# ID: svediakorp-gov494
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 100,680
# sentences: 3,656
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


D e n 30 J a o u a r i f. ra.
3oi
betydlig vinst både ^militäriskt och ekonomiskt hänseende,
tror jag visserligen icke af någon kan bestridas, helst af dem,
som ganska val minnas att, då Sverige varit anfallet af sin
östra granne, alltid en stor annee hittills måst hållas på
Norrska glansén, hvarifrån Sverige hädanefter är befriad!,
hvilket hvarken kostat oss manspillan eller penningar, utan
hafva vi endast och allenast att derför lacka vår store Konungs
utmärkta snille och hans Europeiska ryktbarhet såsom
en stor härförare. Då Sveriges Rike såmedelst vunnit så stora
förmåner genom föreningen med Nori ige, så bör man val ej draga
i betänkande att lemna det obetydliga anslag, som nu blifvit
hegardt, ål en stad, som på denna förening gjort en sä betydlig
förlust. Strömstad var löre de begge Rikenas förening
en ej obetydlig handelsstad, men har derefter nära nog blifvit
förvandlad endast till eli fiskeläge, och det af den orsak,
att innevånarne i norra delen af länet hafva dragit sig med
sin handel lill Norrige, der de få varorna för bättre pris,
sedan handeln blef fri. Jag tror således, alt nationen eller
R. St. gjorde en ganska liten uppoffring, om de behjertaile
den olyckliga belägenhet, hvaruti denna stad har kommit,
och beviljade den ringa summa, som motionären har föreslagit.
Hade jag vid riksdagens början, då här yttrades så
mycken missbelåtenhet, och då man knappast knnde tro annat,
än att Riket var i upprorstillstånd, kunnat ana hvad
man sedermera funnit, alt Riket äger bättre financer, än någon
annan stat i liela Europa kan uppvisa, eller kanske någonsin
komma till; så hade jag bestämdt gjort motion om alt
R. St. hade bort gifva anslag till Strömstad för dess upphjelpande.
Nu är det för sent att komma med en sådan begäran,
och jag anhåller således endast, att betänk, måtte
blifva ålerremitteradt, och att hvad jag här yttrat måtte få
åtfölja remissen’, samt slutligen att ett af biskop bruhn angifvet
intyg, sorn jag barbos får äran förete, om behöflighetenfaf
ett sådant anslag, äfven måtte blifva remissen bifogadt.
Afskrift.
Bilaga.
Då det. blifvit ifrågasatt, huruvida en förbättring och
utvidgning af Strömstads närvar, skola (pedagogi) är af behofvet
påkallad, liar jag, på begäran af representanten från
berörde stad, Hr Borgmästaren Hegardt, härmed bort yttra
min åsigt i delta hänseende, grundad på den kännedom af
förhållandet, hvilken jag under min mångåriga embetstid,
såsom lector vid Götheborgs gymnasium och ledamot af consistorium
derstädes, ofta varit i tillfälle att inhemta. Jag
får således vitsorda, att, under senast förflutna io år isynnerhet,
behofvet af en förbättrad offentlig undervisningsanstalt
i Strömstad visat sig så mycket nödvändigare, som
oaktadt, lika med de flesta orter i Riket, äfven derstädes
bågen för studier och bildning tilltagit, och icke få yngliu
-
302
Don 20 Januari f. m.
gar från Strömstad blifvit i sednare åren vid K. gymnasium
i Götheborg intagne, är dock skolläraren i nämnda sladsskola
så ringa lönt, att man ej knn förvänta del han åt undervisningen
skall kunna lemna en så odelad tid, som densamma
fordrar. Offentliga anslaget å Statens sida till skolläraren
i Strömstad är endast i5 tunnor spantnål; en alltför
ringa belöning för den möda, som äfven vid en pedagogi
måste nedläggas, helst då elevernes antal vid denna offentliga
skola vanligen uppgår hvarje år till 3o ä 35 och
skolläraren således har föga tid öfrig till biförtjenst genom
privat undervisning för ett och annat af de ganska få bättre
bemedlade innevånarnes barn: ett förhållande, hvilket föranledt,
ntt consistorium i Götheborg redan för i5 ä 20 år
tillbaka sett sig föranlåtet att förordna den såsom pedagog
fungerande (hvilken derföre under samma tid alltid varit en
prestman) till vice pastor vid stadens kyrka, och att med
fullt ansvar föreslå denna församling, hvilken är annex till
moderkyrkan i Skee pastorat, der ordinarie pastor är boende.
Det lärer ock icke vara obekant, alt handelsconjuncluren
inom Strömstads samhälle inom de sednäsle åren betydligen
aftagit, och deputeraden derifrån kan delta fullständigt
vitsorda, så alt ej af stadens ringa tillgångar kan
väntas något bidrag till skollärarens ansländiga aflöning,
helst staden redan gjort en betydlig uppoffring till en 1826
derstädes inrättad vexelundei visnings-skola, som af behofvet
varit högst påkallad, då antalet af barn i staden, under i5
års alder, uppgår vanligen till mellan 4 ® 5oo. Att således
något ytterligare bidrag, än ofvannämnda i5 tunnor
spanmål, måtte af Staten beviljas till upphjelpande af stadens
skollärares högst ringa lönevillkor, är en anhållan, 0111 hvars
nödvändighet R. St. visserligen göra sig fullt öfvertygade,
och derföre ej dertill vägra att benäget bifalla.
Stockholm den 14 December 1840.
A. Bruhn.
Vidimeras
Claes Gartz. B. Hjort.
"lindert. Ridd.Secret. tillkännagaf, att detta betänk,
blifvit af de öfriga 3:ne Stånden återremilteradt.
Gr. von Platen, Baltzar: I sådant fall vill jag visst
icke uppehålla tiden, då i alla händelser detta utlåt, kommer
tillbaka till Utsk:n. Jag vill blott nämna, alt orsaken
hvarföre jag ej tillstyrkt ifrågavar. anslag, var den, alt i sådant
fall hvarje pedagogi i hela Riket med samina skäl skulle
kunna begära statsanslag, och då ingen inom hela Utsk.
ansåg delta riktigt, så afslogs motionen.
Hr von Hartmansdorff, A u g.: Jag får äran upplysa,
att staden Strömstad har en folkskola, som staden bekostar;
men att det nu är fråga om en s. k. slads-pedagogi
Den ao Januari f. ra.
3o3
med undervisning i högre syftning, iin blotta folkundervisningen.
IVär StatsUtsk. har kunnat finna anledn. att, oaktadt
de medel, som redan äro anslagna för folkskolorna,
tillstyrka 240 r:dr för garnisonsskolan i Christianstad, ehuru
der finnes både en högre lärdomsskola och en folkskola,
så hör det ock vara skål alt bevilja 200 r:dr för
skolan i Strömstad, hvilken stad har g mil till Uddevalla,
och för öfrigt ur så aflägse belägen vid gränsen, att Åmål
förmodligen är den närmaste staden. Jag instämmer således
med Hr Edenhjelra i anhållan örn ålerremiss och den begärda
summans beviljande.
Frih. Sprengtporten, Jac. Wilh.: Jag finner det
visserligen vara ändamålslöst att i denna fråga bestrida en
ålerremiss; men jag utber mig att få fästa R. o. Ad;s uppmärksamhet
derpå, att det är enligt princip, som Stats- och
Ekon.Utsk;n behandlat detta ärende. Då R. St. vid i83o
urs riksdag beviljade ett anslag, om jag ej misstager mig,
af 60,000 r:dr lill allmänna undervisningsverken, hvilket anslag
K, M. ägde att fördela, så har K. M. af ganska goda
skäl funnit, alt någon del af detta anslag ej kunnat komma
till godo de s. k. pedagogierna, emedan dessa stå på gränsen
emellan apologist- eller lärdoms-skolorna, om man så
vill kalla dem, och folkskolorna. Det är således i fullkomlig
öfverensstämmelse med den princip, som legat till grund
för K. M:s beslut rör:de detta anslag, och för alt ej statuera
en princip, som vore deremot stridande, som Ulsk:n ej
trott sig kunna tillstyrka bifall till den ifrågavar. motionen;
och således då en ganska betydande summa vid denna riksdag
blifvit beviljad för folkskolorna, så hafva Stats- och
Ekon.Utsk:n ej ansett sig här kunna, om det också vore aldrig
så talande skäl för en skola i Strömstad samt för dess
utvidgande och förbättrande, i den form, som frågan nn
blifvit väckt, tillstyrka något anslag. Då emedlertid betänk.
har blifvit af tre Stånd återremitteradt, så vill jag visserligen
ej bestrida ålerremiss deraf, men jag gör mig förvissad
om att Stats- och Ekon.Utskin vidblifva de grundsatser,
som de genom sitt afslag uttalat.
Hr von Hartmansdorff: Grundsatsen hafva Ulsk:n
redan frånvikit genom deras tillstyrkande af 400 r:dr åt skolan
i Borgholm, hvilka hon också lärer hafva fått. Utsk:n
komma således visserligen icke att hafva något på deras
samveten, om de nu, vid återrcmissen, skulle bevilja dessa
200 r:dr.
Stats- samt Allm. Besvärs- och Ekon.Utsk:ns betänk.
N:o 102 återremitterades.
Föredrogs ånyo Stats- samt Allm. Besvärs- och Ekon.-  Ulsktns den u sisth Dec. på bordet lagda betänk. JX;o io3,
Den 10 Jo nu n ri f. m.
i nnlcdn. af väckta motioner om fri tillverkning af bergsk
rut.
Frih. Cederström, Jacob, anböll ali få veta huru
denna fråga blifvit afgjord hos de öfriga RiksSl:n.
Underl. Ridd. Secret. tillkännagnf, att samtliga de öfliga
RiksSt;n bifallit Stats- och likon.Utsk:ns betänk. N:o
10 j.
Frih. Cederström: I afseende på sjelfva saken, nemi.
alt upphäfva den uteslutande rättigheten för krutbruken i
Riket att tillverka krut, har jag väl egentligen intet alt anmärka;
men alt fatta ett sådant beslut, utan att derjemte
anvisa lill K. M. nödiga medel för alt ersätta, nuvar. innehafvare
af dessa monopolier, är i min tanke mycket olärnligt;
ty del följer af sig sjelft att R. Sits afsigt på sådant
sätt ej kan vinnas, emedan K. M. ej kan betaga de personer,
sorn äro ägare af de enskilda bruken, Kloster, Torsebro
och Aker den rättighet alt ensamt med undantag för
allmogen i Husby socken i Dalarna tillverka krut, som dem
är tillerkänd, med mindre än all dem lemnäs ersättning derför.
Det är helt naturligt, alt när R. St. silja afskaffa sådana
monopolier, så måste också de innehafvare, som pä
grund af lagar och författningar dertill äro berättigade, och
sorn köpt besittningen af sådana rättigheter, erhålla ersättning,
för att kunna frånträda sina fördelar. Jag har velat
yttra detta till protocollet. Jag kan ej ändra det beslut,
som R. St. hafva fattat i afseende på den underd. skrifvelsen ;
men då Utsk;n ej tillstyikl, att K. M. må kunna disponera de
allmänna medel, som fordras för att ersätta nuvar. innehafvare
af krutbruken förlusten af deras privilegier, så kan jag
ej annat än afstyrka detta betänk. Jag skulle eljest hafva
begärt återiemiss, för att få anslag lill detta ändamål af
StalslJlsk. anvisade, men nu nödgas jag inskränka mig till
begäian om afslag å betänkandet.
Hr von Rosen, Georg: Jag önskade alt den siste
värde talaren ville upplysa Ståndet, huruvida ej de nuvar.
lunkens rättigheter hvila på contraeter ställda på vissa år,
och om icke, när dessa år äro tilländalupna, deras rättigheter
upphöra. Så länge dessa contracter vara, tror jag ej
att någon ändring härutinnan bör kunna göras, men utöfver
contraotstiden böra väl icke deras privilegier sträcka sig.
Måhända likväl att jag häruti misstager mig.
Frih. Cederström: Den siste värde talaren har misstagit
sig rör:de conlraclen emellan Kronan och krutbruksSgare,
hvilka han anser utgöra privilegierna, men hvarigenom
endast de sednare tillförbindas alt årligen lemna vissa
qvantiteter krut till Kronau, emot bestämdt pris och för
det svafvel Kronan lemnar. Dessa contracl kunna och få ej
för
-
Den ao Januari f. m.
3o5
förblandas med den rättighet, som tillkommer dem alt uteslutande
tillverka krut i Riket, ty det är tvänne alldeles
skiljaktiga frågor. Husby socken i Dalarna är det enda
ställe, der henderne äga rättighet att i bredd med krutbru
ken
tillverka krut, och delta inskränker sig till jagtkrut.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag anhåller få fästa
Ståndets uppmärksamhet pä den reservation, som Biskop
Hedrdn afgifvit, och hvaruti Frih. Leijonhufvud samt Prosten
Lalin instämt. Hon är af följande innehåll: ”Emot detta
beslut anhåller jag få mig reservera, såsom både onyttigt
och i flera afseenden vådligt, icke eller tillräckligen
motiveradt. Aldraminst kan jag godkänna, att detta s. k.
monopolium strider mot 60 §:n Reg.F:n. Detta grundlagsrum
stadgar endast, alt Konungen icke må något monopolium
fastställa, men alldeles icke, att alla gamla monopolier,
der de finnas, skola upphäfvas. Det nu ifrågavar. är långt
äldre än våra grundlagar, och Konung och Ständer hafva,
sedan dessas stiftning, icke beslutat dess upphäfvande.” För
min del anser jag mig ej kunna bifalla Ulsk:ns betänk., utan
önskar att R. o. Ad. måtte detsamma afslå.
Stats- samt Allm. Besvärs- och Ekon.Utsklns betänk.
N:o io3 blef af R. o. Ad. bifallet.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Jag anhåller blott, att det
i prot. må blifva inlaget, att jag ej öfvervarit beslutet om
Stats- och Ekon.Utsk-.ns betänk, i denna fråga.
Till pröfning företogs LagUlsk:s den ii sisth Dec. på
bordet lagda betänk. N:o 163, i anledn. af väckt motion om
ändring dels af K. förorda, den 1 Juni 1748, ang:de förmånsrätt
för lån, som af Brandförsäkrings-contoret i Stockholm
till husens försäkrande undfås, dels af 6 §:n i K. M:sför
samma contor den ig December 1807 utfärdade reglemente.
På begäran af Frih. Cederström, Jacob, blef Gr.
Mörners reservation uppläst.
Frih. Cederström begärde alt erhålla underrättelse,
huru detta mål blifvit afgjordt hos de öfriga RiksSt:n.
Underl. Ridd.Secret. tillkännagaf, att Preste- och
BorgareSl:n bifallit LagUlskis betänk. N:o 163, och att ingen
underrättelse om BondeStts beslut i ämnet ännu ankommit.
Frih. Cederström: I sådant fall anhåller jag, att, med
afseende på Gr. Mörners reservation och med godkännande
deraf, R. o. Ad. ville återremittera LagUtsk:s ifrågavar. betänkande.
Hr Printzensköld, Carl: Då jag tydligen inser deri
19 II. 3g
3o6
Den ao Januari f. m.
slöra vådan för Brandförsäkrings-contorets bestånd, och ännu
mer de tnöjliga svårigheter för brandförsäkringstagare, hvilka
skulle uppstå, örn den reservation, sorn Gr. Mörner afgifvit,
skulle blifva antagen och sedermera komma alt ulga
såsom allmän lag; så kan jag ej annat än afstyrka den återremiss,
som Frih. Cederström på grund af denna reservation
begärt, och i det stallet tillstyrka bifall till betänk. JNär
man läser reservationen, så visar det sig, alt den värde reservanten
alldeles icke rätt uppfattat frågans beskaffenhet,
emedan han der omtalat, hurusom Brandlörsäkrings-contoret
gifver lån, för vinnande af brandförsäkring. Della är alldeles
icke förhållandet. Det är den afgift, som brandförsäkringstagaren
är pligtig att till Brandförsäkrings-contoret inbetala
för'erhållnndet af ny brandförsäkring, eller förhöjning i
den förut varande, som contoret tillåter ägaren att få beliaIla
emot 4 procts ränta, på det att en fördel för brandförsäkringstagaren
derigenom må kunna beredas. Enligt nu gällande reglemente,
har hvarje brandförsäkringstagare sig öppen rätt
lemnad alt begagna denna fördel, eller också mot en minskning
i afgiflerna genast inbetala den premie, som enligt reglementet
bör för den begärda brandförsäkringen erläggas.
Sällan har det sednare alternativet blifvit begagnadt, emedan
brandförsäkringstagarne vanligen betjena sig af fördelen
att få behålla premierna såsom lån. Skulle nu en sådan
rättighet upphöra, hvilket blefve följden, i händelse Gr.
Mörners reservation blefve antagen och Brandförsäkringscontoret
förlora den förmånsrätt, som för premie-afgifternes
bibehållande hos brandförsäkringstagarne såsom lån nu
är medgifven, så skulle otvifvelaktigt följden blifva den, alt
Brandförsäkrings-contoret aldrig lemnade någon brandförsäkring,
med mindre än att afgiften till contoret genast inbetaltes,
och då otvifvelak lig t mången husägare finnes här i
Stockholm, som torde befinna sig i de förhållanden, att det
för honom är svårighet underkastadt att anskaffa denna summa
contant, och då han möjligen äfven har sitt hus så mycket
graveradt, att den säkerhet Brandförsäkrings-contoret
näst efter dessa gravationer skulle erhålla, ej af detta contor
kunde anses vara tillräcklig, så skulle otvifvelaktigt den
af honom sökta brandförsäkringen ej komma att äga rum,
och jag tror således, att crediten här inom Stockholm, långt
ifrån alt, såsom reservanten tyckes åsyfta, förbättras, skulle
derigenom mycket försvagas. Jag afstyrker således på det
högsta den yrkade ålerremissen och anhåller om bifall till
XJtsk:ns betänkande.
Ilr Tham, Sebastian Mathias: 1 hufvudsaken är
jag förekommen af Hr Printzensköld, och, förenande mig med
honom, yrkar jag bifall till Utskms betänkande. Jag vill
blott tillägga, att om reservationen skulle antagas såsom lag,
så skulle derigenom uppkomma två olika slag af premielån,
Den ao Januari f. m.
och reservanten liar, då lian afgifvit denna reservation, förmodligen
ej sett de dryga volumer, som i sådant fall måste genomgås,
hvilket skulle utgöra ett mångårigt arbete för flera
personer. Detta får jag åberopa såsom skäl för bifall till
betänkandet.
Frih. Cederström, Anders: Då ifrågavar. stadgande
utgör ett undantagsstadgande, endast gällande för Stockholms
stads Brandförsäkrings-contor, och jag anser, att hvarje
undantagsstadgande bör vara nödvändigt och nyttigt för
att vara rättsenligt, så skulle jag för min del vilja instämma
med reservanten 5 men då det har blifvit upplyst, att
tväune Stånd bifallit betänk., och då ingen förändring lärer
kunna åstadkommas genom återremissen, emedan frågan i
alla händelser skulle förfalla, om också de öfriga Stånden
skulle bifalla reservationen, så får jag också för min del instämma
i begäran om bifall till Dtsk;ns betänkande.
Frih. Cederström, Jacob: För min del kan jag ej
godkänna de af Hr Printzensköld och Hr Tham uppgifna orsaker
hvarföre man skulle tillerkänna Brandfölsäkrings-contoret
i Slockholm den företrädesrättighet, som tilläfventyrs vid
verkets stiftande var af nöden, men numera är fullkomligt öfverflödig.
Verket äger den rikedom och styrka, att det alldeles
icke är i behof af en sådan undantagslag. Det bör ej vara svårt
förcontoret, att, då premielån lemnäs, relaxera första inteckningen
i och för brandförsäkringen. De nfgifter åter, som i
stället för capital lemnäs vid brandförsäkringens tagande,
kunna ju sammaledes intecknas och blifva gällande i samma
ordning de tagas. Man relaxerar de föregående inteckningarna
och kommer dervid i samma ställning som vanligt,
att man måste vara betänkt på att upptaga penningar på
en hand oell uppsäga dem på den andra; men i lagstiftningsväg
är det nödvändigt, att öfverallt, der en undantagslag
ifrån generella lagstadganden finnes gällande i landet,
så bör den, när behofvet ej är trängande, undanrödjas, på
det att en enda lag må gälla öfverallt hos samma folk.
Jag kan ej med den sista värda talaren instämma deruti,
att, då detta betänk, är bifallet af två Stånd, all fråga
om ändring skall vara förgäfves: ty om PresteSt. återremitterade
betänk, lika med R. o. Ad., och LagUtsk. ianledn.
deraf funne skäl alt förändra sitt afstyrkande till tillstyrkande,
så kan jag ej se alt något af de 4 Stånden är förhindradt
alt meddela den rättelse, som verkligen af en klok
lagstiftning är behöflig att införa. Jag förnyar min begäran
om återremiss af betänkandet.
Hr Printzensköld: Jag kan ej finna att den rikedom
och styrka, som för närvar, utmärker Stockholms stads
Brandförsäkringsverk, kan utgöra något skäl att försvaga de
medel, hvarigenom denna rikedom och styrka skola bibehållas.
Brandförsäkringsinrättningen är till just derföre, att, i
3o8
Den ao Januari f. ra.
händelse af slöra vidt omfaltande eldsvådor inom Stockholms
stad, delta verk skall kunna lindra dessa olyckor och göra
rätt för sig samt uppfylla de förbindelser, som detla veik
sig åtagit. Då förbättringar ske uti dessa inrättningar, så
finner man väl, att det måste vara ett conditio sine qua non
för.möjligbeten deraf att verket skall kunna fullgöra sina förbindelser,
att verket äger full säkerhet för att de förbindelser,
som till Brandförsäkrings-contoret afgifvas, också noggrannt
uppfyllas. Dessa förbindelser äro hufvudsakligen, alt
de prcmie-afgifter, som böra erläggas för brandförsäkringen,
ordentligen och punktligen skola ingå. Frihtn torde ej hafva
sig bekant , alt brandförsäkringen, dä frågan är örn verkliga
lån, ej har andra rättigheter än den enskilde. När ett
sådant lån utgår ifrån Brandförsäkrings-contoret, och den
egendom, hvilken lemnäs såsom pant, är med ett s. k. premielån
(hvilket i sjelfva verket icke är något lån) behäftadt,
så indrages detta premielån uti det verkliga brandförsökringslånet.
Då måste relaxering ske af alla andra lån, och
Brandförsäkrings-contoret erhåller första inteckningen för sitt
lån. För att erhålla sådana lån, hvilka måhända äro de
fördelaktigaste af alla dem, som ifrån allmänna inrättningal
utgå, underkastar man sig gerna det besväret att relaxera
alla andra inteckningar och insätta Brandförsäkringsverkets
framför de förut varande, för att sedan erhålla delta lån,
som amorterar sig sjelft. Jag hemställer då, om det är billigt,
om det är rättvist, att man skall underkasta en brandförsäkringstagare
en sådan omgång, så mångfalldigt besvär
och så stora omkostnader, som med en sådan relaxering och
omflyttning af inteckningarna vore förenade. Jag tror ej
alt detta bör äga rum, särdeles då, såsom Hr Tham upplyst,
dessa premier utgöra en sådan mängd, all deras intecknande
i Rådhusrättens prot. skulle medföra ett alldeles
orimligt besvär för Brandförsäkrings-contoret, sfi väl vid inleckningarnes
utskrifvande, som för deras intecknande i Rådstufvurättens
profocoll. LagUtsk. har för öfrigt uti sitt betänk.
upplyst, att ett premielån, för att vara gällande, ovillkorligt
bör vara antecknadt pä brandförsäkringsbrefvet,
och detta måste vara tillräckligt för alt underrätta andra
långifvare och köpare om sfi väl beloppet af premielänet, som
huruvida ett sådant finnes eller icke. Ingen långifvare lärer
heller finnas så oförståndig och oeftertänksam, att han ej begär
att få se brandförsäkringsbrefvet för den egendom, på
hvilken han vill lemna ett lån, och då ar det ju naturligt
att när han finner att egendomen häftar för premielån, så
måste detta för honom vara en tillräcklig anleda, att se sig
före, då han tager inteckning i egendomen. Jag förnyar min
begäran om bifall till betänk., såsom mycket väl grundad!.
Frih, Ce d er s l r öm, Anders: Orsaken hvarföre brandförsäkringens
premielån lill en del äro sfi skadliga för inteckniogshafvare,
är den, att dessa lån erhålla förmånsrätt
Den ao Januari f. m.
fiamför äldre lån, som förut gro intecknade. Den som således
ager inteckning i ett hus här i Stockholm, som ej är
brandförsäki adt, kan det hända, att då ägaren til! huset sedermera
söker få detsamma brandförsäkradl och för din
summa, sorn han för della ändamål inbetalar, får afBrandförsäkrings-contoret
ett lån, som fillerkännes förmåns! ätt
framför äldre inteckningar, blir deraf följden den, att om
delta lius framdeles kommer att säljas för ägarens obestånd,
men ej uppgår till den summa, hvarför detsamma häftar i
inteckningar, så får måhända den äldre inleckningshafvaren
ingenting för sin intecknade fordran, då Brandförsäkringscontoret
alltid är säkert att utfå sin fordran. På denna
grund anser jag denna Brandförsäkrings-contorets förmånsrätt
vara högst orättvis och skadlig ; men då betänk, är af
2 Stånd bifallet och en återremiss således ej skulle till någonting
tjena, så vill jag visst icke yrka derpå.
LagUtskts betänk. N:o t63 blef af R. o. Ad. bifallet.
Vid förnyad föredragning biföllos LagUlskts den 11 sisth
Dec. på bordet lagda betänktn :
Wto i64, i anledn. af väckt motion orri uppliäfvande af
Öfverstålh.embelets den 28 Dec. i8i5 utfärdade kungörelse
om förhud emot tryckta skrifters utdelning eller försäljning
på gator eller i portgångar i Stockholm;
N:o 165, i anledn. af väckt motion att utmätt fastighet
må på auction försäljas endast i uppslag.
Till pröfning företogs LagUlsk-.s den 11 sisth Dec. på
bordet lagda utlåt. N:o 166, i anledn. af erhållna åleriemisser
utaf Utsk:s betänk. N:o 42j öfver väckta motioner om
förlik ni ngs-comite'ers inrättande.
I sammanhang härmed föredrogos tvänne prot.utdr., det
ena från Borgare- och det andra från BondeSt. af den i5
dennes och den i5 sist 1. Dec., innehållande inbjudningar till
MedStåriden till instämmande i de beslut Borgare-och BondeSCn
uti delta ämne fattat, nemi. B o r g a r e S t å n d e t: att
R. St. böra h.os K. M. i lind. anhålla, att K. M. täckes i
nåder befrämja förliknings-comileers inrättande i alla länen,
samt låta, intill nästa riksdag, uppgöra och R. St. då förelägga
förslag lill stadganden för nämnda comite'er; och Bondestånd
el: att uti skrifvelse till K. M. R. St. borde göra
und. framställning om behofvet af förliknings-comiteers inrättande,
samt för deras organisation och verksamhet, och
att Ståndet ansett det. förslag vara lämpligast, sorn af Ståndets
ledamot, Fredr, von Zweigbergk, uti dess reservation
vid Utslcs utlåt. N:o 166 blifvit framsläldt, dock med lillö":;.
alt. så snart communal-stvielser blifva inrättade, förlikningsåtgäiderna
borde pa dem ölverllytias.
3io
Den ao Januari f. m.
Hr von Hartmansdorff, Au g., anhöll, att PresteSl:s
beslut i ämnet äfven måtte uppläsas.
I anledn. häraf upplästes PresteSt:s prot.utdr. af den
21 sisth Dec., af innehåll att Ståndet afslagit LagUtsk:s utlåt.
N:o 166 och beslutat för sin del, det må R. St. i aflåtande
und. skrifvelse anhålla, det täcktes K. M. i nåd. propos.
lili R. St. meddela en ledning för de reglemeolnriska
sladganden, som böra iakttagas vid inrättandet af förliknings—comi
leer.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller vördsamt, alt
R. o. Ad. ville instämma i det beslut, som PresleSt. fattat,
hvilket i det närmaste stämmer öfverens med BorgareSt:s
beslut, men efter mitt förmenande är bättre uppstaIdt än
detta.
Sedan Hr Frih. o. Landtm, framställt propostr först
till bifall å LagUtskts utlåt. N:o 166, derefter till antagande
af RorgareSt:s, och derefter till antagande af BondeShs
inbjudning, men alla dessa propos:r blifvit med nej besvarade,
beslöt R. o. Ad. att instämma i det beslut PresteSt. i
ämnet fattat.
Ånyo föredrogos och biföllos LagUtskts den ii sisth
Dec. på bordet lagda betänkta:
Nto 168, i anledn. af väckt motion om förbud för presterskapet
att utfärda lysning till äktenskap för manspersoner,
som, i saknad af andra medel att sig försörja, ej ens,
på sätt i K. förordn. den 8 Dec. iy56 är föreskrifvet såsom
villköl1 för allmogens söners rättighet att vid (8 års ålder
träda i gifte, innehafva stadig tjenst eller arbete och handtverk
idka;
N:o i6g, i anledn. af väckta motioner om dels upphäfvande,
dels ändring af 3 cap. i och io §§:na jemte 5 cap.
I §:n Giftermåls-btn samt 8 cap. 2 §:n Årfda-b:n;
N:o 170, i anledn. af väckt motion om upphäfvande af
sista mom. i 3y §:n af 17 cap. Rätteg.-b:n.
Föredrogs ånyo StatsUtsk:s den 12 sisth Dec. på bordet
lagda utlåt. N:o 386, i anledn. af erhållen återremiss å
StatsUtskts utlåt. Nto 3to.
Frih. Cederström, Jacob: För min del skulle jag
önska, att detta betänk, ännu ytterligare fick hvila på bordet,
emedan det ej varit möjligt att taga kännedom af detta
betänk., då R. o. Ad. nu varit sysselsatt med så många
andra mål.
Gr. Mörner, Carl Göran, förenade sig med Frih.
Cederström.
Den ao Januari f. m. 3u
Till pröfning företogs Bevilln.Utskrs den 12 sistl. Dec.
på bordet lagda mern. K-.o 34, i anledn. af RiksStms olika
Leslut ang:de grunderna för den blifvande allmänna bevillningen
samt föreskrifterna för tillämpningen deraf.
It. o. Ad. beslöt att detta mål skulle punktvis pröfvas.
Utskottets förslag att, vid blifvande voteringar,
de utsatta siffrorna böra anses endast
förslagsvis upptagna.
Förslaget godkändes.
i:sta art., samt 2 art. 2 $:n.
Yoter:s-propos:na godkändes.
4 §'-n.
R. o. Ad. antog icke Utsk:s förslag alt Ståndet måtte
frånträda sitt beslut i denna punkt, utan godkände votertsproposilionen.
10 § :n.
Hvad Utsk. här yttrat, ansåg R. o. Ad. icke erfordra
någon åtgärd.
11 §: n.
De föreslagna voter:s-propos:na godkändes.
14 §:
R. o. Ad. fann Utsk:s yttrande icke erfordra någon
åtgärd.
15 §:n, i hvad den rörer dassi ficationen till
minimi-afgifter för ac tettrer och actriser, musikanter,
sångare, sångerskor, dansmästare m. fl,
som tillhöra öfriga spektakel-trupper.
Yoter:s-propos:n godkändes.
Hr Frih. o. Landtm, tillkännagaf, att plenum komme
att fortsättas på eftermiddagen kl. 6.
15 §:n, i hvad som rörer de af Preste- och
Borga reSt:n beslutade tillägg om bevillning af
arbetsfolk, det af PresteSt. beslutade tillägg om
bevillning af arrendatorer, landtbonde r och
hälftenbrukare, och det af BorgareSt. beslutade
tillägg om bevillningen af artister.
De föreslagna voter:s-propos:na godkändes.
i5 §:n, i hvad som rörer R. o. Ad:s beslut
r ö r: d e bokhandlare.
R. o. Ad. lät bero vid Utsk:s yttrande.
i5 §:n, i h^ad som rörer theater-directeu rer
3ia D en 20 Januari f. m.
vid andra än Konungens spek lali ler samt concert
g i f v a r e.
R. o. Ad. godkände volerts-proposm sami lät bero vid
Utslits yttrande rörrde BorgareStts beslut om afgifternas utgående
förskottsvis.
i5 §:n, i livad som rörer försäljare of utländska
lottsedlar.
Voleits-propostn godkändes.
15 §:n, i hvad som rörer gesäller.
Hr von Hartmansdorff, A u g.: Dä gesäller varit
i vår hittills gällande bevilfn.förorda, uppförda i fern särskilda
classer oell dessa nu blifvit genom R. o. Ad:s beslut
inskränkta till tvänne; så hemställer jag vördsamt, att R.
o. Ad. måtte, med vidblifvande deraf, godkänna voter:s-propositionen.
R. o. Ad. fann icke för godt alt antaga den till Ståndet
gjorda inbjudning, utan godkände voterts-proposm.
15 §: n, i hvad som förer hampvräkare.
R. o. Ad. lät bero vid Utskts yttrande.
15 §: n , i li v a d som r ö r e r informatorer hos enskilda.
Voterts-proposm godkändes.
i5 §.'n, i hvad som rör er lin v räka re.
R. o. Ad. lät Leio vid Utskts yttrande.
i5 §tn, i hvad som rörer mäster svenner och
gesäller vid sockerbruk, manufacturier och fa
1»
r i k e r.
Voterts-propostn godkändes.
15 §: n , i hvad som rörer understyrman och
constaplar samt matroser och timmermän m. fl.
Utslits yttrande godkändes.
15 §: n, i hvad som r ö r e r kockar och jungman,
samt skollärare, som antingen hafva egna skolor
eller biträda vid sådana inrättningar.
Yoleris-propostna godkändes.
15 §: n, i hvad som r ö r e r tjäruvräkare.
Utsk:s yttrande godkändes.
i5 §.'n, i hvad som rörer utländningar, som
resa omkring i landet och utbjuda eller sluta
handel om utländska varor.
Vo
-
Den ao Januari f. m. Si3
Voter:s-propos:na godkändes.
19 o c h 21 §§: n e sa ra t 27 §: n , i hvad som rörer
gårdfarihandlande.
R. o. Ad. fann för godt att låta bero vid hvad Ulsk. i
dessa punkter yttrat.
27 §: n, i hvad som r ö r e r i n s p e c t o r e r och rättare.
R. o. Ad. antog Ulskts lill Ståndet gjorda inbjudning
att förena sig i de öfriga Ståndens beslut, till följe hvaraf
den föreslagna voter:s-propos:n ansågs förfalla.
27 §:n, i hvad soin rörer privata saltpetersjudare.
R. o. Ad. fann för godt att frånträda sitt i denna del
fattade beslut, i anledn. hvaraf den föreslagna voter:s-propos:n
ansågs förfalla.
33 §:n.
Hr von Hartmansdorff: Jag hoppas att R. o. Ad.
i detta fall vidblifver sitt beslut. Utsk. har blott förklarat,
att det i anledn. deraf ej kan vidtaga någon åtgärd. Jag
förmodar således, att Utsk:s framställning i detta hänseende
ej kan föranleda någon annan åtgärd, än alt läggas lill
handlingarna.
Ulsk:s utlåt, i denna punkt lades till handlingarna.
34 §:n.
De föreslagna voter:s-propos:na godkändes.
35 §: n.
R. o. Ad. vidblef sitt förut fattade beslut och godkände
voter:s-propos:n.
36 §: n.
Utsk:s yttrande i anledn. af BorgareSt:s beslut att uti
sisla mom. borde införas orden ”så framt delta kommer att
fortfara,” gillades af R. o. Ad.
Då Hr Frih. o. Landtm, skulle till Ståndet framställa
om det behagade frångå sitt rör:de ordet ''fideicommiss”
fattade beslut, anmälte sig
Gr. Hamilton, Henning Hugo Ludv., och yttrade:
Då
jag nästan har anledn. förmoda, att R. o. Ad:s nyss
fattade beslut tillkommit genom ett misstag, emedan genom
detsamma man skulle alldeles gå miste om den fördel, som
genom Utsk:s förslag är åsyftad, nemi. alt icke bevillningen
för fideicommisset* skulle kunna åläggas på mer än ett sätt,
19 II. 4°
3i4
Den 20 Januari f. m.
hvarjemte äfven genom R. o. Atles beslut bevillningen för fideicommisser
skulle betydligen nedsättas; så får jag vördsamt
föreslå, alt R. o. Ad. måtte frånträda delta beslut, och således
låta den 25 votei :s-propos:n förfalla. Uti första mom.
slår det nemi.: ”af fideicommiss af lös och fast egen
dom,
capital och fordringar skall, då det gifna uppgår lill
3oo r:dr i värde och derutöfver , bevilln. erläggas med
sex för hundradet.” I fjerde mom. står det: ”Af fideicommisset-
och arfsmedel i lös eller fast egendom, capital och
fordringar, som tillfalla andra arfvingar än i rätt upp- och
nedstigande led, samt syskon och deras barn, tre procent.”
Förhållandet skulle således härigenom blifva del, att bevillningen
under alla omständigheter nedsatles från 6 till 3
proc., hvilket likväl ej lärer vara R. o. Ad:s mening.
Uppå derefter framställd propos. frånlrädde R. o. Ad.
sitt ifrågavar. beslut, i följd hvaraf den 25 voter:s-propos:n
ansågs förfalla; den 26 votei :s-propos:n blef, uppå särskild
framställd propos., godkänd af Ä. o. Ad.
37 §:n.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller att få veta
af Hr Ridd.Secret:n, om det är bekant huruvida PresteSt. antagit
den inbjudning, som Utsk. gjort, och alt sedan få yttra
mig.
Undert. Ridd. Secret. tillkännagaf, att från PresteSt.
prot.utdr. i detta ämne ännu icke ankommit.
Hr von Hartmansdorff: Uti den nu gällande bevilln.
förordn. §:n 4° stadgas följande:
”För fullmakter, öppna bref eller resolutioner, hvilka
hädanefter meddelas på karakter eller namn, heder och värdighet
af embete eller tjenst, eller å sådan beställning, med
hvars innehafvande ej åtföljer lön på stat eller bestämd
tjenstgöi ingsskyIdighet, skall i bevillning årligen erläggas 6
proc. af beloppet af det stämplade papper, hvarmed dylika
fullmakter, öppna bref eller resolutioner, efter den i K.
M:s nåd. kungörelse ang:de stämplade pappersafgiften stadgade
grund, blifva belagda.”
”Den, som erhållit högre karakter, än som åtföljer innehafvande
tjenstegrad , och, efter behörigt förordnande,
minst ett år förrättar den tjenst, som motsvarar den högre
karakteren, samt sådant vederbörligen styrker, erlägger icke
under samma tid någon karaktersbevillning.”
I §:n 3y af det nya förslaget till bevilln förordn. är det
sagdt, att ”för fullmakter, öppna bref eller resolutioner, hvilka
efter den tid, hvarifrån denna förordn. blifver gällande,
meddelas på karakter eller namn, heder och värdighet af
embete eller tjenst, eller å sådan beställning, med hvars innehafvande
ej åtföljer lön på stat eller arfvode, skall i bevilln.
årligen erläggas tio proc. af beloppet” etc. Således har Utsk.
D e u 20 J a n u a r i f. m.
315
föreslagit en förhöjning från 6 till io proc. i afgifter, som
ej motsvara någon inkomst. R. o. Ad. liar, på grund deraf,
^ afslagit hela den 37 §:n, som nu är i fråga. Jag anser,
på sätt jag redan vid det tillfallet yttrade, att R. o.
Ad:s beslut ar alldeles riktigt. Nu återstår frågan, huruvida
propos. till votering i förstärkt StatsUtsk. bör af R. o.
Ad. gillas, förrän Ståndet inhemta! hvad PresleSt. i detta
afseende beslutat. När Coust. Utsk. under denna riksdag
föreslagit alt inskränka K. M:s rätt att gifva karaktersfullmakter,
och då ett sätt att afskaffa hela saken följaktligen
är under R. St:s behandling ; så tyckes det ej vara rätt att
på samina tid äfven vidtaga en annan åtgärd, för att, i händelse
saken ej skulle kunna borttagas i grundlagsenlig väg,
man måtte kunna få bort henne genom dryg beskattning.
Jag anhåller att R. o. Ad. ville uppskjuta pröfningen af denna
voterts-propos.,
saken blifvit i de andra Stånden afgjord.
Gr. Hamilton: Såvida med ett sådant dröjsmål någonting
kunde vinnas, så. har jag naturligtvis intet deremot,
men jag kan ej inse hvad vinst deraf egentligen skulle uppstå.
Om PresteSt. liar förändrat sitt beslut, så förfaller naturligtvis
voteringen om contra-propos., och endast den liufvudsakliga
voteringen kommer att verkställas. Har PresteSt.
åter ej förändrat sitt beslut, så blir det tvänne voteringar.
Detta är allt hvad R. o. Ad. kan få veta, om de afvakta
underrättelsens ankomst om de öfriga Ståndens beslut;
ty naturligtvis hafva hvarken [JorgareSt. eller PresteSt.
, som förenat sig i bifall till IJtskts tillstyrkande, förändrat
sina beslut, dertill ej heller Utskts betänk, ger någon
anledn., emedan ingen inbjudning till dessa Stånd då
ägt rum.
Hr von Hartmansdorff: Jag inser ej att R. o. Ad.
genom detta uppskof förlorar något i tid, emedan Ståndet
har så många andra ärenden att, i alla fall, sysselsätta sig
med. Frågan är af den kinkiga natur, att det torde vara
ovisst, hurudant heslutet blifver, och huruvida ämnet är föremål
för beskattning. Jag vill ej nu ingå uti den vidare
utveckling af frågan, som måhända kan behöfvas, i händelse
två Stånd stanna emot två.
Hr Frih. o. La udim. hemställde, om R. o. Ad. ansåg
att pröfningen af de i denna punkt föreslagna voter:s-propos:r
borde hvila tills R. o. Ad. erhållit kännedom af PresleSljs
i anledn. af Utsk:s yttrande fattade beslut.
Ropades ja och nej.
Hr Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade godkänna
de föreslagna voler:s-propos;tia.
Ropades starka ja, blandade med många nej.
3i6
Den ao Januari f. ra.
Då Hr Landtm, förklarade, det lian trott sig finna alt
ja öfverröslat nej, begärde
Hr von Hartmansdorff votering.
Upplästes till justering och godkändes följande voterlsproposilion
C
Den som anser att R. o. Ad. bör uppskjuta pröfningen
af 27 och 28 voter:s-propositionerna i Bevilln.Utsk:s mern.
N:o 34, till dess R. o. Ad. erhållit del af PresteStls beslut
i ämnet, voterar
ia»
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, godkänner R. o. Ad. nu de ofvannämnda voterispropositionerna.
Efter voteringens slut, befunnos rösterna hafva* utfallit,
som föijer;
Ja — 4q.
Nej — 3r.
Gr. Mörner, Joli. Au g.: Då jag anser, att denna‘votering
endast kommer att leda till tidsutdrägt, enär de af
Utsk. föreslagna voteringar nu ej kunna komma att för sig
gå snart sora eljest, så reserverar jag mig emot det beslut,
som nu blifvit fattadt. Jag har mig bekant, alt delta betänk.
inom Bevilln.Utsk. varit bearbetadt med särdeles mycken
brådska, just för att befordra riksdagens skyndsamma
slut, men jag finner uti detta beslut en sträfvan att förhindra
detta, och derföre reserverar jag mig.
Hr Prytz, Lars Adolph, och Frih. Boye, Fredr.,
reserverade sig emot det fattade beslutet.
38 § ; n.
Utsk:s yttrande godkändes.
3g §: n.
Den af Utsk. föreslagna redaction godkändes.
4-1 och 42 §§ : n e.
R. o. Ad. fann för godt att låta bero vid hvad Utsk. i
afseende på dessa punkter yttrat.
43 §: n.
Hr von Hartmansdorff: Det förslag, som Utsk i
denna § afgifvit, och som de Irenne Stånden bifallit, lyder
sålunda: ”Underlåter någon, utan anmäldt laga förfall, att
personligen, skriftligen, eller genom ombud, vid mantalsoch
skattskrifningen sig inställa, samt alla nödiga uppgifter
meddela, bote till socknens fattige 1 r:dr; och vare
bot samma för den, sotn underlåter att anmäla de på ägorna
inhyses boende personer, skulle de än för afgift böra
Den lo Januari f. m.
3.7
befrias. Hvaremot den, som antingen sjelf beträde* med oriktig
uppgift, eller bidrager dertill, att någon, utan skal,
från skatt uteslutes, skall betala den skattskyldiges afgift
och böta dess dubbla belopp; skolande dessa böter, sorn
äro desamma hvilka lili särskild K. förorda., angtde mantals-
och skattskrifning, äfven finnas utsatta, tillfala fattigcassan
i den stad eller socken, hvartill den pliktfällde
hörer.” Den K. författning, soia i denna 5 åberopas, är
kungörelsen af den 3o Sept. år 1812, der det står i 9 §tn:
- - - ”men de (böter) till hvilka skaltskyIdige gjort sig för
försummade uppgifter till mantalsskrifningen jemlikt 4 §:n
förfallne, gå till delnings sålunda,tätt den ena hälften öfver
lemnäs till mantals- och sk anskrifva rens
disposition, och den andra tillkommer socknens fattige.”
Sålunda har Utsk. föreslagit R. St. att upphäfva den K.
författningen och 2 af RiksSfin hafva det äfven beslutat,
utan att dessa Stånd ansett nödigt att underställa sina beslut
K. M:s ompröfning. R. o. Ad. har likväl, på sätt sid.
20 uti Bevilln.Utsk.s betänk. K:o 34 utvisar, förklarat, alt
de reglenientariska föreskrifterna i bevilln.förordn. borde afskiljas
från dem, som angå beskattningen, för att underställas
K. M:s nåd. bifall. Ingenting bevisar bättre riktigheten af
R. o. Adis beslut och misstaget i de öfriga Ståndens, än just
det misstaget, alt dessa Stånd velat, oberoende af K. J\I.,
upphäfva Hans författning. Jag anser således olämpligt, att
någon propos. göres lill R. o. Ad. alt låta bero vid de öfriga
Ståndens beslut. Jag vet ej bättre sätt att komma ifrån
detta förhållande, än att underrättelsen om de andra Ståndens
åtgärd i detta fall blott lagges till handlingarna.
Frih. Cederström, Jacob: Sedan tre Stånd beslutat
bifall till Bevilln.TJtsk:s förslag, och då detta förslag innefattar
en förändring af en gällande författning, så lärer dernf
följa, att det ovillkorligen skall hos K. M. i und. anmälas,
ali R. St. önska denna förändring, tv något beslut i den
delen, som skulle upphäfva denna författning, äga R. St. ingen
rätt att fatta. När Utsk. helt simpelt anmält ^etta förhållande,
så lärer det väl vara nödvändigt, att då R. o. Ad.,
hos hvilket nnmärkn. först blifvit gjord, finner densamma ej
vara af Utsk. uppfattad lill den slutföljd, som följa bör,
nemi. att en und. skrifvelse till K. M. om R. Sits beslut
bör afgå, lill det afseende K. M. kan finna den förtjena;
så torde det vara nödvändigt att fästa MedStåndens uppmärksamhet
på detta förhållande, och att R. o. Ad. beslutar alt,
då del frenne öfriga Stånden bifallit Utsk:s betänk., man
derunder måtte förutsätta, att böterna jemväl i detta fall
skola gå lill socknens fattiga, hvarom till K. M. und. skrifvelse
bör afgå. Om detta genom prol.uldr. ifrån R. o. Ad.
kommer lill de öfriga Ståndens kännedom, sä lärer del naturligtvis
ej kunna undvikas, att ju en sådan comtnunicalion
till K. M. blifver beslutad.
318
Den 10 Januari f. m.
Hr von Hartmansdorff: Jag finner Frill. Cederströms
framställning ganska riktig; men jag vet ej huruvida
det lian vara någon utsigt att i detta hänseende lyckas.
Trodde jag det, så skulle jag med honom instämma. Jag anhåller
att få fästa Ståndets och Frih:ns uppmärksamhet på Utsk:s
yttrande i betänk. N:o 34 (sid. 20), der första mom. af §:n
33 lyder sålunda: ”1 anledn. af denna § har R. o. Ad. beslutat
att genomgå och pröfva förslaget till bevilln.stadga i
sin helhet, men att derefter, vid meddelandet af sina beslut,
åt Bevilln Utsk. uppdraga att afsöndra och särskildt
upptaga de reglementariska stadgatiden, hvartill K. M:s nåd.
bifall erfordras.”
Då de öfriga tre RiksSt;n ej beslutat något sådant, och
dymedelst godkänt hvad Utsk. föreslagit , så anser jag
Utsk. ej kunna, i anledn. af förenämnda beslut, någon åtgärd
vidtaga.
Frih. Cederström: Att de öfriga Stånden ej instämt
i R. o. Ad:s beslut att uppdraga till Bevilln.Utsk. att särskildt
behandla sådana frågor, medför ej den verkan, att
dessa frågor hafva förändrat deras natur, och det betyder i
grundlagsenlig väg intet, om Bevilln.Utsk. handlägger en
fråga af ekonomisk beskaffenhet; men sedan beslutet af Bevilln.
Utsk. blifvit uppsatt och af trenne Stånd bifallet, utan
att Ekon.Utsk. deröfver blifvit liördt; så lärer väl ej i alla
fall kunna undvikas alt slutligen handlägga frågan i grundlagsenlig
ordning, efter den beskaffenhet, som sjelfva frågan
och ämnet äger; och då här förekommer fråga om förändring
eliel- upphäfvande af en allmän författning, så lärer
det vara nödvändigt alt i prot.utdnn fästa de andra Ståndens
uppmärksamhet derpå, att Exped.Utsk. hör åläggas alt
uppsätta förslag lill R. St:s skrifvelse om R. SI:s beslut i
denna del, med anhållan om K. M:s sanction derpå.
Hr von Hartmansdorff: Jag instämmer gerna med
Frih. Cederström, ifall Hr Landtm, finner att en sådan framställning
kan göras lill de öfriga Stånden; att den då bör
göras, det finner jag klart.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att han måste erkänna,
det han icke kunnat uppfatta Frih. Cederströms mening så
fullständigt, att Hr Landtm, derå kunde framställa propos.,
utan att först erhålla den skriftligen uppsatt.
Frih. Cederströjm: Den af mig framställda tanke innefattas
kortligen i följande ord, nemi.: alt sedan Bevilln.-  Utsk. anmält det tre Stånd beslutat ifrågavar. förändring,
besluter R. o. Ad. alt dervid hör tillgå så, att de öfriga
MedStånden inbjudas att i detta ämne till K. M. låta afgå
en und. skrifvelse med begäran 0111 dess sanction.
Hr von Hohenhausen, Michael Silvius: Mig
synes det varu likgiltigt, om en sådan skrifvelse lill K. M.
Den 20 Januari f. m.
319
afgår, nemi. i det afseende, att R. o. Ad. ej delar de öfriga
Ståndens tanke, och derföre vill särskildt derpå fästa K. lVl:s
nåd. uppmärksamhet. För öfrigt torde det väl vara utom
ali fråga, alt i den hevilln.förordn., som R. St. afgifva, lärer
det reglementariska af bevillningen vara af den natur, alt
det ej blir gällande ulan K. M;s nåd. bifall, och alltså måste
det nu i delta afseende bero på K. M. att bifalla den nya
bevilln.förorda., eller bibehålla den gamla.
Frih. Cederström: En promulgerad författning till
allmän efterlefnad måste af vederbör, embels- och tjenstemän
följas, intilldess den blifvit upphäfven. Nu är det bekant
alt bevilln.förordn. är promulgerad genom K. M:s försorg,
på det sätt att vedel bör. embetsman få densamma sig
tillsänd. Om nu denna förordn. slår i sirid emot andra
utfärdade K. författningar, som ej blifvit upphäfna, så frågar
jag: huru skall tillämpningen då ske vid vedel börande
Piöfnings- och Taxerings-comiteer i landsorterna? Skola
embetsmännen lyda den K. författningen af år 1812, eller
skola de tillämpa bevilln.förordn. afår 18/f 1 ? Deruti ligger
frågan, och som R. St. i 1841 års bevilln.författning hafva
beslutat förändringar af 1812 års K. kungörelse, så är det
nödvändigt, då man supponerar att R. St. vilja hafva bifall
till sitt beslut, att anmäla detsamma till K. M:s sanction,
för upphäfvande af föreskrifterna i 1812 års förfatln., hvilken
står i strid emot detta beslut.
Hr von Hartmansdorff: Jag befarar att vi måhända
komma till flera frågor af samma beskaffenhet som denna,
och hemställer derföre vördsamt, så väl lill R. o. Ad.
i allmänhet, som till Frih. Cederström särskildt, om vi ej
vid delta tillfälle endast borde lägga detta utlåt, till handlingarna;
men att R. o. Ad. förbehölle sig att, då della och
andra Utsk;s betänk:n i afseende på denna och dylika
reglementariska frågor äro genomgångna, fatta det beslut,
som R. o. Ad. finner vara lämpligast.
Uppå derefter framställd propos. beslöt R. o. Ad. att
lägga Utsk:s yttrande i denna punkt till handlingarna och
för beli öl 1 sig att, sedan pröfningen af Bevilln.Utskrs mern.
N:o 34 blifvit fulländad, i afseende på denna och dylika
frågor fatta de beslut R. o. Ad. kan finna tjenliga.
44 §:«•
R. o. Ad. godkände den här i öfverensstämmelse med
PresteSt:s beslut föreslagna redactionen.
45 §: n.
Vid hvad Utsk. i denna del yttrat fann R. o. Ad. för
godt att låta bero.
46 §:n.
Den ao J a n u a r i f. m.
Hr Printzensköld, Carl: Jag bade förmodat att
Iievilln.Utsk. gjort afseende på de skäl, soin blifvit anförda
bos R. o. Ad. för nödvändigbeten att förändra ordalydelsen
i denna §, såsom den af R. o. Ad. blifvit föreslagen. Det
bade ej bort undfalla Bevilln.Utsk., att derigenom alt orden
K. Kammarrätten qvarstå på detta ställe, så ser det ut,
sorn man ville upphäfva K. M:s nåd. författning om huru
förhållas skall med besvär öfver skattskrifning. Uti den af
K. M. utfärdade nåd. instruetion för K. Kammar-colhm äro
vissa nota caracteristiea stadgade för sådana mål, som
icke gå lill Kammarrätten, utan till Kammar-colkm. En
sådan nota caracteristiea finnes ej i Bevilln.Ulskis förslag,
så att man deraf kan se när den nya författningen eller den
gamla skall gälla. Jag vet ej, huru man dermed skall komma
tillväga, sedan Bevilln.Utsk. för sin del ej gjort afseende
på R. o. Ad:s beslut i ämnet, utan hemställd, att hvad
Ulsk. tillförene föreslagit måtte antagas. Jag skulle dock
tro att R. o. Ad. kunde besluta att förblifva vid sitt fattade
beslut och inbjuda de öfriga Stånden att för sjelfva sakens
skull bifalla redaclionsförändringen, hvilken alldeles
icke verkar till förändring i §:n. 1 öfrigt och då den stäl
les
genom detta beslut i conformitet med gällande författning,
så hoppas jag att de öfriga Stånden skola antaga en
sådan inbjudning. Derigenom kommer all tvetydighet att
undanrödjas, och saken kommer i sitt rätta skick.
Gr. Hamilton: Den siste värde talaren har yttrat någon
förundran deröfver, att Bevilln.Utsk. ej [fastat någon
uppmärksamhet vid den förändring i redactionen, som inom
R. o. Ad. blifvit beslutad ; men jag får fasta hans uppmärksamhet
derpå, att då frågan om en ny redaction af de
reglemenlariska föreskrifterna blifvit genom tre Stånds beslut
afgjord, så skulle Bevilln.Utsk. svårligen kunna fästa de
öfriga Ståndens uppmärksamhet dervid på annat sätt, än
som nu skett, eller genom en inbjudning; och jag tror jemväl,
att, ehuru det kunde vara önskligt att en sådan förändring
skedde , R. o. Ad. ej numera bör försöka att genom
en inbjudning upprifva hvad som genom tre Stånds sammanstämmande
beslut redan blifvit afgjordt.
Hr Printzensköld: Jag kan ej föreställa mig att endast
två Stånds beslut utgöra R. St:s, ty dertill fordras i
sådana frågor, som denna, tre Stånds. R. o. Ad. och PresleSt.
hafva gemensamt vidtagit förändringar i förevar, förslag,
och således synes det mig, som man äfven skulle kunna
begära rättelse genom en inbjudning. Måhända inskränker
sig beslutet till frågan om Kammarrätten, hvarom tre
Stånd bifallit Bevilln.Utskrs förslag, sådant det förekommer
i det sednare betänk., rör:de bevilln.förordn.; men jag
är öfvertygad om, att i händelse Utsk., med afseende
å
Den ao Januari f. ra.
3 9.1
å nödvändigheten att få en sådan förändring, sorn den ifrågavar.
, fästade de öfriga Ståndens uppmärksamhet derpå,
så tror jag visserligen ej att en vägran å deras sida kunde
äga ruin att bifalla densamma. För min del anser jag det
vara af största vigt, alt en inbjudning kommer alt äga rum,
emedan jag har varit vittne dertill, att just det stadgande,
sorn slår i gamla bevilln.förorda., har föranledt till collision
emellan de begge ifrågavar. embetsverken, af hvilka det
ena eller andra allt efter frågans beskaffenhet äger att upptaga
bevilln.frågor.
Gr. Hamilton: Jag är förekommen af Hr Printzensköld
sjelf i afseende på den upplysningen att förändringen
af orden ’’ti11 Kammarrätten” ej blifvit vidtagen af något
annat Stånd, än II. o. Ad , och att det jemväl var med afseende
derpå, att dessa ord funnits i föregule bevilln.förordn;r,
som Utsk. ej kunnat föreställa sig behofvet af en förändring
i detta afseende, så stort att Utsk. bort hemställa till
Irenne RiksSt. alt derom förena sig med det fjerde.
Hvad Utsk. hemställt blef af R. o. Ad. bifallet.
48 och 49 §§ '•11 e.
R. o. Ad. lät bero vid Utsk:s yttrande i dessa punkter.
Fortsättningen af detta måls pröfning uppsköts lili eftermiddagen.
II. R. o. Ad. åtskiljdes kl. ^ till 3 e. m.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Onsdagen den 20 Januari 18/J1.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 6 prot.utdr. för denna dag f. m.
Justerades pleni-protocollen för den i5 sisth December
f. och e. m.
Fortsattes pröfningen af Bevilln.Ulsk:s mern. N:o 34, i
anledn. af RiksSttns olika beslut, ang:de grunderna för den
blifvande allm. bevillningen, samt föreskrifterna för tillämpningen
deraf.
59 §:n.
Utskrs yttrande i denna punkt gillades.
19 fl. 4i
322
Den ao Januari e. m.
64 §:n.
"R. o. Ad. lät bero vid hvad Ulsk. i denna punkt
yttrat.
73 §:n.
Hvad Utsk. i denna punkt hemställt Lief af R. o Ad.
bifallet.
87 till och med 111 §§:ne samt 112 §:n.
Vid hvad Utsk. i afseende pä dessa punkter yttrat lät
R. o. Ad. bero.
n4 §:n.
Utsk:s yttrande i denna punkt ansågs icke erfordra någon
åtgärd.
115, 119, 120 och 121 §§ : n e.
R. o. Ad. lät bero vid Utsk:s yttrande i afseende på
dessa punkter.
122 § : n.
Hvad Utsk. i denna punkt yttrat ansågs icke erfordra
någon åtgärd.
1 23 §:n.
Hr Printzensköld, Carl: Jag skulle tro att R. o.
Ad. icke bör låta vid denna § bero. Uti 1818 års bevil/n.-  stadga är denna § uppställd på ett sätt, sorn öfverensstäminer
med verkliga förhållandet; hvaremot i 182} års riksdags
och följande riksdagars förordningar den fått en utsträckning,
sorn föranledi ett förklarande, att ledamöterne
uti Taxerings- och Pröfnings-comileerna äga en makt och
myndighet, sorn R. St. icke haft rätt att medgifva. Jag
hemställer derföre, om icke R. o. Ad. skulle vilja förklara,
alt Ståndet icke frånträder sill förut fattade beslut.
Gr. Hamilton, Henning Hugo Ludv.: R. o. Ad:s
beslut verkar visserligen icke på resultatet, emedan de Irenne
öfriga Stånden redan förenat sig uti lika åsigt rörande
denna §; och då Utsk. tili sisla betänk, icke yttrat annat,
än att §:n lärer få förblifva enl. Utsk:s förslag, enär frenne
Stånd dertill gifvit sitt bifall, så torde också någon annan
åtgärd vid denna § icke vara att vidtaga, än att vid densamma
låta bero.
Hr von Hartmansdorff, A tig.: Den ifrågavar. §1°
lyder i Ulsk:s förslag, sorn följer: "sorn ledamöter af Taxerings-
samt Pröfn.comité' äro att anse såsom R. St:s ombud,
hvilka äga att icke allenast vei Iställa bestämda föl eski iller,
ulan ock med R. Sils makt och myndighet afgöra och besluta
lili frågor, der endast den enskilda kännedomen och
öfvcrtygelseii om medborgares olika ställning och förhållan
-
Den ao Januari e. ra.
3a3
de måste ligga till grund för pröfningen; alltså komma desse
ledamöter att, i och för utöfningen af deras kall, tillgodonjuta
enahanda skydd och säkerhet, som uti 111 §:n Reg.-  F:n och 77 §:n Riksd.Ordn. är åt riksdagsmän försäkrad.’'
Denna § blef, så vidt jag kan erinra mig, af R. o. Ad. afslagen,
derföre att Utsk. deruti velat gifva åt Taxeringsoch
Pröfnings-comiteerna en makt, som de förut icke ägt.
Om nu de tre öfriga Stånden beslutat att godkänna §:n, så
lärer följden blifva, att R. o. Ad. omförmäler denna punkt
såsom en bland dem, hvartill Konungens sanclion behöfves.
Jag anhåller derföre, att underrättelsen om de öfriga Ståndens
beslut i detta fall måtte läggas till handlingarna, men
punkten anmärkas såsom en, hvarpå vi komma att fästa
MedStåndens uppmärksamhet i det af Frih. Cederström på
f. m omnämnda hänseende.
R. o. Ad. beslöt, att Uisk:s yttrande i denna punkt
skulle läggas till handlingarna.
125, 126 och 127 §§:ne.
Gr. Hamilton: Efter min uppfattning af föreskriften
uti 71 §:n Reg.Fm, skulle jag tro att Utskts majoritet har
föreslagit voter:s-propositioner i ett ämne, som icke lärer
kunna blifva föremål för förstärkta StatsUtsk:s pröfning.
Här är nemi. blott fråga derom, huruvida besvär öfver Pröfnings-comiteens
beslut skall anföras hos K. Kammarrätten
eller directe hos K. M. För att kunna göra delta till föremål
för votering i förstärkt SlatsUtsk., har man måst resonera
så, att uppbörden icke får uppehållas af besvären,
och alt det således kunde hafva inverkan på bevillningens
belopp eller åtminstone på dess mer eller mindre tryckande
beskaffenhet för den skattskyldige. Della torde icke vara
fullkomligen lätt. Skall någon votering äga rum, så mäste
den blifva enligt 73 och 75 §§tna Riksd.Ordn. i förstärkt
Bevilln.Utsk., och i sådant fall på den grund alt icke här,
enl. den 75 §:ns ordalydelse, två Stånd stannat mot två, utan
två Stånd förena sig om ett beslut och de öfriga tvänne
fatta hvar sitt. Likväl skulle jag för min del tro, att
då denna fråga är af beskaffenhet att kunna förfalla på det
sätt, att hvad sorn redan är stadgadt fortfarande blir gällande,
emedan ett stadgande, motsvarande detta, igenfinnes
uti motsvarande § i nu gällande bevilln.förorda., rättast vore,
att de framställda propositionerna afslås och frågan således
förfaller.
Frih. Cederström, Jacob: Med Gr. Hamilton in
stämmer
jag deruti, alt voterts-propostna må ogillas. Stånden
kunna icke öfverlemna till förstärkt SlatsUtsk. att afgöra,
huruvida rätteg.ordn:n i uppbördsmål skall förändras,
då den frågan icke blifvit i laglig ordning väckt och till
behandling af vederbörligt ÖLsk, öfver leornad. Icke heller
3i4
Den 20 Januari c. m.
lian det komma i fråga att afgöra densamma i förstärkt
Bevilln.Utsk., enär frågan aldrig blifvit till Bevilln.Utsk.
särskildt remitterad, ulan derstädes upptagen i sammanhang
med utarbetningen af bevilln.förordningen. Uti bevilln.-  förordn. hade man egentligen aldrig bort upptaga denna
fråga, såsom börande lill en annan lagstiftning på sidan
derom. Det finnes §§ i bevilln.förfaltningen, hvilka upplaga
hvad allmänna förordningar särskildt bjuda i samma sak.
Detta Ur en oformlighet, som ägt rum allt sedan 1823 års
riksdag. Så länge dessa sladganden uti bevilln.förordn. Uro
öfverensstämmande med de allmänt gällande föreskrifterna
uti andra författningar, Ur det af ingen betydenhet, att de
jemväl finnas uti bevilln.förordnrn; men då den sednares
föreskrifter finnas stridiga med andra författningars, måste
bevilln.förordn:ns stadganden vika för de sistnämnda.
Uppå derefter framställd propos. beslöt R. o. Ad. alt
ogilla 2g voterts-propostn och förklara, att det i detta afseende
må förblifva vid hvad hittills stadgadt varit.
Hvad angick den sista meningen, innehållande förslag
att Utsk., vid sammanfattningen af besluten ronde bevilln.-  stadgan i sin helhet, måtte få iakttaga den rättelse, som af
votering öfver 29 voterrs-proposrn kunde blifva en följd,
så fann R. o. Ad. detta förslag böra förfalla. Utskrs förslag
om införande uti ia5 §:n af ett nytt andra mom. blef
deremot bifallet.
128 § : n.
Utsk:s yttrande i denna del ansågs icke erfordra någon
åtgärd.
136, 137, 138 ocli i3g §5 •11 c*
R. o. Ad. lät bero vid Utskrs yttranden.
i43 §:n.
Voter:s-propos:n godkändes.
i45 § •’ n , 2 m o ra.
Utskrs förslag i denna del blef af R. o. Ad. gilladt.
145 §:n, 3 och 5 mom.
Yoterrs-proposrna godkändes.
i45 § i n, 8 mom.
Gr. Hamilton; Jag tager mig den friheten fästa Ståndets
uppmärksamhet på den inbjudning, som af Utsk. är
gjord, att R. o. Ad. mätte tillåta, att dess tillägg — ”till
fyllda 18 år” — mätte utgå; i följd hvaraf voterrs-proposrn
bomme att förfalla. Det åsyftade ändamålet och fördelen
deraf skulle nemi. icke uppnås, om det af R. o. Ad. antagna
villkoret blefve gällande.
Den so Januari e. m.
3a5
Hr Printzensköld, Carl: För min elei får jag afstyrka
R. o. Ad. att frånträda sitt förut fattade beslut.
Jag kan icke anse hvarken billigt eller rättvist, att
en lärling skall mer än någon annan medborgare vid 18 års
ålder vara fri från skatt till Staten, derföre att lian blifvit
inskrifven i ändamål alt lära ett bandtverk, särdeles sorn
den färdighet han sålunda förvärfva! sig länder honom till
framlida gagn och nytta. Vid 18 års ålder bör han kunna
vara så försigkommen, att han kan göra så mycken nylla
för sig, att hans mästare gerna kan utgöra den personella
skyddsafgiften. Jag tillstyrker derföre att, med arslag
å inbjudningen, volerts-propositionerna måtte godkännas.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller att få instämma
med Hr Printzensköld.
Gr. Hamilton: Förhållandet med det tillägg, som
blifvit gjordt, är sådant att förut stod i bevilln.förordn.:
”lärlingar i handtverk, manufacturier och-,fabriker,” ulan det
nu ifrågaställa tillägget. Då bevilln.förordnm föredrogs,
log jag mig friheten föreslå, att äfven lärlingar i handel
skulle tilläggas, hvilket syntes äga sköl för sig, då de hade
samma fördelar som andra lärlingar. En ledamot föreslog
tillägget — ”till fyllda 18 år” — hufvudsakligen med afseende
på lärlingar i handel, men hvilket tillägg genom redactionen
lil ef tillämpad! äfven på lärlingar i handtverk vid
manufacturier och fabriker. Det är till förekommande deraf
att dessa skulle få en beskattning, som de förut icke
haft, som jag anhåller att R. o. Ad. mätte frångå tillägget.
Om någon förändring skall ske, borde R. o. Ad. hellre förena
sig med BondeSt., som icke gjort något sådant tillägg,
ehuru det icke ingått på förslaget att äfven lärlingar i handel
malte få samma lindring som de öfriga.
Hr Pri ntzensköld: Jag skulle icke tro, att de skäl,
Gr. Hamilton anfört, böra föranleda R. o. Ad. att frånträda
dess beslut. Hvad lärlingar i handel beträffar, så vill
jag erinra mig, att K. M:s beslut rör:de deras befrielse från
skyddsafgift ar grundad! på tiden, huru länge de varit i
handel; så att den, som ej varit 8 år i handel, lika med
öfriga i bevilln.förordnm uppräknade lärlingar är befriad från
afgillen, hvaremot den, som varit 8 år i handel och uppnått|
den ålder i hvilken skyddsafgift erlägges, densamma
skall betala. Genom den utsträckning, som §:n fått äfven lill
dessa lärlingar, skulle en fördel, som handelsläi lingar förut
icke haft, dem beredas; hvilket jag anser så myckel mindre
billigt emot andra, som det stundom händer, att dessa lärlingar
komma i handel vid i5 å 16 års ålder, hvarefter det
dröjer ända till 12 år innan de blifva sina egna; hvadan
de ända till 27 eller 28 året skulle blifva från afgiflen frie.
Den 20 Januari e. ra.
Jag tillstyrker derföre R. o. Ad. att, med afslag å inbjudningen,
godkänna voter:s-propos:na ; beroende del sedermera
på förstärkta Utsk. att å förhållandet göra det afseende Utsk.
kan finna för godt.
R. o. Ad. vidblef sitt förut i äranet fattade beslut samt
godkände voter:s-propos:na.
146 §:n.
R. o. Ad. lät bero vid Utsk:s utlåtande i denna punkt.
147 §:n.
Så väl 37 sorn 38 voter:s-propos:na blefvo af R. o. Ad.
godkända.
Dessutom beslöt R. o. Ad. att låta bero vid Ulskrs slutliga
yttrande i anledn. af R. o. Ad:s förklaring, alt de hänvisningar
till andra §§, som uti en del §§ finnas intagna,
borde rättas efter de förändringar i §§:nes numerering, som
blifva en följd af R. o. Adis fattade beslut.
Hr von Hartmansdorff: I öfverensstämmelse med
hvad si väl jag uti ett par föregtde punkter yttrat, som äfven
hvad andra ledamöter anfört, får jag anhålla, att R. o. Ad.
måtte fatta och meddela de öfriga Stånden följande beslut: att
R. o. Ad. vill fästa MedStåndens uppmärksamhet på nödvändigheten
att i lind. begära K. M:s nåd. godkännande af
de reglementariska föreskrifterna i beviiln.föroidn:n, såsom
stöd hvarför R. o. Ad. bland annat åberopar MedStåndens
beslut i 4> §:n af betänk. N:o 1^2, hvarigenom ett stadgande
i q §:n af K. kungörelsen d. 3o Sept. 1812 blifvit upphäfvet,
och i I2j §:n, hvarigenom större makt och myndighet
än tillförene blifvit ledamöter af Taxerings- och Pröfnings-comiteer
tillagd; så att, i händelse K. M. antager de
beslutade förändringarna, kungörelse derom må utfärdas.
Då nu ett uppehåll uppstod innan propos. framställdes,
anmälte sig ånyo
Hr von Hartmansdorff och yttrade:
Jag anhåller att från milt förslag få borttaga sednare
exemplet, emedan detsamma föranleder besvär att återgå till
fordna ouppgifna författningar, hvaremot det första är bestämdt
uppgifvet och förändrar 1812 års författning.
Uppå derefter framställd propos. beslöt R. o. Ad. att
fästa de öfriga respcctive MedStåndens uppmärksamhet på
nödvändigheten att i und. begära K. M:s nåd. godkännande
af de reglementariska föreskrifterna i beviiln.förorda.; såsom
stöd hvarför R. o. Ad. bland annat åberopade MedStåndens
beslut i 48 §:n af det med Beviiln.Utsk:s betänk. N;o 12 åtföljande
förslaget till beviiln.förordn., genom hvilken § ett
stadgande i q §:n af K. kungörelsen den 3o Sept. 1812
Den 20 Januari e-nr.
blifvit upplräfvet; — så att, i händelse K. M. antager de
beslutade förändringarna, kungörelse derom mä utfärdas.
Vid förnyad föredragning af BancoUtskrs den 12 sistl.
December på bordet lagda betänk. N:o 126, i anledning
af väckt fråga oin nedsättning i lösen för vågatlester å jern
och andra vågförda elfecter, som hos banken eller lånecontoret
i Götheborg belånas, samt afskaffande af s. k. förnyelsebevis,
blef nämnda betänk, af R. o. Ad. bifallet.
Föredrogs ånyo BancoUtskrs den 14 sisth Dec. på bordet
lagda mern. ]N':o 127, till svar å de inom tvänne RiksSt.
framställda anmärkare vid Utskrs under Nro 87 afgifna
utlåt. ang:de dels utsträckning al lånetiden och nedsättning
af räntan för discontlån, dels bestämmandet af någon viss
andel af discontfonden till lån åt jordbrukare och bergsmän.
Ur von Hartmansdorff, A u g. r Som R. o. Ad. redan
afslagit det betänk, pä återremissen, hvaraf delta innefattar
svar ; så anhåller jag att R. o. Ad., med vidblilvande
af sitt förra beslut, ville lägga detta mern. till handlingarna.
Hr Rosenblad: Bernit.: Det är så mycket lättare
att verkställa Hr von Hnrtmansdorffs önskan, som R. o. Ad.
genom bifall till Utsk:s sednare betänk, förbättrar dess förra
åtgär d ; emedan R. o. Ad:s afslag möjligen skulle kunna
anses innefatta den mening, att R. o. Ad. hade ogillat det
olämpliga förslag, som Utsk. afstyrkt, hvilket icke var meningen.
Nu har Utsk. gått från sitt förslag i den enda
punkt, der Utsk. förut framställt ett tillstyrkande, och der
R. o. Ad. egentligen meddelt afslag, så att bifall till detta
betänk, egentligen blott innefattar en conrplettering af
R. o. Ad:s förra beslut.
R. o. Ad. fann detta mern. N:o 127 icke erfordra annan
åtgärd än alt läggas till handlingarna.
Till pröfning företogs BancoUtskrs den i4 sisth Dec.
på bordel lagda utlåt. Nro i3o, öfver gjorda anmärknzr vid
Utsk:s betänk. Nro 97, i fråga om creditiv för direct:n af
armeens pensionscassa.
Hr Rosenblad, Bernh.: Både under discussionen på
detta rom förra gången frågan förevar, och ännu mera
uti Frih. Stjernstedt detta betänk, bifogade reservation är
upplyst, huru det är ett misstag af Utsk. all anse ifrågavar.
creditiv halsa den ringaste gemenskap nied den credilivrätt,
som armeens pensionscassa äger på Riksg.contoret.
Likaledes ar ådagalagdt, att banken utan ringaste olägenhet
3aS
Den 20 Januari e. m
kan bevilja det af K. INT. förordade creditivet, emedan
bankens tillgångar medgifva det desto hellre sorn creditivrät
tigheten sällan kommer att begagnas. Säkerheten är obestridlig,
emedan cassan har mångfalldiga liy|>otliek att erbjuda.
Denna liögst nyttiga inrättning, hvarigenom successivt
amortering äger rum, kan bedömmas deraf, att om man
agde ett sådant creditiv, så vore det bättre för direclm
att successivt nedsätta räntefoten oell derigenom skyndsammare
befria armeens olficers-corps från den tunga bördan
att nödgas använda större delen af löneinkomsterna för att
betala livad företrädarne baft fördel utaf, utan att likväl
banken komme alt göra någon försträckning, åtminstone
högst sällan. Dessutom är summan alltför obetydlig för att
afslå en så ringa uppmuntran för en förtjenstfull roedborgarecluss,
hvars mödor och uppoffringar Staten beklagligtvis
icke förmår att vedergälla. Jag får derföre föreslå, att Hr
Frill. o. Landtm, täcktes proponera Ståndet, att med afslag
på TJtskis tillstyrkande, deremot, på sätt Frih. Stjernstedt
föreslagit, bifalla att directm öfver aromens pensionscassa
malte erhålla ett på banken stäldt creditiv, stort 3oo,ooo
r:dr, att utgå mot den ränta och efter de föreskrifter, som
för cassacreditiv i allmänhet blifva gällande.
Hr von Hartmansdorff, Äng.: Jag anhåller att
få instämma uti Hr Rosenblads förslag, hvilket hufvudsakligen
är lika med Frih. Stjernsledts, hvilket återfinnes på sid.
12 af förevar, betänkande.
Uppå derefter framställda propostr ogillade R. o. Ad.
utlåt. N:o 13o och beslöt att direclm öfver anneens pensionscassa
erhåller ett å banken stäldt creditiv, stort 3oo,ooo
r:dr b:co, att utgå efter de föreskrifter, som för cassacreditiv
i allmänhet äro gällande.
I.ades lill handlingarna förstärkta BancoUtskts den i5
sisth Dee. på bordet lagda mein. N:o 135, med anmälan om
utgången af de omröstningar, som derom i förstärkta BancoUtsk.
blifvit anställda öfver åtskilliga frågor, upptagna i
BancoUtskts under Niis 111, 112, 128 och 129 afgifua memorialer.
Ånyo föredrogs Coust.Utsk:s den 19 sisth Dec. på bordet
lagda meni. N:o 68, med fortsatt förslag i afseende på
national-representationeus ombildning och de i sammanhang
dermed nödiga grundlagsändringar.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Då betänk. rör:de
nalional-representationens ombildning för det närvar, är under
handläggning i Const.Utsk., så hemställer jag, alt nu
förevar, betänk, måtte få hvila, intilldess sjelfva hufvudför
slaget
-
Den 20 Januari e. m.
slaget inkommer från Coust.Ulsk., för atl i sammanhang dermed
företagas.
Frill. Cederström, Ja coh, förenade sig med Hr von
Hartmansdoi fF.
Hr Frih. o. Landtm, förklarade, att det nn föredragna
målet på tvänne ledamöters förenade begäran koinmeatt
hvila på hordet till nästa föredragning. Hr von Hartmansdorff
hade föreslagit, alt denna icke malte äga ruin förr än
Coust.Ulsk. inkommit med yttrande öfver det återremitterade
förslaget till vallag. Hr Landtm, fick nu tillkännagifva,
att i den lalrnansöfverläggning, som i afseende på detta måls
föredragning ägt rum, Talmännen hade öfverenskommit atl föreslå
sina lespective Stånd att till pröfning företaga Const.-  Utskis meni. Nio 68 i det plenum, sorn inträffar nästinstundande
Onsdag eller i dag 8 dagar till, hvilken öfverenskommelse
Hr Landtm, sålunda nu finge uppfylla.
Hr Aminoff, Joli. Fredr.! Jag anhåller, att, då delta
Const.Ulskts mein. Nio 68 kommer att behandlas, Const.-  TJtskis efterföljande meni., finn och med Nio 69 till och
med N:o 84, hvilka äga gemenskap med Nio 68, mätte då
föredragas, så att de blifva i en följd behandlade.
“Hr von Hartmansdorff! I anleda, af den upplysning
Hr Frih. o. Landtm, behagat lemna R o. Ad., torde jag få
fasta Ståndets uppmärksamhet derpå, att om detta vidlyftiga
betänk, 1111 skulle företagas och med vederbörlig grundlighet
nagelfaras; så åtginge dertill så lång tid, att R. o.
Ad., sorn redan är efter med ärendenas afgörande, blefve
det ännu mera i föi hållande till de öfiiga Stånden. Deruti
finnér jag äfven ett skäl för R. o» Ad. atl icke företaga
prölningen af detta ämne förr än i den ordning jag föreslagit,
och anhåller ali Hr Frih. o. Landtm, ville derom göra
framställning till Ståndet.
Hr Frih. o Landtm, yttrade, det han ansåg sig pligtig
att först framställa propos. å det fÖ• sins», som man i talmansöfverläggningen
Öfverenskommit böra Stånden underställas;
hemställande alltså, örn R. o. Ad. behagade till pröfning
företaga Coust.UtskiS mein. Nio 68 i det plenum, som
inträffar nästkommande Onsdag i dag 8 dagar till.
Ropades ja och nej.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.i Sedan det af Hr •
Frih. o. Landtm, tillkännagifna beslutet är tagel inom talmansronelaven,
så är det troligt att betänk, förekommer i
de öfriga Stånden å den öfverenskomna tiden; och hvad
vinnes då genom R. o. Adis uppskof med ärendets företagande,
enär skilnaden endast blir den, att Consl.Ulsk. erhåller
R. o. Adis gemensamma tankar i ämnet några veckor
19 H. 42
33o
Den 20 Januari e. m.
sednare än de öfriga Ståndens. Jag tillstyrker derföre, alt
Const.U(sk:s nämnda betänk. må förekomma i dag ålla dagar
lill; synnerligast som delsamma kanske redan i dag förevarit
i Bondc-Ståndet.
Gr. Mörner, Carl Göran: I anledn. af livad Frih,
Tersmeden sist yltrade, har jag ansell mig höra upplysa,
alt jag på eflermiddageu IrnfTat BondeSt:s secreterare, sorn
nämnde att detta betänk, annu icke förevarit i BondeStåndet.
Hr von Hartmansdorff: Jag vet visserligen icke
officielt hvad som i dag tilldragit sig i Borgare- och BondeSt:n.
Men genom enskilda ledamöter af dessa Stånd , har
jag hört, att man ämnade der yrka detsamma, som jag nu
begärt, nemi. att detta betänk., sorn blott är en följd af hufvudsaken,
icke mätte förekomma lörr än hufvudsaken förevarit.
Frih. Cederström, Jacob: Då fråga är 0111 ändringar
i grundlagarna, är det angeläget ali derom öfverlägga och
besluta i sådant sammanhang, att besluten qvadrera med
hvarandra, och att man icke hehöfver ändra detaljbeslulen,
derföre all man sednare afgjort principfrågor, under hvilka
de förut afgjorda detaljfrågorna icke kunna subsuiueras. lJä
sådant sätt skulle man arbeta uti en oriktig ordning. Den
af Hr von Hartmansdorff föreslagna utvägen är derföre den
enda möjliga att komma till förnuflsenliga resultat i afseende
på de nu ifrågavar. förändringarna i grundlagen, och
det är således nödigt alt detta mern. blir hvilande intill dess
R. o. Ad. beslutat öfver det mein., som från Const.Utsk.
är att förvänta i anledn. nf RiksStms till Disk. öfverlemnade
anmärk:r vid dess förslag lill vallag, och deruti förekommande
principfrågor för national-representationens ombildning.
Så kommer förmodligen äfven alt tillgå i de öfriga
Stånden, ty jag kan icke förmoda att de vilja företaga sig
att besluta öfver detaljerna innan principerna äro afgjorda,
destomindre som de förra blott äro en tillämpning af de
sednare besluten öfver detaljerna, hvilka förmodligen icke
kunna komma att innefatta annat än en tillämpning af hvad
som hvarje Stånd beslutat i hufvudfrågorna, hvilkas afgörande
naturligtvis kan föranleda förändringar i detaljerna.
Uppå derefter framställd propos. beslöt R. o. Ad., att,
på sätt Hr von Hartmansdorff föreslagit, pröfningen afConst.-  Utskjs meni. N:o 68 skulle uppskjutas lills sjelfva hufvudförslaget
inkommit från Const.Utsk. för att derefter i sammanhang
dermed företagas.
Hr Aminoff: Jag anhåller att Hr Frih. o. Landtm,
täcktes framställa propos. derå, huruvida R. o. Ad. medgifver
hvad jag föreslagit, nemi. att förediagningen utafConst.-  Utsk:s utlåtanden från och med N:o 69 till och med N:o 84 mål
-
Den 20 Januari e. m.
le, i anseende lill det sammanhang jag anser dem äga med
samma Utsk:s mern. N:o 68, uppskjulas intill dess det sistnämnda
för ek o m m er.
Frih. Tersmeden: Det beror visserligen på R. o.
Ad. att skjuta upp alla Const.Utsk:s betänkande!) ända till
slutet af liksdagen, om Ståndet så för godt finner; men något
skäl för uppskof af sistnämnda belänktn, hemtadt från
sammanhanget emellan dem och mern N:o 68, kan jag icke inse,
enär de icke äga gemenskap i någon annan omständighet än
den alt de allesammans härleda sig från Const.Utsk. och angå
förändringar i grundlagen.
Hr von Hartmansdorff: Jag vågar vördsamt hemställa,
huruvida icke öfvei läggningen om dessa belänktn må
uppskjutas intilldess vi hinna till dem uti den ordning, föredragn.
listan antager,
R. o. Ad. ansåg, att pröfuingen af Hr AminofFs förslag
borde uppskjutas tills de ifrågavar. målen till föredragning
förekomma i den ordning de finnas på föredrag!).listan upptagna.
Då nu ånyo föredrogs Stals- samt Allm. Besvärs- och
Ekon Utsk:us den 19 sisth December på bordet lagda betänk.
N:o 104, i anledn. af vackt fråga om befrielse för rusthållare
från skyldigheten alt, under krig, rekrytera, remontera
och att ersatta förlorade persedlar emot en årlig afgift
lill Staten, m. m., blef samma betänk, af R. o. Ad. bifallet.
Föredrogs ånyo Stats- samt Allm. Besvärs- och Ekon.-  Utslcns den ig sisth December på bordet lagda betänk. N:o
io5, i anledn. af väckta motioner, dels om upphörande af
postförings-skyldigheten, dels om lindring i detta besvär,
m. m.
Hr Peyron, Gustaf Abraham, hade inlemnat ett
så lydande anförande:
Då H. Stats- samt Allm. Besvärs- och Ekon.Utsktn i
betänk. N:o io5 hemställt, att R. St. ville genom en und.
skrifvelse hos K. M. tillstyrka, att ersättning i och för postföring
hädanefter måtte, utom der den sker genom beting,
utgå med 5o proc:s förhöjning utöfver hvad hittills ägt runi,
och i sådant afseende upplyst, att sammanräknade betalningen
i och för postföring år i83g, inberäknadt utgifterna i
och för fortställandet af södra och Norrska snällposterna, utgjort
en summa af 96,009 r;dr fyj sk. 1 r:st. b:co, hvilken
summa dock är 96,466 r;dr 3a sk., hvilket jag redan på
detta rum haft äran vördsammast tillkännagifva; så ntbeder
jag mig att, i anledn. häraf, få vördsammast fästa R. o. Ad:s
uppmärksamhet på följande härvid förekommande omständigheter,
nemi.:
i;o att genom af K. M. innevar. år i nåder bifallna åt
-
33-4
Den 20 J a 11 u a r i e. m.
skilliga nya oc!i förbättrade postgångar, soin dels redan äro
och dels ofördröjligen komma att sättas i verket, den sammanräknade
skjutskostnaden för postfoislingen från oell med nästa
år, såsom jag ock redan haft Uran upplysa, kommer alt
årligen uppgå lill fullt 100,000 rjdr, hvaraf, efter gjord beräkning,
omkring /\o,ooo r;dr belöpa för den postskjuts, som
utgöres af posthemmaoeu, omkring 24,000 r:dr för snällposlskjnlsen,
som beslrides af gäslgifverierna emot 4 sk.
högre betalning för milen än för vanlig gästgifvarskjuts,
och återstoden 36,000 r;dr för sådan postskjuts, som beslrides
af gäslgifverierna eller genom särskildt beling, emot
vanlig gästgifvareskjutslega;
2:0 att för den händelse Utskjns förberörde tillstyrkande
endast angår den postskjuts, som utgöres af posthemmanen
(hvilken mening, efter mitt bedömmande, dock loi de fordra
förtydligande) uppkommer derigenom en tillökning i
den årliga skjutskoslnaden af omkring 15,000 i;dr; samt
3:o att, oin åter meningen är att legan för all postskjuts,
endast med undanlag af den som beslrides genom beting,
skall med 5o proc. förhöjas, den ifrågavar. förhöjninningen
i årliga kostnaden till en början med all säkerhet
kan beräknas till 45,000 r:dr, samt sedermera, allt efter som
de nu nuvar. betingen gå lill ända, till So.ooo r:dr, enär
det med temmelig visshet kan förutses, att de framtida
betingen i allmänhet icke skola kunna lillvägabringas till
Ingre pris, än den postskjuts, som genom gästgifverierna besh
ides.
Enär jag här inom delta rum, vid annan fråga, vördsammast
upplyst SlatsUtsk. det örn, att, sedan 100,000 r:dr
årligen skola af postmedlen levereras för statsverkets behof,
det blifvande öfverskottet öfver redan varande Postverkets
utgifter icke kan beräknas till mer än omkring 6,187 '-dr
årligen, hvilken summa är behöflig till nya och förbättrade
postgångar och till bestridande af kostnaden för ökandet af
postiljons-beskickningarna med posterna, torde deraf följa,
att Postverkets tillgångar, sådana de för det närvar, sig visa,
icke medgifva någon förhöjning uti poslskjutslegan.
Emot den af Utsktn föreslagna förhöjning i hvad posthemmanen
beträffar, bär jag intet att invända, enär det alltid
är med mera skäl man bör förvänta ett noggrannare fullgörande
af åliggandena af den väl, än den illa lönta, utan får
jag endast erinra, att för sådant läll särskildt anslag dertill
erfordras. Äfven kan jag icke undertrycka den öfvertygelsen,
att om slik förhöjning skall medgifvas postskjutshemmanen,
borde ägarne åläggas anskaffa täckla åkdon, förfärdigade efter
af K. M. nådigst fastställda modeller, hvarigenom dels
stölder skulle förekommas, dels bref och paketer bättre bevaras
emot skafning och väla, då regn en längre tid under
resorna inträffar, hvarjemte de lösväskor, som vanligen
åtfölja posterna, då äfven behörigen och med all säkerket
Dea ao Januari c. m.
333
linnde vårdas, livilkel nu icke är fallet. Jag tror niig böra
begagna tillfället, för att Lafva äran fästa StatsUtsk:s uppmärksamhet
å nödvändigheten att, ifall all skjutslega skall
förhöjas, öka anslaget för militäre embets- och tjenstemäns
resekostnader. Jag har redan här, inom detta ruin, vördsammast
upplyst, att denna utgift sedan år 1829 till i838
uppgått till 179,535. Således i medeltal om året 17,953 r:dr
26 sk. 3 r;st. eller 1 1,286 r;dr 4'2 s^> mera än det årliga
anslaget. Jag tillstyrker att anslaget iklädes egenskap utaf
ett förslagsanslag i likhet med K. M:s nåd. proposition.
Jag anhåller derföre om ålerrerniss af betänk, och alt
detta mitt anförande detsamma måtte få åtfölja,
Frih. Ced erström, Jacob: Det vill synas, som om
de sammansatta Ulsk:n ieke gjort sig fullkomlig reda för
pnstföringsbesväret i Riket, ehuru i betänk, visserligen finnes
upptaget att posthemman äro frikallade från rotering
och kronoskjuts; men man har glömt att uppgifva, huru
många mil hvarje hemman, enrot åtnjutande af nämnda friheter,
är förbundet alt skjutsa posten , och att betalning Ii»
ka med gästgifvarskjuts erhålles för den postskjutsning, som
beslrides utöfver det bestämda miltalet. Att utöfver det
beloppet eller hvad gästgifvareskjutsafgiften utgör tillägga
hemmanen 5o proc. förhöjning, anser jag oriktigt såsom
alldeles icke svarande mot hvad Staten betalar för kronoskjuts
i allmänhet. En sådan förhöjning innefattar en fördel,
som skulle göra posthemmanen till ett slags privilegierade
hemman, hvilka naturligtvis genom en sådan förmån
skulle stiga i välde. För de 4°$ m*l lör hvarje mantal,
posthemmanen äro förbundne att skjutsa årligen, erhöllo de
tillförene endast 8 skillingar milen ; men då kronoskjtilslegan
förhöjdes, Lief skjutsafgiften i likhet dermed äfven ökad,
och då kronoskjutsen nu betalas lika med gästgifvaresk
jutsen, anser jag rättvist, att extra-postskjutsen godtgöres
med samma belopp; men någon förhöjning derutöfver kan
jag icke medgifva och nödgas derföre i denna del anhålla
0111 rättelse i Utsktns förslag. Hvad Utsk:n tillstyrkt i afseende
på uppförande af stall vid de postcontor, der postföraren
uppehåller sig några timmar, anser jag icke välbetänkt;
ty intet postcontor finnes, der icke ett skjul är att tillgå,
under hvilket hästarne kunna insättas under de timmar,
postföraren behöfver uppehålla sig på stället; men att uppföra
särskildta lins för att deruti inreda stallrum, skulle medföra
en alltför betydlig kostnad. Om klagomål förspörjes
på något ställe deröfver att stallrum för posthästarna saknas,
så måste sådant härleda sig derifrån, att postföraren
är oordentlig och af sådan anledn, icke blir ernottagen uti
de gårdar af stad eller by, der postcontor finnas; ty i annat
fall torde svårighet icke möta alt erhålla qvarter för
334
Den 20 Januari e. m.
liäslarna. Äfven af denna anledn. anhåller jag om åtcrremiss
af betänkandet.
Hr von Rosen, Georg: MeJ den innerliga önskan
att det stod lili R. St:s och Konungens makt att minska
alla onera, förenar jag äfven den, alt posthemmanens onera
kunde lindras; men dervid fordrar rättvisan att handla sa
att andra icke få lidi för mycket. En dylik utgift, sorn
de förenade Utsk:n här tillstyrkt, skulle kosta Staten ganska
mycket och således ligga Rikets öfriga skattdragande
innevånare lill last. Så har åtminstone jag uppfattat della
ämne. Jag kan icke fatta, att posthemmansägare hafva något
att klaga öfver jemförelsevis med ägare af andra onererade
hemman. Utsk:n hafva nämnt en del af de onera, som
åligga andra hemman, men hvarifrån posthemmanen äro befriade.
Om man summerar ihop de kostnader, hvartill dessa
onera kunna aproximativt beräknas, så tror jag att man
skall finna, att posthemmanen äro mindre onererade än andra
hemman; åtminstone skulle jag för den lilla fastighet
jag äger önska att få åtaga mig postförings-skyldighet,
emot den befrielse från andra onera, som postföringsskyldigheten
medför. Jag ser således icke något skäl att
bevilja den af Utsk. tillstyrkta lindringen. Såsom Fiih. Cederström
upplyst, erhålla postförarne ersättning efter högre
beräkning för den postskjntsning de bestrida utöfver ett bestämdt
milantal; de känna bestämda dagen då skjutsningen
skall utgöras, då deremot den, sorn är till krono-, håll»
eller reservskjuts förbunden, intet ögonblick vet sig ledig.
Utskm säga alt sammanräknade betalningen i och för postföring
år iS3g utgjorde en summa af 96,009 r:dr 47 sk. 1
ltst. b:eo; meri deruti äro inberäknade utgifterna i och för
fortställandet af södra och Norrska snällposterna. Den betalas
såsom gästgifvarskjuts, och jag ser icke hvarföre skjutsning
af snällposten skall betalas dyrare än gästgifvarskjuts,
enär snällpostens lass icke väger så mycket som en resandes,
om han begagnar sig af den uti skjutsförfatlningen medgifna
rättigheten att medtaga saker till den bestämda vigten.
Om den, som skjutsar snällpost, nödgas vänta, så erhåller
han väntpenningar. Poslskjutsningen är sålunda ingalunda
svårare än reservskjulsningen. Det är väl sannt, att de måste
köra något fortare än vanliga resande, men de sednares
lass äro också alltid vida tyngre. Hvad uppförande af stall
beträffar, så vet jag ej huru de skola kunna tillvägabringas;
ty vid postcontoren är det omöjligt, emedan postmästaren
icke har någon jord att dertill disponera och gästgifvaregården
med jord och hus tillhör vanligtvis gästgifvaren, som
således icke kan åläggas att upplåta någon tomt för uppförande
af stall. På dessa skäl instämmer jag med Frih. Cederström
uti anhållan om återremiss af betänkandet.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Hufvudsakligen instämmande
med Hr von Rosen, får jag blott tillägga, att
Den 20 Januari e. m.
335
för fortskaffandet af de nya poster, som tillkommit sedan
år i83o, betalas full gäslgifvareskjulslega. I afseende på
frågan om stalls uppförande får jag anmärka, alt mig veterligen
finnas blott fyra ställen i Riket, der posthusen tillböra
Kronan. Följaktligen måste de öfrige postmästarne i Riket
byra sig rum eller köpa sig lius i de städer eller på de
orter, der postcontor äro anlagda. Deraf föijer, att postcontoren
flyttas un hit än dit inom städerna; då frågas på
livad ställen inom dem skulle stallen anläggas? eller skulle
de flyttas på samina gång som poslcontoren? Det anser jag
icke görligt, såsom ledande till alltför stor kostnad. Då ålerslår
endast att bevilja väntningspenningar, för hvilka de
skjutsande sjelfve kunna på lämpliga ställen byra sig stallrum
och qvarter.
Hr Rosenblad, Bernh.: Jag lemnar derhän, huruvida
poslföringen i allmänhet kan anses förenad med sådana
olägenheter, att ett särskildt ömmande afseende derå
bör fästas. Jag äger icke tillräcklig speciel kännedom derom,
för att kunna våga ett omdöme deröfver; men om förhållandet
är sådant, att man i allmänhet skulle anse någon
ersättning böra äga lum, så finner jag för min de), att man
icke utan den största orättvisa kan underlåta alt fästa afseende
på det högst olika förhållande, som äger rum emellan
gamla och nya posthemmanen. De gamla posthemmanen
hafva nemi. så stora och väsendlliga förmåner, såsom t.
ex. kronoräntor, som blifvit dem tillslagna, roteringsfi ihet
m. in., att de icke kunna jern förås med de till postgångens
förbättring i sednare lider anslagna nya hemman, hvilka sådana
förmåner icke blifvit beviljade; hvartill kommer alt,
i följd af den förändrade riktning postgången fått i sednare
lider, det icke på alla ställen är de gamla poslhemmanen,
som vidkännas tyngsta bördan af poslföringen, utan på många
ställen just motsatsen, eller de nya hemmanen, som den
tyngst drabbar. Derför anser jag äfven i det fall, hvarom
jag likväl icke tilltror mig äga tillräcklig sakkännedom, alt
någorstädes lindring behöfves, och att afseende bör fästas
på de förmåner, som i och för postforslingen äro vissa hemman
tillagda. Det aldra enklaste vore att låta dessa förmåner
upphöra, så att hemmanen finge utgöra de onera , från
hvilka de i och för postforslingen blifvit befriade, men deremot
lemna dem full ersättning för postförings-skyldigheten.
Hr Lefren, Jnh. Pehr: Min öfvertygelse är, alt om
det lät sig göra eller kom ifråga alt uti landsorterna i allmänhet
göra anbud åt dem som äga posthemman, alt fa
poslfÖi ingsbestyret öfverflytladt på andra hemman, emot det
att posthemmanen skulle åtaga sig dessas onera, sa skulle
icke ett utaf hundrade posthemman vilja ingå på eli sådant
byle. Så har åtminstone jag funnit förhållandet vara i de
orter, der jag haft tillfälle att taga kännedom om posthemma
333
D«n 20 Januari c. m.
nott; oell (letia föihållande härleder sig synnerligas! dei ifrån,
att post hemmansägaren känner bestämda liden da sk jusi nings»
skyldigheten inträffar, hvilket åter icke är händelsen med
andra skjutsskyIdiga hemman. Då det galt så långt i vart
land, att man efterhand vill undandraga sig de skyldigheter,
sorn från ålder ålegat hemmanen; så skall det måhända
omsider komma ända derhän, att skyldigheterna förvandlas
uti rättigheter, hvilka slutligen mäste frånköpa.* hemmanen,
ifall man vill Lomma till lika natur för alla hemman
i landell
Frih. Gederström; Jag ber alt, i anledn. af Hr Lefrens
yttrande, få upplysa, att icke sällan förekomma frågor
att öfverflytta aflägset belägna posthemmans skjutsningsskyldighet
på hemman, som ligga närmare postgården; men
alt sådan öfverflyttning aldrig kunnat för sig gå, utan alt
besvär Öfver beslutet blifvit anförda utaf ägai en I ill det hemman,
från hvilket postföringsskyldigheten skulle öfverflytias»
Vi hafva nyligen i Kammar-colhm afgjort ett sådant mai
för Norrbottens län.
Hr Edenhjelm, Gillis: Hvad Hr BeTren yttrat om
de förmåner gamla posthemman äga framför andra hemman,
kan jag så mycket säkrare intyga, emedan jag sjelf under i4
års tid Varit posthemmansägare med ett ibland de svåraste
och besvärligaste åligganden i detta hänseende inom Riket,
emedan sk jntsningssky Idigheten påkommer 4 gånger i veckan;
hvilket oansedt jag funnit delta åliggande i jemförelse
med de onera, från hvilka jag i och för postföringen varit
befriad, sa fördelaktigt, att jag icke velat utbyta detsamma
emot de deremot svarande Ulskylderna; och jag tror äfven
alt Olivar, agaren icke skulle vilja det. Vid ett tillfälle,
då jag hade för afsigt att bereda så väl mitt sorn öfriga i
orten belägna posthemman någon lindring uti skjntningsskyldigheten
och derom framställde förslag till dessa hemmansägare,
förklarade de, att de ansågo sig mera skadas än
gagnas deraf, och önskade att få förblifva vid förhållandet
sådant det var. Då postcassan icke är desto rikare, ansetjag
den kunna använda dessa 44;O0° r:dr till vida bättre ändamål
än alt, på sätt som nu är föreslaget, snart sagdt bortskänka
dem. Af dessa och Öfriga af andra talare derför anförda
skäl instämmer äfven jag uti anhållan om ålerremiss
af betänkandet.
Stats- samt Allm. Besvärs- och Ekon.Utsi.‘ns betänk»
Nio io5 återremitterades.
Vid förnyad föredragning b i fö I lo s Stats- samt Allm.
Besvärs- och Ekon.Ulsktns den 19 sisth Dec. på bordet
lagda ullåtini
Den ao Januari c, m.
337
N:o 106, i anledn. af väckt motion om vidtagande af
åtskilliga förändringar uti post-författningarna, m. m.;
l\:o 107, i anledn. af väckt motion om öppnande af direct
postgång emellan Falköping och Mariestad.
Företogs till pröfning Stats- samt Allm. Besvärs- oell
Ekon.Utskrns den 19 sisth Dec. på bordet lagda betänk.
N:o 108, i anledn. af väckta frågor, dels om upphörande af
kronobrefbärings-skyldighetenr och dels om ersättning för
dess utgörande, m. m.
Frih. Nauckhoff, Joh. Otto: Konungen har i nåd.
bref af den 25 Januari 1820 anbefallt samtliga Dess Bef:h:de
inom hvarje län att vidtaga sådana åtgärder, hvarigenom
kronobrefbärande jordägare, i jemförelse med de kronoskjntsskyldiga,
icke måga öfver billigheten betungas, samt bålla hand
deröfver, att de härom utfärdade författningar noggrannt
efterlefvas och inga missbruk med kronobrefbärings-rättigheten
föröfvas, äfvensom under den 4 December i83o förordnat,
att kronobrefbäringen inom de län, der den, enligt författningarna,
åligger hemmansägarne, skulle äga rum högst
2:ne gånger i veckan, på de dagar, K. M:s Bef:h:de efter
vederbörandes hörande, derför borde utsätta, såvida icke
ärendets vigt och angelägenhet gjorde undantag derför oundgängligen
nödigt &c. Här äro således redan 2:ne skrifvelser,
som Konungen allåtit. Under den 18 Augusti i834 antiolia
Ständerne, ali Konungen läcktes anbefalla Dess Bef:h:de
i hvarje län, att, med anledn. af de i K. brefvet den 4 December
i83o stadgade grunder och efter socknarnes hörande,
uppgöra reglering om kronobrefbäringen; i anledn. af
hvilken framställning K. M. i circulär den i3 September
sistnämnda år anbefallte samtliga Dess Bef:h:de att, der sådant
ej redan skett, reglera kronobrefbäringen i enlighet
med de i K. brefvet den 4 December i83o stadgade grunder.
Det var således det 3:dje K. brefvet i samma ämne.
Nu säga Ulskrn: ’’Då genom hvad i omförmäldta måtto blifvit
utredt, visar sig, att de af R. St. vid sista riksdagen gjorda
underd. framställningar varit påkallade af enahanda klagomål
med dem, som i ofvanberörde motioner finnas anförda,
och K. M. genom Dess utfärdade, här förut omnämnda circulär
anbefallt vidtagandet af de utafR. St. äskade åtgärder,
anse Utsk:n, som i allo dela de vid sista riksdagen i ämnet
yttrade åsigter, något afseende å motionerna icke kunna fästas.’’
Efter detta Utsk:ns förklarande, hade jag trott att frågan för
denna gång åtminstone skulle vara slut; men för bättre minnes
skull tillstyrka likväl TJtskrn att ånyo till Konungen ingå med
und. anhållan, att K. M. täcktes i förnyadt nåd. circulär
anbefalla samtliga Dess Bef:h:de att noga tillse, det föreskrifterna
i sistomnämnda K. bref, jemte circuläret af den i3
.9 H. 43
338
Den ao Januari e. ra.
September 1834> måtte varda iakttagna och efterföljda. Det
skulle således blifva den fjerde K. åtgärden i förevar, fall.
Jag kan ej undgå att fasta Husets uppmärksamhet på olämpligheten
att på detta sätt vid hvarje riksdag ingå med skrifvelser
i enahanda ämne. Konungen har ju redan vidtagit
de åtgärder, som kunna äga rum! Hvarföre nu åter framställa
samma sak? Det heter visserligen, att klagomål blifvit
anförda af riksdagsfullmäktige ifrån de södra oell vestra
provinserna. Hvad en af de södra provinserna angår, får
jag protestera emot dessa klagomål; ty jag kan försäkra, alt
författningarne der blifvit med all noggrannhet tillämpade,
och att fog till klagomål derifrån åtminstone icke förefinnes.
Jag skulle dessutom tro, att om än skäl till klagomål
funn*s, så äro dock icke Ständerne den aucloritet, hos hvilken
klagan bör föras. Älven utur denna synpunkt finner
jag den föreslagna lind. skrifvelsen vara olämplig, och anhåller
följaktligen om propos. till afslag å delta betänkande.
Hr Edenhjelm, Gillis: Jag är förekommen af Frih.
Nauckhoff i hvad jag ämnade yttra, och vill blott tillägga,
alt en sådan undersökning, som här är i fråga, gjordes för
u år sedan inom Götheborgs- och Bohuslän, och några klagomål
öfver missbruk i förevar, afseende hafva icke heller
derefter afhörts. Jag anhåller således också om afslag å betänkandet.
Frih. Ged e rs t r ö tn , J a c o b: De förenade Ulskrn hafva,
under supposition att missbruk ägt rum, derföre alt motioner
blifvit väckta med afseende derå af riksdagsmän från
södra och vestra delarna af Riket, inkommit med förslag
lill und. skrifvelse, af det innehåll vi nyss hört oss föreläsas.
En sådan skrifvelse lärer R. o. Ad. finna vara otjenlig, innefattande
nemi. detsamma som att hos Konungen anhålla,
det läcktes Högstdensamme för hvarje § af allm. lagen, genom
circuläi bref, tillförbinda sina kära undersåtare att ställa
sig samma lag lill noggrann efterlefnad. — Om det ginge
an att begära afslag på betänk., då Utsktn i de a:ne
första montin deraf afstyrka de väckta motionerna, så skulle
jag förena mig med föregående herrar talare, men nu nödgas
jag anhålla om propos. till återremiss, på det att Utsk:n
måtte afskilja förslaget till den und. skrifvelsen ifrån Utskn;s
i öfrigt riktiga hemställanden.
Gr. Posse, Fredr. Salomon: Instämmande fullkomligen
i den åsigt, att, då icke mindre än 3:ne föreskrifter
äro gifna, det vore högst orätt alt begära en 4:de, och
att, om de brefbärande hafva, i hvad dem blifvit ålagdt, funnit
deras rätt i någon mån förnärmad, de deröfver äga
att anföra klagomål, utan alt man behöfver begära förnyade
föreskrifter i detta ämne, önskar också jag att denna
skrifvelse icke mätte afgå, utan tillstyrker återremiss af be
-
Den 30 Januari e. m.
33g
länk., förmodande att Utsktn vidblifva hvad de i förra delarna
af betänk, yttrat.
Ilr von Hartmansdorff, Äng.: Lika med de talare,
som redan yttrat sig, anser jag detta betänk, vara i lleone
hänseenden felaktigt. Derföre alt man uppgifvit sig tro
det missbruk ägt ruin i vissa län, så begär man föreskrifter
för alla. R. St. skulle uppträda såsom anmälare, d. v. s.
som angifvare af obevisade missbruk, hvilket ingalunda synes
lämpligt. Slutligen skulle Ständerne begära, att Konungen
måtte ålägga vederbör, ställa sig lag och författningar
till efterrättelse, hvilket äfven är oljenligt. Jag tror
derföre, i strid med Frill. Cederström och Gr. Posse, att
återremiss icke, men väl afslag böra äga ruin. Om afslag
beslutas, så synes icke tecken till att dylika motioner blifvit
gjorda, och då ser jag icke hvartill en återremiss skall tjena.
Saken är i förra händelsen förfallen, om, såsom jag
förmodar, något af de andra Stånden handlar på samma
sätt som jag nu hemställer alt H. R. o. Ad. måtte göra.
Hr Printzensköld, Carl: Jag kan icke annat än på
det högsta billiga det rättvisa missnöje, som ålskillige Hrr landshöfdingar
i södra oell vestra delarna af Riket yttrat öfver
de förenade Utsktns betänkande. Utsk:n hafva, som mig
synes, handlat i strid med 90 §:n Reg.Frn, då de inlåtit sig
på det område , som utgör föremål för framställningen.
Denna § innehåller tydligt och klart: ”Under R. St:s eller
deras TJtsk:s öfverläggningar och pröfning må icke uti något
fall eller på annat sätt än denna grundlag bokstafligen föreskrifter,
komma frågor om embets- och tjenstemäns ti11—
och afsättande , Regerings- och domaremakternas beslut,
resolutioner och utslag, enskilde medborgares eller corporationers
förhållanden eller verkställigheten af någon lag,
författning eller inrättning." Om de motionärer, hvilka öfverklaga!
en bristande efterlefnad af författningarna, skulle
hafva varit i erfarenhet af ett sådant förhållande, så hade
det varit deras skyldighet att i laglig väg göra sin klagan
gällande och yrka rättelse derutinnan; men ingalunda kan
jag finna det vara lämpligt alt genom motionärer söka fä en
tind. anhållan framförd derom, att Konungen skulle anbefalla
sina auetoriteter att ställa sig lagar och författningar
till efterlefnad. Jag tillstyrker afslag å detta betänk, på
det att icke något spår deraf må finnas, ty jag ansel' framställningen
i högsta måtto olämplig och olaglig.
Frih. Cederström: Det är godt och väl att Hrr von
Hartmansdorff och Printzensköld tro sig genom afslag kunna
få bort alla spår lill det här betänk.; men då i detsamma
förekomma tvänne nfstyrkanden å väckta motioner, och
ett afslag på dessa begge ganska riktiga, af ingen kland; ade,
hemstäilanden skulle blifva detsamma, som ett bifall till
Den 30 Januari e. m.
de som oriktiga ansedda motionerna, ser jng åtminstone ingen
annan råd för att få bort förslaget om den af Ulsk:n
tillstyrkta und. skrifveisen till K. M. än att återremittera
hela betänk., hvaruti dessa olika hemställanden förekomma,
för att få ett förändradt ullål. i afseende på behofvet af
någon ytterligare framställning lill K. M. Skulle Utsk:n ej
förändra betänk, i det nu anmärkta hänseendet, hvilket jag
dock förmodar, så kan dock den frågan, hvarföre jag begärt
återremiss, åter inkomma till Stånden, afskiljd ifrån de andra
frågorna, som i betänk, finnas upptagna, oell då finnes
intet hinder för R. o. Ad. att afstå Utsktns hemställan;
men jag måste begära återremiss, emedan jag icke finner det
vara med ordning öfverensstämmande att afstå ett betänk.,
som innefattar tvänne afslag och ett tillstyrkande; och som
man ej kan bifalla detta betänk, i sin helhet, så måste det
återremitteras.
Stats- samt Allin. Besvärs- och Ekon.Utskms betänk.
N:o 108 återremitterades.
Vidare föredrogs Stats- samt Allm. Besvärs- och Ekon.
Utskins den ig sisth Dec. på hordet lagda utlåt. N:o
109, i anledn. af väckt fråga om förhöjd skjutslega vintertiden
emellan Grisslehamn och Eckerön, samt skyldighet
till färjpenningar erläggande för posterna, som färdas öfver
Ortulaviken m. m.
Hr von Hartmansdorff, Aue.: Jag bestrider ingalunda
billigheten af de anspråk, som blifvit gjorda; de
äro kanhända väl grundade. Men jag bestrider lämpligheten
deraf att vända sig till Ständerna och föranleda dem att
hos Konungen göra framställningar om skjutsens förhöjning
på vissa stationer, om uthusens underhållende af den , ena
eller andra o. s. v. Med samma skäl som Ständerne yttra
sig om skjutsen olver Ålands haf, kunde de äfven yttra sig
om den öfver Calmar-sund eller orri betalningen för farten
från Böda till Gottland m. m. Sådana speciella framställningar
borde Ständerne icke befatta sig med, isynnerhet när
frågorna icke äro fyllest utredda. Jag anhåller således, att
R. o. Ad. icke måtte ingå i pröfning af dessa specialiteter
utan afstå betänkandet.
Frih. Cederström, Jacob: Äfven bär är jag af samma
tanke med Hr von Hartmansdorff i afseende på det olämpliga
af hvad Utsk:n föreslagit i afseende på speciella stadganden,
hvarom man icke varit i tillfälle att utröna hvad
stadgas bör. Det är naturligt, alt en undersökning bör föregå,
för att det må kunna utredas i hvad mån skjutslegan bör
förhöjas, och likaledes i afseende på byggnaderna vid Grisslehamn;
men som detta betänk, i slutet deraf innehåller
ganska riktigt , att frågan eili Häfverö och Singö socknars
deRagande med Wäddö socken i skjutsens besörjande öfver
Den 20 Januari e. m.
34i
Ilands liaf bör, på anförda skäl, förfalla, ett tillstyrkande,
hvilket, som jag nyss nämnde, är ganska rikligt: så anhåller
jag att Hr von Hartmansdorff instämde deruti att betänk.
måtte återremitteras i stället för alt afslås, emedan jag
icke kan förmoda att Hr von Hartmansdorff vill ålägga förenämnda
tvänne socknar att deltaga i skjutsen öfver hafvet,
hvilket blefve följden af ett afslag å Utskrns betänk, i
dess helhet.
Hr Printzensköld, Carl: Äfven jag förenar mig i
det yttrande, som Hr von Hartmansdorff afgifvit, men jag
vill dertill göra ett tillägg. Hvad Wäddö församlings skyldighet
att underhålla byggnaderna vid Grisslehamn beträffar,
så anser jag olämpligt alt Sländerne göra sig till ombud
för en socken, vare sig den ena eller den andi a, emedan
det må bero på socknen sjelf att framställa sin ansökning
hos Konungen, hvilken, om Han anser densamma förtjena
afseende, tvifvelsutan vidtager den åtgärd, som med lag och
sakens beskaffenhet är förenlig. , Om det så är, att Wäddö
sockens innevånare fordom varit förunnade rättigheter, af
hvilka de i sednare tider galt i mistning, hvaremot skyldigheter
fortfarande qvarstå ; så ser jag ej att Sländerne dermed
hafva något alt skaffa, utan böra de i rättsväg söka
göra sina anspråk gällande, och då kommer saken i det
skick den bör vara. Jag tillstyrker således återremiss af
betänkandet.
Stats- samt Allm. Besvärs- och Ekon.Utsk:ns utlåt. N:o
iog återremitterades.
Då nu ånyo föredrogs Bevil In.Utskrs den 19 sisth Dec.
på bordet lagda betänk. N:o 35, ang:de stämplade pappersafgiften,
blef det hegardt ånyo på bordet af Gr. Mörner,
Joli. Aug., samt Frihrne Cederström, Anders, och
Cederström, Jacob.
Föredrogs ånyo Allm. Besvärs- och Ekon.Utskis den
ig sisth Dec. på bordet lagda utlåt. N:o 127, i anledn. af
anmärkntr vid Utsk:s betänk. N:o 81, om bro- och quaiafgifter
för målbara våta varor, som till Stockholm sjöledes
inkomma.
På begäran af Frih. von Kraemer, Robert, upplästes
de utlåt, åtföljande reservationer.
Frih. von Kraemer: Då delta ärende förra gången
(örevar, återremitterades betänk, derom på goda skäl. Med
anledn. af dessa skäl hade afdelningen i TJlsk. framställt det
förslag, som innehålles i reservationen, hvarföre jag anhåller
alt densamma måtte blifva R. o. Ad:s beslut, såsom öfverensstämmande
med de grundsatser, hvarpå betänk, återremitterades,
och att detta betänkande således måtte afslås.
342
Den ao Januari e. m.
Hr W estfel t, Nils, begärde alt delta mål ytterligare
matie få hvila på bordet.
Frih. von Kieb mer anhöll att erhålla upplysning luiru
detta mål blifvit hos de öfriga RiksSltn afgjordt.
Undert. Ridd.Secret. lillkännagnf, att PresteSt. afslagit
utlåt. N:o 15.7 och såsom dess beslut antagit den vidfogade
reservationen, alt BorgareSt. ogillat Utskts tillstyrkande
och beslutat en sådan anhållan till K. M., sorn reservationen
innefattar; och att EondeSt., som bifallit betänk.
N:o 81, lagt N:o 127 till handlingarna.
Frih. Cederström, Anders, förenade sig med Hr
Westfelt i begäran alt det nu föredragna utlåt, ytterligare
malle få hvila på bordet.
Vid förnyad föredragning biföll R. o. Ad. Allm. Besvärs-
och Ekon.Ulskts den ig sisth Dec. på bordet lagda
betänk. N:o 128, i anledn. af väckt motion om reglering af
pasloralen på Gottland och föreskrifter örn syn å preslegårdsbyggnader
derstädes.
På begäran af Frih. Nauckhoff, Joli. Otto, och
Gr. Posse, Fredr. Salomon, lades ånyo på bordetLagsaint
Allm. Besvärs- och Ekon.Utsk:ns den 22 sisth Dec. på
bordet lagda betänk. N:o 22, i anledn. af vackla molioner
med förslag till hämmande af gesällers kringvandrande.
Föredrogs ånyo Lag- samt Allm. Besvärs- och F.kon.-  TJtsktns den 22 sist!. Dec. på bordet lagda betänk. N:o 23,
i anledn. af väckta frågor orri förändring i skyldigheten att
bygga och underhålla vägar och broar.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Som de förenade
Utskm icke ställt sig till efterrättelse föreskriften att sammandraga
deras förslag till beslut, så är jag ieke heller så
lycklig att kunna i hast förnimma hvad de tillstyrkt; hvadan
jag mäste begära, att detta mål finge ytterligare hvila
på bordet.
Frih. Nauckhoff, Joli. Otto, instämde nied Hr von
Hartmansdorff.
Företogs till pröfning Lag- samt Allm. Besvärs- och Ekotl.
Ulsktns den 22 sisth Dec. på bordet lagda betänk. N:o
a4, i anledn. af väckt fråga örn fri långtägt å hafsstränderna.
Frih. Nauckhoff, Joh. Au g.: Jag nödgas äfven vid
detta betänk, göra samma anmärkn., sorn vid ett föregide, att
nemi. detta är ett ämne, som icke synes tillhöra den cathe
-
Den 20 Januari c. m,
343
gorien, hvilken Ständerne böra omfatta för att i nnledn.
deraf vända sig till Konungen. Det ifrågavar. ämnet är af
den underordnade beskaffenhet ehuru i sin grund nyttigt,
att det, enl. nain åsigt, lämpligast kan anmälas hos länets
hushållssällskap, hvilket icke lärer undandraga sig att uppträda
sorn medlare, i händelse af behof, hvarföre jag anhåller
0111 afslag å betänkandet.
Frih. Gederström, Jacob: Ehuru i de termer, hvaruti
betänk, tiu är affattudt, jag skulle blifva nödsakad att
instämma med den sista talaren, i händelse detsamma förekom
till bifall, finner jag dock frågan vara af vigt för alla
de ställen i Riket, der allmän jord sträcker sig till hafsslranden,
och der reglering kan ske, vare sig att det är
krono-, härads- eller socken-allmänning. Är det en Kronans
allmänning, som stöter ti-JI hafsstrandan, bör reglering
ske för långtägt mellan alla de hemmansägare, som dertill
sig anmäla, ehuru de icke bo på eller nära till denna allmänning.
Är det en häradsallmänning, bör regleringen ske
mellan bäradsboerne, och är det en sockenallmänning, emellan
socknens innebyggare i den socken, till hvilken allmänningen
lyder; men i den lind. skrifvelsen bör intagas,
att det blott är fråga 0111 allmänna stränder, dessa må nu
tillhöra Kronan eller communen.
På denna grund anhåller jag örn återremiss.
Hr von Hartmansdorff, Å u g.: Jag anhåller att få
instämma med Frih. Cederström att hos Konungen begära,
det Han mätte anbefalla vedel bör. embetsmyndigheter, d. v.
s. landshöfdingarna, föranstalta öfverenskommelse!' om rättighet
till tångtägt på andras ägor. Det är detsamma som
att vilja uppgöra öfverenskommelse att få hemta vass eller
beiga gräs på andras ägor. Det ena är icke rimligare än
det andra.
Gr. Posse, Fredr. Salomon: Då inom den ort, der
jag bor, frågor i detta ämne ofta förekomma, så tror jag
mig kunna vara i tillfälle att gifva den upplysning, att hennning
af tång, eller som det heter, tångtägt, är en sak, som
icke förnekas någon, emedan efter hvarje storm uppkastas
på stränderna så mycket tång att fråga visserligen icke uppstår
att ägaren af ett stycke strand skulle förneka någon
annan att få afhemta denna tång; men frågan och sjelfva
hindret för all tångtägt är, alt otillåtna vägar läggas äfver
de vid stranden belägna hemmanens inägor, och af denna
anleda, hafva mångfalldiga rättegångar uppkommit. Det
kan hända, att personer, som blott hafva en liten bit af
stranden, kunna ej komma dit att hemta sin tång, blott derföre
alf andras inägor hindra ägaren till strandbiten att
komma dit. Utsk:n hafva önskat kunna åvägabringa öfverenskommelser
emellan dessa jord- och strandägare; och
344
D « n 20 Januari e. m.
kan jng cj annat än tillstyrka bifall till Utskrns betänkande.
Hr Printzensköld, Garl: Jag föreställer mig, att Ständerne
uti alla deras åtgärder böra gå så tillväga, alt man icke
med fog måtte kunna klandia dem, hvarken att onödigtvis upptaga
liden sjelfve, eller besvära Konungen med skrifvelse!' och
anhållanden, som äro öfverflödiga. Jag anser den skrifvelse, som
Lag- och Ekon.Utskrn föreslagit, vara sif denna sednare cathegori.
Ostridigt måtte det vara, att om någon vill hemta
tång på andras ägor, så måtte tillståndet dertill bero af den,
på hvars ägor tången är till finnandes, och alt öfverenskommelse!'
dessa enskilda personer emellan böra träffas. Att
Ständerne deremot skola taga befattning med sådana saker,
är ingalunda lämpligt; och skulle jag för min del tro, att
om än Konungen utfärdade nåd. befallning till vederbör,
myndigheter att söka tillvägabringa sådana öfverenskommelse:',
så kunde de ej hafva annan påföljd, än deri enskildes försök
hos den andra kunna ock måste hafva. Således är det onyttigt
och olämpligt att till Konungen aflåta en sådan
skrifvelse, hvarföre jag tillstyrker afslag på betänkandet.
Hr von Rosen, Georg; Jag skulle tro, att Utsk:n
hafva rätt förfarit, som tillstyrkt, alt Konungen skulle genom
embetsmyndigheterna låta verkställa sådana öfverenskommelse!',
som nu äro i fråga, der de kunna göras. Den
lång, som uppflyter på hafskustei na, är allas gemensamma
tillhörighet, som ej kan sägas tillfalla någon enskild eller röra
någon enskilds äganderätt, hvad långtägten beträffar. Troligen
hafva lagstiftarne fordom icke behöft tänka på denna
sak och följaktligen icke heller lagstiftat i detta ämne; men
genom större odlingar, genom inhägnader och enskiften, hafva
nu de marker tillfallit enskilda, på hvilka innevånarne
i dessa trakter fordom afhemtade denna vara, nemi. den
omtalta lången. Denna vara är af nytta för jordbruket, den
är nyttig som gödningsämne, och det allmänna skulle förlora
om man ej skulle få använda denna skatt, som den
verkligen kan kallas för vissa orter; hvarföre jag tror att en
ny lagstiftning bör göras, på det att det allmänna ej må gå
miste om en fördel; men då det numera är för sent att i
allmänhet kunna göra detta utan att intränga på den enskilda
äganderätten i afseende på markerna, så tror jag det
ej skulle vara ur vägen att Konungen uppdroge åt vederbör.
embetsmyndigheter ali verkställa öfverenskommelse:- derom,
som kunde gälla för längre tider. Del är visserligen
sannt, att enskilde personer också kunna i detta som andra
fall träffa öfverenskommelser sinsemellan; men den enskilde
dÖr bort, och då är äfven öfverenskoramelsen död, och tvistig—
heter uppstå på nytt mellan de efterlefvande; hvaremot följden
ej blir sådan, om någon allmän författning i frågan gif
ves.
Dan io a n u a ri e. m.
345
vcs. Pä dessa grunder tillstyrker jag bifall till Utsk:ns betänkande.
Hr von Hohenhausen, Michael Silvius: I strid
emot hvad Hr von Rosen anfört, får jag nämna, alt sjötångens
begagnande till gödningsämne på Gottland är nära ett
uråldrigt bruk derstädes, och att sjötången tillhör de hemman,
sorn hafva sådana stränder, der den uppflyter, och kallas
på pr ovincialspråket släkdyor. Dessa hemman hafva
derigenom ett högre värde än de hemman, som sakna
sådana stränder, der tång kan fås. Denna sjötång har från
uråldriga tider ansetts tillhöra de hemman, vid hvilkas
strander- den flutit i land, och inga andra hemmansägare
hafva kunnat åtkomma densamma annorlunda än genom köp
ifrån det hemman, som tången tillhör. I det hela af frågan
får jag tillstyrka återremiss på det skal, som Frih. Cederström
i afseende på allmänningarna , äfvensom , hvad
Skåne beträffar, Hr Landshöfdingen i Malmöhus län anfört.
Hvad Gottland angår, göres der intet behof af några öfverenskommelser,
ty der hafva de gjort sig sjelfva.
Frih. Gederström, Anders: Man har sagt, att sjötång
vöre något, som tillhörde det allmänna och icke den
enskilda, något, hvarutaf hvar och en kunde blifva delaktig,
blott man kunde åtkomma densamma. Jag undrar hvar
den lag finnes, och önskade att man ville uppgifva hvilken lag,
som stadgar slikt. Jag tror tvertom, att hvar och en, som
har sjötång på sina ägor, är berättigad, ej allenast att använda
den för eget behof, utan älven att förhindra andra
att densamma åtkomma. Efter mitt förmenande skall den
af Utsk-.n föreslagna åtgärden endast leda till ett onyttigt
bråk för de Konungens Bef:h:de, som dermed komme att
att taga befattning, emedan det alltid skall komma att bero
af strandägaren alt säga nej lill en sådan framställning;
och hvartill tjenar- det väl alt sysselsätta myndigheter med
uppdr ag, hvarmed de ej kunna något uträtta? — Ilvad angår
långtägt på Kronans ägor, tror jag visserligen att en återremiss
af detta betänk, derför är nödig, emedan det voie
med allmänhetens nytta förenligt att få hemta den tång,
som uppflyter på dessa kronoägor och troligen eljest förblifver
oarivänd ; derföre vill jag medgifva den begärda återremissen,
men ingalunda kan jag gå in på att någon
författning skall tillåta tångtägt på enskildes ägor.
Frih. Cederström, Jacob: Det är visserligen ett
kändt factum, att inom Skåne, efter enskiftens vidtagande,
byars samfällighetsrätt till hafstång och strand vid byarnes
områden blifvit oåtkomlig för från stranden boende, och att
således ensamt de, som fått behålla stranden, kunnat tångtagten
gagna, och de, som fått sina ägor förlagda från stran
19
H. 44
34G
Den ao Januari e. m.
den, gäll förlustige af denna fördel ; men Hrr landshöfdingar
i de Skånska länen kunna ej vara okunnige derom, alt
antingen hafva vid enskifteslillfällena byamännen ingått accord
med hvarandra att dela tånglägten, ejler ock hafva de,
som gatt miste om ett stycke af stranden, fått sig annan
mark tilldelad. Man har haft flera rättegångar emellan
hemmansåboer, isynnerhet ifrån Malmöhus län, i afseende
på vägars anläggande för tnnglägt pä den dertill gemensamma
stranden, men som genom enskiftet blifvit derifrån
afskiljda oell ej kunnat komma tilj stranden i brist på väg. Allt
sådant är saker, sorn i rättsväg afgöras och ej höra till dea
fråga , som är föremål för ölvei läggningen nu. I vissa
socknar, synnerligen i Christianstads län, finnas flvgsandsfält,
som gränsa till hafvet, och der tånglägten för dessa
fälts besående med sandhafre är af allmän nytta för provinsen.
Att således en allmän reglering för tånglägten å
sandfält eller allmännings strand är af hehofvet påkallad, det
lärer alltså icke kunna bestridas, och långens användande
som gödningsämne är kändt af alla landthushållare, som
förstå att begagna densamma. Jag förnyar min begäran om
propus, på återremiss af betänkandet.
Hr von Rosen: Jag är af Frih. Cederström, Jacob,
förekommen i hvad han yttrat, att man vid skiften öfverenskommit
om delning af tånglägten: men någon gång har
man glömt bort frågan om möjligheten att densamma åtkomma,
eller att utstaka väg, under del att skiftena hunnit
vinna laga kraft. Nu skall den ene preja den andra,
för ali denne skall kunna komma åt sin egendom: är detta
rätt? Om ett sådant missförhållande kan afhjelpas genom
öfverenskommelse!', ser jag ej att deraf någon skada skei'.
Det är blott delta jag velat tillägga och skall visserligen ej
motsätta mig återremiss, ehuru jag tior att betänk, alltför
väl kunde bifallas.
Gr. Posse: Som jag fruktar alt hafva blifvit missförstådd,
om det var mig Frih. Cederström, Anders, menade
i afseende på uttrycket alt tång vore en allmän tillhörighet,
i samma anda, som motionären yrkat; så får jag förklara,
att sådan val' alldeles icke mili mening, utan föllo sig
mina ord så, var detta blott lill följd af ett lör tillfället illa
valdt uttryck. Min mening var, alt tillgången på tång
var så stor, att tvister sällan uppstå om sjelfva tånglägten,
men väl om sättet att åtkomma tången, d. v. s. om de vägar,
som för ändamålet blifva upptagna. De rättegångar,
hvarom Frih. Cederström, Jacob, nämnde, äro mig visserligen
icke obekanta; men de angå icke tångtägteo, ty tången
tillhör den som vill densamma afhemta, utan angå den omständigheten,
att man velat afskala vägen för dess afhemta
tide.
Hr Printzensköld, Carl: Det har icke sällan ut
-
Den 30 Januari-c. m.
347
gjort eli rikt fält till klander mot Regeringen och dess ringa
verksamhet, när man uppräknat alla de skrifvelse!* och
framställningar, sorn till Konungen fran Ständerna ankommit;'
men nar man närmare betraktar och granskar orsaken
till detta klander, skall man finna att denna orsak ligger
deruti, att Ständerne befattat sig med att till Konungen ingå
med skrifvelse!- och framställningar, som varit lika onyttiga
som onödiga. Att denna 1111 föreslagna skrifvelse,
0111 den kommer att afgå, är sådan, del lärer en hvar, soln
egnat saken en noggrannare pröfning, lätteligen medgifva.
Ar hafstång uppfluten på enskild mans ägor, så lärer någon
framställning till Konungen alt Han skall anbefalla vederbör.
myndigheter att söka tillvägabringa öfverenskommelse!"
om densammas afbetalning vara alldeles ändamålslös, emedan
en framställning från Konungen i detta ämne lärer
blifva lika fiukllös, som om denna framställning göres af
den enskilda mannen till en annan, och denne sednare derpå
ej vill göru afseende. Är åter hafstången uppfluten på
någon Kronans allmänning, deröfver Konungen äger rätt att
disponera, så skulle jag för inin del tro, att Konungen uger,
ulan Ständernes framställning i ämnet och utan påminnelser
från Ständernes sida, både rättighet och pligt, i händelse
vederbör, embelsinyndigheter derpå fästa K.flits nåd.
uppmärksamhet, att i ämnet besluta. Hvartill skall då en
skrifvelse tjena, sorn i sjelfva saken till ingenting gagnar?
Jag kan icke inse något ändamål dermed och afstyrker således
all aterremiss af betänk., hållande löre alt detsamma,
såsom icke gagnande hvarken för det allmänna eller den enskilda,
bör afslås. Jag beklagar, om det skulle vara nödigt
alt embetsman böra påminnas eller åläggas att söka åstadkomma
öfverenskommelse!* i detta fall. Jag hyser det
förtroende till dessa e.inbetsmyndigheter, att de sjelfmant,
om de anse behofvet sådant påkalla, skola tillvägabringa
dessa öfverenskommelse!-, utan att påminnelser derom behöfvas
ifrån Regeringens sida.
Frih. Nauckhoff; Jag tog mig friheten föreslå afslag
å betänk, och uppgaf att hushållssällskapen voro de,
som kunde upptaga lietta ärende, af den orsak, att i händelse
Konungen skulle erhålla en skrifvelse, sådan som den
föreslagna, och i anleda, deraf afläte en nåd. skrifvelse till
Dess Bef:h;de, så fser jag icke huru Konungens Bef:h:de
skulle bete sig annorlunda, an alt vända sig till länets hushAIIssa
1 Iskap, för ali genom detsamma i godo söka att tillvägabringa
en öfverenskommelse i detta fall. Kunde sådant
ske dessförutan, genom landshöfdingen; enskilda bedrifvande,
är jag öfvertvgad att ingen lärer undandraga sig en dylik
åtgärd. Af alla de anföranden jag hört, har jag ej funnit
något, som kunnat förändra min åsigt derom att den föreslagna
skrifvelsen är olämplig.
348
Den 20 Janus r e. m.
Hr von Hartmansdorff: Några ledamöter synashafva
trott, att jag yrkat afslag å delta betänk. Det är ett
misstag; jag instämde blott med Frih. Cederström, Jaeob.
Då det är fråga om en åtgärd, som sträcker sig till alla
län, hvarest hafskuster finnas, så är saken ieke af den enskilda
beskaffenhet, att den bör afslås. Det är fråga om att
i olla län, der Kronans allmänningar sträcka sig lill hafsstranden
, är (jeni i gast förordna om rättigheten att begagna
tång. Jag skulle alltså önska, att ft. o. Ad. ville förena
sig om ålerremiss, i hänseende till allmännings-stränder.
Lag- samt Allm. Besvärs- och Ekon.Utsk:ns betänk. N:o
224 återremitterades.
Föredrogs ånyo Lag- samt Allm. Besvärs- och Ekon.-  Utsktns den 22 sisth Dec. på bordet lagda betänk. N:o 25,
i anledn. af väckt motion ang:de föreskrifters meddelande i
afseende på husesyner å klockarebol.
Frih. Cederström, Jacob: Ulsk:n hafva inskränkt
sig att bestämma i afseende å afträdeshusesyn vid klockarebol,
att en sådan skall af kronofogde eller länsman med
tvänne ulsocknenämndemän hållas, i enlighet med hvad 27
cap. 1 §:n Byggn.-b:n föreskrifver, och att kostnaden derför
skall gäldas på sätt om ekonomiska besigtningar finnes stadgadt;
men jag skulle tro det vara nödvändigt, så framt sådana
besigtningar i enlighet med 27 cap. 1 §:n Byggn.-b:n
skola äga rum , att jemväl säga i den tind. skrifvelsen till
Konungen, att, efter 2 §:n i samma cap. och balk, denna
syn skall aflemnas till domstolen för att der pröfvas och
vinna fastställelse; ty fogdens syn får icke gälla med mindre
än att den förut varit inlemnad till domstolen. Jag måste
således begära ålerremiss å betänk., för att deruti få detta
tillägg.
Hr Printzensköld, Carl: Jag skulle tro, att det
skäl, som Frih. Cederström anfört, icke bör föranleda till
ålerremiss. En syn, som hålles af fogde eller länsman,
nemi. sådan den i allm. lagen beskrifves, är visserligen gällande
ulan att behöfva till domstol inlemnas, så snart begge
parterne aro nöjde med densamma. Derföre stadgar
allm. lagen, att om parterne icke nöjas med synen, må den
missnöjde söka domaren. Således är det alldeles öfverflödigt
alt göra ett sådant tillägg, som Frih. Cederström föreslagit,
hvarför ja» tillstyrker bifall å betänkandet.
Frih. Cederström: 1 §:n i 27 cap. Byggn.-b:n lyder
sålunda: ”Hvart tredje år, eller oftare, ther så tarfvas, skall
kronofogde eller länsman, med tvänne af nämnden, å tid,
som i i4 cap. 2 §:n Jorda-b:n sagdt är, skåda huru bonde,
å kronojord, byggt och häfdat häfver, och å skattejord när
vanhäfd och missbyggnad therå märkes: och tillsäge tå bon
-
D c 11 20 Januari c. m.
349
de att bygga oell bättra thet som felar. Märkes ther stor
vanhäfd, syne ilie tå hus till syllar, väggar, tak, golf, skorstenar,
eldstäder och ugnar, fönster, lås, spjell oell dörrar,
så ock åker, äng, diken, gärdesgärdar och skog: och tekne
noga upp hvad hus han bygdt häfver, så ock all then brist,
som vid gården finnes: och sälte i penningar ut hvad thet
kostar att bättra eller bygga, sorn han för sin tid försummat.”
2 §:n : ”Then husesyn skall sedan å tinget visas oell af
rätten pröfvas. Kan thet,sorn tvistigt är, ther ej slitas, eller
begärer någon ny syn: tå skall häradshöfding med half
nämnd syn hålla och strax vid synen dömma’’ etc. Den
värde ledamoten, sorn bestred nödvändigheten af det tillägg
jag i milt förra yttrande påyrkade, lärer numera finna, alt
allm. lagen tydligen föreskrifver att sådan syn skall till
domstolen inlemnas. Jag förnyar min begäran om åter
remiss.
Hr Printzensköld: Jag har aldrig bes l rid t, icke heller
påstått, att ju ej en sådan syn skalI pröfvas, 0111 nemi. tvist
om densamma uppstår. Derföre stål' del också i 2 §:n :
”Kan thet, som tvistigt är, ther ej slitas eller begärer någon
ny syn: tå skall häradshöfding med half nämnd syn
hålla och strax vid synen dömma.’’ Jag har sjelf varit part
vid sådana förrättningar och känner således af erfarenhet,
huru det tillgår; men aldrig har jag hört omtalas ens, att
en sådan syn, hållen af kronofogde och nämnd, då den af
båda parterna blifvit godkänd, kan komma att utgöra före"
mål för domstols pröfning,
Lag- samt Allm. Besvärs- och Ekon.Ulskms betänk. N:o
25 blef af R. o. Ad. bifallet.
På begäran af Hr Aminoff, Joli. Fredr., samt Gr.
Taube, Gustaf Joli,, lades ånyo på bordet Const.Utsk:s
den 29 sisth Dec. på bordet lagda mem:r:
K:o 6g, i anleda, af ålerrernisser på mern. N:o 45>
N:o 70, i anledn. af 2 Stånds återremiss på mern. N:o
55 och med förslag till delning af 25 §:n Reg.Fm, samt än
drad
ordningsnummer af 22, 2.3, 24 §§ma och 25 §:n 1 perioden
Reg.Fm.
Då 1111 ånyo föredrogs Const.TJtsk:s den 29 sisth Dec.
på boidet lagda mern. N:o 71, angille förloppet af voteringen
inom förstärkta Coust.Ulsk., blef samma mern. lagdt till
handlingarna.
Vid förnyad föredragning, lades ånyo på bordet, på
begäran af Hr Aminoff, Joli. Fredr., Hr von Troil,
Emil, Gr. Taube, Gustaf Joli., m. fl. ledamöter,
Coust.Utsk:s den 29 sisth Dec. på bordet lagda mem:r:
35o Den 30 Januari e. m.
N:o 7a, med förslag till ändring uti 1 §:n g momentet
Tryckfr.lagen ;
N:o y'5, med föreslående af ett tillägg i 1 §:n 9 mom.
Tryckfr. lagen;
N:o 74, med förslag till ändring i 2 §:n 3 mom. Tryck fr.-  lagen.
Justerades pleni-prol:n för den 16 sistl. Dec. samt den
18 Dec. f. oell e. II).
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. \ till i i e. m.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Lördagen den 2.3 Januari i84i.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades io prot.utdr. för den 20 dennes e. 111.
Upplästes till justering ytterligare 1 prot.utdr. för den
20 dennes e. m., innefattande R. o. Ad:s beslut i anledn. af
Bevilln.Utskis mern. N:o 34-
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Den sista punkten
af prot.utdr. är riktigt uppfattad; men som ordalagen delaf
mig dicterades för tillfället, så äro de mindre väl uppställda
och för litet detaljerade. Jag hemställer derföre, om
R. o. Ad. icke ville tillåta, att utan rubbning af beslutet
redactionen linge blifva följande:
Hvarefter Hr von Hartmansdorff uppläste följande
förslag till förändrad redaction af beslutet:
Fl. R. o. Ad. beslöt att fästa de resp. MedStånrlens
uppmärksamhet på nödvändigheten att begära K. M:s nåd.
godkännande af de reglementariska föreskrifterna i bevilln.-  förordningen, såsom stöd hvarför, bland de (lera stadganden,
hvaruti böter utsättas, fora och besvärs-hänvisningar
bestämmas, samt hvarjehanda skyldigheter åläggas dels presterskapet,
dels andra embets- och tjenstemän, R. o. Ad. åberopade
43 §:n af det nu antagna förslaget till ny bevilln.-  stadga, hvarigenom ej blott 46 §:n i den hittills gällande,
ulan äfven K. M:s den 3o Sept. 1Ö12 ang-.de mantals- och
Den n3 Jan u » r i .f m.
35i
skaltskrifningarna utfärdade förordning blifvit i 9 §:n om
vissa böters fördelning lill tveskifles mellan skattskrifvaren
eller åklagaren och socknens fattige förändrad; hvarom nåd.
kungörelse, i händelse förändringen af K. M. antages, lärer
böra utfärdas, på det alt R. St:s hevilla.stadga ej må stå i
strid med K. M:s förordning.
Frih. Ridderstolpe, Fredr.: Ibland de frågor, som
i nu justerade prot.utdr. blifvit, genom R. o. Adis beslut,
undandragna votering i förstärkt Utsk., förekommer äfven
den om conlributions erläggande af dem, som söka bereda
sig kännedom om saltpetersjuderinäringen. Emot detta beslut
får jag mig reservera, emedan jag anser att kunskapsbegäret
icke bör så afvändas, och alt en vunnen kunskap
icke bör bestraffas. En vanlig dräng hos en possessionat eller
bonde har ofta med köstnad lärt sig att producera saltpeter
hos de styresmän, sorn äro förordnade att hafva tillsyn
öfver denna handtering. Mången har visserligen kunnat
förvärfva sig skicklighet härutinnan gratis, men mången
har också derför gjort uppoffringar. När nu en sådan vunnen
färdighet för Kronans saltpetersjudare medför förmånen
af frihet för contributions erläggande, men denna förmån
deremot är den enskildes dräng betagen, kan jag ej till ett
sådant beslut låna min röst. Jag har talat deremot då frågan
förevar, men då jag hört till minoriteten, har jag ingen
annan utväg än att afgifva denna reservation.
Uppå derefter framställd propos. biföll R. o. Ad., att
sisla punkten i prot.utdr. skulle redigeras på sätt Hr von
Hartmansdorff föreslagit.
Sedan denna punkt ånyo blifvit uppläst, med iakttagande
af den nu beslutade redactionsförändringen, blef prot.-  utdr. af R. o. Ad. godkändt.
Frih. Sprengtporten, Jac. Wilh.: Jag anhåller att
till prot. få anmäla min reservation emot det R. o. Ad:s beslut,
som nu blifvit till justering godkändt, emedan jag ansel'
att bevilln.förordn. bort med ett missiv öfverlemnas till
Konungen, på sätt som det förut tillgått.
Öppnades Hrr Electovers lista till val af en ledamot i
Banco- och en ledamot i LagUtsk.; och befunnos dertill
hafva blifvit utsedde :
i Banco Utskottet:
N:o a31 1. Hr Rabenius, fullm. Hr von Hohenhausen, Michael
Silvius,
efter N:o 1985. Hr Nordenanckar, Fredr. Wilh.;
i Lagutskottet:
N:o 2183. Hr Gripensvärd, Jacob Olof,
efter N:o 167. Hr Geete, Sten Porse.
35a
Dm a3 Januari f. m.
Upplästes ett prot.utdr. af den i3 dennes från PresteSt.
, af inut håll, att Ståndet, som icke antagit R. o. Ad:s
den 29 sist). Dec. gjorda inbjudning 0111 meddelande till
StatsUtsk. af R. St:s beslut ang:de bancovinstens användande,
ville, på grund af hvad R. St. rörtde bancovinslen beslutat
och i enlighet dermed, öfverlemna åt Stats- samt
Allm. Besvärs- och Ekon.Utskin, att gemensamt inkomma
med förslag om dessa medels användande lill allmänt nyttiga
ändamål; hvarvid Ståndet ansåg hufvudsaklig! afseende
böia fästas vid de flera behof, som i SlatsUlsk:s utlåt. N:o
354 finnas under litt. G. upptagna; i hvilket beslut R. o.
Ad. inbjudit de öfriga Stånden alt sig med PresteSt.
förena.
Gr. Horn, Claes Fredr.: StatsUtsk. har ansett sig
nödsakadt att ingå till Ständerna med ett memorial, deruti
StatsUtsk. begär att Ständerne måtte förena sig om ett beslut,
hvarigenom något bestämdt Utsk. af Ständerna utDämnes,
som kommer att handlägga frågan om bancovinstens
användande vid extra-statsregleringens uppgörande.
Detta är så mycket nödvändigare, som olika beslut föranleda
StatsUtsk. att betvifla BondeSt:s afsigt, huruvida StatsUtsk.
eller BancoUtsk. skall handlägga ärendet. Dessutom,
då R. o. Ad. för sin del beslutat att StatsUtsk. ensamt skall
uppgöra extra-statsregleringen i sin helhet, samt BorgareSt.
deruti instämt, men PresteSt,, som icke antagit R. o.
Ad:s inbjudning, utan qvarblifvit vid sitt beslut att äfven
Ekon.Utsk. skulle handlägga detta ärende, nu deremot inbjudit
R. o. Ad. att frångå sitt beslut, hvilken inbjudning,
om den antoges, skulle vålla ytterligare oreda; så hoppas
jag, att R. o. Ad., under afvaktande på det af mig nyssnämnda
mern. från StatsUtsk., ville låta ifrågavar. inbjudning
hvila intilldess R. o. Ad. i sammanhang med berörde
mern. kunde äfven densamma afgöra. Jag skulle ej vara e~
mot, att R. o. Ad. genast afslog denna inbjudning och vidblef
sitt förut fattade beslut; men då omförmälda meni.
inkommer till Ståndet i dag, om det ej redan anländt, så
torde skäl vara för handen att dessa frågor på en gång behandlas.
Frih. Sprengtporten, Jac. Wilh.: Jag har anleda.
att förmoda, att det mern. Gr. Horn omnämnt redan
hvilar på R. o. Ad:s bord, och att detta mern. icke innefattar
annat än en preliminär hemställan, hvaröfver Ståndet
äger att besluta ulan bordläggning, eller ett amne som redan
legat på R. o. Ad:s bord och hvaröfver Ståndet förut
beslutat, med föranledande hvaraf jag tager mig friheten
till Hr Fr ih. o. Landtm, samt H. R. o. Ad. vördsamt hemställa,
om icke, till tidens vinnande, då det är detta som
StatsUtsk. åsyftat med sin framställning, sa väl StatsUtsk:s
ifrå
-
Den a3 Januari f. m.
353
ifrågavär. mern. som PresteStls inbjudning nu bunde på en
gång föredragas oell nfgöras. Hvad sjelfva saken angår, instämmer
jag med Gr. Horn, alt del vore af vigt att Ständerne
skyndsamt fattade sitt beshvlphvarom icke, befarar jag alt uppehåll
i ärendets behandling inom Utsk. blifver en följd. Det
liar nu så långt avancerat, ali, om svar på denna hemställan
snart meddelas, jag har anledn. förmoda, att inora denna
månadens slut utgifts-afdelningens förslag till exlra-statsreglering
kan öfverlemnas, för att i Ulsk:s plenum behandlas?
Jag anhåller fördenskull, att begge dessa ärenden måtte afgöras
på en gång, hemställande att R. o. Ad. måtte vidblifva
det beslut R. o. Ad. fattat, samt begära att BorgareSt.
, som efterkommit R. o. Ad:s inbjudning, äfven nu måtte
med R. o. Ad. instämma.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Om jag ej orätt fattat denna
frågas egentliga ställning, så är den så, att BondeSt. förklarat
att ämnet skulle behandlas af BancoUtsk., BorgareSt.
af Stntsk. Utsk. ensamt, PresteSt. af Stals- och Ekon.Utsk:n
gemensamt, och R. o. Ad. af StatsTJtsk. allena. Det synes
mig då, som det vigliga beslutet berodde på BondeSt. att
fatta: ty om BondeSt. instämmer med BorgoreSt. och R.
o. Ad., så är ju beslutet gifvet. Om R. o. Ad. deremot
fattar beslut, vare sig alt frånträda sitt förut fattade, eller
att qvarblifva dervid, så förändrar det icke frågans ställning.
Mig förefaller alltså det naturligaste vara att först
afvakta BondeSt:s beslut, huruvida nämnda Stånd instämmer
med BorgareSt. samt R. o. Ad.
Frih. Sprengtporten: Det förhåller sig visserligen
på det sättsom Hr Lagerhjelm framställt; ty i händelse BondeSt.
skulle (hvartill är all möjlig anledn. att förmoda) besluta
att StatsUtsk. skulle handlägga detta ärende, alldenstund
BondeSt., efter att hafva beslutat att qvarblifva vid
sin förut fattade mening, icke destomindre i så måtto frångått
densamma, alt nämnda RiksSt. till StatsUtsk. remitterat
en motion, som afser disposition af bancovinslen; så
funnos verkligen trenne Stånds beslut derpå, att ärendet
skulle af StatsUtsk. allena behandlas. Jag tror likväl icke
att något hinder uppstår om samtliga Stånden i denna fråga
falla beslut, och så mycket mer angeläget torde det vara,
att R. o. Ad. förnyar sitt förra beslut i ämnet, som
PresteSt. inbjudit R. o. Ad. alt sig med sistnämnda RiksSt.
förena, hvilken gjorda inbjudning åtminstone hindrar
PresteSt. att kunna upptaga och afgöra frågan förr, än R.
o. Ad. genom afslag besvarat PresteSt:s berörde inbjudning.
På denna grund torde det alltså vara nödvändigt, att R. o.
Ad. fattar ett beslut, hvilket jag förmodar mätte blifva ett
vidhållande af Ståndets förut fattade mening.
45
354
Den a3 Januari f. m.
Hr Lefrén, Joh. Pehr: Sedan R. o. Ad. inbjudit
de öfriga Slånden alt sig om R. o. Ad:s beslut förena, och
ett Stånd samma inbjudning anlagil, torde det icke vara
lämpligt, att R. o. Ad. nu åter skulle frångå sitt beslut, för
alt göra Pi esteSt. till viljes, hvilket vore nära nog en jullek.
Jag hemställer således, att R. o. Ad. måtte blifva qvar
vid sitt beslut, och alt målet, för att icke draga ut på tiden,
måtte behandlas efter 3 mom. ag §:n Riksd.Ordn ,
som bjuder, att då hos RiksSlrn olika meningar uppstå angående
nya Utsk:s tillsättande eller till livi 1 ket Utsk. uppkomna
frågor och ämnen böra remitteras, och Stånden ej
genom bestämd pluralitet kunna skiljakligheterna afgöra, äge
då Const.Utsk. att med R. St:s ratt och i deras ställe
derom besluta.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag skulle önska att
få höra huru det prot.utdr. var styliseradt, hvarigenom
den omförmälda inbjudningen från R. o. Ad. gjordes.
Då conceptet till R. o. Ad:s prot.utdr. af den 29 sistl.
Dec. icke nu för ögonblicket var till hands, upplästes utur
PresleSt:s prot.utdr. den del deraf, som innefattar upptagandet
af R. o. Adis inbjudning.
Likaledes upplästes StatsUtsk:s mern. N:o 4'7i ang:de
handläggning af frågor rör:de disposition af den till allmänt
nyttiga ändamål anvisade andel af bancovinsten.
Hr von Hartmansdorff: R. o. Ad:s inbjudning angick
således summan, men icke frågan antingen målet skulle
behandlas af StatsUtsk. allena, eller af Stats- och Ekon.-  TJtsk:n i förening. Enär nu Frih. Sprengtporten upplyst,
att frågan inom StatsUtsk. icke är vidare kommen, än att
hon befinner sig på en af Utsk:s afdelningar, och att dennas
förslag kan i slutet af denna månad läggas på Utsk:s
plenibord, så kan jag icke finna, att något för frågans behandling
skadligt dröjsmål skall föranledas deraf, att SlatsUtsk:s
framställning vid detta tillfälle, såsom vid alla andra,
lägges på bordet i dag, särdeles om det tillika sättes främst
på listan att föredragas i nästa plenum. Om då beslut fattas,
så är också expeditionen snart uppsatt. Prot.utdr. kan
följaktligen komma StatsUtsk. tillhanda innan frågan kommer
under öfverläggning i dess plenum.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, alt hvad anginge det
nu upplästa mern. från StatsUtsk., så borde det, enligt
Riksd.Ordms föreskrift, hvila på bordet innan det kunde
till afgörande företagas, men hemställde Hr Landtm., om R.
o. Ad. behagade tillåta att det finge sättas främst på föredragn.
listan till nasta plenum.
Bifölls.
Hvad åter angick PresteSt:s prot.utdr., så, då det icke
Den a3 Ja nu sr i f. m.
355
blifvit Legardt pä bordet, yttrade Hr Landtm., att han
nu ville framställa propos. till afgörande af hvad det innehölle.
Hr von Hartmansdorff: Jag har hört åtminstone en
ledamot, om ej tvänne, begära alt PresteSlrs inbjudning måtte
förekomma i sammanhang med StatsTJtsk:s framställning.
Jag förenar mig med dem, ty frågorna synas hafva sammanhang
med hvarandra.
I nnledn. häraf förklarade Hr Landtm., att äfven
PresteShs prot.utdr. komme att läggas på bordet till nästa
plenum; hemställande Hr Landtm, om R. o. Ad. behagade
tillåla att detta prot.utdr., såsom ägande närmaste sammanhang
med StatsUtsk:s mern. N:o 4'7, finge under en nummer
med detsamma sättas främst på listan till nästa plenum.
Bifölls.
Upplästes så väl Exped.Utsk:s mern. N:o 28, med öfverlemnande
af förslag till R. Sl:s und. skrifvelse ang:de
kurhus-afgiftens fortfarande, som Utsk:s under N:o 202 afgifna
förslag till nämnda und. skrifvelse till K. M.
Uppå derefter framställd propos. Lief förslaget N:o 202
af R. o. Ad. godkändt.
Likaledes upplästes till justering och godkändes Exped.-  Ulsk:s förslag lill R. St:s und. skrifvelse!' till K. M.:
N:o 2o3, i anledn. af K. M:s nåd. propos. ang:de uppbäfvande
af Konungens 2:ne röster i Högsta Domstolen ;
N:o 204, med förslag lill förändrade stadganden ronde
bysättning;
N:o 2o5, i fråga om villkorliga utmätningsresolulioner.
Ånyo föredrogs StatsUtsk:s den 29 sisth Dec. på bordet
lagda ntlåt. N:o 4°^, > anledn. af Frih. von Kiaemers,
R., motion om ett årligt anslag af iooo i':dr b:co till Upsala
domkyrkas underhåll.
Frih. von Kraemer, Robert, hade inlemnat följande
anförande :
SlalsUtsk. har i betänk. N:o 4°3 icke ansett sig kunna
tillstyrka det af mig begärda statsanslag 1000 r:dr b:co årligen
till Upsala domkyrkas underhåll, i ersättning för de
124 tunnor spanmäl R. St. i und. föreslagit alt hädanefter
tillkomma Hernösands stiftskyrka, endast på det skäl, att af
motionären icke finnes utredt, att, för den händelse de 124
tunnor skulle frångå Upsala domkyrka, dess öfriga tillgångar
icke blifva tillräckliga för densammas behöriga vård,
underhåll och försköning. StatsUtsk. har således icke an
-
356
Den a3 Januari f. m.
sett sig böra fästa minsta uppmärksamhet derpå, att R. St:s
und. anhållan stör äganderättens helgd, grundad på 3:ne
seklers häfd, oell att således, utan alla afseenden på domkyrkans
ekonomiska ställning, rättvisa oell billighet fordrat,
att af statsmedel ersätta hvad sålunda från Upsala domkyrkas
lagenliga inkomster frånryckas, helst ifrägavar. 124 tunnor
spanmål af Sveriges framfarne Konungar och Ständer
blifvit anslagna som ersättning för de betydliga enskilda
donationer nämnde domkyrka till Staten afstätt. Hvad åter
beträffar Upsala domkyrkas nuvar. tillgångar, hade lätteligen
StatsUtsk. härom kunnat vinna fullständig upplysning af,
äfven i StntsUtskrs nu nfgifna betänk, åberopade, Allm.
Besvärs- och Ekon.Utsk:s utlåt. AT:o 106 och dermed åtföljande
reservation. Deri upplyses nemi., att Upsala domkyrkas
inkomster af räntor och tionde m. m , beräknade efter
1839 års höga markegångspriser, uppgå till, enligt af K.
Kammarrätten granskade räkenskaper, r:dr b:co 7,946: 8, 2.
samt att utgifterna för nämnda år utgöra r:dr b:co 6,548:
19, 4- — Om således värdet af ifrägavar. 12.4 tunnor afräknas,
synes klarligen, att inkomsterna knappt förslå till de
vanliga årliga utgifterna, hvartill afven höra åtskilliga tjenstemäns
a flödande, men säkerligen icke lemna något öfverskott
till verkställande af åtskilliga betydliga, till en del
redan påbörjade förbättringar, såsom en ny huggen gråstensmur
vid södra sidan af kyrkogården, i stället för den bristfälliga
der nu finnes, hvilken redan flera gånger ramlat, en
liuggen gråslensfotbekläilning, norra koppartakets omläggning,
en större remnas iståndsättande, en kostsam reparation
af det bristfälliga orgelverket ro. m.
Det är således ganska påtagligt, att Upsala domkyrka
icke kan tåla minskning i dess påräknade inkomster, utan
fara att förfalla till en ruin. Ett sådant förfarande med
Sveriges skönaste tempelbyggnad, der Gustaf Wasas stoft
hvilar, är, efter min åsigt, icke förenligt med en varm fosterlandskänsla
oell vördnad för allt stort och heligt, och
gör jag mig derföre förvissad om, att StatsUtsk., efter dessa
nu erhållna, och möjligen saknade upplysningar, frångår
sitt beslut i denna fråga, hvarföre jag vördsamt anhåller
om återremiss af betänkandet.
Hr von Hartmansdorff, A u g.: Af StatsUtskrs betänk.
synes, alt ifrågavar. und. framställning blifvit af Konungen
afslagen vid förlidne riksdag. Om icke mitt minne
felar, lärer samma förhållande inträffat vid en riksdag förut.
Under sådana förhållanden, och då inga nya omständigheter
tillkommit för ett förändradt beslut hos Konungen, är
att förmoda, det H. M. vidblifver sin förut yttrade mening, när
Ständernes nya skrifvelse inkommer, derest de icke dervid
loga något sådant beslut, hvarigenom ersättning kan gifvas
åt Upsala domkyrka för den förlust, bon komme alt lida, i
händelse de 124 tunnorna lemnades till Hernösands stifts
-
Den 23 Januari f. m.
35;
kyrka. Om nu R. o. Ad. har den välviljan för Hernösands
domkyrka att önska det hon skall få ifrågavar. inkomst, så
synes det vara en nödvändig, dermed sammanhang ägande
åtgärd, att R. o. Ad. för sin del beviljar det anslag åt Upsala
domkyrka, sorn Frih. von Kramer yrkat. Behöfligheten
delaf har han numera ulredt, hvadan jag hemställer, att
R. o. Ad. måtte återremittera betänk., under förmodan, att
alla de, som förut talat lill förmån för Hernösands domkyrka,
lära finna den åtgärd, som nu tillstyrkes, vara i fullkomlig
öfverensstämmelse med deras önskan.
Hr Prytz, Lars Adolph: Då Allm. Besvärs- och
Ekon.Ulsk:s betänk. N:o 106 förevar hos R. o. Ad , hade
redan 3:ne Stånd bifallit detsamma, hvaruti Utsk. hade tillstyrkt,
att Ständerne i förnyadUrnd. skrifvelse skulle framställa
den önskan, alt Konungen läcktes medgifva rättighet
för Hernösands domkyrka att återbekomma den qvantitet
af spanmål, nemi. 124 tunnor, som Upsala domkyrka
tillgodonjutit. R. o. Ad. ansåg sig, det oaktadt, höra yttra
sin opinion, och efter en stunds discussion i ämnet beslöt R.
o. Ad. afslag å Utsk:s betänk. I öfverensstämmelse med
delta beslut, och för den händelse att Konungen skulle fästa
afseende å de 3:ne Ståndens yttrande meningar, hvarigenom
således Upsala domkyrka Lomme att gå i mistning
af de 124 tunnorna, synes mig R. o. Ad. böra finna rättvist
och billigt att Upsala domkyrka finge den ersättning, som
ansetts behöflig genom den förrberöida förlusten. Jag tror
således alt R. o. Ad. bör handla conseqvent, genom att återremiltera
detta betänk, lill StatsUtsk., med tillstyrkan att
hos Ständerna föreslå att det begärda anslaget, motsvarande
124 tunnor spanmål, mätte af Ständerna bifallas, alldenstund
behöfligheten af detta anslag för Upsala domkyrka synes
vara för handen, hvarvid det villkor tillika torde böra utsättas,
alt nämnda anslag icke kommer i fråga, så framt
Konungen icke finner skäl bifalla att de 124 tunnor spanmål
Lomme att frångå Upsala domkyrka. Då jag för min
del sökte tillvägabringa bifall lill betänk. N:o 106, anseende
rättvisa och billighet kräfva att Hernösands stifts domkyrka
borde återfå det qvantum spanmål, som ursprungligen densamma
tillhört, men tillika erkände att Upsala domkyrka i
stället borde få en motsvarande ersättning, ifall dess inkomster
icke tålde vid den minskning, som derigenom skulle
henne tillskyndas; så instämmer jag fullkomligen i Frih.
von Kramers förslag, under anhållan om återremiss af det
nu föredragna betänkandet.
Hr La gerli jelin, Pehr: Mig synes, som de premisser,
hvarpå StatsUtsk. grundat sitt beslut, icke äro fullkomligt
sanna, såvida nemi. de uppgifter, Frih. von Kramer meddelat,
äro riktiga, hvarpå jag icke tviflar; och på denna grund
358 Den a3 Januari f. m.
förenar jag mig i begäran om återremiss af det nu föredragna
betänkandet.'
StatsUlskis utlåt. N:o 4°3 återremitterades.
Till pröfning företogs StatsUtsk:* den 29 sisll. December
på bordet lagda utlät. N:o 4o4, ■ anledn. af väckta motioner
att StatsUtsk. mätte företaga revision af stats- och
liksgäldsverkens räkenskaper för år i838.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Sedan jag väckte motion i
detta hänseende , hafva omständigheterna förändrat sig. Jag
finner de grunder, som StalsIJtsk. anfört till afslag derå,
vara goda, med undanlag af den sista, om hvilken jag får
yttra några ord, utan att likväl framställa något yrkande
med afseende derå. Utsk. förmenar nemi., att då statsrevisioner
skola omfatta minst 2 års afslutade räkenskaper,
så borde någon sådan icke nu företagas; men detta skäl
förfaller alldeles, ty ifall statsrevisionen förrättades nu, så
lomme den deremot icke alt ske nästa höst; och beträffande
det skälet att revisionen borde omfatta 2:ne års räkenskaper
för alt kunna bedomina karakteren af statsförvaltningen,
torde StatsUtsk. tillerkänna sig sjelft att deraf äga
en sådan öfversigt, så att äfven det skälet bör förfalla; men
jag yrkar ej, som sagdt är, bifall till min motion under de
förändrade omständigheter, som nu äga rum, jemförelsevis
till den tid, då jag väckte samma motion.
Ulsk:s utlåt. N:o 4°4 lJIef af IU o. Ad. bifallet.
Vid förnyad föredragning biföll R. o. Ad. äfven StatsUtskts
den 29 sisth Dec. på hordet lagda utlåt. N:o 4°^ ,
ang:de ifrågaslälld förlängning under 10 år af det pantlåneimättningen
i Stockholm beviljade låneunderstöd af allmänna
medel.
Föredrog'os ånyo och biföllos Stats- samt Allm. Besvärs-
och Ekon.Utsk;ns den 29 sisll. Dec. på bordet lagda
betänk-.n :
" N:o no, i anledn. af väckt fråga om lindring för de
rustande vid Smålands Grenadier-bataljon i nedannämnda
prestationer;
N:o 111, i anledn. af väckt fråga om befrielse för rotehållare
från skyldigheten att ersätta klädespersedlar, som
skadas af mal.
Då nu ånyo föredrogs Stats- samt Allm. Besvärs- och
Ekon.Utskms den 29 sisll. Dec. på bordet Ingda betänk. N:o
112, i anledn. af väckt motion alt södra bataljonen af Bohusläns
regtte må, i likhet med den norra, och under ena
-
Den a3 Januari f. m.
359
handa villkor, som för densamma äro gällande, till ständigt
infanteri förvandlas, m. m., Lief samma betänk, anjo hegardt
på bordet af Hrr von Hartmansdorff, Äng., och
Ehrenhoff, Gustaf Herman.
Till pröfning företogs Bevilln.Utskts den 29 sisth December
på bordet lagda utlåt. N;o 36, i anledn. af erhållen
återremiss å betänk. N:o 9, ängtde åtskilliga motioner om
stämmoböters upphörande eller förminskning.
Gr. Posse, Fredr. Salomon: Oaktadt jag ej finnes
antecknad ibland reservanternes antal, i afseende på den fördelning
af böter, som Utsk. föreslagit, då det förminskat
kronobetjeningens andel deruti ifrån hällten till en tredjedel,
är jag likväl emot denna fördelningsgrund, hvilken hvilar
derpå, att som stämmoböterna förhöjas lill stor del för dem,
som med debetsedlar å större summor uraktlåta att desamma
i rättan tid inbetala, skulle derigenom en högre inkomst
tillfalla kronofogden, och han dymedelst få ersättning, fullt
motsvarande den gjorda minskningen i hans förut innehafvande
andel i samma böter ifrån hälften till en tredjedel af
bötessumman. Jagar öfvertygad, att dessa böter, långt ifrån
all ökas, komma betydligen att förminskas; ty de, som uteblifva
ifrån uppbördsstämmorna, äro ingalunda de som hafva de största
debetsedlarna, — desses innehafvare erlägga nog sina kronoutskylder
ordentligt; hvaraf också följer, att fogdens inkomst
blifver förminskad, örn Utsk:ns fördelning skulle godkännas.
Jag anhåller alltså, att den gamla fördelningen måtte bibehållas.
Upplästes ett prot uldr. från BondeSt. af den i3 dennes,
af innehåll, att Ståndet afslagit Bevilln.Utsk:s utlåt.
iST:o 36 och inbjudit MedSlånden att med BondeSt. sig förena
i ofvannämnda beslut, och hade Ståndet derjemte beslutat,
att öfverläggnings-protocollet hos Ståndet i denna håga,
efter verkställd justering, skulle MedSlånden meddelas.
Undert. Ridd.Secret. tillkännagaf, att det omtalade
öfverläggnings-protocollet ännu icke ankommit.
Frih. Ridderstolpe, Fredr. Christopher: Då
frågan ang:de stämmoböternes fördelning förevar i Utsk., segrade
den del af Utsk:s ledamöter, som ansåg fördelningen af
stämmoböterna böra så uppgöras, att deraf skulle tillfalla
uppbördsmannen och de återstående ■§ tillgodokomma
de fattiga. Jag hyser visserligen icke den statsmannaåsigt,
att embetsman, högre eller lägre, skola gynnas af ett
sportel-systeme, d. v. s. att sporilar i tjensten skola ingå i
beräkningen af deras inkomster; men då Gr. Posse ganska
riktigt i min tanke yttrat, att böterna efter ali anledn. icke
komma att ökas, utan snarare att förminskas, omUtsk:s
förslag antages, anser jag^obilligt, att kronobefallningsman
-
36o
Dea a3 Januari f. m.’
nen, som i alla fall liafva trägna och vidlyftiga göromål i
och för uppbörden, skola frångå den lilla ersättning för deras
mödor, som de genom stadgad lag redan länge innehaft.
Jag anhåller således, alt stämmoböternas fördelning må förblifva
sådan som den nu är.
Hr von Prosén, Georg: Då detta ärende varit föremål
för öfverläggning, har jag yrkat stämmoböternas utgående
af det skäl, att man derigenom skulle förmoda att skattebeloppen
i allmänhet i rättan tid skulle komma att ingå.
Delta är det hufvudsakliga ändamålet. Erfarenheten har
visat att sedan stämmoböter stadgades, hafva alla de summor,
som stodo i förliåIlande till slämmobölerna, ordentligare
influtit; men deremot bar erfarenheten också visat, att de
större skattebeloppen , i afseende hvarå nämnda förhållande
ej ägt runi, icke lika ordentligt influtit. Så liar åtminstone inträffat
i det län, som mig är i nåder anförtrodt. För min
del finner jag rättvisa i hvad Utsk. gjort, att öka stämmoböterna
i förhållande till skattebeloppet. Jag vill önska att
de 4 sF, som öro stadgade som bot för uteblifven betalning
af 2 r:drs contribution, göra samma verkan som de
förut stadgade 8 sk. Det kan hända, att, då denna nedsättning
föranleder till ringare bötesbelopp, samma nedsättning
kommer att öka de botandes antal så, att, ehuru boten är
förminskad, sammanräknade summan af böter likväl blir
större än tillförene. Jag skall dock icke uppehålla mig härvid,
utan på försök lemna bifall till i:a inom. af Utskls förslag,
hvaremot jag tillstyrker afslag på det sednare. Jag
tror ej att dylika böter böra tillfalla socknens fatligcassa;
det skulle möjligtvis kunna leda derhän, att de skattdragande
hellre gingo den vägen för att underhålla socknens fattiga
än den lagliga. Alla de böter, som nu utgå af den tredskande,
som ej infinner sig vid uppbördsstämman, skola nemi.
till •§ af beloppet falla socknens fatligcassa till godo, d. v. s. han
botar till sig sjelf. Om alla i en socken t. ex. öfverenskomma
att på detta sätt underhålla sina fattiga, så skall uppbörden
och redovisningen blifva ganska kinkig. Jag afstyrker
att böterna delas sålunda, utan att fördelningen måtte förblifva
sorn den hittills varit, nemi. hälften till kronofogden
och hälften till Kronan.
Hr Prytz, Lars Adolph: Som en inbjudning ifrån
JBondeSt. inkommit, får jag föreslå att betänk, må hvila på
bordet till dess det saknade prof. ang:de BondeSt:s beslut
inkommer; men skulle R. o. Ad., i anseende till den började
discussionen, icke finna delta lämpligt, får jag i korthet
tillstyrka bifall till Utsk:s betänk. Det skäl den siste talaren
anfört emot den föreslagna fördelningen af stämmoböterna,
tror jag hvila på svaga grunder; ty öfverallt äro bestämda
fattigvårdsanstaiter uppgjorda, och de lära ej komma att
bero
Den 23 Januari f. m.
36i
bero af sfi tillfälliga inkomster, som dessa bötesbelopp skulle
komma att utgöra; hvaremot det blefve en ganska nyttig
inkomst för fattigcassorna i socknarna, och kunde bereda en
indirect lindring i fattigförsörjningen, i händelse Ulsk:s förslag
antoges, hvarom jag anhåller om propos., så framt ej
betänk, kan tills vidare få förblifva hvilande på bordet.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Att slämmoböterne
måga qvarblifva, har ingen af de värde talarne bestridt;
CJtsk. har äfven tillstyrkt detsamma, men om böternas fördelning
mellan de fattiga och kronobetjeningen hafva, olika
meningar yppats. Jag instämmer med de ledamöter, som
yrkat alt den gamla fördelningen af hälften till kronobetjeningen
och andra hälften till de fattiga måtte qvarstå.
Den som icke betalar sina utskylder vid uppbördsstämman,
skall sökas hemma. Följden är, att besväret blifver stort
för kronobetjeningen, och att, om delta besvär ej i någon
mån ersattes genom de böter, som den skattskyldige får vidkännas;
så återstår ingen annan utväg, än att Staten särskildt
godlgör tjensteinännen. Vill man ådraga Staten ökade utgifter
till förmån för de fattiga så borman antaga det förslag
Utsk. framställt. Men då tyckes det vara vida enklare,
alt Staten omedelbart bidrager till fattigvården, och låter
stämmoböterna fördelas såsom hittills. Nästa frågan är
den, huruvida slämmoböterne böra förhöjas i den proportion
Utsk. föreslagit eller i någon annan, samt om det minimibelopp,
som Utsk. utsatt, är det rätta. Jag anser detta minimibelopp
vara för ringa ; Utsk. har sagt, att 4 sk- skulle
erläggas i bot för uleblifven betalning af 2 r:drs kronoutskylder.
Jag befarar att om man icke utsätter minimibeloppet
af stämmoböterna så högt, att det någorlunda motsvarar
värdet af ett dagsverke, så blifva de för låga. Om en
person icke förlorar mer än 4 sk. b:co genom uteblifvande
från stämman, men deremot kan förtjena 12 eller 16 sk.,
derigenom att han den dagen gör ett dagsverke; så är det
för honom en gifven uträkning att icke gå till uppbördsstämman.
Följden blir att ingen infinner sig der, och alt
fogden får söka hvarje skattskyldig hemma i hans hus, hvarigenom
uppbörden blir så till sägandes ogörlig, åtminstone
inom den tid författningarne nu bestämma för hennes afslutnnde.
Jag yrkar således, att R. o. Ad. måtte låta det nu
gällande beloppet af 12 sk. b:co qvarstå såsom minimum för
stämmoböter. Men alt låta 12 sk böter qvarstå likaväl för underlåten
betalning af 100 eller 200 r:dr, som för r eller 2 r;drs
utskylder, det vore både obilligt jemförelsevis till de skattskyldige
och oklok t i förhållande till Staten, ty följden blefve, att
de, som hafva betydliga kronoutskylder, funné för sig vida ofördelaktigare
att resa till uppbördsstämman och betala dem,
än att behålla penningarna i deras rörelse till dess fogden kornig
H. 46
36a
Den a3 Januari f. m.
me i huset för alt emottaga dem. Således tillstyrker jag,
det R. o. Ad. måtte höja beloppet af slärmnoböierna i samma
mån som skattens storlek förökes. Flår i Stockholm får
man, ulan afseende på beloppet, betala 3 sk. på riksdaler», eller
6 proc. på skatten i stämmoböter, hvilket ur en ganska
dryg afgift. Jag ville deremot tillstyrka att 12 sk. måtte
få gälla såsom stämmoböter t. o. in. för ett skattebelopp
af 12 r:dr, men att för hvarje riksdaler, som skattebeloppet
stiger deröfver, skulle oek stämmoböternes belopp
höjas med en skilling. Mitt vördsamma tillstyrkande är alltså,
att R. o. Ad., i stallet för den redaclion, sorn blifvit af
Bevilln.Utsk. uppgjord, ville besluta, alt stämmoböter ne skoja
utgå med 12 sk. b:co för ett skattebelopp af t. o. m. 12
r:dr, alt de ökas med en skilling för hvarje hel riksdaler
sorn öfverskjuter detta skattebelopp, samt att stadgandet om
stämmoböternes fördelning lill hälften mellan de fattiga
och kronobetjeningen måtte bibehållas.
Frih. Ridderstolpe, Fredr: Då del nu är fråga
alt kasta en blick in i framtiden, så måste jag erkänna, alt
jag tror, alt med de mindre contributions-sedlarries inbetalande
kommer alt hädanefter dröja längre än hittills, emedan
plikten för dröjsmålet förut varit 12 sk., men nu skulle
komma att blott blifva 4 sk. Jag anser att det gamla bötesbeloppet
bör bibehållas för en skatt af t. o. m. 12 r:dr,
men att för summor deröfver och då räntan stiger utöfver
8 proc. 0111 året, hvilket gör 4 proc. på 6 månader, 4 i'tdr
för hvarje 100 r:dr böra betalas, emedan under 6 månader
denna ränta kan erhållas, och ingen lärer vara så tokig att
betala de penningar han kan behålla inne och på hvilka lian
kan förtjena 6, ja 8 proc. För öfrigt instämmer jag med
dem, som yrka bibehållande af den gamla bötesfördelningen,
nemi. ena hälften deraf till socknens fattiga, och den
andra till kronobetjeningen.
Frih. Boye, Ludv.: Ämnet innefattar tvänne delar.
Den ena beträffar böternas belopp, den andra deras fördelning.
I fråga örn beloppet, synes mig angeläget, att man
icke lagstiftar så, att känningen af denna tunga endast faller
på den fattiga, men ej på den förmögna. Då man uppfyller
denna pligt af rättvisa emot alla, synes mig också, alt
man icke bör gå så långt, att man straffar alltför högt. En
medelväg tror jag l ätteligen vara uppgifven i det förslag Hr von
Hartmansdorff nyss framställt, nemi. 12 sk. bot för ufeblifven
inbetalning i rä t ter tid åfelt skattebelopp af t. o. m. 12 r :dr, och
derefter en progressiv förhöjning i samma bot af en skilling
för hvarje nämnda belopp öfverstigande riksdalertal, att
träffa lika elen fattiga som den rika, hvarigenom man ej å
andra sidan kan säga att man procentat med de personer,
som måhända af glömska eller frånvaro från orten, under
den tid uppbördsslämmorna pågå, derifrån uteblifvit. Jag
Den a3 Januari f m.
363
begär således bifall till Hr von Hartmansdorff» omnämnda
förslag.
Hvad den andra frågan eller böternes fördelning angår,
så beklagar jag att jag icke kan antaga förutsättningen af
någon slags sammansättning sockenboer emellan, till de fattiges
förmån, beklagligtvis är icke ömheten för den fattige,
der det gäller ens egen pung, så särdeles stor. Jag
tror deremot, med den kännedom om förhållandet som jag
äger, att kronobetjeningen är så illa lönad, åtminstone inom den
ort der jag är bosatt, att det förundrar mig, att någon vill
söka dylika befattningar, och med denna kännedom, säger
jag, tror jag det vara rättvist att stämmoböternes fördelning
blir sådan den för del närvar, är, hvarföre jag anhåller om
propos. i sådan riktning.
Hr Frih. o. Landtm, tilIkännagaf, att plenum Lomme
att fortsättas på eftermiddagen kl. 6.
Hr von Rosen: Jag är skyldig mig sjelf att lätta ett
fel i mitt förra yttrande, då jag yrkade att stämmoböternes
fördelning skulle äga rum emellan fogden och Kronan.
Jag har önskat, att denna fördelning skulle blifva den samma
som förut, nemi. till hälften emellan fogden och de
fattiga. För öfrigt förenar jag mig, hvad beloppet afböterna
angår, med Hr von Hartmansdorff.
Hr Edenhjelm, Gillis: Oaktadt jag är fullkomligen
af samma öfvertygelse nu, som då jag yttrade mig i Utsk.,
nemi. att det icke tillkommer Bevilln.Utsk. att stifta lagar i
detta fall, utan att det är Konungen ensam, som äger att
föreskrifva Dess Bef:h:de huru de skola uttaga af Ständerna
beviljade anslag, men min röst ej blifvit hörd, utan målet
avancerat till den punkt, hvarpå det sig nu befinner: så
är derom icke vidare att anmärka, utan får jag blott i korthet
yttra, alt kronobetjeningen ovillkorligen bör tilläggas halfva
andelen af bötesbeloppet för uteblifven betalning i rällan lid
af årets kronoutskylder. Jag yrkar icke detta sorn någon
förhöjning i desse tjenstemän» inkomster, utan derföre att
jag bestämdt vet, att det för dem ur omöjligt att personligen
kunna fara från den ena torparekojan eller backstugan
till den andra, för att uppbära kronoutskyIdema, utan att
de dertill måste begagna och derföre aflöna andra personer
och städse komma på balance, den de sjelfve måste ersätta.
Således utgör deras bötesandel ingen vinst utan blott en alltid
otillräcklig ersättning för gjorda förluster och besvär. I
öfrigt instämmer jag äfven i Hr von Hartmansdorff» förslag.
Gr. Hamilton, Henning Ludvig Hugo; Sedan jag
begärde ordet, hafva tvänne bifrågor tillkommit, öfver hvilka
jag anhåller att få yttra mig, innan jag kommer till sjelfva
ämnet. Den ena angår Hr Prytz’s hemställan om uppskof
med dennat sak till dess BondeSlrs discussion i ämnet till
R. o. Ad. ankommit. Jag anser detta dröjsmål öfverflödigt.
364
Den a3 Januari f. m.
Vi veta att BondeSt. afslagit Betänk, och ansett stämmohöleroa
böra helt och hållet upphöra, såsom hufvudsakligen
drabbande de fattigare classerna och utgörande endast en
contribution af de fattiga inom samhället till dem som äro
ännu fattigare. Äfven har man anmärkt, att kronohetjeningen
skulle beröfvas en fördel, om stämmoböterna försvunno.
Ledamöter af BondeSt. inom Utsk., hvilka bestridt dylik
uppbördsbefattning, hafva försäkrat, att de sällan kunde utlaga
dessa böter, emedan de ansågo det såsom en skam,
hvarföre de önskade att de mätte upphöra. Dessa äro de
motiver, som gjort sig gällande inom BondeSt., och då de
nu <äro kända, anser jag något uppskof-utaf den af Hr Prytz
uppgifna anledningen icke behöfligl. Den andra bifrågan
var, att Bevilln.Utsk. icke skulle vara behörigt alt i detta
fall stifta lagar. Ingen har velat tillerkänna Utsk. en sådan
behörighet, aldraminst Utsk. sjelft, sorn uttrycker sig på följande
vis: ”Och får Utsk. af dessa skal tillstyrka II. St. att
lios K. M. i_ underd. anhålla” &e.; hvaraf synes att Utsk.
sjelft erkänner, att det blott är Konungen, sorn kan stifta
lag i detta fall, derutinnan R. St. likväl icke äro mera än i
andra hänseenden förhindrade att frambära deras underdåniga
önskan. Jag är antecknad såsom reservant mot betänk,
och tillhörde äfven minoriteten i Utsk.; men ansåg mig icke
böra reservationsvis anföra mina skäl för min åsigt, enär de
dels innefattas uti ingressen till betänk., och dels äfven förekomma
nästan uti samtliga de yttranden från Stånden, sorn
ineddeltes Utsk. Jag har i afseende på första punkten eller
beloppet af stämmoböterna varit af olika tanke med
Utsk:s majoritet, derföre att jag anser den här föreslagna
progressionen vara högst ojemn. Att någon progression bör
äga rum anser jag billigt. Det återstår således först att afgöra,
huruvida det af Utsk. föreslagna minimibeloppet af 4
sk. är lämpligt elier icke. Hr von Hartmansdorff har i det
hänseendet föreslagit, att böternes minimibelopp borde motsvara
värdet af ett dagsverke. Jag är icke af samma tanke,
dels emedan vanligtvis icke en dag behöfver användas
för att infinna sig vid uppbördsstämman, och dels emedan
skattelevereringen icke i allmänhet tillgår på det sättet, att
hvarje skattskyldig person infinner sig vid uppbördsstämman,
utan sålunda att flerfalldige skattskyldige inom socknen uppdraga
åt samma perion, vanligtvis en sexman , att medtaga
och vid uppbördsstämman aflemna skattebeloppet. Deraf
synes att böterne icke böra motsvara ett dagsverke utan utgöra
ett belopp, som innefattar ett verkligt straff för försummelsen.
Min öfvertygelse är, att de, som försumma att
å bestämd tid aflemna t. ex. i r;drs skattebidrag, måste vara
så fattige, att man icke ytterligare bör öka deras fattigdom
genom en hög plikt. Hvad progressionen i bötesbeloppet
angår, så skulle jag visserligen gerna önskat
en sådan förändring i Utsk:s förslag; men då vi veta, att
Den a3 Januari f. m.
365
BondeSt. helt och hållet afslagit betänk., och detsamma möjligtvis
bifalles af tvänne Stånd, sådant det ur; så skulle, i
händelse R. o. Ad. förändrade beloppet, frågan komma att
förfalla, då vi komine att förblifva vid hvad som redan är
gällande. Äfven anser jag ett maximum böra utsättas; ty
om det icke finnes, utan en livar skall erlägga böter motsvarande
en viss proc. af debetsedelns innehåll, så skulle all
vinst af försummelsen upphöra, och i och med detsamma
försummelsen på visst sätt icke vidare innefatta något moraliskt
fördömligt, och jag är öfvertygad att sjelfva böterna , mindre
än skammen att från predikstolen höra sitt namn uppläsas
bland deras, som icke i rätter tid inbetalat conlributionerna,
skola verka till de större skatternas ingående. I
afseende på böternes fördelning instämmer jag i deras åsigt,
hvilka anse dem böra delas lika emellan de fattiga och
kronobeljeningen, emedan kronobetjeningen är så illa aflönt,
att, om en förhöjning derigenom uti deras aflöning kunde
äga rum, hvilket jag icke tror, denna förhöjning icke blefve
större, än hvad de för sin möda väl förtjent.
Hr Frih. o. Landtm, tillkännagaf, alt nu, under elis—
cussionens lopp, det öfverläggningspiotocoll från BondeSt.
inkommit, som blifvit åberopadt i Ståndets för en stund sedan
upplästa prot.utdr., och vore det tillfälle för dem af
IL o. Ad:s ledamöter, som önskade deraf taga kännedom,
att det göra.
Hr Printzensköld, Carl: När man jemför nppbördsverkels
gång i afseende på uppbördens indrifning under den
tid, då, i följd af R. St:s begäran, K. M. hade afskaffa!
stämmoböterna, med det sätt och den ordning, som nu vid
uppbördens inbetalning iakllages; så skall man finna det resultat,
att dessa böter i ganska väsendtlig måtto bidragit till
ett ordentligare erläggande af kronoutskyIdema, hvilket isynnerhet
gäller om de små skattebidragen, i afseende hvarå la
sk. utgöra ett ganska väsendtligt straff för underlåtenheten
att i rällan tid erlägga bidraget. Det är således, på sätt
TJtsk. erkänt, af ganska stor vigt att denna utväg bibehålies
för att tillvägabringa en ordentligare leverering af skatterna.
Jag kan deremot icke med Utsk. dela den tanke, att
stämmoböterne skola för de lägre skattebeloppen nedsättas,
på sätt Utsk. föreslagit. Erfarenheten har nemi. ådagalagt,
alt det isynnerhet är dessa små skatters indrifning, som åstadkommer
det största besväret och tidsspillan för kronouppbördsrnännen.
Det är då nödvändigt att böterne stå i
sådant förhållande till sjelfva skattebeloppet, att den skattskyldige
finner med sin fördel förenligt att vid skatternas
erläggande iakttaga den ordning förfättningarne påbjuda.
Detta har äfven blifvit anmärkt af Hr von Hartmansdorff,
som ytterligare utvecklat skälen derför; hvarföre jag instämmer
med honom, att stämmoböterne för de lägre skatterna
366
Den a3 Januari f. m.
celi till och med beloppet af 11 r;dr h:co blifva sådana
de hittills varit. Deremot synas billighet och rättvisa
påkalla att den sorn har en större summa att erlägga till
Staten, meli underlåter att inom stadgad lid fullgöra denna
skyldighet, också får vidkännas ett mot beloppet af denna
summa lämpligt ansvar; hvilket icke skulle blifva händelsen
och nu icke heller är förhållandet, då en sådan skattskyldig
undslipper med 12 sk. stämmoböter. En progression,
sådan som Hr von Hartmansdorff föreslagit, skulle således
efter mitt omdöme vara lämpligast och rättast; men då, på
sätt Gr. Hamilton upplyst, tvänne Stånd lära hafva bifallit
Bevilln.Utskts betänk., och en förändring deruti genom R.
o. Ad. möjligen skulle medföra den påföljd, att den förbättring
i stadgandet, som IBevilln.Utsk. föreslagit, måhända
skulle alldeles förfalla, och således frågan kommer att qvarstå
på den punkt, der den befinner sig, så anser jag bättre
vara att åtminstone vinna någon till ändamålet ledande förändring
än alldeles ingen, och tillstyrker derför att R. o.
Ad. mätte godkänna Bevilln.Utskts förslag, sådant det blifvit
framsläldt.
Frih. Ridderstolpe, Fredr.: Sedan jag nu hunnit
uträkna hvad Hr von Hartmansdorff föreslagit i afseende på
stämmoböterna, så anser jag mig böra instämma med honom.
Jag hav viserligen hört den mathematiska visshet, hvarmed
Gr. Hamilton sökt bevisa, att de mindre stämmoböterne icke
borde bestämmas till belopp, motsvarande värdet af ett
dagsverke, för att derigenom förmå de skattskyldiga att infinna
sig vid uppbördsstämman. Hr Grefven har nemi. sagt, att
det icke är vanligt, att hvar och en skattskyldig inställer
sig till skattens erläggande, utan att flere personer uppdraga
ål en och samma person att inlemna beloppet; men jag
tror, att det är bäst att iakttaga huru hittills tillgått; och
då skall man finna, att de mindre summorna just äro de,
som icke ingå i rättan tid, emedan olyckan är den hos vår
nation, att folket sällan vet hvad klockan är slagen och hvad
datum vi hafva. De söla med att skaffa sig beloppet, och först
när det skall betalas börja de länka på att samla detsamma.
Derpå grundar jag min öfvertygelse om behofvet af hvad
Hr von Hartmansdorff föreslagit.
Hr Prytz: Då jag begärde ordet, skedde det blott för
att, efter den upplysning Gr. Hamilton lemnat 0111 BondeStts
beslut i detta ämne, afstå från min anhållan om uppskof.
Då nu BondeSt:s beslut genom prol.utdr. inkommit till R.
o. Ad., får jag anhålla att detsamma, såsom stående i sammanhang
med inbjudningen från BondeSt., mätte blifva
uppläst.
BondeSt:s nyss ankomna prot.utdr. af den i3 dennes
upplästes, innehållande, förutom discussiouen i ämnet, äfven
Den j3 Januari f. m.
Ståndets från det förra i så måtto afvikande beslut, alt
Ståndet icke allenast afslagit Bevilln.Utsk:s utlåt. N:o 36,
utan äfven för sin del beslutat stämmobölernes afskaffande.
Hr Pr ytz: Sedan |ag nu hort discns«ionen inom BondeSt.
i detta iimne och resultatet deraf, nemi. alt Ståndet
beslutat stämmoböternes afskaffande; så mäste jag motsätta
mig antagande af BondeSt:s inbjudning. Alla talare, som
yttrat sig i ämnet, synas bafva varit öfverens derom att
stämmoböter böra bibehållas. Det är blott i afseende på
saltet lör deras utgående, som tankarne varit delade. Med
erkännande af den riktiga progressionen i stämmobÖlesbeloppet,
som Hr von Hartmansdorff förslagsvis uppgifvit, tror
jag likväl, att de utaf Gr. Hamilton anförda skäl tala för
bifall till Utsk:s betänk, i denna del. Hvad sednare morn.
i belänk. angår, så och då andra talare erkänt behofvet af
fattigvårdens underhjelpande, anser jag icke obilligt att f
utaf böterna tillfalla de fattige, helst kronobe!jeningens inkomst
derigenom icke kommer att förminskas, enär stämmobötesbeloppet
utan tvifvel i den mån kommer att ökas, att
tredjedelen deraf hädanefter säkerligen kommer att öfverstiga
hvad halfva beloppet hittills utgjort.
Gr. Hamilton: Ehuruväl Hr Prytz, genom ett misshörande
af milt yttrande, kommit just till det resultat jag
önskat, anser jag mig dock böra upplysa, att jag icke känner
huruvida Preste- och BorgareSCu fattat sina beslut, men
att jag af de yttranden, som fälldes af dessa Stånds ledamöter,
bar anledn. tro alt de skulle bifalla Utsk:s betänk., och
alt det i alla fall är mera sannolikt att man får lill K. M.
ingå med anhållan om böternes progressiva förhöjning, derest
R. o. Ad. antager Utsk:s förslag, än om R. o. Ad. föreslår
en annan progression, emedan de öfriga Stånden sannolikt
icke instämma deruti. Hvad BondeShs inbjudning
angår, så anser jag, lika med [fr Prytz, R. o. Ad. böra afslå
densamma.
Hr Lagerheim, Lars Magnus: Uti all lagstiftning
bör man framför allt så tillställa, att ändamålet vinnes;
men i förevar, fall skulle detta belt och hållet förfelas, om,
på sätt Ulsk. föreslagit, det lägre bötesbeloppet skulle bestämmas
till 4 sk.; ty utan tvifvel skulle då -f:delar, eller
kanske ännu mer, af alla sådana lägre kronoutskylder icke
ingå på den utsatta tiden, emedan troligen de fleste af dessa
conlribuenter gerna erlade de fyra skillingarna, för att
derigenom friköpa sig för ögonblicket från en contant utbetalning.
Af sådan anledn. tillstyrker jag, att^dessa böter,
hädanefter såsom hittills, måtte blifva tolf skillingar. Hvad
sedermera angår den af Utsk. föreslagna progressionen uti
bötesbeloppet, så synes den mig ganska rationel och följakt
-
368
D«n q3 Jinuiti f. m.
ligen böra anlagas; ty om denna icke stadgas, skulle den,
som liar ett högre utsky Idsbelopp att erlägga, finna sin uträkning
vid att dröja med betalningen; och i alla fall är en
sadan försummelse en oordning, under hvilken man icke
hör lägga hyende. Äfven anser jag antagligt, alt ett maximum
bestämmes för bötesbeloppet; likasom jag anser det
riktigt, att böterne fördelas emellan la onobetjeningen till £
och socknens fattiga till f-; ty då 12 sk. bibehållas såsom
högsta stämmobötesheloppet, och detsamma ökas i bestämd
progression i mån af utskylderna, så kommer derigenom äfven
inkomsten för kronobe!jeningen att ökas ; hvadan man
således, utan obillighet mot dem, kan nedsätta bötesandelen
från hälften lill och då inkomsten för de fattiga på så
sätt ökas, vinner man tillika tillfredsställelsen af en lagstiftning,
med hvilken man i allmänhet eljest synes vara
mindre belåten.
Hr Lefre'n, Job. Pehr: Atskillige talare hafva erkänt,
att den af Hr von Hartmansdorff föreslagna progression
i afseende på stämmoböternes förhöjning, då större summor
äro i fråga, väl vore riktig och önskansvärd, men att
de öfriga tvänne Stånden, nemi. Preste- och BorgareSttn,
sannolikt bifallit Utskts betänkande. Som jag icke äger någon
officiel kännedom om dessa Stånds beslut i ämnet, anhåller
jag att Hr Ridd.Seerettn behagade upplysa om och
hvad beslut nämnda Stånd i saken fattat.
Undert Ridd.Secret. tillkännagaf, att ingen underrättelse
ännu ankommit angtde Preste- och BorgareSltns
beslut i detta ämne.
Hr Lefre'n: Således synes mig, att R. o. Ad. bör i
detta fall vidtaga ett sådant beslut, som R. o. Ad. finner
vara förståndigast och rättast för att vinna ändamålet, utan
afseende på hvad som af de 2:ne nämnda Stånden möjligen
kan beslutas. Om Irenne Stånd stanna i den tanke, att
stämmoböterne skola qvarblifva, men hysa olika åsigter i
afseende på sältet för deras utgörande; så blir det sednare
ämnet föremål för jemkningsförslag fran Bevilln.Utsk.; och
jag ser icke hvarföre R. o. Ad. skulle nu bifalla Utsk:s betänk.
, såvida pluraliteten är af den tanke, att någon rättelse
deruti borde äga rum. Jag, för min del, föreslår, alt
lägsta stämmobötesheloppet må vara såsom hittills, 12 sk.
för skattebelopp till och med 12 r:dr, och att, då skatten
öfverstiger 12 r:dr, böterne må förhöjas med en sk. för
hvarje r:dr. Jag skulle önskat, att förhöjningen kunnat blifva
2 sk. såsom i städerna; men för att icke framkomma med
ett tredje förslag, inskränker jag mig till att blott begära
en skillings förhöjning för hvarje riksdaler. Jag anser denna
progression i bötesbeloppet så mycket nödigare, som de
skattskyldige, då de äro boende i främmande län, i stället
för
Den a3 Januari f. m.
369
för att till upphördsmötet skicka en commissionär, såsom
commissionärer begagna vederbör, einbets- och tjenstemän
för deri ringa afgiften, som stämmoböterne hittills utgjort.
Då lörfattningarne i detta hänseende gynna dem, anse de
sig handla oklokt,'om de försummade att begagna sådana
commissionärer, som samtliga Landsh.embetena i Riket. Detta
är likväl ett sjefsvåld, som kan och hör förekommas, på sätt
Hr von Hartmansdorff föreslagit.
Gr. Posse: Då jag begärde ordet, var det egentligen
för att rälta ett misstag, bestående deruti att jag begärt återremiss
i stallet för afslag. Sedermera har likväl en
värd talare än vidare sökt bevisa den orättvisa kronobetjeningen
komme att lida, om de erhöilo mindre andel än hittills
uti bötesbeloppet. Det är nemi. gifvet, att, om den
princip antages, att stämmoböterne progressivt skola förhöjat,
ganska få af de personer, som hafva större skattebelopp,
komme att stanna för böter. Jag är öfvertygad, att de,
hvilkas skatter utgöra 5o r:dr, icke skola ådraga sig böter;
och således skall, just i följd af bötermes förhöjning, inkomsterne
för kronobeljeningen minskas. Man har sagt,
att det är den fattige, som blir lidande; men den fattige
kan alltid vid sockenstämman anmäla sig urståndsatt att utgöra
skatten, för hvilken han då erhåller afskrifning. Jag
får dessutom säga, att livad som gifver mig anledn. att yrka
det kronobeljeningen måtte erhålla tvåtredjedelar af stämrnoböterna,
är, att för icke länge sedan fråga varit inom
Utsk. att tillägga andra tjenstemän, sora anställa åtal, tre
fjerdedelar af bötesbeloppet. Principen är densamma; och
som jag vid det förra tillfallet talade för den principen, så
gör jag del äfven nu.
Hr von Hartmansdorff: Jag är redan till en del
förekommen af de talare, hvilka sednast yttrat sig. Det är
nemi. klart, att om Irenne Stånd förena sig derom att stämmoböter
skola fortfara, att de skola utgöras i progression,
och att de skola fördelas emellan de fattige och kronobetjeningen;
så kan icke frågan förfalla derföre att olikheter
äro till finnandes emellan de Irenne Ståndens beslut, utan då
skola dessa på vanligt sätt sammanjemkus. Skulle nu It. o.
Ad:s beslut befinnas vara riktigare än de öfriga Ståndens, så
bör man hoppas alt de göra afseende derpå, och att jemkningen
föranleder till ett riktigare beslut än det Utsk. tillstyrkt.
I sjelfva saken yttrade Gr. Hamilton, såsom jag
tyckte, alt stämmoböterne borde motsvara räntan på det
skattebelopp, som icke betalas i rätlan lid. Detta kan visserligen
synas billigt, men derigenom kunde ansvaret, om
försummelsen vore långvarig, blifva svårare än jag föreslagit.
Dessutom skulle särskilda ränledebiteringar för olika
tider och de beräkningar i brutna tal, som deraf skulle upp
i9
H. 47
370
Deli 23 Januari f. m.
komma, medföra elt olidligt besvär för- kronobeljeningen,
hvilket lika mycket bör undvikas, som en föreskrift, hvilkens
rätta verkställighet icke af de flesta skattskyldiga kunde
coutrolleras. Stadgar man deremot alt en skilling skall
betalas lör hvarje hel r:dr, på sätt jag föreslagit, så kan den
skattskyldige sjelf med lätthet uträkna huru mycket han
bör i stämmoböter betala och alla dithörande svårigheter
undvikas. En annan värd talares påstående, att ett visst
maximum af bötesbelopp borde bestämmas, måste jag bestrida;
emedan följden deraf skulle blifva, att i stället för den
klagan man nu bör deröfver att den fattige får betala för
mycket då elt minimum antoges, skulle man då klaga deröfver
att den rike finge betala för litet. Den rike skulle då
blifva mest gynnad och sådant åstadkomma ond blod. Jag
nödgas derföre förnya min anhållan, att R. o. Ad., med ogillande
af Utskts betänk., måtte godkänna mitt förslag.
Frih. Cederström, Jacob: Det är verkligen an
märkningsvärd!,
att så snart fråga är alt återföra en gammal
inrättning, som innefattar hvarken mer eller mindi e än
belt enkelt att bestämma tolf sk i 11 inga rs böter för försummad
inbetalning af kronoutskylder, -så löper man promt in
uti speculationen att deraf bilda en inkomstkälla för andra
ändamål, och man vill förvandla dessa böter till progressiva
afgifter på bevillningssumman, för att delas emellan de
fattiga till två tredjedelar och kronobeljeningen tili en tredjedel.
Afsiglen med böterna bar varit och är, att derigenom
förmå de skattskyldiga att inställa sig vid uppbördsmöte!.
Försummelsen af denna inställelse bar varit och är
belagd med 12 sk. böter. Det angår den rike icke mer än
den fattiga, ty försummelsen är lika af begge. Att nu göra
en annan fördelning på grund af exemplet med Stockholms
stad, hvars förhållande jag lemnar åsido, såsom icke
föremål för öfverläggningen, anser jag vara orätt. Det är
factiskt ådagalagdt, att om rostlängderna komma att uppläsas
fran predikstolarna, så skall sådant förmå de skattskyldiga
att i rällan tid erlägga skatten, emedan de icke vilja blifva
i kyrkorna kungjorde såsom de hvilka för dylik försummelse
blifvit fällde till 12 sk. böter. Derföre är författningen
om stämmoböter nödig och motsvarande ändamålet. Hvad
åter belrällar att betrakta dessa böter såsom en inkomstkälla
för Staten för att dermed underhålla fattiga eller aflöna
kronobetjeningen, så måste jag på det högsta bestrida en
sådan åsigt; ty kronobeljeningen har erhållit del af dessa
böter, derföre att den ensam haft besvär att indrifva resterna,
utan att likväl andelen i dessa böter på långt när motsvarat
besväret med resternes indrifning. Att frågan, då
Irenne Stånd beslutat bibehålla stämmoböter, icke kan förfalla,
derom kunna tvänne meningar icke uppstå. Det vore
derföre väl, om R. o. Ad. beslöt att stämmoböterne skola
Den a3 Januari f. m.
förblifva hädanefter som hittills, eller 12 sk. för försummad
inställelse, och loge hort hela serien af olika böter för olika
skattebelopp.
Gr. Hamilton: Jag anser mig skyldig "upvslysa, att
hvad jag förra gången yttrade som en förmodan, verkligen
har passerat, nemi. att Borgare- och PresteSttn hafva bifallit
Utsk:s betänk. Den grundlagsenliga behandling, som
målet derefter kommer att underkastas, är den, som Ur von
Hartmansdorff nämnt; men då Bevilln.Utsk. skall uppsätta ett
jeinkningshelänk., och frågan är i det skick att två Stånd hafva
bifallit Utsk:s förslag och ett Stånd helt och hållet förkastat
slämmoböterna; så måste naturligtvis, under förutsättning att
R. o. Ad. icke förenar sig med BondeSt., Utsk. inbjuda de öfriga
Slånden alt förena sig med Preste- och BorgareSttn; och i
händelse inbjudningen icke antages, kommer votering att äga
rum i förstärkt Bevilln.Utskott. Utgången deraf är naturligtvis
oviss; men jag tror likväl, att, sedan detta betänkande
är af tvänrie Stånd bifallet, och BondeSt. i alla händelser
för dess del i förstärkta Utsk. kommer att bifalla det
förslag, som utsätter minsta minimibeloppet, Bevilln.Utsk:s
förslag slutligen gör sig gällande; hvarföre jag fortfar alt
önska bifall deilill. Hr von Hartmansdorff har i viss mån
misstagit sig om mitt yttrande, då han trott att jag ansåg
stämmobölerna böra motsvara räntan på kronoutskyIdema.
Jag yttrade tverlom, att jag icke trodde dem böra blifva så
höga, att de kunde motsvara räntan, derföre att i sådant
fall den uteblifna betalningen moralitet’ icke skulle anses
så oriktig, som om den skattskyldige hade vinst af den fördröjda
betalningen. Den rike skulle nemi. icke det obetydliga
bötesbeloppet, utan endast hans önskan att icke på predikstolarna
utropas såsom den der försummade att fullgöra
sina pligter mot fäderneslandet, kunna förmå till uppfyllande
deraf; af hvilken orsak jag anser någon öfverdrifven förhöjning
i stämmobölerna hvarken nödig eller nytlig. Då
jag icke kunnat få den progression uti bötesbeloppet, som
jag ansett lämpligast, så tillstyrker jag bifall till Utsk:s betänk.
i första punkten, med den förändring lili den andra,
att stämmoböterne fördelas emellan kronobetjeningen och de
fattiga, så att de erhålla hälften hvardera.
Hr Lagerheim: En värd talare framför mig har tillstyrkt,
att kronobetjeningen skulle erhålla två tredjedelar af
slämmoböterna. Detla vore icke blott dubbelt mer än hvad
Utsk. föreslagit, utan betydligt mera än hvad kronobe! jeningen
nu erhåller, nemi. blott halfva beloppet; hvilket jag
endast velat anmärka, utan att i öfrigt hysa någon förmodan
att denne talares framställning kunde föranleda någon
åtgärd. Deremot, och då en annan talare ådagalagt att
denna fråga i alla fall blir föremål för sammanjernkningsförslag,
så får jag, med frångående af milt förra tillstyr
-
Dan *3 Januari f. ui.
tande, biträda den af Hr von Hartmansdorff föreslagna progressionen
af en sk. på riksdalern, ehvad belopp skatten an
må utgöra; hvilket jag anser vida rättvisare, då. ingen grund
finnes hvarför den, som betalar högre ulskylder, skall vara
mera fredad från en proportionerad plikt, an den, som
betalar mindre, helst den förre, som äger större tillgångar,
lättare än den sednare kan å utsatt tid vara beredd till
utskyldernas erläggande. Hvad den sista punkten angår i
Utsk:s betänk., så qvarblifver jag så mycket hell re i den
mening, att Utsk. rätteligen tillagt kronobetjeningen endast
en tredjedel af böterna, som dessa hötesandelar troligen blifva
ännu större genom den af Hr von Hartmansdorff föreslagna
obegränsade bötesprogressionen.
Hr Bråkenhjelm, Pehr Reinh.: Jag vill blott i
största korthet fästa Ståndets uppmärksamhet derpå, att den
utaf en värd talare föreslagna beräkning af stämmoböterna,
enligt hvilken en skilling skulle beräknas för hvarje riksdaler
af skatten, blcfve något för kännbar. Debetsedlar på
2000 r:dr äro icke så sällsynta, då derpå upptagas t. ex.
8oo r:dr i brännvinsbränningsskatt; och att då i böter för
försummad inbetalning beräkna en skilling för riksdalern,
som för ett dylikt skattebelopp skulle utgöra 4° å 5o r:dr,
anser jag något hård t.
Hr von Hartmansdorff: Jag får blott anmärka,alt
om någon i vårt Iand skulle hafva en debetsedel på 2000
r:dr, så lärer han vara så förmögen att lian genast och titan
dröjsmål kan erlägga skallen. Slutligen får jag erinra,
alt en skilling på riksdalern är blott en tredjedel af hvad
som betalas i Stockholm, der böterne utgöra tre skillingar på
riksdalern.
Hr Bråkenhjelm: Jag anhåller att få fästa den siste
värde talarens uppmärksamhet derpå, att det icke är sagdf,
att den skatlskyldige är rik, derföre alt hans debetsedel uppgår
till 2000 r:dr; ty han kan såsom arrendator drifva någon
stor rörelse, jordbruk eller fabriksrörelse. Jag tillstyrker
derföre att böterne måtte blifva hädanefter som
hittills.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att då under discussionen
flera meningar blifvit framställda, tillstyrkande dels
bifall å Utsk:s utlåt., dels förändring deruti på det sätt, att
stämmoböter skola utgöras med 12 sk. för alla debetsedlar,
hvilkas belopp uppgår till 12 r:dr eller derunder, men
sedan med en skilling för hvarje riksdaler; dels stämmoböternes
fördelning till hälften emellan uppbördsmännen och
socknens fattiga; dels stämmoböternes utgående framdeles
såsom hittills med 12 sk. för hvad skattebelopp som helst;
hvartill ytterligare komme BondeStts inbjudning, R. o. Ad.
torde finna nödvändigt att särskilda propositioner framsläl
-
Den a3 Januari f. m.
3j3
las å de tvänne särskilda frågor, som i Utskts utlåt. föreLomme,
Ropades ja.
Hr La ndtm. hemställde nn först, om R. o. Ad. behagade
bifalla Utskts förslag i hvad det anginge stämmoböternes
utgörande.
Ropades starka nej, blandade med många ja.
Hr Landtm, förklarade, det lian trott sig finna att nej
öfverröstat ja.
Hr Landtm, liemställde, om R. o. Ad. behagade antaga
BondeStts inbjudning.
Ropades starka nej, blandade med ja.
Hr Landtm, förklarade det han funnit nej hafva öfverröslat
ja.
Hr Landtm, hemställde derefter, om R. o. Ad. ansåg att
stämmoböterne böra utgöras med 12 sk. b:co för skattebelopp
på en debetsedel af till och med 12 r:dr b:co, och alt för
hvarje full skatteriksdaler derutöfver stämmoböterne ökas
med en sk. b:co.
Ropades starka ja, blandade med nej.
Då Hr Landtm, förklarade, det han trott sig finna
att ja öfverröstat nej, begärdes votering af Frih. Cederström,
Jacob.
Upplästes till justering och godkändes följande votertsproposilion
:
Den som bifaller, att stämmoböter skola utgöras med
12 sk. b:co för skattebelopp på en debetsedel af till och
med 12 r:dr b:co, och alt för hvarje full skatteriksdaler
derutöfver stämmoböterne ökas med en skilling b:co, voterar
>a;
den det ej vill, voterar
"ei;
Vinner nej, komma stämmoböter såsom hittills att utgå med
12 sk. b:co, utan afseende på skattebelppet å debetsedeln.
Efter voteringens slut, befunnos rösterna hafva utfallit,
sorn följer:
Ja — 48.
Nej - 39.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att nu återstode till
afgörande sättet för fördelningen af böterna, hvilken Utsk.
föreslagit till en tredjedel åt uppbördsmännen och två tredjedelar
åt socknens fattiga.
Då Frih. Cederström nu började att yttra sig rörtde
denna fråga, erinrade Hr Landtm, att R. o. Ad. före vo
-
374
Den a3 Ja n u a ri f. m.
teringen förklarat öfverläggningen i liela saken fulländad,
oell att således nu endast återstode fattande af beslut i den
del af frågan, som Hr Landtm, sist omförrnält.
Frih. Cederström: I händelse det icke är tillåtet att
ingå uti discussion ronde den af Utsk. föreslagna fördelningen
af böterna emellan de fattiga och kronobe!jeningen,
så får jag belt enkelt begära afslag på Utskis tillstyrkande
i denna del.
Hr Landtm, hemställde derefter, om II. o. Ad. behagade
bifalla Utskis förslag angtde böternes fördelning.
Ropades starka nej, blandade med ja.
Hr Landtm, hemställde derefter, om R. o. Ad. ansåg
att stämmoböternes fördelning, såsom hittills, till hälften emellan
uppbördsmännen och socknens fattige, borde bibehållas.
Bifölls.
Hr Lefren: Som icke något ofFicielt tillkännagifvande
inkommit, luiru Preste- och BorgareStm afgjort saken, så
får jag anhålla att R. o. Ad. ville besluta en inbjudning till
dessa Stånd att sig med R. o. Ad. förena.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: För min del anser
jag häst att öfverlemna åt Utsk. att föreslå inbjudningen,
och afstyrker derföre Hr Lefre'ns framställning.
Hr Fri.h. o. Landtm, hemställde derefter, om R. o.
Ad. behagade inbjuda MedStånden att förena sig i R. o.
Adis i afseende på stämmoböterna fattade beslut.
Ropades starka nej, blandade med ja.
Hr Landtm, förklarade, det han trott sig finna att nej
öfverröstat ja.
Justerades pleni-prolm för den 19 sistl. Dec. f. och e.
m. samt för den 21 Dec. f. och e. m.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. ^ till 3 e. m.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Den a3 Januari c. m.
3j5
Lördagen den 23 Januari i84i.
Plenum kl. 6 e. tn.
Justerades 3 prot.utdr. för denna dag f. m.
Justerades pleni-prot:n för den 22 och 23 sisth Dec.
Till pröfning företogs BancoUlsk:s den 29 sisth Dec. på
bordet lagda utlåt. N:o i3i, öfver en väckt motion att Commissaiien
i Banken S. Thurdfjell matte retroactivt få beräkna
den för bankens yngre commissarie!- bestämda lön.
Hr Stuart, Carl Gustaf: Jag begagna!- detta tillfälle
för att tillkännagifva, det jag icke i Ul.skts plenum öfvervåld
det mål, hvarom nu förevar, betänk, handlar. Jag
deltog deremot i afdelningens härom afgifna yttrande, som
innehöll alstyrkande å den af Hr Gustafsson till fördel för
Bancocommissarien Thurdfjell väckta motion. Mina skäl
för alstyrkande voro , att Bancocommissarien Thurdfjell
försl eflei- bankens förändrade organisation erhöl.l den tjenst
han nn innehar, och alt denna tjenst är af den lindriga beskaffenhet,
att den efter min åsigt kunde genast, men efter
den af Bancosty reisen yttrade opinion först framdeles kan
indragas.
Frih. Stjernstedt, Theodol-: Äfven jag har icke
kunnat biträda det beslut, hvaruti BancoUtsk. stannat, och
har reserverat mig deremot. Jemte de skäl, Hr Stuart nu
anfört, får jag åberopa, alt enligt bancoreglementets 44 §
tillhör det hvar och en, sorn har ansökningar om gratificationer,
eftergifter, afski ifningar eller arfvoden, att med dem
inkomma till B. Sits BancoUtsk. sednast den dag, då R.
Sits sammankomst inträffar, vid påföljd att de i annat fall icke
varda till pröfning upptagna. Denna ansökning har visserligen
icke inkommit directe från den sökande, utan i motionsväg,
och det har således ålegat Ulsk. att upptaga fråga
11 ; men resultatet har jag ansett i alla fall böra blifva
detsamma, eller ett afslag, emedan påföljden eljest kunde
blifva att R. St:s billiga anspråk att i ett sammanhang få
pröfva dylika frågor skulle blifva kringgånget. Jag anhåller
om afslag å förevar, betänkande.
Hr Bråkenhjelm, Pehr Reinh.: Då denna fråga
förevar i BancoUtsk., så fann dess majoritet alt den ifrågavar.
commissarien är i alldeles lika predicament, som de 5
commissarier, hvilka R. St. förut tillerkänt en förhöjd, retroactiv
löneberäkning från och med Augusti, såsom jag
tror, eller någon annan månad år i838. Det ansågs af
3^6
Den 23 Januari e. m.
BancoUtskrs pluralitet i yttersta grad obilligt och bestämdt
antydande på någon ogynnsam eller mindre god tanke om
personen, med ett ord på något personligt förhållande, om
icke den ifrågavar. bancocommissarien af R. St. ställdes i
fullkomlig paritet med de öfriga 5 commissarierna, hvilka
fått sig denna löneförhöjning tillerkänd. Jag kan för min
del icke inse någon den ringaste orsak för R. St. att
göra någon skilnad emellan denna och de öfriga commissarierna
, och då frågan i fullkomligen behörig ordning
blifvit väckt, så ser jag icke huru R. o. Ad. nu kan, i
olikhet med hvad vid ett föreg:de tillfälle skett, fatta sitt
beslut. För mig är det fullkomligen likgiltigt hvad personen
heter; jag ser på saken, håller mig till den, och finner
alldeles inga andra argumenter här förekomma, än de som
förut hafva galit, hvarföre jag tager mig friheten vördsamt
tillstyrka att R. o. Ad. måtte bifalla Utsk:s förslag.
Hr Stuart: I anledn. af den siste talarens uppgift att
förhållandet vore alldeles enahanda med Hr Thurdfjell, som
med de öfriga bancocommissarierna, hvilka vid innevar. riksdag
erhållit retroactiv löneberäkning, anser jag mig böra upplysa,
att den uppgifna likheten i förhållandet icke äger rum.
De öfrige bancocommissarierne innehade nemi. sina tjenster
före bankens reorganisation och genom denna reorganisation
ansågo de sig hafva erhållit ökade göromål. Hr Thurdfjell
åter sökte och erhöll icke sin tjenst förr än verket var reorganiserad!,
och de göromål, som för närvar, tillhöra samma
tjenst, voro då redan bestämda samt hafva sedermera
icke blifvit tillökade. Dertill kommer, att den tjenst Hr
Thurdfjell nu innehar är af den lindriga oeh öfverflödiga beskaffenhet,
att densamma, på sätt jag i mitt förra yttrande
hade äran tillkännagifva, ovillkorligen måste förr eller sednare
indragas.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Det är ganska val utred t af
reservanterna, att den ifrågavar. mannen icke har några egentliga
rättsanspråk för bifall till motionen. Delta är likaledes
ulredt af Utsk., och är utan allt tvifvel. Men det
synes mig, som Utsk. handlat ur en stone synpunkt, den
nemi., att, elium den ifrågavar. mannen icke har några rättsanspråk,
en billighet likväl talar för denna löneförhöjning.
Detta säger också Utsk., och må det vara ett R. St:s Utsk.
tillåtet, att för en person inom ett så stort och R. St. tillhörande
verk utgå från en billighets-synpunkt. Mannen är
gammal, och bela frågan angår 200 r:dr. Denne gamle
man har, såsom jag tror, alltid varit tjensteman inom banken
och hörer, efter den åsigt de fleste ledamöterne af Utsk.
yttrat, till samma cathegori, som de 5 öfriga bancocommissarierna,
hvilka erhållit retroactiv löneförhöjning. Det är
utan allt tvifvel, att rättigheten är ingen, men billigheten
synes tala för att denne gamle man icke skiljes från de öf
riga,
Den 23 Januari e. m.
riga, sorn fått denna fördel sig tillerkänd. Det synes mig
att Utsk. härtill haft goda skäl, hvarföre jag för min del
får hemställa, om icke R. o. Ad. skulle finna, att uren sådan
synpunkt bifall till Utsk:s förslag bör äga rum, dels för personens
skull, och isynnerhet såsom en uppmuntran för personer,
som liela sin tid egnat sig åt ett It. Sits verk. Jag
får således vördsamt tillstyrka bifall å betänkandet.
Hr Prytz, Lars Adolph: Den omständighet en värd
talare omnämnt, såsom varande emot Bancocomrnissarien
Thurdfjell för alt komma i åtnjutande af samma rättighet,
som de öfrige 5 bancocommissarierne, att nemi. han sökt
och tillträdt sin tjenst sedan den nya organisationen af banken
var gjord, kan visserligen synas ligga emot honom och
har troligen äfven synts honom sjelf göra det, hvilket förmodligen
varit en orsak, hvarföre han icke iakttagit rättigheten
att, enligt den i reservationen omnämnda 44 §:n
bancoreglementet, till BancoUtsk. inkomma med ansökning
om denna löneförhöjning; men, om detta varit en återhållande
orsak för honom sjelf att bevaka sin rätt, tror jag
likvisst, att då 5 andra af hans kamrater passat på att bevaka
deras rätt och i följd deraf fått den sökta lönetillökningen,
samt då upplyst är att göromålen äro lika trägna för
honom som för de öfriga commissarierna, hvilket inhemtas
af betänk., som innehåller att ehuru i depositions-afdelningen,
der Commissarien Thurdfjell varit tjenstgörande, göromålen
i allmänhet blifvit förminskade, kunna de likväl, i anseende
till indragning af 2tne commissarie!' derstädes, anses
lika trägna för de öfriga trenne, som för hvar och en annan
af verkets öfriga commissarier; så kan, ehuru hans
rättighet är bunden genom reglementets föreskrift i 44 §:n»
motionsrältigheten icke anses bunden, utan har motionären
haft rättighet att inkomma med det förslag han gjort, och
äro It. St. alldeles icke genom några reglementariska föreskrifter
förhindrade alt taga saken i öfvervägande, hvarvid
jag tror att rättvisa och billighet böra göra sig gällande;
och då rättvisa samt billighet tala för att Bancocommissalien
Thurdfjell må komma i åtnjutande af samma förmån,
som blifvit tillagd de öfriga 5 yngre bancocommissarierne,
får jag vördsamt tillstyrka bifall till BancoUtskts
förslag.
Hr Bråkenhjelm: Jag är till större delen förekommen
af den värda ledamot, som sist yttrat sig. Jag vill blott
anmärka att, ehuru Bancocomrnissarien Thurdfjell blifvit
till sin syssla utnämnd efter den nya organisationen afbancoverket,
så är dock sysslan i detta ögonblick densamma och
icke annorlunda än den förut varit, men med mindre lön.
Det finnes således samma orsak eller samma anledn. af de reglementariska
föreskrifterna för denna retroactiva beräkning,
19 H. 4®
3?8
Den s3 J a 11 u a v i e. m.
som för den som blifvit beviljad de öfriga 5 commissarierna.
Jag slutar med alt toga mig friheten göra H. Slåndet uppmärksamt
derpå, att man kanske icke bör blottställa denne
gamle tjensteman för den chikan, att sättas i en annan cathegori
än hans embetsbroder, för 200 r:drs skull.
Frih. Stjernstedt: Jag fruktar alt ett misstag af Hr
Bråkenhjelm är begånget, då han talat om den mindre lön,
som den ifrågavar. bancocommissarien skulle åtnjuta. Han
liar icke någon mindre lön, och derom är ej fråga, utan frågan
är 0111 en relroaetiv ersättning för den tid, då alla commissarierne
hade en mindre lön, än de nu hafva, och hvilken
ersättning en del af dem erhållit för en tid, då den ifrågavar.
Bancocommissarien Thurdfjell ännu icke var utnämnd
till sin nuvar. tjenstebefattning. För närvar, äro deras löner
lika stora, och det är icke fråga om något olika förhållande
för framtiden.
Hr Bråkenhjelm: Till de herrar ledamöter, som med
uppmärksamhet afhört milt anförande, öfverlemna!' jag att
dömma på hvilken sida misstaget är. Jag har icke talat om
någon olikhet i nuvar. löner, utan jag har talat om den
mindre lön, som fanns före löneregleringen, och den högre
lön, som nu är bestämd.
BancoUlsk:s utlåt. JY:o 131 blef af R. o. Ad. bifallet.
Ånyo föredrogs BancoUtskts den 29 sisth Dec. på bordet
lagda utlåt. N:o i32, öfver väckta förslag, dels 0111 inrättande
af lånecontor å Gottland, dels om meddelande af förskott
till utlåning derstädes under vintermånaderna, och
dels om ändring uti 229 §:n af sednaste bancoreglemente.
Hr von Hohenhausen, Michael S i 1 v i us: Erkännande
med tacksamhet den lättnad för afbetalningen af dis—
contlånen, som BancoUtsk. tillstyrkt för låntagare på Gottland,
under elen tid af året då communicationerna äro afbrutna,
nödgas jag likväl begära återremiss af delta betank.,
hvilket jag har mig bekant vara återremitteradt åtminstone
från Preste- och BorgareSlm samt kanske äfven från BondeSt.
, af den orsak att BancoUtsk. icke haft sig bekant eller
icke erhållit fullständig upplysning om postgångsinrättningen
på Gottland. Med den förhåller sig så, alt antingen
posteommunicationen öfver hafvet är afbruten eller icke, d.
v. s. emellan Klintehamn och Bödahamn på Öland, så afgår
posten hvarje postdag från Wisby till Klintehamn och
der samlas postväskorna för att vid första tillfälle kunna afgå.
Är nu förhållandet sådant, att det antingen varit motvind
eller att postjakten varit infrusen, men isen gått bort,
så kan postjakten, då den åter kommer i gång, medtaga alla
der samlade poster. Inträffar åter det förhållande, sorn
är vanligt vid afbrott i posteommunicationen, att endast en
båt då och då kan öfverfara passen, så kan denna båt icke
D e 11 a3 Ja n u a r i e. m.
379
medtaga mer än en, på sin liöjd två väskor, oell borde aldrig
få medtaga mer än en enda, för den osäkra öfverfartens
skull. Vid ett sådant förhållande kan en båt komma
öfver oell den andra blifva hindrad och qvarliggande. Nu
liar Utsk. tillstyrkt, alt ”under de tider, då postförbindelsen
emellan Gottland och fasta landet af Sverige är afbruten,
så att, enligt bevis af K. General-postcontoret i Stockholm,
icke någon ordentlig, på postverkets ansvar, penningebref
medhafvande post, från Wisby afgången, bit ankommit, i a k t -  toges” &c. Om en erida båt öfverkouimit, så liar den fört
en ordentlig post, och bar den då medfört ett penningebref,
äro förmånerna inga för alla de öfriga, hvilkas bref icke
kommit fram. Jag får fördenskull begära en återremiss och
fästa Utskts uppmärksamhet på den reservation, som bär
blifvit bilögad af Hr Stuart, och i hvilken några andra ledamöter
instämt, hvaruti tillslyrkes att, på sätt hittills varit
vanligt, Bancodiscontens gäldenärer må, då postgången
är hämmad, få inlemna sinn bref på iandscancelliet. Likväl
liar Utsk. velat befria deln , såsom skäligt varit, från
den ränta de i alla fall varit skyldige alt betala för hela
tiden, oaktadt penningarne varit aflemnade. Penningarne ligga
till ingen nytta för disconten på postcontoret i Wisby,
dit de aflemn s fru 11 Iandscancelliet, och jemväl lill intet gagn
för låntagaren. När förhållandet är sådant, tror jag att det
bästa och säkraste samt det hvarigenom man vore ifrån alla
bekymmer, vore, om hvad i reservationen är föreslaget blefve
antaget, hvilket jag får den äran uppläsa: ”Bancodiscontens
gäldenärer på Gottland må från den i5 December det ena
året till den i5 Mars del nästpåföljande, anses hafva behörigen
verkställt sina liqvider med discontverket, då de å
Iandscancelliet i Wisby aflemna till vederbör, tjensteman
vid disconten ställda bref, innehållande de medel, hvilka för
lånens slutliga inbetalning eller omsättande skola erläggas,
äfvensom de i sistnämnda fall erforderliga handlingar; börande
dock härvid ovillkorligen iakttagas, dels att den föreskrifna
räntan samt den stadgade tiden för omsättningars
meddelande beräknas lill och med 8:de dagen efter dessa
brefs aflemnande å Iandscancelliet, dels ock att det för brefven
belöpande postporto vid samma tillfälle särskildt godtgöres.
” Härvid får jag dock göra den anmärka., att tiden
emellan den 15 December och den i5 Mars icke är den rätt
valda, ty då postgången afbrytes genom is, är det icke exempel
på att den åter blir öppen förr än vid slutet af April
eller början af Maj Alltså skulle jag vilja föreslå, att,
i stället för ifrån den i5 December till den i5 Mars, tiden
måtte beräknas från den 1 Januari till den 1 Maj. Hvad
jag nu haft äran anföra anhåller jag måtte få afgå till
BancoUtsk., under tillstyrkan att della betänk, från R. o.
Ad. likasom från de öfriga Stånden måtte blifva återremitteradt.
38o
Den a3 Januari e. m.
Hr Bråkenhjelm, Pehr Reinh.: Ulan att vilja motsätta
mig den återremiss, som chefen för öns styrelse tillstyrkt
af detta betänk., hvarigenom vissn fördelar blifvit tillerkända
de låntagare i Allm. Disconten, sorn äro innevånare
på ön Gottland, får jag likväl tillkännagifva, att i Utsk. har
denna fråga varit ganska vidlyftigt och, såsom mig synes,
mycket grundligt behandlad af sjelfva de Gottländningar,
som i TJtsk. äro ledamöter. Det är nemi. en ledamot af
PresteSt., som haft detta mål enkom onder sin bearbetning
och förklarat på öns innevånares vägnar, att han ansåg dera
böra vara särdeles väl belåtne med den af Utsk. föreslagna
åtgärden. Skulle någon ytterligare fördel kunna beredas,
på sätt som nu blifvit ifrågastäldt, så har jag visst icke något
deremot. Jag har blott velat tillkännagifva, att Utsk.
sökt begagna alla möjliga utvägar, som stått i dess makt, och
bland andra isynnerhet rådfrågat de riksdagsmän, sora sjelfve
varit från Gottland. Att svårigheterna icke äro afhjelpta
på det sätt som den upplästa reservationen innehåller,
det har blifvit tydligen både på afdelningen och i Utskrs
plenum ådagalagdt, isynnerhet af Prosten Lyth frän Gottland;
men kan någon annan åtgärd vidtagas, så vore
det väl.
Hr Stuart, Carl Guslaf: Med anledn. af hvadden
siste talaren anförde, tager jag mig friheten meddela en mig
lemnad upplysning, att just den af honom åberopade ledamot
af PresteSt. inom sitt Stånd yrkat återremiss af betänk.,
och lika med Hr von Hohenhausen ansett det förslag, som
min reservation innehåller, vara fördelaktigare och mera
verkställbart, än det som i Utsk:s betänk, är upptaget. Då
Hr von Hohenhausen uppläst slutet af min reservation, så
anhåller jag att få uppläsa början deraf, hvilken lyder sålunda:
”Lika ined BmcoUtsk:s pluralitet erkänner äfven jag
billigheten och behofvet af ett särskildt stadgande i afseende
på Gottlands innevånare meddelade disconllåns inbetalning
eller omsättning, under den tid af året, då postgången
emellan denna ö och fasta landet är afbruten. Men jag anser
likväl icke det, i sådant afseende, af Utsk. tillstyrkta
förslag fullt ändamålsenligt och lämpligt. Utan medgifvande!
af det härigenom färeslagna s. k. jernbref för discontens
gäldenärer tinder berörde lid, och utan föreskrifvandet af
skyldigheten för dem alt bibehålla sina räntebärande lån
under en längre tiderymd, än de möjligen sjelfve önska och
med fördel kunna dem begagna, föreställer jag mig, att det
åsyftade ändamålet kan beredas på ett vida enklare satt,
sorn derjemte skulle befria bemälde låntagare, ej mindre
från bevisningsskyldigheten, i fråga om postgångens fullkomliga
afbrott, än från nödvändigheten att genast efter detta
albrotts upphörande anskaffa de för discontliqvidernes fullgörande
erforderliga medel. Jag föreslår således att i öf
-
Den 23 Januari e. m.
381
verensstämmelse med livad, ang:de handlingar i rättegångsmål,
genom K. brefvet den 8 Dec. 1748 är föreskrifvet, och
på sätt sedan år 1829 för bibehållandet af rättigheten till
discontlåns omsättning, varit stadgadt, Bancodiscontens gäldenärer
på Gottland må” &c. såsom Hr von Hohenhausen
redan inför R. o. Ad. uppläst. För öfrigt får' jag, till
bemötande af Hr Bråkenhjelms anrnärkn., att delta förslag
ej vore antagligt, emedan penningarne i sådant fall skulle
komma att dragas ur allmänna rörelsen på ön, fästa uppmärksamheten
derpå, att genom den rättighet, sorn skulle
medgifvas Gottlands innevånare, att företrädesvis, under
loppet af November och December månader, erhålla sina
lån från disontverket utassignerade, böra de befarade olägenheterne
af den minskning i rörelsecapilal på ön vara i
det närmaste undanröjda, så vidt de k unna föranledas genom
inbetalning af förfallna discontlån under den tid, då communicationen
med fasta landet är afbruten. Hvad tidpunkten
beträffar, under hvilken brefven böra få på landscancelliet
inlemnas, så anser jag mig i detta fall kunna och
böra helt och hållet förlita mig på den upplysning, som Hr
von Hohenhausen lemnat; dock får jag tillkännagifva, att
hvad jag i detta afseende föreslagit, harleder sig från ett år
i83g inträffadt allmänt kändt förhållande, nemi. att en af
statsrevisorerne från Gottland var under loppet af December
månad, i anseende till afbruten eommunication, hindrad
att under vintern återvända till ön. Jag tillstyrker således
återremiss af förevar, betänkande.
Frih. Gederström, Jacob: T öfverensstämmelse med
hvad Hr von Hohenhausen yttrat, begär äfven jag återremiss
af detta betänkande. Det är likväl några anmärkntr
alt ytterligare fästa vid detta ämne. Det af reservanten Hr
Stuart åberopade 1748 års K. bref, hvarigenom i rättegångsmål
part äger rättighet att inom hälften af besvärstiden inlemna
sina besvär på landscancelliel och då bibehålla sina
fatalier, ulan afseende på tiden då besvären inkomma, är naturligtvis
icke fullt tillämpligt på det sätt, som blifvit föreslaget,
att nemi. endast 8 dagar borde få återstå af förfallotiden,
då brefven inlemnas; ty i öfverensstämmelse med detta
K. bref borde brefven, inom hälften af respit-månaderna
eller inom en månad förrän lånen slutligen förfallit, vara
inlemnade på landscancelliel. Då icke frågan kan vara att
tillställa ett vingleri med medel, som tillhöra Bancodisconten,
utan endast att underlätta inbetalningen eller omsättningen
för den ordentliga låntagaren, under den tid då communicationen
är afbruten; så följer af sig sjelft, alt den utväg
att få insätta omsättningsbeloppet med dertill hörande
handlingar eller hela länet, om det skall inbetalas, tillika
med derå upplupen ränta, är den fördel, som lofligen
och lämpligen bör tilldelas provinsen. Jag skulle derföre
33a
Den 23 Januari c. m,
tro, att oiu nian vill bifalla respit-månadernes begagnande,
minus 8 dagar, såsom Hr Stuart föreslagit, så må man icke
åberopa 1748 års K. bref, utan är det lämpligt att specielti
afseende på disconllån stadga, att från den 1 Januari till den 1
Maj, sorn är den egentliga tiden, då communicationen är afbi ilten
, ehuruväl så väl år 1809 sorn år 1829 communicationen
blef afbruten den i5 December, skall det vara låntagares
på Gottland rättighet att 8 dagar förr än den sista förfallotiden
lilländalöper, insätta sina afbetalningar och låneliandlingar
på laudscancelliet och derigenom vara bibehå 11 -  ne vid rättigheten till lånens omsättning. Jag begär återremiss
af detta betänkande.
Hr Bråkenhjelm: Jag känner icke den nämnde ledamotens
af PresleSt. yttranden i dess eget Stånd. Jag
vet blott hvad ' han yttrade i BancoUtsk., och Hr Stuart
torde lika med mig komma ihåg, att han alldeles icke fann
sig belåten med Hr Stuarts reservation eller de utvägar,
sorn deruti blifvit föreslagna. Han har från räkenskapsafdelningen
haft sig tillsända och genomarbetat handlingarna
i målet samt för afdelningen förklarat sig belåten med
förslaget.
BancoUtsk:s utlåt. N:o i32 återremitterades.
Företogs till pröfning LagUtskts den 3o sisth December
på bordet lagda utlåt. N:o 171, öfver gjorda anmärk n:r
vid Utsk:s betänk. N:o 122, i anledn. af väckt fråga om
upphäfvaude eller ändring af K. förorda, den 9 Maj i835,
ang:de hvad iakttagas bör vid handel örn lösören, som köparen
låter i säljarens vård qvarblifva.
På begäran af Hr von Hartmansdorff, Aug., upplästes
Gr. Mörners reservation.
Hr von Hartmansdorff: På de skäl, som Gr. Mörner
anfort, anhåller jag vördsamt om bifall till Utsk:s betänk.
, med de redactionsförändringar, som han uppgifvit för
första och andra momenterna. Hvad åter tredje mom. angår,
så önskar jag, lika med reservanten, Hr Gyllenskjöld,
alt frågan om edgånd deri måtte utgå. Momentet lyder nu
på följande sätt: ”1 rättegång ang:de gilltigheten af köpeafhandling
om lös egendom, i de fall, som nu nämnda äro,
må köparens och säljarens erkännande deraf icke till förringande
af fordringsägares rätt göra tillfyllest, utan skall
annan laga bevisning om köpets verklighet erfordras, eller
köparen med sin ed fylla alt afhandlingen icke till annans
förfång är diktad.” De sednare orden önskar jag måtte utgå,
och att det följaktligen måtte hela: ”utan skall annan
laga bevisning om köpets verklighet erfordras, men i saknad
deraf, det föregifna köpet ej utgöra hinder för egendomens
utmätande.” Om i många fall edens missbruk äfven
-
Den 23 Januari e. m.
333
tyras, der lian såsom bevisning begagnas, så fruktar jag att
i della fall en förderflig frestelse är lill befarandes. Af sådant
skäl får jag vördsamt tillstyrka, att de ifrågavar. orden
måtte uteslutas.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Jag hemställer vördsamt
till de lagkunniga om följande ord i Gr. Mörners reservation,
hvilken nu är i fråga att blifva R. o. Ad:s beslut,
kunna anses riktiga. Förslaget börjar så här: "Au anmäler
vid utmål n i tigs l i 11 Fä 1 let gäldenären att godset hörer annan
till; då skall, der skäl till det jäf förekomma, godset ock
med qvarstad beläggas." Ända hittills tycker jag alt det är
rätt, men sedan står: "och gäldenären derom den uppgifne
ägaren underrätta.” Jag hemställer om ej gäldenären här
bör utbytas emot executionsbetjenten eller dep, som verkställer
utmätningen.
Hr P r i n t z e n s k ö 1 d , Carl: Jag instämmer så mycket
hellre i den siste värde talarens yttrande om utbyte af
ordet gäldenären emot vederbörande utmätningsförrättare
eller executionsverkställare, som det icke finnes någon
slags tid bestämd för gäldenären, att underrätta den uppgifna
ägaren om qvarstadsförrältningen, hvarigenom möjligen
kunde hända, att han, lill sin egen fördel, kunde så
länge utdraga på tiden, alt den fordringsägare, som sökt utmätning
på hans egendom, derigenom kom att lida förfång.
Frih. Cederström, Anders: För min del kan jag
icke, såvida Gr. Mörners reservation skall antagas, ingå på
det förslag, som här är gjordt, att ordet gäldenären
skulle utbytas emot executionsbetjenlen. Här är det just
fråga om att gäldenären skall vara skyldig underrätta ägaren.
Om de herrar, som gjort denna anmärkn., läst Gr.
Mörners anmärkn. vid första morn., så hade de funnit alt
der står, att stämning bör uttagas inom 3 månader, och således
kan jag icke se, alt det är någon anledn., som egentligen
talar för redactionsföiändring härutinnan. Först och
framst vet jag icke huru executionsbet jenten skall kunna
underrätta ägaren, såvida han icke bestämdt känner denna
ägare, och då han endast har att rätta sig efter den uppgift,
som lemnäs honom af gäldenären samt denne kan möjligen
vilja missleda honom, så kan ingen underrättelse af honom
meddelas med mindre gäldenärens uppgift är sanningsenlig,
och i delta fall torde executionsbetjenlen oftast ej hafva
samma tillfälle sorn gäldenäien att communicera sig med
den uppgifna ägaren. Delta af Gr. Mörner föreslagna stadgande
är just gjordt, för att, då gäldenären föreger att någon
annan än han sjelf är ägare lill godset, han skall vara
skyldig att sjelf underrätta den föregifna ägaren deiom,
hvilket han, som jag nyssnämnt, bäst är i tillfälle till. Detta
är ungefärligen lika med hvad Utsk. föreslagit, likväl med
någon förändring, emedan Gr, Mörner gifvit borgenären sjelf
384
Ben s3 Januari e. m.
rättighet att underlätta den uppgifna ägaren om utmätningsåtgärden,
för den händelse att gäldenären ej skulle göra
det, på det borgenären i alla fall må komma i tillfälle att
inom någon kortare tid göia sin rätt gällande.
Hr Lagerhjelm: I händelse gäldenären icke fullgör
det åliggande, som här honom tillägges, så kan deraf möjligen
uppkomma den följd, att rätte ägaren till dessa lösören
blir okunnig om förhållandet. Med hvad skäl stadgar man
fatalier, om det icke skall blifva möjligt för den, hvilken de
angå, att bevaka sin rätt? Här har man gjort ett stadgande,
hvarigenom det kan blifva omöjligt för den rätta ägaren,
med bästa vilja, att bevaka sin rätt, — kan sådant.vara rätt?
Frih. Cederström, Anders: Här kan naturligtvis
icke rätte ägaren, eller någon annan ägare, än den sorn besitter
godset, blifva känd, med mindre gäldenären angifver
honom. Om det nu skulle vara i gäldenärens intresse att
icke angifva ägaren, så blir naturligtvis godset utmätt. Skulle
återigen gäldenären angifva en sådan person, så blir det
efter detta förslag ägarens rättighet att inom 3:ne månader
efter af gäldenären erhållen underrättelse om qvarstaden
instämma borgenären, om han vill göra någon rätt till godset
gällande, och borgenären har samma rätt sig förbehållen,
om han vill fullfölja sitt anspråk. Ägaren kan således ej
blifva sin rätt förlustig, såvida han har med en redlig gäldenär
att göra. Har han åter med en oredlig gäldenär att göra,
så hjelper hvarken det ena eller andra stadgandet, ty då
lärer ingen komma att få veta hvem som är rätte ägaren.
Frih. Cederström, Ja co b : Mig synes att Gr. Mörners
reservation skäligen upplyser de olika ställningar, hvaruti de
olika förhållandena kunna uppkomma. Gäldenären kan blifva
oförmögen att skaffa ägaren underrättelse om utmätningen, i
händelse han blir bysatt, och många andra tillfälligheter
kunna dertill föranleda, han kan t. ex. sjukna. Det finnes
andra tillfällen, då borgenären sjelf känner den ifrågavar.
afhandlingen, derigenom alt den blifvit antecknad och anmäld
hos Konungens I3ef:li:de. I sådant fall är borgenären
sjelf i tillfälle att stämma ägaren till den lösa egendomen.
I annat fall bör väl naturligtvis gäldenären, som uppgifver
ägaren, vara skyldig att directe underrätta honom om hvad
som vid utmätningen har förefallit, oell då inträffar hvad
man afsett till förekommande af bedrägliga afhandlingar; ty
i båda fallen blir den uppgifne eller föregifne ägaren nödsakad
att på stämning inställa sig inför rätta och visa att
afhandlingen är grundad på verklighet och icke är en fingerad
afhandling. Jag instämmer med Hr von Hartmansdorff
och begär bifall till det förslag Gr. Mörner i sin reservation
framställt. Hvad åter angår frågan om att borttaga
-
Den 23 Januari e. m.
385
laga orden ''angående edgång i detla fall,” så har jag ej
heller något ait deremot invända.
Hr Lagerhjelm: Jag vill blott tänka mig möjligheten
deraf, att gäldenäien vore glömsk, för att uppgifva ett tillfälle,
då den rätte ägaren oskyldigtvis kan gå sin talan förlustig.
Hr von Hartmansdorff: Jag tror, att de talare, sorn
redan yttrat sig, tillräckligen visat riktigheten af de uttryck,
som Gr. Mörner begagnat. Ordet executionsbet jent hörer i
alla fall icke till vår lagstil, och skulle, såsom jag tror, i
detla afseende vara dubbelt olämpligt.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. be
hagade
bifalla Utsk:s förslag.
Ropades nej.
Hr Landtm, hemställde derefter, om R. o. Ad. behagade
antaga Utsk:s förslag med de förändringar Gr. Mörner
i sin reservation föreslagit och med uteslutande utur
4:de mom. af orden: eller köparen med sin ed fylla,
att a Iliand lingen icke till annans förfång är
d i k t a d.
Ropades ja.
Då nu ånyo föredrogs LagUtsk:s den 3o sist!. Dec. på
bordet lagda betänk. JN:o 172, i anledn. af väckt motion,
dels om upphäfvande af K. förbudet mot dueller och slagsmål
af den 22 Aug. 1682 och alla dermed sammanhang ägande
författningar, dels ock om ändring af 24 cap. 11 §:n
Missg-b:n, blef samma betänk, af R. o. Ad. bifallet.
Föredrogs ånyo Lag- samt Allm. Besvärs- och EkomXJtsk:s
den 3o sisth Dec. på bordet lagda betänk. !N:o 26,
i anledn. af väckt fråga om förändring i tiden för vägla g -  ningen.
Frih. N a tick ho f f, J o h. Otto: Hr Bergenstråles motion
innehöll, alt, med upplifvande af föreskriften, det grus och
vägfyllning skall vara framfördt före liden till väglagningcn.
mätte stadgas; 1:0 att väglagningen skall verkställas om
hösten, på den tid, som, efter särskilda localer, af Konungens
Bef:h:de inom hvarje län utsattes, samt vägarne sedermera
bättras, när omständigheterna det fordra. Efter utförligt
ordande om väglagningens företagande, då våren börjar,
komma Utsk:n till den slutsats, "att anledningarne lill den
klagan motionärerne föra öfver liden för vägarnes lagning
och gräsning, icke äro att söka i gällande författningar,
utan ideras tillämpande; hvadan någon åtgärd å lagstiftningens
sida icke kan erfordras, helst 1818 års författning tillåter
Konungens Bef:h:de att, der allmänna vägarnes islånd
19
H. 49
386
Den a3 Januari e. m.
sättande vårtiden af säl skilda omständigheter kan möta hinder,
annan lid dertill, etter häradsboernes liöruride, bestämpia.
” Utsk:n hufva begått ett misstag, då de säga att anledningarne
till klagan öfver tiden tor vägarnes grusning
icke må sökas i författningarna, utan i deras tillämpande.
Förhållandet är likväl alldeles tvertom. Felet ligger verkligen
i författningarna, sorn, i stället för att föreskrifva grusningen
om hösten, inskränka sig lill att tillåta öfverenskommelsens
träffande derom att gnistringe!) må ske om hösten,
men föreskrifva blott att den skall ske vårtiden. Det är
likväl kändt att vid grusning, företagen (len årstid, då vårsolen
och derpå sommarvärmen verkar, det pålagda gruset
förtorkas alltför hastigt, icke blandar sig med jordmånen
och förflyger genom blåsten. Hva'd derefter qvarblifver är
iner småsten ängnis, och som vanligen icke har annan nytta
med sig än att upprifva det fasta af vägarna, så att ändadnmålet
verkligen till en stor del förfelas, till de vaghållningsskyIdiges
stora skada. Det är deremot ett factum, att
grusning om lidsten, i anseende lill väderlekens fuktighet,
tiar den påföld, att det påfyllda ämnet lätt qvarblifver och
blandar sig med jordmånen, hvarefter vanligen frost inträffar
och slutligen snö. I detta skick ligger således det påfyllda
gruset hela vintern igenom, utan att rubbas, och liar verkligen,
då våren intiäffar, antagit en så fast form, att del icke
kan uppbrytas af (orkan eiler den värme, som då infaller.
De skador, för hvilka på så sätt underhållna vägar
äro utsatta under vårtiden, beslå egentligen af utskärningar
å backar eller sluttningar, härrörande af vårfloden. Utsktn
säga väl att Konungens Bef:h:de äga att träffa öfverenskommelse
med vederbör, väghållningsskvIdige om lämpligaste tiden
för vägarnes grusning. Detta har visserligen icke kunnat
vara motionären obekant; men han, lika så väl sorn
andra, hvilka haft dylika ärenden att handlägga, har lärt
sig alt göra skilnad emellan tillåtelse att träffa öfverenskornmelser
och en föreskrift gifven i lörfattningai na. Det är detta
sednare, som han ulan tvifvel haft till ögonrnäike, då
han väckte sin motion, väl vetande, att så länge det endast
beror på öfverenskommelse, blir dermed föga att uträtta.
Jag förenar mig således alldeles i den åsigt, som motionären
uttryckt, och hvilken han, i händelse af sin närvaio, säkerligen
här hade utvecklat. Jag vill blott göra det tillägg,
att jag anser den rätta liden för grusningen vara om hösten,
alt boijas från den i Oelober och fortgå till den i5
November. Denna tid tror jag är så beräknad, att den passar
för alla provinser, så väl de norra som de södra, och
får jag på grund häraf anhålla om betänkandets återremittei
ande.
Gr. Posse, Fredr. Salomon: Den siste värde talaren
har visserligen uttryckt en stor del af hvad jag ämnade
Den 23 Januari e. m
387
sägn, men jag anhåller alt dock få tillägga några ord.
Utsk:n hafva i lietänk. yttrat, att det felaktiga ligger i författningarnes
tillämpning och icke i sjelfva författningarna.
Jag vill dock säga, att jag tror alt deras tillämpning ej kan
ske på annat sätt än som nu äger rum. Det är stadgadt, i
J818 års författning, att lagningen hör börjas om våren. Det
är visst sanni, att detta är sagdt, men tillämpningen deraf
ankommer på de väghållningsskyldiga. Samma författning
innehåller äfven, att vägsyner skola ifrån den i till den i4
Juli vara hållna. Det är denna tid, vid hvilken de aucloriteter,
som skola efterse vägarnes vidmakthållande, hafva
rättighet att dervid göra anmärkntr, såvida icke så stora
skador uppkommit, att de böra ögonblickligen lagas. Jag
tror således att intet Landsh.embete kan tillämpa författningen
på annat sätt, än att vid den tid författningen föreskrifver
hålla dessa syner. Del är således, hvad tillämpningen
angår, lemnadt hell och hållet åt de väghållningsskyldign
att göra väglagningen när de behaga, från vårens början
till den t Juli. Det är oftast mera lämpligt för dem
att göra den midt under sommaren. Detta verkar, att raan
alltid liar dåliga vägar, om våren uppblötta, om hösten likaså,
och om sommaren uppfyllda af grus, som lill största
delen bortblåser. Så blifva de dåliga hela året om, då de
icke lagas höst eller vår. Jag får säga, alt jag anser lik —
gilltigt vid hvad tid de lagas, blott det sker vid den tid,
då vägarna äro uppblötta, så att gruset nedköres och fastnar,
i stället för att bortblåsa. Jag får dessutom anmärka,
att i fråga om IJtsktns yttrande om Landsh.embetenas rättighet
att tillvägabringa öfverenskommelse!' om en annan lagningstid,
är det visserligen sannt, att ett öppet fält är lemnadt
Landsh.embetena att göra sådana öfverenskommelse!';
men det är de väghållningsskyldiga alltid lika öppet lemnadt
att säga nej dertill. Inom det län, som är mig anförlrodt,
finnas på mångå ställen sådana öfverenskommelse!', och hvad
förbättring vägarne derigenom erhållit, torde kunna bevittnas
af dem, som försökt vägarna, der sådana öfverenskommelse!’
blifvit lillvägabragta, men det har ej kunnat ske på många
andra ställen. Om väglagningen skedde vid den tid, jag
nyss hade äran nämna, antingen då vägarne nyss blifvit eller
skola blifva uppblötta, så skulle det säkert medföra nytta
både för de resande och de väghållningsskyldiga sjelfva.
Jag yrkar på återremiss af betänk, och anhåller att dessa
mina anmärkmr dervid må få åtfölja.
Frih. Cederström, Jacob: Den egentliga orsaken
till Ulsktns afstyrkande tror jag för min del hafva uppkommit
deraf, att Ulsk-.n förblandat frågan om vägläggning
med frågan om grusni,ng af vägarna, som årligen skall ske.
Lagning och botande af gropar samt rensning af diken m.
m. skall naturligtvis alltid ske oro våren, dä källossningen
388
Den a3 Januari e. ra.
har förorsakat sådana vägskador; men den allmänna grusningen
af vägarna, som en gång om året skall ske, kan icke
lämpligen företagas, om man vill hafva goda vägar, annat
än emellan den i och i5 Oct. i hela södra och mediers
ta delen af Sverige och från den i5 September till
den i Oct. i Norr- och Westerbottens län. Det är helt
klart, att om man utbreder grus på vägar, som i följd af
solvärmen och torka äro bårda, sfi blir det grofva gruset
sondel kordt till damm, som bortblåser. Om deremot det
grofva gruset pålägges, då vägarna äro uppblötta, så blir
det nedkördt på botten af vägen, hvilken sålunda blir fast,
hård och slutligen orubblig. Det vore således ganska vigtigt
att få förändring af 1818 års författning i det afseende,
att grusningen af allmänna vägar må ske om lidsten ifrån
den t till den i5 October. Jag skiljer mig från Frih.
Nauckhoff, deruti att han vill att grusningen skall få fortgå
ända till den i5 Nov., emedan det så sent på hösten vore
ganska besvärligt att dermed vara sysselsatt, och en massa
af andra förrättningar då äro för handen för kronobetjeningen,
som är hindrad att då efterse vägarna. Det bör vara
slut den i5 October både med grusningen och synerna, eller
åtminstone den 20 October böra vägsynerna vara förbi.
Om våren deremot sker lagning och förbättring af gropar
och diken. Jag förenar mig med de herrar, som förut yttrat
sig, i begäran om Aterremiss af betänkandet.
Frih. Ridderstolpe, Fredr.: Jag ångrar nästanden
välmening, som låg till grund för det af mig afgifna anförande,
hvilket i detta betänk, är citeradt; men jag önskar
lå i detta, såsom i mycket annat, ett systeme för hela landet
att följa. Principerna dela sig emellan vårtiden och
hösttiden. På den ort jag bebor anser man vårtiden, slraxt
efter källossningen, vara den rätta för byggande af vägar
likasom för byggande af hus. Svenska Jagen tyckes också
hafva utgått från denna åsigt; men det skall vara mig lik—
gilltigt när vägarna byggas, blott det bestämmes att det ej
får ske midsommartiden, hvarigenom äfven den årstid, då
man skulle kunna med beqvämlighet genomfara Sveriges
vackra landskaper, vägarne ändå äro oangenäma eller nästan
ofaibara, i anseende till det grofva gruset, som då ditföres.
Jag kan icke instämma i Gr. Posses yttrande, då han säger,
att kronobeljeningen nödgas öfverlemna åt de vägbyggnadsskyldiga
att bestämma när de skola reparera sina vägar.
Jag har vanligtvis utfärdat en kort kungörelse derom, och begagnar
då den termen, att skyl le den sig sjelf, som icke har
sinn vägar i ordning, om han får tillbringa en del af andetiden
pä landsvägen. Detta bar äfven haft den effect, att
åtminstone de vägar i Westmanland, som kunna vara goda,
äro det. Hvad åter bergslagen angår, der 2 å 3 skeppund
jern dragas fram på 2 hjul med skoningar af på sin höjd 2
Den 23 Januari e. tn.
38g
tums bredd, så är det mot naturen alt vägarne derstädes
kunna vara goda. Jag instämmer med de herrar, som begärt
återremiss af betänk., och önskar att Utsk:n då ville noga
se efter, huruvida, med bibehållande af 1818 års författning,
man möjligen kan undvika de obeqvämligheler, som nu
blifvit af flera talare rättvisligen anförda.
Frih. Nauckhoff: Jag har nämnt tvänne perioder, då
jag tror att väglagningen medelst grusning bör äga rum,
nemi. då den skulle börjas och slutas — den 1 October och
den 15 November, — emedan jag trodde att den 1 Oct.
vore en lämplig tid för de norra provinserna. En sednare
talare har likväl nu upplyst, att det vore för dem mera
lämpligt att utsätta tiden till den i5 September. Jag känuer
icke förhållandet der tillräckligt, för att inlåta mig i
den saken, utan öfverlemna!- denna fråga till andra; men
hvad jag känner är förhållandet i de sodra provinserna, oell
der är det för tidigt att utsätta slutet af tiden för väglagningen
till den sista October, och ännu mera, alt dertill
bestämma medlet af October. Det är af detta skäl jeg nämnde
den i5 November, inom hvilken tid jag anser väglagningen
böra vara verkställd inom de södra orterna, och något
hinder för kronobetjeningen att såsom sista dag för vägarnes
besigtning begagna den i5 November, äger under
nuvarande förhållanden icke rum. Jag får derföre vidhålla
denna åsigt och förnyar min anhållan om återremiss.
Frih. Ge ders (röra, Anders: Svårigheten att utfärda
någon ekonomisk författning i ett land med så olika klimatiska
och andra förhållanden, som Sverige, som skall vara
lämplig i alla Rikets landskaper, torde hvar och en finna.
Detta vitsordas också af erfarenheten. Det är temmeligen
gifvet, att det, som kari vara lämpligt för de södra orterna,
ingalunda kan blifva lämpligt för de norra. Ifrågavar.
författning har likväl lemnat en temmeligen stor latitud åt
Konungens Bef:h:de att efter olika orters behof komma öfverens
om väglagningstiden. Den har visserligen utsatt såsom
en allmän regel, att från vårens början till den 1 Juli
skall väglagningen ske, roen det är äfvenledes sagdt, att
när andra förhållanden uppstå och vårtiden icke är lämplig,
må det bero på Konungens Bef:h:de att gemensamt med
communerna annan lid bestämma. Annat tror jag icke kunna
bestämmas. På åtskilliga orter är det uppenbart, att
vårtiden är den, då det är nödvändigt att laga vägarna, emedan
vägarne eljest blifva alldeles ofarbara och då måste
nästan helt och hållet nygöras. På andra ställen hör jag
nu alt höstetiden skall vara bättre för väglagningen. I de
norra orterna tror jag det är alldeles omöjligt att föreskrifva
väglagningen höstetiden, emedan en tidig vinter kunde
förhindra den, äfven 0111 tiden utsattes lill slutet af Sept.,
390
Den 23 Januari e. m.
hvilket vid vanliga förhållanden vore för tidigt. För min
del yrkar jag bifall till betänk., emedan jag tior att dåinan
lenman en så stor latitud åt Konungens Bef:h:de att med de
väghållningsskyldiga komma öfverens om hvilken tid som
helst, så kan man icke komma längre. Mycket sämre
skulle det vara alt utsätta en bestämd tid för hela Riket,
hvilken sedermera ej kunde ändras, fastän den kunde befinnas
vara ganska olämplig för många ställen.
Gr. Posse: Fullkomligt instämmande med den sista
varda talaren deruti, att det icke kan vara lämpligt att
hafva en bestämd tid för alla orter, instämmer jag äfven
deruti, att det vore lyckligt om en sådan latitud funnes,
som Fi ili. Cederström anser sig finna i den författning, som
häi- blifvit åberopad. För min del har jag ej kunnat finna
någon så stor latitud, ty jag har författningen här i min
hand och der står, att allmänna vägarnes lagning och grusning
skall hädanefter verkställas ifrån vårens början till den
i Juli hvarje år, samt vägsynerna öfver fullbordandet af
väglagningen vara verkställda inom den i4 i samma månad.
Emedan nu vägsynerna måste på vanligt sätt företagas, så
innefattar detta stadgande, efter mitt sätt alt förklara författningen,
att de auctorileter, som hafva uppsigten öfver
vägarna, skola vid detta tillfälle efterse om vägarne äro behörigen
lagade. Om Konungens Bef:h:de i något län skulle
före denna lid utsätta någon bestämd tid nast efter vårens
början, då vägarne borde vara lagade, så tror jag icke alt
en sådan föreskrift skulle blifva iakttagen ; ty jag är öfvertygad
att eu högre auetorilet skulle, på grund af denna författning,
säga att lagningen finge ske sednare. Hvad åter
Frih. Ridderstolpe yttrat, att min åsigt skulle varit, nemi.
att kronobe!jeningen måste lemna åt de väghållningsskyWiges
godtfinnande hvilken tid de vilja företaga väglagningen,
måste härröra af ett misstag antingen i min framställning eljer
i hans uppfattning. Jag har endast velat säga, att då
författningen stadgar att väglagningen skall ske före den i
Juli, tror jag Landsh.ernbetet icke kunna genom utfärdad
kungörelse anbefalla den väghållningsskyldige att förut verkställa
den. Den beror således på hans fria vilja och icke
på auctoi itetei na. Det är mig likgiltigt, om den sker om
våren eller hösten. Jag tror att våren vore lämplig folden
södra delen af Riket, men måhända kunde hösten äfven
på mångå ställen i somliga orter vara lämplig. Som
jag sagt, är tiden mig likgiltig, blott lagningen ej sker om
sommaren. Jag förnyar mitt yrkande om återremiss.
Frih. Nauckhoff: Jin talare har sagt, att det ej vore
möjligt alt utfärda en allmän författning i detta afseende.
Jag delar icke denna tanke. Då man utsätter en tid af 2
månader, så bör den vara tillräcklig att verkställa grusningen,
för de nordligaste länen, som för de sydligaste; följ
-
Den i3 Januari e, m.
391
akt!i gen äfven för länen deremellan. Om än en sådan författning
blefve gällande, så finnes ju intet lunder att deruti
erhålla partiel ändring, der local-föi hållanden sådan påkalla.
Vederbör, väglol tsägare hade att med anmälan derom vända
sig till Konungens Bef:h:de, som bör aga rätt att derom
besluta. Det måste alltid vara i länsstyrelsens intresse alt
vägarne äro goda; och jag ser intet hinder hvarföre icke,
der anlcdn. förefinnes, dylika anmälanden om förändring
kunna af landshöfdingen afgöras; dock alt den sker undantagsvis
ifrån en allmän författning.
Lag- samt Allm. Besvärs- och Ekon.Utsktns betänk. Nto
26 återremitterades.
Vid förnyad föredragning biföll R. o. Ad. Lag- samt
Allm. Besvärs- och Ekon.Utsktns den 3o sisth Dec. på bordel
lagda betänk. Nto 27, angtde väckta frågor om förändringar
i stängselförfattningarna.
Ånyo föredrogs Cons!.Utsk:s den g dennes på bordel lagda
mern. Nto j5, med förslag lill ändrad ordalydelse af
Tryck Ir.förordnts 5 § 1 och 5 mom.
Hr von Hartmansdorff, Ang.t Uti det första mom.
har Utsk. infört följande nya ord: ”sorn bör bestämdt upptaga
det straff, lian yrkar,” (nemi. åklagaren). Såvidt mig
är bekant, har ingen jury att befatta sig med straffets åläggande
eller tillämpning. Juryn yttrar sig blott huruvida
bon anser den anklagade skyldig eller icke skyldig. Den
a Isig t Utsk. baft med införandet af dylika uppgifter på bestraffningens
belopp, om jag så får uttrycka mig, synes vara
att juryn skulle icke blott förklara om den tilltalade vore
skyldig eller ej, utan äfven afse det straff, som kunde på brottsligheten
belöpa. Man åsyftar således att göra juryn icke
blott till hvad bon hittills varit, utan äfven till tillämpare af
straffbestämmelsen. Detta skulle efter min förmening förrycka
juryns beskaffenhet och endast leda saken derhän, att
juryn skulle, i hänseende till påföljden, måhända anse sig böra
frikänna en peison, som juryn eljest skulle anse verkligen
saker till anklagelsen. Jag finner ett sådant stadgaude vara
onödigt och oriktigt.
Hr von Troil, Emil, och Hr Stuart, Carl Gustaf,
begärde alt lietta mål ytterligare måtte få hvila på
bordet.
Likaledes begärdes ånyo på bordet af Hr von Troil,
Emil, Frih. Sprengtporten, Jac. Wilh., Hr Stuart,
Carl Gustaf, m. II. ledamöter, Coust.Ulskts den g dennes
på bordel lagda memtr:
392
D«n 23 Januari c. m.
N:o 76, med förslag lill ändring i Riksd.Ordningens
76 s>
N:o 77, med förslag till ändring af 5 §:n 8 mom.
Tryck fr. förorda.;
N:o 78, med förslag lill ändring af 3 §:n 4 mora.
Tryckfr.förordn.;
N:o 79, med förslag lill ändring af 5 §:n 6 mom.
Tryckfr.förordn.
Föredrogs ånyo Const.Utskts den g dennes på bordet
laeda meni. N:o 80, i anledu. af återremiss å Coust.Utskts
n 1
mein. JV:o 56.
Hr Frill. o. Landtm, hemställde, 0111 R. o. Ad. behagade
antaga Cons!.Ulsk:s förslag att hvila till grundlagsenlig
behandling vid nästa riksdag.
Ropades ja.
Hr Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade bifalla
i öfrigt Ulsk:s yttrande i det nu föredragna memorialet.
Ropade ja.
Ånyo föredrogs Const.Utsk:s den g dennes på bordet
lagda mern. N:o 81, i anledn. af ålerremiss å Consl.Utsk:s
mern. N:o 57. Så väl hvad Utsk. i detta meni. yttrat, som
de föreslagna voterrs-propositionerna blefvo af R. o. Ad.
gillade.
Vidare föredrogs Const.Utskrs den g dennes på bordet
lagda mern. Wto 82, i anledn. af erhållen ålerremiss af ConstUlskts
mern. Wto 5g.
Hr von Hartmansdorff, Au g. t Det beslut, sorn här
är i fråga, fattades af R. o. Ad. efter mycken öfverläggning.
Jag minnes ej om icke votering derom äfven anställdes.
Det angick hufvudsakligast den frågan, att då dcpart.-  chef vore förhindrad att förestå sitt departement, ingen annan
skulle vara sjelfskrifven att dertill förordnas, än annan
ledamot af Statsrådet. Jag hoppas och önskar, att R. o.
Ad. malte vid sitt beslut förblifva, och med denna förklaring
besvara Utskis hemställan, hvaraf sedan följer, att de
volei:s-propositioner, som Utsk. omtalat, kunna komma i
fråga.
Hr Munck a f R ose nsc h ö I d, Nils Rudolph, anhöll
att detta mern. ytterligare måtte få hvila på bordet.
Häruti förenade sig Hr Brummer, Carl Magnus.
Fö
-
D e n a3 J (i n u a r i «. m.
Föredrogs ånyo Const.Utsk:s den g dennes på bordet
lagda mern. N:o 83, i anledn. af ålerremiss å Coust.Utsk:s
mein. N:o 6o.
Frih. Cederström, Jacob: Den af Const.Utsk. här
framställda voteris-propos., som innefattas i andra alternativet:
”vinner nej, koinmer Const.Utsk:s i mern. N:o 6o
framställda förslag icke att till nästa riksdag hvila slår i
rak strid med grundlagens stadgande i så väl 56 som 8i §:n
Reg.F:n. Uti förstnämnda §:s andra morn., som handlar olli
grundlagsfrågors behandling, står tydligen alt det åligger
Const.Utsk. att samtliga RiksSt:ns tankar till ett helt utlåt, i
möjligaste måtto sammanjemka, men att et t utlät, bestämdt skall
hvila till nästa riksdag sedan Utsk. med förslag dertill inkommit,
och i 8i tj:n finnes, att RiksSltn firo förbjudna att
vid samma riksdag, då Const.Utsk. afgifvil ett förslag, deröfver
besluta, utan först vid den nästpåföljande. Det går således
icke lagligen an, alt öfverlemna åt ett förstärkt Coust.
Utsk., att besluta det ett förslag till ändring i grundlagen
icke skall hvila till nästa riksdag. Jag protesterar emot
denna votenspropos. och yrkar att förslaget må hvila till
afslag vid nästa riksdag, såsom ett öfverflödigt förslag.
Hr von Hartmansdorff, Äng.: Då RiksStin stannat
i beslut, som icke kunna sammanjemkas, 3 Stånd nemi. förklarat
förslaget onödigt eller onyttigt, med olika variationer,
och ett Stånd antagit förslaget att hvila till nästa riksdag,
så finnes ingen annan utväg, än alt rösta i förstärkt Const.
Utsk. Jag hoppas således, att Frih. Cederström afstår från
sitt yrkande om afslag, och alt Hr Frih. o. Landtm,
ger oss framställning om godkännande af voter:s-propositionen.
Frih. Cederström: Ett kringgående af grundlagens
stadgande derigenom att man advander termen onödigt eller
onyttigt om ett förslag till grundlagsförändring, hjelper icke
dertill att man lagligen kan få en votenspropos., som innefattar
ett fullkomligt annibilerande af förslaget. Sådant är
rent af grundlagsvidrigt. Det andra är en opinionsyttring,
som för tillfället hetyder ingenting, och som må stå för
Ståndets räkning i prot., för det afseende den kan erhålla
viii én påföljande riksdag, ålen att förslaget skulle förfalla
genom votering i förstärkt Cnnst.Utsk., är en bestämd grundlagsvidrighet.
Jag protesterar emot hvarje propos. till godkännande
af en dylik voteris-proposition.
Hr von Troil, Emil: Frih. Cederström har så mångo
gånger inför R. o. Ad. yttrat samma lanke som han nu
försvarar, och R. o. Ad. har så många gånger för sin del
ogillat denna tanke, att jag förmodar denna sak kunna anses
fullkomligt utagerad äfven af Hr Frihln sjelf, och såle
ig
H. 5o
394
D e n a3 Januari e. m.
des lärer lians mening i delta afseende endast vara alt anföra
en reservation. Jag anhåller om propos. till bifall å
Utsk:s betänkande.
De föreslagna voter:s-propos:na blefvo af R. o. Ad.
godkända. .
Frih. Cederström: Jag får till prot. anmäla min protest
så väl väl emot den äf Hr Frih. o. Landtm, framställda
propos., som emot Ståndets bifall dertill, hvilket är i
rak strid med grundlagens bestämda ordalydelse.
Ånyo föredrogs Const.Utsk:s den 9 dennes på bordet
lagda meni. N:o 84, i anledn. af återremiss på Coust.Utsk:s
mern. N:o 62.
De af TJtsk. föreslagna voter:s-propos:r blefvo af R.
o. Ad. godkända.
Frill. Cederström, Jacob: Jag får lill prot. förnya
den reservation och protest, sorn jag vid behandlingen af
det förra mern. anförde, och får nu på en gång förklara,
alt den må blifva gällande för alla dylika från Consl.Utsk.
inkommande memorial.
Lades till handlingarna förstärkta StatsUtsk:s den 9 dennes
pä bordet lagda meni. N:o 399, i anledn. at verkställda
omröstningar, enligt utlåUna N:is 257 och 367, ang:de pensioner
åt f. d. Statsråden Hr Frih. Åkerhjelm och Gr.
Hård.
Föredrogs ånyo SlatsUlsk:s den 9 dennes på bordet
lagda utlåt. N:o 4°°> > anledn. af K. M:s nåd. remiss uppå
ledamöternes i Rikets Allm. Ärenders f. d. Beredning
und. ansökning att få såsom pension bibehålla de af dem i
sådan egenskap innehafda arfvoden.
Frih. Cederström, Jacob: Det bör förundra, att
StatsUlsk. i afseende på Rikets Allm. Ärenders Beredning
afstyrkt hvad samma Ulsk. tillstyrkt i afseende på K. Nummerlotteriet.
Man kan visserligen finna skälet deruti, att i
annan händelse Konungens sanclion icke erhållits till beslutet
om Nummerlotteriets indragning. Men, mine herrar!
Konungens sanclion till indragning af Allm. Ärendenas Beredning
var gifven i förväg, utan aning af möjligheten af ett
dylikt betänk, från StalsUtsk., då embetsmännen i Sverige i
alla tider, när deras befattning upphört, blifvit bibehållne
vid sina löneförmåner. Jag anhåller om återremiss af delta
Betänk, och begär att Utsk. måtte se icke på personerna,
hvilka äro i fråga, utan på samhällets intresse dervid, att
rättvisa ulöfvas emot sådana embetsman, hvilkas befattning
Den a3 Januari e. m.
3g5
upphört, icke genom deras förvållande, utan genom förändring
af Statens institutioner.
På begäran af Hr von Rosen, Georg, upplästes Frih.
Spr eng t por tens reservation.
Hr von Rosen: Jag förenar min åsigt med reservanternes,
oell på samma skäl, som de hafva tillstyrkt arfvodens
fortfarande för Beredningens ledamöter, tillstyrker jag det
äfven, på grund hvaraf jag begär ålerremiss af StatsUlskrs
betänkande.
Frih. Ridderstolpe, Fredr.: Jag hoppassa mycket
mera ålerremiss af i fråga var. betänk., som jag tror mig
känna att voteringen skedde vid ett tillfälle, då ganska få
af Utsk:s ledamöter voro närvar. Denna min förhoppning
styrkes så mycket mera genom antalet af reservanterna,
hvilka bär utgöra 9 personer, alla kunnige, skicklige och
rättrådige män. Jag tror mig äfven känna att BorgareSt.
återremitterat detta inem., och j ig skulle väl icke tro att
Pv. o. Ad., hvars tänkesätt i denna fråga jag tror mig icke
kunna misskänna, skulle kunna sätta sig emot återremiss af
ett meni., bygdt på så besynnerliga grunder, sorn de, hvilka
den nu upplästa reservationen utvisar. Jag anhåller oin
återremiss af Utsk:s betänkande.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Då jag anser att Staten i allmänhet
bör förhålla sig på ett stort, ett ädelt sätt emot sina
t|enare, så öfverensstammer icke StatsUtsk:s beslut eller
förslag i delta ämne med mina åsigter. Tvertoin anser jag
det vara det rätta sattet att genom ett sådant stort och ädelt
förhållande tillvinna sig de bästa tjenare, hvarigenom
Riket onekligen vinner. StatsUtsk. och Slanderne hafva
äfven ådagalagt en sådan åsigt i Hera fall, äfven vid innevar.
riksmöte och ännu mera vid nästförflutna, och det skulle
vara hardt för mig alt se det man nu ville afvika från
en princip, sorn man kan säga fordom hafva grundat R. St:s
sätt att verka; hvarföre jag för min del instämmer i de åsigter,
som af reservanterna blifvit yltrade, och hoppas att
StatsUtsk., vid närmare begrundande af ämnet, fattar ett annat
beslut, i anseende hvartill jag vördsamt hemställer att
detta betänk, målte återremitteras.
SlutsUlskls utlåt*. Nio 4°° återremitterades.
Ånyo föredrogos och Li föl los StatsUtsk:s den 9 dennes
på bordet lagda utlåc.n:
Nio 40li * anledn. af K. M:s nåd. propus. ang:de en
uppkommen brist i t*S>9 års anslag till beväringsmanskapets
vapenöfning;!!-;
N:o 402) * anledn. af Hr Petres motion atig:de befordrande
till verkställighet af deu ordin, statsrcgleringens definitivt
utgjorda delar.
3<)6
Den a3 Januari e. m.
Vid förnyad föredragning af SlatsUtsk:s den 9 dennes
på hordet lagda .mern. N:o 409, med förslag till voter:s-propos.
i anleda, af RiksSt:ns skiljaktiga beslut, i fråga om eftergift
af Landskamererare!!, Kammarrättsrådet Lindbergs
ersättningsskyldighet, i och för numera afl. Kronofogden
Hoflir.gs balance, blef den föreslagna voter:s-propos:n af II.
o. Ad. godkänd.
Föredrogs ånyo och bifölls StatsUtsk:s den g dennes på
bordet lagda utlåt. N:o 4I0> ang:de sökt låneunderstöd till
uppförande af en ny kyrka i Hernösand.
På begäran af Hr von Hartmansdorff, Au-g., samt
Hr Carlheim Gyllensköld, Henr. Adolph Oscar,
Jades ånyo på bordet StatsUt&kts den g dennes på bordet
lagda utlät. N.‘o 411! ' anledn. af anmärkntr vid Utsk:s betänk.
N:o 355, ang:de åtskilliga statsbidrags ingående till
Riksg.conloret.
Till pröfning företogs StatsUtskts den gdennes på bordet
lagda utlåt. N:o 4l2i > anledn. af motion om förklaring
af R. Sits beslut ang:de för universiteten beviljade professors
emeriti-löner, samt lönetillökningar för professorer.
Hr von Hartmansdorff, Äng.: Jag har intet att erinra
emot det hufvudsakliga innehållet af Utsk:s betänkande.
Men då Utsi;., i fråga örn sättet huru utbetalningen af emeriti-lönerna
bör göras, säger, att någon särskild föreskrift i
anledn. af ifrågavar. motion icke å R. St:s sida är erforderlig
; så skulle jag önska, att bevekelsegi underna för denna
tanke hade blifvit så framställda, alt de kunnat inflyta i R.
St:s und. skrifvelse. Jag inser icke något hinder för dessa
motivers intagande i den skrifvelse, som R. St. komma att
aflåta pu grund af den sednare punkten; men det hade valdt
bättre, om Utsk. gjort framställningen i sådant afseende
annorlunda än det nu gjort henne. Jag vill icke begära någon
fiterremiss af betänk., emedan jag hoppas och anhåller alt det
II Ståndet, då Exped.Utskts förslag lill und. skrifvelse inkommer
till justering, täckes benäget erinra sig den anmärkt),
jag nu gjort, på det att StalsUtsk:s yttrande eller motivering
måtte inflyta för att bereda föredragandet) en säkerhet
emot anmärkning vid en kommande riksdag, i händtdse
han tillstyrkt hvad Utsk. här förklarat vara dess
mening.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Jag utber mig att någon af
Ståndets ledamöter behagade upplysa mig, huru del kommer
att förhållas, ifall någon af de 6 äldsta professorerne
vid universiteterna tillika innehade prebende. Skola då de
3oo ndr, som icke kunna tillkomma honom, ifall detta af
Den s3 Januari e. m. 397
Utsk. gjorda förslag hifalles, antingen innehållas eller disponeras
till en annan professor vid universitetet.
Frill. Sprengtporten, Jac. Wilh.: Det synes mig
vara ganska klart, att när 6 sådana löner äro anvista för
univeisiteterna, och blott undantag är gjordt för sådana
professorer, sorn innehafva prebenden, så blir det, i stället
för professorer med prebenden, andra professorer, hvilka
icke tillhöra de 6 äldste , soni komma i åtnjutande af dessa
löner. Lönerna måste i alla fall väl komma att utgå lill
universitetet, och på annat sätt har icke StatsUtsk. föreställt
sig saken.
Hr Lagerhjelm: Jag måste bekänna, att jag skulle
önska för min del, att delta vore fullkomligen uttryckt, och
det uti en skrifvelse, som, på grund af bifall till detta
meni., kommer att afgå till K, M.; på det att det ej må
anses slå i strid med den und. skrifvelse, som blir en följd
af voteringen i förstärkta StatsUtsk., utan vara bestämdt, alt
löneanslagen utgå till de andra professorerna, och icke någon
annan skilnad blir, än att deli, som har prebende, icke
får komma i åtnjutande af löneförhöjningen. Jag önskade
alt detta vore uttryckligen bestämdt.
Frih. Sprengtporten: För min del skulle jag anse
att icke någon återremiss till StatsUtsk. i detta afseende
behöfves. Ii. St:s mening synes mig vara ganska tydlig, att
ifrågavar. 6 löner äro bestämda för de 6 äldsta professorerna
vid hvartdera universitetet, som icke innehafva prebenden.
Jag får likväl tillägga ali jag önskar, det Exped.-  Utsk. måtte fästa sin uppmärksamhet härvid, för att uppställa
skrifvelsen i en'sådan form, att icke något misstag i
detta afseende må kunna äga rum.
Hr von Hartmansdorff: Jag tror icke att någon
tvekan i denna del af frågan bör kunna uppkomma ; och
får dessutom tillägga, att efter hvad jag tror mig hafva mig
med säkerhet bekant, är della betänk, redan bifallet af de
3 öfriga Stånden.
StalsUtsk:s utlåt. N:o 4>2 blef af R. o. Ad. bifallet.
Ånyo föredrogos och bi föl los Stats- och Lag-U!sk:ns d.
g dennes på bordet lagda belänktn:
N:o ii3, i anledn. af väckta motioner om ändring och
tillägg uti ansvarighetslagarna för R. St:s fullm. i Banken
och Riksg.contoret i afseende på lyftningen af dets. k. stora
credilivet;
N:o i 14, i fråga om inrättande af ett juridiskt institut
;
N:o 115, i anledn. af väckt motion om skyldighet för
häktad person, som sakfalles, att ersätta sitt fångunderhåll;
3Ö8
Den 23 Januari e. m.
N o 116, i fråga om prescriptionstiden för utsökande af
fordringar hos statsverket;
N:o 117, i anleda, af väckt motion om belöningar af
allmänna medel för kronobeljenter, som visa nit för tjufveriers
hämmande.
På begäran af Hr Bildt, Knut, och Hr Strussenfelt,
Adolph Ludv., lades ånyo på bordet Stats- och
LagUlsktns den g dennes första gången bordlagda betänk.
N:o 118, i anleda, af vackt motion om tillökning i aflöningen
för värfvad soldal, som utöfver en viss tid varit i
tjenste» anställd.
Föredrogos ånyo och biföl los Stats- och LagUlsk:ns
den g dennes på bordet lagda betanien:
N:o 1 1 g, i fråga om inköp för allmänna medel af register
till förslaget lill allmän civil-lag;
N:o 120, i anledn. af vackt motion om inrättande af
nya Hofrätter och en förändrad indelning af Hofrällernas
jurisdicliuner ;
N:o 121; i anledn. af väckt motion om organiserande af
en advocalcorps på stat;
N:o 122, i anledn. af väckt motion, dels att på landet
må blifva att tillgå edsvurna tjensteman, till biträde vid
upprättande af juridiska handlingar, dels ock att expeditionslösen
i domboksmål må upphöra;
N:o 121, i anledn. af väckt motion, att, med nodling af
13 cap. 3 §:n Rälteg.-b:n, ersättning för resekostnad oell
dagtractamente till extra-domaie, som i anseende till ordinarie
domares ja fa k l ig lie t tillförordnas, alltid må af allmänna
medel utgå.
Då nu ånyo föredrogs Slats- samt Allm. Besvärs- och
Ekon.Utsktns den g dennes på bordet lagda betänk. N:o 124,
i anledn. af väckt fråga om ersättning lill rotehållarne vid
Dalregtlet för slitning af soldaternes klädespersedlar under
arbelsconunenderingar, blef det ånyo lagdt på bordet af
Hrr v o n Hartmansdorff, A u g. , och von Rosen,
Georg.
Föredrogos ånyo och biföl los Stats- samt Allm. Besvärs-
och Ekon.Utsktns den g dennes på bordet lagda betankanden
t
Nto (25, i anledn. af väckt fråga om ersättning till rotehållare
vid Jönköpings regtte för åbragta kostnader under
en ar be tscom mender ing af regttet till Trollhätte canal;
Nto 126, i anledn. af vackt fråga om allmän frihet tili
hemlniug af tjäruved å Kronans skogar i Rikets nona Ian.
Den 23 Januari e. ra.
399
Vid förnyad föredragning, biföll R. o. Ad. BancoUtskts
den 9 dennes på bordet lagda utlåt. N:o 136, öfver väckt
fråga om inköp af ett hus för begagnande af lånecontoret
i Götheborg.
Ånyo föredrogs Lag- samt Allm. Besvärs- och Ekon.-  Utsk :ns den g dennes på bordet lagda utlåt. N:o 28, i anleda.
af gjorda anmärkntr vid Utsktns betänk. Kto 3, ang:de
grunderna och villkoren för hemmansklyfning samt afsöndring
af jord eller andra lägenheter från hemman.
Begärdes ånyo på bordet af Hr Munck af Rosenschöld,
Nils Rudolph, och Frih. Ridderstolpe,
Fredr.
Lades på bordet nedannämnda från Utsktn inkomna utlåt:n
och betänk;n, nemi. frän
StatsUtskottet:
N:o 4'3, i anleda, af Hr von HartmansdorfFs motion om
anslag till utskrifning af registratur, hvilka ifrån slalsexpeditionerna
bort till Riks.nrchivet aflemnas;
N:o 414, i anleda, af K. M:s nåd. skrifvelse ang:de rotehållarne
v i tl Uplands regtle beviljad befrielse från utgörandet
af s. k. klädpenningar enl. k nektecontractet;
N:o 4'5, i anledo. af RiksSltns beslut ronde tryckningen
af de i representationsfrågan vid denna riksdag a/gifna yttranden
och memorial ;
Stats- och B a n c o U t s k o t t e 11:
N:o i3o, i anledn. af motioner, angtde arfvodet för R.
St:s fullm. i Banken och Riksg contoret;
N:o 131, med voterts-propos., i anledn. af RiksSltns
skiljaktiga beslut öfver Utsktns utlåt. N:o 68, angtde pension
för aflidne Baneofulhnäktigen Anders Danielssons enka
och barn;
Nto i32, i anledn. af Hr Rosenblads motion om afskrifning
af Bankens inom linien förda fordringar hos Riksg.-  contoret;
Nto 133, i anledn. af Hr Stuarts, C., motion om utbyte
af Riksg.contorets till banken ulgifna obligationer;
Stats- samt Allm. Besvärs- och Ekon.Utsktnt
N:o 128, i anledn. af återremiss å Utsktns betänk. Nto
5, ronde allmänna stadgande!) och anslag till folkundervisningens
befrämjande;
BevillningsU tskotteti
Nto 37. i anledn. af gjorda anmärkntr vid Utskts betänk.
Nto 32, angtde stämpling af spelkort samt afgiften
derför.
<Joo Den a3 Januari e. m.
Justerades pIeni~prot:n för den 2g sist!. December f.
och e. m. samt den 3o Dec. f. och e. m.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 10 om aftonen.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Onsdagen den 27 Januari 18/J r.
Plenum kl. io f. m.
Undert. R id d. Se c r e t.: Innan jag till justering uppläser
prot.utdr. rörrde R. o. Ad:s beslut öfver Bevilln.Utskss
utlåt. K:o 36, ang:de stämmoböterna, anser jag mig skyldig
anmäla att vid uppsättningen af prot.utdr. den felaktighet
förekommit, alt då R. o. Ad. beslutat att icke antaga Utskts
utlåt. Nto 36, utan fattat ett annat beslut i hufvudsaken,
har R. o. Ad icke utlåtit sig derom, huruvida formen folden
underd. framställningen till K. M. skulle blifva sådan
som Utsk. föreslagit. Utsk. har nemi. tillstyrkt, att R. St.
skulle hos K. AI. i underd. anhålla, det täcktes K. M. utfärda
en förordning, hvarigenom bestämmes &c.; och sedermera
ali R. St. skulle anhålla, att uti den om stämmoböter
blifvande förordningen måtte blifva stadgadt angtde böternas
fördelning. Då under discussionen ingen invändning
gjordes mot det af Utsk. föreslagna sättet att expediera beslutet
om stämmoböterna, fattade jag visserligen alt R. o.
Adis mening vore att beslutet skulle i den af Utsk. föreslagna
form till K. M. afgå ; men då intet beslut derom är
faltadt af R. o. Ad., har jag ansett mig i nämnda hänseende
böra anhålla om Pi. p. Ad:s föreskrift, innan jag till justering
uppläser prot.utdraget.
R. o. Ad. beslöt, på sätt Bevilln.Utsk. i dess utlåt. N:o
36 föreslagit, att formen för beslutet skulle blifva sådan,
att R. St. i und. skrifvelse till K. M. skola anhålla, det K.
M. täcktes i nåder låta utfärda en författning, hvarigenom
det bestämmes, som R. St. i ämnet besluta.
Härefter upplästes till justering och godkändes i prot.-  utdr. för den 23 dennes f. rn., innehållande R. o. Ad;s beslut
rörtde stämmoböterna, uppsatt i öfverensstämmelse med
den expeditionsfortn, som nyss af R. o. Ad. för detta mål
blifvit antagen.
Ju
-
Den 37 Januari f. m.
Justerades i4 prot.uldr., innefattande R. 0. Ad:s den
dennes e. m. fattade beslut.
I anleda, af justeringen af beslutet rör:de Lag- samt
Allm. Besvärs- oell Ekon.Utskms betänk. N:o 26, yttrade
Frih. Nauckhoff, Joli. Otto: Då detta betänk, förevar,
yttrade jag, i afseende på lämpligaste tiden för vägarnés
grusning om hösten, den åsigt, alt detta bestyr borde
vara fulländadt inom den [5 November; uti hvilken tid
jag innefattade icke blott sjelfva grusningsåtgärden, utan äfven
vägsynernas hållande och de, i anledn. af dervid gjorda
an murkna' mot vägarnes beskaffenhet, ytterligare tillgöranden,
som borde äga runi. Jag bar likväl funnit mindre
lämpligt att föreskrift örn de sednare åtgärderna sålunda
skulle ingå i författningen ; och får derföre på så sätt förändra
och förtydliga mitt anförande, att jag anser väggrusningen
icke böra företagas förr än den 1 October men vara
fulländad inom samma månads slut, efter hvilken dag, eller
från och med den 1 November, det skall åligga vederbör,
alt företaga vägsynerna ; hörandes likväl för de norra länen,
enligt de upplysningar jag sedan sisla plenum erhållit, göras
ilet undanlag, att väggrusningen der bör utsättas fjorton dagar
tidigare, så att den företages och fulländas emellan den
i5 September och i5 October. Jag anhåller att detta förtydligande
af mitt förut i ämnet afgifna yttrande måtte få
åtfölja detsamma till Utskottet.
R. o. Ad. beslöt att delta yttrande skulle få åtfölja åerremissen
af betänk. N:o 26.
I ett sammanhang föredrogos ej mindre StatsUtskls deu23
dennes på bordet lagda mern. N:o 4[7> ang:de handläggning
af frågor rör:de disposition af den lill allmänt nyttiga
ändamål anvisade andel af bancovinsten, än ock PresteSt:s
s-amma dag bordlagda prot.uldr. af den i3 dennes, med inbjudning
lill de öfriga Stånden att förena sig i PresteStts
beslut, att Stats- samt Ekon.Utsktn skulle anmodas gemensamt
inkomma med förslag till bancovinstens användande till
allmänt nyttiga ändamål.
Upplästes dels ett prot.uldr. från BondeSt. af den 2oden
nes, af innehåll att Ståndet beslutat anmoda StatsUtsk. att till
R. St. inkomma med förslag till bancovinstens fördelning på
Rikets samtl. län; dels ock ett prot.uldr. från BorgareSt. af
ilen 9 dennes, innehållande underrättelse derom att BorgareSt.
antagit R. o. Adis den 29 sisth Dec. i ämnet gjorda inbjudning.
Frih. Sprengtporten, Jac. Wilh.: Sedan nu tvänne
Stånd, nemi. Borgare- och BondeSttn, antagit R. o. Ad;s
beslut röitde behandlingen af frågan vöiäde bancovinstens
19 11. 5i
D«u a; Januari f. m.
användande, och då det således i della ögonblick är eli R,
St:s beslut alt della ämne skall af StalsUtsk. handläggas, så
kanjag icke föreställa mig, att R. o. Ad. nu, med frångående
af dess beslut, hvaruti, på salt som jag nämnde, sine
Stånd efter inbjudning instämt, kan antaga PiesteStis inbjudning.
Af denna anleda., och då dessutom en förändrad procedur
i detta ärendes behandling, som redan ganska långt
framskridit, inom SlatsTJtsk. otvifvelaktig! skulle föranleda
till mycken vidlyftighet och långsamhet i detsammns återstående
handläggning, Får jag hos Hr Frih. o. Landtm, anhålla
om propos. att, med afslag på PresteSt:s inbjudning,
vidblifva R. o. Ad:s i denna fråga redan fattade beslut.
Då sålunda af de Upplästa prot.utdrtn utröntes, att 3
Stånd numera sammanstämmande beslutat, det ärendet borde
af SlatsUtsk. behandlas, fann R. o. Ad. ingen annan åtgärd
vara att vidtaga i aniedn. af StatsUtskts mein. N:o4'7
och PresteStts inbjudning, än att lägga desamma till handlingarna.
Ånyo föredrogs Hr Rosenblads, Bernh., den 9 dennes på
bordet lagda motion om återställande af den i K. förorda,
den 12 Febr. 1820 stadgade rättighet till visitationers anställande
efter lurendrejadt eller tullförsnilladt gods.
Gr. Hamilton, Henning Ludv. H u g o : Något hinder
för remiss af Hr Rosenblads motion till Fxped.Utsk.
lärer icke vara för handen; men då i aniedn. af åtskilliga
till Utsk. remitterade motioner frågan om husvisitation redan
är af Utsk. afgjord, och Stånden sannolikt innan kort
få emottaga Ulskts betänk, deröfver, synes mig Hr Rosenblads
motion vara öfverflödig, synnerligast som Utsk. icke
underlåtit att gå hans önskan lill mötes, medelst tillstyrkande
af åtskilliga stränga föreskrifter uti förevar, hänseende.
Om Hr Rosenblad nu vore tillstädes, skulle jag hemställa
till honora, huruvida han icke ville låta motionen hvila intilldess
han läst Utsk:s betänkande.
Hr Munck af Rosenschöld* Nils R udo 1 ph, uppläste
följande:
Då Hr Cederschjöld, Robert Theophron, väckte motion
att R. St. ville i grundlagsenlig ordning antaga ordonnancen
af 1812, ansåg Hr Frih. o. Landtm, sig icke kunna framställa
propos. på remiss af denna Hr Gederschjölds motion;
emedan fråga om samma ordonnance’s förklarande för ogilltig,
såsom i annan ordning tillkommen än grundlagen föreskrifver,
förut vid denna riksdag blifvit väckt och på LogUtsk:s
tillstyrkan att lemnäs utan afseende förfallit. 1 conseqvens
härmed skulle jag tro, alt propos. med lika
skäl skulle kunna vägras på den nu af Hr Rosenblad,
Bernh., väckta motion om utvidgandet af rättigheten att
Den aj Januari f. ra.
4o3
lin Ila husvisitation efter till införsel förbjudet gods; alldenstund
fråga om husvisitationsrättigheteus upphörande vid
denna riksdag blifvit väckt och förfallit. Men skulle Hr Frih.
o. Landtm, vid detta tillfälle vara af en annan åsigt, vill jag
yttra några ord 0111 sjelfva motionen.
Vid slämpelactens införande uti Anglo-atnerikanska colonicrna
yttrade en viss Patrik Henry: '‘Caesar lann sin Brutas,
Carl den förste sin Cromwell, oell Georg den tredje —
-— dragen nytta af deras exempel!” Jag önskar, att vi draga
nytta af andra staters, af historiens exempel. Mine herrar!
Den s. k. husvisilaIlonen är lika förhatlig för mängden
af nationen, som stämpelacten, som thdtullen voro för de
Engelska colonierna i Norra Amerika; vi hafva haft allvarliga
bevis derpå från en tid, ej längre aflägsen, än att vi
kunna hafva den i godt minne. Den strider bokstafligen
mot 16 §:n lleg.F:n, grundstenen för hela vårt samhällsskick;
vår frihets palladium. Den är ändamålslös; ty kunna
vi icke genom en ändamålsenlig tullbevakning hindra lurendrejerierna,
skyddas icke våra näringar derigenom, att vi,
sedan godset inkommit, trampa våra grundlagar under fotterna,
utan aktning för husfriden, som i hvarje samhälle,
hvars band icke brustit, bör vara helig; blottställa medborgare
för scandal — sjelfva det att blifva offentligen utpekad
såsom misstänkt för att vara lagbrytare måste djupt såra
den redlige; — en och annan gång lyckas öfverbevisa
om öfverträdelse!- och göra en medborgare olycklig; —och
slutligen i lagens namn försälja de varor, till förhindrande
af hvilkas införsel och försäljning vi företagit allt detta. —
Det måtte väl lika mycket skada den inhemska industrien,
då dessa förbjudna varor säljas under confiscationskaramarens
auctionsklubba, som då de försäljas af den enskilda
köpmannen; de förblifva i båda fallen inom landet och förbrukas
der. Det är genom en sträng tullbevakning på och
vid kusterna lurendrejerierna skola göras omöjliga; då en sådan
finnes, skola alla försök till lurendrejeri afstanna; men
det förekommes icke genom de aldra strängaste husvisitationslagar
utan någon sådan tullbevakning, och när denna
sednare är ändamålsenlig, Bro de förra obehöfliga. Jag önskar,
att rättigheten att anställa husvisitation måtte upphöra,
men vur tullbevakning måste utvidgas såsom det enda
medel, hvarigenom afsigten med våra titll-fagar, den inhemska
industriens skyddande, kan vinnas. Ett motsatt förhållande
vore liksom ifall man aldrig hade lästa dörrar, trien
ville hafva rätt att löpa kring i alla hus och granska efter
stulet gods. Hr Rosenblad anförde såsörn motiv för sin motion,
att uti länder, hvilka ansågos äga den största frihet,
ägde en tillden högsta grad utsträckt husvisitationsrättighet
rum; — jag tror han nämnde England och Norra Amerikanska
fristaterna. Uti England finnes också ett påbud,
till följe af hvilket, äfven om tusentals menniskor skulle dö
4°4
Den Januari f. m.
af hunger, införsel af spanmål ej är tillälen förr än denna
■vara stigit till ett visst pris, man kallar det i allmänhet spanmälslagarna;
uti det fria Amerika äro somliga menniskors
tillstånd sådant, alt för dem gäller ingen annan lag än den
som gäller för de oskäliga djuren, d. v. s. deras ägares godtycke,
Det lärer ej hafva undfallit Hr Rosenblad, att detta
är något, som alldeles icke öfverensstämmer med vart begrepp
o ny mensklig frihet, utan kallas slafveri. Uti ett annat
land, Frankrike, fanns en tid, då man skrot af friheten,
och medborgare blefvo länkade ihop lusendevis för att nedskjutas
med kartescher. Jag tror del är ingen förtjenst alt
likna andia i fel. Må det fria England hafva en obegränsad
husvisilationsrältighet och spanmålslagarna, det fria Amerika
en obegränsad husvisilationsrältighet och slafveri ,
må medborgarne i det fria Frankrike icke nu såsom under
revolutionen nedskjuta sina landsmän med kartescher
såsom voro de gamla hästar, och må de alla skryta af sin
frihet; så länge vi slippa allt detta, äro vi friare än de. —
Jag afstyrker motionen och yrkar tverlom, att R. St. ville besluta
husvisitationsrättighelens upphäfvande. Jag skulle helst
önska, att Hr Piosenblads motion blefve remitterad till glömskans
utskott; men till hvilket Ulsk. som helst ilen blir remitterad,
anhåller jag att hvad jag uu yttrat må få åtfölja
remissen.
HrEdenhjelm, Gillis: Jemte det jag får vitsorda
Gr. Hamiltons uppgift, anser jag mig böra tillkännagifva, att
jag inom Utsk. stridt för samma åsigt som Hr Munck af
Rosenschöld hyser, nemi. att husvisitation icke må vara tillåten;
men jag blef öfverröstad och målet afgjordt i enahanda
syftning med Hr Rosenblads nu väckta motion, hvilken
jag derför anser böra förfalla.
Hr Prytz, Lars Adolph: Då, såsom Gr. Hamilton
upplyst, frågan om husvisitation förevarit uti sammansatta
Bevilln.-, Lag- och Ekon.Utskm, och blifvit afgjord, torde
all discussion om denna sak vara olämplig eller åtminstone
onödig; men då remiss af Hr Rosenblads motion enl. 49 §:n
Riksd.Ordn. icke lärer kunna vägras, så får jag hos Hr
Frih. o. Landtm, samt H. R. o. Ad. hemställa, om icke,
till undvikande af tidsutdrägt, denna remiss genast kunde af
Ilr Frih. o. Landtm, proponeras och af Ståndet bifallas.
Utskrs åtgärd i anledn. af remissen kan naturligtvis icke
blifva någon annan än att förklara motionen, till följd af
Utsk:s i ämnet redan meddelta utlåt., icke föranleda något
särskildt hufvudsakligt yttrande.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Då icke blott Utsk:s
ordför., utan äfven andre ledamöter upplyst, att den fråga,
hvarom Hr Rosenblads motion handlar, redan förevarit i
sammansatta Utsk. och der blifvit behandlad i öfverens
-
Den aj Januari f. m.
slämmelse med ITr Rosenblads åsigt; så liemsliiller äfven jag,
alt R. o. Ad. malte låta motionen förfalla, enär hennes utskrifning
lill Utsk. är ninn ändamål.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Jag finner visserligen olämplighcten
deraf att lula denna motion afgå; men föreskriften
i 49 §:n
gärd att icke remittera motionen, att jag hemställer om det
icke vore häst att låta den afgå till Utskottet. Om motionären
vore tillstädes, skulle jag hedja honom frånträda motionen,
hvartill lian vid det af Gr. Hamilton upplysta förhållandet
ulan tvifvel skulle förklara sig villig.
Gr. Hamilton: DA jag sist hade ordet, yttrade jag,
alt om Ilr Rosenblad vore tillstädes, ville jag anmoda honom
att återtaga motionen, emedan jag anser Ståndet enl.
49 §:n Riksd.Ordn., emot motionärens yrkande, icke kunna
vägra remiss. Då nu flere talare yttrat samma åsigt sorn
jag, hemställer jag huruvida Ståndet icke skulle vilja förklara
att motionen hör hvila intilldess att det af mig omnämnda
betänk, i ämnet fran Utsk. inkommer; hvarigenom
samma ändamål vinnes, som derest remiss å motionen nu
skulle vägras.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att hvad nnginge Gr.
Hamiltons förslag att motionen kunde få hvila tills utlåt,
från Utskm i samma ämne inkommit, så vore det stridande
emot Riksd.Ordn., emellan en motion väl, då den första
gången förekommer, kan läggas på hordet, men sedan vid
nästa föredragning hör remitteras, såvida R. o. Ad. icke
vägrar remiss af motionen; och ansåg Hr Landtm, icke det
vara stridande emot Riksd.Ordms föreskrift att motionen
kunde förfalla; flera exempel under denna riksdag hade äf ven
visat att R. o. Ad. tagit sådana beslut.
Gr. Horn, Glaes Fredr.: Jag skulle visserligen önska
all våra lagar medgåfvo alt remiss å motioner kunde
inom Ståndet vägras, såvida icke någon större del af Ståndets
ledamöter instämde med motionären; men under nu i
detta hänseende gällande föreskrifter anser jag, lika med Hr
Lagerhjelm, betänkligt att icke remittera en i laglig form
tillkommer, motion. Efter min öfvertygelse äger Ståndet ingen
annan ratt, än alt profva huruvida motionen är föranledd
af någon tilldragelse under riksdagens lopp, i hvilket
fall remiss deraf icke kan lagligen förvägras.
Hr von Hartmansdorff, A u g.: Om Hr Rosenblads
motion har kunnat vä*ckas på grund af inträffade händelser,
så kan hon äfven på samma grund förfalla. En inträffad
händelse är att motionen blifvit öfverflödig. Grundlngsstiftarries
afsigt kan icke hafva varit att bereda representanterne
tillfälle att säga örn detsamma som en gång blifvit sagdt
i Stånden och Utsktn. Kär nu ingenting nytt i amuel kan
4oG
Den i- Januari f. m.
sägas, emedan detsamma manga gånger är omsagdt, så synes
mig ingenting hindra att motionen utan omsvep förfaller.
Frih. Ridderstolpe, Fredr. Christopher: Då jag
begärde ordet, skedde det i afsigt att yttra ungefär detsamma,
hvaruti jag sedermera blifvit föiekommen af Hr Frih.
o. Landtm., hvarföre jag med Hr Frilitn till alla delar instämmer.
För min del Ilar jag icke kunnat fatta föreskriften
uti 49 §’n Riksd.Ordn. annorlunda, an att å en under
omständigheter, sådana som förefinnas i afseende på della
ämne, efter förloppet af den egentliga motionstiden väckt
motion, remiss tili Ulsk. kan vägras. Den citerade <j:n uti
Riksd.Ordn. innehåller nemi.: "Uppstår fråga om eller hvart
remitteras bör" &c. Deraf synes, alt det äfven kan ifrågasättas
om remiss bör äga ruin, hvilket dessutom synes af
det stadgande i grundlagen, som bestämmer under hvilka
förhållanden efter den egentliga motionstiden nya motioner
få äga rum; ty under intet annat än de i grundlagen förutsatta
förhållanden få motioner efter motionstiden äga
runi; men i de händelser motioner få äga rum, mäste remiss
å dessa motioner beviljas, emedan tillåtelsen att få väcka
en motion, som icke remitteras, vore af intet värde.
Frih. Cederström, Jacob: Den frågan huruvida ett
Stånd kan vägra remiss på en väckt motion är redan ulageiad
och grundlagen är i det fallet tydlig och klar.
Grundlagen förutsätter nemi., att fråga kan uppstå om remiss
skall ske, hvaraf synes att remiss kan vägras, och grundlagen
har äfven bestämt de fall, då remiss bör äga rum. I afseende
på frågan om införande af husvisitation får jag hänvisa
till 16 §:n Reg.Ftn, som stadgar att Konungen må ingens frid
i dess hus störa eller störa låta. För min del anser jag motionen
rent af grundlagsvidrig och bestrider derföre remiss deraf.
Gr. Horn: Om Hr Prosenblad vore närvar., är jag öfvertygad
att han skulle vara den förste, som afböjde motionens
remitterande; men då jag nu saknar honom ibland
oss, hemställer jag om ej våra former medgifva denna frågas
uppskjutande till längre fram på dagen, da Hr Rosenblad
måhända uppkommer. Skulle dock Hr Frih. o. Landtm,
linna ett sådant uppskof formstridig!, så anser jag motionen
böra remitteras.
Hr Lefre'n, Joli. Pehr: ålin tanke är, att remiss af
motionen kan vägras på grund af den utaf flera talare citerade
föreskriften uti 49 §:n Riksd.Ordn. För min del anser jag
motionen vara öfverflödig och anhåller derföre om Hr Frih.
o. Lamhults propos. alt den må förfalla. Hvad Frih. Cederström
nämnt 0111 dess laglighet, anser jag vara alldeles olagligt;
emedan 16 §:n Reg.F:n icke lärer få lydas annorlunda,
än att, då Rikets innevånare medelst en i behörig
ordning tillkommen lag underkasta sig en viss grad af lius
-
Dan 27 Januari f. m.
visitation, Jen enskildes frid icke störes genom lagens tillämpning
i behörig ordning utan lillgodonjuter allt Jet skydd
honom enligt 16 §:n Reg.Ftn bör tillkomma. Det är blott
mot orättmätigt och olagligt intrång i husfriden, som Konungen
enligt 16 §:n Reg.F:n äger att meddela hvar man
skydd; inen det vore besynnerligt, 0111 t. ex. visitation elter
tjufgods, som någon på giilliga anledntr skulle anses innehafva,
kunde rubriceras såsom störande husfriden i den mening
densamma uti nyssnämnda 5 af Reg.F:n bör af Konungen
skyddas.
Hr von Rosen, Georg: Jag anser mig skyldig upplysa,
att motioner i enahanda syftning som Ur Rosenblads
ledan för längre tid sedan från BorgareSt. ingått lill
sammansatta Ekon. och Bevilln.Utsk:n; att frågan tvänne
dagar förevarit inom Utsktn och afgjordes i går. Om motionären
nu vore närvar., är jag öfvertvgad att han vid sådant
förhållande skulle återkalla sin motion. Jag vill icke yttra
mig derom, huruvida det går an att vägra remiss å motionen;
men då ämnet redan är afgjordt inom Utsktn, anser jag
motionens remitterande minst sagdt öfverflödigt.
Frih. Cederström: Af Hr Lefrens yttrande är jag uppkallad
att svara några ord. Han har frågat, om det icke
vore tillåtet att hålla husvisitation efter tjufgods. Sådan visitation
får ske hos dömda tjnfvar men icke hos annat folk.
Då domstolen finner att mera än halfva skäl gifvas för den
förmodan, att en person kan vara tjuf eller dölja tjufgods,
dömmer domstolen tili sådan visitation, hvilken icke af någon
myndighet må ske annorledes, till och med efter tjufgods;
ännu mindre må man störa Svensk mans fred i dess
inis, vare sig natt elier dag, för alt söka efter till införsel
förbjudet gods. Hvem kan veta om gods, sorn finnes i enskild
mans bus, är olagligen ditkommet eller rätteligen köpt
af handlande istad eller på landet, ehuru ej stamphult. Jag
bestrider ytterligare motionens laglighet och yrkar att den
må förfalla.
Hr von Heland, Isaac Fredr.: Jag kan icke i Hr
Rosenblads motion finna något, som strider emot grundlagen
och som kan hindra 1 emiss af densamma. Enda olägenheten
af remissen är att cancelliet får utskrifva motionen
och Utsk., vid slutet af dess nu utarbetade betänk, i ämnet,
tillägga att Utsk., genom dess redan beslutade yttrande,
äfven besvarat Hr Rosenblads motion.
Hr Munck af Rosenschöld: Hr Lefren har sagt,
att husvisitation icke stridde mot 16 §:n Reg.F;n, sedan den
blifvit genom allmän lag medgifven. Jag hemställer till Hr
Lefre'n om grundlagen bör subsumera under allmänna lagen
eller förhållandet bör vara tvertom.
4 o8
Den 27 Januari .f m.
Uppå derefter framställd propos., beslöt R. o. Ad. att
den vackla motionen för del närvar, borde förfalla.
Till pröfning företogs Stats- samt Allm. Bevars- oell
Ekon.Utskms dell i3 dinnes på bordet lagda ullål. N:o
127, i anleda, af erhållna återremisser å sistnämnda Ulsk:s
betänk. N:o 9g.
Frih. Gederström, Jacob: Jag anhåller att delta
betänk, måtte punktvis föredragas, emedan åtskilliga rättelser
böra äga rum, och frågan icke är af den beskaffenhet
att den i allo bör förfalla. I afseende på första punkten
tillstyrker jag godkännande af Utsktns förslag, men vid andra
punkten ogillande deraf.
Hr von Hartmansdorff, Au».: Jag har, till en början,
varit af samma mening som Frih. Gederström, nemi.
att betänk, borde punktvis föredragas och med vissa jemkningar
nfgöras. Men vid genomläsning af Gr. von Plåtens
reservation, finner jag det vara bäst att antaga henne såsom
R. o. Ad:s beslut. Frågan är verkligen i närvar, ögonblick
så litet utredd, att hvilket annat beslut än detta torde blifva
ett misstag på ena eller andra sidan. Jag anhåller att
få uppläsa reservationen, deruti Hr Grefven yltiar sig sorn
följer: "Jag reserverar mig mot Utslois beslut, på den grund
att jag ansett Ulsk:n böra tillstyrka att R. St. måtte, under
erkännande af principenligheten af den föreslagna åtgärden
samt med afseende derjemte å den besparing i
statsutgifter, som kunde uppkomma genom en förening af
diplomatiska och consulära befattningar, för det närvar, inskränka
sig till en underd. anhållan, det K. M. ville låta undersöka
lämpligheten af närvar, föi hållande med consulernes
befattningar och aflöningssätt, samt i hvad mån Konungariket
Norrige skulle vilja till aflönmgen af consulerne bidraga
och derefter meddela dess nåd. propos. i detta ämne,
hvarefter R. St. kunde blifva i tillfälle att närmare pröfva
de uppgjorda förslagen; och att under tiden hvarken nya
consulsbeställningar borde inrättas eller consuler tillsättas,
hvilka i någon mån för den afsedda förändrade organisationen
kunna blifva hinderliga. — Häruti instämde Frih. Hamilton,
Hugo, Frih. Cedertröm, Anders, Hrr Lagergren,
Råfelt, Tersmeden, Aminoff, Monlgommerie, Schartan, Foenander
och Levin.’’ Jag hemställer till Frih. Cederström,
0111 icke den i reservationen föreslagna utvägen vore den bästa,
samt anhåller att Hr Frih. o. Landtm, ville underställa
densamma R. o. Ad:s pröfning.
Frih. Cederström: För min de! tror jag icke att Gr.
von Flåtens reservation uppfyller ändamålet. Jag är icke
af den öfvertygelse, att consulatbeslällningar böra med diplomatiska
befattningar förenas; emedan sådant, långt ifrån
att
Den a? Januari f. m.
alt vara gagneligt, tvertoin skulle vara i ling grad skadligt.
Dessa särskilda befattningar erfordra belt olika egenskaper
hos subjecterna, som utses att bestrida deni, och del är v ig—
tigt för Svenska handeln, att de consuler, sorn tillsättas i
kustorterna för att gå de trafikerande tillhanda med biträde,
icke äro derifrån hindrade genom resor inom landet i diplomatiska
ärenden, hvarunder consulsbefatlningen komme att
för tillfället bestridas af en vice-consul. Efter det sättes i
fråga att i massa afgöra betänk., anhåller jag att få yttra
några ord, först rörtde anilia punkten, hvilken lyder salunda:
”Att der löner på stat äro för consulerne anvisade, consulatafgiflerna
måtte komma att i mån derefter antingen
nedsättas eller alldeles upphöra.” För min del tror jag
alt detta bör ogillas, och underdånig hemställan till K. M.
beslutas att i recipi ocitetsväg begäras deri rättelse, som betänk.
N:o gg innehåller, oell hvilken jag i detta afseende
anser lämpligast; ty della stadgande, alt consulalafgi ftei na
skulle minskas eller helt och hållet upphöra, anser jag icke förståndigt,
helst utländske consuler i Sverige icke destomindre
komma att uppbära de consulatafgifter, som de nu åtnjuta.
Tredje punkten anser jag äfven höra ogillas och Utsktns tillstyrkande
i betänk. N:o gg antagas; emedan det är möjligt
alt Commerce-colhm indragas och för vandlas lill en bureau
under Utrikes och Finance-departementen; men H. St. höra
icke, under det en förändring i statsorganisationen pågår,
lägga hinder i vägen för en möjlig indragning af ett
embetsverk. Fjerde punkten anser jag i vissa delar höra
bifallas och uti andia delar afslås, på sätt jag anhåller alt
närmare få bestämma och motivera, då vi komma till den
punkten, i händelse R. o. Ad. beslutar att punktvis afgöra
detta betänk., emedan R. o. Ad. då lättare kan fatta i hvad
mån de anmärkntr, jag kommer att fr amställa, äro grundade,
eller 0111 de kunna anses innefattas under Gr. von Plåtens
reservation.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller först att få
veta, om någon underrättelse ankommit huru detta mål
blifvit uti de öfriga Stärrden afgjordt, samt att derefter vidare
få yttra mig.
Undert. Ridd.Secret. lillkännagaf, alt ingen underrättelse
från något af de öfriga RiksSlm ankommit rörtde
deras beslut i denna fråga.
Hr von Hartmansdorff: Jag erkänner med Frih.
Gederström, att det finues (lera diplomatiska beskickningar,
vid hvilka fråga icke kan uppkomma 0111 deras förening
med consulsbefatlningar. Deremot finnas åtskilliga andra,
hvilka redan äro och äfven fortfarande böra vara med consulsbeslällningar
förenade; och kanske äro dessa de flesta.
Jag har visserligen statscaiendern till hands, men det har
icke så hastigt lyckats mig få reda på stället, der consnler19
fl. 5 a
Don vt Januari f. m.
ne finnas uppräknade, för alt genom uppläsning deraf verificera
hvad jag säger. Jag anhåller likväl, alt Hr Frih. o.
Landtm, läcktes låta saken förekomma i sin helhet, och alt
vi måtte få Gr. von Flåtens reservation, om icke annorlunda,
åtminstone såsom contra-propos. underkastad E. o. Ad:s
pröfning.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Tvänne reservationer äro bifogade
Utsk:ns betänk., af hvilka den sednare af Hr von
Stahl hänvisat till den förra af Gr. von Platen, hvars tillstyrkande
synes mig vara naturligast och enklast i ett ämne,
som åtminstone i vissa delar måste Iränskjulas till K. M:s
nåd. afgörande. Jag tillstyrker derför E. o. Ad. att antaga
Gr. von Flåtens reservation.
Frih. Sprengtporten, Jac. Willi.: Emellan Gr.
von Plåtens reservation och Ulsk:ns tillstyrkande är, efter
min förmodan, icke särdeles stor skilnad. Åtskilliga punkter
i betänk, vidröra specialiteter i fråga om consulsdistrictenas
reglering och consulernes göromål i allmänhet, hvilket
efter min tanke vore lämpligare att öfverlemna till K.
M:s pröfning. Om betänk, punktvis företages, är E. o. Ad.
bäst i tillfälle att bedomina frågan, hvarföre jag också anhåller
alt betänk, måtte på del sättet till afgörande förekomma.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om E. o. Ad. ansåg
delta mål böra punktvis pröfvas.
Eopades ja och nej.
Hr Landtm, yttrade, alt proposln visserligen blifvit
med både ja och nej besvarad; men då Hr Landtm,
i allmänhet ansåg det vara hvars och ens räll att få betänk.
punktvis föredraget, ansåg lian sig snarast böra förklara
den sista propos:n vara med ja besvarad.
Frih. Cederström: Då jag förmodar, att på grund
af Hr von Hartmansdorff! yttrande en votering förestår i anleda.
af det sätt, hvarpå Hr Frih. o. Landtm, uppfattat
Ståndets svar på den i öfverensstämmelse roed min begäran
framställda propos.; så får jag förklara, alt jag för min del
icke vill upptaga liden med votering. Jag gillar betänk, i
vissa delar och ogillar det i andra delar, och kan icke instämma
med dem, hvilka anse Gr. von Plåtens reservation
böra antagas såsom E. o. Ad:s beslut, emedan ändamålet
derigenom icke vinnes; men då frågan ytterst beror på K.
M:s tillgörande, så vill jag låta bero dervid, ifall E. o. Ad:s
majoritet önskar att hela betänk, i massa föredrages till bifall
eller afslag, och Gr. von Plåtens reservation skulle blifva
antagen; ehuru jag för mili enskilda del anser del vara orätt.
Hr Lagerhjelm: Då Hr Frih. o. Landtm, tviflat på
E. o. Ad:s utslag å den framställda propos:n, får jag före
-
Den Januari f. in.
slå alt Hr Landtm, täcktes framställa propos. till antagande
af Gr. von Plåtens reservation.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, alt, då lian förklarat
del Iian trot sig finna den sista proposrn medja besvarad
, R. o. Ad. torde finna att föredragning punktvis
nu borde äga rum, varande derigenom intet hinder för R.
o. Ad. att besluta sig för den af Gr. von Platen afgifna reservation,
då, om de särskilda punkterna i Ulskrns förslag afslogos,
Gr. von Plåtens förslag sedan kunde antagas såsom
Ståndets beslut.
Hr von Hartmansdorff: Då Hr Frih. o. Landtm,
icke ansett det ovillkorligen följa af grundlagens föreskrift,
att betänk, skall punktvis företagas, alldenstund Hr Frih.
o. Landtm, derom framställt propos., och då denna blifvit
med ja och nej besvarad samt Hr Landtm, tillkännagifvit
sig hafva uppfattat svaret så att ja haft öfvervigten; så
kunna vi, som ropat nej, begära votering och i contraproposm
få införd Gr. von Plåtens-reservation.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att hvad anginge deli
af Hr von Hartmansdorff föreslagna contra-propos., så ansåg
Hr Landtm, den icke kunna blifva föremål för votering
nu, då frågan endast vore huruvida betänk, skulle behandlas
punktvis eller i sin helhet; vid denna votering kumle
ingenting förekomma om sjelfva saken, hvilken först kunde
afgöras efter den öfverläggning, som kunde uppstå sedan
R. o. Ad. bestämt sättet för målets afgörande.
Frih. Sprengtporten: Jag har redan yttrat, alt jag
anser Gr. von Plåtens reservation i mångå delar vara ganska
lämplig att antaga såsom ett beslut af R. o. Ad. i denna
fråga, enär den, efter min förmodan, är föga afvikande
från principen i Ulsk:ns förmodan i allmänhet, men måhända
mindre utförd i åtskilliga bestämmelser rör:de consulatafgifterna,
i afseende hvarå RiksSttn borde göra mera bestämd
framställning hos K. M. än reservationen innefattar.
Då jag begärt betänkts föredragning punktvis, och en
ledamot, som haft samma åsigt, derifrån afstålt, och då jag
emot Gr. von Flåtens reservation ej har att anmärka annat
än jag redan nämnt; så vill jag icke begära votering i denna
fråga.
Hr Lagerhjelm: Då, på sätt Hr Frih. o. Landtm,
nämnt, voteringen icke kan omfatta form i den ena propos:n
och sak i den andra; så hemställer jag till Hr von
Hartmansdorff, om vi icke kunde undgå votering. Meniugarne
synas i alla fall samlade omkring Gr. von Flåtens reservation,
och genaste vägen alt hinna till målet uti denna
fråga, som ytterst beror på K. M., synes vara den, som Hr
Frih. o. Landtm, uppgifvit.
Den 27 Januari f. m.
Hr Munck af R o s e n s c li ö I d, Nils Rudolph: Jag
vill Mott erinra, att vid fö'reg:de tillfällen, då någon ledamot
begärt alt ett betånk., som andia gången från Utsk:n inkommit,
måtte punktvis föredragas, har Hr Frih. o. Landtm,,
förklarat sig anse det denna ledamots begäran icke kunnat
honom grundlagsenlig! vägras.
Hr Rosenblad, Bernh.: Just nu uppkommen från
embetsgöroinål, kommer jag måhända att upprepa hvad andre
talare redan yttrat; men då fråga är om ettämne, som
det varit en skyldighet af mig att handlägga, anser jag mig
icke böra detsamma med tystnad förbigå.
Hr Frih. o. Landtm, afbröt Hr Rosenblad och yttrade,
alt då Hr Rosenblad, enligt siri egen utsago, nyss uppkommit
på Riddarhuset, ville Hr Landtm, lästa hans uppmärksamhet
deruppå, att frågan nu endast vore, till en början,
om föredragningssättet, hvarom votering blifvit begärd,
och hvilken fråga nu först borde afgöras, innan öfverläggning
i hufvudsaken borde äga rum.
Hr Rosenblad: Då discussionen icke är slutad, skulle
jag tro att ämnets behandling i sin helhet, med afseende på
de särskilda punkternas inbördes och nära sammanhang med
hvarandran, icke vore ändamålslöst och äfven tillåtet; men
efter den erinran Hr Frill. o. Landtm, framställt, skall jag
låta mitt anförande anstå tili dess formfrågan är afgjord.
Hr von Hartmansdorff: Då både Frih. Cederström
och Frih. Sprengtporten, hvilka yrkat att betänk, måtte
punktvis föredragas, sedermera derifrån afslått, och ingen
annan yrkat ett sådant föredragningssätt, så torde frågan
derom få förfalla.
Hr Bråkenhjelm, Pehr Reinh.: Det är i min öfvertygelse
hvarje ledamots rättighet all få ett betänk, punktvis
föredraget. Icke desto mindre kan Hr Frih. o. Landtm,
tillfråga Ståndet, huruvida det vill behandla frågan punktvis
eller i sin helhet. Om då ingen ledamot påstår punktvis-föredragning
deraf, är de' naturligt, att saken förekommer
i sin helhet; men örn blott en enda ledamot fordrar
sakens föredragning punktvis, så kan sådant icke vägras.
Hr Munck af Rosenschöld: Sedan Hr Frih. o.
Landtm, framställt propos. till Ståndet, huruvida det ansåg
betänk, böra punktvis föredragas, saint förklarat det Hr Landtm,
funnit densamma vara med ja besvarad; så måste det anses
såsom Ståndets beslut, tills detsamma blifvit genom votering
upprifvel, äfven om de ledamöter, hvilka begärt alt betänk,
mätte punktvis behandlas, från denna begäran afslått.
Hr Bråkenhjelm: Till hvad jag nyss nämnde anhåller
jag få tillägga, att jag blott yttrat min öfvertygelse om
formen i allmänhet, utan att för min enskilda del vilja på
-
Den 57 Januari f. m.
4*5
yfka annat föredragningssätt, än det hvarom R. o. Ad. sig
iörenar.
Frih. Gederström: Att det är ett Stånds rättighet
att besluta, huruvida det vill hafva föredragning af ett betänk.
punktvis eller i sin helhet, derom kan tvist icke uppstå;
emedan man eljest skulle kunna uppehålla dlscussionen öfver
ett betänk., bestående af många punkter, i liera dagar
eller veckor. Således kan man icke bestrida atl, om Ståndet
säger nej till propos. om punktvis-föredragning, det faller
af sig sjelft att ämnet skall i sin helhet förekomma.
Pir Frih. o. Landtm, hemställde, sedan de ledamöter,
hvilka egentligen yrkat målets föredragning punktvis,
derifrån afstått, om det vore någon af R. o. Adis ledamöter,
som hade något dervid att erinra, att målet föredrogs i
sin helhet.
Ropades nej.
Hr Landtm, yttrade, att då således ingen af R. o. Ad.
hade något att erinia dervid, att målet i sin helhet föredroges,
kunde Hr Landtm, ej annat finna, än att den ifrågasatta
voteringen, äfvensom frågan om målets företagande
punktvis, förfallit, hvarföre ärendet nu Lomme att i
sin helhet lill afgörande företagas.
Hr R osen bl ad: Del är med verklig ledsnad jag ge
nomläst
detta betänk, och dervid funnit huru ringa afseende
de FL Utsktn, sedan SlatsUtsk. också fått sin hand med
i spelet, fästat på ett förslag, som afser befrämjandet af ett
för Sverige sä vigligt ändamål, som sjöfartens förbättrande,
nemi. ali befria Svenska handeln från det enda band, som
kan anses qvarstå till melin för densamma i dess fria täflan
med främmande flaggor under nu afslutade recipocitets-tractater
med främmande länder, hvilket band består uti den
afgift, som Svenska flaggan är underkastad lill aflöning af
Sveriges consulsstat; ett förhållande, som icke äger rum
hos åtskilliga andra nationer. Jag bekänner uppriktigt att
jag icke trott, att ett så nyttigt förslag, för hvars verkställande
tillgångar ingalunda saknas, skulle vunnit så litet afseende
hos de föi enade Utskm, oell aldraminst hade jag
väntat att det hufvudsakliga motståndet skulle kommit från
en af Sveriges största skeppsredare; men då det bevisar att
herrar skeppsredare icke för närvar, behöfva eller önska denna
lindring, så vore det orätt atl mot deras vilja påtvinga
dem en sådan förmån. Af det skälet och endast af detta
skäl är det som jag finner, att annat nu icke kan vara alt
göra, a 11 atl lorena sig uti Gr. von Plåtens reservation, som
åtminstone har den löi tjenste!) att bereda ämnets fullständiga
utredning lill dess bela skick, både på Svenska oell
Norrska sidan, till en blifvande riksdag. Jag kan dock icke
undgå att upptaga några af Ulsk:ns yttrade satser, hvilka
4*4
Den 27 Januari f. m.
icke instämma med hvad verkliga förhållandet har visat sig
vara. Det är hland annat upptaget såsom ett obestridligt
factum, hvilket Utsktn icke gjort sig mödan alt närmare
undersöka, att deu lill consulatet i Helsingör undantagsvis
utgående afgift af 2 r:dr för däckadt och 1 r:dr för odäckndt
fartyg, oaktadt detsamma derstädes hvarken lossar eller
intager last, icke motsvaras af någon afgift från Norrska
fartyg. Denna uppgift är oriktig; och om Utsktn icke velat
tro de uppgifter, som af ledamöter i andra Stånd derom
blifvit lemnade, så hade Utsk:n lätteligen kunnat skaffa
sig tillförlitlig upplysning derom att, enligt en å Norriges
Storthing antagen lag, är äfven för Norrska fartyg en dylik
afgift gällande, ehuru icke lika med den sorn erlägges
för Svenska fartyg; ty den utgör en Norrsk skilling för
hvarje läst, hvadan således afgiften för större fartyg kan
blifva större och för mindre fartyg mindre än afgiften för
Svenska ferlyg; men den är ungefärligen densamma som äger
rum för Svenska fartyg. Att Utsk:n orätt förfarit, då
Utsk:n icke velat föreslå fasta löner för consulerua, hvarigenom
desse kunnat förvandlas från commissionärer till embetsman,
synes deraf, att orsaken hvarföre under hundrade
års tid någon klagan icke försports öfver de bekanta olngJigheterna
i Helsingör varit-deu, alt consuIsplatserna varit besatta
af köpmän, hvilka varit commissionärer för Svenska
handlande. Deras förnämsta befattning i egenskap af consuler
har varit liqviden af Sundska tullen, och då viss proc.
deraf tillfallit dem, har det varit emot deras intresse att förekomma
lagslridigheler, som genom tiden vunnit häfd och burskap.
Derest förhållandet icke varit sådant, som jag nu nämnt,
skulle sådana olagligheter omöjligen kunnat hafva passerat i
hundrade år utan Svenska auctoriteternas vetskap; men sådant
skulle förekommas genom en omorganisation, sådan som
i förevar, hänseende åsyftas genom de väckta motionerna.
Jag skall icke vidare upptaga de öfriga detaljerna, utan blott
anhålla att R. o. Ad., med afslag på Utskms betänk., mätte
antaga hvad Gr. von Platen tillstyrkt.
Frih. Sprengtporten: I principen instämmer jag uti
Hr Rosenblads åsigt; men jag anhåller blott att med afseende
på förebråelsen molde sammansatta Ulskrn att de icke
bifallit motionerna och tillstyrkt Stånden alt vidtaga den
deruti föreslagna reglering, få fästa uppmärksamheten derå,
att det synes något äfventyiligt för R. St. att uti en så
vidlyftig organisationsfråga som denna, hvilken angår omkring
5o å 60,000 r:dr [Jamb. b:co, utan ledning af K. M.,
och utan att något embetsverk blifvit i saken bordt, föreslå
en sådan reglering, som motionaren afsell. Delta är hufvudsakliga
skälet hvarför jag icke kunnat för närvar, tillstyrka
förslagets antagande, om jag också gillar dess syftning;
och derför instämmer jag uti deu af Gr. von Pia
-
Den 27 Januari f. m.
4i5
ten afglfna reservation, livars antagande jag således tillstyr
k er.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla Stats- samt Allm. Besvärs- och Ekon.Utskms
utlåt. N:o 127.
Ropades nej.
Uppå derefter framställd propos. antog R. o. Ad. såsom
sitt beslut den af Gr. von Platen afgifua och utlåt,
åtföljande reservation.
Lades till handlingarna LagUtskts den 16 dennes på bordet
lagda utlåt. N:o 173, i anlcdn. af återremisser utaf åtskilliga
från LagUtsk. afgifna betänkanden.
Föredrogs ånyo LagTJtskts den 16 dennes på bordet
lagda betänk. Wto 174, i anledn. af väckta motioner ang:de
dels förklaring af 88 §:n i concurslagen den 12 Mars i83o,
dels ock upphäfvande af hvad genom särskildta reglementen
oell beslut stadgadt är, till inskränkning i rättigheten för
köpare af fäst egendom, deri vissa inrättningar hafva inteckning,
att erhålla tredje uppbudet.
Till pröfning företogs Stats-, Banco- och LagUtsktns
den 18 dennes på bordet lagda mern. Nto 12g, till svar å
de inom trennc RiksSt. framställda anmärkntr vid Stats-,
Banco- och LagUtskrns under N:o 5o aflåtna betänk., angrde
upphörandet af Bankens och Riksg.contorets forum privilegiatum.
Frih. Cederström, Jacob: Jag biträder Utskrns utlåt.
i afseende på frågan om Bankens och Riksg.contorets
rättighet att svara inför Svea Hofrätt, dock icke i alla frågor.
Det vore mera än besynnerligt, om t. ex. i hemuls
frågor banken skulle begagna sin rättighet att svara uti
Hofrätten och undandraga sig svaromål vid den lands- eller
sladsdomstol, der frågan rätteligen vore anliängiggjord.
Följden blefve den, att frågan i fullföljd till Hofrättens pröfning
vore den andra instansen för öfriga parter, men första
för banken. Att sådant är oförenligt med en riktig rättegångsordning
lärer en hvar böra finna. Jag skulle derföre
tro, att betänk, bör bifallas med den ändring, alt banken är
skyldig att svara vid domstolen i orten i de fall, då Hofrätten,
efter allmän lag, icke är eller kan vara första domstol.
Frih. Cederström, Anders: När detta betänk, första
gången förevar inom Utsk:n, hyste jag samma tanke som
den siste värde talaren. Jag ansåg då att bankens forum
dornicilii skulle rättast vara Svea Hofrätt, men att i öfriga
fall banken skulle vara skyldig att svara vid den domstol,
41G
Den uj Januari f. m.
lill hvilken målet rätteligen hörde. Jag har visserligen ej
heller nu ändrat tanke; men då Utsk:n i sednare betänk, förändrat
silt förslag, och förändringen, ehuru ej så fullständigt
sorn man kunnat önska, likväl innefattar en väsendtlig förbättring,
samt det åsyftade ändamålet helt oell hållet kunde
förfelas om någon ändring deri nu af R. o. Ad. göres,
så vill jag hellre bifalla betänk., än genom rubbning deruti
medverka till dess totala förstörande; och derför tillstyrker
jag bifall till detsamma.
Frih. Cederström, Jacob: Det är ganska naturligt,
att, då banken har forum privilegialum uti Svea Hofrätt, de
som kära root banken måste vända sig till Hofrätten; men det
är icke lika naturligt att så skall ske uti frågor, hvilka efter
allmän lag icke få väckas i Hofrätten såsom första instans^
t. ex. i hemulsfrågor; i afseende hvarå jag önskar undantag
från den för banken i allmänhet stadgade rättighet att svara
i Svea Hofrätt; och det måste instämma med bankens
intresse, emedan saken hastigare kan afgöras, då den på en
gång kan upptagas vid samma domstol, hvilken ock är i
tillfälle att betrakta densamma uti dess sammanhang med
alla de förhållanden, som dermed kunna äga gemenskap.
Hr R osen blad, Bernh.: Min erfarenhet under den
tid jag varit bancofullmäktig har visserligen hos mig stadgat
den öfvertygelse, alt bankens privilegium att både kära
och svara i Svea Hofrätt icke varit till någon olägenhet för
dess motparter, hvilkas rätlegångsbesvär onekligen derigenom
betydligen förminskats; men då man anför att detta
står i strid med en allmän princip i Sveriges lag, att en
hvar svarande skall stämmas till laga forum, så, efter man
önskar det, vill jag icke sätta mig emot att denna princip
äfven må tillämpas för banken, ehuru jag tror att dess debitorer
och öfriga contraparter icke komma att vinna derpå;
men att göra någon ytterligare förändring anser jag olämpligt,
och anhåller derföre om bifall till sednare betänkandet.
Jag hade väl önskat att redactionen hade mot slutet
varit något klarare; men meningen torde icke gerna
kunna missförstås.
Stats-, Banco- och LagUtsk:ns mern. N:o 129 blef af
R. o. Ad. bifallet.
Ånyo föredrogs StatsUtsk:s den 12 sisth Dec. och den
20 dennes på hordet lagda utlåt. N:o 386, i anledn. af erhållen
återremiss å StatsUtsk:s utlåt. N:o 3io.
Frih. Cederström, Jacob: Denna instruetion för R.
St:s revisorer, som nu är föredragen för R. o. Ad., är i
min öfvertygelse bättre än den förra; men jag hemställer
till Ståndet, huruvida det kan vara skäl att nu företaga en
gransk
-
Den i-j Januari t. m.
granskning deraf oell besluta derom, enär det är troligt
alt II. St. vid nästa riksdag, ifall de hvilande grundlagsätidringsförslagen
i mer eller mindre mån I.lifva bifallna, finna
nödvändigheten fordra utarbetande af en ny instruetion,
och om det icke vore bättre att bibehålla den gamla med
iakttagande af den nödiga rättelsen, alt man utesluter hvad
som 0111 Hofcancellers-embetet finnes stadgadt oell i stället
insätter vederbör, departements-cbef. Jag hemställer huruvida
icke Ståndet skulle vilja instämma i denna åsigt.
StatsUtskts utlåt. Nto 386 blef af R. o. Ad. bifallet.
Föredrogs ånyo Bevilln.Ulskts den 19 sisth Dec. och
den 20 dennes på bordet lagda betänk. Nto 35, angide stämplade
pnppersafgiften.
Gr. Posse, Fredr. Salomon: Tnom TJtsk:s afdelning
tillhörde jag dem, hvilka biträdde Hr Hallings åsigt
angrde bibehållande af nU gällande charlae-sig.förordning.
Men denna åsigt blef icke den allmänna, och i följd deraf
företogs förändringen, hvarvid en mening gjort sig gällande,
sorn jag åtminstone för min del anser 111ig böra bestrida
och hvaremot jag anhåller att få göra några anmärkningar.
Bevilln.tllsk. bar yrkat afgifter för alla s. k. nådebevisningar.
Detta anser jag för en indirect inskränkning i det
K. prerogalivet att genom nådebevisningar utdela belöningar.
5 §:n utvisar, huruledes afgiften blifvit förhöjd för t.
ex. adelsbref från 70 till 100 r:dr, på grefvebref till 5oo
rull-; och vidare har afgiften för commendeurs- och riddarebref,
med ett ord för alla s. k. nådebevisningar, blifvit förhöjd.
För min del anser jag denna åsigt icke böra i så hög
grad göras gällande, som inom
Utsk. uti 10 §:n tillstyrkt att constitntorial eller resolution
uppå transport inom samma grad eller corps skall beläggas
med slumpladt papper till 6 rtdr i stället för 3 r.dr, sorn
afgiften nu utgör. Samma anda gor sig på detta sätt gällande
uti hela betänkandet. Slutligen ber jag att få instämma
tili Hr von Helands reservation rörtde det af honom
vid 5 §:n yrkade tillägg i afseende på chartering af
fullmakter för underbefälet vid K. Telegraf-corpsen. Jag
anser såsom ett misstag, alt delta tillägg icke blifvit i §:n
iakttaget.
Hr von Hartmansdorff, Äng.: Jag anhåller att få
instämma i de reservationer, sorn Hr Prytz och Hr Edenhjelm
afgifvit, men får särskildt tillägga i afseende på 5 §:n,
der Utsk. föreslagit en högre charlas-sig.afgift för adels-,
friherre- och grefvebref, att så länge Svenska representationen
är indelt uti Stånd, hvarutaf adeln utgör ett, är det
alldeles oriktigt att genom högre afgifter vilja förhindra delta
19 H. 53
418
D «n i-j J a 11 u o r i f. m.
Stånds ledamöter att bibehållas. Det är klart alt döden
utsläcker den ena siiigten efter den andra, och alt följaktligen
nya ätter böra tillkomma, hvilket ej genom ökade af
gifter
bör försvåras. Hvad sorn blifvit anmärkt mot de förhöjda
afgifterna för ordensbref, anser jag äfven ganska rik
tigt
och instämmer uti hvad sorn blifvit yltradt deremot.
Likaså biträder jag hvad Gr. Posse erinrat mot förhöjd
eharlas-sig. afgift för transporlresoluliorier. Jag vill icke
upptaga li. o. Ad:s lid med ett närmare genomgående af
detta betänk., emedan det redan lärer vara återremitteradt
af de tre öfriga Stånden och således kommer att omarbetas
eller åtminstone att blifva föremål för ytterligare granskning
i Utskottet. När det återkommer derifrån, får R. o. Ad.
tillfälle att närmare pröfva detsamma och jag att göra mina
anmärkn:r dervid. Den af Hr Edenhjelm gjorda anmärkningen
mot sättet att försälja slämpladt papper vid
tingsställen biträder jag.
Hr Rosenblad, Bernh.: Jemte det jag i allo biträder
livad Hr von Hartmansdorff nu yttrat, anhåller jag att
vid den blifvande återremissen få tillägga, alt då behofvet
icke fordrar en ökad inkomst genom chartse-sig nfgiflen,
är det så mycket olämpligare att förhöja chartao på grefve-,
friherre- och adelsdiplomer, som våra grundlagar erkänna
och stadga dessa värdigheter såsom belöningar för
förtjenster; hvadan en sådan beskattning skulle kunna gifva
anledn. att betrakta förtjensten såsom en luxartikel i vårt
land, hvilket jag dock hoppas icke skall blifva förhållandet.
Hr Lefren, Joli. Pehr: Äfven jag anhåller om återremiss
och stödjer denna min anhållan på samma grunder
som de värde ledamöter, hvilka talat för ålerremiss, redan
anfört; samt vill blott tillägga, alt jag finnér Utsk:s förfarande
högst ensidigt och felaktigt, i strid med de bevillningsgrundsatser,
som uti landet böra äga rum.
Hr von Rosen, Georg: Också jag förenar mig med
dem, som yttrat sig mot en förhöjd charlae-sig.afgift för
fullmakt på innehafvaode tjenster. Allmänna opinionen har
redan tydligt uttalat sig mot accorder. Vi skola akta oss
att gå till samma mål på en annan väg. Förhållandet blir
nemi. i så måtto sämre för tjenstemannen, då han köper
tjensten genom charta3-sig.afgiften, än då han erlägger summan
i accord, att han i sednare fallet någon gång kunde få
accordssumman tillbaka, då deremot den maculerade chartan
hvarken kan eller får säljas. Då Bevilln.Utsk. ökat
chartae-sig.afgiften, har Utsk. således blott ökat orättvisan.
Af denna anledn. anhåller jag om ålerremiss af betänkandet.
Hr von Hartmansdorff: Den af [Jr Rosenblad gjor
-
Den 27 Januari f. m.
4*9
da anmärkn:n erinrar mig örn en annan, sorn äfven torde
påkalla återremiss. Utsk. liar förhöjt chartan på ö'ppna
bref för dem, som uppnå den fordna värdigheten af Riksråd,
från 258 r:dr 16 sk. till 5oo r:dr. Sedan vi kommit
till det lyckliga statsskick, att Statsministrar, hvilka genom
deras embeten tillhöra Rikets herrar, icke fortfara med embelet
längre än fyra månader, så hafva R. St. försigtigtvis
befriat dem, likasom andra Statsrådsledamöter, från fullmaktslösen.
Mea Konungen äger att upphöja andra (örtjenta
män till den fordna Riksrådsvärdigheten. Skall denna
rättigheten Honom betagas genom en ökad beskattning, desto
nitra obillig, sorn hon ej utgår af ökad inkomst, utan
tvertom höjer de utgifter, som den lönlösa titeln- i alla fall
medförer? Jag instämmer fullkomligen i Gr. Gyldenstolpes
mening, att det är olämpligt beskatta dem, sorn inträda i
Statens tjenst, särdeles, numera då det knappa lönebeloppet
är förknippadt med ett desto ymnigare mått af smädelse.
Statens tjenster skola derigenom blifva mindre eftersökta än
hittills, och den tid komma, då Styrelsen får med så mycket
större löner betala tjenslemännens biträden. Under sådana
förhållanden är det icke skäl att belasta fullmakterna med
högre afgifter. Snarare borde man lemna dem för intet, på
sätt Gr. Gyldenstolpe yrkat.
Gr. Mörner, Joli. Au g.: Till de anmärkn:r, som
blifvit gjorda, får jag tillägga, att enligt Utskts förslag komma
geometriska cliartors beskrifningar alt beläggas med
stämpladt papper. Utsk. har nemi. tillstyrkt alt vid slutet
af den i första mom, af 4 §!l1 förekommande första afdelning
skulle tilläggas orden: ''äfvensom landtmätare;” i följd
hvaraf alla handlingar, hvarmed landtmätare hafva att
skaffa, och således äfven geometriska cliartors beskrifningar
skola med stämpladt papper beläggas, derigenom skiftesförrättningar
blifva ännu kostsammare än de äro; ehuru man i
allmänhet torde vara ense om att de lända till landets fördel
och att de således icke böra försvåras genom alt göras kostsammare
än 6om oundvikligen fordras. I öfrigt och hvad
angår Utsk:s förslag att domhafvandes rättighet att vid tingen
hålla allmogen stämpladt papper tillhanda måtte upphöra,
så hade jag önskat att någon jurist här velat yttra
sig derom. Grunden till Ulsk:s förslag i detta hänseende
har varit den, alt klagomål försports deröfver alt domare
icke sä fullständigt som vederbort charterat utgifna handlingar.
Enligt gällande chartce-sig.förordn. är det visserligen
endast i nödfall, eller då handlingar befunnos antingen
alldeles icke eller icke fullständigt charterade, som domaren
ägde att desamma chartebelägga; men genom bruket har
det kommit derhän, att nästan all chartering vid tingen sker
genom domaren. Emedlertid vore det väl, om vid ålerremissen
de, som äga närmare kännedom om förhållandet, vil
-
Den 27 Januari f. m.
le yttra sig derom, helst BorgnreSt. och jag tior äfven B011-  deSt. beslutat återremiss i detta fall, under yrkande af strängare
controller å handlingars chartering, i öfverensstämmelse
med Hr Prylz’s reservation,
Hr von Hartmansdorff: Jag har ingenting emot
den stränga controll å charlors begagnande vid offentliga
handlingars utfärdande, eller deras beläggande dermed. Men
jag befarar att den controll, som Bevilln.Ulsk, uppgifvit,
skulle måhända blifva till skada för allmogen sjelf, emedan
det är tvifvelaktigt, huruvida någon sådan ehai teförsäljare
skulle finna sin uträkning vid att slå upp bod vid ett tingsställe,
der försäljningen måhända icke blefve så betydlig att
hon motsvarade kostnaden. För öfrigt fruktar jag att sådane
försäljare icke hafva erforderlig kännedom om det chartebelopp,
hvarmed hvarjehanda handlingar skola beläggas.
Jag vill minnas att böter äro förenade med ofullständig chartering,
och att i sådant fall allmogen kunde komma att få
betala för mycket.
Hr Lagerheim, Lars Magnus: Instämmande i allmänhet
i de reservationer, som af Hrr Prytz och Edenhjelm
blifvit afgifna, äfvensom särskildt i frågan ang:de påläggande
af högre afgifter å sådana utmärkelser, som af Konungen
enligt grundlagen kunna utdelas, får jag blott tillägga
en önskan att få fästa TJtskjs uppmärksamhet på den omständigheten,
att möjligtvis i en framlid, om anspråken å
en allmän jemlikhet skulle göra sig gällande, R, St, på sådant
sätt skulle äga i sin makt att helt och hållet omintetgöra
ett af Konungens, i grundlagen stadgade, prerogaliver;
ty likaväl som man nu föreslagit dessa betydligen förhöjda
afgifter, kunde, med conseqvent utsträckning af samma princip,
R. St. framdeles bestämma 20 å 3o,ooo rtdr, och derigenom
ändamålet vinnas, att en af Konungens i grundlag
medgifna majestätsrättigheter blefve omöjliggjord.
Frih, von Schulzenheim, David: Då emot förevar.
betänk, åtskilliga anmärkmr blifvit gjorda, föreställer
jag mig, att med anledn. deraf R, o. Ad, torde bevilja en
återremiss of detsamma, Jag utber mig då alt äfven få göra
en anmärkn., nemi. vid 5 §:n : Här finnes upptagen en
afgift af 66 r:dr 3?. sk. å öppna bref för commendeurer
med Stora Korset af K. Svärds- och WasaOrdnarna : Jag
torde med föranledande häraf böra upplysa, att dylika diplomer
aldrig, enligt Ordens statuter, utfärdas. ’ Sådana
bref utfärdas endast för commendeurer af nämnda ordnar,
och då desse commendeurer upphöjas lill värdigheten att
vara commendeurer med Stora Korset, utfärdas derpå aldrig
nya diplomer , utan erlägges derför endast en afgift till
ordenscassan, Af sådan orsak skulle jag hemställa, att stadgandet
om en charta till 66 r:dr 3a sk. på diplomer, som
icke finnas, måtte ur förslaget utgå; och i .allmänhet hvad
D en aj Januari f. m.
släinpl. p ippersafgiflen å ordensbref angar, alt nian dervid
följde deli tariff, sorn i ordens-statutei na finnes upptagen,
och hvilken är -betydligt lägre än denna, Jag vill likväl
mindi e insistera på denna punkt, ehuru den ej saknar vigt,
än pä den förslå, nemi, alt afgifleu af 66 r;dr 32 sk. för
bi ef å värdigheter att vara cominendeur med Stora Korset
a( K. Svärds- eller WasaOrden mätte utgå. Jag anhåller,
att dessa anmärkntr mätte få åtfölja den återreroiss, hvarom
äfven j-ig vågar anhålla.
Frih, Doye, Ludv,: En värd ledamot har önskat, att
någon jurist ville yttra sig i frågan, och ehuru jag icke kan
fullgöra hans särskilda begäran att ingå i ett vidlyftigt anförande,
vill jag likväl åtlyda hans uppkallande och förklara,
att äfven jag anser den föreslagna förändringen af särskild
försäljning vid tingsställena af stämpladt papper vara ett
förslag, som icke låter verkställa sig. Äfven om jag antager
att personer skulle finnas, som vore hugade att der,
som en annan ledamot yttrat, slå upp butiker för charttesig,
försäljning och underkasta sig äfventyret af vinst och
förlust, så lager jag dock för gifvet, att många skola de
icke blifva; ty sjelfva de juridiska föreskrifterna om olikheten
i ehartse-sig.beräkningen i förhållande till det ämne,
sorn handlingen angår, såsom t, ex, bouppteckningar, skuldfordringar
m. na., allt sådant, säger jag, är olika efter ämnets
olika föi hållande. Del fordras hos försa 1 jningsmanncn
kännedom häraf, och för öfrigt kan man finna, då man betraktar
hurudan provisionen skall blifva på försäljningen, om
den icke orimligen förhöjes, att det icke lönar mödan att
fortsätta försöket, och hoppas jag således att Utsk, matte
förändra sitt förslag i denna del. Slutligen kan jag ej neka,
det ju Hr Lagerheim i principen har rätt, Tillägger
grundlagen Konungen prerogativet all utnämna värdigheter,
vare sig inom tjenstemannnclassen eller ordnarna, så skall
hela detta prerogativ framdeles tillintetgöras genom en så
hög beskattning att ingen vill emottaga utmärkelsen. Jag
förenar mig således icke allenast i den anmärkn., som Hr
Lagerheim gjort, utan äfven i hvad Hr von Hartmansdorff
framställt, och begär proposition lill återremiss å betänkandet.
Gr. Hamilton, Henning Ludv, Hugo: Det kan så
mycket mindre vara min mening att motsätta mig återremiss,
som äfven jag är en bland reservanterna mot detta
betänkande. Jag anhåller blott att få yttra några ord i anledn.
af de gjorda anmärkningarna, En talare har anmärkt
alt någon afgift lör commendeursbref å Svärds- och Wasa»
ordnarnes stora kors icke barde vara bestämd. En sådan afgift
finnes likväl i nu gällande chartre-sig.förorda, utsatt.
Dessa afgifter äro af Konungen sjelf bestämda, och Utsk. har
derigenom haft en anleda, alt äfven utsätla någon sådan, ehuru
Den 27 Januari f. ra.
jag icke gillat att den blifvit så hög sorn nu skett. Föröfrigt
försvarar jag icke denna förhöjning, inen anser mig böra uppgifva
anledningen dertill vara, alt afgiften af förra Ständer
bestämdes i enlighet med Utsk:s nu afgifna förslag, och att
åtskilige ledamöter inom Utsk. betviflat Konungens grundJagsenliga
rätt att deruti göra förändring. Jag hörer äfven
till detta antal, men då jag gillar åtgärden, anser jag mig
böra skilja huruvida förhöjningen varit laglig eller lämplig,
oell instämmer således med dem, som ansett alt nfgifterna
böra nedsättas tili hvad nu gällande författning innehåller.
1 afseende på den punkten, som rörer chartae-sig.försäljning
vid tingsställena, så har Utsk. framställt sitt förslag
härom i anleda, af åtskilliga derom väckta motioner, och
hvilka synas haft en gilltig grund i de mångå missbruk, som
vid chartas-sig,försäljning blifvit begångna. Det upplystes
inom Utsk. hafva inträffat, att domare emottngit handlingar
jemte chartae-sig.afgiften, men, i stället att med chartasig.
belägga dessa handlingar, behållit nämnda afgift för sig
sjelfva, som bevis hvarpå anförts, att hos en domare funnits
3oo st. ocharterade fastebref och andra handlingar samt
hos en annan öfver 70 st,, hvarför också åtskillige domare,
som varit angelägne om att icke misstänkas för en slik försnillning,
uppdragit åt någon af sitt cancelli eller någon annan
alt taga charteförsäljningen om händer, ehuru denna
försäljning enligt författningen tillhörer domarena sjelfva.
DA således det icke blott är uppenbart att betydliga missbruk
ägt rum, ulan äfven att de varit så stora att domare
ansett sig föranlåtne att i viss män eludera författningen, elniru
på lagligt sätt, då de varit försedde med charta-sig.
till försäljning, så tror jag alt Utsk, gjort rätt alt föreslå en
sådan åtgärd, som blifvit proponerad ; men jag instämmer
dock i hvad Hr Westlinger i sin reservation framställt och
yrkar således äfven ålerremiss.
Frih. Rehbinder, Fredr. Willi,: Det är till följd
af Gr. Mörners, August, yttrande, ang:de charlae-sig.-försaljliingsmäns
anställande vid tingsställen, som jag begärt ordet;
och mitt uppträdande har blifvit så mycket mera påkal»
ladt i anledn. af hvad Gr. Hamilton nyss anfört.
Jag tror att en försnillning, sådan som den ädle Grefven
omtalat, måtte inom domarecorpsen vara högst sällsynt,
och Utskts förslag om anställande af särskilda chartse-sig.-  försäljare vid tingsställena synes verkligen innefatta ett slags
misstroende emot domare i allmänhet. Om någon medlem
af domarecorpsen skulle förhålla sig så oriktigt, som man
sagt, och hvarpå Gr. Hamilton uppgifvit exempel, så är ett
sådant förfarande belagdt med högst svåra höter, och farhågan
alt blifva upptäckt samt den deraf följande skammen
hör vara en tillräcklig controll mot dylika missbruk, om ej
D c ii 37 Januari f. m.
4^3
rättskänslan i delta fall skulle göra tillfyllest. Dessutom tror
jag det icke gå an vid flera tingsställen att anställa särskilda
chartse-sig.-försäljningsman; ty om det skulle låta sig
göra vid några, läte det sig visserligen icke verkställa vid
alla. Jag anhåller att dessa mina anmärkningar måtte få
åtfölja den, som jag förmodar, blifvande åtcrremissen lill
TJtsk., under det att jag tillika förklarar, det jag, hvad betänk.
i öfrigt vidkommer, instämmer i hvad Hr Lagerheim
anfört.
Gr. Mörner, Carl Göran: Jag har egentligen begärt
ordet i nnledn. af Gr. Hamiltons yttrande, och ber alt
få fästa uppmärksamheten derpå, alt, äfven med antagande
af de controllör Utsk. föreslagit, är derföre icke den anmärkta
saken afhjelpt. Grefven har nämnt att underslef ägt
rum vid chartering af fastebref: jag får då upplysa, att fastebref
icke öro handlingar, som till häradsrätt ingifvas,
utan som derifrån utg ifvås. Hvad controllen angår, får
jag nämna, att om äfven vid tingsställena funnos personer, som
skulle tillhandahålla allmänheten stämpladt papper, för alt
bilägans de handlingar, som skola till rätten ingifvas; så följer
icke deraf, att detta utgör någon conlrol! på att de
handlingar, sorn af domaren till parter utgifvas, oell deribland
fastebref, äro med eharta-sig. försedda. Det åligger deri
som emottager dessa handlingar att tillse, det de behörigen
äro charlerade.
Frih. boye: Med förvåning har jag hört framställas ett
förhållande, som jag skulle, framstäldt i allmänhet af någon
mindre aktningsvärd ledamot än Gr. Hamilton, betvifla möjligheten
utaf. Det synes mig högst tvifvelaktigt, att någon,
som falt fasta skulle åtnöja sig med alt betala fastehrelvet
utan atl efterse om detsamma vöre charteradt eller icke,
och det synes mig i högsta måtto tvifvelaktigt att någon
domare skulle äfventyra det förskräckliga ansvaret af förlust,
jag hade så när sagt, af heder och ära, om han emottoge
betalning för chartan, men gåfve handlingen ocharterad.
Likväl och då en ledamot sagt, att sådant varit möjligt,
får jag icke sätta det i tvifvel; men det upplyser icke
särdeles frågan, ty om det varit en möjlighet, så måste felet
ligga i brist på correctiver. Nåväl! Har man föreslagit
säkra correctiver nu? Nej! Hvad vinner man då? Ingenting!
Måhända har den, som blef anförtrodd kramm eyrket att
särskildt försälja charta-sigillata, måhända har han mindre
att äfventyra i sin existimation än domaren, 0111 han skulle
handla så skamlöst som vi hört omtalas. Jag skulle tro,
att den moraliska garantien blefve sämre än förut, och påstår,
alt om sådana underslef kunna äga rum, ligger hela
felet i brist på correcliv.
Chartse-sig.inrättningen har en ombudsman, hans tillvaro
mätte hafva för ändamål att utgöra en controll öfver
Den 27 Januari f. m.
tillämpningen af chartas-sig.förordningen, och om han gör
sig ilen möllan alt fara omkring och jemföra chartan med
faslebrefven, så skola alla underslef snart upptäckas.
Gr. Hamilton; Då tvänne ledamöter fästat sig vid
ordet ”fastebref,’’ får jag erinra att jag vid Uttalandet af
detta ord tilläde; ”eller andra handlingar.” Jag tilläde dessa
ord, emedan jag alltför val kände det förhållande med
fastebref, hvarom Gr. Mörner och Frih. Boye talal, och att
således egentliga underslef ägt rum med de andra af mig
icke specificerade handlingar. Man har ansett den af Lftsk.
föreslagna ålgård såsom kränkande för domarecorpsen: jag
får saga, att jag bi t rädt CJtsk:s förslag af aktning för denna
corps, med hvars befattning jag icke anser en krämarehandtering
förenlig; och då flere af Utskis ledamöter, särdeles af
BondeSt., fällt yttranden örn domarena i sina hemorter,
som gifvit anleda, att tro det hvarje förhållande i och för
deras tjenst, som möjligtvis kunde kasta skugga på dem, vore
nödvändigt att undanrödja; så har jag med min röst bifallit
det förslag, hvarigenom allt underslef å domrarnes sida
blefve omöjligt och således icke heller ens misstanken derför
blefve^ möjlig. Måhända blir chartae-sig.försäljning icke
lätt att åstadkomma, det känner jag icke, ty jag harie*
ke varit på tingsställena och känner ej förhållandet i landsorten;
likväl får jag fästa uppmärksamheten på innehållet
af 17 §‘.n 4 morn., hvarvid af Lftsk, är föreslaget att tillägga,
del hvarje försäljningsman bör under pågående ling
stämpladt papper allmänheten tillhandahålla. Man har sagt,
att det kunde hända att desse personer ej voro hemmastadde
i chartae-sig.författningen, och att allmogen af dem
kunde på något sätt blifva bedragen : men då domaren jemväl
är vid tingsstället tillstädes och således kan lemna upplysningar
ang:de det rätta chartebeloppet och den som köpt
för stor charta kan återgå till försäljningsmannen för att
göra utbyte, ser jag ej någon särdeles fara i detta afseende
vara å färde.
Hr Gripenstedt, J oh. Au g.; Då jag hört tvänne
värda talare, om icke uppenbart betvifla, dock draga i betänkande
om de skulle sätta tro till Gr. Hamiltons uppgift
angtde betydliga underslef, som ägt rum i afseende å
handlingars beläggande med stämpladt papper, anser jag mig
böra bekräfta denna uppgift; ty vid ett domareombyle i den
ort jag närmast känner, upptäcktes en särdeles stor mängd
dylika underslef. Denna upplysning har jag velat lemna,
så att de herrar, som icke ansett sig kunna med full tillförsigt
lita på den förra uppgiften, äfven måtte fästa något
afseende å denna.
Hr Prytz, Lars Adolph; Då jag händelsevis var
frånvarande i början af discussionen och följaktligen icke
kan
Den 17 Januari.
4^5
kan känna de anmärkntr, som blifvit gjorda emot Utsk;s
betänk, och hvilka kunna komma alt föranleda återremiss,
men har anledning förmoda att, efter blifvande återremiss,
vid behandling inom Utsk , inga andra punkter blifva upptagna
till ny granskning, lin de, mot hvilka bestämda an*
märkn:r blifvit gjorda; så får jag, för att älven hålla tillfället
för mig öppet alt de §§, i afseende på hvilka jag reserverat
mig emot Ulsk:s beslut, måtte ånyo komma under pröfning,
åberopa min emot Utskts betänk, afgifna reservation.
Hvad det sårande beträffar, som ålskillige talare funnit i de
anmärkntr, som föranledt förändring nf 11 §:n 3 1110m., så
får jag förklara, att något sårande för domarecorpsen icke
bör finnas deruti, åtminstone icke i Utsk;s åtgärd, livad den
saken angår. Bestämda motioner, sorn igenfinnas pag. 10,
hafva blifvit gjorda, och dessutom åberopar jag i detta hänseende
StalsTJlskts utlåt. N:o 76 och det uppdrag, sorn Bevilln.
Ulsk. der fått sig lemnadt, i anledn. af R. Sits revisorers
yttrande. Det är således icke någon misstanke emot
domaremakten, som legat till grund för åtgärden; snarare
en omtanke alt befria henne ifrån misstankar, upplyfta hennes
anseende och undanrödja allt sorn kunde lända lill hennes
mehn. Så har också en domare, Hr Westlinger, sett saken,
hvilket kan inhemtas af hans betänk, vidfogade reservation,
och der jag äfven finner det correetiv mot framtida
missbruk, som Frih. Boye sagt sig sakna, och hvaruti jag
med Frih:n instämmer, i Utskts förslag. Jag anhåller li
kaledes
om propos. lill återremiss å betänkandet,
Frih. Rehbinder: Jag anser mig skyldig tillkännagifva,
att jag hört Gr. Hamilton vid ordet fastebref äfven säga;
”eller andra handlingar;” och hade jag ej hört äfven
dessa ord, skulle jag icke underlåtit att fästa mig vid
blotta ordet fastebref, ty det är omöjligt att kunna taga
betalning för charta å fastebref utan att också ditsälla denna
charta. Alla handlingar, som utlemnas från domstol till paller,
måste vara charterade och lösen jemte charlans belopp
åtecknas desamma; Utsk. lärer sålunda ufsett sådana handlingar,
som skola förvaras i en rätts nrohiv, och hvilka lidra
vara charterade. Jag kan ej tro alt domarecorpsen i
Sverige är så dålig, att den skulle begagna sig nf något sådant,
som alt behålla medel, hvarför charlot' boide köpas,
för att biläggas handlingar, hvilka skola hos rätten förvaras
och böra finnas charterade. Det är räll olyckligt att
ett sådant förhållande ägt rum, sorn Hr Gripenstedt omtalat
hafva inträffat i hans hemort; men jag supponerar, att
den felaktige domaren också blef straffad derför tillbörligen.
Jag förnyar min begäran 0111 åleriemjss, under anhållan att
mina anmärkntr mätte till Utsk. åtfölja.
Frih. Gederström, Jacob: Man har anfört sorn sk^
hvarföre domare skulle skiljas ifrån eliat Isc-sig.-forsäll19
H. 54
426
Den 27 Januari.
ningen, att det vore en klämarebefatlning att försälja cliartor.
Det är likväl icke i den egenskapen sorn domare fått
tillstånd alt reqvirera eli ar t or till redovisning, utan för egen
beqvämlighet oell lill allmänhetens betjenande. Det ligger i
denna anstalt någonting ganska nyttigt så väl för alltnäuheten
som domarne sjelfve, ty derigenom slipper man å ömse
sidor att skicka ikring, för att skaffa sig chartor af vissa
försäljningsman, de der icke alltid ärö till finnandes vid hvarje
tingstad; ty sådane försäljningsman skola vara bofaste män,
som kunna ställa borgen för sig eller också skall den controll,
som tillhör Konungens Bef:h;de att hålla öfver charleförsäljningen
och medlens insättande för Kronans räkning,
blifva betydligen försvårad. Försäljningsman af chaftasig.
få således icke vara ambulatoriske personer, sorn enä
halfva året kunna vara bär och andra halfva der, utan de
måste vara bofaste män, och ingen är således lämpligare att
hafva denna försäljning örn hand än domaren sjelf; hans
medhjelpare vid tingen kunna icke antagas dertill, emedan
de icke vanligtvis äro bofaste.
I afseende å hvad som blifvit yttradt ang:de försml!-*
ningen af stämpladt papper, så vill jag icke derom något
yttra; sådant är nemi. icke något Slärtdernes öfverläggningsämne
enligt go §:n Reg.Ftn. Det är advocaffiscals-embetet
i Hofrätten och fiscalerne i landsorterna, som det *1 ligger
vaka öfver att intet underslef med stämpladt papper i ett
eller annat afseende må äga rum. I öfrigt instämmer jag
med Hr Lagerheim i olämpligheten att förhöja afgifterna
för titlar och ordnar.
Gr. Hamilton: Då jag förra gången hade ordet, fä-»
stade jag mig icke synnerligen vid det tvifvel, som förekom
emot min uppgift om begångna underslef vid försäljningen
af charta-sig., emedan jag ansett mig berättigad alt blifva
trodd, då jag aldrig, mig veterligen åtminstone, yttrat något,
som icke varit i enlighet med förhållandet; men då ert
ledamot fästat uppmärksamheten på detta tvifvel, så anhåller
jag att få nämna några ord om förhållandet, nemi. att
jag bestämdt känner alt sådana Underslef hafva ägt rum både
i Bohus län samt på Gottland, om sannfärdigheten hvaraf,
i händelse någon skulle derpå tvifla, Hrr landshöfdingaf
i förenämnda län, såsom nu närvarande, torde kunna lemna
vitnesbörd.
Då jag nämnde ordet krämare, var det icke i afsigt att
såra domare-embetel, ty jag anser visserligen icke något
skamligt uti att vara krämare; men krämare är den, som
med vinst försäljer något, och ingen lärer väl neka det ju
domaren på försäljningen af stämpladt papper har sin behållning.
Hr Edenhjelm, Gillis: Ehuru jag känner att missbruk
ägt rum med chartae-sig.försäljning, tror jag dock att
D c ii 27 Januari.
427
de-,sa missbruk iiro vida mindre skadliga för allmänheten
än 0111 chartor hädanefter skola komma att vid tingsställena
försäljas af personer, som möjligen icke skulle kunna
upplysa de köpande om huru stor charta han behöfde med
hänseende till den handling han ville lill domstolen ingifva.
Dessutom får jag upplysa huru det tillgår med tillsättande
af chartae-sig.försäljningsman, alt nemi. vid alla Taxeringscomiteer
frågan härom förekommer, sorn hänskjutes till
Pröfnings-comlte'en, då försäljningen erbjudes den person,
som är så qvalificerad att han kan antagas och sälta borgen
för sig. Är han ej så qvalificerad, så får han ej förtroendet
, emedan ansvaret för uppbördens ordentliga ingående
till Kronan åligger landshöfdingen. Jag hemställer således,
om det är möjligt för en landshöfding att kunna säga
bestämdt, att vid det eller det tingsstället finnes den eller
den person, som kan försälja stämpladt papper. Detta
är omöjligt, och yrkar jag att författningen må blifva hädanefter
som den hittills varit, åberopande för öfrigt min
i ämnet afgifna reservation.
Gr. Frölich, David: Jag uppstår endast för alt intyga,
alt till min kännedom kommit missbruk i afseende på
cliarteförsäljning af domare, nemi. på det sätt, att då chartor
på fastebref äro höga, så har i ett fall, som jag skulle
kunna uppgifva, inträffat, jag säger i ett fall, att ingen charta
blifvit vid fastan bilagd, hvaremot domaren erhöll en
stor gralification för fastebrefvet. Detta har passerat i
Wermland.
BeviIln,Utsk;s betänk. N;o 35 återremitterades.
Företogs till pröfning Allm. Besvärs- och Ekon.Ulskts
den 19 sisth Dec. och den 20 dennes på bordet lagda utlåt.
N;o 127, i anledn. af anmärkntr vid Utsk:s betänk. N:o 81
0111 bro- och quai-afgifter för målbara våta varor, som till
Stockholm sjöledes inkomma.
Hr von Hartmansdorff, A u g., begärde att erhålla
upplysning, huru detta mål blifvit hos de öfriga RiksSltn
afgjordt.
lindert. Ridd.Secret. tillkännagaf, att Ailm. Besvärsocli
Ekon.Utsk:s utlåt, N;o 127 blifvit lagdt till handlingarna
af BondeSt., som vidblifyit sitt genom bifall till betänk.
N:o 81 fattade beslut; Preste- och BorgareSt.m hade såsom
deras beslut antagit den vid utlåt. N:o 127 fogade reservation.
Hr von Hartmansdorff: Jag förmodade att förhållandet
var sådant som Hr Ridd.Secretrn uppgifvit, och anhåller
jag att få uppläsa den reservation, som finnes bilagd
Utsk:s utlåt., hvilken jag för min del ville tillstyrka R. o.
Ad. att bifalla. Den är af Hrr Friherrarne Hamilton, von
4 aS
Den »7 Januari.
Kraemer och Leijonhufvud, Hrr Aminoff, Tornerhjelm, von
Rosen och von Stahl, Hrr Biskopen Butsch, Professoren
Retzius, Proslarne Gumaelius, Bergqvist, Laliin och Sylwan
samt Hrr Åbom, Gustafsson, Wijk, Pousette, Engström och
Wallander, hvilka alla antagit och såsom sin särskilda mening
åberopat et t af Utsk:s afdelning afgifvet förslag till
betänkande, så lydande:
’’Utsk. har, genom sitt förut afgifna betänk., ingalunda
anlydt den åsigten, alt Stockholms siad holde betagas all
ersättning för nötningen af broar, quaier och hamnskoningar,
<lu tunga kärl och faslager derå uppläggas, utan är det af
Utsk. framställda förslaget hufvudsakligen grundadt på det
förhållande, som Utsk. funnit vara ådagalagdt genom det
åberopade utlåt, af särskilda comiterade, nemi. att den ifrågavar.
afgiften icke utgår ensamt till bro- och quai-byggnaders
underhåll, ulan äfven till andra ändamål af den beskaffenhet,
att trafikerande, som icke tillhöra Stockholms
stad, icke borde med afgift dertill belastas. — Emedlertid,
då förhållandet emellan inkomster och utgifter i och
för bro- och quai-byggnaderna icke för närvar, kan med
någon säkerhet utrönas, enligt hvad Utsk. jemväl i det förut
afgifna betänk, förklarat, synes den genom anmärkningarna
föreslagna särskilda undersökningen derom vara så
mycket mera lämplig, som derigenom kommer att visa sig
i hvad mån afgifterne böra fortfarande utgå, utan alt oskäligen
betunga trafiken, hvarföre, med frånträdande af Utsk:s
förra yttrande, föreslås en und. anhållan hos K. M., att de
genom K. brefvet den i3 Februari i838 påbjudna afgifter
för varor, som sjöledes införas till Stockholm , måga, efter
behörig af K. M. i nåder föranstaltad undersökning, lämpas
och bestämmas till det belopp, som svarar emot verkliga
behofvet för broars och quaiers nybyggnad och underhållande,
samt att alla de inkomster, som staden förut äger till
betäckande nf kostnaderna för sagde ändamål, måga afdragas
vid beräkningen af den afgift af våta varor, som staden
tillägges.
Härförutan, och på det bro- och quai-afgifterne hädanefter
icke måga användas annorlunda, än för deras rätta ändamål,
föreslås att R. H. St. hos K. M. i underd. begära, det
vederbör, anbefallas att föra särskild räkning öfver inkomster
och utgifter för bro- och quai-byggnader vid Stockholm.”
Jag anhåller, att Hr Frih. o. Landtm, ville framställa
propos. lill bifall å denna reservation.
Frih. Cederström, Jacob: Jag instämmer med Hr
von Hartmansdorff och begär propos. till afslag å Utskjs
betänk, samt bifall till reservationen.
Frih. Cederström, Anders: För min del kan jag
ej instämma i de siste värde talarpes åsigter. Redan förra
gången detta ämne förevar, eiler då betänk. N:o 81 före
-
Den 27 Januari.
429
drogs, gaf' jag mina tankar tillkänna, oell tror att dessa afgifter,
sorn liiir nämnas, tillkommit på ett sätt, som strider
emot 60 §:n Reg.F:n, enär, efter min förmening, för samma
afgift ers åläggande fordrats äfven R. Sirs medverkan; men
0111 också dessa afgifter vore i grundlagsenlig väg tillkomna
oell Stockholms stad berättigad alt dem uppbära af de trafikerande,
så äro dock oftanämnda afgifter i alla fall i sältet
orättvisa, ty då de äro tillkomna för underhållandet af
stadens hamnar och broar, så skulle man också förmoda
att de dertill skulle användas. Dock är icke förhållandet
så, utan de influtna medlen, efter hvad upplyst blifvit, håbyn
gått till aflöning åt stadens tjenstemän. Att en mängd
personer, sorn alldeles icke begagna stadens broar och hamnar,
utan dels passera slussen, dess lägga till vid egna här
ägande bryggor, dock skola deiför erlägga skatt till staden,
måste jag finna orimligt, och kan derföre ej annat än tillstyrka
bifall till Utsk:s betänk. Ilar är visserligen föreslaget,
i reservationen nemi., att hos Konungen begära undersökning
om förhållandet; men det är icke sagdt att de trafikerande
vinna något derpå, ty man kan ej så noga på förhand
veta hvad beslut Konungen kan fatta, och för resten
är icke föreslaget, att de personer, som dessa afgifter böra drabba,
fortfarande skola draga denna beskattning, utan endast att
man skall tillse huruvida dessa afgifter endast användas till
broars och quaiers underhållande eller till andra ändamål.
O111 nu lin afgiflerna endast skulle gå till fnrenämnda ändamål,
så bör väl i alla fall ingen annan vidkännas betalningsskyldighet,
än den som begagnar sig af stadens quaier och
hamnar. — Jag yrkar således bifall till betänkandet.
Hr Lagerheim, Lars Magnus: Då Utsk. sjelft i
premissen af betänk, gillat alt de trafikerande böra bidraga
till sådana kostnaders bestridande, som till deras egen
beqvämlighet lända, synes det mig förunderligt att Utsk.
icke antagit den reservation, som finnes bifogad betänk.,
hvarigenom det afsedda ändamålet säkrast vunnits; och tillstyrker
jag således den redan föreslagna propos. på bifall
till reservationen både såsom en billig medelväg, och derföre
att det af Utsk. sjelft antydda ändamål derigenom rättvisligen
må kunna ernås.
Hr Rosenblad, Bernh.: Med lika mycket nöje sorn
förundran finner jag de herrar, hvilka, då frågan förra gången
förevar, godkände den behandling, sorn denna fråga fått
inom Stockholms magistrat, och bär ifrågnvar. afgifter, nu
instämma i en reservation, som är ganska olika med hvad
detta godkännande innehöll. Denna reservation är byggd
på den riktiga och sanna grundsatsen, att afgifterna för begagnandet
af Stockholms broar och quaier skola till dessas
underhåll användas, men till ingenting annat. Hela denna
reservation är så grundad på rättvisa och billighet, alt jag
Den aj Januari.
icke kan linna huru de, som förut varit missbelåtne med
algai den, såvida de icke vilja yrka en motsatt obillighet,
nemi. den att utan ersättning få begagna Stockholms broar
och qnaier, samt ålägga staden detta underhållande ulan
all ersättning, såvida säger jag, som de icke yrka denna orimlighel,
vet jag i sanning icke luiru de kunna vara missnöjde
med hvad reservationen innehåller, hvarföre jag instämmer
i Hr von UartmansdorlFs anhållan om prnpos. till
bifall å förutnämnda reservation.
Frill. Sprengtporten, Jac. Wilh.J Ehuru jag visserligen
för min del icke kan undgå att finna att det förslag,
sorn innefattas i reservationen, i många delar innebär
en mindre bekant-kap med regiel ingen af Stockholms stads
financer, då man vill atl hvarje särskild inkomst, som staden
uppbär, skall användas till det föremål, hvarför afgiften
befiimes upptagen, hvaremot, enligt stadens privilegier och
i öfverensstämmelse med dess financiella förhållanden i allmänhet,
det hittills blifvit beräknad! att betrakta stadens inkomster
sorn gemensamma för gemensamma utgifter; får jag likväl erkänna
att den framställning, som i reservationen finnes, att till
Konungen ingå med begäran om undersökning, i hvad mån
de afgifler, som de trafikerande erlägga under namn af
qtiai- och bro-penningar, öfverstiga de utgifter, som staden
för dessa quaiers och broars underhållande får vidkännas,
och huruvida, i följd deraf, någon nedsättning i dessa afgifters
erläggande kunde äga rum, innebär så litet äfventyr
för staden, att jag icke hyser någon betänklighet vid att äfven
tillstyrka reservationen, ehuru jag är öfvertygad om,
att det skall visa sig i verkställigheten nära nog omöjligt
att åtminstone utan en total förändring i Stockholms stads
1 edovisningsväsende och utan ett djupt ingripande i dess
styrelse och rättigheter kunna conseqvent genomföra dgu
princip, hvarpå reservationen grundar sig.
Hvad den omständigheten angar alt afgifterna icke skulle
hafva tillkommit i laglig ordning, får jag fästa uppmärksamheten
derpå, alt hittills hafva Ständerne erkänt riktigheten utaf,
att, då städer önskat förändring i deras communala afgifter, anmälan
derom ngt rum hos Konungen, och denna åtgärd har
nian ansett vara grundad på 3 §’u ansvarighetslagen, hvaruti
Konungen Eillert äunes rättigheten att för dylika utgifter
bestämma så väl beloppet af städernes tolag som andra
deras likartade inkomster. Intilldess att en annan lagstiftning
trädt i stället för denna, troi- jag ej att detta förhållande
kan undvikas. Afgiflen är för öfrigt ganska billig
fijl sin grund, oell enär en brist förefanns i stadens cassa,
gom hotat nied en obegränsad skuldsättning, kunde svårligen
någon rqindre tryckande afgift åläggas, än den som blifvit
lagd på våta varor, hvaraf consumtionen, ty värr! är
alltför stor- Det är ett fullkomligen oriktigt raisonnement,
Den 27 Januari.
som Utsk. v i tili å I! i t, oansedt de fullständiga upplysningar oell
vägledningar för omdömet, som Utsk. lia fl i coiniterades belänk.
, att denna afgift endast tillkommit för att dermed öka
embetsmännens vid stadens verk löner. Den ytterligare lön
el i I lök 11 i n g, Som tillkom vid regleringen af Stockholms stads
stat, uppgick icke till mer än omkring 10.000 r:dr. Det nr
visserligen sanni, att skilnaden mellan 1816 års stat och den
af i838 visar en större förhöjning $ men förhållandet är, att
dessa löner lid elter annan voro af Konungen beviljade på
grund af särskildt derom gjorda framställningar. Denna lönereglering
har i öfrigt ägt rum i fullkomlig öfverensstämmelse
med den princip, som alltid blifvit iakttagen, nemi. att ställa
stadens embetsman i samma förhållande i afseende på
lönevillkor med deras vederlikar i Kronans tjenst. Sålunda
har en borgmästare erhållit 1,600 ridr i stället för i,5oö,
derföre alt borgmästare ansetts lika med hofrättsråd; en
rådman 1,200 ridr, lika med assessorer i Hofi ät terna 0. s.
v. Dessa jemte de mindre lönetillökningar, sorn blifvit tillagda,
stadstjeuarne ellef ifrån ij5 r:dr till 12,5, emedan de omöjligt
kunde lefva på det förstnämnda beloppet, synas bevisa,
att detta förslag hvilar pä så billiga och liberala grunder,
alt någon anmärka, ifrån denna synpunkt icke bör linnas.
Jag anhåller äfven om propos. till bifall å reservationen.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.! Ehuru utan hopp om
framgång för min mening, har jag likväl ansett mig skyldig
alt i prot- nedlägga densamma. Jag lemnar 1111 derhän
att tvista 0111, huruvida den ifrågavar. aceisafgiftens tillkomst
Varit laglig eller icke, ehuru jag för ulin del är öfvertygad
om olagligheten deraf; men sedan Consl.Utsk. ogillat den i
detta hänseende framställda anmärkn. emot Konungens rådgifvare,
så lärer den frågan icke vidare kunna blifva föremål
för Ständernes pröfning. Hvad sjelfva saken angår,
Ogillar jag den i sin princip; jag ogillar alt man, i stället
för att till fyllande af stadens behof Öka algiflerna för dea
större trafiken, pålagt sådana för den mindre, lill melin för
den stora massan consumenter oell till förlust för de mindre
producenter kring bufvildsladen, sorn bit infora sina
varor. För min del tror jag, att det vore vida mindre
betungande att kunna inbringa denna summa och, 0111 jag
rätt minnes, omkring a5,000 r:dr årligen genom ökande af tolagen
på utländska colonial-varor, än att affordra accis för t.
ex. hvarje tjog ägg eller hvar tunna potates, sorn till staden
sjöledes införes, och att för erläggandet af dessa runslycks4
och sk i llings-afgifter kanske i flera timmar för I iq viden
Uppehålla en hop små båtar vid tullarna. Af dessa skäl
tillstyrker jag bifall till Utskts betänk.; men sorn jag ej hoppas,
alt denna mening bär skall blifva ilen rådande, får
jag åtminstone fasta Uppmärksamheten vid det missförhål
-
43i
Dea i-j Januari.
lande, som Ager ruin, alt icke blott de personer, som lägga
till vid stadens hamnar, utan äfven de, som endast passera
sjötullarna, skola betala afgiflernn, titan afseende på att de
lossa sina varor vid egen brygga. Äfven tillstyrker j.tg alt
så viii potates, sorn grönsaker, ägg oell dvlika varor förden
dagliga nödvändighets-consumtionen kunde från nfgifter
undantagas. Hvad angår afgiften å våta mill hara varor, så
är den visserligen mera billig; men som sagdt är, hela anstalten
är obehörig och dessutom olagligt tillkommen, och
det rälta vore derföre utan tvifvel att bifalla Ulsk:s betänkande.
Hr von Hartmansdorff: Jag befarar att den siste
värde talaren i sin ifver förgätit alt läsa öfverskriflen på
betänk., der det blott heter måIbara våla varor. Till sådana
varor hörer förmodligen hvarken ägg eller potates eller
grönsaker, åtminstone icke de 2:ne sistnämnda, hvadan
jag skulle tro alt hans anmärkntr i della hänseende kunna
och böra förfalla. För öfrigt får jag erinra R. o. Ad., att
i reservationen står: ”Emedlertid då förhållandet emellan inkomster
och utgifter , i och för bro- och quni-byggnader*
na, icke för närvar, kan med någon säkerhet utrönas, enligt
livad Utsk. jemväl i det förut afgifna betänk, förklarat”
&c. Af dessa ordalag inhemlas, att man icke bestämdt
vet huruvida dessa afgifler öfver- eller understiga utgifterna,
och att således öfverläggningen derom är utan allt
ändamål. Jag får således förnya min anhållan om propos.
till bifall på reservationen.
Hr von Rosen, Georg: Hr von Hartmansdorff har
förekommit mig med den underrättelse, att betänk, endast
angår afgiften för våta varor. Någon motion i sammanhang
dermed, angtde torra varor, har icke afgifvits, och Utsk. har
således varit nödsakadt att bringa svaret till öfverensstämmelse
med den väckta motionen. Reservanterne i Utsk.,
hvaribland jag är en, hafva utgått från den grundsats, att
de stora kostnader, som hittills drabbat Stockholms stad
och säkerligen komma att fortfara genom nya quaiers anläggande
och de gamlas underhållande, rättast och rättvisast
borde bestridas af dem, som till staden inkomma med sina
varor och begagna dessa inrättningar. Isynnerhet bör uppmärksamheten
fästas på den skada, som dessa våta varor,
införda i stora kärl, åstadkomma, när de skola upprullas på
quaiei na och blifva liggande vid broarna. Dessutom hafva
producenter eller säljare af varor en stor fördel i Stockholm
framför i alla andra städer inom landet, att nemi., för
kortare tid åtminstone, slippa att magazinera sådana varor
och derför betala hyra. Vi se ju på skeppsbron iooo:tals
brännvinskärl, liggande derstädes under afvaktan på frakt.
Jag vet ej hvad nytta Stockholm kan hafva af denna slags
han
-
D e ii 27 Januari.
433
handel; här kunna ej alla dessa varor consumeras, ulan de
uppläggas bara här lill dess någon köpman från Gefle eller
Piteå eller hvilken siad som helst afhemlar dem med sitt
fartyg. Jag tror att det hade varit obilligt att lägga höga
afgifter på andra varor, då dessa hafva nyssnämnda stora
förmån. Detta har varit en af bevekelsegrunderna lill reservanternes
önskan. Deremot tror jag, alt hvad reservanterne
önskat kan vara billigt, alt nemi. dessa afgifter icke
blifva större än som behöfves för underhåll och nybyggnad
af erforderliga quaier, ty det är icke så utan all misstanke,
i anleda, af de räkenskaper sorn blifvit Utsk. förelagda, det
ju någon gång afgifterna stigit till det belopp, att Stockholms
stad kunnat använda öfverskotten till andra ändamål. Här
synas reservanterne hafva gått en medelväg, som är billig,
och om räkenskaperne ställas på ordentlig fot, så kan undersökning
om det verkliga behofvet ske och controll åstadkommas.
Detta hafva reservanterne åsyftat , hvarför jag
också instämmer med Hr von Hartmansdorff i begäran om
propos. till bifall ä reservationen.
Frih. Sprengtporten: Med anledn. af Hr Dalmans
nnmärkn., då han ansett det vara principvidrigt att bereda
Stockholms stad en inkomst genom accis på brännvin i stället
för alt öka tolagen, får jag upplysa om skälen hvarföre
sådant icke ägt rum. Det första skälet är att tolagen redan
uppgår till ett ganska högt belopp, nemi. 1 proc. i tull
på utgående varor samt 2-J proc. på inkommande, hvilket
gjort det betänkligt att öka tolagen, synnerligen sorn den är
en afgift, som hela landet får vidkännas, och således icke
blott consumenten i Stockholm; då deremot den afgift,
som lägges på våta varor och endast träffar consumenten
i hufvudstaden, också rättvisare kan användas till stadens
förmån. Jag utber mig för öfrigt, efter jag har ordet,
alt få rätta ett missförstånd, som jag ofta hört reproduceras,
att i comiterades förslag någon framställning skulle
vara gjord om afgifts erläggande på den potates, som inkommer
till staden. Så är likväl icke förhållandet; den afgift,
som uppbäres för inkommande rotfrukter, är gammal,
och någon förhöjning deruti har icke ägt rum, så vidt jag
vet; men det kan hända, att, till följd af den nya regleringen
med Stockholms stads inkomster, mera noggrannhet
sedermera blifvit iakttagen vid uppbörden än förut.
Hr Dalman: Jag bekänner att Hr von Hartmansdorff
i så måtto har rätt i sin anmärka., att jag verkligen trodde
att fråga var om afskaffande af alla de acciser och afgifter,
som för det närvar, erläggas af de trafikerande. Jag
föreställde mig icke möjligheten deraf, att de mest obilliga
af dessa afgifter, eller de, sorn äro ålagda vissa nödvändighetsvnror
för den dagliga consumtionen, såsom grön
19
H. 55
434
Den 27 Januari.
saker och potates, att dessa, säger jag, skulle qvarstå under det
att mine värde motståndare sjelfve föreslå en undersökning med
häusigt att borttaga eller minska afgiften. Jag kan dock ej annat
än erinra mig, att motion blifvit väckt äfven i förra frågan;
men om ej så sk lille vara förhållandet, förbehåller jag mig
att i nästa plenum få väcka motion om afskalFande af all
accis äfven å torra varor.
Hr Munckaf Rosenschöld: Jag anhåller om bifall
till Utskts förslag, hufvudsakligen af det skäl, hvilket jag
hörde af Hr Cederschjöld, P. G., anföras första gången denna
fråga förevar, nemi. att förhållandet med Stockholms
stads inkomster af dessa bro- och quai-afgifter vore, att af
hvarje skilling -ålginge de elfva runstyckena till aflöning af de
tjenstemän, hvilka skulle upptaga och uppskrifva dessa afgifter.
H. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm, Gustaf: Förra gången
frågan förevar, röstade jag för dessa afgifters bibehållande;
och öfverflödigt vore alt nu upprepa mina skäl. Må
jag blott förnya uttrycket af min förvåning öfver vår besynnerliga
sympathi för tolag och lika sällsamma antipathi
mot accis. Tolagen är den orättvisaste af all beskattning;
dermed beskattas Rikets alla consumenter till förmån för
städernes innevånare. Mig är icke obekant, att tolagen är
städerna i vissa afseenden nödvändig; men detta härrör åter
af en annan anomali, den nemi., alt hos oss blifvit dryg
stadsutgift sådant som till sin natur och i alla andra land
är statsutgift. Accisen deremot är en afgift på stad, som
af hvarje consument erlägges till stadens fördel. Att accissystemet
liksom öfrig consumtionsbeskattning måste i Sverige
sakna en önsklig utsträckning, är oss alla, jemte orsakerna,
bekant, således också oundvikligheten af den anomali,
att varor, som inkomma till Stockholm sjövägen, utgöra en
afgift, som likartade men landvågen införda varor undgå.
Vi måste finna oss i dessa likasom i så många andra beklagliga
corollarier af de vårt land egna ekonomiska förhållanden.
Men må vi gå rätta statsekonomiska vägen i
den mån vi det förmå, och dertill hörer sannerligen den
ifrågavarande beskattningen, för hvilkens fortfarande^ jag
röstar.
Hr Möllerhjelm, Axel: Denna afgifts^bibehållande
är af största vigt för Stockholms stad. Genom en utredning,
som jag nyligen fått, är constateradt, att under loppet
af åren fr. o. m. 183 r t. o. m. 1840 har broars och quniers
underhåll kostat staden per anno 12,800 r:dr, hvarjemte
staden årligen tillsläppt 16,666 r:dr 32 sk. till fortsättande
af quaibyggnader, således en sammanräknad summa af melan
29,000 r:dr. Intill 1838, då Konungen beviljade denna
afgifts läggande på hit inkommande våta varor, utgingo vis
-
Den 27 Januari.
435
serligen kostnaderna för bedrifvandet af förenämnda arbeten
af staden, men följden var också att staden årligen skuldsatte
sig. Denna afgift var således af behofvet bögt påkallad,
och en skatt af 4 sk- pr kanna, eller för ett fat af 60
kannor, 24 sk. h:co, måtte vara en af de billigaste i verlden,
da man tänker att dermed broar oell qtiaier skola för
de tralikerandes behof undei hållas. Hvad afgiften å grönsaker
och potates angår, så är den af så underordnad vigt,
att den gerna kan undvikas och upphöra. Jag tillstyrker
propos. till bifall å reservationen.
Frih. Cederström, Anders: Denna fråga delar sig
i 2:ne delar: den ena afser lämpligheten af den föreslagna
algiften och den andra redovisningen, eller huruvida de inflytande
medlen användas till det afsedda ändamålet. Det
ur detta sednare, sorn reservationen åsyftar, hvaremot jag
fästat mig vid den förra delen, eller huruvida afgiften verkligen
vore behöflig. Då jag nu hört så många yttra sig
mot mina åsigter, och jag för desamma bar föga hopp 0111
Ståndets bifall, vill jag öfvergå att yrka bifall till reservanternes
mening, med förbehåll alt dervid få göra del tillägg,
att inga andra personer må kunna åläggas denna afgift,
au de som verkligen begagna stadens quaier och broar
för varors uppläggning. Nu är förhållandet, att hvar och
en, som komitier in genom sjötullen, skall erlägga denna afgift,
antingen lian begagnar stadens broar och quaier eller
icke. Om afgiften derföre uppbäres vid broarna, så drabbar
lion också endast deni som begagna sig af dessa beqvämlighetsanslalter.
Jag anhåller således om det tillägg lill reservationen,
att ingen annan må betungas med oftanämnda
afgift, än den som lägger lill vid stadens broar.
Hr Dalman: Jag blef förr i tillfälle, än jag trodde, att
vederlägga Hrr von Hartmansdorfifs och von Rosens påståenden
angtde föremålet för öfverläggningen. Uti Utsk:s betänk.
N.'o 81 står att läsa följande: ”Härförutan har Utsk.
fått emottaga en af Stephan Andersson väckt motion, deruti
lian anhållit, alt landtmannen, som under de 2 sednasle
åren fått i sjötullen vid Långholmen utgifva 1 sk. 4 I:SL
b;co för hvarje lill Stockholm införd lunna potates, måtte,
enär lian drygt får skatta till Kronan för den jord, som alstrar
nämnda, synnerligast för den fattiga oundgäugliga, lifsförnödenhet,
beredas befrielse från omförmälda afgifts vidare
utgörande.” Rubriken å detta betänk, innehåller jemväl,
att motion blifvit väckt alt afgälden för införsel af potates
till Stockholm sjövägen mätte upphöra. Vidare innehåller
samma betänk. N:o 81, att K. M. i nåd. skrifvelse
till Öfverstålh.embelet den 23 Februari 1838 tillkännagifvit,
att K. M. i nåd. gillat comiterades förslag till afgifter för
spanmål, salt och grönsaker m. m. Betänk, slutar med det
tillstyrkande, att R. St. malle hos K. M. i und. anhålla,
436
B b n 27 Januari.
det de enligt K. brefvet den i3 Februari 1838 påbjudna afgifter
för varor, som sjöledes införas till Stockholm, måga
upphöra. Vid detta betänk. N:u 81 har Ulsk. förblifvit i
sitt sednare under J\T:o 127, och af denna anleda, skulle jag
förmoda det vara ett misstag endast af TJtsk:s secreterare alt
rubriken på det sednare betänk, blifvit sådan sorn den är.
O111 således betänk. N:o 127 bifalles, afser det icke blott
våta målbara varor, utan alla slags inrikes varor, som sjöledes
komma till Stockholm. Jag inskränker mig nu blott
till denna upplysning och tillförsel1 mig att Hr Öl verståthålJaren
hos Konungen skall vidhålla de åsigter han här yttrat,
alt nemi. afgiften för potates och grönsaker m. m. kan
upphöra.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Genom de upplysningar, sorn
under discussionen meddelats, är det klart att Stockholm
behöfver dessa inkomster. Då man föreslår att afgifterna
på annat sätt än hittills skola utgå, eller genom tolag, så
får jag deremot invända, att för vissa exportabla effecher
äro afgifterna genom tolagen ganska stränga och här i Stockholm
drygare än på något annat ställe. Detta är ensamt
ett skäl att icke på det sältet söka tillvägabringa de inkomster,
som för Slockholm äro nödvändiga. Men ett annat
ytterligare skäl finnes äfven, att nemi. vissa exportabla effecter
betala särskildt till vägarna, hvarigenom effeclerna
naturligen än mera betungas och på dubbelt sätt beskattas.
Hvad jern angar, upplägges det ej vid Stockholms hamnar
utan vid särskilda platser, som äro dertill upplåtna. Jag
tillstyrker således afslag å betänk, och bifall till reservationen.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla Allm. Besvärs- och Ekon.Utsk:s utlåtande
Wto 127.
Ropades starka nej, blandade med ja.
Uppå derefter framställd propos. antog R. o. Ad. såsom
sitt beslut den reservation, som vid utlåt. N:o 127 blifvit
afgifven.
Ånyo föredrogs Lag- samt Allm. Besvärs- och Ekon.-  Utskais den 22 sisth Dec. och den 20 dennes på bordet lagda
betänk. N:o 22, i anledn. af väckta motioner med förslag
till hämmande af gesällers kringvandrande.
Gr. Posse, Fredr. Salomon: Fullkomligt instämmande
derutinnan att förändring i nuvar. stadganden för
gesällers kringvandrande är af behofvet påkallad, får jag likväl
säga, att då jag till större delen är ense om de föreskrifter,
som i afseende härå äro föreslagna, finnas här dock
några, mot hvilka jag anhåller att få göra en eller annan,
anmärkning. Dertill linner jag först anledn. på pag. 4 i
Den an J h n >i a r i.
437
betänk., del' det föreslås, att inrikes vistande gesäll, som ej
kan styrka sig linder sednast förflulna 6 månader hafva hos
mäslare arbetat, skall, derest ej laga förfall kan visas, behandlas
sorn lösdrifvare. Delta stadgande anser jag vara
alldeles för strängt och föreslår i stället, att gesäll vid sådant
förhållande må blifva förlustig sin gesällrätt, antingen för
viss tid, eller också för alltid. Min andra anmärkning angår,
att gesäll, för vandringshoks erhållande, bland annat
skall visa alt han äger 6 r:dr 3a sk. Hvad härined egentligen
skall vinnas, förmår jag ej alt inse, och tror stadgandet
härom vara öfverflödigt, likasom hvad angår de klädespersedlar
en gesäll bör äga. — Prosten Gumaelius bar afgilvit
eli reservation emot det föreslagna stadgandet i gide
punkten, att vandrande gesäll skall inom 24 timmar efter
ankomsten till bestämd ort uppvisa sin vandringsbok hos
pastor eller kronobetjent, hvad detsamma angår bokens uppvisande
hos pastor. I denna reservation instämmer jag, emedan
jag finner del vara orätt att pastor skall uppdragas
en polisåtgärd, som ensamt rätteligen tillhörer kronobetjeningen.
På grund af hvad jag 1111 i korthet anfört, anhåller
jag om återremiss på det föredragna betänkandet.
På begäran af Hr von Hartmansdorff, Aug., upplyste
undert. Ridd.Secret, att alla - tre de öfriga RiksSlm
bifallit Lag- och Ekon.Ulsk:ns nu föredragna betänkande
N;o 22.
Hr von Hartmansdorff: Jag hade äfven några anmärkntr
att göra vid detta betänk., men låter dem förfalla,
sedan de icke kunna till något tjena. 1 öfrigt hemställer
jag till de herrar , som skulle hafva några anmärkmr alt
göra, om de icke af samma skäl skulle vilja afstå ifrån yttranden
öfver detta betänkande.
Gr. Posse: Efter den nu meddelade upplysningen, afstår
jag ifrån mitt yrkande af återremiss å detta betänkande.
Hr Rosenblad, Bernh.: Jag vågar hemställa, om
icke det lämpligaste sättet att gifva tillkänna ett icke gillande,
vore alt afslå detta betänkande.
Hr von Hartmansdorff: Betänk, är med mycken
omsorg utarbetadi, och efter min? förmening ett ibland de
bästa, som de förenade Utsk:n aflcmnat, hvarföre jag icke,
för de anmärkn:r jag haft alt deremot göra, vill yrka afslag
derå, utan ser hellre att det, oaktadt sina ofullständigheter,
bifölles.
Hr Aminoff, Joh. Fredr.: Jag förenar mig helt
och hållet med den sista talaren, så mycket mer som jag
sjelf, vid utarbetandet af detta betänk,, varit i TJtsk:n tillstädes
och vet hvilka öfverläggningar och hvilken tid der
-
438
D c u 37 Januari.
på blifvit använda. Det liar visserligen sina fel men innebär
dock än flera fördelar, hvarföre jag tillstyrker detsaimnas
antagande.
Lag- samt Allm. Besvärs- och Ekou.Ulskms betänk.
N:o 22 blef af R. o. Ad. bifallet.
Likaledes bifölls, vid förnyad föredragning, Lag- samt
Allm. Besvärs- och Ekon Ulsk:ns den 22 sisth Dec. neli
den 20 dennes på bordet Ingda betänk. N:o 23, i anleda,
af väckta frågor oin förändring i skyldigheten alt bygga och
underhålla vägar och broar.
Hr Rosenblad, Bernh., uppläste följande:
Sedan, genom trenne RiksSl:s bifall till förhöjning af
Manufactur-discontens creditiv i R. St:s Bank från en million
till en och en half million r:dr b:co, denna fö 1 höjning
blifvit af R. St. beslutad, trien detta besluts expedition i
vanlig ordning genom nya bancoreglementet skulle tillintetgöra
tillämpningen för loppet af året, hvarigenom både fabrikerna
skulle gå i mistning 0111 dem anvisadt understöd
och banken af dess ränteinkomst; då utassignei ingen med
görligaste första så mycket lättare af banken kan verkställas,
som den verkligen utelöpande (banco- och riksgälds-) sedelstocken
icke utgör nu mer än tjugusju och en half million
r:dr och troligen under de första månaderna af året betydligt
minskas genom den ingående kronouppbörden; och då
en skyndsammare dispositionsrätt af det tillökade creditivet
för K. Commerce-co!l:m är så mycket vigtigare, sorn dels af
bristande tillgång flera s. k. förlagslån, ehuru för flera år
sedan bifallna, icke kunnat ässigneras, dels, vid nu förestående
bestämmande af respective fabriksägares vanliga disconteringsrätt,
i annan händelse låneprocenten skulle komma
att betydligt nedsättas, emedan tillverkningsvärdet betydligen
stigit: så får jag vördsamt föreslå, alt den bifallna förhöjningen
af Manufactur-discontens creditiv på R. St:s Bank
af en half million r:dr b:co måtte, så fort sig göra låter,
genom insättning på vederbörandes räkning i desposil.afdelningen
ställas lill K. Commerce-collegii disposition, samt
und. skrifvelse härom till K. M. afgå och bancofullmäktige
erhålla nödiga föreskrifter.
Remitterades till BancoUtskottet.
Lades på bordet nedannämnda från Utsk:n inkomna betänkt],
ullåtm och mem:r, nemi. från
Stats-Uts kottet:
N:o 416, i anleda, af erhållna återremisser å utlåt.
N:o 337;
Den 27 Januari.
439
BancoUtskottet:
N:o 137, angille förändring i tiden för de årliga revisionernes
början vid Bancodiscontverket saint provins-lånecontoren
i Götheborg oell Malmö;
JV:<> 138, angtde revisionerna öfver Bnnco-disconlverkels
förvaltning och räkenskaper samt f. d, Riksdiscontens
utredning ;
N:o i3q, i anledn. af väckt fråga 0111 anställande af en
caneellisl, till biträde åt ombudsmannen vid lånecontoret i
Götheborg;
N:o 1med hemställan, att ett i banken upptaget landtegendomslån,
hvilket icke blifvit inom behörig tid i låntagarens
concurs bevakadt, måtte i bankens räkenskaper fa
afskrifvas;
N:o 141, öfver väckt motion, anglde utredning af de
hinder, som från bancoförvaltningens sida mött actieägare i
Götha canal-bolag, att för deras i Bancodiscotilen belånade
actier erhålla sådana bevis, som, enligt bolagsreglemente,
erfordras för alt för desamma föra talan vid bolagets sammankomster
;
N:o 14?., till svar å Vällofl. BorgareStis återremiss af
Utskts under N:o 120 aflåtna betänkande;
Banco- och LagUtskotten:
N:o 5, i anleda, af gjorda anmärknu'vid Utsklns betänk.
N;o 1, med förslag till lag för enskilda banker;
LagUtskott et:
N:o 175, i anledn. af gjorda anrnärkntr emot Utsk:s betänk.
N:o >42, öfver dels väckta frågor om antagande af
förslagen lill allmän civil- och criminal-lag, eller vissa delar
deraf, och dels andra dermed gemenskap ägande, af K.
M:s till R. St. angille nämnda förslag d. 24 Mars 1840 aflåtna
nåd. skrifvelse föranledda motioner.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. ^ till 3 e. m.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
44o
Den 3o Januari f. m.
Lördagen den 3o Januari i8/jr.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades t i prol.utdr. för den 27 dennes e. ni.
Föredrogs lill justering Exped.Utskls förslag Nio 206
lill Pi. Sils und. skrifvelse lill K. M., i fråga om rotering
af utsockne-frälsehemmanen i Halland.
Begärdes på hordet af Hr von Hartmansdorff,
A u g., och Frih. Cederström, Jacob.
Upplästes till justering och godkändes Exped.Utsk:s förslag
N:o 207 lill R. Sils urid. skrifvelse till K. M., om utfärdande
af en författning i fråga om fördelande af Lostnaden
för vattenafledning till beredande af samfällig jords
odfing.
Upplästes ett från Exped.Utsk. inkommet mein. Nio 29,
i sammanhang med Utsk:s förslag till R. Sils und. skrifvelse,
anglde Svenske undersåters skyldigheter, när de vilja
bosätta sig eller resa utrikes o. s. v.
Derefter upplästes och godkändes det i mern. omtalade,
under N:o 208 afgifna, förslaget till und. skrifvelse till
K. M.
Vidare upplästes lill justering och godkändes Exped.-  Utskis under Nio 209 afgifna förslag till und. skrifvelse till
K. M. anglde landsfUcaisljensternes afskafifande.
Hr Westfelt, Nils: Från var. i sista plenum, då Allm.
Besvärs- och Ekon.Utsk:s betänk. Nio 127 föredrogs, ber
jag att nu, med anledn. deraf, få yttra några ord. Jag har
icke inom Utsk. deltagit i den discussion, som föregått beslutets
fattande, men dock i beslutet deltagit. Utsk. har
icke upptagit den frågan, som den bort upptagas, nemi. frågan
om bro- och quai-afgifterna. Comiterade, som begärde
denna afgift, föreslogo 4 sk. pr kanna för till staden inkommande
våta varor, lill reglerande af stadens embetsmäns löner. Detta
har Utsk. förbisett och endast fästat sig vid den afgift, som skall
gå till quaiers och broars underhåll. Konungen afslog comiterades
begäran om en accis af 4 sk. och det på ganska
goda grunder, såsom stridande emot grundlagen; men i det
stället tillät Konungen att 5 sk. skulle per kanna för inkom
-
/
Den 3o Januari f. in.
lommande våta varor få uppbäras linder namn af quaioeli
broa fg i fler. Emot denna tolkning af grundlagen ber
jag all i prot. få nedlägga min protest. Det är beklagligt
nit man, för att vinna ett ändamål och för att gynna en
commun, skall utpressa af de trafikerande en afgift, som är
en af de mest betungande, och det är en löjlighet att man
för en vara, som, transporterad sjövägen, till staden anländer,
skall betala näraioo proc. mer än som utgöres för samma
vara, inkommen landvägen. Vare delta i allmänhet
sagdt härom, och alt ett sådant förhållande icke kan befordra
belåtenhet mellan de trafikerande och styrelsen, lärer en
hvar lätt finna. Jag beklagar, att, hvarje gång en trafikerande
hitkommer för alt försälja sina varor, han snart sagdt med
förbannelse måste utgöra den ifrågavar. afgiften; ty det är
ej nog dermed, ulan man måste äfven vidkännas den olägenheten
ali nödgas springa lång väg för att få erlägga densamma.
Utsk. har icke så kraftigt, som jag önskat, begärt
de upplysningar, som varit nödiga för alt i sin helhet afgifva
ett betänk, i detta ämne; jag vet, att Utsk. sökt alt
vinna dessa upplysningar, men att det ej varit möjligt att
dem erhålla. Öfver denna, liksom många andra frågor, hvilan
en hemlighetsdöja. Den inkomst, som comiterade begärde,
var 15,ooo r:dr; men denna inkomst uppgår till mellan
4° ^ 5o,ooo r;dr, och hvart denna stora summa tager
väi>en, liar Utsk. ej kunnat få reda på; men om man aldrig
så litet lyfter på ett hörn af denna hemlighetsslöja, så erfar
man, alt deraf 12,000 ridr gå till den s. k. hemliga polisen,
10,000 lill läroverken o. s. v. Detta är visserligen en supposition
alt så tillgår, men man är berättigad till sådana
suppositioner, då man ej kan få tillräckligt ljus i saken.
Jag begär att detta milt yttrande måtte få i prot. förvaras.
Ånyo föredrogs den del af Bevilln.Ulskts mera. N:o 34,
i anleda. afRiksSltns olika beslut, angtde grunderna förden
blifvande allm. bevillningen samt föreskrifterna för tillämpningen
deraf, sorn angår RiksStcns olika beslut i afseende å
3 art., 37 §:n, bevil lii. förordntn.
Hr Frill. o. Landtm, erinrade, att R. o. Ad. beslutat,
det denna del af Bevilln.Utskts mern. Wto 34 borde hvila
tills PresleStts beslut i ämnet blifvit kändt; underrättelse derom
vore nu ankommen, och vilie Hr Landtm, låta uppläsa
den.
Upplästes ett prot.utdr. af den i3 dennes från PresleSl.
, hvaraf upplystes, att nämnda Stånd, vid föredragningen
af Bevilln.Utskts yttrande rörande 37 §:n i förslaget till bevilln.
förordn., vidblifvit sitt beslut samt godkänt de under
Nlis 27 och 28 föreslagna voter:s-propos:r.
19 H. 55
4 4a
Dcu 3o Januari f. in.
Hr von Hartmansdorff, Ang.: Dä R. o. Ad. beslöt
att borttaga hela stadgandet om hevilla.afgifler å fullmakter
och förklarade frågan hvilande, så var det min mening
att R. o. Ad. icke skulle godkänna den ifrägavar. propos:n.
Men då PresteSt., hvilket för öfrigt fattat lika beslut
med R. o. Ad., likväl godkänt voter.s-propostn, och den
följaktligen är af 3 Stånd gillad; så kommer votering deröfver
att äga rum, antingen R. o. Ad. afslår henne eller ej.
Jag yrkar således icke afslag derå, ulan hemställer, att R.
o. Ad. måtte låta dervid hero. Skulle omröstningen i förstärkta
StatsUtsk. leda derhän, att en beskattning, så oriktig
som den ifrågavar., skulle af Ständerna beslutas och derigenom
en inskränkning i konungamakten göras; så förmodar
jag att Konungen lärer finna utvägar att i detta falt
förekomma hvad otillbörligt är.
Uppå derefter framställd propos. godkände äfven fl. o.
Ad. voter:s-propos:na JV:is 27 och 28.
Gr. Hamilton, Henning Ludv. Hugo: Om jag ej
alldeles missminner mig, så uppsköts i sammanhang med
ifrågavar. 37 § jemväl den 38 §:n, såsom med den förra ägande
sammanhang, och hemställer jag derföre om ej äfven
denna sednare § kunde blifva R. o. Ad. föredragen.
TJndert. Ridd.Secret. upplyste, att R. o. Ad. redan
vid målets första egentliga föredragning fattat sitt beslut i
fråga om 38 §:n, och så mycket mera kunnat göra det, sorn
Utsk:s yttrande ronde densamma varit eventuell och således
passande för hvilken utgång af frågan om 3y §:n, som
helst.
Gr. Frölich, David, uppläste följande:
Det s. k. Hillska skolbolagetj stiftades år 1829 medelst
en actieteckning af 70,500 r:dr h:co. Och ehuru
det från böljan beräknade capitalet af 100.000 r:dr ej bief
fulltecknadt, öppnades dock skolan i83o å Barnängen, der
för närvar, finnes utrymme för 120 elever. Varandes den
till 3oo r:dr b:co först bestämda pensionsafgiflen år 1839 ökad
till 333^. r:dr samma mynt.
Långt ifrån att inrättningen inbringat eller någonsin lärer
kunna inbringa inkomst eller utdelning åt actieägare,
hafva utgifterna vanligen öfverstigit inkomsterna och skuldsättningen
ökats till den grad, att farhåga längesedan uppstått,
så hos actieägare som allmänheten, om skolans bestånd,
helt och hållet derigenom beroende på detta allmänhetens,
stundom vacklande, förtroende. Och som förtroendet måste
vara till sin natur tväggehanda, nemi. dels lill sättet för elevernes
uppfostran och undervisning, och dels till skolans
fortfarande, har det kunnat hända, att, äfven der förtroendet
af första steget icke saknats, mången likväl tvekat alt
Den 3o Januari f. m.
443
placera sina barn i en siola, sorn man fruktade snart skulle
upphöra. Än mer — då denna inrättning, såsom en nyhet,
naturligtvis skulle vara utsatt för mycken granskning och
inånga klandrande omdömen, äfven af dem hvilka icke varit i
tillfälle närmare följa verkliga förhållandet, har det inträffa»,
att det klander i en och annan omständighet, som rättvisligen
yppats, men, såsom af tillfällig natur, snart kunnat
rullas, verkat till minskning uti elevernes antal, långt efter
sedan det felaktiga blifvit undanröjdi; hvaremot å en annan
tid, när förtroendet för inrättningens duglighet åter stadgat
sig, antalet af dem sorn sökt platser varit så betydligt, på
en gång, att den väntan, som en större mängd anmälde måste
underkastas, synes hafva periodiskt föranledt en annan
opinion om svårigheten alt erhålla platser, hvilken sedan i
sin mån vållat, att flere anmälde elever, vid uppmaning alt
infinna sig, befunnnits varit placerade på andra stallen.
Val må man kunna förebrå directionen, att icke nog
ofta och fullständigt hafva lemnat allmänheten upplysningar
i detta och andra afseenden, så att den kunnat med oförminskadt
intresse följa och riktigare bedomina tidsförhållandenas
vexlingar; men å andra sidan förekommer, att otaiiga
svårigheter mött för alt hittills uppfylla så beskaffade fordringar.
Stundom har man nödgats frångå grundsatser för att
bibehålla personer, och stundom, när ombyte af personer i
alla fall blifvit oundvikligt, hafva de åsigter, som dittills företrädesvis
inrotat sig, befunnits icke ulan det helas skakning
kunna förändras. Icke linder således, att directionen
tvekat att låta allmänheten blifva underrättad om de missöden
och mindre collisioner, som den hoppats i all tysthet
kunna öfvervinna. Vid närmare granskning af deras natur
oell upphof skall man finna, alt de ekonomiska bekymren
varit den egentliga grundorsaken, hvarföre skolan icke snarare
vunnit en stadgad gång. Dess prekära existens, under
ständigt ökad skuldsättning, så spridd som kännedomen derom
troligen är, måste nödvändigt göra så väl skolans stiftare,
som dem, hvilka för en spottpenning inköpt actier, håglöse
att infinna sig vid bolagsstämmorna, hvilka ock på sednare
tider vanligen bestått af blott några fä personer. Samma
orsak har äfven troligen hindrat bolaget att öka styrelsens
enhet och verkningsförmåga. De blott för ett år i sender
valde directionsledamöterne hafva väl nödgats engagera egna
medel eller egen credit för att understödja skolans affärer;
men sjelfve, nog löst vid inrättningen fästade, bäringen
garanti för qvarblifvandet af någon skolans functionär under
någon tidslängd, ej heller för någon i afseende på framtiden
sträckt kraftig verksamhet kunnat af dem hvarken begäras
eller lemnäs. Den förtröstan till lyckosam utgång,
som under dylika förhållanden fortfarit både hos bolaget
och de, år efter annan qvarstående, directiousledamöterna,
444
D» a 3o Januari f. tu.
vittnar i sanning om en inre idealisk sammanbållningshrnft,
hvilken på ett beundransvärdt sätt kunnat trotsa saknaden
af de materiella stöd, i tillräcklig mängd, sorn mensklig!! inrättningar
i allmänhet anses icke kunna undvara. Emedlertid
befanns, vid slutet af år 1839, lindel halancen emellan
inkomster och utgifter, äfven sedan föi höjnings-pensionsalgiften
för någon tid ingått i beräkning, så betydlig, att den
bos skolans vänner i allmänhet och elen meia talrika bolagsstämma,
som under sistlidet år i Februari sammanträdde,
ansågs påkalla utomordentliga botemedel och åtgärder.
Efter att i egenskap af revisor hafva jemte medrevisorer
framlagt för bolaget en tnhleau, som visade, att dess
capital nedsjunkit lill ett bokföringsbelopp af 4^,3ao r:dr a4
sk. g rist., beroende på ett likaledes elter bok nppgjordt
värde, för fastigheter stort 7g,568 i:dr 47 s^’ 9 1:s!- cu'h
för inventarier a3,58o r:dr 11 sk., d. ä e;ea 1 o-3,ooo i;dr,
belastade med en på uppsägning beroende skuld af öfver
60,000 r:dr allt b:co, föreslog jag alt man antingen skulle
vända sig till allmänheten om ny actieteckning, eller till R.
St. om bidrag af allmänna medel; men bolaget ansåg sig
icke böla vidtaga någondera utvägen. Moliverna, till en
del uttalade vid tillfället, äro lätt begripliga. Det första alternativet
ansåg man, i afseende på den oro för skolans bestånd
deraf ytterligare kunde väckas, snarare vådligt än i någon
mån sannolikt att lyckas. Det sednare, med föga mer
utsigt för sig då, skulle, trodde man, äfven ifall R. St. gillade
ändamålet och kunde utfinna medel dertill, möjligen
medföra den påföljd, alt villkor föreskrefvos, som hindrade
det antagna skolsystemets fria utveckling.
Man förlitade sig på den för skolan under ett par nyss
förutgångna år allt fortstigande opinionen, hvilken vid dåvar.
period framskaffat anmälningar af elever, till större antal,
än som kunnat mottagas; man trodde att denna fördelaktiga
opinion än mer skulle växa efter vidtagande af några
reformer så i ekonomiskt som disciplinärt afseende; och under,
på sådana grunder, byggda förhoppningar att kunna
hålla skolan fullsatt med elever, ålade man deni sisth Juni
månad valda direclionen (ibland hvars ledamöter man förvissade
sig derom att en, som särskildt deråt egnat sig, skulle
under ständigt vistande på stället närmare kunna följa alla
detaljer) att utföra antydda reorganisations- och besparingsförslager.
Ibland dessa ingick äfven det, alt i görligaste
måtto nedsätta de, för de flesta lärarne dittills lika stora
arfvodena af 600 r:dr b:co. Det var klart, alt en besparing
af denna art, ehuru tjenligare föremål för bestämd calcul,
än på hvarje annan titel — och hvarför den också
mäste tillgripas — skulle i främsta rummet väcka en ofördelaktig
känsla, om icke hos lärarne, åtminstone hos deras
vänner och hos liela allmänheten, som deraf anade större
Din Jo Januari f ra.
445
vådor, än de, på närmare håll betraktade, 1'verkligheten bcfunnos.
Att tåligt fördraga härigenom uppkommet klander
var dock för direclionen en ringa börda jemförelsevis med
den, sorn oundvikligen måste kännas vid betraktande deraf,
alt man just i denna del af skolans utgifter snarare velat fika
än minska, väl vetande att de fördelar skolans sysleme
och local kunna anses äga, såsom bevekelsegrund lör föräldrar
att der emot nog dryg pensionsafgifl placera sina söner,
icke kunna vara lockande, utan i den mån skolan förses
med de skickligaste lärare som kunde uppsökas.
Tiden har emedlertid i dess framskridande ådagalagt
det förhållande: att den genom onn egleringen af läj arnes
och andra functionärers personal inträffade kris ej allena nr
öfverstånden, utan att undervisningens resultater, vid den i
December anställda halfårs-examen, varit fullt så goda sorn
någonsin, under det skolans moraliska hållning vida öfverträffa
t någon vid dess aldrabästa perioder; lill bevis hvarpå
må anföras, att alla kroppsligt alflicliva straff, hvilkas luuk
förut temmeligen ofta anlitades, nu och allt sedan den 22
Sept. kunnat bortläggas. Delta allt oaktadt och ehuru den
förväntade efifeclen af skolans nuvar. ordningsfulla men dock
trefliga karakter — derom en hvar, som liar lust, kan underrätta
sig, — må hafva till en del, och inom skolans närmaste
omgifning, trauquilliserat dem som fruktade för dess
fall; så har likväl inträffat, det, dels för alt medfölja Hr
Capitaine Oxehufvuds sjöexpedition, dels för individuella orsaker,
mö|ligen i mer eller mindre sammanhang med ofvannämnda
kr is, en stor afflyttning af elever ägt rum, under det blott
en enda anmälning sedan medlet af Joli blifvit gjord, så alt
i denna stund antalet af elever icke är större än tor, —
alltså, med en förminskning sedan i somras af t7 — och
ingen vidare elev all nit inkalla.
Den förmodan, att opinionen, hvars svängning, lik den
af en stor pendel, hvilken blifvit förd nog långt åt det motsatta
hållet, skall i dess nästa momentum, då det åter inträffar,
återföra lill vår skola en tillräcklig mängd af nya
anmälningar, är visserligen hos directionens flesta ledamöter
och äfven hos mig anlagen och i det hela antaglig ; men
icke till den grad, att jag, endast i förlitande derpå, anser
mig böra låta ett tillfälle att på ett säkrare sätt och
för oför utsedda missöden betrygga skolans närmaste framlid,
gå oss oförsökt ur händerna — det tillfälle nemi., som
kanske aldrig iller inträffar, att R. St, förklarat en stor del
af bancovinsten böra användas eller anvisas vid denna riksdag
till allmänt nyttiga ändamål, och att ett närmare bestämmande
af dessa ändamål ännu står öppet. Svårigheten att
skildra skolans närvar, ställning på ett, för alla deri intresserade,
lillfredsställaode sätt, — en (svårighet, som jag vet
mig ingalunda hafva öfvervunnit — har dock
bort afskräcka mig ifrån att frambära sanna förhållandet,
446
Dan 3o Januari f. m.
sådant jag uppfattat detsamma, till allmänheten, som liden
tm efter tio ars tillvaro af skolan synes vara inne och mogen
för alt få afgjordt: om denna inrättning skall anses vara
af den purt enskilda och för det allmänna likgilitiga
att, att den icke, lika väl som andra af enskilda män inrättade
instituter, förtjenar att vidmakthållas? Eller, om
denna inrättning, utan mehn för det allmänna, hör få falla,
i händelse den icke kan hära sig sjelf, hvilket, så vidt jag
vet, ingen sådan i detta land någonsin gjort? Om då emot
något , eller ett jemförligtvis med hvad andra instituter
fått, ringa understöd af allmänna bidrag invändes, dels att
barn af fattigare föräldrar, som icke förmå erlägga pensionsafgiflen,
här icke konna fä uppfostran, och dels, att
11 ii i sk a skolbolaget icke torde vilja upplåta åt en publik
auetoritet öfverinseendet öfver skolan, åtminstone så länge
frågan om det rätta systemet för allmänna eller offentliga
skolorna ännu är mycket omtvistadt och hittills oafgjord t;
så torde, vid pröfningen af dessa inkast, det äfven förtjena
öfverväga*, dels huruvida det icke är af vigt och af allmän
nytta, äfven för den mindre förmögna delen af samhället,
att den uppfostran, de mera förmögue erhålla, vinner all den
utbildning och fullkornning i moraliskt afseende, sorn är
tänkbar —• en utbildning, sorn varit Hillska skolans hufvud»
sakliga syftning, och som i den mån den icke af denna inrättning
har vunnits eller kail vinnas på ett, andra skolor
öfverträ.Tande sätt, likväl genom den täflan, den väckelse
skolan har åstadkommit åt frågan: ”o m rationel uppfostran
i allmänhet,” tillskyndat densamma bifall äfven
af dess motståndare; dels ock huruvida icke just dess egenskap
alt stå ledig nch afskiljd från Statens öfriga skolor, är
ett bland hufvudvillkoren för att på nämnda sätt kunna indirrele
gagna det allmänna mest. Öfver dessa för hela nationen
vigtiga frågor borde Representationen få ett tillfälle
att uttala sin mening; och då densamma, enligt formerna,
icke kunnat framkallas af skoldirectionen collectivt, samt, i
händelse af afslag, det må blifva ett misstag på min enskilda
risk blott i egenskap af representant — eller ock mig,
(såsom en af skolans stiftare, samt nu ånyo invald ledamot i
directionen) benäget ursägtas; så får jag, med mina coilegers
vetskap, om icke medverkan, härmed, under åberopande
af 56 §:n Riksd.Ordn., samt med anleda, af ofvannämnda
R. St:s beslut ronde en del af baocovinsten, vördsamt
väcka följande motion:
Att R. St, måtte bevilja ett ränte fritt lån, stort 5a,ooo
r:dr b:co, att af Riksgcont. till skoldirectionen utbetalas, einot
följande villkor:
ilo att bolaget genom directionen förbindes till lånets
återbetalande, efter io års tid och ett års dessförinnan skedd
uppsägning, hvaremedlerlid skolan skall hållas vid makt, vid
äfventyr, at; derest icke minsEetthundrade elever der stan
-
Dea 3o Januari f. m.
4 '17
digt finnas anställde emot erläggande af den afgift diroclinnen
äger att bestämma, lånet då må, efter R. St:s beslut
derom vid hvarje me Ilankommande riksdag, dessförinnan
kunna uppsägas;
2:0 alt ingen utdelning till actieägare under liden af
lånets begagnande må äga rum vid samma äfventyr af uppsägning;
3:o
alt directionen, efter sammankallande af extra bolagsstämma
för erhållande af nuctorisation till lånets upplagande,
utfärdar skuldförbindelse i enlighet med ofvanstående
villkor till inteckning för iR. St:s Riksg.contors rakning
uti bolagets bela fastighet, nast efter Brandförsäkringsverket
och R. St:s Bank.
1 afseende på sistnämnda punkt får jag upplysningsvis
äran nämna, alt återstoden af nämnda lån tillsammans utgör
circa 4)2<>o r:dr b:co.
Begärdes på bordet af Frill. Cederström, Jacob,
m. fl. ledamöter.
Gr. Frolichs anförande hade blifvit afbrutet genom ankomsten
af Statsrådet 111. 111. Gr. Axel Mörner, hvilken å K.
M:s höga vägnar nflemnade K. M:s nåd. skrifvelse till R.
St., nng:de den under namn af Westerbottens reg:tes hästjägaresqvadrons-food
bildade särskilda cassa; gifven Stockholms
slott den j Dec. 184°.
Denna nåd. skrifvelse blef, efter skedd uppläsning, remitterad
till SlatsUlskottel.
Ånyo föredrogs Coust.Ulskis den 2g sist!. Dec. och
den 20 dennes på bordet lagda mern. ]\T:o 6g, i anledn. af
återremisser på mern. N:o 4^.
Hr von Hartmansdorff, Allg.: Ståndet torde erinra
sig, alt skilnaden emellan R. o. Adis och de öfriga
Ståndens beslut består deruti, ali de öfriga Stånden antagit
att endast depart.chefen eller föredragande Statsråd skulle
hafva lätt att bevista Ståndens öfverläggningar, hvaremot
R. o. Ad. ansåg ingen inskränkning vara tjenlig.
Jag anhåller att R. o. Ad. måtte vidblifva sitt beslut
och godkänna votei :s-propos;n, i stället för att upptaga saken
till ny öfverläggning.
R. o. Ad. antog icke den till Ståndet ställda inbjudningen,
men godkände votei:s-propos:na.
Vid förnyad föredragning af Consl.Ulskts den 2g si,ll.
Dec. och den 20 dennes på bordet lagda meni. N:o 70, i
anledn. af två Stånds återremiss på mern. N:o 55, och med
förslag till delning af 25 §:n Reg.Ftn, samt ändrad ord
-
Den So Januari f. ra.
ningsnummer af 22, 23, 24 §§;nn neli 25 §:n 1 perioden
Reg.F:n, nntog R. o. Ad. lill grundlagsenlig behandling vid
näsin riksdag Coust.Utsk:s i dilta mein. j\:o 70 afgifna
förslag.
Föredrogs ånyo Consl.Ulsk:s den 2g sisth Dee. och d. 20
dennes på bordet lagda mein. N:« 72, med förslag till ändring
lili 1 Jin 9 mom. Tryck fr.lagen.
Gr. Mörner, Carl Göran: Jag tillstår att jag icke
kan inse nödvändigheten af della tillägg. Det är detsamma
ungefär som alt säga, alt hvad man stulit har man ej ärligt
åtkommit. Delta förstås utan att behöfva i lagen Uttryckas.
Jag hemställer alltså, alt R. o. Ad. måtte förklara att denna
förändring icke är nödig.
Gr. Spens, Carl Guslaf: Alt här inlåta mig i en
strid om huruvida det föreslagna tillägget är ibland de nyttigare
eller mindre nyttiga, är visserligen öfverflödigt, emedan
sådant i allmänhet kan anses brio på hvars och ens eget
omdöme. Jag vill blott försöka alt försvara Utsk. mot
del af Gr. Mörner framställda inkast. Coust Utsk. skulle
icke hafva afgifvit detta förslag, om icke det bade ansett,
att §:n i sitt nuvar. skick belvdde nästan ingenting. Det
beter nemi : "Utgifvare af dagblad och periodiska skiifter
bäfver ej brutit emot författares äganderätt, då lian i dem
insända anonyma skrifter utgifver.” Del är ganska klart,
allom en författare sjelf lemnar lill en daghladsutgifvai e en
skrift, med begäran om anonymite', kan denne sednare icke
sägas bryta emot den förres ägandeiutt, derigenom att lian
gör hvad den förre sjelf har begärt. Och likväl måste
denna §:s lydelse antingen hafva stadgat en sådan sjelfklar
sak i lag, eller också skall §:n hänföras till de fall, då dagbladsulgifvare
kunna påstås gifva ut anonyma skrifter emot
en författares vilja. I sådant fall syntes det Coust.Utsk., alt
det borde stadgas hvilken af pai terna som bevisningsskyIdigheten
ålåge, att daghladsutgifvai en varit okunnig om författaren.
Så länge detta ej är utred*, synes mottagandet af
anonyma skiifter alltid vara vanskeligare nn det bör vara.
Detta har varit anledn:n till Ulsk:s förslag.
Gr, Mörner: I anledn. af Gr. Spens’s yttrande får jag
anmärka, att det måste vara klart, att i fråga om sådana
käromål sorn dessa, likasom alla andra, blir det dens skyldighet
att bevisa, som liar något alt påstå. Då tn person
uppgifver att en handling, emot dess vilja, inkommit i en
tidning, blir det dennes skyldighet att bevisa att så skett,
men ingalunda åligger det lidriingstjtgifvaren, i hvars tidningsblad
skriften inkommit, ali bevisa sin oskuld i detta
läll.
Hr
Dc n 3o Januari f. m.
449
Hr Lagerhjelm, Pehr: Om Const.Utsk. haft anleda.
att något mera än hittills försäkra utgifvare af dagblad
emot möjligheten att orättvist anfallas, synes mig likväl
den bevisning, som enligt Utsk:s förslag skall åligga förfaltare,
vara nog stark; ty, enligt detta förslag, skall icke en
dagbladsutgifvare kunna ställas till ansvar, så framt ej styrkas
kan att han med vetskap åtkommit en uppsats emot
författarens vilja. Månne fiel ej vore nog, om orden lydde
så bär: så framt ej styrkas kan alt han (dagbladsutgifvaren)
åtkommit dem emot författarens vilja? — Orden ”med vetskap”
böra boi tgå ur förslaget, som mig tyckes.
Frih. Cederström, Jacob: Med Gr. Mörner instämmer
jag deruti, att förslaget är olämpligt, men emot grundlagens
tydliga bud i 55 och 81 §§:na Reg.Fin kan jag
ej tillstyrka att förslaget nu må förkastas, utan hvila till
förkastande vid nästa riksdag.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att under discussionen
den anmärkn. blifvit gjord emot Utsk:s förslag till förändring
i Tryckfr.förordn., att det vore hvarken nödigt eller
nyttigt; en annan mening hade varit att förslaget kunde antagas,
om orden ”med vetskap” derifrån uteslötes. Hr
Landtm, ville nu framställa propus, å hvardera af dessa meningar.
Uppå derefter framställda propostr fann R. o. Ad. icke
för godt att såsom sin gemensamma tanke förklara någondera
af dessa auroäikmr, ulan blef Utsk:s förslag oförändradt
förklaradt hvilande till grundlagsenlig behandling vid
nästa riksdag.
Vidare föredrogs Const.Utsk:s den 29 sisth Dec. och
den 20 dennes på bordet lagda mern. N:o 73, med föreslående
af ett tillägg i 1 Jin 9 mom. Tryckfr.lagen.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Jag anhåller att få fästa uppmärksamheten
på den reservation, som finnes detta betänk,
bifogad, och uti hvilken jag instämmer. Jag tror att ordet
”periodisk skrift” på första raden och orden ”eller periodiska
skrifter” på den tredje i Utsk:s förslag böra utgå,
då detsamma för öfrigt torde kunna antagas.
Hr von Hartmansdorff, Äng.: Jag tror mig veta,
att BorgareSt. i detta fall uttryckt samma gemensamma
tanke som den Hr Lagerhjelm nu yttrat. Jag anhåller att
BorgareSlis prot.utdr. deröfver måtte uppläsas och jag derefter
fä yttra mig.
Upplästes ett prot.utdr. /rån BorgareSt. af den 18 dennes,
af innehåll att Ståndet återremitterat Const.Utsk:» mern.
jN:o f'>, med den al Ståndet förklarade gemensamma lanke,
19 H. 57
45o D(n 3o Januari f. m.
alt redactionen af förslaget må blifva denna: ''Uppsatser,
hemtade ur dagblad, anses icke såsom eflertryckta, då de i
andra dagblad införas, såvida del tillika uppgifves ifrån
hvilket dagblad uppsatsen är hemlad."
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller alt R. o. Ad.
måtte instämma i den lanke, som BorgareSt. yttrat. Den
åsyftar att icke innefatta periodiska skrifter under samma
stadgande som dagblad. Detta lärer också vara så mycket
riktigare, som i periodiska skrifter ofta införas afhandlingar
af större vigt och värde. Om nu en förfaltare icke
skulle vara försäkrad om sin äganderätt, utan hans afhandfingar
kunna införas i de större tidningarna, så skulle honom
trädas alltför nära. Det är derföre jag hemställer,
att R. o. Ad. måtte instämma i BorgarcSlts mening.
Hr Bråkenhjelm, Pehr Reinh.: Uti foregtde herrar
talares yttranden öfver nu föredragna Const.Utsk:s mern.
instämmer jag desto hellre, som jag har mig bekant och kunde
åberopa exempel derpå, att i dagblad, eller de s. k. tidningarna,
synnerligen sådana, som äro af större format, hafva
blifvit införda artiklar, innehållande smärre brochure!’
eller större delen deraf, som ifrån trycket utkommit, hvarigenom
författare af någon vettenskaplig afhandling gått miste
om afsättning derå, derföre att allmänheten fått göra bekantskap
med den intressanta afhandlingen genom tidningarna,
utan alt behöfva köpa den sålunda aftryckla brocluiren,
emedan den finnes i den eller den tidningen. Största skäl
är således för handen att utesluta orden ”periodisk skrift”
ur förslaget och instämma med BorgareSt.; men jag kan ej
erinra mig att vår Tryckfr.lag gifver någon definition på
ordet dagblad.
Det skulle kunna blifva föremål för advocatur, huruvida
en tidning, som utgifves 2 eller 3 eller blott i gång i
veckan o. s. v. eller vissa gånger i månaden, kunde kallas
dagblad, när den icke utgifves hvarje dag, och af denna
aaledn. skulle jag önska att någon af de herrar, som förut
begrundat ämnet och äro litet mera heromasladde i Tryckfrihetslagen
än jag, mätte uppgifva ett förslag till R. o.
Ad:s gemensamma tanke, som innefattade något så när en
bestämd och klar definition på hvad R. o. Ad. anser den
skrift böra vara, som här benämnes med dagblad.
Gr. Spens, Carl Gustaf: Emot den af Hrr Lagerhjelm
och von Hartmansdorff föreslagna gemensamma tanke,
alt i likhet med reservantens förslag borttaga orden
''periodiska skrifter,’’ skulle jag för min del icke hafva något
att invända, om jag icke inom mig vore af samma tanke
som Hr Bråkenhjelm, att det ligger ett stort fel i vår
Tryckfr.lag deruti, alt den ej bestämdt skiljer mellan dagblad
och periodisk skrift. Denna skilnad saknas ej blott,
det är icke heller så lätt att fylla bristen; definitionen är,
D (u 3o Januari f. ra.
45i
ju mera ninn tänker derpå, desto kinkigare ott fullständigt
uppgöra. Utan en sådan skiljedefinition skulle jag tro det
vara vanskeligt att antaga delta förslag till gemensam tanke.
Det står nemi. i i §:n i moni. i perioden Tryckfr.-  förordn.: ”Med periodisk skrift förstås en sådan, som i nummerföljd,
eller på bestämda tider, utgifves.” Af denna definition
lian man ty ligen härleda alt äfven dagblad äro periodiska
skrifter. Vidare beter det i 4 morn.: ”Utgifvare af
dagblad eller periodiska skrifter" etc. Äfven af detta ”eller”
kan man draga den slutsats, att grundlagens författare
ansett dessa ord lika betydande. Nu står i 9 morn.: ”Utgifvare
af dagblad och periodiska skrifter.” Det är på grund
häraf, som jag hemställer om orden periodiska skrifter
böra utgå. Jag vill erkänna, att om icke definition på dessa
begge ord kan göras, sudan sorn sig bör, vore det bättre
och mera öfverensstämmande med ide'en att blott nyttja ordet
dagblad; men då jag på detta sätt sluter mig lill dem,
som tillstyrka uttryckande af den gemensamma tanke reservanten
yttrat, sker det blott med den tillförsigt, att en sådan
af Ständerna uttryckt gemensam tanke måtte gifva Const,-  Utsk. anledn. att söka åstadkomma genom ett särskildt förslag
den disjunctiva definition emellan dagblad och periodiska
skrifter, som kan vinna Ståndens bifall och varda
antagen.
Flr Le frön, Joh. Pehr: Äfven jag är af den tanke,
sorn BorgareSt. uttryckt i det nu upplästa prot.utdr. Jag
har ett skäl till att för min del gilla den redaction, som
BorgareSt. föreslagit, emedan villkoret är der nämndt sist i
perioden, nemi. att dagbladet skall vara uppgifvet, utur hvilket
skriften är tagen, då deremot i Ulsk;s redaction detta
villkor är på ett ganska gåtlikt sätt inväft midt uti perioden,
genom orden ”sorn uppgifves," hvilket är svårfattligt, och till
upplysning om rätta förståndet hvaraf man nästan behöfver
en Const.Utskts ledamot för att rådfråga hvad Utsk. dermed
menat. Hvad den omständigheten vidkommer, som Gr.
Spens upptagit i anledn. af Hr Bråkenhjelms framställning,
så har den så till vida skäl för sig, ott advocatur skulle kunna
undvikas; men jag hemställer hvad i våra tider, synnerligen
hvad sorn rörer den periodiska pressen, är fritagel ifrån
advocatur! Advocaturen tyckes vara tidehvarfvets, om
icke förnämsta, åtminstone näst egoismen, största hufvudlyte.
Jag tror alt deremot icke finnes annan bot, än juryns
utslag. Om någon stämmer ett dagblad för missbruk af
livad sorn nu här ar under öfverläggning, så kommer juryn
alt bestämma huruvida delar dagblad eller periodisk skrift,
sorn begått missbruket. Allmänna begreppet om hvad som
ar dagblad eller periodisk skrift, ligger klart för hvar mans
blick, och den juryman, som icke är partisk, lärer ej taga
miste om den frågan. Vill han vara partisk, så hjelper in
-
45a
D«n 3o Januari f. m.
gen lag, ty jurymannen liar icke domare öfver sig, ulan hvad
han säger vara brottsligt eller icke, det slår ulan appell till
hans heder eller skam. Jag tillstyrker bifall till livad BorgareSt.
föreslagit, samt att delta Stånds beslut måtte antagas
som R. o. Ad;s gemensamma tanke, helst derigenom ett
slags enhet vinnes.
Sedan Hr Frih. o. Landtm, ånyo låtit uppläsa det
förändrade förslag, som BorgareSt. förklarat för dess gemensamma
tanke, blef samilia förslag, uppå derom framställd
propos., äfven såsom R. o. Adis gemensamma tanke
antaget.
Då nu ånyo föredrogs Const.Utskis den 2g sisth Dec.
och den 20 dennes på bordet lagda meni. N:o 74 med förslag
till ändring i 2 §:n 4 morn. Tryck fr. lagen, blef föislaget
antaget till grundlagsenlig behandling vid nästa
riksdag.
Föredrogs ånyo Stats- samt Allm. Besvärs- och EkomUtsktns
den 29 sisth Dec. och den 23 dennes på bordel lagda
betänk. JNJo 112, i anledn. af väckt motion att södra bataljonen
af Bohusläns regtte må, i likhet med den norra
och under enahanda villkor, som för densamma är gällande,
till ständigt infanteri förvandlas, m. m.
Hr Prytz, Lars Adolph, begärde att få veta huru
detta mål hos de öfriga RiksSttn blifvit behandladt.
Lindert. Ridd. Se c re t. upplyste, att det af samtliga de
öfriga RiksStin blifvit åtérremitteradt.
Hr Prytz: Då jag hör att de öfriga Stånden återremitterat
detta betänk., får jag för en lika behandling häraf
hos R. o. Ad. andraga ett hufvudsakligt skäl, att nemi. genom
denna förändring af Bohusläns regttes södra bataljon,
skulle utgifter komma att drabba statsverket, hvilka icke
voro beräknade vid tredje hufvudtitelns uppgörande. Dessa
utgifter bestå i Kronans beklädnadsbidrag, underhåll af
kapotter, bevärings-, tross- oell utredningspersedlar 111. m.
Om de indelta räntor, som nu tillhöra rustliållen, lillkomme
Staten, så finnes visserligen i deni en tillgång till förenämnda
utgifters bestridande; men jag finner icke i betänk,
någon bestämd anvisning till denna tillgång, och tror derföre
att någon anvisning på dessa räntor, antingen till deras
hela belopp eller någon del deraf, borde ske, ty i sådant
fall kunde icke inträffa, hvilket eljest ej vore otroligt, att
Konungen, utan att medel anvistes till utgiftcrnes bestridande,
deruti skulle finna ett hinder att bifalla den und. hemställan,
som skrifvelsen innefattar böra ske hos Konungen.
Det är på detta skäl jag vördsamt anhåller om ålerremiss,
Den 3o Januari f. m.
453
Fril). Cederström, Jacob: Utsktns förevar, betänk,
innefattar tvänne, i min lanke, ganska betänkliga olikt ig lie—
ter. Den forsta, att Ulsk:n anse frågan bom på rus lii ”111 arnes
goda vilja oell samtycke, huruvida KonungToch Ständer
kunna, i afseende på reg:!ets organisation ifrån cavalieri
till infanteri och tvertoin, besluta. Det är af 80 §:n Reg.-  F:n klart, att ändringar i indelt).verkets bufvudgi under icke
kunua annorlunda ske än genom Konungs och Sländers sammanstämmande
beslu! ; men medelst sådana sammanstämmande
beslut kunna andi ingar oär som helst ti llvögnbringns. Den andra
oriktigheten består deruti, all hos Konungen begära på en
gång framläggandet af en allmän defensionsplan för Riket,
och partiella omregleringar af en del utaf armeen, Det är
tids nog med sådant, sedan Konungen, om [Jan i nåder skulle
finna tjenligt att förelägga R. St en sådan plan, låtit upprätta
och förelagt Ständerna densamma, att pröfva hvilket
eller hvilka regtten, som höra afsitta elier uppsitta, och då bör
med detsamma frågan om villkoren afgöras. Anleda, till en
tredje anmärkn. finne)' jag deruti, att Utsktn föreslå ‘alt den
soifia bataljonen af Bohusläns regemente må förvandlas till
ständigt infanteri, under samma villkor, som under den )5
Augusti 1777 äro vordne för den norra bataljonen af ifiågavar.
legde stadgade, titan afseende på de olika förhållanden,
sorn gifvit anledn. lill den ena eller andra bataljonens
afsittning. Jag skulle tillstyrka afslag å elelia betänk., om
ej upplyst blifvit alt de 3:ne öfriga Stånden detsarnmn återremitterat;
men som detta skett, är det så mycket hattie, ty
Utskm komma nu i tillfälle att omarbeta betänk. Jag inskränker
mig således ali förena mig med Hr Prytz i begäran
om återremiss.
Ilr von Hartmansdorff, Aug.: Jag tror att den
första frågan, som bör komma i öfvervägande, är den, huruvida
SlatsUtsk., sedan inkomst-betänk, är slutligen afgjordt,
bar varit herättigadt alt föreslå en förändring i Kronans inkomster
under tiden för den statsreglering, hvilken börjat
med innevar. år. Jag befarar att Utsk;n i della hänseende
begått en olaglighet; men Idiom oss antaga att åtgärden vore
laglig; hurudant är då tillstyrkandet i sig sjelfl? Delser
ut, efter min beräkning, som skulle Utsktn hafva tillstyrkt
en årlig förlust för Kronan af 11,000 r:dr b:eo. Rika uro
vi väl emot vanligheten, men det är dock aldrig skäl ali på
delta sätt bortslösa Kronans tillgångar. — Bohusläns regttes
södra bataljon lärer bestå af 400 nummer, de betala hvardera
en vacance-afgift af 5 t:r, således 2,000 t:r, hvilka i
medeltal uppgått till 13,700 r:dr enligt StatsUtsk:< beräkning.
Dessa 2,000 t:r äro af SlatsUtsk. vid inkomstberäkningen
upptagna till 6 r:dr per t:a, således till
en årlig inkomst af 12,000 rtdr. Indelnings- eller s. k. augmenlsräntor,
sorn kunna indragas och i Bohuslan utgå utan
förvandling, utgöra, enligt StalsUtskrs beräkning, 7,668 rtdr
Den 3o Januari f. m.
2; sk. g r:st., hvarifrån afgå de ifrågaställa 5 r:dr på hvardera
af 4oo nummer eller 2,000 r:dr, då lill indragning å(erstå
5,6)8 r:dr 24 sk. g rist. När den veikl-ga åiliga inkomsten
1 3,700 ridr minskas med nyssnämnda summa, så blifver
förlusten i statsinkomst i rundt lal 8000 rl-lr. Härtill komma
öka-le statsutgifter; heklädnadshidrag 3-g r;-lr på hvaitdi-ra
af 4oo nummer, i,4'io; årlig kostnad för 4°° kapotter, efter
15 års hrukningsli-l, 800; d;o för 400 gevär dlo, 700
ridt,; dito för underhåll af tross och remtyg 100, eller tillsammans
11,000 rldr, som Staten således årligen förlorar
oell rusthallen, årligen vinna. Denna förlust hafva Utskm
tillstyrkt, endast på grund af enskild motionärs framställning,
samt utan alt utredning af vederbör, embetsverk föregått.
Si lösligen behandlas icke allmänna ärenden i Kronius
embetsverk, hvadan jag instämmer i anhållan om återlemiss,
Hr Edenhjeim, Gillis, uppläste följande;
Då de sammansatta Utskm funnit billighet uti de af
motionärerna gjorda framställningar om att södra bataljonen
i likhet med den norra bör förändras till beständigt varande
infanteri, oell således bör blifva befriad från erläggandet
af hastvacance-afgiften, äfvensom truppens beväring, beklädnad,
utredning och tross-passevolance m. m., i likhet med
hvad förhållandet nu är med norra bataljonen; så, ehuru mycken
tacksamhet jag är Utskln skyldig för den utmärkta godhet
mot nuvar. rusthållsägarne genom en sådan gåfva,
hade jag dock önskat, att Utskm först gjort sig närmare
underrättade om hvilken oförliknelig skilnad det är å hemmanens
godhet i norra och södra Bohuslän, och hurti många
brödlösa menniskor, som dagligen uppväxa på de kala
klippöarna i Bohusläns skärgård, synnerligast inom Oroust
oell Tjörns härader, och således bort begagna ett så godt
tillfälle som detta, då Utskln finna att Statens ekonomiska
ställning är så fördelaktig, att så betydliga summor som de
ifrågavar. kunna utan förnyade anslag minska staseassans
påräknade inkomster, att i stället föreslå att en del deraf
nnvändts till anslag till svagare rust- och rotehållshemman
inom hela regitet, samt andra för länet synbara angelägenheter,
hvartill inga medel eljest finnas.
De som äga den ringaste loealkännedom torde nogsamt
finna att, ehuru tungt rustningsbesvärel för närvar, synes
vara inom södra bataljonen, så kan det dock icke jemföras
med det nuvar. roteringsbesväret, som tillhör de flesta
hemman inom Sörbygdens, Qville, Bullaren och Tanums
härader, oell att örn hästvacance-afgifterna m. m. belt och
hållet efterskänkas, så skola nämnda häraders rotehållare
vid en kommande riksdag äfven begära undsättning i sina
roteringsskyldigheter, hvilken begäran den då i länet va
-
D e ii 3o Januari f. m.
ronde landshöfding ovillkorligen blir skyldig understödja såsom
en både billig och rättvis fordran.
Jag får således vördsamt föreslå, att, iden händelse R.
St. underdånigst tillstyrka, att södra bataljon föinndras till
ständigt infanteri, det då må ske mot följande villköl', nemi.
att rusthållare för en sådan fördel må ei lägga 3:ne tunnor
spanmål, hälften råg och hälften koin, sorn för hela
bataljonen utgör 1,200 tunnor, livai utaf 800 tunnor böra användas
till biträde för de svagaste rotar inom bela regttet,
samt 4oo tunnor för skolors anläggande och undervisningens
befrämjande bland ungdomen inom skärgården, hvais innevånare
sjelfve äro alldeles oförmögne att för denna angelägna
åtgärd bestrida några kostnader.
Skulle detta mitt förslag vinna bifall, så blir det icke
allenast nuvarande rusllrållshemmansägare, som derigenom
vinna stora fördelar medelst 2tne tunnors af den årliga häslvacance-afgiften
eftergift på beklädnaden, beväringen, trossen
och utredningen, utan äfven en stor fördel för länets öfrige innevånare,
som derigenom vinna en slags roteringsjemk ning,
samt dessutom för liela samhället, sorn genom spridandet af
kunskaper och upplysning bland ungdomen i skärgården gusatf
nämnda härdade och sjövanda ungdom blir kunnig i hvari
som tillhör dugliga sjömän i stället för hvad som nu är förhållandet
uti endast idkandet åfelt nära nog brödlös! fiske.
Äfvenledes anser jag mig böra meddela den upplysning,
att contractet emellan K. M.och Kronan samt rusthållai ne,
hvilket afsluiades år 1791, redan är tilländalupet, och alt
II. St. således antingen böra anslå medel till de 58 nummers
lippsittning till cavallen, eller också tillstyr ka, att rusthållare
för samma nummer matte blifva ålagde att erlägga samma ålgölet-som
de öfrige rustliållarne sig åtagit intill delta mål hinner
blifva fullkomligen afgjordt. Likaledes tol de det blifva nödigt,
att II. M. Konungen underdånigst blir underrättad om, alt cnntracterna
emellan rusthållare och deras soldater äro olika
med dem som äro afslnlade emellan rotehållare och deras
soldater, hvarföre det blir nödvändigt, att nya contracter rusthållare
och deras soldater emellan blifva uppgjorda, i händelse
Utsktns förslag antages, oell 1 Lisl hål Isbataljonen i annor
händelse icke skall anses vara upplöst.
Stats- samt Allm. Besvärs- och Ekon.Utsktns betänk.
N:o 112 återremitterades.
Ånyo föredrogs Consl.Utskts den 9 och 2j dennes på
bordet lagda mein. ]N:o 73, med förslag lill andrad ordalydelse
af Tryckfr.förordn:s 5 § 1 oell 5 mom.
Gr. Mörner, Garl Göran: Äfven i i:a moni. af denna
föreslagna förändring tyckes mig Gunst
rit mindre lyckligt. CJtsk. har förutsatt att en åklagare
måste yrka straff: det kan likväl Ilända att han ej dertill
finner anledning. Ordalydelsen borde derföre vara sådan,
4åö Den 3o Januari f. m.
nit <Ieri upptogs åklagarens påstående, inen icke yrkande
af straff.
Hr von Hartmansdorff, Äng.: Jag anhåller alt få
veta luiru detta mål blifvit hehandladt af de öfriga Stånden
och alt derefter få fortfara.
Underl. R i d d. Secr e t.: BondeSt. liar antagit lill grundlagsenlig
behandling Const.Ulskts ifrågavnr. mern., men ifrån
Preste- och BorgareSt:n är ingen underrättelse ankommen
ronde sistnämnda 2:ne Stånds beslut i denna fråga.
Hr von Hartmansdorff: Jag har anmärkntr att göra
mot begge de förändringar, som Consl.Utsk. föreslagit.
I första morn. heter det: ”Lagliglrelen — — — — åtalas,
och der ra nsak ningen fullbordas bör, genom förhör
med parterna, genom åklagarens slutpåstående, som bör
bestämdt upptaga det straff, han yrkar, samt genom
den tilltalades slutliga förklaring.” Det väsendtligt! i
detta förslag är, att åklagaren skall uppgifva beloppet af
det straff han yrkar. Delta synes vara ett förbiseende af
juryns befattning, som är att förklara om den tilltalade är
skyldig eller icke, men som ej har något att skaffa med beloppet
af det straff, sorn följer på brottsligheten. Det sednare
tillhörer domaren, och del så mycket mer, som straffets
ådömmande är föremål för besvär, då juryns utsago om brottsligheten
eller åskådligheten deremot gifves en gång för alla,
utan alt vara föremål för högre pröfning. Alt nu för juryn utsätta
beloppet af det straff åklagaren yrkar, lärer icke åsyfta
något annat än att låta juryn på förhand veta hvad den brottslige
kan komma alt få umgälla och derigenom verka på
juryns öfvertygelse, så att lion, i händelse straffet synes för
bardt, må kunna accordera med sitt samvete och säga:
hellre än alt den anklagade skall undergå ett så hardt straff,
måfdian förklaras oskyldig. Delta vore att låta juryn få
makt öfver straffbestämmelserna, i stället för att blott äga
rätt att yttra sig öfver brottsligheten. Jag anhåller, att R.
o. Ad. måtte förklara detta förslag vara olämpligt. —1 5:te
mom. slår: ”Efter inhemtad underrättelse om nämndens åtgärd,
skall domstolen ofördröjligen för parterna afkunna
utslagffmed tillägg, antingen af den bestraffning, hvartill den
brottslige sig skyldig gjort, och som, i de fall, der det
af åklagaren åberopade lagrum medgifver straffets
bestämmande inom utsatta gränser, icke må
stadgas svårare, än åklagaren yrka t.” Om denna
förändring skulle af R. o. Ad. antagas, blefve deraf följden,
att om det lyckades vederbör, att skrämma åklagaren att
nedsätta sitt ansvarspåstående till det aldra lägsta, ehuru
brottsligheten kunde höra till den högsta qvalificationen;
så skulle domaren vara bunden af åklagarens påstående.
Dels är della orätt i sig sjelft, dels är det stridand* mot
grun
-
Den 3o Januari f. m.
457
grunden för vår lagskipning i allmänhet, som icke gö‘r domaren
beroende af åklagaren. Jag hemställer, att R. o. Ad.
måtte såsom sin gemensamma tanke förklara äfven detta
förslag vara olämpligt.
Undert. Ridd Secret. tillk ännagaf, alt, under Hr von
Harlmansdorffs sista yttrande, prot.otdr. fran BorgareSt. ankommit
rör:de Ståndets beslut öfver Const.Utsk;s mern. N:o
75, samt uppläste nämnda prot.utdr., af innehålI att BorgareSt.
återremitterat nyssnämnda mern., med förklarande, såsom
Ståndets gemensamma tanke, att de uti delta mom. tillstyrkta
förändringar lili 5 §:n och 5 mom. af Tryckfr.förordningen
icke kunde antagas att hvila till grundlagsenlig behandling
vid nästa riksdag.
Gr. Spens, Carl Gustaf: Emot de af Gr. Mörner
och Hr von Hartmansdorff framställda inkast anhåller jag
att få yttra några ord. Jag ber herrarne betänka, att sjelfva
den juridiska behandlingen, till hvilken tryckfrihetsmål
aro hänvisade, utgör en undagtagsinrättning, och att
man således icke blott ur theoretiska åsigter får bedömma
denna fråga utan äfven utur praktiska; att när lagstiftaren
stadgar i samma criminal-lags mom. straff inom 2 särskilda
gränser och arbitrage för straffdomaren, sker det
lika så ofta derföre, att han icke tilltror sig fullt noga kunna
qvalificera brottbestämmelserna; han iemnar då denna
deras ytterligare qvalification åt domarens samvete. Derföre
säger han: straffes efter domarens pröfning, efter omständigheterna,
inom de eller de utsatta gränserna. Det är
icke egentligen blott en straffqvalification, det är tillika en
brottqvalification, som ingår i denna domarens pröfning.
Det är nödvändigheten att, när brottbestämmaren i allmänhet
är en annan än straffdomaren, undvika två arbitragedomstolar
vid behandlingen af samma mål, som utgör ett
theoretiskt stöd för Const.Utskjs förslag. Detta förslag åsyftar
att borttaga den ena af dessa arbitrager och alt ställa
så till, att den egentliga broltdomaren eller jurymannen ej,
i osäkerhet om huru den som endast borde vara straffdomare
skall ytterligare bestämma brottet och på grund
deraf dömma, må accordera med sitt samvete, just på det
sätt Hr von Hartmansdorff omtalat. Sådana accorder kunna
äga rum, icke blott för att fälla, ulan än mera för att fria,
så mycket mer som lagprincipen i vårt land, särskildt uttryckt
i Tryckfr.förordn., är att hellre fria än fälla. Vid
sådana tillfällen tror jag att det är hardt för en juryman
att icke vela bestämdt till livad slags brott det är som frågan
kommer att hänföras, ifall han inom sig är öfvertygad,
att de brottslag, som i lagmomentet äro sammanförda, äro
af flera olika arter. Vid granskning af 3 §:u Tryckfr.lagen,
synes det tydligen att åtskilliga sådana satnmanföringar äga
19 H. 58
458
Den 3o Januari f. tn.
rum; det är ofta stor skilnad mellan det brott, sorn enligt
förnuftet bör af en domare straffas med det högsta utsatta
stratTel, och det som bör straffas med det minsta. Jurymännen
kan härigenom med skäl påstå sig vara i den ställning,
ali när lian dömnter, vet han icke hvar den pil skall tralla,
som han afskjuter. Det nr i sådana fall jag tror att linn
lättare an någonsin skall blifva förledd att aceordera med
sitt samvete. Jag tror att 0111 delta förslag icke anlages,
skola, hädanefter som hittills, flere jurymän fria den tilltalade,
än sorn med en verklig lagskipning är förenligt, ifall
tryckfrihetsbrott upptagas. Det är för stränghetens bibehållande
vid afdömmandet af tryekfrihetsfrågor jag tror
detta förslag vara isynnerhet nyttigt. Man bar invändt, att
det vore olämpligt ntl domaren skulle vara bunden vid det
utaf åklagaren utsatta straff. Jag erkänner att en annan utväg
kunde vara möjlig, men den skulle i sanning göra undantagsproceduren,
som ligger i tryckfrihetslagstiftningen,
till så olika med ali annan att den derföre torde böra avstyrkas;
det vore nemi. att domaren först yttrade sig eventuell
öfver straffet, och att den frågan först utagerades
eventuelt, innan juryn dömde. Antager man icke delta förslag,
och tillika vill åt juryn bibehålla möjligheten att i
längden kunna utbilda sig till livad den i andra länder är,
eller derhän att klart begrepp örn juryn sjelf finnes hos alla
landets innevånare; då tror jag all den föreslagna utvägen
är den enda, hvarigenom man kan undgå att onödigtvis försvåra
jurymannens åtgärd. Man har sagt alt åklagaren vore
en olämplig utsättare af straff: uti tryckfrihetsmål uppträder
likväl alltid antingen en publik åklagare eller också
en enskild. Denna sednare synes framförallt lämplig att bestämma
den fiögsla qvalificationen af det brott, som han kunde hafva
uraktlåtit att åtala; uppträder åter en publik åklagare,
måste samma makt, som befallt ett åtal, äfven kunna välja
denna åklagare, så att straffet icke blir för lågt yrkadt efter
dess öfvertygelse; men då på detta sätt emedlertid ett
maximum är utsatt, har jurymannen åtminstone något att gå
efter. Jag tillstyrker, på grund af detta, bifall lill Utskts
förslag.
Hr Frih. o. Landtm, tillkännagaf, att plenum komme
att fortsättas på eftermiddagen kl. 6
Hr Lefre'n, Joli. Pehr: För min del anser jag Utsk;s
förslag i allo olämpligt och onyttigt, instämmande således i
den åsigt, sorn Hr von Hartmansdorff framställt. Jag ber
likväl att få motivera min åsigt; oaktadt jag icke är jurist,
anhåller jag om tillåtelse alt framställa min tanke 0111 saken.
Yi hafva åtskilliga arter af bevisning, stadgade i vår allmänna
lag. Ett slag utgöres, och det är det lämpligaste, af
åsyna vittne; det är på grund af vittnens utsago, med ed
fästad, som domaren i allmänhet dömroer, t, ex. i criminella
D e u 3o Januari f. ra.
459
mål. Atl tillägga ett vittne, som efter gången ed skall tala
hvad han vet sannt vara, rättigheten att först få spörja
domaren hvilken påföljden skall blifva af hans ärligt uttalade
vittnesmål, vöre att förrycka allt begrepp om ed af åsyna
vittne. Ett annat slag af vittnesmål ligger i medicolegala
besigtningar i fråga om mord och sjelfmord. Att berättiga
läkaren alt först spörja domaren livad påföljden kan
blifva, 0111 lian uppgifver det ena eller det andra vara orsaken
lill döden, sorn den besigtigade kroppen ljutit, det
vore också att förrycka allt begrepp om läkarens intyg, som
ingen annan kan gifva, ån den som är i läkarekonsten förfaren,
hvad sjelfva factum angår, och hvälfva på honom en
rättighet, sorn icke med haus befattning har gemenskap.
En tredje dass utgöres t. ex. af landtinätares intyg om kartor
vid frågor, som röra milt och ditt, och äfven i criminella
mål, såsom t. ex. 0111 någons råmärke vore flyttadt
eller icke. Att tillåta landtmätaren rättighet att först (låga
domaren hvilken följden blir, om den mening uttalas att
råmärket är flyttadt eller icke ur flyttadt och låta sanningen
bero af landlmätarens godtycke, det vore att förrycka
allt begrepp 0111 eli förnuftig rättegångsordning. Nu träder
juryns yttrande iu i jemförelse med dessa 3 förenämnda
slag. Juryn skall enligt Svensk lag yttra sig om ett factum,
och får icke begära att på förhand få veta följderna
af sitt yttrande, om de blifva så eller så, för alt kunna dagtinga
med sitt samvete och uttala oidet fri eller skyldig allt
efter större eller mindre Menlighet i åsigter å ena sidan
eller grymhet å den andra. Dessa anmärkntr synas mig bevisa
huru orimligt förslaget är i sin grund. Det andia förslaget
går ut på att åklagaren skall få ett insteg öfver domaren,
och är det förra fullkomligen likt. Skall domaren
icke vara fri att tillämpa lagen sedan lian fått lör sig uppgifvet
att ett factum inträdt, som skall bedömmas, då få vi
taga afsked af det hittills tillfredsställande begreppet, att
Svensk domaremakt är fri på sin domstol från alla andra
impositioner än sitt samvete och Svenska lagens uttalade
bokstaf. Jag tillstyrker alt R. o. Ad. ville sorn sin gemensamma
lanke förklara, att förslaget är olämpligt och icke af
behofvet påkafladt.
Frih. Boye, Fredr.: J.ig vill icke vidare uppehålla
discussionen, utan förenar mig i allo med Gr. Spens, Jag
har sjelf flera gånger varit juryman och vet i hvilken obehag
lig
belägenhet man kommer, derigenom alt ilian skall domina
en menniska, ulan alt egentligen veta hvartill man dömmer
honom, ty man liar så stora alternativer. Actor frågar: är
den och den personen skyldig eller oskyldig efter den och deri
§:n? När jurymännen ser efter den åberopade §:n, så innehåller
den flera modificationer, och säger man då alt den
anklagade är skyldig, så vet man icke hvartill lian är skyl
-
46o
Den 3o Januari f. m.
dig. Huru mycket mera ledning får ej jurymännen om
Utsk;s förslag bifalles!
Gr. Spens: Jag skulle icke vidare förlänga denna discussion
genom något yttrande, om jag ej ansåg mig skyldig
att söka vederlägga något af Hr LefVe'ns anförande i afseende
på jemförelse!! med medicolegala- och landtmälareattester.
Jag lemnar åt en hvar att afgöra om jurymän böra
betraktas ensamt sorn vittnen. Hvad jag vill åberopa är,
att en juryman ej så betraktas i Tryckfr.förordningen. 4
mom. 5;te §:n lyder nemi.: ’’Jemte en kort och noga bestämd
skriftlig sammanfattning af målets beskaffenhet och skick,
bör domaren då för nämnden framställa denna fråga: Är
skriften brottslig efter det lagens rum åklagaren åberopat?
Således har Svenska jurylagstiftningen varit angelägen att
jurymannen, innan han yttrar sig, skall blifva fullkomligen
underrättad om målets beskaffenhet. Efter min tanke innehåller
det af Const.Utsk. framställda förslag ingenting annat,
än en utveckling af samma ide'e. Sådan fullkomlig utredning
af målets beskaffenhet och skick kan icke äga rum
i de fall, der så betydligt olika straffgrader äro i lagen sammanställda,
som händelsen kan vara med åtskilliga af de
ifrågavar. brotten. Det har kanske varit Const.Utsk:s egentliga
afsigt vid delta tillfälle att utveckla det i 4 mom. 5:te
§:n Tryckfr.förordn. redan befintliga stadgandet.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Det torde silida för mycket
emot sjelfva rättegångsordningen i dess allmänna skick
att ställa åklagaren i en sådan belägenhet som Ulsk. här
Velat göra. Det skulle vara att till en del begränsa både jurymannens
oell domarens åtgärder, hvilket ingalunda måtte vara
meningen, då åklagaren är part. Juryns beskaffenhet efter andan
af Tryckfr.lagen är onekligen att fylla hvad som skulle
brista i rättegångsbehandling, derigenom alt vittne ej kan
läggas till grund för dom. Delta måste bero på beskaffenheten
af meningen att uträkna, och således böra icke andra
personer sättas i vittnens ställe än sådana, sorn äro qvalificerade
nog för att bedomina frågan. Detta ställer nämnden
i en blandad beskaffenhet att vara både vittne och domare.
Att åter nämnden skall finna svårighet uti att uttrycka sin
öfvertygelse, derföre att beslutet knndeleda till olika grader
af straff, kan jag icke inse, ty nämnden dömmer efter sin öfvertygelse.
Uti denna öfvertygelse får icke ingå en enda smula
af verkan utaf denna öfvertygelse, utan blott hvad som efter
nämndens tanke tinnes vara faciiskt — det förhållande, som
nämnden anser vara rätt. På dessa rnkla asigter föreställer
jag mig, att, genom den förändring Const.Utsk. föreslagit,
ingen fördel skall kunna hemtas. Det är mig väl bekant,
att svårigheter vid nämndens sammansät(ning ägt rum;
men jag anser icke att dessa svårigheter genom detta förslag
varda afliulpna; troligen hafva de härledt sig ifrån
Den So Januari f. ra,
andra omständigheter, hvarföre jag äfven anser att Coust.-  Utskts förslag icke medför någon fördel.
Frih. Rehbinder, Fredr. Wilh.: Det är hufvudsakligen
med anleda, af Frih. Boyes yttrande jag fur anföra,
att jag, i motsats mot honom, anser att juryn alldeles
icke bör hafva sig bekant hvilken straffbestämmelse domaren
tillämpar. Juryn är en samvets- men icke en juridisk
domstol, och bör således endast rådfråga sitt samvete, huruvida
den anklagade är skyldig eller icke. Skulle domaren
på förhand tillkännagifva det straff, som i förra händelsen
komme att tillämpas, så vore det en möjlighet att juryn,
för att sauvera den tilltalade, förklarade honom oskyldig, på
det han ej skulle komma alt ådömmas det stränga straffet.
Under anhållan i öfrigt att få förena mig med Hrr von
Hartmansdorff och Lagerhjelm, begär jag afslag å Utskts
betänkande.
Frih. Boye: Till svar å hvad Frih. Rehbinder anfört,
får jag säga, alt han ganska rätt uppfattat saken. Om jag
blir jurymän, och mig förelägges den frågan huruvida en
person felat emot den eller den §:n, och i samma § finnas
upptagna både böter t. ex. lill 16 rtdr 32 sk. och 6 månaders
fästning, och jag skulle finna att den anklagade väl förgått
sig såvida, att han borde plikta 16 rtdr 32 sk., men
icke undergå 6 månaders fängelse å fästning; så kommer jag
att fria den anklagade, på det han ej måtte möjligen dömmas
att sitta 6 månader å fästning, då jag anser honom
skulle hafva försonat sitt brott med 16 r:dr 32 sktr böter.
Samma förhållande ur det med den, sorn vill skärpa straffet;
lian lärer förklara den anklagande skyldig i tanke att lian
kommer att undergå den strängare straffbestämmelsen. Jag
tror det vore väl om en juryman kunde veta det straff,
som kommer att tillämpas, i händelse den anklagade förklaras
skyldig, och tillstyrker antagande af Utskts förslag.
Hr von Hartmansdorff: Jag troi' ej att Ståndet någonsin
kunnat få ett bättre bevis för olämpliglieten af i fråga
vo r. förslag, än den bekännelse Frih. Boye afgifvit angtde
sitt sätt att betrakta jury man nakallet. Han hyser den bestämda
meningen, att en juryman må kunna, äfven om han
anser den anklagade saker efter det mom. i lagen som är
åberopadt, frikänna honom, om han fruktar alt straffet, som
kunde följa derpå, blefve svårare an han för sin del funné
rättvist. Friherren anser sig således, i egenskap af juryman,
äfven vara domare. Det är samma mening, som jag
förut visat ligga till grund för Coust.Utsk;s förslag.
I3r Lefrdn: Om jag skulle blifva vald till juryman
och föreläggas den frågan, huruvida jag anser en person
brottslig enligt den citerade §:n i Tryck fr.förordn., och samma
§ innehölle en, två eller flera grndntioner af påståenden,
så ansåg jag mitt samvete fordra, att, utan afseende
4Ga
Den 3o Januari f. in.
på dessa särskilda bestämmelser, uttala sanningsenligt och
samvelsenligt min öfvertygelse om uttrycken vore brottsliga
eller icke. Så fattar jag jurymannaskapet, och så tror jag
för min del att jurymannabefattningen bör betraktas. Vill
jag gå in i närmare bestämmelser öfver straffqvantiteten, så
inträder jag på det område, der godtycket kommer att spela
en alltför stor röle, oell jag är så liberal, alt jag hatar
godtycket öfverallt, äfven i jury mannaskap.
Frih. Boye: Det faller sig något besynnerligt hvad
den siste talaren yttrat angtde godtycke. Han säger sig ilata
godtycke, men vill ändå tillåta domaren att hafva godtycke.
flan vill att jurymannen blott skall kunna säga, att
den anklagade är skyldig, och sedan skall domaren helt
godtyckligt kunna använda den strängaste straffbestämmelsen!
Sådant vill jag förekomma. — Hvarken domare eller
jurymän bör få utöfva något godtycke.
Hr von Hartmansdorff: Jag skulle förmoda att
Frih. Boye ej var tillstädes, när discussionen börjades, emedan
jag då tog mig friheten fästa uppmärksamheten på skilnaden
emellan domare- oell jurymannabefattningen, beslående
deruti, att ifrån juryns utsago finnes intet vädjande,
utan dermed är frågan slutligen afgjord. Hvad åter straffets
tillämpning af domaren beträffar, så kunna besvär deröfver
anföras oell rättelse vinnas, om domaren misstagif sig.
Uppå derefter framställd propos. förklarade R. o. Ad.
såsom sin gemensamma tanke, att det uti Coust.Utskts mein.
N:o y5 framställda förslag vore olämpligt.
Frih. Boye anmälte sin protest emot delta beslut.
Vid förnyad föredragning antog R. o. Ad. till grundlagsenlig
behandling vid nästa riksdag Const.ötsk:s den 9
och 21 dennes på bordet lagda memorialer:
N:o 76, med förslag till ändring i Riksd.Ordnts 76 §;
N:o 77, med förslag till ändring af 5 §:n 6 morn.
Tryckfr.förordn.
Till pröfning företogs Const.Utskts den 9 och 23 dennes
på bordet lagda mern. N:o 78, med förslag lill ändring
af 3 §:n 4 morn. Tryckfr.förordn.
Hr von Hartmansdorff, A ug.: Ifrågavar. förslag,
hvarigenom Coust.Utsk. hemställt att i stället för ordet I asteligl
införa ordet smädelig!, åsyftar alt lemna ett större
utrymme för klander af Konungens person eller gerningar
än hvad våra lagar hittills hafva medgifvit. För R. o. Ad.
behöfver jag icke anföra några skäl, hvarföre beviljandet af
ett sådant större utrymme vöre olämpligt och oriktigt; men
jag tillägger, alt det vore så mycket oriktigare, som man
Den oo Januari f. m.
463
vill anföra elt annat ord i Tryckfr.förordn. än broltmålslagen
innefattar. Uti 5 cnp. i §:u Missg.-b:n heter det:
"Hvar som lasteliga talar eller skrifver något’' &c. Samma
oid, sorn finnas i Missg.-b:n, efter hvilken den brottslige
skall döinmas, bör också finnas i Tryckfr.förordningen.
Jag tillstyrker följaktligen, att R. o. Ad. måtte såsom
sin gemensamma lanke förklara, att detta förslag är
olämpligt.
Frih. Boye, Fredr., begärde att få veta huru de öfriga
Stånden beslutat i denna fråga.
Underl. Ridd.Secret. tillkännagaf, att BondeSt. godkänt
förslaget lill grundlagsenlig behandling vid nästa riksdag,
BorgareSt. hade återremitterat det med den såsom
Ståndets gemensamma tanke förklarade anrnärkn. att förslaget
vore hvarken hehöfligt eller nyttigt; och från PresteSt.
vore ingen underrättelse i detta ämne ankommen.
Frih. Boye: I anledn. af BondeSlIs beslut uti ifrågavar.
ämne, får jag tillstyrka antagande af Ulsk:s förslag.
IT Ex. Hr Gr. Löwenhjelm, Gustaf: För att blifva
rätt förstådd, förklarar jag främst, att jag icke anser 3
§:n 4 morn. Tryckfr.förorda, angå sådana Konungens beslut
eller sådana regerings-handlingar, för hvilka rådgifvareansvaret
blifvit instiktadt. Ordet sm adelig t, hvars införande
i nämnda mom. Utsk. föreslår, är i så måtto otjerrligt,
att dess betydelse är bland oss obestämd. Våra domare
kalla smädeligt allt missfirmeligt: sannt aller icke.
Våra academier anse osanning som nödvändig beståndsdel
af smädelse. Det förra är en praxis curise. Men domare
äga att hålla sig till språkläran. Anlages nu hennes och
öfriga likartade språklärors tolkning af uttrycket smädeligt,
så frigifven detta ords antagande allt lastande af Konungens
och K. familjens gerningar, när dessa gerningar äro
verkliga. Sådan kan dock icke Coust. Lftsk:s mening hafva
varit; sådan kan icke Sländernes mening blifva, ty så har
allmännna lagens i den nyss af Hr von Hartmansdorff citerade
§ icke varit; ej heller i Reg.F:ns 3 §, der det
heter: "Konungens majestät skall hållas i helgd och vördnad;
Hans gerningar vare för allt åtal fredade." På dessa
grunder röstar jag emot den föreslagna ändringen.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Så länge 3 §:n i Reg.F.m
bibehåller sin närvar, lydelse, nemi. att Konungens majestät
skall hållas i helgd och vördnad, anser jag Const.-  Utsk;s förslag vara både olämpligt och felaktigt i thy att
ordet las teli g t innefattar en stone sfer än ordet smädeligt;
hvadan förändringen skulle bringa Tryckfr.lagen i
strid med Reg.Ftn. Jag har föreställt mig att förändringen
i grundlagen borde ställas så att grundlagen bragtes i fullkomligare
skick. På denna grund får jag afstyrka förslå
-
464
Den 3o Januari f. m.
get oell hoppas alt R. o. Ad., i likhet med BorgareSt., finnér
den tillstyrkta grundlagsförändringen vara olämplig och
således obehöflig.
Hr Lagerheim, Lars Magnus: Både ordet stil ä deli
g t och ordet la steli g t äro i viss grad obestämda, men lika
obestämda äro oek mängarlade olika ytl ringssätt, hvarpå
ilskan och harmen öfver felslagna enskildtu förhoppningsanspråk
i alla tider sökt och [roligen äfven framdeles komma,
ehuru möjligen på åtskiljda vägar, att söka göra utbrotten
deraf, till sin egen föga afundsvärda tillfredsställelse,
för allmänheten åskådliga. Ordet las te lig t har likväl
det stora företräde att öfver 100 år hafva stått i Sveriges
allmänna lag och derifrån blifvit tillämpadt. Om betydelsen
af ordet smädelig t torde meningarne vara delade, då
det stundom anses af mindre svår art än 1 astel i g t, och
användandet deraf i Tryckfr.lagen borde i sådant fall förkastas,
såsom rubbande garantierna för majestätets helgd,
hvaremot detta ord ofta, om ej alltid, synes innebära något
synnerligen skymflig!, som knappast borde vara tänkbart.
I denna sednare bemärkelse tagel, borde man måhända dermed
förfara, såsom Lycurgus, när han, vid stiftandet af lagar
för Grekland, icke ville utsätta något straff för fadermord,
emedan lian önskade, alt det skulle anses omöjligt;
och äfven ur denna synpunkt vågar jag tro Utsk:s förslag
vara i högsta grad olämpligt. Men det vigtigaste skälet mot
Utskts förslag hemtar jag från Utskts egna premisser. Utsk.
har nemi. börja t med att yttra sig vilja uppresa liksom eu
skyddsmur mot den förtryckta oskulden, som genom för
lång utsträckning af lagen eljest kunde blifva offer försitt uti
tal och skrifter uttryckta klander. Jag öfverlemna!' till en
hvar, om, med det sjelfsvåld i yttranderätt som härstädes ägt
rum, med den allmänna fr ihet som i de flesta Europeiska
stater gjort sig gällande, och med den tryckfrihet som nu
äger rum nästan öfver hela verlden, man bör uppresa en
Chinesisk mur till fördel för sniädelsen eller för majestätet.
Jag tillstyrker afslag på Utskts förslag såsom onödigt och
onyttigt.
Gr. Frölich, David: Icke den siste värde talarens
oratoriska föredrag, utan skäl af en helt annan natur, hafva
föranledt mig att nu uppstå och förklara mig vara en
bland dem, som afstyrka antagande af Const.Utsk:s förslag
till grundlagsenlig behandling vid nästa riksdag. För min
del anser jag visserligen att ordet lasteligt borde utgå,
att ordet smädelig t vore lämpligare, egentligen derföre
alt ordet lasteligt numera icke begagnas i allmänt tal och
kanske aldrig oftar e än man läst lagen förekommit för någon
af den nuvar. Svenska generationen, hvaraf handt alt
ordet småningom upphört att äga någon viss betydelse och
således
Den 3o Januari f. m.
465
således blir svart för domaren att tillämpa. TJr den synpunkten
skulle jag anse ordet smädelig! lämpligare än ordet
lasteligt; men då jag från en annan sida betraktar saken,
finner jag liden nu icke vara inne för en förändring uti en
sådan som den ifrågavar.; ty sältet huru lii o! t emot
Tryckfr.lagen åtalas och dömmas, beror meia på opinionen
ån pä några ord i lagen; och då således denna opinion om
så beskaffade föremål för lagskiphingen, som hädanefter kunna
förekomma, är den, som egentligen mera än orden i lagen
och de förklaringar deröfver R. St kunna tillvägabringa
kominer ett göra sig gällande, derest, hvilket jag hoppas
icke inträffar, många dylika fall förekomma, som väcka
så mycken uppmärksamhet som de hvilka hittills ägt rum;
så anser jag alt grundlagen i denna § bör förblifva sådan
den är, och att det må bero på opinionens och förhållandenas
utveckling ehvad tillämpning af den närvar, lagen kan
ske eller ej.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Lika med Gr. Frölich
anser icke heller jag den af Const.Utsk. föreslagna förändringen
för närvar, vara af behofvet påkallad, utan förenar
mig tili de af Hr Grefven anförda skäl för afstyrkande
af förslaget.
Hr Cederschjöld, Nils Rudolp b: För min del
får jag uppriktigt bekänna, alt jag såsom domare skulle
hafva mycket svårt att finna skilnaden emellan betydelsen
af ordet lasteligt och ordet smädeligt; men om emellan
dessa ord antages någon skilnad i betydelsen , kan jag icke
föreställa mig Const.Utsk:s mening hafva varit den, alt, i
händelse ordet lasteligt utbvles mot ordet smädeligt, det
hädanefter mera än hittills skulle vara tillåtet att tala lasteligt
om Konungens person; lika litet som jag tror att
någon jury för närvar, kan fi ia den som smädeligt talar om
Konungens person eller hans gerningar, i händelse någon
skilnad finnes uti betydelsen af dessa ord, hvilken skilnad
jag åtminstone icke kan inse; och får jag, på grund af hvad
jag nu haft äran nämna, förklara, att jag anser Const.Ulsk:s
förslag till ifrågavar. förändring hvarken nödigt eller nyttigt.
Deremot tror jag, att det hade varit vida nyttigare
om Const.Utsk. inkommit med ett förslag till förtydligande
af lagstadgandet i öfverensstämmelse med den utaf H. Ex.
Hr Gr. Löwenhjelm yttrade åsigt, enligt hvilken stadgandet
icke bör anses hafva afseende på rrgeriägsföVhandlingar
eller hvad sorn beslutas i Statsrådet; likväl icke så att
förslå, som skulle jag härmed åsyfta, att om Statsråds- eller
Regeringsåtgärder yttlanden icke kunna fällas, för hvilka
ansvar bör följa; utan endast att sådana yttranden icke böra
kunna beläggas med det straff, som enl. 5 cap. i §:n
Missg.-b:n följer på lasteligt eller smädeligt tal om Konungens
person eller gerningar.
R o. Ad. föi klarade, uppå derå framställd propos., att
<9 Ib 5g
4 66
Den 3o Januari f. ra.
Const.Utsk:s i mern. N:o 78 framställda förslag vore olämpligt
och onyttigt.
Ånyo föredrogs Const.Utsk:s den g och 23 dennes på
bordet lagda mern. N:o 7g, med förslag till ändring af 5 Jj:n
6 mom. Tryckfr.förordn.
Hr von Hartmansdorff, A ti g.: Jag anhåller att få
fästa Ståndets uppmärksamhet på Hr Professor Geijers
Utsk:s betänk, bifogade reservation, hvilken lyder som (oljer:
"Då jag anser K. brefvet af den 20 Sept. 1777 för
ett af dessa tillfälliga stadganden, som långt för detta bort
upphöra att åberopas, sedan bestämdare lagar för yttranderätten
finnas, och då jag isynnerhet hvser den öfvertygelse,
att samma K. bref numera aldrig bort kunna tillämpas på
tryckfrihetsmål, får jag reservera mig emot allt försök alt
införa denna oformlighet i vår tryckfrihetslag.” Uti detta
yttrande får jag instämma, under tillkännagifvande att Hr
Biskop Holmström jemväl reserverat sig mot förslaget. Denna
fråga är i rättegångsväg och all slags öfverluggningsväg
så genomtröskad, att jag icke vill trötta R. o. Ad. med ett
upprepande af hvad Ståndets ledamöter förut vidlyftigt och
fullständigt hafva höll. Jag inskränker mig således blott
till den hemställan, alt R. o. Ad. måtte såsom sin gemensamma
lanke förklara att förslaget är onödigt.
Hr Lagerheim, Lars Magnus: Icke vill jag trötta
R. o. Ad. i en sak, så fullkomligen debatterad och utagerad
som denna fråga tyckes vara, utan inskränker mig lill
att i alla delar förena mig uti Hr Professor Geijers reservation.
Frih. Boye, Fredr.: Det förundrar mig i sanning, att
man kan anse eli förtydligande eller tn förklaring till vinnande
af bestämdhet i fråga om tillämpning af ifrågavar.
K. bref obehöflig, då erfarenheten visat att stora Muntor
blifvit [skrifna deröfver, huruvida samma K. bref skall
tillämpas [eller icke uti sådana ifrågavar. mål , som enligt
Tryckfr.lagen åtalas. När den, om jag så får säga,
anomali ägt rum, att inom en och samma Hofrätt den
ena afdelningen förklarat att det K. brefvet icke skulle tillämpas
och den andra afdelningen att det skulle tillämpas
på samma förhållande, och då till råga derpå presidenten,
som underskrifver allt, undeiskrifvit begge dessa
hvarandra motsägande förklaranden ; när så förhåller sig,
vet jag icke hvarför man ej skall meddela ett förtydligande,
hvarigenom all tvekan undanrödjes. När den ena hälften af
Svenska allmänheten förslår detta K. bref på ett salt, och
den andra hälften på ett annat sätt; så synes väl största
skäl vara för handen alt förklara att detta stadgande bör
förstås så och så och icke annorlunda.
Hr Cederschjöld, Robert Theophron: Då åtal
för lasteligt tal om Konungens person eller gerningar icke
Den 3o Januari f. m.
467
får fullföljas förr än Konungen förklarat att Stal Lör liga
liim, sä anser jag conseqvensen fordra alt enahanda förhållande
iakltages, innan åtal efter Tryckfr.förordn. fullföljes
för lasteliga utlåtelser örn Konungen eller Hans gerningar.
Jag anser det vara ganska rättsenlig!, att, i mål utaf så särdeles
ömtålig beskaffenhet som dessa, Konungen må lemnäs
tillfälle alt yttra sig, innan ransakningen fortsattes. Det bör
icke få bero på åklagaremakten alt genom alla instanser
fullfölja ett sådant mål, utan att förut i lind. hafva inhemta!,
huruvida Konungen anser nödigt och nyttigt alt åtalet
fullföljes; och då, i händelse detta förslag icke anlages, måhända
samma tvistigheter skola uppstå hädanefter som hittills
huruvida ifrågavar. påbud skall tillämpas äf ven i tryckfrihetsmål,
så får jag, till uudanrödjande afall tvekan i detta
hänseende, tillstyrka R. o. Ad. alt till grundlagsenlig behandling
antaga Gunst.Utsk:s förevar, förslag.
Hr Lagerheim: Då grundlagen med skäl måste anses
öfver all annan Ing och ännu mera Öfver en tillfällig,
för längre tid sedan utfärdad, förordning, så kan jag icke
inse huru man kunnat lemna Tryekfr.lagens bestämda föreskrift
åsido för en sådan förordning. Alt så likväl inträffat,
deruti har Frih. Boye ganska rätt. Om derföre frågan nu
vore, att på laglig väg förklara 1777 års K. bref genom
Tryckfr.lagen upphäfdt och till all kraft oeh verkan i tryckfrihetsmål
ogillligt, så skulle jag icke underlåta att biträda
en sådan mening; men då Const.Ulsk:s förslag, i strid med
nu gällande tryckfrihetslag, är af motsatt syftning, så får
jag ytterligare förena mig med dem, hvilka anse R. o. Ad.
såsom dess gemensamma tanke böra förklara ifrågavar. förslag
onödigt och onyttigt.
H. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm, Gustaf: Det vore visserligen
önskligt, att alla de lagar och författningar, som olika
tydas, finge en bestämd och behörig förklaring, men det
förhållande, som Frih. Boye anfört i afseende på 1777 års
bref, existerar beklagligtvis i fråga om många andra lagar
och författningar, och detta förhållande blir således icke ett
skäl för mig alt rösta till fördel för det nu framställda förslaget.
Jag har alltid ansett att 1777 års bref icke kunde
lämpas på tryckfrihelsförbryleiser. En blick på pressens
tillstånd den tiden visar tydligt, att sådan kunde icke lagstiftarens
mening vara. För öfrigt, och om en bestämmelse
af det dåvar. förhållandet kunde ske, så vore jag mycket
mera för att tillägget i Tryckfr.lagen blefve: ”åtal må ske
enligt 3 §:n 4 morn., utan alt Konungeu dertill lof gifvit.'’
Detta är en förklaring som den andra, och den sednare synes
mig förenligare med lagstiftarens mening, hvilken afsåg
andra förbrytelser emot Konungens person, än de som benoni
pressan begingos. Jag röstar enrot antagande af den
föreslagna förklaringen.
468
Deli 3o Januari f. ra.
Frih. Ridderstolpe, Fredr.: Jag kan icke underlåta
alt erkänna det jag önskar Ivcka åt Const.Otskts förslag,
och nit det matie blifva hvifande till grundlagsenlig behandling
vid nästa riksdag. Jag inser ej hvarföre man skall
betaga Sveriges Konungar tillfälle att visa samma högsinthet,
soin Konung Gustaf lil ådagalade genom utfärdandet af
1777 års bref. Uuder min korta embetsmannabana har jag
samlat skäl lill det utlåt, jag nu afgifvit, och skulle citera
dem, ifall jag icke fruktade att dermed tiolia R. o. Ad.
Manget missförstånd kan undvikas derigenom att den anda,
som regerar i 1777 års bref, äfven blir gällande i grundlagen.
Gr. Frölich, David: Här är icke fråga 0111 tolkning
af ett ord, utan huruvida lagen skall äga lika tillämpning
uti tvänne med hvarandra nära beslägtade fall, eller huruvida
förhållandet i afseende på åtalets fullföljd skall vara
lika, då brottet är af beskaffenhet att åtalet sker efter
Tryckfr.lagen, som då det sker efter allmän lag, eller med
andra ord, 0111 förbrytelsen sker i tryck såsom då den sker
i skrift eller tal. Ingen lärer väl kunna neka, att ett nära
sammanhang i grunden måste äga rum emellan så beskaffade
förbrytelser. Då likväl, på sätt Frih. Boye nämnt, en
tvekan oip det rälla i detta fall af så märkvärdig art uppstått,
så lärer det vara nödigt att på ett eller annat sätt
undanrödja den. F.tt sätt vore visserligen att alldeles taga
bort 1777 års K. förordn.; men då fråga derom icke blifvit
väckt under riksdagen, utan snarare ett förslag inom
LagUtsk. blifvit behandladt af motsatt syftning; så tror jag
att man, i conseqvens dermed, mäste erkänna nödvändigheten
att bifalla hvad Const.TJtsk. föreslagit. Jag anser det
sä mycket nödigare, som effecten annars blefve att allmänna
åklagare skulle ställas i tvekan på hvad sätt de skulle
utföra hvad som hörer till deras tjensteåligganden vid åtalande
af tryckfrihetsbrott; och deras möjligtvis ofta ganska
vacklande begrepp om hvad som borde åtalas eller icke åtalas
i tryckta skrifter skulle alltid föranleda dem till sådana
åtal i större mängd än som hittills ägt rum; och jag
hemställer till eder, mipe herrar! om det är sådana åtals
mängd, som J åsyften? Är edert ändamål att nationen ytterligare
skall blifva vittne till sådana åtal? Välin! Alslån då
förslaget. Men viljen J icke det ; viljen J bespara nationen
dessa åtal och sådana declainationer deröfver, sorn vi hört i
tryck, så tordén J äfven finna skäl alt antaga förslaget till
grundlagsenlig behandling vid nästa riksdag.
Hr Munck a f R ose n sc Ii ö I d , Nils R u d o I p h : Jemte
det jag förenar mig med dem, som önska att Gunst.-  Utsk:s ifrågavar. förslag måtte hvila till grundlagsenlig behandling
vid nästa riksdag, får jag fästa Hr Lagerheims
uppmärksamhet derpå, att då hon sagt, ali grundlagen upp
-
Den 3o Jan u a r i f. m.
häfver allmän lag, neli att derföre 1777 års bref vore genom
Tryckfr.hige» upphäfdt och icke gällande i afseende
på den i Tryck fr. lagen omnämnda förbrytelse; så liar han
förbisett det stadgande i Tryckfr.logen, som medgifver den
anklagade rättighet att tillgodonjuta laga rältegångsförinåner.
Hr Cede rschjöld: Jag har ansett mig böra återkalla
i R. o. Ad:s minne, alt R. o. Ad. redan beslutat att i allmänna
lagen skall inlagas det stadgande, att hemställan till
K. M. ang-.de åtalets fullföljd skall ske, ehvad förbrytelsen
skett genom tal, tryck eller skrift. Då R. o. Ad. fattat
ett sådant beslut vid denna riksdag, vore det en alltför stor
inconseqvens, om R. o. Ad. icke antog lill grundlagsenlig
behandling det förslag, som Const.Utsk. framställt. Jag kan
icke heller finna annat, än att det vore en förmån för Konungen
alt erhålla kännedom om ett sådant ålals anställande,
innan detsamma fortgår. Måhända invänder man, att
innan ett så beskaffad! åtal fullföljes, får Konungen, ehuru
icke i officiel väg, kunskap derom; men tnan mäste erinra
sig att allmänna åklagaremakten icke har rättighet att underlåta
åtal af ett brott utaf den grofva beskaffenhet, som det
ifrågavarande. Det beror nemi. icke på åklagaremaktens
godtycke att nedlägga åtalet mot den ena och anställa eller
fullfölja det mot den andra; utan sådana brott mäste alltid
ådalas, derest icke Konungen äger och begagnar rättigheten
att förklara åtalet icke böra fullföljas. Af dessa skal förnyar
jag min hemställan att förslaget måtte antagas lill
grundlagsenlig behandling vid nästa riksdag.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Min uppmärksamhet har
ingalunda undgått den förflutna sednare tidens tvekan örn
rätta förståndet i ordalydelsen af 1777 års K. bref; och
jag har i anledn. deraf sökt att göra mig reda för meningen
af detta lagstadgande och lämpligheten af dess tillämpning
på Tryckfr.lagen. Jag har dervid slutligen stannat i
den öfvertygelse, att detta lagstadgande, som bar för afsigt
att undanrödja svåra straffpåföljder för lättsinnigt tal af personer,
som i fullkomligt medvetslöst tillstånd utsätta sig för
det högsta ansv .r lagen kan ålägga en förbrytare, icke kan
vara tillämplig! för ett brott, som vore begånget med fullt
begrundande och öfverläggning. Jag har icke, lika med
hvad en värd talare nyss yttrat, troll alt ett föi väget yttrande
af lastelig art i tal mot Konungens person vore af
samma svåra betydelse som ett dylikt yttrande i allmän
skrift, emedan i ena fallet syftemålet vore ganska påtagligt
men i det andra fallet i högsta grad obestämdt; att således
1777 års bref hade för afsigt alt gifva en föreskrift åt polismakten
i Riket, hvilken föreskrift, om den tillämpades på
domaremakten, gjorde ingrepp i denna makt, hvilken i intet
Jäll bör i ntöfningen af sin höga bestämmelse bero af en
-
Den 3o Januari f. m
skilda inslructioner för dea lagskipande makten. Dessutom
liar jag troll, att om 1777 års bref kunde tillämpas äfven
på tryckfrihetsbrott, så skulle derigenom måhända, med den
jury inrättning som vi för närvar, äga i varl land, ändamålet
med della ansvar för den anklagade till stor del förfelas.
Jag vill således alldeles icke tillstyrka alt R. o. Ad.
för dess del förklarar, alt Ståndet finner nödigt och nyttigt
alt 1777 års K. bref ulsträekes till den grad, sorn åsyftas
med ifrågavar. lagförslag En värd talare bar yttra!, att
det skulle vara lyckligt för en regent med högsinta tänkesätt,
alt efter en bestämd |ag-§ äga rättighet att afböja oiämpliga
ålal af brott mot majestätet. Visserligen inser jag
ganska väl att en högsint regent alltid skall vara böjd att"förekonuna
sådana åtal; men monarkens bestämmelse är äfven alt
till samhällets skydd och Säkerhet tili sin person oförkränkt
bevara majestätets helgd; och om monarken då äger rättighet
att efterskänka åtalet, skall han i dylika fall alltid känna
en obehaglig strid emellan sin magnanimitet, eller den
känsla af oantastlighet monarken på sin höga ståndpunkt
alltid måste äga, och sin pligt såsom regent alt uti majestätets
orubbade helgd bevara Statens lugn. Jag vill derföre
icke alt en regent skall ställas på så svåra prof; oell
jag önskar att lagens bokstaf mätte gälla oberoende af
Konungens vilja; men helt annat anser jag det vara att polismakten
icke oskickligt och otillbörligt förfär med anklagelser,
af hvilka de flesta kanske icke borde leda till domslut,
och hvarken borde komma till allmänhetens kännedom
eller under domarens pröfning. I sådana fall anser jag det
ganska riktigt, att den högsta polismål,ten, suni ligger i Konungens
händer, må kunna afböja alla sådana otidiga åtal;
och af denna anledn. vill jag icke bestämdt påstå, att 1777
års K. bref bör upphäfvas; men att utsträcka detta lagstadgande
till tryckfrihetsbrott afstyrker jag på det
hög > ta.
Hr von Hartmansdorff: Gr. Horn har i hufvudsaken
vttrat detsamma som jag ville säga. Jag skall derföre
icke upptaga tiden med upprepande deraf, såvida icke efterföljande
talare dertill skulle gifva anledning. Men i afseende
på hvad som i formelt hänseende blifvit omförmäldt,
får jag hemställa till Frih. Boye, om han kan uppgifva något
lagstadgande eller någon författning, som icke blifvit af
domare i Riket olika tillämpad. Hr Cederschjöld eller kanske
Gr. Frölich har yttrat att denna fråga blifvit under
riksdagen af LagUlski Inhandlad, och ali mannu icke borde
i grundlagsväg förfara annorlunda än förut i afseende på
stadgandet i brotlmålslagen. Jag får upplysa, eller till yttermera
visso anhålla, att Hr Ridd.Secretju ville upplysa,
om icke LagUlskts behandling af denna fråga förfallit, derigenom
alt två Stånd stannat emot två; åtminstone tror jag
Den 3o Januari f. m.
mig veta alt så fö i håller sig. Man liar äfven sagt, att derest
stadgandet icke antoges, skulle åklagarne stanna i tvekan
ali bestämma sig för åtals anställande eller icke. Derpå
svarar jag detsamma som Frill, boye, nemi. alt om R.
St. skola betaga alla åklagare deras tvekan, så befarar jag
alt vi finge revidera alla våra författningar.
lindert R i d d. Se cr e t.: I anledn. af Hr von Hartmansdorff*
förfrågan, anser jag mig icke kunna afgifva någon
bestämd upplysning utan närmare granskning af handlingarna.
Hvad jag likväl vill påminna mig är, att R. o.
Ad. försl i anledn. af det LagTjtskts betänk, som är citeradt,
fattade ett beslut ungefärligen sådant som Hr Cederschjöld
nämnt, men att R. o. Ad. sedermera, i följd af inbjudning,
anlingen från LagUtsk. eller från något af de
öfriga Stånden, frångått detta beslut och förenat sig uti ett
annat.
Hr Lefren: För att icke onödigtvis förlänga discussionen,
får jag blott förena mig uti livad Hr von Hartmansdorff
anfört ork yrkar hvad han yrkat i hufvudsaken, sedan
numera förhållandet med delta måls behandling såsom
allmän lagfråga blifvit upplyst.
Hr Lagerheim: En värd talare har såsom bevekande
skäl lill antagande af Coust.Utsk:s förslag anfört, att
man derigenom skulle förekomma hopandet af en mängd
sådana åtal, som här äro i fråga. I fullkomlig motsats med
honom, vågar jag tro, att Const.Utsk:s förslag snarare skulle
öka än minska dessa brott; ty sådana olycksdigra och
dystra anfall mot majestätet blifva vida snarare till behörigt
straff befordrade, om Konungens personliga mildhet icke får
tagas i anspråk att förekomma åtalen. Det är dessutom icke
endast Konungens utan äfven nationens rätt, som här är i fråga,
då nationen med skäl må kunna anse sig förolämpad i
sitt öfverhufvud och äga rätt att se den brottslige till straff
befordrad enligt lag, utan att något föregående hinder af
monarken må deremot läggas i vägen. Hvad det yttrande
beträffar, sorn skulle jag hafva förbisett rättigheten för en i
tryckfrihetsmål anklagad alt tillgodonjuta laga rättegångsförmåner,
så får jag blott nämna, att här icke vore fråga
om någon laglig utan om en olaglig genom grundlag uppliäfd
åtgärd. Jag fortfar att tillstyrka, såsom Ståndets gemensamma
tanke, den förklaring, att Ul»k:s förslag är olampligt
och onödigt.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Det bör utan tvifvel
vara smickrande för de domare i Sverige, som varit af den
tanke att 1777 års K. bref icke vore tillämpligt i afseende på
tryckfrihetsmål, att hafva fått en så vältalig försvarare af dess
åsigt sorn Hr Lagerheim. Jag beklagar likväl att jag för min del
icke kunnat af hans skäl öfvertyga mig att 1777 års K. bref
4 72
Den 3o Januari f. m.
icke bör tillämpas äfven i afseende på tryckfrihetsmål. Jag
skulle anse det ifrågavar. tillägget öfverflödigt och afstyrka
detsamma, såvida jag icke fästade en väsendtlig vigt dervid,
att genom bifall till detta tillägg Representationen uttryc
ker
dess åsigt vara den, att intet åtal för politiskt brott
må anställas, utan alt Konungen eller Konungens Conselj
derom på förband yttrat sig. Enligt grundlagen är det
Just.ministern, d. v. s. den förste ministern i Konungens
Conselj, som skall anbefalla dessa åtal. Mig synes derföre
ingenting vara mera olämpligt, än om denne embetsman skulle
kunna handla i en fråga, som rörde Konungen personligen,
utan att hafva deruti inhemta! Konungens egen lanke.
Ur denna åsigt och till undvikande af all framtida tvekan
angtde tillämpningen af 1777 års K. bref, hvaraf vi haft
exempel på obehagliga följder, tillstyrker jag bifall till Ulsk:s
förslag.
Gr. Frölich: Jag 'lemnar i sitt värde den veder
läggning
Hr Lagerheim försökt af min sista argumentation.
Jag skulle likväl hafva trott, att, då här blifvit taladt om
den högsinthet man hos monarken kan oell bör förutsätta,
Ur Lagerheim i detta yttrande funnit anledningen hvarför
jag trott att en anmälan hos monarken skulle förekomma
sådana åtal, som äro i fråga. Jag hoppas att Hr Lagerheim
är långt ifrån att neka en sådan förutsättning. För
öfrigt får jag tillkännagifva, att jag egentligen begärt ordet i
anledn. af Gr. Horns yttrande. Jag vill medgifva Hr Grefven,
alt på det hela är det principvidrigt att åklagaremakten
skall förfråga sig hos konungen, innan den verkställer
hvad den enligt lag anser vara sin skyldighet. O111 derföre
icke 1777 års K. bref funnes, skulle jag för min del tillstyrka
att den tillämpning deraf, som nu är i fråga, icke komme
att äga rum. Man bör icke stifta lagar ulan hänseende
lill de lagar som finnas; ty man kan icke tänka sig en
fortgående lagstiftning utan i bestämdt sammanhang. När
då 1777 års K. bref finnes, när detsamma måstö tillämpas
då brottet blifvit begånget genom tal eller skrift, och när
den i LagUtsk. behandlade frågan lörtde K. bref icke föranledt
till undanrödjande deraf; så påstår jag att conseqvensen
fordrar att förhållandet i afseende på åtalets fullföljd
bör vara enahanda, då brottet blifvit begånget i tryck,
som då det skett i skrift eller tal.
Hr Rosenblad, Bernh.’: En värd talare har lyckönskat
de domare, hvilka ansett tillämpningen af 1777 års
K. bref icke kunna ifrågakomma för tryckfrihetsmål, ali hafva
funnit en vältalig försvarare uti en ledamot af detta Stånd.
Jag beklagar deni då, att de funnit en motståndare i den
store statsiätlslärare, som ägt det förtroendet till sina egna
anspråk, att han begärt det Standel, med afseende på bans
ogillande af ett lagförslag, icke skulle detsamma antaga.
Det
-
Den 3o Januari f. m.
4,3
Della förhållande oaktadt, kan jag icke afhålla mig att begagna
den rättighet, som medlemmar af Svenska folket oell
af lagstiftningen från urminnes tider ägt, alt efler egel förstånd
och egel begrepp bedomina frågor, som röra de lagar,
hvilka skola eflei lefvas; och jag får då förklara, alt jag för
min del icke kan finna huru ett stadgande kan vinna tillämpning,
sorn på den tiden det utgafs icke tillkommit i öfverensstämmelse
med den form, sorn då gällande lag och
grundlag stadgade; och som just i sjelfva sältet för dess
tillkomst och expedierande, — ty brefvet utkom genom Civilexpeditionen
Utan Kontlngs och Ständers godkännande, —
tydligen tillkännagaf, att det icke var annat än en enskild
instrilction från Konungen till dess ombud, huru de skulle
sig förhålla uti dylika frågor, som kunde anses mern enskildt
röra Konungens person. Jag anhåller att få fästa
uppmärksamheten pu den ofantliga skilnaden, som finnes emellati
att yttra eli förfluget ord i tal eller skiifl, såsom t.
ex, uti bref, hvilket icke är egnadt åt olFmi lighelen, oell det
lasteliga yttrande, som med berådt mod i tryck lemnäs åt hela
den läsande allmänheten. Att 1,77 åis K. bref icke var annat
än ett uttryck af en välvillig och högsint afsigt hos den
monark, som då regerade Sverige, att icke förflugna ord i tal
eller skrift måtte af ett olämpligt tjenstenit hos åklagaremakten
blifva föremål för åtal vid domstolarna, torde den
som läst brefvet lätteligen finna; och att tillämpa detta
bref äfven på de förbrytelser, som begås i tryck, vore detsamma
som att med hvarandra jemföra de personer, som
begå detta bio11 i tryck och de som vanligen begå detsamma
i tal; men icke kan man jemföra lasteliga uttryck af
landsstrykaren, som öfverlasta! sig på en krog, med hvad sorn
säges af publicisten uti skrifter, som gå till hela allmänheten.
Jemförelse!] är lika omöjlig emellan handlingen, som emel
fan personerna. Jag instämmer således med dem, som
afstyrka förslaget, och anser R. o. Ad. böra förklara detsamma
lika onödigt som onyttigt.
Frih. Rehbinder, Fredr. Wilh.: Jag yrkar ogillande
af Cohst.Utsk:s"ifrågnVar. betänk. Till de mångå grundliga
skäl flere talare mot detsamma anlört, vill jag blott tillägga
ett enda. De gifvas, hvilka finna liksom ett nöje uti att
tadla Regeringens åtgärder. Om derföre förslaget skulle
blifva antaget och Konungen skulle finna sig nödsakad att
anbefalla åtal mot någon tryckt skrift, så skulle sådant gifva
anledn. till mycket tadel, som åter kunde föranleda nya
actioner; och derföre anser jag det afUtsk. framställda förslaget
olämpligt. Såsom domare anhåller jag att få särskildt
tillägga, att jag icke kan fatta huru man kunnat anse
1777 års K bref äga tillämpning i afseende på tryckta
skrifter.
60
4/4
Den 3o Januari f. m.
Hr Munck a f R o s e n s c li ö I d : Uti en af de sednare
perioderna af 6 morn. af 5 §:n Tryckfr.lagen heter det:
”Uppstår fråga om boktryckares eller författares af en tryckt
skrift tilltalande eller hörande, böra han eller de vid sådan
rätt personligen till svars stånda, men åtnjirte i öfrigt deras
rättegångsförmåner enligt allmän lag och särskilda (örfält'
ningar uti allt livad genom detta förordnande icke uttryckligen
annorlunda stadgadt är:” De som anse 1777 års K.
bref icke gälla ang-.de tryckta skrifter, önskade jag matte
uppgifva det ställe i Tryckfr.förordn., hvarest uttryckligen blifvit
stadgadt, att detta K. bref icke är gällande i afseende på
tryckta skrifter.
Hr Lagerheim: I största korthet vill jag, i anleda,
af en talares lill mig ställda uppmaning, endast nämna, att
skilnaden i resultat emellan hans och min mening blott alden,
att enligt hans skulle brottet och enligt min straffet
fortgå oliejdadt. Jag fortfar att med underkänuande af
Const.Utskrs förslag anhålla om propos., att Ståndet såsom
dess gemensamma tanke måtte förklara förslaget vara 0-  lämpligt.
Frih. Gederström, Jacob: Vore detta meni. från
ett annat Ulik., än det sorn behandlar grundlagsfrågor, så
skulle jag icke draga i betänkande att tillstyrka afslag derå ;
ty försöket att införa en författning i grundlagen, som efter
grundlagens tydliga bud ar af beskaffenhet alt kunna
blifva föremål för lagstiftning genom 3:ne Stånds beslut och
Konungens sanction, kan jag icke finna annat än löjligt och
oförståndigt; men som jag af grundlagen är hindrad att nu
kunna afslå detsamma, så får jag tillstyrka att förslaget må
hvila till nästa riksdag, hvars Ständer förmodligen skola vara
nog förnuftiga alt icke i grundlagen införa en lagstiftning
af civil beskaffenhet, för att derigenom gifva den en
helgd, som grundlagen förbjuder; ty alla slags civil-lagar
stiftas genom 3:ne Stånds beslut och Konungens sanction,
hvilket icke Liefve förhållandet med en civil-lag, som finge
krypa in uti en § i grundlagen, enär lill förändring deruti
fordras alla 4 Ståndens sammanstämmande beslut jemte Konungens
samtycke. Jag anhåller således, att, sedan jag till
prot. uttryckt ogillande af förslaget, detsamma må hvila till
laglig behandling vid nästa riksdag.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Gr. Horns yttrande har bestämt
min öfvertygelse, sora är den att förändringen är oJämplig.
Det synes mig vara klart ådagalagdt, att 1777 års
K. bref tillkommit i helt annan afsigt än att tillämpas på
tryckfrihetsmål. Om detta är en sanning, så bör också icke
ett stadgande införas i grundlagen, som icke blott är olämpligt,
utan äfven möjligen till hela sin beskaffenhet, jemväl
hvad andra mål angår, oriktigt. Måhända är hela stadgan
-
Den 3o Januari f. m.
det för alla slags förbrytelser olämpligt och borde derföre
upphäfvas. Det Lan jag likväl icke yttra mig oin; men mot
den invändning man gjort, att det är nödigt i vissa mål och
äfven riktigt att högsta åk lagai emakten känner huru Konungen
ser saken, får jag blott erinra, att det synes mig som
något särskildt stadgande i det fallet icke behöldes, då bogsta
åklagaremakten liar tillträde till Konungens person. Om
åter, i afseende på hvad andre talare framställt, en tvetydighet
bort undanrödjas, så bade Const.Utsk. kunnat föreslå en
nödig förklaring uti 5 §:n 6 mom. Tryckfr.förordn., hvarest
talas om åtnjutande af Inga i ättegångsförmåner för de personer,
sorn äro under åtal i tryckfrihetsmål. På grund af
hvad jag haft äran anföra tillstyrker jag Pi. o. Ad. att,
med ogillande af förslaget, låta detsamma hvila intill nästa
riksdag.
Hr Dalman: Jag beklagar ganska mycket att jag råkat
misshaga Hrr Lagerheim och Rosenblad samt föranledt
till en utom ,ämnet gående utveckling af frågan om 1777
års K. brefs tillämpning eller icke i afseende på tryckfrihetsmål;
en fråga, hvilken icke lärer vara föremål för R. ö.
Ad:s pröfning. Hvad åter angar den frågan, som nu är föremål
för pröfning, nemi. huruvida i grundlagen må införas
ett stadgande att alla tryckfrihetsåtal för majestätsbrott,
innan de fullföljas, böra anmälas i Konungens Conselj; så
finnér jag mig böra tillägga ett skäl, hvars vigt jag tror alt
Gr. Horn icke skall förneka. Just.statsministern, som är
tryckfrihetens högste vårdare i landet, har häruti ett uppdrag
af största vigt, och sorn utgör ett af de väsendtligaste
föremålen för hans verksamhet. Jag hemställer huruvida
denna hans verksamhet skall vara undandragen all constitutionel
ansvarighet; huruvida R. St. och deras Const.Utsk.
icke skola få pröfva om Just.statsministern i dess egenskap
af åklagare förfarit med den varsamhet och klokhet som
vederbör. Om Just.statsministern icke är skyldig att i Conseijen
anmäla de åtal han anställer för politiska brott, så
komma dessa förhållanden icke att blifva föremål för Coust.-  Utsk:s och R. St:s pröfning, och deraf uppkommer det missförhållande
att Just.ministern uti en af de vigtigaste af hans
embetsbefattningar är undantagen från allt constitutionelt
ansvar. Af detta hufvudsakliga skäl anser jag det vara af
vigt att tillägget antages.
Frih. Ce d ers t rom, Ander s : Innan jag yttrar mig i
liufvudfrågan, anhåller jag att få nämna huru jag anser 1777
års K. bref böra tillämpas. För min del tror jag, då d
§:n 4 morn. Tryckfr.förordn. hänvisar till 5 cap. 1 §:n
Missg.-b:n såsom det lagrum, hvarefter de i nämnda mom.
omtalta brott skola straffas, men 5 cap. 1 $:n Missg.-b:n enligt
1777 års K. bref icke utan Konungens särskilda tillstånd
får tillämpas, att oftanämnda K. bref måste tillämpas
4,6
Den 3o Januari f. in.
till 3 §:n 4 mom. Tryckfr förordn.; men då likväl i sednare
tider visat sig, att domare olika betraktat saken, och då
lill och med en och samma domstol ömsom tillämpat och
ömsom icke tillämpat detta K. bref, så skulle jag anse ett
förtydligande vara nödigt, emedan en så stor inconseqvens
nti lagskipningen alltid mäste vara skadlig. Förra gången
detta ämne i anleda, af ett LagLJtsk:s betänk. — jag minnes
ej af hvad nummer — rör-.de förtydligande af 1777 års
K. bi ef hos Pi, o. Ad, discuterades, förklarade jag, det jag
ansfig olämpligt att genom tillägg till 1777 års K. bref vilja
förtydliga Tryckfr.lagen såsom varande en grundlag. Jag
besti ed det derföre, att 1777 års bref är en lag, som vid
hvarje riksdag genom 3 Stånds beslut kan ändras, och att
ändring eller förtydligande derföre borde ske i Tryckfr.-  förordn., om någon tvetydighet förefinnes, enär det torde
vara vådligt att i allmän civil- eller eriminal-lag göra ändiingar
eller förlydliganden af grundlagarna. Då nu förtydligandet
blifvit i gi undlagsväg föreslaget, anser jag detsamma
både nödigt och nyttigt oell tillstyrker derföre alt
förslaget må antagas till grundlagsenlig behandling vid nästa
1 iksdag.
Gr. Frölich: Jag anser väl icke Hr Lagerheims sena
uppträdande på Riddarhuset såsom en politisk notabilitet
vara af så stor vigt alt man myckel bör fästa sig vid ordalagen
af haus muntliga föredrag ; men R. o. Ad. torde
finna, att jag icke kan låta obesvarad qvarstå en sådan förklaring
Hr Lagerheim tillåtit sig öfver mitt sista anförande,
som skulle del vara min mening att önska brottens ti11—
vext eller något dylikt. Jemte det jag med indignation till
Hr Lagerheim tillbakavisar ett sådant försök att förklara
min mening, anhåller jag hos Hr Frih. o. Landtm., att, om
Hr Lagei heim anser sig berättigad att så förklara mina ord,
klubban måtte blifva nyttjad mot honom.
Hr Cederschjöld: Jag vill visserligen medgifva, alt,
på sätt Gr. Horn yttrat, det någongång kunde blifva obehagligt
för Konungen att bestämma, huruvida åtal borde äga
rum eller ej; men man bör ihågkomma att Konungen är
blottställd för samma obehag, då förbrytelsen skett genom
tal eller skrift. För min del skulle jag tro, alt det obehaget
vore vida mindre, än det för hvilket Konungen kan
blottställas, om någon hemställan ang;de åtalets fullföljd icke
mera komme att äga rum; emedan ett uttryck i tal eller
sk 1 i (t af obetydlig beskaffenhet och som genast rönt
mängdens ogillande kunde blifva åtaladl genom Just.ministerns
åtgärd, emedan Just ministern icke äger att underlåta
åtals anbefallande. Konungen skulle i sådant fall hellre
önskat att förbrytelsen genast lemnats åt glömskan än att 3-  tal agde rum ; emedan obehaget deraf kunde blifva af vida
svårare beskaffenhet än obehaget att yttra sig huruvida åtal
D c ii So Januari f. m.
477
skall fullföljas eller icke. Efter Tryck fr.lagens 4 § och 3
inom. är det Jusi.ministerns ovillkorliga skyldighet att låta
åtala de der omnämnda förbrytelser, såvida de icke innefatta
förnärmelse emot enskilda personer, i hvilket fall det beror
på den enskilda att låta saken falla. I öfrigt får jag
upplysa, att R. o. Ad. verkligen har, då LagUtskis förutnämnda
betänk, förevar, stadgat att en så beskaffad förklaring,
som den ifrågavar., nemi. att hemställan om åtalets
fullföljd alltid bör hos K. M. äga ruin, skall uti allm. lagen
intagas. Skulle R. o. Ad. det oaktadt anse sig kunna förkasta
ifrågavar. förslag, som jag yrkar mätte antagas, på
det Konungen måtte bibehållas vid sin obestridliga rättighet
alt yttra sig om åtalets fullföljd; så skulle jag önska att
förslaget kunde blifva sådant sorn H. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm
tillstyrkt, nemi. att åtal uti mål enl. 3 §:n 4 moni.
Tryck fr.lagen skola ske utan att Konungens tillstånd dertill
erfordras. Jag önskar detta, på det att all tvekan mätte
försvinna derom huruvida 1777 års K. bref skall tillämpas
på tryckfrihetsmål.
Gr. Horn: En värd ledamot, som framkommit medell
hufvudsakligt skäl för sin åsigt, har trott sig mäktigt kunna
verka på min öfvertygelse, då han förklarat det vara af
bogsta vigt för den constitulionella ansvarigheten, att Just.-  statsministern kunde af ConstUtsk. klandras eller ställas till
ansvar för uraktlåtenhet af sin embetspligt, i händelse 1777
års K. bref hlefve gällande, på sätt ConSt.LJlsk. föreslagit.
Jag får bekänna, att sådana skäl verka ännu mera att stadga
min öfvertygelse, sådan jag uttryckte densamma; emedan
jag icke anser för någon lycka att en sådan snara utlägges
för någon af Konungens rådgifvare, hvarigenom det blefve
ett ännu mera ökad t tillfälle att söka aniedn. till juridisk
ansvarighet mot dessa rådgifvare, Denna ansvarighet anser
jag icke böra ifrågakomma för annat än verkliga statsbrott.
I opinionsfråga är det oriktigt oell oklokt alt ställa lagarna
så, att juridisk ansvarighet kan komma att tillämpas. Det
är derföre jag skulle önska att lagen, i afseende på åtal för
sådana brott "sorn här äro qvalificerade, frikaliade Just.-  ministern från den ansvarighet, som i öfrigt är förenad med
utöfningen af bans embetsåliggande. Jag vet, sannerligen för
Gud, icke hvarför det skall anses vara af mindre vigt att
åtala ett brott, som kan hafva för afsigt att rubba hela samhällets
säkerhet, än att åtala ett annat brott, som angår t.
ex. blott en mindre del af någon enskild persons egendom,
och der åklagaren icke kan erhålla dispense från fullföljd af
åtalet. Det är på denna grund, och då det alltid ligger en
syftning uti tryckfrihetsbrott, som merendels saknas uti majestätsbrott.
, begångna i tal eller skrift, jag anser ifrågavar.
K. bref icke vara tillämpligt på majestätsbrott, begångna i
tryck. Skilnaden emellan majestätsbrottet, begånget i tryck
4^8 Den 3o Januari f. m.
eller begånget i ta) eller skriftvexling, har tillräckligen blifvit
utvecklad: och jag ser icke alt någon våda för samhället
uppslår deraf, om sådana brott, soin af oefterlänksamhet
eller under ett medvetslöst tillstånd uti ifrågnvar. hänseende
blifvit begångna, lemnäs utan beifran. Jag anser således
nyttigt atl polismakten i sådana fall må kunna frikallas
från skyldigheten att åtala, och derföre är mahanda 1777
års K. bref för sådana händelser lämpligt; ehuru jng icke
anser samma bref af den anledningen vara af den vigt alt
man bör hålla på det; hvarföre jag, i händelse fråga derom
skulle uppstå, skall lemna min röst till cletsammas uppliäfvande.
Hr Lagerheim: Med synnerlig glädje bar jag bort en
ungdomsvän Gr. Frölich sjelf indigneras öfver en mening, som
likväl är ett klart och oeftergiflig! resultat af hans egna
yttranden. Jag får blott tillägga, att jag visserligen aldrig
trott och ännu mindre, efter den förklaring lian nu afgifvit,
tror honom i sjelfva verket hysa den önskan, som dock
måst blifva en tydlig följd af hans uttryckta åsigter.
Hr Stråle, Nils Wilh.: Det synes mig som det verkligen
vore ett misstag, då man bär talar om huruvida 1777
års K. bref bör tillämpas eller icke, och huruvida de deruti
befintliga stadganden skola intagas i grundlagen eller ej.
Detta bref är nemi. af Konungen utfärdadt icke i form af
criminal-lag, oell jag skulle derföre tro, att något hinder
icke möter för Konungen att upphäfva eller förändra detsamma
såsom Han finner för godt, synnerligast sora det rör
en af Konungen Honom sjelf! tillagd rättighet. Således tycker
jag att man icke vidare bör fästa sig vid frågan om detta
K. bref äger tillämpning eller icke; utan frågan är den:
skall en tryckfrihetsaction kunna af Just.statsministern anbefallas
utan att Konungen är derom underrättad och gifvit
sitt samtycke dertill. Jag skulle tro, alt om Just.-  ministern afgaf en sådan befallning utan Konungens vetskap,
sutte han icke länge qvar på sin plats; emedan Konungen
funne honom emot sig icke hafva iakttagit dess
pligt. Då således man icke kan förutsätta att Just.ministern
skulle underlåta att underrätta Konungen om förhållandet
innan åtalet anbefalldes, måste frågan blott varaden,
huruvida ett sådant tillkännagifvände skall ske för Konungen
enskildt eller i Statsrådet. Man har sett och inser i
allmänhet, att sådana politiska förbrytelser äro af särdeles
beskaffenhet; alt det stundom kan vara vådligt att dervid
fästa uppmärksamhet; att de deremot ofta måste beifras;
att sådana åtal, anställda i oträngt mål, kunna sätta Regeringen
uti en ganska brydsam ställning. Mig synes således
sorn det icke vore olämpligt att frågan behandlas i Statsrådet,
då hvarje ledamot hade tillfälle alt deröfver yttra sig
och alt afgifva sin röst huruvida åtalet bör ske eller icke;
Den 3o Januari f. m.
479
oell jag kan således icke finna annat, än att det föreslagna
stadgandet i grundlagen, att en sådan anmälan bör ske uti
Statsrådet och der vara föremål för öfverläggning och beslut,
ör öfverensstämmande med den politiska vigt sådana
frågor hafva. Jag tillstyrker derföre antagande af Utsk:s
förslag lill grundlagsenlig behandling vid nästa riksdag.
Frih. Boye, Fredr.: Om här vore fråga om att afskaffa
detta K. bref, så skulle jag genast svara ja dertill, ehuru
detta bref är ett af de vackraste bladen i Gustaf lilis
krona. Det är nemi. ett af Konungens vackraste prerogativ
att kunna säga: Jag gifver nåd, — Jag förlåter; men
då förhållandet nu är sådant att en och en half million
menniskor är af en åsigt och en och en half million af en
motsatt åsigt i fråga om detta K. brefs tillämpning; hvarföre
skall man då icke gifva utslag i saken, hvarigenom en
sådan splittring menniskor emellan kan afhjelpa;? De laida
herrarne, som yttrat att de icke kunna begripa hvarföre
detta K. bref skall tillämpas på tryckfrihetsmål, hänvisar jag
till Just.ombudsmannen, som tydligen deducerat skälen och
orsakerna dertill, och jag här hört sägas att Just.ombudsmannen
skall vara en skicklig jurist.
Ur Frih. o. Landtm, yttrade, att under discussionen
den mening blifvit framställd, att ifrågavar. förslag vore oJämpligt
och onyttigt.
Gr. Frölich: Dä så väl jag som flere andre ledamöter
anhållit alt detta förslag må förklaras hvilande lill
grundlagsenlig behandling vid nästa riksdag, så hoppas
jag att Hr Frih. o. Landtnäs framställning blifver i enlighet
dermed.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att han, i anleda, af
Gr. Frölichs anförande, finge i R. o. Ad:s minne återkalla
den ordning i framställandet af proposlr rör:de Const.Ulsk:s
förslag till grundlagsförändringar, hvilken blifvit följd under
hela denna riksdag, alt nemi. först framställningen varit,
huruvida R. o. Ad. behagade såsom dess gemensamma
tanke antaga den eller de anmärknir, som af särskilda talare
blifvit yttrade, och, ifall ingen af dessa blifvit såsom gemensam
tanke antagen, då först propos. å förslagets lnilanoförändradt
till nästa riksdag hade blifvit framställd; orsaken
vore alt en motsatt ordning för propostnas framställande
kunde vara vådlig, emedan, om först propos. framställdes
å förslagets hvilande oförändradt, och besvarades med nej,
samt sedan ingen af anmärkmna blefve antagen såsom Ståndets
gemensamma tanke, det förhållande uppkomme, att något
beslut i ämnet af R. o. Ad. icke kunde fattas, då deremot,
om propos. först framställdes å anmärkningarna, och
ingen af dem antoges såsom Ståndets gemensamma tanke, en
gifven följd blefve att Utsk:s förslag komrae att oförändradt
48o
Den 3o Januari f. m.
hvila till nasta riksdag. Hr Landtm, ansåg sig således nu
äfven böra först framställa propos. å hvad emot Ulskts förslag
blifvit anmärkt. Utom den anmärkning deremot, som
lian redan förut upprepat, hade väl åtskilliga andra erinringar
äfven blifvit gjorda, men såsom han fattat dem, hade
de icke blifvit framställda i ändamål att blifva föremål för
någon propos., hvarföre han icke trodde sig behöfva upptaga
dem, utan finge han nu framställa propos. å den enda
egentligen gjorda anmärkningen; hemställande alltså ont
It. o. Ad. behagade såsom Ståndets gemensamma lanke antaga
den anmärkntn, att det i Coust.Utskts meni. Ko 7g
framställda förslag till ändring af 5 §:n 6 mom. Tryckfr.-*
förordm är olämpligt och onyttigt.
Ropades ja och nej.
Då Hr Landtm, förklarade det han trott sig finna alt
llej öfverröstat ja, begärdes votering.
Upplästes till justering och godkändes följande voteris
pl
oposition:
Den som antager såsom Ståndets gemensamma tanke
den anmärknln, att det i Coust.Utskrs mern. N:o 7g framställda
förslag till ändring af 5 §:n 6 mom. Tryckfr.förordm
är olämpligt och onyttigt* voterar
la’
den det ej vill, voterar
nei;
Vinner nej, antager R. o. Ad. icke ofvannämnda anmärkn.
såsom Ståndets gemensamma tanke.
Efter voteringens slut, befunnos rösterna hafva utfallit,
som följer;
Ja — 57.
Nej — 4o.
Hr Munck af Rosenschöld, Nils Rudolph* reserverade
sig emot det fattade beslutet.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. ^ till 4 e, m.
lii fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Lör
-
D c n 3o J111 u a r i e. m.
Lördagen den 3o Januari i84i.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades g prot.utdr. för denna dag f. m.
Upplästes till justering oell godkändes nedannämnda från
Exped.Utsk. inkomna förslag till R. St:s und. skrifvelser till
K. M., nemi.:
N:o 210, ang:de upphörandet af det s. k. Ilemförarebåtgillet
i Götheborg;
N:o 211, ang:de Statscontorets befrielse från vidare befattning
med det staden Wexiö beviljade byggnadslån;
N:o 212, angule förhöjning i löneanslagen lör gästgifvare
i Herjeådalen;
JN7:o 213, ang;de afskiljd redovisning för statsverkets s.
k. reservfond;
N:o 214, ang:de dels föreskrifter i afseende på förhandlingar
emellan rust- eller rotehållare och soldat oin
lönevillkoren, dels tryckning af knektecontracten m. m.;
N:o 216, i anledn. af väckt fråga om Smålands Husar-reg:tes
afsiltning emot erläggande af häst-vacaneeafgift;
N:o
216, om anställande af ytterligare en lärare vid
hvardera af skolorna i Umeå, Piteå och på Frösön i Jemtland
;
N:o 217, ang:de fri tillverkning af bergskrut;
N:o 218, i anledn. af väckt fråga om befrielse för rusthållare
från skyldigheten att under krig remontera och att
ersatta förlorade persedlar;
N:o 2ig, ang:de dels nedsättning i lösen för vågattester
å jern och andra vågförda cffecter, som hos Banken eller
Lånecontorel i Götheborg belånas, dels ock förändrade föreskrifter
för anskaffning af s. k. förnyelsebevis ;
N:o 220, ang:de upphäfvande af det i K. förordn. den
8 Dec. 1756 för allmogen medgifna undantag från allmänna
lagens stadgande i 6 §:n af 1 cap. Gifterm.-b:n;
N:o 221, om förändring af K. förordn. den 22 April
182g, ang:de passhandlingar för fartyg, hvilka segla till utrikes
ort.
Ånyo föredrogs Cons!.Utsk:s den g och 23 dennes på
bordet lagda mern. Wto 82, i anledn. af erhållen återremiss af
Coust.Utsk:s mein. N:o 5g.
Hr von Hartmansdorff; A u g.: Jag torde få i H.
1 g 11. 61
48*
Den 3o Januari e. m.
Ståndets minne återkalla, nit skilnaden mellan det förslag,
som här af Const.Ulsk. är framlagdt, oell den mening, som
R. o. Ad. förklarat vara dess gemensamma tanke, egentligen
beslår deruti, alt Const.Ulsk. yrkat, det depart.chef,
som vore hindrad, skall företrädas i Statsrådet antingen
af annan Statsrådsledamot eller af depart.chef, eller af någon
annan; att R. o. Ad. deremot förklarat, att sjelfskrifvenhet
för exped chefen att inträda i depart.chefens ställe, i
händelse ingen Statsrådsledamot dertill förordnades, ej skulle
vara bestämd. För att visa olämpligheten af det förslag,
som Const.Ulsk. här gjort, nemi. att fordra sjelfskrifvenhet
för exped.chefen, torde jag blott behöfva nämna, att om
detta förslag i närvar, ögonblick vore lag; så skulle följden
deraf vara, att arne exped.chefer, som aldrig dragit värja
för trupp, som icke ens hafva rättighet att bära den gula
cocarden , skulle vara tjenstgörande general-adjutanter för
arméen och flottan. Jag förmodar således att Pi. o. Ad. vidblifver
sitt beslut i denna punkt.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om Pi. o. Ad. behagade
antaga det jemkningsförslag Coust.Utskts mern. N:o
82 framställt.
Ropades starka nej, blandade med ja.
Hr Landtm, förklarade, det han trott sig linna att nej
öfverrösta! ja.
H. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm, Gustaf: Jag anser
för min del, att det bör alldeles ankomma på K. M. att lå
ta
föredragas antingen af ett consultalivt Statsråd eller af
exped.chefen; och i så målto, ifall beslutet är faltadt, reserverar
jag mig deremot.
Hr Frih. o. L anhilm, yttrade, alt, sedan R. o. Ad.
icke antagit jernkningsförsiaget, R. o. Ad. torde finna att ingen
annan åtgärd ålerstode än alt lägga mern. till handlingarna.
Bifölls.
Företogs till pröfning StalsUlskts den 9 och 23 dennes
på bordet lagda utlåt. N:o 4‘G 1 anledn. af anmärkmr vid
Utsk:s betänk. N:o 355, ang:de åtskilliga statsbidrags ingående
till Riksg.contoret.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Då detta ämne förra
gången förevar, yttrade sig flere af det H. Ståndets ledamöter i
sjelfva saken så omständligt, att jag icke vill trötta med
upprepande af hvad som då sades. Jag sill blott i afseende på
sjelfva verkställigheten göra några tillägg. I händelse, emot ali
förmodan, del skulle beslutas att Riksg.eont. borde öfvertaga
den befattning med uppbörden af hvarjehanda här uppräknade
medel, hvilken förut ålegat Slatsconloret; så skul
-
Den 3 o Januari e. m.
le Riksg.contoret blifva elt slags Statscontor. Ilvad skulle
då fullmäktige uträtta i detta fall? Skulle de blifva stats—
commissarie!'? Förmodligen, (y det fordrades väl alt de, likasom
Slalscontorels ledamöter, sammanträdde hvarje dag för
alt emottaga uppbörd eller underrättelser derom, samt tillika
gifva anordningar å statens utgifter. I sådan händelse
förmodar jag, att fullmäktige med denna befattning svårligen
kunde förena någon annan. Åtminstone torde det blifva
svårt, att såsom nu begagna fullmäktige, hvilka hafva
mycket annat att sköta. Skola de hafva statscommissariebefatlning,
sä böra de förmodligen vara underkastade samma
skyldigheter och qvalifieationer, som olivar, statscommissarier.
De skola väl då äfven hafva tagit civil einbetsmannaexamen
eller åtminstone kameral-examcn, eller någon
annan. Detta torde falla sig svårt för dem af fullmäktige,
sorn icke egnat sig åt embetsmannabanan. Anser man åter
dessa fullmäktige allesammans böra betraktas såsom presidenten
i Statscontoi el, så skulle 4 presidenter belöpa sig pä
en hvar af de 3 stotscommissnrierne. Jag hemställer, huruvida
en sådan organisation kan vara lämplig. Jag förmodar
alt R. o. Ad. lärer finna sjelfva verkställigheten vara
lika litet välberäknad som saken. På grund af hvad som
förut blifvit anförd t och hvad jag nu tillagt, får jag vördsamt
föreslå, att R. o. Ad. måtte ogilla begge betänkandena,
både det förra och det sednare, utom de afstyrkanden,
som i betänk. N;o 355 förekomma, sidan ii, ang:de de ordinarie
inkomsternas och sidan ig, ang:de chartae-sig.medlens
ingående till Riksg.contoret. Dessa begge afstyrkanden hemställer
jag att R. o. Ad. måtte gilla, men anhåller att det
öfriga måtte afslås.
Frih. Cederström, Jacob: Jag är alldeles af dea
siste talarens tanke i den frågan, att det är mer än otjenligt
att göra Riksg.contoret till förvaltande uppbördsverk, i
stället för att vara förvaltande penningeverk för R. St. I
samma stund som Riksg.contoret skulle blifva uppbördsverk
för Statens inkomster, i samma stund skulle det också komma
att slå under Kammarrättens revision, samt att i afseende på
uppbörd och redovisning hafva samma skyldigheter, som nu
äro förenade hos både Kammar-colhm, Kammarrätten och
Statscontoret. Det skulle naturligtvis komma att afgöra sådana
frågor rörtd e uppbörden, hvilka nu af dessa embetsverk,
hvart för sig, äro behandlade. Förmågan dertill lärer icke
förefinnas i Riksg.contoret, och fullmäktige skulle såsom R.
St:s embetsman icke vara underkastade det ansvar, som Statens
embetsman i allmänhet åligger för deras tillgöranden.
Dispositionen af Statens inkomster i landtränterierna, innan
de ingå till stalscassan, skulle kunna komma att af Riksg.-  contoret bestämmas på sidan om hvad sorn vore möjligt i
och för utgifterna inom de olika provinserna, helst del dr
484
Den 3o Januari c. m.
eli kändt factum, att provinsers uppbörd icke alltid uppgår tiil
det belopp som för utgifterna derstädes erfordras, utan behofvet
måste fyllas genom remisser från den gemensamma
statscassan. Sådant kunde naturligtvis icke tillkomma Riksg..
contoret, ehuru uppbördsverk, alt pröfva, utan reqvisitioner
på sådana medel skulle således ske bos de andra verken,
och Konungens Befdude och dessa embetsverk skulle
efter behofvens pröfning hos Riksg.conl. begära anordning
på de behölliga medlen. För min del kan jag ej se annat
än att oordning blefve en följd af hvad Utsk. här till vinnande
af ordning föreslagit, och det skälet att öfverskot
ten
icke blifva levererade till Riksg.cont. föll än efter
bokslutets upprättande, vill icke säga annat, än att man ej
kan aflemna ett öfverskott innan man vet att ett sådant linnes,
hvilket först visar sig med bestämdhet, då bokslutet
skett. Skulle återigen öfverskott i förväg öfverlemnas lill
Riksg.cont., så voredet fara värdt, alt någon gång Riksg.contorets
fullmäktige, som icke äro ansvar underkastade, emellan
riksdagarna och förr än principalerne komma tillsammans,
kunde vägra utbetalning af medel, som dock oundgängligen
erfordrades och som vore å stat anvisade. Jag anhåller
om afslag å begge betänkandena, med undantag af de delar
i förra betänk., Iivari Utsk. afstyrkt bifall till motionerna.
Hr Printzensköld, Carl: Det knapphändiga sätt,
hvarpå Utsk. besvarat den ålerremiss det erhöll på det första
mern., tyckes innebära ett temmeligen tydligt bevis, ali
StatsUtsk. saknat tillräckliga skäl att vederlägga de anmärkn:r,
som emot Ulsk:s tillstyrkande blifvit gjorda. Det
torde för något hvar af eder, mine herrar! vara bekant, huruledes
ålskillige ledamöter härstädes ådagalade alt StatsUtskis
tillstyrkande var stridande emot 64 §ln Reg.Fin,
hvilken tydligen och klart innehåller, att alla af R. St. anslagna
medel, de må vara ordinarie eller extra-ordinarie,
skola stå under Konungens disposition. Något försök att
vederlägga detta åberopande af 64 §ln Reg.Fm har af StatsUtsk.
icke blifvit gjordt, och det synes således att StatsUtsk.
tyst medgifvit Reg.Fins lydelse i detta fall, samt att
den af StatsUtsk. ej kan tydas annorlunda än anmärkarne
det härstädes gjort, under det att StatsUtsk. likväl, af hvad
skäl känner jag icke, ansett sig böra vidblifva sin förut uttalade
öfvertygelse. Flere talare yttrade sig äfven då om
det olämpliga och ändamålslösa i det framställda förslaget.
För min del måste jag förklara, alt det förefaller mig högst
besynnerligt, huruledes man vill tillvägabringa ett slatsrnachineri,
nog inveckladt ändå, af en sådan beskaffenhet som
det ifrågavarande. Att först öfverlemna medlen till det ena
verket och sedan till det andra, så att ärendena korsa hvarandra,
samt gå hit och dit, det lärer en hvar, som har al
-
Den 3o Januari e. ra
485
drig så liten kännedom om angelägenheten af att i administrativa
ärenden iakttaga skyndsamhet, finna vara högst oi
Lmligt och högst ändamålslöst. StatsUtsk. har för öfrigt,
till vederläggning af anmärkntna, framställt ett slags beröm
för Riksg.contorets tjenstemän, som skola hafva på et
ändamålsenligt och tillfyllestgöraude sätt vidtagit åtgärder i
och för den uppbörd, som till Riksg.cont. inflyter. Jag
vill icke bestrida att så liar skett, ty StatsUtsk. har visligen
inskränkt sitt beröm till de sednare tiderna, men jag
har erfarenhet af motsatsen, emedan just genom åtskilliga
försummelser inom Riksg.cont. Staten “gått i mistning eller
åtminstone varit nära att gå i mistning af icke obetydliga
summor, som fått to ä 12 år hos uppbördsmännen innestå.
Det synes således, äfven från den sidan betraktadt,
icke just vara något skäl till bifall å Utsk:s förslag. För
öfrigt är redan så mycket, då frågan förra gången förevar,
taladt i ämnet, alt det vore onödigt att nu äter upptaga R.
o. Adts tid med upprepande deraf, hvarföre jag för min del
förenar mig i Hr von HarlmansdorfTs och Frih. Cederslröms
tillstyrkande af afslag ä belänkandena i den del, som afser
medlens öfverflyIlande till Riksg.contoret,
H. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm, Gustaf: Första gången
frågan var före om öfverflyttang af åtskilliga statsmedel lill
Riksg.cont., anmälde jag, hurusom jag icke fattade Riksg.-  conl;s fortfarande tillvarelse, sedan Riket ingen gäld mera
har. Jag antydde då och upprepar nu, hurusom jag aldrig
förmått uppfatta något gagn för Riket deraf att statsmedel
bärns fram och tillbaka emellan Jerntorget och Riddarholmen,
— att Banken och Riksg.cont., statsverk båda, respective
bokföra och debitera hvarannan o. s. v. — Emot närvar.
förslag anmäler jag min oförmåga att fatta den högre
säkerhet, som lärer afses med deposition af medel i Riksg.-  conloret. Den moraliska garantien dr ju i alla fall den enda
tänkbara, och denna är ju samma i Statscontoret, — ja
i så måtto högre, att dess embetsman äro mera ansvarige,
annorlunda och strängare ansvarige än R. Sl:s fullmäktige i
Riksg.contoret. Jag röstar emot förslaget.
Hr von Rosen, Georg: Jag skulle tro, att den förändring,
som åsyftas, icke är verkställbar. Jag får åtminstone
för min enskilda del, ifall förändringen skulle äga rum,
beklaga hvar och en, som har med upphörden och redovisningen
inom länen att göra. Jag beklagar afven Konungens
Bef:h:de, som dagligen och stundligen skola anordna
utgående medel. Det är icke sällan som Konungens Bef:h:de
få hålla, att jag så må säga, contrabok med Statscontoret,
då Statscontoret anvisar på under händer hafvande medel.
Det skulle Konungens Bef:h:de icke kunna göra, om medlen
ingingo direcle från landlrantei ierna till Riksg.cont.; ty då
486
Den 3o Januari c. ra.
ägde de inga medel. Jag föreställer mig svårigheten för
landscontoren att redovisa medlen på ett ställe och insätta
deni på ett annat ställe. Jag vet icke hvar controllen öfver
dessa olika räkenskaper skulle kunna möta, åtminstone
på ett ställe. Möjligen skulle det vara likgiltigt om alla
medel inbetalas till Riksg.cont., såvida Riksg.contoret directe
tili Konungens
Liefve ett Statscontor, men huruvida delta embetsverk skulle
kunna verka i samma riktning och syftning som Statens
embetsverk, betviflar jag. Jag får på detta skäl tillstyrka
afslag å Utsk:s förslag, såsom efter min förmening overkställbart.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla StatsUtskrs utlåt:n Nfis 355 och 4>i
Ropades
starka nej, blandade med ja.
Hr Landtm, förklarade, det han trott sig finna att nej
öfverröstat ja.
Uppå derefter framställd propos. blefvo nyssnämnda utlåt:n
afslagna, med undantag af de punkter, som angå frågorna
om ordinarie statsinkomsternas samt chartce-sig.medlens
ingående till Riksg.contoret.
Vid förnyad föredragning af Stats, och LagUtsk:ns den
q och 20 dennes på bordet lagda betänk. N:o i 18, i aniedn.
af väckt motion om tillökning i aflöningen för värfvad soldat,
som utöfver en viss tid varit i tjensten anställd, blef
samma betänk, af R. o. Ad. bifallet.
Ånyo föredrogs Stats- samt Allm. Besvärs- och Ekon.-  Utsk:ns den 9 och 23 dennes på bordet lagda betänk. N:o
124, i aniedn. af väekt fråga 0111 ersättning lill rotehållare vid
Dalreg:tet för slitning af soldaternes klädespersedlar under
ar be tsco mm en de ringar.
Hr von Rosen, Georg: Jag finner att Utsk:n förbisett
en omständighet, som likväl inom Utsk:n yppades och
tillkännagafs, nemi. att K. !VI. i sin nådigst utfärdade instruction
för beklädnads-directionerna tillagt rotehållarne ersättning
för slitning, när arbetseornmenderingar utom regementets
stånd fortfara utöfver en viss tid, om jag minnes
lätt, utöfver 3 månader, att beklädnads-directionerna begärt
denna ersättning på grund af Konungens författning, men
att Krigs-colltm alltid svarat, det inga medel finnas dertill.
Utskm hafva begärt i delta betänk., att K. M. måtte
i nåder utfästa någon skälig ersättning att, vid tillfällen af
arbetseornmenderingar för enskildta bolags eller corporalioners
räkning, utgå af dessa bolag eller corporationer. Måhända
yppas icke här en sådan svårighet att utfästa slit
-
Den 3o Januari e. ra.
487
ningsersaltning, då de enskildta bolagen, som önska begagna
arbetscommenderingar, få anskaffa medlen; men det lyckes
vara skäl att R. St. anslå en fond för arbetscommenderingnr
för Statens räkning, då det redan är bestämdt att en s I i t—
ningsersaltning dervid skall utgifvas. Det är ledsamt alt en författning
stadgar alt ersättning skall gifvas, men inga penningar
finnas då den skall åtlydas. Jag skulle på denna grund önska
återremiss af detta betänk, och begär att, i anledn. af
beslutet att ersättning skall utgå, Utsktn måtte föreslå att
bos K. M. göres någon propos. om medel till slitningsersättning
äfven för Statens arbetscommenderingar; ty jag tror
alt rotehållarnes förlust är lika stor om arbelscommenderingarna
ske för Statens eller enskildes räkning. Del är på denna
grund jag begär återremiss af Utskms betänkande.
Stats- samt Allm. Besvärs- och Ekon.Utskms betänk. N:o
124 återremitterades.
Till pröfning företogs Lag- samt Allm. Besvärs- och
Ekon.Utskms den g och 23 dennes på bordet lagda utlåt.
N:o 28, i anledn. af gjorda anmärkntr vid Utskms betänk.
N:o 3, angtde grunderna och villkoren för hemmansklyfning
samt afsöndring af jord eller andra lägenheter från
hemman.
Hr von Hohenhausen, Michael Silvius: Jag får
äran hemställa, att delta betänk., som är ganska vidlyftigt
och inveckladt till sina principer, måtte komma alt punktvis
föredragas, såvida icke någon, såsom jag har någon anledn.
alt förmoda, skulle vilja yrka hela lagförslagets förkastande
helt och hållet; i hvilket fall man torde först få
afgöra den frågan och sedan få komma till föredragning
punktvis, eller särskildt för de §§, som förslaget innehåller,
hvilket jag anser för det enda möjliga sättet att i denna
för framtiden för fäderneslandet högst vigtiga fråga grundligt
gå till väga.
Hr Munck af Rosenschöld, Nils Rudolph, uppläste
följande :
Då säkerligen detta förslag redan är ett R. Sl:s beslut,
vill jag icke invända något mot ett bifall till detsamma.
Jag vill blott hafva antecknadt uti proh, det jag anser, att
för de hemman, hvilka efter en ny förordnings om hemmansklyfning
promulgerande kommo alt styckas, borde klyfning
endast vara medgifven till det minimum, sorn, enligt nu
ifrågavar. förslags 6 §, bör bestämmas för hvarje ort sådant,
att det utan föregången undersökning om besutlenhet kan
tillåtas; och att besuttenhels utrönande genom nämndens åtgärd
endast borde äga ruin, då fråga uppstod att till stamhemmanet
återlösa från detsamma före förordningens utgifvande
redan frånklyfda delar; samt att det ofvannämnda
minimum, hvartill hemman hädanefter borde få klyfvas, bor
-
488
Den 3o Januari c. ra.
de bestämmas efter ett visst antal tunnland uppskattad jord.
Ty så länge besuttenheten skall utgöras efter en nämnds eller
gode mäns utslag, d. v. s. efter gdtycke, och ingen annan
gräns än detta är bestämd derför, fortgår hemmansLlyfningen
härefter på samma sätt som hittills.
2:0 Att innehafvare!! af ett stamhemman icke lill följe
af den nya förordningen om hemmansklyfning borde kunna
väcka lösningsanspråk till sådana delar, hvilka ledan före
denna förordnings allmängörande blifvit frånklyfda, så länge
dessa frånklyfda hemmansdelar innehades af samma ägare,
i hvars besittning de voro vid den tid förordningen blef
gällande.
3:o Vill jag tillika hafva anmärkt, att jag hade önskat,
att minst tvänne års fardag hade blifvit lemnad den, hvilken
ägt obesutten hemmansdel, som blifvit lill stamhemmanet
igenlöst; en lid, som jag anser honom kunna behöfva,
om han ej skall komma i förlägenhet för att skalla sig en ny
plats.
I korthet: jag hade önskat, att en ny förordning om
hemmansklyfning mera afsett alt för framtiden förekomma
en för långt drifven hemmansklyfning, (d. v. s. en sådan,
hvarigenom ett hemman urståndsättes att utgöra de detsamma
åliggande onera; förmågan att bära dessa bör vara normen
för besultenhet,) än alt återföra de hemmansklyfningar,
som redan skett; att man gjort så liten rubbning, som
möjligt, i deras ställning, hvilka lill följe af förra författningar
kommit i besittning af alltför mycket klufna hemmansdelar;
och slutligen, att då någon rubbning skulle ske,
att den blifvit så litet tryckande för de obesutlna heuimansägarne
som möjligt.
Frih. Cederström, Jacob: Hr von Hohenhausen har
begärt alt delta betänk, måtte punktvis föredragas, så framt
det icke i sin helhet kommer alt förkastas. Med honom instämmer
jag deruti, alt om förslaget ej kommer att hell och
hållet föi kastas, är det helt naturligt att det måste punktvis
företagas till pröfning; men för min del är jag af den
öfvertygelse, att delta förslag bör i sin helhet förkastas, och
jag ämnar taga mig friheten framställa ett annat förslag i
dess ställe. Det öfverklagade förhållande, som 1827 års författning,
med 1831 års förklaring och tillägg dertill, infört
i Rikets hushållning, är så allmänt kändt, att det för mig är
öfverflödigt att nu något derom yttra. Denna författning
utgår från samma grundsats, som det nu gjorda förslaget,
ehuru med begagnande af andra termer, nemi. alt besnt—
lenhet skall bestämma rättigheten till afsöndring af jord och
klyfning af hemman. Svårigheten att komma till en definition,
som skall blifva sann i afseende på hvad besultenhet
är, hafva Ulsk:n kunnat finna, då de i detta föislags 2:dra §
för
-
Den 3o Januari e. m.
439
förklarat att ägorna skola vara tillräckliga för att föda elt
hushåll af 4 arbetsföra personer samt att dessutom betala
lägenhetens onera. Denna förklaring eller definition af hvad
besuttenhet är innefattar i sig sjelf rakt ingenting; ty ej på
vidden och beskaffenheten af jorden utan på dess skötsel
beror afkastningen, och på denna huruvida den är tillräcklig
för att föda 4 menniskor samt derutöfver förslå för gäldande
af lägenhetens onera. Man hur ingen beräkningsgrund
derför och om detta hushåll förökas med andra 4
personer, blir afkastningen icke tillräcklig, om hushållet ensamt
af jorden skall finna sina behof fyllda. Grunden
hvaruppå förslaget är bygdt, är alltså falsk. Alt således
resultaterna och de detaljer, som äro stödda på denna grund,
ej heller kunna vara användbara , följer klarligen af sig
sjelft.
Jag får i öfrigt vid de särskilda §§:na göra följande anmärk
ningar:
§:n 1, som tillåter klyfning af hemman, allenast en åbo
å den utklufna delen är besutten, står i strid med förenämnda
2:dra jj, der för besuttenhet fordras utkomst för 4
personer.
§ 3. Sjöfart kan visserligen vara en näring, som mera
allmänneligen kan bereda en säker utkomst, men den har
dock intet med jordbruket att skaffa. Fiske eller dylikt,
som här jemväl anses böra ingå i beräkning vid fråga
om besuttenhet, är deremot mera än eventuell. Det ena året
kan fisket vara lönande, det andra året slår det helt och
hållet felt, och gifver således ingen säkerhet, ingen visshet
att bidraga till besuttenhet, hvarföre ock det, beräknadt efter
ett år då ymnig tillgång på fisk funnits, kan leda derhän
att hushållets beräknade inkomst blir alldeles otillräcklig.
§ 4- Vid redactionen af denna § har förmodligen ingen
bergsman varit med; ty i allmänhet hafva vi frände s. k. recognilionsskogarna
eller brukens skogar att härleda en mängd
kolaretorp och lägenheter, der det egentligen ej är fråga
om besuttenhet genom jordbruk, utan hvilkas ägare hafva siu
näring ur skogen genom den kolning, hvarmed de betjena
bruken.
5 6 är delad i icke mindre än 6 mom. Det första
förutsätter elt slags classification för tillåtelsen till hemmansklyfning
i olika delar af Riket, och andra mom. medgifver
rättigheten för en hemmansägare att köpa några tunnland
af en granne samt der nedsätta ett hushåll, emedan
besuttenheten för begge hushållen kan äga rum, derigenom
att i beräkningen intages den hemmansdel han förut äger,
och hvars ägor kunna lemna underhåll för mera än ett hushåll;
men man måste också betänka, att det förhållande,
som vid afsöndringen existerar, är icke ständigt fortfarande,
19 H. 62
4 9°
Den 3o Januari c. m.
ulan att den större hemmansdelen Ian genom dödsfall, köp
och möjligen genom execution gå till annan man , och då
slår den isolerade lilla lägenheten, som i öfverensstämmelse
med författningens stadganden tillkommit, alldeles för sig
sjelf, till mehn för samhället, så framt man vill antaga alt
författningen i öfrigt riktigt motsvarar sin bestämmelse. E
mot
3:dje och 4:‘Je moni. vore ingenting alt anmärka,
ifall författningen i öfrigt kunde anses antaglig. — I
stället för den långa sammanfattningen i 5 mom. om hvad
som bör iakttagas vid upplåtelse af jord, kommer jag att
föreslå en mycket enklare uppfattning, men med mycket
bättre och säkrare följd, än sorn genom delta moni. kunde
vinnas. Vid stadgandet i 6 mom. möter den svårighet, att
om fasta vunnits å köp af en hemmansdel, sorn på grund af
förening med ett annat hemman befunnits medföra besuttenhet,
så lärer väl icke vid arfskifte den följd kunna uppkomma,
att en sådan hemmansdel, då den skiljes från stamhemmanet
skall återgå ulan ersättning till det hemman, hvarifrån
den blifvit utklufven.
§ j. Genom hemmansklyfning utan afseende på de författningar,
som i Riket äro gällande för skattläggning, och
livarenligt, på grund af metod och undervisning, bestämmes
det minimum af lägenhet, som får till mantal skattläggas,
kan man här komma till subdivisioner ända i oändlighet, ja
långt under hvad som enl. metoden icke ens kan såsom torp
skattlägga? och sona blifva stamställen, hvarifrån en stor del
af fattigpersonalen i Riket utgår.
§ 8 morn. t. Deri här föreslagna nya municipal-instilution
kommer, efter min öfvertygelse, långt ifrån att gagna,
endast att bereda split, tvister, rättegångar och osämja
inom så väl socknarna som länen, och jag afstyrker således
denna sockennämnds införande. Vid 2 inom. får jag fasta
R. o. Ad:s uppmärksamhet dels derpå, att ehuru denna
nämnd skall undersöka och bedömma den jord, sorn ulklyfvas
skall, tillåter författningen likväl att pröfning sker på
annat ställe, än der jorden är belägen, och dels derpå, att
den jemväl tillåter bedömmandet af besuttenhet, utan afseende
på den tanke, som delägarne i den lägenhet, om hvars
klyfning fråga uppstår, sjelfve derom hysa, ty de kunna vara
frånvar., och blott en af delägarne beli,öfver vara tillstädes.
Det i 3 mom. föreskrifna bedömmande, huruvida fihnn
af binäringar kan hafva säker och standig förtjenst,
hvarigenom ett nytt slag af besuttenhet, alldeles oberoende
af jorden, uppkommer, är det säkraste beviset på den icke
conseqventa uppfattningen af lagstiftningen i hela detta förslag.
Uti 4 mom. stadgas att utlåtande om de grunder,
hvarpå en utklufven hemmansdel anses medföra besuttenhet,
skall meddelas; men om bedömmandet sker endast med ledning
af charta oeh cbartehandlingar, måste jag säga att
detta utlåt, är öfverflödigt; ty då behöfves endast hänvisning
Deu 3o Januari c. m.
till ägobeskrifningen, och om bedömmandet sker ulan charleliandlingar,
sä mäste man erkänna, att utlåtandet blir mera
än apocrypbiskt, då icke någon person, hvars embete det
tillhör att bedomina ägors beskaffenhet, d. v. s. ingen landtmätare,
varit närvarande och graderat jorden. Vid 6:te inom.,
sorn synbarligen leder till ökande af målens antal viii häradsrätterna
utan något gagn hvarken för socknen eller Slaten,
kan jag ej annat an synnerligen fästa Pi. o. Ad:s uppmärksamhet.
Det är naturligt att nian i nämndens yttrande
lätt skall finna en anleda, att draga målet lill domstol
saint till och med draga saken alla instanserna igenom, och
följden deraf blir en massa af nyskapade rättegångar och
tvister inom landet, i stället för att man borde undanrödja
anledningarna dertill. I motsats lill 7:de eller sista morn.
af 8:de §:n, har det hittills varit en erkändt laglig rätt fölen
hvar, som har egendom, alt der blifva mantalsskrifven, då
lian nemi. visat sig vara rätter ägare, utan afseende på den
tid då han blef ägare, och jag kan ej se att ifrågavar. författning
bör införa någon skilnad i rättigheter till mantalsskrifning
emellan de före densammas utfärdande varande
och de sedermera tillkomne ägare och innehafvare åfjord.
§ g. Uti första mom. af denna § förekommer ett stadgande,
hvarenligt förut i laga ordning vunnen besittning,
lagfart och fasta på skattejord kan förverkas och innehafvaren,
ehuru han fullgjort sina onera till samhället, Lvingas
att lemna sin lägenhet till grannen, derest dea icke inom
sig innefattar af sockennämnden uppskattad besullenhet, och
det, ehuru denne innehafvare visat sig derpå hafva kunnat
så väl betala sina onera, som föda sig sjelf jemte hustru och
barn. Ett sådant förhållande lärer förmodligen icke kunna
medgifvas. Uti aulia mom. af denna § har. man, ehuru
nu ett förslag uppgöres lill en författning i afseende på hemmansklyfning,
i stället föriSäyårs förordning med iÖ31 års
förklaring., dock åberopat stadgandet i 6 §:n af 1827 års.
förordn., som sålunda icke helt korinne att upphöra.
§ 10. Sedan en sockennamnd förklarat, att en lägenhet
är af beskaffenhet att icke vidare kunna klyfvas, eller
att deli innefattar icke iner än hvad sorn tor besutlenhe! erfordras,
så kan, enligt denna §, lägenheten ett annat år eiler
ett par år derefter, då andra mera luedgörlige personer inträdt
i nämnden, förklaras tåla klyfning, och sedermera såsom
klofven komma alt tillhöra den cathegori af lägenheter
jag nyss omnämnt såsom bidragande till fattig personalens
förökande.
§ 11. Ilar är det troligen första fången, som den Svenska
lagstiftning blifvit föreslagen, alt man, ulan något särskildt
rättsanspråk till annans egendom på landsbygden, skall
kunna låta genom sockennamnd besigtiga densamma., samt,
ifall lägenheten då förklaras icke innefatta besuttenhet såsom
granne eller delägare i samma hemmans nummer, iu
-
49»
Din 3o Januari c. m.
slämma ägaren till domstol, med påstående alt lian emot
lösen sisa! 1 afträda sin egendom. Detta är verkligen elt nytt
sätt att upprätthålla äganderätten i Sverige.
2 cap. 1 §:n. Vid genomläsande af i:sta mom. i denna
§ kan det ej undfalla It. o. Ad:s uppmärksamhet, att i
allmänhet upplåtelse af en torde! af hemmanets jordrymd
är tillåten, ehuru icke besuttenhet dermed följer, men att i
sednare delen af samma mom. likväl icke medgifves en sådan
rättighet för ägare af hemman af fideicommiss-egenskap annorlunda
än så vidt med lag och fideicommissbref instämmer.
Det anses således nödvändigt, att en institution, som Ständerne
önskat icke mätte finnas, skall precavera emot upplåtelse
af jord utan besuttenhet, då det för samhället i allmänhet
anses öfverflödigt. Den der besuttenhelen anser jag för min
del alldeles icke vara mätbar, och jag kommer således att
föreslå att en sådan måttstock icke må i lagstiftningen inflyta;
men det är på sidan om denna min mening, och med
afseende på Ulsk:ns förslag, der besuttenhelen blifvit antagen
såsom en mätare i dessa frågor, som jag velat fästa uppmärksamhet
på inconseqvensen att här tillåta upplåtelse af
jord, ehuru besuttenhet ej derå finnes. Det i 2tdra mom.
af denna § gjorda förbehåll i afseende på krono-, kronoruslhålls
och andra publika hemman, skulle jag tro icke
vara behÖfligt; ty jag skulle förmoda alt annan upplåtelse
eller afsöndring af jord, än författningarna medgifva, aldrig
kan komma i fråga att anses gällande.
§ 2. Att en innehafvare af jord i Sverige kan på densamma
intaga personer, som biträda med uppodling af torp
och äfven få med honom deltaga i skatt och ränta, har varit
i alla tider tillåtet, och jag kommer också att i det förslag,
jag örn en liten stund skall hafva äran för B. o. Ad.
uppläsa, tillstyrka ett fullständigt stadgande derom.
§ 3. Häremot vore ingenting att anmärka, ifall förslaget
i öfrigt vore antagligt.
§ 4- IIti i:sta morn. synes man hafva antagit, att ett
potatesland med en tunnas utsäde och foderlillgång för en
ko skall lemna föda för 4 personer, och med anledning af
2:dra mom. vore det intressant att veta hvarföre en hemmansägare
skall vara hindrad att upplåta en del af sina ägor,
vare sig till potatesland, trädgårdsskötsel, sädesproduction
eller hvad odling som helst, då det kanske med ömsesidig
fördel både för ägaren och den som emottager upplåtelsen.
§ 5. Den afgäld, som i första mom. af denna § föreskrifves,
är icke detsamma som en skattlagd ränta, och vid tillämpningen
af 1827 års författning med 1831 års förklaring hafva vi sett att
beloppet af den afgäld, som gått till ägaren, icke motsvarat
det dermed åsyftade ändamål. Enligt andra mom. åter skulle
upplåtelse på lifstid kunna ske emot en på contrahenternes
öfverenskommelse beroende afgäld, och en hemmansägare
Den 3o Januari e. m.
493
kunde sålunda upplåta alla sina ägor med undantag af en
stuga och en liten trädgårdstäppa, som komme att svara för
onera, ehuru afkastningen icke ens motsvarade hem
manets
ränta. Delta klefve en ny upplaga af det förhållande,
som vid föregtde riksdagar upplystes, nemi. att en länsman
i Malmöhus län så hade styckat en sin hemmansdel,
alt deraf endast återstod ett hus och en trädgårdstäppa,
hvartill vid anställd executiv auction ingen ville blifva ägare
emot skyldigheten att betala lägenhetens onera.
5 6. De här tillåtna i5 frihetsår å afgälden för upplåten
lägenhet kunna blifva ganska långvariga för att skaffa
Staten sitt igen och jemväl för ersättningen af outgjorda andelar
i rustnings-, roterings-, väglagnings- m. fl. skyldigheter,
hvartill en lägenhet gemensamt med andra hemman kan
vara indelad; och det blefve väl slutligen Staten, som i sista
rummet finge fylla alla dessa brister, som genom lagstiftningens
felaktigheter skulle uppkomma.
§ 7. Emot i:sta inom. vore intet att erinra, derest författningen
för öfrigt kunde antagas. Vid 2:dra mom. är
anmärkningsvärd!, att lagen i förväg skulle upphäfva de aftal,
som enskilda emellan kunna träffas, då här stadgas att
den afsöndrade lägenheten vid upplåtelsetidens slut skall återfalla
lill hemmanet ulan ersättning för nedlagda kostnader,
ehvad förbehåll vid upplåtelsen derom kan vara gjordt
eller ej. Hittills har förord i frågor om mitt och ditt, der
samhällets lätt funnits oberoende, fått bryta lag. Här
skall deremot författning bryta förord. Hvad åter borlflyttning
af stängsel beträffar, så innehåller allmäna lagen
och särskilda författningar förbud deremot, oell någon motion
är mig veterligen icke väckt om ändring deri. Uti
3:dje mom. är åter dörren öppnad för ett nytt slag af lättegångar,
nemi. i fråga derom huruvida nedlagd odlingskostnad
är genom afkastningen ersatt eller icke.
§ 8. Jag skulle förmoda alt icke ensamt de om äganderätt
till jordafsöndringar, enligt förra skiftesförfattningar,
träffade aftal skola äga framtida bestånd, då derå uppbud
och fasta erhållits, utan jag skulle tro att samma förhållande
måste gälla för allt laga fång i Riket, tills annorlunda
förordoadt varder, samt att man ej annorledes kan
gå deraf förlustig än genom laga rättegång.
§ q. Här får jag i R. o. Ad:s minne återföra hvad jag
nyss yttrade om bestämmandet af afgälden, hvilken möjligen
ian blifva otillräcklig alt gälda en den upplåtna lägenheten
motsvarande andel af hemmanets onera.
§ 10. Motsägelsen i denna § lärer vara klar för en
hvar, ty i början af§:närdet fritt, och i slutet är det villkorligt
och svårigheter underkastadt, att få begagna den utbrytningsratt,
som här omförmäles. Vid uppläsningen af
den författning jag ämnar föreslå, kommer det att visa sig
huru jag anser att denna rättighet bör bestämmas.
494
Den 3o Januari e. m.
§ ii, mom, i. Att från hemman afsöndra sådana tu 11—
qvarnar m. m , som ingått i be räkningen af hemmanets ränta,
lärer få anses mera än olämpligt och stridande emot hvad
våra författningar i öfrigt innehålla , oell om hvilkas upphäfvande
fråga icke varit väckt, och således lärer något sådant
ej få äga rum. Att återigen skilja särskildt skattlagda
tullqvarnar, fisken m. m. från hemmanslägenheter är ej heller
efter min öfvertygelse välbetänkt alt tillåta, annorlunda
än såsom åtföljande en sådan del af hemmanet, som kan i
mantal läggas efter metod och undervisning. Då må denna
del, sorn får en viss andel af räntan sig åsatt, jemväl få
qvarnen eller fisket sig tillagdt. Vid aldra mom. förnyar
jag min anmärkn., att då qvarnen är i hemmanets ränta inbegripen,
så bör också qvarnen vid detsamma förblifva. I
afseende på den Konungens Bef:h:de i 3:dje mom. tillagda
pligt att pröfva och fastställa deri öfverenskomma afgälden
och hålla hand öfver afhandlingen derom, skulle jag tro att
Konungens Bef:h:de, hvar i sitt län, äro tillräckligt sysselsatte
med de göromål dem hittills ålegat, för alt slippa delta
beskattningsbestyr. Annat vore om grunden för afgäldens
bestämmande vore uppgifven, men derförinnan blir pröfningen
beroende på ett arbitrarium , som jag tror att landsliöfdingarne
vilja undanbedja sig. fcAe mom. föranleder ingen
anmärkning. 1 fråga om 5 mom. skulle jag tro, att
om eu upplåtelse till anläggning af en inrättning icke inom
den i afhandlingen bestämda tiri begagnas, så förfaller contractet,
och det är i sådan ordning, som saken lämpligen
bör behandlas. Emot 6:te inom., som är ganska öfverflödigt
då det ingenstädes står, att den deri nämnda kungörelse är
upphäfven, förekommer i öfrigt intet att anmärka.
§ i2. Emot första mom. vore ingenting att invända,
så framt det icke i början innehölle alt måsse, som uppgår
till 8 tunnlands vidd, skall kunna afsöndras, och likväl 8
tunnland måste troligen, enligt de förut gjorda bestämmelser,
aldrig kunna lemna besuttenhet. 2:dra mom. föranleder
endast anmärkn. emot vidlyftigheten af redactionen, och innehållet
deraf kommer att subsumeras under livad jag i delta
ämne skall hafva äran föreslå. Vid 3:dje mom. förekommer
intet alt erinra.
§ i3. Emot lista mom. af denna § vore intet att invända,
om författningen i öfrigt kunde antagas. Enligt 2idra
mom. skulle nämnden inträda i de fuuctioner, sorn tillhöra
skaltläggningsmäu. Den skulle pröfva, icke allenast huruvida
lägenheten lemnadc besuttenhet, utan äfven hvad afgäld
den skulle draga. Jag anmärker detta endast för att fasta
R. o. Adis uppmärksamhet på de olika grundsatser för skattläggningen,
som sålunda säkerligen i hvarje socken af Riket
skulle komma att göra sig gällande, emedan nämnden ej
skulle kunna tillämpa de grunder, som för skattläggning äro
stadgade. Jemlikt 3:dje 1110111 , som säger att då upplåtelse
Den 3o Januari c. m.
eller afsöndring varder af nämnden godkänd, skall dervid
förblifva, hafva vi här salunda lagt i nämndens hand rättigheten
att dämma i sista instansen, och denna myndighet är
en sockennämnd i sockenstämma, vald ulan någon bestämmelse
för ledamöternes egenskaper. Att ett sådant föi hällande
kunde äga rum, har val ej hittills varitanadt.— Mot
4:de mom. är intet att särskildt anmärka.
§ 14. Jemlikt irsta inom. skulle upplåtelsen eller afsöndringen
vara att anses lika med hemmansklyfning, och det
kan jag för min del icke så alldeles ingå på, emedan äfven
frälset skall utgöra tionde, roteling m. 111., och del icke faller
sig så lätt att skaffa Kronan denna tionde och öfriga
onera, ifall lägenheten blifvit sönderstyckad och laga fasta
vunnits derpå emot afgälder, som alldeles icke motsvara hvad
som borde erläggas såsom onera. Emot 2:dra mom. vore intet
alt anmärka om författningen eljest vore riktig. Hvad 3.\lje
mom. innehåller hade man kunnat säga med 2 ord, nemi. alt
innan afhandling om upplåtelse af jord är fullbordad, må
den icke gälla, och då hade man undvikit dessa 8 tryckta
rader. 4;de mom. torde, om det i öfrigt skulle bifallas,
behöfva det tillägg, att Konungens Bef:h:de, som är andra
myndigheten i afseende på jordbruket , likväl är ställd under
Kainmar-colbm, som har öfverstyrelsen i fråga örn jordens
onera.
§ i5. Emot denna § skulle ingenting vara att erinra,
såvida förslaget eljest vore antagligt.
§ 16. Hvad beträffar den i 1 :sta morn. omförmälda inskränkning
i rättigheten att afsöndra jord, så står deni afseende
på frälse- samt frälse- och krono-skattehemman i
conformitet med förut gällande författningar, men rättigheten
till jordafsöndring från säteri-, rå- och rörs- samt insocknefrälse-hemman
har i alla tider i Sverige varit fri på
den enkla grund, att de ej hafva någon ränta att utgöra
till Staten, f afseende på 2tdra mom. af denna §, förefaller
det mig litet besynnerligt, att i en författning om hemmansklyfning
man skall citera den här åberopade förordningen,
hvilken gäller ulan afseende på hemmansklyfningen,
hvartill icke hörer att ett hemman, som är underkastadt
lotsningskyldigbet, icke befrias derifrån genom ombyte af
åbo, hvilket blott föranleder att lolsningsskyldigheten öfverflyttas
på annan person, utan att derigenom hemmanets natur
förändras.
Sfj 1 y och 18 erfordra ingen anmärkning.
Jag har nu genomgått det af Utsktn gjorda förslag och
framställt hvad deremot varit att elinia. Jag anhåller nu
alt få generelt yttra mig öfver ämnet. Hvad man i allmänhet
klagat öfver i i82y års förordning och 1 831 års fork läring deröfver,
har varit, att man derigenom lemnat möjlighet att
förvänd la aS eriges besuttna hemman lill obesuttenheter och
dymedelst tillintetgöra samhällets af jorden påräknade stats
-
D«n 3o Januari t. m.
bidrag och onera af flera slag och att klyfva hemmanen och
afsöndra jorden så att man derigenom beredde en massa af
tiggande folk i Riket. På andra sidan klagas och med skäl,
alt man förut afskar möjligheten för bosättningar, afskar
möjligheten för näringsidkare att anlägga vattenverk och fabriksiurättningar,
och hindrade industrien i all viig, att man
med ett ord gjorde svårt för Svenska medborgare att kunna
genom sin arbetsförmåga bereda utkomst för sig och
de sina. Från dessa olika sidor har man hemlat anledn.
till olika klagomål, och missnöjet med 1827 års förordning
är så erkändt, att vi häfva detta missnöje att tacka för det
foster, som nu är föremål för öfverldggningen. Jag har velat
försöka, om jag ej kunde hör komma till ett resultat, närmare
det mål, som åsyftas i begge dessa hänseenden, och det
utan någon möjlig rubbning i samhällets rätt till de statsbidrag,
hvilka af jorden utgå skola, och hvilka äro föga garanterade
genom hittills gällande band på afsöndring åfjord.
Jag föreslår vördsamt att R. St. måtte besluta och bos K. M.
anmäla, att de för sin del, med upphäfvande af hvad hittills
stadgadt varit rör:de hemmansklyfning, jordafsöndring eller
upplåtelse af jord på viss tid, velat förordna som föijer:
§ i
Från
hemman må jord afsöndras, när det afsöndrade kan
efter provinsens skattlaggningsmetod och undervisning till hemman
läggas, dock under vilkor, att om sålunda afsöndrad hemmansdel
i mät går för allmänna onera och å utmälningsauctionen
ej inropad varder, återgår den till bolbyn, hvars ägare åligger
alt i sådant fall de oguldna allmänna onera gälda; och om
bolbyn för allmänna onera i mät går, och icke å utmätningsauction
inropad varder, tillfälle den de afsöndrade delarna,
hvilkas ägare då skall åligga gälda hvad af allmänna
onera oguldet är.
Från skattlagdt torp eller lägenhet må jord ej afsöndras.
S 2.
Upplåtelse af jord till anläggning af fabrik, verk, inrättningar
och slöjder, af hvad slag som helst, samt åt arbetsfolk,
vare fri, under villkor att de å sådan jord uppförda
inrättningars innehafvare eller slöjdidkare samt arbetsfolk,
gemensamt med hemmanets, torpets eller lägenhetens
innehafvare, derifrån jordupplåtelsen skett, ansvara för bolbyns
eller stommens allmänna onera; och att, om utmätning
för allmänna onera förekommer, gå upplåtelserna åter, om
ock derå lagfart och fasta vunnits.
§ 3.
För jord, som från hemman afsöndras, bestämmes andelen
i hemmanets mantal och ränta genom skattläggning,
som
Den 3o Januari c. m. 497
som förrättas och pröfvas efter hvad om skattläggningar
särskildt finnes stadgadt. Tvistet', som vid frågor om joidafsöndring
konna uppstå, behandlas ellir hvad allmänna lagen
eller särskilda författningar derom binda.
§ 4 •
Lagfart och fasta å upplåtelse eller nfsöndrng af jord,
hvilken hädanefter träffas, under andra än de i föregående
3:ne bestämma villkor, vare ogild.
Slutligen tillstyrker jag, alt det måtte stadgas, att den
härom utgående nåd. kungörelse, hvarje år, föista Söndagen i
Maj månad, i samtliga kyrkor, der gudstjenst hålles, skall
uppläsas. Jag anhåller hos Hr Frih. o. Landtm, örn propus.
till afslag åUtskms betänk., och till antagande af hvad
jag sålunda vördsamt tagit mig friheten föreslå
Hr F rih. o. Landtm, ytliade, att, då Frih. Cederströms
förslag afsåge ett fullkomligt afslag å Utskrns betänk,
samt antagande af ett helt annat förslag, R. o. Ad. torde
finna att första föremålet för R. o Adis beslut borde blifva,
huruvida R. o. Ad. åninge Frih. Cederströms förslag
eller ansåge betänk, höra punktvis pröfvas.
Hr von Rosen, Georg: Jag skulle önskat att det
förslag, som Frih. Cederström framställt, bade inkommit till
Utsktn, då dess första betänk, återremitterades. Jag tror i allmänhet
att det är svårt, att utan någon vidare undersökning
antaga ett på alldeles särskild) grunder nu framlemnadt
förslag, och anhåller att med några få ord få fästa
Ståndets uppmärksamhet på beskaffenheten af det förslag,
som Frih. Cederström framställt. I för-ta §:n säges det,
att från hemman må jord afsöndrat, när det afsöndrade kan
efter provinsens skattläggningsmefod oell undervisning till
hemman läggas. Jag hemställer till Hr Fiifim, om ieke
denna sknitläggningsmetod och undervisning redan äro föi lii
genom 1827 års författning; åtminstone känner jag ej, att
de varit afsedda viii någon pröfning af hemmansklyfning
och skattläggning i Skåne. De äro hardt nära förglömda
och gälla ej numera vid skattläggningar. Frilitn har för
öfrigt af-tyrkt ifrågnvnr. fördag i afseende på afsöndringar11a,
hvarutinnan det efter min lanke är riktigt i principen,
kanske äfven i alltsammans, men jag tror, att det möler
svårighet i tillämpningen. Hvad hemmansklyfningen först
betralf»r, så är den en lösningsrältighet eller rättare en lösningspligt,
hvarigenom det kan blifva ett åliggande, på hvad
grund vet jag ej, för andra personer att lösa en hemmansdel,
hvarpå jag ej kan vara besutten. Det är val troligt,
att denna hemmansdel är så mycket värd att skatter och
onera deraf kunna utgå, men uti en lagstiftning får man ej
supponera blott den eila sidan, utan äfven tänka sig mot
19
H. 6J
493
Den 3o Januari e. m.
satsen, och då blir det väl hardt, om den, som ej vill hafva
denna jord, Liefve tvungen att laga emot den för det
att händelsen har gjort att jag har en hemmansdel linder
samina hemman, ehuru detta kon vara rätt väl för deni, som
har sålt hemmansdelen. På samma sätt föreslår Frilitn i
den andra J;n, att ”upplåtelse af jord till anläggning af fabrik,
verk, inrättningar och slöjder, af hvad slag som helst,
samt åt arbetsfolk, vare fri, under villkor att de å sådan
jord uppförda inrättningars innehafvare eller slöjdidkare
samt arbetsfolk, gemensamt med hemmanets, torpets eller lägenhetens
innehafvare, derifrån jordupplåtelsen skei t, ansvara
för bolbyns eller stommens allmänna onera.” Nu har
jag köpt en jordbit af Frihrns hemman, men jag vet ej
hvarföre jag skall svara för Frihtns onera; jag anser obilligt
att jag skall svara för onera för en jord, som jag aldrig
har rådt om, blott för det alt han har upplåtit en hemmansdel
till mig. Detta skulle sammanblanda enskilde personers
onera, och jag vet ej hvar det skulle stanna. Det
ar dessa anmärkntr jag velat laga mig friheten göra emot
Frih. Cederströins förslag, och begär, på grund deraf, att Hr
Landtm, täcktes föredraga TJtsktns förslag punktvis. Att på
en gång besvara alla de anmärknir, som Frih. Cederström
har gjort emot Utskms förslag, är åtminstone för mig omöjligt.
Hr Palmcrantz, Joh. Mauritz: Efter den långa
föreläsning, som en värd ledamot här hållit, torde det kanske
vara förmätet af mig att ytterligare, än som skett, fresta
It. o. Ad:s tålamod; men jag skall vara så kort som möjligt.
Till en början lager jag mig friheten tillkännagifva,
alt jag ej kan dela deras mening, som påstå, alt det ifrågavar.
lagförslaget borde afslås. Visserligen linnas deri flera stadganden,
emot hvilka grundade anmärkntr kunna framställas, men
så finnas oemotsägligt deruti äfven ganska många, som hafva
stort företräde framför dem 1827 års förordning om hemmansklyfning
innehåller. Dessutom kommer lagförslaget
i sin helhet att af Högsta Domstolen pröfvas och skärskådas,
innan det af K. M. slutligen sanctioneras. Jag tror således
det vara öfverflödigt, att nu ingå i en alltför djup
pröfning af detaljfrågorna och anser det vara bäst, att It.
o. Ad. inskränker sig till pröfning af de hufvudgrunder,
hvarpå förslaget hvilar. I anledn. deraf tager jag mig friheten
alt fästa mig vid dessa tvänne hufvudgrunder i förslaget.
Hr Palmcrantz uppläste derefter följande:
Det i nu föredragna betänk, afhandlade ämne, hvilket
otvifvelaktig! för både samtid och efterverld är ett af
de vigtigaste, som vid denna riksdag till pröfning förevarit,
emedan det har intimt sammanhang med de flesta stora sam
-
Den 3o Januari c. n».
499
hällsfrågor, siisom fattigvård, beskattning m. in. — innefattar
2:ne hufvudafdelningar eller frågorna om
1:0 klyfning af hemman med åtföljande mantal oell
ränta å hvarje utklufven del;
2:0 afsöndring eller upplåtelse från hemman af jord eller
andra lägenheter utan derå satt mantal.
Beträffande nu först hemmansklyfning, så hafva de sann
mansatta Utsk:n, i likhet med de särskilde comiterade, uti
deras förslag till förnyad förordning höjt fordringarna för
besuttenhet utöfver hvad 1827 års K. förord», i nämnda afseende
stadgar. Den innehåller nemi. i 2 §:n, attén hemmansdel,
för att anses medföra besuttenhet, skall kunna i vanliga
år underhålla ett hushåll af minst 3 arbetsföra personer,
och i nu förevar, förslag har delta antal arbetsföra personer
blifvit ökadt till 4- — Någon positiv bevisning om det
ena eller andra stadgandets företräde har man så val i delina
som andra frågor, betraktade utur en statsekonomisk
synpunkt, visserligen ganska svårt att tillvägabringa; dock
torde vid stiftande af livarje lag, som afser inskränkning
af hvars och ens fria dispositionsrätt öfver sin egendom,
man böra gå -tillväga med yttersta varsamhet, och
icke utan i yttersta nödfall och aldrig onödigt förnärma äganderätten.
Denna grundsats tror jag likväl icke alt Utsk:n
iak ttagit i fråga om hemmansklyfning, der besut tenhefsbestämmelserna
blifvit efter mitt tycke öfver höfvan skärpta,
hvaremot Ulsktn, i fråga 0111 afsöndringar af jord från
hemman, varit alltför liberala och tillåtit dylika under besittningsrätt
få äga rum till lika obetydlighet som hittills.
Om af hvad så väl särskilde comiterades förslag sorn
Utsk;ns betänk, innehåller oell i öfrigt i ämnet är kändt,
kunde bernias något säkert skäl för den förmenta nödvändigheten
att höja besullenhetsnormen eller att den derigenom
uppkommande inskränkning å dispositionsrätten öfver fast egendom
utgjorde ett villkor för samhällets trefnad och uppfyllande
af dess ändamål; så vore naturligtvis alla inkast
emot ifrågavar. förslag otillbörliga: men enär nämnda förhållande
icke blifvit ådagalagdt och, efter hvad jag tror, icke
en gång existerar, så torde det benäget ursägtas, 0111 jag påstår,
att ifrågavar. åtgärd att öka besuttenhelsnormen, i
stället alt gagna samhället, tvertom under närvar, sociala
förhållanden kommer att medföra de betänkligaste följder,
åtminstone för närvar, generation.
Det är klart, alt i samma mån folkmängden oupphörligen
tilltager, i samma mån blir ock beliofvet af utvägar
för sjelfständig bergning större. Jag tror derföre det vara
högst vådligt för samhället och ledande till störande af den
allmänna säkerheten, att lagen, som egentligen bör behandla
alla samhällsmedlemmar lika utan afseende på deras ekonomiska
tillstånd, förbjuder den mindre bemedlade alt blifva
ägare af en mindre hemmansdel, så framt denna aldrig
5oo
D e n 3o Januari c. m.
så litet understiger qvalificationen atl kunna underhålla 4
arbetsföra personer. Det ålerslår således för denne mindre
bemedlade ingenting annat iin att antingen träla lör andia,
livi' k t-1 ar högst olika med att träla för sig oell de sina,
alt falla fattigvården till last eller oek på olagliga vägar,
på den enskildes oell moralitetens bekostnad, söka uppfylla
sina nödvändiga behof, samt slutligen befolka fängelserna.
Skulle emedlertid den föreslagna högre bestämmelsen lör
besutlenhet tilläfventyrs slutligen blifva gällande, så kommer
obestridligen derigenom möjligheten af sjelfständig verksamhet
genom besittningen under äganderätt af mindre jordrymder
att betydligt inskränkas lör de fattigare folkclassern.
i, hvilka likväl för närvar, utgöra en alltför stor del af
lula pnpulationen, för atl med likgiltighet betraktas. Mången
idog oell ordentlig, ur dessa classer utgången, kommer
då atl ytterligare sakna tillfälle att förskaffa sig eget tak
öfver hufvudet och alt arbeta jorden för egen och efterkommandes
fördel — hvilket ovedersägligen utgör en så
stark häfstång till arbetsamhet och ordning; — och af denna
i lagen uttalade obillighet svnes mig åtminstone de eftertnnkligaste
följder svårligen kunna uteblifva. Det är visserligen
väl att R. St. vid denna riksdag gifvit betydliga
och äfven af det närvar, behofvet högt påkallade anslag
lill föi bätti ande oell utvidgning af fängelserna; men jag befarar,
att 0111 bergningsutvägarna inskränkas, så lära vära fängelser,
äfven i deras utvidgade skick, icke vara tillräckliga
att emottaga alla deni, som göra sig förfallne att der inrymmas.
Om någon hufvudsaklig ändring skall ske i de
besiittenhetsbestämmelser, sorn 1827 års K. förorda, innehåller,
skulle jag framför höjning nästan föredraga nedsättning
deraf, för att derigenom ingifva ett större antal individer
hoppet 0111 möjligheten att kunna förvärfva egen jord.
Jag tror för min del detta vara för moraliteten bättre, än
att mera, än hittills varit fallet, betaga dem della hopp.
Landels brottrnåIsprotocoller vittna nogsamt deiom, att de
flesta brott vaiit begångna, icke af smärre hemmansägare,
utan af sådana, sorn saknat eget hemmansbruk.
Jag tror således atl ifrågavar. inskränkning i tillåtelsen
att besitta egen jordtorfva icke kan, med bibehållande af
god samhällsordning, äga rum, så länge andra utvägar till
bergning icke blifvit de fattigare folkclasserna beredda,
helst det icke lärer kunna bestridas, att behofvet för deni
atl bereda sig och de sina bergning genom brukande af
smärre jordrymder är nu neli blir med hvarje Ar långt större
än 1827, då den föt fattning III koni, sorn mannu vill totalt
upphäfva. Afsiglrn att genom en högre norm föi licsnt
lenhet ytterligare, än soln skett genom 1827 års K. förorda
, lägga binder i vägen för det jordslycknings-systeme,
sorn egentligen före nämnda förorda, uppkommit och ej derigenom
hämmats, föi tjenar visserligen den största uppmärk
-
Den 3o Januari c. m.
5oi
samhet ; ly nämnda förordn. synes verkligen uti en del
provinser ej halva med lort det dermed åsyftade ändamål,
ulan tillskrifves hafva vållat eller gifvit anleda, till obrtänksaiuiua
giftermål oell bosättningar och såmedelst befordrat
fattigpersonalens tillvext, så att folkökningen gått framför
oell icke i bredd med utvägarna för bergning; men dessa
olyckor härleda sig, på sätt comiterade jemväl gifva vid banden,
dels från de s. k. afsöndringarna med obetydlig jordrymd,
dels ock egentligen ej från sjelfva författningen, ulan
från missbruken vid dess tillämpning, föranledda, på sätt
Ulsk:n uti deras betänk. N:o 28, sid. 5, ganska liklig! anmärker,
ej mindre af bristande föreskrifter derom huru och
af hvem undersökningen om besullenhet skulle verkställas,
än afven deraf att något minimum ej blifvit bestämdt för
tilläten klyfning af hemman utan föregången undersökning
om besullenhet. Dessa uti 1827 års författning befintliga
med skiil ölvei klagade brister hafva likväl uti 1111 förevar,
förslag blifvit, efter mitt tycke, nöjaktigt afhjelpta, så att
correeliver emot missbruken vid författningens tillämpning
nu finnas föreslagna.
Man önskar, och det med allt skäl, alt förbättra de
små hemmunsägarnes ställning, hvilken visserligen ej är afundsvärd,
isynnei bet i de provinser, der joi illo oket är snart
sagdl den enda näringen; men jag hemställer, om icke det
är hällre att den må vara sådan den är, än att den förändras
lill backstugnsiHarens, slaltorparens , fattighjonets eller
ännu sämre. Dessutom tror jag alt denna önskan, solli
ulan tvifvel delas af alla, omöjligen kari ernås, så länge våla
näringsförlältningar i allmänhet icke undergått den förändring,
sorn tidsförhållanden så högt påkalla. Det svnes
mig derföre vara högst inconseqvent att till de hand,
som bär redan förut finnas på menniskans fria verksamhet,
vilja lägga di t sorn förevar, -lagförslag innehåller.
Pä grund af hvad jag nu anfört tager jag mig friheten
vöidsamt anhålla, att R. o. Ad., med ändring i 1 cap.
2 Jin af Utsk;ns förslag, täcktes besluta alt såsom villkor
för hesuttenbet, under benämning hemman, erfordras ”att
af bemmansdelens afkastning skall kunna underhållas minst
3 arbetsföra personer.”
Om detta förslag bifalles, så blir följden den:
ilo att möjligheten för de fattigare folkclassérna alt
förvärfva sig egen jord blir densamma, som med 1827 års
K. förordn varit afsedd; hvilket efter mitt tycke är oundvikligen
nödvändigt, enär behofvet af utvägar för sjelfständig
bergning icke minskas, utan med en årligen stigande folkmängd
tvert.un blir större; och
2:0 att stabilitet i lagstiflningsprincipen blir iakttagen,
hvilket är af för stor vigt alt icke höljena den största uppmai
ksnmliet, helst i närvar, fråga, der, elter mitt tycke, en ny
lag, soui betydligt försvårar förvärfvande! af hemmansbruk,
Den 3o Januari e. ro.
icke liar folkets tänkesätt för sig. — Detta i afseende på
första frågan eller om hemmansklyfning.
Hvad åter angår frågan i 2 cap. af ifrågavar. lagförslag,
nemi. den om afsöndringar af jord och andra lägenheter
från hemman, så anser jag, att dessa, fastän de ej ske
linder full äganderätt, likväl höra vara så stora, alt de medföra
besutenhet efter den norm, som förut är föreslagen;
dock lorde, enär tusendetals olika förhållanden, efter olika
Jocala omständigheter, kunna förekomma, det vara nödvändigt
medgifva sockennämnden rätt att i hvarje särskildt fall, der
binäringar af slöjd, handtverk, daglöneri &c. kunna förefinnas,
pröfva om och huruvida undantag härifrån må, utan
mehn för socknen, äga rum, med iakttagande likväl deraf,
alt i intet fall lägenhet må tillåtas till mindre vidd och
godhet än 4 §:n bestämmer.
Mina skäl dertill att jag tror det vara nödvändigt låta
samma grundsats i allmänhet gälla för afsöndringar, sorn
för liemmanskly fningar, åro följande, hvilka jag anhåller få
underställa R. o. Adis pröfning: nemi.
1:0 har afsöndringstagaren samma skyldighet, som hvarje
annan, att försörja sig och de sina samt uppfostra sina harn
och ingen rätt att kasta denna skyldighet på communen;
2:0 att om samma grundsats ej följes i fråga om så väl
hemmansklyfning som afsöndring, så kommer otvifvelaktig!
hela författningen att eluderas i så måtto, att hemmansklyfningar
ej så ofta vidtagas, utan på sätt hittills skett, isynnerhet
afsöndringar, hvarigenom ett liggnrslägtes tillvext, i
stället att hindras, snarare mera befordras, än hittills ägt
rum. Syftemålet med författningen, som varit det ondas
hämmande, vinnes således icke.
Jag tror i öfrigt att den sjukdom, hvaraf samhället lider,
bäst och med minsta våda bolås bland annat derigenom,
att å ena sidan hinder lägges för de hittills vidtagna s. k.
jordafsöndringar lill huru obetydlig vidd sorn helst, men å
ilen andra åter genom afpassade, ej för höga besuttenhefsbestämmelser
beredes det största antal individer möjlighet
att förvärfva sig egen jordtorfva.
I följd häraf anhåller jag få föreslå en förändrad redaction
af r J:n i 2 cap. af Utskrns förslag, som jag i öfverensstämmelse
härmed anser nödig; men då betänk, utan
tvifvel blir punktvis föredraget, torde vara bäst att med afgifvande
af nämnda vedactionsförslag låta anslå, lill dess
omförmälda § förekommer.
Hr Palmcrantz fortfor derefter muntligen:
Till följe af dessa mina anmärkn:r, och då Hr Frih.
o. Landtm, förklarat, att detta förslag kommer att punktvis
behandlas, skall jag framdeles begära ordet vid de §§,
hvilkas redaction jag anser slå i strid med de af mig nu yttrade
åsigter. Den rcdactionsförändring, jag således önskar,
Den 3o Januari c. m.
5o3
inskränker sig hufvudsakligen till i cap. i §:n och i cap. i
$:n, hvilka §§ utgöra sjelfva grunden för ifrågavar. lagförslag;
och får jag erinra alt nämnda §§ lätteligen kunna modifieras,
ulan att man behofver på minsta vis sönderrycka de
öfriga, som innehålla detaljstadganden. Jag tillstyrker R.
o. Ad. att så litel som möjligt förändra de speciella bestämmelserna;
ty sådant skulle föra II. Ståndet in uti en alltför
vidlyftig discussion. Dessutom är ifrågavar. lagförslag
pröfvadt, ej blott a:ne gånger af de sammansatta Ulsktn och
särskilda corniterade, utan ock till en del af fatligvårdscoinileen.
Hr Rosenblad, Bernh.: Jag anhåller alt få yttra
mig öfver ämnet i allmänhet, enär jag ej vill trötta R. o.
Ad. med ali genomgå 3o punkter med åtskilliga underafdelningar.
Man liar i allmänhet fästat mycken vigt vid förslaget
att minska den i sednare tider medgifna rättigheten
lill hemmans styckning och jordafsöndring. Man har trott,
att uti dea för långt utsträckta jordafsöndringen har skälet
legat till den i sednare tider mycket ökade fattigdomen eller
den s. k. pauperismen. Jag vill vissserligen ej bestrida
att pä många ställen en jordafsöndring äger rum, som torde
bidraga dertill ; men jag tror att man i detta fall gifvit ämnet
mera vigt, ari det förtjenat, och förbisett andra orsaker
af mycket större och kraftigare verkan, än denna. Det torde
väl åtminstone vara obestridligt, att om den, som sjelf
äger en liten jordrymd, har svårt att berga sig, så skall
den, som ej är sjelfägande och brukar en lika liten jordrvmd,
för hvilken han måste göra utskyIder, hafva ännu svårare
att berga sig, och ännu mera den, som ej har någon
jordrymd, hvaraf han kan draga vinst. Om man således ansåge
alt Staten borde träda emellan och i lagstiftningsväg
åstadkomma en inskränkning i den enskildes rättighet att
förvärfva så liten jord som helst, d. v. s. stadga ett minimum
derför, så borde den med samma skäl också bestämma
ett maximum, såsom förhållandet t. ex. är i Danmark.
Jag gillar ej detta bestämdt, men vill man göra det ena, så
måste man äfven göra det andra. I Danmark t. ex. är stadgadt,
att der ej får läggas under eget bruk mera än en viss
andel af ett jordagods, och der betalas jemväl särskilda utskylder,
i händelse mera lemnäs. Endast vid de gods, der
man lemnat besittningsrätten åt landtbonde!-, är det tillåtet
att öka de s. k. underbruken. Jag tror, att i vårt land linnes
ett mycket större ondt, härledt af ett alldeles motsatt
förhållande, nemi. det i sednare tider allt mer och mer tilltagande
bruket att utbyta landtboer och jordtorpare emot
statdrängar. Man har sett jordagods, som bestå af
flera socknar, der på en gång dessa socknars alla landtbonden
blifvit bortvräkte och kastade på faltigclassen, derföre
att ägaren velat bruka dessa socknars jordrymder med stat
-
D c fi Jo Jan u ari e. m.
drängar. Detta anser j ig fordra mycket mera uppmärksam»
lief, örn man vill g-i lill sjelfva grunden, för att förekomma
pauperismen, lin sjelfva hemmniisk ly fningen, och då förundrar
det mig, all så myckel man än talat om fattigdom'n
här i landel, liar jag likväl ej under liela riksdagen läst iner
än en enda offentlig handling, hvaruti denria anleda, dertill
har blifvit omnämnd, nemi femår-Jierä1 lelsen ifrån Lnndsli.-  emhelel i Christianstads län; tverlnm har jag med storsta
smärta sett i det betänk., som angille fattiglagen kommit ifrån
Utsktn, huru denna fråga ej af någon ledamot inom
RiksSltn blifvit vidi ord. Der finnes en som stadgar, alt
den husbonde, sorn emottagit en tjenare, skall under elt
visst antal af år ansvara för den möjliga börda, sorn församlingens
fattigvård af honom kunde få vidkännas; men ett
sådant stadgande inskränker å andra sidan rättigheten för
den, sorn har mindre tillgångar, atl förvärfva sig en egen
torfva. Jag tror ej alt orsaken dertill bör sökas uti beskattningens
belopp af 9.4 sk. eller en r:dr, ty del lii höfves ej
mera än att äga den arithmetiska kunskapen alt 3 är mindre
än 8 eller att 36 sk. är mindre än en r:dr, eller att
kunna jemföra beskattningen år t8oc) med den år t8jo, för
alt finna att våra skatter, långt ifrån alt blifva ökade, miller
sednare tider bestämdt blifvit betydligt nedsatta. Jag
vill visst medgifva, att det kan linnas behof af förändrade
regleringar emot hvad som i vår nu gällande lagstiftning i
detta fäll äger rum, och att förbud emot en för stor sönderstyckning
kunna vara nyttiga; men jag kan ej i det liela
gilla sjelfva de grunder, hvarpå detta betänk, är bygdl och
tror ej att detta förslag, om del verkställdes, skulle kunna
åstadkomma livad dermed åsyftas. Hvad är det väl, sorn
egentligen dermed åsyftas? Jo, att på naturlig väg minska
de smärre tillkommande possessionerna. Under det att R.
.Sits majoritet beslutar att gifva lika arfsrätt åt allmogens
hain, så hafva de i tvungen väg framkallat denna och således
mycket kraftigare motverkat den utsigt de i denna väg
skulle kunna öppna Jag vill ej besvära Ståndet med att
punktvis genomgå förslaget; jag vet af egpn erfarenhet, alt
det är omöjligt, då man på en gäng hör 3o nied deras
■ inderafdelningar, alt kunna uppfatta värdet eller icke värdet
af de anmärknu', sorn göras. Jag skall derföie blott anföra
tvänne af hufvud,tadgandena, ett i hvardera af de två
hufvudafdelningarna, för att fästa uppmärksamheten på olämpligheten
af livad Utsk:n föreslagit. i §:n af t eap., som
handlar om hemmansklyfning, säger: ”[Jesuiten kallas den åbo,
sorn af sin hemmansdels afkastning i medelmåttiga år
kan påräkna bergning oell jemväl deraf utgöia de med hemmansdelen
förenade ntskvlder; oell thy erfordras till besuttenhet
under benämning hemman, att till hemmansdel linnas
ägor uf den vidd oell godhet, att ett hushall al fira arbets
-
D c n 3o Januari e. m.
5o5
betsföra personer må kunna af ägornas afkastning underhållas.
” Efter Svenska språkbruket skulle ordet ”underhållas”
betyda, att de med afkastningen af egendomen skulle
kunna föda sig utan alt behöfva köpa något; men delta
förhållande skulle sällan inträffa i en sådan provins, t. ex.
som Dalarne, der jordbruket snarare år en binäring. Det
bade möjligen varit bättre att gifva särskilda föreskrifter för
hvarje provins.
Uti 2 cap. lyder i §:ns i morn. sålunda: ”Ägare af frälse,
frälse- och kronoskattehemman hafva rätt alt med villkor,
som här nedanföre säges, åt en eller flera till besittning
på lifstid eller på viss tid, hvilken sednare ej får utsträckas
öfver femtio år, upplåta till och med en tiondedel af hemmanets
jordrymd, oansedt den lägenhet, som sålunda upplåten
varder, ej medförer besultenhet; dock måslik upplåtelse
a f hemmanen af fideicom miss-egen skap icke annorlunda
gälla, än så vidt med lag och fideicommissbref instämmer.
” Först får jag hemställa hvad här menas med besittning.
Anser man äfven såsom besittning, om man öfverlemnar
åt dagsverkare att bruka en jordrymd. Det har
visst icke varit Utsk:ns mening att begripa detta derunder,
men det skulle man efter språkbruket kunna göra. Men
om nian också ville undantaga de afsöndringar, som skett
på längre tid eller på vissa år, och hvilket i vissa provinser
skett vida mer än vederbort, så förekommer detta stadgande
ej det högst skadliga deruti; ty den skattskyldiga jordens
förmåga att utgöra sina onera har derigenom förminskats.
Om man hade stadgat att sådana afsöndringar endast
finge ske mot skyldighet för den, till hvars förmån de
skedde, att deltaga i stamhemmanets skatter och onera; så
hade denna olägenhet kunnat förekommas, och en verkligen
nyttig förändring tillvägabi ingas. För mig är det omöjligt
att kunna sålunda improvisera en ny lagstiftning, då man fattar
sitt beslut på detta sätt; och då det äfven varit mig omöjligt
alt uppfatta Frih. Cederströms contra-förslag, så att
jag skulle kunna tillstyrka bifall dertill, så återstår för mig
endast att anhålla om afslag på Ulskms betänkande.
Frih. Cederström: Jag har begärt ordet i anledn. af
Hr von Rosens yttrande. flan har frågat mig, om icke
skattläggningsmetoderna för Skåne äro upphäfna genom
1827 års författning. Att skattläggningsmetoden för Skåne
ej behöfver tillämpas för nya hemman och nybyggen, det
är ett factum, som härrör deraf, att jorden der i allmänhet
redan är skattlagd; men att metoden eljest står qvar, lärer
ej kunna bestridas. Att den ej blifvit tillämpad efter 1827
års författning är ock klart, ty den finnes icke nämnd deruti.
F. ■ågan är här, om det är nyttigt, att hemman få klyfvas
efter 1827 års författning till snart sagdt oändlighet, eller
19 H. 64
5o6
Dea So Ja n u a ri e. m.
om hemmänsklyfningen bör vara inskränkt till det belopp,
som skatlläggningsmetod oell undervisning bestämma för
hvarje provins. Jag tror det sednare, oell jag tror derjemte
att den svårighet, som uppkommer för de små hemmansdelarnes
tillskapande, kan hjelpas genom hvad jag föreslagit i
afseende på upplåtelse af jord och villkoren derför, nemi.
att“jorden skulle återfalla till stommen, i händelse allmänna
onera ej utgjordes. Der en sådan upplåtelse är fri, der har
en sådan person tillfälle att förvärfva förmögenhet, genom
sin arbetskraft och skicklighet, för alt föda sig och de sina.
Embetsm y ndighelerna i Iliket blefve då fr i k a 11 ode ifrån besväret
alt reda och ordna processer emellan enskilda för alla
dessa ärenden, och derigenom skulle vi få en enkel lagstiftning,
som ej kunde missförstås.
Hr von Pioscn har sagt, att det varit väl, om detta förslag
såsom motion vid ålerremissen hade blifvit till Utsk:n
öfverlemnadt. I mina anmärkningar vid första betänk, fanns
motiv till det af mig uppgjorda förslaget; men U(sk:ns betänk.
visar, alt Utsk:n vid handläggningen af detta mål ej
läst eller gjort afseende på de medföljande anmärkntna, ty
eljest skulle Ulsk:ri hafva kommit till ett helt annat resultat,
än dess förslag nu innehåller. För öfrigt är det ej nu fråga
om att tvista med Utsktn om dess arbetsordning; frågan
är nu, huruvida det är nyttigt att antaga det nu framlagda
förslaget, eller ock, om detsamma anses oantagligt, såsom jag
skulle förmoda, bör det förkastas likasom 1827 års författning
bör upphäfvas. Man kan hafva skäl alt klaga öfver
denna författning, och dessa skäl hafva äfven blifvit af
Utsktn erkända, men Utskm och comiterade hafva i deras
betänk, ingått på precist samma bana och försökt att något
litet hjelpa sig genom institutionen af en sockennämnd, hvilken
nu anses för en herrlig inrättning, hvarigenom man kan
och ställa så väl för fattigvård, som för hemmansklyfning.
Jag har en annan öfvertygelse; jag tror ej att
en sådan myndighet af några personer, valda i socknen, kan
äga hvarken den sakkännedom eller den förmåga i öfrigt,
som erfordras för detta värf; dertill här åtminstone hittills
fordrats andra kunskaper, såsom t. ex. landtmälarebiträde.
Här blefve deremot blott bönder valde jemte möjligtvis en
eller annan ståndsperson , om det funnes någon sådan inom
socknen, roen ingendera har någonsin förut handlagt gradering
eller affallning af jord. Det är ganska mycken tvifvel
nnderkastadt, om, i händelse de skulle komma att pröfva
riktigheten af den gradering, som af landtmätare blifvit uppgifven,
de förstå efter hvad norm den är gjord. Följden af
författningen, sådan den nu är föreslagen, blir en mängd af
rättegångar, då deremot följden af mitt förslag skulle blifva
att inga sådana rättegångar kunde anställas. Rättegångarne
äro här inskränkta till frågor om bättre rätt man och man
emellan uti arfsfrågor eller i afseende på förut träffade af
-
Den 3o Januari e. m.
507
tal. Hvad hittills skell Lan ej ändras, och del försök, som
detta förslag innebar, att kunna bäfva hvad som vunnit laga
kraft, är elt våldsamt försök alt rubba äganderätten; och
om äfven R. St. skulle dertill lenina sitt bifall, så lärer
dock K. M. aldrig medgifva, att hvad man på grund af lag
och författningar äger, får någon egenmäktigt frånryckas.
Jag har intet vidare att tillägga, utan förnyar blott min
anhållan om Hr Landtims propos, huruvida Ståndet vill bifalla
mitt förslag eller upplaga Utskrns betänk till föredragning
punktvis.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Jag uther mig vördsamt få
fasta uppmärksamheten på denna frågas nuvar. ställning inom
R. o. Ad. Ståndet lärer vara ense derom, att Utskrn
haft skäl att tillstyrka förändring i 1827 års författning; men
det förnämsta skälet emot förslaget synes vara hemtadt derifrån,
att besultenheten enligt detsamma skulle föranleda en
alltför stor utvidgning af jordäganderällen, hvarigenom man
således skulle befordra bosättningar af en mängd personer,
som ej skulle kunna underhålla sina familjer och således
skaffa medellösa personer i samhället. Det sätt, hvarigenom
Utsk:n sökt afhjelpa olägenheter'na genom utvidgande af
besutlenhetsförmånen, har således inledt Utskrn i andia svårigheter,
som skulle uppkomma genom det förslag lill författning,
sorn Ulskm algifvit, och hvilka blifvit af Frih. Cederström,
såsom mig synes, riktigt bemärkta. Ibland dessa
svårigheter förefaller mig den s. k. sockennämndens sammansättning
vara en af de största. Först och främst förutsätter
den en böjelse för municipala bestyr, hvilken jag ej
tror finnes i vårt land. Elter min erfarenhet vill man i orterna
icke gerna åtaga sig andra bestyr, än sådana, som
gagna en sjelf. Man har i sednare tider sökt ali genom
municipal-inrättningar leda uppmärksamheten på nyttiga
företag, men man har funnit, att till och med den gamla
inrättningen, sockenstämman, nu knappast besökes. Personerne
äro mera sysselsatte med sina egna bestyr och blifva
det allt mer och mer, och jag tror, alt sockennämnderna,
sådana de af Utskrn blifvit föreslagna, skulle medföia svårigheten
att vinna conseqvens vid behandlingen af dessa ärenden;
ty jag tror ej, att conseqvens då blefve möjlig inom
samma socken, ännu mindre inom elt helt län. Detta har
deremot embelsväsendet för sig, att man öfverallt kan
vinna conseqvens i likartade ärendens behandling. De flera
andra anmärknrr, som af Frih. Cederström blifvit gjorda emot
Utskrns betänk., göra att jag tvekar att antaga detsamma
i dess inre princip; således hjelpes ej mitt tvifvel genom
alt genomgå Utskrns förslag punktvis, ty jag kommer
förmodligen för min del alt ogilla de principer, hvarpå det
är bygdt.
Frih. Cedcrslröms förslag liar, såsom mig synes, emot
5o8
D « n 3o Januari e. m.
sig tvänne anmärkmr. Först och främst det, alt rör.de
hemmansklyfningen och normen för besuttenhet ålergår detta
förslag till det gamla förhållandet; det upphäfver 1827
års författning och återgår likväl lill det gamla. Jag är ej
rätt ense med mig sjelf 0111 detta är rätt, ty att domina
efter förhållandena under loppet af det sista 10-talet af år,
så synes mig, att man kunde sträcka hemmansklyfningen längre,
än skattläggningsmetoder och orternas undervisningar
medgifva, hvilket nu ej enligt Frih. Cederströms förslag tiI —
Jåles. Det andra inkastet, sorn jag har alt göra emot Friherrens
förslag, är, alt del, hvad afsöndringarna beträffar,
utsträcker dem ad infinitum, ehuru med förbehåll af Kronans
rätt. Denna ulslräckning in infinitum af upplåtelsen
af jord tror jag ej heller är riktig. Jag fruktar således, att
Frih. Cederströms förslag har emot sig detsamma, sorn man
anmärkt emot 1827 års författning. Dessa mina tvifvelsmål
anhåller jag vördsamt få öfverlemna lill bedömmande af
dem, sorn förslå saken bättre än jag. Jag är ej nöjd med
Utskms förslag i dess inre principer och icke heller med
Frih. Cederströms förslag, och då ej något tredje finnes, så
vet jag ej huru jag skall kunna bifalla någotdera.
Hr von Rosen: Jag får börja med att försäkra Frih.
Cederström, att inga framställningar, som kommo ifrån R.
St. till Ulsktn, blefvo olästa; de blefvo en lång lid begrundade
oeh debatterade inom Utsktn. Jag tror mig böra göra
Utskms samlliga ledamöter denna rättvisa, och jag ber
att Frih. Cederström ej drager den slutsatsen, alt man ej
läst anmärkningarna, deraf, att man icke har ovillkorligen
antagit dem. Efter vi ej börjat föredragningen §-vis, utan
nu discutera öfver principerna, så får jag hemställa till R.
o Ad., om icke Utsktn, äfven 0111 de gått för långt i detaljer,
hvilket jag ej vill bestrida, likväl på några grunder
hafva gått temmeligen säkert fram. Utsktn hafva ogillat
1827 års författning, och jag tror att Utsktn i det afseendet
hafva för sig en stor majoritet inom landet. Det är ej
obekant för den, som har haft med dylika ärenden att göra,
eller någorlunda granskat förhållandena i landet, att man
har skäl att önska stora förändringar i denna författning.
Jag vill ej bestrida, att nu gällande författning behöfver en
förbättring, ty tidernas förhållanden voro olika, då skattJäggningsmetoderna
och undervisningarna gåfvos såsom lagar
och författningar i landet. Ulsk;n hafva trott, att hvad
hemmansklyfningen beträffar, har ej allenast Statens rätt, titan
äfven den enskildes, bort afses och dessutom äfven communrrnes
rätt. Communernes rätt står uti ovillkorligt sammanhang
med deras skyldighet att försörja sina fattiga. Om
hemmansklyfningen går längre, än hvad jag kallar besuttenhet,
eller förmågan att sig försörja och bestämma sina
onera, så tyckes det vara skäl att communerna hafva någon
Den So Januari e. m.
rätt alt säga stopp, enär det drabbar dem alt söl ja för dessa
små jordbrukare, hvilka ej kunna försörja sig sjelfva. Det
är ej utan exempel, att hela byalag, t. ex. i Skåne, komma
under fattigvården. Då de blifvit ålagde att försörja sina
fattiga, så har svaret blifvit, att de ej kunde försörja sig
sjelfva. Jag hemställer då, om icke hemmansklyfningen, åtminstone
der, har sträckt sig för långt. Sammalunda händer
det med afsöndringar af jord, hvilka jag anser vara värre;
ty då dessa frånrycka hemmansdelarna den jord, med
hvars afkastning de skola betala sina skatter,~ så^återslå på
sjelfva stommen skatter utan jord. Att förekomma sådant
tyckes åtminstone vara ett syftemål med det betänk., som
TJtsktn afgifvit. Huruvida Utsktn i detaljerna hafva irrat
sig eller ej, det vill jag ej här generell yttra mig om; men
uti en och annan § skulle äfven jag önska förändring. Vi
hafva nu oriktigt definierat besuttenhet, ty om jag t. ex.
skulle säga enligt i §:n: besutten kallas den åbo, sorn af sin
hemmansdels afkastning i medelmåttiga år kan påräkna bergning,
och jemväl deraf utgöra de med hemmansdelen förenade
utskylder; så är detta, efter min tanke, att gifva alltför
mycket rum för misstydningar; ty jag kan icke gissa
mig till huru många personer, som komma att sitta på denna
hemmansdel. Sedermera hemställer jag, huruvida Utsktn
hafva rätt uti att särskildt behandla hemmansklyfningsfrågan.
Min önskan hade varit, att den i öfverensstämmelse
med communal-lngen och fattiglagen hade blifvit utarbetad;
ty vi åsyfta ju genom denna '■författning att hindra fattigdom.
Föröfrigt skulle jag tro, att Frih. Cederstiöms förslag, att skattläggningsmetoder
och undervisningar skola gälla, ej är riktig;
de gälla för ett belt län, och jag trotsar någon, att till
siffra, till hemmantal eller jordrymd uppgifva någon formel,
som är så vidsträckt tillämplig, att den passar för ett
belt län i Sverige. I olika delar af länen äro tillfällena till
försörjning så olika, att jag tror, alt sådant mäste komma i
beräkning, och detta bör således ske för hvarje socken särskildt.
Hr Lagerhjelm har yttrat, att sockennämnder i detta
afseende skulle föranleda till en j communalstyrelse, uti
hvilken folket ej hade lust att deltaga.
Detta vill jag ej bestrida, men jag tror att i denna punkt
skulle folket, åtminstone i södra delen af Sverige, i allmänhet
vara ganska benäget dertill; men nu har det ingen rätt att
pröfva besuttenheten. Delta borde likväl ankomma på socknarna
att pröfva, ty derpå beror, huruvida den ifrågavar. personen
skall komma socknen till last eller ej; delta gäller deras eget
skinn, och der skulle de ganska gerna pröfva och undersöka förhållandet,
för att slippa försörja den, som ej kunde försörja
sig sjelf, utan skulle komma att ligga socknen till last.
Det är från denna grund, som Utsktn hafva utgått, och
jag gillar den fullkomligt. Deremot har Frih. Cederström
5io
Den 3o Januari e. m.
endast afsett den enskildes rätt, och alldeles icke communei
nas, hvilket jag anser vara lika v ig t ig t; ty sällan är ett
hemman så onereradt af skaller, att icke skatten går tit,
men åboen skall äfven hafva sin föda af hemmanet, och det
räcker ej lill båda. Skulle han betala skatten först, så
räckle det ej till föda. Han kominer då communen ^till
last, och jag tror derföre, att densamma här bör ilga någon
pröfningsrätt. Det är denna princip, som Utsktn hafva
antagit, och jag får uppriktigt tillstå, alt jag helt oell DåIlet
gillar den.
Hvad hemmansklyfningen beträffar, så tror jag ej att
detta förslag medför någon fara, vare sig för den enskilda
eller för communen. Hvad deremot afsöndringen beträffar,
så gillar jag fullkomligt den sats, som Frih. Cederström har
antagit, nemi. att den afsöndrade delen äfven bör medföra
sin andel af skatten; men jag tror ej att detta är tillämp
ligt
på det sätt, som Frih. Cedei-ström framställt, ty jag begriper
ej huru det någonsin skall kunna gå i verkställighet,
emedan man omöjligt kan gå i borgen i det ögonblick man
köper jorden. Således skulle detta, efter min öfvertygelse,
beit och hållet blifva ett binder att få besuttenhet, hvilket
jag ej tror vara Fribtns mening, utan tvertom, alt befordra
den. Afven här anser jag att communen bör äga samma
rätt vid jordafsöndring, som vid hemmansklyfning. Utsk;n
hafva afsett afsöndringar för everdeliga tider. Jag har
varit af den tanke, att detta icke vore rätt och måhända
grepe in alltför mycket i äganderätten; men jag har vid
samtal med ledamöter af BondeSt. blifvit upplyst om den olycka,
som drabbat flera provinser i Sverige, der hemmansklyfningarna
ej hafva varit gagneliga, men deremot afsöndringarna så
mycket mera ; och då den jord, som afsöndras, bör behandlas på
samma sätt som hemmansklyfningar, så kan man gerna medtaga
hemmantalet och skatterna på den jord, som afsöndras. Del
är isynnerhet i Elfsborgs län, enligt de upplysningar jag erhållit,
som afsöndringar ej varit nyttiga, emellan skatterna
ligga qvar på stommen, som är mindre än det, sorn är afsöndradt.
Dessutom hemställer jag till Frih. Cederström, huru
det är möjligt alt skattlägga ali den jord, som afsöndras.
Om jag köper en jordbit på 6 eller 7 år, så skall den ordentligen
skattläggas. Kammar-colhm skulle derigenom få
så mycket att göra, att innan det hunnit pröfva skattläggningen,
så vore måhända besittningsrätten slut. Jag tror
att denna omväg skulle vara omöjlig. En samfälld ansvarighet
för skatten anser jag alldeles icke heller vara lämplig.
Jag känner t. ex. orter, der det kan finnas 4° ®
torpare på en egendom, hvilka således samfäldt skulle ansvara.
Jag anser della vara alldeles omöjligt. Om Ståndet
bär vill afslå Utskrns betänk, och blifva qvar vid det gamla,
så må det så vara; men jag anser likväl denna sak i
Deri 3ö Januari e. m.
Utsk:ns betänk, vara värd särskild uppmärksamhet, hvarföre
jag tillstyrker att Utsk;ns betänk, punktvis må lagas i
betraktande.
Hr Coyet, Julius Carl Aug.: Då denna fråga förra
gången förevar, log jag mig friheten fästa Ståndets uppmärksamhet,
enligt aulhentika handlingar, på de olägenheter,
sorn i Malmöhus län uppkommit genom tillämpning af de författningar
rör;de hemmansklyfningen, som nu finnas. Ståndet
återremitterade denna fråga till de sammansatta Utsk:n.
Då den nu återkommit, så tyckas anmärkningarne vara temmeligen
väl besvarade af Utsk:n, och alt nu hell enkelt afslå
hela betänk., vore i min lanke alltför knapphändigt, särdeles
som det är temmeligen allmänt bekant, att enahanda
förhållande ägt rum inom de andra länen, som dem jag anfört
ifrån Malmöhus län, och emedan det förslag, som Frih.
Cederström afgifvit, hufvudsakligen stämmer öfverens med
de anmärkntr, som Hr von Rosen har gjort. Som jag i öfrigt
i denna fråga är af lika tanke med Hr von Rosen, så
afslår jag ifrån allt besvarande af de anmärkntr, som blifvit
gjorda, ehuru många skäl jag eljest kunde hafva dertill.
Sålunda har Frih. Cederström sammanblandat frågan om
hemmansklyfning med den om afsöndring af jord, och Hr
Rosenblad har sagt, att på en afsöndrad lott ingen skatt
skulle komma att falla, ehuru ett stadgande derom verkligen
finnes. Jag hemställer derföre, att, om hela betänk,
icke bifälles, detsamma åtminstone ej måtte helt och hållet
ogillas.
Frih. Cederström: Man har yttrat farhågor för tillämpning
af skallläggningsmeloder och undervisningar vid
jordafsöndringar från hemman, i del att då större ägovälde
kunde lemna tillfälle till afsöndring i mindre delar, än metoden
bestämmer, synnerligen i skogsbygden, der skogen icke
ingått i beräkning vid bemmansläggningen, skulle j afsöndringar
för mycket inskränkas. I anledn. deraf får jag fasta
R. o. Ad:s uppmärksamhet derpå, att skattläggningsmetoderna
kunna jemkas just efter dessa förhållanden; ty
vid skattläggningens beräkning har på de flesta metoderna
intet afseende blifvit gjordt på skog, utan hemmanen bestämdes
efter åker och äng. Om mitt förslag anlages,
följer det af sig sjelft, att ändringar i laga ordning i
skatlläggningsmetoder och undervisningar icke fordra någon
rättelse i denna författning. Jag anser mig ej vederlagd af
hvad Ilr von Rosen och Hr Coyet framställt; fjuppgiften
om gränserna för metoderna är ej grundad, de gälla för
provinserna eller blott för fögderier, alltefter särskildta förhållanden,
och som jag sagt följer af sig sjelft, att det ej
är något hinder för alt i den und. skrifvelse, hvarmed förslaget
till K. M. skall afgå, fästa K. M:s uppmärksamhet
derpå, att sådana större hemman måtte kunna lill mindre
51 i
Dcu 3o_Januari e. m.
hemmansdelar klyfvas efter en bestämd ordning, som då
skall i laga väg fastställas genom ändring i skattläggningsmetoderna
samt undervisningarna.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att första frågan nu
torde blifva, huruvida R. o. Ad., med afslag å Utsk:ns betänk.
, behagade antaga Frih. Cederströms förslug.
Frih. Gederström: Jag hemställer, om icke den riktigaste
propos. vore den, som Hr Landtm, först framställde,
nemi. den, huruvida R. o. Ad. antager mitt förslag, eller i
motsatt fall betänk, blifver punktvis föredraget; ty äfven
om mitt förslag skulle blifva afslaget, så lärer väl betänk,
ej gerna kunna i sin helhet antagas.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, det Frih. Cederström
behagade finna, att Hr Landtm, icke kunde framställa båda
dessa propositioner på en gång, utan måste framställa först
den ena och derefter den andra; hemställande Hr Landtm,
nu, om R. o. Ad., med afslag å Utskrns betänk., behagade
antaga Frih. Cederströms förslag.
Ropades starka nej, blandade med några ja.
Då Hr Landtm, förklarade, det han trott sig finna att
nej öfverröstat ja, begärde
Frih. Cederström votering.
Hr Frih. o. Landtm, föreslog, alt ja-propos:n malte
komma att innehålla afslag å Utskrns betänk., samt antagande
af Frih. Cederströms förslag, och nej-propos:n punktvis
pröfning af Utsk:ns förslag.
Hr Rosenblad: Då jag ej kommer att deltaga i voteringen,
så anser jag mig böra redogöra för orsaken dertill.
Jag anser mig nemi. hvarken kunna bifalla eller afslå
Frih. Cederströms förslag, då jag ej varit i tillfälle att fatta
det; och hvad Utsk:ns beträffar, så kan jag ej heller bifalla
det på de skäl, som jag redan anfört.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att det berodde af Hr
Rosenblad att föreslå en annan contra-propos. Hr Landtm,
kunde icke på en gång föreslå tvänne con I ra-propositioner,
men det berodde af Hr Rosenblad eller hvilken annan ledamot
af R. o. Ad., som icke ville antaga den föreslagna,
alt yrka afslag eller någon annan mening till contra-proposition.
Frih. Ridderstolpe, Fredr.: Man är sannerligen i
ett ganska besynnerligt förhållande, då man måste dömma
om en sak, hvarom man ej hunnit taga kännedom. Jag är
på samma punkt, som Hr Rosenblad nyss förklarat sig vara,
så alt jag ej kunnat i grund betrakta Frih. Cederströms
förslag, och skulle kanske således, om jag hnge lära känna
det
-
Den 3o Januari e. m.
513
detsamma, finna det värdt bifall. Om man nu t. ex. skulle
vara af den åsigten, alt TJlsk:ns betänk, borde afslås, men ej
ägde kännedom om det motförslag, som Hr Landtm, i propos:n
framställde, så skulle man komma i en svår ställning,
hvilken, såsom mig synes, hade kunnat undvikas, om någon
hade begärt Frih. Cedertsröms motion på bordet. Sedan
nu votering är begärd deröfver, så anser jag mig komma för
sent med detta förslag; men jag hemställer likväl, huru
man skall kunna falla sitt beslut i en så bekymmersam belägenhet.
Hr Rosenblad: Det hade visserligen varit lyckligast,
om man kunnat förfara så, som Frih. Ridderstolpe nu framställt:
men då detta ej vidare låter sig göra, så får jag vördsamt
hemställa, om det ej vore lämpligast, alt man till japropos.
toge bifall till Frih. Cederströms förslag och till
nej-propos. afslag derå, och att Hr Landtm, för öfrigt täcktes
med den återstående öfverläggningen låta anstå till nästa
session, då det kan vara möjligt för dem, som kunde
tilltro sig att improvisera ett förslag till contra-propos.
emot Utsktns förslag, att uppgöra redactionen deraf.
Frih. Cederström, Jacob: Jag liar egentligen ingenting
att invända emot den värde ledamotens framställning,
som sist talade; men jag anhåller, att, i händelse mitt
förslag kommer in i ja-propos:n, det må belt och hållet införas,
och att der ej endast sättes Frih. Cederströms förslag,
hvilket folk, som kommer ifrån gatan, ej har reda på hvad
det innehåller.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att Hr Rosenblad yrkat,
det contra-proposrn skulle innehålla afslag å Frih. Cederslröms
förslag; då Hr Landtm, icke fann något hinder
för antagande af en sådan contrn-propos., hemställde Hr
Landtm, om R. o. Ad. behagade till contra-propos. antaga
denna mening.
Bifölls.
I anledn. af Frih. Cederströms hemställan att hans förslag
i sin helhet skulle i ja-propos:n intagas, föreslog Hr
Frih. o. Landtm., till undvikande af tidsutdrägt genom
utskrifvande af en så lång voterts-propos., alt förslaget
skulle på gången uppspikas bredvid voter:s-propos:n, hvilket
bifölls.
Upplästes till justering och godkändes följande voter-.sproposition:
Den
som, med afslag å Lag- samt Allm. Besvärs- och
Ekon.Utsktns utlåt. N:o 28, antager Frih. Cederströms i ämnet
afgifna förslag, voterar
. .. >a;
den det ej vill, voterar
nej;
19 H. 6"
5*4 D e n 3o J a n u a ri e. ni.
Vinner nej, antager R. o. Ad. icke Frih. Cederströms ofvannämnda
förslag.
Efter voteringens slut, befunnos rösterna hafva utfallit,
som föijer:
Ja — 5.
Nej — 18.
Fortsättningen af detta måls pröfning uppsköts till nästa
plenum.
Lades på bordet nedannäranda från Utskm inkomna utlåUn
och betänk-.n, nemi. från
StatsU tskottet:
N:o4iB, i anledn. af begärd utredning öfver de uti 1831j
års rikshufvudbok utbalancerade riksgäldsmedel;
N:o 419, i anledn. af väckt fråga om ett räntefritt lån
för Carlskrona stads pastorat;
Bevillningsutskottet:
N:o 38, i anledn. af väckt motion, att vissa sorter sidentyger,
då de med direct lägenhet införas från Ostindien,
må bära en tull af endast tio procent.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. f till u om aftonen,
lil fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Rätte Ise:
Sid. 4°i— 424> i pagina-iifverskriftcrna, står; Den a? Januari f. m ;
men bör vara; Dea aj Januari.
