# ID: svediakorp-gov493
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 146,518
# sentences: 5,227
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Protocoll,
hållna
hos
II ö g 1 o f 1 i g e
Ridderskapet och Adeln,
vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm,
Aren 1840 ock 1841.
Nittonde Häftet.
STOCKHOLM.
Hörbergska Boktryckeriet, 1841•
r -
>' \ i. -A
Lördagen den 9 Januari 1841 •
Plenum kl. 10 f. m.
uslerades i prnt.utdr. för den 3o sistI. December, äfvensom
prot.utdr. för åtskilliga dagar i sistl. December månad,
angule R. o. x\d:s i anledn. af BeviIln.Utsk:s utlåt. N:o 3o
fattade beslut.
Hr Gyllenhaal, Carl Henr., uppläste följande:
Sedan Bevilln.Utsk. frångått den i dess första betänk.
N:o 2.1 antagna grundsats, att föl budssystemet definitivt borde
upphöra, en grundsats, sorn comiterade för tulltaxans öfverseende
velat göra gällande och K. M. i nåder godkänt,
hafva äfven nu mera samtliga RiksSttn bit lii d t denna, i Utskts
sednare betänk. N:o 3o, yttrade åsigt, och beslutat, att förbuden
för vissa varors in- och utförsel skola fortfara.
Det är med anledn. af detta beslut jag anser mig pligtig,
att, i hänseende till den blifvande bevillningens bestämmande,
fästa Utsk:s uppmärksamhet på nödvändigheten att,
vid beräkningen af Iullintraderna, taga i öfvervägande den
inverkan på dess netto belopp, som åtskilliga beslut vid denna
riksdag otvifvelaktig! komma att medföra. — T1111 i n l raden,
alltid tillfällig, dä den uteslutande beror af handelsconjuncturen,
bör efter min förmening, till undvikande af
statsbrist, icke förslagsvis beräknas till det högsta; ett möjligt
öfverskott står alltid qvar som en disponibel tillgång,
då deremot bristen är mera betänklig och svår att afhjelpa,
helst 0111 statsmedlen i öfrigt skulle vara knappt beräknade.
Till denna farhåga i afseende på tullverkets inkomster lemnar
beslutet om spoitlarnes upphörande och tjenstemännens
förseende med bestämda löner full anledning. Jag har redan
före detta haft äran vördsamt upplysa, att tullmedlen
genom denna löneförändring få vidkännas en ny ärlig utgift
af minst 100,000 r:dr b:co, och då, under ett fortsatt
förbuds-systeme, controllerna måste vara stränga, om det
med förbudet åsyftade ändamålet skall vinnas, blifver äfven
deraf en gifven följd, att behållningen kommer att minskas
genom ökade bevillningskostnader. På dessa förhållanden har
jag icke bort underlåta göra Utsk. uppmärksamt, och ehuru
icke tvekande, att i hvad på mig ankommer verksamt vidmakthålla
allt som kan befrämja tullintradens rättsenliga
förkofran, förbiser jag lik viii icke den inflytelse, som de
fattade besluten i betydlig måll komma att äga på behållningen;
ocl» denna min mening har jag vid detta tillfälle
4
Den g Januari f. m.
velat öppet uttala, anhållande att den till Bevilln.Utsk. får
medfölja.
Ilr Skogman, Carl David, anförde skriftligen:
För att icke onödigtvis förlänga den nog vidlyftiga dis—
missionen örn tulltaxan, har jag stillatigande afliört flera hos
R. o. Ad. fattade beslut, som afvikit ifrån Tull-comiteens
och Bevilln.Utsk:s sammanstämmande förslag, äfvensom jag
sorgfälligt afhållit mig från alla föreläsningar och recriminationer,
ehuru, efter min tanke, mångå besynnerliga satser och
ogrundade förebråelser blifvit af prohibitiv-sysleinets försvarare
framställda. Jag anhåller vördsamt att få, såsom allmän
reservation emot vissa af de fattade besluten, åberopa
livad jag yttrat dels såsom ledamot i Tull-comileen, hvars
tryckta utlåt, blifvit R. St. meddeladt, dels vid återremissen
af Bevilln.Utsk:s betänk. N:o 21, samt att derjemte få
uti R. o. Ad:s prot. förvarad en särskild reservation emot
de inconseqvenser, sorn ägt rum i följande hänseenden:
Co att utförselstull blifvit borttagen för åtskilliga råämnen
under det för andra sådana utförselsförbud bibehållits
eller förhöjd tull antagits;
2:0 att en onödig, och måhända för tullinkomsten skadlig,
förhöjning blifvit beslutad i införselstullen å åtskilliga
varor, medan afgiften å vin i fastager, lika onödigtvis,
blifvit nedsatt;
3:o att sedan vid den i taxan förut förekommande artikel,
sorn hittills varit till införsel förbuden, nemi. sä desbränn
vinn, R. o. Ad. genom votering beslutat förbudets
fortfarande och sålunda ogillat den allmänna satsen, att
lämplig skyddstull skulle i stället för förbud stadgas, samt
äfven sedermera bibehållit införselsförbud för åtskilliga artiklar,
detsamma likväl blifvit borttaget för andra, som, i
afseende på behof af skydd emot utländsk medtäflan, kunna
anses vara af likartad beskaffenhet, såsom t. ex. färd i ggjorda
kläder, m å I a d t eller tryckt oäkta postlin,
kläde och vissa andra ylleväfnader m. 111.
Frih. Hamilton, Hugo, uppläste till prot. följande:
Emot följande af H. R. o. Ad. under behandling af
Bevil!n.Utsk:s betänk. Niis 21 och 3o fattade beslut anhåller
jag att till prot. få nedlägga min reservation, helst då
de skäl, jag under diseussionen sökt utveckla emot dessa beslut,
ej komma att i något prot. qvarstå, och jag således endast
på delta sätt kan få min ifrån majoritetens skiljaktiga
tanke förvarad åt en kommande tid.
Jag reserverar mig först och främst emot alla de beslut,
i hvilka R. o. Ad. ansett sig böra bibehålla förbud till
införsel såsom skydd för deu ena eller andra inhemska näringen.
Dels tror jag ett så beskafifadt skydd ej vara nyttigt,
derföre alt den näring, som ej kan äga bestånd och fortgå
Den 9 Januari f. m.
5
med en efter förhållandena bestämd skyddstull, efter min
förmening <j ger Staten någon behållen vinst, och derföre
må så gerna upphöra först som sist. Dels tror jag, att om
man också medgifver riktigheten af att uppamma näringar
inom landet, som aldrig kunna blifva sjelfständiga utan måste
allt framgent stödjas och uppehållas, så är det skydd,
som ligger i förbud, illusoriskt och derigenom dubbelt förderfligt.
Erfarenheten har nemi. visat, alt dessa förbud alltid
och i alla länder kringgås af lurendrejeriet, som tror
sig nära nog legaliseradt, då illa förstådda lagar beröfva den
enskilda den rätt, hvar och en menniska anser sig äga, att,
då hon för öfrigt uppfyller sina åligganden och betalar sina
statsbidrag som medborgare, få för sin välfångna egendom
förskaffa sig hvad lion anser för sig nyttigt eller angenämt
och detta för bästa möjliga pris.
Genom detta lurendrejeri utsältes näringen för en täflan
med utländska varor, sorn inkommit utan all lull, och
således beröfvas näringen i sjelfva verket derigenom det
skydd, som den inbillat sig äga, och som den endast kan erhålla
genom en så beräknad skyddstull, att den verkligen
utgår. En sådan af 10 proc. ja blott 4 proc. af varans
värde, verkligen erlagd, måste nödvändigt vara ett kraftigare
och mera verksamt stöd för denna näring, än ett förbud
som kringgås, eller en omättligt hög skyddstull, som på papperet
lyser med 3o, 4° eller 5o proc. men aldrig erlägges.
Resultatet blir således, att fabrikanten under ett illusoriskt
skydd utsattes för en täflan, som han ej kan uthärda,
consuinenlen klagar med skäl öfver inskränkning i laglig
lätt, och Staten förlorar en inkomst, som annars bade kunnat
användas till dess förkofran eller till lindring i de fattigare
samhällsclassernas bördor.
På dessa i korthet anförda skäl har jag i frat emot
förbudens bibehållande, och tror att R. St. hade gjort väl,
om de biträdt den upphöjda åsigt i detta ämne, som uttalades
i K. M:s nåd. proposition.
För det andra och på samma grunder reserverar jng
mig emot de höga tullafgifter, uppgående till mera än 25
proc. af varans värde, som R. o. Ad. bestämt för vissa artiklar,
synnerligen der förbud hittills existerat. Så höga
tullbestämmelser mäste efter min förmening verka lill tullförsnillning
och derigenom tili samma skadliga ändamål som
införselsförbuden, nemi. borttagande af det skydd man tillämnat
näringarna( äfvensom af den påräknade statsinkomsten.
Så val importförbuden som de höga lullbestämmelserna
föda således fortfarande den kräfta, som hvarje fosterlandsvän
måste önska sig kunna aflägsna ur samhället, nemi. lu
rendrejeri
och tullförsnillning, hvilka, jemte det de skada näringarna
, beröfva Slaten en påräknad inkomst och framför
6
Den g Januari f. m.
allt sprida en högst farlig demoralisation och böjelse för olagliga
och våldsamma företag.
Jag tror, att det åsyftade ändamålet endast kan vinnas
genom bestämmande af så låga importtullar, alt de kunna
påräknas utgå, och torde af sakkunniga män utan alltför
stor svårighet låta beräkna sig, om man tager till grund
det assurance-proeinium, som köpmannen erlägger å lurendrejad
vara, och lägger till några proc. för den lisk, som
alltid är förenad dermed. Idar man här träffat det rätta,
så skall hvarje klok köpman hellre erlägga denna afgift till
Slaten och utan all risk införa en vara, än att utbetala
samma afgift till lurendrejaren, och dertill riskera vaians
förlust. — Särskildt oell på det högsta protesterar jag emot
dessa högre införselstullar, då de blifvit lagda på verkliga
Ii fsförnödenheler, såsom sill, salt och potäter. De tvänne
första artiklarne utgöra en oumbärlig nödvändighetsvara för
den fattiga och böra derföre belastas med en så lag tull som
möjligt. Den sednare åter införes antingen endast lill sättning
och föiblillrande af de inhemska sorterna, eller ock
tinder verklig hungersnöd, och belastas inlia fall af så dryg
import kost liad, att den bör vara alldeles fri för tull.
För det tredje ieserverar jag mig emot de exporttullar,
som R. o. Ad. bibehållit, synnerligen då de drabba förädlade
varor. Denna afgift kan ej betraktas annorlunda än
som en skatt pålagd den inhemska tillverkaren till förmån
för den utländske, och är sålunda stridande emot all sund
statshushållning. Den vinst i statsinkomst, man dervid afsett,
skulle efter min tro mångdubbelt och på ett mindi e
skadligt sätt för landel erhållas genom ökad tillverkning inom
landet, en större export och deremot svarande ökad import.
Särskildt reserverar jag mig emot den höjning, som beslutats
i exporttullen på kreatursben, som måste beröfva den
fattigaste delen af nationen en inkomstkälla utan någon motsvarande
vinst; ty vårt åkerbruk står ännu långt nedom den
ståndpunkt, sorn medgifver begagnande af ett så dyrt gödningsämne.
Slutligen reserverar jag mig emot det beslut R. o. Ad.
fattat, att, i händelse de andra RiksSttn besluta bibehållande
af förbud emot införsel åf kläde, inbjuda desamma lill
en und. anhållan hos K. M., att det må medgifvas ägarne
till finare fårhjordar inom Riket att få emot tull införa ett
qvantum fint kläde, i vigt motsvarande det qvantum electoralull,
som desse ägare kunna exportera, endast med den
inskränkning, alt detta qvantum ej får öfverstiga 3oo,ooo Sf.
— Att jag ej gillar införselsföl boden har jag ofvan sökt utveckla;
rnen om de af majoriteten bland RiksSttn bibehållas
och qvarstå såsom lag, så kan jag än mindre gilla ett
förslag, som innebär ett undantag ifrån denna allmänna lag
till förmån för några få större jordägare, sorn skulle i värde
kunna uppgå lill mera än hälften af värdelafhela den pro
-
Den g Januari f. m.
7
duclion, som R. St. genom förbudet velat skydda. — Inconseqvensen
ar för stor, för att efter min tanke vara värdig
en Representation, som på allvar behandlar en vigtig fråga,
och dessutom skulle dea i sin tillämpning medföra ett i stort
legaliseradt lurendrejeri, som ej kan annat än blifva förderfligt.
Uppå derefter framställd propos. biföll R. o. Ad. att
Frih. Gyllenhaals anförande skulle få till Bevilln.Utsk. åtfölja
meddelandet af R. o. Ad:s beslut i anledn. af Utsk:s
utlät. J\:o 3o.
Hr Rosenblad, Bernil.: Sedan R. o. Ad. beslutat att
låta ur prot. utgå de discussioner, som förefallit under öfverläggningen
0111 tulltaxan, så anhåller jag, att det skriftliga
anförande jag till prot. den g December, eller den dag
då öfverläggningen började, afgaf, måtte i denna dags prot.
intagas. Anledn. till denna begäran är, att jag under iöreg:de
öfverläggningnr i detta ämne saknat tillfälle att lemna den
utveckling af mina åsigter, som jag önskade få i prot. förvarad.
Om ett yttrande, afgifvet föie discussionen, men nu
intaget efter discussionen, kommer att innehålla anakronismer,
så torde detta icke innebära någon olämplighet, då det skäl,
jag nu anför, upplyser orsaken dertill. För resten anser jag
öfverflödigt att särskildt reservera mig emot de flera beslut,
hvaruti jag icke deltagit, men anhåller endast att få antecknadt
att många af R. o. Ad:s beslut hafva icke af mig blifvit
gillade.
Denna begäran blef af R. o. Ad. bifallen, i följe hvaraf
ifrågavar. anförande skulle i prot. intagas, så lydande:
Af tillfälliga förhållanden förhindrad att deltaga i öfverläggningen,
så väl då K. Mts nåd. skrifvelse med Tulleotnilcens
förslag till tulltaxa remitterades, sorn då Bevilln.-  Utsk;s första betänk, i ämnet förevar, anhåller jag om ursägt,
att jag före pröfningen af Utsk;s speciella förslag tillåter mig
en granskning af frågan i sin helhet.
I allmänhet afser tull-lagstiftningen tvänne föremål,
beredandet af en lämplig och för de skattdragande mindre
kännbar utväg att fylla statscassans behof, och skyddandet
af inhemska näringar emot en obillig täflan af utländska.
Såsom bekant är, antogs under förra åi hundradels allmänt
herrskande prohibitiv-systeme, såsom ett axiom, att man, så
vidt möjligt, skulle utestänga all utländsk taflan af förädlade
vaior, under den förutsättning att arbetsvinsten eller det
förökade värdet af förädlingen, äfven 0111 denna med allmänna
uppoffringar vore framkallad, skulle alltid utgöra en nationalvinst.
O111 man än i våra tider, med svårligen vederläggbara
skäl, yrkat förkastandet af denna sats oell dess tillämpning
på tullagstiftningen, återstår dock alltid pligten att
vakta sig för den andra ytterligheten, alt genom frammau
-
8
D en 9 Januari f. tu.
de näringars producters lemnade tillträde till den inhemska
marknaden, mot mindre afgifter till slatscassan, än den
inhemske producenten betalar, eller med mindre inskränkningar
än denne är underkastad, bereda den utländska näringsidkaren
företräden framför den inhemska. Sålunda qvarstår
alltid skyddet för de inhemska näringarna såsom ett
element i en ändamålsenlig tull-lagstiftning, om än gränsen,
hvilken det icke bör öfverstiga, nu kan anses förr uppnådd
än som fordom yrkades.
Då vinnandet af begge dessa föremål i betydlig mån är
beroende af den del af handelslagstiftningen, hvilken består
i de med andra länder gällande traetater och öfverenskommelse!’,
torde det så mycket mindre linnas olämpligt,
alt i sammandrag redogöra för hvad i delta afsende är i
sednare tider af vår Regering afgjordt, som i ett allmänt
läst blad, i början af riksdagen, en ledande artikel i detta
ämne varit införd, rik på falska uppgifter och deraf dragna
falska slutsatser.
Med få och korta undantag hade under nära ett århundrade,
från början af den s. k. frihetstiden, vår tulllagstiftning
varit grundad på hvad man kallat merkantilsystemet,
d. v. s. på beredandet af det mål, att vi måtte
till utländningen försälja så mycket, men deremot från honom
köpa så litet som möjligt, och alt i våra handelsförbindelser
med främmande länder vi, så vidt möjligt, måtte
ensamme spela den activa rolen. Detta framkallade product-placatet,
eller förbudet för främmande nationers fartyg
alt till Sverige införa ett 3:dje lands producter eller till
ett 3:dje land från Sverige utföra våra, äfvensom en följd af
samma systeme, ehuru litet tidigare tillämpad, var den s.
k. ofria tullen, d. v. s. vanligen stadgandet af dubbel tull
för de varor, som med främmande fartyg fin g o in- eller
utföras. J.ig skall icke här inlåta mig i en undersökning,
huru menligt ett sådant systeme, i repressalioväg utöfvadt
af de flesta stater mot hvarandra, måste inflyta på allas
handel och näringar. Vårt första steg att i tractatväg bereda
en återgång från detta ömsesidiga band, var tractaten
1816 ined förenade Staterna af Amerika, hvilken beviljade
begge Statermes fartyg, vid varors in- eller utförsel ur hvarandras
hamnar, fullkomlig likhet i afgifter, dock utan att
sträcka denna jemlikhet lill lika rättighet att införa samma
varor. Men nar sedermera, efter i823 års riksdag, såsom
allmän grund för våra utländska handelsförhållanden,
antogs den s. k. reciprocitets-grundsatsen , d. v. s. att i den
utländska handeln bevilja de främmande nationernas fartyg
lika förmåner med våra egna, för så vidt och i den
mån våra ideras hamnar fingo tillgodonjuta lika eller motsvarande
förmåner, så hafva efter denna grundsats våra handelsförhållanden
blifvit reglerade, icke endast med Brödrariket
-
Den 9 Januari f. ra.
9
riket Norrige, utan äfven, dels genom formliga traclater,
dels genom ömsesidiga föl klaranden, med Ryssland, Danmark,
Storbritannien, Förenta Staterna af Amerika, Preussen,
Nederländerna, Belgien, Kyrkostaten, Turkiet, Egypten,
Grekland, Hannover, Spanien, Portugal, Sardinien, Columbien,
hvarförutan likhet i afgifter, dock utan upphäfvande
af product-placatet är beviljad Hamburg, Bremen och
Oldenburg.
Man har från sjelfva de håll, hvarifrån eljest ropen
på oinskränkt handelsfrihet,utgått, hört stränga klander öfver
dessa reciprocitets-tractater och bårda domar uttalas både
mot Regeringen collectivt och särdeles mot den förtjente embetsman,
som i deras tillvägabringande ägt en betydlig andel.
Med den lätthet, med hvilken intressena kunna uppskrämmas,
har man uppjagat farhågorna hos den vigtiga
dass af Svenska näringsidkare, hvilken består af våra skeppsredare.
Man har härvid icke endast förgätit den i öfverensstämmelse
med egna läror varande sanning, att friheten
för varuhandlanden alt välja det fartyg, med hvilket för honom
det är fördelaktigast att afhemta eller afsända sin vara,
måste för ömse sidors handlande vara en förmån, man
liar ej heller velat akta på de särskildta förhållanden, sorn
för Svenska skeppsredaren måste göra fördelen af den utvidgade
friheten öfvervägande. Sveriges förnämsta exportvaror
äro tunga och skrymmande, de hufvudsakligaste' afsättningsorterna
aflägsna, och sålunda fordrar utförseln många
och stora skepp, men för dessa gifva de i förhållandet
till omfång och tyngd vida dyrbarare returvarorna i ingen
mån fulla återladdningar. Härigenom, och då under återvägen
rika afsältningsorter finnas, kunna Svenska fartyg,
dertill vanligen gynnade af en mindre dryg utrustningskostnad,
merendels med förmån i den ena utländska hamnen
täfla om frakt lill den andra. Deremot ligger Sverige
för aflägset från de stora handelsvägarna, och äro dess behof
af utländska varor för få, att frakthandeln dit kan blifva lika
lockande för de främmande fartygen. Erfarenheten har
också visat, att Svenska rederierna till den grad framför de utländska
haft fördelen af den fria förbindelsen, alt under
det, t. ex. år i838, Svenska frakthandeln emellan utländska
hamnar (utom Norrige) sysselsatte 3y5 fartyg om 25,897
läster, utgjorde beloppet af införseln till Sverige från utländska
orter med ett 3:dje lands fartyg endast 2T3S proc.
af totalbeloppet, och af utförseln blott i-ff proc. af totalbeloppet,
Norrska fartyg härvid undantagna.
I afseende på Norrige har förhållandet varit såvida olika,
att friheten för Norrska fartyg, alt från Sverige till andra
länder utföra Svenska producler, vållat att utförseln af
våra trädvaror till en betydligare del öfvergått å Norrska
fartyg; men oberäknadt alt detta förhållande under sednare
19 H. a
10
Den g Janna ri f. m.
åren något aflagit, torde det visa, att de Svenska rederierna
finna annan sysselsättning för sina fartyg mera lönande
än att i denna väg täfla med de Norrska; ty inan ser t.
ex., att när det är brist i Götheborg på dessa, afstannar
trädvaruutskeppningen derstädes. Deremot hafva Svenska
rederierna icke saknat sin fördel af reciprocitets-förhållandet
med Norrige, ty derigenom har ett eljest vanligen saknadt
tillfälle till returfrakter från Tyska Östersjö- och en del
Danska hamnar erhållits med spanmål på Norrige, hvilket
till ett ganska betydligt belopp begagnats, så att 0111 än
Norrska handelsflottan dragit större fördel af de större friheterna
i brödrarikenas ömsesidiga handelsförhållanden, har
dock den Svenska icke blifvit lottlös, oberäknad! den för
begge folken, gemensamma fördel, att, genom ett närmare
sammanknytande af de gemensamma intressena, föreningsbandet
måste vinna i styrka. Emedlertid hafva följderna
af den friare verksamhet, som blifvit öppnad för Svenska
sjöfarten, varit, att Svenska frakthandeln, utan att äga någon
af de större fördelar, som fordom vid vissa tillfällen
bragte den till en större höjd, under sednare åren gjort större
framsteg än någonsin. — Locala förhållanden och seklersgamla
förbindelser förändras icke genom en fredstractat.
Också hafva handelsförbindelserna emellan Sveriges hufvudstad
och Finland förblifvit af en särdeles vigt för begge,
oaktadt sistnämnda lands upphörande att vara Svenskt.
Framkallade skrik emot de ömsesidiga fördelar, som vid
handeln emellan begge länderna varit beviljade, hafva icke
saknat den verkan, alt i sista tractaten med Ryssland dessa
blifvit betydligen inskränkta och en icke aflägsen tidpunkt
utsatt för deras fullkomliga upphörande. För min del hyser
jag den fruktan, — och denna fruktan grundar sig på
officiella data, — att man å Svenska sidan skall komma alt
tungt känna följderna af detta bands slilande med gamla
bröder, utan att de inhemska näringarna på denna väg
skola finna källan till den ökade afsättning man väntat sig.
Sedan jag nu i korthet lemnat den öfversigt af våra
på traetater grundade handelsförhållanden och deras inverkan
på vår handel och sjöfart, hvartill min embetsställning
lemnat mig rika materialier, och hvars kännedom icke bör
sakna anspråk på ledning vid de beslut, vi nu gå att fatta,
öfvergår jag till en granskning af grundsatserna för Tullcomitcens
förslag till tulltaxa.
Jag anser mig härvid böra börja med det erkännande,
att comite^ens utlåt., i rikedomen af de materialier det innehåller,
i den sakkännedom det tillkännagifver, och i den
klarhet, med hvilken det uttalar sina åsigter, troligen står
framför de flesta likartade handlingar, som förut i vårt Iand
offentligen framlyst; och jag gör detta erkännande nu så
mycket helhe, som de gynnande auspicier, hvarunder det
först framträdde, tyckas hafva blifvit efterträdda af ett all
-
D en 9 Januari f. m.
II
mänt. bemödande att uppsöka bristerna och undandölja förtjensterna.
De insigtsfull förfatlarnes bufvudsakligaste fel,
och som de delat med många respective Utsk. vid närvar,
riksdag, har varit det att förgäta, att i den ekonomiska lagstiftningen
finnes ingen grundsats, som icke någon gång bör
gifva vika för en annan, som då äger öfvervägande vigt, —
att man visserligen icke bör bevilja detta tillbakasättande
af en allmän grundsats för en annan, utan den strängaste
pröfning om den öfvervägande vigten hos den sednare, men
att om denna verkligen finnes, så vore det den högsta orättvisa,
att uppoffra allmänt och enskildt väl för absoluta tillämpningen
af en sats. Denna förgätenhet är orsaken, hvarföre,
med alla förtjenslerna af comiterades arbete, antagandet
af deras förslag till tulltaxa i sin helhet skulle vara en
nationalolycka.
Den vigtigaste af de grundsatser, comiferade framställt,
är den af fri in- och utförsel af alla varor. Såsom allmän
sals godkänner jag den, men med förutnämnda förbehåll,
att i dess tillämpning den måste vika när en annan med öfvervägande
vigt gör sig gällande. Såsom sådan t. ex. erkänner
jag behofvet att i afseende på medlen till fäderneslandets
försvar vara oberoende af ett tillfälligt afbrott i våra
utländska förbindelser, och derföre instämmer jag i tillstyrkande
af förbud mot införsel af krut och saltpeter, ehuru
Statens behof af dessa varor deiigenom blifva fördyrade.
Vidare anser jag såsom gilltigt skäl lill undantag från
den fria utförseln vara, om vi äga ett råämne af en särskild
och ingen annorstädes lill lika godhet befintlig art, och på
hvars förädling inhemska näringar blifvit grundade, som ingripa
och gifva lif åt hela provinsers rörelse, och derföre
förbjuder jag utförseln af tackjern och jernmalm.
Lägger man härtill införseln af sådana varor, hvars tillverkning
af moraliska skäl är inora landet inskränkt, såsom
brännvin, eller hvars försäljning lill vårdande af menniskolif
är underkastad stränga inskränkningar, såsom gifter och
sammansatta medicinalier, eller hvars försäljning, utan mehn
för något vigligt medborgerligt intresse, blifvit underkastad
controller, oförenliga med tillåten införsel, såsom spelkort,
så är hela min p ro h i bi ti v a ordbok slut.
Vidaie afviker jag fiån comiterade deri, att jag anser
det bättre, när man vill resultatet af ett förbud, att uttala
ordet, än att stadga en så hög tull, att den kunde anses
motsvara ett förbud. Orsaken är dubbel; först är det renare
språk, alt öppet utsäga hvad man åsyftar, och sedermera
huru svår controllen mot insmuglingen af en förbjuden
vara än är, är dock alltid controllen inot tullförsnillningen
i afseende på en tillåten ännu svårare.
Meri ehuru jag i afseende på slutliga resultatet hufvudsakligen
intiiininer med comiterade, kan jag dock
i.eke instämma med dem i sättet att bereda vårt gemensam
-
Den g Januari f. m.
ma mål. De medborgerliga intressen, sora härigenom skulle
förlora ett förment skydd, äga visserligen inga juridiska anspråk
på fortfarandet af detta skydd, de hafva väl redan för
17 år sedan blifvit förekomna, att detsamma skulle komma
att upphöra, och de hafva icke saknat bevis, alt detta skydd
föga uppfyllt sitt ändamål; men intressena äro i allmänhet
rädda, de hafva vid delta tillfälle blifvit särskildt uppskrämda,
och i den tidpunkt, i hvilken vi nu lefva, är det för
hvarje rättsinnad medborgare en pligt, icke att söndra sinnena,
utan att förena dem kring vår gemensamma föreningspunkt,
vår Konung och våra nationella institutioner; comiterade,
öfvertygade om det ringa skydd, förhuden lemnat
våra näringar, der den lockande vinsten af deras öfverträdelse
varit gynnad af loenia och naturliga förhållanden, hafva
trott en billig skyddstull fullt ersätta förlusten af förbuden.
Jag tror så med, men de , hvars välfärd är deraf beroende,
tro det icke, och något ar det väl billigt att man gör för
att lugna dem, då det är fråga att ändra den lagstiftning, i förtroende
till hvilken deras näringar måhända tillkommit. Ilevilln.
Utsk. har i uppskofvet af verkställigheten af den nya
införselsfriheten trott sig finna ett lugnande medel. Ilos oss
med våra former skulle ett sådant beslut endast skada, utan
något gagn. Hos vederbörande fabriksidkare skulle under
tiden spänningen fortfara, utan att de i den verkliga erfarenheten
finge ett botemedel mot farhågorna, och å Statens
sida skulle osäkerheten om en mellankommande riksdag lemna
hela frågan lika oafgjord som förut. Jag tror ett vida
lämpligare medel vara, att anslå den första millionen, statscassan
erhåller i tullinkomst å förut förbjudna varor, och
som kan anses såsom en eröfring från den olofliga handeln,
till K. M:s disposition, att fördelas emellan näringsidkare,
hvars tillverkningar förut varit förbjudna till införsel eller
å hvilka tullen i betydligare mån blifver nedsatt, och får
jag härvid åberopa det förslag i afseende på detaljerna, hvilket
innefattas i en af mig vid riksdagens böljan afgifven
motion. Jag vågar visserligen icke hoppas, att vederbör,
fabrikanter genast skola med ett sådant beslut vara nöjda,
men när de hinna erfara, att lindringen i deras cassabekyminer
genom andelen i millionen mer än motväger de ökade
ansträngningar, täflan med den förtullade, i stället för med
den insmuglade utländska varan, kan fordra, skola snart farhågorna
skingras och belåtenheten återkomma, och då är
det stora målet af vår tull-lagstiftnings ordnande vunnet, utan
farhåga för reaclion. Vidare yrkar jag det skydd emot tullförsnillningen,
att bevaknings- och förpassnings-controllerne
erhålla all nödig stränghet, visitationsrätten mot olofligt
gods icke förglömmandes, och att införseln af de varor, vid
hvars förtullning hufvudsakligen underslef kan äga runi,
inskränkes till vissa större hamnar, försedda med större bevakningsanstaller.
Den 9 Januari f. m.
i3
I en annan grundsats af comiterade instämmer jag,
nemi. att i allmänhet 25 proc. af varuvärdet hör anses såsom
ett maximum af tull. Dock måste denna grundsats underordnas
en annan, nemi. lättheten alt controllera tullens
ingående, hvarföre gröfre och mera skrymmande varor gerna
kunna underkastas högre, men finare och tunnare varor ej
ens kunna bära denna tullsats. Af detta skäl kan gerna den
förenkling i tullbehandling äga rum, hvilken i flera länder
är antagen, att finare och gröfre likartade varor sammanföras
under en tariff, hvarigenom de gröfre, till hvilka oftast
den s. k. husflitens producter höra, vinna i skydd. Antagandet
af vigt vid alla de tillfällen, der det låter sig göra,
såsom grund för tid Ibestämmelserna, har så stora företräden,
att jag anser att tillämpningen bort införas i vidsträcktare
mån än comiterade gjort. Deras classification af importvaror
godkänner jag i allmänhet. Deremot mäste jag
alldeles förkasta den allmänna sats, de i afseende på exporttull
uppställa, att nemi. denna drabbar den utländska förbrukaren.
Detta är endast förhållandet i det sällsynta fall,
när ingen täflan med annan vara på den utländska marknaden
äger rum, men eljest och i vanliga fall, såsom värdet
ingalunda förhöjes genom exporttullen, jemförelsevis med den
utländska likartade varan, blifver tullen en minskning i den
behållning, den inhemske producenten kan påräkna. Sålunda
uppställer jag såsom den allmänna satsen tullfrihet
vid varors utförsel, och såsom undantag, dels de förhud
jag redan uppgifvit, dels den tull, som kan komma i fråga
för några få varor i det förut uppgifna lyckligare förhållande,
att derigenom icke deras afsättning lider något afbräck,
eller för andra likaledes färre, hvars utförsel öfvervägande
skäl bjuda att icke uppmuntra.
Jag hade önskat, att man före pröfningen af specialbestämmelserna
först beslutat öfver de vigtigare af Imfvudprinciperna;
men ehuru detta numera ej lärer kunna ske,
underställer jag Hr Frih. o. Landtm., om icke, före afgörande
af tullbeslämmelserna i de hufvudsakligaste tvistefrågorna,
de af mig yrkade, förut nämnda allmänna bestämmelser
kunde blifva föremål för proposition. Bland dessa fäster
jag en synnerlig vigt vid förslaget att till K. M;s disposition,
till fördelning bland vissa fabriksidkare, anvisa en million
r:dr af de först ingående tullinkomster å sådana varor, som
hittills varit till införsel förbjudna. Utan ett sådant lugnande,
försonande villkor, skulle jag, ehuru gillande grundsatsen,
under närvarande förhållanden, finna betänk-,
ligt att votera bort införselsförbuden å de vigtigare artiklarna.
Jnggtillåter mig härvid att till de ledamöter, som förklara
sig uppträda såsom' förfäktare af de för det närvar,
genom införselsförbud skyddade näringar, hemställa 0111 ej
»i
Den g Januari f. m.
de intressen, de försvara, studie vinna mer på elt definitivt
afgörande af frågan på ett sätt, soin på en gång visade aktning
för deras anspråk på Statens skydd, och för deni medförde
en betydlig nedsättning i deras förlagskostnader,
hvaraf måste följa en ökad förmåga att bära hvilken slags
täflan som helst, — än att, äfven med bibehållande af förbuden,
vara underkastade frågans otvifvelaktiga återkomst vid
en blifvande riksdag, med all den osäkerhet, deras rörelse
under ett sådant förhållande måste vidkännas. Derjemte
tillåter jag mig till alla, vare sig motståndare eller liktänkande
i de politiska eller de ekonomiska frågorna, förnya en
uppmaning, jag redan flera gånger vågat. Jag vet väl,
att den stämma, som uttalai1 den, ej kan räkna mäktiga
genljud, men den går ifrån hjertat, och språket bör icke
sakna sympathier, ty det är fäderneslandets vigtigaste intresses.
JYIåtte hvar och en sann vän af sitt fädernesland
och dess sjelfständiga, ärofulla framtid, icke glömma, att i
en tid, då så mycket hotar att söndra sinnena, är det hvars
och ens pligt att uraktlåta intet i sin förmåga, för att lugna,
försona intressena och fastare sammanknyta länkarna i
den stora samhällskedja, som förenar alla Svenskar från timonen
till kojorna. Lossas denna, släppes bandet, då ser det
fruktansvärdi ut för det gamla Sveriges sjelfbestånd och
framtid, och detta måtte ingen önska — han må kalla sig
liberal eller conservativ, anhängare af hvad slags systeme
som helst. Hellre låter han visserligen segren af någon absolut
sats springa, den må äga för hans enskilda egenkärlek
huru mycket värde som helst.
Gr. Frölich, David: För min del har jag nästan
helt och hållet afliållit mig från all discussion i det ämne,
hvarom prot.utdr. nu blifvit justeradt. Jag har gjort det
hufvudsakligen derföre, att jag trott mig kunna förutse en
sadan utgång, som frågan lin synes få. Nu när saken är
pröfvad, anhåller jag att få i prot. antecknadt, att jag i
allo förenar mig i den reservation, som Frih. Hamilton
nyss uppläst, och önskar blott tillägga, att, efter milt förmenande,
den hårdnackade striden emot alla liberala och
sunda statsekonomiska ide'er vid denna riksdag icke kan lillskrifvas
okunnighet i dessa ämnen, utan troligen den förmening,
att Statens inkomster kunde bättre fyllas genom
förhöjda tulltariffer än eljest. Jag gissar, att detta är en
sak, hvarom erfarenheten kommer att upplysa att så icke
i verkligheten inträffar, och hoppas att vid en kommande
riksdag discussionen icke kommer att blifva till den grad
desultorisk, sorn den hittills varit.
H. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm, Gastaf, uppläste följande
:
Med stöd af 56 §:n Riksd.Ordn. och med anledn. af
den nyss slutade öfverläggningen roi:de tullbevillningen, in
-
Den g Januari f. m.
i5
kommer jag med motioner, ländande till verksammare tullbevakning.
Styrelsers anstalter (liksom individers) blifva gagneliga
i den mån de äro helt anlagda oell energiskt handhafda. —
I samma man blifva de sannt hushållande; ty denna egenskap
bestämmes icke af utgiftens siffra, men af det gagn utgiften
alstrar. —Sålunda kan ringaste anslag vara misshushållning,
oell deremot det drygaste bilda ypperlig statsekonomi.
— Hvarken torftighet eller sparsamhetsanda kunna
således rättfärdiga den njugghet i statsutgift, hvarvid
möjlig fullständighet i ändamålets vinnande förfelas. —Alldraminst
kunna stater (deri olika individer) någonsin sägas
”icke hafva råd” till det, hvarigenom de ofelbart blifva rikare;
ty stater sakna aldrig förlag. — När derjemte sedlighet
och medborgerlighet, dessa samhällsinrättningens
liufvudändamål, medelst bekostandet befordras, då blifver
denna statsekonomiska frikostighet äfven en moralisk pligt.
Dessa, lika obestridda som obestridliga grundsatser, äga
en särdeles tillämpning på tullbevakning. — Trenne äro
denna stalsanstallens ändamål, nemi. i) den statsinkomst,
hvarmed consumlionen bör bidraga att fylla statsbehofven;
2) inhemsk',a näringars skydd, och 3) motarbetande af all den
med tullförbrytelser förknippade osedlighet. — Men till
samfäldt ernående af dessa ändamål, erfordras lika oeflergifligen,
att tullbevakningen blifver möjligast verklig. —
Detta är det nödvändiga underlag, förutan hvilket det förståndigaste
tullsysleme nedgår till en from önskning. — Ehvad
statsekonomien går den prohibiliva eller den frögifvande,
eller den helt visst riktigaste medelstråten, är ju lika visst
och klart, att alla tulltaxans bestämmelser, vare sig radikala
förbud, eller skyddstullar, eller taxeringar, som endast
afse sta Isintrader, skola blifva illusoriska i den mån tullbevakningen
är det; ty i samma mån blifva alla beräkningsgrunder
gäckade. Oriktigt föreställa sig många, att i mån af
liberalare sysleme kan bevakningens energi undvaras. Erfarenheten
förmäler dagliga försök att försnilla äfven de
lindrigaste tullafgifter.
Det omöjliga härutinnan är hermetisk tullspärrning. Det
möjliga, och således det obligala, är, att smuggleriets bestående
blir regeln och upphörer alt, sorn nu, bilda undantaget,
— att sålunda lisken dervid stegras, och med denna
praemien, och således priset å den iasmuglade varan. I
samma mån sänkes då profilen vid det skändliga yrket och
hågen att det idka.
Jng föreslår en flytande tullbevakning, som under bela
seglationstiden kryssar i farvattnen utanför de lifligast trafikerande
kusterna. Tullbåtar mellan skären och längst kusterna
förblifva lika oumbärliga. Men utan sådan yttre
bevakning, skola de aldrig förslå. — Till en början, oell
redan i år, skulle denna förrättas af de små lätta armera
-
Den g Januari f. m.
de farkoster vi ilga, men dessa skulle efter hand aflösas af
enkom och skyndsammast byggda ångfartyg, små, men många.
— Dessa skepp äro till tullbevakning de yppersta. Viljan
allena bestämmer deras kosa, — hvarken väder, vind
eller ström hindra dem att upphinna smugglaren och
uppflyta till honom i hans kryphål. Äro de så små, som
de böra, för att blifva tillräckligen många, uthärda de visserligen
icke all sjö, men väl den, i hvilken smuggleribåtar
icke berga sig ute. I Sundet t. ex. skulle oförliknelig
nytta stiftas af ett halft eller hellre ett helt dussin exemplar
af den der lilla Näcken, som vi om somrarna se circulera
emellan Norrbro-rundeln och Djurgården.
Detta bevakningssättets genomgripande verkan utvisade
sig, då den under choleratiden blef emot farsoten använd.
Aldrig fann inhemska näringsfliten sig så kraftigt skyddad,
och aldrig stego tullintraderna så högt. Väl må ganska
riktigt anföras, att då försvårades underslefven äfven dermedelst,
att införselsfriheten inskränktes till vissa hamnar.
Men lika mycket som detta verkade till högre tullafkastning,
lika betydligen torde denna hafva motverkats af den
störelse och stagnation i handeln, som af sådan farsot alltid
förorsakas; hvadan tullarnes under denna epok stegrade
indrägtighet väl ändå bör tillräknas den yttre sjöbevakningen.
Dyrheten af denna anstalt kan således icke emot dess
vidtagande anföras, enär vi sålunda haft tillfälle att utröna
dess mångdubbla afkastning. Men, antagom äfven, att denna
endast jemnt upp betäckte utgiften, vore ändå Statens behållna
och dyrbara vinst dervid, att kustbefolkningarnas
sedlighet och inhemska idogheten kraftigare skyddades,
hvarjemte sjövana och öfning blefvo, utan 4;de hufvudtitelns
känning, flottans underbefäl och manskap beredda.
Må slutligen anföras, att en sådan bevakning bestå sig
de kuststater, som äga de vigtigaste tull- och industriintressen
att skydda, och som bäst förslå sig på alt skydda
dem.
Emot dessa eflerdömens bevisningskraft och tillämplighet
hos oss, (och likaså emot alla förslag till verkligare
kustbevakning), har lika ihärdigt som oriktigt blifvit invändt,
att, huru vi än sträfva, förmå vi ändå aldrig rätt bevaka
kuststräckor, sä ofantliga sorn Sveriges. — De, som eftersäga
delta, förbise, att kuster, på hvilka icke trafikeras, behöfva
icke bevakas; och alt när dessa subtraheras ifrån
Sveriges totala kuststräckning, återstår för oss alt bevaka
en vida ringare kustvidd, än Frankrikes, Englands och synnerligen
Norra Amerikas. — Bevakom val farvattnen utanför
Götheborgs län, Sundet, farlederna från Bornholm oell
Gottland till motsvarande sjöstäder på vår kust, och inloppen
lill Stockholm och Gefle. Det smuggleri, vi på öfriga
-
Den 9 Januari f. m.
ga kuster icle förmå hindra, skall icke tillfoga Stalén märklig
skada.
Remitterades till StatsUtskollet.
Hr Piytz, Lars Adolph, anförde skriflligen:
K. M. liar uti nådig skrifvelse den 24 Fehr. nasti, år,
till R. .St. öfverlemna! ett af tillförordnade särskilda comiterade
för tulltaxans öfverseende och granskning den l3 Juni
i83g afgifvet lind. lillå!., med förslag till ny tulltaxa. Om
de grunder, ifrån hvilka bemälde comileiade utgått och
hvilka af K. M. blifvit godkända, alt nemi. de i nu gällande
tulltaxa befintliga förbud borde bortgå och lägre samt
billigare tullafgifter i allmänhet bestämmas, hade af R. H.
St. blifvit antagna, så skulle det med skäl kunnat anses oJämpligt
att väcka fråga om ökadt anslag af statsmedlen för
tullbevakningens handhafvande. Jag hade åtminstone icke
i sådant fall ansett mig dertill hafva gil/tig anledning. Då
likväl af de nu inom RiksSltn fattade besluten i afseende
på tulltaxan det vill synas vara alt förmoda, dels att flera
af hittills gällande förbud mot införsel af åtskilliga varor
komma alt qvarstå, dels att höga lullbestämmelser å ganska
många andra fortfarande kommaalt bibehållas; då man derjemte
tillkännagifvit ganska vidsträckta anspråk på tullbevakningens
förmåga att förekomma oloflig valllin försel och
alt befrämja det så väl Staten i allo må erhålla sin rätt
genom tullafgifternas ordentliga erläggande, som de inhemska
näringarna och fabrikerna i verkligheten åtnjuta det
skydd, hvilket, med föibud mot vissa varors införsel, för
dem blifvit åsyftadt; och då det ej kan bestridas, att bevaknings-personalen
är både för fåtalig och för svagt aflönad,
isynnerhet i de lägre graderna, för att kunna fullt motsvara
dessa fordringar, får jag, med stöd af 5fi §:n i Riksd.-  Ordn., vördsamligen begära, alt det anslag af 562,000 rtdr
b:co, som hittills af tullmedlen utgått för Tullverkets alla,
så väl aflönings- som omkostnads-, pensions- och indragnings-slater,
må förhöjas till en million r:dr årligen, på det
tillgångar derigenom må beredas till förstärkning af bevaknings-personalen
och till dess aflönande på ett sådant sätt,
alt möjligheten af en oberoende ekonomisk ställning må minska
retelserna till åsidosättande och glömska af oftast mödosamma
och svåra tjenstepligter, men deremot gifva en ökad
anmaning till deras redliga och noggranna uppfyllande.
Att den föreslagna tillökningen af 4J81OO0 r:dr i det
årliga anslaget alldeles icke är för högt tilltagen, visar sig
deraf, att, om K. M. finner för godt att bifalla R. St:s gjorda
und. anhållan alt hittills påbjudna sporlel-afgifter måga
upphöra och att tullverks-personalen i stället tilldelas bestämda
löner af tullmedlen, så är härtill beräknadt ett belopp
af minst ioo^ooo r;dr, och då blifva de återstående
19 H. 3
i8
D en 9 Januari f. ra.
omkring 3oo,ooo rtdr fullt behöfliga för att lioja de lägre
tjenstegradernas nuvar. i inga löner med åtminstone 5o proc.
och för att kunna förslå till en mängd erforderliga nya löner
och utrustningskostnader.
Om remiss af detta milt mern., i förening med den af
11. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm nu väckta motion, till IL Sta Is—
TJlskls pröfning och benägna bifall, får jag äran anhålla.
Gr. Frölich: Jag kan visst icke, för min del, neka,
att då R. St. gå alt stadga sådana tull-lagar, som vi nu genom
RiksSt:ns beslut veta vara att förutse, så är det conseqvent
att vederbör, finna det lämpligt att föreslå förökade
anslag till tullbevakning; men då jag, för min del, icke kan
annat än hoppas, att vid en blifvande riksdag ett motsatt
förhållande kommer att äga rum, och i följd deraf den storn
och förökade tullbevakning, som nu kunde inrättas, blefve
öfverflödig, så kan jag ej annat än, så vidt jag förmår,
söka motarbeta en sådan förökning i tullbevakningen, hvilken
skulle medföra en så oerhörd kostnad, som vi af den
siste talarens motion kunna få begrepp örn. Det skulle otvifvelaktigt
bända, alt, vid en förändring till ett nytt systerne,
Staten skulle blifva belastad med en dryg pensionsstat,
och efter all rim och reson är det klart, att en sådan
icke behöfves, derest klokare grunder blifva följda i lulllägstiftningen.
Jag måste således vid den remiss, som R,
o. Ad. troligen går att bevilja å Gr. Löwenhjelms och Hr
Prytz’s motioner, för min del begära att få detta yttrande
Jjifogadt remissen till vederbör. Utsk., på det att åtminstone
något motstånd deremot må från Riddarhuset synas.
Frih. Ridderstolpe, Fredr.: Med anledn. af det
utlåt., som nyss blifvit afgifvet, kan jag icke annat än instämma
i den anhållan, som Gr. Löwenhjelm gjort. Jag vågar
erinra R. o. Ad. om att detta är åter en vink, kanske
af Försynen, att påminna Sverige om att det är en sjöstat,
och jemte det vi komma i tillfälle att ikläda oss vår verkliga
natur, kan genom de anslag, som nu blifvit begärda,
lemnäs i min tanke det bästa skydd åt våra näringar. Jag,
som från detta ställe har motsatt mig användandet af förbud,
mäste nu förklara inför det Stånd, hvaraf jag har firat)
utgöra en medlem, att jag anser oss just vid detta tillfälle
böra komma näringarna till hjelp. Genom det af Gr.
Löwenhjelm föreslagna anslag till bevakning af vårt tiillsysteme
vinna vi 2:ne saker. Först och främst ett skydd för
lagarnes helgd, hvilka, lagarna må vara ett misstag eller icke,
likväl, när de äro effecten af pluralitetens beslut, böra
skyddas. För det andra lemnäs tillfälle för nationen att få
smak för det verkliga sjelfförsvaret, som i ett land, omgifvet
af haf, mäste ligga i sjöförsvaret. Jag kan derföre, med afseende
på R. o. Adis dyrbara lid, icke annat än sålunda i
korthet sätta mig emot den åsigt, som den siste talaren ve
-
Den g Januari f. ra.
•9
lal gora gällande, och jag supponerar att i allmänhet inom detta
Stånds ledamöters bröst måtte finnas försvar nog för den
motion, som vill öka medlen för vårt sjöförsvar.
Gr. Horn, Glaes Fredr.: Utan att bestämdt vilja
medgifva hvad den sisle värde talaren yrkat, alt nemi. den
ifrågavar. tullbevakningen till sjöss skulle lemna en pepinicre
för Sveriges sjöförsvar, anser jag likväl ganska ändamålsenligt
att under nitvar. och blifvande tull-lagar en sådan bevakning
må komma att äga rum, så utsträckt sorn möjligt
och motionärerne önskat. Jag tror nemi., att efter det långvariga
iakttagandet af detta olycksaliga förbuds-systeme, som
till en så hög grad demoraliserat våra kustboer, hafva vi
att förvänta, att tullförsnillning skall komma att fortfara
äfven efter det lurendrejeriet upphört i följd af andia lagar.
Jag anser således, för alt på en gång bryta det onda och införa
en sannare moral i delta fall, nödvändigt, att Staten
mellnnkommer, såsom Gr. Löwenhjelm föreslagit, och får således
med honom yrka, att Regeringen måtte erhålla rara
nog en obegränsad rättighet att använda tullmedlen tili den
behöriga bevakningen, öfvertygad som jag är, alt genom de
ökade tulliutraderna denna bevakning skall rikligen betala
sig sjelf.
Gr. Frölich: Med kännedom deraf alt det är ett förslags-anslag,
sotn blifvit beviljadt i och för tullbevakningeu,
har jag naturligtvis icke kunnat hafva för afsigt med mitt
förra yttrande att lägga några hinder derför att Konungen
vidtager den anordning i afseende på tullbevakning, som lian
finner tjenligast, och om, på sätt Gr. Löwenhjelm yttrat, det
kan lämpligen ske genom ångfartyg, hvilket jag anser troligt,
så har jag icke deremot sökt väcka något motstånd;
men jag tror del ingalunda vara behöfligt, att R. o. Ad.
genom någon opinionsyttring om ytterligare anslag af medel
nu går Regeringen tillhanda. Då det af Hr Prytz tydligen
blifvit lagdt till grund för hans motion, att Sländerne
vid denna riksdag antagit falska grundsatser vid tulllagstiftningen,
så tror jag mig hafva varit befogad att yrka,
del icke en sådan basis må läggas lill grund för en större
och fortfarande statsutgift, nemi. lill en obehörigt stor tullbevakning
på grund af oriktiga tull-lagar, hvilken bevakning
skulle komma alt qvarstå eller öfverllyltas på pensionsstat,
då de oriktiga grunderna borttogos.
Hr Lefre'n, Joh. Pehr: Jag instämmer i allo med
de åsigter Gr. Löwenhjelm yttrat. Hvilket slags tullbevakning
man än må vidtaga, så måste den alltid fordra embetsman
till densammas utförande. Jag är förhindrad af
skjuklighet alt yttra mig vidare och instämmer således blott
med Gr. Löwenhjelm.
Frih. Hamilton: Äfven jag instämmer i det hela uti
Gr. Löwenhjelms förslag. Under hela den strid, som nu på
-
20
Den g Januari f. m
gått, har det alltid svarats af dem, som vilja fortsätta förbiuls-systemet,
att det hjelpte till intet, om förbuden borttagas,
att påföra skyddstull, emedan denna tull ändå icke
skulle erläggas. Varorna skulle i tullförsnillningsväg inkomma,
emedan bevakningen vore otillräcklig. Således vore lörlusten
dubbel. Nu hade man åtminstone det hoppet genom
förbuds-systemet, att varan, om den påträffades i landet, kunde
confisceras, men blefve den tillåten till införsel, så vore
all confiscation, sedan den passerat gränsen, omöjlig och dess
olofliga begagnande lättare. För att upphäfva äfven detta
skäl, som efter min tanke varit så till sägatides det enda
praktiska, sorn blifvit anfördt för förbuds-systemets fortfarande,
nemi. att bevakningen ej vore nog stark för att
kunna lemna våra näringar det för dem genom skyddstull
påräknade skydd, anser jag mig böra understödja Gr. Löwenlijelms
förslag. På sätt en väld ledamot yttrat, är likväl
det anslag, som af R. St. lemnäs till tullbevakningen, ett
förslags-anslag, och Regeringen äger, icke annat jag vet,
full rättighet att deraf använda så mycket Regeringen finner
nödigt för iakttagande afen fullt kraftig tullbevakning,
och torde således ej ett nytt anslag behöfvas. Jag tror äfven,
att det var på grund af denna rättighet, som Regeringen
år 1834, under choleraliden, införde en bevakning till
sjöss, utan att dertill, så vidt jag kan minnas, någon auctorisation
af Ständerna behöfdes. Denna sjöbevakning visade
sig särdeles kraftig. Tullintraderna stego med omkring 4 ®
5oo,ooo r;dr, och kostnaderna uppgingo icke lill en så betydlig
summa. Jag tror derföre, att det enda, som kunde
vara att vidtaga i följd af Gr. Löwenhjelms motion, vore
att uttrycka en önskan, att Regeringen måtte genom införande
af en lämplig sjöbevakning göra tullbevakningen så kraftig
som möjligt, medelst användande af de medel, Sländerne
lemnat till Regeringens disposition. Man kunde säga, att
detta är onödigt, då Regeringen har denna rättighet, men
då de första utgifterna, nemi. inköpet af mindre ångbåtar,
skola stiga till ganska betydliga summor; så kan man förutse,
att Regeringen skall hesitera att derom förordna, innan
R. St. yttrat sin mening. Hafva deremot R. St. inkommit
med en sådan allmänt uttryckt önskan i ämnet, så kan
Regeringen så fort som möjligt träda i författning om att
småningom införa detta systeme. Att göra det på en gång
skulle blifva alltför dyrt, men att först vid de för lurendrejeri
mest utsatta kusterna anskaffa en eller annan ångbåt
och sedermera införa hela systemet tror jag kunde verkställas
utan känbar minskning i Statens, intrader genom lull.
Det är på denna grund jag tror att ingen [annan åtgärd är
behöflig i afseende på Gr. Löwenhjelms motion, än att den
remitteras till Ekon.Utsk., med uppdrag att uppsätta en sådan
lind. skrifvelse. Jag hör nu af mina grannar, att Gr.
Löweulijelius motion redaa är remitterad till StatsUtsk. I
Den 9 Januari f. m.
ai
sådant fall anliåller jag, att StatsUlsk. måtte sammanträda
med Ekon.Ulsk. i delta amne, enär frågan hufvudsakligen
är ekonomisk och icke påkallar något nytt anslag.
Hr Rosenblad: Då här redan i motionsväg är väckt
fråga om alt gifva mera kraft åt våra tull-lagar, ehvad innehåll
de komma att äga, så anhåller jag också att få söra
ett tillägg till Gr. Löwenhjelms motion, förenande mig med
Frih. Hamilton deruti att, såvida icke en gemensam remiss
kan ske till Stats- och Ekon.Utsktn, StatsUtsk. måtte anmodas
att sammanträda med Eknn.Utsk., på det att R. St.
måtte hos K. M. uttrycka den önskan , att i och för verkställigheten
af tull-lagarna, de lagar, som Konung och Ständer
besluta, Konungen ville vidtaga nödiga åtgärder, hvarvid
rättigheten till undersökning efter försnilladt eller lurendrejadt
gods borde utsträckas tillden omfattning, sorn den
haft af gammalt.
Jag får nemi., sedan samtliga RiksSttn numera fattat
deras beslut i afseende på tulibevillningen och dermed gemenskap
ägande tull-systeme, samt emot K. M:s i nåder
meddelade åsigter förbud i många afseenden blifvit bibehållet,
med anleda, af samma beslut och på grund af 56 §:n
Riksd.Ordn. vördsamt föreslå: ”att, med upphäfvande af de
inskränkningar i rättigheten till visitationers anställande efter
lurendrejadl eller tullförsniIladt gods, hvilka genom K. förordningen
emot oloflig in- eller utförsel af varor af den 23
Juni 1825 infördes och sorn icke i sednare stadgande!) blifvit
åter upphäfda, denna rättighet måtte blifva återställd
i det skick, som varit föreskrifvet i K. förordningen af den
12 Februari 1820.”
Såsom stöd för denna motion får jag anföra, att ehuru
nu bibehållna prohibitiv-systeme, med dess större retelser
till iagarnes öfverträdelse, gör behofvet af ökade controller
nödvändigare, så kunna de dock, under hvad tull-lagstiftning
sorn helst, icke umbäras, såvida man icke vill gynna
lagbrytarens bemödanden att, till förfång för den laglydige
näringsidkaren, öfverträda Rjkets i laga ordning tillkomna
gällande stadgar. Att de inskränkningar i andra rättigheter,
som härigenom blifva en följd, icke böra anses slå i strid
med fordringarna på borgerlig frihet, loide utom efterdömet
af vårt egel land, der under längre tid en sträng visila
t ion srä 11 varit tillåten, äfven intygas af förhållandena i England
och Förenta Staterna af Amerika, der man i allmänhet
anses mycket nogräknad i afseende på allt hvad borgerlig
frihet heter, och lagstiftningen i detta hänseende likväl
är fullt ut så sträng som 1820 års författning. Äfvenledes
torde exemplet från sistnämnda Iand, der ingen vara
är förbjuden lill införsel och tulltaxans högsta procent är
20, visa, att äfven under s. k. liberalt tull-systeme behof
finnes af stränga lagar emot tullförsnillning.
Den 9 Januari f. m.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att hvad Hr Rosenblads
nu afgifna yttrande anginge, så finge Hr Landtm. Lista
uppmärksamheten deruppå, att husvisitationsrälten vore
ett .ämne, som här icke förut vore väckt; alne ämnen kunde
ej fä framställas tillsammans eller tillsammans få remitteras
till ett Utsk., hvarföre Hr Rosenblads nu gjorda anhållan
icke kunde bifallas.
Hr Rosenblad: Jag hade trott, ehuru jag kanske uppfattat
det orätt, alt föremålet för Gr. Löwenhjelms och Hr
Prytz’s motioner var alt bereda utvägar till tull-lagstiftningens
efterlefnad, och i den händelse trodde jag, att med deras
motioner mitt förslag ägde samband ; meri skulle Hr Frih,
o. Landtm, samt R. o. Ad. finna förhållandet vara olika,
så torde likväl icke hinder kunna möta deremot, att mitt
förslag såsom en särskild motion upptages och remitteras till
Ekön.Utskottet,
Hr Munck af Rosenschöld, Nils Rudolph: Jag
förenar mig i den så väl af Hr Prytz som af H. Ex. Hr
Gr. Löwenhjelm afgifna motion 0111 ökade anslag för tullbevakningen,
alldenstund jag anser det vara högst ändamålsvidrigt
att stifta lagar, om man icke vidtager de anstalter
eller lemnar de medel, som erfordras för att verkställa dem.
Jag skulle anse Gr. Löwenhjelms motion, att vår tullbevakning
bör verkställas isynnerhet till sjöss, så mycket nyttigare,
som dervid kur.de fästas det villkor, att till denna
tullbevakning skulle begagnas dels våra smärre fartyg af
skärgårdsflottan, dels sådana ångfartyg, som, ifall af krig,
kunde förenas med densamma. Om vid denna tullbevakning
såsom besättning på fartygen jemväl begagnades vårt indelta
sjöfolk, så måste derigenom vinnas icke blott den fördelen,
att denna corps kunde under fredstid utan särskild kostnad
vinna öfning, utan jemväl den, att man äfven under
fredstid hade någon nytta af de dryga kostnader, som Riket
för detta indelta sjöfolks underhåll måste vidkännas.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
till StatsUtsk. remittera Hr PrytzJs motion.
Ropades ja.
H. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm: Det har redan blifvit
anmärkt, att hurudan lagen än må vara, är det maktpåliggande,
att den liandhafves oell väl haudhafves. Förutseende
den anmärka., att i händelse af liberalare tull-lagar,
skulle bevakning blifva lättare, har jag den i min motiou i
förväg besvarat med uppgift att äfven lindrigaste tullafgifter
blifva försnillade. Delta skola alla lullerfarne vitsorda.
Ja, det går så långt, alt icke längesedan en exportör gjort
en betydlig förlust, emedan han försökte att försnilla den
obetydliga recognitionsafgiften. Således och huru liberal
tulltaxan än må blifva, behöfves dock både för laglydua
-
Den 9 Januari f. m.
a3
den och för Stålens inkomster att tullbevakningen blir så
verksam sorn möjligt. Hvad remissen af min motion beträffar,
så begärde jag den lill SlatsUlsk , emedan jag fattat
den summan af 502,000 r:dr, som Regeringen för det närvar.
äger alt använda på tullbevakningen, såsom ett åtminstone
genom häfd faststäldl anslag. Jag bar nu blifvit upplyst
all Regeringen icke egentligen är bunden vid denna summa.
Men jag önskar åt mitt förslag en bifallsyttring af R.
St. och medhåller Frill. Hamilton deruti, att motionen må
remitteras till Ekon.Utsk. Slutligen och med anledn. afGr.
FiÖlichs anförande, anmärker jag, alt i milt förslag förekommer
ingenting, som länder till en drygare framtida pensions-slal.
H. Ex. uppläste derefter följande:
Jag föreslår vidare, att höga preem ier anslås dem, som
(välförståendes linder allt reconventionéll ansvar) angifva och
lagligen i bevis leda brottsliga förbindelser emellan tull bevakning
spersonaler och lurendrejare eller tullförsnillare. —
Våra tulIpersonaler kunna ej deraf såras. Jag tror ,att en sådan
anstalt skall inga upptäckter alstra, och då skall den
landa till styrkande af det hedrande rykte, till hvilket vår
tullstat under sednare decennier stigit —och i motsatta fallet
blifver det ju denna personals, af honom med glädje sedda
fördel, att rötägg upptäckas och honom frånskiljas. Ytterligare
föreslår jag :
i:o Lönförhöjning åt den nedre tullpersonalen. — Allt
hvad jag om dess tjensteutöfning, så inom som utom detta
rum förnummit, utvisar, att en sådan uppmuntran är af
dessa män förtjent, och derjemte hörer denna frikostighet
till de statsekonomiska utsäden, som bereda mångdubbel
skörd.
2:0 Att fördelen af beslag må blifva beslagarens ensak,
utan annan afbränning än den Kronans andel nu vidkännes.
Dessa motioners granskning lärer tillkomma H. Allm.
Besvärs- och Ekon.Utskottet.
Sist moverar jag möjligaste förkortande af rättegångarna
i beslagsmål. Såsom nu dermed tillgår, mäste den
driftige och modige tullbetjenten, jemte hustru och barn,
åldras i en ofta till nöd gränsande torftighet, innan honom
omsider tillfaller den belöning Staten honom tilltänkt och
han sig under mödor och vådor tillljent. Jag anhåller om
denna motions remitterande till H, Lagutskottet.
Hr- Prytz! I anledn. af de af H. Ex. Ilr Gr. Löwenhjelm
nu väckta motioner, äfvensom i anledn. af den, som
Ur Rosenblad väckt, och i frågan om till hvilket Utsk. remiss
bör ske, får jag göra den anntärkn., alt som dylika
frågor om controll-förordningar i allmänhet blifvit öfverlemnade
lill Bevilln,Ulsk;s behandling samt de sammansatta
Den 9 Januari f. m.
afdelningarne afBevilln.-, Lag- och Ekon.Utskrn redan företagit
dessa frågor till handläggning; så torde det vara lämpligt,
att remiss bifalles till Bevilln.Utsk., hvilket i sådant fall
får i sammanhang med den redan föredragna grenen af controll-författningarna
upptaga de nu väckta motionerna.
Hvad min motion angår, så innehåller den fråga om en bestämd
tillökning af statsanslag. Enär jag anser mig böra
lemna derhän, huruvida Konungen må hafva rättighet att
öfverskrida del förut beviljade anslaget af 562,000 r:dr, eller
huruvida Konungen anser sig sjelf bunden af den utsatta
summan, då den icke blifvit öfverskriden i andra händelser,
än då sådant af högsta nödvändighet varit påkalladt,
såsom under cholera-tiden, uti hvilken fråga Konungen tili
R. 5t:s godkännande vid nästa riksdag öfverleninade dess vidtagna
åtgärd; anser jag likväl vara bättre att ett bestämdt
högre anslag är af R. St. medgifvet, på det att icke några
anmärkn:r mot Regeringens åtgärder hos R. St. må behöfva
befaras. För öfrigt är under discussionen så tydligt
ådagalagdt af de värda talarne, att lullbevakniogen är icke
allenast för svag till sitt antal, utan äfven alltför ringa afJönad,
att ökadt anslag till tullbevakningen här måste komma
i fråga. Det är af dessa skal jag anser ärendet otvifvelaktig!
tillhöra StatsTJtsk:s behandling, och får derföre anhålla,
att, om Gr. Löwenhjelms motion remitteras till Ekon.
Utsk., min likväl måtte få afgå till StatsUtskoltet.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att då den af Hr Prytz
afgifna motion redan blifvit remitterad till SlatsUUk., ansåg
Hr Landtm, någon vidare framställning i afseende derpå
icke nu komma i fråga.
Gr. Frölich: Jag tillstår, att det undgått min uppmärksamhet
att propos. blifvit gjord på remiss af Hr Prytz’s
motion, men det är ganska möjligt, emedan jag varit i enskildt
samtal. Jag vill dock yttra, det jag hoppas att StatsTJtsk.
låter denna motion afgå till Ekon.Utsk. lika med Gr.
Löwenhjelms, emedan jag icke anser nödigt att StatsUtsk.
inkommer till R. St. med förslag till något nytt anslag.
Det är bekant att Konungen äger rättighet alt genom nedsättning
förändra den tulltaxa, som R. St. uppsätta, och
följaktligen om Konungen förblifver vid samma tanke som
vid afgifvandet af dess nåd. propos. vid början af riksdagen,
lär Han icke undgå att vidtaga en sådan efter min tanke
vis mesure, och då lär icke heller så ofantliga kostnader
beliöfvas för tullbevakningen.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att hvad Gr. Löwenbjelms
först afgifna motion anginge, så vore den redan remitterad
till StatsUtsk., hvarföre R. o. Ad. torde finna, att
någon vidare öfverläggning om remissen deraf icke nu vore
lämplig. Hvad åter anginge Gr. Löwenhjelms sednast af
-
De n 9 Januari f. m.
gifna motioner, äfvensom de af Hr Rosenblad väckta frågor,
så bade Hr Landtm, vid deras muntliga framställande icke
så noga kunnat fatta deras innehåll, att han bestämdt kunnat
utröna om remiss af desamma vore förenlig med Riksd.-  Ordo., hvarföre Hr Landtm, icke kunde å dem framställa
propos. till remiss, förrän de blifvit till prot. skriftligen aflemnade.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Jag anmälte mig
för alt göra den erinran vid de sednare motionerna, som
Hr Frih. o. Landtm, nu sjelf gjort, nemi. att man bör
få se dem skriftligen författade, innan remiss beviljas.
Hvad Hr Prytz^ motion beträffar, finner jag icke något hinder
för R. o. Ad. att lill det beslut, sorn redan är faltadt
om remiss lill StatsUtsk., lägga ett annat, nemi. alt derjemte
remittera motionen till Ekon.Utsk., hvilket jag skulle anse
vara det rätta.
Frih. Ridderstolpe: Jag anmälte mig, då Hr Frih.
o. Landtm, upptog reservationerna emot det beslut, hvari R. o.
Ad. stannat ronde tulltaxan. Jag vill, för att icke borttaga
R. o. Ad:s dyrbara tid, i allmänhet instämma i den reservation,
som Frih. Hamilton afgifvit. Men isynnerhet får jag
reservera mig emot alne af mig förmenta misstag, som R.
o. Ad. begått emot sunda statsmanna-principer. Jag menar
antagandet af förbud, i stället för hög tull, och för det andra
export-tull på en i högsta grad förädlad vara. Hvad
förbuden angår, så får jag underställa det aldraenklasle
omdöme, om de icke alldeles förfela ändamålet att skydda
näringarna eller fabrikerna, då i samma land, der förbudet
existerar, den förbrutna varan säljes på allmän auction, och
således kommer den publik tillhanda, som eljest skulle tvingas
alt betjena sig af de varor, som de inhemska fabrikerna
kunde lemna. Derigenom måste naturligtvis allmänhetens
behof af de inhemska varorna minskas, och kan icke
förbudet ens vara något skydd för våra fabrikater. Det alett
gammalt ordspråk att dygden har sin egen belöning med
sig. Så äfven misstagen. Vi hafva nyss hört hvad som är
förbudens närmaste frände. Den närmaste följden af ett sådant
misstag är, att välviljan stiger fram och anhåller om en
utsträckning af husvisitations-rättigheten. Jag kan för min
del icke tro och har icke af allmänna opinionen inhemtat,
att något är mera emot populariteten eller att något är mera
impopulärt än husvisilationer. Hvad andra punkten af
min reservation angår, hvilken afser export-tullen, så rörer
den isynnerhet stångjernet. Jag anser stångjernet vara en
inom vårt land i högsta grad förodlad vara, ett råämne,
som vunnit all den förädling det möjligen kan få, ty alt
göra allt vårt jern till saxar och knifvar kan icke begäras
i Sverige. Att belägga en sådan vara med export-tull, an19
H. 4
Den 9 Januari f. ra.
ser jag icke klokt samt ej kunna rättfärdigas, oell efter jag
fått orätt här och får orätt i Sverige, så appellerar jäg till hela
Europas omdöme, huruvida man hör på detta sätt belasta
sin hufvudsakligaste export.
Hr Lefren: Jag anhåller att i ett annat plenum få
aflägga min reservation emot åtskilliga af R. o. Ad. fattade
beslut i fråga om tulltaxan- Jag är förhindrad för ögnnblicket
att kunna göra det och liar genom sjuklighet
varit förhindrad att skriftligen uppsätta mina tankarne
von Hartmansdorff: Äfven jag hade ämnat
att i dag afgifva en reservation mot de beslut R- o- Ad. i
vissa fall fattat angrde tullbevillningen; men som jag af sjukdom
varit förhindrad att öfvervara de 2 sisla plena, hvarunder
frågan behandlades, oell således icke förrän i dag känt
beskalfenheten af de beslut Ståndet då fattade, har jag ej i
dag kunnat aflemna min reservation. Jag anhåller derföre
alt det H. Ståndet måtte tillåta mig göra det en annan dag»
Öppnades Hrr Electorers lista lill val af ledamöter i nedannämnda
Utsk., nemi.
i BevilliiingsUtskottet:
N:o 1226. Hr Gripenstedt, Joli. August,
efter N:o ig5g. Hr von Kraemer, fullm. Hr Ribbing, Bengty
i Rid darli 11 sUtskotteti
N:o 112. Gr. Taube, Guslaf Johan,
efter N:o io5. Gr. af Ugglas, Ludvig.
Likaledes öppnades Hrr Electorers lista till val af en ledamot
i BancoUtsk. och en ledamot i EXped-TJtsk., att i
nämnda Utsk. inträda under den ledighet, som blifvit beviljad
N:o 2082. A. Hr Mannerskantz, Garl Axel, samt N:o
2i5t.Hr
va blifvit utsedde:
i BancoUtskotteti
N:o 2ogo. Hr Adelborg, Anders Otto;
i E x pe d i t i on s U t s k o 11 e t i
N:o ^67. Hr Rosenkrantz, fullm. Gr» Posse, Erik.
Hr Frih. o. Landtm, tillkännagaf, alt plenum komrne
att fortsättas på eftermiddagen kl. 6.
Ånyo föredrogos ej mindre Exped.Utsk:s den 3o sisth
Dec. på bordet lagda mern. N:o 25, i anleda, af erhållen
återremiss å Utsk:s förslag till *und. skrifvelse N:o i48, än
ock Exped.Utskis samma dag på bordet lagda förslag N:o
186 till R. St:s und. skrifvelse till K. M. i fråga örn näringsfriheten.
Den t) Januari f. m.
a7
Exped.Utskts åtföljande prot.utdr. af den 28 sistl. Dec.
Lief äfven uppläst.
Gr. Frölich, David: Det var naturligtvis icke för
mig möjligt alt vid uppläsningen af ett så långt memorial
kunna noggrannt följa och observera, huruvida Exped.Ulsk.
i sitt nya förslag uteslutit en del af den motivering, sorn
fanns i det förra; men jag tyckte mig dock finna att så var,
och jag har i denna förmodan blifvit styrkt genom uppläsningen
af Gr. af Ugglas’ reservation. Jag får i anledn. deraf för min
del förklara, i likhet med hvad jag yttrade då denna fråga
förevar till återremiss, att jag anser alldeles obehörigt att
på delta sätt åstadkomma en reaction i hvad R. St. förut
under riksdagen beslutat, medelst förändring och uteslutande
af hvad R. St. till en stor del åsyftat, då de vidtagit
beslut i hufvudfrågan; och jag anhåjier derföre, att R.
o. Ad-, med förkastande af det sednare förslaget, måtte vidblifva
det förra,
Frih. Hamilton, Hugot Jag har sökt, så vidt det
varit mig möjligt vid en hastig uppläsning, att medfölja det
förut framställda förslag, hvilket återremitterades med gjorda
anmqrkn:r af åtskilliga ledamöter af delta Stånd Det
första, som är uttaget, är en period rörtde beslutet vid i8i5
års riksdag. Den innehåller icke annat än en uppgift om
den af RiksSCn då yttrade tanke, att näringsfrågan icke var
en privilegii-fråga. Jag tror att i historiken 0111 denna för
Riket vjgtiga sak det är orätt att öfverhoppa det beslut,
hvilket först uttalar den vigtiga grundsats, genom hvilken
saken kommit på sin rätta ståndpunkt. Alt intet Stånds
privilegium lade hinder i vägen för afgörandet af näringsfrågan
erkändes icke genom något RiksSlåuds beslut förrän
då. Jag ser derföre icke skälet för uteslutande af den period,
sorn lyder sålunda: Under 1815 års riksmöte sammanstämde
R. o. Ad. samt BondeSt. i det yttrande att, ”enligt
89 §:n Reg.F:n, bero numera alla lagar och författningar,
som röra Rikets allmänna hushållning, på K» M:s ngd. pröfning
oell beslut; och då alli frågor om handel och näringar
ofelbart höra till allmänna hushållningen, så ärafReg,-  F:n den följd klar och tydlig, att K. M. äger att alla sådana
mål efter nåd. godtfinnande afgöra, och de kunna således
icke till privilegier hänföras, De stadganden om handtverkerien,
som ännu finnas i 3 och ^ C®P- Handels-b:o, ehuru
de såsom ekonomiska otvifvejaktigt höra ifrån allmänna
lagen uteslutas, fordra likväl nu K. M:s och R. St:s samfälliga
beslut för att upphäfvas, men icke i egenskap af privilegii-fråga,
utan såsom hörande till Rikets ännu gällande
ci v i I —lag.” Det var 2 Stånd, som då förenade sig 0:11 denna
nu allmänt erkända sats. Såsom jag sagt, kan icke jag
finna hvarföre denna period är uttagen, utan anhåller a;l
den måtte qvarstå Sedermera är uti den allmänna reciten
Den 9 Januari f. ra.
ett eller annat ord ändradt. Dervid fäster jag mig icke, enär
Exped.Utsk. ansett meningen sålunda vara bättre uttryckt,
samt jag anser det vara Exped.Ulsk:s lätt och åliggande
att ändra livad som i redactionen kan vara försummadt
af de andra Utskotten. Men jag nödgas anmärka de
uteslutningar, sorn visa sig när man kommer lill den sista
perioden, hvaruti R. St. skola utveckla, hvarföre de icke
anse sig tillständigt att nu ingå i pröfning och afgifva förslag
till en lagstiftning i detta afseende samt derföre anföra
de skäl, som motivera detta R. St:s beslut, nemi. att man ansåg
först och främst att frågan redan är hänskjuten till Konungen,
att Ilan kände den ifrån föregrde riksdagar, och att
således härvid skulle förekomma blott ett onödigt upprepande
af hvad som förut blifvit sagdt, hvilket icke vore
passande; för det andra, att man tror alt derigenom skulle
uppkomma ytterligare splittring inom RiksSttn, hvilket skäl
efter min tanke synes vara ensamt tillräckligt för att icke
onödigtvis och gagnlöst gifva sig in på denna bana; oell för
det tredje det skäl, som innefattas i den uteslutna meningen,
som börjar med orden: Om tiden blifvit begagnad. Dessa
ord hafva flere ledamöter fästat sig vid, och jag har ingenting
att invända emot att de blifvit borttagna, då det är anmärkt
att de kunna anses sårande för Regeringen, utan är
jag tacksam för alt uppmärksamhet derpå blifvit fästad.
Men något annat är att utesluta 3 sidor i sak, derföre att
ett eller annat ord icke behagade eller var olämpligt. Ett
ord är en småsak i ett R. Sirs beslut och hade kunnat ulstrykas
utan att derföre hela perioden beliöft utgå. Man
hade i allmänhet kunnat uttala den åsigt, att Standerne i
und, anhålla att K. M, måtte snart göra slut på nuvar. missförhållande,
till undvikande af alla de ledsamheter, hvilka
man ansett vara en följd deraf att det icke skett förut. Jag
fäster mig, som jag redan sagt, icke vid ett eller annat ord,
men tror ej att man bör taga bort hela den period, som
innehåller den egentliga motiveringen , hvarför man icke
mera bestämdt uttalat sin önskan i frågan om näringsfriheten,
och utan hvilken sjelfva beslutet skulle komma att
framställas helt naket, hvarföre jag, lika med Gr. Frölich,
yrkar, att dessa 3 sidor måtte åter inkomma i skrifvelsen,
likväl med fullkomligt medgifvande för Exped.Utsk. att
adoucera de uttryck, som i dess tycke kunna vara obehöriga.
Frih. Rehbinder, Fredr. Willi.: Såsom ledamot af
Exped.Utsk. anser jag mig böra tillkännagifva, att jag varit
bland dem, som ifrigast stridt för denna redactionsförändring,
I likhet med hvad jag förut inom Huset lillkännagifvit,
är jag af den åsigt, att Exped.Utsk. icke är någon
copierings- eller renskrifnings-machin, utan att vi äga rättighet
att följa vårt omdöme om hvad som icke är lämpligt
Den 9 Januari f. m.
f hvad motiverna angar, ehuru vi i beslutet måste intaga de
ordalag, sorn af de andra Utsk:n äro begagnade. Ehuru en
adel Grefve på andra sidan mot denna min åsigt nedlagt
sin reservation till prot., kan jag icke annat än vidblifva
hvad jag förut yttrat. De ändringar, som ägt rum, iiro fullkomligen
öfverensstämmande roed den återremiss, som från
R. o. Ad. skett. Vi hafva icke borttagit annat än det som
innehåller indirecta förebråelser mot konungamakten, och
som således i allmänhet Varit olämpligt, eller sådant som
skulle leda till vidlyftighet samt varit öfverflödigt. De af
Frih. Hamilton omnämnda 3 sidorna innehöllo blott hvad 2
Stånd uttryckt under en förcgtde riksdag, och då icke 3 Ständ
derom varit ense, så innefattades icke deruti något R. Sits
beslut. Deremot har hvad BorgareSt., hvilket möjligtvis
kunde anses såsom part i frågan, anfört, blifvit i skrifvelse!)
intaget. Jag får således yrka, att Exped.Utskrs förslag måtte
antagas i det skick det nu förefinnes.
Gr. af Ugglas, Ludv.: Jag skall börja med alt upptaga
några af de anmärkn:r, som Frih. Hamilton gjort emot
förslaget. Den första rör historiken. Exped.Utsk. har ansett
sig kunna utesluta de ställen af historiken, som endast
innefatta ett slags beskrifning öfver reciten, utan att innebära
något R. St:s beslut. Exped.Utsk. har endast ansett
sig böra göra undantag i de punkter, der BorgareSt:s
anföranden äro intagna, enär detta Stånd som part bör betraktas,
men har ansett sig kunna så mycket hellre utesluta
de motsatta meningarna, som dessa innefattas i den lanke,
sorn af nuvar. Ständer blifvit anförd. Alt sedermera uteslutningar
skett af motiverna för nuvar. Ständers beslut, är
det, hvaremot jag nedlagt min reservation. Jag har ansett
det vaia bättre att säga sanningen rött ut, än alt gå och
bära något inom sig, och att en nations tanke tydligen uttryckes
anser jag såsom en vinst för Konungen, isynnerhet i
ett fall, som är så kinkigt som detta; ty då Konungen vet
atti landet finnas sympathier, så väl för som emot den i fiå—
gavar. förändringen, måste det vara så mycket mera angeläget,
att Han kan vidtaga en åtgärd på grund af R. Sits
fullständigt uttryckta mening och de motiver, hvarpå den
grundas.
Frih. Gederström, Jacob: I afseende på formen af
expeditioner i allmänhet, anhåller jag att få till prot. förklara
den opinion, att det vore mer än olyckligt, om den besynnerliga
och utom ali form varande praxis skulle vidtagas,
alt man skulle afskrifva Utsktns betänkln uti de från Ständerna
utgående skrifvelse!’ eller i riksd.beslutet. En så högst
ridicul anstalt hoppas jag aldrig blifva införd, och den
skulle föranleda att expeditionerne samt riksd.beslutet komme
att innehålla J af hela hillänget och således knappt läsas
af någon. Det faller af sig sjelft, att de resume'er, sora
3o
Den 9 Januari f. m.
Exped.Utsk. ålägges uppsätta öfver R. St:s beslut, skola vara
i möjligaste ruan korta, men dock fullständiga i afseende
på sjelfva besluten. Hvad frågan om reciten angår, så torde
Frih. Hamilton, som anmärkt att deri är uteslutet hvad
1 denna fråga vid i8(5års riksdag föreföll, då 2 Stånd stannade
mot 2, medgifva alt vid i8i5 års riksdag blef ingenting
beslutadt, tv då 2 Stånd stannade emot 2, kom saken
att förfalla. För öfrigt ber jag herrarne eonsiderera, att man
icke får lika med den sista talaren anse BorgareSl. såsom
part. Dess ledamöter äro Svenika folkets representanter såsom
vi, och det är såsom ett II i k s S t. de i denna fråga hafva
att yttra sig, ehvad de dela eller icke dela de öfriga Ståndens
tanke. Vi måste således behandla alla Stånd som Svenska
folkets representanter, och det ur i sådan egenskap, sorn de
och deras opinioner måste beräknas, och olämpligt är alt i
reciten till en expedition intaga de särskilda ordslällningar,
sorn olika Stånds beslut innefattat. Reciten bör helt enkelt
innefatta, att frågan blef väckt vid i8i5 års riksdag. Frågan
väcktes då af mig, och således vet jag huru den blef
behandlad. Den blef icke lill slutlig handläggning upptagen,
just derföre att 2 Stånd stannat emot 2, R. o. Ad.
samt BondeSt. yttrade rÖrrde formen, alt frågan icke var
inbegripen under 1 14 §:n Reg.Fcn och icke kunde höra dit.
Den saken behöfver icke vitsordas af R. St., ty den vitsordas
af målets natur. Det är således rätt att Exped,-  Utsk. uteslutit denna period. Hvad vidkommer år 1818
års riksdag, så itigingo i Stånd till Konungen med beslut i
frågan, hvaruti de tillstyrkte i underd., att det beslut, som
fattades vid 1809 års riksdag, skulle sättas i verkställighet.
Formerna minnes jag icke. R, St. hade 180g begärt, alt
den comité', som skulle nedsättas i denna fråga, skulle föreläggas
alt afgifva sitt betänk, vid nästa lagtima riksdag, men
riksdagarne så väl år 1810, 1812, i8i5' sorn 1818 voro urtima;
comitéen var således ursägtad för att betänk, icke afgafs.
1818 begärde Ständerne att Konungen mätte förelägga
tid för denna comité' alt afgifva sitt betänk., så att nästa
Ständer kunde deraf erhålla del. Detta skedde, och
1823 års Ständer erhöllo betänk, samt förslag till lag. Då
blef åter samma förhållande som vid t8i5 års riksdag, att
2 Stånd stannade emot 2, och frågan förföll sålunda på Ständernes
sida. När sedermera frågan förekom vid de sednare
riksdagarna, torde herrarne påminna sig huru förhållandet
varit. Således måste vi erkänna att någon slutlig åtgärd ej
kunnat ske, förrän, med anledn. af förra riksdagens beslut,
comiteens yttrande till Konungen inkom. Konungen har
till oss afgifvit nåd. propus., vi hafva fattat vårt beslut,
och sedan vi nu hunnit till R. Sits beslut, —hvarföre skulle
vi mundera detta beslut på det sätt, att vi ville säga,
att en del af Representationen icke är Svenska folkets repiesentanter,
utan att anses såsom part? Hvad vill det sä
-
Den g Januari f. m.
31
ga? Är icke BorgareSt. Svenska folkets represenlantei, fastän
näringsidkare inom detta RiksSt. finnas? Finnas icke
bland de andra Stånden, finnas icke bland oss sjelfva näringsidkare
af alla slags yrken? Skola de då kallas parter? Parter
iiro vi alla, ty det är fäderneslandets sak vi tala om,
ocb jag anser för min del mig vara tack skyldig de ledamöter
af Exped.tJtsk., sorn uteslutit de onödiga baserna neli
framhållit saken. Jag tillstyrker bifall till förevar, expedition.
Frih. Hamilton: Hvad forst angar den amnärkn. jag
gjort angide i8t5 års riksdags yttrade tanke af 2:ne Stånd,
så bar jag ganska väl insett oell då Uttalat, att den icke innefattade
ett R, Sits beslut ; men jag anser, att då fråga atom
historiken af näringsfrågans behandling inom landet, så
är det icke öfverflödigt att upplaga den första riksdag, då
2:ne Stånd blt-fvo ense Om att saken icke rörer en privilegiifråga.
Deri instämde då 2tne Ståndj och Vid nästföljande
riksdag blefvo 3:ne Stånd af samma tanke. Jag anser derföre
omnämnandet deraf icke vara olämpligt. Jag medgifVer
visserligen, att det kan sägas vara öfverflödigt i en framställning
till Konungen, emedan Konungen kartner det förut;
men på samma skäl kan man säga att allt är öfverflödigt.
Man bör Uppställa skrifvelse!! så följdriktigt man kan, och
då tiof jag det vara oriktigt alt utesluta en af de hufvud*
sakligaste tilldragelser, som i denna vigliga sak förefallit.
Hvad den sista perioden beträffar, så hafva icke de 3
sidorna blifvit af 2:ne Stånd behandlade i olikhet med de
2:ne andra Stånden , såsom en föregtde talare synes hafva
Uppfattat saken, utan alla 4 Stånden hafva , så vidt jag hört,
varit ense om dessa mötiver för sättet hvarpå R St. skola frambära
ifrågavor. önskan till Konungen; och ehuru jag icke
nu kan uppgifva en fullkomligen lämplig redaction, tror jag
icke någon större förändring behöfves, än att, med bibehållande
af reciten, frambära den und. anhållan ”att Konungen
nu måtte, så fort ske kan, afhjelpa nyssnämnda olägenheter
samt för detta ändamål och med föranledande af eller
jemförelse emellan de flera betänkanden och förslag, som
R. St., comite'er och corporationer afgifvit, fatta och förkunna
ett definitivt beslut i förevar, särdeles vigtiga samhällsangelägenhet;
då tvifvelsutan näringsfrihets-lrågan skall
upphöra att vara ett föremål för missförstånd eller obelåtenhet
inom RiksStrn, och följderna af en genom ändamålsenliga
ordnihgsbestämmelser medgifven sjelfförsörjuings-frihet
bära en god skord af lyckliggörande frukter” &e. —Jag kan
icke finna att denna period, så framställd, skulle innefatta något
förnärmande för Konungen; ty den innehåller just hvad
man önskar måtte ske, nemi. att Konungen täcktes gifva
verkställighet åt hvad R. St., cotnileer och corporationer i
förut afgifna förslag framställt. Den innehåller grunden
för hela denna anhållan, så vidt jag kan fatta. För öfrigt
32
Den 9 Januari f. m.
torde herrarne, öm de behaga, låta åter upplåsa slutet af
förslaget, tv deri skola de, så -vidt jag kan finna, inse. skälet
hvarför dessa uttryck höra bibehållas. Då något nytt
förslag icke blifvit af R. St. frainlagdt, utan man hän vist
tilldel gamla, och då just detta af flera blifvit klandradt, så
dr det hårdt för de klandrade alt motsidan nu vill stryka
utur skrifvelse» sjelfva skälen] hvarföre man handlat så och
icke annorlunda. Det är på denna grund jag icke kan frångå
den anhållan jag gjort, alt de motiver, sorn i förra förslaget
voro intagna, måtte få qvarstå, men att de, som icke
gro nöjde med ordalagen, måtte uppgifva en annan redaction,
hvilken rättelse lätt kan verkställas. Hvad sjelfva förslaget
angår, så torde herrarne påminna sig, att jag här talar
såsom ledamot af Utsk., icke för egen räkning. Jag delar
icke Ekon.Utskts åsigler i della ämne, utan anser för min
del, att R. St. böra framlägga ett mera bestämdt förslag;
men sedan Utsk. inkommit med ett förslag, som af
alla RiksStm blifvit godkändt, så anser jag mig skyldig
alt icke medgifva, att E\ped.Utsk. stryker ut f:delar deraf,
endast för det att förslaget icke behagat Exped.Utskottet.
Detta måtte icke vara detsamma sorn alt granska och ändra
hvad i redactionen är mindre väl framsläldt ifrån
Ekon.Utskottet. Jag kan icke derföre erkänna, att Exped.-  Uisk. måste blifva någon slags Copierings-machin, som någon
här vtlrat; ty dess skyldighet är just, enligt min uppfattning,
att expediera R. St:s beslut, såsom de äro fattade,
och alt vid sjelfva redactionen tillse om några skriffel
eller oriktiga fraser influtit, hvilka Utsk:s åliggande då är
att rätta. Detta är att expediera beslutet, men icke att
helt och hållet ändra moliverna för beslutet, hvilket vore
alt tillerkänna Exped.Utsk. en makt, som jag icke vill
elfva detsamma, ty då blefve det herre öfver alla de andra
Utskotten och deras arbeten.
Gr. Frölich: Jag är hufvudsakligen förekommen af
den sista värda talaren, isynnerhet i afseende på sak; men
jag kan icke undgå att fästa Husets uppmärksamhet på det
egna förhållande, att Friherrarne Cederström och Rehbinder,
i stället för att egentligen tala om den sak, som nu är
i fråga, nemi. förevar, skrifvelse, vilja leda discussionen in
på allmänna satser såsom grund för huru Exped.Utsk. skall
handla. Det är nu 3:dje eller 4:de gången, sorn detta ämne
fått en sådan tournure, och jag får förklara, det jag
anser alldeles obefintligt att uppställa någon allmän grund,
hvarefter Exped.Utsk. skall handla, emedan det förut är
klart huru detta Utsk. skall handla; och i afseende på
Frih. Rehbinders yttrande får jag förklara, att jag skall vara
den siste, som skulle önska att, vare sig Exped.Utsk. eller
någon ledamot af Representationen, må låta bruka sig
såsom machin. I öfrigt kan jag icke finna, att det på något
-
Den 9 Januari f. m.
33
got villkor går an alt helt och hållet stryka nt de hufvudsaklig»
skäl, hvarpå hela beslutet uti förevar, fråga grundal’
sig. EmoL Gr. af Ugglas’ yttrande att BorgareSt. vore
att anse såsom eu part, har Frih. Cederström gjort en anmärka.
, likasom om detta yttrande stått i sjelfva skrifvelsen;
men jag har icke kunnat finna, att denna redaction innehåller
att BorgareSt. vore att betrakta såsom part. Det
var en reflexion af Gr. af Ugglas, som i sig sjelf var riktig,
men sorn varit oriktig, om den stålt i skrifvelsen, hvaremot
den blifvit framställd endast för att upplysa hvarföre
detta särskildta Stånds mening borde upptagas, enär delia
Stånds intresse vnr att betrak ta denna sak såsom en privilegiifrågn.
För öfrigt bar jag förklarat, att jag i hufvudsaken
instämmer i livad Frih. Hamilton sak riktigt framställt, och
skulle icke tro, att B., o. Ad. vid detta til/a lie vill gifva ett
sådant efterdöme, som troligen framdeles skulle komma att
följas i många saker, att vi nu, sedan riksdagen varat ett
helt år, skulle börja en ny riksdag, för att medelst redactioner
af skrifvelse!- tillintetgöra hvad vi förut beslutat.
Frih. Rehbinder: I afseende å Frih. Cederströms yttrande,
att under discussionen BorgareSt. blifvit kalladt part i
denria fråga, anhåller jag få tillkännagifva, att jag i Utsk. varit
af den mening, att uppställningen borde vara så kort som möjligt,
och att jag ansett olämpligt att i förslaget till den und.
skrifvelsen intaga hvad som vid föreg:de riksdagav blifvit i
ämnet anfördt, särdeles då tvänne Stånd stannat emot två,
och frågan sålunda förfallit. Då BorgareSits mening ronde
näringsfriheten likväl vid denna riksdag slår ensamt emot
de 3:ne öfriga Ståndens, hvilkas tankar i frågan således, ehuru
blott i önskningsväg, gjort sig gällande, liar jag icke velat
motsätta mig, att förstnämnda Stånds vid föregående riksdagar
yttrade åsigter i ämnet fått i det nu föredragna förslaget
till und. skrifvelse inflyta. — Med anledn. af hvad
Frih. Hamilton anfört, ber jag få nämna, att om den värde
talarens yttrade åsigt blefve gällande, synes mig som vore
det tillräckligt alt endast antaga en R. St:s secreterare, i
stället för att tillsätta ett Exped.Utsk., med rättighet för
denna secreterare, att vid sammanfattningen af R. St:s expeditioner
och skrifvelser iakttaga nödiga rättelser i ordalagen.
Jag anser det vara i högsta grad oriktigt, om Exped.-  Utsk. skulle vara bundet i valet af de skäl och motiver,
som Utsk. finner mest passande och öfverensstämmande med
det R. St:s beslut, som kan utgöra föremål för Utsk:s handläggning,
synnerligast då fråga är om en und. skrifvelse till
Konungen. Slutligen och hvad angår Gr. Frölichs yttrande
om olämpligheten alt meddela en generel grund för
Utsk:s åliggande, så anser jag ganska behörigt, att denna
fråga tages i öfvervägande. Det är icke mer än några vec19
H. 5
34
Den 9 Ja n ua r i f. m.
kor sedan en ganska liflig debatt idelia hänseende föreföll;
och då tankarne inom Ståndet i delta ämne synas varn delade,
finner jag icke olämpligt, alt de, som äro ledamöter i
Exped.Utsk., öppet yttra sina åsigter om de åligganden de
i sådan egenskap anse sig äga.
Hr von Hartmansdorff, Äng.: Ehuru en värd ledamot
önskat, att man, i detta fall, icke måtte tala om några
allmänna grunder; torde del likväl tillåtas mig alt få
nämna några ord, hänförande oss till hvad som i detta
hänseende sig tilldragit. Det är för R. o. Ad. eller åtminstone
för flere af dess ledamöter bekant, huru utsk.betänk:n
fordom affattades; då de föredrogos i Stånden och ledamöter
yttrat sig för och emot, samt det omsider kom lill afgörande,
hade man svårt att få reda på sjelfva slutsatsen
eller hvad Utsk. egentligen åsyftade. För att Jätta öfversigten,
beslöto R. St. att Utskm, de måtte betrakta saken
på huru många sidor som helst, likväl skulle vara skyldiga
att uti rader, som voro kortare än den öfriga texten, uppgifva
eller framställa det beslut som tillstyrktes. Denna
skyldighet tvingade de ulsk,secreterare, som skrefvo vidlyftigt,
att på det hela uttrycka sig kortare än tillförene.
Delta har äfven medfört den fördel, att då man finner sig
nöjd med slutmeningen eller tillstyrkandet i ett betänkande;
så anser man s-ig icke behöfva läsa betraktelserna för och
emot. På samma sätt har äfven sältet att expediera Ståndens
beslut vunnit i korthet, derigenom att Exped.Utsk. i möjligaste
måtto sammandrager eller Öfverhoppa!- betraktelserna,
hållande sig hufvudsakligen vid slutsatsen och vid de inom
linien dragna ordalag, som egentligen varit föremål för RiksSt:hs
öfverläggning och beslut. Om Exped.Utsk. vid detta
tillfälle hade hållit sig strängt efter denna regel, som jag anser
vara den riktiga, så hade man sluppit den långa historiska
berättelsen, hvilken, på sätt en värd talare redan anmärkt,
är alldeles öfverflödig, enär den Konungens föredragande,
hvars handläggning målet tillkommer, äger tillfälle
alt ur de i archivet förvarade skrifvelserna inhemta allt
livad som förut i saken sig tilldragit. Den indragna delen
af Utskts betänk, innefattar 12 eller 9 rader. Till dem behöfves
icke 4 ai'ks inledning. Ehuru lion förra gången var
Geller 7 ark, anser jag likväl Utsk:s sednare förslag snarare
vara för långt än för kort. Men närman redan förut användt
en hel eftermiddag för att få det förkortad!, så vill jag, till
förekommande af ytterligare tidspillan, ej yrka vidare inskränkning
derutinnan, utan må det förblifva vid den längd
det äger. Men att göra det längre, måste jag motsätta mig.
Här har blifvit omförmäldt, att man ville göra en reaction
mot R. St:s beslut. Sådant är ingalunda förhållandet; ty
Exped.Utsk. har ganska troget afskrifvit hvad som står i
betänk. N:oj 11, likväl med iakttagande af den utaf Frih.
Den 9 Januari f. m.
35
Hamilton erkända ganska vigtiga rättelsen, alt då Ekon.-  Ulsk. nyttjat ordet ”förmoda,” hvarigenom meningen komme
alt innebära ingenting, sa har Exped.Utsk., nied rättelse
häraf, utbytt samma ord emot ordet ”anhålla,” på det
den lind. skrifvelse!! må uttrycka del syftemål RiksSttn afsatt.
vått omförmäla Ivaline Stånds beslut, såsom Frih. Hamilton
yrkat, anser jag, lika med Frih. Cederström, vara utan
ändamål, enär tvänne Stånd icke utgöra pluralitet. Skulle
man å ena sidan upptaga tvänne Stånds mening, så borde
man äfven å den andra upplaga de tvänne öfriga Ståndens
tankar, ehuru den ej heller utgjorde pluralitetens; med ett
ord, man skulle upprepa alia sådana yttranden, hvilka enl.
75 §:n Iliksd. Oidn. skola föi falla; hvilket vore en nyhet,
som jag hoppas och yrkar att R. o. Ad. icke må införa.
Att man omförmält livad BorgareSt. anfört mot hvad som
blifvit sagdt å andra sidan, är så till sägande oundvikligt,
när man går deihän alt vilja upprepa hvad sorn tilldragit
sig allt ifrån det nya statsskickets införande; ty när det finnes
tvänne olika meningar, öfver hvilka R. St. yttrat sig än
så och än så vid olika riksdagar; så är det nödvändigt, att
den reserverande meningen äfven yttras någonstädes, emedan
det hela eljest kommer alt sakna nödigt sammanhang.
Frih. Hamilton har beklagat, att ti enne sidor uti skrifvelse
skulle bortgå. Det kommer sig deraf, alt förebråelserna
och klagovisorna aro tre sidor längre i den förra an i
sednare skrifvelsen. Vill man hafva klagovisorna långa, så
bör man behålla äfven de tre sidorna. Men jag skulle tro,
alt de fleste vilja slippa dem, såsom icke hörande till saken;
ty R. St;s önskan är, att näringsfrihet matie införas, och
denna mening är aflattad i de korta ordalag jag nämnde.
Gr. Ugglas har sagi, att R. St. icke borde underlåta alt säga
Konungen sanningen. Om Grefven i det stället sagt:
säga Konungen en förebråelse, så hade det varit hvad
jag finner det första förslaget från Exped.Utsk. hafva åsyftat,
och hvad Ekon.Utsk:s förslag äfven innehåller. Jag
tror icke att Ekon.Ulsk. åsyftat att göra förebråelser, utan jag
förmodar del Ekon.Ulsk., endast för att motivera sitt tillstyrkande,
yttrat de meningar, hvari förebråelsen innefattas,
föreställande «ig kunna genom ord förlika Ståndens sins
emellan stridiga intressen. En hvar, hvilken haft med allmänna
handlingars uppsättning att göra, vet likväl att sådant
aldrig lyckas derigenom att man upptager allt hvad
par ler ne å ömse sidor anfört, emedan uppsatsen blefx e odrägligt
lång och dymedelst af de flesta läsare oförstådd. Har
har blifvit sagdt, all Exped.Utsk. icke skulle få utstryka
hvad det behagade. Exped.Utsk. var så öfverdrifvet noggrannt,
att det skref af allt hvad Ekon. Utsk. sagt, och
just detta var anledningen hvarföre R. o. Ad. återremitterade
Exped.Utskts betänkande. Utsk. borde således nu
slippa förebråelsen alt dess framställning icke varit nog
36
Den g Januari f. m.
vid i y ftig. En värd talare liar erinrat, all R. o. Ad. icke
borde gifva orikliga föredömen vid slolet af riksdagen. Jag
skulle tro, att Ståndet inktloge denna regel, om det underläte
att afgifva olämpliga skrifvelse!' till Konungen.
Statsmakterne böra- å ömse sidor iakttaga hofsamhet och
aktning mot hvarandra, såvida ej det goda förståndet skall
ömsesidigt förloras. För R. o. Ad. skulle jag tro att både
dess bildning och ställning i samhället aro skäl att föregå
de öfriga Stånden med föredömet af ett passande skrifsätt.
Jag tror, att om föredömet skulle tagas från andra länder, eller
från våra grannar, så torde man finna, att det näppeligen
gifves något folk, som uti dess skrifvelser till Konungen iakttager
ett mera passande sprak än Norrmännen. Likväl efterskänka
de ej det ringaste af deras rättigheter. Då dessa, hvilka
äro utan adel, förfara så höfviskt, så böra val Svenskarne,
som äga adel, förhålla sig på samma sätt mot vår gemensamma
Konung. Jag anhåller om propos. till antagande af
Exped.Utskts förevarande förslag.
Hr Rosenblad, Bernh.: Efter hvad Hr von Hartmansdorff
yttrat, synes det visserligen vara öfverflödigt att
tillägga några ord. Jag anhåller likväl att få göra det, för
ali, i anledn. af en värd talares yttrade förmodan att man
velat förebrå Utsk. att icke hafva inkommit med ett förslag
till näringsstadga, förklara, att förebråelsen egentligen
går derpå ut, alt Utsk. uti ett så vigtigt ämne som detta,
hvilket ända till sista ögonblicket blifvit under så olika
synpunkter betraktadt, icke affaltat sitt utlåt, uti ett Svenska
folket värdigt språk. Jag tror att man med skäl kan halla
Exped.Utsk. räkning, för det Utsk. i anledn. af återremissen
borttagit det öfvei flödiga och skarpa i uttrycken och låtit
det mera passande qvarstå.
Gr. af Ugglas: Jag begärde ordet för att besvara några
af de anmärkntr, som blifvit gjorda mot hvad jag förut
yttrat, och bland hvilka jag icke vill uppehålla mig vid
dem, sorn klandra att BorgareSt. blifvit kalladt part i denna
fråga, synnerligast som BorgareSt. sjelft lär anse sig såsom
sådan. Den andra anmärkn:n var Hr von Harlmansdorlfs
yttrande, alt, då jag ansett sanningen böra lill Konungen
framföras, sådant i förevar, händelse vore detsamma
som att säga Konungen en förebråelse. Om Hr von Hartmansdorff,
likasom hvarje amion, tror att missbelåtenhet
finnes i landet i anledn. af det existerande förhållandet med
näringarna, så vet jag ej om det är rätt att qväfva denna
sanning, äfven om man vill kalla den förebråelse. Jag anser
det vara bättre alt öppet uttala denna sanning, än att
bära missnöjet inom sig. För öfrig t vågar jag tro, att jag
aldrig skall ådraga mig förebråelse för begagnande af smädeliga
eller ohöfviska uttryck. Jag fruktar dem, sorn vilja
ställa sig emellan och hindra hvad som är nationens tanke
Den 9 Januari f. m.
37
alt framkomma till thronen; ty derigenom lillintetgores förtroendet
emellan Konungen och folket, hvarförutan Konungen
ej förmår alt såsom flan önskar verka för folkets
väl.
Frill. Rehbinder: Det är med anledn. af hvad Gr. af
Ugglas nyss anfört, sorn jag anhåller att få tillägga några ord.
Om det, som i sednare förslaget till und. skrifvelse blifvit uteslutet,
komme alt i skrifvelse!! inflyta, så hade man derigenom
sagt Konungen indirecte en förebråelse, äfven 0111 nian vill
kalladen förebråelsen en sanning, hvarföre jag motsätter mig
framförandet af denna s. k. sanning till Konungen. I afseende
på hvad Hr von Hartmansdorff yttrat derom, att Exped.
Utsk:s först afgifna förslag till und. skrifvelse i detta
ämne skulle varit en ordagrann afskrift af Ekon.LJtskrs betänk.
, får jag äran upplysa, alt jag jemte 2:ne andra ledamöter
af Utsk. redan då satte mig emot ett sådant afskrifvande,
men att vi blefvo öfverröstade och först efter återremissen
vunnit framgång för vår åsigt. Jag hoppas foch
önskar, att R. o. Ad. måtte godkänna skrifvelsen i det skick
den finnes.
Hr';Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. ansåg
öfvei läggningen fulländad.
Ropades ja.
Hr Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade gilla
Exped.Utskrs sednare, under N:o 186 afgifna förslag lill und.
skrifvelse till K. M. i fråga om näringsfriheteii.
Ropades starka ja, blandade med nej.
Gr. Frölich begärde votering.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att han af Gr. Frölichs
föregående anföranden förmodade, det han till conlra-propos.
önskade godkännande af Exped.Utskts först i ämnet afgifna
förslag till und. skrifvelse.
Gr. Frölich: Med den förändring i ordalagen, som
Frih. Hamilton aniydt; till vinnande hvaraf jag anser skrif
velsen
böra till Exped.Utsk. återremitteras.
Hr von Hartmansdorff: Utsk:s förslag har redan en
gång varit återremitteradt, och betänk, är nu andra gången
föredraget. Jag vet icke om det går an att återremittera
Exped.Utsk:s betänkm flera gånger än andra Utskotts. Jag
tror det icke, eller alt någon ålerremiss nu kan ske. Hr
Frih. o. Landtnäs framställning var till bifall på Utsk:s sista
förslag. Om Or. Frölich dermed icke åtnöjes, så måste
han antingen hålla sig till första förslaget eller gifva upp
något annat.
Gr. Frölich: Jag medgifver visserligen, alt jag af benägenhet
atl icke borttaga för mycket af R. o. Ad:s dyr
-
33
De n g Januari f. m.
hara tid gick in på cn lili mig på salt och vis rsou(T!ei'n<l
tanke att begära en så knapphändig förändring, som jag i
milt sista yttrande yrkat. Då likväl, enligt den siste värde
talarens yttrande, rui endast återstår att välja emellan att
vika antagande oföiändnult af det först afgifna förslaget eller
alt ingå ali en partiel redactionsförändring deraf, men
den sednare åtgärden vore alltför vidlyftig; så och då jag
icke kunnat (inna uti den lörsta skrifvelse!! någonting sårande
eller anstötligt för majestätet, fortfar jag uti mitt
lörsta yrkande att conlra-propostn i voteringen måtte innefatta
bifall till det första förslaget, synnerligast som tvänne
Stånd redan bifallit detsamma.
Gr. af Ugglas: Jag hemställer till Gr. Frölich huruvida
Hr Grefven icke skulle vilja medgifva, att conlrn-propos:n
kommc att innehålla antagande af första förslaget,
dock med iakttagande af åtskilliga rättelser, så alt i stället
för ordet ”förmoda’’ på del anmärkta stället nyttjas ordet
”a n h å 11 aoch alt förebråelse-perioden ändras så alt
ordalagen blifva passande.
Frih. Hamilton: Jag begärde ordet, för att lill Gr.
Frölich framställa den anhållan, hvaruti den siste värde talaren
förekommit mig, nemi. att ordalagen på åtskilliga ställen
malte blifva på lämpligt sätt rättade, såsom t. ex. i slutperioden,
der det heter: tillkännagifva den förmodan,
hvilka oid lämpligen böra utbytas mot ordet anhålla,
roen att förslaget i öfrigt, hvad perioderna beträffar,
Lomme att ostympadt bibehållas.
Frih Cederström: Jag begärde ordet, då Gr. Frölich
lemnade den besynnei liga underrättelsen att den första
expeditionen skulle vara bifallen af tvänne Stånd. Det vore
intressant att få erfara, huru och på hvad sätt den skrifvelsen
kommit till de andra Ståndens behandling, då den blifvit
af R. o. Ad. återremitterad. Måhända hör det till hemligheten
af Exped.Utsk:s sätt att expediera målen vid denna
riksdag alt icke rätta sig efter vanligheten, utan lemna skrifvelsen
sist till R. o. Ad. Jag kan icke förmoda, att den värde
ledamoten, som begärt votering, icke är öfverens med
sig sjelf om volerts-propos:n. Om man, på sätt Gr. Ugglas,
Frih. Hamilton m. fl. ledamöter yrkat, skulle förändra eller
borttaga ett ord här och ett der; så skulle man härmed
kunna få sysselsätta sig hela förmiddagen. Gr. Frölich har
helt enkelt begärt bifall till första förslaget. Jag anhåller,
att vi måtte komma till votering härom.
Gr. Frölich: Det vore besynnerligt, om löparen, sedan
den passerat R. o. Ad. och PresteSt., icke äfven k omin
e till de öfriga Stånden, så att de finge kännedom om de
anmärkn:r, som inom dc tvänne förra Stånden blifvit gjorda.
Frih. Cederström synes vilja införa en ny behandling
Den g Januari f. ni.
39
af sådana ärenden, hvilket jag anmärker, nian att vilja fördjupa
mig i vidare undersökning derom, emedan fråga lin
är att få conlra-propostn i voteringen. Jag har hegart ordet,
för att förklara att jag afslår fran den af mig begärda
propos;n, och förenar mig om en sådan som Frih. Hamilton
och Gr. af Ugglas yrkat. Be värde hdatnöterne hafva
naturligtvis närmare följt skrifvelsen och äro således mera
berättigade oell i stånd att yrka contra-propos;n, sådan den,
med iakttagande af nödiga rättelser uti förslaget men med
bibehållande af hufvudsaken, enl. deras och min öfvertygelse
bör vara.
Frih. Rehbinder: Till följd af Gr. Frölich* uppgift,
att den gamla skrifvelsen skulle vara af tvänne Stånd bifallen,
får jag äran tillkännagifva, att eleona uppgift är fautiv.
Troligen har Hr Grefven tagit sig anleda, dertill deraf,
attdet dröjt länge, innan skrifvelsen återkom lill Exped.-  Utsk.; men förhållandet är sådant, att PresteSt, till hvilket
den af misstag blifvit öfverlemnad, hade sin lid upptagen af
tullbetänkandet m. m., hvadan ifrågavar. skrifvelseförslag
blef liggande. Vid ett tillfälle, då jag var uppe i PresteSt.
för alt efterfråga någon af hufvudtitlarna, hörde jag af
Ståndets talman, samt en af Ståndets ledamöter i Exped.-  Uuk., alt denna skrifvelse, Öfver hvars fördröjda återkomst
till F.xped.Ulsk. dess samtl. ledamöter länge och vid snart
sagdt hvarje sammankomst yttrat deras förundran, var liggande
i PresteSt:* cancelli. På min tillstyrkan slickades
ilen, utan att förut varda i Ståndet föredragen, tillbaka till
Expcd.Utsk. Då de 2tne ofrälse Stånden således sele haft
något med densamma att skaffa, kan den följaktligen icke
heller vara utaf något bland dem antagen.
Undert. R i d d. S e c r e t.: Jag får vördsamt anmäla, att
det icke är genom misstag sorn löparen blifvit slickad till
PresteSt., utan i följd af den praxis, som alltid äger rum
med förelag till tind. skrifvelser till K. M., att, så snart de
hos R. o. Ad. blifvit behandlade och antingen, vare sig med
eller utan rättelser, antagna elier återremitterade, de genast
afsända* till PresteSt., derest icke R. o. Ad. beslutar att
annorlunda förhållas skall, såsom händelsen varit vid denna
riksdag med en enda skrifvelse, angående hvilken R. o. Ad.
beslöt att den skulle från R, o. Ad. directe återgå till Exped.
Utskottet.
Gr. af Ugglas: Då Gr. Frölich öfverlemna! åt mig
och Frih. Hamilton att i mån af beliofvet jemka ordalagen
i contra-propostn, så torde jag få föreslå, lim livida icke det
omtvistade stället, der åtskilliga ordalag blifvit nyttjade, som
kunna anses mer eller mindre anstötliga, lämpligen lunde på
så sätt förändras, alt, i stället för meningen: ”R. St. hysa
den öfvertygelse, att om E. K. M:s öfriga regeringsomsorger”
4°
Den 9 Januari f. m.
&c., det liOinme alt heta: ”R. St. hysa den öfvertygelse,
att om E. K. M:s öfriga regeringsomsorger medgifvit alt, sedan
Commerce-coll:tn flr i836 i underd. afgifvit sitt särskildta
förslag, detsamma pröfva, samt derefter fatta och förkunna
eli definitivt beslut i förevar, särdeles vigtiga samhällsangelägenhet;
si skulle tvifvelsutan redan visat sig, att följderna
af en genom ändamålsenliga oi dningsbeslämmelser medgifven
sjelfförsörjningsfrihet för det allmänna vore välgörande
samt hidinge att afleda åtminstone någon del” &c.
Frih. Rehbinder: Jag vill endast, med anledn. af den
upplysning flr Ridd.Sedelin meddelat, hafva äran tillkännagifva,
att under denna riksdag har Exped.Ulsk. i allmänhet
återfått löparen, sedan skrifvelsen blifvit återremitterad. Om
den först blifvit skickad till PresteSt. känner jag ej, men väl
att den kommit till Exped.Utsk. innan PresteSt. i anledn.
deraf vidtagit någon utgärd.
Hr von Hartmansdorff: Jag hemställer till Ståndet,
om vi icke kunde lemna derhän hvad öde denna expedition
haft inom de öfriga Stånden, för alt komma till
den votering, som blifvit begärd, och i afseende hvarpå jag
hemställer till mina värda motståndare, om de icke skulle
vilja uppteckna deras, conlra-propos., så att vi finge höra
den i sin helhet uppläsas, i stället för att nu uppläses ett
stycke här och ett stycke der, hvaraf något sammanhang ej
kan fattas. Jag hemställer slutligen till mina motståndare,
huruvida de, som äro så noggranna i fråga om ordalag,
kunna med sina politiska samveten förena att jemka och
förändra de ordalag, som finnas i Ekon.Utsk:s betänkande.
Gr. Frölich: Man kan med skäl säga om denna saken,
att den blir allt brokigare och brokigare. Det är verkligen
märkvärdigt att nu erfara det Frih. Rehbinder varit i PresteSt.
och funnit att ifrågavar. skrifvelse af misstag skulle kommit
dit.
Hr Frih. o. Landtm, afbröt Gr. Frölich och hemställde,
örn hvad han nu yttrade af honom ansågs höra till
ämnet.
Gr. Frölich afbröt här Ilr Landtm, och yttrade några
ord utan att vara uppropad.
Hr Landtm, yttrade, det han anhöll att icke blifva
afbruten; han ansåg sin rättighet vara att fortfarande få
yttra sig till dess han slutat; sällan afbröt han någon af
R. o. Adis ledamöter, men han ansåg det någongång vara
en skyldighet, då tiden af dem, som yttrade sig, förslöstes
genom yttranden, hvilka frånginge det ämne, hvarom fråga
egentligen vore, eller borttoges på ett sätt, som stridde emot
den
Den 9 Januari f. m.
4‘
tlen ordning Riksd.Ordn. föreskrefve. Då votering blifvit
liegård oell R. o. Ad. förklarat öfverläggningen fulländad,
så kunde discussionen nu icke fortgå om saken i annat afseende,
än om huru voter:s-propos:n skall upprättas eller i
livad ordning den skall uppställas.
Gr. Frölich: Om jag fult fortfara i mitt yttrande, är
jag öfvertygad att Hr Frih. o.. Landtm, skulle funnit alt jag
icke hegart ordet, örn icke för ett bestämdt ändamål. Den
upplysning, sorn i denna fråga blifvit lemnad, att icke Borgare-
och RondeSt:n haft tillfälle alt se den förra skrifvelsen,
föranledde mig att begära ordet, för att yrka bestämdt
såsom contra-propos., att betänkandet skulle återremitteras
till Exped.Utsk. Så länge jag var ordför. i Exped.Utsk.,
inträffade det aldrig, alt, örn R. o. Ad. återremitterat en
skrifvelse, löparen icke genomgick de andra Slånden, innan
den återkom till Exped.Utsk.; och då vid detta tillfälle
misstaget består deruti, att sådant icke skett, och då detta
misstag är en oformlighet, sorn bör rättas, har jag velat anhålla,
som jag äfven nu yrkar, att contra-propos:n må innehålla
återremiss till Exped.Utsk., derå jag anhåller om Hr
Frih. o. Land Inus proposition.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, i anledn. af Gr.
Frölichs sednaste yttrande, huruvida han således afstode från
sin förra mening att förena sig med Frih. Hamilton i den
contra-propos. Frih. Hamilton begärt.
Gr. Frölich: Jag trodde, att det vore utom allt tvifvel,
att jag, i följd af den upplysning, som erhållits afFrih.
Rehbinder röride en i min tanke begången oformlighet inom
Exped.Utsk., att hafva upptagit denna fråga innan samtliga
Stånden haft del of skrifvelsen och deröfver yttrat sig,
anser formernas bevarande påkalla skrifvelsens återremitterande.
I grundlagen tinnes intet hinder för en sådan förnyad
återremiss, aldraminst då fråga är om ett mål från
Exped.Utsk. Jag hoppas att något missförstånd icke kan äga
rum om min mening, som är den, att contra-propos. må
innehålla återremiss af skrifvelsen.
Frih. Cederström: Exped.Utsk. är ett bland de i
grundlagen uppräknade R. St:s Utsk.; och grundlagens bestämda
bud lör utskotts-betänkandens behandling är, att de
icke få mer än en gång återremitteras, utan skola, då de
andra gången i Stånden förekomma, antingen förkastas eller
också med eller utan förändringar antagas. På enahanda
sätt förhåller det sig med Exped.Utsk:s förslag till skrifvelser,
likväl med den väsendtliga skilnad, att de icke kunna
förkastas, utan nödvändigt måste på ena eller andra sättet
antagas. Om derföre Gr. Frölich önskar någon förändring
uti Exped.Utsk:s förevar, förslag till und. skrifvelse, så må
19
H. 6
4a
Den 9 Januari f. m.
ste Hr Grefven , enär förslaget redan varit återremitteradt
och följaktligen nu på ett eller annat sätt måste hufvudsakligen
afgöras, uppgifva, huru och på hvad sätt Hr Grefven
åstundar ali skrifvelsen skall förandras, emedan någon
återremiss i och derföre, enligt hvad jag redan nämnt, icke
får äga rum. I afseende på hvad Hr Grefven yllrat rör:de
det misstag i formen Grefven förmenat sig finna deruti, alt
löparen, som från R. o. Ad. blifvit öfvei leinnad lill PresteSt.
, derifrån återgått till Exped.Ulsk., så alt den icke passerat
de öfriga tvänne Stånden, och för rättelse hvaruti
Hr Grefven ansett återremiss till Exped.Ulsk, oundvik lig, så
anhåller jag att få nämna, alt löparen, som passerar ett
Stånd i sender, skall återgå till Ut.k. från det Stånd, der
återremiss beslutas, för att, sedan Utsk. utlåtit sig i auledn.
af återremissen, ånyo börja samma bana, då hvarje Stånd i
sin tur äger rättighet att vid densamma eller första skrifvelsen,
som åtföljer svaret på återremissen, göra de anmärkntr,
hvartill anledn. kan gifvas samt på grund deraf återremittera
densamma; hvarefter, och sedan första skrifvelsen
sålunda passerat samtl. Stånden, de skiljaktigheter
Stånden emellan, som af Exped.Ulsk. icke kunna sammanjemkas,
skola i förstärkt Exped.Ulsk. afgöras.
Frih. Rehbinder: Hufvudsakligen förekommen af Frih.
Cederström, vill jag dock, med afseende på dess möjliga inverkan
på voteringen, hafva äran anmärka, ali, oaktadt jag
i öfrigt icke vill strida derom, i hvad mån misstag aro begagna
på ena eller andra sidan, jag dock vågar påstå det
Gr. Frölich begått tvänne misstag, beslående det ena uti Hr
Grefvens yttrande, alt tvänne Stånd skola hafva bifallit Exped.
Utskls första betänk., hvilket, på sätt jag redan haft äran
upplysa, ingalunda är förhållandet, samt det andra misstaget
derutinnan, att alla från R. o. Ad. återremitterade förslag
från Exped.Ulsk. skulle hafva passerat de öfriga Stånden;
hvilket icke heller är förhållandet, emedan de i allmänhet
hafva återkommit till Exped.Ulsk., innan de undergått
behandling i PresteSt.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att han, i anledn. af
Gr. Frölichs begäran alt få till conlra-propos., det förslaget
skulle, till följe af gjorda anmärkntr, lill Exped.Ulsk. återremitteras,
ansåg en sådan propos. icke vara enlig med den
ordning, som i grundlagarna är föreskrifven för riksdagsförhandlingarna,
eller med den praxis, som vid alla föregtde
riksdagar varit iakttagen. En sådan propos. vore nemi., efter
Hr Landtnäs öfvertygelse, icke öfverensstämmande med
56 §:n Reg.F.-n och 49 §-'n Riksd.Ordn. Visserligen inneliolle
väl dessa §§ i afseende på Exped.Utskis förslag till
lind. skrifvel.er icke något specielt stadgande, emedan de
endast i allmänhet stadgade, alt då soken återkommit fiån
Utsk., så kunde den återremitteras; men de innehölle i all
-
Dell 9 Januari f. m.
43
mänliet, alf, då en sak andia gången återkommit, den skulle
på elt eller annat sätt afgöras. Nu vore ifrågavar. förslag
lill und. skrifvelse andra gången Lill K. o. Ad. från
Exped.Utsk. inkommet, hvarföre Hr Landtm, ansåg, att det
endast kunde antingen gillas eller ändras på sätt Ii. o. Ad.
tjenligt funne.
Gr. Anckarsvärd, Garl Henr.: Jag har icke deltagit
i sjelfva discussionen , men torde likväl, lika med en annan
värd talare, få erinra, att äfven mig synes sjelfva frågan
blifva allt brokigare och brokigare, ju mera man deri
sig fördjupar. Det förekommer mig som om ämnet antagit
en alldeles förändrad natur och öfvergålt till den förutsättning
eller pröfning, huruvida saken inom Exped.Utsk. erhållit
en med föreskriften i våra grundlagar öfverensstämmande
behandling. För min del har jag nemi. svårt alt föreställa
mig, att ett utaf Exped.Utsk. afgilvet förslag till expedition
fonuenligt kan vinna förnyad behandling i Exped.-  Utsk, innan förslaget passerat samtliga Stånden. Jag kan
icke föreställa mig resultaten af elt sådant behandlingssätt,
enligt hvilket ett förslag lill skrifvelse, underkändt inom
1U o. Ad. dit det först inkommer, skulle på grund af detta
underkännande icke komma till de öfriga Irenne Ståndens
kännedom och handläggning. Om lönnen för fyrkammardelningen
absolut klafver, att alla fyra Ståaden erhålla lika
del af elt förslag, då de äga gemensam beslutanderätt; så
synes mig följa af sakens beskaffenhet, att samtliga Stånden
uro berättigade att yttra sig öfver ett förslag (råa Exped.-  Utsk., innan samma förslag, på grund af återreiniss från elt
eller annat Stånd, lill förnyad handläggning af Ulsk. upptages
och annat utlåt, af Utsk. afgifves. Det är möjligt, att
jag misstager mig i anseende till sakens invecklade skick;
men såsom den nu visar sig för 111ig, synes det som frågan
förändrat natur, då den icke handlar om det sista betänkandets
antagande företrädesvis för det första, utan derom
att det första betänk, icke, på sätt som vederbort, undergått
pröfning 1 alla fyra Stånden, innan frågan lill förnyad handläggning
i Utsk. upptogs.
Frih. Cederström, Anders: Då jag icke känner
någon § i grundlagen, som tillerkänner R. o. Ad. allena
rättighet att besluta ronde Exped.Utsk:s förslag till underd.
skrifvelse, och då jag icke kan inse något skäl, hvarföre en
skrifvelse från. Exped.Utsk. skall, i följd blott af återremiss
från R. o. Ad. och innan de öfriga Stånden yttrat sig deröfver,
föranleda förnyadt utlåt, af Utsk., så kan jag icke undgå
att förklara, det jag anser Hr Frih. o. Landtm, hafva bort
vägra propos. på bifall eller afslag å något sednare betänk,
innan det första äfven hos de öfriga trenne Stånden förevarit
och sig visat om detsamma der vunne bifall, i hvilken
händelse det sednare beläuk. kunde hos R. o. Ad. till
Dsn 9 Januari f. ra.
afgörande förekomma, hvaremot, och derest det förra betänk.
af något eller några utaf de öfriga Stånden jemväl återremitterades,
dessa återremisser af Ulsk. borde behandlas
i sammanhang med den återremiss från R. o. Ad., som föranledt
det utlåt, från Exped.Utsk., hvarå jag af nu utvecklad
anleda., såsom nämndt är, anser propos. hafva bort vägras,
helst vid en annan behandling de öfriga Stånden afklippas
beslutanderätt öfver den först afgifna skrifvelsen.
Frih. Cederström, Jacob: Efter grundlagen har i
Riksd Ordn. ett Exped.Utsk. blifvit förordnad t, med åliggande
att uppsätta och till Ståndens justering framställa alla
deras beslut. Ända från i6>4 lill närvar, tid liar sålunda
förhållits med justering af förslag till R. St;s heslut och
skrifvelse!-, att de blifvit inlemnade först till R. o. Ad., derifrån
till PresteSt., vidare lill BorgareSt. och slutligen till
BondeSt., då, i den händelse något Stånd gjort anmäiknrr
vid förslaget, detsamma återgått till Utsk., som i anledn. af
anmärkningarna meddelat förnyadt utlåt., hvarvid likväl det
först afgifna utlåt, oförändradt medföljt, för att jemte det
sednare först pröfvas uti det främsta af de Stånd, som deraf
ännu icke haft del, samt i händelse af återremiss derifrån
ånyo upptagas af Utsk., hvars utlåt, i anledn. af dessa anmärknU-
naturligtvis endast pröfvas i det Stånd, sorn anmärkningarna
afgifvit. Skulle Gr. Frölichs opinion vinna burskap,
så skulle det kunna hända, att R. Sits beslut aldrig
blefve expedieradt, emedan Exped.Utskts skrifvelse idkeligen
kunde återremitteras från ena eller andra Ståndet.
Hr Frih, o. Landtm, fästade uppmärksamheten deruppå,
att nu icke kunde vara fråga om ingående uti någon
annan disctission, än i afseende på innehållet af contra-propositionen
vid den blifvande voteringen. Hr Landtm, hade
yttrat sig icke anse med Riksd.Ordn. förenligt att framställa
den propos. till contra-propos., som Gr. Frölich först ansett
böra framställas. . Frågan vore nu, huruvida Gr. Frölich
ändock yrkade framställande af denna propos., och, ifall
han det yrkade, om R. o. Ad. funné sig böra yrka
den eller icke, hvarefter, om R. o. Ad. det gjorde, beslutet
blefve hvilande tills Gonst.Utsk. deröfver sig yttrat. Skulle
R. o. Ad. deremot icke yrka denna contra-propos., torde R.
o. Ad. finna, alt någon annan borde framställas, så att R. o. Ad.
komme till votering öfver frågan och till dess afgörande;
anhållande Hr Landtm, få fästa uppmärksamheten på det
öfverfiödiga och det till ändamålet icke ledande uti de reflexioner,
hvilka sednast under discussionen blifvit af de åtskilliga
ledamöterna framställda, då det hvarom de handlat
vore ett ämne, som af R. o. Ad. nu icke knnde pröfvas, enär
icke något annat ämne, än det hvarom skall voteras,
borde blifva föremål för öfverläggning förr än voteringen
för sig gått.
Den 9 Januari f. m.
45
Gr. Pr öl i eli: Jag kan icke förmoda, att Hr Frih. o.
Landtm, genom sitt yttrande velat afklippa min yttranderätt,
ehuru jag nnmältej mig att få ordet innan Hr Landtm,
utlåt sig; ty om afsiglen varit sådan, så hade den förmodligen
på vanligt sätt medelst klubbslag blifvit tillkännagifven.
Jag ber derföre nu att få nämna, att förevar, ämne
icke är någon allmän fråga, hvarom 06 §:n Reg.F.-n och 49
§:n Itiksd.Ordn. handla, i följd hvaraf den argumentation,
som är använd för att visa olampligheten af ålerremiss för
andra gången, alldeles icke är tillämplig. Jag kan föröfrigt
icke annat än återupprepa det yttrande, som Gr. Anckarsvärd
och Frih. Cederström, Anders, haft, nemi. att man
borde förmoda det Hr Frih. o. Landtm, skulle anse frågan
hafva kommit uti ett helt och hållet förändradt skick genom
den, sedan votering begärdes, vunna upplysningen, alt
(vänne Stånd icke haft tillfälle att pröfva den första skrifvelsen.
Hr Ridd.SecreCn liar för sin del förklarat, alt det
icke var genom misstag, som skrifvelsen, sedan R. o. Ad.
beslutat återremiss deraf, öfvei lemnades till PresteStåndet.
Jag vågar då fråga: var det misstag eller icke missta", att
skrifvelsen icke äfven gick till Borgare- och BondeSltn? eller
har kanske någon särskild grundlag blifvit stiftad, enligt
hvilken rättigheten att pröfva och granska det första förslaget
lill skrifvelse uti något ämne endast tillkommer de två
första men ej de (vänne öfriga Stånden? Det torde således vara
till öfverflödighet utredt, att misstag ägt rum deruti, att icke
de tvänne sista Stånden erhållit del af den första skrifvelsen.
I sammanhang härmed, och då en värd talare åtskilliga
gånger upprepat, att jag misstagit mig, som trott att
Exped.Utskts första skrifvelse vore af tvänne Stånd bifallen,
anhåller jag att uttryckligen få förklara, att jag misstagit
mig uti min förmodan, som jag grundade på det af talaren
uppgifna förhållandet; och då sålunda saken just genom upplysningen
örn mitt misstag kommit i ett förändradt skick,
vågar jag hemställa till Hr Frih. o. Landtm,, om icke Hr
Landtm , under förklarande att den framställda propostn lill
bifall å nu föredragna skrifvelsen, vid det upplysta förhållandet
att tvänne Stånd icke erhållit del af den första skrifvelsen,
således icke kan anses ledande till ändamålet, täcktes
meddela piopos. till återremiss af förevar, skrifvelse.
Hvad min första begäran innehöll, kan vara likgiltigt, då
jag tvänne gånger sedermera yrkat, att contra-propostn måtte
blifva återremiss och nu ytterligare förklarar mig icke
kunna afstå från denna anhållan.
Gr. Anckarsvärd: Hr Frih. o. Landtm, har genom
sin i denna sak meddelta förklaring afskurit mig utvägen
alt yttra mig öfver de hos mig uppkomna betänkligheter
rör:de lagligheten af hvad inom RiksSltn i förevar, hänseende
sig tilldragit, och hvartill jag enligt 5o §:n Riksd.Ordn.
4G
Den 9 Januari f. m.
lior mig vara lagligen berättigad; men då jag deremot icke
anser mig t il is trind i g t alt i delta fall ingå tili en disenssion
mot Hr Frih o. Landtm., så anhåller jag blott få tillkännagifva,
det jag, i strid med den af Frih. Cederström för
denna fråga åberopade praxis, anser Exped.Utsk. hafva emot
formerna och således olagligen förfarit, då det till förnyad
handläggning upptog detta ämne, innan det i samtliga
Stånden blifvit behandladl; och är jag af denna oformlighet
hindrad all deltaga uti votering om antagande af förra
eller sednare förslaget, på ett eller annat sätt jeinkadt och
rältadt.
Frih. Ridderstolpe, Fredr. Christian: Sedan Hr
Frih. o. Landtm, nyss förklarat vidare discussion icke kunna
ägarinn äfver annat än frågan om contra-proposm, så är jag
icke mindre än öfrige värde talare deraf förhindrad att inlåta
mig i yttrande rörrde sjelfva saken; men då, efter det
votering begärdes, upplyst blifvit, alt löparen icke passerat
samtliga Stånden, så vågar jag till Hr Frih. o. Landtm,
samt R. o. Ail. hemställa, huruvida icke med afgörandet af
den ifrågaställa propostn kunde få anstå intilldess första
löparen på raka vägen hunnit tillryggalägga sin utstakade
bana.
Gr. af Ugglas: Då Hr von Hartmansdorff nyss begärde,
att de talare, som voro ense om contra-proposm, ville
sammanfatta förslaget dertill så att man kunde få höra det
i sitt sammanhang; .så har jag sökt efterkomma denna önskan,
och anhåller att få uppläsa detta förslag, hvilket ly •
der sålunda : "R. St. hysa den öfvertygelse, att om E. K.
M:s öfriga regeringsomsorger medgifvit att, sedan Cornmerce-coll:m
år iö36 i tind. afgifvit sitt särskildta förslag, detsamma
pröfva, samt derefter fatta och förkunna ett definitivt
beslut i förevar, särdeles vigtiga samhällsangelägenhet;
så skulle tvifvelsutan redan visat sig, alt följderna af en genom
ändamålsenliga ordningsbestämmelser medgifven sjelf—
försörjningsfi ihet för del allmänna vore välgörande samt bidroge
att afleda åtminstone någon del” o. s. v.
Frih. Rehbinder: Jag vill endast taga mig friheten
upplysa Gr. Frölich, att det icke var i följd af något misstag,
som det gamla förslaget till skrifvelse i detta ämne icke blef
af Borgare- och BondeSt:n behandladt. Det är icke ens
behandladt af PresteSt., ty Talmannen ansåg icke lämpligt
att PresteSt. tog det i betraktande, förr än Exped.Utsk. utlåtit
sig i anleda, af återremissen frän R. o. Ad. I afseende
å hvad Gr. Anckarsvärd oell Frih. Ridderstolpe anfört,
får jag äran erinra derom att Hr Frih. o. Landtm, redan har
framställt propos. till bifall å Exped.Ulsk:s sednare förslag
till skrifvelse i delta ämne; alt denna propos. af R. o. Ad.
blifvit med ja besvarad, och att följaktligen del begälda
uppskofvet icke kan äga ruin.
Den 9 Januari f. m.
47
Frih. Cederström: För ntt göra sint på denna öfveiflödiga
discussion, får jag, som i öfrigt biträder oell godkänner
Exped.Utsk:s sednare förslag till skrifvelse, yrka den
af Gr. Frölich begärda men af Hr Frih. o. Landtm, vägrade
proposition.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att sedan Gr. Frölich
och Frih. Cederström yrkat ali propos. skulle framställas
till återremiss af Exped.Utskts förslag, elium Hr Landtm,
förklarat sig anse grundlagarna lägga hinder i vägen
för framställande af en sådan propos , enär ifrågävar. förslag
vore för andra gången från Ulsk. till R. o. Ad. ingifvct,
och det icke kunde förnekas att denna vore en allmän
fråga, enligt den definition på allmänna frågor, sorn Riksd.-  Oidn. gifver vid handen, finge Hr Landtm, nu hemställa,
om R. o. Ad. yrkade, att en sådan propos. mätte framställas.
Ropades starka nej, blandade med ja.
Hr Frih. o. Landtm, förklarade, det lian trott sig
finna, att nej öfverröslal ja.
Gr. Frölich: Jag får Mott förklara, att jag protesterar
mot den nu försiggångna behandlingen af ärendet, samt att jag
lili Hr Frih. o. Lamhults sednasle yttrande saknade de grunder,
på hvilka Hr Frih. o. Landtm, funnit sig icke kunna framställa
den yrkade propos:n, ehuru 55 §:n Riksd.Ordn. tydligen
bestämmer, att grunderna för vägrad proposition skola uppgifvas.
Frih. Ce de r s t rom , Anders: Äfven jag reserverar mig
mot det fattade beslutet, på den grund, alt om man, i stället
för att yrka den vägrade propos:n, hade begärt afslag
på betänk., och denna mening vunnit bifall; så bade ämnet
i alla fall återkommit till Exped Utsk., emedan ett nytt förslag
då skolat uppsättas; och då det kunnat ske, kan jag
icke finna, att saken är af beskaffenhet alt icke återremiss
kunnat komma i fråga.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, allden contra-propos.,
som nu för R. o. Ad. torde böra framställas, vore den, som
Frih. Hamilton och Gr. af Ugglas begärt. Om Hr Landtm,
rätt fattat Frih. Hamiltons yttrande, och det lades tillsammans
med Gr. af Ugglas’ sednasle förslag, så skulle delta förslag
vara, att R. o. Ad. borde besluta, att det af Exped.Utsk.
framställda förra förslag till und. skrifvelse skall gillas hufvudsakligen
till alla dess perioder, med undantag af det utbyte
uti slutmeningen af ordet förmodan mot ordet anhållan,
sorn Ulsk. sednast föreslagit, samt de mindre redactionsförändringar,
som blifvit gjorda, äfvensom i afseende på
det klandrade uttrycket ”om tiden blifvit begagnad,”
hvilket borde uteslutas och ordalyrdelsen ändras enligt det
förslag Gr. af Ugglas uppläst.
48
Den 9 Januari f. m.
Frih. Hamilton: Jag anmälte mig blott för att tillkännagifva,
alt jag helt och hållet förenar mig uti lien förändring
af uttrycken Gr. af Ugglas föreslagit.
Hr F r i h. o. Landtm, hemställde nu, om R. o. Ad. behagade
till contrn-propos. antaga det förslag, som Hr Landtm,
sednast framställt.
Ropades ja.
Upplästes lill justering och godkändes följande votertsproposition
:
Den, som godkänner Exped.Utsk:s sednare, under N:o
186 afgifna förslag till und. skrifvelse till K. M. i fräga om
näringsfriheten, voterar
p;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, gillar R. o. Ad. det förra under N:o 148 afgifna
förslaget hufvudsakligen till alla dess perioder, med undantag
af det utbyte uti slutmeningen af ordet förmodan
emot ordet anhållan, som Utsk. sednast föreslagit, samt
de mindre redactionsförändringar, som blifvit gjorda, äfvensom
i afseende på det klandrade uttrycket: om liden
blifvit begagnad, hvilket bör uteslutas; hvarjemte ordalydelsen
i öfrigt ändras enligt det förslag Gr. af Ugglas
uppläst.
Under det voterings-propositionen utskrefs, anmälde sig
och yttrade:
Gr. Horn, Claes Fredr.: Jag ber att till prot. få
tillkännagifva, att jag finner mig förhindrad att deltaga iden
förestående voteringen, emedan frågan på så sätt kommit i
ett olagligt skick, att Exped.Utsk., emot gällande former och
hittills iakttagen praxis, afgifvit förnyadt utlåt., innan första
förslaget kommit samll. Stånden tillhanda.
Hr Westfelt, Nils: Lika med den sisla värda talaren
får äfven jag förklara, att jag af det uppgifna skälet
icke kan deltaga i voteringen. I öfrigt instämmer jag i det
yttrande Frill. Cederström, Anders, sednast afgifvit.
Hr Tersmeden, Carl Reinh.: Äfven jag förenar mig
i hvad Gr. Horn yttrat, och anser mig i anledn. af den
begångna oformligheten icke kunna deltaga i voteringen.
Frih. Ridderstolpe, Fredr. Christian: Instämmande
med Gr. Horn, anhåller jag få tillkännagifva, det jag,
af samma skäl, som Hr Grefven anfört, finner mig icke kunna
deltaga i voteringen.
Gr. Löwen, Axel, Frih. Stael von Hollstein,
F a
-
Den 9 Januari f. m. 49
Fabian Wilh., och Gr. von Seth, Bror, förenade sig
med Gr. Horn.
Efter nu företagen votering, befunnos rösterna hafva
utfallit, som följer:
Ja — 5o.
Nej — io.
H. It. o. Ad. åtskiljdes kl. £ till 3 e. m.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Lördagen den 9 Januari 1841-
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 2 prot.utdr. för denna dog f. m.
Upplästes till justering och godkändes nedannäranda ExJ
ped.Utskis förslag till It. St:s und. skrifvelse;- till K. M,,
nemi.:
N:o 187, ang:de ändring i K. förorda, den 2^ Aug. i8i3
emot fylleri och dryckenskap;
N:o 188, ang:de sättet för utgörande af städernes, utom
Stockholm, inqvarteringsbesvär, samt om en jemnare och
rättvisare fördelning deraf;
N:o 18g, ang:de ett tili R. St!s granskning öfverlemnadt
förslag till ny inqvarterings-ordning för Stockholms
stad;
N:o 190, ang:de statsanslag för en pharmaceutisk läroanstalt;
N:o
192, ang:de sättet för besvärs anförande emot beslut
i frågor om brott emot polis-författningarna;
N:o ig3, i fråga om vissa förmåners beviljande för innevånarne
inom Wester- och Norrbottens län ;
N:o 194, ang:de försäljning till skatte af Kronansendel
fisken m. m.;
N:o 195, angtde Amiralitets-krigsmanscassan tillagd rätt
att uppbära de vid vacancer inom sjöstateu under liggetiden
besparade löner.
Upplästes till justering Exped.Utsk:s förslag till und.
19 H. 7
Den 9 Januari e. m.
skrifvelse N:o 196, i anledn. af K. M:s nåd. propos. om
pensioner åt f. d. Slalsråden Hrr Frih. Åkerhjelm och Gr.
Hård.
Derjemte upplåstes Exped.Utskts mein N:o 26, med öfverlemnande
af förenämnda förslag N:o 196.
Förslaget N:o 196 blef derefter af R. o. Ad. godkäudt.
Vidare upplästes till justering Exped.Utsk:s förslag N:o
191 till und. skrifvelse till K. M., angtde vidtagna förändringar
uti båtsmansroleringens utgörande å landet.
Frih. Cederström, Jacob: Med förbigående af ingressen
af expeditionen, som innehåller att de med bålsmansroteringen
å landet förenade åligganden äro så tryckande,
att all lindring, sorn i delta roteringsbesvär kan utan våda
för Staten beredas, bör komma rotehållarne till godo, och
hvilket ej är med verkliga förhållandet öfverensstämmande,
men som möjligen står i betänk, och derföre här blifvit intaget,
vill jag gå till del öfriga af expeditionen. Vid slutet
af första perioden, der det är frågan 0111 att Kronan skall
öfvertaga vissa utrednings-persedlar, står del, att ”R St.
ansett skäligt, alt de köjer och täcken, sorn mäste åtfölja
hvarje båtsman vid uppfordringen, böra vid den, efter en
sådan skyldighets öfver’t agni) de af Staten, först inträffande
uppfordring, och utan vidare anspråk å den ena eller andra
sidan, till Kronans förråd öfverleiur.as.” Jag skulle tro, att
de persedlar, som här äro i fråga, böra vara i brukbart
skick, och att det är så mycket angelägnare att detta förbehåll
här införes, som det i ett annat fall kunde hända,att
icke annat än gamla trasor blefve afförda till Kronans
förråder.
Vid slutet af expeditionen förekommer ett yttrande, sorn
står i rak strid med 80 §:n Reg.Ftn. Der står nemi.: ”R.
St. föreslå, örn icke till rotehållarne kunde göras nådig fiamslälluing,
huruvida de skulle vara hugade att ingå conlract
om båtsmans-beklädnadens öfvertngande af Kronan, emot
vissa årliga afgifter af rotehållarne för hvarje särskild persedel;
dock alt contracten ställdes på vissa, ej alltför mångå
är, och upprättades på grund af frivillig öfverenskommelse
särskildt med hvarje rote och utan alt någon rotehållare
kan åläggas att ovillkorligen, och derest han ej finner conIractet
för sig förmånligt, deruti ingå.” Ordet ”kan,” som
jemväl blifvit anmärkt af reservanten inom Ulsk., står i strid
emot 80 §:n Reg.F:n, sorn tydligen bestämmer att förändringar
uti indelningsverket kunna, nied K. M:s och R. St:s
sammanstämmande beslut, äga rum. Ordet rotehållare är oriktigt,
och bär, då conlractet med hvarje rote skall uppgöras,
uteslutas. Jag skulle derföre tro, alt, om ordet "kan”
förändras tili må, de sista raderna finge följande ordalydel
-
Den 9 Januari e. m.
se: ”oell utun att någon af deni må åläggas all ovillkorligen,
oell derest lian ej finner contractet för sig förmånligt,
deruti ingå.’’ Genom en sådan förändring tror jag att expeditionen
Liefve riklig oell anhåller således om återremiss
af Exped.Utsk:s ifrugavar. förslag till lind. skrifvelse.
Frill. Sprengtporten, Jac. Wilh.: De anmärkn:r,
som Frih. Cederström framställt, rör:de den nyss upplästa
skrifvelsen från Exped.Ulsk., innebära ej blott ett klander
af de motiver eller raisonnemenler, som Stats- och Ekon.-  Ulsk:n i denna fråga anfört, utan utgöra eli förslag, som i
väsendtlig mån, så vidt jag fattat Frih;ns framställning, modifierar
hvad R. St. beslutat. Jag hemställer till R. o. Ad:s
ompröfvande, om det låter sig göra, då R. St. redan fattat
sitt beslut, att vid expeditionens uppsättande intaga helt andra
ordalag, än de i besluten begagnade och tillägga nya ord.
Hvad beträffar Frih:ns anmärka., att ifrågavar. skrifvelse
skulle stå i strid emot 80 §:n Reg.F:n, och att R. St.
beslutat en förändring i indelningsverket, derigenom att R.
St. öfverleninat till K. M. alt med rolehållarne ingå contracter
om beklädnads-persedlars öfverlagande af Kronan, så
tror jag ej, att sådant strider emot nämnda §. Visserligen
är del R. Sl:s rättighet, alt jemte K. IM. i dessa frågor besluta,
utan rotarnes hörande; men jag kan ej heller inse,
att det kan vara R. St. förment, att såsom ett villkor för
deras beslut äfven antaga alt sådant sker under förutsättning
af rotarnes bifall. Jag får således på dessa grunder tillstyrka
bifall till ifrågavar Exped.Utsk:s skrifvelse.
Frih. Cederström: Jag har alldeles icke begärt
borttagande af ord och meningar, för att förändra R. St:s
beslut, utan blott för att ställa skrifvelsen i öfverensstämmelse
med våra grundlagar. Jag kail ej förmoda, att i beslutet
något ord linnes, som står i rak strid emot dessa
grundlagar. Den siste värde talaren liar ansett, att den af
mig klandrade frasén: ”ulan alt någon rotehållare kan åläggas”
<5tc., ej voje olaglig, men han måste väl dock medgifva,
att det är högst olämpligt, alt R. St. framkomma lill
Regeringen med en sådan skrifvelse, och då jag anser den
vara i rak strid emot 80 §:n Reg F:n, sä vidhåller jag min
anhållan 0111 återremiss af skrifvelsen, på det att den må
blifva ändrad i öfverensstämmelse med grundlagarna, samt
hvad om öfverenskommelse!' inom rote skall iakttagas.
Frih. Sprengtporten: Jag tager mig friheten hemställa,
om icke Hr Landtm, skulle vilja tillåta, att det betänk.
, hvarpå denna expedition grundar sig, finge uppläsas,
för att jemföras med ordalagen i Exped.Ulsk:s förslag, då
Ståndets ledamöter blifva i tillfälle att bedomina, huruvida
en sådan förändring, som Frih. Cederström föreslagit, möjligen
må kunna äga rum. Då likväl sådant för närvar.
5a
Den 9 Januari e. m.
skulle föranleda till alltför mycken vidlyftighet, så anhåller
jag, att expeditionen måtte få hvila på hordet till nästa
plenum.
Gr. Frölich, David, förenade sig med Frih. Sprengtporten.
Förslaget N:o igi blef i anledn. häraf hvilande på
bordet.
Ånyo föredrogs StatsUtskts sedan den 29 April 1840
på bordet hvilande utlåt. N:o 78, i anledn. af R. Sits revisorers
åren 1835, 1837 och i83g afgifna berältelser, angtde
förvaltningen af mötes- och trosspassevolance-fonderna.
Hr Peyron, Gustaf Abrah., nppläste följande:
H. StatsUtsk. har afgifvit utlåt. N:o 78 i anledn. af R.
Sils revisorers åren 183S, 1837 och i83g afgifna berättelser
angtde förvaltningen af mötes- och trosspassevolance-fonderna,
derutinnan Utsk. föreslår, att, i den händelse mötespassevolance-afgiften
komme att med sisth år upphöra, R.
St. till K. M:s fria disposition måtte Öfverlemna den nya
mötespassevolance-fonden, att gemensamt med de 2!ne äldre
fonderna, efter K. Mts nåd. godtfinnande, användas för
behof, hvilka redan af dessa tillgångar fyllas och vidare
kunna uppkomma i och för armee'us vapenöfningar, med und.
anhållan, att K. M., till undvikande af alla vidare lånetransactioner
omförmälda 3:ne cassör emellan, täcktes anbefalla
deras sammanförande till en enda fond, hvilken, i likhet med
alla andra af allmänna medel bildade cassör, blefve underkastad
R. St:s och deras revisorers granskning.
Då detta förslag hvilar på den grund, att nuvar. mötespassevolance-afgift
skolat med sisth år upphöra, och sådant
nu ock lärer kunna anses afgjordt, torde det tillåtas
mig vördsamt upplysa, att uti io:de punkten af K. M:s nåd.
kungörelse af d. 27 Mars i83o föreskrifves: att vid de för
mötéspassevolanee-afgiflen bestämda i5 årens förlopp,
skola de besparingar, som kunnat uppkomma, vara
att anse såsom rust- och rotehållarens egendom, på grund
hvaraf R. II. St:s revisorer, uti deras år 1837 afgifna berättelse,
hvaröfver StatsUtsk. nu utlåt, afgifvit, anfört (pag.
86), att de funnit rättvisan fordra, att nya passevolancefonden
icke allenast befriades från kostnaden för Lifreg:tets
dragon- och husar-corpsers årliga rekryt-och remontmöten,
hvilken kostnad R. Sits revisorer ansett tillhöra 3:dje hufvudliteln,
utan ock, att hvad som i sådant hänseende ifrån
nya passevolance-fonden utgått, varder densamma ersatt, äfvensom
revisorerne yttrat en lika åsigt i afseende 5 de af
nya passevolance-fonden bestridda kostnader för instructionsbataljonen
på Drottningholm; men då StatsUtsk. uti dess nu
under föredragning varande utlåt, alldeles icke vidrört dessa
Dan 9 Januari e. m.
53
ämnen, lovde rust- oell rotehållare af R. St:s 1837 års revisorer
betraktade rätt billiglvis äfven fordra StatsUtskts
utlåt, deröfver.
På grund af hvad redan anfördt är, synes SiatsUtskrs
förslag att till K. M:s fria disposition öfverlemna nya passevolnnce-fonden,
för att sammanslås med gamla passevolancefonden
oell den dertill hörande s. k. 1829 års mötespassevolancefond,
uppenbart silida emot den rätt rust- oell rotehållare
tillkommer i stöd af iorde punkten i den åberopade K. kungörelsen,
då behållningen af fonden, som vid slutlig utredning
möjligen finnes, verkligen är K. M:s och rotehåliarens egendom,
hvadan sammanföring af nya mötespassevolance-mcdlen
med 1829 års och gamla mötespassevolance-fondcn af
mig på det högsta bestrides.
I afseende å H. Utskrs förslag, alt R. St. hos K. M.
skola i underd. anhålla, det trosspassevolance-medlen hädanefter
icke måtte användas till andra behof, än de med
dem afsedda, och alt cassans behållningar måtte emot fullgod
säkerhet förräntas, så och då detta förslag blifvit gjordt
under förutsättning att R. St., med bifall till mötespassevolancens
upphörande, anslå ett årligt bidrag till armeens vapenöfningar,
hvarigenom de för detta ändamål behöfliga medel
alltid blefve tillgängliga, då behof deraf uppslår, i följd
hvaraf hinder icke vidare torde möta emot trosspasscvoJance-fondens
förkofran medelst utlåning emot högre ränta
och fullgod säkerhet, bör jag dock i afseende å framställningen
om högre ränta än de 3 proc. trossfonden hittills erhållit,
hafva äran upplysa, att af K. Krigs-collegii, i anledn.
af 1839 års statsrevisions berättelse, afgifna und. utlåt. (pag.
85) inhemtas, ej mindre orsaken hvarför gamla passevolancefonden
hittills icke gifvit högre än 3 proc:S ränta, hvilket
äfven varit den högsta ränta, som kunnat erhållas i händelse
af utlåning till Handels-disconlen, utan äfven att coll:m redan
i underd. begärt K. M:s nåd. föreskrift huruvida dessa
trosspassevolance-medel skola i Handels-disconten insättas,
eller på annat sätt förräntas. Jag bör äfven tördsammast upplysa,
att alla transactioner dessa cassör emellan för längesedan
upphört, och att gamla mötespassevolance-fondens skuld
till trosspassevolance-fonden är betald. Uppå K. Krigscollegii
gjorda förfrågan hos fullmäktige uti R. St:s bank,
hafva de svarat, att de för det närvar, icke kunde emottaga
den sistnämnda fonden som lån.
Af dessa skäl vågar jag vördsammast anhålla om återremiss
af utlåt., och alt detta anförande må få åtfölja till H.
StatsUtskottet.
H. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm, Gustaf, förenade sig
med Hr Peyron.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Den värde talare, som
gjort anmärkn. emot ifrågavar. betänk., har egentligen fästat
sig vid den skiljaktighet, som förefinnes emellan Stats
-
54
Den 9 Januari e. m.
Uuk:s betänk., och den observation, som blifvit gjord af R.
St:s revisorer, på grund af K. M:s nåd. förordnande, att i händelse
något öfverskott slutligen skulle finnas af passevolancemedlen
efter passevolance-tidens tilländalöpande, så skulle
dessa medel vara rust- och rotehållares egendom, och till
dem återställas. Delta nåd. förordnande har ej undgått
StatsUtskcs uppmärksamhet, men vid öfverläggning i frågan
om passevolance-medlens upphörande, eller de s. k. contracternas
annullerande, ansåg StatsUtskts majoritet, på goda
grunder, att i händelse rust- och rotehållare skulle befrias
ifrån passevolance-afgifterna för det återstående af de
femton åren och äfven för framtiden, så skulle de afstå ifrån
den rättighet, som för dem var i fråga, att återbekomma redan
utbetalta medel. Det var ej heller för StatsUtsk. möjligt
att göra sig reda för, huru del skulle tillgå med återbärande
af dessa medel, som icke utan största svårighet
kunde verkställas. Hvar och en, som känner tillgången med
passevolancen, som har gjort sig reda för meningen med det
K. förordnandet, måste väl inse, att det förhållande varit
afsedt, att passevolance-contraclen skulle förnyas, och att i
sådant fall det öfverskott, som efter de femton åren funnes
qvar i cassan, skulle såsom tillgång beräknas. Då numera
frågan om passevolancens upphörande är afgjord, så skulle
det förhållande inträffa, sorn Hr Peyron åberopat, nemi. alt
cassans behållning skall utdelas till rust- och rotehållare.
Jag tviflar på att delta kan låta sig göra, lika litet nu, som
del skulle kunna ske om fyra eller fem år härefter. Det
återstår anun en annan fråga, nemi. om dessa medel ej borde
reserveras för en framtid, i händelse R. Sl. vägra alt vidare
utbetala de medel, som blifvit afsedda för armeens
exercis i stället för passevolance-medlen, då det vore godt
att äga en reservfond; och jag set' ej hvad som hindrar R.
St, att, med förkastande af StatsUtskts förslag i denna del,
fatta ett sådant beslut. Man har klandrat det tillstyrkande
af StatsUtsk., att fonderna skulle sammanföras till en, för
att redovisas och vara tillgängliga för R. St:s i evisorers och
R. St:s egen granskning. Detta tillstyrkande af StatsUtsk.
har sin grund i de kända transactioner, sorn ägt rum emellan
de 3;ne passevolance-fonderna, hvilka varit föremål för
anmärka, ifrån revisorernes sido, för missnöje och måhända
någon gång öfverdrifvet klander emot Regeringen. Det är
för att undvika ett sådant klander, som likväl på goda grunder
ägt rum, emedan sådana transactioner ej äro förenliga
med en god administration, som Utsk. har gjort detta förslag.
Jag skulle anse nödvändigt, att för framtiden undanrödja
all anledn. till sådana tvister; derföre har jag också
ansett förmånligt vara, att hädanefter endast en enda passevelance-fond
kommer att finnas, och då K. M. ej haft för
afsigt att använda den till arme'ens behof, så tror jag, att
StatsUtsk. uttryckt en riktig åsigt af ämnet. Utsk. har, med
afseende på revisorers anmärkntr, trott alt trosspassevolance
-
Den 9 Januari e. m.
55
medlen kunde förmånligare förräntas än som någon gång
skett, då StatsUtsk. nemi. funnit, att denna fond flera gånger
fått göra försträckningar till mötespassevolance-cassan,
hvilket naturligtvis nu måste komma alt upphöra, sedan
någon passevolance-afgift ej vidare kommer alt äga rum; ty
då hädanefter särskildta anslag till dessa armedens behof komma
att lemnäs, så är det naturligt, att dessa medel äro att
tillgå på bestämda lider, och att således förskotter från
trosspassevolance-fonden ej behöfva lagas, På sådana skäl
tror jag, att StalsUlsk:s betänk, i denna del har goda skäl
för sig, och ej förtjena!- alt af R. o. Ad. förkastas.
Hr Peyron: Jag vill visst icke bestrida hvad den siste
värde talaren yttrat om svårigheten att fördela den varande
behållningen af gamla passevolance-cassan, men måste
vidblifva min här yttrade tanke, att då högtidligen i
Rikets alla Ian, lill Rikets alla rust-och rotehållare åriSlo
blifvit utlofvadt, att den möjligen blifvande behållningen af
den då beslutade fonden skulle tillhöra rust- och rotehållarne,
så är det ej lagligt, att denna behållning införlifvas
uti en annan cassa. Jag förblifver således vid det yttrande
i delta afseende, som jag redan afgifvit.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. lieliagade
bifalla StatsTJtsk:s utlåt. N:o 78.
Ropades ja och nej.
Hr Landtm, framställde derefter propos. lill återreiniss
af detsamma.
Ropades äfven ja och nej.
Hi' von Hartmansdorff, Au g., begärde underrättelse
om de beslut,, hvilka af de Öfriga Stånden idella ämne
blifvit fattade.
Underl. Ridd.Secret. tillkännagaf, att Preste- och
-BorgareStJn återremitterat och BondeSt. bifallit utlåt. N:o 78.
Hr von Hartmansdorff: Enär betänk, är af tvänne
Stånd återremitteradt, så kommer det, ehvad beslut R. o.
Ad. än fattar, tillbaka att ånyo underställas Ståndets pröfning.
Jag hemställer då, om icke riktigast vore att bevilja
den återremiss, Hr Peyron begärt, på det att Ståndet må
vara oförhindrad!, all, när frågan återkommer, fatta det beslut,
det (inner lämpligast, R. o. Ad. torde erinia sig hvilka
anmärka;!-, sorn gjordes, då R. St. år 1819 beslöto om
passevolancen, utan att rust- och rotehållare i detta fallet
yttrat sig. När nu ett bestämdt löfte är gifvet, att den nya
passevolance-fonden skall tillhöra rust-och rotehållare, och
då R. St. beslutat passevolance-afgiftens ersättande med
Statsanslag, utan att dervid fästa något villkor om den
samlade fondens indragning till statsverket; så skulle ett beslut
1111 efteråt att bemäktiga sig denna fond troligen gifv^
56
Den 9 Januari e. m.
anledn. till förnyade klagomål i samma syftning, som förut.
Jag anhåller således, alt JR. o. Ad. icke nu måtte fatta sitt
beslut i denna fråga, utan tillåta betänkandets återremitterande.
SlatsUtskrs utlåt. N:o 78 Lief af R. o. Ad. återremitterad
t.
Till pröfning företogs BondeShs den 25 sisth November
på bordet lagda prot.utdr. af den 18 i samma månad,
med inbjudning till instämmande i Ståndets den 3i October
fattade beslut, i anledn. af Bevilln.- samt Allm. Besvärsoch
Ekon.Utsk:ns utlåt. N:o 5 öfver gjorda anmärkntr vid
sammansatta TJtsk:ns betänk. N:o 2, angtde grunderna för
förändrade föreskrifter om brännvinsbränningens utöfning
samt afgifterna derför.
Derjemte upplästes BondeSCs prot.utdr. af den 3i sisth
October, af innehåll att Ståndet, vid föredragning af Bevilln.-  samt Allm. Besvärs- och Ekon.Utsk:ns utlåt. N:o 5, bifallit
detsamma, dock med följande förändringar: att de afUtskrn
föreslagna afgifter för brännvinsbränningens utöfvande skola
minskas med en tredjedel af de belopp, Utsk:n tillstyrkt;
att dessa afgifter icke må förskottsvis erläggas ; och att någon
ersättning för försegling af brännvinsredskap icke må
komma att äga rum.
Frih. Hamilton, Hugo: Det svar, som BondeSt. nu
afgifvit på R. o. Ad:s inbjudning, i fråga om brännvinsbränningen,
är visserligen icke oförväntadt, då Ståndets beslut
var så unanimt fattadt, som man af deras prot. känner
alt det var. R. o. Ad. ägde likväl något skäl alt hoppas,
alt det beslutet, som Ståndet i likhet med BorgareSt. fattat,
skulle vinna något afseende bos McdStånden, och att det
ej hos BondeSt. skulle bemötas med ett så lifligt klander,
sedan beslut i detta ämne efter så långvariga öfverläggningar
inom della Stånd äfvensom bos BorgareSt. blifvit fattadt.
Att BondeSt. afslagit R. o. Ad:s inbjudning förundrar
mig likväl mindre, men beklaga måste jag i sanning, att
BondeSt. bar affattat sitt svar uti så, minst sagdt, allvarsamma
termer. Jag skulle tro, att en inbjudning från ett MedStånd
hade förtjena! ett lugnare bedömmande, än som varit
fallet. Att R. o. Ad. ej kan ingå på den inbjudning
BondeSt. nu tillbakaskicka!- till oss, med fullständigt afslag
på den inbjudning, som R. o. Ad. aflåtit, detta torde jag
kunna förutsätta, då BondeSt:s beslut helt och hållet star i
strid med hvad R. o. Ad. ansett vara det rätta i denna vigtiga
ekonomiska fråga. Således torde jag vördsamt få anhålla
om Hr Landtnäs propos. derom, att R. o. Ad. i allo
vidhåller sitt en gång fattade beslut; det må sedermera vid
frågans slutliga afgörande gå huru det kan. Då likväl BondeSt.
Den 9 J a n u a r i e. in.
St., sorn ordat derom, att det idkar samma yrke med R. o.
Ad., och att dessa tvänne Stånd utgöra den jordbrukande
delen af landets befolkning, har vändt sig till sina medbroder
inom detta yrke med en anhållan, som, afklädd den
skärpa i ord, hvilken det. i öfrigt begagnat, torde böra behjertas
så vidt det står lill; så får jag vördsamt underställa
R. o. Ad:s bepröfvande, huruvida icke R. o. Ad., för ali så
långt som möjligt gå BondrStls önskningar till mötes, ville
göra den ändring i sitt föregide beslut, att R. o. Ad. beslutade
en nedsättning i det antagna skattebeloppet för hvarje
tillverkad kanna brännvin. R. o. Ad torde påminna sig,
att bär förfäktades trenne meningar, den ena, att skatten
skulle bestämmas till 2 sk. b:co per kanna; den andra att
den skulle beräknas till 6 rist., och den tredje, som skulle
utgöra en medelväg emellan dessa begge, att skatten skulle
utgöras med i sk. blco för hvarje tillverkad kanna. Vid
slutliga afgörandet vann den första åsigten, men då just den
högre beskattning, som Ståndet derigenom beslöt, har mött
så starka klagomål hos en dass af mindre jordbrukare inom
Representationen, så skulle jag vördsamt föreslå, att R. o.
Ad. vidtoge den medelbeskattning, som då af Gr. Elom föreslogs,
eller i sk. b:co kannan, för att dermed visa, att R.
o. Ad., oaktadt Bonde.St. med en möjligen obehöflig värma
uppfattat denna fråga, ändock vill, i hvad R. o. Ad. kan,
gå sina medbröders önskan till mötes.
Hr von Rosen, Georgi Jag förenar mig med den
sista värda talaren i det afseende, att skatten kan nedsättas
till hvad Gr. Hamiltons reservation innehöll, dådetta
mål förra gången förevar. Jag skulle önska, att R. o. Ad.
ville till denna grad ingå på BondeStis inbjudning och nedsätta
skatten till nämnda belopp, men ej frångå principen
för brännvinsbränningens förändring till en fri näring.
Gr. Posse, Fredr. Salomon: Då denna fråga sist
förevar, hörde jag ej allenast till minoriteten; jag var den
enda, sorn anförde en reservation. Jag var således icke af
den tanke, som blef gällande, men instämmer likväl nu i
den meningen, att R. o. Ad. ej bör frångå ett redan fattadt
beslut. Deremot anhåller jag, att vid delta tillfälle i afseende
på skatten få förena mig uti hvad Frih. Elamilton och
Hr von Rosen nyss anfört.
Frih. Hamiltoni Jag tager mig friheten att göra de
tvänne sista värda talarne, sora behagat instämma i mitt
yttrande, uppmärksamma derpå, att jag ej föreslog det skattebelopp,
som innehölls i Gr. Hamiltons reservation, emedan
det utgjorde 6 rist., utan det skattebelopp, som under dåvar.
discussion härstädes af Gr. Horn föreslogs nemi. i sk.
blco, såsom en medelväg emellan de olika beskattningar,
som föreslogos af Gr. Hamilton och af mig. Jag hemställer
.9 H. 8
58
Den 9 Januari e. m.
alltså, oia de värde ledamöterne behagade derutinnan instämma.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Det äger sin riktighet,
att under discussionen om skattens bestämmande för brännvinstillverkningen
var jag den, som föreslog en medelväg af
I sk. b:co per kanna, men jag yrkade icke propos. derpå,
hvilket jag bekänner måhända af mig var Cn försummelse,
emedan tilläfventyrs mitt förslag hade kunnat vinna något
afseende vid samma tillfälle, då det utan all fråga måste inträlFa,
att a sk. per kanna blefve en så hög beskattning, att
en ovilja derför nödvändigt skulle uppstå inom det Stånd,
som deraf alltför mycket skulle drabbas. Jag bekänner lika
med Frih. Hamilton, att jag gerna skulle önskat, att
denna obelåtenhet ej på detta sätt hade blifvit yttrad af BondeSt.
; men jag anser, att det haft mycket skäl till obelåtenhet,
så länge brännvinsföi (ättningarne äro så beskaffade, som de
nu äro och troligen ännu länge komma att blifva. Hvad
beträffar den af Gr. Hamilton föreslagna skatten af 6 rist.
per kanna, så arden alltför låg, och jag tror således, att det
medelbelopp af en skilling, som jag tagit mig friheten att
föreslå, i möjligaste måtto skulle sammanjemka de skiljaktiga
meningarna, hvarför jag ‘nu derpå begär proposition.
Hr Westfelt, Nils: Då R. o. Ad. fattade sitt beslut
i denna fråga, så stannade äfven jag i minoriteten. Jag tror
ej, att R. o. Ad. då uttryckte någon stor opinion; om jag
minnes rätt, så var den voterande personalen, som fattade
beslutet om 2 sk. skatt, i5 eller 26 röster. Detta kan väl
ej kallas en stor pluralitet. Jag tror, att Gr. Hamiltons förslag
var det rätta, sedan Utsk. antagit tillverkningsbeloppet
vida högre, än hvad som möjligen kan blifva verkliga förhållandet;
eljest skulle äfven jag hafva röstat för en högre
beskattning. När detta tillverkningsbelopp antages, så torde
hvar och en finna, att t. ex. de mindre pannorna skulle
tillverka åtta gånger deras pannerymd, hvilket skulle komma
att göra en beskattning på 3o-kannspannan af 10 r:dr
b.‘co, då en sådan panna hittills ej betalt stort högre afgift
än 2 rtdr b :co. Det är således ej en beskattning af 2 sk.
på kannan, utan den supponerade möjliga tillverkningen,
som skulle göra skatten så hög. Hvar och en, som på landet
tagit kännedom om huru det tillgår med allmogens
brännvinsbränning, vet ganska väl, att på de sex månaderna
— med undantag måhända af Blekinge — ingen tillverkar
så mycket brännvin, som här supponeras att han skall tillverka
på en månad. Det är i detta förhållande, och alldeles
ej i den föreslagna afgiften af två sk., som den höga
beskattningen ligger; men om till den supponerade tillverkningen
lägges en beskattning af 2 sk., så blir följden den,
alt de största olyckor, hvilka man ej anar, deraf för landet
komma att härflyta; och jag bekänner, att jag önskar det
Den 9 Januari e. m.
5g
H. o. Ad. vilie förena sig med BondeSt., och antaga i835
års författning, som är den enda rätta. Jag får öppet uttala
den öfvertygelse, att jag beklagar, att inom det Utsk.,
som utarbetat denna fråga, ej fanns mer än fyra eller fem
personer, som praktiskt förstå brännvinsbränning, och som
veta huru en brännvinsapparat skall uppställas m. m. Genom
en sådan sammansättning af Utsk. och till följe af de olika
opinionerna, har brännvinsfrågan nu kommit i det skick,
alt jag ej vet, huru den skall kunna redas. Jag tror det
rätta vara att återgå till i835 års författning, och jag önskade,
alt lt. o. Ad. ville antaga den; men som denna min
önskan troligen ej uppfylles, så ber jag blott att i prot. få
nedlägga denna tanke. För att komma till slut i frågan,
vill jag närma mig Frih. Hamiltons förslag; dock kan jag
ej gå så långt som han och tillstyrka i sk. skatt. Jag skulle
alltför gerna vilja hålla mig till i sk. b:co för de stora pannorna;
men i afseende på de mindre pannorna, t. o. na. 3o
kannors rymd, skulle jag önska att skatten bestämdes till 6
r;st b:co, såsom Gr. Hamilton föreslagit. Med denna jemkning
i vårt beslut, skulle jag tro att de andra Stånden förenade
sig med oss. Deremot skulle jag visserligen ej vilja
frångå den princip, som R. o. Ad. beslutat, nemi. att brännvinsbränningen
bör vara en fri näring.
Gr. Posse: Jag har begärt ordet, för att tillkännagifva,
i anledn. af Frih. Hamiltons uppmaning, att min mening
varit att förena mig med honom uti den beskattning han
nu föreslagit, eller i sk, b:co kannan.
Hr von Rosen: Jag skulle önska, att skatten kunde
nedsättas så lågt som möjligt, i det fall, att brännvinsbränningen
blir en fri näring; men om den deremot blefve qvar,
såsom husbehofsbränning, så skulle jag önska, att den höjdes
så mycket som möjligt. Så yttrade jag mig äfven vid
riksdagens början. 1 händelse R. o. Ad. vidblifver sitt beslut.
att näringen skall blifva fri, så önskar jag således, att
skatten måtte i möjligaste måtto nedsättas, öfvertygad att
icke mera brännvin i landet tillverkas, derföre att skatten
nedsältes; men då här blifvit yrkadt å ena sidan i sk., och
å den andra 6 r:st., så vill jag sluta mig till dem, som yrka
i sk., med det villkor, att skatten ovillkorligen måtte utgå,
innan brännvinstillverkningen börjas. Detta anser jag för
min del mera vigtigt, än att skatten höjes öfver detta belopp.
— Jag äger ej rättighet att yttra mig om huru många
ledamöter i Utsk. funnos, som förstodo saken, då de afgjorde
den; detta må vara den ledamot förbehållet, sorn påstått
alt de knappast voro fyra eller fem.
Frih. Hamilton: En värd talare har föreslagit, att
skatten borde för de större pannorna öfver 3o kannors rymd
utgöras med i sk. L:co kannan, men deremot för de mindre
pannorna, t. o. m. 3o kannors rymd, bestämmas till 6 rist.
Co
Den g J an uari c. m
Med den beräkning af afverkningsbeloppe!, att de mindre,
pannorna skuile tillverka ålla gånger kannerymden, sedermera
de större sexton gånger och de största 32 gånger kannerymden,
tror jag verkligen att man så mycket som möjligt
iakttagit all rättvisa, när man nemi. tänker sig tillverkningen
vara oafbruten. Man kan icke bär försöka åstadkomma
en beskattning, som svarar emot den enskilde hushallarens
lust att brauna. Man måste väl, när man vill hafva
en allmänt gällande regel, bestämma den efter de förhållanden,
som i allmänhet (örefinnas. På dessa skäl kan
jag ej anse rätt att bestämma skatten lägre, närman vid afverkningens
beräkning sökt att i möjligaste måtto iakttaga
hvad rättvisan fordrar. Jag vidhåller således det förslag,
jag förut afgifvit, nemi. att ft. o. Ad. malle förena sig i
Gr. Horns propos. om i sk, skatt för hvarje tillverkad kanna
brännvin.
Hvad Hr von Rosen yttrat ang:de skattens erläggande,
torde ej bär behöfva särskildt afhandlas, då icke, så vidt
jag vet, någon fråga derom nu blifvit väckt, utan endast
skattens belopp här utgör föremål för öfvei läggningen.
Frih. Sprengtporten, Jacob Wilh.: Jag viii visserligen
tro, att det förslag till brännvinsbrännings-lörordning,
som de förenade Ekon. och Bevilln.Utskm vid denna
riksdag afgifvit, hvilar på ganska rikliga theoietiska grunder;
men hvad mig angar, så befarar jag, att så stora hinder
i verkställigheten komma alt mola detta förslag, att
dermed blir föga eller intet uträttadt. En anledn. till den
förmodan att förslaget ej har varit riktigt väl och moget
genomtänkt, hemtar jag deraf, att man nu framställt för R.
o. Ad. ett förslag alt nedsätta den antagna beskattningen
med icke mindre än 100 proc. Jag får således förklara, öfvertygad
att förslaget blir lika felaktigt, antingen skatten bestämmes
till 2 sk. eller nedsättes till i sk. b:co kannan, att
det är mig fullkomligt likgiltigt hvilket beslut R. o. Ad. i
denna del fattar. Skulle frågan komma till förstärkta Utsk.,
hvaruti jag är ledamot, så får jag på förhand gifva tillkänna,
att jag under sådana omständigheter kommer att rösta
för den gamla brännvinsförfattningen. Den enda lagstiftning
i min tanke, som man för närvar, kunnat antaga, hade
varit den, som vid flera föreg,Re riksdagar varit väckt,
men som ej vunnit gehör. Derigenom kunde man småningom
komma till en förbättring härutinnan; men att nu med
eli enda steg inträda på en ny bana, visar att man blott
fäst sig vid det goda ändamålet, utan att så noga beräkna
möjligheten att komma dertill. Jag får för Öfrigt förklara,
att det förslag, som blifvit väckt, strider emot de åsigter,
sorn jag rörtde denna fråga förut tillkännagifvit och äfven
nu hyllar.
Hr Munck af Rosenschöld, Nils Rudolph: Då
Den 9 Januari e. m.
61
jag torde blifva ensam uti min öfvertygelse, att R. o. Ad.
borde qvarblifva vid sitt en gång fattade beslut, vill jag
blott reservationsvis hafva denna min tanke uttryckt i prot.
Jag bade förmodat, alt, då R. o. Ad;s beslut uti denna Iråga
först efter en långvarig discussion genom votering blifvit fattadt,
detsamma hade varit så myckel öfverlagdt att man
kunnat vidblifva samma öfvertygelse i början al 1841 sorn
man genom beslutet uttryckte i slutet af 1840, helst ännu
icke mer än åtta dagar på delta nya är öro förflutna.
Hr von Hartmansdorff, A ug.: Jag torde få erinra
Ståndet derom, att i denna fråga är R. o. Ad:s beslut i det
närmaste lika med BorgareStts, och att följaktligen, så vidt
saken hittills är behandlad, pluralileten ligger på denna sidan.
Deremot äro Preste- och BondeSt:ns beslut något
skiljaktiga derutinnan, att RondeSt. bibehållit 1835 års förordning
i det alldranärmaste, men PresteSt. har höjt skatten
till dubbelt emot hvad nämnda förordning utsätter, samt
inskränkt brännvinstiden till hälften emot hvad bon medgifver.
Om nu R. o. Ad. skulle i någon väsendtlig punkt
skilja sig ifrån RorgareSt., så blefve den befintliga pluraliteten,
ehuru knapp han än må vara, dock rubbad. Jag
säger detta örn saken i allmänhet; men i afseende på den
särskilda omständighet, hvarom Gr. Horn yttrat sig, instämmer
jag med honom, med Frih. Hamilton, och andra värda ledamöter,
som haft ordet före mig. Jag yttrade, redan fi ån början,
att den skatt, som yrkades, vore för hög, och i den votering, som
derom anställdes, var jag bland de förlorande. Da nu BondeSt.
begärt nedsättning i denna skatt, anhåller jag att fä förena mig
med Frih. Hamilton i hvad han och andre med honom lika tänkande
ledamöter i afseende derå yttrat; hvaremot jag måstebestrida
en ytterligare nedsättning, hvaraf följden blefve
den, att vi skiljde oss från BorgareSt., och att man stannade
i samma ovisshet, som tillförene, om den pluralitet, som
möjligen kan finnas. Frih. Sprengtporten har redan förkunnat
oss, att när saken kommer lill förstä 1 kl StutsUtsk., dit
hon troligen går, så vill han votera omkull dessa Ståndens
beslut. Det kan väl hända att så sker i det hela; men jag
hoppas och förmodar, alt R. o. Ad. nu, såsom vid andra
tillfällen, förblifver vid hvad Ståndet anser vara rätt och öfverlemnar
åt förstärkta StatsUtsk. att göra om hvad de särskildta
Stånden beslutat och lålamodigt fördrager hvad nämnda
Utsk. deröfver förordnar. Jag får i afseende på Ilr Munck
af Rosenschölds yttrande, att han hoppas del R. o. Ad., vid
början af 1841, vidblifver det beslut Ståndet i slutet af år
i84o fattade, återkalla i Ståndets minne, att den votering,
hvarigenom 2 sk. skatt lades på hvarje kanna tillverkadt
brännvin, begärdes af Hr Rosenschöld sjelf en afton kl. 11,
då Huset var temmeligen tomt, samt alt vid en annan tid,
eller då Ståndets ledamöter varit talrikare tillstädes, omröst
-
Den g Januari e. m.
ningens utgång troligen blifvit annorlunda. Jag anhåller örn
propos. till bifall å Frih. Hamiltons förslag.
Frih. von K ras mer, Robert: Jag begärde ordet i
anledn. af Frih. Sprengtporlens yttrande, alt det beslut, som
här fattades i förutnämnda hänseende, var grundad! på de
förenade Bevilln.- och Ekon.Utsktns förslag. Så är likväl
icke förhållandet. De förenade Ut»k:ns förslag innehöll, att
1835 års författning skulle bibehållas med 5o proc. förhöjning
samt skatten erläggas på förhand. Sådant var de sammansatta
Utsk:ns förslag, men R. o. Ad. antog en af Gr.
Hamilton afgifven, de sammansatta Utsktns betänk, vidfogad
reservation. För min del skulle jag hafva önskat, att den
fria brännvinsbrännings-principen icke skulle hafva gjort sig
gällande; ty ju mindre rubbning, som i ekonomiska förhållanden
förorsakas, desto bättre är det; sådan är min öfvertygelse.
Hr Munck af Rosenschöld: Hr von Hartmansdorff
har misstagit sig.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
antaga BondeSt:s inbjudning i sin helhet.
Ropades starka nej, blandade med ett eller annat ja.
Hr Jjandtm. förklarade, det han trott sig finna att nej
öfverröslat ja.
Hr Landtm, hemställde derefter, om R. c. Ad. behagade
bifalla Frih. Hamiltons förslag, att R. o. Ad. måtte göra
det afseende på BondeStts inbjudning, att R. o. Ad. ville
frångå sitt beslut i afseende på skatten för brännvinstillverkning
och nedsätta denna skatt till hälften emot hvad
förra beslutet innehåller.
Bifölls.
Hr Hjerta, Lars, uppläste följande:
Då jag händelsevis icke var tillstädes i f. ra. plenum,
när remiss lill StatsUtsk. beviljades å den af Hr Prytz väckta
och, såsom jag hört, af flera ledamöter understödda motion
om tillökadt anslag till ett sammanräknadt belopp afen
million r:dr b:co i och för tullbevakningens förstärkande,
och jag för min del anser ett sådant anslag icke böra beviljas
till högre belopp än del nu utgår; anhåller jag vördsamt
att derför få anföra följande skäl, med begäran tillika
att detta anförande må tillåtas åtfölja remissen.
Då det uppgifna ändamålet hufvudsakligen skulle vara
att vidmakthålla de af Ståndens pluralitet beslutade förhud
mot införsel af vissa utländska fabriksvaror,
och dessa egentligen inskränka sig till artiklarna kläde,
en del siden, samt socker och sirap, så torde det ej hafva
oskäl med sig att mäta vinsten och kostnaden häraf mot
Dan 9 Januari e. m.
63
hvarandra. Bet rätta vore väl härvid att undersöka, huruvida
de Svenska fabriksidkarne betala till Staten en skatt,
som kan motsvara något när en sådan uppoffring; men då,
enligt Forsells statistik, tredje upplagan, pag. 292, bevillningen
efter 2 art. för samtliga inanufacturisier och fabrikörer
i Riket tillsammantagne, för några år sedan icke
uppgick till mer än 4°>^22 i;dr btco, både af dem som åtnjuta
och dem som icke åtnjuta importförbud till sina tillverkningars
skyddande, så kan någon jemförelse från denna
grund ej komma i fråga; ty det är klart, att de öfrige skattdragande
skulle få tillskjuta mer än af utgiften, för att
gifva det önskade skyddet och förmånen åt de landsmän,
som vilja förse dem med samma slags roanufacturartiklar,
hvilka de, om en måttlig skyddstull existerade, skulle få för
bättre pris. En annan norra måste således tagas till grund,
och denna finner jag i Commerce-collegii nyligen genom
Statstidningen publicerade berättelse om manufacturerna i Riket
för år 18 ig.
Samtlige arbetare vid fabriker och manufacturer under
K. Commerce-coihm utgjorde nyssnämnda år i4,86i lili antalet,
och af dessa lära de, som arbeta på tillverkningen af
till införsel förbjudna varor, icke utgöra fullt 5ooo. Antager
man nu, att en fjerdedel af dessa 5ooo förtjena i dagspenning
1 r:dr b:co om dagen, en fjerdedel t r:dr r:gd,
en fjerdedel 24 sk. b:co, och en fjerdedel, sorn består af
barn, 16 sk. b:co, hvilket lärer medgifvas vara öfver, men
icke under verkliga förhållandet, så uppgår kostnaden för
deras arbetslöner per dag till 3,124 r:dr 32 sk b:co, eller,
med antagande af 3oo arbetsdagar på året, som är vida mer
nn det verkliga, när man afräknar sjukdomsfall, tillfälligt
bristande sysselsättning eller andra anledntr till afbrott i arbetet,
936,800 rtdr på året.
Häraf finnes således, att R. St. skulle, för en mindre
summa än den för lullbevakningen begärda, kunna ifrån årets
början till dess slut gratis aflöna aila de fabriksarbetare
i Riket, hvilka sysselsätta sig med tillverkning af
nu förbjudna varor, med en lika hög dagspenning, som de
för närvar, åtnjuta för sitt arbete, och ändock hafva en icke
så obetydlig penning öfrig. Och likväl vill man nu utvidga
tullbevakningen till en ordentlig armée, som det sedermera
skulle kosta nya uppoffringar att indraga, ifall en del deraf
genom ett annat tullbeskattnings-systeme gjordes öfverflödig,
och hvars moraliska gagnelighet i det hela jag lemnar derhän,
anhållande endast, att H. StatsUtsk. åtminstone täcktes
fästa sin uppmärksamhet på, huruvida vårt land har mera
skäl att önska eller befara en ytterligare tillökning af tärande
medlemmar i samhället, hvilket här blefve en ovillkorlig
följd af de begärda medlens beviljande. Jag bör för öfrigt,
till undvikande af missförstånd, blott anmärka, det åsyftningen
med hvad jag nu anmärkt visst icke är, att Staten skul
-
64
Den g Januari e. m.
le uppmuntra till håglöshet genom directa skänker åt fabriksarbetarne,
der de icke äro af nöden påkallade, lika litet
som åt tullstaten, isynnerhet icke så länge både fabrikernas och
fabriksarbelarnes antal såsom hittills fortfar att tilltaga äfven
under det skydd, som den nuvar. tnllbevakningen kan lemna.
Ändamålet är blott att visa, huru förhastad, enligt min förmening,
den föreslagna högst betydliga uppoffringen skulle vara,
och huru litet den å andra sidan skulle motsvaras af
fördelarna för den stora pluraliteten af de skattdragande,
som åtminstone indirect finge slappa till kostnaden.
Hr von Hartmansdorff, Au g., begärde att detta
anförande matte få hvila på bordet.
Hr Hjel ta: Utan att hvarken kunna eller vilja motsätta
mig, att det anförande jag nyss uppläst må blifva hvilanda
på bordet, hemställer jag likväl, då det ej innefattar någon
ny motion, utan endast blifvit föranledt i anleda, af en i f.
m. plenum gjord framställning, huruvida detta mitt nyss
upplästa anförande kan läggas på bordet.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, det han icke ansåg någon
bordläggning af ett sådant anförande, som det ifrågavar.
, kunna fordras, då detta icke vore någon ny fråga, titan
blott ett yttrande i anledn. af en förut väckt; ägande
likväl alltid de ledamöter, som i anledn. af detta anförande
ville yttra sig, tillfälle att göra det och att få sina olika
meningar äfven till Utsk. remitterade.
Hr von Hartmansdorff: Hvad del upplästa anförandet
innehåller har jag icke varit lycklig nog att höra, emedan
talaren vände sig till Hr Frih. o. Landtm., och jag endast
uppfattade att det var fråga om tull, armeer och dylikt.
Jag har emedlertid ingenting emot alt detta anförande
får åtfölja remissen till Utsk. Jag får nog tillfälle att
deröfver yttra mig framdeles.
R. o. Ad. beslöt, att Hr Hjertås anförande skulle få åtfölja
den på f. m. beslutade remissen af Hr Prytz’s motion
till StatsUtskottet.
Föredrogs ånyo BancoUtsk:s sedan den t sisth Dec.
på bordet lagda utlåt. N:o 11B, öfver de inom trenne RiksSt.
framställda anmärknir emot Utsk;s betänk. N:o 83, i anledn.
af väckt motion ang:de Iåns utgifvande från R. St:s
Bank emot första inteckning uti fast egendom på landet,
till belopp af fastighetens halfva taxeringsvärde.
På begäran af Hr von Hartmansdorff, Aug., upplästes
Hr Stuarts reservation.
Hr von Hartmansdorff: Jag instämmer i Hr Stuarts
yttrande, och hemställer till R. o. Ad. alt i stället för det
första
Den 9 Januari e. m.
65
forsla morn., sotn Utsk. föreslagit, måtte införas såsom beslut
Hr Stuarls reservation, och alt deremot det 2:dra mom.
i belänk. N:o 118 (sid. 4) mätte af R. o. Ad. antagas,—sålunda
Hr Stuarts reservation i första mom. oclt Utskts förslag
i det andra.
Hr Printzensköld, Carl: Jag medgifver visserligen,
alt Hr Stuarls reservation åsyflar, å ena sidan, att, så vidt
möjligt ur, bibehålla den grad af säkerhet, som banken äger
för de fastighetslån, sorn derifrån utlemnas, och att, å
den andra sidan, bereda banken en fördel utaf den fond af
medel, som finnes der innestående; men jag fruktar att Hr
Stuarts förslag icke är lämpligt. Det har nemi. till följd,
att en pröfning af möjligheten att få uliana de nu obegagnade
medlen mot fastighetsvärde måste föregå, och att sedermera
denna pröfning, som tillhör Bancocommissarialet,
underställes Hrr bancofullmäktige, samt att bancocommissarierne
nödsakas att ingå i en slags bevisning öfver sin åtgärd
och blifva åtal underkastade. Sådant kunde t. ex. inträffa,
då lån utlemnades mot en lägre ränta, emedan man
ej vore i stånd alt erhålla den fastställda högre. Jag tror
att hvarje myndighet, som skall förvalta medel, eller hvad
annat som helsi, bör hafva gifna föreskrifter att följa, hvilka
icke böra kunna limiteras eller bestämmas efter myndighetens
bepröfvande. Så skulle likväl kunna inträffa, i
händelse Hr Stuarts reservation antoges. Man kan föreställa
sig den möjligheten, att BancoUtsk. elle.r bancofullmäktige anmärkte
mot Commissariatet, att det meddelat lån lill halfva
taxeringsvärdet, under möjlighelen alt kunna hafva fått utlåna
samma medel till tredjedelen af nämnda värde, samt att åtgärden
blefve föremål för klander. Jag afstyrker således Hr
Stuarts reservation och tillstyrker bifall till Utsk:s betänk,
såsom redan af 3:ne Stånd bifallet; ty om så icke vore,
skulle jag tillstyrka afslog på detsamma.
Frih. Stjernstedt, Theodor: Jag har inom Utsk.
varit af samma tanke, som Hr Stuart, och deltagit i hans
reservation; och som jag fortfarande är af samma mening,
förenar jag mig i Hr von Hartmansdorffs anhållan om afslag
å Utsk:s betänk, i denna punkt. Beträffande de anmärkta
olägenheterna af Hr Stuarts förslag, så komma samma
olägenheter alt existera, ifall Utsk:s betänk, bifa lies, emedan
äfven der är föreslaget att bancofullmäktige i hvarje
särskildt fall skola pröfva lämpligheten af beviljade lån. Jag
kan således ej finna något skäl alt föredraga betänk, framför
reservationen, ulan anhållfer om bifall till den sednare.
Hr Stuart, Carl Gustaf: Den uppgifna omständigheten,
om den än är med verkliga förhållandet öfverensstämmande,
nemi. att 3;ne Stånd bifallit Utsk:s förslag, tor
i9
H 9
66
Den 9 Ja n 11 a i i e. m.
de icke böra inverka på det beslut, som R. o. Ad. nu går
ntt fatta. Till bemötande af den anmärkn., som Hr Printzensköld
framställt emot min reservation, får jag ypplysa, alt
bancofullmäklige icke äga den ringaste befattning med
granskningen af lånehandlingar för erhållande af s. k. fastighetslån
eller med bestämmande af de låns belopp, som Rån
banken mot inteckning utgå; ty hela bestyret dermed tillhörer
bankens s. k. cancelli-commissarier. Det måtte icke
vara någon synnerlig svårighet för dessa tjenstemän, att, då
outtagna lånetil Igångar finnas, medgifva lån till högre be.
opp eller till halfva taxeringsvärdet, om lånehandlingarne
ådagalägga, att sådant står att förena med bankens säkerhet.
Förhållandet är för närvar., att omkring 3ooä 400»000 '-dr
finnas obegagnade utaf den fond, hvaraf fastighetslånen ut»
gå, och denna summa har, om mitt minne ej bedrager, innestått
sedan ett par år tillbaka. Om nu under denna tid
dessa medel kunnat utgå i utlåningsväg, på ett sätt, hvarigenom
bankens säkerhet på intet sätt äfventyrats, så hade
derigenom både bankens och de lånbehöfvandes fördel varit
befrämjad. Att den af mig föreslagna föreskrift skulle vara
alltför obestämd och ej innefatta tillräcklig ledning för bancocommissarierne,
vid utförandet af deras uppdrag, kan jag
icke medgifva. Jag skulle högligen beklaga, om desse tjenstemän
icke skulle äga så mycken omdömesförmåga vid uppfattandet
af de för dem utfärdade reglementariska stadganden,
att de kunde tillämpa en föreskrift med den tydlighet,
sorn den nu ifrågavarande. Jag instämmer i Hr von Hartmansdorffs
anhållan om den af honom äskade proposition.
Hr Printzensköld: Jag vet alltför val, att Commissariatets
låneoperationer, eller, rättare sagdt, all befattning
med lånerörelsen icke varder föremål för efterräkning hos
bancofullmäklige; men jag vet också att ha ncocommissai iernes
protocoller ingå till R. St:s revisorers granskning och
att bancocommissarierne äro granskning underkastade i och
för sina åtgärder. Jag anser det således icke vara rätt att
meddela en föreskrift, som i vissa fall är obestämd, när densamma
lemnar åt den person, som skall göra tillämpning
deraf, rum för omdöme, huru han skall tillämpa föreskriften
antingen på ett eller annat sätt. Dessutom kan ingen bestrida,
attoni Hr Stuarts reservation antages som gällande föreskrift
i bancoreglementet, så kommer den att medföra
samma följd som BancoUtsk:s förslag, enär otvifvelaktigt är,
att sedan man fått veta att man kan erhålla lån till halfva
en egendoms taxei ingsvärde, så kommer ingen och anmäler sig
till erhållande af ett lån till tredjedelen deraf; ty hvar och
en vill låna till så högt belopp som möjligt, när det kan ske
på så fördelaktiga villkor som i banken. Således kommer
ofelbart Commissariatel att stanna isamma resultat i afseen
-
Den 9 Januari e. m.
67
de på lånerörelsen, som nti BaucoUtsk:s förslag till reglemente
innehålles, och jag vet icke hvaiföre man skall antaga
ett stadgande, som icke leder till något bättre. Jag
tillstyrker bifall lill UtsUs förslag.
Hr Stuart: Sorn ett exempel på det olika resultat,
hvartill mitt och Utsk:s förslag komma att föranleda, anser
jag mig endast böra uppgifva den omständigheten, alt enligt
Utsk:s förslag skulle hvar och en innehafvare af fastighetslån
i banken vara berättigad att få sitt lån ökadt från -y till
£ af egendomens taxeringsvärde, såvida icke derigenom dessa
låns maximi-summa öfversteges. Men en sådan allmän
lånetillökning är deremot icke tänkbar enligt mitt förslag,
som endast förutsätter, att lån till hälften af egendomsvärdet
må utgifvas vid de tillfällen, då lånestimman icke
kunnat utgå efter hittills gällande grunder. Med den
kännedom jag äger om de öfriga göromål, som numera aligga
bancocotnrnissarierna, och det sätt, hvarpå göromålen
under sednare tider blifvit uppfyllda, hyser jag intet tvifvelsmål,
att den af mig föreslagna föreskriften af dem skall
kunna tillämpas på ett med ändamålet fullt öfverensstämmande
sätt. Jag förnyar min förut gjorda anhållan i afseende
å propositionens framställande.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad, behagade
bifalla BancoUtsk:s utlåt. N:o i 18.
Ropades starka nej, blandade med ja.
Uppå derefter framställda propositioner, biföll R. o.
Ad. utlåt. N:o 118, med den förändring, att det beslut, sorn
Hr Stuart uti sin vid samma utlåt, fogade reservation tillstyrkt,
af R. o. Ad. blef antaget i stället för motsvarande
förslag af Utskottet.
Till afgörande företogs BancoUtsk:s sedan den i sisth
Dec. på bordet hvilande utlåt. N:o tig, öfver åtskilliga anraärknlr
vid Utskjs betänk. N:o 84, i anleda, af väckta förslag
till förändrade föreskrifter i afseende på bankens fastighets-
samt skiftes- och odlings-låneröi else.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Som detta betänk,
innefattar flera särskilda punkter, om hvilka R. o. Ad. möjligtvis
kan hysa olika meningar, så hemställer jag, att betänk.
mätte punktvis föredragas.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde i anledn. häraf, om
R. o. Ad. behagade tillåta, att detta mål punktvis föredroges.
Bifölls.
Vid härefter företagen punktvis föredragning biföllos
Utsk:s förslag, ej mindre ang:de förökning af circulationscapitalet
uti lånerörelsen mot inteckning i fast egendom
68
Den g Januari'e. ra.
och motsvarande nedsättning i circulalions-summan för skiftes-
och odlings-lån, saint ang:de grunderna för sistnämnda
lånerörelse, än ock ang:de fördelningen af circulations-capitalet
för utlåning på fast egendom.
Hr von Hartmansdorff: Uti betänk. N:o 84 förekommer,
näst efter den fråga, som nu är föredragen, den
som blifvit framställd af -bancofullmäktige, nemi. att högsta
beloppet af lån i banken skulle blifva, icke 6ooo r:dr utan
12.000 r:dr. Derom yttrar sig Hr Stuart i sin reservation,
att på de skäl, bancofullmäktige anfört, hade lian ansett
BancoUtsk. hafva bort hos R. St. tillstyrka, det högsta beloppet
för lån emot pant af fast egendom malte från 6ooo
förhöjas till 12,000 r:dr och sålunda icke delat Utskrs i detta
hänseende yttrade åsigt. Häruti hafva instämt Frih.
Stjernstedt, Hr Bråkenhjelm och Hr Bogeman. Nu är förhållandet
med utlåningen i banken, att, enär lånen ej få öfverstiga
6000 r:dr, är den högsta summa som beviljas så liten,
att hvarken en betydligare jordägare blifver belåten
med lånet, eller har banken af detta medlens utminuterande
det gagn, som vederborde, enär en stor del af vinsten medtages
genom besvär och kostnader derför. Jag hemställer
alltså, att Ståndet måtte bifalla hvad bancofullmäktige föreslagit,
eller att det högsta lånebeloppet må bestämmas till
12.000 r:dr.
Uppå derefter framställd propus, beslöt R. o. Ad., att
högsta beloppet för lån mot pant affast egendom skulle förhöjas
från 6000 till 12,000 r:dr.
Då nu föredrogs TJtsk:s förslag ang:de minimi-beloppet
för lån emot pant af fast egendom, begärde
Hr von Hartmansdorff att Hr Stuarts utlåt. N:o
11g åtföljande reservation mätte uppläsas.
Sedan detta skett, yttrade
Hr von Hartmansdorff: På grund af de skäl, som
Hr Stuart anfört, och i hvilka inom Utsk. Gr. Frölich, Baron
Stjernstedt, Hr Mannerskantz, Hr Bråkenhjelm, Hr Nordenanckar,
Hofpiedikanten Tunelius och Rådman Gråå instämt,
anhåller jag att R. o. Ad. mätte bestämma minimibeloppet
af de lån, som å fastigheter meddelas, till 3oo r:dr
i stället för 200 r:dr, som flertalet i Utsk. föreslagit. Med
så ringa lån som i5o och 200 r:dr, kan man, särdeles när
man ihågkommer alt öfver hälften af alla fastighetslån, som
i sednare tider blifvit utgifna, understigit 5oo r:dr , anse
deni mera såsom en fattigvårds- än såsom en creditanstalt.
Jag förnyar således min anhållan, att åtminstone
det minimibelopp, som Hr Stuart uppgifvit, måtte af R. o.
Ad. antagas.
I stället för Utsk:s förslag, som icke af R. o. Ad. bifölls,
antogs i denna del Hr Stuarts reservation.
Den 9 Januari e. m.
69
Uppå derefter framställda propostr, bifölls i öfrigt hvad
Utsk. föreslagit.
Ånyo föredrogs Hr LiIIjenslolpes, Axel, den 4 sis11 December
på bordet lagda motion om förändring af rq §:n
Ridd.Ordn.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, alt Hr Lilljenstolpes
motion innehölle tviinne sammanfogade frågor; den ena af
dem vore samma fråga, som vid denna riksdag förut varit af
Piidd.Utsk. och R. o. Ad. behandlad, nemi. om särskildt val
till ordförander i Utsk:n, men hvilken fråga af R. o. Ad.
blifvit afslagen. En remiss af Hr LilIjenstolpes motion skulle
således, efter Hr Landtmts tanke, vara att sätta i fråga ett
upprifvande af R. o. Ad:s i samma ämne fattade beslut,
hvilket icke kunde äga rum; hvarföre Hr Landtm, ansåg,
att motionen i dess nuvar. skick icke kunde till Ridd.Utsk.
remitteras.
Frih. Boye, Fredr.: När Frih. von Schwerin väckte
enahanda motion som denna, var det under andi a förhållanden.
Vi veta att sedermera under riksdagens lopp ett
förslag väcktes, hvilket ännu är hvilande och som till en
del, tror jag, redan är discuteradt om ej afgjordt, att inom
alla Utsk:n skulle Ulsk:s ledamöter sjelfve inom sig välja
sin ordförande och ej gå efter matrikeln. Detta är ett annat
förhållande, än när förenämnda -motion väcktes. Jag
vet den svårighet man har att få ordförande, och hvarföre
äfven electorerne stundom sett sig nödsakade a It välja en och
samma ledamot till ordförande i alne Utsk. När det för framtiden
blir stadgadt, att icke electorerne, utan Utsk:n sjelfva äga
alt tillsätta ordförande, då blir det också lättare för electorerne
att välja ledamöter i Utsk:n, än förhållandet hittills
varit. Jag hemställer emedlertid, om ej, helst motionären
icke är i staden närvar., den nu föredragna motionen kunde
ytterligare få hvila till dess han återkommit.
Hr Frih. o. Landtm, fästade uppmärksamheten deruppå,
att ett ytterligare hvilande på bordet, såsom Frih.
Boye begärt, af Hr Lilljenstolpes motion icke vore så helt
och hållet formenligt, men alt Frih. Boycs afsigt i alla fall
kunde uppfyllas, då motionen åter af Hr Lilljenstolpe kunde
väckas i ett förändradt skick, som icke vore stridande emot
redan förut fattade beslut. Hr Landtm, hemställde således,
om R. o. Ad. ansåg någon vidare åtgärd i anledn. af motionen
vara att vidtaga.
Ropades nej.
Föredrogs ånyo och bifölls Stats- och BancoUtsktns
utlåt. N:o 69, i anledn. af erhållna återremisser å Ulsk:ns
utlåt. N:o 4.
Den 9 Januari e. m.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag hemställer till
Hr Frih. o. Landtm, samt Ståndet, om det ej skulle behaga
inbjuda BorgareSt. alt sig med R. o. Ad. förena i det
beslut, som nu är faltadt ang:de Manufactur-disconten.
Uppå derefter framställd propos. beslöt R. o. Ad. alt
inbjuda Vällofl: BorgareSt. till instämmande i R. o. Ad:s
genom bifall till Stats- och BancoUlsktns utlåt. N:o 69 fattade
beslut.
Lades på bordet uedannämnda från Utsktn inkomna memoria
ler, utlåttn och betänkt», nemi. från
ConstitutionsUtskot let:
N:o 75, med förslag till ändrad ordalydelse af Tryck fr.-  föiordnts 5 § 1 och 5 moni.;
N:o 76, med förslag till ändring i Riksd.Ordnts 76 §;
K:o 77 , med förslag till ändring af 5 5:n 6 mom.
Tryckfr.iörordn.;
N:o 78, med förslag till ändring af 3 §:n 4 morn.
Try ckfr.föror dn.;
N:o 79, nred förslag till ändring af 5 §:n 6 mom.
Tryck fr.förordn.;
N:o 80, i anledn. af ålerremisser å Const.Utskrs meni.
N:o 56;
N:o 81, i anledn. af återremiss å ConstUtskts mern.
N:o 57;
N:o 82, i anledn. af erhållen återremiss af Const.Utskrs
mern. N;o 5g;
N:o 85, i anledn. af återremiss å Const.Utskrs mern.
N:o 60;
N:o 84, i anledn. af återremiss på Const.Utskts mera.
N:o 62;
Förstärkta StatsUtskottet:
N:o 3gg, i anledn. af verkställda omröstningar, enligt
ullåtrna Näs 267 och 367, angrde pensioner åt f. d. Statsråden
Hr Frih. Åkerhjelm och Hr Gr. Hård;
StatsUtskottet
N:o 4°o, i anledn. af K. M:s nåd. remiss uppå leda
möternes
i Rikets Allm. Ärenders f. d. Beredning und. ansökning
att få såsom pension bibehålla de af dem i sådan egenskap
innehafda arfvoden;
N:o 401, i anledn. af K. M:s nåd. propos. angtde en
uppkommen brist i 183g års anslag till beväringsmanskapets
vapenöfningar;
N:o 402, i anledn. af Hr Petres motion ang:de befordrande
lill verkställighet af den ordin, statsregleringens definitivt
afgjorda delar;
N:o 406, i anledn. af Hr Lefrcns, J. P., motion om
Den 9 Januari e. m.
7*
skyndsamt bestämmande af förskott till bedrifvande af befästnings-arbetena
vid Carlsborg och i Stockholms skärgård;
N:o
4°7) * anledn af Hr von Hartmansdorff^, A., motion
om uppgift å de ökade anslag, som kunna erfordras lill
förhöjning i embets- och tjenstemännens resekostnader, i följd
af R. St:s beslut ang:de skjutsninganstalterna i Riket;
N:o 4°8, i anledn. af K. M:s nåd. propos. angtde ett årligt
anslag af 15,ooo r:dr lill understöd förde i hufvudstaden
förlagda garnisons-regttens matinrältningar;
N:o 4°9j med förslag till voler:s-propos. i anledn. af
RiksSltns skiljaktiga beslut i fråga om eftergift af Landskamereraren
, Kammarrättsrådet Lindbergs ersättningsskyldighet,
i och för numera aflidne Kronofogden Hofling? balance;
Nio
410, angrde sökt låneunderstöd till uppförande af
en ny kyrka i Hernösand;
JN:o 4n, i anledn. af anmärkntr vid Utskrs betänk. N:o
355, angtde åtskilliga statsbidrags ingående till Riksg.contoret;
N:o
412, i anledn. af motion om förklaring af R. St:s
beslut, angtde de för universiteten beviljade professors-emeriti—löner-,
samt lönetillökningar för professorer;
Stats- och LagUtskotten;
N:o 113, i anledn. af väckta motioner om ändring och
tillägg uti ansvarighels-Iagarna för R. Sits fullmäktige i Banken
och Riksg.cont., i afseende på lyftningen af det s. k.
stora creditivet;
N:o 114, i fråga om inrättande af ett juridiskt institut
;
N:o 1 15, i anledn. af väckt motion om skyldighet för
häktad person, som sakfälles, att ersätta sitt fångunderhåll;
N:o 116, i fråga om prasscriptionstiden för utsökande af
fordringar hos statsverket;
N:o 117, i anledn. af väckt motion om belöningar af
allm. medel för kronobetjeoter, som visa nit för tjufveriers
hämmande;
N:o 118, i anledn. af väckt motion om tillökning i aflöningeti
för värfvad soldat, som utöfver viss tid varit i
tjensten anställd;
N:o 1 19, i fråga om inköp för allmänna medel af register
till förslaget till allmän civil-lag;
N:o 120, i anledn. af väckt motion om inrättande af
nya Hofrätter och en förändrad indelning af Hofrätternas
jurisdictioner;
N:o 121, i anledn. af väckt motion om organiserande af
en advocat-corps på stat;
N:o 122, i anledn. af väckt motion, dels att på landet
må blifva alt tillgå edsvurne tjenstemän, till biträde vid
72
Den 9 Januari e. m.
upprättande af juridiska handlingar, dels ock att expeditionslösen
i doroboksmul må upphöra;
N:o ia3, i anledn. af väckt motion, att, med ändring af
i3 cap. 3 §:n Piätleg.-b:n, ersättning för resekostnad och dagtraclamente
till extra-domare, som, i anseende till ordinarie
domares jä fak tig lief, tillförordnas, alltid må af allmänna medel
utgå;
Stats - samt Allm. Besvär s-och E k o n. U t s k : n :
N:o i a4, i anledn. af vackt fråga om ersättning till ro—
tehållarne vid Dal-reg:tet för slitning af soldaternes klädespersedlar
under arhetscommenderingen ;
N:o 125, i anledn. af väckt fråga om ersättning till rotehållare
vid Jönköpings regrte för åbragta kostnader under
en arbetscommendering af reg:tet till Trollhätle-canal;
JNT:o 126, i anledn. af väckt fråga om allmän frihet till
hemtning af tjäruved å Kronans skogar i Rikets norra län;
BancoUt skottet:
N:o 136, öfver väckt fråga om inköp af ett hus för begagnande
af lånecoutoret i Götheborg;
Lag- samt Allm. Besvärs- och Ekon.Utskotten:
N:o 28, i anledn. af gjorda anmärkntr vid Utsk:ns betänk.
N:o 3, ang:de grunderna och villkoren för hemmansklyfning
samt afsöndring af jord eller andra lägenheter från
hemman.
Uppå hemställan af Gr. Horn, Claes Fredr., beslöt
R. o. Ad., att SlatsUlskts utlåt. N:o 4°6 skulle blifva det
första och samma Utsk:s utlåt. N:o 4°S det andra målet på
föredragn.listan till nästa plenum.
Justerades pleni-prot:n för nedannämnda dagar i sisth
November månad, nemi. den 21 f. och e. m., den 23, den
a5 f. och e. m., den 27 samt den 28 f. och e. m.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. ^ till 11 om aftonen.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Ons
-
Den 13 Jan uari f. m.
33
Onsdagen den i3 Januari i84i
Plenum
kl. 10 f. ni.
Justerades t prot.utdr. för den 9 dennes f. m. och’ 7
prot.utdr. för samma dag e. m.
Justerades pleni-prot:n för den 1 sistl. Dec. ’X m. och
för den a Dec. f. oell e. m.
Hr Nordenanckar, Fredr. Wilh., uppläste följande:
När
under Carl Il:s lid uti Spanien Holländare erhjödo
sig att genom rensning af den lilla floden Mnncanares och
vidare genom Tajo öppna en segelled ifrån Madrid till Lisabon,
så svarade, efier mogen öfverläggning, Castilianska
Rådet, att ”om det behagat Gud alt dessa floder borde vara
segelbara, skulle flan ej dertill beLöft menniskors biträde,
men då Han icke funnit det tjenlig!, vore det orätt att
söka ändra Försynens beslut genom afhjelpande af de ofullkomligbeter,
sorn Han med afsigt nedlagt i sitt verk.” Så
yltrade man sig den tiden, och så ville man då förneka
menniskans rättighet att lägga hand vid den råa naturen!
— Men, mine herrar! huru förändrade äro icke tiderna!
huru motsatta, de läror, sorn nu hyllas af verlden, och huru
väl har icke civilisationen befunnit sig deraf! Öfverallt
uppenbarar sig menniskosnillet i olika former; nya uppfinningar
höra lill ordningen för dagen; industrien gör sig dessa
lill godo; communicationer öppnas i alla riktningar; afslånden
försvinna; varuprisen jernnäs och handeln lifvas;
Europas folkslag förenas allt mera och mera till ett gemensamt
familjelif, och ömsesidiga intressen synas allt mera
betrygga nationernas fredslugn. Dessa resultater hafva likväl
icke kunnat vinnas utan uppoffringar, och andra nationer
hafva nedlagt oerhörda kostnader för att genom beqväma
och hastiga communicationer befordra varubytet och
arbetets fördelning, icke endast individer utan äfven hela nationer
emellan.
Så finna vi t. ex., huru man i Ryssland, genom föreningen
af dess floder, öppnat segelleder ifrån Östersjön till
Svarta Hafvet, derifrån till det Caspiska, vidare till Hvita Hafvet
och derifrån till Östersjön; man genomfar detta land
äfven korsvis från Hvita lill Svarta Hafvet och från Östersjön
till det Caspiska, och detta gigantiska canal-systeme
understödjes af en mängd utgreningar. Sedan man uppför
19 H. 10
D c n 13 J a u u a r 1 f. m.
Dniepern eller den i SS Sv. mil långa Volga inkommit till
medel punkten af Europeiska Ryssland, kan man välja emellan
flera särskilda canalleder till Östersjön, nemi. åt Petersburg,
Duna eller Niemen. På Ladoga ca nalén, som utgör
föreningspunkten för så många Communications-Ii nier
till det inre af landet, föras årligen varor till ett värde af
125 millioner r;dr b:co. Från Volga äro 2tne särskilda farleder
öppnade till Hvila Hafvet, deraf den ena vid östra delen
af Riket genom Kaina floden följer Uralska bergen.
Men icke nog härmed, — man arbetar nu på en segelled
genom Pohlen och snart förenas Duna genom Velia med
Niemen och vidare med Weichseln genom Bug och Narew.
Denna sednare canalled finner sin fortsättning i Preussiska
länderna genom Bl ombergs, Finovvs och Fredric Wilhelms
canaler, som förena Weichseln med Oder och Oder med
Elbe genom floderna Nelze, Wartha, Havel och Spree. Det
är således i Elbens mynning, som seglare från Caspiska eller
Svarta Håfven, efter en förening i Ryssland och gemensam
segling genom Pohlen, Preussen och Tyskland, kunna
finna sitt utlopp i Vestra Oceanen.
I Tyskland arbetas nu med drift på föreningen af
Donau och Rhen genom Nurnberg, Bamberg och Maintz,
och en annan sådan förening genom Neckar-floden är äfven
i fråga.
Intet land äger i förhållande till sin storlek så många
canaler sorn det för sin industri så utmärkta Holland. De
motsvara andra Rikens landsvägar. På canalen emellan Amsterdam
och Neudiep, till dimensioner den största i verlden,
bogseras linieskepp, byggda i Amsterdams dockor, oell fregattskepp
kunna obehindradt passera hvarandra. i5o Sv.
mil canalleder lemna en årlig afkastning af 3,i25,ooo r:dr
b:co, således hvarje mil öfver 20,000 r:dr.
Uti Belgien är hvarje stad af betydenhet omgifven af
flera särskilda canaler. Emedan landets segelbara floder Mans
och Schelde hafva sitt utlopp i ett främmande rike, har
det blifvit nödigt att genom laterala föreningar dem emellan
öppna åt industriens produeter en annan utväg lill hafvet.
Belgien innesluter inre segelleder af 123 mil, deraf -t
gräfda canaler ; dess canalsysleme är ibland de mest utbildade,
och med kraft fortsattes hvad som ännu återstår. Den
vigtiga canalen emellan Maas och Mosel, uppskattad till
6,628,613 i’:dr btco, skall nu fortsättas och en jernväg dessutom
fullkomna Belgiens communicationer med Tyskland.
I Frankrike äro de betydligaste floderna sammanbundna,
och den som färdats uppföre Rhone kan sedan styra
sin kosa lill Rhen eller till Vestra Oceanen genom Seine
eller Loire. Frankrikes y5 särskilda canaler hafva kostat
35o millioner Sv. btco och utgöra i längd 345 Sv. mil; om
härtill läggas y5o mil segelbara eller flottbara floder, så finna
vi inrikes vattencommunicationer till en längd af 1100
Den 13 J a 11 u a ti f. m.
mit. Arbetena fortfara nied elt allvar, värdigt den stora
nationen. Anslaget till allmänna communicationsarbeten,
jernvägarna oberäknade, uppgår årligen till öfver 3o millioner
r:dr b:co, och den communicationsplan, soto Ingenieur
Chevalier nyligen framlagt, upptager nya anläggningar lill
ett värde af 5oo millioner Sv. b:co.
Näst Holland finnes intet Iand, sorn i ordets rätta bemärkelse
är så sönderskuret af canaler sorn England. Enligt
en charta jag äger öfver alla Englunds canaler och jernvägar,
utgå från medelpunkten af Riket, tversigenom de
bergskedjor, som genomlöpa landel, 4 canalhufvudlinier till
Rikets förnämsta hanmar och manufaclurstäder London, Liverpool,
Hull och Bristol, sorn utgöra stöd för de särskildta
canalsystemer, hvarigenom hvarje fabriksstad är förenad
nied exporl-orlen ocii landets inre delar. Jernvägarne utgöra
coinmunications-systeinets fulländning. Fräu London
utgå 5 jernvägar i olika riktningar till Rikets gränser, nemi.
till Dover, Portsmouth, Bristol, Yarmoulh och Liverpool, och
vidare från Liverpool till York: en mängd biarmar communicera
med jernverk, grufvor, stenkolsbrott och fabriker.
England bar ulgifvit öfver 4oo millioner Sv. b:co på
canaler. Öfver 5o underjordiska canalgallerier hafva en sammanräknad
längd af öfver 2 Sv. milj Huddersfields-canalen
har ett sådant galleri, sprängdt igenom berget till en längd
af nära ^ mil.
Äfven i Scottland och Irland igenkänner man samma
verksamhet i allmänna arbeten. Af det förra landets canaler
förtjena isynnerhet att nämnas de dubbla linierna emellan
Östra och Vestra Håfven. Dc 2:ne stora canaler, som
ifrån Dublin genomskära Irland, utgöra vackra lemningar af
de 36 mill. r:dr, som derpå blifvit nedlagda.
Dessa betydliga anläggningar utgöra ett af de första och
vigtigaste vehiklen för Englands industriella öfvervigt.
Den hastiga utvecklingen af Förenta Sta.ernas folkmängd,
produclion och rikedom, som hos Europas folkslag
väcker lika mycken förvåning och afund, bar funnit sitt
kraftigaste stöd i den djerfhet, hvarmed den unga nationen,
ofia utan afseende på den närvar, varuproduetionens behof,
sträckt sina canaler och jernvägar till landets inre delar, der
naturens tillgångar ännu lågo obegagnade och väntade på
odlarens hand. Det var Staten NewYork, sorn föregick med
exemplet och genom framgången af sina företag uppmanade
de öfriga Staterna till efterföljd. Erie-canalen, bekostad
ensamt af NewYork, 55 Sv. mil i längd, kostade 18
millioner r:dr, men inkomsten steg 1831 till 2,700,000 r:dr.
Champlain-canalen, äfven anlagd af samma Stat för 3 millioner
r:dr, afkastade 270,000 r:dr. Det mest gigantiska
verk af detta slag är likväl den år 1828 började Chesapeake
och Ohio-canalen, uppskattad till 58 millioner r:dr med en
slussning af 3,215 fots höjd och en tunnel genom Alleghany
76
D en i3 Januari f ro.
bergen af något öfver -§ Sv. mils längd, Längden af Amerikas
öppnade canaler var 1835 4o8 mil, och 220 mil nya
canaler äro sedan dess“under ullörande. Icke nöjde med dessa
vattenlinie!' hafva Amerikas verksamme colonister redan
anlagt jernvägar till en sträckning af 260 mil, med en kostnad
af 85 millioner dollars, motsvarande circa 226,000,000
Sv. b:co, samt dessutom påbörjat jernvägar, som enligt uppgjorda
planer komma alt utgöra 4 >2 mil i längd.
Jag har kanske för länge upptagit Pr. o. Ad:s tid genom
denna öfversigt af andra nationers företag lill befordrande
af lättade varutransporter och deraf följande production och
välstånd, men jag har gjort det i afsigt att väcka hågen till
efterföljd i den mån våra tillgångar medgifva och för att
visa huru angeläget del är för hvarje land, som vill framstå
i Europeisk täflan, att äfven tillegna sig medlen , som
utgöra villkor derför; jag har gjort det för att visn, huru
i jemförelse ringa de motstycken äro, vi äga i Sverige.
Södertelje, Hjelmare, Byelfsoch Väddö canaler och upprensningen
af några Norrländska elfvar utgöra hvar för sig
vackra och nyttiga arbeten, men Je äro isolerade och hafva ej
ingått i något större sysleme. Strömsholms canal, ehuru i
sjelfva arbetssättet mindre lyckad, förtjenar alt särskildt lof—
ordas, såsom inledningen till en vidsträcktare segelled, som
bör fortsättas genom Dalarnes betydliga floder och sjöar;
men såsom utgången från en större uppfattning kunna vi
endast omnämna föreningen emellan östra och vestra håfven,
delta ärorika minne af en tid, då landets financer ännu
icke hunnit regleras efter kriget, och af den man, som ledde
företaget och nästan tvingade den tveksamma nationen
att fullborda det. Sedan Göthacana! Lief färdig, hafva våra
hydrauliska arbeten varit inskränkta till enstaka anläggningar
och partiella förbättringar; men tiden fordrar och
tillgångarna medgifva nu att något verksammare steg vidtagas,
för att, efter utländska exempel och efter naturens egen
anvisning, utsträcka handelsvägarna och genom nedsatt
transportkostnad lätta afsättningen af de producter vi redan
äga och frambringandet af nya alster för verldsmarknaden.
Det är i öfverensstämmelse med dessa åsigter, som jag
inför R. o. Ad. i motionsväg föreslår hvad som redan i StatsUtskts
betänk, om extra-statsreglertn och deraf -föranledda
diseussioner blifvit vidrördt, nemi.:
För det första: att en canal, benämnd Sveacanal, måtte
öppnas emellan Venern och Hjelmaren i den sträckning
som af Hr Öfverstlieut. Edström blifvit undersökt.
Kastar man en blick på Svenska kartan, så inses lätt af
hvilken oberäknelig fördel denna directa förening emellan
våra rikaste landskap och städer måste blifva för handeln.
Ångbåtarne emellan Stockholm och Götheborg skulle, med
undvikande af den meia öppna Östersjön, finna en linie fle
-
Dea 13 Januari f. ra.
77
ra mil kortare än åt Göthacanal. Elt närmare handels»
i n t resse skulle förena Slockholm och Götheborg, i den mån
afståndet dem emellan förkortades. Den betydliga hästkraft,
som nu sysselsattes med transporten af Gölheborgska handelsvaror
från Venern lill Örebro, och likaledes Stockholms
varor öfver Örebro till Mariestad och Christinehamn, skulle
till en stor del besparas. Denna canal skulle blifva af oberäknelig
vigt för Nerike, isynnerhet för Nora bergslag, sorn
derigenom finge afsättning på tackjern och malmer; den
skulle således undanrödja anledningen till denna orts begäran
om laekjernsexport. Dervarande rika malmer, som i
anseende till skogsbrisl ej nu tillgodogöras, sk ull e kunna förädlas
vid kusterna af Venern. I samma mån som malmbrytningen
i Nerikes bergslager uppmuntrades, skulle Vester»
Jändska bruken, som nu sakna egna grufvor', komma i mera
oberoende ställning och öka sina tillverkningar till fördel
för exporten. Behofvet för jernhandteringen och deri
statsekonomiska vinsten af en sådan reglering inses lätt, då
man besinnar, att af tackjernsliliverkningen i Nerikes bergslager
(enligt Landsh.embetels sista 5 års berättelse, uppskattad
till -i46,444 skepptd) icke inom samma län till >långji-rn
utsmides mera än 63,670 skepptd, hvaremot VVei inländska
smidet, utgörande circa 120,000 skepptd, icke inom
länet finner större tackjernstilIgång än circa 38,000 skepptd
och således måste fylla bristen genom landttransport ifrån
Nerikes bergslager. Dessutom måste 5o härdar inom Dalsland
och Skaraborgs ian stödja sig på samma tackjernstiilgång.
Den ojemförligt största nyttan erbjuder likväl ifrågnvar.
cana Hedning, i händelse af en fiendtlig flottas öfvervigt i
Östersjön. En blokad af Stockholms skärgård och Södertelje-
och Götha-canalers utlopp skulle hämma jernexporten
och afbryta Stockholms handel, ett förhållande så menligt
för den del af Riket, som deraf är i beroende, att man endast
derutaf skulle behöfva hemta skäl för öppnandet af en
ny helt och hållet inländsk segelled lill vestra kusten.
Ifall de skäl, jag anfört, vinna bifall, återstår att undersöka,
huruvida canalanläggningen bör ske genom Staten
ensam eller genom enskildt bolag, med understöd af Staten.
För min de! tvekar jag icke alt rös,ta för det förra,
eller att följa Amerikas och Frankrikes exempel i fråga örn
de stöl re communicalionerna. Skälen äro följande:
1 to emedan enskild acticteckning, utan någon viss af
Slaten garanterad revenu, ej kan påräknas till andra än sådana
företag, der det enskildta intresset ligger klart för ögonen,
och säker ränta kan för actieägare beräknas, men icke
till arbeten af den allmänna natur, alt egentliga vinsten måste
tillfalla de trafikerande genom nedsatta afgifter, och
Slaten i det hela, genom ökad production och ökadt välstånd
;
Den i3 Januari f. m.
2:0 emedan penningebrist, begäret att vinna utan föregående
uppoffring samt misstroende till beräkningars säkerhet
troligtvis skulle afhålla mängden ifrån nctieteckning,
och några (å patrioters bidrag blefve alltför ringa emot
Statens, att de trafikerandes intressen skulle derföre uppoffra
s ;
3: o emedan det icke vore Val beräknadt, att för ett
ringa enskildt bidrag öfverlemna äganderätten till canalen
åt ett enskildt bolag, oell sålunda tillskapa ett intresse emot
afgifternas nedsättning, således i strid med industriens och
Statens sanna fördel;
4:o emedan om Staten, såsom jag äfven bort föreslås,
uppmuntrar till actietcekning, emot allmän garanti för måttlig
ränta, och mot förbehåll att actierevenuen ej må öfverstiga
vissa procent, det i alla fall är Staten, som blifverden
egentliga entreprenören, sorn löper hela risken, och den enskilde
eontrahenten lärer då, visserligen, likasom i TrollhuttealTären,
tillse ait han blir den vinnande.
Orsaken hvarföre ett arbete kan anses gifva statsvinst,
ehuru den directa inkomst, som deraf uppbäres, icke motsvarar
räntan af derå nedlagd kostnad, ligger deruti, att
största vinsten oftast ligger utom canalverkets räkenskaper
och tillfaller trafikanten genom nedsatt transportkostnad,
och Staten, genom uppväckandet af ökad industri och välstånd,
som blifva föremål för ny beskattning. Exempel
må förtydliga detta: Om tillgången till Nora bergslags malmer
föranleder en ökad brytning af 5o,ooo skepprd, som,
transporterade på canalen å 12 sk., gifva en canaiinkomst
af endast i2,5oo r:dr, men en ökad jerntillverkning af 2.5,000
skepptd derpå grundas, så erhåller Staten derför en årlig
direct skatt af circa 12,000 r:dr och en exporttull efter nu
gällande nedsatta taxa af 8,333^. r:dr, hvarjemte grufvubrytaren,
fartygsägaren, tackjernsblåsaren och stansjernstillveriaren
skörda en vinst, som mångfalldigt öfverstiger den nu
beräknade. Af de flera uti frågan intresserade, nemi. canalngaren,
Staten och de industri-idkande, är det ofta canalägaren,
som njuter minsta vinsten. Likaså om 5o,ooo
tunnor spantnål, sill och salt passera canalen mot en afgift
af 10,000 r:dr, så måste såsom vinst för Staten dessutom anses
den transportvinst af kanske 20,000 r:dr, sorn varuägaren
eller consumenten dessutom skördar. Dessa åsigter,
mine herrar! må förklara hvarföre jag äfven vågar föreslå
:
För det andra: alt canalarbetet må på allmän bekost
nad
verkställas, utan allt bidrag af enskilda.
Skulle icke delta medgifvas, utan ett bolag anses böra
bildas, så föreslår jag, till skyddande af trafikanters intresse,
att det erforderliga Statsbidraget må lemnäs hufvudsakligen
mot följande villkor:
a) att ett minimum af 5oo,ooo r:clr enskild aclieteck
-
Den i3 Januari f. ra.
70
tmiS mätte bestämmas för företagets öfverlemnande till enskildt
bolag;
b) alt canaltaxan niå af K, M. bestämmas.;
c) att den canalinkomst, som kan öfverstiga g procent
af enskilda actieinsättningen , skall tillfalla Slaten , utan
alt ett års brist ina betäckas genom ett annat års öfverskott;
d)
att Staten må förbehållas rättighet att framdeles
kunna inlösa aetierna mot högst 20 proc. förhöjning å den
derå insatta summan.
Om det medgifves att Sveacanal må af Staten ensam,
eller åtminstone till större delen af Staten bekostas, så återstår
att tillse hvarifrån tillgångar dertill kunna, med den
minst kännbara uppoffring, beredas.
Innan extra-statsregler:n i öfrigt, jemte frågan om anslag
till fängelser, blifvit af R. St. afgjord, kunna Statsverkets
eller Råksg.contorets tillgångar icke beräknas, men ryktet
förmäler, att någon förlägenhet i afseende på de rika
tillgångarnas användning skall i SlatsUtsk. äga rum; och i
sådant fall synes naturligt, alt sådana öfverskott lill ifrågavnr.
arbete användas, vida hellre, än att medlen skulle blifva
på depositionsräkning utan nytta inneslående, eller genom
utdelning länsvis, troligen utan särdeles allmänt gagn
för Riket, förskingrade. Men äfven under förutsättning att
några betydliga öfverskotter efter slutad statsreglering icke
återstå, erbjuder sig ett enkelt och föga kostsamt sätt
att anskaffa de till företaget nödiga medlen, om nemi. R. St.
besluta utfärdandet af ett emot behofvet svarande belopp af
statsobligationer.
Mine herrar! jag tror mig känna hela betydelsen af det
ord jag här uttalat; jag förbiser icke vigten och faran af
ett sysleme, hvars missbruk skulle för landet medföra svåra
följder, emellan lättheten att i låneväg anskaffa medel och
anvisa ålerliqviden på efterkommande utgör den farligaste
frestelse till lättsinnigt slöseri och en begärlig tillflykt för
lidens egoism. Skulle man obetingadt såsom sanning antaga
allt hvad som röride obligations-syslemet blifvit i Sverige
under de sednare åren i slröskrifter och tidningsartiklar
anfördt, så vore man frestad alt tro, att i sjelfva denna låneform
lage en underbar sjelfständig trollkraft att alstra nya
capitaler, och att det är hufvudsakligen detta systeme, som
skapat andra nationers, särdeles Englands välstånd. Man har
gått så långt, att man framställt blotta tillskapandet af statspapper
vara ett mål för sig, som borde sökas, utan afseende
på Statens behof af medel eller vigten af de arbeten, man
med de upplånade medlen skulle verkställa. Det är endast
för oss Svenskar, sorn nian framställer theoder, sorn ej vunnit
credit i systemets hemland. Man creditera!' obligationssyslemet
för allt hvad med de upplånade medlen blifvit
verkstäldt; men man glömmer, att dessa capitaler redan för
-
8o
Den iS Januari f. m.
ut ägde tillvaro, och man underlåter att å räkningens aladia
sida upptaga hvad sorn med samma capitaler skulle
uträttats, om de icke af Staten blifvit undanryckta den enskilda
industrien; men långifvnren, säger man, erhåller i utbyte
ett statspapper, som i allmänna rörelsen blir gångbart,
således för honom lika användbart i stället fördel mynt eller
creditinynt, han lemnat Staten; hans industriella verksamhet
är således icke hämmad oell den enskilda rörelsen
bar icke förlorat hvad Staten vunnit. — Men om statspapperen
erhålla en sådan form, att de erhålla en allmän circulation,
så intränga de på pappersmyntets område, de medföra
då alla fördelar men också alla vådor af ett ökadt sedelmynt,
de nedsätta dess värde och verka emot realisationens
bestånd, oell detta mera och fullkomligare i den mån
denna rörlighet blir större. Man anför äfven, att tillfället
att i statspapper förränta hvad man besparat, innebär en
för nationen nyttig anmaning till hushållning och verksamhet,
och att en del af de capitaler, Staten upplånar, annars
blifvit liggande overksamma. Detta må vara sanning, isynnerhet
i capitnlrika länder, der svårigheten alt placera
besparingar är större. I Sverige, der nästan hvarje individ
Jiar skuld att afbetala, der privat- och sparbanker äfven i
de minsta summor mottaga alla erbjudna penningar, der enskilde
lånesökande ej saknas, och der speculationernes fält är
mindre odlad), der bör man väl icke påstå, alt nationens
stigande hindras derigenom att medborgaren saknar tillfälle
att väl använda hvad han besparat eller förvärfva!.
Må denna förklaring gälla såsom en reservation emot
den läran, alt obligalions-systeroet ensamt för sig utgör en i
sina verkningar underbar nationalvinst; men jag vill härmed
ingalunda hafva förnekat, att credit-systeme eller upplåning
i allmänhet, äfven utan afseende på sjelfva formen hvari den
sker, mot statsobligationer, vanliga reverser eller summans
blotta inskrifning i skuldboken, erbjuder ett kraftigt medel
att bringa till verkställighet stora nationella företag, öfverstigande
ögonblickets tillgångar, eller att afvärja olyckor,
som annars skulle hafva uttömt nationens krafter, samt att
månget reproduetivt företag, som återgäldat så väl capital
som ränta, skulle blifva ogjordt, mången industri, sorn nu
spridt välstånd, skulle slumrat, om dess anläggare icke vågat
stödja sig vid crediten, Det är vigten och nyttan af de
företag, som genom statsobligations-systemet befordras, som
bör bestämma beslutet; icke skalet utan kärnan sorn bör
sökas. Svea-canal är i min tanke af ett stort nationell intresse,
som directe eller indirecte skall reproducera de capitaler,
som deri nedläggas, och deraf efterkommande skola
skörda största vinsten.
Jag drager således ej i betänkande att föreslå:
För det tredje: att dertill erforderliga medel, i mån
of
Den i3 Januari f. ra.
3i
af arbetets fortgång, upplånas mot Riksg.contorets förbindelser,
löpande med 4 proc. ranta oell uppsägbara endast å
låntagarens sida; hvaremot på extra-stalsregleringen från
och med år 1841 uppföres ett årligt anslag, motsvarande 5
proc. af obligationernas caleulerade totalsumma, deraf utbetalas
4 proc. ränta å utelöpande obligationer och resten till
deras amortering.
Det upprättade kostnadsförslaget upplager ett behof
af 3,691,099 r:dr, som å 5 proc. skulle erfordra ett årligt
anslag af 184,555 r:dr uti 37 år. — Härvid bör märkas,
att i förslagssumman redan upptagits 20 ä 25 proc.
förhöjning för oförutsedda händelser och diverse utgifter,
hvadan förslaget bör kunna anses någorlunda tillförlitligt.
De canal-inkomster, som efter at betets fullbordande
uppstå, kunna, ifall canalen blifver Statens, användas efter
framtida Ständers beslut, antingen till arnot teringens påskyndande
eller till nedsättning af årsanslaget. Tili StatsUtsk.
öfverlemnar jag dessutom att pröfva, huruvida de öfverskotter
på statsverkets inkomster, som uppstå och icke
till andra ändamål blifva beräknade, må, hellre än alt deponeras
utan ränta uti banken, anslås till Svea-canal och
således minska lånebehofvet; beroende det i alla fall afRikets
kommande Ständer att besluta, huruvida en motsvarande
summa sedermera skall för canal verkets räkning upplånas
för att till statsverkets disposition ålerlemnas. Äfvenledes
torde SlatsUtsk. taga i öfvervägande, huruvida någon
del af upplåningen skulle kunna verkställas mot obligationer
med 3 proc. ränta, ställda på 4 eller 6 månaders uppsägning,
hvilket i min tanke bör blifva beroende deraf, om
någon sådan upplåning tillätes Statsbanken eller icke.
I afseende på upplåningsorten finner jag likgiltigt, om
penningar erhållas inom eller utom landet; och om lånet
vore af mera betydenhet, skulle jag anse Statens upplåning
i ett capitalfattigt land så skadligt inverka på den enskilda
rörelsen och crediten, att ett utländskt lån vore vida bättre;
men då ifrågavar. behof är så litet, att det knappast fäster
en utländsk bankiers uppmärksamhet, och bör till största
delen kunna fyllas af sådana capitaler, som i annat fall ej
torde utgå i allmänna rörelsen, anser jag att upplåningen
bör kunna ske inom landet.
Remitterades till StalsUtsko ttet.
Hr Nordenanckar uppläste derefter följande:
Sedan R. St., genom bifall till BancoUtskts betänk. N:o
10g, beslutat huru med bancovinsten skall förhållas, och
en reglering af bankens rörelse således nu kan uppgöras,
oberoende af de beslut, som i afseende på statsregleringen
återstå att fatta, hade jag, såsom ledamot af BancoUtsk.,
ämnat alt i Utsk. härom väcka fråga; men då jag af enig
H. 11
8a
Den i3 Januari f. m.
skilda angelägenheter hindras att längre följa ärendeis behandling,
och jag dessutom befarar att mina åsigter vinna
föga understöd af den i BancoUtsk. rådande majoriteten och
således skulle der undertryckas, har jag hellre velat genom
särskild motion i ämnet försäkra mig derom, att denna vigtiga
del af vår finaneiella lagstiftning bringas under R. Stts
pröfning.
Det är ej min mening att företaga en granskning af lånerörelsens
alla fördelningar och deruti föreslå hufvudsakliga
förändringar, emedan jag inser omöjligheten att, i strid
med intressena, genomdrifva några sådana, äfven om de af
behofvet påkallas, — ej heller vili jag ingå i detaljbestämmelserna,
dem BancoUtsk. i alla fall, vid bancoreglementets
granskning och nya redaction, mäste taga under pröfning;
min afsigt är endast att genom en generel uppfattning af
nuvar. regleringens inflytande på allmänna rörelsen, och en
approximativ beräkning af bankens disponibla tillgångar sätta
R. St. i tillfälle att bedömmn, om några ytterligare beslut
i detta ämne böra fattas, samt att föreslå utvägar att
åter göra fruktbara de medel, som annars skulle undandragas
rörelsen.
Såsom allmän grundsats för all bankförvaltning torde
kunna antagas, att man bör lemna directionen så fria händer
som möjligt, emedan bankens och allmänhetens sanna
intressen oftast äro identiska, och så väl utlåningen som sedelstocken
alltid måste följa con juncturernas omvexling;
men denna grundsats blir i min tanke icke fullt tillämplig
vid en statsbank, förvaltad af R. St. och beroende mera af
olika intressens och tillfälliga majoriteters anspråk, än af
orubbliga principer. A den ena sidan har man hört uttalas
den åsigt, alt då proportionen emellan metalliskt mynt
och sedlar nu vore bättre än 2 till 5, kunde ulan fara flera
millioner nya sedlar circulera; å den andra har man yrkat,
alt större delen, ja äfven hela vinstsumman, borde i banken
reserveras, och sparsainheten vid statsregleringen synes äfven
tendera till sedelindragning.
Min tanke är, alt siffran 2 till 5 är en fiction, som utan
skada kunde utur reglementet utgå, alt hvarje sedelstockens
ökning skulle kunna verka lill en för allmänna rörelsen skadlig
reaction, och att en klok omvårdnad om realisationens bestånd
bör afhålla ifrån papperscirculationens förökning. Ännu
mera oklokt vore, alt genom den redan sjunkna sedelstockens
indragning verkställa en visserligen ännu icke af bebo fvet påkallad
tryckning på penning emarknaden, som kunde medföi
a större eller mindre förlägenhet och i någon män kunde
hämma industriens fria utveckling, som, i bredd med en
klok reglering af utländska handeln, mera än allt annat bidrager,
på ett naturligt sätt, till silfvervexlingens bestånd. —
Det: var dessa åsigter, som bestämde min röst emot reservation
af vinstmedlen, jag vidblifver dem ännu, och tror att
Dan 13 Januari f. m.
83
man under närvar, förhållanden icke med afsigt bör underkasta
lånerörelsen eller sedelstocken några betydligare fluctuationer.
Då den vid i83g års slut gjorda sedelindragning hufvudsakligen
tillkommit genom Ikiksg.contorets behållningar
samt genom en del af vinstmedlens deposition såsom reserv
för lånerörelsen, så torde dessa medels återbringande i omlopp
kunna anses, icke såsom en sedelstockens ökning, utan
endast såsom ett återställande af det förut rubbade förhållandet.
Riksg.contorets behållning lärer vid den extrastatsregleringen
lagas i beräkning; och de på depositionsräkning
afsatta medel, deraf vid i83g års slut voro outlåuta
af fonden
till publica papp.belåningen 200,000.
Hy poth.-föreningarna  384,000.
Handels-disconten 299,27g.
883,27g,
böra således till verklig utlåning disponeras; men för öfrigt
anser jag, i öfverensstämmelse med de åsigter jag nyss uttalat,
att R. St. nu böra så reglera banken, att, sedan den
vid i83g årsslut utelöpande sedelstocken blifvit med nämnda
depositionsmedel förökad, densamma icke underkastas annan
hufvudsaklig ökning eller minskning, än den naturliga
som silfvervexlingen medför.
Till vinnande af detta ändamål, är nödigt, att först taga
en öfversigt af bankens lånerörelse, och å ena sidan undersöka
beloppet af de capital-afbetainingar och vinstmedel,
som banken under de 5 åren 1840—44 erhåller, och som
verka till motsvarande sedelindragning, samt å den andra
sidan tillse i hvad mån och på hvad sätt dessa medel böra
till allmänna rörelsen återgifvas. Det är en sådan öfversigt
jag nu vill söka framlägga. I afseende på bankens fordringar
af Staten är under riksdagen ingen förändring föreslagen
och banken kommer således att äfven hädanefter årligen
uppbära capitalalbetalning af Riksg.-cont. med 88,000 rtilr,
som under 5 år lemnar en tillgång till nytt användande af
440,000 r:dr. Icke heller i afseende på lån mot rörlig
pant är förändring föreslagen. Denna rörelse är, särdeles i afseende
på jernbelåningen, underkastad starka fluctualioncr;
men då en ökad utlåning i denna väg vanligen motsvaras af en
ökad behållning af vår betydligaste exportvara, äro dessa fluctuationer
af mindre betydenhet; de reglera sig sjefva och böra
vid sedelstockens fixerande ej tagas i beräkning eller anses föranleda
till några åtgärder till sedlars indragning. — Jernbelåningen
var dessutom redan vid i83g årsslut så högtuppdrifven,
att någon särdeles ökning ej bör väntas. Af lån
till städer och corporationer inbetalas årligen ungefärligen
5,ooo r;dr, alltså iutil! nästa riksdag en tillgång af
u5,ooo. Af s. k. s i I f ver - fas tig he l sl ane n inflyta aidi
-
84
Den i3 Januari f. ra.
gen circa 22,000, således en tillgång på 5 år af — 110,000
r:dr. Utlåningen mot inteckning i fastighet och
återbetalning i sedlar uppgick vid i83g års slut till
4,563,54g r;dr, men R. St. hafva nu beslutat att anslaget
skall höjas till 5 millioner. Ehuru det är tvifvelaktigt, om
tillräckligt antal lånesökande anmälas, så att summan kan
utassigncras, upplager jag likväl balett nytt behof af 436,451
r:dr. Skiftes- och odlings lä nen komma troligtvis att
något minskas, men upplagas icke nu i beräkning, såsom
varande af alltför ringa betydenhet. Allmänna Disconten
har, utöfver creditivet 5 millioner, nyligen af R. St.
erhållit en tillfällig förhöjning af 460,000; men då denna
rörelse ej väl uppfyller sitt ändamål, och dess utlåningssumma,
sedan särskild reservfond och vinstmedel äfven deruti
användas, vanligen uppgår lill 5^ millioner, anser jag,
alt denna lånerörelse bör återföras till sitt förra anslag, och
att således dessa 460,000 r:dr höra återgå och beräknas nu
såsom tillgång lill nytt användande.
Publika papper sbelåningen utgör en ibland bankens
fördelaktigaste och bör således, ifall att nya publika
papper bringas uti omlopp eller erkännas till belåning,
blifva föremål för ökadt anslag; men om sådana publika
pappers behandling vill jag här nedan särskildt yttra mig,
och beräknar således här denna belåning lill oförändradt
belopp, utan att de 200,000 r:dr, som för detta behof varit
deponerade, men ej begagnade, behöfva att deri användas.
I fråga om förhöjning af Mnn iifactur-discon tens
crediliv med ^ million hafva 2:ne Stånd afslagit Utsk;s förslag.
— Frågan torde således kunna anses afslagen eller förfallen,
och denna lånegren oförändrad, såvida icke den af
R. o. Ad. nu beslutade inbjudningen till de andra Stånden
föranleder till ökadt anslag. Jerncontorets creditiv torde
bibehållas oförändradt.
Handels- och N ä r i ng s - d i s co n t e n s utlåning uppgick
vid :83g års slut till 2,55c,48c r:dr, deraf 2,410,720
af bankens medel samt :40,76c af bandels-discontens egen
reservfond. Denna lånegren, ehuru icke fri från missbruk,
hvarigenom dess ändamål till en del förfelas, bidrager likväl
i vida större grad än den allmänna discoriten till understöd
för enskilda erediten och industriel förkofran. — Jag
anser derföre, att denna utlåning må kunna förhöjas till
jemna 3 millioner, egna reservfonden oberäknad. E11 ännu
större anslagssumma skulle antingen öka missbruken, eller blifva
oanvänd, såvida man ej tillika nedsätter räntan till 4 proc. —
antingen för hela denna lånerörelse eller endast för vexelbelåningen,
hvilket förtjena:' att af Utsk. tagas under särskild pröfning.
Skulle en sådan ränlenedsättning äga rum, loi de denna
fond kunna höjas med ytterligare ^ million — emedlertid beräknas
endast uppgifna 3 millioner. Af de för denna discont vid
Den i3 Januari f. ra.
85
i83g års slut på depositionsräkning stående 299,279 r:dr äro
sedermera 260,000 r:dr öfverförda till allmänna disconten, resten
39.279 r:dr beräknas således såsom qvarstående tillgång,
och såsom ytterligare behöfligt låueanslag antecknas således
här endast till 55o,ooi r.'dr.
Till nya cassa-creditiv hafva varit på depositions-räkning
400>000 r:dr, deraf 100,000 för Skånska och
300.000 för brukshypotheks-föreningen, men dessa creditiv
hafva sällan och endast till mindre belopp varit anlitade,
som synes häst deraf, att hela sammanräknade räntan, sorn
under 5 år derpå influtit, utgör blott 5,653 r:dr; vid i83g
års slut voro endast 16,000 r:dr begagnade. Förhållandet
kan antagas framdeles blifva enahanda, och det är håde obehöflig!
och förlust för hanken, att ett så betydligt capital
står afsatt utan ränta. En deposition af 100,000 r:dr vore
troligen tillräcklig, helst bruksägares låneoperationer troligtvis
snart förminskas, och deras behof af credilivet upphör.
Skulle creditiven hårdare anlitas, blir denna rubbning troligtvis
snart öfvergående och den genom sådan ulbetalning ökade sedelstocken
af ingen betydelse. Af dessa medel torde således
300.000 r:dr kunna flyttas till annan räkning och anses såsom
tillgång till ny användning. Bankens tillgångar i obetalla
räntor, bokförda värden och för sköttel-, torde blifva
balancerade till nästan oförändrade belopp. Bankens vinst
uppgick år 183g till 674,381 r:dr. Den hör för år 1840
något ökas genom ökad discontering, hvaremot s. k. tillfälliga
capitalvinsten något minskas, och den torde således för
1840 kunna antagas till enahande belopp eller 670,000, men
genom Handels-discontens fastighetsbelåningens ökning och
beslutet att Handels-discontens hela vinst, utan vidare
afdrag till reservfonden, skall tili banken ingå, kommer
vinstsumman att under följande åren betydligen förhöjas.
Af Handels-discontens vinst hafva år i83g endast Ö2,63o
r;dr ingått i bankens vinslsumma; men efter nya förslaget
skulle banken uppbära ränta å 3,000,000 (oberäknad! ränta
å 200,000 rtdrs reservfond, som torde betacka förlusterna) eller
i5o,ooo r:dr, — således en årlig ökning af 87,370. —
Fastighelsbelåningen, som inbringat 186,5a 1 r:dr, bör, efter
fondens höjning till 5 millioner, inbringa 200,000, — således
en ökning af 13,47g, hvaremot räntan å Biksg.cont.
och silfverlånen minskas med per medium io,5oo rtdr. Efter
denna beräkning, skulle bancovinslen under hvartdera af
de 4 åren 1841—44 utgöra 760,349 r:dr, som, med tillägg
af 1842 års vinst, gifver för de 5 åren en totalsumma af
3,71 1,3g6 r:dr. Genom bifall till betänk. 109 hafva
B. St. förordnat, att under följande 5 åren, från och med
1841 t. o. m. i845, skola 2,3i 1,216 rldr med 462,243 årligen
till Riksg conloret ifrån banken aflemnas. Deraf infalla
endas 4 afbetalningar, således 1,848,972 r:dr under den
tid, t. o. m. 1844, hvarom denna min framställning handlar;
när dessa fråndragas lotalvinslsutmnan 3,711,396 r:dr,
86
Den 13 Januari f. ra.
så blifver den verbliga vinslbehållningen, som af banken kan
förranias, 1,862,424 rldr.
Emot dessa mina beräkningar kan antnärkas, att det är
ovissl, om de till ökning af fasligliets-belåningen oell Handelsdisconlen
upptagna anslag kunna genast användas, och alt
i sådant fall räntevinsten under de första åren blifver mindre;
men dels är det ingenting som hindrar R. St. att tillåta
en sådan behållnings qvarblifvande i allmänna Disconlen,
intill dess alt ilen enligt plankan användas, (hvarom jag äfven
här nedan väcker förslag), dels är det denna min framställnings
ändamål att visa del banken äger öfverskjutande
tillgångar, som böra göras fruktbara, och hvarigenom v ilis tsumman
skulle betydligen höjas äfven utöfver 1111 beräknade
beloppet.
Enligt Irecapitulation af hvad nu blifvit anfördt, äger
eller vinner banken under de 5 Aren tillgångar att använda
:
Riksg -contorets afbelalningar 44°i000-
Afbetalning af lån till corporationer .... 25,000.
D:o af silfverlånen  110,000.
Återföring från disconten 460,000.
Deponerade cassa-creditiv-rnedel 3oo,ooo.
Bancovinst utöfver hvad som till Riksg.contoret
aflemnas 1,862,424.
Summa 3,197,424.
Deraf skulle afgå
till ökad fastighetsutlåning 436,4?i,
och Handels-disconten
55o,ooi.
S:a g86,45i.
Alltså ett öfverskott 2,210,973.
Banken uppbär således under de 5 åren 3,197,424 r:dr,
deraf 986,45i äro föreslagna att lemnäs till faslig hetsbelåning
och Handels-disconten, men deraf således ändock 2,210,973
r;dr återstå att placera, sorn utan sedelstockens ökning kunna
och böra användas, såvida man erkänner atj de icke böra
ifrån allmänna rörelsen indragas, och såvida man ej vill
med afsigt förspilla räntan derutaf. — Denna framställning
må äfven visa', huruvida banken verkligen var i behof af att
för sin lånerörelse reservera en million af vinstmedlen, såsom
det i discussion om den frågan emot mig uppgafs.
Det vore dessutom i min tanka både vinstgifvande för
banken och af nytta för allmänna rörelsen, om banken åter
började den upplåningsrörelse å 3 proc., hvarpå Handelsdiscontens
lånerörelse förr var grundad, likväl endast i den
mån sådana medel kunna användas och till ett belopp af
högst 2 millioner. Medgifves äfven detta, så kunna vi nu,
mine herrar! beräkna en tillgång af 4,210,973 r:dr, till
hvars användande intet förslag ännu blifvit afgifvet.
Den i3 Januari f. m.
87
I fall lill belåning erkännas bruksägares och Skånska
Ilypolh.-föreningens obligationer, äfvensom armeens pensionscassas
obligationer med 4s proc. ränta, så toi de en del af
tillgängliga medlen kunna användas i publika pappe rs-belåningen;
men sjelfva sakens natur sager, att sådan belåning
ej skall mycket sökas, emedan publika papperen till större
delen ligga i våra allmänna cassör iller capitalisternes bänder,
som ej hafva behof af lån.— Bruksägares obligationer
finnas nästan inga i Sverige. Accordsfondens/obligationer
ligga till större delen begrafna i aromens pensions- och andra
cassör och finnas till ringa belopp i rörelsen.
Bankens behållning kan således icke till betydligt belopp
i publika pappers-belåningen utgå, och jag föreslår
derföre, och vida hellie inför R. St., att man en gång
mätte tillåta R. Sirs Bank, att i likhet med andra banker
en gång blifva verklig sjelfägare lill sådana allmänna papper,
som lemna osviklig säkerhet, som äga ett stadgadt
börsvärde inom- eller utomlands, och således äro näst silfver
den mest disponibla egendom, och erbjuda ett medel att
i behofvets stund anskaffa silfver utan strypning af bankens allmänna
lånerörelse. Jag gör det äfven derföre, att om en inländsk
eller utländsk statscredit någonsin skall kunna grundläggas,
så är det oundgängligt, alten handel med sådana papper
inledes, så att de blifva kända på börsen; och detta skall
i vårt land , der så få capitaler äro till en sådan rörelse
disponibla, svårligen kunna äga rum, såvida icke R. St:s
Bank, våra allmänna cassör och landsorternes egentligaste
capitalister nemi. privatbankerna uppträda på börsen såsom
alternativt säljare och köpare. Har detta föregått och allmänheten
finner att sådana papper alltid finna afsättning lill
ett föga ombytligt värde, då skola så småningom äfven enskilde
personer våga ingå i samma handel och deruti förränta
äfven mindre behållningar. Detta är ett understöd,
som R. Sits Bank kan med egen fördel lemna den enskilda
och slatscrediten, men som icke vinnes, om banken vidblifver
det gamla, visserligen beqvämare bruket, alt endast belåna
men aldrig tillegna sig publika papper. Det gränsar
näston till löjlighet, att banken belånar sina egna obligationer
till 99 proc.; och såsom bevis derpå, att publika pappershandeln
varit illa förstådd i vårt land, erinrar jag endast
om det vanpris af några och 80 proc., hvartill armeens
5 proc;s obligationer en gång kunnat falla. Huru mycket
bättre för banken vore det ej t. ex., när kursen är låg
och medgifver vexel- och silfverköp, att i stället för silfver
inköpa Hamburgska papper, som när som helst kunna
förvandlas till silfver och emedlertid gifva banken en ränta
h 4 ptoc. Det vore i min tanke en klok beräkning, om t.
ex. banken af Salomon Heijne å 97 eller 96 proc. (och kanske
vore Heijne i anseende till affärens enkelhet belåten med
88
Den t3 Januari f. m.
mindre) öfvertog i eller million af brukshypotheks-lånet,
som annu ej är indraget. Härtill erfordras intet vexelköp.
Dessa papper hafva pä Hamburger börs ett stadgadt
vaide, som varierar emellan 97 och gB proc., och
skola troligen, i likhet med Tyska pantobligationerna, med
hvilka de närmast kunna jemföras och som vanligen noteras
öfver pari, så snart alla obligationerna blifvit utsålda, lioja
sig till pari. Man skulle härigenom bespara landet en årligen
utgående summa af 5 proc. deraf; räntevinsten öfverflyttades
på banken, i hvars ägo dessa papper ägde silfvervärde.
Armeens pensionscassas obligationer å 4i proc. äro okäuda
utomlands, men skulle troligtvis vinna ett stadgadt
värde af 4 eller 6 proc. utöfver pari, om de icke vore tippsägbara,
och om de voro ställda i utländsk myntsort. Att
bringa Riksg.contorets obligationer i en bestämd kurs på
utländska börser, är ett allmänt intresse, som borde sökas,
äfven om det skulle ske med uppoffring; men uppoffring
behöfves ej, — ändamålet kan vinnas i förening med Bankens
fördel, om man blott tillåter det.
På grund af hvad nu blifvit anfördt, får jag inför R.
o. Ad. vördsamt föreslå:
1:0 att BancoUtsk. måtte anmodas att skyndsamt inkomma
till R. St. med en approximativ calcul öfver beloppet
af den sedelindragning, hvartill nu gällande bancoreglering
och vidtagna beslut anses föranleda, och att derefter
ingifva förslag lill dessa medels nya användande, på
det att den sedelstock, som vid 183g års slut var i omlopp,
sedan densamma, enligt den princip jag följt, blifvit ökad
med hvad som af dåvar. depositioner kan blifva uttaget,
icke med afsigt må vidare rubbas; 2:0 att de till allm. discontrörelsen
nyligen anslagna 460,000 r:dr måtte derifrån återtagas,
i den mån desamma kunna användas annorlunda och i öfverensstämmelse
med den nya reglering af bankens rörelse, som
R. St. antaga; 3:o att såsom deponerad fond till creditiv för
liypotheksföreningarna ej må anses behöfliga mera än 100,000
rtdr, men återstående 3oo,ooo r:dr såsom disponibla till annan
utlåning, utan minskning i föreningarnes ägande creditivrätt;
4:0 att Handels-discontens låneanslag må bestämmas
till 3 millioner, oberäknadt dess reservfond 200,000 r:dr;
5:o att hvad som af ett låneanslag tidtals kan blifva innestående,
må af fullmäktige i annan väg kunna disponeras,
med villkor att medlen till sitt bestämda ändamål åter
förflyttas, när behofvet så fordrar; 6:0 att fullmäktige må
auctoriseras att köpa och sälja Riksg.contorets, armeens pensionscassas
och brukshypolheks-föreningens obligationer, till
det pris de sjelfva för tillfället bestämma, (ty ulan sådan
latitud i afseende på värdet skulle hela ändamålet förfelas),
samt att R. St. genom särskild § i instructionen för full—
mäk
-
D tn i3 Januari f. m.
89
mäktige må fästa deras uppmärksamhet på vigten af de ändamål,
som med detta stadgande åsyftas, nemi. att bereda
banken räntevinst, att förekomma sedelstockens indragning,
att förse banken med sådana allmänna papper, som äga ett
stadgadt börsvärde, och att befordra dessa pappers circulation
på inländsk eller utländsk börs; 7:0 att, när ftiksg.contorets
depositioner i banken uppgå till betydligare belopp,
utan anledning alt desamma så snart komma att åter uttagas,
det må vara fullmäktige tillåtet att under tiden göra
deni fruktbara i låneväg eller genom köp af obligationer.
Slutligen, ehuru jag förutser, att BancoUtsk, skall afstyrka
det, föreslår jag äfven: 8:0 att upplåningsrörelse i banken
till 3 proc. må såsom förr äga rum, likväl endast ä den
mån sådana medel kunna af banken användas, och till belopp
af högst 2 millioner.
Fördelarne af de förslag, jag framlagt, synas mig vara
följande:
1:0 förökning i vissa delar af lånerörelsen; 2:0 en garanti
emot sedelstockens skadliga indragning; 3to befordrandet
af ett obligations-systeme, som i nödens stund kan blifva
en tillflykt för statscrediten och enskilda associationer;
4:o att banken förses med sådana realisabla papper, som erbjuda
medel att anskaffa silfver, om sådant för realisationen
erfordras, och delta utan Statens mellankomst eller indragning
af lånerörelsen; 5:o besparing al den ränta och
transportkostnad, som silfverköp medför; 6:0 en ökad räntevinst
på de inköpta obligationerna, som helt och hållet uteblifver,
om de indragna sedlarna blifva oanvända, och som
i lyckligt fall bör uppgå till ett belopp nära 100,000 r:dr
årligen, tillräckligt för
5,ooo gevär om året
eller dockbyggnad i Carlskrona för ett skepp om året,
eller ett större ångfartyg för flottan innan nästa riksdag,
eller £ af det årsanslag, som enl. fondsystemet erfordras fölen
canal emellan Wenern och Hjelmaren.
Jag anhåller att denna min motion måtte till BancoUtsk.
remitteras.
Gr. F r-ö lich, David: Det är i afseende å Hr Nordenanckars
sednare motion jag anhåller att få yttra några
ord. Den värde motionären har haft godheten att enskildt
lemna mig del af sina motioner, hvarom jag således mer än någon
annan, sora nu afhört dem, är i tillfälle att genast meddela
yttrande. I afseende på grunderna för den sednare motionen
instämmer jag fullkomligen med motionären ; men
beklagar blott, dels att motionen framkommit så sent på
riksdagen, och dels att motionären, enligt hvad han yttrat,
kommer att lemna riksdagen och således äfven det Ulsk.*,
hvarest motionen skall behandlas. Då det emedlertid icke
19 H. 12
9°
Dea lB Januari f. m.
kan vara motionarens mening, att ett arbete, hvarpå lian
nedlagt så mycken möda, icke skall komma till nytta, och
då jag anser, lika med honom, omöjligt alt inom BancoUtsk.
vinna bifall dertill, åtminstone såvida ej tillfälle gifves att
dessförinnan bereda närmare kännedom om förslaget, än som
vinnes genom uppläsning i Utsk.; så tror jag att den värde
ledamoten borde låta trycka sin motion. Jag vet alltför
väl, att det medför kostnad, men jag tror, att hans patriotism
är så stor, att han ej anser en sådan kostnad illa använd.
Jag har ansett mig böra på detta sätt lemna min gärd
af uppmärksamhet åt detta ämne; men om ej, vid denna
tidpunkt af riksdagen, Heres uppmärksamhet riktas deråt,
kan förslaget omöjligen vinna verkställighet.
Hr Nordenanckar: Hvad angår tidpunkten för väckandet
af motionerna, så erkänner jag, att det varit mera
ändamålsenligt om de förr framkommit, ehuru jag icke anser
någon lid försutten , då BancoUtsk. ännu ej behandlat
de ämnen, hvarmed motionerna äga sammanhang. Beträffande
åter i hvad mån jag sjelf, såsom ledamot i BancoUtsk.,
skulle kunna bidraga till det med motionerna afsedda ändamålet,
äfvensom detsammas befordrande förmedelst den ifrågaställa
tryckningen, så får jag blott förklara, del jag är
öfverlygad att utgången i BancoUtsk. icke skall hindra Stånden
att å motionerna fästa det afseende de förtjena.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Då jag med djupt intresse
afhört Hr Nordenanckar motion, tager jag mig friheten beledsaga
remissen deraf lill BancoUtsk. med den önskan, att
Utsk. ville taga densamma i allvarligt öfvervägande. Jag
anser den innefatta för Bancostyrelsen så vigtiga och genomgripande
satser, alt det vore illa om BancoUtsk., af den
anledn. att riksdagen så långt framskridit, skulle med mindre
noggrannhet behandla densamma.
Hr Bråkenhjelm, Pehr Reinh,: Jag är förekommen
af Gr. Frölich. Till motionären, som ej vill vidtaga
åtgärder för motionens tryckning, får jag ställa den anhållan,
att han ville begära, alt motionerne må blifva med
öfriga Stånden communicerade. Jag vet, att dertill erfordras
4 eller 5 exemplar, och då, med afseende på motionernas
vidlyftiga omfattning, det är för mycket begärdt, att motionären
skulle anskaffa afskrifterna, anhåller jag att afskrifningen
måtte genom Ridd.cancelliet besörjas.
Frih. Ridderstolpe, Fredr.: Till en del förekommen
af den sista värda talaren, vågar jag hemställa, om ej
Hr Frih. o. Landtm, täcktes höra R. o. Ad., huruvida R.
o. Ad. medgifver, alt dessa motioner tryckas på allmän bekostnad.
Hr Bråkenhjelm förenade sig med Frih. Ridderstolpe.
Den i3 Januari f. m.
9«
Hr Gripenstedt, Joh. Att g.: Innan R. o. Ad. kan
lemna sitt ja eller nej till Frih. Ridderstolpes föreslagna åtgärd,
torde vara nödigt alt närmare inhemta innehållet af
motionerna; hvarföre jag anhåller, att de må få hvila på
bordet till nästa föredragning.
Frih. Ridderstolpe instämde med Hr Gripenstedt.
I anledn. häraf, blef Hr Nordenanckars annu icke remitterade
motion hvilande på bordet.
Hr Gri pens ted t, Joh. Äng,: Innan R. o. Ad. öfvergår
till föredragningen för dagen, anhåller jag få göra en
kort framställning, som dermed icke äger sammanhang.
Bland de ämnen, som upptaga längre tiel än de flesta andra,
är utan tvifvel tull-frågan; och då denna sak äger nära
sammanhang med ett mål, som hvilan på R. o. Ad:s bord,
nemi. den ifrågaställa inbjudningen till Öfriga Stånden att
sig med R. o. Ad. förena i afseende å vissa bestämmelser,
så får jag hemställa, om det ej vore nyttigt lill tidens vinnande,
alt denna inbjudning så fort som möjligt kunde expedieras.
Den har N:o i i3 på föredragn.listan, och om den
skulle förekomma i sin ordning, torde man ej kunna hoppas
att hinna dit förr än i nästa månad; men då afgörande!
deraf kommer alt verka på BevilIn.Utskts framställningar,
i ändamål alt bereda sammanjemkningar, så, ehvad åsigt
man å ena eller andra sidan må hysa i afseende å förslagets
lämplighet, hoppas jag att en hvar med mig instämmer i den
önskan, att denna fråga så fort som möjligt måtte afgöras; och
vågar jag derföre föreslå, att inbjudningsfrågan måtte ställas
främst på listan om Lördag.
I anledn. häraf beslöt R. o. Ad., att den af Hr Prytz
föreslagna inbjudning skall ställas främst på föredragn.-  listan lill nästa Lördag.
Ånyo föredrogs Exped.Utskts den 9 dennes e. m. på
bordet lagda förslag N:o 191 lill R. St:s und. skrifvelse till
K. M., ang:de vidtagande förändringar uti bålsmansroteringens
utgörande å landet.
Hr Nordensköld, Otto Gustaf: Jag har genomläst
den nu föredragna skrifvelsen och dervid trott mig tinna ,
att den första utaf de af Frih. Cederström, Jacob, gjorda
anmärkn:r kunnat vara ogjord, emedan der står, alt de persedlar,
som lemnäs, skola vara brukbara; men Hr Frih:ns
andra anmärkn. anser jag ganska riktig, nemi. alt ordet
"rotehållare” bör utbytas mot ordet ”rote," emedan i annat
fall hvarje del af båtsmansroten til leib tinnes en rättighet ,
som endast kan anses tillkomma hela roten.
Gr. af Ugglas, Ludv.: I afseende på den förda an
-
9a
Dell i3 Januari f. m.
märkningen är jag förekommen af Hr Nordensköld; ty enligt
de underrättelser jag erhållit, föreskrifver reglementet,
att de persedlar, som båtsmännen medföra, skola vara brukbara.
Hvad den sednare anmärkningen beträffar, så får jag
förklara, att äfven jag finner skrifvelsen i det uppgifna hänseendet
böra rättas. Felet härrör från ordställningen uti
det af RiksStm godkända betänk.; ty då här står: ”att II.
St. ville K. M. i und. föreslå, om icke lili rotehållarne kunde
göras nådig framställning, huruvida de skulle vara hugade
att ingå contract om bålsmans-beklädnadens öfvertagande
af Kronan emot vissa årliga afgifter af rotehållarne_
för hvarje särskild persedel, dock att contracten ställdes pa
vissa, ej alltför många år, och upprättades på grund af frivillig
öfverenskommelse särskildt sned hvarje rote, och utan
att några af dem kunde åläggas att ovillkorligen, och derest
han ej finner contractet för sig förmånligt, deruti ingå,”
så och, derest fråga endast vore om roten, vore hela sista
perioden öfverflödig. Af denna orsak ansåg Utsk., att någon
mening skulle ligga derunder. Jag hemställer, om icke
hela sista perioden kunde ulga och rättelse med orden han
oell den på vederbörligt sätt iakttagas nu genast utan behof
af återremiss i och derför.
Frih. Gederström: Jacob: Jag känner visserligen
författningarnes innehåll och föreskrift i det hänseende, att,
då båtsmännen uppbådas, utredning^persedlarne skola vara
i brukbart skick; roen annat är förhällandet då de nied dessa
persedlar infinna sig till arbete eller till tjenstgöring på flottan,
och annat, då dessa'persedlar öfverlemnns till förvar i
Kronans förråd. Det är naturligt, att de böra vara i brukbart
skick. Då Hr Nordensköld, såsom en bland (lottans befälhafvare,
tillkännagifvit det vara deras åliggande att tillse,
det de äro i brukbart skick, må mini detta hänseende gjorda
atunärkn. få förfalla, ehuru jag icke kan neka, det jag
anser rättast vara, att R. St., vid öfverlemnande tili K. M. af
deras beslut, iakttaga den noggrannhet i sina uttryck, hvarigenom
tvister emellan Kronan och de skattskyldige må förekornroas.
Hvad den sista anmärkntn beträffar, så är det
klart, att jag icke går in på att nyttja ordet rotehållare, eroedan
det måste bero på pluralitetens veto inom roten, om
en förändring skall ske och icke på fem sjettedelar eller tio
elftedelar af roten alt säga ja samt en sjettedel eller en elftedel
att säga nej. Sådant kan och får icke förhållandet
vara inom ett knektehåll, ty der måste de fleste hafva afgöranderätt.
Hvad angår att här omedelbarligen eller utan återremiss
företaga de ifrågaställa förändringarna, så har sådant
visser ligen flera gånger tillförene skett; men rätt är det icke att
så skei', ty uti löparen bör ingen inskrifning eller correctur
äga runi. Den bör vara fullständigt renskrifven, för att i sådant
skick -afgå till Stånden och derefter förvaras såsom
Dea i3 Januari f. m.
verification. Jag anser derföre ålerremiss af nöden, för vinnande
af de nödiga rättelserna.
Gr. von Platen, Baltzar: Äfven jag förenar mig
uti den af []r Nordensköld yttrade åsigt, alt frågan derom
att kojerna skola vara i bruk bart skick desto mindre varit
af gilltig anlcdn. påkallad, som Utsk:s af RiksSCn antagna
förslag, att sådana skola åtfölja hvarje uppbådad båtsman,
vore utan ändamål, om det icke förutsatte, att de vore
brukbara. Man liar anfört, att ordet rotehållare
bör utbytas mot ordet rote. Jag är af samma öfvertygelse
desto hellre, som jag vet att Utsk. velat uttrycka den
tanke, som meningen sålunda förändrad innefattar; men jag
måste beklaga, alt jag och andre ledamöter i Utsk. icke
Icmnat den uppmärksamhet åt uttrycken, hvarigenom man
kunnat förekomma den tvetydighet, sorn harleder sig derifrån,
att ordet han blifvit nyttjadt i stället för ordet den.
Jag har ingenting emot, att orden koj och täcke, som förekomma
uti en föregående punkt, utbytas mot orden koj
och sängkläder, ehuru saken kan vara densamma; ty
då K. M. kan förklara, att med sängkläder endast förstås
täcke, så ser jag ingen fara uti att nyttja ordet sängkläder.
Det kunde visserligen äfven heta koj och hängmatta; men min
anmärkn. härleder sig derifrån, att den skrifvelse, som trenne
Stånd antagit, nyttjar orden koj och sängkläder; hvarföre
jag anser rättare att bibehålla benämningen koj och sängkläder
än koj och täcke. Då trenne Stånd fattat ett beslut,
är det nödigt, att skrifvelsen blir i enlighet dermed. Jag
öfverlemna!’ lill deras afgörande, hvilka äro mera bevandrade
i sådana ärenders handläggning, om ändringen kan ske
här genast, eller om densamma nödvändigt påkallar återremiss
lill Utsk. Jag skulle tro, att sista punkten kan få
blifva oförändrad, blott med utbyte af orden rote- och rotehållare.
Frih. Rehbinder, Fredr. Wilh.: Det är med anledn.
af Hr Nordenskölds sednare anmärkn. jag anhåller att få
yttra mig. Vid behandlingen af denna fråga i Exped.Utsk.,
voro flere af oss af den tanken, att hela sednare punkten
borde utgå, eller alt åtminstone ordet rotehållare borde förändras
till rote; men då yttrade sig Utsk:s ordför., hvilken
såsom cavalleri-olficer borde hafva reda derpå, att hvarje
rotehållare hade veto, d. v. s. att en hvar kunde säga nej, då
det blefve ingenting af med hela saken. För det fallet var
det nödigt att hafva ordet rotehållare i stället för ordet rote;
och derföre afstod jag från min mening och lät det passera
med ordet rotehållare. Emedlertid, då Hr Nordenskölds
anmärkn. är riktig, och en annan anmärkn. jemväl blifvit
gjord mot Utsk:s skrifvelse, skulle jag anse bäst alt skrifvelsen
återremitteras.
94
Den 13 Januari f. m.
Gr. af Ugglas: I afseende på den af Gr. von Platen
gjorda anmärkn:n, att Utsk. nyttjat ordet sängkläder i stället
för ordet täcke, så får jag upplysa, att när skrifvelsen
kom till Utsk., så var prol.utdr. ankommet från R. o. Ad.,
att Ståndet godkänt betänk., blott med den skiljaktighet, att
orden täcke och sängkläder voro utbytta. Utsk. hade
sig bekant, att med sängkläder icke kunde förstås annat än
täcke, och derifrån härleder sig det anmärkta förhållandet.
Hvad angår den af Frih. Rehbinder omnämnda, af mig såsom
cavalleri-officer mcddelta upplysningen, så har jag ingalunda
bestämdt förklarat, utan blott sagt att jag trodde
förhållandet vara sådant, som jag uppgaf, om hvilken mening
jag dessutom icke var ensam. Beträffande frågan om återremiss
af skrifvelsen, så, ifall Frih. Cederström anser
formvidrigt att skrifvelsen ändras här, isynnerhet om sista
strofen skall utgå, vill jag icke motsätta mig hans begäran.
Likväl får jag erinra derom, att i händelse vid slutet af
riksdagen, då en mängd mål skola expedieras, långa skrifvelser
blifva återremitterade ; så skulle så långa uppskof deraf
uppkomma, att Exped.Utskts göromål blott derigenom
komme alt medtaga flera månaders tid.
Hr Nordensköld: I anledn. af Gr. von Flåtens anmärkn.
får jag upplysa, att jag skulle kunna vara af samma
tanke, sorn' han, ifall Exped.Utsk. hade sagt i belänk. koj och
sängkläder, emedan jag anser att täcket hvarken löser eller binder;
men rättare är att säga koj och täcke; ty om båtsmännen
commenderas ut, kunde de möjligtvis medföra madrasser, som
icke passa för kanonjollarna; men så långt mankan fournera
båtsmännen med koj och madrasser, är det lämpligast.
Också hafva vi uppköpt ett betydligt parti hår, för att deraf
tillverka madrasser. För min del anser jag återremiss icke
behöflig.
Gr. von Platen: Den siste värde talaren har fullkomligen
upplyst, att sängkläder och täcke icke äro detsamma,
utan skiljaktiga saker, och såsom haia jemväl upplyst, är det
redan antagligt vid flottan att förse båtsmännen med madrasser.
Likväl får jag förnya mitt [förra gången afgifna
yttrande, att jag skulle anse likgiltigt hvilketdera uttrycket
man begagnade, derest icke trenne Stånd hade godkänt det
betänk., uti hvilket det heter sängkläder. Jag vet, att i
R. o. Ad:s prot.utdr. heter det koj och täcke; men StatsUtsk:s
betänk, innehåller koj och sängkläder, och detta betänk.
är af trenne Stånd antaget. Jag vet ej, hvarför icke,
vid sådant förhållande, de trenne Ståndens beslut skulle gälla
framför det ena Ståndets. I stället för ordet rote elier
rotehållare, vore det kanske lämpligare att nyttja orden rote-intressenter.
Om skrifvelsen skall återgå till Exped.-  Utsk., anhåller jag, att denna erinran måtte lagas i öfvervägande.
I min öfvertygelse innefattade orden rotehållare
Den i3 Januari f. m.
95
och roteintressenter detsamma; men andra torde anse det
sednare ordet tydligare och bestämdare uttrycka det afsedda
begreppet. En värd ledamot af Exped.Utsk. liar yttrat
deti öfvertygelsen, alt den sista sti'ofen kunde utgå. För
min del kan jag icke instämma deruti, emedan den är bifallen
af alla Stånden. Det är således blott i afseende på
orden rote och rotehållare, samt orden täcke och sängkläder,
som rättelse bör äga rum, på sätt jag redan baft äran uppgifva.
Hr Westfelt, Nils: Jag har begärt ordet, blott för
att meddela den upplysning, att ordet roteintressenter nyttjas
så väl i afseende på båtsmans- som soldat-roteringen,
hvarföre jag föreslår, att detsamma såsom mera passande
måtte användas.
Gr. af Ugglas: I anledn. af Gr. von Plåtens yttrade
förmodan, alt det skulle vara grundlagsvidrigt att borttaga
sista punkten, får jag hemställa, om icke, i händelse man vill
vara så samvetsgrann i form, då saken är densamma, man
af samma skäl är hindrad att utbyta ordet han mot ordet
den.
Frih. Rehbinder: Jag vill denna gång i allo förena
mig med Gr. af Ugglas och fortsätter min anhållan om återremiss,
på det Utsk. må komma i tillfälle att, i anledn.
af de gjorda anmärkntna, åt skrifvelse!! egna nödig
handläggning. Jag anser sista punkten öfverflödig, i samma
stund man antager, att det beror på piuraliteten i hvarje
rote att antaga eonlracten.
Gr. Frölich, David: Jag ämnar icke yttra mig öfver
de särskildt gjorda anmärkningarna, utan blott öfver den
frågan, hvarom åtskillige talare synas vara något tvekande.,
huruvida det går an att här genast göra de rättelser, hvarom
Ståndet kan sig förena. Sådant går icke an, när en skrifvelse
kommit från ett Utsk., utan måste i detta hänseende så tillgå,
att anmärkningarna ordagrannt antecknas i prot., hvarefter anteckning
skei' på löparen, som sedermera går till de öfriga Stånden.
Ifall de öfriga Stånden gilla anmärkningarna eller gilla
skrifvelsen, sfi har Exped.Utsk. sedermera att tillse hvad det
får rätta eller icke får rätta. Det lärer icke gå an att på det
sättet knapphändigt i det ena Ståndet ändra skrifvelser från
Exped.Utsk., utan att de öfriga Stånden få taga kännedom
deraf. Att utbyta orden täcke och sängkläder till öfverensstämmelse
med de Irenne Ståndens beslut, torde icke möta
något hinder, men att göra någon förändring i strid med
hvad Irenne Stånd antagit, lärer icke gå an.
Gr. von Platen: Ehuru det visserligen står R. o. Ad.
öppet att återremittera skrifvelsen, och, när densamma återkommer,
besluta sisla strofens uttagande, önskar jag dock
att på förhand måtte beslutas, huruvida sista strofen skall
Den i3 Januari f. m.
utgå eller ej. Att jag önskar densammas bibehållande är
klart, då jag i Utsk. röstat för det betänk., hvaruti den finnes
och som legat till grund för denna skrifvelse ; och då
nämnda betänk, är af RiksSt:n antaget, kan jag icke stillatigande
afhöra att ledamöter af Exped.TJtsk. vilja utstryka
densamma.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att hvad först anginge
borttagandet af den af Gr. von Platen sednast nämnda sista
strofen, finge Hr Landtm, förklara sin mening vara, att denna
strof icke kunde borttagas, då den utgjorde en del af det
beslut, sorn R. St. fattat i detta ämne; den utgjorde icke
en del af motiverna, utan en del af det förslag, med indraget
tryck, som Stats- samt Allm. Besvärs- och Ekon.Utsktn
framställt och RiksSt:o bifallit. Hvad anginge frågan om
utbyte af ordet rotehållare, som Exped.Utsk. begagnat,
emot ordet rote, så behagade R. o. Ad. finna, att Utsk.
begagnat ordet rotehållare i stället för det af Stats-och EkonUtsktn
begagnade ordet dem, hvilket sistnämnda uttryck
äfven RiksSt:n antagit. Då bär nu blott vore fråga om ett
förtydligande, kunde Hr Landtm, icke finna något hinder
för den rättelsen, alt man utbytte ordet rotehållare emot
ordet rote, enär det vore roten, som i delta fall vore af
Stats- och Ekon.Utsktn menad.
Hr Westfelt: Jag tog mig friheten föreslå, att ordet
roteintressenter, som allmänt begagnas, äfven här måtte
använ das.
Hr Frih. o. Landtm, fästade uppmärksamheten deruppå,
att ordet roteintressenter icke vore detsamma som rote;
ty om det förra begagnades, blefve det beroende af en
enda intressent uti en rote, huruvida de öfrige skulle kunna
antaga öfverenskommelsen eller icke.
Frih. Cederström: Orden roteintressenter och rotehållare
äro fullkomligen synonyma; och när man icke vill
hafva ordet rotehållare utan ordet rote, derföre att det icke
tillhör en rotehållare eller roteintressent att hafva veto
i fråga om rotehållet, utan detta tillkommer roten; så måste
både ordet rotehållare och roteintressent icke kunna nyttjas,
utan ordet rote användas.
Hr von Hartmansdorff: Om Ståndet skulle för ögonblicket
vilja ingå i pröfning af ordalagen, och tvister
derom skulle uppkomma utöfver dem sorn redan ägt rum;
så befarar jag, att R. o. Ad. måste förspilla alltför mycken
tid på denna ringa angelägenhet. Om derföre Hr Frih. o.
Landtm., på sätt flere ledamöter yrkat, täcktes tillåta att
skrifvelse!! finge till Exped.Utsk. återgå, så hoppas och tror
jag, att man skulle komma ifrån saken med minsta förlust
af tid och med mesta gagn.
Hr
Den i3 Januari f. m.
97
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. ansåg
ordet rotehållare böra utbytas mot ordet rote.
Ropades ja.
Hr Landtm, hemställde, om R. o. Ad. i öfrigt ansåg
att förslaget borde till Utsk. återremitteras.
Ropades ja och nej.
Hr Landtm, hemställde, då denna framställning blifvit
med ja och nej besvarad, om R. o. Ad. behagade tillåta, att
förslaget till und. skrifvelse finge i vanlig ordning med den
föreslagna rättelsen lill de öfriga Stånden afgå.
Ropades ja och nej.
Gr. von Platen! Jag får vördsamt fästa uppmärksamheten
derå, att jag anhållit, det ordet sängkläder måtte införas
i stället för ordet täcke.
Frih. Cederström: Då den i fråga var. expeditionen
utgör en löpare, som måste vara i fullständigt skick; så är
det angeläget, att den blir rättad i den ordning våra grundlagar
bjuda. Det är ingen annan än Exped.Utsk., som har
rättighet alt föreslå en annan. Stånden kunna besluta en
annan, men det måste vara ett ting för sig, som Stånden
besluta; ty i annan händelse kan man komma dertill, att
dessa löpare alldeles icke blifva af något värde för häfden,
hvilket de hittills varit.
Undert. R i d d. S ec r e t.! I afseende på förhållandet med
den s. k. löparen, när ett Exped.Utskls förslag till skrifvelse
rättas utan återremiss, anser jag mig skyldig anmäla, det
bruket varit, att den förändring R. o. Ad. genast beslutat
i en sådan skrifvelse, icke införes uti sjelfva texten af löparen,
utan blott omförmäles uti den påskrift eller det attestatum
Ridd.Secretrn tecknar å löparen, hvarefter denna afgår
till de öfriga Stånden. Löparen kommer då, på delta sätt
påtecknad, i alla fall att blifva en autlientik handling genom
den gjorda rättelsens upptagande i Stånds-secreltus påskrift.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. ansåg,
enligt Gr. von Plåtens yrkande, att ordet täcke borde
utbytas emot sängkläder, på sätt tre Stånd beslutat.
Ropades starka ja, blandade med nej.
Hr Landtm, förklarade, det han trott sig finna, att ja
öfverröstat nej.
Hr von Hartmansdorff: Då jag begärde återremiss,
tänkte jag mig saken behandlad på det sätt, som den, efter
min förmening, rätteligen bör behandlas, att nemi. de anmärknrr,
som af Ståndet göras, blifva af Ridd.SecreUn upp19
H. i3
9?
Den 13 Januari f. m.
tagna och jemte förslaget till expedition afskickade till de
öfriga Stånden, för att, sedan dessa yttrat sig, återkomma
till Exped.Utsk. Jag kan sålunda icke finna, alt mellan återremiss
och delta sätt att belmndla saken något annai vore
riktigt. Jag tror också, att ett beslut på förhand af R.
o. Ad. om de förändringar, som böra göras, vore för tidigt,
innan de öfriga Stånden hunnit alt deröfver ytlra sig.
Gr. Frölich: Jag uppslår endast för alt för min
del förklara, att sådan äfven varit min tanke, som den siste
värde ledamoten yttra;, och att jag hoppas alt det blir
klart så väl för Hr Frih. o. Landtm, som för Exped Utsk.,
att det icke går an, som hittills synes hafva ägt rum, att
företaga någon ändring i en Exped.Utsk:s hit ankommen
skrifvelse, utan i den ordning Hr von Hartmansdorff nämnt.
Gr. af Ugglas: Jag får genmäla Gr. Frölich i afseende
på hvad han nyss yttrat, att nu ingenting skett, som varit
olika mot hvad förut passerat. Jag har tagit särskild reda
på huru mål förut blifvit afgjorda, och funnit att en skrifvelse
under Gr. Frölichs ordförandeskap blifvit återremitterad
från BorgareSt, och att fråga var att gå till BondeSt.
med Exped.Utsk:s förslag, men Exped.Utsk. afslog denna
framställning och företog rättelse genast.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att då denna disctission
tycktes draga ut till kl. i, ansåg lian sig böl a begagna tillfället
emellan tvänne talares yttranden att tillkännagifva, det
plenum komme alt fortsättas på e. m. kl. 6.
Frih. Rehbinder: Jag får förena mig med hvad Gr.
af Ugglas yttrat, med det tillägg, att då en gång Exped.-  Utsk. emottog en återremiss ifrån BorgareSt., och fråga
uppstod inom Utsk., huruvida ej det gamla skrifvelseförslaget
först borde till BondeSt. afgå, så lade sig samtl. Utsk:s
ledamöter af BorgareSt. deremot, under förklarande, att
EorgareSCs mening på så sätt kunde blifva undertryckt.
Utsk. beslöt, alt frågan genast skulle behandlas; så har ock
derefter skett vid dylika, sedermera inträffande tillfällen, att
nemi., då en skrifvelse från ett Stånd blifvit återremitterad,
har handläggning i anleda, deraf alltid omedelbart följt, och
jag yrkar att en slik åtgärd äfven för framtiden ina äga ruin,
såsom förorsakande den minsta tidsutdrägt.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Åd. ansåg,
att ifrågavar. förslag till tind. skrifvelse finge, med anmärkn.
af de beslutade rättelserna, i vanlig ordning lill de öfriga
Stånden expedieras.
R.opades ja.
Ånyo föredrogs StatsUtsk:s den 9 dennes på bordet lagda
utlåt. J\':o 406, i anledn. af Hr Lefrens, J. P., motion
De n 13 Januari f. ra.
99
om skyndsamt bestämmande af förskott till bedrifvande af
befästningsarbetena vid Carlsborg och i Stockholms skärgård.
Hr Le fre' n, Joli. Pehr, uppläste följande:
StalsUlsk. har afstyrkt bifall till motionen af aine skäl,
det ena: alt framställningen om behofvet endast genom enskild
motion tillkommit; det andra: att R. St. ännu icke
afgifvit hufvudsakligl yttrande angrde det anslag, hvarå förskott
blifvit ifrågasatt.
Hvad det första skälet vidkommer, så kan i betraktande
tagas: i:o att den, som gjort motionen, är chef för den
administrationsgren, som har att besörja utförandet af de arbeten,
hvartill föiskott å sannolikt blifvande anslag begäres,
och således i tillfälle att bedömma behofvet; 2:0, att medlen
icke begäras till förut okända behof, utan till sådana,
som utgjort föremål för K. propos.; samt 3:o, att tidens
korthet, så tillsägande tvang motionären alt vidtaga den utväg
att begagna sin riksdagsmannarätt; lärandes så väl R. o.
Ad. som StalsUtsk. vara förvissade derom, att så beskaffade
motioner icke af den enskilda riksdagsmannen göras utan att
han dertill föranledes af tvingande anledningar.
Vidkommande det andra skälet, så medgifves visserligen,
att StatsUtsk. har rätt, såvida frågan blott betraktas utur
formel synpunkt; men då StatsUtsk, redan till R. St,, i sitt
utlåt. rör:de extra-staIsregleringen, afgifvit ett tillstyrkande
utlåt. rör:de h e I a d e t a n s I a g, K. M. i detta fall äskat,
samt RiksSltn, så vidt mig är bekant, vid återremissen
icke gjort sådana anmärkn:r, som efter sannolikhet kunna
föranleda till slutligt afslag; och dertill kommer, att det
begärda förskottet är föga betydligt, men för ändamålet
ganska behöflig!; så tager jag mig friheten ho^ R. o. Ad.
vördsamt anhålla om åt erne miss, samt, ifall densamma b i fa I—
les, bos IJ. StatsUtsk. om mera bevågenhet för ärendet, samt
så skyndsam expedition, som med Utsk:s öfriga göromål förenligt
är; skolandes jag lill Utsk. hafva äran aflemna en promemoria,
som i detalj upptager medlens användande.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Ehuru ifrågavar, utlåt,
icke är åtföljdt af någon reservation från min sida, får jag till
R. o. Adts prot. tillkännagifva, att jag tillhör minoriteten inom
StatsUtsk., som velat tillstyrka förskottet. Jag finner det så
nödvändigt, att jag hoppas, att om StalsUtsk. ytterligare kommer
i tillfälle alt taga ämnet i öfvervägande genom återremiss
från R. o. Ad. och några af de öfriga Stånden, — jag
hoppas dä att Utsk. kan komma att förändra sitt beslut,
StalsUtsk:s utlåt. j\:o 406 återremitterades.
Föredrogs ånyo StatsUlsk:s den 9 dennes på bordel lagda
utlåt. N;o 4oB, i anledn. af K, M:s nåd, propos. angtde
IOO
D«n i3 Januari f. ra.
ett årligt anslag af i5,ooo r:dr till understöd för de*i hufvudstaden
förlagda garnisons-reg:tens matinrättningar.
Frih. Sprengtporten, Jac. Wilh.: Då detta betänk,
blifvit satt på listan framför ett annat StatsUtskrs betänk., jag
menar framför N:o 4°7> sorn afhandlar en motion af Hr von
Hartmansdorff, angrde anslag i följd af Ständernes Desi 11 Intill
förändring i skjutslegan, Hvilket sednare betänk, är åberopadt
i detta och ligger till grund derför i vissa delar, så
täger jag mig friheten hemställa, att det nu föredragna betänk.
måtte få hvila på bordet, enär detsamma icke ändamålsenligen
kan afgöras, förrän det förra betänk. blifviHpröfvadt,
och Utskrs svar i anledn. af Hr von Hartmansdorffs
motion ställas främst på listan till nästa plenum.
Frih, Cederström, Jacob, förenade sig med Frih.
Sprengtporten.
Hr Frih. o. Landtm, förklarade i anledn. häraf, att
StatsUtsk:s utlåt. N:o 4°8 lomme att ytterligare hvila på
bordet; samt yttrade derjemte, att då, i anseende till den
mängd af mål, sorn nu hvilade på R. o. Ad:s bord, Hr
Landtm, ämnade utsätta plenum äfven till nästa Fredag på
e. m., han ville hemställa till R. o. Ad., om Ståndet, i öfverensstämmelse
med hvad Frih. Sprengtporten begärt, behagade
besluta, att StatsUtsk:s utlåt. N:o 4°7 borde till
nämnda plenum sättas främst på föredraga.listan.
Ropades ja.
Hr Landtm, hemställde vidare, om R. o. Ad. behagade
bestämma, att StatsUtskts utlåt. N:o 4°8 borde på föredraga.
listan sältas näst efter N:o 4°7«
Bifölls,
Företogs till pröfning StatsUtsk:s den i och 5 sisll.
December på bordet lagda mern. N:o 375, med förslag till
snmmanjemkning och votering i anledn. af RiksSttns skiljaktiga
beslut öfver utlåt:na JV:is 170 och 320.
Uppå derefter gjord hemställan, ansåg R. o. Ad. detta
mål böra punktvis pröfvas.
I :s t a punkten.
Först föredrogs den af Utsk. å andra sidan gjorda hemställan,
i anledn. af fråga huruvida utbyte af de uti 4 §:n
af presterskapets privilegier omnämnda indelta räntor och
tionde emot contanta statsanslag skall kunna hänföras till
sådana frågor om rubbning i Ståndens privilegier, som enl.
n4§:n Reg.Fm erfordra samtliga RiksStins godkännande och
Konungens bifall.
På begäran af Hr von Hartmansdorff, Au g.,
P,60 *3 Januari f. «p.. . ■'*'
101
upplästes Prosten Stenhammars, memorialet åtföljande, reservation.
Frih. Cederström, Jacob: Hvad härvid förekommer
rör:de rubbning i PresteStrs privilegier, så lärer B. o. Ad.
dermed icke kunna sig befatta emot den tydliga föreskriften
i 83 §:n Reg.F:n, som innehåller, alt grundlagarna skola efter
ordalydelsen tillämpas, och att förklaringar af desamma
skola på det för ändringar föreskrifna sätt behandlas. Naturligtvis
om det befinnes, att hvad PresteSt. beslutat är del rälta,
så förblifver det dervid. Befinnes åter icke förhållandet vara
sådant, derom Stånden icke kunna öfverlägga, så beslutar
hvarje Stånd för sig i saken efter sin öfvertygelse, och
SlatsUtsk. har haft orätt att begära ett utlät, i detta fall;
ty ett utlåt. Stånden emellan om hvad som skall vara ståhdsprivilegier
lärer icke kunna af Ståuden meddelas.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Jag inkom här i plenum
under det att Prosten Stenhammars reservation upplästes.
Denna reservation är afgifven till det betänk., som endast
afhandlar frågan- om voter:s-propos:r och samman jemkning
af de särskildta Ståndens beslut. Mig synes, att denna reservation
bort afgifvas, då det föregrde betänk, i följd afåterremisser
afgafs, och vid detta tillfälle hade det varit på
sitt ställe alt sätta i fråga, huruvida räntornas indragning
till statsverket skulle kunna äga rum och anses vara en sak
tillkommande statsregleringen eller vara ett ekonomiskt mål.
Enär nu 2:ne Stånd ansett för sin del, att denna indragning
af räntorna kan öga rum, men 2:ne andra Stånd förkastat
förslaget härom, så har det varit StatsUtsk:s pligt att, med
afseende på redan fattade beslut, söka sammanjemka dem
och framkomma med voter:s-propos:r, der jemkning icke
kunnat äga rum. Här bar visserligen mellankommit den frågan,
huruvida räntor, tillhörande ecclesiaslikstaten, skulle
vara inbegripna i PresteSCs privilegier och som privilegiifråga
böra behandlas; men praxis tillkännagaf, alt sä val ifrån
Regeringens sida, som Ständernes, målet blifvit så helland
ladt just som StatsUtsk. nu detsamma bandlagt, och
alt således icke något hinder bör ifrågakomma mot R. o.
Ad:s behandling af frågan till slutligt afgörande. Huruvida
frågan om indragning af ecclesiastikverkets räntor till statsverket
skall anses som en privilegii—fråga eller icke, derom kunna,
efter min öfvertygelse, olika beslut fattas, och då en
gång förut, oberoende af denna fråga, en sådan voler:spropos.
vid i834 års riksdag blifvit af samtliga Stånden
godkänd, så kan ej något binder ligga i vägen för godkännande
af den nu framställda voter:s-propos:n; men SlatsUtsk.
har, då en protest blifvit afgifven i ämnet, såsom rörande
PresteSCs privilegier, velat till samtliga Ståndens bepröfvande
öfverlemna, huruvida de öfriga Stånden i detta afseende
gilla PresteSCs åsigt eller icke, och föreslagit att den*
102
Den 13 Januari f, m.
na fråga måtte oberoende af sjelfva rättsfrågan behandlas.
Såsom delta betänk, nu är uppstäldt, så ser jag för nain del
icke, att privilegii-frågan i minsta målto kan hindra R. o.
Ad. att öfvergå till slutlig pröfning af voterjs-proposm, anhållande
vördsamt, att ett sådant nekande att ingå i denna
behandling af frågan icke mätte uppstå.
Hr von Hartmansdorff: Jag får fästa Gr. Horns
uppmärksamhet derpå, att föredragningen af betänk, äfvensom
aninärknm af Frih. Cederström endast omfattat den första
frågan, huruvida en viss del af ämnet rörde ståndsprivilegier
eller icke. I afseende på denna särskilda fråga instämmer
jag med Frih. Cederström deruti, att, likasom tolkningen
af en grundlags-^ ej kan bero på ett Stånds afgörande
allena, likaså förhåller det sig med tolkningen af ett Stånds
privilegier. Jag förmodar således, att Hr Frih. och Landtm.,
i öfverensstämmelse dermed, finner att någon propos. derå
icke nu kan göras.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla Utsk:s törslag i denna del.
Ropades ja och nej.
Hr Landtm, hemställde derefter, om R. o. Ad. ansåg
att, på sätt Frih. Cederström yrkat, de frågor, som StatsUtsk.
till R. o. Ad:s pröfning framställt, borde af Ståndet
behandlas utan afseende på huruvida Presterskapets privilegier
derunder inbegripas eller icke.
Ropades ja och nej.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller vördsamt om
Hr Frih. o. Landlmts framställning derå, att det förslag, som
StatsUtsk. i detta hänseende gjort, nemi. ang:de PresteSt:s
privilegier, måtte anses förfallet.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. ö. Ad., på
sätt Hr von Hartmansdorff föreslagit, behagade besluta att
StatsUtsk:s framställning i hvad den rörde Presterskapets
privilegier borde förfalla.
Ropades ja och nej.
Frih. Cederström: Då det icke lärer vara tvist underkastadt,
alt hvad ett Stånd beslutar öfver ett annat Stånds
privilegier icke kan gälla något, då fråga är om ändring
derutinnan, med mindre alla 4 Stånden äro derom ense och
Konungen lemnar sitt samtycke; så lärer det vara klart, alt
StatsUtsk:s framställning i detta fall i anleda, af en i reservationsväg
väckt fråga, att räntornas indragning till statsverket
skulle involvera en rubbning i PresteSt:s privilegier,
icke kan af Ståndet, vare sig till bifall eller afslag, upptagas,
utan måste läggas till handlingarna såsom en onyttig
framställning; hvadan jag förenar 111ig med Hr von Hart
-
Den >3 Januari f m.
mansdorfF i anhållan om den af honom begärda propos., så
att vi mätte komma till ämnet och ifrån denna privilegiifråga,
eller huruvida Ståndet anser, att PresteSt. har rätt
eller icke; ty R. o. Ad. Lan ej med sitt beslut gifva PresteSt:s
tankar någon helgd.
Gr. Horn: Det skulle vara en betänklig grundsats,
som skulle göras gällande, om hvarje Stånd ägde rätt, att
såsom en privilegii-fiåga behandla ett uppstä|dt förslag och
derigenom undandraga ett sådant förslag de öfriga Ståndens
öfverläggning. Efter min öfver tygelse tror jag icke, att något
Stånd kan genom ett annat Stånds tankar bindas vid ett
I res I ti t öfver samma fråga. Om nit således R. o. Ad. skulle
anse för sin del, att frågan om läntornes indragning till
Staten icke rörde PresteStts privilegier, så finner jag intet
hinder för R. o. Ad. att ingå i slutlig pröfning om räntornas
indragning. Men derom är icke nu fråga, utan huruvida
detta ämne måste skiljas helt och hållet från behandlingen
af räntornas indragning, som SlalsUtsk. föreslagit,
och jag kan ej annat än ytterligare begära, att Hr Frih. o.
Landtm, måtte inhemta, om R. o. Ad. godkänner StatsUlsk:s
förslag.
Hr von Hartmansdorff: Jag täger mig friheten fasta
Ståndets uppmärksamhet derpå, ali PresteStts privilegier
hvarken blifva vidsträcktare eller inskränktaie, hvarken starkare
eller svagare, derföre att R. o. Ad. deröfver beslutar
det ena eller del andra; ty de finnas sådana de äro, och
kunna icke utan alla 4 Ståndens sammanstämmande beslut
samt Konungens snnction upphäfva*. R. o. Ad. finner således
lätt, hurusom det vore ulan ändamål att gifva sig in i
någon tolkning af dessa privilegier. Jag anhåller alltså, att
Ståndet måtte lägga denna del af SlatsUtskts framställning
till handlingarna , såsom icke nu utgörande föremål för
pröfning.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att, då alla hans föregående
propositioner blifvit med ja och nej besvarade, han
ansåg sig nu böra framställa propos. å Hr von Hartmansdorffs
sednaste förslag; hemställande alltså, om R. o. Ad.
ansåg den nu föredragna delen af första punkten böra läggas
till handlingarna.
Ropades ja och nej.
Hr Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade bifalla
Utsk:s förslag i denna del.
Ropades starka nej, blandade med många ja.
Hr Landtm, förklarade, det han trott sig finna, alt
nej öfverröstat ja.
Ur Landtm, hemställde, om R o. Ad. ansåg den nu
Den i3 Januari f. m.
föredragna delen af första punkten böra läggas till handlingarna.
Ropades starka ja, blandade med många nej.
Hr Landtm, förklarade, det han trott sig finna att ja
öfverrösta! nej.
Vidare föredrogs den å 3:dje sidan upptagna till R. o.
Ad. ställda inbjudning.
Hr von Hartmansdorff: För riktigheten af det beslut,
som R. o. Ad. har fattat, anfördes förra gången, då saken
förevar, så många skäl, att jag förmodar det R. o. Ad.
icke frångår hvad Ståndet en gång beslutat, hvadan jag afStyrker
inbjudningens antagande.
Hr Lefre'n, Joli. Pehr: Jag instämmer till alla delar
i den åsigt, som den siste värde talaren yttrat. Då målet
förra gången förevar, så uttryckte jag, alt för min del
hade jag städse varit för hufvudsaken; men sedan målet
blifvit behandladt vid denna riksdag på sådant sätt, att inga
garantier för framtiden medgåfvos, så afstyrkte jag bifall
till betänk. R. o. Ad. behagade då afstå Utsk:s förslag, och
jag hemställer, att R. o. Ad. måtte vidblifva detta beslut
såsom väl grundad!. Saken må förekomma en annan riksdag
och då behandlas på ett sätt, som lemnar garantier för
framtiden, hvilket detta förslag icke gör.
Gr. Horn: Om jag icke misstager mig alltför mycket,
så var den siste värde talaren ledamot af StalsUtsk. under
sista riksdagen; men om jag deruti misstager mig, så har
jag väl icke orätt deruti, att den värde talaren gillade de
garantier, som af dåvar. StatsUtsk. uppställdes i samma fråga
som denna. Jag ber alt få uppläsa för Ståndet hvad
StatsUtsk. då yttrade i mern. N:o 4Sy, nemi. "a) alt såsom
grund för utgörandet af så väl kronotionde och afradsspanmål.
som äfven andra af hemman och lägenheter utgående
räntor, anlages medium af sednaste io årens markegångspris,
sålunda uträknadt, att, sedan årets markegångspris blifvit
faststäldt, hopsummeras detsamma med de näst föreg:de 9
årens markegångspris i samma län eller district, blifvande
tiondedelen af denna summa uti jemna skillingtal det för årels
skatter gällande markegångspris; och
b) alt början härmed sker år 1835, då, efter upprättad
markegångssättning för året, 1835 års markegång tillägges
dem för åren i834, i833, i832, 183r, i83o, 1829, 1828,
1827 och 1826, hvarutaf medium eller en tiondedel blir, jemnad
till skillingtal, gällande markegången för 1835 årsskatter,
hvilka uppbäras och ingå dels i slutet af samma år dels
under det påföljande.” Delta betänk, godkändes. Vidare, i
anledn. af Ståndens olika beslut, godkändes voterls-propos.Y,
full
-
Den i3 Januari f. m.
io5
fullkomligen öfverensstämmande med dem, som af olivar.
StalsUtsk. föreslås. Man ansåg vid den riksdagen, alten sådan
indragning af samtliga räntorna till statsverket skulle
vara förmånlig, såsom medförande reda i statsverket, och
jag kan icke inse, hvarföre man nu vid denna riksdag skulle
sakna sådana garantier för framtiden, som hittills icke
varit afsedda hvarken från Regeringens, StatsUtskcs eller R.
Sl:s sida.
Hr Lefre'n: Svårligen skall man träffa mig med motsägelser
i fråga om de grundsatser, hvilka jag följer vid
riksdagarna, särdeles i de stora frågorna, som bestämdare
taga i anspråk hela ens uppmärksamhet. Jag var icke ledamot
af StatsUtsk. vid sista riksdagen, men väl vid riksdagen
förut. Hvad som skulle föranleda, att nu vid denna
riksdag vara varsammare än man varit vid de föregtde,
synes klart på pag g och t3 i Utsk:s betänk, om saken.
Jag tog mig friheten att fullständigt utreda de omständigheter,
som firo af StatsUtsk. nedlagda på dessa pag., som nogsamt
visa, att StalsUtsk. afser något helt annat med frågau
denna gången än hvad förutgående StatsUtsk. anade. Det
ligger nemi. på dessa pag. förslag, soin tvifvelsutan lära inkomma
i premisserna lill expeditionen, ifall den skall komma
att äga rum, som äro af beskaffenhet att fråntaga konungamakten
dess rättighet att disponera dessa räntor till sina bestämda
ändamål, nemi. såvida de röra indelningsverket;
och detta var egentliga skälet till anmärkn:r emot SlatsUtskts
sednaste betänk, af personer, ibland hvilka jag räknade
mig, som alltid varit för sjelfva grundsatsen; och det
var på dessa grunder, som R. o. Ad. då afslog bifall till
betänk., på hvilka grunder jag också hoppas, att R. o. Ad.
skall sitt beslut vidblifva, hvarom jag anhåller.
Frih. Cederström: Då det alldeles icke lärer vara
ändamålet, att nu åter upplifva den discussion, som vid betänka
granskning inom Ståndet redan ägt rum, så vill jag
icke åter upprepa hvad jag då yttrade i ämnet och således
ej ånyo bevisa det orätta af hvad StatsUtsk. framställt. Jag
inskränker mig alltså att instämma med dem, sorn yrka att
R. o. Ad. måtte vidblifva sitt förut på grund af dåvar. discussion
fattade beslut.
Frih. Sprengtporten, Jac. Wilh.: Om det ej finnes
något annat vigtigare skäl till R. o. Ad:s afslag i denna
fråga, an det som Hr Lefre'n sednast nämnde, då lian yttrade
att konungamakten skulle inskränkas i sin verkningsförmåga,
för den händelse att de indelta lönerna komnio att
uppföras i slatsreglertn; så måste jag beklaga, att en farhåga,
som synes mig fullkomligen öfverflödig, legat lill grund
för ett afslag i denna fråga, som tvifvelsutan! i sig sjelf in
■9
H. «4
io6
Den i3 Januari f. ni.
nebär sä mycket godt, nyttigt och riktigt, och hvilken fråga,
om jag ej misstager mig, vid den föreg:de riksdagen blifvit
omfattad af detta Stånds synnerliga välvilja. Jag (inner mig
för öfrigt i sjelfva saken förekommen af Gr. Horn, som
upplyst, att i afseende på behandlingssättet af frågan, såväl
i hufvudsaken som det formella deraf, genom voter:s-propos:s
uppställning, der Stånden stannat i olika beslut, Stats—
Utsk. icke beträdt någon egen väg, utan haft talande prasjudicat
att åberopa.
Ärendet är i öfrigt så lättfattligt för en hvar och så
vidlyftigt discuteradt och utredt, att det vore ändamålslöst
att nu vidare anföra några skal, hvarföre jag inskränker mig
att endast hemställa, det R. o. Ad., med frångående af
sitt förut fattade beslut, ville biträda den framställning
StatsUtsk. gjort.
Hr Lagerheim, Lars Magnus: Att under så vacklande
och alltför rörliga auspicier, som i flera fall under
denna riksdag sökt göra sig gällande, förrycka en orubblig
och säker inkomstkälla, anser jag för min del vådligt. Vid
en riksdag, då Const.Utsk. emot 3:ne Stånds yttrade meningar
fattat det beslut att tillstyrka en ny representationsförändring
medelst allmänna val, — vid en riksdag, hvarunder
Borgare- och BondeSltn just i denna nu hos R. o. Ad. förevarande
fråga ansett sig oförhindrade att utan Konungens sanction
besluta ändring i ett bestående förhållande, der grundlagen
uttryckligen föreskrifvit, att Konungens sanction erfordras,
nemi. i en fråga, som rörer indelningsverket; under
gäsningen af sådana oroliga elementer är det högst otjenligt
och opolitiskt att vidtaga en åtgärd, eljest visserligen
i sig sjelf förnuftsenlig, och den jag under andra säkrare
garanterande förhållanden icke skulle tvekat att biträda.
För närvar, mäste jag vördsamt afstyrka antagande af den
gjorda inbjudningen.
Hr von Hartmansdorff: En talare har yttrat, att om
det icke vore något annat skäl än inskränkning i konungamakten,
som afhölle R. o. Ad. från bifall till StatsUtsk:s
inbjudning, så vore all farhåga öfverflödig. R. o. Ad. torde
måhända erinra sig, att, då detta ärende förra gången förehades,
man anmärkte, hurusom StatsUtsk. vid denna riksdag
hade, emedan penningar till alla statsinrättningar beliöfdes,
begagnat utvägen att under anslagsform tillegna
sig rättigheten att organisera Rikets krigsmakt. Detta sätt
att inkräkta på den andra statsmaktens område later sig
lättare verkställa med värfvade corpser och sådana som hafva
penningeaflöning, hvarföre också gardesregementena ,
Kronprinsens Husar-reg:te m. fl. blefvo första föremålen för
Utsk:s förändringsbegär. Med den öfriga armeen häfver
detta sig icke så lätt, så länge lönerna äro indelta. Men
lyckas man först att få bort indelningsverket och att få
Den i3 Januari f. m. 107
penningelöner införda, så skall, för att omändra den indelta
armeen, kunna begagnas samma sätt som för de värfvade
trupperna, och således samma osäkerhet om det helas bestånd
införas i den öfriga delen af Rikets krigsmakt. För
alt vara säker om bibehållandet af det väsendtligt i Rikets
försvar, var del som jag afstyrkte bifall till Utsk:s betänk.
På samma grund tillstyrker jag nu alt R. o. Ad. matte afslå
inbjudningen.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
antaga den lill Ståndet ställda inbjudning.
Ropades starka nej, blandade med många ja.
Hr Landtm, förklarade, det han trott sig finna att nej
öfverrösta! ja.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr., begärde votering.
Upplästes till justering och godkändes följande voter:sproposition
:
Den som antager StatsUtskrs å sidan 3 i Utskts mern.
N:o öyö upptagna inbjudning till instämmande i Borgareoch
BondeSltns beslut, voterar
ja;
den del ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, vidblifver R. o. Ad. sitt i denna del af ämnet
förut fattade beslut.
Efter voteringens slut, befunnos rösterna hafva utfallit,
som föijer:
Ja — 34.
Nej — 68.
Fortsättningen af detta måls pröfning uppskjöts till eftermiddagen.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. ^ till 3 e. m.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Den 13 Januari c. m.
Onsdagen den i3 Januari 184* •
Plenum kl. G e. ni.
Justerades 2:ne prot.uldr. för denna dog f. m.
Frih. Sprengtporten, Jac. Wilh.; Till undvikande
af uppehåll vid behandlingen af extra-statsreglerTn, hvarmed
StatsUtsk. nu är sysselsatt, får jag hemställa, alt StalsUtskts
betänk., angtde extra-anslag till fängelsebyggnaderna
i Riket, hvilket under N:o 89 är uppförd t på föredraga.-  listan, mätte blifva det tredje målet, vid föredragningen i
nästa plenum, och således företagas näst efter de tvänne
mål, om hvilka R. o. Ad. i f. m. beslöt, att de skulle sältas
främst på listan för nästa plenum. Detta mål är redan
af de öfriga RiksStrn handlagdi, men Utsk. är förbindradt att
företaga detsamma, så länge Utsk. annu ej erhållit R.
o. Ad:s beslut deröfver. Då målet likväl hör till extrastatsreglertn,
så torde dess afgörande böra påskyndas, och
det är i anleda, deraf, som jag tagit mig friheten alt göra
denna framställning.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
besluta att, på säll Frih. Sprengtporten yrkat, Stals-,
Lag- samt Allin. Besvärs- och Ekon.Utsktns betänk. N:o 89,
angtde anstalter för en förbättrad fångvård, genom ombyggnad
eller förändrad inredning af fängelserna, samt i
detta afseende ifrågaställa statsanslag, matte på föredraga.-  listan till nästa plenum sättas näst efter de mål, hvilka
R. o. Ad. redan beslutat böra slå främst, och således blifva
det tredje målet på listan.
Bifölls.
Upplästes Exped.Ulskrs mern. N:o 27, med öfverlemnande
af uppsatt förslag N:o 197 till und. skrifvelse, angtde
sökt befrielse från ersättandet af uppburna förskott till utgifter
i följd af cholera-farsoten.
Derefter upplästes äfven och godkändes nyssnämnda förslag
N:o 197 till und. skrifvelse till K. I\l.
Vidare upplästes lill justering och godkändes nedannämnda
från Exped.Utsk. inkomna förslag till und. skrif—
veber till K. JV1., nemi.:
N:o 198; i anledn. af K. M:s nåd. framställning om afskrifning
eller ersättning för åtskilliga, dels på öfverskotlen
af statsverkets inkomster anordnade, dels ifrån Stats-cont.
af under hander hafvande medel bestridda förskolter;
Den i3 Januari e. ra.
109
N:o 199, ang:de ersättning lill innehafvarne af sådana i
rotering qvarstående hemman, sorn från capelians- till skolmästare-boställen
blifvit eller blifva förvandlade;
N:o 200, ang:de afskrifning af undsättningsskulderna i
Norr- och Westerbottens län.
Fortsattes pröfningen af StatsUtskts meni. N:o 3y5, med
förslag lill samman jemkning och votering i anleda, af IiiksSt:ns
skiljaktiga beslut öfver ullåCna N:is 170 och 826.
Föredrogos de under första punkten upptagna votertspropositioner.
Frill. Cederström, Jacob: Utsk. har bär framställt
voter:s-propos. öfver en fråga, af beskaffenhet att icke kunna
komma under omröstning, sedan tvänne Stånd stannat emot
två i beslutet om Utskrs betänk., hvilket Utsk. sjelft
hade bort finna, i öfverensstämmelse med 70 §:u Riksd.-  Ordn., som tydligen bestämmer, huru förfaras skall i sådana
frågor, som i likhet med denna äro af ekonomisk beskaffenhet.
Det Sr derföre för mig obegripligt, huru Utsk.
har kunnat komma (III det resultat, alt framställa en sådan
punkt, som den, hvilken i f. m. plenum af K. o. Ad. afslogs,
och derefter yttra en sådan mening, som den följande:
”Då, i händelse nämnda inbjudningar icke antagas,
förevar, förslag, hvilket, såsom innefattande frågan derom,
på hvad sätt åtskilliga Innings- och andra anslag skola utgå,
rörer Statens reglerande, bör genom votering i förstärkt
StalsUtsk. afgöras” &c. De värde ledaiuöterne i Utsk. hafva
förgätit, att då tvänne Stånd stannat emot två, i fiåga
0111 sättet för sådana räntors utgörande, faller det ock af
sig sjelft, att frågan har fö.rfallit, och att räntorna skola utgå
hädanefter såsom hittills, intilldess R. St. derom annorlunda
förordna och K. M. dertill (einnar sin snnclion. Att
behandla denna fråga lika med statsreglerM-frågor är rakt
grundlagsstridig!, enär den ej inverkar i någon måtto på bevillningens
hela belopp. Att målet icke kan komma under
de cathegorier, som i den af mig nyss åberopade y5 §:n finnas
undantagna, nemi. den 66, 6g, 70, 71 och 72 §:n i Reg.-  F:n, det faller klarligen af sig sjelft. Jag får således begära,
att R. o. Ad. ville ogilla ifrågavar. voter:s-propos:r,
såsom alldeles lagslridiga.
Frih. S p r e n g I p o r t e n, Jac. W i I h.: Då det etil. Reg.-  F:n är sakens beskaffenhet, som bör bestämma behandlingen
af ett ärende, så borde äfven frågans beskaffenhet här
få afgöra, huruvida derom bör omröstas eller ej i förstärkt
StatsUlsk., sedan två Stånd stannat emot två i beslutet rörande
delta ämne. Visserligen har Frih. Cederström behagat
förklara, att denna fråga skulle vara af ekonomisk beskaffenhet,
men- jag anhåller alt få fästa den värde talarens
Ilo
Den 13 Januari e. m.
uppmärksamhet derpå, nit det räfla kännetecknet på frågor,
som äro af ekonomisk beskaffenhet, är del, att K. M.
i dessa frågor ensam kan stifta lag. Ku ur föi hållandet i
detta ämne, att de flesta frågor, hvarom detta betänk, handlar,
på det mest bestämda salt angå statsverkets utgifter och
inkomster, rörrde hvilka K. ål. ej kan stifta någon lag, och
således lärer det vara tydligt och klart, att detta ärende icke
är af ekonomisk beskaffenhet, ulan helt enkelt rör Statens
reglerande, ehuru R. St. vid föregtde riksdagar och
StatsUtsk. äfven vid denna, till följe af en skyldig grannlagenhet,
ansett sig böra hemställa delta ärende till K. M:s
sanclion. Då nu Reg.Ftn, likasom Riksd.Ordn., ganska tydligt
bestämmer, att i alla frågor, som röra Stålens reglerande,
voterts-propostr skola uppställas, när två Stånd stannat
emot Iva, så lärer det yrkande, som Frih. Cederström
Isos Ur Landtm, har gjort, nemi. alt voterts-propositionerna
skola ogillas på den grund att de äro grundlagsvidriga, just
vidlådas af denna brist, som Frihtn ansett tillkomma SlatsUtdits
förslag. Jag utber mig för öfrigt få erinra R. o.
Ad., att vid behandlingen af alldeles dylika inål vid de föreg:de
riksdagarna, har StatsUtsk. i fullkomligt likartade frågor,
der två RiksSt. stannat emot två i beslutet, föreslagit
voter:s-propos:r, hvilka af samt!. RiksSt:n ulan den ringaste
betänklighet blifvit antagna, och jag föreställer mig ej, alt
hvarken i sakens beskaffenhet, eller i den föregående behandlingen,
någon slags anledn. kan finnas att procedera
på elt annat salt. Jag utber mig slutligen alt få fästa R.
o. Ad-.s uppmärksamhet derpå, alt det är en särdeles ömtålig
sak, om RiksStm företaga sig att sjelfva förklara votering
ej böra äga rum i de frågor, hvarom grundlagarne
verkligen bestämdt stadgat, att de skola genom votering afgöras.
Då man på delta sätt vill afklippa den träd, som
förenar våra fyra Stånd, nemi. att deras skiljaktigheter slutligen
kunna komma alt afgöras i elt förstärkt StatsUtsk.,
oell af pl ii ra I i teten derstädes bestämmas, så är man ganska
nirå all gifva en helt annan karakter åt våra stånds-förbållanden,
än den, som varit afsedd i grundlagarna. Jag är
af den fasta öfverlygelscn, all R. o. Ad. kommer alt behandla
della ärende vid.innevar. riksmöte på alldeles samma
sätt, som det blifvit hehandladt vid de föregule, och får
således för min del afstyrka Frih. Cederslröms proposition,
samt tillstyrka R. o. Ad. att bifalla SlatsUlskts voter-.
s-propositioner.
Ur Frih. o. Landtm, yttrade, alt, innan discussionen
vidare fortginge, han ville låta uppläsa en del af BorgareSf:s
prot.utdr. i ämnet, hvaraf syntes att 2:ne af de nu föredragna
voterrs-proposma komme alt i följe af BorgareStis
beslut förfalla.
BorgareShs prot.utdr. af den 21 sisth Dee. upplästes,
Den i3 Januari «. m.
af innehåll, hvad den nu föredragna delen af fi agan ang i rigo,
alt voter.s-propostna, pag. 4 !|f mern. 3j5, under litt. a)
och b), ansågos förfalla i följd af Slåndets beslut alt antaga
Utsk:s lill BorgareSt., pag. 3 af samma mern., ställda
inbjudning lill frånträdande af särskildt beslutad förändring
oell tillagg uti föreskrifterna angående beslutets verkställighet.
Hr Tersmeden, Carl Reinh.: I motsats emot Frih.
Cederström, anser jag förevar, förslag, att en del anslag, sorn
nu enl. riksstat liro anvisade å indelta räntor, skola utbytas
emot contanta anslag, såsom en statsreglcringsfråga,
hvilken enl. 62 §:n Reg.F:n, sedan Iva Stånd stannat emot
två, skall genom votering i förstärkt StatsUtsk. afgöras. Jag
grundar denna åsigt på följande skäl: för det första derföre
att om förslaget anlages, kommer det alt verka på Statens
inkomster, emedan de Kronan behållna räntor och tiondespanmål
komma alt lösas efter helt annan beräkning än
hittills; för det andra emedan Riksg.cont. kommer att vidkännas
en betydlig ränteförlust å de summor, som skola
qvartaliter och förskottsvis utbetalas till de embets- och
tjenstemän, hvilkas löner förut varit anvisade på indelta räntor
och directe utgått ifrån räntegifvare!!; och för det tredje,
emedan de till statsverket ingående räntor komma alt
lösas efter helt olika grund, än som beräknas för de i utbyte
från statsverket utgående lönerna, enär 1 äntorna lösas efter
medelberäkning af de föregrde tio årens markegångssättningar
för de fern påföljande åren, då deremol lönerna komma att
beräknas visserligen efter de tio föreg:de årens medelmarkegång,
men med tillägg af forsellön, hvarförutan de beräknas
för flera än fem år eller tills vidare. Derigenom uppkommer
för statsverket en förlust, i händelse de tio föregående
årens medelmarkegång efter de fem första åren blifver
lägre eller till och med lika låg med den ntivar., eller
i annat fall för statsverket en vinst, 0111 den blifver betydligt
högre, än den nuvar., hvilket dock ej är sannolikt.
69 §:n Reg.Fm innehåller följande: ”Uppstå, antingen
lins R. St:s plena gemensamt, eller uti något af RiksSlm,
betänkligheter att antaga hvad StatsUtsk. tillstyrkt uti det,
som röfer antingen Statens reglerande, eller bevillningens
derefter lämpade liela belopp, eller hvad till Riksg.contorets
utgifter och inkomster hörer, eller grunderna för Riksg.-  contorets styrelse och förvaltning; då böra de skäl anföras,
på hvilka sådana betänkligheter sig stödja, samt meddelas
StatsUtsk., som derefter tage ärendet under ytterligare öfvervägande.
Anser StatsUtsk. sig icke kunna afvika ifrån dess redan
afgifna yttrande, eller instämma uti R. St:s eller ett särskildt
Stånds tankar, utnämne då Ulsk. deputerade, som uti det eller
de Stånd, der betänkligheter uppkommit, företräda och närmare
upplysa förhållandet. Förblifver något Stånd ändock
vid den mening, det förut fattat, afgöres saken efter tre
112
Den i3 Januari e. m.
Stånds beslut. Stanna två Stånd emot två, då stall frågan
gpnom votering i förstärkt SlatsUtsk. afgöras på sätt
slutet af §:n stadgar. Nu har jag förut ådagalagt, alt ifrågavar.
förslag kommer att inverka på statsverkets inkomster
och utgifter och på Riksg.cnntorets utgifter, och således
lärer ingen fråga vara, att icke saken är af statsregleringsnatur.
därmed torde jag tillräckligt hafva rättfärdigat StatsUtskts
löi farande i denna del. Vill man åter betrakta saken
ifrån en annan sida, vill man undersöka, huru Konung
och Ständer, huru förstärkta StatsCJtsk. tillförene behandlat
likartade frågor; så finner man, att frågan 0111 indelta räntors
ingående till statsverket i utbyte mot contanta anslag
blef vid 1828 års riksdag af K. M. i dess nåd. propos. om
statsverkets tillstånd och behof väckt såsom villkor för de
föreslagna löneregleringarna. Denna fråga blef äfven af
SlatsUtsk. vid samma riksdag behandlad i dess utlåt. iSto
124, tillsammans med åtskilliga till Statens reglerande hörande
frågor. Häraf synes, att så väl K. M., som 1828 års
SlatsUtsk. ansågo fiågan såsom en statsregleringsfråga. Vid
i834 års riksdag behandlades enahanda frågor, som nu förekomma
i SlatsUlskrs nuvar. betänk. N:o 170, uti dåvar.
Utsk:s utlåt. N:o 273, och sedan RiksSttn deröfver beslutat
och Iva Stånd stannat emot två, uppsattes voterts-propositioner,
hvilka af R. o. Ad. och PresteSt. godkändes, hvarföre
äfven votering skulle hafva för sig gått, såvida ej genom
antagna inbjudningar frågan derom kommit att förfalla.
Häraf torde R. o. Ad. linna, att så väl K. M., som
föregtde Ständer och SlatsUtsk., ansett likartade frågor med
denna såsom statsregleringsfrågor; och då man således liar
fullt skäl att antaga de föreslagna volei :s-propositionerna, får
jag vördsamt anhålla om Hr Lundtm:s propos. till bilall å
Utskts betänkande.
Frill. Cederström: Frih. Sprengtporten har ansett
frågan tillhöra stalsregleringen, derföre alt densamma enligt
hans förklarande ej skulle vara af ekonomisk natur, eller en
sådan fråga, deruti K. M. ensam skulle kunna besluta, då i
denna fråga R. St. och K. M. gemensamt måste besluta.
Derom har likväl, först genom Frihms yttrande, fråga uppstått
; ty sjelfva frågan angtde indragning till Staten af samtliga
indelta räntor och deras liqvid med statsmedel i contant,
är visserligen icke ekonomisk ; men den är purt administrativ
och af beskaffenhet, alt, då 2 Stånd stanna emot 2,
den ej allenast kari, ulan måste förfalla. Frill. Sprengtpor°
ten liar förgätit, att 75 §:n Riksd.Ordn. bestämdt stadgar,
attalia sådana frågor skola förfalla, och att endast då frågan
är af den beskaffenhet, alt den icke kan förfalla, då skall det
gå såsom i 73 §:n Riksd.Ordn. stadgadt är, d. v. s. alt frågan
skall afgöras genom votering i förstärkt StatsUtsk. Nu
har
Den i3 Januari e. m.
US
liar likväl den besynnerliga casus inträffat, atl StalsUtsk:s
egna ledamöter visat sig vara öfvertygade, att frågan iir af
beskaffenhet att kunna föi folin , emedan det sednare alternativet
i voter:s-propos:n innehåller: ”Vinner nej, komitier
frågan härom att förfalla.’’ Alldenstund således denna
fråga kan förfalla, så har d< n också allaredan förfallit, derigenom
alt två Stånd stannal emot två.
Hr Tersmeden har visserligen framdragit exempel från
föregår nde riksdagars voter:s-propos:r och anfört orsaken
hvarföre dessa ej kommit till votering endast hafva varit den,
att Ulskts inbjudningar af Stånden blifvit antagna. Prasjudicater
i fråga om tillämpning af grundlag gälla till intet, ty grundlagarne
skola i hvarje särskildt fall efter 85 5tn Reg.F;n tillämpas.
Om vid ett eller annot tillfälle R. St. gjort öfverträdelse!-  af grundlagarna, gifver sådant ingen rättighet för kommande
Ständer att göra sammaledes. Samme värde ledamot har
jemväl lätteligen anmärkt, att i händelse räntornas indragning
till statsverket blefve beslutad, så skulle detta beslut
komma att hafva inflytande på Riksg.contorets funclioner,
och ränteförluster derigenom för detta verk uppkomma;
men sorn tvänne Stånd stannat emot två i denna fråga, och
saken således måste förfalla; så kan den värde ledamoten
vara trygg för Riksg.conloret, hvilket således ej kommer alt
lida någon förlust. Jag kan ej annat än fullfölja min begäran,
alt Hr Frih. o. Landtm, ville framställa propos. derom,
atl R. o. Ad. matte ogilla Utskts förfarande att framkomma
med vo!er:s-propos;r i ett ämne, der sjelfva voter;spropostn
medgifver frågans natur att kunna förfalla.
Iir von Hartmansdorff, Äng.: Denna fråga delar
sig i tvänne afdclningar. Skälet , hvarför StalsUtsk. misstagit
sig om frågans natur, måtte vara, att Utsk. fästat sig
blott vid den sednare delen, thuru fråga endast är om den
förstas afgörande. Den första afdelningen, eller hufvudfrågan,
är den, huruvida de indelta och Kronan behållna räntorna
hädanefter skola utgöras i penningar och ejin natura,
såsom hittills. Denna fråga, antingen hon anses vara ekonomisk,
enligt Frih. Cederström» yttrande, eller af sådan beskaffenhet,
att K. M. och R. St. böra gemensamt deröfver
besluta, är likväl af den art, att hönicke rörer Statens reglerande
förr, än en statsreglering skulle, på grund af ett sådant
förut lältadt beslut, möjligen behöfva all omgöra».
Men frågan, om en sådan förändiing skall i Sveriges uppbördsverk
äga rum, rörer ej stalsregler:n, och denna fråga
är det, som nu skall afgöras. Först sedan hon en gång blifvit
afgjord, kan del förekomma , att derefter rätta statsreglerto,
om del behöfves, men icke förr. Om den första frågan
vore så afgjord, att de indelta räntorna hädanefter skulle
utgöras i penningar, så borde dernäst bestämmas, om pen
19
H. i5
”4
Den i3 Januari e. m.
ningarne skulle, såsom räntorna hittills, af räntegifvaren erläggas
omedelbart lill löntagaren, eller i stället utgöras till
statsverket. Således finnas i detta ämne tvänne frågor, hvilka,
efter mitt förmenande, äro af beskaffenhet alt ej röra
slatsregler:n, utan böra densamma föregå. Ville man
blott säga, att besluten i dessa frågor kunna föranleda förändringar
i statsreglerrn, och derföre, på sätt Hr Tersmeden
yrkat, påstå att saken borde hänskjulas till förstärkt StatsUtsk.
; så skulle man, såsom jag iförmiddagens plenum yttrade,
kunna bereda tillfälle åt förstärkta StalsUtsk. alt rösta
öfver alla möjliga organisationsfrågor, emedan penningar
lill alla erfordras. Man skulle t. ex. kunna säga, att frågan
om domfördt antal i Hofrälterna borde utgöra föremål för
omröstning i förstärkt StatsUtsk., emedan det är klart, att
detta antal 7 eller 5 eller något annat bestämmer hurudan
statsreglerrn för Hofrälterna skall blifva. Men man får ej
på detta sätt gå baklänges med frågorna, hvarken inom denna
eller någon annan del af lagstiftningen, utan man måste
först afgöra hufvudfrågan efter hennes natur, och sedan bestämma
statsreglerrn efter sin beskaffenhet. Nu är hufvudfrågan
under öfverläggning. Vill man betrakta målet i dess helhet,
så angår det alla indelta räntor, följaktligen äfven dem, som
höra under det militära indelningsverket. Dessa måste, enl. 80
§rn Reg.Fm, vara af beskaffenhet, att när två Stånd stanna
emot två, förfaller frågan.
Hvad Hr Tersmeden yttrat om verkningarna på statsreglerrn,
i händelse R. St. beslutade den första åtgärden, anser
jag mig ej behöfva särskildt besvara, sedan jag visat, huruledes
de sednare frågorna bero på ett om, hvilket ännu ej är beslutadt.
Det tyckes således, som hade den värde ledamoten
i detta afseende förblandat ett om med ett som.
Man förmäler, huruledes, vid föreg:de riksdagar, dessa
frågor blifvit behandlade på samma sätt, som StalsUtsk. nu
behandlat dem. Jag förmodar, att StatsUtskrs betänk-.n för
sista riksdagen finnas här. Om då Hr Ridd. Secretm låter
framtaga betänk. N:o 4^7, så vinnes der (sidan 7) den upplysning,
att hufvudfrågan, o m de indelta räntorna skulle
utgöras in natura, aldrig kom under omröstning, emedan
fyra Stånd sammanstämmande beslöto, att de skulle utgöras
såsom förut vanligt varit.
Frih. Sprengtportens anmärkn., alt det vore en fråga af
särdeles ömtålig beskaffenhet, om R. St. företoge sig att
sjelfve förklara omröstning ej böra äga rum i sådana mål
som detta, ger mig anledn. förklara, det jag, å min sida,
anser för lika ömtåligt, alt StatsUtsk. ej underlåtit att i en
sådan sak, som den närvar., inkomma med förslag till voter:s-propos:r.
När Utsk. likväl det gjort, så återstår för det
Stånd, som vill handla enligt grundlag, ingen annan utväg,
än att vägra deltagande i sådana voteringar. Jag tillstyrker
Den 13 Januari e. m.
således vördsamt, alt R, o. Ad. måtte förklara, att all projios.
i detta hänseende bör förfalla.
Underl. Ridd.Secret. uppläste utur StatsUtskrs meni.
N:o 457 vid sisth riksdag följande mening: ”4:de punkten,
deruti Utsk. tillstyrkt, ’”’att frågan 0111 indragning
till Kronan af de till militäre- och civilstaterna jemte
skolestaten och andra allmänna ändamål indelta räntor
och kronotiondeanslag, emot anvisning af motsvarande
summor på stat, må tills vidare varda hvilande,’’” ar af
samtliga RiksSttn godkänd.”
Gr. Horn, Glaes Fredr.: Det synes vara till öfverflöd
ådagalagdt, att StatsUtsk., vid detta tillfälle såsom vid
åtskilliga andra, verkligen iakttagit hvad enligt grundlagarna
detta Utsk. åligger, nemi. att i alla sådana frågor, som
röra Statens reglerande, underställa målet R. St:s afgörande,
och, då Iva Stånd stanna emot två, öfverlemna det
till votering i förstärkt StatsUtsk. Jag vill nu icke upptaga
R. o. Ad:s tid med alt åter upprepa alla de skäl, som
nu i dag och äfven tillförene under statsregleringens afgörande
blifvit framställda i delta hänseende; men blott i anleda.
af Frih. Cederslröms och Hr von Hai tmansdorffs yrkande,
att denna fråga ej bör kunna anses höra till slatsreglei
ingen, såsom exempel anföra, huruledes allt, som hörer
till statsregleringen, vanligen alltid beror på ett om,
nemi. om något beviljas eller ej. Örn det t. ex. göres ett
förslag, alt en lön skall förhöjas med en viss summa, och
två Stånd vid beslutet derom stanna emot två; två Stånd
saga: vi vilja ej medgifva någon förhöjning i denna lön, men
de öfriga två Stånden medgifva en sådan förhöjning; så är
det ju klart, att votering derom kommer alt ske, och örn
ej den sidan vinner, som vill förhöja anslaget, så kommer
frågan att förfalla ; men detta måste afgöras genom förstärkta
StatsUtsk. Hvad nu beträffar det föredragna målet,
så synes det mig klart, att frågan om räntepersedlarnes utgörande
i contanta penningar till Staten rörer Statens inkomster,
att Statens inkomster röra statsregleringen, och att
således denna fråga otvifvelaktig! måste behandlas såsom
gntndlagarne rörande stalsregleringsfrågor föreskrifva, nemi.
genom votering i förstärkt Statsutskott. För öfrigt är här
åberopadt hvad StatsUtsk. vid 1834 '=>rs riksdag framställde.
Det var väl ej händelsen då, alt två Stånd stannade emot
två i just samma fråga, som nu är under öfverläggning;
men det var trenne Stånd, som biföl lo Utsk;s framställning.
PresteSt. protesterade då såsom nu emot hela denna fråga,
men icke dessmindre godkändes voter:s-propositionen.
Hr Lefre'n, Joli. Pehr: Jag är också af den tanke,
att denna fråga är af beskaffenhet alt kunna och följaktligen
i delta fall böra förfalla, och jag anhåller alt korlligen
få uppgifva dc skäl, hvarpå jag grundar denna öfver
-
u6
Den i3 Januari e. in.
tygelse. 75 §m Riksd.Ordn. är elen §. sorn i allmänhet bestämmer,
huru frågor af denna ait skola behandlas. Der
står nemi : "Till grundlags stillande, upphäfvande, förändring
eller förklaring fordras alla RiksSCns sammanstämmande
beslut och Konungens sanclion.:' (Detta första moment
hör ej hit.) "För beslut i alla öfriga ärenden, de mål
undantagna, hvarom i Reg.Fins 66, 69 70, 71 och 72 §§
särskildt förordnad! är, galle, jemte Konungens samtycke,
tre Stånds mening; men skulle två Stand stanna emot två,
förfalle frågan och förblifve vid det, som tillförene stadgadt
varit, utan att samina fråga må kunna vid den riksdagen ånyo
väckas eller upplagas Är åter frågan af sådan beskaffenhet,
att den ej kan förfalla, gånge såsom i 73 §:n stadgadt är.
Låtom oss nu undersöka hvad de undantags-^, som här finnas
upprepade, innehålla. 66 §:n , sorn är undantagen, rör
anslag till Riksg.contorel och rikssknltlens förvaltning; 69
§!n rör statsregleringen; 70 §:n rör bevillningen och 71 och
72 §§:ne röra banken. Således är det ingen af dessa fem
undantags-§§, utom den 6g, sorn här skulle kunna komma
i fråga, och det är också på denna 69 §, sorn de
Hrr ledamöter af Ståndet, hvilka ej äro af samma öfvertygelse
med mig, stödja sin åsigt, att frågan bör i förstärkt
StatsUtsk. handläggas. Det återstår således att undersöka,
om denna fråga är en statsregleringsfråga. Staten regleras
på det sätt, att R. St. i de mål, sorn röra Statens reglering,
genom anslag besluta på grund af 57 §:n Reg.Ftn och flera
andra §§. Denna fråga deremot är af den beskaffenhet, att
beslut rör;de densamma måste jemte R. St:s beslut äfven
äga K. M;s bifall för att åstadkomma en lagförändring, emedan
det i grundlagen står tydligen framstäldt, att dessa indelta,
till mililien tillslagna, räntor ej kunna dragas derifrån,
d. v. s. att indelningsverkets grunder ej kunna förändras
utan R. St:s och K. M:s sammanstämmande beslut.
Då nu i denna fråga begge statsmakternes beslut ej behöfves,
så lärer ej kunna nekas, att densamma ej är direct af
statsreglerings-natur, ulan att den är af ekonomisk natur. Del är
således i min tanke riktigt, hvad Hr von Hartmansdorff anmärk t,
att om på detta sätt den föista frågan blir afgjord, så blifva
följderna af detta beslut af statsreglerings-natur, emedan
då ej mera K. M:s speciella sanction på R Sl:s beslut behöfves,
utan R. St. behandla dessa frågor ensamme på
samma sätt, som R. St. göra med anslagen lill värfvade
trupper och med aflöning i allmänhet af corpser och stater
m. m. Jag har nu yttrat skälen för min mening, att denna
fråga ej kan utgöra föremål för statsregleringen, ty, mine herrar!
vi skrifva lin år j841 - Statsregleringen vid denna riksdag
är gjord år 1840, och StatsUtsk. har rätteligen påskyndat
ärendena vid förra årets slut, hvartill äfven vi skäligen
bidragit, pä det att statsregleringen innan förra årets slut
skulle hinna fulländas och tillvägnbi ingas, och derom är
Den i3 Januari e. m.
117
skrifvelse till K. M. redan afgången. Är nu denna fråga af
sådan natur, att den lior directe till stalsregleringen vid denna
riksdag, så liar StatsUtsk. förglömt denna fråga, dä Utsk.
så nitfull! besörjde, alt allt hvad sorn hörde till statsregleringen
skulle före årets slut algöras. Det synes mig alltså
vara alldeles oiätt, att 1111 förklara en sådan fråga, som denna,
hörn till statsregleiingen, hvilken R. St. redan anse för
denna riksdag vara afgjoid, så vidt det är fråga om den ordinarie
statsregleiingen. Bevi11 ningens derefter lämpade belopp
är en annan båga, soln ej hör lill statsregleiingen,
och hvarom R. St. till K. M. ingå med tillkännagifvande af
sitt fattade beslut. Jag afstyrker således propositionens antagande,
emedan jag anser den vara af den beskaffenhet,
att den fordrar tre Stånds sammanstämmande beslut och
K. M:s sanction; men om två Stånd stanna emot två, så
måste, enligt 75 §:n Riksd.Ordn., denna fråga förfalla, och
får ej under denna riksdag åter upptagas.
Frih. Sprengtporten: Jagar Frih. Cederström mycket
förbunden för den upplysning, han behagat meddela mig
och R. o. Ad., huru de administrativa ärendena böra behandlas.
Utan en sådan upplysning å Frihts sida, hade det varit för
111ig alldeles omöjligt att på något sätt i grundlagen få reda
på, huru de administrativa ärendena skola behandlas. En
annan värd falare, Hr von Hartmansdorff, har trott, att,
enligt 80 §:n Reg.Ftn, hvarje fråga om anslag till aflöning
för befälet vid indelta armeen vore af den beskaffenhet, att
den enligt 75 §:n Riksd Ordn. fordrade tre Stånds beslut.
Jag utber mig alt få fästa den värde talarens uppmärksamhet
derpå, att enligt den tydliga och alldeles oförtydliga
mening af 80 §:n Reg.Ftn omtalas der ju kneklecontraeler
och indelningsverk. Det heter: "De med landet och städerna
upprättade contracler och indelningsverk, hvilka till
deras hufvudgrunder skola orubbade vara intill dess Konungen
och R. St. finna nödigt någon ändring deruti samfäldt
alt göra.” Härmed kan icke förstås, att hvarje båga,
som har det ringaste sammanhang med indelningsverket, derföre
är af deli egenskap, att den skulle fordra lie Stånds
beslut.
Den anmärkning som Hr Lefren gjort, att, efter vi nu
skrifva år 1841, statsregleiingen redan skulle vara slutad,
och följaktligen ej något mål hädanefter kunna förekomma,
som vore af statsreglerings egenskap, är i sanning en högst
oväntad framställning. Således, om nu R. St. i alla de återstående
mål, som verkligen röra Statens reglerande, I. ex.
0111 anslag lill fästningsbyggnader eller något dylikt, skulle
stanna två Stånd emot Iva, så skulle man på förhand förklara,
att dessa frågor icke rörde statsreglertn, hvarföre de
mäste förfalla, när två Stånd stannade emot två. Jag förklarar,
att oin Utsk. hade tillåtit sig en sådan tolkning af
118 D c i! i3 J a 11 u a r i e. ni. f
grundlagarna i della fall, så linde Ulsk. gjort sig förtjent af
de förrliråelséf, som man nu emot detsamma framställt efter
min tanke ulan alli skäl, derlin e alt Utsk., vid behandJingen
af delta ärende, ej allenast följt grundlagarnes tydliga
föreskrift, ulan äfven det behandlingssätt, sorn Konung och
föregående Ständer i afseende på likartade frågor hufva
sanctionerat.
Gr Frölich, David: Det kan väl vara i det närmaste
öfverflödigt alt gå längre i bevisningen emot de tre värde
herrarne, sorn påstått, att detta ej är en sådan fråga,
hvarom votering i förstärkt StalsUtsk. kan anställas; men
det ur verkligen så förledande att höra så beskaffade argumentationer,
att man ej kan undgå att relevera dem. Till
en början vill jag laga mig friheten anmärka det besynnerliga
deruti, all de Ire värde herrarne ej kunnat förena sig
om samma argument. Deras argumentationer uro väsendtligen
olika. Oaktadt Hr Lefren förenat sig med Hr von Hartmansdorff,
så aro likväl deras argumentationer icke alldeles
precist desamma. Hvad Frih Cederström beträffar, så har
lian äran af alt uppställa en alldeles ny theori i detta fall;
han vill nemi. påstå, alt så snart en fråga är äf den beskaffenhet,
att hon kan förfalla, så måste den förfalla. Den
ur då enligt hans tanke ej mer af sådan egenskap, alt derom
kan voteras. Han har också påstått, alt det egentligen
är om statsregleringsfrågor, som votering i förstärkt StatsUtsk.
primitivt i grundlagarna blifvit föreskrifven; att lagstiftarne
sedan funnit, alt det vä! också finnes andra frågor,
utom statsregleringsfrågor, hvilka äfven äro af den beskaffenhet
alt ej böra förfalla, och alt samma machineri af
votering i förstärkt SlatsUtsk. äfven då bör äga rum, hvarom
den y5 §:n Riksd.Ordn. handlar. Del är något synnerligen
ovänladt att få höra en af i bo9 års män, som varit
med om att skrifva denna grundlag, nu vilja på detta sätt
förklara densamma. Hvad Hr von Hartmansdorffs argumentation
beträffar, så är elen egentligen deruti märkvärdig, att
lian vill etablera en egen dislinction emellan sådana mål,
som direct röra statsregleringen, och sådana, som indirect
röra statsregleringen. Om denna dislinction vore nödig, så
återstår det likväl alt bevisa det conclusionen deraf skulle
blifva, att de mål, som directe röra statsregleringen, måste
undergå votering i förstärkt StatsUtsk., då två Stånd stanna
emot två; men de mål, som blott indirecte röra den,
skola ej undergå votering. Om ett stadgande finnes i grundlagarna,
som etablerar eller ens tillåter en sådan dislinction,
så hoppas jag att Hr von Hartmansdorff tiar den godheten
upplysa hvar detta står. — Emedlertid har man ej kunnat
finna ett sådant föi hållande af de exempel, som den värde
talaren anfört, ty de innehålla ej annat, än att, örn man vill,
så kan man äfven luta frågan genom Ståndens majoriteter,
D * n 13 Januari e. m.
•'9
tilan voterings anställande, afgöras; men så. hafva icke grundlagsstiflarne
behandlat frågorna, neli dessutom anser jag, att
alla sådana frågor, vare sig att de direct eller indirect röra
statsreglertn, äro af den beskaffenhet, ali de enligt 6g §:n
Iieg.Fm böra undergå votering.
Hvad beträffar Hr Lefrens framställning, så har den af
Frih. Sprengtporten blifvit upplyst till sin rätta qvalification,
så alt jag ej vill uppehålla mig vidare med att vederlägga
densamma, ulan endast instämma med de öfriga ledamöterna,
och begära bifall till voterts-propositionen.
Gr. Horn: Jag begärde ordet, då Hr Le fre'n yttrade,
att den ordinarie statsreglertn för år ib>41 vore definitivt
afslutad. Frih. Sprengtporten har redan ådagalagt, alt detta
ej är förhållandet; men Hr Lefren tyckes också fästa
ett uteslutande afseende på regleringen af Statens utgifter,
och deremot alldeles icke afse Statens inkomster. Jag skulle
tro, att äfven Statens inkomster höra till statsreglertn,
och när vi, såsom jag hoppas, derom äro ense, så torde vi
få ihågkomma, att vi tillförene, under denna riksdag, ingått
i votering om sådana frågor rör:de statsreglerrn, i anseende
till dess inkomster, hvarför K. Mts nåd. sanction äfven ansetts
erforderlig och blifvit begärd. Vid det tillfället har
jag ej hört någon protest afgifvas af innehåll, alt sådana
frågor ej tillhörde statsregleringen, utan tvertom har man
begärt, att Konungens sanction skulle begäras i sådana frågor,
som obestridligen röra statsregleringen. Jag vill nu
blott erinra om frågan rörule Nummerlotteriet och uppförande
på indragningsstnt af dess tjenstemän* löner. Sedan
är det verkligen en hel del af den ordinarie statsreglertns
ulgiftsafdelning, som ännu ej kunnat blifva reglerad, nemi.
allm. indragn.staten, hvilken verkligen har eli bestämdt sammanhang
med regleringen af Statens inkomster. Jag förmodar,
att om de värde talare, som här gjort den distinction,
att statsreglertn ej fordrade K. M:s sanction, nu behagade
erinia sig, alt detta ar en motsägelse emot hvad som förut
blifvit anfördt, så skulle måhända också dessa argumenter
helt och hållet förfalla.
Hr L a ger heim, Lars Magnust Vi hafva bär ett
nytt och rätt stormäkligt bevis på syftningen till maktutvidgning
af vissa Utsk., denna gång till någon liten del på
konungamaktens område, då ett ärende, till hvars afgörande,
enligt grundlagarna, skulle erfordras tre Stånds beslut
jemte Konungens sanction, genom SlatsUtskts åtgärd nu blifvit
gjordt lill en statsregleringsfråga, då den ansetts böra
förekomma till votering i förstärkt StatsUlsk. sedan två
Stånd stannat emot två, på grund deraf, att Utsk. förbisett
den ganska vigtiga och i grundlagarna uttryckligen föreskrifna
omständighet, alt der två Stånd stanna emot två,
och frågan kan förfalla, der måste den förfalla. På dessa
130
Dea i3 Januari e. m.
skäl tillstyrker jag vördsamt, att R. o. Ad, nied ogillande
afUtsk:s framställda voler:s-propos., mätte förklara, att dessa
propositioner, såsom af ärendets natur icke medgifna,
böra förfalla.
Hr Lefre'n: Jag begärde ånyo ordet, i anleda, af
Frih. Sprengtportens svar på min framställning. Frih:n linde
ej gifvit akt derpå, att jag med särskild höjning i losten
uttalade ordet ordinarie statsreglering. Frih:n har grundat
sitt exempel på motsatsen, som skulle jag hafva talat
om statsreglering i allmänhet, den exstra-statsregler:n deruti
inbegripen. De anslag, som ännu äro oafgjorda vid denna
riksdag och hvaraf Frihrn såsom exempel anfört medel till
fästningsbyggnader, hvilka särskildt och nära röra mig, höra
till den extra-statsregler:n, men det anslag till fästningarna
t. ex., som hörer till den ordinarie statsreglenn, är redan
bestämdt och kan ej af R. St. vid denna riksdag förändras,
vare sig till minkning eller höjning. Gr, Horn deremot
har ganska riktigt uppfattat, att jag talat om den ordinarie-stalsreglertn,
hvilken jag förmenade bort vara afslutad
innan 1840 års utgång; och som den nu förevar, flugan
är en aflöningsfråga, så måste jag så mycket mera vidhålla
denna åsigt, som alla ordinarie-aflönings-frågor väl måste
anses vara för denna riksdag redan afgjorda, såvida någon
betydelse skall ligga i de skrifvelse!1, rörande den ordinarie
statsreglenn, hvilka redan äro till K. M. ingångna,
och såvida de ej skola betraktas såsom blott ad interim afgifna.
Jag hoppas, att denna framställning innebär en tillräcklig
vederläggning af Frih. Sprengtporten anrnärkn. emot
hvad jag anfört. Hvad oter sjelfva (lågan vidkommer, så
lärer det ej kunna nekas, att den är af natur att, kunna förfalla
och att tvänne Stånd kunna besluta att det skall förblifva
vid de författningar, stadgar och lagar, som i denna
fråga nu äro gällande, och således, att ingen lagstiftning sedan
behöfver äga rum, emedan två Stånd stannat emot två
och derigenom förklarat, att man vill blifva qvar vid hvad
som förut stadgadt är. Vill man söka att tolka grundlagen
efter sin ordalydelse, må man då slå upp 75 Jin Riksd.-  Ordn. och läsa de sista tre raderna, hvilka innehålla, att
en sådan fråga, som denna, som är af natur att kunna förfalla,
sedan två Stånd stannat emot två, skall förfalla, och att
det skall förblifva vid hvad som tillförene stadgadt varit,
utan att frågan må kunna vid samma riksdag ånyo upptagas.
Således kan intet beslut derom vidare fattas, och följaktligen
kan frågan ej till förstärkt StatsUtsk. hänvisas.
Frih. Cederström: Ehuru det visserligen torde vara
öfverflödigt att underrätta R. o. Ad. örn innehållet af 8g
§:n Reg.F:n, så har jag dock i anledn. af Frih. Sprengtporten
förmodan att grundlagarnc ej innehålla något om ad
mini
-
Den i3 Januari e. ra.
minislraliva ärenden, trott mig böra fästa Frihtns tippmärksamliet
på, att denna §, sorn Frih. ansett för purt ekonomisk,
likväl lörer inrättningar af alla slag, och således naturligtvis
alla administrativa ärenden inom samhället. Dessa
äro alla af beskaffenhet, att vara föremål för R. St;s pröfning
och beslut; men äro också af beskaffenhet att förfalla,
då två Stånd stannat emot två, och att alla måste anmälas
hos K. M. i önskningsväg, roen ej annorlunda. — Efter
jag har ordet, så får jag, i afseende på hvad Gr. Frölich
behagat anföra, förklara, att de der s. k. 1809 års män,
hvilka deltagit i grundlagarnas stiftande, ej äro bland dem,
som önska förtyda de lagar, hvilka blifvit antagna till Svenska
folkets efterrättelse, ulan som bålla sig till deras ordalydelse,
och som i hvarje läll strida emot alla försök till
öfverträdelse deraf. Jag förnyar min begäran om R. o. Ad:s
ogillande af de af StatsUlsk. i detta fall framställda propositioner.
Hr Tersmeden: Hr von Hartmansdorff liar fästat sig
vid ett uttryck i mitt förra yttrande, nemi. då jag sade: om
förslaget antages, kommer det att hafva den och den verkan på
statsreglertn. Jag tror att denna fråga, äfven roed antagande
af ordet örn, äger fullkomlig likhet med åtskilliga
stalsiegler:s-frågor, som finnas upptagna i K. M;s nåd, propus.
0111 statsverkets tillstånd oell behof; ty o m dessa icke
af R. St. bifallas, så komma de ej att inverka på statsregleringen.
Hr von Hartmansdorff har äfven yttrat, att votering öfver
denna fråga ej skulle kunna äga rum, derföre att deri
ena af voterings-propositionerna rörer en förändring i indelningsverket.
I detta afseende får jag fästa herrarne* uppmärksamhet
derpå, att 80 §:n Reg.Ftn epdast innehåller,
att till dylika förändringar fordras Konungs och Ständers
sammanstämmande beslut, men detta hindrar ingalunda, i
den händelse förändringen inverkar på statsreglertn, att 69
§:n Reg.Ftn tillämpas, då tvänne Stånd stanna emot två,
för att tillvägabringa ett R. St:s beslut, hvarå K. M:s nåd.
sanction sedermera kan löija.
Frih. Sprengtporten: Såvida j ig fattat Frih. Cederströms
sisla argumentation, så innefattade den hufvudsakligen,
att R. St. bevilja anslag till inrättningar af alla slag,
och inrättningar af alla slag tillhöra den ekonomiska lagstiftningen,
ergo äro alla anslagsfrågor af ekonomisk beskaffenhet.
Jag kan ej fullkomligt instämma i den argu»
mentation, som den värde ledamoten sålunda framställt.
O111 ej Hr Lelreåi är tillfredsställd med de skäl eller de
exempel, som jag framdragit, så får jag anmärka, att någon
riksstat för den blifvande statsreglenn ännu ej är af R. St.
19 H. 16
122
Den i3 Januari «. m.
anlagen, och alt StatsUtsk. liar alt dertill göra åtskilliga
tillägg, som det hittills varit förhindradl all fullborda.
Alt åberopa den 7-5 §;n Riksd.Ordn., såsom tillämpning
identia fråga, och de uttryck, sorn der förekomma, att, nativa
Slånd stannat emot två i frågor, som kunna förfalla,
desamma också böra förfalla, anser jag ej vara lämpligt, enär
75 §:n just gör ett undantag ifrån statsregler:s-frågor, och
det är just den tvisten, som skall afgöras, otti denna fråga
är en statsregleringsfråga eller ej. Det är således ej på denna
bevisningsgrund, sorn något kan framställas emot de skäl,
hemtade från Reg F:n och ärendets föregående behandling,
hvilka blifvit för motsatsen anförda.
Hr Lagerheim: Just deruti, att en af StatsUtsk:s egna
ledamöter uttalat att frågan huruvida detta mål bör
anses för en stalsregler:s-fråga är tvistig, just deri att den
efter hans öfvertygelse är tvistig, och efter vår lanke solklar,
ligger, såsom jag tror, ett tydligt bevis, att StatsUtsk.
ej bort till R. St. öfverlemna ifrågavar. votens-propos., såsom
vore den alldeles gifvet en statsiegleringsfråga.
Hr Dalman, Willi. Fredr.: Mig synes likasom Frih.
Sprengtporten, att hvad som egentligen bär omtvistas, är,
huruvida denna fråga är en fråga, som rörer stalsregleringen,
eller en, som rörer indelningsverket. StatsUtsk., som
varit af den förra åsigten, har i conseqvens dermed föreslagit
R. St. alt i förstärkt StatsUtsk. votera öfver frågan.
De, som äro af en annan mening, och anse frågan höra lill
indelningsverket, måste också ganska conseqvent bestrida en
sådan åsigt, enär de frågor, som böra till indelningsverket,
fordra tre Stånds beslut och förfalla då två Slånd stannat
emot två. I min tanke är det tydligen ådagalagdt af de
herrar, som försvara StatsUlsk:s åsigt, att frågan verkligen
tillhör statsregleringen. Jag skall således ej längre uppehålla
mig härvid, utan blott söka att visa, att den ej tillhör
indelningsverket. 8o §:n Reg.F:n stadgar nemi.: ”Krigsmakten
lill häst och fot, så väl som båtsmanshållet af rotering
och indelning, förblifver vid de med landet och städerna
upprättade contracter och indelningsverk, hvilka till
deras hufvudgrunder skola orubbade vara, intilldess Konungen
och R. St. finna nödigt någon ändring deruti samfäldt
att göra.” Jag hemställer, mine herrar! huruvida här är fråga
om att rubba någon del af indelningsverket, d. v. s. contracter,
som äro afslulade emellan K. M. och Kronan, å ena sidan,
och landet och städerna å den andra sidan. Här är ej
fråga om något annat, än huruvida befälet vid indelta armeen,
hvars aflöning alldeles icke beror på contracter emellan Kronan
och indelningshafvarne, skola erhålla sin aflöning in natura
eller i contanta penningar. Delta mäste nödvändigt hafva
ett omedelbart sammanhang med Statens reglerande.
Föröfrigt har det blifvit anfördt från Reia håll, och
Den i3 Januari e. m.
särskildt liar en värd talare här bakom mig fästat en stor
vigt dervid, alt j5 §:n Riksd.Ordn. föreskrifver, att alla
frågor, som kunde lurfälla, ovillkorligen borde förfalla. Jag
hemställer till den varia talaren sjelf, huruvida han skulle
varit belåten med tillämpning af denna grundsats, då fråga
var t. ex. om förhöjning af lodierna för befälet vid garde3-  regttena. Denna fråga ligger nu i förstärkta StatsUtsk.; roen
jag förmodar, att om man yrkat, att i detta fallet Borgareoeh
BondeSltns beslut skulle gälla lika myckel, sorn R. o.
Adis och Prest<St:s, så skulle den värde talaren ej varit
nöjd dermed. Jag slutar med att förena mig med Frih.
Sprengtporten, och anhåller om R. o. Adis bifall till SlatsUtsk:s
betänkande.
Hr von Hohenhausen, Carl: Jag trodde verkligen,
att jag misstog mig eller misshörde mig, då jag tyckte alt en ledamot
af StatsUtsk., Frill. Sprengtporten, ansåg alt indelningsverket
endast rörde förhållandet emellan rotehållare och manskap.
Del står tydligen i 80 Jin: ”contracler och indelningsverk,”
hvarom en indelt officer känner ganska väl, att indelningsverket
innefattar likaväl befälets löner, som det innefattar
contracterna emellan rotehällaren och knekten. Således får
jag högtidligen reservera mig emot en sådan tolkning af
80 §:n, alt R. St. kunde besluta att sälta indelta armeen utan
befäl och blott låta manskapet vara qvar. Jag tror
att hvarken Staten eller befälet skulle vara belåtna dermed;
således får jag deremot afgifva min formliga reservation.
Hr von Rosen, Georg: Då fråga har uppstått, om
detta mål hörer till statsreglering eller indelningsverk, får
jag fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet derpå, alt det torde
höra till begge delarna. Det är en statsreglering, sorn uppgjordes
af Konung Carl XI, som han kallade indelningsverk.
Här har blifvit taladt om det förhållande, sam äger
rum emellan lönlagarne och Staten. Man har dervid förbisett
förhållandet emellan räntegifvare och Slaten. Deras rätt
bör väl dock vara lika bevakad, som löntagares. Om jag påminner
mig rätt, så har StatsUtsk. i sitt betänk, upplåtit ät
nuvar. löntagare alt frivilligt ingå på det nya förslaget, eller
bibehålla hvad de hafva i indelning Jag tior, att samma
lätt äfven bör bevaras ål räntegifvare. Indelningsverket alett
contract emellan Kronan och hemmansegarne örn hvad
hemmanet i ränta skall gifva. Detta contract har Staten
redan gillat till sin beskaffenhet, till sitt belopp. Jag tror
ej, att äganderätten i detta fall bör stå så löst, att det beror
på en (Iler två röster i förstärkt StatsUtsk. alt förvandla
en ränta i något annat, än hvad contractet om indelningsverket
stadgar. Jag skulle t. o. m. tro, alt denna rättighet
vore ganska osäker, äfven om tre Stånd och K. M.
Den 13 Januari e. m.
derom öfverenskomma, ninn att höra dessa räntegifvare. På
denna grund afstyrker jag Utskls betänkande
Hr Dalman: I anleda, af Hr Hnhenhausens yttrande,
lager jag mig friheten fästa uppmärksamheten derpå, all i
händelse någon rubbning i indelningsverket, såsom han förmenat,
ej kunde ske, utan alt tre Stånd och K. M. derom
vore ense, så beklagar jag ganska myckel, att R. St. hafva
förbisett den omständighet, som nu ägt rum i trettio år,
nemi. att K. M., utan att ens höia R. St., gjort ganska
väsendlliga rubbningar i fråga om lönerna för befälet vid
indelta armeen, så all t. ex. andag , som varit ätnnaje åt
öfverstå!-; nu äro lemnade ät generaler, med ett ord, allvid
den reglering, som för några år sedan agde rum vid indelta
linndén, blefvo lönerna för befälet vid denna arme’ tili
väsendtlig mån förändrade; men jag, som ej anser, alt hvad
sorn lör befälet vid indelta afmeVn liöi- till indelningsverket,
har ej deltagit i det klander, sorn lill följe af den sats, som
den värde talaren yrkal, kunnat riktas emot nämnda Regeringens
åtgärd. För öfrigt får jag fäsla uppmärksamheten
derpå, att om den förevar, frågan angille förvandling af
räntorna .skulle vara en sådan fråga, som ej boide eller
kunde i förstärkt SlalstJlsk. afgöras; så skulle deraf äfven
följa, alt iiigen IVåga; som rörde Rikets ordinarie inkomster;
kunde afgöras af förstärkt StalsUtsk. Flera exempel hafva
likväl afveti vid denna riksdag visat, att förstäf kla StatsUtsk.
voterät öfver sådana frågor, och ännu flera exempel
derpå komma troligen atl finnas. Slutligen tager jag mig
friheten att yttra min förundran deröfver, alt denna fråga
vid innevar. riksdag synes vacka så stora farhågor, då vid
sista riksdagen af en Konungens rådgifvare, H. Ex. Hr (Ji‘;
Wetterstedt, hvilken visserligen ej ansågs vara iliand dem,
som ville medgifva inskränkningar af konungamak len, med
hvad mera man här velat anspegla såsom följder af ifrägavar.
betänkts antagande, frågOr äf samma beskaffenhet, som
denna, ansågos hörn lill slatst égleringen.
Hr Lagerheim: Med anleda, af en värd talares jemförelse
emellan anslagen till värfvade trupper och frågan
om indelta räntor, sorn nu förehafves, lager jag mig friheten
fästa uppmärksamheten derpå, att dessa föi hållanden ej
blott äro olikartade, ulan under detina synpunkt just motsatta,
alldenstund frågan ont anslag till värfvade trupper
tillhör bevillningen, och således bör af förstärkt Slat-Utsk.
afgöras, hvaremot frågan om indelta räntor, såsom tillhörande
indelningsverket, enligt våra grundlagar endast kunna
afgöras genom tre Stånds beslut och Konungens sanction,
för att vara gällande. Hvad åter angår den omständighet,
att vid den förflutna riksdagen ställningen hos Konungens
rådgifvare och äfven hos R. St. torde hafva varit olika
mot hvad den är vid denna riksdag, så är orsaken dertill
Den i3 Januari e. m.
ganska enkel, och jag liar redan angifvil den i elt föreg:de
villande. I öfiigt vill jig ej inolsälta mig den ålgärd, som
nu är i fråga alt vidtaga.
Hr von Rosen: Det är i anledn. af Hr D ilmans y 11—
rande, all indelningsverket skulle vara rubhadt derigenom
att indelta löner vid en ny lönereglering blifvit öfverflyttade
på en annan grad än den, hvartill de ursprungligen
varit anslagna, sorn jag trott mig böra förklara, det jag anser,
att derigenom ingen rubbning ägt rum i indelningsverket,
utan snarare i tjenslgöringsreglemenlet. Hvad för öfrigt
angår indelningsverket, så tror jag ej, att derutinnan någon
rubbning skett, hvilken ej af Konung och Ständer blifvit
gerhehsamt beslutad.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller atl till stöd för
hlin mening, alt denna fråga kan och bör förfalla, få åberopa
SlatsUtskts eget anförande på två ställen i det betänk.
, sorn nu är under öfverläggning. Det ena är sidan 6,
der det står, atl andra punkten, ”i hvad angår tillstyrkt
hemställan till K. M. om förslag till nya lönestater för de
eorpser, som nu innehafva indelta löner, blifvit afslngen af
R. o. Ad. saint PresliSl., men gillad af Borgare- och BondeStln,
vid hvilket förhållande den lärer böra anses förfallen
oell det andra stället sidan 7, ”alt den af Ulsk. tillstyrkta
lind. hemställan till K. M., angtde åtskilliga förändringar,
i afseende å landsboksräkenskapernas upprättande
och afgörande, blifvit gillad af Borgare- och BondeSltu,
men afslagen af R. o. Ad. saint PresteSt , i följd hvaraf, då
9.:ne Stånd således stannat emot två, denna fråga förfallit.”
Jag beklagar, att Ulsk. ej i alla punkter haft samma tanke,
som i denna, ty då hade vi sluppit göra anmärkntr einot
voler:s-propositionen.
Hr v o 11 H o h en hausen: J ig vill blott till svar på Hr
Dalmans yttrande, angtde mitt anförande, säga honom, att i
händelse han har tid att skalfa sig närmare kännedom om
indelningsverket, så skall han finna, alt det är ett misstag af
honom, då han påstått, atl befälets löner ej tillhöra indelningsvei
ket.
Frih. Sprengtporten: Det tillhör naturligtvis hvar
och en att uppfatta och förslå grundlagen såsom den i sina
stadganden Iramsläljer sig för hvars och ens uppfattningsförmåga.
Skälet hvarföre jag för min del ej har trott,
att 80 §:n Reg.Ftn syftar på de indelta befälslönerna, är,
att jag ej tror alt dessa löner hafva uppkommit till följe af
något med landet och städerna upprattadt contract, eller
indelningsverk. Det är af denna anledn. jag ej trott mig
kunna gifva den vidsträckta tydning åt indelningsverket, sorn
här förekommit, emedan nämnda § endast talar om del indelningsverk,
som tillkommit genom de med landet och stä
-
12Ö
Den i3 Januari c. m.
deilia upprättade contracter, livarföre jag anser detta indelningsverk
vara fullkomligt synonymt med nämnda contracler.
Detta sätt all första §:n må för öfrigt vara riktigt
eller oriktigt; men jag tror, att om man vill gifva 80 §:n
den vidsträckta omfattning, som Hr von Hohenhausen ansett
den böra äga, nemi. att här skulle vara fråga örn indel
ningsverket,
sådant det var före år 180g, så alt icke den
ringaste förändring deruti kunde äga runi eller beslutas af
K. M. i vissa delar, så befarar jag äfven att K. M:s disposition
af armeen kunde inskränkas. Det är af detta skäl
jag ansett och ännu anser, att här egentligen ej är fiåga om
annat än knektecontracterna.
Hr von Hohenhausen: Jag tager mig friheten fråga
Frih. Sprengtporten, huru Frihin tror att de indelta räntorna,
som 010 anslagna till befälet, tillkommit, då Frihin
ej anser dem hafva tillkommit genom conlract eller öfverenskommelse.
Jag kan ej föreställa mig något annat sätt
för deras tillkomst, och skulle vara Frihin högst förbunden
om han ville derom upplysa mig.
Frih. Sprengtporten: Då Hr von Hohenhausen behagat
till mig ställa en direct förfrågan om sättet för uppkomsten
af det indelta befälets löner, så anser jag mig förpligtad
att göra en framställning af mitt begrepp i detta
full, nemi. att Konung Carl XI, då indelningsverket inrättades,
förordnade att dessa räntor skulle anslås för befälet
öfver indelta armeen; men jag tror deremot alldeles icke,
att de tillkommit genom något slags eontraet.
Ilr Westfelt, Nils: Det förundrar mig verkligen, att
en vard talare, Hr von Hohenhausen, frågar huru dessa räntor
uppkommit. Det torde vara väl bekant, att hvarje hemman,
som är köpt till skatte, lått sig åsatt en skatt, hvilken
blifvit förvandlad i spanmål eller andia persedlar. Denna
skatt ingår till Staten. När Carl XI:s indelningsverk inrättades,
så blef af dessa skattehemman hvarje hemman anslaget
till något visst behof. Således torde den värde ledamoten
finna, att detta alldeles icke har rört indelningsverket,
emedan dessa hemman äfven anslogos till andra löner.
Hvad åter angår vårt nuvar. indelningsverk, så torde herrarne
komma ihåg, att numera alla dessa räntepersedelhafva
upphört att utgå lill räntetagarne. Dessa räntor ingå
nu lill en s. k. lönings-direction, och hvar och en får
sedan contant uppbära sin andel. Jag förenar mig med dem,
sorn begärt propos. på bifall till Utsk:s betänkande.
Hr Frih. o. Landtm, fästade, i anledn. af den riktning
discussionen nu tagit, uppmärksamheten deruppå, att
den i hans tanke temmeligen långt aflägsnat sig från det egenlliga
ämne, som blifvit för R. o. Ad. föredraget, nemi.
voter:s-propos:na i itsta punkten af meni. N:o 3y5.
Den i3 Januari c. m.
12,
Frih. Cederström: Jag är af Hr Landtm, förekommen.
Jag hade velat med fä ord gifva tillkänna, huru indelningsverket
uppkommit och begära alt vi måtte få slippa
discussion derom; ty det måtte ej vara R. o. Ad. obekant,
att Konung Carl XI, vid armeens indelning, bestämde hulu
många man inom hvarje provins skulle uppsättas och anslog
räntor dertill. Jag anhåller om proposition.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, alt sedan, genom BorgareSt:s
antagande af den till samma Stånd gjorda inbjudning,
voter:s-propos:na under litt. a) och b) förfallit, nu endast
vore fråga oin den första voter:s-propos:n, eller den
som anginge hufvudsaken, och hemställde Hr Landtm, nu,
om R. o. Ad. behagade gilla denna voterls-proposition.
Ropades ja och nej.
Hr Frih. o. Landtm, förklarade, det han trott sig
finna att nej öfverröstat ja.
Gr. Frölich begärde votering.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, att ja-propos:n
måtte komma att innehålla gillande och nej-propos:n ogillande
af den ifrågovar. votens-propostn.
Gr. Horn: Jag skulle tro, att ett ogillande af voter:spropos:n
icke egentligen borde komma i fråga, men att R.
o. Ad. kunde gifva sin tanke tillkänna för StatsUtsk. i hvad
del denna propos. är ogillad, d. v. s., i hvad del den icke
instämmer med Ståndets fattade beslut.
Hr von Hartmansdorff: Jag anser temmeligen I i k—
gillligt i hvilka ordalag H. R. o. Ad. uttrycker sitt ogillande.
Men då propos:r böra framställas i öfverensstämmelse
med discurserna, så tror jag att den anmärkn., som Hr
Landtm, gjort, är ganska riktig, emedan vi, som yttrat oss
för den motsatta meningen, ogillat framställningen.
Frih. Cederström: Lika med Hr von Hartmansdorff
anser jag, att i contra-propostn bör intagas, att R. o. Ad.
ogillar förslaget till conti a-propos.; men jag anhåller att
dervid måtte uttryckas, att R. o. Ad., med ogillande af
StatsUtskis förslag till volerts-propos. i förstärkt StatsUtsk.,
finner saken böra förfalla.
Hr Lefre'n: Som vi nu äro inne på de der ömtåliga
frågorna, der 2 Stånd stannat emot 2, så mäste vi vara angelägna
om, att contra-propostn blir sådan , att man ej kan
tyda saken derhän, som vore det en capris, som föranledt
de tänkesätt, som yttrat sig emot Utsk:s förslag. Jag anhåller
derföre att i eontra-propos-.n matte intagas, att frågan
måste på grund af 75 §:n Riksd.Ordn. förfalla, emedan
två Stånd stannat emot två.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, alt lian, i anledn. af
D « n iS Januari e. m.
Hr Lefrens förslag till contra-proj)os., linge fästa uppmärksamheten
deruppå, alt anlagaiulet af en sådan contra-propos.
, sorn lian föreslagit, skulle rara eli ingående i förklaring
af grundlags-§:ns sladgande, hvilket i Hr Landtnäs tanke
icke kunde blifva föremål för votering inom R. o. Ad.,
och hemslällde Hr Landtm, nu, om R. o. Ad. behagade
lill contra-propos. antaga Hr von Hartmansdorff* förslag, att
Ståndet mätte, med ogillande af voter:s-propos:n, besluta, alt
frågan om votering i förstärkt StatsUtsk öfver den förevar,
punkten kommer att förfalla.
Bifölls.
Upplästes till justering ocdi godkändes följande voterlsproposilion:
Den,
som godkänner den af StatsUtsk. i lista punkten
af Utsk:s mern. N:o ZjS föreslagna voterts-propos. i sjelfva
hufvudsaken, voterar
ia;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, beslutar R. o. Ad., med ogillande af ofvannämnda
voterts-propos., att votering i förstärkt StatsUtsk.
öfver den förevar, frågan kommer att förfalla.
Efter voteringens slut, befunnos rösterna hafva utfallit,
som följer:
Ja — 32.
Nej — 47.
Frih. Sprengtporten: Under åberopande af de skäl
jag under discussionen anfört, anhåller jag att få anmäla
min reservation emot det beslut R. o. Ad. nu fattat, och
får dervid blott framställa huru betänkligt jag finner, att
antingen vår grundlag skall äga sådana brister, vare sig i
ordalydelsen eller i otydlightlen af dess stadgauden, eller
att det sätt, hvarpå den tillämpas, skall vara sådant, att det
i fråga om former kan inträffa att RiksSttn stanna i olika
beslut, utan att något sätt finnes, hvarigenom dessa skiljaktigheter
kunna afgöras, i följd hvaraf det måste inträffa, att
en sådan förändrad karakter gifves åt vår fyrdelade representation,
att de särskildta Stånden, som endast äga eller endast
anses äga ett relativt veto, kunna de facto utöfva ett
absolut veto.
Hr Westfelt, Nils, förenade sig med Frih. Sprengtporten.
Hr Tersmeden: Jag reserverar mig emot det beslut,
som R. o. Ad. fattat, emedan jag anser denna fråga vara
af statsreglerts-natur, på de skäl jag under discussionen haft
äran framställa.
Hr
Den i3 Januari e. m.
Hr Munck n f R o se n s c li ö I d, Nils Rudolph; Jag
anmäler äfven min reservation mot det fattade beslutet och
grundar densamma på de skäl, hvilka af föregående reservanter
blifvit anförda.
i: d r a punkten:
Hr von Hartmansdorff: I öfverensstämmelse med
R. o. Ad:s beslut, då denna fråga första gången förevar och
enligt det beslut R. o. Ad. i tlag fattat genom den votering
som nyss är fulländad, ang:de de indelta räntorna, anhåller
jag att H. R. o. Ad. måtte, vidblifvande sina förra beslut,
anse voterings-proposlu i förevarande hänseende böra förfalla.
Hr Frill. o. Landtm, yttrade, att här vore tvänne
frågor att afgöra, den ena, om R. o. Ad. behagade antaga
inbjudningen lill instämmande i Borgare- och BondeShs beslut,
den andra, huruvida Ståndet behagade godkänna den
föreslagna voter:s-proposilionen.
Hr von Hartmansdorff: Jag hemställer vördsamt,
om icke propostn kan omfatta hela den punkt,f som blifvit
uppläst. Det kunde eljest hända, att vi, likasom vid förra
punkten, finge 2 voteringar i stället för en.
Hr Landtm, hemställde, om R. o. Ad. önskade, att
båda frågorna borde i en propos. framställas.
Ropades ja.
Hr Landtm, hemställde, om R. o. Ad., med vidblifvande
af sitt beslut, behagade godkänna den föreslagna voter:s-propos:n.
Ropades nej.
Hr Landtm, hemställde, om R. o. Ad , med vidblifvande
af sitt beslut, behagade anse voler:s-propos:n i denna
punkt böra förfalla.
Ropades starka ja, blandade med nej.
Hr Landtm, förklarade, det han trott sig finna att ja
öfverrösta! nej.
Gr. Horn: Sedan numera SlatsUlsk:s ifiagavar. till afgörande
föredragna betänk, blifvit af R. o. Ad. underkändt,
så tager jag mig friheten att deremot mig reservera, emedan
jag anser StatsUtsk. hafva rikligt och grundlagsenlig!
förfarit, då det respecterat RiksSl:ns beslut i sitt sammanjemknings-betänk.
, samt uti förslagen till voter:s-propos:r iakttagit
hvad enligt grundlagen Utsk. ålegat.
Hvad Utsk. i öfrigt uti mera. N:o 375 yttrat, ansåg
.9 H. >7
i3o
Dc 11 i3 Januari e. ra.
R. o. Ad. icke erfordra annan åtgärd än att läggas till handlingarna.
Ånyo föredrogs Stats- samt Allm. Besvärs- och Ekon.-  Utsktns sedan den i sisth Dec. på hordet lagda betänk. N:o
84, i anledn. af väckt fråga om inställande af den de utsockne-frä
Isehemmanen i Halland ålagda ordinarie-rotering.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Jag bör lill R. o. Ad:s
prot. tillkännagifva, att jag icke deltagit i de förenade
Utskms beslut rör:de Hallands rotering, såsom det nu blifvit
uppstuldt Jag kan visserligen icke neka, att all billighet
talar för denna provins att icke blifva högre roterad
Un som för densamma från början varit afsedt; men då sista
Ständers beslut i denna del, efter min öfvertygelse, rörande
den extra- samt ordinarie-rotering underkastade jorden
i Riket, är tillämplig så väl på Halland sorn på öfriga
delar af Sverige, så finner jag verkligen en motsägelse i det
tillstyrkande, hvartill Utsk:n här hafva kommit, aldrahelst sorn
jag funnit att i föreg:de frågor, hvilka angått rotering i andia
delar af Riket, StatsUtsk. fattat alldeles motsatta beslut,
och med åberopande af 1834 och 1835 årens riksdagsbeslut
afstyrkt rnotioner, sådana som den, hvilken nu blifvit
till bifall underställd.
Frih. Cederström, Jacob: Af den sisla talaren är
jag deruti förekommen, att han hänvisat R. o. Ad. till föl’eg:de
Ständers beslut i afseende på frågan om Hallands rotering.
Jag kan likväl icke med honom instämma deruti,
att någon den ringaste billighet finnes för att denna provins
skall åtnjuta fördelar, som hela det öfriga Sverige icke får
begagna, utan tror Ivertom, att det är en af lagstiftningens
första och förnämsta skyldigheter att tillse att bördorna någorlunda
jemnt fördelas emellan samtliga hemmansägare i
Svea land. Redan vid 1828 års riksdag beslöto R. St., då
de underkände den roteripgs-skyIdighet, som ägt rum enl.
1826 års instruction för roterings-eomiteerna, hvilken af Konungen
förklarades vara provisorisk, att den lill ordinarierotering
skyldiga jorden skulle från extra-rotering skiljas och
med ordinarie-rotering beläggas. Med anledn. deraf utfärdades
1833 års förnyelse af 182G års instruction med modificationer,
och vid 1834 års riksdag hafva R. St. godkänt
fortfarandet af den ordinarie-roteringen och jemkning af
extra-roteringen i skrifvelse till K. M. af dtm 10 Nov. i 834,
den 29 Dec. samma ar, samt den 5 Jan. 1835. Då nu Statsoch
Ekon.TJtsk:n vid innevar. riksdag företagit sig att på
grund af enskild motion föreslå, att de åtgärder, sorn i följd
af Konungs och Ständers sammanstämmande beslut blifvit
vidtagna i afseende på roteringen i Riket, skola förklaras
ogillliga och icke lända till verkställighet, samt att Hallands
Den i3 Januari e. m.
provins skall efter en annan cathegori blifva behandlad än
den öfriga jorden i Riket; så har dervid väl förekommit, att
man inom Ulskrn ansett provinsen Skånes rotering böra ligga
till grund för ifrngavar. rotering, men man har dervid
förbisett att inom Skåne blifvit af privilegierade jordens innehafvare
samt äfven ulsocknefrälsets innehafvare erbjudet
och hegardt alt få förvandla den förut ålagda extra-roteringen
till en åtagen standig rotering med nedsättning till £
af rotarnes antal. Sådant bifölls då af Konung och Ständer.
När sedermera vid i8i5 års riksdag Skånska possessionaten
väckte fråga om återgång af detta deras åtagande,
och att provinsen borde gå tillbaka till extra-rotering lika
med öfriga landskaper i Riket, blef detta af Ständerna icke
beviljadt och Sländernes beslut af Konungen gilladt på det
sätt, att de, som icke ingått i ständig roteling, skulle förblifva
vid den extra-rotering de hade, och anses vara innefattade
i det contraet, sorn af Konung och Ständer var faststäldt
för provinsen, så att ingen ny rotering för Skåne
skulle uppkomma. Detta exempel kan således icke antagas
såsom någon grund för den allmänna reglering, som sedan
af Ständerna är vidtagen för all med extra-rotering belagd
jord, som efter sin natur är ordinäröe-rolei ing underkastad.
Af sådan anleda, har roteringsverket äfven för Halland blifvit
uppgjordt. Dervid förekommo uppträden af ledamöter
i roterings-commissionen, hvilka aflrädde från förrättningen
med nedläggande af protester emot densamma. Förrättningen
blef sedan verkställd på grund af Konungens bifall till
verkställigheten af R. St:s beslut, och nu komma Ständerne,
eldigt hvad mig blifvit sagdt, men hvarom jag dock får
begära alt Ridd.Secrel-.n må lemna upplysning, medelst 3:ne
Stånds lill delta betänk, lemnade bifall , till det resultat,
att hvad som genom Konungs och Ständers sammanstämmande
beslut är stadgadt 0111 rotering i landet skall anses
såsom ogildt och förfalla. litt sådant förfarande af R. St.
bestrider jag på det alilrabögsta, och i händelse de öfriga
Stånden redan bifallit delta betänk , begär jag propus, till
alsing å detsamma. Är det åter icke bifallet af de andra
Stånden, så begär jag återremiss- deraf.
Under. Ridd.Secret. tillkännagnf, att ifrågavar. betänk.
vore bifallet af de öfriga tre Stånden.
Frih. Cederström: Sedan jag 1111 blifvit med säkerhet
upplyst derom, alt betänk, är af de öfriga tre Stånden
bifallet, så återstår för mig ej annat än att anhålla om Hr
Frih. oell Landtm:* propus, till afslag a Ulskms betänk.,
på det alt R. o. Ad. åtminstone icke måtte göra sig skyldigt
till den förvillelse i lagti I lii liljan i 11g, sorn bär har ägt rum.
Stats samt Allm. Besvärs-och Ekon.Utsk:ns betänk. N:o
84 blef af R. o. Ad. afslaget.
»3a
Den i3 Januari t. m.
Till pröfning företogs Bevilln.- Lag- samt Allm. Besvärs-
och Ekon.Utskms sedan den i sistl. December på bordet
lagda betänk. N:o 7, angrde reglementariska föreskrifter
för brännvinsbränningens utöfning, samt om hvad vid försäljning
af brännvin och beskattningen derå iakttagas bör.
Hr von Rosen, Georg: Såsom ledamot af Ekon.-
TJtsk. har jag visserligen öfvervarit en del af de långa öfverläggningar,
som grundlagt, detta betänkande. Jag har icke
reserverat mig emot de punkter, hvarpå jag icke kunnat
ingå, hvarföre jag nu här får i korthet framställa en af dem,
hvilka jag önskar att delta Stånd ej måtte godkänna. Utsk;n
hafva förändrat den gamla författningen deruti, att de för
hvar och en medgifvit utminuteringsrält af 4 kanna brännvin,
hvaremot den minsta qvantiteten enligt gamla författningen
var 1 kanna. Utsk;n hafva visserligen i allt hvad
på dem ankomma kunnat sökt förekomma lönnkrogar, men
deremot i denna punkt berättigat hvar och en att vara krögare,
då de tillåtit för hvar och en försäljning af 4 kanna,
hvarföre jag vördsammeligen får bedja om återremiss, på det
Lllsk. må taga i öfvervägande, huruvida det icke är nödvändigt
att i detta fall bibehålla i8>5 års författning.
Frill. Nauckhoff, Joli. Otto: Vid det nu föredragna
betänk, får jag äran göra följande anmät kningar:
5 36. Ulsk:n hafva bär nedsatt bötesbeloppet från trefallt
till tvåfallt, äfvensom nedsatt minimi-heloppet af böterna
till 16 r!dr 32 sk. i stället för 33 r:dr 16 sk., emot
föreskrifterna i i835 års författning. Jag anser ingen anleda.
vara för handen att göra en sådan förändring. Jag
har ej heller kunnat finna, alt de i i835 års författning utsatta
bestämmelser i detta fall varit för höga. Det är en
egenvillig sak att öfverträda författningen, och det synes
»nig sålunda ej kunna sägas att dessa ansvarsbestämmelser
varit för höga, då det beror på en hvar att undgå dem.
Jag föreslår således, alt §:n i detta fall ändras i öfverensstämmelse
med 1835 års författning. Andra morn. i samma
§ har äfven nedsatt beloppet af böterna till 25 r;dr . Jag
anser dem böra bibehållas sadana de voro uti i835 års författning,
nemi. 5o r:dr.
Enahanda anmärk», är jag föranlåten alt göra emot 37
§:n, vid det ställe 1 första morn., der ändring blifvit föreslagen
emot det förhållande, som ägt ruin enligt 1835 års
författning Här står nemi. 4 gånger beloppet, hvaremot
förut var stadgadt 5 gånger beloppet, och minsta beloppet,
sorn nu är föreslaget till 33 r:dr 16 sk., var 5o r-dr. Jag
föreslår således, att detta måtte återgå till de förra bestämmelserna.
I 45 §■'” > >:a moni., står: ''Försäljning af brännvin under
4 kanna vare så i stad som på landet icke lofgifven på
andra ställen än sådana gäslgifvaregårdar samt värdshus,
Den i3 Januari e. m.
x33
källare och andra tillåtna näringsställen,” &c. Jag förmndar
att en sådan bestämmelse af -j kanna liar af en händelse
tillkommit, och ali CJtsk. icke gjort sig lätt reda för hvad
som skall blifva följden deraf. Jag instämmer således i den
anmärka., som redan här blifvit gjord, nemi. alt detta belopp
är alltför litet, och föreslår alt det måtte återgå till
hvad förra författningen upptager, nemi. i kanna. Hvarföre
ordet ”sådana” blifvit utsatt framför gäslgifvaregårdar,
hvarest mat alltid och ovillkorligen derjemte måste vara att
tillgå, det kan jag icke inse, emedan jag icke vet någon gästgifvaregård,
der icke mat ovillkorligen måste hållas tillhanda.
Denna distinction kan jag således icke finna af behofvet påkallad,
ulan föreslår en annan redaclion, nemi.: — ”icke lofgifven
på andra ställen än gäslgifvaregårdar, värdshus, källare med
flera tillåtna utminuteringsställen, och såvida mat derjemte förläres.
” 1 andra morn. förekommer: ”skolande magistraten
noga tillse, att lill dylik näringsrätt antagas och behållas
endast tjenlige, ordentlige och välfräjJade personer. &c.’'
Jag kan verkligen icke linna skäl i att föreskrifva, att magistraten
icke får antaga oljenliga, oordentliga och vanfräjdade
personer; jag tror att denna punkt bör utgå och i
stället få följande lydelse: skolande de personer, som slik
näringsrätt tilldelas, antingen hafva stal11 borgen för skattens
utgörande eller densamma i förskott erlagt. 1 tredje
morn. står: ’’äfvenså tillkommer det K. M:s Bef;h:de alt å
landet sparsamt och efter noga ompiöfvande, sedan vederbör.
pastor och socknemän ansett en sådan anläggning behöflig
eller den begärt, samt, der så anses nödigt, äfven häradsrätt
blifvit hörda, meddela tjenliga, ordentliga och väl»
fräjdade personer” &c. Hvartill alla dessa personers hörande
skall gagna, kan jag icke se, aldraminst hvad häradsrätten
har med saken alt skaffa; och jag tror det är alldeles
tillräckligt hvad härom i 18 55 års författning är stadgadt.
Jag gör samma anmärka, här, som vid föregående moni., nemi.
om olämpligheten att utsätta det icke oljenliga, oordentliga och
vanfräjdade personer skola antagas. Jag förmodar, att det
faller af sig sjelft, att della icke här bör intagas. Momentet
skulle alltså få denna lydelse: äfvenså tillkommer det
K. M:s Bef:h:de alt å landet sparsamt oell efter noga ompröfvande,
sedan vederbör, pastor och socknemän blifvit
hörde, meddela tillstånd, under ofvannämnda villkor <&c.
1 samma mom. förekommer längre ned en föreskrift, hvaraf
vill synas, att inga andra anledn:r till indragning eller förflyttning
af sådana näringsställen kunde äga rum, ändesom
blifva anmälla af pastor och socknemän. Jag har likväl anleda.
alt tro, elei äfven andra omständigheter dertill kunna
föranleda. Jag önskar således tillsättande af en meflanmening,
så att det kommer alt hela: på derom af pastor och
socknemännen gjord anmälan eller af annat föranledande efter
omständigheterna omflytta &e.
.34
Den 13 Januari e. m.
§ 44) 2 mom. : "Du i stöd af särskildt fa t ta d t beslut
menighet i en eller flera socknar, der rättigheten till brännvinsbränning
allmänt är afsagd, lios K. M:s Bef:h:de anmäler
sig om erhållande af fastställelse å träffad öfverenskommelseatt
ej mottaga brännvin" —. Ulsk;n torde böra utreda,
om majoritetens beslut här ar bindande för andra, än dem
som derpå ingått. Jag frågar: huru utröna skilnaden emellan
köpa eller skänka och mottaga brännvin? Detta är likväl
en skilnad, som är nödig alt utreda i följd af denna föreskrift.
Jag vågar äfven fråga: får icke ens brännvin till
eget husbehof innehafves? Jag tror, att dessa fall böra närmare
utredas och bestämdt uttryckas i författningen.
§ 46 börjar sålunda: ”Källare-och värdshusvärdar samt
spisqvarters- och näringsidkare, som rättighet till brännvinsminutering
innehafva, skola, derest de försälja brännvin, utan
alt mot derjemte för den det begär finnes att tillgå, vara
förfailne” &c. Jag vet icke hvarföre gästgifvare här äro uteslutne.
Jag tror alt de på goda skäl böra insättas, så alt
det kommer att heta: Gästgifvare, källare- och värdshusvärdar
<5tc. Dessutom böra orden ”utan att mat derjemte
för den det begär finnes alt tillgå," utgå, och
på samma grund, som jag förut nämnt, utbytas emot en mera
positiv term, nemi.: utan att mat derjemte förta
r e s.
§ 48 innehåller mot slutet: "Vid enahanda ansvar må
ej eller, under marknad, brännvin i minut försäljas hos andra,
än dem, som antingen äga rättighet att på stället utminutera
brännvin eller dertill hädanefter erhålla Konungens
Bef:h;des i länet särskildt för hvarje marknad meddelta
tillståndsbref, och hvilkas antal alltid bör blifva så inskränkt,
sorn behofvet möjligen medgifver.” Jag anser, att
del bör sättas punkt vid tillståndsbref, och alt den sista
meningen: hvilkas antal &c. bör försvinna. Jag förmodar,
att större antal, än som behofvet fordrar, icke kommer
alt erhålla tillståndsbref, emedan derpå icke någon
skulle vinna och aldraminst ordningen. Jag tillstyrker derföre,
att den sista meningen utgår, och att punkt sattes vid
tillståndsbref.
§ 55: ’Ej må köpare lill vittne antagas i fråga om för -  säljning af det brännvin han sjelf sig tillhandlat; hvaremot
köpare, derest han i öfrigt finnes ojäfvig, må vittna derom
att brännvin blifvit lill andra personer försäldt." Vi finna,
mine herrar! alt författningens efterlefnad förnämligast beror
af denna tj. Likväl är delta alldeles samma §, som finnes
i 1835 urs författning och som städse visat sig vanmäktig
och oanvändbar. Vi kunna utsätta så höga böter som
helst, så stora straffbestämmelser som helst; man skall skralta
deråt, väl vetande att bevisningen om lagbiolten är nära
nog omöjlig, så länge denna § är gällande; ty ingen är så
enfalldig, att han olofligen utminuterar brännvin till en per
-
Den i3 Januari c. m.
135
son i närvaro af lagliga bevis. Jag bar varit i t i I lfa I le att
dagligen se allmogen inkomma till en stad nykter oell slilla
samt efter några timmars uppehåll derstädes återvända berusad,
liggande i vagnar med brännvinsflaskan i vädret.
Det är visserligen irke på näringsställena, som dessa riis
blifvit erhållna, ty allmogen besöker sällan näringsställena.
Jag tror icke heller, att de pieeist köpt sin vara eller den
förtäring, som de erhållit. De hofva erhållit den såsom en
lockmat för att befordra främmande intressen. Det linnes
likväl i denna stad en polismakt, alldeles icke obetydlig. Jag
är fullkomligen öfvertygad, att den gjort och gör allt hvad
på densamma ankommer för att hämma det onda, men fåfängt,
ty den har föl fattningen emot sig i stället för att hafva
den för sig. Författningen är nemi. helt och hållet till
skydd för lagöfverträdaren, och det synes verkligen, som
denna 55 § vore ett patent för lagbrytaren att trotsa lagen.
Om lagar och författningar utfärdas, så måste det vara
meningen att de skola efterlefvas, och äro de vanmäktiga,
ofullständiga ellör olämpliga, så höra de ändras eller rent
af upphäfvas. Jag har trott, att denna § tillhör den sista
cathegorien och får följaktligen äran att föreslå dess utbytande
emot en annan, alldeles ord för ord likalydande med
K. M:s nåd. förordning om hvad som hör iakttagas till behörig
efterlefnad af K. M:s nåd. stadga under den i5 Juni
1800 angrde brännvinsbränningen i Piiket samt deras ansvar,
sorn samma stadga öfverträda. Gifven Stockholms slott den
24 November 1801. Den lyder så här: ”Vid alla händelser,
då åtal göres på oloflig brännvinsförsäljning, kan köparen,
utan hinder af denna hans åtgärd, såvida han för öfrigt ojäfvig
finnes, till vittne åberopas och i denna egenskap edeligen
höras.” Jag anhåller, att detta förslag till 55:te §:n måtte
blifva antaget.
§ 5g. Der förekommer i i;a mom : ”Men rättighet att
så i städerna som på landet anställa visitation och göra beslag
tillkommer endast kronofogdar, lands- och stadsfiscaler,
länsman, samt andra af Just.cancellers-embelet eller K. M:s
I?ef:h:de förordnade personer, äfvensom polis- och sladshetjente
i städerna, hvar och en inom sitt d i s t rict; såvida ej,
hvad kronofogdar och länsmän beträffar, desse genom K.
M:s lief;h:de, etter hos K. M. föregången anmälan, blifvit
auetoriserade” &c. Ulskm torde uppgifva orsaken hvarföre
K. M. skall besväras med en dylik anmälan. Det är visserligen
sanni, att här brukas besvara Konungen med alla
möjliga förhållanden, och jag vet ingen småsak, som ej kan
komma till denna sista auctoritet, men alt man söker att
föröka deras antal genom en onödig föreskrift, anser jag icke
lämpligt. Jag tror derföre alt detta bör utgå, och alt det
är fullkomligen tillräckligt; om föreskriften erhåller följande
förändrade lydelse: ”— — — inom sitt district, såvida
ej, hvad kronofogdar och länsmän beträffar, desse af K.
|36
De n i3 Ja nuari e. m.
M:s Bef:h:de blifvit aueloriserade att anställa visitation äfven
utom deras dist ricter.’’
§ 63. ”Alla i denna fri i fattning utsatta böter fördelas
sålunda, att församlingens fattiga tillfaller -j oell målsäganden,
derest lian saken vid domstol sjelf utförer, |:detar.'
Jag anser, att bär bör göras en sådan förändring, att man
stadgar: Alla i denna författning utsatta böter vare målsägandens
ensak, derest lian saken vid domstol sjelf utförer.
Oisnken dertill ar den, att det eljest kunde hända att målet
nedlades i tysthet, emot erläggande af af böterna och
litet derutöfver, då församlingen blefve titan. Sednare delen
af samma moni. skulle i sådan händelse erhålla denna
förändring: instämde och utförde; då skola bölerne till
hälften emellan angifvaren och åklagaren fördelas; i följd
hvaraf orden ”målsäganderätten eller f af” skulle
utgå.
5 64. ”Böter skolaj gäldas äf den pliktfälldes egendom
i löst och fast, så långt den räcker, med förvandling endast
af bristen, hörandes församlingens fattiges rätt ej förr utgå
än målsäganden sin andel njutit.” Skulle den förändring,
som jag i nästföreg:de 63 § föreslagit, blifva antagen, så
följer deraf, att 6; §:n bör sålunda förändras, att punkt sättes
efter ”endast af bristen,” och det dcrpåföljande
tillägget i detta mom. försvinner.
§ 66. ”Af denna förordning bör alltid ett exemplar
finnas å hvarje källare, värdshus, spisqvarter eller näringsställe,
der försäljning af brännvin äger ruin, i försäljningsruinmet
uppspikadt.” Här äro gästgifvaregårdarna uteglömda.
Jag tror, för att slippa specifieationen i detta fall, att
det blefve tydligt 0111 J:n sålunda förändrades: ”Af denna
författning bör alltid ett exemplar finnas å hvarje ställe,
der försäljning af brännvin äger rum, i försäljningsrummet
uppspikadt, vid bot af 10 r:dr b:co. Jag anser, alt sista
morn. af denna § bör få ett tillägg i öfverensstämmelse med
det sorn finnes i 2:dra mom. af 65 J:n af 1855 års stadga, hvarigenom
mom. skulle komma att lyda sålunda: Hvad i denna
författning förordnas skall tjena till efterrättelse från början
af år i842i från hvilken tid hittills gällande föreskrifter
i ämnet komma all till kraft och verkan upphöra.
Det vore väl, om vid utfärdandet af nya författningar man
alltid iakttoge den försigtighet, alt förklara upphäfvet hvad
sorn upphört att vidare vara gällande, så slapp man äfventyret
att förirra sig i oredan af partiel t gällande och partiell
upphäfna författningar. Jag anhåller, på grund af hvad
jag sålunda framställt, om återremiss af betänkandet.
Hr Westfelt, Nils: Jag har visserligen icke begärt
ordet för att så noga besvara den sista värda talaren, att
jag skulle följa honom punkt för punkt och § för §, såsom
han behagat upptaga förslaget. Utsk:n Uro visserligen honom
-
Den i3 Januari e. m.
nom likasom alla andra, sorn lemnat upplysningar vid återremissen,
myckel förbundna ; meri jag lager mig friheten
upplysa deli sisla talaren, att alla de här af honom gjorda
anmärknrr hafva till punkt och pricka varit i Utskrn framställd.
! samt äro i förevar, betänk, vederlagda. Jag vill äfven
upplysa den värda talaren derom, att orsaken hvarföre
Utsk:n nedsatt bötesbeloppen, var den, att Utsk:n antagit,
att en helt annan brännvinsbrännings-förordning skall komma
att blifva gällande, än den af år 1835, som den varde
talaren åberopat. I densamma var cn helt annan beskattning
upptagen. Det var då naturligt, att, när en högre beskattning
var antagen, bölesbestämmelserna borde rättas
och måste nedsättas. Hötesbestämmelserna äro afsedda att
vara mindre för sådana förbrytelser, som äro af mindre beskaffenhet,
nemi. då de, som äga rätt att bränna under biänningstiden,
olofligeri bränna, och de, som icke äga rätt att
bränna, göra det under för bränning lofgifven tid. Detta
är orsaken, hvarföre Utsk:n nedsatt bötesbeloppen i följd af
den högre beskattning , som antages i nya brännvinsbrännings-förordningen.
Lika med den sistä talaren skulle jag
önska att bötesbeloppen i i8)5 års förordn. måtte följas,
nemi. med villkor att icke någon ny förordning om beskattningen
blefve gällande; men då så icke kommer att ske, så
måste Utsktns nu gjorda förslag vara riktigt. Hvad åter
angår den anmärka., som den värde talaien gjort i fråga
om den tillåtna försäljningen af kanna brännvin, så får jag
upplysa, alt i i835 års förordn. äfven står, att man äger
sälja till sitt eget folk kanna brännvin, men jag ber också
den värda talaren komma ihåg, huruvida det är en möjlighet,
att jag såsom fastighetsägare skall kunna hålla controll
derpå, otn det är en dräng eller en torpares dräng,
som kommer för att köpa £ stop brännvin. Det är dock
icke i mitt bröd varande folk, och då jag ej alltid kan vara
närvai'., är det omöjligt för mig att kontrollera om det
är min egen eller någon af mine torpares eller mine bönders
drängar, som köpa. Detta hafva äfveti Utsk:n funnit
omöjligt, äfvensom att det aldrig varit och aldrig katt blifva
tillämpad!, ätt man ej får sälja annat än till sitt eget
folk mindre än en kanna brännvin. När nu Ulsk:n det funnit,
så hafva Utsktn också antagit, att det borde vara tillåtet
att sälja kanna brännvin till hvem som helst; men
deremot hafva Utskm i detta betänk, sagt, att det försålda
brännvinet ej får förtäras på stället, utom på gästgifvaregårdar,
källare m. m. Hvad återigen beträffar att man ej
skall få sälja brännvin på näringsställen, med mindre än att
mat derjemte fortares, så beklagar jag, att den siste värde
talaren såsom landshöfding troligen är den ende, som här
den mening att så icke skall få ske. Jag hemställer till honom
hvad mat vill säga. Ar ickp en skorpa äfven mat?
Hvad blir då förhållandet, om icke brännvinsförsälining på
19 H. 18
i38
Den i3 Januari e. m.
näringsställen skall få ske ulan alt inåt fortares? Missbruken
dervid kunna icke förekointnas, och jag skulle tro att
för ordningen för Konungens Bef:li:de oell kronofogdarne i
Riket, ur det af högsta vigt, att icke ett sådant stadgande
finnes, af det skäl, alt då uppkommer en ovillkorlig controll
af dem, som äga rättighet alt utminutera brännvin på lönnkrögeriet.
I samma slund som de, hvilka äga rättighet till
utininutering, nemi. krögare och värdshusvärdar, sälja brännvin,
ulan att gifva inåt, kommer lönnkrögaren och anger
dem, och derföre våga de icke angifva, att en lönnkrog finnes
i grannskapet af den lagliga krogen. Detta hafva Ulsktn
äfven funnit, och dei före hafva de ej kunnat tillstyrka hvad
Frih. Nauckhoff föreslagit. Jag har visserligen ingenting
emot alt be länk. återremitteras, men jag betvifla!' att något
annat svar på de anmärkntr, som af den sista talaren äro
gjorda, kan lemnäs, än hvad Utsk:n redan framställt, och
på dessa skäl anhåller jag om bifall till Ulsktns betänkande.
Tlr von Rosen; Jag glömde, då jag förra gången uppträdde,
att anmäla en anmärkn. emot Ulsktns förslag i /\.3 §:n,
och hänvisar till Frih. von Kraemers reservation i den delen,
som förändrar Konungens 15ef:h:des rätt alt ensam pröfva
lim ovida nya värdshus eller näringsställen få anläggas,
utan alt, såsom Ulskin tillstyrkt, pastor oell socknemännen
skola deröfver höras och lemna sitt bifall dertill. Jag tror
att detta kan vara vådligt, derföre att jag kan tänka mig,
och denna lanke härrör af den erfarenhet jag äger, att socknar
finnas, sorn önska att inom husen hafva lönnkrogar nog
allmänt, för att hindra en laglig krogs anläggning inom
socknens gränser. Jag har sjelf varit i den belägenhet alt
nödgas skaffa en laglig kl öga re inom en socken, för att hindra
menigheten alt vara det i allmänhet. Jag får derföre tillstyrka,
att vill landshöfdingen höra pastor och församlingen,
så må dist vara hans lätt, äfvensom pastor och församlingen
må kunna hos landshöfdingen begära en krog-anläggning,
men att det må vara honom obelaget att sjelf bestämma,
utan en sådan formalitet, huruvida en krog bör få linnas
inom socknen eller icke.
Frih. Cederström, Anders: Det är blott atlie anmärka:!'
jag önskar bifoga den återrelniss, som jag förmodar
komma att äga rum. Den första angår, att det minimum
af brännvin, som hvar och en skall äga rättighet alt försälja
och hvilket förut varit bestämdt till en kanna, nu blifvit
utsatt till ^ kanna. Jag skulle för min del tio, att såvida
man vill förhindra lÖnnkrögeriet, så är detta icke det
rätta medlet. Det är visserligen sannt, att en ledamot uppgifvit,
att denna ^ kanna icke får förtäras på stället; men
huruvida della kan vara ett correcliv, öfverlemna!' jag till
hvars och ens bedörnmande. Om jag förtär brännvin på
Den i3 Januari e. m.
i3y
stället eller några sleg derifrån, lärer sådant ingenting göra
till saKen. Summan är, att <1A livar och en äger rättighet
att sälja så litet, så kan man slå upp en krog hvar man vill,
blott man säger till köparen: du får icke föitära brännvinet
i detta rum, utan du mäste gå din väg och sedan supa
hvar du vill. På denna grund önskar jag ändring häruti.
Den andra anmärkn:n är emot 44 §’n sednare momentet.
Jag kan visserligen icke neka, att det vore väl om hvad
som dermed är åsyftadt kunde gå i verkställighet. Det är
nemi. föreslaget, att de socknar, som ville förbjuda brännvins
emottagande inom sig, skulle äga rättighet dertill, och
alt Konungens Bef:h:de skulle vara berättigad alt derå meddela
sanction, äfvensom att dervid kunde utsättas böter af
20 r:dr b:co, hvartill den skulle göra sig förfallen, som öfverträdde
denna lag Det är törst och främst gifvet, altför
att denna öfverenskommelse skall blifva gällande, skall livar
man ingå på densamma. Förutsätter man, att någon enda
person inom församlingen ej ville ingå derpå, så kan den ej
blifva af någon verkan. Men om nu också hvarenda person
inom församlingen ingick på denna öfverenskommelse,
så kan den väl icke räcka längre än församlingen består af
simma personal, sorn ingått på öfverenskommelse!!. Jag kan
derföre ej se, att ett sådant stadgande kan komma att hafva
den ringaste effect, då den minsta förändring inom församlingen
genast skulle upphäfva öfverenskommelse!). På
denna grund anhåller jag, alt äfven dessa aninnrkntr måtte
få åtfölja återremissen.
Frih. Cederström, Jacob: Utsk:ns förslag att till
i kanna nedsätta det qvantum brännvin, hvaraf försäljningen i
allmänhet är tillåten, i stället för i kanna, som hittills varit
utsatt, bestrider jag. Detta innefattar utminuteräng, ty
4: kanna är icke mera än som af ett par personer af arbetsclassen
lii 11 kan förtäras pä stället, hvilket visserligen är förbjudet
i denna författning, men sorn dock aldrig lärer kunna
conlrolleras, och om ilel controlleras, lärer det dock icke
billigtvis kunna leda lill ansvar, då det under ai betet är
nödvändigt för arbetaren att få ifrågavar. brännvin. Hvad
förslaget vidare innehåller: "att vid rättigheten till försäljning
af brännvin i allmänhet det villkor skall vara fästad!,
alt förtäring deraf å försäljningsstället icke må äga rum,
med undantag af gästgifvaregårdar, källare, värdshus, spisqvarter
eller näringsställen, på sätt förslaget närmare utvisar,
” nödgas jag af samma skäl bestrida. Det är helt klart,
att om pä en landtegendom, på in- eller utmarken, brännvin
köpes, så förtäres det af arbetsfolket på stället och för
dagen, och detta må icke vara en förbrytelse, utan tvertom
bvars och ens rättighet, då han i och lör sjelfva behofvet
ingått i handel om brännvinet. I den anmätkn., som af
Frih. Cederström, Anders, blifvit gjord, deremot alt coinmu
-
j4o
Den i3 Januari e. ni.
ner under vissn villkor må erhålla Konungens Bef:h:des stadfästelse
å förhud emot hrännvinshande], instämmer jag fullkomligt,
ty detta är icke föremål för lagstiftning. Om öl~
verenskommelse trälFas, så må den gälla livad den kan. Det
är en moralisk förbindelse, som de personer conlraherat,
1»viIka ingått deruti, och som kan vara nyttig, så länge desse
hafva allvar med sin öfverenskommelse och de ingångna
förbindelserna, hvilka blifva rent af skadliga och medförande
tvister, split och oenighet i samma stund man skulle ålägga
böter och ansvar för dem, sorn kunde vilja frånträda
dem. Delta måste således ifrån detta förslag komma att
utgå. Utskm föreslå: ”att under forsling af brännvin inom
landet ingen må äga att deraf på en gång försälja mindre
qvantitet än i5 kannor, vid äfventyr af varans förlust samt
böter, som för oloflig brännvinsminutering.” Jag skulle tro,
alt i detta fall, dä vi äga kärl, som innehålla ett halft ankare
eller 7^ kanna, så borde detta vara det minimi-qvantiirn,
som bör få försäljas jemte kärlet, men jag skulle tro, att
det endast borde få ske jemte kärlet. Hvad TJlsk:n yttrat
derom, att afgifterna för rättigheten till försäljning af brännvin
i minut må bestämmas i öfverensstämmelse med 1835
års författning, lärer vara öfverflödigt och icke böra föranleda
till något stadgande, då dermed icke åsyftas att bereda
någon ändring i föreg:de författning, och kan således från
betänk, utgå. I öfrigt får jag, i afseende på det af Utskm
bär föreslagna förvandlingssält af böter till fängelse under
till oell med ett helt år, fästa uppmärksamhet derpå, ali då
Utsökn.-b:u bestämmer längsta tiden för afsiltande af böter
till arne månader, så synes del besynnerligt, att Utskm för oloflig
försäljning af brännvin eller oloflig förtäring deraf vill stadga
en fängelsetid, när bötestillgång saknas, af ända till ett helt
år. Vi hafva genom missförstånd i författningar redan kommit
dertill alt hafva en stor fångpersonal, som vi tilläfventyrs utom
dessa författningar till större delen icke skulle ägt. Denna författning,
sålunda fastställd som Utskm föreslagit, skulle komma
att i betydlig mån öka antalet af sådana arrestanter, äfvensom
de statsanslag, som äro nödvändiga till fängelsebyggnader,
och dock är förbrytelsen i sig sjelf emot denna författning
i de flesta fall ganska obetydlig och nf ingen sambällsstörande
beskaffenhet; ty det må man icke kalla en samhällsstörande
förbrytelse, om en vägfarande begär och erhåller
litet brännvin i en by, som han passerar, för sitt behof
på resan. Det är dock mot författningen, och den måste
tillämpas. Denne person är ett tjenstehjon, åtal anställes,
han kan icke betala och blir insatt. Om nu det är 3:dje
eller 4:^je >'esan samme person dermed beträdes, så blir han
sittande föy månader och slutligen för år i fängelse för en
förbrytelse, som i och för sig sjelf är högst obetydlig. Jag
ber att Utskm mätte rätta sin tariff efter det stadgande,
som finnes i 10 cap. Ulsökn,-b:n och således stanna vid 2:ne
Den i3 Januari e. m.
månaders fängelse. I öfrigt är jag förekommen genom den
framställning Frih. von Kraemer gjort i sin reservation, och
tror att det lämpligaste vore, att Utsktn nu alldeles icke
befattade sig med att uppgöra förändringar i 1835 års författning,
utan endast, sedan de generella grunderna för
brännvinsbränningen redan äro stadgade, ville låta saken jdervid
bero, hvarefter K. M., om anledn. förefinnes till jemkningar
af 1835 års författning, må låta dem i administativ
väg äga rum. Jag anhåller om propos. till återremiss af betänkandet.
Bevilln-, Lag- samt Allm. Besvärs- och Ekon.Utsktns
betänk. N:o 7 återremitterades.
Lades på bordet Stats- samt Allm. Besvärs- och Ekon.-  Utskrns utlåt. JV:o 127, i anledn. af erhållna återremisser å
sistnämnda Utskrs betänk. N:o 99.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. till 11 om aftonen.
In fidem protocolli,
F. O. Silverstolpe.
Fredagen den i5 Januari i84i.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 3 prol.utdr. för den i3 dennes e. m.
Justerades pleni-prol:n för den 1 sisth Dee. e. na. och
den 4 Dec. f. na.
Ånyo föredrogs StatsUtskrs den g dennes på bordel lagda
utlåt. JV:o 4°7> ' anledn. af Hr von Hurlmansdorffs, A.,
motion om uppgift å de ökade anslag, som kunna erfordras
till förhöjning i embels- och tjenstemännens resekostnader,
i följd af R. St:s beslut, ang:de skjutsningsanstalterna i
Riket.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Den första punkten
af min motion är, på sätt Utsk. upplyser, redan af R.
St afslagen; derom är således intet vidare att säga. Hvad
den andra punkten beträffar, så erkänner jag visst icke riktigheten
af de skäl, som StatsUlsk. emot min motion framställt;
men då StatsUtsk. afstyrkt densamma, och jag följaktligen
ej torde, i händelse af återremiss från detta Stånd,
Den i5 Januari.
lunna påräkna den ifrån Borgare- eller BondeSt:n, så är
det temmeligen säkert, att när frågan komme lill förstärkt
StatsUtsk., så ginge den forlorad. Det skulle följaktligen
tjena till intet, att liär begära åter rein iss. Derföre och då
StatsUtsk. likväl gjort afseende på en del af min motion,
hvarigenom åtminstone något godt kan uträttas; så tillstyrker
jag vördsamt, att R. o. Ad. malte bifalla betänkandet.
StatsUtsk:s utlåt. N:o 4°7 klef af R. o. Ad. bifallet.
Vidare föredrogs StatsUtskrs den g och i3 dennes på
bordet lagda utlåt. N:o 4°$» i anledn af K. M:s nåd. propos.
ang:de ett årligt anslag af i5,ooo r:dr till understöd för de
i hufvudstaden förlagda garnisons-reg:tens matinrättningar.
Hr Lagerhjelm, Pehr: StatsUtsk. har i början af
detta utlåt, ganska enkelt uppfattat frågan, såsom den synes
mig, nemi. att, då afgiften är riktig, då den bör beviljas,
då dess belopp är noga kändt oell af ei fareneten vitsordad,
så bör den äfven blifva föremål för ett fixt anslag.
Ulsk. har sedermera frångått denna tanke och hänvisat till
andra tillgångar, på tvänne tillgångar, hvaraf den första är
villkorlig och beror på ett medgifvande af R. St., att förvandla
vissa bestämda anslag till förslags-anslag; och den
andra tillgången ar beroende på förmodade besparingar å
tredje hufvudtiteln. Det enklaste i denna fråga synes mig
vara att göra ett anslag för detta ändamål, som erkännes
vara godt, och att summan derför blir fix. De tillgångar,
som StatsUtsk. har afsett, kunna då användas till andra ändamål.
Det är för öfrigt ej lätt för en hvar att inse, att
dessa tillgångar verkligen existera, men hvad som lätteligen
inses, är, att då ett anslag är erkändt såsom behöflig!, och
då man t. o. m. bestämdt kan uppgifva beloppet af hvad
som erfordras; så är det älven ändamålsenligast, att ett fixt
årligt anslag göres, hvarföre jag för min del tillstyrker ålerremiss
af ifrågavar. betänkande.
Frih. Sprengtporten, Jacob Wi lh.: Den siste värde
talaren liar ej lemna! uppmärksamhet åt de skäl, som
StatsUtsk. anfört, och på grund hvaraf Utsk. ansett sig ej
kunna tillstyrka de anslag, som K. M. för ifrågavar. ändamål
har begärt, enär detta anslag hittills utgått af anslag
för oförutsedda hellof och under nämnda anslagstitel blifvit
pröfvadt och taget i betraktande vid statsregler:n. Att
vid samma riksdag, under alldeles oförändrade förhållanden,
tillstyrka förändrade anslag och bestämmelser i afseende på
statsregler:n, har Ulsk. ej ansett sig kunna göra och har
således ej kunnat finna någon annan utväg för att i denna
verkligen, vigtiga och billiga fråga gå K. M:s önskan till
mötes, än som här blifvit begagnad. Af denna anledn. tiIIstyrker
jag nu bifall lill Utskrs förslag.
Den i5 Januari.
i43
Hr Lagerhjelm: Jag finner väl det skal, som af den
sista värda talaren blifvit nnfördt, vara gilltigt nog, nemi. att
ingen rubbning bör äga rum, sedan statsregleun är gjord;
men då behofvet förut ej blifvit uppgifvet och således tillförene
ej kunnat af R. St. vara kändt; så är det ganska naturligt,
att livar och en, som vill fylla Statens behof, äfven
vill bevilja detta anslag, da ändamålet är godt och anslaget,
efter naturen af våra Svenska författningar, draf beskaffenhet
att böra utgå såsom ett fixt anslag. Jag tillstyrker återremiss
af betänkandet.
H. Ex. Hr Gr. Brahe, Magnus: Jag anhåller vördsammast
hos Hr Frih. o. Landtm, om propos., och hos R.
o. Ad., om bifall till Utsk:s betänk. Det af Hr Lagerhjelm
anförda skäl är visserligen välgrundadt, nemi. att, då behofvet
är erkändt såsom oundvikligen nödvändigt och behöfligt,
att årligen utgå till ett bestämdt belopp, ett anslag
dertill borde på 01 dinarie-stal uppföras; men då StalsTJtsk.
för det närvar, ej har ansett sådant görligt, och en af
Utsk;s ledamöter här inom Ståndet ytterligare uppgifvit orsaken,
som ligger till grund för StatsUtsk:s betänk., och
hvilka skäl äfven i betänk, anföras; så kan jag ej tro, alt
en återremiss till någonting kunde tjena, eller att StatsUtsk.,
i anledn. deraf, skulle förändra sin åsigt. En återremiss
sknlle medföra den olägenheten, att en ytterligare tidsutdrägt
derigenom uppkomme, och då det är af högsta vigt,
att denna fråga snart afgöres, emedan alltsedan den 1 Januari
intet anslag till detta ändamål funnits, oaktadt elt sådant
anslag för ifrågavar. matim ättnings bestånd är alldeles
oundgängligt; så får jag vördsamt hos R. o. Ad. anhålla om
bifall till Utsk:s betänk., sådant det nu af Utsk. blifvit afgifvet.
StatsUtskrs utlåt. N:o 4°8 bifölls.
Till pröfning företogs Stats-, Lag- samt Allm. Besvärsoch
Ekon.Ulsk-.ns sedan den 9 sisth December på bordet
bviiande betänk. JV:o 8g, ang:de anstalter för en förbättrad
fångvård, genom ombyggnad eller förändrad inredning af
fängelserna samt i detta afseende ifrågaställa statsanslag.
Hr af Sillen, Wilh. Gideon, begärde att Hr Ekholms
reservation måtte uppläsas, hvilket skedde.
Hr af Sillen uppläste derefter följande:
I allo förenande mig med de af Hr Ekholm uti den
upplästa reservationen yttrade åsigter, anhåller jag blott att
till dem få foga elt ytterligarepskäl, som jag ville kalla militäriskt,
för min begäran 0111 återremiss på det nu föredragna
Stats-, Lag och Ekon.Utsk:ns betänk. K:o 89. — Tvifvelsutan
lärer det icke vara obekant för en stor del affi. R.
o. Ad:s ledamöter, det K. M. för omkring 1 g år sedan, eller
*44
D«n i5 Januari.
den 19 Juli i83g, genom nåd. bref lill samtlige Generalbefålhafvarne,
nnbefallte infordrandet af vederbör. regttschefers
af den indelta ammen und. utlåtanden, sedan sqvadrons-
och comp.-cheferne blifvit i ämnet hörde, huruvida
såiiana åtgärder skulle kunna vidtagas, att de i circulärbrefvet
af den 26 November 1812 för corporaler med Vederlikar
samt manskapet stadgade arrest- och fängelsestraff
kunde vinna tillämpning på roten.
Jag har föreställt mig att denna K. M:s höga afsigt att
afskaffa de corporella straffen inom armeen ganska lämpligen
skulle vinnas, om häradshäktena, inrättade efter cellsyslemet,
kunde begagnas såsom straffanstalter för sådana
förbrytelser utaf den indelta armeens och flottans manskap,
hvilka nu "på roten” vanligen extrajudiciel! beläggas med
det i min tanke barbariska prygelstraffet. —Jag väntar mig
visserligen det inkastet, att det vore förnärmande för den
militära hederskänslan och espriten, alt för t. ex. en obetydlig
frirmöfverträdelse blifva insatt uti ett fängelse, som
stundom förvarar gröfre brottslingar; men härads- eller
ransakningshäktet är egentligen ej afsedl alt förvara sådana,
och de som deri äro uti fängsligt förvar insatte, för att undergå
ransakning, kunna väl ej anses för brottslingar, så
länge de ej äro dömde. — Skulle äfven, såsom reservanten
föreslagit, häradshäktet i vissa fall behöfva användas såsom
straff-fängelse, tror jag likväl icke, att den militära hederskänslan
och espriten skulle komma att lida något deraf, emedan,
om fängelset är inrättadt efter cellsyslemet, den arresterade
krigaren icke alls kommer i beröring med den, straff undergående,
brottslige. — Dessutom kunna icke gröfre brottslingar
komma i fråga att bestraffas uti häradshäktet. —
SIutligert vill jag till styrka för min mening åberopa exemplet
af ett främmande land, der man, till undvikande af de
corporella straffen inom armeen, med fördel besagnat de
allmänna fängelserna såsom straffanstalter för militära förbrytelser.
Delta land är Stora Britannien. Herrarne Beaumont
och Tocqneville anföra uti deras intressanta arbete:
”Systeme Pe'nitentiaire aux Étals-Unis, uti i:a nolen till inledningen
till atdra upplagan, utdrag af flera Brittiske regttsoch
corps-befälhafvares vitsord om den nytta de haft af
begagnandet utaf de allmänna fängelserna såsom straffanstalter
för deras manskap, och en ibland dessa befälhafvare,
som commenderade Konungens regemente, säger bestämdt,
i bref af den 5 Januari 1827, till föreståndaren för Glasgows
Bridewell, "att inflytandet deraf varit sådant, att han
under sin nio månaders långa garnison i Glasgow icke en
enda gång varit nödsakad tillita corporel bestraffning.” —
På dessa skäl anhåller jag vördsammast, alt de sammansatta
Utsktn, vid ärendets förnyade behandling, ville föreslå R. St. att,
till häradshäktenas ändamålsenliga förändrande, på sätt Hr Ekholm
-
Den i5 Jan u ari.
»45
bolm framställt, till K. M:s disposition Ställa ett extraanslag
af 3oo,ooo r;dr b:co, alt utgå på samma sätt som de
af Utskln föreslagna 100,000 r:dr; hvarom det föredragna
betänk, i denna del handlar. — Jag anhåller om Hr Frih,
o. Landtnäs propos. på återreiniss.
Frih. Boye, Ludv.: Innan jag ingår i ämnet, utber
jag mig att få undanrödja det misstag i omdömet, hvartill
elen nu upplästa reservationen möjligen torde kunna föranleda.
Reservanten beklagar, alt Regcrtn ej tagit initiativet
i fråga om fängelsernas förbättrande, och han tror derföre,
att det är Representationen värdigt att gå till delta initiativ.
Må man nu påminna sig frågans primitiva ställning
och den förändring, som frågan fått under handläggningen
i StatsUtsk. K. M:s propos. afsåg endast fängelsernas förbättrande.
K. M. bade måhända ännu ej fattat något beslut
ang:de det nya straff-systemet och följaktligen ej heller
om det nya fängelse-systemet. När nu Utsk;n funno för
godt, hvilket jag ingalunda klandrar, att öfvergå ifrån det
ena ämnet lill det andra, eller rättare sagdt, att till det af
K. M, framställda ämne ännu lägga ett nytt, dermed en nära
gemenskap ägande, så var detta visserligen ganska bra;
men jag har trott mig böra undanrödja det misstag i omdömet,
hvartill denna framställning kunnat föranleda. Det
var helt naturligt, attnär Utsk;n funno för godt att tillägga
ett nytt ämne, så togo Utskrn initiativet derutinnan, men icke
bade man derföre rättighet att beklaga, att K, M. ej tagit
initiativet i en fråga, som först Uppstått inom Utsk:n: att klandra,
att Regertn ej på förhand såg hvad Utskln ämnade göra
och gissade lill, att Utsk:n ville företaga ett ämne, som
Regertn troligen ansåg böra anslå, intilldess frågan om det
nya straff-systemet skulle förekomma.
Då jag ingår i ämnet, utber jag mig R. o. Adis uppmärksamhet
för den vigtiga skilnad, som äger rum emellan
de principer, som Utskln uti förevar, förslag framställt,
och de resultater i verkställighets-åtgärderna, hvartill Utskln,
i följe af principerna kommit. De förra, eller principerna,
är jag långt ifrån att klandra. Det är med särdeles nöje jag
ber att få förklara Utskln min aktning och tacksamhet, för
det behjertande Utskln visat för Svenska folkets stora behof
af en lycklig och ändamålsenlig brottmålslag, Och i sammanhang
dermed, af ett bättre fängelse-systeme; men annat är,
mine herrar! verkställighetsåtgärderna. Uti dem tror jag
att Utskln hafva misstagit sig; jag tror att Utskln hafva åsyflat,
om jag så får säga, att öfverskrida sjelfva principen
och öfvergå till en förhastad verkställighet, Jag har förut
haft den äran, att inom delta rum, då frågan här förevar
om förstärkta LagUtsk., erinra derom, att sjelfva fängelsesystemet
verkligen är beroende af straff-systemet, och att
'9 H. 19
Den 15 Januari.
man sålunda, innan man antagit slraff-systeÖnet, forliastar
sig, om man går alltför långt i de administrativa åtgärderna
för fängelse-systemet. Hvad straff-systemet angar, så
kan jag icke iner än försäkra, att i SlatsUtsk. finnes ingen
ledamot, som varmare än jag önskar, att vi måtte få
afskaffa den ohyggliga Wissgernings-balk, som vi nu hafva,
och öfvergå lill ett mildare straff-sy sterne; men jag har haft
äran erinra derom, att öfvergången från detta straff-sy sterne
till ett annat ej med bevarad klokhet låter verkställa sig
brådstörtande. Man äfventyra!' då, mine herrar! ingenting
mindre, än att hos den råa massan uppväcka tanken derom,
att en verklig strafflöshet existerar. Det är nödvändigt, alt
inom den råa massan, den råa dass, inom hvilken de grofsta
förbrytelserna begås, begreppet om straffens skärpa qvarstår;
ty annars skulle ofelbart följa, att man, långt ifrån att
hjelpa det onda, skulle stjelpa hvad man velat hjelpa. Jag
önskar hjertligen, och hoppas äfven, att vid nästa riksdag
K. M, framställer propos. tjjU antagande af penitentiärsystemet,
efter den Pensylvanska metoden, hvilken jag anser,
jemförelsevis med den andra, vara den bästa och lyckligaste;
men jag skulle blista mycket i skyldig tillförsigt
till Regerius och kommande Ständers klokhet, om jag ej toge
för gifvet, alt de begge statsmakterne inse nödvändigheten
af alt gå varsamt och långsamt till väga; ty det är endast
på delta sätt, som detta stora och vackra ändamål kan vinnas.
Jag tager då för gifvet, att en lag, rättad efter Pen*
sylvania-systemet, antages; men jag tager också för gifvet,
att när R. St. antagit den, så öfverlemna R. St. åt Reger.n
att sälla beslutet i verkställighet, i män utaf hvad ändamålsenligheten
kan tillåta. Det var ganska lätt, mine herrar!
att iy3o bestämma tiden, när Missg.-balken i 1734
årslagbok skulle taga vid; detta var ganska lätt, enär Missg.-  b;n endast innehöll partiella förändringar af de lagar, sorn
förut bade varit tillämpade, d. v. s. förändringar inom
samma systeme. Helt annorlunda är förhållandet nu, här
är fråga om alt bortlägga det nnvar. systemet och antaga
ett mångfalldigt bättre oell lyckligare; men omöjligt kunde
detta ändamål vinnas, om man fixerade liden när alltsammans
borde taga vid. Efter min tanke går detta alldeles icke an,
jag befarar ej, att någon upplyst jurist skall motsäga mig i
denna del, Då jag nu antager, att det nya lag-systemet troligen
ej kan i sin helhet verkställas eller öfvei lemnäs till
verkställighet, — ty jag anser ej möjligt, att detta med försigtighet
och klokhet kan låta sig göra, — men när jag
likväl nu antager det; så godkänner jag den princip, att man
på förhand bör bereda sig derpå, men jag tror ej, att man
bör gå lå långt i administrativa åtgärder, att icke den jurjdiska
lagstiftningen kan följa med. Jag tror således, att de
statsanslag, som nu äro föreslagna af i,55o,ooo r:dr b:co,
att användas till fängelsernas bringande i förbättradl skick,
Den iS Januari.
•47
i förtid blifvit anslagna, och att dermed bort anstå intill*
dess att straff-systemet inträder. Då CTtsktn anslagit en sådan
summa, halva Utsk-.n begått ett misstag, ledande till den
påföljd, ali en stor del af summan kommer alt ligga onyttig,
då den åter kunnat vara i större scala gagnelig för samhället,
om den på annat sätt blefve använd. Jag skulle tro,
att hälften af det föreslagna beloppet, eller 730,000 r:dr b:co,
är allt hvad som kan användas. Om jag nu ifrån theoretiska
grunder har kommit till detta resultat, så tror jag mig äfven
kunna ådagalägga, alt denna min öfvertygelse öfverensstämmer
med det factiska förhållandet, ty jag tror sannerligen,
att om man äfven för detta ändamål reqvirerar
livarenda tegelsten, sorn slås på dessa fyra år, och om man
ville sälta i rörelse hvarenda byggmästare, som finnes, så
skulle man ej, med ordnings iakttagande och bibehållande
af controller, kunna bygga för <j5o,ooo i:dr b:co på fyra år,
utom det, att jag tror mig förut i dit theoretiska hafva lie*
visat, att vi ej behöfva gå så långt. Till följe af allt detta
anhåller jag, att Utsk:n ville närmare eftersinna förhållandet
och häitill endast anslå hälften af den föreslagna
summan, och då vill jag önska, att Utsktn föreslå R. St., att
när de för K. M. framlägga sitt beslut angille ifrågavar. anslag
och deras ändamål, R. St. ville stanna vid alt blott generell
framställa ändamålet med de anslagna medlen och
Öfverlemna verkställigheten åt Regeringen, emedan principen
må tillhöra R. St. att besluta örn, men verkställigheten
bör vara en Regeringens omsorg. Jag anhåller 0111 fiterremiss
af betänk., och alt dessa mina anmäi katr måtte fä åtfölja
till Utsktn.
Frih. Hamilton, Hugo: Tvänne Välde talare hafva
yrkat ålerremiss af detta betänk. Jag uppträder ej för att
bestrida denna återremiss, då det är mig bekant, att betänk,
är återremitterad) af tvänne andra Stånd, hval före det således
visserligen ej gör någonting, om R. o. Ad. äfven beslutar,
att detsamma bör återgå till Utsktn, för att i sammanhang
med alla de anmärkntr, sorn i de särskildta Stånden
kunnat göras, blifva bedömdt och ännu en gång behandlas.
Det torde likväl tillåtas mig, sorn deltagit i de sammansatta
Stats-, Lag- och Ekon.Ulskm, hvilka utarbetat delta
betänk., att upptaga några af de anmärka:!', sorn blifvit
gjoida deremot.
Den förste ledamoten, sorn bär talade i denna fråga,
förenade sig med Hr Ekholm i dess reservation, sorn utgick
derpå, alt härad-fängelser borde i första rummet inrättas i
häradernas centralpunkter, och att man, såsom reservanten
yttrar, borde boija med böljan. Jag får äran nämna, att
inom Utsktn delade jag i början och idet hela Hr Ekholms
åsigt. Äfven jag trodde, alt del var rätt i allmänhet alt
börja med början, och' isynnerhet vid en så beskaffad måug
-
Den j5 Januari.
artad inrättning, sorn ett helt lands fångvård, der det visserligen
skulle vara nyttigt att hafva de första och så till sägandes
primära fängelserna först inrättade på ändamålsenligt
sätt; ty endast derigenom kunde man med visshet beräkna
det antal fängelser, sorn skulle komma att behöfvas;
men det blef för mig sagdt af manga erfarna ledamöter inom
Utskin, att det vore omöjligt, att på förhand, och innan
den föreslagna regleringen af domsagorna blifvit utförd,
med någorlunda säkerhet bestämma de lämpliga platserna
för anläggandet af dessa centralfängelser inom häraderna.
Det finnes visserligen en plan uppgjord att förändra våra
härader, så att inom hvarje lagsaga kommer att bestämmas
ett enda ställe, der domstolen kommer att stå, och i manga
härader kan man med någorlunda säkerhet förese hvar detta
ställe skall bestämmas; men förr än delta kan med full
visshet bestämmas öfverallt, så skall hela den första grunden
till planen vara obestämd och osäker, och mycket penningar
utgifvas, utan att det dermed åsyftade ändamålet till
fullo vunnes. På dessa skäl, som på ett vida bättre och
mera Öfvertygande sätt, än jag nu kan framställa dem, i
Utskrn blefvo utvecklade, ansåg jag mig skyldig alt frångå
denna tanke, och att hellre än att för denna första grund,
som jag icke kunde så alldeles få enlig med milt tycke,
uppoffra hela förslaget, låta det verkställas, som efter alla
de närvarandes gemensamma lanke nu kan utan fara för
misstag utföras.
För att nu öfvergå lill sjelfva förslaget, så har en värd
ledamot, som haren långvarig och rik erfarenhet i detta ämne
och sorn deltagit uti de förslag, som i detsamma framkommit,
väl ej klandrat förslaget, men sagt att detsamma till tiden vore
föthastadt, och att ett misstag äfven blifvit begånget. Hvad
det beträffar, att sjelfva saken nu skulle vara förhastad, på den
grund att det lagförslag, som innehåller de straffbestämmelser,
hvilka skola tillämpas j de fängelser, som nu föreslås
till Införande, att detta lagförslag, säger jag, ännu ej vore
färdigt och anlaget, och all det således vore för tidigt att upplära
fängelserna, innan man med full visshet kände i hvad
anda den blifvande lagen kommer att i detta afseende bestämmas;
så kan jag ej annat än medgifva, att denna anmärkn.
kan äga siri riktighet; men Utsktn hafva tilltrott sig
•— och om de deruti gått för långt, så må de ursägtas för
sin goda vilja — Utskln, säger jag, hafva lill!rott sig bedomina,
att den allmänna sinnesstämningen inom landet, likasom
inom Representationen, är benägen för det sys t eine, som innehålles
i det nya lagförslaget, och som skulle tillämpas genom
den nu uppgjorda byggnads;!lanen ; Utsktn hafva trott,
alt det nya lagförslaget, då del tillstyrker den mildare correctionella
bestraffningen, i stället för der gamla lagens
strängare straff-systeme, hade nationens sympathier för sig,
och Utsktn trodde således sig kunna, med det förutseende,
Den i5 Januari.
»49
som mensklig tankeförmåga i allmänhet medgifver, antaga,
alt vid nästa riksdag, såvida ifrågavar. förslag då i lid inkommer,
detsamma skall blifva handlagdt och antaget. Då
nu detta af Utskzn var förutsatt, så kan jag ej dela den
värde ledamotens tanke, att det var förhastadt att nu anslå
medel lill uppförande af de byggnader som måste förut vara
uppbyggda, om det skall blifva möjligt attén gång verkställa
förslaget att hos oss införa ett förbättradt correctionelt
fängelse-systeme. Den värde talaren har till och med
betviflat, att mer än hälften kunde uppföras på fyra år; men
vi hafva trott, att visserligen något.mer kunde uppföras, ehuru
på långt när icke svarande emot det blifvande och slutliga bebofvet
af sådana byggnader; vi hafva trott, att när R St. hafva
medel alt disponera för sådana ändamål, dessa för närvar,
sannerligen ej kunde, med afseende på brottens ständigt tilltagande
mängd, bättre och samvetsgrannare användas lill fäderneslandets
sannskylda nytta, än om de, såsom Utskzn nu
föreslagit, användas till att bereda sig, medan tid är, på antagandet
af den nya lagen, hvilken man i denna punkt anser
böra och komma alt antagas. Eljest skulle ej blott det
hinder, som den värde och erfarne ledamoten befarat, kunna
komma att möta vid antagandet af den nya lagen, nemi.
den öfvergångsperiod, som nationen behöfver för att vänja
sig vid de nya lagarna, utan, om det lat sig tänka (hvilket
ej torde vara alldeles omöjligt) att nationen tillräckligt insåg
förträffligheten af det mildare correctionella straff-systemet,
så skulle för dess antagande äfven möta ett materielt
hinder, som aldrig behöfde möta, om man i tid lemnade
medlen, nemi. det hinder, att byggnader saknades, såsom
det första villkoret för förändringens antagande.
Hvad åter beträffar Frihzns anmärkn., att det är ett misstag
af de sammansatta Utskzn, att hafva föreslagit en så
stor summa, på det ekonomiska skäl att räntan skulle komma
att ligga borta längre, än som nödigt vore, så tager jag
mig friheten att göra den värda talaren uppmärksam derpå,
att om medlen kunna användas, och de blifva ej ens tillräckliga,
emedan man för dem ej kan uppföra alla de byggnader,
som erfordras, så blir ju ej någon vidare ränta förlorad,
än den af 4 eller 5 år, under det man innehåller de
medel, som nödvändigt behöfvns, och deruti tror jag, alt den
värde ledamoten instämmer med mig, alt denna ränteförlust
är ett obetydligt ondt emot det som skulle uppstå, om de
medel, som nu anslås, vore otillräckliga till uppförande af
de byggnader, som nu kunna med visshet antagas vara önna
bärliga. Hvad angår att man ej skulle kunna använda
i,55o,ooo rzdr när det är frågan om ali bygga fängelser inom
hvarje län, och dessutom ett centralfängelse, ett af de
flera, som måhända blifva nödvändiga, så vågar jag äfven
betvifla detta, ehuru jag visst icke vill bestrida det, emedan
jag ej dertill har tillräcklig sakkännedom. Jag har mig lik
-
i5o
Den tå Januari.
väl bekant, alt enskilde personer på några få år anväiidt
på byggnader en femtedel af denna summa, och likväl ganska
noga controllerat deras användande, och jag mäste således
ej betvifla, att ju Staten, med dess tillgång på byggnadsvanda
personer, inom några år skulle kunna verkställa
dessa byggnader, då planen dertill redan är uppgjord, så alt
den lätteligen kan godkännas och stadfästas, och då dessa
byggnader således efter en uppgjord plan kunna på en gång
verkställas, flvad beträffar controllen, så tror jag äfven,
att den bör blifva lätt, då den nu kan uppdragas ål den
bureau för byggnader och allmänna arbeten, som redan är
inrättad, och således kan jag ej (inna, att delta hinder möter.
Hvad åter vidkommer det yttrande, att, då ena hälften
af Frihtn ansågs vara tillräcklig lill fängelsebyggnaders uppförande,
den andra hälften af den föreslagna summan kunde användas
till vig tiga re och för ögonblicket mera maktpåliggande
ändamål, så kan jag ej heller i detta afseende med honom instämma.
Jag har kanske orätt att i detta fall uppträda emot
en ledamot, som under en lång lifstid förvärfva! en noggrann
och fullständig kännedom om Sveriges broltmålshistoria;
meli då allmänna uppgifter besanna hvad som enl.
en bedröflig erfarenhet ligger öppet för hvarje Svensk medborgares
ögon, nemi. att brotten inom Sverige årligen tilltaga,
och tilltaga högst märkbart, derigenom att trängseln inom våra
fängelser gör det nödvändigt att sätta den oskyldiga för ett
blott misstag till fängelse dömde tillsammans med den mest
förhärdade brottsling, så tror jag det vara en helig pligt,
att efter vår förmåga bidraga till att afhjelpa delta onda.
Jag tror, att emot den fattiga classen, som är underkastad
ett så stort moraliskt förtryck, ett förtryck, efter min lanke
af den mest bedröfliga ari, är det en skyldighet för en hvar,
som kan höja sin röst, att söka afhjelpa en så svår kräfta i
statskroppen. Jag gör den värda ledamoten den rättvisan,
att han ej vill sätta sig emot förslaget ; men jag skulle tro,
att den värde ledamoten äfven bort medgifva, alt detta ändamål
är nu för ögonblicket rent af det vigtigaste af alla,
hvartill vi kunna anslå medel, näst efter det för fäderneslandets
försvar, hvarom nu icke är fråga, enär den saken redan
ar afgjord. Jag har nu intet vidare att tillägga, ulan
har endast velat taga mig friheten besvara de unmärkntr,
som hittills blifvit gjorda»
Frih. Gederström, Jacob: Discussionen har blifvit
börjad med anledn. af Hr Ekholms reservation. Denna reservation
innefattar ibland annat, att lidradsboerne borde, ehuru
hörande lill olika domsagor, förena sig om ett häkte, under förmodan
att de dertill skulle vara villiga. Jag tror det vara angeläget,
vid hvarje fråga om organisationer inom samhället, att
litet grand tillse hvad som finnes stadgadt i gällande lagar och
författningar, innan man beslutar förändringar, hvilka man lill
en del hänskjuter på communers tillgörande, sorn skola ryckas
Den i5 J a n na ri.
151
ifrån de förhållanden, hvaruti de sig förut befinna. Häraderna
äro skyldiga att inom hvarje domsaga sjelfva hålla sitt
häkte efter den construclion af ett sådant häkte, som af K.
M. och R. St. kan blifva fastställd. Det följer af sig sjelft,
utan att man för dessa häktens reparationer och ombyggnad
behöfver anslå de föreslagna 100,000 r:dr; men öfverenskommelser
inom häraderna, för att fylla bristen, och att
de skola samsa sig 0111, att, ehuru hörande under olika dotnsagor,
således äfven under olika domare, förena sig om ett
häkte, lära ej i verkställigheten komma att äga rum, och
detta tolde således hos Utsk:n, dit jag hoppas att förslaget
blifver återremitteradt, helt och hållet komma att förändras.
I afseende på sjelfva hufvudsaken, eller det af Ulsktn
nu föreslagna större anslag i och för fängelsebyggnaderna,
så har jag väl här funnit, alt Utskrn anse hvarje cell kunna
beräknas till en kostnad af 666 r:dr 3a sk.; men hvarifrån
denna siffra blifvit hemtad kan man ej finna, och den
tyckes ej vara grundad på någon kännedom, sorn Utskin
sjelfva äga om hvad kostnaden verkligen skulle blifva, enär
dertill fordras nödiga upplysningar om materialiers priser
och annat mera, hvarom Utskin äro i okunnighet. Första
frågan måste väl vara constructionen af fängelserna, deras
form och byggnadssätt m. m. Sedan delta är afgjordt, kan
hvilken byggmästare som helst uppgöra kostnadsförslaget,
på grund af kubikalntal i murverk och qvadratalntal i trädvirke.
Derefter kan man beräkna hvad man kan åstadkomma
med det anslag, som finnes att disponera.
Det har af en ledamot här blifvit framstäldt, att man
går i bakvänd ordning, då man vill bygga fängelserna först
och sedan antaga det nya straff-systemet. Deruti kan jag ej
fullkomligt instämma. Om vi hade ett fängelse-systeme
upprältadt, så att vi hade fullständiga ritningar lill de fän^
gelser vi behöfde, grundadt på antal fångar som mäste förvaras
inom hvarje provins, så vore det ganska rätt att på
förhand uppföda dessa byggnader, för att sedan så mycket
lättare kunna antaga lagarna om det förändrade straff-systemet;
ty detta går lättare, då det nya systemet genast kan
träda i verkställighet, än om det skulle komma alt uppskjutas
intilldess byggnader i enlighet med det nya systemets
anda kunde hinna att uppföras; men jag fordrar nödvändigt
såsom ett villkor för hvarje anslag af R. St. till dessa byggnader
i första rummet, att ritningar öfver de byggnader,
man vill uppföra, aflemnas, och för det andra, att uian heräknar
hvad som sedan årligen kommer alt åtgå lill byggnadernas
underhåll, samt anslår nödiga medel dertill, alt årligen
disponeras; ty om man bygger upp massor af hus i hvarja
län, och sedan låter dem i ali framtid stå utan underhåll,
tills de förfalla och blifva obrukbara, så har man ej gjort
annat, än förslösat Stålens tillgångar, och detta på ett fullkomligt
ändamålslöst sätt. Det är på denna grund, som jag
De n i5 Ja n u a r i.
förmodar och hoppas, alt betänk. blir återremitteradt, och
att Utskm, vid omarbetningen deraf, noggrannt utreda förhållandet,
till huru stora byggnader i hvarje län medel behöfva
anslås, och att Utsktn derifrån belt och hållet skilja
Iiäradshäktena, emedan deras byggnad och underhåll tillhöra
häradets innevånare och alldeles icke samhället collectivt;
att Ulsktn derefter bestämdt uppgifva, huru stort anslag
årligen bör för dessa byggnaders framlida underhåll i
Staten finnes anvisadt, ty eljest är det, såsom jag nyss hada
äran nämna, ändamålslöst alt uppföra byggnaderna.
Det har blifvit yttradt, att Kronan skulle kunna begagna
ett så stort antal personer, skickliga till byggnadernes
uppförande, alt detta ej skulle utgöra något binder alt
på en kort tid af ett par år använda ett sådant anslag. Val
vet jag, att vi äga ett Öfverintendents-embete och några
dervid anställda embetsman, som äro pligtige att vara kunnige
i byggnadsförslagers uppgörande; men desses antal är
alldeles otillräckligt för att förslå till detta behof, och t. o.
m. knappast tillräckligt för att besörja de arbeten, som erfordras
för reparation, jemte någon högst obetydlig årlig nybyggnad
å Kronans hus. Man måste således anlita de på
landsbyggden befintliga byggmästare härtill, och det är fara
värdt, att desse ej hafva någon insigt i systemet af fängelsebyggnader
i ett land, der så beskaffade fängelser aldrig varit
uppförda. Någon modell finnes här ej aflemnad, och om dessa
byggmästare skulle inhemta kunskap om fängelsernas construction
ur böcker och der befintliga ritningar; så kunde
det bända, alt deras byggnader ej alldeles skulle passa lill
det climat, hvarunder vi bo.
I afseende på den betydliga summa, som af Utsk.n
blifvit föreslagen till detta ändamål, skulle man kunna frestas
att tro, att man sökt utväg att använda en större del af
de besparingar, som för ögonblicket äro Staten behållna, utan
att så noga beräkna nyttan deraf, och för att undvika
förebråelsen alt med dessa tillgångar ej hafva fyllt vida nödvändigare
behof. Vi få ej glömma det redliga folket i samhället,
då man bygger hus och lägenheter åt skälmar, ty de
ärliga måste dock meri sina intressen stå framför brottslingarna,
såvida samhället skall vara väl ordnadt. Jag skulle
derföre tro, att, då K. M. begärt 270,000 r:dr för ifrågavar.
ändamål, dessa 270,000 r:dr bort blifva anvisade, och
att derjemte vid denna riksdag, för den händelse, att K. M.
kunde blifva i behof att före nästa riksdag använda en större
summa, R. St. anvisade ett creditiv å en dylik summa,
för alt af K. M. för sådant ändamål användas; men alt på
sidan af K. M:s nåd. propos. anslå en och en half million
rsdr, deruti kan jag ej för min del instämma, så länge som
en massa allmänna företag, af stor ekonomisk nytta, hvilka
skulle komma att medföra för samhället stora inkomster årligen
-
Den i5 Januari.
i53
ligen, ligga under pröfning, och sedermera blifva afslagna af
brist på medel, emedan man användt de tillgångar, sorn finnas,
på eli ännu icke lill vidd och beskaffenhet kändt behof.
Jag begär återremiss af betänkandei.
Hr von Rosen, Georg: Såsom ledamot af de sammansatta
Utsktn, hvilka afgifvit della brlänk-, har jag öfvervarit
öfverläggningarna derom inom dessa Utsk. Jag halder
yttrat olika tankar emot dem, sool ligga lill grund för
Utsktns betänk. I det hänseendet har jag likväl varit af
samma tanke med Utsk:n, all behofvet påkallar nyttiga förändringar
i fångvården inom vårt fädernesland, Jag vill ej
åberopa min egen erfarenhet; den är alli fö i- kort alt anföra.
Jag delar Ulsk:ns tanke, att anslag höra beviljas till att
förbättra det tillstånd, hvari våra fängelser nu heliana sig;
men jag förenar mig till en viss del med Hr Ekholm derutinnan,
alt man bör börja med början. En finges historia
är ryslig nog mot dess skit, det medgifves; men detta slut
hade häri kanske undvikit, om bans behandling ifrån början
varit annorlunda. En anklagad är ej ännu af lagen
dömd såsom brottsling, men huru behandlas lian innan domen
fälles? Åtminstone någon gång, innan lian af domaren
blifvit erkänd för oskyldig, släpas han ifrån det ena fängelset
till del andra och inkastas i samma rum med dömda
brottslingar, och hans förbättring, om den är möjlig, kan icke
der ske, utan tvertom lider han elt moraliskt ondt, mången
gång värre, än det straff, som ålägges dem, sedan de
blifvit dömde. 1 Christianstads länshäkte, sorn tillika är
fästningshäkte, firp endast rum för 64 personer, och likväl
hafva der måst inrymmas 101 personer. Närman nu dertill
lägger de olika brott, de olika förseelser, de olika förhållanden,
som fört dessa personer dit, så torde redan detta
exempel vara elt tillräckligt bevis för nödvändigheten att
förbättra dessa menniskors tillstånd.
Jag ogillar Utsktn derutinnan, alt de vid anslaget hafva
föreskrifvit en viss summa till länshäkten och en viss
summa till häradshäkten ; de hafva rubricerat häktena efter
gammal praxis uti länshäkten, häradshäkten och stndshäkten.
Jag.bade önskat att Utktn hedt enkelt hade rubricerat
dem i (vänne classen, ransakningshäktet! och straffhäkten.
Jag erkänner, att Utsktn haft en anleda, till denna
classification af ransakningshäktena derutinnan, alt häraderna
hittills varit ålagde att underhålla sina häradshäkten,
hvaremot Staten underhållit länshäktena; men det är just
denna princip, som, om den skall qvarstå i enahanda skick,
hvaruti den hittills varit häfver, tillintetgör hela ändamålet
af fångvårds-systhmets förbättring. De förbättringar, som
blifvit föreslagna, äro visserligen mycket tillfredsställande
för saken, men likväl, hvad jag tror, ej till den grad, som
de hade vant, pm man befriat mcnigbetgrna ifrån det å19
H. ->o
»54
Den i5 Januari.
liggande, som ensamt bort vara Statens. Jag vill ej bestrida,
att Utslvtn i det fallet kunna hafva rätt, alt en öfverenskommelse
möjligen kan göras emellan häraderna och Staten,
att de förra skola åtnjuta biträde till häradshöftenas
förbättrande, och sjelfva fylla bristen. I sådant fall ina det
ske, men jag skulle önska, alt det skedde på det sätt, alt
häradet sedermera ej ägde någon befattning med fängelsernas
byggnad; ty så länge det är menjgheterna, som skoja
besörja denna sak efter sitt godtfinnande, så kan ej systemet
blifva fullständigt genomfördt; det ena häradet vill hafva
sitt fängelse på det sättet, och det andra på ett annat sätt;
det ena häradet prutar på kostnaden och bryr sig löga om
systemet, det förutspår jag, — och jag frågar, om ej det första
bör vara att förbättra deras häkten, som ännu icke äro
till brott förvunna, Om vi ingå i våra häradshäkten, så
äro de vanligen delade i tvänne rum, ett för mankön, och
ett för qvinnkön. Nu samlas dessa til! häradsrätten under
ransakningen, och inkastas alla i det enda rummet, som der
finnes. Om nu ett systeme för sjelfva stralfhäktena kommer
i verket, hvilket j;rg önskar och hoppas, så är ju systemet
kullslaget, derigenom alt icke samma systeme får råda äfven
under ransakningen. Allt det goda, man velat åstadkomma
genom denna inrättning, förfelas således derigenom, att man
ej börjat redan vid ransakningshäktet. Här är sagdt af en
värd talare, att Utsk:n ej förbisett detta, men funnit så oändligt
stora svårigheter i att bestämma, dels antalet af dessa
häkten, och dels ställena, hvarest de skulle uppföras.
Delta är det enda förhastande, jag tror mig böra tillvita
Utsktn, att de hafva förhastat sig i afseende på skilnaden er
mellan läns- och häradshäkten. Innan det var uppgjordt
hvar fängelserna kunna komma att anläggas, hade Utsktn
bort inskränka sig till att först sammanslå den summa, som
nu är föreslagen till länshäktena, med den, sorn blifvit föreslagen
för häradshäktena. Om jag påminner mig rätt, så
skulle detta blifva i,qoo,ooq rsdr b:co till ransakningshäkten;
och då hade man bort öfverlåta till K. M., att, efter
hållen undersökning, efter olika localer bestämma hvarest
dessa häkten skulle hyggås. I sådant fall hade jag ej begärt
återremiss på delta betänk., men det blir omöjligt för R,
St. och, såsom jag tror, äfven för K. M., alt bestämma något
sådant, förrän undersökningar blifvit anställda. Om dessa undersökningar
göras, och öfverenskommelse!' med häraderna kunna
träffas, att de vilja lemna bidrag till detta företag, så är det så
mycket bättre; men skulle ej sådana öfverenskommelse!' kunna
göras, så erkänner jag öppet, att jag tillstyrker att häradet hellre
må slippa delta åliggande, än att man, för att bibehålla det,
skulle förfela hela ändamålet, som med detta betänk, åsyftas.
Jag kan ej inse skälet, hvarföre vi skulle hafva särskildta
länshäkten och särskildta häradshäkten, utom i ett
enda afseende, nemi. då länshäktena nyttjas som straffhäkten.
Dcu i5 Januari.
i55
Huruvida delta kan vara förenligt med den nya lagen, vet
jag ej; men jag föreställer mig, att man bör anlägga strafjfhakten
på flera ställen i Riket, så alt de, som dömmas till
SlralFliäkten, må slippa att föras hela landet omkring ifrån
det elia häktet lill det andra. Jag tror likväl, alt en sådan
förändring framdeles malte kunna tillvägabringas. Då
kunde inom de orter, der straffhäkten äfven borde finnas,
samilia häkten inrättas så, att de kunde begagnas både till
stiäffhäkten och ransakningshäkten för de orter, sorn ligga
närmast deromkring. Jag betviflar ej, alt vi kunna samma
nior a en del af våra häradshäkten och länshäkten till ett
mindre antal på den ort jag närmast känner. Då skulle man
kunna undvika hvad som nu är förhållandet, att fången
måste förås ifrån den ena ändan af länet, efter en häradsrätts
dom, till länsresidenset, för alt sitta der till nästa ting,
då han åter skall föras till tingsstället. Min erfarenhet har
sagt mig, att med våra långsamma rättegångsformer måste
det ofta hända, att brottslingar vid sju a åtta ting gro kallade
till förhör och åtei förpassas till länshäktena, der de
blifva behandlade föga bättre, än de kunna blifva vid ett
väl organiseradt häiadshäkte. Skulle Stuten vid dessa häradshäktens
förbättrande få vidkännas en betydlig kostnad,
hvilket jag ej betviflar, så skulle likväl Slaten få denna kostnad
ersatt genom undvikande af de långa transporterna från
den ena ändan af länet till den andra, hvilka kosta Staten
en ganska betydande summa 0111 året. Jag är fullkomligen
öfvertygad, att 0111 den stimma, som nu årligen användes lill
fångtransporter, i det stället skulle användas till fångbevakningeh
inom härädshaktena, hvilken nu är under all kritik;
så skulle häraderna kunna beslå fångvak lare, som vore mera
tjenliga för ändamålet, än de nuvarande. Den är ej lätt
att för detta ändamål finna personer med den menniskokännedom,
söm fordras för att behandla en fånge, och eli
nödvändigt villkor derför är, att fång bevakningen skall vara
bättre aflönad; men jag är öfvertygad otti, att dessa kostnader
skulle fullkomligt ersättas genom de besparingar, som
skulle uppkomma genom fångvårdens ordnande på detta
sätt. Jag kan åberopa ett exempel, att för några år sedan
föreslog dåvar. fångslyrelse hos K. Mi, att inrätta eif särskildt
länshäkte i andra ändan af Christianstads län. Del är
utmärkt väl bygdi och besparingar hafva redan uppkommit
derigenom, att man slipper föra fångarna fram och tillbaka.
Den ffingbevaknitigskostnad, som årligen brhöfdes, är nu
fullkomligi rt ersatt genom besparingarna. Jag tror, alt äfven
inom andra delar af lähdet samma systeme borde följas,
och att derigenom samma syftemål kunde vinnas. Jag önskar
således, att betänk, måtte blifva återremitterad!, på det
att Utskrn må fästa närmare uppmärksamhet härpå, och låta
det bero på K. M. alt bestämma detaljerna af anslagets
fördelning) sedan undersökning om de olika loealerna bilf
-
Den 15 Januari.
vit anställd. Hvad för öfrigt sjelfva länshäktena lie träffar, så
skulle jag tro, a 11 äfven dervid bör tagas i betraktande
möjligheten af en förbättrad ställning för fångar, hvilka nit
der förvaras, och sorn, efter min tanke, derstädes aldrig
bort förvaras. Skulle häradshäktena, d. v. s. de, som ej ä~
10 belägna inom laneresidens-staden, blifva rätt organiserade,
så behöfde ej de fångar, sorn dit införas, under ransakningen
förflyttas till länshäktena, och i sådant fall kunde
dessa sednare betydligen minskas. Den kostnad, som här är
föreslagen lill länshäktenas förbättrande, kunde således till
stone delen nyttigare användas för häradshäktenas istånd—
sättande. Vi hafva ännu en class af fångar, som ej äro under
ransakning, som —- jag vet ej af hvad skäl — i allmänhet
kallas eorrectionbter och pionnierer. Konungens ficf:-  b:de hafva fått befallning, att dessa pionnierer, d. v. s. sådana,
som sakna laga försvar, men ej begått något brott,
skola afsändas till Carlsborgs fästning och andra arbetsinrättningar.
Der är fullt, de taga ej emot flera, utan vi få
behålla dem, och efter den sista underrättelse jag har, halva
vi 5o sådana personer, som utan arbete sitta i det träns
ga fängelset i Christianstad. Om någon anstalt vidtoges för
att låta dessa personers dom, d. v. s. arbete, gå i verkställighet,
så sluppe vi att hafva dem i ottenia Utan arbete;
Måhända att mången lösdrifvare är belåten att der intagas,
enär det ej är så lätt alt stryka omkring landet för att, utan
arbete, skalfa sig kläder oCli mat till sitt underhåll, hvilket
kan vinnas i våra häkten, inom hvilka ej något arbete alfordras
för vunnet underhåll; jag belviflar ej, att StatsTJtsk.
, under denna riksdag, äfven liar vunnit en bedröflig erfarenhet
af kostnaden för deras underhåll, ulan alt de gifva
Staten något tillbaka genom den arbetskraft de äga. Jagar
fullkomligt öfvei tygul, ali om det skulle förorsaka Slutefl
en ökad kostnad, att på detta sätt förvara lösdrifvarne, eller
hindia dem att störa ordningen i landet, så skulle de likväl
med sin arbetsförmåga kunna återgälda åtminstone någon
del af denna kostnad, då de nu deremot ej göra Staten
någon nytta. Jag är öfvertygäd, att många af mina
itnbetskämrater äro i samma predicament sorn jag, då lösdrifvare
dömmas till arbete, utan att vi hafva något arbete
att gifva dem. Ifall en sådan anstalt vidtoges, som jag
nu omnämnt, så tror jag att länshäktena kilade förminskas,
och den kostnad, sorn nu är uppförd här, skulle till en del
kunna raballeras, och ändamålet ändock vinnas, d. v. s, att
en stor del af den fångpersönal, som nu sitter i länshäktena,
skulle derifrån förflyttas, och länshäktena således ej behöfva
att vara så stora, som de af Utsktn blifvit beräknade.
Om dessa iakttagelser äga någon grund och kunna tillämpas,
så tror jag di t vara för tidigt att nu använda dessa
Summor lill en inrättning, som framdeles ej skulle kunna
behöfvas. Om, vid den blifvande återremissen, StalsUtsk.
Den i5 Januari.
löge Jetta i betraktande, så tror jag att detta skulle vara
mera ändamålsenligt, än att på förhand uppbygga lius, som
framdeles ej skulle beliöFvas.
Hvad sjelfva straffhäktenn beträffar, så vill jag visserligen
medgifva livad en ledamot bär bär sagt, att det kanske
är för tidigt att uppgöra ett systeme för straff byggnader, innan
sjelfva lagen blifvit af Konung oell Ständer fastställd,
men jag skulle tro, att det ej nr för tidigt att tänka derpå,
äfven om det skulle vara föi Julstad t alt genast börja att
att bygga. Det är likväl ej möjligt alt bygga utan medel.
StatsUlsk. bär dertill anslagit en summa, som af några talare
här visserligen är ansedd vara stor, och jag ämnar ej
tvista om summorna, emedan jag ej kan veta hvad som kan
beböfvas och lika litet känna tillgångarna ; men SlatsUtsk.
måste väl hafva funnit tillgångarna tillräckliga för de an4
slag, som Utsk. bar föreslagit R. St. att bevilja. Om summan
äfven skulle vara för stor, så skola vät dessa penningar
användas, såsom alla andra, med behörig' redovisning,
och när de ställas lill K. M:s disposition, så kan ej någon fara
deraf uppstå; om det skulle blifva några tusen r:dr öfver,
hvilka då kunde användas till annat ändamål, Skulle
det deremot brista något i summan, så hoppas jag, att nästkommande
R. Si. skola fullfölja den tanke, som nu blifvit
väckt, att Förbättra våra straff-fängelser ; ty att de behöfva
förbättras, det är en ovedersäglig sanning. Jag vet ej något
ställe, der våra fängelser äro sådana, att lagkarlen eller administratören
ttied dem kan vara belåten. På de orter, sorn
jag känner, äro de af en ryslig beskaffenhet, och jag tror
ej ali menskligbéten tillåter att så bardt straffa brottslingen,
att man glömmer del lian är menniska, jag tillstyrker
således, att den summa, som Stals Utsk. här föreslagit för länshäktena,
må ställas till K. Mes disposition, för alt af K. M.
användas, när K. M. finner omständigheterna dertill gifva anledning.
Jag begär ålerremiss i afseende på läns- och häradshäktena,
med de anmärkntr jag tagit mig friheten att
göra.
Hr Stråle, Nils Wilh.: Del forde vara nyttigt vid
denna frågas behandling, att göra skilnad emellan anslag lill
Jäns- och häradshäkten, och anslag lill straff-fängelser. Det
ena har närmare sammanhang med nuvar. lagstiftning, det
andra är ett förslag i afseende på det tillkommande. Hvad
läns- och häradshäktena angår, så torde det vara gifvet, och
äfven hafva flere talare, som bär yttrat sig, ådagalagt det,
att dessa häkten befinna sig i ett ganska ofullständigt skick,
för att kunna användas såsom medel att förmå fången att
bekänna sitt brott, och att afhålla honom ifrån andras inflytelse,
sorn kunde förekomma hans moraliska förbättring.
Det är en bestämd erfarenhet, att det ganska ofta inträffar,
alt en brottsling, som blir häktad och vid första ransakningen
erkänner sitt brott, sedermera, då han blifvit skickad
158
Den i5 Januari.
lill länshäktet och der kommit i beröring med andra fångar,
återkommer förhärdad, förnekar sitt brott, påhittar munga historier
om misshandlingar o. s. v., och derigenom fördröjer han
ransakningens gång. Det är visserligen sannt, att det för närvar;
är communernas lagliga åliggande att halia häkten, men tiar
dessa befinnas i sådant skick, att fångarne der kunna förva.
ras, så torde det svårligen kunna lagligen åläggas dem att
ombygga eli föiöfrigl i godt stånd varande häkte, på så sätt,
att det uppfyller hvad man fordrar af ett ransakningshäkte.
Det synes mig således vara alldeles ostridigt, för ali kunna
förändra dessa häkten så att de kunna uppfylla ändamålet,
att statsanslag äro oundvikliga, och att man således ej bör
ett ögonblick tveka alt, dä medel finnas, besluta ett sådant
anslag. Hvad åter angår straff-fängelserna, så har jag visserligen
hört yttras, att man först bör antaga den nya lagell,
innan man bygger fängelserna, men jag bär i många år
halt den öfvertygelse!), att man först borde veta, huruvida
ett sådant stralf-sysleme hos oss verkligen kan tillvägabringas,
och om det uppfyller ändamålet. Det är nu redan
sexton år sedan jag, såsom tillförordnad föredragande för
dessa ärenden, föreslog, att ett sådant fängelse skulle byggas,
på det att man måtte vinna erfarenhet, huruvida det här i
Sverige kunde tillvägabringas. Då blef äfven af K. M. en
ritning fastställd, hvarefter ett straff-fängelse skulle uppbyggas,
hvilket visserligen icke var sådant, solli man nu anser
deni böra vara, men del var åtminstone det bästa, som då
var kändt. Detta förslag blef likväl ej verksteldt, men häraf
synes, att man för sexton år sedan ansåg nödvändigt alt
hafva erfarenhet i detta ämne, innan man tog något beslut
om, huruvida man skulle stifta eli brottmålslag, grundad på ett
sådant slraff-fängelse-systeme, och jag tillstår för min del, att
jag skulle anse högst nödvändigt alt hafva en erfarenhet i
detta afseende; ty vi hafva visserligen i andra länder sett
verkan deraf och hoppas alt äfven här i Sverige kunna röna
en god framgång af detta fängelse-systeme, men hvad
man ännu ej har sett verkstäldt, det kauman svårligen med
full säkerhet betrakta såsom en afgjord sak. Man bör äfven
tänka derpå, att det är redan nära i5 år sedan man i Amerika
började begagna ett straff-fängelse-systeme,och att det systeme,
som man antog 1823 eller 1824 och da ansåg full komligt, haiman
sedermera ansett vara behäftad! med flera brister, Och
man har nu ett annat, som man anser vara det bästa. Således
kan jag väl med full säkerhet säga, att då man ännu i Svelige
är okunnig om huru del sig rätteligen förhåller med
dessa fängelser, huru man skall gå tillväga med deras uppbyggande,
huru man skulle kunna erhålla personer, som
kunde bestrida fångvården och uppfylla deras åligganden,
hvilket kanske torde blifva svårt nog att finna; så måste
man bereda sig på att betala lärpenningar. Den första inrättningen
är sällan så fullkomlig, som den sedermera blir,
Den i5 Januari.
i5j)
och man finner sedan, alt man måste göra stora förändringar
deri. Således har jag för min del trott, alt man ej nu
boide hasla med att göra anslag till fullständiga straff-fängelsers
uppbyggande, innan man genom ett försök haft tillfälle
att se deras verkan på de sujetter, hvilka uti dem
kunde komma att inneslutas. Det skulle visserligen, efter
min åsigt, vara en stor olycka, om vi vid denna riksdag ej
skulle kunna fatta ett beslut, hvarigenom Regeringen kunde
komma i tillfälle att bygga upp ett sådant straff-fängelse
och se hvad följderna af dess användande skulle blifva, så
mycket mer, som vi ännu i Sverige äro okunnige om huru
sig härmed rätteligen förhåller, huru man skall gå tillväga
vid deras uppbyggande oell huruvida man kunde erhålla
tjenliga personer tijl fångvården, hvilka uppfyllde hvad dem
ålåg; ty detta sistnämnda är verkligen en ganska svår omständighet.
När man hinner se verkningarna af de försök,
sorni detta afseende kunna göras, så kan man säkrare afgöra,
huruvida man kan våga att antaga den nya lagen. I
enlighet med de åsigter, jag har om theorien af straff i allmänhet,
anser jag, alt man måste vara säker på den verkan
straffen göra på folkets opinioner, och således huruvida
det anser för ett straff att blifva insatt i ett straff-fängelse;
ty om folket anser att straff-fängelser ej utgöra något straff,
utan tvertou) anser det ej vara något ondt att der blifva
insatt, så vore ju detta en ganska betänklig omständighet.
Jag framkastar detta blott derföre, att jag anser det man
först måste äga en bestämd erfarenhet om huru det förhåller
sig, innan man går till beslutet om antagande af en
ny lagstiftning i delta fall. Efter de åsigter jag nu yttrat,
tillstår jag, att jag ej kan annat än högligen yrka, att ett
anslag vid denna riksdag göres för detta ändamål, så att
Regeringen har medel i händerna att kunna uppbygga
ett straff-fängelse och iakttaga verkningarna deraf, på det
att man deraf må kunna få en bestämd erfarenhet. Det är
visserligen sanni, att möjligen icke hela det anslag, man nu
vill lemna, skulle komma alt användas; men vöre det verkligen
något ondt deruti? Nu finnas medel alt anslå, men
vi kunna ej veta, huru förhållandet dermed vid nästa riksdag
kan vara. Alla de summor, sorn man nu äger att disponera,
skulle eljest till andra ändamål användas; och om
man sedermera vid nästa riksdag finner behof af en stor
tillgång, för att verkställa detta systeme, så skall man kanske
då nödgas pålägga skatter, för att vinna medel lill uppbyggande
af de fängelser, som torde erfordras för att kunva
verkställa vår nya brottmålslagstiftning. Då är det väl
bättre att nu använda de medel, som finnas, och anslå härtill
så rikliga medel, som man möjligen kan disponera; ty
om det också skulle blifva några hundratusen r:dr oanvända
till nästkommande riksdag, så vore dermed intet ondt
gjordt, utan tvertom hade man då fördelen alt hafva något
Den i5 Januari.
reserveradt för kommande tider, och jag föreställer mig att
Regeringen ej mätte så misshushålla, att den blott, för att
göra ända på penningarna, skulle företaga uppförandet af
byggnader, som ej vore af behofvet verkligen påkallade. Jag
tillstår således, alt jag ej finner någon betänklighet att bifalla
StatsUtskis betänk. Det är visserligen af en ledamot
anmärkt, att Utsk. har för de olika slagen af häkten bestämt
särskildta anslag i stället för alt öfverlemna fördelningen
deraf till K. M,; men jag tror ej, att denna anmärkn.
bör anses tillräcklig, för att verka till en återremiss, utan
alt man hellre borde bifalla betänk, sådant det nu är, för
alt derigenom afgöra en sak, hvilken i öfrigt, enligt mitt
omdöme, under denna riksdag ej kan komma under R. Sits
närmare pröfning. Att nu ingå i detaljer örn huru byggnaderna
skola verkställas, är i min tanke verkligen äodamålslöst,
och isynnerhet hvad angår ransaknings-häktena bör
man komma ihåg, att i den nya lagen är afsedd en ny indelning
af domsagorna i Sverige , och att förr än den är
uppgjord och fastställd, förr vet man ej hvar fängelserna
skola uppbyggas. Således är det för närvar, omöjligt att afgöra
hvar länshäktena skola byggas, och således ännu svårare
att bestämma huru stora anslag dertill kunde erfordras.
Jag tror verkligen, alt dessa detaljer äro af den beskaffenhet,
att man endast skulle föröda tiden, 0111 man sysselsatte sig
dermed, och att man måste öfverlemna till Regertn att i detta
afseende uppgifva det förslag, som befinnes vara bäst, och
verkställa detsamma, så att kommande R. St. kunna, med
full kännedom af förhållandet, fatta ett beslut, huruvida de
vilja antaga den nya bråttmålslagen eller ej. Jag får för
min del tillstyrka bifall lill Clsk;ns betänkande.
Frih. Boye: Jag tackar Frih. Hamilton för det sätt,
hvarpå lian motsagt mig, ehuru jag bekänner, att del skulle
högligen smärta mig, om de anmärkntr jag gjort kunde
gifva åt min afsigt den tydning, som skulle jag vilja återhålla
eller förlama den kraft, med hvilken man emottager
det nya strafF-fangelse-systemet, sorn vi motse att få. Jag
trodde sannerligen, att jag hade frigjort mig ifrån all sådan
tydning, då jag förklarade min tacksamhet för Utslcn, för
det att Utsk:n behjertat Svenska folkets behof af en genomgripande
förändring i våra strafflagar och vårt fängelsesysteme.
Jag trodde sannerligen, alt jag hade frigjort mig
ifrån en sådan tydning, då jag förklarade, att jag lifligt önskar
och hoppas, att det nya systemet måtte blifva antaget
vid nästa riksdag; men, mine herrar! det måtte då åtminstone
vara någon skilnad emellan att vidhålla systemet och
ali klandra den scala, i hvilken man börjar; man måtte kunna
göra det sednare, utan att derföre frångå systemet. Jag
är af den tanken, att om man afser detta systeme i dess
helhet och hvad lill dess fullkomliga utveckling i en aflägsen
-
Den i5 Januari.
sen framtid fordras, så är en och en half million för litet;
men deraf följer ej, alt man icke misshushålla!' när man
griper det an i större scala än som behöfs, och sorn synes
öfverensstämma med den punkt, ifrån hvilken jag utgår,
nemi. att de legislativa och de administrativa åtgärderna i
i detta afseende böra gå i bredd med hvarandra. Jag har
derföre ej motsagt, att man ej bör hafva fängelser färdiga,
när det nya straff-systemet antages, men jag är i min själ
öfvertygad, att när vi, mine herrar! hafva användt y50,000
r:dr, så hafva vi användt alldeles tillräckligt på cellerna;
ty jag tager för afgjordt, att man ej vill skicka dit dem,
som ej gjort något brott, — jag menar våra lösdrifvare,
hvilka böra utsläppas, emedan de intet ondt hafva gjort;
jag vill ej förmoda att det nya systemet afser hela den ofantliga
mängden af sådana personer. Jag skulle äfven tro,
att man borde rätta de administrativa åtgärderna efter fortgången
af de judiciella, och då gro de 750,000 r:dr, hvartill
jag vill hafva anslaget inskränkt, mer än tillräckliga.
Frih. Hamilton har tiolt, det jag talat om någon särskild
ränteförlust för Staten, men jag har blott nämnt 0111 förlusten
af det goda för samhället, som det öfriga af detta anslag
kunde åstadkomma. Jag frågar; har Sveriges försvarsverk
nu inga behof ouppfyllda; har utvecklingen af Sveriges
industriella krafter 'nga behof ouppfyllda? Månne ej
för det nu ifrågavar. beholvet det är tillräckligt att använda
den ena hälften af den föreslagna summan, och månne
ej då den andra hälften på delta sätt skulle onödigtvis användas,
innan man vet huru långt man kan gå i systemet?
Den siste värde talaren bar med en grundlighet, för hvilken
jag tackar honom, och som jag önskar, att en hvar af
eder, mine herrar! kunnat uppfatta, framställt vigtiga betänkligheter,
under det att han begärt bifall till Utskrns
betänkande. Han har fört fram de betänkligheter, som jag
eljest hade ansett nödvändigt att tillägga; den ena är, att
man borde erfara något af systemets verkan, innan man går
till fullbordande af hela systemet. Om begreppen endast
långsamt mogna till öfvertygelsen derom, att dessa fängelser
utgöra en verklig bestraffning, så frågar jag: hvartill bardet
tjenat att på förhand uppföra stora byggnader, om man måhända
snart finnér att man gått för långt deruti? Jag
är långt ifrån att vilja förlama kraften ; jag vill blott inskränka
den till en rimlig scala, ty orimlig är den i min
tanke. Må andia tänka annorlunda, men då jag vet, att mitt
fädernesland i tvänne vigtiga afseenden har behof, som Utsk;n
afslagit, för hvilka Utsk:n visat en liknöjdhet som förundrar
mig och måhända ådrager dem nationens ogillande; när jag
känner detta inom mig, felar jag då, mine herrar! om jag
säger, att vi ej böra gå för långt uti att lemna anslag för
detta ändamål? Användes hälften af hvad Utsk:n föreslagit
19 H. 21
Den i5 J an uari.
till våra fängelsers förbättring, så kunde den andra hälften
under liden användas lill det behof, som framförallt Sveriges
industriella krafters utveckling så högligen påkallar.
Jag ber att ännu få tillägga några ord. Det vigt i gast
e al hvad Ulsk:n föreslagil, är måhända ombyggnaden af
häradsfängelserna, så att ej under sjelfva ransakningen vid
domstolen brottslighet må grundläggas och befrämjas. Det
är en ofantlig olycka, att den brottslige skall behöfva
skickas till länsfängelset, men, mine herrar! den anmärkn.,
som den siste välde talaren framställt, är ganska riktig,
nemi. att den nya lagen föreslår en förändring af domsagorna.
Nå väl, mine herrar! om J nu byggen upp häradsfängelser
för att elter den nya civil-lagens antagande åter
rifva ner dem och uppbygga andra, håfven J då gjort rätt?
Dessutom har Frih. Cederström ganska rätt deruti, alt det
för närvar, är haradernas skyldighet att underhålla häradsfängelserna.
Jag tror lika med den siste värde talaren alt
det bästa vöre, att Staten helt och hållet öfveitoge häradsfängelsernas
underhåll; men då Ulskins förslag ej är sådant,
nar Utsktn blott föreslå 100,000 r;dr, med villkor att häraderna
skola göra resten, så frågar jag: hvem försäkrar oss
att häraderna, på hvilka dessa 100,000 r:dr fördelade sannerligen
blifva ganska måttliga summor, — hvem säger oss
att häraderna gå in derpå? Jag skall ej belasta prot. med
någon vidare anmärkn., utan begär återremiss och öfverlemnar
åt Utsk:n att afgöra, om jag haft rätt eller
orätt, öfvertygad inom mig sjelf att jag har handlat såsom
•jag bort.
rHr af 'Uhr, Gustaf: Jag beklagar, att hvad Hr
Stråle anfört ej blir bekant i Representationens öfriga kamrar.
Jag är öfvertygad, att det skulle vara mycket välgörande,
oell jag vågar icke lägga något dertill, utan ber blött
att få förena mig med honom.
Jag har begärt ordet, endast för att med ett par ord
få understödja det förslag, som Hr af Sille'n anfört. Bland
de dels nya, dels upplifvade ide'er, åt hvilka vi för 3o år
sedan öfverlemnade oss och åt hvilka vi öfverlemnade oss
med kanske alltför sangviniska förhoppningar, bland dessa
ide'er var äfven den, alt kunna upphäfva tillämpningen af
de nesliga kroppsslraffen och isynnerhet det ofta farliga
pryglandet inom militären. Denna ide'e har jag ansett möjlig
alt nu realisera. Ett medel dertill åsyftas genom Hr af
5itie'ns motion, och då militären består af landets infödda
söner, så att det bör ligga hvar och en om hjertat att de
ej för en obetydlig förseelse, hvilken väl bör rättas, men ej bör
ådraga dem, som begått förseelsen, ett sådant straff, som
prygel, då, säger jag, det måste ligga hvar och en om
hjertat att detta afhjelpes, och Hr af Sil!e'ns motion åsyftar
ett medel dertill; så hoppas jag, att så väl Utsk:n som Representationen
måtte omfatta detta förslag med välvilja.
Den i5 Januari.
■ 63
Gr. Posse, Fredr. Salomon: Da jag begärde ordet,
hade annu icke Ur von Rosen yttrat sig. Enahanda
verkningskrets gör det naturligt, att vi äga nästan samma
åsigter. Vi se samina förhållandet)', och följden deraf kan
ej blilva annan än att vi instämma i samina yttrande. Jag
vill således icke upprepa hvad Hr von Rosen redan sagt om
de olägenheter, som för närvar, linnas, men jag anser mig
dock icke böra underlåta all understödja den önskan han
liar framställt om företagande af förändringar inom häktena.
Jag instämmer med honom deruti, att jag också hade
önskat det skilnad ej blifvit gjord emellan läns- oell häradshäktena,
utan att del såsom den första åtgärden blifvit fråga
om inrättningen af ransakningshäktet!. Jag kallar dem
så, emedan jag dermed vill uttrycka sådana häkten, der de
personer förvaras, hvilka ännu icke blifvit dömde. Vi hafva
här hört flera talare yttra, hurusom den oskyldige der
inspärras, men lindet tiden blir en brottsling', samt sedan
lian blifvit frikänd för del brott, för hvilket Ilan varit anklagad,
blir utsläppt färdig alt begå de största förbrytelser.
Jag skulle anse mig begå ett brott mot mensk frgheten, eut
jag icke i denna fråga yttrade min lanke. Det är derföre
jag med tacksamhet mot Utsktn på det högsta understödjer
det i betänk, tillstyrkta anslag. Jag får, hvad åter
angår Hr von Rosens yttrande om återremiss, lör min del
säga, alt då till K. M:S disposition äro ställda de summor,
med hvilka en verkställighet af det åsyftade ändamålet kan
tillvagabi ingas, så anser jag, att icke någon olycka skedde,
om de icke blefvo behöfliga till hela det föreslagna beloppet,
och alt således icke någon skada skulle uppkomma, om
Utsktns förslag blefve bifallet och dessa summor städ Ida lill
K. M:s disposition. Skulle åter en återremiss inträffa, så får
jag för min del säga, att jag önskar den förändring måtte
ske, att icke någon skilnad göres emellan läns- och häradshäkten,
utan endast ransakningshäklen samt arbets- och
straffängelset- omnämnas. Jag får äfven säga, alt om den
skyldighet, som nu är häraderna ålagd alt underhålla sina häkten,
blefve borttagen och tillkomme Staten, så vore det ingen
förlust. Jag tror, att den sorn har sett och har erfarenhet
af huru dessa härudshäkten underhållas och huru
liten rättighet nuetoriteterne hafva att tillhålla vederbörande
att göra dem ändamålsenliga, skall instämma i denna min
åsigt. Man kan anbefalla 3 rum, (vänne för fångarna och
ett för häradstjenaren. Det är allt, och på mångå ställen
är det icke så väl. Der inpackas personer af alla möjliga
sorter. Der passera de ofta nätter och dagar under transporter
och forslingar, och hvad som der Jares, då det är
yngre personer, för att icke tala om barn, som äfven ofta
der inspärras, är latt begripligt, utan att jag nu behöfver
derom erinra. Beträffande de kostnader, som, derigenom
att Staten åtoge sig byggnadsskyldigheten, skulle upp
-
Pen t5 Januari.
komma, så tror jag, att 0111 man komme derhän att ransakningshaktena
kunde förvara de tilltalade under hela ransnkningstiden,
hvarigenom transporterne af och an upphörde,
så skulle kostnaderne mycket minskas och måhända en
vinst deraf vara att påräkna. Hr von Rosen yttrade, att
Christianstads häkte är trångt. Jag får säga, att i Malmö
häkte finnas blott 6 ruin med 96 beräknade och starkt beräknade
platser. Jag ser i bilagan lill detta betänk, upptaget,
att högsta fångantalel varit 127, och det är visserligen
det högsta antal, som der varit insatt; men det är ej
säkert, alt det ej kan blifva högre. Emellan 80 oell go har
varit det vanliga antalet, men utöfver detta antal har det
händt att 3o å 4° andra fångar linder transporter der blifvit
inkastade för alt passera en natt. Den trängsel, som
uppstått, och den osundhet, som deraf härrört, vill jag icke
omtala. Man kan föreställa sig de planer, som der uppgöras,
och den academi lör brott, sorn sålunda bildas. Man
har äfven talat om straff-fängelser, och till hvad som derom är
sagdt anser jag mig skyldig tillägga, att vid Malmö correctionsocli
arbetsfängelse finnas icke och kan i anseende till localen
icke tillvägabringas verkstäder, der alla tångarne kunna
sysselsättas? Om sommaren, då de kunna arbeta ute på
maiken, går det någorlunda an, men deremot måste under
vintertiden 3 å 400> ia8 V'A ‘cka saga flere, förblifva sysslolöse
och kunna icke arbeta. De sitta i logernenterna för
att göta något och hvad de kunna, men hvad som blir
gjordt torde hvar och en kunna föreställa sig, lika väl som
de skador och brott der uppgöras. Till hvad jag redan
sagt får jag tillägga, att enär K. M., efter infordrande af
nödiga upplysningar, kan lättare öfverskåda förhållandet än
någon annan, så anser jag att, på sätt Uisk.m föreslagit,
ifrågavar. summor gerna kunna ställas till K. M:s disposition.
Jag är öfverlygad, att de icke komma att användas
till andra ändamål än sådana som erfordras, och om de uppgå
till mera än som nu är behöflig!, så är del, såsom jag
sagt, icke någon olycka. Jag får således för min del tillstyrka
bifall till Utsktns förslag.
Frih. Ridderstolpe, Fredr. Christopher: Jag
ämnar icke ingå i bedömmande, huruvida för den ena eller andra
sorten af de projecternde fängelserna bör lemnäs medel
till deras uppbyggande och islåndsättande. Jag ager icke
skicklighet dertill och vill således afhålla mig derifrån. Jag
vill blott ingå i sjelfva grundide'en. Åtskilliga anmärkntr
hafva blifvit gjoida emot de sammansatta Utskms betänkande.
Här har blifvit yttradt, att Utskln borde hafva ingifvit
ritningar samt project på beskaffenheten och utseendet
af cellerna m. m. Att icke Utsk:n gjort det, anser jag ganska
riktigt handladt, ty man kan icke fordra, att medlemmarne
af dessa Utsk. skola äga den kännedom härutinnan,
Den i5 Januari.
|65
ali en af dem uppgjord ritning eller af dem uppgjorda projecter
skulle kunna blifva antagna. Jag anser detta hafva
varit omöjligt, och önskar i följe deraf, när detta betänk,
med eller utan förändringar blir antaget, att det må lemnäs
till K. M:s eget bedömmande, att, efter vederbörande auctoriteters
och sakkunnige personers hörande, i dessa fall bestämma.
Här är äfvenledes yttradt, att den af Utskrn projectvis
uppgifna kostnad för hvarje cell, enl. Utskrns i deras
eget betänk, yttrade åsigt, kanske icke vore så riktig;
men jag förmodar att Utskrn häruti hafva följt det i samma
betänk, anförda yttrande af Stockholms stads styrelse,
sorn haft för afsigt att här i staden uppbygga ett större häkte
med celler, för hvilka en viss kostnad blifvit beräknad.
Här slår nemi., pag. i i, sagdt, att Stockholms stads styrelse
anmält sig hafva varit betänkt att uppbygga ett större
häkte med celler, hvartill 2:ne särskildta kostnadsförslag
nied tillhörande ritningar blifvit upprättade, ”del ena för ett
fängelse med ta5 celler att uppbyggas å en staden tillhörig
invid rådhuset belägen tomt, hvarför kostnaden beräknats
till 100,000 irdr.” Denna beräkning blir vida större,
än den som Utsk:n i deras betänk, föreslagit för de celler,
som enligt samma betänk, nu skulle i fängelserna inrättas.
Alltså anser jag, att Utsk:n åtminstone haft något skäl för
den projerterade calculen. Här är äfven sagdt, att byggmästare
och controller ej skulle kunna vinnas i erforderlig
grad för alla dessa byggnaders uppförande. Härpå har Frih.
Hamilton redan svarat, men till motbevisning har af en annan
ledamot blifvit sagdt, att erforderlig tillgång på byggmästare
icke skulle äga rum, utan att man i thy fall behöfde
använda privata byggmästare, hvilka troligen ej ägde nödig
skicklighet. Jag frågar den vårda ledamoten, huruvida
en privat byggmästare ej skall kunna uppbygga, vare sig
fängelseceller eller hvad som helst efter en fastställd ritning.
Kan han icke det, så är han icke byggmästare. Dagligen
och stundligen klagar man öfver de brott, som begås,
den demoralisation, som hos nationen visar sig. När
man då vill söka medel för att afhjelpa delta onda, så säger
man: det är för mycket, vi vilja icke gifva så mycket.
Har har man äfven hört ungefär detsamma. En talare har
projecterat hälften af den af Utskrn föreslagna summa. En
annan önskade att man måtte hålla sig till hvad K. M. begärt,
samt sagt att Utskrn icke bort sträcka sig längre. Jag
deremot anser, att vi böra vara Utskrn stor tack skyldige för
det att de gatt lill djupet af saken, i det de öfverskrida Konungens
propos., för att de inträngt deruti och funnit att den
af K. M. begärda summan ingalunda var för behofvet tillräcklig
samt derföre föreslagit en högre summa. Vi borde
tacka dem i stället för att klandra dem. En talare har här
yttrat, att han icke förstår hvarföre man först skulle tillse
att brottslingarne få tak öfver hufvudet, eller med ett ord,
|G6
Den i5 Januari.
hvarföre nian byggde hus åt deni. Men jag frågar eder,
mine herrar! ur det icke en hjelp äfven för de laglydiga medborgarne,
alt inan tillvägabringa!' sådana anstalter, der man
kan få broltslingarne noga bevakade, sa att de ej kunna utslippa
, der man icke nödgas insätta 20 ä 3o mindre brottsliga
personer tillsammans med kanske lika mångå grofva
brottslingar, af hvilka de förstnämnde få lära sig ganska
många nya laster och kanske till och med grofva brott saint
sålunda blifva ännu mer förderfvade än före häktandet; och
tinnes det något vackrare, för nationen mera ömmande, eller
något som bör ligga lagstiftande makten mera om hjertat,
än att söka genom en lags stiftande förskaffa nationens medlemmar
säkerhet till lif, lemmar och egendom, äfvensom att
söka hämma deri demoralisation, som dagligen och Gudnås
alltmer och mer intränger i vårt land. Jag anhåller hos
Hr Frih. o. Landtm, om propos. äfvensom hos H. R. o. Ad.
0111 bifall till de sammansatta Utsk:ns betänkande.
Frih. Sprengtporten, Jac. Wilh.: E11 värd talare
har före mig ganska riktigt framställt de oöfverstigliga hinder,
sou] legal i vägen för de sammansatta Utskrn att för
närvar, länka sig någon vidsträcktare åtgärd till häradshäktenas
ombyggnad, att nemi., innan något sådant kan ske, med
säkerhet och visshet att de murar, som uppföras, blifva beståndande
för framtiden och icke behöfva flyttas eller ändras;
måste först en ny reglering af domsagorna äga rum,
likasom förut bör vara bestämdt huruvida ransakningarna
skola ske på en punkt inom domsagan eller på flera,
emedan detta inverkar på frågan, huruvida det fordras ett
eller (lera fängelsehus i domsagan. Frih. Boye har trott,
att den summa af i5 eller 16 hundratusen r:dr, som Utskrn
föreslagit, skulle vara för stor för ändamålet samt har iallmänhet
fästat uppmärksamhet på lämpligheten att i denna
vigtiga fråga gå till väga med varsamhet och icke för fort.
Samme värde talare har ganska riktigt anmärkt, att äfven
den summa, sorn Utskrn föreslagit, blir otillräcklig för alt
inom vårt land genomföra ett fullständigt förbättradt och
ordnadt fängelse-systeme, Dertill fordras enligt beräkning,
uppgjord efter det nuvar, antalet af brottslingar, säkerligen
minst 3 millioner; men om då endast 800,000 rrdr på 5 år kunde
användas, så skulle en tid af minst 20 år åtgå, innan ett
sådant förbättradt fängelse-systeme kunde införas, och i sammanhang
dermed skulle jemväl hinder inträffa för införande
af den förväntade förbättrade brottmålslagen. Vid betraktande
af dessa sammanlagda åtgärder, hvilka Frih. Boye ganska
rikligt benämnt de administrativa och de legislativa, och att
de böra gå i bredd med hvarandra, samt vid öfvervägande
af det verkligen bekymmersamma förhållande, som företer
sig för våra brottslingar, då de blifva insatte i våra fängelser,
äfvensom då vi laga i belraktande den stigande osäker
-
Den i5 Januari.
heten i landet; så torde den värde talaren finna, att här fordras
icke varsamhet och långsamhet i åtgärdernas vidtagande,
utan bitr fordras något annat, nemi. kraft och beslutsamhet.
Det är på denna grund Utskm velat bygga sitt förslag,
och derföre hafva Ulsk:n också kommit till detta resultat;
ty annars kunde det ju hända, mine herrar! att när
man vidtagit långsamma åtgärder och den nya Ingen skulle
införas, så befunnes antalet af brottslingar så stoj i, att den
ej kunde antagas. Fängelser funnes icke för att rymma dem,
sorn derstädes skulle förvaras. Man finge förkasta lagen och
öfvergå på andra principer, deportations-systeme o. s. v.,
just derföre att man icke i tid vidtagit de åtgärder, hvarigenom
man kunnat göra sig beredd alt verkställa de principer
man vill följa.
En annan värd talare, Frih. Cederström, har förebrått
Utsktn, att de icke inkommit med några detaljförslag om
de ställen, der häktena skulle anläggas, tillika med ritningar
och kostnadsförslag för deras uppförande. Då jag hörde
den välda ledamoten framställa denna anmärkt)., så trodde
jag i sanning, att han icke hade läst betänk. ; ty med delta
betänk, skulle visserligen icke en sådan åtgärd stå tillsammans,
sorn den att här under riksdagen uppgöra en detaljei
ad plan, hvilken sannerligen icke nu är möjlig att framställa.
Det är de stora grunddragen, som Ständerne böra i
detta fall tänka sig, men verkställigheten bör med förtroende
öfverlemnas åt Regeringen. Ju mindre obehindrad Reger;n
i detta fall är, ju bättre är det, och det mäste vara
så mycket nödvändigare just derföre, att de legislativa åtgärderna
icke äro vidtagna , och man derföre i mångå afseenden
måste tänka sig hvad som kan komma att ske, innan
de ifrågavar. fängelsebyggnaderna skola begagnas.
I afseende på den anmärkn., som Hr von Rosen framställt,
att ingen fördelning bort äga rum emellan anslagen
till härads- och länshäktena &c., så vill jag visserligen gilla
anmärkningen i princip, just del före att detta är ett slags
band på Konungens disposition; men då jag deremot finner
huru liten sannolikhet det är för den förmodan, alt mer än
100,000 red i- skulle kunna för häradshäktena användas innan
nästa riksdag, då nu Utsk.-n hafva tillstyrkt alt. häradshäktena
må kunna sammanbyggas med länshäktena och
sladsfängelserna, samt att i samma län må kunna finnas flera
slags länshäkten; så linnes delta tillstyrkande innehålla en
jemkning af specificationen, och således ligger häruti icke något
skäl för en återremiss. Frih. Cederström har trott, att
Utsktn bort inskränka sin åtgärd till ett tillstyrkande af
bifall till K. M:s propos., då Konungen funnit nödigt att
för fängelsernas förbättring begära 270,000 r:dr. Jag anhåller
ali få fästa talarens uppmärksamhet derpå, att Konungens
propos. afsåg icke införande af cellsystemet i häktena
eller att delta systeme i någon väsendtlig mån skulle
i68
Den i5 Januari.
tagas i betraktande. Den afsåg endast de nödvändiga förbättringarna
för tillfället. Alt använda en summa af 270,000
r:dr till förbättring af häkten, som kunde om ett par år
behöfva ombyggas, hafva Ut-,k:n icke ansett för en riktig
hushållning med Statens medel. Af denna anledn. har man
snarare trott sig hushålla väl, när man här tillstyrkt den
högre summan, och att följaktligen icke några medel i detta
vigtiga afseende må användas annorlunda än såvida de kunna
befrämja det stora mål, hvartill man bör komma; och
då det för öfrigt är alldeles omöjligt att med säkerhet bestämma
huru stora medel i detta fall kunna lämpligen användas,
så anser jag det vara bättre, att K. M. har mera
än mindre till sin disposition, och jag tillstyrker derföre bifall
till betänk., oaktadt de anmärknrr, som i detta afseende
blifvit framställda. Utsk:ns betänk, är redan bifallet af ett
Stånd, och då vid denna riksdag förevar, för hela nationen
så vig tiga sak blifvit varmt omfattad af Representationen, samt
då tillgångar nu finnas, som vid ett annat tillfälle kunde komma
att saknas; så tror jag icke att vi böra låta detta tillfälle
gå oss ur händerna för att biträda ett så värdigt och
så tillfredsställande beslut som detta. Jag anhåller hos Hr
Frih. o. Landtm, om propos. till bifall å Utsktns betänkande.
Frih. Hamilton: Uti de svaromål, jag tänkt afgifva
på några här gjorda anmärkn:r, är jag hufvudsakligen förekommen
af de sednare värda talarne, synnerligen af Hr
Stråle i dess sakrika anförande. Del rörde nemi. i första
rummet den anmärkn , som Frih. Cederström gjort, alt här
skulle vara 100,000 r:dr b:co anslagna att användas lill häradshäktens
uppbyggande, ehuru det ålåge häradsboerna
sjelfva att både bygga och underhålla sina fängelsebyggnader,
samt således dertill icke behöfdes ett statsanslag, äfvensom
att, om också dertill lemnades 100,000 r:dr, det skulle
vara otillräckligt och häradernas egna tillskott ej blifva så
stora, att något större ändamål kunde vinnas. Jag får anmärka
att Utsk:ns betänk, ingalunda innehåller hvad Frihrn tror
sig deruti hafva läst. Utsk;ns betänk, innehåller just alt det
är omöjligt att nu uppföra alla häradshäkten efter cn genomgripande
plan, emedan den nya indelning af härads- och
lagsagorna, som är å bane, först borde verkställas, innan
man kunde med säkerhet bestämma hvar tingsställena skola
blifva inom hvarje domsaga, och således kan man ej heller
bestämma platserna för de blifvande allmänna häradshäktena.
Men då detta i allmänhet iaktogs, samt det icke kan
nekas att häradshäktena behöfva ombyggas, att detta är alldeles
oumbärligt, och Utskm med visshet trodde sig kunna
förutse, att Regerm af de troligen blifvande 90 centralhäradshäktena
skulle kunna inom nästföljande 4 år bestämma
-
Dan 15 Januari.
ma platserna för 16, samt de föreslagna 100,000 r:drna efter de
kostnadsförslag, sorn för Utsk:n voro tillgängliga, skulle i det
närmaste räcka till för dessa 16 häkten; så hafva Utsktn
föieslagit denna summa just för alt Reger:n må sältas i tillfälle
atl fylla ungefärligen -g af det blifvande behofvet. Skulle
Regerm icke kunna med visshet bestämma ett så stort antal,
så är det ingen förlust om några tusen r:dr eller möjligen
3o å 4°>00° l:(^r blifva öfver till en kommande riksdag.
— Hvad åter beträffar anrnärkntn, att Utsktn bort uppgöra
förslag och ritningar, så bar den redan blifvit besvarad,
oell dervid bar jag ingenting att tillägga. Frill. Cederström
bar vidare förebrå11 Ulsktn alt de tycktes hafva
hemtat sina uppgifter om kostnaden ur luften, emedan de
eljest bort afgifva ett detaljeradt kostnadsförslag. Frill. Ridderstolpe
bar redan svarat, att Ulsktn hvarken tilltrott sig
detta eller trott sig böla göra det; ly sådant blir de administrativa
myndigheternas sak; men alt uppgiften varit belt
och hållet tagen ur luften, det bestrider jag. Uppgiften
är hemtad, jag säger det rent ut, ehuru man äfven velat
på denna grund hygga en förebråelse mot Utsk:n på andra
båll, och fastän det bär icke framställes såsom en förebråelse,
vill man icke erkänna den ledning, hvaraf Ulsk:n sig
begagnat, —jag bekänner, att Utsl:n hemtat sin ledning utur
en af en känd författare utgifven bok i detta ämne, oin
hvilken bok hvar och en , som läst densamma samt kanner
den, vet alt den är byggd på noggranna beräkningar och
kostnadsförslag, uppgjorda af fullkomligen sakkunniga personer.
Dessa förslag måste således kunna anses så pass tillförlitliga,
som Utsktn beliöft dem, för alt kunna framställa
ifrågavar. beräkning, och derpå är calculen grundad. Fördel
andra är det sagdt, alt Utsktn borttaga någon allmän kännedom
om fångarnes antal i Riket och antalet af de celler,
som till följe deraf kunna blifva behöfliga. Det hafva Utsktn
äfven gjort, ty Utsktn hafva derom blifvit underrättade af
fångstyrelsen, sorn ganska beredvilligt meddelat uppgift på
fångarnes antal, äfvensom på det approximativa antalet af
de celler, hvilka kunna blifva behöfliga. Det är också delta,
som legat till grund för Utsktns arbeten, ehuru det icke
beliöft anföras i Utsktns betänk , då det icke varit hvarken
Utsktns afsigt eller möjligt för ögonblicket att kunna uppgöra
en fullständig plan öfver hela det blifvande systemet,
utan endast att framställa hvad Utsktn nu ansett sig böra
tillstyrka. Det synes af betänk., huru mycket det vaiit,
nemi. länshäktenas förbättrande, ingalunda beroende af några
blifvande planer eller systemer, ty de måste ombyggas
och äro oumbärliga, emedan behofvet är erkändt att hafva
större utrymme i dessa fängelser, på det att (ängarne icke
der må ytterligare förderfvas, ehvad man kommer att antaga
penitenttär-systemet eller icke. Således var detta behof
19 H. aa
Den i5 Januari.
åtminstone för Ulsk.-n klart och alldeles oafhängig! af det
blifvande systemet, och dess afhjelpande kunde således af
Utsk:n tillstyrkas. Det andra behofvet, sorn hur är mvcket
förordad t, afser härads- och ransakningshäkten. Orsaken,
hvarföre de nu icke kunnat upptagas, är af fJtsk:n anförd.
Jag tog mig friheten att göra det förra gängen jag linde
ordet, och har deruti nu blifvit understödd af Hr Stråle,
som yttrade sig i samina anda, att nemi det icke lät sig göra
nu på en gång, och derföre har den mindre summan nu
blifvit föreslagen. — Hvad åter beträffar de 25o,ooo r:dr,
sorn blifvit föreslagna till uppbyggande af ett straff-fängelse,
så afse de att vinna just det syftemål, sorn Hr Stråle önskat,
nemi. alt man genom ett försök i denna väg ina få
vela, om detta straff-systeme är lämpligt i vårt land. Man
kan säga, att försöket är dyrbart, men så är också ändamålet
dyrbart, och alt detta försök icke är görligt i liten senia
lärer hvar och en inse. På dessa samtliga skäl oell de
flera, som af andra talare blifvit anförda, vägar äfven jag
nti förena mig med dem, hvilka hos Hr Frih. o. Landtm, hegart
propos. till bifall å detta betänk. Jag gjorde det icke
lörsta gången jag yttrade mig, emedan jag då var en af de
första, som liar uppträdde, samt då hörde anmärkntr mot
betänk, göras, hvarföre jag icke trodde, alt del skulle få så
mycket understöd som det sedermera vunnit; men då nu
niånga érfarne talare och upplyste embetsman af dem, hvilka
hafva nära kännedom af denna fråga , hafva yttrat sig
till förmån för betänk-, och det äfven kommit till min kännedom,
alt PresteSt., som lill följe af sitt kall har noga kännedom
om hvad som hörer till detta ämne, beslutat all bifalla
betänk.; så tager äfven jag mig friheten att anhålla
osn bifall dertill, troende att det är så godt att göra det nu
som sedan.
Frih. Ridderstolpe, Fredr.: Flere talare före mig
hafva yttrat, att de ämnade börja vid början. Jag skall söka
följa deras exempel med blott ett villköl-, nemi. det, alt
jag får bestämma hvar jag tror början vara. Om man halen
fronllinie, så måste man till den punkt , sorn är värst attackerad,
skicka de trupper, sorn man har till sin disposition.
Det är angeläget att först hjelpa det, sorn är mest i
behof af hjelp, och, mine herrar! en stof del af erler lian
icke föreställa sig till hvad grad länshäktena äro i behof af
den hjelp, som Utsk:n nu behjertat och sökt åstadkomma.
Den största orsaken lill nationens demoralisation skola herrarne
finna i dessa länshäkten, der man, i brist på utrymme, nödgas,
såsom flere talare sagt, insätta den oskyldiga tillsammans
med deri största bof. Jag har i den mån, sorn utrymmet
inom Westerås häkte det tillåtit, sökt ätt åtskilja arrestanierne
ungefär i dessa 4 classer, nemi. försvarslöse för sig,
sedan ransakningsskyIdige, eller sådane som skola föras lill
Den i5 Januari.
domstolarna för att undergå ransakning, i särskildta runi,
derefter tjufvar för sig oell slutligen mördare för sig. Af
dessa 4 classer ar det ofta nödvändigt att skilja mördarena
i särskildta rum, men annu nödvändigare är det att åtskilja
ijufvarna, emedan, om de få sitta tillsammans, sådant har
det aldra menligaste inflytande på criminnl-processens gång.
Hvad de ransakningssky Idige beträffar, så hemställer jag, 0111
icke mången* sorn varit färdig alt bekänna hvad lian vet
sannt vara, under ransakningen i de flera brottmål, Iivari
lian varit inblandad, blifvit förmådd att afhålla sig från bekännelsen,
just derigenom att lian suttit häktad tillsammans
med andra
försvarslösa, så är del naturligt, alt de böra vara afskiljde
från andra arreslanter, men kunna vara förvarade i en stor
sal, hvarest nödigt utrymme för deni finnes. Men bland de
öfriga 3 classerna, som jag baft äran nämna, behagade herrarne
finna, att det är högst nödvändigt att åtskilja fångarna;
och huru skall nian kunna göra det, då man sällan bär
mindre än dubbla antalet af den mängd fångar, för hvilka
fängelset år beräknad! att lenina runi, äfven då de sitta tillsammans?
Det är således lill Iänsfängelserna, som man isynnerhet
bör vända sin uppmärksamhet, när det är fråga om
den hjelp, som R. St. nu frikostigt räcka åt Regerni. Näst den
brist på utrymme, sorn jag nu framställt, så äio brislerne
vid nuvarande tillståndet inom länshäktena isynnerhet kännbara
i afseende på bevakningen. När jag säger, att jag ofta
har öfver 80 fångar, och dertill icke mera än 6 slottsknektslöner,
hvaraf 2 äro anslagna till en fångvaktmästare,
sotn oundvikligen behöfves, så finnes alt iike mera än 4
slottskneklar återstå. Hvar oell en af dem har icke mera
011 -y af en dränglön. Huru skall jag af denna karl kunna
begära en tjenstgöring, vida strängare än den värfvade knektens,
sorn åtminstone äger rättighet att hafva 2 eller 3 nätter
fria? Det är icke rimligt. Vi få slutligen ingen bevakning,
och deraf komma många af de rymningar, sorn man
lindrar på oell soin alla äro rödde för i anseende dertill
att säkerheten på landet beror hufvudsakligen derpå att bevakningen
kan göra sin tjenst. När man nu ser till hvilken
grad orimliga fordringar man har på dessa 4 slottskneklar,
då 2:ne skola vara på vakt hvarje dag, huru skall man då
kunna förklara för sig, alt, i anseende till bristande utrymme
vid fästningarna, fandsliöfdingarne nödgas i länshäktena
behålla personer, som för brott blifvit dömde till arbete?
Delta arbete kan aldrig äga rum. Jag Lan icke släppa ut
deni utan bevakning oell äger ingen bevakning. Jag har
användt dem till arbete vid varfvet emot åtagande af en
bevakning, sorn jag ingalunda kunnat pocka mig till, och
har sålunda någorlunda kunnat anskaffa deni aibete, mende
hafva blifvit återsände, emedan bevakningen blifvit för dyr.
Det är under ett sådant förhållande vid länshäktena, sorn
>7’
Den i5 Januari.
raan nödvändigt måste vara tacksam för hvad som blifvit
proponeradt och bifalla det nu förevar, betänkandet. — Å
pagina i4 af detta betänk, förekommer ett förslag eller en
und. anhållan, att ”arbetet må företagas först å de orter,
der behofvet är stöl st,” och längre ned att, ”till vinnande af
nödig ledning och erfarenhet, början må göras med ombyggnad
af ett bland länshäktena.” Deraf synes det, att LJlsk:n
icke varit i saknad af kännedom om verkliga förhållandet;
men hvad aflöningen för bevakningen angår, hvilken jag anhåller
att Utsktn i högsta grad måtte behjerta i anledn. af
de sannfärdiga uppgifter jag nu haft äran lemna, så skulle
jag önska, att en period, som finnes å pagina 7, måtte
mildras. Der slår: ”dock att den lil lök ta aflöningen vid
hvarje häkte icke vidtager, förr än sedan häktet blifvit onibygdt
och i sammanhang dermed en ny ordning derstädes
införd.” Jag anser, att man ingalunda kan dröja dermed
till dess, ty, såsom ordspråket lyder, medan gräset växer,
dör kon, och behofvet är så befallande, att dess afhjelpanej
bör fördröjas. Men som det tillhör Regertn att afhjelpa
sådana brister, så anser jag delta dock icke vara något skäl
för att begära återremiss, utan önskar jag bifall å betänkandet.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Sedan jag begärde ordet,
hafva flere ledamöter af de sammansatta Utsktn yttrat sig,
och för mig återstår egentligen icke annat än att förena mig
med dem, som yrkat bifall lill betänk, på skäl dem jag i
allo gillar. Jag förmodar, att dessa skäl varit nog talande för
ali öfvertyga R. o. Ad. derom, att den värde ledamot, som ansett
de förenade Ulsk:n hafva handlat orimligt i sina tillstyrkanden,
blifvit fullkomligen vederlagd i sinn satser i detta afseende.
Jag vill blott till de ledamöter, som anse detta betänk.
förtjena allt afseende, men egentligen fästat sitt klander
dervid, att Ulsk:n i första rummet begärt ombyggnad
af länshäktena, hemställa, att desse värde ledamöter mätte
dermed förklara sig nöjde och icke yrka på ett uteslutande
förklarande att ransakningshäklena må hufvudsakligen afses.
Jag förutsätter nemi., att om länshäktena blifva ändamålsenligt
organiserade och utbildade efter ett cell-systeme, så
är det troligt att flera grader af brottslingar der kunna inrymmas,
helst jag icke en gång anser möjligt i framtiden att
alltid förbrytarne af minsta graden skola nödvändigt blifva
öfverförda lill de centralfängelset', som förmodligen skola
finnas, då det nya lagförslaget sättes i verkställighet, ulan
anser att det vore ganska obetänkt, om man skulle afvakta
den nya ciiminal-lagens antagande och det nya straff-systemets
införande, innan man i pecuniärt och materiell afseende
gjorde sig beredd på delta systernes tillämpning; då jag
lör min del tror, alt icke 2, icke 3 millioner skola komma
att förslå för ali fullkomligt utveckla ett annat fängelse
-
Den 15 Jenuiri.
systeme i öfverenstämmelse med denna nya lag. Skulle man
då på en gång nödgas fordra dessa millioner, så är det troligt,
att förslagets antagande, i brist på medel, blir fördröjdt.
Det är således efter min öfvertygelse ganska klokt att man,
då medel för detta vigliga ändamål linnas, icke gör afseende
på att de möjligen till någon del icke binna lämpligen
användas inom den utsatta liden. Jag kan således icke annat
än på alla de skäl, som bär blifvit anförda, högligen
tillstyrka R. o. Ad. att bifalla betänkandet.
Hr Cederschjöld, Robert Theophron: Olvifvelakligt
är ifrågavar. ämne ett af de vigt igaste, som utgjort
föremål för R. Sl:s öfverläggningar. Viglen deraf inses troligen
af hvarje representant, ty för ingen lärer det vara okändt,
att Rikets fängelser för det närvar, äro i ett högst
bristfälligt skick. I fråga likväl om företrädet emellan det
ena eller andra slaget af fängelser, i afseende på tiden då
de böra vinna förbättring, tror jag att, enligt livad IJtskm
framställt, företrädet bör lemnäs åt länshäktena utan all
fråga. Hvar och en, sorn känner, att ganska många länshäkten
äro af den usla beskaffenhet, att 10 till 20 personer
måste i ett och samma rum sammanpackas, att den person,
som första gången begått en förbrytelse, der sammanföres
med den förhärdade förbrytaren, att på samma sätt tillgår
med den, som blott äi för brott misstänkt oell sedermera
kan befinnas hafva varit oskyldig, och att likaså den, som
endast gjort sig skyldig lill ensaksböter, får aftjena dem i
samma rum med dem, hvilka sitta dömde för 3:dje resan
stöld ; hvar och en, sorn känner detta, kan icke undgå att
finna det våra länshäktens felaktiga beskaffenhet är en af de
hufvudsak ligaste orsakerna till brottslighetens ökande i Riket;
neli är man öfvertygad derom, mäste man också anse ingen
uppoffring för stor för alt förekomma detta onda. Man liar
anmärkt emot det stora anslag, som Utsk:n föreslagit, att
det vida öfversliger hvad K. M. begärt. Delta är visserligen
sanni; men för min del är jag fullkomligen öfvertygad,
att K. M. skulle hafva begärt vida mera än sorn nu skett,
derest K. M. ej kunnat befara att med en så beskaffad propos.
skulle gått på samina sätt, som med många andra, deri
höga summor kommit i fråga, nemi. att den skulle blifvit
afdagen. Man har äfven anfort, att flera andra vigtiga anslag,
som K. M. begärt, blifvit afslagna. Äfven om jag icke
kan bestrida detta, så kan jag likväl icke anse sådant såsom
ett skäl att afslå ett annat anslag, som måste erkännas
vara lika vigligt samt af största nytta för samhället. För
min del tillstyrker jag derföre bifall å Utsktns förslag, såvidt
det afser länshäktena. Äfvenledes gillar jag Utsk:ns åsigter
i afseende på häradkhäkleua. Jag anser det nemi. vara
af stor vigt, att 1 ansakningsfångar kunna slippa att
transporteras fram och tillbaka, samt deremot få qvarsitta i
Den i5 Januari.
liäradshäklena, tills de äro dömde, för att sedermera försända*
till länshäktena. Man har äfven anmärkt, alt det vore
orätt att antaga ett s. k. cell-systeme för fängelserna, innan
den nya lagen vore antagen ; men inan har här förbisett,
att den nya lagens antagande icke i ringaste män inverkar
hvarken på länsfängelsernas eller de s. k. ransakningsfängel—
sernas organisation i allmänhet. Något hinder att inrätta
ransakningsfängelset- efter cell-systemet finnes icke i nuvar.
lag; och huru än den blifvande lagen må kontina alt sent,
så måste livar och en finna det vara af beholvet påkalladt och
nödvändigt, att personer, sorn undergå ransakning, kunna
förvaras i särskildta rum. Uti ransakningshäktet^ är icke
fiåga om att åstadkomma förbättring hos de personer, som
der qvarhållas, utan hufvud utsigten med cellerna der är alt
afhålla fångarna från gemenskap med andra brottslingar,
då de antingen sjelfve blifva förhärdade eller inplanta sin
brottslighet på dem, med hvilka de komma i beröring.
Hvad åter beträffar den sista frågan eller inrättandet af
ett straff-fängelse elter Pensylvanska metoden, så anser jag
verkligen, att en anmärka, i detta afseende kan komma i
fråga och bör göras. Jag tror lör min del, att då det endast
är fråga om ett försök med straff-fängelse, bör detta
icke vara tilltaget i så stor scala, som här är föreslaget, nemi.
för 3 ä 4°° personer. Jag skulle tro, att ett försök i denna
väg kunde göras med ett fängelse för 100 personer, och
således med besparande af |:d<lar af kostnaden. Men jag
kan icke neka till att för min enskilda del hyser jag tvifvel
om, all några försök alls kunna göras med ett strafffängelse
efler Pensylvanska systemet, förr än en förändring
i vår nuvar. lag ägt rum. Jag kan icke för mig göra redigt
hvilka slags fingar för närvar, skola kunna dömmas
till stralfs undergående i ett fängelse efter nämnda systéme;
ty jag kan icke tro, attén person, som dömmes till lifstidslängelse
, skall kunna, i stallet för att undergå sitt stralf å
fästning, insättas i ett fängelse efter Pensylvanska systemet.
Likaså litet kan jag föreställa mig, alt en person, som är
dömd till fästningsfängelse på t. ex. 10 år, skulle kunna
der insättas, då icke lagen dertill ger ringaste anledning.
Det skulle vara den största orättvisa, om den ene, som dömdes
lill to års eller lifstidsfängelse, insattes i ett fängelse
efter Pensylvanska systemet, och den andre, som dömdes till
samma stralf, fick undergå deli ett vanligt fängelse; ty den
som gjort sig reda för skilnaden emellan dessa olika fängelser
finner, alt bestraffningen är af hell och hållet olika beskaffenhet
och vida strängare efter del Pensylvanska systemet
än efter nuvar. metod. Jag kan således icke finna, att andra
fångar skulle kunna insättas i det ilrågavar. fängelset, än
sådana, sorn af K. M. benådas, du det naturligtvis beror af
K. M. att gifva nåd med det villkor, alt förbrytaren komme
att under viss bestämd tid sitta i ett sådant fängelse,
D * n i5 Januari.
ij5
hvaremot det antoninie pä den benådade att sjelf bestämma,
huruvida iian ville begagna sig af en sådan nåd, eller ej.
Men om, på sätt jag tror, efter nu gällande lagar endast
benådade långar kunna inspärras uti iliågavar, fängelse, så
synes ett påräknadt utrymme derstädes för roo personer varn
för anställande af försök tillfyllestgörande. I händelse
betänk, skulle blifva återremitterad!, anhåller jag vördsamt
att de sammansatta Utsktn mätte taga denna mili anmärka,
i öfvervägande.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Nödvändigheten för Sverige
alt vinna erfarenhet rör:de i n fl v leiser) af ett annat straff*
sysleme på brottslingarnes egen öfvertygelse, och således af
dess verkan att befordra eller förekomma brott, är så klart
ådagalagd, att jag derutinnan ej har något att tillägga, titan
endast åberopar hvad härom redan blifvit yttradl. Jag
finner således, att eli anslag i detta hänseende, hvilket är
det sista, som Utsk:n föreslagit, är nödvändigt alt genast
ställas till K. M:s nåd. disposition. Huruvida det belopp,
sorn här är uppgifvet, är nödigt eller om summan kunde
minskas, är en sak, som jag ej tillåter mig ali bedömma,
utan öfverlemna!* åt mera sakkunniga ledamöter att pröfva;
men orsaken, hvarföre jag begärt ordet, är egentligen den,
att då man vill anställa ett försök med ett nytt straff-syslenie,
så har man med detsamma lillkännagifvit, att man icke
känner verkningarna deraf. När man åter icke har en sådan
kännedom, så hemställer jag, huruvida mankan tillämpa
de principer, som ingå i det nya straff-systemet, hvilket
skall försökas på de fängelser, som redan finnas. Jag ser
icke klart af Ulskms betänk., huruvida Utsktn hafva beräknat
behofvet för de nu existerande fängelserna, och om då
behofvet skulle uppgå lill det belopp, sorn återstår sedan jag
från sammanlagda summan r,55o,ooo r;dr afdragit den speciella
summa, sorn är föreslagen till uppbyggande af ett fängelse
efter Pensylvanska metoden, nemi. i50,000 r:dr, d. v.
s. att ett belopp af i,3oo,ooo r:dr skulle erfordras för att
sälla de nuvar. fängelserna i ett någorlunda försvarligt
skick; om man då, genom användande af dessa medel, vill
föröka och förbättra dessa fängelser; så frågar jag; manne
det ej kunde hända, att, sedan man vunnit ensaker erfarenhet
om deras menliga inflytande på brottslingarne lill brottens
tilltagande, man ångrade sig att hafva nedlagt en så
betydlig summa sorn i,3oo,ooo r;dr blott för alt sätta de
nu existerande fängelserna i ett försvarligt skick, innan man
hunnit vinna en sådan slutlig erfarenhet? Detta är en fråga,
sorn jag hemställer lill afgörande af de värda ledamöter,
sorn dels i Utsk:< 1 och dels här yttrat sig flir ett ögonblickligt
bifall till Utsk:ns förslag, hvilket bifall jag ej kan
lemna, emedan jag tvekar att bifalla ett anslag af så stort
belopp, innan man sett verkningar na af ett försök, gjordt i
Den i5 Januari.
annan riktning, och således kan bestämma sig för ett nytt
stralf-systeme eller det gamlas bibehållande.
Hr Lefren, Joli. Pehr: En mängd af talare har
yttrat sig i ämnet, sedan jag begärde ordet. Bland dem
Friherrarne Sprengtporten och Hamilton, hvilka i denna
fråga i det närmaste uttalat den opinion, som äfven är min.
Jag bör, synnerligen då discussionen redan varat så länge,
vara så kort sorn möjligt, och derföre förenar jag mig i
allo med dem. Frill. Sprengtporten Itai- i delta ämne, efter
mitt förmenande, hvarken sagt för litet eller för mycket,
ulan lagom för att uttrycka sakens verkliga beskaffenhet
och nuvar. förhållande. Men jag vill tillägga några
ord i anledn. af en talares yttrande 0111 detta ärendes samband
med bestraffningarna inom armeen. Jag är af den öfvertygelse
att regementena böra hafva sina särskildta strafffängelser.
De behöfva icke blifva hvarken talrika eller
kostsamma; ty lyckligtvis är inom armeen sedligheten
icke så beskaffad, att vi behöfva stora fängelseinrättningar.
Disciplinen är i allmänhet god och manskapet i allmänhet
välfiäjdadt och känsligt för hedern. Men detta är elt skäl
lill att icke förstöra denna anda af ömtålighet för hederns
fordringar inom armeen, utan man borde snarare söka lifva
den, vore den äfven grundad på en fiction; ty, mine herrar!
när armeen strider emot fienden, så måste äran lagas
i betraktande, och det må vara en fiction eller icke, så är
en sådan fiction för fäderneslandet gagnelig. Således bör
man icke sammanblanda armeens correclionella fängelseinrättningar
med de fängelser, som äro ämnade alt hysa
brottslingar i allmänhet. Det vore att nedsätta ambitionen
hos soldatesken, och denna ambition mäste upprätthållas ,
vore den äfven grundad på en fördom. Hvad pryglandet
angår, som skall vara så gängse, så har jag, Gud vare lof!
öfverlefva! den lid, då man frångått prygel-systemet, sådan!
det utfördes då jag först kom i tjenst. Man var då
tvehågsen, huruvida det var nödigt för armeVn, och har nu
vunnit den erfarenhet, alt det går an att afskaffa detsamma;
men del mäste likväl ske med förstånd och icke med
kleinighet. Prygelstraffen skola ådömmas efter nuvar. författningar
och lå icke verkställas efter eget beröfvande
af hvar och en inom armeens befäl. Sanni är alt reg;tena
sakna byggnader för att låta verkställa de bestraffningar medelst
arrester, som äro anbefallda. Detta är en stor olägenhet,
och jag hoppas alt kommande Ständer skola afhjelpa
detta behof. Kostnaden dertill lärer vara beräknad till 120
å t3o,ooo r:dr. Åtskilliga reg:ten hafva redan sjelfva föranstaltat
om uppförande af sådana byggnader, hvaribland
mig må tillåtas att särskildt nämna Uplands regemente.
jag tillstyrker bifall till betänk, sådant det nu befinner
-
Den i5 Januari.
177
ner sig, ofverlvgad örn alt med de bestämmelser, som i detsamma
finnas, skall det blifva möjligt för K. M. att låta å
stadkomrna
allt det goda, som Utsktn åsyfta med deras för
slag,
oell som tvifvelsutan öfverensstämmer med hvad alla
inom landel önska, alt fä ett bättre sysleme i detta fall,
synnerligen i livad som rörer de s. k. ransakningsfängel
serna;
ty, mine herrar! det är ohyggligt, att en medborgare
skall kunna insättas tillhopa med de grofsta brottslingar,
innan lian ännu är förvunnen till någon brottslighet, utan
han blott är tagen under lagens hand och i det allmännas
förvar, såsom misstänkt eller anklagad; och då den anklagade
insattes i laga förvar, så ar det en skyldighet att behandla
honom såsom vore han oskyldig, ända lill dess han
är förvunnen att vara brottslig. Detta kan icke ske i vårt
land i detta ögonblick, och detta är sådant som måste afskalfassamt
kan afskalfas utan något slags samband med ide'en
0111 den nya förväntade lagen; ty äfven med den lag,
som vi 1111 äga, måste vi bereda utvägen att fullgöra bvad
denna lag bjuder och befaller, som är al t ieke en sådan sammanblandning
må äga ruin. Jag tillstyrker bifall å förevar,
betänkande.
Frih. Cederström, Thure: Svårligen lärer det kunna
förnekas, alt ett lands brottmålslagstiftning samt dess
straffinstitutioner äro ett ämne, sort» hufvudsakligen inverkar
på folkets trefnad, på dess båtnad och dess moraliska
fullkomnande. Likaså ovedersägligt mätte det vara, att den lag,
sorn vi 1111 äga, om den också var passande för den lid då
den infördes, likväl icke för nuvar. tid är tjenlig; ty den,
långt ifrån att förekomma, tvertom förökar brotten genom
de orimliga straffbestämmelser, sorn den innehåller. Det
måste nemi. för hvar och en, sorn sett huru brotten i den
sednare liden till en gräslig mängd hafva förökat sig, vara
klart, att den nu gällande lagen, som sladgai för den fattiga
spöslitning för en stöld af några rtdr, då deremot den
förmögnare kan försona ett sådant brott med böter, icke
förmår att förekomma brotten. Det måste vidare äfvenledes
vara ovedersägligt, att alla stiaff måste hafva 2.‘ne ändamål,
det ena att förekomma brotten, det andra alt bestraffa
dem. Att bestraffa brotten är i vår lag hufvndändamålet,
ty den förekommer deni icke, utan betager all möjlighet
för den brottslige att återkomma på en bättre väg,
sedan lian en gång undergått ett straff, som är så vanärande,
att det snai t sagdt sätter honom utom all gemenskap med
andra menniskor i samhället. Det mäste således vara nödvändigt,
att man söker vidtaga sådana åtgärder, hvarigenom
det gifves tillfälle att införa ett nytt straff-sysleme. I detta
afseende hafva de sammansatta Otsktu föreslagit en summa
till uppbyggande af nya fängelser, hvarigenom det kan
blifva möjligt att antaga en annan strafflag; ty 0111 man, så19
H. »3
i/8
Den i5 Januari.
sorn vi här hort, ropar på antagande af nja strafflagen,
ninn att först skaffa sig medel till densarnmas antagande, så
är det detsamma, som att säga: vi vilja icke hafva den. Vi
motarbeta den nya lagen, ty om vi antoge den tilan att förut
hafva skaffat oss medel lill vinnande af ändamålet, nemi.
straffanstalter, hvarmed den brottslige skall straffas enl. de
straffbestämmelser, sorn stadgas i nya lagen, så skulle en
fullkomlig strafflöshet äga rum. I afseende på den anraärkn,
sorn är gjord af en värd talare, 13r Lagerhjelm, att
man borde göra sig förvissad om huruvida det nya straffsysteme,
titan vill införa, är i opinionen sådant, att det verkar
lill förekommande af brott, tror jag att den värde talaren
ej kan vara i okunnighet derom, att delta sysleme
blifvit med framgång försökt i andia länder, att det icke
allenast ar allmänt antaget i Amerika, ulan alt man äfven
i England i sednare tider öfvergifvit deporlations-syslemet
oell ingått på penitenliär-sysleinet. Hr Cederschjöld har anmärkt,
alt det vore mindre lämpligt atl använda den föreslagna
summan af 25o,ooo r:dr till uppbyggande af ett fängelse
efter Pensylvatiska systemet, enär efter nu gällande lag ingen
kunde dömmas att undergå straff efter detta sysleme.
Deruti är jag visserligen ense med Hr Cederschjöld, att sådant
straff ej un kan ådömtlias; men jag tror det vara ganska
vigtigt, att Utsk:ns betänk, äfven i denna del bifalles,
emedan, om man önskar att antaga det nya lagförslaget,
hvilket är bygdt på införande af sådana straff, man också
måste söka att skaffa sig ett fängelse, hvaruti de brottslige
kunna straffas. Jag tror således, alt det är ganska väl betänkt
af Ulsk:n att tillstyrka beviljande af denna summa. I
öfrigt har detta ämne blifvit så länge debatteradt och Utsk:ns
betänk, så väl försvarad t, att jag ej vill och det ej heller
ligger i min förmåga att ytterligare utveckla saken. Jag
får endast för min enskilda del tillägga, att jag på det aldra
högsta yrkar bifall till betänk., och hembär de förenade
Utsk:n min varmaste erkänsla för den storartade och fosterländska
anda, sorn genomgår delta betänk., oell jemte det
jag i allo instämmer i de yttranden, som här blifvit fällda
af Frihlne Hamilton och Sprengtporten, anhåller jagom pro*
pos. till bifall å Utsktns förslag.
Hr von Rosen: Jag har begärt ordet, egentligen endast
för att förklara något af hvad jag fViiut yttrat i anledn. af
hvad min enskilda erfarenhet gifvit vid handen. Jag har
kan-ke för mycket yttrat mig 0111 den särskilda speeification,
som Ulsk:u gjort i afseende på härads- och länshäktena.
Jag frångår visserligen icke den grundsats jag föiut yttrat,
men tror, att den farhåga jag agde, bör vara mindre i följd
af de uttryck, som jag nu ser hafva influtit i Utsk.ms betänk.
, dä hvarken antalet af länshäktena eller ställena, der
de skola finnas, blifvit af Utskrn föreslagna, titan del dr öf
-
Den i5 Januari.
verlemnadt åt K. M. att efter nådig pröfning föranstalta
derom, såsom K. M. för godt (inner. Jag tror således ingen
fara kunna uppstå, nar sådana uttryck äro i betänk, begagnade.
Jag vill derjemte besvara en och annan anmärkning.
Jag har liört sägas här af någon värd talare, att scalan är
för stor i hvilken Utsk:n uppgjort beräkningen till blifvande
fängelser. Jag tror det icke, Gudnås! scalan behöfver
vara stor. Behofvet vidgar sig med hvar dag, och jag tror
icke att de medel, som Utsktn föreslagit, kunna blifva öfverflödiga,
ifall systemet skall riktigt fullföljas. Jag befarar
snarare, att den föreslagna summan måhända kan blifva
för liten, till fullkomligt utbildande af ett nytt systeme.
Man har sagt, att Utsk:n skolat ingå i närmare detaljer,
framlägga kostnadsförslag, ritningar etc. Jag vet icke om
det varit allvar, men jag tror att man hegäit för inycket,
om man fordrat detta af Ulskrn. Jag tror alt hufvudsaken
äro penningarna. Ritningarna kunna lätt komma sedan
Jag tror det är bättre alt gifva anvisning på penningar
först och låta ritningarna komma efteråt, än att först
förevisa ritningar i osäkerhet om man har penningar ens till
betalning af dem. Jag hemställer till den värda talaren, oin
det ej kunnat inträffa, att man fordrat ritningar lill en inrättning
och icke en gång haft penningar alt Jietala dessa
ritningar med. Jag får således, på de grunder jag framställt,
tillstyrka bifall till betänkandet.
Frih. von Kraemer, Robert: Jag tror Ulskrn hafva
rätt förfarit, då de icke fästat sin hufvudsakliga uppmärksamhet
på häradshäktenas organisation. Jag tror icke dessa
kunna få en större utsträckning, än alt blifva förvaringsslällen,
medan ransakningen pågår ; ty att längre förvara
fångarna der“möter de väsendtligasle svårigheter i afseende
på deras bevakning och underhåll. Jag tror äfven att Utskm
gjort rätt, då de fästat sin uppmärksamhet isynnerhet på
länshäktenas föi bättring; och dä jag med min löst i de
sammansatta Ulskrn sökt befordra bifall till detta betänk.,
så hemställer jag äfven, att de deremot gjorda anmärkntr ej
måtte föranleda tilldess återremitterande, utan alt betänk,
mätte i sin helhet blifva bifallet.
Gr. Mörner, Carl Göran: Då så många talare redan
yttrat sig i samma åsigt, som jag delar, så får jag endast
instämma med dem och yrka bifall till betänkandet,
Hvad beträffar den anmärka., som blifvit framställd af Hr
Cederschjöld derom att man ej borde företaga ett s. k. försök
med ett sådant fängelse, som i skitet af betänk, föreslås,
af det skäl, att man ej skall hafva några föremål att
försöka det med; så tror jag denna betänklighet vara undanröjd
dermed , att svårligen en sådan fängelsebyggnad
kan blifva färdig och nog torr för att kunna bebos löre nästa
riksdag, och för del andra hafva vi en särskild undan
-
lSo
Den i5 Januari.
tagslag för Stockholms stad, som tillåter att i correctionsinrältningar
insätta deni, som flera resor blifvit dömde för
grofva förbrytelser, så att vi kunna hafva tillräckligt antal
föremål lill försökets anställande. Jag inskränker mig till
att blott begära bifall till betänkandet.
Hr La ger b eini, Lars Magnus: Egentligen äro två
anmärkn:r af någon betydenhet gjor da emot Utsk:ns förevar.
betänkande. Den första, att man borde afvakta en reglering
af domsagorna och nya criminal-lagens antagande,
innan ett så betydligt anslag gjordes oell så stora anstalter
vidloges till nya sainhällsinrättningar. Den andra anmärkningen,
att Utsk:n så mångdubblat den af K. M. i dess nåd.
propos. begärda summa. Hvad den första anmärkntn angår,
är jag deruti af helt och hållet motsatt tanke, och tror att
icke blott försök kunna vara nödvändiga , utan äfven betydliga
förbättringar böra vara vidtagna i fängelse-systemet,
för att derigenom slä en brygga emellan det ganda och det
nya straff-systemet och sålunda lätta och jemna vägen till
öfvergång på den nya criminaf-lagen, då fråga om dess antagande
en gång förekommer. Hvadden sednare anmärkntu
angår, eller det så betydligt förökade anslaget utöfver hvad
K. M. begärt, så synes mig, att då under riksdagens lopp
visat sig den fördelaktiga linaneiella ställning, hvaruti Riket
sig befinner, och hvarom upplysningar blifvit R.St. meddelade,
sedan K. M:s nåd. propos. afgafs, hafva tillräckliga skäl
för SlatsUtsk. funnits att gå K. M:s önskningar lill mötes,
äfven utöfver hvad af K. M. blifvit hegardt såsom anslag i
en fråga så vigtig , så riksgagnelig som denna. Jag tillstyrker
således bifall till detta betänk., så mycket mera som jag
deruti ser en anledn. till den förmodan, att StatsUtsk. icke
lärer förbise de ännu vigligare behof och frågor, som kunna
förekomma rör:de begärda anslag lill försvarsverket,
hvilket ingen lärer förneka böra i alla fallsta framför straffinrättningarna.
Hr Cederschjöld: Jag har endast begärt ordet i aniedn.
af Gr. Mörners anmärka, emot mitt yttrande, att jag
icke trodde det vara ändamålsenligt att nu besluta om det
föreslagna uppbyggandet af ett fängelse efter det Pensylvanska
systemet. Hr Grefven har sagt, att han icke trodde
delta fängelse kunna blifva färdigt och torrt före nästa
riksdag, och att således den nya lagen kunde antagas, innan
fängelset blefve iståndsatt. Jag hemställer till Hr Grefven,
huruvida då det ändamål kan vinnas, som är uppgifvet för
fängelsebyggnaden, nemi. att innan nya lagens antagande
försök måtte vara verkstäldt, för att utröna ändamålsenligheten
af ett sådant straff-systeme. Jag lior dessutom icke
velat motsätta mig, att ett fängelse efter Pensylvanska systemet
må inrättas och försök dermed äga rum, såvida man
nemi. kunde få några sujetler lill försökets anställande. —
Den 15 Januari.
Jag kan icke dela Grefvens mening, att de personer, sorn
efter en gammal författning från 1700-talet kunna dömmas
till spinnhus för ilererad vanart i Stockholm, skola någonsin
kunna blifva föremål för Pensylvanska fängelse-systemet,
utan att denna författning ändras. Man måste tillslå, att det
redan är en orättvisa, att en person, endast derföre alt hans
brott begås inom Stockholms tullar, skall, utom det straff,
som å förbrytelsen, derest den skett utom tullen, boil följa,
åläggas särskildt arbelsslraff å spinnhus; ännu mera oorättvist
blefve det, om han skulle insättas i ett fängelse
efter del Pensylvanska systemet. Men äfven om vi antaga
detta, så uppgår icke antalet af sådana personer till 3 ä 4°°>
och det är för ett sådant antal, som fängelsebyggnaden, enligt
Utsktns förslag, skulle inrättas. Likväl har jag aldrig
varit emot försöket, såvida det låter verkställa sig. Min åsigt
är och förblifver dock, att inga andra personer, med iakltagande
af nuvar. lags föreskrifter, kunna komma att der
insättas, än de, som till följe af K. nåd blifva befriade från
dem ådömda straff, och på hvilka det således blir beroende att
mottaga en sådan nåd med villkor att ingå i ett fängelse efter
Pensylvanska systemet.
Gr. Mörner: I en discussion om rätta förståndet af
den gamla författning, jag åberopat, vill jag icke bär inlåta
mig med Hr Cederschjöld. Det står icke föreskrifvet,
huruvida de personer, som dömmas efter densamma, skola
hafva sällskap i fängelset eller vara ensamne, och då denna
förordning redan dr ett undantag, så blir den icke mera
undantag genom den nu ifrågasatta tillämpningen. Om den
är obillig eller icke, kan icke nu blifva föremål för pröfning.
Hvad den andra anmärkningen angår, att icke något ändamål
skulle vinnas, om icke fängelset blefve färdigt att begagnas
före nästa riksdag, får jag erinra, att om man börjar
att bygga 5 år sednare, så är det sannolikt, att man 5
år sednare får byggnaden färdig, och att äfvenså mycket längre
tid åtgår innan något öfverslag kan göras; så att, för
hvart femtal af år, som man uppskjuter byggnaden, ett femårig!
hinder för alt komma lill resultatet uppstår.
Frih. Sprengtporten: Då Hr Cederschjöld sjelf fästat
uppmärksamhet på ett tillfälle, som sannolikt icke i liten
ulan i stor scala kommer att erbjuda passande subjecter
för alt kunna befolka ett sådant fängelse, som nu är ifråga,
nemi. i nådeväg, då tvifvelsutan de fleste personer, som dömmas
till annat fängelsestraff, skola anse såsom en fördel för
sig att få utbyta dessa straff emot ifrågavar. fängelse på
viss kortare tid ; så tviflan jag icke, alt, om fängelsebyggnaden
skulle blifva färdig före nästa riksdag, el ler innan den
nya strafflagens antagande, tillfällen skola förekomma att i
så tillräckligt stor scala, som man kan önska, använda det
nya systemet. Hvad angår beloppet af den summa, som i
Den ID J a n u a ri.
sådant afseende blifvit föreslagen, så hafva Ulsktn grundat
deras tillstyrkande derpå, att den föreslagna storleken af
fängelsebyggnaden just är den, sorn de häste förfaltare i
ämnet, på grund af erfarenhet, ansett med afseende på bevakningen,
ordningen, disciplinen oell kostnaden, vara den
ändamålsenligaste. Skulle man inskränka sig tilfelt mindre
fängelse, så skulle försöket blifva ofullständigt. Detta är
skälet för Utsk:ns tillstyrkande. Jag har ansett försökets
fullständighet utgöra ett vigtigt villkor för detsammas ändamålsenlighet,
och skulle derföre önska att denna anmärka,
ej matte leda till hinder för förslagets antagande.
Hr Stråle: Jag anhåller blott få meddela den upplysning,
att nu gällande förordning om lösdrifvare är en af K.
M. utfärdad författning, som visserligen öfverensstämmer med
R. Sits und. skrifvelse!- i detta ämne, men icke utgör någon,
på sätt 87 §.’n Reg F:n föreskrifver, utfärdad criminal-lag.
Således mäste det hero af Konungen, om Han så för godt
finner, att förordna det de personer, sorn nu dömmas lill
fängelse på correclionsinrättntr, skola i stället insättas i nu
ifrågavar. fängelse på viss kortare tid, för att derigenom utröna,
huruvida icke deras ställning så förbättras, att de
kunna återgå till samhället. Följaktligen mäste en sådan
bestraffning verkligen kunna genast vidtaga, så snart ett dylikt
fängelse finnes att tillgå. Sistlidne riksdag, då jag äfven
föreslog att II. St. skulle anslå medel till ett stralf-fängelse,
hemställde jag tillika, att genom särskild författning
måtte stadgas, att de, som på vissa år dömmas till fängelse,
må insättas i detta fängelse. Jag vill nu icke bestämdt yttra
mig, huruvida det skulle vara stridande mot den rättvisa,
med hvilken lagens stadgande alltid bör tillämpas, att
man, i stället för att insätta en redan dömd fånge på fästning,
satte in honom uti ifrågavar. fängelseinrättning; derom
vill jag icke 1111 ingå i bedömrnande; men jag har velat
visa, alt det visserligen icke saknas tillfälle att insätta personer
i ett sådant fängelse och derigenom utröna verkningarna
deraf.
Hr von Hohenhausen, Garl: Jag tillstyrker bifall
å betänk.; men i händelse återremiss blir af R. o. Ad. beslutad,
anhåller jag att få förena mig med Hr Lefrén, i afseende
på hans åsigt oro olämpligheten att använda läns-och
häradshäkten vid bestraffning af indelta soldaten.
Hr Munck af Rosenschöld, Nils Rudolph,uppläste
följande:
Jag förenar mig uti den af Hr Professor Thomander
afgifna reservation.
Att använda millioner på fängelsebyggnader, innan
man först tillintetgjort eller åtminstone vidtagit några åtgärder
för att tillintetgöra de orsaker, hvilka bidraga
Den i5 Januari, j
i83
till att alltjemt öka vår fångpersonal, svnes mig vara
att taga sak å bak. Låtom oss använda de nu föreslagna
medlen på allmänna arbetsförelag under missvextår,
på offentliga arbetshus för fria arbetare uti de större
städerna, på folkupplysningen; lålotn oss afskaffa eller
åtminstone bringa till öfverensstämmelse med sundt förnuft
våra lagar om s. k. laga försvar, hvilka hittills varit en
värfningsstadga för att kunna rekrytera våra fånglegioner,
— och våra fängelser skola blifva mer än tillräckliga. —
Men söka vi icke förekomma det onda , icke hindra den öfverhandtagande
demoralisationen inom de lägre sarnhallsclasserna,
hafva vi icke millioner nog för att bygga fängelser,
hvaruti vi kunna hopsamla och dölja afskummet af nationens
förderf. Jag afstyrker bifall till det af Utsk:n föreslagna
anslaget till fängelsebyggnader utöfver det af Regel
ingen begärda; jag kan aldrig göra mig förtrolig med
den lanken, att det kan vara öfverensstämmande med Statens
ändamål, att först låta dess medlemmar förvildas uti
okunnighetens och armodets öken och sedan, likt den, som
fångar vilda djur och inspärrar dem, göra försök med att
tämja dessa vilddjur af menniskor. Det må vara Amerikanska
Staten, hvars tillvaro sjelf är ett experiment, förbehållet
att på delta sätt experimentera med menskligheten; jag
anser Statens första och laltast uppfyllda pligt vara att rädda
så många dess medlemmar från förderf som möjligt, sedan
söka att förbättra så många man kan; om få förloras,
äro ej många alt återvinna.
Stats- Lag- samt Allin» Besvärs- och Ekon.Utsktns betänk.
N:o 89 blef af R. o. Ad. bifallet.
Frih. Stjernstedt, Theodor: R. o. Ad. bar på sin
föredraga.lista en motion af Hr Nordenanckar, rörtdo reglering
af bankens lånerörelse. Den är den sisla eller en af de
sisla på föredragningslistan. Det är emedlertid af vigt för
BancoUtsk. att så foi t som möjligt erhålla denna motion,
och del är i anledn. deraf jag tager mig friheten föreslå, att
denna motion måtte blifva flyttad främst för ali förekomma
nasta plenidag.
Hr Frill. o. Landtm, erinrade, att i sista plenum R.
o. Ad. beslutat, att den fråga Hr Prytz väckt, om inbjud
ning
lill MedStånden alt i vissa delar förena sig i Ståndets
beslut ang:de tullbevillningen, skulle blifva första målet på
morgondagens föredraga.lista. Hr Landtm, kunde således
icke annorlunda till Ståndets bifall hemställa Frih. Stjernstedts
begäran, än att Hr Nordenanckars motion mätte komma
att blifva andra målet på morgondagens lista.
Denna hemställan blef af £1. o. Ad. bifallen.
iS4
Den 15 Januari.
Frih. Stjernstedt, Samuel: När fråga sednast förevar
ang:de R. o. Ad:s referenter, stannade Ståndet i det heslut,
att deras befattning skulle tills vidare fortfara; men som
jag, och jag tror många med mig, anser, att den erfarenhet,
sorn skulle vinnas i afseende pä hasta sältet alt referera R. o.
Ad:s förhandlingar, redan är så mycket vunnen som den
måhända under novar. förhållanden kan blifva, och då derjemte
i betraktande tages, att berörde erfarenhet är något
dvrköpl.enär de medel, sorn till refercnternes aflöning användas,
uppgå månadtligen lill ett ganska stort belopp och
måhända nro afsedda till helt andra och nödvändigare behof;
så får jag i en tid, då så allmänt ordas om besparingar,
vördsamt föreslå den bespaiing i Ridd.cassans utgifter,
att ifrågavar. referenters befattningar inå ju förr dess hellre
upphöra; anhållande jag, i händelse denna min framställning
ej genast kan afgöras, 0111 remiss derå till Ridd.Utskotlet.
Frih. Boye, Fredr.: Di motionären begärt remiss af
denna fråga till Ridd.Ulsk., så vill jag vi«serligen icke sätta
mig deremot, men jag tror ingalunda alt det vore behöflig!.
R. o. Ad. har dea 3i November, 0111 jag minnes
rätt, in pleno genast beslutat derom, att referenterne skulle
tills vidare fortfara. Således beror det af R. o. Ad. att
säga, alt nu behöfva vi dem icke mer, eller nu är det slut.
Jag skulle tro alt det icke behöfves något vidare.
Frih. Stjernstedt: Ifall R. o. Ad. skulle vilja genast
besluta oin den motion jag väckt, så har jag visst ingenting
deremot, och jag bar endast begärt remiss, emedan jag trodde
den vanliga formen fordra, att Ridd.Utsk. yttrade sig i
ämnet. För min del skulle jag helst se, att R. o. Ad. genast
ville besluta i saken.
Hr von Hartmansdorff, A u g., begärde denna fråga
på bordel.
Föredrogos tvänne prot.utdr. från BorgareSt. af den 18
sisth Dec., hvaraf inhemtades, att, vid föredragning af R. o.
Ad:s inbjudning af den 5 i samma månad, till instämmande
i R. o. Ad:s beslut i anledn. af en till sistnämnda Stånd
från BorgareSt. ankommen inbjudning af den 1 Dec., i fråga
om navigations-skolors inrättande i Wisby, Carlshamn
och Hernösand, BorgareSt., i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med PresteStts i ämnet fattade beslut, med vidblifvande
af det af BorgareSt. fattade beslut anglde särskildta anslag
till navigations-skolor i Wisby och Carlshamn, i så måtto
frånträdt beslutet om dylikt anslag till en navigalions-skola
i Hernösand, att Ståndet, i anledn. af R. o. Ad:s inbjudning,
förklarat, det ett anslag af 5oo r:dr b:eo må uppföras
å stat till inrättande af en navigntions-skola i någon af de
norr
Den i5 Januari. 185
/
norr om Gefle belägna släder, men till K. M. öfverlåtit alt
i 11 "ider beklämma hvilkendera af dessa städer, som kunde
för ändamålet vara tjenligast; i hvilket beslut BorgareSt.
inbjudit B. o. Ad. alt instämma.
Denna inbjudning blef af R. o. Ad. anlagen.
Justerades pIeni-prol:n för den 4 sisll. Dec. e. m. oell
den 5 Dec.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. J- till ii om aftonen,’
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Lördagen den 16 Januari i8/fi.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 3 prot.utdr. för den i3 dennes e. m.
Justerades pleni-prot:n för den 8 och 9 sisth December
f. oell e. m.
Ånyo föredrogs Hr Prytzks, Lars Adolph, den 3o sisth
December på bordet lagda förslag, att de öfriga Slånden
måtte inbjudas till instämmande i vissa delar af R. o. Adis
i fråga om tullbevillningen fattade beslut.
Hr von Hartmansdorff, A u g.: Den sednare delen
af Hr Prytz’s motion, nemi. inbjudningen till de Öfriga Stånden
att föreslå in- och utförselstull på alla de varuartiklar,
hvarå förbud finnes eller anses böra bibehållas, anser
jag liklig, och önskar således att Hr Frih. o. Landtm, behagade
göra särskild propos. öfver den delen samt derefter
tillåta att särskild öfverläggning finge äga runi angrde den
förra delen, hvaremot jag tror att åtskilliga invändningar
kunna göras.
Hr Prytz, Lars Adolph: Mitt förslag till inbjudning
innehåller visserligen tvänne delar, men de stå i så nära
sammanhang med hvarandra, då de begge angå frågan
om förbud i tulltaxan, att jag icke kan medgifva förslagets
söuderstyckande, utan anhåller att Hr Frih. o. Landtm, ville
19 H. 24
D « n 16 Januari f. m.
göra propos. derå i dess helhet. Första delen innefattar en
önskan, att de öfriga Stånden måtte förena sig med R. o.
Ad. i de heslut, der R. o. Ad. borttagit förut existerande
förhud, och ersätta desamma med införselslufl. Den sednare
delen åsyftar, att i de fall, der de öfriga Stånden, oaktadt
denna inbjudning, om ock de i vissa fall skulle ingå
derpå, i andra fall bibehölle förbuden, dessa Stånd måtte
bestämma en ut- och införselstull. Då således de båda
förslagen stå i så nära sammanhang med hvarandra oell
begge leda till samma ändamål, så anser jag att framställning
till R. o. Ad. af förslaget i sin helhet bör äga rum.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Jag är af samma tanke
som Hr von Hartmansdorff, men anser mig böra motivera
den något mera. Mig synes det vara nödvändigt att åtskilja
motionens delar, ty den sednare tyckes mig vara ändamålsenlig
och öfverensstämmande med formerna. Den
förra delen deremot är stridande mot desamma, efter hvad
jag fruktar, emedan i den inbjudas MedStånden att frångå
deras fattade beslut, hvilka beslut åter äro i det skick, alt
de kunna föranleda Exped.Utsk. att desamma uppsätta, och
sagda Utsk. är oförhindradt att göra detta. Då nu y5 §:n
Riksd.Ordn. förmår och stadgar hvilka mål, sorn skola vara
afgjorda på ett och samma sätt af 4 eller 3 Stånd , för
att beslutet skall kunna sägas vara ett R. St:s beslut och
slutligen innefattar följande föreskrift: ”men skulle 2 Stånd
stanna emot 2, förfalle frågan och förblifve vid det, som
tillförene stadgadt varit, utan att samma fråga må kunna
vid den riksdagen ånyo väckas eller upptagas;” då, säger jag,
§:U innehåller ett sådant stadgande, så skall det gälla äfven
då 3 Stånd stannat emot ett. Inbjudningen innefattar
likväl, att 3:ne Stånd skulle frångå sina beslut, der de äro
af samma tanke, och är således icke öfverensstämmande med
åberopade §, enär en fråga af ekonomisk natur är förfallen
och icke kan vid samma riksdag ånyo upptagas , då Stånden
fattat sina beslut derom, och 2 Stund stannat emot 2.
Men, äfven om man icke hade detta uttryckliga stadgande,
förefaller det betänkligt alt utsträcka inbjudningen lill en
sådan grad; ty när skall Exped.Utsk. äga rätt att uppsätta
Ständernes beslut, vare sig under form af nnd. skrifvelse till
K. M. eller af riksdagsbeslut, ty Utsk. skulle vara i beständig
ovisshet om, huruvida icke en inbjudning kunde framkomma,
hvarigenom redan existerande beslut kunde öfvergå till
raka motsatser? Ponera att expeditionen vore uppsatt och
bifallen af två Stånd, men icke bifallen af de tvänne andra;
man kotnme dä i en stor svårighet, som är det vanliga, då
man icke bibehåller formerna, hvarföre man gör häst att
hålla sig vid dem så mycket som möjligt, så mycket mera,
som, om inbjudningen ulsträckes, sådant föranleder till förlängning
af discussionen; ty frågor, som en gång varit discuterade,
måste då discuteras ånyo.
Den i G Januari f. m.
Huru man än betraktar saken, så är frågan stridande
mot våra former, mot 76 §:n och derjemte ledande till vidlyftigiieler
och stora svårigheter, hvarföre jag ej kan tillstyrka
annat, an alt, i likhet med hvad Hr von Hartmansdorff
begärt, Hr Frih. o. Landtm, måtte delo motionen i
tvänne delar, så ali R. o. Ad. mätte kunna afslå den ena
och bifalla den andra delen.
Ilr Printzensköld, Carl; Jag kan ingalunda dela
den åsigt, sorn Hr Prytz sökt göra gällande, alt de båda
frågor, som i hans motion förekomma, med hvarandra riga
det sammanhang, att de böra på en gång blifva föremål för
pröfning. Om man närmare besinnar beskaffenheten af den
ena och den andra frågan, så skall man finna, att, om den
förra bifalles, den sednare så till vida blir öfverflödig alt
framställa, som just ett bifall till den förra innefattar den
påföljd, att lullbeslämmelser komma att äga rum, icke för
den händelse, att förbuden skola qvarstå, utan derföre, att
de rent af borttagas. Det är således nödvändigt att frågorna
åtskiljas, på det att den, som vill bifalla den sednare,
men deremot rösta för afslag å den förra, må hafva sin voteringsrätt
öppen. Jag tillstyrker således bifall till Hr von
Hartmansdorffs förslag.
Frih. Boye, Ludv.: Under förutsättning att Hr Frih.
o. Landtm, tillåter, alt två verkligen från hvarandra så åtskiljda
frågor, som de, hvilka uti ifrågavar. inbjudning finnas
framställda, fä särskildt behandlas, ber jag att få yttra mig
angtde Hr Pry!z’s begäran om denna inbjudning till de öfriga
Stånden, d. v. s. öfver den förra delen af hans motion.
Jag bestrider denna inbjudning, icke blott derföre att
den, på sätt en värd talare, Hr Lagerhjelm, till evidens visat,
strider emot det grnndlagsbud, som tryggar Svenska
folket derom att ett af R. St. fattadt beslut förblifver, vid
den riksdag då det fattades, orubbligt, d. v. s. oupphäfveligt:
men detta är icke mitt enda skäl; jag bestrider den
äfven derföre, att, sorn mig synes, skulle R. o. Ad., genom
bifall dertill, alltför mycket såra grannlagenheten och derigenom
compromeltera sig sjelft. Hvilket anspråk röjer det
icke, att det Ståndet, som blifvit af de Irenne öfriga öfverröstadt,
begär att dessa 3 Stånd skola i en principfråga vika
för det fjerde! Jag öfverlemna!- åt hvarje ledamots
grannlagenhetskänsla alt afgöra, om det är R. o. Ad. fullkomligen
tillständigt att framställa sådana anspråk. Jag skulle,
om frågan vore öppen, bestrida densamma; jag skulle gå
till den minoritet, som vid frågans afgörande yttrat sig inom
R. o. Ad., derföre att jag anser, med ali vördnad för
pluraliteten och med all undergifvenhet för lagarna, de beslut
pluraliteten tagit skadliga för mitt fädernesland och
gagneliga för ingen annan än tullförsnillare» och den tullembelsman,
som skulle svigta i sin pligt. Må framställaren
iSS
Den 16 J-a 11 u a ri f. ra.
af motionen icke stöta sig på detta uttryck; jag vill ej kasta
skugga på någon embetsmanna-corps, så mycket mindre
sorn jag vitsordar det vackra omdöme, som tullljenslemännen
nu, jemförelsevis mot fordna tider, förvärfva! sig oell
äga ; men jag tror, att en lagstiftande makt förfar oförsvarligt,
som i sjelfva sina lagar lägger en locklieta till oredlighet
och, hvad värre är, stiftar lagen så, att, 0111 den framdeles
skulle föranleda någon embetsman att svigta i sin pligt,
han då ej skulle ens kunna röjas. Han står i samma förhållande
som en patient till läkaren; den i grafven liggande
patienten, lian kon ej bevisa läkaren 0111 det misstag lian
begått vid patientens sjukbebandling, som vållade döden.
Så är det ock med tullförsnillare!!.
Lurendi ejaren angifvet- sig sjelf, då han öfverrumpla? i
sitt olagliga handlingssätt, men hvem kan bevisa eli bendigt
aftal emellan 4 ögon, trä.Tadt af tullförsnillare!! och den i
sin pligt bristande einbetsmannen. Jag har icke velat fela
i aktning mot de beslut som fattats, blott motivera de
skäl, på hvilka jag bestrider förra delen af inbjudningen.
Hr Prvtz: [ anleda, af de aninäiknrr, som blifvit gjorda
emot den af mig föreslagna inbjudning, anhåller jag om
ursägt hos R. o. Ad, alt jag begär att litet närmare fä utveckla
så väl motiverna för mitt förlag, som de skäl jag
anser vara gällande, för att dertill kunna hoppas R. o. Adis
bifall. Naturligtvis, då jag under frågan 001 tull-lagstiftning
eller discussionen om tulltaxan alltid liar utgått från
synpunkten af nyttan utaf en friare tull-lagstiftning och
borttagande af förbud, och då jag i vissa delar funnit mina
åsigter delade af så många aktningsvärda ledamöter, att
dessa mina åsigter i flera fall blifvit antagna, så liar deraf
uppstått den önskan hos mig, att, der andra grundsatser inom
de öfriga Stånden kanske ofta och troligen oftast afen
tillfällig pluralitet gjort sig gällande, en ändring derutinnan
skulle kunna tillvägabringa? genom en inbjudning ifrån R.
o. Ad., och hvaruti jag ej kan finna något sårande, hvarken
mot grannlagenheten i afseende på de andra Stånden eller
mot den aktning R. o. Ad. är sig sjelft skyldig. Jag liar
icke dervid ansett mig behöfva taga kännedom om i hvilka
delar de andra Stånden, vare sig ett, två eller tre, hafva
skiljt sig från R. o. Ad:s beslut. Jag har utgått ifrån den
allmänna synpunkt, alt i de fall, der något af de andra
Stånden hafva bibehållit förbud eller R. o. Ad. borttagit
förbud, det eller de Stånden ville, på R. o. Ad:s derom
gjorda framställning, förena sig med Adelil, på det att, om
alla 4 Stånden skulle stanna i samma beslut, att borttaga
förbud, så undvekos alla de jemknings- och voter:s-propo':r,
som eljest ålåge Bevilln Utsk. att framställa. Jag får nämna
för hvilka varor, sorn förbud blifvit af R. o. A l. borttaget,
och hvilka innefattas i mitt förslag till inbjudning,
D e ii 16 Januari f. m.
*89
nemi. garn, vissa smidda jernsaker, jernskrot, gångkläder,
porcellaine, sockersirnp, slöjdevaror, stål, andra slag, vissa
väfnader m. m. Nu kan det Ilända oell liar inträffat, att
ett eller annat af de öfriga Stånden i afseende å dessa artiklar
borttagit förhud- Det ar således icke i alla fall sorn
3 Stånd sammanstämmande beslutat emot it. o. Ad. Frågan
är den, att jag önskar att MedStånden måtte förena sig
med It. o. Ad. att borttaga förbud i de fall, der R. o. Ad.
fattat ett slikt beslut, och att derigenom arbetet af all sammanjemkning
skulle af sig sjelft förfalla, då alla 4 Stånden
voro enstämmiga. Jag tror ej, såsom en värd talare anmärkt,
att mitt förslag innefattar någonting stridande mot
grundlagen. Vore det en gifven sak, alt 3 Stånds beslut
vore R. St:s beslut, så vore mitt inbjudningsförslag oriktigt;
men jag kan icke godkänna tillämpningen af den citerade
76 Sj:n Riksd.Ordn., såsom rörande frågor om grundlags
stiftande m. m. Ja g får deremot citera 71 §:n Reg.-  F:n. Onekligt synes det mig, att denna fråga icke är en ekonomisk
fråga titan af beskattningsnatur och således en lie v i 11—
ningsliåga; man bar borttagit förbud och i stället åtagit sig
en bevillning. Då alltså ett Stånd åtagit sig bevillning, öfvergå!'
frågan från ekonomisk till bevillningsfråga, och det
är naturligt, att 0111 den bevillning ett Stånd föreslagit att
nationen skulle åtaga sig, borttages, så mäste bristen ersättas
i den allmänna bevillu.summan: det är således en fråga
af bevillningsnälur. Uti denna fråga bör, efter min tanke,
71 §:ti Reg.Ftu tillämpas, der det heter ibland annat: ”stanna
2 Stånd emot 2, då skall saken öfverlemnas lill afgörande,
på det sätt 6g §:n föreskrifver, åt SlatsUtsk. etc." Jag tror
icke det vara afgjordt, att 3:ne Stånds beslut i detta fall
utgöra R. S(:s. Innan den saken blir afgjord, skall frågan
förekomma i Bevilln.Utsk., som skall uppfatta sin åsigt deraf,
och är frågan af hevilla.natur, så kommer Bevilln.Utsk.
alt framställa volerU-proposIr i anledn. af de fall, der 2
Stånd stannat emot 2, och, såsom mig synes klart, äfven
der 3 Stånd stannat emot 1, då det sistnämnda åtagit sig en
bevillning. Derefter kommer delta Utsk:s åsigt att granskas
af Ständerna, och hurndant än utslaget blir, afgöres först då
af hvad beskaffenhet frågan är. Så länge denna sak icke
genomgått dessa riksdags-instanser, så är frågan i oafgjordt
skick, och tror jag mig icke hafva handlat emot grundlagens
bestämmande, då jag utsträckt mitt förslag äfven till
sådana fall, deri 3:ne Stånd beslutat enhälligt. För öfrigt
får jag fästa uppmärksamheten derpå, att afsigten med denna
inbjudning ingalunda är att söka upphäfva 3:ne Stånds
gemensamma beslut; dessa beslut, der de äro sammanstämmande,
ehuru stridande emot R. o. Adts, äro fattade inom
hvarje Stånd särskildt, utan att Stånden rådfrågat hvarandra,
och sammanjemkning mellan de olika besluten kommer
först i fråga i vederbör. Utskott. Mitt förslag är icke af
igo
Den 16 Ja n u a r i f. m.
någon annan natur, än hvarje annan inbjudning, då man
nemi. gör ett försök att sammanjemka tankarna, anmodande
hvarje Stånd att öfverväga, huruvida det vill föiena sig
med det Stånd, som gjort inbjudningen. En talare har anmärkt,
att de uti inbjudningen förekommande tvänne förslag
vore så sammanhängande med hvarandra, att om man förutsätter,
att de öfriga Stånden skulle ingå på det första af
desamma, d. v. s. att förena sig med R. o. Ad. att borttaga
förbud öfverallt, der R. o. Ad. fattat ett sådant beslut,
så skulle det sednare förfalla. Denna anmärka, är oriktig,
ty om MedStåndeu antaga inbjudningen i förstnämnda
del, återstå likväl många förbud, som R. o. Ad. bibehållit,
i afseende hvarå fråga om tullbestämmelser förekommer,
hvadan således den sednare delen af mitt inbjudningsförslag
icke kan förfalla, derföre att den förra bifalles.
Frih. Roye har ingått i en undersökning om lurendrejeri
och tullförsnillning, som jag icke anser mig hafva lätt
att nu besvara, emedan sådant ej hörer till det föredragna
ämnet, men kan försäkra, att jag ej funnit mig sårad af hans
reflexioner öfver hvad tulltjensteman kunna tillåta sig eller
icke. På de af mig nu utvecklade skäl anhåller jag hos Hr
Frih. o. Landtm, vördsammast, att propos. måtte göras till
bifall å milt förslag i dess helhet och icke särskildt å hvardera
delen deraf.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Då Hr Prytz gjorde sin
ifrågavar. inbjudning, förmenar jag att R. o. Ad. icke hade
sig bekant, alt de öfriga Stånden beslutat i frågan rörande
införselsförbud. Med afseende på den omständigheten bestred
jag icke Hr Prylz’s framställda förslag, men jag tillstår
uppriktigt, att, då det numera, efter hvad jag tager för
afgjordt, måste vara för R. o. Ad. kändt, att de 3:ne MedStånden
i flera fall sammanstämmande fattat beslut, stridande
emot R. o. Ad:s, så anser jag stridande emot våra former,
ali en sådan inbjudning, som denna, till dem afgår.
Jag vill icke säga, att den är olaglig, som åtskillige ledamöter
synas hafva antydt, emedan, efter mitt förmenande, frågan
rörtde hela tulltaxan icke kan anses vara definitivt afgjord,
i sin helhet åtminstone, innan Bevilln.Ulsk. framkommit med
sina jemkningsförslag , äfvensom med förslag till voter:spropostr,
och kan följaktligen icke heller tro, alt någon anledning
förefinnes i de trenne Ståndens redan kända beslut
att vägra den propos., som Hr Prytz begärt; men mig
synes det klart, att frågan 0111 förbuds-sysleinet är en ekonomisk
fråga, beroende på Konungens godtfinnande alt derom
bestämma, och när så är, så kan ej heller bestridas, att
då tvänne Stånd stannat emot två, kan och bör denna fråga
rätteligen af Bevilln.Ulsk. anses vara förfallen, och i sådant
fall Exped.Utsk. komma att dermed måhända genast
taga befattning, ehuru jag icke tror att sistnämnda Ulsk.
Den i6 Jan uari f. tn.
bör eller ens kan skrida till expedition deraf, innan slutliga
voteringar och saminanjemkningar rörde bela tulltaxan
blifvit afgjorda. Då således, efter mitt förmenande, hela förbudsfrågan
är ekonomisk, så vågar jag till Hr Prytz hemställa,
huruvida det kan vara fullkomligen öfverensstämmande
med våra grundlagars andemening äfvensom deras bokstaf,
alt så helt och hållet förknippa den ekonomiska frågan
med bevillningsfrågan. Jag medgifver, alt en sådan
sammanblandning sker och måste ske, och ligger det en
stor brist i våra grundlagar i afseende å ekonomiska frågors
behandling i allmänhet, som åter har sitt ursprung i
de långa mellanrummen emellan riksdagarna. Med afseende
å hvad förut blifvit yttradf, anhåller äfven jag, att Hr
Prylz's motion måtte delas i tvänne delar, och att den första
frågan om inbjudning icke mätte komma att äga ruin,
hvaremot den sednare är lika nödvändig som nyttig.
Hr Lefre'n, Joli. Pehr: Det är en sak att fasta uppmärksamheten
vid, som nu inträffat genom den siste talarens
yttrande. Detta yttrande förtjenar i detta ögonblick
mer än vanlig uppmärksamhet. Den talaren har nemi , under
discussionen om tulltaxan, varit på den sidan, som i allmänhet
yrkat på förbudens afskaffande: han är känd för att
höra till den åsigten, det är hans opinion och den bör hållas
oqvald och aktas äfven af dem, som sjelfve hysa mot
honom olika tankar. Nu träder likväl samme talare fram,
sägande hvad grundlagen i detta fall klafver, och yrkar att
alla de frågor böra anses vara förfallna, deruti tvänne Stånd
stannat emot två, hvad förbud angår, och följaktligen än melda
trenne Stånd aro om beslutet ense. Detta är ett förklarande,
som rakt strider emot talarens grundsatser i sak oell
bevisar vördnad för grundlagen äfven i det fall, der hans egen
opinion i sak strider mot livad grundlagen i ett bestämdt
fall bjuder. Ett sådant sätt alt gå tillväga sorn
riksdagsman önskade jag alltid måtte äga rum, och för min
enskilda del liar jag bemödat mig och skall städse bemöda
mig att icke söka göra mina satser gällande , äfven 0111
jag hör lill pluraliteten, då grundlagen icke tillåter, att de
göras gällande längre än lill en viss grad, likasom, då jag
tillhör minoriteten, jag icke skall försöka några bivägar för
alt vinna majoriteten. Frågan, som är före, är dubbel; förslaget
har två bestämda delar: den ena innefattar den ekonomiska
frågan, som i allo är ett önskningsmål; den andra
innefattar den pura bevillningsfrågan, som måste behandlas
som sådan alla instanserna igenom, och den är ännu icke
afgjord hvarken genom två eller tre Stånds beslut. Låtom
oss se hvad som kan vara hufvudgrunden, att denna tväfald
finnes i förslaget. Den första frågan beror af Konungs
och Ständers gemensamma beslut; nu äger icke Konung alt
fatta] beslut i bevillningsmål: således, som det icke kan
Den 16 Januari f. m.
nekas, all Konungs och Ständers beslut der kunna förenas,
så måste frågan icke vara af bevillningsnatur, såvida nemi.
den rörer förbud, utan måste vara en önskniogsfråga å Ständernes
sida och ett ekonomiskt lagstiftningsärende å Konungens.
Den frågan kan således icke behandlas i förstärkt
StalsTJlsk., såvida man bar aktning för grundlagen. Den
sednare hagan åter skall behandlas i förstärkt StalsIJtsk.,
äfven 0111 blott ett enda Stånd skulle envisas att icke sig
förena med de trenne öfriga; ty den kommer att bestämma,
huruvida så och så stor tull eller en mindre skall åsätlas
de varor, som åro tillåtna att importeras, och i den frågan
liar Konungen i lagstiftningsväg intet alt skaffa. Ständernes
beslut förblifver sådant som Ständerne detsamma fattat,
och Konungen kan derutinnan icke ändra beslutet, utan har
blott rättighet att, i afseende å speciella artiklar, nedsätta
men ej öka tullen å desamma, med undanlag af tullen på
spanmål, den Konungen grundlagsenligen äger att höja eller
sänka. Så framställer sig frågan, när den lugnt betraktas,
och så har Gr. Horn gjort, då han yttrat sig på sätt vi
bort, stridande mot sin egen åsigt lörtde förbuds-systemet.
K. o. Ad. skulle måhända finna milt yttrande misstänkt, emedan
jag talat för förbuds-systemet och sålunda i enlighet
med hvad jag i sjelfva verket önskar; men Gr. Horn har
yttrat sig tvertemot hvad han önskat kunna göra gällande,
och hans yttrande måste således vara opartiskt och bör derföre
med särdeles aktning betraktas. Jag begär att Hr Frih.
o. Landtm, måtte skilja frågorna ål; de äro skiljda i sin natur;
den pluralitet, som faller, måste väl falla på två propostr
så väl som på en, och det är å mina motståndares sida
liberalt alt tillåta den delning jag begär, helst den är
grundlagsenlig, då deremot motsatsen inträffar, om man
skall i ett klubbslag afgöra tvänne frågor af så distinct oI
i ka karakter, den ena en pur ekonomisk och den andra en
lika pur bevillningsfråga.
Hr Gripenstedt, Joh. Au g.: Den siste talarens
smickrande omdöme om talaren näst före honom vill jag
medgifva i allo; men att det vid detta tillfälle ligger någon
så utomordentlig förtjenst deruti att skilja en grundlags tydning
ifrån sin egen opinion i sak, kan jag icke finna. Det
förutsätter en viss oredlighet hos alla andra att vilja vända
Jagen alltefter som den gynnade deras åsigter. Jag kan således
icke se något misstänkt i den siste talarens tolkning af grundlagen,
derföre att denna tolkning öfverensstämmer med hans
opinion, lika litet som jag förmodar att någon kan finna
något dylikt i hvad jag ämnar förfäkta. För min del ar
det likgiltigt om förslaget delas i a:ne proposrr eller icke,
ty jag ämnar bifalla dem begge, men jag ser ej någon nödvändighet
i ett sådant åtskiljande. Den första delen, som
gäller
Den 16 Januari f. m.
{•Siler sjelfva inbjudningen alt bi 11 atla II. o. Ad:s beslut örn
förbudens borttagande, involverar på grundlagens tydning Man
har sagt ilen vara olaglig i stöd af en åberopad 5 i Riksd.-  Ordn.; tnen då denna § endast bar afseende på ekonomiska
frågor, så hvalfvén sig frågan derom, huruvida denna fråga
är ekonomisk eller icke, och sedan delta är afgjordt, är det
lätt alt göra tillämpningen efter giundlagcn. Hvarje tullfråga
är till en stor del af ekonomisk natur; hvarje sådan
fråga inverkar på consumtionen, prisen och näringarna, men
den Irar sitt 4;de mom. eller sjelfva skatten och blir derigenom
en skattefråga. Nu tillförsäkrar grundlagen hvarje Stånd
rättigheten att i beskattningsfrågor icke undertryckas af de
öfriga 3:ne Ståndens beslut, och då Stånden hvar för sig
uppgöra förslag till tulltaxa, så hilda sig derigenom 4 särskilda
läxor’, och hvarje Stånd måste anse det förslag, sorn
hvart Stånd för sig uppgjort, såsom gällande, intilldess det
frångått detsamma eller att förslaget i sista instansen blifvit
kullkastadt, hvilken instans är förstärkta StatsTJtsk. Jag
hemställer hvad skilnad det väl är, örn ett Stånd åtager sig
beskattning på en vara, som förut varit eller icke varit till
införsel tillåten, ty i begge fallerr har detta Ståndet åtagit
sig en beskattning och derigenom uppkommer skattefrågan ;
men nu är sjelfva ideén af skattefrågors behandling den,
alt icke något Stånd kan tvingas af de andra Stånden,
och detta stadgar den 71 §:n Reg.F:n. Man vill kanske lyda
denna § så, att delta blott gäller den allmänna bevillningen,
tyder slår: ”Yppar sig skiljaktighet emellan flera af
Riks:Sl:n om dessa grunder, sätten af deras tillämpning och
bevillningens fördelning till utgörande;”—men för att förekomma
en sådan tydning, får jag endast påminna om föreg:de
§§, t. ex. den 5g, der det betei': ”Elter Rikets och statsverkets
tillstånd och behof läte Konungen till Ulsk:s öfverläggning
framställa hvad Staten kan larfva utöfver de ordinarie
inkomster och hvilka behof genom bevill ning nr
böra fyllos.” Sammalunda heter det i 64 §:n: ”Sä väl —
— — — på sätt omförmäldt är, under namn af exlraordinarie-ullagor
eller bevil Iningar till statsverket anslås.”
Detta visar således, att alla extra-ordinarie beskattningar gå
under samma rubi ik som den allmänna ordinarie bevillningen,
kallas också allmänna bevillningar och måste tydas under
samma cathegori som allmänna bevillningen, hvaiom talas
i 71 §:n. Detta öfverensstämmer äfven med praxis, ty
ingen lärer bestrida, att, i en tullfråga der alla 4 Stånden
medgifvit införsel men skilja sig i fråga om summan, det är
ett Stånds rättighet, genom att vidhålla sitt beslut, ali få
frågan till förstärkt StatsTJtsk.; och efter hvilken § i grundlagen
kan detta ske, 011) ej efter den 71, elium der blott
slår bevillningen, som kunde lemna rum för den tydning,
alt det blott vöre allmänna bevillningen? Då delta icke berg
II. i5
Den lG Januari f. m.
strides, är det också något oegenlligt att vilja bestrida en
dylik fråga sorn denna, alldenstund den för det Stånd, sorn
Atagit sig en bevillning, är en skattefråga; och då detta beslut
ieke kan förtryckas af de öfriga Stånden, så finner jag
detta varn dtt lagligt skäf för att kunna hänskjuta saken
lill förstärkt StatsUtsk. Nu, i stället för att slita frågan i
förstärkt StatsUtsk., har Hr Prytz föreslagit den utvägen att
få frågan jetnkad godvilligt, och huruvida deruti ligger någonting
orätt, beror på hvars och ens subjecliva åsigt, men
jag finner för min del intet olämpligt deruti, då det blott
är fråga om ett jemkningssält i stället för att vädja till juridiska
behandlingssättet. Det skäl, sorn den siste talaren
anförde som bevis på att frågan vore af absolut ekonomisk
natur, var, att Konungen icke hade någon beslutande rätt
i bevillningsmål. Han justerade sedermera sitt omdöme såT
alt Konungen äger en inskränkt beslutande rätt, nemi. rätt
till nedsättning i tull, utom hvad spa timål stullen anginge,
som af Konungen kan höjas eller sänkas, följaktligen alt Konungen
kan fatta beslut oss förutan. Delta förändrar likväl
icke frågans natur af skattefråga. På dessa skäl yrkar
jag bifall till den föreslagna inbjudningen, samt att, om frågorna
skola skiljas åt, den likväl i alla fall, så väl i den
ena som den andra punkten, måtte bifallas.
Hr Aminoff, Joli. Fredr.: Jag delar samma åsigter,
som de herrar talare, hvilka önskat att förslaget måtte
delas, och alt den sednare delen deraf först mätte afgöra®,
derföre att det är min tanke alt R. o. Ad. säkerligen mycket
snart kommer alt antaga hvad som deruti innehålles,
hvaremot den förra troligen kommer att föranleda till en
långvarig discussion. Jag ingår icke i närmare undersökning
om motionens natur, ty den är fyllest utvecklad förut; men
jag har också ett skäl för min framställning. Då tullfrågan
här behandlades, erfor jag, att det skedde under mycken deliberation
och med mycken tidspillan, och resultaten hafva
icke ännu blifvit synliga. Jag hyser alltså den tanken, alt
R. o. Ad. har stadgatsin öfvertygelse, samt känner att MedStånden,
efter mycken öfvei läggning, fattat sina beslut, och
fruktar med anledn. deraf, alt en inbjudning från R. o. Ad.
till MedStånden att sig med oss förena i borttagande af förbud,
der vi borttagit dem, skulle tjena till rätt ingenting,
ty MedStånden hafva säkerligen sin öfvertygelse likasom vi
hafva vår. Jag hemtar ett ytterligare stöd för denna mia
tanke deraf, att R. o. Ad. ej fann för godt att bifalla en från
PresteSt. framställd inbjudning i afseende å förbud för linneväfnaders
införande till skydd för husfliten i de norra provinserna,
hvilken inbjudning jag för min del velat bifalla,
och jag fruktar att vår inbjudning nu skulle komma att röna
samma öde, hvadan jag tror det vore så godt att låta
bli att framställa densamma. Här är sagdt, att denna mo
-
Den 16 Januari f. m.
>tP
lion i alla fall kommer all handläggas i förstärk t StatsUtsk.:
Nå ! då är det så godt at( den kommer dit genast. Öfvertygad
alt en fråga hör anses afgjord, då 3:ne Stånd deröfver
fattat enstämmiga beslut, förenar jag mig i anhållan örn
den propos., sorn Ur von Hartmansdorff hegart.
Fi ill. Ridderstolpe, Fredr.: En talare liar före
mig tillräckligen ransakat moliverna för motionen; jag vill
synnerligen hålla mig vid sjelfva inbjudningen. Man liar
talat om 3:ne Stånds beslut: örn jag ej bedrager mig, förefaller
det mig, sorn bjöde man lill fadders innan barnet är
födt. Tre Stånds beslut kan ej finnas, så länge en inbjudning
från det fjerde Ståndet ar möjlig, hvilken inbjudning
skulle kunna förändra dessa trenne Stånds s. k. beslut. Om
nu så händer, alt denna inbjudning förändrar ett, två eller
tre Stånds beslut, så frågar jag: huru har man kunnat kalla
för beslut det första, och af fruktan att synda emot detta
s. k. beslut icke låtit MedStånden få yttra sina åsigter?
— Tilläfventyrs kunde äfven inom dessa trenne Ståud, hvilka
man påstår hafva fattat sina beslut, minoriteten vara belåten
alt få höra alt ^:del af Representationen tänkt lika
med nämnda minoritet; och hvem vet, om ej den majoritet,
som afgjort dessa s. k. beslut, nu, sedan den fått lid alt
tänka på saken, samt, för alt bruka en liknelse, idisslat detta
mål, nemi. tullfrågan, — hvilket vi gjort ifrån början,
ty vi hafva med mycken svårighet tagit våra beslut, —
hvem vet , säger jag, 0111 ej denna majoritet kunde minskas
och minoriteten inom hvarje Stånd i följd deraf öleas?
Om det är en möjlighet att vår inbjudning kan inverka på
dessa Irenne Stånd, sä är den ej opassande. Jag är öfvertygad
0111 att ingen, 0111 ej tidningen Freja, kan misskänna,
att motionens afsigt är hemlad ifrån fosterlandskänslan. När
vi veta, att vi , med känsla för fäderneslandets bästa och
med innerlig öfvertygelse om hvad som är nyttigast, sälta oss
före att försöka om de tre öfriga Stånden möjligtvis skulle
vilja läsa corrector öfver våra beslut, så anser jag icke att
vi handla emot de former, sorn åtminstone hedern och fosterlandskänslan
skrifvit. En ledamot lior sagt, att inbjudningen
är stridande emot våra former: detta kan jag ingalunda
finna, ehuru klart han sökt att sådant bevisa. Jag
vill mot den frågan, att inbjudningen vore stridande emot
formerna, sätta den önskan jag förmodar Konungen hysa,
att känna Ständernes åsigter, synnerligast i sådana fall,
som äro så vigtiga som detta; och äfven i önskning smål,
Iivari Konungen äger att sjelf besluta, måtte del vara honom
kärt att erfara, huruvida Hans beslut, motiverade ifrån
hans höga ståndpunkt, hvarifrån Han ser vidsträcktare än
R. St., afven i sådana mål, säger jag, måtte det vara intressant
för Konungen alt känna Ständernes åsigter, ehuru oberoende
alt fatta beslut deröfver. Om analysen af mina mot
-
ig6
Den 16 Januari f. m.
ståndares maner vil! jag ej hålla tal, der den, som säger för
mycket, oflast säger intet; men man har bland annat yttrat,
att detta är en skattefråga: om än så vore, vet jag ej
hvarföre man skall söka att maka in detta på Regerms ansvar.
Visserligen måste det vara slägt med skatt sorn in-,
bringar contributioner till Staten, hvarmed Staten skall bestrida
alla sina utgifter, men man har också funnit, att Reger:»
icke är angelägen alt i denna fråga öka sin makt, emedan,
ibland andia exempel derpå, olla de inål, soln ifrån administrativa
myndigheter blifvit öfverflyttade på de juridiska,
äro bevis uppå, att Konungen, åtminstone för sin person,
hellre önskar att Sveriges Rikes lag skall domina emellan
lians undersåtare, än att sådant skall ske på den viig, der
godtycket har något alt säga. Det kan väl hända, att jag
har orätt i mina åsigter, men jag förenar mig med dem som
önska alt inbjudningen måtte aga ruin, utgående ifrån den
öfvertygelsen, alt MedStånden icke skola misskänna motiverna
till denna inbjudning, icke heller tro, hvad någre publicister
haft den oförskämdheten alt yttra, att R. o. Ad.,
derföre alt R. o. Ad. är det första Ståndet, på något sätt
söker alt inverka på de öfriga. Vi äro alle medborgare af
samma land, alla tjena vi samma herre, och jag är öfvertvgad,
att känslan för fosterlandet är lika varm i alla Stånd.
Här har jag ej funnit något spår till inflytelsebegär.
Frih. Boye: Den, efter min tanke, alltför ensidiga tolkning
af grundlagen, som Hr Prytz framställt, har visserligen
blifvit vederlagd af Gr. Horn och Hr Lefren; men jag
anhåller att dertill få ytterligare lägga några ord. Jag tror,
att begreppet, huruvida detta är en bevillningsfråga, eller
icke, reder sig lättast, om man Öfvergå:- lill de särskildta
villkor, sorn äro i grundlagen föreskrifna så för ekonomiska
som för bevillningsärenden. Villkoret i ekonomiska ärenden
är, att Stäuderne blott äga önskningsrätt, villkoret för
hevillnings-ärenden åter att Ständerne deri öga beslutanderätt.
Skilnaden deremellan är så tydlig, att den är ssår
att sammanblanda. Frågan om förbud skall existera eller
icke måste såvida vara en ekonomisk fråga, som Ständerne
deruti blott äga önskningsrätt; men jag bestrider icke alt
den öfvergå:- till bevillningsfråga, så snart önskningar framställas
att borttaga förbud; ty då inträder forst frågan om
bevillning. Nu har, då den ekonomiska frågan är afgjord
genom 3:ne Stånds beslut, frågan icke inträdt på beviliningens
gebit; den kan icke sägas blifva bevillningsfråga, förrän
den ekonomiska frågan är afgjord på det sätt att förbud
är borttaget. Tre Stånd hafva likväl beslut it, alt förbud
skall qvarstå. Nåväl! huru vill man då tala om sammanjemkningar?
Jag bestrider inbjudningen, under begäran om
delning af frågorna, på det jag må kunna bifalla den ena
och alsia den andra.
Den 16 Januari f. ni.
•97
Frih. II a m i Iton, Hugo: Mig synes sora denna i sig
sjelf enkla finga hade blifvit allt mer och iner invecklad
under diseussionen. Först uttalade en värd ledamot, som
skäl emot bifall till motionen, sina egna åsigter i frägan om
förbud. Den saken är så genomarbetad, ali någon ytterligare
discussion derom icke behöfver bringas å bane. En
annan ordade om, huruvida frågan 0111 den bevillning, som
är af R o. Ad. åsatt, är af ekonomisk natur eller icke: den
frågan hörer ej hit, den till hörer Bevilln.Utskts bedömmande,
när det kommer an på att Bevilln.Ulsk. skall bestämma sin
åsigt i saken. Jag förlitar mig på BeviJln,Utsk:s rätta åsigt
om grundlagen i denna del, då det kommer alt besluta att
underställa alla Ståndens bepröfvande ånyo ett försök till
sammanjemkning af ett förslag, som är af bevillningsnatur.
Sjelfva ordet förbud, derom talar jag icke nu, ty R. o. Ad.
har beslutat, med den lätt detsamma sora Stånd tillkommer,
icke öfver frågan om förbud utan deröfver alt vissa varuartiklar
skulle få införas emot viss lull. Denna tull är bevillning
och måste som bevillningsfråga behandlas samt
heinslnllas till bifall hos de öfriga Stånden eller lill votering
i förstärkt StatsUtsk. Hvad Hr Prytz’s motion angår ,
har man sagt, att den vore olaglig och oformlig, såsom innehållande
en inbjudning från ett Stånd till Irenne andra
Stånd, som redan fattat sina beslut '. den frågan, hvarom inbjudningen
handlar: den måste dock icke vara så mycket
hvarken olaglig eller oformlig, emedan det icke är längre
än några pleni-dagar näst före den sista, då precist en dylik
inbjudning var ifrån PresteSt. anmäld till de öfriga Stånden
samt här föredrogs och besvarades, nemi. inbjudningen
att instämma i PresteSl:s beslut i brännvinsbrännings-frågan.
Det är en annan sak om nämnda inbjudning bifölls eller icke;
men något olagligt måtte icke derutinnan funnits, enär densamma
kunde föredragas och beslut deröfver fattas. Jag tror, alt
ilen ifrågavar. inbjudningen kan ställas i samma calhegori med
ilen förenämnd 1. — En annan fråga blir den, huruvida det är
grannlaga eller ledande till eli önskligt resultat, eller b< höi igt
eller nyttigt, att låta afgå till MedSlåuden en inbjudning sådan
som denna i sin första del. Efter min tanke komma de öfriga
Stånden att vidblifva de beslut de fattat, och jag kan
för min del ej finna det vara grannlaga att inbjuda MedStånden
att frånträda sin en gång fattade öfvertygelse, helst
jag tror, att inbjudningen ej lomme att b i fa lias. Jag dömmer
i delta fall på grund af erfarenheten, huru det gått
med dylika framställningar, att nemi. de alltid hafva afslngils,
hvilket troligen äfven kommer alt inträffa med denna.
Återstår den frågan, att tillse huruvida det vore nyttigt och
nödigt att göra inbjudningen: jag tror det icke, ty ganska
bestämdt skall och måste denna inbjudning framställas af
Bevilln.Ulsk. som ett jemkningsförslag, då de 3:ne Stånden
komma alt deröfver uttala sin tanke, hvari mot R. o. Ad.
IT)S
Den 16 Januari f. m.
slipper al.t framträda nied en inbjudning, hvilket kunde uttydas
såsom en mahanda 110g stor tillit lill egna åsigter i
(Vågan, enär den framställdes af -J-:del af lie presentationen
till de öfriga fidei.irna af densamma. Ändamålet vinnes ändå,
och slolet blir troligen, att MedStånden icke ingå derpå,
nian att saken kommer till förstärkt StatsUtsk. — Jag
förklarar derföre, att jag icke går in på inbjudningen i denna
del, och tror att den värde motionären utaf discussionen
kunde fatta den öfvertygelse, alt denna del af hans
förslag icke kommer att gå igenom , hemställande således,
om ej denna del deraf å hans sida kunde få förfalla. Hvad
den andra delen beträffar, eller att göra MedStånden uppmärksamma
på livad de förbisett, nemi. nödvändigheten alt
utsitta en eventuel tull på de varuartiklir, hvarå förbud
komma att qvarstå, hvilken eventuella lull skulle inträda, i
händelse Konungen skulle finna nödigt att borttaga det ena
eller del andra af dessa förbud, i afseende åden delen, säger
jag, tror jag att MedStånden ej kunna annat än med erkänsla
emottaga R. o. Adis påminnelse om nödvändigheten
af della stadgande och således gå in på R. o. Adis inbjudning
i afseende derå; hvarföre jag hemställer, att, ifall motionären
icke vill afstå ifrån den första delen af inbjudningen,
Hr Frih. och Landtm, vilie göra särskild propus, på
nämnda del och särskild propus, å sednare delen, då svaren säkerligen
komma alt utfalla olika på dessa begge propositioner.
[Jr von Hartmansdorff: Samma aktning, sorn Hr
Lefren betygat Gr. Horn för sitt ovaIdiga satt alt behandla
frågan, anser jag mig äfven böra betyga Frih. Hamilton för sitt
nu afgifna yttrande; men jag anhåller, både hos mina värda
motståndare och hos dem som dela mina tänkesätt, att
de måtte, till tidens vinn inde, icke behandla tvänne frågor
på en gang utan inskränka öfverläggningen till den delen af
frågan, som jag framställde, och hvarom jag särskildt begär
Hr Frih. o. Landtm:* propus. Genom våra långvariga tvister
i hufvudsaken eller om tullbestämmelserna, har det
handt, att vi hafva en föredragn.lista,' som är, efter hvad
jag tror, 9 alnar lång. Till ytterligare förlängning här en ny
fråga blifvit väckt af Hr Prytz, och då lian vill förmena oss
att dela hvad delas bör, så kunna vi befara, att öfverläggningen
om den saken kommer att räcka in på eftermiddagen.
O n vi så fortgå att åter upptaga hvad redan afgjordt är,
utan att pröfva andra på föredragn.listan varande mål, så
lärer följ len blifva, att de flesta målen varda af de öfriga
Stånden afgjord» oss förutan, och att våra beslut således
blifva utan all verkan. Utom hvad Frih. Hamilton anfört
enot Hr Prytz’s bestridande att dela sin motion, torde jag
f i tillägga, att enär motionen är öfverlemn id till Ståndets
p öfning, så måtte det icke bero på motionaren att förhindra
Ståndet antaga så mycket deraf, som utan gensägelse
Deli 16 Januari f. ht.
‘99
finnes vara räll, samt följaktligen att ilen fran afsöndra hvad
suni kan befinnas mindre riktigt, eller alldeles orätt. En
motionär måtte icke hafva hattie rätt än ett Utskott. Ett
sådant framställer allt hvad det behagar, rnen då dess utlåt,
till slutlig pröfning förehafves, kan det icke förhindra Stånden
alt skilja frågorna, att antaga det ena förslaget och förkasta
det andra, efter hvad lämpligast finnes. Huru vill då
en motionär bestrida Stånden enahanda åtgärd i afseende på
någon sin framställning? Och örn han det likväl gör, anser
jag Talmannen och Ståndet berättigade att ändock afgöra
frågan. Det tvång, sorn Hr Prytz vid detta tillfälle vill
ålägga R. o. Ad., finner jag både obilligt och stridande mot
ändamålet. För Hr Prytz sjelf, sorn anser begge delarna af
inbjudningen riktiga, måtte det vara likgiltigt, om hon delas
eller icke; men för hans motståndare sorn anse den enadelen
riktig och den andra oriktig, är sådant deremot icke
likgiltigt. Vill väl Hr Prytz tvinga oss antaga hvad vi anse
oriktigt i en del, för att göra orätt i en annan eller tvértom
? Sådant kan jag ej anse för ett öppet handlingssätt och
förmodar att mine motståndare icke heller vidhålla det.
Det synes, såsom man åsyftade att derigenom af sinn motståndare
tilltvinga sig ett bifall, hvilket man i annat fall icke
skulle kunna vinna; men jag föreställer mig, att del ej kan lyckas.
Jag vili nu ej inlåta mig i hufvudsaken, emedan hon
sedan förekommer, utan anhåller blott att Hr Frih. o Landtm,
mätte gifva oss propos. på frågans delning, på det att den
saken måtte en gång afgöras och vi sedan få komma till
den förra afdelningen af Hr Prytz’ framställning.
Hr Lagerhjelm: Tiil förkortande af ärendets handläggning,
förenar jag mig i den siste talarens begäran alt
få dela motionen och först afgöra den del deraf, om hvars
riktighet alla synas vara ense, hvarefter jag anhåller, sedan
den saken blifvit afgjord, alt åter (å ordet, för att tillägga
något litet i afseende på grundlagens tillämpning och det
formella af den första afdelningen.
Hr Printzensköld: Hr Prytz liar ansett de skäl, jag
anfört lill stöd för min yttrade öfvertygelse om nödvändigheten
att dela motionen, vara oriktiga, emedan, såsom han
sagt, det sednare förslaget i allt fall återstår för de delar,
der R. o. Ad. beslutat att förbud mot import eller export
skall bibehållas. Jag har I ii -1 motionen och känner dess innehåll,
och kan icke medgifva, att jag oriktigt fattat densamma;
ty mitt yttrande var sådant, ali jag förklarade, att
den sista delen af motionen blir öfverflödig, i händelse de
öfriga Stånden skulle antaga inbjudningen att förena sigmid
R. o. Ad:s beslut för de delar, der R o. Ad. beslutat exportförbudets
eller importförbudets upphörande emot hvad de
öfriga Irenne Stånden beslutat. Till förkortande af disinssionen,
får jag förena mig uti hvad !Ir von Hartmansdorff
200
Den 16 Januari f. m.
yttrat; kunnandes jag dock icke förbigå att anmärka den utflygt
en värd ledamot tillåtit sig, rör:de K. M:s liberalitet
alt låta administrativa frågor i domslolsväg behandlas, under
förklarande, såsom talaren utlät sig, alt det vore rn
tillfredsställelse alt så skett , då al! misstanka om inflytande
på ärendets behandling upphörde, när det icke går den väg,
der godt ycket kan hafva något insteg. Jag vet icke att godtycket
kan hafva insteg på den administrativa vägen, mera
än inom domaremaktens område, och jag beklagar att en
landshöfding kan så litet känna sin Konung och dess Regering,
att han kan tro att orsaken, hvarföre administrativa
ärenden kommit att gå domstolsvägen, ligger deruti, att de
förut gått en väg, der godtycket kunnat verka.
Gr. Hamilton, Henning Hugo Ludv.: Jag har begärt
ordet, för att förena mig med dem, hvilka önska att frågan
måtte delas. Jag har gjort det, hufvudsakligen af det
skäl, att jag önskar att den sednare delen måtte bifallas och
den förra förkastas. Jag har ytterligare ett skäl derför,
nemi. att den sednare delen är ojemförligt vigtigare, och
det synes mig som skulle motionärens Önskan i hufvudsaken
vara uppfyld, om den sednare delen hifalles. I händelse
de öfriga Stånden icke utsatt någon tull för de varor, i afseende
å hvilka de beslutat förhud; så blir händelsen den,
att votering kommer att ske i förstärkt StatsUtsk., icke derom
huruvida varan skall vara förbjuden till införsel eller
tillåten med den af R. o. Ad. åsätta tull, utan deröfver,
huruvida för varan skall bestämmas den af R. o. Ad. åsätta
tull eller icke någon tull; ty då frågan om förhud är af
ekonomisk natur och blott utgör en principfråga, så lärer
den icke kunna blifva föremål för behandling i förstäi k t
StatsUtsk. R. o. Ad:s åsigt kan således icke blifva förtryckt
genom de trenne Ståndens beslut i den ekonomiska frågan.
En värd talare har stöd t sina motiver derpå, att ämnet
vore en bevillningsfråga, deruti intet Stånds mening kunde
förtryckas, ulan der hvarje Stånd äger rättighet alt få frågan
underkastad votering i förstärkt StatsUtsk. Det är äfven
min öfvertygelse; men jag tror också, att ett Stånds beslut
icke förtryckes af de tre Ståndens, derutaf att de tre
Ståndens beslut i förbudsfrågan anses såsom R. Sirs , emedan
derigenom icke är afgjordt mera än hvad Konungen
sjelf kan göra; ty R. St. hafva deras rättighet öppen att votera
om tullbeloppet. Genom en inbjudning i sednare punkten
gör man ingenting annat, än en hemställan till de öfriga
Stånden, huruvida icke de äfven skulle vilja begagna
deras rättighet att hafva någon del med i voteringen; Iv det
kunde ju hända, att dessa Stånd icke vore nöjda med den
tull R. o. Ad. åsatt; och om de sjelfva icke hade föreslagit
någon sådan, mäste de antingen icke bestämma någon tull
eller
D e n i6 J a u u a r i f. m.
eller ock åtnöja sig med den II. o. Ad. antagit. I den första
frågan var det åter meningen att försöka upprifva en af
de öfriga Stånden redan afgjord fråga,, nemi. såvida inbjudningen
komme att röra någon tull, ang:de hvilken Irenne
Stånd redan fattat sitt beslut. Jag finner ett ytterligare skål
för inbjudningens olämplighet deruti, att R. o. Ad. icke bestämdt
vet, huruvida inbjudning i ena eller andra fallet till
det ena eller andra Ståndet bör kunna komma i fråga. Det Ian
ju t. ex. hända, att i vissa frågor BorgareSl., i andra BondeSi.
eller PresteSt. har förenat sig med R. o. Ad.; och i sådan
händelse inbjudas de till något, sorn de redan gjort. 1 sådana
frågor åter, der Iva Stånd stannat emot två, tror jag
att inbjudning icke bort framställas af den talare, som önskar
förbudens försvinnande, emedan föl budsfrågan måste
förfalla, då två Stånd stanna emot två. På dessa skäl önskar
jag att frågan måtte delas, samt att R. o. Ad. ville bifalla
dea sednare, men afslå den förra delen.
Hr Frih. o. Landtm, lillkännagaf, att plenum komme
alt fortsättas på eftermiddagen kl. 6.
Frih. Cederström, Jacob: Den farhåga, man synes
hysa vid att bifalla Hr Prytz’s inbjudningsförslag, förekommer
mig verkligen något besynnerlig. Är man rädd
derför, att i anledn. af denna, inbjudning de öfriga Stånden
skola med R. o. Ad. instämma, och derigenom K. JM. finna,
att R. St. önska upphäfvande af förbud? Jag har icke öfvervarit
discussiontn från början, men jag har hört en värd
talare, Hr Gripenstedt, påstå, att dessa frågor höra under
71 §:n Reg.Ftn. I afseende på de tullbestämmelser R. o.
beslutat, har han bestämdt rätt; men i afseende på frågan,
huruvida varor skola vara lill in- eller utförsel förbjudna
eller icke, får jag erinra, att densamma icke kan blifva föremål
för förstärkt StatsUtsk., 0111 ock den icke kunde förfalla;
ty der två Stånd stannat emot två, sker ingen anmälan
till K. M., men beror i allt fall på Konungen. Der tre
Stund äro ense, skall en und. önskan för K. M. framställas,
att den ili ågaställda artikeln icke må till införsel tillåtas,
på hvilken framställning K. M. äger rättighet att fästa
det afseende Han för godt finner. Af annan egenskap är
frågan att bestämma tull för den händelse K. M. tillåter
införsel af en vara, som R. St. ansett böra vara till införsel
förbjuden; den kan icke förfalla. I fall man icke vill
dervid tillvägagå på sätt R. o. Ad. gjoit, d. v. s. fastställa
tullbestämmelser för sådana fall; så blir icke vo!er:s-propos:n
sådan Gr. Hamilton föreslagit densamma. Om fölbudet upphör,
så föijer af sig sjelft, att införseln är tillåten antingen
emot tull eller utan tull, och icke derom, ulan om belopp
af den tull, som skull åsältas, är det, som i förstärkt Sfa-tsUtsk.
skall voteras; och jag skulle tro, att de ledamöter,
19 H. uti
2oa
Den iG J n n u a ri f. m.
som önska att förbud matie äga rum, skola, oansedt det
bigstridiga i vägran att bestämma tull, vara emot fri införsel.
Jag kan icke filina någon den aldraringaste lagstridighet
deruti, att R. o. Ad. meddelar sitt beslut i alla frågor
till de öfriga Stånden, med inbjudning att förena sig med
R. o. Ad. Förena de öfriga Stånden sig icke uti inbjudningen,
så inträder det förhållande, att BeVilin Ulsk. skall inkomma
med förslag till voterts-piopos:r öfver de punkter,
deruti de öfriga Stånden beslutat men icke utsatt lull, då
deremot R. o. Ad. har bestämt tull för den händelse K.
M. icke bifaller införselsförbud. Att nödvändigheten af tullbestämmelser
för sådana händelser icke alltid varit af RiksSl:n
insedd, det hafva förra taxor och beslut vitsordat. RiksSt;n
hafva nemi. tagit för så gifvet, att förbuden skulle bibehållas,
att de icke vårdat sig om att, för den händelsen
K. M. skulle finna för godt att i något fall upphäfva förbudet,
bestämma någon tull. Jag anser det ganska oskyldigt,
om motionen delas i tvänne delar, emedan saken i alla
fall blir densamma; ty dåde öfriga Stånden finna, alt de icke
kunna votera om annat än belopp af tull, så framt ej de
Stånd, som beslutat förbud, skulle vilja att, om K. JVI. tillåter
införsel, den då skulle blifva fri från lull, så hibena
alternativet i voter:s-propos:n. Hvad beloppet af tullen
angår, så är det jemväl angeläget att inbjudning sker, på det
de öfriga Stånden må komma i tillfälle att derom i förväg sig
yttra, emedan möjligtvis belt andra voter:s-propos:r i afseende
på beloppet kunna förekomma i Utsk:s jemkningsförslag, än på
grund af R. o. Ad;s beslut, enligt hvilka tullbestämmelserna i
många fall äro alltför höga och behöfva nedprufning. Jag öfverlemnar
till R. o. Ad. frågan om motionens delning, hvilken
fråga jag för min del anser likgilltig; men jag anhåller, att
vi matte komma till slut med denna sak, på del vi derefter
måtte få öfvergå till andra ärenden.
Frih. Ridderstolpe, Fredr. Christopher: Sedan
jag anmälte mig, har Hr Gripenstedt haft ordet, och finner jag
mig utaf hans yttrande vara hufvudsakligen förekommen,
hvadan jag anhåller att uti bans yttrande få instämma samt
att få tillägga några få ord rörtde den i Bevilln.Utskts betänk.
N:o 3o omordade anmärkn, från R. o. Ad. och BorgareSt.
, huruvida Bevilln.Utsk. vore behörigt att ensamt
yttra sig ronde förbuden, i hvilket hänseende, derest jag icke
för mycket misstager mig, motion blifvit väckt, hvilket
jag dock icke kan bestämdt påstå. Bevilln.Utsk. svarade uti
betänk. N:o 3o som föijer: "Då det, enligt 3i §:n i mom.
Riksd.Ordn., åligger Bevilln.Utsk. att opåmint vid hvarje
riksdag uppgifva de allmänna grunderna för den blifvande
bevillningens fördelning, och då, jemlikt 60 §:n Reg.-  F:n, tuilafgifterne räknas till bevillningar, samt beloppet af
berörde afgifter i väsendtlig mån beror deraf, huruvida åt
-
Den 16 Januari f. in.
skilliga vnruartiklar äro med in- eller ut förse Is förbud beiagde,
har Utsk., i öfverensstämmelse jemväl med livad vid
flera föregrde riksdagar ägt rum, ansett det vara Utskts både
rättighet oell [iligt att ensamt pröfva oell till R. St. hemställa
frågan 0111 förbud bör för några varor tillämpas eller
ej. För vidblilvaude af denna åsigt tror Utsk. sig äga desto
större skäl, som pröfoingen, i hvad mån en vara bör
åsättas högre eller lägre tulläfgift, innefattar ett ämne af
alldeles lika mycken ekonomisk natur, som den, huruvida
varuai tikeln bör med förbud beläggas; och dock lärer det
val icke ifrågasättas, att ju Bevilln.Utsk. äger att, ensamt och
oberoende af Ekon,Utsk., föreslå dessa särskilda tullafgifter.
Utsk. har följaktligen icke funnit sig å berörde anmärkn.
kunna göra afseende.” Denna fråga har af R. o. Ad., när
betänk. N:o 38 förchades, blifvit godkänd, äfvensom af samtliga
öfriga Stånden, hvarest, med undantag af BorgareSt., någon
disenssion deröfver icke ägt rum. Jag medgifver, att
det inkast kan göras mot hvad jag yttrat, att endast Bevilln.
Utsk. bort bestrida den rättigheten det hade, alt handlägga
frågan: men jag kommer likväl till den slutsatsen, att
då R. o. Ad. en gång godkänt detta Bevilln.Utskrs yttrande,
följer deraf, att R. o. Ad. ansett saken endast vara en
beskattningsfråga och icke något ekonomiskt ärende. På
dessa grunder förenar jag mig med Hr Prytz och Hr Gripenstedt,
alt Hr Prytz’s motion måtte i sin helhet afgöra*.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att då under denna
discussion åtskilliga meningar blifvit framställda, som i Hr
Landtnäs lanke icke liöi de till öfverläggningen, fick han fästa
R. o. Ad:s uppmärksamhet deruppå, emedan tid endast
derigenom försummades, då nu blott vore fråga om, huruvida
R. o. Ad. behagade antaga Hr Prylz’s framställda
förslag.
Hr Prytz: Jag har af åtskillige talares yttranden blifvit
uppkallad alt ännu en gång upptaga R. o. Ad:s tid. En
värd talare synes hafva ansett mitt inbjudningsförslag innebära
ett försök att kringgå grundlagen. Jag bär uppriktig
aktning för andras åsigter och skulle hoppas äfven kunna
fordra samma aktning för mina egna samt tror mig icke
hafva gjort mig skyldig till en sådan tillvitelse. Så många
ledamöter hafva redan instämt med mig, att jag icke anser
mig äga behof att ytterligare ingå i försvar för min mening
eller behöfva upprepa hvad jag i mitt första yttrande sade,
nemi. att mitt inbjudningsförslag grundade sig på den tolkning
af 71 §:n Reg.Fm, som jag då framställt. Jag får
blott fästa de värde talares uppmärksamhet, hvilka synas
hafva uppfattat milt förslag så som det anginge en inbjudning
till öfriga Stånden, att frångå deras beslut blott i de
fall, der trenne Stånd fattat lika beslut, deruppå, att mitt
Den 16 Januari f. ra.
inbjudningsförslag icke blott rör sådana frågor, utan alla dem
uti hvilka alla tre eller blott två eller ett af de öfriga Stånden
fattat olika beslut, i afseende på förbuds bibehållande,
med R. o. Ad. Jag vill nied mitt inbjudningsförslag komina
derhän, att de andra Stånden skola laga R. o. Adis beslut,
i de fall der R. o. Ad. borttagit förbud och bestämt
inlörsclstull, i öfvervägande, för att fatta rörtde tull be I öppet
antingen lika eller olika beslut med R. o. Ad. Af della
skäl anser jag icke den tvistiga frågan, huruvida förbud är
af samma natur som ekonomimål och således icke kunna
komma under pröfning af förstärkt StatsUtsk., böra lagga
binder i vägen för inbjudningen. Jag vidblifver min önskan,
alt inbjudning måtte ske. Hvad åter de särskilda afdelningarna
af inbjudningsförslaget angar, så, ehuru jag anser dem
stå i nära sammanhang med hvarandra, och ehuru jag måste
vidblifva min önskan att propos. matte framställas på
förslaget i dess helhet, kan jag dock icke vara förmäten
nog att tro det min önskan skall göra sig mera gällande än
andras yttrade önskan, och jag har derföre ingenting emot
att Hr Frih. o. Landtm, äfven framställer propos. att dela
förslaget i de två uppgifna delarna; underkastande mig R.
o. Ad:s beslut deröfver.
Frih. Ridderstolpe, Fredr.: Då Hr Printzenskjöld
på ny3 året fortfar i den gamla vanan att ströfva in på
personlighetens område, så får jag erinra, alt då hans oron
icke ägt förmåga att uppfatta mitt yttrande, bör lian anlita
sina ögon för alt ur prut. inhemta detsamma. Jag talar
icke samma språk som han. Jag kunde säga till honom,
sorn Gusman i Operan Alzire: "des Dieux, que nous servons,
connais In diffcrence !”
Gr. Hamilton: Med anledn. af Hr Frih. o. Landtnäs
sisla yttrande borde jag måhända afstå från ordet; men då
jag anser, att något beslut öfver Hr Prytz’s motion icke kan
fattas, utan alt man stadgat sin öfvertygelse just i afseende
derpå huruvida frågan är af ekonomisk natur eller icke, så
anhåller jag att få yttra några få ord i anledn. af Frih.
Ridderstolpes framställning. Han sade nemi., att som Bevilln.
Ut.sk.
hörigt att ensam behandla frågan och Stånden godkänt detta
Ulsk.s yttrande, så skulle i och med detsamma Stånden
hafva sagt, att frågan icke vore af ekonomisk natur, emedan
den nfBev.illn.Utsk. behandlades. Jag kan icke på det
sältet uppfatta meningen med Ståndens beslut; ty om de
anse ett Utsk. behörigt alt behandla en fråga, så lära de
väl Icke derföre kunna förändra hvarken ordalydelsen eller
andemeningen i grundlagen, sorn tydligen bestämmer Konungens
rättighet att besluta i ekonomiska frågor; och alt
föi budsfrågan är ekonomisk och icke någon besknttningsfråga,
derom torde ingen tvekan uppstå, så snart det står
Den 16 Januari f. m.
öppet för hvarje Stand att genom votering få den tull bestäm
mel se det åslundar. I afseende på livad Frih. Ceder
ström
yttrat, får jag namna, att jag icke misstagit 111ig, då
jag sade att conlra-proposm skulle innehålla: ingen tull.
Jag är öfvei tygnd, att, om Bevilln.Utsk. skulle tillåta sig att
i contrn-proposm sätta något, sorn icke vore af något Stånd
yrkadt, Hr Frih:n icke skulle underlåta att gifva Utsk. den
tillrättavisning, som det förljenade; och då de Stånd, sorn
beslutat förbud, icke talat om tullfrihet, ehuru tullfrihet
visserligen blef följden deraf att Konungen borttog förbud,
emedan Konungen icke kan sjelf bestämma någon tull, så är
det Bevilln.Utsk:s pligt att i contra-propos:n till alla tullbestämmelser
sätta: vinner nej, kommer för denna artikel ingen
tull att bestämmas.
Hi- Frih. o. Landtm, yttrade, att Hr von Hartmansdorff
yrkat, att den motion, som Hr Prytz väckt, mätte delas
i (vänne särskilda delar: den ena delen, hvarom inga
stridiga tankar uppstått, borde först till afgörande företagas
och pröfvas, och sedan den andra, hvarom stridiga tankar
uppstått. Delta hade blifvit bestrid t af Hr Prytz, och
flera andra hade äfven yttrat sig deremot. Hr Landtm,
hemställde till Hr von Hartmansdorff och dem, som tindrrstödt
honom, om icke det vore likgiltigt om motionen delades
eller icke, enar det vid slutliga afgörandet alltid stöde
fritt att förkasta första delen och bifalla den andra, äfven
om det skedde i samma proposition. Hr Landtm, trodde,
att om en sådan delning af motionen, som Hr von Hartmansdorff
begärt, först blef föremål för särskildt beslut,
skulle endast discussionen utan ändamål derigenom vidare
förlängas; i öfrigt insåg Hr Landtm, visserligen intet hinder
för framställande af en sådan propos., ifall den vidare yrkades.
Hr von Hartmansdorff: Jag får vördsamt fästa Hr
Frih o. Landtm:s uppmärksamhet derpå, all Hr Prytz, liti
sista orden af sitt sista yttrande, förklarade, att, ehuru han
önskade motionens afgörande i sin helhet, han likväl icke
hade något emot alt lion delades. Ehuru en af de värde
talare, som delat hans åsigt, satt sig emot detta medgifvande;
så hoppas jag, att Hr Frih. o. Landtm, icke finner någon
betänklighet vid förslagets delning, hvarigenom frågorna
blifva enklare oell klarare.
Frih. Boye: Jag förstår icke, huru jag skall votera ifall
begge delarne framställas i en propos., emedan jag vill
alsia den ena och bifalla den andra delen. Äfven 0111 Hr
Frih. o. Landtm, skulle anse för sin del motionen i sin helhet
böra afgöras, tror jag dock icke, att Hr Landtm, kan
vägra oss propos. derpå, huruvida vi åstunda alt motionen
skall delas. Jag anhåller derföre, att första propositionen
ao6
Den 16 Januari f. ni.
inijt.te blifva den, huruvida Ståndet önskar alt motionen
skall delas.
Ilr P r y t z: Hi ' von Hartmansdorff har uppfattat mina
ord till en del riktigt och till en del oriktigt. Jag sade det
jag önskade, att propos. matte framställas å inbjudningsiorsiaget
i dess helhet, och deraf följer den önskan, alt det
icke måtte delas; men jag tilläde, att då jag hörde så många
önska förslagets delning, så underkastade jag mig med
nöje R. o. Ad:s beslut, derest Hr Frih. o. Landtm, behagade
derå framställa proposition.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att då propos. blifvit
yrkad på den hemställan Hr von Hartmansdorff gjort, att
□ r Prytz's förslag till inbjudning till de öfriga Stånden
skulle delas i 2 delar, ansåg Hr Landtm, sig nu böra framställa
denna propos.; likväl fordrades först, i Hr Landtnr.s
tanke, ett afskiljande af förslaget, så att det blefve tillräckligen
bestämdt. Hr Landtm, ansåg för sin del Hr von Hartmansdorff»
förslag vara, att första delen skulle anses sluta
vid semicolon efter orden ”i n f ö r s e I s t u 11och att den
sednare delen började med det påföljande ordet "äfvensom;”
hemställande Hr Landtm., om R. o. Ad. ansåg, att
den af Hr Prytz väckta motion om inbjudning till de öfriga
Stånden borde vid pröfningen delas i två delar, och om
R. o. Ad. först ville pröfva den sista och sedan den första
delen.
Ropades starka ja, blandade med nej.
Hr Landtm, förklarade, det lian trott sig finna att ja
öfverröstat nej.
Sednare delen af Ilr Prytz’s förslag upplästes, så lydande:
”äfvensom alt de öfriga RiksStm ville, i likhet med
hvad R. o. Ad. iakttagit, föreslå införsels- och utförselstull
å alla de varuartiklar, hvarå förbud mot införsel eller utförsel
ansetts eller ännu må anses höra bibehållas, för den
händelse att K. M. skulle finna för godt att i nåder upphäfva
förbudet å en eller annan artikel.”
Frih. Cederström: Ordet "äfvensom’’ torde böra
uteslutas från sednare delen, som således kommer att börjas
nied ordet "a l t.”
Hr Prytz: R. o. Ad. har beslutat, att milt förslag
»kull delas i tvänne delar; men jag har icke funnit eller åtminstone
har jag icke hört deruti innefattas, att den sednare
delen skulle föregå den första. Jag anhåller att första
delen måtte först förekomma, såsom öfverensstämmande med
ordning.
Undert. R i d d.S ec r e t.: I anleda, af den siste värde
Ii la rens yttrande, anser jag mig böra upplysa, att uti den
sista framställningen, som Hr Frih. o. Landtm, gjorde lill
Den lG Januari f. m.
R. o. Ad. oell af Ståndet bifölls, innefattades icke blott
frågan om motionens delning, tilan 'äfven alt den sednare
delen dera! skulle först företagas.
Frih. Boye: Jemte ett måhända öfverflödigt vitsordande
af den uppgift Hr Ridd.Secrel:n meddelat, tror jag det
vara likgiltigt hvilkendera delen först företages. Jag vet
icke hvarföre man ej helt simpelt kan förnya den framställning
Ilr Frih. o. Landtm, gjort, på sätt som Hr Ridd.Secrelm
upplyst och dertill jag med pluraliteten svarat ja.
Hr Prytz: Efter den upplysning Hr Ridd:Secret:n
meddelat om innehållet utaf den af lif Frih. o. Landtm,
framställda propos., så förfaller naturligtvis min aninärkn.,
som det skulle vara obehörigt af mig att söka göra gällande
och hvarmed jag för ingen del åsyftat någon missaktning
mot Hr Frih. o. Landtm.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, i anledn. af Frih. Cederströms
anmärkn., ronde ordet "äfvensom,” att R. o.
Ad. behagade finna, hurusom bibehållandet eller uteslutandet
af detta ord naturligtvis bomme alt hero af det beslut,
R. o. Ad. sedermera bomme att fatta ronde första
delen af förslaget; hemställande Hr Landtm., om R. o. Ad.
under ett sådant förbehåll nu behagade bifalla deri föredragna
sednare delen af Hr Prytz’s förslag.
Ropades ja.
Första delen af förslaget upplästes nu, så lydande : ”Hus
R. o. Ad. föreslår jag vördsammeligen en inbjudning till de
öfriga RiksSlm, att, i afseende på tulltaxan, förena sig med
R. o. Ad. i de beslut, hvarigenom hittills gällande förbud
blifvit borttagna och ersatta med föreslagen införse
I s t u 11."
Hr Lagerhjelm: Vid början af denna discussion yttrade
jag den åsigt, att den första delen af motionen icke
vore öfverensstämmande med grundlagen, i hvilket hänseende
jag åberopade 7.5 §:n Riksd Orda. Den värde motionären
har förklarat, att han stödjer sin åsigt på 71 §tn
Reg.F-.n. Det är klart, att om första delen af motionen öfverensstänimer
med 71 §:n Reg.Fln, så kan den icke vara i
strid med 75 §:ti Riksd.Ordn., ehuru man visserligen någon
gång kan finna strid emellan tvänne grundlagsbud. Det är
just vid tolkningen af 71 §:n Reg.Fm, som jag anhåller att
ett ögonblick få uppehålla mig. Den börjar med följande
ord: ”Yppar sig skiljaktighet mellan flera af RiksSttn om
dessa grunder,” och derefter fortfar §:n att tala om sälten
af deras tillämpning. Naturligtvis mäste alla dessa stadgnnden
referera sig till orden ”dessa grunder,” och ordet ”de ssa”
måste referera sig till något föreglde; men det som föregår
den 71 §:n måste vara den 70, hvilken lyder så: ”fi.
St:s valda Bevilln.Utsk. åligge att opåmint vid hvarje riks
-
208
Den 16 Ja n uari f. tn.
tlag uppgifva de allmänna grunderna för den blifvande bevillningens
fördelning, hvarefter och sedan summans belopp
blifvit faststäldt, Utsk. uppdrages att med tillämpning af
dessa grunder författa förslag lill bevillningens utgörande.”
Således är det grunderna för bevillningens fördelning oell
inga andra grunder, som menas uti 71 §:n, och jag hemställer
då till en hvar, om, efter denna enkla analys, man kan
åberopa 71 §:n Reg.Fm, eller örn man icke är nödsakad att
vända sig till 75 §:n Riksd.Ordn.
Frill. Cederström: Till den sisla värda talaren anhåller
jag att få ställa den frågan, om lian anser någon vidare
discussion kunna uppstå i ett ämne, som på grund af
11 r Frih. o. Landtmts bifallna propos. skall till afgörande
företagas, — den sednare delen först och den första sist.
Vi hafva således icke annat att göra, enär den sednare delen
redan är afgjord, än att afvakta propos. på förra delen
af förslaget.
Hr Gripenstedt: Då jag sista gången hade ordet, au»
ticiperade jag på det inkastet, som en värd talare nu gjort,
nemi. att uti 71 §:n Reg.Fm fråga endast vore om allmänna
bevillningen; men jag hemställer till honom efter hvilken §
det skall tydas, alt, då två Stånd stanna emot två uti I11IIbevillningsfrågor
eller frågor om chartse-sigillatae-afgifteu
in. fl, desamma gå till föistärkt SlutsUlsk. Det kan icke
vara någon annan än 71 §:n Reg.Fm, hvilken åsigt jag stödjer
derpå, att sedan 5g §:n Reg.Fm bestämt, att Konungen
skall framställa hvilka behof genom bevillningar böra fyllas,
så innehåller 60 §:n i samma grundlag: ”Till dessa sednare
räknas sjö- och landt tulls— samtaccisafgiftei na, postmedlen,
chartse-sigillatoe-afgiflen, husbehofsbrännerimedlen.” Dessa
äro således alla bevillningar; men om man tyder den 71
§:n så ensidigt, att här blott vore fråga om allmänna bevillningen,
så gifves det icke något stadgande, som berättigar
Ständerna att få de öfriga beskatlningsfrågorna afgjorda
i förstärkt Statsutskott.
Hr Prytz: I anledti. af Hr Lngerhjelms åberopande af
71 fjm Reg.Fm, dervid han stannade vid orden: ”Yppar sig
skiljaktighet emellan flera af RiksSl:n 0111 dessa grunder.” och
hvarifrån han lillbakagick till dea 70 §:», så her jag att
han ville fullfölja läsningen äfven efter ordet ”grunder,” der
det talas oin sälten af dessa grunders tillämpning och bevillningens
fördelning. 1 sätten af grundernas tillämpning celi
bevillningens fördelning ligger att äfven tullbevillningen måste
tagas i betraktande och alt frågan derom måste vara en
beskattningsfråga, emedan tullbevillningens bestämmelse onekligen
liar inflytande på den allmänna bevilluingen; men
jag får hemställa till Hr Frih. o. Landtm., huruvida någon
discussion öfver saken numera är lämplig, och om icke Ståndet
bör skrida lill densammas slutliga afgörande.
Den 16 Januari f. m.
209
IIr Frih. o. Landtm, yltrade, all då lian icke trott
sig kunna hemställa till K. o. Ad., huruvida Ståndet ansett
öfverläggningen fulländad, hade ingen sådan fråga ägt rum;
och hade Hr Lagerhjelm, långt innan propostn örn forsla™
gets delning varit framställd, förbehållit sig att få ordet,
hvarföre Hr Landtm, för sin del ansåg, att det visserligen
icke kunde förmenas de talare, som redan anmält sig och
ännu kunde anmäla sig, alt blifva uppropade och få ordet.
Hr Aminoff: Sedan jag nu hört Hr Frih. o. Landtnäs
tillkännagifvande, förfaller hvad jag ämnade yttra, då jag
begärde ordet. Jag trodde likväl, att discussionen var afslutad,
då vi hela tiden discuteiat ämnet i hela sin vidd.
Fråga uppstod, huruvida detsamma skulle delas eller icke,
oell det beslöts att det skulle delas, hvarefter propos. framställdes
i afseende på sednare delen deraf. Jag ansåg således
discussionen slutad; men nu börja vi på nytt att discutera
samma ämne, och af den riktning discussionen tagit,
synes det, sorn om den icke skulle sluta i dag. Jag hemställer
derföre lill de herrar, sorn anmält sig, 0111 de icke
skulle vilja afstå och tillåta att Hr Frih. o. Landtm, finge
framställa propositioner i den ordning han börjat.
Hr L e f r e'n : Hr Gripenstedt har frågat hvar den §
finnes i grundlagen, sorn skall tjena lill ledning vid bedömmande
af sådana frågor, sorn anga t. ex. chnrtag-sigillalseafgifien.
. Det är just 71 §:n Reg.Ftn; men för det alt denna
§ är tillämplig och skall tillämpas vid alla bevillningsfrågors
afgörande, der R. St. äga att ensamme besluta, följer
icke, att samma § äfven skall utsträckas till ekonomiska
frågors afgörande. Ekonomiska frågor kunna komma
till afgörande af hvilket Utsk. sorn helst. Grundlagen stadgar
att om Stånden besluta, att ett mål skall skickas till
något Utsk., dit det icke hör, i nnledn. al Utsk:s namn, så
skall detta mål der behandlas, dock utan att förföra dess
egenskap och inre natur. Således om t. ex. vid en riksdag
Gunst.Utsk. hade ensamt slutat alla sina göromål, men öfriga
Utsktn vore mycket sysselsatta, och någon större ekonomisk
fråga återstod till behandling; så kunde Stånden remittera
densamma till Const.Utsk., som vore förbundet att
densamma handlägga, utan att frågan förlorade sin egenskap
af ekonomimål, derföre att frågan blifvit af Const.-  Utsk. behandlad. Samma casus inträffar, nar sakens natur
föranleder Bevilln.Utsk. att behandla äfven den ekonomiska
delen af t. ex. tullbevillningsfrågan. Deraf att Bevilln.-  Utsk. behandlar den och framställer sina åsigter till Stånden
följer icke, att den delen af frågan, som är ekonomisk,
förändrar sin natur. Sådan är frågan i sin enkelhet beskaffad,
och så hafva R. St. förstått grundlagen från första
början af densammas tillämpning. Så har dtn starkaste pa19
H. 27
210
Den iG Januari f. m>
tronen för förbuds-systemets afskaffande, nemi. Hr Wolrath
Tham i lifstiden, erkänt, att oaktadt frågan behandlas tillsammans
med bevillningsfrågan, så skall likväl den ekonomiska
delen afskiljas i fråga om sjelfva beslutet. De starkaste
ifrarne för afskaffande af fo'i buds-systemet hafva aldrig
förnekat, att den delen af frågan är ekonomisk. Så
visar erfarenheten, och så visar grundlagen mycket klart och
bokstafligen.
Hr Lagerhjelm: Jag utber mig blott få förklara, att
då jag sednast hade ordet, var det i följd af ett yttrande,
som jag afgaf innan Ståndet beslöt alt dela motionen. För
närvar, och då en talare önskat att discussionen måtte upphöra,
skall jag afsäga mig rättigheten att yttra mig och
blott åberopa hvad den siste värde talaren anfört rör:de
grundlagens lydelse, till svar på en föreg:de talares framställda
förfrågan.
Hr von Hartmansdorff: Sedan R. o. Ad. beslutat
inbjuda de öfriga Stånden att i hänseende till alla de varuartiklar,
för hvilka vare sig införsels- eller utförselsförbud
blifvit utsatt, införa lullafgifter för den händelse att K. M.
skulle borttaga förbuden; så har R. o. Ad. undanröjt hvad
som är beskattningsfråga. Om dessa tullafgifters storlek kan
och skall röstas i förstärkt StatsUtsk., i händelse Stånden
stanna i olika beslut. I frågan åter om förbuden skola äga
rum eller icke, kan, på sätt flere talare redan yttrat, ingen
omröstning i förstärkt Utsk. äga rum. Om 3 eller 4
Stånd instämt i samma önskan, så afgifves hon; hafva 2
stannat emot 2, så förfaller all önskan, och det förblifver
vid hvad förut stadgadt varit. Likaså om blott ett Stånd
önskar någon förändring. Förbudens bibehållande beror af
Konungen, sorn kan upphäfva dem när Han så för godt finner.
Att Ståndet erkänt sådant, bevises bäst derigenom, att
det icke blott sjelft bestämt tullafgifter för den händelse
att förbuden möjligen kunde upphöra, utan äfven inbjudit
de öfriga Stånden alt göra likaså. Som föi buden kunna
upphäfvas äfven emellan riksdagarna, så mäste de bero af
Konungen allena, såsom allt hvad till den ekonomiska lagstiftningen
hörer. Jag har, med afseende på den af Hr
Prytz väckta motionen, för mig sjelf upprättat en liten statistik
öfver de särskildta Ståndens beslut. Jag skulle lin,
att han är tillförlitlig, ehuru det icke är så läll att från jemförelsen
af spridda prot.utdr. få reda derpå. Emedier !J
har jag funnit, att R. o. Ad. upphäft 23 förbud, bibehållit
i5 samt tillagt i nya Att PresteSt. upphäft 5 förhud, bibehållit
33 samt tillagt 5 nya; alt BorgareSt. upphäft 15,
bibehållit 2j och tillagt 4 nya, samt alt BnndeSt. upphäft
22 och bibehållit 16, utan tillägg af några nya. De olika
förbuden angå olika varnardiktar. R. o. Ad. finner då lätteligen
hvilken sammanblandning af frågorna, som skulle
Den 16 Januari f. m.
211
uppkomma, i händelse delta Stånd skulle till de öfriga aflåta
den föreslagna inbjudningen, och örn de andra Stånden
skulle inlåta sig i pröfning af allt delta. Dessutom skulle
en så vidsträckt inbjudning också innefatta följande oriktigheter.
De öfriga Stånden skulle nerol, inbjudas att upphäfva
sina beslut i 7 händelser, der redan Irenne Stånds beslut
finnas. Det vore olagligt. Okunnighet om de öfriga
Ståndens beslut kan icke förebäras såsom ursägt för en dylik
inbjudning, enär prot.utdr. numera ankommit 0111 de öfriga
Ståndens beslut. Om man då, med kännedom derom alt de
Irenne Stånden fattat deras beslut, likväl gjorde en sådan
inbjudning, så beginge man olagligheter. En värd talare
har yttrat, att det icke funnes någon gräns för inbjudningar.
Om så förhölle sig, så skulle det vara I i I late t att göra
dem ända till riksdagens slut och i alla slags frågor.
Då kunde vi hafva inbjudningar att förvänta eller göra för
alla sådana mål, som ej vöre expedierade till K. M., och således
äfven i dem, som blifvit afgjorda genom trenne Stånds
beslut. Då kunde hela statsregleringen gå tillbaka. Enligt
motionärens förslag skulle vi begära att de öfriga Stånden
ville instämma med oss uti 6 särskilda punkter, der
blott ett Stånd har fattat beslut. Det matte vara onödigt,
eftersom en löst å ena sidan icke gäller mot trenne Stånd
å den andra. Ytterligare skulle vi begära instämmande med
oss i 8 frågor, der tvänne Stånd stannat emot två. Der är
ännu icke något beslut faltadt, utan man står på samma
punkt som förut. Der vore det följaktligen rimligt att göra
en inbjudning. Lägga vi nu frågorna tillsammans, så
hafva vi 7 olagligheter och 6 onödigheter, tillhopa i3 olämplighelcr
emot 8 rimligheter. De sednare uppgå i antal
icke till -§ mot de förra. Jag hemställer då, om det föreslagna
sältet att behandla sina egna och MedStåndens beslut
är R. o. Ad. värdigt. Flere af mina värda motståndare hafva
redan fästat R. o. Ad:s uppmärksamhet på denna olämplighet
i formen. Jag anhåller att ytterligare få göra det,
äfvensom eiinra att R. o. Ad. icke varit conseqvent i sina
beslut om förbuds upphäfvande eller bibehållande, emedan
olika personer varit tillstädes vid olika omröstningar. SA
bar, t. ex. i fråga örn bomullsväfnader, Ståndet i tvänne
hänseenden beslutat förbuds bibehållande, men i ett annat
deras upphäfvande, och det på samma förmiddag, emedan
olika personal var tillstädes den ena timmen och den andra.
När således icke något systeme finnes i de beslut R. o. Ad.
fattat, så lärer Ståndet finna, att en allmän inbjudning är
olämplig. Skulle man begära instämmande med R. o. Ad.
blott i de händelser, der förbud blifvit upphäfna, så vore
det ett erkännande inför de öfriga Stånden att R. o. Ad.
haft orätt i de beslut, hvarigenom förbud blifvit bibehållna.
Det går således icke heller an att inbjuda de öfriga
211
Den iG Januari f. m.
Stånden blott på en halfva. Jag anhåller således om afslag
på inbjudningen.
Hr Gripenstedt: Denna fråga delar sig uti tvänne,
nemi. den åsigt man hyser 0111 lagligheten samt om lämpligheten
af inbjudningen. Jag ska II endast hålla mig till den förra.
En värd talare, som jag en gång förut haft äran svara, stödjer
sitt ogillande af förslaget och lagligheten deraf på en grundlags-?
§. En annan värd talare har likväl medgifvit, att denna § är
grunden för en skal tefrågas liänsk jutande till förstärkt Utsk.,
äfven om den icke endast tillhör .allmänna bevillningen.
Frågan är således den, om det är en skattefråga eller ej.
Är den en skattefråga, så kan den lagligen komma till förstärkt
StatsUlsk. Att den är en skattefråga för det Stånd,
sorn åtager sig beskattningen, synes så klart, att jag icke vet
huru man kari förneka det. Den är ekonomisk så länge den
innefattar förbud; men då ett Stånd har rättighet att borttaga
förbudet och åtaga sig bevillning, så inträder en annan
natur af frågan. Den blir skattefråga för det Ståndet; och
då det Ståndets rättighet alt få sina skattefrågor pröfvade i
förstärkt StatsUlsk. ej kan frånkännas detsamma, så måste
det vara lagligt, Om lämpligheten vill jag icke yttra mig,
emedan jag tror alt det tjenar till föga. Jag tror, att man
blott misslvder tendensen deraf. Hr Lefren har vändt sig
till mig, såsom den der såsom skäl för att bevisa att saken
vore en skattefåga skulle åberopat att Bevifln.Utsk. behandlat
della ämne. Jag har icke uppgifvit detta skäl; men att
det är en skattefråga, äfven utan detta skäl, tror jag mig
hafva visat. Ännu ett stöd för denna mening liemtar jag
deraf, att om ämnet icke vöre en skattefråga, så skulle det
blott vara ett önskningsmål; men nu är det icke något önskpingsmål,
och således måste det vara en skattefråga.
Erill. Gederström: Jag har begärt ordet i anledn. af
Hr von Hartmansdorifs yttrande, att inbjudningen skulle vavara
ett försök att upprifva R. Sits beslut. Ståndens beslut
kunna icke anses för R. St:s, så länge dessa beslut icke äro
fullständiga. R. o. Ad- har nyss beslutat en inbjudning,
för att få dessa beslut fullständiga; och således är det klart,
att äfven frågan om sjelfva förbuden kunna komma under
öfverläggning. Jag tillstyrker bifall lill Hr Prytz’s fram»
ställning i denna del,
Hr Prytz! Jag väntade mig visserligen icke annat af
det medgifvande jag nyss gjorde, att mitt inbjudningsförslag
skulle få delas, än att vissa utaf dem, som motarbeta dess
framgång, skulle, sedan de fått sednare delen bifallen, söka visa
den förra delens olaglighet. Hr Gripenstedt har redan vederlagt
Hr von HarlmansdorlFs anförande, Jag får upprepa
bygd jag förut anfört, nemi. att ett R, Sl;s beslut bitr icRe
Den 16 Januari f. m.
2l3
3:ne Stånds yttrade åsigt, förr än dessa åsigter genomgått Bevilln.
Utsk. och derifrån återkommit till Stånden och Bevilln.
Utsk;s yttrande, ehvad det vore att anse af bevillningseller
annan natur, blifvit af Stånden granskadt och godkändt
eller förkastadt. Hr von Hartmansdorff har trott, att, då
jag väckte min motion, jag icke kände det förhållande han
framlagt. Detsamma var mig då bekant, som nu, emedan
de andra Stånden då hade fattat sina beslut. Den uppgift
Hr von Hartmansdorff lemnat på de olika besluten förringar
icke angelägenheten af mitt inbjudningsförslag; ty jag
tror, att om de förena sig med R. o. Ad. i de fall, der R.
o. Ad. borttagit förbud, så hafva Stånden blifvit ense i sexton
hänseenden, hvilka således icke behöfva blifva föremål
för vidare diseussion i Bevilln.Utsk. och inom Stånden. Jag
vet icke hvarföre man skall förneka R. o. Ad. rättighet att
göra ett försök, hurvida de andra Stånden finna skäl i R.
o. Adis beslut, då man icke kan neka, att inom R. o. Ad.
en viss conseqvens ägt runi vid tulltaxans behandling, i det
att liberala åsigter gjort sig i allmänhet gällande inom detta
Stånd. De förbud, som blifvit bibehållna, hafva blott
varit undantag, härledande sig från den åsigten, att husslöjden
borde skyddas. Hvad särskildt jernet beträffar, så anfördes
de mest gilltiga skäl att å rudimaterien bibehålla
exportförbud; och R. o. Ad. har ingalunda handlat illiberal!,
utan tvertom i allmänhet ganska liberalt, hvarföre jag
har velat öppna en utväg för de öfriga Stånden alt handla
på samma sätt. Jag finner ingenting vådligt lili att de öfriga
Stånden lemnäs tillfälle att sjelfva öfverväga, huruvida
de vilja ingå på inbjudningen eller icke. Jag anser det af
Hr von Hartmansdorff för förslagets förkastande anförda
skälet, nemi. alt träslaget skulle vara olagligt, vara obevist.
Jag anhåller der fö i’P, att R. o. Ad. ville fästa uppmärksamhet
derpå, att mitt förslag icke innefattar någon olaglighet,
enär inbjudningar från det ena Ståndet till det andra är någonting
ganska vanligt och då det icke kan förnekas, att,
om dermed icke skulle vinnas något godt, desamma åtminstone
icke kunna åstadkomma något o 11 ti t -,
Hr Lefre'n: Som här sättes ifråga närvar, ärendes natur,
så nödgas jag anhålla att få uppläsa ett kort mom. ur
34 §:n Riksd.Ordn.: ”Vilja R. St., hellre än att tillsätta
flera Utsk., remittera sådana mål, sorn till visst Utsk. icke
höra, antingen lill Besvärs- och Ekon.Utsk., eller till något
af de öfriga förut tillsatta Utskm, vare samma Utsk. p I ig t ig t
att med dess utlät., i enlighet med erhållen remiss, inkomma,
och bestämme sjelfva ämnets beskaffenhet efter grundlagen,
men icke den hvarje Utsk. särskildt i allmänhet uppdragna
befattning, huruledes ett mål, i enlighet med R,
Sits deröfver tillhöriga beslutanderätt, bör afgöras.” Detta
Ippm, är så klart sorn något stadgande kan vara; ty det lif
Den 16 Januari f. m.
alldeles olagligt alt förklara, att något ärende kan förlora
sin grundlagsenlign natur i fråga om dess behandling af R.
St, derigenom alt det blir handlagdi preliminariter af det
ena eller andra Utsk., emedan dessa Utsk:s namn icke influerar
det ringaste på ämnets natur och beskaffenhet. Skulle
man återigen vilja påstå mot allt hvad jag anser vara
klart och tydligt, alt ett mål som detta icke vore af ekonomisk
utan af ren bevillnings natur, så behöfver man blott
se på 71 §:n i Reg.Ftn, hvarest det heter: ”Då skall hvarje
RiksSt. , som ändring uti Bevilln.Ulsk:s förslag åslundar,
meddela de öfriga sina skäl dertill samt uppgifva det sätt,
på hvilket en sådan ändring må vinnas, ulan att ändamålet
förfelas. Häröfver höres Bevilln.Utsk., hvarefter R. St. skola
(ill afgörande företaga den eller de frågor, om hvilka
skiljaktighet dem emellan uppstått. Bifalla 3 Stånd hvad
emot Bevilln.Utskts förslag i en eller annan del anmärkt
blifvit, varde förslaget i dessa delar förkastad!.” Således,
0111 äfven denna fråga skulle anses vara så inväfd med bevillningsfrågan
, som man bär vill förespegla, så skulle likväl
lie Stånds beslut vara tillräckligt. Det är blott siffran,
hvarom votering i förstärkt Disk. kan komma att äga rum,
och icke 0111 den ekonomiska delen af frågan. Jag afstyrker
bifall till Hr Prylz’s inbjudningsförslag.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla den nu föredragna första delen af Hr Prytz’s
förslag tili inbjudning till de öfriga Stånden.
Ropades ja och nej.
Hr Landtm, förklarade, det han trott sig finna att nej
öfverrösta t ja.
Atskillige ledamöter begärde votering.
Upplästes lill justei ing och godkändes följande voterrsproposition
:
Den som bifaller Hr Prytz’s förslag, att de öfriga RiksSl:n
böra inbjudas, att, i afseende på tulltaxan, förena sig
med R o. Ad. i de beslut, hvarigenom hill ilis gällande
förbud blifvit borttagna och ersatta med föreslagen i nf
ö r s e I s l u 1 I, voterar
ja;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, afslår R. o. Ad. ofvannämnda förslag.
Efter voteringens slut, befunnos rösterna hafva utfallit,
som följer:
Ja — 3 j.
Nej — 5 7.
Frih. Ridderstolpe, Fredr. C h r i s l o p h e 1 ; Mot det
Den i5 Januari f. m.
2l5
af R. o. Ad. förmedelst votering nn fattade beslut anhåller jag
att till prot. få nedlägga min reservation, dels emedan resultatet
af inbjudningen, derest de öfriga Stånden antagit
densamma, icke kunnat blifva annat an förmånligt, och dels
emedan jag äger anledn. att förmoda, alt ändamålet med inbjudningen
skulle vunnits. Jag har nemi. samtalsvis med
ledamöter af de öfriga Stånden erfarit, att de icke skulle
varit missbelåtne, om inbjudning skedde, derföre alt de icke
haft tillfälle öfvervara alla voteringarna rör:de tulltaxan,
hvaraf handt alt åtskilliga beslut blifvit fattade i strid med
deras åsigt.
Hr Prytz: Jag anhåller att få reservera mig mot R.
o. Ad:s nu fattade beslut. Skälen lill denna reservation äro
utvecklade i de yttranden, jag haft äran afgifva.
Ånyo föredrogs Hr Nordenanckars, Fredr. Wilh., den
i3 dennes på bordet lagda motion med förslag lill reglering
af bankens lånerörelse i allmänhet.
Frih. Boye, Ludv.: Jag anhåller, om det är enligt
med formerna, att denna motion måtte få hvila på bordet
till nästa sammanträde.
Hr Frih. o. Landtm, ansåg icke förenligt med 4f) §:n
Riksd.Ordn., att en väckt motion kunde mera än en gång
bordläggas, hvilket icke heller förut under loppet, af riksdagen
skett, utan hemställde Hr Landtm., om R. o. Ad.
behagade till BancoUtsk. remittera Hr Nordeuanckars nu löredragna
motion.
Bifölls.
Lades på bordet nedannämnda från LagUtsk. inkomna
utlåt, och betänk., nemi.:
N:o 173, i anledn. af ålerremisser utaf åtskilliga från
LagUtsk. afgifna betänka uden ;
JNto 174, i anleda, af väckta motioner, angtde dels förklaring
af 88 §:n i concurslagen den 12 Mars i83o, dels
ock upphäfvande af hvad genom särskildta reglementen och
beslut stadgadt är till inskränkning i rättigheten för köpaie
af fast egendom, deri vissa inrättningar hafva inlecknin ö>
att erhålla tredje uppbudet.
Upplästes från de öfriga RiksStJn ankomna prol.ntdr.,
nemi. från lbesteSt. af den 4: 5, 8, 9, 12, ■ 4? '5, i8, 19,
21, 22, 23 neli 3o sisth December; från BorgareSt. af den
4, 5, 8, g, 11, 12, 14, 15, 16, 18, 19, 21, 22, 23 och 3o
sisth December, samt den g dennes; och från BondeSt. af
ai6 Den 16 Januari t. m.
den 28 Nov., samt den 1, 2, 4> 5, 8, 9, ir, 12, 18, 19 och
21 sisth December.
Lades tili handlingarna.
Ii. R. o. Ad. åtskiljdes kl. ^ till 3 e. m.
In fidem protocolli,
F, O. Silfverstolpe.
Lördagen den 16 Januari i84i.
Plenum kl. 6 e. ni.
Justerades i prot.utdr. för denna dag f. ni.
lindert. R i d d. S e c r e t.: Yid uppsättningen af det prot.-  utdr., som till de öfriga RiksSttn bör afgå i anledn. af den
inbjudning, som R. o. Ad. på f. m. beslutat lill följe af Hr
Prylz’s motion, har förekommit, alt den framställning, som
af R. o. Ad. blifvit bifallen, lyder sålunda: ”äfvensom att de
öfriga RiksSttn ville, i likhet med hvad R. o. Ad. iakttagit,
föreslå införsels- och utförselstull å alla de varuartiklar,
hvarå förbud emot införsel eller utförsel ansetts eller ännu
må anses böra bibehållas,” etc. Måhända går det ej an att
till de öfriga RiksSttn expediera prot.utdraget så att R. o.
Ad. skulle hemställa till dem att föreslå in- och utförselstull
på dessa varor, utan det torde förmodligen böra beta,
att de ville bestämma denna tull. Likaså torde ordalagen
i slutet af Hr Prytz’s motion, der det står: ”eller ännu
må anses böra bibehållas” etc. böra förändras. Orden
”eller ännu må anses” hänsyfta på den första delen af motionen,
deruti Hr Prytz föreslagit, att prot.utdraget skall innefatta
en inbjudning till de öfriga Stånden att jemka sig
efter R. o. Ad:s beslut i afseende på förbuden. Enär R. o.
Ad. ej bifallit den första delen af inbjudningen, torde det
således äfven blifva nödvändigt att utesluta dessa ord: eller
ännu må anses. Om R. o. Ad. godkänner detta sätt
alt uppsätta prot.utdr,, som jag vördsamt tagit mig friheten
att föreslå, så skulle det komma att lyda sålunda:
Derefter upplästes prot.utdr. med de af Undeit. Ridd.-  Secret. deruti föreslagna redaclions-jemkningar.
Hr Prytz, Lars Adolph: Alt jag användt ordet
föreslå, härrör deraf, att då R. o. Ad. utsatte lull försl
ags
-
Den 16 Januari e. m.
2I7
slngsvis å sådana artiklar, hvarå förbud mot införsel bibehölls,
ansåg jag, alt de öfriga Stånden borde inbjudas alt
likaså föreslå tullbeslämmelser; men jag vill på intet sätt
bestrida riktigheten deraf, att ordet’’b e s t ä m in a” torde vara
ändamålsenligare än föreslå, och således förenar jag mig
derom. Attåler orden ”eller ännu må anses’’ uteslutas,
är en tydlig följd deraf,att den första delen af mitt inbjudningsförslag
ogillades. Således får jag för min del instämma uti
den af Hr Ridd.Secrettn föreslagna redactions-förändring.
Uppå derefter framställd propos. blef prot.utdr. godkändt,
med iakttagande af de föreslagna redactions-jemkningarna.
Upplästes till justering Exped.Utskts förslag N:o 201 till
R. St:s und. skrifvelse till K. M. ang:de skjutsningsanstalterna
i Riket.
Begärdes på bordet af Hr von Hartmansdorff,
August.
Justerades pleni-protm för den 11 sisth Decembei’ f.
och e. m.
Hr Frill. o. Landtm, tillkännagaf, att Hr Gethe, Sten
Porse, ledamot i LagUtsk., afsagt sig denna befattning, och
hemställde Hr Landtm., om R. o. Ad. behagade bifalla hans
tillika gjorda begäran att blifva vid sin riksdagsmannarätt
bibehållen.
Ropades ja.
Hr Landtm, anmodade i anledn. häraf Hrr Electorer,
alt under loppet af nästa vecka sammanträda lör att välja
en ledamot i LagUtsk. efter Hr Gethe.
Till pröfning företogs LagUtskis den 1 och 5 sisth December
på bordet lagda utlåt. N:o l5j, öfver gjorda anmärkntr
vid Utsk:s betänk. N:o 1 i3, i anledn. af så väl K.
M:s nåd. propos. med förslag till förändrade stadganden,
rörtde bysältning, som ock särskildt i detta ämne väckta
motioner.
Hr Carlheim Gyllensköld, Henr. Adolph Oscar,
uppläste följande:
Den tystnad, hvilken jag hittills iakttagit på detta rum,
skulle jag önskat bibehålla, nöjd alt af de äldres och mera
erfarnes öfverläggningar hemta undervisning och ledning för
mitt omdöme öfver allmänna ärenden. Men då jag trott
mig böra antaga R. o. Ad:s Hrr Electorers kallelse .till ledamot
af LagUtsk., och der varit af en från pl ura I i te te ns
19 H. 28
Den 16 Jtnuari «. m.
skiljaktig mening uti en fråga, hvilken äger synnerlig vigt,
utbeder jag mig att få något närmare utveckla denna mening
och skälen derför.
K. M., som förutsett att förslagen till ny civil- oell
criminal-Iag icke skulle kunna, i sin helhet, af R. St. vid
innevar. riksmöte slutligen pröfvas, har behagat till R. St.
aflåta åtskilliga nåd. propostr till ändringar af nu gällande
lag, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med motsvariga delar
af den föreslagna nya lagen. Bland dessa nåd. propos:r är
äfven den, hvilken föranledt det förslag till förändrade stadganden
rörtde bysättning, som innehålies i LagUtskts nu förevar.
betänk. Det förslag till bysättningslag, R. St. genom
deras beslut öfver delta betänk, komma att afgifva,
måste derföre betraktas såsom deras beslut öfver den deremot
svarande del af nya civil-Iagen. Hvar och en inser af
huru mycken vigt det är, att härvid tillvägagå med varsamhet
och urskiljning.
4 §:u af Utskts förslag innehåller:
”För fordran, som i gäldenärs concurs bevakad blifvit,
eller för hvilken han en gång varit bysatt, må ej by sä 11—
ning kunna honom sedan åläggas, der borgenär ej visar skälig
anledn., det gäldenär undandöljer tillgång, som efter
concursen eller bysätlningen honom tillfallit och till gälds
betalning gå bör, samt gäldenären i thy fall ej gitter hos
Konungens Bef:h:de eller inför domstol med ed styrka, alt
ban sådan tillgång ej äger.”
För att böra antagas , måste ali lag vara behöflig och
ändamålsenlig. Jag tror icke, att det ifrågavar, stadgandet
är någotdera.
Det innebär en trefalldig afvikelse från hittills gällande
grundsatser i lagstiftningen: först, att föregtde bysättning
eller bevakning i gäldenärs concurs beröfvar fordringsägaren
rättigheten till bysättning å gäldenär; för det andra, att
gäldenär, oaktadt borgenären visat skälig anledn. alt han äger
tillgång, som till gälds betalning bör gå, ändock skall äga
att med ed fria sig från bysättning; och för det tredje
att Konungens Bef;h:de skall kunna ålägga sådan ed.
Mildring i nuvar. föreskrifter ronde bysättning är af
behofvet högeligen påkallad, och jag röstar derföre för
antagandet af de öfriga §§:na af Utsk:s förslag, hvarigenom
så väl gäldenär som löftesman erhålla vissa förut icke
medgifna fördelar; af hvilka rättigheten för gäldenär att,
sedan han till borgenärerna afträdt sin egendom, icke kunna
längre hållas bysatt, är väsendtlig och ändamålsenlig. Det
är ett hardt stadgande i nu gällande författning, som i bysättningshäkte
qvarhåller en gäldenär, äfven sedan han med
ed under svårt ansvar styrkt, att alla tillgångar äro till borgetta
rernes förnöjande redligt uppgifna. Men att utsträcka
mildheten ända derhän, att man beröfvar fordringsägaren
sådana medel tili utbekommande af en förfallen fordran,
Den iS Januari e. m.
hvilka Ingen i allmänhet godkänner, endast derföre att samma
fordran varit i gäldenärens concurs bevakad, eller emedan
gäldenären för densamma en gång varit bysalt, syneS
mig hvarken behöfligt eller ledande till det dermed åsyftade
ändamål. Man vill, genom ett sådant stadgande, förekomma
täta concurser. Men denna afsigt förfelas, så långe
det, enligt concurslagen, är hvarje innehafvare af en utmätningsgild
fordran, för hvilken han icke blifver af gäldenärs
gods till fullo godtgjord, obetaget att hos rätten
begära hans försättande i concurstillstånd. Vet borgenär, att
bysättning icke kan erhållas å gäldenären, lärer han ej uraktlåta
alt genast begära concurs; och lagstiftaren har då påskyndat
hvad han velat förekomma.
Om skäl ändock icke saknas att befria gäldenär från
bysättning för en fordran, som blifvit i hans concurs bevakad,
och till hvars gäldande tillgång då icke funnits, derest
icke skälig anledn. förekommer, att han sådan tillgång sedermera
erhållit; gälla dessa likväl icke med afseende å en
fordran, för hvilken gäldenär blott en gång varit bysatt.
Det är nemi. alldeles icke genom bysättningen utrönt, huruvida
tillgångar verkligen funnits eller ej. livad som jemväl
synes förtjena all här tagas i betraktande, är det förhållande,
att en gäldenär icke sällan under bysättningen
beredi sig medel att betala någon del af sin skuld, och att
borgenären, för tillfället nöjd härmed och löfte om vidare
afbetalningar, i den mån gäldenärens arbete kunde dertill
bereda möjlighet, tillåtit hans lösgifvande, och på detta sätt
blifvit efter hand godtgjord. Detta har skett i förlitande derpå,
alt, örn gäldenären icke uppfyllt sitt löfte, bysätlningen
kunnat förnyas. Anlages nu det nya förslaget, att bysättning
för samma fordran kan äga rum blott en gång, så lära
fordringsägare väl akta sig att ur bysättningshäkte! utsläppa
någon förr, än han fullt inbetalt sin skuld. Man har då
skärpt, icke mildrat bysättningslagen.
Ehuru obehöfligt och för del dermed åsyftade ändamål
otillräckligt ifrågavar. stadgande må vara, är det dock
den gäldenär medgifria rätt, att, om än skälig anledn. finnes
det han söker undandölja för handen varande tillgångar,
ändock med ed fria sig från bysättning, och den Konungens
Bef:h:de ålagda skyldighet att pröfya, om denna ed
må tillåtas, som i ännu högre grad gör dess antagande betänkligt.
Lagstiftaren nedlägger härigenom för gäldenären en
svår frestelse till mened. Om detta stadgande icke antages,
qvarstår väl möjligheten, att gäldenären, bragt lill concurs,
der svär falskt. Men den betydliga skilnaden uti ansvar
för dessa 2:ne särskilda eder gör den falska concurseden
vida mindre sannolik. För denna dömmes gäldenär till
schavott och fästning, hvaremot den förra lagligen försonas
med i3 r:dr 16 sk. böter.
Der eden bevaras i sin helgd, utgör hon ett af de bä
-
220
Den iG Januari e. m.
sta bevisningsmedel, och bidrager alt i folklynnet bibehålla
trofasthet och sanningskärlek. Lagstiftaren bör derföre sorgfälligt
söka att bevara helgden deraf. Men denna helgd lörloras,
i den mån edgången blifver vanlig. Vår lag tillåter
henne nog ofta, och man har skäl att befara, det verkan
deraf icke varit god.
Man beklagar, att våra domstolar och våra lagar icke
hos folket äga det anseende, som uti andra lagbundna samhällen,
t. ex. Frankrike och England. Vi böre derföre söka
att åtminstone bevara, om möjligt öka detta anseende.
Men del ökas icke, derigenom att man åt andra äfverlemnar
ett af domarens vigtigaste uppdrag. Af domarens anseende
beror dessutom ofta lagens — och af lagens hos ett fritt tolk
bör bero och beror ofta — dess frihet.
Någon skall måhända tycka, att jag lagt nog mycken
vigt på denna sak; men jag beder, till min ursägt, lå erinra:
att vi gå att besluta öfver en del af den tillämnade
nya civil-lagen; att fråga är om antagande af tvenne grundsatser,
som hittills icke finnas i vår lagstiftning, och af hvilka
åtminstone tvänne äro i sin tillämpning betänkliga ;
samt att jag i ämnet rådfrågat erfarna och erkändt skickliga
domare, hvilka delat min mening.
Högsta Domstolen bar jemväl, såsom af bilagorna till
K. M:s nåd. propos. synes, ansett så väl de nna, som åtskilliga
ändra §§, uti det af särskilda ccmiterade uppgjorda förslag,
böra utgå. Anledningen dertill, att af dessa §§gendast jjdeu
ifrågavar. influtit i K. propostn, är icke uppgifven.
Jag afstyrker antagandet af 4 §:n i LagUtsk:s förslag
till bysättningslag, men tillstyrker bifall till öfriga delar af
samma förslag, sådant det finnes uti betänk. N:o i r 3.
Frih. Boye, Ludv.: jag anhåller hos Hr Frih. o.
Landtm., att K. M:s nåd. propos. eller betänk. — det är
mig detsamma — må följas, men att betänk, må paragrafsvis
föredragas. Innan dess utbeder jag mig att såsom en
inledning få erinra R. o. Ad. att under en lid, då en vacker
känsla af deltagande här så nyligen visat sig äfven för
fångar, som begått grofva brott, torde denna deltagande
känsla vara något att påräkna för fångar, hvilkas öde, åtminstone
hvad mängden beträffar, måste proesumeras härflyta
mera af olycka, än eget förvållande. Det är åtminstone
icke ett brott att ej kunna betala. Jag ber R. o. Ad. eftersinna,
alt i hela Europa gifves det ej någorstädes så
stränga bysättningslagar som i Sverige. Vid flera riksdagar
har man begärt lindring i dessa lagar, men man har
gjort uppskof dermed, och må vara af hvad orsak som
helst, så qvarstå vi likväl ännu i denna del af lagstiftningen
långt efter alla andra nationer. K. M:s nåd. propos., som
i det närmaste öfverensstämmer med den nya civil-lagen, föreslår
en lindring, som likväl ej är annat än hvad 1734 års
lagbok i sin första början var. Det var genom 1756 års
Den 16 Januari e. m.
221
förfallning, det var under slryp-systemels hårdaste period,
som man, för alt slinka crediten, öfvergick lill en barbarisk
lag, hvilken för omnjlighi ten atl belala en obetydlig
siiiiuna stadgar svårare följder än lör svåia brott; ty daen
brottsling eljest beror af lagen, så beror lian bär af borgenärens
hämndlystnad. Jag anhåller vördsamt, att vi nu mätte
få gå lill detaljfrågorna och bestämma dem helt och hållet
sådana, som de voro ifrån början, innan 1756 Ars författning
tillkom. Då ansågs bysättningen blott såsom en säkerhet,
alt icke gäldenären skulle draga sig undan med sina
tillgångar: nu blir det genom K. M:s nåd. propos. och
LagUtskrs betänk., 0111 det bifalles, en återgång till delta
förhållande, och bysättningen blir endast ett tvångsmedel,
för atl frampressa tillgångarna, hvarvid all åtgärd af samhället
synes mig böra stanna.
Uppå derefter framställd propos. beslöt R. o. Ad. alt
Ulsk:s förslag skulle punktvis pröfvas.
Ingressen och lista §:n.
1 afseende på ingressen erinrade Ur F ri b. o. L a 11 el I 111.,
alt den berodde af de beslut R. o. Ad. rör.-de paragraferna
fattade, hvarföre Hr Landtm, hemställde, alt dess pi öf ning
måtte uppskjutas tills paragraferne blifvit pröfvade.
Bifölls.
Uppå derefter framställd propos. Lief 1 §:n af R. o.
Ad. bifallen.
lidra § 111.
Frih. Boye: Här sättes cautionisten i samma predicament
med sjelfva gäldenären. Förhållandet dem emellan, i
anseende till rättsgrunden, är dock helt olika. Man kan
antaga, alt eäldenären förut alltid velat något om lagsökningens
annalkande; cautionisten deremot bar varit i okunnighet
derom. Mig synes det således, att billigheten fordrar,
att dessa åtta dagar, i Stället för att räknas ifrån kunskaps
erhållande 0111 lagsökningen, borde räknas ifrån kunskapen
om utslaget. Det är icke billigt, alt cautionisten
skall hafva mindre rätt, än sjelfva gäldenären, och gäldenären
har förut vetat af lagsökningen, det kan man alltid antaga,
då deremot cautionisten ej på förband derom äger underrättelse
Jag får således hos Hr Frih. o. Landtm, anhålla
om propos. derpå, att dessa åtta dagar må räknas ifrån
den dag, då cautionisten har erhållit del af utslaget,
hvarigenom fordran är godkänd och till betalning fastställd.
Frill. Cederström, Anders: I sjelfva verket lärer
förhållandet ej vara så farligt, som Frih. Boye påslår, emedan
ungefärligen samma rättigheter i detta fall åtnjutas af
borgesmannen, som af gäldenären. Borgesmannen har, om
denna 5 antages, åtta dagar efter det alt han erhållit del
222
Den 16 Ja nu ari c. m.
af lagsökningen. Gäldenären har också samma lid på sig
elter det alt lian blifvit lagsökt, d. v. s. alt han ej kan byslittas
förr än åtta dagar elter lagsökningen, och ingendera
kan bysnttas förr un utslaget fallit. Det kan visserligen hända,
att borgesinannen bysättes samina dag sorn bysättningsulslaget
meddelades, om han åtta dagar förut blifvit communicerad
lagsökningen; inen han har haft åtta dagars betänketid
på sig, och denna tid bör vara tillräcklig att anskaffa
penningar, då han i alla fall vetat, att han vid förfallodagen
bort vara beredd att inlösa gäldenärens skuld, om denne
sednare med dess betalande skulle manquera.
Hr Stuart, Carl Gustaf: 2 §:n af Utsk:s förslag
öfverensstämmer visserligen med K. förorda, af den 12 Mars
i83o, men du man nu vill åstadkomma en af omständigheterna
och billigheten högt påkallad lindring i hysätlningstvänget,
så tror jag äfven, att detta ändamål vid granskningen
af den nu föredragna §:n borde afses. Jag förenar
mig således i Frih. Boyes anhållan, att tiden för bysättningens
verkställande mot löftesmännen måtte räknas ifrån den
dag, dä han erhållit del af bysättningsutslaget. Det är ej
otänkbart, att han i annat fall kommer i sämre ställning,
iin sjelfva gäldenären. Jag skulle derföre vilja föreslå, att
lii- Frih. o. Landtm, täcktes lill H. Ståndet framställa propos.
örn antagande af andra §:n i Utsk:s förslag, med den
förändring, att i stället för att här i §:n står: alt bysättningsutslaget
ej må verkställas förr än åtta dagar efter den
dag, då han erhållit del af lagsökningen, det måtte få heta,
ntt bysättningen ej må verkställas förr än åtta dagar efter
den dag, då Iian bevisligen erhållit del af utslaget.
Frih. Cederström: För min del kan jag ej finna den
ringaste rättsgrund derför, att. löftesmännen skulle få någon
bättre rätt i detta fall än gäldenären. Om löftesmannen
blir genast lagsökt, sa har han likväl atta dagar pa si 8>
oell blir gäldenären lagsökt, så har äfven han en lika tid.
Således tror jag ej, att denna § bör undergå någon sådan
förändring, att löftesmännen får bättre rätt än gäldenären,
dä lian borgat såsom för egen skuld, utan anser, alt denna
§ mycket väl kan bifallas sådan den är.
Frih. Boye: Till den siste värde talarens eget omdöme
vädjar jag, om det ej gifves en billighetsgrund, som fordrar
något mera för cautionistcn, hvilken mycket förlåtligt
måhända kan hafva glömt eller ej baft fullkomlig kännedom
om förfallotiden, d "1 deremot gäldenären alltid måste veta
när han skall betala, äfven innan han fått del af lagsökningen,
sorn kommer alldeles flux på cautionisten. Mig synes
då, att i denna skilnad ligger en billighetsgrund derför att
cautionisten måtte få beräkna sina ålla dagar ifrån den dag,
då lian erhållit kännedom om att skuldfordran är till betalning
dömd.
Den iG Januari e. ra.
2 23
Hr Palmcrantz, Joli. Manritz: Äfven jag anser,
att den förändring i 3 §:n, som Fiih. Boye föreslagit, liar
billigheten för sig att antagas. En värd ledamot, Frih. Cederström,
har emot Frill. Boves förslag gjort den anmärkn.
att löftesmanneri ej bör få åtnjuta fördelen af längre belalningsanstånd,
iin gäldenären, enär han åtagit sig skulden såsom
sin egen; men jag tager mig friheten fästa uppmärksamheten
derpå, att löftesninnnen, som naturligtvis hoppas
och förmodar att gäldenären redan vid lagsökningen betalt
skulden, till följe deraf anser sig fri tilldess elt motsatt
förhållande blir för honom bekant. Kännedom derom uppkommer
hos löftesmannen först sedan bysätlningsutslaget
fallit och blifvit honom delgifvet.
Frih. Cederström: Gäldenären kan likaså väl betala
skulden efter bysättningsutslaget, men innan detsamma hinner
verkställas, som förut, och detta blir således ingen gilltig
grund för afslag till denna §.
Hr Printzensköld, Carl: Ulan alt med Frih. Boye
kunna dela den öfvertygelse, att våra bysättningslagar Sro af
den barbariska beskaffenhet, som han har sök t förespegla, så
mycket mindre, som det beror af hvar och en person att så försigtigt
gå tillväga, att dessa lagar ej behöfva alt pä honom
vinna någon tillämpning, kan jag likväl ej, i betraktande af
löftesmannens ställning, då han borgat sorn för egen skuld,
undgå att finna rättvisan af del förslag, sorn Frilen i afseende
på löftesmannens lätt har framställt. Jag kanner
nemi. speciell exempel derpå, huruledes en löftesman, sorn
borgat såsom för egen skuld, ovetande bief dömd att betala
den skuld, för hvilken han borgat, och alt detta utslag
varit nära att verkställas, utan att han 0111 delsammas
existens haft kännedom. Det var endast personligt förtroende
till en ansedd embetsman, som räddade honom ifrån
bysätlning, då han återvände ifrån embetsrummet, och lian
betalte sedermera efter en dags förlopp. Derigenom blef
han ej allenast räddad ifrån krafvel, men ännu mera, han
blef befriad ifrån den chican, som han eljest ovetande linde
mäst undergå. Det är således billigt, alt en person, som
ställer sig i förbindelse för annors skuld, såsom för sin egen,
äger ett rådrum af åtta dagar för att anskaffa penningar,
sedan han erhållit kännedom om att han är skyldig alt betala;
ty hvar och en, som betraktar saken ej blott ifrån
rättvisans grunder, utan, hvad här bör ske, äfven ifrån
billighetsgrunder, torde inse, att man ej begär för mycket
då man söker denna förmån för löftesmannen. Jag tillstyrker
den redactionsförändring, som Frih. Boye föreslagit.
Frih, Cederström: Jag ber blott att få fästa fl i*
Printzensköld* uppmärksamhet på §:ns innehåll. Deraf synes
att löftesmannen har åtta dagar på sig ifrån det all lian
erhållit del af lagsökningen.
Den 16 J a n ti a r i c. m.
Hr von Hartmansdorff, Alif;.: Jas anhåller alt få
förena mig med Frih. Cederström, och begär Ståndets bifall lill
§:n. Den som åtagit sig att ansvara för annans skuld såsom för
egen gäld, han bör väl äfven fullgöra delta åtagande. Eller
skall man stilla en lag, sorn innehåller upphäfvande just af
den förbindelse, sorn löftesmannen bort åtaga sig? Jag anser
lagstiftaren ej böra göra en sådan jemkning, ulan anhåller
om bifall till Utskrs betänkande.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla Utskrs förslag lill 2:dra §:n.
Ropades ja och nej.
Hr Landtm, hemställde, om R. o. Ad., i enlighet med
hvad några ledamöter yrkat, behagade antaga ardin §;n nied
den förändring, att ordet "lagsökning” skulle utbytas emot
ordet utslaget.
Ropades äfven ja och nej.
Uppå derefter framställd propos. blef Utskrs förslag lill
2:dra §:n af R. o. Ad. bifallet.
3: d j e 5: n.
Bifölls.
4:de §:n.
Frih. Boye: Den lindring, som betänk, afser i bysättningen,
försätter den bysatle mannen i predicamentet af den,
sorn cederot bonis; ty lindringen vidtager ej förr än han
begärt cession. En värd ledamot här, som började debatten,
har yrkat ändring häruti, derföre alt han ej vill medgifva
edgång. Han synes mig likväl, om jag ej oriktigt fattat hvad
jag hört uppläsas, hafva sjelf begått en irring. Han har
yttrat, att här vore fråga om edgång, skiijd ifrån concursen.
Så har jag ej fattat meningen. Jag har ansett alt
villkoret för befrielse ifrån bysältning är concurs. Nå väl!
ifrån den stund, då han gör concurs, står han, ifall han
svär falskt, i bedragarens calhegori, hvars påföljd är i concurslagen
bestämd. Det blir nödvändigt, att fonden af detta
betänk, bi fa lies, ty härutinnan skulle väl lindringen ligga,
att sedan den bysatte redligt fullgjort de villkor, som lagen
för lindringen föreskrifver, sedan han hade ärligt uppgifvit
alla sina tillgångar, och bekräftat denna uppgift med
bouppteckningsed; att han derefter ej kunde bysältas för
samma fordran, så framt ej honom t i 11 föl le nya tillgångar,
som Iian ville undanhålla. Om han, oaktadt detta ej inträffar,
ändock skulle kunna bysältas, så vore hela ändamålet
med författningen förfeladt och ingenting vunnet; han
kunde då vexeras på samma sätt som nu, nemi. så, att det
beror på fordringsägarens godtfinnande alt åter skicka in
honom på gäldstugan. På sådant sätt vore ändamålet med
Den 16 Januari e. m.
den lindring, som är afsedd både uti K. M:s nåd. propos.
och i Ulskrs betänk., fullkomligen förfeladt. Jag medger
likväl, att redactionen af denna § ovillkorligen fordrar en förändring,
ty den ger nu anledn. till ett sådant förstånd, att
gäldenären skulle kunna särskildt aflägga ed, utan att behöfva
cedera bonis. Jag förstår den ej så, men redactionen
ger anleda, till en sådan tolkning. Detta svär också emot
utsöknings-formerna, ty Konungens Bef:h:de äga ej att befatta
sig med bevisningen i frågor om mitt och ditt, eller
alt ålägga edgång. Redactionen skall således förändras, och
jag anhåller derföre, att den redactionsförändring, som
Hr Gyllensköld i sin reservation föreslagit, mätte blifva
uppläst.
Det förslag till 4-'^e §> sora Hr Carlheim Gyllensköld i
sin reservation framställt, upplästes.
Frih. Boye: Sedan jag nu hort detta uppläsas, så anhåller
jag om propos. på bifall lill den redaction, som Hr
Gyllensköld före slagit. Den skiljer sig deruti, att executorns
rättighet alt ålägga den särskilda eden är utesluten, och
dermed är jag fullkomligen belåten.
Frih. Ced erström: Jag instämmer i så måtto rned Frih.
Boye, att jag finner, att om denna § helt och hållet skulle utgå,
så skulle nära nog intet ändamål vara vunnet med förändringarna
i concurslogen ; men jag kan likväl ej instämma med
honom uti att vilja antaga den redactionsförändring, som
här är föreslagen. För min del skulle jag visserligen kunna
hafva några anmärkn:r att göra emot sjelfva redactionen af
§:n och äfven den anmärkntn, att jag anser Konungens Bef:-  h:de ej vara behörig att såsom domstol befatta sig med åläggande
af edgång, utan att det endast må vara inför laga
domstol, sorn denna edgång skall ske. Det är likväl en annan
anmärkn., som jag anser vara af större vigt. Här står
nemi.: ”der borgenär ej visar skälig anledn. det gäldenär
undandöljer tillgång.” Då äger han rättighet att svärja sig
fri, men det skulle ganska lätt kunna hända, att man kan
bevisa, att han har tillgångar, som han undandöljer, och då
tror jag visserligen, att domaren borde så tillämpa lagen,
att han ålade bysättning. Detta är likväl ej bär bestämdt
uttryckt, hvilket är ett fel; men då det är svårt för mig
alt genast föreslå en ny redaction af denna §, så att den får
det bestämda utseende, som en lag-fj bör hafva, så vill jag
hellre bifalla densamma utan förändringar. Jag tillstyrker
bifall till §:n.
Hr Printzensköld: Dåinan jetnför de skäl, som anföras
i Hr Gyllenskölds reservation jemte det, som han uti
ett nyss uppläst anförande uppgifvit emot denna §, med de
skäl, som Frih. Boye och Frih. Cederström anfört för bifall
till densamma; så vågar jag betvifla, att någon lång tve19
II. 29
D c 11 16 Januari e. m.
Jean bos någon skulle lunna uppstå alt lemna de af Hr
Gyllensköld anförda skäl företrädet. Åtminstone synes det
mig, att det ligger något rättsvidrig! deruti, att gifva en
fordran, som blifvit borgad i en gäldenärs concnrs, sämre
lätt än den, som ej undergått denna procedur. Jag kan ej
föreställa mia, att en concnrs är annat än en vanlig civil
rättegång, och att gäldenären står till sin fordringsägare efter
concursen i ett bättre förhållande, än han gjorde före densamma.
Concursen är ej något annat än en civil stämning,
som gäldenären ber att få göra på sina borgenärer, för att
på dem öfverlåta allt hvad han för tillfället äger. Deuna
stämning kan borgenären icke förekomma. Är det då billigt,
är det rättvist alt sätta borgenären i en sämre ställning
till gäldenären, för det att den sednare haft denna rättighet
att begära stämning af sina borgenärer, än han stod
till honom dessförinnan? Jag tror det ej, och jag har ej ännu
kunnat af alla de skäl, som nu och så ofta tillförene
blifvit anförda till förmån för gäldenären, öfvertyga mig
derom. Jag afslyrker derföre bifall till den ifrågavar. §:n
på detta skäl. Jag tillägger äfven dervid, hvad Hr Gyllensköld
anfört, nemi. den försigtighet, den grannlagenhet, som
bör iakttagas vid åläggande af ed. Det är tillräckligt, att
gäldenären äger rätt att med ed fästa sin bouppteckning,
sedan han antingen sjelf begärt cession, eller dertill blifvit
tvingad, utan att man behöfver gifva honom rättighet alt
medelst ed fria sig ifrån Konungens Bef:h:des lagsökning.
Delta tror jag vore en alltför stor utsträckning afdella vigtiga
och grannlaga medel, som bör med försigtighet begagnas
i all lagstiftning. Skall edgång göras, så är det endast inför
domaren, som sådant bör ske, men ingalunda bör det
vara Konungens ]3ef:h:de, hvilken blott är executor, som äger
rättighet att pröfva om ed bör afläggas eller ej. Alt,
såsom Frih. Boye föreslagit, i delta fall öfverlemna fiågan
om edgången till domarens pröfning, skulle vara att inveckla
executionsärendena, och att sätta borgenären i ett långt
sämre förhållande, än om aldrig någon rättighet lill bysättning
å gäldenären ägt rum. Då är det bättre att helt och
hållet förkasta denna lag, än att bifalla den, som desse herrar
hafva tillstyrkt. Jag afslyrker bifall till denna §, såsom
helt och hållet förryckande våra bysällningslagar.
Frih. Boye: Jag utber mig alt få föra den sista värda
talaren till minnes, att då bysältningsanstaller finnas, ej
såsom ett straff, tilan endast såsom ett tvångsmedel, för alt
framkalla de tillgångar, som finnas, och sedan detta villkor
af den bysalte blifvit fullgjordt, så blir frågan: hvad qvarstår
väl af den åsyftade lindringen, om man bifaller Hr
Printzenskölds åsigt? om, säger jag, man kan bysätta honom
efteråt , likasom förut, hvad är då ändamålet med författningen.
? — I sanning intet. Är det då Hr Printzenskölds
Den 16 Januari e. m.
527
mening, att ingen ändring i bysättningslagarna skall göras,
så är delta en helt annan sak, men vill han medgifva att
någon ändring göres, så frågar jag: är någon lindring gjord,
om jag afven efteråt kan bysätta gäldenären för samma fordran,
i afseende hvarpå han en gång uppfyllt villkoret för
att slippa bysättning, nemi. det villkoret att redligen uppgifva
sitt bo? Dessutom glömmer den värde talaren, att
ifrån den stund, då gäldenären har uppgifvit sin stat och
beedigat den, är han under cathegorien af en cessionant,
och följaktligen är han underkastad de påföljder, som concurslagen
bjuder. Nu frågar jag: om vi vilja ändamålet, måste
vi ej då äfven vilja medlet? Detta medel kan ej blifva något
annat än det, att gäldenären slipper bysättning, då han
gifvit fram sina tillgångar. Nu är det ganska sannt, att han
kan hafva fördolt något deraf. Han kan sedermera hafva
förvärfva! nya tillgångar; då är det nödvändigt, alt, när
sådant kan bevisas, fordringsägaren må kunna ännu en gång
begagna sardina tvångsmedel; men utom i dessa fall bör det
väl icke ankomma på fordringsägaren, att, när ban ville,
ånyo bysätta sin gäldenär. Då vore författningens hela ändamål
förfeladt. Förfara vi ej då mycket redligare, om vi
rent af afslå all lindring och behålla det ohyggliga tillstånd,
som det varande. Jag kan ej föreställa mig annat,
än att, då fordringsägaren visar att cessionanten antingen
har fördolt några tillgångar, i hvilket fall han står under
concurslagens vanliga påföljd och dömmes såsom bedragare,
eller alt gäldenären fått nya tillgångar, då (och detta är ändamålet
med 4 §:°) må hans rättighet att bysätta honom
åter inträda; men skulle jag äfven i annat fall medgifva en
förnyad bysättning, så vore lindringen ingen, och då är det
rent spel att afslå hela förslaget. Att Konungens Def;h:de
skall taga emot eden, förefaller mig något orimligt; men
jag är mera belåten dermed, än att förfela hela §:ns ändamål,
och ehuru jag således ej är nöjd med redactionen, så
bifaller jag hellre densamma, än jag tager bort §:n, hvarigenom
lindringen skulle blifva ingen.
Frih. Gederström: Jag är hufvudsakligen förekommen
af Frih. Boye, och vill blott tillägga några ord. Hu
Printzensköld har sagt, att han ej anser det rättvist, att en
gäldenär kommer i bättre tillstånd efter concursen än före
densamma. För min del skulle jag anse detta vara ganska
rätt och principenligt. Då bysättningen anses, ej såsom ett
egentligt straff, utan blott såsom ett medel att tvinga gäldenären
att lemna sin egendom, så kan naturligtvis, vid sådant
förhållande, ingenting annat fordras af honom, och således
bör han, sedan han utlemnat densamma, vara fri från detta
tvångsstraff. Han måste således, efter en så beskaffad åtgärd
som en concurs, då han förutsattes hafva utlemnat all sin
egendom till crrditorernes förnöjande, äfven förutsättas vara
fri ifrån bysättning, som endast bör kunna tillämpas, då
228
Den 16 Januari e. m.
lian ej öfverlemnat sin egendom till borgenärerna. En for*
dringsägare måste naturligtvis vara mera belåten med att få
allt hvad hans gäldenär har, än intet. Detta lärer också föranleda
till den slutsatsen, att om den 4 §:n ej skulle antagas,
utan helt och hållet uteslutas, så skulle de öfriga af oss
redan antagna §§ma till ingenting tjena; ty dermed hade
hvarken gäldenär eller borgenär något vunnit. Denna förändring
vore då blott ett tidsödande arbete utan ringaste
nytta.
Hr Printzensköld: Jag högaktar den ömhet, som
Frih. Boye behagat visa för de personer, hvilka måhända
oftast genom eget förvållande kommit i den olyckliga belägenheten
att blifva blottställda för bysättningslagarnes
barbariska innehåll och tillämpning; men oaktadt allt detta,
katf jag likväl ej medgifva, att de skäl och den pathos,
hvarmed han talat för dessa personer, verkat på min öfvertygelse
derom, att denna § är orättvis, derföre alt fordringsägarens
rätt till förmån för gäldenären deruti blifvit alldeles
förbisedd. Gäldenären har redan genom bifall till en föregående
§, deruti han såsom bysatt blifvit förklarad berättigad att
genas! utgå ur bysättningshäktet, så snart han afträdt sin egendom
lill sina borgemires förnöjande, blifvit tillräckligen gynnad.
Att nu tillägga honom den ytterligare fördelen, alt
sedan han sluppit ut ur delta bysättningshäkte, och sedan
hans concurs blifvit utredd, kunna förklara sina borgenärer
midt i ansigtet, att han ej ämnar betala sina skulder, och
att dessa borgenärer således ej äga makt att emot honom i
detta afseende vidtaga någon åtgärd; detta synes mig i sanning
vara alltför mycket. Frihrns yttrande ronde concurserna
tyckes förutsätta, att Frih:n anser en concurs, som blifvit
börjad, aldrig skola taga slut. Jag är af en alldeles motsatt
tanke, emedan jag anser concursen vara slutad, då domen
fallit; ty då inträder gäldenären åter i sina borgerliga
rättigheter; om han är embetsman, så inträder han då genast
i sin tjenstgöring, och dermed är hans concurs slutad,
ty när han åter inträdt i sina borgerliga rättigheter, så bör
han äfven Ater hafva inträdt i sina borgerliga skyldigheter,
så att han dä äger alt göra rätt för sig och ånyo vara underkastad
samma lagar, som han före concursen ägde att
ställa sig till efterrättelse. Detta är den sanna rättsgrunden
för förhållandet emellan gäldenär och borgenär. Hvad åter
beträfFar den satsen, att onus probandi skulle tillhöra borgenären,
så att han hör bevisa om gäldenären har tillgångar
eller ej, så är detta en så långt drifven fordran på borgenären,
att det i sanning förundrar mig, att man kan drifva
en sådan sats, som tydligen innebär en uppenbar orimlighet.
Det är alldeles icke borgenärens skyldighet att bevisa
det gäldenären kan betala, utan det ar den sednares
»kyldighet att inom concurseus möjliga gräns bevisa det
Den 16 Januari e. m.
lian ej kan betala. Det är likväl å andra sidan ganska säkert,
att om denna bevisning skulle åläggas borgenären, så
inträffade det ganska ofta, alt svek blefve begånget vid en
sådan bevisning. Man kan nemi. tänka sig en låntagare,
som är belastad med mycken gäld, oell som gjort concurs,
för att få afstå halfva lönen till sina borgenärers förnöjande,
och då ännu ingen sökt eller fått införsel deruti, så
vidtalar han en af sina vänner, som på ett till honom ut—
gifvet falskt skuldebref begär införsel i lönen, och derigenom
kommer han sjelf i åtnjutande deraf. Han kan hafva gjort
denna skuldsedel så stor, att det kan dröja hela hans lifstid,
innan den blifver på delta sätt inlöst, och derigenom
hindrar han de verkliga borgenärerna att erhålla någon betalning
uti den sålunda till annor man falskeligen förskrifna
lönen. N11 är jag fullkomligt öfvertygad om, att den, som
erhållit införsel i lönen, ej äger någon fordran hos min gäldenär,
men jag kan omöjligt bevisa detta; och då skulle jag
ej äga rättighet att genom bysätlningstvånget frampressa de
tillgångar, som finnas. Ett sådant förhållande kan jag för
min del ej finna rättvist, utan anser det ganska hardt att
försätta en borgenär i en sådan ställning, och kan således
ej annat än på det högsta bestrida antagandet af denna §.
Hr Carlheim Gyllensköld: Så väl Frih. Cederström,
som Frih. Boye, hafva påstått, att om den fiide §:n
utginge, vore hela det öfriga förslaget till bysättningslag
utan ändamål, och någon lindring för gäldenären derigenom
ej tillvägabragt. Jag har i början af min reservation sökt
visa, att K. M:s nåd. afsigt med afiåtandet af denna propos.
vinnes, äfven om den ifrågavar. §:n utgår. Jag anhåller
vördsamt att få upplysa 0111 de fall, i hvilka en sådan lindring
verkligen sker, äfven om denna § utgår, på det man
icke må tro, alt förhållandet blifvit af mig oriktigt uppgifvet.
Borttages §:n, sker ändock mildring i följande punkter:
1:0 lagens medgifvande af bysättning enligt nu gällande
föreskrifter, innan fordran blifvit af domstol eller Konungens
Bef:h:de pröfvad, upphör för alla andra fall, an det,
då gäldenären reser ifrån orten, oaktadt han blifvit förbjuden
att derifrån aflägsna sig; 2:0 den i K, förordn. af den 12 Mars
i83o gäldenär medgifna förmån, att bysättning på grund af
löpande skuldebref, släldt att betalas vid anfordran, ej
må verkställas förr än åtta dagar förflutit efter lagsökningen,
blifver utsträckt äfven till löftesmannen, hvilken såsom
egen skuld åtagit sig annans gäld eller löpande förskrifning,
äfven då viss förfallotid varit i förskrifningen betingad. Det
är ett förhållande, som länge nog varit öfverklagadt, alt en
löftesman, som gått i borgen såsom för egen skuld för en
annans förskrifning, ej har åtnjutit samma fördelar, som gäldenären
sjelf. Genom det nu föreslagna lagstadgandet skulle
denna olägenhet blifva aflmlpen, och vi hafva nyss der
-
Den 16 Januari e. m.
om beslutat. En talare har velat utsträcka mildringen i
detta hänseende ännu längre. Äfven jag skulle ansett detta
vara lämpligt; inen då frågan härom redan är afgjord, så
torde det nu vara öfverflödigt att vidare derom tala. 3:o
Bl ifver gäldenär, hvars egendom blifvit genom concurs till
borgenärers förnöjande afträdd, bifriad ifrån bysättning för
den gäld, som han före coneursen gjort. Det torde också
följa af hvad 6:le §:n innehåller, att bysatt gäldenär skall
ur häktet lösgifvas, så snart han gjort rätt för sig. Det är
väl sanni, alt sedan coneursen är utredd, kan gäldenären
åter bysätles; men om man också genom 4 §'ns antagande beröfvar
borgenären rättighet att bysätta gäldenären för sådan gäld,
som blifvit i dennes concurs bevakad eller för hvilken han en
gång varit bysatt , qvarstår likväl för borgenären rättigheten
att bringa gäldenären till concurs. Anser man ej bysättningen
vara ett större ondt än concurs, så måste det vara
bättre, att en gäldenär kan bysättas, och att hans tillgångar
derigenom kunna framtvingas, än att concurs för
samma ändamål begäres. Jag har redan i mitt skriftliga
anförande sökt visa, att man genom antagande af denna §:n
snarare skulle befordra concurser, än förekomma dem. Att
det blir ganska svårt, måhända i de flesta fall omöjligt, att
bevisa det gäldenär efter coneursen eller bysättningen fått
tillgångar, tror jag hvar oell en vid närmare eftersinnande
skall finna. Huru många sätt man har uppfunnit för att
eludera lagarna och för att genom konstiga tillställningar
dölja tillgångar, så att de icke blifva åtkomliga inför
lagen, det har en bedröflig erfarenhet tillräckligen visat. —
Jag kan ej annat än fortfara i min önskan, att ifrågavar. §,
måtte alldeles utgå.
Härjemte tager jag mig friheten nämna, att den redaction
till 4 §:n, som jag vördsamt föreslagit uti min reservation,
blifvit uppgjord endast under den förutsättning, att R. St.
skulle finna alldeles nödvändigt att något dylikt stadgande
funnes. Hellie än att rättighet till edgång för gäldenären
skall qvarstå, och att Konungens Bef:h:de skall åläggas pröfva
huruvida edgång bör äga rum eller ej, skulle jag önska,
att min redaction till denna § blefve antagen. Hvad särskildt
belrnlfir rättigheten för gäldenär att gå ed, och
skvl iighelen för landshöfdingen alt dämma till edgång; så
tror jag att Frih. Boye begått ett misstag, då han yttrat,
att det endast vore vid concurser, som fråga om edgång
kunde uppstå. I tredje §1° står, alt gäldenär, som vid början
af concurs sitter i bysättningshäkte, skall, sedan lian bouppteckningen
besvurit, derutur lösgifvas; och att gäldenär,
sinn sin egendom till borgenärer i concurs afträdt, ej må
bysättas för gäld, sorn lian före concursens början gjort,
utom i det särskildta fall, alt lian utan lof reser ifrån orten.
Hr Stuart: Del ar i sanning för mig ovänladt att
Den 16 Januari e. ra.
höra det personer ännu finnas, hvilka yrka på ett oförändrad!
bibehållande af det barbariska bysällningslvånget. Det
är också för mig oförväntad! ali höra, att den fördomen,
at! all credit skall grunda sig på fortfarandet af della orimliga
och baibariska straff, ännu fortfar. Jag emotser med
förhoppning, att deri tid snart skall varda kommande, då
man ej skall anse det orimliga bysättningstvång^ utgöra något
medel för alt öka crediten inom landet och befrämja
lånelillgången. Det är såsom en öfvergång ifrån det Hilvar.
förhållandet och lill ett framtida mera önskvärd!,
menskligt, klokt och rättvist, som jag begärt bifall till detta
förslag; men lika med Frih. Boye erkänner jag, att om denna
§ ur förslaget uteslntes, skall det vara mig fullkomligen
likgiltigt, om hela förslaget förfaller eller ej. D< t är visserligen
sann t, alt, enligt 3:dje §:n , på sätt Hr Gyllensköld
nyss anmält, en bysatt person blir ifrån bysättningshäkte!
ulsläpt, då han gjort concurs, men denna befrielse lärer blifva
ganska kort, då det alltid beror på borgenären att genast
åter lagsöka honom och före concursens början insätta
honom i häktet. Om den 4 §:n skulle borttagas, hvilken tj
står i alldeles oskiljaktigt sammanhang med de öfriga stadgandena,
som förefinnas i lagen, och hvilken utgör en obestridlig
utveckling af den princip , sorn för lagförslaget ligger
till grund; så ser jag ingen giäns för de concurser,
som skola uppslå, och jag belviflar då, att domstolarne skulle
hinna att väl afgöra alla dylika mål.
Ilr Printzensköld har påstått, alt det vore orättvist,
om en borgenär icke skulle ånyo få bysätta sin gäldenär.
Denna orättvisa kan jag ej inse. Sedan borgenären kunnat
genom bysättning framtvinga gäldenärens alla tillgångar, sä
måste ändamålet med bysällningslvånget vara uppfyldt. Hr
Printzensköld har vidare förklarat, att det vore ett orimligt
påstående, att onus probandi skulle tillhöra borgenären,
i afseende på gäldenärens tillgångar. Denna orimlighet
är för mig omöjlig att inse. Det är nemi. här förutsatt,
att gäldenären gjort cession och uppgifvit alla sina tillgångar,
och således har han all sannolikhet för sig att ej
äga någon vidare tillgång, utan, om då motsatsen påstås,
hvilken motsats strider emot en aflagd ed och emot ett förhållande,
som lagen föreskrifver, så mäste det åtminstone
så mycket åligga borgenären, att han bör visa skälig anleda.
lill alt gäldenären äger någon tillgång, som han ej uppgifvit,
dertill någon full bevisningsskyIdighet i lagförslaget
ej är borgenären ålagd.
Den i 4:<Je §:n stadgade edgång har blifvit mycket
klandrad. Jag är för min del ej någon vän af dessa edgångar,
men så länge de finnas i lagen, och så länge de derutur
ej kunna utgå utan stora förändringar i våra processuella
former, sä måste det vara nödvändigt att här bibehålla
åtminstone den edgång, som i denna § stadgas, och
Den 16 J«n u a r i e. ra.
hvilken för öfrigt står i oskiljaktigt sammanhang med de
edgångar, som gäldenären aflägger, då han uppgifver sina
tillgångar till horgenärernes förnöjande. Jag kan således ej
finna hvaruti oriktigheten i denna § egentligen består, ehuru
jag ej vill bestrida att ju ej en lämpligare redaction skulle
kunna uppgöras; men intill dess jag fått se en sådan, så åtnöjer
jag mig med den, som Ulsk. föreslagit, helst densamma
undergått den vanliga skärselden, nemi. comiterades
granskning, K. M:s granskning och Utsk:s granskning. Jag
tillstyrker således för min del bifall till den ifrågavar. §:n.
Frih. Boye: Jag beklagar, att tvänne ledamöter, Hr
Printzensköld och Hr Carlheim Gyllensköld, så skickligt i
frågan inblandat främmande omständigheter, att jag befarar
att inför ett auditorium, för hvilket sjelfva frågan har
något främmande, följden deraf kan blifva att begreppet
blir åsidoryckt. Jag skall försöka att återföra det. Frågan,
mine herrar! är här, om någon lindring i bysättningslagen
skall gifvas eller ej. I anleda, af de framställningar, som
Hr Prinzensköld och Hr Carlheim Gyllensköld gjort, för
att få bort den 4 §:n> uppstår nu den andra frågan: är de
facto någon lindring gifven, om man lager bort denna §?
Jag drager ej i betänkande att säga nej, det vore ingenting
vunnet dermed.
Hr Carlheim Gyllensköld har gjort sig mödan att upprepa
de fördelar, som den olycklige har, jemte det att han
är bysatt, och jag beklagar, att han glömt alt nämna det
han också får lefva; ty då han är bysatt, så tjena de öfriga
fördelarna till ingenting. Här är nu frågan om, huruvida
bysättningen skall upphöra eller ej; och allt hvad man
blandar in, som afviker ifrån denna fråga, hör ej hit.
En annan värd ledamot, Hr Printzensköld, har till min förvåning
yrkat, alt onus probandi skulle ligga hos den tilltalade,
nemi. derom att han ej har undanhållit någonting; han skall negativt
bevisa, att han ingenting äger. Jag hemställer till den värda
talaren, huruvida en sådan bevisning ens är möjlig, sedan man
borttagit edgången. Jag tror det ej, utom det att jag stödjer
mig vid den af alla jurister intill denna stund, Hr Printzensköld
ensam undantagen, erkända grundsats, att när man vill
tillvita en annan någonting, så måste man bevisa sitt påstående,
och det är ej den anklagades skyldighet alt bevisa
sin oskuld. Denna grundsats är följd i Sveriges lag, och
jag erkänner ej någon annan lag. Allt sedan eld- jern- ochvaltenprofven
aflades, känner jag ej något sätt för den anklagade
alt åstadkomma en nöjaktig bevisning, då edgång
honom vägras.
Jag önskar att förkorta discussioneu, och begär derföre
vördsamt ett utbyte af stadgandet i 4 §:n 1 sa delllia
§ kommer att utgå, och den af Hr Gyllensköld i hans reserva
-
Den iG Januari e. ra.
servation fiamställda § i stället anlagas, likväl med följande
förändring. Den af Hr Gyllensköld föreslagna redaelionen
lyder sålunda: ”För fordran, som i gäldenärs concnrs bevakad
blifvit, må ej bysätlning kunna honom sedan åläggas,
der borgenär ej visar skälig anledning, det gäldenär undandöljer
tillgång, som efter concursen honom tillfallit och lill
guids betalning gå bör: visar borgenär sådan skälig anledning;
pröfve då Konungens Bef:h:de, om bysätlning ä griI—
denären beviljas må.” Det är den sista meningen jag anhåller
måtte förändras, och i stället för orden: ”pröfve då
Konungens Bef:h:de om bysältning å gäldenären beviljas
må,” begär jag ali följande ord mätte införas, nemi.: b ä nvise
då Konungens Bef:h:de frågan lill laga domstol,
som deröfver äger att sig utlåta.
Frih. Cederström: För min del skulle jag vilja påslå,
att den 4 §'n snarare är ett beneficium för fordringsägaren,
än den är till hans nachdel. Den af oss redan bifallna
3 §:n innehåller, alt gäldenär, hvars egendom blifvit
till borgenärer i concurs afträdd, ejma bysättas för gäld,
som han före concursens början gjort, utom i det fall som
i 49 §:n °f concurslagen den 12 Mars i83o sägs, d. v. s,
när han vistas utom sitt hus, innan dom i concursen är fallen;
i hvilket fall han får bysättns. Den 4 afser dock
ett sätt för fordringsägaren att äfven efter concursen få gäldenären
bysatt för den gäld han gjort före densamma, ifall
han derefter får tillgångar, hvilka han fördöljer oell ej utJemnar
till borgenärei nes förnöjande. Det är således en verf -  lig fördel, som genom denna § lemnäs fordringsägaren, och
ej någon nachdel. Vill man tolka den 3 §:n såsom Hr Gyllensköld,
så skulle deraf blifva den följd, att gäldenären åter
skulle kunna lagsökas och bysättas för den skuld, hvarför
han redan cedera! bonis, och hvilken i hans concurs blifvit
vederbörligen bevakad; men en dylik tolkning kan jag
åtminstone ej godkänna, ty om den vore riktig, så skulle
den stackars gäldenären blifva fordringsägarens snart sagdt
lifegen, enär lian vid inträffad oförmåga att betala skulle
kunna bysättas och lössläppas nära nog huru många gånger
som helst, efter fordringsägarens godtycke, om denne sednare
blott visste alt förskaffa sig Konungens Bef:h:des tillstånd.
Jag tror således, att fördelarna af den 4 §:n äro lika bestämda
för fordringsägaren, som för gäldenären, och yrkar
alltså, att ifrågavar. 4 § oförändrad måtte antagas.
Hr Printzensköld: Då man här hört yttras förvåning
deröfver, att ledamöter af detta hus ännu finnas, som
vilja försvara de bysältningslagar, hvilka nu äro gällande,
och dem man stämplar såsom varande af en alldeles barbarisk
beskaffenhet, så må det tillåtas mig alt tillbaka yttra
min förundran detöfver, alt det finnes ledamöter inom det19
H, 3o
a34
Den 16 Januari c. m.
ta Hus, sorn kunna ät dessa lagar gifva en sådan benämning,
enär de likaväl, som hvar och en annan, hafva sig
nogsamt bekant, att tillämpning af dessa lagar ej kan eller behaga
rum på någon, som rätt uppfattat credil-svstemet, och
hvilken handlar försigtigt och följaktligen ej beböfver frukta
för deras tillämpning.
Frih. Boyes förklarande till mig, att jag ej skulle förstå
hvad negativ och positiv bevisning skall betyda, efter
jag har beklagat mig deröfver, att man velat lägga onus
probandi i delta afseende på borgenären, lemnar jag ulan
allt svar. Det må slå honom fritt att gifva hvad omdöme
han behagar öfver min förmåga. Jag bör likväl upplysningsvis
förklara för Hr Frih:n, alt jag alldeles icke sagt,
det jag velat förflytta onus probandi på gäldenären; jag har
blott velat befria borgenären ifrån denna skyldighet. Jag
har velat försätta gäldenären efter concursen i samma catliegori
hvaruti hvarje annan medborgare befinner sig till sina
borgenärer, då hail ännu icke gjort concurs, alldenstund lagen
tillägger denne samme gäldenär rättighet alt inträda i
alla borgerliga rättigheter, sedan concursen är afslutad, och
att då gifva honom en förmån, utöfver hvad hvarje annan medborgare
äger, deruti ser jag sannerligen icke någon rättvisa.
För öfrigt har jag här, såsom jag tror, af en ledamot vunnit
den upplysning, att tre Stånd redan bifallit betänk., så
att det föga lönar mödan att nu derom vidare tvista, hvarföre
jag för min del ej vill uppehålla R. o. Ad. med något
vidare yttrande i ämnet, utan fortfar blott alt yrka afslag
på betänkandet.
Gr. af Ugglas, Ludvig: Jag har begärt ordet, endast
för att lemna den upplysning, som Hr Printzensköld
nyss omförmält, nemi. att redan före medlet af förra månaden
detta betänk, blifvit af trenne Ständ bifallet.
Hr Gyllensköld: Efter den upplysning, som nu
blifvit meddelad, vore det orätt af mig att ytterligare förlänga
discussionen. Jag vill derföre blott tillägga några
ord. Frih. Cederström har förmenat 3 §:ns föreskrift,
att gäldenär, hvars egendom blifvit till borgenärer i concurs
afträdd, ej må bysättas för gäld, som lian före concursens
början gjort, utom i ett särskildt fall, vore gällande
efter concursen. Sådan är dock tydligen icke meningen,
hvarom Hr Friherren, vid nogare genomläsning af lagförslaget
i sin helhet, lätt torde blifva öfvertygad.
Frih. Boye åter har sagt, att jag gjort mig möda med
att söka upp fördelar för gäldenären, under det han sitter
i bysättningshäkte!. Visserligen innehåller förslaget stadganden
till fördel äfven för deri bysatte; men det uppgifver tillika
förhållanden, under hvilka, enligt detsamma, bysättning
ej får öga rum. Jag har ansett mig böra fästa uppmärksamheten
på beggedera.
Den 16 Januari e. m.
i35
Hr von Hartmansdorff, Au g., anhöll, att genom
underl. Ridd.Secret. fä upplyst, huru detta mål blifvit afgjordt
hos de öfriga Stånden.
Underl. Ridd.Secret. ti llkännagaf, att Utsk:s förslag
af samtliga de öfriga RiksScn blifvit bifallet.
Hr von Hartmansdorff: När frågan således är afgjord,
så ankommer framställningen lill K. M. ej mera på R.
o. Ärlis beslut. Likväl finner jag ej likgiltigt, om R. o. Ad.
fattar något annat beslut, än del, som anses riktigast. Jag
vill ej uppehålla öfverläggningen längre, utan blottjförklara
det jag liar funnit de af Hrr Gyllensköld och Printzensköld
anförda skäl vara öfvertygande för mig att tillstyrka den
4 §:ns utgående.
Hr Munck af Rosenschöld: Då denna fråga redan
är af tre Stånd afgjord, kan det ej vara min mening att tala
något i sjelfva saken. Jag har blott velat fästa uppmärksamhet
på det något besynnerliga tili den af Hr Printzensköld
ul talade sats: ’’att våra bysättningar icke voro barbariska,
emedan de icke tillämpades emot dem, hvilka icke
blottställde sig för desamma ulan gingo försigtigt till väga
och visste att rätt begagna sig afcredit-systemet.” Enligt
denna sals var den första Romerska creditlagen, som
gaf borgenären rättighet alt stycka sin gäldenär lefvande,
0111 han ej kunde betala, ej heller barbarisk; ty den tillämpades
icke på dem, som icke satte sig i större skuld Un han
kumle betala.
Hr Frih, o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla Utsk:s förslag till 4 §:n
Ropades
starka nej, blandade med ja.
Hr Landtm, förklarade, det han trott sig finna att nej
öfverröstat ja.
Hr I,andtm. hemställde, om R. o. Ad. ansåg hela 4 $:n
böra utgå.
Ropades ja och nej.
Frih Roye: Jag anhåller, att näst efter propos. till bifall
på §:n må framställas deu propos. till redactionsförändiing,
som jag begärt.
Uppå derefter framställd propos. beslöt R. o. Ad., att
4-'de §:n i förslaget borde erhålla följande förändrade red
idion :
För fordran, som i gäldenärs concurs bevakad blifvit,
må ej bysättning kunna honom sedan åläggas, der borgenär
ej visar skälig anledn., det gäldenär undandöljer tillgång, som
efter concursen honom tillfallit och till gälds betalning gå bör:
visar borgenär sådan skälig anledning, hänvise då Konungens
Bef:h:de frågan till domstol, som äger att sig deröfver
utlåta.”
Den 16 Jinuari c. m.
5 och 6 u’:ne äfvensom ine ressen.
lii föl los.
Ånyo föredrogs LagUtsk:s den I oell 5 sisiI. Dec. på
hordet Ingda utlåt. Nto 158, i anleda, af ålerremiss utaf
TJlsk:s betänk. Nto 107, öfver väckt motion ong:de villkorliga
utmätningsresolul ioner.
På begäran af Hr von Hartmansdorff, A u g., upplyste
undert. R i d d. Sec re t., att betänk. JNr:o 117 blifvit af
alla tre de öfriga RiksStin bifallet.
Frih. Ridderstolpe, Fredr.: I likhet med Gr. Mörner,
C. G., och hvad han i sin reservation anfört, anhåller
jag att blifva annoterad såsom finnande, att detta nya la^—
stadgande är alldeles onödigt. Jag hemtar grund lill min
åsigt ifrån erfarenheten i den ort, der jag bor. Der har aldrig
varit någon, som haft att klaga öfver sådana resolutioner,
emedan de lemna allt möjligt tillfälle till bevisning derför
alt krafvel redan är guldet. Det har, ofia handt, alt,
när sådana resolutioner blifvit framledda, ett qvitto har
blifvit framlemnadt, och således har resolutionen ej haft någon
menlig följd. Såsom reservanten ganska riktigt anmärkt,
så skulle det hända i motsatt fall, att auetionsfordringar ofta
skulle lemnäs ett alltför stort vitsord i förhållande lill
andra fordringar, Det händer l. ex. ofta i städerna, att
auetionisten sjelf är protocollist och ej har något vittne; det
är således endast på hans intygande, som krafvel beror; och
R. o. Ad. torde deraf finna, att detta skulle gifva ännu mera
vigt åt påståendet, än det nu bar, då en conditionel resolution
honom lemnäs, hvarigenom det tillätes att endast,
såvida krafvel ej är guldet, utmätning må ske. Af detta
skäl instämmer jag i Gr. Mörners åsigt, alt det föreslagna
nya lagsladgandet är alldeles öfverflödigt.
LagUtsk:s betänk, blef af R. o. Ad. bifallet.
Vid förnyad föredragning af Exped.Utskts den r och 5
sisth December på bordet lagda mern. N:o 17, i anledn. af
erhållen återremiss å Exped.Utsk:s förslag till und. skrifvelse
N:o 139, gillade R. o. Ad. hvad Utsk. uti detta mein.
anfört.
Föredrogs ånyo Stats- samt Allm. Besvärs- och Ekon.-  TJtsktns den 2 och 5 sisth Dec. på bordet lagda betänk.
Nto 87, om beskattningen å stångjernstillvei kniugen i
Riket.
Hi- von Hartmansdorff, Aug., begärde alt erhålla
underrättelse huru detta mål blifvit afgjordt inom de öfriga
RiksSCn.
Undert. Ridd.Secret. tillkännagaf, att det blifvit ålerremitleradt
af samtliga de öfriga RiksSttn.
Dea 16 Januari e. 111.
Hr von Hartmansdorff: Äfven jag yrkar vördsamt,
ntt 11. o. Ad. matte ålerremiltt ra betänk , och det på följande
skäl. Jag bestrider den likhet i skait, hvartill Utsktn
velat bringa afgifterna för stAngjernslillverkningen utom vid
frälsehärdarna , eller hvad de må heta. Utsktns tillstyrkande
utgår från en grundsats, som jag cj kan gilla, nemi. den,
att sedan egendomar fått ett visst varde, på grund af deras
beskattning och besvär å ena sidan, saint af deras fördelar
och afkastning på den andra, så skulle man genom en rubbning
i skatten åt deras nuvar. innehafvare gifva en skänk,
hvilken ej skulle hafva någon annan verkan än alt höja köpeskillingen
för ögonblicket. När bruksegendomen sedan
såldes, och för det tillökade värdet betalades en högre köpeskilling,
så vore bruket i den nye ägarens hand ej mera
vinstgifvande, än det var förut, emedan räntan på den| ökade
köpeskillingen motsvarade den eftergifna skatten. Om R.
St. i allmänhet gåfve sådana skänker, så blefve det en speculalion
att göra här i Sverige, att nemi. köpa så många af
de mest beskattade egendomar, som man möjligen kunde
sig förvärfva, för att sedan, då beskattningen blifvit nedsatt,
åter sälja dem med en enskild vinst, lika betydlig som Statens
förlust. Men vill man ändtligen gifva skänker, så frågas,
— hvilka egendomshafvare äro de, som bäst behöfva att
få något till skänks? Jag skulle ej tro, alt det vore bruksägarne.
Inom vårt land höra de i allmänhet till de förmögnaste
bland våra medborgare. Det är väl att så är,
och jag missunnar dem det ingalunda ; ty genom sin förmögenhet
kunna de åstadkomma en rörelse i landet, som
är högst fördelaktig, äfven för andra medborgare. Men deras
egenskap att vara de förmögnare, bör ej föranleda oss
att medgifva dem en fördel, hvarpå de fattigare kunde hafva
större anspråk. Om någon förändring i beskattningen
skulle af R. St. beslutas, så anser jag beskattningsgrunden
ej böra blifva efter skeppundtal, såsom Utsk:n föreslagit, titan
efter härd i öfverensstämmelse med Bergs-collegii framställning.
Om beskattningen utgår efter härd, så ligger redan
i beskattningssället en uppmuntran för härdens ägare
att bedrifva sitt bruk på bästa sätt, emedan ju större tillverkning
han kan åstadkomma, desto ringare blir hans beskattning.
Skulle man deremot hålla sig till skeppundtalef,
på sätt Utsk:n föreslagit, så kommer man nödvändigt till
den olämpliga åtgärden, att på ed fordra bruksägarens uppgift
å sin årliga tillverkning. Alt bevillningen bör jenina
olikheter i grundskatten, är en redan känd sak. Iian bör
fortfara att äga denna bestämmelse, och sådant synes mig
vara ännu ett skäl, att i strid mot Utskins tillstyrkan lem
na
grundskatten oförändrad. På dessa grunder och på dem,
som ytterligare blifvit framlagda i reservationerna, anhåller
jag om återremiss.
Den 16 Januari e. ni.
Hr L a g e r 1) j e I m , Pehr: Jag instämmer meri den sista
värda tataren i yrkandet af ålerremiss, men rör:de principen
för beskattningen eller att lägga densamma på härd
i stället alt låta ilen utgå eller skeppundtai af tillverkningen,
är jag ej med honom lika tänkande. Att lägga beskattningen
på härd, frii svärm* dess beräkning; tv vid härdarna
kan på olika localer tillverkas mer eller mindre, för vattenbrist,
flod, m. ni., och liärdarne i Riket få för öfrigt för
närvar, ej tillverka iner än ett visst qvantum. Således måste
i alla fall en modification för hela Riket äga runi, efter
de olika localerna, och följaktligen skatten rättas efter t i 11—
verkningsqvantiteterna , oell sålunda blir man ändock nödsakad
att taga tillverkningsmängden i beräkning för de flesta
härdar, och alla sådana härdar, som ej äro fria. På grund
häraf tror jag, att det är det lättaste sättet för beskattningens
bestämmande, att lägga den på skrppundtalet. Deremot
är jag af fullkomligt enahanda tanke med den sista
värda talaren i fråga om alet odiösa i det bevisningssätt,
som Utsk:n bafva föreslagit. I tredje punkten föreslå Utsk:n
att hvarje bruksägare skall årligen inom den i December
till vederbör, uppbördsman aflemna skriftlig uppgift å det
tilländalupna smidesårels tillverkning, och att denna uppgift
skall vara bestyrkt med vågattest. Den bär föreslagna
tiden är alltför kort, ty sniidesårel slutar den 3i Oct.,
och måhända står det ej i bruksägarens makt att ifrån vågen
bekomma en sådan vågräkning före denna lid, så att
lian kunde inom den i Dec. fullgöra sin skyldighet. Det
förefaller mig, som det vore lämpligare att utsträcka denna
tid till den i5 December, och alt uppbördsmannen ändock
hade nog tid på sig.
1 den 4 punkten hafva Utsk:n föreslagit, att det skulle
ankomma på Taxer:s-comite'en att infordra brukshöcker i
vissa fall. Detta är alldeles olämpligt, ty bruksböckerna innefatta
förhållanden, sorn visserligen ej tillhöra offenlligheten.
Hittills har Svensk lag medgifvil bruksägare rättighet
att likasom handlande besvärja sina böcker. JXu föreslås
ett motsatt systeme, ty han skall förevisa deni, d. v. s.
de skola granskas. Jag ser ingen nödvändighet alt så kasta
om ifrån den ena åsigten till den andra. Den ena innebär
det förtroende till bruksägaren, att han ej behöfver visa sina
böcker, och den andra åsigten dr, alt han skall förevisa
sina böcker lill granskning, då upplysningar derutur behöfvas.
Hvad man vill vinni, är naturligtvis, att Kronan ej skall lida;
men då skatten är beräknad på tillverkningsqvantum, så
finnes bestämda uppgifter derom i de s. k. motböckerna.
De kunna infordras, ty de äro offentliga handlingar, sorn i
vissa fall skola företes inför bergslingsräl len vid liqvider,
och det synes mig vara ganska lämpligt. De innehålla räkningar
emellan bruket och arbetarna, och så vidt jag vet,
finnes i dem allestädes i Riket uppgifter på qvanliterna af
D t n 16 Januari c. tu.
smidet. Man äger således tillfälle alt jent lora bruksägarens
uppgift nied dessa böcker, ifall man så vill. I öfrigt anmärker
jag, lika nied en reservant, Biskop Hedren, emot
lämpligheten af edgång, att jag anser den böra så mycket
sorn möjligt inskränkas och ej utvidgas.
Bland reservationerna förekommer äfven en, sorn torde
förtjena någon uppmärksamhet, nemi. den af Hr von Troil,
emot Utsk:ns beslut om frälsefrihetens bibehållande. Jag
hemställer då till Utsktn, ifall Ulsktn fortfara i sin åsigt alt
skatten hör nedsättas, om det ej då vore bättre att borttaga
frälsefi iheten, emot åtnjutande af frihet från skatt i vissa
år för det t i I lök ta smidet. Bruksägaren kan anses derigenom
hafva åtnjutit tillräcklig nedsättning för sin frnlsef
i ilie!, och en förenkling göres uti uppbördsverket. Jag anhåller,
alt dessa anmärkningar mätte lå åtfölja ålerremissen
lill Utskotten.
Hr Tersmeden, Carl Reinh.: Likasom den siste
värde talaren, anser jag i afseende på jerohandleringen, att
tillverkningen hör beskattas, och j ig förenar mig i delta afseende
med Ulsk;n, alt denna beskattning bör blifva lika
öfverallt, eller en proc. af tillverkningen. Emot Utskrns
betänk, anser jag mig likväl böra göra den anmärkn., sorn
finnes anförd i Hr Hedre'ns reservation, i hvilken jag instämmer
till alla delar, emedan det synes mig både olämpligt
och orättvist ali jerntillvelkaren skall till offentlig granskning
årligen framlägga sina enskilda böcker. Jag anser detta
orättvist, synnerligen derföre, alt ingen annan skattskyldig
har ett sådant åliggande, ej en gång de handlande, hvilkas
rörelse är vida svårare alt controllera och äfven vida
svårare att rättvist beskatta. På denna grund anhåller jag
om återremiss af Stats- och Ekon.Utskms ifrågavar. betänkande.
Frih. von Schulzenheim, David: Vid åtskilliga
tillfällen, då det ålegal mig alt uttala en mening uti den
förevar, frågan och andia, som dermed stå i nära sammanhang,
har jag, ehuru icke på detta rum, linderstedt principen
af härdfrihet, d. v. s. af fix skatt å veikstaden med
frihet i tillvei kningsbelopp för vissa till eli högre smide privilegierade
härdar. Frågan har likväl sedel mera från flera
håll blifvit behandlad i en annan, nära nog motsatt riktning,
så att den nu fått ett alldeles olika skick emot hvad den då
hade. Jag tror mig således nu utan inconseqvens kunna understödja
den grundsats, som uttalar sig i UtT:ns betänk.,
nemi. den af fri tillverkningsrätt, med skatt grundad på ti11—
verkniogsbeloppet och bestämd till i proc Häremot har
visserligen blifvit anfördt, att sådant skulle innebära en
skänk åt nuvar. bruksägare. För det första tror jag dock,
att ifrån detta omdöme bör undantagas allt det smide, som
emot ett och ett halft skeppunds hammarskatt tillkommit på
Den 16 Januari c. ra.
grund af 1838 års författning, hvilken författning endast har
varit provisorisk, och hvars bestämmelser således ej hafva
kunnat på minsta sätt inverka på egendomsvärdena. Hvad
åter beträffar de bruk, som på grund af i8o3 års förordn.
hittills erlagt dubbel hammarskatt, så bestämdes denna sistnämnda,
för att i någon mån skydda de äldre hinken emot
de nyare tillkomnes coneurrens. Detta ändamål anser jag
under de 37 år, som sedermera förflutit, kunna vala vunnet,
och jag tror förhållandena nu vara så jemnade, alt man
verkligen, utan någon slags obillighet, kan tillsiy 1 ka lika
skatt för samma slags inrättningar. Af dissa skäl biträder
jag med min röst sjelfva principen af Ulskrns förslag; men
jag tror, att den 4 punkten bör erhålla någon rättelse, och
på sådan grund instämmer jag med de ledamöter, som yrkat
återremiss. Jag skulle för det första anse, alt edgång
är ett bevisningssätt, hvilket så sällan som möjligt hör användas,
helst i frågor af sådan beskaffenhet, som denna.
Alt förete böcker, är derjemte ett åliggande, som måste vara
förknippadt med ganska stora svårigheter för den som
dertill förbindes. Instämmande hufvudsakligen i Hr Biskop
Hedrens reservation, skulle jag i stället vilja föreslå den
controll, alt Taxerings-comite'en, ifall den dertill tror sig
hafva grundade skäl, ifall den har fattat misstanke om oriktiga
uppgifter, må kunna taxera högre än som skulle motsvara
den gjorda uppgiften; bruksägaren naturligtvis då obelaget
att deröfver klaga, och att, om honom så godt synes,
förete sina böcker till motbevisning.
Om R. o. Ad. bifaller återremissen, så skulle jag derjemte
taga mig friheten att till Utsk:n hemställa, huruvida
ej, då ämnessmidet nu befinner sig i alldeles samma calhegori
som stångjernssmidet, det borde tilläggas, att bruksägare
i de uppgifter, som dem åligger att afgifva, äfven höra
uppgifva beloppet af tillverkadt ämnesjern i sammanhang
med uppgiften om tillverkadt stångjern; ty ämnesjernet är
äfven föremål för beskattning, ehuru jag ej kan erinra mig
att detta ämne i Utsktns betänk, blifvit vidrördt.
Hvad slutligen frågan om frälserätten angår, så hemställer
jag till den värda talare, som understöd! Hr von Troils
reservation, huruvida ej denna rätt stödjer sig på så bestämda
författningar och försäkringar, att den icke gerna
kan borttagas, utan att träda enskild rätt för nära, hvarföre
jag således häruti instämmer med Utskins pluralitet.
På de skäl, jag nu anfört, förenar jag mig med de herrar,
som begärt återremiss.
Stats- samt Allm. Besvärs- och Ekon.Utskrns betänk.
IV:o 87 återremitterades.
Ånyo
Den 16 Januari e. m.
Ånyo föredrogos och biföllos StatsUtsk:s den 5 sistl.
Dec. på hordet lagda niemtr och utlålm:
N:o 377, arig:de några, i sammanhang med frågan om
liemmantalsräntans upphörande, väckta motioner;
N:o 3/8, angtde afskrifning af de summor, som blifvit
Jyftade å det på Riksg.cont. vid 1828—i83o årens riksdag
anvisade mindre creditiv;
N:o 37g, angrde ifrågaslålld ombyggnad af en del utaf
östra flygeln vid R. St:s hus;
N:o 38o, angtde K. Stats-contorets befrielse från vidare
befattning med det staden Wexiö beviljade byggnadslån.
Då nu ånyo föredrogs StatsUtsk:s den 5 sisth Dec. på
bordet lagda mern. N:o 38i, i anledn. af erhållen återremiss
å StalsUtskts utlåt. N:o 33», fann R. o. Ad. det icke erfordra
annan åtgärd än att läggas till handlingarna.
Föredrogs ånyo StalsUtskts den 5 sisth Dec. på bordet
lagda utlåt. N:o 382, i anledn. af K. M:s nåd. skrifvelse
rörtde eftergift af en vid arbets- och correct.inrättningen i
Norrköping yppad balance.
Hr Cederschjöld, Robert Theophron: Om någonsin
en afskrifning bör äga rum, så tror jag verkligen att
ifrågavar. balance dertill bör komma i fråga. Först och
främst är den summa, som här blifvit till afskrifning ifrågasatt,
af ett högst obetydligt belopp för det allmänna,
nemi. endast något öfver 2000 r:dr b:co. För det andra
bör i betraktande tagas hvad i betänk, äfven uttryckes, att
nemi. de personer, för hvilka afskrifning blifvit begärd, efter
all möjlig sannolikhet icke varit i ringaste mån uppsåtligt
vållande dertill att balancen uppkommit, ehuru, efter
rättvisan i sin stränghet, de blifvit och måst blifva dömde
att för densamma ansvara. De hafva, då de inträdt såsom
ledamöter i directionen, hvilket skedde utan att de deraf hade
att beräkna ringaste vinst och endast af patriotisk känsla i
ändamål att understödja framgången af spinnhusinrättningen,
icke vetat att de stodo i något ansvar för förvaltningen
af inrättningens medel, utan trott att en sådan ansvarighet
ensamt tillhörde dåvar. ordföranden i directionen; men
efter ett gammalt reglemente, som ännu är gällande för inrättningen,
måste likväl den auctoritet, till hvai'6 bedömmande
frågan hörde, ålägga samtliga ledamöter af directionen
alt för balancen ansvara. Jag tror mig af uppställningen utaf
ifrågavar. betänk, hafva funnit, att StatsUtsk. behjertat
frågan och gerna velat tillstyrka afskrifningen, ifall Utsk.
ansett sig kunna göra det; men Utsk. säger, att som de ifrågavar.
ledamöterne jemte ordföranden Capitainen Roos
19 H. 3 t
Den iG Januari «. ra.
blifvit ålagde att ”gemensamt” ersätta balancens belopp, och
någon afskrifning för honom icke blifvit ifrågasatt, har Ulsk.
icke ansett någon afskrifning kunna beviljas, då outredt är,
huruvida ordform vore skyldig att ersätta det belopp de öfrige
ledamöterne blifvit ålagde att utgifva. Jag tror likväl,
att detta raisonnement innefattar ett misstag. Ordet gemensamt
synes nemi. af Utsk. vara så uppfattadt, som
skulle det böra tolkas på det sätt, alt de voro ålagde betala
en för alla oell alla för en. Så tror jag likväl icke att
det bör förstås, utan de ära ålagde betala, såsom det heter,
pro rata parte, eller hvar och en sin andel ; och om det
så förstås, så ser jag intet binder för Ii. St., ifall de finna
skäl dertill, att i nådeväg, om jag så får uttrycka mig, ty
det är det väl då II. St. efterskänka sina fordringar, eftergifva
den fordran, som R. St. äga alt af dessa tre personer
utbekomma, och hvilken för deras andelar deruti icke uppgår
till fulla 1700, r:dr btco. Delta är en obetydlighet för
statsverket, men det är ganska maktpåliggande för förvaltningen
af spinnhusinrättningen i Norrköping, att denna
eftergift kommer att lemnäs; ty det har varit med största
svårighet, som den styrelse, under hvars inseende inrättningen
hörer, kunnat öfvertala medlemmar af Norrköpings borgerskap
att qvarstå i direct:n för denna inrättning. En af
de personer, sorn detta mål rörer, nemi. Fabrikören Schubert,
är ännu qvar såsom ledamot och ordförande i directionen.
Det är ro år sedan denna balance uppstod, och under
denna tid hafva inkomsterne af fånga 1 nes arbeten vid ifråga
var. inrättning blifvit mer än fördubblade emot hvad de
voro förut. Det visar sig af betänk., alt inkomsterne under
den tid då Capitainen Roos var ordför. i direcl:n uppgingo
endast till 4>°9l r:^r 0111 året, och deremot under de sednare
åren utgjort 8,a3i lidi-, eller mer än dubbla summan.
Statsverket bar således under dessa år, då Fabrikören Schubert
jemte andra borgare i Norrköping varit ledamöter i direct:n,
vunnit dubbelt emot hvad inrättningen föiut kunnat
inbringa. Jag tror alt dessa skäl kunna vara mera än tillräckliga
för R. St. att bevilja en så obetydlig eftergift, som
den ifrågavar , helst man med fullkomlig visshet kan antaga,
att om det icke sker, så blir det snart sagdt alldeles omöjligt
att få någon af borgerskapet i Norrköping, som vill
ingå såsom ledamot i directtn derstädes. Jag anhåller på
dessa skäl om återremiss af betänkandet.
Hr Aminoff, Joli. Fredr.: Jag förenar mig i alla
delar med den sista värda talaren och har intet vidare att
tillägga; ty han har så tydligt och väl utvecklat ämnet, att
jag endast anser mig skyldig nämna, att örn icke någon lindring
eller hel afskrifning, efter hvad min önskan är, kommer
att äga rum, så blir det, efter min öfvertygelse, omöjligt
alt finna någon, sorn vill åtaga sig befattningen att vara
ledamot i directtn, och då förlorar Staten i min tanke
Den 16 Ja n ua ri e. m.
243
mera än genom afskrifning af dessa några litsén r:dr. Jag
anhåller äfven 0111 återremiss.
Frih. Sprengtporten, Jac. Wilh.: StatsUlsk. har
icke. trott sig kunna ingå i en sådan tolkning eller förklaring
af den åberopade domen, att med det deruti förekommande
ordet ”gemensamt” skulle åsyftas, att hvar oell
en pro rata parte skulle vara skyldig att godtgöia den
balance, som uppkommit i den cassa, hvarom här är fråga.
Disk. har således icke ansett det vara formenligt, att, innan
det blifvit behörigen utredt, antingen att Capilainen Roos
godlgjort sin balance eller att tillgäng hos honom saknas,
tillstyrka afskrifningen af ifrågavar. balance; men då Utsk.
öfverlemnät till K. M. alt, sedan alla de formaliteter blifvit
iakttagna, som ansetts nödiga för att bringa denna fråga
i fullkomligen klart skick, vidtaga de åtgärder, som K.
M. kauffinna med rättvisa och billighet öfverensstämmande,
hvilka uttryck från Ulskts sida, åtminstone efter mitt förmenande,
måste innebära alldeles samma andemening , som
en afskrifning för nu ifrågavar. ledamöter af spinnhus-directionen
i Norrköping; så skulle jag för min del föreställa mig
att ändamålet kan fullständigt vinnas, utan att man behöfver
tillstyrka en åtgärd, suni på det hela kanske ej kan anses
vara .fullt formenlig. Jag öfverlemna!- likväl denna frågas närmare
utredande och bedömmande åt den ledamot, sorn gjort
anmärknrn, och som tvifvelsutan är mera än jag i tillfälle
att bedomina lagens lätta tillämpning i detta fäll ; men så
vidt jag såsom ledamot af StatsUlsk. kunnat uppfatta frågan,
har jag icke funnit målet så klart, att en sådan afskrifning
kunde beviljas. Af dessa skäl skulle jag tro, alt R. o.
Ad. äger anledn. att bifalla Utskis betänk., hvarigenom jag
är förvissad att i hufvudsaken det ändamål vinnes, som
Hr Cederschjöld sjelf åsyftat, ehuru han sökt det på ett annat
sätt.
Hr Cederschjöld: Jag vill visserligen medgifva, att
saken skulle varit bättre utredd och lättare för StatsUtsk.
att afgöra till sökandernes fördel, i händelse en rättegång af
deni Varit anhängig^jord emot Roos, och han blifvit skyldig
dömd att lemna dem ersättning för hvad de utgifvil; men
sådant hade svårligen kunnat ske, utan alt han tillika blifvit
dömd till ansvar för balancen i brottmålsväg, och samma
förhållande skulle nu nödvändigt äga rum, ifall sakeu
skulle så utföras, sorn Utsk. åsyftat. De ifrågavar. personerne
skulle vara tvungne att emot Roos i brottmålsväg anställa
en rättegång, hvilken måhända kunde dragas ut i
många år, och det vore likväl ganska osäkert, huruvida den
kunde få den utgång, att sökanderne, i följd deraf, skulle
få den ifrågavar. afskrifningen, ehuru alla Vore fullkomligen
moraliskt öfvertygade om att icke den ringaste brottslighet
låg dem till last. Jag är förvissad om, att hvar och en ledamot
af StatsUtsk., som handlagt detta ärende, har al de
a44
Den 16 Januari c. m.
handlingar, som för dem varit tillgängliga, erfarit, att de
ifrågavar. ledamöterne i directin icke hafva någon nppsållig
delaktighet i balancens tillkomst, d. v. s. att de icke för—
anledt den med vett och vilja. Del enda, som kan läggas
dem till last, är att de synas hafva hyst för stort lörtroende
till direct:ns dåvar. ordför, hvilket åter torde böra tiIIskrifvas
deras okunnighet om det ansvar, som i detta afseende
ålåg dem. Det vissa är emedlertid, alt det är en vida
mindre förlust för statsverket att efterskänka denna obetydliga
summa, än att gå i mistning af de personer, sorn nu
en lång följd af år med särdeles nit och verksamhet deltagit
i förvaltningen af denna inrättning, helst, 0111 ingen af
borgerskapet derefter ville åtaga sig delta bestyr, det blefve
alldeles nödvändigt att tillsätta flera nya tjenstemän derstädes,
hvilkas aflöning biefve vida dyrare. Jag får derföre
ytterligare anhålla om ålerremiss.
Hr Printzensköld, Carl: Då jag icke kan biträda
den läran, som här ofta söker göra sig gällande, att man
skall visa efterlåtenhet och undseende med de personer,
hvilka, vare sig såsom tjenstemän eller i följd af annat medborgerligt
förtroende, inträda i så beskaffade styrelser, der
en förvaltning af allmänna medel äger rum, så alt, när balance
inträffar, desse personer skola befrias från allt ansvar,
på den grund att de icke tagit kännedom 0111 de förbindelser
de iklädt sig, då de emottagit sina befattningar, kan jag
icke annat än för min del tillstyrka bifall å Utskrs betänk,
eller afslag å den afskrifning, sorn blifvit begärd.
StatsUlsk:s utlåt. N:o 382 återremitterades.
Vidare föredrogos ånyo och biföllos StalsUlsk:s den 5
sisth Dec. på bordet lagda utlåt:n:
N:o 383, i anledn. af K. M:s nåd. propos. om förändring
i löneanslagen för gästgifvare i Herjeådalen;
N:o 384, i anledn. af Anders Anderssons från Skaraborgs
län motion, att kostnaden i och för underhållandet af
vägen emellan Forsviksmo och Rödesund må af Slaten bestridas.
Likaledes biföllos, vid förnyad föredragning, Lag- samt
Allmänna Besvärs- och Ekon.Utskms den 5 sisth Dec. på
bordet lagda betänkm:
N:o 9, ang:de väckt motion om bestämmande af visst
antal förrättningar, hvartill landtmätare må kunna på ^en
gång förordnande erhålla;
N:o 10, i anledn. af väckt motion om verkställighet af
synerätts beslut, i fråga om anläggning af vattenverk.
Till pröfning företogs Lag- samt Allm. Besvärs- och Ekon.
Utsktns den 5 sisth December på bordet lagda betänk.
Den 16 Januari e. m.
N:o ii, i anledn. af vackla motioner om förändring i flytlningstiden
för tjenstelijon.
Fril). Cederström, Jacob: De förenade Ulsktn
hafva skiljt denna fråga från den om fattigvården i allmänhet.
De öro likväl i ett så nära sammanhang, att det varit
väl, om Utsk:n, vid behandlingen af den ena frågan,
icke förbisett den andra. Näringsförhållandena, tjenstehjonsstadga!)
och fattigvården äro 3 oskiljaktiga ämnen i en riktig
lagstiftning. En bland de största orsakerna till fattigdom
bland de arbetande classerna är jost den legostämma
af ett år på landet och ^ i Stockholm, som genom allmänna
lagen i Sverige är stadgad. Vore eontracter öppna att
afslutas emellan enskilda på från och med en månad samt
lill och med ett år och deröfver, så kunde man vara säker
på, att både tjenstehjonen blefvo bättre och jemväl lösdrifvare-personalen
skulle i betydlig män minskas. Men annot
Ur alt endast kunna städja en person för helt år, såsom lagen
bjuder för landet, annat att lemna honom försvar för
en månad. Det är således af stor vigt för samhället, att
legostämmoliden rättas och att den blir fri från och med en
månad, da uppsägningstiden må vara hälften af legoslämmotiden,
denna må vara kortare eller längre. Ulsk:n hafva i
detta betänk, endast refererat 2tne motioner, och förbigått
dem, som i sammanhang med fattigvårdsfrågan blifvit i ämnet
väckta och till Utsktn remitterade. Likväl hade de uti
en af mig dervid väckt fråga haft anledn. alt upptaga det
nu af mig omnämnda förslag. Jag anhåller om ålerremiss
af detta betänk., och att Utsk:n, då de företaga sig alt ånyo
pröfva ämnet, äfven malte upptaga den fråga, som finnes vidhäftad
K. M:s nåd. propos. om fattigvården i Iliket, der ett
förslag lill lagstiftning i denna fråga finnes af mig framsläldt.
Hr Aminoff, Joh. F redr.t Jag anser de motioner,
som i detta ämne äro väckta, vara af ganska stor vigt för
samhället, och jag hade således önskat, att Utsk:n i deras
afstyrkande anfört skäl, som öfvertygat mig, alt den tid,
som nu är antagen för flyttningen, är den bästa. Dessa
skäl hafva dock uteblifvit. Utsktn erkänna i början af utlåtandet,
att flera motioner om förändrad flyttningstid inkommit
vid olika riksdagar. Detta bevisar ju ledan, att
folket icke varit nöjdt med den stadgade flyttningstiden, och
då Utsktn yttrat att det varit många motioner af olika beskaffenhet,
så synes deraf, att en mängd personer varit missnöjde.
Olägenheterna äro icke alla af den beskaffenhet,
att de måste qvarstå såsom en följd af Sveriges vidsträckthet
och provinsernas olika klimat. Utsk:n yttra, ”att de oJägenheter,
nu gällande flyttningstid förmenas medföra, torde
af den enskilda omtankan i ekonomiskt och af det vördiga
presterskapets nit i ecclesiastikt hänseende, hädanefter
som hittills, utan särdeles svårighet kunna förebyggas.’’ Det
246
Den iGJanua ri c. m.
är visserligen sannt, att den enskilda omtankan kan afböja
många af de svårigheter, sorn uppstå, och hvilka jag längre
fram skall hafva äran uppgifva; men jag tror icke, alt
de olägenheter, sorn i ecclesiastik! hänseende möta, kunna
blifva genom presterskapets nit afhulpna. Jag anser den
flyttningstid, som nu är stadgad, just vara den minst lämpliga
för presterskapel. Flyttningstiden har blifvit utsatt lill
den ir\ October, men det nya folket kommer icke i tjenst
före den t November. Presterskapet är skyldigt att vara
närvar, vid mantalsskrifningarria och förteckningarne dervid
grunda sig på husförhör'slängderna. Derföre händer, att
husförhören verkställas icke med hufvudsaklig! afseende på
det verkliga ändamålet, som afser undervisningen, utan
egentligen blott för att justera husförhörsböckerna. De
ske om sena bosten, och jag bar varit närvar, dervid, när
mörkret inträffat innan anteckningarna blifvit slutade. Läsningen
eller undervisningen är en bisak, och deraf skulle
jag nästan hafva anledn. att tro, att ett skäl till det sedeförderf,
som finnes, ligger i bristande undervisning. Den
medhinnes icke, och således vet jag icke hvarföre Utsk:n
trott att presterskapets nit kunde förebygga olägenheterna..
Skulle återigen flyttningstiden, såsom af motionärerna blifvit
föreslaget, inträffa midsommartiden, så kunde presterskapet
göra sina anteckningar om sommaren och sedan göra de
egentliga husförhören i öfverensstämmelse med det dermed
afsedda ändamål. Hvad skärgården beträffar, så ske aldrig
några husförhör der förr än om sommaren, så att fly 11 n i n —
garne derstädes ej kunna iakttagas. Allt detta skulle förebyggas.
Detta har haft afseende på presterskapet. Nu
torde jag få anföra hvad jag, med afseende på de enskildes
fördel, anser vara skäl för en förändring. Efter nu
gällande tjenstehjonsstadga är det del folket, som flyttar,
hvilket bergar in allt hvad sorn kommer att under året förtäras
af så val menniskor som kreatur. De afffyttande hafva
då icke den omtanka och det intresse, som kunde förmodas
hos dem, hvilka inbergade hvad de sjelfve skulle
förtära eller utportionera. Derföre har också ofta likgiltighet
dervid visat sig. Visserligen kon eh husbonde förebygga
sådant, men han nödgas då också sjelf vara inspector. En
annan olägenhet af den huvar, flyttningstiden uppkommer
för ladugäi dsskötseln. Efter orternes olika läge insättas kreaturen
förr eller sednare, men vanligen långt före den 24
October. De tjenstehjon, som då skola afflytta, bry sig icke
om besparing af fodret, ty de vilja aflemna kreaturen
vackra åt sina efterträdare, och derföre händer icke sällan,
att man har foderbrist 0111 våren, och att husbonden då får
fof att använda dåliga födoämnen, såsom ruttna halmtak,
granris, o. s. v. Der en ladugård utarrenderas, är det en
gifven sak, alt den afträdande söker skaffa sig all den inkomst
han kan få innan han flyttar, och då har en husbon
-
Den iG Januari e, m.
al 7
de svårt att contröllera huru mycket foder efterträdaren emottager,
så att denne, då fodret icke varitg tillräckligt,
hegar afskrifning, i följd hvaraf ägaren föi!orar i begge
händelserna, antingen han utarrenderar eller sjelf sköter sin
ladugård. En af våra vigtigaste skördar i sednare lider alden
af potates, sorn på många orter icke är upplagen den
24 October. Da är folket borta. Äfven inträffar under
kalla somrar oell regniga höstar, att vårsäden icke ur inbergad
vid denna tid, hvilket också iiar inträffat i år. Sådant
bör man hafva afseende på, till förekommande deraf,
att »angelägna arbeten ej må förefalla vid Ijenstefolkets flytlningslid.
Vi vela alla att vid midsommartiden är nästan allt
svårare aibete verksteldt hos oss. Man har derföre också
kallat midsommaren för lat-sommaren. Om man då skulle
verkställa flyttningen, så kunde en husbonde, hvars skyldighet
det är att afhemta sitt tjenstefolk, dertill begagna den
s. k. lat-sommaren med stor fördel, ty på en dag kan man
då göra lika lång resa som på 2 ä 3 höstdagar. Det händer
också icke sällan, att under höst-transporter Ijenstefolkets
elfecter förstöras. Det blir då icke husbondens skyldighet
alt derför utgifva någon ersättning, ehuru billigheten synes
fordra det, hvarpå dock mången icke gör afseende. Midsommaren
vore för denna flyttning mycket lämpligare, ty
då skulle åtminstone inga naturhinder mola på vägarna
från Haparanda ända till Ystad. Vidare anser jag mig skyldig
alt erinra, det man bör göra något afseende på det
folk, sorn flyttar i ens tjenst, Tjenstehjonen komma nu till
sina husbönder under hösten, under den fulaste årstiden, till
trägna arbeten. Sker åter flyttningen om sommaren, så komuna
de under en vacker årstid, få börja sina arbeten med höhergningen
och sköldén, som äro deras älsklingsgöromål,
vänja sig vid orten samt vinna trefnad, och en husbonde
har tillfälle att under sommaren^ försöka hvartill de duga,
hvaremot han om hösten måste lemna sin egendom i deras
händer, utan alt hafva lärt känna dem. På de skäl, jag nu
i korthet anfört, anhåller jag om återremiss af förevar, betänkande.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Jag tror mig veta,
att detta betänk, redan är bifallet af 3 Stand och anhåller
alt Ridd.Secretm måtte upplysa om så förhåller sig, i hvilken
händelse öfverläggningen torde kunna förkortas.
Undert. Ridd. Secret. upplyste, alt förhållandet verkligen
vöre sådant, att detta betänk, redan blifvit af samtliga
de öfriga RiksStrn bifallet.
Frih. Cederström: I sådant fall får jag anhålla om afslag
å Utsklns betänkande.
Frih. Ridderstolpe, Fredr.: Så mycket hellre instämmer
jag i den siste talarens anhållan om afslag, som
a48
Den iG Januari e. ra.
jag, ifall någon ändring kunnat vinnas, ämnat anföra skäl
för min önskan att få legostämmoliden förflyttad till midsommaren.
Största delen af dessa skäl äro här upptagna af
Hr AminotF. Jag har blott ett skäl alt tillägga , nemi. det
behjertande, sorn jag trodde att åtminstone liondeSt. skulle
hafva för deras öden, hvilka nu, i förlitande på att få tjenst,
sedan de i laga tid blifvit uppsagde, med Svenskarnes vanliga
drönighet komma för sent med sina ansökningar om en
tjenst, och blifva i den aldra svarade årstid exponerade för
att med hustru och barn frysa ihjel, hvilket ingalunda skulle
hända, om stämmotiden vore midsommardagarna. Just
för alt behjerta tjensteclassens olyckliga tillstånd, och då
jag aldrig vill förblommera det verkliga förhållandet, skulle
jag hafva önskat att Utsktn stannat i ett annat beslut; men
då nu i alla fall ingenting kan vinnas genom en återremiss,
sedan 3 Stånd bifallit Utsktns betänk., så anhåller jag att
R. o. Ad. måtte afslå detsamma.
Hr von Rosen, Georg: Det är vissa tillvitelser emot
Ulsk:n, som föranledt mig alt afgifva ,ett svar. Äfven jag
hade önskat, att Utsk:n kunnat föreslå en annan flyttningstid
än den nuvarande. Öfverläggningen inom TJtsktn var ganska
långval ig. De bjödo till att jemka ihop alla de olika önskningarna
från olika provinser, som förekommo, men detjvar icke möjligt.
På denna grund funno Utsk:n bäst afstyrka förändring.
Norrländningarne ville hafva den tiden, Skåningarne den tiden,
Småländningarne en annan och likaså Westgötharne.
Olika tider för olika arbeten gjorde det omöjligt att sammanjemka
de olika fordringarna. Från den ort, hvarifrån
jag är, önskade många röster en annan tid. Jag önskade det,
men det stod icke att vinna. Hvad Frih. Cederström nämnt
och önskat, alt tjenstefolk hvarje månad skulle få ombytas,
kunde Utsk:n icke gilla. Skulen äro här, tyckes mig, alltför
synbara, för att dermed behöfva uppehålla R. o. Ad:s
tid. På dessa grunder anhåller jag om bifall till Utskrns
betänk., som af 3:ne Stånd redan är bifallet.
Hr Aminoff: Jag är af den öfvertygelse, att den nnvar.
flyttningstiden icke är den bästa. Jag har förut anfört
mina åsigter härutinnan, och jag har hört af den sista värda
talaren, att äfven inom Utsk:n, der jag då icke hade äran
vara ledamot, många önskat och trott att man kunde
stadga en hattie. Frågan är således den: hvilken är den
bästa? — och då tror jag, att Utsk:n bort gifva tillkänna,
huruvida de anse den nu stadgade vara den bästa, ty delarne
måste väl stryka för det hela, d. v. s. att om den
October är bästa tiden, skulle de öfriga tiderna ej komma i
fråga. Detta är likväl obevist. Jag får fästa den värde talarens
uppmärksamhet derpå, att här också icke är fråga
om olika tider, utan om en enda bestämd tid, nemi. midsommartiden,
som både i dessa motioner och vid förra riksdagen
-
Den 16 Januari e. m.
a4g
dagen blifvit föreslagen, likasom jag ur skyldig att för R.
o. Ad. anföra, att jag i Ridd.cancelliet tagit reda på ifråga
va r. motioner och funnit den ena nästan ordagrannt lika
med ett betänk, från BorgareShs ledamöter vid förra riksdagen.
De äro nästan veibotim af samma lydelse och innehålla
många upplysningar, hvaremot jag finner attUtsktns
betänk, upplyser ingenting. Jag anhåller om afslag å detta
betänkande.
Hr Frih. o. Landtm, framställde propos:r, först till
bifall och derefter till afslag å betänk., hvilka båda propositioner
blefvo med ja och nej besvarade.
Hr Landtm, förnyade derefter sin propos. till bifalla
betänkandet.
Ropades ja och nej.
Hr Landtm, förklarade, det lian trott sig finna att ja
öfverröslat nej.
Hr Aminoff, Frih. Cederström samt Gr. Taube,
Gustaf Joli., begärde votering.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. ansåg
1 att ja-propos:n borde innehålla bifall och nej-propos:n af!
slag å betänkandet.
Hr Aminoff: Jag skulle önska att contra-propos:n finge
blifva återremiss.
Frih. Cederström: Den värde ledamoten, soqi begärt
att återremiss målte blifva contra-propos., kan dermed
ingenting vinna, då 3 Stånd redan bifallit betänk., och Utskotten
således ej kunna gifva annat svar, än att enl. 75 §:n
Riksd.Ordn. någon ändring i dessa Stånds beslut ej kan
ske. Men afslag är hvad det tillhör R. o. Ad. att lemna
på ett så oförsvarligt betänk, som detta. Jag instämmer i
begäran om votering, med anhållan att contra-propos:n må
ställas på afslag.
Hr von Hartmansdorff: Jag hade velat yttra hvad
jag tyckte att Frih. Cederström nu anförde, nemi. alt en
återremiss är utan ändamål, emedan man icke kan få annat
svar än att 3 Stånd redan bifallit betänk, och att frågan således
är afgjord.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. ansåg
contra-propos:n böra innehålla afslag å betänkandet.
Ropades ja.
Hr Aminoff: Sedan flere ledamöter gifvit mig tillkänna
deras önskan, att jag måtte afstå från voteringen, vill jag
för min del icke fortfara i begäran derom; men då flera
andra yrkat votering, lärer den ej bero ensamt af mig.
19 H. 3a
Den 16 Januari e. m.
Då andra ledamöter fortfarande hördes yrka votering,
upplästes till justering och godkändes följande voler:s-proposition:
Den
som bifaller Lag- samt Allra. Besvärs- och Ekon.-  Utsktns betänk. N:o 11, voterar
i11;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, afslår R. o. Ad. ofvannämnda betänk. N:0 rt.
Efter voteringens sint, befunnos rösterna hafva utfallit,
som följer:
Ja — 5.
Nej — 10.
Frih. Cederström, Anders: Jag anhåller alt till
prot. få antecknadt, det jag icke deltagit i denna votering,
och det af det skäl, att jag anser tiden nyttigare kunna användas
än till dylika voteringar, i frågor, som redan genom
3 Stånds beslut äro afgjorda.
Vid förnyad föredragning af Lag- samt Allm. Besvärsoch
Ekou.Utsktns den 5 sisth Dec. på bordet lagda betänk.
Wto 12, i anledn. af väckt fråga om reclamation af förrymda
gäldenärer, Lief samma betänkande af R. o. Ad.
bifallet.
Till pröfning företogs Lag- samt Allm. Besvärs-och Ekon.
Utsktns den 5 sisth Dec, på bordet lagda betänk. N:o
i3, i anledn. af väckt motion om förändring af K. förordn.
den 27 Oct. 1812, om ulskrifningssältet och inrättningen af
allm. beväringsmanskapet.
På begäran af Ur Edenhjelm, Gillis, blef Prosten
Källströms reservation äfven uppläst.
Hr Edenhjelm: Som jag fullkomligt förenar mig i
hvad Prosten Källström anfort, anhåller jag endast om
afslag å Utsktns betänkande.
Frih. Cederström, Jacob: Jag instämmer med den
sista talaren så mycket hellre, som det undantag från beväringsskyIdighetens
utgörande personligen, som 1812 års
författning i 8 §:n medgifver, icke må kunna utsträckas längre,
än alt denna skyldighet utgöres af annan person, så
qvalificerad att han är tjenstbar. Jag yrkar således afslag å
detta betänkande.
Frih. Cederström, Anders: Vid första påseende
skulle man visserligen kunna tycka, att Prosten Källströms
reservation har skäl för sig; men när man nogare granskar
densamma, finner man likväl att förhållandet icke är sådant.
I Sverige skulle jag tro det likasom i andra länder vara
Dcu 16 Januari e. m.
angelaget, alt jordbrukaren icke nödgas lenina sin jord, ifall
lian icke liar någon annan att sätta i sitt ställe. Det är
temmeligen klart, att i händelse af ett krig, då beväringen
skulle uppkallas till landets försvar, skulle, derest hvar och
en beväringsskyldig koninie att draga ur huset, mången husfader
blifva nödsakad att draga fran sitt hemman och att
kanhända öfverlemna det helt och hållet ål vanskötseln. För
att hindra sådant har det blifvit lofgifvet för de personer,
som kunna och vilja det, att lega andra i deras ställe. Skulle
nu förhållandet vara, all den legde* skyldighet upphörde på
samma gång som hans 'principal blefve urståndsatt att personligen
utgöra beväritigsskyldighcten, så skulle äfven jag instämma
i Prosten Källströms reservation; men så ur icke förhållandet,
utan 0111 lieväringskarlen dör, kommer i alla fall
den legde att fullgöra sin skyldighet så lange beväringstiden
varar. Jag skulle tro, alt det boide vara ett reciprokt förhållande,
och att således, då den legde är skyldig att utgå
utan afseende på förfall för dess principal, rättvisan fordrar,
alt den sednare ej behöfver utgå i den legdes ställe, då denne
genom någon händelse inom conscriplionstiden afträdt.
På denna grund anhåller jag örn bifall till betänkandet.
Hr Lefren, Joli. Pehr; Det är redan en för fäderneslandets
sanna gagn icke gynnsam författning, alf legning
får äga rum. Denna rättighet synes vaia en fördel vid första
påseende, men är det föga, emedan leguingsrältigheten
har en stor olägenhet, sorn är att nedstämma det egentliga
oell vackra patriotiska nitet och förringa den verkliga gemensamhet
i skyldigheter, hvilken författningen innebär såsom
hufvudgrundsnt». I d« länder, der conscription finnes utan
undantag, såsom t. ex. i Preussen, der or man allmänneligen
nöjd, och hufvudsakligen derför, att der icke något undantag
äger 111111, »åledrs ingen har rättigheter framför den
andra; och oaktadt man i det landet ulkråfver beväringspligten
äfven i fredstid med mycken stränghet, emedan man
under åratal håller den lie v .äring-skyldige i garnisons! jensi;
så klagar man icke, emedan man ser att fäderneslandets viii
påfordrar en sådan uppoffring. Men rm är icke fråga om
alt åstadkomma någon förändring i afseende på rättigheten
alt lega. Nu ur blott fråga om en förändring i legningsstadgan.
Denna fö 1 ändring synes mig vara alldeles oriktig.
Det måste vara den beväringsskyIdiges pligt, då lian vill sätta
nian i stället för sig, att salta en man, »om har fräjd,
sorn bar duglighet och vilja att uppfylla hvad han åtager
sig för sin principal Blir en sådan man genom eget förvållande
oduglig till krigstjenst, invalid, begår lian brott o.
s. v.; så måtte lian ej kunna anses vara representant för
deri, som honom legt. Jag tillstyrker afslag å betänk, oell
hoppas alt H. R.. o. Ad. icke viii gilla ett förslag att ändra
nuvar. författning på eli sätt, hvarigenom man skulle
Den 16 Januari e. m.
bereda armeen ett afskuin af legda karlar, i stället för de
beväringsskyldige ärlige män, hvilka hafva likasom alla andra
åtagit sig pligten att fäderneslandet försvara. Man bör
akta sig för att på något sätt nedstämma eller på något
vis nedsätta det värde och den vigt, som ligger på Sveriges
bevärings-systeme. Det är sorgligt att man ej vill öfva
beväringen, det är ännu sorgligare att man vill försämra
författningen i ör:de beväringens utgörande.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Om man anser
den beväringskarlen medgifna lätt att lega kail i sitt ställe
vara olämplig, så må man borttaga denna rätt; men sa
länge en sådan lätt q vurst år, synes det mig orimligt, att
icke den beväringsskyldige, i och med detsamma han legt
annan person och denne person är approberad, skall vara
fri från allt åliggande såsom beväringsskyldig. De förenade
Utsk:n hafva varit af denna åsigt och derföre föreslagit borttagande
af föreskriften i 9 §:n af 1812 års förordning, som
säger, att den beväringsskyldige skall ingå i den legdes ställe,
i händelse den sednare rymmer eller begår brott. Samma
händelse kan inträffa med den beväringsskyldige, att han
rymmer eller begår brott, och då kommer naturligtvis ingen
i hans ställe. Skall förhållandet blifva sådant, att den be- '
väringsskyldige, för den händelse alt den af honom legde
afgår, nödgas lega en annan eller sjelf fullgöra beväringspligten,
så bildar man en reserv-armöe, hvilket icke är förutsatt
i beväringssladgan och ej kan vara meningen dermed.
Jag tillstyrker bifall till Utsk :ns betänkande. i
Hr von Prosén, Georg: Jag har icke varit i majoriteten
inom Utsk:n. Jag har önskat att den gamla förordningen
må qvarstå. Mina skäl dertill äro hufvudsakligen ut
tryckta
i min reservation, som åtföljer Ulsk:ns betänkande.
Hvad Frih. Tersmeden pu yttrat kan jag ej heller gilla.
Ovillkorligen är icke den, som leger, fri från beväringsskyldigheten
längre, än han sätter en annan i sitt ställe.
Han är icke fri längre, än den, som han legt, uppfyller be- 1
väringsskyIdigheten. Då den legde kallen gjort något, som
hindrar honom att fortsätta såsom beväringskarl, skall, efter
gamla författningen, den som legt gå i hans ställe. Detta !
är principen i den gamla författningen, och Utsk:n föreslå
nu förändring i denna princip; men denna förändring tror
jag att vi aldrig böra gå in på. Jag beräknar visserligen icke '
att antalet af dem, hvilka kunna komma att ersätta de leg- j
da karlarna, skall blifva af någon betydenhet i fråga om !
beväringsmanskapets styrka, ty jag vill hoppas att, om nu- i
var. författning får qvarstå, afgången icke skall blifva stor; 1
men jag befarar, att örn vi ändra författningen, blir afgån- j
gen mycket större. Då man haft befattning med bevärings- j
mönstringar och sett hvilka som låta lega sig, så finner man
det vara mycken fara värdt allom författningen ändrades, den
-
Den 16 Januari e. m. a5J
na class Liefve vida sanne än den är. Den är redan ett slags
nfskum bland beväringen, sådan den nu är, så att man vanligen,
åtminstone vid det reg:te, hvarvid jag tjenslgjort, afskiljt
de legda från de öfriga, på det alt icke landets ungdom
af deni skulle blifva smittad. Jag lemnar åt livar oell
en alt bedomina förhållandet annorstädes; men i Skåne är
förhållandet sådant att man måste gallra ut de vanfräjdade
från de icke vanfräjdade, och till de förra böra de fleste,
som låta lega sig, helst det ligger i sakens natur, att den,
som leger, ser mera på legans beskaffenhet än på beskaffenheten
af den karl han leger. Skulle nu stadgas, att den beväringsskyIdige
ej skall hafva något ansvar för den karl lian
leger, så befarar jag, att den legde skall blifva ganska usel.
Jag tror således, att det är försigtigast alt låta det förra
stadgandet qvarstå. Under fredstid behöfver den som leger
icke mycket befara följderna, ty man håsar icke mycket efter
heväringskarlen, sedan han gjort sitt första möte; men
blir det krig, så bör beväringspligten fullgöras. Jag vill ej
uppehålla R. o. Ad. längre, ehuru ämnet visserligen kunde
vidlyftigt afhandlas, utan inskränker mig till att begära afslag
å betänkandet.
Hr Westfelt, Nils: Jag anhåller alt Hr Ridd.Secrel:n
ville upplysa, huru denna fråga är afgjord af de öfriga
Stånden, i händelse underrättelse derom ankommit.
Underl. Ridd.Secret. tillkännagaf, att Lag- samt
Allm. Besvärs- och Ekon.Utsktns nu föredragna betänk,
blifvit afslaget af Preste- och BorgareSt:n, men bifallet af
BondeStåndet.
Hr Westfelt: Dea siste värde talaren har yttrat sig
om beväringsmanskapet såsom jag icke af honom väntat.
Att det kan hända, att en eller annan välfräjdad ingått vid
ett eller annat reg:te, är visserligen möjligt; men att ett så
stort antal deraf, som den siste talaren förmenat, skulle finnas,
hade jag icke trott. Vid det reg:te, der jag tjenslgjort,
liar, tinder alla de år jug varit i tjenst, icke inträffat
att mer än 2 eller 3 af de legde beväringskarlarne varit
vanfräjdade, så alt jag tror att den värde talaren i detta afseende
alldeles misstagit sig. Hvad rättigheten alt lega angår,
så finnes den nu, och när en beväringsskyldig har för
sig Iegt annan karl, så måste hans rätt vara att dermed vara
fri. Om lian sjelf begår ett brott, så är han icke vidare
beväringsskyldig eller skyldig att lega någon annan för
sig. När han legt karl i sitt ställe, mäste lian således vara
från beväringsskyIdigheten befriad. Jag skulle önska, att
ingen legning fick äga rum. Det vore det rättaste; men då
förhållandet icke är sådant, så ser jag icke hvarföre den
ene skall hafva sämre rätt än den andra, eller hvarföre
principalen ej skall vara fri då den legde begår brott,
ehuru den legde ovillkorligen måste fullgöra beväringen,
a54
D«n 16 Januari e, m.
fastän principalen Lekatt brott. Jag kai) således ej annat
än tillstyrka bifall till betänk., ehuru jag ganska val ser,
alt, sedan s:nc Stånd ufslngit detsamma, det gamla stadgandet
måste komma att qvarstå..
Fr i Ii. Cederström, Jacob: Jag bar rned förundran
hört 3:ne ledamöter bär på Riddarhuset yrka den sats, alt
man med penningar, i stället för personligen, skall kunna
uppfylla beväringsskyldighet», och del så, att om man endast
för en enda gång I eg t en person, som befinnes brottslig
eller oduglig till krigstjenst eller som rymt, skulle man
derigenom vara frikaliad från skyldigheten att deltaga i fäderneslandets
försvar. Man bade betalt några r:dr för fäderneslandets
försvar och dermed uppfyllt sin [iligt såsom
medborgare. Detta är oväntadt att få böra på Riddarhuset.
Jag måste säga, att lagningen redan i sig sjelf är ett
undantag, en förmån för den förmögne, sou) del är otill
ständigt
för detta Stånd att medgifva, och som också detta
Ständ icke medgifvit, ulan grundar sig på de öfriga Ståndens
beslut. Mine herra)'! det är klart, att detta då medgafs
endast så, att den som med penningar ville friköpa sig
från skyldigheten att för fäderneslandets försvar sjelf möta
fienden, lian skulle också vara skyldig att för sina penningar,
så ofta det fordrades, skaffa annan karl i stället för
deni, som afgingo eller blefvo skjutne i fält. Jag kan icke
annat än yrka afslag ä Utsktns betänkande.
Hr von Hohenhausen, Carl: Jag tillstyrker äfven
afslag å betänk., på skäl, som dels reservanterne, dels åtskilige
af härvarande ledamöter anfört. Jag tror icke, att
man bär något slags godt skiil alt underlätta legningen för
den sorn vill lega. I sjelfva legningen ligger verkligen en
olikhet inför lagen. Den fattige kan icke lega, oell för den
rike är det en ganska ringa uppoffring att gifva några r:dr,
hvartill legan uppgår under fredstid, f öfrigt får jag vitsorda
hvad Hr von Rosen sagt, åtminstone i afseende på de
6 regementen, som jag sett, nemi. Uplands, Westmanlands,
Helsinge, Dahls, Jemtlands och Westerbottens, ty der åtminstone
inträffar oftast, alt de s. k. van fröjdade af beväringen
utgöras just af de legda. Det är mycket mera sällan, att
det är de verkligen beväringsskyldig^, som äro vanliäjdade;
och på de nu anförda skälen får jag tillstyrka afslag å betänkandet.
Hr von Rosen, Georg: Hr Westfelt har missförstått
mitt förra anförande, ty jag bar aldrig yttrat alt någon får
legas till beväringskarl, som är hvad lagen kallar vanfräjdad;
men hvad deremot opinionen om honom ar, tillhör hvarken
landshöfdingen eller reg:ts-chefen att pröfva, och jag liar talat
om de i opinionen vanfräjdade. Om några bestraffningar
skett vid de reg:ten, som jag känner, så hafva de nästan
alltid varit för de legda och sällan för de öfriga, och de
Den tö Jnnuari e. m.
a55
beväringsskyldige önska sjelfve att få vara skiljde frän dessa
legohjon. Delta är min erfar enhet, jag talar endast om den,
och tillstyrker afslag å betänkandet.
Frih. Ridderstolpe, Fredr.: Jag kan icke till den
giad hylla opinionens välde, att jag skulle proponera bifall
till Utsktns betänkande. Jag anmälde mig, då det yttrande
undföll Hr von Hohenhausen, att hail sett de flesta vanfräjdade
bland de legda. Åtminstone behagade lian då undantaga
Westmanlands ieg:le, hvilket han likväl uppräknade.
Jag tror, att det var ett misstag, emedan, mig veterligen,
aldrig någon blifvit tillåtet att såsom legd beväringskarl inskrifvas,
hvilken varit befunnen på minsta sätt felaktig hvad
frujden angår. Jag kan icke annat än conformera mig med
Hr von Rosen, då han erkänner att de legde hafva den sämsta
fräjden, utan att vara vanfräjdade, men att man kan säga
att de sämsta sederna och den sämsta stoffen finnas hos
dem, sorn blifvit legde, och det till den grad, alt bönderne
icke gerna vilja se sina söner i sällskap med dessa legda karlar,
— delta är åtminstone hvad jag kan intyga vara förhållandet
inom Westmanlands län. Jag önskar afslag å Utskjns
betänkande.
Hr von Hohenhausen: Jag hoppas att det sista yttrandet
af Frih. Ridderstolpe, ehuru jag naturligtvis icke nu
kan nämna de karlar, som varit vanfräjdade, eller framlägga
några fada, likväl vitsordar hvad jag sagt, att i allmänhet
det är bland de legda man träffar de vanfräjdade; och
att sådant verkligen inträffat linder åren 1828, 182g och
i83o, då jag var stabs-chef hos II. Ex. Generalen Sköldebrand,
är hvad jag kan intyga.
Frih. Tersmeden: De argumenter, som här af mina
värda motståndare blifvit anförda, hafva egentligen gått ut
på att visa olämpligheten af rättigheten att lega. Jag instämmer
deruti helt och hållet, och skulle genast gå in på
. alt taga bort denna rättighet, om derom nu vore fråga;
men när denna rättighet finnes, kan jag ej finna annat än
orimligt, att icke denna rättighet skall vara fullkomlig, d.
v. s. att, då man legt annan person, den legde inträder i
samma skyldighet, som den beväringsskyldige, hvilken deremot
bör vara fullkomligen fri k allad från sin förbindelse;
och på denna grund tillstyrker jag bifall å betänk., tills Jegningsrältigheten
blir borttagen.
Hr von Hartmansdorff: Om legningsrättigheten
blefve fullkomlig, såsom Frih. Tersmeden åstundat, så skulle
också odugligheten hos de legda beväringskarlarna blifva
större än hon redan är. Jag har blott ett år haft befattning
med beväringsmönstring, men liar dervid haft tillräckligt
tillfälle att erfara huru dålige desse beväringskarlar aro,
hvilka så till sägande äro entreprenörer för legningen. Den
256
Den iG Januari c. tn.
som ingen vill hafva i sin tjenst eller hysa i sitt hus går
till heväringsmötet och söker der af någon blifva legd. Är
han icke till sin kropp otjenlig för krigstjenst eller inför lagen
vanfräjdad, så nödgas man antaga honom. Jag anhåller
också 0111 afslag å Utsk:ns betänkande.
Frih. C ed ers t rom, A n d e r s : Då detta betänk, är afslaget
af anie Stånd, torde all discussion derom vara öfverflödig,
emedan betänk., huru det än bär må blifva afgjordt, kommer
att förfalla. Jag skulle likväl vilja till de herrar, som här velat
påstå att så mångå vanfräjdade personer finnas bland
dessa legda karlar, hemställa, huru sådant kan vara möjligt
utan försummelse hos vederbör., emedan författningen stadgar
att ingen vanfräjdad får till beväringskarl legas eller antagas.
Hr von Rosen: Jag får åberopa hvad Frih. Tersmeden
sagt såsom ett skäl för min åsigt, nemi. att den, som leger,
leger för den tid lian är beväringsskyldig. Författningen
har likväl medgifvit, att om den legde dör, så må den beväringsskyIdige
slippa att skaffa annan karl. Jag tycker,
alt man genom detta medgifvande gått så långt som möjligt.
Men jag kan föreställa mig att jag leger en karl i dag
för 6 å 7 r:dr, och att han i morgon stjäl, måhända för att
slippa att göra sin tjenst. Så kan det gå till. Han rymmer
den dagen han skall göra tjenst. Hvad bar då lagen föreskrifvit?
Jo! att den andre skall gå i hans ställe eller i sitt
eget ställe. Såsom rotehållare är jag skyldig att, för hvarje
gång den karl jag legt går af, skaffa eli annan, oell då jag har
denna skyldighet för mitt hemman, tycker jag att jag kan
hafva samma skyldighet äfven för min person, dåettsåvigtigt
intresse är i fråga. Jag fortfar att yrka afslag å Utsktns
betänkande.
Frih. Ridderstolpe: Jag påstår, att på de sednaste
20 åren har i Westmanlands län ingen fått legas såsom beväringskarl,
som varit vanfräjdad. Den som tror sig kunna
bevisa annat, till viter mig ett embets- och tjenstefel.
Lag-samt Allm. Besvärs- och Ekon.Utsk:ns betänk. N:o
i3 blef af R. o. Ad. afslaget.
Föredrogos ånyo och biföllos Lag- samt Allm. Besvärsoch
Ekon.Utsk:ns den 5 dennes på bordet lagda betänk:n:
N:o i4, i anledn. af väckt fråga om laga fardag å städernas
embets- och tjenstemäns innehafvande embetsjordar;
N:o 15, i anledn. af väckt motion om domsrätt i mål,
rör:de sjöofficerare;
N:o 16, dels i anledn. af gjorda anmärkn:r vid sistnämnda
Utsk:s betänk. N:o 18, om Svenska undersåtares skyldigheter,
när de vilja bosätta sig eller resa utrikes, samt utland
-
Den ifl Januari e. m.
landningars rätt att inkomma och bosätta sig i Riket, dels
ock till följd af ytterligare motion i enahanda ämne:
N:o 17, i anleda, af fråga om förändring af 4 Jin 20
cap. Byggn.-b:n;
N:o 18, i anledn. af väckta motioner om tillägg till K.
kungörelsen den 14 Juli i8i5, ang:de förändring af K. förorda.
den 20 Januari 18241 ou) ändring eller utrifning af
vattenverk.
Vidare föredrogs Lag- samt Allm. Besvärs- och Ekon.-  Utskrns den 5 sisth Dec. på bordet lagda betänk. N:o ig,
i anledn. väckt motion rör:de hofvericontract.
På begäran af Frih. Gederström, Jacob, tillkännagaf
underl. R i d d. S e c r e t., ali detta betänk, blifvit af alla
tre de öfriga RiksSt;n bifallet.
Frih. Gederström: I sådant fall har jag visserligen
intet annat att härvid anmärka, än att Utsk:ns uppgift,
att hofvericöntracten äro föremål för enskildta aftal, är
belt och hållet oriktig oell stridande emot verkliga förhållandet,
emedan dessa hofvericontract i Skane äro grundade
på allmänna författningar.
Hr Munck af Rosenschöld, Nils Rudolph, uppläste
följande:
Öfvertygad att del skulle vara förgäfves, att söka utverka
en åtei remiss af nu föredragna Lag- samt Allm. Besvärs-
och Ekon.Utskrns betänk. N:o 1 g, vill jng icke spilla
ord derpå; men jag anser mig dock pligtig att reservera
mig mot det skäl hvarföre Utskrn tillstyrkt, att motionen,
— ’’att genom allmän lag måtte förbjudas hofvericontract,
med det obestämda villkor, att arrendatorn skall fullgöra
hvad som befalles,’’ — hvilken de uti detta betänk, behandlat,
måtte lemnäs utan afseende.
Utskrn hafva tillstyrkt, att nämnda motion måtte af R.
St. lemnäs utan afseende, emedan Utskrn funnit densamma
innefatta ett ämne af helt och hållet enskild natur.
Jag hemställer, 0111 man ej på detta sätt kunde rubricera
de flesta frågor om lagars stiftande och förändrande; ty de flesta
lagar afse förhållanden enskild man och man emellan; högst
få äro de, hvilka afse den enskildes förhållande till Slaten.
— Hade motionen afsett någon viss herreman och bans hofveribönder,
bade Utsktns påslående haft sin riktighet; men
då motionen afsåg ett stadgande för hofverieontracter i
allmänhet, måste jag anse den slutsats, Utskrn användt för
att komma från densamma, för en af dessa oriktiga slutsatser,
hvilka äro ökända under namn af sophismer, och som
bäst kunna liknas vid kärrens irrbloss; ty de afse att förvilla
tänkaren på samma sätt som dessa vandraren. Jag vill
dock göra ett litet försök att ej taga dimmor för verklighet;
ig H. 33
Den 16 Januari e. u.
att ej låta vilseföra mig af dessa tankens irrbloss, af dessa
slutkonstens lyktgubbar, ocb jag tycker mig filina, att en
lag, hvilken förbjuder ett visst villkors fästande vid eli hofvericontract,
måtte väl ej kunna anses ingripa iner uti den
enskildes, uti individens fria vilja ocb rätt, än en lag, hvilken
förbjuder vissa villkors fästande vid ett köpecontract;
att det ej ingriper mer uti den enskildes rätt, om lagen förbjuder
hofvericontract med det obestämda villkor, att arrendatorn
skall fullgöra hvad som befalles, än att, hvilket
jag supponerar ej lärer vara de Högh Utsk:ns ledamöter okändt,
lagen förbjuder köpeafhandlingar med det villkor, att
om köpet går tillbaka, skall den ene contrabenten till den
andra utbetala en viss summa eller s. k. uppref; att R. St.
ej måtte vara mera förhindrade att genom elt allmänt stadgande
ingå uti bestämmelser angrde hofveribondens skyldigheter
och rättigheter, än de varit förhindrade, att uti tjrnstehjonsstadgan
bestämma tjenstehjon skyldigheter och rättigheter;
och jag kan för min del ej annat än anse motionen
af den beskaffenhet, alt R. St. bort och kunnat vidtaga
de deri föreslagna lagbestämmelser, och Ulskrns påstående
af motsatsen af den beskaffenhet, att del bort och kunnat
lemnäs utan afseende. Först när jag blir öfverbevisad
derom, att ett hofvericontract är mera ett enskildt aftal än
ett köpecontract; att det är mera att ingripa uti individens
rätt, att genom allmän lag lill vissa delar bestämma hofverieller
landtbondens skyldigheter ocb rättigheter, än det varit
att i vissa delar bestämma Ijenstehjonets i allmänhet, så vill
jag medgifva, alt hvad Utskm hemställt förljenar afseende,
Jag slutar med: "att om, såsom Utsk:ns rättslära gifver vid
banden, den lagstiftande makten ej till någon del hade rätt
alt bestämma gränsen och villkoren för enskildta aftal, så
kunde vi få både slafveri och lifegenskap m. m.; ty detta
kunde väl också tillvägabi ingas genom enskildta contract
och aftal. Ett contract, att den ene contrahenlen skall göra
hvad som befalles, synes kunna inbegripas under ungefär
samma cathegori af mensklig förnedring. — Jag reconunenderar
denna rättslära till Svenska folket, lill det afseende
det derpå kan akta nödigt fasta; den har auctoriteten af dess
ombuds LagUtsk. för sig.
Lag- samt Allm. besvärs- och Ekon.Utskms betänk. JXro
19 blef derefter af R. o. Ad. bifallet.
Ånyo föredrogos och lades lill handlingarna Lag- samt
Allm. Besvär* och Ekon.Utskrns den 5 sisth December på
bordet lagda mem:r:
Piro 20, i anleda, af återremiss å betänk. N:o 1, angrde
väckta förslag till ändringar, tillägg och förklaringar af de
om skiftesverket i Riket gällande författningar;
Nro a 1, i anleda, af återremiss å betänk. Nro a, ang:de
Den 16 Januari e. ra. s5g
väckta frågor om ändring och förklaring i vissa delar af
K. förordn. den 1 Aug. i8o5, saint andra författningar rörtde
skogarna i Riket.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 1 i om aftonen.
In fidem protocolli,
F. O. SUJversto/pe.
Måndagen den 18 Januari i84i.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 10 prot.utdr. för den 16 dennes e. m.
Upplästes till justering oell godkändes Exped.Utsk:s förslag
N:o 201 till R. St:s und. skrifvelse till K. M., angtde
skjutsningsanstalterna i Riket.
Vid förnyad föredragning af Allm. Besvärs-och Ekon.-  Ulskts den 5 sisth December på bordet lagda ultåt. N:o
1 15, i anleda, af erhållen återremiss af Utskts betänk. N:o
84, rör:de afskatfande af helfrihetsbref och förändring i följd
deraf i vissa delar af K. förordn. den 22 April 182g, angtde
passhandlingar för fartyg, hvilka seglat till utrikesort, blef
samma utlåt. Nto ii5 af R. o. Ad. bifallet.
Ånyo föredrogs Allm. Besvärs- och Ekon.Ulsk;s den 5
sisth December på bordel lagda betänk. K:o 116, om upphörande
af dubbla årsberäkningen vid befordran till eeclesiastika
embeten och tjenster.
Hr von Hartmansdorff, Aug : Etsk. liar velat inskränka
de skadliga verkningarna af den dubbla sjenstårskerakningen
och har i sådant hänseende uppgifvit tvänne
förslag. Jag anser Utsk. här hafva gjort undantag, hvilka icke
borde medgifva* längre än för närvar, förhållanden. Skälet
för Utskis åtgärd har utan tvifvel varit farhågan ali i annat
fall skulle elementarläroverken komma att sakna dugliga
lärare, emedan de nuvar. lönerna icke anses tilli äckliga
att godtgöra läraren för det trägnare arhele han använder
på eli läroverk, än prosten på församlingen. Utsk. har till
en del bibehållit den origtiga grundsats, soin hittills varit
menlig lör både läroverken och församlingarna. Jag tror
deremot, att Utsk. bort yttra sig i enlighet med hvad lätt
s6o
Den 18 J a n u a r i.
ar, ulan ali derifrån låta sig återhållas af frågan om de Hilvar.
lönerna. Den frikostighet, som Sländerne både vid föregående
riksdagar och isynnerhet vid denna visat mot
läroverken, ingifver mig grundad förhoppning, att hvad som
erfordras för att aflöna dugliga personer, som egna lid
och krafter åt lärarekallet, skulle äfven kommande Ständer
bevilja, om det afgörande steget vore tagel. Då synes det
vara orätt att bibehålla ett Iodlingssätt med tjensteår, som
är att förlikna vid PAfvedömets anvisning på aflat genom
andras goda verk och gerningar. Likasom man ansåg helgonens
förtjenst vara en gemensam fond, på hvilken Påtvedömet
kunde gifva anvisningar åt andra, som behöfde alt
rakna sig den till godo, på samma sätt behandlas tjenståren
inom Svenska kyrkan och läroverken såsom en gemensam
fond, hvarpå deras samfällda styrelse äger gifva anvisningar
till högre belopp tor den ena och lill ett ringare för den
andra. Följden är, att de sorn äro de mest gynnade med
anvisningar, nemi. läroverkens lärare, få en uppmuntran att
i dero inträda, äfven om de sakna kallelse dertill; ty blott
de känna sig äga kallelse att få pastorat, så begagna de läroverken
såsom en trappa, på hvilken de stiga till gället.
Derpå vinna icke läroverken, hvilka betjenas, icke af nit
för saken, utan såsom medel för ett annat ändamål. Kyrkan
vinner icke heller, ty hon får kyrkoherdar, som liten
eller ingen öfning hafva alt sköta församlingar, utan som,
när de komma till pastoratet, ofta nog loide vara lika
otjenliga för dess vård, som de förut vari t likgillliga
för skolans. I Öfverensstämmelse med hvad jag nu yttrat.
skulle jag önska ändring i förslagen till underd. framställningar
i ämnet. Hos Utsk. lyder den första, som föijer;
"att en tind. anhållan hos K. M., att, oberoende af
hvad förordnande, som kan meddelas i afseende på tjelisl—
årsberäkningen för lärare vid de allmänna undervisningsverken,
den ökade årsberäkningen för andra ecclesiastik-belättningar
må, så fort som möjligt är, dock utan rubbning af olivar.
innehafvare* rätt, upphöra, i den mån det icke för en
eller annan af dessa befattningar kan finnas oundvikligen
nödvändigt att denria förmån bibehålies.” Jag anser denna
framställning böra förkortas lill följande lydelse: ”att en
underd. anhållan hos K. M. måtte göras, att den ökade årsberäkningen
för ecclesiastika befattningar må, så fort möjligt
är, dock utan rubbning af nuvar.
höra.” Den andra framställningen är af följande innehåll:
att h.. St. hos K. ål. skulle anhalla, att vid tillsättningen
af prest lägenheter den förhöjda tjenslårsbei äkningen må
i:o helt och hållet upphöra vid förslags upprättande till
tredje dassens pastorat samt lill capelians-och andra mindre
tjenster; 2:0 nedsättas till beräkningen af i£ år för 1 år
vid förslags upprättande till 2:dra classens pastorat; men
3:o bibehållas i sin fulla kraft vid tillsättande af usta clas
-
DcniS Ja nunri.
sens pastorat.” Jag skulle hafva önskat, såsom jag redan
sagt, det lind. framställning gjordes om den ökade tji-nsteårsberäkningens
allmänna upphörande; men om man vill bibehålla
föiökningen af år för att göra ölvergången mindre
hastig, så hemställer jag, att denna beräkning icke inåtle inskränkas,
på sätt
utan att den äfven matte innefatta irsta classens. Ku är
förhållandet visserligen alt i:sta classens pastorat bortgifva*
efter lärdomsbetyg; men de många tjernsten) en an/öras och
tagas derjemte ofta i beräkning såsom befordringsgrund. Att
TJtsk. ansett förhållandet vara sådant, synes af orden ’’i sin
lulla kraft.’’ De största pastoraten tillfalla således vanligen
lectorer eller professorer eller de få andra prestman,
som äro lheologiae-licentiater. Följden Sr, att de största
pastoraten, som behöfva de starkaste krafterna hos kyrkoherden,
alltför ofta tillfalla ullefvade män, som icke synnerligen
sysselsatt sig med pastoralvården, eller då mera kunna
göta det. Då händer hvad som en gång inträffade under
det jag var-statssecreterare, att en deputation, som inkom
till K. M. från ett af de största pastoraten, med anhållan
om en yngre sökande, anförde såsom skäl, att gallet på
så lång tid tillbaka, som deputerade kunde minnas, ej haft
någon kyrkoherde i kraftfull ålder, och att den siste innehafvaren
icke, efter hvad jag vill minnas, predikat på 18
år. Delta befordringssätt medförer alltså, alt de största pastoraten
ofta blifva sämst skötta. Af sådan anledn. tillstyrker
jag den föiändring jag nyss omnämnt. Om Ständerne
skulle finna för godt att ingifva lill K. M. en dermed öfverensstämmande
underd. anhållan, så förmodar jag följden
blifva den, att Konungen vid nästa riksdag gör en framställning
i afseende på löneregleringen för elementarläroverken,
hvilken blefve nyttig både för dem och församlingarna.
Troligen skulle Ständerne så mycket hellre göra afseende
derpå, sorn nyttan deraf blefve dubbel, och skulle i sin mån
kännas inom hvarje socken.
På begäran af Frih. Cederström, Jacob, upplyste
lindert. R i d d. S e c r e I., att Allm. Besvärs- och Ekon.Uiskts
utlåt. N:o i 16 blifvit bifallet af Borgare- och BondeSCn;
ang:de PiesteStrs beslut i frågan vore ingen underrättelse
ännu ankommen.
Frill. Cederström, Jacob: Jag skiljer mig något
ifian den sista talaren, ehuru jag lika med honom önskar
återremiss. Jag skulle tro, alt det första förslaget till und.
skrifvelse kunde helt och hållet borttagas och försvinna,
och det sednare böra så förändras, att tjenstårsberskning
så väl för 3:dje sorn 2tdra classens pastoraler borde uteslutas,
och endast för irsla classens tjensleåi sbei åkning böra
komma i fråga. Hvad dubbel tjcnsteårsbeiåkning lör lärare
vid elementarläroverken och univei siteten angår, skulle
Den 18 Januari.
jag deremot hålla före, alt den bör bibehållas, och detta så
mycket iner, så framt man viii att dessa läroverk skola gå
framåt »eli vara försedda med dugliga lärare i den kraftfulla
åldern, då ännu icke trötthet vid baruauppfoslran gjort
att man ledsnat dervid, på det läraren ina till delta vigtiga
kall egna all sin sjals verksamhet. För detta ändamål
måste också utsigten till ett bättre brödstycke på äldre dagar
vara dem öppnad oell gifva säkerhet 0111 lugn på ålderdomen;
dessa lärares lönevillkor böra derföre i min tanke
icke så ökas, att de vid dem blifva ständiga. I afseende på
den förmodan, som den förre talaren framställde, att man,
för vinnande af de större pastoraten, som ett trappsteg dertill
begagnade tjenstgöring i undervisningsverken, ehuru subjecten
alldeles icke voro tjenlige, får jag säga, att om så
sker, sådant faller Hrr epliori inom hvarje stifl till last, hvilkas
pligt det ar, att, utan afseende på aflagda lärdomsprof
vid academiei na, bedömma subjectets duglighet vid läroverken,
innan han uppsätter en sådan person på förslag eller
utnämner den till befattningen. Om den förändring i
betänkt vidlages, som jag föreslagit, förfalla de svårigheter,
som der finnas anförda för den del af presterskapet, som
icke bar högre lagliga anspråk än på aldra och 3:dje dassens
pastorater, men söm nu borttagas genom andra befordringar
af dubbla tjenslårsberaknande prestman, hvilka
sakna competence till i;sta dassens pastoratet men genom t.
ex. titel af K. hofpredikanter m. rn, förvärfvat tjenstärsberäk
ningen. Jag tror, alt med dessa förändringar borde
man vara ömsesidigt nöjd oell kan ej instämma deruti, alt
elementarläroverkens lärare m. fl. derigenom för mycket
gynnas, men endast befrias ifrån att, en gång ditkomne,
dervid till dödedag blifva fästade, hvilket i min öfvertygelse
vore högst otjenligl, ty derigenom skulle läroverken
komma all stå på samma punkt i stället för att gå
framåt.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Det är ostridigt att borttagandet
af den dubbla Ijenstårsberäkningen vore i vissa hänseenden
nyttigt. Detta bar också länge varit insedt. Hvad
som återhållit derifrån, är, att man icke ägde något surrogat
för den förmån man derigenom betagit skollärare.
Äfven för undervisningen har det en fördel med sig, som den
siste talaren också nämnde, att ingen söker sig in på läroverken
blott för att få dubbla tjenstår. Den fördelen är
icke heller att förkasta, men hela hindret för den dubbla
tjenslårsberäkningens upphörande består hufvudsakligen i
br istande anslag för de offentliga läroverken. Detta insågs redan
för 10 är sedan, men dertill behöfves ett betydligt belopp.
Det som anslogs var icke tillräckligt att ersätta behofvet ,
sorn skulle uppkomma, i händelse den nämnda tjenstårs
beräkningen
upphörde; och om man jemför den ställning,
hvaruti nu så väl pastoralvården som undervisningen sig be
-
Den 18 Januari.
a63
finna, med deri nya, som man skulle kunna tillvägabringa,
innebärande en annu fullkomligare pastoralvård an hittills,
så riskerar man likväl alt läroverken icke skola besättas
med skickliga män, såvida icke Staten kunde sörja för
deras framtida underhåll. Har man då vunnit elier förlorat?
Man hetänke, innan man besvarar denna fråga, att det är
just vid läroverken, som presterskapet bildas! Det är svårt
att säga, om skicklige och nitiske läraie skulle kunna erhållas,
äfven oin den dubbla tjenstårsberäkningen borttoges. På
en blott opinion i detta hänsende är alltför äfventyrlig!
att bygga en statsålgärd i ett så vigtigt ämne som den allmänna
undervisningen. Om Sverige kan berömma sig af
att äga goda uppfostringsverk, så torde sådant lill stor itel
bero derpå att lärarne haft i sigte fördelar , som försäkrat
dem om framtida utkomst. Att deraf olägenheter hafva
uppkommit och än vidare skola uppkomma, är onek ligt, och
önskligt vore alltså att kunna åstadkomma den förändring,
som Hr von Hartmansdorff yrkat ; men det synes mig, som
det steg lian för nämnda ändamål föreslår, nemi. alt i stället
för den medelväg Ulsk. anvisat, gå löst på de 3:ne elasserna
af pastorater, vore att försätta sjelfva läroverken i ett
äfventyr ligt skick, innan man är förvissad om alt äga de medel
sorn för en skäligare aflöning åt lärarepersonalen vid sådant
förhållande äro af behofvet så högt påkallade. Mig tyckes
alltså, att denna sednare förändring bör göras först. Då man
har medel i sina händer och kan vara säker på att få dugliga
män för läroverkens behof, må dubbla tjenstårsberäkningen
alldeles upphöra; icke förr, — ty man får ingalunda
fordra, att en person, blott af kärlek för sitt yrke, skall
beträda en bana, ulan att han tillika skall vara försäkrad
om nödig och någorlunda sorgfri utkomst för ålderdomen,
då båg och krafter aftaga eller alldeles tryta. Jag finner
det således vara för tidigt att företaga denna totala förändring
nu, men att densamma bör uppskjutas intilldess medel
kunna erbjudas såsom ersättning för de lärare, som
genom vidtagande af förändringen skulle gå i mistning af
hittills ägande utsigten till befordran. Den försigtighet
TJtsk. i sitt belänk. ådagalagt anser jag alltså ganska berömvärd,
och kan ej gå derifrån, hvarföre jag skulle tillstyrka
bifall å betänk., såvida jag ej mäste med en talare
der uti instämma, att det första förslaget synes öfverflödigt,
enär det blott innehåller en framställning alt dubbla tjenstårsberäkningen
skall upphöra så fort som möjligt, emedan
att förändra och åstadkomma en hastigare öfvergång ifrån
ett till ett annat, innan man ännu kan visa hvarest medlen
kunna fås hvarigenom man kan göra nödiga anslag till
läroverken, det synes mig vara förhastadt.
Hr von Hartmansdorff: Vid 1828—1829 årens riksdag,
om minnet ej felar, framställde Ständerne redan till
Konungen den önskan, alt den ökade tjenstårsberäkningen
a64
Den 18 Januari.
måtte öfverhufvud upphöra. Om nu Ständerne skulle år
1841 komma, ifall detta betänk, antages, att icke begära den
dubbla tjenstårsberäkningens borttagande för 2:ne classer af
pastorat; så skulle Ständerne, i stället för att ånyo yrka
grundsatsen i sin helhet, komma att pruta med sig sjelfva
på det de tillförene ansett rätt. Det är till förekommande
af en dylik motsägelse, som jag gjort min framställning. Om
Ständerne yttrade sig till Konungen så, som Hr Lagerhjelm
nu gjort, så blefve invändning öfverflödig; ty hans mening
tyckes rnig vara den, alt Ständerne väl skola påyrka
grundsatsen, alt den ökade tjenstårsbei åkningen bör upphöra,
men för sin del medgifva bibehållandet blott intill dess
att ökad aflöning åt lärarne anslås; men så är icke förhållandet,
hvilket den värde talaren sjelf kan se, om han läser U tsk:s förslag
(sid. 8). Jag har intet deremot, om Ulsk, skulle behaga göra
den förändring i sin framställning, att Ständerne förnya deras
anhållan 0111 den dubbla tjenslårsberäkuingens borttagande,
i allmänhet, men att, intilldess detta kan ske efter
nådig framställning om ökade löners anslående åt lärarne och
beviljandet deraf, önskade Ständerne att en dylik inskränkning
måtte görns, sorn den CJtsk. föreslagit. Frih. Cederströms
yttrande om nödvändigheten alt ombyta latare vid
läroverken, på det att de icke måtte blifva för gamla, får
jag besvara dermed, att jag ej yrkar borttagandet af skollärares
befordringsrätt inom kyrkan, blott tjenstårsberäkningen
blefve lika, samt alt, om inga andra egnade sig åt läroverken
än de, som dertill hafva kallelse och fallenhet, så
skulle den omtalade tröttheten icke inträffa så ofta eller så
tidigt. J ig har i Brödrariket sett skollärare, som icke haft
rättighet till befordran såsom prester, och förhållandet med
dem är, att de ofta till sena åldern förblifvit vid sina befattningar,
och vanligen med samma nit som i ungdomen beslridt
desamma, så att i 2 stiftsstäder af de 3 jag i Norrige
besökt, har jag sett sådana utmärkta gamla skollärare. Frih.
Cederström har trott, att det vore Hrr ephorum fel om otjenlige
skollärare blefvo tillsatte: jag tror det icke så e
gentligen
vara förhållandet; ty i närvar, stund äro inga prof
egentligen bestämda för att fä inträda på skollärarebanan.
Icke heller finnas några seminarier inrättade här i landet,
der lärare kunna bildas. Utan om en sådan person icke
tillfälligtvis haft enskilda lärjungar, så inträder han i de offentliga
läroverken, utan att veta huru han skall bete sig.
Jag fortfar i min anhållan om återremiss af detta betänkande.
Hr Lagerhjelm: Det synes mig vara från Ständernes
synpunkt eller ställning angelägnast och vigtigast, att anslå
medel, icke att etablera grundsatser; ty så länge icke
tillräckliga anslag kunna göras, vågar jag tro, att man kunde
uppskjuta med etablerandet af den allmänna grundsat
-
De 11 iS Januari.
a65
sen. Om man åtnöjer sig att vidtaga den åtgärd Utsi. föreslagit,
som är nyttig och innehåller ett godt steg framåt;
så har man gjort allt hvad göras kan, när man icke har
penningar. Den omständigheten att Sländerne redan vid
föreg:de riksdag beslutat sig i detta ämne, kan visserligen
förtjena mycken uppmärksamhet; men kan man ej förena
sig i de åsigter, söm då voro gifna, utan finner numera skäl
deremot, så måste man väl följa dem. Det tyckes mig otvifvelaktigt,
att det anslag, sorn då gjordes, nemi. 60,000
r.dr, hvaraf 42,ooo till eleinenlar-läroverken och resten till
academierna, det synes mig, säger jag, att denna sednare
summa, fördelad på alla skolor och gymnasier i Riket, ostridigt
är för liten och alldeles otillräcklig för att ersätta
för lusten af den stora uppmuntran, som ligger i de dubbla
åren, och jag kommer tillbaka till den öfverlygelsen, att
om man inginge på något nytt, utan alt var a säker på fördelarna
deraf, så skulle man förlora emot den ställning
hvaruti man nu befinner sig; ty nu vet man åtminstone, att
både kyrkans och läroverkens angelägenheter skötas. Försättes
åter ställningen i ett annat skick, så vet man ej så
noga hvad man kan vinna derpå i det hela.
Allm. Besvärs- och Ekon.Utsk:s betänk. N:o i 16 återremitterades.
Föredrogs ånyo och bifölls Allm. Besvärs- och Ekon.-  Utsk:s den 5 sisth Dec. på bordet Ingda betänk. N:o 117,
ang:de föreslagen indragning af vice pi esidents-embetena i
Hofrätterna och förändrad benämning of hofrätts-ledamöter,
samt om ordningen för upprättande af förslag lill ledamöter
i Hofräller och Collegier.
Till pröfning företogs Allm. Besvärs- och Ekon.Utskts
den 5 sisth Dec. på bordet lagda betänk. N:o 1 18, ang:de
upphörandet af det s. k. Hemförare-båtgillet i Götheborg.
Hr Ede nh j elni, Gillis: Som det synes mig att Götheborgs
handlande skulle på något sätt vara missbelåtne
med det s. k. hemförare-båtgillet, kan jag ej finna hvarföre
icke nämnde handlande kunna begagna sig af samma
rätt som öfrige K. M:s undersåtare, att med sina besvär directe
vända sig till K. M., utan att behöfva i en så ringa
sak besvära Ständerna att vara medlare mellan Konungen
och de klagande. Jag tror, att det är snart sagdt under
Sländernes värdighet att inblanda sig i sådana detaljer, hvilket
ganska betydligt skulle förlänga våra riksdagar, som,
Gudnådeoss! nog äro långa ändå. Sådana der inrättningar
finnas nästan öfverallt, än under ett och än under ett annat
namn, och Sländerne skulle måhända komma att få befattning
med alla dessa, om pi aejudicatet på en sådan inbland19
H. 34
266
Den 18 Ja n u a ri.
ning skalle inträffa med den ifrågavar. Jag förenar miguli
de af Frihrne Hamilton och Leijonhufvud afgifna reservationer,
under anhållan alt detta betänk, mätte afslås samt
betänk. N:o 2g varda bifallet.
Frih. Cederström, Jacob, begärde att erhålla underrättelse,
huru detta mål bos de öfriga Stånden blifvit
afgjordt.
Undert. Ridd.Secret. tillkännagaf, att Preste- och
EondeStrn gillat utlåt. N.‘o 2g och Jagt Wto 118 till handlingarna.
Frih. Cederström: I afseende på denna fråga, så är
icke alldeles det förhållande att iakttaga, som den siste talaren,
Hr Edenhjelm, yrkat, nemi. att man i enskild besvärsväg
kunde ingå till Konungen för att vinna rättelse.
Det s. k. bemförare-håtgillet i Götheborg innefattar ett
monopolium, som qvarstår alldeles isoleradt för sig i den
staden och är ej af den enskilda beskaffenhet, som man vill
inbilla sig. Jag anhåller derföre om bifall till detta betänk,
hvarigenom den und. anhållan, som blifvit af Utsk. föreslagen,
måtte vinna 3:ne Stånds beslut för sig och således
komma Konungen till banda, för att, efter fullständiga
upplysningars erhållande från vederbör, i Götheborg, åter
blifva Konungen förelagd, på det att nästkommande Ständer,
till följd af erhållande nådig propos, i ämnet, må anslå
medel för inköpet af det nämnda gille tillhörande monopolium.
Hr von Rosen, Georg: Ehuru jag icke reserverat mig
i denna fråga inom Utsk., delar jag likväl fullkomligt HrjEdenhjelms
tanke, den jag äfven i Utsk. yttrade, fastän den
icke blef gällande, att nemi. hvar och en i Götheborg, sorn
anser sin rätt förnärmad genom det derstädes varande s. k.
båtgillet, ägde att i laglig väg söka sin rätt, antingen hos Konungen
eller vid det forum, der han trodde sig kunna göra
denna rätt gällande. Saken angår ett contract och ingår
på privaträtten, och skulle Ständerne upptaga delta mål
och dermed besvära Konungen, så blefve detsamma helt säkert
ej det enda och Ständerne skulle få ganska mycket
alt göra med dylika. Jag ser icke hvarföre ej motionären
och vederbör, kunna genom laga stämning utföra sin talan,
hvadan jag tillstyrker afslag å betänkandet.
Hr von Hartmansdorff, A u g.: Jag är hufvudsakligen
förekommen af Hr von Rosen. Jag vill således blott
fästa uppmärksamheten på olämpligheten deraf, att Ständerne
befatta sig med förords gifvande för eller emot corporationers
rättigheter eller fördelar. Det ser nästan ut,
som om Ständernes förord vore lättare att erhålla än någon
annan myndighets, lättare än någon landshöfdinges eller
magistrats, och alt de, som hafva någon önskan, derföre med
Den 18 Januari.
vederbörandes förbigående uppdraga åt deras riksdagsmän
att skaffa Ständernes förord. Kär en sådan fråga kommer
till eli Ulsk. och motionären eller någon af hans vänner
sitter der, så framställer man huru oskyldigt det är att gifva
ett förord, huruledes det vore synd att neka sådant åt
det beskedliga folket, för hvilket man vill något utverka,
och på detta sätt föreslå Utsk. förord, huru olämpliga de än
må vara. Om nu Ständerne skola yttra sig något lill förmån
för bål föra re—g i 1 le t i Götheborg; så höra de vid ett
annat tillfälle lika väl yttra sig för roddaregummornas gille
i Stockholm eller andra dylika corporationer. Jag anser
detta så mycket mera olämpligt, som påslåendet alt saken
ej skulle blifva fullständigt utredd, derest Ständerne ej finge
Vttra sig deröfver, är oriktigt; ty om enskild man vänder
sig till Konungen med klagomål, så varda vederbör, i anleda.
deraf lika väl hörde och saken lika väl behandlad,
som i andra händelser. Jag anhåller, att R. o. Ad., med
underkännande af betänk. JNf:o 118, ville bifalla betänk. N:o
29, eller att motionen finge förfalla.
Frih. Cederström: Med de tvänne sista talarne skulle
jag visserligen alltför gerna instämma, i händelse frågan
vore af en så enskild beskaffenhet, som de behaga densamma
framställa; men den råkar vara af en något allmännare
art och icke ensamt röra Götheborgs stad och båtförare
gilletjderstädes,
ulan hela kringliggande landet och hvarje
skeppare, som kommer upp på Götheborgs revicre; ty hvarje
sådan skeppare kan blifva tvungen att ligga der flera
veckor endast i brist på möjligheten att få lossa sin last,
och del derföre, att han ej kan som annorstädes anlita andra
båtar än gillets och icke ens gagna sina egna. Kärman
så tänker sig förhållandet, blir det samhällets, icke enskild
rätt, som blott är i fråga; och bör det äfven undersökas,
huruvida detta båtförare-gille kan motsvara verkliga
behofvet, ifall rörelsen i Götheborg blefve starkare. Om
gillet icke motsvarar behofvet, så måste det bort, men då
gillets rätt ock är helig, i det all den ej rältsenligt utan
full ersättning kan eller rättare bör rubbas; så måste den
bortköpas så vä! som hvarje annan rätt, hvilken måste vika
för det allmännas fördel. Sålunda måste vattenverk vika
för odling af jord, jord lemnäs för väganläggningar. Det är
nödvändigt, att verkliga förhållandet så i ett som annat hänseende,
hvad denna sak angår, varder utrönt, och måste jag
fortfarande yrka bifall till det nu föredragna betänk., såsom
i min tanke väl grundadt.
Hr von Rosen: Som bevis på att detta ämne rörer enskild
mans rätt får jag nämna, att adier i detta båtgille gå
i arf, kunna pantsättas o. s. v. Hvad Frih. Gederström
projectevat rör:de undersökning, huruvida trafiken tarfvade
alt inköpa gillets nu ägande rätt, så beror det ju af Göthe
-
a68
Den iS Januari.
borgs handlande att så göra, och den metoden att blifva
gillet qvitt kan nog följas, Ständernes inblandning förutan ;
och finner Götheborgs stad sin fördel af köpet, så står det
staden fritt. Skall Staten inköpa gillets rätt, så hör Götheborgs
stad ingå med en und. anhållan till Konungen, och
Han pröfva huruvida Han finner för godt att hos Ständerna
anmäla ärendet.
Hr Ed enil jelin: Jag vill endast, till följe af Frih.
Cederströms ytliande om behofvet af bålar, yttra, att det
finnes i Götheborg s. k. fribålar, hvilka äga rättighet att
frakta när gillets fat koster icke stå lill hands. Under de
43 års tid, sorn jag varit i Götheborg, liar jag icke hört
klagas öfver brist på båtar för varulastningen, icke ens under
de år, då trafiken varit starkare än någonsin, nemi. åren
1812, 1813 och 1814-
Frili. Cederström: Jag anhåller alt få uppläsa några
rader af betänk.: ”Det är visadt exempel, att en exportör
blifvit af gillet lagsökl för 1,2.45 r:dr 11 sk. b:co i
frakt för plankor, sorn han utfört under året, utan att begagna
hemförare-båtar, och att lian., efter träffad förening,
måst erlägga 3oo r:dr af hvad sålunda blifvit fordradt, äfvensom
att en annan handlande, som begagnat berörde båtar,
måst, för lossning fiån ett fartyg af 102 lästers dräglighet,
betala 294 r:dr 16 sk. b:co, då denna lossning skall
kunnat skett för 100 r:dr, om godsets landsättning varit
fri.” Jag vill tro, att dessa, i Utsk:s betänk, uppgifna, icke
vederlagda fiicla, torde vara klara bevis nog, alt detta förhållande
är af beskaffenhet att fordra en undersökning.
Hr Westfelt, Nils: Inom Utsk. var den lanken p111 -  ralitetens, att en rättelse var behöflig. Frih. Cederström
har ganska riktigt upptagit de skäl, hvarpå Utsk. grundat
sitt tillstyrkande alt en undersökning måtte ske, och anroärkningarne
emot båtförare-gillets förfaranden voro inom
Utsk. så talrika, alt Utsk. fann sig nödsakadt föreslå Ständerna
att hos Konungen anhålla att undersökning i frågan
måtte anstallas. Jag tillstyrker bifall lill Utsk:s betänkande.
Hr Ed en hjelm: Som jag hört att BorgareSt., hvilket
denna fråga naturligen mäste synnerligast röra, bifallit det
första betänk, och lagt detta sednare till handlingarna, så
ser jag ej hvad de andra Stånden kunna hafva för intresse
utaf att detta betänk, bifalles.
Hr von Hartmansdorff: Jag har äfven sett de anmärknlr,
som finnas upptagna i Utskts betänk. ang:de missbruken
af delta gilles rättigheter. Men om de äro så betydliga
sorn Frih. Cederström påstår, så förundrar det mig,
att Utsk. i sitt första betänk, ansett saken böra förfalla, eller
rättare sagdi, det bör ieke förundra någon, att Utsk.
Den 18 Januari.
yttrar sig fram och tillbaka öfver outredda enskildta förhållanden,
hvilka utgöra föremål för klagan och ransakning
hos em be t smy 11 dig heter, men icke hos Ständerna. Det är
dock besynnerligt nog, att Frih. Cederström, som så ofta
emot andia åberopar 90 §:n Reg.F:n, icke vid delta tillfälle
ihågkommit att enskilde medborgares och corporationers
förhållanden icke ens må nämnas under våra riksdagsförhandlingar.
Frih. Cederström: I händelse båtförare-gillets förhandlingar
skulle blifvit föremål för vår öfverläggning och
vi skolat fatta beslut öfver dem, då hade den siste talaren
haft rätt att vi gått emot den 90 §:n; men tillvaron
af det privilegium som donation, hvilket gillet äger och
under hvars egid det finnes och häfver sin varelse, detta
monopolium i landet, till mehn för trafiken, är af beskaffenhet
att utgöra föremål för Sländernes pröfning, i det alt
det är genom anslag af Ständerna, som rättigheten bör bortköpas.
Jag har icke begärt alt gillet skulle frånröfvas sina
rättigheter; jag har begärt att undersökning måtte ske; att
värdet af vinsten måtte uppskattas, på det att, när inkomsten
är känd, capitalet må kunna beräknas oell till innehafvaren
betalas samt rörelsen derefter blifva fri för hvarje Svensk
man, efter det beslut Konung och Ständer vid 1810 års
riksdag i grundlagen nedlagt.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Föremålet för Utsk:s tillstyrkande
utgöres egentligen deraf, att Ständerne skulle i
lind. anhålla, att Konungen täcktes sjelf låta undersöka, huruvida
det nuvar. förhållandet med det oftanämnda båt föra
re-g i 1 le t kan vara förnärmande för de trafikerande eller
icke. Nu måste det vara naturligt, alt det är de trafikerande
sjelfve, som böra anställa denna undersökning, och
örn den utfaller till deras skada, så må de anmäla sig hos
Konungen för rättelses vinnande. Jag tror alt så mycket
Ständerne kunna undvika att lägga sig uti enskildta förhållanden,
desto bättre är det, och tillstyrker äfven på detta
skäl afslag å betänkandet.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla Allm. Besvärs- och Ekon.Utsk:s betänkande
N:o 118.
Ropades ja och nej.
Hr Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade afslå
samma betänkande.
Ropades äfven ja och nej.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att under discussionen
blifvit yrkadt, det betänk. N:o 118 skulle läggas till handlingarna
och utlåt. N:o 29 bifallas.
Frih. Cederström: I händelse Hr Frih. o. Landtm.
Den i8 Januari.
icke kunnat uppfatta R. o. Ad:s svar på bifall eller afslag
å betänk., så anhåller jag örn votering.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att icke rätt väl kunde
bestämmas hvilken mening egentligen borde blifva föremål
för votering, förr än förklaring blifvit gifven hvilken
mening, som ansetts vara öfvervägande, hvarföre Hr Landtm,
nu förnyade sin propos. till bifall å betänk. N:o 118.
Ropades ja och nej.
Då Hr Landtm, nu förklarade, det han trott sig finna
att nej öfverröstat ja, begärde Frih. Cederström votering.
Upplästes till justering och godkändes följande voterrsproposition
:
Den som bifaller Allm- Besvärs- och Ekon.Utskts betänk.
N:o i iS, voterar
ia;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, antager R. o. Ad. betänk. N:o 29 och lägger
N:o r 18 till handlingarna.
Efter voteringens slut, befunnos rösterna hafva utfallit,
som följer:
Ja — 17.
Nej — 20.
Ånyo föredrogs Allm. Besvärs- och Ekon.Utskrs den 5
sisth Dec. på bordet lagda utlåt. N:o 11g, i anleda, af väckt
fråga om stapelstadsrätt för köpingen Döderhultsvik, samt
länsstyrelsens förflyttande dit ifrån Calmar stad.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Jag anser TJtsk.
hafva orätt i båda sina tillstyrkanden. Men som saken är af
den enskilda beskaffenhet, att hon icke, såsom jag tror, bör
utgöra föremål för Ständers, utan för enskildes framställningar
från den ort saken angår, vill jag för min del icke bestrida
det slut, hvartill Utsk. kommit.
Allm. Besvärs- och Ekon.Utskts utlåt. N:0 lig bifölls.
Företogs till pröfning Allm. Besvärs- och Ekon.Utskts
den 5 sisth Dec. på bordet lagda betänk. N:o 120, i anledn.
af väckta motioner om landsfiscalstjensternes afskaffande.
På begäran af Hr von Hartmansdorff, Aug., upplyste
undert. Rid d.Sec ret., att detta betänk, vore bifallet
af alla tre de öfriga RiksStrn.
Hr von Hartmansdorff: Sjelfva saken kommer följ
-
Den i8 Januari.
aktligen att till Konungen framställas, på satt de 3:ne Stånden
beslutat. Jag önskar således blott, att detta Stånd, inom
hvilket linnas så många landshöfdingar och andra embetsman,
icke mätte bifalla ett betänk. , hvilket saknar
grund. Skälen för detta mitt påstående anhåller jag alt få
uppgifva. Landsfiscalernes antal är genom Justitiecancellerens
åtgärd betydligen förminskadt; de äro nu ej flera än
4g, och deribland 5, som tillika förena stadsfiscals-befatlningar.
Det är nö'digt för Justitiecaocellers-embetet, likasom
för landshöfdingarne, alt till allmänna åtals utfärdande hafva
några bestämda tjenstemän, åt hvilka sådana befallningar
kunna uppdragas, personer, hvilka man förut känner
och hvilka förstå alt vara åklagare. Sådane äro eller borde
landsfiscalerne rätleligen vara. Man har i Utsk:s betänk.
uppgifvit, att kronobe!jeningen vore i detta fall användbar.
Hon är det visserligen vid åtskilliga tillfällen,
men då hon sjelf blir föremål för åtal, försvinner denna
tillgång på åklagare. Aldraminst kan länsmannen användas
till att åtala fogden o. s. v. Man kunde säga, alt stadsfiscalerne,
som i allmänhet äro att tillgå, också kunde begagnas
lill åtal på landet. Men för åtals riktiga utförande
fordras ofta kännedom både af orien och personen. Dessutom
äro stadsliscalerne, derest städerne äro af något större
betydenhet, så behöflige inom dessa, att de svårligen kunna
aflägsnas derifrån, särdeles för längre resor. Sladsfiscalerne
äro ett slags allmänna ordningsmän inom städerna, der de
alltför väl behöfvas, för att fullgöra deras kall. Ständerne
hafva redan flera gånger förnyat deras und. anhållan alt
Jandsfiscalerne målte indragas. Konungens vägran att bifalla
dessa upprepade önskningar bevisar , alt sådana skäl
förekomma mot deras afskalFande, hvilka fortfarande gälla.
Alt då förnya denna önskan vid hvarje riksdag, ehuru man
funnit det Konungens mening om saken är alldeles motsatt,
det vore en åtgärd, som grannlagenheten borde förbjuda K.
St. att vidtaga. Om än de öfriga Stånden skulle besluta
alL förnya denna framställning, så hoppas och önskar jag,
att II. o. Ad. icke måtte deruti med dem instämma, utan
afslå Utskts betänkande.
Hr von Rosen, Georg: Äfven jag har inom Ulsk.
varit af olika tanke med majoriteten i detta fall. De skäl
Hr von Hartmansdorff nu uppgifvit hafva hos mig varit gällande,
hvarföre jag också, lika med honom, tillstyrker att
Ulsk:s betänk, mätte afslås. Jag är öfvertygad, alt der möjligtvis
antalet af landsliscaler skulle vara större än behofvet
påkallar, så kommer det också att förminskas. Jag har
sjelf erfarenhet inom det län, som är mig i nåder anförtrodt,
att numerären af dessa tjenstemän minskats efter afgång,
och på min begäran har Just.cancellers-embetet t i 11 -  slvrkt, «tt ingen ny fiscal må tillsättas på den ort, der en
Den 18 Januari.
sådan ej finnes behöflig; men deremot tror jag, att allas afskaffande
nu vore brådstörtande och skadligt, ty Just.canceliers-embelet
måste äga någon, som står directe under dess
lydno ifall en actor behöfves, särdeles som kronobetjeningen
icke alltid dertill är passande eller tillgänglig.
Frih. Nauckhoff, Joli. Otto: Äfven jag nödsakas
att instämma i samma omdöme, som de 2:ue siste talarne.
Hr von Hartmansdorff har uppgifvit åtskilliga tillfällen, som
lyckas bevisa ifrågavar. tjenstemäns oumbärlighet. Jag vill
tillägga några flera, såsom t. ex. vid inventeringar i kronofogdecontoren.
Om en kronofogde lemnar sin tjenst eller
med döden afgår, så finnes ingen, som kan anställa inventeringen
efter honom, ty olämpligt vore väl att dertill använda
en länsman. Detta är af vigt, då man vet hvilken
mängd af handlingar, som finnes i kronofogdecontoren förvarade,
och huru många enskildes rätt kunna derpå bero.
Likaledes i afseende på uppbörden, derå den största noggrannhet
måste iakttagas för Kronans rätt. Äfvenså vid
af- och tiliträdes-husesyner, då fogden eller länsmannen äro
jäfvige, måste en annan person uppträda för att göra deras
tjenst. Utsk. har väl sagt, att Konungens ]?ef:h:de till dylika
förrättningar kunde använda andra personer, men forsigtigtvis
har Utsk. icke uppgifvit hvilka desse personer
skulle vara, och förmodligen på goda skäl, eller att Utsk.
icke kunde dem uppgifva, åtminstone får jag för min del
bekänna, att jag ej vet till hvem jag skulle vända mig i
händelse af ett sådant behof. Kronobe!jeningens bestyr äro
af den omfattande och trägna beskaffenhet, att den ej kan
åläggas sådana göromål, som vanligtvis förrättas af landsfiscaler,
nemi. actoraters utförande.
Man har sagt, att ändamålet med dessa tjenstemän förfelats
i betydlig mån : det kan visserligen hända, att förhållandet
så varit på ett eller annat ställe , måhända derför
att subjectet varit mindre dugligt; men denna omständighet
är ej bevis på tjensternas umbärlighet; tvertom skulle jag
tro, att de än mera komme att motsvara sitt ändamål, om
deras innehafvare vore kände af den person, sorn dem lillsätter,
hvilket ej gerna nu låter tänka sig vara möjligt.
Det är också troligen af den anledningen, sorn Hr von
Hartmansdorff väckt en motion om förändring härutinnan,
att nemi. landsfiscalerne, i stället för alt tillsättas af Just.-  cnncelleren, skulle tillsättas af Konungens Bef:h:de; och titan
tvifvel skulle den förändringen blifva i allo välgörande,
ty landshöfdingen tillsatte naturligtvis ingen annan, än den
lian kände och dagligen kunde hafva under ögonen, för att
tillse om han uppfyllde sina pligter och i motsatt lali kunde
ombyta.
Just cancelleren kan omöjligen Itafva denna uppsigt öfver
liela Sveriges rike. Jag kan ej se någon olägenhet af
en
Den lS Januari.
en siulnn fot-ändring, ly lika viii sein R.- Sitt Jusi.ombudsman
nu nödsakas betjena sig vid Stals utfärdande af landsfiscaler,
t i fisa lie af Just.canci Heren, synes det alt både Just.-  cancelleren oell Just.ombudsmannen skulle kunna för samma
ändamål begagna sig af landsfiscalerna, örn de tillsattes
af landsböfdingarna. Jag hoppas slutligen, alt, oaktadt de
3:ne Ständens beslut i denna Iråga, Konungen, som är bättre
underrättad om förutnämnde Ijenstemäns behöflighet an Utsk.,
lin, lika som hittills, låter dem förblifva på samma fot som
förr, endast med dea förändring Ur von Hartmansdorff åsyllat.
Jag beklagar, att anledningen är mindre lofvande
denna gång, men den torde lör framtiden kunna göra sig
bättre gällande. Jag tillstyrker afslag å betänkandet.
Hr Edenh jelin, Gillis: Jag får bekänna, att vid de
föreg:de riksdagar, då denna sak varit i finga, har äfven jag
varit af den tanke, att så viii landsliscaler sorn andie lösa
tjenstemän borde afskaffas; men sedan jag blifvit landshöfding,
har jag härom kommit lill en alldeles motsatt öfvertygelse,
eller att man omöjligen kan vara dem förutan. Man
säger väl, att kronofogdar oell länsmän skulle kunna göra
landsfiscalernes tjenster; men luiru tungt och träget är icke
kronobetjening#!! förut sysselsatt ined andra saker, och man äger
då vid många tillfällen inga andra all föiordna än landsfiscalerne.
Det finnes inål deri t. ex. länsman ej kan vara
actor, och hvem skall landshöfdingen då förordna dertill
om ej fiscalen? Jag förenar mig i Hr von I lartmansdorffs
framställning under yrkande på afslag å Ulsk:s betänkande.
Hr P rinlzensköld, Carl: Det erkännande, som Hr
Edenbjelm gjort, att lian, när lian sjelf blifvit landshöfding
och kommit i erfarenhet af landsfiscalernes nytta, lull och
hullet förändrat tänkesätt i afseende å dessa Ijenstemäns afskalfände,
vittnar mer än tillräckligt huruledes Utsk. olyckligtvis
yttrat sig i en sak utan att aga erforderlig sakkännedom.
Jag tror att så inträffat vid detta tillfälle. Den som
vet huru vigtigt det är, ali åklagaremakten icke saknar biträde
i landsorterna, och att Konungens Bef:h:de har alt
påräkna ett sådant biträde, han vet också, alt .kronobeljegen
är af vigliga göromål upptagen lill den grad, att den
ej kan uppoffra sin lid till åklagarekallets bestridande; och
jag kail ej annat än finna det besynnerligt, att man vill afskaffa
ett åklagarebiträde, sorn, då man äger sakkännedom
oell erfarenhet, ostridigt måste anses vara afbehofvet påkalla
dl. Jag förenar mig således i begäran 0111 afslag å betänk.,
och det så myckel iner, sorn Utsk. bort ihågkomma, all sedan
Ständerne en eller två gånger tillförene gjoi t framställning
0111 landsfiscaIs-tjenste!'lies indragning, men Konungen derpå
icke fästat afseende, detta förhållande, säger jag, bort utgöra
ett skäl att finna, del Konungen ansett Ständernes frarn19
II. 35
Den 18 Januari.
ställning i ämnet vara sådan, att densamma, med afseende å
det allmänna bästa, icke bör bifallas.
Frih. Rehbinder, Fredr. Will).: Ehuru föga är
att tillägga till de grundade yttranden, som de siste välde
talarne afgifvit, önskar jag dock få nämna, alt under den
fleråriga tid jag prakticerat som domare, har jag haft tillfälle
att erfara huru vigliga persorer landsfiscalerne äro till
upprätthållande af ordning och skick. Det är, som förut
blifvit sagdt, vid många tillfällen, som en länsman ej kan
begagnas sorn actor, och då landsfiscalen är högst behöflig.
Jag tillstyrker således äfven afslag å betänkandet.
Allm. Besvärs- och Ekon.Utsk:s betänk. N:o 120 blef
af R. o. Ad. afslaget.
Ånyo föredrogs och bifölls Allm. Besvärs- och Ekon.-  Utsk:s den 5 sisth Dec. på bordet lagda utlåt. JNT:o 121, i
anledn. af väckt fråga, att Utsk:s förslag i dess betänk. N:o
5i, ronde afgiften, som sjöfarande erlägga vid Ny Elfsborgs
fästning, måtte utsträckas, äfven i afseende å Waxholm.
Hr Prytz, Lars Adolph: I anledn. af det nu ofgjorda
betänk. N:o 121, och med stöd af 56 §:n Riksd.-  Ordn., har en ledamot af detta Stånd, Hr Cedercrona, Joli.
Ulrik, ansett sig befogad alt göra en motion, men i hans
frånvaro får jag upptaga den som min egen, anhållande alt
någon af Ridd.cancellisterne finge densamma uppläsa, samt
att jag derefter måtte återfå ordet.
Det af Hr Prytz åberopade anförandet upplästes, så
lydande:
Sedan hos Vällofl. BorgareSt. af Hr G. Moberg motion
blifvit väckt om rättelse i den afgift, som erlades till comrnendanten
å Ny Elfsborgs fästning af alla till och från Götheborg
kommande fartyg, samt vid föredragningen häraf
hos R. o. Ad. Frih. Raab, A. C., och Hr Nordensköld, O.
G., sammanstämmande yrkat, att äfven de fartyg, som passera
Waxholm, hädanefter måtte fritagas från skyldigheten
att derstädes erlägga och betala hittills stadgad afgift; så
har K. M. den 3 sisth Juli i nåder utfärdat en förordning,
deruti stadgas, dels att, med undantag för Carlskrona och
utom i de fall när fartyg komma från smittad eller för
smitta misstänkt ort, skall ali annan prejning af handelsfartyg,
farkoster och båtar, än genom anrop från fästningen,
under fredstid upphöra, dels ock att folkpassens hittills föreskrifna
uppvisande och åtecknande vid prejning hädanefter
i allmänhet komma att upphöra; med afseende hvarå Allm.
Besvärs- och Ekon.Utsk. i sitt utlåt. N:o 121 ansett det af
motionärerne gjorda yrkande icke påkalla någon R. St:s
åtgärd.
Till följd af högstberörde nåd. förordning hafva corn
-
Den 18 Januari.
2j5
niendanterne u Dalarö oell Ny Elfsborgs fästningar förlorat,
den förstnämnde emellan 11 oell 1200 r:dr och den sednare
1998 r:dr 17 sk. b:co, enligt edsvurne mäklares bevis,
som förvaras i inrikes Departementet. Och har commendanten
A Ny Elfsborgs fästning dessutom förlorat, medelst
ofvanaberopade förordning, den honom genom särskild K.
resolution af den 27 Juni 1817 tillagda ersättning t sk.
btco^i lästafgifl för hvarje utifrån inkommande fartyg.
Sedan eommendanterne å nämnda 2:ne fästningar således
förlorat sina hufvudsokligaste inkomster, som af dem vid
ansökan till och erhållandet af deras befattningar blifvit påräknade,
så återstår för dem endast en obetydlig lönetillgång
för commendanten å Dalarö 35o r:dr, och för commendanten
å Ny Elfsborgs fästning 5oo r.‘dr b:co: commendanterne
å Waxholms och Carlstens fästningar hafva äfven
på så sätt förlorat sina mesta inkomster, så att för den förre
återstår j^5o r:dr och för den sistnämnde 600 r:dr btco
lönetillgång. '
Upplysningsvis har jag ansett mig böra nämnä, att efter
1819 års R. St:s stat bade commendanten å Dalarö fästning
lön på slottsslat  r:dr b:eo 35o: —
samt 3o tunnor spanmål
„ 110: 3o.
Stina r:dr b:co 460: 3o.
1824 hade alla Rikets commendanter spanmål 33o tunnor.
1829 indrogs till statsverket denna spanmål och ficks
ett contant anslag af 7>3o r:dr 16 sk. btco. Från 183o till
och med 1840 års riksstat hafva eommendanterne å Dalarö
fått lön på slottsslat
35o r:dr b:co
Waxholm
45° „ ,,
Carlsten 600 ,, „
Ny Elfsborg 5oo ,, ,,
Slottsvaktmästaren å Dalarö har lön . . . 160 „ „
således bar commendanten ej mer än 200 r:dr btcotneraän
vaktmästaren.
På grund häraf anhålles vördsamt, att de commendanter,
som sålunda blifvit beröfvade större delen af sina inkomster
och äro urståndsatte att lefva utan lönetillökning,
måtte erbål la en slik ersättning, svarande emot hvad de nu
förlorat. Uti Högv. PresteSt. har genom Hr Doctor Moren
och uti Hederv. BondeSt. genom vice Talmannen Pehr
Eriksson blifvit taladt för ersättning, då detta betänk .föredrogs,
och uti dessa begge Stånd rönt mycken sympathi, såsom
grundadt på billighet, och hafva flere talare sig derom
förenat, att eommendanterne måtte erhålla ersättning för
livad de förlorat.
Med anledn. af Allm. Besvärs-och Ekon.Utskts nu föredragna
utlåt. N:o 121, får jag härom väcka ny motion, med
begäran om remiss till Stats- samt Allm. Besvärs-och Ekon.-  Utskotten.
2j6
D c 11 iS Ja n u a r i.
Hr Prytz fortfor derefter :
DS Konungen genom en sisth år utfärdad förot dn. af d.
3 Juli funnit rrillvi<t alt lada afseende på de besvär och olägenheter,
sorn de trafikerande haft, att nödgas anlöpa de
särskilda fästningarna vid inloppsorterna och befriat dem ej
allenast derifrån, utan äfven ifrån de afgifter, som varit förknippade
med folkpassens m. m. påtecknande i commendants-expeditionerna,
så torde det synas en livar lika billigt
som rättvist, att de eoinmendanler, hvilka härigenom galt i
mistning af deras största löneinkomst, sorn just bestod i
sporilar för ofvannämnda anteckning, matie erhålla ersättning
af statsmedlen för hvad de icke förverkat, men
det oaktadt blifvit dem frånkändt, helst de nuvar. inneliafvarne
af dessa tjenste!’ sökt och emottagit dem med sådana
villkor,, som berodde af sportlar, i apparance alt alltid få
behålla dem. Jag får derföre lill motionen tillägga en anhållan
å min sida, att StatsUtsk. matie fäsla afseende på de
i motionen förekommande skal, samt att propos. om remiss
till nämnda Utsk. måtte äga rum.
Hr Bildt, Knut, anförde skriftligen:
Ulan alt i allmänhet anse det lämpligt, att enskilde
embetsman i motionsväg vända sig lill R. H. St. för att erhålla
förbättrade inkomster i löne- eiler ersätlningsväg, kan
jag dock icke underlåta att med min ringa röst understödja
den motion, som Hr Cedercrona väckt till förmån för de
commendanter å några af Rikets fästningar, hvilka, genom
den reform, som till förmån för handeln och sjöfarten skett,
kommit att förlora den betydligaste delen af de inkomster,
som de vid tjensternes emottagande påräknat. Detta förhållande
är af en egen beskaffenhet, ty desse embetsmän
hafva, utan r.tt ens hafva fått tillfälle att yttra sig i frågan,
genom ett penndrag blifvit skiljde från de väsendtligaste
fördelar de af sina tjenster innehaft. Då de vid mottagandet
af tjensterna påräknat nämnda inkomster, som visserligen
tillkommit såsom sportlar, men detta under så lång tid,
att bruket deraf blifvit en åldrig häfd, som ej kunnat vara
Styrelsen obekant, ehuru dessa inkomster ej varit synliga i
aflönings-staterna; så tyckes det ock vara enligt med all
rättvisa , att förlusterna af Staten ersättas , helst den
skedda förändringen är nyttig och beqvämlig för handel och
sjöfart.
Jag anhåller vördsamt, att detta mitt yttrande får åtfölja
motionen lill vederbör. Utsk., som jag hoppas må bifalla
den af Hr Cedercrona väckta motion.
Hr Westfelt, Nils: Jag vill icke motsätta mig den
motion, sorn nu blifvit väckt; — tvertom, men jag kan ej
annat än med förundran finna, ätt föredraganden i commandomål
för sjöärendena icke har, innan den af Konungen
D e u 18 Januari.
utfärd i(]e fö. ändringen utkom, bevakat de commendanters
ratt neli bäöa, sorn genom förordningen blifvit lidande.
Det bade varit i sin ordning, alt desse blifvit försäkrade om
de sportbil', sorn de innehade, då de emotlogo tjenslerna. Vi
se att commendanten i Carlskrona blifvit bibehållen vid sina
sporllar; orsaken känner jag icke; men lian bar fått förmånen
att få behålla sina sportlar, — hvarföre skola väl då de
andre förlora? Att sportlarne äro borltagne, det är visserligen
i sin ordning; men del hade ej varit mindi e i sin ordning,
att föredraganden i commandomål för sjöärendena,
på sätt som vederborde, föranstaltat om ersättning till de
commendanter, som gått i mistning af sina sportlar.
Hr Printzensköld, Carl: Om det å ena sidan med
skäl bör anses som en pligt af Regeringen att vidtaga sådana
förfoganden, hvarigenom bandel och rörelse inom landet
lutias, så anser jag det å andra sidan vara icke mindre rättvist,
alt de personer, som genom dessa förfoganden på något
sätt blifvit lidande, derför njuta ersättning. Här är
föidiållandet sådant. De commendanter, hvilka, till följd af
gällande författning, haft sig en laglig inkomst hittills tillagd,
hafva, genom denna författnings upphäfvade och en
annans införande i stället, gått miste om dessa inkomster.
Det kan således ej vara med billighet och rättvisa förenligt,
alt berörde tjenstemän skulle komma att sakna all ersättning
för dea förlust de såmedelst gjort, och erfarenheten
har visat, huruledes de tjenstemän, hvilka genom särskilda
af Konungen utfärdade författningar gått i mistning om de
exlra-inkomster som åtföljt deras löner, fått, till följe af
den förändring föregtde författningar undergått, njuta ersättning
för hvad de i tjensteutöfningen eljest skulle hafva
förlorat. Jag anhåller följaktligen, att SlatsUtsk., till hvilket
jag förmodar att motionen remitteras, mätte taga ifrågnvar.
tjemsteinäns rättvisa anspråk i öfvervägande, och nu,
på sammi sätt som i fråga om Just.revisionens sportlar, tillse,
att d> t emot förlusten svarande ersättningsbelopp varder
commer.danterna tillagdt. De visste icke afen sådan förändring
i påräknade inkomser, då de emottogo sina tjenster,
och det vore orättvist, om de, i förlitande på gällande författningars
helgd, skulle gå miste om hvad de under sådana
förhållanden påräknat.
Hr Piåfelt, Anton: Jag får upplysa Hr Westfelt, att
Rikets sjöfäslningar icke stå under Sjöförsvars- utan under
Landtförsvars-departementet, utom hvad angår fästningen vid
Carlskrona, hvars cornmendant har i lön 600 r:dr.
Hr Edenhjelm, Gillis: Som jag finner så mycken
billighet i den af motionären gjorda framställningen, så får
äfven jag tillstyrka bifall derå, med anhållan om remiss lill
StalsUtskottet.
D e i» 18 J a n u a ri.
lii’ Prytz: Jag anhåller ait få göra eli tillägg till den
förut gjorda motionen, det nemi., att ersättningen måtte beräknas
retroaclivt ifrån den tid sportlarne upphörde.
lii’ Frih. o. Landtm, yllrade, att i det skriftliga anförandet
anledntn till den väckta motionen blifvit uppgifven
vara Allm. Besvärs- och F.kon.Utsk:s utlåt. N:o 121; Hr
Landtm, kunde likväl icke i detta fall finna ringaste skäl,
nnledn. eller rättighet härifrån kunna hemtas lill motionens
väckande, enär detta utlåt, endast innehöll ett afslag å en
motion, som blifvit vackt; men då de särskilde talare, och
deribland Hr Prytz, om Hr Landtm, rätt erinrade sig, motiverat
sin begäran på K. M:s nåd. beslut i frågan, och
della kunde anses såsom en under riksdagens lopp inträffad
händelse, kunde Hr Landtm, för sin del visserligen icke finna
något hinder, att ju icke motionen kunde remitteras, om
Pi. o. Ad. så behagade.
Ilr Prytz: Jag erinrar mig ej om det står nämnd t i
den skriftliga motionen, men jag har sorn anlcdn. lill densamma
uppgifvit K. M:s i det nu förehafda betänk. N:o 121
omnämnda nåd. förordning af den 3 Juli sisth år, som borttog
sportlarna från commendanterne å fästningarna i vid inloppsorterna,
och på den grund anser jag motionen vara
gjord i anledn. of nämnda betänk. Jag anhåller således, att
intet hinder måtte möta för motionens remitterande, såsom i
min tanke väckt i laglig form med stöd af 56 §:n Reg.-  Formen.
Uppå derefter framställd propos. blef motionen remitterad
till StatsUtskottct.
Föredrogos ånyo och biföllos Allm. Besvärs- och Ekou.
Utsk:s den 5 sisth Dec. på bordet lagda utlåCn:
N:o 122, i anledn. af gjorda anmärkntr vid Utskrs betänk.
N:o 32, rör:de väckta motioner om ändring i författningarna
ang:de allmänna vägars underhållande vintertiden;
fi:o 123, angrde bibeltryckstunnans användande till sitt
ursprungliga ändamål.
Jjades till handlingarna StatsUtsk:s den 9 sisth Dec. på
bordet lagda meni. A:o 387, i anledn. af erhållen återreiniss
å StatsUtsk-.s utlåt. JN:o 353.
Vid förnyad föredragning af StatsUtsk:s den 9 sisth
Dec. på bordet lagda utlåt. N:o 388, ang:de Postinspecloren
C. F. Lindstedts ansökning örn tillökning i arfvodet för honom
uppdragen befattning vid åtskilliga handlingars tryckning,
blef samma utlåt, af R. o. Ad. bifallet.
Ånyo föredrogs SSalsUlsk:s den 9 sisth Dec. på bordet
Den x 8 Januari.
lagda mern. N:o 389, med förfrågan i anledn. af RiksSltns be
slut, rör:de byggnadslånet till staden Wenersborg.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag anhåller alt få
veta huru R. o. Ad. beslutat öfver belänkandena N:is 100
och 314-
Undert. R i d d. Se c re t.: Hvad först angår StalsUtsk:s
utlåt. N:o ioo, sa Lief det af R. o. Ad. bifallet, oedi då sedermera
samma Utsk:s utlåt. JNT:o 314 h°s R- o. Ad. föredrogs,
hlef detsamma lagdt till handlingarna. Derefter ankom
från BorgareSt. en inbjudning till R. o. Ad. att förena
sig uti BorgareStts beslut, hvarigenom BorgareSt., med ogillande
af StatsUtskts utlåttn IVtis i5o och 3147 förklarat, att
Wenersborgs stads vid årets slut varande skidd till Staten
skulle återbetalas med 6 proc. årligen af primitiva capilalct,
deraf 4 proc. skulle utgöra ränta och 2 proc. beräknas
till amortering. Denna inbjudning blef af R. o. Ad. den 14
October bifallen, och prot.utdr. derom expedieradt i följande
ordalag: ”Den i4 October antog R. o. Ad. Boi’gareSt:s
inbjudning alt instämma i dess beslut 1:0. (Det angick staden
Öregrund) och 2;do rör:de SlalsUlsk:s utlåt. N:o 3x4;
i anledn. af anmärkntr vid Utsk:s betänk. JST:o 1D0, angttie
villkoren för återbetalning af det staden Wenersborg beviljade
lån.
Hr von Hartmansdorff: De upplysningar Hr Ridd.-  Secre!:n meddelat uro alldeles öfverensstämmande med hvad
mitt minne säger mig. När nit R. o. Ad. har bifallit Utsk:s
betänk. N:o ioo, men sedermera, på grund af inbjudning från
BorgareSt., förändrat sitt beslut; så måtte väl förändringen
icke kunna rimligtvis sträcka sig längre än sjelfva inbjudningen.
Denna angick sjelfva afbetalningssätlet, nemi. att Wenersborgs
vid årets slut varande skuld till Staten må betalas med 6
proc. af primitiva cnpitalet, hvaraf 4 proc. utgöra ränta oell
återstoden capitalafbetalning. Jag anser således R. o. Ad. icke
hafva upphäft sitt beslut i något annat hänseende, än det
af mig nu upplysta, rör:de afbetalnings- och ränlebetalningssätlet.
Jag hemställer följaktligen om ej svaret på
SlatsUtsk:s förfrågan matte blifva, att R. o. Ad., med det
undantag sorn nämndes, bar godkänt utlåt. N:o i5o.
Frih. Cederström, Jacob: För min del kan jag icke
tro, att ju icke R. o. Ad. frångått sitt beslut i betänk.
N:o 15o, dä R. o. Ad. bifallit BorgareSt:s inbjudning, emedan
BorgareSt. har ogillat båda belänkandena N:is i5o och
314j och särskildt beslutat, på sätt Hr von Hartmansdorff
nyligen tillkännagifvit. Jag skulle derföre tro, att i och
med detsamma R. o. Ad. har instämt med BorgareSt, så har
R. o. Ad. också instämt i dess beslut fullständigt, och, i sådant
fall, förfaller också behofvet af aila de frågor, som
StatsUtsk. i detta betänk, gjort, emedan hela frågan är reg
-
Den 18 J a n 11 a r i.
lerad genom del med elusiv stil i betänk, uttryckta förhållande,
alt lånet skall betalas med 6 proc., hvaraf 4 proc. olgina
ränta och i proc. afbetalning på capitalel; men allt hvad
förut blifvit faststäldt kommer alt stå qvar och icke alt undergå
förändring.
Hr von Hartmansdorff: SlatsIJIsk. har uti dess nu
föredragna betänk, tydligen lillkännagifvit hvarpå det önskar
alt erhålla svar, dä det säger, alt del icke erhållit någon
kännedum om RiksSirns åsigter rör:de de, i afseende på lånevillkorens
förändring eller närmare bestämmande, dels genom
väckta motioner och K. M:s nåd. temiss å en af låntngarne
gjord tind. ansökning, dels ock särskildt af fullmäktige
i Riksg.contoret till Rikets nu församlade Ständers pröfning
och afgörande hänskjutna, samt i det ogillade betänk,
behandlade frågor, nemi. angrde förlängdt anstånd till den
t Juli 1848 med capilal-afhetalningarnes verkställande; angående
ytterligare ränlefrihet under 5 års tid från drn i
Juli sistlidet år; angående förlängning af de bestämda terminerna
för de nya byggnadernas fullbordande samt skuldförbindelsernas
insändande till Riksg.cotti.; angide fullständigare
föreskrifters meddelande i afseende på de till lånemedlens
fördelning utsedda comiterades ansvars- och redovisningsskyldighet;
angrde lånens belopp i förhållande lill
de derför inlecknade egendomnrnes brandförsäkringsvärden
och ang;de antagligheten af inteckningar i brand forsäll rade
byggnader af träd. Nät' nu R. o. Ad gjort en förändring
i sitt första gillande af betänk. JNT:o i5o, så är det klart,
alt denna förändring icke kunde vidtagas utan något fötegående
ogillande eller återkallande af det beslut Ståndet redan
fatlat. Men deraf följer icke, att hela det beslutet blifvit
upplöst på sätt Frih. Cederström förmenat; utan allt det
som icke, genom bifall till Ulskts belänk. N:o l5o, blifvit
förändrad!, mäste qvarstå. Skulle likväl R. o. Ad., emot
förmodan, anse lika med Frih. Cederström, att det liela vore
upphäfvel; så är jag dock icke af den mening, sorn Frihtn,
att man dervid kan låta bero; ty då K. M. gifvil en remiss
i ämnet, så måste den väl besvaras; och då finner jag icke
något riktigare svar kunna lemnäs, än det, som Utsk.
föreslagit i belänk. N:o i5o, och som Ståndet bifallit. Om
Frih. Cederström anser baltie vara alt Slåndet fattar samma
beslut andra gången, så må det alltför gerna ske; men
något beslut måste nödvändigt meddelas.
Hr Frih. o. Landtm, lät uppläsa BorgareStrs, i anledn.
af föredragningen olaf StatsUtsk;s mein. Nto 38g, utfärdade
prot.utdr. utaf den g dennes, af innehåll, alt då
Slåndet, med ogillande af SlatsUtskfs belänk. N:o i5o och
utlåt. N:o 314, den 26 sisth September beslutat, att Wenersborgs
stads vid delta års slut varande skuld till Stalén
n» å
Ben iS Januari.
ina betalas med 6 proc. å det primitiva capitalet årligen, af
hvilka 6 proc. 4 proc. komma att utgöra ränta, och återstoden
skulle afräknas på capitalet, hade Ståndet genom
detta beslut afgjort ärendet, i hvad del rörde StatsTJlsk:s i
betänk. N:o i5o, pag. 18, upptagna tvänne första hemställanden,
hvilka Utsk. vidblifvit i utlåt. N:o 3r4 > eller dem,
som angingo ifrågasatt räntenedsättning och beloppet af den
årliga capilal-afbetalningen på omförmälda lån; hvaremot
Ståndet, vid nu förnyad föredragning, bifallit hvad StatsUtsk.
i andra delar af betänk. N:o i5o, ände, såsom nämndt
är uti beslutet den 26 sisth September, redan af Ståndet
afgjorda tvänne punkter, sig utlåtit.
Gr. Horn, Claes Fredr.; Jag instämmer hufvudsakligen
i Hr von Hartmansdorffs yttrande; emedan jag anser,
alt om också strängt efter ordalydelsen kunde antagas att
Utsk:s ifrågavar. betänk:» blefvo casserade eller ogillade,
så är det ändå hufvudsakligen i en enda punkt, och då R.
o. Ad. för dess del redan godkänt hvad Utsk. tillstyrkt, så
anser jag alldeles oberoende af den formfråga, som Frih.
Cederström väckt, R. o. Ad. kunna och böra vidblifva sitt
förra beslut, hvarigenom StalsUtsk. får de upplysningar, som
Utsk. söker.
Frih. Cederström: Ehuru det beslut, som, enligt hvad
nyss upplyst blifvit, af trenne Stånd är fattadt, synes vara
ett R. St. beslut, hvilket icke af ett Stånd kan häfvas, likväl
och då BorgareStåndet, på sätt af prot.utdr. rörtde dess
beslut öfver betänk. Nio 089 inhemtas, skiljt frågan om lå-neanslaget
ifrån de öfriga delarna uti betänk. N:o 314, så,
ifall R. o. Ad. vill jemka sig ännu en gång efter BorgareSt.
, skall det ske i samma ordalag som uti BorgareSt:s sednare
prot.utdr. blifvit nyttjade; ty i annat fall skulle det
beslut icke gälla, enligt hvilket Wenersborg* stads skuld till
Slaten skulle amorteras med 2 proc. årligen och i ränta betalas
4 proc., men att detta beslut skulle förfalla,! kan icke
vara meningen.
Hr Frih. o. Landtm, fästade R. o. Ad:s uppmärksamhet
på innehållet af det prot.utdr., som Ståndet gillat,
och som blifvit expedieradt i anledn. af Ståndets beslut
rörtde BorgareStts inbjudning; det hade nemligen innehållit,
att R. o. Ad. instämde i BorgareSl:s genom prot.utdr. fattade
beslut; R. o. Ad;s beslut kunde således icke sträcka sig
längre än BorgareStrs beslut sträckt sig; då sistnämnda Stånd
fork larat sitt beslut icke angå annat än frågan om räntan och
capital-afbetalningen, skulle Hr Landtm, tro, att R. o. Ad.
icke kunnat fatta annat beslut, än ett sådant som inskränkte
sig inom ränte- och capital-afbetalningen; hemställande Hr
19 II. 36
Den 18 Januari.
Landtm, nu, om Ståndet behagade afgifva en sådan förklaring
öfver det redan fattade beslutet.
Ropades ja.
Företogs till pröfning Stals- samt Allm. Besvärs oell
Ekon.Utskrns den 9 sisth December på bordet lagda betänk.
JV:o 9°) i anledn. af väckt fråga om upphörande af de s. k.
porlpenningarna vid Christianstad, m. rn.
Hr von Hartmansdorff, Äng.: Jag anser denna
fråga om portpenningarna i Christianstad vara jemförlig med
frågan om bålföraregillét i Götheborg. Det är nemi. ett
ibland de ämnen, som icke borde hos R. St. förekomma eller
åtminstone icke afgöras förr än saken vore utredd, så att
man visste hvad man tillstyrkte. Uti en reservation af Hr
Prosten Astrand yttras: "Jag kan i sakens nuvar. outredda
skick ej deltaga i tillstyrkande af statsanslag för det här förekommande
föremål, utan anser, att, till undanrödjande af
de olägenheter, motionen afser, R. St. må hos K. M. göra
den lind. hemställan, att stadens och nästbelägna häraders
innevånare, hvilka hafva största olägenheten af den ifrågavar.
afgiften, måtte höras, huruvida icke de skulle vara benägne
att sammanskjuta och årligen till garnisonsskolan i
Christianstad utbetala det belopp, hvartill portpenningarne
efter medelberäkning för sista 10 åren uppgått, emot det
att denna afgift upphörde, då sådant derefter k om me att
af deras svar bero. Häruti instämde Gr. von Platen, Frih. von
Kraemer, Frih. Leijonhufvud, Hr Biskop Butseh, Hr Doctor
Björkman, Hr Doctor Agrell, Hr Prosten Stenhammar, Hr
Prosten Afzelius, Hr Prosten Lundblad, Hr Prosten Gumaelius,
Hr Prosten Sylvan, Hr Prosten Lalin, Hr Prosten Ahlqvist,
Hr Professoren Grafström samt Hrrtne Wijk, Foenander,
Wedberg och Moberg.’* Det ser nästan ut, som om minoriteten
hade beslutat, och majoriteten, närden kom tillstädes, reserverat
sig. Jag tror till och med att Hr Prosten Åstrands framställning
icke är af beskaffenhet att kunna vinna afseende hos R. St.;
ty då den har till föremål endast en liten orts intresse, så
borde framställningen ske i vanlig väg genom de förvaltande
verken af de personel’, som finna sig lidande af inrättningen.
Om R. St. äro så frikostiga att de åtaga sig afgiften, så
skall sådant gifva andra menigheter anledning att äfven söka
undandraga sig dylika afgifter. Fråga är till och med,
huruvida ersättningen är behöflig. Hvartill tjenar det nemi.,
att i en så liten stad som Christianstad hålla tvänne särskilda
folkskolor? Der finnes redan en skola för stadens barn,
i godt skick, inrättad med betydliga bidrag af stadens innevånare.
Garnisonsmanskapets barn äro icke annorlunda beskaffade
än de öfriga barnen och behöfva således icke någon
särskild skola. Om sjelfva inrättningen följaktligen är onödig,
så mätte ersättningen vara ännu onödigare. Jag anhåller
derföre örn afslag på betänk, och anser CJtsk. icke böra
onödigtvis besväras med en återremiss, sorn till intet tjenar.
Den 18 Januari.
Hr von Rosen, Georg: Till den sista värda talaren
vågar jag hemställa, huruvida detta ärende lämpligen kan
hänföras under samma rubrik, som Götheborgs BåtföraregiIle.
Afgiftan grundar sig på en af konungamakten, efter
den tidens gällande former, lagligen derom afgifven befallning
och härleder sig derifrån, att fästningsportarne skola
vara stängde vid vissa klockslag, hvilken föreskrift likväl
blifvit ett onus för landsortens innevånare; hvadan, uppå
derom utaf commendanten i Christianstad hos K. M. i underd.
gjord frmstälining, K. M. pröfvade godt i nåder tillåta,
det commendanten ägde att intill ett visst klockslag på
natten låta öppna portarne för resande emot en afgift,
under namn af portpenningar, som skulle användas för stadens
garnisons-skola. Då denna afgift sålunda grundar sig
på en K. skrifvelse, anser jag motionären hafva ägt laglig
anledning att väcka frågan, som under åtskilliga föregående
riksdagar blifvit både väckt och upptagen, men alltid afgjord
i likhet med Hr Prosten Åstrands motion. Huruvida
skolan är behöflig eller icke, lemnar jag derhän. Det är något
sorn Hr von Hartmansdorff bör kunna bedömma bättre
än jag; men då skolan finnes och, genom contract med Kronan,
är försäkrad om inkomsten, kan den icke rättvisligen
densamma beröfvas; hvadan frågan endast är hvem som
skall vidkännas afgiften, de resande eller Staten. För min
del tillstyrker jag bifall lill betänkandet. Hvad mängden af
reservanterne beträffar, så respecterar jag dem visserligen,
men jag finner ingen af dem hafva sin väg genom Christianstad,
och de hafva således icke kunnat erfara de olägeuheter,
som vidlåda delta förhållande, hvilka egentligen drabba
ortens innevånare. Oin Christianstad lage afsides, så
vore förhållandet annorlunda; men då allmänna landsvägen
emellan Stockholm och Ystad går igenom Christianstad, så
är detta en omständighet, som i min öfvertygelse talar till
fördel för den åsigt jag försvarar; hvarvid jag mindre afser
afgiftens belopp, än det för fästningens befäl obehagliga sätt,
hvarpå den utgår, så väl som de obehagligheter, för hvilka
resande, i anledn. deraf, äro utsatte. Att förena de tvänne
skolorna möter svårigheter, emedan stadsförsamlingen ogerna
upptager garnisonsförsamlingens barn i stadens skola.
Denna omständighet lemnar jag likväl derhän; meri, på
grund af hvad jag i öfrigt anfört, tillstyrker jag bifall lil!
TJlskls betänk., särdeles som summan är obetydlig.
Hr Prytz, Lars Adolph: Efter den fullständiga utredning
af verkliga förhållandet, som Hr von Rosen gjort,
får jag blott förena mig med honom, med det tillägg, i anledn.
af den aktningsvärde, numera aflidne reservantens uttryck
i reservationen, att det skulle vara ortens och nästbelägna
häraders innevånare, som skulle hafva största olägenheten
utaf portstängningen och afgiften, att förhållandet tvert
-
384
Den i Januari.
om är sådant, alt från aflägsna orter lommande resande hafva
större olägenhet deraf; emedan örtens innevånare hänna
klockslaget, då portarne slängas, och sålunda kunna lätta
sig derefter, då deremot den gällande föreskriften merendels
är helt och hållet obekant för dem, sorn komma från
aflägsna orter. Således och emedan det just är desse resande,
som skulle hafva största olägenhet utaf de nu föreskrifna
iakttagelser i afseende på portslängningen i Christianstad,
om de komme att fortfara, tillstyrker jag bifall på
Utsk:s betänkande.
Frih. Cederström, Jacob: Hr von Hartmansdorff har
rätt deruti, att rättigheten för garnisonsskolan i Christianstad
att uppbära portpenningar är grundad på ett af K.
M. ut färda dt privilegii—bref i ämnet, dock icke så exclusivt
som Båtföraregillet i Götheborg. Begge 810 enskilda inrättningar,
som genom konungamaktens bifall fått sig rättigheten
tillagd; men begge böra vara föremål för R. Sl:s
pröfning. I afseende på fästningens tillgörande vid portläsningen,
har jag ingenting att tillägga hvad Hr von Rosen
anfört, utom i det fall, att som port läsningen i Christianstad
icke kan komma att uteblifva efter hvad sorn älven
i betänkandets premisser finnes antydt att man önskar,
emedan fästningen måste vara stängd, sedan det blifvit mörkt,
så följer också, att om en annan tid för port läsningen bör
bestämmas, derom bör vara uttryckligen nämndt. Jag känner
icke hvilken timme af dygnet porten definitivt läses, så
alt man icke kan komma igenom ens för betalning utan
commendantens speciella tillstånd; men det är naturligt, att,
om portafgiften försvinner för resande, någon lid bör bestämmas
då porten läses och ingen får passera; och det är klart,
att, om detta betänk, bifalles, K. M. bestämmer denna tid,
i händelse Han jemväl lemnar bifall till betänkandet. Det
är en uraktlåtenhet i betänk, att härom ingenting blifvit
nämndt. I öfrigt har jag ingenting emot att lemna bifall
till detsamma, fullkomligen öfvertygad derom, att, då ärendet
hos K. M. förekommer till pröfning, K. M. skall bestämma
tiden då portarne böra vara lästa och då de icke få
öppnas, hvarken mot eller utan betalning.
Hr von Rosen: Reglementet bestämmer tiden då porten
skall vara stängd. Så länge den bio11 är tillsluten, äga
resande att passera emot betalning; men när den är läst,
skall dessutom särskildt tillstånd afcommendanten afvaktas.
Efter kl. 11 ankommer sällan någon resande. När tapto är
slagen, måste betalning erläggas för genomfarten. Det är
denna afgifts upphörande, som motionären åsyftat, utan att
likväl tillskynda något mehn för den inrättning, som tillgodonjuter
afgiften, och som deraf ovillkorligen är i behof.
Hr von Hartmansdorff: Konungabrefvet, hvarpå
ifragavar. rättighet till afgifts uppbärande sig grundar, är
Den 18 Jan ua ri.
285
icke, såsom man förmodat, en allmän författning, ulan dermed
förhåller det sig såsom med hvarje annan K. skrifvelse,
som bestämmer något visst förhållande på någon viss ort.
Upphäfvandet af ett särskildt konungabref kan rätteligen
icke blifva föremål för motioner vid riksdagar utan för enskilda
framställningar i den ordning som vederbör. N11 är
likväl första frågan den, huruvida garnisonsskolans bibehållande
är behöflig!; ty om hon icke behöfves, så är afgiften
onödig. Men denna undersökning lärer icke kunna verkställas
af R. St. Deraf visar sig, att motionen är för tidig.
Men om nu likväl R. St. för garnisonsskolan i Christianstad
skulle hysa sådan bevågenhet som betänkandet uttalar; hvad
blefve väl följden? Jo att, på sätt jag nämnt, andra städer
skulle framkomma med dylika anspråk. En dylik tvist som
denna har flera år ägt rum i Götheborg. Sedan borger-:
skapet, under åtskilliga år, erlagt afgiften, men sedermera
undandrog sig den, {ingo stadens samtlige innevånare vidkännas
hennes utgörande. Den afgiften uppgick till 1,200
r:dr om året. Om R. St. nu äro så frikostige att de bevilja
ifrågavar. 240 r:dr för garnisonsskolan i Christianstad, så
Jära de icke heller kunna undandraga sig att, om det begäres,
bevilja Götheborg ersättning för nämnda 1,200 r:dr;
men då torde man kanske icke vara lika benägen att bevilja
anslag utan sådan föregående undersökning, som i hvarje
dylik händelse rätteligen bör äga rum. Då afgiften, på
sätt det K. brefvet utvisar, endast utgör ett öre för hvar
person och ett öre för hvarje häst; så måtte hon väl icke
kunna anses så betungande för resande, att skäl vore till
statsanslags beviljande. Det kostar vida mera att fara öfver
vissa broar, hvilken kostnad, efter samma grund, äfven borde
af Staten betalas. På sådant sätt skulle man ådraga Slaten
en mängd smärre utgifter, hvilka tillsammans skulle utgöra
stora summor. Om man hade så godt om penningar,
att man först kunde förse Slaten med hvad han egentligen
behöfver och sedan hade något att skänka bort, så vore det
en annan sak. Men då man prutar på Statens nödvändiga
behof och afknappar behöfliga anslag, så finner jag icke
skäl att bevilja ifrågavar. summa, utan förnyar min anhållan
om afslag å betänkandet.
Hr von Rosen: Jag kan icke, lika med Hr von Hartmansdorff,
jemföra denna afgift med broafgifter. Broars
byggande har skett på enskildes bekostnad, hvarföre de böra
njuta ersättning, hvilken resande desto hellre böra vidkännas,
som de icke skulle komma fram, derest broar icke
funnes, då deremot portar just hindia resande att framkomma.
Broarne slitas och skola underhållas, hvartill erfordras
betydlig kostnad, då deremot portarnes slitning å
gångjern och reglar är obetydlig; men det är icke summans
storlek, utan sättet hvarpå den utgår, trasslet för vakterna
a 86
Den tS J.mu ari.
med liqviden med resande så väl af allmogen som af andra,
hvarvid jag fäster mig. Den resande har icke alltid passande
penningar vid liqvidens verkställande. Vi kunna något
hvar föreställa oss, huru vid sådan vexling tillgår. Conslapeln
vägrar alt vexla. Det har han rättighet till. Den
resande är äfven berättigad alt icke blifva prejad. Häraf
uppkommer trassel och olägenheter, som stundom föranleda
cancelii-förhör, obehagliga så val för den ena som för den
andra. Det är upphörandet häraf, sorn jag åslundar, ulan
att likväl ändamålet, hvartill penningarne skola användas,
måtte förfelas, emedan skolinrättningen otvifvelaktig! är nyttig
och gagnelig. Skolan tillhör icke något visst regemente
eller corps utan garnisonen i Christianstad, den må beslå af
hvad reg:te som helst, och afgiftcn kan således icke rättvisligen
eller billigtvis åläggas något visst regemente, åtminstone
har jag icke hjerta dertill; och derföre anser jag den
erforderliga inkomsten lämpligast böra beredas på sätt Utsk:n
föreslagit.
Frill. Cederström, Anders: Jag anhåller all få instämma
med Hr von Rosen. Jag kan icke se annat, än att
afgiften är en allmän beskattning, som åligger alla vägfaran
de,
som skola passera Christianstad, hvilken dessutom icke
tillkommer staden Christianstad utan Staten, enär den användes
till soldatbarns undervisning, hvilket i första hand
mäste åligga Staten. Den tiden, då konungabrefvet ni färdades,
ägde Konungen rättighet att, på sätt som skett, förfoga,
och då ansåg man ett sådant indirect beskattningssätt
lämpligare än att upplaga kostnaden ibland statsutgifterna;
men nu gälla andra principer i detta fall. Nu anser man
Staten direete böra utgifva hvad Staten åligger att bekosta ;
och detta är ett ytterligare skäl för mig att, lika med Hr
von Rosen, anhålla om bifall till betänkandet.
Hr Printzensköld, Carl: Måhända är det obetydligheten
af den summa, hvarom frågan är, som föranledt StatsUlsk.
till den ådagalagda frikostigheten , då det utan närmare
utredning af ärendet, på sätt Hr von Hartmansdorff så
fullständigt anmärkt, tillstyrkt bifall till den väckta motionen.
Jag tror likväl, att StatsUlsk. här, såsom i andra fall,
bort förfara principenligt; och om det så gjort och med
lika uppmärksamhet följt denna motion som andra frågor,
så hade det kommit till ett motsatt resultat eller det som
reservanten anfört. Det är och blir en sanning, såsom Hr
von Hartmansdorff yttrat, att ändamålet hvarföre afgiften
utgöres ligger ännu så oredigt för begreppet, alt det är absolnt
nödigt att en undersökning örn nyttan af skolinrättningen
bör föregå, innan R. St. meddela något anslag på stat
till afgiftens ersättande, i händelse den borttages. För öfrigt
och då det är mycket tvifvel underkastadt, huruvida
genom afgiftens borttagande del af motionären åsyftade än
-
Den 18 Januari.
287
damålet, nemi. fri passage genom stadsporten, vinnes, skulle
jag tio alt del ringa bestyr, som med afgiflens uppbärande
är förenadt, gerna kan fortfarande äga rum. Skulle garnisonen,
på salt Hr von Rosen anmärkt, anse besvärligt att hafva
befattning med penningarnes uppbärande, så kan med K.
M:s tillstånd, som lätt loide kunna utverkas, samma åtgärd
vidtagas sorn alltid äger rum med broafgifts uppbörd, nemi.
utarrendering af denna uppbörd emot viss årlig inkomst,
hvarigenom garnisonen slipper att hafva med uppbörden att
skaffa, och det af Hr von Rosen åsyftade ändamålet vinnes,
särdeles om nödiga föreskrifter meddelas till förekommande
af Iracasserier och hvarjehanda olägenheter. Jag tror det
icke vara väl betänkt att på stat uppföra en afgift, som
egentligen bör erläggas af de trafikerande, synnerligast som
vi hafva långt vigtigare och angelägnare utgifter att fylla.
Jag tillstyrker således afslag på betänkandet.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Jag hör nu, att den siste
värde talaren kommit till resultatet att begära afslag ä betänkandet.
Jag fruktade, att bans afsigt var att begära återremiss
deraf, då han påstod att StatsUtsk. så illa utredt ärendet,
ty i sådant fall tror jag vår grundlag bestämmer,
att ålerremiss borde ske. Mig synes likväl Utsk:n hafva tillräckligen
utredt ämnet, då de åberopat och anfört hufvudsakliga
innehållet af det K. bref, som bestämmer ändamålet
för denna uppbörd. Att dessa portpenningar Bro hinderliga
så väl för ortens trafik som för resande i allmänhet, är
klart, då man besinnar alt på lorgdagar och vid marknads
tillfällen
en mängd färdande på en gång stöta till, med
hvilka alla liqvid skall ske. Att ersättning för denna afgift
icke bör drabba orten, är redan utredt genom den upplysning,
som inhemlas af betänk., att den användes för en garnisonsskola
i Christianstad. Det förundrade mig, då jag hörde
en talare yttra den sats, att det skulle gå an att hemställa
till ortens comrnuner huruvida de ville åtaga sig alt
bekosta det till garnisonsskolans underhåll erforderliga beloppet
för alt slippa portpenningarnes utgörande. Jag tror,
att en sådan förfrågan från hvilken auetoritet som helst vore
en olaglighet. Vill man derföre komma ifrån dessa portpenningar,
så tror jag att man antingen skall hoppas att
K. M., utan afseende på hvad skolan deraf lider, skall upphäfva
sitt K. bref, eller ock att man skall göra det möjligt
för K, M. att vidtaga erforderliga åtgärder, derigenom att
man anslår en billig ersättning för denna skolinrättning, som
i annat fall blefve lidande genom portpenningarnes borttagande.
Af sådana anledningar tillstyrker jag bifall till förslaget.
Hr von Rosen: Man har sagt att ämnet är outredt. Det
kan jag icke begripa, då Utsk:n tagit kännedom om den för»
ordning, som bestämmer denna afgift och ändamålet för den
-
a88
Den 18 Januari.
samma. Mer behöfver man icke känna. Nu vet man bela
förhållandet. Gillar man betänk., så må man bifalla det;
gillar man det icke, sä må man afstå detsamma. Jag vet
icke huru saken skall kunna bättre utredas än som skett. Man
har sagt, alt garnisonen kunde utarrendera uppbörden. .Så
har skett några år; men då voro prejerierna ännu värre, ty
entreprenören, som icke stod under krigsartikiarna, hade
man svårare att controllera; och man nödgades således upphöra
med denna utarrendering. Instämmande med Gr. Horn,
anser jag derjemte mindre passande, att R. St. uppdraga
åt K. M. en tiggarerole, nemi. att hemställa till ortens innevånare
om ett sammanskott till denna skolinrättning. Om
man kunnat gå den vägen, hade det varit obehöfligt att besvära
hvarken R. St. eller K. M. med denna sak; ty då hade
landshöfdingen eller commendanten kunnat utskicka sina
hafvar för detta ändamål. Jag tillstyrker sfiledes hellre afslag
på betänk., än hvad Hr Prosten Åstrand föreslagit; ty
jag tror, alt hvarken Ständerne eller Konungen böra begära
några offer af särskilda individer i samhället.
Hr von Hartmansdorff; Den siste värde talaren
påstod, att frågan icke vore outredd. Frågan delar sig i
tvänne. Den första, att portpenningarnes erläggande är hinderligt
för resande. Det är utredt. Den andra delen afser
huruvida penningarna behöfvas för skolan, eller om skolan
ens är behöflig. Dessa frågor äro outredda Den värde
talaren har sjelf icke kunnat påstå att skolan behöfves. Jag
tror mig kunna ytterligare bestrida hennes behöflighet
just på den grund, att en god folkskola finnes i staden,
och att garnisonsskolan icke är annat än en folkskola. Jag
har ingenting emot att portpenningarua upphöra; men jag
kan icke underlåta att fästa uppmärksamheten dervid, att
R. St. sjelfve skulle, genom bifall till betänk., underlåta att
vid sina beslut iakttaga grundsatser, under det de, som oftast,
förebrå Regeringen att hon ingen grundsats vidhåller.
Grunden för folkskolors underhåll är att de skola bekostas af
menigheterna sjelfva och icke af Staten, annorlunda än undantagsvis.
Enligt den allmänna grund, sorn R. St. antagit
och komma att till Konungen framställa, blifva a5o,ooo r:dr
att påräkna lill användande för folkskolor, bland hvilka
garnisonsskolan i Christiansstad äfven är. Vilja icke R. St.
i detta fall iakttaga den allmänna grundsatsen, så skall sådant
dels föranleda till enahanda anspråk från andra håll,
och dels nedsätta R. Sirs egen värdighet, enär de icke kunna
vidhålla någon regel. Det är detta och ingenting annat,
som föranleder mig att bestrida ifrågavar. statsanslag; ty
hvarföre skulle jag icke vilja medgifva inrättandet af huru
många skolor som helst?
Frih. Cederström, Anders: Här är icke fråga om
af
-
Dea 18 Januari.
»89
afgifler lill inrättande af någon särskild folkskola, utan till
en på Konungens befallning den 10 Januari 1758 tilkommen
garnisons-skola. En så beskaffad skola beror det endast på
Konungen att säga, om den skall finnas eller icke. Så länge
Konungen icke sagt, att den icke skall finnas, och då skolan fortfar
all finnas i enlighet med Konungens förordnande, är det gifvet
att någon afgift till dess underhåll måste finna-.; men om
Släudernc anse sättet, hvarpå skolans inkomst herodes, orätt
belasta det allmänna, så måste det val bero af dem att lemna
bestämdt statsanslag till skolans underhåll. Om K. M. skulle
finna tjenligt att upphäfva skolan såsom obehöflig, så kommer
naturligtvis statsanslaget alt förfalla. För min del finner jag
principenligt att afgiflen utgår genom statsanslag.
Frih. Gederström, Jacob: Det är visserligen nyttigt
att icke onödigtvis ändra institutionerna inom ett samhälle;
men då förändi iugarne äro ögonskenligen nyttiga, böra
de ske. Då här är fråga om en såtlan ögonskenlig förbättring,
nemi. att, med bibehållande af inkomsten för en af
Konungen anbefalld skola, förändra sättet för beredande af
denna inkomst, hvilken erhålles genom en afgift, som orimligtvis
drabbar andrk personer än de som hafva gagn af inrättningen
; så finner jag icke skäl alt afslä tillstyrkandet.
Jag skulle önska, atj i betänkandet liden varit bestämd för
porlläsningen; men pet är gifvet, att K. M. derom meddelar
föreskrift, i händelse Han bifaller R. St:s framställning i
ämnet. Jag förnyar min anhållan 0111 bifall till Utsktns
förslag.
Stats-samt Allm. Besvärs- och Ekon.Utskins betänk. N:o
go bifölls.
Ånyo föredrogos och bi föl los Stats- samt Allm. Besvärs-
och Ekon.Utsktns den g sisth Dec. på bordet lagda
utlåttn:
N:o gr, i anledn. af väckt fråga om lindring i berustade
qvarnars prestationer;
N:o g2, i anledn. af föreslagna åtgärder till lindring i
roteringens utgörande;
N:o g3, i anledn. af väckt fråga om gardesreg:tenas indragning
till halfva styrkan.
Lades lill handlingarna förstärkta StatsUtsk:s sedan den
11 sisth Dec. på bordet lagda mem.-r:
N:o 302, ang:de verkställd omröstning öfver 2tne uti
mern. N:o 3oi upptagna voter:s-propos:r;
Nso 3g3 , aog:de verkställd omröstning till följd af
BiksStms skiljaktiga beslut, i anledn. af StatsUtsk:s utlåt.
K:o 258;
>9 H. 37
Den 18 Januari.
N:o 3g4» ang-'de verkställd omröstning till följd af
RiksSttns skiljaktiga beslut, röride det å riksstatens 5:te lmfvudtitel
uppförda anslag till dramatiska spektaklet;
N:o 3g5, i anledn. af verkställd omröstning, till följd af
RiksSttns skiljaktiga beslut i fråga om löneanslag för Carolinska
med.chirurgiska institutet;
R:o 3g6, angtde verkställd omröstning i fråga om beloppet
af de lån, som hädanefter från uli-diseonten skola
ulgifvas;
R:o 3g7, ang:de verkställd omröstning, i anledn. af
RiksSt:ns skiljaktiga beslut i afseende å kurliusafgiftens fortfarande.
I anledn. nf förstärkta StatsUtsk:s ofvannämnda mein,
N:o 3g3, anmälte sig
Hr Lagerhjelm, Pehr, och yttrade:
I anledn. af förstärkta SlatsUlskrs mern. K:o 3g3, utber
•jag mig att få uppläsa följande reservation:
På grund af 5o §:n Riksd.Ordn. får jag förklara mig anse
förstärkta StatsUlsk:s nu upplästa beslut vara olagligt.
I kraft af Svensk lag kunna Konungens rådgifvare, så
länge de lefva, icke lagligen förlora deras löner utan i följande,
af författningarna förutsedda, händelser:
1:0 genom afsked, uppå egen ansökning;
2:0 genom entledigande af K. M. enl. Dess höga rätt,
jemlikt 35 §:n Rrg.Frn;
3:o genom skiljande från embetet, på grund af R. St:s
önskan, likmätigt 107 §:n Reg.Fm;
4:o genom laga dom efter 106 §:n Reg.Fm och ansvarighetslagen
eller Sveriges allmänna lag.
Ingendera af dessa händelser har inträffat, och likväl äro
de begge f. d. Statssecrettne sina löner, d. v. s. deras uppehälle
såsom obemedlade män, beröfvade. Förstärkta SlatsXJtsk,
har val icke beslutat annat, än att deras löner icke
må uppföras på indragningsstul. Men då de icke heller ä
ro
uppförde på någon annan, så befinnas de följaktligen pä
ingen. Detta äfventyr, vid embetsmannabanans slut, borde
desto mindre af dem anas vid deras inträde och qvarblifvande
derpå, som det hittills, under vårt närvar, statsskick,
varit oerhördt, att Staten icke hållit dem skadeslös?, hvilka
genom förändrade samhällsinrättningar förlorat deras beställningar.
Ja! R. St. hafva tvertom, både vid föregide och
innevar. riksdag, beviljat ersättning för mislade inkomster åt
embets- eller tjenstemän, hvilka derpå haft ringare eller inga
rättsanspråk.
Förfarandet emot dessa begge embetsmän är icke inbjudande
att egna sig åt Rikets högre embeten. Det är
sannt; ingen äger rätt att bedomina en annans bevekelsegrund
! Men lika obestridligt är hvar och en, vid fråga 0111
inträde på den högre embetsbanan, herre öfver sitt eget
Dan 18 Januari.
291
beslut. Tanken , som bestämmer menniskans handlingar, är
obetvingbar; och blotta fruktan för en politisk förföljelse är
för Rikets tjenst lika menlig, som verkligheten är förderflig
för hatets offer. Historien, äfven Sveriges, visar oss
varnande lador af denna art. Mätte de tjena oss till lärdom,
och tvedräglens frö, om ovännen utsår det bland ett
enigt och dermed kraftigt folk, aldrig gro i Sveriges jord!
Hr Printzensköld, Carl: Jemte det jag till alla
delar förenar mig uti det af Hr Lagerhjelm nu angifna anförande,
kan jag icke undgå alt till prof. förklara, huru djupt
jag mäste beklaga att vi upplefvat en tidpunkt, då R. St.
kunnat få ett förstärkt SlalsUtsk., som, med glömska af rättvisa
och med glömska af Svenskmannarätt, kunnat fatta ett
beslut sådant som det ifrågavarande.
Hr Westfelt, Nils: Det är med största förundran
jag hör ledamöter af detta Stånd uppträda, för att reservera
sig emot förstärkta StatsTJtsk:s och R. St:s beslut. Jag
tror icke att 5y §:n Riksd.Ordn. har den latitud, att sådant
kan vara formligt. Jag protesterar högligen mot en sådan
praxis, hvartill grundlagen icke gifver anledning. Jag hade
hoppats, att Hr Frih. o. L.andtm. hade förklarat, att
dessa reservationer icke bort få afgifvas.
Frih. Cederström, Jacob,: Jag anhåller att till prof.
fä nedlägga den förklaring, alt förstärkta StalsUtslos votering
har 1 ed t derhän, att ett R. St:s beslut i rät Isväg
kommer att blifva ogildt förklaradt; ty ingen Svensk domare
lärer kunna vägra att tillerkänna ifrågavar. embetsman
de lönebelopp, hvartill de äro berättigade.
Hr Lagerhjelm: För att betaga en värd ledamot dess
förundran deröfver, att jag tagit mig frihet att yttra mig
på sätt sorn skett; så får jag för honom uppläsa So §:n
Riksd.Ordn., hvilken lyder sålunda: "Hvarje ståndsledamot
äger rätt alt i pleno slående och från sin plats lill prot.
fritt tala och utlåta sig i alla frågor, som under öfverläg
gande
komma, och örn lagligheten af allt sorn inom Ståndet
sig tilldrager.”
Hr Printzensköld förenade sig med Hr Lagerhjelm.
Hr Lagerheim: Rättskänslan och månheten om representantvärdigheten
föreskrifva min reservation mot ett
beslut, så qvalificeradt, alt möjligen domaremakten kunde
verkan deraf upphäfva. Hvarjemte jag iakttager tillfället
förklara mig hysa den förhoppning, alt ingen här må tiga
rättighet ali undertrycka den fria yttranderätten, sorn en
livar enligt grundlagen äger, att ifrån sin bänk yttra sig om
lagligheten af allt hvad sig tilldrager.
Gr. Horn, Glaes Fredr.: Ehuru jag äfven med stöd
af 5o §:n Riksd.Ordn, väl skulle kunna anse mig befogad
O e D 18 Januari.
nit yttra ett ogillande af de beslut, sorn samtliga Stånden
livart för sig fattat, och som föranledt votering inom
förstärkta StatsUtsk.; sä anser jag mig likväl, med stöd af
samma §, hvarken kunna eller böra uttala ett förkastande
öfver förstärkta StatsLJtsk:s förhållande, emedan del förstärkta
StatsUtsk. icke är annat än R. Sits eget beslut, och jag
tror icke att man rättvist bör tillämpa 5o 5:n Riksd.Ordn. i
den vidsträckthet, att man inom RiksSttn kan uppstå med
reservationer mot R. St:s beslut; ty jag anser reservationer,
på grund af det åberopade lagbudet, endast kunna äga
ruin emot hvad sorn inom hvarje särskildt Stånd sig tilldrager.
Hr af Sillen, Wilh. Gideon, instämde med Gr.
Horn.
Föredrogs ånyo Stats- samt Allm. Besvärs- och Ekon.-  Utsk:ns den 1 1 sistl. Dec. på bordet lagda betänk. j\:<> q4>
i anleda, af framställda klagomål, rör:de rustnings- och roteringsbesväret,
samt föreslagna åtgärder till beredande af
lindring derutinnan.
Hr von Hartmansdorff, August: I den sednare
delen af Utskms förslag är jag med Utsktn ense, rnen icke
i den första, der det heter, ”att R. St. skulle i lind. anhålla
det K. M. täcktes förständiga vederbör, att afhandlingar
mellan rust- eller rotehållare och knekt 0111 lönevillkoren
böra försiggå enskildt dem emellan och såsom de kunna
åsämjas, utan all inblandning dervid af befälet^etc. Deraf
synas således Utsktn hafva antagit, att befälet inblandat
sig i dessa afhandlingar. Om Stånden bifalla denna framställning,
så skulle de följaktligen afven antaga att befälet
vid hela indelta arméen hade sig förgått. Men huru kunna
R. St. antaga sådant 0111 en hel fjenslemannacorps, då det
icke är bevisadt? Jag måste bestrida ett sådant sätt att behandla
alla indelta olficers-corpser. Dertill lägga Utskin
följande: ”Hvarefter och sedan karlen blifvit af läkare approberad,
eontractet skall underskrifvas och du först till
granskning inför landshöfding och regements- idler compagniclief
uppvisas.” Jag erinrar mig icke, 0111 det hittills varit
ett åliggande för landshöfdingarne att granska hvartenda knekte-
eller båtsmanscontract; men hvad jag vet, är, att under
den tid jag förestod ett lundsli,embete, blef icke något sådant
contract till landshöfdingens granskning uppvisadt. * Om
hvarje sådant likväl skulle uppvisas för att granskas, så skulle
sådant onödigtvis upptaga en lid, som kunde användas
för vigligare och angelägnare göromål. Dermed må nu vara
huru sorn helst; förra delen af förslaget anser jag i alla
fall olämplig och anhåller derföre om återremiss af betänkandet.
lir von Rosen, Georg: Frånvar. då detta betänk.
Den 18 Jan uari.
393
justerades, har jag icke kunnat afgifva min reservation deremot.
1 likhet med hvad Hr von Hartmansdorff yttrat, förklarade
jag inom Utsktn, det jag ansåg olämpligt att göra
en sådan framställning i allmänhet om vederbörandes förständigande
att efterlefva lagar och fölfattningar. När motionären
icke speciell uppgifvit af hvem oell hvarutinnan
oordningar blifvit begagna, så är det också blott en lös
uppgift, alt oordningar ägt rum. Sknlle motionären enskildt
äga anleda, till klagan, så äger han att vid laga domstol,
på sätt och i den ordning som vederbör, söka rättelse efter
befogenhet. Jag afstyiker äfven betänkandet.
Frih. Ridderstolpe, Fredr.: Jag nödgas erinra,
alt uti det län, hvarest jag" är landshöfding, går så till, alt
hvarje soldatcontract af landshöfdingen undersökes och
granskas, samt, om det betinnes öfverensstämmande med
k liek tecontractets innehåll, af landshöfdingen underskrifves.
Fyra exemplar utaf solda leon trädet presenteras vid hvarje
rekrytering, hvaraf del ena stannar vid landscontoret för
att tjena till efterrättelse vid förefallande processer; ett exeinplar
går lill regementet; ett får soldalen och ett rotehållaren.
Jag vet icke, huru processer kunna undvikas eller
någon decision fattas, utan att så förhålles. Landshöfdingen
anser jag vid det tillfället vara rotehållarens målsman,
och på rekrytens vägnar är regtts-chefen närvar., som lika
med cornpagniehefen påstår soldatens räll. På det sättet
råder allt ifrån äldre tider mycken ordning i Westmanland.
Jag hade trott, att samma praxis ägde rum i Rikets
öfriga län.
Frill. Cederström, Jacob, anhöll att få veta huru
de öfriga RiksStin afgjort denna fråga.
Undert. Ridd.Secret. tiUkännagaf, att samtliga de
öfriga RiksSt:n bifallit nu föredragna betänk. N:o g/j.
Frih. Cederström: Det lönar icke mödan att bär ingå
i någon detaljerad utveckling af Utsktns förfärande i
denna del; men jag kan icke undgå att, lika med Hr von
Hartmansdorff, uttrycka min förundran deröfver, alt då
Utsk:n förklarat, att genom 2 mom. 10 §;n 1 cap. i 3:dje delen
af K. M:s den 1 Mars 181g för armeen utfärdade tjenstgörings-reglemente
samt de författningar, hvarpå detsamma
sig grundar, det blifvit regtts-chefen förbjudet att tillvälla
sig någon myndighet öfver rust- eller rotehållare eller af
orätt förstådt nit, till rotens betungande, tillvägabringa och
bereda soldaten andra förmåner än dem förfallningarne medgifva,
det kan blifva föremål för Ständerna ali hos K. M.
begära ett förständigande till vederbör, i afseende på Iivari
sorn vid rekrytering enligt gällande föreskrifter bör iakttagas.
Alt skrifvelsen är öfverflödig är således tydligt och klart,
hvarföre jag anhåller all R. o. Ad. malte alsia densamma.
»94
Den 18 Januari.
Hr Westfelt, Nils: Jag skall hafva äran lemna de
upplysningar, sorn blifvit Utsk;n meddelade i denna fråga.
Motioner hafva från BnndeSl. till Utsk:n inkommit, som
upplyst af hvilka regiten missbruk blifvit begångna. Enligt
qo- §:n Pu'g.F:n hafva några namn icke kunnat uppgifvas.
Från Westergöthland och om jag rätt minnes äfven från
Jönköpings och Kronobergs län hafva de flesta motionerna
inkommit. Praxis i Westergöthland är sådan, att vid reg:tet
finnes en compagni-chefs instruclion, som innehåller, alt när
ett nummer nr vacant, så skall roten för compagnichefen
uppvisa karl, oell lian kommer då med karlen och två contract.
Han erhåller då approbations-sedel och är fri från
vacance-afgiften. Detta är ett ingrepp uti gamla knek tenon
tractcn, men har varit en antagen praxis, som länder roten
till fördel; något missbruk har jag icke hört omtalas, ehuru
jag medgilver att det uppgifna förhållandet är stridande mot
knektecontrncten. Jag är öfvertygad, att om Hr von Hartmansdorff
kommit att längre qvarstanna uti Calmar län,
skulle lian vunnit den erfarenhet, att det är landshöfdingen
skyldighet att efterse knektecontracten. Jag anser
Utsk: 11 hafva rätteligen på de uppgifna skälen tillstyrkt att
knektecontracten i deras helhet måtte eflerlefvas, och anhåller
derföre om bifall lill betänkandet.
Gr. Posse, Fredr. Salomon: I afseende på första
delen af betänk, instämmer jag fullkomligt deruti, att de
uppgifna omständigheterna icke borde föranleda någon urid.
skrifvelse lill K. M, enar fråga icke är om någon ändring
uti gällande föreskrifter utan endast om förmenta öfverträdelse!'
deraf, i hvilket hänseende den lidande äger att i laga
ordning söka rättelse, då den felande blir tillrättavist. Jag
anser således en skrifvelse i detta hänseende både öfverflödig
och oriktig, och hemställer till dem, som derpå yrkat, om
de icke skulle vilja afstå derifrån. Til! sednare delen af betänkandet
önskar jag deremot bifall. I Skåne öro tryckta
knektecontract nidelia på alla rotar. Der gifvas Irenne alternativ
af knektecontract, hvilka icke öfverslu idas , åtminstone
högst sällan. Hvad landshöfdingens skyldighet att granska
dessa knektecontract angar, så finner jag, att Hr von
Hartmansdorff, under den tid han bestred jlandsh.embetet i
Calmar, icke varit på något rekrytmöte; ty der skola rekrytcontracten
framlemnas för att granskas af landshöfdingen
och reg:ts-chefen. Jag anhåller om afslag på första
och bifall till sednare delen af betänkandet.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Jag har sedan flera riksdagar
tillbaka en bedröflig erfarenhet deraf, nit de mest
oro och missnöje väckande frågor inom Representationen
och måhända inom nationen härleda sig från förhållandet
emellan rust- och rotehållare samt befäl och nucloriteter.
Det är så naturligt, att då dessa föråldrade lagar, som röra
Den 18 Januari.
roteringsverket, äro så litet kända i allmänhet och författningar
lid efter annan utkomma, som hafva meia utseende
af arbitrage un lag, sä skall det, på samma gång som deraf
uppkommer osäkerhet om skyldigheter och rättigheter på
eria och andra sidan , äfven uppväcka missnöje och disputer.
Jag påminner mig också, att vid sista riksdagen en
mängd motioner väcktes i samina anda, som de, hvilka föranledt
detta beslut. Man lim* klandrat, al t de förenade Utsktn
fastat sig vid embetsmäns förgätenhet af hvad lagar bestämma.
Jag får dervid erinra, att det åberopade t jenstgöringsreglemenlet
är en handling, främmande för rust- och rotehållarne.
Det är icke någon allmänt promnlgerad lag, utan
det kan vara okändt af alla andra än militär-befälet. När
nu, med nästan alldeles ingen kännedom om knek leconlraclens
lydelse och de förändringar desamma tid efter annan
undergått, rust- och rotehållarne rådfrågnnde vända sig lill
militär-befälet, för att få veta huru de böra uppsätta sina
contracl, eller då rekryten gör sådana påståenden, som rotehållare!)
icke tilltror sig ensam kunna afgöra ulan måste
vända sig till befälet för alt erhålla nödiga upplysningar,
och man kommer underfund med alt soldaterna beviljas
mycket större fördelar, än hvartill rust- och rotehållarne
kunna förpligtas; så finner jag att de sistnämnde äro i okunnighet
om livar de skola söka rättelse och följaktligen söka
den vid riksdagarna. Det är mig också bekant, emedan jag
såsom rotehållare sjelf fått erfara det, att vid rekrytmöten,
0111 icke militär-befälet, åtminstone Konungens I5ef:h:de cassera
sådana enskildta conlract, sorn rotehållarne ingått med
rekryterna, på den grund att de förmenats icke vara i öfverensstämmelse
med kneklecoutracten; och jag upprepar, att
dessa kneklecontract varit främmande för contrabenterne.
Likväl bar vid denna riksdag, så väl sorn vid föregide, alven
genom enskilda personer blifvit kändt, att åtgärder vidtagits
på sidan sä väl om dessa contract, sorn gällande författningar.
Jag har äfven här nyss hört en af Konungens
Beftlude, i strid med en annan som bestrid t ett landsli. embete,
tillkännagifva, det honom åligger att granska samt på
grund deraf godkänna eller eassera rekrvtcont racten, just
på grund af knektecontractens innehåll. Då del icke kan
fela alt militär-befdlliafvaien mäste vara närvar, vid rekrvtmölet
och gifva sin tanke tillkänna, så anser jag icke olämpligt
alt IL St., i följd afde väckta motionerna, ingå till K. ål.
och begära, oansedt tjenstgöringsreglementets föreskrifter, en
allmän författning, som frikalla!'rust-och rotehållarne från alt
underkasta vederbör, aucloriteter någon granskning af knekteconlracten
eller af de särskildta contracten med rekryterna forian
desse rekryter äro till approbation framställde, och då
rust-och rotehållarne blott hafva att vänta en granskning till
utrönande af rekrytcontractens öfverensstämmelse med de
ursprungliga kneklecontract samt de författningar som för
Den iB Januari.
särskildta fall finnas utfärdade. Jag kan således icke se, att
det innefattar ett obehörigt klander mot tjenstemännen, om
R. St. utaf K. M. begära en sådan författning. Hvad jag
nu yttrat, angår i punkten i betänk. Den andra liar icke
blifvit bestridd, hvilken afser promulgation af de för särskilda
provinser gällande knekleeonlracl jemte öfriga tid
efter annan i ämnet utfärdade föreskrifter, på det att vederbör.
rust- och rotehållare så väl som soldalerne må äga
bestämd kännedom om deras ömsesidiga rättigheter och förbindelser.
Af dessa skäl tillstyrker jag bifall till betänk, i
dess helhet.
Frih. Cederström: Det är egentligen i anledn. afGr.
Horns yttrande, som jag nu begärt ordet, för att erinra att
ett sådant sammandrag öfver gällande knektecontract i och
för sig sjelf är af föga nytta, såvida icke, enär på 1680-talet
en tunna spanmål gälde två till fyra daler silfvermynt, de uti
contracten bestämda penningar tillika valverndes i spanmål,
emedan allmogen skulle tro sig vara grufligen betungad
med skatter, då den jemte hemkallet finge betala några r:dr
i stället för de uti contracten bestämda daler sifvermynt.
Jag tror derföre, att ett sådant sammandrag af författningarna,
långt ifrån att reda, tvertom skulle förvilla begreppet,
derest icke tillika en sådan silfvermyntets förvandling i spanmål,
som jag nämnt, lomme att äga rum.
Hr von Hartmansdorff: Efter hvad Frih. Cederström
nu yttrat, har jag icke annat att tillägga, än alt då betänk.
nu första gången är före, kan det icke med förändrin
gar
antagas, hvadan således endast återstår att antingen afslå
eller återremittera det. För min del tillstyrker jag af
slag
så mycket hellre, som Hr Westfelt upplyst, att det är
några vissa regiten, vid hvilka man visste att missbruk ägt
rum, ty då har man så mycket mera rätt att ej utpeka dem,
utan yttra sig lika om alla.
Stats- samt Allm. Besvärs- och Ekon.CJtsk:ns betänk.
N:o 94 bl ef af R. o. Ad. afslaget.
Lades på bordel Stats-, Banco- och LagUtsk:ns mern.
N:o 129, till svar å de inom 3:ne RiksSt. framställda anniärkmr
vid Stats-, Banco- och LagUtsk:ns under N:o 5o aflåtna
betänk., ang:de upphörandet af Bankens och Riksg.-  contjs forum privilegiatum.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 11 om aftonen.
In fidem protocolli,
F. O. Silfver stolpe.
Ons
-
Den 20 Januari f. m.
397
Onsdagen den 20 Januari 1841.
Plenum kl. io f. m.
Justerades M prot.utdr. för den 18 dennes.
Justerades pleni-prot:n för den 12 sisth Dec. f. och e.
ni. samt den 14 December.
Hr Frih. o. Landtm, tillkännagaf, alt Hr Nordenanckar,
Wilh. Fredr., anmält sig vara nödsakad att från
riksdagen afresa för så lång tid, alt ledighet från Utsk. icke
så länge kunde honom beviljas, hvarföre han afsagt sig
sin befattning sorn ledamot i BnncoUtsk., men anhållit att
blifva vid sin riksdagsmannarätt bibehållen; hemställande
Hr Landtm , om R. o. Ad. behagade bifalla denna begäran.
Ropades ja.
Hr Landtm, anmodade Hrr Electorer att under loppet
af veckan sammanträda, för att ersätta den sålunda uppkomna
ledigheten i BancoUlskottet.
Undert Ridd.Secref. tillkännagaf, att de personer,
hvilka blifvit antagne till refererande af förhandlingarna inom
R. o. Ad., anmält sig af enskilda angelägenheter vara
förhindrade att längre med denna befattning fortfara, hvilket
vore orsaken, hvarföre inga sådana refenter i dag vore
tjenstgörande.
Hr Bråkenhjelm, Pehr Reinh.: Med anledn. af
den af Hr Ridd.Secrel:n 1111 meddelade upplysning, får jag
anhålla, all Hr Frill. o. Landtm, behagade inhemta R. o.
Ad:s tanke, huruvida ej R. o. Ad. anser, att något vidare anskaffande
af nya referenter nu kan vara öfverflödigt, och
huruvida icke denna befattning hädanefter må upphöra.
Gr. Horn, Claes F redr.t Om jag ej bedrager mig,
så ligger på R. o. Ad:s bord en motion, sorn har för afsigt
att afskaffa dessa referenter. Det vore kanske således ej
formenligt att föredraga denna fråga, förrän nämnda motion till
afgörande förekommer; men sorn Ridd.directtn har sig ålagdt
att tills vidare anskaffa referenter, så vågar jag hemställa,
huruvida icke Hr Frih. o. Landtm, behagade inhemta
Ståndets tanke, om, i afvaktan på R. o. Ad:s beslut röirde
denna motion, Ridd.direcUn må tills vidare frikallas ifrån
skyldigheten att antaga andra referenter i de afgångnes
ställe.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att hvad Hr Bråken19
H. dö
Den ao Januari f. ra.
hjelms förslag auginge, att inga nya referenter sluille antagas
för den återstående delen af riksdagen, så vore, såsom
Gr. Horn anmärkt, en motion derom hvilande på 11. o.
Adts bord, och torde således den frågan i sin ordning böra
förekomma; men Hr Landtm, ville hemställa, om II. o. Ad.
på sätt Gr. Horn föreslagit, ville finna för godt alt underrätta
Ridd.direct:n, det antagandet af nya referenter får anstå
tills R. o. Ad. fattat sitt beslut i den frågan.
Bifölls.
Ånyo föredrogs Stats- samt Allm. Besvärs- och Ekon.-  Utskrns den i i sisth Dec. på bordet lagda betänk. N:o g5,
i anledn. af väckt motion ronde remonteringen vid K. Skånska
Dragon-reg:tet.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Ehuru jag ej reserverat
mig emot det beslut, som Utskm i denna fråga fattat, bör
jag likväl tillkännagifva, att jag ej delade Utsktns tanke, emedan
jag anser alldeles ändamålslöst att ingå lill K. M.
med den ifråga var. anhållan, att endast hvila hästar och
skäckar skulle blifva undantagne ifrån remontering vid
Skånska Dragon-fcgttet. Vore del skäl att till K. M. ingå
med en sådan skrifvelse, hvarpå jag tviflan, emedan jagtrop
mig veta att mörka hästar af åtskilliga färger antagas vid
detta reg:te, men att deremot skäckar samt hvita och gråa
hästar äro undantagna; sa anser jag så mycket oriktigare att
ingå med denna skrifvelse, sorn gråa hästar enl. den föreslagna
skrifvelsen äro tillåtna, och jag vet ej hvarföre gråa
hästar skulle mera kunna antagas, än hvita. Jag anser således
hela skrifvelsen vara öfverflödig och oriktig.
Hr Råfel t, Anton: Jag anhåller att få förena mig med
Gr. Horn, och begär afslag på betänkandet.
Stats- samt Allm. Besvärs- och Ekon.Utsktns betänk.
N:o g5 afslogs.
Vid förnyad föredragning biföll R. o. Ad. Stats- samt
Allm. Besvärs- och Ekon.Utsk:ns den 11 sisth Dec. på bordet
lagda betänk. N:o 96, i anledn. af väckta frågor, att
endast värfvad trupp må commenderas till garnisonstjenst
och bevakning vid correctionsinrältningar, äfvensom att, då
indelt cavallen eller infanteri beordras att utgöra arbetscominenderingar,
slitnings-ersättning måtte derför rust- och
rotehållare tiilgodokomraa.
Till pröfning företogs Stats- samt Allm. Besvärs- och
Ekon.Utskms den 11 sisth Dec. på bordet lagda utlåt. Pbo
97, i anledn. af återremiss å betänk. N:o 32.
Frih. Cederström, Jacob: Utskm hafva i det sednare
Den 20 Januari f. m.
a99
betänk. endast upptagit anmärkn:r i afseende på redactionen,
gjorda i ett anförande , sorn egentligen tillstyrkte
Utsktns betänk., men hvad som framställdes emot Ulskrns
förslag, såsom alldeles på sidan om ordningen, alt, då R. St.
redan förut afslyrkt eli dylikt betänk, och ingått till K.
M. med begäran om en fullständig försvarsplan, ingå med
en sådan underd. anhållan, rör:de en speciel fråga om afsitlande
af ett cavalleri-reg':te, hvars behof för den tillstyrkta
försvarsplanen R. St. ej äro i tillfälle att bedömma, —
derom hafva de sammansatta Utsk;n ej behagat yttra ett
enda ord; men som denna anmärkn. icke dess mindre qvarstår
i samma skick, nemi. att då R. St. hos K. M. anhållit
om en fullständig försvarsplan, deruti förhållandet emellan
infanteri och cavallen äfven kommer ätt bestämmas, så vore
det högst olämpligt att nu ingå med en tind. begäran, alt
K. M. dessförinnan skulle låta ett eavalleri-reg:te afsitta.
Jag tillstyrker således afslag på ifrågavar. betänkande.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Ståndet har redan,
då detta ämne förra gången föredrogs, afslagit betänk. N:o
82. Jag instämmer således med Frih. Cederström, och anhåller
vördsamt, att R. o. Ad. nu måtte, med vidblifvande af
sitt förut fattade beslut, lägga detta betank. till handlingarna.
Hr Lefre'n, Joh. Pehr, instämde med Hr von Hartmansdorff.
R. o. Ad., som afslagit betänk. N:o 32, fann utlåt. N:o
97 icke erfordra annan åtgärd än att läggas till handlingarna.
Ånyo föredrogos och biföl los Stats- samt Allm. Besvä‘rsoch
Ekon.Utsk:ns den ii sisth Dec. på bordet lagda utlåtanden
:
N:o 98, i anledn. af väckt motion om nedsättning af
trosspassevolance-afgiften;
N;o 99, i anledn. af väckt fråga om upphörande af eller
nedsättning uti afgiften till Wadstena krigsmanshus samt
Amiralitets krigsmans-cassorna vid köp af rusthåll eller båtsmanshemman.
Företogs till pröfning Stats- samt Allm. Besvärs- och
Ekon.Ulskrns den 11 sisth Dec. på bordet lagda utlåt. N:o
100, i anledn. af återremiss å Utsktns betänk. N:o 6, om lärare-seminariers
inrättande m. m.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Då betänk, redan
är af tre Stånd bifallet, så är det i afseende på verkställigheten
och påföljden utan ändamål att deremot tala. Men
jag kan likväl ej underlåta att beklaga, det R. St. i Sverige
funnit inrättandet af seminarier för lärares bildande vara
3oo
D v u 20 J a n u a r i f. m.
onödigt, dä detta anses såsom en hufvudsak i alla andra
hild ide länder. Isynnerhet innehar detta en motsägelse nu,
då R. St. vid innevar. riksdag hafva funnit nödigt alt inrätta
seminarier till bildande af lärare för folkskolorna och
dertill anslagit betydliga medel. Om lärare behöfva hildas
för att lara barn läsa innantill, så måtte hildning ännu mera
behöfvas för att undervisa de barn, som ifrån elementarläroverken
blifva studenter. Jag hoppas att med liden,
och måhända vid nästa riksdag, en hällre öfvertygelse i detta
afseende skall hos R. St. göra sig gällande.
Undert. Ridd.Secrel. tillkännagaf, att PresteSt. lagt
Nto 100 till handlingarna, men förut afslagit N:o 6, att BorgareSt.
äfven lagt N:o 100 tili handlingarna, men förut bifallit
N:o 6, och att BondeSt. afslagil N:o ioo.
Hr von Hartmansdorff: Under sådant förhållande
önskar jag, att R. o. Ad. också måtte afslå betänk., på det
att Ståndet ej må synas hafva gifvit sitt samtycke till de
tänkesätt, som deri äro uttalade.
Stats- samt Allm. Besvärs- och Ekon.Utskrns utlåt. N:o
ioo blef af R. o. Ad. afslaget.
Då nu ånyo föredrogs Stats- samt Allm. Besvärs- och
Ekon.Utskrns den i r sisth Dec. på bordet lagda betänk. Nto
101, i anleda, af väckt motion om anställandet af ytterligare
en lärare vid hvardera af skolorna i Umeå, Piteå och
på Frösön i Jemtland, blef samma betänk, af R. o. Ad.
bifallet.
Ånyo föredrogs Stats- samt Allm. Besvärs- oell Ekon.-  Utsk:ns den ii sisth Dec. på bordet lagda betänk. N:o 102,
i anledn. af väckt fråga om statsanslag till Strömstads
skola.
Hr Edenhjelm, Gillis: Under denna riksdag har
det mycket talats om anslag lill skolor och skollärares aflönande,
för att på sådant sätt befrämja den uppväxande
ungdomens upplysning. Att Strömstad är i behof af ett
sådant anslag, har motionären tillräckligen bevisat, oell äfven
jag kan vitsorda behofvet deraf, emedan del för närvar,
ej finnes någon annan lärare i denna skola, än en som tillika
förestår presterliga göromål. Han mäste nu jemte sin
presterliga befattning vara lärare i skolan, för ett arfvode af
i5 tunnor spanmål. Jag tror att hvardera af dessa tjenster
fordrar sin man, och att de således begge böra vara försedda
med tillräckliga löner. Händelsen gör nu, att den
person, sora förestår dessa tjenster, är en utmärkt nitisk och
skicklig person, men jag tror ej alt sådant kan inverka på
saken.
Att Norrige* förening med Sverige var en för Riket
