# ID: svediakorp-gov492
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 149,911
# sentences: 6,431
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


P r o t o c o 1 j,
hållna
hos
H ö g 1 o f I i g e
Ridderskapet och Adeln,
vid
Lagtima Riksdagen i Slockholm,
År 1840.
Adertonde Häftet,
S T O C K 11 O L M.
H öv b e r g ska 13 o k 1 v y c k c- r i e t, i H41 •
Tisdagen den i December i84o.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 2 prot.uldr. för den 28 sistl. November e. m.
Hr Westfelt, Nils: Jag täger mig friheten till Hr
Frih. o. Landtm, samt H. R. o. Ad. framställa, om icke R.
och Ad. skulle tillåta att SlatsUtskts betänk. N:o 367, i anledn.
af återremiss af betänk. N;o 25y, finge först på föredragn.
listan upplagas eller föredragas i dag; i hvilket fall
detta mål kanske kunde förekomma på samma gång med
de öfriga K. propositionerna.
Hr von Hartmansdorff, Aug., anhöll att få veta
hvilket ämne det ifrågavar. mein. N:o 367 anginge.
Undert. Ridd.Secret. tillkännagaf, att StatsUtsk:s
mern. N:o 367 innehölle svar på StatsUtskrs utlåt, öfver K.
M:s nåd. propos. angrde pensioner åt Statsråden Frih. Åkerhjelm
och Gr. Hård.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om icke Hr Westfelts
mening varit att ifrågavar. utlåt. N:o 367 skulle sättas
främst på föredragn.listan till morgondagens plenum.
Hr Westfelt: Helst sage jag att detta mål kunde
förekomma i dag, men om det ej kan ske, då detta betänk,
står så långt nere pä föredragn.listan, önskar jag att det må
företagas först i morgon.
Uppå derefter framstå lid propos, beslöt R, o. Ad. att
StatsUtsk:s utlåt. N:o 367 borde sättas främst på föredragn.-  listan lill morgondagens plenum, såvida det icke i dag hunne
att i sin ordning till afgörande förekomma.
Hr Stråle, Nils Wilh., hade inlemnat ett så lydande
anförande:
I afseende på användandet af bankens behållna vinst
hafva de respective RiksSt;n stannat uti olika beslut. Resultatet
lärer dock blifva antingen alt en del af vinsten bör
reserveras till förstärkande af bankens grundfond, eller att
alltsammans skall användas till allmänt nyttiga ändamål.
Hvilketdera som kommer att blifva R. St:s beslut, återstår
i begge fallen att bestämma sättet för användandet. Reser
-
4
D c n i December.
veras en eller två millioner riksdaler till förstärkande af
grundfonden, så måste penningarne göras räntebärande och
sättas i omlopp. Anslås de åter till allmänt nyttiga ändamål,
så måste dessa bestämmas och detaljerna uppgöras.
Då det således ännu är öppet att kunna begagna de närvar,
tillgångarna för ett ändamål; sorn jag för min del anser vara
bland de mest maktpåliggande, vågar jag fästa H. R. o.
Ad:s uppmärksamhet derpå.
Sverige bar åtnjutit 26 års fred. Inga hotande anledningar
till krig visa sig för ögonblicket. Men kunna vi väl
påräkna alL så i all framtid skall förblifva? Det synes höra
till lingens ordning, att krig, likasom andra allmänna
olyckor, skola tidtals, med längre eller kortare mellanskof,
öfvergå folken; och vi kunna väl ej påräkna att härifrån få
blifva ett undantag. I alla fall utgör alltid förmågan alt
föra krig en utväg att få behålla freden. Vi söka äfven att
förskaffa oss efter hand de materiella artiklarna lill krigs
förande och bemöda oss att lära och inöfva befäl och soldater.
Men penningar, denna nervus remm gerendarum,
som kriget jemväl fordrar, dermed hafva vi icke tänkt på
att förse oss. R. St- skola lemna Konungen ett creditiv,
för att i händelse af krig begagnas; men fonden lill ett sådant
creditiv, den linnes ännu icke.
Om R. St. besluta, alt hela bancovinsten nu skall ananvändas
till sådana utgifter, hvarigenom penningarne äro
för bankens och statsverkets cassör för alltid förlorade, eller
desamma utlånas på villkor, som icke medgifva hastig återbetalning
på en gång utan rubbning i allmänna penningelörelsen;
och det derefter inträffar under vår elier våra
närmaste efterkommandes tid, att ett krig utbrister, hotande
Sveriges sjelfständighet, hafva vi då inga förebråelser att
göra oss för det sätt, hvarpå vi behandlat denna angelägenhet?
När då nödvändigheten framstår att anskaffa stora
penningesummor; lån icke annorledes än på betungande villkor
kunna erhållas; till ränta och amortissement derå, samt
lill angelägna behof, som ej kunna genom lånen fyllas, dryga
skatter måste folket åläggas: manne icke man då förebrår
de närvar. Ständerna, att de icke under de goda dagarna
sökt bibehålla redan samlade tillgångar för kommande
onda tider; att man kastat hela bördan på efterkommanderne
och icke, såsom klokheten bjuder, lemnat utväg att
fördela densamma på det förflutna, det närvar, och det tillkommande,
hvarigenom bördan alltid biifver lättare att bära?
Jag tycker mig finna, att dessa förebråelser vore rättvisa,
och det är denna öfvertygelse, som föranleder mig, att, åtminstone
för min del, yrka att en sådan disposition af medlen
må äga rum, att derigenom kan bildas för framtiden
en krigsfond eller åtminstone en fond för stora creditivet.
En, såsom mig synes, ganska lämplig utväg finnes fördel
närvar., att bringa detta till verkställighet. Den i Sve
-
Dt ii i December.
lige bildade bruksägares hypoteksförening bar å utländsk
ort upptagit betydliga lån och derför utgifvit obligationer,
hvilka såsom andra fondpapper circulera. Om nu dessa obligationer
uppköpas lör allmän räkning, så har man gjort
fonden räntebärande oell då, i behofvels stund, obligationerna
åter säljas, antingen in- eller utrikes, återfår man capitalet,
hvilket då säkerligen kommer att utgöra en välkommen
tillgång. För att kunna upphandla obligationerna å
utländsk ort, måste veliar uppköpas. Detta uppköp bör
ske med försigtighet och endast å tider då full vexeltiilgång
finnes och kursen är låg. Sådant är lätt alt iakttaga, då
man icke är tvungen att köpa på bestämda tider. Upphandlingen
å utländsk ort af obligationerna bör äfven ske
ined omtanka och endast i den mån obligationer till gånghart
pris kunna erhållas. Administrationen häraf fordrar således
kännedom och vana af vexel-affärer samt kunskap om förhållandena
å utländska handelsplatser. Då hvarken banken
ej heller numera lliksg.cont. hafva några åligganden af denna
beskaffenhet, skulle det kanhända blifva nödvändigt att sjelfva
affären måste utföras genom Stalscont., som då finge, i
mån af behofvet, utassignera medel och efter verksteldt uppköp
till vederbörande verk aflemna obligationerna jemte 0111-  kostnadsräkning. Detta öfverlemnas dock till bedömmande
af dem, som äga närmare kännedom än jag för det närvar,
kail hafva om förhållandena i nämnda verk
Skulle det gällande beslutet blifva, alt bankens grundfond
bör förstärkas med en eller två millioner r:dr, då föreslår
jag, att dessa medel måtte anslås till uppköp af obligationer,
på sätt förenämndt är, samt alt dessa obligationer
förvaras i banken. Benämningen af grundfond blefve tilläfventyrs
ett hinder, att bestämdt beslut nu kunde fattas
att anslå dessa medel till fond för stora creditivet; men det
b indrar icke kommande Ständer att använda medlen såsom
de för Riket finna nyttigast. De som befara, att banken
skulle kunna komma att behöfva desamma till reella fondens
förstärkande, finna äfven genom den nu föreslagna åtgärden
sina farhågor undanröjda,
Beslutes åter att hela bankens vinst skall användas till
allmänna ändamål, då vågar jag föreslå, att deraf minst en
million ridr b:co ställes till Riksg.contorets disposition för
att utgöra fond för stora creditivet och förräntas på sätt
ofvannämndt är. De uppköpta obligationerne komme då
att förvaras i Riksg.contoret.
1 båda fallen synes den inflytande räntan, hvaraf, isynnerhet
första året, en de| torde erfordras alt betacka omkostnaderna,
böra anslås till fondens förökande och användas
på samma sätt som capita let.
Denna min motion, föranledd af de under riksdagen
fattade besluten, anhåller jag mätte få remitteras till Stalsoch
BancoUtskotten.
6
Dt n i December.
Hr Frih. o. Lamllm. yttrade, a 11 Hr Stråle vål föreslagit
att dess motion måtte remitteras till Stats- och BancoUlsk-.
ri, men att Hr Landtm, icke knnde inse skälet hvarföre
den borde till LiancoCJtsk:n remitteras, nian föreslog
han n« remiss al densamma endast till StatsUtskottet.
bifölls.
Frih. Boye, Ludv.: Jag anhåller vördsamt alt få i
Ståndets prot. nedliigga min reservation icke allenast emot
det beslut 11. o. Ad. fattade genom votering sista plenidag,
i fråga om intradernas öfverflyttning lill en del ifrån Statscont.
till Lliksg.cont., utan äfven emot det behandlingssätt,
som delta ämne liek, och hvaraf det synes mig ganska möjligt
att det på en omröstning i förstärkt StatsUtsk. skulle
kunna komma att bero, huruvida 64 §:n Reg.Ftn skall betyda
något eller intet, hvilket åter jag icke kan öfvertyga
111ig vara fullkomligen rätt.
Hr von Hartmansdorff, Äng.: Då jag i förra
plenum yttrade mig om extra-slatsreglenn, erinrade jag icke
att anmärka det jag instämmer med llr Nordensköld deruti,
att jag anser den summa, hvilken Konungen aska! för Kodjupets
upprensning, böra beviljas, utan den afprutning, som
StatsUtsk. velat göra. Denna uppgår till i9,5oo r:dr. Om
nu för konunga-grafvarne i Warnhem skulle beviljas samma
summa, som för dem i Wreta kloster, så tillkommo derigenom
5oo r:dr, således tillsammans 20,000 r:dr. Derjemte
anser jag behölligt, att af de 44>0(>0 >'.'dr, som, enligt mitt
förslag till extra-statsreglering, utgöra öfverskott, 10,000 r:dr
användas lör att fullständiga registraturen i ltiksarehivet,
hvarom jag skall hafva äran göra särskild motion, så snart
jag hinner få den upplysning, som i sådant hänseende är
mig behöflig. Då skulle en summa af jemnt 3o,ooo r;dr behöfva*
utöfver hvad jag i mitt förslag till extra-statsreglering
uppgifvit; hvilket jag på förhand vill hafva äran nämna,
för den händelse att återremissen till StatsUtsk. skulle
afgå förr än jag blifver i tillfälle att afgifva den nu omnämnda
motionen.
Upplästes till justering och godkändes nedannämnda från
Evped.Utsk. inkomna förslag till It. Stts und. skrifvelse!'
till K. M.:
N:o i5o, ang:de tractamenten för städernes magistratspersoner
och borgare vid syner och andra förrättningar för
Kronans räkning;
N:o i5i, ang;de uppenbara kyrkopliktens afskaffande;
N:o 152, i fråga om stockstralfets upphörande;
N:o 153, ang;de ändring i 6 cap. 5 §:n Rätteg.-b;n samt
K. förordn. 0111 Stockholms stads styrelse af d. 12 Dec.
1 762;
N:o i54, angtde skärpning|af straffet för åverkan;
Den i December.
7
N:o i55, i fråga oin förundrad aflöning för tullverkets
tjenstemän och betjening samt upphörande af de i detta afseende
stadgade sportlar och expedilions-afgifler;
Njo 156, ang:de den af Upsala domkyrka åtnjutande
spanmål inom Hernösands stift.
Hr Westfelt, Nils, afsade sig det förtroende Hrr
Electorer lemnat honom att vara ledamot i Allm. Besvärsoch
Ekon.Utskottet.
Hr von Hartmansdorff, Ali g., uppläste följande:
H. StatsUtsk. har uti sitt betänk. N:o 353 sorgfälligt
utredt hvari statsverkets i 1837 års rikshufvudbok upptagna
reservfond, 4,466,464- 13. 3, består, samt derjemte föreslagit,
att en afskild redovisning deröfver skall hädanefter 1
rikshufvudboken föras, hvilket R. o. Ad. äfven bifallit.
Men samma bok upptager jemväl, för år 1837, en behållning
eller reservfond af riksg.medel, stor 2,581,075: 4()>
8, hvilken StatsUtsk. med stillatigande förbigått. För R.
St. bör det dock vara lika intressant att vela, hvari deras
tillgångar bestå, när de förvaltas af Riksg.cont., som när de
förvaltas af Stats-eonforet. Lika nödigt synes det följaktligen
vara att hädanefter särskildt bokföra de förra så väl
sorn de sednare. Den af Utsk föreslagna samt af H. R. o.
Ad. beslutade åtgärden är således, på sätt jag vid betänk:s
föredragning tog mig friheten anmärka, ofullständig, så länge
bon blott omfattar -frdelar af hela den befintliga reservfonden.
Om underlåtenheten möjligen härrört af brist på motion
i ämnet, och af grannlagenhet lins Utsk. alt fördenskull
hellre tillämpa 37 §:n 2 mom. Riksd Oldo. än 65 §:n
Reg.Fm och 3o §:n Riksd.Ordn., så får jag, med anledn. af
R. o. Ad:s bifall till Utskts förenämnda betänk, och på grund
af 56 §:n Riksd.Ordn , härmedelst vördsamt yrka: att H.
StatsUtsk. mätte i afseende på den reservfond af riksg.medel,
hvilken, enl 1837 års rikshufvudbok förefanns, inkomma
med enahanda utredning och förslag, som redan ägt rum,
rörtde reservfonden af statsmedel för samma år.
Remitterades lill StatsUtskoltet.
Hr Frih. o. Landtm, t il 1 k än na ga f, alt Direcl:n för
allm. institutet för döfstumma och blinda underrättat Hr
Landtm., att Söndagen den 6 dennes, kl. 12 på dagen, blifver
offentlig examen hållen med institutets elever, och att
det skulle för institutet vara angenämt om talmännen samt
så många af Ståndens ledamöter, som utrymmet medgåfve,
behagade öfvervara penna examen; hvarom Hr Landtm härmed
finge underrätta R. o. Ad.
8
Den i December.
Föredrogs ånyo Const.Utsk :s den 9.5 sistl. Nov. på bordet
lagda mein N:o 67, i anledn. af de från samtliga RiksSt:n
till Coust.Utsk. liéinvisade anmärkntr vid mera. N:o 38.
rir Frill. o. Landtm, tillkähnägaf, att ifrån Const.-  Ulsk. inkommit ett tillkännagivande, att det i ja-propos:n
af den uti Utskts mern. föreslagna voterts-propos. förekommande
ordet ”allmänna’' af misstag influtit och borde
heta s a rn full d a.
Uppå derefter framställd propos. blef den uti Const.-  Utskts mein. N:o 67 föreslagna voterts-propos. godkänd med
iakttagande af den anmälda rättelsen.
Föredrogs ånyo och bifölls StatsUtskis den 7 och 16
sist). Nov. på bordet lagda utlåt. Nto 356, i anledn. af väckt
fråga om restitution till staden Hudiksvall af erlagd rotefri
hets-a fgift.
Ånyo föredrogs LagUtskts den 7 och 16 sistl. Nov. på
bordet lagda utlåt. N:o öfver dels väckta frågor om antagande
af förslagen till allmän civil- och criminal-lag eller
vissa delar deraf, och dels andra dermed gemenskap ägande
af K. M. till R. St. angtde nämnda förslag, d. 24 Mars 184°,
aflåtna nåd. skrifvelse föranledda motioner.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag har ingenting
alt erinra viii förslaget alt en comité' måtte forordnas lill
den beredning af lag-förslagen, hvarom Utsk. gjort hemställan;
men jag anser olämpligt, att R. St. vilja på förhand
bestämma huru många ledamöterne i denna comité' skola
Vara. Det synes af reservationerna, att då somlige, eller de
fleste af LägUtsk:s ledamöter, önskat alt cotniteen måtte få
3 arhetande medlemmar, Utom vissa högre embetsman, så
har minoriteten önskat att de förre blefve 5. Många andia
förändringar skulle utan tvifvel kunna uppgöras och
torde äfven blifva ifrågasatta inom de särskildta RiksStm.
Jag anser således detta förslag icke böra antagas och att R.
St. ännu mindre böra på förhand bestämma hvilka personer,
som skola utgöra denna Comité'. Sådant bör, efter min
förmening, öfverlemnas åt K. M:s omsorg, särdeles som det
kan hända att en eller annan af dessa personer under tiden
aflede, och att R. St., som då icke voro församlade, ej kunde
uppgifva hvilka som skulle träda i stället. Att på förhand
uppgifva suppleanter lill comiterade, vore väl ännu
olämpligare. Vid Utsk:s förslag: ”alt, i den mån de förberedande
arbetena med hvarje del eller balk af lagförslagen
fulländas, en sådan del af lagverket varder för K. M. i
Statsrådet föredragen, hvarefter K. M. lärer i nåd. fatta Sitt
hoga beslut om den propos., som derom kommer att framställas,
och hvilken derefter torde varda genom tryck allin
Ii 11-
Den i December.
9
mängjord; alt dessa arbeten så ställas, att tryckningen af
alla balkarna kan vara fulländad i god tid före den, vare
Sig lagtima eller urtima riksdag, sorn näst efter 4 år ifrån
innevar. riksdag inträffar ;’’ får jag göra den anmärkt!., att
förslaget åsyftar, emot allt som hittills varit brukligt, det
Konungens propos:r skulle afgifvas, icke när riksdagen börjas,
utan när som helst innan riksdagen och i så god tid
eller så långt före riksdagen som möjligt. Följden deraf
skulle blifva, att de Konungens rådgifvare, sorn tillstyrkt en
sådan propos., möjligen vöro afskedade eller döde innan
riksdagen inträffade, och alt sålunda den ledning för 0111-  dömét, som R. St. skola hemta af de proposrn åtföljande
Statsråds-prot., kunde blifva förfelad. Det kunde nemi.
hända, att efterträdaren af den Just.-Statsminister, som yttrade
sig när proposth afgafs, vöre af olika tankar med den
sorn innehade embetet och möjligen yttrade sig på detta
rum tvertemot sin afskedade eller aflidne företrädare; att
den sorn borde ansvara för propositionens verkställighet, bestriddé
Helme. Sattima förhållande kunde med öfriga Statsråds-ledaiiiöter
jemväl inträffa. Jag tror således det vara
orätt att tillställa så, att man får K. propostr, för hvilka döde
eller afgångne rådgifvare ansvara. Slutligen är sagdt:
”att Lagberedningen jemväl får sig anfÖrtrodt att redigera
förslag till de särskilda författningar, som vid och för det
nya lagverkets antagande och promulgation må finnas behöfliga
ali tillika utfärdas.” Det är visserligen riktigt, att
sådana förslag uppgöras, men om man yrkar att äfven dessa
skola vara färdiga på förhand, så är det, efter min öfvertygelse,
för mycket hegardt; ty skola både lagförslagen
granskas och tillika sättet uppgifvas för verkställigheten, så
blifva föremålen för comiteens åtgärder särdeles vidlyftiga
för de år som återstå till nästa riksdag. På de skäl jag
nit anfort, ail huller jäg vördsamt att R. ö. Ad. måtte återremittera
detta betänkande.
LagUtsk:s utlåt. N:o 142 återremitterades.
Vid förnyad föredragning afLagUtskts d 7 och 16 sisth
Nov. på bordet lagda betänk. N:o '43, öfver väckta motioner
ang:de gemensam lag för inrikes och utrikes vexlar,
blef samma betänk, af R. o. Ad. bifallet.
Företogs lill pröfning Allm. Resvärs- och Ekon.Ulsk:s
den 7 Och 16 sisth Nov. på höidet lagda utlåt. N:o 110, i
anledn. af anmärkt), vid betänk. N:o 41» al)g:de föreslagna
villkor och iakttagelser vid befordran till embeten och tjenst
ij bestämmelser om embetsmäns rang och upphörande af
fullmakters meddelande å titlar utan motsvarande tjenstebefattningar.
18 II. 2
10
Den i December.
R. o. Ad. beslöt, att detta mål borde punktvis
pröfvas.
i:a punkten.
I sammanhang härmed upplästes ett prot.uldr. från
BorgareSt, af den n[ sisth Nov., innehållande inbjudning till
instämmande i Ståndets rörtde denna punkt fattade beslut,
alt R. St. böra ingå med en und. anhållan till K. M., det,
vid besättandet af högre civila embeten, K. M- täckes fästa
särdeles afseende på skicklighet, ådagalagd genom academiska
kunskapsprof och under föregången tjenstgöring i samma
embetsbana, derest icke synnerligen förekommande skäl
föranleda till undanlag ifrån dessa befordringsgrunder.
Uppå derefter framställd propos. blef Utskts tillstyrkan
i i:a punkten af Pi. o. Ad. bifallen.
2ta punkten.
I sammanhang härmed föredrogs äfven BondeSlts den
7 sisth Nov. på bordet lagda inbjudning till instämmande
i Ståndets med anledn. af utlåt. N:o i 10 fattade beslut.
a;a punkten i Ulskts utlåt, blef derefter af R. o. Ad.
bifallen.
3:e, och 5:le punkterna biföllos.
6:te punkten.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag liar förut un
der
denna riksdag, vid några tillfällen, framställt olämpligheten
deraf, att R. St., dels genom beskattning, dels genom
grundlagsstadganden, dels genom und. önskningar, vilja betaga
Konungen den utväg, Han hittills haft att, i blist på
andra medel till förtjenstens uppmuntran, kunna göra det
genom titlar. Jag måste fortfarande vidhålla detta yrkande;
ty i ett samhälle, der åt Regeringen för sådant ändamål
lemnäs så ringa medel som i vårt, der är det, efter min
förmening, icke skäl alt äfven betaga henne detta. Jag torde
icke behölva ånyo upprepa alla de olägenheter, som deraf
skulle uppkomma både i afseende på militära och civila
tjenster. Den enda önskan, som jag skulle kunna anse
lämplig, vore, om R. St, ville anhålla, att titlar ej måtte
beviljas åt dem, som icke äro i Rikets tjenst. Derigenom
skulle titlars värde förhöjas för dem, som vore i tjenst och
dermed benådades. Jag tillstyrker således vördsamt, att R.
o. Ad. ville afslå denna punkt i Utskts betänk., och antaga
den förändring jag nu föreslagit
Frill. Nauckhoff, Joli. Otto: Älven jag har varit
i tillfälle att så väl skriftligen som muntligen yttra mig i
en detta förslag motsatt riktning, nemi. då bevilln.stadgan
här förevar; och sorn mina åsigter i detta fall alldeles öf
-
Den s December.
verensstämma med den siste välde talarens, förenar jag mig
i den begäran han framställt.
Frih. Ridderstolpe, Fredr.: Jag instämmer så
myckel hellre i hvad Nr von Hartmansdorff anfört, som jag
icke anser någon fara vara vid fortfarandet af den rättighet,
sorn Konungen i detta afseende hittills begagnat. Om en
fullmakt gifves åt en, sorn icke är fulleligen värd denna K.
nåd, så ankommer det mera på den, som erhållit denna utmärkelse,
än på den som beviljat densamma, om ett sådant
ynnestprof skall hafva någon betydelse. Är det oförtjent,
så kan det omöjligen göra något ondt, ty om en person
också erhållit titel af assessor eller råd, så begär ingen hans
råd, 0111 lian icke är så qvaliiicerad, att han kan gifva något
råd. Nationens upplysning har numera sligit till den
grad, att inga dislinclioner kunna bedraga. Fåfängt söker
man med en titel, ett hand eller en stjerna dölja en fläck.
Det är endast allmänna opinionen, som uppbär den utmärkelse
man fått, och i den ställning, som upplysningen nu
intagit, anser jag att man bör bifalla Utsk:s förslag.
Hr von Hartmansdorff: Om jag icke bedrager
mig, så hörde jag Frih. Ridderstolpe, i början, förena sig
med mig, men emot slutet tala tvertemot mitt tillstyrkande.
Detta bestod nemi. deruti, att R. o. Ad, icke mätte
bifalla Utsk:s betänk, i det skick, hvaruti det sig nu befinner,
men att H. Ståndet deremot måtte önska, att fullmakter
å namn, heder och värdighet ej måtte meddelas ,åt personer,
som icke äro i Rikets tjenst.
Frih. Ridderstolpe: Jag gillar fullkomligen Hr von
Hartmansdorfifs anmärka, öfver mitt misstag. Det är min
premiss, som jag hoppas måtte få gälla och conclusionen var
ett misstag. Jag förenar mig således med Hr von Hartina
nsdortf.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla Utsk:s förslag i 6:te punkten.
Ropades ja och nej.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde derefter, örn R. o.
Ad. behagade bifalla det andra förslaget, att R. St. med
framställning "äf förhållandet hos K. M. måtte anmäla den
utid. önskan, alt fullmakter å namn, heder och värdighet ej
må tilldelas personer, som icke äro i verklig tjenst.
Bifölls.
7:de punkten bifölls.
Då nu ånyo föredrogs Allin. Besvärs- och Ekon.Utskls
den 7 och i6 sisth Nov. på bordet lagda betänk. N:o 112,
i anledn. af gjorda anmärkn:r vid Utsk:s utlåt. N:o 31, rör:de
tullen i Öresund, blef betänk, N:o 112 af R. o. Ad. bifallet.
13
Dea i December.
Hr Nordensköld, Otto Gust., uppläste följande:
Ekon.Utsk. har hemställt, och R. o. Ad. beslutat en
und. skrifvelse till K. M. ’’alt i hvad på dem kan ankomma
understödja de kraftigaste och mest ändamålsenliga åtgärder,
som från Regeringens sida kunna komma att vidtagas, för
alt, i afseende å beräkningssättet af tullumgälderna i Öresund,
få delta, Svenska handelsintressets rättmätiga anspråk
mot gällande tractaler förnärmande, godtyckliga förfarande
snart undanröjdt, så att Danska Regeringen hädanefter må
åtnöja? med sin tpactatsenliga rätt, och Svenska undersåter
blifva tryggade vid heigden af ingångna fördrag.” Såsom en
följd, och med anledn. af detta värdiga beslut, anhåller jag
vördsamt att få göra en motion, att nemi. Ekon.Utsk., såsom
en fortsättning af sitt betänk. N:o 112, i önskningsväg
måtte från R. St. föreslå en und. skrifvelse lill II. Af.
att, med behjertande af fäderneslandets och dess stigande
handelsintressen, sorn vid denna tidpunkt synas vara så eomprometterade,
H. M. måtte fortfarande vidmakthålla den för
skyddandet af våra handelsförbindelser högst nödiga sjömakt,
såsom det hufvudsakligaste medlet till bådas oberoende och
förkofran; och på det alt flottans bemanning må vara i
tillstånd att kraftigt kunna understödja H. M:s höga afsigter,
när aktningen för våra rättigheter och skyddet af våra
intressen så fordrar, den bestådda exercis-summan må ändamålsenligast
användas; samt slutligen att H. M. måtte täckas
för detta så angelägna ändamålets ernående göra en nådig
propos. till Rikets nu församlade Ständer om nödigt anslag
för behöfliga convoj- och aflägsnare expeditioner, så
mycket hellre som endast härigenom FJ. M. kan sättas i
tillfälle att utsända örlogsfartyg till handelns tryggande under
seglingen genom Sundet, eller längre bort belägna baf,
hvilket möjligen kunde erfordras, innan det ännu torde
finnas lämpligt att bryta crediliven. Jag anhåller vördsammast.
att denna motion måtte lill H. Allm. Besvärs- och
och Ekon.Utsk. remitteras.
Denna motion begäs-des på bordet af Hrr Westfelt,
Nils, och Tersmeden, Carl Reinhold.
Till pröfning företogs LagUtskts den i3 och 16 sisth
Nov. på bordet lagda utlåt, N-o 148, i anledn. af återremiss
af Ulsk:s betänk. N:o io4 öfver väckta motioner om upphäfvande
eller ändring af K. förordn. den 24 Juli 1817
mot fylleri och dryckenskap.
Hr von Hartmansdorff, Äng-, hegärde alt få veta
huru detta mål hos de öfriga Stånden blifvit afgjordt.
Undert. Ridd. Secret. tillkännagaf, att Borgare- och
BondeSltn, som bifallit utlåt. N:o 104, lågt utlåt. N:o 148
Den i December.
■ 3
lill handlingarna; ingen underrättelse vore ännu ankommen
huru sistnämnda utlåt, blifvit af PresteSl. afgjordt.
Hr von Hartmansdorff: Jag anser det ifrågavar.
förslaget i vissa delar vara bättre och i vissa delar sämre
an det gamla stadgandet. Det är svårt att göra afvagniugen
af det liela. Men för att icke äfventyra det in*
gen förbättring göres, så vill jag ej bestrida betänkandets
antagande.
Uppå derefter framställd propos. blef utlåt, X:o i48
af II. o. Ad. bifallet.
Ånyo föredrogos och biföllos LagUtsk:s den ;3 och 16
sisth Nov. på bordet lagda betänkanden:
N:o i4g, i anledn. af vackt motion om ändring af sättet
för verkställighet af fängelse vid vatten oell bröd;
N:o i5o, i anledn. af väckt motion om upphäfvande nf
K. förordn. den 7 Oct. i8o5, angtde ansvar för mililärtjetw
stemans öfverfaliande, samt om ändring af 18 cap. g §;n
Missg.-b:n.
Föredrogs ånyo Const.Utsk:s den 14 och t® sisth Nov,
på bordet lagda meni. N:o 56, med förslag till ändring i
Reg,F:ns 3g, 4°, 41» 45' och 4^ SS’
Hr von Hartmansdorff, A u g.: Coust.Utsk. har i
de 3 betänkandena N:is 56, 57 och 58 afliandlat somliga
på 2 och 3 särskildta sält, bestående nemi. deruti, alt betänk.
N:o 56 åsyftar ansvar för Konungens rådgifvare, när
de föra Regeringen, N:o antalet af ledamöter, som skola
öfvervara målens föredragning, ocb N:o 58 afhandlar styrelsens
sammansättning, då Konungen reser utrikes eller till
Norrige. För hvart och ett af dessa ändamål har Utsk. i
de särskildta betänkandena föreslagit en olika ordalydelse.
Dessa lydelser stå visserligen icke i strid, så alt den ena
upphäfver den andra, men de göra att hvarje § har ett
olika utseende, allt sorn enan betraktar den ur den ena
eiler andra åsigten. Utsk. har troligen gjort detta under
förutsättning, att det ena ändamålet kunde vara så beskaffa
dt att det af R. St. gillades, men det andra sådant alf
det förkastades. Likväl, och om det skulle hända att alla
dessa syften gillades, så hade man till nästa riksdag förslag
till §§:s lydelse på 3 olika sätt, men likväl intet sammanfattadt
förslag huru §§:ne skulle lyda i händelse ailä 3 slagen
af förändringar anloges. Jag förmodar att det vä| måste
vara Ulskts afsigt alt också för denna händelse frarns
lägga eu ordalydelse, sorn omfattar al|a 3 ändamålen eller
åtminstone 2tne. Under sådan förutsättning vill jag ntt
blott fästa uppmärksamheten på detta behof, samt föröfrigt
hålla mig till de särskildta betänkandena. Vid hetänk. N?»
D e n i December.
56 har jag ingen erinran att göra mot innehållet, men en
mot ordställningen. Jag vågar icke röra vid de ordalag,
som Utsk. lemnat oförändrade, emedan det måhända skulle
anses såsom en ny motion, men jag beklagar att Utsk. lemnat
de gamla ordalagen oförändrade, der en bättre mening
kunnat vinnas. Vår grundlag är ofta skrifven efter den
gamla protocolls-stilen, hvars regel var att icke sätta punkt,
utan åtnöjas med colon och semieolon från början lill slut.
Satte man nu punkt på ett eller annat ställe, så finge man
redigare meningar. Det har Utsk. icke brytt sig om, och
således måste det lemnäs derhän. Men vid de ord, som stå
med cursiv stil och tillhöra Utskts förlag, må det tillåtas
mig att göra anmärkn. emot följande mening i §:n 3g: ”och
under de särskilde ledamöternes ansvarighet för sina rådslag
och contrasignation.” örn meningen skall blifva fullt riktig,
så bör det val heta: för sina rådslag och sin contrasignation.
Men man kan undvika denna svårighet, om man helt enkelt
borttager ordet "sina" och låter meningen blifva: ”under
de särskilde ledamöternes ansvarighet för rådslag och contrasignation.
Ansvar för annat rådslag och annan contrasignation
än deras egna, kan icke komma i fråga, och således
är meningen, så vidt jag förstår, i det fallet lika riktig,
men ordalydelsen något bättre. Jag hemställer således
att ordet ”sina” måtte utgå.
Gr. Spens, Carl Gust.: I den af Mr von Hartmans
dorff
gjorda anmärkn. mot ordet ”sina” instämmer jag helt
och hållet. Borttagandet deraf länder till förkortning, och
det är dessutom rikligare att borttaga det. En annan omständighet,
som har undfallit mig under debatten i Utsk.,
ger anledn. till att jag begärt ordet. Bland de förslag, som
Const.Utsk. här har upptagit, är borttagandet af sista perioden
i 3g §:n, som lyder sålunda: ”Huru förhållas skall, derest
Konungen längre tid än la månader ur Riket blifver,
derom varder i gr §:n stadgadt.” För borttagandet häraf
har Utsk. framlagt ett ganska gilltigt skäl, som är, att det
är onödigt att i 3g §:n säga att gr §:n skall åtlydas. Men
det är försummadt att anmärka, att i gr §:n står: ”1 den
händelse 3g §:n omtalar, att Konungen efter företagen resa
utöfver 12 månader ur Riket blifver etc.” Nar nu de
ord, som nämndes, borttagas ur 3g §:n, så bör äfven denna
citation af 3g §:n bor ttagas i den gr §:n, och det är med
denna anmärkn. jag skulle önska att betänk, finge återremitteras,
att nemi. Const.Utskls förslag ej kan godkännas, utan
att på samma gång gr J:ris lydelse blir: ”1 deu händelse
Konungen, efter företagen resa, utöfver 12 månader ur Riket
blifver etc.” Hvad slutligen angår den af Hr von Hartmansdorff
framställda tanke, att han hoppades att Const.-  Utsk. skall inkomma med en framställning till R. St. om
huru den 3g och de öfriga §§:ne skola komma att se ut, när
alla de förändringar blifva iakttagna, som nu blifvit i sär
-
Den i December.
iä
skildta memorialer föreslagna, så har jag föreställt mig, att
rätta tillfallet dertill är när riksdagen blir längre framliden
och de särskildta af Const.Utsk. gjorda förslag blifva genomgångna
af RiksSt:n, så att man får veta i hvad skick förslagen
komma att hvila till nästa riksdag; oell då är jag öfvertygad att
Coust.Utsk:s ledamöter med nöje skola gå in på ett sådant
förslag. Jag skall åtminstone för min del tillstyrka det.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad., på
sätt Hr von Hartmansdorff och Gr. Spens föreslagit, behagade
att såsom sin gemensamma tanke förklara alt ordet
"”sina” framför ordet ”rådslag” borde utgå utur förslaget
till förändrad redaction af 39 §:n.
Bifölls.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde derefter, om Pi. o.
Ad. behagade, på sätt Gr. Spens yrkat, såsom sin gemensamma
tanke förklara, att den i 91 §:n Reg.Ftn nu befintliga
hänvisning till den 3g borde utur 91 §:n utgå.
Bifölls.
Ulskrs förslag i öfrigt blef, uppå derefter framställd
propos., af R. o. Ad. godkändt till grundlagsenlig behandling
vid nästa riksdag.
Vidare föredrogs Const.Utsk:s den i4 och 18 sisth Nov.
på bordet lagda mein. N:o med förslag till ändring i
Reg.Ftns 8, 13, 3g, 42> 4^; 63 och 81 §§.
Hr von Hartmansdorff, Aug.t Vid förslaget lill
ändring i 8 Jin får jag göra den anmärkn. att, då Ulsk.
upptagit bland mål, som räknas att vara af synnerlig vigt
och omfattning, frågor om R. St:s framställningar och önskningar,
så har Ulsk. icke gjort afseende på målets beskaffenhet,
utan på den persons vigt, som gjort framställningen.
Detta är, efter min förmening, hvad man kallar att hafva
anseende till personen. Jag tror också, alt deruti ligger ett
bestämdt misstag, och att Utsk. icke bort säga annat, än
hvad som följer sedermera: ”Frågor och förslag om stiftande,
ändring eller uppliäfvande af sådan lag, som 87 §:n omtalar,
om nya allmänna författningars vidtagande etc.” Det
är R. o. Ad. nogsamt bekant, att under riksdagarna väckas
frågor om' de obetydligaste ämnen, och att det vanligen
äfven händer, vare sig af bristande uppmärksamhet inom
RiksSt:n på sjelfva motionens obetydlighet, eller af undseende
eller välvilja för motionären, att R. St. framgå till
Konungen med frågor af alltför ringa vigt. Derför synes
det mig icke vara skäl alt fordra det flere Stalsrads-leda—
möter skola öfvervara målet, derföre att det kommer från
R. St., än om det komme från någon annan. Till bevis
på hvad jag nu säger, torde jag få åberopa ett mål, som för
det närvar, ligger på R. 0. Ad:s bord, och som angår en
i6
Den i December.
önskan tii! K. M., att antimens byxor måtte få en melerad
färg. Manne detta mål är af den vigt och omfattning, att
eli större antal Slalsråds-ledamöter bör detsamma öfvervara !
Det vore ändå något, om det verkligen vore fråga om lärgen
på byxorna, men förslaget är, att, i händelse Konungen
skulle tinna skäl att förändra denna färg, Konungen då
iriåfte utfärda nåd. befallning derom till vederbör., d. v. s.
att om K. M. fattar ett beslut, Han också mätte gifva be
fallning
om dess bringande i verkställighet. Sådant följer
till den grad af sig sjelfl, att det icke behöfver önskas, emedan
del sker ändå; Ingen kari emedlertid vara säker om,
äft ej detta blir R, StiS beslut, och kanske är det så redan,-  emedan vi vanligen komma sednare till beslut än de andra
Stånden. Jag hemställer derföre vördsamt, alt orden ’’frågor
om R. St:s framställningar och önskningar” matte ur
3 morn. i 8 §:n rifga;
Gr. Anckarsvärd, Carl II en i-.:' Hr von H.irtmansdorffs
anmärkn. i denna del af Const.TJtskts betänk,
kan jäg icke för min del så helt och hållet biträda. Const.-  Utsk. har i detta hänseende ri(galt från deri åsigt, ätt R.
St. såsom Svenska folkets representanter utgjorde en statsmakt,
på hvars önskningar till Konungen det afseende i allt
borde fästas, som möjligen kunde derå göras. Man hade
trött, att delta ingalunda vore med afseende på person, om
icke Hr von Hartmansdorff så vill, på ett slags persona moralis,
men af den beskaffenhet likväl, alt fråga endast dr
om R. St:s till Konungen framställda önskningar Const.-  Utsk. hade trott, att det vore både i afseende på sjelfva
saken och för den Värdighet, som Utsk. trodde bora lemnäs
åt R. Sits delaktighet i lagstiftningen, icke obefogadt,
om deras önskningar lingö intaga platsen bland högst vigtiga
eller angelägna mål, och ätt Således ett större antal Statsrådsiedämöter,
än Som till följe af grundlagens förordnande
bör öfvervara alla mål, bör vara närvar, vid afgörandet af
sådana frågor, der det ankommer på Konungen att underkänna
R. St;s önskningar. Coust.Utsk. luft1 trött det vara
af vigt, att icke möjligen något förhästadt underkännande
af R. St:s önskningar skall kunna komma alt äga rum, på
den grund alt icke rådgifvarepersonalen vore så fulltalig
sortt deri börde värd, och Utsk. bar trott att delta äfven
Vöre ett sätt att undanrödja missförhållandet statsmakterna
emellan, derigenom att äfven möjligert ganska likgilltiga frågor
i öriskningsväg kunde Vinna den vigt rich det afseende,
Sorn den andra statsmakten finner lämpligt. Detta har
varit grrinderi oell utgångspunkten för Utskis tillstyrkande,
och jag kari för min del icke anse mig öfverbevisad genom
Hr von Harlmansdorffs anförande derom, att Utsk. i denna
del skulle hafva misstagit sig. Del anförda citatet, som
skall
Den i December.
*7
skall linga på Ståndets bord rörtde färgen på armeens byxor,
(är jag erkänna alt jag icke liar lillg bi kant; Jag båticke,
tagit kännedom af detta betänk,, men det förekommer
mig i alla fall, att ehuru detta betänk, i det afseende att
det angår färgen på byxorna kan vara af mindre vigt, blir det
icke så helt och hållet utan vigt, om derigenom en besparing
kan uppkomma för rust- och rotehållare, hvilka måste
bekosta beklädnaden. Föremålet är således icke likgiltigt,
0111 också blott den alJraringaste besparing derigenom kan
vinnas. Jag påstår derföre icke, alt denna önskan hade behöft
framställas, eller att den är framställd på ett sådant
sätt alt den bör vinna afseende. Derom uppskjuter jag mitt
omdöme, efter jag, såsom jag redan haft äran nämna, icke
tagit kännedom om sjelfva motionen, men jag anser icke
deruti ligga någon bevisning emot Utsk:s förslag i denna
del. Jag lager mig således friheten begära R. o. Ad:s uppmärksamhet
på huruvida R. o. Ad. kan anse Utsk. hafva
misstagit sig i det förslag, att R. St:s önskningar i allmänhet
har blifvit upptagna. Derunder kan visserligen komma
att inbegripas önskningar af mer eller mindre vigt, men åt
dem, såsom utgångna från R. St., torde dock bos K. M.
böra lemnäs all den uppmärksamhet, sorn fordras för ämnets
noggranna öfvervägande, och de kunna således anses
vara af den vigt att förtjena ruin bland ärenden af större
angelägenhet, just derföre att de äro utgångna från Representationen.
Jag skall således anhålla om R. o. Adis godkännande
af förslaget äfven i denna del.
Hr von Hartmansdorff: Gr. Anckarsvärds fram
ställning
har inskränkt sig i sak derhän, att yrka ett större
antal Statsråds-ledamöter tillstädes dei före, att saken inkommit
från R. St., utan afseende på innehållets vigt. Detta
är sålunda just hvad jag från början ansett såsom oriktigt,
derföre att det är personen, det må vara en persona moralis
eller någon annan, sorn tages till grund och icke saken.
Hvad återigen frågan om färgen på byxorna beträffar, så
har jag redan förklarat, att om det verkligen vore den saken,
sorn sattes i fråga och sålunda någon besparing kunde
åstadkommas, så vore det dock något, ålen förslaget innehåller
”att R. St. ville hos K. M. i und. anhålla, afl, så
vidt K. INI. skulle i nåder finna lämpligt att armeen förses
med byxor af olika färg mot lifplaggen, K. M. matte tackas,
på det satt och i den ordning K. M. i nåder finner
tjenlig!, en sådan förändring anbefalla.” Följaktligen är det,
såsom jag sagt, en önskan att om Iv. M. finner det vara
godt, skulle Ilan anbefalla del på tjenligasle sätt. När det
kail sättas i fråga alt Sländerne skola till K. M. ingå med
önskningar och förslag af sådan beskaffenhet som denna, så
lärer R. o. Ad. nogsamt fiuna olumpligheten att yrka det
18 H. 3
i8
Deni December.
ett större antal Slatsråds-ledamöter skola vara tillstädes vid
föredragningen af en sådan sak, derest man icke vill göra
gyckel med stadgandet, hvilket väl icke måtte vara meningen.
Jag fortfar således att yrka denna periods uleslu
I
tande.
i
Gr. Anckarsvärd: Det liar varit långt ifrån Const.-
Utskrs afsigt att göra något gyckel med sina framställda
förslag, men jag tager mig friheten till Hr von Hartmansdorffs
eget bedömmande framställa, huru Hr von Hartmansdorff
skulle vilja classificera målens vigt. Det torde icke
kunna nekas, att mål af ganska mycken vigt, af ganska stor
betydenhet, böra innefattas äfven i II. St:s önskningar. Således
blir det icke fråga om att dessa önskningar böra uteslutas
ifrån den vigtiga classen, och då tager jag mig friheten
hemställa hvilken skada är skedd, om ett så beskaffadt
afseende lemnades åt den andra statsmaktens önskningar,
att, oaktadt våra former äro sådana, alt vi kunna, hvilket jag ingalunda
förnekar, framkomma med önskningar af den obetydlighet
och möjligen äfven den oformlighet, som Hr von Hartmansdorff
antydt, man generelt stadgar att vid pröfningen afden
andra statsmaktens önskningar i allmänhet ett större antal
Statsråds-ledamöter skall vara närvar , och det äfven på den
grund, att det torde möta mycken svårighet alt classificera
målens vigt och säga hvilka af de från .Ständerna utgående
önskningar äro af den vigt, att de behöfva ett fulltaligt
Statsråds närvaro vid pröfningen, eller sådana som kunna
afgöras då ett mindre antal är tillstädes. Jag föreställer mig
således, att det är lättare att komma ifrån saken, derigenom
att man åt R. St:s hemställanden eller förhandlingar med
den andra statsmakten i allmänhet vill tillerkänna ett generelt
afseende af vigt, än att kunna ingå i en classification
och säga att de och de målen, såsom mera vigtiga, skola behandlas
af ett talrikare Statsråd samt de och de målen må
handläggas af en mindre personal. Det har åtminstone icke
för Const.Utsk. varit möjligt att utfinna en sådan classification
af målen, och jag betviflar att Utsk. kan göra det i
följd af en ålerremiss; och att återigen helt och hållet borttaga
R. St:s önskningsmål från de vigliga målen, det skulle
åtminstone för mig vara motbjudande, emedan jag icke kan
anse olämpligt att de få anses såsom sådana.
Hr von Hartmansdorff: Om H. Ståndet finnerför
godt alt låta 3 mom. i 8 §:n qvarstå sådant som Const.-  Utsk. detsamma uppgifvit, med uteslutande af den omförmälda
meningen, så är morn., så vidt jag kan förstå, tillräckligt
både för R. St:s önskningar och alla andra mål,
som från dem inkomma. Det heter nemi.: "Sådana äro:
frågor och förslag om stiftande, ändring eller uppbäfvande
af sådan lag, som 87 §:n omtalar, om nya allmänna för
-
Den i December.
>9
fattningars vidtagande, om upphufvande eller förändring af
de förut gällande, om nya allmänna inrättningar i särskilda
styrelsens grenar m. fl. af dylik beskaffenhet.” Derunder
ingå naturligtvis R. St:s önskningar lika så väl som alla andra
framställningar. Jag inser icke hvarföre R. St. och de
medlemmar af Representationen, som vanligen önska en så
stor jemlikhet som möjligt inför lagen, just skola vilja inför
densamma upphäfva sig sjelfva till en större vigt och värdighet
än någon annan.
Gr. Spens, Garl Gust.: I den fråga, som af Hr
von Hartmansdorff blifvit väckt, ligger egentliga ursprunget
till tvisten i den gamla ordställningen, som 8 §:n alltsedan
år 1809 haft, och som Gonst.Utsk. icke hor ansett sig böra
föreslå att borttaga just för att icke väcka onödiga tvister.
Denna § anger nemi. först en generel karakter på de mål,
hvilka af ett större antal Statsråds-ledamöter böra behandlas.
Den säger mål af synnerlig vigt och omfattning. Sedermera
säger den: sådana äro, hvarpå följer en specilication
af dessa mål. Efter min tanke hade det varit nog
att antaga det ena sättet att uttrycka sig och är skadligt
att i lag nyttja dem begge. Det generella uttrycket ”af
synnerlig vigt och omfattning” är definitionens theoretiska
framställning, men det är icke derpå, som egentligen någon
juridisk ansvarighet för Statsrådets ledamöter kan grundas,
med stöd af ett påstående, att de varit för fä närvar., då
ett mål afgjordes; hvarje sådan fråga skall alltid blifva beroende
på specificationen, efter sorn endast den innefattar
något bestämdt, och orden ’’af synnerlig vigt och omfattning”
alltid skola kunna tolkas på flera sätt efter hvars och
ens öfvertygelse. Således torde man också finna, att det alden
sednare delen eller den närmare bestämmelsen, som älsa
uteslutande vigtig, att de skäl, som hemtas ifrån påstådd
motsats emot förra delen, förfalla. Det har blifvit sagdt,
alt bland Ständernes önskningar och framställningar förekomma
åtskilliga frågor af så liten vigt och omfattning, att
de här icke bort nämnas. Jag frågar eder, mine ben ar!
om icke samma händelse kan inträffa med hvad som sedermera
förekommer, nemi. frågor om upphäfvande eller förändring
af de förut gällande författningarna. Kunna icke ibland
frågorna om förändring af förut gällande författningar finnas
frågor, som äro af lika liten vigt som någonsin frågorna
0111 R. St:s önskningar? Jag har icke tagit närmare eonnaissance
om den R. Sl:s önskan rör:de färgen på armeens
byxor, som af Hr von Hartmansdorff här blifvit omförmäld,
så alt jag icke vet, huruvida den förutsätter ändring af en
författning; men för att döm ma af hvad rörde saken här
blifvit af Hr von Hartmansdorff framsläldt, föreställer
jag mig att detta väl ändå skulle blifva egentliga resultatet.
Således skulle just denna fråga örn byxors färg, under
D c ii r December.
litel af förändring i fcä ut gällande författning, ändock liöra
lill de mål, som elter 8 §:ns nuvar. lydelse fordra att elt större
antal Statsråds-ledarnöler äio närvarande vid afgörande!.
Det liar dock icke fallit lingon menniska in att något gyckel
skulle ligga deruti, och jag tror icke heller att det bör falla
någon in att något sådant ligger i detta förslag. Den enkla
prakti.ka orsaken, hvarföre det i grundlagen stadgas att frågor
örn författningars stiftande eller andi ing anses vara af
vigt, är den, alt missbruket af den arbitrage, sorn eljest
skulle ligga bos den auctoritet, hvilken skulle bedömma orri författningen
eller förändringen vöre af vigt eller icke, anses vara
vådligt och böra undvikas. På samma sätt synes mig bär äfven
denna fråga böra betraktas. Det har aldrig fallit Const.Utsk in,
att alla R. St:s önskningar skola vara af vigt, men Utsk har varit
af den tanke, alt missbruket af dm arbitrage, sorn skulle
kunna finnas hos den auctoritet, som skulle bestämma om de
vöre af vigt, skulle kunna vara vådligt, och alt, om icke det
vore vådligt, skulle dock fruktan för detta missbruk vara
vådlig. Const.Utsk. liar ihågkommit, att vid R. St;s önskningar
och deras förhållande till Styrelsen fäster sig eller
kail möjligen i tidernas längd fästa sig ett parti-förhållande,
och att vid sådant skick det skulle vara godt och nödvändigt
att hafva ett bestämdt stadgande, som gjorde att man
icke kunde skylla Regeringen i en framtid inom ett Const.-  Utsk. för ett alltför lösligt behandlande af dessa önskningar.
Hr Rosenblad, Bernh.: Den siste värde talarens
anförande har tillräckligt ådagalagt, att äfven ibland de mål
eller frågor, ehvad de kommit från R. St. eller icke, sorn
kunna blifva föremål för öfverläggning i Statsrådet, och der,
efter den i edaetion, sorn Hr von Hartmansdorff föreslagit,
skulle fordra behandling af det större antalet ledamöter,
kunna förekomma ganska många mål af ringa vigt och betydenhet.
Måhända skulle äfven det exempel, jag vill icke
säga det beslut, som Hr von Hartmansdorff här åberopat,
kunna hänföras dit; men då äfven sådana frågor som denna
stå intagna uti ifrågavar. cathegori, så är det så mycket
mer ådagalagdt, att alla de R, St:s önskningar och framställningar,
sorn kunna fordra denna noggrannare pröfning,
redan finnas i alla fall inbegripna i denna cathegori. De
som icke kunna inbegripas hvarken under frågor örn nya
allmänna författningars vidtagande, samt upplnifvande och
förändring af de förut gällande, eller under frågor om nya
allmänna inrättningar uti särskilda Styrelsens grenar, med
flera af dylik beskaffenhet, för utt icke nämna dem som
röra stiftande af grundlag, kunna icke vara annat än högst
obetydliga. Skulle man då fordra afl minst sex af Statsrådets
ledamöter skola öfvervara föredragningen af dessa
obetydliga mål, så skulle det endast ske af det afseende,
som fordrades för den person, som gjort framställningen
eller inkommit med sin önskan, d. v. s. R. St. och såsom
D e u i December.
ett skäl i delta hänseende liar Gr. Spens anfört huru man
kunde tänka sig, alt dervid kunde fästa sig parti-förhållanden
eller parti-opinioner, sorn kunde fia ett eller annat salt
inverka på pröfningen. Gm man skulle af någon sådan consideralion
eller egard för R. Sits framställningar, bestämma
ett större antal ledamöters närvaro i Statsrådet eller förutsätta
en vidsträcktare pröfning äfven för de möjligen förekommande
smärre frågor, som icke i a|la fall skulle komma under
denna cathegori; då fordrade val också billigheten, mine
herrar ! ali det funnes ett stadgande i motsatt hänseende,
nemi. då konungamaktens framställningar komma under
pröfning hos R, St. Månne icke der lika latt parti-förha 1—
landen eller olika opinioner kunna göra sig gällande vid behandlingen
af ärendena, och m inne icke åtminstone för de
stora vigtiga frågorna, för hvilkas behandling inom Utsk.
och afgörande inom RiksSttn icke något sådant stadgande
linnés, det vore mycket nödvändigare än för dessa obetydliga
småsaker, hvilka icke i alla fall skola behandlas af ett
större antal Statsi åds-ledamöter, alt stadga detta särskilda
afseende? dag skulle tro, att när Coust.Utsk. nedskref dessa
rader, hade Utsk. förut bort nedskrifva andra räder, sorn
hade innehållit, att förslag lill R. St. uti Konungens propus.
om statsverkets tillstånd och behof eller Konungens propostr
rör."de stiftande eller ändring af grundlag, äfvensom Konungens
propostr ronde ändring af allmän lag, icke skulle få behandlas
i Utsk., utan att t. ex. minst £:delar af ledamötcr
ne
vöre närvar., och icke uti RiksStin, utan att åtminstone
en viss fraction af ledamöternes antal funnes tillstädes. Hade
elt sådant förslag, utvisande aktning för de framställningar,
som komma frän konungamakten, och åsyltande en mera
noggrann pröfning deraf, varit af Coust.Utsk. afgifvet, då
hade det varit utan allt tvifvel att man gerna kunnat antaga
äfven de här föreslagna ruderna, men då Coust.Utsk.
icke afgifvit ett sådant förslag, och då dessa rader, afven
om ett sådant förslag vore afgifvet, ej kunde anses vara af
någon större vigt, så tror jag alt det vore olämpligt att
godkänna dem, och instämmer derföre med Hr von Hart
mansdoi
(f.
Gr. Anckarsvärd: Jag har verkligen ej varit nog
lycklig att kunna inhemta den fullkomliga conscqvensen af
den siste värde talarens argumentation. Jag tager mig friheten
först egli främst bedja honom taga i öfvervägande,
alt det åligger Cons! Utsk. alt inkomma med sådana förslag,
som det ansei1 nyttiga och behölliga. Hvad den värde talarens
anförande vidkommer, att Coust.Utsk. bort afgifva
förslag för vinnande af en större talrikhet inom Utsk;n ; så
har det icke kommit till Const.Utskts kännedom att något
så beskalfadt stadgande varit behöflig!, och Coust.Utsk. bnp
haft svårt att föreslå stadgande!) för ett full, som Utsk. veterlig!
icke inträffat, nemi. att Konungens proposir blifvit
21
Den i December.
i Utsk. så lösligt behandlade, att icke antalet af de ledamöter
derstädes, soni handlagt dem, varit så stort det för
tillfallet kunnat vara, och äfvenså vågar man inom Const.-  Utsk. föreställa sig, att någon lag om sjelfva .Ståndens fulltalighet
vid afgörande! af R. propos:r ej heller varit behöflig,
ännu mindre nödvändig, samt att en sådan säkerligen
blifvit återförvisad såsom icke behöflig. Men jag tror,
mine herrar! att i denna fråga är för dem, sorn bestrida
Ulskts förslag, det enklaste och öppnaste behandlingssättet
att rent ut uttala den mening, att man å ena sidin blott
erkänner konungamakten berättigad till afseende och aktning,
men å andra sidan icke gerna vill medgifva att R. St.
utgöra en integrerande del af statsmakten, samt att de således
i denna egenskap äfven böra åtnjuta något afseende
från den andra statsmaktens sida. Det faller af sig sjelft,
mine herrar! att den opinion, som i detta fall är den mäktigaste,
är den, som för tillfället äger bästa utsigten att göra
sig gällande, och minoriteten får i detta hänseende, likasom
i alla andia, underkasta sig majoritetens beslut; men för
min enskilda del, och utan att kunna veta hvad beslut Utsk.
på grund af en återreiniss kan komma att fatta, kan jag ej
underlåta att förklara, det jag måste vidblifva min opinion ;
ty jag är innerligen öfvertygad om att det goda förståndet
statsmakterna emellan ingalunda förminskas derigenom att
R. St. förunnas något mera afseende i deras egenskap af
Svenska folkets representanter, än det afseende, som kan af
konungamakten lemnäs åt den enskilda individen och från
densamma utgångna ansökningar och önskningar. Det är
på denna grund jag skulle önska godkännande af Const.-  Utsk:s förslag, men jag förutser med mycket lugn det motsatta
förhållandet, eller dess underkännande af den opinion,
som åtminstone inom detta Hus synes i delta afseende vara
den rådande.
Hr Rosenblad: Det är visserligen sannt, på sätt Gr.
Anckarsvärd anfört, att det beror endast af Const.Ulsk. att
inkomma med de förslag Utsk. pröfvar nödiga; men det lär
vara de Stånds rätt, som pröfva dessa förslag, de Ståndens
ledamöters rätt, som ingå i en sådan pröfning, att dervid
anställa jemförelse om ändamålsenligheten af de förslag Utsk.
afgifver, antingen isolerade eller i samband med andra förslag,
som i deras tanke kunnat fordra mycket snarare handläggning,
ehuru Utsk. ansett så icke vara förhållandet. Derföre
tror jag, att det varit mig fullkomligen behörigt och
tillständigt att ingå i pröfning under hvilka förhållanden
jag trott att man kunde antaga Utskts förslag. Hvad beträffar
Gr. Anckarsvärds yttrande om att han anser att en
viss sida, vare sig inom detta Hus eller inom R. St. i allmänhet,
icke skulle vilja tillerkänna R. St. dess andel i
statsmakten, så tror jag detta yttrande vara fullkomligt orik
-
Den i December.
tigt. Jag för min del känner icke någon fraction inom R.
St., sorn icke fulleligen erkänner R. St:s egenskaper alt vara
sjelfve en statsmakt, och jag tror att det beliöfves ganska
ringa betraktande af hvad som nu tilldragit sig för att
finna att icke är det den statsmakten, sorn vunnit minsta
afseende, minsta consideration och minsta yttre uppmärksamhet.
leke är det den statsmakten.
Frih. Ridderstolpe, Fredr.: Jag ämnar yttra mig
öfver de framdragna byxorna. De som tro att dessa äro af
en underordnad vigt bedraga sig rätt mycket. Jag är öfvertygad
om, att, då R. St:s fullkomliga rättighet är att
framställa sina önskningar, och på en annan sida man icke
kan förvänta att en Konungs uppmärksamhet skall vända
sig på småsaker, en Konung, helst sådan som Sveriges är,
gerna iakttager tillfället att göra sina undersåtare till viljes;
och om det tillätes mig att fullfölja denna liknelse,
samt förmoda att R. St. skola i und. hos Konungen framställa
den önskan att armeen måtte beklädas, öfre delen af
kroppen med ett godt commisskläde, hvilket beliöfver till
sin fabrikation utländsk ull, emedan den Svenska icke förslår
till commissklädels tillverkning i vårt land, men till
andra delen af kroppen med inhemskt vadmal; så tror jag
att Konungen skall med sin perspicacile' och ljusa blick
finna att det vore det bästa sätt att uppmuntra fårafveln i
hans land, och kanske skall han då säga, att detta mål ingalunda
är af så liten vigt, att Konungen ens skulle vilja
afgöra det uti ett mindre antal Stalsråds-ledamöters närvaro.
Derföre finner jag ingalunda att detta mål kan classificeras
bland de minst vigtiga, och får således instämma i
hvad Gr. Spens yttrat, att minst citationen af delta exempel
kan i min vördsamma tanke föranleda till någon ändring
i den af Utsk. föreslagna stylisering.
Hr von Hartmansdorff: Af alla de anmärkmr,
som mot mitt förslag kunna göras, hade jag minst väntat
mig deri, att jag skulle hafva visat nog ringa aktning för
R. St. Under de ofta förekommande anfallen mot och klandret
af dem från mina motståndares sida under denna riksdag,
och äfven under föreg:de riksmöten, har jag vanligen
varit den, som här tagit deras försvar. Sålunda är det ingalunda
från missaktning, som min motsträfvighet härleder
sig, utan derifrån att jag anser förslaget vara hvarken nödigt
eller nyttigt. Den härleder sig helt enkelt derifrån,
att 0111 man fordrar det flera ledamöter skola vara tillstädes
i Statsrådet, så vållar det vanligen uppskof med ärendenas
föredragning, i lliy, att om Statsrådets ledamöter hafva tjenstledighet,
äro sjuka eiler frånvarande, så mäste de vigtigare
målen uppskjutas. Är det nu bestämdt föreskrifvet i grundlagen,
att alla R. St:s framställningar skola anses vara vigtiga,
så blir också följden, att dessa blifva bland de mål som
Den i December.
ofta måste uppskjutas, emedan Statsråds-personalen icke iir
fulltalig. Delta iir hvad jag velat förekomma. Att något
godtycke eller någon likgillligliet herrskat i sältet alt behandla
R. St:S framställningar, det kan jag bestrida, så långt
mili erfarenhet räcker. Det iir för en hvar, som känner
sältet att behandla målen hos K. M, bekant, att det tillhör
föredraganden, genast ett mål inkommer, alt remittera det,
innan drl föredrages hos K. M. Men man har med R. Sits
skrifvelse!’, åtminstone så vidt jag känner, alltid iakttagit att,
ehuru ringa föremål deruti än varit alband hule, föredraganden
likväl icke tillåtit sig remittera eller handlägga dem på
eget bevåg, utan först gjort framställning derom i sittande
Statsråd. Jag förbigår de smärre anmärkntr, som för öfrigt
blifvit gjorda och får vidhålla den anmärka, jag vördsamt
framställt.
Gr. Anckarsvärd: Jag anhåller om ursägt för det
jag ännu nödgas uppträda i detta amne. Till Hr von Hartmansdorff,
som säkerligen för närvar, har bland oss den
största erfarenheten af sjelfva sakförhållandet, tager jag mig
friheten stalla en fråga, huruvida de mål, som kunna rubriceras
under R. St:s önskningar eller framställningar, verkligen
äro af ett så stort antal att derifrån kunde härledas
den olägenhet, som Hr von Hartmansdorff anfört såsom ett
af skälen hvarföre icke ett fulltaligare iStatsråds närvaro vid
behandlingen af dessa frågor borde bestämmas. För öfrigt
ber jag äfven alt få yttra, ali under deri granskning af
Statsrådets proh, som tinder denna riksdag försiggått inom
Coust.Utsk., har jag varit i tillfälle att erfara, att vid allt
för få tillfallen ett ringare antal än Gay Statsråds-ledamöler
vid målens föredragning varit närvar., och på denna
grund skulle jag vilja tro alt intet skäl till underkännande
af Coust.Utskts förslag från denna invändning borde med
rätta kunna bernias. Fn annan sak, och detta blir en opinionsfråga,
hvilken jag ganska väl linner kan hafva sina förespråkare
oci: äfven sina motståndare, är den, huruvida R.
St. böra anses vara berättigade till det afseende afl önskningar
eller framställningar till Konungen från deras sida böra
tillerkännas något större afseende än den enskildes framställningar
i allmänhet, och det torde egentligen vara detta,
som utgör sjelfva hufvudfrågan.
Hr Lagerheim, Lars Magn.: Utgående från den
synpunkt, att lika vidrigt det är att R. St. alltför löslig! och
knapphändigt affärda K. pro posti-, de må röra Rikets försvarsverk
eller andra vigtiga och nödvändiga åtgärder, lika
vidrigt må det äfven anses, om möjligen, hvilket man dock
ej borde behöfva af en vis Regering befara, R. Sits önskningar
och framställningar icke skulle behandlas nied största
noggrannhet i öfverläggningsväg elier till och med något
-
Den i December.
got företräde i afseende å behandlingen åt dem lemnäs framför
andra ärenden. Jag erkänner visserligen, att R. St. kunna
framkomma och ofta framkommit med önskningar, sorn
icke kunna gillas och ej heller blifvit gillade ; men att sjelfva
den hos Regeringen föregående öfver läggningen måste
bära stämpeln af grannlagenhet mot R. St., hvilka utgöra
en del af lagstiftande maiten, tyckes af dylika frågors ursprung
gifvet. Emedlertid synes mig i alla fall åtminstone
icke vara ur vägen, alt en sådan punkt, då den nu är framställd
och önskad, må inkomma i grundlagen. Endast skulle
jag dervid vilja göra den anmärkn., aät R. St:s framställningar
och önskningar äro nu satta framför ändringar af
lagar, ehuru både den ena och andra statsmakten bör anse
lagen vara öfver sig såsom ett allmänt rättesnöre, Således
skulle jag tro att frågor om ändringar af grundlag och andra
lagar i denna § böra föregå R. St:s framställningar och
Önskningar, så mycket hellre, som vi just nu hört, att frågor
af så högst underordnad vigt deribland förekomma.
Det exempel, som en talare här framställt om sättet för fåi—
afvelns förbättring, torde icke till så betydlig del ingrediera
i detv af honom förordade förändringen i armeens beklädnad,
att det dervid behöfde alt tagas i betraktande. Jag
skulle derföre tro, att när alldeles underordnade frågor stundom
kunna förekomma uti Sländernes önskningar, dessa sednare
med skäl kunde sättas efter lagfrågorna. I öfrigt har
jag ingenting emot att den föreslagna redaclionsföräodringen
må antagas.
Hr Westfelt, Nils: Jag ber R. o. Ad. om ursagt,
att jag äfven upplager de förut omnämnda byxorna. En
värd talare, Hr von Hartmansdorff, har framställt såsom ett
exempel, alt denna fråga vore af så liten vigt, att den icke
borde hos Konungen i önskningsväg af R. St. framställas;
men jag ber alt få svara den värda ledamoten alt just denna
fråga är af stor vigt. Vi hafva gjor t ett Öfverslag, huruvida
eller hvad besparing af statsmedlen skulle vinnas, orri
de förut nämnda grå byxorna kunde blifva allmänt antagna.
Det gör icke mindre för hvarje gång, sorn ny beklädnad
lemnäs för armeen, än ett capital af 40,000 r:dr r;gs. Det
tyckes då likvisst, att dessa 4°>00° ■':dr icke äro en småsak.
Utan att det ar nödvändigt att hela Statsrådet deröfver hör
afgifva sitt yttrande, och jag kan icke frångå, alt så väl
denna som flera andia saker, hvilka synas vara små, äro af
ganska stor betydenhet. Jag förenar mig således om bifall
till TJlsk:s betänkande.
Gr. Spens: Sedan Hr Lagerheim äfven har upptagit
det af Hr Rosenblad väckta förslaget och yttrat att Const.TJtsk.
boil i delta mern äfven yttra sig om behandlingen af K.
propos:r, när de förekomma hos RiksSt:n eller hos R. Sl:s
t8 H. 4
D t n i December.
Utsk., och sedan jag således här anleda, tro att denna fråga
skall förekomma bland dem, öfver hvilka R. o. Ad. ml
vill vltra sig, anhåller jag alt i delta afseende afven fä säga
några ord. Jag hemställer till herrarne, om icke frågan
rörtiie behandlingen af K. proposir inom Representationen
och dess delegationer är en så genomgripande fråga, att den
rör, och svårligen kail behandlas utan att vidröra, största delen
af representations-ordningen inom R. St. Det måste således,
när man tänker sig en grundlag underkastad ändringar,
såsom vår Reg.F. har tänkt sig grundlagen, icke kunna
vara någon vinst att uppröra alla frågorna på en gång,
och del kan åtminstone icke vara någon förlust, alt man
företager en sak i sender. Frågan 0111 skyldighet för en
stånds-försainling alt äga en viss talrikhet, innan den har
beslutande ratt, är alldeles förbigången i vår Hilvar, grundlag.
Det är blott vid ett enda tillfälle, då vissa Utsk. handla
med R. St:s rätt, som jag vill påminna 111ig ali en sådan
fråga förekommer. Men för öfrigt är på intet ställe i Reg -  F:n stadgadt, att Stånden skola hafva en viss talrikhet innan
de besluta, vare sig oni det ena eller andra ärendet.
Att nu i hast besluta om huru vid olika tillfällen, icke vid
alla tillfällen, ulan vid olika tillfallen, det ena målet skall
få pröfvas i ett mindre antal ledamöters närvaro, men vid
det andra målets afgörande ett större antal skall vala tillstädes,
det tror jag vara alt införa icke blott en nyhet, utan
ännu iner, att införa frågan, då den första gången förekommer,
på en så vidlyftig bana att denna ändring vore så godt
som på förhand förkastad.
Ilr Lagerheim har frågat, hvarföre orden "frågor ont
R. St:s framställningar och önskningar,’’ börja meningen.
Detta ar alldeles icke, såsom Hr Lagerheim tycktes tro, någon
rangåsigt, att man velat sätta Ständernes framställningar
framför lagfrågorna. Coust.Utskrs ledamöter hafva alltid
sökt och skola alltid söka hysa en motsatt åsigt, nemi.
att lagfrågorna böra gå framför så väl det ena sorti det andra.
Hela orsaken ligger deruti, att här heter det ”frågor
om” och längre fram heter det ”frågor och förslag
om,” och måste heta så, efter som dervid kan icke blott
förekomma den frågan att behandla ett redan uppgjort förslag,
utan äfven att sjelf taga initiativ i alla de efterföljande?
frågorna. Derföre har Reg.Fins 8 § redan sagt ”frågor oell
förslag om nya allmänna författningars vidtagande” o. s, v.-  samt slutat med orden : "med flera af dylik beskaffenhet.”
Nu kunde icke gerna orden ”frågor om R. Sits framställningar
och önskningar,” sältas efter orden ”med flera af
dylik beskaffenhet,’, hvilka tydligen höra sluta meningen.
Derföre, eftersom här endast skulle förekomma ordet ”frågor’’
och icke orden ”frågor och förslag,” så förde
man tillsammans de sednare målen på det sednare stället.
D c ii i D c* c c m b c r.
27
Hr Lagerheim: Jag bör först rätta ett misstag af
den sista talaren, sorn trott »ilig, lika »ned Hr Rosenblad,
hafva yrkat såsom ett förutgående villkor, att någon bestämmelse
om viss fulltalighet inom RiksSt.n och Ulskm vid behandlingen
af K. propos:r borde antagas. Jag skulle önska
en allvarligare och betänksammare behandling oell ofta nog
mera grundlighet, samt att ett högre afseende lemnades åt
dessa propossr, än stundom ägt rt»m. Detta har jag ytttrat,
men ingalunda i den mening att lika med Hr Rosenblad nu
yrka ett särskildt förslag i »lenna del, såsom ett föreg:de
villkor för antagande af Ulsk;s nu förevar, betänkande.
Deremot fortfar jag i min förut yttrade öfvertygelse 0111 o -  lämpligheten att sätta Ständernes und. önskningar i grundlagsparagrafer
framför alla allmänna lagfrågor och är ännu
mera i denna mening stärkt genom det af den sjsla talaren
anförda skälet af en så högst ringa svårighet, son» den, att rätta
Svenska språket, eller att riktigt tillämpa del; ty likaväl
kan man sätta R, St:s önskningar efteråt, som man börjar dermed;
jag fortfar, säger jag, i den öfvertygelsen, att grundlag
och allmänna lagbud i redactionen böra sättas före Ständernes
ofta nog ganska obetydliga ämnen rör:de önskningar,
och önskar för min del återremiss i detta hänseende till
Disk. för vidtagande af ändring härutinnan, i öfrigt fullkomligt
sinnad att bifalla det nya förslaget.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
såsom sin gemensamma tanke förklara, att utur
Const.Utsk:s förslag till 3 inom. af 8 §:n Reg.F:n borde, såsom
hvarken nödiga eller nyttiga, utgå orden: frågor om
R. St:« framställningar och önskningar,
Ropades ja och nej.
Hr Fri h. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
till grundlagsenlig behandling vid nästa riksdag god<-  känna CJtskrs förslag i 3 mom. af 8 §:n Reg.F:u.
Ropades äfven ja och nej.
Då Hr Landtm, af svaren icke kunnat utröna hvilkendera
meningen som varit den öfvervägande, förnyade han
sin nyss framställda propus., om R. o. Ad. behagade såsom
sin gemensamma tanke förklara, att nidén ' frågor om Riksens
Ständers framställningar och önskningar,” borde såsom
hvarken nyttiga eller nödiga utgå nr förslaget till förändrad
redaclion i 3 inom. af 8 §:n Reg.F:n.
Ropades starka nej, blandade med manga ja.
llr Frih. o. Landtm, förklarade, att lian funnit nej
hafva öfverrösta! ja.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att en annan ledamot
föreslagit, att orden "frågor om R. St:s framställningar och
önskningar” borde flyttas efter de öfriga bestämmelserna i
3 morn. af 8 §:n; hemställande Hr Landtm, nu, om R. o.
28
Den i December.
Ad. behagade förklara denna anmärka, vara Ståndets gemensamma
tanke.
Piopades starka nej, blandade med ja.
Hr Frill. o. Landtm, förklarade, det lian trott sig
finna att nej öfverröstat ja.
Hr von Hartmansdorff: Jag tillåter mig att göra
ännu några anmärkmr linder den förutsättning, alt om
§:n nu blefve rättad, så vore större förhoppning att förändringen
en annan gång kunde antagas. 1 det påföljande
morn. står: ”Statsråd, som enl. 3(), 4°> 41 eller 42 §§'-na
styrelsen för.” Det måste förmodligen menas förer, emedan
för är ett vårdslöst uttal. Vidare säges: ”må ej fatta
något beslut, der icke minst 6 af Statsrådets ledamöter utom
vederbörande fördragande när äro.” Talesättet när il ro
är visserligen Svenska, ehuru gammal, men snm det, då fråga
är om olika kön, bar en annan bemärkelse, iin sorn af
Coost.Utsk. åsyftas, så hemställer jag, om icke det rättaste
vore att nyttja orden tillstädes äro, om man icke vill
begagna det vanligaste närvarande. Jag skulle således
önska, alt det här finge heta förer och ej för och lillst
iides i stallet för när. Ordet när nyttjas äfven längre
fram; min anmärkn. gäller för alla sådana ställen.
Gr. Anckarsvärd: Jag tager mig friheten till Hr
von Hartmansdorff framställa, huruvida icke ordet ”när”
är ett mera riktigt uttryck i lagspråket, än det af Hr von
Hartmansdorff föreslagna, och jag kan ingalunda inse, att
någon otydlighet uppkommer derigenom, åtminstone har
TJtsk. utgått från den synpunkt att ’’när äro” har varit
formligare och bättre i lagstil än att säga ”äro närvara
n d e.”
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att vid 4 mom. af 8
§:n den anmärkn. blifvit gjord, att ordet "för’’ borde förändras
till förer; hemställande Hr Landtm., om R. o. Ad.
behagade förklara denna anmärkn. såsom Ståndets gemensamma
tanke,
Bifölls.
Hr Landtm, hemställde vidare, om Ståndet behagade
såsom sin gemensamma tanke förklara den anmärkn., att i
stället för orden ”när äro” måtte på alla ställen insättas
orden ”äro tillstädes.”
Ropades starka nej, blandade med ja.
I anledning häraf förklarade Hr Landtm., det han trott
sig finna att nej öfverröstat ja.
Hr von Hartmansdorff: Ett följande moment lyder
sålunda: ”Så vidt som de mål, hvilka bär sist omförmälda
äro, kunna förekomma i Statsråd, som med konungslig makt
styr, vare för besluts fattande derom lag, som sist sagd är."
Den i December.
a9
Jng tror att detta kunde något lättare oell rikligare uttryckas,
om det hette: ”så vidt sist omförmälda mål kunna förekomma
i Statsråd, sorn konungslig makt utöfvar, vare för
hesluts fållande lag, som sist sagd är. 1 afseende på uttrvcket,
med konungslig makt styr, anmärker jag
detsamma, som emot för, att det borde heta styrer.
Skall ordet derom stå qvar, så vet man icke om del hörer
lill styrer eller till det föregående. Om den redaclion som
jag föreslagit antages, så tror jng alt tvetydigheten vore undanröjd.
Gr. Spens hegärde att få höra uppläsas Ilr von Hartmansdorffs
förslag.
Detta förslag upplästes, så lydande: ”Så vidt sist omförmälda
mål kunna förekomma i Statsråd, som konungslig
makt utöfvar, vare för besluts fattande lag, som sist sagd är.”
Gr. Spens: Hvad den första anmärkningen vidkommer
rörtde den här antagna conslructionen: ”så vidt som de
mål, som här sist omförmälda nro, kunna förekomma etc.,”
förenar jag mig med Hr von Hartmansdorff och anser hans
förslag till förkortning ganska lämplig. Den andra åter alser
alt säga: som konungslig makt utöfvar. Orsaken
hvarföre Utsk. nyttjat orden ”sorn med konungslig
makt styr” är alt i de åberopade 3g, 4°> 41 otd> 43 §§:,ia
heter det: före styrelsen eller förvalte styrelsen eller också
Regeringen. Det är pä denna grund, all detta uttryck är
antaget om Statsrådet förut, nemi. att det styr eller förvaltar
styrelsen vid sådana tillfällen, sorn Coust. TT t sk. här har
nyttjat detta uttryck. Hvad för öfrigt beträffar, huruvida
det bör heta styr eller styrer, så erkänner jag alt jag
åtminstone icke inser någon betydlig skilnad deremellan.
Gr. Anckarsvärd: Jag lager mig friheten hemställa
till Ilr von Hartmansdorff om uttrycket ”sorn konungslig
makt utöfvar” blir alldeles riktigt; ty jag tror att
det ifrågavar. Statsrådet styr med konungslig makt, men icke
utöfvar konungslig makt, då verkligen undantagsförhållanden
äga rum, såsom upphöjande i adligt stånd och förlänande
af friherrlig och greflig värdighet, utdelning af riddare-ordnar
o. m. s. Således skulle jag tro att icke konungslig
makt utöfvas i sin fullständighet, men att Statsrådet
styr med konungslig makt, och derföre får jag hemställa,
huruvida denna invändning kan vara riktig.
Hr von Hartmansdorff: Jag tror alt Gr. Anckarsyärds
anmärkn. är viktig, och önskar derföre att det finge
heta: som med konungslig makt styrer, samt att
ordet derom uteslutes.
Gr. Anckarsvärd: 1 fråga om ordet styr eller styrer
vet jag icke om någon förändring kan behöfvas. Jag
3o
D c 11 i December.
vill alldeles icke envisas i den saken, nien jag hemställer
blott om skilnaden är af den beskaffenhet, att deri påkallar
ändring. Måhända är det grammatikabskt rikligare att säga
styrer, men jag skulle tro alt ordet styr uttrycker likaval
hvad sorn har åsyftas som ordet styrer.
Hr Rosenblad: Efter vi nu kommit till tentamina
stili, så får jag säga, att jag är af Gr. Anckursvärds mening,
och tror alt styr är rättare än styrer, hvilket är
mera eondiiionelt eller tillhör ett obestämdt modus, hvarföre
jag tror det vara rikligast alt bibehålla ordet styr,
oberäknadt alt om någon förändring skall ske, så bör den
vara af någon vigt, hvarföre jag anser alt styr bör qvarblifva
och blott ordet ”derom” utgå.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att om hon rätt uppfattat
de olika meningarna, torde de kunna sammanjemkas medelst
följande redaktion: ”så vidt sist ondörmälda mål kunna
förekomma i Statsråd, som med konungslig makt styr, vare
för besluts fattande lag som sRt sagd är;” hemställande Hr
Landtm., om R. o. Ad. behagade som sin gemensamma tanke
förklara att 6 mom. i 8 §:n Reg.Fm borde erhålla denna
förändrade redacfion.
Bifölls.
Hr von Hartmansdorff: Jag skulle tro, att ordet
t i 11 s t ä des va ra nd e i sista momentet af 8 §:n kunde utgå.
Utsk. åsyftar naturligtvis sådana ledamöter, sorn finnas i staden;
men då ordet t i 11s tä d es va ra nde, i denna punkt,
jemväl kan hänföras till de ledamöter, sorn aro i Statsrådet,
så synes det vara bättre alt låta ordet utgå; ty det är klart,
att fråga ej bör blifva om alt sända föredraga,listor till dem,
sorn ej finnas på stället.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad, behagade
såsom sin gemensamma tanke förklara att ordet
”lil Istädes varande” borde utgå utur det föreslagna y
morn. af 8 §:n.
Ropades starka nej, blandade med ja.
Hr Landtm, förklarade, det lian trott sig finna att
liej öfverröslat ja.
Uppå derefter framställd propos,, blef förslaget till 8
§:n Reg.Fui i allt öfrigt godkänd att hvila till grundlagsenlig
behandling vid nästa riksdag.
Till enahanda behandling godkändes äfven förslaget till
förändring af i3 §:n Reg.Fm.
Då nu till granskning' skulle företagas förslaget till 39
§:n Reg.Fm, anmälde sig
Hr Aminoff, J o h. Fredr., och yttrade;
Efter vi nu hålla oss till ord, så torde i 3g §:n en om
-
D«u ■ December.
31
stäudighet vara all anmärka, emedan jag ser alt på etl annat
ställe förekommer eli motsatt förhållande. Ilar står i
den nu föreslagna redactionen: ''dock må ej Statsrådet någonsin
adeligt stånd och värdighet förläna eller till gfefligt
oell friherrlig! stånd upphöja.” Kanske borde del slå tvertoini
till (riherrlfgt eller glefligt stånd upphöja. Det torde
vara meningen, oell jag vill blott göra framställning om dessa
Oi ds omflyttning.
Gr. Spens: Jag anhåller att fa göra Hr Aminoff uppmärksam
på att i della betänk, är icke fråga om öeö ciel
af §:nj sorn af 11 r Aminolf är nämnd. Det är blott fråga
oni 3g §:n, så vidt den förut innehållit orden: ”vill Konungen
utrikes resa, meddele han Statsrådet in pleno denna sin
föresats.” Det är orden in pleno,” som Ulsk. här har föreslagit
att taga bort i sammanhang med förslaget att borttaga
alla de uttrycken om hela Statsrådet, Statsrådet in pietu),
utomordentligt Statsråd 111. m., hvilka gifvit anleda, lill
alt tro att det finnes tre ä fyra slags Statsråd, för hvilka en
större fulltalighet blifvit fö res kräfven. Det ur blott den frågan,
som i detta memorial af Coust. CJtsk. ur framställd, och
den andra frågan, som af Hr Aminolf omnämndes, är upplagen
i betänk. N:o 5(i.
lii- Aminoff: Jag fick anledning till denna anmarkn.-
deraf, att pag. 3 slod tvertoni* nemi. friherrlig eller greflig
Värdighet. Saken är visserligen icke af någon betydenhet,
men jag trodde, att efter vi nu hålla oss till ord, så kunde
det vara nyttigt att göra denna observation. För öfrigt har
jag ingenting att anmärka) Utan tror Gr. Spens hafva rätt i
sin erinran.
Uppå derefter framställd propos. godkändes lill grundlagsenlig
behandling vid nästa riksdag förslaget till förändring
af 3g J:n Reg.Fin.
Likaledes godkändes till enahanda behandling, på dör-*
Olli framställda särskilda proposir, förslagen till förändring
i 42, 61 och 81 §§:na af Reg.Fai.
Föredrogs ånyo Const.Utskts den i4och 18 sisth November
på bordet lagda mein, N:o 58, med förslag till ändring
Uti Reg.F:ns 3g och 43 §§•
Hr Aminoff, Joli. Fredr.: Jag tror att den nyss af
iiiig gjorda anmärkning nu kunde komma under öfvervägande,
Hr Frih. o, Landtm, fästade uppmärksamheten deruppå,
alt uti detta inna. den förändring, hvarom Hr Aminoff
talat, icke varit föremål lör Utskis behandling, utun
hade samma förändring blifvit af Utsk. i mein. N:o 56 föreslagen.
I det nu föredragna mera. vore de omtalade orden
De ii i December.
endast intagna sådana sorn de nu uti grundlagen förefinnas
oell till fyllande af §:ns redaction.
Uppå derefter framställd propos., blef Utskts i mein.
N:o 58 framställda förslag godkiindt lill grundlagsenlig behandling
vid nästa riksdag.
Ånyo föredrogs Const.Utskts den l4 och 18 sistl. Nov.
på bordet lagria meni. N:o 5g, med förslag om tillägg lill
Reg.Ftns 6 §.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Genom det ringa
antal, som är bestämdt för Statsrådets ledamöter i Sverige
i förhållande till departementernes mängd, är det utan tvifvel
nödvändigt att vidtaga någon sådan åtgärd, som den
Coust.Utsk. här föreslagit. Vida lämpligare vore likväl, efter
min förmening, om Coust.Utsk. hade föreslagit oss en §
af samma lydelse, som I2§:n i Norriges grundlag. Der säges
nemi., alt Slatsråds-ledamöter till det minsta skola bestå
af så och så mångå medlemmar. Derigenom är det Konungen
obetagel att i Norrige öka Statsråds-ledamÖternes antal,
sä att han icke behöfver tillförordna extra ordinarie medlemmar.
Under tiden, som förflutit efter Norrska grundlagens
antagande, vet jag icke heller mer än ett enda exempel
på någon person, som varit tillförordnad! Statsråd. Men
då Utsk. icke framkommit med detta förslag, så är väl för
Ögonblicket ingen annan utväg lill olägenhetens afhjelpaude,
än den Utsk. uppgifvit. Likväl tror jag, att ordalagen då
borde vara något annorlunda beskaffade. Här slår: ”är depart.
chef af laga förfall hindrad;” det är rätt, men en annan
omständighet, nemi, att han vöre tjenstledig, borde
väl också anföras; den måste ofta inträffa, neli det är lika
nödvändigt att förutse den. Vidare: ”lorordne Konungen
till departementets styrelse och föredragning af dertill
hörande ärenden.” Vära Statsråd äro icke styrande, utan
så vida de förvalta den konungsliga makten i Konungens
frånvaro, eller såsom förmyndare. Thy förutan anser jag
alldeles olämpligt att tala om styrelse för den, som icke är
annat än rådgifvare. För att äfven slippa den långa meningen
om ärendenas föredragning, tror jag det rättaste
vore att säga: fö rörd ne Konungen till departementets
förvaltning, med den rätt och det ansvar,
som denna Reg.F. fö r esk r ifver, Statsråd utan departement.
Sedermera förekommer: ”departementets expeditionschef
eller, ifall äfven desse (han skulle det väl
vara) af laga förfall hindras.” Jag anser ingalunda riktigt,
att man förutsätter att departementets expeditionschef skall
vara den närmaste att förordnas. Detta gifver ett anspråk,
som ingalunda bör af grundlagen hyllas. Om Konungen för
honom har största förtroendet, så varder han förmodligen
för
-
Den i December.
33
förordnad. I annat fall bör_han icke hafva några anspråk
derpå. Norrska grundlagen är äfven i detta fall bättre slyliserad
; ty der står: ”förliden Statsraadels saedvanlige raedlemmer,
tillkalde andre Norske Borgere, kun ingen medlemrner
af Storthinget,” Jag trör följaktligen det vore riktigare
att här säga: Statsråd utan departement, eller annan
Svensk mati med de i 4 §:n omförmälda egenskaper.
Om sålunda de anmärkn:r, jag har tagit mig friheten göra,
skulle af R. o. Ad. gillas, så borde ordalydelsen blifva följande:
Är depart.chef tjenstledig eller af laga förfall hindrad,
förordhe Konungen, till departementets förvaltning,
nied den rätt och det ansvar, som denna Reg;F. föreskrifver,
Statsråd utan departement, eller annan Svensk man med
de i 4 §;n omförmälda egenskapei\
Gr. Anckarsvärd, Carl Henr.: Först och främst
tior jag att Hr von Hartmansdorff gjort ett litet misstag deruti,
att han ansett ordet ”desse” oriktigt, ty det rapporterar
sig till både Statsråd och expeditions-chef och hör således
stå qvar. Hvad föräudringen till departementets förvaltning
ahgår, så kan jag ingalunda medgifva, att icke ordet ”styrelse’
är lika godt som ”förvaltning,” och jag inser icke hvarföre
departementets styrelse skulle vara oegentliga ord på
detta ställe, på den grund att Statsrådet icke förer styrelsen
eller icke regerar, ty han måste väl anses styra departementet,
och styra departementet måste här vara fullkomligt
synonymt med att förvalta departementet, eller tvertom,
livilketdera man behagar; men ordet förvaltning kan lika
så väl insättas, ifall R. o. Ad. stannar i en sådan gemensam
tanke. Men jag har icke kunnat inse Och har icke bort
uppgifvas någon orsak, hvarföre Hr von Hartmansdorff äfven
föreslagit uteslutande af orden: föredragningen af
dertill hörande ärenden. Sedermera hvad departementets
expeditions-chefs uteslutande vidkommer, så har
åtminstone Coust.Utsk. utgått från den princip, att exped.-  chefen borde förutsättas vara en så beskaffad person, som
vore närmast i tillfälle att föredraga, när sjelfva depart.-  chefen vore hindrad, och att det på sådan grund ej vore
riktigt att förbigå honom, under medgifvande att Konungen
till én sådan föredragning då kunde förordna hvilken annan
Svensk man som helst. Cönst.Utsk. ansåg denna åtgärd
att förordna ett så till sugandes extra-Statsråd eller extra
departements-chef icke böra vidtagas förr än äfven exped.-  chefen vore hindrad. Detta har varit anledningen till Utsk:s
förslag i denna del. Alt tjenstledighet borde införas kan jag
icke heller inse behofvet af. Jag skulle tro, att det vore
att i lagen förutsätta att ett Statsråd eller en deparl.-  chef kan hafva någon annan tjenstledighet än den, som Konungen
tillfälligtvis beviljar honom på permissionsansökan,
iö H, 5
34
Den i Doecmber.
eller lill följe af så beskaffade omständigheter, som kunna
påkalla hans frånvaro från departementet under en viss tid,
och delta synes mig vara inbegripet under laga förfall, ty
Konungens tillstånd för en depart.chef alt icke under eu
viss tid bestrida tjensten måtte vara laga förfall; men att
vår lagstiftning uti sjelfva lagbudet förutsatte att tjenstledighet
skall kunna beviljas, det skulle möjligen äfven förutsätta
att lagstiftningen förskottsvis hade medgifvit att Slalsrådsledamöter
kunde både för månader och årtal vara tjenst*,
ledige, och att det skulle vara på grund af grundlagens stadgande.
Coust.Utsk. har icke föreställt sig att ett sådant
stadgande vore alldeles fonnenligt, och på sådan grund
skulle jag vilja taga mig friheten alt afstyrka afseende på
Hr von Hartmansdorffs yrkande i denna del.
Hr Lagerheim, Lars Magn.: Med Hr von Hart*
mansdorff får jag i alla tre punkterna så mycket mer förena
mig, sorn jag, hvad ilen första angar, beträ Hände departementets
styrelse, anser det vara i hogsta grad vådligt
och otjenligt att i grundlagen nedlägga något frö, som i en
framlid lätt kunde uppspira till en giftig vext. Ingen annan
styrelse bör införas än Konungens, hvarken depart.-  chefs, Utskotts eller R. St:s. Hvad andra punkten vidkommer,
eller exped.chefens uttryckliga nämnande 1“ grundlagen,
såsom ett slags berättigande för honom atl förordnas
till föredragande när deparf.chefen vore hindrad af
laga förfall, så anser jag detta så mycket mindre vara rätt,
som derigenom ett onödigt band skulle läggas på Konungens
fria val af hvem Han behagar till sin rådgifvare. Mycket
bättre är både Norrska grundlagens stadgande och hvad
Hr von Hartmansdorff föreslagit, hvilket sednare jag till fullo
biträder. Den tredje omständigheten angick frågan, huruvida,
jemte laga förfall, äfven ordet '”tjenstledighet” skulle
insättas i grundlagen. Detta anser jag t jeni ig t, ehuru tjenstledighet
visserligen, såsom Gr. Anckarsvärd nämnt, skulle
kunna inbegripas under laga förfall ; men måhända är det
likväl nödigt, att detta nid slår der, för att förebygga ett
möjligen i framtiden blifvande klander, då anmärku kunde
göras, att den, som pä egen begäran erhåller tjenstledighet,
icke derför må anses äga Inga förfall.
Hr von Hartmansdorff: Gr. Anckarsvärd har an
märkt
mot mitt förslag, att jag icke bort utesluta föredragning
af de till departementet hörande ärenden;
men Grefven torde erinra sig, att det redan i en annan
grundlags-§ är bestämdt gifvet, att man icke kan vara depart.
chef, utan alt tillika vara föredragande. Sålunda skulle
jag tro, att den frågan förfaller. Hvad exped chefen beträffar,
så, i händelse R. o. Ad. skulle antaga blott de orden
”annan Svensk man än Statsråd utan departement,
” så är ju för Konungen lika öppet iemnadt, att, om
Den i Dcce m b c r.
35
Han så för godt finnér, antaga exped.cliefen, dock utan att
denne liar något anspråk att företrädesvis blifva förordnad.
Det kan ju mycket väl hända, att en person, sorn till exped.
chef är mycket tjenlig, derföre icke duger till föredragande
m. m. Derföre bör man i detta fall icke heller binda
Konungen. Tjenstledighet är der icke detsamma som laga
förfall, hvadan säkrast är att införa ordet tjenstledighet. 12
cap. Rnlteg.-b:n, som omtalar hvad under laga förfall förstås,
säger: "dessa äro laga förfall, om man sjuk är; 0111 man i Konungens
och Rikets tjenst är uppbådad eller faren; om man i häktelse
sitter; 0111 man af Henden eller annan fara, vådeld eller vattunöd
hindras; om man från sinnen kommen är; örn man eller
hustru, hain eller föräldrar dö, den tid man bör sig för rätten
inställa; om man förut till annan rätt är stämd att svara
å samma tid.” Således finnér R. o. Ad , att tjenstledighet
deribland icke är upptagen. Gr. Anckarsvärd har befarat,
att 0111 man skulle införa ordet tjenstledighet, så kunde
nian deraf taga sig anledn. tro att grundlagen medgifver någon
annan tjenstledighet, än den tillfälliga, som möjligen
kan beviljas, och att således ett departement kunde komma
att under en längre tid fortfarande stå ledigt. Jag får härvid
fasta R. o, Ad:s uppmärksamhet derpå, att med tjenstledighet
kan aldrig förslås något annat, än en sådan som är
tillfälligtvis beviljad; ty 0111 någon för alltid är tjenstledig,
så kallas han, efter vårt språkbruk, tjenstfri. Således då
bär utsattes alt depart.chef får tjenstledighet, så är det klart,
alt dermed icke kan förstås att departementet vore utan
chef, ty der ingen sådan finnes, kan ej heller någon vara
tjenstledig. Jag tror således, att den rättelse jag föreslagit
måtte vara riktig, och vågar ytterligare underställa den R.
o. Adis bepröfvande.
Gr. Spens, Garl Gust.; Hvad först ordet styrelse
angar, så hänför det sig till de fall, der enl. 38 §:n Reg.-  F:n, efter den nya lydelse som sisth Maj månad af Konungen
stadfästades, finnes stadgadt: "alla föreskrifter och erinringar
om verkställighet af utfärdade beslut må af depart.-  chefer omedelbarligen kunna till vederbör, expedieras.’’
Denna rättighet, som här omtalas, är en annan åtgärd än
föredragningen, och det är den som Coust.Utsk. har haft
uti sigte, då Utsk. här intagit orden styrelse och föredragning.
Att ett lämpligare uttryck dervid skulle kunna upptankas,
vill jag visserligen icke bestrida, men att förena meningen
i ett ord under namn af departementets förvaltning, det
hemställer jag, huruvida sådant kan vara alldeles rätt. Kanske
skulle man snarare kunna säga: till uppsigt öfver departementet
och föredragning af dertill hörande ärenden.
Hr von Hartmansdorff har framställt tvänne långt mera
genomgripande förslag än denna obetydliga ordförändring.
Han har önskat att grundlagen måtte komma att innehålla
36
Deu i Dscember.
en bestämd tillåtelse till tjenstledighet för Statsråd och tillika
obestämdhet i afseende på tiden, för hvilken en sådan
tjenstledighet skulle gifvas. Han har derjemte klandrat, att
Const.Utsk. framställt departementets exped.chef såsom närmaste
man i de fall, der Statsråd utan departement ej vore
i tillfälle att mottaga portföljen. Det är svårt att yttra sig
öfver ministeriel styrelses första princip för den, som icke
inom sig godkänner den. Det är åtminstone svårare, än folden,
som godkänner den fullkomligt. Jag har aldrig varit
älskare af denna styrelse i form, men sedan den är införd,
sedan man ingått på den väg, som blifvit utstakad genom
Konungs och Ständers beslut vid början af denna riksdag,
så måste väl ändamålet vara att förskaffa enhet i göromålens
behandling och tillika bibehålla de ansvarighetsformer,
som af grundlagen äro bestämda. Betänker man denna fordran
af enhet, så måste det väl också vara gifvet alt man
bör söka att få målen behandlade så mycket möjligt är efter
en och samma åsigt, till dess alt hos den höge styrande
det beslut fattas att skilja sig från den person, sorn haft
departementet sig uppdraget och att dertill välja en person
af annan art. Tänker man på ansvarighels-formerna, så
måste man ihågkomma 107 §:ns innehåll, och då kan man
icke utan högsta nödfall införa ett stadgande om alt en person,
mot hvilken denna § icke skulle kunna användas, skall
framställas i egenskap af Statsråd och föredragande. Sådan
är likväl alltid händelsen med personer, som fungera såsom
för tillfället föredragande. 106 §:n kan mot dem lika
väl sorn mot andra användas, och det beror på Riksrätten
oro lättheten dervid är större eller mindre, men 107 §:ns
användande är factiskt omöjligt, emedan Ständerne då skulle
ingå med begäran om den föredragandes skiljande från en
befattning, som han icke längre bekläder. Det är således
icke utan nödfall, icke utan sorgfälligaste uppmärksamhet,
sorn man bör tillåta exstra-Statsråd. Vill man läsa sansade
och kloka afhandlingar om dessa extra-Stalsråd, så ligga uti
Const.TJtsk:s protocoll yttranden derom af Axel Gabriel Silfverstolpe,
L. A. Mannerheim m. fl. ifrån 1809 års riksdag,
hvilka äro af högsta märkvärdighet. Det är på denna grund,
som jag ej kan annat än hemställa om bifall till Utsk:s förslag
att endast omtala laga förfall och att framställa departementets
exped.chef såsom närmaste man att inträda
såsom föredragande.
Frih. Ridderstolpe, Fredr.: Jag kan icke annat
än af hjertat bifalla användandet af ordet styrelse i tillägget
vid 6 §:n Reg.Fm, och jag undrar nog på att den värde
motionären, som sjelf varit föremål för ett mytineri, icke
kan gilla användandet af detta ord. I min tanke hafva R.
St. skaffat föga nytta åt riksmachineriet genom den omtackiing,
som skett på riksskeppet genom departements-styrelse,
Den i December.
37
om icke hvarje depart.chef styr och styr rikligt med kraft
sitt departement. Derföre önskar jag att detta ord måtte
qvarstå, och önskar ytterligare alt det också måtte riktigt
vidmakthållas afdepart.chefen. Hvad åter angår ordet tjenstledighet,
som skulle införas, så finnér jag det vara af högsta
nödvändighet, ty likasom en annan talare finner jag tjenstledighet
icke kunna a priori räknas bland laga förfall.
Hr von Hartmansdorff: Om man finner någon våda
kunna uppkomma genom ordet tjenstledig eller tjenstledighet,
så kan man taga bort både detta ord och orden
laga förfall, samt blott säga: är depart.chef h i ndrad,
ifall mine värde motståndare apse det bättre. I annat
fall nödgas jag vidhålla frågan om tjenstledighet. Det är
öfverdrifvet alt begära, det en depart.chef skall ständigt fortfara
med sin befattning, såvida man åsyftar att depart.cheferne
sjeifve skola förrätta sina embeten, och icke vill uttrötta
deni, för att se dem oftare ombytas. Så mycket känner
jag hvad det vill säga att bestrida föredragningen i Statsrådet,
att jag tror mig kunna säga, att den som oafbrutet skall
dermed fortfara och göra saken med besked, han uthärdar
icke länge. Då man i grundlagen har medgifvit de högste
domrarne i Riket, att hafva icke mindre än 4 månaders
tjenstledighet om året; så borde man än mera tänka på föredragande
Statsråds eller de högste förvaltande embelsmännens
behof att också någon gång få ledighet. Ärendena vintna
icke derpå, att inan släpar sig fram, utan derpå alt man
arbetar med friska krafter,
Gr. Spens har anmärkt, alt skälet hvarföre man här bogagnat
uttrycket departementets styrelse, vore den rätt man
gifvit depart,chefen att erinra sina underlydande om bristande
verkställighet af de befallningar, som blifvit dem gifna.
Sorn detta står i en annan §, så behöfver icke denna § anspela
derpå; ty när depart.chefen i alla fall har rättighet
dertill, så kan ordet förvaltning gälla för både föredragningen
och den ifrågavar, påminnelserätten. Anser man icke
delta vara nog, så kan man t. ex. säga: förordne Konungen
att departementet förestå, Det går också an. Men att min
qktade vän kan hafva till den grad misstagit sig om meningen
med Rf Sl;s beslut, ang;de de vid början qf denna riksdag
antagna grundlagsförändringar, att han trott ministerstyrelse
vara genom den införd, det gör mig verkligen bestört.
Af den förändring, som härutinnan är skedd, kan,
huru man må vända ordalagen, ingen annan slutsats dragas,
än att i stället för målens föredragning dittills skedde af personer
med annat namn och ringare värdighet än Statsråd och
utan att öfrige föredragande voro tillstädes, så skall nu mera
föredragningen ske af embetsman med lika namn och värdighet
som de der höra på, och ibland de sednare skola äfven
öfrige föredragande vara närvarande, Den enhet, son)
3S
D c ii i December.
Lär yrkas, är af slör vigt, men vinnes, 1:0 derigenom all
alla aro tillstädes, och 2:0 derigenom alt icke alli för tala
omliylen af föredragande göras. Det sednare enhelsmedlet
tyckes deremot silida emot de conslilulionella inslilulioner,
enligt hvilka man vill hafva så täta ombyten sorn möjligt,
t. ex. i Frankrike, der man haft 8g ministrar sedan i83o.
Om man vill undvika hvad hur blifvit uppgifvet såsom
skäl för tillförordnade .Stalsrndsledamnters tillsättning, så bör
man vidtaga den förändring, jag förut tillstyrkt, nemi. att
icke utsätta ett maximum af Slatsiådsledamöter, utan lika
med den Norrska grundlagen ett minimum, på det att Konungen
må kunna utvälja fjera. Så lange man det icke gör,
utun måste addera ihop närvarande och frånvarande Statsråd,
på sätt Coust.Utsk. här gjort i en §, som vi i dag förbigått,
nemi. den 4> §;n Reg F:n, så mäste vi åtnöja oss med
tillförordnade, såsom blir är föreslaget. Jag vågar ytterligare
vidhålla min framställning.
H, Ex. Hr Gr. Löwenhjelm, Gustaf; Jag förenar
mig helt och hållet med Frih. Ridderstolpe i hvad ordet
styrelse beträffar. Genom den vid denna riksdag sanctionerade
grundlagsförändring har ett betydligt framsteg skett icke
fullständigt, men i en sann riktning. Men, till fördelarnes
skördande fordras att, på sätt Frih, Ridderstolpe yttrat,
depart.cbeferne, sjelfve styrde of Konungen, i ordets hela
bemärkelse styra sina departementer. Den föreslagna grundlagsförändringen
ulvisar en utgångspunkt, med hvilken jag
aldrig förenat mig. Suppleanten, under depart.chefens förfall,
skall, menar Utsk., styra departementet ”med den rätt ock
det ansvar, som denna Reg.F. föreskrifver.” Aldrig komma
vi till någon egentlighet, till någon sannfärdighet i ansvarsbegrrppen,
om ansvarigheten frångår depart.chefen vid hvarje
transitoriskt förfall: eller förmår man tänka sig systcme och
realansvarighet hos en depart.chef, hvars föredragningsralt
och förmanskap och öfriga verkningsmakt afbrytes af hvarje
opasslighet? Eller förmår man tänka sig sannfärdig, fruktbärande
ansvarighet utan oafbruten maktcontinuitet hos den
ansvariga? — Upphöre man då åtminstone med anspråken
på systeme hos depart.chefer, som hvarje dem åkommande
snufva betager all inverkan på departementets ärenden oell
ergo all förmåga att förekomma sysleme-vidriglieter. Huru
anse vi föredragnings inverkan på beslut? — Månne såsom
ringa? Upphöre grundlagen då alt med så fruktansvärd ansvarighet
belägga föredragande. — Eller såsom betydlig? —
Men huru uppenbarligt väsendtlig är ej då dess oafbrutna
conseqvens! —- Nu sjuknar jag, chef t. ex, för Finance-departementet,
och min föredragning öfverlages af en suppleant
med den af Coust.Utsk. åt honom föreslagna ”rätt och ausvar
enl. Reg.Fm.” Dissidens är osannolik hos en exped -  clief, men särdeles tänkbar hos en collega. Uppkommen
Den i December.
39
utur min frossa, och återtagande portföljen finnér jag mig
tvungen att fortfara i diametral inconseqvens ined mina a nteacta
så val i förvaltnings- som i befordring*- och all annan
väg. — Mig är icke obekant huru absurd min sats i förstone
blef ansedd, flvad — Lief utropadt — skall denna depar !.-  chef ligga ansvarig i sin sjuksäng? Ja! svarar jag ovillkorligare
än någonsin. — Ja! så länge han genom språkröret,
suppleanten, kan gor a sig hörd i Conseljen. När lian detta
icke kan, är att med tillförsigt förutsätta att vid valet af
substituten alseende göres på systematisk horriogeneitet. —
Men inför monarken, representationen oell allmänna omdömet,
skall depart.chefen, salve sådant sallspordt undantag,
i fi an det han beträder rådgifvareembetet och intilldess lian
det frårrträdt, vara oafbrutet lörman och oafbrutet ansvarig
-— unus et semper idem. Så är praxis i aila kända stater.
Så viija alja representerade folks Constitutionella läror. —-  Allt annat ar en trångt juridisk, alls icke politisk uppfattning
af ansvarigheten, sorn endast sålunda blifver egentlig
och sannfärdig.
Hr Rosenblad, Rei nh.: Jag skulle verkligen instämma
med den sisla välda talaren och deraf göra tillämpning
pä livad Coust.Utsk. har löreslagit, om Ulsk. sjolft hade
gjort en sådan tillämpning och icke i de förslag, som förut
varit under R. Sirs öfverläggning, förfarit på hell olika sätt.
Genom Coust.Utsk:s o besk lifligt noga förfarande att ålägga
ett det möjligen största antal ledamöter, alt vid föredragningen
i Statsrådet vara närvar, och att framtvinga antalet af
alla ro ledamöterna på en gång i sessionsrummet, har frågan
fått ett helt annat skick. Deraf ser man att Const.Utsk,
icke stadgat ansvarighet för någon annan ellef känt någon
ansvarighet eliel' något annat deltagande än af nafvar, ledamöter'.
Utsk. har således belt och hållet kullkastat den
verkligen riktiga theori, man må för resten sträcka ansvariglie
en huru långt sorn liebl, som nf Gr. Löwenhjelm blifvit
anförd. Denna theori har Ulsk. sjelft tillintetgjort, och då
återstår blott frågan huruvida den med egen ansvarighet föredragande
skall ovillkorligen vara exped chef. Jag tror att
det kanske vore bäst, alt det vore han, men ingalunda att
det skall vara en ovillkor lig nödvändighet, oell derför synes
mig den redaction Hr von Hartmansdorff framställt vara den
bästa. Det har fägnat mig mycket alt har höra en ledamot
af 18 jo års Const.Utsk. med loford och bei örn < itera anföranden
till 1809 års Coust.Ulskrs protoColl. Det fiignar mig utmärkt
mycket all åtminstone någon gång böra rättvisa göras
åt 180g års verkligen högst förtjenta grundlagsstiflare, ehuru
nrycket man sedermera sökt att lappa på deras verk. Men
då man här citerat de der införda språken mot extra-Slatsråd,
får jag erinra att de Statsråd, sorn 1809 års grundlag
tillskapade, voro helt andra än de nuvarande. De voro ulla
4°
Den t December.
constillntiva. Föredraganderne voro icke ledamöter af Statsrådet
utom för de ärenden de föredrogo, I liela Regeringen
i sin helhet hade de icke rådgifvarerält. Statssecreterarne
voro en half dag föredragande och Statsråden voro icke alls
föredragande. Här är det depal t.chefer, som äro i fråga*
och de äro icke samma personer, icke samma embetsman*
90111 de exlra-Statsråd, till hvilkas antagande 1809 års Consl.-  Utsk. yttrade sitt nfstyrkande. I afseende å nyttjande af
ordet ”tjenstledighet,” kan jag icke instämma i Hr von
Ilai tinansdorffs sednaste förslag, deruti han ville hafva ordet
hindrad. Det skulle kanske blifva ett alltför allmänt stadgande
för alt kunna antagas, om man utsatte: om någon depart.
chef är hindrad. Deremot anser jag nödvändigt att jemte
laga förfall kommer att stå beviljad tjenstledighet,
ty om också nuvar. Const.Utsk. skulle anse en af Konungen
beviljad tjenstledighet, hvars nödvändighet af Hr von
Hartmansdorff är framställd, vara inbegripet under laga förfall,
så hindrar det icke, alt ett fram tida ensidigt Const.Utsk.
skulle kunna tyda saken så, att det icke vore laga förfall att
hafva af Konungen erhållit tjenstledighet, emedan del hade
berott af en sjelf att begära den, samt på denna tydning
kunde grundas så väl Riksrätts actioner som andra åtgärder;
och då sådant kan förekommas, tror jag det Vara en skyldighet
att gora det. Hvad deremot frågan örn departementets
styrelse angår, så tror jag visserligen att det vore mindre
vådligt att låta uttrycket qvarstå, ty det kan icke hafva afseende
på annat än att styra departementet d. v. s. expeditionen.
Saken kan således vara mindre vådlig, men i alla
fäll kati denna rättelse icke heller skada, och jag har i detta
hänseende ingenting emot att bifalla Hr von Ilartmansdorlfs
förslag,
Gr. Anckarsvärd: Jag anhåller om öfverseende för
det jag ännu nödgas upptaga R. o. Ad:s tid med vidhållande
af hvad jag förut yttrat vara min åsigt i detta hänseende,
nemi. att tjenstledighet ej bör införas i lag-§:n. — Jag ber
Hr von Hartmansdorff och hela Huset varn öfvertygade om
att jag likasåväl som lian inser behofvet för en Statsrådsledamot
att någon gång kunna få tillgodonjuta en tjenstledighet;
men jag kan ingalunda inse nödvändigheten att i grundlagen
införa ett stadgande derom, hvilket möjligen kunde,
såsom jag redan haft äran anmärka, föranleda till den slutsats,
att tjenstledigheten kunde vara alldeles obegränsad,
hvarifrån åter kunde utgå ett s. k. tillsvidare-systeme, som
jag tror med fog varit klandradt, och som jag tror icke med
tillfredsställelse af nationen varit åsedt. Men 0111 någon förändring
är behöflig, om det är absolut nödvändigt att något
här måste ändras; så får jag för min del förklara mig mera
nöjd att ingå på Hr von Hat traansdorffs sednaste förslag,
in
-
Den i D e c t ra b e r.
innehållande: ”då Statsråd ejler föredragande ar hindrad,’’
emedan jag finner mindre tillfälle till misstydning derigenom
uppslå, .lag kan ieke dela lii Rosenblads farhågor för
att ett blifvande Const.Utsk. skulle kunna blifva så ensidigt,
som []r Rosenblad i sitt anförande tycktes anspegla, att
man skulle vilja taga anledn. till Riksrätt deraf att en Statsråds-ledamot
iigde någon tjenstledighet. Jag län icke ens
föreställa mig det fallet, då en så beskaffad tjenstledighet
kunde föranleda till någon Riksrätt; men det förekommer
mig åtminstone såsom en oformlighet, att i ett lagstadgande
införa såsom en tillökning af laga förfall en så beskaffad
tjenstledighet, som efter min tanke det faller af sig sjelft
att man bör hänföra härtill.
Hvad beträffar Gr. Löwenhjelms åsigt om bibehållande
af ordet styrelse, som här blifvit anmärkt och klandradt,
och hvilket man ansett böra utgå; så uppfattar jag den fullkomligt
och skulle i många hänseenden finna mig mycket
benägen att understödja denna åsigt, om den för närvar,
kunde komma att utgöra föremål för Ståndets öfverläggning.
Jag tror alt Hr Rosenblad icke har tilldelat Const.Utsk. vederbörlig
rättvisa, då han såsom ett klander emot Utsk. anfört,
att Utsk. icke sökt genom förslag till grundlagsförändring
åbanebringa en så beskaffad utveckling af ordet styrelse
i afseende på departemental-förvaltning, som den af
Gr. Löwenhjelm åsyftade. Jag tvekar icke alt uttala det,
alt om Const.Utsk. i närvar, ögonblick under vära nuvar.
förhållanden och det systeme, hvarpå både representationen
och grundlagen nu hos oss är byggd, hade framträdt med
sådana förslag, så är det fruktansvärd! att det i Hr Rosenblad
hade mött en af dess största vedersakare, och på denna
grund får jag säga, ott jag tror Const.Utsk. hafva förfarit
så väl det kunnat göra, då Utsk. icke inlåtit sig i ett
så beskaffadt förslag. Jag anhåller, alt om en förändring i
ordställningen här skall äga rum, Hr von Hartmansdorff
ville hafva den godheten att ytterligare utveckla det sista
tillägget, hvilket han uppgifvit sig vara benägen att sätta
i stället för ordet tjenstledighet, nemi. då depart.chef är
hindrad, hvilket förslag jag ville hellre biträda än det förra.
Gr. Spens: Jag begärde ordet, egentligen för alt yttra
ungefär detsamma som nyss af Gr, Anckarsvärd blifvit anfördt.
Jag anser Hr von Hartmansdorffs sednare förslag att
intaga orden ”är depart.chef hindrad,” vara vida bättre
än intagande af ordet ”tjenstledighet.” Genom detta förslag
kommer man åtminstone derhän, att arten af hindret
måste införas i Statsrådets prolocoll. I afseende på hvad
Gr. Löwenhjelm nämnt ang:de de ansvarige sängliggarne,
som, oaktadt de af sjukdom hållas vid sängen, skulle förestå
18 H. 6
Den i December.
något så betydligt som ett ministerielt departement, så erkänner
jag, att jag verkligen icke fattar huru det skulle
tillgå.
H. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm: Jag talar alldeles oberedd
i delta ärende. Detta anför jag icke såsom en ursägt,
ty man bör vara beredd, men jag anför det såsom en förklaring
af den alltför stora ofullkomligheten måhända af
min framställning. Må jag framst precavera mig emot all
misstydning, såsom brast hos mig den aktning och erkänsla,
till hvilka iBog års grundlagssliftare och redacteurer äro af
oss berättigade. Ståndet är mitt vittne till min vid all debatt
i grundlagsämnen hafda omsorg i denna punkt; och i
detta som i allt har jag talat som jag tänkt. Men skulle
aktning och erkänsla icke vexlas oftare än då åsigterna äro
alldeles lika, så blefve massan af dessa två ödla krafter ganska
ringa på jorden. Nu är det så att i många delar har
jag, alltsedan 1809, tänkt olika med vår grundlagstiftare
och redan vid 1810 och 1812 årens riksdagar utvecklade
jag mitt dissentierande. Synnerligen skiljaktig är jag
i anseende till det år 1809 anlagda ansvarighetssysteme.
Det röjer ett mig obegripligt förtroende till en rådgifvare-ansvarighet
för dagen; och Utsk:s närvar, förslag vittnar
om en dylik uppfattning. Men sålunda nedgår denna
vigtiga constitutionella theori till föga mera ari ett tjenstgörings-reglemente.
För att vara politiskt fruktbärande måste
den hafva instikta! rådgifvarens permanenta ansvar för
tillståndet inom den honom anförtrodda gren af Rikets förvaltning.
— Vid tillfället af den föreslagna skrifvelsen till
K. M. rör:de complettering af Conseljen, yttrade jag i lika
syftning min likgiltighet om antalet af dem, hvilka sitta öfver
målen. Hr Prosten Thomander, hvars medhåll jag räknar
som en auetoritet, sade i sitt Stånd, alt han uppfattat
Conseljen icke som ett antal vare sig 10, 5 eller 7; men
abstract som en person a moralis — som Conseljen
(hans ordställning undfaller mig 1111, men sä var tanken) —
och tro mig, mine herrar! vid sådan uppfattning liar ansvarighetsläran
allt alt vinna; så är lion i hela den öfriga
representativa verlden uppfattad. — Utan allt tvifvel tillkommer
Konungen den vidsträcktaste latitud till utseende af den
suppleant, som skall föredraga i stället för en frånvar. depart.-  chef, och är exped.chefen den rättaste suppleanten när Statsrådets
förfall är tillfälligt och af transitorisk beskaffenhet.
Han måste naturligtvis vara närmast inne i sin förmans sysleme
och åsigter — och så visst han, efter min uppfattning,
icke är eller bör i Conseljen vara annat än sin depart.-  chefs språkrör, är han det lämpligaste. För öfrigt afslyrker
jag ett i allt fall ofullständigt specificerande af förfallens
natur, hvilket vore att alltför mycket sänka grundlagen under
sitt sanna väsende. Må jag ibland förfall, oell för att
Den i December.
43
önska elt årligt inträffande, dock nämna del af resor i landsorterna,
till vigligare förhållandens inspecterande med egna
ögon. Jag har nu i det närmaste yttrat hvad jag har att i
ämnet andraga. Oberedd sade jag mig och var det i så
målto, alt jag icke last handlingarna, men beredd i så måtto
att jag nu bortåt jo år begrundat dessa ämnen.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Jag anser att ifråga var.
Utsk:s förslag är i fullkomligen riktig conseqvens med de
föregtde, som af R. o. Ad. blifvit pröfvade, och ehuru jag
fullkomligen instämmer i hvad Gr. Löwenhjelm yttrat om
hvad han menar med en ministeriel ansvarighet, får jag, lika
med Const.Utsk:s ordför., yttra den öfvertygelse, alt det
icke för närvar, varit möjligt att tillämpa denna lära såsom
man skulle önskat. Det genomgår också alla de Const.-  Utsk:s förslag, som här varit under R. o. Ad:s öfverläggning,
en helt annan tendens, än jag skulle, för min del,
önska rådande öfver detta vigtiga ämne. Enär nemi.
Coust.Utsk. så juridiskt uppfattat sjelfva formerna för Riksstyrelsen,
så minutiöst ansett sig böra ingå i bestämmandet
af antalet af ledamöter uti denna Conselj samt lill och med
förklarat denna Conselj ambulatorisk i vissa fall; så anser
jag äfven ganska conseqvent, att vid en depart.chefs frånvaro
ansvarigheten för föredragningen öfverflyttas på en annan.
Så lange detta systeme ännu är rådande, så kan jag,
för min del, alldeles icke tillstyrka alt en annan princip här
göres gällande. Jag instämmer således i denna punkt uti
Utskts förklarande, men vill i afseende å förfall instämma i
Hr von Hartmansdorff)! amendement, emedan jag också inser
att andra än laga förfall kunna inträffa, som hindra den
föredragande att vara tillstädes.
Hr Munck af Rosenschöld, Nils Rudolph: För
min del skulle jag helst önska bifall till Const.Utsk:s memor.
sådant det är, men då här olika meningar uppstått i afseende
på huruvida ordet ”tjenstledighet” bör införas eller
icke, så tror jag, att kanhända de olika meningarna skulle
kunna sammanjemkas, ifall man gaf ifråga var. § en sådan
redaction, alt man, i stället för att införa blott ordet tjenstledighet,
införde orden: på viss tid beviljad tjenstledighet.
Hr von Hartmansdorff: Jag har för Hr Landtm,
nyss uppgifvit den redaction af ordalagen, som jag trott mig
höra uppgöra med afseende på de anmärkmr, som från andra
sidan blifvit mot mitt förslag gjorda. Om Hr Landtm,
behagar låta uppläsa denna redaction, så får R. o. Ad. höra,
om hon är antaglig.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R o. Ad. behagade
såsom sin gemensamma tanke förklara, att Const.-  Ulsk:s ifrågavar. förslag borde erhålla följande förändrade
lydelse: ”Är depart.chef hindrad, förordne Konungen till
44
Don i December.
departementets förvaltning, med den lätt och det ansvar som
denna Reg.F. föreskrifver, Statsråd utan departement eller
annan Svensk ilian med de i 4 Sm omförmälda egenskaper."
Bifölls.
Hr Frih. o. Landtm, lillkännagaf, att i gårdagens Talmans-öfverläggning
fråga varit om föreslående af dag lill
föredragning inom RäksStm af Bevilln.Utsk:s utlåt. N:o 3o,
rör:de tullbevillningen, och hade man öfverenskomma att
Talmännen, hvar och en inom sitt Stånd, till detta måls företagande
skulle föreslå irsta plenidag i nästa vecka, hvilken
man ansett böra blifva Tisdagen den 8 dennes; och
hemställde Hr Landtm, nu, om R. o. Ad. behagade bestämma
alt Bevilln.Utsk:s ofvannämnda utlåt. N:o 3o till den
dagen borde sättas främst på föredragn.listan.
Bifölls.
Hr Landtm, lillkännagaf vidare, alt man i samma Talmans-öfverläggning
öfverenskommit, det borde, så vidt möjligt
vore, de mål, sorn med den ordinarie statsreglerrn äga
bestämdt sammanhang, till skyndsamt afgörande framför andra
befordras; deribland vore Stals- samt Allm. Besvärsoch
Ekon.Ulskrns utlåtm Niis 81, 82 och 83, angrde städernas
inqvartering samt båtsmansroteringen å landet, hvilka
voro inkomna för alt i dag bordläggas; och hemställde Hr
Landtm., om de finge sättas främst på föredragn.listan till
morgondagens plenum.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henr.: Jag vågar taga mig
friheten underställa Hr Frih. o. Landtm, samt H. Ståndet,
huruvida icke det må vara lämpligt alt afsluta föredragningen
af Const.Utsk:s memorial, likväl blott hemställningsvis;
ty det kan hända, alt de andra äro af större vigt och således
böra föregå. Dessa memorial äro blott 2 eller 3, som
ännu återstå och hafva redan länge slått upptagna på föredragn.
listan.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att, förutom de mål
rör:de pensioner för Statsråden Frih. Åkerhjelm och Gr.
Hård, som R. o. Ad. i början af detta plenum beslutat böra
sättas främst på föredragn.listan, Hr Landtm, trodde att
Stats- och Ekon.Utskms utlåtm Niis 81, 82 och 83 så mycket
mera skulle kunna i nästa plenum föredragas utan att
hindra företagandet i samma plenum af Const.Utskrs nu
närmast på listan varande memorialer, som utlåtandena Nlis
81, 82 och 83 på flere ledamöters begäran då ytterligare
kunde läggas på bordet, och förnyade Hr Landtm, alltså sin
hemställan, om R. o. Ad. behagade tillåta att Stals- samt
Allm. Besvärs-och Ekon.Utskms nu omförmälda utlåtm finge
sättas främst på föredragn listan näst efter StatsUtsk:s utlåt.
0111 pensioner för Statsråden Frih. Åkerhjelm och Gr. Hård.
Bifölls.
Den i December.
45
Lades på bordet nedannämnda från Utsk:n inkomna
mern., utlåt:n oell betänkm, nemi. från
Stats- samt Allm. Besvärs- och Ekon.Utsktn:
N:o 81, i anledn. af återremiss å utlåt. N:o 1;
N:o 82, i anledn. af återremiss å betänk. N:o 2;
N:o 83, i anledn. af anmärkna-, som föranledt återremiss
af Stats- samt Allm. Besvärs- och Ekon.Utsk:ns betänk.
N:o i3:
N:o 84, i anledn. af väckt fråga om inställande af den
de utsockne-frälsehemmanen i Halland ålagda ordin, rotering;
N:o 85, i anledn. af återremiss å Utskms betänk, N:o
g, oro bildande af undervisningsanstalter för skeppsbyggeri
samt anslag dertill;
N:o 86, i anledn. af återremiss å betänk. N.-o io, angtde
inrättandet af navigationsskolor;
Förstärkta StatsUtskottet:
N:o 3^2, ang:de omröstning i anledn. af skiljaktiga beslut
i åtskilliga till statsregler:n hörande frågor;
N:o 3c3, ang:de verkställd omröstning till följd af Riks—
Stms skiljaktiga beslut i anledn. af StatsUtskis utlåt:n N:is
jg5 och 3o4;
StatsUtskottet:
N:o 375, med förslag till sammarijemkning och votering
i anledn. af RiksStms skiljaktiga beslut öfver utlåtma N:is 170
och 026;
Bevil In.-, Lag- samt Allm. Besvärs- och Ekon.-
U t sk:n :
N:o 7, ang:de reglementariska föreskrifter för brännvinsbränningens
utöfning samt om hvad vid försäljning af brännvin
och beskattning derå iakttagas bör ;
BancoUtskottet:
N:o 118, öfver de inom 3me RiksSt. framställda anmärknir
emot Utskts betänk. N:o 83, i anledn. af väckt motion,
ang:de låns lifgifvande från R. St:s Bank emot första
inteckning uti fast egendom på landet till belopp af fastighetens
halfva taxei :s-värde;
N:o 1 19, öfver åtskilliga anmärkrnr vid Utskts betänk.
N:o 84) i anledn. af väckta förslag till förändrade föreskrifter
i afseende på bankens fastighets- samt skiftes- och odlings-lånerörelse;
N:o
120, i anledn. af väckt fråga örn förändring i nu
gällande föreskrifter ang:de exped.sättet för jernbelåningen
vid låne-contoret i Götheborg;
N:o 121, öfver en af Baron E. von Vegesach ingifven
ansökning om eftergift af erlagd straffränta för skuld till
discontverket;
46
Den i December.
Nio 122, öfver gjord framställning att den bancofullmäktig,
som har inspectionen öfver Tumba pappersbruk,
må under sitt vistande derstädes erhålla fritt vivre och logis;
Nio 123, med hemställan om upplnifvande af föreskriften
anglde indragning vid inträffande ledighet af vaktmästareljensten
vid Tumba pappersbruk;
Nio 124, i anledn. af väckt] fråga om ett årligt anslag
lill en sparbanks-inrätlning för bruksarbetare vid Tumba;
# N:o 125, i anledn. af väckt fråga om bildandet af en
fast skola å Tumba pappersbruk;
LagU tskottet:
Nio i57, öfver gjorda anmärknlr vid Utskls betänk. Nio
1 13, i anledn. af så väl K. Mis nåd. propos. med förslag till
förändrade stadganden ronde bysättning, som ock särskildt
i detta ämne väckta motioner;
Nio i58, i anledn. af återremiss utaf Utskls betänk.
N:o 117 öfver väckt motion, anglde villkorliga utmätningsresolutioner;
Nio
159, i anledn. af väckt motion om ett lagstadgande,
som berättigar fordringsägare att hos Konungens Beflhlde
erhålla s. k. promotorial i lagsökningsmål;
Nio 160, öfver väckt motion om ändring i sättet för
besvärs anförande emot ÖfverStålh.embetets och Konungens
öfrige Bef:h:des beslut i mål anglde brott emot polisförfattningarna
m. m.;
N:o 161, i anledn. af väckt motion om ändring af 9
och 10 cap. kyrkolagen;
N:o 162, i anledn. af väckt fråga om lagstiftning för
hypotheks-föreningar;
Expedition sUtskottet:
Nio 17, i anledn. af erhållen återremiss å Exped.Utsk-.s
förslag till und. skrifvelse Nio i3g.
H. Pr. o. Ad. åtskiljdes kl. till 4 e- rolli
fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Den 2 December f. m.
47
Onsdagen den 2 December i84o.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades i i prot.utdr. för föl l. gårdag.
Justerades pleni-prot. för den 3i sistl. Oct. f. m.
Hr Frih. o. Landtm, tillkännagaf, att Gr. Frölich,
David, förl. gårdag inlemnat ett skriftligt anförande, hvilket
nu upplästes, så lydande:
Då i dag lärer komma att föredragas prot.utdr., ej mindre
ifrån Vällofl. BorgareSt., i anledn. af Borgmästaren Bagges
motion, än äfven från Högv. PresteSt. i anledn. af Prosten
P. P. S vedel ii, båda med afsigt att vinna B,, o Ad:s
medverkan dertill, att jag icke längre skulle fungera såsom
ordför. Både uti Exped.- och BancoUtsk:n, får jag, hindrad
af opasslighet att personligen infinna mig, härmedelst vördsamt
lemna följande skriftliga yttrande till protocollet.
I afseende på behörigheten i allmänhet, alt en person
är ledamot i 2:ne Utsk., vill jag icke tillägga något till
hvad en hvar ur lag och hittills antagen sed kan pröfva,
utan endast åberopa de båda successiva uppdrog jag fått såsom
skäl, hvarför jag emottagit dem.
Beträffande åter anledningarna, en eller flera, hvarför
jag skulle förmås nedlägga endera functionen, förr än jag
sjelf ansåg det nödigt, vore det naturligtvis af intresse för
mig att få redogöra inför mitt Stånd lill hvilken grad hvad
man derom anfört emot mig vore grundadt eller icke, och
sådant åstadkoms bäst genom uppläsning af fullständiga prot.-  utdr. öfver livad sig inom Exped.Utsk. tilldragit alltsedan
October; men då jag måste taga för afgjordt, att mängden
icke intresserar sig för en grundlig undersökning härom,
får jag, under tillkäonagifvande att förberörde prot.utdr.
inom några dagar skola vara att tillgå i Ridd.cancelliets läsrum,
nu inskränka mig till en reclamation emot förbemälde
Hrr motionärer, Borgmästaren Bagge och Prosten P. P. Svedelius,
hvilka såsom moliver för sina motioner inom sina
Stånd offentligen lemnat sanningslösa uppgifter, hvilka ställt
mitt förhållande inom Utsk. uti en oriktig dager. Så har
t. ex. Borgmästaren Bagge sökt hemta bevisning om någon
inin försumlighet eller någon hos mig förefunnen brist på
nödig tid till eftersyn å tryckeri-afdelningen ilrån den erinran
om saknad af utsk:s-belänk:n, som Hederv. BondeSt.
för någon tid sedan anmält, ehuru Hr Borgmästaren väl
visste, att denna erinran saknade all grund och han sjelf
medelst bordläggning 2:ne gånger förhindrade Utsk. att lemna
det svar och upplysning, hvarigenom Borgmästarens ar
-
48
Den a December f. m.
gument skulle förfalla; äfvensom Hr Prosten Svedelius uppgifvit,
att jag ”några gånger ej infunnit mig, fastän
jag sammankallat Utsk:s ledamöter;’' vid hvilket
yttrande jag får anmärka, att då Hr Prosten redan uti ett
skriftligt anförande till Utsk:s prot. klandrat milt uteblifvande
— det enda som någonsin inträffat — vid ett föreg:de
tillfälle på en eftermiddag, då Hr Prosten sjelf uleblef, men
derefter fått den tillrättavisande upplysning, att mitt uteblifvande
hade sin enda grund deruti all Utskts majoritet
upptagit till pröfning Hr Prostens motion om mitt aflägsna!!-  de ur BancoUtsk., och att jag ville lemna Utsk. tillfälle behandla
detta ämne utan hinder af min närvaro; så hade
man bort förvänta af Hr Prostens ställning i samhället, att
han icke i sitt Stånd skulle förnya det oriktiga yttrandet
om mitt uteblifvande och, på sätt som skett, emot sanning
insinuera, alt sådant uteblifvande ägt rum mer än en gång.
Af förestående korta framställning torde R. o. Ad. finna,
att de resp Preste- och BorgareSttn icke, vid fattandet
af dems beslut, hafi fördelen af att kunna fota desamma
på särdeles tillförlitliga facta, så missledde som de blifvit af
de, hvar i sitt Stånd, äldste utsk.ledamöterne. Och i samma
mån detta förhållande nu af mig blifvit anmäldt, och
om hvars sanningsenlighet jag åberopar förberörde prot.-  uldr., holde det väl kunna förmodas, alt R. o. Ad. icke skulle
hysa någon särdeles benägenhet för att vidtaga någon åtgärd
i anledn. af de resp. RiksSt:ns memorialer.
Lemnande i öfrigt derhän, huruvida nyss yttrade förmodan
vore riktig, hade jag ämnat i alla fal! tills vidare
förblifva qvar i båda Uisktn, derest icke den af förberörde
Stånds samtlige ledamöter samt en ledamot af R. o. Ad.
bildade majoritet inom Exped.Utsk., icke allenast, på sätt
som sisth vecka ägde rum, fixerat Ulskts sammanträden att
alltid under en obestämd period äga rum på bestämda dagar
och timmar, ulan ock det visat sig, att samtlige ledamöterne
från Preste- och BorgareStm afhållit sig från det
sammanträde jag utsatt, och hvartill föredragningsämnen voro
beredda. Sedan ett sådant förhållande i n träd t, hvaraf
jag icke kunde draga några slutsatser till gränsen för syftningen
hos majoriteten, har jag ansett mig böra nedlägga
den plats jag innehaft i berörde Exped.Utsk., ehuru jag
derigenom mistat hvad jag ansett vara bästa återstående tillfället
att vara det allmänna till någon nytta.
Hr Liljenstolpe, Axel Fredr.: Jag får vördsamt
hemställa, huruvida Hr Landtm, täcktes föredraga de på
listan under N:is 68 och 6g uppförda från Preste- och BorgareSttn
inkomna prot.utdr., till följd af den af Gr. Frölich
nu gjorda afsägelse ifrån sin ordförande-plats i Exped.Utsk.,
och i sådan händelse anhåller jag att i anledn. deraf få yttra
några ord. Hr
....
Den 2 December f. ta. 49
Ilr Frill. o. Landtm, yltrade, att då de ifrågavar.
prot.utdrtn hade sin plats långt ned på listan, och någon af
K. o. Ad:s ledamöter således möjligen icke väntade att de
nu skulle förekomma, ansåg Hr Landtm, icke riktigt att de
utan sin ordning föredrogos, såvida icke R. o. Ad. fattade
ett annat beslut om tiden för deras föredragande.
Ilr Liljenstolpe förklarade, att han i sådant fall icke
nu ville yttra sig, utan ville dermed uppskjuta tills prot.uldr.m
till föredragning förekoimno.
Hr Frih. o. Landtm, tillkännagaf, att Hr Marcks
von Wurtenberg, Gotthard Wilh., ledamot i Bevilln.Utsk.,
anmält sig vara hindrad att lungre med denna befattning
fortfara, men anhållit att det oaktadt blifva vid sin riksdagsmannarätt
bibehållen; hemställande Hr Landtm, om R. o.
Ad. behagade bifalla denna begäran.
Hopades ja.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att då äfven Hr Westfelt,
Nils, förb gårdag afsagt sig sin plats i Allm. Besvärsoch
Ekon.Utsk , (inge Hr Landtm, anmoda lin-Eleclorer att
innan nästa plenum sammanträda, för att välja en ledamot
i hvarldera af Bevilln.-, Allm. Besvärs- och Ekon.- samt
Exped.Utsk:n efter Hr Marcks von Wurtenberg, Hr Westfelt
och Gr. Frölich.
Upplästes ett från Exped.Utsk. inkommet mern. N:o iS,
i anledn. af Vällofl. BorgareSt:s återremiss af Utskrs förslag
till und. skrifvelse N:o i/f?..
Likaledes upplästes Utskrs förslag N:o i5j till R. Sirs
und. skrifvelse till K. M., angrde lagmans- och häradshöfdingeräntans
samt sterbhusafgifteus upphörande.
Uppå derefter framställd propos. fann R. o. Ad. för
godt alt nu godkänna detta förslag, i stället för det som af
R. o. Ad. den t4 dennes förut blifvit godkändt.
Ånyo föredrogs StalsUtskrs den 18 sisth November på
bordet lagda utlåt. N:o 067, i anledn. af erhållna återremisser
å utlåt. Nto •2.5’/.
Frih. Boye, Ludv.; Som premisserna af delta betänk.
framställa de skäl och omständigheter, på grund af
hvilka många ledamöter af R. o. Ad. äfvensom af PresteSt.
begärt återremiss, i förhoppning att Utsk. skulle tillstyrka
bifall till K. Mts propos , och då dessa premisser möjligen
nu skulle kunna uttaga sin rätt bland R. o. Ad., så anhåller
jag om deras uppläsande, och att jag derefter måtte återfå
ordet.
18 II.
7
5o
Den 3 December f. m.
Den af Frih. Boye begärda uppläsning verkställdes.
Till de flera skäl och omständigheter, som blifvit framställda,
dels af reservanterna, dels af de ledamöter, som gjort
anmärkningarna, har jag mycket litet att tillägga. Jag ber
likväl att få till R. o. Ad:s billighetskänsla öfverlemna att
bedomina, om enskilde personer, om embetsman, som egnat
sig åt Statens värf, böra blifva individuelt olycklige derföre
att Staten finner nödvändigt att vidtaga organisationsförändringar.
Detta är likväl Gr. Hårds ställning, flan har ej
ovillkorligt begärt afsked, men han liar i följd af den nya
organisationen mistat sin inkomst. Till denna omständighet,
som jag anser böra tala starkt hos hvarje billig man, ber
jag att ännu få lägga en erinran derom, att, efter hvad jag
tror, detta är den enda förhoppning lian äger för sin framtida
subsistance med en talrik familj. Jag anhåller hos Hr
Frih. o. Landtm, om propos. härpå, och utber mig vördsamt,
att Ståndet ville lemna sitt bifall till en sådan proposition.
Frih. Sprengt porten, Jac. Wilh.: Jag var med
R. o. Adis tillstånd händelsevis frånvar. vid de tillfällen, då
StatsUtsk. ingaf så väl sitt förra, som sitt sednare betänk,
i denna fråga, och har således ej varit i tillfälle att afgifva
någon reservation emot de beslut, sorn SiatsUtsk. då fattade
och framställde till R. Sl:s antagande. Hade jag varit närvar.
, så hade jag hufvudsakligen instämt i den reservation,
som af Hr von Troil blifvit afgifven, i öfverensstämmelse
med det yttrande, som jag här afgaf, när fråga var om
pensioner för 2:ne afgångna statssecreterare. Jag anhåller
derföre, att Hr Frih. o. Landtm, täcktes framställa propos.
i öfverensstämmelse med Hr von Troils reservation, deruti
han föreslår uppförande på indragningsstat af ett pensionsbelopp
af halfva lönen eller 2000 r:dr b:co.
Hr Edenh jelin, Gillis, förenade sig i Frih. Boyes
begäran om bifall till Konungens proposition.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla StatsUtskts utlåt. N:o 367.
Ropades nej.
Hr Frih. o. Land tm. yttrade, att 2tne meningar här
sökt göra sig gällande, den ena hade tillstyrkt bifall å K.
M:s nåd. propos., hvaruti blifvit föreslaget att R. St. åt f.
d. Statsråden Frih. Åkerhjelm och Gr. Hård måtte bevilja
pensioner, för den förre af 4>5oo r:dr, och för den sednare
af 4)000 r:dr årligen; den andra meningen hade yrkat, att
de hvardera skulle erhålla en pension motsvarande halfva
Statsråds-lönen, eller af 2,25o r:dr årligen. Då den förra
meningen först sökt att göra sig gällande, ansåg Hr Landtm,
sig försl derå böra framställa propos., hemställande alltså
om R. o. Ad. behagade bifalla hvad K. M. ronde pensio
-
Dea 2 December f. cn
5i
ner för Statsråden Frih. Åkerhjelm och Gr. Hård föreslagit.
Ropades ja.
Ånyo föredrogs Stats- samt Allm. Besvärs- och Elton.-  Utsk:ns på bordet lagda utlåt. N:o 81, i anledn. af återremiss
å utlåt. N:0 i.
Begärdes ånyo på hordet af Hr Bildt, Knut, och
Hr von Knorring.
Likaledes begärdes ånyo på bordet af Hr von Hartmansdorff,
Aug., Edenhjelm, Gillis, m. fl. ledamöter
Stats- samt Allm. Besvärs- och Elton.Utsk:ns förl. gårdag
på bordet lagda utiåt:n:
N-.o 82, i anledn. af återremiss å betänk. N:o 2;
N:o 83, i anledn. af anmärkn:r, som föranledt återremiss
af Utsk-.ns betänk. N:o i3.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
tillåta alt dessa mål, som ägde sammanhang med
statsreglerm och således borde snart företagas, finge sättas
främst på föredragn.listan till nästa plenum.
Bifölls.
Hr Landtm, hemställde afven, om R. o. Ad. behagade
tillåta, att StatsUtsk:s den 25 sisth Nov. på bordet lagda
mein. N:o 3y4, i anledn. af återremiss å 5i punkten af mern.
N:o 3oi, finge, såsom äfven ägande sammanhang med statsreglertn,
framflyttas på föredragn.listan till nästa plenum och
sättas näst efter Stats- och Ekon.Utsk:iis nyss omförmäida
utlåttn.
Bifölls.
Föredrogs ånyo Gonst.Utskrs den 14 och 18 sisth Nov.
på bordet lagda meni. N;o 60, med förslag till ändring af
Reg.Fms 106 §.
Hr Lefre'n, Joli. Pehr: Den framställning, som
Const.Utsk. här gjort till förändring af 106 §:n Reg.F:n, ålen
bland de vigtigare. Jag anhåller att fä fästa 11. o. Ad:s
uppmärksamhet uppå hvad reservanterne härutinnan anfört.
Hr De Mare' och Prosten Hallström hafva afgifvit reservationer,
som nogsamt lära vara kända af R. o. Ad., och
hvilka på det bestämdaste ogilla den grund, hvarpå Ulsk.
har byggt sitt förslag till förändring. Jag delar deras
åsigt i liufvudsaken. Jag tror att Const.Utsk borde bibehållas
vid sin makt och myndighet att ensamt bestämma
om personer skola ställas under Riksrätt eller ej; men jag
önskade, att Const.Utsk. skulle hafva någon i grundlagarna
detsamma förbehållen större makt att leuterera, att icke
5a
Den 2 December f. m.
vara nödsakadt, såsom nu, genom det i lagen befintliga ordet
skall, alt tillämpa 106 §:n ufven då skäl dertill ej äro
för handen. Hvad jag föröfrigt isynnerhet tror mig böra
underkänna i förslaget, är, ntt tillämpning af 1075m, istället
för den 106, skulle kunna äga rum. Jag anser detta
vara ett sätt att alldeles ur grundlagens anda göra en förändring,
som icke är nyttig. Jag tror alt positiva fall böra
skiljas ifrån åtgärder, tid efter annan vidtagna, hvilka äro
föremål för 107 §:n, då deremot, bestämda fall äro föremål
för den 106. Örn deremot en sådan underställning skulle
äga rum, som Const.Utsk. föreslagit, så tror jag för min del,
att der borde tillika stadgas, att inom Stunden ingen öfverläggning
må äga rum. ulan propps, derom endast med ja
eller nej besvaras, och alt, i händelse två Stånd skulle stanna
emot två, så är den åsigten öl /ervägande, som slammer
öfverens med Coust.Ulskls tanke. Detta har jag trott mig
böra underställa R. o. Ad:s bepröfvande, men vill derjemte
fästa uppmärksamhet på en mindre omständighet. Utsk.
har nemi , vid refererandet af hvad nuvar. grundlag stadgar,
infört ett ord, nemi. ordet ”embetsman,” utan att detta
ord är tryckt med cursiv stil, för att uttrycka, alt detsamma
innebär en föreslagen förändring; men som ordet ”embetsman”
icke finnes i nuvar. grundlags-§, sådan den vid början
af denna riksdag antogs, icke heller i den föregående grundlagen,
så bör del med cursiv stil tryckas, på det att ingen
må tro, att ordet ”embetsman,” som ej stur med cursiv stil,
redan finnes i grundlagen.
ITr von Hartmansdorff, Au g.: Jag anser den före
slagna
grundlagsförändringen vara riktig till sin syftning,
emedan erfarenheten redan visat henne vara nödvändig;
men för att i möjligaste måtto undvika de stötestenar, på
hvilka Hr De Marc fästat uppmärksamheten, och på det ntt
man icke måtte fria i ett fall och falla i ett annat, derigenom
att man underlåter begagnandet af 106 §:n, för att
i stället använda den 107, så har jag tagit mig friheten uppsätta
ett förslag till ordalydelse i öfverensstämmelse med den
mening, jag här yttrat, och äfven med den, som Ilr Lefren
nyss uttalat. Förslaget är följande, i stället för det, som med
cursiv stil är infördt af Const.Utsk. i första morn. af ifråga
var. §: — — inför Riksrätt: så framt ej Utsk. finner sig
böra underställa R. St. de skal, på hvilka del anser åtalet
kunna förfalla, du R. St. äga antingen att låta dervid bero,
eller målet till Utskts handläggning återförvisa, i begge fallen
endast genom omröstning med ja och nej, då 2 Stånds
instämmande med Const.Utsk. anses utgöra R. St:s beslut.
Frih. Cederström, Jacob: I händelse fråga vore att
förändra grundlagen derhän, alt öfverläggningar, deruti upptagas
förhandlingar inom Statsrådet och embetsmyndiglieter
i allmänhet, kunde blifva föremål för R. St:s plena; så kunde
det finnas något skal för ifrägavar. förslag, som nu inne
-
Den 2 December f. m.
53
fattar en indircct förändring af go§:n Reg.Fm, ehuru denna
§ alldeles icke är nämnd. Denna § säger nemi., att
■"under R. St:s eiler deras Utsk:s öfverläggningar och pröfning
må icke uti något annat fall eller på något annat sätt,
än denna grundlag bokstafligen föreskri)ver, komma frågor
örn embets- och tjenstemäns till- och afsätlande in. tn.”
Nu vill Const.Utsk. införa i io6 §:n ett sätt, hvarigenom
IJtsk. öfverlemnar till R. St. att pröfva huruvida en afUtsk.
anmärkt lagstridighet inom Statsrådet skall remitteras till
Riksrätt eller ej, och dervid uppgifvit motiverna derför.
Här har af tvänne ledamöter blifvit anmärkt, att sådant ej
bör leda till öfverläggning inom RiksStm, utan endast till
beslut med ja och nej, men go §:n Reg.F:n är lika sträng
emot beslut, som emot öfverläggningar, och frågan är således
endast den: skall stadgandet i go §:n, jemförd med
106 §:n i dess nuvar. skick, förändras, utan att man dervid
afser den anda, sona råder i de sociala förhållandena statsmakterna
emellan, dervid man har instiftat här i Sverige
hvad som i intet annat land finnes, nemi. den delegation af
R. St., som benämnes Const.Utsk., hvilken blifvit bemyndigad
att pröfva handlingar, som för R. St. ej äro tillgängliga och
ej få tryckas; skal! denna delegation frånträda sin bestämmelse,
för att få tillfälle att göra till föremål för R. St:s
beslut inom Ulsk. väckta frågor rör:de lagöfverträdelser af
Konungens rådgifvare? Jag kan för min del visserligen ej
godkänna Utsk:s förslag, utan anser det vara under ali kritik,
emedan det är gifvet, alt ett Const.Utsk,, som inkommer
med ett förslag lill en grundlagsförändring, hvilken
skulle medföra jemkning i andra grundlagsstadganden, ovillkorligen
är förpligtadt att uppgöra tableau öfver hvad som
deraf kunde och måste följa; men detta Const.Utsk:s förslag
är af beskaffenhet, att det bör sådant det är hvila till af
slag
vid nästa riksdag, ty antagas kan det ej.
Gr. Spens, Carl Gustaf: f afseende på Frih. Ce
derströms
yttrande om den föreslagna förändringens inflytande
på go §:n, torde det vara lämpligt alt anmärka, att då
go §:n säger, att "under R. St:s eller deras Utsk:s öfverläggningar
oell pröfning må icke uti något annat fall eller på
något annat sätt, än denna grundlag bokstafligen föreskrifver,
komma frågor om embets- och tjenstemäns till- och
afsättandeså är dermed ej något hinder lagdt för denna
förändring, ty om grundlagens bokstaf ändras, så ändras
äfven 90 §:n. Const.Utsk:s skyldighet i denna del, att anmärka
alla följder, sorn af en ^-förändring kunna uppkomma,
är af Frih. Cederström något för vidsträckt fordrad.
Det vore nerol, alldeles omöjligt att sträcka denna pröfning
så långt, att icke möjligen, under debatterna inom Stånden,
ännu ytterligare en följd af förändringen skulle kunna upptäckas,
hvarpå denna debatt är ett exempel.
54
Den 2 December f. m.
Hvad angår de af Hr von Hartmansdorff och Hr Lefren
framställda förslag, så ur tiel frågan, huruvida, vid sådana
tillfallen, rättighet må förefinnas för R. St. att använda
107 §:n, hvaröfver jag egentligen anhåller att få yttra
111ig. Man har redan inom Ulsk. yttrat, att detta skulle vara
ett stort afsteg ifrån grundlagens föreskrifter; man har
sagt, att våra grundlagar, sådana de 1809 antogos, så bestämdt
skiljde emellan 106 och 107 §§:na, att icke någon
rättighet vore gifven åt R. St. att framställa en sådan önskan,
som i den sednare §:n namnes, utan att det vore fråga
örn allmänt kända ärenden. I delta afseende finnes dock
en § uti en hithörande lag, som är ej blott märkvärdig,
utan äfven af betänklig art. Det är 6 §:n af ansvarighetslagen
för Statsrådets ledamöter, tillkommen år 1809, vid
samma riksdag som vår nuvarande Reg.F. Denna lag upprepar
först alla de betydligaste frågor, i hvilka en Statsrådsledamot
kan fela emot sin i grundlagen stadgade skyldighet.
Sedan säger den i 6 §:n : "Uraktlåter Slatsrådsledamot eller
Konungens rådgifvare i commandomål att de öfriga dem
i grundlagen uttryckligen föreskrifna, men i denna ansvarighetslag
icke särskildt uppräknade, pligter och föreskrifter
iakttaga och fullgöra, ankomme det på R. St. att hos Konungen
göra sådan anmälan, hvartill 107 §:n Reg.Ftn dem
berättigar, med iakttagande af de villkor samma § i dess
sednare morn. stadgar.” Det är visserligen Hr von Hartmansdorff
bekant, att förra riksdagars Const.Utsk. just på
grund af denna § hafva ansett sig berättigade att öfverlemna
till R. St. speciella frågor 0111 förhandlingar inom Statsrådet,
hvilka skulle behandlas efter 107 §:o, och att de utgjort
föremål för R. St:s öfver-läggningar, ehuru afslag derå
följt. Äfven vid denna riksdag hafva inom Const.Utsk. många
påståenden i denna del blifvit gjorda. Jag erkänner och
jag har en gång förut i min reservation vid betänk, om
Statsrådets ansvarighet yttrat min ifrån Utsk:s pluralitet
skiljaktiga lanke, nemi. att denna § i ansvarighetslagen föranledde
dertill, att vid sådana tillfällen Riksrätten ägde domina
Statsrådets ledamöter att vara underkastade R. St:s anmälan
efter 107 §:n. Const.Utsk. får nemi. ej ställa Statsrådets
ledamöter till ansvar enligt ansvarighetslagen, utan
endast efter Reg.Ftu. Jag anser denna tolkning vara den
enda möjliga, men högst orimlig i afseende på sitt resultat.
Derigenom skulle anmärkntr enl. 107 §:n kunna väckas vid
slutet af en riksdag, eller till och med när det redan vore
för sent att äga rätt väcka dem, emedan R. St. voro åtskiljda.
Derigenom skulle dessutom den högsta juridiska
auctoritet i landet hafva att yttra sig öfver den fråga, som
sedermera skulle underkastas opinionens dom. Just detta
behandlingssätt är till den grad orimligt, att jag för min
del måst tillstyrka en lagföraudring, för att undvika ett sådant
förfarande.
Den a December f. m.
55
Nu återstår således frågan: huru skall på något sätt den
gamla principen i våra fundameutallagar (ty ansvarighetslagen
hör visserligen till fundamentallagarna i ett land, det
torde väl ej kunna förnekas af någon, som vet hvad den
ministeriella ansvarigheten vill säga) huru skall denna gamla
princip kunna återföras till sin rätta plats? Dertill linner
jag ej någon annan utväg, än att vid sådana tillfällen öppna
en utväg att genast bedomina dessa frågor efter 107 §:n.
Örn vi öfvergå till att undersöka, huru LagUtsk., som behandlat
detta ämne vid denna riksdag, sökt afhjelpa svårigheten,
finne vi detta Utskott hafva tillstyrkt alt vid sådana
tillfallen en Statsrådets ledamot bör dömmas såsom domare,
hvilken fäller orätt dom, d. v. s. till suspension på några
månader, penriingeböter ifrån 3 5: 16. till större summor m,
m. Detta vore att föranleda förhållanden, som verkligen
vore ett gyckel med den stora, vigtiga frågan om ministeriel
ansvarighet. Det är på denna grund jag icke kan annat
än hemställa till eder, mine herrar! om det ej är nödvändigt
all bibehålla detta stadgande 0111 möjlighet att använda
107 §:n för sådana fäll, då Ulsk. tillstyrkt nedläggande
af målet; ty derigenom ensamt är roan i stånd att
utsträcka frågan ej blott till de mål, der Statsrådet bör befi
ias ifrån allt åtal, utan äfven till sådana mål, der ansvarighet
bör äga rum, men sjelfva ansvarighetslagen ej har och
ej kan hafva något specielt straff utsatt.
[Ivad slutligen angår det af Hr Lefre'n framställda förslag,
att det ej skulle vara R. St. tillåtet att debattera en
sådan fråga, utan endast derom votera, är det en sak, som
jag för min del gerna skulle vilja gå in uppå. Jag skulle
tro, att det ej vore illa, 0111 detta utsträcktes till alla de
frågor, som kunna angå 107 §:n och Statsrådets förhandlingar.
Frih. Ridderstolpe, Fredr.: Med det mått af omdöme,
som fallit på min lott, har jag noga skärskådat förevar.
mål, och har trott mig finna, att om R. o. Ad. bifaller
Utsk:s tillstyrkande i första delen af 107 §:n, så skall
derigenom den bästa verkan af vår nuvar. grundlag helt och
hållet förfelas. Att anförtro åt massan af R. St. uppdraget
att vara domare i sådana mål, har just varit hvad grundlagstiftaren
velat undvika. Hvad åler angår den sednare delen
af §:n, ellei- det sätt, hvarpå Riksrätt hädanefter bör
vara sammansatt, så får jag förklara, att jag fullkomligt instämmer
i Utsk:s tillstyrkande.
Hr von Hartmansdorff: Gr. Spens har emot de
anmärkn:r, Hr Lefre'n och jag framställt, egentligen gjort
den invändning, att, i enlighet med Utsk:s förslag, borde
107 §:n kunna användas, äfven i den händelse, att R. St.
ansåge 106 §:n ej vara tillämplig. Jag tror tvertom. Skulle
R. St. finna, att ansvar efter 106 §:n ej bör äga rum, d.
56
Dea 2 Deceinlei f. in.
v. s. att öfverträdelse af lag vid något tillfälle ej bör bestraffas,
så skalle sådant utan tvifvel vara derföre, att Statsrådet,
vid en dylik åtgärds tillstyrkande, funnit sig af omständigheter,
dem grundlagen ej föresett, och för hvilka den
ej gifvit tillräckliga föreskrifter, af klokhet, af kärlek till
fäderneslandet föranledas att våga en öfverträdelse, under
förtröstan att samma skäl, sorn förmådde Statsrådets ledamöter
dertill, äfven skulle förmå 11. St. att godkänna deras
åtgärd. I sådan händelse hade både klokhet och fosterlandskärlek
talat till försvar för åtgärden, och, så vidt jag förstår,
är det just emot brist på dessa egenskaper, som 107 §:n är
ämnad att användas. Om nu Statsrådets ledamöter deremot
skulle, till följe af sådana egenskaper, eller af sådana bevekelsegrunder,
hafva tillstyrkt lagöfverträdelser; så torde R.
o. Ad. finna, alt 107 §:ns tillämpning aldrarninst vore i sin
ordning. Jag tror således, att antingen bör toö §:n tillämpas,
eller ock förfaller frågan om den 107 §:ns användande
för samma sak. Frih. Gederström och, såsom jag tyckte,
äfvenledes Frih. Ridderstolpe hafva ansett hela förslaget
böra förfalla. Om denna mening skulle göra sig gällande
hos R. o. Ad., så är det dock säkert, att sådana omständigheter
skola inträffa, då dylika åtgärder å Statsrådets sida
blifva nödvändiga, och att R. St. då i alla fall måste
emot lag göra hvad Const.IJtsk. nu velat bereda R. St. tillfälle
att göra efter lag. Ej längre tillbaka, än mitt minne
räcker, påminner jag mig likväl ganska noga, och Frih. Cederström
gör det utan tvifvel ännu bättre, huru vid 1812
års riksdag, i något af de första plena bos R. o. Ad. samt
förmodligen äfven inom de öfriga Stånden, motion väcktes
derom, att en åtgärd, som Statsrådet hade tillstyrkt, utan
stöd af lag, mätte af R. St. godkännas; och det skedde.
Således, och på det att sådant ej ina vidare ske utan eller
emot lag, tror jag att R. o. Ad. äfvensom de öfriga Stånden
gjorde rätt, om de antoge det förslag, som Const.Utsk.
tillstyrkt, ehuru uttryckt på annat sätt och i andra ordalag.
Gr. Spens bar yttrat, att 107 §:ns användande kunde
vara behöflig! vid sådana händelser, der ansvar borde äga
rum, men der sådant ej är utsatt i ansvarighetslagen. Det
är klart, att för alia sådana händelser är 107 §:n användbar;
men derföre kan icke to6 §:n komma i fråga, emedan
man ej har något lagrum, efter hvilket man kan anklaga
vederbörande. Följaktligen bör, så vidt jag kan finna,
Gr. Spenss anmärkn. förfalla. Jag tog mig således friheten
att ännu en gång uppläsa det förslag till förändrad ordalydelse,
hvilket jag nyss för Ståndet framställde. Jag torde
äfven få i Ståndets minne återkalla, hurusom det ej sällan
inträffar i England, att någon af Konungens rådgifvare derstädes
vid någon af parlamentets första sammankomster behöfver
anhålla om eftergift af det ansvar, som kunde honom
-
Den 2 December f. m,
norn drabba, i händelse lagens stränghet skulle emot honom
tillämpas för de åtgärder hall tillstyrkt eller vidtagit. Gr.
Spens yttrade lill slut, ali lian skulle anse riktigt, om aldrig
någon öfverläggning inom Stånden ägde runi, röride
I07 gilis tillämpning. I delta fall är jag af annan mening.
Då fråga är, huruvida det ina Vala förlåtligt eller ej, alt
hafva öfverträdt lag, derom anser jag mindre lämpligt att öfverlägga
inom Stånden; ty derom hör väl näppeligen någon
annan än, örii jag så må säga, en ihre öfverläggning aga
runi, hvilken ingen riksdagsman lärer underlåtit alt verkställa,
enär det ej kail vara för små obekanta saker, utan
endast lör stora kända händelser, solli sådana framställningar
af eli Gonst.Utsk. göras. Om deremot fråga är 0111
tillämpning af 107 §:n, eller huruvida Statsrådets ledamöter
med nit, skicklighet oell drift skölt deras kall, då är det
måhända mela beliöfligt att i Stånden framlägga de skäl,
efter hvilka man handlat. Del är icke då fråga om öfverträdelse
af någon lag, utan fråga är om man hetedt sig efter
ögonblickets kraf.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Det nu i fråga var. Coust.-
Utskis förslag till ändring i 1 oG §In Reg.Fln anser jag innebära
ett tyst medgifvande, alt Coust Utsk. ej tilltror sig att
Ivekas vid denna riksdag att sammanjemka de olika förslagen
till representationsförändring, hvarigenom, efter min öfvertygelse,
Coust.Utskis hela qvalificatioh Och liela beskaffenheten
af den mihisteriella atisVärigln ten skulle få en helt
annan riktning, än den nu äger. Det är ganska naturligt,
ali, så länge Representationen arbetar på fyra kamrar och bibehåller
den form för sina öfvel läggnitigar, söm den nu äger,
den minisleriella ansvarigheten måste bestå Under dess nuVar.
juridiska förmer, och att del skall Väta uti ett Const.-  Utskis makt och fria skön att behandla den efter sådana
juridiska förmer, sorn för denna politiska netus äro stadgade;
Om likväl verkligen det bedröfligä förhållande skulle
äga rum, att vi äiinU i en lång framtid hafva att motse den
tiuVar. representatiohsfortiien och dess förhandlingar, så skulle
jag för min del verkligen tro, att det vöre så godt/att icke
för närvar, göra de partiella förändringar, sorn Gonst.Utsk.
föreslagit i denna §, emedan ett öfverlätande lil! R. St. alt
bestämma grunden för en ministeriel anklagelse verkli
gen
innebär ett uppdrag åt dessa Ständer att ingå i frågans
pröfning. Jag kan ej, lika med de värde talare, som här
yttrat sig, önska att R. St. endast med ja och nej skulle afgöra
denna frågat Jag tror, att RiksStin mäste äga rättighet
att för sitt ja eller hej framlägga sina moliver eller motivera
sina beslut, och då jag ej tror, att R. St. äro qvalificerade
att ingå i pröfning deraf, utan ansel-, att det åt
Const.Utsk. ensamt bör vara öfverlemnadt att i denna fråga
18 H. 8
58
Den 2 1) t c e m b « r f. m.
handin; så skulle jag för min del önska, nit R. Oi Ad. an
såge
den ifrågavar. förändringen obehöflig; hvarom icke,
så önskar jag alt delta mitt yttrande i R. o. Ad:s prof.
måtte vittna om min åsigt, att jag på det högsta ogillar
den juridiska form för ministeriel ansvarighet, som hos oss
är gällande, sorn aldrig verksamt kan utöfvas, och som, efter
hvad erfarenheten gifvit vid handen, mera leder lill alt
förlama all ansvarighet, än att handhafva den.
Hr Cederschjöld, Robert Theophil: För min del
har jag varit särdeles tveksam, huruvida icke åtal inför
Riksrätt alltid borde äga rum, då någon öfverträdelse af
grundlagarna af någon Konungens rådgifvare blifvit begången;
men jag anser det vara af yttersta vigt, att Riksrätt
icke alltför ofta, utan tvertom så sällan sorn möjligt, kommer
att föranledas. Af detta skäl anser jag det vara nyttigt,
att en förändring i den syftning, som Coust.Utsk. bär
föreslagit, kommer att äga runi. Jag tror likväl för min
del, att, i händelse förslaget antages sådant, som Coust Utsk.
detsamma framställt, delta kommer att gifva anledn. till
ganska många tvister för framtiden om rälta betydelsen af
detta stadgande, och huru det skall tillämpas. Utsk. föreslår,
att åtal inför Riksrätt bör göras, ”så framt ej Utsk.
finnér sig böra förut särskildt underställa R. .St. de skäl, på
hvilka det anser åtal icke höra göras.” Således skulle Const.-  Utsk. icke åtala Konungens rådgifvare, när de funno något
skäl att göra en sådan framställning till R. St. Det förekommer
visserligen i första mom. hvad R. St, böra göra,
när de finna sig äga skäl att underkänna Utskrs hemställan,
men det finnes ingenstädes stadgadt, huru det sedan skall
förfaras, och jag föreställer mig den möjlighet, att man, då
grundlagen skall tolkas efter ordalydelsen, väl kunde komma
derhän att anse Utsk. hafva fulländat sin åtgärd, då det
förklarat sådana skäl förekomma, att åtal ej borde äga rum;
derföre anser jag det vara nödvändigt, att i grundlagen äfven
stadgas huru förfaras skall, i händelse denna hemställan
af R. St, underkännes. Man kan äfven tänka sig, att tvänne
Stånd godkänna och tvänne Stånd underkänna förslaget.
I vanliga fall skall, der två Stånd stanna emot två, förslaget
förfalla; men här frågar jag; om Utsk. hemställer till
R. St. de skäl, hvarpå det anser, att något åtal ej bör äga
runi, och tvänne Stånd godkänna denna hemställan, men
tvänne andra Stånd ej godkänna den, — skall åtal inför
Riksrätt då äga rum eller ej? Enligt juridisk grundsats
skulle den lindrigaste meningen i sådana fall blifva gällande,
men då komme motsatsen af hvad enl. grundlagen i
riksdagsfrågor bör äga rum här att tillämpas* nemi. att de
tvänne Stånd, som bifallit Utskts förslag, att åtal ej skall
äga rum, skulle få sin mening gällande, d. v. s. att Utskis
förslag, ehuru det af tvänne Stånd blifvit afslaget, icke för
-
Den 2 December f. m.
59
folie, utan skulle gå igenom, så att intet åtal emot Konungens
rådgifvare blefve anstäldt. Detta anser jag vara det
enda rätta. Vidare liar Utsk. tillagt: ”i hvilket fall R. St.
äga att antingen underkänna Utskts skäl, eller göra sådan
anmälan, som i nästföljande § omtalas.” Genom detta stadgande
har Const.Utsk. uttryckt den princip, sorn man förut
icke igenfinner i grundlagen, att icke R. St, skulle äga att
samtidigt göra anmälan emot en Konungens rådgifvare enl.
107 §:n, då de voro af Const.Utsk. ställde inför Riksrätt
efter 106 §:n. Jag har visserligen hört vid flera tillfällen
den åsigt försvaras, att en Konungens rådgifvare icke skulle
kunna samtidigt anmälas lill ansvar efter 107 fm och tilltalas
inför Riksrätt efter 106 §:n, men jag kan för min del
icke finna den ringaste anledn, till en sådan tolkning. 106
§:n innehåller nemi , alt den Konungens rådgifvare, som begått
en uppenbar öfverträdelse af grundlagen, skall tilltalas
derför inför Riksrätt; men det låter sig väl länka, alt flen
uppenbara öfyerlrädelsen äfven kan innebära ett åsidosättande
af det nit, skicklighet och drift, som honom åligger
enligt grundlagen att iakttaga, eller alt lian icke iakttagit
Rikets sannskyldiga nytta; och jag hemställer då, huruvida
det med förnuftsbegrepp kan vara förenligt, att en rådgifvare,
som icke allenast leinnat åsido Rikets sannskyldiga
nytta, ulan tillika begått en uppenbar öfverträdelse af grundlagen,
skulle för denna sista omständighet, som naturligtvis
enligt detta stadgande skulle försvåra hans första förseelse,
blifva befriad ifrån det ansvar, som han derföre borde underkastas.
För min del skulle jag tro, att det är så mycket
mera angeläget, 0111 han åsidosatt Rikets sannskyldiga nytta,
och derigenom öfverträdt grundlagen, att han genast aniniiles
till entledigande, på det att han ej under den längre tid,
sorn kan åtgå innan han blifver af Riksrätten fälld eller
möjligen frikänd, må kunna i mångfalldiga och tilläfventyrs
ännu vigtigare fall åsidosätta hvad Rikets väl kräfver. Jag
får i anledn. häraf tillkännagifva, att jag ej kan gilla Utsk:s
förslag, ulan hemställer vördsamt att Ståndet ej måtte förklara
såsom dess gemensamma tanke det förslag, som Const.-  Ulsk. framställt, och tager mig friheten uppläsa ett annat,
som måhända för framtiden skulle förekomma tvetydigheter
och tvister. Det är en annan omständighet, som Const.-  Utsk. icke heller har iakttagit, Jag tror nemi. att, i händelse
två Stånd skulle hafva beslutat, alt åtal ej borde äga
rum, men deremot de tvänne andra Stånden beslutat, att
åtal inför Riksrätt skulle anställas, det måste vara Konungens
rådgifvares ovillkorliga rättighet att fordra det åtalet
skall för sig gå, för att sålunda komma i tillfälle alt tydlisen
ådagalägga sin oskuld, Detta har Const.Utsk. i sitt
o " o o
förslag alldeles förbisett.
Del förslag, som jag önskar att R. o. Ad. med en eller
annan förändring i redactiouen ville förklara forsin gemen
-
6o
Den 2 December f. ra.
samma tanke, skulle lyda sålunda: ”Skulle sådana omstiindigheler
förekomma alt [Jtsk. anser åtalet böra förfalla, underställe
Ut'k. sina skäl R. Stts pröfning. Underkännes denna
hemställan, förvjse U|sk. åtalet till Riksrätt. R. St. a ro
så val i detta fall. som derest Utskts hemställan godkännes,
oförhindrade alt görn sådan anmälan, sorn i nästföljande §
omtalas. I dessa frågor galle 3 Stånds beslut, och då 2
Stånd stanna emot 2, deras mening, enligt hvilken åtal eller
anmälan icke skall äga rum. Dock må, i det fall att 2
Stånd ansett åtal hörn ske, den, emot hvilken åtalet varit i
fråga, hos Coust,Utsk. kunna sådant äska, och vare Ulsk.
då pligtigt att detsamma till Riksrätt förvisa.’’
Gr. Spens: Hittills ensam om försvaret af Const.-
Utsk;s betänk, härstädes, bör jag kanhända icke trötta R,
o. Ad:s tålamod. Egentliga anledningen, hvarför jag ånyo
uppträder, är Hr von Hat tmansdorffs sista yttrande. Kanhända
missförstod jag Hr von Hartmansdorff, men åtminstone
uppfattade jag frans yttrande så, som han vore af den
tanken, att så snart CJonst.Utsk. anser en Statsrådets åtgärd
felaktig, utan att det likväl vore skäl alt tillämpa 106 §:n,
ägde Const.Utsk. r ätt a(t tillämpa'den 107. Om äfven lian
ar af denna lanke, så ligger' deruti det största bevis på den
obestämdhet i vår grundlag, hvartill derr 106 §:n ger anledning.
107 §:n i Reg.Fm nyttjar nemi, i sammanhang
med orden ”allmänna mått oell steg,” Olden ”Rikets sannskyldiga
nytta,” och derefter särskildt orden nit, skicklighet
och drift. För min del har jag ofta hört påstås, och jag
erkänner äfven alt man visserligen med skäl kan påstå, att
der någon grundlagsvidrighet har skett, der är äfven Rikets
sannskyldiga bästa förbisedt, och på denna grund tror jag
att del framdeles, såsom hittills, kan komma att finnas inom
Const.Utsk. ett ej obetydligt parti, sorn anser sig kunna
och böra anmäla äfven frågor', som röra enskildta mål, efter
107 §:n. fi §:n ansvar ighetslagen ger dertill en ganska verklig
anledn., men så länge denna ej är bestämdt upptagen i
grundlagen, kan en tvist fortfara, sorn är så vådlig att jag
på det lifligaste önskar dess upphörande. Det är i afseende
derpå, sorn jag lika mycket önskar detta förslags framgång,
som i afseende på den omtalade möjligheten, att
kunna få en anmärka, enrot grundlagsvidrigt förfarande nedlagd,
på ett mot de Engelska indemnity bills svarande
sätt. Det af Hr Cederschjöld framställda redactionsförslag
var för långt, för att af mig kunna uppfattas, när det upplästes;
men såsom jag i hast fattade det, tror jag ej alt deruti
fanns något, som jag skulle vilja bestrida. Det förefaller
mig, som det lemnade hufvudprinqipen helt och hållet orubbad,
och det är denna hi|fvudprincip, jag än nu en gång återkaliar
i licrrarnes åtanke, nemi. alt man bör på ett eller
annat sätt öppna någon utväg, att, när en Statsrådets ledamot
i en stund af verkligt nödfall och våda för Staten har
Den 2 December f. m.
61
tillsIyrkt afsteg från grundlagens bud, kunna freda honom
lian juridiskt ansvar, oell dock icke på samma gång lemna
åt en fåtalig delegation fullt godtycklig rätt öfver anmärkningarna,
och alt man på samma gång bör bereda möjligheten
att kunna låta någon påföljd drabba de grundlagsvidrigheter,
som i ansvarighetslagen ej uro upptagna; ty der kunna
ej specielt alla sådana frågor upptagas. Om ett sådant
stadgande erhålles, torde man äfven kunna hoppas, alt, då
åtal al folkets ombud verkställes inför Riksrätten, det ej
skall stanna dervid, att Riksrätten säger; Här äro väl fel
begångna, men vi hafva ej någon lag, hvarefter vi kunna
domina ott åtgärderna ärp pliktiga.
Gr. Frölich, David: Jag kan till en viss grad ej
finna det underligt, efter de många anfall, som Const Utsk.
vid denna riksdag jnqm Stånden fått uppbära för det sätt,
hvarpå det anmärkt och lill Riksrätt remitterat åtskilliga
utaf det fordna Statsrådets handlingar, att Utsk. nu skulle
medelst delta förslag söka ådagalägga, att del ansett sig, ep»
ligt sitt begrepp om iq6 §:p, hafva varjt tvunget att an»
mäla alla lagöfyerträdelser, och alt det genom detta förslag
skulle lemna blifvande Coust.Utsk. en anledn. att slippa anmäla
andra än högst vigtiga casus; men jag tror dock ej,
ali dessa motiver böra af Ståndet anses tillräckliga, för att
godkänna en förändring i den nuvar, ordalydelsen af i pfj
§:n. Man synes förutsätta möjligheten deraf, alt någonsin
en lag skulle kunna blifva till den grad bestämd, att icke
vid tolkningen deraf under den långa tid, som lagen vore
gällande, de tolkande skulle finna nödvändigt att utbilda en
sådan lanke derom, sorn i någon mån medförde en förändring
af samma lag. Man bär varit särdeles angelägen att
genom en särskild § föreskrifva, alt grundlagarna skulle efter
deras ordalydelse tolkas. Härvid bör man likväl ej förbise
en omständighet, sorn ligger i sakens natur, nemi. att
omdömena om lagstadganden och möjligheten af deras tillämpning
på concret» fall lill en stor del måste bero på
den döinmandrs omdöme derom, Derföre hafva vi äfven
sett, huru olika vår grundlag blifvit tolkad, t. ex. af Talmännen
inom Stånden, och dessa exempel, som äro temmeligen
färska, borde väl öfvertyga hvar och en om omöjligheten
alt få grundlagarna så bestämda, som man ideel t sk lille
önska sig, och opi omöjligheten aft någonsin bilda en oföränderlig
opinion 0111 möjligheten af deras tillämpning. Jag
kan ej tinna någon skada skedd derigenom, att ett blifvande
Const.Utsk. ej så alldeles noga nagelfar med hvarje liten
lag-öfvertfadelse, som synes hafva haft siq grund, mindre i
något begär att öfverträda lag, än i sådana omständigheter,
sorn, på sätt ep ledamot här yttrat, snarare varit ett bevis
på att de som begått dem älskat fäderneslandet, Jag vet
likväl alltför väl, att några sådana bevis på öl verträdejse gf
6i
Den a December f. ra.
Ing också kunde existera, dem den värde ledamoten ej omnämnt,
och der ninn filmer lagen öfverträdd, just för det att
Statsrådet velat visa sig äga makt att öfverträda den. Coust.-  Utsk., som fått sig uppdraget alt granska Statsrådets pro t.,
mäste tillerkännas den omdömesförmåga att afgöra i hvilka
fall, äfven der lagöfverträdelser äro begångna, CJlsk. ej anser
en remiss till Riksrätten böra äga ruin, och jag för min del
skulle åtminstone ej deltaga i något klander öfver eli Coust.-  Utsk., som undveke att anmäla sådana mindre öfverträdelse»*,
blott de ej derföre låta detta blifva en anledn. lör sig att
underlåta anmälandet af stora och för det allmänna vådliga
lagöfverträdelser. Vare detta nog sagdt i afseende på tillämpningen
af 106 §;n Reg.Ftn. — Hvad åter angur den
meningen, alt mindre lagöfverträdelser, hvilka, efter en sträng
tolkning af 106 §:n, skulle gifva anledn. till anmälan inför
Riksrätt, äfven borde förekomma Consl.Utsk. såsom anledn.
lill en anmälan efter 107 §tn; så kan jag icke annat an yttra
den opinion, jjag redan baft tillfälle att härstädes uttala,
jieml. alt det måtte vara bevis på bristande nit, skicklighet
och drift, om Consl.Utsk. finner det vara ådagalagdl, att i
flera läll motivet för Statsrådets åtgärder ej varit landets
val, då öfverträdelsen agde rum, och alt i alla fall det alltid
måste anses för brist på skicklighet, att icke följa lag, då
den kan följas, hvilket således skulle kunna gifva anledn. lill
en anmälan efter 107 §;n. Jag tycker att den nya förändringen
af 106 <$:ns ordalydelse, sådan som den af R, St.
blifvit uppfattad, är fullt så tillämplig och användbar, som
den behöfver vara. Jag kan ej finna annat, än att blifvande
Consl.Utsk., efter hvad som förelupit vid denna riksdag, ej
Jär finna anleda, att efter 106 §:n anmäla andra än ver k lingen
stora lagöfverträdelser och deremot öfverlemna alla de
mindre lill R. St., för att låta deni pröfva 0111 de anse Rihets
väl kräfva, att dessa åtgärder föranleda en anmälan efter
107 §:n, och jag finner ingen omständighet nu vara för handen,
som påkallar en sådan af grundlagen, sorn här blifvit
föreslagen. Hr Cederschjöld har efter min tankeså fullständigt
visat olämpligheten af att på R. Sits Coust.Ulskts förslag
det skulle uppstå fråga huruvida en anmälan till Riksrätt
skulle ske eller icke, att jag i detta afseende endast vill
mig med honom förena; men jag får säga, att ehuru jag derutinnan
förenar mig med honom, och finner att han i sitt
förslag till gemensam tanke sökt undanrödja de vigtigaste
anmärkntr, som äro att göra emot Consl.Utskts förslag, så
bär han likväl ej, efter milt omdöme, ådagalagt verkliga bebofvet
af någon grundlagsförändring, hvarföre jag för min
del vördsamt anhåller, att R. o. Ad. matte förena sig om
den gemensamma tanke, att ingen förändring i Reg.Ftns 106
och 107 §§ bör äga rum.
Frih. Ridderstolpe: Till mitt sista yttrande anhåller
Den i December f. m.
63
jag att fa göra ett tillägg. Jag hade ansell, att sista nion),
af Const.Utsk:s förslag till förändring af 106 §:n Reg.Ftn
borde bifallas; men jag finnér likväl derutinnan en otydlighet
uti stylisationen. Del' star; ”Riksrätt, hvarom denna §
stadgar.” Såsom ordet ”Riksrätt” bär förekommer, så tyckes
det betyda Riksrätt i en mera allman bemärkelse, såsom
skulle hvarje Riksrätt bestå af, jemte öfriga ledamöter, fyra
Just.råd i stället för fyra Statsråd; men då möjligen kunde
ifrågakomma 101 §:n Reg.Ftn, då Just.råden sjelfve blifva
under Riksrätt ställde, så skulle det naturligtvis omöjligen
kunna exeqveras, att fyra Just.råd då i stället för Statsråden
skulle intaga plats i Riksrätten. Derföre, om denna förändring
skall af Ståndet bifallas, och såsom Ståndets gemensamma
tanke komma att hvila lill nästa riksdag, får jag
vördsamt föreslå, alt det i stället för orden ”Riksrätt, hvarom
denna § stadgar,” måtte komma att slå Den Riksrätt,
hvarom denna § stadgar, så alt densamma ejina
förblandas med den andra Riksrätten, som skall äga runi för
de i 101 Jin Reg Ftn förekommande fall. Sedan jag sålunda
ändrat det utlåt, jag förra gången hade äran afgifva, får
jag likväl medgifva, att jag, i enlighet med hvad Gr. Frölich
nu anfört, ej skulle vara emot, att R. o. Ad. förklarade
hela förslaget till förändring böra förfalla.
Hr Cederschjöld: Det är egentligen Gr. Frölich, som
liar löranledt mig att begära ordet. Grefven yttrade nemi.,
att han hoppades att vid en kommande riksdag Coust.Utsk.
endast skulle förvisa till Riksrätt större oell gröfre förseelser,
men deremot efter 107 J:n anmäla mindre öfverträdelse!"
af grundlagen. Jag vill endast fästa Grefvens uppmärksamhet
derpå, alt aq J:n 2 mom. al Riksd.Ordn. för en sådan
Ulsk:s åtgärd lägger eli bestämdt hinder i vägen, då samma
§ stadgar, att derest Coust.Utsk. skulle finna att någon Konungens
rådgifvare handlat i strid med grundlagarna, så skall
Utsk. ställa honom under tilltal af Just.ombudsmannen inför
Riksrätt. Således kan icke Coust.Utsk. handla såsom Grefven
föreslagit, emedan denna grnndlags-§ bestämdt ålägger
IJlsk. alt handla annorlunda. Jag har förut yttrat, alt jag
anser det vara af yttersta vigt att åtal inför Riksrätt högst
sällan komma i fråga, och det är af sådan anledning, som
jag anser den föreslagna förändringen vara af behofvet påkallad.
Hr von Hartmansdorff; Flere talare hafva yrkat,
att hela grundlagsförändringen mätte anses onödig. Jag får
då äfven förklara, att sorn denna grundlagsförändring egentligen
åsyftar att göra befrielse från ansvar lör grundlagsöfvei
trädelser laglig, så kan det vara temmeligen likgiltigt
om man har en sådan lag eller ej; ty när omständighetei 11a
kräfva att för fosterlandets bästa öfverträda grundlagen, så
måste man i alla fall räkna på fosterlandskänslan hos R. St.,
64
Den 2 December f. m.
för filt få siegel gillad!. Jag skall således icke ytterligare
besvära Ståndet med yrkande, att någon förändring må äga
runi. Jag medgifver alltså, att ogillande må blifva den första
framställning, som Hr Frill. o. Landtm, gör till R. o.
Ad. Men för den händelse, alt Ståndet anser, lika med
CoustjHt sk ;, det något! förändring bör göras, så anhåller jag
att få tillägga följande. Jag vill ej vidare tvista med mina
väl da motståndare, huruvida både 106 och 107 §§me må
kunna för en och samma händelse tillämpas, emedan det, såvida
jag förstår, icke verkar på den förövar, frågan. Om en
Statsrådsledamot på en gång handlat emot både lag och Rikets
sannskyldiga nytta, så kan jag ej föreställa mig alt R.
St. skulle besluta eftergift. Men hade han för Rikets sannskyldiga
nytta handlat emot lag, så vore ju skäl till eftergift
för handen? Hr Cederschjölds anmärka., att det borde
vara en Slatsrådsledamots rättighet alt yrka undersökning,
äfven 0111 man ville lemna honom eftergift, anser jag vara
alldeles riktig, ocii instämmer med honom deruti. Mitt förslag,
att, då Ivaline Stånds mening instämde med Coust.-  Utskts, frågan måtte förfalla, är alldeles Öfverensstämmande
med hans, på den grund alt den lindrigare meningen skulle
gälla framför den strängare. Om Hr Frih. o. Landtm., sedan
den första frågan, huruvida hela föi ändringen ansCs onödig,
blifvit besvarad, finner beslutet innehålla motsatsen, så
loide mina förslag blifva Underställda R. o. Adts pröfning.
Gr. Anckarsvärd: Hindrad att från början deltaga i
öfvei läggningen, utber jag mig blott, att i afseende på det
sist ifrågasatta behofvel af förslaget till förändring i 106 §:n
Reg.Ftn få yttra några ord. Coust.Utsk^ här, i motsats lill
hvad Gr. Frölich yttrat, ansett sig of lag-tjin så bundet, att
Coust.Utsk. ej trott sig äga den rättigheten att kunna gå in
i bedömmandet af huruvida något afsteg ifrån grundlag eller
allmän lag kunnat Vara af den beskaffenhet, alt det berättigade
Coust.Utsk. till nedläggande af frågan. Detta har varit
utgångspunkten för Utsk., Och försvarar, såsom jag tior,
helt och hållet Utsk:s åtgärd. Dän här äfven af Hr Cederschjöld
blifvit så fullständigt utredd Och understödd, att jäg
tror mig dervid ej böra något vidare tillägga. Hvad sjelfva
flågan angår, så, örn en gemensam tanke af R. o. Ad. borde
uttryckas öfver det nu under öfverläggning varande förslaget,
skulle jag för min del tro, att Hr Cederschjölds förslag
omfattar så stor del af Hr von Hartmansdorff*, och
Verkligen gör det så mycket fullständigare, att jag för min
del hellre vill sluta mig lill Hr Cederschjölds förslag till
gemensam tanke, än jag skulle vilja biträda Hr von Harlinansdorlfs
förslag, hvilket ej innefattar de delar af Hr Cederschjölds,
sorn jag skulle anse utgöra ett ganska nyttigt
tillägg och en fördelaktig modification af förslaget.
Hr
Den a December f. m.
63
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att emot IItsk:s förslag
hade åtskilliga anmärkn:r blifvit gjorda: en innehölle att
förslaget icke vore behölligt, den vore framställd af Gr.
Frölich; den andia vore af Hr von Hartmansdorff, innehållande
att förändringen i första inom. af 106 §:n hörde/blifva
så lydande: ’’så framt ej Utsk. linner sig böra underställa
R. St. de skäl, på hvilka del anser åtal kunna förfalla,
då R. St. äga, antingen att låta dervid bero eller målet
till Utsk:s handläggning åter förvisa; i begge fallen endast
genom omröstning med ja och nej, då Iva Stånds instämmande
med Coust.Utsk. anses utgöra R. St.-s beslut.”
Den tredje meningen vore af Hr Cederschjöld, att förändringen
skulle lyda så: ”Skulle sådana omständigheter förekomma,
att Utsk. anser alt åtal borde förfalla, underställe
Utsk. sina skiil R. St:s pröfning. Underkännes denna hemställan,
förvise Utsk. åtalet till Riksrätt. R. St. äro, så väl
i detta fall, sorn derest Utskrs hemställan godkännes, oförhindrade
alt göra sådan anmälan, som i nästföljande § omtalas.
I dessa frågor gälle 3 Stånds beslut; och då två
Stånd stanna emot två, deras mening, enligt hvilken åtal eller
anmälan icke skall äga rum. Dock må, i det fall alt två
Stånd ansett åtal böra ske, den, emot hvilken åtalet varit
i fråga, hos Coust Utsk. kunna sådant äska, och vare Utsk.
då pligligt alt detsamma till Riksrätten förvisa.” Den fjerde
meningen vore, att framför a.alra inom. i Utskrs förslag
borde sällas ordet den, så att 1110m. finge följande lydelse:
”Den Riksrätt, hvarom” o. s v. Hr Landtm, ville 1111 först
framställa den propus., sorn afsåge, alt ingen förändring i
106 §m skulle äga rum, hemställande alltså om R. o. Ad.
behagade såsom sin gemensamma lanke förklara den aninäikn.
, alt ehn föreslagna förändringen af 106 §:n Reg.-  F:n icke ;ir behöflig.
Ropades starka ja, blandade med några nej.
Ilr Frih. o. Landtm, förklarade, det lian trott sig
finna all ja öfverröstat nej.
Till pröfning företogs Const.Utskrs den >4 och 18 sisth
Nov. på bordet lagda mein. N:o 61, med förslag 0111 tillägg
till Reg.F:ns 87 § och Riksd.Ordnts 33 §.
På begäran af Hr von Hartmansdorff upplästes
den reservation emot della betänk., som Gr. Spens afgifvit.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: På de grunder, som
al Gr. Spens blifvit utvecklade, och i hvilka Frill. Tersmeden
samt Biskop Holmström instämt, anser jag detta förslag
vara olämpligt. Jag hemställer alltså vördsamt, alt en sådan
mening måtte blifva den gemensamma tanke, hvarmed
Ståndet återremitterar betänk, till Coust.Utskottet.
8 11.
9
GG
Den a December f. m.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: De skill Gr. $pens i sin
reservation anfört emot Utsk:s betänk., och hvilka blifvit af
Hr von Hartmansdorff åberopade, inskränka sig egentligen
till ett. Det är nemi., att Grefven önskat en rättighet för
Regeringsmakten, att för vissa fall prorogera riksdagen, och
att på det sättet en riksdag skulle kunna upplösas och en
annan sammankallas för att handlägga ett enda ärende.
Denna Grefvcns tanke har likväl ej utvecklat sig till något
förslag å Grefvens sida. Den olägenhet, sorn existerar med
den nu gällande lagen i detta fall, kan ej anses undanröjd
genom en sådan tanke, örn en behöflig utvidgning af konungamakten,
om icke denna tanke öfvergår till grundlag. Således
är här framstäldt ett sätt att afhjelpa nuvar. olägenheter
i detta fall, men jag föreställer mig, att om äfven
grundlagen medgåfve Regeringen rättighet att för ett visst
ärende prorogera riksdagen, och att endast detta ärende på
den följande riksdagen skulle behandlas, så skulle de olägenheter,
som jag önskat genom min motion kunna undanrödja,
ej blifva det på detta sätt. Så länge vår representation är
delad på fyra kamrar, så anser åtminstone jag för min del,
och jag tror att detta äfven af erfarenheten vitsordas, att
det snart sagdt är omöjligt att få ett lagförslag af någon
vidsträcktare omfattning så pröfvadt, att det kan i sin helhet
antagas. Min mening och Utsk:s betänk, åsyfta ingalunda,
att R. St. skulle åt ett bestämdt Utsk. delegera sin
Leslutande-rätt i de stora och vigtiga principfrågorna. Dessa
kunna afgöras inom Stånden; men hvad som deremot
blir alldeles omöjligt att afgöra på sådant sätt, det är sjelfva
redactionen. Den förändiing, som beslutes i en §, kan
möjligen föranleda — och gör det oftast — behöfliga förändringar
i andra §§. Det är dessa redactionsfrågor, som
jag för min del skulle önska, att R. St. uppdroge åt ett förstärkt
LagUtsk. alt med R. St:s rätt afgöra, och jag kan ej
med Gr. Spens och Hr von Hartmansdorff finna, att deruti
lunde ligga någon slags våda. Detta är endast ett sätt,
och efter min tanke det enda möjliga sätt, att få några
vidsträcktare lagförändringar i deras helhet antagna. Vi
hafva arbetat i 3o år, för alt få en ny lag; vi hafva haft
fyra olika corn i leer, och vid denna riksdag har LagUtsk.
ytterligare tillstyrkt en comité, som skulle redigera de R.
proposma ronde lagförslaget. Jag är öfvertygad om, att vid
nästa riksdag deras arbete skulle sönderplockas inom de fyra
Stånden, så att resultatet blefve en annan comité', som skulle
sammanjemka och hoplappa allt detta, och slutligen blefve
alltsammans lappverk. Då jag nu för min del bar den
öfvertygelsen, alt det är nödigt och nyttigt för fäderneslandet,
att få de nya lagförslagen en gång pröfvade och afgjorda,
och jag, som sagdt är, ej ser någon annan utväg att
vinna detta ändamål, än den, som jag framställt i mitt förslag,
hvars antagande blifvit af Utsk. tillstyrkt; så vågar
Den i Dec étn ber f. ta.
67
jag anhålla, att det nu under öfverläggning varande Utskrs
förslag måtte få hvila till grundlagsenlig behandling vid nästa
riksdag.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henr.: H11 Dalman har i
sitt anförande yttrat, att Gr. Spens ej har utvecklat sin här
yttrade åsigt till något fullständigt förslag, men Gr. Spens
liar verkligen inom Utsk. sökt att genomföra ett fullständigt
förslag, uti den anda och syftning, hvari hans reservation
blifvit författad; men Const.Utsk:s majoritet undertryckte
detta förslag, ungefär på samma skäl, hvarmed Hr
Dalman här har sökt försvara sin åsigt. Const.Utsk. trodde
att under R. St:s nuvar. sammansättning skulle det medföra
alltför många svårigheter, att prorogera en riksdag för att
åter sammankalla den till afgörande af blott en enda fråga.
Ståndens aflönande af deras egna commiltenter trodde man
innebära alltför stora svårigheter för verkställigheten af det
förslag, som Gr. Spens afgifvit. Utsk. stannade på dessa
grunder vid det förslag, som Utsk. i detta betänk, framställt
till R. St:s pröfning, och jag medger visserligen för
mindel, att en betänklig makt öfverlåtes åt ett sådant Utsk.,
då det får handla med R. St:s lätt; men jag har i detta
hänseende biträdt Utsk:s majoritet, då vi åtminstone för
tillfället ej kunde utfinna någon lämpligare utväg att under
närvar, förhållanden komma till det åsyftade målet.
Jag skulle således för min del önska, att Utsk:s förslag kunde
vinna det biträde af R. o. Ad., att detsamma blefve förklaradt
för Ståndets gemensamma lanke, eller att någon till
ändamålet bättre ledande gemensam tanke kunde uppgifvas,
ty alt behofvet är för handen, att på annat sätt än genom
R. St. sjelfva söka tillvägabringa det nya lagförslagets antagande,
det torde af ganska många inses och medgifvas.
Frih. Boye, Ludv.: Jag kan för min del ej understödja
Utskis förslag. Jag anser ingalunda antagandet af den
nya lagen så svårt, som man i allmänhet föreställer sig detsamma.
Af K. M:s nåd. skrifvelse till R. St., då K. M. till
dem öfverlemnade Tableau-comiteens arbeten, slutar jag, att
K. M. är sinnad att låta utarbeta propos:r, angrde de förändringar
i lagen, som af K. M. antagas. Med den kännedom
jag tror mig äga om den nya lagen, anser jag, att
skiljaktighetsfrågorna ej blifva på långt när så många, som
man föreställer sig. Jag förmodar, att K. M. låter utarbeta,
på samina gång propostna göras i principfrågorna, äfven
propos. ang:de de detaljer som höra dertill; och jag försäkrar,
alt min öfvertygelse är, alt svårigheterna af förändringen
på långt när ej blifva så stora som man i allmänhet föreställer
sig. Hr Dalman har för öfrigt gifvit tillkänna, alt
hans mening icke var alt åt en delegation af R. St. öfverlemna
att med R. St:s rätt afgöra sjelfva principfrågorna,
utan egentligen endast redaclionen. Må det vara mig tillåtet
68
Den 2 December f. m.
alt fästa uppmärksamheten derpå, att om K. M. föreslår förändringar
i principfrågor, hvilket jag anser för gifvet, så lärer
K. M. ej underlåta att på samma gäng, som propos. om principfrågan
afgår, äfven föreslå redaclionen deraf. Redaclionell
är visserligen af mindre vigt, oell mig synes att R. St.
viii kunde lila på den redaction, som passerat Högsta Domstolen
och Konungens Statsråd, och som Konungens embetsman
måste vara skyldige alt verkställa. På dessa grunder
kan jag för min del ej tillstyrka bifall lill Utsk:s förslag.
Hr Cederschjöld, Robert Theophron: Jag hör
ej till deras antal, som önska att den nya lagen må blifva
genom acclamation antagen, såsom jag vid flera tillfallen
hört af andra talare önskas; men då jag anser det vara snart
sagdt omöjligt att få den antagen under de former, som för
närvar, gälla för riksd.ärenders behandling, så anser jag äfven
det förslag, som Coust.Utsk. här framställt, vara ändamålsenligt
och af behofvet påkalladt. Jag tror likväl ej,
att det borde vara så uppstäldt, att det kunde leda derhän,
att nästan hvarje K. propos. kunde komma alt öfverlemnas
till LagUtsk:s beslutande-rätt, utan hade jag önskat, att
enligt förslaget endast sådana frågor, som afse förändring af
någon hel lag eller någon betydligare del deraf, kunde Öfverlemnas
till en delegation af R. St. alt om dess antagande
med R. St:s rätt besluta, I afseende på 2 mom. af förslaget,
har jag en anmärkn, att göra. Det heter der: ”Sådant
Utsk. äge oek att, om det nödigt linner, för upplysningars
inhemtande, tillkalla andra lagkunniga män” etc. Jag har
visserligen intet emot, att en sådan rättighet må vara LagUtsk,
medgifven, men jag tror denna framställning bär vara
gjord i sådana termer, att det skulle blifva en skyldighet
för dem, som dertill kallades, att åtlyda kallelsen, hvilket i
min tanke vore obilligt. Det måste bero på hvars och eris
fria vilja att hörsamma kallelsen, och jag tror derföre, alt i
detta afseende en förändring bör göras i redaclionen af förslaget.
Frih. Cederström, Anders: Vid de flesta tillfällen,
då lagförändringar varit i fråga, liar den invändning blifvit
gjord, alt vi hafva alt vänta ett nytt lagförslag, hvilket
snart kumle komma under R. -St:s ompröfvande och blifva
antaget. Detta språk har ej allenast vid denna riksdag,
utan ock vid de föregående, ägt ruin, och man skulle deraf
kunna tro, alt deras allvarliga tanke varit, alt en sådan ny
lag kunde af R. St. antagas; men då sådana förslag blifvit
väckta, sorn kunnat föranleda lill den nya lagens antagande,
så hafva de rönt ganska stort motstånd. Hvar oell en, som
deltagit i riksd.arbete och vet huru dermed tillgår, kan ganska
lätt inse, alt om den nya lagen skulle komma att af
R. .St. med förändringar antagas, så komma utan tvifvel
mångå, ja kanske 100 år att åtgå, innan R, St, komma i
Den a December f. m.
%
tillfälle alt antaga denna lag. Den som har en allvarlig
önskan att den nya lagen må kunna antagas, måste också
medgifva att sådana medel tillgripas, hvilka göra dess antagande
möjligt. Jag skulle visserligen kunna hafva åtskilliga
anmärkntr att göra emot Utsk:s lörslag, men det ar sjelfva
nyttan af förslaget, som jag anser nödvändigt att här taga
i betraktande. De anmärkn:r, som af Hr Cederschjöld blifvit
gjorda, skulle jag vilja biträda, likväl med undantag af
deii sisla; ty jag kan ej draga den slutsatsen, att derföre att
Utsk. äger rättighet alt tillkalla andra lagkunnige män, dessa
verkligen skulle vara skyldige alt infinna sig. Det förslag,
som Gr, Spens gjort, kan jag verkligen icke biträda, ty jag
Ser ej alt någonting vinnes derigenom att K. M. skulle äga
rättighet att prorogera riksdagen. Sjelfva arbetet måste i
alla fall, dä det skall af R. St. utföras, blifva lika vidlyftigt
och kommer således att äfven på sådant sätt draga ut
den vanliga tiden. Således skulle denna prorogation ej hafva
någon vigtig påföljd. Jag tillstyrker alltså bifall till
hvad Coust.Utsk. föreslagit.
Gr. Spens, Carl Gust.: I afseende på det förslag,
som i min reservation åberopas, anhåller jag först att få
rälta eli yttrande af Nr Dalman, hvilket, om jag uppfattade
del riktigt, påkallar en rättelse. Jag tror nemi., att lian
ansåg mig hafva menat, att prorogationsrälten ensamt skulle
tillhöra K. M. Det slår i min reservation, att jag önskade
att det funnes en laglig form, under hvilken Konung och
Ständer, medan vidlyftiga reformbetänk:u efter ålerremiss
utarbetas, kunde prorogera en riksdag till utsatt nytt sammanträde
för visst ändamål. Uti det förslag, sorn Gr. Anckarsvärd
omnämnde, och sorn blifvit inlemnadt till Const.-  Ulsk., (jag påminner mig nu icke om det var före eller efter
del Hr Dalman inlemnade sitt,) förekommer det såsom
en nödvändighet, att Konung och Ständer omen sådan prorogation
skulle vara ense. Delta förslag har af mig varit
öl vei lemnadt till iöa’3 års Coust.Utsk. och äfven antydt i
en motion, som jag år 1834- inlemnade. Den öfvertygelse
jag sålunda under hela min riksdagsmannabana hyst om
nödvändigheten att förskaffa en sådan utväg för afgörandet
af de stora reformfrågorna, skall, såsom jag hoppas, för mig
blifva en anledn. att äfven en annan gång göra ett sådant
föl slag, om tillfälle dertill yppas. Orsaken deremot hvarföre
jag egentligen fruktar för Hr Dalmans förslag, är praejudicatet.
Det är utan allt tvifvel, att vårt lagverk beliöfver
den omarbetning, som är föreslagen, om just icke
så stor, dock tillräckligt stor för att berättiga lill de farhågor
han yttrat; men det är äfven utan allt tvifvel,
alt Sverige äger många andra lika vigtiga förhållanden
uti sin statsinrättning, som äfven behöfva stora reformer:
vårt grundskattsverk behöfver en förändring och vårt
r>
Da n a December f. m.
indelningsverk kan äfven framdeles behöfva det. År t8a3
framställdes ett förslag om en förändrad organisation af
styrelseverken, hvilket vid den riksdag, som var samlad i
i3 månader, blef pröfvadt af ett särskildt Utsk. och slutligen
ej befanns möjligt att medhinna, utan måste R. St. öfverlemna
målet till K. M:s ompröfvande, efter fastställande
af några allmänna satser. På detta satt visar sig tydligt för
hvem som tänker i dessa ämnen ett stort antal frågor, för
hvilka den närvar, riksdagsformen felar uti ett af de största
elementer, som kunna fela i en representation, nemi. tids—
elementet. Jag vill ej disputera, att vår representationsinrättning
brister äfven uti ett annat element, nemi. enigheten
och kraften, genom de olägenheter som fyrkammarsystcmet
medför; men detta fel skulle undanrödjas genom en
representationsförändring. Att åter undanrödja fyrkammarsystemet
partielt för de större frågorna, innan man undanröjt
det för de mindre och för alla; det skulle inleda oss
på den vådliga bana, som jag antydt vid slutet af min reservation,
den bana hvarigenom vi knnna komma derhän,
att man öfverlemna!1 åt en mindre delegation af R. St. atti
högsta instans afgöra alla vigtiga mål. Blir denna bana
en gång beträdd genom lagverket, är det möjligt, att vi
vid en annan riksdag kunna gå i samma spår äfven för grundskattsverket,
för indelningsverket, för de andra frågorna,
som jag nämnde; och jag öfverlemna!1 till eder, mine herrar!
att bedömma: hvad dom förtjena Sveriges Ständer af
historien, om det kommer derhän, att alla små frågor behandlas
med stor uppmärksamhet, sorgfällighet och långsamhet,
då deremot de stora frågorna öfverlemnas åt några få
personer alt med Ständernes fulla rätt afgöras, och desse
Ständer anse sig hafva gjort nog, då de utvalt dessa personer?
Jag fattar visserligen, att meningen icke nu är sådan,
och att redactionen af nya lagen är nu endast i fråga alt
sålunda afgöras, men skilnaden emellan redaction och princip
är till den grad svår alt bestämma, alt vansklig blefve
alltid den rättighet uti en grundlag, som medgåfve R.
St. att åt en mindre delegation med beslutande-rätt öfverlemna
redactionen. De som skulle bestämma redactionen,
blefve alltid de, som hade det egentliga göromålet, ■—■
och huru vill man sedermera afgöra frågor om ingrepp i de
principer, som varit deni förelagda? Skulle en efterföljande
riksdag då hafva rätt att cassera de delegerades beslut,
sä skulle man derigenom komma till samma förhållande, som
om en efterföljande riksdag skulle hafva haft en godkännande
rätt. För min del kan jag ej neka, att jag finner
visserligen att det ändamål Hr Dalman söker vinna, ej är
för detta enskildta fall så i möjligaste måtto vunnet genom
mitt förslag, som genom Hr Dalmans; men det är dock
ynnnet på det enda sätt, som står tillsammans med våra
nlivar, former. Dessa former äro ofullkomliga och derför
D<n 2 December f. m.
7*
bora de ändras, men sä länge de ännu qvarstå, kan jag ej
bidraga med min röst dertill, att vi skola öfverlemna oss i
deceinvirers bänder; ty detta är något, som ej tillhör vårt
nuvar. samhällsskick.
Hr Dalman: Jag beklagar på det högsta, alt mitt
förslag väckt farhåga hos en så aktad och af mig vördad ledamot,
som Gr. Spens; men jag vågar likväl tro, att de farhågor,
som Grefven framställt för följderna af antagandet
af detta förslag, äro temmeligen öfverdrifna. Man bör nemi.
erinra sig, att enl. Utsk:s förslag erfordras det alla fyra
Ståndens beslut, för att öfverlemna en fråga till förstärkt
LagUtskrs afgörande. Det är således nästan lika svårt att
åstadkomma dessa lagars öfverlemnande till förstärkta LagUtsk:s
afgörande, som att åstadkomma förändringar i grundlagarna.
Enda skilnaden är den, att till en grundlagsförändring
fordras två riksdagars beslut. När emedlertid denna
controll af alla fyra Ståndens sammanstämmande beslut
bestämmes, så kan jag ej föreställa mig, att kommande R.
St. skulle öfverlemna några frågor af särdeles stor och genomgripande
vigt till detta Utsk., eller att, såsom Gr. Spens
sagt, vi skulle öfverlemna oss i decemvirers händer. Om
frågorna vore af sådan vigt, att R. St. ansågo nödigt att
sjelfve discutera och afgöra dem, så kan jag ej föreställa
mig annat, än att åtminstone inom ett af våra fyra RiksSt.
ett sådant beslut skulle göra sig gällande, och alt således
LagUtsk. ej finge med R. St:s rätt afgöra en sådan fråga.
Jag får nu förklara, att min mening cj varit, att de
egentligen vigtiga förändringarne i lagen skulle blifva behandlade
af förstärkta LagUtsk. eller med beslutande rätt
till ett sådant Utsk. öfverfemnas, utan jag har förnämligast
åsyftat, att detta Utsk. skulle sammanjemka RiksSt:ns beslut
i frågan och redigera beslutet.
Frih. boye har yttrat, att 0111 Regerrn framställde en
propos. till R. St., så förmodade Frihtu alt Regerrn också
föreslog en sådan redaetion, hvarmed R. St. kunde vara belåtne.
Jag ville också ganska gerna förutsätta delta, men
jag vågar likväl tro, att erfarenheten visat, att vi någon
gång, och ej så sällan, fått emottaga propos:r från Regerrn,
der redactionen varit i ganska stort behof af förbättringar.
Eehöfdes det ej mer, än att Reger:n gjorde en propos. för
att förmå R. St. att antaga den, då bekänner jag, att hela
förslaget vore obehöfligt; men så långt äro vi ännu ej komne
i förtroende till Regerrn, och jag befarar, att vi aldrig
skola komma så långt, att Regerrn blott behöfver framlägga
en propos., och att R. St. tacka derför och äro nöjde, utan
att sjelfve ingå i någon pröfning deraf. Gr. Spens har visserligen
icke vid detta förslag sett så stora farhågor, emedan
Grefven har rätt visat mina moliver derför; men Grefven
har föreställt sig, alt man möjligen kunde utsträcka
denna princip afven till andra vigliga reformfrågor,
J.a.
Den 2 December f. m,
såsom t. ex. af vårt statsverk och vårt indelningsverk. I detta
fall får jag fästa särskild uppmärksamhet på den stora skilnaden
under vår nuvar. representationsform vid behandlingen
af en ekonomisk reformfiåga, eller af en juridisk reformfråga.
Vi veta att den juridiska kunskapen är ganska
tunnsådd inom vår Representation, och att till författande
af ett lagverk, erfordras dock sådana studier och en förmåga
att skrifva och redigera, som jag betviflar, att pluralileten
inom vår Representation äger. Sådant är ej förhållandet
med de stora ekonomiska frågorna. De fleste ledamöter
kunna i sådana frågor hafva ett eget omdöme, emedan
de äro mera praktiska, och der ligger.det mindre vigt på
sjelfva redactionen, särdeles som redaclionen kan öfverlemnas
åt Utsk. Så lifligt sorn jag för min enskilda del understödjer
detta förslag af Const. Utsk., så lifligt skulle jag emotsätta mig
ett förslag, som åsyftade att andra förhållanden inom samhället,
än de juridiska, skulle på detta sätt behandlas. Jag
kan således icke af de skäl, som emot förslaget blifvit anförda,
frångå att fortfarande yrka och anhålla om R. o.
Ad:s bifall lill att detsamma måtte få hvila till grundlagsenlig
behandling vid nästa riksdag.
Gr. Mörner, Carl Göran: Jag har egentligen be
gärt
ordet för att få förena mig i det yttrande, som Gr.
Spens afgifvit. Jag kan ej neka, alt jag funnit detta Coust.-  Utsk:s förslag vara af en så aristocrati.k syftning, alt jag
för min del ej kan gifva detsamma mitt bifall. Här är fråga
om att införa ett lagstadgande, hvarigenom vissa utsedde,
som af de möjligen rådande majoriteterna vid en riksdag
skulle kunna bestämmas, skulle få ät sig öfverlemnadt alt i
lagfrågor med R. St:s rätt besluta. Minoriteten skulle i
detta Utsk. komma att sakna representanter. Häruti ligger
i inin tanke en stor våda alt befara af det framställda förslagets
antagande. Hr Dalman har visserligen anmärkt att en
controll skulle ligga deruti, att ingen fråga kunde till Utsk.
öfverlemnas, utan att alla fyra Stånden beslutat att den
skulle dit hän.kjutås, och nit lian förmodade, att åtminstone
något ibland de fyra Stånden skulle äga så mycken besinning,
att det ej till delta Utsk. skulle öfverlemna en fråga
af så stor vigt, att de sjelfve deröfver borde besluta.
Jag öfverlemna!1 till hvar och en att bedomina, hvartill denna
anstalt skulle erfordras, 0111 det ej vore för att afgöra
frågor af vigt. Är det för att besluta i småsaker, så är ett
sådant stadgande högst obehöfligt; är det åter för att afgöra
vigtiga frågor, så är det ganska farligt. Jag kan alltså
ej annat än instämma uti hvad Gr. Spens yttrat.
Frih. Boye, Ludv.: Jag har blifvit missförstådd af Hr
Dalman, och det är för att dels tillrättavisa hans uppfattning
af mitt yttrande, och dels, 0111 del står i min förmåga, göra
-
Den a December f. m. 7 3
ra mitt yttrande mera tydligt, sorn jag begärt ordet. Ändamålet
af sa väl tJtsk:s förslag, som det af Gr. Spens afgifva,
är att lutta utvägarna för det nya lagförslagets antagande.
Båda synas mig Hafva iitgåtl ifrån ett för-, to ra dt
begrepp om svårigheterna dervid. Mia afsigt var att simpliliera
begreppet derom. Jag har ej sagt och ej tänkt, att
R. St. skulle blindt förlita sig på den redaction, som nr
franiställd i en Regems propos.; men jag liar sagt, att det
är sannolikt, alt utaf deii nya lagens förändringar kunna de,
som blott skilja sig i nuanceririgen af redaeiionen, anses vara
ganska lätt införda. Af principfrågorna åter kunna inga
andra komma till R. St. i K. propostr, än de, i hvilka förändringen
af K. M. gillas; rilen, miné herrar! jag ber eder
eftersinna, att hvarken den nya eller gamla lagen innehåller
särskilda framställningar af principerna, utan de ligga i
delaljhuden, och visserligen är det angeläget att redaeiionen
deraf blir controllerad, men den blir det väl Också, när K.
M. omöjligen kan framställd principerna, utan att tillika
gifva delaljhuden, hvilka utgå lir denna princip; och då
dessa proposu' afgå lill R. St. samt derifrån till LagUtsk.,
hvarifrån de sedermera återkomma till R. St., så ser jag
Sannerligen ej på långt när den svårighet i hela utvägen
för det nya lagförslagets antagande, sorn man här föreställer
sig. För min del kan jag alltså ej understödja någotdera
af dessa förslag, hvarken Utsk:s, eller Gr. Spens’, emedan
jag är ganska öfverlygad , att om beri arne blott behagade
afbida K. M:s propos., så skulle Svårigheterna befinhas
mångfalldigt mindre, än man föreställer sig.
Ur Stuart, Carl Gustaf: Lika med mångo andra
talare, hyser äfven jag den lifliga önskan, alt det nya lagverket
snart mätte blifva anlaget; filen om denna önskan
skall under nuvar. represenlutionsförhållunden kunna uppfyllas,
så är det nödvändigt, att en sådan förändring i nu
stadgade förmer åstadkothmes, soli) gör lagförslagets pröfning
och antagande till en möjlighet. Ty med den erfarenhet,
man under våra liksd.förhandlingar alltför ofta vunnit,
jörtde stridigheten af de särskildta RiksSttnS beslut och svårigheten
eller rättare sagdt omöjligheten ali sammanjemka
dem, då mera omfattande förslag skola af R. St. i detalj
pröfvas och afgoras; nied denna erfarenhet, säger jag, är
det i sanning förlåtligt, om man misströstar, alt, utan formernas
förändring, hela det) nya civil- och criminal-lagen
någonsin skall kunna antagas. Exempelvis i afseende på
härvid förekommande svårigheter anser jag mig böra särskildt
åberopa den erfarenhet vi äga sedan sista riksdag, då
förslaget tili privatbanks-lag förevar och antogs af R. St.
Skiljaktigheterna rör-.de de denna lag tillhörande §§:s redaction
och uppställning voro inom RiksSttn så mångfalldiga,
18 H. io
?4
Dtn a December f. m.
alt derest man ej slutligen i allmänhet låtit bero vid förhoppningen
alt under den nästkommande riksdagen lå de
större eller mindre stridigheterna och inconseqvenserna i de
särskilda lagbestämmelserna afhjelpta, hade troligen ett R.
Sl:s grundlagsenliga beslut att antaga hela lagen aldrig vunnits.
En sådan förutsättning kan likväl icke skäligen äga
rum vid den nya civil- och criminal-lagetis antagande* Sådan
denna kommer att lyda, då den är af R. St. antagen,
sådan måste den åtminstone i dess hufvudsakligaste delar
komma att för framtiden gälla. Man bör och får ej hysa
den förmodan, ali vid den nästkommande riksdagen hela
vår nyss antagna lagstiftning skall kunna omgöras. Att svårigheterna
vid lagens antagande skulle kunna mycket undanrödja;,
genom beskaffenheten af de K. proposrr, som härom
varda framställda, bestrider jag visserligen icke; men då
jag likväl ingalunda kan förmoda, att R. St. skola i deras
helhet och oförändrade antaga dessa K. propo?:r, de må
omfatta hela balkar eller endast stycken deraf, och då således
R. St. måste, för alt komma till något slutligt resultat
vid lagpröfningen, uppgöra och lill K. M. aflemna sina contrapropositioner:
så är det oundgängligen nödvändigt, att
dessa sistnämnda erhålla en erforderlig likstämmighet i afseende
på andan af deri intagna stadgande!), äfvensom en
antaglig form hvad lagbestämmelsernas redaetion beträffar.
Gr. Spens’s förslag ang:de rättigheten för R. St. att gemensamt
med K. M. besluta, det Representationens sammankomster
skola prorogeras, anser jag visserligen vara i mångå hänseenden
särdeles nyttigt; och jag tior att en stor förbättring
i riksdagsäretidenas nuvar. behandling skulle kunna
åstadkommas genom ett sådant förslags antagande; men jag
kan ingalunda inse, att en dylik prorogation skulle kunna
tillintetgöra de befarade svårigheterna vid den nya lagens
antagande. De svårigheter, som härvid förut förefinnas,
skola nemi. i allt fall komma alt qvarstå oförminskade, äfven
om R. St. kunna under en eller annan månads inställda
öfverläggningar uppskjuta frågornas slut liga afgörande.
Gr. Mörners i anledn. af Cons t. U tsk :s förslag afgifna
yttrande, att det vore af en aristocratisk natur, anser jag
sakna all grund. Det är i förslaget föreskrifvet, såsom uttryckligt
villkor för den ifrågaställa behandlingen af lagförslaget
inom förstärkt LagUtsk., att samtliga RiksSlm
skola vara ense om en sådan behandling. Är något RiksSt.
emot ett sådant öfverlemnande lill förstärkt LagUtsk,
af något förslags slutliga afgörande, så kommer naturligtvis
frågan derom alt helt och hållet förfalla. För öfrigt lära
minoritetens af Representationen åsigter svårligen kunna inom
detta Utsk. göra sig gällande vid dit hänskjutna lagfrågors
pröfning, enär Utsk. är tillsatt af majoriteten inom
Stånden. Om denna majoritet medelbarligen eller omedelbarligen
gör sig gällande vid öfverläggningar om det nya
D e ii 2 December f. m.
lagförslaget, så måste resultatet i allmänhet blifva detsamma.
Jag skulle således uppriktigt önska, att det hufvudsakliga
förslag, som blifvit af Hr Dalman i dess motion frarnstiiIdt
och af Coust.Utsk. med några tillägg tillstyrkt, finge
I ' ( ' I I I t • • ®
hvila till slutligt antagande vid nästa riksdag. Dock finner
äfven jag mig nödsakad göra en anmärkn. vid detta förslag,
nemi. vid det andra inom. deraf. I delta mom. tillerkännas
ifråga var, Utsk. rättigheten alt, äfven efter R. St:s åtskiljande,
kunna fortsätta sitt arbete. Så beskaffade permanenta
deputationer af Representationen, som kunna med dess makt
och myndighet pröfva och afgöra samhällets vigligaste angelägenhet,
anser jag högst betänkliga och vådliga. Jag vill
åtminstone ej med rnin röst bidraga till stiftandet af en lag,
enligt hvilken en så mäktig och vigtig Corporation skulle
under riksdagarnes mellantider fortfara. Jag kan ej heller
inse nödvändigheten af en sådan oafbruten verksamhet hos
det föreslagna särskildta Utsk., helst jag ej betvifiar, att ju,
derest ett sådant Utsk., som nu ar i fråga, vid riksdagens
början formeras, detsamma under en eller åtminstone t vunne
riksdagar skulle medhinna pröfningen oell afgörande! af de
dess behandling tillhörande delar utaf det nya lagförslaget.
Deremot anser jag en ständigt fortfarande delegation af R.
St. rakt stridande emot den grundsats, som för Svenska
folkets representerande vid riksdagarna gjort sig gällande i
Reg.Ftn och Riksd.Ordn. Jag är således förhindrad att
obetingad! gifva min röst till förslaget i dess nuvar. form.
Gr. Mörner: För nödiga förbättringar i vårt lagverk
ifrar jag så väl som någon annan, men för öfverrumplingar
fruktar jag med skäl. Jag anser hvarje förändring böra föregås
af besinning, Att bereda en grundlagsförändring ,
hvarigenom tillfälle lill ett förhastande sysleme skulle kunna
införas, anser jag för min del vådligt. Man har sagt
förslaget ej vara aristncratiskt, derföre att ledamöterne af
det föreslagna Utsk. skulle väljas af alla fyra Stånden. Det
finnes aristocrati inom alla Stånden. Det finnes inom alla
Stånden personer, som mer eller mindre vilja föra jernspira
n öfver de andra och tvinga deras öfvertygelse. Det är
ej K. M., sorn utnämner dessa aristocrater, utan helt andra
förhållanden, som bestämma dem, Jag anser alltså ej det
öfvervälde, som sådana personer kunna utöfva, vara mindre
farligt för de andra. Jag kan ej ingå på den åsigt, som i
detta förslag är antagen, Alt man deremot skulle kunna
vinna ett nyttigt ändamål genom Gr. Spens’s förslag, anser
jag temmeligen k lant. Man återfår genom riksdagens prorogation
samma ledamöter, som förut handlagt målen, för
hvilka ankommandet till riksdagen ej har nyhetens behag;
de äro redan vane vid det arbete, sorn de hafva att handlägga.
Man blir då icke heller öfversvämmad med den flod
af nya motioner, som eljest vid hvarje riksdags början äger
76
D«11 a December f. m.
ruin. Dessa 8ro förmånerna; of att prorogera riksdagen oell
den egeniliga nyttan deraf. Då man under sådana förhållanden
sammankommer lör ett enda ärendes utarbetande,
då kan det snart blifva färdigt. Man bär talat om den
stora kostnad, sorn derigenom skulle förorsakas; men då det
är fråga om ett nvlt lagvei ks antagande, neli ilen större
kraft, sorn detta arbete derigenom skulle erhålla, att den
nya lagen antoges af en större mängd, kan dtu val vara
vard skjutspenningar för riksdagsmännen.
Hr Dalman: Ehuru fägnande det kan vara att erfara,
att Gr. Mörner bär en synnerlig fa i håga för aristoerati,
så torde likväl Grefven.? farhåga skingra sig, om han besinnar,
att desse samme gristocrater, sorn skulle afgöra frågan
i Utsk. eller sorn skulle i alla fyra RiksSttn kunna bestämma
hvilka personer, som i detta Utsk. skid e blifva invalda,
samma aristocratiska majoritet lärer också inom Stånden
kunna besluta att antaga en aristocratisk lag, och dertill
fordras ej ens fyra Stånd, utan endast Irenne. Således 0111
aristocratiin är eller blir den egentliga principen inom en
repi esent.ition, så kan den cora sig gällande, så väl vid det
ena tillfallet, sorn vid def andra, och då torde det vara
lika vådligt eller kanske våd|igaye, Olli desse aristocrater
komma till makt, när fråga är om att stifta lagen, än om
de öfverlemna beslutande rätten till vissa valda personer,
som stå under pluralitelens conlroll vid sina arbeten, och
som stå under allmänhptens omdöme. Jag är hvarken behörig
ej heller önskar jag att kunna ingå i andra personers
motiver för deras yttranden; trien det bekänner jag uppriktigt.
att tillfälligheten är ganska egen, att just de personer,
hvilkas tänkesätt man vet äro ifrigast emot det nya lagförslagets
ideer, äro de, sorn ifrigast sätta sig enrot det jfrågavar.
förslagpt — Hvad Hr Stuarts anmärka, beträffar, så
tvekar jag ej att biträda densamma, men jag tror ej såsom
Hr St oart, att det är förenadt med någon särdeles våda att
låta ifrågivar. stadgande oföräodradt qvarstå; men om R.
o. Ad skulle nied FR' Stuart i (leila afseende instämma, så
vill jag ej motsätta mig, att förslaget med denna anmärka,
får till Cqnst.Ulsk. återgå,
Gr. Spens: Jag skulle ej ytterligare hafva besvärat R.
o. Ad. med afhörandet af mjn svaga löst, som jag för tillfället
har svårare alt forcera, än eljest; men då Hr von
Hartmansdorff vid början af denna debatt begärde alt min
reservation skulle tagas lill grund för R. o. Adis gemensamma
tankar, h ir jag ansett för min skyldighet att för R. o.
Ad. uppläsa ordalydelsen af det förslag, som af mig i detta
ämne varit framstäldt till Coust Utsk. Detta förslag åsyftade
att åstadkomma hvad som af Hr Dalman blifvit förordudt,
icke genom en förändring af 87 §:n eller en tillsats
D e ii 1 December f. m.
77
deruti, utan genom tillsats af en ny § mist efter den iogtde
eller nck eli tillagdt moment dertill. Den lyder sålunda:
”Finna R. St. ett eller flera af de lill deras handläggning
förekomna mål vara af den betydliga omfattning, att
såväl löi bereda nde gransk ningen i Ulsk., som pröfningen hos
RiksSl.-n skulle upplaga en längre lid, så alt, eller öfriga
riksd.göromålens afslulande, endast dessa skulle komma att
återstå oalgjorda; då må, efter sammanstämmande beslut af
alla fyra RiksSttn, oell sedan Konungen dertill leinnat bifall,
viss dag utsättas inom ett år efter R. .Sits åtskiljande, då de,
så framt ej urtima riksdag dessförinnan sammankallas, skola
.sammanträda till riksdagsfol (sättning, hvarvid ingen annan
R. St. tillkommande rätt kan ntöfvas, än behandlingen af
hvad som, jemte nyssnämnda dag, bär blifvit uti riksd.beslutet
uppgifvet och bestämdt. Fj må likväl till sådan riksdagsfortsutlning
bii ask jutås den fråga, som i någpn män förer
Konungens rpdgjfvares ansynrighet, granskningen af allmänna
medels förvaltning, riksslatens reglering eller någon
bevillning; belopp eller fördelning, än mindre något härom
viii sjelfva riksdagen (attadl beslut upphäfvas eller förande'S;
ej heller beredda grundlligsföi ändringar till afgörande
upplagas, men väl beslut efter behörig utål bet ning faI las om
vid riksdagen föreslagna grundlagsförändringars framställande
till antagande eller förkastande vid nästa riksdag, likasom
belydligafe förändringar uti skattläggnings- eller indelningsverken
för liela Riket eller större delar deraf, må under
riksdagsfortsättning kunna sä t sk i lil t pröfvas och afgöras,
dock ulan alt de deraf orsakade ändringar uppföras i rjksstaten
förrän vid nästa riksdag.”
”Då riksdagens åtskiljande till fortsättning å utsatt dag,
på sätt ofvanfönnäldt är, beslutes, uppdrage R. St- åt del
eller de Utsk., hvilka under riksdagen börjat att handlägga
målet eller målen, att dermed under mellantiden fortfara,
så att fullständigt ulaibetadl betänk, och förslag i livart och
ett ämne rnå kunna Uti RjksSttn föredragas å riksdagsfortsättningens
andra sammanträdes-dag. Målets eller målens
behandling, pröfning och afgörande bör derefter på lika
satt, sorn för i iksc|agsärenden i allmänhet stadgadt är, fortgå,
samt besluten sammanfattas uti ett tillägg lill riksd -  beslutet, med samma gällande kraft, som om det n t g joi' t en
del af detta.”
”Utskotts ledamöter, hvilka ijndep ofvannämnda mellantid
i sin befattning fortfara, äfvensom före riksdagens åtskiljande
till lika antal med utsk .ledamöterna utsedde suppleanter,
alltefter sorn desse, i den ordning vid valen jemväl
bör stadgas, uti befattningen inträda, njöte egenskapen
af riksdagsmän j alla afseenden till godo, och, till dess riksdagens
fortsättning börjar, arfvode af de till riksd.kostnaderna
anslagna medel. Öfrige ledamöter af alla Stånd, hvilka
vid riksdagens slut varit såsom sådane antecknade, apsps
73
Den i December f. m.
deremot först hafva återinträdt uti riksdagsmnnna-bcfatlning,
sedan de vid upprop å utsatta sainmanträdesdagen sig såsom
tjllstädeskomne anmält, eller efter styrkt förfall sednare intagit
sitt ruin, och i afseende på val, när ledamöter under
liden nfgåU, i afseende på de sålunda valdes styrkande af sin
rätt saint i allmänhet på hvad som erfordras till inträdes vinnande
för tillkomne nya riksdagsmän gälle hvad för dylika
under riksdag inträffande fall föreskrifvet är. Landtmarskalk,
Talmän oell vice Talmän vid förra riksdagen inträde
också uti deras befattning utan ny utnämning, der ej, för
en eller flera af dem, dödsfall eller obestridligt binder mött,
då annan eller andre sist å första sainmanträdesdagen utnämnes,
också på lika sätt, som under oafbrutet fortfarande
riksdag.”
Gr. Mörner: Lika med Hr Dalman vill jag ej yttra
mig om andras moliver, men jag går längre än Hr Dalman;
jag hatar för min del att begagna ett sådant sätt, oell jag
föraktar den, som ej har andra stridsvapen än sådana. Jag
vet ej om på mig Hr Dalmans yttrande skulle äga någon
tillämpning. Vill han göra en sådan tillämpning, så kan
jag likväl alldeles icke godkänna den. Jag antager för mitt
handlingssätt icke någon annan grund, än att efter min bästa
öfvertygelse befordra hvad jag tror vara gagneligt för
fäderneslandets sanna väl. Jag hoppas, att i vårt sträfvande
i denna del ingen skiljaktighet finnes, och att således Hr Dalman
icke heller har några andra syftemål.
Hr Lagerheim, Lars Magnus: Med anledn. af hvad
Gr. Spens yttrat, ville jag blott erinra, alt såsom jag fattat
den talares yttrande, sorn han åberopat, nemi. Hr von Hartinansdorffs,
så var det ingalunda meningen att få Gr. Spens’s
reservation anlagen såsom R. o. Ad:s gemensamma tanke
emot Const.Utsk:s förslag, utan Hr von Hartmansdorff hegärde
endast uppläsning af reservationen, med förbehållen
rätt att sedermera yttra sig; hvarefter, sedan denna uppläsning
skett. Hr von Hartmansdorff, ehuru på samma skäl,
som Gr. Spens anfört, likväl yrkade den alldeles skiljaktiga
propos. att R. o. Ad. måtte anse Gonst.Utskts förslag olämpligt.
I denna tanke får äfven jag mig förena, ty att ett
Utsk. skulle få det uppdrag alt i sådana vigtiga frågor med
R. St:s rätt besluta, anser jag vara en ganska vådlig bana.
Hr Rosenblad, Bernh : I öfverensstämmelse med
hvad jag yttrade då frågan förevar ang:de antagande per
gcclamationem af det nya förslaget till allmän criminal-lag,
då jag yttrade min betänklighet att afsäga den af Sveriges
R. St. i 8 sekler innehafda rätt att sjelfve besluta öfver de
Jagar, som de och deras efterkommande skola efterlefva,
och uppdraga åt några få personer att verkställa förändrin“
gar deruti, får jag äfven nu förklara det, om jag också
skulle konnna att räknas till den dass, som en värd leda
-
D c ii a December f. m.
79
mot ansett såsom en tort att tillhöra, eller dem, som skulle
anse för en betänklighet att alltför hastigt antaga en förändring
i nu gällande Ingar. Jag medgifver visserligen, att
det nya lagförslaget, på vanligt sätt behandladt, svårligen
kan blifva af R. St. antaget; men då ett sätt att afhjelpa
denna olägenhet finnes i Gr. Spens’s förslag, utan att R. St.
derigenom beröfva.? den rätt', som är deras pligt att utöfva,
nemi. att i denna del besluta livad de sjelfve anse rätt och
nyttigt, så får jag för min del tillstyrka antagandet såsom
Ståndets gemensamma tanke af Gr. Spens’s förslag.
Gr. Frölich, David: Jag vill endast med få ord gifva
tillkänna min lanke vara den, att såvida Ståndet önskat,
att under nuvar. förhållanden, d. v. s medan vi hafva fyra
Stånd hvarest besluten skola fattas, någon eivil-lag skall
komma till stånd, så är det alldeles oundgängligt alt Understödja
det förslag, som Const.Utsk. nu framställt, och att jag
för öfrigt, afven med någon erfarenhet om hvad det vill
säga att stifta lagar och bestämma deras reöaetion, anser,
att ju färre, som dermed sig befalla, desto buttre blir arbetet.
Jag anser dessutom den betänklighet, som af åtskilliga
ledamöter blifvit framkastad, ang:de en öfverlåtelse af
R. St:s rätt i detta fall, ej vara af den farliga egenskap,
som man här låtit påskina. Det lärer nemi. ej kunna förmodas,
att ett sådant Utsk. skulle kunna helt och hållet
kullkasta de grunder, hvarpå lagförslaget är upprattadt, och
Sedan detta blifvit genom en K. propos. i någon mån understöd!;
och skulle delta Ut<k. emot all förmodan realisera
sig, så återstår i alla fall för R. St. att vid en blifvande
riksdag göra ändring uti hvad som sålunda beslutes. Det
är således ej så farligt att för denna gång, och för ett sådant
företag, öfverlemna en sådan delegerad makt åt ett
dylikt Utsk., och jag får derföre för min del förklara, att
jag understödjer och kommer att votera för antagandet af
Coust.Utsk:s förslag.
Hr Dalman: Jag förbigår helt och hållet att svara
Gr. Mörner på hans utfall emot mig. Jag har hvarken ingått
i pröfning af hans eller andras motiver. Jag har blott
vidrört det factum, att de som sätta sig emot lagförändringar
i allmänhet, äfven sätta sig emot ifrågavar. förslag; men
jag begärde nu egentligen ordet för alt fästa uppmärksamheten
derpå, att fråga ej nu är alt fråntaga R. St. någon
rätt, som de i 8 sekler, såsom Hr Rosenblad yttrat sig, utöfva!;
detla innehåller förslaget alldeles icke, och derom har
alldeles ingen fråga blifvit väckt. Hade det varit fråga om
att man skulle fråntaga R. St. deras beslutande-rätt och
uppdraga densamma åt /^8 ledamöter; så skulle jag hafva
varit den siste, som ansett detta förslag onyttigt och vådligt,
men här är ej fråga 0111 annat, än att samtliga RiksSt:ti
skulle kunna besluta att för vissa fall öfverlemna be
-
8 a
Den 2 December f. m.
slutande-fält lill tit Utsk., oell della lärer ej vara vådligare
uti dessa frågor, än i alla andra, der R. St. äfven aga
rätt att besluta; oell när derjemte härvid bestämmes den
starka conlroll, att alla fyra RiksSlm gemensamt skola besluta
om hvarje fråga, söm till detta Utsk. skulle öfverlemna»,
så kan jag ej tinna annat, än att de farhågor, som blifvit
framställda emot delta förslag, äro fullkomligt öfverflödiga.
Hf von Hartmansdorff: Några talare hafva trott,
alt jag, i början af denna öfverläggning, vel t icke allenast
förklara såsom min tanke, att (jonst.Utskrs förslag void; olämpligt,
utan äfven dertill lägga, alt Gr. Spens’s här upplästa
förslag vore liklig! och borde af Ståndet antagas. Jag har
yttrat det förra och vidhåller det på de grunder Gr. Spens
uppgifvit, samt begär propus, derpå. Men jag har ej kunnat
tillstyrka Ståndet att såsom 'in gemensamma tanke antaga
ett förslag, som ej blifvit frän Grinst.Utsk. framlagd!,
och sorn, först nu uppläst af Gr. Spens, svnes vara alltför
vidlyftigt, för att kunna af Ståndet riktigt uppfattas; åtminstone
har jag ej kunnat görn det med den reda, sorn béliölves
för att derom afgifva något yttrande. Jag tror ej
heller, alt tiel kan idia Rj o. Ad. eller något Stånd tillåtet,
alt utan förslag ifrån Const Utsk. besluta öfver frågor af helt
ny beskaffenhet. Om någon irrat sig 01U rbin mening, så
bar jag nu velat beriktiga den derhän, att jag icke yrkar
något adnaj, än blott det R. o. Ad. matte lör sin gemensamma
tanke förklara den anmärkningen, att Coust.Utskis
förslag i dess olivar. skick är olämpligt. Utsk. har sedan
rätt alt komma med hvilka andra förslag; som det för godt
linner.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att flerd ämärknir vid
förslaget iigt rum. Den hufviidsakligäste vöre, att förslaget
i sitt nafvar, skick vore olämpligt. En annan anmärkn. af
Hr Cederschjöld vore, om Hr Landtm: rätt fattat den, alt
frågan om öfverlemnande till ett förstärkt LagUtsk., att med
R. Sits rätt afgöra särskilda uppkomna meningar, borde inskränka
sig till de stora lagförändringarna, äfvensom att uttrycken
i 2:dra mom. borde utbytas emot andra, som icke
vore så imperativa. Derjemte hade en annan anmärkn. blifvit
framställd af Hr Stuart, i hvilken Hr Dalman, om Hr
Landtm, rätt fattat hans mening, älven instämt, att föreskriften
derom, att det förstärkta Utsk. äfven efter riksdags
slut skulle kunna fortfara, borde uteslutas; Hr Landtm, ansåg
sig nu först böra framställa propos. å den anmärkn.;
som först blifvit gjord, hemställande alltså om R: o. Ad.
behagade såsom sin gemensamma tanke antaga Hr von Hartmdnsdorffs
anmärkn., att Coust. Utskis förslag i sitt närvar,
skick iir olämpligt.
Ropades ja och nej. Hf
Den a December f. ra. 81
Hr Landtm, förklarade, det han trott sig finna att
nej öfverrösta! ja.
lii Lagerheim begärde votering.
Efter någon kort discussion, rör:de voter:s-propos:ns lydelse,
upplästes till justering och godkändes följande voter:s
proposition
:
Den som antager såsom R. o. Ad:s gemensamma tanke
Hr von I larlmansdorlfs anmäikn., att Gonst.Utskis i mein. JNT:o
61 framställda förslag i sitt närvar, skick är olämpligt, voterar
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, antager R. o. Ad. icke ofvannämnda anmärkn.
såsom Ståndets gemensamma tanke.
Efter voteringens slut, befunnos rösterna hafva utfallit,
som följer:
Ja — 5g.
Nej — 2g.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. ^ till 3 e. m.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Onsdagen den 2 December i84o.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 4 pröt.utdr. för denna dag f. m.
Ånyo föredrogs Const.Ulskts den i4 och 18 sisth Nov.
på bordet lagda mein. N:o 62, med förslag tili ändring i
Reg.Fms 5o § oell Puksd.Ordnts 3 §.
Frih. Cederström, Jacob: Det hör till egenheterna
hos denna riksdagens Const.Utsk., att det tror sig hafva
uppfattat 1809 års lagstiftares syftemål, då det framkommer
med förslag i en riktning, uti hvilken 1809 års lagstiftare
aldrig tänkt. Sålunda förekommer bär följande mening:
"Etsk., som icke kunnat föreställa sig, att grundlags
stiftarnes
mening varit, att Konungen, utan att inhemta
nämnde fullmäktiges tankar, skulle kunna fatta det egentligen
vigtiga beslutet; men alt desse fullmäktige derefter, i
en jemförelsevis föga maktpåliggande fråga, skulle öfvertaga
18 H. 11
D c n i December c. m.
ett slags extra-rådgifvarebefaltning med thy åtföljande ansvar
etc.’' Utsk. har förgätit, att 1809 års lagstiftare hafva
gifvit Konungen beslutande-lätt efter att hafva hört Sitt
Statsråd. Om Statsrådet tillstyrker och Konungen beslutar
att, i anseende till en eller flera af de uti 5o §:n Reg.F:n
omförruälda orsaker, riksdagen icke skall hållas i hufvudstaden,
då skall Konungen i samråd med fullmäktige uti
Banken och Riksg.cont., d. v. s. efter deras hörande rörlde
lämpligaste stället för riksdagens hållande, bestämma riksdagsorten.
Konungen beslutar således, efter Rådets hörande,
öfver frågan örn riksdagen bör hållas å annan ort än i
hufvudstaden, och, efter fullmäktiges hörande, i fråga om
den ort, hvarest riksdagen i sådan händelse bör hållas. Om
jag vore af deras tanke, hvilka anse ett förslag från Const.-  TJtsk. kunna vid första riksdagen förkastas, så skulle jag tillstyrkt
Ståndet, att såsom dess gemensamma tanke förklara,
det Ståndet anser ifrågavar. grundiagsändrings-förslag böra
förfalla. Nu deremot tillstyrker jag, i öfverensstämmelse
med min flera gånger tillförene uttalade åsigt om sättet alt
behandla grundlagsfrågor, att förslaget må hvila till förkastelse
vid nästa riksdag.
Gr. Spens, Carl Gust.: Uti 5o §:n Reg.Fm igen
finnes
icke något stadgande om den auctoritet, som skall
decidera om fiendens framträngande, eller om något annat
lika vigtigl hinder gör det omöjligt eller för R. St:s frihet
och säkerhet vådligt alt hålla riksdagen i hufvudstaden; ty
der star endast, att orri något sådant hinder förefinnes, så
skall riksdagen ej hållas i hufvudstaden; men hvem som
skall dömma, derom är ej sngdt, och det är denna brist,
som gifvit Const.Ulsk. ahledn. till det af Frih. Cederström
klandrade förslaget.
Hr Lagerheim, Lars Magn.: Jag motsätter mig
ifrågavar. förslog, icke blott derför att det innefattar en helt
annan mening än den, grundlagens stiftare nedlagt uti 5o
§:n Reg.F:n, utan äfven emedan förslaget alldeles icke öfverensstämmer
med den, för Riksstyrelsen i allmänhet, af
grundlagsstiftarne antagna grundsatsen; ty icke må man förmoda,
att fullmäktige i Riksg.cont. och banken kunna vara
i den file af händelser och förhandvarande orsaker för Konungens
beslut att icke hålla riksdagen i hufvudstaden, att
de böra få inverka på beslutet; ty, ehvad det beror på diplomatiska
underhandlingar, på fiendtliga eller vänskapliga
förhållanden till främmande makter, eller af förhållanden,
hemtade från Rikets inre styrelse, så måste dessa på beslutet
verkande omständigheter vara för R. St:s fullmäktige
fullkomligen främmande annorlunda än ryktesvis. Konungen
deremot, som måste känna alla dessa förhållanden och
deröfver inhemta Sitt Råds tanke, Honom måste det tillkomma
alt besluta om en så vigtig fråga, som denna. Jag
Den 2 December e. m.
83
tillstyrker derföre att Const.Utskts förslag malte, såsom obehörigt,
af Ståndet ogillas.
Hr LefreTi, Joli. Pehr: Man liar anmärkt, att lili
§§:na i grundlagen ej skulle vara tillräckligen tydligt bestämdt
hvem sorn skall utsätta den ort, der Ii. St. skola
samlas, då det ej kan ske i hufvudstaden. Uti 5o §:n Reg.-  F:n och .3 §:n Riksd.Ordn. finnes uttryckt, alt det är Konungen,
som skall göra del, hvilket jag, på samma grunder,
som den siste värde talaren anfört, finner både lämpligt
och passande; hvadan jag, för min del, qvarblifver
vitl det ganda stadgandet, desto hellre som, enl. det nya
stadgandet, fullmäktige skulle uppträda, icke såsom de der
råd gifva, utan såsom de der hade beslutande-rätt jemte
Konungen, hvilket vore en ny åsigt att styra Konungariket
Sverige, främmande för de grunder, hvarpå Sveriges conslitulion
är byggd, och enligt hvilka Konungen bö'r äga ansvariga
rådgifvare, som Konungen äfven äger uti Sitt Statsråd.
Alt Konungen samråder med fullmäktige om riksdagsorten
är lämpligt, men att desse fullmäktige skulle uppträda
såsom ett slags medregenter, kan adlig hafva varit grundlagsstiftarnes
mening, att domina efter den anda, som går
igenom hela denna lagstiftning. Jag är icke af samma tanke
som Frih. Gederström i afseende på sättet att behandla
grundlagsfrågor, hvarföre jag tillstyrker att R. o. Ad. måtte
såsom dess gemensamma tanke förklara, att förevar, förslag
är lika obehörigt som onödigt.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Hr Lefreåi har
ganska rätt deruti, att 5o §:n Reg.Fm bestämmer hvem som
skall utsätta en annan ort än hufvudstaden för II. St:s sammanträde,
när så behöfves; men deremot anmärkte Gr. Spens,
uti hvars åsigt jag förenar mig, alt ingenstädes i grundlagen
finnes bestämdt hvem som skall afgöra, huruvida sådana
omständigheter inträffat, som hindra riksdagens utsättande
i hufvudstaden. Det är just det fallet, som icke är
i grundlagen utsatt och som föranledt Const.Utsk. alt afgifva
ifrågavar. förslag. Om det skall vara någon mening med
att fullmäktige i Banken och Riksg.cont. skola yttra sig, så
måste de älven äga rättighet att deltaga i beslutet; ty att
fullmäktige blott skulle yttra sig öfver frågan om lämpligaste
stället för R. St:s sammanträde, har Const.Utsk. icke kunnat
anse hafva varit grundlagsstiftarnes mening, enär denna
fråga är af så högst obetydlig vigt i jemförelse med den andra,
huruvida inträffande omständigheter hindra riksdagens
hållande i hufvudstaden.
Frih, Cederström: Ett bland skälen för riksdagens
förflyttning från hufvudstaden är fiendens framträngande.
Konungen har efter grundlagen högsta befälet öfver krigsmakten
till lands och vatten. Han vet således, om Han är
i tillfälle att kunna försvara hufvudstaden mot fiendens
84
Den i December e, rn.
framträngande, .eller om Han tilläfventyrs vill lala hufvud*
staden intagas af fienden för att sedermera desto tattare siå
honom; med ett ord, försvarsplanen må vara hvilken sorn
helst, så kan den väl aldrig blifva eli öfverläggningsamne
emellan Konungen samt R. Sits fullmäktige i Ranken oell
Riksg.conloret. Jag tviflan på att Konungen utål dem
kunde få särdeles ändamålsenliga råd. Det är bättre att
låta dem hållas med sina räkenskaper; men i alseende på
den mindre vigliga frågan, huruvida tillgången på lifsmedel
med mera för representanterna i en ort är bättre än i en
annan, kunna fullmäktige yttra sig, och derföre liar deras
rådslag blifvit inskränkt till frågan om riksdagsorten. Konungens
rådgifvare äro, i händelse riksdagen utan någon i
grundlagen förutsatt anleda, hålles ä annan ort än i hufvudstaden,
derför ansvarige förmedelst Coust.Utskrs remiss
till Just.ombudsmannen. Oin rådgifvarne afstyrka riksdagens
förflyttning, så ager likväl Konungen, mot samtlige rådgifvarnes
afstyrkande, alt besluta det, i hvilken händelse fullmäktige
i Banken och Riksg.cont. äga att yttra sig ronde
lämpligaste orteir till R. Sirs sammanträde. Kär man icke
velat se sammanhanget emellan grundlags-§§ ifrån den (örsta
till den 5o:de uti Reg.Ftn, så har man kommit derhän,
att man föreslagit ifrågavar. förändring uti den 5o:de.
Hr Lefren: För den händelse att Utslits förslag skulle
vinna R. o. Adrs bifall, hvilket jag för min del afstyrker,
har jag velat erinra derom, att förslaget i dess närvar, skick
omöjligen kan antagas; ty sedan Utsk. upphöjt fullmäktige
i Banken och Riksg.cont. till en statsmakt bredvid Konungen
i denna fråga, så skulle det kunna hända, att desse
fullmäktige stannade uti en med Konungens åsigt stridig
tanke, — och hvilkenderas mening skulle då råda? Så
länge närvar, redaction äger rum, synes det klart att det
är Konungen, som beslutar, och alt de andre endast gifva
råd; men såsom förslaget nu är uppstäldt, saknas bestämmelse
huru förhållas skall, i händelse Konungen och desse
extra Ständer blifva af olika tanke. Måhända skulle man
vilja säga, att i sådant fall frågan skall förfalla, d. v. s. alt
Ständerne skola blifva qvar i hufvudstaden, om också fiendens
framträngande gjorde det vådligt, om också pesten vore
i staden. Jag tror att grundlagsstadgandel , sådant det
för närvar, befinnes, är riktigt och ingalunda behöfver något
förtydligande.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Med all den aktning jag
äger för Svenska folkets fri- och rättigheter, bekänner jag,
att jag icke kan understödja den åsigt, enligt hvilken R.
St:s fullmäktige skola af R. St. erhålla uppdrag alt jemte
Konungen besluta, huruvida riksdagen borde hållos i hufvudstaden
och måhända, ehuru det icke är bestämdt uttryckt,
kunna omintetgöra Konungens beslut. Lika med
Den i December e. m.
84
talare före mig, tror jag det vara en gifven sak, alt Konungen,
såsom högste styresmannen i Pliket, bäst är i tillfälle
alt inse, huruvida pest eller fiendens framträngande
eller andra lika vigtiga omständigheter göra det vådligt för
R. St. att samlas i hiifvudsladeu; och jag ser icke skäl,
hvarföre konungamakten i detta enda fäll skall lida det intrång,
som hör synes vara afsedt med Coust.Utsk:s förslag.
Deremot finner jag ganska naturligt, att R. Sits fullmäktige,
isynnerhet i Banken, inträda i rådslag, ronde riksdagsorten;
ty fullmäktige i Banken hafva sig uppdraget, att, i händelse
af våda för densamma, undanskaffa dess reella fond, och i sådant
afseende blir det nödigt att fullmäktige jemte Konungen
öfverlägga om den ort, till hvilken Konungen ämnar
kalla R. St., i händelse af ett förestående krig; ty jag anser
det vara ändamålsenligt att Bankens styrelse och R. St. inträffa
på samma ställe. Jag tror att grundlagsstiftarne haft
detta i syfte då grundlagen skrefs; och vågar jag på grund
af dessa skäl afstyrka antagande af Const.Ulskts memorial.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henr.: Hvad den ena si
dan
anser för ganska naturligt och rätt, anses af den andra
för onaturligt och oriktigt. I afseende på förevar, ämne, får
jag förklara, alt Const.Ulsk:s afsigt ingalunda har varit att
tilldela R. St:s fullmäktige i Banken och Riksg.cont. någon
större andel i rådslagen i fråga om riksdagens hållande å
arman ort än den i grundlagen bestämda, nemi. bufvudstaden.
Jag kan icke dela den åsigtcn alt Riksg.conlts och
Bankens fullmäktige skulle ens behöfva i någon mån rådfrågas
i afseende på riksdagsorlen för det fall man uppgifvit,
nemi. i afseende på möjligheten att kunna skaffa lifsmedel
för representanterne eller någon, dylik anledning. Jag
tror helt enkelt — och jag anser frågan böra öppet behandlas
— att det icke varit Consl.Utskts syftemål och icke kunnat
vara det, att sätta i fråga, i händelse af pest eller fiendens
framträngande eller något lika vigtigt hinder för riksdagens
hållande i hnfvudstaden, ens något behof af R. St:s
fullmäktiges i Riksg.cont. och Banken biträde i afseende på
beslutet om riksdagens förflyttning till annan ort, och jag
tror aldrig att för dessa i grundlagen bestämdt utstakade
fall någon annan åsigt kan komma i fråga; men, mine herrar!
deremot tror jag, att det kan gifvas pol i t i-ka skäl, ehuru
icke sådana sorn en värd talare omnämnt, eller diplomatiska
underhandlingar, hvilka jag hoppas i del längsta icke
skola äga inflytande på bestämmandet af R. St:s vistelseort;
men jag tror att det kan finnas andra orsaker, för hvilkas
skull Styrelsen kunde finna sig intresserad alt förflytta riksdagen
till en småstad, såsom t. ex. i förmodan alt derigenom
lättare kunna genomdrifva sina planer. Jag säger, att
i en aflägsen framtid vore det icke absolut omöjligt, och
det är för denna möjlighet, som lagstiftaren bör bestämma en
86
Den 3 December c. m.
lämplig motvigt. Jag vet viii, ätt ehvad stadgande man än
må föreslå, blir det säkerligen i alla fäll Konungen, som bestämmer
riksdagsorlen; men jag tror, att det likväl bör
blifva af vigt för rådgifvnrne, om R. St:s fullmäktige dervid
yttrat en motsatt tanke, och det nr på denna grand
som jag för min del tror, att det icke varit obehöfligt att
Coust. Utsk., genom dess nu framlagda förslag till ändring i
grundlagen, sökt göra meningen klar i stället för otydlig såsom
den nu är. Stället för R. Sl:s sammanträde tror jag
alt Regeringen, likaväl utan som med biträde af fullmäktige,
kan bestämma; men det ar sjelfva flyttningen, som är
af vigt; och jag tror att sjelfva andemeningen i grundlagen
antyder att 1809 års lagstiftare fästat ganska mycken vigt
vid detta grundlagsbud och ansågo det vara menligt för lagstiftningen,
för ärendenas behandling, och till och med för
Svenska folkets frihet, om riksdagarne kunde, utan någon
slags betänklighet, af Regertn egenmäktigt förflyttas från
hufvudsladen på så lösa skäl, att dessa kunde af fullmäktige
i första rummet och möjligtvis sedermera af R. St. sjelfva!
underkännas. Delta har varit grunden till förslaget.
Det beror naturligtvis af R. o. Adis majoritet vid delta såsom
vid andra tillfällen att bestämma beslutet. För min
del skulle jag önska, att R. o. Ad. ville bifalla Utskts förslag
i denna del.
Hr von Hartmansdorff, A u g. : Jag afstod för en
stund sedan från ordet, derföre att Husets medlemmar syntes
mig vara så ense om ogillande af detta förslag, alt vidare
ordande derom icke behöfdes. Men i anledn. af den
siste talarens motsatta yttrande, anhåller jag att få säga några
ord. Om det nu gällande stadgandet i 5o §:u Reg.Ftn
skulle betyda, att sjelfva riksdagsortens bestämmande skulle
bero, icke på Konungen allena efter Statsrådets och vederbör.
fullmäktiges hörande, utan på Konungen och dejsa
fullmäktige gemensamt; så finner jag redan deruti en motsägelse
mot den allmänna grundsatsen i våra lagar, att det
är Konungen som allena beslutar. Jag skulle således endast
derföre anse delta stadgande oriktigt. Ännu värre vore
det, om sjelfva frågan huruvida riksdagen skulle i hufvudstaden
förblifva eller icke, berodde på desse fullmäktiges
pluralitet, hvilket dock synes så mycket bestämdare vara
meningen, som ordalagen i Utskts förslag äro följande:
"Riksdagarne skola hållas i Rikets hufvudstad, utom i de
fall då så väl Konungen som R. Stts fullmäktige
uti Banken och R.iksg.cont. finna det för fiendens framträngande
eller pest eller andra lika vigtiga hinder omöjligt
eller för R. Stts frihet och säkerhet vådligt." Fullmäktige,
hvilka i alla andra hänseenden äro Konungens undersåtare ,
blefve således i delta fall uppsatte, icke blott till hans rådgifvare,
ulan äfven till hans sannskyldige medregenter.
Den a December e. m.
3;
Elium smickrande sådant kan vara för dem, sorn derigenom
Liefve medregenter, så får jag dock förklara, alt jag, för
min del, hvarken ville mottaga ett dylikt förtroende, om
det skulle tillfalla mig, eller medgifva mina herrar medbroder
rättighet att tillgodonjuta det, af följande skäl, utom dem
som redan äro anförda. Om t. ex. fullmäktige i Banken
vore af samma mening sorn Konungen, men fullmäktige i
Riksg.cont. af en annan: hvilkendera skulle då råda? Hade
fullmäktige i Riksg.cont. rättighet att, genom deras veto,
hindra verkställigheten af den mening, som Konungen och
fullmäktige i Banken gemensamt hyste, och omvändt. För
dessa fall har Const.Ltsk. ingenting bestämt. Flera andra
svårigheter torde finnas alt lösa, om förslaget närmare granskas.
Den siste värde talaren har sagt, att det kunde gifvas
dolda skäl för Regeringen att förflytta riksdagen från
liufvudstaden till en småstad. Uti 5o §in Reg.Fin omforma
les ibland andra skäl ofred. En sådan kan vara både
inre och yttre. Om t. ex. Konungen skulle önska alt Ständerne
finge vara i fred för objudne rådgifvare, som besvära
dem under riksdagarna, så vore det också en fred, en välgerning,
som Konungen tillskyndade Ständerna och Riket.
Jag tror således att, huru man ser saken, är förslaget både
onyttigt och onödigt. Jag hemställer fördenskull, att denna
min mening måtte blifva R. o. Adis gemensamma tanke.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
såsom sin gemensamma tanke antaga den framställda
anmärkniti, att Coust.Dtsk:s i mern. N:o 62 afgifna förslog är
så väl obehöfligt som onyttigt.
Ropades starka ja, blandade med nej.
Hr Landtm, förklarade, i ardedn. häraf, det han trott
sig finna att ja öfverröstat nej.
Vidare föredrogs Const.Utskis den 14 och 18 sisth Nov.
på bordet lagda mern. RT:o 63, om val af förmyndare att
styra Riket under Konungs minderårighet.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Jag anser Const.-
Utsk. rätteligen hafva fästat Ståndens uppmärksamhet på de
brister, som förefinnas i riksaclen, ruride utväljandet af förmyndare
för omyndig Konung. Jag har således ingenting
emot, att en urul. framställning göres till Konungen, med
anhållan om nådig propos. i detta hänseende, så väl till
Sveriges Ständer, som till Norriges Storling. Likväl måste
jag anmärka, att Utsk. framställt tvänne alternativ, så att en
pro.pos. af (alman till Stånd att bifalla Ulskis betänk, icke
skulle uttrycka någon mening. Det torde ock vara riktigast,
alt ingen mening på förhand ultryckes af något Stånd i fi ågan,
huruvida förmyndare skola väljas för hela förmyndareliden
eliev för vissa afdelningar deraf. Likväl
88
Den 2 December e. m.
gagnat följande ordalag: ”Under förutsättning alt R. St. Infalla
Utsk:s redan framställda förslag att lins K. fri. i linderö.
anhålla Olli nåd. propus, lill Svea Rikets Stander oell
Noi riges Storling örn förmyndarevalens företagande för körnare
lid än liela minderårigheten —.” Antingen 1111 Suinderne
anse rättast att hafva förmyndare för hela minderårigheten
eller för vissa perioder deraf, så att ombyte af förmyndare
sker på bestämda tider; så är det likväl nödvändigt att fa
bestämda föreskrifter i andra hänseenden, t. ex. huru många
förmyndare skola vara. Derföre är det väl oek nödvändigt
alt återremittera betänk, lill Utsk., på det att detta malte
förändra ordalagen uti sin framställning eller ock Sländerne
vara obehindradt; alt göra en framställning, som vore lämpligare
än Ulsk:S, samt följaktligen undvika att på förhand
gifva någpn bestämd mening tillkänna i ämnen, hvarom de
begära Konungens proposition.
Frih. Cederström, Jacob: Jag söker förgäfves uti
81 §:n Reg.F:n oell 2q §:n~ Riksd.Ordu. auledn. för Coust.-  Utsk. att inkomma med förslag lill lind. ansökningar 0111
K. propositioner. Den siste värde talaren håller Utsk. räkning
för dess anmärka, i afseende på brist fri 11 ig h e ter i grundlagen.
Jag vill göra detsamma för så vidt Utsk. fullgjort
sin pligt, alt, då det anmärker dessa brister, jemväl tillämpa
grundlagens bud ali inkomma med förslag till förändringar
af grundlagen, men icke till underdåniga skrifvelse!’ lill K.
M. med tind. anhållan att afgifva nåd. propos. ang:de dylika
förändringar; tv en sådan function är ingenstädes i
grundlagen Coust.Utsk. tillagd. Jag anhåller om återremiss
af mentor., med den begäran, att Utsk. ville på grund af
de skäl Utsk. anfört rör:de de svårigheter, som kunna uppkomma
för tillsättande af förmyndare, inkomma med förslag
till bestämdt stadgande så väl i riksacten som i grundlagens
särskilda §§.
Hr Lefre'n, Joli. Pehr: Frih. Cederströms sist yttrade
tanke vore i allo riktig, örn frågan vore af den be
skaffenhet,
att den blott angi lige Konungariket Sveriges lagstiftning;
men då äfven Norriges lagstiftning deruti ingrediera!',
så är ämnet satt på en annan ståndpunkt och måste
derföre betraktas med någon mera frihet i fråga om vidtagande
åtgärder, än den sorn är utstakad i 8i §:n Reg.F:n
lör grundlagsstiflning, som allena rör Konungariket Sverige.
Det är naturligt, att om Const.Utsk. skulle uppgöra ett förslag
uti dessa ärenden, så skulle ilian löpa större fara att
nämnda förslag möjligtvis icke skulle vinna Norrska lagstiftningens
bifall, än om förslaget vore att förvänta från Konungen.
Jag ser således ingenting oriktigt deruti, att man
hos Konungen anmäler den önskan alt få vissa punkter reglerade,
sorn verkligen befinna sig uti ett outredt skick.
Hvad
Den a December c. m.
89
Hvad åter vidkommer den af Hr von Hartmansdorff gjorda
anmärkntn, så får jag eiinra, alt Utskts framställning icke
är något förslag till grundlags-§§ utan blott till und. skrifvelse,
så att särskildta beslut kunna fattas först på den ena
framställningen, nemi. oin det periodiska fönnyndarevalet,
och sedermera på det öfriga, som betänk, innehåller. Sista
mom. i Ulskäs förslag gifver dertill anledn.; men som jag
icke tror att det vore rätt att ett Utskrs förslag första gången
punktvis afgöres, så anser jag oss 1111 äfven förhindrade
att punktvis afgöra förevar, förslag. Skulle likväl Hr Frih.
o. Landtm, icke anse förhållandet vara sådant, utan tror
sig kunna meddela särskilda propostr på de särskilda begge
punkterna, som uti förslaget förekomma, så yrkar jag ej
återremiss; men i annat fall nödgas jag begära återremiss
för att icke bryta mot den form, sorn möjligtvis äfven Hr
Frih. o. Landtm, anser här böra iakttagas, såsom varande
det rätta då ett Utskts betänk, första gången är före.
Gr. Anckarsvärd, Garl Henr.: Hr Lefren har så
fullständigt förekommit mig u!i hvad jag skulle hafva alt
yttra, att det är öfverflödigt för mig att vidare uppträda i
denna fråga; men jag får hemställa till Hr von Hartmansdorff,
huruvida egentligen något alternativt förslag i Utskts
betänk, förefinnes. Jag vill icke bestrida möjligheten af en
bättre uppställning i detta hänseende; men jag tror icke att
något annat förslag egentligen här är framlagdt till R. Sirs
pröfning, än blott den framställning att till K, M. ingå
med und. anhållan att K. M. läcktes taga alla dessa förhållanden
i öfvervägande. Jag anser icke Const.Utsk. i delta
inemot', hafva framlagt till grundlagsenlig behandling sjelfva
den frågan om periodiska förmyndareval. Jag tror att Utsk.
blott omnämnt det såsom varande en stor principfråga och
utgörande en djupt ingripande grundsats, som påkallade behandlingen
af sjelfva målet; men om R. o. Ad. godkänner
Utsk:s föreslagna åtgärd, om R. o. Ad. erkänner riktigheten
af grunderna för Const.Utskts förslag till en und. skrifvelse
i detta fall; så kan jag så mycket mindre inse att någon
återremiss vore behöflig, som det i alla fall blir F.xped.-  Utsk., som kommer att uppsätta förslaget till den und. skrifvelsen,
hvari följaktligen utan återremiss kan blifva infördt
allt hvad R. o. Ad. önskar. En återremiss anser jag böra
undvikas så ofta det sig göra låter, emedan den medför
olägenheten af mycken tidsspillan först i Utsk. och sedermera
uti .Stånden vid frågans slutliga behandling; men det beror
naturligtvis på R. o. Ad:s majoritet att härutinnan efter
godtfinnande besluta.
Frih. Cederström: Jag har begärt ordet i anledn. af
Hr Lefre'ns yttrande, deruti talaren sade, att jag skulle haft
rätt, om frågan allena angått Sveriges grundlag; meri då
18 H. 12
D e 11 a December c. rii.
(leii angar Riksaclen, vore den af annan beskaffenhet, så att
man kunde ingå till K. M. nied lind. anhållan, att Konungen
ville framställa propos. till begge Rikena. Nu förhåller
det sig så, att Riksacten är alt anse såsom grundlag för
begge Rikena; att förslag till ändring deruti kail i begge Rikena
väckas, men icke antagas annorlunda än ömsesidigt.
Om Coust.Utsk. finner rättelse behöllig, så inkommer Ulsk.
med förslag tili de ändringar, som i anleda, deraf erfordras
i Sveriges grundlag så väl som i Riksacten; och örn detta
förslag gillas af Konungen, så foijer af sig sjelf, alt Konungen,
innan flan gifver sitt svar på skrifvelse!!, deröfver hör
Norriges Storling, och om det instämmer med Sveriges Ständer,
så,aflemna!' Konungen derefter sitt bifall eller afslag på
förslaget. Denna form för ärendets behandling måste vara
den enda rälta efter grundlagen. All annan är på sidan
derom. Att ingå till K. M. med anhållan om nåd. propos.
i ämnet, sådant gifver våra grundlagar ingen anledning till.
Det är en nyhet, som denna riksdags ConstiUtsk. velat ina
föra.
Gr. Spens, Carl Gust.: När i8i5 Puksacten antogs
af Sveriges Ständer, så fastställdes i den riksdagens beslut,
alt Riksacten i afseende på Sverige skulle kunna ändras genom
Konungs och Ständers gemensamma beslut, likasom i
sista punkten af sjelfva Riksacten står infördt, att ändring
af Riksacten i afseende på Norrige skall ske på lika sätt
sorn grundlagsfrågor enligt Norrska grundlagen behandlas*
Det är således derigenom tydligt att behandlingen i afseende
på Sverige, just derföre alt den icke fordrar t vänne riksdagars
beslut, icke är densamma som grundlagsfrågors behandling.
Coust.Utsk. har emedlertid ansett det vara dess
skyldighet att vacka frågan, emedan det ansett sig med skäl
kunna tadla?, om det tillstyrkte en ändring i 62 §:n Reg.-  F:n, enär sådant, utan motsvarande ändring i Riksacten,
endast skulle varit en ny tillökning i de anomalier, som
befinnas emellan de begge handlingarna. Hvad angår den
väckta frågan huruvida en ålerremiss bör ske, imer jag visserligen
den anledn., sorn kali finnas uti formen för behandlingen
af ett memor. första gången detsamma är före, med
antagande af det ena deri innehållna förslaget och underkännande
af det andra. Såvida således detta ineinör. icke
anses vara af någon särskild art, är ingeri invändning alt
göra i afseende på återremiss, iner än att jag tror att den
blir factiskt onyttig, emedan Utsk. svårligen kan annat än
fortfarande erkänna grunderna för begge skälen. Jag anhåller
dock att få framställa motskäl mot den yttrade tanken,
att den ena frågan skulle särskildt afslås. Hr von Hartmansdorff
bär klandrat, att Utsk. befarat vådor af val för
hela förmyndaretiden. Omyndighetstiden för en Konung
kan likväl vara efter vår grundlag 18 år. Jag frågar eder,
D c M 2 P t g e in b c r e. lii.
9*
mine herrar! då man icke tillhör sig att för en sådan förmyndare
eller förmyndare-collegium uppställa något correcliv
genom ansvnrjghets-lag, utan frågan är alt tillerkänna
förmyndaren eller fönnyndarne samina rättighet, som
enligt i §:n Reg.Fm tillkommer verklig Konung, och hvilket
grundlagsstadgande bjuder atl Konungens majestät skall
hållas i helgd och vördnad samt att Bans gerningar äro
mot allt ålal fredade; jag frågar eder, om det är likgiltigt,
att man öppnar en sådan frestelse för en enskild man
eller flera enskilda, att under loppet af 18 år förvalta och
äga en sådan makt? Jag tror det icke ens vara förenligt
med monarkiska styrelsens principer? Jag tror att historien
bevisat iner än en gång, att sådene förmyndare icke blifva
så goda att efterträda, Mvad sorn på min lanke i denna
fråga isynnerhet haft inflytande, är det att, då vår Reg.-  Fonn för närvar, tillåter att förmyndare kunna vara en,
tre eller fem, skall della blifva begagnadt såsom ett correetiv
derpå, att man ej har ansvarige förmyndare. Man
skall derigenom vida oftare än annars etablera ett förmyndare-collegium,
och då jag anser det nästan utan undantag
vara bättre och pi incipenjigaie om konungamyndigheten utöfvas
af en person än af ett collegium, önskade jag att man
icke behöfde detta correctiv. Jag är öfvertygad, att om
förmyrjderskapet utöfvades på kortare tid än en half mansålder,
skulle R. St. icke finna sig böra bryta mot den sanna
principen för monarkisk styrelseform, enligt hvilken styrelsen
bör utöfvas af blott en person. Det är en lika stor
motsägelse i sak sorn i ord, alt kalla en collegialstyrelse
monarkisk.
Gr. Anckarsvärd: Jag skulle uppriktigt önska, alten
hvar kunde för sina handlingar och för sina förslag till nyheters
införande, såsom Frih. Cederström behagat kalla jfru»
gavar. memorial, så väl ansvara som Coust.Utsk. kan det
inför både samtid och efterverld för det förslag, som nu är
linder R. o. Ad:s pröfning. lag hemställer till Frill. Cederström
sjelf, om lian troi- sig på fullt allvar vinna R. o. Adis
biträde och understöd för den opinion, att Coust.Utsk. i fråga
örn den unjonella lagstiftningen skulle helt och hållet
handlat under förbiseende af Norriges rättighet att deltaga
i besluten. Const.Ulsk. har icke kunnat utfinna någon annan
utväg än den här föreslagna, nemi. att fästa K. M:s
nåd. uppmärksamhet på de brister, smn förefinnas i Rilisacten,
med anhållan om desammas afhjelpande, hvilket omöjligen
kan ske med hopp om framgång utan den beredning
inom båda Rikena, som af Konungen allena i ett unionelt
förhållande kan åstadkommas. Jag kan således icke finna,
att Frill. Cederström med stöd af någon lag kan påstå, att
Utsk. icke haft rättighet eller fog att göra denna framställning.
Jag får bekänna, alt jag af en så väldig grundlags
-
93
Den 3 December e. m.
tolkare sorn Frih. Cederström icke väntat mig en sådan anmärkn.
mot Coust.Utskottet. I öfrigt får jag tillägga, att,
om R. o. Ad. anser återrerniss nödig, jag hvarken kan eller
hör motsätta mig densamma. Jag kan blott svara för min
egen röst i detta hänseende, och den kommer ingalunda att
lida någon inverkan af Frih. Cederström* yttrande om Consia
Utsk:s pligter i detta afseende.
Hr von Hartmansdorff: Jag har icke hört någon
ledamot, icke ens Frih. Cederström, bestrida behöfligheten af
bestämdare Stadganden, än de nu befintliga. Meningarne
dela sig blott i fråga om sättet att gå till väga, för att få
den förändring, som blifvit ifrågaställd, Const.Utsk. har fö-,
reslagit, att Sveriges Rikes Ständer skulle vända sig till K.
M. med und. anhållan om propos. i ämnet. Delta bestrides
af Frih. Cederström, som yrkar, att Const.Utsk. skall inkomma
med förslag i ämnet, för att af Ständerna sedermera
aflemna?. Denna utväg går väl an; men månne det
är den säkraste och lämpligaste? Om Sveriges Ständer öfverenskomma
om ett sådant förslag, huru vet man, om det
befinnes antagligt i Norrige? Om det der ogillades, så vore
hela förelaget om intet. Om deremot förslaget framställes
af Konungen, så är det klart, alt Han icke afgifver det förr
än han hört både sitt Norrska och Svenska Statsråd. När
desse embetsman, kännande hvardera sina landsmän, uppgjort
och underställt Konungen ett förslag, som de anse
antagligt å ömse sidor, så är det mera sannolikt, alt det
varder gilladt både af Sveriges Ständer och af Norriges Storting.
Derföre är det väl, såsom Hr Lefren yttrat, lämpligast
att gå tillväga på sätt Const.Utsk. tillstyrkt. Likväl
måste jag mot Utsk:s framställning anmärka, att det icke
blott tillstyrkt en sådan åtgärds vidtagande, utan lagt till
en bestämd mening, hvilken, om den af R. o. Ad. samt de
öfriga Stånden antoges, icke kunde förbigås af Exped.Ulsk.,
då skrifvelsen till K. M. skulle komma att erhålla följande
lydelse: ”På alla dessa skäl anhålla R. St. i underd. om nåd.
propos. till Svea R. St. och Norriges Storting om förmyndarevalens
företagande för kortare tid än hela minderårigheten,
i händelse denna blir längre” etc. En sådan framställning
är olämplig och olaglig, derföre att man icke må
till Konungen i sådana frågor inkomma med någon önskan,
utan att denna är uttryckt i form af lagparagraf, och någon
sådan finnes icke här. Följaktligen är det nödigt alt
betänk, återremitteras, på det att frågan helt enkelt må väckas
i sin allmännelighet, utan att man bestämmer sig för
någon viss mening, som Konungen bör framställa. Gr. Spens
har misstagit sig, då han trott att jag här till. eller afstyrkt
någon viss mening, att jag talat mot förmyndare för kortare
tider och för förmyndare under hela minderårigheten.
Detta har blott varit föremål för enskildta samtal mellan
honom och mig.
Den a December e. ni.
O3
Frill. Cederström: Till livad jag förut yttrat i frå
gan,
har jag, i anleda, af Gr. Anckarsvärds yttrande, ingenting
annat att tillägga, lin alt jag afvaktar från lians sida
uppgift på den § i grundlagen, som medgifver åt II. St.
rättighet alt af K. Rl. begära propositioner.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att i afseende på den
väckta frågan, huruvida delta Const.Utsk:s utlåt, vid första
föredragningen skulle kunna blifva föremål för flera särskilda
propostr, så att de förslag, sora Utsk. i utlåt, för R. St.
framställt, skulle kunna dels bifallas dels afslås, han ansåg
sig böra yttra sin mening vara den, att 56 §:n Reg.F:ti lade
hinder i vägen för ett sådant behandlingssätt, då utlåt,
nu vore första gången före oell således måste i sin helhet
antingen bifallas, afslås eller återremitteras. Hvad bifall anginge,
behagade R. o. Ad. finna, att Coust.Utsk. förutsatt
det R. St. skulle kunna fatta särskildta beslut i afseende på
de två särskilda frågor, som Const.TJtsk. framställt, och alt
slutligen Const.Utsk:s mera. innefattade ett förslag och ett
alternativ deremot. R. o. Ad. behagade således finna, att
ett bifall till utlåt, i dess närvar, skick icke vore fullt lämpligt,
och alt således för det närvar, propos. derå svårligen
skulle kunna framställas, helst ufven åtskilliga antnärkn:r
mot ordalydelsen i Ulsk:s förslag blifvit gjorda, oell ansåg
Ilr Landtm, sig således först böra framställa propos. till
ålerremiss; hemställande alltså om R. o. Ad. ansåg de mot
Const.Utskts mern. N:o 63 gjorda anmärkntr böra föranleda
dess återremitterande,
Ropades ja.
Ilr Frih. o. Landtm, tillkännagaf, att från StatsUlsk.
inkommit, för att nu bordläggas, dess utlåt. N:o 385, i anledn.
af K. M:s nåd, skrifvelse ang:de öfverflyIlning på allm,
indraga.staten af de å Nummerlotteriets stat uppförda löner
och ständiga arfvoden. Då detta vore en fråga, som ägde
sammanhang med statsreglertn, hemställde Hr Landtm.,
om R. o. Ad. behagade tillåta, att det finge sättas på föredraga.
listan till nästa plenum näst efter de mål, hvilka R.
o. Aib förut i dag bestämt att främst på föredraga.listan
uppföra^.
Ropades ja.
Företogs till pröfning SlatsUlsk;s den 18 sisth Nov. på
bordet lagda utlåt. N:o 364, i anledn. of ålerremiss å utlåt.
N:o 3og, angtde afskrifning af fordringar för undsättningsspanmul.
Hr af Schmidt, Georg Lars: Då jag under to o
lyckliga
år varit vittne till de bekymmer och olyckor, sorn
en fortfarande missvext inom Westerbottens län förorsakat,
och hvaraf följden blifvit den betydliga skuldsättning, som
D c ii 2 December e. m.
ägt ruin under de fern första åren; så har jag med största
glädje oell und. tacksamhet läst K. M:s nåd. propos,
tili R. St. ang:de ytterligare afskrifning af skulden. Äfvenledes
har K. M. behagat föreslå att dislrict-magaziner skulle
inrättas lill afhjelpande isynnerhet af uppkommande brist på
utsäde. Jag anhåller vördsamt, att R, o. Ad. läcktes bifalla
SlalsUt'k:s betänkande.
Hr von Hartmansdorff, A ti g : Jag anhåller först
att få fästa Ståndets uppmärksamhet derpå, att fråga nu
icke är om ilen s. k. Lilljeivalcliska afskrifningen, hvilket
mången måhända tror. Denna båga förekommer under JN':o
72 på föredrag!).listan. Vi hatva ännu femtio mål dit, I
sjelfva saken torde jag främst få bista Ståndets uppmärksamhet
på Ilr Doctor Thomander* reservation, hvilken lyder
sålunda: ’’Då Utsk:s förslag blifvit i de respeclive Stånden
med den mängd anmäi kn:r bemött, att jag icke kan anse
dess hufvudgrunder af R. St. godkända, inskränker jag min
åtgärd till ett enkelt tillstyrkande af bifall å den nåd. propos:n
och afslag å hvad deiutölver blifvit i motionsväg ifrågasatt;
och föreslår jag alltså, att åt K. M. i linderö. må
öfverlemnas, att, i öfverensstämmelse med de i den nåd. propos:n
intagna grunder, för hvart särskildt fall efter omständigheterna
förfara." Jag anhåller vördsamt, alt K. M:s
nåd. propos. i detta ämne malle blifva uppläst från sid. R
till slutet af propostn i denna fråga, samt alt jag derefter
må få fortfara.
I anleda af denna begäran upplästes slutet af K. M:s
nåd. propos, ang:de ytterligare afskrifning af undsättningsskulderna
i Norr- och Westerbottens län.
Hr von Hartmansdorff fortfor härefter:
I anleda, häraf har SlatslJtsk. föreslagit, att R. St skulle
hos K. M. i underd. anhålla, det K. M läcktes anbefalla
Jdess Bef:h:de i de län, der statsverket äger utestående fordringar
för undsällningsspantnål. att låta uti lagligen utlysta
sockenstämmor, i närvaro af så väl kronofogde eller det
ombud R. M:s Bef:h:de i hans ställe förordnar, sorn ock
länsman, anställa undersökning till utrönande deraf hvilka
gäldenärer äro utfattige och sakna all tillgång till sina skulders
godtgörande, hvarefter för olla dem, i afseende å hvilka
ett dylikt förhållande af socknemännen enhälligt vitsordas,
afskrifning, derest icke andra hinder möta, samt utan afseende
derå om borgen för skulden blifvit ställd, må utan
vidare undersökning i laga ordning äga rum; hvaremot för
öfriga skuldposters indrifning, af hufvudgählenär-erne eller
Rein som spanmålen emottagit, och äfvenledes utan anspråk
Uiot borgesmän, eller dem sorn betalningsansvar sig ikladt,
alla nödiga åtgärder skyndsammast och såvidt ske kail innan
lias t a års slut böra äga rum, hvarvid iakttages etc." R. o.
Ad. finnér således, att StalsUtsk. velat till sockenstämmor
-
Den 2 December e. m.
9^
nas veto öfverlemna, huruvida afskrifning må äga rum eller
icke. Vid målets förra föredragning, anmärkte |ag och flere
ledamöter med mig, alt en sådan sockenstämma vore utan
ändamål, emedan man kunde på förhand veta, alt större delen
af sockenstämmans medlemmar sjelfve vöre uudsällningstägare,
att de följaktligen skulle tillstyrka afskrifning, oell
att man således med denna åtgärd icke uträttade annat än
ett onödigt besvär. För att derföre icke göra en lek af
hvad som ar en allvarsam sak, an-er jag häst att, på sätt
K. M:s nåd. propus, innehåller, öfverlemna åtgärderna till
vedet hör. embetsmyndighet^!’. Det är bedröfligt, att dessa
afskrifningsfrågor så ofta skola återkomma; men det kart
måhända icke uiidvikasi Vi hafva likväl numera sluppit
delli från de vestra landskapen. I afseende på de norra
tillstyrker j ig, alt It o. Ad. ville stanna i det beslut, som Hr
Doctor Tliomanders af mig upplästa reservation innehåller,
nemi. att öfverlemna åt K. M. att, i öfverensstämmelse med
de i ilen nåd propus:n intagna grunder, för hvart särskildt
fall elier omständigheterna förfara.
Frih. Ridderstolpe, Fredr.: Hufvtidsaken härut
innan
är att bestämdt blifver hvad som hör vara ulrnätliirtgsgildt
eller ej. Sä väl K. M:s nåd. propos., som Utskts
tillstyrkande afser att R. St. matte behjerta deras ställning,
hvilka redan äro nödställde och sorn befinna sig i den aldra
olyckligaste belägenhet, då de icke kunna återgälda del understöd,
det allmänna hannat dem, och derjemte äro i behof
af Understöd. I anseende till det, som blifvit genom fÖrenämnda
atile äcter bestämdt, tillstyrker äfven jag, att 11.
o. Ad. ville blifva vid hvad K. M:s nåd. propos. innehåller,
hvilket Hr Doctor Tliomanders reservation tyckes afse.
Hr Frih. o. Landtm, framställde propos. till bifall å
StatsUtskts ut låt. Nto «>4
Ropades starka nej, blandade med ett eller annat ja.
Hr Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade besluta
att, på siitt Doctor Thomander i dess reservation lillst
Vik t, åt K. M, i nild. ina öfverlemnas att, i öfverensstämmelse
med de uti Dess aflåtnn nåd. propos. intagna grunder,
för hvart särskildt fäll efter omständigheterna besluta.
Ropades ja.
Föredrogs ånyo och bifölls StalsTJtskts den 18 sisth
Nov. på bordet lagda utlåt. N:o 365, angtde ersättningen af
kostnaden för RiksSttns klubbar under innevar. riksdag.
fjr Frih. o. Landtm, fästade i änledn. af det nit fattade
beslutet R. o. Ad:s uppmärksamhet derpå, alt utgifterna
vid R. o. Ad:s klubb hittills till någon del varit andra
än nu blifvit beslutade till ersättning af liksdagskoslnadelna,
hvarföre R. o. Ad. torde finna nödigt, att så till vida
Den a December e. m.
förändra det beslut, R. o. Ad. vid början af denna riksdag
fattat, att kostnaden för Ståndets klubb matie inskränkas
till hvad som, enl. nu fattade beslut, af riksdagskostnaderna
bör ersättas,
bifölls.
Till pröfning företogs StatsUtskts den 18 sistl. Nov. på
bordet lagda utlåt. N:o 366, i anledn. af erhållna återremisser
å utlåt. N:o 197.
H. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm, Gust.: Jag har re
dan
förordat tabellverket och den högt förtjenstfull embetsman,
som i 2.5 år vårdat detta riksgagneliga verk, tillika
en prydnad åt vårt samhälle, riktigare än af oss värderadt
Utomlands, der det oss afundas. Jag förnyar på det enständigaste
min tillstyrkan af bifall till de fördelar, som blifvit
för verket och dess ypperiige secreterare begärda. Hans anspråk
stödja sig på strängaste rättvisa; han har verkligen i 25 år tjent
för en lön, vida under hans vederlikars i öfriga Rikets
embetsverk ; han har verkligen i 25 år, och utan ersättning,
bestått tabellverket husrum. Den ifrågavar. summan
är, relativt till våra tillgångar, ganska ringa. Hellre än
se Svenska tabellverket förfalla, skulle Engelska life-assuranceeompagnicrna
(i anseende lill den nytta de för sina beräkningar
draga af dess säkra och sinnrika uppgifter) gerna
Jemna vida betydligare bidrag. — Jag anhåller på det högsta
om gynnsamt beslut.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Jag anhåller att
få instämma med H. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm och tillstyrker
vördsamt, alt R. o. Ad. måtte, på sätt Prosten Astrand
i sin reservation föreslagit, anslå sorn en belöning åt Hr
Leijonmark den ifrågavar. summan 3,666 r:dr 32 sk. Den
årliga löneförhöjning, som för honom blifvit begärd, har visserligen
blifvit af förstärkta StatsUtsk. afslagen, och det
skulle möjligen kunna Ilända, att det går sammaledes med
denna gralification, ifall hon blott af 2tne Stånd varder bifallen;
men 1 alla händelser är vårt samtycke dock en skyldig
gärd åt mannens förljenster, hvilken jag hoppas alt R.
o. Ad., vid detta såsom vid ett föregtde tillfälle, måtte åt
honom egna.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henr.: Jag beklagar på
det högsta, att det åt Tabell-commissionen yrkade förhöjda
anslaget blifvit afslaget. Jag understödjer på det aldia varmaste
den gratilication, som är i fråga får Hr Leijonmark,
öfvertygad, som jag är, att få arbeten inom vårt fädernesland
af en så obeskrifligen mödosam art blifvit bestridda
och utförda med så mycken noggrannhet, som detta, och
emot en verkligen såj ringa vedergällning som den Hr
Leijon
-
Den a December e. m.
97
Leijonmark derför uppburit. Jag har haft tillfälle vid denna
riksdag, att i afseende på statistiska uppgifter för representationsfrågans
behandling rådfråga tabell-commissionens
arbete i åtskilliga delar och funnit till hvilken grad man
fastat liten uppmärksamhet vid detta betydliga arbete. Först
och främst torde det vara väl mycket hegardt, att en embetsman
skall sjelf på egna medel hålla ett archiv af så
betydligt omfång som nämnda commissions med hvarje
qvinqvennium växande handlingar påkalla; och utom det
alt jag anser det vara vådligt, att så dyrbara samlingar som
dessa förvaras i enskild mans lius, der de mera äro utsatta
för eldfarlighet än i ett publikt embetsverk, är förhållandet
derjemte, att Hr Leijonmark sjelf varit nödsakad att bestrida
kostnaden för sjelfva tabellverket, till hvars sammanfattning
det anslag han åtnjuter är så ojemförligt otillräckligt
mot behofvet, alt det verkligen är förvånande att finna
möjligheten af att på sådana villkor kunna utföra ett så beskalfadt
arbete. Jag understödjer således yrkandet om den
ifrågavar. gratificationens beviljande, och hade önskat alt
den kunde förhöjas vida utöfver det belopp, hvarom nu är
fråga.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Som ledamot afdetUtsk.,
hvilket icke ansett sig kunna göra fullkomlig rättvisa åt Hr
Leijonmarks förtjenster i fråga om tabellverket, får jag
enskildt för min del fullkomligen instämma med hvad dea
siste värde talaren anfört.
H. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm: Oegentligt har ordet
g r a t i f i c a t i o n jemväl af mig blifvit anvandt. Det som tillkommer
Hr Leijonmark är en ersättning; och ofullständig
ändå förhlifver denna med ifrågavar. 3,666 r:dr 3a sk.
Hr Lefren, Joli. Pehr: Det är för mig särdeles
glädjande att höra, det ingen yttrat sig emot den fråga,
som nu är före, utan att alla tvertom talat till förmån för
Hr Leijonmark, eller rättare sagdt, till förmån för tabellverket,
ty det är för tabellverket af största vigt, all man
icke lemnar denna värdiga embetsman utan medel att kunna
fortfara med de bemödanden han hittills anvandt för
alt derunder inöfva en efterträdare åt sig. Det är ej sd
lätt att ersätta hans plats, när den en gång blir ledig. Äfven
jag har haft tillfälle att laga speciel kännedom om arbetet,
och instämmer fullkomligen i föreg:de talares yttranden
derom; begärande Hr Frih. o. Landtm:s propos. derom,
att R. o. Ad. ville inbjuda de öfriga Stånden alt förena sig
i R. o. Ad:s beslut, i händelse, sorn jag förmodar, R. o. Ad.
skulle bifalla hvad man här yrkat.
Gr. Anckarsvärd: Jag bör öppet bekänna, att den
na
frågas föredragning nu varit en öfverlastning, och att
18 II. i3
Den 2 December e. m.
jag ej känner det stadium, hvaruti densamma sig nu befinner,
samt att jag vore högligen förbunden, om de ledamöter,
som bättre följt detta ärende, ville vägleda omdömet
huruvida R. o. Ad. skulle nu kunna besluta någon inbjudning
utan att stöta formerna och utan att bryta emot redan
fattade beslut.
Frih. Cederström, Jacob: R. o. Ad. samt Preste
St.
har yrkat, att Hr Leijonmark skulle tilläggas dessa medel.
För min del anhåller jag, att, med afslag å Ulskts betänk.
, R. o. Ad. måtte besluta att en summa af 3,666 r:dr
32 sk. tillägges Hr Leijonmark såsom ersättning för hvad
han i och för tabellverket dels förskjutit dels uppoffrat.
Hr von Hartmansdorff: Jag ämnade säga hvad
Frih. Cederström redan sagt och afstår.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, det han trott sig finna
att Hr von Hartmansdorff i sitt första yttrande yrkat att
Hr Leijonmark måtte erhålla ej mindre de ifrågasätta 3,666
rtdr 32 sk., än ock den af motionären ifrågasatta hyresersättningen
af 4°° rtdr.
Hr von Hartmansdorff, Jag påminner mig icke
bestämdt, om jag nämnde summan, men tror att jag sade
3,666 rtdr 32 sk. Gjorde jag det, så var det ett fel. Jag
vill att Hr Leijonmark måtte få hvad som blifvit för honom
yrkadt, nemligen begge delarne.
Hr Landtm, lät uppläsa den del af StatsUtskts utlåt.
Nto iq7, sorn upptager det förslag, som motionären i detta
afseende egentligen framställt, nemi. ”att R. St. måtte bevilja
nuvar. secreleraren vid K. Tabell-eommissionen, dels
för åren i83q och i84o en hyresersättning för hvartdera
året af 200 r:dr eller tillsammans 4°° '”dr utöfver de 5o
rtdr, dem han under sådan benämning redan åtnjuter, dels
ock ersättning med en summa af 3,666 rtdr 32 sk., för det
han allt ifrån år 1815 och intill innevar. års slut, då den
nuvar. löneregleringen upphör, måst vidkännas nedsättning
i den af R. St. år i8i5 för secreteraren beviljade stat.”
H. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm! Jemte Hr General Lefre'n
önskar jag inbjudning till Borgare- och BondeSt:n att
förena sig i Adelns och PresteStts beslut. Att Hr Leijonmarks
rättmätiga anspråk, lågt beräknade, bestiga sig till
7000 rtdr, vet jag på det bestämdaste. Måtte honom nu
tillerkännas summan 3,666 r:dr 32 sk., om hvilken motionen
handlar.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla StatsUtskts utlåt. Wto 366,
Ropades nej.
Ilr Frih. o. Landtm, hemställde derefter, om R. o.
Den 2 December e. ra, gg
Ad. behagade för Hr Leijonmark bifalla den ersättning,
som motionären för honom föreslagit,
bifölls.
Uppå derefter framställd propos., beslöt R. o. Ad. att
vänligen inbjuda de öfriga RiksSt:n att sig i detta beslut
med 11. o. Ad. förena.
Ånyo föredrogos och biföllos Stats- samt Allm. Besvärs
och
Ekon.Utskms den 18 sisth Nov. på bordet lagda betäuk:n:
N:o 52, i anledn. af väckta frågor om förändring i grunderna
för utgörandet af planpenningar;
N:o 53, i anledn. af väckt fråga om behofvet af slam
och
strörolars närmande till hvarandra ;
N:o 54, i anledn. af väckt motion att åtskilliga i Elfsborgs
län kringspridda rusthållsmimmer under Westgötha
afsuttna cavallen måtte derifrån afsöndras samt med Elfsborgs
och Westgötha-Dahls reg:ten förenas;
N:o 55, i anledn. af väckt fråga om afskaffande af fotmötena
vid indelta cavalleri-reg:tena m. m.
Företogs till pröfning Stats- samt Allm. Besvärs- och
Ekon.Utsk:ns den 18 sisth Nov. på bordet lagda betänk.
N:o 56, i anledn. af väckt fråga om armeens förseende med
byxor af blått med hvitt meleradt kläde.
Hr von Hartmansdorff, A u g.: Ståndet har nu
ändtligen kommit till färgen på de plagg, sorn redan fått
en slags grundlagsenlig behandling, alldenstund de förut i
en grundlagsfråga blifvit omständligen afhandlade. Om nu,
genom förändring i färgen, 4»,000 r:dr skulle besparas i
kostnaden för ny beklädnad åt hela armeen, sa har jag visserligen
ingenting emot, att ett så riksgagneligt företag hos
Konungen anmäles, men då skulle jag tro, att ordalagen
borde vara annorlunda beskaffade. Nu säges: '’att, så vidt
K. M. skulle i nåder finna lämpligt att armeen förses med
byxor af olika färg mot lifplaggen, K. M. mätte läckas, på
det sätt och i den ordning K. M. i nåder finnér, en sådan
förändring anbefalla.” Het är således icke någon auli ilian,
alt färgen måtte förändras, utan blott alt, derest färgen
förändras, Konungen måtte gifva befallning om förändringens
vidtagande. Denna anhållan synes vara öfverflödig,
ty utan tvifvel varder beslutets verkställighet en följd af
det fattade beslutet, Sländernes begäran förutan. Det ser
ut af detta betänk., som Ständerne lekte med sitt eget anseende,
och kan jag således icke annat än afstyrka förslagets
antagande.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Som jag på intet vis vill
försvara uppställningen af detta betänk., uödgas jag erkänna
100
Dona December e. tu.
att detsamma undfallit min uppmärksamhet inom de förenade
Utsk:n.
Stats- samt Allm. Besvärs- och Ekon.XJtsktns betänk.
N:o 56 afslogs.
Vid förnyad föredragning af Stats- samt Allm. Besvärsoch
Ekon.Utsk:ns den 18 sisth Nov. på bordet lagda betänk.
N:o 5y, i anledn. af väckt fråga om förändradt beklädnadssätt
för indelta cavalleriet, blef det af R. o. Ad.
bifallet.
Ånyo föredrogs Stats- samt Allm. Besvärs- och Ekon.-  Utsk:ns den >8 sisth Nov. på bordet lagda betänk. N:o 58,
i anledn. af väckta motioner ronde transport af kronomanskap
och kronoeffecter. ~
Frih. Ridderstolpe, Fredr.: R. o. Ad. må fatta
hvilket beslut som helst öfver detta betänk., så kan jag ej
underlåta att hemta en viss tillfredsställelse deraf, att detta
betänk, är tryckt och kommer att förvaras. Enligt Konungens
nåd. tillstånd äger hvar och en landshöfding att, efter
sig företeende omständigheter, på ångfartyg, då sådant låter
sig göra, afsända trupper, som eljest skolat fortskaffas landvågen
till tunga för jordbrukaren, som i sådan händelse fatt
stå till reds med skjuts. Det skulle likväl kunna hända någon
olycka under en sådan ångbåtsfärd, och att man derför
ville skjuta skulden på landshöfdingen, som ej afskickade
truppen landvågen, då olyckan ej hade inträffat. I sådant
fall finner man nu åtminstone, att Ständerne och deras
Ulsk. funnit en stor nytta uti det af Konungen lemnade
tillståndet för landshöfdingarne att skicka truppen på
ångfartyg. Jag har ofta varit villrådig, om jag skulle vidtaga
denna åtgärd för att befria allmogen ifrån skjutsningsbesväret,
af farhåga att någon olycka kunde inträffa genom
sjötransporten, men är nu glad att en auetorisation äfven af
Ständerna blifvit lemnad för begagnandet af denna utväg
till lättnad för allmogen.
Frih. Cederström, Jacob: Det är i a:ne fall, sorn
TJtskrn tillstyrkt att Ständerne skulle anmäla sina önskningar
i afseende på truppers transporterande, nemi. i första fallet
om ett tillägg till stadgandet i 3 §:n i nu gällande tågordning,
att ’’fortskaffning af trupper, tillhörande landtarmeen,
äfven matte komma att ske sjöledes, då Konungen finner
sådant tjenligt och med för handen varande omständigheter
öfverensstämmande.” I afseende härå får jag anmärka, att
då Konungen finner sjötransport vara tjenlig, är sådant icke
förbjudet eller förhindradt genom denna 3 § i tågordningen.
Uti det andra fallet föreslår Utsk. att hos Konungen anhålla:
”att uti den nya tågordningen mätte anbefallas, det
Den a December c. m.
101
transport af båtsmän skall ske företrädesvis sjöledes, och der
sådant är omöjligt eller möter alltför stora svårigheter, medelst
marche forcee;” och derefter ett annat morn., så lydande:
"samt att, såvida de nu fastställda uppfordringstider
för båtsmän skulle till någon del lägga hinder i vägen för
användandet af ifrågavar. transportsätt, K. M. i sådant fall
täcktes vidtaga de för det åsyftade ändamålets ernående
nödiga förändringar/’ Jag måste säga, att det förekommer
mig besynnerligt att i första delen af skrifvelsen hos Konungen
begära alt transport af båtsrnän företrädesvis må ske
sjöledes, och der sådant är omöjligt eller möter stora svårigheter,
medelst marche force'e, och att i den sednare delen
deraf framkomma med den mening, som bort vara försats,
nemi. alt, såvida nu fastställda uppfordringstiden för
båtsmän skulle lägga hinder i vägen för användandet af
ifrågavar. transportsätt, Konungen måtte vidtaga nödiga förändringar
för ändamålets vinnande. — Detta hänger icke
ihop med ordandet om omöjligheter och alltför stora svårigheter
för sjötransporters begagnande. Sjötransporter kunna
ej möta svårigheter sommartiden, då det alltid är öppet
vatten, och ännu mindre alltför stora svårigheter, med mindre
fartyg helt och hållet saknas; men hvad som alltid måste
möta svårigheter, det är att kunna bestämma framkom
sten,
om man ej äger tillgång på ångfartyg, i hvilket fall
de seglande fartygen mäste provianteras för längre tid, af
den orsak att manskapet för motvind komme att något längre
ligga på sjön, men hvilken proviant blir öfverflödig och
måste säljas till förlust för Kronan, om fartygen skulle göra
en skyndsam resa, hvilka omständigheter ingalunda kunna
bestämmas på förhand. Jag tror således, att Ulsk:n bort
finna alt denna framställning är öfverflödig, och begär på
sådan grund återremiss af betänkandet.
Stats- samt Allm. Besvärs- och Ekon.Utsknts betänk.
N:o 5S blef af R. o. Ad. bifallet.
Likaledes föredrogos ånyo och biföl los Stals-samt Allm.
Besvärs-och Ekon.Ulsk:ns den 18 sisll. November på bordet
lagda betänkrn och utlåUn:
JV:o 5g, i anledn. af väckta motioner rör:de stuterien
och hästafvelns förbättrande inom Riket;
N:o 60, i anledn. af en af Hr Petre, Th., väckt motion,
rör:de användande af ett obrukbart linieskepp för att
utröna bombkanoners verkan m. rn.;
N:o 61, i anledn. af väckt motion om nedsättning i försäljningspriset
å Svensk författningssamling;
N:o 71, i anledn. af väckt motion om bergsfogde-tjenslernes
afskalfande;
N:o 72, i anledn. af väckt fråga om upphäfvande af de
fri- och rättigheter, som blifvit bergslagen förbehållna;
102
Den 2 December e. m.
N:o ^3, i anledn. af väckta frågor om inrättandet dels
af ett gymnasium, dels af en apologist-skola i Sölvitsborg.
Föredrogos ånyo och lades till handlingarna Stals-samt
Allm. Besvärs- och Ekon.Utsk:ns den 18 sisth Nov. på bordet
lagda memorialer:
N:o 7.4, ' anledn. af återremiss å utlåt. N:o 3;
N:o 75, i anledn. af återremiss å utlåt. N:o 7;
N:o 76, i anledn. af återremiss å betänk. N:o 25;
N:o 77, i anledn. af erhållen återremiss å utlåt. N:o 31 ;
N:o 78, i anledn. af erhållen återremiss å betänk. N:o 38;
N:o 79, i anledn. af erhållen återremiss å utlåt. N:o 4g
-
Ånyo föredrogs Bevilln.Utsk-.s den 18 sisth Nov. på bordet
lagda betänk. N:o 32, ang:de stämpling af spelkort samt
afgiften derför.
Hr Stuart, Carl Gust.; Det är ali anledn, att förmoda
det förfalskningarna vid kortstämplingen betydligt ökat
sig, sedan afgiften för denna stämpling vid sista riksdag förhöjdes.
Jag hoppas och önskar visserligen, att för framtiden
några lämpliga stadganden måtte kunna i den nya författningen
angtde kortstämplingen införas, hvarigenom möjligheten
af sådana förfalskningar tillintetgöras eller åtminstone
försvåras; men innan erfarenheten har bekräftat dessa stadgandens
och det nva stämplingssättets fullkomliga ändamålsenlighet,
anser jag det vara alltför tidigt att, på sätt nu
blifvit föreslaget, öka kortstämplings-afgiften. Jag befarar
nemi., alt, derest det nya stämplingssället skulle befinnas
mindre ändamålsenligt, och de föreskrifna nya controllernä
mindre tillfyllestgörande,, flera dylika förfalskningar hädanefter
än hittills skola komma alt äga ruin. Jag yrkar således
för min del, att kortstämplings-afgiften måtte vid denna
riksdag bibehållas vid samma belopp, hvartill densamma
vid den sislförflutna bestämdes. Den kostnad, hvarifrån
lortfabrikörerne komma att befrias, genom convolutens erhållande,
är för dem alltför obetydlig för att gifva en giftig
anledn. till stämpelafgiftens förhöjning med 2 sk. för
hvarje kortlek. Hvad för öfrigt angår de nu föreslagna förändrade
stadgandena, så anhåller jag att emot desamma få
framställa några särskilda anmärkntr. Bevilln,Ut#k, synes
hafva helt och hållet förbisett den omständigheten, att kortstämplings-afgiften
icke ingår till samma embetsverk sorn
stämplade pappers- eller chartas-sigillatse-afgiften. Den förra
afgiften ingår nemi. till Riksg.cont,, då deremot chartagsig.
-afgiften levereras till och redovisas inför K. Stats-contoret.
Utsk. har sådant oaktadt tillstyrkt, att convoluter till
kortlekarnes inläggning skola, genom det under Stats-cont.
lydande Chartae-sig.-cont:s försorg, tillhandahållas kortfabrikunterne.
Det torde vara öfverflödigt och mindre lämpligt
Den a December e. m.
io3
att meddela något allmänt stadgande om de ställen, livarest
dessa convolut böra finnas alt tillgå, helst särskildta förhållanden
å olika orter möjligtvis måste i sådant afseende tagas
i betraktande. Det synes deremot böra ankomma på Riksg.-  contts styrelse samt K. M:s vederbör. Bef-.htde, alt, med afseende
å förekommande omständigheter, gå i författning om
sättet för dessa convoluts tillhandahållande å de orter, der
kortfabriker äro inrättade. Utsk. har vidare föreslagit, att
Charlae-sig.-cont. skulle för kortconvoluter få uppbära samma
provision, som förut är medgifven för försäljningen af
stämpladt papper. Hittills har nästan ingen utgift, med undantag
af kostnaden för sjelfva stämplarna, förorsakats det
allmänna genom kortstämplingen. Den afgift, som nu skulle
ifrågakomma, synes mig också vara nog hög emot det obetydliga
besvär, som omförmälda åliggande skulle för Chartaesig.
-cont. medföra. Deremot lomme hädanefter likasom hittills
för sjelfva stämplingen ingen ersättning att erhållas.
Konungens Bef:h:de i några af de län, der kortfabriker äro
anlagda, hafva dock redan klagat deröfver att de icke nu
kunna bevilja någon vedergällning åt de personer, som varit
sysselsatte med kortstämplingen, hvilken är ojemförligt
mer besvärlig och tidsödande, än utlemnandet af ett reqvireradt
antal kortconvolut. Utsk. har åter tillstyrkt, att sedan
korten blifvit i convoluten inlagda, oell dessa genom
fabrikörens föranstaltande igenlimmade, bör bevilln.- oell halistämplingen,
utan någon särskild afgift, verkställas i samina
ordning som nu äger rum. Till controll å de för convoluten
influtna medlen måste således äfven framdeles särskilda
uppgifter och bevis öfver den verkställda bevillningsstämplingen
meddelas, och besväret härmed blir följaktligen icke
ringare än förut, utan snarare något ökadt, genom nödvändigheten
att vid stämplingen handtera hela lekar i stället
för allenast vissa kort. Skall Staten vidkännas någon särskild
utgift för befattningen med denna stämpling, så anser
jag det alltså lämpligare och billigare, att de personer, soin
hafva bestyret med stämplingen, erhålla denna ersättning,
än de som endast försälja convoluten. För min del skulle
jag dock anse det blifva mycket enklare, om, då convoluten
erhållas, i och med detsamma stämplingen af korten veikställdes,
så att, när man erlagt den stadgade afgiften för t.
ex. 14-4 kortlekar eller ett grossen, man då vore berättigad
att utan vidare omgång å samma ställe, icke allenast erhålla
convoluten till dessa kort, utan äfven få bevillningsstämpeln
åsatt desamma. Om det sedan fordras någon ytterligare
controll deröfver, att de stämplade korten varda i convoluten
behörigen inlagda, så anser jag lämpligast, att denna
controll utöfvas vid hallstämplingen, som i allt fall lärer
komma att fortfara. Det förefaller åtminstone mig besynnerligt
att, exempelvis här i hufvudstaden, der bevillningsstämpelns
åsättande försiggår i Riksg.cont., kortfabrikören,
Den 2 December e. m.
efter att hafva inbetalt medlen till ett verk, som lyder under
K. Stats-cont., skall kunna infinna sig i Riksg.cont. med
tillsägelse, att så och så många kortlekar skola derstädes
utan all afgift för hans räkning stämplas.
Slutligen får jag göra anmärka, deremot, att Utsk. föreslagit
en tid af endast i månader för omstämpling af redan
stämplade kort. Denna tid anser jag vara alldeles otillräcklig,
emedan det sannolikt ej lärer medhinnas att inom
ifrågavar. korta tidrymd kunna omstämpla alla förut i Riket
tillverkade oförsålda kort. På grund af hvad jag nu
anfört får jag vördsamt anhålla om Hr Frih. o. Landtm:s
propos. till återremiss af detta betänkande.
Gr. Mörner, Joh. Aug.: Jag skall visserligen icke
motsätta mig en återremiss; men ber dock att få besvara
de anuiärkmr, som blifvit gjorda. Den siste talaren har
anmärkt, att den förhöjning i stämpelafgiften, som vid sista
riksdag lades å spelkort, snarare befordrat än hämmat försnillning
af samma afgift. Jag har försökt att reda detta
förhållande och dervid funnit, att före sista förhöjningen i
stämpelafgiften uppgick denna afgift till ungefär 900 r:dr
årligen, men efter densamma har den utgjort icke mindre än
circa 9000. Oaktadt stämpelafgiften vid förra riksdagen mer
än fördubblades, höjdes likväl den behållna inkomsten deraf
till tiodubbelt belopp. Jag tror att lika orsaker skola frambringa
lika verkningar, om man nu fortsätter i samma riktning.
Det är väl sannt, alt en förhöjning i den nuvar. afgiften
af 1 sk. kan anses något hög, men jag får äran upplysa,
att kortfabrikanterne blifvit vid denna riksdag gynnade
på annat sätt; man har ibland annat befriat dem ifrån exporttull
å de kort, som skickas utomlands. För närvar, ligger
på Bevilln.Utsk:s bord en remiss ifrån SlalsUlsk., att
kortfabrikörer skulle slippa att betala stämpelafgift. Det
förhållandet att kortfabrikationen hos oss står på den punkt,
att den öfverträffar den utländska tillverkningen häraf, och
att den inhemske fabrikanten kan sälja sin vara under utländningens
pris derpå, gör, att våra kortfabrikörer icke behöfva
frukta utländsk concurrens och således icke eller förminskad
afsättning, hvarföre de äfven kunna tåla den föreslagna
förhöjningen. Vidale har blifvit anmärkt, att Utsk.
icke afsett den omständigheten, ali afgiften för stämplingen
icke ingår till samma embetsverk som chartsc-sig.-medlen.
Utsk. har likväl endast sagt: ”kommande likväl särskild
redovisning för kortconvoluter att af Chartae-sig.-cont.
upprättas,” och någon närmare bestämmelse torde icke vid
detta betänk, vara behöflig eller lämplig. Man har sagt,
att landshöfdingar fört klagomål deröfver, att medel ej funnos
tillgängliga till ersättning åt dera, som bestrida stämplingen:
delta må vara sanni, men på Ulsk:s afdelning fanns
[Den a December e. m.
io5
åtminstone en landshöfding, hvilken icke i detta afseende
förde någon klagan. I afseende slutligen på den anmärkningen,
att den föreslagna tiden af 2 månader vore för knapp
innan omstämplingen af redan förfärdigade kort skulle vara
verkställd och den nya stamplingen vidtaga, får jag anföra,
att det är samma tid, som vid förra riksdagen föreskrefs
för den då beslutade förändringens ställande i verket. Jag
anhåller örn bifall till betänkandet.
Hr Prytz, Lars Adolph, begärde uppläsning af Hr
af Billberga reservation.
Sedan delta skett, fortfor
Hr Prytz: På grund af de utaf Hr af Billberg i dess
reservation anförda skäl, och med öfvertygelse om, att en
för högt uppdrifven beskattning genom ökad bevillning å
spelkort skall medföra den verkan, alt ökade underslef komma
deraf att blifva en följd och att fabiikanterne skola söka
undvika att erlägga beskattningen än mera än förr, (ty
man har exempel på att det finnes ett betydligt antal hallstämplade
kort, som ej äro försedda med bevilln.stämpel),
tror jag ej att man bör vidare förhöja densamma å denna
fabrikation. Om man också lyckats alt tillvägabringa en
ökad inkomst för Staten genom den förhöjda beskattning,
som vid sista riksdag lades å spelkort, så kari försöket att
ytterligare uppdrifva statsintraden i delta afseende misslyckas
och afgiften i stallet blifva mindre. Så val på de skill,
som reservanten Hr af Billberg, som med anleda, af hvad
Hr Stuart anfört, anhåller jag om återremiss af detta betänkande.
Hr Stuart: I anledn. af Gr. Mörners yttrande, att
det vore skäl att förhöja afgiften å kortfabrikationen derföre
att frihet för ifrågavar. afgift blifvit beviljad vid exporten
af kort, får jag upplysa, att denna förmån redan är genom
en författning tillerkänd korlfabrikanterna, och att således
härigenom ingen ny fördel för framtiden blifvit dem beredd.
Jag kan nu ej erinra mig datum då författningen härom utkom,
men det skedde i början af 1820-talet. För öfrigt får
jag till milt förra yttrande i denna fråga tillägga, att den
landshöfding, som på Ulsk:s afdelning deltagit i detta ärendes
behandling, och som ej erfarit bristen af medel till ersättning
åt dem, som förrätta kortstämpling, möjligen varit
ifrån ett län, der ingen kortfabrik finnes. Äfvenledes anser
jag mig böra nämna, att åtminstone här i Slockholm, hvarest
jag, till följe of min innehafvande tjenstebefattning, ägt
tillsyn vid kortstämplingen, antalet af stämplade spelkort
betydligen aftagit efter åren i836 och 1837, hvaraf torde
kunna slutas, alt ansenliga underslef i afseende å omförmälda
stämpling under de sista åren ägt rum. Jag kati således
18 HL i4
to6
D « u a December e. m.
ingalunda finna någon anledn. för Ständerna att stadga en
ökad bevilln.afgift för spelkort innan mera tillförlitliga controllér
blifvit tillvägabragta, och jag kan icke helier frångå
den öfvertygelse jag hyser, att Bevilln.Utsk., vid närmare
öfvervägande af detta ärende, skall kunna så lämpa och ändra
sitt förslag, att det erhåller större ändamålsenlighet och
lättare verkställbarhet.
Gr. Mörner: Jag upprepar ännu en gång, att jag ej
motsätter mig den begärda återremissen, ehuru jag befarar,
att den länder till föga förändring i betänk., som mig veterligen
redan blifvit af ett Stånd bifallet; och beträffande den
på 1820-talet utkomna och af Hr Stuart omnämnda författningen,
får jag nämna, att korlfubrikorerne af densamma ej
hafva särdeles förmån, emedan de, för att få restitution af
de erlagda stämpelafgifterna, måste med betyg ifrån Svenska
consulerna styrka att korten till utrikes orter anländt,
hvilket ej kan aflöpa utan omkostnader för dessa fabrikanter;
och är det just på grund af det overkställbara i denna
författning, som några koltfabrikanter, enligt hvad jag nyss
hade tillfälle nämna, anhållit om befrielse från stämpelafgift
vid utförsel af kort.
Gr. Hamilton, Henning Hugo Ludv.: T allmän
het
tyckes det vara klart att en förhöjd afgift skall innebära
en större retelse till försnillning, och att således en af
Utsk. föreslagen förhöjning skall föranleda fabrikörerne att
icke låta stämpla en stor del af de kort, som tillverkas, och
måhända faire än hittills blifvit stämplade; men detta inträffar
blott i den händelse, att icke andra conlroller blifva
vidtagna, som förringa vinsten eller försvåra försäljningen af
de kortlekar, för hvilka afgiften ej blifvit erlagd. En sådan
controll har Utsk. velat åstadkomma genom föreskriften
i afseende på convoluten. Stats- och Bevilln.TJtsk:n hafva
gemensamt afgifvit ett betänk, i detta ämne, men hvarmed
jag ej är försedd, emedan jag ej förmodade, i anseende till
föredragn.listans längd, alt vi i afton skulle hinna till Bevilln.-  Utsk:s betänk. N:o 32. Förhållandet är emedlertid I korthet,
att convoluten skulle förfärdigas vid Tumba och förses
med vattenstämpel, hvarigenom de skulle blifva svårare alt
eftergöra. Jag tror således, att genom nödvändigheten att
förse korten med så beskaffade convoluter samt att stämpeln
skall sältas så att den synes både på convolutet och kortet,
är faran för försnillning i någon mån förekommen. Vidkommande
anmärknrn 0111 den korta liden af 2 månader, inom
hvilken korten skulle förses med de nya Convoluten, har
man tagit för afgjordt, att det föreslagna stadgandet skulle
så förstås, att det ej vore inom 2 månader a dato, utan 2:ne
månader efter den nya författningens utfärdande, och på
denna mellantid torde vederbör, kunna hinna att ställa sig
densamma till efterrättelse. Jag vill icke heller motsätta
Den 3 Dacemhet e. ni.
mig en återreiniss, ehuru jag ej tror att densamma han i
afseende på de gjorda anmärkningarna till någon särdeles
åtgärd föranleda.
BeviIln,Utsk:s betänk. N;o 32 återremitterades.
Föredrogs ånyo BancoUtsk:s den 18 sistl. Nov. på bordet
lagda mein. N:o ii4> i auledn. af väckt fråga örn ändring
af 214 §tn uti nu gällande bancoreglemente.
På begäran af Hr von Hartmansdorff, Au g., upplästes
Hr Stuarts reservation.
Hr von Hartmansdorff: På de skäl Hr .Stuart an
fört,
anhåller jag alt R, o. Ad. måtte afslå EancoUtsk:s betänkande.
Frågan uppkom egentligen derigenom, att en
borgmästare vägrade att ställa sig ^ 14 §:n af o» gällande bancoreglemente
till efterrättelse. Då bade väl mera skäl varit,
att de, sorn blefvo lidande genom hans vägran, befordrade
honom till laga ansvar, och icke att man, för att göra honom
till viljes, begärde förändring i bancoreglementet.
Skulle på det sättet hvarje stadgande, som icke ållydes, förändras
för alt rätta sig efter dem som tredskas; så vet jag
icke hvad som skulle blifva qvar af våra författningar.
Hr Prytz, Lars Adolph: Då anlednm tilldelta be
tänk.
lärer vara den af Hr von Hartmansdorff uppgifna, anser
jag mig, som känner förhållandet närmare, — ty det
har inträffat inom Malmö lånecontors district, — böra upplysa,
ali directtn af nämnda lånecontor, i följd af 214 §m
i bancoreglementet, ansåg sig böra fordra, att vederhäftighetsbetyg
skulle vara af magistraten, men icke ensamt af
borgmästaren på magistratens vägnar, utfärdade; men jag vet,
att 0111 denna 5 blefve ändrad, skulle sådant lända till förmån
för de lånesökande och äfven för magistraten; — förde
lånesökande, emedan de hafva lättare att få vederhäfliglietsbetvget
af borgmästaren än af magistraten, och för denna
sednare, emedan den då ej behöfde sammanträda på rådhuset
för att betyget uthändiga, — en omgång så mycket
onödigare, som man kan vara öfvertygad om, att åtminstone
i småstäderna beror ett sådant vederhäftighetsbetyg alltid
af borgmästaren, men icke af magistratens medlemmar,
ty borgmästaren känner så väl personerne, som begära dylika
intyg, att magistr atens ledamöter ej behöfva höras i frågan
om utgifvandet deraf. Det är således icke för att tillfredsställa
den omtalade borgmästarens vägran eller för att
gifva honom rätt, som jag önskar bifall till Utsk:s betänk.,
utan der före, att detsammas antagande skulle lända till verklig
nytta.
Hr von Hartmansdorff: Frågan är den, huruvida
vederhäftighetsbetygen skola utfärdas af magistraten, d. v. s.
borgmästare och råd gemensamt, eller af borgmästaren alle
-
Den a December e. m.
na å embetes vägnai-. Om vederhäftighetsbetygen utfärdas
af magistraten, så bör en säkrare kännedom om personers
vederhäftighet kunna vinnas, än om utfärdandet sker genom
borgmästaren ensam. Magistraten är så beskaffad, som alla
communal-inrättningar eller collegier, att han aldrig dör ut.
Ilan äger således en fortfarande kännedom om förhållandena
ifrån den ena tiden till den andra. Sådant är deremot
ieke förhållandet med borgmästaren; han dör, han blir tjenstledig,
en annan förordnas i hans ställe, och den nye efterträdaren
kan icke äga en lika god kännedom af dithörande
förhållanden. Han är alltså utsatt för att begå misstag,
till äfventyr för banken. Om således den föreslagna förändringen
i bancoreglementet är till förmån för både borgmästare
och lånesökande, så är hon deremot icke nyttig för
banken. Derföre afstyrker jag hennes antagande.
Hr Prytz: Jag nödgas ännu en gång begäia ordet för
ett påstå, att det icke är till skada för banken; ty som alla
vederhäftighetsbetyg nu utfärdas, medföra de i sjelfva verket
ingen särdeles säkerhet för banken och ingen ansvarighet
bos dem, som ett sådant betyg utfärdat, ty ordalagen deruti
äro, att den lånesökande är eller anses vara vederhäftig,
efter hvad veterligt är. Sålunda äger banken ingen
regress till den eller dem, som utfärdat vederhäftighetsbetyget,
ifall låntagaren skulle brista i betalningen, ty svaret på
ett sådant kraf hos auctoritet, som utfärdat ett så Ivdande
intyg, hlef säkert ett hänvisande till orden: så vidt veterligt
är, hvilket uttryck icke lärer kunna innebära någon
betalningsskyldighet, i händelse af brist hos en låntagare.
Förändringen innefattar således icke någon minskning i bankens
säkerhet, ty den förblifver lika stor och lika liten som
förut, utan blott undanrödjande af den anledn. till tvister,
som 2>4 §:n i nu gällande bancoreglemente dels har gifvit
och dels i framtiden kunde gifva.
Hr Stuart, Garl Gust.: Det är visserligen möjligt,
att inom ett lånedistrict af så ringa omfång som det, hvilket
lyder under Malmö lånecontor, vederhäftighetsbevis
kunna vara öfverflödiga, och att direct:n på annat sätt kan
erhålla underrättelse om lånesökandes vederhäftighet; men
i sjelfva Bancodisconten här i hufvudstaden måste DiscontdirecUn
lita sig till vederhäftighelsbetygen, enär det icke är
möjligt för denna directions medlemmar alt äga speciel kännedom
om alla låntagares ekonomiska omständigheter. Det
måste derföre vara angeläget att vederhäftighetsbetygen måtte
blifva så tillförlitliga som möjligt, och obestridligt är det
väl ändå, att ett vederhäftighelsbetyg, utfärdadl af borgmästaren
jemte rådmännen i en stad, skall vara mera till för—
litiigt, än om ett sådant betyg uthändigas af borgmästaren
allena. Hr von Hartmansdorff har redan fästat uppmärksamheten
derpå, att personer ofta blifva borgmästare i orter,
Den a D* c ernber e. ni.
för hvilka de äro alldeles främmande; och jag frågar, huru,
vid sådant förhållande, borgmästaren skall känna ortens innevånares
financiella belägenhet. Som exempel härpå får
jag anföra, hurusom en ledamot i Svea Hofrätt blef utsedd
till borgmästare i en af Rikets betydligare småstäder, ehuru
lian var ifrån en annan landsort. Flera sådana exempel
kunna gifvas. Jag inser dessutom icke något skäl förefinnas,
hvarföre lånesökande skulle medgifväs rättigheten att bara
gå till borgmästaren för att få betyg öfver vederhäftighet,
då de kunna vända sig derom till magistraten, och denna
lärer ej behöfva särskildt sammanträde för detta ändamål,
då magistraten i de liesta städer har ordinarie sammanträden
atne gånger i veckan. Jag förenar mig alltså med Hr
von Hartmansdorff i begäran om afslag å betänkandet.
Frih. Cederström, Jacob: Då den som utfärdar ett
vederhäftighetsbetyg naturligtvis icke kan göra det annorlunda,
än elter den kännedom hau äger och utan personlig förbindelse
om han misstagit sig, så äro dessa betyg blott en
formalitet, derföre att i*orten boende icke kände, eller på
obestånd varande personer ej måtte kunna få dessa betyg.
Längre sträcker sig ej deras verkan. På andra sidan och
då man för Statens säkerhet ansett det vara nog, t. ex. vid
transporter af arrenden eller vid tillträde af vissa tjenste!*
etc., att Konungens Bef:li:des, domarens i orten, borgmästarnes
ensamt eller borgmästarens och magistratens gemensamt,
betyg utfärdas öfver vedel hörandes vederhäftighet; så vet
jag icke hvarföre ej ett så beskalfadt intyg skulle vara tillräckligt
för bankens säkerhet. Jag vet icke hvarföre en
person, som i hast behöfver penningar och hvars väl måhända
beror på denna hastighet, och som till på köpet är
allmänt känd för vederhäftighet, icke skall kunna få gå
till borgmästaren för att erhålla ett betyg, som formaliteten
fordrar, utan att han skall nödgas vänta härpå till dess rådstufvudag
inträffar, i stället för att med dagens post kunna
expediera allt hvad för lånets erhållande är föreskri Tvet. En
sådan föreskrift kan ej sägas vara gjord för att betrygga
bankens säkerhet, utan snarare för alt försvåra rörelsen.
Föreskriften lior och kan ej gå ut på annat, än att förekomma
det personer, som äro komne på obestånd, må kunna
åtkomma lån ifrån banken; men för personer, som i dag
äro fullt vederhäftige och fä betyg derpå men i morgon
blifva utfattige, derigenom t. ex. att skepp förlisa eller elden
förstör deras egendom, det kan alldeles icke den rå för
eller svara för, som utgifvit vederhäftighetsbetygen. Jag
tillstyrker således bifall till Utsk:s betänkande.
ITr Westfelt, Nils: Jag är hufvudsakligen förekom
men
af den sista värda talaren, med hvilken jag anhåller att
få förena mig, och vill blott besvara Hr Stuart i afseende
på hvad han yttrade om den mindre nödvändigheten för
110
Den a December e ra.
Malmö lånecontor af vederhäftighetsbetyg, i anseende till
dess obetydliga omfång jemförelsevis med disconlverket i
Stockholm, att, livad sistnämnda verk angår, detsamma gjort
ojemförligt större förluster på låntagare an conloret i Malmö,
samt att i allm. diseonten här recoinmendationer mången
gång gälla mer än ali vederhäftighet.
Hr von Hartmansdorff: Jag beklagar, att min vär
de
medbroder, sorn sitter i diseonten, icke är tillstädes för
att besvara den sista beskyllningen af Hr Westfelt. Men
hvad beträffar de förluster, hvilka allm. lånedisconten bär i
Stockholm och länecontoren i Malmö och Götheborg gjort
på låntagare, så är det vä! klart, att det contor, som rör
sig med ntångfalldigt större summor, än de andra, äfven
mäste proportionaliter göra de största förlusterna, likasom
det gör den största vinsten. I hänseende till Frih. Cederströms
yttrande får jag nämna, att jag alldeles icke tinner
angeläget att gynna lånerörelsen, derigenom att man ruinerar
längifvarne, hvilket skulle ske, om ej desse skulle äga
ntt på allt möjligt sätt skydda sig mot förluster genom anskaffandet
af noggranna uppgifter om de lånesökandes ställning.
Jag har såsom t. f. landshöfding ufven utfärdat vederhäftighetsbetyg,
men ej ansett dem vara goda nog, om
de blott innehållit att personerne, som de anginge, icke voro
på obestånd. Jag har ansett min skyldighet fordra att efterfråga,
huruvida låntagarne hade någon egen förmögenhet
Utöfver hvad de voro skyldige, på det att icke banken eiler
andra vederbörande skulle på dem något äfventyra. Så förmodar
jag att äfven andra, som äga att utfärda sådana betyg,
anse deras embetspligt vara beskaffad. Jag fortfar i min
anhållan om afslag å betänkandet,
Hr Prytz: Om det funnes i bancoreglem:t någon en
da
§, som ålade dem, som utfärda vederhäflighetsbetyg, att
derför ansvara, så att vid inträffande förlust banken till
dem hade någon regress; då skulle jag instämma i Hr von
Hartrnansdorffs anmärkn.; men då någon sådan § icke finnes
och ej kan finnas, emedan de fleste skulle komma att
sakna vederhäflighetsbetyg, alldenstund vederbör, blefvo rädda
för att utfärda sådana, enär de sjelfve kunde komma att
stanna i ansvarsskyldighet; så ser jag i sanning icke hvartill
det. nu befintliga stadgandet skall tjena. En borgmästare
har samma tillfälle och mera tillfälle att känna sin
orts innevånare, än någonsin magistraten; skulle nu magistraten
alltid sammankallas för hvarje gång ett sådant betyg
skall meddelas, så medför sådant alltid omgång. Uppstår
fråga att gifva ett dylikt betyg åt personer af allmogen
eller af arbetselassen, hvilkas ställning ej så noga kan vara
känd, eller är borgmästaren nykomling på orten, så är praxis
att de från pastor i den församling, hvarest de äro boende,
Den 2 December e. m.
111
medföra en attest i detta afseende, hvarpå borgmästaren han
bygga sitt intyg.
Frih. Cederström: Det är i anledn. af Hr von Hnrt
mansdorffs
sista yttrande jag begärt ordet. Uti de ifrågavar.
betygen erhåller man kunskap om den lånesöknnde är fastighetsägare
eller icke, oin han vid betygets utfärdande är
vederhäftig eller icke. Just borgmästaren i Stockholm Utfärdar
en massa årligen af slika intyganden, af innehåll allesammans
ali den och den personen är fastighetsägare och, så
vidt rätten veterligt är, anses vederhäftig, eller blott all den
eller den personen, så vidt kändt är, anses vederhäftig. Något
mer kan man ej komma till, det är platt omöjligt, vare sig
att dessa betyg utfärdas af borgmästaren ensam på embetes
vägnar eller af borgmästare och 2!ne rådmän, eller, som det
heter: af borgmästare oell råd, med mindre man skulle intränga
i revision af den lånesökandes affärer; och det lärer
ej kunna låta sig göra. Jag förnyar min begäran om bifall
till betänkandet.
Hr Stuart: Ilr Prytz har sjelf medgifvit att borgmä
stare
understundom äro nödsakade att skaffa sig andra bevis,
innan de kunna Utfärda vederhäflighetsbetyg; det är
således en omgång, som kan undvikas, derest det stadgande,
som hittills funnits, för framtiden kommer att fortfara. Vid
sista riksdagen väcktes ett förslag, som äfven af dåvar. BancoUtsk.
tillstyrktes, att nemi. pastorer och kyrkoherdar skulle
få utfärda vederhäftighetsbevis; men Släaderne afslogo detsamma,
och jag hoppas att detta nu ifrågavar. förslag kommer
alt rona samma öde. Det är för öfrigt märkvärdigt
att icke ifrån någon annan stad än Landskrona klagomål afhörts
öfver omgångar i sättet alt utfärda dessa betyg. I afseende
på ordalagen i oftanämnda betyg, så beror det på
discont-directin att föreskrifva huru dessa böra vara affattade,
och om direcCn låter sig nöja med att behörig aueto1'itet,
som utfärdar bevisen, dervid begagnar ordet anses,
så är det ett bevis att direct:n hyser det förtroende för
denna auctorilet, alt den anser dess omdöme vara pålitligt.
Skulle man icke fästa större afseende på vederbäflighetsbelygen
än Hr Prytz synes göra, vore det så godt att afskaffa
desamma såsom en blott formalitet; men så har jag
för ingen del betraktat dem, ty eljest hade jag varit den
förste att föreslå deras upphörande. — Slutligen anser jag
mig endast böra besvara Hr Westfelt, alt ojemförligt större
capital-förluster inträffat vid Malmö lånecontor än vid dis—
conten bär i Stockholm och vid lånecontoret i Götheborg.
Hr Lefren, Joh. Pehr: De betyg af denna art, som
jag haft tillfälle att se, hafva för det mesta lydtsåhär: att,
så vidt den, som betyget utfärdat, derom kunskap äger,
anses den lånesökande vara vederhäftig etc. Då nu magi
-
1 12
Den a December e. m.
stråten skall utfärda dessa betyg, så är det i och med detsamma
flere personer, sorn deltaga i utgifvandet af desamma,
och då mäste jag hos dessa personer tillsammans förutsätta
mera kännedom om den lånesökandes ställning än hos borgmästaren
ensam. Det måste vara en större säkerhet för
banken att få ett sådant collectivt intyg än endast ett af en
enda person uthändigadt; ty gerna har man väl i allmänhet
större förtroende för intygande gifvet af ett verk, be
stående
af flera personer, än om samma intyg endast vore
gifvet af en utaf nämnda verks ledamöter. Jag tror alltså
den författning, vi i detta afseende äga, vara god, och tillstyrker
dess bibehållande. Jag vet icke hvarföre man skall
vid alla riksdagar jaga efter förändringar. Det synes vara
en feber att förändra allt, äfven det som är godt.
Hr Prytz: Hr Stuart har alldeles missförstått mig,
då han sagt, det jag yttrat att borgmästare uro nödsakade
att fordra prestbevis; jag har sagt, att en nykommen borgmästare
kan få de upplysningar han behöfver för utfärdandet
af dylika betyg för personer af den lägre classen, hvilkas
omständigheter ej äro honom bekanta, genom prestbevis.
— Hr Stuarts yttrande, alt de största förluster inträffat vid
Malmö låneeontor måste jag bestrida, ty proportionaliter
hafva de minsta der timat. Jag har 7 år varit revisor af
nämnda contors räkenskaper och kan således tryggt påstå,
att förhållandet är som jag sagt, såvida man undantager de
förluster, som uppkommit genom en tjensteinnns bedragliga
förhållande, men hvilka till det betydligaste beloppet blifvit
ersatta genom verkets ombudsmans verksamma laga åtgärder.
Hr Fi1 ih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla Bancoötskis mein. N.‘o 1 14.
Ropades ja och nej.
Då Hr Landtm, förklarade, det han trott sig finna att
ja öfverrösta t nej, begärde
Hr von Hartmansdorff votering.
Upplästes till justering och godkändes följande votertsproposilion
:
Den som bifaller BancoUtsk:s mern. N:o 114, voterar
)a’
den det ej vill, voterar
nei;
Vinner nej, afslår R. o. Ad. ofvannämnda mern. N:o 114.
Efter voteringens slut, befuunos rösterna hafva utfallit,
som följer:
Ja — 11.
Nej — 9.
La
-
Den 2 Dcctmber e. m, n3
Lades på bordet Stals- samt Allm. Besvärs- och Ekon.-  Utsk :ns betänk:n:
N:o 87, om beskattningen å stångjerns-tillverkningen i
Riket;
14:0 88, i fråga om vissa förmåners beviljande för innevånarne
inom Wester- oell Norrbottens län.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. £ till 11 om aftonen.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Fredagen den 4 December i84o.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades io prot.utdr. för den i dennes.
Öppnades Hrr Electorers lista till val af ledamöter i nedannämnda
Ulsk., och befunnos dertill hafva blifvit utsedde,
nemi. i
BevillningsUtskottet:
N:o 104. Gr. Beckfriis, Corfitz,
efter N:o 1726. Hr Marcks von Wurtenberg, Gotthard
Wilhelm;
Allm. Besvärs- och E k o n. U t s k o 11 e t:
N:o 23i5. Hr von Schinkel, Berndt,
efter N:o io35. Hr Westfelt, Nils;
ExpeditionsUts kottet:
N:o 35. Gr. Gyldenstolpe, Nils,
efter N:o 75. Gr. Lagerberg, fullm. Gr. Frölich, David.
Upplästes och lades på bordet StalsUtsk:s denna dag inkomna
memorialer:
N:o 390, med förslag till voter:s-propos. i anledn. af RiksSt:ns
skiljaktiga beslut i fråga örn mölespassevolancens upphörande;
N:o
3gi, med förslag till voter:s-propos:r i anledn. af
skiljaktiga beslut öfver utlåtandena N:is 257 och 367;
Då dessa båda memorialer angingo statsreglerings-frågor,
som inverka på beloppet af de i titlarna ingående summor,
beslöt R. o. Ad. att de borde sättas främst på föredragn.-  1 is la n till morgondagens plenum.
18 H. l5
Den 4 December f. m.
Ånyo föredrogs Stats- saint Allm. Besvärs- och Ekon.-  Utsk:ns den i och 2 dennes på bordel lagda utlåt. N:o 81,
i anledn. af återrerniss å utlåt. JN:o i.
Hr Bildt, Knut: Som jag var bland dem, som yttrade
sig i denna fråga vid återremissen, så anhåller jag alt äfven
nu få säga några ord burom. Jag får tillstyrka bifall
till betänk., med betygande af min erkänsla för de sammansatta
Utsk:n, som gjort allt det afseende som kunde göras
på hvad som nämndes vid återi emissen. Det bade varit önskJigt
att de kunnat göra mera afseende derpå, men i sakens
nu var. ställning torde ej något annat varit att göra an som
nu skett. Jag får likväl anmärka, att af de i femte classen
— Suballern-officerare med vederlikar för Götheborgs station
— å jemförelse-tariffen uppförda beloppen gä och 60,
det sednare endast tillkommer inuukdirecteurer och hästläkare,
hvilka höra lill den följande b.-te classen, hvarföre si Ifrån
60 i jemförelse-tai iflen bör till sistnämnda dass nedflyttas.
Detta torde kunna iakttagas vid uppsättningen af den
und. skrifvelse i detta ämne, sorn jag förmodar kommer alt
ifrån R. St. till K. M ingå. I öfrigt har jag intet att tillägga,
utan anhåller blott 0111 propos. på bifall till Ulsk:ns betänkande.
Hr Eden hjelm, Gillis: Som det af R. o. Ad. torde
vara kändt med hvilken omvårdnad K. M. vid alla tillfällen
omfattat hvarje Svensk medborgare och äfven af samma orsaker
bibehållit dem vid de lönerättigheter, sorn de i uråldriga
lider innehaft på lagliga grunder, så är det icke heller
någon anledn att förmoda, att denna ändring bar skett endast
för Götha artilleri eller att detta regite ensamt gjort sig
förtjent af en sådan hågkomst, och detta så mycket mindre,
som jag tror, alt Götha art.-reg:te alltid uppfyllt sin skyldighet
emot Konung och fädernesland. Jag tager för afgjordt,
att den K. propostn tillkommit helt och hållet af
misstag, och att K. M. alldeles icke fått någon kännedom
af de upplysningar, som ej allenast jag såsom landshöfding
utan äfven såsom reg:ts-chef meddelat. Jag yrkar alltså, att
Utsk:ns betänk, måtte bifallas, åtminstone i den del, som rörer
Götha art.-reg:te.
Stats- samt Allm. Besvärs- och Ekon.Utsk:ns utlåt. N:o 1
bifölls.
Likaledes bifölls, vid förnyad föredragning, Stats- samt
Allm. Besvärs- och Ekon.Utskins den 1 och 2 dennes på bordet
lagda utlåt. iN:o 82, i anledn. af återrerniss å betänk. N:o 2.
Till pröfning företogs Stats- samt Allm. Besvärs- och
Ekon.Ulsk:ns den 1 och 2 dennes på bordet lagda utlåt.
A:o 83, i anledn. af anmärkmr, som föranledt återrerniss af
Utskrns betänk. JN:o i3.
Den 4 December f. m.
Hr Nordensköld, Otto Gustaf: Det förslag, som
de sammansatta Utsk:n i detta betänk, afgifvit, är ganska bra
oell jag gillar det i allo. Det är blott'ett enda ord, sool
kanske borde förändras. 1 den första punkten står det:
"tillstyrkande Utsk:n deremot nu, att R. St., med afseende å
det förhållande att i runda tal räknadt båtsmansstyrkan utgör
omkring 6000 man oell årliga kostnaden efter markegångspris
för koj och täcke 1 rtdr 24 b:co, måtte bevilja
ett anslag af qooo r:dr årligen att uppföras å riksstalens 4;de
hufvudtitel, emot det att de, som hålla båtsmän, varda helt
och hållet befriade från skyldigheten alt förse båtsmännen
med koj och sängkläder." Jag skulle önska att det sistnämnda
ordet ”sängkläder" utbyttes emot ordet "täcke,"
ty det är endast fråga 0111 koj och täcke, och Kronan har
ingen annan skyldighet i detta afseende än att hålla dein
med koj och täcke. Man har väl äfven redan börjat att
skaffa madrasser, men detta kan ej räcka till lula bätsmansslyrkan,
om den skall ut. Således, ehuru kanske atne Stånd
redan bifallit betänk., om R. o. Ad. gjorde den förändring,
sorn jag föreslagit, så är det likväl troligt, att Exped.Utsk.
iakttog delta vid den und. skrifvelsens uppsättande. Jag anhåller
vördsamt 0111 propus, på den af mig nu föreslagna
förändring.
Gr. von Platen, Baltzar: Jag har visserligen ingen
särdeles anmärka, alt göra vid ilen siste värde talarens framställning
örn den ändring, som han föreslagit skulle leda till
ett bättre resultat, än om man bibehölle hvad Ulsk. föreslagit.
Jag ber blott alt få nämna, att der är ej ifrågasatt
något annat, än att rotehållare skola befrias ifrån sin skyldighet
att hålla koj och täcke. Hvad åter sängkläder angår,
så anser jag, alt Kronan kommer alt förse manskapet med
koj och sängkläder. För öfrigt får jag nämna, att detta betänk.
redan är bifallet af 3:ne Stånd, och jag tror således ej,
att en sådan anmärkn., som nu är gjord, kan föranleda någon
särdeles åtgärd, men har för öfrigt ingenting emot, om
en sådan ändring blir gjord, som den siste värde talaren föreslagit.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Innan R. o. Ad.,
såsom jag befarar, bifaller betänk., vill jag blott förklara,
att jag, i öfverensstämmelse med den mening jag yttrat ang-.de
mötespassevolaneen, anser denna eftergift lika litet böra på
detta satt beviljas, utan någon undersökning och utan någon
rättelse, efter de olika förhållanden, som inom olika orter af
Riket kunna äga rum, samt slutligen, ulan afseende på den
skilnad, som lämpligen borde göras emellan rote- och rusthållare
vid båtsrnansindelriingen.
Frih. Cederström, Jacob: Med den sista värda talaren
ber jag att få instämma, och det så mycket hellie,
sorn det är alldeles olika förhållande emellan rustnings-båls
-
116 D c n ^ December f. m.
männen och roterings-båtsmännen, ty de förre hafva indelning,
de sednare ej.
Stats- samt Allin. Besvärs- och Ekon.Utsktns utlåt. N:o
83 bifölls, med den rättelse af ord, som Hr Nordensköld föreslagit,
att i stället för det å sidan io, raden 4> befintliga
ordet ”sängkläder,” borde sättas ”täcke.”
Föredrogs ånyo StatsUtskis den i5 sisth November på
bordet lagda mein. N:o 374, i anledn. af återremiss å Ss-.dra
punkten af mein. N:o 3oi.
Sedan den uti 52:dra punkten af mein. N:o 3oi föreslagna
votens-propos. blifvit uppläst, fann 11. o. Ad. nu för godt
att densamma godkänna, och ansåg Ståndet mein. N:o 374
icke erfordra annan åtgärd än att läggas till handlingarna.
, Vid förnyad föredragning af SlatsUtskts den 1 och 2
dennes på bordet lagda utlåt. N:o 385, i anledn. af K. M:s
nåd. skrifvelse angtde öfverflyltning å allm. indragn.staten af
de å Nummer-lotteriets stat uppförda löner och ständiga
arfvoden, blef samma utlåt, af R. o. Ad. bifallet.
Likaledes bifölls, vid förnyad föredragning, BancoUtskts
den 18 sisth November på bordet lagda utlåt. N:o ii5, i anledn.
af väckt motion alt, i stället för Konungens Bef':b:des
eller domhafvandens, kronofogdens i orten vederhäftighetsbetyg
för lånesökande mätte i Bancodisconlverket antagas.
Lades till handlingarna , såsom icke erfordrande någon
åtgärd, BancoUtskts den 18 sisth Nov. på bordel lagda memorialer
:
N:o 116, i anledn. af Högv. PresteSCs återremisser å
"Utskis under N:is gi, g5 och 96 afgifna utlåtanden;
N:o 117, med anmälan of en rättelse i Ulskts under
N:o 28 aflålna betänkande.
Ånyo föredrogs och lades till handlingarna Exped.U(sk:s
den 18 sisth Nov. på bordet lagda merri. N:o i5, i anledn. af
en från Hederv. BondeSt. ankommen anmodan att låta påskynda
tryckningen af de från de öfriga Ulsk;n inkomna
betänkm, m. m.
Föredrogs ånyo Exped.Utskis den 18 sisth Nov. på bordet
lagda mern. N:o 16, angtde sättet för expedierande af R.
St:s und. skrifvelse!' rörtde statsregleringen.
R. o. Ad., som i detta ämne fattat sitt beslut i anledn.
af StatsUlskts mern. N:o 370, fann Exped.Utskts mern. N:o 16
icke erfordra annan åtgärd än att läggas till handlingarna.
Den 4 December f. m.
n7
Ånyo föredrogs Frih. Cederslröms, Jacob, den a i sisth
Nov. på bordet lagda motion ang:de remiss tili Utsk. af R.
o. Ad:s beslut ang:de bancovinstens användande.
Hr von Hartmansdorff, Äng.: Som del är bekant,
alt RiksShn fattat olika beslut ang:de bancovinstens användande,
vill jag hemställa till Frih. Cederström och Hr Landtm.,
om det ej vore skäl att låta denna motion hvila intill dess
RiksStm hafva, på ett eller annat sätt, bestämt huru bancovinsten
kommer att användas.
Frih. Sprengtporten, Jac. Wilh.: Jag anhåller att
få förena mig i den framställning, som nu sednast af Hr von
Hartmansdorff blifvit gjord.
Hr Frih. o. Landtm, erinrade om Riksd.Ordn:s föreskrift,
alt, när en motion är väckt, den i nästa plenum skall
remitteras, och att det således icke med grundlagen vore
öfverensstämmande att låta den hvila; men om R. o. Ad. så
beslutar, kunde den förfalla och ingenting hindrade att den
sedermera åter kunde väckas.
Frih. Sprengtporten: Då ämnets beskaffenhet bör
bestämma till hvilket Utsk. frågan bör remitteras, men ämnets
beskaffenhet ännu ej är erkänd och först blir bestämd
genom de beslut, som Stånden komma att fatta; så hemställer
jag lill Hr Frih. o. Landtm, samt R. o. Ad., om det nu
låter sig göra alt på förhand remittera en motion till ett
bestämdt Utsk. , utan att man ännu kan hafva klart för sig
uppfattat hvad motionen egentligen innehåller, eller hvad
föremål, som dermed åsyftas. Af dessa skäl skulle jag tro,
att denna motion borde hvila intill dess nämnda fråga först
vore afgjord, ity att R. o. Ad. nu är förhindradt alt falla
ett beslut i denna fråga, i öfverensstämmelse med sakens natur;
men jag har för öfrigt ingenting alt invända deremot
att motionen nuanses förfalla med motionärens begifvande, och
att Frih. Cederström, sedan detta hinder blifvit undanröjdt,
ånyo väcker denna fråga, för att remitteras till hvilket Utsk.
som helst.
Frih. Cederström, Jacob: RiksSt:ns rättighet att remittera
väckta frågor till hvilket Utsk. som helst är i grundlagen
gifven och bestämd, och det är ämnets beskaffenhet,
ej Utsk:s namn, som bestämmer huru ärendet sedermera kommer
att grundlagsenligen behandlas till afgörande. Frågan
är i min lanke ganska likgilltig i afseende på de beslut, som
de olika Stånden kunna hafva fattat röride bancovinstens
användande; ty hurudant detta beslut än må blifva, så blir
det likväl nödvändigt att uppgöra regleinentariska föreskrifter
för fördelningen, och .det är dessa jag ansett böra göras
af både Ekon.- och StatsUtsk. gemensamt, så mycket hellre,
som i extra-sialsreglerm ingå åtskilliga föremål, hvilka jemväl
ingått i R. o. Ad:s beslut örn bancovinstens användande.
I.S
Den 4 December f. m.
Hr Lefren, Joli. Pehr: Enligt Riksd.Ordn. bör ett
IJtsk. inom fitia dagar ifrån den tid, då detsamma fått emottaga
en remiss, yttra sig öfver huruvida Utsk. anser ärendet
vara af.beskaffenhet att böra af Utsk. upptagas eller ej.
Om nu denna motion kommer till Utsk. innan de fått föreskrifter
0111 medlens disposition, så lära vi inom åtta dagar
hafva att förvänta den tillbaka. Jag hemställer således,
om det ej vore skäl att instämma uti hvad Hr von Hartmansdorff
och Frill. Sprengtporten förut yttrat.
Hr von Hartmansdorff: Jag hemställer ytterligare
till Frih. Cederström, om det ej vore skäl, sedan Hr Landtm,
yttrat, att remiss nu genast hör äga rum, att låta motionen
tor ögonblicket förfalla, och återupptaga den sedan frågan
0111 bancovinstens användande blifvit afgjord.
Fi ili. Cederström: Naturligtvis äger R. o. Ad. alt
pröfva, huruvida remiss hör ske eller ej, eller om frågan
bör förfalla; ty det är Ståndets rättighet att pröfva huruvida
frågor höra förfalla, eller om remisser böra ske; men
jag finner ej något skäl vara anfördt af dem, sorn här yttrat
sig, hvilket kan verka lill ett sådant uppskof, beroende
det likväl på Ståndet att derom besluta.
Hr von Hartmansdorff: Såvida det ej anses, som
hade Ståndet nu genom en vägrad remiss betagit sig rättigheten
att, om motionen sedermera väckes, densamma remittera,
så har jag intet emot, att remiss nu vägras. Men jag
vill ej, att saken derigenom skall anses afskuren för framtiden.
Hr Frih. o. Landtm, föreslog, att motionen måtte remitteras
till Allm. Besvärs- och Ekon. U tskottet.
Ropades ja och nej.
Hr Landtm, hemställde, om R. o. Ad. ansåg, att motionen
för det närvar, borde förfalla.
Ropades starka ja, blandade med nej.
Hr Landtm, förklarade det han trott- sig finna, allvid
svaren å den sednare propostn ja öfverröstat nej.
Föredrogs ånyo Hederv. BondeSRs den 21 sisth Nov. på
bordel lagda prol.utdr. af den 7 i samma månad, med inbjudning
till instämmande i Ståndets beslut rör:de tryckning
af förhandlingarna i representationsfrågan.
Frill. Cederström, Jacob: Jag har ingenting ali invända
emot BondeSt:s önskan, att dos öfverläggning;!!' i frågan
må särskildt tryckas oell i landsorterna utdelas; men
jag skulle tro, att, 0111 R. o. Ad. inedgifver att sådant får ske
på bekostnad af statsmedlen, detta likväl måste ske med det
villkor, alt utdelningen skall verkställas i offentlig väg, d.
v. s. genom Konungens Bef:h:de, på det alt hvarje socken
D c n 4 December f. m.
1 'D
må erhålla exemplar deraf, oell alt det ej må blifva beroende
på hvarje riksdagsman alt utdela dem eller behålla
dem hemma hos sig. Det faller af sig sjelft, alt 0111 tryckning
sker på allmän bekostnad, så böra äfven de handlingar,
som tryckas, genom offentliga auetorii eter utdelas.
Med denna modification, anhåller jag om propos. till instämmande
tili BondeSt:s beslut.
Hr von Hartmansdorff, Aug., instämde med Frih.
Cederström.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att Frih. Cederströms
mening, om Hr Landtm rätt uppfattat den, vore, att de
exemplar, som tryckas af förhandlingarna i representationsfrågan,
skulle genom K. M.'s försorg försändas till de särskilda
socknarna i Piiket.
Hr von Hartmansdorff: Min mening är, att utdelningen
i socknarna skulle genom Konungens Bef:h:de verkställas.
Jag iakttog ej, om Frih. Cederström äfven uttryckte
sig så.
Frih. Ridderstolpe, Fredr.: Jag skulle önska, att
R. o. Ad. derjemte uttryckte den önskan, att dessa handlingar
måtte för allmänt begagnande hållas tillgängliga i
hvarje sockenstuga, emedan erfarenheten lärt mig, att en hel
hop handlingar — lemnade i samma välvilliga afsigt, sorn
dessa komma att utlemnas — ganska troget af Hrr pastorer
inläsas i sacrislian och helt och hållet undanhållas allmänhetens
kunskap. Detta sker af ett ganska lätt förklarligt
skal, ty Hrr pastorer äro ansvarige för dessa handlingar, och
vid visitationerna of contractsprosten efterses ganska noga,
0111 dessa handlingar ligga i sacrislian väl förvarade.
På så sätt har händt, alt mycket, som varit ämnadt lill
allmogens kännedom, blifvit ifrån den helt och hållet undanhållet.
Frih. Cederström: Den siste värde talarens anmärkn.
måste härleda sig derifrån, att lian ej rätt uppfattat Hr
Landttms framställning i anledn. af mitt förra yttrande,
nemi. alt dessa handlingar skulle till allmänheten utdelas
genom Konungens Bef:h:des försorg, och således komma allmogen
tillhanda, och alt flera exemplar tryckas, än sorn
finnas sockenstugor i Riket. Det är således icke endast för
sockenstugorna, utan för Svenska medborgarne af BondeSt.
, som dessa handlingar komma alt genom Styrelsens försorg
i Riket utdelas.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att han icke rätt fattat
Frih. Cederströms mening, om det vore hans mening att
3ooo exemplar af alla Ståndens förhandlingar i representationsfrågan
skulle tryckas, eller örn det blott vore af BoudeSt:s
enahanda förhandlingar.
120
Den ij December f. m.
Frill. Cederström: Jag menade endast BondeSt:S förhandlingar
i frågan, emedan detta Stånd är det enda, som
begärt deras tryckning. Våra förhandlingar finnas i de
tryckta prot:n, och kunna således af hvar och en, som det
önskar, blifva kunda.
Hr Frih. o. Landtm, fästade uppmärksamheten deruppå,
alt BondeSt. förklarat, att alla inom RiksStm hafda
förhandlingar i representationsfrågan tillika med Cons!.Utsk:s
deröfver redan afgifna och framdeles afgifvande memorialer
skulle i ett sammanhang tryckas och kostnaden dertill af
riksdagsraedlen utgå, äfvensom att exemplaren skulle tillhandahållas
Ståndets commillenter genom utdelning i socknarna,
hvarom riksdagsfullmäktige sjelfve hvar i sin ort borde
föranstalta; och hemställde Hr Landtm., örn R. o. Ad.
behagade antaga BondeSt;s inbjudning till instämmande i
detta beslut i sin helhet.
Ropades nej.
Uppå derefter framställd propos. beslöt R. o. Ad. att
af BondeStts förhandlingar i den omförmälda frågan må,
emot ersättning utaf riksdagskostnaderna, särskildt tryckas
3ooo exemplar för att genom Konungens Bef:h:des försorg
aflemnas och utdelas i socknarna.
Ånyo föredrogs Const.Utsk:s den 11 sisth Nov. på bordet
lagda mems N:o64, med förslag i afseende på Tryckfr.-  förordningens rätta benämning.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Om Const.Utsk.
hade inkommit med något förslag till förändring af innehållet
i Tryckfr.förordn., så kunde det visserligen hafva varit
i sin ordning att äfven rätta titulaturen, men alt nu enstaka
komma in med fråga blott om titulaturen, eller hvad
författningen bör heta, utan att tala om hennes beskaffenhet
eller deruti föreslå någon rättelse, synes mig hvarken
vara högst nödigt eller högst nyttigt. Anmärkningsvärd!
är afven, att Ulsk., som förut talat emot titulaturer
på menniskor, nu afgifvit särskildt grundlagsändringsförslag
rör:de titulaturen på en författning. Efter att hafva
gjort dessa aninärknlr i formelt hänseende, lemnar jag
saken derhän.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
såsom sin gemensamma tanke förklara, attUlsk:s nu
föredragna förslag icke vore hvarken nödigt eller nyttigt.
Ropades nej.
Uppå derefter framställd propos. ansåg R. o. Ad. förslaget
böra hvila lill grundlagsenlig behandling vid nästa
riksdag.
Lika
-
Den 4 December f. m.
121
Likaledes godkändes lill grundlagsenlig behandling vid
hästa riksdag Const.UtsktS den 21 sisth Nov. på bordet lagda
memorialer:
N:o 65, med förslag lill ändring i 1 §:n 3 inom. Tryckfr.-  lagen;
N:o 66, med föreslående af ett tillägg i j §:n 5 mom.
Tryck fr.lagen.
Föredrogs ånyo Stats- och Bevilln.TJtskhis den 21 sisth
Nov. på bordet lagda betänk. N:o 80, i anledn. af åtskilliga
motioner, angille förändradt löningssält för domare samt expeditionslösens
och Cbartse-sig.-contorets upphörande.
Hr von Hartmansdorff, A11 g.: Det ser ut som
större delen af Utsktns ledamöter hade reserverat sig mot
sjelfva beslutet, nemi. Hr Stuart, Gr. Hamilton, Frih. Sprengtporten,
Hrr von Troil och von Heland, Gr. Mörner, Llr Löwenström,
Hr Ribbing, Doctor Björkman. Prosten Afzelius,
Prosten Hallbeck, Prosten Östberg, Hr Nordvall, Hr Wedberg,
llr Hjort, Riksdagsfullmäktige Sven Heurlin och Gustaf
Appelqvist samt ContraclsProsteh Sandberg. Det torde
vara nog med Uppräknande af desSa, feluiru äniiu flere upptagas
vid slutet; Deras skäl äro, alt ”vid öfvervägande af
allt hvad sålunda förekommit, och enär för denna frågas
hulvudsakliga pröfning erfordras en fullständig Utredning af
alla dermed sammanhängande omständigheter samt beräkning
af de kostnader, Hvilka kunna uppkomma genom utförandet
af de föi ändringar, sbro må finnas lämpliga, hvilket
allt icke kan af Utsktn åstadkommas;” hafva desse Hrr
tillstyrkt att Utsk:n bort yttra, att "L'tsk:n funnit sig för
närvar, böra inskränka sin åtgärd till deh hemställan, att R.
St , under tillkännagifvdnde af den önskan, att expeditionslösen
vid domstolar och embetsverk, så vidt möjligt är, kunde
upphöra; och på lika sätt, Soth för K; Mis Cancelli redan
finnes stadgadt, genom charta sigillata godtgöra*, emöt det
att vederbör, tjenstemän undfå bestämda loner, å detta ämne
fästa K. M:s nåd. uppmärksamhet, under anhållan att,
efter det vederbör, blifvit hörde och all den Utredning åstadkommen,
som för ämnets fullständiga bedömmande må erfordras,
K. M. täcktes vid nästkommande riksdag deraf lemna
R. St. del, med nåd. förslag, örn och i hvad mån en dylik
förändring anses kunha och lämpligen böra ti11vägabringas,
samt å de löneanslag, som i sådant fall skulle blifva af
nöden.” Jag hemställer till R. o. Ad. att betänk, måtte återremitteras,
på det att Ulsktn måtte få tillfälle att taga i
närmare öfvervägande det förslag till beslut, som jag nyss
uppläst.
Hr Palmcrantz, Joli. Mauritz: Det förundrar mig
i sanning, att de förenade Utsktn kunnat komma till det re18
H. 16
122
Den 4 December f. m.
suka t, som betänk, utvisar, så mycket mera, som det icke
kunnat vara de förenade Utsk:n obekant, alt K. M. redan
anbefallt alt vedei bör. i den bär frågan skola höras och
afgifva deras yttranden. Jag anhåller lika med den sista
värda talaren om återrémiss af betänk , och att de förenade
Utskm Iackus taga innehållet af de betänk, åtföljande reservationer
i det noggranna öfvervägande, de oemotsägligt
förtjena.
Frill. Cederström, jacob: Det vore visserligen
ganska önskvärdt, om man kunde så ordna domaremak ten
i Sverige, att, likasom för K. M:s Cancelli, man kunde bestämma
vissa löner för hvarje person och deremot lägga pa
acterna några riksdalers charla, svarande mot den löneförhöjning,
sorn skulle ei fordras, hvarigenom alla blefvo belåtne;
men förhållandet klefve i följden helt annai, om tillämpningen
af detta aflöningssätt skulle utsträckas till häradshöfdingar
och landscancellier. Det är förmodligen en hvar
bekant, alt massan äf de mål, som der förekomma, utgör
olika qvantiteter på olika orter i Riket, men bestämmer just
genom sin qvantitet lönebeloppet för tjftnsternas innehafvare;
sorn nödgas underhålla ett större eller mindre antal biträdande
på egen bekostnad, hvilket, i händelse ifrågavär. reglering
skedde öfverallt, skulle medföra nödvändigheten af eli
ganska betydligt ökad tjenstemannapersonal på alla sådana
ställen. Det faller af sig sjelft, alt då lansslaten innehåller
länsnotarien och landscancellisler, hvilka nu äro en å l\å
vid hvarje landscancelli, så skulle man, derest den föreslagna
förändringen 'ägde rum, få lof att hålla 6 å 8 st uti dé
större länen för att görOmålen mätte kunna medhinnas, och
delta tillök ta antal tjenstemän borde då uppföras på länens stat.
Under det alt nuvar. innehafvare af tjensterha lefva, lärei'
man icke kunna ifrån en häradshöfding, som i expeditionslösen
räknar 3 ä 4,°°® '*‘1 ■' b:co, taga denna inkomst, med
mindre han erhåller full ersättning, och honom måste således
tilläggas en så stor lön, som svarar emot de förra inkomsterna.
Detta skulle medföra svårigheten all framdeles
minska lönerna, ifall man vill bibehålla en rask utöfning
af embetet, som dock är högsta föremålet för rättsökande
och rättskipningen i landet. Det vigtiga är att hastigt få
slut pa rättegångarna, och detta befordras i samina man soiii
det egna intresset leder embetsmannen att fullgöra sina skyldigheter,
ty med all aktning för de fiscals-aciionér, som till
följe af fördröjd handläggning af ärendena kunna äga rum,
blir dock ändamålet dermed icke vunnet. Jag tillstyrker för
min del bifall till Ulsk tiis betänkande.
Hr Westfelt, Nils: Icke närvarande i Utskm när
fragan föredrogs, äfvensom vid justeringen, har jag icke kunnat
förena mig med de ledamöter, sorn mot Ulskms betänk,
sig reserverat. Jag inskränker mig således lill att helt och
Den 4 December f. m.
ia3
hållet förena mig med Hr von Hartmansdorff och anhåller
om återremiss af detta betänkande.
Frih. Cederst röra, Anders: Äfven jag anhåller om
fiterremiss af betänk., och jag finner mig icke öfvertygad af
de skäl Sorn af Frih. Cederström, Jacob, blifvit anförda, att
jn icke K. M. skulle, efter inhemtad underrättelse om förhållandet,
kunna gora sådana stadganden eller till R. St. inkomma
med så beskaffade förslag, som kunde i en framtid
saltas i verkställighet. Att genast ögonblickligen öfverflytta
expeditionslösen på charta sigillata, och att derigenom göra
en allmän rubbning af nuvar. förhållandet, skulle jag icke
tro vara tjenlig!; men deremot skulle jag tro att det vore
liitt verkställbar!, att, sedan K. M. inbemtat kännedom om
de olika inkomsterna uti domsagorna och vid landtstaterna,
K. M. kunde, efter innehafvarens afgång, stadga den lön,
sorn en sådan tjensteman bör hafva på stat, och att sedermera
charlqg-sig.-beloppet blelve motsvarande hvad som erlagls
i expeditionslösen. Det bör ej vara svårt för K. M. att
utröna hvarje domhafvandes ungefärliga inkomster, samt således
ganska lätt att på grund deraf bestämma den lön, som
framdeles borde tjenslen tillkomma. Att icke nuvar. innehafvare
af sådana embeten kunde komma att få mindre löner
än de nu hafva inkomster, är gifvet, men deremot ser
jag icke hvarföre nian ej kunde förminska lönei na för deras
efterträdare, så snart de likväl erhålla relativt till deras embetsgöromål
tillräckliga löner på stat.
Hr von Hartmansdorff: Frih. Cederström, Jacob,
har anmärkt, att det vore olika antal mål i domsagorna och
vid landsh.embetena, saint att deruti läge ett skäl hvarföre
man ej skulle kunna införa den ifrågaställa förändringen.
Det måste vara möjligt att för hvarje särskild domsaga
liksom för hvarje särskildt landscancelli uträkna efter
de föregående åren ett medeltal af målens antal, äfvensom
ett medeltal af inkomsterna, saint att derefter
bestämma inkomsterna för bestallningarnes framlida innehafvare.
Talaren bär också anmärkt, att desse tjenstemän,
vare sig häradshöfdingar eller landssepreterare, behöfva
underhålla biträden. Det är klart, att förhållandet skall blifva
sådant allt framgent. Men örn lönerna rättas efter behofvet,
så är det icke svåraie alt löna biträden med penningar,
som komma från Stats-pont,, än mpd penningar, som
komma omedelbart ur de rättsökande parterpes händer. Talaren
har ytterligare sagt, det man ej vore berättigad att
taga lönerna från deras nuvar. innehafvare. Det tror jag
icke heller vara ifrågastäldt, åtminstone finnes ej något sådant
i den reservation, hvari jag instämt. Äfvenså har han
trott, att man skulle få hastigare slut på målen, derigenom
att betalningen genast följde lill häradshöfdingen eller laridsseeretm.
Nu klagas deremot, att mål blifva uppskjutua,
Dcu 4 December f. m.
pä det att domaren skall få mera lösen än om de genast afgjordes.
Hvilket är då mera menligt för de rättsökande,
antingen att målens afgörande eller att beslutens expedierande
uppskjötes? Att afgörande! uppskjutes är händelsen
nu, alt expeditionen uppskötes vöre det enda som kunde befaras
såsom en följd af förändringen. Jag tror att det förra är
menligare. Jag har hört talas oin en domare, jag tror det
Var i Upland, sorn viii afkupnade utslag i målen, men dröjde
att meddela expeditionerna. Bönderne hittade då på att
å begge sidor taga vittnen på domarens muntliga utsago
och alt rätta sig derefter, emedan mannen var en rättskaffens
domare, med hvilkens utslag de vanligen läto sig nöja.
Sålunda finnes en utväg att komma till slut, blott man får
veta hvad utslaget innehåller. Men der intet sådant meddelas,
äro parterne redlösa. Jag tror således att de anförda
skälen icke böra hindra ålerrenpss.
Stats- och Bevilln.Utskms betänk. N:o 80 återremitterades.
Ånyo föredrogs LagTJtskts den 21 sisth No v. på bordet
lagria mern. N:o i5i, med förslag lill sarnmanjemk ning af de
inom RiksSt:n fattade skiljaktiga beslut, vid förehafvande af
Utsk:s genom betänk. N:o 66 och utlåt. N:o 126 framställda
förslag, i anledn. af väckt fråga örn förtydligande af 1 cap.
2 §:n Straff-bm och K. brefvet den 25 Sept. 1777.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla den till R. o. Ad. i Utskts mern. N:o i5i
ställda inbjudning.
Bifölls.
I följe häraf ansågs den föreslagna voterls-propostn komma
att förfalla.
Föredrogos ånyo och bi föllos LagUtskis den 21 sisth
Nov. på bordet lagda betänkm:
N:o iÖ2, i anledn. af väckta motioner om ändring af 8
cap. Handels-b:n och upphäfvande af K. förordn. den (
Oct. 1752, angide straffets skärpande för mätare, som med
oriktigt mätande beträdes;
N:o i53, i anledn. af väckt motion om bestämmandet
af rätt domstol för upptagande af åtal emot Öfverståthållare!!
för fel i embetet;
N:o 1 54, i anledn. af väckt motion om behofvet af åt sk illiga
föreskrifter, ronde polisgöromålens ordnande i Stockholm;
N:o i55, i anledn. af väckt motion om granskning och
ändring af de lagens rum, enligt hvilka ledamöter i krigsrätt
dömmas till ansvar för felaktiga domslut;
N:o t56, i anledn. af väckt motion om ansvarsbestämmelser
för dem, som eftergöra andras arbeten i gravyr och
lithographie.
Den 4 December f. m.
123
Hr Fril), o. Landtm, tillkännagaf, att plenum Lomme
alt fortsättas på eftermiddagen kl. 6.
Ånyo föredrogs Hr Sljerngranats, Gustaf, den 2? sistl.
Nov. på bordet lagda motion angide extra-auslag till beredande
af ökade öfningar för armeen.
Hr Stjerngranat, Gustaf: Hos ITr Frih. o. Landtm,
och Ståndet får jag anhålla, att vid remissen till StatsUtsk.
af min motion fä göra den förändring i redaetionen af de
anmärkmr, som jag i mitt yttrande afgifvit, ali i stället för
den period, som börjar med orden: ”På grund af föreslåen»
de,” och slutar med orden; ”genom votering i förstärkta
StatsUtsk. blifvit afslagen,” få insätta följande ordalag:
”På grund af förestående, och med betygande af min
särskilda tacksamhet till dem bland reservanterna, som in»
sett vigten af, oell förordat de af K. M. på extra stat be»
gärda anslagen för instruclions-compagnier oell indelta ar»
nidens öfriga vapenöfningar, vågar jag ej allenast tillstyrka
dessa anslags beviljande till de af K. M. äskade belopp, utan
oek, med den rätt mig tillkommer enligt 56 §:n Riksd.Ordn ,
nu i form af ny motion föreslå alt, såsom extra-anslag, in»
till nasta riksdag måtte uppföras årligen 18,000 r:dr, för att
i den för armdens öfningar enligt förestående plan beräknade
summa utgöra en fyllnad, hvarigenom, med hufvudsak»
ligaste afseende på utbildandet af cavalleriets rekryter och
dresserandet af dess remonler, utförandet af nämnda plan
kunde beredas och möjliggöras, Utan att en sådan tillökning
i dc för armeens vapenöfningar äskade anslag blifvpr
beviljad, torde ingen verkställighet af meranämnda plan kunna
följa, sedan, genom votering i förstärkt StatsUtsk., den
af K. M. på ordinarie-stat begärda tillökning i exercis-sejvadrons-anslaget
blifvit vägrad,
Hr Munck af Rosenschöld, Nils Rudolph; Då ja g
begärde Hr Stjerngranat: motion på bordet, lydde de tirader,
hvilka innefattade densamma;  utan ock med den rätt mig
tillkommer, enligt 56:le §:n Riksd.Ordn., nu i formaf ny motion
föreslå alt, såsom extra-anslag, intill nästa riksdag måtte
uppföras en summa af 20,761 r?dr 16 sk. såsom fyllnad uti
exercis-sqvadrons-anslaget. Denna sednare summa, påräknad
för utförandet af den plan för öfningarna, som här blifvit
omnämnd, äskades af K. M. såsom ordinarie-anslag, men bar
genom votering i förstärkt StatsUtsk. blifvit afslagen.” Jag
begärde deri på bordet, för alt derigenom fästa motionärens
uppmärksamhet på alt motionen vore af den beskaffenhet,
ali den icke kunde af R. St. till pröfning upptagas, alldenstund
den angick eu fråga, hvilken, såsom motionären sjelf
anmärkt, redan blifvit af R. St. genom deras förstärkta
StatsUtsk. afgjord. Nu sedan Hr Stjerngranat vidtagit en
sådan modilication af sin motion, att det kan vara tvifvel
Den 4 December f. m.
underkasladt, huruvida den kan anses upplaga en redan afgjord
fråga, vill jag ej ensam invända något mot remissen af
densamma, ulan öfverlemna!* åt StalsUtskrs skön att afgöra
huruvida den kan till pröfning upptagas eller icke.
IJr Frih. o. Landtm, yttrade, att di Hr Stjerngranat
återtagit sin motion i den forin den först hade, oell åt densamma
gifvit en annan syftning, som icke vore bestämdt stridande
emof förut fattade beslut, ansåg Hr Landtm, sig icke
kunna neka framställande af propus, till remiss, utan hemställde
nu örn R. o. Ad. behagade bifalla motionens remitterande
Ijll SlatsUtskottet.
Ropades ja.
Till pröfning företogs PresteStls den a5 sisth Nov. på
bordet lagda prot.utdr. af den 18 sisth Nov., med inbjudning
till instämmande i Ståndets beslut om ett tijlägg li|l StatsUtskts
förslag i 4-de punkten af utlåt. N:o 221.
[Jr yon Hartmansdorff, Au g.: DA PresteSl. fattat
ett med R. o Ad;s olika bpslut, så, pcb på det att delta
Stånd ej måtte blifva allena om sin mening, hemställer jag
vördsammast, om ej lämpligast vore att med PresleSt. instämma,
likväl roed.undantag af det åberopade uttrycket,
hvilket lärer funnits i betänk. N:o 221, som IL o. Ad. ej biföll,
ulan antog betänk. N;o 92.
Uppå derefter framställd propus, beslöt R. o. Ad. att,
med vidblifvande af sitt genom bilall till /f:<t<r punkten i
Utlåt. N:o 92 fattade beslut, äfven bifalla del tillägg, sorn
PresleSt. inbjudit R. o. Ad. alt antaga.
Föredrogos ånyo Borgare- och PresleSttns den 25 sist!,
Nov. på bordet lagda prot.utdr., del förra af deir 18 och
det sednare af dpn 25 i samina månad, om behofvet af
särskilda ordföranden för Banco- oph Exped.Utsktn.
Frih. Hamilton, Hugo: Sedan R. o. Ad:s majoritet
nu redan invalt en annan ordför. i Exped.Utsk. efter den
förra, som afsagl sig detta förtroende, tojde R. o, Ad. finna,
ptt dessa prot.utdr. från Preste- och BorgareSCn ej erfordra
någon annan åtgärd, än att läggas till handlingarna.
Hr L i 11 j e tt s t o I p e, Axel Fredr., uppläste följande:
Både såsom ståndsledamot och särdeles i egenskap af
ledamot uti H. Exped.Utsk., anser jag mig förpljgtad att
jcke stillatigande öfver vara diseossionpn ronde de nu föredragna
prot.uldrjn ifrån IJögv. PresleSt. och Vallöf!. BorgarejSt.
; men då jag pn går att yördsamt häröfver mig yttra,
äfvensom jag har för afsigt att taga mig friheten omnämna
förhållanden, hvilka äga ovillkorlig gemenskap med ifrågavar.
ärende, och, efter hvad jag skulle önska, aro enda grunden
till de inom nämnda resp. MedStånd fattade beslut, vågar jag
Den 4 December f. m.
n7
utbedja m!g Hr Frill. o. Landtmts samt H. R. o. Adis benagna
öfverseende, så väl med niia parlemeniai iska oförmåga,
som ock ifall jag uti denna min framställning komme
alt blifva alltför vidlyftig.
Hvad de föredragna pi ot.utdi tn oell dit resultat, söm
dermed åsyftats, beträffar; så, enär delta resultat redan är
vunnet genom Gr. Frölichs nu gjorda afsägelse ifrån dess
ledamolsbefatlning uti H. Éxpfed.Utsk., Imer något vidare
icke eifin dias, än alt berörde prot.utdr. läggas till handlingarna.
Örn öck deritia Gr; Frölichs afsägelse icke inträffat, harle
H. R. o. Adis afgörande härutinnan troligen icke blifvit annorlunda;
ty all afgifva något svar härå — då, enligt mitt
förmenande, blott ett för närvar, förefinnes — derifråh torde
grannlagénhfeten och StuUdssämjan, utan tvifvel, hafva
afhällit H. R. o. Ad.
Innan jag nu öfvérgnf till att vidröra de obehagliga förhållanden
inom H. Exped.Utsk., hvilka, sorn det vill synas,
gifvit anleda, till flög v. PresleStls och Vällofl. BorgafeSlis
ifrågavar. beslut, kau jag dock icke härvid underlåta att —
skiljd ifrån allt slags partiintresse och härutinnan, såsom alllid,
endast ledd af den innerligaste öfvertygelse, — till Gr.
Fiölich heltibärä fhil) tacksägelse, för det Hr Grfefveh, medelst
dehlia afsägelse, sökt förekomma ytterligare obehagligheter,
ej allenast inom ilian älven utom det Utsk., hvars ledning
blifvit Hr Grefven anförtrodd, till följd af H. Ståndets fli r
Electorers vid riksdagens bni jdn förrättade val, -— obehagligheter,
föranledda af de olika nsigtei’, hvilka på sednare
tiden yppats inom Utsk. emellan Hr Grefven, i egenskap af
ordför., och en de I af Utsk s Hrr ledamöter. Det offer Hr
Grefven genom della steg synes hafva gjort, i och för flen
Störda ehdrägtens ihom Utsk. återställande samt Ulöjligheteh
för den blifvande ordföranden alt förmå Utsk. alt inskränka
dess förhandlingar inom den uti grundlagen för H. Exped.
Utsk. utstakade sfer, bör likväl icke förefalla Hr Grefven
särdeles påkostande, efter hvad sOin inom Utsk. sig tilldragit,
och deribland jag hade ämnat Upptaga endast ett speciell
fall, nemi. del sednaste af Hr Grefven, i egenskap af ninni
varande ordförande, utsatta sammanträde, ifrån hvilket 11 ögv.
Preste- och Vällofl. BorgafeStts samtl. Hrr ledamöter sig
albolin, hvaremot ledamötei ne af H. R. o. Ad. samt [hderv.
BondeSt. i behörig Ordning sig ihfuhno. Detta, äfvensom
resultatet af ifrågavar. Sammanträde, är förut af Gr. Frölich
tili dess skrift), anförande ömnärhndi. Jag förbigår det således.
Af hvad sålunda inträffat, iriser jag alltför val hvilka
svårigheter mött våra Hrr Electorer alt, vid valet af ny ledamot
uti H. Exped.Utsk., finna någon, ål hvilken tiri' Electorer
ansett sig kunna lemna ett uppdrag, hvarmed är förbundet
åtagandet alt fungrra såsom ordför. uti delta Utsk.,
samt ikläda sig de skyldigheter, hvilka jag anser vara föreiiade
med en ordförandes befattning; då deremot de oi dföran
-
Den 4 December f. m.
ilen , genom häfdvunnen praxis tillerkända, och, enligt
min tanke, ovillkorligen honom tillkommande rättigheter
varda ordföranden fråntvingade, samt principer, i öfrigt sådana
som de inom H. Exped.Utsk. nu etablerade, blifva radande.
Det lyckliga val våra Hrr Electorer hafva gjort, dd
dc utsett Gr. Gyldenstolpe, Nils, att intaga Gr, Frölichs plats
inom Utsk., är mig likväl en säker borgen, att de obehagliga
förhållandena skola upphöra, den störda enigheten återkomma
samt sträfvande! lör eli gemensamt mål, att nemh
efter bästa förstånd söka motsvara det förtroende, som kallat
oss lill ledamöter uti oftanämnda Utsk., hädanefter skall hos
OSS ej allenast qväfva begäret att så ihärdigt förfäkta våra
olika Asigler om de uppkomna tvistefrågorna, utan äfven
bringa desämma lili glömska*
Jag finnér mig redan hafva till en del ingått Uti framställningen
af hvad som specielt inom H. Exped.Utsk. sig tilldragit,
och hvilket föranledt så väl de iffågavar. prot.uldrtn,
som ock Gr. Frölichs afsägelse af dess plats inom Utsk., och
hvaraf, såsom ett farligt prsejudicat, mycket f. m oförutsedt
tyvärr torde blifva en följd. Att lili följa en värd ledamots
inom Vällofl. BorgareSt. exelii]><• I, nemi. att besvära H. Ri
o. Ad. med uppläsandet af Utsk:s samt!, protocoller rörtde
de_omtvistade frågorna, vågar jag icke. Jag har likväl medtagit
dessa protocoll, för att hafva dem till hands, ifall
deras uppläsande ansåges erforderligt.
Skulle Hr Frih. o. Landtm, samt H. Ståndet, såsom jag
alltför val inser, finna obehöfligt att ifrågavar. prot. komma
till II. R. o. Ad:s kännedom, får jag dock vördsamt anhålla,
det mig åtminstone matte tillåtas uppläsa mitt anförande
till prot, den dag då dessa frågor inom Utsk. först
blefvo upptagna. Detta endast för all derigenom befria
mig ifrån den möjliga förebråelsen att hafva gifvit anleda,
till, eller genom grundlösa framställningar hafva försvårat
biläggandet af de inom Utsk. till sina restlltaler ganska
menliga, fastän i sig sjelfva alltför obetydliga tvistefrågor,
Detta anförande är helt kort och uppläsningen deraf skall
.således ej förorsaka någon särdeles tidsutdrägt. Jag afstår
dock äfven derifrån, ifall sådant af H. Ståndet äskas.
Detta anförande lyder sålunda: ”Ehuru jag visserligen
ingenstädes finner stadgadt, att ordför. äger alt tiden till
utsk.sammanträden ensam bestämma och utsätta, kan jag
dock icke undgå att vidblifva den af mig vid Utsk:s senaste
sammanträde, uti Hr Grefvens och ordförandens frånvaro,
yttrade mening, eller att denna rättighet må vara ordföranden
medgilven. Ordförandens pligt är att främst tillse
ärendenas gång inom Utsk. och hafva uppsigt öfver, att arbetet
med drift och ordning fortgår. Åled denna skyldighet
anser jag också ovillkorligen böra vara förenad rättigheten
för ordform, att, på den tid honom bäst och för arbetet
-
Den 4 December f. m.
129
betet lämpligast synes, sammankalla Utsk.; och jag tror ingalunda,
att någon ordlof, skall missbruka denna, af billighet
äfvensom af praxis honom städse medgifnä, förut aldrig
bestridda ratt.”
”45 §:n Riksd.Ördn , Som föreSkrifver hvad Landtmarskalk
och Talmän härutinnan tillkommer, skulle möjligen
vid detta tillfälle såsoin någon Vägledning för omdömet kunna
åberopas.’’
”Till följd af disctissionén rörtde delina fråga vid sista'
sammanträdet; förutse!' jag mig komma att tillhöra minoriteten.
Jag afståi- dock icke från denna ntih tiri yttrade åsigt
och skall åtminstone nied min löst söka motverka ett deremot
stridande beslut.”
'Tlvåd defiiäst ängar Ilr Grefvens ordförandeskap uti
ätne Utsk., så skulle jag aiise detta vala en fråga, som ej
boide komma under UlsktS öfverläggning. Anser Hr Grefven
sig, ulan att försumma hågöndera, kiinua best! ida dessa
2:né befattningar Och går i lant! dermed, tror jag icke, att
den nu i (råga var; anmärkningen är på sitt ställe. Den borde,
itali en Sadan skulle anses behöflig, enligt min tanke,
bell re riktås emot fl. R. o. Adis Hit Electorer, genom hvilkas
väl delta dubbla förtroende blifvit Gr. Frölich uppdraget.
Grundlagen lägger icke hagot hinder emot ett dylikt
val.”
Slutligen och medan jag ännu liar ordet, önskade jag
få för H. R o Ad., thed anleda, af de flera åteiremisser
på förslag till tind. Skrifvelse!-, hvilka inträffat under den
tid jag haft äran vara ledamot uti TI. Exped.Utsk;, härmed
Vördsamt tillkännagifva de svårigheter, hvilka härvid mätt
Utsk., thiir det häiidt att dessa ålerremisser någon gång
grundats deruppå, alt Utsk., följande de af resp. Stånden
ilian anmärka, godkända utsk:helänk:n, dessa betänkm, med
vissa för uppställningen behöflign förändringar, till det mesta
afskrifvit; stundom åter uppå Ulsk:s förmenta uluraktlåtenhet
att dylika betänk:n uti deras helhet afskrifva; och
nu sednast har Utsk. ifrån ett annat Stånd fått emottaga en
återremiss på deri grund, att Exped.Utsk. icke användt de
uti det godkända utskibetänk. upptagna motiver, hvilket
val varit förhållandet, men skett derföre, att Exped.Utsk.
funnit Samina Stånd icke hafva antagit det resultat, till hvilket
dessa motiver hörde, utan Utsk. alltså ansett sig föranlåtet
anföra sådana motiver, de der ledde till det åsyftade
resultatet.
Att dessa mina framställningar, rör:de tilldragelserna
inom H. Exped.Utsk., icke kunna föranleda lill någon åtgärd
å H. R. o. Ad.-s sida, finner jag nogsamt. Jag har
dock ansett mig böra inför mitt Stånd sådant anmäla.
Detta tillkännagifvande hade visserligen lämpligast bort
göras på samma gång sorn Gr. Frölichs skriftl. gjorda afsä
.
8 H. 17
i3o
Den 4 December f. m.
geise ifrån dess ledamots-befattning inom H. Exped.Utsk.
upplästes. Jag var ock beredd derpå och begärde, på sätt
prot. för den dagen eller den 2 Dec. utvisar, ordet, så snart
Hr Grefvens berörde anförande blifvit uppläst; men då
Hr Frih. o. Landtm., oaktadt derom af mig gjord vördsam
framställning, förklarat sig ieke kunna då föredraga de ml
ifrågavar. prot.uldrm ifrån llögv. Preste- och Vallöf]. BorgareSt:n,
hvilka jag ansåg äga ovillkorlig gemenskap med detl af
flr Grefven skrift!, anmälda afsägelsen, afstod jag likväl derifrån,
för att nu uti ett sammanhang kunna få yttra mig;
ocii får jag slut!., hvad dessa prot.utdr. vidkommer, endast
vördsammast förnya min här ofvan gjorda anhållan att desamma
mätte läggas lill handlingarna,
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, alt sedan den nu lill
ord för. i Exped.Utsk. invalde ledamot of R. o. Ad. icke vore
ordför. i något annat TJuk., R. o. Ad. torde finna, att de
från Borgare- och PresteSlm ankomna prot.utdr. icke erfordrade
annan åtgärd än att läggas till handlingarna.
Bifölls.
Hr L i 11 j e n s t o I p e, Axel Fredr., uppläste följande:
De sednaste tilldragelser inom H. Exped.Utsk.., å hvilka
jag uti ett föregående anförande tagit mig friheten hJntyda,
hafva hos mig ytterligare stadfästat öfvertygelsen om olämpligbeten
af en och samma persons inväljande till ledamot uti
flera än ett Utsk., särdeles om ordförande-befattningen, såsom
erfarenheten så väl vid förflutna riksdagar, som ock nyligen
vid innevar. riksdag visat, derigenom skulle komma att
tillfalla den sålunda valde.
Under de stridigheter, hvilka inom nämnda Utsk. förefallit,
rör:de ibland annat grundlagsenligheten deraf, alt
Utskts ordför. derjemte fungerade såsom ordför. uti ett an
nat
Utsk., har jag tillhört minoriteten, eller deras mening,
hvilka ansågo något hinder derföre icke uti grundlagen förefinnas,
samt att, när ett sådant förhållande beklagligtvis
inträffat, någon utväg att undanrödja detsamma för närvar,
icke funnes. Jag anser deremot, att man bör vara omtänksam
uppå att, medelst någon bestämd föreskrift, afböja det
sådant framdeles skall kunna inträffa; och det är derföre
jag nu vågar vördsamt hemställa, huruvida icke H. R. o.
Ad. behagade finna lämpligt besluta den ändring uti ig §:n
Ridd.Ordn., hvarigenom stadgades, att electorerne, vid val
till utsk.ledamöter, icke må viilja en och samma person
lill ledamot uti flera än ett Utskott.
Om remiss häraf till H. Ridd.Utsk. anhålles.
Med anledn. utaf de bär ofvan vidrörda, nyligen inträffade
förhållanden, och utan att förstärkta Const.Ulsk:s sisth
gårdag genom votering fattade beslut, att såsom hvilande
till grundlagsenlig behandling vid nästa riksdag antaga frå
-
Den 4 December f, rn.
gan derom, att Utskm må äga att sjelfva ibland samtliga
deras ledamöter utse ordföranden, hos mig förändrat öfvertygelsen
om nyttan oell behofvet af hvad jag nu går alt
framställa — samt, enär äfven med förutsättning att den
sålunda föreslagna grundlagsförändringen skulle af II. II. o.
Ad. vid nästa riksdag blifva antagen samt densamma derefter
vinna K. M:s nåd. sanetion, en alltför lång tidsutdrägt
skulle mellankomma, innan denna förändring kunde taga sin
början — får jag derjemte äfven vördsamt yrka, att härmed
fä upplifva den af Hr Lagerhjelm, Pehr, vid sisth riksdag
(II. o. Ad:s prot. för i834och iBjä arens riksdag, y:de haft.
siik 54) väckta, af dåvar. Ridd.Utsk. understödda samt af
II. R. o. Ad. bifallna motion, angide val inom R. o. Ad. utaf
Ståndets electorer af särskild ordförande uti Utskm, utan afseende
å de valdes nummerordning pä Riddarhuset, 111. m.;
hvarförutan jag, för conseqvensens skull, får äran föreslå,
alt ordföranden ibland R. St:s Hrr fullmäktige uti Ranken
och Riksg.cout. på enahanda sätt skola utväljas.
E11 motion i samma syftning, sorn Hr Lagerhjelms nu
åberopade, liar väl vid innevar. riksdag af Frih. von Schwerin,
Julius, redan blifvit väckt, utan att densamma, ehuru
af H, llidd.Utsk. förordad, vunnit fl. Ståndets bifall; men.
då, såsom ett ibland hufvudmotiverna till afslaget befiunes
vara, att, i händelse denna motion blifvit antagen, den inconseqvens
skolat inträffa, hvilken jag sökt undanrödja medelst
mitt här ofvan anförda förslag, i afseende på ordför.-  befattningen lios Ständernes Hrr fullmäktige uti Banken och
Riksg.cout., samt hvad jag sålunda haft äran föreslå, torde
vara att anses såsom en ny motion, vågar jag alltså hos Hr
Frih. o. Landtm, vördsamt anhålla om remiss å motionen
uti dess helhet till H. Ridd.Utskottet.
Slutligen och utan att vilja inlåta mig uti någon vidare
utveckling af de många och talande skäl, hvilka förefinnas
för så väl den ena som den andra åsigten, får jag likväl
vördsamt fästa uppmärksamheten uppå, .ej allenast de skäl,
hvilka af Hr Lagerhjelm uti dess förut åberopade motion
blifvit utvecklade, utan äfven å det af Hr von Troil, Emil,
Öfver motionen då afgifna yttrande samt å hvad som af II.
Ridd.Utsk. vid sisth riksdag blifvit anfördt, hvaruppå jag
synnerligast stödjer min förhoppning örn en möjlig framgång
åt motionen, då dertill äfven böra tågås i betraktande de
under innevar. riksdag sednast inträffade, af mig åberopade
omständigheter, hvilka synas ovillkorligen påkalla någon förändring
uti berörde hänseenden; och lärer, ifall de principer,
hvilka jag här ofvan tagit 111ig friheten framställa,
skulle vinna H. R, o. Ad:s bifall, H. Ridd.Utsk, förständigas,
att ej allenast inkomma med förslag till förändrad redaelion af
19 §:n Ridd.Ordn. samt andra dermed gemenskap ägande §§,
utan ock tillse, det öfriga åtgöranden, hvilka af de nu fö
-
D« n 4 öictmber f. ra.
reslagna förändringarna blifva en följd, varda behörigen
iakttagna.
Begärdes pä bordet.
Ånyo föredrogs Bonde.St:s den i5 sisth Nov. på bordet
lagda prot.utdr. af den 18 sisth Nov., nied inbjudning till
Med Ständen att i frågan om grunderna för brännvinsbränningens
utöfning och beskattning förena sig i BondeStts den
3i sisth Oct. fattade beslut.
Hr von Hartmansdorff, A u g. : Då äfven delta
Stånd afgifvjt en inbjudning till de öfriga Stånden i förevarande
ämne, så skulle jag anse olämpligt, att R. o. Ad. pröfvade
andras inbjudningar, förrän Ståndet fått veta de öfriga
Ståndens beslut öfver sin egen. Jag hemställer således vördsamt,
om icke R. o. Ad. skulle finna lämpligt att låta detta
prot.utdr. hvila, intill dess R. o. Ad. förnummit hvad tle
öfriga Stånden i anledn. af dess inbjudning besluta!.
Hr Hammarhjelm, C a r I Fredr.: Uti den af Hr von
Hartmansdorff begärda bordläggning af detta betänk, får jag
instämma, och har således för närvar, ingenting att i detta
ämne anföra.
Frill. Hamilton, Hugo: Jag hade visserligen ämnat
vördsamt föreslå R. o. Ad. att lägga denna inbjudning lill
handlingarna, eller afslå densamma på den grund, att den
är helt och hållet stridande emot R. o. Ad:s beslut i ämnet;
men då det alltid torde blifva lid att göra denna mening
gällande, sedan prot.oldrin på tyänne talares nu framställda
begäran blifvit ånyo bordlagda, så afstår jag för närvar,
ifrån allt vidare yttrande i ämnet.
R. o. Ad. beslöt, uppå derefter framställd propos., att
delta prot.utdr. borde hvila tills R. o. Ad. erfarit hvad afseende
de öfriga Ståndet) gjort på R. o. Ad:s inbjudning å
denna fråga.
Q
Till pröfning fpietqgs SlatsUlskts den l5 sjstl. Nov. på
bordet lagda utlåt. N:o 36g, ang:de Professor Grafström»
motion om åtgärder till beredände deraf, att de af allmogen
i Norr- och Westerbotten, som hos Grosshandlaren Lilljewalch
häfta i skuld för undsättnings-spanmål, må i vissa
fall derför njuta afskrifning.
H. Ex. Hr Gr. L ö vy en hjelm, Gustaf: Mig undfal
ler
alldeles icke, alt den, sorn förordar denna fråga, löper
fara att simma emot dubbel strön!) d. y. s. emot åsigterna
i Representationens båda liiger; inen i fråga om andras rätt
får man icke bry sig 0111 strömmen, Det mesta jag i ämnet
läst lenina!’ det alldeles orördt. Af anförda politiska Tegelviks-combinationer
har jag, oaktadt trägnaste forskning, icke
förmatt förslå ett ord. Item är det i verldsliga tins så.
D < n 4 December f. m.
133
att föi mågan att begripa är ett nödvändigt villkor för skyldigheten
att tro. Men äfven i det fall att jag begrep det
som sålunda menats bredvid ämnet, föi blef min åsigt af delta
alldeles orubbad ändå. De egentliga frågorna uro för
mig (vänne, nemi billigbelsfi agan och den statsekonomiska.
Till uppgörande af den förra spörjer jag: Är det sanni, att
understödet åt de norra provinserna under de lein år, sorn
föregingo Ar 18 53, kostade Staten en half million r:dr oell
att delta undsältnings-sysleme, sig alltid likt, äfven nu jeke
undsatte de nödlidande, eller undsatte dem illa, görande
dem nemi. till allutosebjon , oell lemnande delli något sämre
än förut? Är det sannt, att under de fern påföljande åren
af 11 r Lilljewalch; bestyr har undsättningen kostat Staten
intet, varit, medelst beredd arbetsförtjenst, de undsatte rnoraliskt
oell mnterielt gagnelig, oell äfven förbättrat framtiden,
dels genom upplifyandgt af äldre binäringar, dels genom
tillskapandet nf nya? — Om detta är sannt, (och det
är ju ovedersägligt,) manar billigheten ju till valviljotlde
beslut. Representationer hindås icke af domarereglor. Vi
piöfva icke efter kamman älts-grunder. I mål sorn detta Al p v|
jurymän, och qf,e billighet. — Statsekonnmiska frågan, nemi.
den oir) Statens fördel, upplöser sig j de följande: är det
sannt alt lir Lilljewalch, i och för undsättnings-beslyrpt blifvit
fordringsägare bos de undsätta för en samfalle! summa,
lika den hvarå lian begär afskrifning? — Är det sannt, att
här i Stockholm ligga, öppna för hvarje granskning, anthentika,
af utsöknings-aiictpritpterna vidimerade handlingar, hvilka
bevittna att fordringarna icke blifvit jndrifpa oell icke
utan gaIdenäiernes förderf kunnat indrifvas? — Om så är,
blifver nästa fråga: Hvilket ä1'statsverket fördelaktigare, alt
låta afskrifva circa 4°>000 ,i;dr b:co eller låta utmätning
drabba 8oo familjer, som försättas i elände och i oförmåga
att skatta af ett nära lika antal i ödesmål fallande lägenheter
?
Ehuruväl målet har sin upprinnelse i ep motion af landshöfdingen
i orten, och hvars uppgifter utan tvifvel bilda
nuetoritet; ehuruväl jag ägt i mina händer, och lill K. M.
befordrat en tacksägelseadress undertecknad af goo landtbrukare,
sorn intyga sannfärdigheten af Hr Lilljewalch; uppgifter,
•— har jag, enär mig icke möjligt varit att sjelf granska
samtliga handlingar och sjffror, velat inskränka mig till
framställande af frågor. Men enär, påtagligen i mina ögon,
det är svar på dessa, som regera hela ärendet, och enär
likväl de icke med ett enda ord blifvit i Ulsk:s betänk, vidrörda,
ansei1 jag att sådan Utsk:s tystnad allena och oeftefg
i fl ige n påkal|ar den återrpmiss, föf hvilken jag röstar.
Hr Dalman, Willi. Fredr.: Jag anhåller, att til|
största delen få förena mig med den sista välda talaren,
Jag underkänner visserligen icke viglen af den princip, hyars
Den 4 December f. m.
på Ut sk, grundat sitt be trink., — tvertoni rättvisan jag den;
men jag anser, att Utsk. vid detta tillfälle hade hort göra
afseende på de särskilda omständigheter, sorn här göra denna
grundsats olämplig, och sorn mig synes skadlig att vid
delta tillfälle tillämpa. Det är nemi. bekant, såsom jag förmodar,
för åtskilliga af Ståndets ledamöter, att saken ej gäller
Hr Lilljewalch personligen, i hvilket fall jag alldeles icke
skulle hafva förundrat mig att Utsk. ej liar velat göra något
undantag, utan det gäller de 6000 personer, sorn uro
skyldige Hr Lilljewalch ersättning för erhållen spanmål. Utsk.
liar visserligen yttrat, att om man skulle lemna dessa Hr
Lilljewalch» gäldenärer afskrifning, så skulle deraf löija, att
äfven andra personer, sorn conlraherat med enskilda personer
0111 undsättning, skulle erhålla en sådan afskrifning; uien
jag vill i delta afseende fästa uppmärksamheten på det olika
förhållandet med de undsättningar, som blifvit de norra provinserna
lemnade af lii- Lilljewalch, och de undsättningar,
som af enskilda personer blifvit lemnade åt andra enskilda
personer. För det första äro de förra af en långt vidsträcktare
beskaffenhet, och för det andra liar folket haft den
föreställningen, att då de afhandlade med Hr Lilljewalch, så
afhandlade de egentligen med ett ombud för K i ona 11. Jag
suspenderar mitt omdöme, huruvida Hr Lilljewalch verkligen
vunnit eller förlorat på dessa undsättningar. Jag vet det ej
och bryr 111ig ej derom, men säkert är att ingen kari förpligta
llr Lilljewalch att efterskänka sina fordringar hos
Korrlundningarne, att resultatet af den stränghet, sorn Hr
Lilljewalch kan och efter mitt förmenande ej lärer kunna
undgå alt vidtaga, för att indrifva sina fordringar, gör en
mängd familjer olyckliga, hvilka slutligen komma att på ett
eller annat sätt gravera Staten. Detta är det första resultatet
af bifall till StalsUtskts betänk.; det undra resultatet
blir sannolikt det, alt enskilde personer ej vidare åtaga sig
att undsätta de norra provinserna, utan att detta undsätlningsbestyr
åter kominer att drabba Staten och ådraga den
Utgifter, hvilka Staten under de sednare åren ej behöft vidkännas,
till följe af den utmärkta drift, hvarmed dessa affärer
blifvit behandlade af enskilda personer. Jag kan således
ej linna annat, än alt vi ej böra bifalla delta betänk.,
och att StulsUtsk., vid öfvervägande af alla dessa omständigheter
och derest StatsUtsk. skulle täckas af behöriga personer
inhemta kännedom 0111 dessa förhållanden, skulle
finna skäl till undantag, på grund af Statens verkliga fördel.
Jag anhåller således äfven 0111 återremiss af Ulskts
betänkande.
Frih. Cederström, Jacob; För min del anser jag
StatsUtskis betänk, vara i alla afseenden vulgrundudt. Vöre
man ej inom Stånden hindrad att göra enskilda medborgares
och corporutjoners förhållanden tili öfverläggningsämne,
Den 4 December f. m.
135
så vore tilläfventyrs myckel ott sägn om dessa lierrliga undsätlningsanstalter,
hvilka sägas vara till ortens fördel och innevånarnes
bulnad; men jag ämnar ej göra mig skyldig alt
bryta emot 90 §:n Reg.Fin. StatsUtsk. har ordentligen utredt
förhållandet.
Hvad man här yttrat, alt i händelse utmätning skulle
för sig gå, så skulle ödeshemman uppkomma, är en farhåga,
som ej passar alt omtala i ett RiksSt., då man vet alt
ödeshemman numera ej kunna uppkomma i Sverige; ly fiboskapet
öfverlemnns åt köparen, hvilken ej ikläder sig någon
skuld för afträdare!). Förhållandet blir då ej annat, (i händelse
följden skulle blifva sådant hvilket dock icke är styrkt),
än om verklige hemmansägare kommit på det obestånd, att
de ej skulle förmå att liqvidera en af Hr Lilljewalch bekommen
undsättning, och en sådan skuld måtte väl ej vara heligare
än någon annan skuld, sorn hemmansägare kunna äga
till hvarje annan Svensk man, och hvilken de ej ådragit sig
genom spanrnålslån. Följden lärer då blifva den, alt en sådan
hemmansägare, som ej kan vidblifva sitt hemman, utan
afseende på 2 eller 3 tunnor spanmål, som han möjligen emottagit
i undsiittning, måste afträda ifrån hemmanet, om
han har andra skulder, som göra honom oförmögen att dervid
förblifva. Han inträder då bland en annan dass af medborgare,
som genom arbete får skaffa sig föda, och inom
de norra orterna finnas jemväl tillfällen tilf bosättning, så
alt sådana hemmansägare genom arbete i annan väg kunna
komma ifrån obestånd till bestånd. Jag kan ej annat än
tillstyrka R. o. Ad, att bifalla IJtskls välgrundade betänkande.
Hr Hammarhjelm, Carl Fredr.; Jemte det jag
förenar mig i de åsigter, som af Gr. Löwenhjelm och Hr
Dalman härstädes blifvit framställda, utber jag mig att få
fästa uppmärksamheten på den stora inconseqvens, sorn i
min tanke skulle uppstå, om delta betänk, nu antoges af
Ståndet. R. o. Ad. har nemi. redan i förra plenum antagit
betänk. Nio 364, röride de norra orternas fattiga innevånares
skuldsättning till Staten för undsättningsspanmål. Här
har en K. propos. blifvit bifallen, som säger, att alla de fattige,
som ej aga något att betala med, skulle slippa betala.
Nu säger man i detta sednare betänk., att de, som för undsätlningsspanmål
hafva dylika skulder lill en enskild man
Hr Lilljewalch, skola dem betala. Denna inconseqvens hade
jag önskat att man undvikit, och yrkar derföre, alt betänk.
mätte återremitteras lill Utsk., för att, i händelse Utsk. skulle
finna sådant skäligt, undergå förändring.
Gr. Frölich, David: Det kan ej vara fråga, i min
tanke, alt ej de grundsatser, som StalsUlsk. följt, i sig sjelfva
äro ganska riktiga; men det finnes ingen grundsats, sorn
ej kan tåla något undantag, aldramest när ett sysleine va
-
136
D e o' 4 December f. m.
lil fullföljd! så långe, alt det uppenbarligen liar gifvit en
aflägset boende allmoge, som ej är i tillfälle att veta oell
följa hvad makterna besluta eller ej, atiledn. att tro, det
man antagit eli sådant nytt systeme för undsätlnings-ålgardéina,
oell då bor man taga detta förhållande i beräkning,
när en fråga, sådan som denna, blifvit vackt. För min del
bär jag ingen annan orsak att yrka åter rein lss, än den, att
jag tydligen förutser, alt fordringsägaren, dm Utskis förslag
antages, skall göra sex å åttatusen personer, sorn stå i skuld
till bondin, iner eller mindre olyckliga gehöm utkrnfvände
af hvad han har att fordra J och på sådan grund, och då
statscasSah för härvan är i det lyckliga tillfälle, att ilen kari
tåla en sådan uppoffring, anser jag det vara högst lämpligt
att nu bevilja den begärda afskrifningen, och (Örenar mig således
med de Iiérrar, sorn begärt åtéfrémisS.
Hr von Hartmansdorff: Jag anker StatsUtsk:s be
tänk.
vara välgrundad!, och anhåller få, så vidt jag förmår, vederlägga
hedd deremot blifvit dnfördt. Man säger alt billigheten
sk (ilie kräfva, det R. St. äfven leinhädé denna eftergift.
Mig synes billigheten Snarare kräfva, att E. St. slippa
att gifva Wier, enär dfe redan, i aiiledn. af K. M:s nåd. propus.
, eftergifvit ganska mycket. Hvarje fattighjon, som antastat-
OSS på gatan, skulle eljest kunna saga, att efter Herrn
gifvit mig en gång, Så var så god deli gif mig äfven ånyo:
Genom detta exempel tror jag mig äfven hafva besvarat förebråelsen
för iriconsecjvens hos H. St., örn de nit bifölle
Utsk:s förslag. Eljest skulle man Också k tinna åberopa följdenlighet
på det sätt, att efter sorn jag fått något en gång,
Sa voré det följdvidiigt att ej allt framgent gifva mig hvad
jäg begär. A Statens sida Säger män, att det voré skäl gifva
ål deSsa personer, emedan de äro medlemihar af samhället.
Redan har, på Sätt jag nyss nämnde, Slaten gifvit betydligt;
men om Staten skulle fortfara dermed och öfvertyga
landels innevånare, alt det vöre desS systeme alt född
dem, Sorn ej kdnnä föda sig sjelfva, så skulle Staten naturligtvis
sjelf litmäi-glaS och förspilla sina krafter, emedan följden
ofelbart skulle blifva énahända utgifter i ailä delar af
Riket. Det är en fullkomlig misshushållning, ett misstag att
hjelpa på sätt soni nu yrkds, nemi. att alla fattiga menigheter,
som ej kunna lefva af sig sjelfva, skola få lefva på
dé öfrigas bekostnad. Det är rätta sättet att göra alla Rikets
innebyggare till fattighjon. De särskilda omständighet
tei-, sorti i déttä afseende blifvit Omförmälda, har jag ej klin*
tiat finnd béstå i annat, än att gäldehäréfne, sorn få vidkännas
utmätning, ömsom Utgöra 900 och ömsom 6,000 familjer.
Om R. St. skulle vidhålla detta sätt att gå tillväga, så kun*
de man vara förvissad, att de 900 vid nästa riksdag skulle
blifva 9,000 och de 6,000 blifva 60,000, o. s. v. Föl jakt—
Den 4 December f. m.
liljen iir det skäl att afbryta fortgången på en felaktig bana.
Vill man ej göra det, så får man, med Rikets skada, umgälla
sin efterlåtenhet.
Hår säges, att de behöfvande eljest skulle komma att
ligga fattigförsörjningen till lnst, och att Staten hellre borde
biträda deni genast. Detta vore visserligen ett sätt att ifrån
fattigvårdens tunga befria vissa församlingar i orterna, men
på sätt jag nyss omförmält, blefve det ingen vinst för Staten,
emedan han i stället förvandlades till en fattigförsörjningsanstalt.
Man säger att statscassän för närvar, är i så god författning,
att hon väl kan tåla en sådan uppoffring. Det är
fägnesamt alt höra det hon nu erkännes vara i bättre författning,
än man tillstod vid riksdagens början, och att hon
har penningar, då det är fråga öm allmosor, ehuru hon ej
har några, då fråga är om Piikets försvar. Jag anhåller att
R. o. Atl. måtte bifalla betänk., och derigenom befria våra
cancellister från utskrifning och oss sjelfva från omsägning
liera gånger af ett och detsamma.
Ur Frih. o. Landtm, framställde propos. först till
bifall och derefter till ålerremiss af utlåt N:o 36g.
Båda propositionerna besvarades med ja och nej.
flr Landtm, förnyade sin forst framställda propos. till
bifall å utlåtandet.
Ropades starka ja, blandade med mångå nej.
Hr Landtm, förklarade, det han trott sig finna alt
ja öfverrösta! nej.
Hr Hammarhjelm, begärde votering.
Upplästes lill justering och godkändes följande votertsproposition
:
Den, som bifaller StatsUtsk:s utlåt. N:o 36g, voterar
ia;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, anser R. o. Ad. de vid ofvannämnda utlåt. N:o
36g gjorda anmärkntr föranleda dess återremitterande*
Efter voteringens slut, befunnos rösterna bafva utfallit,
som följer:
Ja — 36.
Nej — 23.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. ^ till 3 e. m.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
18 H.
18
i38
Den 4 December e. m.
Fredagen den 4 December i84o.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 17 prot utdr. för denna dag f. m.
Föredrogs ånyo StatsUtsk:s den 25 sistl. Nov. på bordet
lagda mern. N:o 376, i anledn. af RiksStlns skiljaktiga beslut
ang:de inhemsk ulls belåning.
Hr von Hartmansdorff, Aug : Då Ståndet redan
fattat sitt beslut i denna fråga, efter en temmeligen lång
öfverläggning, så hoppas jag, alt Ståndet detsamma vidblifver,
och att således blotta voter:s-propos:n af R. o. Ad. godkännes.
R. o. Ad. antog icke inbjudningen, utan godkände den
föreslagna voter:s-propos:n.
Ånyo föredrogos och biföllos Stats- samt Allm. Besvärsocli
Ekon.Utskms den 25 sisth Nov. på bordet lagda betänkanden:
N:o
62, i anledn. af väckt fråga om vägpenningars erläggande
af resande, som begagna gästgifvarskjuts;
N:o 63, i anledn. af Pehr Jönssons från Skåne motion,
att det helgonskyldskorn, sorn i Skåne blifvit disponeradt
till städernas skolor, måtte få till folkskolorna användas;
N:0 64, i ardedn. af väckt fråga om statsbidrag till en
i Götheborg inrättad elementarskola för unga sjömän;
N:o 65, i anledn. af väckt fråga om Statens skyldighet
alt bekosta fattigvården för de å kronoallmänningar bosatta
persöner.
Till pröfning företogs Stats- samt Allm. Besvärs- och
Ekon.TJtskms den 25 sistl. Nov. på bordet lagda betänk. N;o
66, i anledn. af väckt fråga om ersättning till innehafvare
af sådana i rotering qvarstående hemman, som ifrån capellans-
till skolmästare-boställen blifvit eller blifva förvandlade.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag anhåller att få
fästa uppmärksamheten på den reservation Hr Prosten Gumselius
afgifvit, och i hvilken Frih. Leijonhufvud instämt.
Den lyder som följer: ”Ehuru jag högligen önskar, att alla
billiga förmåner må förunnas skollärare, såsom belöning för
deras trägna och ansvarsfulla åligganden, anser jag likväl
icke fortfarande rotefrihet för capellans-boställen, när de
till skolmästare-boställen förbytas, böra medgifvas, såvida ej
tillika stadgas, att dessa boställen, ifall af behof, må till sin
förra bestämmelse återgå, emedan mig synes, att de annars
blifvit öfverflyttade till en annan class af boställen, åt hvil
-
Den 4 December e. m.
ka en fullkomlig rotefriliet icke hittills ansetts böna medgifvas.
” Den svårighet, som man ofta har att här i landet
fä reda på hemmans natur och åligganden, härrör deraf,
att undantagen äro så många och olikheterna följaktligen
så taliika. Hvarje steg, som Ständerne taga för att öka
denna mängd af undantag, föranleder ytterligare otydlighet
och svårighet att reda det hela. Jag önskar således, att inga
flera undantag måtte beviljas, samt att R. o. Ad. derföre
ville återremittera betänk, med den anmärka, reservanterne
hafva gjort.
Frih, Cederström, Jacob: De undantag från roteringsskyldigheten,
som blifvit capellansbohl beviljade genast
vid roteringens åsättande, kunde icke tillfalla alla, emedan
du brist i rotarnes antal uppstått, hvaraf hände att äfven
åtskilliga capellansbohl hlefvo i roteringen inlagda. Deraf
uppkom en olikhet i yillkor inom samma dass af tjenstemän,
som sedan verkade att Konung och Ständer medgåfvo
att alla sådana boställen skulle befrias från denna skyldighet,
pä det sätt, att de, som en sådan utgjorde, derför
skulle åtnjuta en motsvarande ersättning af statsverket. Lika
med den vista talaren anser jag, att alla sådana undantag
äro skadliga och ej böra äga rum, så mycket mindre
sorn de stå i rak strid med de beslut Konung och Ständer
fattat i och för rotar, som förut icke varit med rotering
belagda. Jag instämmer med Hr von Hartmansdorff i ber
gäran om återremiss och yrkar dervid att Utsk:n måtte frångå
sitt tillstyrkande i detta afseende.
Hr Frih. o. Landtm, framställde först propos. till bifall
och derefter till återremiss å betänk. JV:o 66.
Båda propositionerna hlefvo med ja och nej besvarade.
Hr Landtm, förnyade propos:n lill bifall å betänkandet.
Ropades starka ja, blandade med många nej.
Hr Landtm, förklarade, det han trott sig finna alt ja
öfverrösta! nej.
Hr von Hartmansdorff begärde votering.
Upplästes till justering och godkändes följande votertsproposition:
Den
som bifaller Stats- samt Allm. Besvärs-och Ekon,-  Utskms betänk. N:o 66, voterar
ia;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, anser R. o. Ad. de vid ofvannämnda betänk.
N:o 66 gjorda anmärkn;r föranleda dess återremitterande.
D e 11 4 December e. ra.
Efler voteringens slut, befunnos rösterna Lafva utfallit,
som följer.
Ja — 26.
Nej— i9>
Vid förnyad föredragning af Stats- samt Allm. Besvärsocli
Ekon.Utskms den i5 sisll. Nov. pä bordet lagda betänk.
N:o 67, i anledn. af vackt fråga om beviljande af åtskilliga
förmåner för köpingen Lysekihl, Lief samma betänk, af 11.
o. Ad. bifallet.
Ti|| pröfning företogs Stats-och BancoUtsk:ns d. 20 sist I.
Nov. på bordet lagda utlåt. N:° 68, i anledn. af Bengt Gudmundssons
från Hallands län motion, om pension för aflidne Bancofullmäktigen
Anders Danielssons elter lern aade enka och oförsörjda
barn.
På begäran af Frih. Cederstr öm, Jacob, Llefvo reservationerna
upplasta.
Frih. Cederström: Alldeles på enahanda grunder,
som reser vantei ne anfört, anhåller jag örn Hr Frih. o. Landtnäs
propos. till afslag å betänk, och ber att få dervid tillägga,
att afl. riksdagsmannen Anders Danielsson, som visserligen
utöfyat riksdagsmannakallet vid flera riksdagar, bar likväl
derunder åtnjutit så betydliga arfvoden af sina committenler,
att, med den ringaste vård om enskilda angelägenheter,
han kunnat lemna efter sig en skicklig förmögenhet.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: I motsats till
Frih. Cederström, får jag på de af Utsk:n anförda skäl tillstyrka
bifall lill Utskms förslag. Anders Danielsson hade lindel'
loppet af nära 3o år varit riksdagsman och en utmärkt
representant inom sitt Stånd; och då dessutom denna fråga
blifvit väckt från BondeSl., torde isynnerhet den omständigheten
böra betraktas af R. o. Ad., att det är det enda tillfälle,
då BondeSt. äfven kunde få åtnjuta en ringa skarf af
de statsmedel, hvartill det så rikligen bidrager.
Gr. Frölich, David: De skäl, reservanterne anfört,
innefatta egentligen en varning för att ingå på en bana,
sorn skulle genom prsejudicatet blifva vådlig för Ständerna.
Jag anser icke någon sådan banas beträdande vara vådlig,
emedan Representationen alltid bör anse icke allenast sig
sjelf utan äfven efterföljande representanter för fullmyndiga
personer, som äga att i hvarje särskildt fall handla efter sin
öfvertygelse. Jag anser det således vara oriktigt att söka
skrämma en Representation ifrån att icke gå in på en sak,
som den eljest kan finna vara rättsenlig, derföre att ej en
blifvande Representation må kunna åberopa ett praejudicat
och möjligen gå längre än den föregående Representationen.
Jag tror icke att man rätt betraktar värdigheten hos en Representation,
om man tager för afgjordt, alt hon blindvis
D e n 4 December c. m.
skall följa den andras spär; ty en livar mäste vill varn begåfvad
nied det förnuft, att den bedönimer sakri) flir sig
sjelf ulan alt behöfva se tillbaka pä de fall, smil kunna anses
enliga dermed. Det är detta, sorn jag ansett böra besvaras,
och yrkar bifall till Utskms betänk, under instämmande
ej mindre i de skäl, der finnas anförda, än i hvad FrihTersmeden
nyss yttrat.
Frih. Cederström: Den siste värde talaren liar återfört
i minnet de fullmyndiga Svenska Sländeina från 17 5t>
till iy65. Man behöfver endast gå till dessa riksdagars förhandlingar,
för alt se huru fullmyndig! de handlade och
huru de bedömde fäderneslandets ratt och bästa. Jag förnyar
min begäran om afslag.
Ur Lagerheim, Lars Magnus: På det att icke Ka»
lionalrepresentationens utmärkande belöningar må urarta lill
Vitringar af parti-opinioner och all på sådant sätt dessa stora
oell dyrbara hedei sbevisningar icke i framtiden må blifva
vanhelgade, tillstyrker jag afslag å betänkandet.
Frih. Stjernstedt, Theodor: Då Gr. Frölich ansett
att reservanterne mot detta betänk, endast hafva afsell <le
vådor, som i en framsid kunna uppkomma genom missbuik
af prsajudicater, får jag tillkännagifva att jag reserverat mig
emot beslutet, derföre att jag anser det vara orätt 1111 äfvensom
i framtiden. Vådorna blifva dock större för framtiden,
derigenom att de enstaka exemplen då torde mångdubblas.
Ilr Tersmeden, Carl Reinhold: Jag förenar mig
med dero sorn talat för bifall till betänk., sä väl på de
skäl, som i Utskms betänk, finnas anförda, som dero Frih,
Tersmeden fra ms t ä 111.
Frih. Hamilton, Hugo: Äfven jag tager inig friheten
tillstyrka detta betänkande. Jag gör det utan all partiåsigt,
och tror icke lieber att en sådan behöfver deri inblandas;
ty det är väl icke första gången, som en pension blifvit
beviljad en utmärkt person eller dess efterlemnade enka,
i händelse denna befunnit sig i knappa omständigheter.
Alt Anders Danielsson var en utmärkt person, derom kati
en livar bära vittne, som följt Sveriges sednaste riksdagshisloria,
derom vittnar äfven det Stånd lian tillhört, som ansett
hans minne värdi denna utmärkelse, och hvarom samma
Stånd enhälligt förenat sig, Jag tror alt dessa samfälldta
omständigheter tala till bifall för ifrågavar. betänkande.
Hvad de stora arfvöden beträffar, sorn den aflidne
i lifstiden skall hafva uppburit, och att med klok hushållning
hans efterlemnade enka och barn ej bort befinna sig i
behof, så kan jag visserligen icke ingå i något bedöromande
häraf; men ett factum är det, att den aflidnes enka och
barn nu äro stadde i behof och alt, om det måste medgif»
Den 4 December e. m.
vas, hvilket jag visserligen icke heller bestrider, att Anders
Danielsson under sin riksdagsmannatid uppbar stora arfvoden,
så försummade han ock derunder sina egna angelägen
betei'.
Förenande mig i öfrigt med Frih. Tersmeden, hop
pas
jag att R. o. Ad. icke afslår denna sak.
Hr Anckarsvärd, Aug.: Jag hör numera till det
inskränktare antal, sorn genom sin ålder kunnat deltaga i
riksdagsförhandlingarna sedan 18og Jag är således ibland
dem, som lärt att känna Anders Danielsson och värdera hans
medborgerliga egenskaper, och jag kan derföre ej annat än,
då frågan blifvit bragt å bane, på hans stoft önska att
Ständerne måtte bifalla hvad Ulskin föreslagit, JJn värd talare,
Frih. Tersmeden, har redan fästat uppmärksamheten
på, att det är Bonde.St., som enhälligt begärt denna belöning;
och jag får tillägga, att det är BondeSt., som hufvudsakligast
med sina skattebidrag får fylla behofvpn för allm.
indragn.staten, hvaraf detta och andra Stånd hafva sin dryga
andel, men BondeSt. intet. Jag tror icke, att, då ett tillfälle,
sådant som detta, att gå BondeStts önskan till mötes,
så sällan inträffar, enär det nemi. är för första gången sedan
iSog, proejudicatet för framtiden skulle blifva särdeles farligt,
men att en opinionsyttring af motsatt beskaffenhet ifrån il.
o. Ad. säkerligen skulle verka vidrigt på BondeSt., då det
för första gången af Ständerna begärt de öfriga Ståndens
bifall till en gärd af erkänsla åt en afliden medbroder. Jag
skulle derföre önska att på den aflidne riksdagsmannen finge
tillämpas det gamla ordspråket: att man är aldrig så bra
som när man är död, och att derföre de efterlpfvande måtte
belöna den aflidnes förljenster. Jag röstar således för bifall
till betänkandet.
Hr von Hohenhausen, Carl: Vid samma riksdag,
som Ständerne afslagit en pension åt Georg Adlersparres
enka, kan jag ej tillstyrka en sådan åt Anders Danielssons
enka, utan att i öfrigt vilja ingå i pröfning af Anders Danielssons
förljenster.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: Under 3:ne riks
dagar
har jag haft tillfälle att i Coust.Utsk. lära känna och
såsom riksdagsman värdera Anders Danielsson, och kan derföre
icke annat än tillstyrka bifall till Utsktns förslag. Man
har anfört, att exemplet vore vådligt för framtiden: jag
skulle tvertom lyckönska fäderneslandet, om det finge många
tillfällen att följa delta exempel.
Hr Munck af Rosenschöld, Nils Rudolph: Vid
samma riksdag som R. St. afslagit en motion ang:de pension
åt Georg Adlersparres enka, anhåller jag om bifall till en
motion ang:de pension åt Anders Danielssons enka.
Frih. Sprengtporten, Jac. Willi.: Det är med
ttnledn. af den jemförelse, som en väld talare uppställt mel
-
Den 4 December e. m.
i43
lan det olika sältet att tillstyrka eliel' afgöra tvänne frågor,
hvilka till sitt ursprung anses vara enahanda, sorn jag tager
mig friheten erinra, att i afseende på den förstnämnda
frågan, sorn Hr von Hohenhausen citerade, var det likväl ett
skäl, sorn saknades, nemi. det som förefinnes i detta fall, alt
den person, som skulle erhålla pension, befinner sig i betryckta
omständigheter, hvilket ej var ådagalagdt i afseende
på (rågan om pension åt den person, hvarom Hr von Hohenhausen
talat. Jag vill icke ingå i bedömmande af den
aflidne riksdagsmannens förtjenster, hvars enka och barn äro
i fråga att pensioneras: jag tror mig kunna antaga, att majoriteten
inom detta Hus icke tillerkänner honom alla dessa
förtjenster i lika hög grad som det Stånd, hvilket han tillhört,
men just derföre att han anses hafva representerat
opinioner och tänkesätt, som icke alltid hyllas af majoriteten
inom delta Stånd, skulle jag för min del tro, att det
vore en handling eller eli bevis på fullkomlig opartiskhet,
om R. o. Ad. begagnade delta tillfälle att icke dessmindre
bifalla det förslag Utsktn framställt. Att den aflidne icke
saknat förtjenster, derom är jag öfvertygad, ehuru de måhända
på ena sidan uppskattas för högt och på den andra
något för litet. Jag tillstyrker emedlertid bifall till tJlsktns
betänkande.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla Stals- och BancoUtsksns utlåt. N:o 68.
Ropades ja och nej.
Då Hr Landtm, förklarade, det han trott sig finna att
ja öfverrösta! nej, begärde.
Frih. Gederström volering.
Upplästes till justering och godkändes följande voter;sproposilion
:
Den som bifaller Stats- och BancoUtsk:ns utlåt. N:o 68,
voterar
ja 5
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, afslår R. o. Ad. ofvannämnda utlåt. N:o 68;
Efter voteringens slut, befunnos rösterna hafva utfallit,
som följer:
Ja — 36.
Nej — 5(.
Hr af Uhr, Gust.: Förmodligen är det första gån
gen,
som fråga uppstått om någon medborgerlig hyllning
åt en representant af BondeSt., delta Stånd, som så tåligt
frambringar ifrån jorden de skatter, som sedan utminuteras
bland öfriga samhällets medlemmar, och hvarutaf sannolikt
R. o. Ad. upphemtar den storsta delen. Jag beklagar, att
D c ii 4 D c c c m b c r e. m.
icke R. o. Ad. begagnat detta tillfälle att ådagalägga någon
välvilja lör BondeSh; jag beklagar, alt ett beslut blifvit fattadt
sådant sorn detta, icke så mycket i afseende på samhället,
sorn val ej kommer så mycket att lida derpå, som
icke mer i afseende på R. o. Ad. sjelft, ty i afseende på
detta Stånd kan beslutet ej hafva välgörande följder.
lii- Dalman, Willi Fredr.: Äfven jag beklagar, att
R. o. Ad vid della tillfälle visat sig så litet frikostigt emot
RondeSt.. då R. o. Ad. vid alla andra tillfällen, då fråga
varit om pensioner eller belöningar, visat sig mera fiikosligt,
än nationen synes gilla. Här har man beviljat pensioner
ut utmärkta skådespelare, lärda, vetenskapsmän oell
mtlsiei; det var då ovänladt att man skulle afslå en ringa summa
till understöd för enka och barn elter den ulmärktaste
representant inom RondeSt., som något land bär att uppvisa.
Det var oväntadt all linna ett sådant motstånd inom
detta lilis, och anhåller jag att emot det fattade beslutet få
i prot. nedlägga min reservation, då jag ej var närvar, under
discussionen i della ämne.
Vid förnyad föredragning af .Stats- Och BancoUtsknls den
20 sisth NoVi på bordet lagda utlåt. N:o 6q, i anleda, af erhållna
återremisser å IJtsk:ns utlåt. N;o 4i blef utlåt. N:o
69 ånyo lagdt på bordet af Hn:ne. R os e n b I a d, Bernin,
och von Hartmansdorff, A 11 g.
Bifölls, efter förnyad föredragning, Stats- och BancoTJ
t sk: ns den 2'ä sisth Nov. på bordet lagda Utlåt. N:o 70, i
anleda, af erhållna återremisser å Stats- och BancoUtskrns
utlåt. N:o 8.
Föredrogs ånyo Allm. Besvärs- och Ekon.Utsk:s den 2$
sisth Nov. på bordet lagda betänk. N:o 12.4, i anledn. af
motion om en underd. anmälan hos K. M. med afseende å
den närvar, ofullständiga sammansättningen af K. M:s Statsråd.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad., på
sätt Allm. Besvärs- och Ekon.Utsk. föreslagit, ansåg Hr Ribbings
motion böra förfalla.
Ropades ja.
Till pröfning föietogs Allm. Besvärs- och Ekon.Utsk:s
den 25 sisth Nov. på bordet lagda Utlåt. N:o I2Ö, i anledn.
af återremissen af betänk. N:o 83, ang:de K. theaterns indragning
och utarrendering till enskilda, samt om rättighet för
enskilda att anlägga theatrar i hufvudstaden, m. m.
R. o. Ad. ansåg detta mål böra punktvis pröfvas, hvarvid
-
-
Den 4 December e. m. i45
vid betänk. N:o 83 skulle tjena till grund för föredragningen.
i:sta punkten, innehållande tillstyrkan alt förslaget om
den K. Theaterns indragning och ularrendering åt enskilda
personer måtte förfalla, bifölls.
atilia punkten, innehållande tillstyrkan om inrättande
af enskilda theatrar i liufvudstaden.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Det är nogsamt
bekant, att den K. theater sorn bär finnes, har, oaktadt han
är allena, svårighet att likväl uppehålla sig. Om det nu
skulle tillåtas att enskilda theatrar derjemte finge inrättas
i liufvudstaden, så vore det temmeligen gifvet, och jag vågar
säga alldeles säkert, att den K. theatern skulle lida
en sådan minskning i sina inkomster att lian förföllc. I
stället för att nu hafva en bättre theater, skulle vi få flera
dåliga. Det är till förekommande af denna skada för ädlare
nöjen och skön konst, som jag tillstyrker att B., o. Ad.
måtte afstå denna punkt i Utskis betänkande.
Hr Mannerskantz, Carl Axel: I anledn. af Hr
von Harttnansdorffs yttrande får jag blott nämna, att det
just är derföre att här ej finnes mer än en theater, som
denna ej bär sig. Det finnes t. e;:. i Florens, en stad, som
i anseende till folkmängden icke är större än Stockholm, 4
eller 5 theatrar, som alla bära sig. Just derföre att det
finnes så många theatrar med olika pris, har folket derstädes
blifvit vandt att söka detta nöje, i ställe! för att man härsö
k er sina nöjen på krogar och källare. Jag tror, att särskildt
den ledamot, som så mycket ifra t mot fylleriet, just
med alla krafter borde befrämja det vackra ändamålet att
söka vänja folket från sådana dåligo nöjen till ädlare tidsfördrif,
och enda sättet är att söka, så vidt möjligt är, inrätta
enskilda theatrar och tillika befrämja att vid marknader
och sådana tillfaller., då folk samlas, oskyldiga tidsfördrif
måtte vara att tillgå; ty något bör vä! äfven det
s. k. lägre och mera obildade folket roa sig med; och då
lära theatraliska föreställningar utöfva er. mera helsosam
verkan än vistandet hos marketentare och krögare. På delta,
som mig synes, vig tiga skäl tillstyrker jag bifall till Utsk:s
förslag.
Frih. Hamilton, Hugo: Äfven jag tror alt den sto
ra
theatern Icke bure sig sämre eller bättre derföre, att här
funnes någon mindre folk theater, som kunde gifva piecer
till lägre priser, likasom i andra hufvudstäder, och det är
ej derföre sagdt, att dessa piecer skulle vara sådana, alt de
stridde mot sedlighet eller mot hvad censur-ordningen bestämmer,
ty deröfver kan nog vakas; men det finnes i alla
större släder sådana s. k. folktlieatrar för all bereda ti11—
18 H. 19
146
Den 4 December e. m.
fälle äfven för dc mindre bemedlade folkclasserna alt erhålla
någon finare njutning. Jag tror att en theater med
de tillgångar, som deri K. theatern äger, ej borde befara
att kunna gå under, derigenom att en mindre tlieater uppstod
vid sidan af den förra, och alt således ej denna K. theater
torde behöfva något skydd af monopolier. Kan den
ej bära sig derförntan, måste grunden dertill sökas i sättet
huru densamma skötes. Dessutom torde det vara gifvet, att
j all skön konst är täflan den mäktiga häfslången, oell denna
täflan skall väcka hågen hos den K. lheaterns styrelse
att sköta denna tlieater så att den bär sig. Hvad sjelfva saken
beträffar, får jag upplysa, att betänk, är af 3 Stånd bifallet
i denna punkt,
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller, att Hr Ridd.-
Secrel:n ville upplysa, huru detta mål är afgjordt af de öfriga
Stånden, ifall sådant är honom bekant.
Undert. Ridd.Seeret. tillkännagaf, att ingen underrättelse
ankommit huru de öfriga RiksStm afgjort utlåt. N:o
I2Ö, men betänk. N:o 83 hade blifvit bifallet af Preste- och
BorgareStm samt återremitteradt af BondeSt.; detta sistnämnda
Stånd hade likväl, i anledn. af en statsreglerings-fråga,
fattat ungefärligen enahanda beslut om enskilda theatrars
anläggande i hufvudstaden, som Allm. Besvärs- och Ekon.-  Utsk. föreslagit.
Hr von Hartmansdorff: Hr Mannerskantz har ytt
rat,
att för afvärjandet af de lägre folkclassernas håg till
fylleri och deraf följande laster vore det väl, om en theater
inrättades, dit äfven personer af den lägre classen, som ej
vore alldeles förderfvade, kunna finna ett ädlare nöje. Jag
instämmer med honom deruti, att hvarje åtgärd, som kunde
vidtagas för att afvända hågen ifrån kroglefnaden, borde understödjas.
Men jag anhåller alt få fästa uppmärksamheten
på den jemförelse, som Hr Mannerskantz gjort i afseende på
förhållandet i Florens, der flera theatrar kunna bära sig.
Först hemställer jag till honom, huru många utländningar
som tillbringa vintrarna i Florens, särdeles sysslolöse Engelsmän,
som ej veta huru de skola fördrifva tiden, och som
derföre samt emedan de hafva godt om penningar besöka
skådespelen. Dessutom är det något varmare i Florens än
här. Der är följaktligen mindre trefligt på en krog, än här
hvarest blotta värmen är en lockelse om vintern. Luftstreckets
hårdhet hos oss har utan tvifvel väajt folket här
att söka uppvärmning genom starka drycker, hvaremot värmen
der sällan behöfver sökas. Man har omtalat, att ringare
priser borde finnas, på det att den mindre bemedlade
måtte kunna betala sin biljett. De olika prisen på de olika
raderna vid den theater, som här finnes, torde väl fylla beliofvet
i delta fall, så att en hvar kan få betrakta ett skå
-
Den 4 December e. m.
*47
despel för olika pris, efter olika tillgångar. Det Sages, att
genom tallån skulle den nnvar. K. theatern komma att upp-,
drilvas i fullkomligliel: jag befarar att sådant ej .kulle blifva
händelsen, ty tällan kntnme förmodligen att riktas på de
betalandes cassör. Då syftar industrien vanligen på de flestes
cassör, errtedan de förslå bäst, och då blir täflan den
som Gr. Löwenhjelm vid ett föreg:de tillfälle omtalade, nemi.
att söka öfverträffa hvarannan i skändliga och sedeslösa framställningar.
Således ju förderfligare skådespelen blefve, desto
flitigare besöktes de, och förnedring men ej förädling
blefve följden. — En talare har trott, att K. theatern, med
bibehållande af hittills innehafvande förmåner, skulls kunna
bestå, äfven om andra theatrar uppstodo vid dess sida. JR.
o. Ad. torde erinra sig, att 2 Stånd redan stannat emot 2,
i fråga om anslagets bibehållande åt K. theatern, att denna
fråga således skall gå lill förstärkt StatsUtsk., då man nog
kan förutse hurudan utgången blifver. Jag måste således
af alla dessa samfällda skäl tala för afslag å Ulsk:s framställning.
Frih. Hamilton: Den siste värde talaren har förme
nat,
alt af täflan mellan flera theatrar sk 11 lie nödvändigt
följa en täflan att vinna penningar genom alt framställa
scandaler. Jag får i den värde talarens minne återföra, att
vi för ett halft sekel sedan härstädes haft 3:ne theatrar, som
alla buro sig, men ingalunda till följe deraf att de framställde
scandalösa saker. Ilvad den af mig lemnade uppgiften
beträffar, hvarpå talaren begärde bekräftelser ifrån protocollet,
får jag upplysa, att denna min uppgift harleder sig från
de prot.utdr., som till Ekon.Ulsk. ifrån de olika Stånden ankommit,
hvaraf upplyses att Preste- och BorgareSttn hafva
bifallit betänk, helt och hållet och BondeSl. likaledes i alla
punkter, utom den, som rör fortfarandet af anslaget till
theatern, och af denna anledn. trodde jag mig äga skäl att
anföra det betänk, vore bifallet af 3:ne Stånd.
Frih. Sprengtporten, Jac. Willi.: Om jag icke
mycket misstager mig, så hafva Sländerne vid flera föreg:de
riksdagar hos Konungen gjort enahanda framställning, sorn
den hvilken Ekon.Utsk. nu tillstyrkt. Redan deruti synes
mig ligga eD skäl för bifall lill Ulsk:s betänk., och att det
vore nyttigt, om här i hufvudstaden kunde beredas tillfälle
äfven för de mindre bemedlade folkclasserna att få sådana
tidsfördrif och ädlare nöjen, som en theater erbjuder; detta
anser jag vara så gifvet alt det icke bör bestridas. Likaså
tror jag det vara ostridigt, att den dramatiska konstens framsteg
befordras genom täflan. Det är visserligen icke min afsigt
att förringa förtjensten af den K. theatern? bemödanden
i detta fall; men då vi äga en dramatisk litteratur, så
är det anmärkningsvärd!, att man så sällan får se dess alster
reproduceras på scenen som hittills varit förhållandet,
i4s
Den 4 December e. m.
likasom jag tror att man kan tillskrifva denna omständighet,
att den dramatiska litteraturen hos oss icke stur på samma
ståndpunkt som litteraturen i andra vettenskapsgrenar.
Man talar om att den K. theatern skall göra förlust genom
concurrens nf flera thealrar; men jag tror att två theatrar
af olika egenskaper och olika priser för entréen alltforva 1
kunna bära sig i en stad med 80 lill 90,000 menniskor, och
att befara, det den mindre theatern skulle blifva en skola
för osedlighet, dertill finner jag inga skäl vara för liander),
då vi vela, att de theatraliska tidsfördrifven äro underkastacensur
och Ständerne skulle komma alt till Konungen i
rind. öfverlemna att vidtaga de reglementariska föreskrifter,
som Konungen skulle anse nödvändiga, äfvensom sådana bestämmelser,
som, i hvad rätt och billigt kunde vara, äfven
betryggade den K. thealerns verksamhet och de personers
derpå beroende intresse, som dervid äro anställde. Det är
äfven en annan omständighet, som jag tror 111ig böra vidröra,
nemi. att det beslut Ekon.Utsk. tillstyrkt Ständerna
att vidtaga, är det, som närmast är förenligt med grundlagens
anda.
Hr Mannerskantz: Det har blifvit anmärkt, att det
förhåller sig annorlunda med en stad, sådan som Florens,
än med Stockholm; emedan på förra stället finnes en mängd
utländingar, som uppehålla sig der för sitt nöje. Häremot
får jag erinra, att i Florens också finnas många theatrar,
och att flera af deni, hvilka egentligen afse de lägre folkclassernas
nöje, icke bevistas af utländingar, emedan desse
väl kunna förstå det egentliga Italienska språket, men deremot
icke förstå de särskilda dialecterna deraf, hvilka diaJecter
på de särskilda smärre theatrar, jag synnerligast menade,
ensamt talas; likväl händer det, att en eller annan utländning
går dit för ait se det lifliga spel hos acteurerne
och det stora intresse för skådespelen hos publiken som der
ruder. Sådant ur förhållandet i alla stora städer söder 0111
Alperna äfvensom på niånga ställen i Tyskland och Frankrike,
och då man finner att den smak för dylika nöjen, som
låder bland dessa lägre folkclasser, deremot saknas hos de
motsvarande ibland oss, sorn icke fått njuta deraf; så synes mig
slutföljden vara klar, att det varit brist på dessa nöjen, sorn
gjort, att de måst söka sina nöjen på andra håll. Någon scandal
af dessa theatrar är icke ett befara, då det finnes censur.
Det är dessutom icke segdt, att menniskor helst söka scandaler.
Jag har sjelf sett theatrar, som sökt locka folk tili
sig genom scandaler, vanligen vara tomma, då deremot andra,
som skänkt mera ädel njutning, oftast vgrit så öfverhulla alt
plats derå sällan utan den största svårighet slått att erhålla.
Det är viii sannt, att menskliga naturen är dålig; men så
dålig, som man ofta vill göra den, är den dock ej. T alla
större städer måste förhållandet vara detsamma som i Stock
-
Don 4 December e. m.
liolm, nemi. att vissa pjecer skaffa fullt hus på öfra raderna
oell andra åter hufvudsakligen endast på de nedra, i följd af
olika smak och bildning; och når förhållandet år sådant,
tycker jag att man gjorde lättast, om man beviljade den eria
delen af publiken sådana nöjen, som den tyckes hafva rätt
att fordra; och åtminstone kan det icke vara rätt, att den
likare delen skall roa sig på den fattigares bekostnad, —■
alldeles tvertom är förhållandet annorstädes.
Hr Lefren, Joli. Pehr: Bland de skäl för bifall till
ifrågavar. betänk., som blifvit anförda, var äfven det, att
11. St. vid föregtde riksdagar redan gjort samma framställning,
utan att likväl något bifall från den sidan, sorn har
rättighet att i önskningsmål slutligen afgöra, blifvit en följd.
Jag skulle tro, alt just det vöre en anleda, att icke nu återkomma
med samma anhållan. Jag vet icke, om jag går
för långt, då jag tror, att Representationen gör val att icke
återkomma vid hvarje riksdag med samma önskningsmål,
utan för ombytets skull, om icke för annat, låta en riksdag
gå förbi, på det icke önskningsmålen må urarta till
innötningsmål. Jag tror att det ligger någon ohöflighet uti
att oupphörligen komma med ett slags dementi till den
statsmakten, som har rättighet att besluta. Jag tillstyrker
rent af afslug på betänk., för att icke återkomma med det
beständiga gnat, hvars rot vi nogsamt känna.
Hr Rosenblad, Bernh.: Då jag begärde ordet, veidel
i anledn. deraf, att en värd talare har, såsom bevis på
huru flera theatrar kunnat i Sveriges hufvudstad bära sig,
erinrat, att för omkring So år sedan funnos här frenne theatrar,
hvilka alla buro sig utan olägenhet för de goda sederna.
Jag får äran erinra, att med ett anslag af 100,000 r:dr
i silfver, är det icke svårt för en theater alt bära sig; och
så stor inkomst hade dåvar. första K. theatern. Den andra
var äfven konglig, understödd af Konungens haridcassa.
Den tredje var enskild, men dess ägare var en person, som
hade tillgång till den Kongl, frikostigheten. Hvad det beträffar,
att dramatiska litteraturens tillstånd i Sverige skall
befinna sig på en lägre ståndpunkt än uti Europas södra
länder, och hvilket skulle härleda sig från brist på theatrar
i hufvudstaden; sa får jag erinra, att all sådan litteratur
skall hafva uppmuntran för att framskrida, hvartill fordras
icke blott alt dramatiska pjecer spelas, de mäste äfven läsas.
Då vårt språk har så ringa omfattning i jemförelse med
Franska och Tyska språken, så kan dramatiska litteraturen
hos oss endast undantagsvis blifva behandlad af utmark lare
snillen. I afseende på hvad som här blifvit yttradt ronde
de Italienska städernas theatrar af olika beskaffenhet, så får
jag erinra om det olika folklynnet i de södra och norra
länderna. Romerska lynnet är från äldre tider kändt för
dess smak för dramatiska föreställningar, hvilken förändrar
,5o Den | Decemiet e. m.
-sig ju längre man kommer åt norr, så alt Tyskarnes possenspiele
förmod ligen skaile blifva lika litet omtyckta i Florens
som i Sveriges liufvudstai.1.
Hr af Ubr, Guslaf: Om det ufven skalle hända, att
vi i stället för den bättre theatern skulle få flera sämre,
och om bland dessa sämre någon skalle nedsjunka till en
sådan obetydlighet, att der blott uppfördes gyckelspel och
putslustigheter, och om dessa theatrar just genom dea ringa
enlreafgiften kumle blifva en ressurs för fattigt lidk, som
liu äro dömde att antingen gå på krogen att förströ sig eljer
också förgås af ledsnad; så hemställer jag tili talaren på
andra sidan om gången, om delta icke vore en så stor vinst,
att den ganska väl uppvägde den lilla uppoffring, som det
s. k. bättre folket derigenom gjorde. Dessutom får jag hemställa
lill talaren på denna sidan om skranket, om icke detta
resultat vore det mest kärkomna för den statsmakten, som
så ifrigt manar lil! nykterhet, emedan intet annat medel
Jrätire kan motverka det onda, hvaraf 13. M. Konungen, vid
sitt inträde i detta land, fann sig så sårad.
Hr Stuart, Carl Gustaf: På det att ingen må afskräckas
från att bifalla betänk, genom Hr Lefrens beskyllning
för gnat, får jag upplysa, att R. St. icke gjort någon
framställning rörtde ifrågavar. ämne vid förflutna riksdagar.
Fråga derom har vissei ligen blifvit väckt, men har aldrig
ledt till något béstämdt resultat. För min del anser jag det
vara af yttersta vigt att välja vägar, som äro oskyldiga och
bildande för den lägre massan, och alt alla onaturliga hinder
mot dessa nöjen undanrödjas. Då i förflutna tider sådana
folknöjen kunnat gifvas inom vårt klimat,jjså betvifla!-  jag icke, att, om banden lossas, de åter skola uppstå och
sprida sina välgörande verkningar bland de obildade folkclasserna.
Då vid föredragningen den del af Utskts betänk.,
som egentligen innehåller de skäl , hvarpå Utsk. slödt sin
framställning, icke blifvit uppläst; så anhåller jag alt få
uppläsa den delen af betänk., hvilken tyckes mig fullkomligen
ådagalägga befogenheten och riktigheten af det framställda
förslaget. Utsk. yttrar nemi,: ”Efter Utsk:s tanke
utgör frihet och täflan de första oell nödvändigaste villkoren
för utvecklingen af så väl den dramatiska, som öfriga
sköna konster. Det tyckes ej böra påläggas den ena eller
den andra af dem något annat tvång, än det, som i ett civifiseradt
land påkallas till sedernas och den borgerliga säkerlietens
våld, — ett tvång, som är alldeles nödvändigt för de- '
ras eget sjelfbestånd, hvilket måste äfvenlyras, om de erhålla
en skef och förderflig riktning. Utsk. kan icke inse, att
den K. theatern skulle lida något synnerligt mehn genom
enskilda theatrars anläggande i hufvudsladen. Med de förmåner
af fri local, redan befintliga ansenliga förråd och särskildt
anslag, som den åtnjuter, är den alltid i tillfälle att,
Den 4 December c. m.
151
baltre än en enskild theater, kunna uppfylla en publiks billiga
fordringar, och genom en fullkomligare konstulöfning
skäll (len otvifvelaktig! alltid vinna neli bibehålla ett företräde
framför hvarje enskildt försök på denna väg. Försedd
dessutom med fördelar, som ej ägas af de enskilda theatrarna,
skall den, om den rätt bevakar sin fördel, ifrån dem
efterhand draga till sig de skickligaste ämnena, och dessa
llieatrar skola således utgöra en ständig 'skola, hvarifrån
sujetter lill K. theatern komma att utgå. Det är äfven en
annan orsak, hvarför, efter Utsk:s tanke, enskilda theatrar
böra i hufvudstaden tillåtas. De skådespel, sorn å den K.
theatern uppföras, äro, ehuru tillgängliga för alla, likväl
alltför dyra för mindre bemedlade personer, och dessutom
i allmänhet sådana, att åstundan att dem besöka förutsätter
en mera utbildad smak, än som vanligen träffas hos de lägre
folkclasserna, för hvilka deremot skådespel, innehållande
scener ur fplklifvet, oftast äro mera begärliga och medföra
större nöje.”
Frih. Hamilton! Då discussionen uti denna i sig sjelf
enkla sak redan varit så lång, att vi till och roed hunnit
göra en jemförelse emellan Florentinarnes dramatiska litteratur
och Tysklands possen-spiele samt emellan det äldre
Roms folklynne och vår egen fallenhet för gnat; så skall
jag söka att vara kort och inskränka mig till sådana anmärkmr,
hvilka omedelbarligen påkallas af sakens natur,
hvilken fordrar att man beviljar en frihet, som icke kan
förnekas, då vi för icke längre tid sedan än förra vintren
sago huru man kringgår förbudet mot anläggande af enskilda
theatrar, oberäknad! ett ännu vigtigare skäl för frihet
härutinnan, nemi. täflan såsom villkor för framskridandet
i denna konst. Men med den värda talare, som behagade
anse förnyade framställningar i önskningsväg såsom ett
gnat, kan jag icke förena mig; ty när saken anses riktig,
så bör man icke af sådana considerationer, som den värde
talaren uppgifvit, afliåjla sig från en förnyad framställning
deraf, blott den sker i hofsamma och passande termer.
Hr von Hartmansdorff: Hr Stuart, som velat till
rättavisa
Hr Lefreåi, bär sjelf begått ett misstag. Vid förra
riksdagen yrkades detsamma, som nu i motionsväg; men då
det kom till Stånden, så fogade ödet så besynnerligen, att
Ständerne, i stället att begära större frihet, ingingo med
und. anhållan om censur på theateistycken, som utom hufvudstaden
uppföras. Jag vet det så mycket säkrare, som
jag sjelf föredragit detta mål. Hvad saken beträffar, får jag
anhålla, att R. o. Ad. måtte fästa sin uppmärksamhet på
vådan för den K. theaterns bestånd, om man experimenterar
med smärre theatrar derjemte. Det är nogsamt bekant,
huru en theater på K. Djurgården finnes om sommaren,
och huru man der är särdeles lycklig så väl i valet af
Den 4 December e. m.
stycken som i sättet alt utföra deni, men att, sådant oaktadt,
thealerpersonalen har svårt vid att berga sig. Om nu
flera sådana theatrar finge anläggas, så är det troligt, att
ej mindre de än den K. theatern ginge under. En värd
talare har sagt, att, som det gifves olika smak hos allmänheten,
så bör det ock gifvas olika tillfallen att tillfredsställa
den. Det erkännes; men å andra sidan torde äfven böra
medgifvas, att då man anser skådespelen såsom fördelaktigt
bildande nöjen, bör väl äfven så föranstaltas att fördelen
kan vinnas alt smaken förädlas hos dem, som hafva den för
låg. Jag erinrar mig vid detta tillfälle, huruledes en tjenare
hos en af mina bekanta, på tillfrågan af husbonden hvad
han tyckte om skådespelet, hvartill husbonden, lemnat honom
biljett, beklagade, att han icke fått se några hundar
dansa, såsom han hade hoppats. Jag tror således, att om
man lillstadda theatrar blott för putslustigheter, såsom en
ledamot yrkat, så blefve de alltför dåliga. Jag förnyar min
anhållan om afslag på betänkandet i denna del.
Hr Lefre'n: Frih. Hamilton har icke varit nöjd med
mitt sätt att se denna sak. Jag är Ivertom ganska nöjd med
Hr Frihtns sätt att betrakta densamma, ehuru jag för min
del ser källan tili denna frågas upprinnelse mindre uti känslan
för det estetiska sinnets utveckling än uti ett icke obekant
politiskt förhållande.
Hr Stuart: Till besvarande af Hr von Hartmansdorff*
beskyllning att jag begått ett misstag, då jag velat upplysa
alt R. St. icke afgifvit någon skrifvelse ang:de inrättande af
enskilda theatrar i hufvudstaden, hvilken fråga nu ensam är
för R. o. Ad. föredragen, och till stöd för hvilken anmärkt!.
Ilr von Hartmansdorff åberopat att lian föredragit R. St:s
vid sisth riksdag afgifna und. skrifvelse ang:de censur på
theaterpjecer, får jag äran erinra, att den fråga, som Hr
von Hartmansdorff behandlat, förekommer längre fram i betänkandet.
Medan jag har ordet, anhåller jag få förklara,
att jag hvarken vid denna eller vid förflutna riksdagar kunnat
inse den politiska vigt denna fråga kan äga. Jag har
blott följt mitt omdöme om afsigten dermed, såsom varande
den alt bereda de lägre folkclasserna på samma gång ett
nöje och någon bildning.
Frih. Hamilton: Ehuru jag för min del icke tror att
ettUtsk., eller någon enskild ledamot deraf, är skyldig alt
inför Stånden redogöra för de motiv, hvarpå ett tillstyrkande
är grundadt, när dessa motiv äro tydligen och klart uttryckta;
så vill jag dock, i anleda, af Hr Lefréhs sednaste
yttrande, förklara att, såvidt min skarpsinnighet kunnat urskilja
det, intet annat motiv, än afsigten att befordra den
estetiska känslans utveckling, legat tilI;*grund för hvarje särskild
ledamots tillstyrkan i detta fall. Jag vet icke hvarföre
-
Den 4 December e. m.
153
före man skall framleta motiv, som icke behaga en sjelf,
när de motiv, som tala för saken, äro klara nog.
Hr Mannerskantz: Jag har mångfalldiga gånger
med djup harm hört, huru man gjort hvarandra beskyllningar
för oädla dolda motiv. Jag har tegat, emedan det
icke drabbat mig sjelf; men vid detta tillfälle, då man directe
angripit äfven mig, ber jag att få protestera mot alla
sådana beskyllningar hvad mig beträffar. Jag har icke sett
saken ur någon politisk, utan endast ur den estetiska synpunkten.
Att man förnekar det, kan jag icke hjelpa; mea
jag står icke desto mindre fast i medvetandet att icke hafva
haft några biafsigter, de må vara af ena eller af andra
slaget; hade jag det haft, skulle jag visst icke skytt att äfven
dem öppet bekänna.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla den nu föredragna 2:dra punkten.
Ropades starka ja, blandade med många nej.
Hr Landtm, förklarade, det han trott sig finna att ja
ofverröstat nej.
Hr von Hartmansdorff begärde votering.
Upplästes till justering och godkändes följande voter.sproposition:
Den
som bifaller Allm. Besvärs- och Ekon.Utsk:s tillstyrkande
om tillstånd till enskilda theatrars inrättande i
hufvudstaden, voterar
ia;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, afslår R. o. Ad. Allm. Besvärs- och Ekon.Utskts
ofvannämnda tillstyrkande.
Efter voteringens slut, befunnos rösterna hafva utfallit,
som följer:
Ja — 3t.
Nej —- 28.
Fortsättningen af detta måls pröfning uppskjöts till morgondagens
plenum.
IL R. o. Ad. åtskiljdes kl. io om aftonen.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
18 H.
20
154
Ben 5 Dece ister.
Lördagen den 5 December i84o.
Plenum kl. io f. m.
Justerades 5 prot.utdr. för förliden gårdag e. m.
Hr Frih. o. Landtm, tillkannagaf, att Frih. Falkenberg,
Conrad, anmält sig af vigtiga enskilda angelägenheter
vara nödsakad att afsäga sig sin plats såsom efector; och
anmodade Hr Landtm. Hrr Bänkman alt under loppet af
nästa vecka sammanträda för att utse en annan eleclor.
Hr Frih. o. Landtm, tillkannagaf äfven, att Gr. Gyldenstolpe,
Nils, afsagt sig förtroendet alt vara ledamot i Exped.
Utsk., samt att Hr Hallenborg, Carl Joh., ledamot i
StatsUtsk.,och Hr Tornerhjelm, Erik, hvardera erhållit 3:ne
veckors ledighet, den förra från den 21 i denna månad;
och anmodade Hr Landtm. Hrr Electorer att under loppet
af nästa vecka välja ledamöter i den afgångnes och de permitterades
ställe.
Hr Stuart, Carl Gustaf: Då i det plenum, som föregick
gårdagens, R. o. Ad. återremitterade Bevilln.Utsk:s
betänk. ang:de kortstämplings-afgiften, yttrades af en värd
ledamot af den afdelning utaf nämnda Utsk., som handlagt
detta ärende, att enligt de upplysningar, som afdelningen
tillhandakommit, kortstämplings-bevillningen från goo r:dr
ärligen, som den före dess vid förra riksdagen beslutade förhöjning
utgjorde, numera uppgått till 9000 r:dr. Enär nu
denna uppgift likväl icke öfverensstämmer med det förhållande,
som Riksg.conlorets räkenskaper ådagalägga, och då
det torde vara nödigt all afdelningen, som uraktlåtit att infordra
några upplysningar härom, sådant oaktadt ei håller
kännedom 0111 det verkliga resultatet uti ifråga var. hänseende,
hvilket endast of dessa räkenskaper kan inhemtas, så får
jag anhålla att följande uppgift rör:de omförmälta ämne
måtte varda Bertlin.Utsk. såsom en bilaga till den beslutade
återremissen meddelad. Såsom kortstämpel- bevillning har
enligt åberopade räkenskaper till Riksg.cont. ingått:
år 1834 —- — — — — — — r:dr 1,461: 26. 3.
„ i835 — — — — — -— — „ 1,765: 6. —
„ i836 eller det första år, då den ökade
kortstämpel-bevillningen utgick ,, 10,9/19: 4^* 6.
„ 1837 — — — — — — — „ 9,785: 20. 4-
„ t838 — — — — — — — „ (3,668: 33. 11.
,, i83g — —- — — — — — „ 4?7 5f>: 14. 5.
Häraf visar sig obestridligen, huru nödvändigt det är,
att för framtiden mera tillförlitliga controller i afseende på
berörde stämpling varda bestämda, på det alt icke sådana
Den 5 December.
i55
underslef må kunna äga rum, som hittills efter all sannolikhet
mäste hafva skett, enar alltsedan det första året, då
det vid sista riksdagen fattade heslutet om förhöjd kortstämpelafgift
böl jade tillämpas, denna intrad varit i ett oafbrutet
högst märkbart aftagande. Jag anhåller att detta
mitt anförande måtte blifva remitteradt till Bevilln.Utskottet.
Gr. Hamilton, Henning Hugo Ludv.: Då det af
Hr Stuarts sista anförande vill synas, sorn skulle Be villo.—
Utsk. ej nog tagit i öfvervägande den nedsättning i spelkortsbevillnirigen,
som under de sednare åren ägt rum. utan blott
anfört det förhållande, som inträffat före år i836, då en
förändring i spelkorts-stämplingen ägde rum, så får jag fästa
uppmärksamheten derpå, att nedsättningen vidtog först år
i838.
Remitterades lill Bevilln.Utsk. i sammanhang med ålerremissen
af Utskts betänk. N:o 32.
Frih. Sprengtporten, Jac. Wilh.: Det är med
anledn. af det nyss upplästa prot.utdr., som jag anhåller att
få till prot. anmäla min reservation emot de skäl, som Ekon -  Utsk. anfört för afstyrkande af Hr Ribbings motion, ang:de
en hemställan till K. M. om Statsrådets complettering. Utsk.
liar dervid anfört, alt sådant skulle vara stridande emot go
§:n Reg.Ftn. Jag anhåller blott att få anmäla, att jag ej
anser go §:n Reg.F:n hindra R. St. att hos K. M. anhålla
om tillsättande af de lediga embetena, ehuru denna §
serligen hindrar R. St. att hos K. M. anhålla om tillsättning
af den eller den personen till ett embete, eller alt afsätta
den ena eller andra embetsmannen. Lika litet kan jag
gilla Utskts skäl, att R. St. skulle vara förhindrade att hos
K. M. anmäla önskningar i några andia ämnen, än sådana,
som röra den ekonomiska lagstiftningen i allmänhet, och då
6o §:n Riksd Ordn. bestämdt uttrycker, att R. St. kunna
nalkas K. M. med deras önskningar i hvilket ämne sotn
helst. Det är ej i afseende på sjelfva saken, som jag anmäler
denna reservation, ty sedan R. o. Ad. afslagit Const.-  TJtsk:s betänk, i just samma fråga, så kunde något bifall till
ifrågavar. motion ej ifrågakomma; men det är emot de skäl,
sorn Utsk. anfört, och hvarpå jag ej fästade nog uppmärksamhet
vid uppläsningen, emedan jag ej hade haft tillfälle,
att förut genomläsa betänk., som jag anhåller att få anmäla
min reservation, emedan jag anser tillämpningen af sådana
skäl leda lill inskränkning i R. St:s rättigheter.
Hr Stuart, Carl Gustaf, och Hr Tersmeden,
Garl Reinh., förenade sig med Frih. Sprengtporten.
Hr Frih. o. Landtm, fästade uppmärksamheten deruppå,
alt R. o. Ad. icke bifallit Ålim. Besvärs- och Ekon.-  Utsk:s ifrågavar. betänk. N;o 124 på annat sätt un att Slån
-
i5G
D«n 5 December.
det bifallit, det motionen måtte förfalla. Ungefärligen af
samma skäl, enligt hvilka Frih. Sprengtporten ej kunnat giL]a
Utsk:s yttrande och dragna slutsats utaf den utaf Utsk.
citerade §, hade Hr Landtm, icke heller ansett sig böra
framställa den vanliga propos:n till bifall på Utsk:s betänkande.
Fortsattes den förliden gårdag började pröfningen af
Allm. Besvärs- och Ekon.Utsk:s utlåt. N:o i2Ö, i anledn. af
Sterremissen af betänk. N:o 83, angtde K. Theaterns indragning
och utarrendering till enskilda, samt om rättighet för
enskilda att anlägga theatrar i hufvudstaden, m. m.
3:dje punkten, ang:de ifrågasatt vidsträcktare tillåtelse
till skådespels gifvande i landsorterna, och 4:<le punkten,
angtde granskning af thealerpiecer innan de få uppföras på
enskilda theatrar, biföllos.
5:te punkten, ang:de upphäfvande af K. brefven den i4
Maj 1789 och den 3o Juli i83i.
Hr von Hartmansdorff, A11 g.; Då de pensionärer,
som redan finnas vid K. theatern, och de sorn möjligen hädanefter
kunna tillkomma, beräkna möjligheten att erhålla
pension efter de inkomster, som pensionscassan hittills ägt;
så vore minskning af dessa inkomster för dem en förlust,
hvilken R. St. ej böra förorsaka dem, med mindre R. St.
också ersätta dem. Någon sådan godtgörelse torde R. St. ej
bevilja; derföre anser jag lämpligast, att denna punkt förfaller.
Hr Frill. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla denna punkt.
Ropades ja och nej.
Hr Landtm, hemställde derefter, om R. o. Ad. behagade
afslå den.
Ropades äfven ja och nej.
Hr von Hartmansdorff: Om Hr Frih. o. Landtm,
täckes göra den framställning, hvarom jag anhållit, nemi,
nit denna punkt må förfalla, så torde sådant måhända förlika
meningarna.
Uppå derefter framställd propos. fann R. o. Ad. det i
denna punkt framställda förslag böra förfalla,
6:te eller sista punkten, ang;de afgiften af utländska
skådespelare, lindansare, m. m.
Hr von Hartmansdorff: Om utländska skådespelare
skola åläggas en sådan afgift, hvaremot jag ej har något att
erinra; så synes mig lämpligare, att afgiften ginge till den
ifrågavar. pensionsfonden, än att hon skulle anslås till allmänna
folkundervisningen. Huru borde en sådan inkomst
Den 5 December.
lämpligen fördelas? Skulle lion tillfalla folkundervisningen
på de ställen, hvarest skådespelen uppföras, eller på hvad
annat sätt? När för öfrigt allmänna folkundervisningen nu
fått anslag af R. St.; så synes tillräckligt vara gjordt i detta
hänseende. Några sådana smärre anslag, som dessa, torde
det knappt vara skäl att upptaga, synnerligen om utländska
skådespelare befinna sig i sådana omständigheter,
som en värd ledamot här uppgifvit hafva varit händelsen
i Götheborg, der man fåtL göra sammanskott för
att skaffa dem derifrån. Om man då skulle taga en dylik
afgift af dem, hvilkas vinst varit så ringa, så finge meniglieterna
måhända på ena sidan uppoffra hvad de på den
andra erhölle.
Frih. Sprengtporten, Jac. Wilh.: Jag instämmer
så mycket hellre med den sista värda talaren, som jag för
min del finner det ligga utom all slags form, att R. St. hos
Ii. M. skulle anhålla, det K. M. måtte besluta om afgifters
utgående, hvilka sedermera skulle tillfalla ett allmänt statsföremål.
Jag anhåller således om afslag å Utsk:s tillstyrkande.
Hr Mannerskantz, Garl Axel: Utsk. tyckes blott
i sammanhang med sitt först afgifna förslag vilja hafva
gjort ett undantag i afseende på dispositionen af de afgifter,
som utländska skådespelare och lindansare böra erlägga.
När nu R, o. Ad. genom sitt förra beslut har afslagit alt
dessa afgifter skulle upphöra att af inhemska skådespelare
afgifvas till theaterns pensionscassa, så tyckes det äfven vara
conseqvent, om R. o. Ad. beslutar att utländska skådespelares
afgifter äfven komma att gå till denna cassa. Jag
tror således, alt denna punkt måste förfalla till följe af det
beslut, som R. o. Ad. förut fattat.
Sista punkten blef derefter, uppå framställd propos., af
R. o. Ad. afslagen.
Upplästes till justering Exped.Utsk:s förslag N:o i58
till R. St:s und. skrifvelse till K. M., i anledn. af K. M:s
nåd. propos. ang:de löneregleringen för de under slatsdepartementen
lydande expeditioner.
Begärdes på bordet af Hr von Hartmansdorff,
August.
Ånyo föredrogs StatsUtskts förlidne gårdag på bordet
lagda mern. N:o ögo, med förslag till voterts-propos. i anledn.
af RiksStms skiljaktiga beslut i fråga om mötespassevolancens
upphörande.
Uppå derefter framställd propos. blef den föreslagna
voter:s-propos:n af R, o. Ad. godkänd.
Vidare föredrogs StatsUtsk;s förliden gårdag på bordet
i58
Den 5 December.
lagda mern. N:o 3yi, med förslag till voter:s-propos:r i aniedn.
af skiljaktiga beslut öfver utlåtandena N:is 257 och 367.
Derjemte föredrogs ett från PresteSt. ankommet prot.-  uldrag af den 2 dennes, innehållande inbjudning till MedSlånden
att instämma uti PresteShs beslut att, med afslag å
StatsUtsk:s utlåtrn N.is 257 och 367, bevilja f. d. Statsråden
Frih. Åkerhjelm och Gr. Hård halfva Statsrådslönen hvardera
att å allm. indragn.staten uppföras, och denna lön
tillgodonjuta, med vanliga villkor af pensionernas minskning
eller upphörande, i mån af framtida erhållande löner på
stat.
Frih. Cederström, Jacob: I det skick, hvaruti
denna fråga för närvar, sig befinner, skulle jag tro det vara
lämpligt, om R. o. Ad. ville frångå sitt fattade beslut Och
förena sig med PresteSt. på grund af den gjorda inbjudningen.
Derigenom blir frågan, i händelse något af de öfriga
Stånden sig dermed förenar, afgjord, och i annat fall
blir den föremål för votering i förstärkt Statsutskott.
Uppå derefter framställd propos. blef PresteSt:s inbjudning
af R. o. Ad. antagen.
Hr Frih. o. Landtm, erinrade, att af R. o. Ad:s nu
fattade beslut blefve en följd att voteringen om contra-propos.,
äfvensom andra alternativet i contra-proposm vid voteringen
om hufvudsaken koinme att förfalla, och hemställde Hr
Landtm, i öfrigt, om R. o. Ad. behagade gilla den af StatsUtsk.
föreslagna voter:s-proposilion.
Ropades ja.
Vid förnyad föredragning af Allm. Besvärs- och Ekon,-  TJtsk:s den 2Ö sisth Nov. på bordet lagda utlåt. N:o 126, i
anledn. af väckt motion 0111 upphörande af böter för uraktlåten
leverering till stora Kopparbergs bergslag af ränte- och
mantalskolen, fann R. o. Ad. samma utlåt, icke erfordra någon
annan åtgärd än att läggas lill handlingarna.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att nu följde i ordningen
på listan åtskillige ledamöters den 28 sisth Nov. på bordet
lagda hemställanden ang:de sättet för referenternes hos
R. o. Ad. fortfarande aflönande.
Underh R i d d. S e c re t.: Till en början får jag vörd
samt
anmäla, att de referenter, som af R. o. Ad. voro antagne
för att tjenstgöra vid refereringen af Ståndets förhandlingar
under de tvänne första månaderna, sedan dessa
månader nu tilländalupif, hafva anmält sig af enskilda angelägenheter
vara förhindrade alt dermed fortfara. I anledn.
deraf, och då R. o. Ad. har beslutat att refereringen skall
lills vidare fortfara, har Ridd.-direct:n gått i författning örn
Den 5 December.
en annonce i tidningarna, att sådane personer, som lunde
•vara hugade att åtaga sig denna referering, skulle sig derom
hos directtn anmäla; men direct:n ansåg sig ej kunna
bestämma anmälningstiden kortare än till nästa Tisdag. Detta
liar gjort, att ingen referering af Ståndets förhandlingar under
dessa dagar kunnat äga rum, och att den ej heller under
de följande dagarna före Tisdagen , lill och med troligen
ej före Fredagen, kan åstadkommas, emedan det är osäkert,
dels om någon sig derförinnan anmäler, och dels om
de kunna vara färdige alt inträda i tjenstgöring före Fredagen.
■— I afseende på det nu föredragna målet, får jag vördsamt
upplysa, att ehuru det står upptaget på listan, så har
likväl ingen af de ledamöter, som afgifvit olika förslag huru
kostnaderna borde godtgöi as, till prot. inlemnat någon skriftlig
anmälan derom.
Ilr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. i sakens
så beskaffade skick behagade finna lämpligt att låta
frågan för det närvar, förfalla.
Ropades ja.
Ånyo föredrogs Hr Nordenskölds, Otto Gust., den i
dennes på hordet lagda motion om vidtagande af åtgärder
i afseende på Rikets sjömakt lill skyddande af handeln.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad., på
sätt motionären begärt, behagade remittera motionen till
Allm. Besvärs- och Ekon.Utskottet.
Ropades ja.
Till handlingarna lades, vid förnyad föredragning, förstärkta
StalsUtslwS den i dennes på bordet lagda memoria
ler :
N:o 372, angtde omröstning i anledn. af skiljaktiga beslut
uti åtskilliga till slalsregleringen hörande fiågor;
N:o 373, angtde verkställd omröstning till följd afRiksSt:ns
skiljaktiga beslut, i anledn. af StatsUtsk:s utlåt. N:is
ig5 och 3o4-
Föredrogs ånyo StatsUtskrs den 1 dennes på bordet lagda
mern. Nto 375 med förslag till sammanjemkning och votering
i anledn af RiksSttns skiljaktiga beslut öfver utlåtandena
Niis 170 och 326.
Begärdes ånyo på bordet af Hr von Hartmansdorff,
Au g., och Hr von Hohenhausen, Carl.
Likaledes lades ånyo på bordet, på begäran af Hr von
Hartmansdorff, Aug., Frih. Ced er st rö m, J acob, och
Hr Munck af Rosenschöld, Nils Rudolph, Statssamt
Allm. Besvärs- och Ekon.Utslwns den 1 dennes på bor
-
i6o
Den 5 December.
det lagda betänk. N:o 84, i anledn. af väckt fråga om inställande
af den de utsockne frälsehemmanen i Halland ålagde
ordinarie rotering. '
Ånyo föredrogs Stats- samt Allm. Besvärs- och Ekon.-  Utskms den i dennes på bordet lagda utlåt. N:o 85, i anledning
af återremiss å Utskrns betänk. N:o g, om bildande
af undervisningsanstalter för skeppsbyggeri samt anslag
dertill.
Då betänk. N:o g redan förut af B. o. Ad. blifvit bifallet,
fann R. o. Ad. utlåt. N:o 85 icke erfordra annan åtgärd
än att läggas till handlingarna.
Föredrogs ånyo Stats- samt Allm. Besvärs- och Ekon.-  Utskins den i dennes på bordet lagda utlåt. N:o 86, i anledn.
af återremiss å betänk. N:o io, anglde inrättandet af
navigationsskolor, m. m.
Derjemte upplästes ett från BorgareSt. ankommet prot.-  utdr. af den i dennes, med inbjudning till R. o. Ad. och
PresteSt. att förena sig i BorgareSt:s jemte bifall till hvad
Utsk:n tillstyrkt i betänk. N:o io och utlåt. N:o 86, fattade
beslut, att, oberoende af hvad uti Utskrns förslag omförmäles,
dels en summa af 5oo r.-dr b:co för hvardera af städerna
Wisby och Carlshamn må, till uppförande på ordinarie
stat, beviljas, för att användas till underhåll af de i
nämnda städer redan inrättade eller tillämnade lägre undervisningsanstalter
i navigationsläran, dels ett anslag af 5oo
r:dr b:co må uppföras å ordinarie stat till inrättande af en
navigationsskola i Hernösand.
Hr Lefre'n, Joli. Pehr: Jag delar visserligen Utsklns
allmänna grundsats, att man bör inrätta fullständiga navigationsskolor,
företrädesvis de s. k. mindre, men hvarje
regel, ehuru riktig den ock må vara, tål stundom undantag.
Jag anser alt ett sådant tillfälle nu är för handen, synnerligen
i hvad som rör Wisby. Om man icke vill bifalla,
att det i Wisby inrättas en större navigationsskola, så anser
jag att öns mycket enstaka belägenhet, som förhindrar
dess innevånare att vintertiden kunna besöka skolor på fasta
landet, bör berättiga den att åtminstone erhålla en mindre
sådan skola, som nu är ifrågasatt. Jag tillstyrker således,
hvad Wisby beträffar, bifall till hvad BorgareSt:s beslut och
deras inbjudning innefatta. Jag skulle tro, att Hernösand
är i nästan samma belägenhet. Det är en ort, mycket aflägsen
ifrån de ställen, der sådan bildning, som här är i
fråga, kan vinnas. Jag vågar således äfven tillstyrka en sådan
skolas inrättande i Hernösand. Hvad åter Carlskrona
vidkommer, så anser jag denna stad ligga inom den del af
Sve
-
Den 5 December.
16 £
Sverige, sorn liar tillfälle alt begagna de större navigationsskolor,
sorn blifvit ifrågasatta och redan äro bifallna. Jag
tillstyrker således vördsamt propos. till instämmande i BorgareSlts
inbjudning, hvad Wisby och Hernösand beträffar.
Frih. Hamilton, Hugo: Då jag deltagit i utarbet
ningen
af ifrågavar. betänk., torde jag få lemna följande
upplysningar rörtde de smärre skolor, som utgöra föremålet
för BorgareSt:s inbjudning. Inom BorgareSt. hafva, vid det
första betänkts föredragning, klagomål blifvit anförda, dels
af representanten ifrån Wisby, dels af representanten ifrån
Carlshamn, alt dessa städer ej blifvit utsedda till skolors inrättande
derstädes. Det skäl de anförde för sin klagan var,
att de, då frågan första gången förevar inom Ståndet, hade
erbjudit sig att ansvara för alt dessa städers innevånare skulle
å sin sida lemna ett tillskott af 5oo r:dr b:co årligen till
hvardera skolan, såvida Staten lemnade något, och att det
således kunde vara mera skäl att inrätta sådana skolor på
dessa ställen, der det från Statens sida behöfdes en mindre
summa, för att fylla behofvet, än på andra ställen, der hela
kostnaden måste af statsmedel bestridas. Dessutom är Wisby
stad vintertiden genom isen vid de Svenska kusterna under
flera månader afstängd ifrån all communicalion med fasta
landet, hvarigenom ock de skeppare, som komma beni senare
på hösten, vore af isen förhindrade att komma tili Calmar
men kunde deltaga i undervisningen, om en skola inrättades
i Wisby. Samina förhållande inträffar om våren,
att de behöfva gå tidigare ut ifrån Wisby, innan isen bryter
upp vid Svenska kusten. Representanten från Carlshamn åter
anförde, att en betydlig seglation der äger ruin, hvarigenom
behofvet af en navigations-skola på detta ställe är vida större
än vid Malmö, der antalet fartyg är betydligt mindre, och
förmodade han äfven, att en del af Skåne, som skulle hafva
nog långt till Malmö, kunde och skulle begagna Carlshamns
skola, i händelse en sådan der inrättades. Ehuru dessa af
representanterna för Wisby och Carlshamn afgifna förklaringar
tycktes innehålla grundade skäl för Utsk:n alt tillstyrka
det för dessa mindre skolors inrättande nödiga anslag,
ansågo Ulsk:n sig likväl ej böra frångå sitt förra förslag.
Skälen derför äro i det sednare betänk, uppgifna och äro
hufvudsakligen desamma, som vid frågans första behandling
ledde, då de ansågo sig böra inskränka förslaget till de fem
större skolorna. — Jag är nemi. fullt öfvertygad, att Utsk:n
redan då hade afgifvit ett mera utsträckt förslag och tillstyrkt
äfven de flera mindre navigations-skolor, sorn af enskilda
motionärer voro föreslagna, om Utsktn ej fruktat, att
Stånden, i följd af den sparsamhetsanda, som råder vid denna
riksdag, möjligen skulle kunnat blifva afskräckla af den
större summa, som då hade erfordrats, hvarigenom hela förslaget
hade kunnat falla, och tillvaron äfven af de i första
18 11. 21
Den 5 Decc m b c r.
rummet nödvändiga fem större skolorna hade satts på spel.
Då nu deremot andan inom Stånden synes varn gynnande
för dessa inrättningar, får jag derföre, för min del, vördsamt
tillstyrka R. o. Ad. alt bevilja de begärda medlen på de af
representanterne från Carlshamn och Wisby anförda skäl.
Till följe af denna BorgareStts inbjudning, skulle jag likväl
vilja föreslå, att vid inbjudningens antagande Ståndet ville
fästa det villkor, att dessa årligen beviljade 5oo r:dr ej finge
utgå till ifråga var. städer, förrän desamma bade, på sätt
desse representanter yttrat, anskaffat de för skolorna nödiga
bus och malerialier samt visat sig beredde att lemna ett
motsvarande tillskott af 5oo r:dr årligen, på det att dessa
skolor måtte komma att motsvara hvad man väntar af en
navigations-skola. Hvad åter beträffar den navigations-skola,
som blifvit yrkad för någon af de norra städerna, så talar
visserligen billigheten derför i högsta grad, då kuststräckan
vid Bottniska viken, såsom hvar och en känner, är nästan
lika lång, som Sveriges hela öfriga kust. Således är behofvet
tydligen constateradt, isynnerhet som en betydlig sjöfart
der äger rum. Hvarföre LJtskln det oaktadt ej kunnat tillstyrka
någon skolas inrättande derstädes, härrör från samma
skäl jag redan baft äran nämna. Nu är det blott frågan
om huru man skall göra, då det säges, att det är otillräckligt
alt lemna 5oo r:dr åt en stad, som ej erbjudit ett motsvarande
tillskott, och något sådant anbud ej är gjordt, och
torde måhända ej kunna erhållas inom de fattigare orter,
som i allmänhet kallas de norra. Jag tror då, i likhet med
den sisla värda talaren, att man i detta fall bör gå ifrån
den allmänna regeln och för närvar, hellre bevilja den mindre
summan, för att åtminstone kunna construera en början
till en sådan skola, i förhoppning att, om R. St. vid nästa
riksdag få uppgifter om att den motsvarat sitt ändamål i
mindre scala, R. St. då kunna finna skäl att föröka anslaget,
så att det räcker till en större skola. Jag tillstyrker
derföre R. o. Ad., att med det af mig nu föreslagna villkor
antaga BorgareSt;s inbjudning.
Frih. Cederström, Jacob: Jag instämmer med Hr
Lefren i dess yttrande, nemi. att Ståndet bör antaga BorgareSt:s
inbjudning att instämma i dess beslut, hvad beträffar
Wisby oeh Hernösand. Jag anser ej nödigt för Carlshamn
att erhålla en skola, i anseende till denna stads läge
och lättheten för densamma att kunna begagna andra etablerade
navigations-skolor; men jag bestrider det af den sista
värda talaren fästade villkor. Jag tror ej, att man bör
antaga en riksdagsfullmäktigs anbud, att hans ort skall deltaga
i kostnaderna, såsom ett villkor för ett anslags erhållande.
Om städerna Wisby och Hernösand vilja utvidga sina navigations-skolor,
som dessa städer hafva etablerat med blott
en lärare, så är det naturligtvis deras egen sak. De hafva
Den 5 December.
i63
gymnasier på stället, der ungdomen har tillfälle att lära sig
språk. De hafva således tillfälle att begagna begge inrättningarna
och derigenom suppleera behofvet af särskild lärare
i språken lör navigations-skoian. Det skulle möjligen för
framtiden medföra besynnerlig.! följder, om riksdagsfullmäktige
åtoge sig för den ort, för hvilken de tala, att deltaga
i kostnaderna för allmänna företag, och sedan de komma
hem, belinnes det att städerna eller orterna ej dela deras
åsigter, så att ändamålet förfelas, och hvad som kunnat
vinnas för orten är bell och hållet förloradt. Jag tillstyrker
derföie eli enkelt instämmande i BorgareSt:s beslut, i
hvad det rörer Wisby och Hernösand.
lii' Nordensköld, Otto Gust.: Jag är förekommen
af de herrar, som talat i ämnet; jag får säga, att då Staten
har inrättat fern skolor, så har Staten gjort allt hvad
som af densamma möjligen kan begäras. Wisby stad är
likväl af den belägenhet, att den verkligen är i behof af en
egen skola, emedan conununieationen med Calmar vissa tider
af året är alldeles afbruten. Derför tillstyrker jag antagande
af inbjudningen hvad Wisby angår, likaså äfven i
afseende på Hernösand, som har så långt till andra orter,
der skolor kunna linnas, alt det vore önskligt om äfven der
en skola kunde inrättas. Deremot linner jag ej samma förhållande
äga runi med Carlshamn, Denna stad ligger ej
längre ifrån Calmar och ifrån Malmö, än att dess innevånare
ganska lätt kunna komma dit och begagna de skolor,
som der linnas. Jag tillstyrker således bifall lill inbjudningen
hvad Wisby och Hernösand angår, och skulle önska,
alt dessa skolor ju förr dess hellre kunde komma i stånd;
ty af våra nuvar. skolor i denna väg är den ena mera ofullständig,
än den andra, och en mängd personer examineras
till första och andra classerna coopvaerdi-skeppare, som
jag fruktar skulle stå sig ganska slätt i en strängare examen.
Hr von Troil, Emil: Anledningen, hvarför BorgareSt.
beslutat ett anslag till understöd för en mindre navigalions-skola
i Carlshamn, lärer väl ej egentligen vara denna
orts aflägsenhet ifrån någon af de redan beslutade större navigations-skolorna,
utan förmodligen har väl grunden dertill
varit, dels denna stads stora sjöfart, och dels det nit för saken,
som dess innevånare visat, derigennm att de redan tillskjutit
en betydlig del af hvad som fordras för denna skolas
anläggande. Oin derföre 11. o. Ad. beslutar att i allmänhet
antaga BorgareStis inbjudning, så skulle jag tro att det ej
vore lämpligt alt göra något undantag i afseende på Carlshamn.
Hvad åter angår den föreslagna skolon i Hernösand, s§
ber jag alt fa fästa Ståndets uppmärksamhet derpå, att meningen
med anslagen till Carlshamn och Wisby ej är att dermed
ensamt kunna inrätta skolor, utan alt kunna fylla bri
-
164
Den 5 December.
sten i de tillgångar, som innevånarne sjelfve erbjuda. Det
är ej uppgifvet, att något sådant förhåll.inde inträffar för
Hernösand. Det kunde derföre möjligen Ilända, att de anslag,
som lemnäs denna stad, blefve alldeles obegagnade,
emedan ingen tillgång der förut funnes, för att fylla hvad
som oundgängligen erfordrades, om skolan skulle kunna komina
i gång. Detta kunde aga rum på samma gång som någon
annan af de norra städerna visade sig beredd att med
egna uppoffringar bidraga lill en sådan skolas inrättande.
Det torde ej behöfvas mer, än en flyktig blick på kartan,
för ali vinna öfvertygelse om, att då navigationsskolor i allmänhet
erkännas vara nyttiga och behöfliga, borde äfven
någon sådan finnas på den hundra mil länga kusten norr
om Gefle. För alt befrämja detta ändamål, tager jag mig
friheten alt föreslå den förändring i BorgareSt:s inbjudning,
att de 5oo r:dr b:co årligen, som anslås för en navigationsskola
norr om Gefle, skola lemnäs till den stad, norr om
Gefleborgs län, som först hos K. M. anmäler, att den besluter
sammanskjuta hvad som utöfver statsanslaget oundgängligen
fordras för skolans bringande i gång. Derigenom
tror jag att ändamålet skulle säkrare vinnas, än om anslaget
utan villkor lemnades åt Hernösand.
Gr. von Platen, Baltzar: Då jag ej kan undgå att
inse vigten deraf, att Staten blir försäkrad om ändamålsenligheten
af de inrättningar, hvartill den bidrager, så kan
jag, på sådan grund, ej annat än förena mig i deras önskan,
som tillstyrkt antagande af BorgareSt:s inbjudning, likväl
med de förbehåll , som af Ur von Troil och Frih Hamilton
blifvit föreslagna; ty jag anser det vara till intet gagneligt,
att lemna dessa 5oo r:dr, för alt dermed inrätta sådana skolor,
som, enligt hvad en värd ledamot, Hr Nordensköld, upplyst,
finnas på många ställen. Om Staten lem nar anslag,
så bör man antingen hafva pretention på att få en någorlunda
god skola, ellei- också synes det mig bättre att hålla
sig lill de skolor, hvartill anslag redan blifvit lemnade.
Jag skall likväl, såsom jag sagt, hufvudsakligen instämma
med llr von Troil, och önskar att hans förslag måtte blifva
R. o. Ad;s beslut och dess svar på inbjudningen.
Hr L e fr en: Jag har ingenting emot att, hvad beträffar
den skola, som bör inrättäs norr om Gefleborgs län, ingå
på hvad Hr Von Troil föreslagit, då mitt ändamål endast
är alt få en skola på denna kuststräcka, så vidt sådant
sig göra låter.
Hr von Hartmansdorff: 1 hänseende till Wisby och
navigations-skolan norr om Gefle, instämmer jag uti hvad
en annan talare yttrat, äfven med det villkor, Hr von Troil
föreslagit. Då saken förra gången förevar, önskade jag, att
Sundsvall skulle blifva utsedd i stället för Gefle, hvarigenom
måhända en enda skola blifvit-tillräcklig för hela nor
-
D c ii 5 December.
iG5
ra kusten, men då denna mening ej hlef gällande, så finnes
förmodligen ej något tjenligare sålt att lillvägagå, un det,
som Hr von Troil uppgifvit. Då flere talare yttrat sig emot
riktigheten att i Carlshamn inrätta en navigations-skola, så
anhåller jag att få fästa Ståndets uppmärksamhet på den
reservation, som FJr Foenander deröfver algifvit. Han upptager
ett förhållande, som jemväl är mig i egenskap af f. d.
statssecrelerare väl bekant, nemi. att staden Carlshamn, olika
mot hvad som mig veterligen äger ruin i alla andra
städer inom Riket, sjelf bidrager med 5oo r:dr b:co årligen
till aflöning åt lärarne i den elementarskola, som i Carlshamn
finues. Således utbetalar staden för ett behof, hvars
kostnader eljest bestridas af statscassan, mera än den summa
af 5oo r:dr, som staden nu önskar för en navigationsskolas
inrättande. Således, om R. St. skulle bevilja ifrågavar.
anslag, vore det egentligen ej annat, än att befria staden
ifrån den utgift, som han hittills haft och ännu har
till sin elementarskola. Sålunda skulle jag önska, att II. o.
Ad. i allo antoge BorgareSlts inbjudning, likväl med det
villkor, som Frih. Hamilton föreslagit. Jag tror dock , att
man borde undvika orden: att staden hade tillskjutit
en så och så stor summa, emedan det kunde handa,
att t. ex. i Wisby man skulle kunna få ibland de lärare,
som der finnas vid elementar-Iäroverket, personer, som i vissa
delar kunde bestrida undervisningen för ringare kostnad.
Jag hemställer derföre, om icke Frih. Hamilton samt R. o.
Ad. i allmänhet skulle finna lämpligt, att man förklarade
della anslag böra utgå från början af år iH/j i , om vederbör.
då visade sig hafva föranstaltat, att med allmänna och
enskildta bidrag i förening erforderlig undervisning i navigationen
kunde beredas.
Hr von Hohenhausen, Carl: Jag har begärt ordet,
endast för att lemna en upplysning, som jag nyss erhållit af
landshöfdingen på Gottland, hvilken nu är i staden, nemi.
att i Wisby finnes för närvar, en sådan mindre navigationsskola,
hvilken, efter hans uppgift, i medeltal årligen skall
gifva undervisning åt 60 elever, men att naturligtvis den
lilla stadens tillgångar ej äro sä stora, att de kunna fylla
behofvet. Jag tyckte mig äfven af Hr von Troils framställning
finna , att äfven han kände, alt en sådan skola finnes
i Wisby, och att således, hvad Wisby beträffar, det föreslagna
villkoret skulle vara öfverflödigt.
Frih. Sprengtporten, Jac. Willi.: Jag finner mig
hufvudsakligen förekommen af Hr von Hartmansdorff. Det
bästa beviset, att en skola erfordras i Carlshamn, är det
förhållande han omnämnt, och det intresse, hvarmed saken
omfallas af representanten ifrån denna ort. Jag tillstyrker
antagande af BorgareSt:s inbjudning, med de modifiealioner
i66
Den 5 December.
i rednctionen, som af Hr von Hartmansdorff, Hr von Troil
och Frih. Hamilton blifvit föreslagna.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att om han rätt uppfattat
discussionen, hade man föreslagit att ingå på BorgareSt:s
inbjudning, på det villkor, att anslaget utgår från 1841
års början, när vederbör, i staden visa sig hafva beredt tillgångar
för hvad som lill ändamålets vinnande erfordras utöfver
det anslag R. St. nu göra, med särskild föreskrift,
alt det af BorgareSt. för Hernösand afsedda anslag skall
tillfalla den stad norr om Gefleborgs län, som först anmäler
sig hafva beredt de tillgångar, som öro för anstalten erforderliga;
och hemställde Hr Landtm., om R. o. Ad., som
förut bifallit betänk. N:o io, behagade på detta sätt antaga
BorgareStis inbjudning,
Ropades ja.
Frih. Sprengtporten: Jag tager mig friheten hem
ställa,
om ieke i det prot utdr., som till svar på BorgareSt;s
inbjudning aflåtes, äfven må inflyta en hemställan till
BorgareSt. och de öfriga Stånden, att i afseende på den redactionsförändring,
som af R. o. Ad, blifvit beslutad, sig
med R. o. Ad, förena.
Uppå derefter framställd propos., beslöt R. o. Ad. alt
inbjuda de öfriga RiksStrn alt i detta beslut sig med R. o.
Ad. förena.
Då nu ånyo föredrogs Bevilln.-, Lag- samt Allm. Besvärs-
och Ekon.Utsktns den i dennes på bordet lagda betänk.
N:o 7, ang:de reglemenlariska föreskrifter för brännvinsbränningens
utöfning, samt om hvad vid försäljning af
brännvin och beskattningen derå iakttagas bör, blef samma
betänk, ånyo lagdt på bordet af Frih. Hamilton, Hugo,
och Frih. Fleming, Herman Reinhold.
Föredrogs ånyo BancoUtskts den i dennes på bordet
lagda utlåt. N:o ii8, öfver de inom Irenne RiksSt. framställda
anmärkntr emot Utsk:s betänk. N:o 83, i anledn. af
väckt motion, angtde låns utgifvande från R. Sits Bank emot
första inteckning uti fast egendom på landet, till belopp af
fastighetens halfva taxeringsvärde.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Som detta betänk,
afhandla!' bestämmandet af fonden för faslighetsbelåningar,
och då ännu oafgjordt är huru stor del af bancovinsten,
som kommer att banken förbehållas, samt enär det icke heller
är bestämdt, huru stor andel af dess tillgångar, som kan
blifva åt fastighetsbelåning eller andra delar af bankens lånerörelse
anslagen; så får jag vördsamt hemställa, huruvida
R. o. Ad. ej skulle finna lämpligt att låta detta betänk.,
äfvensom det nästföljande, hvilket tillika omfattar de s. k.
Den ä December.
skiftes— och odlingslånen, hvila intill dess R. Sl. bestämt
huru stor del af bancovinsten bör banken förbehållas eller
annorledes användas. Först då veta vi hvad vi hafva att
rätta oss efter, och jag tror ej alt sådant kommer att länge
fördröja afgörande!, emedan, efter hvad ordföranden i BancoUtsk.
meddelat mig, förslag till voter:s-propos:r lärer komma
att redan i dag läggas på R. o. Ad:s bord.
Hr Mannerskantz, Carl Axel: Jag vill blott an
märka,
alt detta betänk. N:o i 18 ej är det, hvaruti föreslås
den summa, som skall anslås till faslighetsbelåning, ulan
att delta förslag förekommer i betänk. N:o i iq; men då Hr
von Hartmansdorff också begärt N:o t iq på bordet, intill
dess voteringarne om bancovinstens användande blifvit afgjorda,
så har jag ingenting att tillägga.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. ansåg
att BancoUtskrs utlåt. N:o t 18 borde hvila tills R. St.
lättat sitt beslut, huruvida hela bancovinsten borde från
banken afiemnas eller någon del deraf borde banken reserveras.
Ropades ja.
Enahanda beslut fattade R. o. Ad. äfven i afseende på
BancoUtsk:s den i dennes på bordet lagda utlåt. N:o i tq,
öfver åtskilliga anmärkntr vid Utsk:s betänk. N:o 84, i an*
ledn. af väckta förslag till förändrade föreskrifter i afseende
på bankens fastighets- samt skiftes- och odlings-lånerörelse.
Ånyo föredrogos och biföllos BancoUtskrs den I dennes
på bordet lagda betänkm, utlåttn och memorialer:
N:o 120, i anledn. af väckt fråga om förändring i nu
gällande föreskrifter ang:de expeditionssättet för jernbelåningen
vid lånecontoret i Götheborg;
N:o 121, öfver en af Baron E. von Vegesach ingifven
ansökning om eftergift af erlagd straffränta för skuld till
discontverket;
N:o 122, öfver gjord framställning, att den bancofullmäktig,
som har inspectionen öfver Tumba pappersbruk,
må, under sitt vistande derstädes, erhålla fritt vivre och
logis;
N:o 123, med hemställan om upphäfvande af föreskriften
ang:de indragning vid inträffande ledighet af vaktmästaretjensten
vid Tumba pappersbruk;
N:o 124, i anledn. af väckt fråga om ett årligt anslag
till en sparbanksinrättning för bruksarbetarne vid Tumba;
N:o 12Ö, i anledn. af väckt fråga om bildandet af en
fast skola å Tumba pappersbruk.
På begäran af Frih. Cederström, Anders, och Ilr
Carlheim Gyllensköld, Henr. Adolph Oscar, blef
-
i68
D c ii 5 December.
vo ånvo lagda på bordet LagUtsk:s den i dennes första gången
bordlagda utlåtln:
JN:o 15y, öfver gjorda anmärknlr vid Utsk:s betänk. N:o
ii3, i anledn. af så väl K. i\l:s nåd. propos. med förslag
till förändrade stadganden rör:de bysättning, som ock särskildt
i della ämne väckta motioner;
N:o i58, i anledn. af återremiss utaf Utskts betiink. N:o
i 17, öfver väckt motion ang:de villkorliga utmätnings-resolutioner.
Föredrogs ånyo LagUtskrs den 1 dennes på bordet lagda
betänk. N-.o i5(), i anledn. af väckt motion örn ett lagstadgande,
som berättigar fordringsägare att bos Konungens
Bef:h:de erhålla s. k. promotorial i Utsökningsmål.
Frill. Cederström, Jacob: Jag biträder i saken Utskrs
förslag till författning, men jag nödgas göra den anmärkn.,
att Ulvk. bar tillagt den föreskrift, att ”expeditionshafvanden
vid det landscancelli, hvilket ombesörjer utslagets verkställighet,
må äga att derför såsom arfvode sig lill godo beräkna
^ för 100 af det som indrifves.” Det lärer icke rättsenligen
kunna beviljas att expeditionshafvanden på landscancelliet,
vare sig i den ort, der fordringsägaren är boende
och gäldenären tillika, eller i annat län, der gäldenären finnes,
får aga större rätt än att få Communications-och utslagslösen,
lösen för sin order till indrifningen samt postporto
för medlens öfversändande till den Konungens Bef:h:de, dit
medlen skola inskickas jemte recommendationsafgift. Något
mera kan icke bär fordras, ty eljest skulle landssecret:n i
promotorial-mål förvandlas lill commissionär, hvilket icke får
vara följden, då författningen ålägger Konungens Bef:h:de att
besörja genom promotorial detsamma, som de eljest äro skyldige
alt i lagsökningsväg verkställa efter den vanliga expeditionstaxan.
Denna taxa bör derföre ock i så väl promotorial-
som i andra mål iakttagas. Jag anhåller 0111 återremiss,
på det att denna detalj må blifva rättad, hvarefter
i fråga var. förslag kan blifva af en ganska välgörande beskaffenhet.
Gr. Mörner, Carl Göran: Anledningen till ifråga
var.
betänk, är, att ehuru i de flesta län den praxis är gällande
att promotorial meddelas, så gifves det ändock några
län, som derifrån göra undantag. Att det nu föreslagna
stadgandet kommer alt för betjeningen på landscancellierna
medföra ett ökadt besvär, lärer icke kunna bestridas. Att
de derför böra erhålla ersättning torde ej heller kunna anses
obilligt. I den händelse summan, om hvars utkräfvande
fråga uppstår, befinnes vara obetydlig, blir den ersättning,
som här är beviljad, icke af något stort belopp; men derigenom
att denna är i författningen bestämd, förekommes
all
Den 5 December.
169
att en expeditionshafvande i landscaneelliet lian tillegna sig
en alltför stor del af den summa han skall indrifva. Är
summan deremot af meia betydenhet, så har fordringsägaren
sig öppet lemnadt att, genom antagande af ombud vid
landscaneelliet, inspara den koslnad, hvarmed den stadgade
procenten skulle öfverskjuta det arfvode han nödgades till
enskildt ombud utbetala. Det är således icke något tvång
för honom att anlita promotorials-utvägén. Det är en rättighet
att begagna den, och anser fordringsägaren betalningen
för dryg, så antager han ett enskildt ombud, men
för små fordringsposter, sorn vanligen förekomma, är det
visserligen en vinst att hafva arfvodet på förhand i författningen
bestämdt. På denna grund vågar jag anhålla om
bifall till betänkandet.
Frih. Cederström, Anders: Äfven jag instämmer i
den anmärkn., som af Frih. Cederström, Jacob, är gjord.
Jag kan icke inse något skäl, hvarföre exprditionshafvanden
i det ena eller andra fallet skall hafva ersättning för något
annat, lin för de utgifter han nödgas göra för sjelfva expeditionen.
Men jag inser ganska väl obilligheten deraf, att
Cn expeditionshafvande skulle, efter detta förslag, i det ena
fallet kunna få en stor summa för indrifningen af ett större
capital, hvarvid han icke haft större besvär än för
indrifningen af ett ringare, och deremot i andia fallet, derest
han icke ägde att beräkna mer än ^ för ioo, möjligen
få en så ringa ersättning, att den icke motsvarade hans utgifter.
Jag kan således icke anse det föreslagna sättet
riktigt, ulan blott och bart föranledande till oreda. Följden
deraf skulle blifva, att alla de fordringsägare, som hade
större summor att indrifva, skaffade sig enskilda commissionärer
på stället, dä de icke behöfde betala den föreslagna
pioeenten. Deremot skulle de smärre fordringsposterna alltid
komma att indrifvas på detta sätt, och då kunde icke
expeditionshafvande hafva sitt besvär och sina kostnader
ersatta. Jag begär derföre återremiss af betank., ehuru jag
i hufvudsaken instämmer i Utskis förslag.
Hr von Hartmansdorff, A u g.: De talare, som yttrat
sig förut, hafva godkänt grundsatsen i Utslits betänk.
Och blott gjort erinringar eller föreställningar i afseende å
verkställighets-åtgärdérna. För min del kan jag icke annat
än bestrida hela anstalten, såsom i sin grund oriktig Den
innebär ett åliggande för embetsmän att vara enskildes ombud.
Om en embetsman vill frivilligt åtaga sig något sådant,
såsom förhållandet hittills varit vid åtskilliga landscancellier,
så må det vara hans ensak och hvila på hans
eget ansvar. Meri att Slaten skall ålägga honom det, anser
jag obilligt och oriktigt, samt anhåller all få fästa uppmät ksamheten
på de möjliga följderna deraf. Först hvad grun18
H. 22
ijo Den 5 December.
den angår: om det är rätt att göra landshöfdingen till enskildt
ombud för en part, oaktadt landshöfdingen i utsökningsmål
är domare; så skulle med samma skäl häradshöfdingen
också kunna åläggas att vara ombud för enskilda
parter vid den rätt der lian är domare. Det ena är icke
mera olämpligt än det andra. Om landshöfdingen skall
åläggas att taga emot ulsökningshandlingar, öfversända dem
till andra län, taga emot de penningar, som derifrån återkomma,
tillställa dem fordringsägaren o. s. v.; så fordras
förmodligen att landshöfdingen skall ansvara för de medel
han får om händer; ty har han intet ansvar derför, så lärer
val ingen fordringsägare vilja anförtro honom penningarna.
Skall landshöfdingen åter ansvara derför, huru
skall det blifva honom möjligt att akta sig för förluster?
Till penningarnes förvaring har han ingen annan utväg, än
att insätta dem i landtränteriet den ena dagen, för alt åter
uttaga dem den följande eiler hvilken annan dag som helst,
när de skola afsändas. Dessa insättningar och tillagningar i
ränteriet skulle, der många promotorialmål förekomma, vålla
ett besvär med reversal och anordningar, hvilket kunde
föranleda dertill, att också i ränterierna och landscontoren
särskildta biträden och särskild betalning behöfdes. Det
vanliga förhållandet är, just i anseende lill dessa besvärliga
omgångar, att i de fall, der det redan är landshöfdingen
ålagdt alt vara commissionär, nemi. för Stalsbanken och
disccnterna samt privatbankerna, lemnar vanligen landshöfdingen
dessa medel i landssecreterarens händer i det ögonblick
brefvet är uppbrutet, då det stannar på landshöfdingens
ansvar om medlen förkomma. Antingen måste han
liålla contrabok med sin landssecreterare, eller också äfventyra
att möjligen blifva bedragen. Hvad erfarenheten visat,
är, att landshöfdingar blifvit af sina landssecreterare bedragne
på disconternes och bankernes medel, att landshöfdingarne
sjelfve fått lemna ersättning, eller Slaten gifva afskrifning
för bankens fordringar. Kommer nu dertill att
landsliöfdingarne skola vara commissionärer äfven för de
enskilda, — i hvilka äfventyr inleder man dem icke? Jag inser
också icke, huru det skall kunna åläggas dem att vara ombud
för enskilda. Jag kan icke tro, att K. M., äfven örn
Ständerue fattade ett sådant beslut, kunde finna sig befogad
att ålägga landshöfdingarna något dylikt. De kunde med
skäl svara, att de hafva annat att uträtta i länet, än alt
vara enskildes commissionärer. Det är redan för mycket
att landshöfdingarne äro och måste vara ombud för Statsbanken,
diseonterna och privatbankerna. De borde vara
fria äfven derifrån. Hvad nu sjelfva verkställigheten angår,
så anser jag det olämpligt att bestämma en viss proc., som
här är uppgifven till ,} för 100. Då man ser de vanliga
lagsökningsmålen i ett Inndscancelli, så finnér man att de
flesta röra mindre summor än 5o r:dr; man finnér lagsök
-
De ii 5 December.
ningar på ett par r:dr, till och tued på i r:dr. För ett sådant
promotorial skulle således ersättningen belöpa sig till
3 runstycken o. s. v, Huru någon skulle vara belåten med
en sådan ersättning, får jag hemställa till Ståndets ledamöter.
Till och med för 100 r:dr skulle ersättningen blott utgöra
24'sk., hvilket vöre alltför litet. Hvad beträffar disconterna
och privatbankerna, så är förhållandet, åtminstone i
södra Sverige, der jag haft med sådana alt göra, att 2 r:dr
b:co betalas för hvarje sak, antingen summan är större elier
mindre. Jag anser förslaget sådant, att det icke bör kunna
antagas, och önskar att R. o. Ad. lika så gerna malte
afslå det genast, sorn återremittera det till Utskottet.
Frih. Cederström: Till en början anhåller jag att få
upptaga hvad Gr. Mörner yttrat såsom grund för bestämmandet
af ersättningen för de expeditionshafvande vid landscancellierna,
som besörja promotorial till procent. Den
vore nemi., att de flesta sådana promotorial skulle vara för
små summor, och alt den enskilde, der saken rör större
summor, agde tillfälle att välja sig commissionär på stället
och således indrifva dem samt dervid slippa att utbetala den
i författningen bestämda £ proc., så snart den ansåges utgöra
en för hög afgift. Deremot får jag anmärka, att expeditionshafvandens
och cancelliets inkomster bero af målens
antal, och alt det således icke är något onus för expeditionshafvanden
att få sig promotorialmål tillsända, och han är
ganska belåten att för dem såsom för alla andra mål få
ställa sig expeditionstaxans allmänna stadgande till efterrättelse.
Att göra ett afvikande derifrån för sådana promotorial,
vore sä mycket olämpligare, som det skulle inleda på
en bann af godtycklighet i ena fallet och rent af vägrad
handräckning i andra fallet; ty expeditionshafvanden skulle
ganska bestämdt förklara, alt han för några runstycken icke
kunde åtaga sig något bestyr dermed. Om han deremot har
alt rätta sig efter den allmänna expeditionstaxan, så får
han för eommunicalionsresolutionen å ansökningen 16 sk.,
sedermera för utslaget 24 sk., 1 r:dr eller 1 r:dr 24 sk., allt
efter vidlyfliglieten, och slutligen för order till fogden, penningarnes
mottagande och deras remitterande får han 24 sk.
för sjelfva brefvet samt postporto och reeommendationsafgift.
Alltsammans måste af den sökande i förväg erläggas med 3
r:dr 16 sk., och om derutöfver skulle åtgå några skillingar
eller en eller par riksdaler, så får expeditionshafvanden uti
räkningen derför creditera sig. Jag får således i afseende
på den af Gr. Mörner gjorda anraärkn. vidblifva min förra
framställning.
Jag går nu att upptaga Hr von HartmansdorfFs anmärkn:r
emot betiink. och sjelfva saken. Hr von Hartmansdorff har
erkänt, att för banken och disconterna har i alla tider och
för privatbankerna, efter deras inrättande, Konungens Bef:-
Den 5 December.
h:de haft sig ålagdt alt tillhandagå med promotorial. Nu
frågar jag: är banken mera berättigad att erhålla embetsbiträde
inom den executiva myndigheten i Sverige än hvarje
enskild man? Månne icke det första villkoret vid embetsmanna-utöfningen
i ett ordnadt samhälle är, alt genom densamma
emot en lindi ig afgift kunna få sina fordringar indrifna
och till borgenären insända, ulan att man behöfver
använda enskildt ombud hos Konungens lief:h:de i den ort,
der gäldenären vistas. Delta är ett af de hufvudsakligaste
villkoren för den allmänna crediten, som jag skulle tro att
hvarje landshöfding borde vara mån att befordra inom det
län der han är styresman. Väl vet jag, att åtskilliga län,
deribland Calmar och Stora Kopparbergs län, hafva undandragit
sig alt emottaga promotorial för enskilda, och del af
farhåga för möjlig försnillning af medlen genom expeditionshafvanden;
men må det tillåtas mig att förklara, att intet
tillfälle dertill kan uppkomma, utan att landshöfdingen helt
och hållet åsidosätter all eftersyn å sin expedi tio niliaivande,
ty han skall naturligtvis, der promotorial mottagas, föra ett.
särskildt register öfver promotorialmålen, hvilka icke äro af
beskaffenhet alt kunna handläggas såsom andia kuranta mål.
De äro af beskaffenhet att böra ögonblickligen expedieras,
och då landshöfdingen kommer ned på cancelliet, ser han
genast för hvarje dag hvad som bort vara expedieradt och
hvad sorn icke är det. Ilan kan således äfveu ögonblickligen
af sin expeditionshäfvande secreterare få upplysning 0111
hvad som Ingi hinder för expeditionens afgående. Således,
såsom jag redan nämnt, om landshöfdingen har ordentlig
tillsyn öfver si!t cancelli, bar han icke ringaste våda af att
tillstädja promotorial, och för de län, der sådana äro medgifna,
har icke fördelen för crediten varit så obetydlig sorn
man torde förmoda, och deremot, der de blifvit vägrade,
har sådant föranledt ganska betydliga svårigheter. Om nu
det erkännes, att detta icke får komma att etablera en särskild
expeditionstaxa i och för promotorialmål, utan dessa
likasom andia mål vid landscancellierna böra efter samma
taxa behandlas, så torde det vara anledn. och skal till den
af mig begärda återremjss af betänkandet.
Dr Edenhjelm, Gillis: Ehuru jag gerna medgifver
alt det skulle vara ganska beqvämt för fordringsägare och
alla procentare inom Riket, att få Jandshöfdingarna till commissionärer
och ansvarige för deras fordringar, så kan jag
likväl icke derpå för min del ingå, utan anhåller om afslag
å betänk, på de skäl, sorn Hr von Hartmansdorff med så
mycken sakkännedom utvecklat.
Frih. Ridderstolpe, Fredr.; Utgående från den
åsigi, alt embelsmannen är lill för folkets skull, har jag lika
med många andra landshöfdingar mottagit promotorial,
Den 5 December.
'7*
in!ilIdess andra landshöfdingar nekat att sådana ifrån mig
mottaga. Jag har då vidtagit den åtgärd, alt jug till samtliga
landshöfdingar kungjort hvilken cancellist i Westerås
läns landscancelli, sorn, på grund af mitt enskildla förtroende
till honom, fått emottaga sådana promotorial för att ombesörja
fordringsägares ansökningar. Jag tror att icke något
annat sätt är lämpligt, emedan svårt blir att hälla contrabok
med så många sökande, och postverket skulle obestridligen
komma till korta. På dessa skäl och dem som för öfrigt
blifvit emot Ulskts betänk, anförda, voteiar jag för afslag
derå.
Gr. Mörner, Carl: Jag har icke från början åhört
discussionen i detta ämne och kan således icke till besvarande
upptaga hvad sorn bär blifvit å ömse sidor anfördt; men
efter jag nu är tillstädes vid föredragningen af detta betänk.,
så anser jag injg dock böra yttra min opinion i frågan. Det
har, såsom bekant är, aldrig varit genom lag bestämdt, alt
promotorialmål skola ovillkorligen af Konungens Bef:h:de
mottagas och handläggas. Jag skulle för min del äfven tro,
all ett Ingstadgande i detta fall icke vore så alldeles på sitt
ställe. Den som är någorlunda bekant med landscancelliernas
ökade göromål, särdeles i de län der privatbanker finnas,
har sig noga bekant att alla år tilltaga lagsökningarna,
icke blott från Statsbanken, utan äfven från privatbankerna.
Dessa banker gifva landscancelljerna ganska mycket besvär.
Jag känner visserligen att många landscancellier afsagt
sig att mottaga promotorialmål, men jag har dock icke
gjort det uti mitt län, och jag skall i det aldralängsta emottaga
sä beskaffade mål, då de inkomma; men jag skulle likväl
önska, att II, o. Ad. icke ville bestämma en lag, som
ålägger Konungens Bef:h:de att emottaga dem, då i alla fall,
såsom här af en värd talare blifvit omnämndt, hvar och en
fordringsägare likväl har tillfälle att, på sätt lian för sig
finner lämpligt, indrifva sin fordran, utan att det sker genom
embetsmyndigheternas särskilda omsorg. På denna
grund, och då jag icke finner hvartill en återreraiss af detta
betänk, skulle tjena, förenar jag mig med dem, som begärt
afslag å betänkandet.
Hr von Rosen, Georg: Jag har aldrig funnit mig
besvärad af dessa mål och anser det vara min ovillkorliga
pligt att tillrättaskaffa rättvisan i detta fall o'ch skaffa fordringsägaren
sin rätt, Jag har aldrig mött något motstånd
i de andra länen vid sådana frågor. Jag gör mitt eget läns
innevånare en tjenst med att emottaga dessa proraotorialmål;
ty då äga andra landshöfdingar samma förbindelse
mot mig, och jag tror, att om det så blefve öfverallt, så
skulle allmänheten vinna derpå, utan ali Konungens Bef:h:de
skulle få ett besvär, som icke hör dem till. På denna grund
tillstyrker jag bifall till betänkandet.
Den 5 December.
Frill. Sprengtporten, Jac. Wilh.: Det a'r onekligen
ett ganska anmärkningsvärd! förhållande i afseende på executionsverket
i vårt land, att linder det Öfverståthållareembetet
i Stockholm och ett stort antal landshöfdingen mottaga
promotorial-ansökningar, så skall det bero af andra
landshöfdingen att kunna undandraga sig att behandla så
beskaffade mål, ty enhet i detta afseende bör säkerligen äga runi;
och i den frågan, om jag skall behöfva söka gäldenären genom
commissionär i den ort der han bor, eller om jag skall kunna begagna
biträdet af Londsh.embete! i del län, der jag sjelf vistas,
måste något bestämdt stadgande vara gällande för alla medborgare,
oell det synes mig vara klart, att icke några större fördelar
eller svårigheter böra uppkomma för olika läns innevånare.
Jag kan icke finna annat, än att ötskrs betänk, i
detta afseende är ganska väl motiveradt; och då det dessutom
är bevisadt, att icke något hinder förekommer för promotorialmåls
behandling inom en stor del af Riket, så tror
jag man får taga för gifvet att samma möjlighet måste finnas
på andra ställen ; i följd hvaraf jag tillstyrker bifall
till betänk., såvida icke möjligen R. o. Ad. skulle finna
skäl alt med anledn. af de anmärkn:r, som vid detaljerna
här blifvit framställda, återremittera detsamma.
LagUtskts betänk. N:o i5g återremitterades.
Ånyo föredrogos och biföllos LagUtsk:s den i dennes
på bordet lagda betänkm:
N:o 160, öfver väckt motion om ändring i sältet för
besvärs anförande mot Öfverståthållare-embetets och Konungens
öfrige Bef:h:des beslut i mål angtde brott emot polisförfattningarna
m. m.;
N:o 161, i anledn. af väckt motion 0111 ändring af 9
och 10 capitlen Kyrkolagen;
N:o 162, i anledn. af väckt fråga om lagstiftning för
liy po t h ek s fö r en i ng a r.
Då nu ånyo föredrogs Exped.Ulsk:s den 1 dennes på
bordet lagda mern. K:o 17, i anledn. af erhållen återremiss
å Exped.Utskts förslag till und. skrifvelse N:o i3g, blefsamma
mern. ånyo lagdt på bordet af Frih. Cederström,
Jacob, och Hr von Rosen, Georg.
Likaledes lades ånyo på bordet, på begäran af Frih.
H a m i 11 o n , Hugo, samt Hr Mannerskantz, Carl Axel,
Stats- samt Allm. Besvärs- och Ekon.Utskms den 2 dennes
på bordet lagda betänk. N:o 87, om beskattningen å stångjerns-tillverkningen
i Riket.
Vid förnyad föredragning af Stats- samt Allm. Eesvärsoeh
Ekon.Utskms den 2 dennes på bordet lagda betänk.
K:o 88, i fråga örn vissa förmåners beviljande för innevå
-
Den 5 December.
naime inom Wester- och Norrbottens län, Lief betänk, af
R. o. Ad. bifallet.
Justerades 2tne prot.utdr. för denna dog.
Lades pä bordet nedannäinnda från Utsk:n inkomna
memor., utlältn och betänk:n, nemi. från
Stats Utskottet:
Nto 377, angtde några i sammanhang med frågan om
hemmantalsräntans upphörande väckta motioner;
N:o 878, angtde afskrifning af de summor, som blifvit
lyflade å det på Riksg.contoret vid 1828—i83o årens riksdag
anvisade mindre creditiv;
Nto 379, angtde ifrågaslälld ombyggnad af en del utaf
östra flygeln vid R. Sits lius;
Nto 38o, ang:de K. Statscontorets befrielse från vidare
befattning med det staden Wexiö beviljade byggnadslån;
N:o 081, i anledti. af erhållen återremiss å StatsUtskts
utlåt. Nto 331 ;
Nio 382, i anleda, af K. Mts nåd. skrifvelse ronde eftergift
af en vid arbets- och correclions-inrättningen i Norrköping
yppad balance;
N:o 383, i anleda, af K. Mts nåd. propos. om förhöjning
i löneanslagen för gästgifvare i Herjeådalen;
Nto 38/;, i anledn. af Anders Anderssons från Skaraborgs
län motion, alt kostnaden i och för underhållandet af vägen
emellan Forsviksrno och Rödesund må af Staten bestridas;
Lag- samt Allm. Besvärs- och Eko n.-U t s k t n :
N:o 9, ang:de väckt motion om bestämmande af visst
antal förrättningar, hvartill landtmätare må kunna på en
gång förordnande erhålla;
Nto 10, i anledn. af väckt motion om verkställighet af
synerätts beslut i fråga om anläggning af vattenverk;
Nto 11, i anledn. af väckta motioner om förändring i
flyttningstiden för tjenstehjon;
Nto 12, i anledn. af väckt fråga om reclamation af förrymda
gäldenärer;
N:o 13, i anledn. af väckt motion om förändring af K.
förordn. den 27 Oct. 1812, om utski ifningssättet och inrättningen
af allmänna beväringsmanskapet;
N:o i4, i anledn. af vackt fråga om laga fardag å städernes
embefs- och tjenstemäns innehafvande embetsjordar;
Nto i5, i anledn. af väckt motion om domsrätt i mål,
rörtde sjö-officerare;
Nto 16, dels i anledn. af gjorda anmärkntr vid Allm.
Besvärs- och Ekon.Utskms betänk. Nto 18, 0111 Svenska undersåtares
skyldigheter, när de vilja bosätta sig eller resa
utrikes, samt utländningars rätt att inkomma och bosätta
fjG
Oen 5 December.
sig i Riket, dels ock till följd af ytterligare motion i enahanda
ämne ;
N:o 17, i anledn. af fråga om förändring af 4 §:n 2°
cap. Byggn.-b:n;
N:o 1 B, i anledn. af väckta motioner om tillägg till K.
kungörelsen den >4 Juli i835, angtde förändring af K. förordn.
den 20 Januari 1824 om ändring eller utrifning af
vattenverk;
N:o rg, i anledn. af väckt motion rörtde hofveri-contract;
N:o
20, i anledn. af återremiss å betänk. N:o i, angtde
väckta förslag till ändringar, tillägg och förklaringar af de
om skiftesverket i Riket gällande författningar;
Wto 21, i anledn. af återremiss å betänk. N:ö 3* ang:de
väckta frågor om ändring och förklaring i vissa delar af K.
förorda, den I Aug. i8o5, samt andra författningar rörtde
skogarna i Röket;
Allm. Besvärs- och Ekon.Utskottet:
N:o 1 i5, i anledn. af erhållen återremiss af Ulsk:s
betänk. N:o 84> röride afskaffande af helfrihetsbref och förändring
i följd deraf i vissa delar af K. förordn. den 22
April 182g, angtde passhandlingar för fartyg, hvilka seglat
till utrikes ort;
N:o 1 16, om upphörande af dubbla årsberäkningeu vid
befordian till ecclesiastika embeten och tjenster;
N:o 117, angtde föreslagen indragning af vice-presidentsembetena
i Hofrätlerna, och förändrad benämning af Hofrätlsledamöter,
samt om ordningen för upprättande af förslag-
till ledamöter i Hofrätter Och Collegier;
N:o 118, angtde Upphörandet af <let s. k. Hemförarebåtgilfet
i Götheborg;
N:o 11g, i anledn. af väckt fråga om stapelstadsrält
för köpingen Döderhultsvik samt Läns-styrelsens förflyttande
dit ifrån Calmar stad;
Nio 120, i anledn. af väckta motioner om Iandsfiscalstjenslernas
afskaffande;
N:o I2i, i anledn. af väckt fråga, att Utskrs förslag i
dess betänk. N:o 5r röride afgiften, sorn sjöfarande erlägga
vid Ny Elfsborgs fästning, måtte utsträckas äfven i afseende
å Waxholm;
N:ö 122, i anledn. af gjorda anmärkntr vid Utsk:s betänk.
N:o 3a, rörtde väckta motioner om ändring i författningarna
ang:de allmänna vägars underhållande vintertiden;
N:o 123, ang:de bibeltryckstunnans användande till sitt
ursprungliga ändamål.
Upplästes prot.utdr. ankomna från de öfriga Stånden,
nemi. från PresteSt. af den 11, i4, 16, 18, 21, 23 och i5
sisth
Den 5 December.
>77
sisi). Nov. samt elen i och 2 dennes; från BorgareSt. af den
11, i4, 16, 18, 21, 23, 25, 27 och 28 sisth Nov. samt den
1 och 2 dennes; samt från BondeSt. af den 14, 18, 21, 23
och 25 Nov. samt den 2 och 4 dennes.
Lades till handlingarna.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. ^ till 2 e. m.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Tisdagen den 8 December 184o.
Plenum kl. to f. iri.
justerades 11 prot.utdr. för den 5 dennes.
Öppnades Hrr BänkmänS lista till val af en elector efter
N:o 255. Frih. Falkenberg, Conrad; och befanns dertill hafva
blifvit utsedd:
N:o 1703. Hr Blomcreutz, fullm. Frih. Leijonhufvud, Gust.
Alexander.
Upplåstes till justering och godkändes Exped.Utsk:s den
5 dennes på bordet lagda förslag N:o i58 till R. St:s und.
skrifvelse till K. M., i anledn. af K. M:s nåd. propos. angtde
löneregleringen för de under Stalsdepartementen lydande
expeditioner.
Likaledes upplästes till justering och godkändes Exped.-  Utsk:s nedannämnda förslag till R. St:s linderd. skrifvelse!'
till K. M-, nemi.:
N:ö 15g, ang:de dispositions- och jordäganderälten till
de s. k. kyrkohemmanen i Halland;
N:o 160, angtde lippliäfvande af en del särskilda domstolar;
,
N:o 16r, angide ändring af 4 och 5 §§:na i 17 cap.
Ärfda-b:n och af 3 §:n 8 cap. Jorda-b:n, samt om upphäfvande
af K. förordningen d. 19 Aug. 1762.
Upplästes och lades på bordet BancoUtskts memorialer :
N:o 128, med förslag till sammanjemkning af RiksSttns
skiljaktiga beslut i anledn. af Utskts utlåt. N:o 109;
N:o 129, innefattande förslag till sammanjemkning af
18 tl. 23
1^8
Den 8 D ecember f. in.
RiksShns skiljaktiga beslut i anledn. af IItsk:s utlåltn N:is
21 och 65.
Gr. Frölich, David: På det att votering i förstärkt
BancoUtsk. måtte ju förr dess hellre kunna anställas, får jag
anhålla om Hr Fril), o. Landtnäs propos till »Ståndet, alt
dessa håda nu upplästa förslag mätte komma framst på löredragn.
listan till nästa plenum.
Uppå derefter framställd propos. beslöt R. o. Ad., att
dessa tvänne memorialer skulle sättas främst på föredragn.-  iistan till morgondagens plenum.
Upplästes och iades på bordet SlatsTJtsk:$ mern. N:o
398, i anleda, af återremiss å mern. N:o 390.
R. o. Ad. beslöt, att detta mål, såsom hörande till statslegleringen,
skulle på morgondagens löredragn.lista sättas
näst efter BancoUlskts memorialer N:is 128 och 12g.
Till pröfning företogs Bevilln.Utskts den 21 sisth Nov.
på bordet lagda utlåt. N:o 3o, i anledn. af gjorda amuäi kn:r
vid betänk. JV:o 21, ang:de tulfhevillningen.
Hr Prytz, Lars Adolph, uppläste följande:
Då Beviiln.Utsk:s förnyade betänk , ang:de tull be v i I fningen,
nu blir föremål för H. R o. Ad:s pröfning, anhåller
jag att få yttra de åsigter och den öfvertygelse, som småningom
stadgat sig hos mig om ämnet i dess allmänhet,
och hvilka skola leda mitt omdöme i detalj-frågorna.
Utan alt misskänna värdet och nyttan af de theorier,
sorn i denna del af statsekonomien blifvit uppställda och
utvecklade, antingen för ett liberalt eller ett prohibitiv! tullsystems,
uppskattar jag de praktiska förhållandena här till
den vigt, alt de för ingen del få förbises, och att hvad som
må vara theoretiskt riktigt såsom princip måste på olika
tider och i olika länder modifieras efter särskildta förhållandens
särskilda fordringar. Ett rent prohibitiv-systeme, det
är en tull-lagstiftning, som genom förbud mot utländsk
täflan skulle skydda all inhemsk industri och alla inhemska
näringar, vore så mycket mindre alt önska såsom behöfligt,
som det skulle bevisa, att all inhemsk industri och alla
inhemska näringar vore att finna på den låga ståndpunkt,
att de ej kunde uthärda någon utländsk medtäflan. Så är
förhållandet dock föga någorstädes och visserligen icke i
Sverige. — I samma mån som förbudsskyddet har upphört
att vara nödvändigt för en eller flera»industrigrenars utveckling
eller det visat sig att desamma, under åtnjutande af
detta skydd, icke framgått så på utvecklingens och fullkomnandets
bana, alt de kunnat blifva inhemska, d. v. s. uppfylla
de billiga fordringarna på goda och tillräckliga alster,
har man, med skyldigt afseende icke endast på producentens
Den 8 December f.m.
>79
eller fabrikantens, utan ock på consumentens rätt, borttagit
det för de förra förmånliga, men för den sednare skadliga
förbudsskyddet och öfvergått till det liberalare tullsystemet.
Denna öfvergång har man dock, på goda skäl, aldrig bort
göra brådstörtad, och således har man antagit skyddstull i
stället för förbud, intill dess man kunnat nedgå till de lägre
tullafgifler, som kunna billigas såsom källa till en statsinkomst
genom indirect beskattning. Att allt mer och mer
närma sig härtill bör vara tull—lagstiftningens syftemål. Lika
olyckligt det vöre att i allo nödgas stifta eller vidblifva proli
i bil i va tullagar, lika omöjligt skall det dock blifva att i
nilo göra dem fullt liberala, ty inhemsk flit och hus-slöjd
måste underhjelpas och skyddas. Således anser jag förbudssyslemet
såsom ett ondt, hvilket bör undanrödjas, men hvaraf
dock något alltid måste stå qvar. Detta onda bör likväl
göras så lindrigt som möjligt, och hvad man deraf tvingas
att bibehålla måste vara verkställbar och ändamålsenligt.
Förbud är i Sverige ingendera delen. För verkställigheten
fordras en vida starkare tullbevakning, än den vi äga eller
äga medel att organisera, och ändamålet, som måste vara
att utestänga den förbjudna varan från all concurrens med
den, som genom förbudet skall skyddas, är i grund förfeladt,
så länge man ej kan förbjuda den förras begagnande
sedan den olofligen inkommit, utan tvei tom offentligen å
confiscations-auctioner försäljer densamma till köparens fria
disposition. Att controllerna för föi buds-förfaltningarnes eller
tullförfaltningarnes utan undantag handhafvaode, genom
en ökad och bättre lönad bevaknings-personal, kunna och
böra förbättras, är sannt och nödvändigt, men till directa
förbuds osvikliga verkliggörande fordras på våra vidsträckta
kuster och gränser en starkare bevakningscorps, än att tullintraderna,
ehuru de årligen stigit och hvartill den redan
existerande, såsom oduglig, lättsinnigt och ofta emot bättre
öfvertygelse, fördömda bevakningspersonaien väsendtligen bidragit,
skulle lemna tillgångar dertill. Att åter tillåta fiscalisationen
sträcka sig till granskning af huruvida de klädesplagg
eller andra förnödenheter man brukar, äro af inhemsk
tillåten eller af utländsk förbjuden vara, eller att få det derhän
att förbjudna och i beslag tagna varor skulle genom
förbränning, hvilket vore det verksammaste correclivet, förstöras,
lärer vara lika litet i förra fallet alt önska, som i
det sednare alt hoppas. Under våra nuvar. förhållanden är
det således ovedersägligt, alt förbuds-systemet i sin tillämpning
ar principlöst, emedan dess grund-ide'e är eluderad.
De införselsförbud, som i nu gällande tulltaxa finnas,
qvarstå der hufvudsakligen för fabriks-intressets fordringar.
Detta intresse är icke att betrakta såsom varande ett enskildt,
utan såsom landets eller ett allmänt, och förtjenar
derför allt afseende. Då det likväl redan åtnjutit allt det
föi buds-skydd, hvaruppå det kunnat göra rättvisa anspråk
i8o
Dos 8 December f. m.
och tiden för öfvergården till något mindre ondt, än förbud,
är inne, bör förbud ersättas med skyddstull. .Skälen
liärtill behöfva ej af mig vidare utvecklas, då jag har att
åberopa de af H. M. Konungen tillförordnade comiterades
till tulltaxans öfverseende afgifna, på så väl theoreliska principer
som praktisk sakkännedom och erfarenhet grundade
utlåtande, hvilket K. M. uti Dess nåd. propus, med godkännande
till R. St. öfverlemnat. — Oin den skyddstull,
sorn föreslås, är så hög att den kan anses vara ett indirect
förbud, är den, det oaktadt, i ett hänseende af elt högt och
bestämdt företräde framför förbud: det är i moraliskt hänseende.
Hyad sorn är förbjudet till införsel, men allmänna
behofvet, vare sig verkligt eller af tiden och luxen til Iska—
padt, äskar, det banar sig en oloflig väg. Lagbrytaren undser
med sig sjelf och undses af mängden, och en moralisk
opinion emot dylika lagbrott, eller hvad man förstår med och
kallar lurendrejeri, kan svårligen bildas. Hvad åter är tillätet
till införsel, om ock mot hög tull, det kan i loflig väg erhållas,
och den redlige köpmannen har en utväg öppnad för
sig; man undser då icke med lagbrytarne, och en moralisk
opinion emot tullför snillning, sorn är stöld af Statens medel,
danas lättar e och af sig sjelf. Controllerna mot oloflig varuinförsel,
vare sig alt varan är tillåten eller förbjuden, äro
alldeles enahanda och icke svårare att tillvägabringa eller
att få skärpta och förbättrade i det förra än i det sednare
fallet. Skyddstull är således, efter min äfven på någon erfarenhet
grundade öfvertygelse, alltid att föredraga framför
förbud. Ju lägre denna skyddstull kan blifva, desto bättre.
Ju högre tullafgifler, desto större smugglingsyinst; ju större
smugglingsvinst, desto mera lockande lagöfverträdeiser; och
ju större retelsen härtill är, desto mera demoralisation verkar
den och desto svårare blir controllen. Med svårhandliafd
eller omöjlig tullcontroll kunna det prohibltiva systemets
försvarare ya| hafva tillfredsställelsen att se sina principer
understödda af bokstäfver och siffror i tulltaxans coJumner,
men i verkligheten skulle deras intresse vinna genom
medgifvande af måttliga tullbestämmelser samt deraf
följande mindre lockelser till lagbrott och lättare handhafda
conti oller.
Uti det föregående hav jag hufvudsakligen afsett förbud
mot införsel och införselstull. Ehuru ganska mycket deraf
är tillämpligt äfven på förbud mot utförsel och utförselstull,
är förhållandet dermed dock icke i alla delar detsamma;
hvilket jag nu blott ber att få hafva anmärkt.
Hvad föredragningen eller behandlingen af Bevil!n.Utsk:s
nu förevarande utlåt. N:o 3o beträffar, anhåller jag vördsamligen
att den måtte få ske punktvis, i den ordning de
flera särskildta besluten förekomma, qch tulltaxan derefter i
detalj blifva föremål för discussionen, båda delarna under
D eu 8 D « c e m b e r f. m.
iakttagen jemförelse med de i betänk. N:o ai framställda
grunder och förslag.
Frih. Hamilton, Hugo: Innan discussionen i sjelfva
saken företages, anhåller jag att få yttra några tankar 0111
det sätt mig synes vara lämpligast för detta ärendes behandling.
Ingen fråga är genom discussion så utvecklad
som denna. Den har blifvit det så val på delta rum, smil
inom öfriga Stånden, uti allt hvad de allmänna principerna
angår, ganska fullständigt, och så att förmodligen ingen finnes,
som ej stadgat sin öfvertygelse derom. Jag hemställer
derföre till R. o. Ad., om ej både lämpligt och ändamålsenligt
vore, alt li. o. Ad. icke fördjupade sig uti en ny
princip-discussiou, som dock ej kan tjena till annat än alt
omsäga hvad vi något hvar sagt i somras, då frågan förevar,
utan genast öfverginge till sjelfva tariffen, då det står en
hvar öppet att vid hvarje princip uttala sina äsigter deröfver.
Jag anhåller om Hr Frih. o. Landtmts propos. till bR
fall härtill.
Hr Skogman, Garl David: Utsk. instämmer i den
åsigt, som vid 2:ne föregående riksdagar blifvit af 3 RiksSt.
yttrad, nemi. alt, i stället för förbud, genom siffror söka
bereda det skydd, sora för våra inhemska näringar anses
erforderligt. De, som gynna denna mening, och anse det
åsyftade ändamålet, nemi. näringarnes förkofran, derigenom
skola befordras, torde dock linna lämpligt att ej i förväg
binda sig genom något allmänt beslut, utan borde det hellre
vid hvarje särskildt fall bestämmas huru förhållas skall, och
lö i5 års tulltaxa skall måhända ofta finnas utgöra en skälig
medelväg emellan de olika meningarna. Ur denna synpunkt
förenar jag mig uti Hr Frih. Hamiltons förslag lill detta
måls föredragning.
Hr von Hartmansdorff, Au g,: Jag har visserligen
ingenting emot, att betänk, föredrages punktvis, då man vid
hvarje särskildt föremål äger tillfälle uttrycka deri mening
man hyser; men jag skulle anse såsom en af de största fördelarna
för våra näringar, om man i allmänhet gjorde så få
förändringar som möjligt uti den gällande tulltaxan, på det
att våra näringsidkare någon gång kunde hugna sig deraf,
att en riksdag förbigått utan förändring i grundsatser och
utan alltför betydliga förändringar i sjelfva tillämpningen,
Endast derigenom kan man hoppas alt förtroende vinnes loide
näringar, som bero af förhållandet tm-d tullbestämmelserna;
att menniskors omtanke skall riktas derpå och deras ca*
pitaler användas derför. I sådant hänseende och då de beg*
ge belänkandena icke äro annat än variationer på den tulltaxa,
sorn för närvar, finnes, skulle jag önska och anhålla,
att Hr Frih. o. Landtm, täcktes vid hvarje särskild bestäm*
melse låta tillika uppläsa hvad nu gällande tulltaxa derom
innehåller, på det Ståndet måtte blifva i tillfälle att i hvarje
i8a
Dcu 8 December f. u).
särskildt fall jemföra livad som guller med livad som föresläs
atl blifva gällande.
Hr Gripenstedt, Joli. Aug.: Då jag fullkomligen
gillar Hr von Hartinansdorffs yttrade åsigt, att en diseussion
om principerna är olämplig, så skall jag nu afhålla mig derifrån;
men då den siste varde talaren yttrat den önskan, att
vi måtte i möjligaste måtto vidblifva de gamla tullliestämtnelserna,
så får jag tillkännagifva, det jag önskar, alt vi en
gång måtte komma in på ett rationelt systeme, hvarigenom
stridsfröet omsider kan blifva undanröjd t.
Hr Lefren, Joli. Pehr: Äfven jag önskade alt man
ej fördjupade sig i allmänna discussioner öfver de stränga
grundsatserna; men jag fruktar, att det mera är en from
önskan än anleiln. att hoppas, alt dessa allmänna discussioner
skola uteblifva. Tvänue stora grundsatser vilja göra
sig gällande. Den ena är en theofetisk grundsats, som ingen
commerciel stat antagit; men som de stora commerciella
och industriella staterna gerna önska, att undra stater vilja
antaga, för att vinna så myckel säkrare afsättning med sina
egna tillverkningar. Den ena är theoriens, den andra praktikens
åsigt. Jag betviflar, att vi vid aila tillfällen kunna
undvika att vidröra dem. För min del skall jag dock bjuda
till att inskränka mig så mycket som möjligt, utan alt likväl
afsäga mig rättigheten alt yttra mig om principer. Jag
delar Hr von Hartmansdorff!: åsigt oell önskar lifligt, att R,
o. Ad. ville behjerta den hufvudsakliga grundsatsen, att stadga
i näringsförfaitningar är en så vigtig omständighet, att
den icke utan skada för fäderneslandets stora och allmänna
intressen kan förbises. Månne det icke är skäl att en gång
försöka att låta en riksdag gå förbi, utan alt, såsom hittills
vid hvarje riksdag varit händelsen, vända upp och ned på
hela tull-lagstiftningen. Jag skulle önska, att man ville qvarblifva
vid i835 års lagstiftning, desto hellre som nya lagstiftningen
icke kan komma till verkställighet utan alt lemna
en mellantid, under hvilken den gamla lagstiftningen skulle
gälla, och då, efter man hade den nya lagstiftningen i perspectiv,
en mängd artiklar skulle införas, hvarigenom inrikes
tillverkningen, som är i behof af skydd, skulle komma
att lida, äfvensom handelsbalancen att ojemnt tryckas. Jag
anser rättast vara att punktvis genomgå tulltaxan. Jag ber
R. o. Ad. icke upptaga detta ämne såsom en theoretisk tvistefråga,
utan med afseende på landels näringar. Här är
fråga om alt näringar, sorn hafva en tillverkning till värde
af fem, sex eller sju millioner, skola gå under innan nästa
riksdag. I hvarje lagstiftning kunna felsteg begås. Det är
skadligt för landet, när sä händer; men om man tager ett
oriktigt steg i civil-lagstiftning, så äger man utvägen att
taga steget tillbaka en annan gång. Slår man deremot an
en falsk grundsats i näringsfrågor, som verkar på hela Ian
-
Dea 8 Dece suber f. m.
iS3
dets näringssysteme, så lijelpes del icke dermed, alt man
vid påföljde riksdag förändrar lagstiftningen; ty näringsidKarne
äro emedlertid ruinerade och capitalerna dragna (ian
näringarna, och till återtagande af hvad som sålunda förlorats
fordras icke blott förändring i lagstiftningen, utan äfven
en lid af 20 å 3o år. Fäderneslandet har icke rättighet
att experimentera med sina capitaine, hvarigenom ett
folk aldrig lörsättes i välstånd utan förblifver proletärer och
liggare; och tryckande afgifter för att föda sysslolösheten
blifva följden af ett sådant sätt alt gå tillbaka.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Jag har redan haft tillfälle
att yttra mig mot den theoretiska behandlingen af detta ämne,
hufvudsakligen med afseende på de stora svårigheterna
att på den vägen komma till bestämda resultat. Jag hade
äfven nu föreställt mig rättast vara att undvika dessa llieoretiska
betraktelser; men dä denna fråga blifvit framdragen
först af Tullcomitéen och sedan af Bevilln.Utsk. i dess första
betäuk. och nu ytterligare af en värd talare vidrörd, samt
då måhända flere ledamöter af Ståndet tänka lika med honom,
och det är af vigt att känna på hvilken basis man
opererar, på del man må söka åstadkomma eti så god tulltaxa
sorn möjligt; så anser jag det ganska angeläget, att R.
o. Ad. fattar sitt beslut i den generella frågan, innan vidare
öfverläggning äger ruin.
Hr Skogman: Då den sednare tidens vidtagna åtgärder
synas innebära mer än tillräckliga skäl för den grundsatsen
att med största varsamhet framgå lill etL friare sysleme,
och att sorgfälligt söka undvika hvarje våldsam brytning,
såsom ofta på ett förstörande sätt motverkande det
åsyftade ändamålet; sä vågar jag äfven tro, att det må anses
såsom högst önskligt alt icke taga något steg tillbaka, ur
den synpunkt att 1Ö35 års tull-lagstiftning kan anses såsom
en medelväg emellan de motsatta meningarna; förenande mig
i öfiigt uti hvad Hr von Hartmansdorff yttrat rör:de sättet
att behandla detta ärende.
Hr Prytz: Instämmande uti hvad Hr von Hartmansdorff
yttrat, deruti flere värde talare redan med honom sig
förenat, nemi. att theorierna nu icke böra afhandlas, emedan
de äro tillräckligen afhandlade förut, så väl genom
allmänt kända författare som inom Representationen under
riksdagens lopp, får jag likväl nämna en orsak, hvarföre jag
ansett mig böra vidröra dem innan vi komma lill detaljfrågorna.
Jag anser nemi., att de allmänna grunderna böra
öfvervägas och afgöras, innan vi komma till sjelfva tulltaxan,
till undvikande af sådana allmänna grunders disculerande
flera gånger vid särskilda artiklar, t. ex. frågorna om
införsel skall få ske till några få hamnar; när förändringarna
i tulltaxan skola taga sin början; med huru stora fartyg
varorna skola få införas m. m. Sådant torde böra af
-
■ 84
Den 8 December f. m.
göras först, på det man icke vid hvarje särskildt ämne må
återkomma till samma allmänna frågor; och anhåller jag derföre,
atl de i betänk, förekommande generella beslut måtte
först föredragas och tulltaxan derefter förekomma.
Frill. Hamilton: Mitt förslag afsåg icke bestämdt att
blott behandla sjelfva tariffen, men väl att vi måtte komma
till betänkandet och de punkter sorn höra till saken. Jag är
förvissad, att Hr Frih. o. Landtm, sjelf bedöm iner hvilka
punkter böra blifva de första. I öfrigt får jag säga, att de
utaf den sista välda talaren omnämnda punkter böra förekomma
sedan tariffen är genomgången, emedan de bero på
de beslut, som fattas öfver tariffen.
Frih. Ridderstolpe, Fredr. Christian: Då jag af
sjukdom varit hindrad att deltaga i Utsk:s hela behandling
af denna fråga, anser jag mig böra anmäla detta, enär jag
icke bifogat någon reservation och således kunde anses hafva
i alla hänseenden instämt med Utsk.; kommandes jag, enär
föredragningen enligt Ur Frih. o. Landtmis tillkännagifvande
skall ske punktvis, att vid de särskilda punkterna yttra mina
åsigter. Af flera skäl skulle jag önska att generella
grundprinciper för detta förslag blefvo stadgade, innan vi
komma att afgöra de särskilda artiklarna. Jag bekänner alt
föl budsSysteinet icke är af mig omtyckt Vid i8a3 års riksdag
beslöts att föl budssystemet endast skulle räcka i io år,
och att ett friare handelssysteme derefter skulle inträda.
Dessa iö år äro redan längesedan förflutna. K. M. har i år
lill samtliga Stånden lålit yttra den lanke , att tiden vore
inne för ett friare systemes införande. Förbud alstrar alltid
lurendi ejn i, och lurendrejeri år en ibland de stora grundorsakerna
tili den i nationen kringgripande demoralisationen.
Så lange lörbudssysteme finnes, så länge kan husvisitationen
icke komma att upphöra; men till hvilka excesser och brott
ocii blodiga Uppträden hafva icke dessa hemfridstörande
husvisitalioner ledt! Hysande inom mig den tanken, att en
efter behofvet, landets läge och lidens kraf väi afpassad
skyddstull vida mera gagnar vår industri och våra näringar,
än alla förbud, skulle jag önska, att förbudet koinrae att
helt och hållet upphöra, och får derföre anhålla att Hr
Frih. o. Landtm, täcktes framställa propos. derpå, huruvida
förbud skall qvarstå eller ej.
Hr von Hartmansdorff: Jag instämmer med Frih.
Hamilton deruti, att frågan om de af Utsk. föreslagna ocli
af Hr Prytz omnämnda eontroller lämpligen bör uppskjutas
intill dess R. o. Ad. afgjort om och i hvad mån förbud
skola äga rum eller ej. Hvad angår bestämmandet på förhand
af några allmänna grunder, så har jag visserligen va
rit
af samma mening sorn Frih. Ridderstolpe, men vid närmare
eftersinnande funnit, alt om man det gjorde, så koinra
e
Den 8 December f. m.
i85
me de, som önska förbud, att genast uppräkna en mängd
artiklar, som borde vara dermed belagda, och de som bestrida
förbud komme att anföra motsatsen; hvarigenom man
finge på förhand afhandla vissa artiklar i tulltaxan, hvilka
man sedan återfinner i deras alphabetiska ordning, och om
hvilka man då torde få höra detsamma åter upprepas. Skulle
man vinna något ändamål med grundsatsens afhandlande
på förhand, så borde man på en gång uppräkna alla de
särskilda varor, för hvilka man önskade förbudens bibehållande.
Men då vore det fruktansvärdt, att öfverläggningen
blefve alltför lång. Jag har visserligen ingenting emot, om
R. o. Ad. genast vill ingå i denna principfrågas afhandling;
men jag tror, att man lättare och säkrare kommer till målet,
om man punktvis genomgår betänk., då hvarje sak får
gälla hvad hon kan.
Hr Prytz! Då jag icke vill envist stå fast vid min
yttrade önskan, att de i betänk, förekommande besluten först
måtte blifva föremål för pröfning, så vill jag öfvergå till
den mening, alt tulltaxan må genast företagas, och att man
i hvarje fall må göra det praktiska förhållandet kändt och
gällande. Att fastställa en allmän princip om förbud skall
existera eller icke, är olämpligt, ty det är att fatta ett beslut
i theoretiskt afseende, som kan blifva af ganska menlig
inverkan i praktiskt hänseende. Jag måste derföre motsätta
mig, att först discutera om förbud skall existera eller
icke. Derom bör man besluta vid de särskilda artiklarna,
med afseende derpå huruvida särskildta förhållanden och omständigheter
fordra antingen förbud eller mer eller mindre
hög skyddstull. Jag anhåller derföre att frågan måtte behandlas
så, att, sedan tariffen är genomgången, controllerna
derefter må förekomma, ehuru det visserligen icke kunnat
anses strida mot en riktig ordning, om de först bade blifvit
föremål för debatten. Jag öfverlemna!- dock åt Hr Frih. o.
Landtm, alt bestämma ordningen för föredragningen, såsom
Hr Landtm, finner lämpligast.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, det R. o. Ad. behagade
finna, på sätt äfven nu inom Ståndet blifvit yttradt, att föredragning
punktvis af detta mål blefve nödvändig, och att
utlåt. N:o 3o icke vore så omfattande, som N:o 21, då N:o
3o endast upploge de delar, vid hvilka anmärkn-.r blifvit
gjorda under första föredragningen af Jf:o 21 ; det tjenligaste
vore således att taga N:o 21 till grund för föredragningen,
och att vid hvarje punkt, som äfven i N:o 3o blifvit behandlad,
jemväl uppläsa hvad Utsk. der tillstyrkt. Då Hr
Prytz framställt den begäran, att de allmänna grunder för
tillämpningen, som Utsk. föreslagit, först måtte till pröfning
företagas, innan man komme till sjelfva taxan, ansåg Hr
Landtm, sig böra derå framställa propos., ehuru Hr Landtm.
18 H. 24
i86
Den 8 December f. m.
för sin del ansåge att R. o. Ad. likväl först borde yttra sig,
huruvida Slåndet gillade Utsk:s yttrande i afseende på den
af Hr Cederschjöld väckta fråga att all tull skulle försvinna.
Hr von Hartma nsdorff: Ståndet torde finna nödigt
att först yttra sig öfver Hr Cederschjölds motion; ty om
den vinner bifall, så blir hela öfverläggningen om tullbevillningen
öfverflödig. Jag förmodar att hon icke bifalies;
således får jag erinra om den framställning jag gjort, att den
nu gällande tulltaxan för hvarje särskild artikel må uppläsas,
på det att R. o. Ad. må kunna jemföra det nuvarande
förhållandet med det, som, enligt förslaget, skulle komma
att äga rum.
Gr. Hamilton, Henning Hugo Ludv.: Af Hr Frih.
o. Landtm, samt Hr von Hartmansdorff, som ännu icke yttrat
sig, då jag hegärde ordet, är jag förekommen i det hänseende,
att äfven jag anser Hr Cederschjölds motion först
höra tagas i öfvervägande, innan Ståndet börjar granskningen
af tulltaxan. Måhända är det rättast, att, äfven förr
än vi komma till taxan, fatta beslut öfver Utsk:s utlåt.
ang:de Kongl, och diplomatiska personers rättighet att under
vissa villkor tullfritt få införa varor; emedan detta beslut
synes hafva inflytande på vissa punkter, som sedermera
förekomma.
Hr von Hartmansdorff: Jag skulle tro, att den sista
utaf Gr. Hamilton väckta frågan ang:de K. personers
och främmande sändebuds varor är ibland dem, som kunna
uppskjutas intilldess taxan blifvit genomgången, emedan frågan
hörer till iakttagelserna vid tulltaxans verkställighet.
Uppå derefter framställd propos., beslöt R. o. Ad., att
denna fråga skulle föredragas på det sättet, att först afgjordes
Utsk:s yttrande öfver Hr Cederschjölds motion och, såvida
detta yttrande gillades, derefter föredroges den i N:o 11
intagna taxa tillika med hvad Ulsk. derom yttrat i AT:o 3o,
hvarvid för hvarje punkt äfven borde uppläsas innehållet
af 1835 års tulltaxa.
Härefter började föredragningen punktvis.
Utskts yttrande öfver Hr Cederschjölds motion
om upphörande af all tull.
Bifölls.
Hr Frih. o. Landtm, tillkännagaf, att plenum komme
att fortsättas på eftermiddagen kl. 6.
Agat, oarbetad.
Emot Ulsk:s förslag yrkades af åtskilliga ledamöter bibehållande,
i denna del, af 1835 års tullbestämmelser, hvaremot
andra talade för bifall till Utsk:s förslag.
Hr Frih. o. Landtm. framställde först propos. till bi
-
Den 8 December f. m. 187
fall å Utskts förslag och derefter till antagande af samma
stadgande, sorn i 1835 års tulltaxa, men båda propositionerna
blefvo med ja och nej besvarade.
Uppå derefter förnyad propos. Lief Utskts förslag af R.
o. Ad. bifallet.
Agat, a i'betad, och Alabaster, oarbetad.
Utskottets förslag biföllos.
Alabaster, arbetad, ej specificerad.
1 denna punkt yrkades emot Utsk:s förslag, dels att
tullbehandlingen borde ske efter vigt, dels bibehållande af
föreskrifterna i i855 års tulltaxa, hvaremot å andra sidan
yrkades bifall till Utskts förslag.
Utskottets förslag blef af R. o. Ad. bifallet.
Alun, Romersk.
Utskottets förslag bifölls.
Alun, andra slag.
En ledamot yrkade, att denna artikel mätte blifva fri
från utförselstull, och deruti instämde 2tne andra ledamöter.
Införselstullen bestämdes i enlighet med Utskts förslag,
men utförseln ansågs böra vara fri från tull.
A m bra.
Af en ledamot yrkades i denna punkt bibehållande af
1835 års taxa, hvilket åter bestreds af andra ledamöter.
Utskottets förslag bifölls.
Angelica.
Åtskillige ledamöter yrkade, alt denna artikel skulle
blifva fri från utförselstull, hvilket deremot bestreds af några
andra ledamöter.
Införselstullen bestämdes i enlighet med Utskts förslag,
men utförseln ansågs böra vara fri från tull.
Anis.
Införselstullen bestämdes i enlighet med Utskts förslag,
men på förslag af tvänne ledamöter beslöts att utförseln
borde vara fri från lull.
Antimonium crudum eller Spitsglans.
Införselstullen bestämdes i enlighet med Utskts förslag,
men utförseln ansågs, på hemställan al en ledamot, böra
vara fri från tull.
Antimonium regulus.
Utskottets förslag bifölls.
Apelsiner.
Emot Utskottets förslag yrkades af åtskilliga ledamöter
bibehållande af den lull af 5o procent utaf tullvärdet, som
i83 Den S Dicember f. m.
i835 års taxa innehåller, hvaremot af många andra i motsatt
mening yrkades bifall å Utsk:s förslag.
Utskottets förslag blef derefter af R. o. Ad. bifallet.
Fortsättningen af detta måls pröfning uppskjöts till eftermiddagen.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 3 e. m.
In fidem protocolii,
F. O. Silfverstolpe.
Tisdagen den 8 December i84o.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades pleni-prot. för den 3i sisth Oct. e. m.
Fortsattes pröfningen af Bevilln.Utsk:s utlåt. N:o 3o, i anledn.
af gjorda anmärkn:r vid betänk. N:o 21 aogtde tull—
bevillningen.
Apotheksvaror.
Vid denna artikel yrkades, dels att enkla medicinalier
borde vara fria från tull både vid in- och utförsel, och de
sammansatta bära en införselstull af 10 proc., med tullfrihet
vid utförseln, dels att införselstullen borde bestämmas
för de enkla till 5 och för de sammansatta till 10 proc.,
samt utförseln vara fri; dels alt utförselstullen för de enkla
borde bestämmas till 24 sk. af roo r:drs värde; dels ock
slutligen att enkla och sammansatta medicinalier borde bära
en gemensam införselslull af 7 procent.
R. o. Ad. beslöt, alt införselstullen för enkla medicinalier
skulle bestämmas till 5 rtdr af 100 r;drs värde och för
sammansatta till 10 r:dr af samma värde; äfvensom att utförseln
af båda slagen skall vara fri från tull.
Askar och dosor.
R. o. Ad. ansåg, på derom väckt fråga, artikeln ”Askar
och dosor” böra uppskjutas för att förekomma i sammanhang
med artikeln Slöjdevaror.
Arsenik.
Utskottets förslag bifölls.
Aska.
Flere ledamöter yrkade att utförselstullen måtte bortgå.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla Utsk:s förslag rörtde artikeln Aska.
Ropades starka ja, blandade med många nej.
De» 8 Dicimber c. m. 189
Hr Landtm, förklarade, det han trott sig finna att ja
öfverröstat nej.
I anledn. häraf begärdes votering.
Upplästes till justering och godkändes följande votertsproposition
:
Den som bifaller Bevilln.Utskls förslag till tullbestämmelser
för artikeln Aska, voterar
ia;
deri det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, anser R. o. Ad. den förändring deruti böra äga
rum, att ingen utförselstull bestämmes för artikeln Aska.
Efter voteringens slut, befunnos rösterna hafva utfallit,
som följer:
Ja — 3o.
Nej — 33.
Assa foetida; Balsam; Band.
Utskottets förslag rör:de dessa artiklar bifölls.
Bark.
I afseende på den under denna rubrik förekommande
artikeln ”Ekbark’' yrkades af många ledamöter förbud
emot utförsel deraf, af andra fri utförsel utan någon tull,
och af många andra åter bifall till Utsk:s förslag.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla Utsk:s förslag till tullbestämmelser för artikeln
Bark.
R.opades starka ja, blandade med nej.
Då Hr Landtm, förklarade det han trott sig finna att
ja öfverröstat nej, begärdes votering.
Hr Frih. o. Landtm, föreslog, att ja-propos:n måtte
komma att innehålla bifall till Utsk:s förslag, och nej-propos:n
förbud emot export af ekbark.
Då äfven till contra-propos. yrkades tullfrihet vid utförseln
af ekbark, yttrade
Hr Frih. o. Landtm., att sedan nu tvunne contrapropos:r
lomme i fråga, R. o. Ad. torde bestämma hvilkendera
vid den blifvande voteringen borde utgöra motsats
emot Utsk:s förslag; och hemställde Hr Landtm, nu först,
om R. o. Ad. behagade till contra-propos. antaga fri export
af ekbark.
Ropades ja och nej.
Hr Landtm, hemställde derefter, om R. o. Ad. behagade
till contra-propos. antaga, att ekbark skall vara förbjuden
lill utförsel.
Ropades starka ja, blandade med nej.
igo
Den 8 December e, ra.
I anledn. häraf, uppsattes, upplästes lill justering och
godkändes följande voter:s-proposition:
Den sorn bifaller Bevilln.Utskis förslag till tullbestäinrnelser
för bark, voterar
ia;
den det ej vill, voterar
"ei;
Vinner nej, beslutar R. o. Ad. den förändring i ofvannämnda
bestämmelser, alt ekbark förbjudes till utförsel.
Efter voteringens slut, befunnos rösterna hafva utfallit,
som följer:
Ja — 49-  Nej — 26.
Hr Munck af Rosenschöld, Nils Rudolph, som
ansåg alt utförseln af ekbark bort förbjudas, anmälde sin
reservation emot det fattade beslutet.
Barometrar; Bast och Bastrep; Bastmattor.
Utskottets förslag ronde dessa‘Bartiklar bifölls.
Beck.
Utskottets förslag bifölls med den på några ledamöters
hemställan beslutade förändring, att utförseln skulle blifva
fri från tuli.
Beckolja.
Af en ledamot yrkades nedsättning i införselstullen å denna
vara till 1 r:dr 16 sk., men detta bestreds af åtskilliga
andra.
Utskottets förslag blef af R. o. Ad. bifallet.
Ben.
Under den discussion, som nu uppkom, yrkades dels
bifall på Utskts förslag i utlåt. N:o 3o, dels på förslaget i
betänk. N:o 21, dels ock alt ulförselstullen å bejn, andra
slag, oarbetade, skulle bestämmas till 2 eller till 3 sk.
lispundet, hvarjemte äfven af åtskilliga yrkades att sistnämnda
artikel borde vara fri från utförselstull.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, alt en ledamot begärt
att ben, andra slag, oarbetade, vid propositionens
framställande, måtte skiljas ifrån öfriga under artikeln ”B e n”
förekommande rubriker, och hemställde Hr Landtm, nu
först, om R. o. Ad. behagade bifalla Utskts förslag rör:de
lullbestämmelserna för ben, med undantag af ben, andra
slag, oarbetade.
Ropades ja.
Hr Landtm, yttrade, att under diseussionen bifall blifvit
yrkadt dels å Utsk:s första förslag, som bestämde utförselstullen
för ben, andra slag, oarbetade, till 4 sk., dels till
Den 8 December e. m.
*9*
det sednare förslaget, som bestämde samma tull till i sk.;
dessutom hade äfven under discussionen denna tull blifvit
föreslagen dels till 3, dels till 2 skillingar, hvarjemte man
äfven ansett att sådana ben borde vara fria från utförselstull.
Till undvikande af så mångå olika meningar, förenade
sig de ledamöter, hvilka yrkat bifall till Utsk:s betänk. N:oji,
äfvensom de, hvilka yrkat 2 sk. utförselstull, med dem, som
ansett denna tull böra bestämmas till 3 sk.; och de ledamöter,
hvilka yrkat frihet från tull vid utförseln, förenade
sig med dem, som yrkat utförselstullens [bestämmande till 1 sk.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, 0111 R. o. Ad. ansåg,
att, i enlighet med hvad II1 sk. föreslagit, införseln af
ben, andra slag, oarbetade, borde vara fri från tull.
Bifölls.
Hr L andtm. hemställde derefter, om R. o. Ad. ansåg
att, i enlighet med hvad Ulsk. i utlåt. N:o 3o föreslagit,
utförselstullen å ben, andra slag, oarbetade,^borde vara 1 sk.
per lispund.
Ropades ja och nej.
Då Hr Landtm, förklarade, det han trott sig finna att
ja öfverröstat nej, begärdes votering.
Upplästes till justering och godkändes följande votertsproposition:
Deri
som anser att utförselstullen å ben, andraslag, oarbetade,
bör bestämmas lill 1 skilling per lispund, voterar
ju
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, bestämmes ofvannämnda tull till 3 skillingar
per lispund.
Efter voteringens slut, befunnos rösterna hafva'utfallit,
som följer:
Ja — 14.
Nej •— 20.
Fortsättningen af detta måls pröfning uppsköts till nästa
plenum.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. ^ till 12 om natten.
In fidem protocolli,
F. O. Silverstolpe.
Den 9 December f. m.
Onsdagen den 9 December i84o.
Plenum kl. io f. m.
Upplästes ett frän Exped.Ulsk. ankommet mern. N:o 19,
nied öfverlemnande af förslag till und. skrifvelse ang:de reglering
af riksstatens första hufvudtitel.
Derjemte föredrogs Exped.Utsk:s förslag N:o 162 till R.
Sirs und. skrifvelse till K. M., ang:de regleringen af utgifterna
under riksstatens i.'sta hufvudtitel.
Begärdes på bordet af Hr von Hartmansdorff,
Au g., och Frih. Cederström, Jacob.
Likaledes begärdes på bordet af samma ledamöter Exped.
Utskts förslag till R. St:s und. skrifvelse!’ till K. M.:
N:o i63, angtde reglering af utgifterna å riksstatens 6:te
hufvudtitel ;
N:o 164, angtde regleringen af utgifterna å riksstatens
7lde hufvudtitel;
N:o 165, ang-.de reglering af utgifterna under riksstatens
8:de hufvudtitel.
Upplästes till justering Exped.Utsk:s förslag Nro 166 till
R. St:s und. skrifvelse till K. M , angtde beviljadt anslag till
det af Professoren Doctor Nils Akerman i Stockholm inrättade
Orthopediska Institut, samt arfvode till Professoren
personligen.
Frih. Cederström, Jacob: Efter den uppställning,
som expeditionen nu har, skulle man kunna tro, att den
läkare, som skall tilläras den orthopediska sjukbehandlingen
af Professor Åkerman, ovillkorligen skulle blifva institutets
föreståndare efter bemälde professor. Detta lär ej vara meningen,
utan endast att den unge läkaren skall inläras för
alt kunna blifva föreståndare. Jag anhåller att af Ståndens
prot.utdr. få inhemta ordalydelsen af besluten i frågan,
om den ej är sådan jag förmodar; ty eljest skulle Stånden
i förväg hafva beslutat hvem som skall blifva Hr Åkermans
efterträdare.
Undert. Ridd.Secret. uppläste PresteSt:s af R. o. Ad.
och BorgareSt. antagna inbjudning i ämnet, hvaraf inhemtades,
att Ståndet beslutat det villkor för anslaget, att en
yngre läkare af Professor Akerman vid institutet antages
såsom dess biträdare, hvilken af honom undervisas i den
orthopediska läkarekonsten, för att sålunda bildas att en
gång efter Professor Åkerman kunna blifva institutets föreståndare.
Frih.
Den 9 December f. ra.
Frill. Cederström; Då detta möjligen kunde anses
som ett skriffel, hemställer jng, om ej det kunde rättas i
öfverensstämmelse med det upplästa heslutet, eller ock alt
expeditionen mätte återgå till Exped.Utskottet.
R. o. Ad. godkände förslaget till underd. skrifvelse, med
den rättelse, ali ordet ”kunna” skulle på sitt ställe i skrifvelsen
införas.
Ånyo föredrogs BaneoUtskrs förliden gårdag på hordet
lagda mein. N:o 128, med förslag till sammanjemkning af
RiksSt:ns skiljaktiga beslut i anledn. af Utsk:s utlåt. K:o 10g.
På begäran af Frih. Cederström, Jacob, upplästes
de åtföljande reservationerna.
Frih. Cederström: Jag anhåller att de inbjudningar,
som afgålt så väl från R. o. Ad. som PresleSt. i denna fråga,
måtte blifva upplästa, på det alt man malte få se de
beslut, som Stånden med anledning deraf fattat, så att
frågan måtte blifva klar i afseende på en annan inbjudning,
som ägt rum, och om någon contra-propos. är af nöden.
Underl. Ridd.Secret. anmälte, att han väl icke nu
hade prot.utdr:n lill hands, men att of anteckningarna i diarium
funnes, det PresteSt. lagt R. o. Ad:s inbjudning tili
handlingarna, och att BorgareSt. icke antagit densamma;
från BondeSt. vore ännu ingen underrättelse i ämnet ankommen.
Frih. Cederström: Efter den upplysning Hr Ridd.-  Secret:n gifvit, att R. o. Ad:s inbjudning af PresteSt. är
lagd till handlingarna, — naturligtvis derför att PresteSt.
fattat enahanda beslut, — af BorgareSt. icke antagen, men
att ingen underrättelse ankommit ifrån BondeSt ; så anser
jag alt reservanterne hafva rätt, som påstått, alt Utsk. bort
med jemkningsförslag inkomma innan det afgaf förslag till
voler:s-propos:r, ty om BondeSt. skulle förena sig med R.
o. Ad. samt PresteSt., så förfölle all fråga om votering. Jag
begär alltså propos. till återremiss af detta betänkande.
Hr Mannerskantz, Carl Axel: Frågan 0111 inbjudningen
förevar visserligen äfven i Utsk., men då det muntligen
upplystes, emedan det ej kunde ske medelst de särskildta
Ståndens prot.utdr., som ej ankomma till Utskm, att R.
o. Ad:s inbjudning icke blifvit antagen, som det sades under
discussionen, hvarken af Borgare- eller BondeSttn; så Lunde
icke Disk. framställa någon propos. på inbjudningen alt förena
sig i R. o. Ad:s beslut, såsom endast onödigtvis ledande
till tidsutdrägt. Således kunde ej något annat komma i fråga,
än att söka åstadkomma en förening mellan Borgareoch
BondeSt:ns beslut, hvilket var den enda jemkning sorn
18 H. 25
>94
Den 9 December f. m.
kunde ifrågasättas. All annan åtgärd hade varit att draga
nt på tiden med salen. En återremiss skulle i hvad fall
som helst tjena till alldeles ingenting. Dessutom är det icke
troligt att BondeSt., som vill hafva 2 millioners reserv-fond,
skulle alsta ifrån yrkandet derom och förena sig med ft. o.
Ad., som vill hafva ingen. Om äfven BondeSt. skulle förena
sig med R. o. Ad , är väl dermed saken afgjord, men det
skadar ju ändå icke, att för den motsatta händelsen voler:spropos:r
äro på förhand bifallna, hvarför jag tillstyrker antagande
af desamma.
Frih. Cederström: Den siste talarens yttrande styrker
mig än mer att begära återremiss. Han måtte väl erkänna,
att här icke ar fråga så mycket om sak, som icke mera om
form; men det kan äfven blifva fråga 0111 sak, ifall R. o.
Ad. och de öfriga Ständen skulle bifalla betänk. 0111 voter:sproposln
samt ordföranden i BancoUtsk. sammankallade ledamöterna
i det förstärkta BancoUtsk. på den första plenifria
dag för att afgöra saken; ty 0111 tilläfventyrs man derefter
erhöll underrättelse att BondeSt. hade bitradt R. o.
Ad:s mening, komme den i det förstärkta Utsk. skedda voteringen
att förfalla, följaktligen äfven Ständernes beslut. Uti
en sådan oformlighet vill jag icke deltaga, och Utsk. hade
icke bort framkomma med delta betänk, förr än prot.uldr.
ankommit ifrån alla Stånden, som utvisa huruvida dessa instämt
eller icke i R. o. Ad:s beslut. Jag måste alltså förnya
min anhållan, att R. o. Ad. ville återremittera detta
betänk., som eljest möjdgtvis kunde leda till en oformlighet.
Hr Mannerskantz: Jag vill blott fråga hvad Utsk.
skall göra med betänk., när det kommer tillbaka, ty någon
åtgärd ifrån Utsk:s sida kan ej ifrågakomma. Det enda som
nu kan ske, är att låta saken hvila till dess BondeSt:s beslut
blifvit kändt af R. o. Ad , som derefter kunde fatta sitt
beslut.
Frih. Sprengtporten, Jac. Wilh.: Då det blifvit
upplyst att BancoUtsk. redan har vidtagit en åtgärd i afseende
på sammanjemkning, nemi. att söka förena Borgareoch
BondeSt:ns beslut tiJl likhet sins emellan, och grundlagen
icke bestämdt uttrycker i hvilken form eller på hvad
sätt sådana sammanjemkning-.förslag skola uppställas, samt
upplyst ar, att inbjudning ägt rum till Borgan-- och Bondesen
att instämma i R. o. Ad:s beslut, rnen blifvit afslagen,
tror jag att det är lika föga gagnande i sak som onödigt i
lorm att nu fördröja afgörandet af denna vigtiga fråga, endast
för att iakttaga en form, sorn icke är af behofvet påkallad,
hvilket säkerligen skulle bidraga till riksdagens utdragande
ännu några veckor. Jag tillstyrker således bifall till
Ulskrs betänkande.
Underl. Ridd.Secret. anmälte, alt vid närmare efter
-
D * n g December f. m.
seende befunnits, att (Jenna morgon från BondeSt. ankommit
prot.utdr. i ämnet, hvilket upplyste att nämnda Stånd
afslagit R. o. Ad:s ilrägavar. inbjudning.
Frih. Cederström: Sedan prot.utdr. från BondeSt.
numera ankommit lill R. o. Ad., hvarigenom synbart är att
BondeSt. afslagit inbjudningen; så finnes visserligen icke nu
mera något hinder för bilall till Utsk:s förslag.
Hr Bråkenhjelm, Pehr Reinh.: Genom förfall
frånvarande, då detta BancoUlskts betänk, inom Utsk. afgjordes,
vågar jag anhålla att R. o. Ad:s samt PresteStrs beslut
i frågan mätte uppläsas.
R. o. Ad:s och PresteSt:s i detta ämne fattade beslut
blefvo i anledn. häraf upplästa.
Uppå derefter framställd propos. blefvo de föreslagna
voter:s-piopositionerna af R. o Ad. gillade.
Likaledes gillade R. o. Ad. den föreslagna voter:s-propos:n
uti BancoUtsk:s förliden gårdag på bordet lagda mern.
Ä:o 12g, innefattande förslag till samman jeni k ning af RiksSttns
skiljaktiga beslut i anledn. af Utsk:s utlåt:n JN:is 21
och 65.
Vid förnyad föredragning af StalsUlsk:s förliden gårdag
på bordet lagda mein. N:o 3g8, i anledn. af ålerremiss å
mern. JN:o 3go, blef mern. N:o 3g8 lagdt till handlingarna.
Fortsattes profningen af Bevilln.Utsk:s utlåt. N:o 3o, i
anledn. af gjorda anmärkn:r vid betänk. N:o 21, ang:de tu11—
bevillningen.
Hr Bråkenhjelm, Pehr Reinh.: Frånvarande från
plenum i går e. in., vågar jag anmäla min reservation emot
det beslut R. o. Ad. då fattade, hvarigenom tilläts utförsel
af ben emot tull. Jag anser denna artikel vara af beskaffenhet
att icke böra få utföras, emedan den är ibland dem,
genom hvilka naturen reproducerar sig sjelf. Likaväl kunde
man tillåta, alt Sveriges fruktbara matjord tilläts till utförsel,
ifall man behagade fästa uppmärksamheten derpå.
Bensvart, Benkol eller Bister.
Utskottets förslag bifölls
Bernsten.
Vidblifvande vid föreskrifterna i 1835 års taxa i afseende
på denna artikel yrkades af en ledamot, men bestreds af
flera, som yrkade bifall till Utsk:s förslag.
Uppå derefter framställd propos. blef Utsk-.s förslag af
R. o. Ad. bifallet.
igö
D « ii g December f. ro.
Bilder; B i I d t h u g g e r i-a r b e t e n af träd och ar*
c li i t e c t o n i s k a arbeten.
I afseende på dessa artiklar, yrkades dels att deras afgörande
borde uppskjutas till artikeln "Slöjdevaror’’ pröfvades,
dels att införselstullen å ”hilder, andra slag,” borde
bestämmas till i5 proc., hvilka båda förslag af åtskilliga ledamöter
beslredos.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. ansåg
pröfningen af denna punkt böra uppskjutas.
Ropades nej.
Uppå derefter framställd propos. biföll R. o. Ad. Utskts
förslag angtde bilder, med den förändring att införselstullen å
"bilder, andra slag," förhöjdes till t5 r:dr af too r:drs värde.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla Uisk:s förslag rör:de bildthuggeri-arbeten.
Vid den nu uppkomna discussionen yrkades, dels alt införselstullen,
i enlighet med 1835 års taxa, borde bestämmas
till ao proc.; dels bifall till Utsk:s förslag; dels att rubriken
borde förändras till Bildthuggeri-arbeten af träd och
architectoniska arbeten af alla slag; dels ock all denna i n—
brik borde fördelas i tvänne classer med bestämmande, att
dessa arbeten, dä de äro föi färdigade af Svenska konstnärer,
skola vora fria från tull både vid införsel och utförsel, men,
då de äro förfärdigade af andra konstnärer, skola bära en
införselstull af i5 procent.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. ansåg
att lubriken å den nu föredragna artikeln ”Bildthuggeri-arbeten”
borde vara sådan, som Utsk. föreslagit den.
Ropades nej.
Uppå derefter framställd propos. beslöt R. o. Ad., att
rubriken borde lyda sålunda: Bildthuggeri-arbeten af
träd och architectoniska arbeten af alla slag.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde derefter, först om
R. o. Ad. ansåg att införselstullen borde bestämmas till i5
r:dr, och derefter om den borde bestämmas i enlighet med
i835 års tulltaxa.
Båda propositionerna blefvo med ja och nej besvarade.
Uppå derefter framställda propos:r beslöt R. o. Ad., att
sådana arbeten, som den nyss antagna rubriken omtalar,
skola vara fria från tull så vid in- som utförsel, då de äro
förfärdigade af Svenska konstnärer, men att de, då de äro
förfärdigade af andra konstnärer, skola vid införseln beläggas
med en tull af i5 r:dr för ioo r:drs välde och vid utförseln
vara fria från tull.
Bin.
Utskottets förslag bifölls.
Den g December f, m, 197
Bleckslaga re-ar beten.
Åtskillige taht re yrkade, all införselstullen å denna artikel
borde så bestämmas, att den utgjorde 33^ proc. af det
utsatta tullvärdet, hvilket åter bestreds af ganska många
andra ledamöter, hvilka yrkade bifall å Utsk:s förslag.
Hr Frih. o. Landtm, tillkännagaf, att plenum komme
att fortsättas på eftermiddagen kl. 6.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla Utsk:s förslag i denna punkt.
Piopides starka ja, blandade med nej.
Då Hr Landtm, förklarade, det lian trott sig finna alt
ju öfverrösta! nej, begärdes votering.
Upplästes till justering och godkändes följande voterisproposilion
:
Den som bifaller Bevilln.Utskrs förslag till tullbestämmelser
för bleckslagare-arbeten, voterar
ja;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, antages förslaget med den förändring, alt införselstullen
å ofvannämnda artikel bestämmes till en tredjedel
af tullvärdet, efter skålpund beräknadt.
Efter voteringens slut, befunnos rösterna hafva utfallit,
som följer:
Ja — 5g.
Nej — 25.
Fortsättningen af målets pröfning uppskjöts till eftermiddagens
plenum.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. till 3 e. m.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Onsdagen den 9 December i84o.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 2 prot.utdr. för denna dag f. m.
Fortsattes pröfningen af Bevilln.Utsk:s utlåt. N:o 3o, i
anledn. af gjorda anmärkn:r vid betänk. N:o 21, ang:de tulfbevillningei).
tgS
De n‘g Decem b]« r c. m
Blod.
Ulskoltets förslås bifölls.
B I o d i g I a r.
Tullfri utförsel af denna vara yrkades af några ledamöter,
men bestreds af andra.
Utskottets förslag bifölls.
Blommor, artificiella.
Hvad Utsk. föreslagit blef af R. o. Ad. bifallet.
Blommor, blad till artificiella.
Uppå framställd propos. blef Utskottets förslås af R. o.
Ad. bifallet.
Blomsterlökar; Bly; Blyerts.
Utskottets förslag rör:de dessa trenne artiklar biföl los.
Blyertspennor.
Den förändring föreslogs uti hvad Utsk. i afseende på
denna punkt hemställt, att timmernians-blyertspennor skulle
ställas främst, och derefter de fina, linder benämning af alla
andra slag, allt med bibehållande i öfrigt af de tullbestämmelser
Utsk. föreslagit.
R. o. Ad. beslöt, att redactionen skulle förändras lill
följande lydelse:
T1111v. Blyertspennor. Qv. för tullb. Inf.tull. Utf.tull.
20 sk. Timmermans-, i skålpund. 4 sk. fria.
3 r:dr. alla andra slag. i skålpund. 3o sk. fria.
R I y s o c k e r; Blår.
Utskottets förslag rörtde dessa tvänne artiklar biföllos.
Bläekpulfver.
Emot Utskts förslag yrkades att tullbestämmelserna i
i835 års taxa borde i afseende på denna artikel bibehållas.
Utskottets förslag bifölls.
Bokstafsstämplar.
Borttagandet af den lilla utförselstullen å förslitna och
obrukbara stilar eller stilskrot, yrkades af åtskilliga ledamöter,
äfvensom en ledamot föreslog att införselstullen å stilskrot
skulle bibehållas sådan den i ■ 835 års taxa finnes
bestämd.
Utskottets förslag bifölls med den förändring, att för
förslitna och obrukbara, eller stilskrot, införselstullen
bestämdes i enlighet med i835 års taxa till i sk,
per skålpund, och att utförseln deraf ansågs böra vara fri
från tull.
Bok- och köp par s ti cks-s vä r ta; Bolus.
Utskottets förslag rör:de dessa tvänne artiklar bifölls.
Den 9 December e. m.
'99
Bomull.
För denna vara yrkades, dels af en talare frihet från
tull vid införsel, dels af en annan samma införselstull, sorn
i8>5 års taxa bestämmer.
Utskottets förslag bifölls.
Borax.
Hvad Utskottet föreslagit bief af R. o. Ad. bifallet.
B o r s t a r.
Pröfningen af denna artikel uppskjöts, på derom gjord
hemställan, tills slöjdevaror i allmänhet förekomma.
Bouillon de poclre,
Emot Ulsk:s förslag yr kades af några talare bibehållande
af 1835 års taxa i denna del, hvilket åter bestreds af
många andra, hvilka yrkade bifall till Utsk.vs förslag.
Uppå derefter framställd propos. blef Utskottets förslag
bifallet.
Broderade arbeten; B r u n e I I e r.
Utskottets förslag ronde dessa tvänne artiklar bifölls.
Brunste n.
Atskillige talare föreslogo, att utlörselslullen borde försvinna,
hvaremot invändningar gjordes af andra talare.
Utsk:s förslag blef af R. o. Ad. bifallet.
Brännvin och Sprit.
Emot Utsk:s framställning yrkades, dels att Utskts förslag
i betänk. N:o 21 vöre det som borde antagas; dels att
införselstullen å genievre, ar ra c, rum och cognac borde nedsättas
till 24 sk. kannan; dels alt, hvad cognac anginge, borde
bestämmas, att den som finge införas, skulle vara införd
från Frankrike, likasom genievren skulle vara införd från
Nederländerna; hvarjemte yrkades, att propositionerna borde
åtskilja de under hufvudrubriken förekommande olika ämnen
elter de speciella rubrikerna, eller’ åtminstone så att de,
å hvilka införselsförbud blifvit yrkadt, skiljdes från dem, å
hvilka ett sådant ej varit i fråga.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att, då flere talare begärt
att de under rubriken brännvin och sprit införda artiklar
skulle vid framställandet af proposrn åtskiljas i tvänne
classer, Hr Landtm, ansåg sig böra hemställa, om R. o. Ad.
fann alt propos. först borde framställas på de slag af brännvin
och sprit, hvilka Utsk. i utlåt. N:o 3o föreslagit böra
emot tull få införas.
Då en ledamot nu yrkade att propos. måtte framställas
å förslaget uti betänk. N:o 21, yttrade
200
Den 9 December e. i«,
Hi’ Frih. o, Landlni., alt lian ansåg propostn böra
först framställas på hvad utlåt. N:o 3o innehölle, emedan
det vöre Ut-k:s sednare förslag, hvilket Uuk. slutligen, efter
erhållen del af anmärkningarna inom Stånden, uppgjort, alltid
med öppen rätt för R. o. Ad att afslå detta utlåt, och
antaga förslaget i N:o 21.
Under den discussion, som nu uppkom, yrkades af några
ledamöter, att vid propositionens framställande de underafdelningar,
hvilka icke voro i fråga att förbjudas lill införsel,
först borde föredragas, och sedan de, hvilka borde
förbjudas, under benämningen af alla andra slag; af andra
yrkades, att hvarje underafdelning särskildt börtie föredragas;
och af en ledamot, att han, vid den första afdelning
af utlåt. N:o 3o, som föredroges, finge vid begäran om votering
förslaget i betänk. Wto 21 till contra-proposition.
Hr Frill. o. Landtm, yttrade, att den framställning
lian gjort i afseende på sättet att fatta beslutet, belt och
hållet, efter Hr Landtnäs tanke, öfverensstämt med deras
mening, hvilka velat skilja de sorter, som borde förbjudas,
från dem, hvilka borde tillåtas till införsel. Hr Landtm,
hade nemi. föreslagit, att R. o. Ad. först skulle besluta i
afseende på de sorter brännvin och sprit, som Utsk. föreslagit
att kunna införas, nemi. genievre, cognac, rum och arrac.
Hr Landtm, trodde, att detta vore så enkelt, att några skiljaktiga
meningar i det fallet icke bort uppslå; då sådant likväl
inträffat, och för att komma lill slut med saken, torde
R. o. Ad. finna, att en föredragning i den ordning, hvaruti
Utsk. i utlåt. N:o 3o framställt sitt förslag, icke kunde förnekas,
och alt således öfvergång dertill nu måhända vore det
rigtigaste; Hr Landtm, finge således begynna nied föredragningen
af dessa frågor i den ordning Utsk. dem uppställt,
hemställande likväl till R. o. Ad., huruvida icke R. o. Ad.
skulle behaga förbehålla sig att, sedan tullbestämmelserna
ronde brännvin och sprit blifvit genomgångna, vidare pröfva
de ordalag hvaruti besluten skola affattas. Skulle t. ex.
R. o. Ad. besluta lika tull på genievre, cognac, rum och
arrac, såg Hr Landtm, icke att R. o. Ad. genom de särskildta
besluten borde låta förhindra sig att uppfatta föreskriften
derom på del enklaste sätt.
Bifölls.
Hr Landtm, yttrade, att den första underafdelning,
som förekomme, vore "Genievre, Holländsk, af till
och med 12 graders styrka.’’ Utsk. hade föreslagit införselstullen
till 32 sk. per kanna; en ledamot hade yrkat dess
bestämmande till 24 sk. Hr Landtm, ville först framställa
propos. å Ulsk:s förslag, hemställande Hr Landtm, nu, om
R.
D«n g December e. tu.
aoi
R o. Ad behagade bifalla Utsk:s förda® rör:de tullen för
genievre, Holländsk, af till och med 12 graders styrka.
Ropades starka ja, blandade med nej
Då Hr Landtm, förklarade, det han trott sig finna att
ja öfverrösta! nej, begärdes votering, under anhållan att hela
försl iget rörtde brännvin och sprit i betänk. JNT:o 21 måtte
blifva contra-proposition.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om det vore lämpligt
att contra-propostn innefattade allt hvad betänk. N:o
21 innehölle rörtde brännvin och sprit, då contra-propostn
svårligen borde blifva mera omfattande än ja-propos:n vore,
och trodde Hr Landtm, att contra-propos:n borde så uppställas,
att den endast innehölle utur betänk. N:o 21 hvad
sorn motsvarade den utur N:o 3o hemtade ja-proposition.
Då i anledn. häraf dels fortfarande yrkades, alt contrapropos:n
borde innehålla antagande af förslaget i betänk.
N:o 21; dels att den borde innehålla en införselstull af 24.
sk. å genievre af till och med 12 graders styrka; dels att,
om bifall lill förslaget i utlåt. N:o 21 skulle antagas till
contra-propos., ja-propos:n äfven borde göras mera omfattande
eller motsvarande nej-propos:n; dels ock slutligen att
en sådan contra-propos. icke borde tillåtas, sorn icke motsvarade
ja-propos:n, yttrade
Hr Frih. o. Landtm, att hvad ja-propos:n anginge,
så kunde den, sedan votering derom blifvit begärd, icke ändras,
och hvad åter anginge contra-propos:n, så vore det den
ledamots rätt, som begärt votering, att föreslå den och få den
under R. o. Ad:s pröfning, beroende det alltid på Ståndet att
antaga hans förslag eller något annat till contra-proposition.
Atski11ige yrkade än vidare, att antagande af förslaget
i betänk. N:o 21 till contra-propos. skulle innefatta en olaglighet,
och att Landtm, icke borde medgifva en sådan contra-proposition.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade sig hafva ansett, det
han icke kunde vägra att till R. o. Ad:s bepröfvande framställa
den begärda contra-proposm till bifall å förslaget i
betänk. N:o 21, hvilket äfvenväl under discussionen var begärdt.
R. o. Ad. behagade finna, att ingen mening derigenom
blefve undertryckt, såvida icke R. o. Ad. ansåge det
beslut, som denna contra-propos. innefattade, vara det som
i saken borde fattas, i hvilket fall väl minoritetens mening
blefve af majoriteten undertryckt genom sjelfva beslutet, men
ej genom kringgåendet af någon form. R. o. Ad. behagade
finna, att alla de som önska att förbud skall qvarstå för sädesbrännvin,
alla andra slag, äga frihet att icke instämma
i gillande af förslaget uti N:o 21, och att aliade sorn önska
18 H. 26
302
Den 9 December e. ni.
något annat, än detta förslag innehåller, borde votera emot
detsamma, då de hade i formerna sin rätt öppen att göra
sina meningar gällande; men R. o. Ad. behagade äfven
finna, att här vore fråga om ännu en annan conlra-propos.,
den mening nemi., som yrkat att tullen för genievre, Holländsk,
af till och med 12 graders styrka, måtte bestämmas
till a4 sk. kannan. Hr Landtm, hemställde nu först, om R.
o. Ad. behagade till contra-propos. antaga förslaget i betänk.
N:o 21.
Ropades starka nej, blandade med ja.
Då Hr Landtm, förklarade, det han funnit nej hafva
öfverröstat ja, begärdes votering.
Hr Frih. o. Landtm, föreslog, att votei:s-proposm
måtte blifva sådan, att den som till contra-propos. yrkade
bifall till förslaget i betänk. N:o 21, voterade ja, och att
om nej vunne, komme införselstullens bestämmande till 24
sk. att antagas såsom contra-proposition.
Bifölls.
Upplästes till justering och godkändes följande votertsproposition:
Den
som till contra-propos. antager Bevilln.Utskts i betänk.
N:o 21 framställda förslag till tullbestämmelser för
artikeln ”Brännvin och sprit;” voterar
)3’
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, antager R. o. Ad. till contra-propos., att införselstullen
å genievre, Holländsk, af till och med 12 graders
styrka, bestämmes till 24 sk. kannan.
Efter voteringens slut, befunnos rösterna hafva utfallit,
som följer.
Ja — 17.
.Nej — 35.
I anledn. häraf upplästes till justering och godkändes
följande voterts-proposition:
Den som bifaller att införselstullen å genievre, Holländsk,
af lill och med 12 graders styrka, bestämmes till 32 sk.
kannan, voterar
ia;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, bestämmer R. o. Ad. införselstullen å genievre,
Holländsk, af till och med 12 graders styrka, till 24 sk.
kannan.
Efter voteringens slut, befunnos rösterna hafva utfallit,
som följer.
Ja — 34.
Nej — ro.
Den 9 December e. m.
2o3
Uppå derefter framställda propositioner beslöt R. o.
Ad., dels att införselstullen å genievre, Holländsk, öfver 12
graders styrka, skall vara i r:dr kannan, dels att utförseln
af ali genievre skall vara fri från tull.
lii- Fril), o. Landtm, hemställde derefter, om R. o.
Ad. behagade bifalla Utsk-.s förslag, att brännvin och sprit
af säd, potates eller andra jordfrukter, alla andra slag, odisti
1 lerad t eller distil leradt, skall vara förbjudet till införsel.
Ropades starka ja, blandade med nej.
Då Hr Landtm, förklarade det lian trott sig finna att
ja öfverröstat nej, begärdes votering.
Upplästes till justering och godkändes följande votertsproposition:
Den
som bifaller Bevilln.Utskts förslag, att brännvin och
sprit af säd, potates eller andra jordfrukter, alla andra slag,
odisti Herad t eller distilleradt, skall vara förbjudet till införsel,
voterar
ju
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, beslutar R. o. Ad,, all ofvannämnda artikel belägges
med en införselstull af 3a sk. kannan.
Efter voteringens slut, befunnos rösterna hafva utfallit,
som följer.
Ja — 3o.
Nej— 17.
Sedan förbud nu blifvit beslutadt, yrkades att, för den
händelse att K. M. icke skulle finna tjenligt att medgifva
förbud, utan bestämde att brännvin skulle få införas, någon
tull borde å införseln bestämmas, hvilken föreslogs till enlighet
med hvad Utsk. föreslagit för sådana brännvins- och
spritsorter, hvilka borde få införas.
Uppå derefter framställd propos. beslöt R. o. Ad., att,
derest K. M. icke skulle finna för godt bifalla införselsförbudet,
tullen skall vara 32 sk. kannan, då varan håller till
och med 12 graders styrka, och 1 r:dr kannan, då gradtalet
är deröfver.
R. o. Ad. beslöt derefter, att införselstullen för cognac
af till och med 12 graders styrka skall vara 32 sk., och för
styrka deröfver 1 r:dr kannan, äfvensom att utförseln skall
vara fri från tull.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att Utsk. föreslagit,
det brännvin och sprit af frukt, andra slag, af till och med
12 graders styrka, skulle beläggas med en införselstull af
32 sk.
Af en ledamot yrkades, att brännvin och sprit af frukt,
andra slag, måtte förbjudas till införsel.
Den g December e. ra.
Hr Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade bifalla
Utskts sednast af El i- Landtm, omnämnda förslag.
Ropades ja och nej.
Hr Landtm, hemställde, örn R. o. Ad., pä sätt
en ledamot föreslagit, behagade bifalla att brännvin och
sprit af frukt, andra slag, skola vara förbjudna till införsel.
Ropades ja och nej.
Då nu i sammanhang härmed fråga uppstod om att
bestämdt stadga hvilken slags cognac borde vara tillåten till
införsel och hvilken borde vara förbjuden, föreslogs af somliga,
att rubriken å den, som borde få införas, borde vara
C og n a c, i n f ö r d från Fia n k r i k e, af andra, alt den skulle
vara Fruktbrännvin, bevisligen af Franskt ursprung,
af andra åter Fruktbrännvin, bevisligen
tillverkad! i Frankrike.
Hr Frih. o. Landtm, framställde nu, på grund af
det förbehåll i afseende på förändringar i redaclionen, som
blifvit gjordt före propositionernas framställande, rörtde brännvin
och sprit, om R. o. Ad. ansåg att rubriken på cognac
borde blifva: Cognac, införd från Frankrike.
En ledamot erinrade, att beslut redan vore fattadt
rörtde den Franska cognacen.
Hr Landtm, erinrade, att R. o. Ad. förbehållit sig
att få jemka de ordalag, hvaruti besluten skulle uppfattas,
och förnyade alltså nu sin propos. att rubriken på cognac
borde blifva: Cognac, införd från Frankrike.
Bifölls.
Uppå derefter framställd propos. beslöt R. o. Ad., att
brännvin af frukt, andra slag, skall vara förbjudet till införsel.
Likaledes beslöt R. o. Ad., på derom särskildt framställda
propositioner, att införselstullen för brännvin och
sprit af socker eller rum, och af ris eller arrac skall blifva,
då varan är af till och med 12 graders styrka, 32 sk., och
deröfver 1 r:dr per kanna.
En ledamot fästade uppmärksamhet derpå, att någon
tull borde beslämmas för införseln af brännvin af frukt,
andia slag, för den händelse att K. M. icke skulle finna för
godt att förbjuda denna varas införande.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om icke R. o. Ad.,
till förenklande af redactionen utaf föreskrifterna, skulle
finna lämpligast, att brännvin och sprit, alla andra slag,
od is ti I ler ad e eller d i s t i 11 e r a d e, för hvilka förbud
blifvit bestämdt, finge flyttas sist och således vara den sista
af alla bestämmelser i afseende på brännvin och sprit; på
så sätt att brännvin och sprit med benämningarna genievre,
Den g December c. m. ao5
cognac, rum och arrac komma försl, hvarefter man slutade
med alla andra slag, förbjudna, och kunde i sådant
fall redaclionen till nästa plenum uppgöras och då pröfvas.
Bifölls.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att, då R. o. Ad. bestämt
att brännvin och sprit af frukt, andra slag, skola vara
förbjudna till införsel, en tull likväl, enligt hvad en ledamot
yrkat, derå borde bestämmas för den händelse, att K. M. skulle
finna för godt att låta sådan vara få införas; och hemställde Hr
Landtm., om R. o. Ad. behagade bestämma denna tull till 32
sk. kannan, då varan håller till och med 12 graders styrka,
och 1 r:dr kannan, då gradtalet är deröfver.
Bifölls.
Fortsättningen af detta måls pröfning uppskjöts till nästa
plenum.
Lades på bordet nedannämnda från Utsktn inkomna
memorialer, betänkrn och utlåCn, nemi. från
StatsUtskottet:
N:o 387, i anledn. af erhållen återremiss å Utskts utlåt.
N:o 353 ;
N:o 388, angtde Postinspecloren C. F. Lindstedts ansökning
om tillökning i arfvodet för honom uppdragen befattning
vid åtskilliga handlingars tryckning;
N:o 38g, med förfrågan i anledn. af RiksSttns beslut
rörtde byggnadslånet till staden Wenersborg;
Stats-, Lag- samt Allm. Besvärs- och Ekon.-  Utsko t ten:
N:o 89, ang:de anstalter för en förbättrad fångvård,
genom ombyggnad eller förändrad inredning af fängelserna
samt i detta afseende ifrågaställa statsanslag;
Stats- samt Allm. Besvärs- och Ekon.-Utskotten:
N:o 90, i anledn. af väckt fråga om upphörande af de
s. k. portpenningarna vid Christianstad, m. m.;
N:o 91, i anledn. af väckt fråga om lindring i berustade
qvarnars praestationer;
N:o 92, i anledn. af föreslagna åtgärder till lindring i
roteringens utgörande;
N:o 93, i anledn. af väckt fråga om gardesreg:tenas
indragning till halfva styrkan.
H. R, o. Ad. åtskiljdes kl. 12 på nallen.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
206
Den ti December f. m.
Fredagen den 11 December 184o.
Plenum kl. 10 f. m.
Öppnades Hrr Electorers lista till val af en ledamot i
Exped.Utsk. efter N:o 35. Gr. Gyldenstolpe, Nils; och befanns
dertill hafva blifvit utsedd:
N:o io5. Gr. af Ugglas, Ludvig.
Likaledes öppnades Hrr Electorers lista till val af ledamöter
att uti nedanniimnda Utsk. inträda under permitterade
ledamöters frånvaro; och befunnos dertill hafva blifvit
utsedde i
StatsU t s kottet:
N:o i5oaB. Hr vonUthfall, fullm. Frih. Cederström, Anders,
under den ledighet, som blifvit beviljad åt N:o iy36B.
Hr Hallenborg, Carl Job., från och med den 21 dennes;
Allm. Besvärs- och Eli o n. TJ t s k o 11 e t:
N:o 1960 B. Hr Montgommerie, Carl Hampus,
under den ledighet, som blifvit beviljad åt N:o 177^
Hr Berch, fullm. Hr Tornerhjelm, Erik.
Upplästes lill justering Exped.Utsk:s den g dennes på
bordet lagda förslag N:o 162 lill R. St:s und. skrifvelse till
K. M., ang:de regleringen af utgifterna under riksstatens första
hufvudtitel.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Vid föregående
riksdagar hafva Ständerne i särskilda und. skrifvelser till K.
M. anmält sådana ämnen, som rörde statsregleringen i det
hela, under namn af vissa till statsregleringen i allmänhet
hörande frågor. Vid detta tillfälle har Exped.Utsk. sammanblandat
dessa allmänna frågor i samma skrifvelse med den
und. framställningen rörande regleringen af i:sta hufvudtiteln.
Sålunda förekommer i det nu upplästa förslaget först
frågan om en annan indelning af riksstatens hufvudtitlar,
dernäst, huru det skall tillgå med beräkningen af spanmålen
under lönerna, och slutligen kommer första hufvudtileln.
Hvad nu regleringen af hufvudtitlarna först angår, så
kan det vara likgiltigt, om den står der eller icke, emedan
särskild framställning om denna indelning kommer att framdeles
äga rum, och intilldess den af Ständerna är afgjord,
så rättas tillarne efter det gamla sättet. Men annat är förhållandet
med spanmålen under lönerna. Om nu både skrifvelsen
och rubriken blefve oförändrade bibehållna, så skulle
man icke hitta på hvarest frågan om spanmålen förekommer,
emedan rubriken blott angår itsta hufvudtiteln.
Således anser jag nödvändigt, antingen att skrifvelsen återremitteras,
på det att dessa ämnen måtte åtskiljas, eller ock
Den 11 December f. m.
207
att rubriken förändras sålunda, att deruti införes frågan om
inberäkning af spanmålen under lönerna samt reglering af
i:a bufvudtiteln.
Frih. Sprengtporten, Jac. Willi.: Hvad först angår
formen för ifrågavar. skrifvelse, så och då ingenstädes
finnes föreski ilvet, alt Exped.CJtsk. är förhindradt att, i sammanhang
med öfverlemnande! af irsta bufvudtiteln till Konungen,
äfven intaga en bestämmelse, som är nödvändig för
Konungen att känna vid tillämpningen af liela statsreglel
ingen, och då en återremiss af denna skrifvelse skulle föranleda
till uppskof i frågan, önskade jag, att Hr von Hartmansdorff
ville afstå från all framställning om återremiss,
särdeles som hela den saken, ang:de spanmålens beräkning,
kommer att tili Konungen i en särskild skrifvelse långt fullständigare
öfverlemnas, än hvad som skett här, och denna
skrifvelse blott innefattar ett tillkännagifvande ad notitiam
luiru i detta hänseende kommer att förhållas i framtiden.
Jag får alltså anhålla om propos.j till bifall å Exped.-  Ulsk:s förslag.
Hr Hjerta, Lars: Jag är af den sista talaren förekommen
i den hemställan jag äfven ville göra till Hr von
Hartmansdorff, och vill nu blott tillägga, att då framdeles
de andra bufvudlillarna snål t komma att efterfölja den fol -  sta, så kommer, i afseende på det hela, någon oegentlighet
icke att inträda derigenom, att frågan om spanmålsberäkningen
är införd uti ingressen till hela statsreglerm, enär
dessutom den utförligare upplysningen, hvarom Frill. Sprengtporten
omförmäft, kommer att särskildt tili Konungen ingå.
Hr von Hartmansdorff: Det synes icke vara skäl
att hafva så brådtom med stalsregleringen, att man sammanblandar
hvad som bör vara åtskiljdt. Nu är destomindre
något sammanhang mellan bufvudtiteln och den allmänna
beräkningen af spanmål under lönerna, som den i:sta titeln
är den enda, der ingen spanmål under lönerna förekommer.
Skulle likväl förhållandet vara som Frih. Sprengtporten uppgifvit,
att särskild skrifvelse kommer att afgifvas ang:de beräkningen
af spanmålen under lönerna; så kan det vara likgiltigt,
om Ständerne upprepa samma sak 2 gånger, den
ena gången fullständigare än den andra; men orätt är det
i alla fall.
Hr Hjerta: Hvad den siste talaren nu anfört kan visserligen
synas hafva skäl för sig, men då Ständernes skrifvelser
ang:de alla hufvudtitlarna, när de hinna att inkomma,
äfven blifva sammanbundna och förvarade på ett ställe, så
tjenar den ifrågavar. omständighetens omförmälande som en
ingress till statsreglerm, just för alt befordra det ändamål,
som talaren synes hafva åsyftat, och som han trott alt man
motverkat genom formen för Esped.Utskis skrifvelse, nemi.
D c n ii December f. m.
att man, om jag så får säga, in nuce, eller som en särskild
notis omnämnde spanmålsberäkningen äfven på det stalie,
der man snarast kan komma att söka den, nemi. i sjelfva
statsregler;n, oberoende af den särskilda nnd. skrifvelse, som
derom kommer att ingå. Denna ingress kommer således att
blott leda lill upplysning, men ingalunda till förvillelse.
Frih. Sprengtporten: Då Exped.Utsk. i afseende på
ifrågavar. ärende icke bar iakttagit något annat, än att stalla
sig till efterrättelse den föreskrift i afseende på statsregler.
ns expedierande, som Ständerne hafva beslutat; så
hemställer jag ännu-en gång till Hr von Hartmansdorff, om,
endast med afseende på ilen högst obetydliga omständigheten
att anmälan om spanmålsberäkningen ieke ingått i särskildt
memorial, utan influtit i samma memorial, hvarmed
statsregler:n börjas, det verkligen finnes ett enda skäl, att,
med afseende på en så obetydlig anmärka., som blott har
för sig sjelfva formen för redactionen, hvilken den ene kan
anse fullt riktig, men som den andre tror böra vara annorlunda
uppställd, och som ej rörer sjelfva saken, eller kommer
att förhindra verkställigheten af Ständernes beslut eller
undanhålla Konungen någon upplysning, — om, säger jag,
det är skäl att uppehålla en så vigtig fråga, som den ronde
statsregler:n att i behörig tid inkomma till Konungen, både
på det att verkställighet i hvad Ständerne beslutat må följa
för nästkommande år, som ock, på det att embetsverken
må i tid känna hvad Konungen beslutar, blott för att iakttaga
en form, som kan anses sora ett tycke hos den ledamot,
som framställt anmärkningen. Jag får således förklara,
alt om R. o. Ad. skulle emot min förmodan besluta en återremiss,
skall jag söka bestrida en sådan, under användande
af alla de utvägar, som stå mig som riksdagsman öppna.
Hr Lefren, Joli. Pehr: Anmärkningen är, enl. min
öfvertygelse, och icke blott enligt mitt tycke, ganska riktig.
En talare har sagt, att Exped.Utsk. vore oförhindradt att i
ett sammanhang handlägga dessa ärenden : jag förmärker alt
Exped.Utsk. varit oförhindradt att i ett sammanhang framställa
dem tillsammans. Jag har dock egentligen icke begärt
ordet för alt motsätta mig hvad Frih. Sprengtporten
yrkat; tvertom har jag trott mig finna af Hr von Hartmansdorffs
sednare yttrande, att han låter sin anmärka, förfalla,
och jag ber äfven derom; men annat är det och annat att
tillägga sina motståndare beskyllning alt vilja hindra statsreglertns
fortgång. Jag har mångfalldiga gånger yttrat allt
hvad jag förmått, för att befordra statsregler:ns skyndsamma
afgörande och för att förringa vigten af mina motståndares
thema, det man bade för plan att hindra statsreglerms
expedierande i tid. Jag tillstyrker att Utsk:s förslag måtte
antagas sådant det är, under förklarande, att det varit min
-
D eil ii December f. m.
dre osammanhängande och bättre att skilja dessa ämnen i
2:ne expeditioner.
Frih. Cederström, Jacob: Jemte det jag icke kan
neka att jag instämmer i Hr von HartmansdorfFs anmärkn.
i afseende på denna expedition, anhåller jag att ytterligare
få tillägga en annan. Det heter nemi. i frågan om den andra
afdelningen, hvilken R. St. ansett böra benämnas K.
Slotten, och hvilken innefattar anslagen för Drottningholm
och Svartsjö slott, Gripsholms och Ulriksdals m. fl.:
”Till denna afdelning komma äfven att hänföras anslagen
för Stockholms slott jemte alla sådana hus och byggnader
i hnfvudstaden, som äro uteslutande afsedda för den
K. hofhållningens behof, och för hvilken underhållskostnaden
nu utgår ifrån 8:de hufvudtiteln med tillägg af det ofvanomförmälda
anslaget för brandväsendet, så snart närmare
utredt blifvit, så väl hvilka af Kronans byggnader inom
hnfvudstaden kunna anses vara ställda till E. K. M:s
enskilda disposition för hofhållningens behof, som äfven beloppet
af de anslag, hvilka framgent komma att för nyssnämnda
ändamål till esta hufvudtiteln öfverflyttas eller
mellan dess särskilda afdelningar fördelas, hvilken utredning
R. St. icke varit i tillfälle att upprätta, utan anhålla endast
att ett förslag i detta hänseende mätte vid nästkommande
riksdag varda R. St. i nåder meddeladt. Hvilket R. St. få
i underd. anmäla, jemte tillkännagivande att de å denna
hufvudtitel förekommande utgiftssummor blifvit upptagna
att ifrån och med i84i års början och intill den vid nästinfallande
riksdag vidtagande statsreglering utgå” etc. Jag
hemställer, om det är expeditionsform, antagen emellan
Ständer och Konung, att, vid anmälan af statsreglertn och
lista hufvudtiteln, eller hvilken titel som helst, göra lind.
framställning i ett önskningsmål, begära utredning af Konungen
och i påföljande period i samma skrifvelse säga:
”Hvilket R. St. få i underd. anmäla.” Ständerne begära utredning
af Konungen i en sak och anmäla sådant om igen
i den påföljande perioden, som börjar med ordet ”hvilket.’’
För min del kan jag ingalunda gilla detta uppställningssält
af expeditionen till Konungen, och skulle tro, att hvarje titel
bör innefatta Ständernes beslut i afseende å hvarje litel
särskildt. Hvad Ständerne dessutom kunna önska med hänsigt
till reglenn, derom bör också särskild skrifvelse expedieras
och icke inclusive ibland hufvudtitlarna insereras, ty
der är sådant alldeles icke på sin plats, och följaktligen bör
ej frågan om spanmålen under lönerna der förekomma.
Jag förenar mig således med Hr von Hartmansdorff i begäran
om återremiss af detta förslag till und. skrifvelse, och
beträffande det uppskof med statsreglerms afgörande, som
man sagt derigenom skulle förorsakas, finner jag icke den
t8 H. 27
210
Den ii December f. m.
ringaste aniedn. till denna farhåga; ty Exped.Utsk. skulle
vara särdeles ovant vid sina göromål, om ej, under det att
den 2:dra eller 3:dje hufvudtiteln utskrefs, Utsk. skulle medhinna
omskrifva denna expedition,
Frih. Sprengtporten.: Det är beklagligen en san
ning,
att det icke saknats flera tillfällen vid denna riksdag,
då man funnit talare göra insinuationer, som varit fullkomligen
oparlementariska med hänseende lill motståndarnes afsigter;
men jag uther mig, alt Hr Lefren ville genomläsa
mina yttranden vid denna riksdag, för att se om i desamma
finnes något enda spår till dylika insinuationer, dem jag
ogillar och alltid skall ogilla; men tillåtligt mätte det vara,
att vid detta tillfälle, då frågan afhandlas. fästa hans uppmärksamhet
på det äfventyr han sjelf möter, att se statsreglertn
fördröjd, ifall man inkastar sig i onödiga anmärkntr
oell vill att dessa skola göra sig gällande. Hvad angår den
af Frih. Cederström gjorda anmärkningen, får jag blott erinra
honom, att dessa nödiga hemställanden, dem Frib:n
ansett bort innefattas i särskildta memorialer, hafva influtit
i detta memorial rör:de i:sta hufvudtitelns reglerande, såsom
af samtliga Stånden bifallna, och någon möjlighet lärer ej
kunna förefinnas att nu skilja två saker, som äga ett så stort
sammanhang med hvarandra, i 2 afdelningar, och deraf göra
2:ne roemorialer. Jag skulle anse såsom i högsta grad oformligt,
om, när Ständerne skola göra en und. hemställan hos
Konungen med afseende på framtida åtgärder, (någonting
som är ganska vanligt, och hvilket Fi ih:n sjelf torde erkänna
vara lika oundvikligt som ständigt förekommande.) de
skulle plocka ut hvarje särskild deruti förekommande anmälan,
skilja den från hufvudsaken och deraf göra särskildt
memorial. Jag nödgas således placera Frih. Cederströms
anmärkn. ibland dem, sora icke böra föranleda till återremiss,
och fortsätter min anhållan om propos. på bifall till
Exped,Utsk:s förslag.
Hr Lefre'n: Jag anhåller att Frih. Cederström ville
låta sin anmärkn. förfalla. De äro icke ovanliga dessa sammanblandningar
vid denna riksdag; oell sedan en ledamot
sagt att han skulle drifva saken så långt formerna medgifva,
och den angår statsregiertn , hvars uppskjutande deraf blefve
en följd, sä anhåller jag hos Frih. Cederström att han icke
ville blottställa oss för den anmärknm, att vi förlänga den
s. k. lliaden längre än den behöfver bli.
Hr Bråkenhjelm, Pehr Reinh.: Utom de nu gjorda
anmärkningarna emot den upplästa skrifvelsen, torde jag
få fästa Ståndets uppmärksamhet på bristande sammanhang
derutinnan, att Ständerne nu bestämdt förklara, att till afdelningen,
som angår anslagen till K. flottan, skall äfven
komma att hänföras anslaget till Stockholms slott, då likväl
sedermera i samma skrifvelse oell i slutet af samma period
Den ii December f. m.
211
det heter, att denna reglering nu ej kan verkställas, utan
förvänta Ständerne och anhålla, alt ett förslag i detta hänseende
måtte vid nästkommande riksdag varda R. St. i nåder
meddeladt. Jag kan ej fatta hvad det vill säga, att
Ständerne nu vidtaga regleringen i början af perioden, men
i slutet deraf uppskjuta densamma lill nästa riksdag. Jag
anhåller, att de, som yrka bifall på skrifvelse!), ville förklara
delta förhållande. Dessutom är icke skrifvelsen uppställd
i den form och på det sätt, som en skrifvelse till K.
M. bör vara alfattad, hvarförutan jag anmärker det felet,
att en ny mening börjas med ordet ”Hvilket.” Det heter:
Hvilket Ständerne fä i underd. anmäla. Jag anhåller 0111
propos. till återremiss å denna skrifvelse, och att dessa mina
anmärkntr må få åtfölja.
Frih. Sprengtporten: Hvad Hr Bråkcnhjelms an
märkn.
beträffar, får jag bekänna, att jag ej faltal meningen
deraf, då han ej uppgifvit hvilket pronomen han vill hafva
i stallet.
Hr Hjerta: Jag vill fästa Hr Bråkenhjelms uppmärksamhet
derpå, att då han ej kunnat framställa det Exped.-  TJtsk:s skrifvelse innefattar någon afvikelse ifrån Ständernes
beslut, så lara de gjorda anmälkntna, i händelse af återremiss,
icke föranleda till annat svar från nämnda Utsk., än
att derpå ej något afseende kan fästas. För öfrigt hemställer
jag till Hr Bråkenhjelm och hela Huset, om det
verkligen är skäl att bråka längre om den här saken, då
vi veta att de öfriga Stånden äro långt framom R. o. Ad. i
behandlingen af tullbevillningen. Då man besinnar, att hvarje
dag af l iksdagens förlängning kostar Staten öfver 5oo r:dr
endast i afgifter till riksdagskostnaders bestridande och cancellibeljeningens
aflöning, oberäknad! riksdagsmännens arfvode!)
från sina committentcr; så tror jag att en så obetydlig
omständighet, som den, att förändra uttrycket "Hvilket
Ständerne få i underd. anmäla,” till "Detta hafva Ständerne
i underd. velat anmäla," el ler något dylikt, icke förtjena)'
den utgift af några tusen r.dr, som af en återremiss
å denna skrifvelse blelve en oundviklig följd.
Hr von Hartmansdorff: Om öfrige talare, som yrkat
återremiss, skulle vilja derifrån afstå, så vill jag äfven
göra det, med villkor att rubriken ändras salunda: R. Stts
und. skrifvelse ang:de beräkning af spånlinden under lönerna
och 1 :sta hufvudtiteln. Delta torde Frih. Sprengtporten
kunna medgifva, utan att hota oss med alla de medel hart,
såsom riksdagsman, kan begagna för att genomdrifva sin
åsigt.
Frih. Cederström: Om det vore med Riksd Ordn.
förenligt, att, första gången en expedition förekommer lill
justering i ett Stånds plenum, förändra densamma, så skulle
Den ii December f. m.
jag icke hafva något emot Hr von HartmansdorfFs förslag,
och skulle då i afseende på den sista perioden begära att
få göra en ändring i redactionen, öfverensstämmande med
Svenskt språkbruk; meri som den föreslagna åtgärden icke
är enl. grundlagen tillåten, kan jag ej annot än fortfarande
yrka återremiss, på det att expeditionen må blifva försatt i
det skick, att Ständerne ej må behöfva skämmas för den
expedition, som de lill sin Konung öfverlemna.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
godkänna Exped.Utsk:s förslag Nio 162.
Ropades ja och nej.
Hr Landtm, hemställde, om R. o. Ad. ansåg de gjorda
anmärkningarna böra föranleda återremiss af förslaget.
Ropades äfven ja och nej.
Uppå derefter förnyad propos., fann R, o. Ad. för godt
att godkänna förslaget Ä':o 162.
Frih. Cederström: Jag får till prot. anmäla min reservation
emot godkännandet af en dylik expedition, hvilken
icke är i det skick, att den borde kunna afgå till Konungen
ifrån R. St.
Upplästes till justering och godkändes Exped.Utskrs nedannämnda,
den 9 dennes på bordet lagda, förslag till R. Sus
und. skrifvelser lill K. M., nemi.:
JNT:o 163, ang:de reglering af utgifterna å riksstatens
sjette hufvudtitel;
JV:o 164, ang:de regleringen af utgifterna å riksstatens
sjunde hufvudtitel;
N:o i65, angide reglering af utgifterna under riksstatens
åttonde hufvudtitel.
Fortsattes pröfningen af Bevilln.Utskis utlåt. N:o 3o, i anledn.
af gjorda anmärkn:r vid betänk. N:o 21 angtde tu 11—
bevil Ringen.
Hr Frih. o. Landtm, tillkännagaf, att i anledn. af R.
o. Adis vid slutet af sista plenum fattade beslut hade nu ett
förslag blifvit upprättadt till redaction af Ståndets då fattade
beslut rör:de tullbestämmelserna för artikeln Brännvin och
sprit, hvilket förslag nu upplästes, så lydande:
Brännvin och Sprit
af ris eller arrac; af socker
eller rum; cognac, införd
från Frankrike; och Qvant.
Qvant, för Inf.- Utf.-
tullber. tull. tull.
Tullvärde. gen iévre, Holländsk. tullber.
1 kanna
Förbjudet
3 r:dr deröfver
alla andra slag, odistilleradt
eller distilleradt
1 kanna
Den ii December f. m.
2i3
Derjemte beslöt R. o. Ad., alt, derest K. M. icke skulle
finna för godt bifalla nyssnämnda införselsförbud å brännvin
o c b sprit, alla andra slag, odistilleradt eller
d i s t i 11 e r a d t, införselstullen å sådant brännvin eller sådan
sprit skall vara 32 sk. kannan, då varan håller till och med
12 graders styrka, och i r:dr kannan, då gradtalet är deröfver.
Frih. Ridderstolpe, Fredr.: I enlighet med hvad
jag den dagen, då denna fråga förevar, hade äran anföra,
underställer jag R. o. Ad., huruvida det är en nation värdigt
att redigera så sina stadganden, att de kunna leda till
chicane. Om en tulltjensteman finner cognac (hvilket ej är
detsamma som brännvin) icke införd från Frankrike, men ändå
ganska god, så kan han genom denna redaction finna sig
föranlåten att chicanera importören. Äfvenväl gäller detsamma
om sprit och enbärs-brännvin, hvilket sednare kan
komma från andra orter än Holland; och emedan det är
varan, som bör bära tungan af tullen, så bör stadgandet vara
så redigeradt, att det icke är orten, hvarifrån varan kommer,
som skall gifva anledn. till den åsätta tullbestämmelsen,
utan sjelfva varan.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att såsom han fattat
Frih. Ridderslolpes yttrande, hade det blott innehållit en
reservation emot beslutet; hemställande Hr Landtm, nu, om
R. o. Ad. behagade godkänna den upplästa redactionen af
Ståndets beslut rörande tullbestämmelserna lör brännvin
och sprit.
Ropades ja.
Bröd; Bäfvergäll.
Hvad Utskottet föreslagit rörtde dessa båda artiklar
bifölls.
Böcker.
Emot Utskts förslag erinrades, att utrikes tryckta Svenska
böcker, då de icke utgöra eftertryck , borde få införas
utan tull; att not- och ritböcker icke behöfva här upptagas,
då de förra höra till musikalier och de sednare innefattas
under rubriken ”Målningar;” att således de tvänne första
rubrikerna under artikeln Böcker kunde sammanfattas till
en gemensam rubrik af Böcker samt kartor och musikalier,
hvartill borde läggas orden bundna eller oinbundna,
samt vara fria från både införsels- oell utförselstull;
och att utrikes eftertryckta arbeten på Svenska språket,
eller sammandrag af sådana arbeten, borde vara lörbjudna
till införsel.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att, då flera meningar
under discussionen blifvit yttrade i afseende på de särskilda
bestämmelserna angtde artikeln ”Böcker,” det torde blifva
nödigt att framställa särskilda propositioner rörtde de sär
-
Den ii December f. ni.
skilda rubrikerna under denna artikel; hemställande Hr
Landtm, nu först, om R. o. Ad. behagade godkänna Utsk:s
första förslag oell rubrik, sa lydande: böcker på främmande
språk, samt kartor, m u s i k a I i e r, 11 o t- och
rit böck er, fria både till införsel och utförsel.
Hopades ja och nej.
Hr Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade bifalla
följande under discussionen framställda förslag: Böcker,
kartor och m u s i k a I i e r, bundna eller o i n b 11 n dn
a , fria både till införsel o c h utförsel.
Ropades ja.
Hr Landtm, hemställde, 0111 R. o. Ad. behagade bifalla
Utsk:s så lydande förslag: Böcker, på Svenska
tryckta, 100 r:drs värde, 20 r:drs införselstull,
fria från utförselstull.
Ropades nej.
Efter någon discussion angrde ordalagen, faun R. o. Ad.,
att i stället lör de återstående annu oafgjorda rubrikerna
under artikeln ”Böcker” skulle inlagas följande bestämmelser
:
Böcker:
utrikes eftertryckta arbeten på
Svenska språket eller sammandrag
af sådana arbeten
Biblar, gifna till Svenska Bibelsällskapet
med inbundet, rent eller linieradt
papper, 100 r:drs värde
Bönor; Cacao.
Utskottets förslag rörtde dessa tvänne artiklar biföllos.
Hr Frih. o. Landtm, tillkännagaf, att plenum komme
att fortsättas på eftermiddagen kl, 6.
Caffe.
Af en ledamot yrkades antagande af betänk. N:o 21 i
denna del, hvilket åter af flera andia ledamöter bestreds.
Utskottets sednare förslag bifölls.
Då nu artikeln ”Campher” skulle föredragas, erinrades
af några ledamöter, att särskild propus, borde framställas
ronde brändt caffe, såsom icke omtaladt i utlåt. JN:o 3o.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att lian väl icke ansåg
detta behöflig t, då förslaget 0111 brändt caffe, såsom icke
förändradt i det sednare utlåt, vore, ehuru icke särskildt
nämndt, deruti inbegripet; men då åtskillige ledamöter önskade
särskild propos. i frågan, ansåg han sig böra framställa
den, och hemställde alltså, 0111 R. o. Ad. behagade
bifalla Utsk:s förslag äng: de Caffe, brändt,
Inf.- Ut.f.-
tull. tull.
Förbjudna. —
Fria. —
2Ö r:dr Fria.
Den ii December f. m. aiä
och alla till caffe-surrogat användbara brända
v e x l e r.
Ropades ja.
Cam pher; C anel, Canelknopp och Cassia lignea;
C a o t i 11 e r; Caoutschouc, Capris; C a r d e m 11 nini
o r; C a s t a n i e r ; och Caviar.
Utskottets förslag ronde dessa artiklar biföllos.
C h i c o r i e - ro t.
Borttagande af utförseln å denna artikel yrkades af några
ledamöter.
Utskts förslag bifölls med den förändring, att utförseln
skulle vara fri från tull.
C h i n a b a r k ; C hina rot; Chlorkalk; Chocolad;
Cider; C irnen t; Cirklar, Passare och Cirkelbestick;
Citroner; Citronsaft; Citronsalt; Citronskal;
och Cobtber.
Utskottets förslag ronde dessa artiklar biföllos.
C o b o 11.
Utskottets förslag bifölls med den, uppå hemställan af
några ledamöter beslutade förändring, att utförseln af cobolt
skulle vara fri från tull.
Coeffurer; och C om passer.
Utskottets förslag rör:de dessa tvänne artiklar bifölls.
C o n f i t u r e r.
Bibehållande af föreskrifterna i 18>5 års tulltaxa yrkades,
i afseende på denna artikel, af en ledamot, men bestreds
af andra.
Efter förnyade propositioner, dels till bifall å Utskis
förslag, dels å bibehållande af 1835 års taxa i denna del,
stannade R, o. Ad. slutligen vid det beslut att antaga Utskrs
förslag.
Copal; Co räller och Coliander.
Utskrs förslag rörtde dessa artiklar biföllos.
C o r i n t h e r.
En ledamot yrkade i denna del bibehållande af den i
1835 års tulltaxa bestämda tull, hvilket af en annan bestreds.
Utskrs förslag bifölls.
Dadlar.
Ulskis förslag bifölls.
Decorationer.
På hemställan af en ledamot, beslöt R. o. Ad. att prof
-
si6 Den 11 December f. m.
ningen af denna artikel skulle uppskjutas tills artikeln Slöj—
devaror förekornme.
D e g 1 a r.
Utsk:s förslag bifölls.
Dref; Drefmat.
Utsk:s förslag Di fö 11 os med den af en ledamot yrkade
förändring, att utförseln skulle vara fri från tull.
Dricka.
Utsk:s förslag bifölls.
Du n.
Utsk:s förslag bifölls med den af en ledamot yrkade
förändring, att utförseln skall vara fri från tull.
E m a i I o c h Enbär.
Utsk:s förslag rör:de dessa tvänne artiklar bifölls.
Etui s.
Pröfningen af denna artikel uppskjöts tills pröfningen
af slöjdevaror i allmänhet förekornme.
Fartyg; Fenkol och Fernissa;
Utskottets förslag rör:de dessa artiklar bifölls.
Fikon.
Emot Utsk:s förslag yrkades, dels bibehållande af stadgandena
i 1835 års tulltaxa, dels införselstullens bestämmande
till 2 sk. per skålpund, hvilket åter bestreds af andra,
som yrkade bifall lill Utsk:s förslag.
Utskottets förslag bifölls med den förändring, att införselstullen
bestämdes till 2 sk.
Hr Rosenblad: Jag reserverar mig emot detta be
slut
och beklagar om någon minskning i statsintraderna deraf
skulle uppslå.
Filar; Fingerborgar och S y r i n g a r.
Utskottets förslag bi fö 1 los.
Fisk, färsk; samt Fisk, saltad eller inlagd;
Ane b ovis, Sar del ler och T honfisk.
Utskottets förslag biföllos.
Cabeljou, Låugor och Torsk.
Utskts förslag bifölls med den på 2:ne ledamöters begäran
beslutade förändring, att utförseln skall vara fri.
Lax.
Fri utförsel af denna vara yrkades af flera ledamöter,
utan alt af andra bestridas; likaledes yrkades bibehållande
af i835 års införselstull, hvilket deremot af flera ledamöter
bestreds. Utsk:s
Den ii December f. m.
2i7
Ulsk:s förslug bifölls nied den förändring, att utförseln
skall vara fri.
Sill.
I afseende på denna vara yrkades, dels alt skilnad borde
göras i tullen å sill, som inkommer i ^idils eller J-tdels
tunnor, oell den som inkommer i bela Humor, oell att å
den förra samma införselstu!! borde beslammas sorn i i835
års taxa varit bestämd, men all å den sednare den borde
böjas till i r:dr; dels alt ull utförselstull borde upphöra;
dels alt införselslullen borde nedsättas till 24 eller 16 sk.
tunnan. Af andra åter yrkades bifall till Utskrs förslag.
IS. o. Ad. beslöt, uppå derom särskildt framställda propositioner,
alt utförseln af sill skall vara fri från tull; samt
att denna artikel skall delas i (värme afdelningar, nemi. Sill
i J-:dels tunnor och derunder, i afseende hvarpå i öfrigt
1835 års taxa ansågs böra bibehållas, neli Sill, ali
annan, i afseende hvarpå Utsk:s förslag i öfrigt bifölls.
Frih. Hamilton. Hugo, Hr Stuart, Fredr., Frih.
Boye, Fredr., och Fiib. Ridderstolpe, Fredr. Christopher,
reserverade sig emot detta beslut.
Strömming samt Fisk, sallad oell inlagd, all
annan; och Fisk, torr eller rökl: Grå sidor.
Hvad Ulsk. härom föreslagit bifölls med den förändring,
att utförseln, enligt flere ledamöters hemställan, skulle vara
fri från tull.
Fisk, torr eller rökt: Lax och Ål.
Af en ledamot yrkades bibehållande af den tull 1835
års taxa stadgar, hvilket af en annan bestreds. Derjemte
yrkades borttagande af ulförselsl ullen.
Utsk:s förslag bifölls med den förändring, att utförseln
skulle vara fri från tull.
Fisk, torr eller rökt: Längor och Torsk, med
derunder inbegripna Rotschel*, samt Klipp-,
Stock- o c h Platt- eller B r e d f i s k ; s a m l andra slag.
Utsk:s förslag bi fri 1 lös med den förändring, alt utförseln
skulle vara fri från tull.
Fiskskinn.
Utskottets förslag bifölls.
F j ä d e r.
Frihet från tull vid utförseln af denna vara yrkades af
några ledamöter, hvarjemte äfven yrkades att införselstullen
å ospiitad fjäder måtte bibehållas vid samma belopp, som
i 1835 års taxa; detta sednare bestreds af andra ledamöter.
Efter särskildt framställda och till en del förnyade pro18
H. 20
218 Den n December f. m.
positioner, biföll R. o. Ad. Utskts förslag med den förändring,
att utförseln af fjäder, så ospritad sorn spritad, Lief
fri från tull, och att införselstullen å ospritad fjäder bestämdes
till i r:dr lispundet.
Fjädra r.
Pröfningen af denna artikel uppskjöts på några ledamöters
hemställan tills artikeln slöjdevaror förekommer.
Fjäll.
Utskottets förslag bifölls.
Fortsättningen af delta måls pröfning uppskjöts till eftermiddagen.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. f till 3 e. m.
In fidem IU'01oco!Ii,
F. O. Silfverstolpe.
Fredagen den ii December t84o.
Plenum kl. 6 e. m.
Fortsattes pröfningen af Hevilla.Utskts utlåt. N:o 3o, i
anledn. af gjorda anmärkntr vid betänk. N:oai, ang:de tullbevillningen.
Fläsk foder.
Uppskjöts tills artikeln ”Slöjdevaror’’ koinmeatt pröfvas.
Flin tor och Flintsten.
Utskottets förslag rörtde dessa tvänne artiklar biföllos.
Fläsk.
Emot Utskis förslag anmärktes af flera talare, att införselstullen
borde nedsattas lill i r:dr lispundet, hvaremot
af andra yrkades bifall lill Utskts förslag.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla Utskts förslag till tullbestämmelser angtde artikeln
Fläsk.
Ropades ja och nej.
Hr Landtm, hemställde, om R. o. Ad. ansåg införselstullen
å fläsk böra bestämmas till i r:dr lispundet.
Ropades starka ja, blandade med nej.
Då Hr Landtm, förklarade, det han trott sig finna alt
ja öfverröstat nej, begärdes votering.
D e 11 11 December c. m.
219
Upplästes lill justering samt godkändes följande votertsproposition:
Den
som bifaller Bevilln.Utskts förslag till tullbestämnielser
ang:de fläsk, voterar
ja;
den det ej vill, voterar
i»‘j;
Vinner nej, bifallas ofvannämnda bestämmelser med den förändring,
att införselstullen för fläsk bestämmes till 1 r:dr 1 is—
pundet.
Efter voteringens slut, befunnos rösterna hafva utfallit,
som föijer;
Ja — 18.
Nej — 3o.
Hr Munck af Rosenschöld: Jag anhåller att få
reservera mig mot detta beslut. Man har anlört både i afseende
på denna vara och andra, att hög tull ej borde åsättas,
emedan fråga vore om nödvändighetsvaror för den
fattiga classen, för hvilken genom låg införselstull priset
borde göras så billigt som möjligt; men man har icke besinnat,
alt om den fattige icke har någon arbetsförtjenst,
så har han icke något att köpa för, och då är det honom
likgiltigt, om priset på födoämnen är aldi ig så lågt eller
högt Man har icke besinnat, att om näringarne äro i flor,
så finnes alltid arbetsförtjenst, såsom vi se uti de industriella
länderna, t. ex. England, Frankrike m. fl. Der äro
födoämnena mycket dyrare än här, men jag tror alt de fattige
der, när icke särdeles olyckliga omständigheter inträffa,
befinna sig bättre än bär. Man besinnar icke, att victualiehandeln
med Finland varit orsaken dertill, alt ehuru intet
land är mera passande för boskapsskötseln än Sverige,
finnes der ändock nästan ingen, och man förgäter, alt, 0111
man genom en högre tull på utländska victualier väckte
uppmärksamhet på och gaf lif åt denna näringsgren, skulle
victualierna, sedan de inom landet ej blott kunde erhållas
uti tillräcklig mängd utan till öfverflöd, fås för bättre pris
än om de nu finge införas äfven utan tull, och penningarne
skulle bibehållas uti circulation inom landet, produclionsvinsten
icke blifva ullandningens utan vår. Om dessa varor
genom en åsatt tull någon tid skulle stiga innan den
inhemska productionen kommit i fullt flor, hade man blott
gjort en liten uppoffring för att sedan vinna så mycket större
fördelar. Man besinnar icke, att det står Ryska reger:n
öppet att, när den vill, öka priset på dessa varor genom utförselstull,
ja, vid tillfälle af krig hindra dessas införande till
oss. Man besinnar icke att om vi låta taga alla våra förnödenheter
från utländningen, dels seende genom fingrarna
med de rikas lux, och dels under förevändning all hysa
barmhertighet för de fattiga, hvilka då sägas kunna lättare
220
Den ii December e. m.
erhålla sina nödvändighetsvaror, så göra vi slutligen hela
Sverige till ett fattighus. Man besinnar icke vår underbalance
i handel, glömmer de millioner i klingande mynt,
som till följe deraf redan gatt ur landet. En talare sade
i fråga om alabaster, att vart silfvers utgående ur landet och
vår undervigt på handelsvågen har härrört från införsel
af luxartiklar; nej! den har uppkommit genom den
spanmåi, som mäste införskt ifvås under sista missvextåret
och genom de viclu ilievaror, sorn vi årligen införskrifva
från Finland. Det torde vara väl bekant, att det som utskeppas
härifrån till Finland ar ganska obetydligt. Jag tror
att det inskränker sig lill alun, rödfärg och några dylika
artiklar. För större delen af hvad vi erhålla från denna
provins, utgå således penningar ur landet, utan att några
genom denna handel återkomma Det torde jemväl för åtskilliga
ledamöter vara val bekant, att nyligen en Rysk Ukas
utkommit, hval igenom det. Svenska pappersmyntel upphört'
att vara gällande i Finland, och det på samma tid som Ryska
Regeringen höjt värdet pä sill egit pappersmynt i förhållande
till silfvermyntet, jag tror anda li l tjugufem proc.
för att kunna invexla delta sednare. Vårt silfver går således
till Ryssland. Jag hemställer till eder, mine herrar!
hvad då följden skall blifva, om vi, på sätt som hittills skett,
fortfara alt taga våra förnödenhetsvaror frän Finland.
Flätor; Fnöske; F o g I a r; Folier; Formar; Fransar
och F ru kler.
Utskottets förslag biföJlos.
F r ö.
Utskottets förslag bifölls med ilen al en ledamot yrkade
förändring att utförseln skulle vara fri (ian tull.
F y r v e r k e r i - a r h e t e n
Utskottets förslag bifölls.
Färger: Blyhvitt.
Hr Rosenblad, Bernh.: Då detta är första artikeln af
färger, så anhåller jag, utan att yrka motsatsen vid delta tillfälle,
att få reservera mig emot uppställningen af circa 20
särskilda artiklar af färgämnen; ty jag betvifla!- alt det är
möjligt, att vid någon tullkammare tjenstemänneu kunna äga
den teckniska skicklighet, all kunna urskilja flera af dessa
ofta med hvarandra nog lika färger, och dessutom mäste
under de chemiska upptäckternas beständiga framskridande
nya färger uppstå, som måste hänföras till andra slag,
hvilka sist nämnas, hvarigenom all den rättvisa eller billighet,
som kunde uppkomma genom classificationen, mäste gå
förlorad. Jag tror att det varit mycket bättre att följa
den ledning, som andra tulltaxor, t. ex. den Danska, lemna,
hvarest först upptagas blott de hufvudsakliga färgerna in
-
Dea 11 December e. in.
221
digo, och cochenille och sedan alla de Öfriga. Men då jag
hvarken vill tillåta mig eller anser lämpligt ali nu improvisera
en helt ny uppställning, så har jag blott velat pä
delta sätt till prot. uppgifva min enskilda tanke.
Utskottets förslag bifölls.
Bresilja, raspad eller malen.
Tvänne talare yrkade bibehållande af den i 18 >5 års
taxa bestämda införselstull, hvilket af en annan bestreds.
R. o. Ad. beslöt att, i öfverensstämmelse med i8J5
års tulltaxa, införselstullen å bresilja, raspad eller malen,
skulle vara r sk. skålpundet; i öfrigt bifölls Utsk:s förslag.
Gr. Hamilton: Jag anhåller att få reservera mig e
mot
detta beslut, enär uti i8>5 års tulltaxa bresilja endast
upptages såsom raspad eller malen, och således tullen blifvit
förhöjd, utan att någon fördel beredes dem, som inom
landet ville raspa bresiljan.
Hr Stuart, Fiedi.: Jag anhåller äfven att få re
servera
mig emot denna förhöjning af den tull Utsk. föreslagit,
och tror, att, för vinnande af den derigenom åsyftade
fördel medelst raspningen inom landet, det hade varit
lämpligare att helt och hållet borttaga tullen ä raspadt
färg träd.
Cochenille.
Utskottets förslag bifölls.
Fernbock, raspad och m alen
Af en ledamot yrkades bibehållande af stadgandet i
18 3 5 års tulltaxa, och af en annaa bifall'till Utskts förslag.
R. o. Ad. besiöt, att stadgandet om fernbock skall blifva
enahanda, som det, hvilket i 1835 åis taxa innehälles.
Gul- och Ljus ock er; samt Gurkmeja.
Hvad Ulsk. rörtde dessa artiklar föreslagit bifölls.
Indigo.
En ledamot yrkade alt denna artikel skulle vaia fri
från införselstull.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla Utsk:s förslag ronde indigo
Ropades ja och nej.
Hr Landtm, förnyade sin nyss framställda proposition.
Ropades åter ja och nej.
Förslaget 0111 fri införsel af denna artikel tillstyrktes
af en annan ledamot.
Hr Landtm, hemställde, om R. o. Äd. ansåg införseln
af indigo böra vara fri från tull.
Ropades äfven ja och nej.
m Den ii December c. m.
Såsom en medelväg föreslogs af tvänne ledamöter, alt
införselstullen mätte bestämmas till 2 sk.; hvilket åter bestreds
af andra, som fortfarande yrkade tullfri införsel.
Hr Fril), o. Landtm, yttrade, att då de proposrr,
han förut gjort, blifvit med både ja och nej besvarade, ansåg
han sig nu böra framställa propos å förslaget om 2 sk.
tull; hemställande alltså om R. o. Ad. behagade bifalla
Utskis förslag med den förändring, att införselstullen å indigo
bestämmes lill 2 sk. skålpundet.
Ropades starka ja, blandade med nej.
Ilr Landtm, förklarade, det lian trott sig hafva funnit
att ja öfverröstat nej.
Krapp; Mönja; Orleana, och Qvercitron.
Utskottets förslag biföllos.
R ö d fä i1 g.
Fri utförsel af denna vara föreslogs af en ledamot.
Utskts förslag bifölls med den förändring, att utförseln
skulle vara fri från lull.
S a f f I o r.
Utskottets förslag bifölls.
Sandel.
Af en ledamot yrkades att samma beslut mätte fattas
rör:de deuna artikel, som blifvit fatladt rörtde indigo.
Utskottets förslag bifölls.
Sappan, Schö t tg el b, S niniz och Spanskgröna.
Utsk:s förslag rörtde dessa fyra artiklar biföllos.
S u m a c k.
Tvänne ledamöter yrkade införselstullens nedsättande
till 6 r:st; hvilket af en annan bestreds.
Utskottets förslag bifölls med den förändring, att införselstullen
bestämdes till 6 rtst skålpundet.
Ambra; W a u ; W.e y d e; Ängskära; och Färger
andra slag.
Utskottets förslag biföllos.
Färgmossa.
Utskottets föislag bifölls med den förändring, alt, enligt
några ledamöters hemställan, utförseln skulle vara fri
från tull.
Fä r g t r ä d.
Tullfri införsel af denna vara yrkades af några ledamöter,
men bestreds af andra, hvilka yrkade bifall till Utskts
föislag.
Utskottets förslag blef af R. o. Ad. bifallet.
Den ii December -e. m.
Gal I a p p 1 e n.
Utskottets förslag bifölls.
Gallmeja.
R. o. Ad. beslöt, uppå hemställan af en ledamot, alt
gallmeja skulle vara fri fran införselstull.
Gardiner. ,
Utskottets förslag bifölls.
Garn, Bomulls-: H v i It, under N:o 26 efter Engelsk
beräkning.
Emot Utsk:s förslag yrkades införselstullens nedsättning
dels till 5 sk,, dels till 7 sk., hvaremot af andra yrkades
bifall till Utsk:s förslag.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla Utskts förslag ang:de tullbestämmelserna för
livitt bomullsgarn under N:o 26 efter Engelsk beräkning.
Ropades starka ja, blandade med nej.
Hr Frih. o. Landtm, förklarade, det han trott si»
... °
finna att ja öfverröslat nej.
Af en ledamot yrkades 5 sk. och af en annan 7 sk.
lull lill contra-proposition.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att, dä nu fråga uppstått
om innehållet af den blifvande contra-proposin, Hr
Landtm, finge tili Ståndet hemställa hvilkendera meningen,
antingen 5 sk:s eller 7 sk:s införselstull, Ståndet
behagade till contra-propos. antaga, hemställande nu först,
om R. o. Ad. behagade antaga 5 sk:s införselstull till contra-proposition.
R.opades ja och nej.
Hr Landtm, hemställde derefter, om R. o. Ad. behagade
till contra-propos. antaga, att införselstullen bestämmes
till 7 sk.
Ropades starka ja, blandade med nej.
Hr Landtm, förklarade, det han trott sig finna, alt ja
öfverröslat nej vid svaren å den sist framställda propostn; i
anledn. hvaraf votering begärdes.
Upplästes till justering och godkändes följande votertsproposilion.
Den som yrkar, att contra-propos;n vid voteringen om
införselstullen å hvitt bomullsgarn under N:o 20 skall innehålla
7 skillings införselstull, voterar
ju
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, kommer eontra-proposm vid ofvannämnda votering
att innehålla 5 sk. införselstull.
D c 11 ii December e. m.
Efter voteringens slut, befutinos i österna hafva utfallit,
som (öijer :
Ja — 20.
Nej — 32.
I anleda, häraf uppsattes, uppliistes till justering och
godkändes följande voterings-proposition :
Dea sorn bifaller Bevilln.Utsk:s förslag angtde tull bestå
moieIserna för hvitt bomullsgarn under l\:o 26, voterar
ja;
dea det ej vill, voterar
»ej;
Vinner nej, antages samina förslag med dea förändring, att
införselstullen A livin bomullsgarn under N:o 26 bestämmes
till 5 skillingnr.
Efter voteringens slut, befunnos rösterna hafva utfallit,
sorn följer:
Ja — 3o.
Nej — 1 3.
Garn, Bomulls-: dvitt: N: o 26 och deröfver;
Färgad); Ca m el-; och Gorder- eller Sejler.
Utskottets förslag b 1 fo11os.
Garn, K a m u I I s- eller Redgarn: o f a r g a d I, o
I
v i 11 n a d l och o d u b b I e r a d t.
Emot Utskottets förslag yrkades nedsättning i införselstullen
till 5 sk.
Efter förnyade propos:r, dels lill bifall å Utsk:s förslag,
dels till den förändring deruti, att införselstullen
måste bestämmas till 5 sk., blef sistnämnda mening af R. o.
Ad. bifallen.
Garn, K a m u 11 s- eller Redgarn: färgad!, t v i n
II
a d t eller dubblerad t.
Utskottets förslag bifölls.
Garn, Kard ulls-: o färgad t, otvinnadt och od
u b b I e r a d t.
Atskillige yrkade, att det i 1835 års taxa stadgade förbud
emot införsel af denna vara måtte bibehållas; och af
en ledamot yrkades införselstullens bestämmande till 33^
proc. af tullvärdet; hvaremot många ledamöter talade lör
bifall till Utsk:s förslag.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla Utsk:s förslag i denna punkt.
Ropades starka ja, blandade med nej.
Hr Landtm, förklarade, det han funnit ja hafva öfverröstat
nej, i anledn. hvaraf votering begärdes.
llr
Den ii December e. m.
225
Hr Frih. o. L a n d t m. föreslog, att ja-propos:n skulle
komma att innehålla bifall till Utsk:s förslag, och nej-propos:n
förbud emot införsel af ofårgadt, otvinnadt och odubbleradt
kardullsgarn.
En ledamot anhöll om propos. å en införselstull af 33^-  procent.
Hr Landtm, yttrade, att han skulle framställa denna
mening till contra-propos., i händelse R. o. Ad. icke anloge
den först föreslagna, hemställande Hr Landtm, nu, om R.
o. Ad. behagade till contra-propos. antaga förbudSemot införsel.
Ropades ja.
Hr Landtm, förklarade, att då den sista proposm blifvit
med ja besvarad, utan att votering blifvit begärd, komme
framställningen om 33A proc:s af varans värde bestämmande
till införselstull att förfalla.
Upplästes till justering och godkändes följande voterlsproposition
:
Den som bifaller Bevilln.IJtskts förslag till tullbestämmelser
för kardullsgarn, ofärgadt, otvinnadt och odubbleradt,
voterar
ia;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, anser R. o. Ad. att ofvannämnda garn skall vara
förbjudet till införsel.
Efter voteringens slut, befunnos rösterna hafva utfallit,
som följer:
Ja —~io.
Nej — 8.
Fortsättningen af delta måls profning uppskjöts till nästa
plenum.
Upplästes och lades på bordet BancoUtsk:s mera. JY:o
133, i anledn. af Högv. PresteStts återremiss å Utsk:s mern.
N:o 128.
R. o. Ad. beslöt att detta mål skulle sättas främst på
föredragn.listan till nästa plenum.
Likaledes lades på bordet följande från Utsk:n inkomna
memor., uthittn och betänk:n, nemi. från
Förstärkta StatsUtskottet:
N:o 392, ang:de verkställd omröstning öfver 2:ne uti mern.
N:o 3oi upptagna voter:s-proposi tioner;
N:o 3g3, ang:de verkställd omröstning, till följd af R.
St:s skiljaktiga beslut i anledn. af StatsUtsk:s utlåt. N:o 258;
18 H. 20
226
Den u December e. m.
N:o 3g4, ang:de verkställd omröstning, lill följd af Riks—
Sl:ns skiljaktiga beslut, rörtde det å riksslatens 5:te hufvudtitel
uppförda anslag till dramatiska spektaklet;
N:o 3g1), i anledn. af verkställd omröstning, till följd af
RiksStms skiljaktiga beslut, i fråga om löneanslag för Carolinska
medchirurgiska Institutet;
N:o 3q6, ang:de anställd omröstning, i fråga om beloppet
af de lån, som hädanefter ifrån ulldisconten skola utgifvas;
N:o
3g7, ang:de verkställd omröstning, i anledn. af RiksStms
skiljaktiga beslut, i afseende på kurhusafgiftens fortfarande
;
Stats- samt Allm. Besvärs- och E k on.-U tsk : n :
N:o g4, i anledn. af framställda klagomål rör:de rustnings-
oell roteringsbesväret, samt föreslagna åtgärder till
beredande af lindring derutinnan;
Wto g5, i anledn. af väckt motion lönde remonteringen
vid K. Skånska Dragon-reg:tet;
N:o g6, i anledn. af väckta frågor, att endast värfvad
trupp må commenderas till garnisonstjenst och bevakning
vid corrections-inrältningar, äfvensom att, då indelt cavallen
eller infanteri beordras att utgöra arbetscommenderingar,
slitningsersättning mätte derför rust- och rotehållare
tillgodokomma ;
N:o g7, i anledn. af ålerremiss å betänk. N:o 32;
N:o g8, i anledn. af väckt motion om nedsättning af trosspassevolance-afgiften;
N:o
gg, i anledn. af väckt fråga om upphörande af eller
nedsättning uti afgiften till Wadstena krigsmanshus samt
Arairalitets-krigsmanscassorna, vid köp af rusthåll eller båts—
mansrotehemman;
N:o ioo, i anledn. af återremiss å Utskrns betänk. N:o
6, om lärare-seminariers inrättande, m. m.;
N:o ioi, i anledn. af väckt motion om anställandet af
ytterligare en lärare vid hvardera af skolorna i Umeå, Piteå
och på Frösön i Jemtland;
N:o 102, i anledn. af väckt fråga om statsanslag till
Strömstads skola;
N:o io3, i anledn. af väckta motioner om fri tillverkning
af bergskrut;
Lagutskottet:
N:o 163, i anledn. af väckt motion om ändring dels af
K. förordn. den i Juni 1748, ang:de förmånsrätt för lån,
som af Brandförsäkringseontoret i Stockholm till husens försäkrande
undfås, dels af 6 §:n i K. M:s för samma conior
den ig Dec. 1807 utfärdade reglemente;
N:o 164, i anledn. af väckt motion om upphäfvande af
Öfverståtli.embetets den 28 Dec. i8i5 utfärdade kungörelse
Den ii December e. m.
227
och förbud emot tryckta skrifters utdelning eller försäljning
på gator eller i portgångar i Stockholm;
N:o i65, i anledn. af väckt motion, att utmätt fastighet
må på auction försäljas endast i uppslag;
N:o 166, i anledn. af erhållna återremisser utaf Utskrs
betänk. JV:o 4^, öfver väckta motioner om förliknings-comiteers
inrättande;
N:o 167, i anledn. af väckta motioner om upphäfvande
af 3, 5 och 6 §§:na i 2 cap. Giftermåls-b:n;
N:o 168, i anledn. af väckt motion om förbud för presterskapet
att utfärda lysning till äktenskap för manspersoner,
som, i saknad af andra medel att sig försörja, ej ens,
på sätt i K. förordn. den 8 Dec. 1756 är föreskrifvet såsom
villkor för allmogens söners rättighet att vid 18 års ålder
träda i gifte, innehafva stadig tjenst eller arbete och handtverk
idka;
N:ö 16g, i anledn. af väckta motioner om dels upphäfvande,
dels andi ing af 3 cap. 1 och 10 §§:ng, jemte 5 cap.
1 §:n Giftermå!s-b:n samt 8 cap. 2 §:n Ärfda-b:n;
Wto 170, i anledn. af väckt motion om upphäfvande af
sista mom. i 37 §:n af 17 cap. Rätteg.-b:n.
H, R. o. Ad. åtskiljdes kl. ^ till 12 om natten.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Lördagen den 12 December 1840.
Plenum kl. 10 f. ra.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: För en vecka sedan
nämnde jag, att jag önskade väcka en motion om ett anslag
å exlra-siatsregleringen till förmån för Riksarchivet, men alt
jag icke för lii islande upplysningar då kunde göra det. Nu
anhåller jag alt få uppläsa motionen.
Hr von Hartmansdorff uppläste derefter följande:
Om R. St., såsom jag önskar och hoppas, anslå till förvaring
af Rikets handlingar tjenligare rum än dem, hvari
de 1111 befinnas; så blifver K. Riksarchivets tjenstepersonal
ännu otillräckligare än förut, emedan till de vanliga göromålen
komma de utomordentliga, som handlingarnes flyttning
medför. Då nu förstärkta StatsUtsk. afslagit den tillökning,
K. M. äskat till löner åt nya tjenstemän oell arfvoden
åt biträdande personer vid Riksarchivet; så är sistnämnda
utväg, att få extraordinarie-göromål förrättade, afskuren.
1 anledn. af detta R. St:s beslut, och med stöd af 56 §:n
328
Den 12 December f. m.
Riksd.Ordn, tager jag mig friheten att, innan extra-statsregler:n
afslutas, fästa H. R. o. Ad:s uppmärksamhet på belrofvet
af anslag lill ett för K. Riksarchivets fullständigande
erforderligt extra-arbete, hvilket är lika nödvändigt, antingen
embelsverket förflyttas eller icke.
Enligt cancelli-ordningen af den 23 Oclober 1809, skola
concepten lill alla utgående K. bref utskrifvas af copister
och e. o. caneellister till s. k. registratur, motsvarande
hvad hos enskilda plägar kallas copieböcker. Registraturen
skola inbindas, och efter 3:ne år, likasom andra handlingar,
öfverlemnas till Riksarchivet, för att der till framtida efterrättelse
förvaras, i händelse något af de lösa concepten skulle
förkomma. Registraturens utskrifning är i de fordna
Cancelliexpeditionerna mer eller mindre försummad, särdeles
under de sednare tiderna, då tjeosterna i Konungens Cancelli
till stor del förrättades af personer, som antingen hade
ingen lön, eller någon ringare, än som motsvarade deras befattning,
och då cheferne måste åtnöjas, blott det lyckades
dem att få de löpande förrättningarna någorledes undangjorda.
Redan för 17 år sedan sökte jag, i mitt tryckta förslag
till inrättningen af Sveriges statsförvaltning, 2:dra afdela, s.
443 och följande, fästa allmänna uppmärksamheten på denna
försummelse; men förgäfves. Under det jag utöfvade
Hofeancellerens embete, hvilken det hittills ålegat att vaka
öfver cancelliordningens handhafvande i allmänhet, samt
hafva närmaste inseende öfver Riksarchivet särskildt, anmälte
dess t. f. chef, Hr Landshöfdingen m. m. Järta, den 20
Maj 183S, hurudant förhållandet då var i förenämnda hänseende.
På Hofcancel lersembetels anmodan, den 19 Juni s.
å. lill cheferna för R. Cancelliets särskilda afdelniugar, att
upplysa huru långt registraturens afskrifning fortgått, huru
inånga handlingar, som vore färdiga att aflemnas, samt
hvilka hinder, som kunde möta cancelliordningens fullgörande
i detta hänseende, svarade, under min utöfning af
embetet, endast Justitie- och Ecclesiastik-expeditionernas chefer.
Från de öfriga afdelningarna i K. M:s Cancelli, utom
f. d. Utrikes Expeditionen, lära ännu inga svar vara aflåtna.
Jag uppgifver följaktligen förhållandet, sådant det, enligt biJagda
officiella uppgift från Riksarchivet, nu visar sig derstädes,
efter afdrag för de 3:ne sisla åren, under hvilka vederbörande
haft anstånd med aflemnandet.
I JiistitieExpedilionen:
Registratur, oafhmnade sedan 1828, eller för . 9 år.
Från K rigsExp editionen:
Registraturen icke aflemnade sedan 1789. Sålunda
fattas de för 4® „
Transport 57 år.
Den i a December f. m.
a 29
Transport 57 år.
Från Ka rara ar Expedition en:
Begistraturen oaflemnade sedan 1812, eller för 2.5 „
Från Fina nce -Expeditionen:
Begistraturen oaflemnade sedan 1785. Men som
Expeditionen upphörde, efter Konung Gustaf 111:s
död, 1792, så fattas för hans regeringstid . . 7.
samt ifrån Expeditionens upplifvande 180g . . 28. 35
Från EcclesiastikExpeditionen:
Begistralur oaflemnade för 1809—32 . . 24.
samt lör år 1837 1 • 25 ,,
Tillsammans 142 år.
Om jag antager, att nära hälften af dessa brister endast
synes på papperet, och att för samma andel erforderliga
renskrifter linnas, blott de blifva collalionerade och aflemnade;
så befarar jag likväl, alt den verkliga bristen icke är
ringare än för 80 år. För det efterliggande registratur,
som jag, under min utöfning af stats-seci et.embete! lät renskrifva
mot betalning, erlades öfverhufvud 10 r:dr b:co för
månaden, eller 12.0 r:dr för ett år. Det var måhända nog
val betaldt; men jag lät dervid bero, på det att exlra-ordinarierne
skulle hafva någon förtjenst under lediga stunder.
Men som originalconcepten ej kunna utlemnas till obekanta
eller opålitliga personer, emedan tillgång dertill städse beliöfves,
och emedan de s. k. mutationernas behöriga iakttagande
fordrar att personer med mera kunskap och omdöme,
än vanliga renskrifvare pläga innehafva, begagnas till registraluiens
utskrifning: så kunna svårligen några andra än
medlemmar al Konungens Cancelli, helst departementens
egna extraordinarie!', dertill användas. I de öfriga departementen,
utom nuvar. Sjöförsvars-, äro göromålen flera, och
conceplbundtarne följaktligen större än i Ecclesiastik-departementet.
När nu dertill kommer besväret att eftersöka,
eller från landsorterna efterskrifva felande konungabref, hvilket
registratorerne, för en så lång tid, svårligen kunna jemte
öfriga löpande göromål medhinna; så är det mera än
sannolikt, alt en månads registratur, collationeringen inbegripen,
icke kan fås för mindre än 10 r:dr b:Co öfverhufvud.
Kostnaden för 80 år, efter 120 r:dr, blifver då 9,600
r:dr, hvartill jag önskade alt medel måtte af tillgångarna
för extra-statsregleringen beredas.
J länken, mine herrar! och skolén måhända säga: kan
icke detta arbete och följaktligen den dithörande kostnaden
undvikas? Jag tror det icke, och skall uppgifva skälen dertill.
För alt vid dagligen förekommande mål, och deri åberopade
prsejudicat, förnimma hvad K. M. tillförene uti desamma,
eller i andra dylika, beslutat, linnas för föredragande
embetsverk, enskilda parter eller rättsökande inga andra
23o
Den 12 December f. m.
utvägar, än att rådföra Statsrådets protocoll, de utgångna
konungabrefven i hufvudskrift, eller conceplen dertill, eller
afskriflerna deraf i de s. k. regislraturen. Statsrådsprotocollen
aro ej tillgängliga för allmänheten, och bland embetsman,
endast för Stalsiådets medlemmar, samt svårligen för
dem under den tid prolocollens läsning och granskning i
Coust.Utsk. föregå. Men i alla fall ur det för en föredragande
svårt och tidsödande alt i prolocollen uppsöka mål,
hvilka, särdeles hvad de förra beredniogsärendena beträffar,
kanske flera gånger förevarit innan de afgjordes. Det upptagna
beslutet torde äfven vara otillfredsställande, i händelse
fråga icke är om dess innehåll, utan om dess verkställighet,
hvarom föreskrifterna icke pläga i besluten under vanliga
förhållanden införas, och hvarom ordalagen till den
underordnade myndigheten följaktligen måste efterses i det
utgångna bref, sorn ländt henne till efterrättelse. Enär nu
Statsrädsprotoeollen, efter deras granskning i Const.Utsk.,
inbindas uti en eller flera folianter för året, och då föredragningen
af ett vidlyftigt ärende kan fordra alt föreg:de
beslut rådföras för 5 eller 6, lill och med flera särskildta
år; så skulle lika många folianter behöfva att för ett enda
mål bäras hem till den föredragande, från honom till Statsrådet
o. s. v., hvilket, jemte upplysningarnes efterlelande
och uppläsning ur de stora böckerua, blefve ett odrägligt
och omedhinneligt besvär. Det kunde dessutom hända, att
flere föredragande behöfde samtidigt rådföra särskildta beslut
i samma protocollsband, då den ene skulle hindra den
andra. Enär Statsrådsprolocollen följaktligen icke äro användbara
till dagligt bruk af föredragande och andra, så
måste conceplen till de utfärdade besluten begagnas och
följaktligen förvaras. De få dock icke inbindas, emedan de
då skulle blifva nästan lika oanvändbara, som de inbundna
prolocollen. Men då conceplen till de angelägnaste konungabrefven,
eller dem, som mest behöfvas, följaktligen mest
utlånas och förläggas eller förkomma; så är det oundgängligt,
att samtliga, på sätt cancelliordnjngen stadgar, afskrifvas
och inbindas i ett registratur, eller en liggare, som är
alt tillgå, och från hvilken utdrag eller afskrifter kunna göras,
när originalconcepten fattas. Både såsom enskild och
såsom embetsman har jag nödgats från collegier i hufvudstaden,
eller allmänna verk och embetsman i landsorterna,
förskaffa mig afskrifter af dit utgångna konungabref, sorn
här saknats. Det har äfven händt mig att se sådana eller
författningar åberopade och tillämpade, lill hvilka hvarken
original eller concept kunnat företes, ja till och med att
ordalagen i tryckta författningar varit olika med lydelsen i
det skrifna registiaturet. J sen följaktligen, mine herrar!
huru oumbärlig dess tillvaro är, både för allmän och enskild
säkerhet. Då nu gällande föreskrifter härom således hvarken
kunna, utan allmän skada, uraktlåtas eller förändras;
Den 12 December f. m.
23 i
så måste man tillse, att försummelserna godtgöras för den
förflutna tiden, och att de icke fortfara för den kommande.
De, som vållat försummelserna under den förgångna liden,
aro antingen döda eller afskedade och ansvarslösa. Någon
efterräkning lärer således blifva desto fruktlösare, som
utredning, i hvad mån den ene eller andre varit vållande
till bristen, nu mera ar ogörlig. Jag får således vördsamt
föreslå, ”att R. H. St. måtte till den ifrågavar. registraturens
utskrifning anslå för en gång 10,000 r:dr b:co, eller om bristen
är större eller mindre, än ofvan beräknats, det belopp
som erfordras, efter 120 r:dr för året.”
För framtiden böra, sedan Statsdepartementen erhållit
nya och tillräckliga löningsstater, dylika försummelser icke
befaras. Om de ändock skulle inträffa, lärer väl Chefen för
Ecclesiastik-departementet, hvilken efter Hofcancelleren fått
inseende öfver Riksarchivet, icke underlåta att derom göra
anmälan vid den årliga redovisning för efterliggande mål,
hvilken 4 §:n i cancelliordningen föreskrifver. K. stadgan,
den 16 Maj detta år, ang:de ärendenas fördelning mellan
Statsdepartementen , förbigår väl med stillatigande hvem
som, i stället för Hofcancelleren, skall från de föredragande
infordra dylika uppgifter, och hon förtiger äfven hvem som
bör föredraga dem. Jag förmodar dock meningen icke vara,
att en sådan redogörelse må för framtiden upphöra. Om
hon kommer att fortfara, så kunna de icke föredragande
Statsråden controllera de öfriga och Const.Utsk. i Statsrådsprotocollen
desto lättare efterse huru ifrågavar, åliggande
fullgöres, som redovisningen förekommer blott en gång om
året.
Om remiss till StatsUtsk. anhåller jag vördsamligen.
Bilaga.
Följande registraturer och protocoller äro till K. Riksarchivet
oaflemnade :
ifrån JustitieRevisionen:
Registratur från år
hvaraf dessutom saknas för år 1788.
Protocoller från år
,, Justi ti eea ncellers-embe tet:
Registratur från år
Saknas dessutom för följande år: 1762, 1763,
1 7g4, 1767* 1768, 176g, 1771, 1772, 1775,
1781 (2:a delen), 1820 (i:a delen).
„ KrigsExpeditionen:
Registratur från år
Saknas dessutom för åren 174°) >756, 1783.
Protocoller från år
Saknas dessutom för åren 1800 och i8o3.
1828;
1812.
182 1.
1789.
i8o5.
232
D e n 12 December f. m.
i från KainmavExpeditionen:
Registratur från år  . 1812.
Saknas dessutom för åren 1708 och 1709,
1808 och 180g,
Protocoller Irån år 17gB.
Saknas dessutom för åren 1791, >794) '79^
och 1797.
„ Handels- och Finan ceExpeditionen:
Registratur ifrån år * 1785.
Protocoller ifrån år  . t79t'
„ Ecclesiastik Expedition en:
Registratur för åren *809—i83?..
och dessutom ifrån år 1836.
Protocoll ifrån år 1816.
„ Utrikes Expeditionen:
Registratur ifrån år 1810.
Saknas dessutom för åren 1701 —1708 samt
år 1774- Concept-registratur är likväl aflemnad
till och med år 1815.
Protocoll ifrån år i8i4>
K. Ca n ce I li-co 11 egi u m eller Cancellistyrelsen:
Registratur
från år i8or.
Protocoll från år 1800.
Stockholm af K. Riksarc.hivet den 1 1 December 1840.
N. W. Forsslund,
Förste ExpeditionsSecretcrare och Actuarie.
Remitterades till StatsUtskottet.
Gr. af Ugglas, Ludv.: Af R. o. Adis Hrr Electorer
utsedd lill ledamot i Exped.Utsk., får jag afsäga mig den
plats jag innehar såsom ledamot af Ridd.Utskottet.
Föredrogs ånyo och lades till handlingarna BancoUtskls
förliden gårdag pä bordet lagda mern. N:o 133, i anledn. af
Högv. PresteSt:s återremiss å Ulsk:s mera. N:o 128.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att, genom afsägelse!'
tid efter annan, en bänkman blifvit ledig för hvardera af 4>
6, ii, 12, 16, 17 och 18 Bänkm.afdelningarna, hvarföre val
af bänkman, till ersättande af dessa ledigheter, borde verkställas;
och ansåg Hr Landtm, det böra ske vid början af
nästa förroiddagsplenum, hvilket inträffade nästa Tisdag och
för sådant ändamål komme att blifva utsatt till kl. 9 på
morgonen.
Fort
-
Den 12 December f. m.
233
Fortsattes pröfningen af Beviiln.Utsk:* utlåt. N:o3o, i aiv
ledn. af gjorda anraurkntr vid betänk. N:o 21, ang:de tull—
bevillningen.
Garn, Kardulls-: färgadt, tvinnadt eller
dubble rad t.
Utskottets förslag bifölls.
Garn: Linne-, ofärgad t.
Förhöjning af införselstullen till 16 sk. yrkades af några
ledamöter, men bestreds af många andra.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om It. o. Ad. behagade
bifalla Ulsk:s förslag i denna punkt.
Ropades ja och nej.
Hr Landtm, hemställde, om R. o. Ad. aDsåg införselstullen
böra höjas till 16 sk.
Ropades äfven ja och nej.
Uppå derefter förnyad propos., blef Utskis förslag i denna
punkt af R. o. Ad. bifallet.
Garn: Linne-, färgad l; samt Segel- och Bind-.
Utskottets förslag biföllos.
Gevär.
Sedan först fråga uppstått om uppskof med afgörandet
af denna artikel tills slöjdevaror förekonrnae, men den frågan
förfallit, yrkades af en ledamot införselstullens nedsättande
till 10 proc. af värdet, hvilket likväl bestreds af mångå talare,
hvilka yrkade bifall lill Utsk:s förslag.
Uppå derefter framställd propos. blef Utsk:s förslag
ronde artikeln ”Gevär” af II. o. Ad. bifallet.
Gips; Gipsarbeten; Gipssten; och Glas, till
och roed Optiska.
Utskottets förslag biföllos.
Glas: Spegel-.
Af en ledamot yrkades i denna del bibehållande af l835
års tulltaxas föreskrifter, hvilket af en annan bestreds.
R. o. Ad. ansåg, uppå derom framställd propos., att
1835 års taxa i afseende på denna punkt borde blifva gällande.
Glas: U r-.
Utskoltes förslag bifölls.
Glas: andra slag, hvita eller färgade, ej specificerade.
Emot Utsk:s förslag yrkades införselslullens nedsättande
dels till 12 dels till 8 sk.; hvilket deremot bestreds af flera
talare, som yrkade bifall lill Utsk:s förslag.
18 11. 3o
a34 D e n i a D e c c m b e r f. m.
Efter förnyade propositioner, dels till bifall å Utskrs
förslag, dels till antagande af en införselstull af 12 sk. per
skålpundet, stannade R. o. Ad. slutligen vid bifall till denna
sednare proposition.
Glasflusser; G I a s g a 11 a.
Utskottets förslag biföllos.
G 1 a s s k ä r f.
Atskillige ledamöter yrkade, att denna vara matte utan
tull få utföras, hvaremot andre yrkade bifall till Utskottets
förslag.
Utskottets förslag bifölls.
Glete eller Glitt; Glober; Granatäpplen;
Granatäppleskal; Grifflar; Gryn; Gräs; Gräsmattor
och Gräsrep.
Utskottets förslag biföllos.
Guld: oarbetad t.
Hvad Utskottet föreslagit blef af R. o. Ad. bifallet.
Guld: arbetad!,
Denna artikel ansågs af en ledamot böra bära en införselstull
af 3 r:dr 16 sk. eller ock icke böra få införas,
om icke guldet holle 18 karat. Andre yrkade bifall till
Utskottets förslag.
Utskottets förslag bifölls.
Guld: Bok-.
Någre ledamöter yrkade, i afseende på denna artikel,
bibehållande af tullbestämmelserna i 1835 års taxa; hvilket
åter af en ledamot bestreds.
R. o. Ad. beslöt alt enahanda tullbestämmelser, som uti
i835 års tulltaxa, för denna artikel borde blifva gällande.
Guld: Musiv-, Puder- eller U n s e n-,
Utskottets förslag bifölls.
Hr Frih. o. Landtm, tillkännagaf, alt plenum komme
att fortsättas på eftermiddagen kl. 6.
Gummi Arabicum, Dragant, Senegal och
Kir sbärs-; Gäss; Hagel; och Halm,
Utskottets förslag biföllos.
Hamp a.
Af en ledamot yrkades borttagande af ulförselstullen å
denna vara, hvilket af flera andra bestreds.
Utskottets förslag bifölls.
Handskar.
Emot Utsk:s förslag yrkades bibehållande af föreskrif
-
Den 12 December f. m.
235
terna I 1835 års taxa, hvaremot å andra »idan yrkades bifall
till Utsk:s förslag.
Utskottets förslag bifölls.
Hartz.
A, införselstullen för denna vara yrkades nedsättning,
åtminstone till det belopp, som i Ö 35 års taxa bestämmer;
hvilket likväl af flera talare bestreds.
Utskottets förslag bifölls.
Hr Rosenblad: Jug begagnar tillfället att reservera
mig emot den åsätta införselstullen på hampa, under det att
den inhemska segelduksfabrikationen hos oss stigit, och hvilken
införselstull kan anses sorn ett prsemium för den sämre
Ryska hampan, till skada för den Svenska varan.
Frih. Ridderstolpe, Fredr.: Till en viss del instämmer
jag med Hr Rosenblad, men går dock ej så långt
som han, utan skulle önska ntt 1835 års tulltaxa finge för
de kommande 5 åren blifva gällande.
Hattar.
För Hattar, Italienska, strå-, samt af siden eller
annan väfnad yrkades förhöjning i införselstullen
till 3 r:dr 16 sk. stycket.
Uppå derefter framställd propos. beslöt R. o. Ad. alt
införselstullen för si väl Hattar: Italienska, strå-,
som för hattar af siden eller annan väfnad, borde
blifva 3 r:dr 16 sk. stycket, men att i öfrigt tullbestämrnelserna
för hattar skulle blifva enligt Utskts förslag.
Honung.
Utskottets förslag bifölls.
Horn.
Utskottets förslug bifölls med den af en ledamot föreslagna
förändring, att utförseln borde vara fri från tull.
Hudar och Skin n.
Några talare yrkade, att införselstullen å torra hudar
måtte bestämmas till 8 r:st., andra bifall i denna del till
Utsk-.s förslag i betänk. N:o s i , och andra åter bifall i samma
del till utlåt. N:o 3o; alla talare yrkade utförselstullens
borttagande.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. ansåg
att utförseln af hudar och skinn bör vara fri från tull.
Ropades ja.
Uppå derefter framställd propos., blef i öfrigt Ulskts i
utlåt. N:o 3o framställda förslag af R. o. Ad. bifallet.
II umia.
Af en ledamot yrkades tullfrihet vid utförseln men för
a36
Den 12 December f. m.
införseln samma tullbestämmelser som uti i835 års taxa.
En annan ledamot yrkade åtminstone den nedsättning i införselstullen,
som Utsk. föreslagit.
R. o. Ad. ansåg utförseln böra vara fri från tull, och
biföll i öfrigt Utskts förslag.
II limme r.
Under discussionen yrkades dels tullfri utförsel af denna
vara, dels bifall till Utsk:s förslag, och såsom en medelväg
bibehållande af samma utförselstull af 2 sk. per tjog,
som 18 55 års tulltaxa innehåller.
Efter flera framställda propositioner, dels till bifall å
Utsk:s förslag, dels till antagande af en utförselstull af 2 sk.,
dels ock till bestämmande af tullfrihet vid utförseln, stannade
R. o. Ad. slutligen vid antagande af Utsk:s förslag med
den förändring, att, i öfverensstämmelse med hvad i8J5 års
taxa innehåller, utförselstullen skulle blifva 2 sk. per tjog.
HrEdenhjelm, Gillis, Frih. Hami 1 ton, Hugo, och
Gr. Mörner, Joli. Aug., reserverade sig emot delta beslut.
Hvalraf eller Spermaceti.
Utskottets förslag bifölls.
Hår.
I afseende på denna artikel yrkades dels att utförseln
måtte blifva fri från tull, dels att samma införselstull, sorn
varit gällande enligt 1835 års taxa, skulle fortfara. Å andra
sidan yrkades bifall till Utsk:s förslag.
R. o. Ad. ansåg utförseln af alla de under rubriken
”Hår” upptagna artiklar böra vara fri från tull, men biföll
i öfrigt Utskts förslag.
Häktor, Hakar och H y s k i o r.
Utskottets förslag bifölls.
Hängslen.
Åtskillige ledamöter yrkade alt tullbehandlingen af denna
vara mätte blifva efler vigt, att tullvärdet för ett skålpund
måtte bestämmas till 4 »'•'dr samt införselstullen till 1
r:dr 16 sk., samt att utförseln skulle vara fri från tull.
Uppå derefter framställd propus, beslöt R. o. Ad., att
tullbehandlingen skulle blifva efter vigt, så att för ett skålpund
med 4 r:drs tullvärde betalas 1 rtdr 16 sk. i införselstull;
samt att utförseln skulle blifva fri från tull.
Hö.
Emot Utsk:s förslag yrkades dels tullfrihet vid utförseln
of denna vara, dels bibehållande af den hittills enl.
1835 års taxa gällande införselstull derå, rnen båda delarna
bestredos af andra talare.
Utskottets förslag i denna punkt ldef derefter bifallet.
Den 12 D e c e ra b e r f. m. 237
Fortsättningen af detta måls pröfning uppskjöts till nästa
plenum.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. \ till 3 e. m.
lii fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Lörclagen den 12 December iB/jo.
Plenum kl. 6 e. m.
Upplästes till justering Exped.Utskts förslag N:o 167 till
R. Sl:s und. skrifvelse till K. M , angtde regleringen af utgifterna
under riksstatens 3:dje Liufvudlitel.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Jag får vid delta
förslag till und. skrifvelse anmärka, alt inledningen liar afseende
på de förslag till nedsättning af värfvade cavalleriet
och infanteriet, hvilka från SlatsUtsk. i betänk. N:o 144-  framställdes, men hvilka af 2:ne Stånd ogillades. Den lärer
således böra förfalla. Derigenom förfalla också framställningarne
om krigsväsendet i allmänhet. Dessa framställningar
torde böra inskränkas lill de ordalag, som RiksSt:n sjelfva
genom omröstning i förstärkt StatsUtsk. bestämt, utan
några tillägg dervid. Det vore måhända också lämpligt,
all denna sammanfattning af det hela infördes vid slutet af
den und. skrifvelsen. I afseende på Krigs-colhm yttras i förslaget,
att R. St. icke ansett sig äga anledning bevilja
livad K. M. äskat. Aniedn. lärer icke hafva saknats, dåK.M.
äskat anslag. Der bör väl således begagnas ordet ”skäl” eller
något dylikt, som kan befinnas tjenligare. — I afseende på Generalitetet
torde ordalagen äfven böra rättas. R. St. lära väl icke
kunna vidtaga åtgärder till rubbning af grundsatsen för
armeens fördelning i inspectioner och generalbefäl. Det torde
möjligen kunna sägas så bär: "R. St. anse, alt, om ar
meens
organisation uti inspectioner och generalbefäl skall
motsvara sin bestämmelse, så väl i krig som under fredstid,
det är af högsta vigt” etc. I afseende på cxersis-sqvadronerna
kan den förut framställda åsigten väl icke åberopas, i
händelse inledningen utgår såsom jag förut vördsamt yrkat.
Således torde i I2te punkten R. Sits vägran kunna helt kor t
och ulan den åberopade unledntn uttryckas. Det beslut R.
St. fattat om passevolance-inrältningens uppförande pä riksstalen
med 176,000 rtdr, torde jemväl böra omnämnas här
bland de anslag, som höra till 3:dje hufvudiileln, emedan
beslutet innefattar att anslaget skulle på 3:e titeln uppföras.
De ri is Bee-e-niab e r e. m.
Jag anhåller, på grund af de anmärkmr jag här linft iilian
göra, att R o. Ad. matie återremittera detta förslag tili
»säd. skrifvelse.
Fi il) Sprengtporten, Jac. Wilh.: Jag anser mig
hära Iillkäunaiiil va, att jag finner de nninärkn.T, som Hr
voo Hartmansdorff framställt emot ndactionen af det förslag
lii! inut. skrifvelse i lietta afseende, som Exped. Utsk. afgifvit,
vara val grundade i alla punkter, i hvilka jag kunnat
jemföra Hr von Hartmansdorlfs anmarknir med sjelfva
skrifveisen. Då R. .St. hafva beslutat och, om jag icke misstager
mig, dertill i förstärkt SlatsTJtsk. bestämt sjelfva orri
dagen i redactionen af den underd. skrifvelse, som R. St.
t>r.>h lin t afEitaj till K. M. med afseende på försvarsverkets
organisa i ion; så finner jag deraf klart böra följa, att något
annat, än hvad R. St. i detta afseende formligen antagit,
jelte Liiu komma att till K. M. framställas, i följd hvaraf
afven den ingress, hvilken i många delar innefattar en redogörelse
för Ulsk:s åsigter, icke kan komma att inflyta i
Siändernes lind. skrifvelse, oell det så mycket mindre, som
denna ingress i flera fall har ett nära sammanhang med sådana
punkter i Utskts betänk., hvilka ansetts böra förfalla
på den grund att Hne Stånd stannat emot 2, och h vilka
följaktligen icke äro afgjorda; af hvilken anleda, jag fullkomligen
billigar den anmärkn., som Hr von Hartmansdorff
i detta afseende framställt. — Uti iy:de punkten, i fråga
om förläggande af en afdelning artilleri till Norrland, —
eli förslag, sorn samtliga RiksStm bifallit, — har Exped.-  Ulsk. äfven åberopat ingressen. Jag tror, att detta åberopande
af ingressen bör försvinna, likasom jag instämmer med
Ur von Hartmansdorff, att i3:de punkten ang:de anslag för
eser eis-sq vad ro ner na bör förändras och kunde iå följande
lydelse: ”R. St. hafva icke ansett sig äga skäl bevilja uppförandet
å stat af det af E. K. M. för exercis-sqvadronernes
underhåll äskade anslag.” Slutmeningen i framställningen till
K. M. skulle då möjligen kunna blifva af följande lydelse:
5”Sfot!igen få R. St. af de skäl, som bär nedanefter finnas
anförda, i underd. hos E. K. M. anhålla;” och sedermera efter
den ordalydelse, som R. St. genom votering i förstärkt
StatsUtsk. antagit. På dessa skäl förenar jag mig med Hr
von Hartmansdorff i den af honom framställda begäran att
detta betänk, mätte återremitteras till Utsk.; i det hopp att
denna återremiss icke skall föranleda något särdeles långt
dröjsmål i ärendets afgörande, och tror jag, lika med honom,
att då R. St. nu fattat beslut i passevolance-frågan, sedan
detta förslag afgafs, deruti äfven kunde ingå de bestämmelser
i afseende p>å passevolance-afgiften, som stå i öfverensstämmelse
med R. S:ts fattade beslut.
Hr Lil Ijenstol pe, Axel Fredr.: Jag hade föresatt
liiig att iakttaga tystnad vid uppläsningen af den nu ifråga
-
Den 12 December e. m.
var. underd. skrifvelsen, och det af samma skäl, som förmådde
mig alt inom Exped.Utsk. icke motsätta mig expedierandet
af densamma i dess närvar, skick, ehuru jag visserligen
icke i alla delar gillade det af Ulsk. uppsal!*
förslag. Men då ålerremiss redan är hegard, kan jag icke
underlåta alt instämma i denna begäran och taga mig friheten
dervid yttra några ord.
Hr Lillje nslolpe uppläste derefter följande:
Min enskilda öfvertygelse — hvilken jag ock inom
TJtsk. uttalat och deruti äfven en och annan af de andra
Ilrr ledamöter instämt — lör:de expedierandet af hufvudtitlarn
i, har varit och är den, alt man borde hafva väntat
dermed, intilldess alla punkter voro afgjord», och inan således
kunde inkomma med titlarna lullfardiga och icke, såsom
nu är föi hållandet, då åtskilliga luckor — enär utgörandet
varit eller är beroende uppå förstärkta StalsTJ iste
beslut — måste förefinnas, till hvilkas fyllande man nödgas
ingå med särskilda und. skrifvelse!'; äfvensom total-snnunsim
för titlarna ej kunnat utsättas, såsom förut varit bi lik lig»,
då nu de under linien upptagna indelningar och spaninål »a
natura icke lill penningebeloppet kunnat bestämdt utföra*.
Denna min öfvertygelse har jag likväl ansett böra gifva vika
för den allmänna löstens fordringar, att nemi. E\ped Utsi.
skyndsamligen, och så att med expedierandet till K. M. medhunnes
innan årets slut, skulle inkomma med förslag till mntl.
skrifvelse!' rör:de hufvudlitlarua. Jag har derföre, så soia
jag haft äran förut tillkännagifva, icke inom Utsk. tagit
mig emot expedierandet af de redan inkomna titlar, ehrust
jag haft åtskilligt alt erinra vid så väl den i:a hufvudti—
teln, som särdeles vid den nu ilrågavar. 3:dje.
Hvad denna sistnämnda beträffar, måste jag uppi ikligt
bekänna, att, ehuru jag fullkomligen delat rese ivan t emes risigt,
jag likväl biträdt ledaniöternes af Hederv, Bonde- och
Ilögv. PresleSt;ns mening, eller att låta skrifvelsen oförändrad
afgå sådan densamma af Ulsk:s secreterare blifvit uppsatt,
dels emedan StatsUlsk:s utaf samtl. RiksSltn ulan anmärkt!.
godkända betänk, dervid med noggrannhet blifvit
följd!, och dels derföre, alt denna hufvudlitel, ifall den skolat
omredigeras, icke medhunnit att, så snart han önskade dcltj
till Stånden inkomma.
Med undanlag af Hr Borgmästaren Bagge, som bestämdt
lade sig deremot, var det Utsk:s enhälliga önskan, att denna
hufvudlitel skulle sisth Thorsdag godkännas lill expedierande.
Detta gjorde att jag, äfvensom Hr Borgmästaren Graelius,
icke finnas upptagna ibland reservanternas antal, ehuru
vi fullkoml. gillade den af Hr Borgin. Bagge tili nästpåföljande
sammanträde skrift!, afgifna reservation. Devi legenhet
skulle då hafva inträffat, alt skrifvelsen, beslutad)
med 5 röster mot 3, skolat blifva åtföljd af 5 reservationer..
Den 12 December e. m.
Jag har velat förekomma delta; men vill derföre ej underlåta
att lili Ståndet tillkännagifva min öfvertygelse, samt
redogöra hvarföre jag trott mig kunna handla så olika inom
Utsk., hvarest jag anser mig böra, så vidt möjligt är,
söka uppfylla mitt Stånds önskningar, och uti Ståndet,
der jag icke erkänner andra band än den min öfvertygelse
pålägger mig.
Jag yrkar återremiss af den ifrågavar. und. skrifvelsen,
på det att ingressen må kunna förändras i likhet med
livad som blifvit föreslaget.
Ilr von Troil, Emil: I allmänhet instämmande i
de anmärkmr, som af de 2 första talarne blifvit gjorda, får
äfven jag begära återremiss af detta förslag till und. skrifvelse,
och tillstyrker jag Exped.Utsk., att vid alla de tillfällen,
då det icke tydligen kan inses att RiksStm grundat
sina beslut på de af Utsk:n framställda motiver, endast i
korthet anmäla resultatet ungefärligen med de ordalagen:
alt R. St. icke funnit sig äga skäl att bevilja det och det
anslaget, eller att R. St. ansett sig böra bevilja det eller det
anslaget; ty jag tror det skulle leda till alltför stora oformligheter,
om, sedan man med mycket besvär lyckats alt genom
votering komma till ett resultat i sjelfva saken, man
skulle börja en ny strid om huru man skulle redigera eller
motivera framställningen.
Exped.Utsk:s förslag N:o 167 återremitterades.
Likaledes upplästes till justering Expcd.Utsk:s förslag
N:o 168 till R. St:s und. skrifvelse till K. M., ang:de öfverflyttning
å allm. indragn.slaten af de å Nummerlotteriets
stat uppförda löner oell ständiga arfvoden m. m.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Vid slutet af denna
skrifvelse, emot hvars innehåll |ag icke har någon invändning
alt göra, säger disk. ”Slutligen böra R. St. nu
meddela föreskrifter ang:de dispositionen af Nummerlotteriets
bus etc.” Jag tror icke att det är ett sådant språk, som
lämpligen bör af R. St. föras till Konungen, isynnerhet i
en fråga, der det väl icke är R. St. allena, som äga att
lemna föreskrifter, emedan inrättningen är en af dem, som
bero af Konung och Ständer gemensamt. Jag får fördenskull
hemställa, 0111 man icke kunde genast göra en liten
rättelse i afseende på ordalagen, utan att derföre uppehålla
sjelfva expeditionens gång. Om, i stället för att säga ”slutligen
böra R. St. nu meddela föreskrifter ang:de dispositionen
af Nummerlotteriets lius” etc., nian yttrade: slutligen få
R. St. hos E. K. M. i und. anmäla de föreskrifter, hvilka
R. St. ansett nödiga i afseende på dispositionen afNummerlotteiiets
hus etc., så torde både innehåll och form vara behörigen
iakttagna. Frih.
Den 12 December e. m.
Frill. Sprengtporten, Jac. Wilh.: Jag anhåller
att få instämma med den sista värda talaren.
Hr von Troil, Emil: Likasom de siste värde ta
larne
skulle jag tro, att den behöfliga rättelsen af den anmärkta
punkten i förevar, skrifvelse ganska väl kan åstadkommas
ulan återremiss; och jag skulle tro, att det rättaste
Vore, att man antog följande ordalag: Slutligen få R. St. i
und. anmäla, att de för sin drl beslutat så och så,
Hr Lagerhjelm, Pehr: Så önskvärdt det vore att
kunna göra denna, i uppställningen ganska lätt verkställda
formförändring utan återremiss, så skulle följden likväl blifva,
att rättelsen i sådant lall icke kom att iakttagas af de
öfriga Stånden, hvarföre jag vördsamt hemställer, om det
icke är rättast alt vi återremittera skrifvelsen lill Exped.-  LJlskottet.
Undert. Ridd.Secret upplyste, alt marschen med sådana
und. skrifvelse!', som från Exped.Utsk. till justering hos
RiksSttn insändas, vore den, att de först aflemnas till R. o.
Ad. Sedan de blifvit hos R. o. Ad. föredragna, sändas de,
med påskrift om R. o. Ad:s beslut deröfver, till PiesteSt.,
hvilket sänder dem, på samma sätt påskrifna, till BorgareSt.
, hvarifrån de på samina sätt afgå till BondeStåndet.
Hvarje Stånd erhölle således del af huru hvarje förslag blifvit
behandladt hos de Stånd, hvilka hos sig förehaft skrifvelsen
till justering.
Hr Lagerhjelm: Efter den upplysning, som Ridd.-
Secret:n lemont, får jag afstå, och finner nu att rättelsen
kan latt verkställas såsom af Hr von Hartmansdorff och andra
ledamöter blifvit föreslaget.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att t vänne förslag lill
redaclionsförändringar blifvit framställda, det ena af Hr von
Hartmansdorff, det andia af Hr von Troil.
Frih. Sprengtporten: Jag skulle för min del sna
rast
önska, att den redaclion, som Hl' von Hartmansdorff
först föreslog, måtte antagas, emedan den till ordalydelsen
ligger närmare lill Utsk:s förslag, men det är visserligen
sanni, att det kan vara likgiltigt hvilkendera förändringen
antages.
R. o. Ad. beslöt, att, på sätt Hr von Hartmansdorff föreslagit,
den ifrågavar. meningen skulle erhålla följande förändrade
redaclion: Slutligen få R. St. hos E. K. M. i und,
anmäla de föreskrifter, hvilka R. St. ansett nödiga i afseende
på dispositionen af Nummerlotteriets hus och öfriga o,
s, v. i enlighet med Utsk:s förslag.
Justerades 2:ne prot.utdr. för denna dag f, m. och (
18 H, 3t
Den ia December e. m.
prol.utdr. för denna dag e. m. angtde återrernissen af Exped,-  Utskis förslag till und. skrifvelse iN:o 167.
Fortsattes pröfningen af Hevilla.Utskts utlåt. Nto 3o, i
anledn. af gjorda anmärkntr vid betänk. JNto 21, ang:dc
tullbevillningen.
Ingefära.
En ledamot yrkade bibehållande af föreskrifterna i
i835 års tulltaxa; en annan yrkade bifall till Utsk:s förslag.
Utskottets förslag blef af R. o. Ad. bifallet.
Instrumenten.
Under den diseussion, som rörtde denna artikel uppkom,
yrkades dels att vid beslutets fattande de särskilda lill
denna artikel hörande rubrikerna måtte skiljas; dels att 1B35
års taxa i afseende på denna artikel fortfarande måtte få
gälla; dels att införselstullen å violer måtte förhöjas till 3
r:dr 16 sk. eller till 2 r:dr, med ett tullvärde af 10 r:dr;
dels att införselstullen å guitarre!- och lutor måtte bestämmas
till 3 r:dr 16 sk.; dels att införselstullen u taffel-fortepianos
måtte höjas till 100 r:dr och å flygel till 200 ridt-;
dels ock slutligen, att Utsk:s förslag måtte bifallas oförandradt.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att som det blifvit hegardt,
alt särskild propos. måtte göras å hvarje rubrik under
den nu föredragna artikeln, ville han på sådant sätt
framställa den lill beslut.
Uppå derefter framställda särskilda propositioner, biföll
R. o. Ad. Ulskts förslag rörtde fältskärsinstrumenter
samt mathemaliska, optiska, fysiska och navigations-instrumenter,
ej specificerade.
Likaledes bifölls TJtskts förslag angtde Reuter, oboer och
clarinetter, samt om guitarre!- och lutor.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla Utskts förslag angtde violer.
Ropades ja och nej.
Hr Landtm, hemställde, om R. o. Ad. ansåg att violer
böra, på sätt som skett i i835 års taxa, sammanslås under
samma rubrik med violonceiler och contrabaser.
Ropades nej.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad ansåg
införselstullen för violer böra bestämmas till 3 rtdr
16 sk.
Ropades ja och nej.
Uppå derefter framställd propos. bestämde R. o. Ad.
tullvärdet för violer till 10 rtdr och införselstullen till 2 rtdr.
Den 12 December e. m.
243
Uppå likaledes särskildt framställda propositioner, blef
allt hvad Ulsk. i öfrigt rör:de instrnmenter föreslagit af
II. o. Ad. bifallet.
Inventarier, Skepps-; samt Ister.
Utslits förslag ronde dessa båda artiklar bi fö 11 os.
Jern, gjutet: Tack- och Barlast-.
Af några talare yrkades att tackjern måtte få utföras
emot en tull af 4 rtdr 24 sk.; af andra att tackjern af bergmalm
måtte skiljas från det af myr- och sjömalm, samt det
förra vara förbjudet till utförsel, det sednare deremot tillåtet,
emot en tull af ib sk. per skeppund, och med de controller, sorn
af K. M. förordnas; af en talare, att tackjern i allmänhet
bör vara tillåtet till utförsel, men att, om det folie under
ett visst pris, det då borde förbjudas; af andro, att, ehuru
tackjernet borde förbjudas till utförsel, tull likväl derå borde
bestämmas för den händelse alt K. M funné för godt
att tillåta dess utförande; och slutligen af andra bifall till
Utslits förslag.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, del han ansåg sig böra
framställa propos. på förslaget i Nto 3o, men då under
discussionen fråga uppstått om olika beslut ang:de tackjern
af bergmalm och tackjern af sjö- och myrmalm, hemställde
Hr Landtm., om Ståndet behagade förbehålla sig att särskildt
besluta ronde tackjern af sjö- och myrmalm.
Ropades ja.
Uppå derefter framställd propos, blef Utskts förslag i
Nto 3o bifallet, så vidt det rör tackjern af bergmalm.
ill- Landtm, yttrade, att Utsk. under sitt allmänna
förslag i utlåt. Nto 3o äfven inbegripit tackjern af sjö- och
myrmalm, och hemställde 0111 R. o. Ad. behagade bifalla
hvad Utsk. sålunda derom föreslagit, eller att sådant tackjern
borde vara förbjudet både till in- och utförsel.
Ropades ja och nej.
Hr Landtm, yttrade, att vid Utskts förslag om förbud
emot införseln af tackjern utaf sjö- oell myrmalm ingen anmärka.
hade blifvit gjord. Hr Landtm, hemställde alltså
nu först, om R. o. Ad. behagade bifalla att sådant tackjern
måtte vara till införsel förbjudet.
Ropades ja.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad., på
sätt en ledamot föreslagit, behagade bifalla, att tackjern af
sjö- och myrmalm må få utföras emot en tull af 16 sk.
per skeppund st. v. och med de controller K. M. finner för
godt att förordna.
Ropades ja och nej.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. be
-
a|4 Den 12 December c, m.
hagade bifalla Utsk:s förslag, alt tackjern af sjö- och myr*»
malen skall vara förbjudet lill utförsel.
Hopades starka ja, blandade med många nej.
Då Hr Landtm, förklarade, det lian trott sig finna att
ja öfverrösta! nej, begärdes votering.
Upplästes til! justering och godkändes följande votenspropositinn:
Den
som bifaller Utsk:s förslag, alt tackjern af sjö-och
myrmalm skall vara förbjudet till utförsel, voterar
ja;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, anser R. o. Ad,, alt utförseln af sådant tackjern
skall vara tillåten emot en tull af 16 sk. per skeppund
st. v. oell med de conlroiler K. M. kan finna skäl att förordna.
Efter voteringens slut, befunnos rösterna hafva utfallit,
som följer:
Ja — 28.
JNej — 23.
Fortsättningen af detta måls pröfning uppskjuts till nästa
plenum.
Lades på bordet nedannämnda från Utsk-.n inkomna
ullatti), memorial och betänktn, nemi. från
StatsU tskottet:
N:o 386, i anledn. af erhållen återremiss å StatsTJtsk:s
utlåt. N:o 310;
BevillningsUtskottet:
N:o 34) > anledn af RiksSltns olika beslut, ang:de grunderna
för den blifvande allmänna bevillningen, samt föreskrifterna
för tillämpningen deraf;
RancoU tskottet:
N:o i?,6, i anledn. af väckt fråga om nedsättning i lösen
för vågattester å jern och andra vågförda effecter, sorn
bos banken eller lånecontoret i Götheborg belånas samt
afskaffande af s. k. förnyelsebevis.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl, 1 1 om aftonen.
In fidem prolocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Den 14 D c e e 111 b e r.
Måndagen den i4 December i84o.
Plenum kl. 6 e. m.
Fortsattes pröfningen af Bevilln.Utskts utlåt. N:o lo, i
anledn. af gjorda anmärkmr vid betänk. Wto 21, ung:de tullbevill
ningen.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, alt R. o. Ad. i sista
plenum slutat med bestämmande af föi bud lör in- och
utförseln af tackjern; nu återstode att afgöra den då väckta
frågan örn bestämmande af tull för denna vara, förden händelse
att K. M. icke skulle finna förbud böra äga rum.
Man hade då yrkat, att införselstullen skulle bestämmas i
enlighet med förslaget i betänk, N:o 21, eller för tackjern
af bergmalm lill 4 r:dr 24 sk., och för sådant jern af sjö—
eiler myrmalm till 16 sk. per skeppund.
Under den discussion, som nu uppstod, yrkades för ifrågavar.
händelse dels antagande af de i betänk. N:o 21
föreslagna tullbestämrnelser; dels att utförselstullen för tackjern
af bergmalm skulle bestämmas till g, och för tackjern
af sjö- eller myrmalm till 8 r:dr per skeppund; dels ock
att äfven för införseln en sådan eventuel tull måtte bestämmas,
hvilken föreslogs att blifva lika med den Utsk. i betänk-
Wto 21 föreslagit.
Eller särskildt framställda propositioner å de olika förslagen
stannade R. o. Ad. vid det beslut, att, för den händelse
alt K. M. skulle finna förbud emot in- eller utförsel
af denna vara icke böra äga rum, utförselstullen för tackoch
barlastjern af bergmalm skall vara 4 r:dr 24 sk-, och
af sjö- eller myrmalm 16 sk. samt införselslullen af den
förra sorten 4 r;dr 24 sk. och af den sednare sorten 2 r:dr
per skeppund st, v.
Jern-, gjutet: Bomber och Kulör, Kanoner,
Stycken, Nick hakar och Mörsare samt finare och
gröfre Lavetter,
Utskottets förslag bifölls.
Jern-, gjutet: Kanoner, Stycken, Nick lia kar
och Mörsare, os tärn pia de och o borra de.
I motsats emot Utsk:s förslag, som flere talare ansågo
böra bifallas, yrkades af andra att de till denna artikel hörande
pieter borde få utföras emot en tull, föreslagen af
en ledamot lill en r:dr, och af en annan till 4 >:dr 24 sk.
per skeppund.
Uppå derefter framställd propos. blef CJtsk:s förslag
bifallet.
Jern-, gjutet! Hällar öfver i| tums tjocklek,
Den 14 December.
samt Lod och L ö d j o r öfver r skeppunds vigt
stycke t.
Några ledamöter yrkade förhud emot utförsel af sådana
piecer, med utsattande af den utaf Utsk. föreslagna tull å
desamma, för den händelse att K. M. icke skulle finna nämnda
förbud bora äga runi; deremot yrkades af andra helt
enkelt bifall å Utsk:s förslag.
R. o. Ad. beslöt, att utförseln skulle vara förbjuden och
antog i öfrigt Utskts förslag med det bestämmande, att äfven
ulförselstullen skulle, i händelse K. M. icke fann förbud
böra äga rum, blifva sådan som Utsk. den föreslagit.
Jern, gjutet: Casse rade Kanoner och Bo ni
la
e r s a m t M orsa r e.
Af åtskilliga ledamöter yrkades, att utförseln borde vara
fri från tull, hvilket af en ledamot bestreds under yrkande
af bifall till Utskts förslag.
Uppå derefter framställd propos., blef utförselstullen
borttagen och Utskts förslag i öfrigt bifallet.
Jern, gjutet: Grytor och Kittlar, Hällar af
i J tums tjocklek och derunder, Kakelugnar, Lod
och Lödjor till vigter af till och med i s keppu
n d s vigt stycket, Stolpar till Gallerverk och
Ledstänger dertill samt Slussportar.
Utförseln ansågs af några ledamöter böra vara förbjuden;
många andra yrkade bifall lill Utskts förslag.
Denna sednare mening blef också af B. o. Ad. antagen.
Jern, gjutet: allt annat gjutet a r b e t e t, ej s p ec
i f i c e r a d t.
Utskottets förslag bifölls.
Jern, smidt eller v a I s a d t: Ankare.
Uti Utskottets förslag yrkades den förändring, alt tullvärdet
måtte bestämmas till /fo r:dr och införselstullen till
4 rtdr per skeppund st. v.; hvilket af ft. o. Ad. bifölls,
hvarjemte utförseln ansågs böra vara fri från tull.
Jern, smidt eller v a I s a d t: R e 11 i n g a r af större
eller mindre tänkjerns-dia meter.
Emot Utskts förslag yrkades, att artikeln borde fördelas
i tvänrie classer efter kettingarnes större eiler mindre
dimensioner; att tullvärdet borde bestämmas till 4°; i stället
för 5o rtdr; att införselstullen å kettingar af de mindre
dimensionerna måtte bestämmas till 5 eller 4 rtdr och å de
större dimensionerna lill 3 rtdr, 2 rtdr, 1 rtdr 24 sk. eller
1 rtdr, och att införseln af de större kettingarne mätte blifva
fri från tull.
R. o. Ad. stannade, efter flera framställda propositioner,
Den i4 December.
a4?
i det beslut, att tullvärdet skulle vara 4° *':dr per skeppund
st. v. och utförseln fri från tull; att artikeln skulle fördelas
i tvänne classer, efter dimensionernas olikhet; och att
införselstullen för de mindre dimensionerna skulle vara 4
r:dr och för de större i r:dr per skeppund st. v.
Derjemte, och då någon tvetydighet uppstod 0111 rätta
grunden för bestämmandet af gränsen emellan de olika dimensionerna,
beslöt R. o. Ad. att åt Bevilln.Utsk. öfverlemna
åtskiljandet af hvilka dimensioner som borde höra
till den ena eller till den andra classen.
Jern, smidt eller v a Isa d t: Draggar, Armbultar,
Hammare* Roder jern, Skepp sk nan och Sitted
j e s t ä d.
Utskottets förslag bifölls.
Jern, smidt eller v a I s a d t: S t’å n g-, plåt t-, turn
tjockt och deröfver, under 12 tums bredd och öfver i tums
fyrkant.
För denna vara yrkades dels tullfri utförsel, dels utförselstullens
nedsättande till 16 sk. per skeppund, dels samma
tulls bestämmande lili 32 sk. för det s. k. Dannemora-jernet,
men till 16 sk. för det öfriga, dels bifall till Utskts
förslag, dels ock slutligen alt, jemte utförselstullens bestämmande
till 16 sk., R. St., erkännande riktigheten af den
grundsats att Rikets export-varor i allmänhet icke böra med
tull belastas, till K. M. i und. mätte hemställa, att, derest
tullinkomsterna uppgå till så mycket ökade belopp att statsverkets
tillstånd sådant medgifver, K. M. då täcktes ytterligare
nedsätta utförselstullen på stångjern eller ock helt och
hållet befria detsamma från ali utförselstull.
Ilr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla Utskts sednaste förslag.
Ropades nej.
Hr Landtm, hemställde, 0111 R. o. Ad. ansåg att utförselstullen
för det s. k. Dannemora-jernet borde bestämmas
till 32 sk. och för allt annat till denna^artikel hörande
jern till 16 sk.
Ropades nej.
Hr Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade bifalla
Utskts i betänk. N:o 21 i afseende på denna artikel
framställda förslag.
Ropades starka ja, blandade med åtskilliga nej.
Hr Landtm, förklarade, det han trott sig finna att
ja öfverröstat nej.
Frih. Hamilton, Hugo, anmälte sin reservation emot
R. o. Adts beslut alt icke befria denna artikel från all
utförselstull.
Hr Landtm, framställde derefter propos. A förslaget
Deu 14 December.
om und. hemställan lill K. M., angtde utförselstullens nedsättande
för denna vara eller upphörande helt och hållet
under vissa förhållanden.
Ropades starka ja. blandade med nej.
Då Hr Landtm, förklarade, det han trott sig finna att
ja öfverrösta! nej, begärdes först votering, men den som
begärt den, afstod sedan derifrån, i följe hvaraf förslaget
ansågs vara förfallet.
Fortsättningen af detta måls pröfning tippskjöls till nästa
plenum.
Lades på hordet nedannämnda från BancoUtsk. inkomna
mein. och ullålln, nemi.C
N:o 127, till svar å de inom tvänne RiksSl. framställda
anmärka:!' vid Ulskis under N:o 87 afgifna utlåt., ang;de
dels-utsträckning af lånetiden och nedsättning af räntan för
discontina, dels bestämmandet af någon viss andel af discont
fonden
till lån åt jordbrukare och bergsmän;
N.'o 13o, öfver gjorda atimärknir vid Ulskis betänk. Wto
97, i fråga om creditiv för directionen af armeens petlsionscassa.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl, 1 1 oro aftonen,
In fidem protocolli,
F. O. Si Ifver stolpe.
Tisdagen den i5 December i84o.
Plenum kl. 9 f. m.
Företogs val af en Bänkman för hvardera af nedannämnda
Bänkm.afdelningar; och befunnos, vid valförrättningens
slut, dertill hafva blifvit utsedde, för
4jlde B ä n k m. a fd e I n.: N:o 88. Frih. Lowisin, Garl,
efter N:o to5. Frih, Strömfeldt, Carl;
6:te B ä n k m. a fd e I n.: JV:o 249. Frih, Adelsvärd, Joh.
Garl, genom lottning med W:o 28L Frih. Silfverskjöld,
Wils Augnst;
efter N:o 25y. Frih. Klingspor, Mauritz;
inte B ä n k m. a fd e I n.: W:o 491- Hr Kalmherg, Hampus,
efter N:o ii6. Hr Anrrpp, fullm. Gr. Sparre, Gustaf
Adolph;
12: te Bankm.afdeln.: N:o 678. Hr Bildt, Knut,
efter N:o 814- Hr Gyllenhaal, Lars Herman; i6;de
ben id December f. m.
24o
i8:de B ii n k m. n fd e I n.: N:o i5o2 B. Hr von Uthfall,
fullm. Frih. Cederström, Anders,
efter N:o 1479- Hr Ulfhjelm, fullm. Hr Geijerstam, Carl;
iy:de Bä n k m.a f de I n.: N:o 1600. Hr Braunerhjelm,
Ferdinand,
efter N:o i5g4. Hr von Heyne, Georg;
i8:de Bä n k m. a fd e I n.: N:o 1718. Hr Dalman, Wilh.
Fredr. Achates,
efter N:o 1753. Hr Hedenstjerna, fullm. Gr. Hamilton,
Malcolm.
Justerades pleni-prot:n för den 2 och 4 sistL November.
Hr Lefre'n, J o h- Pehr! Som utskrifningen af handlingarna
röride återremissen af extra-stalsieglerjn efter all
sannolikhet icke hinner verkställas före årets slut, samt denna
reglering således icke kan komma till slutligt afgörande
förr än längre fram på nya året, men angeläget är att befästningsarbetena
vid Carlsborg och i Stockholms skärgård
icke afstanna, samt att förberedelserna för sommararbetena
må kunna beredas, och dertill erfordras ett förskott å blifvande
anslag af högst 16,000 r:dr med 12,000 för Carlsborg
och 4)°°° *':dr för Stockholms skärgård; så får jag vördsamt
begära, att detta förskott må, ju förr desto hellre, bifallas,
emedan i annat fall ganska menliga följder för arbetena
skulle uppkomma, om de, i brist af medel, vid årets
slut skulle upphöra.
Remitterades till StatsUtskotlet.
Fortsattes pröfningen af Bevilln.Utskrs utlåt. N:o 3o, i
anledn. af gjorda anmärknu* vid betänk. N:o 21, ang:de tuli—
bevillningen.
Jern, smidt eller valsadt: Smältstycken.
Utskottets förslag bifölls.
Jern, smidt eller valsadt: Band- och Platt-,
Under tums tjocklek, Bult- och Galler- samt
Sänksmide, rundt eller kantigt, Knip- och Fyr*
tant-, af | turn och derunder, Skär- och Klippjern,
Saltpanneplåtar f tura tjocka och deröf
ver,
samt af 12 tums bredd och deröfver.
Af åtskilliga ledamöter yrkades i detina del bifall till
Utsk:s utlåt. N:o 2i, af andra tullfri utförsel, af andra utförselstullens
bestämmande lill 5 sk. 4 1S^, ocb af andra
åter bifall till utlåt. N:o 3o.
Uppå derefter framställda särskilda propositioner bestäm*
18 II. 33
Den i5 December f. m.
des, att tullvärdet skall vara 20 r:dr, samt att införsel får
äga lura emot en tull af 5 r:dr skeppundet st. v.
Ur Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bestämma ulförselstullen till 8 sk. per skeppund.
Ropades tiej.
Hr Landtm, hemställde, om R o. Ad. ansåg ulförselstullen
böra bestämmas till 5 sk. 4 rist.
Ropades ja och nej.
Hr Landtm, hemställde, örn Ståndet ansåg utförseln
böra vara fri från tull.
Ropades äfven ja och nej.
Hr Landtm, förnyade sin propos. om bestämmande af
en utförselstull af 5 sk. 4 , :sL
Ropades starka ja, blandade med manga nej.
Då Hr Landtm, förklarade, del han trott sig finna att
ja öfverröstat nej, begärdes votering.
Upplästes till justering och godkändes följande voter:sproposition
:
Den, som anser att utförselstullen A band- och plattjern,
under f tums tjocklek, bult- och galler- samt sänksmide
m. fl. under samma rubrik upptagna benämningar,
skall bestämmas till 5 sk. 4 r:st. per skeppund st. v., voterar
ia»
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, anser R. o. Ad. utförseln af ofvannämnda artiklar
böra vara fri från tull.
Efter voteringens slut, befunnos rösterna hafva utfallit,
som följer:
Ja — g.
Nej — 18.
Jern, smidt eller valsadt: Plåtar, oförtente,
tinder § tum tjocka.
Under den discussion, som nu uppstod, begärdes dels
att sådana plåtar till och med 6 LTb vigt måtte få införas
emot en lull af 9 r:dr per Sk It och de större plåtarna emot
en införselstull af 4, 5 ä 6 r:dr; dels att utförseln måtte
vara fri från tull.
R. o. Ad. beslöt, uppå särskildt framställda propositioner,
att tullvärdet på de mindre plåtarna skulle vara 33
r:dr 16 sk. och på de större 36 r:dr; att införselstullen för
de mindre skulle vara 9 r:dr och för de större 5 r:dr per
Skft st. v., samt att utförseln af båda sorterna skulle vara
fri från lull.
Jern, smidt eller valsadt: Plåtar, f ö r t e n t e.
Den 15 December f. m.
Spik, samt allt annat Manufaclur- och Handtv
e r k s-s lii i d e , ej specificerad!.
Utskottets förslag Lii föl los.
J e r n s k r o t.
I afseende på denna artikel begärde några ledamöter att
tullbestämmelserna i i8 55 års tulltaxa måtte bibehållas; en
annan att den måtte blifva förbjuden till utförsel; och andra
bifall lill Utskrs förslag.
Utsk:s förslag blef af R. o Ad. bifallet.
Jord; Juveler; Jäst.
Utskottets förslag biföilos. v
Kakel.
Af en ledamot begärdes, att tullbestämmelserna i 1835
års taxa i afseende på denna artikel måtte bibehållas; och
en annan yrkade, att, oman införselslullen skulle blifva J3.'f
proc af värdet, tullbehandlingen likväl mätte få ske efter
vigt och införselstullen således bestämmas lill i sk. 4 i:stper
skålpund.
Ulsk:s förslag bifölls med den förändring, att införselstullen
bestämdes till i sk. 4 skålpundet.
Kalk.
Emot Ulsk:s förslag yrkades tullfrihet vid utförseln,
samt bibehållande af den i i8J5 års taxa föreskrifna införselslull,
hvilket sednare af några ledamöter bestreds.
Ulskts förslag bifölls med den förändring, att utförseln
skulle blifva fri från lull.
K a I k s t e n.
I afseende på denna artikel föreslogs, dels att utförseln
mätte blifva fri från tull, dels att en ny rubrik under densamma
rnåtle tilläggas under namn af kalksten, arbetad, och
med högre utförselstull än den som Utsk. föreslagit å kalksten
i allmänhet.
R. o. Ad. ansåg utförseln böra vara fri från tull, ocb
biföll i öfrigt Ulskts förslag.
Kardborrar elier Stråkardor.
Utskottets förslag bifölls.
Kardor och Kald läder.
Bibehållande af den procent vid tullberäkningen, som
l83) års taxa innehåller, yrkades af en ledamot, och bifall
lill Utsk:s förslag af en annan.
R. o. Ad. biföll hvad Utsk. föreslagit.
K i m r ö k.
Af en ledamot begärdes borttagande af utförselstullen,
352
Pen 15 December f. ni.
och afen annan bibehållande af föreskrifterna i i8j5 års
taxa; della sednare bestreds deremot af den förre.
Utsk:s förslag bifölls med den förändring, att utförseln
ansågs böra vara fri frän tull.
Kli,
Hvad Utsk. föreslagit bifölls nied den förändring, att,
på en ledamots hemställan, Ståndet fann för godt att borttaga
utförselstullen.
Kläder: Gång-, Linne- och Säng-,
Emot Utsk:s förslag yrkades dels bibehållande af tullbestämmelserna
i 1835 ars taxa med den redaclion utlåt.
N:o 3o innehåller, dels i allmänhet bibehållande i denna
fråga af 1835 års taxa, dels antagande af förslaget i betänk.
N:o 2i , dels att föreskriften om lii in- och utförsel af sjöfarandes
och resandes kläder skulle erhålla följande förändrade
redaclion: Tillhöriga sjölarande eller resande, när
de synbart äro brukade, antingen medförda af dem sjelfva,
eller införda med annan lägenhet. Af flera ledamöter yrkades
äfven bifall till Utskls sednare förslag.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla Utsk:s förslag rÖr:de kläder: gång-, linne- och
säng-, ej specificerade.
Ropades ja och nej
Hr Landtm, hemställde, om R, o. Ad. ansåg dem, i
enlighet med hvad 1835 års tulltaxa stadgar, böra vara förbjudna
till införsel.
Ropades ja och nej.
Hr Landtm, förnyade den förra propos:n om bifall
till Ulsk:s förslag rör:de kläder: gång-, linne- och säng-, ej
specificerade.
Ropades starka ja, blandade med många nej.
Då Hr Landtm, förklarade, det han trott sig finna att
ja öfverrösta t nej, begärdes votering.
Upplästes till justering och godkändes följande votens-,
proposilion :
Den som bifaller Ulskts förslag ronde kläder: gång-,
linne- och säng-, ej specificerade, voterar
ja;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, anser R. o. Ad. alt stadgandet i afseende på ofvannämnda
artikel bör blifva detsamma som i 1835 års tulltaxa.
Efter voteringens slut, befunnos rösterna hafva utfallit,
sqin följer;
Deu i5 December f. m. 253
Ja — 32.
Nej — 13.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
godkänna den af Utsk. föreslagna anmärkningen rörrde
tullbehandlingen af Blonder och Spetsar.
Ropades ja.
Likaledes biföll R. o. Ad., att redactionen rör.'de inoch
utförseln af resandes och sjöfarandes kläder skulle erhålla
följande lydelse: ”Tillhöriga sjöfarande eller resande,
när de synbart äro brukade, antingen medförda af dem
sjelfva, eller införda med annan lägenhet.”
Knallhattar.
Utskottets förslag bifölls.
Knapergall och Ekollon.
På en ledamots hemställan beslöts borttagande af utförselstullen;
i öfrigt bifölls Ulsk:s förslag.
Knappar; K n i f v a r.
Utskottets förslag biföllos.
Kol.
Utförselstullens borttagande begärdes af en ledamot,
men bestreds af tvänne andra.
R. o. Ad. biföll Utsk:s förslag.
Fortsättningen af detta måls pröfning uppsljöts till eftermiddagen.
II. R. o. Ad. åtskiljdes kl. lill 3 e. m.
In fidem protocolli,
F. O, Silfverstolpe.
Tisdagen den i5 December i84o.
Plenum kl. 6 e. m.
Fortsattes pröfningen af Devilln.Utsk:s utlåt. N:o 3o,
i 'anleda, af gjorda anmärkt);!' vid betänk. N:o 2t, ang:de
tullbevillningen.
Koppar.
Utskottets förslag rör:de rå och gårad koppar, kopparplåtar
samt kopparbleck och kopparspik biföllos.
Koppar, smidd, valsad eller gjuten: andra
liel färdiga arbeten.
I afseende på denna artikel yrkades bibehållande af
samma införselslull, som 1835 års taxa innehåller.
r
a54 Den i5 December e. m.
Utsk:s förslag bifölls derefter med den förändring , att
införselstullen bestämdes till 4 rtdr lispundet.
Kopparskrot; Kopparstick, Es tam per och Lith
o g r a p h i s k a arbeten.
Utskottets förslag bi föl I os.
Korgar; Korgmaka re-ar beten.
Pröfningen af dessa båda artiklar uppskjöts för att företagas
i sammanhang med pröfningen af artikeln ”Slöjdevaror.
”
Korkar; Korkträd.
Utskottets förslag biföllos.
Kort, Spel-.
Emot Utsk:s förslag yrkades, att spelkort borde fortfarande
vaia förbjudna till införsel; hvaremot af mångå äfven
yrkades bifall till Utsk:s förslag.
[Ir Frih o. Landtm, hemställde, 0111 R. o. Ad. behagade
bifalla Utskts förslag.
Ropades ja och nej.
Hr Landtm, hemställde, om R. o. Ad. ansåg iuförseln
af spelkort böra vara förbjuden.
Ropades ja och nej.
Då ingen anmärkn. blifvit gjord emot Ulskis förslag att
utförseln skulle vara fri från tull, hemställde Hr Landtm,
om K- Ad. behagade bifalla detta förslag.
Ropades ja.
Hr Landtm, hemställde, om R. o. Ad., på sätt Utsk.
föreslagit, behagade för spelkort bestämma eu inföiselstull
af i5 r:dr per gross.
Ropades ja och nej.
Hr Landtm, hemställde derefter, om R. o. Ad. ansåg
att införseln af spelkort borde vara förbjuden.
Ropades ja och nej.
Då Hr Landtm, yttrade, det han trott sig finna att ja
öfverröstat nej, begärdes votering.
Upplästes till justering och godkändes följande votertsproposition
:
Den som anser, att införseln af kott bör beläggas med
tull af i5 rtdr per gross, voterar
ia;
den del ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, anser R. o. Ad. alt införseln af kort bör vara
förbjuden.
Efter voteringens slut, befunnos rösterna hafva utfallit,
som följer:
Den i5 December c. ni.
a55
Ja — 17.
Nej — 19.
K re a t ni-; Krita; oell Krokar.
Utskottets förslag bi föl los.
K r u k 111 a k a r e - a r b e t e n.
Af några ledamöter begärdes, att infÖrselslullen måtte
bestämmas till 33-J proc. af lullvärdet, i enligliet med 1835
års tulltaxa, dock med stadgande att tullbebandlingen skulle
ske efter vigt; af andra yrkades bifall till Ulsk:s förslag.
Efter förnyade propositioner, dels å bifall lill Ulskrs
förslag, dels å införselstullens bestämmande till 1 sk. 4 rtst.,
blef slutligen Utskrs förslag bifallet.
K r u t.
I afseende på denna artikel yttrades tvänne olika meningar,
den ena, som yrkade bifall å förslaget uti betänk.
N:o 21, oell den andra å förslaget i N:o 3o.
R. o. Ad. biföll hvad Utsk. i utlåt. N:o 3o föreslagit.
K u m min.
Utskottets förslag bifölls.
Käppar.
Denna artikel blef, uppå derom gjord begäran, uppskjuten
för att pröfvas i sammanhang med slöjdevaror.
Kött.
Emot Utsk:s föislag yrkades i denna del bifall till betänk.
N:o 21, såsom hufvudsakligen öfverensstämmande med
18 35 års taxa.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla Utsk:« förslag.
Ropades starka ja, blandade med nej.
Hr Landtm, förklarade, det han trott sig finna att ja
öfverröstat nej.
Då en ledamot frågade hvilketdera af Utskts förslag,
sorn vore menadt vid propositionens framställande, yttrade
Hr Landtm., att det icke kunde vara något annat än det
sednast af Utsk. framställda, och alt det förra, såsom af
Utsk. frångånget, icke kunnat afses utan att särskildt nämnas.
Hr Lefren, Joli. Pehr: Jag reserverar mig emot
detta beslut, hvarmed Svenska ladugårdsskötsel icke är belåten.
Hr Munck af Rosenschöld, Nils Rudolph, förenade
sig med Hr Lefren.
La eea, Gummi-; och Lack.
Utskottets förslag bi föllos.
256
Den i5 December e. ni.
Lackerade arbeten.
PA begäran afen ledamot, uppskjöts pröfningen af denna
artikel för att behandlas i sammanhang med slöjdevaror.
Lackmus; Lagerblad eller Lagerbär; L a k r i t z
och Lakritzrot eller Glyzyrhiza,
Utskottets förslag biföllos.
Lampo r.
Pröfningen af tullbestämmelserna för denna artikel uppskjöts
på en ledamots begäran, för att företagas i sammanhang
med slöjdevaror.
Lera; Likörer; Lim; Lin och Ljus, Talg-.
Utskottets förslag biföllos.
Ljus, Stearin- och Margarin- samt Vax-.
Fråga uppstod derom, att ett nytt slags ljus, kallade alliance-ljus,
äfven här borde upptagas till tullbehandling, och
föreslogs dels att rubriken skulle blifva alla andra slag
och tullen bestämmas antingen i likhet med tullen för gula
eller med hvita vaxljus. »
Uppå derefter framställd propos. beslöt R. o. Ad., att
en ny underafdelning af rubriken ljus borde tilläggas under
benämning: alla andra slag, för hvilken tullvärdet skulle
blifva i r:dr 12 sk. per skålpund, och införselstullen 20
sk.; utförseln fri från tull. I öfrigt bifölls Utskts förslag.
Ljuskronor.
Pröfningen af denna artikel ansågs böra uppskjutas, för
att företagas i sammanhang med artikeln slöjdevaror.
Luktvatten; och Lumpor.
Utskottets förslag biföllos.
Lunta.
Fråga uppstod om uppskof med denna artikels pröfning
tills slöjdevaror förekomine, men R. o. Ad. ansåg den nu
böra företagas; hvarefter, uppå skedd föredragning, Utsk:s
förslag bifölls med den förändring, att utförselstullen, uppå
en ledamots begäran, af Ståndet ansågs böra borttagas.
Läder.
Emot Ulskts förslag anmärktes, dels att samma rubriker
bort begagnas, som uti 1835 års taxa, dels att rubrikerna:
Hvila samt sam skade skinn och hudar samt andra
slag, ej specificerade, hudar och skinn, bort,
såsom bärande alldeles samma tullbestämmelser, under en
rubrik sammanföras; dels att för båda dessa rubriker lull-*
värdet och införselstullen borde nedsättas, den förra lill 4°
sk. och den sednare till 8 sk.
Hr
Den i5 December e. m.
Hr Fril), o. Landtm, hemställde, om It. o. Ad. behagade
bifalla Ulsk:s förslag i denna del.
Ropades nej.
Hr Landtm, hemställde, om R. o. Ad. ansåg att rubrikerna
boi de upptagas på samma sätt, som uti 1835 års taxa.
Ropades nej.
Hr Landtm, hemställde, om R. o. Ad. ansåg, att för
hvita samt säniskade skinn och hudar tullvärdet borde vara
4o sk., införselstullen 8 sk., samt utförseln fri från tull.
Ropades ja.
Uppå derefter framställda propositioner, blef hvad Utsk.
rörtde de öfriga under artikeln Läder upptagna rubriker
föreslagit af R. o. Ad. bifallet.
Läderarbeten.
Utskottets förslag bifölls.
Läster.
Af några ledamöter gjordes anmurkn. emot TJtskts förslag
att införseln borde vara fri från tull, och föreslogs ett
tullvärde af 3a sk. samt en införselslull af 8 sk. för ett par
laster.
R. o. Ad. beslöt den förändring i Utskrs förslag, att införselstullen
för läster skulle vara 8 sk. paret och tullvärdet
32 sk.
Lök; och Magnetsten.
Utskottets förslag bi föl los.
M a 'i s.
Utförseln fann R. o. Ad., uppå en ledamots hemställan,
böra vara fri från tull; i öfrigt bifölls Utsk:s förslag.
Malm; Malmstuffer; Mandel; och Marienglas.
Utskottets förslag biföllos.
M autio r.
Vid denna artikel yrkades det tillägg, att i afseende
på arbetad marmor borde bestämmas, i likhet med
hvad som skett i fråga om bildlhuggeriarbeten af' träd och
architectoniska arbeten af alla slag, att in- och utförseln
borde vara fri från tull, då de vore af Svenska konstnärer;
hvilket tillägg åter af andia ansågs obehöfligt.
R. o. Ad. biföll Utsk:s förslag, men ansåg det ifrågasatta
tillägget böra förfalla.
M aske r.
Utskottets förslag bifölls.
Mastix.
Emot Ulskts förslag yrkades, att utförseln borde vara
18 11. ‘ 33
258 Den iä December e. m.
fri från tull, att tullvärdet borde nedsättas till i r:dr, och
införselstullen till 6 sk.
Hvad sålunda blifvit yrkadt, bifölls af 11. o. Ad.
Mattor; och Medaljer.
Utskottets förslag biföllos.
Metaller: Bronz, oarbetad.
Dels yrkades bibehållande i denna del af 1335 års taxa,
dels att införselstullen måtte blifva densamma som för gårad
koppar.
Utskottets förslag bifölls.
Metaller: Bronz, arbetad, alla slag.
Af några ledamöter yrkades för denna artikel antagande
af de tullbestämmelser, som finnas i 1835 års taxa; af
andra, de som äro föreslagna uti betänk. N:o 21; af andra
åter bifall till Utsk:s förslag, och slutligen införselstullens
bestämmande till i r:dr 16 sk.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om, på sätt Utsk.
föreslagit, B. o. Ad. ansåg alt arbetad bronz borde upptagas
under en gemensam rubrik, sådan den här ofvan finnes
upptagen.
Bifölls.
Hr Landtm, hemställde, om R. o. Ad. ansåg tullvärdet
böra blifva sådant Utsk. det föreslagit, införselstullen i
r:dr och utförseln fri från tull.
Ropades ja och nej.
Hr Landtm, hemställde derefter, om R. o. Ad. behagade
bestämma tuilvärdet till 4 r:dr.
Bifölls.
Hr Landtm, hemställde, om R. o. Ad. ansåg utförseln
böra vara fri från tull.
Ropades ja.
Uppå derefter framställda och förnyade propositioner å
införselstullens bestämmande till i r:dr, i r:dr 16 sk., eller
a r:dr, stannade R. o. Ad. vid dess bestämmande till i r:dr.
Marin-Metall.
En ledamot ansåg denna rubrik helt och hållet böra
utgå utur tulltaxan.
TJtsk:S förslag blef af R. o. Ad. bifallet.
Metaller: M e s s i n g.
Utskottets förslag bifölls.
Pinschback, Tomback och andra ej specificerade.
En ledamot yrkade, att tullbestämmelserna för denna
Den i5 December e. m.
25g
artikel måtte blifva desamma som för bronz, hvilket äfven
af R. o. Ad. bifölls.
R. o. Ad. biföll äfven den i förslaget intagna anmärkningen
angsde förtullningen af skrot utaf andra metaller än
messing.
Metvurst och Mjöd.
Utskottets förslag biföllos.
Mjöl, af vegetabilier, som ej kunna inbegripas
under span mål, eller hänföras till medicina
I i e r.
Införselslullen ansågs af en ledamot böra nedsättas till
4 sk., hvilket åter af en annan bestreds. Dessutom yrkades
borttagande af utförselstullen.
R. o. Ad. biföll Utsk:s förslag med den förändring, alt
utförseln skulle vara fri från tull.
Mos; och Mosaik-arbeten.
Utskottets förslag biföllos.
Munlack.
Af en ledamot yrkades, att införselstullen måtte bestämmas
till hvad den förut varit eller 24 sk. per skålpund,
hvilket förslag äfven af R. o. Ad. bifölls.
Fortsättningen af detta måls pröfning uppskjöts lill nästa
plenum.
Lades på bordet förstärkta BancoUtskts mern. N:o i35,
med anmälan om utgången af de omröstningar, som inom
förstärkta BancoUtsk. blifvit anställda öfver åtskilliga frågor,
upptagna i BancoUtsk:s under Nlis lii, 112, 128 oell
12g afgifna memorial.
Likaledes lades på bordet Exped.Utsk:s förslag till und.
skrifvelse N:o 170 till K. M. angtde regleringen af utgifterna
under riksstatens 4:de hufvudtitel.
IL R. o. Ad. åtskiljdes kl. till 11 om aftonen.
In fidem protocolli,
F. O. Silverstolpe,
2ÖG
Don |6 December.
Onsdagen den iG December i84o.
Plenum kl. 5 e. m.
Justerades i prot.utdr. för förliden gårdag.
Fortsattes pröfningen af Bevilln.Utsk:s utlåt. Nko 3o, i anleda.
af gjorda anmarkntr vid betänk. N:o 21, ang:de lullJievillningen.
Murklor; Muskot; Muskotblomma; och Muskus
eller Desman.
Utskottets förslag biföllos.
Musslor, friska.
Emot Utsk:s förslag yrkades, att, då Utsk. utur förslaget
till taxa uteslutit artikeln ”Ostron” och nedsatt tullen
för musslor, under hvilka meningen således vore att ostron
skulle inbegripas, Ståndet antingen för musslor måtte besluta
samma tullbestämmelser, som för ostron varit gällande,
eller oek att ostron skola få en särskild rubrik oell bära
samma lullbeslämmelser som hittills. Äfven yrkades bifall å
Utskts förslag.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. ansåg
att utförseln af musslor, friska, borde vara fri från tull.
Ropades ja.
Hr Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade bifalla
Ulsk;s förslag i öfrigt.
Ropades nej.
Hr Landtm, hemställde, om Ståndet ansåg införselstullen
böra bestämmas till 2 r:dr per tunna.
Ropades ja och nej.
Hr L and tm. hemställde vidare, om Ståndet ansåg införseln
böra vara fri från tull.
Ropades äfven ja och nej.
Hi- Landtm, förnyade sin propos, till bifall å Utsk;s
förslag.
Ropades ja och nej.
Då nu ånyo yrkades att ostron måtte upptagas under
särskild rubrik, men musslor vara fria så till i 11 — som utförsel,
hemställde Hr Landtm., om R. o. Ad. behagade bifalla
detta förslag.
Ropades ja,
R. o. Ad. beslöt äfven att nu genast till pröfning företaga
tullbestämmelserna för ostron, ehuru rubriken komme
att upptagas under bokstafven O.
Den 16 December.
Hr Landtm, hemställde, om It. o. Ad. ansåg alt
ostron böra beläggas med sådan tull, som Utsk. föreslagit
för musslor.
Ropades nej.
Uppå särskildt framställda propositioner beslöt It. o. Ad.
derefter, att ostron skola vara fria från utförselstull, och alt
tullvärdet för 1 träd skall vara 6 r:dr.
I afseende på införselstullen yrkades dess bestämmande
dels till 1. r:dr, dels till 1 r:dr.
Efter framställda propositioner å båda dessa förslag,
hirf del sednare, eller införselstullens bestämmande till 1 r:dr
per träd, af R. o. Ad. bifallet.
Musslor, i n s v I t a d e eller saltade.
Ulskts förslag bifölls med den på en ledamots hemställan
beslutade förändring, att utförseln skulle vara fri från
tull.
På begäran af en ledamot att äfven för insyltade
och saltade ostron lull mätte bestämmas, beslöt R. o.
Ad., att lullbestämmelserna för dem skulle blifva enahanda
som för insyltade och saltade musslor.
Mynt; Målningar och Ritningar; Naturalier;
N e*g I i k o r; och N i c h t eller Tulia.
Utskottets förslag bi föl los.
Nåla r.
I afseende på denna artikel yrkades, dels att den uti
utlåt. N:o 3o föreslagna nya rubrik borde utgå, dels att införselstullen
å knapp- och hårnålar mätte såsom hittills bestämmas
till 25 proc. af tullvärdet, dels ock bifall å Utsk:s
föi slag i betänk. Nto 21.
Uppå derefter framställda särskilda propositioner beslöt
R. o. Ad., att den i utlåt. N:o 3o föreslagna nya rubriken:
Krås- och Bröstnålar af oäkta metall, jern te lull bestäminelserna
dervid, borde utur taxan utgå, men biföll i
öfrigt CJtskts förslag.
Näfver.
En ledamot yrkade att utförselstullen måtte utgå, men
R. o. Ad. biföll Utskts förslag oförändradt.
Nät; Nötter; Oliver; och Olje ka kor.
Utskottets förslag bifölios.
Oljor.
På hemställan af tvänne ledamöter beslöt R. o. Ad.,
att införselstullen å bomolja eller af oliver, i fat,
skulle bestämmas lill 6 sk. och å hampolja till 2 sk. per
kanna.
Den 16 December.
Ost.
Emot Utsk:s förslag yrkades, dels att samma tullbestämmelser,
som 1835 års taxa innehåller, äfven hädanefter
måtte blifva gällande; dels att Parmesan- och Piochefortsost
måtte skiljas från sötmjölks- och surmjölks-ost, hvilka
deremot borde vara under en gemensam rubrik med ett medeltullvärde
af 3 r:dr 36 sk. och en medeltull af i r:di-42sk.;
dels alt Utsk.s förslag måtte bifallas.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifa!la'Utsk:s förslag.
Ropades ja och nej.
Hr Landtm, hemställde, om R. o. Ad. ansåg alt Parmesan-
och Rocheforts-ost borde till tullbehandling skiljas
från andra slag af ost.
Ropades ja och nej.
Hr Landtm, hemställde, om R. o. Ad. ansåg att sötmjölks-
och surmjölks-ost borde sammanslås under en rubrik
med samma tullbestämmelser.
Ropades ja.
Hr Landtm, hemställde vidare, om R. o. Ad. behagade
lill tullvärde för denna sammanslagna rubrik antaga ett
medium af de tullvärden, som i i835 års taxa varit bestämda
för sötmjölks- och surmjölks-ost, eller 3 r:dr 36 sk.
Bifölls.
Uppå derefter framställda propositioner å införselslullens
bestämmande för den sammanslagna rubriken af sötmjölks-
och surmjölks-ost antingen till i r:dr 42 sk. eller
till i r:dr 24 sk. lispundet, blef sistnämnda tulibelopp af R.
o. Ad. bifallet.
Då nu äfven beslut skulle fattas, huruvida Parmesanoch
Rocheforts-ost, samt i allmänhet finare ost-sorter, borde
under en särskild rubrik upptagas, föreslogs, dels att en sådan
rubrik skulle benämnas Parmesan- Rochefortssamt
andra med dem j e m f ö r I i g a finare o s t s I a g ,
eller blott Ost, andra slag, dels ock alt ingen särskild
rubrik borde upptagas för de finare ostslagen.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. ansåg
att särskilda tullbestämmelser borde beslutas i afseende
på de finare ostslagen.
Ropades starka nej, blandade med ja.
Då Hr Landtm, förklarade, att han trott sig finna,
det nej öfverröstat ja, föreslog en ledamot, att, sedan blott
ett slags tullbehandling blifvit bestämd för ost, af hvilket
slag som helst, rubriken, i likhet med hvad Utsk. tillstyrkt,
måtte blifva, Ost, alla slag, hvilket, uppå framställd
propos., af R, o. Ad. bifölls.
Den 16 December.
a63
P a i 11 e 11 e r ; Papp; Papparbeten; Papper;
samt Papperstapeter och Border.
Utskottets förslag biföilos.
Paraplyer och P a r a s o 11 e r.
I anledn. af gjord hemställan af en ledamot, uppskjöt
R. o. Ad. pröfningen af denna artikel för att förekomma i
sammanhang med slöjdevaror.
Pelsverk eller P e 11 e r i e r.
Tvänne ledamöter yrkade, att utförseln af alla under
denna rubrik hörande artiklar måtte blifva fri från tull,
hvilket äfven, uppå framställd propos., bifölls af R. o. Ad.;
i öfrigt gillades Utskts förslag.
Pennor.
Emot Utskrs förslag anmärktes, dels att införselstullen
borde höjas, dels att rubriken borde närmare bestämmas
genom utsättande att pennorna skola vara af fjäder eller
fjäderfä, dels att rubriken borde förändras lill — Pennor:
Skrif-, af alla slag, utom af stål eller andra metaller.
Uppå derefter framställd propos. biföll R. o. Ad. de
föreslagna tullbestämmelserna, men förändrade rubriken till:
Pennor: Skrif-, af alla slag, utom af stål eller andra metaller.
Penslar.
T afseende på denna artikel yrkades af en ledamot bibehållande
till alla delar af tullbestämmelserna i i835 års
taxa, hvilket ock, uppå derom framställd propos., af R. o.
Ad. bifölls.
Peppar; Pergaments-skinn; och Perlemor.
Utskottets förslag biföilos.
P e r I o r.
Af a:ne ledamöter yrkades bibehållande af hittills varande
tull å denna vara, hvilket åter af en annan ledamot
bestreds.
Utsk:s förslag Lief derefter af R. o. Ad. bifallet.
P e r s i k o k ä r n o r; Perukmakare-arbeten; P i m psten;
Piphufvudcn; P i s t a c i e r; o c h Platina.
Utskottets förslag biföilos.
Plommon, Catharin- och Sviskon.
Atskiilige ledamöter begärde att iS35 års införselstull
malte för denna vara blifva bibehållen, hvilket bestriddes
af en ledamot, som yrkade bifall å Ulskts förslag.
Ur Frih. o. Landtm, hemställde, om It. o. Ad. behagade
bifalla Utsk:s förslag.
Ropades nej.
264 Den 16 December.
Uppå derefter framställd propos. beslöt R. o. Ad. att
bibehålla de i afseende på denna artikel i i835 års taxa
stadgade tullbestämmelser.
Plymer.
Af flera ledamöter yrkades förblifvande vid den högre
införselstull, som iS35 års taxa innehåller, hvilket af R. o.
Ad. bifölls.
Pomada.
Utskottets förslag bifölls.
Pomeranser.
Emot Utsk:s förslag begärdes bibehållande af samma
tull, som i835 års taxa innehåller, hvilket af andra ledamöter
bestreds, under tillstyrkan å Utskts förslag, som äfven af
R. o. Ad. nu blef bifallet.
Pomeransknoppar och skal.
Utskottets förslag bifölls.
Porcellaine.
Hvar och en af de under denna hufvudrubrik upptagna
artiklar företogs till särskild pröfning.
Porcellaine: oäkta, sten- eller fayence-,
h v i 11, gulaktigt eller o m å 1 a d t, t a 11 r i c k a r.
Utskottets förslag bifölls.
Porcellaine: oäkta, sten- eller fayence-,
h vitt, gulaktigt eller omåladt, andra pjecer.
En ledamot yrkade bibehållande af den i 1835 års taxa
bestämda införselstull, hvilket åter af en annan bestreds.
Utsk:s förslag blef af R. o. Ad. bifallet.
Porcellaine: oäkta, sten- eller fayence-,
ni å I a d t eller tryckt, t a 11 r i c k a r.
Några ledamöter ansågo denna artikel fortfarande böra
vara förbjuden lill införsel, hvilket af andra bestreds under
yrkande af bifall till Utsk:s förslag.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla Utskrs förslag.
Ropades starka ja, blandade med nej.
Då Hr Landtm, förklarade det han trott sig finna att
ja öfverröstat nej, begärdes votering.
På hemställan af en ledamot, öfverenskom R. o. Ad.,
alt hela artikeln — Måladt eller tryckt oäkta stenpo
reel la i ne — borde i denna votering inbegripas.
Upplästes lill justering och godkändes följande votertspropodlion:
Den
-
Den iG December. a65
Den som bifaller Bevilln.Utsk:s förslag till tullbestämmelser
för porcellaine, oäkta, sten eller fayence, måladt eller
tryckt, voterar
>a’
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, anser R. o. Ad., att ofvannämnda artikel
fortfarande bör vara förbjuden till införsel.
Efter voteringens slut, befunnos rösterna hafva utfallit,
som föijer:
Ja — 27.
Nej — 18.
Porcellaine, äkta.
Af tvänne ledamöter yrkades nedsättning i den föreslagna
införselstullen, hvilket åter af tvänne andra bestreds.
R. o. Ad. biföll Utskrs förslag.
Portefeuiller, T a s k b ö c k e r , R i d i c u l e r och
Nattsäckar.
En ledamot begärde iuförselstullens höjande till 33^-  proc. af tullvärdet; en annan yrkade att pröfningen deraf
malte uppskjutas för att företagas i sammanhang med slöj—
devaror, hvilket sednare nu äfven af R. o. Ad. beslöts.
Potates.
En ledamot ansåg denna artikel böra vara fri från införselstull;
några andra ansågo denna tull böra bestämmas
till 8 sk.; andra ledamöter yrkade bifall till Utsk:s förslag.
Uppå derefter framställd propos. blef Utsk:s förslag af
R. o. Ad. bifallet.
Frih. Ridderstolpe, Fredr. Christopher, reserverade
sig emot det fattade beslutet.
Potates- mjöl; Pozzolana; Puder; Qvicksilfver;
Redskap och Machinerier; Rhabarber; och
R i g a b a 1 s a m.
Utskottets förslag biföllos.
Russin.
Nedsättning i införselstullen till 1 sk. eller 6 rst. per
skålpund yrkades af en ledamot, men bestreds af andra,
sorn yrkade bifall till Utsk:s förslag.
Detta sistnämnda blef äfven af R. o. Ad. bifallet.
Russin-stjelkar; Rör; Rötter; och Sadel mak
a r e-a r be t e n.
Utskottets förslag biföllos.
18 H. " 34
206
Den iG December.
Saffran.
Fråga uppstod om bibehållande af den tull, som 1835
års taxa bestämmer; men sedan den ledamot, som det yrhat,
derifrån afstålt, blef Utsk.’s förslag af R. o. Ad. bifallet.
Salmiak.
Utskottets förslag bifölls.
Saltpeter, o raffinerad och raffinerad.
Några ledamöter yrkade bifall tili betänk. N:o 21 i
denna del, då deremot andra tillstyrkte bifall till förslaget i
utlåt. N:o 3o; hvilket sistnämnda, uppå derom framställd
propos., af R. o. Ad. bifölls.
Då nu äfven fråga uppstod om bestämmande af någon
införselstull å saltpeter, för den händelse att K. M. icke
skulle finna förbud emot införseln böra äga rum, föreslogs
i det afseendet dels 100, dels 75 proc. af tullvärdet, dels
den tull sorn Utsk. i betänk. N:o 21 föreslagit.
Sedan R. o. Ad. först med ja och nej besvarat en propos.
om tullens bestämmande för ifrågavar. fall till 100
proc. af tullvärdet, blef derefter Utskts i utlåt. N:o 21 framställda
förslag af R. o. Ad. för detta fall bifallet.
Saltpeter, Chilisk.
Utskottets förslag bifölls.
Salt.
Nedsättning i införselstullen till 24 sk. per tunna för
koksalt begärdes af en ledamot, men bestreds af flera andra.
Utskts förslag blef af R. o. Ad. bifallet.
Saltsyra.
På hemställan af några ledamöter oni nedsättning i den
af Utsk. föreslagna införselstull till 6 rtst. per skålpund,
fann R. o. Ad. för godt att besluta en sådan nedsättning
och att i öfrigt bifalla Utsk:s förslag.
Sand; och Sandarak.
Utskottets förslag biföllos.
Saxar.
Emot Utsk:s förslag yrkades i afseende på saxar, andra
slag, af somliga, att tullbehandlingen borde ske efter
stycketal och införselstullen bestämmas till 12 sk. per stycke,
och af andra, att den borde ske efter vigt och införselstullen
med ett tullvärde af 4 r:dr bestämmas, enligt någras
mening till 1 rsdr, eller enligt andras, till 1 r:dr 16 sk.
Uppå derefter framställda särskilda propositioner, biföll
R. o. Ad. Utsk:s förslag rör:de tullbestämmelserna för ö fverskärare-saxar
, men ansåg, att saxar, andra slag,
borde tullbehandlas efter vigt, och med ett tullvärde af 4
Den iG December.
267
r:dr per skålpund bära en införselstull af 1 r:dr 16 sk.,
samt vara fria från tull vid utförseln.
Segel ; Senap; och Serpentinsten.
Utskottets förslag biföllos.
Siktar.
En ledamot yrkade, att införselstullen skulle nedsättas
till i5 proc. af 100 rtdrs värde; en annan åter att tilli belia
nd I i ngen och tullbestämmelserna i allmänhet för denna
artikel skulle blifva desamma som uti i835 års taxa äro bestämda,
hvilket sednare förslag af R. o. Ad. bifölls.
Silfver.
I afseende på boksilfver yrkades, att tullbestämmelserna
för detsamma skulle blifva sådana som uti i833 års taxa.
Detta yrkande bifölls af R. o. Ad., som i allt öfrigt biföll
Utsk:s förslag.
Silke.
Af en ledamot yrkades, alt det råa silket borde vara
fritt från tull äfven vid införseln, hvilket förslag af R. o.
Ad. bifölls. I öfrigt bifölls Utskrs förslag.
S i r o p; C a p i I a i r-, samt Mullbärs-, Rosen- och
Viol-.
Utskottets förslag biföllos.
Si rop: Socker-, brun eller hvit.
Under den discussion, som uppstod ronde denna artikel,
voro meningarna egentligen delade emellan Utsk:s båda
förslag, det ena i betänk. N:o 21, och det andra i utlåt.
N:o 3o. En ledamot, som ansåg sirop böra få införas, ville
medgifva en införselstull af lill och med 5 sk. per skålpund.
Fråga uppstod äfven om uppskof med pröfningen af denna
artikel för att behandlas i sammanhang med socker, men
R. o. Ad. fann icke detta uppskof böra äga rum.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla Utsk:s i utlåt. N:o 3o framställda förslag.
Ropades ja och nej.
Då Hr Landtm, förklarade det han trott sig finna att
ja öfverröstat nej, begärdes votering.
Upplästes till justering och godkändes följande voterrsproposition:
Den
som bifaller Bevilln.Utsk:s i utlåt. N:o 3o framställda
förslag till tullbestämmelser rör:de sockersirop, brun
eller hvit, voterar
den det ej vill, voterar
nej;
a68
Den iG December.
Vinner nej, bifaller R. o. Ad. Utsk:s i betänk. N:oai framställda
förslag till tullbestämmelser rörtde ofvannämnda artikel.
Efter voteringens slut, befunnos rösterna hafva utfallit,
som följer.
Ja — 10.
Nej — ii.
Fortsättningen af detta måls pröfning uppskjöts till nästa
plenum.
Föredrogs ånyo till justering Exped.Utskts förliden gårdag
på bordet lagda förslag N:o 170 till R. St:s und. skrifvelse
till K. M., ang:de regleringen af utgifterna under riksstatens
^:de hufvudtitel.
IIr Nordensköld, Otto Gustaf: Jag anhåller vördsamt
att i H. R. o. Ad:s protocoll få nedlägga min reservation
emot den und. skrifvelsen rör:de Lj:de hufvudtiteln.
Det är nogsamt bekant, att ett Utsk. kan resonera både
riktigt och oriktigt, för alt för Stånden gifva tillkänna orsakerna
till sitt beslut, hvilket beslut sedan granskas och antages
eller ändras af Stånden. Men att framföra alla dessa
raisonnements till Konungen blir alltid mindre lämpligt; ty
endast derigenom kan det inträffa, såsom nu skett, att ehuru
Ständerne i underd. begära att K. M. lill nästa riksdag
skulle låta för Ständerna framlägga en plan ronde hela sjöförsvaret,
vill det synas som toge Ständerne på sitt ansvar
att på förhand afgöra dessa angelägenheter.
Jag reserverar mig äfven emot det förhållande, att hvad
jag endast ansett som ett raisonnement af StatsUtsk. nu blir
ett beslut, hvarigenom Ständerne upplåta till den executiva
makten att från materielen, i följd af det supponerade linieskepps-indragendet
, frånrycka en obegränsad summa till
flottans exercis. Det är troligen den första gången en nationalrepresentation
begått ett sä enormt fel.
Jag reserverar mig äfven emot den stora väld, som R.
St. blifvit inledde att visa emot den fattiga men förtjenta
underofficers-corpsen i Carlskrona, enär Stockholms underofficerare
synneriigasl hägnas och framställas såsom varande
i behof af lönehjeip. I StatsDtskts raisonnement och beslut
igenfinnes icke ett sådant skiljaktigt förfarande emot samma
dass personer, hvadan jag aldrig kunnat fatta att sådan varit
meningen.
Om detta märkvärdiga document rör:de Rikets sjöförsvar
i sin helhet skulle öfversätlas på Ryska, Tyska, Franska
och Engelska, ja till och med på Turkiska och införas
i dessa lunders tidningar, så skulle det högligen förvåna
och, tyvärr, ganska mycket nedsätta den Svenska lagstiftningens
existimation.
Slutligen är det med stor tillfredsställelse jag tillägger,
Den 16 December.
269
alt denna reservation på intet sätt drabbar detta upplysta
Stånd, hvars stora pluralitet har ingen del i besluten, sora
grunda den und. skrifvelsen.
Förslaget N:o 170 blef af It. o. Ad. godkändt.
Upplästes Exped.Utsk:s mera. N:o 20, i anledn. af erhållen
återremiss å Utskts förslag till und. skrifvelse, rör:de
reglering af riksstatens 3:dje liufvudtitel.
Det bifogade förslaget till und. skrifvelse blef derefter
uppläst till justering oell godkändt.
II. R. o. Ad. åtskiljdes kl. -f till 1 om morgonen den
17 December.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Fredagen den 18 December i84o.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades pleni-prot:n för den 7 sistl. Nov. f. och e. m.
Föredrogs till justering Exped.Utsk:s förslag N:o 171
till R. Sl:s und. skrifvelse lill K. M., angtde regleringen af
utgifterna under riksstatens io:de hufvudtitel.
Begärdes på bordet af Hr von Hartmansdorff,
August.
Fortsattes pröfningen af Bevilln.Utskts utlåt. N:o 3o, i
anledn. laf gjorda anmärkntr vid betänk. N:o 21, ang:de
tullbevillningen.
Skafgräs.
Utskottets förslag bifölls.
Skedvatten eller Saltpeter sy ra.
I anledn. af en ledamots framställning beslöt R. o. Ad.
att bestämma införselstullen till 1 sk. 6 r:st. per skålpund;
i öfrigt bifölls Utskts förslag.
Skomakare-arbeten; Skrifta fl or; och Skrubb
1
o r.
Utskottets förslag bifölls.
ajo
Den 18 December f. ra.
Sköldpadd.
En ledamot yrkade alt, i enlighet med 1835 års taxa,
införselstullen å arbetad sköldpadd måtte bestämmas lill 10
r:dr per skålpund.
Med denna sålunda yrkade förändring biföll R. o. Ad.
Utskts förslag.
Slöjdevaror, eller Fabriks-, Handtverkeriocli
Manufacturvaror, i taxan ej nämnda.
Under den discussion, som i anledn. häraf uppkom, yrkades
af flera ledamöter, att i afseende på alla ej specificerade
slöjde-, fabriks-, handtverkeri- och manufacturvaror,
sorn i 1835 års taxa varit förbjudna till införsel, samma förbud
måtte fortfara, hvaremot alla i samma taxa till införsel
tillåtna sådana varor, och hvilka äfven till största delen af
R. o. Ad. blifvit uppskjutna, för alt i sammanhang med
slöjdevaror pröfvas, måtte få införas emot den tull i835 års
taxa bestämmer; af många andra yrkades åter dels bifall
till Utsk:s förslag, dels att de särskildt upptagna och förut
till införsel tillåtna med slöjdevaror gemenskap ägande artiklarna
borde särskildt hvar för sig, näst efter sedan den
nu föredragna hufvudartikeln blifvit afgjord, föredragas och
afgöras.
Då ingen anmärka, blifvit gjord vid Utsk:s förslag, att
slöjde-, fabriks-, handtverkeri- eller manufaeturvaror, införda,
med CommerceCollegii särskildta tillstånd, af slöjdeidka—
re såsom prof eller modeller för egna tillverkningar, måtte
vara fria från tull, hemställde Hr Frih. o. Landtm, först,
om R. o. Ad. behagade bifalla detta förslag.
Ropades ja.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade derefter, att hvad
anginge förslaget, att uti samma propos., som komme att
framställas rör:de den nu egentligen föredragna artikeln,
äfven boide intagas tullbestämmelserna för de i Utskis förslag,
äfvensom i 1835 års taxa, särskildt specificerade och
af R. o. Ad. till största delen uppskjutna med artikeln
''Slöjdevaror” gemenskap ägande ämnen, så ansåg Hr Landtm,
att sådant icke skulle vara så alldeles riktigt, då olika tullbestämmelser
för en del af dem blifvit föreslagna och ännu
af R. o. Adis ledamöter kunde yrkas; utan hemställde Hr
Landtm, att den propos., som nu komme att framställas,
finge inskränkas endast till Utskis nu egentligen föredragna
förslag.
Ropades ja.
Hr Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla Utskts förslag till tullbestämmelser för slöjdevaror,
Dent8Deccmbcrf.nl.
ellef fabriks-, handtverkeri- och manufacturvaror, i taxan
cj nämnda.
Hopades starka ja, blandade med många nej.
Då Hr Landtm, förklarade, det han trott sig finna att
ja öfverröstat nej, begärdes votering.
Upplästes till justering och godkändes följande votertsproposition:
Den
sorn bifaller Bevilln.Ulskts i betänk. N:o 21 framställda
förslag till lullbestäinmelser, ronde slöjdevaror, eller
fabriks-, handtverkeri-och manufacturvaror, i taxan ej nämnda,
voterar
ja;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, anser R. o. Ad. förbud derå böra fortfara.
Efter voteringens slut, befunnos rösterna hafva utfallit,
som följer.
Ja — 47.
Nej — 32.
Fortsättningen af delta måls pröfning uppskjöts till eftermiddagen.
II. R, 0. Ad. åtskiljdes kl. 2 e. m.
lii fidem prolocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Fredagen den 18 December i84o.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades pleni-prot. för den 9 sisth November f. m.
Fortsattes pröfningen af Bevilln.Utskts utlåt. N:o 3o, i
nnledn. af gjorda anmärkmr vid betank. N:o 21, angrde
tullbevillningen.
Då nu till pröfning skulle föredragas de särskilda artiklar,
hvilkas pröfning R. o. Ad. förut bestämt skola till
afgörande företagas i sammanhang med artikeln ”Slöjdevaror,
” hemställdes af en ledamot, att, sedan R. o. Ad. för
slöjdevaror i allmänhet bestämt en införselstull af 33§ proc.,
alla de uppskjutna artiklar, för hvilka samma tullbestämmelse
blifvit af Utsk. föreslagen, måtte på en gång föredragas,
men att alla de, för hvilka Utsk. deremot särskildt föreslagit
annan tull, måtte hvar och en för sig pröfvas.
272
Den 18 December e. m.
Denna hemställan blef, uppå derefter framställd propos.,
af R. o. Ad. bifallen.
I anledn. häraf föredrogos nn pä en gäng artiklarna:
Borstar; Decora tio ner; Platåer med tillbehör,
äfvensom Ornamenter, ej specificerade; Fjädrar,
andra, ej specificerade; Flaskfoder; Korgar;
Korg m a k a r e-a rbelen; Käppar; Lampor;. Ljuskronor;
samt Paraplyer och P a r a s o 11 e r.
Utskts för alla dessa artiklar öfverensstämmande förslag
till tullbestämmelser bifölls.
Uppå derefter framställda särskilda propos:r, b i föl I os äfven
Utsk:s förslag rör:de artiklarna Askar och Dosor;
Etuis; Fjädrar: Ur-; Lackerade arbeten; samt
P o r t e f e u i I 1 e r, T a s k b ö c k e r , R i d i c u 1 e r och Nattsäckar.
Efter af en ledamot framstäldt förslag, beslöt R. o. Ad.,
uppå derom framställd propos., alt alla de förstnämnda till
slöjdevaror hörande artiklar, för hvilka R. o. Ad. bestämt
en införselstull af 33proc. af värdet, borde, på salt i betänk.
N:o 21 blifvit föreslaget, endast upptagas i noterna
med hänvisning till slöjdevaror.
Smergel; Smink o c h Sminkflor; samt Smör.
Ulskotlets förslag biföllos.
Socker: Moscovad- eller brunt och gult, ordinärt
Terres- och Tetes-, samt h vitt Pudersocker,
och k r o s s a d t L u m p-, II a v a n a-, T erres- samt andra
till sockerhalten lika slag.
Utskottets förslag biföllos.
Socker: Topp-, Cand i- och K a k-.
ÅtskiIlige ledamöter yrkade bifall å Utsk:s rör:de detta
ämne i betänk. N:o 21 afgifna förslag, andra åter å förslaget
i utlåt. N:o 3o.
Hr Frih. o Landt m. hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla Utsk:s i utlåt. N:o 3o afgifna förslag.
Ropades ja och nej.
Då Hr Landtm, yttrade, det han trott sig finna alt
ja öfverröstat nej, begärdes votering.
Upplästes till justering och godkändes följande votertsproposition:
Den
sorn bifaller Bevilln.Utskrs i betänk. N:o 3o framställda
förslag till tullbestämmelser lörtde socker: topp-,
candi- och kak-, voterar
ia 5
den det ej vill, voterar
nC)’ Vin
-
Den iS December e. m.
Vinner nej, bifaller R. o. Ad. Bevilln.Utsk:s i utlåt. N:o 21
i afseende på ofvannämnda artikel afgifna förslag.
Efter voteringens slut, befunnos rösterna hafva utfallit,
sorn följer:
Ja — 36.
Nej — 3r.
En ledamot yrkade i anledn. häraf, att af R. o. Ad,
likväl någon tull borde bestämmas för den händelse, att K.
M. icke skulle linna att förbud emot införseln af socker:
topp-, candi- och kak-, borde äga rum, och föreslog i det
afseendet de tullbestämmelser Utsk. i betänk. N:o 21 tillstyrkt;
hvilket förslag äfven af R. o. Ad. antogs.
Solfjädrar.
Införselstullens bestämmande till samma proc. af tullvärdet,
som uti 1835 års taxa, eller lillö r:dr per skålpund,
yr kades af några ledamöter men bestreds åter af andra, som
tillstyrkte bifall å Utskrs förslag.
Uppå derefter framställd propos., blef Utsk;s förslag af
R. o. Ad. bifallet.
Souda, samt Soya och Saucer.
Utskottets förslag biföllos.
Span rn å I.
Under den discussion, som rör:de denna artikel uppstod,
yrkades dels antagande af den lägre tullbeslämmelse, K. M.
alternativt föreslagit, dels bifall till Utskrs förslag, dels att
rubriken ”Linsel’' borde derifrån uteslutas, dels ock högre
tullbestämmelser ät) dem Utsk. till antagande tillstyrkt.
Uppå derefter framställd propos. blef Utsk:s förslag af
R. o. Ad. bifallet.
Speglar och Lampetter.
Utsk:s förslag bifölls på det sätt, att denna artikel skulle
i noterna upptagas med hänvisning till artikeln ”Slöjdevaror.”
Spetsar, Uddar och Blonder.
En ledamot föreslog, att i stället för de i Utskts förslag
framsta llda tvänne classer borde, såsom hittills, antagas blott
en gemensam rubrik för alla slag af spetsar, uddar och blonder,
hvilket deremot af en annan ledamot bestreds,
Utsk:s förslag blef af R. o. Ad. bifallet.
Spillning; och Sten.
Utskottets förslag biföllos.
Stenkol.
Emot Utsk:s förslag yrkades dels högre införselstull för
vanliga stenkol än Utsk. föreslagit, dels att lullbehandlingen
18 11. 35
»74
Den i8 December c. m.
borde ske efter vigt, dels ock att införselstullen å stenkol
borde bestammas till 4 sk- Per tunna. Af flera ledamöter
tillstyrktes i motsats häremot bifall å Utsk:s förslag.
Hr Frih. o. Landtm, heuijtällde, om R. o. Ad. be-~-  hagade bifalla Utsk:s förslag.
Ropades ja och nej.
Hr Landtm, yttrade, att då denna propos. blifvit med
både ja och nej besvarad, ville han skilja frågorna uti särskilda
proposir; hemställande nu först om R. o. Ad. behagade
bifalla Utsk:s förslag rörtde afsvaflade stenkol eller
cokes.
Ropades ja.
Hr Landtm, hemställde, om R. o. Ad. ansåg tullvärdet
å stenkol borde bestämmas till i r:dr 16 sk. och införselstullen
till 4 sk. per tunna.
Bifölls.
Likaledes bifölls att utförseln skulle blifva fri från tull.
Stenkolsstybb.
Nedsättning j jpfgrselstullen yrkades af flera ledamöter,
dels till 6, dels lill 4 sk-, hvilket åter bestreds af andra,
som yrkade bifall till Ulsk:s förslag.
Uppå derefter framställd propos. blef Utskts förslag af
R. o. Ad. bifallet.
Hr Westfelt, Nils, reserverade sig emot detta beslut.
Fortsättningen af detta måls pröfning uppskjöts till nästa
plenum.
Lades på boillet nedannämnda från Exped.Utsk. inkomna
memorialer, nemi,:
N:o 22, ang:de en förefunnen oriktighet i den af StatsUtsk.
upprättade tabell öfver 5:te bufvudtitelns anslag, tillika
med förslag N:o 172 till R. St:s rind. skrifvelse till K.
M., angtde reglering af anslagen å rik^statens femte hnfvudlitel;
N:o
23, i sammanhang med Utsk:s förslag till und. skrifvelse
rörtde reglering af nionde hufvudtiteln, tillika med
nämnda under N:o 174 afgifna förslag.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 1 1 om aftonen.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Den 19 December f. m.
Lördagen den 19 December i84o.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades pleni-prot. för elen g sist!. Nov. e. m.
Upplästes till justering Exped.Ulsk:s den 18 dehnes pä
bordet lagda förslag N:o 171 till R. St. und. skrifvelse lill
K. M., ang:de regleringen af utgifterna under riksstutens tionde
hufvudtitel.
Hr von Hartmansdorff, Äng.: Mot siffrorna i
denna und. skrifvelse har jag intet att erinra, men deremot
något emot redactionen. Angrde det gymnastiska centralinstitutet
yttras: ”Vid öfvervägande häraf, hafva R. St.,
med fästadt afseende på den obestridliga, äfven utom
fäderneslandet erkända, nyttan af denna inrättning, hvilken
i följd af den utveckling de gymnastiska läroämnena, genom
den förtjenstfulle nu mera aflidne stiftaren Professor Lings
och den nuvar. ej mindre nitiske föreståndarens bemödanden
erhållit, torde kunna anses såsom den i sitt slag förnämsta
inom den civiliserade verlden, och då denna inrättning
genom det inflytande densamma i afseende på arme'ens
utbildning m. m.” Det plägar för en hvar anses olämpligt
alt berömma sig sjelf. Ännu olämpligare synes det vära af
Ständerna att föra ett sådant språk. Om någon i ett annat
land skulle läsa en skrifvelse från lagstiftande makten
i Sverige, deri hon förklarade en' af Rikets inrättningar
vara den förnämsta i den civiliserade verlden, så skulle det
förmodligen föranleda lill någon dragning på munnen. Nu
kommer dertill alt frågan löiér ett central-institul för gymnastik.
I den ociviliserade finnes förmodligen icke något dylikt.
Således kunde man helt enkelt hafva tagit till allt
hvad möjligt varit och sagt i hela verlden. Jag hemställér,
att män mätte taga bort alla sådana onödiga betraktelser
och slikt sjelfberöm, likasom jag önskar borttagandet
af det förenämnda ordet obestridliga. Om R. St.
nyttja dylika ordalag, så ser det ut som Ständerne behöfde
tvista med någon om riktigheten af hvad de hafva gjort.
En sådan framställning kan vara lämplig inom ett Utsk.,
der man väntar sig änmärkntr inom Stånden och der man
derföre begagnar sådana uttryck, som man tror skola hjelpa
vid Ståndens pröfning. Men sedan denna strid är afgjord
genom R. St:s beslut, så böra spåren efter striden ingalunda
bibehållas i den und. framställning, som göres till K. M.
Jag ville således, för min del, tillstyrka, att det måtte få
heta helt enkelt: Vid öfvervägande häraf, hafva R. St.,
med fästadt afseende på nyttan af denna inrättning, hvilken
i afseende på armeens utbildning i vapenföring redan haft
och ännu ytterligare etc. —• beslutat det och det. Som
Dcii 19 December f. ni
-
delia icke innefattar någon förändring i sak, skulle jag trd
att skrifvelsen icke beliöfver återremitteras, ulan blott att
dessa ordalag, såsom efter mitt förmenande olämpliga, 111—
strykas. Att vissa oid onödigtvis upprepas, vill jag hur icke
fästa mig vid. Det är likväl sådant som secreleraren i Ulsk.
bort (åsta sig vid, på det att R. St:s skrifvelse!1 till Konungen
icke måtte komma fram i sämre stilistiskt skick an etnbetsverkens
eller andra ringare myndigheters skrifvelse!1 till
K. M.
R. o. Ad. biföll den af Hr von Hartmansdorff föreslagna
förändring och godkände i öfrigt Exped.Utskts förslag N:o 17!.
Ånyo föredrogs Exped.Utskts den 18 dennes på bordet
lagda mern. N:o 22, angtde en förefunnen oriktighet i den af
StatsUlsk. upprättade tabell öfver 5:te hufvudtitelns anslag,]
Derjemte upplästes Exped.Utsk:s samina dag bordlagda
förslag N:o 172 till R. Sits und, skrifvelse angrde reglering
af anslagen å riksslatens 5:te hufvudlitel.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Vid ordalagen äf
ven
i detta förslag till und. skrifvelse, anhåller jag att få
göra några anmärkntr. Utsk. har, i den ringa frågan om
ett ökadt vaktmästarebiträde, ansett behöfligt att införa orden:
obestridligt behof. Detta tror jag att R. St. kunna
sig bespara af skäl, som jag nyss anfört. I fråga örn naturhistoriska
museum har tjlsk. infört följande ordalag:
"För det under Vettenskapsacademiens inseende ställda naturhistoriska
museum har E. K. M. i dess nåd. propos., till
upprätthållande af denna för fäderneslandet hedrande
stiftelse”—. Detta är samma sjelfberömmelse, som jag förut
anmärkt, jag tror visserligen, att vårt naturhistoriska museum
är ganska godt, men om det jemföres med andra länders,
så kommer det derpå an, om inrättningen befinnes så
utmärkt, som här omförmäles. Man kan ganska väl förbigå
dessa ord och blott säga; till upprätthållande af denna
stiftelse. I fråga om nationalmuseum börjas framställningen
på följande sätt: ”Under den åsigt, att äfven Svenska
nationen, såvidl dess tillgångar medgifva, bör lika med den
öfriga civiliserade verlden på ändamålsenligt sätt vårda de
konstalster —Då den civiliserade verlden bär åberopas
såsom motsats till oss, så ser det ut som vi nu först yrkade
på att höra dit. Det är dessutom ett axiom, att om något!
har en skatt, så bör han förvara den, ty om icke så skedde,
förlorades hon. Det behöfver således icke sägas, att om vi
hafva konstsamlingar, så böra vi vårda dem, ty det är ett
axiom. Till undvikande af begge dessa olämpligheter i uttryck,
tillstyrker jag vördsamt, att det måtte helt enkelt
heta: För att på ändamålsenligt sätt vårda de konstalster
Svenska nationen redan äger och befrämja dessa samlingars
förökande —. Här är icke heller fråga om någon förändring
Den 19 December f. m.
i siffra eller sak, utan blott om ordalagen, så att jag skulle
tro, att, om R. o. Ad. gillar anmärkningarna, rättelserna
kunde genast vidtagas. Jag förmodar alt dessa uttryck influtit
derföre att Utsk. bär ordagrannt afskrifvil hvad som
blifvit sagdt i SlatsUtsk-.s betänk., men det torde åtminstone,
efter hvad jag tror, icke vara lämpligt alt upprepa allt
hvad som kan af parter, om jag så får säga, anföras i rättegången,
eller hvad som blifvit upplaget af det Utsk., som
behandlat målet; ty då borde äfven alla de omdömen, som
blifvit fällda i RiksStm och som i svaren på återremissen
influtit i betänk., intagas i den und. skrifvelsen Detta kan
icke vara lämpligt. Hvar och en vet äfven, att i rätters
och domstolars utslag bryr man sig icke om att taga upp
alla sådana småsaker, som på ena eller andra sidan anföras,
särdeles då fråga blott är om ordalag, utan man håller sig
till saken och yttrar sig derom helt enkelt. Annorlunda
tror jag att R. St. ej heller böra förfara.
Frih. Rehbinder, Fredr. Wilh.: Såsom ledamot af
Exped.Utsk. finnér jag mig vid detta tillfälle skyldig tillkännagifva,
att Exped.Utsk. i allmänhet gjort sig till regel
ali, så vidt som möjligt, följa framställningen i de andra
Utsk:ns betänktn, särdeles nied afseende derpå, attatneafde
ofrälse Stånden, nemi. Borgare- och Bonde.Stm, och isynnerhet
BorgareSt., stundom återremitterat skrifvelser, endast
derföre att Utsk. icke alltid följt betänk., då det verkligen
varit nödvändigt att icke följa detsamma. Då likväl Hr von
Hartmansdorffs anmärkntr här icke föranleda till någon hufvudsaklig
åtgärd, utan endast till en utstrykning i Exped.-  Utskts förslag, hvarvid icke blir fråga om någon återremiss,
så vill jag icke motsätta uiig den värde talarens yrkande.
Gr. af Ugglas, Ludv.: Till hvad Frih. Rehbinder
nyss anfört vill jag endast tillägga, att hvad angår naturhistoriska
museum, tror jag att ordaiagen äro afskrifna ur
K. M:s proposition. Hvad åter beträffar national-museum,
så tror jag att de bär begagnade ordalagen igenfinnas i den
academiens skrifvelse, som åtföljt K. M:s nåd. piopos. om
denna stiftelse.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. anäåg
alt de ordställningar, som af Hr von Hartmansdorff blifvit
anmärkta, borde rättas i enlighet med hans förslag.
Ropades ja och nej.
Hr Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade godkänna
Utsk:s förslag.
Ropades äfven ja och nej.
Hr Printzensköld, Garl: Äfven med den ringa erfarenhet
i expeditionsväg, som jag må anses äga, vågar jag
dock förena mig i de anmärkntr, som Hr von Hartmansdorff
framställt. Det instämmer alldeles icke med antagen stylus
278
Den 19 December f. m.
curiae, atl i skrifvelse!- från Ständerna införa sådana uttryck*
som ordet ”obestridligt,” och icke heller att införa sådana
mellanmeningar, som Hr von Hartmansdorff för öfrigt
anmärkt. Jag till forser mig således, alt K., o. Ad. för sjelfva
expeditionssältels skull gillar de anmärkntr, som af Hr
von Hartmansdorff äro framställda.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. ansåg
föislaget böra rättas på sätt Hr von Hartmansdorff yrkat.
Ropades ja och nej.
Frih. Cederström, Jacob: Om också K. M. uti nåd.
propos. till Ständerna nyttjat sådana ordalag, som del bär
anmärkta epithetet: ”för fäderneslandet hedrande,” så hör
det dock icke till saken att i expeditionen af svaret derom
nyttja samma term tillbaka. Det måtte vara nog, när Ständerne,
i anledn. af Konungens propos., hafva bifallit anslaget
och anmäla det. Jag instämmer i Hr von HartmansdorlFs
anmärkntr och tror det vara nödigt att expeditionen
derefter rättas.
Frih. Hamilton, Hugo: Jag vågar vördsamt anhålla,
att, när propos. nästa gång framslälles, Hr Landtm, först
täcktes göra framställning, huruvida discussionén är slutad.
Det är nu 2tne gånger propos. blifvit gjord, och 2:ne gånger
hafva talare ytterligare uppstått, och det vore kanske
skäl att en gång få sluta denna discussion.
Gr. Frölich, David: Jag tillstår att jag icke följt
denna speciella fråga så att jag kan afgifva något omdöme
om densamma i sig sjelf, näen den grundsatsen täger jag mig
friheten här uttala, som jag tror vara den enda rätta, att
Exped.Utsk., vid affattande af sina skrifvelse!’, bör följa de
ordalag, som ligga i RiksSltns beslut och icke ditsätta något
annat. Försöket att på detta sätt omskrifva R: St:s beslut
med andra ordalag, som Exped.Utskls ledamöter möjligen
kunde anse mera lämpliga, skulle innefatta ett försök,
föranledande till oberäkneliga discussioner, vidlyftigheter och
tvister. Jag anser således, der det icke är alldeles högst
nödvändigt, hvilket, efter hvad jag tror, ehuru, såsom jag
sagt, jag icke derom kan dömma, nu icke blifvit visadt, att
detta sätt att omskrifva R. St:s beslut med andra ordalag ej
borde sättas i fråga.
Hr von Hartmansdorff: Jag tog mig friheten från
början anmärka, att icke någon fråga var om förändring i
beslutet. Om den siste talaren fästat uppmärksamhet vid
anmärkningarna, så hade han funnit, att de blott angå ordalag
och bevekelsegrunder, eller, såsom det på nutidens
Svenska kallas, motiver. Då nu allt hvad som icke rätteligen
hörer till saken borde bortfalla, önskar jag, att R. St.
i deras skrifvelse!- måtte iakttaga ett sådant språk, att icke
med dessa skrifvelsers ordalag må kunna göras allmänt gyc
-
Den 19 December f. m.
279
kel, om man så behagar. Derföre har jag gjort mina anmärkningar.
Vore icke en hufvudiitel i fråga, vore det icke
en uttryckt önskan att dessa hufvudtitlar måtte blifva färdigs
innan årets slut, och hade man icke gjort mig och
några af mina vänner den beskyllningen att vi ville onödigtvis
uppehålla statsregleringen; så skulle jag 1111 hafva
begärt återremiss. Men när andra skrifvelse!’ föredragas, som
icke angå statsregleringen och sorn inkomma eber delta årets
slut, skall jag icke underlåta att mera noggrannt än hittills
granska Exped.Utsk:s förslag till skrifvelse!’. Skulle R. o.
Ad. göra afseende på mina anmärkntr, så vill jag för egen
del åtminstone icke medgifva, att under denna riksdag låta
de und. skrifvelserna hädanefter framgå lika illa författade, sorn
hittills. Något mera borde väl Ständerne vårda sin egen värdighet
i de skrifvelse!', som de tillåta att i deras namn afgifvas.
Hr Printzensköld, Garl; Gr. FröIichs anförande synes
föri}tsätta att Exped.Utsk. skall vara endast en copieringsmachin,
efter han yrkar det endast afskrifning af Riks.Stms
beslut utaf delta Utsk. skall verkställas. Det må vara Grefven
förbehå|let alf uppfatta Exped.Utskts pligt på detta sätt,
och möjligen har han gjort det under den tid han varit ledamot
i Exped.Utskottet. Jag har icke varit ledamot af
detta Utsk., känner således ej af någon erfarenhet dess arbetssätt;
men jag tror, att sjelfva begreppet 0111 Exped.Utsk:s
natur innebär, att detta Utsk. skall tillse, att den stil, som
R. St. nyttja i sina skrjfyelser till Konungen eller eljest, är
öfverensstämmande med antagna former, och ali dessa skrifvelser
icke innehålla några epitheter eller mellanmeningar,
som befinnas olämpliga, eller äro så uppställda, att de föranleda
åtlöje eller ogillande. Jag förnyar mitt tillstyrkande,
att de anmärkntr, som Hr yon Hartmansdorff på så goda
grunder här framställt, målte af Ståndet gillas.
Hr Lefren, Joli. Pehr; För min enskilda del anser
jag mig skyldig att till den af Ståndets ledamöter, som
gör sig särdeles besvär att följa äfven denna gren af R.
St:s förhandlingar, hembära min tacksamhetsföi klaring derför.
Jag tror, att i detta fall fråga icke är om annat än
att utesluta några ord, som alldeles icke förändra meningen,
utan blott göra den klarare. Jag tror, att ofta har förekommit
vid expeditionerna anmärkn:r hufvudsakligast mot
de s. k. premisserna. Ingen har nekat, att ju orda
grannhet
bör äga rum, då man anför den del af betänk.
, som der är utförd med indragen stil och som
utgör R. Sl:s beslut. Jag kan icke vid detta tillfälle säga,
om de förändringar, Hr von Hartmansdorff föreslagit, ligga
i denna del af betänk, eller icke, meli det brukar vara i
premisserna, som tagas från Utsktns föregrde raisonnement,
der de uttryck insmyga sig, hvaremot anmärkn:r göras. Jag
tillstyrker bifall lill de anmärkntr, som här äro framställda.
a8o
D e 11 19 December f. 111.
Frih. Rehbinder: Till följe af de yttranden, sorn Gr.
Frölich och Hr Printzensköld hvar mot annan haft i afseende
på Exped.Utsk:s skyldigheter, har jag ansett mig böra
tillkännagifva, att jag vissel ligen ic)re delar Gr. Fiöliehs åsigter,
att Evped.Utsk. är ovillkorligen skyldigt att följa de
öfriga Ulsk:ns ordalag, utan endast vid sådana tillfällen, då
sådant kan ske ulan skada. Men förhållandet är, alt åtskillige
ledamöter i BondeSt ovillkorligen alltid följa ordalagen,
emedan de fått sådana order ifrån sitt Stånd, eller icke egenlligen
order, men yttranden, som föranleda dertill. Då
nu de armärkntr, som Hr von Hai tmansdorlf framställt, visserligen
kunna vara riktiga, men synas mig vara af föga vigt;
så fann jag mig i Utsk. icke befogad att strida derför,
helst det har varit särdeles brådtom och af alla partier önskadt
att man icke skulle uppehålla dessa skrifvelser om
hufvudtitlarna.
Gr. Frölich: Jag skall anhålla hos Hr Printzensköld
och den sista talaren att alldeles icke på området af denna
discussion inflytta mitt före detta deltagande i Exped.Utsk:s
förhandlingar. Det är nu förbi, och den snön behöfver man
icke tala om, som föll i fjol. Nu är frågan egenlligen om,
huruvida det är lämpligt att de 4 särskildta RiksSt:n, efter
deras subjectiva mening och uppfattning af ett och annat
ord i motiveringen , skola företaga sig att corrigera R. St:s
beslut, sådant som Exped.Ulsk. uppsatt det ur tryckta handlingar.
Det kan icke nekas Hr von Hartmansdorff, att det
kan finnas mycket att corrigera i en sådan framställning.
Det är gifvet, alt den enes förmåga i stiliseringsväg öfverIräffar
den andres, och jag vill icke neka, att Hr von Hartmansdorff
äger denna förmåga i högre grad än de flesta;
och att hail således är fullt ut competeul att göra anmärkn:r
vid de af R. St. beslutade und. skrifvelser, är otvifvelaktig!.
Men huruvida han, på grund af en sådan högre förmåga,
bör drifva saken derhän, att hvarje ord, som kunde
tagas bort, men likväl på det hela är oskyldigt samt troligen
icke väckt någon uppmärksamhet, 0111 icke Hr von Hartmansdorff
fästat sig dervid, — att, säger jag, ett sådant ord
i något af R. St. fattadt beslut skall föranleda till rättelse
af R. o. Ad., hvilket möjligen, ifall andi ingen icke godkändes
af de öfriga Stånden, skulle ytterligare föranleda till
votering och krångel, derom har jag tagit mig friheten att
yttra mig, och det är detta jag vågar betvifla. Nu har jag
särskildt underrättat mig här af personer, sorn afhört anmärkningarna,
hvarom jag genast tillsade att de ej voro mig
kända, att de visserligen icke kunde anses obehöriga, utan
alt Hr von Hartmansdorff må hafva rätt deruti att det kunde
vara bättre om några uttryck borttagas, men att deremot
dessa meningar icke äro af sådan beskaffenhet, att de kunna
kom
-
Den 19 December f. rn.
komma under calhegori att anses väcka åtlöje. Det är således
egentligen om intet man tvistar, om icke derom alt
Hr von Hartmansdorff skall få göra sin vilja gällande i alla
slags frågor.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henr.: Jag deltager oger
na
i en tvist, som förlänger R o. Ad:s öfverläggning utan
något särdeles ähdainål; men att en ledamot af Exped.-  Utsk. förklarar att Exped.Utsk. icke bör anse sig på något
sätt bundet vid expeditionernas uppställning af de ordalag,
som förefinnas i RiksSt:ns beslut, del är något, som jag icke
kan stillatigande förbigå, utan anhåller jag emot en sådan
Exped.Utsk:s åsigt få till prot. nedlägga min protest; ty
jag tror att Exped.Utsk. tvertom är absolut och ovillkorligen
förbundet att vid uppsättningen af expeditionerna oeftergifligen
hålla sig till de ordalag, sorn finnas i RiksSttns
beslut.
Frih. Rehbinder: Till följe af Gr. Anckarsvärds ytt
rande,
anser jag mig böra tillkännagifva att jag ej kan finna,
att allt är beslutadt, som står i ett bifallet utsk-betänk.,
och alt det ofta är fallet att Utsktn begagna motiver i deras
framställningar till RiksStm, som sedermera ingalunda
af RiksStm kunna begagnas i skrifvelse!- till K. M.; och
ofta händer äfven att R. St:s beslut blifva olika emot Utsk:ns
tillstyrkande, och i sådant fall är det rent af omöjligt att
begagna samma ordalag, som i ett utsk.betänk, äro upptagna.
Dessutom synes det mig, alt flere ledamöter af Riddarhuset
delat min åsigt, att Exped.Utsk. ingalunda är förpligtadt
att ovillkorligen alltid följa ordalagen i framställningen
af del Utsk. som handlagt ärendet; ty i sådant fall
skulle alltid Exped.Utsk., enl, hvad Hr Printzensköld fölen
stund sedan nämnde, blifva en copieringsmachin, och det
kan jag för min del alldeles icke gå in på.
Frih. Cederström: I Riksd.Ordn. finner R. o. Ad.
lämpligast hvad med Exped.Utsk:s functioner förstås. Att
dermed icke förstås att man öfverskrifver ett betänk, från
ett annat Utsk. med en rubrik: till K. M. underdånigst, och
gör det till en und. skrifvelse till K. M., lärer hvar
oell en genast finna, äfvensom att således ofta R. St:s
beslut skall uppsättas] i en skrifvelse till K. M., och att
denna skrifvelse blir ett arbete på sidan om det betänk.,
som derför ligger till grund. Hvad sjelfva beslutet beträffar,
så skall detsamma ordagrannt uti skrifvelsen intagas, — deruti
få inga ord ändras; men hvad som motiverar beslutet,
hvad som omgifver detsamma, det tillhör Exped.Utsk. att
föreslå samt RiksSttn att pröfva och justera, innan det afgår.
Af sådan grund är det också helt naturligt, att om
en secreterare i Exped.Utsk. förbisett sådant och intagit i en
expedition hvad icke dit höra bort och detta i Utsk. blifvit förbisedt
eller man låtit det passera, emedan orden funnits i utsk.-  18 H- 36
Den ig December f. m.
betänk.; det är helt naturligt, säger jag, att i sådant fall,
när expeditionen kommer till justering i RiksStm, rättelse
derutinnan bör ske genom RiksStln sjelfva. Detta är hvad
här nu har inträffat med denna expedition, och jag förnyar
min begäran om propos. till bifall å de gjorda anmärkningarna.
Gr. af Ugglas: Jag får förklara att jag i allo delar
den åsigt Gr. Anckarsvärd yttrat i afseende på beslutet, i
hvilket jag anser Exped.Utsk. icke hafva rättighet att något
ändra, men skulle Exped.Utsk. ordagrannt följa ordalagen
i de betänk:n, på hvilka besluten äro grundade, så är
jag öfvertygad alt knappt något af Exped.Utskts förslag till
skrifvelse!’ ej skulle blifva af RiksSt:n återremitteradt.
Hr von Hartmansdorff: Gr. af Ugglas har sagt hvad
jag ville invända emot talarne å andra sidan. Gr. Frölich
vet ganska väl, att det är en stor skilnad emellan hvad
som står i betänk, i allmänhet och hvad som står i
den del af betänk., som utgör beslutet. Jag bar icke
föreslagit några ändringar i beslutet, utan i de föregående
betraktelserna och bevekelsegrunderna. Om Gr. Frölich
varit tillstädes från början, så hade han visserligen funnit
det. Men efter här talas om ordalagen och onödigheten af
hvad som här anmärkes, så vill jag fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet
på ett uttryck, som jag förbigick förra gången.
Här står t. ex. ora Vitterhets-, Historie- och Antiqvitetsacademien,
att behofvet af ökade anslag dertill förtjenar
R. St;s behjertande, likasom fråga vore om barmhertighet
emot denna inrättning, eller om fattigvård. Man borde
väl nyttja orden: förtjena!’ afseende eller något dylikt; men
på detta sättet låter man pennan löpa. Skulden är egentligen
utsk.ledamöternes, ty man kan icke begära att de
skola särdeles fusta sig vid annat än besluten; men det är
fel hos Utsk:s secreterare och cancelli-betjening, som icke
hafva det omdöme, att i Utsk:s förslag till skrifvelse underlåta
begagnandet af sådana uttryck, som äro olämpliga
för meningen. En talare har här yttrat, att de ordalag,
som jag anmärkt, icke kunde vara föremål för åtlöje. Jag
frågar eder, mine herrar! om bemödandet att bevisa ett
axiom icke kan vara föremål för åtlöje, och sådant bemödande
innefattar den del jag omnämnt. Här har äfven blifvit
sagdt, att jag förmodligen icke åsyftade med detta något
annat än att göra ruin vilja gällande vid detta tillfälle såsom
vid andra. Detta yttrande visar, att talaren icke varit
bär tillstädes på de sista i4 dagarna, ty under den tiden
har jag förlorat åtminstone 2 till 3 voteringar om dagen.
Min vilja har således på detta rum icke varit mycket gällande.
Någon ol eda i behandlingen af detta mål, derigenom
att Ståndet utströke vissa ord, kan icke uppkomma, ty det
är eder bekant, mine herrar! att med dessa förslag lill und.
skrifvelse!’ förhåller det sig så, att sedan förslagen blifvit
Den 19 December f. m.
föredragna lios R. o. Ad., gå de med Ridd.Secret:ns påskrift
om rättelserna till PresteSt., derifrån till BorgareSt. och sedan
till BondeSt. medelst en s. k. löpare, hvarigenom hvarje
Stånd får underrättelse om hvad sorn föregått hos de öfriga.
Jag tror således icke alt det kan vara betänkligt för
R. o. Ad. att göra de rättelser, jag vördsamt har föreslagit.
Jag Beklagar, alt det är jag, som så ofta kommer alt göra
anmärkntr. Om någon annan af Ståndets ledamöter ville
hafva den godheten att besvära sig med förslagens genomseende,
så sluppe jag att göra erinringar, och då undginge
mina värda motståndare att så ofta höra min röst och mitt
namn.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
godkänna, att i stället för ordet ”behjertande” i
2:dra punkten borde begagnas ordet ”alseende.”
Ropades jäv
Hr Landtm, hemställde, om R. o Ad. ansåg, att i
4:de punkten borde, i stället för orden ”obestridligt hellof,
” begagnas endast ordet ”behof vet.’’
Ropades ja.
Hr Landtm, yttrade, att i afseende på 5:te punkten
hade blifvit anmärkt, att i stallet för följande mening: ”Under
den åsigt, att äfven Svenska nationen, så vidt dess tillgångar
medgifva, bör, lika med den öfriga civiliserade verlden,
på ändamålsenligt sätt vårda de konstalster den redan
äger” etc. borde begagnas följande uttryck: ”För att på ändamålsenligt
sätt vårda de konstalster Svenska nationen redan
äger” etc.
Frih. Hamilton: Då här är fråga om redactionen,
så får jag bekänna, att jag ej kan fatta att orden: ”lika
med den öfriga civiliserade verlden,” skulle kunna tydas såsom
den värde ledamoten har sagt, eller alt vi icke skulle
tillhöra den civiliserade verlden. Jag kan derföre icke (inna,
alt de orden böra borttagas, ulan anhåller att de mätte
få qvarstå.
Gr. Frölich: Jag hoppas att Konungen icke kan ta
ga
illa, att nationen önskar att få stå i likhet med den öfriga
civiliserade verlden. Jag finner väl, att i detta uttryck
ligger ett bevis, alt det Utsk., som egentligen handlagt frågan,
har behandlat saken con amore, sorn man säger; men
då RiksSt:n icke gjort någon anmärka mot detta uttryck,
samt jag anser detsamma alldeles riktigt, så kan jag för min
del icke tillåta att del får tagas bort.
Frih. Cederström: Anmärkn:n mot uttrycket göres
nu och har icke blifvit gjord förut, emedan det var alldeles
öfverflödigt, då sjelfva betänk, förevar lill pröfning. Men
det malte väl vara klart, alt om Utsk. ansett Svenska nationen,
lika med den öfriga civiliserade verlden, böra vårda
284
Den 19 December f. m.
sina konstalster, så har Utsk. ansett att vi böra upphöja
oss till likhet med densamma, oell att vi således ännu
icke hunnit höja oss dertill. Jag skulle likväl tro, alt motsatsen
här har inträffat, och att vi redan före detta höra
till den civiliserade verlden samt således icke behöfva derom
orda såsom skäl till bifall å K. M:s proposition. Jag
instämmer således i den anhållan, att detta uttryck måtte
uteslutas.
Hr von Hartmansdorff; Jag är förekommen af
Frih. Cederström i den del han vidrört. Men jag vill ytterligare
fästa Ståndets uppmärksamhet på hvad jag förut
anmärkt, alt man icke borde omtala nödvändigheten att
vårda hvad man äger. Detta bör hvar och en veta, ulan
att det behöfver omtalas. Att vilja bevisa ett sådant axiom
stöter på det löjliga.
Frih. Hamilton: R. o. Ad. torde förlåta mig, sedan
vi öfvergått till den här grammatikaliska diseussioneo, att
jag verkligen icke kan inse, alt när man säger, att vi böra
förfara lika med den öfriga civiliserade verlden, detta ut
tryck
icke verkligen includerar begreppet, att vi redan höra
lill den öfriga civiliserade verlden, ehuru vi uti förevar, afseende
slått tillbaka. Om det också skulle kunna visas, att
vi varit något mindre civiliserade häruti, så kan jag icke finna
det ordet opassande, utan alt det är välförtjent, just
derföre att vi icke iakttagit hvad Hr von Hartmansdorff ansett
såsom ett axiom, nemi. att man bör vårda de konstalster
man äger. Detta har i sanning icke skett och har icke skett vid
denna riksdag heller; ty intet anslag dertill liar blifvit lemnadt,
och då det ur fråga om att laga bort ord, då de äro stränga,
men att bibehålla dem, 0111 de uttrycka hvad R. St.
verkligen menat, så kan jag icke gå ifrån att de böra
qvarstå.
Hr von Hartmansdorff: Jag finnér icke lämpligt
att R. St. klandra sig sjelfva. De hafva nog klandrare ändå.
Gr. af Ugglas: Jag är förekommen af Frih. Hamilton i
hvad jag ville svara Hr von Hartmansdorff i fråga^derom,-  alt jag anser ordet "vårda” just vara på sitt ställe.
Frih. von Döbeln, Napoleon: Ehuru sällan jag här
varit närvar, har jag vid denna riksdag ofta markt, att
bland de skäl, som anföras för att genomdrifva alla förändringar,
varit, att vi skola imitera främmande nationer. Det
är så enkelt att om någon är anhängare af något samfund
i Europa, det må vara i öster, vester eller söder, och vill
att man i allt skall följa exemplet derstädes, är det alltid
gifvet, att dea bästa orsak man kan framföra är, att man
skall imitera den civiliserade verlden; ty det begrepp, man
gör sig 0111 den civiliserade verden, beror alltid på den nation,
hos hvilken reformationen skall verkställas. Hvad^det
Den 19 December f. m.
a85
beträffar, atl man skall imitera den civiliserade verlden, så
får jag först och främst anmärka, att det är en orimlighet,
ty 0111 någon ide'e fattas i Asien eller Afrika eller hvar sorn
helst, så är det allsicke bevist alt den är riktig. Följaktligen
är det i högsta grad taladt i vädret, att man skall
imitera den civiliserade verlden. Hvar och en idde, som man
tror sig böra följa, bör försl och främst vara bevist såsom
sann, och det ar oriktigt alt följa den innan bevisningen
skett. 1 öfrigt ligger det en hög grad af grymhet i begäret
att alltid vilja införa främmande folks exempel, ty den menniska,
som har rikliga statsmnnnabegrepp och riktig kännedom
af de vettenskaper, som böra leda menniskans handlingar,
kommer sällan fram med förändringar, och vet att
sjelf göra en förändring, som sker i fullkomligt lugn och
som icke rubbas, hvilket alltid är del bästa. Vi veta ganska
väl, mine herrar! att det finnes en högre lag än våra
ide'er, som styr verlden. Vi veta ganska val att det icke
är genom oss, som verlden existerar, att vi äro atomer i det
stora hela, och under så många hundra år, som verlden existerat,
har man funnit att det bästa sättet är att ovillkorligen
följa de lagar, som Försynen och Skaparen ....
Hr Frih. o. Landtm, afbröl Frih. von Döbelns yttrande,
och hemställde örn icke han gick alltför mycket ifrån
ämnet, som var justeringen af Exped.Ulsk:s förslug N:o 172
till und. skrifvelse till K. M.
Frih. von Döbeln: Jag vill blott hafva äran i korthet
nämna, att man sjelf bör eftertänka alla förändringar,
och när rätta perioden dertill är inne, så bör man komma
lill ett resultat, ulan att någonsin behöfva lala om hvad andra
derom tänka. Jag har nyligen sjelf, — jag borde icke
säga det, men ämnet föranleder dertill,— haft det nöjet att
i en mycket svår vettenskap påhitta en sak, som icke förut
varit känd, och jag tror mig ännu i vissa delar af vettenskapen
kunna uppfinna flera. Hvad har jag behöft lill detta
ändamål? Jag har behöft att på min kammare öfverlemna
mig med hela min tankeförmågas styrka al ämnets
begrundande. Jag har icke behöft främmande nationer,
icke behöft andras begrepp eller andras civilisation. Jag har
blott behöft milt eget förnuft och delta begrundande. Jag
vill derföre blott hafva äran tillägga , att det är en sådan
småsak om meningen skall ändras, alt jag lika gerna vill
votera för som emot Exped.Ulsk:s förslag, men jag tror, att
man icke vid alla tillfallen bör taga exempel af hvad sorn
sker i den öfriga civiliserade verlden, utan man bör eftersinna
hvad som kan vara lämpligt, ty hvad som på ett
ställe kan vara nödigt kan på ett annat vara öfverflödigt.
Frih. Rehbinder: Då jag i föregående andragande
medgifvit riktigheten af Hr von Harlmansdorffs anmärkn:r,
ehuru jag visserligen ansett dem af mindre vigt, kan jag
a86
Den ig December f. m.
dock icke denna gången medgifva det. Uttrycket: ”lika med
den öfriga civiliserade verlden,” kan jag icke anse betyda
annat, an att vi helt och hållet anse oss lika med den öfriga
civiliserade verlden, och således får jag helt och hållet
förena mig med Frih. Hamilton i den önskan, att dessa ord
måtte få qvarstå.
Hr Printzensköld: Efter man så ifrigt yrkar på att
denna mellanmening skall i expeditionen qvarstå, så vore
det roligt om de herrar, som vilja bibehålla den, ville definiera
den civiliserade verlden. Man vet icke så noga, om
icke de länder, hvilka Svenska folket, eller rättare sagdt,
Exped.Utsk., och det Utsk., som först afgifvit betänk, i ämnet,
anser som icke civiliserade, likväl äfven konna vårda
sina konstalster, om de äga några. Således är uttrycket
högst oegentligt, och derföre yrkar jag att det måtte borttagas.
Gr. Frölich: Jag gratulerar verkligen Hr von Hartmansdorff
att genom denna discussion hafva fått tillfälle att
ådagalägga huru vigtig den anmärka, var, som han gjorde
emot denna fras. Jag hoppas, alt han sjelf bör vara den
förste att inse det en anmårkn. af denna beskaffenhet är
hvad man kallar en spik, på hvilken man kokar en soppa;
och isynnerhet den siste värde ledamotens framställning är
af den beskaffenhet, att jag vågar anhålla hos Hr von Hartmansdorff,
att han ville göra den definition af den civiliserade
verlden, hvaraf Hr Printzensköld synes vara i behof,
samt derefter hos R. o. Ad. sjelf tillkännagifva, alt lian tillåter
att denna fras står qvar, på det alt vi måtte få slut
på delta ämne.
Hr von Hartmansdorff: Jag tror tvertom, alt det
är mine värde motståndare, som fästat större vigt vid denna
sak än henne tillkommer; ty om de anse orden vara riktiga,
men saken utan vigt, så hade de icke heller behöft tvista
om orden, utan kunnat låta orden från den likgilltiga expeditionen
utgå.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. ansåg
den föreslagna förändringen i 5:le punkten böra äga rum.
Ropades starka nej, blandade med ja.
Hr Landtm, förklarade, det han trott sig finna att nej
öfverrösta! ja.
Uppå derefter framställd propos., beslöt R. o. Ad. att
utur 6:te punkten skulle utgå orden: ”för fäderneslandet hedrande.
”
I Öfrigt blef förslaget N:o 172 af R. o. Ad. godkändt.
Föredrogs ånyo Exped.Utsk:s förliden gårdag på bordet
lagda mein. N:o 23, i sammanhang med Ulsk:s förslag till
und. skrifvelse ronde reglering af gide hufvudtiteln.
Den 19 December f. m. 287
Derefter upplästes och godkändes Exped.Utsk:s förliden
gårdag på bordet lagda förslag N:o iy4 till R* Sits lind.
skrifvelse till K. M., ang:de regleringen af utgifterna under
riksstatens g:de liufvudtitel.
Fortsattes pröfningen af Bevilln.Utsk:s utlåt. N:o 3o,
i anledn. af gjorda anmärkn:r vid betänk. N:o 21, ang:de
tullbevillningen.
Stenkolstjära.
Utskottets förslag bifölls.
Strumpor och andra på strumpstol eller genom
stickning tillverkade arbeten.
Vid denna artikel yrkades, dels att tullprocenten, dels
tullbestämmelserna i allmänhet skulle blifva desamma som i
i835 års taxa, dels att tullvärdet å sista rubriken eller andra
slag borde blifva 5 r:dr och införselstullen 1 r:dr, dels
ock bifall till Utsk:s förslag.
Uppå derefter framställda propositioner stannade R. o.
Ad. i det beslut att bifalla Utskts förslag med den förändring,
alt för rubriken ”andra slag,” tullvärdet bestämdes
till 5 r:dr och införselstullen till 1 r:dr per skålpund.
S t r u m p s t i c k o r; samt Strängar.
Utskottets förslag biföllos.
Stål.
Emot Utskts förslag yrkades, dels att icke mera än ett
slag af skålpund funnes, och alt således orden st. v. borde
utgå utur columnen: Qvant, för tullberäkningen, dels borttagande
af utförselstullen, dels alt införselstullen å garfstål
borde nedsättas till 3 r:dr 36 sk. A en annan sida yrkades
deremot qvarstående af orden st. v. och godkännande af
Utsk:s förslag i dess helhet.
Efter flera särskilda och till en del förnyade propositioner,
stannade R. o. Ad., i afseende på denna punkt, i det
beslut, att utförseln af alla under rubriken Stål upptagna
artiklar skulle vara fri från toll; alt orden st. v. skulle utgå
utur columnen: Qvant, för tullberäkningen; att införselstullen
å garfstål skulle vara 3 r:dr 36 sk. per 100 skålpund;
samt att i öfrigt Utsk:s förslag bifölls.
Stålarbeten; Stärkelse; Svafvel; Svafvelblomma;
Svafvelsyra; och Svampar.
Utskottets förslag biföllos.
Sågblad.
Åtskillige ledamöter yrkade, att tullbehandlingen borde
ske efter vigt, och att tullvärdet måtte bestämmas till 1
rtdr samt tullen till 10 sk. per skålpundet; andra att tullen
a88
Den i g December f. m.
för sågblad till finbladiga sågar borde bestämmas till i5
proc. af värdet; oell andra åter bifall till Utsk:s förslag.
R. o. Ad. beslöt, uppå derom framställd propos., att
sågblad skulle tull behandlas efter vigt, att tullvärdet skulle
vara i r:dr och införselstullen 10 sk. per skålpund, samt
alt utförseln skulle vara fri från tull.
Såpa.
Utskottets Törslag bifölls.
Säcka r.
Af en ledamot yrkades, alt införselstullen borde bestämmas
tili proc. af tullvärdet; hvilket åter bestreds af en
annan, som yrkade bifall till Utsk:s förslag.
Uppå derefter framställd propos. bief Utsk;s förslag af
R. o. Ad. bifallet.
Talg; Tama rinder; Tegel; Tenlikor; och
Tenn.
Utskottets förslag biföl los.
Tenn- och Blyaska.
Ulsk:s förslag bifölls med den af tvänne ledamöter begärda
förändring, att utförselstullen skulle bortgå.
Terpentin; Terpenlin-olja eller Terpentinspiritus;
Tester eller Kratz; The; och T her morn
e t r a r.
Utskottets förslag biföllos.
Tjära.
På en ledamots hemställan beslöt R. o. Ad., att ulförselslullen
borde bortgå; i öfrigt bifölls Utskts förslag.
Tjärbärma eller Vrak tjära.
Emot Utskts förslag yrkades dels att tjärbärma och
vraktjära såsom varande, tvänne olika varuartiklar borde åtskiljas
och olika behandlas; den förra borde få utföras, den
sednare vara till utförsel förbjuden; dels att denna artikel
borde vara förbjuden både till införsel och utförsel; dels att
1835 års tullbestämmelser för denna artikel äfven nu måtte
antagas. Af några ledamöter yrkades deremot bifall å Utskts
förslag.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla Utskts förslag.
Ropades nej.
Hr Landtm, framställde derefter särskild propos. angtde
vraktjära, och hemställde om R. o. Ad. i afseende på den
behagade antaga samma tullbestämmelser som if335 års taxa
innehåller.
Ropades starka ja, blandade med nej, i anledn. hvaraf
Hr
Den ij December f. m. 289
flr L and tm. förklarade, det lian trott sig finna att ja öfverrösta!
nej.
Ur Landtm, hemställde derefter i afseende på tjärhärma,
0111 R. o. Ad. heliagade bifalla Utskts förslag lill
tullbestiiaunelser.
Ropades ja oell nej.
Ur Landtm, hemställde, om R. o. Ad. ansåg tjärbär111a
vid utförseln höra vara lii från tull.
Ropades stal ka ja, blandade med manga nej.
Då Ur Landtm, förklarade, det lian trott sig finna att
ja öfverrösta! nej, begärdes votering.
Upplästes till justering och godkändes följande volertsproposition
:
Deu sorn anser, att tjärbärma vid utförseln skall vara
fri från tull, voterar
la’
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, anser R. o. Ad. alt tjärbärma skall vara förbjuden
till utförsel.
Efter voteringens slut, befunnos rösterna hafva utfallit,
som följer:
Ja — 8.
JVej — 14.
Uppå derefter framställd propos. biföll R. o. Ad. i öfrigt
Utskts rörtde tjärbärma algifna förslag.
Då nu vraktjära och tjärbärma genom R. o. Adis beslut
erhållit lika tullbestämmelser, beslöt R. o. Ad. äfven,
att, såsom uti Ulskis förslag skett, sammanföra dessa båda
varor under en gemensam rubrik.
Fortsättningen af delta måls pröfning uppskjöts till eftermiddagen.
II. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 3 e. m,
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
18 II.
h
Den ig December c. in.
Lördagen den 19 December i84o.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades pleni-prot. för den 11 sistl. November f. 111.
Fortsattes pröfningen af Bevilln.Utsk:s utlåt. N:o 3o,
i anledn. af gjorda anmärkn:r vid betänk. N:o 21, ang:de
tullbevillningen.
Sedan R. o. Ad. på förmiddagen beslutat att tjärbärma
och vraktjära borde vara förbjudna till utförsel, hemställdes
af en ledamot, att någon tull likväl derå borde bestämmas
för den händelse, att K. M. icke skulle finna ett sådant
förbud böra äga rum, och föreslogs i sådant afseende samina
tullbelopp, som Utsk. för utförsel af denna vara tillstyrkt,
eller 44 Per tunna, hvilket äfven af R. o. Ad. bifölls.
Tobak.
Utsk:s förslag bifölls med den förändring, att, enl. en
ledamots förslag, utförseln af stjelkar skulle vara fri från tull.
Tonka -bönor; Tran och Späck; Trippel; och
Tryffel.
Utskottets förslag biföllos.
Tråd: Guld- och Silfver-.
Införselstullen ansågs af en ledamot böra bestämmas till
samma belopp, som i835 års tulltaxa föreskrifter; hvilket
af en annan bestreds.
Utskrs förslag blef af R. o. Ad. bifallet.
Tråd: Jern- och Stål-, samt Koppar- och Messings-.
Äfven detta förslag blef af R. o. Ad. bifallet.
Tråd: Bomulls-.
Några ledamöter yrkade, att införselstullen borde bestämmas
i öfverensstämmelse med i835 års taxa, för den
nystade till 32 sk., och för den i härfvor till 24 sk. per skålpund.
Efter framställda och förnyade propositioner, dels till
bifall å Utsk:s förslag, dels till bifall å samma införselstull,
som 1835 års taxa bestämmer, stannade R. o. Ad. i det beslut,
att införselstullen för den nystade tråden skulle blifva
32 sk. och för tråden i härfvor 24 sk. per skålpund.
Tråd: Linne-; samt Träd, Buskar och Plantor.
Utskottets förslag biföllos.
Trädvaror: Virke, oarbeladt, sågadt eller
tillhugget; Bandstakar.
Utskottets förslag biföllos.
Den tg December e. m.
Träd varor: Bjeikar och S parrar.
Några ledamöter yrkade, att utförselstullen måtte Borttagas
ufven för bjeikar och spärrar af mindre tjocklek än 5
turn midtpå, liviIket åter bestreds af andra,
Ulsk:s förslag Lief af R. o. Ad. bifallet.
Trädvaror: Bräder och Plankor, sågade: af
furu och gran.
Af en ledamot yrkades bibehållande af den utförselstull,
1815 års taxa för denna artikel bestämmer, af en annan bifall
till Utsk:s förslag i betänk. N:o 21 , och af andra bifall till
förslaget i utlåt. N:o 3o.
Uppå derefter framställd propos. blef förslaget i utlåt.
N:o 3o af R. o. Ad. bifallet.
Trädvaror: Bräder och Plankor, sågade: af
alm, bok och ek och andra inom landet växande,
ej specificerade trädslag.
Emot Utsk:s förslag yrkades, dels att utförselstullen
borde utgå, dels att denna rubrik borde delas i Ivunne, så
alt bräder och plankor af björk, bok och alm, med flera
trädslag, skulle vara fria från utförselstull, hvaremot Utsk:s
förslag skulle bifallas i afseende på ek och ask.
Efter särskildt för ek, för björk, för bok, för ask samt
för alm och andra inom landet växande ej specificerade träd
slag
framställda propositioner, beslöt R. o. Ad., att denna
artikel borde så skiljas, att för bräder och plankor af
ek och ask de af Utsk. föreslagna tullbestämmelser i allo
skulle blifva gällande, hvaremot bräder och plankor
af alm, bok, biörk och andra inom landet växande,
ej specificerade trädslag skulle vara fria från
utförselstull, med i öfrigt de tullbestämmelser Utsk. föreslagit.
Trädvaror: Enträd och Enstofvar.
Utskottets förslag bifölls.
Trädvaror: F a n e'r s k i f v o r.
Utförseln af denna vara beslöt R. o. Ad., uppå hemställan
af en ledamot, skola vara fri från lull. I öfrigt bifölls
Utsk:s förslag.
Trädvaror: Gevärsstocksämnen.
En ledamot yrkade borttagande af utförselstullen å denna
vara, men R. o. Ad. biföll Utsk:s förslag oförändradt.
Hr Hjerta, Lars, reserverade sig emot detta beslut.
Trädvaror: Handspakar.
Uppå hemställan af en ledamot, beslöt R. o. Ad. att
denna artikel skulle vara fri från utförselstull; i öfrigt bifölls
Utsk:s förslag.
Den 19 December e. m.
T r ä d v a r o r: Lister.
Af en ledamot yrkades, att Utsk:s förslag i betänk. N:o
21 borde antagas, hvaremot flere andre yi kade bifall till
förslaget i utlåt. N:o 3o, hvilket ock blef 11. o. Ad:s beslut.
Träd varor: Lä k ter.
Emot Utsk :s förslag yrkades dels bibehållande af 1815
års tullbestäminelscr, dels att sågade liikler böra vara fria
från utförselstull; dels nedsättning i ulförselstnllen å huggna
eller täljda Rikter till 5 sk.; dels ock bifall til! Utskts förslag.
Efter särskildt framställda propositioner å de olika tullbestämmelserna
beslöt 11. o. Ad., att utförseln af sågade
läkter skulle vara fri från tull, men biföll i öfrigt Ulsk:s
förslag.
Mäster: Bogspröt och Spiror.
Flere ledamöter yrkade att utförselstullen borde borttagas,
andra åter bifall till TJtsk:s förslag, och andra, att vid
beslutet master, bogspröt och spiror af 20 tums omkrets och
deröfver borde skiljas från de mindre dimensionerna.
Hr Frih o. Landtm, hemställde, 0111 R. o. Ad. behagade
bifalla Utskrs förslag ruride master, bogspröt och
spiror af 4° tums omkrets och deröfver, samt af 20 till 4U
tums omkrets, allt 10 fot från storändan.
Ropades starka nej. blandade nied många ja.
Då Hr Landtm, i anledn. häraf förklarade, del han
trott sig (inna att nej öfverrösta t ja, begärdes votering.
Upplästes till justering och godkändes följande voler-.sproposilion
:
Den som bifaller hevilla.Ulskts förslag till tullbestämmelser
ang:de master, bogspröt och spiror af 4° tunis omkrets
och deröfver, samt af 20 lill 4» tunis omkrets, allt
10 fot från storändan, voterar.
1'U
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, bifalles ofvannämnda förslag, med deri förändring,
att utförseln skall vara fri från tull.
Efter voteringens slut, befunnos rösterna hafva utfallit,
som följer:
Ja — 3o.
Nej — 26.
Uppå derefter framställd propus, biföll R. o. Ad. äfven
Utsk:s förslag rörrde master, bogspröt och spiror under 20
tums omkrets 10 fot från storändau.
Träd varor: Pump träd; Ribbor.
På hemställan af en ledamot, beslöt R. o. Ad. att utförseln
skulle blifva fri frun tull; i öfrigt biföllos Ulsk:s förslag.
Deli 19 December c. m. ao3
Träd varor: Stäfver, Lagg- och Botten-,
En ledamot yrkade, alt ulförselstullen malle Lorllagns
för lagg- och bottenstäfver af lill och med 42 veiklums
längd ä de förra, och högst 27 verktnms längd å de sednare.
Detta yrkande bifölls, men i öfrigt anlogs Utskis förslag.
T r ä d v a r o r: Tunnband.
Ulskoltets förslag bifölls.
Trädvaror: Yed.
ÅtskilIige ledamöter yrkade tullfrihet vid utförseln af
ved, hvaremot andra yrkade bifall till Utskts förslag.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla Utsk:s förslag.
Ropades ja och nej.
Ilr Landtm, hemställde, om R. o. Ad. ansåg utförseln
af ved böra vara fri från tull.
Ropades äfven ja och nej.
Hr Landtm, förnyade sin propos. till bifall å Utsk:s
förslag.
Ropades starka ja, blandade med manga nej.
Då Hr Landtm, förklarade, det han trott sig finna alt
ja öfverrösta! nej, begärdes votering.
Upplästes till justering och godkändes följande volertsproposition
:
Den som bifaller Bevilln.Utsk:s förslag till lullbestämmelser
för artikeln ved, voterar
ia ’
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, bifiilles ofvannämnda förslag med den förändring,
att utförseln blifver fri från tull.
Efter voteringens slut, befunnos rösterna hafva utfallit,
som följer:
Ja — 12.
Nej — 11.
Hr af Sillen, Willi. Gideon, reserverade sig emot
R. o. Ad:s genom votering nu fattade beslut.
Fortsättningen af delta måls pröfning uppskjöls till nästa
plenum.
Lades på bordet Exped.TJtsk:s förslag N:o 175 till R.
Sl:s und. skrifvelse lill K. M., ang:de regleringen af utgifterna
under riksstatens 2:dra hufvudtitel.
Likaledes lades på bordet nedannämnda från Utskrn inkomna
betänk:n, ullåt:n och mcmorialer, nemi. från
Den ig December e, m.
ConstitutionsUtskottet:
N:o 68, med fortsatt förslag, i afseende på nationalrepresentationens
ombildning oell de i sammanhang dermed
nödiga grundlagsändringar ;
Stats- samt Allm. Besvärs- och Ek on.U t s ko 11 en :
N:o 104, i anledn. af väckt fråga om befrielse för rusthållare
från skyldigheten alt under krig rekrytera, remontera
och ersätta förlorade persedlar, emot en årlig afgift till
Staten, m. m ;
N:o io5, i anledn. af väckta motioner, dels om upphörande
af postföringsskyldigheten, dels om lindring i detta
besvär, m. 111 ;
N:o io6, i anledn. af väckt motion om vidtagande af
åtskilliga förändringar uti postförfattningarna, m. m.;
!S':o 107, i anledn. af väckt motion om öppnande af direct
postgång emellan Falköping och Mariestad;
K:o 108, i anledn. af väckta frågor, dels örn upphörande
af kronobrefbärings-skyldiglieten, och dels örn ersättning
för dess utgörande, m. 111.;
j\T:o 109, i anledn. af väckt fråga om förhöjd skjutslega
vintertiden emellan Grisslehamn och Eckerön, samt skyldighet
till fiirjpenningars erläggande för posterna, som färdas
öfver Ortala-viken, m. m.;
BevillningsUtskottet:
N:o 35, angrde stämplade pappersafgiften;
BancoUtskottet:
W:o i34, till svar å ett RiksStts återremiss å Utsk:s betänk.
A':o 101;
Allm. Besvärs- och Ekon. Utskottet:
N:o 127, i anledn. af anmärkn:r vid Ulsk:s betänk. N:o
8t, om bro- och quai-afgifter för målbara våta varor, som
till Stockholm sjöledes inkomma;
N:o 128, i anledn. af motion om reglering af pastoraten
på Gottland och föreskrifter 0111 syn å prestegårdsbyggnader
derstädes.
IL R. o. Åd. åtskiljdes kl. \ till 12 om aftonen.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe*
Dcu ai December f. m.
Måndagen den 21 December t84o.
Plenum kl. 10 f. m.
Upplästes till justering Exped.Ulsk:s förslag ?f:o 175 till
R. St:s und. skrifvelse lill K. M., angtde regleringen af utgifterna
under riksslatens 2tdra hufvudtitel.
Frih. Sprengtporten, Jac. Wilh.: Pä ett ställe
förekommer här en misskrifning i afseende på regleringen
af Postverkets stat, der det heter att statsverkets öfverskott
skola användas till aflöning för poststaten; men bör
vara: Postverkets öfverskott, hvilken misskrifning såIe—
des hör rättas.
Undert. Ri dd. S ec r e t.: Den punkt i skrifvelsen, hvarom
fråga är, lyder sålunda: ”R. St:s år 18J7 församlade
revisorer hafva, med anmälan att förhöjning för de under
lönerna vid Postverket anslagna 255g t:r spanmål blifvit på
detta verks stat besparade och införda bland aldra Iiufvudtitelns
allmänna besparingar, hemställt, att, enär sådant syntes
stå i strid med R. St:s beslut d. 9 Maj i835, deruti en
summa af 100,000 r:dr upptagits såsom påräknad nettoinkomst
af Postverket och derjemte blifvit bestämdt att statsverkets
öfriga inkomster borde, i öfverensstämmelse meri R.
St:s d. 3o Öct. i834 aflåtna und. skrifvelse användas lill aflöningsslater
och utgifter, rättelse uti detta missförhållande
mätte vidtagas.” Det ställe i R. Sits revisorers berättelse,
hvarom är fråga, lyder så bär: ”Då likväl R. St. uti und.
skrifvelse af d. g Maj i835, ang:de statsverkets inkomster,
upptagit en summa af 100,000 rtdr såsom påräknad nettoinkomst
af Postverket, och delta verks öfriga inkomster böra
i öfverensstämmelse med R. St:s d. 3o Oct. i8>4 aflåtna
und. skrifvelse användas till aflöningsstater och utgifter” etc.
Det är således Postverket som afses.
R. o. Ad. beslöt, att ordet Statsverket skulle utbytas
emot ordet Postverket.
Hr Bråkenhjelm, Pehr Reinhold: Det förefaller
mig, som någon tvetydighet ägde runi i den punkten af
förslaget, som handlar örn löneregleringen för iänsstaten i
Mariestads län, nemi. den perioden, som omtalar Ständernes
afslag och Konungens propus, om lön för en länsman
i Mölltorps socken. Jag anhåller, att denna punkt blir
uppläst.
Den af Hr Bråkenhjelm åberopade del af förslaget upplästes,
så lydande:
”E. K. M. har till uppförande å stat föreslagit lön, 100
r:dr, lill en nödig befunnen länsman i Mölltorps sicken af
delta län; men då R. St. så väl af K. Kammar-collegii och
Den 21 December f. m.
K. Stals-contorets yttranden i denna fråga, sorn af R. St.
särskildt tillhandakomma upplysningar inhemta t, att nämnde
länsmans anställande är mindi e behörigt, hafva R. St. icke
funnit skäl bifalla hvad E K. M. i detta afseende föreslagit.
”
I]r Bråkenhjelm: Det är mig visserligen icke be
kant,
huruvida Stuts-cont. och Kammar-colhm afgifvit dessa
upplysningar först till Konungen, och att desamma sedel
mera blifvit, jemte den nåd. propostn, Ständerna meddelade;
men det fniefaller mig besynnerligt, att Konungen
skulle bifoga sin propus, handlingar, hvilka bevisa, alt den
nåd. proposm varit öfverflödig. Det står i uppenbar strid
med sakens naturliga förhållande, att Konungens embetsverk
hos R. St. afstyrka en propos., som Konungen gjort lill
samma Ständer, och att Ständerne, på grund af de underordnade
embetsverkens afstyrkande, afslå Konungens propos.
Jag hemställer, huruvida en sådan affallning af Ständernes
beslut kan få äga ruin, som medgifver en dylik motsägelse.
Frih. Sprengtporten: Jag får i första rummet fästa
Ur Dråkenhjelms uppmärksamhet derpå, att expeditionen är,
så vidt jag icke misstager mig, affatlad i fullkomlig öfverensstämmelse
med StalsUtskis af samtliga Stånden bifallna
betänk, i denna fråga, och alt i följd deraf någon förändring
i detta förslag lill und. skrifvelse icke kan äga rum.
Alt alldeles omotiveradt lill Konungen anmäla detta afslag,
synes icke heller vara lämpligt, hvarförutan jag ber att få
påminna, det StatsUtsk. icke yltrut, alt den i fråga var. länsmannen
vore alldeles obehöflig, utan blott, med anledning af
de förvaltande verkens i frågan infordrade, Konungens nåd.
propos. bifogade utlåtanden, att en sådan tjensteman vore
mindre behöflig, hvilket äfven inom StatsUtsk., vid frågans
behandling, bestyiktes af personer ifrån orten, och att det
ändamål, som med den ifrågasatta länsmannen a Rågs, kunde
vinnas derigenom att en särskild expeditionsfogde anställdes
vid Carlsborg, sorn i ett annat betänk, säges. Jag skulle
anse de skäl, som blifvit anförda, som riktiga, och då Konungen
bilagt sin nåd. propos. de förvaltande verkens utlåt.,
för att sätta Ständerna i tillfälle alt bedömma sakens sammanhang,
så lärer det ej vara Ständerna förmenadt att stödja
sig pä dessa verks yttranden, isynnerhet i de fall, der
de icke öfverensstämma med Konungens yttrade mening.
Jag skulle alltså tro, att någon förändring i detta förslag
icke vore af hehofvet påkallad, och hemställer alltså alt
Ståndet ville detsamma bifalla.
Gr. af Ugglas, Ludv.: Jag har endast begärt ordet
för alt försvara Exped.Ulsk:s åtgärd; ty då Ständerne afslagit
hvad Konungen begärt för länsmännen, så har Ulsk.
icke
Den 21 December f. m.
»97
icke kunnat göra annat än åberopa de upplysningar, som
StatsUtsk. meddelat, och hvilka föranlcdt till afslaget.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Jag bestrider icke
riktigheten af de uppgifter, som en StatsUtskrs medlem letnnat.
Det är möjligt, att jemte den K. propostn funnits utlåt:»
af underordnade embetsmyndigheter, så beskaffade som
man bär omtalat, likasom att riksdagsmän från den ort,
hvarom frågan är, instämt i den mening, som samma myndigheter
yttrat. Men jag skulle likväl tro det vara orätt,
att i det beslut, som med anledn. af Konungens förevar, propos.
fattas, tillkännagifva, att Ständerne hysa mera förtroende till
Kammar-colhin ellerStats-cont. ellerenskilda underrättelser än
till den K. propostn. Det torde vara tillräckligt om Ständerne
blott säga, att som Ständerne icke trott sig linna behof af den
ifrägavar. länsmannen, så hafva de icke eller beviljat det
begärda anslaget. Att göra en framställning så blottad på
skäl, derföre finnes intet hinder. Att så förut skett, derpå
saknas ingalunda praejudicat, t. ex. i frågan om anslag till
Tabellverket, der Utsk. börjar med att förklara behofvet
utaf embetsrum vara obestridligt, men slutar med att icke
anslå några medel dertill. För min del anser jag vida bättre,
att Ständerne icke anföra några skäl, än att de yttra sig
på sätt här föreslås.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Som ledamot af Stats
Utsk.
tager jag mig friheten yttra samma åsigt, som den
Frih. Sprengtporten framlagt, nemi. att då StatsUtsk. i bredd
med den K. proposm får emottaga underordnade auctorileters
yttranden, som mången gång stå i strid med hvad Konungen
föreslår, så måtte det vara Regeringens mening, att åt det
pröfvande StatsUtsk. öfverlåta antingen att godkanna Konungens
eller dess underordnade embetsverks förslag. Jag
tilltror mig icke att nu kunna uppgifva alla de fall, som
inträffat i öfverensstämmelse med denna uppgift, men många
äro de i sanning. Då, enligt 3o §:n Riksd.Ordn., det åligger
StatsUtsk. att pröfva behofven, så bar StatsUtsk. också
baft ett tillräckligt skäl att väga mellan de uppgifter, som
blifvit directe af Regeringen lemnade på behofven, och dem
som embetsverken afgifvit. Jag beklagar att sådana olikheter
kunna uppstå, ty de borde aldrig synas; meri då det
skett, och StatsUtsk. enligt sin pligt förfarit, så anser jag
ingen oformlighet ligga deruti att Ständerne, i öfverensstämmelse
med den praxis som Regeringen begagnat, uttrycka
sin opinion, och tror följaktligen, att emot Exped.Utsk:s
förslag till und. skrifvelse på det hela ingenting är att anmärka.
Hr Lefre'n, Joli. Pehr: Mig synes, att det bevisar
en särdeles opartiskhet och en särdeles liberalitet å Rege
18
H. 38
Den 21 December f. m.
ringens sida, då hon meddelar Ständerna så fullständiga handlingar
rör:de ett ämnes utredning, att de äfven innefatta sådana,
som motsäga Regeringens slutliga beslut att begära anslag
i en fråga. Detta öppna sätt att gå till väga,
detta sätt att icke vilja undandraga Ständerna kännedomen
ens om sådana omständigheter, som -äro stridande
mot Regeringens egna propostr, synes mig vara ett
ämne, som borde framkalla ömtålighet hos den andra Statsmakten,
vid besvarandet af en Konungens propos. Ständerne
halva bifallit StalsUtsk:s förslag i den föredragna delen
af betänk., men der stodo inga motiver anförda, utan
de jgenfunnos i ett föregående raisonnement. Der står äfven
närnndt som ett skäl till afstyrkande, att en representant
af BondeSt. från den ort, som vore i fråga, hade förklarat,
all en sådan länsmans-hefattning der vöre öfverflödig, och
denna sista strof har Exped.Ulsk. uteslutit. Jag har mina
särskilda åsigler om saken; jag tror alt uppställningen af
premisserna är sårande onödigtvis, och att denna uppställning
kunde vara annorlunda.
Gr. af Ugglas: För att icke föranleda lill en så lång
discussion, som den, hvilken bragtes å bane då ett Exped.-  Utsk:s förslag till und. skrifvelse i ett föregtde plenum justerades,
vill jag icke motsätta mig den utsträckning, som är
i fråga; men för min del kan jag ej finna, att det ligger
för liten grannlagenhet deruti, att Ständerne i skrifvelse till
Konungen åberopa de grunder, hvarpå Ständerne stödja sin
vägran. Tvertom tror jag, att det just visar att Ständerne
tagit i noggrannt öfvervägande hvad Konungen framställt.
Frih. Sprengtporten: Jag instämmer så mycket
hellre i den siste talarens yttrande, som här icke är fråga
om någon Regeringens åtgärd, utan om en länsman bör anställas
eller icke. Det är ju naturligt, alt pröfningen deraf
beror på de förvaltande verkens utlåtanden. Det ena kan
måhända tillstyrka, det andra åter afstyrka. Landshöfdingen
i länet har kanske tillstyrkt tillsättandet af den omtalda
länsmannen, men Kammar-colhm och Stats-cont. funnit
honom mindre behöflig. Då nu Konungen öfverlåtit
handlingarna i detta mål till SlatsUtsk., har sådant otvifvelaktig!
skett, på det att nämnda Utsk. skulle kunna med
full sakkännedom yttra sig i ämnet; och vid sådant förhållande,
samt med afseende på de upplysningar som lemnats
af en riksdagsman, hvilken fullt kände och kunde bedomina
behofvet af denna tjensteman, hemställer jag, huruvida det
kan sägas innefatta en mindre grannlagenhet, att uppgifva
de skäl och grunder, hvarföre Ständerne icke ansett sig kunna
bifalla Konungens proposition.
Hr Lefren: På det alt icke någon måtte kunna läg
ga
mig till last, att jag vill uppehålla statsregleringen, vill
Den 31 December f. m.
399
jag ej motsätta mig bifall lill den föredragna skrifvelsen.
Jag vill blott i prot. hafva förvarad min åsigt om huru
man bör skrifva lill sin Konung.
Uppå derefter framställd propos., blef Utsk:s förslug, med
iakttagande af ofvannämnda rättelse af ordet Statsverket till
Postverket, af 11. o. Ad. godkänd.
Fortsattes pröfningeu af Bevilln.Utsk:s utlåt. N:o 3o, i
anledn. af gjorda anmärkntr vid betank. N:o 21 ang:de tullbevillningen.
T r ä d v a r o r j Å r t r ä d.
Flere ledamöter yrkade, att utförseln måtte blifva fri
fiun tull, hvilket äfven af R. o. Ad. bifölls. I öfvigt bifölls
Utsk:s förslag.
Träd var or: Alla, ej specificerade, iner eller
mindre arbetade, derunder inbegripna ej specificerade
Snickare- och Sva rfvare-ar beten, med
eller utan betsning, målning eller lackering.
Emot detta förslag yrkades, dels att införselslullen, såsom
hittills, måtte bestämmas till 33^- proc. af värdet, dels
att åtminstone svarfvare-arbeten måtte från de öfriga afskiljas
och med nämnda tull beläggas. A en annan sida yrkades
bifall till Utsk:s förslag.
Uppå derefter framställd propos. blef Utsk:s förslag af
Pr. o. Ad. bifallet.
Tvål.
Utskottets förslag bifölls.
Tågvirke, nytt.
Emot Utsk:s förslag yrkades bibehållande af det i i835
års taxa stadgade förbud emot införseln; hvilket åter officia
ledamöter bestreds.
H. R. o. Ad. biföll Ulsk:s förslag.
Tågvirke, sådant, hvarmed Svenska fartyg
varit nödsakade att, i stället för bevisligen förloradt,
sig å utrikes ort förse, då samma tågvirke
vid hemkomsten finnes ohrn k ad t.
Sedan R. o. Ad. bestämt tullen för nytt tågvirke lill
alldeles enahanda belopp, sorn för denna artikel blifvit föreslagen,
fann Ståndet, på derom af en ledamot gjord hemställan,
den nu föredragna rubriken böra ur tulltaxan försvinna.
Ull.
På flere ledamöters hemställan, men emot <yi ledamots
afstyrkande, beslöt R. o. Ad., att pröfningeu af denna artikel
skulle uppskjutas tills R. o. Ad. fattat sitt beslut ang:de
väfnader.
3oo Den ai December f. m.
Ur: Fick-,
Af en ledamot yrkades för denna artikel bibehållande
af i B >5 års tullbestämmelser, hvaremot en annan yrkade
bifall till Utskts föislag, hvilken sednare mening äfveu af
R, o. Ad. antogs.
Ur: Vägg- och Studsare- af bronz; andra
slag; samt delar af Ur, ej specificerade.
Utskottets förslag biföl los.
Urband och Urkedjor.
På hemställan af en ledamot, fann R. o. Ad. att denna
artikel, såsom hörande till slöjdevaror och med dem dragande
lika tull, borde utur den egentliga taxan uteslutas och
endast i nolen upptagas med hänvisniug lill ”Slöjdevaror, ej
specificerade.”
V a n i 11 e.
Några ledamöter yrkade bibehållande af den i 1835 års
taxa bestämda införselstull, hvilket åter af andra bestreds.
Utskts förslag blef af R. o. Ad. bifallet.
Violrot; Visitkort; Vitriol och Vadd.
Utskottets förslag biföllos.
Hr Frih. o. Landtm, tillkännagaf, att plenum komme
att fortsättas på eftermiddagen kl. 6.
Vagnar och Åkdon.
Emot Ulskts förslag yrkades, dels antagande af förslaget
i betänk. N:o 21, dels bifall till sistnämnda förslag, med tillägg
att äfven enskildes ur Riket bevisligen utförda vagnar
få tullfritt åter införas. Äfven yrkades bifall till Utsk:s
förslag i utlåt. N:o 3o.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla Utsk:s i utlåt. N:o 3a framställda förslag.
Ropades ja och nej.
Hr Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade bifalla
förslaget i betänk. JN:o 21.
Ropades äfven ja och nej.
Hr Landtm, förnyade sin propos. till bifall å förslaget
i utlåt. N:o 3o.
Ropades ja och nej.
Då Hr Landtm, förklarade, det han trott sig finna
att ja öfverrösta! nej, begärdes votering.
Upplästes till justering och godkändes följande voter:sproposilion:
Den
som bifaller Bevilln.Ulskts i utlåt. N:o 3o framställda
förslag till tullbestämmelser ronde vagnar och åkdon,
voterar
ia;
Den 21 December f. m.
3oi
den det ej vill, voterar
»ei;
Vinner nej, bifaller R. o. Ad. Ulskts i betänk. N:o 9.i ronde
ofvannämnda artikel framställda förslag, med tillägg deraf,
att äfven enskildes ur Riket bevisligen utförda vagnar få
tullfritt åter införas.
Efter voteringens slut, befunnos rösterna Lafva utfallit,
som följer :
Ja — 90.
Nej — 43.
Hr Eden hjelm, Gillis, reserverade sig emot R. o.
Ad:s nu fattade beslut.
Vatten; Vax; Vekar och Verktyg.
Utskottets förslag biföl los.
Vin.
Emot Utsk:s förslag yrkades dels bifall till förslaget i
betänk. N:o 21, dels att vin, på buteljer, då det ankommer
från Italien eller vid Medelhafvet belägna orter, bör
beläggas med lägre tull, hvilken föreslogs till 29 proc. af
värdet på produetionsorten; dels ock bifall å Utskts förslag
i sin helhet.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, alt, då olika meningar
blifvit framställda, lämpligast torde vara alt skilja frågorna
åt, så alt frågan örn tullbestämmelserna för vin på buteljer
först afgjordes, och sedan den om vin å fastager.
Bifölls.
Hr Landtm, hemställde derefter, om R. o. Ad. behagade
bifalla Utsk:s förslag till tullbestämmelser för vin på
buteljer.
Ropades starka ja, blandade med nej.
Då Hr Landtm, förklarade, det han trott sig finna
alt ja öfverröstat nej, begärdes votering, under yrkande alt
contra-proposm måtte innehålla, att vin, inkommet på buteljer
från Italien eller vid Medelhafvet belägna orter, skulle
beläggas med en tull af 25 proc. af dess värde på produclionsorten.
Sedan voter:s-propos:n blifvit uppsatt och till justering
uppläst, afstod likväl den ledamot, som yrkat votering, från
dess verkställande, i anledn. hvaraf den af Hr Frih. o. Landtm,
sist framställda propos. ansågs vara af R. o. Ad. bifallen.
Då nu Hr Landtm, skulle till afgörande framställa
frågan om tullbestämmelser för ’’Vin på fastager,” anmärktes
af en ledamot, att flere ledamöter, i förväntan af
votering, och i förmodan att således frågan om tullen för
vin på fastager icke så snart skulle hinna förekomma, torde
hafva bortgått, och anhöll således att den måtte till efter
-
3o2 Den 21 December f. m.
middagen uppskjutas, hvilket äfven, efter denna erinran, af
Hr Landtm, ansågs vara riktigast och af R. o. Ad. bifölls.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. -J till 3 e. m.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Måndagen den 21 December i84o.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerade p!eni-prot:n för den 1 1 sisth Nov. e. m. och
för den |3 i samma månad.
Fortsattes pvöfningen af Bevilln.Ulsk:s utlåt. N:o 3o, i
anledn. af gjorda anmärkntr vid betänk. N:o 21 ang:de tull—
bevillningen.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att, sedan från förmiddagen
hade blifvit uppskjuten frågan om tullbestämmelserna
för vin på fastager, under discussionen hade blifvit yrkadt
dels bifall å Utsk:s förslag i utlåt. A':o 3o, dels å förslaget
i betänk. N:o 21. Hr Landtm, hemställde nu, om R. o. Ad.
behagade bifalla Utsk:s i utlåt. N:o 3o framställda förslag
rörtde vin, alla slag, på fastager.
Ropades ja och nej.
På samma sätt besvarades äfven den härefter framställda
proposm till bifall å förslaget i betänk. N:o 21.
Hr Landtm, förnyade sin proposcn till bifall å förslaget
i utlåt. N:o 3o.
Ropades starka ja, blandade med många nej.
Då Hr Landtm, förklarade, det han trott sig finna att
ja öfverröstat nej, begärdes votering.
Upplästes till justering och godkändes följande voter:sproposition:
Den
sorn bifaller Bevilln.Ulsk:s i utlåt. N:o 3o framställda
förslag till tullbestämmelser för vin, alla slag, på fastager,
voterar
ja;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, bifaller R. o. Ad. Utsk.s i ofvannämnda afseende
uti betänk. N:o 21 framställda förslag.
Efter voteringens slut, befunnos rösterna hafva utfallit,
som följer:
Den 2i December e. m.
3o3
Ja — ao.
Nej — 3o.
Hr von Heland, Isaac Fredr.: Jag har ej förut
ansett mig böra reservera mig i något fall, emedan jag ej
ansett det tjena lill något; men denna fråga är så vigtig,
att jag anhåller få nedlägga min reservation emot det nu
fattade beslutet.
Hr Edenhjelm, Gillis, förenade sig i denna reservation.
Hr Lefre'n, Joli. Pehr, reserverade sig äfven emot
beslutet.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag får också ä
ran
reservera mig emot ett beslut, som, fattadt efter några
ögonblicks discussion, minskar Statens inkomst af tullen med
(io,ooo r:dr, om min beräkning ur riktig, af en artikel, som
egentligen endast begagnas af de förmögnaste i landet, och
det sedan man ofta nästan hela förmiddagar tvistat om artiklar,
hvarå den högre eller lägre tullen icke skiljer sig
med mera an 60 å 600 r:dr.
Hr Printzensköld, Carl, förenade sig i det yttrande,
Hr von Hartmansdorff afgifvit.
Hr Rå fe It, Anton, anmälde äfven sin reservation emot
det fattade beslutet.
Vindruf; Vindrufvor; Vinsten och Vinstenssalt.
Utskottets förslag biföllos.
V i s m u t.
Emot Utsk.-s förslag yrkades, att införselstullen måtte
bestämmas till 2 sk., och att utförseln skulle blifva fri från
tull, hvilket förslag äfven, efter flera framställda proposlr,
dels å Utskrs förslag, dels å detaljerna af den yrkade förändringen
deruti, af R. o. Ad. bifölls.
Väfnader: Helsiden, Alngods: Felb och Pe1
u c h e, samt Flor.
Utskottets förslag biföllos.
Väfnader: Helsiden, Alngods: Guld- och Silfvertyg,
äkta.
En ledamot yrkade införselslullens bestämmande till 24
rtdr per skålpund, men R. o. Ad. biföll Utsk:s förslag.
Väfnader: Helsiden, Alngods: Guld- och Silfvertyg,
oäkta; samt Sammet.
Utskottets förslag biföllos.
Väfvader: Helsiden, Alngods: Taft, Kypert
eller Levantin, Satin eller Sidensarge, enfärga
-
3o4
Den 11 December e. m.
de eller skiftande, rutiga eller randiga genom
olika färgadt silke, men ej genom väfnadssättet.
Under den långa oell lifliga discussion, som uppstod öfver
denna artikel, yrkades emot Utsk:s förslag, att för densamma
borde, i öfverensstämmelse med i835 års taxa och i
enlighet med Hr Grapengiesser vid Ulskts betänk. N:o 11
fogade reservation, förbud stadgas emot införsel deraf. Den
motsatta meningen yrkade bifall lill Utsk:s förslag.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla Utsk:s förslag till tullbestämmelser för den nu
föredragna artikeln.
Hopades starka ja, blandade med många nej.
Då Hr Landtm, förklarade, det han trott sig finna att
ja öfverröstat nej, begärdes votering.
Vid den nu uppkomna fråga om conlra-propostns innehåll,
yrkades, dels att den borde uppställas i öfverensstämmelse
roed Hr Grapengiesser vid betänk. N:o 21 fogade reservation;
dels att den borde innehålla antagande af samma
föreskrifter, som 1835 års taxa innehåller; hvarjemte äfven
yrkades, att så väl i ja-propos:n, som i contra-propostn, ifall
den ej komme att innehålla blott hänvisning till i835
års föreskrifter, borde införas ett stadgande, som gåfve sådana
varor, som denna artikel innehåller, rätt alt, då de
komma från Ostindien, få införas emot en tull af io proc.
af värdet.
Sedan Hr Frih, o. Landtm, förklarat, att något tillägg
i afseende på Ostindiska sidentyger icke kunde göras i
ja-propos:n, då alldeles ingen fråga derom varit väckt innan
R. o. Ad. förklarat öfverläggningen fulländad, och åtskilligt,
dels i anledn. häraf, dels i fråga örn contra-propos:ns innehåll,
ytterligare blifvit yrkadt, förenade sig R. o. Ad. slutligen
om att godkänna följande voter:s-proposition:
Den som bifaller Bevilln.Utskts förslag lill tullbestämmelser
i afseende på taft, kypert eller levantin, satin eller
sidénsarge, enfärgade eller skiftande, rutiga eller randiga genom
olika färgadt silke, men ej genom väfnadssättet, voterar
ia;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, antager R. o. Ad. de föreskrifter, som i i835
års taxa i afseende på ofvannämnda artikel finnas stadgade.
Efter voteringens slut, befunnos rösterna hafva utfallit,
som följer:
Ja — 33.
Nej — 20.
Fort
-
Den ai December e. m. 3o5
Fortsättningen af detta måls pröfning uppskjöts till nästa
plenum.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 11 om aftonen.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Tisdagen den 22 December i84o.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades pleni-protin för den i4 sistl. November f.
och e. m.
Fortsattes pröfningen af Bevilln.Utsk:s utlåt. N:o 3o, i
anledn. af gjorda anmärknU' vid betänk. N:o ar, angtde
tullbevillningen.
Af en ledamot yrkades nu, att för väfnader: helsiden,
alngods; taft, kypert eller levantin, satin eller sidensarge,
enfärgade eller skiftande, rutiga eller randiga genom
olika färgadt silke, men ej genom väfnadssättet, borde tilläggas,
att de, da de komma från Ostindien, skola, med ett
tullvärde af 3o r:dr, bära en införselstull af 3 r:dr.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, alt Bevilln.Utsk. äfven
i 3o §:n af underrättelserna framställt ett förslag, som med
den nu väckta frågan kunde äga sammanhang, och ansåg
Hr Landtm., att sedan det nu begärda tillägget icke blifvit
yrkadt under discussionen rör:de det ämne, hvilket det egentligen
anginge, kunde det icke komma under pröfning
annat än möjligen i sammanhang med Ulskrs förslag till 3o
§:n i underrättelserna.
Då härvid erinrades, att 3o §:n i underrättelserna
endast afsåge sådana varor, som infördes med Svenska fartyg,
och att således det afsedda ändamålet icke vore vunnet,
förklarade Hr Landtm., att han icke såsom ett tillägg tilt
det förliden plenidag fattade beslut kunde medgifva frågans
upptagande, emedan ett bifall till förslaget skulle till någon
del innefatta en motsägelse emot Ståndets i hufvudfrågan
fattade beslut.
I anledn. häraf och af det stadgande i 1835 års tulltaxa,
som Bevilln.Utsk. utur den nu föreslagna uteslutit, att
nemi, sådana siden- och bomulisväfnader, som eljest voro
18 H. 39
3o6
Den 22 December.
till införsel förbjudna, och hvartill den ifrågavar. då hörde,
fingo införas directe från orter på andra sidan Goda Hoppsudden
emot 10 proc. af värdet i tull, framställde nu Frih.
Cederström, Jacob, med stöd af 56 §:n Riksd.Ordn.,
den väckta frågan i form af motion, och anhöll om remiss
deraf till Bevilln.Utsk., hvilken remiss äfven af R. o. Ad.
beviljades.
Väfnader: Helsiden, alngods: alla andra
slag, ej specificerade.
Utsk:s förslag bifölls med det af en ledamot yrkade tillägg,
att sådana varor, då de införas directe från Ostindien,
skola, med ett tullvärde af 3o r:dr per skålpund, hära en
införselstull af blott 3 r.-dr.
Väfnader: Helsiden, Shawlar , Shawletler
och andra du kai', af gaze eller annan gles väfnad,
af s. k. boune de soie, samt genom tryckning
eller pressning fa§onerade.
Af några ledamöter yrkades, att här måtte upptagas,
alt sådana varor, som denna artikel omtalar, skola, då de
införas directe från Ostindien, med ett tullvärde af 3o r:dr
per skålpund, bära en införselstull af blott 3 r:dr. Af andra
yrkades deremot, alt, då i afseende på denna artikel ett
sådant undantag«icke förr ägt runi, det icke heller nu måtte
beviljas.
Utsk:s förslag Lief derefter bifallet, med det yrkade
tillägget ang:de Ostindiska varor.
Väfnader: Helsiden, Shawlar, Shawletter
och andra dukar, alla andra slag, ej mindre släta
och enfärgade, än, genom väfnadssättet eller
olika färgad! silke, faconerade.
Af flera ledamöter yrkades bibehållande i afseende på
denna artikel af föreskrifterna i i835 års tulltaxa, af andra
åter bifall till Ulsk:s förslag. En ledamot yrkade dessutom i
afseende på denna artikel samma tillägg eller undantag rör:de
Oslindiska varor, som rör:de de föreg:de artiklarna blifvit
bestämdt.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla Utsk:s förslag med tillägget ang:de Ostindiska
varor.
Ropades starka ja, blandade med nej.'
Då Hr Landtm, förklarade, det han trott sig finna alt
ja öfverröstat nej, begärdes votering.
Upplästes till justering och godkändes följande voter:sproposi
tion ;
Den som bifaller Bevilln.Ulskts förslag till tullbestämmelser
för helsiden; shawlar, shawletter och andra dukur,
Den aa December.
alla andra slag, ej mindre släta och enfärgade, än genom
väfnadssättet eller olika färgadt silke faconerade, med det af
Frih. Cederström föreslagna tillägg, att då sådana varor införas
directe från Ostindien de, med ett lullvärde af 3o rtdr
per S", skola bära en införselstull af 3 rtdr, voterar
ja j
den det ej vill, voterar
nei;
Vinner nej, antager R. o. Ad. i ofvannämnda afseende samma
stadganden, som i i835 års taxa finnas föreskrifna.
Efter voteringens slut, befunnos rösterna hafva utfallit,
som föijer:
Ja — 54.
Nej — 25.
Hr Lefre'n, Joh. Pehr, reserverade sig emot det nu
fattade beslutet.
Hr Printzensköld, Carl, instämde i denna reservation.
Väfnader: Halfsiden, eller af silke till större
eller mindre del blandadt med bomull, lin,
ull, eller andra ämnen; Alngods,alla slag.
Emot Utskts förslag yrkades af en ledamot bibehållande
af den tull i835 års taxa bestämmer, och af en annan det
tillägg, att sådana varor, som denna artikel omtalar, då de
införas directe från Ostindien, skola, med ett tullvärde af
10 rtdr per skålpund, bära en införselstull af blott 1 rtdr.
Utskts förslag bifölls med det begärda tillägget angtde
Ostindiska varor.
Väfnader: Halfsiden, eller af silke till större
eller mindre del blandadt med bomull, lin,
ull eller andra ämnen: Shawlar, Shawletter och
andra dukar, af under 10 rtdrs värde stycket.
Några ledamöter yrkade bibehållande af det i i835 års
taxa stadgade förbud emot införsel af denna artikel ; andra
yrkade bifall till Utskts förslag med del tillägg, att sådana
varor, som denna artikel omtalar, då de införas directe från
Ostindien, skola för 100 rtdrs värde bära en tull af blott
10 rtdr.
Utskts förslag bifölls med det yrkade tillägget rörtde
Ostindiska varor.
Väfnader: Halfsiden, eller af silke till större
e 11 e r mindre del blandadt med bomull, lin,
ull eller andra ämnen: Shawlar, Shawletter och
andra dukar, af 10 r; d r s värde och deröfver
stycket.
Utskts förslag bifölls med samma af en ledamot yrkade
3o8
Den aa December.
tillägg i afseende på Ostindiska varor, som röride nästföregående
artikel blifvit beslutadt.
Väfnader: Bomulls-, Alngods, Hvita: Cambric,
blekt och glättad, samt andra lika beskaffa
d e Bo m u 11 s t y ge r, i finhet öfver 76 trådar på
tummen i ränningen; Co ide roy och Co r det;
Sammet och Manchester samt Satin och Jean;
D i m i t y, P e r c a 1 e och Batist; F e I b ; Gaze, H a I flinon,
Musslin eller Nettelduk och Moll; Sticktyg
eller Pique och Tricot; samt Tyll.
Utskottets förslag bi fö 1 los.
Väfnader: Bomulls-, Alngods, Hvila: alla ej
specificerade; genom sjelfva vä f n a d s sä 11 e t farner
a d e.
Utsk:s förslag bifölls med det af en ledamot yrkade
tillägg, att sådana varor, som denna artikel upptager, skola,
då de införas directe från Ostindien, med ett tullvärde af
5 r:dr per skålpund, bära en införselstull af blott 24 sk.
Väfnader: Bomulls-, Alngods, Hvila: alla ej
specificerade, genom väfnadssättet släta, såsom
Callico, Bomullslärft, m. fl.
Under den discussion, som nu uppkom, yrkades af flera
ledamöter bibehållande af det i j835 års taxa stadgade förbud
emot införseln af dessa varor; af andra begärdes bifall
till Utskrs förslag. Dessutom yrkades det tillägg, att då införseln
sker directe från Ostindien, tullen måtte erläggas med
16 sk. per skålpund.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla Utsk:s förslag med det föreslagna tillägget ang:de
Östindiska varor.
Ropades ja och nej.
Då Hr Landtm, förklarade det han trott sig finna att
nej öfverröstat ja, begärdes votering.
Upplästes till justering och godkändes följande voter:sproposition:
Den
som bifaller Bevilln.Utskts förslag till tullbestämmelser
för väfnader: bomulls-, alngods, hvita, genom väfnadssättet
släta, såsom callico, bomullslärft, ro. fl., med det tillägg,
att, då sådana varor införas directe från Ostindien, de
skola bära en införselstull af 16 sk. per skålpund, voterar
ja5
den det ej vill, voterar
neji
Vinner nej, antager R. o. Ad. för ofvannämnda artikel de
tullbestämmelser, som i iS35 års tulltaxa finnas föreskrifna.
Den aa December. 3og
Efter voteringens slut, befunnos rösterna hafva utfallit,
som föijer:
Ja — 27.
Nej — 38.
Fortsättningen af detta måls pröfning uppskjöts till nästa
plenum.
Lades på bordet nedannämnda från Lag- samt Allm.
Besvärs- oeh Ekon.Utsk:n inkomna betänkln, nemi.:
N:o 22, i anledn. af väckta motioner med förslag till
hämmande af gesällers kringvandrande;
N:o 23, i anledn. af väckta frågor om förändring i skyldigheten
att bygga och underhålla vägar och broar;
N:o 24, i anledn. af väckt fråga om fri tångtägt å hafsstränderna;
N:o
25, i anledn. af väckt motion ang:de föreskrifters
meddelande i afseende på husesyner å klockarebol.
H, R. o. Ad. åtskiljdes kl. £ till 11 om aftonen.
In fidem protocolti,
F. O, Silfverstolpe.
Onsdagen den 28 December i84o.
Plenum kl. io f. m.
Justerades pleni-prot. för den 16 Nov. f. m.
Justerades i prot.utdr. för förliden gårdag.
Fortsattes pröfningen af BevilIn.Utsk:s utlåt. N:o 3o, i
anledn. af gjorda anmärkn:r vid betänk. N:o 21, angtde
tnllbevillningen.
Efter hemställan af en ledamot, beslöt R. o. Ad., att,
derest K. M. skulle finna att förbud emot införsel af väfnader:
bomulls-, alngods, hvita, alla ej specificerade, genom
vöfnadssättet släta, såsom callico, bomullslärft, m. fl., icke
bör äga rum, införselstullen skall vara 1 r:dr 5 sk. 4 nst
och tullvärdet 3 r:dr 16 sk. per skålpund.
Väfnader: Bomulls-, Alngods, Färgade: Corderoy,
, Co r det, Dimity, Felb, Gaze, Halflinon,
Hasslin eller Nettelduk och Moll, Per ca le, Batist,
Sammet, Manchester, Satin, Jean, Sticktyg
3io
Den a3 December.
eller Pique', Tricot och Tyll, samt alla genom
väfnadssättet faconerade.
Utskottets förslag bifölls.
Väfnader: Bomulls-, Alngods, Färgade, alla
genom väfnadssättet släta, enfärgade.
Några ledamöter yrkade, att i afseende på denna artikel
1835 års lullbeslämmelser måtte antagas, hvilket af en
annan bestreds; dessutom yrkades det tillägg, att, då sådana
varor införas directe från Ostindien, de, med ett tullvärde
af 3 r:dr 16 sk. per skålpund, må bära en införselstull af
16 sk.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla Utsk:s förslag med det föreslagna tillägget
ang:de Ostindiska varor.
Ropades ja och nej.
Hr Landtm, hemställde, om R. o. Ad. ansåg, att, i
afseende på den nu föredragna artikeln, 1835 års taxa fortfarande
borde blifva gällande.
Ropades ja och nej.
Hr Landtm, förnyade sin propos. ang:de bifall å
Utsk:s förslag, med det föreslagna tillägget angrde Ostindiska
varor.
Ropades starka nej, blandade med ja.
Då Hr Landtm, förklarade, det han trott sig finna
att nej öfverröstat ja, begärdes votering.
Upplästes till justering och godkändes följande voter:sproposition:
Den
som bifaller Bevilln.Utsk:s förslag till tullbestämmelser
rörtde väfnader: bomulls-, alngods, färgade, alla genom
väfnadssättet släta, enfärgade, med det tillägg, att, då
sådana varor införas directe från Ostindien, de, med ett tullvärde
af 3 r:dr 16 sk. per skålpund, skola bära en införselstull
af 16 sk., voterar
ia;
den det ej vill, voterar
nei;
Vinner nej, antager R. o. Ad. i afseende på ofvannämnda
artikel samma tullbestämmelser, som 1835 års tulltaxa innehåller.
Efter voteringens slut, befunnos rösterna hafva utfallit,
som följer.
Ja — io.
Nej — 28.
Uppå hemställan af en ledamot och derefter af Landtm,
gjord propos., bestämde R. o. Ad., för den händelse att K.
M. icke skulle finna förbud böra äga rum emot införseln
Den 23 December.
3n
af de varor, hvarom nyss volerades, att tullvärdet skall
vara 5 r:dr och införseistullen i r:dr 32 sk. per skålpund.
Väfnader: Bomulls-, Alngods, Färgade: väfda
af garn utaf olika färger, till väfnadssättet
släta.
Förbud emot införsel af denna vara yrkades af några
ledamöter, men bestreds af eu annan.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla Utsk:s förslag.
Ropades ja och nej.
FJr Landtm, hemställde derefter, om R. o. Ad. behagade
besluta, alt införseln af de varor, som höra under denna
artikel, skall vara förbjuden.
Ropades starka ja, blandade med nej.
Då Hr Landtm, förklarade, det han trott sig finna att
ja öfverröstat nej, begärdes votering.
Upplästes till justering och godkändes följande votertsproposition:
Den
som bifaller Bevilln.Ulsk:s förslag till tullbestämmelser
ang:de väfnader: bomulls-, alngods, färgade, viifda af
garn utaf olika färger, till väfnadssättet släta, voterar
)a’
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, anser R. o. Ad. de under ofvannämnda artikel
upptagna varor böra vara förbjudna till införsel.
Efter voteringens slut, befunnos rösterna hafva utfallit,
som följer:
Ja — 13.
Nej — 3i.
R. o. Ad. beslöt härefter, uppå en ledamots derom
gjorda hemställan, att, för den händelse alt K. M. icke skulle
finna det beslutade förbudet böra äga rum, tullvärdet
skulle vara 5 r:dr och införseistullen i r:dr 3a sk. per skålpund.
Väfnader: Bomulls-, Alngods, färgade,
tryckta eller pressade: nyss uppräknade, så
dane
färgade, som tullbehandlas lika med hvita
af samma slag, saint i allmänhet alla tyger i
lin lie t öfver 8a trådar på tummen i ränningen.
Emot Utsk:s förslag yrkades att införseistullen borde
bestämmas till i r:dr 37 sk. 4 *'tst pel' skålpund; hvilket å
en annan sida bestreds.
Utsk:s förslag blef af R. o. Ad. bifallet.
Den a3 December.
Väfnader: Bomulls-, Alngods, färgade,
tryckta eller pressade, andra slag.
Under den långvariga discussion, som uppstod röj’:de
denna artikel, yrkades dels bibehållande af de tullbestämmelser,
som 1835 års taxa innehåller, dels införselstullens
bestämmande till i r:dr 4 sk*> dels bifall till Utsk:s förslag,
dels det tillägg, att då sådana varor, som höra under denna
artikel, directe införas från Ostindien, de skola bära en
införselstull af 7.5 sk. 8 r:st. per skålpund. Dessutom föreslogs
af en ledamot, att de deliberationer, som blifvit
hållna vid slutliga pröfningen af tulltaxan, icke måtte uppsättas,
utan utur protocollet utgå.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla Utskts förslag.
Ropades ja och nej.
Då Hr Landtm, förklarade, det han trott sig finna att
nej öfverrösta! ja, begärdes votering.
Efter någon stunds ny discussion angtde voter:s-propos:ns
innehåll, hvarvid yrkades och af R. o. Ad. medgafs,
att tillägget ang:de tullen å varor inkomna från Ostindien
fick intagas i ja-propos:n jemte bifall till Utskts förslag, och
sedan de ledamöter, som till contra-propos. yrkat införselstullens
bestämmande till i r:dr 4 sk., från denna begäran
afstått, upplästes till justering och godkändes följande voter:sproposition.
Den som bifaller Bevilln.Utsk.’s förslag till tullbestämmelser
angtde väfnader: bomulls-, alngods, färgade, tryckta
eller pressade, andra slag, med det tillägg, att, då sådana
varor införas directe från Ostindien, de skola bära en införselslull
af 25 sk. 8 r;st.; voterar
ia;
den det ej vill, voterar
nei;
Vinner nej, antager R. o. Ad. för de under ofvannämnda
artikel upptagna varor samma tullbestämmelser, som i i835
års tulltaxa finnas stadgade.
Efter voteringens slut, befunnos rösterna hafva utfallit,
som följer.
Ja — 3r.
JVej — 23.
Till pröfning företogs nu det under discussionen rör:de
föregående artikel väckta förslag, ang:de uteslutande utur
prof. af deliberationerna ang:de tulltaxan.
Förslaget, hvilket blifvit väckt af Hr Lefre'n, Joh.
Pehr, upplästes nu, su lydande: Att utur protocollen måtte
utgå alla de deliberationer, som blifvit hållna vid slutliga
-
Den 23 December.
3i3
ga pröfningen af de särskilda delarna af tulltaxan, oell a!t,
förutom besluten samt eri kort framställning af de förslag,
hvilka föranledt beslut olika med dem, Utsk. tillstyrkt, och
hvilka förslag enligt 58 §:n Riksd.Ordn. äfven måste i prottn
inflyta, deruti icke må upptagas annat, än de reservationer,
hvilka antingen redan i anledn. af fattade beslut blifvit gjorda,
eller hädanefter till prot. anmälas.
Gr. von Platen, Ballzar: Det är onekligen oan
genämt
att stiga upp, för att tala mot en mening, hvars
syfte man icke kan annat än gilla. Jag skulle önska, all
Hr Leficns åstundan alltid kunde blifva iakttagen eller åtminstone
att prot:n icke ägde den vidlyftighet som dessa;
men då R. o. Ad. redan beslutat, alt protocollen skola föras
fullständigt, anser jag mig böra förklara, att, ehuru jag
icke motsätter mig ett beslut i Hr Lefre'ns syftning, jag likväl
måste reservera mig deremot, derest icke äfven reservationerna
mot de röride tulltaxan fattade besluten komma alt
försvinna. Jag är så mycket mera opartisk att yttra mig
uti detta ämne, som jag icke deltagit i dessa discussioner.
Jag kan icke anse det rättvist att å ena sidan finnas reservationer
i de amplaste ordalag, deruti alla skäl äro fullstän
digt
framdragna och deducerade, då deremot å andra sidan
besluten stå omotiverade och i sådant naket skick meddelas
Utskottet. Skulle derföre de värde ledamöter, som reserverat
sig, behaga inskränka sig dertill att desamma helt enkelt
antecknas såsom reservanter emot besluten, så har jag
ingenting att erinra emot Hr Lefrcns förslag.
Frih. Ridderstolpe, Fredr.: Till alla delar före
kommen
af Gr. von Platen, anhåller jag endast att få för-,
ena mig med Hr Grefven.
Hr Tersmeden, Carl Reinh.: Jag förenar mig uti
Hr Lefre'ns motion och skulle högligen önska, alt Hrr prolocollister
såsom julklapp erhöllo befrielse från skyldigheten
alt uppsätta discussionerna rörtde tulltaxan; dock med förbehåll,
alt detta beslut endast kommer alt gälla de hittills
förda protocollen, så all det må bero på R. o. Ad. alt framdeles
afgöra, huruvida enahanda förhållande skall äga runi
med de blifvande discussionerna öfver de artiklar i tulltaxan,
hvilka ännu icke medhunnits.
Hr Prytz, Lars Adplph: Jag instämmer till alla
delar med Gr. von Platen och fäsler såsom villkor för dis—
cussionernas uteslutande ur prot., att reservationerna omotiverade
antecknas; äfvensom jag förenar mig uti Hr Tersmedens
anhållan, att det beslut, R. o. Ad. nu går att fatta,(
endast må anses omfatta de redan försiggångna discussionerna;
i hvilket hänseende jag jemväl fäster mig vid den omständigheten,
alt R. o. Ad. vid detta tillfälle är så fåtaligt,
i 8 H. 4°
3i4
Den a3 December.
att det beslut Ståndet i dag kommer att fatta lämpligen
torde på sätt och vis böra bekräftas genom ett sednare beslut
rörtde de blifvande discussionerna öfver den del af taxan,
som ännu icke medhunnits.
Hr Bråkenhjelm, Pehr Reinh.: Uti aliade deli
bererande
församlingar, i hvilka memorial-protocoll öfver
discussionerna icke föras, upptagas likväl reservationerna
fullständigt; emedan man anser det böra vara en rättighet
för minoriteten att på det sättet mot plurafitetens makt yttra
sin öfvvrtygelse och sina skäl, då majoritetens skäl och grunder
gjort sig gällande genom beslutet. Jag vågar derföre
hemställa, huruvida det icke skulle kunna anses i någon
man mindre liberalt att icke allenast votera ikull sina motståndare,
utan äfven förmena dem alt i prot. förvara de
skäl, hvarpå de grundat sin öfvertygelse.
Hr Hjerta, Lars: Jag utber mig all få instämma med
Gr. von Platen, enär jag icke tror att R. o. Ad. för närvar,
kan fatta något beslut i afseende på de prot. rör:de tulltaxan,
hvilka återstå för den ännu ej genomgångna delen af
taxan, såsom Hr Tersmeden ganska riktigt anmärkt. Elium
jag annars är öfvertygad, att dessa discussioner om tulltaxan,
ifall de blifva uppsatta och lästa af allmänheten, förutsatt
nemi. att de vore resumerade i den form alt någon stod ut
att läsa alltsammans, vore bland de lärorikaste, som blifvit
hållna under denna riksdag, så väl i afseende på de derunder
lemnade upplysningar, som hvad angar kännedomen om
den ståndpunkt, hvarpå begreppen i national-ekonomien
befinna sig i Sverige i84o; så tror jag likväl, att de skulle
komma att ligga för det mesta olästa, ifall de uppsattes, i
anseende lill den utomordentliga vidlyftigheten, och af detta
skäl, äfvensom för att bespara en betydlig tryckningskostnad,
och att R. o. Ad:s protocollister efter den trägna sysselsättning
under den förflutna delen af riksdagen ganska
väl torde behöfva någon liten hvila, tillstyrker jag äfven Hr
Lefre'ns framställning, inskränkt på sätt Gr. von Platen yrkat.
Härvid utber jag mig blott få nämna, det jag i afseende
på discussionen ang:de slöjdevarorna ämnar enskildt
vända mig till protocollsföranderne, för att få någon promemoria
deröfver uppsatt, som jag sedermora loide lå conferera
med de varda talare, hvilkas yttranden äga sammanhang
med det af mig vid tillfället|afgifna och sorn föranledde
deras erinringar. Jag önskar detta, på det jag efter
en sådan enskild justering må äga tillfälle att låta de vid
tillfället vexlade ord och uttryck komma till allmänhetens
kännedom.
Hr Lefre'n: Jag torde icke behöfva öfvertyga
R. o. Ad., att jag icke gjort min framställning ur
någon annan synpunkt än blott för att bespara ett onödigt
arbete. Gr. von Plåtens yttrande föll så, som skulle reser
-
De ii 23 December.
vätionerna kunna komma alt följa med till Utskottet. Ulsk.
■erhåller tiel af besluten för sammanjemkningarnes skull. Vi
Uint>a att de reservationer, som blifvit gjorda, hvarken vail
många eller vidlyftiga. De flesta innehålla blott att reservanten
icke kunnat dela pluralitetens åsigt; men att nu
bestämma gränsen för de aigifna reservationernes omfång,
torde blifva svårt. Det skulle göra mig ondt, om det åsyftade
ändamålet för denna omständigheten skulle gå förloradt.
Med Hr Tersmeden instämmer jag fullkomligen, att
beslutet endast bör omfatta de redan förefallna discussionerna
och icke dem, som återstå, rörtde tulltaxan. Jag vågar
recommendera denna sak till R. o. Adis bevågenhet. Mitt
enskildta intresse kan naturligtvis dermed icke vara förenadt.
Gr. von Platen: Jag skulle icke begärt ordet, otn
jag icke ansett mig böra försvara mig mot en slags beskyllning
för illiberalitet mot de herrar, hvilka reserverat sig.
Sådant är så mycket mindre förhållandet, som det just är
en af dem, hvilka reserverat sig, som framkommit med förslaget.
Jag har ansett rättvisan å ömse sidor fordra den af
mig projecterade medelvägen; beroende det på R. o. Ad.
att afgöra detta ämne, uti hvilket jag skall söka undvika att
vidare yttra mig.
FJr Prytz: Det är egentligen i anledn. af Hr Brä
ienhjelms
yttrande, att minoriteten elier reservanterne
borde äga rättighet att mot majoritetens beslut uti reservationerna
utveckla skälen för desamma, som jag begärt ordet,
för alt förklara att, enl. min öfvertygelse, minoriteten derigenom
skulle förvandlas till en ganska öfvervägande majoritet.
Om också icke reservationerne komme att åtfölja till
Ulsk., så komma de dock att inflyta i prot., och den, som
läser R. o. Ad:s prot., måste finna minoriteten öfvervägande,
då reservationerna finnas utvecklade och grundade på uppgifna
skäl, men besluten deremot, stå helt nakna. Jag
instämmer visserligen uti de värde talares åsigt, hvilka ansett
billigheten fordra alt icke påyrka uppsättning af dessa
discussioner; men jag nödgas fortfara, alt såsom ett oeftergiflig!
villkor för discussionernas uteslutande yrka alt reservationerna
helt enkelt innefatta anteckning af reservanten,
med förbigående af de skäl, hvarpå reservationen kan vara
grundad.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Jag inser ganska
väl skälet hvarföre åtskillige talare yrka, att, då man på ena
sidan i prot. icke ser de grunder, hvarpå beslutet livilar,
man å andia sidan icke heller må anföra de skäl, som anföras
deremot. De vilja nemi. förekomma en sådan brist i
piolocollet, att jemförelsen mellan skäl och motskäl skulle
saknas. Men då R. o. Ad. nogsamt vet, att under öfverläggningen
intet systcme gjort sig lådande, ulan att stridiga å
-
3i6
Den s3 December.
sigter haft öfverhanden i särskilda voteringar, så alt minoritetens
åsigt den ena dagen varit majoritetens den andra;
så hafva älven reservationer från de olika sidorna blifvit afgifna
uti lika beskaffade fr ägor. De torde således kunna q vi l tas
mot hvarandra. Om jag och de värde ledamöter, som delat
min öfvertygelse, reservera oss mot allt hvad som gått oss
emot, under anförande af skälen för vår åsigt, så äga våra motståndare
samma utväg. På det sättet kunna de stridande i
motsatta riktningar reservationsvis, men i korthet, anföra de
grunder, hvarpå de stödja deras satser. Jag hemställer, om
fråga kan vara att nu besluta om annat än de protocoll,
som hittills blifvit förda ronde tulltaxan.
Hr af Uhr, Gustaf: Tysken påstår att Svensken ut
gifver
ii i-; di' för att få veta hvart deri ia:le tagit vägen. Jag
skulle önska, att R. o. Ad. icke ville gifva ytterligare anleda.
till ett sådant löjligt, ehuru icke alldeles oförtjent,
omdöme.
Hr von Troil, Emil: Om hufvudsaken tyckas R.
o. Ad:s närvar, ledamöter vara temmeligen ense, hvarföre jag
icke vill ingå i någon undersökning derom; men jag vill
blott till Gr. von Platen hemställa, om icke det vid förslaget
fästade villkoret innefattar detsamma som hela förslagets
förkastande. Det lärer icke kunna tillkomma R. o. Ad:s
här i dag närvar, ledamöter, att på förhand bestämma hvarken
hvad som må uteslutas eller hvad som skall uppskrifvas
af en blifvande discussion. Jag föreställer jnig, att då man
beslutar i allmänhet att motiverna, som ligga lill grund för
besluten så väl som hvad deremot blifvit anfördt, skola ur
jprot. utgå, så skola de herrar, som finna lör godt alt anmäla
sina reservationer, finna sig af laggrannhet uppmanade
att i dessa reservationer icke ingå i någon motivering.
I öfrigt kan jag icke instämma deruti, att discussionerna öfver
tulltaxan skulle kunna ligga till grund för framtida beslut
i denna gren af statshushållningen; ty ehuru onekligen
måste medgifvas, att under dessa vidlyftiga discussioner, som
i anledn. utaf tulltaxan ägt rum, åsigter från begge sidor
med ganska mycken talent blifvit utvecklade, får jag likväl
bekänna, att jag derunder förnummit föga eller intet nytt.
Med ganska obetydliga undantag, skall dea, som behagar gå
till tulldiscussionerna vid föreg:de riksdagar, deruti återfinna
alltsammans.
Hr Gripenstedt, Joli. Äng.: Jag är af samina
mening som alla föregrde talare, hvilka ansett beslutet icke
höra utsträckas lill framtiden, ulan endast böra omfatta de
försiggångna discussionerna. Deremot kan jag icke annat än
dela Gr. von Plåtens och Hr Prytz’s åsigt, att en motivering
A ena men icke A andra sidan icke bör tillåtas, emedan derigenom
den jemnvigt skulle störas, sora är nödig förden som
Den 23 December.
3«7
i framliden vill granska dessa handlingar. Sjelf har jag genomgått
föreg:de riksdagars förhandlingar i delta ämne,
beli deraf hemtat en eller annan upplysning, söm jag utan
tvifvel icke skulle erhållit, om blott den ena Sidans skäl
blifvit anförda. Jag hemställer till Hr von Hartmansdorff
oell de öfriga herrarne, som ovillkorligen påfordra reservationernas
införande in extenso, hvad meningen dermed kan
vara. Är den blott alt få uttryckt, att man varit af motsatt
åsigt med beslutet, så torde ett enkelt tillkännagivande
deraf vara tillräckligt. Är detta åter icke endast meningen,
så måste det förmodligen vara den att vilja verka öfvertygande
på dem, som se dessa förhandlingar; men i denna afsigt
ligger en ojemnhet och orättvisa mot de ledamöter, som
i de särskildta besluten tillhört majoriteten. Jag önskar, lika
lifligt som någon annan, att dessa långa och äfven onödiga
discussioner måtte försvinna; men jag tycker att det är orätt,
att vid genomdrifvandet af ett nyttigt förslag vilja tvinga
motsidan till concessioner, som grunda sig på en orätIvisa.
IJr Fr.ih. o. Landtm, fästade uppmärksamheten deruppå,
alt de reservationer, hvilka redan blifvit afgifna, icke
i prot. kunde intagas annorlunda än sådana de redan blifvit
framställda då de afgåfvos; och att således alla ledamöter
vore i tillfälle alt bedomina om dessa reservationer varit af
den art, att de borde hindra förslagets antagande. Hvad åter
anginge de reservationer, som hädanefter i afseende på
tullfrågan och tulltaxan kunna komma alt afgifvas, så torde
R. o. Ad. finna, att icke något beslut angtde dem kunde
fattas, lika litet som i afseende på sjelfva den discussion,
som kunde komma att återstå vid föredragningen af den återstående
delen af tulltaxan.
Hr Lefren: Jag är alldeles af den tanke, som Hr
Frih. o. Landtm, nu yttrat. En värd ledamot liar fästat
Ståndets uppmärksamhet derpå, alt han icke skulle hafva
någonting emot mitt förslag, såvida icke fråga vore att Skicka
dessa reservationer med till Utsk. för sammanjemkning
af R. o. Ad:s beslut med de öfriga Ståndens. Då jag för
min del icke tror, alt reservationerna böra medfölja till
Utsk., så hoppas och önskar jag, att den uppgifna omständigheten
icke må utgöra hinder för bifall till förslaget. Jag
torde icke behöfva upprepa, att jag i denna fråga lika litet
Som i någon annan har något bakom öronen. Jag oaskar
ingenting annat, än »ilt vi blott skulle dispensera våra protocollister
från ett mycket ledsamt jularbete.
Hr Westfelt, Nils: Äfven jag„ har visserligen in
genting
emot, alt dessa vidlyftiga discussioner måtte ur
prot. utgå; men jag kan dock icke annat än förena mig
med Gr. von Platen och Hr Prytz, emedan jag icke finner
3 i 8
D c 11 a3 Dcccmljc r.
hvarföre den ena sidan skall hafva större förman än den
andra. I öfrigt torde mig tillåtas få fästa Hr Frih. o.
Landtm» uppmärksamhet derpå, huruvida någon annan
propos. kan framställas, än den, om nu närvar, ledamöter
för deras del medgifva att discussionerna må utgå; ty efter
min åsigt äger en livar ledamot, som yttrat sig, rättighet
att blifva hörd och få förklara sig öfver förslaget.
Gr. von Platen: Utan alt vilja ingå i yttranden öf
ver
den siste värde talarens framkastade tvifvelsmål, som
jag öfverlemnar lill Hr Frih. o. Landtm, att lösa, förklarande
mig på förhand nöjd med det sätt, hvarpå Hr Frih.
o. Landtm, behagar lösa frågan, anhåller jag blott få nämna,
alt, då Hr Lefre'n förklarat meningen med reservationerna
endast vara desammas] förvarande i R. o. Ad:s prot.,
jag icke har vidare att erinra mot den värde ledamotens
förslag, utan är jag glad att kunna förena mig med honom
om den julklapp han på detta sätt velat berecia protocollisterna,
fullt öfvertyga d att den värde talaren icke har något
bakom öronen.
Hr von Troil: Hvad angår den befarade vådan af
ensidiga reservationer, så skulle jag ytterligare tillstyrka
hvar och en all derpå icke fästa något synnerligt afseende.
Skulle, mot hvad man bör förmoda, hända, att någon person
skulle vilja begagna sig af den omständigheten, alt hans
motståndares yttranden utgått ur prot., för att i en reservation
försöka att fullständigt deducera sina meningar; så
går det an att vid det tillfället, då en sådan reservation afgifves,
stiga upp och utveckla en motsatt åsigt. Jag medgifver,
att det icke är formenligt och pai lementarisk t att
discutera reservationer; men det är icke i grundlagen förbjudet
och har äfven stundom ägt rum och borde icke kunna
väcka klander vid detta tillfälle, då anledningen dertill
vore den, att discussionerna blifvit uteslutna. Jag vågar derföre
vidblifva mia hemställan, att de värde ledamöter, som
fästat villkor vid förslaget, ville afstå derifrån. Det skulle
kunna hända, alt hvad som sålunda yttrades i anleda, af
reservationer blef ett slags resumé af de föreg:de discussionerna,
som sålunda vid prot.-justeringen komme alt inflyta
i efterföljande prot., och vinsten blefve deli, att dessa röstlin
der blefvo mångfalldigt kortare än dessa oändliga discussioner,
söm redan upptagit 18 plena. Hr Westfelt har framkastat
den anmärka., att Ståndets nu tillslädesvarande ledamöter
icke skulle äga att besluta rör:de frånvar. ledamöters
yttranden. Jag vill medgifva, att han till en viss grad
deruti har rätt; men ett bestämdt medgifvande af hvarje nu
frånvar. ledamot, att hans yttranden må utgå, torde icke
beliöfvas, utan lärer allan rättfärdighet vara uppfylld, när
det står hvarje ledamot, sorn nu icke är tillstädes, öppet alt
vid justeringen af prot. tillkännagifva, huruvida han yrkar
D e n a3 December.
3*9
det lians yttranden skola ordagrannt i detsamma intagas, i
hvilken händelse icke lärer fela, alt haas yttranden blifva
af vederbör, protocollister uppsatta och i prot. intagna lill
den värde ledamotens nöje och behag.
[Jr Gripenstedt: Ehuru jag icke i någon mån har
blifvit öfverlygad om oriktigheten af den af mig i likhet
med Hr Prytz och andre värde talare yttrade grundsats, så
vill jag likväl, för att visa huru uppriktigt jag önskar sakens
framgång, för min del afstå från vårt vid förslaget fästade
villkor, och skall obetingadt Jemna min röst till bifall af Hr
Lefrcns förslag, samt nöja mig med att nu hafva yttrat den
åsigt, det jag icke linner förslaget ulan nämnda villkor vara
fullkomligen rättvist.
Hr Pi ylz: Jag inser verkligen icke, hvarföre icke samma
beslut bör kunna få gälla för reservationerna, som för uteslutande
af sjelfva discussionerna ronde tulltaxan. Jag är fullkomligen
öfvertygad, att förslaget icke äger någon annan grund,
än att befria protocollisterna från ett mödosamt och träget
arbete under instundande helgedagar; och då jag ingalunda
vill motverka detta ändamål, förklarar jag mig villig att afstå
från mitt yrkande, under förtröstan att reservanterne
sjelfve skola finna sig icke böra gifva sina i e«ervationer en
omfattning, som icke motsvarade det sätt, hvarpå besluten
Lomme att i protocollen upptagas och motiveras. Lika med
Hr Westfelt anser jag från var. ledamöter icke kunna förvägras
att vid prot.-justeringen tillkännagifva, huruvida de
medgifva uteslutande af deras yttranden. Då saken sålunda
är af vigt för fränvar. ledamöter, torde det måhända vara
i sin ordning att begära den väckta frågan på bordet.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henr.: Den af Hr Lefre'n
väckta motionen innefattar synbarligen ett uttryck af välvilja
för våra cancellister, som synes mig ganska passande
och hvaraf de äro väl förtjente. Om detta förslag genom något
villkor, som man dervid velat fästa, skulle tillintetgöras;
så har man, i stället för att åstadkomma en välvilja genom
denna discussion, utan ändamål ännu mera tyngt bördan för
dem och upptagit deras julferier med ett onödigt skrifveri.
Jag instämmer till alla delar med Hr Lefren utan något villkor;
åtminstone skola de, som varit af olika opinion med
mig, alltför gerna, så vidlyftigt de behaga, få anföra sina
reservationer till prot., emedan jag anser Tiill-comiteens betänk.
och Bevilln.Utskts förslag innefatta allt hvad som behöfver
till vederläggning åberopas emot dem, sorn hyst motsatta
åsigter.
Hr von Hartmansdorff: Då de värde ledamöter,
som önskat ett tillägg vid Hr Lefrens motion, sedermera
derifrån afslått; så får jag blott erinra vid Hr von Troils
anmurkn., att en hvar af II. o. Ad:s ledamöter bar sig öppet
320
Den a3 December.
lemnadt alt kunna mot den mening, som bestlider linus*
anföra sina tankar utan hinder af grundlagen eller af någon
föreskrift inom Riddarhuset. Når då, såsom jag hoppas,
reservationerna icke skola upptaga mer ån ett plenum; så
är skilnaden emellan ett oell aderton pleni-prolocoll en icke
obetydlig vinst. Hvarföre skola vi då sätta oss emot förslaget?
'Hr Lagerheim, Lars Magnus: Ehuru jag full
komligen
instämmer uti den af Hr Lefien yttrade önskan,
och ehuru jag i många år hyst den öfvertygelse, alt allt
hvad diskussion heter borde ur våra prot. försvinna, till
undvikande af penningars och lids onödiga förspillande, kan
jag likväl icke tinna billighet deruti, att borttaga alla deras
skiil och yttranden, hvilka varit ense 0111 beslutet, men deremot
låta reservationerna qvarstå. Jag skulle anse skäligt,
att reservanterne, för ändamålets vinnande, gå den andra
sidans önskan härutinnan till mötes.
Hr Westfelt: Den anmärkn., som blifvit gjord af Hr
von Troil, erkänner jag vara ganska riktig. Jag tinner mycket
väl, att vid justeringen af prot. äger en hvar ledamot
begära, alt hans yttrande må i prot. qvarstå; och med denna
rättighet medgifver jag att discussionen öfver tulltaxan
må utgå.
Hr Palmcrantz, Joli. Mauritz: Jag instämmer fullkomligen
med de herrar, sorn yttrat sig för förslaget, och
anhåller att Hr Frih. o. Landtm, täcktes så fort som möjligt
derå framställa propos., med den modification, att beslutet
måtte inskränka sig till de discussioner, som redan ägt runi.
Den farhåga, man hyser för vidlyftiga reservationers anförande,
synes sakna ali grund, enär hvar och en har sig öppet
lemnadt att emot reservationerna göra de anmärkn:r,
hvartill fog kan förefinnas.
Hr von Hartmansdorff: Jag befarar att HrLagerbeims
invändning mot det beslut, som nu är föreslaget, härrör
endast från tvekan derom, huruvida någon som varit
den segrande i beslutet skulle äga att vid en deremot afgifven
reservation yttra en stridig mening. Om Hr Frih. o.
Landtm, täcktes lemna upplysning om lätta förhållandet, så
är jag öfvertygad, att Hr Lagerheim icke längre bestrider
ett beslut, hvarom Ståndet tyckes vara ense.
Ilr Lagerheim: Rättigheten att svara på reservationer
är mig nogsamt bekant; men jag hyser den farhågan,
alt då dessa reservationer naturligtvis blefvo mycket omsorgsfullt
författade och med alla bindande skäl utvecklade,
så skulle de antingen förblifva ovederlagda och således förringa
motiverna för besluten, eller ock skulle vederläggningen
deraf upptaga mycken tid, hvarigenom vi sålunda orsakade
riksdagens förlängning.
Den a3 Detembfr.
32 1
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, alt då emot Hr Leflens
förslag redan vore gjord den anmärkt)., alt det icke
kan innefatta h sini öfver de protocoll, sorn efter denna dag
komma att förås; så vore nu samma förslag genom tillägg
af ett par ord och uteslutande af den sista raden på (let
sätt förändradt, som Hr Landtm, nu ville låta uppläsa, för
att sedan å förslaget framställa propos. lill bifall.
Förslaget upplästes derefter, så lydande: Att utur hittills
förda protocoll malte utgå alla de deliherationer, sorn
blifvit hållna vid slulliga pröfningen af de särskilda delarna
af tulltaxan, och alt, förutom besluten samt en kort framställning
af de förslag, hvilka föranledt beslut olika med
dem, Ulsk. tillstyrkt, och hvilka förslag enligt 58 §:n Riksd.-  Ordn. äfven måtte i prottn inflyta, deruti icke må upptagas
annat, iin de reservationer, hvilka i anleda, af fattade
beslut blifvit gjorda.
Hr von Hartmansdorff: Jag befarar, att, innan proCri
äro uppsatta, man svårligen skulle kunna utleta i hvilka fall
reservationer äro gjorda eller icke. Derför tror jag rättast
vara, att förslaget innehåller: ’’de reservationer, som äro
gjorda eller komma att götas;” ty troligen lärer ingen, utan
att vara tvungen dertill, gå tillhaka till prot:n, för alt se
för hvilka dagar och i hvilka hänseenden han reserverat sig.
Jag har undvikit alt särskildt reservera mig, derföre att jag
alltid vid slutet kunnat göra det på en gång.
Kr von Troil: Den siste värde talaren tyckes hafva
glömt, att en reservation tillhör den dagens prot., då reservationen
allemnas, och att vi icke kunna besluta om prot.
för ett plenum, sorn härefter skall inträffa. Således tror
jag, att den förändring uti förslaget, som blifvit vidtagen,
verkligen är nödig.
Hr Gripenstedt förenade sig med Hr von Troil.
Hr Lefre'n: Jag instämmer med Hr von Troil, att om
någon sista dagen då tulltaxan förekommer derom yttrar sig
i allmänna tenner, så hör det yttrandet till den dagens prot.
och icke till den eller de dagarna, då de artiklar eller ämnen
förevarit, på hvilka ett sådant yttrande eller reservation
har afseende.
Hr von Hartmansdorff: Min mening är den, att i
afseende på de ämnen, som hittills ärö behandlade, är jag
berättigad, att afgifva min reservation, antingen beslutet är
fattadt i dag eller i går eller någon dag förut. Om sålunda
ordalagen rättas på det sättet, alt i stället för ”de reservationer,
sorn blifvit gjorda,” sättes ”de ämnen, sorn i tulltaxan
blifvit behandlade,” så är jag ense om beslutet.
Sedan förslaget, sådant det har ofvan sednast finnes
upptaget, åter blifvit uppläst, blef det af R o. Ad. bifallet.
,8 H. 4,
322 Den 23 December.
Fortsättningen af pröfningen utaf Bevilln.Utsk:S utlåt.
N:o 3o uppskjöts till nästa plenum.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 4 till 4 e- m
lil
fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Tisdagen den 29 December i84o.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades pleni-prot. för den 16 sistl. November e. m.
Frih. Sprengtporten, Jac. Will).: Sedan StatsUtsk.
numera fått emottaga de anmärkn:r, som föranledt återremiss
af Ulsk:s betiink. i fråga om extra-statsregler:n, och
delta ärende således kan företagas till pröfning inom StatsUtsk.
, så är det för detta Ut-sk. af största vigt att känna
beloppet af de summor, som för extra-statsreglerai kunna
vara användbara. Af denna anledn. får jag vördsamt hemställa
tili Hr Frill. o. Landtm, samt R. o. Ad., om icke
beslut kunde fattas af R. o. Ad. ali genom prot.utdr. meddela
StatsUtsk. underrättelse om del beslut, som blifvit fattadt
i förstärkt BancoUlsk. anglde bancovinstens användande,
i anseende till angelägenheten af en skyndsam behandling
af frågan röride extra-statsreglertn. Det är derom jag
har äran hos Hr Landtm, anhålla att propos. lill R. o. Ad.
måtte framställas, och hemställer jag tillika, att, i händelse
R. o. Ad. bifaller denna propos., de öfriga Stånden måtte
underrättas om beslutet samt anmodas att deruti instämma.
I anledn. häraf och uppå derom af Hr Frih. o.
Landtm, framställd propos. beslöt R. o. Ad. att genom
prot.utdr. meddela StatsUtsk. förstärkta BancoUtsk:s beslut,
löride beräkningen af den del utaf bankens behållna vinst
och capital-öfverskott, som för Statens behof kan få användas,
på det alt StatsUtsk. måtte blifva i tillfälle att taga
denna summa i beräkning vid uppgörande af förslag till de
utgifter, som under namn af extra-statsieglering eller i sammanhang
dermed komma alt föreslås; och beslöt R. o. Ad.
derjemte att vänligen inbjuda de öfriga respective Stånden
till instämmande med R. o. Ad. i detta beslut.
Upplästes till justering och godkändes nedannämnda från
Exped.Utsk. inkomna förslag till R. Sl:s und. skrifvelse!’ till
K. M., nemi.:
Den 29 December f. tn.
3 a3
Nioiyö, ang:de upphörande af mötespassevolance-nfgiften
för manskapets underhåll vid indelta cavalleriet och infanteriet;
Nto
177, ang:Je aflöning åt en lärare vid ifrågaställd
skoleinrältning på Öland;
Nto 178, ang:de den tullafgift, som af K. Danska Regeringen
uppbäres försvenska fartyg, hvilka passet a Öresund ;
Nto 179, angtde armcens förseende med byxor af blått
med hvilt meleradt kläde;
Nto 180, angtde nedsättning i försäljningspriset å Svensk
för fatta ing s-samling.
Då nu äfven till justering föredrogs Exped.Ulskts förslag
N:o 181 lill R. St:s lind. skrifvelse till K. M., angtde
lindring i rolerings- och rustnings-skyIdigheten i Jemtlands
län, blef den begärd på bordet af Frih. Sprengtporten,
Jac. Willi., och Gr. Taube, Gustaf Johan.
Fortsattes pröfningen af Bevilln.Utskts utlåt. Nto 3o,
i anledn. af gjorda anmäi katr vid betänk. Nto 21, angtde
tullbevillningen.
Väfnader: Bomulls-, Schawlar, S h a \v I e 11 e r
och andra dukar, fa eoner a de, större eller mindre,
samt tryckta, af 7 qvar ters fyrkant och
deröfver, fransarna oberäknade.
Utskottets förslag bifölls.
Väfnader: Bomulls-, Shawlar, Shaw letter
och andra dukar, släta, af färgadt garn, större
och mindre samt tryckta, under 7 q v ar t ers fyrkant,
fransarna oberäknade.
Emot Ulskts förslag yrkades i denna del bibehållande
af samina tullbestämmelser, som 1835 års tulltaxa innehåller.
I motsats deremot yrkades äfven bila11 till Utsk:s lörslag.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla Utsk:s förslag.
Ropades starka ja, blandade med många nej.
Då Hr Landtm, förklarade, det han trott sig finna
det ja öfverrösta t nej, begärdes votering.
Upplästes till justering och godkändes följande votensproposition
:
Den som bifaller Bevilln.Utskts förslag till tullbestämmelser
för väfnader, bomulls-, shawlar, shawlelter och andra
dukar under 7 qvarters fyrkant, fransarna oberäknade,
voterar
ia’
den det ej vill, voterar
nej;
324
Den 29 December f. m.
Vinner nej, anlager R o. Ad. i afseende på ofvannämnda
artikel samma lullbi stämmelser, sou) i 1835 urs taxa finnas
stadgade.
Efter voteringens slut, befunnos rösterna hafva utfallit,
sorn följer:
Ja — ii.
Nej — ii.
I sammanhang härmed bestämde R. o. Ad., uppå derom
af en ledamot gjord hemställan, för den händelse ali K.
M. icke skulle finna införselsförbud å denna vara böra äga
rum, tullvärdet till 4 r 16 sk. och införselstullen till 1
r:dr 21 sk. 4 |,;sk per skålpund.
Väfnader: Bomulls-, med blandning till stö 1—
re eller mindre del af lin; damast; och dräll.
Utskottets förslug bi fö I los.
Väfnader: Bomulls-, med blandning lill större
eller mindre del af lin; andra slag.
Utsk:s förslag bifölls med det af en ledamot yrkade
tillägg, att, då sådana varor införas directe från Ostindien,
införselstullen icke skall vara högre än 10 proc. af värdet.
Då nu ylleväfnader skulle föredragas, hemställde Hr
Frih. o. Landtm., om R. o. Ad. behagade tillåta, att
först finge föredragas kläde, diap, halfkläde, vadmal, ratin
in. m., såsom den vigtigaste artikiln, och den, med hvilken
R. o. Ad. torde finna angeläget att besluten om de öfriga
ylleväfnaderna stå i öfverensstämmelse.
Bifölls.
I anledn. häraf föredrogs nu artikel 11 Väfnader: Ylle-,
Alngods, Kläde, Dråp, Halfkläde, Vadmal,
Ratin och Corderoy; äfvensom Casimir af andra
än nyss uppräknade färger,.
Hr Frih. o. Landtm, tillkunnagaf, att plenum komme
att fortsättas på eftermiddagen kl. 6.
Under den långa discussion, som nu lipp.lod, yrkades
dels bibehållande af det i 1835 års taxa bestämda förbud
emot införsel af de under denna artikel upptagna varor,
dels bifall lill Utsk:s förslag, dels att tullvärdet borde bestämmas
till 8 r:dr och införselstullen till 2 rtdr 3.2 sk.;
dels ock alt, ehvad bteslut R. o. Ad. måtte falla i afseende
på denna artikel, det mätte vara öppet att vid artikeln Ull
kunna bestämma, det export af ull må berättiga till import
af kläde till motsvarande vigt.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Adr, innan
propos. å sjelfva förslaget framställdes, nu behagade
förbehålla sig rättighet att, ehvad beslut i äiunpt än må
fattas, kunna vid artikeln Ull pröfva den väckta frågan om
Den 2g December f. m.
325
rättighet för den, sorn exporterar ull, att få införa motsvarande
vigt kläde.
Ropades starka ja, blandade med nej.
Då Hr Landtm, förklarade, det han trott sig finna
att ja öfverröstat nej, begärdes votering, från hvilken begäran
den ledamot, som begärt den, sedermera afstodl
Hr Frih. o. Landtm, hemställde derefter, om R. o.
Ad. behagade bifalla Utsk:s förslag.
Ropades ja och nej.
Då Hr Landtm, förklarade, det han trott sig finna
att nej öfverröstat ja, begärdes votering.
Då nu tvä (ine meningar ville göra sig gällande till conIra-propos.
, hemställde Hr Landtm., om R. o. Ad. behagade
till conlra-propos. antaga, att tullvärdel borde bestämmas
lill 8 r:dr, och införselstullen till 2 r:dr 32 sk.
Ropades starka nej, blandade med ja.
Hr Frih o. Landtm, förklarade det han trott sig
finna att nej öfverröstat ja.
Uppå derefter framställd propos., aning R. o. Ad. till
contra-propos., att de i den nu föredragna artikeln upptagna
varor skola vara förbjudna till införsel.
Upplästes till justering och godkändes följande votertsproposilion:
Den
som bifaller Revilln.Utsk:s förslag till tullbestämmelser
ang:de väfnader, ylle-, alngods: kläde, dråp, halfkläde,
vadmal, ratin och corderoy; äfvensom casimir af andra
än förut i taxan uppräknade färger, voterar
ia;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, anser R. o. Ad., att de under ofvannämnda artikel
upptagna varor skola vara förbjudna till införsel.
Efter voteringens slut, befunnos rösterna hafva utfallit,
som följer:
Ja — 53.
Nej — 35.
Fortsättningen af detta måls pröfning uppskjöts till eftermiddagen.
H, R. o. Ad. åtskiljdes kl. J lill 4 e. rn.
lii fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe:.
3^6
D e u 9g December e. m.
Tisdagen den 29 December i84o.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades i prol.utdr, för denna dag f. m.
Justerades pleni-prot. för den 18 sistl. Nov. f. m.
Fortsattes pröfningen af Bevilln.Utsk:s utlåt. N:o 3o,
i anleda, af gjorda anmärkn:r vid betänk. N:o 21, ang:de
tullbevillningen.
Hr Lefrdn, Joh. Pehr: Emot R. o. Ad:s sednast fattade
beslut får jag aflagga min reservation. De närande
classei nas intresse bör ligga oss ömt om hjerta t; men jag
anser detsamma ej genom förenätnnda beslut hafva blifvit
väl vårdadt.
Hr Printzensköld, Carl, instämde med Hr Lefre'n.
Hr Sabelfelt, Carl Oscar: I likhet med Hr Lef
re'n,
får äfven jag anmäla min reservation emot R. o. Ad:s
i förmiddagens plenum fattade beslut.
Väfnader: Ylle-, Alngods: Bov.
Atski 11 ige ledamöter yrkade bibehållande af det i i835
års taxa stadgade förbud emot införsel af denna vara; andia
tillstyrkte bifall å Utsk:s förslag. Dessutom yrkades äfven,
att artiklarna Boy och Flanell, såsom föreslagna till samma
tullbestämmelser, måtte sammanföras under en rubrik.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde först, att R. o. Ad.,
för redighetens skull, måtte särskildt besluta öfver hvardera
af artiklarna Boy och Flanell, beroende det alltid sedan på
R. o. Ad., om tullbestämmelserna äfven efter besluten blefve
lika för dem båda, att då sammanföra dem under en
rubrik.
Bifölls. -sr
Hr Landtm, hemställde derefter, om R. o. Ad. behagade
bifalla Utsk:s förslag.
Ropades starka ja, blandade med nej.
Då Hr Landtm, förklarade, det han trott sig finna att
ja öfverröslat nej, begärdes votering.
Upplästes till justering och godkändes följande volertsproposition:
Den
som antager Bevilln,IJtsk:s förslag till tullbeslämmelser
för väfnader: ylle-, alngods: boy, voterar
ia;
den det ej vill, voterar
nej;
Den 2q December e. m.
Vinner nej, anser R. o. Ad., att ofvannämnda artikel börs
på sätt 1835 års tulltaxa innehåller, vara förbjuden till införsel.
Efter voteringens slut, befunnos rösterna hufva utfallit,
sorn följer:
Ja — 36.
Nej — ig.
Hr Printzensköld, Carl: Efter hvad på f. m. inträffat,
var utgången af den nu försiggångna voteringen visserligen
icke oväntad; och får jag nu emot det fattade beslutet
anmäla min reservation.
Väfnader: Ylle-, Alngods, Casimir, b vitt,
svart, gult och rödt.
Utskottets förslag bifölls.
Väfnader: Ylle-, Alngods, Flanell.
Utsk:s förslag bifölls, och beslöt R. o. Ad., enligt nu
af en ledamot förnyad hemställan, att flanell skulle sammanföras
under/ en rubrik med boy, och att benämningen
skulle blifva Boy och Flanell.
Väfnader: Ylle-, Alngods, Filtar och Mat
tor;
Fris, Frisad, Doffel och Kalmuck; Flaggduk
och Q ui ne t te; Packing eller Pressduk; samt
alla andra slag.
Utskottets förslag b i fö I los.
Väfnader: Halfylle-, eller af ull med blandning
till minst hälften af bomull, lin eller hampa;
Alngods: Flanell.
Flere ledamöter yrkade bibehållande af det i i835 års
taxa stadgade förbud emot införsel af denna vara; andra
yrkade bifall till Utskts förslag, hvilket sednare ock af R.
o. Ad. blef bifallet.
Väfnader: Hal fy lie-, Alngods, alla andra
slag; jemte den dertill hörande anmärkning.
Utskottets förslag bifölls.
Väfnader: Halfylle-, S h a w I a r, S h a tv I e 11 e r och
andra Dukar af ull eller ull och bomull tillsammans,
under 6 r:dr 3?. sk. värde stycket.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla Utsk:s förslag.
Ropades starka ja, blandade med nej.
Hr Landtm, förklarade, det han trott sig finna att ja
öfverröstat nej.
Hr Lefren: Sedan Hr Frih. o. Landtm, förklarat, att
R. o. Ad. besvarat propostn med ja, får jag anmäla min reservation
emot det fattade beslutet.
3a8
Deli 29 December e. til.
Hl Pr i ntzensköld: Äfven jag får reservera mig emot
det fattade beslutet. Jag skalle hafva uppträda till föisvar
för stadgandet i i835 års tulltaxa, 0111 jag ansett att dermed
något ikunnal uträttas i det intresse, som jag försvaiar. Det
synes, sorn skulle R. o. Ad. bestämt sig för det systern*’,
sorn kominer att förstöra näringarna, elium de personer,
sorn hafva en motsatt åsigt med mig, hafva en annan öfvertygelse.
Framtiden skall dock visa utgången af det beslut,
som blifvit fatladt.
Väfnader: Halfylle-, S li a w I a r , Shawlelter
och andra Dukar af ull eller ull och bomull tillsammans,
af 6 r:dr 3a sk. värde och deröfver
stycket; samt Linne- och Hamp-; Alngods: Blaggarn
och Kanfas; Bolstervar; Buldan; Damast;
Dräll; Kammarduk och Batist; samt Linön.
Utskottets förslag bi fö 1 los.
Väfnader: Linne- oell Hamp-; Lärft, hvaraf
1 q v a d r a t - 11 In väger t. o. m. 3 lod.
I sammanhang härmed föredrogs ett från PresteSt. ankommet
prot.utdr. af den 12 dennes, innehållande inbjudning
till MedSt: 11 att instämma uti det beslut PresteSt.
rör:de denna artikel fattat, att nemi. den skall vara till
införsel förbjuden.
Derjemte upplästes, på en ledamots begäran, ett prot.-  utdr. af den 18 dennes från BondeSt., med underrättelse att
Ståndet antagit PresteSt:s ifrågavar. inbjudning.
Å t sk i 11 ige ledamöter begärde antagande af PresteSt:s inbjudning;
andra åter bifall till Ulsk:s förslag.
Uppå derefter framställd propos., biföll R. o. Ad. Utsk:s
förslag, i följd hvaraf frågan 0111 antagande af PresteSt:s
inbjudning ansågs förfalla.
Hr L e fr e n och Hr Printzensköld anmälde sina
reservationer emot detta beslut.
Väfnader: Linne- och Hamp-; D u kar; Hå roch
Tagel-; vaxade eller lackerade; Mattor och
andra slag; vattentäta eller dubbla väfnader,
sammansatta med upplösning af caoulschouc;
samt Ympvax.
Utskottets förslag bi föl los.
Zink, T u ta nego och Spiauter.
Borttagande af utförselstullen å denna vara yrkades af
några ledamöter, hvilket åter af andra bestreds.
Utsk:s förslag blef af R. o Ad. bifallet.
Äng
-
D e u 29 December e. m.
329
Å ti g m a c li i ner.
En ledamot yrkade bibehållande af samma tull, som i
i835 års taxa finnes stadgad för denna artikel, hvaremot
andia yrkade bifall till Utsk:s förslag, hvilken sednare mening
äfven af R. o Ad. bifölls.
Ångpannor.
Äfven vid denna artikel yrkades bibehållande af den i
18 35 års taxa stadgade tull; hvilket likaledes bestreds af en
annan ledamot.
Utskottets förslag blef af R. o. Ad. bifallet.
Ägg; Ättika; samt varor, som icke kunna
hänföras under någon af de i taxan upptagna bestämmelse
r.
Utskottets förslag bifölios.
Sedan nu samtliga artiklarna i tulltaxan blifvit genomgångna,
med undantag af artikeln Ull, hvilken R. o. Ad.
ansåg böra uppskjutas till morgondagens plenum, beslöt R.
o. Ad., på en ledamots hemställan, att genomgå de ar tiklar,
för hvilka förbud emot in- eller utförsel blifvit af R. o.
Ad. bestämda, men ingen tull blifvit utsatt för den händelsen
att K. M. skulle finna förbudet icke böra äga rum, och
anbefalltes underl. Ridd.Secret. att från prot. uppgifva dessa
artiklar.
En ledamot yrkade väl, att R. o. Ad. genom ett allmänt
beslut måtte för en sådan händelse bestämma sig för
den tull Utsk. i betänk. N:o 21 föreslagit, men R. o. Ad.
ansåg hvarje artikel särskildt i detta afseende böra föredragas
och pröfvas, i följe hvaraf nu furekommo:
Böcker: utrikes efter t ryckta arbeten på
Svenska språket eller sammandrag af sådana arbeten.
För denna artikel ansågs ingen tull böra bestämmas.
Kort: Spel-.
Utsk:s förslag i betänk. N:0 21 bifölls för den händelse,
alt K. M. icke skulle finna införseln böra vara förbjuden.
Krut.
Af en ledamot yrkades, att tullen måtte bestämmas lill
33| proc. af värdet, hvaremot andra ansågo Utsk:s tullbestämmelser
vara de rätta.
Uppå derefter framställd propos. biföll R. o. Ad. Utsk:s
förslag i betänk. N:o 21, för den händelse att K. M. icke
skulle finna införseln böra vara förbjuden.
Mal m.
Utsk:s förslag i betänk. N:o 21 bifölls äfven i afseende
tS H. 42
33o 1 Den 19 December c. m.
på denna artikel, för den händelse att K. M. icke skulle
tinna utförseln böra vara förbjuden.
Fortsättningen af detta måls pröfning uppskjöts till morgondagens
plenum.
Lades på bordet nedannämnda frun Utsktn inkomna betänka,
mein. och utlåt:n, nemi. från
Förstärkta Co n slit utions Utskottet:
N:o 71, ang:de förloppet af voteringar inom förstärkta
Const.Utskottet;
Consti t utions Utskottet:
N:o 69, i anleda, af återremisser på meni. N:o 45;
N:o 70, i anledn. af två Stånds aterremiss på mern.
Jf:o 55 och nied förslag lill delning af 25 §:n Reg.Fm,
samt ändrad ordningsnummer af 22, 23, 24 §§:na och 25:le
§:n, 1 perioden Reg.Ftn;
]N:o 72, med förslag till ändring lili 1 §:n 9 inom.
Tryckfr.lagen;
N:o 73, med föreslående af ett tillägg i r §:n g mom.
Tryckfr.lagen;
N:o 74, med förslag till ändring i 2 §:n 4 niom.
Tryckfr.lagen;
SlatsUtskottet:
N:o 4°3, i anledn. af Frih. von Kraemers, R., motion
om ett årligt anslag af 1000 r:dr b:co till Upsala domkyrkas
underhåll;
N:o 4ö4, i anledn. af vackla motioner, att StatsUtsk.
måtte företaga revision af stats- och 1 iksg.verkens räkenskaper
för år 1838;
N:o 4°5, angtde ifrågaställd förlängning under 10 år af
det pantlåneinrättningen i Stockholm beviljade låneunderstöd
af allmänna medel;
Stats- samt Allm. Besvärs- och Ekon.Utskrn:
N:o iio, i anledn. af väckt fråga 0111 lindring för de
rustande vid Smålands Greoadierbataljon, i nedannämnda
praesto linner;
N:o 1 11, i anledn. af väckt fråga 0111 befrielse för rotehållare
från skyldigheten att ersätta klädespersedlar, som
skadas af mal;
N:o 112, i anledn. af väckt motion, att södra bataljonen
af Bohus-läns regite må, i likhet med den norra och
under enahanda villkor, som för densamma äro gällande,
till ständigt infanteri förvandlas, m. 111 ;
Bevil IningsU tskottet:
N:o 36, i anledn. af erhållen återremiss å betänk. N:o
g, ang:de åtskilliga motioner 0111 stammoböters upphörande
eller förminskning;
Den 2j) December e. m. 331
i’> i) c o U t s k o tt e l:
N:o 131, öfver en vackt motion, att Commissarieu i
Banken S. Thurdfjell mätte retroactivt få beräkna den för
Bankens yngre commissarie!* bestämda lön;
N:o i 32, öfver väckta förslag, dels om inrättande af lånecontor
å Gottland, dels om meddelande af förskott, till
utlåning derstädes under vintermånaderna, och dels om ändring
uti 2.29 §:n af sednaste banco-reglemente.
H. B. o. Ad. åtskiljdes kl. ^ lill i i om aftonen.
In fidem protocolti,
F. O. Silfverstolpe.
Onsd;igen den 3o December i84o.
Plenum kl. io f. m.
Upplästes till justering Exped.Ulsk:s sedan den 23 dennes
på bordet hvilande förslag N:o 181 till R. Stfs und.
skrifvelse till K. M., ang:de lindring i roterings- och rustningsskyIdigheten
i Jemtlands län.
Flili. Sprengtporten, Jac. Willi.: I det nu upplästa
förslaget till und. skrifvelse förekommer bland annat
reciten af de beslut, K. M. fattat i fråga om roteringsverket
i Jemtland. Denna recit grundar sig visserligen uppå ordalydelsen
af K. M:s till Standerna aflåtna nåd. skrifvelse, men
dervid har blifvit utesluten en mening, som förtydligar ett
uttryck i K. M:s skrifvelse, hvilket eljest skulle vara otydligt.
Det heter nemi. i denna recit, att ”de rustande mätte
för hvarje nummer, med bibehållande för öfrigt af hittills
varande rustningsunderstöd, tilldelas i contant ett sammanlagd!
årligt bidrag af 2000 r:dr.” Efter ordalydelsen vill
det således synas, som vore meningen, att hvarje rusthåll
skulle få en ersättning af 2000 r:dr; åtminstone kan det så
förklaras. Motsatsen blir likväl tydlig i K. M:s skrifvelse, derigenom
att der är uttryckt, att dessa 2000 r:dr skola fördelas efter
viss grund på hvarje rusthåll; men delta förtydligande är uteslutel
i den sammandragna reciten, hvarigenom tvetydighet
uppkommer. Jag tror att denna tvetydighet kunde upphöra,
om den förändring ägde rum i uppställningen, att det finge
heta: "de rustande måtte, med bibehållande för öfrigt för
hvarje nummer af hittills varande rustnings-understöd, tilldelas
i contant ett sammanlagdt årligt bidrag af 2000 r:dr;’'
så att orden 'Tor hvarje nummer” nedflyttades ifrån
Den 3o December f. m.
”de rustande matte,” till att efterfölja orden ”med bibehållande
för ö Irig t.” Jag anhåller hos Hr Frih. o.
Landtm, om propos. på denna förändring.
Gr. af Ugglas, Ludv.: Jag får endast till svar på
Frih. Sprenglportens anförande nämna, alt Exped.Utsk. gått
fullständigt efter Stats- och Ekon.Utskms memorial i denna
fråga. Hvad åter den i iftågavar. punkt föreslagna förändring
beträffar, så vill jag visserligen icke sälta mig deremot.
Frih. Sprengtporten: Jag finnér alldeles likgilltigt,
huruvida felet är hos Stats- och Ekon Utsk., eller Exped.-  Utsk. gjort denna resumé', emedan det är blott den oriktiga
redactionen jag velat anmärka, och som den kan rättas genom
omflyttning af några ord, hemställer jag, om icke en
sådan rättelse må äga runi.
R. o. Ad. godkände förslaget med den föreslagna förändringen,
att orden ”för hvarje nummer” borde nedflyttas
näst efter orden ”för öfrigt.”
Vidare upplästes till justering och godkändes Exped.-  Utsk:s nedannämnda förslag till R. St:s und. skrifvelse!' till
K. M., nemi.:
JNI:o 182, ang:de dagsverksskyldighetens utgörande till
kungsgårdar och boställen;
N.-o i83, i anledn. af K. M:s nåd. propos. ang:de sökt
creditivrätt i R. Sits Bank för Stockholms stads Drälselcommission
;
N:o 184, i fråga om ändring af 8 cap. Handels-b:n och
upphäfvande af K. förordn. d. 1 Oct. 1702, angille stralfets
skärpande för mätare, som med oriktigt mätande beträdes.
Upplästes ej mindre Exped.Utsk:s mern. N:o 24, i an
iedn.
af erhållen återremiss å Utsk:s förslag till und. skrifvelse
N:o 112, än ock samma Utsk:s förslag till und. skrifvelse
N:o i85, angtde rättighet för åtskilliga städer att åter
bekomma
af dem erlagd rotefrihets-bevillning.
Förslaget N:o 185 blef af R. o. Ad. godkändt.
Föredrogs så väl Exped.Utskts mern. N:o 20, i anledn.
af erhållen återremiss å Utsk:s förslag till und. skrifvelse
N:o 148, som samma Utsk:s förslag A:o 186 till und. skrifvelse
i fråga om näringsfriheten.
Begärdes på bordet af flera ledamöter.
Hr Frih. o. Landtm, tillkännagaf, att Hr Ribbing,
Bengt, hvilken på permission från riksdagen afrest, numera
anhållit, att med bibehållande af sin riksdagsmannarätt,
Den 3o December f. m.
333
få afsäga sig sin plats såsom ledamot i Bevilln.Ulsk.; och
hemställde Ur Landtm., om R. o. Ad. behagade bifalla denna
begäran.
Ropades ja.
Hr Landtm, tillkännagaf, att Hr Mannerskantz,
Carl Axel, ledamot i BancoUtsk., och Hr Lil liens tolpe,
Axel Fredr., ledamot i Exped.Utsk., erhållit hvardera
Irenne veckors ledighet; och anmodade Hr Landtm. Hrr
Electorer att innan nästa plenum ej mindre ersätta ledigheten
i Bevilln.Ulsk. efter Hr Ribbing, än utse ledamöter att
i Utsk:n inträda i de permitterades ställen.
Fortsattes pröfningen af Bevilln.Ulslcs utlåt. N:o 3o, i
anledn. af gjorda anmärkn:r vid betänk. N:o 21, ang:de
tullbevillningen.
Underl. Ridd.Secret. anmälde, att han, förliden gårdags
afton, vid uppräknandet af de artiklar, för hvilka R.
o. Ad. beslutat förbud till in- eller utförsel, och för hvilka
icke tull blifvit bestämd för den händelse att K. M. icke
skulle finna förbudet böra äga rum, uraktlåtit att nämna
artikeln Jern, gjutet: Kanoner, Stycken, Nick hakar
och Mörsare, ostämplade och oborrade; för
denna artikel hade R. o. Ad. beslutat förbud emot utförseln.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att Bevilln.Utsk. i
betänk. N:o 21 för denna artikel föreslagit ett tullvärde af
9 r;dr och en utförselstull af 4 r:dr 24 sk. per skeppund
st. v., och hemställde örn R. o. Ad. behagade godkänna
dessa tullbestämmelser, för den händelse att K. M. skulle
finna förbud emot utförseln af denna artikel icke böra äga
rum,
Bifölls.
Till pröfning föredrogs artikeln Ull, hvilken vid en föregtde
föredragning blifvit uppskjuten.
Flere ledamöter yrkade, att all ull borde sammanföras
under en rubrik och med ett tullvärde af 20 sk. bära en
införselstull af 2 sk. per skålpund; andra yrkade bifall å
Utsk:s förslag; andra att för utförseln af fin ull borde bestämmas
ett prsemium af 12 sk. per skålpund; och andra,
att, för den händelse förbud emot införseln af kläde fortfarande
komme att äga rum, utförsel af finsorterad electoralull
måtte berättiga till införsel af kläde till lika vigt.
Hr Frih. o. Landtm, föreslog, på en ledamots hemställan
ang:de frågornas åtskiljande, att, för mera redighets
skull vid målets behandling, R. o. Ad. behagade först fatta
sitt beslut rör:de iullbestummelserna för ull, dernäst ang:de
den föreslagna rättigheten att för utförd fin ull få införa
334
D e n 3o December f. m.
< n motsvarande vigt kläde, och slutligen ang:de förslaget om
export-proemium för fin ull.
Bifölls.
Under den discussion, som nu uppstod, yrkades, utom
hvad här ofvan blifvit nämndt, att ined bibehållande i öfrigt
af den i betänk. N:o 21 föreslagna elassifieation borde
tilläggas, att ull af blandad finare och gröfre beskaffenhet
skall bära samma tull som den finare sorten.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att i afseende på förslaget
om bestämmande af samma tull, som ä finare ull, för
sådan ull, som är blandad af finare och gröfre sorter, så
kunde det komma under pröfning, ifall R. o. Ad. bestämde
sig vid det blifvande beslutet för tvnnne classen; i motsatt
fall komme det naturligtvis alt förfalla. Hr Landtm, hemställde
nu, om R. o. Ad. behagade bifalla Utskis förslag till
tullbestämmelser för ull.
Ropades ja och nej.
Hr Landtm, hemställde, om R. o. Ad. ansåg, att för
all ull införselstullen borde bestämmas till 2 sk.
Ropades äfven ja och nej.
Hr Landtm, förnyade sin propos. till bifall å Ulskts
förslag.
Ropades ja och nej.
Då Hr Landtm, föiklarade, det han trott sig hafva
funnit att ja öfverrösta! nej, begärdes votering.
Upplästes till justering och godkändes följande votertsproposition
:
Den som bifaller Lie villi 1 .XJ t sk ;s förslag lill tullbeslämmelser
för ull, voterar
ja;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, kommer all ull, med ett tullvärde af 20 sk., att
bära en införselstull af 2 sk. per skålpund och att vara fri
från tull vid utförseln.
Elter voteringens slut, befunnos rösterna hafva utfallit,
som följer:
Ja — 16.
Nej - 44-
Frih. Sprengtporten, Jac. Wilh.: Emot R. o.
Adis nu fattade beslut anhåller jag att få anmäla min reservation,
hufvudsakligen på den grund, att sedan 3 Stånd
redan antagit förbudssystemet i afseende på kläde, samt R.
o. Ad. bestämt en så hög skyddstull för införseln af denna
vara, att den står i jemförelse med förbud; så anser jag det
icke stå tillsammans med en näringslagstiftning, som är stödd
Den 3o December f. m.
335
på sanna grunder, att för en rudimaterie, som användes till
fabrikation af klädet, hvilket blifvit skyddadt med förbud
eller en ling tull, bestämma en så låg tull, som den R. o.
Ad. nu antagit. Jag anhåller att i detta afseende få åberopa
exemplet af ett annat land, nemi. Frankrike, hvarest
under längre tid förbud emot införsel af kläde ägt rum,
och hvarest tullen för ull är bestämd till 4° pioc. eller åtminstone
varit det en längre tid, ehuru i sednare tider någon
ändring kan hafva skett.
Frih. Ridderstolpe, Fredr. Christopher: På
samma grund, som Frih. Sprengtporten nu anmält sin reservation,
får jag äfven anmäla min.
Hr Munck af Rosenschöld, Nils Rudolph, instämde
till alla delar i Frih. Sprengtportens reservation.
Ilr Le fr en, Joli. Pehr, reserverade sig äfven emot
R. o. Ad:s nyss genom votering fittade beslut, att icke lemna
producenten af finare ull det skydd, som Utsk. genom
den högre tullbestämmelsen afsell.
Under den discussion, som nu uppstod rör:de förslaget,
att, för den händelse förbud emot införseln af kläde fortfarande
komme att äga rum, utförsel af finsorterad elecloratull
måtte berättiga till införsel af kläde till lika vigt, gais
åt detta förslag den utveckling, att för det kläde, som sålunda
utfördes, borde erläggas en införselstull af 2 r:dr per
skålpund, och att, i händelse den ifrågavar. rättigheten något
år komme att begagnas till ett belopp af 3oo,ooo skålpund,
densamma med det året komme att upphöra. Många
ledamöter talade emot förslaget och yrkade afslag å detsamma.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
besluta, att, för den händelse förbud emot införseln
af kläde fortfarande komme att äga rum, utförsel af finsorterad
electoralull måtte berättiga till införsel af kläde lill
lika vigt, emot en tull af 2 r:dr per skålpund.
Ropades ja och nej.
Då nu fråga uppstod derom, att i propostn äfven borde
intagas tillägget om rättighetens upphörande, ifall den något
år blifvit begagnad till ett belopp af 3oo,ooo r:dr, och då
invändning af en ledamot deremot gjordes, hemställde Hr
Landtm., om R. o, Ad. skulle behaga förbehålla sig rättighet
att särskildt pröfva detta tillägg, i händelse förslaget
bifölles.
Ropades ja.
Hr Frih. o. Landtm, förnyade sin här ofvan omtalade
propos., rör:de rättighet att för utförd ull få införa
kläde.
Ropades ja och nej.
336 Den 3o December f. m.
Då Hr Landtm, förklarade, det han trott sig finna alt
ja öfverröstat nej, begärdes votering.
Upplästes till justering och godkändes följande votensproposit
ion :
Den som hi fa I ler, att för den händelse förbud emot införseln
af kläde fortfarande kommer alt äga rum, utförsel
af finsorterad electoralull må berättiga lill införsel af kläde
till lika vigt, emot en tull af i rldr per skålpund, voterar
ia;
den det ej vill, voterar
nei;
Vinner nej, afslår R. o. Ad. ofvannämnda förslag.
Efter voteringens slut, befunnos rösterna hafva utfallit,
som följer:
Ja —• ig.
Nej— 16.
Fortsättningen af detta måls pröfning nppskjöts till eftermiddagen.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. J| till 4 e. m.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Onsdagen den 3o December 18//0.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades : prot.utdr. för förliden gårdag.
Justerades pleni-prot. för den 18 sisth November e. m.
Hr Lefre'n, Joh. Pehr: Emot R, o. Ad:s sednast fattade
beslut rör:de rättigheten för ullproducenter att importera
kläde i stället för exporterad ull, får jag aflägga min
reservation. Jag finner detta varubyte så stridande emot
allt slags systeme i näringsfrihet, att jag måste anmäla min
reservation.
Hr Printzensköld, Carl: Äfven jag får emot det
ifrågavar. beslutet anmäla min reservation. Jag kan icke
annat än djupt beklaga, alt de satser, hvilka legat till grund
för del förslag, som blifvit frarastäldt, kunnat vinna det afseende,
att pluraliteten godkänt desamma. Det har af en
le
-
Den 3o Decem be r c. m.
337
ledamot, som bekänner sig til! de liberala läror, som här
uttalats af dem, som framställt förslaget, blifvit så klart och
tydligt och så öfvertygande bevisadt, att sjelfva den lieenee,
hvarom fråga väckts, vore en olaglighet, samt alt man på
den vägen sökte bereda schäferiägare en större förmån an
de eljest kunnat erhålla. Det är med verklig tillfredsställelse
jag funnit en ledamot, som drifver de liberala satser,
dem jag icke kan godkänna, åtminstone varit en bland dem,
son» icke velat använda medel, hvilkas rätlsvidrighet ligga
i öppen dag, för att uppnå det mål, dit han velat komma.
Fortsattes pröfningen af Bevilln.Utsk;s utlåt. N:o 3o, i
anledn. af gjorda anmärkn:r vid betänk. Wto 21, ang:de tull—
bevillningen.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att sedan R. o. Ad.
på förmiddagen genom votering bestämt, att, för den händelse
förbud emot införseln af kläde fortfarande komitier
att äga rum, utförsel af finsorlerad electoralull må berättiga
till införsel af kläde till lika vigt, emot en tull af två r:dr
per skålpund, Ståndet nu torde behaga bestämma sitt beslut
öfver den gjorda framställningen alt, i händelse denna rättighet
något år komme att begagnas till ett belopp af
öoo,ooo skålpund, densamma med det året komme att upphöra;
hemställande Hr Landtm., om R. o. Ad. behagade
bifalla detta förslag.
Sedan åtskilligt blifvit yttradt, dels emot dels lill stöd
för detta förslag, blef det af R. o. Ad. bifallet.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att på förmiddagen
äfven blifvit föreslaget att ett praemium af 12 sk. per
skålpund måtte bestämmas för utförseln af fin ull.
’ Några ledamöter yrkade bifall till delta förslag, andra
afslag å detsamma, hvilket sednare slutligen äfven blef R.
o. Ad:s mening.
Hr Lefre'n, J o h. Pehr: Jag nödgas reservera mig
emot R. o. Ad:s beslut, icke för det att jag har någon den
ringaste egenkärlek i denna fråga, men derför att jag tycker
att det är något kuriöst att bifalla det föregide förslaget
och afslå det här sednare.
Hr Prytz, Lars Adolph: Då tulltaxan nu är ge
nomgången,
anser jag liden vara inne att anmäla min reservation
mot de beslut, hvarutinnan jag ej kunnat förena
mig med majoriteten.
Hr Prytz uppläste derefter följande:
Emot II. R. o. Ad:s beslut att bibehålla förbud mot införsel
af bomulls-alngods: hvita, genom väfnadssättet släta,
färgade, så val enfärgade, som af garn af olika färger, ge18
II. 43
338
Den 3o December e. m.
nom väfnadssättet släta; bomulls-shawlar, shawletter och andra
dukar, släta, af färgad t garn, stone och mindre samt
tryckta, under 7 qvarters fyrkant; reserverar jag mig, och,
för att icke nu behöfva ingå i någon utveckling af mina
skäl härtill, åberopar jag mitt den 8 i denna månad, då
tulltaxan här företogs till discussion, skriftligen afgifna yttrande,
hvilket innefattar de åsigter af tull-lagstiftningen,
hvilka jag bekänner mig till, och hvilka jag, efter min ringa
förmåga, sökt göra gällande; hvarföre jag äfven anhåller
att nämnda mitt yttrande, såsom grund, stöd och skäl för
denna min reservation, må i prot. blifva intaget.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att Ilevilln.Utsk. så
väl i betänk. N:o 21, som utlåt. N:o 3o, framföre tulltaxan
föreslagit åtskilliga bestämmelser, hvilka nu, så vidt de icke
genom R. o. Ad:s redan fattade beslut förfallit, borde Ståndets
pröfning underställas. Härvid förekomme först frågan,
att lör de artiklar, hvilka i 1855 års tulltaxa varit
med förbud belagda, men nu blifvit till i neller
utförsel tillåtna, de nu beslutade tull bestämmelser
icke måtte gå i verkställighet förr
än frän någon sednare tid än den, ifrån hvilken
den nya taxan i öfrigt kom me att blifva gälland
e.
Utsk:s sid. 9 i utlåt. N:o 3o i detta afseende afgifna yttrande
och förslag upplästes.
Förslaget afstyrktes af tvänne ledamöter.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla Utsk:s ifrågavar. förslag.
Ropades nej.
Hr Landtm, hemställde, om R. o. Ad. ansåg all fråga
om ett sådant uppskof, som Utsk. föreslagit, böra förfalla.
Ropades ja.
Vidare föredrogos och biföl los Utsk:s förslag ang:de
befrielsen från tull umgälder för de K. Personerna
och corps d i p loma t i q u e, samt angtde und. anhållan
till K. M. dels om oförändrade tu II bes tämmelser
å spanmål under 5 år, dels om iakttagelser
i afseende på tullen för iandtmanna-produ'ct
e r vid de tractater med främmande makter, som
framdeles uppgöras.
Med anledn. af Ulsk:s i betänk. N:o 21 gjorda men i
utlåt. JN':o 3o återkallade förslag, att rättigheten att till
Riket införa varor, som enligt nu gällande tulltaxa
är o förbjudna, men blifva till införsel t i 11—
låtna, tills vidare må tnedgifvas endast städerna
.Stockholm, Götheborg och Malmö, föreslogs af en
Den 3o December e. nu 33g
ledamot, att R St. lios K. M. mätte anhålla, det denna rättighet
måtte tills vidare medgifvas endast vissa större städer,
hvilka K. M. täckes bestämma, och af en annan, att den
måtte medgifvas städerna Stockholm, Götheborg och Malmö,
med öfverlemnande ål K. M. att, ifall Han så för godt funne,
äfven bestämma andra städer. Andra ledamöter bestredo
förslaget och ansågo, i öfverensstämmelse med Utsk:s
sednast yttrade mening, att den ifrågavar. rättigheten borde
tillhöra alla stapelstäder.
R. o. Ad. stannade, efter framställda propostr å de olika
förslagen, vid det beslut, att R. St. hos R. M. i und.
böra anhålla, det rättigheten att till Riket införa varor, som
enl nu gällande tulltaxa äro förbjudna, men nu blifvit till
införsel tillåtna, måtte tills vidare medgifvas endast vissa
större städer, hvilka K. M. täckes bestämma.
Till pröfning föredrogs den afUtsk. föreslagna Tariff
för credit-upplaget och transito-afgiflen.
Emot Ulsk:s förslag yrkades, dels att transito-afgiflen
för tjära borde vara densamma, som för andra artiklar, hvilket
åter bestreds af andra, som yrkade bifall i denna del å
Utsk:s förslag; dels att tariffen mätte af Beviiln.Utsk. jemkas
så väl efter R. o. Ad:s vid tulltaxans pröfning fattade
beslut, som efter hvad BorgareSt., såsom med ämnet mest
bekant, i afseende på credit-upplaget beslutat.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. ansåg,
att transito-afgiften för tjä .a bör vara lika tned den för
andra varor.
Ropades ja.
Hr Landtm, hemställde vidare, om R. o. Ad. behagade
åt Beviiln.Utsk. öfverlemna alt jemka tariffen för creditupplaget
och transito-afgiften genom iakttagande af de rättelser
deruti, som blifva en följd af R. o. Adts rörede tulltaxan
fattade beslut.
Bifölls.
Då nu till pröfning förekommo underrättelserna
om hvad vid taxans verkställighet iakttagas bör,
anmärktes vid 7tde §:n, att den borde förändras i anleda, af
R. o. Ad:s beslut rörtde resandes vagnar.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, det R. o. Ad. torde
finna, att, i afseende på underrättelserna örn hvad vid taxans
verkställighet iakttagas bör, möjligen några föreskrifter
kunde förekomma, som, på sätt i afseende på 7:de punkten
blifvit anmärkt, stöde i strid med R. o. Ad:s förut fattade
beslut. Då Ståndet behagade finna, att det gränsade till omöjlighet
för R. o. Ad. att nu så ovillkorligt bestämma
hvilka rättelser, som således borde göras i dessa underrättelser,
att icke någon uraktlåtenhet dervid kunde komma
5^o
Deu 3o December c. m
-
alt äga rum, hemställde Hr Landtm , om Ständet, med antagande
af Utsk:s förslag, behagade tillägga, att, ifall några
af de deruti införda bestämmelser icke skulle finnas vara
fullt lämpliga lill de beslut R. o. Ad. redan fattat, Ulsk.
då må föreslå de rättelser uti underrättelserna, som deraf
anses höra blifva en följd.
Bifölls.
Hvad i öfrigt i betänk. N:o 21 och utlåt. N:o 3o blifvit
ytlradt ansågs dels genom R, o. Ad:s redan fattade beslut
vara förfallet eller afgjordt, dels icke erfordra någon
åtgärd af R. o. Ad.
Hr Prytz, Lars Adolph: Då nu sålunda discussionen
0111 tulltaxan är fulländad, får jag anhålla, att R. o.
Ad. ville tillåta, att en inbjudning härifrån afginge till de
öfriga Stånden att förena sig i de beslut, der R. o. Ad. upphäft
förut gällande förbud för varuinförsel, äfvensom deruti,
att bestämma, lika med R. o. Ad., så väl en ut- som
införselstull för alla de fall, der förbud äro bibehållna, för
den händelse Konungen skulle finna för godt att upphäfva
förbudet. Jag gör denna framställning, emedan jag har mig
bekant, att en sådan inbjudning emotses med längtan utaf
flera ibland MedStåndens ledamöter.
Denna framställning begärdes på bordet af Hrr Lefren,
Joh. Pehr, Edenhjelm, Gillis, och Aminoff,
Joli. Fredrik.
Hr Lefre'n: Före Julhelgen tog jag mig friheten att
framställa frågan 0111 prot.fölingen i afseende å dessa långvariga
discussioner öfver tulltaxan. Jag gör nu samma framställning,
som då, med hänseende till de discussioner, som
ägt rum öfver samma ämne efter helgen.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att Hr Lefre'ns förslag,
om Hr Landtm, ratt fattat det, varit, alt R. o. Ad. skulle,
i afseende på de nu sednast förda protocoll oell förekomna
discussioner rörrde tulltaxan och sammanhang dermed
ägande ämnen, fatta samma beslut, som R. o. Ad. vid
ett föreg:de tillfälle, den 2a dennes, fattat i afseende
på dittills förda prot. och förefallna discussioner; och
hemställde Hr Landtm., örn R. o. Ad. behagade bifalla
detta förslag.
Piopndes ja.
Lades på bordet nedannämnda från Utsktn inkomna
utlåtin och betänkm, nemi. från
Lagutskottet;
JM:o 171, öfver gjorda anmärkna- vid Utsk:s betänk.
Den 3o December e. m. 341
W:o 122, i anledn. af väckt fråga om uppliäfvande eller ändring
af K. förorda, den 9 Maj i835, angrde hvad iakttagas
bör vid handel om lösören, som köparen låter i säljarens
vård qvarblifva;
N:o 172, i anledn. af väckt motion, dels om uppliäfvande
af K. förbudet mot dueller och slagsmål „ af
den 22 Augusti 1682 och alla dermed sammanhang ägande
författningar, dels ock om ändring af 24 cap. 11 §:n
Missg.-b:n;
Lag- samt Allm. Besvärs- och Ekon.Utskrn:
N:o 26, i anledn. af väckt fråga om förändring i tiden
för väglagningen;
N:o 27, angtde väckta frågor om förändringar i stängselförfattningarna.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. \ till 9 om aftonen.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
:
1
1
