# ID: svediakorp-gov491
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 99,214
# sentences: 3,019
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Den 'i5 November e. m.
299
införande! slägkrutsanländningén vid handgevär. 1 Sverige
har man i detta alseende ej varit overksaårri. Det vore
nu önskligt, att de i förråden befintliga, till krigsbruk afse,
dd-a, äfvensom de vid. arméen utevarande flinllåsgevär , de
sednare så långt sorn de detsamma förtjena, kunde blifva lill
slagkrutmntändning förändrade. Härtill erfordras icke obetydligt
pennlngehelopp, således, ett vigtigt skäl till att icke
nedsätta delaf K. M. begärda anslag för gevärstiilverkningen.
Jag anhåller att få upprepa en tanke, sorn jag vid ett
föreg:de tillfälle yttrat. Stat,Utsk:s Hrr. ledamöter, äfvensom
E. Sl-. s revisorer , hafva tagit i ögnasigte åtminstone de i
Stockholm varande förråder för krigsmateriel. Jag har ingen
anleda, förmoda, att man dervid fått någon slags öfvertygelse,
icke ens misstanka, om krigsförvaltningens hortplottringsbegäy.
Om man således saknar en sådan öfvertygelse,
skulle man ej våga anslå det erforderliga lill en materiel,
hvaraf man icke anser sig kunna ifrågasätta nyttan?
Mine herrar! Ingen skall vid detta tillfälle förebrå mig,
att jag talat till något annat, än lill hvars oell ens Öfvertygelse.
Dock, som jag hoppas, skall jag ulan fruktan äfven
kunna vädja till fosterlandskänslan. Om olika tankar kunna
uppstå, huruvida det ena eller andia sattet vore det rätta att
uppnå det stora målet: fäderneslandets förkofran, dess sjelfständighet,
dess ära — i sanning icke blott lomma ord! —■
så är jag likväl öfverlygad , ali ingen, hvarken inom l isk.
eller här, när saken kommer till afgörande, med lugn besinning,
och öfvervägande de första medlen för att vinna
denna sjelfständighet, och med den del öfriga, skall neka sin
röst till hvad i fäderneslandets namn blifvit hegardt. Jag
ber hvar oell en, om det behöfves, tänka två gånger på hvad
nu är i fråga, innan han fattar sitt beslut. Saken är alltför
vigtig, för att ej förtjena moget öfvervägas.
Jag anhåller vördsamt om återremiss af StatsUtsk:s utlåtande
N:o 35-f,
Hr Le freu, Joli. Pehr, uppläste följande:
Såsom anledntr till den återremiss af förevar, utlåt.,
hvarom jag vördsamt anhåller, får jag anföra följande:
r.-n Rörande anslagen lill fiistningsbyggnaderna.
Utom den utredning af behofven för denna del af försvarsverket,
sorn K. propos:n, med åtföljande handlingar, innehåller,
har K. M. i nåd. befallt, att alla de upplysningar,
som yttermera kunde äskas, borde StatsUtsk. meddelas, hvarjemte
mig tillåtits att till ledamöter af Utsk., som sådant
kunde önska, förevisa äfven sådana handlingar, planer och
kartor rör:de befästningsarbetena , som icke äro egnade för
offentligheten; hvilken tillgång på upplysningar ock begagnats
af åtskilliga StatsUtskts ledamöter, så vidt deras tid medgifvit,
och de ansett sådant behöfligt. Delta har haft den
följd, att StatsUtsk. icke allenast i allmänhet erkänt vigten
3oo
Peil a5 November e. m.
af de arbeten, för hvilkas utförande medel i den K. proposjn
äskas, utan äfven lärer varit hardt nära att för ett af dessa
arbeten föreslå mera än Konungen begärt. Men då jag således,
hvad den detalj vidkommer, som tillhör min befattning,
har skäl att i allmänhet vara särdeles belåten med
XJtsk:s tillstyrkanden, anser jag mig likväl icke kunna eller
böra underlåta att vid TJtsk:s behandling af anslagen för
Carlskrona och Carlsten vttra några betänkligheter.
Utsk. känner, alt för Carlskrona arbetsstation, undertiden
sedan sista riksdag, från 4;de och 8:de hufvudtitlarna
årligen utgått omkring 38,ooo rtdr. Af denna summa hafva
utgifterna för de begge arbetscotnpagniernas (tillsammans 200
man) underhåll, beklädnad, bevakning, sjukvård på stället
m. m. årligen uppgått till nära i6.5qor:dr, det vanliga fångtractamentet
ä 3 sk. dagligen häruti inbegripet , som i medeltal
per år utgjort 4>^°° >;dr, samt återstoden ?.i,5oo till
fästningsarbetenas bedrifvande. Om således dessa i6,5oordr,
på sätt sedan sista riksdag rätteligen ägt rum , fortfarande
qtgå från 8:de hufvudliteln, samt återstoden 2i,5oo dragas
ifrån den årliga anslagssumma, 4°!°°Q rtdr, som StatsUtsk.
tillstyrkt måtte på 3:dje Imfvudtiteln beviljas tillsammans för
Carlskrona och Carlstens arbetsstationer; så återstår för arbetenas
bedrifvande vid sistnämnda station 18,5oo r:dr. Denna
summa är ock tillräcklig för behofvet, så vidt detsamma
icke anses vara annat och större än som erfordras för
dervar. fångars sysselsättning. Men då i betraktande lages,
att Marstrands hamu är den eatia befastade hamn Sverige
äger på liela den långa vestra kusten; att denna hamn är af
stor vigt i anseende tili sin belägenhet vid inloppet till Kattegat,
der den bör kunna påräknas såsom en säker tillflyktsort
för handelsfartyg och stödjepunkt för de örlpgskryssare
och skärgårdsescadrer, sorn i dessa farvatten böra sig uppehålla;
samt en billig omtanka således fordrar, att dess befästningar,
så skyndsamt som möjligt, försättas i det förbättrade
skick, som öfverensstämmer med nutidens anfaIIs—
och försvarsmedel: så synes det sannerligen vara vådligt att
nedsätta anslagssumman för arbetets bedrifvande till det inskränkta
minimum , som fordras för dervar. fängpersonals
sysselsättning. K. M. har i den nåd. proposm äskat för denna
arbetsstation ett årligt anslag af 35,000 r:dr. Redan detta
ar, med hänseende till behofvet att icke alltför länge fördröja
befästningarnes fulländning, lågt tilltaget, och dess
ytterligai'e nedsättning till hälften skulle i sanning hänskjuta
denna nödiga fulländning till en alltför aflägsen tid, inom
hvilken ett krig sannolikt kunde inträffa. Om deremot det
anslag, K. M. för denna arbetsstation begärt, af R. St. bifalles,
så uppkommer deraf den beräknade väsendtliga fördel,
att hamnens hufvud fäs te Carlsten inom korttid
kan sällas i fol I färdig t skick, hvarefter de öfriga befästningarfle,
utan särdeles våda, kunna småningom förbättras och
Den a5 November e. m.
3oi
fulländas. Under förutsättning således alt underhållet af arbetscompagnierna
i Carlskrona, såsom utgörande en fångvårdsutgift,
bekostas med 16,5oo rtdr årligen af 8:de hufvudtiteln,
skulle det erforderliga anslaget å 3:dje hufvudtiteln, till bestridande
af utgifterna för arbetenas bedrifvande vid Carlskrona
och Carlstens stationer, tillsammans blifva 53,5oo rtdr,
eller i3,5oo rtdr högre än Utsk. tillstyrkt. Häruppå anser
jag mig böra fästa IJtskts benägna uppmärksamhet, förvissad
att de af mig anförda skäl icke skola af Utsk. jäfvas.
2.0 Rörande anslaget för gevärs t/liner k ningen.
I K. propostn äskas ett årligt anslag för detta behof af
126.000 r:dr; TJtsk. har föreslagit mindre lin hälften, nemi.
60.000 rtdr.
Det af Konungen begärda anslog är afsedt för tillverkning
af sablar och pistoler för cavalleriet, samt studsare för
amieens skarpskyttar, men hufvudsakligast för att bereda en
högst nödig tillökning af armeens reserv-gevärsförråd.
Inom Europeiska staterna är såsom allmän grundsats antaget,
att reserv-vapnens antal bör vara minst 3tne gånger
de soldaters, som vid ett krigs utbrott måste med vapen förses,
och i vissa länder anses reserv-förråden böra uppgå till
4å5 gånger detta belopp.
Utsk. liar ägt öppnadt tillfälle att taga närmare kännedom
af förhållandet med yåra vapenförråd, samt tvifvelsutan
inhemtat, att dessa icke ännu befinna sig i det skick , som
vederbör, ehuru förvaltningen användt all möjlig omtanka
att åstadkomma den förökning af dessa förråd, som med de
inskränkta tillgångarna görligt varit, äfvensom att bereda
möjligheten att verksammare än hittills kunna bedrifva vapentillverkningen,
då dertill nödiga anslag af R. St. komme
att beviljas. Ämnet egnar sig icke att i närmare detalj offentligen
behandlas; men visst är, alt de af Konungen äskade
medlen för detta angelägna behofs fyllande äro af verkligt
behof påkallade, och ännu vissare är, att detta måste af
StatsUtsk. allvarligen behjertas, såvida detsamma vili undvika
den tunga förebråelsen att genom sitt afstyrkande hafva
föranledt R. St. att lemna landets försvarare i saknad af
nödiga vapen till landets försvar.
3:0 Rörande anslaget till ins truel ion s-compa "n ter vid
indelta infanteriet.
I K. propostn äskas för detta behof 3i,ooo rtdr årligen.
Utsk. har icke underkänt inrättningens gagnelighet, men nfstyrkt
anslag för ändamålet, samt hänvisat på de besparingar,
som, enl. Utsk:s vid reglerm af riksstatens 3:dje hufvudtitel
afgifna utlåt., förtpenas kunna uppkomma i följd af försvarsverkets
ändamålsenligare organisation. Jag lemnar dessa förslag,
som 2tne RiksSt. gillat och arne förkastat, i deras värde,
men beklagar fäderneslandels öde att se sitt försvarsverk
Jernnäs hjeIplöst, under det striden om redactioner och organisationer
sålunda fortgår; önskandys lifligt alt ej behofvet
Den j5 November e. m
all strida mot Rikets fiender måtte under tiden inträffa ocii
straffande hölja Riket med vanära och förluster. Men ehuru:
jag nogsamt känner, att varningar vanligen ske förgäfves,,
der partiyra rader, anser jag mig likväl af djup pligtkänsla
uppmanad att lins StatsUlsk. göra de enträgnaste hemställningar
0111 nödvändigheten att i frågor 0111 landets försvarsanstalter
låta meningsstriderna rör:de landets inre politiska
förhållanden hvila, sa att de icke må vådligt inverka på vår
gemensamma säkerhet mot yttre faror.
4-’0 '•Rörande anslaget tilt utvidgande af indelta armeen^,
öfriga vapenöfningar.
I K. proposm begäres för detta ändamål 4^,000 r:dr
årligen. StatsUtsk. anser detta hellof kunna oell böra fyllas
af det på ordin.-stat uppförda anslag. Först må anmärkas,
att för det behof, som K. proposm afser , icke något
ordin.-anslag finnes, och att just detta är orsaken hvarföre
ett exil a-ordin.anslag begäres. StatsUlsk. känner nogsamt,
att det enda statsanslag, som för indelta armeens vapenöfnitigar
finnes, är 22,000 r:dr för 3:ne indelta cavalleri-regtlens
exercis-sqvadroner, samt alt de öfriga indelta cavalleri-regttena,
för detta behof äro i saknad af statsanslag, sedan R. St:s
förstärkta StatsUtsk. vid innevar. riksdag afslagitKonungens
propus, härom StatsUtsk. känner äfven, att passevolanceafsifterna
icke förslå att underhålla indelta armeen vid de
D
vanliga årliga regtts- och rekrytmötena , samt att af sådan
anleda, de förra, till stor förlust för regttenas tjenstbarhet,
i allmänhet dels måst inskränkas till kortare tid än från
ålder stadgadt är, dels vid några reg:ten för året alldeles
inställas. Då detta är ett af allom kändt förhållande, och
dertill kommer, att ej ringaste anslag finnes för truppers
sammandragning till större öfningsläger, så väsendtligen nödvändiga,
om arméen icke skall förfalla till fullkomlig okunnighet
i de delar af tjensten, som endast vid sådana större
öfningsläger, der trupper af alla vapen sammankomma , stå
att inhemtas, samt att det är till dessa bristers fyllande ,
som K. M. af R. St. äskat ifrågavar. anslag; så är det sannerligen
obegripligt, huru StatsUtsk. kunnat afstyrka bifall
lill proposm, samt hänvisa till ett ordin.-anslag, sorn alldeles
icke finnes.
Att dessa öfningsläger icke äro etl af vår tids s. k. onödiga
påfund, bevises ibland annat af K. brefvet till Krigscolhm
af den 12 November 1766, deri förklaras ”att Konung
och Ständer funnit större läger nödvändiga
för arméens öfning” m. m. Så tänkte man redanför
74 år sedan i anledn. af den erfarenhet man vunnit under
det 3 år förut slutade Pommerska kriget, vid hvars utbrott
Svenska arméen, i brist af nödig öfning under föregrde fredstid
, befanns vara fullkomligen okunnig i allt som rörde
större truppmassors skötsel, rörelser oell användande, ehuru
reg:tena icke saknade nödig enskild vapenfärdighet, och hvar
-
Den 25 November e. m. (
af de menligasle och bedröfligaste följder, synnerligen under
första fälttåget, visade sig, intilldess armeen, under förluster
och motgångar, hunnit vinna erfarenhet i dessa stycken, och
således fått dyrt plikta för under freden försummade vapenöfningar.
Samma och ändå sorgligare följder af lika försummelse
ägde ledan rum under kriget 17ij 1 ■—1743; men
vi uro senfärdige att låta varna oss. Detta fel arsa mveket
angelägnare att under närvar, tidsförhållanden aflägga , som
vapenöfningarne i fredstid nu för tiden bedrifvas inom alla
Europeiska armeer med vida stöire sorgfällighet än fordom,
och således faran för oss är så mycket större att ensamme
vara de försumlige. Det är i sanning anmärkningsvärd! och
bedröfligt, att, i en tid som skryter med upplysning och
ifrar för reformer, landets försvarsverk skall ensamt lemnäs
i sitt föråldrade och ofullständiga skick , och att hvad som
fordras för dess vederbörliga ordnande till tryggande af landets
säkerhet skall företrädesvis möta motstånd, klander och
ogenhet. Är sådant conseqvent, välbetänkt och försigtigt ? —
Jag tror det icke , och vädjar derföre förtroendefullt lill
Utskts omdöme och fosterlandskänsla.
.Slutligen kan jag icke underlåta göra anmärka, mot
StalsUtskts förslag att bestämma anslagen blott på fine år.
Såsom ägande närmaste befattning med och ansvar för ledningen
af arbetena vid Rikets fästningar, anser jag mig pligtig
här anmäla den stora misshushållning och olägenhet, sorn
må'te blifva en gifven följd af en sa beskaffad anordning af
medlen, sorn betager förvaltningen alla utvägar att med förutseende
omtanka ordna och bedrifva arbetena.
Detta sätt att reglera staten har inom Utsk. uppkallat
flera reservationer, så väl mot sjelfva saken , som mot det
särdeles märkvärdiga skäl, som reservanterne upplysa dertill
hafva föranledt.
Hr Peyron, Gust. Abraham , anförde till prot.
följande :
Emot StatsUlsk:s nu under föredragning varande utlåt.
N:o 354 anser äfven jag mig föranlåten att uppträda med
anmärkutr; anhållande jag att, efter de upplysningar jag 1111
går alt meddela, berörde utlåt, mätte till XJysk.återremitteras.
Beträffande artilleri- och fortifications-behofven förenar
jag mig fullkomligen och till alla delar uti hvad så viii Falttygmäslaren
sorn Chefen för Ingenieur-corpsen i detta afseende
nyss yttrat. Likväl, och hvad angår gevärsfabrikationen,
får jag vördsammast erinra Disk. om hvad jag i samma
ämne, den 20 sisth Mars, på detta rum yttrat. Konungen
har både bort, och, i händelse K. M. sådant funnit för godt,
enl. mitt förmenande, kunnat förordna om en större gevärsfabrikalion
än hittills ägt rum. Föi hållandet härmed är
nemi., att K. M. vid 1834—1835 årens riksdag för detta
ändamål äskade ett anslag af endast 3oo,ooo r:dr, på den
3d4
Den 25 November c. rri.
grund, att af elen del af den summa, som R. St. vid 1828—
18io årens riksdag beviljade för gevärstillverkningen, återstod
en behållning af omkring 200,000 r;dr , hvilken uppkommit
i följd af gevärsfactoriernas bristande förmåga att
tillverka åsyfladt antal gekär. Sedan StatsUtsk. vid förtnämnda
riksdag först det äskade anslaget afstyrkt, blefvo
likväl, enl. Utsk:s sedermera skedda tillstyrkan, beviljade
180.000 r:dr, icke för fem år, såsom antaget oell yttradt blifvit,
utan för en anskaffning af gooo gevär under loppet äf
3 år, emedan, efter hvad Utsk. förmält sig hafva bekant,
tillgångar funnos för denna vigtiga fabrikation under de 2:nt
första åren af då ingående nya statsreglerts-period, oell
emedan Utsk. ansett, att gevärsfactoriernas tillstånd icke medgåfve
en större årlig afverkning. Häraf följer således , att
då dessa 180,000 läggas till behållningen 200,000 eller rättare
2i5,l38 r:dr 17 sk., hvartill behållningen rätteligen
Uppgick, häl' K. M. kunnat under de sistföi flutna 5 åren, i
och för gevärsfabrikationens bedrifvande, disponera omkring
400.000 r:dr på 5 år, eller omkring 80,000 r:dr hvarje år.
Kändt är ock, att K. M., med aidedn. så väl af förbrukningen
af gevär inom artiieen, som af nödvändigheten
att öka de i förråden varande upplag deraf, år i835 i nåd.
beslutat, det gevärsfabrikationen i Riket borde uppdrifvas
till 5ooo gevär om året.
De med enskildta faetorier uppgjorda conträct om gevärsleverancer
kunna icke höfvas, utan stå fast, fotade, som de
äro, pä R. St:s beslut. Ett afbrott af arbetena vid Carl
Gustafs stads gevärsfactori skulle å ena sidan der försätta
Cn mängd fattiga hushåll i en betänklig förlägenhet för sin
bergning, och, å andra sidan, för en lång tid bereda Kronan
betydliga förluster, derigenom att många bland dessa
arbetare tvingades att, i brist af arbetsförtjenst, lemna faktoriet,
som derigenom komme i mistning af lika många vana
och skickliga arbetare. -— Och icke destomindre föreslår
Utsk:s utlåt. , litt. A, endast 60,000 rsdr årligen till detta
maktpåliggande behof!! Andra armeer äga fyra, fem till och
med 6 gevär i reserv för hvarje män, då vi icke äga tyne.
Af dessa skäl får jag vördsammast anhålla om StatsUtskis
ytterligare noggranna öfvervägande af detta vigtiga
ämne, och får på det kraftigaste tillstyrka, att medel för
detta behof må anvisas tili det uti Konungens nåd. propos.
upptagna belopp.
Jag öfvergår nu till hvad som rör armeens utredning:
Till complette rande af beklädnad och utredning
för den b e v ä r i n g sc I a s s, sorn årligen skall
exerceras, m. m., äskas uti den K. propos:n allenast
186,000 r:dr. De af Krigs-collegii ulredn.afdelning uppgjorda
och StatsUtsk. meddelade calculer häröfver upptaga
såsom nödvändigt ett vida högre belopp, så framt alla be
-
Den a5 November e. m.
3o5
hofven skulle fyllas, StatsUlsk. deremot tillstyrker, alt lill
anskaffning af klädesbyxor för baväringsskyldiga matie af
R. St. beviljas en summa af blott 60,000 r:dr att under 3
år utgå med 20,000 r:dr om året.
Då Ulsk., såsom skäl för tillstyrkandet af ifrågavar.
60,000 r:dr, blott anfört angelägenheten, ’’att beväringsmanskapet,
som för närvar, begagnar endast tällduksbyxor, må,
för helsans bevarande, särdeles uti de norra länen , hvarest
ofta under exercistiden starkare kyla inträffar, förses med
byxor af kläde i stället för tältduksbyxoranser jag mig
härvid först böra upplysa, at-t detta af Ulsk. förebragta skäl
destomindre hos K. M. kunnat komma i betraktande, eller
föranleda till K. M:s nåd. framställning, som klädesbyxor,
under de beväringsskyldiges årliga vapenöfningar, icke äro af
nöden, enär tidpunkterna för dessa öfningar bestämmas efter
länens läge, tidigare eller senare på året, så att de infalla
vid den varmare årstidens inträdande. Sålunda försiggå dessa
vapenöfningar uti länen söder om Dalelfven i slutet af Maj
eller början af Juni, men i de neira först i slutet af Juni
månad. Vid sådant förhållande är bruket af klädesbyxor
vid ifrågavar. tillfälle icke af behofvet mera påkalladt uti
det ena än det andra länet; hvadan K. M., till beredande
jemväl af mera snygghet och till förekommande af smittor,
af skabb m. (1. sjukdomar, under den 5 Nov. 1817 i nåd.
befallt, att beväringsskyldige under vapenöfningarna skola
bruka linnebyxor, hvilka för hvarje möte tvättas, samt att,
då möjligen större kyla inträffar, de beväringsskyldige under
linnebyxorna, åtminstone i de norra länen, begagna egna
kläder.
Klädesbyxorna äro deremot afsedda till begagnande i
krigstid, och Utsk. har således helt och hållet missförstått
afsigten med K. åhs nåd. framställning, hvilken varit alt,
vid tillfälle af krig, kunna äga beklädnad för ett större antal
beväringsskyldige, än som nu finnes, och ingalunda är
för sådant fall tillräcklig.
Den af K. M. äskade summan, 186,000 r;dr, är bestämd
lill följande ändamål, nemi.:
till materialier till klädesbyxor för en bevä
ringsclass
101,718: 36.
,, reqvisita till beklädnad för
5oo man, för att dermed fylla
reserv förrådet till fulla beloppet
af en dass beväring eller
id,5oo man 17,778: —•
„ utredn.persedl. för 5oo man d:o 6,3oo: —
„ arbetslöner 3o,ooo: —
,, ersättning till reservförrådet för
utlemnade effecter .... 3o,i44: 16.
iS5,94 i : 4.—
.7 H. 39
3oG
Den a5 November e. m.
hvilket i rundt tal är uti K. M;s nåd. propos. upptaget tili
j 86,000 r:dr.
Genom beviljandet af dessa 186,000 r:dr skulle beklädnad,
med undantag af tschacots samt de s. k. mindre munderingspersedlar
(skjortor, strumpor och skor) beredas för
2:ne classer beväring eller omkring 32,000 man; och då fyllandet
af detta behof ar för landets försvar af den högsta
vigt, samt ett vägrande af det begärda anslaget vådligt för
fäderneslandets trygghet, äger jag den förhoppning, att Utsk.,
inseende hvad Rikets väl klafver, vid förnyad pröfning af
ärendet, icke skall underlåta alt tillstyrka R. St. beviljandet
af de utaf K. M. begärda, till minsta möjliga belopp nedsatta
186,000 r:dr, hvarför tillgång för närvar, icke saknas.
Då sjelfva H. Utsk. uti dess utlåt. N:o 44 uppgifver sättet
hvarigenom en stam af omkring 27,000 man landtlrupper,
förutom en försvarligt öfvad, örn också icke fullbildad
beväring, till tredubbelt antal skulle uppkomma, hvilket
tillfyllest borde betrygga landets säkerhet, så borde ock samma
Utsk. bereda möjligheten att behörigen bekläda och utreda
denna bevärings-styrka. — Utsk. påräknar denna till
omkring 80,000 man; men, mine herrar! oaktadt all omtänksamhet
och all möjlig hushållning, äga vi ju blott beklädnad
för ungefär 32,000 beväringsskyldige, och det är denna
beklädnad, som utgör föremålet för den K. propostn, och
som bör fullbordas och i fullkomligt skick försättas.
Jag nödgas nu vända mig till en helt annan administrationsgren,
nemi. till Postverket.
I 7tde punkten af utlåt. litt. A,
meddela deras samtycke till en disposition af Postverkets öfverskott,
men afstyrkes bifall till uppförande å stat af det
utaf Konungen äskade anslag i5,ooo r:dr till anskaffande af
telegrafpersedlar, för alt under krigstid användas; men, mine
herrar! det är icke möjligt att af dessa öfverskott bestrida
en ytterligare ökad extra-utgift, sådan som den ifrågavarande.
— Jag anhåller vördsammast, att med siffran få bevisa
detta.
Postverkets brutto-rintrader af brefposten, som nästiidet
år beräknades till 598,002 r:dr 26 sk. 7 r., torde för innevar.
år och framdeles icke kunna uppskattas till högre belopp
än jemna
r:dr 600,000:
samt af paketposten till . . . * .... „ 9,000:
Summa r:dr 60g,000.
Utgifterna utgöra:
Enligt i84o års stater 423,376: 44- 4*
deruti inberäknadt det årliga anslaget
12,120 r:dr till telegrafinrältningar.
Öfver stat:
Tillökning i utgiften för utrikes-bref
Transport
423,376: 44- 4*
Den s5 November e. m.
Transport 423,376: 44- 4-  vexlingen, förmedelst den divenia
ångbålscommunicationen
emellan Götheborg och
Hull, omkring , . 18,000:
Af öfverskottet anvisadt understöd
till diligence-bolaget . 8,ooo: — —
449,376:44-4.
Behållning r:dr i 59,623: 3. 8.
I händelse Ii. St. besluta att ...» . i5o,ooo:
skola af postmedlen statsverket förbehållas,
blifver derutöfver endast i behåll . , r:dr 9,623: 3. 8.
deraf likväl erfordras „ 3,433:42.—
till bestridande af kostnaden för en nu nådigst
anbefalld snäll- och paketpost-inrättning
inom Calmar län, så att hela behållningen
eller öfverskottet kommer att inskränkas
till r:dr 6,187: 9. 8.
Då skjutskostnaden för samtliga postföringarna i Riket
tili innevar. års stat är beräknad till 96,466 r:dr 3?. sk., och
för det kommande året, genom tillkomna nya postgångar,
icke lärer kunna upptagas till mindre belopp än 100,000 r:dr,
blifver deraf en följd att, i händelse skjutslegan i allmänhet
blifver förhöjd, någon tillgång dertill för postskjutsen af postmedlen
icke förefinnes, med mindre än alt bidraget till statsverket
i förhållande dertill blifver nedsatt.
Ingen vidare förbättring i posten är numera möjlig, och
ännu mindre kunna de ifrågavar. telegraf-inventarierna bekostas.
Således, äfven i detta afseende, yrkar jag vördsammast
på återremiss, och att det H. Utsk. behagade föreslå,
att den uti H. M:s propos. äskade summa till dessa inventarier
uppföres på stat.
Jag anhåller vördsammast, att dessa anmärkn.T må få
åtfölja återremissen till SlatsUlskottet.
Hr Eden hjelm, Gillis, uppläste följande:
Ehuru jag, så väl vid de nu förekommande måls behandling,
som de flesta andra som här förevarit, önskat
kunna iakttaga den möjligaste tystnad, för att icke onödigtvis
upptaga tiden för andra talare, som äga mera insigt i
riksdagsförhandlingar och allmänna ärenders behandling än
jag, och således så litet som möjligt göra mig skyldig till
det klander, som i landsorterna allmänneligen höres öfver
riksdagens obehöriga längd, så är jag dock nödsakad yttra
mig öfver några vissa delar af TJtsk:S nu förekommande
betänkm, men skall hvarje gång blifva så kort som möjligt
är och endast göra anmärkmr öfver de delar i förslagerna,
som mest förundrat mig kunnat göras af detta Utsk., hvars
ledamöter under denna riksdag vid så många tillfällen gjort
3o8
Den a5 November e. m.
Regeringen sårande tillmålen för misshushållning och oklokt
användande af Statens medel.
Jag högaktar dem, som iakttaga en förnuftig hushållning
med egna medel, men ännu mera dem, som hafva fått
det vigtiga uppdraget att förvalta Statens eller enskilda
personers egendom, då de göra det med urskiljning och icke,
som vid delta tillfälle det synes mig att StatsUtsk. uti
vissa delar gjort, nemi., antingen gått till ytterlighet i hushållning,
eller ock till uppenbar misshushållning, hvilket
sednare bäst synes genom tillstyrkandet af betydliga summor
till ändamål, hvars egentliga gagn äro tvifvelaktiga, i
stället för att använda den betydligaste delen deraf till Statens
större och nyttiga företag saint använda öfverskotten
till samtliga lönebehof, för att derigenom bereda arbetsförtjenst
åt personer, som sakna den, och för hvilka man i
följd deraf nu blir tvungen bygga nya kostsamma fängelser,
för att derigenom, så vidt möjligt är, söka bereda medborgare
den säkerhet, de i ett lagbundet land böra hafva rätt
att fordra inom egna bostäder.
Då här på stället finnas så många ledamöter, som äga
mera sakkännedom, än jag, om behofvet af statsanslag för
Rikets försvar, så anser jag mig icke böra uppehålla R. o.
Ad. med flera yttranden derom, än i afseende å det misstag
Utsk. gjort, som endast anslagit 20,000 r:dr i trenne år
för iståndsättandet af Marstrands eller rättare Carlstens
fästning, och det endast i den afsigt att dermed sysselsätta
arbetsfångarne, utan att bekymra sig om huruvida fästningen
blir försvarad eller icke.
Flere af StatsUtskis ledamöter känna denna fästnings
läge och kunna således äfven bedömma af hvilken betydenhet
denna fästning är, icke allenast om Sverige skulle
blifva tvunget att blanda sig i ett Europeiskt krig, utan äfven
om det vid ett sådant tillfälle skulle förblifva neutralt,
hvilken fördel jag dock anser vara omöjlig i och för den
förträffliga Marstrands hamn, hvaruti djupgående fartyg titan
svårighet från Vesterhafvet kunna in- och utlöpa, såvida
fästningen icke sättes i tillfälle att försvara den för
fiendtligt flottor och beskydda egna fartyg, som dit inlöpa.
Jag skulle till och med storligen förundra mig öfver, om
någon af de mäktigare Staterna vid dylikt tillfälle icke genast
satte sig i besittning af denna vigtiga punkt, sorn med
särdeles lätthet skulle kunna ske, så länge den förblifver i
det ofullständiga tillstånd att försvaras, som för närvar, är
förhållandet. Skulle en sådan olycka inträffa, att Carlstens
fästning kom i Englands eller Rysslands ägo, sa undrar jag
väl för hvad pris en sådan för dessa makter vigtig plats
väl skulle kunna återfås, och om Sverige under en sådan
tid icke snarare kunde anses som ett lydrike än en sjelfständig
stat. Fördelen för England att i Westerhafvet hafva
en sådan hamn som Marstrand, med en sådan fästning
Den a5 November e. m.
som Carlsten, dit deras fartyg med samma vind pä 60 timmar
kunna inlöpa och vara försvarade, är icke obetydlig,
synnerligast som ingen så förträfflig, naturlig hamn som
denna finnes vid någon af StorBritanniens stränder. Samma
förhållande är det med Ryssland, som icke kan få en säkrare
och fördelaktigare föreningspunkt för de i Cronstadt och
Archangel varande flottor än i Marstrand. Skulle ett sådant
förhållande en gång äga rum, som är troligt, såvida
Ständerne för hushållnings skull vanvårda delta för Rikets
försvar påräknade ställe, så blir förhållandet i Sverige, efter
millioner riksdalers försp i Ilning och tusentals Svenska soldaters
uppoffring för dess återtagande, detsamma som Gibraltar
är i Spanien, nemi. en främmande makts tillhörighet.
Jag hemställer således till edert bepröfvande, mine
herrar! som äga kunskaper för att bedomina denna fråga,
om det skulle vara förenligt med Sveriges väl, altför en sådan
besparings skull, som vägran af hvad H. M. Konungen
begärt för fästningens iståndsättning, blottställa Riket för en
möjligtvis så stor inträffad olycka, och oss sjelfva för Svenska
folkets förbannelser för det blod vi för en lumpen och illa
beräknad hushållning låtit flyta.
Hr Stjerngranat, Gustaf, uppläste följande skriftliga
anförande:
Redan vid början af riksdagen gjorde jag det till en
regel för mig, att, till följe af min anställelse vid numera
en af Statsdepartementenas expeditioner, icke deltaga uti
discussionerna öfver de vid riksdagen förekommande allmänna
frågor, och minst uti sådana, som rörde anslag. Jag
har under loppet af riksdagen funnit mig äga ytterligare
skäl att vidblifva denna föresats, dels derföre att jag ej
vågat smickra mig med hoppet, att min röst skulle af Utsk.
höras, då så många talare med vida större insigler och vana
vid de allmänna ärendena, än jag kan hafva det, fåfängt
användt sin förmåga på bemödanden att gifva Utsk:s förhandlingar
den riktning, som äfven jag önskat att de ägt;
dels derföre, att jag ej velat öka antalet af anmärkntr mot
Utskts tillgöranden, öfvertygad att dessa anmärkmr skulle af
Utsk. aktas ringa, då det till och med någon gång varit anledn.
förmoda, att de grunder, hvarpå proposma h vila t, äfvensom
de meddelanden, som genom prot.utdr. blifvit Utsk.
gjorda, icke alltid rönt det noggrannaste skärskådande.
Men då jag uti nu ifrågavar. betänk, tycker mig återfinna
en och annan tråd af den, som mig syntes, något trassliga
härfva, hvaraf betänk. N:o 44 var sammansatt ; då
samma villomeningar, hvaraf, efter mitt sätt att se, nämnda
betänk, och dess yngre syskon voro genomträngda, äfven
synas mig hafva gjort sig gällande i detta Utsk:s sednare
arbete; då slutligen af det språk, som blifvit földt hvarje
3to
Den a5 November e. m.
gång Utsk:s beräkningar strandat mot majoriteterna inom
Adeln och PresleSt. , jag lyckt mig hafva anleda, att hos
Ulsk. finna ett nog iångt utsträckt begär att under sin lydno
kufva tänkesätten, men jag deremot tillensådan undergifvenhet
ingalunda finner mig beredvillig; — så vill jag,
genom granskning af några punkter af förevar, betänk., öppet
uttala mina mot Utsk:s grundsatser stridande tänkesätt,
och sålunda hafva tillfredsställelsen att ådagalägga, icke endast
att jag merendels, och nästan alltid, tillhört den så myckel
klandrade s. k. stumma majoriteten inom detta Stånd,
utan äfven de skäl, som föranledt denna min opposition mot
Utskts åtgärder. Jag skall harvid mindre uppehålla mig vid
anslagens belopp, än vid Utskts åberopade anledntr för till—
eller afstyrkanden.
Mera under denna riksdag, än eljest i allmänhet under
långliga tider, balva vi erfarit, hurusom allt går an att försöka.
StalsUtsk. har bland annat gilvit oss ett bevis derpå
i dess gjorda försök att få den extra-statsregler:n bestämd
för endast 3:ne år. Detta Utskts bemödande att på en sidoväg
framtvinga en snar riksdagskallelse förundrar mig icke,
hvarken genom svagheten af det skäl, hvarpå det livilar,
eller genom det dristiga i Utskis slutkonst. Ett får jag likväl
härvid anmärka, det nemi., att samma Ulsk., som, i sitt
nit för helgdcn af II. Sits anseende, en gång under denna
riksdag tillstyrkt R. St. alt hos K. M., lill erhållande af
nåd. skrapa , i und. anmäla åtskilliga embetsverk , hvilka
dristat sig att, i något skarpa ordalag, ålervisa några af R.
St:s revisorer gjorda anmärkntr, som ansågos mindre välgrundade,
— samma Utsk. är det ock, som nu gifver detta
vackra prof af aktning för R. Stts redan fattade beslut örn
tiden för nästa riksdags början.
Men om, uti Utsk:s nu omnämnda bemödande att framtvinga
en snar riksdagskallelse, det ligger någonting stort,
någonting raskt, någonting, som endast kan jemföras med
Utsk;s tillgörande att, vid början af betänk. N;o44s förklara
R. St. icke vara i tillfälle att förvissa sig 0111 ändamålsenligheten
af den riktning, i hvilken de begärda anslagen borde
användas, och att derföre, oaktadt de ganska nöjaktiga utredningar,
Utsk. förklarat sig hafva erhållit, uppgöra nya
organisationsprojecler, som, åtminstone inom detta Hus, ansågos
något sväfvande i luften; om, säger jag, Utsk. härvid
lyfta t sig högre än hvad man i allmänhet vågar, så visar
Utsk. deremot, vid frågan om anslag till beklädnad och utredning
för beväringsmanskapet, att Utsk. äfven är mäktigt
i det lilla, då Utsk:s omsorg sträckt sig till bestämmandet
af hvilken del af detta manskap, som företrädesvis kan
äga anspråk på att Lomma i åtnjutande af de ifrågasatta
klädesbyxorna. Mig synes, som vore det afsedda ändamålet
med dessa byxor, icke att använda dem till dagligt bruk,
D * n a5 N o vo mbe r e. m.
ninn att anskaffa dem i reserv, men såsom tillhörande nämnda
mundering, der sådana byxor saknas. Vare likväl härmed huru
som helst, så klandrar jag ingalunda den ömhet örn beväringsmanskapets
helsa, som Utsk. vid detta tillfälle visar; men
jng önskar, alt denna ömhet malte få utsträcka sig till alla
delar af beväringsmanskapet, och att Utsk. icke genom föreskrifter,
som gränsa till bestämmandet af hvad som bör sättas
på dagorderna, skall nedsänka sig till de minsta detaljer,
och dymedelst åstadkomma sådana tvistigheter, som dem vi
erfarit i afseende på de vägrade voterts-proposrna ; helst då
detta, såsom vid närvar, tillfälle, är alldeles öfverflödigt, dels
i anseende dertill, att det afsedda ändamålet, om också icke
summans betydligen nedsatta belopp, torde vara tillräckligt
att förhindra någon strid om ifrågavar. plagg, reg:tena emellan;
dels då, vid den tid beväringsmötena i de norra länen
vanligen pågå, kylan der ej lärer vara svårare, än hvad den
öfriga beväringen under sina möten får uthärda. Skulle
den derföre icke vara alltför stark, den ömhet för de norra
länen, hvilken gifvit sig luft, nu med anledn. af beväringens
klädesbyxor, och i betänk. N:o 44i genom uppsökandet
i Skåne af en lill förläggande i Norrland lämplig sqvadron;
— skulle, säger jag, denna ömhet icke vara alltför
stark för att tillåta orden ''företrädesvis i de norra länen”
få utgå ur förslaget till Sländernes beslut, så vågar jag
vördsammast anhålla, att sådant måtte , vid svar å skeende
återremiss, blifva iakttaget.
Äfven tillstyrkandena i afseende å anslaget för gevärsfabrikationen
visa ett nära sammanhang emellan detta betänk.
och StatsUtsk:s betänk. N:o 44- Uti detta sednare
yttrar Utsk., pag. 2, att "Sveriges försvarssysteme bör utgöra
ett fullbildadt helt, hvars delar, beräknade på en kraftfull
samverkan , borde stå i ett afmätt förhållande till
hvarandra,” och "alt derföre äfven i biomständigheter bör undvikas
hvarje organisation, som stör en sådan jemnvigt emellan
krigsväsendets delar.” Då det icke lärer kunna nekas,
alt tillgången på vapen är en biomständighet, som har ett
afgjordt inflytande på arme'ens organisation; så finner jag
det visserligen ganska följdriktigt, att, sedan man sökt minska
armeens numerär, sä till befäl som manskap, man äfven
söker nedsätta den föreslagna gevärsfabrikationen. Olyckan
vill likväl, att denna åtgärd egentligen först då kommer att
visa sin vederbörliga inflytelse, om ett möjligen inträffande
fredsbrott någongång skulle påkalla elt verksamt försvar inom
eget land, — en möjlighet, den Utsk. eljest uti betänk.
N:o 44 låter framskina. — Jag vill för sådant fall endast
hafva äran återkalla i Utskts minne 1808 och 1809 årens
krig, hemställande lill Utsk:s begrundande, huruvida icke på
listan af olyckor och felsteg, som orsakade Finlands förlust,
äfven får upptagas den brist på vapen, som gjorde det omöjligt
för det tappra Finska folket alt, på sätt dess önskan
Dea a5 November c. m.
lifligen uttalade sig, få allmännare deltaga i sitt försvar. —
Jag vill påminna Utsk., att såsom en bland de vigtigaste
förberedelserna till afskuddandet af det ok Kejsar Napoleon
påtvingat Preussen, är att räkna den rastlösa ifver, hvarmed
gevärsfabrikationen bedrefs, och att för detta ändamål utvidgades
gevärstillverkningen i Potsdam och anlades en ny
gevärsfabrik i Neisse. Jag tager mig slutligen friheten erinra
Ctsk., att man må vara böjd för den indelta armeens bibehållande
eller för armeens sammansättning hufvudsakligen
af conscriberade, så qvarstår behofvet af gevär alltid
lika, om det ej blir större just genom conscriptions-systernets
utbildande. II. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm har, vid ett
föregtde tillfälle, utvecklat så väl nödvändigheten i militäriskt
hänseende af gevärsfabrikationens utsträckande, som ock de
ekonomiska fördelar vissa orter deraf hemta, och detta sednare
har ytterligare blifvit bestyrkt dels af Hr Peyrons här
gjorda anförande, dels genom den motion riksdagsmannen
Peter Jönsson från Jönköpings län väckt, med särskildt afseende
å Husqvarna gevärsfactori. Jag tillstyrker således hvad
K. M. i Dess nåd. propos. föreslagit. Då bristande tillgång på
medel ej kan förebäras såsom skäl till ett afslag, föreställer
jag mig alt nu, såsom vanligt, få höra åberopas antingen
det mindre förtroende Utsk:s ledamöter sätta till Styrelsen,
eller den, enligt hvad Utsk:s ordför. här en gång yttrade,
inom Utsk. gällande åsigt, att statsskicket måste omöjliggöras.
Men, utom det att dessa skäl ej äro lampliga för ifrågavar.
fall, så äro de af dem jag icke vill underskrifva, helst
jag anser det vara så StatsUtsk-.s som R. St:s ovillkorligaoch
oeftergifliga pligt, att, tverternot hvad dessa yttranden antyda,
rikta sin verksamhet lill statsskickets möjliggörande
och förbättring, samt att, genom klokhet i lagstiftning och
ett allvarligt, men ej kiltsligt, tillämpande af granskningsrätt
och ansvarspåståenden, lägga hinder för missbruk, i stället
för att söka correctiver i vägrande af anslag; en metod,
hvars resultater synas mig endast blifva ett sönderbrytande
af statsmachinen, ett försvagande af egen kraft, ett närande
af inre split, samt slutligen ett orättvist och oskyldigt lidande
för dem, som i striderna om väldet taga ingen del, eller
som äro af motsatta tänkesätt med det för dagen rådande
partiet, på hvars sida likväl icke alltid rättvisan ligger.
Denna från Frankrike och England hemtade, men, så
vidt jag har mig bekant, aldrig tillämpade metod att genom
vägrade statsbidrag framtvinga sitt mål, synes mig vara föga
lyckliggörande och mera kunna försvaras genom spetsfundigheter
än genom det sunda förnuftet, på hvars sida jag
önskar få ställa mig.
Innan jag Ginnar denna punkt af betänk., torde jag få
hemställa till Utsk., om det icke, långt ifrån att leda till
allmänhetens förvillande, skulle vara nyttigt, om Utsk. beha
-
Dsn a5 November e. m.
313
hagade något redovisa för det sätt, hvarpå Utsk. tillvägagått
vid uppfyllandet af sin, i betänk. N:o 44) åtagna förbindelse
att åt Carl Gustafs stads gevärsfactori bevara de 12,000
r:dr b.co, sorn ingått i minskningen af anslaget til K. Krigscolle^ii
departementer, dei igenom att denna summa skulle
öfverflyltas på extra-stat.
Hvad angar Carlsborgs fästningsbyggnad, så bardet visserligen
blifvit tillstyrkt, att bevilja det af K. M. för denna
byggnad äskade anslag. Jag beklagar endast , att någon
nedsättning synes hafva kunnat ifrågasättas, der anslaget rölén
fästning, hvars läge, äfven efter utländska militärers bedömrnande,
gifven åt densamma den största vigt, och hvars
väl anlagda plan, samt med omsorg verkställda utförande
säkerligen skola göra den jemförlig med hvad andra länder
i denna väg hafva förträffligast.
Hvad åter Carlstens och Marstrands befästningar angår,
så erkänner StatsUtsk. visserligen dessa befästningars nytta
och behöflighet, men tror, att arbetet ej oundgängligen beliöfver
fortskyndas mera än som erfordras för de å nämnda
fästningsorter varande fångars sysselsättning, hvarföre Utsk.,
som erkänner sig icke vara i tillfälle bestämma huru stor
summa på hvarje ställe kan erfordras, likväl nedsätter de för
Carlstens, Marstrands och Kungsholms befästningar äskade
anslag till en summa, hvars årliga belopp, sammanläknadt
för dessa befästningar, endast med 5ooo r:dr öfverskjuter
hvad af K. M. blifvit äskadt för hvardera af Carlsten och
Kungsholmen särskildt. Det skulle emedlertid vara fägnesamt
att förnimma hvilka grunder Utsk. egentligen har lill
den tro, att arbetena ej behöfva fortskyndas mera än Utsk.
uppgifvit. Det är icke utan , att man af många skäl kunde
tinna sig frestad till en motsatt förmodan. Till och
med Allm. Besvärs- och Ekon.Utskrs 1111 på bordet hvilande
betänk. N:o 112, rör:de Öresundska tullen, i hvilket betänk,
föres ett ganska allvarligt språk, gifver styrka åt den önskan,
att man ej ensamt på grund af StalsUtskts tro, ehuru
aktningsbjudande jag anser den vara, måtte nedsätta de begarda
anslagen, hvilka, ehuru obetydliga , likväl kunna för
vestra orterna vara af lika vigt, som det för Washolmen och
befästningarna i Stockholms skärgård tillstyrkta anslag är det
för hufvudstaden. När tror eljest Utsk., att den tid bör
varda kommande, då anslag, begärda till dessa fästningsbyggnader,
böra, utan verkställd och på måfå verkställd afprutning,
medgifvas? Det kan omöjligt vara Utskts mening att
dermed bör fördröjas, tilldess det inträffar — hvad Utsk. pag.
2 i betänk. N:o 44 lyckligtvis förklarar vara mindre sannolikt
— att Sverige skulle bolås af ett krig, som vore riktadt
mot dess sjelfständighet såsom stat. Emedlertid lär det, såsom
Utsk:s betänk, utvisar, vara tillgången på pionnierer och
fångar, som förskaffat anslag så väl till Carlsborg som till
17 H. 4°
314
Den a5 November e. m.
nu ifrågar. befästningar. Del bevisar åtminstone sanningen
deraf, att det gifves intet ondt, som icke äfven liar godt
med sig.
Såsom skal för afslvrkande af bifall å K.M:s nåd. propos.
om anslag till instructions-compagnier oell till indelta
armeens öfriga vapenöfningar, åberopar StatsUtsk. sina uti
betänk. N:o 44 framställda organisationsförslag. Halten af
dessa förslug blef, då nämnda betänk, lörevar, af flera talare
nogsamt ådagalagd, och äfven jag tog inig friheten att söka
bevisa deras bristande grundlighet, i det j.ig fästade Utskts uppmärksamhet
på de mångå hundrade rotenummer Utsk. förbisett
uti sina i bilagorna upptagna beräkningar. Lösligheten
af Utskts organisationsplan gjorde det också ganska latt att
förutse, alt den icke skulle kunna föranleda .Ståndens bifall,
hvilket endast hade varit att öka de mångå skenlagra önskningsmål,
hvars narmaste och nödvändiga följder torde blifva
att framtvinga begagnandet af K. M:s veto. De beslut,
som beträffande dessa projecter blifvit fattade, hafva uppiuift
kraften af de utaf Utsk , såsom stöd för sitt afstyrkande,
anförda skäl. Det torde derjemte hafva af Ulsk. varit
riktigare handlod!, om, i stallet att cathegorisk afgöra frågan
och sålunda fordra blind tro, Utsk. hade gil vit Stånden
en någotutförligare kännedom om de ändamål, som åsyftades
med de af K. M. äskade anslag, — ändamål, sorn utvisas af
de från fl. Ex. Hr General-adjutanten för armeen inlemnade,
ocii troligen i Utskrs llän ler befintliga utredningar, hvilka,
om de närmare skärskådas, icke torde undgå att såsom
ganska nöjaktiga få anses, då de, grundade på noggranna
cälculer, förena verkställbarhet med ett i ögonen fällande
ganska godt syfte. Utsk. skulle sålunda hafva kunnat upplysa
Stånden, al t genom Infall till nu ifrågavar. anslag, samt
af anslaget till exei cis-sqvadronerua, hade vunnits den fördel
, ali i stället för att medium al öfningsdagar linder loppet
af 6 år utgjort för cavalleriet 28 dagar per man,och vid
infanteriet i3 dagar perman, då alla extra-commenderingar,
såsom corporalskolor och insti uctionsliataljoner iuberäknas,
eljest vid infanteriet endast 10 dagar per man ; så skulle
hädanefter de indelta trupperna erhålla — enl. uppgjord
plan, i hvilken älven någon indragning af rotenummer är
upptagen — alla cavallen-, infanteri- och jägare-regtten 14
dagars befälsmöte hvarje år; alla cavalh ri-regrten, sqvadronsmöten
i 8 dagar hvarje år; alla cavalleri-regiten , exercissqvadroner
lika sorn hittills; alla infanteri- och jägare-reg:ten,
instruclions-compagnier af q dagars längd hvarlannat år,
hvarjemte alla cavallen-, artilleri- och infanteri-reg:ten — således
alla reg:ten med undantag af deni i de norra länen —
skulle, enl. fastställd lur, hvart fjerde år deltaga uti större
samfällda öfningar af 17 dagars längd, och slutligen skulle
alla de cavallen , infanteri-och jägnre-regtlen, hvilka ej nu
-
Den '2 5 November e. m
315
der arel vore lill sådana samfällda öfningar beordrade, erhålla
17 dygns regttsm te i hemorten.
På grund af föi ; 5;,u nde, oell med betygande af min
särskilda tacksamhet lill dem bland reservanterna , som insett
vigten af, oell förordat de af K. M. på extra-stat begärda
anslagen för instructions-compagnier och indelta antimens
öfriga vapenöfning»!', vågar jag ej allenast tillstyrka
dessa anslags beviljande till de af K M. askade belopp, utan
ock, med den rätt mig tillkommer enl 56 §:n Riksd.ördn.,
nu. i form af nv motion föreslå att, såsom extra-anslag, intill
nästa riksdag matte uppföras en summa af 20,763 r:dr
16 sk. såsom fyllnad uti exercis-sqvadrons-anslaget.
Denna sednare summa, påiäknad för utförandet af den
plan för öfningarna, soni bär blifvit omnämnd , äskades af
K. M. såsom ordin anslag, men har genom votering i förstärkta
SlatsUtsk blifvit afslagen. Måhända bade denna
fiåga icke rönt en sådan utgång, i händelse erinradt blifvit
hvad ej allenast II. Ex Hr General-adjutantens lill K. M.
inlemnade tind. embetsmemorial, ulan äfven R St:s år 1837
församlade revisorers berättelse innefattar, det nemi, att det
nu uppförda ordin.anslaget är bestämdt ensamt för de Skånska
och Småländska cavallen-regtlenas exercis-scjvadroner,
att något anslag för exercis-sqvadroner rid Lifregltcts dragoner,
Lifregttets husarer och Jemtlands hästjägare icke finnes;
och att derföre nödvändigheten af en ulsträcktare omsorg
om cavallerivapnets utbildande förorsakat det för infanteriet
menliga förhållande, att dess öfningar måst, tillförmån
för cavalleriet inskränkas; äfvensom att revisorerne, som
funnit exercis-sqvadronerna böra af statsmedel underhållas,
tillika ansett rättvisan fordra att, lill betäckande af alla
exercis-sqvadrons-koslnade: na — således äfven de nu ifrftgavar.
för Lifieg:tets dragoner, Lifregttets husarer och Jemtlands
hästjägare, — såsom varande en utgift för ett i sig
sjelft nyttigt ändamål, tillgång inom 3:dje hufvudliteln
borde beredas.
Jag får vid delta tillfälle äfven fästa Ståndets uppmärksamhet
derpå, ali bildandet af iristructions-coinpagni r erfordrar
ordnandet af nödiga etablissementer; samt alt något särskildt
anslag härtill likväl icke är hegardt, utan alt kostnaden
för dessas beredande var afsedd att betäckas genom inskränkningar
i vapenöfningsliden de fö ista åren. Skulle det
lyckas att tillintetgöra dm indelta armeen och grundlägga
ett på conscription livilande försvarssysteme , så hlifver beredandet
af dylika etablissementer en nödvändighet, och de
anslag, som under benämningen kostnader för exei cis-sqvadroner,
instructions-.compagnier och indelt.1 armeVns öfriga vnpenöfningar
här blifvit omnämnda, utgöra således snarare
förberedelser för vinnande af ett sådant ändamål, än de motverka
dess utförande. Jag vill likväl dermed ingalunda
3.6
D e n 25 Novtmber e. m.
hafva sagt, att jag gillar deras tänkesätt, som ej lemna den
indelta arméen den tillit den förtjenar.
Denna tillit skulle måhända kunna vara ännu mera grundad,
om Ståndens ledamöter äfvensom StatsUlsk. behagade
linna, alt genom framställande af osammanhängande organisationsprojecter
och partiella rubbningar i det befintliga, försvåras,
om ej förhindras nvltiga reformer, hvilka, — nb.
nyttiga reformer, — jag, i
skar, som trots någon af dem, som mest tala derom. Jag
anser alla dessa rop mot indelta armeens brukbarhet, alla
dessa vägranden af anslag till utsträckning af öfningarna, såsom
lika många prof af orättvisa mot en aimee, hvars
begär att stegra sin användbarhet för fäderneslandets tjenst
visat sig äfven i enskilda uppoffringar , hvilka tolde vara
förtjenta af större uppmärksamhet än man deråt behagar
skänka, och som åtminstone grunda anspråk på erkännande,
om ock nitet skall förqväfvas af StatsUtsk:s hushållsprinciper
eller reform begär.
Jag vågar fästa eder uppmärksamhet derpå , mine herrar!
att det icke är för någon förhöjning i löneanslae , för
den måhända sämst af alla lönade armefe, som jag här talar.
Det är deremot för ökade tjenstegöromål, utan motsvarande
förhöjning i inkomst.
Men hvad jag vågar yrka är, att de, som egnat sig främst
åt fäderneslandets försvar, icke måtte, genom en under freden
rådande ytterlig njugghet och deraf härflytande brist i
öfning och i materiel utredning, blifva blottställda för alt
vid inträffande krig icke kunna, såsom deras fosterlandskänsla
förestafva!1, uppfylla de pligter de iklädt sig, och hvilka
de säkerligen å sin sida icke skola förgäta, ehuru de mer
än ofta kunna hafva att beklaga sig öfver en viss ljumhet
vid behandlingen af krigsväsendets angelägenheter.
Frih. Sprengtporten yttrade för några dagar sedan, det
Frihtn förmodade, — jag vill minnas att orden så föllo sig,—
att Utsk., för de beslut, som vid denna riksdag grundlagts,
icke skulle, när följderna hunnit visa sig, blifva så båldt bedömdt
som det inom detta Stånd blifvit det; och såsom stöd
för denna förmodan anförde Frihtn de anslag, som för fängelserna
blifvit tillslyikta. Jag kan ej neka, att i första ögonblicket
föreföll det mig vara en besynnerlig ödets lek , att
fängelsebyggnader skulle komma att blifva de minnesvårdar,
som 1840 års Ständer, eller måhända lättare, 1840 års SlatsUtsk.
, skulle åt sig uppresa. Då likväl dessa tillstyrkanden
lära vara gjorda i den syftning, som på ett så förträffligt och
verkligen sublimt sätt blifvit angifven uti den troligen af
eder alla kända skriften, benämnd : ”Om straff och straffanstalter;”
så erkänner jag med tacksamhet den förbindelse,
hvari jag anser R. St. i detta fall komma att stå till de förenade
Utsk., som handlagt detta ärende. Men 0111 det utgör
en helig pligt att bereda skydd mot fienderna till vår
Den 25 November c. ni.
3i7
inre trefnad, och att åt samhället söka återbringa förtappade
likar, så lärer sådant likväl icke böra uttränga den lika
heliga, och kanske annil vigtigare förbindelsen, att åt de
samhällsmedlemmar, sorn lugnt och idogt deltaga i de olika
grenarna af det fria samhällets verksamhet, äfven bereda
den trygghet mot yttre våld, sorn ensamt står att vinna genom
lifvandet och underhållandet af nationens vilja och förmåga
att mot främmande ingrepp försvara sin frihet och
sitt anseende. Det är på delta förhållande vår uppmärksamhet
hör vara riktad vid behandlandet af de ärenden ,
som angå krigsväsendet; — det är denna uppmärksamhet
jag påkallar af Utsk., då jag tager mig frihet anhålla om
återremiss af nu förevar, betänk. , äfvensom att dessa mina
anmärkntr matte vid återremissen blifva följaktiga.
Frih. Lagerbjelke, Joli.: uppläste derefter följande:
Emot StatsUlsk:s utlåt. N:o 354, ang:de anslag å extraslatsreglertn,
framställa sig otvunget flera anmärk:r, och bland
andra den, att Utsk. endast beräknat anslagen för 3 år, ehuru
Ständerne redan utsatt tiden för deras nästa sammanträde
till den i5 Januari i845, i hvilket afseende jag förenar
mig med de herrar, sorn förut yttrat sig, att extia-statsregler:n
bort beräknas till nästa riksdag, såsom hittills skett; menför
att icke alltför mycket upptaga tiden, vill jag endast påkalla
H. R. o. Ad:s uppmärksamhet vid följande ämnen, hvilka
äro af synnerlig vigt för sjöförsvaret, nemi.:
Eli 6:le punkten af utlåt. litt. A. tillstyrker Utsk.,
att gemensamt för Carlstens fästning och Marstrands hamnförsvar,
samt för befästningsarbeten vid inloppet till Carlskrona,
må anvisas en summa af 120,000 rtdr, med 40,000 r:dr
årligen under 3 år, att af K. M., i mån af beholvet och
för beredande af sysselsättning åt de å nämnda ställen förvarade
arbetsfångar , emellan dessa begge fastningsai beten
fördelas.
Uti sin nåd. propps, till R. St:s StatsUtsk., angule statsverkets
tillstånd och behof, af den 27 Januari innevar. år,
har K. M., ensamt för befästningsarbetena vid inloppet lill
Carlskrona, begärt ett anslag af 175,000 r:dr, eller 35,000
r:dr årligen i lern år, och att ungefärligen denna summa
åtgår för arbetskarlarnes på fästningen Kungsholmen sysselsättande
är genom upprättade förslager och handlingar, som
torde vara R. St:s StatsUtsk. bekanta, fullt ådagalagdt. Vid
i83f års riksdag begärde nemi. K. M., att Ständerne för
försvarsverket, och deribland Carlskrnnas befästning, ville anvisa
ett ex tra-statsanslag; men uti skrifvelse af den 22 Januaii
1835 anmälte R. St. i underd., det de icke kunde anslå
några medel för Carlsk ronäs befästande, hvartill hörer
Kungsholms fästningsbyggnads fullbordande; men då uppstod
fråga, huru de på sistnämnda fästning varande 200 man allmänna
arbetskarlar skulle användas, eller om de skulle an
-
313
Deli 23 November e- m
tingen frigifva* lill ringa båtnad för landet, eller om de till
annan ort barde trunspoi teras ; oell uppi;jördes förslag, sorn
visade särskildt hvad nrbetskarlarne skulle kosta, om de ulitle
r Ii öl I os utan alt arbeta, neli särskildt hvad för deni fordrades,
ani de skulle sysselsättas. R. St. fattade i anleda,
deraf ett nytt beslut, i följd hvaraf en ny nild. skrifvelse till
K. M. under g Maj samina Ar utläts, deri R. St. förklarade,
all de ieke kunde undgå inse 'nödvändigheten deraf, att de
å Kungsholms lastning förlagda arbetseompagnier af i oo man
hvardera varda på elt lämpligt sätt sysselsatte; oell då R.
St. lillika fästal uppmärksamhet derå, alt af hvad i denna
fråga blifvit åtejordl, deli slutsats omöjligen skulle kunna dragas,
sorn skulle K. M vara löi hindrad att af 8:de hufvud —
titelns anslag för fångars vård och underhåll m. m. disponera
erforderliga medel för arbetskarls-compagniernas fortfarande
användande vid (ästningsbyggnadsai betet, hade Sländerne
ansel t sig böra undanrödja aoledn:n till en sådan
misstydning, oell tillknnnagåfio i tind. , att. i händelse fångarne
användes vid fä-lniiigsnrbelet , koslnadei ne för de i
och för detta ai betes utförande erforderliga instrument.dier
oell inventarier äro utgifter, hvilka R. St. funnit ieke tillböra
Säle biifvudtileln, utan böra af andra disponibla medel
bestridas, oell all således kostnaden för faslningshyggtiaden,
beräknad lill högst 3j,ooo r:dr årligen, borde förminskas
med åtminstone så stort belopp, sool motsvarar
hvad årligen åtgår lill inköp oell underhåll af nyssnämnda
effeeter.
Den ninximi-summa, som R. Sl på detta sätt anvisat,
var enligt de från loealnuctoriteterna infordrade förslag, den
sorn oundgängligen fordrades för nrbetskarlnrnes underhåll,
beklädnad, sängkläder oell bevakning samt sysselsättning,
ehuru det äfven både då upplystes oell särskildt nu för tjenar
anmäl kai, att den nytta, Riket af dem kunnat draga,
blifvit vida betydligare än hvad sorn skett, om nödigt anslag
för mnterialier oell betalande af manskapets öfverarheten
förefunnits, och att således, i följd af den besparing,
som'genom del vägrade anslaget uppkommit, en misshushållning
inträffat. Kostnaden för instrumentalier oell inventarier,
hvilken, enl. R. Sirs förordnande, icke får drabba
Sale biifvudtileln, bar utgått af den 4;de och är upptagen
i innevar. års stat till ett belopp af 1,742 r:dr 42
sk. q rist. Det är således redan ådagalagdl, att arbelskarlarnes
underhållande och sysselsättning ej kan bestridas med
mindre summa än eiica 33,000 r:dr årligen; och när förhållandet
är sådant samt i betraktande tages, att, i dea mån
denna summa förökas, correctionisternes arbetskraft, både
till deras oell Rikets bästa, fördelaktigare kan användas,
bör det väl icke med skal anmärkas, att det af K. M. begarda
årliga anslag för detta behof är för högt tilltaget.
Om ordning och disciplin möjligen skall kunna underhållas
Den i5 November e. m.
3*9
inom en folkclass, sådan som allmänna arbelskarlarne, hvilka
äro dömde till allmänt arin te för hvarjehanda brott och
okynnen, är det otvifvelaktig!, att en sträng sysselsättning
är af nöden; ty, i den män denna saknas, blifva tillfällena
Hera för utgrundande af nya brollsfigheter och mö|lighelen
för be f ii le t att hålla dem i ordning mindre. Minskas anslaget
under det nuvarande, mäste broltslingarne lö'gifvas,
och då få landels innebyggare löga skäl att vara belåtne
med Ständernes sparsamhet Då StatsUtsk. i sitt förevar,
utlåt, erkänt befästningens nytta och behöflighet, samt afven
medgifvit, att arbetskarlarne böra sysselsattas, är det
likväl troligt, att Utsk., efter öfvervägande af de upplysningar,
jag nu meddelat, skall förändra sin åsigt, tiar det åter,
som icke är tydligt uttryckt i utlät., varit Utsk:s mening alt
anslå 20,000 r:dr — jag antager hälften af det hela —
till instrumentalier och inventarier etc. för fästningsbyggnaden
på Kungsholmen, samt att kostnaden för arbetskarlarnes
beklädnad, underhåll och bevakning fortfarande får
utgå af 8:de hufvud titelns anslag, då har jag deremot icke
annat att erinra, än alt fästa uppmärksamheten på nödvändigheten
deraf att beloppet för Carlskrona befästning frånskiljes
de öfriga behofven, som i denna punt t omnämnas, en
omständighet, som är så mycket mera af behofvet påkallad,
som befästningen af Carlskrona tillhör Ghelens för Sjöföl—
svars-departementet lind- föredragning, då deremot denna
åtgärd, i afseende på de öfriga befästningarna, tillhör Chefen
för Landtförsvars-departenienlet.
Hr von Heland, Isaac Fredr, anförde skriftligen:
Det är i anledn. af K. M:s begärda anslag till telegraflnrältningen,
som jag vördsammast uther mig att få upptaga
några ögonblick af R. o. Ad:s dyrbara tid, för att i möjligaste
korthet nämna några ord, sorn dermed hafva sammanhang,
om telegrafernes uppkomst i Sverige, deras närvar,
skick, och de åtgärder, sorn till en utvidgad telegrafinrättning
för närvar, synas af högsta behofvet påkallade.
Vid utbrottet af 1808 års krig, faun man nödvändigheten
af att sätta hufvudstaden uti en liflig coinmunication med
den för vår dåvar. fiende blottade östra kusten; hvarföre
telegraflinier längs hela skargården, emellan södra inloppet
till Stockholm, Landsort och staden Gefle, anlades.
Ehuru en så nyskapad inrättning, med oöfvad personal, utan
inhemtad erfarenhet af de egenheter, sorn åtfölja yrket,
naturligtvis skulle hafva sina stora brister, var det likväl
en af denna inrättnings telegraf-depeeher, som, icke fullt ^
timme gammal från det ögonblick deli var daterad i Gefle
och intilldess den aflemnädes å K. Slottet, lemnade den glada
underrättelsen, nit den länge saknade skärgårdsflottan
syntes utanför Gefle styra in ål Öregrundsgrepen.
Efter krigets slut 1809 (ingo dessa telegraflinier åter
320
Den 3D November e. m.
förfalla, och den del af materielen, som då tillvaratogs, har,
så vidt möjligt varit, blifvit begagnad till de nuvar. telegraf-
linierim.
Sedan denna lid bar något hufvudsakligt ej blifvit vidgjordt
för den telegrafiska correspondeneen förr än år i834t
då K. M. anbefallde att en telegrafinrattning åter skulle
bildas, under chefens för R. Topographiska corpsen befäl.
Sedan försök hade blifvit verkställda, för att utröna hvilka
slags telegrafer som voro mest ändamålsenliga, antingen den
Engelska , eller den Svenska af framlidne Presidenten Baron
Edelcrantz uppfunna, och fördelarne af den sednare befunnos
vara obestridliga, ej allenast vid jemförelse med den
Engelska, utan äfven med de flesta andra nationers kända
modeller, antogs den Svenska med några små förbättringar
i afseende å byggnadssättet.
Den Svenska telegrafen utmärker sig framför andra
nationers, genom machinens enkelhet, snabbheten att kunna
uppsätta olika tecken, lätthet alt kunna ölläsa desamma,
samt hufvndsakligast genom rikedom på variationer; ty då
den Engelska telegrafen har .... 28 tecken
den Fransyska  206
så bar den Svenska
1024 på en tabell.
Enligt K. M:s nåd. befallning, hafva under loppet af
åren l8j6, 1037 och t838 telegraflinier blifvit anlagda emellan
Stockholm och dess inloppsorter Landsort, Sandhamn
och Furusund; den nytta, dessa linier hafva inedföit,
har varit fler fa I Id ig, hvaraf torde böra nämnas : >
a) Man har derigenom inhemtat kännedom om ett yrke,
som hos oss förut var nästan obekant, och uti hvilket andra
länders politik förbjuder oss att intränga.
b) Man har samlat erfarenhet i denna väg, som, vid
anläggande af nya telegraflinier, blir högst nyttig, och hvilken,
i händelse af telegrafers anläggande, under krigstid måhända
hade blifvit alltför dyrköpt.
c) Man har förskaffat vår handelsflotta en vigtig fördel,
derigenom att skeppare kunna correspondera med deras redare,
nästan i samma ögonblick som de inlöpa från hafvet i
en säkrare farled, hvarföre ock Stockholms börs årligen betalar
1000 r:dr b:co för erhållande af uppgifter på alla bloch
utpasserade fartyg, samt dessutom betalt särskildt, då
extra bild med telegrafpost åstundats, hvarföre afgiften uppgått
till circa 200 r:dr årligen; och slutligen
d) har derigenom blifvit bildad en stam af befäl och
trupp, som, i händelse af flere telegrafliniers anläggande,
genast är tjenstbar, dels att utplaceras på nya telegrafer,
dels att instruera nya telegrafister.
Dessa fördelar kosta Staten circa 12,000 rtdr årligen.
Uti ett glest bebodt land skall alltid telegraf-correspondencen
medföra en bestämd utgift för Staten, emedan im
por
-
Den a5 November c. m.
3n
porten för underrättelsers fortskaffande sannolikt icke kan
motsvara telegrafliniernes underhållskostnad. En telegraflinies
anläggande beror således på de fördelar man har att
af densamma förvänta uti politiskt, militäriskt och coromercielt
afseende. I betraktande härutaf framställer sig närmast
behofvet af en telegrafjinie till Gefle och Götheborg,
hvilken sednare kunde äfven utgrenas till Helsingborg och
genomskära flera vigtiga städer, såsom Norrköping, Linköping
m. fl.
Under förutsättande att 5o telegrafer skulle erfordras
till er) linie emellan Stockholm och Götheborg, — då undersökning
derom ännu ej, i brist på medel, kunnat göras,
kan något bestämdt antal ej uppgifvas — skulle en sådan linie
kosta i anläggning circa 3o,ooo r:dr b:co, och årligen med
telegrafering endast om dagen 8 månader circa ?.5,ooo r:dr,
hvilken sednare summa, ehuru betydlig den synes vara för
oss, dock är- ringa emot hvad andra länders telegraflinier
kosta. Såsom bevis derpå torde jag få äran nämna, att,
enligt de underrättelser jag genom en resande erhållit, skulle
en dylik linie, aflönad efter den stat, som i Preussen är
antagen, kosta circa 64,000 r:dr b:co årligen. — Det har
icke lyckats någon af de resande jag känt, att intränga uti
den Fransyska telegrafien, hvarföre jag derom icke kan yttra
mig.
För att någorlunda kunna bedomina med hvilken utomordentlig
hastighet en underrättelse med våra telegrafer kan
fortskaffas under klar luft, då uppmärksamheten är
allmän, tager jag mig friheten nämna, att ett telegrafiskt
tecken kan passera i5 å 16 telegrafer på en minut, (jag har
ofta exempel på, att ett leeken löper genom 7 telegrafer
och ett annat återkommer till svar på minut — men jag
vill blott antaga i5 tecken i minuten. Efter denna beräkning
skulle ett tecken kunna passera emellan Stockholm och
Götheborg på 3£ minut; en kort skrifvelse t. ex. kursens
noterande, eller, fienden är här, skulle således kunna
hinna emellan nämnda städer, en väglängd af 5o mil, samt
svar derå återkomma på mindre än 10 minuter.
Det torde vara öfverflödigt att nämna alt en sådan ögonblicklig
correspondance mera är en slags telegrafisk lux
att briljera med, då deremot det hufvudsakliga ändamålet
är. en daglig oafbruten och tydlig correspondance, — och
denna vigtiga omständighet beror väsendtligast af telegrafernes
proportionerade afstånd till hvarandra, hvarföre mycken
tid och möda, särdeles i vårt couperade och skogiga
land, måste användas vid utslakande af telegraf-stationer.
Erfarenheten har visat, alt under sommarmånaderna telegraferingen
har blifvit hindrad af tjock luft (telegrafiens
värsta och nästan enda oöfvervinnerliga fiende) på distancer af
en Svensk mil emellan telegraferna, per medium af flera år,
17 H. 4t
331
Den i5 November e. m.
en dag af ... 36
af i^ mil en dag af . . . 25
af mil en dag af . . . ao
och af if mil en dag af . . . 8
Kongl. Majit, som icke pröfvat nödvändigt att ofvannämnde
telegraflinjer nu genast böra anläggas, har dock icke
förbisett vigten af att under fredens lugn undanrödja de
hinder, som, i händelse af krig, (eller då andra vigtig,» omständigheter
göra en telegraflinie nödvändig) skulle medföra
både tidsförlust, och ofördelaktigt inverka på en hastig
telegrafcorrespondance, och derföre i sådan nyttig afsigt uti
dess nåd. propos. begärt ett anslag af i5,ooo r:dr, alt utgå
i 5 är med 3,ooo r:dr årligen, för alt dels låta utse tjenliga
platser till telegraflinier i åtskilliga riktningar af Riket,
dels låta förfärdiga sådana telegrafpersedlar, hvilka erfordra
en längre tid och noggrannhet under arbetet, såsom tuber,
luckor m. in. och erhållas för bättre pris samt kunna
undergå en noggrannare pröfning och besigtning, då de upphandlas
i större parti på entreprenad -auetioner, än då de i
hast skola anskaffas. Sedan dylika förberedande åtgärder
äro vidtagna, kan en längre telegraflinie snart nog uppsättas,
och correspondancen börjas efter några månaders förlopp.
H. StatsUtsk. har lili dess nu föredragna betänk, yttrat:
”alt Postverkets öfverskott, hädanefter som tillförene
”— efter Utsk:s föreställning — skall lenina tillgång till bestridande,
icke allenast af de årliga utgifterna för telegraf’’inräUningarna,
hvilka K. M. å nämnda medel förut anvi”sat,
utan äfven för andra högst nödiga förbättringar i
'telegrafväsendet, hvilka i fredlig tid kunna gagna h a n”d
e I n och sjöfarten och derjemte i krig blifva af
’’nytta” samt derefter tillstyrkt R. St. meddela samtycke
att de begärda i5,ooo r:dr må få utgå af Postveikets öfverskottsmedel,
hvarmed jag för min del är fullkomligen
nöjd, såvida man med visshet känner, att Postverket äger
tillräckliga öfverskott att bestrida ifrågavar. utgift; men då
jag bar grundad anledn. förmoda, att Postverkets öfverskott
hafva blifvit anlitade, dels till byggande af redan färdiga
ångfartyg, dels till bestridande af utgifter för ett nytt, som
nu lärer vara under arbete, samt befarar att en ökad skjutslega
möjligen kan menligt inverka på Postverkets inkomster,
och af Utsk:s anförda yttrande jag trott mig finna, att
Utsk. gillat behofvet af de begärda i 5,ooo r:dr samt verkligen
vill uppfylla detsamma, vågar jag, på det inga oförutsedda
hinder mätte möta för utbekommandet af delta i min tanke
nödvändiga anslag, föreslå: att H. StatsUtsk. behagade
från Öfver-postdirecteurs-embetet infordra
officiel t förslag öfver behållningen för år i84°,
samt calcul öfver huru stor densamma kan vara
Deu a5 November e. m.
3a3
att påräkna för i 84 i , med iakttagande af sådana
utgifter, som för närvar, arn kända, hvarefter Utsk.
sedan ytterligare må vara i tillfälle att öfverväga om lämpligaste
sättet att anvisa deri äskade summan — oell får jag,
till följe härutaf, vördsamt yrka återremiss.
Hr von Troil, Emil: Jag hade i sanning icke ernat
deltaga i denna discussion, emedan jag är öfvertyg.id 0111 att
de nu lörevar. betänkt!) i alla händelser komma att återremitteras
och jag derföre betraktat ändamålet med deras föredragning
denria stund endast såsom eli upphemtande al de
från särskildta håll kommande anmärkn:r, hvilka kunna ligga
till grund för den förnyade behandling af ämnet, som Utsk.
ännu vid denna liksdag kommer alt åligga. Det var mig ingenting
oväutadt, att Utskrs framställda förslag skulle framkalla
en mängd af skiljaktiga anmärkntr; sådant torde sällan
kunna undvikas, och aldrarninst då det är fråga om att framställa
förslag för fyra Stånd, af hvilka de ena synas höjda
alt bevilja snart sagdt alla möjliga anslag och de andra nära nog
ali afslå alla sådana. Det må då vara hvarje talare obetaget
att framställa sina anmärkn.'r antingen i ett lugnt och
hofsamt språk eller i ett häftigt och stormande; för Utsk.
kan det vara likgiltigt; enda skilnaden är, att den förra kan
äga mera sannolikhet att göra sin åsigt gällande genom den
kraft, som alltid medföljer det lugna förnuftet. Hvad Utsk:s
åtgärd i det hela vidkommer, som blifvit måhända något
strängt bedömd af en talare, som uppgifvit sig tillhöra en
af stats-expeditiouerna, så kunna tankarna derom visserligen
vara ganska delade, och i de ämnen, som för det närvar, ligga
under R. o. Ad:s pröfning, finnas äfven mänga punkter,
hvarom tankarna inom Utsk. varit ganska skiljda. Äfven jag
har i mera än en punkt tillhört minoriteten, der jag ansett
anslagen vara för små. Jag vågar dock tro, att Utsk , på
det hela taget, med lugn kan emo'se den dom, som eflerverlden
kommer att fälla öfver den syftning, hvaruti det
fortgått, och all det domslut, som den vid stats-fxpedilionen
anställde värde talaren på förhand behagat fälla, kan af
Utsk. med temmelig likgiltighet åses. Det förekommer mig
ganska naturligt, alt Regeringens närmaste orga ner skola uppträda
för ali bestrida hvarje förändring, sorn Utsk. tillåtit
sig i det af Styrelsen framställda förslag. Det är ingalunda
för att i denna stund tala emot en sådan anmärkn., som jag
begärt ordet; men jag fann mig föranlåten att uppträda, då
en af Styrelsens närmaste organer, samt den vid ståts-expeditionen
anställde talaren uppträdde för att tadla ett af de
förslag, som Utsk. ansett sig böra partiell tillstyrka, derföre
alt denna tillstyrkan skett på moliver, sorn ej i Konungens
prnpos. arn framställda. Det har här blifvit sagdt, att beväringens
möten vore så utsatta i afseende på årstiderna,
att tiel ingalunda vore behöfligt för detta manskap att dervid
begagna klädesbyxor, och att ändamålet med hvad i det
A
Den a5 Noyembor c. m.
afseendet blifvit iakttaget för denna del af beväringsmanskapets
beklädnad icke vore att användas i fredstid utan i krigstid.
Det torde -vära förlåtligt af Utsk., att icke hafva kunnat
fatta, att plagg, sorn begärdes för alt complettera den
utevarande och i bruk varande munderingen , icke voro afsedda
för alt jemte denna mundering nyttjas; och då här
blifvit sagdt, alt vården om manskapets helsa ej påkallade
dem, ej ens i de norra orterna, så, ehuru betydande de auctoriteter
må vara, sorn här uppträdt för att framställa en
sådan sats, nödgas jag, då jag icke ville undanhålla hvad som
sannt är, helt och hållet bestrida detta förhållande och förklara,
att uppgiften derom icke synes mig kunna grunda sig
på annat än en bristande sakkännedom, ehuru otrolig den
ock må förekomma från dessa håll. Jag tror mig hafva betraktat
dessa förhållanden temmeligen nära och kunna försäkra,
att om ej, emot hvad som egentligen bort äga rum
i de norra länen, manskapet varit tillåtet att under de af
Kronan lemnade linnebyxor om nätterna begagna sina egna
vadinalsbyxor, hade en betydlig del af detta manskap varit
utsatt för fara till lif och helsa.
Frih. Sprengtporten, Jac. Wilh.: Ehuruväl IJr
Stjerngranat^ yttrande icke kan anses innebära egentligen
någon panegyrik öfver StatsUtsk., ber jag honom vara fullt
förvissad, att jag icke deraf det ringaste finner mig rubbad
i min förut uttalade öfvertygelse, att, när menings-striderna
kallnat och man blifvit i tillfälle att närmare inse följderna
af StalsTJtsk:s tillgörande, omdömet torde blifva både rättvisare
och billigare i afseende på detta Utsk:s handlingssätt.
Jag har visst aldrig yttrat icke ens någonting som liknar
det, att StatsUtsk. upprest åt sig eller Lieredt Ständerna tillfälle
att uppresa åt sig ett monument, genom att bevilja anslag
till fängelserna; men jag begagnar detta tillfälle att
complettera mitt yttrande i detta afseende med den förklaring,
att efter min öfvertygelse blir delta beslut, om RiksSt:n
bifalla hvad i det afseendet är tillstyrkt, ett fullkomligen
värdigt beslut, och att R. St. derigenom betala en
skuld, som de äro skyldiga både mensklighelen och omtankan
om landets inre säkerhet. Den yttre sjelfständigheten
och säkerheten är ett vigtigt föremål , och jag tror mig
omfatta det med lika värma som Hr Stjerngranat, men jag
tror derföre icke, att man ensidigt får förbise de åtgärder,
som fordras för att befordra hela landets inre frid och
sedlighet.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Sedan redan en
mängd talare uppträdt med anmärkmr mot SlatsUtsk:s nu
föredragna betänk. , så tager jag för afgjordt att det blir
återremilteradt, och tager mig derföre den friheten att anhålla
alt i en punkt äfven få bifoga en anmärkn. emot detsamma.
Det ur emot andra punkten af utlåt. N:o 354 litt.
Den a5 November e. m.
3a5
A, rörtde beviiringens beklädnad, deruti StatsUlsk. tillstyrkt
R. St. att till anskaffning af kliidesbyxor för beväringsmanskapet,
företrädesvis i de norra länen, bevilja en summa af
60,000 r:dr att under trenne år ulga med 20,000 r:dr årligen.
Fullkomligen erkännande SlalsUtsk:s goda afsigt med
detta anslag, kan jag icke annat än i allo instämma i SlatsUtskts
förslag att nämnda summa malte af R. St. beviljas;
det är endast i afseende på sältet för dess användande, som
jag tager mig friheten att göra en anmärkning. Utsk. hatföreslagit,
att dessa 20,000 r:dr årligen skola användas till
uppköp af klädesbyior för att complettera förråden. Jag
tror, att hvad beväringen beträffar , bör man så litet som
möjligt fylla förråden för att bekläda den, utan i dess ställe
söka tillställa sä, att beväringen, så mycket sorn möjligt är,
bekläder sig sjelf. Byxorna äro af det slags persedlar, som
beväringsmanskapet lätt kan sig sjelft anskaffa, om Staten betalar
hvarje beväring:karl något visst, för det att han sjelf
skall förse sig med byxor, likasom han gör med strumporna
och skorna. Jag vill derföre taga mig friheten föreslå , att
StatsUtsk. måtte tillstyrka att denna summa användes på så
sätt, att, efter en uppgjord beräkning, hvarje beväringsyngling,
som inträder i första classen af beväringen, målte få en
viss summa, hvaremot han är skyldig att hålla sig bvxor af
en viss färg och efter en viss modell.
Hr Akrell, Carl: Jag hade ämnat yttra mig rör:de
det af K. M. föreslagna anslaget för telegrafinrättningarna,
men är hufvudsakligen förekommen af Hr Heland , och vili
lolo 11 tillägga några ord. Efter den uppgift om Postverkets
tillgångar, som Hr Peyron lemnat, lär R. o. Ad. med visshet
finna, att inga tillgångar derifrån kunna vinnas till de
15,ooo r:dr, som för telegrafpersedlars anskaffande äro begärda.
Jag beklagar, om ett sådant förhållande skulle komma
att äga rum. Man kan visserligen hafva olika tankar i
afseende på nyttan af telegrafinrätlningar under fredstid, huruvida
de då svara eller icke svara emot de stora kostnader
som de förorsaka ; men hvad som åtminstone i det fallet
måste vara afgjordt, och hvarom ingen delad åsigt lär äga rum,
är dessa inrättningars nytta under krigstid. Numera intaga
telegrafinrättningar ett betydligt rum bland anordningarna
för ett lands försvar, och det är gifvet att vid första skynit
af ett fredsbrott komma telegraflinier att anläggas i inångfalldiga
riktningar från hufvudstaden till Rikets förnämsta
hamnar och allestädes utåt kusterna. Vid ett sådant tillfälle
visar sig behofvet af att förut hafva beredt sig att kunna
genast företaga dessa arbelen. Det är icke möjligt vid
ett krigs utbrott, då medel , omsorger och tankar äro riktade
åt så många håll, att då på en gång i hast kunna få
färdiga de många och i afseende på tillverkningen svåra piecer,
som fordras för telegrafinrättningar; det är nödvändigt
3i6
Den a5 Novimkr e. m.
alt förut vara derpå beredd; vid början af ett krig blifva
de dyrare ocb sätare gjorda än eljest och i det fallet odugliga
för bebofvet. Det är derföre nödvändigt, att man förut
vet livar man vill hafva telegraflinjerna, hvilka orter som
böra sammanbindas, och hvilka punkter, som dervid böra
begagnas. Allt sådant fordrar mycken tid , och om det ej
förut är bestämdt, så stannar man i mycken villrådighet; tiden
är förlorad och med den hela ändamålet med telegrafinrättningen
förfeladt. StatsUtsk. har erkänt nödvändigheten
af de förberedande anstalterna, men oaktadt redan Hr
Grundelstjernäs anförande förliden sommar borde hafva fästat
Ulskts uppmärksamhet på all Postverkets tillgångar icke
blifva tillräckliga till bestridande af kostnaderna för dessa
inrättningar, har Utsk. nu icke desto mindre anvisat på dess
tillgångar ett anslag af i5,ooo f:dr. Jag anhåller derföre,
att, hvad denna punkt beträffar, betänk, måtte återremitteras,
och att Utsk. mätte taga i närmare öfvervägande det
anförande Hr Peyron nyligen afgifvit, och, derest Utsk. icke
skulle finna de lemnade uppgifterna tillräck liga, att Utsk. då
ville från Postverket infordra bestämda calculer , och, om i
följd deraf skulle finnas, alt postraedlen blifva för ändamålet
otillräckliga, att Utsk. i sådan händelse ville anvisa
de ifrågavar. 15,ooo rtdrna på sådana medel, som med säkerhet
kunna beräknas att utgå. Jag anhåller på dessa skäl
om återremiss.
H. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm, Gustaf: Hvad främst
beträffar Utsk:s afstyrkande af anskaffning utaf redskaps-,
rid-, anspanns- och stallpersedlar för 10 batterier af fältartilleriet,
samt beklädnads- och utredningspersedlar för beväringsmanskapet,
kunna visserligen sådana persedlar under
magasinering lida. En annan och betänkligare ytterlighet
vore dock att vid påkommande krig alldeles sakna de förråd,
utur hvilka beväringen skynsamt kan utrustas. De fleste
af eder, mine herrar! äro för unga att på nära håll hafva
sett huru vid en allvarsam rustning tillgår, det fjesk och
spring som då uppstår; huru man då, under jemmer öfver tidens
korthet, ångrar att hafva lemnat allt att på en gång besörjas,
och hvilken ofantlig misshushållning då uppstår genom
öfverdrifna priser för dålig vara. Häri är således en medelväg
att hålla, och denna anser jag af K. propos.-n träffad.
Jag öfvergår lill gevärsfabrikationen. Främst må jag, i
hvad lill min kunskap kommit, vitsorda den hushållning,
den verksamhet och den teckniska riktighet, hvarmed Generalfälttygmästare-emhetet
tillvägagår. Dess i de berömdaste
utländska gevärsfabriker utbildade elever , öfver hvilka jag
utöfvat förmynderskap, hafva hemfört utomordentlig skicklighet,
och i anseende till deras tarfliga lefnad har Statens
kostnad blifvit o t ro I ig t iinga.
Ammen är icke bevärad för kris. Vi äaa omkrim?
Den a5 Wovern ner e. m.
80,000 musköter, oberäknadt de alldeles odugliga, hvarmed
beväringen exercerar, och de icke stort bättre uti indelta
armeens händer, — således icke 2 gevär per man åt armeen
och hela beväringen, — och knappt 2 gevär per man ål arrnden
och en beväringsclass. Franska krigsadministrationen,
hvilken dock har någon krigserfarenhet, anser icke infanteliet
beväradt för krig, med mindre 5 reservgevär per man
ligga i förråden.
Nu till befästningarna. Utsk. tillstyrker det till befästning
af Waxholm och af Stockholms skärgård begärda anslag
, men föreslår nedsättning af det som K. proposrn begär
till Carlstens fästning och Marstrands hamnförsvar samt
befästningsarbetena vid inloppet till Carlskrona. Utsk. förutsätter,
att dessa sistnämnda befästningar mindre brådska;
men dess grunder för denna förutsättning förmår jag ej fatta.
Jag förutsätter, alt de icke befäslade punkter blifva de, sorn
en fiende främst angriper. — Till fullbordande af Carlsborgs
fästning tiIIstyrkes 5o,ooo r:dr b:co, att årligen i 5 år utgå;
och mera är ej heller hegardt, förmodligen emedan ej mera
kunde förväntas. Förbigående den i mina ögon likgilltiga
frågan emellan anslag för 3:ne år och anslag till nästa riksdag,
klandrar jag sjelfva systemet att i thy mål tillvägagå
medelst årliga anslag, när det icke handlar om permanent
årlig statsutgift, men 0111 capilalutgifter. Jag kallar så dem,
hvilka beviljas till ett allmänt företag och upphöra när detta
är fulländadt. Di är det det erforderliga capitalel, som bör
beviljas. Fördelarna deraf har jag utvecklat då nya T10IIhätte-canal
förevar. — I hvad särskildt angår de till Carlsborg
årligen anslagna 5o,ooo r:dr b:co, är mig alldeles olidligt,
sedan jag i 20 år vetat denna fästning påbegyndt, nödgas
tänka, att ännu i 4o år blifver den såsom ett futurum
i Sverige omtald; ty snarare blir den, ä 5o,ooo r:dr årligen,
icke färdig. Är det så en Stat skall bygga sina fästningar?
Är det så Staten, när tillgångar icke blista, bör bygga eller
bedrifva något företag? Kanske irrar jag, och må jag då
upplysas. Men intilldess blifver jag detta homoeopatiska lillvägagåendes
oaflåtliga mottalare.
Sist afslås anslag till exercis-compagnie!' för vårt indelta
infanteri, som, för alt kunna mäla sig med alla infanterier i
vei Iden, intet annat behöfvrr än den öfning, till hvars vinnande
exercis-compagniers bildande är det osvikliga och
yppersta medlet. Exercis-sqvadronerna har jag tillförene på
detta rum, och med den mig tillkommande fäderskänslan,
förordat. På detta rum har jag också tillförene afhandlat
misshushållande hushållning. Nå väl, mine herrar! som sådan
tillkommer hushållningen på armedens vapenöfning främsta
rummet. Ett krig är redan per se en stor misshushållning
; ett olyckligt krig — och olyckligt måste krig med
oöfvade trupper blifva — är ändå större misshushållning, både
med penningar och med penningevärden, hvilka ändå äro
Den aS November c. m.
liär det minsta, ty här handlas om misshushållning med tappert
blod och vapenära.
Med hopp örn framgång hos Utsk. , — synnerligast i
denna punkt, — röstar jag för återrerniss af dess betänkande.
Frih. Gederström, Bror: Då, enl. hvad som synes
ej mindre af det den K. propos:n bilagda Slatsråds-prot.,
än ock af de från vederbör, einbelsmyndigheter afgifna och
till Utsk. öfverlemnade utredningar, att de af K. M. på
extra-statsregler:n äskade anslag blifvit nedsatta till det lägsta
möjliga, samt med inskränkning till framställande af de
vigtigaste bland de ganska många angelägna anslagsposter ,
sorn så väl af K. Krigs-colhm som af Cheferne för Ingenieurcorpsen
och Topografiska corpsen blifvit uppgifna; säfar, så
väl af denna anledn., som på de skäl, hvilka af Hrr Peyron,
Lefre'n m. fl. nu blifviL utvecklade, jag i allo understödja de
af K.M. i Dess nåd. propos. begärda anslagsbelopp, förbigående
ett närmare utredande af förhållandena, då sådantendast skulle
vara ett återupprepande af hvad som blifvit sagdt dels nu
af bemälde herrar, dels hvarje gång frågor af denna natur
förevarit i detta Stånd. Och får jag af sådan orsak anhålla
om återrerniss af Utskts nu förevar, betänk., anhållande derjemte
att Utsk. behagade fästa en välförtjent uppmärksamhet
vid Hr Stjerngranats nu gjorda motion , om uppförande
af extra-anslag till exercis-sqvadronerna vid de reg:ten, som
icke äga ett sådant anslag, och hvilken motion jag på det
högsta understödjer.
Frih. Cederström, Jacob: I afseende på detaljerna
af hvad som förekommer i utlåt. litt. A , hafva redan flere
talare inom R. o. Ad. gjort de anmärkn:r, sorn äro behöfliga,
och yrkat bifall till de förslag, K. M. framställt. Jag
vill derföre hålla mig först och främst vid den allmänna
anmärkn:n, att Utsk. varit oberätligadt att på grund af en
förutsättning, att riksdag inom 3 år skall inträffa, föreslå anslagen
för 3 år, i stället för årligen. Det kan visserligen
hända, att R. St. sammankomma inom dessa 3 år, men dermed
kan också dröja i 5 år , och derföre borde anslagen
vara beräknade till i845. I afseende åter på sjelfva den
föreslagna extra-statsregler:n framställa sig några egenheter,
som, jag kan icke neka det, satt mig i förundran. Dåinan
först genomläst StatsUtsk:s utlåt., kunde man icke annat förvänta,
då man finner Reger:ns begäran om anslag åt försvarsverket
för allmänna byggnader och för vattencommunicationer
af Disk. till hälften beviljad, än att blist på tillgångar
varit orsaken till denna nedsättning , isynnerhet då man
vidare ser, att Utsk. ej kunnat neka anslagens behöflighet.
Men då man finner, att Utsk. har en besparad tillgång af
öfver 3,ooo,ooo r:dr i Riksg.cont., oberäknadt 3,311,000 r:drs
capital och räntevinst i banken, ett förhållande som icke kunnat
-
Den 25 November e. m.
329
nät vara Utsk. obeliant; så torde deraf finnas, att ingen brist
äger runi, och att öfverflödig tillgång finnesalt anvisa hvad
Konungen begärt, oell som Utsk. icke förmått bestrida vara
behöfiigt för försvarsverket. Dervid uppstår jemväl en
underbar reflexion öfver hvad Utsk. tillstyrkt, i stället för
bifall till Konungens propus., nemi. den betydliga summan
till fängelsebyggnaderna. Visserligen kan man erkänna, all
missdådare, att försvarslöse, att correctionister, sorn ännu icke
hunnit blifva brottslingar, kunna blifva vådliga för samhället,
men att de kunna blifva det i samma man som främmande
fiender, borde icke kunna falla någon SlatsUtsk:s ledamot
in; ty ehuru stor mängd af brottslingar och correctionister
vi äga, så, med den styrka vi kunna motsätta dem,
hafva vi ingenting af dem att frukta. Jag skulle således
tro, alt det blir hvarken monumentet' för Utsk. eller värdiga
beslut af R. St. alt anvisa medlen till fängelsebyggnader,
innan man försl complelterat de förråder oell de byggnader,
som för försvarsverket främst kunna fordras. Först
då man kan försvara sig emot främmande fiender , må man
försöka att uppföra dyrbara byggnader till skydd mot missdådare,
då kan det blifva lid att tänka på sådana befästningar
och tänka på deras förbättrande. Intilldess må man behandla
förbrytare såsom de hittills varit behandlade. — Jag
anhåller, ali StatsUtsk. måtte så förändra sina tillstyrkanden,
att anslagen blifva årliga, utan afseende på den lid, som
förflyter intill nästa riksdag, och dessutom att i afseende på
fängelsebyggnaderna inga anslag, utöfver hvad Konungen
äskat, må komma i fråga förr, än hvad Han begärt lill försvarsverket
blifvit af Utsk. tillstyrkt. Jag anhåller om återremiss.
Hr af Uhr, Gustaf: I aflidne öfversle-lieutenant
Nordevvalls tid var jag jemte honom kallad till en comité
för gevärstillverkningen vid Eskilstuna. Denne förtjenstfulle
man ansåg bestämdt, att Eskilstuna icke var något tjenligt
ställe för gevärstillverluiingen, och att den borde vara vid
Husqvarna, och jag vet, att intet nit sparades för att upplysa
aila förhållanden. Var nu Husqvarna rälta stället för
gevärslillverkuingen redan den tiden, huru mycket mera måste
det icke vara det nu, sedan det genom storn förbättringar
har kommit längre än förr, då det genom Götha-canal kan
co mimmi cera med alla kuster, och då vid Wettevns strand anlägges
en fästning Carlsborg, som förmodligen blir en depot för
ammen. Den tiden kände jag närmare förhållandet med gevärsfabrikationen
i Eskilstuna; jag vill nu icke bestämdt uppgifva
förhållandet, men kan, om så behöfves , närmare uppgifva det.
Det är likväl säkert, att, med undantag af ganska få gevär,
måste hela årets tillverkning casseras. Det måtte då vara
nedslående att veta, alt stora summor användas i Eskilstuna
17 H. 4»
33o
Den a5 November e. m.
på gevärsfabrikalionen, under det ntt folket vid Husqvarna,
der gevärsfabrikationen är en folknäring, saknar beställningar
och arbete. Under sådana förhållanden tror jag det icke
vara rätt att bevilja stora summor för Eskilstuna. Jag
vill blott tillägga, att om man linge gevär derföre att man
anslår penningar, så skulle det icke vara så illa bestäldt ,
som det nu är med armeens materiel, emedan det icke är
brist på penningar, som gör, att vi icke hafva gevär , utan
brist på administration. Under sådana förhållanden tror jag
man bör tacka StatsUtsk., för det att det bevarar penningarna
såsom ett medel att få gevär, när administrationen
hinner blifva sådan den bör vara.
Hr Munck af Rosenschöld, Nils Rudolph, anhöll,
att Hr Stjerngranats motion mätte få hvila på bordet.
Uppå derefter framställd propos. blef StatsUlsk:s utlåt.
N:o 354 litt. A. återremilleradt.
Ånyo föredrogs StatsUtskrs utlåt. N:o 354 htt. B, '
anledn. af ifrågastäldt extra-statsanslag för försvarsverket
till sjöss.
Frih. Lagerbjelke, Joli., uppläste följande:
Uti utlåt. N:o 354 litt. B, förekommer följande biloch
afstyrkanden :
1:0 och 2:0. Till fullbordande af ett under byggnad
varande bestyckadt ångfartyg om 200 hästars kraft, har K.
M. begärt 100,000 r:dr, och till anskaffande af ett beslyckadt
ångfartyg om 3oo hästars kraft, 278,000 r:dr; men
StatsUtsk., ehuru erkännande lämpligheten afbevärade ångfartyg,
bar afstyrkt dessa anslag, dä, genom en förändrad
organisation af sjöförsvaret och i den mån linieskeppen komma
att medtaga en mindre del än hittills af det för flottans
underhåll anvisade anslag, tillgång anses böra uppkomma
för bestridande al all den vigtiga materiella utgiften för
sjöväsendet. Utsk. har härvid förbisett, alt ångfartygen dock
höra till den af Utsk. nu gynnade plan för sjöförsvaret, samt
att, då K. M. föreslagit byggnaden och StatsUtsk. erkänt nyttan
deraf, dess verkställande icke borde bero på ovissa medel.
Hvad den af Utsk. motsedda tillgång, i den mån linieskeppen
komma att medtaga en mindre del än hittills af det för
flottans underhåll anvisade anslag , beträffar, så torde det,
vid närmare granskning af förhållandet, befinnas, att den
blifver ingen. Skulle nemi. K. M. i nåder bifalla den af
StatsUtsk. föreslagna delning af anslaget för materielen, ut
^
görande r:dr 582,997: 28.
så att deraf för Stockholms och Götheborgs
stationer bestämdt skulle afsätlas „ 185,000: —
sa aterstar för hufvudslationen endast . r:dr 397,997; 28.
Den a5 November e. m.
331
Transport r:dr 397.997: 28.
hvarifrån ytterligare böra afdragas , . „ 27,166: 32.
af de 3o,ooo r:dr , som, enl. Ständernes beslut,
af materielen få användas för extra- oell expectance-slatens
aflöning
återstår således r:dr 370,840: 44-  som skulle blifva att användas för Carlskrona station ; men
härvid måste dock observeras, att för de bestämda utgifterna
vid denna station, bestående uti timmermäns, handtverkares,
arbetskarlars och båtsmäns underhåll, kostnaden för
beklädnad, sängkläder, sjukvård etc. utgör circa 280,000 r:dr,
så att den summa, hvilken för arbetsplan och förrådens
förstärkande vore att påräkna, ej utgjorde mera än omkring
90.000 r:dr årligen. Att följden af en sådan reglering skulle
blifva Svenska flottans totala undergång och det dyrbara hufv
lide ta bl isse men tets förstöring, skall ofelbart af hvar och en, med
minsta begrepp om hvad som fordras, utan möda inses; men
detta hör ej till närvar, ämne, utan har jag endast upptagit
dessa beräkningar för att visa, det ingenting af detta anslag
kan afses för opåräknade behof, och attStatsUtsk:s hänvisning
till de nämnda besparingarna endast utgör ett sätt
att komma ifrån en erkänd nyttig sak utan anslag.
3:o Af de för upphandling af bombkanoner, enl. uppgift
från flottans öfverstyrelse, erforderliga 98,000 r:dr har
K. M. i sin nåd. propos. endast begärt 63,333 r:dr 16 sk.;
men denna summa bar StatsUtsk. ytterligare nedsatt till
40.000 r:dr eller omkring -§:delar af hvad som fordrades för
det hela. Hade det deremot kommit i behörigt öfvervägande,
att bombkanonerna äro af väsendtlig nytta för försvaret;
att, om äfven några sådana upphandlats för linieskeppen,
dessa eldvapen, ifall linieskeppen skola upphöra att
utgöra en del af försvaret, derifrån kunna förflyttas på de
ännu icke utdömda fregatterna och de på linieskeppens bekostnad
förespråkade kanonsluparna, samt att äfven med de
begärda 63,333 r:dr 16 sk. ej alla fregatter och en efter
Ständernes önskan utvidgad skärgårdsflotta blifva behörigen
armerade; så hade det varit mer än troligt, att Utsk. icke
föreslagit nedsättning i det af K. M. begärda, redan till mera
än ^:del nedsatta anslaget.
4:o Till erforderliga förbättringar uti båk- och fyringsväsendet,
medelst nybyggnader och förändringar, till båtnad
för sjöfarten i allmänhet, har K. M. begärt ett anslag af
100.000 r:dr, som StatsUtsk. nedsatt till 75,000 r:dr. Af de
K. M:s nåd. propos. åtföljande handlingar finnes dock, att
för detta behof erfordras 267,172 r:dr, fastän, enl. hvad K.
M. i nåd. ypplyst, dessa medel icke behöfvas på en gång.
Af detta skäl, och då Utsk. har sig fullt bekant den nytta,
som genom båkars och fyrars upprättande tillskyndas handeln
och sjöfarten, så väl som den våda, för hvilken de sjöfarande
äro utsatte, så länge tillräckliga och ändamålsenliga
332
Den »5 November e. m.
fyrings- och båkanstalter icke finnas, hade det skäligen
kunnat förväntas att Utsk. icke förminskat den begärda
måttliga summan, utom hvars anslående de af behofvet
och allmänna rösten högt påkallade förbättringar endast
långsamt skola inträda , och ännu mången olycklig sjöfarande
länge få beklaga sig öfver saknad af den vägledning,
som med skäl kan fordras.
5:o Till dockbyggnaden i Carlskrona har K. M. äskat
ett anslag af 166,666 r:dr 32 sk. b:co, alt utgå med 33,33 5
r:dr 16 sk. om året i 5 år, men delta anslag är af Utsk.
alldeles afstyrkt.
Det var en tid, ej så långt aflägsen, då Svenska nationen
täflade om att uppmuntra snillets jelteverk, då den ansåg
sig stolt af alt inom sina landamären hafva hyst sådana
män som en Chapman, en Polhem en Thunberg, och då
desse mäns snillrika skapelser, linieskeppen och dockorna,
så inom som utom fäderneslandet, bedömdes nära nog som
underverk. En annan tid har kommit, då man antingen
förkastar eller fördömmer dessa mästares arbeten, eller, der
man vill gå till väga med någon skonsamhet, lemnar dem
åt förgängelsen, åt glömskan. Denna tid är den närvar.,
och dess lynne är, åtminstone för den som minnes den bättre
tiden, svårfalliigt. I stället alt man, för ej många år
sedan, med en nästan lill helig vördnad gränsande beundran
påminte sig dessa män och deras mästerverk samt troget
trampade den väg de utstakat, går nutiden sjelfklok fram
på sin egen opröfvade bana; men snart skall man ångra
sig hafva öfvergifvit det bättre, det pröfvade, för att omfatta
det problematiska, det opröfvade. Till dessa reflexioner
ledes sinnet ovillkorligen viii jemförelse af sältet hurti
dockbyggnaden förr och nu blifvit omfattad. Man erinrar
sig då, å ena sidan, att det var Ständerne, som 1756 gåfvo
anledningen til! delta nationen hedrande företag, hvartill såsom
skäl anfördes, alt erfarenheten visat, det trädverk i
vattnet ruttnar fort, hvaremot det, som är skyddadt för väta
och solsken, kan bevaras långt öfver hundra år;
att Ständerne då ansågo företaget af sådan vigt, att en R.
St:s deputation öfver detsamma fick uppsigten ; att det var
1760 års Ständer, som förordnade om arbetets fortsättning; alt
1766 års Ständer rådgjorde med byggmästarne om arbetets bedrifvande
och påskyndande samt förklarade dessa fört jenta män i
fäderneslandets namn sin tacksamhet; att 17Ögårs Ständer vidtogo
anstalter till arbetets skyndsamma fortsättande och dertill
anslogo betydliga summor; att 1772 års Ständer äfven rådgjorde
med byggmästarne om arbetets skyndsamma bedrifvande
samt rifveitygade sig genom calcnler. att Riket af skeppsdockorna
kunde vänta sig en lika säker som stor vinst;
alt samma Ständer förklarade detta af alla nationer beundrade
samt till Sveriges heder och förmån
ländande arbete redan då vara hunnet så vida, alt det
Den a5 November e. m.
333
snart kunde medföra den åsyftade nyttan, samt att erfarenheten
besannat, det en byggnad, sammansatt af träd och
jern, som för luftens och solens verkningar conserveras, i
det minsta tre gånger så länge, som en lika byggnad, liggande
i vattnet, kan motstå förgängelsen; att samma Ständer
beräknade, det statsverket genom dockbyggnaden skulle
på i5o år tillskyndas en vinst af icke mindre un 313 tunnor
guld, af hvilka alla skäl dockbyggnadens fortsättning
påyrkades, helst detta sätt att conservera fartygen o v ed ersäg
ligen var det säkraste. Då man, å ena sidan, erinrar
sig dessa och många flera Ständernes åtgärder att bringa
detta menniskosnillet hedrande och fäderneslandet båtande
storverk till ett önskligt slut och derjemte äfven i
minnet återkallar den förtjusning och beundran hvarmed
mången resande utländning skådat anläggningen, måste det,
å andra sidan, vara nedslående att förnimma den liknöjdhet,
hvarmed 1840 års StatsUtsk. omfattat denna angelägenhet.
StatsUtsk. medgifver väl, att dockorna till förvarande
af fartyg, som ännu icke varit i vattnet, medföra betydliga
fördelar, men deremot för uppläggande af fartyg, som redan
varit i sjön, torde kunna anses för ändamålet mindre
gagneliga, helst erfarenheten skall visa, att träd, efter att
hafva blifvit af vatten genomdränkt, fortare undergår förruttnelse,
om det blottställes för luftens åverkan, än om det
fortfarande får vara under vattnet. För min del tror jag
dock, alt Utsk. i sistnämnda afseende misstagit sig, ty erfarenheten
har just visat motsatsen. De skepp, sorn efter
tygö års krig insattes i dockorna, stodo der i en mängd af
år och utgingo ur dockorna i sjön lika goda som de der insattes,
men detta hade ingalunda varit förhållandet, om de
blifvit qvarliggande i sjön, der, efter ali erfarenhet, förgängelsen
fortare drabbar fartyget. Redan 1772 ansågo sig
Ständerne öfvertygade, att ett skepp, ständigt liggande i
sjön, var underkasttadt kölbrytning, hvarigenom det med liden
icke allenast försvagas till sina förbindningar, utan ock
förlorar ganska mycket af sin välsegling, samt ait i sjön
liggande skepp ej kunna anses alltid vara i fullt pålitligt
t jenstgöringslillstånd, då deremot ett skepp, som förvaras i
docka, ständigt är för ögonen och utan svårighet kan underhållas;
alt en flotta, liggande i docka, kan vara färdig
att användas när som helst, men icke om den ligger i vattnet,
att consumtion af ekvirke är tre gånger större för en
flotta i sjön än för en flotta i docka, samt att en flotta
mycket fortare kan repareras i en docka än genom kölhalning.
Dessa skäl qvarstå ännu efter nära 70 år oförändrade
och kunna lika litet nu som då vederläggas.
Såsom skäl för sitt afstyrkande af anslag till dockbyggnaden,
anför Utsk. vidare, alt de i Carlskrona redan befintliga
dockor lemna ett icke obetydligt utrymme till förvaran
-
334
Den a5 November e. m.
de af fartyg, som annu icke varit i vattnet; men, om ock
delta vöre förhållandet, så hemställer jag, huruvida det är
skal ali åt förgängelsen lemna alla de öfriga fartygen. Af
dockorna i Carlskrona äro dock icke flera än 3 fullt färdiga,
och i dessa förvaras redan 2 linieskepp och en fregatt.
Manne det då icke vore skäl för handen att fullborda de
öfriga?
Slutligen grundar Utsk. sitt afstyrkande på den förutsättning,
att sjöförsvaret för framtiden icke kommer att
grunda sig på bibehållandet af ett större antal linieskepp;
men om älven dessa fartygs antal kommer att förminskas,
om till och med det i en framtid möjligen kunde inträffa
att man skulle ifrån sjöförsvaret utesluta alla linieskepp och
derigenom beröfva sig det värn i nödens stund, utom hvilket,
efter min öfvertygelse, intet fullständigt sjöförsvar kan äga
rum, månne ändock icke dockorna behöfvas? Månne i dem
icke kan förvaras fregatter, ångfartyg och mindre fartyg,
till och med kanonslupar, lika väl som linieskepp, och månne
fregatternas och de mindre fartygens kostnad är så obetydlig,
att på deras cönservation ingenting bör vågas? Carlskrona
är och hlir en så vigtig punkt, att dess bibehållande,
äfven med de största uppoffringar, måste försökas; och jag
vill hoppas, att aldrig den tidpunkt skall inträda, då denna
Carl Xl:s ypperliga skapelse, till fäderneslandets både skam
och skada, lemnäs utan uppmärksamhet.
6:0 StatsUtsk. har väl tillstyrkt anslående af de 23,4oo
r:dr, K. M. i sin nåd. propos. begärt för vattenledningens
i Carlskrona anläggande, men dervid dels antagit, att de
besparingar, som å 4'de hufvudtitelns anslag, enligt Utsk:s i
utlåt. i\:o 53 yttrade åsigt, kunna beredas, äfven må lemna
tillgång för de till detta arbetes fullbordande erforderliga
dagsvei kskostnader, dels fästat ett sådant villkor, som götbegagnandet
af detta anslag omöjligt, nemi. att medlen icke
må få disponeras förr än K. M., genom entreprenad-contract,
förvissat sig, att arbetet kan för denna summa fullbordas
och sålunda ej komma att erfordra något ytterligare
bidrag från Statens sida.
livad nu först frågan om dagsverkena beträffar, så upplyser
deri nåd. proposrn N:o 18, att kostnaden för materialier
är beräknad till ett belopp af . . r:dr to6,735: 8. 10.
eller med afdrag af de af förre Stän
derne
anvisade
83,333: 16. —
återstående nu erforderlige . . . r:dr 23,4oi: 4°- 10-
Kostnaden för dagsverken, tractamen
ten
och instrumentalier m. m. till ,, 36,231: 25. 6.
och för oförutsedda utgifter ... ,, 15,835: 37. 2.
eller tillhopa b:co r:dr 75,469: 7. 6.
StatsUtsk. har således endast anvisat den förstnämnda
summan, eller hvad som uppgifvits för malerialierna, och
Den a5 November c. m.
335
det är visserligen troligt, att, derest icke fjerde linfvudtitelns
anslag kommer att delas, såsom Utsk. föreslagit, de
öfriga 52,067 r:dr 14 sk. 8 r:st., efter liand och i den mån
arbetet fortgår, kunnat betäckas af besparingarna å flottans
anslag; men om den föreslagna delningen kommer alt äga
rum, är förhållandet belt annorlunda, emedan den del, som,
enligt Utskrs åsigt, bör falla på lnifvudstationens lott, på
långt när icke blifver tillräcklig för de nödvändigaste arbeten
vid Carlskrona station och således ännu mindre lenrnar
några tillgångar att disponera för andra arbeten, icke en
gång något öfverskott för att bispringa det af Utsk. äfven
delade otillräckliga anslaget för personalens öfning, hvilken
tvertom, huru skadligt det än är, måste tillbakasättas, om
den föreslagna delningen af exercisanslaget godkännes. De
nämnda 52,067 rtdr 14 sk. 8 r:st måste således äfven komma
i betraktande, emedan, om anslaget å hufvudtiteln så
styckas, som föreslaget är, Styrelsen derigenom betages all
utväg att ändamålsenligt använda hvad som bestås.
Beträffande det vid anslaget för vattenledningen fästade
villkor, nemi. entreprenad, så kan det tagas för temmeligen
afgjordt, att den icke kail realiseras, emedan troligen
ingen person lär linnas, som, med erforderlig säkerhet för
uppfyllandet, vill och kan åtaga sig arbetet, utan att sjelf
dertill få tillsläppa dagsverken och instrumentalier, eller
som vill utföra arbetet i den mån flottans knappa anslag
möjligen kunna lemna tillgång tili det för dagsverken och
instrumentalier erforderliga belopp.
7:0 För inventering af ekvirkes-förrådet i Carlskrona
har StatsUtsk. föreslagit anvisande af 8,000 r:dr b:co. Ehuru,
efter min öfvertygelse, denna utgift är alldeles ändamålslös
och onyttig, anser jag mig dock icke böra densamma
motsäga, enär, vid flera riksdagar, Ständerne ansett densamma
vara ledande till något nyttigt resultat, det jag vill
önska Ständerne matte finna motsvara både kostnaden och
det ett par år fordrande arbetet, som för förrättningens fullbordan
erfordras.
På grund af de anmärkmr, jag här framställt, kan jag
icke undgå att yrka, det StalsUtskts ifrågavar. utlåt. N;o
354 måtte varda återremitteradt.
Hr Nordensköld, Otto Custaf: Vid föredragn. af
StatsUtskts utlåt. N:o 354 litt. B. har Frih. Lagerbjelke så
väl genomgått och behandladt alla punkterna, att jag, förenande
mig med honom, anhåller att endast få göra några
kortare anmärkningar.
I första och andra punkten har StatsUtsk. afstyrkt bifall
till Konungens nåd. propos. om 100,000 r:dr till fullbordande
af ett, redan under byggnad varande, ångfartyg
om 200 hästars kraft, och 278,000 r:dr till anskaffande af
ett nytt om 3oo hästkrafter. — Utsk. erkänner väl både
336
Den a5 November e. m.
nyttan och lämpligheten af bevarade ångfartyg, men anser
att, "i den män linieskeppen komma alt medtaga en min”dre
del än hittills af det för flottans underhåll anvisade
''anslag, tillgång hör uppkomma för bestridandet af all den
”vigtiga materiella utgiften för sjöväsendet.”
Ganska rikligt tyckes Utsk. hafva ansett, alt dessa större
ångfartyg, då de liksom skola suppleera linieskeppen, också
tillhöra den seglande Ilottan.
För den roende flottan och skärgården äro de också för
stora; dessutom kunna i behofvets stund flera enskild ta smärre
ångfartyg förhyras för skärgårdens behof; detta blifver
alltid mindre kostsamt, än att under freden påkosta sådana.
Lika säkert är det, att äfven de stora fregatter, som sjelfva
Utsk. medgifvit jemte andra seglande fartyg skola finnas,
blifva utan den ringaste nytta, om vi ej jemte dem äga
mäktiga ångfartyg, ty de töras aldrig visa sig i sjön, eller
bortplockas de af t. ex. ett linieskepp, Understöd! af ett
ångfartyg, mot hvilket den mäktigaste fregatt ager intet
hopp att resistera.
Men Utsk. borde kanske icke hafva glömt, alt det redan
gjort en sådan fördelning af anslaget till fjerde hufvudtitelns
materiel, alt intet blifver öfrigt lill några ■Lenader
för seglande flottan — ty af flottans anslag finnas endast
260,000 r:dr, som kunna användas till materialier, men
af dessa skola minst i85,ooo användas på eller för Stockholms
och Götheborgs stationer, och således endast en maximisumma
af 75,000 r:dr för Carlskrona och seglande flottan.
Likväl har Utsk. redan öfverlemna! åt Regeringen att
af denna summa finna utvägar lill den så nödvändiga förökade
exercisen med flottans bemanning. Antager jag delta
behof endast till hvad som varit hegardt, eller 45,000 r:dr,
så återstå endast 3o,ooo r:dr, hvilken summa fordras för
stationens underhåll till dockor, broar, hus, tak och fartyg
111. m., hvadan alldeles intet återstår till utrustningar och
iståndsättning efter sjöexpeditioner, till fregatternas och mindre
seglande fartygs byggnad och fullbordan, samt än mindre
till utrangering, elter Utsk:s beslut, af linieskeppen och
deras förvandling till fregatter, men minst tili flera ångfartyg.
Går jag åter tillväga på ett annat sätt, så har under de
sednare sex åren 1835, i8i6, 1837, 1838, 1809och 1840, anslaget
till linieskeppen endast uppgått tillsammans till 78,188 r:dr
eller i3,ooo r:dr årligen; hvaraf en betydlig del lill sådan
materiel, som ej fordrar mycket dagsverken, som kanoner,
förhydningskoppar och segelduk, så att, om jag räknar mycket
liberalt, att hvarje år af underhållet och för något obetydligt
ekevirke, hampa och dagsverken åtgått 12,000 r:dr,
så hafva linieskeppen erhållit per medium 25,000 r:dr årligen.
För kommande fern år skulle detta göra i25,ooor:dr,
hvil
-
Den a5 November é. m. 33j
/
lrvilka skulle suppleera de seglande fartygens byggnad eller
fullbordan, skepps utrangering till fregatter; 45,000 r:dr årligen
till exercis eller för fem år 225,000, och ändlligen de
begärda 378,000 r:dr lill tviinne ångfartyg; — de tvänne
sista posterna utgöra således Go3,ooo r:dr, till betäckande
hvaraf endast finnes 125,000 rldr. — Dessa StatsUtsk:s delningar
och arrangementer för fäderneslandets sjöförsvar leda
ej till något önskadt mål; jag anhåller således, att StatsUtsk.
så mycket hellre måtte föreslå liela den begärda summan
till ångfartyg, som händelserna på den Syriska kusten
visa den förfärliga kraft, som kan ligga i ångfartyg, äfven
i deras nuvar. skick.— Soldater och matroser sättas ombord
på några ångfartyg, dessa taga seglande fartyg på släp, örn
så behöfves, de tillryggalägga 6 å 8 mil, skjuta breche,
storma, göra fångar, etc. och äro tillbaka på utgångspunkten
om aftonen; — må, innan det tager på sitt dryga ansvar
att afstyrka, StatsUtsk. besinna, att om ock endast någon
eller några af våra kuststäder kunna försäkras mot förstörelsen,
så är kostnaden betäckt.
I den tredje punkten har StatsUtsk. afstyrkt den begärda
summan 63,333 r:dr 16 sk. till bombkanoner, deras
projectiler och atinaIj, och endast tillstyrkt 40,000 r:dr. —
Skälet är, att då linieskepp för framtiden ej böra ingå i
beräkning för sjöförsvaret, anvisar Utsk. ej medel lill dessa
skepps bestyckning. Må mig förlåtas, om jag bär liknar
linieskeppen vid Utsk:s käpphäst, som det i tid och i otid
bestiger. Förhållandet härmed är, alt Förvaltningen af sjöärendena
hos K. M. i underd. begärde 98,000 r:dr till 64
bombkanoner med projectiler och atiralj; häraf voro 24
ämnade till 6 linieskepp, 28 till 7 fregatter och 12 till kanonslupar,
utöfver de slupar, som nu dermed äro armerade;
— denna summa har Regeringen nedsatt till 63,333
r:dr, hvarföre endast erhållas 4> a 42 pjeder med deras behof;
således äro linieskeppen, de facto, redan uteslutne; men
delta oaktadt bär Utsk. endast tillstyrkt 4°jöoo r:dr, sorn
endast gifva 26 pjeeer. — Utsk. torde kanske böra påminna
sig, att våra kanongjuterier äro sysselsatta med beställningar
från både Norrige, Danmark och Ryssland, med flera
andra länder; att vi således ej så hastigt kunna äga hopp
alt få dessa pjeeer färdiga, och således möjligen smaka Svenska
projectiler, innan vi vederbörligen kunna qvittera skänken.
-— Jag anhåller således att StatsUtsk. måtte tillstyrka
hela den begärda summans utgående, äfven om det skulle
frukta att några af dessa pjeeer blefve emplojerade på linieskepp,
i händelse sådant för fäderneslandets nytta i behofvets
stund ansågs t jeni ig t.
I fjerde punkten har Utsk. endast tillstyrkt 75,000 tidiof
de 100,000 Konungen, i sin nåd. propos. om statsverkets
behof, begärt till nybyggnad pcb förundring af fyrbåkar. —
17 H. 43
338
Den 25 November e. in.
Förvaltningen af sjöärendena hade begärt 267,000 r:dr tili
fyra nya fyrars byggnad och en flytande fyr vid Falsterbo
ref samt sex gamla fyrars fullkomliga ordnande, efter hvad
nu mera billigt fordras. — 100,000 r:dr räcka till en fyr på Moruptånge
i Halmstad-bugten, som af behofvet torde vara mest
påkallad, och några fyrars förbättring; 75,000 rtdr deremot
äro endast användbara för det sednare ändamålet —
men bestås inga penningar, så byggas inga fyrar.
I StatsUtsk. torde finnas de borgerskapets representanter,
som äro lika intresserade i denna fråga, som jag såsom
sjöman, och deras skepp äro ej alltid assurerade upp till
fulla värdet; — lika med mig böra de ifra för saken.
I den femte punkten har Konungen i sin nåd. framställning
om statsverkets behof begärt 3 5,333 rtdr 16 sk.
årligen i fem år, eller tillsammans 166,666 r:dr 32 sk. för
fortsättningen af dockbyggnaden i Carlskrona. — Ulsk. anser,
att dockor, till bevarande af fartyg, som ännu ej varit
i vattnet, ”medföra betydliga fördelar,’’ men att deremot
för fartyg, som redan varit i sjön, torde de kunna anses
för ändamålet mindre gagneliga, ”helst erfarenheten visar,
att träd, efter att hafva blifvit af valten genomdränkt,
fortare undergår förruttnelse, om det blottställes för luftens
åverkan, än om det fortfarande får vara under
vattnet,” hvarefter Utsk. åter bestiger sin käpphäst och afstyrker
anslaget, under förutsättning ”att sjöförsvaret för
framtiden icke kommer att grunda sig på bibehållandet af
ett större antal linieskepp.
Ganska rätt har Utsk. deruti, att om ett träd ligger inlagdt
i ett godt skjul, så fortfar det att vara godt en obegränsad
tiderymd, äfvensom att om det ligger under vattnet, så håller
det sig ganska säkert; men då måste äfven, till och
med på ekvirke, trädets yta mer eller mindre borthuggas.
Äfven furuträd bibehåller sig länge, sedan det är utur
vattnet upptaget, hvilket man funnit vara händelsen med
flottans rundhult. — Men om Utsk. litet längre sträckt sin
eftertanke, så hade det kommit i erfarenhet deraf, att ett
skepp ej är ett träd, som ligger under vattnet för att bevaras,
utan det är en stor byggnad af tusentals trädbitar, som
flyter på vattnet, hvars botten endast visar den yttre sidan
mot vattnet, men att dess ömtåligaste del, hela vattenlinien
med för- och akterstäf, är hvad man kallar mellan vind och
vatten, och således, alltsom skeppet ligger djupare eller lättare,
eller då det blåser och stänker upp, ömsom blir torf,
ömsom vått; äfven isen drager om vintern vatten-nåten tomma
och dessa disponeras till röta; dessutom är hela det inre
och nedre af skeppet väl under vattnets yta, men dock
ej fyldt med vatten, samt, oaktadt all noggrannhet,, fyldt
af en mer eller mindre förskämd luft, synnerligen emellan
spanten; — allt detta förorsakar snar förruttnelse. —
Men om deremot skeppet insattes i en torr docka, nåten
Den a5 November e. m.
33g
tömmas, en plankgång upplnigges längs kölen och en annan
långs vatlengången, så alt fullkomligt luftdrag friskar luften
i skeppet, så skall det deraf finna sig väl; — också har erfarenheten
i Carlskrona visat fördelen af gamla skepps conservation,
ty år 1782 insattes skeppen Konung Gustaf III
och K. Adolph Fredrik i de tvänne färdiga dockorna, vid
en tidpunkt af försämring, så stor, att de, om än ytterligare
fyra år på vattnet, hade behöft att snart repareras. —
Dessa skepps nåt tömdes och plankgångar upphöggos, som
jag redan nämnt; man erfor med stor tillfredsställelse, att
all vidare förruttnelse var alldeles förbi, i samma stund de
inkommo i dockorna; hvad som var ruttet, blef ruttet, men
det ansluckna förbättrades, och det goda hårdnade så att,
då skeppen fyra år derefter ganska ytligt reparerades, ville
ej yxorna motstå trädets hårdhet; och dessa skepp fortforo
att tjenstgöra i munga år derefter, ehuru man säkert varit
tvungen till svår reparation eller förbyggnad, om de fortfarit
att ligga flytande.
Men Utsk. medgifver ju, att vi böra hafva 60 kanonfregatter;
de uro nära lika stora med vanliga 74 kanonskepp
eller 4 fot längre, fastän 2 fot smalare än 76-kanonskeppet
Prins Oscar, och det proponerade ångfartyget kostar redan
278.000 r:dr, ehuru ej mera bland de stora; dessa fartyg
torde ju äfven hafva behof af vård, på det att fäderneslandet,
när deras tjenst erfordras, kan hafva nytta af dem. —
Vi äro dessutom ej mera fattiga, hvilket lill öfverflöd bevisades,
då här en hel dag discuterades om det vore bäst emplojera
eller bortskänka 3,3oo,ooo r:dr behållen bancovinst,
hvadan jag vördnadsfullt skulle anhålla att StatsUtsk. måtte
taga nya dockbyggnadsarbetet i närmare betraktande,
då delta Utsk. och Ekon.Utsk. komma att afgöra om denna
behållna summa. — Till vidare upplysning, ber jag få
meddela, att hela arbetet skulle kosta 712,188 r:dr, men
de tvänne taken kosta deraf 122,771 rtdr, så alt dockorna,
färdiga till begagnande och med lämpad plats för
11 fartyg i dockor och tvänne i svajrummet, endast kosta
589.000 r:dr.
1 den sjette punkten har Utsk. tillstyrkt det af K. M.
begärda anslag af 23,4oo r:dr till fullbordande af vattuledningen
i Carlskrona, men med villkor, som gör det omöjligt
att antaga tillbudet; ty Utsk. säger: ’’dock med
villkor, att dessa medel icke må få disponeras förr än K.
M. genom enlreprenad-contract förvissat sig, att arbetet
kan för denna summa fullbordas.”— Men den begärda summan
är endast ämnad till materialier, och sjelfva arbetet,
att utföras af flottans manskap; och besparingar, sedan så
litet bestås för Carlskrona station, kunna ej mera äga rum.
Dessutom finnes ingen i detta arbete så kunnig entreprenör,
all han utan Kronans skada kan ingå i contract, ej heller
äger man erforderlig arbetskunskap att våga uppgöra ett så
-
34o
Den a5 November e. m.
dant contract. Ett sä angelaget arbete egnar sig dessutom
bäst att utföras utan entreprenad. •— Jag anhåller således
att StatsUtsk. måtte tillstyrka afslag på denna summa.
I den sjunde oell sista punkten liar Utsk. tillstyrkt ett
ej begärdt anslag af 8,000 r:dr för inventering af ekvirkesförråden
i Carlskrona. Denna materiel kan möjligen missvårdas,
men ej på annat sätt bortkomma, hvadan uppbördsmannen
ej svarar för densamma. Intressant kan det dock
vara att se utgången, och ehuru jag anser denna som den onödigaste
af alla utgifter, skall jag ej underlåta alt tillstyrka
bifall lill Utsk:s förslag, när betänk, återkommer; men jag
anhåller endast att Utsk. mätte tillstyrka förslagsvis 8,000
r:dr eller något mera, på det viii besparingen må blifva
statsverkets, men arbetet ej afstanna, 0111 10,000 r:dr skulle
erfordras i stället för 8,000. — Jag slutar med att vördsamt
begära ålerremiss.
Hr Råfelt, Anton, uppläste följande:
Ehuru jag alltid tillhört och alltid skall tillhöra den
del af Representationen, som önskar största hushållning
och ändamålsenligaste behandling af Statens medel, dels af
full öfvertygelse att landets knappa tillgångar det fordra,
och dels af eget intresse, emedan jag, ehuru ännu tjensteman,
dock lika mycket tillhör de skattdragandes antal, kan
jag ej afhållrj mig ifrån alt göra tvänne nnmärkmr emot
StatsUtskts utlåt. N:o 354 U- ang:de anslag till exlrastatsreglering
för sjöförsvaret, emedan jag anser vägran af
utgifter, der de af behofvet oundgängligen påkallas, leda
till stor misshushållning för Staten.
Den ena af dessa anmärkn:r är nemi., att StatsUtsk.
icke tillstyrkt det af K. M. äskade anslag till dockornas
fullbordande i Carlskrona.
Då sådane män, som en Thunberg och en af Champman,
hvilka hvarje nalion afundas oss alt hafva ägt inom
vårt fädernesland, ansett dockornas fullbordan nödvändig
och högst nyttig, då det är allmänt kändt att detta storverks
ändamålsenlighet af hvarje sjönation godkännes, behöfva,
jag vill hoppas det, inga ytterligare bevis i delta
afseende anföras. Det är nedslående att erfara, huru resande
utländningar med sakkännedom i sjömannayrket, dä de
se den vackra början till dessa dockor, förundra sig öfver
det uteblifna fulländandet. Del är så mycket mera nedslående,
som vi med godt samvete ej kunna säga, att det är
brist på medel, som nekar oss tillfälle att förskjuta en erforderlig
summa till ett arbete, som så mångfalldigt återbär
hvad del kostat, genom fartygens minskade underhållskostnad
utgörande, efter 7,000 r:dr b:co för hvarje fartyg, efter
deras närvar, antal, 80,000 r:dr b:co 0111 året.
Vi måste visserligen medgifva, att den Svenska är en
futtig nation, boende i ett lund med hardt luftstreck, olack
-
Den a5 November e. m.
sam jordmån och ojemn fördelning af skattebördor; men vi
hafva ingen statsskuld utan tvertoni öfverloppsmedel i våra
cassör af circa 6 millioner r:dr b:co, och vid ett sådant förhållande,
måste det förundra både oss sjelfva och främmande,
att, då vi nu äga medel, de ej begagnas alt fullborda
ett verk, som hvarje dag det uppskjutes tillskyndar Staten
oerhörda förluster, ålan torde invända alt vi hädanefter ej
behöfva dockor, ifall vi skulle försvara oss med kanonjollar
och kanonslupar, som kunna uppdragas i skjul på land; men
hvarje tänkande man, som ser på kartan, finner af vårt insulåra
läge och vår lill en stor del öppna kust, att något
seglande sjöförsvar, det må bestå af linieskepp eller svåra
fregatter och ångfartyg, måste finnas, såvida vi vilja för
svara oss och skydda vår handel; och så snart detta är
gifvet, passa dockorna lika väl för fregatter och ångbåtar
som för linieskepp.
Det var på Ständernes SecrelaUtskts begäran den 14
Juni lyöG, som Regeringen företog dockbyggnaden; del var
på Ständernes många gånger upprepade anhållan, som den
fortsattes, och det var på Ständernes många löften alt tillgångar
icke skulle saknas, som Thunberg förlitade sig, när
han företog arbetet.
Skall det nu blifva Ständerne, sorn neka medel till
fortsättningen? Skall det nu blifva Ständerne, som skola låta
den Svenska Archimedis jetteverk falla i ruin? Med min
röst skall jag åtminstone aldrig bidraga dertill.
Jag anhåller att i afseende på delta ämne få uppläsa
ett yttrande af Hr Carlsund, utur hans anteckningar under
resor i England, Frankrike och Nederländerna, så lydande:
"Genom att hålla skeppen torra, antingen stående på
sina staplar på land, eller i dockor, hade denna deras hastiga
förstöring kunnat förekommas. En plan lill conservationsdockor
för (lottan blef i början af Guslaf 111:s regering
satt i verkställighet i Carlskrona, men fanns alltför
kostsam, hvarföre blott några dockor byggdes färdiga, hvilka
nu vanligen endast användas att deruti bygga skepp.
På Franska örlogsvarfven få skeppen stå qvaf på staplarna
under skjul, ända till dess deras tjenst erfordras, och de äro
derföre efter 20 till 3o års lid nästan lika goda, som då de
byggdes, hvaremot de, sorn fått ligga i sjön, hafva befunnits
upprutlnade och odugliga långt före denna tid. Localen
i Carlskrona erbjuder tillfälle att med jemförelsevis ringa
kostnad inrätta större dockor eller hassiner, hvari många
skepp kunna rymmas och eonserveras torra. På H. K.x
II. Sloramiralens befallning har författaren (år 1828) deröfver
uppgjort ritning och förslag, uppgående till omkring
3oo,ooo rtdr b:co. E11 årlig besparing i underhållskostnaden
af åtminstone 120,000 r:dr skulle härigenom vinnas, och således
anläggningen betala sig på mindre än 3 år. Men i
saknad af det erforderliga capitalet, måste flottan troligen
34a
Den 25 No vera Ler e. m.
ännu i några decennier fortfara att gifva sin dryga tribut
åt förruttnelsen, liksom lion i sekler förut gjort. Skulle än
vårt sjöförsvar framdeles komma att bestå af mindre fartyg
och ångfartyg, så är Carlskrona en så vigtig punkt för
försvaret af den södra och bördigaste delen af Riket, att
den ej kan öfvergifvas, och de dockor m. m., som passa
för liuieskeppen, äro lika tjenliga för de mindre fartygens
conservation. Localen är ock sådan, att det blir fullt ut
lika dyrt alt hygga grunda dockor eller bassiner, passande
endast för smärre fartyg, som att bygga dem af en djuplek
passande för skepp. I nu var. öfvergångsperiod bjuder klokheten
att med möjligaste minsta kostnad conservera den äldre
rnalerielen, vi redan äga, för att med mera kraft och
skyndsamhet kunna förskaffa oss den nya, som vi ännu sakna;
och dertill är det nu angifna medlet det mest lämpliga.”
Den andra anmärkn. om misshushållning med Statens
medel, sorn jag lager mig friheten göra, är, alt Utsk. tillstyrkt
en så onödig utgift som 8,000 rtdr b:co till inventerande
af ekvirkes-förrådet, och som, enligt rnin öfvertygelse,
ej för denna summa kan åstadkommas, oberäknad den tidspillan
för nyttigare ändamål den kommer att förorsaka.
Önska Ständerne veta huru mycket ekvirke, som (innes
i förråderna, kan det alltid approximativt utredas, och hvartill
skulle det tjena att på kubikfoten känna det, då, i händelse
af brist, ingen uppbördsman derför kan tillförbindas
någon ersättningsskyldighet. Dessutom bör det tagas i öfvervägande,
att det ej kan vara så lätt att undansnilla en
ekpiece, hvartill behöfves 3 ä4 per hästar för att densamma
kunna förflytta utur stället, och man kan vara öfvertygad,
att, om något så beskaffadt tillgrepp skulle företagas, personer
ej saknas, sorn lemnade sådana gerningar åt offentligheten.
Det ser verkligen ut, som någon misstanke emot styrelsen
öfver varfvet i Carlskrona skulle föranledt detta beslut;
men jag tror att hvarje person, som om densamma gjort sig
underrättad, kan vitsorda, att den lill en sådan beskyllning
minst af allt på dessa sednare 24 åren gjort sig förtjent, och
jeg trotsar någon så inom sorn utom detta Hus alt bevisa
mig motsatsen. Jag anhåller att dessa mina anmärkn:r
måtte få åtfölja återremissen, sorn jag hoppas det H. Ståndet
ej måtte vägra.
II. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm, Gustaf: Förslaget förutsätter
en minskning af linieskeppen. Jag har vid ett äldre
tillfälle anfört, att linieskepp snart blifva manövrerade såsom
ångbåtar, och all, när dessa' flytande fästningar sålunda, i
lugnt väder och storm, i trots af vind och ström, intränga öfverallt
der valten är under kölen, kan skärgård dem förutan
hvarken försvaras eller anfallas. Om anslagen till f’yrbåls
arne gäller allt hvad jag nyss anförde om vår behandling
af capital-förctag. Om vi icke skyndsammast använda på
Den a5 November c. m.
343
fyrbåkarne allt hvad våra tillgångar nu kan dein egna, ökas
icke kostnaden (under synpunkten af fördelens förringande)
med hvarje under tiden skeende skeppsbrott, som en god
fyrbåk hade förekommit ?— Hvi skulle vi, utan tvång, dröja
att tillegna oss hedern af delta vackra civilisalions-alster —
viii belysta kuster?
Äfven Carlscrona-dockornas fullbordande har jag tillförene,
och så varmt jag det förmått, förordat. — Utskts förmening
att endast nya skepp, som aldrig varit i vattnet,
fördelaktigt förvaras i dockor, har Ståndet hört vederläggas af
Hr Amiral Lagerbjelke och af Hr Amiral Nordensköld. Ilar åter
synes Utsk. utgå ifrårr den förutsättning, som jag redan mottalat,
att vi icke behålla linieskepp.—Men enär denna åsigt
icke varit äldre liders, förblifver för mig oförklarligt, att det
så genialiskt-rationella företaget, under sednare 5 eller 6 decennierna,
stnndom allsicke och dessemellan så lamt fortsättes.
Månne ej någon förklaring kunde hemtas af den icke
nya erfarenhet, att många beslutande skygga icke irrationalitet,
som af en enda beslutande icke vågas? Ehvad de utländska
sakförståndige män, som besöka Carlskrona, så eller
annorlunda förklara förhållandet, äro uttrycken af deras
klandrande förvåning ganska sårande för vår nationalkänsla.
Jag förnyar min anhållan om återremiss.
Hr Lagerstråle, Gustaf Rudolph, anförde skriftligen
till prot. följande:
Det gifves sanningar, så ofta af erfarenhet och eftertanka
bestyrkta, att de kunna nästan såsom axiomer åberopas.
En sådan sanning är, all förvarings-sk jul äro nödvändiga
för all slags redskap under de mellantider den icke användes
till sitt egentliga ändamål. Praktiskt är denna sanning
tillämpad i alla slags yrken af alla enskilda. Kan Staten
utan förlust bryta deremot? Stiger icke tvertom nödvändigheten
att foga sig derefter i mån af redskapens dyrbarhet
och de sällsyntare och på förhand obestämbara tillfällen,
då redskapen skall användas. Att dockbyggnaden i
Carlskrona, betraktad endast såsom förvarings-sk jul af större
fartyg, är högt påkallad, torde icke kunna nekas. Men 11-  tom detta ändamål, förenar den andra fördelar, såsom fartygs
mindre kostsamma nybyggnad i docka och under tak,
än på stapel och under bar himmel, samt tillfället att i beliofvets
stund i hög grad påskynda arbetets fortgång, hvilket,
i hvad som lör krigsväsendet, brukar sältas i främsta
rummet.
Dockbyggnaden, äfven förut af utmärkta män påtänkt,
sattes af Amiral Chapman i det sammanhang med flottans
nybyggnad, att först docka, sedan i samma docka nytt
fartyg, och så vidare en docka och ett fartyg borde byggas.
Jag har önskat kunna bidraga dertill, att, under det
denne mans röst höres och haus råd följas i andra länder,
344
Den a5 November e. tn.
vi icke för dem må varn döfva och öfverse eller vanvårda
det nyttiga lian för oss uttänkt.
StalsUtsk. anför 3:ne skäl, som skulle göra fortsättning
af dockbyggnaden mindre angelägen.
Det usta: ”att sjöförsvaret icke skulle komma att grunda
sig på bibehållande af ett större antal linieskepp.”
Striden om hvilka fartyg företrädesvis böra byggas, linieskepp,
fregatter eller ångfartyg, kan härvid förbigås, då den
i afseende på dockorna inskränker sig lill den Irågan: kan
Sverige undvara stora fartyg?
Må följande dermed sammanhängande, i största korthet
framställda, frågor tillåtas mig. Har det upphört alt vara
en theoretisk och praktisk sanning, att en kraft samlad kan
frambringa en större verkan en större hastighet, än samma eller
större kraft spridd; och hafva styrka och hastighet upphört
alt gifva utslag i striden? Äro våra farvatten eller skärgårdar
vid de v ig t igas te punkterna i landet, Stockholm, Norrköping
med Söderköping, Carlskrona och Götheborg, ofarbara
för större fartyg, för våra egna och våra fienders? Har
det dröjt myckel länge, innan de större fartygen tillagt sig
de mindres förut i en omständighet erkända fö i del, att äga
kanoner helt nära vattenytan, hvilkas kulor af samma vattenyta
så godt som ledas till målet; och kan det verkligen
finnas något medel, sorn afser mekanisk effect och kan användas
på ett mindre fartyg, hvilket icke med än större fördel
kan användas på ett större? Och faran för de större fartygen
alt förstöras af i deras vattenlinie creverande bomber,
kan den grunda sig på någon annan naturlag än den, som
lemnar kanonen hel och leder kulan och explosionen åt det
håll der minsta motståndet finnes? Denna fara måste således
kunna minskas och förekommas, derigenom att skeppssidorna
sammansättas på det sätt, att deras motstånd tvingar cn deruti
fastnande bomb alt endast utåt och inåt sönderspringa, hvilken
egenskap erfarenheten visat att de redan lill stor del äga.
Men de större fartygens öfverlägsenhet beror i hufvudsaklig
mån af ett dugligt sjöfolk, så befäl som manskap, och
härtill fordras, utom naturliga anlag, äfven öfning.
Jag fruktar, om vi uldömma de stora fartygen , de
fullkomligare krigsmachinerna, det vi i denna del icke bättre
löst frågan, än i en annan, om vi dömma de naturliga anlag,
som genom landets beskaffenhet och folklynnet i hög
grad finnas, att domna bort, i stället för alt genom deras
pröfning bereda vår öfverlägsenhet.
Utsk:s andra skäl är: "att dockorna icke skulle vara
gagneliga att deruti förvara fartyg, som redan varit i sjön,
emedan erfarenheten visade att träd, efter att hafva blifvit
af vatten genomdränkt, fortare undergår förruttnelse, om det
blottslälles för luftens åverkan, än om det fortfarande får
vara under valten.”
Det har af Hr Nordensköld redan blifvit anfördt hvad
er
-
Den a5 November e. m.
345
erfarenhet i detta afseende vunnit9 af i dockan insatta äldre
fartyg. Jag ber att få tilltigga härtill:
På botten i den äldsta dockan ligger en bädd af ekblock,
lika gammal med den, således 60 å 70 år gammal,
som stundom varit under vatten, men vanligen ligger torr,
ännu lika frisk, som om den blifvit ditlagd för få år sedan.
Erfarenheten har äfven visat, alt t. ex. ett tak af J tums
tjocka bräder längre äger bestånd, än om bräderna äro af
1 tums tjocklek. Orsaken antages vara, och svårligen lärer
man kunna utfinna någon annan, att af dessa bräder, sedan
de uppsupit vatten, de tunnare bättre uttorka än de tjockare.
Utskts 3:dje skäl är: ”att redan befintliga” dockor lemna
ett icke obetydligt utrymme för nybyggnad och förvarande
af fartyg, som ännu icke varit i vattnet."
Det är redan upplyst, att endast 3:ne fartyg kunna förvaras
i nu befintliga dockor. Plats för 2tne fartyg finnes
visserligen äfven i den till dessa dockor hörande bassin, men
den sistnämnda torde icke kunna undvaras till reparation
af fartyg. Då äfven Utsk. förutsätter att 8 fregatter och
flera stora ångfartyg böra byggas och underhållas, är det
redan färdiga af dockbyggnaden otillräckligt för dessa större
fartygs ändamålsenliga förvaring.
Jag får på nu anförda grunder vördsamt yrka beviljande
af anslag till dockbyggnadens fortsättning och utlåtandets
återremitterande.
Hr Printzensköld, Carl: Det hör säkerligen till
de icke minsta egenheterna hos denna riksdags StatsUlsk., alt
Utsk., under det alt det å ena sidan iakttagit en så hög grad af
hushållning, att det afslagit allt anslag till fullbordande af
dockbyggnaden i Carlskrona, å andra sidan anvisat anslag till
eli så onyttigt företag, som att inventera dervarande ekförråder.
Då frågan om ordinarie-anslag till 4;de hufvudtiteln
hur förevar, hade jag äran att härom yttra min öfvertygelse,
hvilken jag icke ännu af något nytt skäl kunnat förändra,
den nemi., att ett sådant företag endast borttager tid
och medför kostnad. Man får endast derigenom veta antalet
af kubikfot ekvirke, som finnes i förrådet, och det är
allt; ty om än något deraf skulle saknas, kan ingen förbindas
till ersättning deraf, och med den kännedom jag äger
om förhållandena, är jag fullt öfvertygad, att intet der saknas.
Jag skulle för min del önska, att StatsUlsk., då det
säkerligen tager i närmare betraktande de skäl för dockbyggnadens
fullbordan, som här af flera talare blifvit anförda,
ville öka det af Konungen begärda anslaget med de
8,000 r:dr, som StatsUlsk. förut anslagit för inventeringen
af ekvirket; och då Utsk. visat en sådan ömhet för landets
förbrytare, alt det t. o. m. för deras skull vill uppoffra
ij million, skulle jag tro, att medel äfven måste finuas för
17 H. 44
346
Den 25 November e. ra.
ett så riksgagneligt ändamål som dockbyggnaden. Genom an
slående af dessa medel för ifrågavar. byggnad, vinnes ett
dubbelt ändamål, som StatsUtsk. icke bort förbise, nemi. sjelfva
byggnadens fullföljande samt ett genom delta arbete lemnadt
tillfälle till sysselsättning oell arbetsförtjenst åt en stor del
försvarslösa personer.
Hr von Heland, Isaac Fredr.: Sedan så många upplyste
män yttrat sig i detta ämne, kunde det synas vara förmätet
af mig, som ej tillhör sjöinannayrket, att äfven yttra
något; men då jag under mina resor i skärgården haft
tillfälle att ofta samtala med sjöfolket och således äfven fattat
ett särdeles intresse för sjöväsendet, tager jag mig den
friheten, att, sedan en återremiss af utlåt, i alla fall torde
tomma att äga rum, äfven yttra några ord. Norr om Singön,
öster om Gräsön, är den s. k. klippan Understen belägen,
hvilken synes mig vara en bland de vigtigare ställen
att blifva belyst med fyr. Fartyg, som äro destinerade till
Norrland, kunna den mörka årstiden ej taga den genare vägen
utom Gräsön, af fruktan att under mörkret komma in
bland de farliga skär, som äro belägna i hafskanten och
hvaraf Understen är det yttersta, utan taga den inre vägen
förbi Öregrund och mäste göra flera mils läng resa uii ett
trångt farvatten. Uppehållne af vidriga vindar, händer
stundom att de på höstetiden blifva infrusne derstädes, och
förorsaka derigenom ej allenast förlust för lastägaren utan
äfven bekymmer för bela Norrland, som, i händelse fartygen
äro lastade med undsättnings-spanmål, ej kan fa sitt oundgängliga
behof fyldt. Funnes på Understenen båk, vore seglare
på Norrland icke utsatte för anförda olägenheter, utan
kunde hålla sjön och vunne derigenom tid, som särdeles på
höstetiden är af den högsta vigt. Jag anser således, att allt
livad som användes till förbättring af fyrar och anläggande
af nya bakar är högst nyttigt använda penningar, och får
derföre tillstyrka återremiss, med begäran att Utsk. ville bifalla
de 100,000 r:dr K. M. begärt till ett så vigtigt ändamål,
hvaraf många tusen menniskors lif och välfärd beror.
Gr. von Platen, Baltzar: Tiden är redan så långt
framliden, att jag visserligen icke skulle söka att vidare upptaga
den, om det icke vore för att upplysa ett eller annat
misstag, som jag tror här vara begånget. Jag gör det
icke i afsigt att söka hindra någon återremiss, så mycket
mindre, som jag i flera fall tillhört minoriteten i Utsk.; men
jag tror det vara af vigt, att misstag, som under discussionen
begås, icke helt och hållet obesvarade återkomma till
Utsk. Jag torde då till en början få anmärka, att det förefaller
mig något besynnerligt, alt man i fråga om håkar och
fyrar bär klandrat StatsUtsk., för det att Utsk. anslagit en
summa af 25,noo r:dr om året, hvilket är precist den summa,
som Konungen i sin propos. begärt. Då man förr har
Den d5 November e. m.
347
klandrat Utsk. för det att Utsk. öfverskrida Konungens
propos., men nu klandrar Utsk. för det att Utsk. icke gått
längre, utgör detta en uppenbar motsägelse. Det står tydligen
i den K. proposin, att summan skulle utgöra a5,ooo
r:dr om året, hvilket utgör 75,000 r:dr, under den åsigt,
från hvilken Utsk. utgått, att anslagen endast skulle beviljas
för 3 år. Äfven denna åtgärd torde förtjena att något upplysas.
Det första, som Utsk. företog sig, då extra-statsregler:n
skulle uppgöras, och hvilket, om jag rätt minnes, genom
votering afgjordes, var, att anslagen icke finge sträckåstill
någon större summa, än den som fanns disponibel i Riksg.-  contoret. Jag tror, att om summan en gång var gifven, så
måste det vara en vinst för Staten, att få använda ^ deraf
om året, i stället för att, om man fördelat summan på 4 år,
blott 4 deraf om året kunnat användas. Hvad angår att
upplaga statsregler:n endast för 3 år, så medgifver jag öppet
och gerna, att jag biträdde denna åsigt, äfven derföre,
alt jag deruti såg ett medel att bereda oss en riksdag inom
3 år. Det förundrar mig likväl, det kan jag icke neka, att
från andra sidan höra detta klandras, då Konungen afgifvit
en propos., som tillkännagifver hans önskan alt riksdagar
hädanefter böra återkomma hvart 3:dje år. Här har äfven,
löride anslaget till bombkanoner blifvit gjord den anmärkning,
all SlatsUtsk. haft orätt uti alt inskränka detta anslag till
livad sorn erfordras till bombkanoner, för fregatter och kanonslupar.
Det må vara hvar och en öppet, alt anse linieskepp
nyttiga eller icke; men jag tror, att nied någon rimlighet
mäste man icke kunna påstå, att samma StatsUlsk , som anser
linieskepp kunna undvaras, bör anslå medel till bestyckning
af linieskepp, när de ännu icke genom K. M:s beslut veta,
huruvida linieskepp skola finnas eller icke, och fulla summan,
som är begärd för kanonslupar och fregatter, har af
Utsk. blifvit anslagen. Jag kan icke neka till, att jag var
öfvertygad, då denna hufvudtitel första gången förevar och
då rönte ett lifligt motstånd på detta ruin, derföre att man
ansåg StalsUtskrs förslag 0111 ångbåtar vara alldeles orimligt,
och att intet annat än linieskepp skulle kunna användas, —
jag kan icke neka, säger jag. att jag då föreställde mig, att
den dag skulle ganska snart vara inne, då man skulle vara
öfvertvgad örn deras nytta och nödvändighet; men jag tillstår
i sanning, att jag icke väntade mig, att samma personer,
sorn så ifrigt ordade mot ångbåtar, och som äfven yttrat någon
klen tro 0111 bombkanoners användbarhet, så snart och
nu i dag här skulle uppträda till försvar för dessa båda saker.
— Det kan icke vara annat än med en stor glädje och
tillfredsställelse jag hör delta. — Jag ber slutligen att få tillägga,
alt här inträffat ett ganska förändradl förhållande,
sedan detta mål förevar och afgjordes i StatsUtsk., derigenom
att 3 Stånd fattat sitt beslut i fråga om delning al anslaget
för flottan. Jag medgifver gerna, alt sedan delta Iflif
-
348
D « n a5 N o t * m b c r e. m.
vit af R. St, beslutadt, torde det vara svårt att åt Carlskrona
bereda full tillgång för de ångfartyg, lill hvilka Konungen
begärt extra-anslag.
Slutligen, i afseende på dockorna, liar bär blifvit mycket
ordadt, och man bar sökt vilja påbörda StatsUtsk. att
icke hafva insett nyttan deraf. Jag vet intet, som kan gifva
anledn. lill en sådan förmodan; men jag tillstår, att jag
finner det rimligt, att det StatsUtsk., som anser den nuvar.
planen för flottan icke vara den rikliga, oell sorn begärt att
vid en kommande riksdag få veta Konungens beslut i den
frågan, icke gifvet* anslag till dockor, förr än man vet, huru
stor den flotta skall vara, som i dessa dockor skall förvaras. Jag
medgifver visserligen, alt äfven stora ångfartyg och fregatter böra
förvaras i dockor, men jag vågar tro, att det uttryck, som en
värd talare här fällt, alt deskulle vara lämpliga äfven för kanonslupar,
icke varit på fullt allvar; ty vi vela alla, att det bästa förvaringsmedlet
för kanonslupar är på land, ulan några dockor
och under skjul, och deras förvarande medför då äfven mindre
kostnad. Man har sökt att framdraga åtskilliga skäl, hvarföre
StatsUtsk. behandlat frågan på det sätt som del gjort,
bland annat, att man skulle längesedan hafva glömt en Chapman
och en Ehrensvärd. Jag tror verkligen icke att grunden
är sådan, oaktadt jag visserligen medgifver, alt den. som
under de sednare 20 åren varit vittne till huru inom flottan
den store Chapmans planer blifvit förändrade och underkände,
visserligen skulle kunna ledas till den öfvertygelse,
att de icke mera finnas vara de stora män, som de
nnsågos vara. Jag ber blott alt få tillägga, det jag tror, att
om StatsUtsk. så behandlat- denna fråga, så är det icke derföre,
att det underkänt värdet af dessa män, utan derföre,
nit det icke ansett värdet af den nuvar. styrelsen vara
delsamhia som af Chapmans och Ehrensvärds.
Frih. Sprengtporten, Jac. Willi.: Ju oftare jag
bör Hrr Amiraler Lagei bjelke och Nordensköld yttra sig i denna
fråga, ju mera öfvertygad blir jag om sanningen af den anmärkt!.,
som jag framställde första gången, då frågan om 4:fle hufvudtiteln
behandlades, alt nemi , om man med fog kan göra
någon anmärkn. mot administrationen af vår marin, det visserligen
icke är den, att den uträttat för litet med de tillgångar
som finnas, utan deremot, alt man velat uträtta mera
och åstadkomma större resultat än hvartill tillgångarna
varit tillräckliga. Detta är en anmärkn., som jag då framställde,
och som jag sedan funnit i nästan samma ordalag
bekräftad af en författare, som helt nyligen, jag tror med
någon cornptftence, i ämnet yttrat sig; men 0111 det nu är fel
aktigt
i all administration, särdeles i byggnadsväg, att vilja
utträda mera, än hvartill tillgångarna förslå, så torde det
måhända förlåtas StatsUtsk. och R. St., oin de, särdeles i en
tidpunkt då tvisten mellan stora och lilla flottan ännu är
för handen, och äfven inom sjelfva vapnet är så oafgjord,
Den 25 November c. m.
349
tveka alt lemna alla de anslag till niarinväsendel, som begäras.
Jag tror och hoppas, alt det finnes inom Svenska
nalionen en grundad öfvertygelse om sjövapnets nylla för
vårt fädernesland, och att detta vapen äger många vänner
inom Representationen. Det är således med mycken ledsnad
sorn jag bär funnit, att äfven detta tillfälle gatt förbi, utan
att de värde och högt uppsatte ledamöterne inom flottans administration,
sorn tillhöra detta Stånd, varit i tillfälle alt kunna
lemna åtminstone någon den ringaste försäkran om förändr ing
i del sjöförsvarssysteme, som grundar sig på 1S26 års comité^
tillstyrkande, i så måtto åtminstone, alt då medlen
icke räcka lill för 10 linieskepps underhåll, man sille gifva
vika för nödvändigheten och inskränka sig till bibehållandet
af dem, som med de anvisade medlen ordentligt kunna underhållas.
Jag beklagar, att en sådan förklaring eller ett
sådant lillkänriagi fvande icke kunnat äga runi; ty efter min
öfvertygelse skulle del hafva verkat i ganska stor män till
förändrade åsigler i denna fråga. Dockorna äro visser ligen
af mycken vigt, men då man äfven synes vilja lägga hela
ansvaret på Ständerna, i händelse Ständerne tveka att bifalla
hvad man begär, så tager jag mig friheten hemställa , om
det varit omöjligt under den långvariga freden all göra någon
besparing å byggnadsanslagen och använda dessa medel
på dock byggnaden, hvarigenom förslagen möjligen lill en
början kommit att upptaga ett något mindre antal linieskepp,
men man deremot beredt sig ökade tillgångar mot slutet af
byggnadstiden, eller i samma mån, som dockor na blifvit färdiga
och en mindre summa hehöft afdragas för underhållet
af den färdiga delen af flottan.
Ur Nordensköld: Såsom svar på Frih. Sprengtporten*
anförande, får jag andraga, att jag ganska gerna skulle
medgifva, alt etl fel förefallit deruti, att man velat underhålla
flera linieskepp, än som vederbort och anslaget medgifvit,
så mycket hellre som jag som menniska kunde fela ,
och är villig erkänna ett sådant misstag; men jag kan det
ingalunda, ty jag är fullt öfvertygad att något nrisstag ej
ägt rum,
Hade ångbåtar, hvars nödvändighet Regeringen insett,
och sorn man varit tvungen att söka till att skalla sig, ej
medtagit en betydlig del af sjöanslaget, och en annan dol
åtgått i ändamål att utrangera ett äldre linieskepp, samt
ombygga och förvandla det till fregatt , så skulle nära nog
de tio skeppert varit färdiga, men ingalunda hade de alla
kunnat vara goda eller nya. Mig tyckes att Frih. Sprengtporten
lätteligen skall kunna fatta denna sanning; och exempel
kan bernias i Frankrike, som, för att, enl. beslut, alltid
riga 4o brukbara linieskepp, jemte dem alltid har r3 på
stapeln, under byggnad och complettcring, att fylla luckor*
na i de 40> Efter samma norm borde vi hafva 3j under
byggnad; men då vi endast äga 10 j så måste naturligtvis
35o
Den aS November e. m.
och nödvändigt några af dem vara äldre och af tiden ansluckna,
dock ej mera än som jag här haft äran säga, att 6 a 7
snart skulle kunna vara rustade och de andra 2 0 3 efter
någon längre tid. Må ingen tro, alt alla de utevarande
Engelska skeppen eller någon nations skepp äro alldeles oskadade
af liden. Då Engelsmän sända linieskepp lill Östersjön,
uppleta lie Mand de sämsta, och då Öfverste Borneman
en gång under kriget 1808 till 1814 hesåg ett sådant skepp
och frågade officeren, som visade honom skeppet, om det vore
alldeles godt. — ”Godt, — svarade officern, — låna mig
er käpp och ni skall få se,” — och med käppen stack han
genom knä och genom garnering in i timren, — ”det är dåligt,
men håller nog ihop,” sade han, hvilket det ock gjorde,
och återgick 0111 hösten.
Älven vi måste nyttja våra skepp, då alla behöfvas, utan
alt alla äro onnstuckna af tiden. — Väl vet jag, att våra,
synnerligen yngre sjöofficerare, vilja hafva ganska stora skepp,
och i visst full är det rätt; nien jag tror mig ej vara utan
erfarenhet, och jag tog hellre ett af våra små 74 kanonskepp
för att gifva batalj åt en svår 6o-kanonfregatt, ty milt ovanare
folk sköter skeppet lättare och får slåss på 2:ne slutna
däck, hvilket är en förmån. På linie komma väl skeppen
hädanefter mera sällan att slåss, men som enskilda kryssare
hafva de företrädet och behöfvas då lika snart som i massa.
Jag kan ingalunda medgifva att 1826 års comité, hvad
linieskepp angår, tillskurit i för stor scala; en god politik är,
enl. ulin tro, att icke utsätta något antal, men bygga så många
som man möjligtvis kan. Jag har 1111 sagt hvad jag tror
lätt och sanni vara, men skulle gerna medgifva något annat,
0111 jag hade en annan öfvertygelse.
Frih. Cederström, Jacob: Jag har egentligen begärt
ordet i anledn. af ett yttrande of Frill. Sprengtporten, der
lian framställt den mening, altman kunnat uppskjuta någon
byggnad af fartyg, för att använda medlen till dockbyggnadens
fortsättande. Jag måste säga, att då medel af R. St.
blifvit anvisade för ett visst föremål, så måste de äfven för
detsamma användas. Ett motsatt förhållande skulle endast
framkalla anmärkn:s-anledn:r vid en efterföljande riksdag,
hvilka skulle blifva ganska svåra att förklara. Äro medlen
en gång af R. St. anvisade till ett visst ändamål, så skulle
jag förmoda, att de måste dertill användas. Jag förenar mig
med dem, som begärt återremiss af utlåt., och yrkar, att
Utsk. måtte anvida tillgångar till de af K. M. äskade anslag,
då Utsk. vill sträcka anslagen för fängelsebyggnader utöfver
hvad K. M. i det afseendet begärt.
Frih. Sprengtporten: I anledn, af den siste talarens
yttrande, får jag endast anmärka, att Konungen, efter mitt
förmenande, icke varit förhindrad att använda besparingarna
inom titeln, och förmodar, att intet hinder varit för Regeringen
föreslå R. St. under de inånga riksdagar, som före
-
Den a5 November e. m.
35t
varit under den tid jag åsyftar, en sådan fördelning af ans4agen,
att åndamålet kunnat vinnas.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henr.: Inom ett Hus, der
allt som ligger inom yrket, inom me'tiern eller inom vettenskapen,
huru man vill kalla det, är idel sakkunskap , klokhet,
djupsinnigt föreseende och fosterlandskänsla uti sin yttersta
potens, och allt hvad som ligger utom yrket anses,
snart sngdt, såsom motsatsen utaf dessa stora egenskaper,
bör jag i första rummet inse vanskligheten af försöket att
ingå i någon vederläggning af det som under denna långa
discussion blifvit yttradt emot StatsUtskrs förslag till s. k.
extra-statsreglering, i hvad den afser försvarsverket till lands
och sjöss. Jag har derföre ansett mig tillständigast , att i
detta hänseende fördröja mina tankeyttringar till det afgörande
ögonblicket; men, — på det alt Utsk. vid remissens
emottagande icke måtte komma på den tanken att de af
Utsk:s ledamöter, hvilka så väl försvarat Utskrs betänk., saknat
allt understöd, så anser jag mig böra i korthet förklara,
del jag instämmer uti Utsk:s betänk., äfvensom uti allt hvad
som till dess försvar blifvit yttradt af Gr. von Platen och
af Fril). Sprengtporten. Jag hade måhända, sådant oaktadt,
icke för närvar, upplrädt, om ej det yttrande af Frih. Cederström,
alt fängelsebyggnaderne voro af alla de sista, som
påkallade R. Sits uppmärksamhet i anslagsväg, uppkallade
mig att tillkännagifva en alldeles motsatt åsigt, då jag hyser
den öfvertygelse, att fängelserne otvifvelaktigt i första rummet
taga R. Sits omsorg uti anspråk, enär den inre säkerheten
i min tanke utgör det första villkoret för allt samhälles
belåtenhet, och då jag tror, att den yttre'säkerheten
mindre äfventyras, ju meia den inre finnes vara tryggad.
Jag refererar mig i öfrigt till min reservation, vid afgörande!
af statsreglerin för tredje och fjerde hufvudtitlarna Jag
skulle nu hafva med min röst velat bidraga till bifall för
Utskts betänk., men, då återremiss af så många blifvit
yrkad, skulle jag anse olämpligt att nu motsätta mig deri.
Derjemte vågar jag, efter jag nu har ordet, taga mig friheten
till Hr Baron o. Landtm, samt Höglofl. Ståndet vördsamt
hemställa, huruvida herrarne vilja instämma med mig
i den framställning eller förfrågan, om icke plenum kan afbrytas
och fortsättning af discussionen i ett nästföljande plenum
kan äga rum, dä nu tiden tyckes vara så långt liden,
att Huset betydligen glesnat och torde blifva ännu glesare
om plenum kommer alt fortsättas längre.
StatsIJlsk:s utlåt. N:o 354 ^ klef derefter af R. o.
Ad. återremitterade
Hr Frih. o. Landtm, förklarade, i anledn. af Gr.
Anckarsvärds yttrande, det Hr Landtm, ansåg nödvändigt,
att R. o. Ad. ännu något fortsatte plenum och toge under
öfvervägande utlåt. litt. C. R. o. Ad. behagade tinna , att
35a
Dena5 November c. ra.
föredragn.listan upptoge en mängd mål, hvaraf en del vore
ganska vidlyftiga, och tiden hade på förmiddagen blifvit upptagen
med ett enda måls afgörande. Det vore angeläget,
att sådana mål, som hörde till Statens reglerande, blefve så
skyndsamt som möjligt afgjorda, emedan riksdagens slut alltid
på dem berodde.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Jag vill visst icke
motsätta mig påskyndandet af ärendenas afgörande i allmänhet,
men jag hemställer likväl till Hr Frih. o. Landtm,
samt R. o. Ad. , huruvida icke tiden nu är alltför långt
framskriden för att företaga ett betänk, af den vidlyftiga
beskaffenhet, som det nu i ordningen förekommande, litt. G,
och huruvida vi äro skyldige att sitta här natten ut. Klockan
är redan så mycket, att jag för min del åtminstone anhåller
att vi måtte få åtskiljas.
Föredrogs ånyo StatsUtskts den 7 och 16 dennes på bordet
lagda utlåt. N:o 354 C, i anledn. af ifrågaställa
extra-statsanslag för lättade communicationer och andra allmänna
arbeten.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Utsk. har i afseende på canailedningen
emellan Hjelmaren och Wenern yttrat, att detta
högst vigtiga, allmänt nationella företag borde befordras,
och äfven tillstyrkt R. St. att hos K. M. i tind. anhålla oin
vidare undersökningar, men slutligen kommit till det resultat,
att sedan dessa undersökningar blifvit fullbordade, K.
M. måtte nåd. propos. i ämnet till Rikets nästsammanträdande
Ständer aflåta. Jag har ingenting emot det sätt, hvarpå
Utsk. yttrat sig om sjelfva förelagets beskaffenhet och
värde. Tvertom instämmer det med mina åsigter. Jag vill
derföre icke yttra mig vidlyftigare om detta; men det förefaller
mig som Utsk., efter erkännande af det nationella i
företaget, bort komma till ett annat resultat. I detta hänseende
synes också ett ännu ytterligare skäl, än som förefanns
då Utsk. afgaf sitt förslag, förete sig deruti, att Utsk.
då hade användt alla de medel, som Utsk. hade till sin disposition,
men att numera medel tillkommit genom de beslut,
sorn i RiksSt:n äro fattade om användande af bancovinsten
till allmänt nyttiga företag. Jag ber tillika att få hemställa
till Utsk:s vidare pröfning, om icke närvar, förhållanden
i vissa hänseenden påkalla, att det ifrågavar. företaget
verkställes förr än Utsk. här föreslår. Vid innevar. tidpunkt
kan man med säkerhet förutse, alt en större frihet
i jernhandteringen kommer att äga rum. Ehvad beslut än
Sländerne må stanna vid, rörtde antingen tillåtelse till tackjernsexport,
eller en större och mera utvidgad frihet i stångjernssmidet,
så tror jag dock , alt allmänna resultatet blir lifligare
industri uti alla delar af hand teringen. Jag ber af få fästa
-
Den 25 No vern b er c. m.
353
sia R. o. Adis samt Ulskls uppmärksamhet derpå, att denna
större frihet ovillkorligen medför ett högre tackjernspris
oell genom den större liflighet, som industrien får, komma
också tillverkningsbeloppen alt förflyttas. Tillverkningen
blir större på sådana plaster, der naturen förberedt möjligheten
af ett lågt tillverkningspris, och mindre, eller upphör
på andra ställen. Ett sådant resultat är helt naturligt
och äfven önskvärdt; men deraf följer afven, att den princip,
som för jernlillverkningen i Sverige hittills gjort sig gällande,
nemi. att tillverkningen skall finnas utsträckt öfver
en stor del af Rikets yta, kommer att frånträdäs, såvida icke
åtgärder för lättade communicationer blifva vidtagna.
Likväl är denna grundsats lika sann i afseende pä bränslet
Sorn vigtig för Sverige, hvars klimat icke medgifver jordbruk
hela året om; och följden visar sig i de orters välmåga,
hvarest tvänne näringar täfla om att betala arbetet. Om
nu åter denna större frihet i handteringen kommer alt snart
äga rum, så blir deraf också en följd, att ett stort intresse
snart kommer att påkalla nödvändigheten att underlätta varufrakten.
Skilnaden emellan Sveriges jernhandtering och andra
landers består till en stor del deruti, att jernhandteringen
har bedrifves på en stor yta, en följd af bränslets beskaffenhet
här i landet. Detta föranleder lill statsekonomiska
åsigter, sorn icke påkallas i flera andra länder, men likyäl
icke böra förbises. Om bristande communicationer förhindra
malmerna att kunna flyttas från de ställen, der stor tillgång
finnes, till sådana ställen, der skog ej saknas; så måste
deraf blifva en följd att tillverkningen nftager på en del orter,
under det att den ökas på vissa ställen , andra ojemnlreter
att förliga, hvilka i mer eller mindre mån uppkomma,
isynnerhet vid en tidpunkt, då inan lemnar en stor frihet åt
näringen. Utan att vidare ingå i några detaljer, hvilka här
torde vara onödiga, ber jag få upplysa derom , att Wermlands
malmer äro i aftagande. Under en längre tid har man
ej funnit några nya malmer i Persbergs grufvefält, väl i
Tabergs, men de tillhöra ett bruksbolag. Emedlertid har
dock stång- och ämnesjerntillverkningen inom Wermland betydligen
förökats. Af de officiella uppgifter, soni af BergScollim
blifvit K. M. meddelade* visar det sig att Carlstads
lans tackjernstillverkning bibehållit sig ungefärligen oförändrad
under de sista 6 åren 1033—18 i8 (för andra år finnas
inga tryckta berättelser), då deremot det privilegierade stångocli
ämnesjernssmidet ökat sig ifrån 82,020 till io8,oooSkfi.
Denna tillökning är således grundad på en tack jernstillverkning,
som icke tillhör Wermland. Likväl hafva sednare
undersökningar ådagalagt, att inom en bergslag, gränsande
till Wermland, nemi. Nora bergslag, finnas stora, nästan outtömliga
malmtillgångar. De äro alltför rika, för att kunna
förbrukas inom orten, och dervid är ytterligare den anmärkn.
17 H. 45
354
Den a5 November e. m.
att göra, att kolpriset i den orten är 3 och ända till 4 gån i
ger så högt, som i vissa trakter af Wermland. Allt påkallar
förbättrade coimnunicationer, hvarigenom det blir möjligt
att flytta malmerna till de ställen, der skogarne finnas,
En sådan förflyttning har med sig den fördel för handteringens
bedrifvande i framtiden, att en större skogsyta kommer
att bidraga till malmernas smältning, än om den endast kunde
ske närmast malmfälten. Det blifver nu en följd , att
skogarne åtlitas hårdare än tillgångarna tillåta, så att de på
sina ställen skola åtgå förr än på andra orter , hvaraf åter
den följd skall uppkomma, att när dessa tillgångar så aftagit,
att tackjernstillverkningen icke mera räcker till, skall
man blifva nödsakad att förskaffa sig malm i stället för tackjern,
hvilket åter påkallar just dessa coimnunicationer, som
visst icke knnna åstadkommas inom en kort tiderymd, utan
måste beredas under loppet af många år. Då skall man säkert
ångra att malmen icke kunde flyttas medan man ännu
hade skog qvar i bergslagerna, hvarigenom dess
utödande der hade förekommits. Ett ytterligare skäl för
nödvändigheten att nu bereda dessa communicationer för
jernhandteringen finner man deruti, att den i Sverige i allmänhet
måste bedrifvas och kommer att bedrifvas i en liten
scala. Svenska jerntillverkningen och dess bestånd i bredd
med andra länders, på flötsmalmer och stenkol beroende
handtering, beror hufvudsakligen på ett högre pris af det
Svenska jernet. Detta högre pris är naturligtvis beroende
af dess intrinseka värde. Man har nu kommit till den erfarenhet,
att det karakteristiska hos jernet beror egentligen
af malmen. Man känner det öfverpris, som äger rum för
vissa stämplar, och då man vet att vissa malmer äro mera
användbara för en viss tillverkning än andra (såsom t. ex.
Persbergs-malraen anses tjenlig till stål), så ligger jemväl deri
ett skäl för ökade communicationer, hvarigenom malmens
användande på ett företrädesvis förmånligt sätt kan blifva
möjligt. Om Persbergs-malmens tjenlighet för slåIjern egentligen
framkallas af en viss farskningsmetod, så vore det en
statshushållning, att denna malm ej förbrukades i vanliga
tysk-härdar för att deraf göra ett vanligt jern. Likväl måste
så ske, om ej annan malm eller annat tackjern utbjudes
till nedsatta priser; hvilket åter förutsätter öppnade farleder.
Emedlertid ödas dessa grufvor ut! Man skulle föreställa sig,
att, vid en i allmänhet ökad jerntillverkning, den skulle, i de
orter, der kolen äro dyra, snart nedläggas. Likväl verkar
deremot ett stort intresse hos bruksägarne inom bergslagen,
som vanligen äro försedde med egna malmer och svårligen
nedlägga sina smiden, då de äro säkra på att kunna vidmakthålla
dem med eget tackjern, just derföre att detta är
af ett kändt lynne. Det är att märka , att nära halfparten
af hela Rikets smide är grundadt på köptackjern. För
dessa jerntillverkare bitr det oter oeh mer af vigt att för
-
Den a5 November c. m.
355
säkra sig om malmlillgång. Deraf åter ett nytt skäl för
ökade corn mu nica tioner, på det atl jerntillverkningen må kunna
bedrifvas på ett mera rationelt sätt än hittills. Ehuru
det således finnas starka skäl för öppnandet af den farled
jag föreslagit, sä är det dock icke min tanke, att de canalförslag,
sorn blifvit uppgjorda , skola genast bringas till verkställighet.
Men medel böra nu reserveras, så att man icke,
på det sätt StatsUtsk. föreslår, uppskjuter beslutet till kommande
Ständer, utan att man nu med användande af endast
en del af de medel, som stå till disposition för det allmänna,
må förekomma medlens splittring och förbehålla ålmin-”
stone en del af dem för ett stort, nationell företag. Må det
sedan bero på den myndighet, som Utsk. äger föreslå, att
vidare utsträcka de undersökningar, sorn kunna vara uödiga
innan eanalai betet företages, och att sedan vederbörande
blifvit hörde samt en plan för anläggningen blifvit stadfästad
och gillad af K. M., disponera medlen för detta företag.
Skulle det då finnas, att en sådan plan fordrar undersökningar,
som ej på flera år kunna fullbordas, kunna medlen
utlånas i vanlig discontväg, och derigenom blifva fruktbara,
hvaraf följden blefve, att genom en sådan anticipation ingenting
skulle förloras; men man hade i sin förmåga att
verkställa ett foretag, som i framtiden skall bära de rikaste
frukter för fäderneslandets industri. Jag hemställer med
detsamma till Utsk., huruvida, ifall Utsk. uppfattar ide'en
af mitt förslag och bringar det till utförande, det icke förtjente
Utskts uppmärksamhet, huruvida förslagets verkställande
borde grundas på ett s. k. fondsyste'me eiler på hittills
vanligt sätt. Genom fondsysteme åstadkommes naturligtvis
den verkan, att företaget kan bedrifvas kraftigare
samt med mindre förlust på sådana omkostnader, hvilka icke
äro effectiva. Måhända förtjenar det äfven betänkas alt
företaga detta maktpåliggande arbete medan den erfarenhet
och skicklighet ännu finnes i landet, sorn Riket tillvunnit sig
genom Götha-canal. Äfven hemställer jag till Utsk., huruvida
ett bolag borde bildas för att under canalbyggnaden
tillhandagå i orten, samt öfvertaga communala bestyr dermed
i framtiden, äfvensom för densammas underhållande.
Jag anhåller att dessa mina anmärkntr måtte få åtfölja den
återremiss till StatsUtsk. , som jag föreställer mig måste
äga rum.
Hr Eden hjelm, Giflis, uppläste följande:
Att Utsk., ehuru det med särdeles frikostighet tillstyrkt
anslag till slussbyggnader, canalgräfningar, strömrensningar
m. ro. på ställen af mindre betydenhet, och der vattnet endast
en kort tid under året är öppet, och således icke bör
kunna anses för Riket vara af något stort eller allmänt gagn,
likväl förbigått att anvisa medel lill Götheborgs hamnbyggnad
och Götha-elfs uppmuddring från 3oo alnar nedom
356
Den a5 November e. m.
Ströms canal till S:t Eriks hörn Ider jag tror Götheborgs
hamn anses taga sin början), ehuru Elf-slyrelsen erhållit
föreskrift att innan 1843 års utgång hafva elfven fördjupad
till io fots djupgående fartyg vid elfvens Ingsta vattenhöjd,
bör icke förundra mig, efter jag i betänkandet sett, att Etsk.
förbigått så mycket annat, sorn jag tror vara förenadt med
Rikets sannskyldiga gagn. Att uppmuddring af Gölha-eif
bör anses för ett arbete af riksgagnelig hytta, tror jag icke
af någon opartisk kan bestridas, efter (let stur i så nära
förening med Trollhätte- och Gölha-eanaleis kostsamma anläggningar,
hvars bolag jag äfven tror varit försäkrade om
elfvens uppmuddring till ett visst djup. Att Ulsk. medelst
anslag till detta nödvändiga arbete hvarken handlat patriotiskt
eller ekonomiskt för landet, bevises tydligt derigenom,
att Ulsk. för en sådan besparing icke allenast låter elfven
uppgrunda utan derigenom äfven tvingar de trafikerande,
som genom canalerna kunnat gå till Östersjön, i stället att
gå genom Öresund för att der skaltläggas af Danskarna,
Ehuru Utsk. bifallit anslag till hamnars anläggning på
ställen, der jag knappast tror hvarken drifves handel eller
finnas fartyg, så har Utsk. dock afslagit bidrag till hamnbyggnad
i Wadstena, af det skäl som betänk, innehåller, i
afseende på den mindre handelsrörelse, som der äger rum.
Detta af Utsk. uppgifna skäl till afslag kan jag icke tyda
på annat sätt än bristande local-kännedom, hvarföre jag anser
mig skyldig upplysa, att Wadstena ligger i Östergöthlands
mest produetiva sädesort, som till andra på spanmäl
mindre väl lottade provinser troligen aflat er årligen omkring
hundratusentals tunnor, och har således, allt sedan Göthacanai
Öppnades, stigit både i välmåga och industriföretag.
Att hamnbyggnad således der företages och bidrag dertill
anslås, anser jag vara af högsta behofvet påkalladt och icke
allenast för staden och angränsande häraders skull, ulan äfven
för K, ål. och Kronan, som der har sädesmagazin,
hvarifrån ofta skickas spanrnål för Kronans behof till andra
ställen, men förnämligast för hämmandet af de olyckor,
som der icke sällan inträda vid i- och urlaslning af fartyg,
i följd af Welterns dervarande långgrunda och öppna
stränder.
För lättandet af vatteneommunicalioner på ställen, som
jag förut omnämnt endast under en kol t tid af året ärö
isfria, och af hvilka få af Rikets innevånare troligen kunna
draga någon särdeles nytta, har Ulsk. tillstyrkt betydliga
bidrag af Statens medel; meli för vägars anläggningar och
förbättrande, hvarutaf alla samhällsclasser hafva gagn och
nytta året igenom, har Utsk. varit särdeles sparsamt och
tillstyrkt ett obetydligt anslag dertill af endast 5o,ooo r:dr
för hela Riket, då det minst bort vara fyra gånger deröfver.
livar och en, sorn deltagit i väghållning eller haft
Omsorgen om vägarnes våld och underhåll, bör alltför väl
Den aä November e. m.
35;
känna, att man med billiga fordringar väl kan förmå jordbrukare
att underhålla vägarna i hvad man kallar laga
stånd, men alt deremot stora svårigheter möta, när anläggningar
i följd af jordköp eller sprängningar komma i fråga.
För mindre än 3o år sedan ansågs Sverige för att hafva de
hästa vägar i Europa, då nu, om man skall Iro hvad resande
berätta, förhållandet skall vira tvet tom. Jag anhåller
derföre, att. R. o. Ad. täcktes nogsamt fästa uppmärksamhet
pä denna fråga, efter landtmannen är den, som i
allmänhet har mera nytta af vägar än canaler, och som
derjemte får vidkännas den största delen af statsbidragen.
Jag slutar nu med dessa anmärkningar, icke i brist af
anledn. till många flera, utan i följd af mitt gifna löfte alt
icke dermed alltför länge pröfva R. o. Ad:s tålamod , och
anhåller att betänk, måtte blifva äterremitteradt, och StatsUlsk.
, sorn af betänk, synes icke äga nog localkännedom
för att rättvist kunna bedomina länens behof af hamnar,
canaler, strömrensningar och väganläggningar m. m., mätte
anmodas att med största skyndsamhet till Stånden inkomma
med nytt förslag till extra-statsreglering, hvaruti
upptages det sanna och verkliga behofvet, först och främst
för Rikets landt- och sjöförsvar, och derefter behofvet för
Rikets gemensamma större och mest angelägha företag, samt
att slutligen anslå en viss summa till hvarje län i förhållande
lill folkmängden för att användas till länens större gemensamma
arbeten och att på så sätt bereda arbetsförtjenst
åt en mängd sysslolöst folk.
Hr Eden b jelin tilläde derefter muntligen:
Sorn tillägg till hvad jag förut yttrat om hamnbyggnaden
vid Wadstena, får jag ytterligare nämna, att som jag
förmodar, har bland andra skäl till Utskts afslag derå varit
det, att vid Motala redan finnes hamn, och vill jag hafva
äran upplysa, att den fruktbara delen af Östergöthland halsin
närmaste afsättningsort uti Wadstena. Sjövägen till och
ifrån Wadstena gå nu varor till värde af flera hundra
tusen r.dr b:co årligen.
Det fögderi, som omgifver Wadstena, har högst betydliga
utskylder. Kronofogden redovisade sistlidet år nära
85,ooo r-.dr debitering, och året derförut utöfver 90,000
r.-dr. Motala kan aldrig få ortens handel så länge Wadste
naviken
finnes, ty rörelsen med de tunga varorna säd
och trädvaror, som utgöra förnämsta artiklarna, skulle öfver
Motala blifva dyrare än den är öfver Wadstena, genom
1 -J mils längre landväg. Derföre kan Motala icke uppfylla
hvad Wadstena kan, lill och med i dess närvar, ofullständiga
skick. Derföre finnas handlande i Wadstena och i
Motala blott krämare och krögare.
Frih. Tersmeden, Willi Fredr.: K. M. häri en
propos. till Ib. St. framställt behofvet af en särskild styrelse
358
Den a5 November e. m.
för allmänna arbeten. Utsk. erkänner äfven behofvet af
denna styrelse , hvarföre Utsk. dertill beviljat anslag, fastän
nied någon afprutning på det anslag K. M. begärt. Jag
skulle tro. ali det anslag, som K. IM. begärt för ettså vigt
ig t ändamål, sorn detta, verkligen är af behofvet påkalladt,
helst det är att hoppas, att denna styrelses befattning blir allt
mer och iner vidsträckt. Vårt land är i högsta behof af
lättade communicationer, så väl till lands som till vatten.
Jag för min del skulle således önska , att StatsUtsk. måtte
i denna del bevilja hvad K. M. begärt.
I femtonde punkten af betänk. Nio 354 htt. C., rörande
vattenconrtmunicationerna, harUlsk,, i fråga om det äskade
anslaget till Strömsholms canal och slussverk, visserligen
erkänt, att denna canal är en vigtig communicationsanstalt
för en af Rikets ansenligaste bergslagsorter, och att dess
upphörande ofelbart skulle komma att förorsaka en stockning
i rörelsen, till stor förlust både för enskilda och för
Staten, men det oaktadt har Utsk. ansett sig icke kunna
under nuvar. förhållanden tillstyrka något anslag för nämnda
canal. Jag förundrar mig visserligen icke öfver detta
Utskts afslag, enär den af bolaget framställda anhållan om
anslag till nämnda canal endast innefattade en begäran om
ett betydligt anslag, ulan att bolaget förband sig till några
motsvarande skyldigheter. Förhållandet deruti är nu betydligt
förändradt. Sedan detta Utskts betänk, var afgifvet,
har bolaget varit sammankalladl och ingått med en underd.
skrifvelse till K. M., deruti bolaget alternativt föreslår, antingen
att Staten skulle öfvertaga detta canalverk och förbinda
sig att ombygga det efter den af Öfverstelieutenanten
Edström uppgjorda.plan, emot det al t bolaget fick en viss bestämd
ersättning för sina adier, till hvilken ersättning tillgång
finnes i en af bolaget redan samlad reservfond, eller
ock att Staten ville till bolaget lemna en summa af 5o,ooo
r:dr årligen under )5 år, eller tillsammans 750,000 r:dr b:co,
emot det hufvudsakliga villkor att bolaget förband sig att
fullborda canalverket efter nyssnämnda plan, och ställde Staten
till säkerhet för denna summa hela canalverket sådant
det befinnes, samt förband sig att efter canalverkets fullbordande
afstå all inkomst, som öfverstege i5,ooo r:dr. Derigenom
står nu denna sak på den punkt, att jag förmodar,
att Utsk. efter återremissen skall tillstyrka antagande af det
ena eller andra alternativet. Utsk. bar sjelft erkänt, såsom
jag nyss tog mig friheten nämna, behöfligheten af denna
communication, och det torde således vara öfverflödigt af
mig att derom yttra något vidare. Hvad omöjligheten för
bolaget att utan statsbidrag verkställa denna ombyggnad beträffar,
så är den alldeles gifven, så att följden, i händelse
Ständerne icke finna för godt att bifalla anslaget eller att
öfvertaga canalen, säkerligen skall blifva, att canalen inom
ganska kort tid kommer att förfalla, ty bolaget mäktar icke
I
Den a5 November c. m.
ensamt fullborda den, och ej heller torde det hunna begäras,
att en sådan canalsträckning, som denna, skall af ett enskildt
bolag ombyggas, när man har sett huru myckel R. St.
förut hafva beviljat för andia canaler, visserligen äfven ganska
vigtiga, men dock icke i förhållande till kostnaden vigtigare
än denna. Bland de scrupler emot bifall till ifrågavarande
anslag, som Utsk. anfört, och som icke blifvit undanröjda
genom bolagets sista underd. skrifvelse till K. M., förekommer,
att möjligen dimensionerne kunde minskas emot
hvad den uppgjorda byggnadsplnnen innehåller. I anledn.
deraf får jag taga mig friheten att för R. o. Ad. uppläsa
ett yttrande af söfverstelieutenanten Edström, som torde få
åtfölja åten emissen.
Afskrift.
”På begäran af directionen öfver Strömsholms canal
får jag äran härmed afgifva följande upplysningar rör:de
de förhållanden, som uti min år 1833 upprättade plan till
ombyggnad af Strömsholms eller Mälarens och Barkens canal
blifvit tagna lill grund för bestämmandet af dimensionerna
för denna canal, hvilka enl. samma plan äro följande:
1:0 Vattendjupet i canalen och slussarna samt för öfrigt
i hela segelleden, minst 5 fot under den antagna lägsta
vattenytan.
2:0 Slussarnes bredd i portöppningen 18 fot, samt
3:o Slussarnes längd ifrån portvinkelo till den närmast
ofvanföre liggande sänkningen 70 fot.
Beträffande det antagna vattendjupet, får jag äran upplysa,
att då, vid recognosceringen för planens uppgörande
till denna segelled, inga anteckningar voro alt tillgå öfver
vattenhöjderna i detta vattendrag, som både skulle begagnas
till sjelfva segelleden och gifva vatten åt canalerna förbi
valtufallen i detsamma, måste jag i denna för anläggningen
högst vigtiga fråga vidtaga den utväg, att uppsöka de märken,
som vattenytorna sjelfva formerat i stränderna och
dermed jemföra de sammanstämmande uppgifter, som äldre
i orten boende personer kunde meddela, för att komma
till någon kännedom om de högsta och lägsta vattenytornas
fägen, men oaktadt all använd tid, noggrannhet och möda
vid dessa undersökningar, kan, ehuru jag tror mig dermed
hafva kommit rätta förhållandet ganska nära, jag dock ej vara
förvissad om att hafva träffat detsamma bestämdt, enär inga
tillförlitliga vattenobservalioner under en längre tid föregått.
Under sådana förhållanden blef det nödigt, att, sedande
lägsta vattenytorna blifvit på sådant sätt antagna, sänka canalens
botten så långt derunder att, efter sannolikaste beräkning,
alla möjligen sig insmygande misstag härutinnan blifva utan
ali inflytelse på canalens nödiga vattendjup, och dä de i
vattendraget nuvarande damluckors öppnande och tillslutande
i ej ringa mån inverka på vattenhöjderna i segelleden,
borde så väl de nuvar. vattenverken, som ock nya verks an
-
36o
D en a5 November e. m.
läggningar till sannolikt blifvande nya näringars uppkomst,
och de gamlas utvidgning, härvid afses, hvarförutan man
äfven måste taga i beräkning den sänkning elfvens vattenyta
i tidens längd undergår genom vattenfallens upprymning
af isgång och de framgående vattenstrålarnes continuerliga
nötning.
Till följe af allt delta, och då sådana förhållanden san-r
nolikt orsakat, att den ntivar. Strömsholms canalen, som
efter all anledn. varit byggd för 5 fots vattendjup, nu på
många ställen ej har mer än 2, fots djup, och derigenom
g i f’v i t ett varnande exempel på nödvändigheten att
härutinnan förfara med allt möjligt förutseende och försigtighet,
har del blifvit föreslaget att sänka canalens botten
till 5 fot under den lägsta vattenytan, för att efter nogaste
beräkning kunna i framtiden alltid påräkna 4 f°,s
vattendjup för segelfarten, och tror jag mig dermed hafva
förebyggt alla menliga följder af naturförhållandenas inverkan
pä seglingsdjupet och all framlida eollision emellan nälingarnes
och canalens intressen.
Den större kostnad, som häraf uppkommit, visar sig
synnerligast i murningsqvantiteten, som derigenom fått en
tillökning af 170 kub fot på hela linien, men den häraf
uppkommande tillökningen i sprängnings- och gräfningsqvantiteterna
synes, ehuru ej beräknad, dock till
följe af canalernas ringa längd blifva obetydlig ; och skulle
dessutom framtiden visa, att det öfverskjutande djupet i
c.analerna till någon del varit öfverflödigt, så bar man i män
deraf förebyggt canalens tidigare upprensning, hvarföre detta
arbete, som med vida mindre kostnad låter verkställa sig
under pågående canalgräfning Un sedan, ej lär vara utan ändamål
och nytta för canalen.
I allt fall blifver hela kostnaden för det ökade canaldjupet
så ringa och nedsjunker till sådan obetydlighet vid
sidan af den risk man löper, om man vid denna ombyggnad
uraktlåter en försigtighet, som erfarenheten visat vara nödvändig
alt iakttaga äfven under mer gynnande omständigheter,
alt den knappt bör komma i beräkning.
Hvad slussarna vidkommer, har den nuvar. bredden af
18 fot i de gamla slussarna blifvit antagen såsom den Ijenligaste
äfven för de nya, på den grund att, ifall seglande
båtar komma att fortfarande användas för trafiken, man,
så väl hädanefter som hitintills, kan gifva dessa en sådan
epostruetion, att de kunna uthärda, möjligen inträffade stormar
på de större sjöarna Amanningen och Barken, hvarmed
segel fartens säkerhet på dessa sjöar betryggas, samt ifall att
trafiken kommer alt förrättas nied boxei ingsfartyg, man,
utan hinder af sius,bredden, kan gifva äfven dessa en tjenlig
construction och erforderligen starka machiner alt på
en gång kuona; fortskaffa så många pråmar, att trafiken på
denna
De n 23 Norcmlicr c. m.
denna segelled må kunna drifvas med största skyndsamhet
och minsta kostnad, hvilket sannolikt kommer att blifva
händelsen med detta transportsätt, hvarföre det ock troligen
kommer att här antagas, såsom det verksammaste att
befordra skyndsamhet och säkerhet för rörelsen på denna
trånga och krokiga samt af klippor och strömdrag besvärade
farled.
Längden på slussarna är, som förut blifvit nämndt, antagen
till 70 fot, såsom tillräcklig för båtfarten och flottning
af sådana storverksträd, som allmännast förekomma.
Den hade väl för flottning af mastspiror bort vara 80 ä 85
fot, men då en sådan flottning blott sällan kan komma i
fråga, och en större längd på slussarne skulle medföra en
väsendtlig tillökning i anläggningskostnaden, har denna måhända
enda nyttan af en större slusslängd blifvit förbisedd.
Dessa äro de skäl, som legat till grund för bestämmandet
af förenämnda dimensioner i och för denna segelled,
och såvida den erfarenhet, som en i nära 3o år oafbruten
handläggning af dylika ämnen kunnat förskaffa, anses tillräcklig
att rätt kunna bedomina denna föga invecklade
fråga, vågar jag yttra den öfvertygelsen, att ingen väsendtlig
inskränkning af de föreslagna dimensionerna för denna canal
kan under de förhållanden, som här förekomma, till vägabringas,
utan på bekostnad af hela anläggningens blifvande
ändamålsenlighet och påräknade nytta. Stockholm den 9
Nov. 1840. J. Edström.
Med originalet lika lydande, betyga:
J. O. Croelius. J. Sjöberg.”
Härigenom skulle jag tro, alt den betänklighet, som
StatsUtsk. framkastat i afseende på dimensionerna af canaJen,
borde vara håfven.
I afseende på 20 punkten af betänk. , lörtde canalen
emellan Hjelmaren och Wenern, får jag förena mig i det
yttrande, som Hr Lagerhjelm nyss afgaf.
Utsk. har i en annan punkt föreslagit, att 8000 r:dr
b:co skulle beviljas till upprensning af farleden till Upsala
vid Almare Stäket och Eriksund, hvartill K. M. begärt ett
anslag af 11,680 r:dr b:co. — Skälet hvarför Utsk. nedsatt
den begärda summan är, att bristen bör fyllas af i
orten boende personer, som egentligen draga nytta af den
omnämnda upprensningen. — Delta skäl är visserligen i
allmänhet riktigt, men som här är fråga om förbättrande
af den stora farleden emellan Upsala och Stockholm, hvarutaf
alla trafikerande på nämnda farled hafva nytta, och
således ej en fördel är beredd åt någon viss ort eller menighet,
och då dertill kominer att den ifrågasatta summan är så obetydlig;
så får jag tillstyrka, att hela den begärda summan
måtte blifva beviljad.
Slutligen har Utsk. tillstyrkt i allmänhet til! landsvägars
anläggning och förbättring en rund summa af 5o,ooo
17 H 46
36a
Den a5 November e. m.
r:dr, att utgå på 3 år. Det Hr visserligen få allmänt nyttiga
företag här i landet, som så mycket äro i behof af ett
anslag, sorn förbättringen af vägarna. Jag erkänner således
nied mycken tacksamhet riktigheten af Utsk:s förslag härutinnan;
dock skulle jag för mili del önska, att detta anslag
måtte blifva fördubbladt. En tidpunkt sorn denna, då
Ständerne hafva så betydliga medel att disponera, torde ej
så snart återkomma, och jag skulle tro att de svårligen
kunna anvandas bättre och mera produclivt än till sådana
företag, som de hvilka detta betänk, litt. C. omfattar, och
bland dessa är visserligen det, som angår vägarnes förbättring,
icke det minst nyttiga.
Frih. Ridderstolpe, F r e d r., instämde med Frih.
Tersmeden.
Hr af Uhr, Carl David, anförde skriftligen:
Då Fi. StatsUtsk., emot afdelningens tillstyrkande, genom
votering älslagit den af mig väckta motion, om en
hamns uppförande vid Höganäs fiskeläge på vestra kupten
af Skåne, och grundat detta afstyrkande på frågan om en
annan hamnanläggning, hvartill min motion icke gifvit ringaste
anleda., anhåller jag att emot detta beslut få göra
följande anmärkningar.
Utsk. yttrar uti dess betänk. N:o 354 litt. C.
”För anläggning af en sluten kanin vid Höganäs, har
Storamirals-embetets tredje afdelning föreslagit igi^ooo
r:dr, och för en vägbrytare vid Svinebodan 76,000 r:dr,
och- haf va motioner, innefattande framställningar om beviljandet
af dessa anslag, blifvit väckta, inom --R. -o. Ad. af
Hr af Uhr, C. D., och i BondeSt. äf Sune Pehrsson från
Malmöhus län,-samt till Utsk. remitterade. Ändamålet med
dessa hamnanläggningar skulle hufvudsakligen blifva, att på
den öppna och farliga, med ryggar och ref af gråstensblock
uppfyllda kusten, hvarest strandningar ofta inträffa, bereda
en tillflykt för sjöfarande under storm, hvarjemte Höganäs
hamn tillika blifvit ansedd såsom en under krig tjenlig station
för örlogsfartyg.’’
’’Dä kostnaden för dessa hamnanläggningar skulle komma
att i högst betydlig mån medtaga Statens tillgångar,
och Utsk. icke anser dessa hamnanläggningar vara af så
stor vvigt föi- det allmänna, att desamma utan afseende på berörde
betydliga uppoffringar böra af Staten företagas”— —
Häraf synes, att min motion blifvit sammanblandad med
frågan om en vägbrytare vid Svinebodan, ehuru jag, med
kännedom om Hr Capitaine von Sydows förslag, som verkställt
undersökningarna på begge dessa ställen, och det företräde
han lemnade Höganäs, i händelse hamnanläggningar
på dem begge ej kunde åstadkommas, också inskränkte min
begäran om anslag till hamnen vid Höganäs, i den förhoppning
att detsamma af Utsk. skulle bifallas, 0111 dessa frågor
kiljdes från hvarandra, hvilket jag ännu hoppas, då jag
Don a5 November e. m.
363
Härmed täger mig friheten anhålla, att ämnet ånyo får underkastas
Ulsk:s mogna pröfning och behandling, ensamt för
sig och utan inblandning med Svinebodan.
Jag vill icke upptaga R. o. Ad:s tid och uppmärksamhet
med upprepande af alla bevisen för nyttan af en hamnanläggning
vid Höganäs. Det är utrönt, alt denna hamn
har ett afgjordt företräde för Svinebodan, som blott kan
förbättra en ankarplats, att den, med en areal af i 14 tunnb,
förenar det bästa läge såsom nödhamn och tillflykt , både
för en mängd fartyg, hvilka för motvind och ström ej kunna
anlöpa Helsingör, och för dem, som behöfva reparera å
lidna sjöskador. Det är vidare utrönt, att den i militäriskt
afseendeär synnerligt väl belägen, vid inloppet till Sundet,
för att, i händelse af krig, skydda våra egna och skada
fiendens handelsfartyg, sunt att den är af största vigt för
vår kustfart. Det är slutligen en afgjord sanning, att rörelse
och afsättning af producter måste tilltaga på vår kust,
om en större mängd fartyg der lägga till, för skydd eller
reparation, och att icke blott Oresundska tullen, ulan äfven en
betydlig del af de stora summor, som nu tillfalla Danskarne
för hafverier, hvarjehanda skeppsbehof och höga båtlegor,
skulle komma Svenska kustboerne till godo, och man behöfver
således icke befara, att denna hamn skulle sakna tillräckliga
inkomster för dess framtida underhåll.
Nyttan och behofvet af en hamn vid Höganäs, så väl i
militäriskt som statsekonomi^t afseende, kan således icke
bestridas, och inskränker jag mig derföi e nu lill framställande
af 3tne ämnet rörande frågor.
1:0 Äger Slaten tillgångar, att ju förn dess hellre låta
verkställa denna vigtiga hamnbyggnad, eller bör den uppskjutas,
oaktadt dess nödvändighet? Mig synes vår financiella
ställning och de stora öfverskott, sorn för närvär. finnas,
besvara denna fråga.
2:0 Bör Riket ännu längre sakna en militärhamn på
denna vigtiga del af kusten, för att skydda vår utrikes och
inrikes sjöfart under krig, och befria oss från det blockadtillstånd,
som eljest måste befaras?
3:o Böra vi längre med armarna i kors förblifva lysta
och liknöjda åskådare af alla de materiella fördelar, som,
oberoende af Sundska tullen, våra grannar på Danska sidan
hemta af den Europeiska sjöfarten i detta farliga farvatten;
eller böra vi ännu längre förblifva föremål för främmande
nationers förundran öfver vår oförklarliga försummelse i
detta afseende?
Svårligen kunna de nu för hand befintliga öfverskott
nyttigare användas, än på allmänna arbeten och företag, som,
jemte sysslosällning åt den arbetande och behöfvande classen,
underlätta och befordra näringarna. I de flesta länder
anvisar Staten årligen betydliga summor för sådana ändamål,
öfverstigande den enskilda förmågan. Vårt land fram
-
364
Den a5 November e. m.
visar ufven flera exempel liärpå, och ganska manga tillfallen,
under olika form och beskaffenhet, erbjuda sig ännu i
alla provinser. Regagnas de icke, så skall rörelsen och industrien
i landet lunge befinna sig på samma låga ståndpunkt,
och de fördelar naturen hos oss nedlagt sent kunna
utvecklas. Producternes lättare omsättning genom förbättrade
communicationer ar det första och säkraste medlet
att väcka omtanken hos den enskilda, och att lifva industrien,
hvarigenom endast enskild och allmän välmåga kan
uppkomma, och då blir det lätt för en och hvar att utgöra
sina onera till Staten, hvilka i sin ordning kunna ökas, i
samma mån som produetion tilltager.
Jemte begäran om återremiss å nu förevar, betänk.,
får jag tillika vördsamt anhålla om R. o. Ad:s benägna
förord, att H. StatsUtsk. särskildt måtte behandla frågan om
hamnbyggnaden vid Höganäs, samt anvisa den för behofvet
föreslagna summan, och på det arbetet utan afbrott må
kunna verkställas, på den möjligen kortaste tid, vågar jag äfven
anhålla om StatsUtskts (öreskrift samt R. St:s bifall,
att den för ändamålet beviljade summan icke må bestämmas
till något visst belopp om året, utan vara tillgänglig att få
lyfta i mån som arbetet fortgår och de förut lyftade medel
blifvit behörigen redovisade.
Gr. Posse, Fredr. Salomon: Sedan, genom Hr af
Uhrs yttrande, jag till en stor del är förekommen rörrde
det ämne, hvarom jag ville tala, nemi. örn Höganäs hamnbyggnad;
så vill jag icke åter upptaga R. o. A:ds tid med
att upprepa alla de anledningar, hvarföre jag anser denna
hamnbyggnad både nyttig och nödig. Jag är icke man af
yrket och kan icke bedomina hamnens mer eller mindre
lämplighet, men jag kan bedomina de stora fördelar, sorn
denna hamns anläggande skulle tillföra landet. Jag kan icke
annat än på det högsta tillstyrka, att detta måtte blifva beviljadt,
isynnerhet då jag tror, att vära tillgångar för det
närvar, kunna medgifva en sådan utgift. Jag känner specielt,
att icke inom Utsk. den tanken varit allmän, att afslå
det anslag, som blifvit af Storainirals-embetets tredje
afdelning föreslaget. Jag tror alt en ganska liten majoritet
har gifvit delta afslag, och jag anhåller derföre om återremiss
af betänk, i denna del.
Ett annat ämne, i afseende hvarpå jag anhåller om detsamma,
är anslaget till väganläggningar, och i frågan derom
conformera!' jag mig med hvad Frih. Tersmeden yttrat.
Utsk. har bifallit 5o,ooo r:dr. Äfven jag önskar alt detta
anslag måtte fördubblas. Jag kan göra det med så mycket
mera skäl, som jag säkert i detta hänseende talar för en
ort, der detta behof är aldra störst. Jag får likväl säga,
att jag i detta betänk., efter återremissen , önskade en liten
förändring, emedan anslaget der tillstyrkes ”för omläggning
Den a5 November e. m.
365
och förbättring nf backiga eller eljest mindre tjenliga delar
af de allmänna landsvägarna.’’ Jag önskar att i stället utsattes
'alla dåliga vägar,” ty en väg, sorn är så djup att
deri ej kan begagnas, måste äfven så väl som den backiga
vägen påfordra statsanslag, hvartill de stora kostnaderna
mäste vara en anledning. Jag anhåller således om återrennss
i denna del, och alt summan matte fördubblas. Deremot
önskar jag att bifall måtte lemnäs lill förslaget om ett
lån till "Ystads hamnbyggnad.
Hr Tersmeden, Carl Reinhold: Då i5:de punkten
angtde Strömsholms canal och slussverk förevar i StatsUtsk.,
lyckades jag icke att göra min åsigt gällande, att Utsk.
skulle tillstyrka anslag för denna canal. Utsk. har likväl
vitsordat behofvet och nödvändigheten af alt den icke må
förfalla, men har dock afstyrkt anslag till följe af åtskilliga
outredda förhållanden. Jag kan icke neka, att Utsk. hade
något skäl för afslaget derföre att canalholagel då ännu icke
hade inkommit till Utsk. eller K. M. med förslag i hvad
mån detsamma ville deltaga uti canalhyggnaden. Enligt
hvad Frih. Tersmeden nu upplyst, är ett sådant förslag inlemnadt,
enligt hvilket bolaget alternativt erbjudit sig att
antingen åtaga sig byggnaden, emot erhållande af ett bestämdt
statsanslag, eller också öfverlemna canalen till statsverket.
Jag skulle derföre tro, att den största anledn., som Utsk. hade
för sin vägran, numera är hälven, och att intet hinder
återstår för anslagets beviljande, isynnerhet som Öfverstelieutenant
Edström lemnat en fullständig plan för arbetets
utförande. Jag är i tillfälle att närmare känna förhållandet
vid denna canal och dess nuvar. helt och hållet förfallna
skick. Der äro flera slussar, som knappast kunna passeras,
och om anslag icke beviljas förr än vid nästa riksdag,
så är jag öfvertygad att canalen blir fullkomligt ofarbar,
hvarigenom en stor del af Westmanlands och Dalarnes innevånare
betagas det hittills varande tillfället att föra sina
ganska talrika och betydligt värde ägande produeter till
afsättningsorterna. Jag förenar mig med dem som yika återremiss
af betänkandet.
Frih. von Kraemer, Robert: Jag får blott anföra
några ord i afseende på i^ide punkten, litt. C., om farledens
förbättrande vid Almare Stäk och Eriksund i
Mälaren. Genom en noggrann undersökning af Capitaine-mecanicus
Modig är upplyst, att den häftiga strömsättningen vid
Almare Stäk, som vanligen fördröjer segelledens begagnande
emellan Stockholm och Upsala en månad om våren, och äfven
tidigt om hösten, afbryter denna vigtiga sjöcommunicalion,
skulle förminskas om segelrännorna upprensades och ett
nytt aflopp anlades, hvarför kostnaden, på det nogaste beräknad,
är upptagen, jemte stensprängning vid Eriksund,
till n,68o r:dr. StatsUtsk. liar härtill endast anslagit 8000
366
Dcu a5 November e. m.
r:dr, under förutsättning alt vederbör., sorn af företaget
hafva nytta, förbinda sig alt erlägga återstoden. Denna pri troi
p är väl riktig, der inan bestämdt kan förutsäga hvilka
dessa vederbörande aro, såsom vid en hamnanläggning m. m.
Men här är förhållandet mera svårt att utröna; ty livar
och en som t. ex. i Upsala tager sina förnödenheter från
.Stockholm, äfvensom de, hvilka afyttra dem i sistnämnda
stad, äro häri intresserade, så ock den studerande ungdomen,
som färdas till och frun academien, äfvensom en mängd
resande och alla egendomsinnehafvare utåt den långa segelleden
genom denna del af Mälaren. Personer, som hafva
intresse i denna åsyftade förbättring, saknas således visserligen
icke, men för den auctoritet, som skall tillvägabringa
öfverenskommelse om bidragen, uppstår stora svårigheter.
Jag hoppas således, i anseende till sakens verkliga vigt och
summans obetydlighet, att hela beloppet eller ytterligare
3,68o r:dr blifva härtill anslagna ; men om detta icke låter
sig göra, förklarar jag min dock, för min del, tacksam äfven
för det ringare anslaget, eller 8000 r:dr b:eo.
O 0 7
Frih. Cederström, Jacob: K. M. har begärt till
lättade communicationer och andra allmänna arbeten ett
anslag af 100.000 r:dr årligen i 5 år. Ulsk. har sedermera
refererat dessa allmänna arbeten under districter inom Riket
oell upptagit i norra districtet rensningen af elfvar och
forsar etc. och deribland äfven Södra Stäket, Almare Stak
och Erikssund. Utsk. har sedan dist i-ict efter dist rict gått
fram och utminuterat anslaget, så att Utsk. prutat af den
K. proposm och beräknat sina anslag på 3 år i stället för
5 år, såsom i föreg:de betänk. Den första anmärkn. jag
härvid gör, är således, att anslaget mätte komma att utgå
årligen till nästa riksdag och lill det belopp, sorn K.
M. begärt. Vidare får jag anmärka, att det förbehåll, som
Utsk. på sina ställen gjort om enskildes bidrag till vissa belopp,
möjligen kan motverka det ändamål, som sökes, och
tillintetgöra sjelfva saken.
Bland Utsk:s yttranden förekommer: J’I afseende på föreslagna
rensningar uti Indalselfven , har Storamirals-embetets
tredje afdelning yttrat, att timmerflottning på nämnda
eif från äldre tider tillbaka varit idkad mera allmänt, än
vid något annat af vattendragen i Norrland, hvilket förhållande
haft sin grund uti elfvens (ärbarhet för båtar och
större flottor genom Medelpad, 8 mil uppåt landet, men att,
sedan skogarne derstädes börjat något aftaga, rörelsen flyttat
sig längre uppåt elfven lill de vidsträckta och bättre
behållna skogstrakterna i Jemtland, och då de forsar, som
funnos längre upp i elfven, lade hinder i vägen härför,
blefve en strömrensning af nöden, för att underlätta communicationen;
att kostnadsförslag blifvit af nu mera aflidne
Öfverstelieutenant Hällström år 1824 upprättadt, enligt
Den a5 November e. ra.
'hvilket, för de hufvudsakligaste hindrens undanrödjande, erfordrades
ett belopp af 2Ö,ooo r:dr, men att, oaktadt afdelningen
tillstyrkt, att ett anslag af 6,5oo r:dr måtte få utgå
för upprensning af den del af elfven, som genomlöper Lits
socken, medel icke blifvit tillgängliga för utförandet, i följd
hvaraf afdelningen nu tillstyrker, att de a5,ooo i:dr, som
blifvit beräknade för liela företaget, hvartill ortens innevånare
förklarat sig vklja bidraga med 2 ä 3 kostnadsfria dagsverken
per rök, måtte, då tillgångarne, som nu, det medgifva,
få successivt af vattencommunicationsfonden utgå.’’ Derefter
omnämnes en i BondeSt. väckt motion af Erik Nilsson
från Jemtlands län, som yrkat att, utan afseende på hvad
rör.de vattencommunicationer i allmänhet blefve besluladt,
ett belopp af 6,5oo r:dr måtte anslås till upprensning af
Lils elfven, Amran och Långan; varande vid motionen bilagdt
ett af Andie landtmätaren Erik Johan Stagnell upprättädt
kostnadsförslag å 6,5o8 r:dr 21 sk. b:co. Sedermera
innehåller betänk.: ”Utsk. har, vid pröfning af dessa
förslag, ansett det ifrågaställa strömrensningsarbetet, både
i anseende till företagets vidd och värdet af de skogseffecter,
som derigenom kunna göras afsätlliga, vara af en stor och
allmän vigt; men då arbetet derjemte, enligt hvad Storamirals-embetets
tredje afdelning antagit, lämpligast torde böra
successivt verkställas, hemställer Utsk., alt för närvar, endast
4.000 r:dr årligen under 3 år, eller tillsammans 12,000 r:dr,
mätte af R. St. beviljas till Indals-elfvens upprensning.”
Det är i sanning ganska bedröfligt, att när ett Utsk. erkänner
den stora behöfligheten och nyttan af ett så vidsträckt
och allmänt gagnande företag som delta, så, derföre att det
kan ske suceessivt, såsom alla slags arbeten lära kunna ske,
men med förlust, tillstyrker Utsk., i stället för att ingå på
hvad K. M. begärt och anvisa de begärda 20,000 r:dr, hvarigenom
arbetet snart skulle komma till fullbordan, endast
4.000 r:dr om året eller på 3 år 12,000 r:dr, d. v. s. icke
fullt hälften af hvad K. M. äskat.
Sedermera förekommer, i afseende på Södra Stäket, att
Utsk. yttrar aldrig ett ord om Konungens propos. om anslag
till upprensning af Södra Stäket, men upptager under
N:o i3 en motion af Frih. Anders Cederström sålunda: ”Uti
en inom R. o. Ad. väckt, lill Utsk. remitterad motion, har
Frih. Cederström, A., yrkat, att för uppmuddring af farleden
emellan Dalarö och Stockholm genom Södra Stäket, på
en sträcka af 4^ rad, måtte af R. St. beviljas ett låneunderstöd
af 100,000 r:dr till ett bolag, som förband sig att inom
viss bestämd tid hafva verkställt muddringsarbetet till 10
fots djup, mot rättighet att få uppbära någon viss lämplig
afgäld af fartyg, som derigenom passerade. Genom motionen
finnes emedlertid icke i ringaste måtto utredt, hvarken
huru stor kostnad för arbetets utförande skulle komma att
erfordras, att detsamma är med fördel verkställbart, eller
368
Den a5 November e. m.
att något bolag är villigt att verkställigheten sig åtaga, vid
hvilket förhållande Utsk, hemställler, att det väckta förslaget
icke niå till någon åtgärd föranleda.” Om nu ifrågavar.
motion i afseende på bildandet af ett enskildt bolag af
Utsk. afstyrktes, derföre alt icke något sådant bolag anmält
sig till låneunderstöds erhållande, så hade likväl Utsk. bort,
såsom mig synes, taga Konungens propos. i öfvervägande,
efter der äfven upptages Södra Stäket; och Utsk. har verkligen
af de handlingar, Utsk. fått sig meddelade från Storamirals-cmbetet,
haft tillfälle att se det betydliga mätningar
och afvägningar derstädes äro verkställda. I sådant
ändamål får jag till Utsk. nu afienrna en karta, författad af
en Hr Kolthoff med profiler för den muddring, som erfordras
för att uppr ensa ifrågavar. farled, icke en muddring på
4^ mil, utan en muddring på några hundra alnar, med sprängning
på ett enda ställe under hela farleden. Derigenom
kunde vinnas en betydlig genväg för hvarje seglande fartyg,
som kommer- söder ifrån till hufvudstnden och icke är
mera djupgående än detta farvatten kunde blifva , hvilket
kunde ledas ända lill 24 fot. Jag hoppas att, efter inhemtande
af förhållandet, och om Utsk. tillika skaffar sig de
kostnadsförslag, som jag vet finnas i stadens archiver, så
skall intet tvifvel uppstå om nyttan och nödvändigheten af
ifrågavar. arbete.
Man boide finna det olämpliga af alt vilja ingå i speciella
och detaljerade fördelningar af den summa, som till
Styrelsens disposition för allmänna arbeten anslås, väl vetande
att då Styrelsen får hvad den begärt, nemi. 100,000 r:dr
om året att redovisa, så kunna dessa medel användas antingen
i massa på ett ställe eller fördelade i större poster på
några arbeten, som derigenom kunna blifva fullbordade på
en gång, och derigenom förekommas att, genom sönderplockning
af några 1000 eller möjligen 100 r:dr till en otalig
mängd arbeten, ingen väsendtlig nytta vinnes utan penningarna
förskingras. Jag anhåller om återremiss af betänk.,
och att K. M:s nåd. propos. om ett anslag af 100,000 om
året till nästa riksdag måtte blifva bifallen.
Frih. Ridderstolpe: I hvad jag ämnat hafva äran
anföra till förmån för Strömsholms canal är jag väsendtligen
förekommen af Hrr:ne Tersmeden, och får endast tillägga,
att jag hoppas det man icke måtte anse min förbön för
denna canal åsyfta endast enskild nytta för den provins jag
bebor, nemi. Westmanland. Denna canal är af så allmän
nytta, att endast stångjernstransporten på densamma uppgår
till mer än 60,000 Skaf årligen, således femtedelen af allt
det jern, som vågföres bär i Stockholm. Må man icke heller
tro, att den är en partiel canal. Den är en länk af det
farvatten, som skall sammanbinda Norrska gränsen med
Mä
-
Deu i5 November e. tu.
Mälaren och hafvet, och hvartill skulle alla de sutntnor ,
sorn blifvit utkastade på Gråda-canalen, tjena, om icke
Strömsholms canal bibeliölles i farbart skick? På grund af
allt hvad de föreg:de talafue anfört saint jag nu haft äran
tillägga, anhåller jag om återremiss, och önskar att Utsk.
måtte behjerta detta förhållande.
Hr af Ekenstam, Israel, uppläste följande:
1:0 Till en början yttrar sig Utsk. i denna del af betänk.
om K. M:s nåd. propos., röride behofvet af en särskild
styrelse för allmänna arbeten och medlen för dess organisation,
i sammanhang med Hr von Troils, Emil, motion
i samma ämne. Sid. 3g instämmer Utsk. fullkomligt i
K. M.s uttryckta åsigler rör.-de vidden och omfattningen af
den föreslagna styrelsens förva/tningsbestyr; men när det
kommer till sjelfva det begärda anslaget derför, så nedsätter
Utsk. ej allenast detsamma med 2,433 r-.dr 16 sk., alldeles
omotiveradt, eller, sorn man säger, på höft, utan ställer
derjemte hela den tillämnade styrelsen i luften, ulan uppföring
på stat, ehuru Utsk. bland de provisionelt anvisade
medlen inräknar sådana, sorn tillförene utgått på stat för
enahanda ändamål.
För mig är det tydligt, att K. M. , vid begäran af medel
till nämnda organisation, nedgått till det lägsta, just för
att gifva Ständerna ett uttryck af sin beredvillighet att åstadkomma
ändamålet med största hushållning. Vid sådant förhållande
synes mig vara mycket oklokt , om R. St. härvid
skulle möta K. M. med en prutning, hvartill de ej ens sjelfve
kunna uppfinna någon grund att anföra.
2:0 Dessutom synes den procedur icke väl conseqvent
eller för ändamålet tillämplig, att nedrifva ett ordinarieembetsverk,
inrättande ett annat, under erkändi behof af
dess större omfattning, oell att då gifva detta sednare endast
en tillfällig till\*arelse, och densamma ändock ej långvarigare
än under fyra år.
3:o En verklig ofullständighet synes mig hafva tillkommit
vid uppställningen af den föreslagna organisationen af styrelsen
för allmänna arbeten, just derigenom, att K. M. velat
i möjligaste måtto inskränka behofven. Jag saknar nemi.
en afdelnings-chef på stat, som handhafver alla förekommande
vägärenden. Utan en sådan, tror jag ej att ett vederbörligt
sammanhang kan åstadkommas i statistiskt, topografiskt
och militäriskt afseende, emellan de skiljda delarna
af landets communicationer. Det behöfves ett fortsatt studium
af locala egenheter och en nära bekantskap med landets
ekonomiska behof, äfvensom ett stadgadt begrepp om
försvarets fordringar, för att sammankedja och ordna communicatiouerna
till sin fulla användbarhet. Detta stora ändamål
kan ofta vinnas, med jemförelsevis ringa kostnad, om
17 H. 47
Den a5 November t. m.
alla dessa intressen äro klart insedda af den person, hvaraf
ärendet i sin grundläggning beror. Enär det nu torde kunna
antagas såsom afgjordt, att genom tillfälliga commenderingar
svårligen, om någonsin, kan anträffas den insigt och
erfarenhet, som härvid sökes; så lärer äfven varn klart, att
en afdelnings-chef på stat erfoidras i detta afseende.
4m En ännu ytterligare omständighet påkallar tillvaro
af en sådan ständig afdelnings-chef inom styrelsen. Utan
att en sådan finnes, saknar detta maktpåliggande faell den
representant, som ensam genom framställningar, grundade på
sakkännedom , kan upprätthålla intresset för ärendet och
förskaffa detsamma den uppmärksamhet , sorn det förtjena!'.
Erfarenheten har fullkomligen besannat denna mening.
Instructionen för Storamirafs-embetets tredje afdelning
upptager, om jag ej bedrager mig, äfven v ä g a d m i n i s t r ationen,
med afseende på den ledning deraf, som sjö’- och
landtcommunicalioner i sin sammanverkan erfordra. Så länge
organisatören af detta embete, Gr. Platen, lefde, sorn,
mycket väl insåg landets behof af denna gemensamhet, så
utgjorde landtcommunicationerne ett vigtigt ärende i styrelsen;
roen så snart han dog, li fl viii lade sig vattencommunicationerne
ensamme allt afseende, blott derföre att iliden
speciel organ fanns för det andra fachet. Denna ensidighet
har trängt sig ända in uti vårt nuvar. StatsUtsk., äfven derföre,
att den hufvudsakliga organ, hvaraf Utsk. hemtat sina
upplysningar i denna del, har sin utgångspunkt från samma
f. d. Storamirals-embetets personal. Inflytelsen häraf visar
sig genast vid ett ögonkast på sidorna 5 och 7 af det ifiågavar.
betänk., der vattencommunicationerna med deras tillbehör
ensamme blifvit föreslagne att tilldelas den betydliga
summan af 443)820 rtdr b:co, uti anslag och lån tillsammans.
Min mening är ingalunda, att dessa fördelar äro i sig
sjelfva alltför stora för det sannerligen vigtiga ändamålet,
men att anslaget för landtcommunicationernes allmänna förbättring
är jemförelsevis alltför ringa, då dertill icke
blifvit föreslaget mera än 5o,ooo r:dr för hela Riket,
oberäknadt det experiment med chaussee, som är lillämnadt.
På den utvecklingspunkt, som landel sig ännu befinner,
är vägnätet öfver hela Riket otvifvelaktigt det mest begagnade
bimedel för allmän trefnad och förkofran. Det oaktadt
har den ensidighet i förutnämnda afseende blifvit af
Utsk. uttalad, vid angifvandet af de olika föremålens vigt
och anspråk på allmänt deltagande, (slutet af sid. 20), alt
Utsk. såsom företag, hvilka afse fördelar för hela Riket, anser
ej allenast vattencommunicationerna äga anspråk på förmånsrätt,
utan classificerar derjemte uppgifna odlingsföretag,
till afseende frammanför hela Rikets landtcommunicalioner,
under föregifvande att denna allmänna angelägenhet är af
mera enskild natur och derföre bör lemnäs till sist. —
Den a5 November e. tu.
Närmaste följden af en sådan argumentation blir också den,
alt kärrodlingsföretag på Gottland tillerkännes ett låneunderstöd
af lika belopp med anslaget till förbättringen af hela
Rikets /ii mit comni anica t i oncr.
Dessa alla anomalier livar för sig, och ännu mera sammanförda,
ådagalägga otvifvelaktig! nödvändigheten att landteonimunicationerue
fii en särskild och ständig representant
inom styrelsen för dUiiianna. arbeten, — hvilket skulle bevisas.
Vid den förnyade öfverläggning i Ulsk., som jag
förmodar kommer att äga runi på grund af återreiniss, anhåller
jag alt Utsk. ville omkasta den nyssnämnda ordningen,
sorn för frågornas vigt blifvit uppställd.
Hvad specielt beträffar min mening om anslagets förhöjande
till vägarnes förbättring, så förekommer den längre
ned, i den ordning, som i betänk, följes.
5:o Uti detta förevar, utlåt., sid. 4^, erkänner sig StatsUtsk.
hafva , uti remitterad motion , emottagit det förslag
af Hr Dalman, W. F. , ”att en lag borde stiftas ang.-de de
villkor, hvarunder jordägare skola vara skyldige afträda
den mark, som fordras för nya väganläggningar.'’ Emedlertid
väntar man förgäfves, i det följande af samma utlåt.,
någon vidare uppmärksamhet leninad åt samina förslag. Sedan
nu Ulsk. bestämt sig att föreslå omläggande af Rikets
allmänna vägar, der de sådant tarfva, och så långt tillgängliga
medel förslå , så blir nämnda förslag af stor betydenhet
i dea del som jag bär nedan skall hafva äran nämna,
och jag begär derföre, att StatsUtsk., i gemensamhet med
LagUtsk., ville inkomma lill R. St. med specielt förslag i
samma afseende.
Under förmodan att allm. lagens stadgande i Byggn.-b:ns 25
cap. i § torde göra tillfyllest för bestämmandet af de jordersättningar,
som föiekomma vid anläggning eller omläggning
af allmän som ilia i va g, anser jag dock samma lagrum
mycket ofullständigt derigenom, att allmän vinterväg
der icke är nämnd, ehuru andra påbud, rörtde vintervägarna
, innehållas i de följande §§:na af samma capitel.
Väl finnas domare, som förklarat, att orden allmän väg,
som i i §:n förekomma, innefatta begge cathegorierua, eller
både sommarväg och vinterväg; men deremot hafva
andre domare velat anse, alt samma paragraf icke är tillämplig
vid bestämmandet af jordersällningar för vinterväga
ines behof. Af sådan anledn. föreslår jag, at i §:n
af 25 cap. i Ryggn.-b:n måtte förtydligas medelst tillägg af
följande ord, vid slutet af §:n, nemi.: lag samma galle för
vinterväg.
Såsom ytterligare motiv för ett sådant förslag, får jag
vördsamt erinra, alt vintervägarne aro de inre näringarnes
naturligaste stråt, ej allenast derigenom, att större tyngder
kunna framföras på släda än hjul med samma dragningskraft,
ulan jemväl derföre, alt de topografiska hindren kun
-
Den ä5 Nere m b e r c. m.
na vintertiden nästan helt och hållet undvikas, om vägarna
för denna årstid ändamålsenligt förläggas. Denna fördel motverkas
ofta i hög grad af jordägares obenägenhet alt upplåta
mark för vintervägarna. Förhållandet i sådant afseende
upplyses närmare genom mitt anförande d. 18 Mars d. å.,
tryckt i 4-'de haft., sid. 3o5—3io, af II. o. Ad:S prot. för
denna riksdag , hvarför jag samma anförande bilägger, med
anhållan att det måtte vid målets föredragning tagas i betraktande,
helst vintervägarne uro, på den ojemförligt större
delen af Piikets areal, ej allenast de mest b egag n a de, utan
på många ställen de enda, som finnas.
6:0 Uti det föregående tror jag mig tillräckligen hafva
erinrat om det vigtiga rum, sorn vägarne intaga bland medlen
till allmän förkofran. Detta bör dessutom få antagas
att vara så allmänt kändt, att någon bevisning derom vidare
icke erfordras. Äfvenledes skulle jag tro, alt vägarnes
felaktiga läge, skiftevis, öfver höjder och genom dä Ider, också
är lika kändt som erkändt. Emedlertid anser Utsk. denria
fråga ännu vara så litet utredd, alt detsamma ej vill för
delta vigtiga ärende föreslå mera än inalles 5o,ooo r:dr kring
hela Riket, eller mindre äu tredjedelen af hvad som blifvit
föreslaget att lemnäs till slussbyggnad vid Forsshaga och
Dejeforss tillsammans med anslaget för hamnbyggnad vid
Wisby, som inalles utgör i54,ooo r:dr.
Ej allenast på grund af denna jemförelse , utan jemväl
med afseende på det förutnämnda olämpliga förhållandet relativt
till kärrodling på Gottland, får jag vördsamt föreslå,
att minst 5o,ooo r:dr årligen, intill nästa riksdags slut,
mätte anslås till förbättring af vägarnes läge öfver hela Riket.
För dem, som anse denna summa alltför hög, får jag
erinra, att vägarnes otjenliga läge ofta tillkommit derigenom
alt man velat undvika inägor, och att derföre man måste
vara beredd att liqvidera jordersättningar af samma anslag,
som för vägarnes omläggning blir anvisadt.
7:0 Då en sådan summa i före nämnda afseende ställes
till K. M:s disposition, anser jag äfven, att användandet deraf
bör ske der K. M. linner sådant vara af beholvet mest
påkalladt, äfvensom alt K. M. skulle äga afl förordna i hvad
mån menighelerna på särskilda localer böra i utgifterna deltaga.
Detta blir så mycket angelägnare derigenom, att det
ingalunda förhåller sig såsom Utsk. förmodar, att en vägomläggning
af det afsedda slaget står i nära samband
med väghållningsskyldigheten, utan tvcrtom händer ej sällan,
att väghållaren är likgiltig för förändringen , till och med
stundom mera intresserad för det gamla skickets bibehållande,
fastän de tralikerande äro af alldeles motsatt tanke; hvadan
ock ordet ”v ä g h å 11 n i n g ss k y I d i ge” öfverst |>å 47tde
sidan af Utskts betänk, bör förändras, äfvensom i min tanke
icke är tjenligt alt föreskrifva menigheternas deltagande
eje ti ni t i v t till hälften i kostnaden, utan tror jag, alt den
Den a5 November e. m
3j3
Lör fördelas enl. undersökningar och anbud , samt enl. K.
M:s nåd. förordnande vid särskildta tillfällen.
För resten vill jag afvakta del afseende å detta ärende,
sorn Utsk. ytterligare utlofvat, när undsättningsanstalter
intill nästa riksdag komma under öfverläggning, äfvensom
jag appellerar till de speciella föreskrifterna vid bancovinstens
användande.
8:0 Uti motion, afgifven d. 4 Mars delta år af Hr Dalman,
W. F., tryckt i 3:dje hilft. af R. o. Ad:s prof., sid.
1 18, rad. 26, gör lian ett förslag, oundgängligen nödvändigt
alt observera, innan verkställigheten af vägarnes omläggning
företages, nemi. ”ali all sluttning mätte bestämmas sadan som
trafiken /trä/ver/’ Uti deraf föranledt utlåt, har jag d. 18
sisth Mars gjort reda för hvad denna preliminära iakttagelse
tillhör. (Se 4lde haft. af R. o. Ad:s prot. för denna riksdag,
sid. 3'oy—3o8 , bilagde.) Med denna del af ärendet
liar StatsUtsk. i det nu föredragna utlåt, sig icke befattat.
Sedan emedlertid q vses t io an, eller vägarnes partiella
omläggning, nu blifvit af Utsk. tillstyrkt , och medel
dertill föreslagna; så synes mig påtagligt, att förslaget rörtde
q v gest i o qvomodo icke längre bör förblifva obesvärad!.
Representationen, såsom mindre bevandrad i dylika ärenden, än
de organer, som K. M. är i tillfälle att använda, torde bärvid
göra bäst, att hos K. M. i rind. anhålla om utfärdandet
af en stadga i detta afseende, motsvarande hvad i andra länder
redan är iakttaget , hvarigenom man kan blifva förvissad
att de medel, som för denna angelägenhet användas, icke
till större eller mindre del må förfela ändamålet, hvarpå ty
värr exempel inom communerna icke saknas, just derföre att
ingen egentlig styrelse Jör allmänna arbeten hittills varit lill
finnandes.
Med anledn. häraf får jag begära, att StatsUtsk., i förening
med Ekon.Utsk., — om så behöfves , — föreslår R.
St., alt hos K. M. i und. anhålla om utfärdandet afen allmän
stadga, som bestämmer den högsta lutning, som ä allmän
väg må äga rum.
g:o Angtde Uisk:s förslag att ställa till K. M:s disposition
[5,ooo r:dr, till anställande af ett chaus«ce-prof emellan
Westerås och Fahlun , så delar jag fullkomligt Ulsk-.s
mening, helst jag anser ett sådant prof synnerligast nödigt,
för att gifva allmogen öfvertygelse 0111 nyttan af detta byggnadssätt;
men jag delar ej Utskts tanke, att dervid ännu ej
kan något ytterligare t i 11 göras , och har ingalunda kunnat
draga den negativa tydning af K. M:s skrifvelse i ämnet,
hvartill Utsk. kommit; ty visserligen har det gått an i denna
fråga, liksom uti andra dylika, upptagna i samma betänk.
, att fästa villkor af menighetens bidrag vid något bestämdt
anslag. Otvifvelaktigt är, alt vägplanets beredande
och försättande i ett backfritt och äfven annars riktigt läge,
är en operation, som under alia förhållanden blir oundgäng
-
Den a5 November e. m.
lig alt företaga, och som således med allt skäl nu hade kunnat
komma i betraktande.
Om emedlertid, i sakens närvar, skick, icke något ytterligare
till hela den omtalade väglinien kan begäras med hopp
0111 framgång, så får jag dock vördsamt föreslå , att R. St.
rnåtte i underd. anhålla, alt K. M. täcktes, på bekostnad af
allmänna medel, låta utstå kningen af nya väglinien
i detalj för sig gå, med elei’ t i 11 hörande afvägningar och kostnadsberäkningar
, samt att j o r d e rsä 11 n i n g s - äfvensom
u nde r hå I Isfrå g o r n a gifvas all den utveckling, som de
på förhand kunna erhålla, genom vederbörandes hörande,
hvarefter ej allenast våghålIningsskyldige, utan jemväl de
trafikerande, med näringsidkare af alla slag, äfvenledes torde
böra höras, för bestämmande af deras bidrag till den
ifrågavar. anläggningen; så att R. St., vid deras nästa sammankomst,
genom K. M:s nåd. försorg och meddelande, komma
i tillfälle att definitivt yttra sig i frågan.
Dessa samtliga anmärka- anhåller jag måtte få åtfölja
den återremiss af betänk., som jag förmodar medgifves.
Hr Nordensköld, Otto Gust.: I taite punkten af
StalsUtskts betänk. N:o 35{ litt. C, har Utsk. tillstyrkt minskande
af den begärda summan 44i°°° *':dr, för upptagandet
af de uti Kodjupet försänkta vraken, lill endast 2Zj.5oo,
ämnade till upptagande af endast ett af dem. — Redan för
35 år sedan, då jag var commenderad på en liten fregatt,
lade vi, under upplofningen, i följd af strömsättning och fallande
vind, ombord på ett af dessa vrak. Så vidt jag nu
minnes, såg vraket ut att vara i ett mycket bristfälligt skick,
stöttadt med pålar; häraf kunde i tiden den fara uppstå, alt
ett lossnadt träd småningom flöt ut midt i strömmen med
den ena ändan uppstående i sned riktning, på hvilket träd
ett seglande fartyg lätteligen kunde stöta så olyckligt , att
del stötte hål i botten och sjönk på stället. Det är dessutom
en gifven sanning, alt nian med en proportionaliter ringare
summa upptager ?.:ne vrak än ett; och då äfven betraktas
förmånen af ett större utrymme för seglalionen på ettställe,
der ofta många fartyg sammanträffa, och flera sammanstötningar
redan ägt rum , är de-t ock af den största nytta att
nu med ens upprifva begge och göra sundet så bredt som
möjligt ; hvadan jag, vid den återremiss, sorn jag föreser alt
R. o. Ad. beviljar, anhåller att H. StalsUlsk. må föreslå en
förslagssumma af 44i000 r:dr alt i mån af behof utgå till
vrakens upptagande i Kodjupet.
Ilr Nordenanckar, Fredr. Wilh.: Såsom ledamot
af sammansatta Stats- och BancoUlsktn har jag haft tillfälle
att taga närmare kännedom om de ai betsförelag, hvartill anslag
nu äro i fråga, och jag hade derföre ämnat att något
fullständigare yttra mig i ämnet; men den inbrutna natten
ålägger mig alt så litet som möjligt taga R. o. Adis tid i
Den aä November c. m.
3;5
-anspråk, och jag vill derföre inskränka milt yttrande till
några få vigtigare frågor.
Min första anmärkt), gäller sjelfva den princip, soinUtsk.
följt, då Utsk. ingått i hvarje särskild frågas detaljer och
ansett sig särskildt för hvarje ifrågasatt anslag höta pröfva,
om det bör beviljas eller icke. Sådant tillhör den
administrativa makten, och följden af detta behandlingssätt
måste blifva, att misstag begås och alt mångå beviljade anslag
icke kunna begagnas. På flera ställen t. ex. äro undersökningarne
ej fullbordade, på vissa ställen äro inga associationer
bildade, och på andra åter äro villkor föreskiifna,
sorn vi ej veta 0111 associationerna antaga. Frågorna äro
således icke nog förberedda, och 0111 anslagen skola kunna
utgå, måste undersökningar och underhandlingar föregå. Det
blir då nödigt att lemna definitiva pröfningen och beslutet
till K. M., och Utsk. hade således i min tanke hellre bort
ställa åtminstone en del af medlen under K. M., för alt af
Honom på vissa af Ständerna föreskrifna villkor disponeras;
— så skedde förra riksdagen.
Många af ifrågaställda arbeten äro likväl så förberedda
och af den natur, alt ett beslut derom kan genast fattas,
och jag ber således Utsk. uppföra dem i 2:ne classer, deraf
irsla classen bör innehålla deni, som nu af Sländerna få anslag,
och andra classen dem, som äro i delskick, alt de måste
blifva beroende af ytterligare pröfning, och för hvilkas
räkning en viss årlig summa lemnäs till K. M:S disposition.
Till irsta classen föreslåsr
Ljusna eif rrdr 6,000.
Kodjnpet „ 24,5oo.
Forsshaga och Dejeforss, hvarom jag särskildt
vill tillägga några ord „ 110,000.
Albrechtsund ,, 24,000.
Linköping
4 >32°.
"Wisby
79,000.
hvartill jag äfven lägger de af Utsk. afstyrkta
anslag till Höganäs hamn
267,000.
och Strömsholm h 5o,ooo om året. — Hit kunna äfven räk
-
nas låneunderstöden till Warbergs och Ystads hamnar.
De öfriga arbetena böra uppföras i classen N:o 2 och
hänvisas till K. M:s pröfning. Äfven rörtde dessa sednare
vill jag särskildt yttra några ord.
Strömrensningarna i norra vattudragen äro i min tanke
ej nog undersökta för att nu kunna beviljas, och jag anser
ej dessa företag vara af nog allmänt intresse, emedan
skogen har för långsam återvext och landet är mindre tjenligt
till production och odling. Indals-elfven gör likväl
härifrån ett undantag, emedan en mängd trädvaror derpå
utföres; men just derför bör man kunna fordra, att de trafikerande
på elfven böra bidraga till en rensning, hvaraf de
draga fördel, och det finnes intet skal hvarför man skulle
Den a5 November e. m.
frångå den grundsatsen, alt enskilde skola deltaga i Staten»
uppoffring. En sådan uppgörelse emellan några få timmerhandlare
på Indals-efven är vida lättare att uppgöra än t.
ex. pä Clara-elf, der en särskild elf-direclion är bildad, sorn
ombesörjer timmerflottning, rensningsarbeten, länsbyggnader
m. m.; hvars utgifter årligen, utan något bidrag af Staten,
uppgå lill 8 ä 10,000 r:dr, oell hvartill alla timmerhandlare
contribuera i man af timmerniärkningslängderna. Hvarföre
skulle de trafikerande på Indals-elfven mera befi ias från
dessa kostnader? Denna fråga förljenar så mycket mera att
närmare pröfva» , som rensningen af den tillhörande Litselfven
äfven åsyftar sänkningen af en sjö af 2^ mils längd,
hvarigenom en betydlig landsträcka blir odlingsbar; och
hvarför skulle man mera här än vid öfriga föreslagna vattenaftappningar
gifva jordägarne denna vinst för intet? Litselfvens
rensning för 6,5oo r:dr är angelägnast, men strandägares
och timmerhandlares bidrag bör blifva beroende af
närmare pröfning. Innan en sådan billig reglering föregått,
bör således ej anslaget beviljas.
Jag går nu alt yttra mig om slussanläggningarna vid
Dejeforssen och Forsshaga och påkallar dervid Utsk:s synnerliga
uppmärksamhet, emedan jag anser att nästan intet af
de föreslagna arbeten är så förtjent af Sländernes behjertande,
så väl i afseende på mängden af de varor, som redan på
Clarelfven transporteras och betungas med dryga afgifter,
som äfven med afseende på den nya production, som skulle
framkallas ur Elfdalens och Vesterdalarnes skogrika trakter,
som nu ligga nästan i ödesmål. Från Clara-elf utskeppas
årligen nära 40>000 Sk9? jern, omkring 3o,ooo tolfter plank
och 6 å 8ooo tolfter sågblockar, och endast dessa effecter
lemna ett exportvärde af nära i million r:dr; rnen huru
skulle icke denna production. förökas, 0111 genom minskade
transportkostnader nya anläggningar uppmuntrades? Hvad
afbränningar producenten eller trafikanten nu måste vidkännas,
upplyses bäst deraf, att t. ex. den timmerlolft, som vid Carlstad
är väld 18 i :di', på strömdragets nordligare delar är värd
endast g och på skogsroten endast 2 0 3 ridr, och likväl är skogsdrift
landets nästan enda näring. Vanliga kornpriset i dessa
trakter är 18 r:dr, emedan detsamma måste landvågen fraktas
ifrån Carlstad ofta 16 ä 20 mil uppåt landet, på sidan örliden
stycketals segelbara elfven. Uddeholmska bolaget ensamt consumerar
i5 ä 20,000 l:r. Ofvanom strömfallen ligga några och
5o stångjernshärdar och 8 stora sågverk. Privilegier till 18 st.
nya stångjernshärdar finnas beviljade , men äro ännu obegagnade
i anseende till brist på folk i dessa råa nejder —
för dyra lifsmedel och för stora transportkostnader. Vigten
af att underlätta trafiken på Clara-elf har redan länge
varit erkänd och vunnit Styrelsens uppmärksamhet. Jag recominenderar
delta arbete till Utsk., icke endast för det
stora statsekonomiska intresset, sorn dervid framstår, men
Den i5 November e. m.
377
äfven derför alt rättvisan fordrar, alt de trafikerande icke
längre gäckas i sina förhoppningar om allmänt bidrag, hvarom
de redan längesedan haft ett ännu ouppfyldt löt te. En
ständig otur liar följt delta stora och nyttiga företag. Det
vai’ till följe af Regeringens uppmaning, som undersökningar
oin canal-anläggningar vid Forsshaga och Dcjeforss redan :8a4
verkställdes; kostnaden beräknades då till circa 170,000 r:dr.
K. M. beviljade i nåd. skrifvelse af den 26 Tiars 1826 ett
anslag af slrömrensningstnedlen af 100,000 rtdr. Enskild assosiation
bildades lill (öretagets verkställande; bolagsieglorna
fastställdes d. 19 Oct. s. å. Redan voro 5ooo r:dr utbetalda
till jordersättningar, redskap och materialier inköpta och arbetet
skulle höi ja, då en skrifvelse från Chefen för Storamirals-embetets
3:dje afdela, ankom, som inhiberade vidare utbetalning
och afbröt arbetet, emedan planen ansågs böra vidare
pröfvas. Nya kostnadsförslag blefvo på samma chefs
föranstaltande uppgjorda, som upptogo icke mindre än 736,188
rsdr. Följden blef bolagets upplösning hösten 1828. Ar 1833
blefvo nya undersökningar verkställda, och kostnadsförslag
upprättades, som närmare öfverensstämde med dem af år
1824. En stråle af hopp uppgick åter för provinsen, då
1835 års riksd.beslut, såsom villkor för anslag till vattencomnrunication,
stadgade, att de från äldre tider ifrågasatta
arbeten borde äga förmånsrätt, — ty i detta afseende fanns
intet som kunde jemföras med Clara-elf, — samt att de bolag
skulle understödjas, som lemnade större enskildt bidrag.
Gr. Cronstedt, då chef för 3:dje afdeln. , höll sammanträde
i fastingsmarknad ■ 836 med trafikanterne, lofvade Statens
understöd, och uppmuntrade till actieteckning. En sådan
blef ock verkställd; men då ortens deputerade kort derefter
androgo ärendet i Stockholm, blef utgången annorlunda, emedan
statsmedlen gått andra vägar. Svikne i sitt hopp, och
misströstande att någonsin komma till ett slut med denna
missgynnade fråga, vände deputerade åter, förslaget afstannade
nu för andra gången , och den bildade assosiationen
drog sig ånyo tillbaka. Slutligen ankom ■ 83y från K. M»
ett nytt förslag, hvaruti erbjöds 4000 r:dr årligen till Dejeforss
och 3ooo till Forsshaga, hvarmed det ansågs att halfva
kostnadssumman skulle kunna förräntas och på a3 å 24 år
amorteras, såvida bolaget ville anskaffa hela byggnadscapitaiet
och förbinda sig till arbetenas fullbordande; men som K.
M, ej disponerade medel härtill längre än lill nästa riksdag,
kunde anslagets fortfarande ej längre utlofvas, utan måste
blifva beroende af nya Ständers bifall. Löftet var således
obestämdt, och trafikerande kunde således icke å sin sida
ingå bestämd förbindelse. Bolaget var upplöst, och ansåg
så mycket mera betänkligt att på nu föreslagna villkor åter
förena sig, som dessa villkor stodo i uppenbar strid mot
riksd.beslutet af 18 *5, som innehöll att de företag, som ej
17 H. 48
3,3
Den a5 November e. m.
bunde verkställas med de lill nästa riksdag anslagna medel,
borde uppskjutas och underställas nya Ständers pröfning. Vid
annalkandet af 184o urs riksdag förenade sig de trafikerande
åter för 3:dje gången til en association för slussanläggning
vid Forsshaga, hvarjemte Uddeholmska bolaget ville åtaga
sig anläggningen vid Dejeforss. Under hopp att de grundsatser
ännu skulle gälla, sora af förra Ständer stadgades, hafva
bolagen sökt att ställa sig desamma lill efterrättelse och
erbjudit sig att bestrida halfva kostnaden, om den andra hälften
eller 60,000 för Dejeforss och 5o,ooo för Forsshaga lemnäs
utaf Slaten, då i alla fall jordersättningarna och hela
den betydliga risken af misstag i kostnadsberäkningen faller
på bolagens lott. 1 betraktande af anläggningens vigt äfven
för det allmänna, förra riksd.beslutet som man ställt sig till
efterrättelse, oell de missöden, hvarför dessa arbeten i 16
års tid varit utsatta, hoppades man slutligen alt, efter ett
vädjande till II. St., uppnå målet; men StatsUtsk. har velat
annorlunda, då Utsk. tillstyrkt, att de begärda anslagen
må nedsättas från 110,000 till 75,000 r:dr. Den påräknade
summans beviljande har utgjort ett villkor för bolagsföreningen,
och det vore nedslående 0111 ortens bemödanden skulle
för 3:dje gången stranda. En sådan utgång vore i sanning
föga egnad att uppmuntra till uppoffringar för allmänt väl
att framkalla associationer och att grundlägga den allmänna
anda och det förtroende till statsmakten, som är så nödigt
för upplijelpandet af fosterlandets industri.
Hr von Rosen, Georg: Utsk. har i sitt betänk, lemnat
ett anslag åt Ahus-hamn, vid utloppet af Helge-a, som
löper förbi Christianstads fästning och stad. Utsk. har eroottagit
4 motiöner, hvaribland 2, den ena af representanten för
Christianstads borgerskap, och den andra, afen BondeSt:s
representant från trakten omkring Christianstad, afse hamnen
vid Ahus, samt 2, den ena af representanten för Cimbritshamns
stad och den andra af en RondeSt. tillhörande riksdagsman
från trakten omkring Cimbritshamn, röra anslag
för hamnanläggning vid Cimbritshamn. Utsk. har förklarat,
att icke tillgångar finnas för att bestrida utgifterna för
begge dessa hamnanläggningar. Utsk. har derefter medgifvit
ett anslag för hamnanläggningen vid Ahus af i5,ooo r:dr
jemte ett lån af 20,000, emot det att Christianstads
stad åtoge sig hamnanläggningens utförande, men utsatt det
villkor, alt om staden ej gjorde det, skulle medlen öfverflyttas
på Cimbritshamn! hamnanläggning. Jag ser deraf, att
Utsk. varit i ett slags tvehågsenhet om hvilken hamn, som
borde äga företräde, men slutligen stannat vid Åhus. Jag
anser mig icke här böra på förhand förklara min enskilda
lanke 0111 hvilkendera hamnen bör hafva företräde, men jag
tror att Utsk. måhända har ännu svårare alt bestämma detta
företräde, hvarföre jag tillstyrker, att, efter den återreroiss,
Den a5 November e. m.
3:9
sorn na torde öga rum, Utsk. matte fösta behörig uppmärksamhet
på vigten att gifva den företrädet, som förtjena!' det.
Min enskilda tanke måhända skulle stanna för Alius, men jag
tror, alt om den summa, sorn Utsk. anslår för hamnanläggningen,
stiilies till K. M:s disposition, och Konungen, efter
hållna undersökningen, kan fä bestämma ut hvilken hamnanläggning
penningnrne skola anvisas; så är man säkrare
alt icke misstag skall äga rum. Detta är så mycket v ig ti -  gare, som jag tror att icke orternas enskilda ställning dervid
bör komma i (Våga. Jag lior att då ett statsanslag meddelas,
så bör Statens vinst äfven beräknas. Jag är öfvértygad,
alt Alius hamnanläggning i det fallet kommer att blifva
föremål för en noggrannare undersökning, dä coimuunicationen
derifrån lill Christianstad i afseende på fästningen kornme
att verka betydligt, och jag tror, att dä måhända det
icke vore utan vigt om StatsTJtsk. kunde finna medel att förhöja
anslaget för denna hamn; ty det är ovillkorligen gifvet,
alt det vore blott ett förskott af statsverket, som nu
årligen får betala ganska betydliga summor för landt-transporter
till och ifrån Christianstads fästning af förrådspersedlar
för armeens behof, äfvensom nära intill Christianstad
ligger ett af Sveriges största krutbruk, och således kruttransporterne
betunga allmänheten och Staten genom de
dermed nu förenade ganska dryga kostnader. Jag skulle
önska att Utsk. fästade uppmärksamhet derpå vid summans
bestämmande, och att Utsk. äfven fästade afseende på fördelen
att åt K. M. öfverlåta alt, efter en noga undersökning,
tillse hvar dessa penningar så val för Statens sorn för
länets eller orternas nytta kunna bäst användas.
Utsk. säger äfven, att Sloramirals-embelets Jidje afdeln,,
i afseende på Alius hamn och Heigeåns uppmuddring, afgifvit
det yttrande, att Heigeåns Upprensning, så att farled
bl ifver öppnad ända upp till Christianstad, vore ett mycket
nyttigt företag; men Utsk. yttrar deremot, att Utsk, vid det
outredda skick, hvaruti frågan om uppmuddringen af Helgeån
ännu sig befinner, ansett sig böra tillstyrka att för berörde
företag anslag nu icke må beviljas. Detta outredda
skick lemnar jag i sitt värde, och tror äfven att en undersökning
bör försiggå, huruvida uppmuddringen är möjlig och
kail leda- till ett godt ändamål ; men denna undersökning kostar
penningar, och det är brist på medel , som hittills lior
hindrat en ordentlig undersökning i detta fall. Jag ville
önska ali Utsk. mätte fästa någon uppmärksamhet på denna
omständighet och anslå några medel tillen sådan undersökning.
Delta kan visserligen icke vara betydande för Stalén,
men kostnaden är betydlig för orten, som nu hvarken inser
nödvändigheten deraf eller verkligen liar medel till denna
undersökning. Jag lägger vigt på denna undersökning; ty ofelbart
skulle, 0111 genom denna .undersökning hlefve utrönt
att en sådan uppmuddring kan ske, detta företag för en stor
38o
Den a5 November c. in.
del af Skåne oell sädrå delen af Småland vara af stor vigt.
Denna Helgeå löper ända upp ifrån Småland, går genom
stora sjöar; oell Kronobergs län, som saknar nästan alla utfartsvägar,
skulle få en ganska tillfredsställande utsigt för
afsältningen af sina skogseffecter oell andra varor ned åt
slättlandet. Jag beklagar alt Gr. Mörner icke är närvar. ,
som kunde gifva närmare upplysning om hvad verkan detta
kunde hafva på Kronobergs lan. Jag begär att detta mitt
yttrande må få åtfölja den återremiss, som af flera blifvit
hegard.
Hr Hammarhjelm, Garl Fredr.! [ afseende på behandlingen
af de vigtiga ärenden, sorn förekomma i detta
betänk., hade jag föreställt mig, alt Utsk. i första rummet
bort företaga de vigtigare och större företagen samt till sist
lemna de smärre, hvilka likväl blifvit af Utsk. i första rummet
afsedda. Anledningen dertill bör kanske sökas i de mindre
tillgångar, som Utsk. hade, då betänk, uppgjordes , än
som nu finnas, sedan vi känna att en betydlig bancovinst äfvenledes
kommer Utsk. tillhanda Det tyckes då nu vara
och blifva af synnerlig vigt för Utsk. att taga i noga betraktande
och öfverväga de egentligen stora företagen, som
förekomma i detta betänkande. De stora företagen äro, så
vidt jag kunnat finna, egentligen blott 3 , nemi. först Sveacanal,
sedan Strömholins canal och derefter hamnen vid Höganäs.
Alla tre sakerna äro dock af Utsk. för bigångna. Beträffande
Svea-carral, sä är planen till densamma helt nyligen
uppgjord och den är till och med i sina afdetningar åt
Nora och bergslagen ännu icke fullkomligt fulländad. Men
om man anser saken af allmän vigt, tyckes det vara skäl att,
på sätt Hr Lagerhjelm redan omnämnt, derför reservera
några medel. Mig förefaller denna canal vara af synnerlig
vigt för bela medlersta Sverige i conimerciel! hänseende,
särdeles för landets vigtiga jerntillverknings-inrättningar;
men, såsom jag tror, kan denna canal äfven blifva
af ganska stor vigt i händelse af ett krig; och om olyckan
gjorde att Götha-canal blefve spärrad i sin mynning, så hade
man i alla fall igenom landet en båtled eller en canal.
Jag tager mig friheten hemställa,att Utsk. ville reservera en
summa af 100,000 r:dr om året till K. M:s disposition från
den tid dä alla förberedande undersökningar och alla planer
öro fullständigt uppgjorda samt något bolag inom Riket är
bildadt, som kunde biträda med sina hiding och i framtiden
sköta canalveiket m. 111. Om dessa 100,000 r:dr örn året
ställas på det fondsysteme, som här förut är omnämndt, så
skulle med måttlig årlig kostnad denna canal snart nog kunna
blifva färdig, ehuru kostnaden efter förslaget uppgår till
mer än 3£ millioner r:dr.
I andra rummet tagei; jag mig friheten att till ömt behjertande
framställa Strömsholms canal. Den är också af
Den -i5 No v emli er e. m.
slör vigt för landet, såsom allmänt kändt är, och det skulle
väl blifva en vanära för landet örn kostnaderna för detta
företag ej skulle kunna bestridas under en tid, då statscassan
är fylld af penningar.
Det tredje företaget, jag äfvenledes tager mig friheten
recommendera, är Höganäs hamnanläggning. Skälen för denna
hamnbyggnad äro uti Hr Anckai svärds vid betänk, fogade
reservation och Hr af Ulirs nu afgifna skriftliga anförande
så väl utvecklade, att jag icke dervid har något vidare
att tillägga.
Vidkommande slutligen de i betänk, omnämnda väganläggningarna,
hvartill en för helo Riket så obetydlig summa
som 5o,ooo r:dr äro anslagna, så bardet förefallit mig, att,
ifall R. St., såsom jag hoppas, gilla den af flera ledamöter, så
väl har, som i de andra Stånden, framställda önskan, alt en del
af bancovinsten skall fördelas på länen, väganläggningarna borde
helt och hållet förflyttas från detta betänk, och hänföras
till det slag af företag, för hvilka utgifterna skola bestridas
af denna fond inom länen. Jag anhåller , att dessa
mina anmärkntr måtte få åtfölja betänk, vid den återremiss,
som jag förmodar komma att inträffa.
H. Ex. Hr Gr. L ö Yf e n h j e 1 m, Gustaf: Jag önskar
att uli Utskls betänk., i fråga 0111 vägarna, vid ordet förbättring
måtte tilläggas anläggning af vägar, hvilket förmodligen
är meningen och i somliga orter är af särdeles
nytta. Dernäst önskar jag att få förorda hamnarbetet vid
Höganäs. En hamns anläggande derstädes är utan tvifvel
af stor nytta. Det utvisas af sjelfva läget. Såsom handelshamn
för fartyg, hvilka söka Sundet, och äfven såsom kingshamn,
måste Höganäs hamn blifva ganska nyttig. Hamnbyggnaden
vid Höganäs är för öfrigt på det högsta, det 1 if—
ligaste, tillstyrkt af Capitaine von Sydow, nuvar. chefen för
allmänna arbeten , och hans sakkännedom är erkänd. Det
är en verklig auctoritet. Sist får jag förorda Strömsholms
canalarbele i den största utsträckning. Alla kringliggande
bergslager i provinserna Dalarne och Westmanland hafva
deraf den väsendtligaste nytta, och det skulle äfven kunna
sägas, alt för deras närvar, industri är denna canalbyggnad
rent af nödvändig. Jag anhåller att dessa anmärkn:r måtte
till Utsk. fä åtfölja den återremiss , sorn äfven jag för min
del tillstyrker.
Hr Prytz, Lars Adolph: StatsUtsk. har i afseende på
ifrågavar. statsanslag till hamnanläggning vid Åhus och
Cimbritshamn väl fästat afseende på nödvändigheten af en
hamn vid Alius, men deremot icke annorlunda än högst villkorligt
på angelägenheten af en sådan anläggning vid Cimbritshamn.
Det är nemi. på så sätt Utsk. bifallit anslag
för Cimbritshamn, att, i händelse‘icke staden Christianstad
skulle vilja emot erhållande af de 35,000 r:dr, som hela an
-
38a
Deli 25 Nove iu li e r c. nu
slaget skulle utgöra, på framställda villkor utföra hamnbyggnaden
vid Alius, så skulle hela anslagsbeloppet få utgå
till hamnanläggning vid Cimbritshamn. Jag medger och erkänner
gerna vigten af en hamn vid Åhus, med afseende å
den betydliga handelsrörelse, som Christianstad redan äger
och till undvikande af den aj mil långa varutransporten på
en sandig väg emellan Christianstad och Ahus. Jag medger
således angelagenheten af en hamn vid Alius, der nu endast
finnes en öppen redd, i förening med Helgeås upprensning,
samt åberopar dervid de ytterligare skäl, som Hr von flosen
nyligen anfört; men jag skulle tro, att Utsk. dock icke bil1
ig l v is bort åsidosätta den äfven så angelägna hamnanläggningen
vid Cimbritshamn. Jag anhåller derföre att vid den
återremiss till Utsk. , sorn detta betänk, troligtvis kommer
att erhålla, Utsk. måtte fasta sin uppmärksamhet vid de motiver,
som så väl af motionärerne, sorn af Doctor Thomander,
i dess reservation, finnas anförda för en hamnanläggning vid
Cimbritshamn, och får blott i korthet nämna det hufvudsakliga
motiv, som jag åtminstone anser mest gällande, nemi.
att orten omkring Cimbritshamn är en i hög grad sädesprodncerande
trakt, som liar sin egentliga afsättning på Cimbritshamn,
hvilken dock nu är så försvårad, alt man ofta
nödgas för spanmålsafsättningen begagna långväga landttransporter.
Denna svårighet skulle blifva afliulpen och afsättningen
på Cimbritshamn mycket ökad, om en bättre hamn
der funnes. Nu händer ofta, att lastade fartyg derstädes,
då nordliga, nordostliga eller ostliga vindar uppdrifva Östersjön,
i sjelfva hamnen förolyckas, till allmän och enskild
skada och stora förluster, då de deremot, om en förbättrad
hamn der atilades, skulle ligga säkra, till allmän och enskild
båtnad och nytta. Jag tror att SlatsUlsk. dervid äfven bör
fästa afseende på att ortens innevånare sjelfve vilja bidraga
till det begärda anslaget med 7,700 r:dr, och vill då hoppas,
att, när Utsk. ytterligare kan komma att disponera ett
större belopp af medel, än förut varit beräknade, i följd af
det nu tillåtna användandet af bancovinsten till större eller
mindre belopp, Utsk. kan finna skäligt att tillstyrka anslag
för så väl Cimbritshamn som Christianstad. I afseende på
nödvändigheten och angelägenheten af en förbättrad hamn
vid Höganäs, får jag till alla delar förena mig i Hr af Uhrs
framställning. Skulle åter StatsUtsk. upptaga en sådan classification
af anslagen, som Hr Nordenanckar riu här har föreslagit,
nemi. att i första rummet må beviljas anslag till sådana
företag, vid hvilka enskildta acliebolag lemna bidrag, så
anser jag hamnanläggningen vid Cimbritshamn, hvilken dervid
icke af Hr Nordenanckar upptogs, jemväl böra hänföras
till i:sta classen, emedan äfven der ett bidrag af 7,700 r:dr
blifvit erbjudet. Jag får anhålla, att dessa anmärkntr måtte
vid återremissen få åtfölja betänkandet.
Den 25 November e. m.
383
Hr af Uhr: Jag hade anmält mig, medan discussionen
om Strömsholms canal fortgick, och får i sammanhang dermed
yttra, att jag med fullkomlig kännedom både om denna
canals bristfälliga tillstånd och dess oumbärlighet för rörelsen
i de bergslager, som å densamma afsända och uppheinta
olla sina producter, hvilken förutan detta transportmedel
omöjligen skulle kunna åstadkommas, förenar mig uti den af
Frih. Tersmeden nyss gjorda framställning, och hoppas att
då denna fråga ater underställes StatsUtk:s pröfning, skola
de hinder, som förut lågo emot ombyggnaden, nu finnas undanröjda
samt att någotdera af de uppgifna alternativen för
denna canals ombyggnad och bringande i fullgodt skick, till
allmänhetens gagn och nytta, af Utsk. måtte föreslås samt
af B.. St. antagas.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag instämmer med
Hr Nordenanckar deruti, att dessa s. k. vattenbyggnader
må indelas i de allmänna och de enskilda. Det torde anses
förmätet att uppgifva hvilka jag tror böra räknas till
de allmänna, men likväl, dä skilnaden skall göras, måste
man äfven anföra hvaruti den består. Till de allmänna
anslagen anser jag i första rummet böra höra aflöningen för
det embetsverk, som skall leda det bela, och denna aflöning
beräknad icke på sätt Utsk. gjort utan för 5 år. Det är
icke nog att man önskar sig riksdag om 3 år. Man är skyldig
att rälta sina anslag efter hvad som lagligt är, och lagen
■ föreskrifver riksdag hvart 5 år. Derefter hafva R. St.
redan bestämt riksdagsterminen, och derefter åligger det äfven
StatsUlsk. att rätta sig. Jag vet icke huru det kunnat
taga sig en sådan frihet, sorn den alt efter egna hugskott
uppgöra anslagen oberoende af den lagliga riksdagsterminen.
Dernäst anser jag höra till de allmanna anslagen sådana,
som öfverstiga den enskilda förmågan att bekosta,
nemi. så väl Svea- och Strömsholms canaler, sorn upprensningen
af Kodjupet, i den allmänna farleden till hufvudstaden,
af Albrechtsund, som hör till hamnen vid Marstrand,
slussbyggnaden vid Horsshaga och Dejeforss, såsom äfven
hörande till de stora farlederna och äfven rrred afseende på
den motgång, sorn Wermländningarne vid detta för etag rönt;
och slutligen hamnen vid Wisby, till hvilken stadens innevånare
velat lemna ett så stort bidrag, att det nästan synes
öfverskrida deras krafter. Det är möjligt att jag i dessa
hänseenden misstagit mig. Åtskilliga andre talare hafva uppgifvit
andra föremål såsom hörande till de allmänna; men
jag skulle tro, att sådana företag, som åtskilliga af de hamnanläggningar,
hvilka blifvit förordade både i Skåne och andra
landskaper, höra lill de mera enskilda; äfvenså de rensningar'
af vattendrag, hvilka blifvit anmälda och bland hvilka
jag tillförene tillåtit trrig alt förorda arne inom Calmar
län. Om R. o. Ad. skulle besluta, på sätt jag förut hem
-
384
Den a5 November c. m.
ställt, att anslå af bancovinsten en viss andel till fördelning
emellan länen efter folkmängden, så skulle derigenom hvarje
län få ett stående capital, af hvars räntor de särskildta mindre
företagen inom länet kunde bestridas; särdeles och egentligen
på det sätt, alt ett s. k. fondsysleme bildades, så
att räntan af det grundeapital, som länet erhållit, begagnades
och ansloges icke blott till räntebetalningar utan äfven
til! capital-afbetalning å de obligationer, sorn blifvande bolag
för arbetenas utförande ntlemnade. Med en mindre summa
kunde man då åstadkomma betydliga arbeten, just genom
sättet att behandla tillgångarna. Man kunde få penningar
genast, utföra företaget på sätt som lämpligast vöre,
och man beredde sig fördelen att lemna orten ett räntebärande
papper , hvilket, om obligationerna utfärdades på
smärre summor, blefve begärligt äfven för den ringaste capitalist.
jag har förut anmärkt det orik liga af StatsUtsk., att i
afseende på de omnämnda åarna i Calmar län föreslå allmänna
bidrag åt de strandägare, hvilka velat tillskjuta blott
hälften, men deremot afstyrka understöd åt de strandägare,
hvilka velat gifva 4 kostnaden. Utsk. anför såsom skäl,
att det ej vore utredt, huruvida vattenskada och öfversvämning
ej kunde föranledas af Stångåns vattenflöden. Men om
Utsk. gjort sig besvär att läsa de handlingar, sorn utan tvifvel
blifvit Utsk. meddelade från vederbör, embetsverk, så
hade deraf kunnat inhemtas, att redan under Grefve von
Flåtens tid gjordes undersökningar och afgåfvos yttranden,
som borde betrygga strandägarne vid Asunden, Jernlunden
och Roxen mot öfversvämning. Jag vet äfven att Ofverste
Lagerheims yttrande, som omförmäles i Utskts betänk, såsom
ännu icke afgifvet, nu mera inkommit. Jag liar under
nyss förlidne dag sökt att hos vederbör, embetsverk erhålla
denna handling, men det lyckades icke. Den torde likväl
kunna fås innan remissen till StatsUtsk. afgår, och då blifver
det möjligt att ådagalägga det farhågan i detta fall är öfverflödig.
I afseende på arbetena inom hvarje särskildt län, ifall
R. o. Ad. samt de öfriga Stånden skulle finna för godt att
åt länen anslå vissa summor, skulle företrädet naturligtvis
ofta blifvit stridigt, såsom t. ex. i Skåne emellan hamnarna.
Men i sådant fall blefve det naturligtvis K. M., sorn, efter
vederbörandes hörande, komrae att bestämma hvilketdera
arbetet skall hafva företrädet. Säkert är, så vidt jag kan
förstå, att med de medel, som nu linnas och som förslå
dertill att t r.dr r:g.s kunde beräknas för hvarje person
inom länet, skulle just Skåne genom sin folkl ikhet få så stop
utdelning, alt dess särskilda hamnbyggnader utan tvifvel
kunde företagas på det sätt jag förut nämnt. Att deremot
ingenting, åtminstone på de flesta ställen, lärer kunna uträttas
-
Dien 2d November e. m. 383
*
tas med de lån
kor som Utsk. uppgifvit, det tror jag böra blifva klart för
livar och en som kunner huru det tillgår i orterna. Utsk.
bar föreslagit i tredje punkten, ”att de lån, som kunna af
”R. St. beviljas, löpa med 3 proc. årlig ränta från den tid,
”medlen lyftas, samt att, efter 5 års förlopp, sedan medlen
”blifvit af statsverket utbetalda, kommer att erläggas 6 proc.
”årligen, hvaraf 3 proc. ränta först beräknas å del vid iivar”je
liqvid återstående capital, och det öfriga utgår såsom
”afbetalning, intilldess hela capitalet med ränta sålunda blifvit
till fullo betaldtsedan star det i 6:te punkten: ”att me”nigheter,
bolag eller enskilde, till hvilka statsmedel anvisas,
’’böra ställa af K. M. pröfvad och godkänd säkerhet, så väl
”för återbetalning af låneunderstöd med derå stadgad ränta,
”sorn för fullgörandet af de contract, hvilka i afseende på
■”arbetets verkställighet upprättas.” När man nu tänker sig
en åsträckning af 8 till ro mil och alla de särskilda personer,
som deri hafva andel, icke blott enskilda hemmansägare
utan boställshafvare, kyr kor m. m.; så inser man lätteligen
huru svåi t det skulle blifva att kunna förmå delägarne,
hvilken eller hvilka sorn helst, att åtaga sig gemensam ansvarighet
för alla de öfriga, omvexlande den ena månaden
och dagen efter den andra, och af hvilka en del till och
med toide vara ovillig att deltaga i kostnaderna. När nu
derjemte ifrågakommer att betala 3 proc. i ränta, kan man
vara förvissad att följden blir, det penningarne lemnäs outtagne
och att hela arbetsföretaget blifver om intet. Jag önskar
att StatsUtsk. måtte besinna detta, och att så väl R.
o. Ad. som de öfriga Stånden måtte vidtaga sådana beslut
att icke all fråga orri förbättringar i dessa hänseenden må
förfalla. Länestyrelsernes och öfrige vederbörandes omsorg
må del blifva att vaka öfver medlens användande och förvaltning
i behörig ordning och på sätt, som bäst befrämjar
förelaget. Jag anhåller om återremiss af detta betänkande.
Frih. von Kr semer förenade sig i sista delen af Hr
von Hartmansdorffs anförande.
Hr Nordenanckar: Jag anhåller att Utsk. måtte laga
under ny pröfning frågan om canalanläggning på Dahlsland
emellan Wenern och Erren, såsom varande af större
allmän vigt än man erkänt. Genom flera sjöars sammanbindning
skulle öppnas segelfart genom stora sträckor af
Dahlsland ända intill Norrska gränsen, med betydliga skogar,
som erbjuda rika tillgångar för såg- och bruksrörelse samt
ökad produetion. Denna provins har hittills saknat Statens
understöd, men det är tid att dess naturliga tillgångar öppnas.
Jag medgifver likväl att den enskilda actieteckningen
ännu synes väl liten, men denna torde kunna något höjas,
17 H. 49
386
Den a5 November e. ro.
och ifall så sker, anhåller jag att Utsk. måtte medgifva,
att denna anslagsfråga under classen N:o 2 lemnäs till K.
M:s pröfning.
Man har gjort den anmärkn. att en jernväg redan blifvit
vid Forsshaga anlagd, och alt trafiken således vore mindre
i behof af canalen, som dessutom skulle beröfva vägens
anläggare den deraf påräknade vinsten, men jag ber då att
få upplysa, att jernvägsanläggningen börjades 1835, sedan
canalen länge varit ifrågasatt, att K. M. förklarat alt den
icke borde hindra den sednare, och att denna jernväg ej
tillfredsställer trafikens behof. Afgifterne deröfver äro högst
betungande. Plankor äro belagda med en afgift af ifrån 12
till 26 sk. tolften efter storlek, och om detta per medium
antages till endast 16, så finnes att de 28,000 tolfter, som
passera jernvägen, måste bära en afgift af öfver g,000 r:dr.
Vid Dejeforss äro kostnaderna ännu större'; men ännu värre
än dessa afgifter är tidsutdrägten, behofvet af särskilda båtar
ofvan och nedanom fallen, omlastning och den försämring
som trädvaran och allt ömtåligt gods är underkastadt.
Jag ber att Utsk. noga pröfvar och belijertar allt detta,
jemför vigten af dessa anläggningar med hvilket annat
som helst i Riket, och om, såsom jag vågar hoppas, det begärda
anslaget r 10,000 r:dr beviljas, anhåller jag äfven att
summan måtte särskildt delas, nemi. 60,000 till Dejeforss
och 5o,ooo åt Forsshaga, emedan dessa 2tne anläggningar
äro ämnade alt företagas af 2tne särskildta bolag, som ingalunda
böra förblandas, och som inkommit med särskildta
anbud. Dessa anmärkmr torde få åtfölja återremissen.
Hr Akrell, Carl, hade inlemnat följande anförande:
Det är väl utom allt tvifvel, alt den K. propos:n om
inrättande af en särskild styrelse för allmänna arbeten
har varit välkommen hos alla dem, som lifligt, känna och
redigt uppfatta tidens kraf i detta afseende. •— Vid närmare
undersökning af denna nåd. propos förnimmer man emedlertid,
att åtskilliga vigtiga omständigheter äro der underförstådda,
i stället för att vara uttalade; och ehuru
jag visserligen erkänner, att vid framställningen af en organisation,
sådan som denna, är gagneligt att ej öfver Löfvan
reglementera, helst man annars, under öfverläggning derom,
lätteligen kan skingra de åsigter, som behöfva sammanhållas;
så tror jag dock, att ärendets coriseqventa utveckling
genom tidernas längd är icke mindre vigtig, och att en sådan
svårligen bibehålies, under täta ombyten af administrationschefer,
såvida planen ej från början blifvit tillräckligen
detaljerad.
Det är under sådan åsigt, som jag ber alt få närmare
utveckla något af det i denna Kongl, propos. enligt
min tanke underförstådda, med ändamål att få detsamma
bestämdt uttaladt i sjelfva den blifvande organisationen.
Den a5 November e. m.
38;
Viig a i ne, delta nerv-systeme i statskroppen, som ligger
till grund för liela dess inre lif, för dess både förkofran
och försvar, anser jag äga det omfång oell den
vigt, att deras administration fordrar en särskild uppmärksamhet,
helst det är endast genom dem, som canaler och
hamnar vinna en påräknad användbarhet. — Till iakttagande
förekomma härvid tvänne omständigheter, som jag anser
fordra en permanent organ uti den ifrågavar. styrelsen:
1:0 Det på en gång topografiska och statistiska behof,
att, innan ett arbete af denna natur företages, vara förvissad
om att planen för detsamma är i begge dessa afseenderi
riktigt uppgjord, förekommer i första rummet. Den ordinarie
personal, som är upptagen i styrelsens organisation,
har full sysselsättning, ej allenast med livad vid vattenbyggnaderna
förekommer, utan jemväl med verkställigheten
af alla slags allmänna arbeten; så att detta af mig angifna
behof måste fyllas af tillfälligt commenderade personer, på
sätt äfven i organisationen synes vara påräknadt. — Emedlertid,
när styrelsens verksamhet är utsträckt till liela Rikets
område, hvilket den måste vara, om ett sammanhang i det
hela skall kunna påräknas, så låter sig ett planmessigt vägarnes
ordnande icke uppgöras af personer, som tillfälligt
dertill commenderas. Administrationen i denna del fordrar
en fullständig kännedom af landets behof äfvensom en
förvärfvnd vana och ett öfvadt omdöme både i ena och
andra afseendet hos den person, som dervid användes, och
det är af stor vigt, att planen för sådana arbeten är på
förhand fullständigt uppgjord, när missvextår inträffa, eller
då andra omständigheter påkalla verkställigheten. — I
sammanhang härmed förekommer det hittills icke afsedda
ordnandet af vintervägarna, som utgöra näringarnes egentliga
farleder i större delen af Riket. Denna administration
blir icke heller af ringa omfång och bör jemväl förslagsvis
uppgöras och underställas styrelsen af en och samma person,
hvarigenom den åsigt vinner ytterligare styrka, att en sådan
tjensteman bör tillhöra den ständiga staten.
2:0 Det militära ordnandet af våra communicationer
förekommer i andra rummet. — Ett folks förkofran och
försvar kunna icke utan fara åtskiljas. Historien lemnar
oss visshet derom, att armar, som endast kunna förvärfva,
men ej sig försvara, de förvärfva slutligen åt andra
än sig sjelfva. — Villkoret för förkofran är oberoendet,
och villkoret för oberoende är förmåga till försvar. —
Bland medel till försvar hafva vägar blifvit af nutidens
tactici upphöjda lill ett af de oumbärligaste, och
äro oumbärligare i samma mån, som små stridskrafter
skola användas på mycket ätskiljda localer af en vidsträckt
yta. — Det egentliga, eller bebodda, Sveriges fyrdubbla
längd emot dess bredd, meden i förhållande dertill
vidsträckt kust, tillgänglig nästan öfverallt, gör försva
-
388
D e 11 25 Mov t m borr. m.
ret beroende ej allena af en ceo tra 1 - pu nk t, utan jemväl
af en ce n t r a 1 - I i n ie, försedd med bestämda stödjepunkter.
Dessa åter fordra hvardera sitt systeine af communicationer,
för det dubbla ändamål alt vara på samma
gång tjenliga samlingspunkter för krafterna och lika
tjenliga utgångspunkter för ett städse offensivt försvar.
— Förlusten af Finland äfvensom vår foederativa förening
med Norrige äro omständigheter, som hvar på sitt sätt inverka
vid ordnandet af våra comniunicationer i militäriskt
afseende.
Må detta korta och abstracta angifvande af vägarna,
såsom ett af de förnämsta försvarsmedlen, icke afleda opinionen
från uppmärksamhet på den gemenskap med landels
ekonomiska intressen, som de militära communicationerna
mäste eftersträfva. — Utan att afse en sådan gemenskap,
skulle de militära anordningarna gå miste om deras egenlJiga
styrka, och det är derföre, som vägnd mini strå tionens
grundläggande undersökningar, i begge dessa afseenden, böra
anförtros åt en och samma person ; förutsättande dock
att de primitiva förslagen blifva underkastade granskning af
en högre aucloritet. Sådant är roed ändamålsenlighet verkställbart
endast då, när de af hvarandra beroende elementerna
äro vederbörligen sammanförda i sjelfva uppränningen,
med afseende på sig företeende locaia förhållanden.
Härigenom torde vara tillräckligen upplyst, att vägarne
utgöra ett af de vigtigare och vidsträcktare föremålen för
den ifrågavar. nya styrelsens uppmärksamhet, ehuru de uti
den nåd. proposin äro nämnda liksom endast i förbigående.
— Att dock den underförstådda meningen der varit i öfverensstämmelse
med livad jag nu haft äran anföra, dertill
sluter jag af en period i samma nåd. propos., der det förekommer,
att tjenstebiträden, utöfver de på stat uppförda,
uro antagna att erhållas genom commenderingar från arme'en;
hvarföre också de tillfälliga utgifterna äro utsträckta
till 6,666| r:dr.
Med anledn, af anförda skäl vågar jag vördsamt föreslå,
att en särskild afdelning inom styrelsen får befattning
med vägarna, — icke med den egentliga verkställigheten,
eller det teckniska, ty för den delen är tillräckligen
sörjdt genom district-chefernes ställning till communerna;
utan framför allt med de undersökningar, som fortgående
böra årligen göras, för att sedermera vid inträffande
behof ligga till grund så väl för allmänna arbeten i denna
del, som för dermed gemenskap ägande enskildta företag, dä
sådana biträden påkallas. — Chefen för en sådan afdelning
torde vara den enda, sora ytterligare behöfde uppföras pä
stat, till erhållande af sammanhang i dessa undersökningar.
De öfriga biträden, som kunna erfordras, skulle blifva tillgängliga
genom commenderingar från armeen. — Den afdelningschef,
som får sig uppdrageu denna vigliga och om
-
Den a5 November c. m.
389
fattande detalj, torde ej loinna uppföras på stat till ringare
aflöning än i5oo r:dr af de 6,666 | rtdr, som annars alla
slå afsatla för de tillfälliga behofven. — Slutligen får jag
anmäla min åsigt, alt den omotiverade prutning af 2413 r:dr
16 sk. från det af K. M. begärda anslaget till organisation
af styrelse för allmänna arbeten, är mera skadlig än gagnelig
för landet, och anhåller derföre, att rättelse såväl i detta
afseende, som i det förenämnda, måtte genom återremiss
tillvägabringas.
Frih. Ridderstolpe: I hvad Hr af Ekenstam anfört
ronde chausse'e-anläggningen emellan Westerås och Fahlun
anhåller jag alt få förena mig, jemte det jag intygar sannfärdigheten
af allt hvad han anfört.
SlatsUtskts utlåt. N:o 354 C. återremitterades.
Hr Frih. o. Landtm, tillkännagaf, att från BorgareSt.
numera ankommit prot.utdr. ronde Ståndets beslut öfver
3:dje punkten i StatsXJtsk:s utlåt. N:o 3yo, angtde anslaget för
dramatiska spektaklet, och hemställde, då denna fråga hörde
till slatsreglerm, om R. o. Ad. behagade tillåta, att den af
Ståndet uppskjutna ofvannämnda 3:dje puukt finge uppföras
å föredragn.listan till nästa plenum, näst efter StalsUtskrs
utlåt. N:o 354-
Bifölls.
Lades på bordet nedannämnda från de öfriga RiksSt;n
ankomna prot.utdr.:
i:o från PresleSt. af den 18 dennes, med inbjudning
till instämmande i Ståndets fattade beslut, att icke annorlunda
antaga StatsUtsk:s i fjerde punkten af utlåt. N;o 22r
framställda samt af Borgare- och BondeSttn bifallna förslag,
än med ett tillägg af följande lydelse: ’’I sammanhang med
”hvad sålunda blifvit beslutadt, vilja dock R. St., i enlighet
med hvad nästlidne riksdag beslöts, medgifva, att de
”högre aflöningsbelopp, som blifvit Ijensteinännen vid vissa
”embetsverk och corpser hittills utöfver de af R. St. fastställda
aflöningsstater tillagda, må, såvida ej dessa verks
”och corpsers behof, genom särskildta arfvodesanslag vid
”denna riksdag blifvit nfhjelptn eller genom indragning af
"t jenster, eller omreglering af samma verk eller corpser af K.
”i\l. blifva fyllda, fortfarande, så länge tjensternas nuvar. inne”hafvare
qvarstå , få tillgodonjutas, och skilnaden mellan
”deras nu utgående löner och den gamla staten, såsom hittills
skett, utgå af de på hufvudlitlarna uppkommande besparingar;
2:0
från BorgareSt. af den 18 November, med begäran,
all Banco- och Exped.Utsk:n måtte blifva försedda med hvar
sin ordförande;
3go
Den a5 November e. m.
3:o från PresteSt. af den i5 denna dag, rör:de samma
ämne, som nästföregående;
4:o från BondeSt. af den 18 dennes, med inbjudning
till instämmande i BondeStls beslut röride brännvinsbränningen.
Lades på bordet nedannämnda från Utsk:n inkomna memorial,
betänkln och utlåtm, nemi. från
ConslitutionsUtskottet:
N:o 67, i anledn. af de från samtliga RiksStln till Utsk.
hänvisade anmärknlr vid mentor. N:o 38;
StatsUtskottet:
N:o 36g, anglde Professor Grafströms motion om åtgärder
till beredande deraf, att de af allmogen i Norr- och
Westerbotten, som bos Grosshandlande!! Liljewalch häfta i
skuld för undsättningsspanmål, må i vissa läll derför njuta
afskrifning;
N:o 074, i anledn. af ålerremiss å 52 punkten af mern.
N:o 3oi;
N:o 876, i anledn. afRiksStms skiljaktiga beslut ang:de
inhemsk ulls belåning;
Stats- samt A 11 m. Besvärs- och Eko n.U ts k otten:
N:o 62, i anledn. af väckt fråga 0111 vägpenningar erläggande
af resande, sorn begagna gästgifvarskjuts;
N:o 63, i anledn. af Pehr Jönssons från Skåne motion,
alt det helgonskyldskorn, som i Skåne blifvit disponeradt
till städei nes skolor, mätte få till folkskolorna användas;
N:o 64, i anledn. af väckt fråga om statsbidrag till en
i Götheborg inrättad elementarskola för unga sjömän;
N:o 65, i anledn. af väckt fråga om Statens skyldighet att
bekosta fattigvården för de å kronoallmänningarua bosatte
personer ;
N:o 66, i anledn. af väckt fråga om ersättning till innehafvarne
af sådana i rotering qvarstående hemman, som
ifrån capelians- till skolmästareboslällen blifvit eller blifva
förvandlade;
N:o 67, i anledn. af väckt fråga 0111 beviljande af åtskilliga
förmåner för köpingen Lysekihl;
N:o 68, i anledn. af Bengt Gudmundssons från Hallands
län motion om pension för aflidne Bancofullmäktigen Anders
Danielssons efterlemnade enka och oförsörjda barn;
Stats- samt Ba n coU tsko t ten:
N:o 6g, i anledn. af erhållna återremisser å Stats- och
BancoUlskins utlåt. N:o 4j
N:o 70, i anledn. af erhållna återremisser å Stals- och
BancoUlskms utlåt. N:o 8;
Den 25 November e m.
Allm. Besvärs- och Ek o n.Utsk o tte t:
N:o 124) ' anledn. af motion om en und. anmälan hos
K. M., med afseende å den närvar, ofullständiga sammansättningen
af K. M;s Statsråd;
N:o 125, i anledn. af återremissen af betänk. N:o 83,
ang:de K. Theaterns indragning och utarrendering till enskilda,
samt om rättighet för enskilda att anlägga theatrar
i hufvudstaden m. m.;
N:o 126, i anledn. af väckt motion om upphörande af
böter för uraktlåten leverering till Stora Kopparbergs bergslag
af ränte- och manlalskolen.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. | 2 om morgonen den 26
November.
In fiilem prolocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Fredagen den 27 November i84o.
Plenum kl. g f. ni.
Företogs val af 21 ordinarie ledamöter och g suppleanter
uti förstärkt BancoUtsk., och befunnos, efter förrättningens
slut och sedan lottning enligt 33 §:n Ridd.Ordn.
blifvit anställd emellan dem, som erhållit lika antal röster,
hafva blifvit utsedde till
Ordinarie Ledamöter:
N:o
35.
Grefve
Gyldenstolpe, Nils, .... 62
röster
N:o
60.
))
Mörner, Carl, 62
Jj
N:o
66.
))
Sparre, Erik,  62
33
N:o
115.
))
Lagerbjelke, fullm. Frih. Ce-
derström, Jacob, .... 62
Liljencrantz, Gust. Fredrik, . 62
33
N:o
120.
))
33
N:o
44. Friherre
! Wrede, Fabian Jacob, . . 62
33
N:o
228.
»
Ridderstolpe, Fredrik, ... 62
33
N:o
38o.
von Schultzenheim, David, . 62
33
N:o
388.
i)
Gyllenhaal, Carl Henr., . . 62
33
N:o
38g.
von Kraemer, Robert Fredrik, 62
3)
N:o
156o.
G. Herr Celsing, Lars Gustaf, ... 62
33
N:o
i655.
i)
Tornerhjelm, Joh. Abrah,, . 62
33
N:o
1841 •
von Heland, Isaac Fredr., . 62.
33
392
N:o igo5.
N:o ig4o.
N:o * 947 -  N:o 2118.
N:o 2132.
N:o 2202.
N:o 2236.
N:o 23o3.
N:o 1612.
N:o g.
N:o 2275.
N:o 234.
N:o 1372.
N:o 2og3.
N:o 792.
N:o 1687.
N:o 23o2.
Den 37 November.
Herr von Rosen, Georg Ludvig,
Tersmeden, Jac. Johan,
Odencrantz, Gustaf, .
B,, Lagerheim, Lars Magnus,
B ,, af Klercker, Fredrik,
Möllerhjelm, Axel,
af Schmidt, Georg Lars,
Peyron, Gustaf Abrah.,
Suppleanter:
Hr Grundelstje ina, Axel. Wilh.,
„ Ulfsparre, Georg, ....
,, Lefrén, Joli. Pehr, . .
Frih. Djurklou, fullm. Grefve Mörnei
Carl Göran ,
Hr Silfverstråle, Gustaf,
A
i,, af Wetterstedt, Niklas,
,, Lagerhjelm, Pehr,
,, Rudbeck, Charles Emil,
„ Skogman, Carl David,
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl.
62
röster
62
55
62
v
62
5»
62
55
62
55
()2
55
62
55
62
rösler
62
55
62
55
62
55
62
55
62
55
6 r
55
6 r
55
61
55
på dagen.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Lördagen den 28 November i84o.
Plenum kl. io f. m.
Justerades i prot.utdr. för den 25 dennes e. m.
Justerades pleni-prot. för den 28 sistl. October e. m.
Öppnades Hrr Electorers lista till val af ledamöter uti
nedanämnda Ulsk., och befunnos hafva blifvit utsedde till
ledamot i
Constitutions Ut skottet:
N:o i43o. Hr Gyllengahm, fullm. Hr von Troil, Emil,
efter N:o 2248. Hr af Forsell, Carl;
BancoUts kottet:
N:o 113. Gr. Ehrensvärd, fullm. Gr. Hamilton, Jacob
Essen, efter N:o 267. Frih. Ehrensvärd, Fredrik;
Rid
-
Dpi) aS Novemlitr f. m.
Riddar husUtskottet:
N:o 1721. Hr Ingelotz, Wilh. Gustaf Carl,
efter N:o 1 798. Hr Bruncrona, Olof Abraham.
Likaledes öppnades Hrr Electorers lista till val af en
ledamot att inträda i Bevilln.Utsk.. under den ledighet, som
blifvit beviljad N:o 1 g5c). Hr von Kraemer, fullm. Hr Ribbing,
Bengt; och befanns dertill hafva blifvit utsedd:
JS':o 66. Hr Liljehök till Gälared, Ludvig.
Upplästes till justering och godkändes Exped.Utskts
förslag N:o 1^9 till R. Sits und. skrifvelse till K.M.,ang:de
verkställighet af häradsrätters och kämnersrätters beslut
samt om förändring af liden för lagmansrätternas sammanträden.
Hr af Wingård, Johan, uppläste följandet
Med förbigående af alla anmärkntr vid den politiska delen
af StatsUtskts utlåt. Nto 354, beträffande extra-statsreglertn,
äfvensom hvad angår anslagen under litt. A och B,
hvaröfver jag förutsett StatsUtsk. skulle få af mera härtill
behöriga personer än jag mångå grundade anmärkntr;
kan jag icke undgå att äfven för min del fästa H. R. o. A:ds
uppmärksamhet uppå ett och annat uti det följande utlåt,
litt. C, hvaruti jag måhända icke saknar någon erfarenhet.
Jag har så ofta sjelf varit arbetande ledamot uti Utsk. vid
föregtde riksdagar, att jag ganska väl minnes obehaget af att
vara i en minoritet vid voteringar inom Utsk., då man framgår
med hvad man tror utgöra ett förnuftigt och genomtänkt
förslag. Äfven minnes jag, huru nedstämmande det
var att blifva skarpt klandrad inom Stånden, för det man
nödgats frånträda sin öfvertygelse om det rätta och nyttiga,
genom oftast en enda rösts pluralitet vid Utskrns voteringar.
Jag inser således fullkomligt hvad en värd ledamot
bär sagt beträffande närvar. StatsUtskts svåra belägenhet,
att befinna sig mellan slåndsmassor, som bestämdt afslå eller
bevilja alla anslag, och vill derföre, med den hänvisning
samma ledamot vid tillfället gifvit, rörtde sättet för anmärkningars
anförande, utan att förolämpa, blott bålla
mig vid sak till den kraft och verkan den förmår. Må detta
anses som ett oskyldigt försök åtminstone, huru man må
kunna komma lill rätta med förslag, som, mera välvilliga
än välbetänkta, kastats in uti hvirfveln af politiska stridigheter,
der biafsigter förmodas ligga till grund för rörelsen.
De ofvannämnde voteringarne, hvarvid jag eller min åsigt
oftast låg under, angingo merendels sådana ämnen, vid hvilka
jag tyckte, att R. St:s anseende minskades, genom ingåendet
i rent administrativa detaljer, hvarvid de ofta blottställa
sig lör misstag och embetsmännens merendels grunty
H. 5o
3(j4
Den 28 November f. m.
dadé förebråelse om saknad kännedom. Huruvida denna
riksdags StatsUtsk. icke gjort sig saker härtill, lemnar jag
till Utsk. sjelft att bedomina, äfven om än något kan skyllas
på en oefterrättelig majoritet. Förut fattade åsigter, deras
vidhållande i yttersta stunden, må väl haft någon del häruti,
jemte en ungdomlig ifver att följa en redan beträdd
bana.
Jag saknar måhända icke ali befogenhet alt yttra mig
äfven hvad litt. A innefattar, ty jag har också varit militär
och har icke alldeles glömt hvad jag erfor och lärde under
den tid, detta var mitt yrke. Bland annat påminner jag
mig ganska väl, att jag i början af 1808 blef skickad till
England för att der beställa 12,000 gevär, enligt en medhafd
modell. Uti Birmingham ville man förbehålla sig minst
ett år att förfärdiga denna beställning på tvänne factorier,
samt fordrade nära tre gånger så mycket för hvarje gevär
som modellen kostat bemma. Vid samma tid underrättades
Svenska ministern i England genom tidningarna, att Ryssarue
infallit i Finland och att landtvärnet var utskrifvet i Sverige.
Jag hade öfverfört subsidietractaten, och Baron Adlerberg
hade det politiska mod att, utan förutgången hemställan
derom, befalla mig genast utleta 5o,ooo gevär från
Tovern i London, hvilka också funnos efter en veckas förlopp
i Götheborg jemte 120 skott till hvarje gevär. Efter
denna början lann man ganska förmånligt att på öppen räkning
hemta både mörsare och lavetter samt äfven klädes-och
andra utredningspersedlar från England. Mycket häraf kom
dock aldrig till begagnande: — kastpjecerna, tror jag, stå
ännu i Götheborg, och landtvärnet frös till döds, innan man
kom öfverens om snitten på deras kläder.
Jag får bedja R. o. Ad. om förlåtelse för denna episod
från ämnet jag föresatt mig egentligen afhandla; men som
en nyttig lärdom torde den få åtfölja de anmärkn:r, som
gjorts vid litt. A; visande huru det gör till i krig, då man
försummat bereda sig dertill förut: penningar funnos visserligen
då sorn nu, men icke sådana saker man behöfde, och
som aldrig kunna framtrollas i en hast, utan böra finnas i
förråd till framtida begagnande.
Ehuru fägnesamt det är att R.. St. visa håg för gemenskapens
befordrande genom canaler, hamn- och väganläggningar,
skulle jag dock hafva önskat, att de understödda företagen
i denna del valts med någon mera localkännedom,
och till följe af ett omfattande systeme. Utsk. har eino Magit
många förebråelser i den delen; men jag vill icke öka
dem, på det jag må undgå att äfven göra mig förtjent af
förebråelsen att vid något tillfälle icke känna den local, jag
går att bedomina, eller förråda någon ensidighet för någon
viss trakt. Något som har gemenskap med ett systeme tror
jag mig dock, som mången annan, kunna bedömma, och 0111
någon ensidighet i den delen skulle kunna förebrås mig, vo
-
Den 28 November f. m.
3g5
re det, att jag liinge umgåtts med den åsigten, att något penningar
bör återgå till orterna af de här samlade, och att nu tillfället
är inne att tillskynda dem någon förmån i motsats med de
centraliserade låneanstalterna man så ofta framräcker till dem.
]kista siittet att komma ifrån så dessa misstag, som alla stridigheter
orterna emellan, ligger visserligen uti de förslag, som af åtskilliga
ledamöter af detta Hus, och äfven som jag tror i andra,
väckts, nemi. att utdela hvad man har att disponera
till orterna efter folkmängden, samt att man föröfrigt handlar
efter någon gifven plan, hvarigenom byggnadscassor kunna
formeras, fiån hvilka man bestred de kostnader för inre
communicationernas förbättrande roan åsyftar. Men som
dessa en gång gifna medel icke borde få förskingras, utan
blott räntan deraf användas, kan visserligen icke något arbete
af betydenhet i hast åstadkommas, emedan det hörer
till hvarje systemes tillämpning, att man arbetar sig fram
efter hand till det mål man föresatt sig. Att icke ett sådant
mål kan vinnas genom Utk:s förslag att på tre år utkasta
summor, som icke begagnade skola återgå till stället
hvar de tagits, undfaller ingen, som någorlunda känner svårigheterna
vid dylika arbetens bedrifvande, bolagers formerande,
då ingen säkerhet kan erbjudas för successiva understöd
och arbetets ändamålsenliga beskaffenhet. R. St. undgå
aldrig på denna väg alt vid hvarje riksdag hemsökas af
motioner, afseende dylika oftast helt och hållet enskildta
företag, det jag dock skulle önska, på det Ständerne kunde
hädanefter uteslutande egna sin uppmärksamhet till rida
allmännare föremål, såsom statsbidragens fördelning, försvarsverkets
complettering och de högre bestyren, som hafva
gemenskap med statsadministrationen, ej läns- eller sockneadministrationen,
der ingenting, det hela omfattande, kan
åstadkommas eller belefvas, men väl enskildta intressena bevakas.
Jag tager derföre ett steg vidare och förenar mig
med de herrar, som här yttrat sig rörtde ett s. k. fondsystemes
sammanbindande med dessa arbetsföretag. Och som
jag vanligtvis icke håller mig till fraser, utan söker att göra
mig reda för hvarthän de höra; vill jag taga lyran med
varm hand och korlligen utveckla mina åsigter i denna
del, då jag icke är alldeles främmande för ämnet.
R. St. hafva vid föregtde riksdagar visat en bestämd
ovilja mot allt slags statslåne-systeme, och denna ovilja har
återhållit förmodligen alla frågor härom vid denna riksdag,
ehuru visserligen aldrig så tillfället varit inne som nu, att
försöka något stort med denna arebimedes-häfstång, då roan
samlat millioner att disponera till räntor och afbetalningar
å de största summor, som kunde obtiveras och ändamålsenligt
användas inom vårt land. Tiden är visserligen icke
heller inne, hvarken för mig eller någon annan, att väcka
frågor i delta hänseende; men då frågan under debatten
blifvit af flera väckt, att grundlägga de uti länen blifvande
D c ii 28 Noicmbcr f. m.
arbeten för gemenskapens befordrande på ett fondsysteme,
således ej statslån, men endast provinslån; så må det tillåtas
mig att följa denna idde på spåren, samt för egen och andras
upplysning tänka mig till eller tillse, huru sådana lån
skulle verka i en gifven ort.
Låt oss förutsätta, att en provins med 200,000 menniskor
lick lika många riksdalrar alt genom landshöfdingen
och valde deputerade af orten förvaltas, vid ansvar att icke
summan förminskades, men räntan fick användas till nyttiga
förelag under årlig redogörelse i provinsen och allmänna
tidningarna. Summan skulle utlånas mot nöjaktig
säkerhet, måhända endast i smärre summor mot förslå inteckningen
i mindre landtegendomen', och icke till högre belopp
än kanske halfva taxeringsvärde!, samt mot 4 proc.
ränta och 2 proc. afbetalning på capitalet Härigenom hiefve
de mindre jordbrukarne, som nu söka och illa sköta bancoJanen,
i hemorten hulpne, och en icke ohetydlig summa ingiuge
i ortens rörelsecapital. Men något större arbetsföretag
kunde icke härmed understödjas; man får derföre gå vidare,
om något skall med denna i orten placerade summa
kunna uträttas. Dessa arbetsföretag äro antingen sådana,
sorn, af vederbörlig auctoritet undersökta och af K. M. gillade,
på Statens bekostnad företagas, helst i missvexlur,
samt utan alt Staten af deni fordrar någon afkastning. Härtill
höra vägomläggningar och nya vägars anläggande; och
skulle jag tro, alt med dessa byggnadscassa-direcCn icke
hade något att skaffa lör mer, än hvad som kunde den, till följe
at särskildt uppdrag, anförtros. Deremot uti sådana fall, dä
Staten till arbetet iemnar större eller mindre del, utan återbetalning,
samt ett bolag åtager sig att betala resten, och
således bolaget får beräkna sin afkastning efter af Slaten bestämda,
tid efter annan nedsalta läxor; inträder byggnadsdireclionen
uti dess egentliga verksamhet. Statsanslaget, sorn
måhända under loppet af flera år utfaller, bör dä lill arbetets
hastigare bedrifvande på en gång genom accepterade
iuvisningar till bolaget öfverlämnäs för alt någorstädes belånas,
hvarvid byggn,-direclin bör, måhända såsom medlare,
inträda. Det egentliga understödet, ett sådant holag bör af
byggn.-directin kunna puiakna, iir, att under arbetsåren få
uppbära uppsiigbaril lån mot inteckning i arbetet och blifvande
afkastuingen. Men de räntor man har att disponera
från lustighetsl.jnen förslå icke härtill, och nu inlinda vi på
det s. k. fondsystemet,
Förutsatt att man utlånat i orten de erhållna 200,000
rtdrna mot 4 prog. ränta och 2 proc. afbetalning å skulden
årligen; man kunde ej bestrida några arbeten med mera än
B.uoo rull' årligen, ty 4iöOo r;dr skulle, såsom atlanta capitaleta
remboursement, alltid härtill användas för att bålla
dgt intägt, ouh således på samma villkor utlånas sorn hufvudstoden.
Med dessa årligen lif hypotheksfonden inflytande
Den j3 Noverab er f. m.
397
8,000 i’:dr bör provinsens byggnadscassa kunna upplaga elt
fern proc. lån af 160,000 r:dr endast uppsägbar! af låntagaren,
för att med denna summa understödja sådana ortens arbetsföretag,
då sorn vanligt 6 proc. ränta oell 10 års afbetalning
å capitalet af bolaget erlägges , oell amorteringen eller
ullollningen af de för lånet utfärdade räntebärande sedlarna,
beroende af de inbetalningar cassan betingat sig af bolagen,
och administrationskostnaderna betäckas af skilnaden i räntorna
.
Jag vill alldeles icke nu fördjupa mig uti detaljer beträffande
dessa lånetraiisactioner: de blifva nog uppgjorda
mig förutan. Hvad jag endast skulle vördsamt hemställa nr,
att de icke göras för omständliga, såvida man har för afsigt att
verkligen bispringa orterna, och att man lemnar vid gåfvan
orterna tillfälle att sköta sig sjelfva efter några tydligt angilna
grundsatser. Sådan är ruin oförgripliga mening rör:de
det af Hr Lagerhjelm m. fl. föreslagna fondsystemets
sammanbindande med or ter iras arbetsförelag. Jag kastar den
i massan af denna riksdagens förslag, utan hopp att famina
åsigter gillade; men om icke jag alltför mycket bedrager
mig, komma de väl någon gång alt göra sig grillande, under
måhända mindre förmånliga förhållanden än de närvarande.
Frih. C e d e rs t rö m , Anders: Det är med anledn. af
SlalsUtskis utlåt. N:o 3^4 litt. C, som jag anhåller att fä
göra några anmäi kn:r i afseende å Utskrs svar å den af mig
väckta motion orri upptritiddringeri af farleden vid södra Stäket.
StalsUlsk. brrr- helt knapphändigt afgjord denna motion
oell förklarat, alt sorn icke rit reti t vore, hvarken huru stor
kostnad för arbetets utförande skulle komma att erfordras,
eller att detsamma är med fördel verkställbart, eller att
något bolag vöre villigt att verkställigheten sig åtaga, förslaget
ej borde till någon åtgärd föranleda. Vidare har
IJtsk., helt och hållet misstagande sig orri meningen af min
motion, förklarat att det vore en sträcka af 44 mil, som bebodde
uppmuddras: något dylikt finnes icke i min motion
anför dt. Jag har blott sagt, att farleden genom södra Stäket
från Dalarö lill Stockholm är 4b "'ib och att endast
uppnitnIdriug borde äga rum vid sjelfva södra Stäket, men
ingalunda alt en sträcka af 4g n,'l bi hofde uppmuddras. Jag
hade i sanning ej kunnat föreställa mig att SlatsUtskts ledamöter
skulle vara så okunnige örn denna (årled, hvilken är
lika så bekant, i historiskt afseende som den i sednare tider
af de flesta Stockholmsboer blifvit känd under lustfärder ä
de smärre ångslupar, sorn ett par år på denna farled, under
somrarna gjort resor; och 0111 jag rätt minnes, väcktes redan
vid >8a8 ars riksdag motion i detta ämne, hvarförutan, såsom
jag förmodar, på Regeringens befallning afvägningai’
blifvit derstädes verkställda. Jag har ej åsyftat att Staten
skulle vidkännas hela kostnaden för della arbete, utan att
Den 28 November f. m.
elt amortissements-län linnde beviljas, hvarefter säkerligen
ett bolag skulle bilda sig för arbetets utförande med åtnjutande
af någon viss afgäld för genomfartens begagnande.
Jag äi visserligen ingen kännare af krigsyrket, men för mig
ar det klart, att, om en fiendtlig flotta skulle komma hit för
att göra någon operation emot Stockholm, lär den ej kunna
uträtta något ulan landstigningstrupper. Dessa kunna landsättas
hvar sorn helst på kusten, och för denna händelse lär
det förmodligen blifva denna annee, som kommer att operera
emot hufvudstaden. En flotta deremot, som stänger
passagen, kan åstadkomma lika mycken skada, emedan den
förorsakar brist på lifsmedel, ty ifrån landet kan icke på
hjuldon all nödig tillförsel hitföras. För närvar, behöfves
en ej betydlig flotta för att hindra all tillförsel till staden,
enär blott aine ställen behöfva bevakas nemi. inloppet vid
Washolmen och Södertelje canal; men skulle passagen genom
Stäket blifva för någorlunda djupgående farkoster praktikabel,
då blir förhållandet naturligtvis helt annorlunda, ty
då mäste en sträcka af 3o mil bevakas, och dertill behöfves
i sanning en ej ringa flotta, hvilken dessutom är blottställd
för stormar på en öppen kust; så framt densamma ej mäste
delas på flera punkter, hvarigenom en mindre styrka får
lättare att operera emot densamma. Om någon Stockholms
större handlande blifvit rådfrågad i detta mål, är jag öfvertygad
alt angelägenheten, nödvändigheten och nyttan af
denna farled skulle hafva blifvit vitsordade, om den blefve
försatt i det skick, alt to ä 12 fots djupgående fartyg der
kunde passera. Då jag gjorde min motion uti i fråga var.
ämne, begärde jag remiss deraf både lill Stals- och EkomEtsktn;
hvarföre den blifvit behandlad ensamt af förstnämnda
Ulsk. känner jag icke, men då detta betänk, blifvit åter1
emit teradt, anhåller jagalt denna motion måtte blifva behandlad
gemensamt af Stats- och Ekon.Utsktn.
Frih. H e r 111 e I i n, A ti g. Söderling: StatsUtsk har ansel
t sig förhindradt att tillstyrka något anslag till anläggandet
af en hamn vid Wadstena, oell såsom skäl derföre anfört,
att afseende borde fästas ”på den mindre handelsrörelse,
som i Wadstena äger rum.” Jag lian icke för min
del, tili följe af den kännedom, som jag tror mig om förhållandena
i denna del hafva inhemlat, antaga detta skäl.
Betraktar man Wadstena stads läge, så finner man deri vara
i en medelpunkt af Rikets fruktbarare provinser. Handeln
har redan der fått en ståndpunkt, som, till följe af
handelns egna natur att qvarstanna, der den t rädt i verksamhet,
torde fortvara, särdeles då den utgöres af ett slags
byteshandel, hvilket nu är händelsen, uppkommen emellan
bergslagsorter och sjöstäder å ena sidan och jordbrukande
orter å den andra. Ej nog härmed : Wadstena kan äfven
lil fva en nederlagsort för handeln på Götha-canal. Elt
eller annat upplagsställe på den långa canalsträckan måste
Den 28 November f. m.
399
alltid för händelö vara välkommet, särdeles höstetiden, då
canalfarten kan hastigt ufbrylas af tidigt inträffad kallare
väderlek.
Vidare har Utsk. fäslat sig vid utgifterna, hvilka
möjligen ej skulle komma att svara mot fördelarna.
Häremot får jag vördsamt åberopa livad jag förut anfört,
med fästadt afseende, pfter mitt förmenande, på vigten
att taga i beräkning ej blott den handel, som redan finnes,
utan äfven den som troligen kan uppstå sedan Trollhättecanal
blifvit vidgad och ångbogseringsfarlyg å de större sjöarna
anskaffade. Men under erkännande att sparsamhet i
omkostnader bör ägä rum, der de kunna med god beräkning
ske, så vågar jag föreslå, att StatsUtsk. måtte tillstyrka
uppförandet af någon viss del utaf den äskade summan
3o,ooo r:dr b:co, att för ändamålet hållas i beredskap, om
användandet, efter skedd ny undersökning, i sammanhang
med en förändrad arbetsplan, skulle anses af vederbörande
nyttig. Jag har anledn. tro, att, i stället för en fullständig
hamnbyggnad, behofvet i det närmaste vore afhjelpt,
om en lastningsbrygga anlades, en ränna uppmuddrades för
fartygens inlöpande vid lastningsbryggan och derjemte en s.
k. vågbrytare, af slen uppförd, anskaffades.
Kostnaden blef genom en dylik byggnad betydligt mindre,
ehuru uppmuddringen af ofvannämnda ränna tid efter
annan ökade årliga underhållssumman. Fartygens säkerhet,
för och efter intagen last, vid stark storm, kommer mindre
i fråga; ty dels finnes på stället god ankargrund, och dels
är ej Motala hamn aflägsnare, än att den icke skulle, på
kort lid, kunna anlöpas.
Ur von Hartmansdorff, A u g. : För den händelse,
att utdelning af medel åt orterna icke skulle beviljas, och
att de särskildta anslag, som StatsUtsk. upptagit för strömrensningar,
ej kunna afföras från statsregleringen, så får jag
nu uppläsa det yttrande af Öfverste Lagerheim , angtde
Slångan, hvilket jag förra gången omnämnde men då icke
hade erhållit, och hvilket undanrödjer de farhågor, sorn
Utsk. yttrat för öfversvämningar i nedanför belägna orter,
derest de ifrågaställa strömrensningarna föreloges. Della
utlåt, är inkommet den 20 Oct. eller samma dag då StalsUtsk.
afgaf sitt betänk. Detta är troligen orsaken, hvarföre
Utsk. icke haft kännedom om Öfverste Lagerheims yttrande.
Det lyder sålunda :
”Om, som jag förmodar blifva förhållandet, flodvattnets
höjd kan genom denna åtgärd minskas med omkring 2 fot,
så är redan derigenom största delen af de ifrågavar. låg—
ländta ägorna väl icke torr, men fri från öfversvämning,
och således icke ali betrakta såsom tillhöriga den naturliga
flodbassinen. Det land, som derefter kommer att öfver
-
!{00
Deli a 8 N o v e m ber f. m.
svämmas af elen högsta (loden, är till sin arealså obetydligt
i jemförelse med de sjöar, som finnas längre ned i detta
vattendrag, att det valten, som derå kan under flod lider»
afdunsta, icke skulle kunna verka en half decimaltums
skilnad i dessa sjöars vattenhöjd. Visserligen kommer det
att verka mera nå den närmast belägna sjön an på de
nedra, men denna sjö, nemi. Asunden, är ensam lika stor
med alla de öfriga, eller utgör hälften af alla sjöarnas areal,
och verkan på den kan således icke heller blifva af någon
betydlighet. Utomdess få dessa sjöar sjelfva en större afdunstningsyta,
om vattnet i dem något skulle höja sig, och
man skulle väl således billigen kunna få anse denna del af
anmärkningen såsom af mindre vigt. Beträffande åter den
andra delen, nemi. att vattnet genom flodbassinens minskning
kommer skyndsammare fram lill de nedra trakterna,
så uppkommer denna tidigare framkomst icke af en större
hastighet hos det framrinnande vattnet, och ännu mindre
af en ökad vattenqvantitet på det hela, utan blott af mindre
uppehåll eller hinder på vägen, hvilket åter endast medför
den verkan att vårfloden längre ned börjar några dagar
tidigare än förr. Att denna förändring skulle blifva menlig
för nedanföre boende, kan jag ej inse. Om flödet börjar
tidigare, så upphör det också tidigare, och deruti ligger
ingen förlust, åtminstone för de jordägare, som lida af vårfloden.
För vattenverksägare uppstår åter den gifna vinst
af förändringen, att vattnet derigenom kommer alt afrinna
i mån som det genom väderleken tillkommer, i stället för
att som nu samla sig till större massor, hvilka sedan med
ökad fallhöjd i så mycket större qvantitet fortsätta sitt lopp.
Alla de vattenverk, som kunnat framsläppa den största vattenqvantiteten
som vårfloden under nuvar. förhållanden medfört,
kunna det således så mycket lättare efter sjöarnes sänkning,
och de tvister, som nu pågå emellan vattenverks- och
strandägare i detta vattendrag, om de förres större eller
mindre rättighet att uppdämma vattnet på de sednare, få
alls intet sammanhang med denna fråga; ty om bestämda
märken, som sig bör, utsättas, hvaröfver vattenverksägare
icke må uppdämma vattnet, kan denna skyldighet lika lätt
fullgöras efter de oftanämnda sjöarnes sänkning, som nu.
Den tager endast några dagar tidigare sin början.
Strandägarne omkring sjön Roxen, dit Slångån afbördar
allt sitt vatten, äro de, som skulle lida mest af en tillökning
i vårflodens qvantitet, emedan denna sjö dels är begränsad
af mycket låga stränder och dels liar ett, i jemförelse
med dess många och stora tillopp, ganska litet aflopp.
Den skada vårfloden här förorsakar är af t vä fa 11 d ig beskaffenhet,
nemi. dels den som vållas genom vattnets stigande,
hvaraf följden blifver, att stora ägorymder öfversvämmas,
och dels genom dess långsamma afrinnande, hvarigenom
skör
-
Den a8 November f. m.
skörden försvåras och stundom alldeles tillintetgöres på dessa
marker. Den sednare af dessa olägenheter har alltid
vaiil dea, som-vallal största skadan och varit mest öfverklagad.
Det ii!• också derföre ett factum, att ju tidigare
vårfloden inträtfat dess mindre skada har den vållat. Då
nu följden af att förminska de öfre sjöarnes vattenbassin
onekligen blifver den, att .Stångåns flod når Roxen tidigare än
förr, så vill det synas mig, som om detta snarare skulle
medföra nytta än skada för strandägarne. Om Stångåns
samtliga insjöar uppdämdes om vintern, såsom händelsen
ofta är med andra småsjöar, dels för att qvarhålla valten
på ägor, sorn man vill öfversvämma, dels för att samla vatten
till så mycket friskare gång på vattenverk, och vattnet
från dessa sjöar först längre fram på våren på en gång utsläpptes,
så skulle visserligen deraf vållas den största skada
för Roxens strandägare, och det är just motsatsen häraf,
som nu är i fråga. Att någon ökning i vattenqvantiteten
på del hela ej är i fråga lär en hvar inse, men lika lätt bör
äfven inses, att denna valtenqvantitet skulle periodiskt blifva
större, om den under sitt framrionande får uppstiga till
betydlig höjd på åtskilliga ställen och sedan med ökadt fall
fortsätta sitt fratftrinnande, än om den får gå som den
kommer.
Jag inser af alla dessa skäl ingen gilltig anledn. att förmena
strandägarne omkring de ifråga var. sjöarna att företaga
ett arbete, som kommer att medföra en särdeles stor nytta
för dem, eller, som är detsamma, för en del af det allmänna.
Farbagan för en oförsigtig behandling vid sjelfva
aflappningen bör ej få gälla som ett laga hinder mot företaget,
då den kan förekommas genom bestämda och lätt
funna föreskrifter.”
Jag anhåller, att vid återremissen den del af betänk.,
som jag nu uppläst, mätte få till StatsUtsk. åtfölja.
Hr Munck af Rosenschöld, Nils Rudolph: Med
afseende på den nytta en lättad communication skulle medföra
för de inre skogrika delarna af Småland, väckte jag
motion, att R. St. under vissa villkor ville bevilja anslag
till upprensning af Helge-å, som går från medlersta delen
af ofvannämnda provins och faller ut vid Åhus i Skåne.
Utsk. bar behandlat denna motion under litt. C. af nu
föredragna utlåt, och afstyrkt densamma på skäl, på hvilka
det afstyrkt flera andra motioner, åsyftande anslag till allmänna
arbetsföretag, och hvilka skäl jag derföre fullkomligt
billigar; skälen voro nemi., att arbetets verkställbarhet
icke blifvit ådagalagd. Det var möjligt för mig att inse
nyttan af ofvannämnda företag, ifall det blefve verkstäldt, —
att bestämdt ådagalägga att det kunde verkställas låg utom
17 H. 5f
Den a8 No y ernber f. m.
min förmåga. Då emedlertid IJlsk. nu tillstyrkt anslag för
inrättande af en särskild styrelse för allmänna arbeten, hoppas
jag, att denna styrelse jemväl åt detta arbete, ifall den
finnér det förtjena något afseende, skall åtminstone egna
så mycken uppmärksamhet, att den later undersöka dess
verkställbarhet; dess vigt ligger klar för alla.
Den nu förehafda discussionen har vackt min särskilda
uppmärksamhet, och jag önskar med afseende på densamma
jemväl få nämna ett par ord. En värd talare Hr af Wingård
har missbilligat de farhågor, Svenska Ständerne hysa
för statsskuld, och tveitom förordat denna, liknande den
vid en Archimedis häfstång, med hvilken de mest förvånande
storverk skulle kunna uträttas. Jag kan härvid ej undgå
att erinra eder, mine herrar! att Archimedes med afseende
på den af honom uppfunna häfkraften yttrade, ”g i f
mig någonstädes, hval-est jag kan stå, och jag
skall röra jorden!” Jag tviflan icke på, att vi ju kunde
få den omnämnda häfstången statsskulden, meri stödjepunkten
för densamma, jag är rädd derför, mine herrar! Liefve
säkerligen tomma rymden och storverket en statsbankrut.
Industrien är den häfstång, hvarmed nationerna skola resa
sina storverk, det är denna, som sätter dem i stånd att bära
de tyngder, att göra de uppoffringar, hvilka derför fordras;
folkets förtroende till sin styrelse är dea liand, som
skall föra denna häfstång.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Eu värd ledamot af R. o.
Ad. har nyligen uppläst ett yttrande i afseende på de framställningar,
sorn blifvit gjorda rörtde vattencommunicationerna
i Riket, hvaruti förekomma följande ord: "Ehuru
fägnesamt det är — — — — — — —
— — — — systeme. Jag utber mig i
anledn. deraf få nämna, att det canalföi etag, hvaraf jag
framställt angelägenheten, och som äfven en värd talare yttrat
sig öfver, grundar sig på ett af Öfversteiieutenanten
Edström uppgjordt förslag hvarmed han varit sysselsatt under
loppet af mer än 20 år, och hvilket förslag blifvit till
Konungen ingifvet och StatsUtsk. meddeladt. Det innehåller
hans bemödande att åstadkomma ett systeme af valtencommunicalioner
för medlersta Sverige genom canaler mellan
Hjelmaren och Wenern, Hjelmaren och Wettern samt
Mälaren och Siljan, och jag tror att man kan säga, att detta
arbete är ett till systeme bragt företag, och ett af de
största och vigtigaste, som någonsin varit i fråga i Sverige.
Deruti finnes också anledningen hvarföre jag vågat göra
framställning derom lill StatsUtsk., men för företagets bedrifvande
komma betydliga fonder att erfordras. Jag har
slutligen underställt Utskts pröfning, huruvida icke ett
fondsysteine vore på sin plats vid detta företag; jag har icke
D«n a8 November f. ra.
4o3
begärt, att Ulsk. skulle tillstyrka Ständerna att nu genast
besluta deröfver, utan blott reservera medel för dess verkställighet,
och att Ständerne skulle öfverlemna medlen åt
den auctoritet, sorn SlutsUlsk. täckes utse, på det att företaget
skulle kunna, efter det vederbör, blifvit hörde, börjas,
oberoende af nästa Ständers sammanträde*- Min hemställan
alt företaget borde ställas i förening med ett fondsysteme
hvilar derpå, att detta företag medtager stora summor
; att det anslag, som dertill kan lemnäs, icke motsvarar
behofvet; att det medför större hushållning att snart få
företaget färdigt genom besparing af en mängd fanx frais
och vinnande af den förmån att Riket snart mätte komma i
tillfälle att upphemta frukterna af företagets fullbordan; men
jag skiljer mig deruti ifrån den värda talaren, som framkallat
mitt yttrande, alt jag ej föreslagit ett fondsystemes sammanbindande
med några företag i orterna, utan endast med
ett stort, hela Riket gagnande företag, hvartill åtginge betydliga
capitaler, större än man på en gång kan åstadkomma.
Derföre vill jag visserligen icke neka möjligheten af
att draga fördel af fondsystemet äfven vid mindre företag,
men då man tager första steget på denna bana, bör det
röra stora fonder och Regeringen vara så litet som möjligt
besvärad af de svårigheter och den osäkerhet, sorn
i allmänhet vidlåder det första steget. Jag har yttrat mig
derföre, att jag icke måtte missförstås i min framställning
lill Utskottet.
Uppå derefter framställd propos. beslöt R. o. Åd., alt
Ilr af Wingårds, Frih. Cederströms, Frill. Hermelins, Hr
von HartmansdorfFs, Hr Munck af Rosenscliölds och Hr Lagerhjelms
nu afgifna yttranden skulle få åtfölja den under
den 25 dennes e. m. beslutade återremissen af StatsUtskrs
utlåt. JN:o 354, litt. G.
Ånyo föredrogs StatsUtsk:S den 7 och 16 dennes på
bordet lagda utlåt. N:o 354 litt- D- > ' anledn. af ifrågaställa
extra-statsanslag till allmänna byggnader.
H. Ex. Hr Gr. brahe, Magnus: Det ari aidedn. af
Konungens aflåtna nåd. propos. i afseende på anslag till
Rädda thol msky rknns iståndsättande, som jag begärt ordet
och får äran upplysa att denna nåd. propos. grundar sig
på det förslag, som till Konungen blifvit afgifvet af den
direction, som K. M. utsett att bestyra om arbetets bedrifvande
för kyrkans reparerande, hvilket förslag upptager en
summa af 5j,ooo r:dr. Såsom ledamot af nämnda direction,
äger jag en noga kännedom derom, att förslaget är så knappt
tilltaget, att det i sanning icke tål någon nedsättning. StatsUtsk.
har likväl trott sig böra tillstyrka Ständerna en nedsättning
till 40,000 rrdr, att använda till kyrkans taktäckning
4°4
Den jS November f. m.
och uppsättning af tornprydnaderna , för atl återföra Kyrkan
i samma skick som den var före branden; men om taket
kommer atl påläggas elter den uppg jorda „ och nådigst
fastställda planen, så torde det äfven vara nödigt att sjelfva
kyrkan iståndsättes; ty morarne hafva betydligt lidit af branden
oell i följd af den qvantitet vatten sorn dem onder eldsvådan
öfvergjöts. Dessa murar hafva no småningom, i brist
af tillgångar, endast här och hvar kunnat lappas , men någon
verklig reparation af desamma har icke kunnat äga rom.
Skulle nu taket påläggas och morarne förblifva i sitt nuvar.
skick, så hemställer jag, om det ej vore en bedröflig syn att
se kyrkan, med ett prydligt tak, ändå förblifva en ruin.
StatsUtsk. harsjelft yttrat sig finna billigheten af alt Staten
öfvertoge den ifrågavar. reparationen, efter kyrkan numera
icke agde någon församling och således ingen som är skyldig
att till dess underhållande bidraga ; och med anledn.
deraf hyser jag den förhoppning, alt, om StatsUtsk. behagattaga
frågan i förnyadl öfvervägande, Utsk. säkerligen skall
inse nödvändigheten af att hela det begärda anslaget beviljas
och icke finna sig förhindradt att tillstyrka en så obetydlig
summa som 12,000 rtdr till hvad redan blifvit föreslaget
alt utgå. Jag säger obetydlig summa, nemi. för Staten,
men ingalunda för reparationsarbetet, ty utan att hela det
i den K. propos:n begärda beloppet beviljas, kan detta arbete
ej verkställas som sig bör, och kyrkan kommer ovillkorligen
då om några år att förfalla. Jag hyser deri öfvertygelse,
att hvarken någon af StatsUtskts ledamöter eller
någon af R. St. skulle vilja öfverlefva den dag . dä man
skulle se detta för hvarje Svenskt hjerta så heliga tempel
förfallet. Det innesluter inom sig så många stora minnen
för Svenska nationen; der förvaras stoftet af de största Konungar
Sverige ägt; der förvaras de trofe'er Svenska vapnen
med ära tillvunnit sig. Dessa minnen ligga för djupt hos
Svenska män, de anslå för lifligt dess känslor, för att icke
StatsUtsk. skulle föreslå den summa, som äskas, för atl skydda
ifrån förfall de murar, som sluta inom sig den helgedom
vi emottagit af förfädren och den vi äro skyldige att lemna
våra efterkommande; och om StatsUtsk. gören sådan framställning,
gör jag mig den glada förhoppning att den äfven
kommer att af R. St. bifallas. Mine herrar! tillåt mig äfven
fästa eder uppmärksamhet derå, alt den tidpunkt detta
anslag skulle komma att afslås för bevarandet af det tempel
der den store Gustaf Adolphs stoft hvilan, den ar densamma
under hvilken man i Tyskland uppreser ärestoder
åt denne hjeltes minne och hvarunder betydliga bidrag lill de
dertill behöfliga anslag äfven lemnäs af enskilda och communen.
— Jag vågar äunu en gång upprepa min hemställan,
att StatsUtsk. behagade taga dessa mina anmärkmr i öfvervägande
och tillstyrka anslaget i sin helhet ; anhållandes
att detta mitt yttrande må fa åtfölja återremissen.
Den aS November f. m.
4o5
Gr. Mölner, Carl, uppläste följande:
Dä jag går alt yttra mig öfver SlatsUlskis utlåt. litt.
D, böijar jag med den förklaring, att jag anser det mindre
angenämt alt nödgas taga R. o. Ad:s uppmärksamhet i anspråk
för en fråga, som till någon dej rörer fördelar för
mig personligen; men jag hoppas, alt R. o. Ad. skall finna,
att jag icke begär mera eller annat un hvad som instämmer
med både rättvisa och billighet.
Statsötsk. har såsom skäl för afslag till K. M:s nåd.
propos. om anslag till återuppbyggande af genom eldsvåda
nerbrännda residensbyggnader , dock under erkännande af
den grundsats alt Slaten bör anskaffa tjenliga byggnader till
landscancelli, landscontor samt landtmätericontor, jemte nödiga
archi ver, bland annat anfört, att Utsk. ”saknade all
ledning för att etc. (se betänk, pag. 51.)
Om Utsk. tagit kännedom i Finance-expeditionen af de
handlingar och kostnadsförslag, hvarpå K. M. grundat sin
nåd. propos. i afseende på anslaget till residensbyggnaden i
Wexiö, så hade Utsk. fäll erfara, att allt hvad sorn i upplysningsväg
äskats innefattades i den af Majoren vid Ingenieur-corpsen
Hjelm med Konungens nåd. tillstånd upprättade
ritning och kostnadsförslag, hvari finnes afskiljd kostnaden
särskildt för läneresidensbyggnad med nödiga uthus,
och särskildt för hvardera af de a:ne flyglar, som innesluta
embetsrum, archiver, ränteri- och landtmätericontor.
Någon ytterligare proposition i ämnet, åtminsione livad
Wexiö beträffar, lärer sålunda vara öfverflödig, och jag är
öfvertygad, att, när Utsk. tagit kännedom af berörde kostnadsförslag,
som är med all möjlig besparing upprättadt af
en utmärkt skicklig arehilect, Utsk. icke afstyrker en utgift,
som är i flera afseenden nödvändig.
Upplysningsvis bör jag nämna, dels att, vid förändrad
tomtreglering eller den staden Wexiö sednast öfvergångna
eldsvåda, K. M. tillät att förra residenstomten fick utbytas
mot annan jord straxt utom staden, der läget gör antändning
från stadssidan omöjlig, dels ock alt förslaget till
residensbyggnads uppförande upptager att kostnaden beräknad
för stenhus, såsom i alla hänseenden varaktigast, skulle min*
skås med yooo r:dr, om sjelfva bostadshuset blef uppfördt
af träd, hvarom allt handlingarna närmare upplysa.
Hvad embetsrum och archiver angår, så är det för närvar.
ganska svårt att få hyra en passande local, och så länge
länets säkerhetshandlingar, såsom jordeböcker m.m., skola
förvaras i trädbyggnader, och, såsom nu, i brist af nödigt
utrymme, i öfra våningen af ett högt trädhus, sä qvarstår
alltid den risk, att dessa handlingar, i händelse af ny eldsvåda,
förskingras och förstöras. Vid branden i838 förlorades en
stor mängd för länet vigtiga handlingar, deraf dubbletter icke
finnas, och hvilka således aldrig kunna återfås.
Då, på sätt jag haft äran tillkännagifva, de hinder uro
4o6
Den a8 Novtmber f. m.
undanröjda, sorn StatsUtsk. ansett ligga i vägen för beviljandet
af anslag till ett så högst angeläget föremål som delta,
så loide för StatsUtsli. endast återslå att i denna del tillstyrka
bifall lill K. M:s nåd. proposition. Vidkommande åter
residensbyggnaden eller landshöfdingens boställe , så utgår
Ulsk. från den princip, alt, der sådana ej redan finnas, landshöfding
endast bör åtnöjas med byresersättning; men utom det
att i en stad med något öfver 2000 innevånare det är svårt
finna en bostad, lämpad efter hans lefnadsbehof, isynnerhet om
han äger stor familj, så, enär i alla residensstäder, med undantag
af Piteå, landshöfdingarne äga boställen , synes det
vara en orättvisa, alt i Wesiö numera ej får finnas boställe
för landshöfdingen, derföre att denne embetsman halt den
olyckan förlora sin bostad genom eldsvåda, särdeles när härtill
kommer, att jag nu måste i hyra betala 200 r:dr b:co
af egna medel utöfver hvad Staten består i byresersättning,
oberäknad förlusten af egen bostad och ej så obetydlig lösegendom.
Dä det i alla fall under tidens längd icke kan
blifva någon vinst för Slaten att betala hyresersättningar,
hvilka dessutom stegras i samma mån folkmängden eller inflyttningar
tilltaga, samt i följd deraf svårigheten att få hyra
sådan tjenlig local för landshöfding, att äfven K. personer på
deras resor genom landet kunna dem bebo; så och på det
Utsk. må sättas i tillfälle icke blott att taga i betraktande
de handlingar, hvarpå K. M. grundat sin nåd. propos., utan
ock tillstyrka att jag i hyresersättning undfår hvad jag bevisligen
måste årligen utbetala intilldess residensbyggnad
eller boställe blifvit på Statens bekostnad uppfördt, får jag
anhålla om ålerreiniss af ifrågavar. betänk., och alt dessa
mina anmärkn:r må dervid varda bifogade.
Frih. Cederström, Jacob: K. M. har i sin nåd.
propos. begärt 100,000 r:dr att användas till nybyggnad af
landshöfdinge-residenser. Det har varit och är för R. St.
och deras StatsUtsk. en känd sak, att efter branden i Wenersborg
residenshuset derstädes föreslagits att tillbyggas i
stället att bygga flyglar eller särskildta hus för einbetsrummen
111. m., att landshöfd.residenshusel i Wexiö afbrunnit,
och att derföre ett nytt sådant fordras derstädes, äfvensom
nödiga byggnader för embetsrum, arcliiver m. m.; och
alt i Piteå saknas bostad för landshöfdingen. Ulsk. har ansett
det vara nog, 0111 nödiga embetsrum finnas, men att boställsrum
för landshöfdingarne ej vore så behöfliga , emedan
desse embetsman kunde bo i hyrda lägenheter. Utsk. visar
härigenom, att det icke ingått i någon slags beräkning af
landshöfd.embetenas utöfning, att Utsk. helt och hållet förbisett
möjligheten att verksamt kunna utöfva dessa embeten,
ty dertill fordras att embetsrummen öro belägna i det hus,
som landshöfdingen bebor, på det att denne embetsman, hvars
biträde och råd så ofta påkallas af provinsens innevånare,
Den a8 November f. m.
4°?
må kvinna vara i tillfälle att skyndsamt gå tillhanda med de
upplysningar och råd sorn äskas, hvilket endast blir möjligt
derigenom att embetsrummen och archivet, hvarest alla handlingar
förvaras och hvarutur upplysningar stå att inhemta,
ligga nära till hands, och att således ett dröjsmål med besvarandet
af vissa angelägna frågor ej måtte lända till skada
både för den enskilda och det allmänna. Allt detta är innevånarnes
i provinserna fördel, långt mer än landshöfdingarnes,
och det hör till ordningen att cheferne för länsstyrelserna
liro bosatte i de hus, der embetsrummen äro belägna,
för att beständigt kunna vara till hands för embetets
utöfning. En så enkel uppfattning af ämnet hade jag ej
väntat skulle kunna förbises af någon, än mindre af ett R.
Sits Statsutskott. Jag yrkar således bifall till K. M:s nåd.
propos., och att de 100.000 rtdrne uppföras på stat att utgå
till de ändamål, hvarför de blifvit äskade.
I afseende på Riksarchivet och dess förflyttning har
StatsUtsk. i 2:a punkten af dess utlåt. litt. D förklarat, alt
Riksg.contrs nuvar. local skulle upplåtas ej blott för Riksarchivet,
utan att denna local äfven lemnade utrymme för
uppställandet af Vitterhets-, Historie- och Antiqvitels-acade
miens samlingar. För dessa begge föremål är localen alldeles
för liten, helst huset, för att blifva användbart för ensamt
Riksarchivet, säkerligen fordrar tillbyggnad af flyglar;
och hade Utsk. tagit kännedom om den qvantitet af handlingar,
som finnes i Slottets hvalf förvarade, så hade ett sådant
yttrande som detta ej kunnat afgifvas, emedan Utsk.
då varit i tillfälle att bedomina, att Riksg.contts hus, utan
tillbyggnad, omöjligen kan inrymma de handlingar, som i
slottshvalfven förvaras, Riksarchivet tillhörande, ehuru uppställningen
af dessa handlingar verkställes på hyllor sä väl
kring väggarna som fristående på golfven ; att Vitterhets-,
Historie- och Antiqvitets-academiens samlingar äfven i nämnda
luis skulle få rum, är omöjligt. Flyglar kunna utan stor
kostnad och lätteligen uppföras neråt Riddai holms-canalen.
Jag skulle alltså tro Riksg.contis hus, om det kan aflåtas,
ensamt böra lemnäs till Riksarchivet, utan ail sorts sammanblandning
med andra verk, och att som utrymmet blir otillräckligt
för Riksarehivets behof, StatsUtsk. bör föreslå en
tillräcklig summa för uppbyggandet af de flyglar som erfordras.
Vid 3:dje punkten af detta utlåt, har H. Ex. Hr Gr.
Brahe redan anmärkt den mer än besynnerliga njugghet Utsk.
visat vid att pruta bort 12,000 r:dr på den summa, som erfordras
för Riddarholmskyikans iståndsättande. När medel
finnas och Utsk. funnit skäl att tillstyrka Ständerna att lemna
anslag till kyrkans taktäckning, så kan jag för min del
ej linna skäl att afpruta några tusen rtdr från hvad kostnadsförslaget
upptager som oundgängligen nödigt, helst det lärer
fulla af sig sjelft, att om, efter takets påläggning och kyr
-
4»s
Den 28 November f. m.
kans fullständiga reparation, 12,000 r:dr blifva öfver, så kastas
ej dessa 12,000 r:dr i sjön; men om man nu afpruta!-denna
summa oell arbetet den förutan icke kan fullboidas, så afstanna!'
i och sned detsamma bela arbetet och slår der i sitt
bristfälliga eller ballfärdjga skick, för att vid nasta riksdag
påfordra icke blott dessa 12,000 r:dr ulan ytterligare tilläfventyrs
andra 12,000 r:dr, kanhända för att bota de skador,
som kyrkan lidit derföre att den ej blifvit med ens
iståhdsal t.
Jag begär återremiss af detta betänk, och yrkar att StatsUtsk.
mätte noga afse, alt, vid frågor om allm. byggnaders
underhåll och deras tillbyggande, det är af högsta vigt för
samhället att icke iakttaga njugghet i anslaget, emedan det
är en bestämd misshushållning, 0111 arbetena icke hinna att
i vederbörlig ordning fullbordas, emedan de komma alt kosta
mera genom uppskof dermed.
H. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm, Gustaf: Jag är till alla
delar förekommen af H. Ex. Ur Gr. Brahe och Frih. Cederström.
Mine herrar! det handlar örn tak öfver våra store
Konungars grafvar. Summan, som afprutas, är 12,000
r:dr — och det är Riddarhuset som öfverlägger!
Hr Lefre'n, Joh. Pehr: StatsUtsk. har afstyrkt anslag
för landsh.residenser och för byggnader lill deras embetsrum.
Jag har händelsevis fått kännedom om ett af dessa
förhållanden, anhållandes att derpå få fästa Utsk:s uppmärksamhet,
då jag går att begära återremiss på förevar, betänkande.
Föihållandet angår nemi. Piteå landsh.residens oell
landshöfdingen derstädes embetsrum. 1818 flyttades länets
hufvudstation till denna stad; då fanns der icke tillfälle att
för hyra på något villkor kunna få en lämplig local , utan
landshöfdingen måste bo på gästgifvaregården första halfåret,
tilldess en enskild man företog sig att inreda en local, som
blef någorlunda rymlig för ändamålet och hvilken i närvar,
stund begagnas. Den ene landshöfdingen efter den andra
har lyckligtvis kunnat ställa så till alt ej hafva blifvit husvill.
Fråga har uppstått att inköpa detta hus och denna
tomt, äfvensom att tillbygga af sten sjelfva hufvudbyggnadeu,
hvilken såsom de öfriga äro af träd. Hela kostnaden skulle
uppgå lill 26,000 r:dr b:co. Alan förmodade att StatsUtsk.
skulle täckas tillstyrka åtminstone den summa, som fordras
för sjelfva tomtens inköp med de nuvar. husen och byggnaderna,
som på densamma befinnas, emedan de äro för ändamålet
tillräckliga, åtminstone intilldess att någon större byggnad
kan komma i fråga. Denna tomt med byggnader kostar
6000 r:dr. Det är i allmänhet skäl att hysa de husvilla,
och Rikets embets- och tjenstemän, hvilka dagligen böra befinna
sig på embetsrummen, böra icke vara ställde i det förhållande
att, om icke en tillfällig utväg funnes att få hyra
en
Den 28 November f. m,
409
en local, den enda tjenliga sorn finnes i hela staden , så skulle
de vara på det aldra högsta strandsatta.
Jag ber alt (å uppläsa ett in'yg om beskaffenheten af
denna local, och att detsamma måtte få åtfölja återremissen
till Utsk af detta betänkande. Detta intyg är utfärdadt på
magistratens i Piteå vägnar, undertecknadt af borgmästare
oell rådmän, och till sin enlighet med originalet behörigen
intygadt, så lydande:
Afskrift.
Att inom denna stad ej finnes någon gård, der landshöfdingen
kan logeras, så passande, som i dess egen å tomterna
N:i> 61 och 62 uppförda; att, med undantag af nämnda gård,
finnes ingen i staden, der. utom boningsrummen, nödiga embetsrum
skulle vara a>t tillgå; och att mei berörde gård, hvars
cancellibyggnad uppfördes vid pass år 1816 eller 1817 oell
hvars karaktersluis, upphygdt år 1H06 af ett i' staden dåvar.
förmögnare handelshus, under firma Johan & Gabriel Hurman,
och sedan år 1819 varit bebodt af fyra landshöfdingar,
ständig! varit väl underhållet och befinnes i godt stånd;
derom allt varder detta till laga bevis meddelt. Piteå Rådhus
den iö JNövemder 1840.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Jag uther mig tillåte]-e att
få förena mig med de varda talare, soin vltrat sig till förmån
fö 1 bifall lill K. Mrs nåd. propos. af d. 27 Juli, rör:de
iståndsätta udel af Hiddarliolinskyrkan. Jag anser mig icke
till dessa yttranden böra tillägga något, emedan min stämma
är för svag för att vidröra ett sådant ämne; men jag
vågar fasta StalsUlskts uppmärksamhet derpå, att då Utsk.
gjorde det nu anmarkta afdraget af 12,000 r:dr, så voro
Statens tillgångar på långt nar icke så stora sorn de nu aro,
hvarföre jag tillförsel- mig att Stats [|tsk. numera kommer
att lillslyi ka hvad Konungen för ändamålet begärt. På samma
skäl förmodar jag alt Utsk. ändrar sin hemställan i 6:te
punkten ronde gymnastiska central-instilutet, dels på den
grund jag anfört, alt Utsk. nu har medel, och dels derföre,
att Utsk., som erkänner behofvet af detta anslag,
likväl hänvisat Konungen att taga medel af 8:de hufvudtiteln.
Anslaget på denna titel är dock gifvet till underhåll
af Kronans lius och byggnader, men här är ej fråga om underhåll
utan om medel till en ny anläggning, oeh således
torde Utskis skäl förfalla.
På Magistratens vägnar,
C. E. Stenberg.
H. G. Falck.
Jon Strandberg.
Enligheten med originalet, intyga
J. Stolpe,
C. J. Forssling,
La ndsca neel list.
Lanilscontorist.
5»
Den 28 November f. ra.
lii* Edenlijelm, Gillis: Med ledsnad ser jagt af U tales
betänk., atl Utsk. afslagit anslag till inköpa! lii ne res i dm ser,
der sådana ii ro behöfliga, och det är för mig så mycket mern
påkostande, som jag sjell är försedd med en god bostad
oiih önskade mina embetsbroder samma förmän , pä det att
det ej matte bända någon af dem detsamma sorn det bande
borgmästaren i en till Götheborg närgränsande stad, alt lian,
i brist af bostad, mäste flytta derifrån och skaffa sig bostad
på annat ställe Jag anhåller derföre om återremiss på betänk.
, så att den blist på bostäder, sorn åtskillige I mdshöfdingar
och främst den i Piteå lider, måtte afbjelpos.
Ur af Schmidt, Georg Lars: Med den närmare
kännedom jag äger 0111 förhålla lidet med landshöfding) tis bostad
i Piteå, understödjer jag i allo Hr Lefreåis yttrande, och
ber att man måtte befria landshöfdingen i nämnda stad frän
bekymret att möjligen fä bo pä gatan.
Hr von Hartmansdorff. Äng.: Jag anhåller också
att få flista mig vid den första punkten, ang:de läneresidenser.
Ibland dem, som skulle få medel af det anslag Konungen
äskat, är äfven länei esidenset i Calmar. Förhållandet
med embetsrummen derstädes är för närvar, sådant, atl på
deri s. k. caneellisidan finnas blott alne stora rum och ett
litet, som möjligtvis kunde begagnas till tambur, men sorn
måste användas lill ett slags arch i v, emedan något sådant
icke finnes vid cancelliet utan är beläget så långt borta sorn
det i den staden är möjligt, d. v. s. vid inkörsporlen. Silin
iida, när det lilla rummet begagnas . såsom sagdt är, lill
ett slags archi v, så återstå de 2 öfriga, hvaraf det ena
är sessionsrumrnet, der landshöfdingen och landssocreteraren
sitta, det andra är på en gång skrifvarei urn och tambur för
vaktmästaren. Uti detta måste de af länets innevånare, som
bafva något att vid cancelliet andraga eller uträtta, afven
samlas, lill trängsel och svårighet för länsnotarien och skiifvarne,
sorn der sitta och förrätta sina tjenste!'. Men icke
nog härmed: det finnes icke något liim, hvaruti lösdrifvare
och förbrytare kunna vistas, under afvaktan på de föihör,
som med deri ena eller andra af dem höta austalius, eller
under det att pass och dylikt skola utfardas. Om nu dessa
personer skola i skrifvarernmmet trangas med länets innevånare,
så finner en hvar huru olrefligt det måste vara för
de sednare att vara omgifna af brottslingar, sorn ofta stinka
och hafva ohyra. Om nu dessa olyckliga varelser åter måste
hållas i den öppna förstugan, hvilket ofta är händebeii,
så plågas de der i sina slarfvig» kläder vintertiden af köld
och blåst. Hvad är då all göra? Jo, nian måste skaffa utrymme,
och della vinnes icke ulan anslag.
På contorssidan är ungefär förhållandet likadant; der
finnas ej heller mer än 2 rum, utom arch i v rum litet och ränteriet.
Uti det yttre rummet, som är både skrifvarerum och
Den aS November f. m.
förmak, är samma och fast värre trängsel än på eaneellisidan,
emedan detta rum tillika är förmak till landlränteriet,
så att fogdarné icke hafva något annat, der de kunna
införa sina penningeskrin och kistor, när de komma med
uppbörden, hvilket gör svårigheten så mycket större. Jag
har törni nämnt, att något egentligt caneelliarchiv icke finnes
i residenset. Följden deraf är, alt 0111 någon af länets innebyggare
konnner till staden för att få en resolution, sorn lätt
kumle på dagen expedieras, är det, om äldre handlingar behöfva
rådlöras, nästan ogörligt, utan den rättsökande nödgas blifva
qvar i staden öfver natten eller begagna commissionär ,
tinder det att handlmgarne bernias från andra ändan af staden
eller der eftersökas, om de ej genast återfinnas. Landtmäterieontoret
är ej heller i residenshuset, utan befi tines iuryindi
jemte archivet i samma aflägsna hus, tillhörande fortificationen,
fuktigt och otjenlig! både för kartors och handlingars
förvarande. Om StatsUtsk. behagade laga dessa omständigheter
i öfvervägande, så hoppas jag, att det ej skall
fortfarande afstyrka utgifter, så behöfliga som dessa.
Hvad Riksarebivet beträffar, instämmer jag för min del
i Frih. Gedérströms yttrande. Jag tror det bästa hafva varit,
om Ulsk., med de stora tillgångar, sorn finnas, hade tillstyrkt
Professor Geij.e'rs motion att lemna medel till inköp
åfelt hus. Men dä detta icke skett, är naturligtvis något
bättre an intet. Det är alltid en stor fördel, om Rikets
handlingar, i stället all förmultna i sloltslivalfven, få en sådan
local som Riksgcont. för närvar, har. Men om den
tillika skall inrymma Vitterhets-, Historie- och Antiqvitetsaeademiens
stora och förträffliga samlingar, så är det gifvet,
alt Riksg.conl:s hus, sorn i alla fall är otillräckligt för Riksarchivet.
skall blifva det ännu mera. Oro åt Vitterhets- , Historie-
och Antiqvitets-acadeurien dä äfven skall lemnäs o'i11—
rackligt utrymme, så b lifver intetdera verket belåtet. Jag
skulle derföre önska, att StatsUtsk. måtte toga denna sak i
närmare öfvervägande. Förslaget att förflytta Sundhetscolliin
till Kungsholmen, anser jag olämpligt. En bland de
största fördelarna al de flesta embetsverkens befintlighet på
Riddarholmen, eller på ett ställe, är just den, att det ena
kan i ögonblicket få upplysningar från det andia ; äfvenså
att parter och de som hafva med embetsverken att skaffa
ej förspilla tiden på långa afstånd mellan dem. Skulle man
deremot aflägsna deni så långt ifrån hvarandra-, så alt det
ena lage på Riddarholmen och det andra på Kungsholmen,
så förlorades begge dessa fördelar. Det torde äfven vålla
större statsutgifter, ty tjenstemän, sorn nu få innehafva (lera
beställningar, kunna sköta dem gemensamt, när embetsverken
ligga nära hvarandra; men aro de skiljda på en half fjerdingsväg,
så låter det sig icke görn, ulan Slaten måste åt
den, sorn skall lefva af en lön, gifva en större. Andra olägenheter
och vådor uppstå äfven häraf vid postens expedie
-
Den 23 November f. ra.
rande och vid bärandet den långa vägen till Kungsholmen
och öfver den långa bron af de penningebref, som ankomma
eller skola afsändus. Jag afstyrker således alven detta
förslag.
Hvad Riddarholmskyrkan beträffar, så instämmer jag
med de värda ledamöter, som yrkat det anslag Konungen
begärt. Deras skäl äro så väl utförda, att jag ingenting har
att dervid tillägga. Men jag hade önskat att grafvar tillhöriga
Konungar, som aflidit för längre tider tillbaka, och hvilkas
namn hvarken äro så lysande eller i så lifligt minne som
deras de der hvila pä Riddarholmen, hade fått någon ringa
del af de tillgångar, som finnas, för att förhjelpas ifrån det
förfallna skick, hvaruti de nu befinnas. Dä det lyckats
Frih. Boye. Fredr., att erhålla ett litet ansia;,’ till iståndsättande
af konungagra!varna i Wreta klosterkyrka . så yrkar
jag samina anslag åt konungagrafvarna i Warnhems
klosterkyrka. Skälet, hvarföre Disk haft den bevågenheten
att tillstyrka hvad bemälte Friherre föreslagit, men icke hvad
jag begärt, uppgilves vara, att behofvet icke 'kulle blifvit
styrkt i det sednare hänseendet. Jag vet dock icke hvarmed
Frih Boye, Fredr., styrkt sin uppgift; åtminstone har
det icke skett på detta runi mig vetleiligen. Men om Frill.
Boye, som längre tid vistats i Westergöthland och förmodligen
kännner förhållandet äfven med Warnhems klosterkyrka,
hade den godheten alt lagga ett godt ord för densamma,
så har jag anledning hoppas, att det skulle göra en
god verkan hos Utskottet. Skilnaden att den ena klosterkyrkan
ligger i Öster- och den andra i Westergöt Iliand bör
viii icke lända till nachdel för grafvarna i Warnhem. Då
emedlertid någon tid åtgår innan den förmodade äterremissen
hinner expedieras lill U;sk.. skall jag söka få officiella
uppgifter från Warnhem för alt hestva ka det förhållande,
hvaruti dess konungagrafvar sig befinna.
Jag anhåller om återrremiss, och att med densamma
dessa anmärkntr måtte få åtfölja.
Hr Lag er gren, Anders: Till en början får jag i anleda.
af detta betänk, om exlra-statsreglei :n förklara, det
jag icke anser StatsUlsk. hafva rätt förfarit, då Utsk. satt
denna reglering på i år. Detta har redan tillförene af andra
talare blifvit anmärkt och deras skäl vill jag ej återupprepa,
utan blott säga, att jag för närvar, anser delta så
mycket mera olämpligt, som jag vet att ifrån sammansatta
Stats-, Lag- och Ekon.Ulsktn ett betänk, inkommer med
förslag att sälta en del af extra-slatsregler:n på 4 år, eller
till den i Januari i845, och hvilket således skulle conliadiceru
detta betänkande.
Egentligen har jag begärt ordet för att yttra mig öfver
den 5:te punkten. En riksdagsman från Wermland hur
begärt eli anslag af 6ooo r:dr för att tillvägabringa en kyr
-
Den 28 November f. m.
4.3
kobyggnad för Finn-allmogen i 3:ne socknar inom Wermland.
Beliolvet dera! tror jag mig kunni vitsorda, dä jag
sjelf’ varit i dessa församlingar oell sett det gräsliga oell förfärliga
förderf, hvaruti denna Fmn-allmoge sig befinner oell
lefver. !\lan kumle snarare kalla dessi Finnar för hedningar
än christna niennisknr, oell behofvet af ett capell lör
deni liar församlingens pastor intygat, 0111 än ej offieielt,
livarföi utan jag hoppas, att ett intvg 0111 beliolvet häraf
ieke inom PresteSt. skall uteblifva ilrån stiftets föreståndare.
Jag medgifver visserligen, att StalsUtsk. i sakens Hilvar, skick,
och dä den i ämnet framställda motionen icke varit åtlnljd
af några officiella handlingar från vederbörande aucloi iteter,
gjort rätt, då det alvivi kt anslagets beviljande , inell förmodar
tillika, att, dä ålerreniissen af detta betank. ankommit
till StatslJtsk. jemte tillstyrkan till den gjorda motionen
ifrån vederbör, auetoriteter, sorn intyga beliolvet af den ifrågasatta
capellbvggiiaden, Utsk., vid öfvei vägande deraf, skall
behjerta delta behof och tillstyrka Ständerna att anslå den
äskade summan Man kan visserligen invända, att del i allmänhet
är församlingarnes skyldighet att sjelfva bekosta sina
kyrkor, åtminstone om rättighet medgifves att öfver hela
Riket kringsända stamböcker , men de medel, som genom
stnmhöckers kringsändande kunna erhållas, uppgå alltid lill
ett så ringa belopp, jemförelsevis med beliolvet; oell hvad
dessa församlingar särskildt angar, sorn skulle bekosta capellbyggnaden
, äro de sä utfattiga, att de sjellve ej kunna bidraga
det ringaste till ifrågar. kyrkobyggnad, ty de blifvande
inedleuiuiarne i denna eapelllörsamling bestå af sådana
som sjellve knappast kunna hvarken kläda eller föda
sig, och då hemställer jag lill hvar och en, huru det skulle
vara möjligt atl någon kyrkobyggnad af dem kunde påkostas.
1 öfrigt får jag förena mig med dem, som yrka att det
begärda anslaget till Riddarhobuskyrkan mätte utgå oafkortad!,
och utom livad hämm redan blifvit yttr.idt, vågar jag
blott hemställa, huruvida det val vore passande, att, då kyrkan
i afseende på den nya tornbyggnaden blifvit försatt i
ett skick, sorn (einnar löga öfrigt att önska, den öfriga delen
af k vikan icke då äfven erhölle den reparation oell det
utseende, sool motsvarade toi nbyggnaden J ig vill ej åberopa
huru inyeket smil påkostas sådana byggnader i andra
lander; denna byggnad, för det ändamål hvartill ilen nu begagnas,
iir den enda i Sverige, och del vore val då älven
skäl att i afseende å den söka mäta sig med andra länder.
livad som blifvit anmärkt om »lämpligheten af att
Riksg contts lius uppläles åt Riksarchivet. tror jag ej vara
af beskaffenhet att hindra SlatsUlskts förslag; jag har åtminstone
af Kiksarchivets egna tjensteman, äfvensom aftjeustemännen
i Vitterhets-, Historie-oell Anliqvilets-academien
hört, att de skulle vara särdeles belåtne, om detta hus blef
-
4*4
Den 2S November f. m.
ve åt nämnda verk upplåtet. Beträffande Frih. Cederström*
yttrande örn olämpliglietcn att sälta hyllor midt på golfvet,
så lår jag såga, alt del är en högst vanlig sak i biblioi hekel1
alt hylin]’ uppställas på galfven på ett vässt afstånd från
hvarandra, och della vöre saukdes appheabelt i de runi,
souj finnas i Riks».emil:* hus, emedan de arn ljusa och glada.
Man har sagt alt det vore olämpligt att (lytta Suudhets~co|I:m
så I ingi boil suni till Kungsholmen ; jag har ingenting
egentligen alt invända emot detta påslående, men
hardt vöre det i sanning å den andra sidan, om Riksarehiv
e t - dyrbara samling af handlingar skulle föi multna i sloltsh
valf veu.
För öfrigt ville jag val nämna några ord lill förmån
för gymnast iska cen I ial-i ost i tilt et , men anser alt den lör
det sa minn behöflig i lilla summan ktm utgå af del anslag, som
SlalsUtsk uppgifvit.
Fril). Sprengtporten, Jac Willi.: Alldeles i motsats
med den åsigt, sorn Frih. Cederström och Ur von Hartmansdorff
yttrat t afseende på omöjligheten ali inom Riksg.-  C"nt:s mivar. lins finna utrymme både för Hiksarchivet samt
Vitterhets-, Historie- oell ö n t iq v i I ets-aeadem ien, grundar sig
mitt omdöme att sådant ut ly mine vei k ligen finnes pä de upplysningar
jag. inhemta! af nämnda verks chefer, och Imlket
också öl vei ensstämmer mert hvad en värd talare nvss löre
mig derom yttrat. Då en lianslalion af de handlingar, soln
tillhöra Ri ksarchi vet, kommer att äga rum, är del iner än
sannolikt, att • n stör del af dessa handlingar kunna förblifva
pä den plats der de nu befinnas. Det ar isynnerhet sådana
handlingar, hvilka arn al et< diplomatiskt varde, jemte
legislraturen, sorn behöfva ordnas och uppstalla* pä en bättre
och tillgängligare local; men ali dir borttaga plats för
handlingar, som icke äga något egentligt vinde. <fei lili finnes
visserligen icke något skäl. Om Incalen väl disponeras,
på sätt deli värde talaren sigt sorn yttrat sig nast före mig
i denna fråga, eller alt hyllor med tjenlig» mellanrum ställas
fram på gollven, hvarigenom ingalunda något trassel
åstadkomma*, ar det intet tvifvel lindel kastadt, alt localen
kan blifva tillräcklig så för det ena sorn det andra ändamålet.
JJå Ivaline nyttiga saker på en gång kunna åstadkommas,
hvarvid detaljomstandigbeler utgöra största hindret,
hade jag i sanning icke vantat mig ätt anmai k n:r och
hinder mot verkställigheten skulle framkastas från personer,
som synas intressera sig för sjelfva saken. Det ar icke blott
i afseende på sjelfva intresset att se våra historiska samlingar
viii ordnade, som jag högligen önskat alt dessa anmärkiiM'
uteblifvit, utan afven i afseende på den omständigheten, att
Ständerne fästat som villkor vid anslagets beviljande till Vitterhets-,
lliitörie- och Antiqvitets-aCademien, att dess samlingar
skulle blifva uppställda. Skulle det visa sig efter ett
Den a8 November f. m.
planmessigt oidnnnde af Riksarchivets handlingar, hvilket
säkerligen (ordrar eli eller annat års arbete, allen t i 111) s gunnel
af Riksg.crmtis rmvar. hus voie af verkligt behof1 påkallad,
sä är del ju ingalunda omöjligt alt en sådan lill
byggnad
sker elleiålg och skulle denna brist på u lev ninie
uppkomma som en följd af Ständemes egen liemstfiIlan, hvilken
del beror på Konungen ali bifalla, all Vitterhets-, Historie-
och Auliqvitets-aca(leinieus samlingar afven i nämnda
hus uppställas, sa synes det mig iner än sannolikt, alt Stu liderne,
sorn vid alla föreglde lifsdagar oell äfven vid denna
synas hafva bevisat ali de äga intresse för Saken, icke vid
en kommande l iksdag lara vagra det anslag, sorn fordras för
alt genom en tillbyggnad göra loealen tillräcklig Alt pa
förhand framställa en begäran om anslag till byggnader, sorn
sedermera tilläfventyrs icke .finnas behöfliga alt uppföras,
del till linner jag för mili del icke något skäl, och en sådan
framställning skulle måhända försvårat möjligheten att erhålla
bifall lill denna visserligen icke ovigt.iga fråga, som är
af egenskap alt förtjena allas varma intresse, hvarföre jag
också måste på det högsta önska att StatsUtsk. icke uti (fetta
hänseende gör i sin hemställan någon förändring på grund
af den anmärkn., sorn ofvanuppgifne gloe talaie framställt.
Hvad angår den anmai kia ohiinpligheten af Sundhels collegii
förflyttande till Kungsholmen, så är det en sak, sorn beror
på Konungens nåd. pröfning, och dä disk. alternativt föreslagit
ali, i händelse K M. bifaller Nummerlotteriets upphörande,
antingen det la emin t-verks ägande hus nppläles till
begagnande al Sundhets-colltm, eller afl samma lins forså Ijes
och all för den inflytande köpeskillingen Carolinska Institutet
utvidgas med erforderlig tillbyggnad, beiviflar jag ingalunda
att ju K-M. valjer det säll, som i alla afseenden medför
deri största fördelen.
beträffande SlatsUtskis tillstyrkande af reparation å
konungagralvarna i Wreta klosterkyrka, men icke af dem i
Wärnb ems, sä har detta sin grund denilatt im-tioncn
armide den försln;imiufa k. vikan nlredt frågan fulMändigt ;
att Utsk. lia fl 1. o m tillman*» tili kostnadsförslag, suni kisa
till hvad belopp reparationen skulle uppgå ; neli ali för
StaMÖlsk- blifvit tillförlitligen > t y i hl aU Wt et a k loslers församling
ieke hade någon föi bindelse ali underhålla dessa
knnimgagrafvar. Alla dessa omMäiuiigheler, så \ål i afseende
på kostnadshefopp sorn del iner eller mindre hrUlfällig:»
skick hvai nli konnngngrafvarna sig helluna, likasom försainlin-:*
lis åliggande föi hind» Ise ali dem underhålla, eliel
icke, har varit alldeles ohekanl lör StaMflsk. hvad Warnhem'
klostei kvika bélralfae. Jag nämner dt Ma blott för alt
lästa de ledamöters uppmärksamhet derpå, som intressera sig
lör saken, att, såvida icke dessa upplysningar i afseende å
sistnämnda klosterkyrka meddelas vid återremissen af detta
utlåt, och StatsUtsk. sålunda blir i tillfälle att pröfva fiå~
Den 28 November f. m.
gan meri fullkomlig sakkännedom , jag betvifla!1 att Siats—
Ulsk., vid återremissens besvarande, kan aflåta något annat
yttrande i ämnet, an som nu blifvit algi! vet.
Hr Frih. o. Landtm, tillkännagaf, alt plenum komme
alt fortsättas på e. 111 kl. (>.
Hr af Ulir, Gustaf: Då fråga är alt lemna bifall till
hegardt anslag lör Riddardiolmskyi kans islåndsättande, lår jag
säga, att delta ar en sak, sorn så djupt anslår nationalkänslan,
att man icke kan annat än förundra sig öfver alt en
sådan framställning kan mola ogenhet i s'ället för hänförelse;
inell orsaken är lätt alt finna. Föl hål landel meri denna
reparation är ungefär detsamma sorn förhållandet var
nied Götha-eanal. Ingen t v i find e det ju detta arbete var
nationell, ingen tviflade att ju del utfördes med nit och
omtanka, ingen trodde alt några bedrägerier ägde rum på
deras sida, sorn hade arhelsheslyi et om bander; sådan var
allmanna lanken <1111 ai betet — och ändå mölle det ogenhet.
Oisakfti deilill är också allmänt känd, den nemi. att
man icke gick öppet tillväga med Re|>resentationen, ltlandiog
henne vid näsan, derigenom att nppgifterne icke all id voro
sannfärdiga, och att man utsträckte arbetet öfver hela
ytan af canal-linien, för att likasom sätta nationen i en moralisk
nödvändighet att emot sin egen vilja nödgas fullända
arbetet. Nästan så förhåller det sig också med lietta aibete,
ty om man användt någon del af hvad sorn åtgått lill tornbyggnaden
för alt dei med sälta tak på kvrkau och sagt lill
Ständerna: vi hafva gjort det nödvändigaste och vanta alt
J gören det öfriga, så hade en sådan propus, visserligen icke
mött något motstånd utan Ivertom blifvit nied mycket bifall
emotlagen. Nu har man likväl gjort på det vanliga sättet.
Jag sager icke detta lör alt lägga sten pä den börda,
som torde vara tung nog för de afgångne Statsråden all bära
; jag säger delta fastmera lör all erinra den nya ministéren
derom, att Svensken, ehuru fattig , är lill sin natur
generös och liberal, hvarom också hela vår historia bär vittne.
Han uppoffrar lif och blod för det allmänna och går
längre än någon annan i nit för sina förmän, om de ‘aga
bans förtroende. Om derföre en ny minister e aktar på våra
sympathirr, om de med nit neli kraft gifva exempel att
de gå till botten med sakerna och icke endast hålla sig till
ytan så väl af det ena som det andra administrativa ärendet
; så vågar jag, så obetydlig jag äu är, försäkra derom,
alt de proposrr, som efter ett sådant åda: a lagd I handlingssätt
komma att framläggas för Svea Rikes Ständer, skola
mötas på ett annat sätt än de prnposcr, sorn blifvit af den
afgången ministeren fiamställda, just derföre att man ej för
densamma hyst något förtroende.
Hr
Den a8 November f. m.
4 «7
Hr H a ra ni a r h j e I m , Carl Fredr.: Innan återreiniss
af detta betänk. beslutas, anliåller jag att få förorda en motion
af en riksdagsman ifrån Wermland angtde anläggandet
af ett capell för Finn-allmogen i denna provins. Denne riksdagsman
bar begärt 6000 r:dr för en enda capelibyggnad ;
men om denna summa ställes till Konungens disposition, så
torde genom sparsam hushållning 2:ne capellbyggnader kunna
uppföras. Förhållandet är nemi. sådant, att
socknar, som innehålla s. k. finnbygd, är det isynnerhet A,
som äro alltför vidlyftiga oell innehålla för stor folkmängd
för att den skulle vara belåten med de nuvar. kyrkorna.
Som bevis härpå får jag anföra, att Gunnarskogs socken af circa
qvadratmil, med en comminister, äger 4>8oo innevånare,
af hvilka 1,4oo äro Finnar; Gräsmarks socken af 3
qvadratmils omkrets, likaledes med en comminister och 3,85o
innebyggare, deribland räknas 1,700 Finnar; Fryksände socken
af 9 qvadratmils vidd med en kyrkoherde och 6,4oo
innevånare, deribland räknas 2.000 Finnar, och Östmarks socken
med qvadratmils vidd, med en comminister och 3,800
innevånare, deraf räknas 2,400 Finnar. Summan af dessa
församlingar utgör 18 qvadratmil med i8,85o inuevånare,
deraf y,5uo aro Finnar.
Om nu StatsUtsk. behagade öfverlemna den begärda
summan af 6000 r:dr till Konungens disposition, så torde
säkerligen på den fattiga finnbygden kunna uppföras 2tne
nya capeder, det ena, på sätt riksdagsmannen Pehr (lansson
föreslagit, vid Ax land emellan Gunnarskogs och Gräsmarks
finnbygder, och det andra vid Lekvattnet, till befrämjande
af upplysningen inom Fryksände och Östmarks socknars
finnmarker. På sådant sätt skulle omnämnda 4 vidlyftiga
socknar kunna fördelas i 6, med en folkmängd af något mera
än 3ooo menniskor i hvardera socknen , som efter min
tro är det högsta som vederbörligen kan skötas af en prest.
Si fort alla nödiga regleringar och nya sockenfördelningar
blifva uppgjorda, finge, ifall R. St. bevilja summans afsättning
till K. M:s nåd. deposition för delta ändamål, de föreslagna
nya kyrkobyggnaderna ställas i verket. Den begärda
summan 6000 r:dr b:co är väl otillräcklig för 2:ne sådana
byggnader, men man hoppas att bristen kan fy Ilas af allmänna
välgörenheten i orten. Beklagligtvis kan af folkel i dessa
bygder ej påräknas några bidrag, utan blott ringa arbetsbiträden,
i anseende till deras allmänt kända fattigdom, som
bäst vitsordas deraf, att finnbygden i Wermland af R. St. i
alla tider varit befriad från personella afgifter till hälften
mot öfriga innebyggare i länet.
Frih Ridderstolpe, Fredr.: Minne och hopp, mine
herrar! äro de himlagåfvor, som göra lifvet drägligt. Här
är fråga om minnen — och hvilka minnen? Jo, nationens
17 H. 53
4*8
Den 28 November f. m.
minnen. Utsk. har väl föreslagit att för underhållet och reparationen
af konungagrafvarna i Wreta klosterkyrka en
nödig summa skulle anslås; men hvad konungagrafvarna i
Warnhems kyrka beträffade, sä har Utsk. funnit sig icke
kunna tillstyrka någon åtgärd i anledn. af Ur von Hårtmansdorffs
derom gjorda yrkande. Jag skulle derför tillstyrka
den åtgärd, att Ståndet uttryckte sin önskan, att Konungen
måtte anbefalla en undersökning och upprättandet af
ett kostnadsförslag till det ändamål, som Hr von Hartmansdorff
med sin motion afsett.
Hvad angår frågan om en tjenlig local för Riksarchivet,
så är jag i afseende derå af samma mening sorn Frih. Sprengtporten
och anhåller alt få med honom instämma.
Frih. Cederström, Jacob: Hr Lagergren har missförstått
mig. Långt ifrån att jag bestridt att uppsätta hyllor
midt på golfven i det hus Riksg.cont. nu innehar och som
skulle till Riksarchiv upplåtas, har jag sagt, att, äfven med
hyllors uppställande både kring rummen och på golfven,
detta lius likväl icke bléfve tillräckligt för uppställandet af
alla i Riksarchivet och i slottshvalfven förvarade handlingar.
Frih. Sprengtporten har trott sig kunna komma ifrån detta
argument, derigenom att en stor del af de Riksarchivet tillhörande
handlingar borde blifva qvarliggande i slottshvalfven
och endast de angelägnaste skulle flyttas till det blifvande
Riksarchivet. I anledn. deraf får jag fasta Fribtns och Husets
uppmärksamhet på huru en sådan utsofring af handlingar
skulle kunna verkställas, utan att den blefve till den grad
skadlig och ofullständig, att långt ifrån att man vunne på
flyttningen, skulle derigenom möjligheten försvinna att få
reda på handlingar, som vid ett eller annat tillfälle vore behöfliga.
Man tänke sig den mängd af handlingar, sorn t. ex.
ifrån de 4 stats-expeditionerna samlats år efter annat: nu
finnas ibland dessa handlingar åtskilliga kuranta mål, som
kunna vara af mindre intresse; dessa skulle då utplockas
ifrån de öfriga handlingar för året, som inför Konungen varit
föredragna, och skulle då komma att finnas ofullständiga
i Riksarchivet och ofullständiga i slottshvalfven. Om för
handläggning af mål i embetsverken det vore nödigt att äga
tillgång till några äldre handlingar, som i det nuvar. Riksarchivet
förvaras, hemställer jag om, efter ett sådant lösryckande
af acler och dbcumentér, som med hvarandra äga
sammanhang, det ej oftast kunde blifva alldeles omöjligt att
få teda på hvad som behöfdes och ett dylikt mål sålunda
afgöras till skada antingen för det allmänna eller den enskilda
i brist på nödiga upplysningar. Om sält-d. s Riksarchivet
bör flyttas, så bör denna flyttning ske fullständigt, och
emot all utplockning af handlingar för att förvaras annorstädes
än i Riksarchivet reserverar jag mig på det högsta;
ty detta archiv måste vara en helgedom, hvarifrån intet må
skingras. I öfrigt måste jag vidblifva mitt yttrande om o
-
Den 28 November f. m.
4'9
rimligheten ali sammanföra Vitterhets-, Historie- ock Antiqvitels-acadeniiens
samlingar med Riksarchivets i en local, som
redan är för trång för Riksarehivet ensamt. Hvad tillbyggnad
af flyglar beträffar, ar det ingenting som hindrar StutsUlsk.
att dertill anslå medel, alldenstund medel finnas att
anvisa.
Hr Rosenblad, Bernhard: Frånvarande i början af
denna discussion och äfven sedan en längre tid tillbaka, hade
jag icke tänkt deltaga i denna öfverläggning, utan att först
efler densammas slut yttra mig öfver slatsregleringen i sin
helhet, men ett yttrande af Hr af Uhr, Gustaf, gör, alt jag,
såsom ledamot af Götha-canal-direction, anser mig skyldig
derpå lemna ett svar. Hr af Uhr yttrade, — så tyckte jag
åtminstone, — att nationen blifvit förd bakom ljuset vid grundläggandet
af Gölha-canal och inledd att fullborda hvad hon
eljest icke skulle hafva gjort, derigenom att arbetet börjats
på flera olika punkter. Jag torde, i afseende på hvad som
ägt rum vid canalarbetet, kunna anses som en ojäfvig domare
af den anledningen, att jag icke kan tillräkna mig någon
andel af den heder, hvartill ihärdighet och nit kunnat
berättiga diiectionen under de första 20 bekymmersamma åren
af arbetets bedrifvande. När jag inträdde i directionen, återstodo
af bela arbetet ej mera än 19,000 alnar, som äfven voro
mer än hallfärdiga, och för deras fullbordan, med tillräcklig
tillgång å nödiga medel, fordrades föga ansträngning. Men
deremot har jag under de 9 år jag sedermera deltagit i directionen
bådeägt tillfälle och skyldighet att taga den noga kännedom
0111 canalarbetet, alt jag med bestämdhet kati uttala det
omdöme, hvilket troligen af ingen kan jäfvas, som passionfritt
vill undersöka förhållandena, alt om den store man, som grundläde
canalen, och de män, som biträdde honom under arbetet,
lingö uppbära beskyllningen för alt missleda nationen,
så var det endast derföre, att de hell re underkastade
sig ökade bekymmer, svårigheter och misskännanden, än de
ville beröfva arbetet den fullkomlighet, soro stigande iocalkännedom
och stigande vettenskaplig kännedom gåfvo vid
handen. Det var den omtanka oeti de strider, detta sätt
att gå tillväga föranledde, som otvifvelaktigt förkortade den
store mannens lefnad, men deremot hade han äran och tillfredsställelsen
att efterlemna ett verk, hvars stora värde och
förtjenst den nuvar. tiden redan temmeligen odeladt erkänner,
och om hvilket i den framtid, då alla minnen af gamla
passioner och groll försvunnit, otvifvelaktigt intet annat omdöme
skall återstå, än beundrans, vördnadens och tacksamhetens.
För öfrigt anhåller jag, att sedan alla dessa särskildta
utlåtanden blifvit återremitterade, få yttra mig öfver extrastatsregler:n
i sin helhet, ifall jag så skulle finna lämpligt.
Hr Lagerheim, Lars Magnus: Ehuru min föresats
varit, alt nu, då Ulsk:s förslag till extra-statsreglering för för
-
4?o
Den a8 November f. m.
sta gången i RiksSt:n är tinder öfverläggning, icke angående
de föreslagna detaljerna mig ytlra, helst beloppet af de genom
bancovinsten så betydligt tillökade utvägarne till anslag
icke vid detta förslags afgifvande kunnat vara StatsUlsk.
kändt, och frågan 0111 tillgång lill medel för statshehofvens
aflijelpande således för narvar. befinner sig i en betydligen
förändrad ställning, har jag dock ansett mig för
denna särskilda fråga böra bryta denna tystnad, af del skäl,
att jag derom händelsevis äger en närmare localkännedom.
Utsk. har tillstyrkt ett anslag af 5oo r:dr b:co till reparation
af konungagrafvarna i Wreta kyrka, der Konung
Waldemar samt en Dansk Prins och Ragvald Knaphöfde
ligga begrafne, men icke anslagit något åt Warnhems kloster,
der Waldemars store fader, Birger Jarl af Bjellbo, med dess
gemål, jemte flere Konungar af Folkunga-ätlen hvila i grafchor,
snarlika ruiner och föga värdiga hvarken den store grundläggaren
af Sveriges ordnade statsskick och af Rikets hufvudstad,
eller den nation, som till honom äger sä stora förbindelser.
Jag föreslår således, att ett anslag, dubbelt så stort som
det till Wreta, eller i ooo r:dr b:co, måtte till Konungens
disposition öfverlernnns, för att, sedan ett efter denna tillgång
lämpadt kostnadsförslag blifvit uppgjordt, till detta ändamål
användas.
Hr af Uhr: Som det anförande jag nyss hade, väckt
missnöje på andra sidan om gången, får jag erinra, alt hvad
jag uppgaf i afseende på arbetets utsträckning, är något som
ingen menniska lärer kunna betvifla. Beträffande åter mitt yttrande
att uppgifterna från verket icke alltid öfverensslämt
med sanna förhållandet, så får jag hänvisa så väl llr Rosenblad
som hvar och en annan, hvilken sätter mina ord i tvifvel,
till våra prot. alltifrån iSi8 intill den tid då canalen blef
färdig, som skola rättfärdiga mitt yttrande i den delen.
Frih. Sprengtporten: Frih. Cederströms sista yttrande
tvingar mig att anda lill trötthet upprepa, att StalsUtsk.
icke annorlunda tillstyrkt alt Vitterhets-, Historie-och
Anliqvitets-academiens samlingar skulle erhålla plats i Riksg,-  conlts nuvar. hus, utan såvida detta dertill lemnade utrymme,
sedan del första ändamålet, nemi. Riksarchivets inrymmande
derstädes, uppnåtts. SlatsUtsk. har dessutom hemställt
allt delta till Konungens eget bepröfvande. Frih Cederström
synes icke vilja, att Konungen må få pröfva saken,
utan blott att den bör afgöras efter Frih:ns egna åsigter,
hvilka jag icke tror vara fullkomligen väl motiverade.
Gr. von Platen, Baltzar: Hvar och en af Riddarhusets
medlemmar inser visserligen, att jag, mera än någon
annan, af personliga skäl bort afhålla mig ifrån upptagande
af ett yttrande, som blifvit fäldt af Hr af Uhr, Gustaf, så
mycket hellre, som detta yttrande i sak. blifvit tillräckligen
Den a8 November t. m.
besvaradt af Hr Rosenblad; men då Hr af Uhr i sitt sednaste
anförande icke vidrört det första, utan tvertom sö'kt alt
ombyta grunden derföre, och sålunda framställa den sanning,
hvilken af livar och en mäste erkännas, eller osäkerheten af
arbetsförslngen, och j ig anser ett sådant ulli vek sorn det
först (allda, att G ö t h a - c a n a I - d i r e c t i o n e n dragit Representationen
vid nåsan, förutsätta någon plan hos
direeltn att vilja göra detta, anhåller j ig få förklara, att, så
lange Hr af Uhr icke kan bevisa, att Götha-eanal-direction
med full öfverläggning neli i verklig mening velat draga nationen
vid nasan, Hr af Uhr sjelf genom della uttryck sökt
att draga både R. o. Ad. och nationen vid näsan.
IIr R ose 11 blad: Jag vill blott yttra några ord i anleda.
af Hr af Uhrs sista yttrande. Del är vissei ligen sannt,
att flera planer tid efter annan blefvo uppgjorda lör byggandet
af Götha canal, och att de sednare planerna upptogo
stöire kostnader an de första; men så länge det ej med fullgilltiga
skäl kan intygas att directin, när den afgaf de första
förslagerna, kunde förutse, att de uppgifna kostnaderna skulle
blifva otillräckliga, eller att orsaken till den vållade tillökningen
i arbetets kostnad härledde sig ifrån någon arman afsigt
hos den direction, som ledde arbetet, än den berömliga
att gifva arbetet all möjlig fullkomlighet, så länge tror
jag att ingen är berättigad alt deröfver fälla det omdöme,
alt denna direction velat narra nationen eller söka draga
henne vid näsan, som jag tror att orden fallit, och tillika
får jag, såsom ett bevis huru svårt det varatt förut kunna
fullständigt bedöuima hvad arbetets utförande kunde erfordra,
upplysa att — om mitt minne ej bedrager mig — Hr
Gustaf af Uhr sjelf, såsom en slags Ständernes revisor, uttalat
sill approbatur öfver iöi5 års förslag, ehuru, såsom bekant
iii-, sedermera 2:ne sednare förslag visade behofvet af
högst betydliga tillskott.
Hr Lagerhjelm: Ifall discussionen rör:de Götha canal
ar slutad, anhåller jag att få yttra några 01 d ang:de Riksarchivet.
Jag liar haft tillfälle att höra en person, som är
anställd håde i Riksarehivet samt Vitterhets- Historie- och
Antiqvitels-academien, helt nyligen försäkra, att Riksarehivet
vore ganska väl belåtet med StatsUtskts förslag, hvarföre jag
icke heller dervid har något annat alt tillagga, än en hemställan
huruvida ej Ulsk. skulle kunna utfinna medel för en
tillbyggnad af detta s. k. Riksg.conl:s hus, hvarigenom den
tvifvelsutan nvtliga anordning, som är i fråga och troligen
kommer att äga ruin, kunde mera systematiskt försiggå och
behofvet af utrymme vara afhjelpt för en lång framtid. Det
vore blott denna hemställan jag ville öfverlemna till StatsUtsk:s
öfvervägande.
Hr Lefre'n: Det var Riddarholmskyrkans behof af
medel, som föranledde Hr af Uhr att göra en jemförelse
Deli 28 November f. m.
mellan sättet att bedrifva denna kyrkoreparalion med sättet
atl behandla arbetet vid Gotha canal. Vid första påseendet
synas dessa två saker icke hafva med hvarandra alt skaffa;
men vid närmare betraktande förhåller det sig verkligen
icke så. lliddarholmskyrkan påminner 0111 lemningarna
af Sveriges store Konungar och åtskilliga stora män; Götha
canal påminner om en stor man, som ligger begrafven på
diss hankar. Här är således en ganska nära idee-association
i fråga Jag skulle likväl för min del finna lämpligare, alt
man vore betänkt på att skydda de grafvar, sorn äro i fråga,
och låta ilen man, som är begrafven vid canalen, ligga
ostörd, han lörtjenar det.
StatsUlskts utlåt. N:o 354, litt. D, återremitterades.
Vidare föredrogs StatsUtskts den 7 och 16 dennes på
bordet lagda utlåt. N:o 35 j litt. E, i anleda af ifrågaställa
extra-statsanslag för undervisningsverket, vettenskaperna och
de sköna konsterna.
Frih. von Kramer , R o b e r t, anförde skriftligen!
SlalsUlsk. har icke tillstyrkt det af II. M. Konungen
äskade extia-statsanslag af 5o,ooo r:dr, till fördelning emellan
universiteten i Upsala och Lund för uppförandet af der
mest behöfliga byggnader, emedan Utsk. ansett, att de vid
sistföi flutna och denna riksdag beviljade ordinarie-anslag för
materiella behof borde lemna tillräcklig tillgång för fyllande
af universitetens nödvändigaste behof i detta afseende.
Hvad Upsala universitet beträffar, är jag i tillfälle intyga
rälta förhållandet, och anser min pligt vara att derå fästa
StatsUlskts uppmärksamhet, då ålerremiss troligen af detta
betänk, beviljas. Anslaget för materiella behof åtgår till
anskaffande af astronomiska, anatomiska och fysiska instrumenter,
till bibi io t hekets completterande m. m., och lemnar
intet öfverskott för byggnaders uppförande. Consistorii
academici förslag innehöll, 0111 jag ej bedrager mig, en begäran
af i5,ooo r:dr till byggnad af ett nytt hus för mineraliecabinettet
m, m.; 8000 r:dr till nybyggad af anatomisal,
samt 20,000 r:dr till ett nytt observatorium. Ehuru
dessa summor äro på det knappaste tilltagna, hiefvo de dock
i den K. proposln nedsalta till 25,000 r:dr. För de förstnämnda
i5,ooo r:dr skulle en byggnad uppföras, innehållande
1:0 auditorium för de chemiska föreläsningarna, jemte
rum för dertill nödig instrumentapparat, samt 2:0 nödigt
utrymme för mineraliesamllngrn. Hvad det förra angår, så
finnes nu intet auditorium vid laboratorium, ulan chemiska
föreläsningarne hållas på ett af academiens vanliga
auditorier. Det långa afståndet från laboratorium gör det
omöjligt att beledsaga dessa föreläsningar med experimenler,
emedan de flesta mäste förut beredas på laboratorium, och
en mängd till dylika försök behöfliga instrumenter, såsom luft
-
D c 11 a8 N o v e 111 b e r f. m.
4?3
pump, gasreservoirer m. m., kunna icke flyttas fram och tillhaka
på så långt afstånd. Ett chemiski auditorium
måste således finnas i grannskapet af laboratorium. Alt föreläsa
chemi, utan att upplysa saken med försök, är delsauima
sorn att vilja föreläsa geometri utan tafla och krita.
Hvad behofvet af en utvidgad local för minera liesamlingen
beträffar, så är det så stort, att det ej kan vala
större. Upsala academis mineraliesamling är säkerligen
den största, fullständigaste och skönaste i Sverige, och samlingen
af Svenska mineralier finnes i n g e n s t ä d es fullständigare
än här. Uppläggningen af den geog nos tiska samlingen
samt af det stora förrådet på petriticater har alldeles
måst åsidosättas i brist på utrymme. Jag har hort mångå
larda utländningar, som besökt universitetet och sett dess
verkligen dyrbara skatter förvarade i uthus, häröfver högligen
förundra sig.
Hvad åter beträffar Upsala astronomiska observatorium,
behöfver man blott se dess belägenhet vid en allmän
gata midt i den lågt belägna staden, för att öfvertyga
sig om dess fullkomliga orenlighet för det åsyftade ändamålet.
Hvarje förbiåkande bondkärra på den stenlagda gatan
slör de astronomiska beräkningarna, hvilka följaktligen
blifva opålitliga och snart sagdt omöjliga. Det är i sanning
bedröfligt att se en så vigtig och interessant velteuskap efteisatt
i vårt land, då man deremot i andra länder uppoffrar
betydliga kostnader derpå.
Förhållandet med anatomiska undervisningens localer
känner jag mindre, vet dock af den utmärkt skicklige professoren,
som leder dessa undervisningar, alt localen är i
stort behof af förbättring. I öfrigt hänvisande till Prosten
Stenhammars sakrika reservation, får jag vördsamt hemställa,
då för den academiska undervisningen är af stor vigt att
nu anmärkta brist lä 11 i y lie t er afhjelpas, att StntsUtsk., som
visat en berömlig välvilja för undervisningsverken, äfven i
della fall mätte egna dem uppmärksamhet, och åtminstone
föreslå bifall till den K. propostn, eller a5,ooo r:dr b:eo lill
hvartdera universitetet, ehuru sannei ligen Upsala Consistorii
academici förslag icke är för högt tilltaget. Jag anhåller
örn återremiss af ifrågavar. betänk, på de af mig nu anförda
skäl.
Hr af Uhr, Carl David: Uti 4:'le punkten af .SlatsUtskts
betänk, lill E, har Hr af Forsell äskat ett anslag af
2000 r:dr b:co till inköp för Statens rakning af fullständiga
barometrar med tillhörande ilin nioniitrar oell hvgromelrar,
hvilk» skulle komma att ställas antingen lill K. V< tlenskapsaendemiens.
eller Generallandlinateri-contorets disposition,
för att utdelas på val valda ställen inom Diket, lör anställande
af systematiskt ordnade och sammanhängande meteorologiska
observationer, hvilka livart io:de år borde i sammanhang
af trycket utgifvas, för att i förening med obser
-
Den 38 N o r e m b e r f. m.
vationer, rö'r:de flyttfoglarnas ankomst och bortflytlning, is
lägguings-
oell islossnings-, sånings-, bloinnings- och bérgnings-tider,
helsot il Iståndet, skörden, varuprisen väglag 111.
111. samt undersökning af jordmånens besk a ifen Ii et, på olika
orter af Riket, i en framtid bereda möjligheten af försäkringsanstalter
mot missvextår, likasom man liar sådana mot
sjöskador, brand 111. 111.
Härå yttrar UlsL, att, innan Vettenskaps-academien blifvit
öfver det väckta förslaget hörd, frågan annu icke synes
vara så utredd, att densamma kan blifva elt föremål för
understöd af allmänna medel, och att motionen för närvar,
ej kan föranleda till någon åtgärd. Af denna anledn. , och
då jag är fullt öfvertygad, att Vettenskaps-academien, ifall
den blifvit börd, för sin del gerna skulle hafva linderstedt
den ifrågavar. motionen, sorn, 0111 den kommer lill verkställighet,
skall bidraga till många för vår allmänna hushållning
nyttiga upplysningar, anhåller jag alt denna af
Utsk. uppgifna omständighet icke må anses såsom något
hinder emot fördaget, samt att Utsk., vid frågans ytterligare
behandling, måtte bevilja det begärda anslaget, och alt
detsamma ställes till Vrltenskaps-aeademiens disposition för
del utaf Hr af Forsell afsedda ändamål.
Ilr Ekst römer,Carl Joban: Då jag begärde ordet,
var det i ändamål att fästa R. o. Adis uppmärksamhet på de
reservationer, som Prosten Stenhammar och Doctor Thomander
afgifvit vid första punkten af detta betänkande.
Jag är redan deruti förekommen af F1 ih. von Kraemer och
vill således enda't anföra, att behofvet af ifrågavar. byggnader
vid båda universiteten är nogsamt kändt af hvar och
en, sorn i sednare tider besökt de begge läroverken. Utan
alt äga tillräckligt utrymme för ordnandet af de samlingar,
som der finnas, skola dessa blifva ofruktbara för den vettenskapliga
forskningen; utan tillräckliga och tjenliga arbetsrum
är det omöjligt alt undervisningen kan behörigen fortgå.
På båda ställena saknas så väl tjenliga laboratorier
som anatornisabir. SlatsUlsk. har hänvisat lill det vid sista
riksdag beviljade och nu ökade anslaget för universiteternas
materiella behof; men häruti matte elt misstag hafva
ägt rum , ty nämnda anslag afser, sorn jag tror, bibi io—
thekernes, de naturhistoriska samlingarnes, instrumentaliernas
m. m. underhåll och förökande, men icke nybyggnader,
hvartill det ej heller skulle förslå, såvida man icke under
flera år besparade detsamma, hvarigenom åter samlingarna
skulle gå miste 0111 det för dem oundgängliga understöd.—
Af dessa skal anhåller jag vördsamt alt StatsUtsk. måtte
tillstyrka R. St. att åtminstone bevilja det af K. M. för
båda universileterna begärda bvggnadsanslag, såvida icke
Professor Geyers motion hos Utsk. kan vinna afseende, hvilket
-
Den 28 2i o v e in ber f. m.
4 25
ket vore deslo mera önskligt, som den i den K. proposm begärda
summan svårligen kan motsvara bebofvet.
Hr Grubbe, Samuel: Jag är förekommen af de 2:ne
värda talare, som yttrat sig förenlig, och behöfver icke annat
än alt till alla delar förena mig med dem i afseende
på den ifrågavar. i punkten. Jag kan likväl icke yrka återremiss
af della betänk., utan alt för rättvisans skull tillika
förklara min tacksamhet för den välvilja, som StatsUtsk.
och Ständerne vid denna riksdag visat undervisningsverken
i allmänhet, och särskildt universiteten. Det skulle
vid detta förhållande möjligen kunna synas orätt att begära
mera än hvad redan blifvit beviljadt, och jag skulle medgifva
rättvisan af denna förebråelse, ifall fråga vore om
personliga fördelar; men då fråga är om anslag för sjelfva
vettenskaps- oell undervisningsverken såsom sådana, hoppas
jag det icke måtte misstyckas, att jag yrkar, att, då man
börjat göra hvad som är ratt, man icke bör stanna på halfva
vägen, utan fullborda verket. De anslag , som blifvit
begärda för sådana ändamål, sorn lill ett chemiskt laboratorium,
ett astronomiskt observatorium och för den anatomiska
undervisningen, — dessa anslag, säger jag, äro sådana
som, oaktadt hvad som blifvit beviljadt till lönetillökningar
m. m., äro oumbärliga vid begge universiteten. Hvad StatsUtsk.
anfört som skäl hvarför 1 Utsk. icke trott sig böra
tillstyrka bifall till det begärda anslaget, är något, som jag
hoppas att StatsUtsk. vid närmare eftersinnande torde komma
att finna mindre riktigt. Det anslag, nemi. af tillsammans
6ooo r:dr, som till materiella behof vid begge läroverken
blifvit beviljadt, är för ingen del öfverflödigt tilltaget,
utan knappt tillräckligt för hvad som årligen erfordras
till bibliolheken, botaniska trädgårdarna, sjukhusen, naturaliecabinetten,
fysiska, chemiska, astronomiska, anatomiska
undervisningen m. m., så att del är omöjligt att derutaf bespara
något, hvarmed de uppgifna nödiga byggnaderna skulle
kunna uppföras. Prosten Stenhammar har i sin reservation
lemnat upplysningar, grundade på authentika documenter,
som blifvit inlemnade af auetoriteterna vid båda universiteten.
Jag hoppas att denna reservation är af R. o.
Ad:s medlemmar genomläst, och jag får, till följe af min
mångåriga vistelse vid det ena af dessa universiteter, till alla
delar instämma uti hvad Hr Prosten Stenhammar yttrat.
Hvad det andra universitetet beträffar, kan jag visserligen
icke, alldenstund jag ej der varit åsynavittne, med samma
säkerhet sorn hvad universitetet i Upsala angår, yttra mig
öfver förhållandet, men har icke den minsta anledn. alt
betvifla uppgifterna äfven i afseende derå. I följd häraf
anhåller jag att få förena mig med de talare, som redan yttrat
sig, och utber mig att StatsUtsk. mätte taga denna
17 IJ. 54
4^6
Den 28 November f. m.
punkt i något närmare öfvervägande såsom ett bevis på det
uppriktiga intresse förden vettenskapliga bildningens befrämjande,
hvilket jag trott mig vid denna riksdag lios StalsUtsk.
förmärka.
Hr Lagerhjelm, Pehl’: Ständerne hafva redan vid
denna riksdag genom förstärkta SlatsUtsk. gjort anslag till
universiteten med betydliga belopp, lika hedrande för Ständerna,
som vittnande om deras omsorg för universiteten.
Hvad angår afslaget i denna första punkt, så är jag öfvertygad
derom, att hade, vid öfverläggningen af det ämne som
i denna punkt afhandlas, Utsk. haft de medel, som nu förefinnas,
så hade ej ett sådant afslag följt; men jag hoppas
derföre, att StalsUtsk. täckes taga denna angelägna sak i
närmare öfvervägande och föreslå Ständerna alt bevilja, icke
allenast hvad K. M. begärt, utan hvad universiteten äskat.
Hr Bråkenhjelm, Pehr Reinh.: Jag anhåller att
i första rummet få tillägga några ord till hvad åtskillige talare
yttrat rör:de anslaget till universiteten. Det lär vara
allmänt kändt, att det s. k. astronomiska observatorium i
Upsala är i yttersta förfall. Ett chemiskt laboratorium och
en anatomisk lärosal kan man, i brist på annan local, inreda
i enskildt hus, men så är icke förhållandet med ett
astronomiskt observatorium. Den som ser i hvad skick Upsala
observatorium sig befinner, kan icke föreställa sig att
han vistas i ett civiliseradt land Astronomien är den äldsta
bland alla vettenskaper, och har i årtusenden utgjort
förnamsta profvet på nationernas vettenskapliga bildning.
Uti ett sådant näste som Upsala observatorium är det omöjligt
att anställa en astronomisk observation, deisi brist på
erforderliga instrumenter, och dels i följd af byggnadens
läge, som gör att den minsta vagns framrullande på gatan
tillintetgör observatorns bemödande. Jag får derföre fästa
StatsUtsk:s uppmärksamhet isynnerhet på den vanlottade belägenhet,
hvaruti Upsala universitet i afseende på dess observatorium
sig befinner; och anser jag, då nybyggnad ovillkorligen
måste äga rum, såvida ändamålet skall vinnas, 47,000
r:dr icke varu för mycket.
Uti 4 punkten har Utsk afstyrkt bifall å en af Hr A.
Forsell väckt motion, hvars föremål är ett af de vigtigaste,
som i ekonomiskt och vettenskapligt afseende hos oss kan ifrågakomma.
Svenska nationen har gjort sig känd såsom
en af de grundligaste och djupsinnigaste i naturvettenskaperna.
Intet folk i den civiliserade verlden, så litet till sitt
antal, har gjort så stora framsteg i dessa vettenskaper, som
det Svenska. Att nu vägra ett så obetydligt anslag som
2000 r:dr för ett så stort ändamål som det motionären afsett,
är i sanning kargt, då man besinnar, att landets förkofran
i agronomiskt och andra afseenden hos oss mera än
uti andra länder, hvilkas särskilda delar aro af mera ho
-
Den aS November f. m.
4a7
mogen beskaffenhet, beror på en mängd strödda observationer;
hvarom man lätt öfvertygar sig, då man kastar en
blick på kartan och ser den ena ändan af landet vara belägen
under polarcirkel och den andra ej långt från norra
Tyskland. Då det är absolut omöjligt att göra dessa observationer,
utan att äga de instrumenter, som dertill erfordras,
men då dessa äro för dyra för att bekostas och underhållas
af enskilda vettenskapsmän, och då fråga endast
är om 2000 r:drs anslag : så förefaller det mig som detsamma
icke borde vägras. Om man reser genom medlersta och
södra delarna af Sverige, så träffar roan stundom vinter på
ena stället och höst på det andra, af hvilka det förra ofta
är beläget söder om det sednare, med flera dylika anomalier,
hvilka bero af landets olika läge och höjd öfver hafsytan
och hvilkas regelmessiga förhållanden omöjligen kunna
utrönas, utan mångåriga efter vettenskapliga metoder verkställda
observationer, hvilka kunna medföra välgörande resultat
för landets innebyggare, sorn med ledning af den kännedom,
som vettenskapen gifver vid handen, och uppmärksamhet
på de i naturen försiggående omvexlingarna kunna förekomma
tillintetgörandet af årets förhoppningar, hvilket
ganska ofta blir följden af missräkningen på en efter vissa
naturliga förhållandet regelmessigt inträffande nattfrost, regn,
torka och dylikt. Jag anhåller således, att StatsUtsk. matte
tillstyrka R. St. alt bevilja de ifrågaställa 2000 r:dr för
det af motionären afsedda ändamålet, samt alt hos K. M,
anmäla deras underd. önskan , alt Vettenskaps-academien
måtte erhålla det uppdrag, som verkställigheten påkallar.
Ilr La g er g r e n, A n d e r s: När öfver lägg ningen här förevar
angrde Carolinska institutet och dess utvidgning lill en
högre medicinsk läroanstalt, så nekar jag icke till, att jag
på det lifligasse önskade, att de åt detsamma föreslagna förmåner
måtte gå igenom, såsom de också gjorde; men då
jag önskade Carolinska institutet dessa förmåner, bör jag
tillslå att jag också tyckte det R. St. borde åt universiteten
bevilja de af Hr Professor Geyer begärda medlen ; ty om
på ena sidan Carolinska institutet erhåller medel, hvarigenom
det blir i tillfälle att fullbilda läkare, så synes det vara en
orättvisa mot universiteten, om man genom nekade anslag
sätter den ur stånd att med framgång kunna bilda läkare.
En hvar vet till huru stor del den anatomiska och chemiska
undervisningen ingå i läkarens bildning. Om nu salar
saknas för den chemiska och anatomiska undervisningen, så
frågar jag, om det i framtiden blir möjligt för universiteten
ätt på något sätt bålla bredd med Carolinska institutet.
Det är på denna grund jag vågar hemställa lill StatsUtsk.
, om icke Utsk. skulle finna lämpligt, ifall medel kunna
tillvägabringa!, att åt universiteten bevilja hela det af
Hr Professor Geyer begärda anslaget. Dessutom anhåller
Den 28 November f. m.
jag att få nämna några ord i afseende på Hr Professor Geyers
2:ne motioner, den ena ang:de ett anslag af 3ooo r:dr
för utgifvandet af 3 och sista delen utaf den äldre Svenska
historiens urkunder under namn af Scriptorés remm suecicarum
medii j£vi, och den andra om ett understöd af 2600
r:dr lill utgifvandet af 3:dje båndet utaf Diplomatarium Suecanum.
Utsk. har visserligen ansett, att dessa begge summor
kunde utgå af de på femte hufvudtiteln för läroböckers
och lärda verks lifgifvande m. m. till K. M:s disposition
ställda medel af 10,000 r:dr om året; men i sådant fall
skulle första året, då de största utgifterna ifrågakomma,
anslaget minskas med 5,600 r:dr och således endast 4^4°°
r:dr vara att tillgå för de ändamål, hvartill nämnda 10,000
ridr blifvit anslagna. Min vördsamma hemställan är derföre,
om icke StatsUtsk. skulle finna lämpligt att tillstyrka
det begärda anslaget för lifgifvande af de tvänne verken,
då nyssnämnda 10,000 r:dr kunna oafkortade användas på
sätt K. M. kan finna för godt att desamma för åsyftade
ändamål disponera.
Hr Ekströmer: Ulan att ingå i fråga om lämpligheten
eller olämpligheten af K. Sundhets-col legii förflyttning
till Carolinska institutets egendom, hvilken (råga af K.
M:s nåd. pröfning beror, anhåller jag att få fästa R. o. Adis
samt StatsUtskis uppmärksamhet deruppå, att ehuru visserligen
på det sätt Utsk. föreslagit, eller genom försäljning af
Nummerlotteri-contorets hus, tillgångar skulle kunna beredas
för de vid Carolinska institutet högst nödvändiga repationer
och tillbyggnader, för erhållande af tjenliga rum till
bibliothek och samlingar, torde det dock till vinnande af
detta ändamål vara nödigt, att i någon mån modifiera beslutet
i denna del. Enligt den af Utsk. gjorda framställning,
skulle, i händelse K. Sundhets-col l:m till institutets
local förflyttas, institutets behof af ökadt
utrymme äfven lå tagas i beräkning vid den i förstnämnda
afseende erforderliga inredning och tillbyggnad. Om
deremot K. M. icke ingår på denna flyttning, får således
Carolinska institutet intet byggnadsanslag; och detta, emedan
Utsk. (jemför betänk. 354, D-2-) i sådant fall åt
coll:m anvisat lottericontorets hus, hvilket sålunda icke
lomme att försäljas. — Ifrågavar. hus äger emedlertid genom
sitt läge i sjelfva medelpunkten af staden och genom
dess många boningsrum, föga passande för ett publikt embetsverk,
ett temmeligen högt värde och vida mer utrymme
än collini för sin del kan behöfva. Dess försäljning
skulle sannolikt inbringa 4o å 5o,ooo ndr bico. För att
med större säkerhet vinna båda ändamålen, nemi. Sundhetscollegii
förflyttning från dess nuvar, local och Carolinska
institutets byggnaders erforderliga utvidgning och iståndsättande,
skulle jag derföre vördsamt föreslå: '’all LolUri-con
-
Den aS November f. m.
4*9
lorets* lilis finge för sälj as och elen derför inflytande köpeskilling
af K. M. disponeras för beredande af tjenliga embetsrum
åt K. Sundhels-co/l. m, antingen vid Carolinska institutet
eller i annan lämplig local, samt att öfvcrskotlct finge
användas till islåndsättande och tillökning af institutets
byggnader , för beredande af erforderliga rum till dess bibliothek
och samlingar
StatsUtskts utlåt. N:o 354, E, återremitterades.
Till pröfning företogs StatsUtsk:s den 7 oell 16 dennes
på bordet lagda utlåt. N:o 354 litt. F., i anledn. af ifrågaställa
extra-statsanslag lill åtskilliga allmänna ocb enskildta
föremål.
Hr von Hartmansdorff, A11 g.: Den framställning
jag bar gjort 0111 anslag till uppgörande af statistiska kartor
bär rönt samina missöde, som alla andra, hvarmed jag vändt
mig till StatsUtsk., nemi. att blifva afstyrkt. Jag vill, för
den orsakens skull, icke yrka återremiss, utan blott nämna,
att genom enskild försorg af presterskopet inom Linköpings
stift, är man kommen nära derhän alt få en karta öfver
det stiftet ocb dithörande ecclesiastika föremål. När den
kartan blir känd och vinner efterföljd i andra stift, så hoppas
jag äfven alt andra styrelsegrenar skola inse vigten af
en dylik, och att man således vid en kommande riksdag
skall finnas beredvilligare än vid denna att med bifall omfatta
det förslag jag framställt.
Uppå derefter framställd propos. blef StatsUlskts utlåt.
Nto 354 litt./F af R. o. Ad. bifallet.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henr.: Innan Hr Frih. o.
Landtm, föredrager något annat mål, torde jag få utbedja
mig. att, i likhet med hvad vid föregående tillfällen ägt rum,
Hr Frih. o. Landtm, täcktes tillåta att Const.Utsk:s utlåt.
N:o 67 må ställas främst på listan för nästa plenum; och
begagnar jag detta tillfälle för alt tillkännagifva, att ett
tryckfel insmugit sig i memorialet, om rättande hvaraf
Const.Utsk. gått i författning, och hvilket består deruti,
att det kommit att heta: allmänna val i stället för samfällda
v ajl.
Frih. Hamilton, Hugo: Då det är af stor vigt för
riksdagsärendenas gång, att ifrågavar. memorial snart blir
liandlagdt, så anhåller jag att få förena mig uti Gr. Anckarsvärds
begäran.
Hr von Hartmansdorff, A u g. : Som min afskrift
af föredragn.listan icke sträcker sig till Const.Utsk:s mein.
Nto 67, så anhåller jag ali få vela hvad detsamma innehåller.
43o
Den a8 November f. m.
Rubriken å Const.Utslcs mern. N:o 67 upplästes, så lydande:
”i anledn. af de från samtliga RiksSl:n till Const.-  Utsk. hänvisade anmärkn:r vid mein. N:o 38;’’ och tillkännagafs
tillika att N:o 38 anginge national-representationens
ombildning.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Utan att bestrida Gr. Anckarsvärds
begäran, anhåller jag blott att undantag måtte få
aga rum för den händelse något skriftligt memorial från
StalsUtsk., med förslag till voterts-propositioner skulle inkomma,
hvilket då torde få föregå Const.Utsk:s omnämnda
memorial.
Frih. Hermelin, Aug. Söderling: Jag anhåller att
få instämma uti Gr. Anckarsvärds begäran, emedan det är
af mycken vigt för Const.Utsk., att det utaf Hr Grefven
uppgifna memorialet snart afgöres.
Hr Rosenblad, Reinh.: Jag har ingenting alt er
inra
mot Gr. Anckarsvärds anhållan att Const.Utsk:s mern.
N:o 67 må uppföras främst på nästa föredragn.lista; men
jag begagnar detta tillfälle för att till Const.Utsk:s nu tillstå
d es va ra nd e ordför. framställa den önskan, att ingressen
till ConstUtsk:s betänkrn, som innehålla svar på återremisser,
måtte få omnämna sjelfva ämnet, emedan det är svårt
att bland några hundrade betänkanden kunna i minnet bibehålla
numret på hvartdera, ehuru mitt minne nu tillfälligtvis
säger mig, att 38 är numret på Const.Utskrs mern.,
ang:de national-representationens förändring.
Gr. Anckarsvärd: Mot det förbehåll Gr. Horn gjort
i afseende på min till Hr Frih. o. Landtm, framställda anhållan,
har jag ingenting att anmärka, utan öfverlemnar till
Hr Landtm, och Ståndet att afgöra i hvad ordning Const.-  Utsk:s omnämnda memorial må till afgörande förekomma;
ty mitt åliggande har endast varit alt fästa uppmärksamhet
pä angelägenheten att få detsamma så fort som möjligt föredraget
och afgjordt.
Hr Lefren, Joli. Pehr: Jag instämmer uti Gr. Horns
yrkande, på det att ingenting må hindra alt stalsreglei:n så
fort som möjligt må kunna bringas till slut. Jag gör det,
särdeles för att till hukad ri fva deras förmodan, som man sett
offentligen framställd, att man hade för plan att hindra
statsregleringens fullbordan inom årets utgång.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla, alt, på sätt Gr. Anckarsvärd föreslagit, Const.-  Ulsk:s meni. N:o 67 finge sättas främst på föredragn.listan
till nästa plenum, såvida icke från StalsUtsk. inkomme något
förslag till volerts-propos., sorn anginge den statsreglering
hvilken StalsUtsk. ansett böra snart afgifvas, och af sådan
Den a8 No rera ber f. m.
43i
natur, att man icke kunde förmoda det någon lång tidsutdrägt
erfordrades för dess afgörande.
Hopades ja.
Föredrogs ånyo StatsTJtsk:s den 7 oell 16 dennes på
bordet lagda utlåt. N:o 354, ang:de anslag å extra-statsregleringen.
Frih. Boye, Ludv.: Jag har alltid varit van att öppet
och frimodigt uttala mitt omdöme öfver förekommande
ämnen, och då jag nu går att förfara på samma sätt, anhåller
jag alt ingen må stöta sig på hvad jag kan komma
att säga, hvarmed jag har för afsigt, mindre att klandra än
att söka åstadkomma något bättre. Jag bekänner öppet,
att jag uti denna statsreglering saknar den lyftning till
ämnets höjd, som man under närvar, förhållanden bilhgtvis
kunnat vänta. Då Svenska folket för första gången efter
Konung Carl XI:s död befinner sig uti den lyckliga belägenheten
att äga millioner alt disponera, hade jag sannerligen
väntat, att Utsk. hade afsett stora föremål; att Utsk.
hade föreslagit företag, värdiga nationen och värdiga den
framtid, som deraf skall hemta fördel. Deremot finner jag
uti denna statsreglering blott en trång och småaktig krets,
inom hvilken Utsk. rört sig; men detta tillskrifver jag egentligen
sjelfva sättet att behandla frågan, ty jag är öfvertygad,
att om Stals- och BaocoUtsktn, i stället för alt skicka
oss flera eparpiljerade förslag, än från det ena och än
från det andra Utsk., hade satt sig i communication med
hvarandra, och StatsUtsk. från BancoUtsk. erhållit uppgift
på det belopp, som frun banken kunde erhållas och lågt det
tillsammans med hvad som vore från Riksg.contoret att påräkna;
så hade tableaun å ena sidan framställt en tillgång
i jemförelse hvarmed man å andra sidan icke gerna knnnat
framkomma med dessa ömkliga, dessa småaktiga anordningar.
Må jag få framställa min mening om denna tableau,
hurudan den skolat visa sig. B.iksg.contoret och banken äga
tillsammans ett belopp af sju millioner r:dr b:eo, och innan
nästa riksdag, beräknad att inträffa om fem år, uppkommer
en ytterligare vinst för banken, som säkerligen uppgår minst
till tre millioner r:dr, hvilken, i den mån densamma går in,
afven kan successivt användas. Om tableaun sålunda hade
uti ett sammanhang framställt förhållandet, utvisande en
tillgång af tio millioner r:dr, så hade man kanhända icke afspisat
Ständerna med sådana anslag, som man nu tillstyrkt.
Sverige har med actieägares bidrag åstadkommit ett storverk.
Straxt efter ett olyckligt krig, med en äldre statsskuld, hvarå
den årliga räntan uppgick till 720,000 r:dr Hamburger b:co,
och tryckt af bördan utaf hela krigskostnaden , hade iHog
Ars Ständer det mod, det vackra, mod, som fordrades alt ingå
i företaget af Götha-caual. Nyttan deraf är likväl icke
hälften emot livad den kunde vara. Det är då väl icke för
mycket begärdt, att Ständerne nu, då de hafva till sin dis
-
432
Den 28 November f. m.
position tio millioner r:dr, Ininga nyttan afGötha-canal till
allt livad den kan blifva. Nät man nu besinnar, att man
begärt Götila elfs uppmuddring, att man begärt anslag till
ångfartyg pä de sjöar, der motvind ofta uppehåller fartygen,
och när man derjemte besinnar, att, utom dessa återstående
kostnader, canalen aldrig kan komma att gagna, så, som den
annars kunde; så bekänner jag att del väckte min förundran,
att StatsUtsk. kunnat velat affärda oss utan att fylla
dessa behof. I frågan om anskaffande af ångfartyg uti det
af mig nyss omnämnda ändamål har Utsk. uti detta betänk.
icke ens yttrat sig. Utsk;s liknöjdhet i denna del kan
jag icke gilla, och ännu mindre kan jag gilla den liknöjdhet,
hvarmed Utsk. behandlat (rågan om iståndsättande af
Rikets försvarsverk. Jag är icke militär, och kan således
icke med sakkännedom bedömma det; men jag har svårt
att föreställa mig, att de militärer, som finnas här, kunna
hafva orätt i de mångfalldiga framställningar, som derom
blifvit gjorda; och jag förstår åtminstone såsom Svensk medborgare
faran deraf, att Carlstens fästning en vacker dag,
vid första skott, ramlar eller öfvergår till fienden; och när
man då vet tio millioner r:dr finnas att disponera, mäste det
väcka medömkan, alt man kan pruta på i5 ä 20,000 r:dr
för att sätta en fästning i nödigt skick, d. v. s. tranquilisera
nationen mot faran alt se den öfvergå till fienden såsom
Gibraltar öfvergick till Engelsmännen. — Jag gillar icke
heller den parsimonie, som visat sig i afseende på läroverken.
Talare med vida mera sakkännedom än jag hafva visat
hvilka brister vidlåda de undervisningsverk , der nationens
söner skola erhålla den bildning, med hvilken de i sin
ordning skola, med egen fördel, gagna det allmänna. Denna
illa förstådda hushållning anmärker jag till ansvar för framtida
följderna deraf. Jag måste också uppriktigt bekänna,
alt det förundrar mig alt Utsk. kunnat afsätta en million,
måhända halfannan million, till anläggande af fängelser. Äfven
jag önskar, och önskar lifligt, att penitentiär-systemet
mätte kunna införas, hvilket blifvit förträffligt afhandladt,
icke blott uti en ej längesedan utkommen bok angtde straffanstalter,
utan äfven uti Högsta Domstolens protocoll vid
granskningen af nya criminal-lagförslaget. Jag önskar lifligt,
att detta systeme måtte införas; men jag kan icke gilla,
att man dertill anslår en summa, sorn sunda förnuftet
säger mig icke kan dertill användas under närvar, tid. Jag
liar gjort mig det begrepp om brottmålslagstiftning, att öfvergången
från ett systeme till ett radicalt annat icke later
verkställa sig annorlunda än småningom ; ty det är nödvändigt
att den råa massan af folket begriper förändringen, begriper
vidden och kraften afde nya straffbestämmelserna, d. v. s. i
hvad mån de äro svårare eller lindrigare än de som förut varit
gällande. Går man fortare till väga, än förändringen kan af massan
-
Den 28 November f ni.
433
sari begripas, så framkallar man begreppen om en verklig
strafflöshet, och skadar i stället för att gagna. Med denna
öfvertygelse om omöjligheten att hastigt öfvergå från det
ena systemet till det andra, kan jag icke föreställa mig möjligheten
alt till nästa riksdag använda den för fängelserna
beviljade summan. Denna öfverflödiga frikostighet står alltför
illa tillsammans med vägran af lumpna 5o,ooo r:dr till
academierna, som skola taga emot våra söner för att bildas
till fäderneslandets gagn och heder. Jag kan ej öfvergifva
den tanke, all vården om den lärdomssökande ungdomen
dock bör gå framför vården 0111 brottslingar; och då jag uppgör
för mig jemförelse?) af Utskts omsorger i dessa delar,
så är det mig omöjligt att icke ogilla den småaktighet, som
visar sig i denna statsreglering. Ändamålet med dessa nnmarkntr
är att vinna återremiss till Utsk., som jag önskar
måtte uti en tableau upptaga, å ena sidan, alla tillgångarna,
och på den andra alla anslagen. Nationen är då i tillfälle
alt öfverse det hela.
Frih. Cederström, Jacob: Sedan R. o. Ad. beslutat
återremiss af alla de under vissa litt. vid detta betänk,
fogade ullatti), så är det naturligt, att jemväl detta betänk.
mäste återremitteras. Jag har egentligen begärt ordet för
ott anhålla, alt StatsUtsk., då det ånyo kommer att handlägga
dessa betänk:n, ville uti alla de ämnen, som angå allmänna
arbeten, företaga behandlingen gemensamt med Ekon.-  Utsk., så mycket hellre, som Ekon.Utsk. får befattning
med en hel del af de anslag, som komma alt utgå från bancovinsten.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henr.: Med anledn. af
Frih. Boyes yttrande i slutet af hans anförande, tager jag
mig friheten hos Hr. Frih. o. Landtm, fråga, huruvida anslaget
för fangelsebvggnader utgjort öfverläggningsämne för
R. o. Ad., och om det således äfven kan ingå i discussioneti,
i hvilken händelse jag äfven skulle vilja yttra mig derom,
då jag deremot i motsatt fall icke skall upptaga R. o.
Ad:s lid med en fråga, som icke hör till ämnet.
El i- Frih. o. Landtm, yttrade, att han icke kunde
finna att frågan ani anslaget för fängelsebyggnaderna yore
alldeles främmande för detta ämne, då StatsUtsk. i det nu
föredragna utlåt, yttrat sig sålunda: ’’hvadan, af den beräknade
disponibla tillgången, återstå i,o3i,56i r:dr 38 sk.
8 r:st., som af Utsk. komma att tagas i betraktande vid
afgifvande af det särskildta utlåt. ang:de i frågas tu 11 d .1 anslag
till fängelsebyggnader;’' Hr Landtm, funné således icke
att de ledamöter af R. o. Ad., hvilka yttrade, sigöfver detta
ämne, ginge utom gränsen för nu föredragna utlåtande.
Gr. Anckarsvärd: Då jag utaf Hr Frih. o. Landtm:*
17 fl. 55
434
Den aS November f. m.
meddelta upplysning finnér, att vi från SfalsUlsk. Lafva att
förvänta ett betänk. ang:de anslag för fängelsebyggnader;
så anhåller jag blott att få reservera min rätt alt derom få
yttra rnig, när det betänkandet förekommer.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Jag har icke velat med stillatigande
förbigå en hufvudsak i detta betänk,, nemi. att
extra-statsregler:n är ställd på Irenne år. I likhet med hvad
som blifvit yttradt af åtskilliga ledamöter, och ibland deni
utaf Hr Prosten Östberg, anser jag denna uppfattning oriktig
och hemställer derföre, om icke Utsk., vid ärendets förnyade
handläggning, skulle finna skäl ali frångå denna
princip.
Hr Tersmeden, Carl Reinh.: Flere talare hafva
bittert klandrat StatsUtsk:s åtgärd att uppgöra exlrastatsregleringen
på trenne år. — Då jag inom Utsk. bitiädt
denna mening, anser jag mig skyldig alt redogöra lör moliverna
dertill, och får dervid i första rummet fästa hermines
uppmärksamhet derpå, att nu församlade Ständer, inseende
behofvet af representationens oftare sammanvaro, liga
ett till grundlagsenlig behandling vid nästa liksdag hvilande
förslag, om riksdagars hållande hvart tredje år, att K. M.
afgifvit en nådig propos. till samma ändamåls vinnande, oell
att således StatsUtsk., då båda Statsmakterna derom liro ense,
ägt skälig anledn. förmoda, alt R. St. inom trenne år
skola blifva sammankallade samt i följe deraf på goda grunder
föreslagit extra-statsregleringens uppgörande endast för
trenne år. — Jag anser dessutom af ganska stor vigt, alt
Ständerne efter denna riksdags slut åter snart sammanträda
för att få afgjorda de till grundlagsförändring redan hvilande
förslag, äfvensom dem, hvilka Ständerne, innan de åtskiljas,
komma att taga under öfvervägande, hvaribland
jag hoppas få räkna den af allmänna rösten så högt påkallade
frågan om representationens ombildning.
Om R. St. oftare sammanträda, kunna de åt ministeren,
såvida den blifver nationel och företager de reformer som
af behofvet äro påkallade, gifva ett kraftigt stöd och i motsatt
fall utöfva en nödig conlroll öfver densamma, om den
skulle visa sig böjd att hylla allenastyrande principer. Vi
veta ty värr ännu icke, om någonsin eller huru snart vi få
en ministere formerad enligt grundlagens anda och ordalydelse;
vi veta ännu mindre hvad politisk larg den kommer att
hafva, d. v. s. om den blifver till nationens belåtenhet och
enligt dess billiga fordringar, eller icke; det är således högst
maktpåliggande, alt Representationen med all möjlig uppmärksamhet
bevakar nationens intresse i denna del, och detta
är ej möjligt, såvida icke Ständerne, oftare än hitintills varit
vanligt, sammanträda.
Jag anser ganska lämpligt och väl betänkt att låta en
underdånig önskan, hvilken önskau i detta sednare afseende
Den 28 November i. nr. ^35
iir ii 11 ryck t genom extra-statsregler:ns fördelande på Irenne
år, åtfölja ett statsanslag, på det att Hrr talmän i de s. k.
liögre Stånden, d. v. s. det Höglofliga och Högvördiga, icke
må företaga sig att genom vägrade propositioner hindra densamma
all framkomma till Konungen.
På dessa efter mitt förmenande väl grundade skäl har
jag inom Utsk. yrkat extra-statsregleringcns uppgörande på
Irenne år, och af samma orsak biträder jag nu betänk, i
denna del.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Sista nättén R. o.
Ad. var tillsammans, hade jag tillfälle att yttra mig om oJänipligheten
af en statsreglering, inrättad efter tre i stället
för fern år, som grundlagen bestämmer för tiden mellun
riksdagarna. Jag hade derföre icke ämnat att nu återkomma
till samma fråga, om ej den siste värde talaren dertill
föranlåtit mig. Han anförde såsom rikligt, alt StatsUtsk. ,
för att göra sin önskan gällande, sammankedjat statsregleringen
dermed. Jag har förut anmärkt oriktigheten deraf
att vilja göra önskningar till lag, förr än de blifvit dertill antagna.
Vill ett Utsk. likväl göra ett sådant försök att tvinga
Konungen till riksdagskallelse, och Ständerna att sammanträda
oftare än grundlagen föreskrifver, så synes det
vara ett bemödande att öfver begge statsmakterna utöfva
ett allenaslyrande, som är vådligt, emedan det är lägst lid ig t,
hvaremot det lagbundna allenaslyrande, som lagarna tillägga
Konungen, är i sin ordning , emedan det öfverensstämmer
med Rikets författningar.
I afseende på det beräkningssätt, som StatsUtsk. iakttagit
vid uppgörande af sitt förslag lill extra-statsreglering, vill
jag göra den anmärkn., att då Utsk. upptagit 184* års utgifter,
har det bland tillgångarna beräknat öfverskotten blott
på de egentligen s. k. statsinkomsterna, sådana de öro efter
i835 års statsreglering, men deremot förbigått öfverskotten
på den allmänna bevillning, som efter samma års bevillntsförordning
utgår. Denna bevillning blifver oförändrad för
år 1841, enl. 61 §:n Reg.F-.n, emedan den nya bevillningen
ej hinner fastställas förr än under loppet af samma år. Att
bevillningen för 1841 ej inflyter förr än 1842, förändrar ej
förhållandet,' på sätt Utsk. visat genom sin egen åtgärd att
bland tillgångarna beräkna öfverskotten på 1840 års statsmedel,
ehuru de ej heller tillflyta Riksg.contoret förr än
1842. Hvad som ytterligare felas är, att, för fullständighetens
skull, äfven beräkna Riksg.contorets utgifter för 1842,
hvilket jag också vill göra, på det att ingen anticipation
eller derigenom uppkommande brist må kunna förebäras.
i84< års bevillning måste, emedan hon utgår efter i835 års
hevilla.förordn., beräknas för 1841 likasom Utsk. gjort för
«84o, eller åtminstone till en behållen inkomst af 2,5oo,ooo
r:dr. När dertill läggas capitalafbetalningar och räntor,
436
D« n j8 Xo»t rn b c r f. m.
som Riksg.contoret e r 11A11 e r under loppet af år 1842, utgörande
40,91 o rtdr, så uppkommer en sammanlagd inkomst
af 2,546,910 r:dr. Då derifrån dragas alla Riks».contorets utgifter
för samma år, nemi årliga räntor till K. M. 200,000
r:dr ; stalsbristsnmman sådan som StatsCJtsk. beräknat benne
uti dess betänk. Nto 2.54 1,090,880 r:dr; förvaltnings
omkostnader
för ftiksg:eonloret med 5o,0oo r:dr; aflöningar
ocb expenser för II. ,St. J 11st.ombudsmans och Tryekfribetscorniteens
expeditioner 6ono r:dr, samt de capital-afbetalningar
oell räntor, som åligga Riksg.contoret för år 1842
257,540 rtdr, så utgör hela utgiften 1,603,760 r:dr. När denna
summa fråndrages den beräknade tillgången, så blir öfverskottet
t)43, i5o r:dr. bagges nu detta belopp till den
tillgång StalsUtsk. uppgifvit af 5,026,000 rtdr, så uppkommer
en summa af 5,969,000 rtdr. När denna ökas med
bankens ränlevinst oell cäpital-öfverskolt för åren från oell
med 18 55 till och med år 182(9, 3,3i 1,210 rtdr, så utgör
sammanlagda tillgången 7,280,210 rtdr. Då har jag likväl
icke beräknat den bancovinst, som troligen blir tillgänglig
för Ständerna innan de åtskiljas; emedan, så vidt jag kan
bedomina ärendenas gång, riksdagen icke lär kunna upplösas
så tidigt, att icke bankens bokslut för i84o dessförinnan är
färdigt. För ilen händelsen kan emedlertid inom linien föras
såsom möjlig tillgång en lika stor summa som den bancovinst,
hvilken cle föregående åren ägt rum, nemi. 662,000
rtdr. Den summan af i,oJi,5öo rtdr, hvilken StatsUtsk.
upptagit till fängelsebyggnader, anser jag öfverdrifvet stor,
emedan man icke kan innan nästa riksdag bygga upp så
mycket penningar, då man före den nya bi otlmålslagens antagande
icke kan veta hurudana fängelserna skola blifva.
Men om man äfven antager att tili fängelserna i allmänhet
bör afsättas en summa af i,o3i,56o rtdr och man härtill
lägger hvad K. M. Regart till länsresidenserna 100,000 rtdr,
så åtgår för civila ändamål en summa af i,i3r,56o rtdr.
K. M. har till försvarsverket till lands begärt 2,359,000 rtdr
och till försvarsverket till sjöss 73i,4oo r:dr, lill Riddarholmskyrkans
iståndsättande 52,000 rtdr, till allmänna folkundervisningen
25o,ooo rtdr och till universiteten i Upsala
och Lund 56,ooo, eller tillsammans 352,000. Äfven har K.
M. för en styrelse af allmänna arbeten begärt ett anslag af
17,433 rtdr 16 sk. om året. Men Utsk. har i detta hänseende
blott tillstyrkt en summa af 1 3,y5o rtdr. Jag har inskränkt
mig lill sednare summan, med afseende derpå alt
det nya embetsverket måhända icke kan genast sysselsättas
till den grad, som då saken kommer sig i riktig gång. Denna
summa är beräknad för fem år, så att anslaget skulle
läcka äfven under riksdagsåret 1845, på det att derigenom
den olägenhet niå förekommas, att, då R. .St. sammanträda,
ett befintligt embetsverk saknade anslag. Sammanlagda beliofvet
härtill för de beräknade fem åren utgör 68,760 r:dr.
Den 28 November f. m.
Oin da bland de för särskildta arbeten i orterna upptagna anslag
afsattes för sådana, hvars nytta egentligen icke kan anses
tillkomma något särskildt län, de erforderliga summorna såsom
till upprensning af Kodjnpet a4,5oo r:dr, och af Albrechlssund
24,000 r:dr. till slussbyggnad vid Forsshaga oell
Dejeforss 75,000 r:dr, lill hamn vid Wisby 79,000 r:dr eller
tillsammans 271,250 r:dr; så kunde för alla andra nyttiga
företag i landsorterna och bufvudstaden användas 2,207,33.1
r:dr 16 sk., beräknade så att Stockholm och hvarje län bekoinme
1 r:dr rtgds för hvarje der befintlig person. Oell likväl
funnes tillgång alt jemlikt StatsUtsk:s betänk. N:o 354, på
grund af enskilda motioner, anslå till Fria konsternas academi
3o,ooo; till Landtbruks-academien 10,ojo; lill Riksarebivet
5,000 och till konungagrafvartia i Wreta 5oo r:dr,
eller tillsammans 45,54o. Då återstår ytterligare 138,000
för Strömsholms och Svea canaler, äfvensom den af mig
eventuell beräknade summan af 662,000 i baneovinst för
1840, ifall, såsom jag förmodar, R. St. komma alt vara
tillsammans så länge att denna summa blir tillgänglig. I sådant
fall finnes icke mindre än 800,000 r:dr för de begge
stora nationalföretagen. Slutligen återstår ändock ett öfverskott
af 44,ooo r:dr förhöjning i vissa anslag , äfvensom
ilen obetydliga kostnaden tili iståndsättande af konungagrafvarna
i Warnhem. Jag anhåller, att detta förslag till exlrastatsreglering,
hvaraf elt tryckt exemplar öfverlemnas, mätte
få åtfölja återremissen till Ltsk. till det afseende detsamma
kan anses förtjena. Om detta sätt alt lemna medel åt landsorterna
af R. St. gillas, så hoppas jag att derigenom skulle
vid denna riksdag en välgerning göras åt Riket i allmänhet
och åt hvarje lön särskildt, som svårligen kan uppvägas af
några andra anslag; ty man skall derigenom gifva lif åt
communalinrättningarna i landsorterna; emedan då medel
finnas att använda för ändamål, som medföra communernas
fördel, så skall äfven villkoret för medels erhållande, nemi.
communalstyrelsers uppkomst, påskynda deras bildande.
De tvister, sorn kunna uppkomma om företräden till dessa
medels erhållande, afhjelpas på det sätt, nttK.M., efterhörande
af den styrelse, under hvars vård allmänna byggnadsföretag
stallas, bestämmer företrädet. Om dessa tillgångar
lemnäs under villkor att vårdas af landshöfdingen och länens
utsedde deputerade, med ansvar sorn för allmänna medel;
så hade hvarje lan en stående fond för nyttiga företag
1111 och i framtiden. Det berodde sedermera på länen
att använda räntan deraf på sätt som för orten blefve gagneligast;
jag är förvissad 0111 att mången farhåga, som nu finnes
för ingående på ett fondsysteme, då skulle undanrödjas,
emedan frågan endast vore alt i hvarje län göra dess för
nyttiga företag stående capital mera fruktbärande än det i
annat fall kunde blifva. Då jag sålunda förutsatt både att
Slaten kunde få de anslag lian behöfde och äfven ntl länen
43S
Den aS Nore ru b e r. f. ra.
erhölle livad för dem tarfvades; så tror jag ' mig hafva i
möjligaste målto tillfredsställt allas önskningar.
Frih. Boye: Jag anhåller vördsamt att till mitt sista
yttrande få lägga några ord, som jag glömde, men som för
meningen liro nödvändiga, emedan de egentligen fullända
densamma. Om jag äfven antager alt för fängelserna användas
en och en half million, —• ehuru orimligt det synes
mig att denna summa, eiler en half million om året, skulle
kunna användas till byggnaders uppförande, — så återstår i
alla fall den blifvande bancovinsten, som ganska säkert går
upp till 3 millioner, men som icke ens blifvit tagen i beräkning.
Jag skulle önska att SlatsUtsk. ville hafva godheten
erinra sig denna tillgång och tillstyrka densammas anslående
till sådana stora företag, som Hr Lagerhjelm uppgifvit,
nemi. till en större canal emellan Wenern och Hjelmaren
med dertill hörande sidocanaler. Då jag jemför detta
förslag, sträckande sig till all framtid och af en oberäknelig
nytta för samtid oell efterverld, med Hr von Hartmansdorlfs
förslag att utdela, jag vill icke säga fatliggåfvor
men att utminutera på provinserna, efter deras olika folkmängd,
dessa millioner, som kunde användas för eli nationell
foretag; så tvekar jag icke säga, att jag, med all den
aktning jag i öfrigt "ifver Hr von Hartmansdorff, anser hans
förslag, så soln af intet värde, böra kastas under bordet.
Jag tror icke alt dessa förslag tåla någon jemförelse med
hvarandra. Man invänder måhända, att dessa tre millioner
icke förslå till ett företag af den vidd och omfattning, sorn
en canal emellan Hjelmaren och Wenern. Det ur sanni,
att om man isolerar frågan och blott beräknar denna summa
såsom dertill tillgänglig, så blir den för ändamålet otillräcklig;
men om roan deremot använder denna summa i
ett fondsysteme, så skola 3 millioner blifva iner än tillräckliga.
Hade tillgångarna för Göthacanals anläggning varit
grundade på fondsystehne, så hade landet, jemte nyttan af
canalen, ägt fördelen af statspapper af större vidd utan utländsk
skuld; tv med det fondsysteme, hvars införande jag,
lika med flr Lagerhjelm, önskar till beredande af mångdubblad
verkan utaf primitiva tillgången, förknippar jag ingalunda
behofvet af utländskt lån. Jag känner för väl allmänna
oviljan mot utländsk skuldsättning, och jag ogillar
den icke. Ett fondsysteme äger den fördelen att hemta
upp ifrån allmänna rörelsen och till densamma åter utsläppa
samma capitaler mångfalldiga gånger; och sedan man,
på sådant sätt, med samma capitaler åstadkommit stora företag,
ulan en skillings utländskt län, så är ingenting hvarken
naturligare eller billigare, än att framtiden, som deraf
drager hufvudsak ligaste nyttan, småningom amorterar de
nya statspapperen, hvarmed man verkställt företagen. —
Emot Hr von Hartmansdorflfs project att beräkna utdelnin
-
Den 28 IS o veml) er (. m.
459
gen efter personernes antal har jag äfven en annan anmärkning
att göra. Är meningen alt gifva en nyårsgåfva af r
r:dr r:gs åt livar och en af Sveriges innebyggare, så är visserligen
ingenting ondt deruti; men alt det kan innefatta någon
generel nytta för Riket, kan jag, åtminstone för min
del, icke begripa. Om meningen åter är att dermed bereda
allmän nytta, så borde dessa medel företrädesvis lemnäs
åt de län, hvarest stora nyodlingsföretag ännu återstå, eller
hvarest, om jag så får säga, nya eröfringar äro att hemta
från den ännu slumrande naturen ; jag menar de norra länen;
men dessa äro de minst befolkade och skulle således erhålla
minsta andelen, då deremot de län, der inga odlingar äro
att verkställa, skulle, såsom folkrikas!, bekomma största summorna.
Ändamål och medel skulle då icke öfverenstämma,
och utdelningen skulle ingenstädes blifva af särdeles nytta
för det allmänna.
Hr Anckarsvärd, A u g.: Efter den fullständiga anrättning,
som här tyckes vara beredd åt StatsLJtsk. genom
återremissen, synes Fril). Boye hafva förbehållit sig servering
af deserten. Hr Frih:n började sitt anförande med det
förutskickade förklarande, alt hvad Hr Frihtn korinne att
yttra mindre afsåg klander än en önskan att bereda något
bättre. Hvad mig enskildt beträffar, nödgas jag erkänna,
att ehuru jag med största uppmärksamhet följt Friherrens
anförande, har jag deruti likväl icke kunnat upptäcka något
bemödande för beredande af något bättre, men val ett ganska
bittert och gallsprängt klander, mot Uisk. utkastade förebråelser
för småaktighet och lumpenhet. Dessa ords valör
inom Svenska språket bestämmer naturen af det klander,
för hvilket Hr Frih:n i dag valt SlatsUtsk. till föremål.
Den ädle Frihtn bar, såsom det synes mig, gjort ett nog
stort fynd , då han påstått att SlatsUtsk. skulle äga tio millioner
r:dr att disponera för extra-statsregleringen. StalsTJtsk.
har för detta ändamål icke haft att beräkna mera än
3,026,000 r:dr, hvilka blifvit på sätt som skett använda.
Alt anticipera på kommande års öfverskott och besparingar
liar StatsUtsk. icke ansett tillhöra sig, emedan SlatsUtsk.
trott det tillhöra en kommande riksdag att förordna om de
öfverskott och besparingar, som ännu icke äro kända. —
Till hvad Hr Tersmeden anfört i anledn. af den gjorda anmärkningen
mot StatsUtsk» förfarande att uppgöra extrostatsregler:n
blott för Irenne år, vill jng endast tillägga ett
räkenskapsskäl, nemi. att man ansell de! vigtigt att fördelningen
skedde på tre i stället för fyra nr, på det att anslagen
måtte blifva så mycket tilli äckligare; och jag skulle
således våga tro, att StatsUtsk» åsigt i den delen icke är
förtjent af särdeles mycket klander. Frih. Boye har jemväl
yttrat sig 0111 Hr von HartmansdoriTs seilnaste förslag, alt
Hr Frih:n skulle vara färdig alt kasta detsamma under bor
-
D«n iS Ntvcmlxr f. m.
det. Jag öfverlemna!' ål Ilr Frih:n sjelf all afgö'ra luiru
värdigt oell lämpligt ett sådant uttryck om en ståndsledamot
må anses kunna vara. I strid med Frih. Boye anser
jag föl1 min del mig vid detla tillfälle, såsom varande ledamot
af StatsUlsk., kunna våga påslå, all Hr von HarlmansdorfTs
förslag, hvarom jag dock nu icke vill ingå i någon
diskussion, synes kunna lemna vida mera vägledning än
den Frih. Boye genom sitt yttrande trott sig kunna åstadkomma.
Jag beklagar blött, att åtskilliga tankar i Hr von
Hartmansdortfs förslag läggas i dagen först sedan liksdagen
framskridit ii månader, emedan de äro af ilen genomgripande
natur, att desamma, för att icke föioisaka tidsutdrägt,
Bort framkomma nära nog vid riksdagens början och icke
vid slutet deraf. Jag får dock förklara Hr von Hartmansdorff’
min tacksamhet i det fället, att han genom sitt anförande
åstadkommit något, som kan tjena StatsUlsk. till vägledning
vid ämnets förnyade behandling; något som kan utgöra
förernåI för öfvervägande och pröfning, emedan deruti
är sak och siffror. Jag anhåller, att äfven detta yttrande
måtte fä åtfölja åtel remissen.
Hr Tersmeden: En värd talare, Hr von Hartmansdorff,
har velat påbörda StatsUlsk. att hafva tillvällat sig
en olaglig allenastyrande lätt derföre, att jag yttrat det vara
lämpligt och välbetänkt, att med ett statsanslag sammanbinda
en underd. önskan, åsyftande Sländei nes sammankallande
inom 3:ne år. Då å ena sidan alla möjliga utvägar
vidtagas, till och med sådana, som i min tanke äro olagliga,
att hindra Ständernes billiga önskningar att framkomma till
Konungen, må man ej klandra, om å den andra sidan alla
lagliga medel vidtagas till ändamålets vinnande, och bland
dessa anser jag den utväg, att jemte ett statsanslag frambära
en underd. önskan. Hvad frågan om allenastvrandet vidkommer,
så torde det vara nogsamt bekant , ehuru det för
ömtåliga öron måhända låter skärande, att uti anslagsfrågor
äro R. St. allenastyi ande.
Hr Lagerheim, Lars Magnus:' Egentligen uppkallad
af en föregtde talares yttrande, begagnar jag detta tillfälle
att på samma gång vördsamt anmäla mitt ogillande af
StatsUlsk:s obetydliga och otjenliga afprulningar på hvad
K. M. begärt till försvarsverkets iståndsältande, till inslructionscompagnier
, till gevärsfabrikation m. fl. vigtiga föremål.
Dessa afprutningär äro af ingen vigt för utgiftskällan,
när man för närvar, äger millioner att disponera, aldraminst
i ett ögonblick, då Ständerne äro beredde att måhända snart
nog till Konungen inför Europa förklara sig vilja lemna ett
kraftigt understöd åt underhandlingar, som kunna behöfvas
för att bringa till slut gamla och vigtiga stridigheter med en
af Sveriges grannstater. Det torde måhända ingifva eli mindre
-
Den 28 November f ni.
44«
dre fördelaktigt begrepp om Sveriges kraft, att Ständerne
afpruta några tusen r:dr på livad K. M. begärt till försvarsverket.
— Hvad dernäst angar den värde talarens yttrande,
hvilken sökte redogöra för motiverna till SlatsUtskrs
tillstyrkande, att anslagen mätte fördelas på Irenne i stället
för feni år, så förefalla dessa motiver oförklarliga af allt annat
skäl än partiåsigter; alldenstund R. St. svårligen lara
kunna undgå att uti riksd.beslutet utsätta kallelse till nästa
riksdag fern ar härefter. De åberopade inotiverne, sorn skulle
vara, dels att controllera allenastyrandel, dels bereda en nationel
ministeie, och dels alt tvinga Konungen att sammankalla
Ständerna inom Irenne års förlopp, uppfordra mig att
vädja lill nationen, hvars representanter jag anser R. o. Ad.
vara fullt lika mycket som hvarje af de öfriga AiksSt:», huruvida
nationen skulle finna sig särdeles belåten med det örakeliga
skådespelet att se Ständernes stridande partier ömsevis
rycka på trådarna af en korlkonung , sittande på Sveas
urgamla thron. Tiden synes vara inne, alt alla sansade medborgare,
af hvad stånd eller politisk tro som helst , kraftigt
förena sig till bildande af en sköldborg kring thronell, för
att freda den från att spillras af demagoger och demagogers
missledda bundsför vand ter.
Gr. Anckarsvärd, Garl Henr.: Jag skulle alldeles
borttaga efFecten af den siste värde talarens yttrande, om
jag nu anförde hvad jag ämnade nämna, då jag begärde ordet;
oell jag afslår således för närvarande.
Hr Tersmeden: En värd talare, Hr Lagerheim, har
sagt, alt mitt lörsta yttrande i denna fråga syftade derhän
att vilja tvinga Konungen alt sammankalla riksdag 0111 3:ne
år. Jag svarar derpå endast, att om en underd. önskan är
detsamma som att tvinga K. M., då bar talaren rätt, el
jest
icke.
Hr Ihre, Albrecht, uppläste följande:
Då en återremiss af StatsUtsk:s nu föredragna utlåt.
N:o 354 torde vara att förvänta, anhåller jag alt till det H.
Utsk. fä framställa en vördsam erinran.
Ibland de upplysningar rör:de cabineltscassans ställning,
hvilka, i officiel väg, meddelades StatsUtsk. på dess egen
begäran, var äfven den, att en förfluten tids politiska händelser
och kostsamma diplomatiska förhandlingar ådragit samma
cassa en ganska betydlig brist, till hvilkens successiva
förminskning, sedan år 18S7, flera besparande åtgärder blifvit
vidtagna, men för hvars slutliga aflijelpande, i bredd n.ed
öfriga nödvändiga extra-utgifter, Statsministern för utrikesärendena,
Hr Frih. Stjerneld, ansåg cabineltscassans bibehållande
vid dess hittills ägande disponibla tillgångar ännu
i 5 ä 6 år vara af behofvet oundvikligen påkalladt.
StatsUtsk. har, i utlåt. N:o 4o, ang:de ordin.-statsreglertn,
17 H. 56
44*
Den a8 November f. m.
icke fusta t något afseende å hvad sålunda blifvit anfördt.
Det har icke ens lill Pi. Sl:s kännedom öfverlemnat Frih.
Stjernelds derom på embetels vägnar afgifna föi klaring. Det
liar endast tillkännagifvit, ”det något hinder icke möter att,
der så nödigt pröfvas, vid en blifvande extra-statsreglering ,
laga i betraktande frågan om anvisandet af ett extra-anslag
för cabinettscassan.” Jag hade således, med slöd af sistnämnda
tilikännagifvande, vågat hoppas att StatsUtsk. skulle hafva
pröfvat nödigt att i betänk. N:o 354 sig öfver ämnet yttra.
Då detta likväl icke skett, då TJtsk. med tystnad iörbigått
Utrikes-slalsministerns anmälan om denna, under en
föreg:de förvaltning uppkomna, samt för den närvar., genom
anslagets nedsättning, högst tryckande brist, Ateistar för mig
blott att vördsamt anhålla, det EJ. StatsUtsk. behagade laga
frågan i förnyadt öfvervägande, så väl på grund af redan
lemnade uppgifter, som äfven med ledning af de ytterligare
upplysningar Utsk. kan finna af nöden, och hvilka, så
vidt sig göra låter, skola med största beredvillighet tillhandahållas.
Slutligen anser jag mig af pligt oell samvete uppmanad
till den på egen erfarenhet och innerligaste öfvertygelse
grundade förklaring: att Utrikes-departementct, utan ett
extra-anslag för bristens betäckande, ovillkorligen skall förlamas
i sin verksamhet och urståndsätta.? att , som sig vederbör,
bevaka de politiska och cornmerciella intressen, hvars
omvårdnad är detsamma ålagd af tvänne folk ,, så rättvist
känsliga för sitt anseende och sin oberoende ställning till
främmande makter, som det Svenska och del Norrska. Hvad
under sådana förhållanden, i en oviss, måhända stormig framtid,
möjligen försummas eller älvenlyras, det hjelpes ej, det
försonas icke derigenom, att en embetsman, en obetydlig individ,
går sin sorgliga ansvarighet, sin säkra fördömelse till
mötes.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Sedan numera, efter hvad
jag förmodat, ingenting vidare återstår att anföra såsom skäl
för återremiss af ilrågavar. betänk, till StatsUtsk. , så vill
jag blott i korthet tillkännagifva, att jag ingen enda stund
gjort mig den illusoriska förhoppningen alt StatsUtsk:s betänk.
aog:de extra-statsreglerm skulle vinna R. o. Ad:s bifall,
och att jag derföre icke heller trott det vara ändamålsenligt
att i minsta mån söka afböja en återremiss af någotdera
utaf de särskildta utlåtandena, som jag velat bifalla.
Likväl torde det tillåtas mig att i största korthet bemöta
ett och annat inkast mot StatsUtsk:s behörighet att förfara
på sätt som skett, då Utsk. gatt att förelägga RiksSlm extrastatsreglertn.
Med ett bittert klander mot StatsUlsk:s sätt
att tillvägagå, har man hufvudsakligen liistat sig dervid, att
Utsk. beräknat extra-statsreglerm blott för trenne år. Man
liar deruti anat afsigter, som blott skulle kunna förklaras
Den 38 November f. m.
445
såsom partiåsigter; man har trott, att Utsk. velat på ett
högst obehörigt sätt tillvälla Ständerna en makt, ingripande
på konungamaktens område. För min del får jag förklara,
att jag i sjelfva verket ansett det likgiltigt, om statsieglerm
beräknades för fem eller tre år; men jag har varit böjd folden
beräkning, som StatsUlsk. antagit, emedan jag ansett
det vara lyckligt att anslagssummorna kunde bestämmas så
högt som möjligt, i den öfvertygelsen att allmänna företag
äro i samma mån nyttigare , som de fortare hinna fullbordas.
Det är anledn:u hvarföre jag ansett det vara bättre
att beräkna högre anslag för färre år än lägre anslag för
flera år. Äfven trodde jag, att den önskan, som man möjligtvis
kunde vilja finna fördold under detta handlingssätt,
nemi. att Ständerne måtte sammankallas inom Irenne år,
ingalunda skulle kunna anses hvarken obehaglig eller skadlig,
såsom öfverensstämmande med K. M:s egen, då K. M.
uti nåd. propos. föreslagit alt uppehållet emellan riksdagarna
hädanefter icke måtte blifva mer än Irenne år. Hvad
för resten beträffar de omdömen, som blifvit fällda öfver
SlatsUtsk:s säll att tillvägagå, så anser jag för min del lämpligast
att icke besvara dem. Sednast har jag hört en värd
ledamot yrka, att StatsUtsk. borde ånyo taga i betraktande
frågan om anslag till minislercassan, hvilken fråga talaren
ansett Utsk. utan egentliga grunder hafva förbigått, enär
Statsministern för utrikes ärendena till StatsUtsk. aflemnade
skrifvelse kunnat vara tillräcklig anledn. att ånyo upptaga
frågan. Jag erkänner visserligen att de till StatsUtsk. aflemnade
upplysningarna kunnat vara en anledn. att ånyo
upptaga frågan, ehuru dessa upplysningar inom Utsk. icke
kunnat anses tillräckliga. Men då Utsk. uti betänk. N:o 4o
förklarat, att intet hinder möter att vid extra-statsreglerm
taga frågan i öfvervägande, såvida anledn. dertill gåfves, så
är jag glad alt nu dessa anledutr äro oss gifna; ty jag förmodar
att StatsUtsk. finner sig föranlåtet att med allvar betrakta
denna fråga, och jag vill inom StatsUtsk. särskildt
understödja den värde talarens förslag att afhjelpa denna
cabineltscassans brist, emedan jag anser oförenligt med ordning
inom Ulrikes-departementet, att, då man känner bristen,
icke afhjelpa densamma. Ett sådant förhållande kan jag
ingalunda gilla. Jag har alltsedan första början af denna
frågas handläggning inom StatsUtsk., och äfven inom detta
Stånd, yttrat att det vore angeläget att få denna sak reglerad.
Om, såsom den värde talaren yt Ira t, det blir för StatsUtsk.
möjligt att för sig närmare utreda detta förhållande;
så vill jag icke betvifla att det icke på ett eiler annat sätt
kommer att ske antingen genom extra-anslag eller ock på
det sätt, att Ständerne förklara denna brist för Rikets gäld
och öfverlemna till Riksg.cont. att liqvidera densamma.
Frih. Hamilton, Hugo: Efter det yttrande StatsUtskls
444
Den a8 Not em ber f. ra.
ordfor. nu afgifvit, och då jag måste hysa det förtroende
till denna värda ledamot, alt han ej utan skäl uttalat sin
förhoppning alt hans här yttrade åsigter älven skola blifva
de inom StatsUtsk. gällande, har jag löga eller intet att tillägga.
Jag begärde ordet, då jag hörde nu tjenstförrättande
Statsministern för utrikes ärendena uppgifva , att från den
afgången Uti ikes-statsmiuistern en uppgift verkligen blifvit
meddelad StatsUtsk. rör:de den uppkomna bristen i cabineltseassan
och nödvändigheten för nämnda cassa att erhålla
medel utaf Ständerna till skuldens godtgörande för att komma
på redig fot. För rnig var detta obekant, och bekänner
jag att jag ej utan förundran hört denna uppgift , då intet
af StalsUtskts betankln med ett enda ord har omnämnt detta
vigtiga ämne, så vidt jag åtminstone kan erinra mig.
Mången med mig har i anledn. af denna tystnad trott , att
upplysning om cabinetlscassans stallning icke blifvit StatsUtsk.
meddelt på sätt som jag nu dock hör rätteligen hafva
skett. Under detta förhållande synes mig åtminstone som
om R. St. hade kunnat vänta, alt StatsUtsk. redan uti sitt
betänk, om ordin, slatsreglerin funnit sig böra upptaga en
sak af denna vigt såsom den blifvit för Utsk. framlagd , eller
ock, ifall de inlemnade upplysningarna voro ofullständiga,
infordra alla de upplysningar i ämnet, som Utsk. ansåg erforderliga.
Utsk. hade då bort, efter min oförgripliga tanke,
först redigt och bestämdt uppgifva hvad sorn erfordrades
för utrikes-departementsärcndenas fortsatta gång, hvilka
naturligtvis icke kunna ligga neder för det cabinettscassan
nödgats skuldsätta sig under förhållanden , som jag måste
beklaga, men som höra till en framfluten tid ; och sedan'
departementets verkliga behof, efter noggrannaste undersökning
af detsamma och med iakttagande af all med Rikets
värdighet förenlig besparing, blifvit fy lell, hade Utsk. deref
ter
bort föreslå på hvad sätt den skuld, som åsamkats, borde
betalas antingen genom årligt anslag dertill, eller genom
öfvertagande på en gång af densamma såsom statsskuld. Jag
ar öfvertygad att samtliga Stånden då pä ett helt annat sätt
hade omfattat denna fråga, sedan genom de tneddelta upplysningarna
det dunkla moln blifvit sk ingra dt , uti hvilket
denna fråga alltför lange varit dold uti ett till hälften kändt
och till hälften okändt förhållande. Jag förenar mig till alla
delar uti den af Hr Ihre framställda anhållan till StatsUtsk.,
att, derest de nu meddelta upplysningarna icke aio för Utsk.
till fy lleslgörande, Utsk. behagade infordra alla de uppgifter,
sorn Utsk. kan anse behöfliga för att försätta saken uti ett
fullständigt klart och utredl skick, och att StatsUtsk. sedermera
behagade föreslå Ständerna ett ändamålsenligt och
lämpligt sätt lill skuldens betalande; hvarvid jag likväl för
min del önskade att StatsUtsk. mätte föreslå Ständerna att,
såvida de öfvertaga denna skuld, med bestämda ordalag ut
-
De ii 28 November f. m.
445
trycka deri tanke, att sådant icke må anses gälla såsom ett
proejudicat för framtiden.
Frih. Ridderstolpe, Fredr.: Jag har icke kunnat
låta tillfallet gå mig ur händerna att göra några anmärkn:r
vid det välklingande försegel nit på lanen utdela vissa summor
till partiel t eller individuell nvltiga företag. Det ar
från en högre synpunkt man hör betrakta ett Rikes behof.
Den goda andan församlar och den onda förskingrar. Vill
man väcka intresse blott för länen inom sig, i stället för alt
Svensken borde hafva intresse för Sveriges Rike, så handlar
man rätt. Månne man vill göra oss till ett nytt Amerika?
Eftersom man försökt alt i Sverige (å en communal-styreise
(hvilken jag dock i många fall skulle önska), och vill hafva
landtråd för landshöfdingarna, så supponerar jag, alt man
önskar förvandla länen i Sverige till särskilda stater, och således
kommer man att åtskilja i stallet lör att sammanföra
intresset för ett gemensamt fädernesland. Delta är hvad jag
har att anföra i afseende pä sjelfva förslaget. Hvad executionen
angår för de medels användande, hvilka skola utdelas
på länen, så får jag lästa R. o. Ad:s uppmärksamhet derpå,
att åtskilliga lan äga cassör, hvilka icke kunna få sina
tillgångar utlånta mot första inteckningen, samt alt äfven,
om beviljade inteckningar i och för ändamålet komma alt
postpöneras, i alla fall endast ett obetydligt belopp kunde
behöfvas; så att den stora summan, hela länet erhölle, omöjligen
kunde placeras. Vill man hålla sig till sanningen och
tillse förhållandet med ilen mindre hemmansägarens stallning,
så skall man finna, att den allmoge, som vill låna på
sina hemman, redan har gjort det oell kan ej låna mer samt
följaktligen icke begagna den ili ågastallda tillgången; rilen
att deremot andra, som icke hafva lant på sina hemman och
följaktligen kunde erbjuda första inteckningen, icke vilja låna.
Det der s. k. mindre kunniga folkel är ofta klokare
än vi. Det vill icke komma i trassel och omständigheter,
såsom det kallar det. Jag anser derföre orätt att fördela
medlen pä länen. Eli klok Regering öfverskåda!' lättast oell
bedöuimer bäst hela landels behof och framställer sina förslag
i öfverensstämmelse dermed, dess kloka förslag mötas
alltiil med beredvillighet af samtiden och nied välsignelse af
ellerverlden.
Gr. Anckarsvärd: Man torde icke äga skäl alt ogilla
den öfverlastning, af hvilken jag känner mig öfverväldigad
vid Gr. Horns förklaring af glädje och tillfi edslällelse, hvartill
Hr lines motion hos honom lemnat anlednir, då den hos
mig åstadkommit de mest motsatta känslor, när jag icke kan
frånträda min förundran att, efter snart to månaders liksdag,
genom enskild motionär finna frågan väckt, att för
Svenska folkets räkning ingå uti åtagandet af skulder, hvilka,
utan R. St:s medverkan, och sålunda på det mest grund
-
446
Den 28 November f. ra.
lagsvidriga sätt, blifvit åsamkade. Gr. Horns förmenande,
att. det (elaktiga härutinnan redan vöre af Const.Utsk. till
laga åtal helordrudt. innefattar så till vida äfven en oriktig
uppgift, alt Hr Grefven sjelf nämnt cabineltscassans skulder
såsom högst betydliga, då Const.Utsk. deremot, till (öije af
StatsUlskts anmärka,memorial, blott bandlagt ett mindre
betydligt skuldbelopp oell ända hitintills saknat all kännedom
om det högst betydliga skuldbeloppet, hvars gnidande
Gr. Horn här så ifrigt förordat. Jag kan icke lemna Oanmärkt
, lnirmom Hr Ihre förklarat detta cabineltscassans
högst betydliga skuldbelopp inom en tid af 5 ä 6 år kunnat
amorteras, om cassan tätt blifva bibehållen vid sitt förra
höga anslag. Det torde icke komma alt undfalla hvarken
R. St:s StalsUtsk. el er R. St., att anslagsfordringarne för
ininislercassan hitintills va 1 il så rundligt tilltagna, ottile medgifvit
medlens användande till belt andia föremål och på helt
annat sätt, än R. St. med detta anslag afsett, och just derigenom
lemont tillfälle lill sä beskaffade transactioner , som
uti grundlagen äio bokstafligen förbjudna.
En vard talare har här yttrat sin förhoppning, att
StalsUtsk. måtte på ett sätt, som egnar Svenska män, behandla
denna fråga, och jag instämmer i denna mening med
den förklaring, att jag i detta hänseende och i denna fråga
anser det värdiga uti Svenska mäns handlingssätt ofelbart
blifva, att, utan ringaste afseende på hvad som kan vara
makten behagligt, handla i öfverensstämmelse roed hvad
grundlagarna föreskrifva och roed uppmärksamhet å de anspråk
Svenska folkets representanter äga, att blifva behandlade
med det förtroende och med del afseende, hvarå
Regeringsmakten icke ensam äger anspråk. Jag öfverlemnar
dessa mina tankar, med full tillförsigt att af StatsUtsk.
tagas i betraktande, äfven så väl som de yttranden, hvilka
uti en motsatt mening blifvit återrernissen vidfogade ; och
torde lemnäs mig tillfälle att vid frågans slutliga afgörande
ännu ytterligare få anföra skäl, hvilka nu för ögonblicket
kunnat undfalla mig.
Frih. von Kraemer, Robert: Det är i ariledn. af
Frill. Ridderslolpes yttrande, som jag begärt ordet, för att
förklara att jag icke kan dela den ädle Fribrns åsigt. Jag
tror deremot, att Hr von Hartmansdorfifs förslag, riktigt ulfördt,
skall medföra välsignelserika löljder för landet. Jag
tror, att det tål att begrundas så väl i StalsUtsk. som inom
RiksStm För min enskilda del instämmer jag uti den värde
talarens åsigt.
Gr. Horn: En värd talare har medförundran hört mig
yttra, säger han, att StatsUtsk. säkerligen skulle inkomma
roed förslag till Sländerna alt öfvertaga ministercassans skuld.
Jag vet icke, om mina ord föllo sig så positivt som den värde
talaren förmodat; roen jag ret, att jag ämnade uttrycka
D«n aS No»omLer f. m.
447
min tillfredsställelse deröfver att SfatsUtsk., såsom jag förmodar,
i följd af tjenstförrättande Utrikes-statsministerns förklaring
blir i tillfälle att reglera ett förhållande, som måste
regleras. Huru del skall ske och hvad StatsUlsk. i det fallet
kommer alt votera, kan jag naturligtvis hvarken förutsäga
eller garantera , emedan jag
rar min egen röst; men jag kan ingalunda anse för likgilltigt,
att den person, som nu upplrädt och fork larat sig i frågan-,
är den sorn nu har under sin vård just det departement,
hvilket bestämdt lider af minislercassans brist. Förhållandet
är, såsom Hr Ihre uppgifvit, att StatsUlsk. utaf
förra Statsministern Hr Frih. Stjerneld emotlågit en skrifvelse,
med upplysning derom att under de i5 år, som föregått
Frihms inträde i embetet, en högst betydlig brist i cabinetiscassan
uppkommit genom sådana utgifter , som hade
afseende på handelsli actater, på ambassader, och genom hemliga
utgifter, hvilka sistnämnda voro af egenskap att blott
kunna föreläggas ett hemligt Utsk.; men alt denna brist troligen
skulle kunna fyllas, derigenom alt cabinettscassan finge
tillgodonjuta samma anslag som deri hittills ägt, då det förmodades
att bristen skulle kunna ersättas inom 5 ä6 år; men
StatsUlsk. har icke i den uppgiften erhållit sådana upplvsningar,
som StatsUlsk. ansett behöfliga för att hos RiksSt:n
kunna framlägga naturen af denna brist. Det har åtminstone
varit majoritetens åsigt af frågan. SlalsUtsk. har icke
kunnat betvifla verkningarna af denna brist på utrikes deparlementels
belägenhet ; och jag är derföre öfvertygad, att
en stor del af StatsUlsk:s ledamöter, som nitälska för ordning
i statshestyren, skola med glädje emottaga upplysningar,
som leda till sakens fullständiga utredning. Den är underkastad
en ganska strang constitutionel ansvarighet, och
jag tror att R. St. i det fallet genom Coust.Utsk. vidtagit
alla de mätt och steg, sorn kunna påfordras; men oberoende
af all ansvarighet och den restitution af medel, som möjligen
kunna anses för-pillda, torde vi något hvar inse nödvändigheten
deraf, alt sådant allt oaktadt sätta utrikes departementet
uti sådan ställning, att det kan fullgöra sina åligganden
och sålunda motsvara dess i grundlagen afsedda bestämmelser;
och är det af sådan anleda, jag förklarar min förbindelse
lill Hr Ihre, sorn upplrädt på ett sätt, som jag
skulle önska att hans företrädare hade gjort, då denna (Våga
redan kunnat vara hragt på den fot, jag skulle önska att
den varit från riksdagens början.
Hi' Lefren, Joli. Pehr: Jag har med tillfredsställelse
af hört den siste värde talarens sednaste yttrande, äfvensom
jag icke missföi slått hans första anförande, utan finner
det vara fullkomligen öfverensstämmande med det sednare.
Jag tillstyrker alt StatsUlsk. malte, såsom foster
-
44*
D t n iS N o r t m b e r f. ra.
ländska män egnar och anslår, taga denna sak i öfvervägande.
Jag får likväl anmärka, alt Frih. Stjerneld, vid återremissen
af betänk. rör:de ordin. slalsreglertn, afgaf de upplysningar
här blifvit nämnda, och att StatsUtsk. således erhållit
dem på riklig vag vid återrernissen, föranledda af det
yttrande uti betänk. ang:de ordin, statsreglerm , att saken
vid exlra-slatsreglerlu ånyo kunde komma under öfvervägande,
i händelse särskilda omständigheter så fordrade, eller
huru orden (ollo sig.
H. Ex. Hi’ Gr. Löwenhjelm, Gustaf: Gr. Anckarsvärd
tyckes mig sammanföra grundlagsfrågan och slatsbehofsfrågan.
Den förra, nemi. behörigheten af de å cabinetlscassans
vägnar ingångna förbindelser, afgöres nu snart af
Riksrätten; men efter dess dom, hvilken som helst, qvarstår
statsljensten som måste hestridas. Det kan ju ej antagas, såsom
behörig påföljd af hvilka pri» ter i ta som helst, att
Rikets diplomatiska betjenande skall in filturo blifva omöjligt.
Hvad åter angår att målets återupptagande nu af StatsUtsk.
skulle vara formstridigt såsom föranledt af enskild
motionärs framställning, bestrider jag denna åsigt af en utsk:s-ålgärd
föranledd af en K. propos. och af a:ne Utrikesstalsministrars
successiva framstallningar, hvaraf Hr Ihre nyss
åberopade den äldre, då han i dag förrättade den sednare.
Gr. Anckarsvärd: Med anledn. af en värd talares,
Gr. Lövvenhjelms yttrande , alt (len af Hr Ihre nu väckta fråga,
om reglerandet af någon cabinet tscassans skuld, grundade sig
på en K. M:s nåd. propos., bör jag taga mig friheten erinra,
alt någon sådan propus, icke blifvit lill R. St. öfverlemnad.
Samme värde talare har äfven yttrat, alt det vore ett R.
Sl:s åliggande, att så för foga alt s t a l s t j e n s t e n förblefve
bibehållen uti en orubbad gång. hvilket, efter mitt förmenande,
icke ägde minsta gemenskap med cabinettscassans
skulder, för hvilkas gäldande R St. åtminstone ännu icke
fått emottaga sådana meddelanden, hvilka af mig ens kunna
erkännas såsom lagliga anledn:r för R. St:s StnlsUtsk. att
taga frågan uti öfvervägande, elior för R. St. att deröfver
rådpläga och besluta. R. Sl:s StatsUtsk. irar föreslagit, och
R. St. bifallit hvad som för de diplomatiska agenternes behof
visat sig behöflig!, och detta ulan afdrag al de 10 eller
1-5 proc., hvilka af dessa statsfunetionärers lönebelopp blifvit
af Utrikes-ministern R. St. ovetande innehållet. Den
värde talaren torde således benäget behaga inse , att statstjensten
icke i minsta mån blifvit rubbad genom R. St:s tillgöranden
vid denna riksdag. Den värde talaren torde äfven
medgifva, att statst jensten i första rummet kräfver verkställande
maktens oller styrelsens förtroende till folkombuden;
och det torde då tillåtas, alt man filmer anmärkningsvärd!,
alt ännu här den såsom högst betydlig antydda cabinetts
cas
-
Den 28 November f. m.
cassans skult! icke med ett enda ord blifvit omnämnd uti K,
M:s nåd. propos. till R, St. om Rikets tillstånd och behof.
Det har inom Huset blifvit besti idt, att Hr Ihre, och före
honom Hr Ministern för utrikes ärendena här uppträdt såsom
enskilde motionärer i denna fråga ; men jag kan sådant
oaktadt icke frånträda min mening, att ifrån och med
Just.statsministern , om någon sådan lunnes, ända ned till
min obetydliga person, vi lika mycket här äro enskilde motionärer;
och hvad den högst betydliga ministereassans skuld
ännu ytterligare vidkommer, så måste den, efter mitt sätt
att se, vara en statshandling och sålunda påkalla en Regeringens
communication eller propos. lill R St., för den händelse,
alt Regeringen kan för en sådan tilltro sig kunna anföra
en motivering så tillfredsställande , att den af R. St.
godkändes, då för den motsatta händelsen folkombudens förtroende
lill Styrelsen möjligen kunde komma att ännu ytterligare
äfventyras. Jag-återupprepar, att jag för ingen det
kan instämma uti Gr. Horns glädje och tillfredsställelse i
afseende å det lika oförmodade som öfverraskande sätt,
hvarpå denna fråga efter nära 10 månaders riksdag blifvit
inledd.
Hr Tersmeden: Med anledn. af Statsrådet Ihres m. fl.
talares yttrade klander deröfver att StatsUtsk. icke tillstyrkt
anslag lill afbetalande af cabinettscassans skuld, får jag till
R. o. Ad. hemställa, huruvida R. St. skulle hafva varit belåtne
med ett StatsUtsk., som till den grad slösade med Svenska
folkets penningar, att det tillstyrkte anslag till afbetalande
af skulder, som hvarken till sitt ursprung eller belopp
äro kända af Utsk. Val har jag här hort en Kronans minister
säga, att StatsUtsk. af Frih. Stjerneld emottagit fullständiga
uppgifter i denna del, men så vidt mig är bekant
hafva de icke kommit StatsUtsk. tillhanda.
Hr Lagerhjelm: Jag ser icke att det är af stor vigt.
i formelt hänseende, om denna fråga betraktas såsom framställd
af enskild motionär eller af en person, sorn bestrider
det embete som med ämnet äger sammanhang. Jag kan visserligen
icke förutse hvad StatsUtsk. kan besluta; men så
mycket lior jag mig tinna, alt, derest tillräckliga upplysningar
förebringas inom StatsUtsk., Utsk. anser sig förbundet
tillstyrka skuldens betalning, på det att Riket må komma i
det skick hvaruti det bör befinna sig; ty jag mäste antaga
för säkert hvad Hr Ihre uppgifvit, att anslaget är oundgängligen
behöfligt; och när det kan visas, synes det vara klart,
att det äfven måste beviljas, oberoende af frågan om ansvar
eller skadestånd för cabinettscassans skuldsättning. Medan
jag har ordet, utber jag mig att få yttra några ord i ett annat
ämne, som äfven förekommit under dagens plenum, nemi.
ang:de Hr von HartmansdorfFs förslag om medels utdelning
t7 H. 57
45o
Don 28 November f. m.
till länen för att användas till bepröfvade ändamål. Jag
erkänner nyttan deraf, då beloppet är måttligt; men jaggilJar
icke en utdelning, sorn medtager allt livad man har att
disponera.
H. Ex,, llr Gr. Löwenhjelm: Gr. Anckarsvärd har
i så måtto riktigt anmärktmitt uttryck: K. proposition,
som min ordställning förblef ofullständig. Jag hade bort
säga K. M:s nåd. propos. ronde statsverkets behof.
Dock var min mening tydlig. Att någon speciel K. propos. i
ämnet icke sedan inkommit, kunde ej vara mig obekant;
men det förslag till riksstat, som i början af hvarje riksdag
till Stånden aflemnas, heter på titelbladet K. proposition,
och hvarje artikel deri, således också den som angår ministerstaten,
är en K. proposition.
Gr. Horn: Som det möjiigivis skulle kunna läggas mig
till last, derest StatsUtsk. hnge uppbära förebråelse för någon
felaktighet i arbetsordningen, med afseende på förment
uraktlåtenhet af StatsUtsk. att pröfva erhållna upplysningar;
så får jag äran tillkännagifva, att den af Baron Stjerneld till
Utsk. inlemnade uppgiften grundade sig på en anhållan från
Utsk. att få emottaga en sådan uppgift. Den skrifvelse, som
aflemnades, är ingifven af Statsministern för utrikes ärendena
direcle till K. M. och upplyser det af mig förut omnämnda
förhållandet, nemi. att en betydlig brist åsamkats cabinettscassan
under de i5 år, som förflutit nästföre Baron
Stjernelds tillträde till einbetet. Då det således är ett factum,
att StatsUtsk. i officiel väg kommit till erfarenhet 0111
cassans tillstånd, torde det kunna ifrågasättas att Utsk.s vidare
tillgörande i saken grundar sig på enskild motionärs
framställning. Utsk. ansåg likväl ej dessa upplysningar tillfyllestgörande,
emedan deruti saknades bestämda sifferuppgifter.
Nu deremot har jag af Hr Ilires uppgift anledn. förmoda,
att StatsUtsk. kommer i erfarenhet af dessa siffror
eller af sådana upplysningar, att Utsk. kan för R. St. framlägga
sakens fullständiga sammanhang och tillika föreslå ett
lämpligt sätt att reda den oordning, som uppkommit i utrikes
departementet; ty jag upprepar ännu en gång, att jag
förmodar, att SlatsUlsk., lika litet som R. St., vill åse, att
detta förhållande icke på något sätt ordnas. I samma stund
det blifvit kändt, är det en Statens tillhörighet ait afhjelpa
den brist, hvaraf departementet lider med äfventyr för
Staten.
StatsUtsk:s utlåt. N:o 354 återremitterades.
Hr af Uhr, Gustaf: Jag ber alt få försäkra R. o. Ad.,
att jag uti mitt anförande på f. m. var så långt ifrån att
åsyfta någon personlig förnärmelse, att jag icke ens förmodade
att någon sådan af mitt ytlrande kunde föranledas; och
är del mig så mycket mera okärt, alt sådant likväl kunnat
Den 28 November f. m.
45,
hända, som jag, långt ifrån att vilja förnärma Gr. von Platen,
tvertom skall med glädje omfatta hvarje tillfälle att
förklara honom min högaktning och tillgifvenhet.
Gr. von Platen, B a 11 za r: Då jag medgil ver att jag icke
utan ett vist missnöje kunde höra det yttrande af Hr af Uhr,
hvilket föranledde mig alt svara derpå, så ber jag att få tillkännagifva,
att, efter den förklaring Hr af Uhr nyss afgifvit,
det är mig en fägnad att kunna försäkra den värda
ledamoten, att jag icke vidare fäster mig vid samma yttrande.
Hr Munck af Rosenschöld,Nils Rudolph: Då
den discussion, hvilken föranleddes af några utaf Hr af Uhr,
Gustaf, fallda yttranden, ägde rum, begärde jag icke ordet,
emedan jag afbidade, att Hr af Uhr sjelf skulle gifva några
värda talare den förklaring, hvilken han nu afgifvit, att de
misstagit sig, då de gilvit åt hvad han yttrat den tydning,
som skulle han derigenom hafva velat angripa några personligheter.
Nu anser jag mig pligtig förklara , att såsom jag
uppfattade dessa yttranden, åsyftade de ingalunda att kasta
någon skugga på stora män, vare sig den ene eller andre;
de åsyftade endast att kasta någon dager på det administrationssysteme,
som i Sverige hittills varit följdt.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. ^ till 4 e. m.
lii fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Lördagen den 28 November i84o.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 3 prot.utdr. för denna dag f. rn.
Frih. Boye, Fredr.: Då ordform i Ridd.directm och
den näst honom äldste ledamoten ej äro närvar., torde det
tillhöra mig att göra R. o. Ad. uppmärksamt på , att den
tid af två månader, för hvilken R. o. Ad. föreskrifvit Ridd.-  direct.n alt engagera tvänne referenter, som här skola uppsätta
öfverläggningarna, nästa Tisdag är tilländalupen, oell att
således direct:n, så framt icke något plenum dessförinnan infaller,
ej är i tillfälle att kunna qvarhålla dessa referenter, såvida
icke R. o. Ad. skulle vilja gifva direct:n sin önskan tillkänna,
att refereringen bör fortfara. Jag har ej hört an
-
452
Den 28 November e. m
-
nat, än att R. o. Ad:s ledamöter varit belåtne med deras
sätt alt uppfatta våra öfverläggningar; men som kostnaden
är stor, så har Ridd.direct:n ej trott sig kunna fortsätta med
dess utbetalande förrän R. o. Ad. fattat sitt beslut i ämnet,
hvartill likväl i min tanke ingen remiss till Ridd.Utsk. är
behöflig.
Frih. Gederström, Jacob: Jag finner för min del,
att referenternes uppsätter af våra discussioner varit så fullständiga
som de behöfvas, för att lemna allmänheten-del af
livad som förefaller; och af sådan anledn. hemställer jag,
huruvida icke R. o. Ad. skulle vilja besluta , att med referenterna
får fortfaras, och att kostnaden derför får gå på
riksdagskostnadsmedleo, hvarigenom vid en blifvande riksdag
protrna kunde komma att i sådant skick uppsättas. Jag
anhåller örn Hr Landtints propos. derå.
fl. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm, Gustaf: Jag förenar
mig med Frih. Cederström uti den önskan, att med de af
II. o. Ad. antagna referenter måtte fortfara.
Gir. Anckarsvärd, Carl Henr.: Till en början anhåller
jag få instämma i det vitsord, som af flera talare redan
blifvit gifvet i afseende på den skicklighet vid refereringen
af våra öfvei läggningar, som af referenterna blifvit
ådagalagd; men hynd sjelfva saken angar, så då, såsom Frih.
Boye redan anfört, och som jag äfven tror vara det rätta,
denna sak helt och hållet ankommer på R. o. Ad:s eget afgörande
utan remiss till Ridd.Utsk., så skall jag taga mig
friheten vördsamt hemställa, huiuvida icke frågans afgörande
boide uppskjutas intill dess Huset blir meia fulltaligt.
För mig åtminstone bar det något motbjudande att, då det
nr fråga om en afgift af Riddarhusets egen. cassa , Huset ej
är mera fulltaligt. Hvad Frih. Cederströins förslag beträffar
, att inbjuda de andra Stånden alt äfven besluta så beskaffade
referenters antagande och att uppföra dem på riksdagskoslnadsmedlen,
så tilltror jag mig icke att biträda ett
så beskaffad) förslag. Jag anser att våra Stånds-cancellier
liro så väl försedda med cancellister, att jag högeligen lie—
tviflar att de öfriga Stånden skulle antaga förslaget att på
1 iksdagskostnadei na, hvilka beklagligen äro stora nog ändå,
äfven uppföra särskilda referenter. 1 afseende på sjelfva refereringen,
så tager jag mig äfven friheten att påstå, att denna
särskilda referering ej har tjenat till någonting. Jag tror
att våra prot:r äro tillräckligt vägledande för omdömet, och
hvad sjelfva refereringen i tidningarna beträffar, så harden
ej mycket vunnit genom R. o. Ad:s egna refereringar, tv det
gick mycket fortare när tidningsredaclionerna sjelfva ansågo
sig förpligtade att i detta hänseende betjena allmänheten genom
deras enskilda refereringar. Jag tror dessutom alt medlen
tagas från en .cassa, som jag betviflar vara ämnad till
refereringar, utan hvilken jag, i likhet med hvad en an
-
Deri a8 November e. ra.
453
nan värd ledamot yltrade, då frågan förra gången förevar,
anser vara ämnad lill repareringar, oell på denna grund, så,
när beslut kommer alt fattas, blir åtminstone min röst afstyrkande
i afseende på fortfarandet af en afgift, Ii varti 11 jag
fruktar att Riddarhuscassan saknar tillgångar.
Frih. Cederström: Den siste talaren har förmodligen
ej förbisett den kostnad, sorn den nuvar. prot.tryck ningen
medför för statsverket, men han svnes vara rädd för den
ökade kostnad, sorn refereringarne för innevar. riksdag kunde
komma att medföra. Jag får likväl fästa uppmärksamheten
derpå, att om man jemför 2.00 r:dr i månaden, — såvida
jag ej misstager mig, — som Riddarhuscassan förskjuter
till referenterna, och hvilken med denna månad skulle
vara slut , då de framgent kunde komma alt uppföras på
riksdagskostoadsmedlen, ifall de öfriga Stånden sig derom
med R. o. Ad. förenade, och de 70 ä 80,000 rtdrs besparingar,
sorn skulle uppkomma genom den nuvar. prot:stryckningens
upphörande; så hemställer jag, huruvida icke
det vore en ganska nyttig hushållning för statsverket, ifall
denna förändring skulle komma att verkställas. Jemväl följer
af sig sjelf, att om prot:na icke skola i fullständigt skick
uppsättas och tryckas , så skall cancellisternes antal vid
en blifvande riksdag ej behöfva vara lika stort som nu, och
således skola jemväl derigenom stora besparingar i dessa
kostnader åstadkommas. Jag tror således, att det verkligen
är anledn. till den framställning, som jag gjort, då jag föreslagit,
att Riddarhuscassan med dessa 2:ne månaders utgång
skulle upphöra att bestrida referenternes aflöning; men att
R. o. Ad. beslutar att dermed fortfara, och att R. o. Ad.
inbjuder de öfriga Stånden, som redan tagit kännedom deraf,
och af hvilka, om jag ej misstager mig, åtminstone BorgareSt.
redan varit betänkt på en sådan åtgärds vidtagande,
att sig derom med R. o. Ad. förena, så att vi för en blifvande
riksdag måtte slippa den nuvar. prot.tryckningen.
Hr von Hartmansdorff:, Aug.: Jag anhåller att
Ståndet benäget ville lemna uppmärksamhet deråt, att det
är 2:ne särskildta ämnen vi nu på en gång förehafva. Det
ena är nemi. huruvida refereringarne skola fortfara , och
det andra, huruvida vi skola inbjuda de öfriga Stånden att
vidtaga en dylik inrättning, samt att af gemensamma liksdagskostnader
betula våra nuvar. och deras blifvande referenter.
Öfver den förra frågan anhåller jag att först få yttra
mig. Våra referenter hafva uppfyllt hvad med dem åsyftades,
utöfver hvad jag åtminstone vågade hoppas, när denna
inrättning vidtogs. Våra förhandlingar hafva, så vidt jag
kunnat af tidningarna finna, blifvit genom dessa referenter
fullständigare och trognare framställda än de fordom voro.
Det må vara, såsom Gr. Anckarsvärd yttrat, att våra förhandlingar
snarare blefve omförmälda, dä tidningarne sjelfve
454
Den 2S November c. m.
besörjde referei ingen; men om våra förhandlingar nu blifvit
något senfiirdigare upptagna i tidningarna, så anser jag
detta ej vara någon skada, enar, såsom jag förut nämnt,
framställningen varit trognare. Jag tillstyrker således vördsamt,
alt R. o. Ad. mätte besluta referenternes bibehållande
tills vidare. Derigenom skall också, såsom jag hoppas , den
fördel vinnas för framtiden, att mahanda både detta och öfriga
Stånds prot. förändras till en sådan kortare uppfattning
af hvad som förefaller, hvilken nu ägt ruin genom referenterne,
i stället för den ordagranna vidlyftigheten. Hvad åter
beträffar inbjudning till de öfriga Stånden att deltaga uti en
sådan åtgärd, samt begäran att kostnaden skulle få utgå af
liksdagsmedlen; så hemställer jag, att R. o. Ad. nu ville
uppskjuta dessa frågors behandling. Om de öfriga Stånden
finna för godt att vidtaga dylika åtgärder, — och äfven jag
har hört alt fråga derom varit väckt hos BorgareSt., — så
lära de förmodligen göra det utan någon inbjudning från
oss, oell så länge de öfriga Stånden icke sjelfmant vidtaga
någon åtgärd i detta hänseende, anser jag det icke vara anledn.
för R. o. Ad. att dertill inbjuda dem. Jag anhåller
derföre, att R. o. Ad. måtte låta det af Frih. Cederström
framställda förslag för närvar, förfalla.
H. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm: Vår representation al
den
enda, som låter föra talprotocoll. Kanske hafva vi lätt
deruti, men visst är att vi äro de enda. För 10 eller 12
år sedan hemsände jag till Ridd.dii ecttn såsom specimen
prot. för en af Franska deputerade kammarens längsta och
sakrikaste sessioner. Det utgjorde två icke starka qvartband,
men det var endast ett sakprotocoll. Skulle vi, efter
förutgången inbjudning till de öfriga Stånden och efter ärendets
mognare öfvervägande, vidtaga denna sistnämnda metod
och derjemte hålla referenter, hvarigenom den periodiska
pressen fullständigare kunde redogöra för våra förhandlingar,
så vore hushållningen ganska betydlig. Mig är sagdt, att
hela riksdagstrycket, inclusive Utsk:ns betänktn och bilagor
af alla slag, kostar circa i5o,ooo rtdr b:co, och alt prot;Stryckningen
särskildt uppgår till omkring 80,000 r:dr b:co.
Huru väl använda dessa penningar äro, i anseende till ändamålet,
som är publicitet, täcktes Ståndet bedomina af det
för oss föga smickrande factum, att sedan år i8i5 är exempellöst,
alt våra prot:r blifvit köpta, och att för närvar.,
ehuru de utdelas gratis , så lära blott hundra ledamöter af
detta Stånd hafva anmält sig alt deni erhålla. Månne då
ej 'den åsyftade publiciteten närmare vinnes genom refereringarna?
Inskränkningen tili sak prot. vore ulan tvifvel en
hushållning af bästa art, enär icke ringaste gagn dermedelst
försakas.
Frih. Sprengtporten, Jac. Wilh.: Då jag begärde
ordet, var det egentligen för alt yttra ungefärligen detsam
-
Dan 28 November e. ra.
455
ma, som Hr von Hartmansdorff redan anfört. Jag får fästa
uppmärksamheten på, att då en gång beslut blifvit fattadt
om en särskild referering af R. o. Adis discussioner; så, ehuru
jag visserligen icke var ibland deni, som underslödde sjelfva
saken, då den första gången förekom till pröfning, trodde
likväl äfven jag, att det kunde vara skal att någon tid
fortfara dermed, lör att vinna den erfarenhet, sorn kunde
behöfvas för att inse, att det på det bela är en ganska onödig
kostnad, sorn statsverket får vidkannas för tryckningen
af våra prolir, och att det för allmänheten vore inycket
mera upplysande att få dessa resumeer, än en massa af fullständiga
prolir, som aro så vidlyftiga, all de ej binna läsas,
och att, om de skola läsas, så räcker ingen mensklig
attention lill alt uppfatta det. Jag anser, att prot. endast
borde omfatta hvad som verkligen bar tilldragit sig
linder ofverl,iggningarna, jemte de hnfvudsakligaste anmärknJr
och de vigligaste skäl, sorn blifvit framställda, hvilket likväl
ej skulle hindra någon talare, som det önskade, alt lill" prot.
fä inlemna sitt yttrande. Jag anser således, att ibland de
vigliga oell nyttiga reformer, så väl i afseende på kostnaderna,
som i afseende på tidens vinnande vid riksdagarna,
äfven borde vara den, att gifva en concisare och rationellare
form åt våra protoeoll. Derföre tror jag, att de kostnader,
som hittills hafva blifvit använda, och de, som ännu
kunna anses behöfliga, för alt öfvertyga 0111 nyttan oell nödvändigheten
af en förändring i delta afseende, ej äro illa
använda; och på dessa skäl tror jag, att det måhända vore
en fördel, örn R. o. Ad. nu ville besluta, att denna åtgärd
måtte tills vidare fortfara och ej upphäfva densamma , då
kanske ganska fä af Ståndets ledamöter äro underrättade om
att detta ärende här förekommer.
Frih. Ced e rs t rö m: Den naturliga orsaken hvarföre
fråga bär blifvit väckt 0111 refereringens upphörande, är den,
att de (vänne månader, för hvilka denna inrättning blifvit
beslutad, nästa Tisdag lära vara tilländalupna. Det är således
verkligen nödvändigt, att vi nu fatta ett beslut i frågan;
men om R. o. Ad. beslutar hvad jag tagit mig friheten att
framställa, nemi. att dermed skall fortfara, och att kostnaden
derför skall utgå af riksdagskostnadsmedlen, samt slutligen
att jemväl inbjuda de andra Stånden att vidtaga en dylik
åtgärd bos sig, för att utröna, om de med en sådan prot.-  föling skulle vara belåtna; så kan jag ej finna annat än
att saken går efter R. o. Adis önskan.
Hr Stuart, Carl Gust.: Jag var måhända den bland
Husets medlemmar, som mest och ifrigast bestridde antagandet
af särskilda referenter för Ståndets förhandlingar. Under
den tid ifrågavar. refereriugar af Ståndets öfverläggningar
sedermera fortfarit, har jag ej funnit anleda, att ändra
min opinion i detta afseende; men då R. o. Ad. en gång
456
Den 28 November e. m.
beslutat att antaga särskilda referenter, så skulle jag för min
del anse det inconseqvent, örn de nu, under enahanda föd hållanden,
skulle afskaffas. Jag vill således numera ieke bestrida
deras fortfarande; jag hegärde ordet egentligen i anledn.
af Frih. Cederströms uppmaning till R. o. Ad. att inbjuda
de öfriga RiksSltn, att äfven för deras del antaga sådana referenter.
Erfarenheten af den fördel, sorn desse referenter
i sjellva verket kunnat tillskynda R. o. Ad., synes i sanning
ännu alltför otillräcklig och tvifvelaktig att man derpå skulle
kunna grunda något så beskaffadt omdöme, som erfordras
för att förmå samtliga RiksSttn alt vid sina ölvei läggningar
införa en sådan särskild och ofullständig prot.föring. Min
enskilda opinion fortfar att vara densamma, som den var då
referenterne antogos, nemi. att del är håde oriktigt och
olämpligt att för ett dylikt ändamål använda de medel, som
Ståndets frånvar. ledamöter sammanskjuta för helt andra
föremål. Hvad beträffar den af Gr. Löwenhjelm meddelade
uppgift om kostnaden för tryckningen af Ståndens prot. och
Utsktns utlål:n , så anser jag mig blott böra dervid göra den
erinran, att denna uppgift icke är hemtad ifrån det verk ,
som bestridt dessa kostnader, emedan sifFran då ej uppgått
till mer än något öfver en tredjedel af den summa, som Hr
Grefven nu uppgifvit. För öfrigt anser jag mig böra förklara,
att kostnaden för tryckningen af Utsktns betänktn ej
äger det ringaste samband med kostnaden för tryckningen af
Ståndens protocoll. Så länge Representationen kan, på sätt
förhållandet var vid denna riksdags början, bestå af nära tusen
medlemmar, måste det vara oundgängligen nödvändigt,
att de betänktn, som från Ulsktn aflemnas, såvida hvarje
medlem skall kunna förskaffa sig kännedom derom , genom
trycket göras för samtliga representanterne tillgängliga. Hvad
åter vidkommer tryckningen af Ståndens prottr , så har jag
aldrig kunnat inse nyttan deraf oell har alltjemt varit af den
tanken, att denna tryckning vore helt och hållet öfverflödig.
Men jag medgifver deremot och skall alltid medgifva
nyttan om ej nödvändigheten deraf, att verbal-prot. vid RiksSt:ns
öfverläggningar föras. Den omständigheten, att sådana
prot. föras och inför Stånden justeras, förutsätter dock
ingalunda nödvändigheten af samma prot:s tryckning på allmän
bekostnad, helst jag tror ingen menniska har hvarken
tid eller lust att genomläsa dem.
Gr. Anckarsvärd: Jag deltog ej i heslutet om den nu
ifrågavar. refereringens införande. Jag önskar att den mätte
upphöra, endast och allenast på den grund , som jag haft
äran anföra, nemi. att jag fruktar, att den belastar Riddarhuscassan,
afsedd till helt andia föremål, och sålunda mindre
lämplig att af Huset utlemnas lill dessa ändamål, då
dessa medel kunna behöfvas till Husets reparation och andra
-
Den 28 November e. ra.
dra dylika utgifter. Vi känna nogsamt, att Riddarliuscassan
i sådant afseende icke är öfver mättan rik , och att det således
torde vara ett åliggande för oss att icke misshushålla
med dessa medel och använda dem lill andra än afsedda
ändamål. Hvad beträffar Frih. Cederströms yttrande, så
ber jag eder, mine herrar! samtlige vara öfvertygade om,
alt jag ingalunda är en försvarare af vårt nuvar. prot:strycknings-systeme,
ulan tvet tom långt före detta önskat,
att en helt annan metod deruti kunde införas Det kan hända
att jag missminner mig, men det förekommer mig, alt
redan vid riksdagens början någon fråga var före om förändring
i allmänhet af protocollens tryckning, men jag
torde hafva orätt deruti. I afseende på Frih. Cederströms
yttrande, att denna referering skulle kunna leda derhän, att
vi kunde befrias ifrån den vidlyftiga proh tryckningen, så
skulle jag för min del mer än gerna instämma i denna åsigt,
om jag kunde öfvertyga mig att denna referering kunde föra
till ett sådant mål; men jag betviflar, att ett sådant mål
skulle kunna vinnas utan någon grundlagsförändring , enär
jag tror, att protocollernas utförlighet och deras tryckning
är i sjelfva grundlagarna eller åtminstone i Ridd.Ordn. föreskrifven,
så att utan R. St:s beslut föreställer jag mig, alt ej
någon förändring i detta afseende kan tillvägabringas. I sådant
fall föle,tället' jag mig, ali ett dylikt beslut långt för
detta hade varit fattadt, om det kunnat fattas; men om detta
är möjligt, så instämmer jag fullkomligt med Frih. Cederström.
Jag inser likväl ej, att denna refererings antagande
inom de andra Stånden kan leda till det åsyftade ändamålet,
men förenar mig, om så är, med Frih. Cederström.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Jag deltog i R. o. Ad:s beslut
i detta hänseende och har fått skäl att önska referenternes
fortfarande. Om jag afven ej gjorde det, så förefaller
det mig, att det skulle bevisa någon grad af vankelmodighet,
att nu upphöra med denna inrättning, då man finner
densamma motsvara sina afsigter; ty ingen talare har misskänt
det sätt, hvarpå refereringen har skett. Man har till
och med yttrat sig med beröm för de personer, som haft
denna befattning. För öfrigt synes 111ig tiden nu vara inne
att deraf draga den slutsats, att det skulle vara lämpligt alt
inbjuda de öfriga Stånden till deltagande i denna åtgärd.
Här är medgifvet, att det slutliga ändamålet, nemi. att framdeles
kunna undvika den ganska dryga kostnaden för tryckningen
af våra prot:r, är i högsta måtto önskansvärd , och
deri ganska besvärliga proh fölingen vi nu hafva, som sålunda
blefve till det mesta öfverflödig. För närvar, innehåller
visserligen grundlagens föreskrifter ett hinder i detta afseende;
men jag hoppas likväl, att 0111 R. o. Ad. fortfar med
sitt beslut och under en eller tvänne månader ytterligare
17 H. 58
458
Den a8 November e. ra.
besinnar sig derpå, samt hemställer till de öfriga Stånden,
huruvida det icke äfven för dem må vara skäl att betjena
sig af samma metod för deras förhandlingars publicerande;
och om de vidtaga en sådan åtgärd, och finna sig dermed
belåtna, så hoppas jag, att man, om fråga derom i Const.-  Utsk. väckes, skall komma lill en ändamålsenlig förändring
i detta afseende. Jag tillstyrker för min del fortfarande tills
vidare af det anslag, som af Riddarhuscassan för detta ändamål
hittills utgått.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Äfven jag tillhörde dem,
som ifrigt motsatte sig införandet af refereringarna på Riddarhuset,
emedan jag ansåg denna åtgärd fullkomligt oformlig
till sitt syftemål och olaglig på de grunder, hvarpå densamma
antogs, emedan man till bestridande af dessa kostnader
använde medel, som voro afsedda till helt andra ändamål.
Om jag nu delar deras åsigt, som med nöje sett resullaterna
af dessa referenters arbeten, så har det likväl alldeles
icke minskat min öfvertygelse om det olämpliga i sjelfva
åtgärden; men om R. o. Ad. finnér det vara för Ståndet
nyttigt och behöfligf, att denna åtgärd fortfar till riksdagens
slut, så ber jag likväl R. o. Ad. besinna, om det ej vore
nödvändigt att förändra beslutet rör:de sjelfva kostnadens
bestridande. Jag skulle tro, att den majoritet, som här dicterat
lagen om dessa referenters antagande, äfven skulle kunna
dictera det beslut, alt alla de ledamöter, som infunnit
sig vid denna riksdag, och som här uttagit pollett, måtte bidraga
till aflöningen af dessa referenter, och alt således helt
och hållet befria Riddarhuscassan ifrån dessa utgifter. Ehuru
jag är obenägen för hela åtgärden, så förklarar jag likväl
på förhand, att jag då skall underkasta mig majoritetens beslut
och alltför gerna bidraga till denna utgift. Hvad åter
angar införandet af denna prot.föling hos de andra Stånden,
så bestrider jag en sådan communication med dem, sorn.
blifvit föreslagen, emedan jag på förhand nästan gör mig
förvissad, att en sådan inbjudning kommer att afslås, och
detta på de skäl, alt 59 §:n Riksd.Ordn. stadgar, att ”alla
”hos RiksSt:n hållna protocoll skola, så tidigt ske kan, ge"nom
trycket utgifvas till deras fullständiga innehåll.” Det
är väl således icke skäl att införa en dubbel prot.föling,
som skulle af riksd.kostnadsmedlen bestridas. Detta hindrar
likväl ej Const.Utsk. att välbetänkt till R. St. inkomma
med ett förslag i öfverensstämmelse med hvad jag här
hört önskas och yttras, nemi. att prot. ej mera må in extenso
tryckas, utan endast sakprot. föras. Inkommer ett sådant
förslag ifrån Const.Utsk. under loppet af innevar. riksdag,
så kan detsamma genast vid början af nästa riksdag
bifallas och prot.tryckning in extenso redan för den riksdagen
upphöra. Vid denna riksdag kan det i alla fall icke
ske, och således anser jag den åtgärd, som blifvit föreslagen,
Den 28 November c. m.
4^9
nemi. communication med de öfriga Stånden, vara öfverflödig.
H. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm: Som jag ej förutsåg detta
ämnets föredragning, har jag icke sjelf directe i räkenskapsverket
underrättat mig om verkliga beloppet af riksdagskostnaderna.
De siffror jag nämnt, har jag erhållit afen StatsUtsk:s
ledamot, som behagade aproximativt uppgifva dem
för mig. Skulle likväl å denna utur minnet meddelade
uppgift to a 12 tusen r:dr vara att afpruta, nedgår summan
likväl ej till det af Hr Stuart angifna belopp. Dertill anser
jag mig kunna sluta af det säkra factum, att 1S34 års prot.,
för R. o. Ad. allena, kostade trettontusen r:dr. Efter proportionsläran,
och när tryckningen af alla utsk.betänk:n
och bilagor tillkommer, synes totalkostnaden böra gå mer
än dubbelt högre, än den summa jag uppgifvit. Hvad angår
publicitetens, må jag nämna ett bruk, som ända till i8i5
års riksdag var mycket gängse. Vid 1809, 1810, 1812 och
1815 års riksdagar beslöto Stånden ofta tryckning af anföranden,
hvilka de ansågo förtjenta af särdeles uppmärksamhet.
Här är föröfrigt 2:ne frågor: den ena om livad sorn
framdeles skall ske, ifall af ändring i systemet för vår prot.-  tryckning; den andra om, ändring i detta sysletne. Jag instämmer
fullkomligt med Giv Horn deruti, att antingen man
anser grundlagens text såsom bindande eller icke bindande
till ordagranna talprotocoll , kan i alla fall ingen ändring
ske förr än vid nästa riksdag. Således ar nära nog likgillligt
huru denna fråga nu blir behandlad. Den egentliga närvar,
frågan är, huruvida den sednast beslutna refereringen skall
upphöra med nästa Tisdag eller fortsättas, och jag röstar för
ref er erin ge ns fortsättande.
Frih. Boye: Jag har trott mig böra yttra, att det tyckes
hafva undfallit R. o. Ad. huru stor kostnaden är lör
den referering, som R. o. Ad. beslutat. R. o. Ad. har beslutat,
att en eller tvänne referenter skulle antagas, hvilka
hvardera skulle hafva lika arfvode med de andra prot.-förande,
nemi. 4 '"-dr 24 sk. b:co hvardera 0111 dagen, hvilket
för dem begge tillsammans skulle göra 9 r:dr om dagen eller
270 r:dr i månaden och således för dessa tvänne månader
tillsammans 54o r:dr b:co. Jag har trott mig skyldig aLt
lemna denna upplysning, och det är nödvändigt för directionen
att veta huruvida denna summa framgent skall utbetalas;
men jag, som redan i 17 år haft det smickrande förtroendet
af R. o. Ad., att vara en bland deras directeurer,
kan icke annat än med ömhet tala om deras cassör, och
skulle önska, att denna afgift kunde så vidt möjligt är besparas,
och biträder således den af Frih. Cederström framställda
åsigt, att denna summa borde utgå af riksdagskostnadsmedlen.
Jag vill likväl ej sätta mig emot, att R. o. Ad.
beslutar att med refereringen skall fortsättas ännu någon tid,
46o
Den 28 November e. m.
och att direct:n således kommer i tillfälle all derom tiIIsi!"a
referenterna, så att de nästa Tisdag kunna infinna sig här,
emedan de blott äro antagne till den 2 December.
Gr. Anckarsvärd: Jag anhåller att bloll med några
få ord få gifva tillkänna, att jag bestrider fortsättningen af
referei ingeri på den grond jag redan haft äran anföra, nemi.
alt jag ej vill blottställa mig för att deltaga i beslut om en
utgift af en cassa, hvars tillgångar jag ej känner. Här hafva
af en Ridd.direct: ns ledamot betänkligheter blifvit anförda,
att längre fortfara med denna kostnads utgörande af Riddarhusets
medel, till ej mindre äu 270 r:dr i månaden. Om
denna kostnad skulle komma att fortfara, som ej synes omöjligt,
ännu 5 eller 6 månader, så vore det en möjlighet, alt
denna cassa blefve lill den grad påkänd, alt den ej en gång
kunde bestrida de medel, som dertill borde utgå, utan att
man likväl har tagit sådant i öfvervägande. — Hvad Gr.
Horns förslag vidkommer att sialia minoriteten i Huset under
majoritetens beskattning; i sådant hänseende så, då jag
beklagligen alltid tillhört minoiiteten inom detta Hus, tager
jag mig friheten att vid detta tillfälle vördsamligen protestera
emot en sådan åtgärd, hvars resultat skulle kunna blifva
en tillökning i den ledan ganska dryga beskattningen, hvartill
jag ej tror att inojoriteten inom Huset bör äga makt att
tvinga någon. På denna grund tror jag, att förslaget ej kan
vinna majoritetens bifall, och protesterar förskottsvis formligen
emot en sådan åtgärd.
Frih. Cederström: Då frågan blifvit upplagen såsom
en grundlagsfråga, så anser jag mig jemväl böra upptaga och
besvara det sätt, hvarpå den blifvit uppfattad. Jag har städse
yttrat mig emot att förändra grundlagen i 59 §:n Riksd.-  Ordn. i afseende på prot:ns tryckning, af det skäl, att jag anser
detta stadgande vara nyttigt; ty om det också möjligen
kan vara utan nytta i 20 eller do år, så kan det vara af stor
vigt det 2i:sta eller 3>:sta. Annat är likväl detta och annat
att bestämma formen för den prot.föling, sorn i en
framtid skall iakttagas, hvarigenom volumerna böra kunna
minskas, ehuru allt hvad som af R. St. beslutas blifver noggrannt
upptaget i öfverensstämmelse med de ord, som här
läsas i 5g §:n Riksd.Ordn., nemi.: ”Alla hos RiksStin hållna
"protocoll skola, så tidigt ske kan, genom trycket utgifvas
”till deras fullständiga innehåll, med undantag blott af så”dant,
som Ståndens enskilda ekonomi beträffar.” Om nu R.
o. Ad. först, som börjat med detta försök till referering af
hvad som förefaller, och derefter de öfriga Stånden finna,
alt genom en sådan referering ett fullständigt prot. öfver
hvad som sig tilldragit är vunnet; så hemställer jag, huruvida
icke utan någon grundlagsförändring RiksStJn hvart för
sig kunna besluta att prot:n skola bestå i resumeer, fullständigt
upptagande hvad sig inom RiksSt:n tilldrager. Dessa
Deri a8 November e. m.
461
justeras naturligtvis, och sedan detla skett, skola de skyndsamt
till trycket befordras, hvilket må ske genom en riksd.-  tidning eller genom andra tidningar, eller uti särskildta band,
hvilket man pröfva!' nyttigt och skäligt att besluta. Att de
skola tryckas, det står i grundlagen, och det måste således
efterlefvas. Nu uppstår bär helt enkelt den frågan : anser
R. o. Ad. att en sådan förändring i formen för vår prot.-  tryckning är nyttig, ändamålsenlig och medförande besparingar
för framtiden? Om så är, så finner åtminstone jag ej
att grundlagen hindrar ett sådant beslut för framtiden, om
nb. de öfriga Stånden jemväl vilja gå in derpå. Jag skulle
derföre tro, att när, efter 24 §:n Riksd.Ordn., Stånden bildat
sina cancellier; så äger visserligen den invändning rum,
att R. o. Ad. ej vid riksdagens början vidtagifdenna inrättning.
Då likväl samma grundlags-§. innehåller, att under
loppet af l iksdagen Stånden lika med Utsk., i anseende till
förökade göromål, hafva rättighet att äfven öka sina cancellier,
så har grundlagsstiftaren förmodligen ansett troligt,
att hvarje Stånd ej genast i början af riksdagen skulle tilltaga
sina cancellier så tillräckliga, att de kunde medhinna
allt arbete; och då nu detta är en särskild tillfällighet vid
dennn riksdag, att förslag af en ledamot, Frih. Raab, blifvit
gjordt om antagande af dessa referenter, hvilket blifvit af
R. o. Ad. bifallet, med beslut att medlen skola utgå af R.
o. Ad:s egen cassa för en tid af 2 månader, hvarunder R.
o. Ad. kunde erfara huruvida denna referering kunde blifva
så pass fullständig, att R. St. dermed för framtiden kunde
vara nöjda; så, då R. o. Ad. verkligen, att dömma af de nu
afgifna yttranden, är belåtet härmed, ser jag intet hinder
hvarföre icke R. o. Ad. skulle besluta att dermed
fortfara till riksdagens slut, dock så att kostnaden, 270
r:dr i månaden, bör bestridas af riksdagskostnadsmedlen ,
derom underrätta de öfiiga Stånden, och fästa deras uppmärksamhet
på den framtida nytta, som för samhället kunde
uppkomma, om denna form för prot.föringen nu kunde
etableras. I stället för att prohn nu justeras af hvarje ledamot
särskildt, borde de då justeras inför Stånden genom uppläsning
af Secreleraien. Jag förnyar min begäran om propos.
derpå, att kostnaden måtte få utgå af riksd.kostnadsmedlen,
och att communication af beslutet med de öfriga
Stånden må äga rum.
Hr von Troil, Emil: Vid beslutets fattande om de
ifrågavar. refereringarna, tillhörde jag det ej obetydliga antal
ledamöter inom Huset, som ansåg, att denna referering ej
borde införas. Jag tillhör nu det måhända lilla antal, som
anser att de så fort som möjligt böra afskaffas. Jag tror
visserligen, alt Ridd.directtn varit ganska lycklig i sitt val,
och att den erhållit de bästa referenter, som kunnat anskaffas;
men jag är likväl ganska öfvertygad om, att mångfalldiga
misstag i uppfattningen förefunnits. Man kan visserli
-
Den 28 November e. m.
gen säga, att sådant äfven händer vid de refereringar, som
af tidningsredaclionerna sjelfva ombesörjas; men dervid förekommer
den väsendtliga skilnad , alt livad som sålunda 0111
Ståndets förhandlingar alhnängöres icke äger något vitsord.
Nu deremot har saken kommit i ett mycket förändrad! skick,
då det är Ståndets egna tjenstemän, som uppsätta dessa berättelser,
hvilka utspridas till allmänheten i Ståndets eget
namn, utan att likväl tillfälle har varit alt dem förut justera.
Helt annorlunda skulle förhållandet blifva, om framdeles
R. o. Adis prot. blefve uppsatta ungefärligen i samina
korthet, som riksd.bulletinerna nu äro, och då inför Ståndet
kunde blifva justerade. Detta skulle leda till korthet och
säkerhet, men hvar och en linner lätt, utan att man nu behöfver
vidare fortsätta denna något besynnerliga discussion,
att sådant ingalunda kan bringas till verkställighet, utan att
grundlagen förändras, d. v. s. att ett grundlagsförslag först
vid denna riksdag uppgöres och sedan vid nästa riksdag antages.
Under tiden linner jag intet skäl, alt, derföre att
grundlagen nu föreskrifver uppsättning och tryckning af högst
vidlyftiga, högst onödiga och högst dyra prot., man derföre
ytterligare skulle belasta sig med resume'er, hvilket, enligt
livad jag här hört uppgifvas, ej heller aflöper för en särdeles
lindrig kostnad.
Gr. Anckarsvärd: För mig har det varit särdeles tillfredsställande
att vid detta tillfälle, likasom vid manga andra,
erfara den förslagenhet, hvarmed Frih. Cederström för
hvarje särskildt fall tolkar grundlagen. För min del kan jag
ej finna, att, då grundlagen stadgar, att proltn skola i deras
fullständiga skick tryckas, detta kan innebära något annat,
än att prottn böra tryckas så fullständiga som de möjligen
kunna uppfattas. För detta tillfälle hade det verkligen varit
en förlust för prot., om denna fullständighet ej skulle
till efterverlden öfverfart Frih. Cederströms lagtolkningsförmåga
i detta fall, och om det kan lyckas Frih. Cederström
att vinna Husets biträde i detta afseende, så att det skulle
hero på Huset att förordna om formen för prot:n och deras
tryckning ; så skall jag visserligen ej hafva något der
emot,
emedan jag för min del aldrig önskat den vidlyftighet
i prot:ns uppsättning och tryckning, som för närvar, äger 1 nm,
men att jag ej tror att sådant vore öfverensstämmande med
grundlagens mening, har jag redan haft äran yttra. Det
förundrar mig, att, vid första beslutet om dessa referenter,
de herrar, som införde dem, ej i och med detsamma kunde
påhitta, att det blott var en tillökning af två notarier
med särskild föreskrift för den form , efter hvilken de
hade att föra sina prot., och att man icke då genast ställde
förslaget på riksd.kostnadsmedlen, så väl som man nu söker
göra det. För öfrigt hemställer jag blott, huruvida Ståndet
anser sig af en reparalionscassa för Huset framgent
Den 28 Novsuilicr c. m.
463
kunna bestrida denna kostnad, som redan för Ståndet medtagit
4 ä 5oo r:dr, hvilka blifvit utkastade på försöket att
referera, då man derigenom tilläfventyrs kunde betaga sig
möjligheten att reparera.
Gr. Horn: Sedan Hr von Troil fullständigt för Ståndet
utvecklat de skäl, på hvilka han afstyrker refereringens
fortfarande, och hvilka äfven uro mina skäl, har jag dervid
ingenting särskildt alt tillägga. Jag vill likväl i förbigående
hafva sagt, att ehuru jag äfven 1111 kommer att yrka på
dessa referenters upphörande, så sker det visserligen icke
derföre, att jag har skäl att beklaga mig öfver någon oriktig
uppfattning af mina yttranden. Det är möjligt, alt dessa
yttranden någon gång ej varit så fullständiga, som jag kunnat
hafva skäl att önska, eller att något af vigt för mig enskildt
deruti varit förbigånget; men jag har åtminstone haft
den tillfredsställelsen, att man ej påbördat mig falska motiver
och falska satser, hvilket förut någon gång i de allmänna
tidningarna ägt rum; men allt detta kan ej på mig
verka derhän, att jag skulle önska desse referenters fortfarande,
emedan jag anser, såsom Hr von T-ioil ganska rikligt
yttrat, det vara mycket oformligt att ifrån Riddarhuset dessa
resume'er med någon slags auetoritet lemnades åt publicisterne.
Emot Frih. Cederströms sätt att tolka grundlagen i detta
fall vågar äfven jag motsätta mig. Jag ber att få erinra
derom, att 5o §:n Riksd.Ordn. säger: ”att ingen må vara
”berättigad att tala utom prot.;” att 58 §:n af samma grundlag
innehåller: alt ”vid justering af prot. eller prot.utdrag
”kan ett beslut ingalunda ändras, men väl sådana tillägg göllas,
hvarigenom ingen ändring i beslutet uppkommer. Utur
”ett protocoll må vid justeringen, med Ståndets bifall, och
”på den talandes eget begifvande, uteslutas dess egna uttryck,
”och äfven deliberationer, som deraf följt; dock kunna ej
”sådana uttryck uteslutas, på hvilka beslutet tydligen sig grun”dar.
” När härtill kommer, att i den följande §:n står, att
prot:n böra till deras fullständiga innehåll genom trycket
ulgifvas; så finner jag ej någon möjlighet att lika med Frih.
Cederström tyda grundlagen derhän, att Ståndet skulle hafva
rättighet att förändra prot.föringen så att endast ett sakprotocoll
skulle komma att uppsättas och tryckas; men jag
gör mig det hopp, att vi ifrån Const.Utsk. kunde erhålla
ett sådant förslag till nästa riksdag, så alt vi då kunde undgå
denna onödiga, öfverflödiga och dyra prot.föling. Hvad
nu angår det förslag, som jag gjort, rör:de sättet för referenternes
aflöning, så får jag uppriktigt bekänna, att då jag
framställde det förslag, att samma majoritet, som skaffade
oss dessa referenter, älven kunde besluta örn deras aflöning
genom bidrag af Ståndets ledamöter, så gjorde jag det på
grund af den önskan jag hyser, att desse referenter måtte
464
Den aS Not ernber e. m.
hos oss alldeles upphöra, emedan jag förutsåg, hvad Gr.
Anckarsvärd äfven yttrat, att en protest emot detta aflöningssätt
inom R. o. Ad. skulle framställas; men jag anser
lika rätt att besluta ett sådant sätt att utgöra denna kostnad,
som om man skulle besluta att taga den ur en cassa ,
hvilken är bestämd till helt andra ändamål. Att nu här
besluta för oss enskildt, det sådana referenter skola fortfarande
finnas, och kostnaden derför utgå af riksd kostnadsmedlen,
det betvifla!- jag skulle kunna låta sig göra; åtminstone
vågar jag för min del anhålla, att Hr Frih. o. Landtm,
icke måtte framställa denna propos., så framt den ej bestämdt
yrkas.
Hr von Hartmansdorff: Af de talare, som yttrat
sig i denna fråga, har, såvida jag märkt, icke mer än en
ifrågasatt, det ju refereringarna icke varit i möjligaste måtto
fullständiga. Jag tror nog alt misstag och ofullständigheter
kunnat äga rum, ty jag har funnit sådana äfven uti
våra snabbskrifvande notarieis arbeten. Jag har väl icke
eftersett huru det kunnat förhålla sig med andras yttranden,
men då jag i tidningarna genomläst mina egna, har jag i
allmänhet funnit hufvudsaken vara riktigt upptagen. Någon
slags auctoritet tror jag ej att någon ansett eller bort
anse dessa refereringar äga. Dä frågan här förevar om sättet,
hvarpå referenternes arbeten borde meddelas, så beslöts
uttryckligen, att all fråga om deras justering skulle förfalla.
Ännu har jag aldrig genomläst hvad desse herrar låtit mig
yttra förr än jag sett det tryckt i tidningarna. Jag förmodar
att förhållandet varit likadant med de flesta andra talare.
I sådant fall lärer man också finna, att någon slags
offentlig egenskap ej lärer kunna åt dessa anteckningar
gifvas.
En annan talare har nyss yttrat, alt hela prot.föringen
vore olämplig, emedan ingendera delen gjorde lilllyHest, men
det har redan blifvit anmärkt, hurusom våra prot., då de
tryckas, ej blifva tillgängliga förr än sä sent, att den dermed
åsyftade offentligheten förfelas. Den som vill läsa hvad
som yttrades 1840, kan få vänta till i8|i eller 184?., eller
till dess att intresset för dessa tilldragelser försvunnit. Det
är således icke likgiltigt eller onödigt att man har referenter
för dagen, för att för dagen få veta hvad sorn förefallit.
Orsaken hvarföre Ståndet önskade sig denna referering,
var, att ilen, som af tidningarna sjelfva ombesörjdes,
var oriktig och partisk. Om nu ändamålet, mera sanning,
vunnits, så återstår blott frågan huru arbetet skall betalas.
I detta hänseende hafva frenne förslag blifvit framställda.
Det ena att låta kostnaden fortfarande utgå af Riddarhuscassan,
dett andra, att låta Ståndet betala den genom subscribtion,
oell det tredje att låta den gå på riksdagskost
nads
-
Den 28 November e. m.
465
nndsmedlen. Nvilketdera som R. o. Ad. möjligen skulle
vilja vidtaga, så är det nu väl nödigt att emedlertid låta
den anstalt fortfara, som redan blifvit påbörjad; Ståndet
under tiden öppet lemnadt att framdeles vidtaga hvad
beslut, som det då kan finna för godt. Om således R. o.
Ad. skulle täckas besluta, att referenterne tills vidare skola
fortfara, såsom hittills, så är ju Ståndet obehindradt att
framdeles vidtaga hvilken annan åtgärd, som det helst finner
lämplig. Skulle Ridd.directin finna alt denna utgift
blefve för Riddaihuscassan alltför betungande, så är det
directin obetaget, att genom Ridd.Utsk. inkomma med den
framställning om cassans tillstånd, hvartill direct:n finner sig
befogad, och som möjligen kan inverka på R. o. Ad:s beslut.
Jag förnyar således min anhållan, att Ståndet måtte
låta referenterne fortfara och deras aflöning lills vidare utgå
såsom förut af Riddarhuscassan.
Hr Lagerhjelm: Efter de uppgifter jag erhållit, skola
dessa uppsatser af våra yttranden vara tillgängliga i Riddarhus-cancelliet,
till justering af den, som det behagar.
För öfrigt synes mig R. o. Ad. ej hafva gifvit någon officiel
egenskap åt dessa uppsatser, hvarigenom således det skäl,
som i detta afseende blifvit deremot anfördt, förfaller. Riddarhuscassan
lär årligen ökas med en betydlig summa, så
att man ej kan såga, att den blir förstörd genom fortfarande
under en eller annan månad af denna utgift af 270 r:dr
b:co, hvarföre jag tillstyrker , att anslaget af denna cassa
fortfarande måtte få utgå lill riksdagens slut, på det ali R.
o. Ad. innan dess må hafva tillfälle att besluta, huruvida
Ståndet för framtiden önskar en sådan prot.föling, som den
hvilken nu af R. o. Ad:s referenter verkställes.
Frih. Sprengtporten: Med Gr. Anckarsvärd instämmer
jag deruti, att någon förändring i formen för vår prot.-  föling icke gerna kan öga rum ulan en föregtde grundlagsförändring.
När 5g §:n Riksd.Ordn. innehåller, att prot:n
skola tiyckas fullständigt, så vore del måhända en nog långt
utsträckt tydning af denna §, om man skulle vilja medgifva
att discussionsprot. ej behöfde föras; men deremot tror jag,
att om här fördes, jemte discussionsprot., prot. af den egenskap,
som dessa refereringar nu hafva, så tror jag att detta
kunde blifva ganska nyttigt, utan att likväl stå i strid emot
grundlagarna, ty grundlagarne innehålla ej på något ställe,
att prot:n vid återremisser till Utsk. skola in extenso meddelas;
tvertom innehåller 56 §:n Reg.F:n, att om vid Utsk:s
betänk, i Ståndens plena sådana anmärkntr göras som hindra
antagandet, bör Utsk. erhålla del af dessa anmärknir,
för att derefter förslagen ytterligare granska och jemka.
Således är det för ingen del sagdt, att hela discussionsprot.
skall återremitteras till Utsk , utan blott att Utsk. skall er17
II. 59
466
Den 28 November e. m.
hålla del af de anmärkn:r, som föranledt å terve miss af betänkandet.
Sådant skulle ganska lämpligt kunna ske, om
för framtiden deri ordning infördes, alt, afven under förutsättning
all prot. trycktes in extenso, ett prot. fördes af
den kortare egenskap, som nu äger rum, hvilket justerades
inför Ståndet och begagnades vid alla återremisser lill Utsk.
då deremot särskildta plena kunde utsättas lill justering af
de prot., som borde tryckas. Man torde kanske anse, att
delta skulle leda till mera inveckling och större långsamhet;
men min öfvertygelse är, alt denna åtgärd ganska väsendtligt
skulle förkorta riksd.göromålen. JNär en sådan anmärka.
kom till Utsk., så lunnes deruti redan på förhand
den reeit, som Utsk. eljest måste uppgöra för att afgifva
sitt sednare utlåt, till R. St., och då återstod för Utsk. intet
annat, än att uppsätta sjelfva svarel. Jag nämner detta
visserligen icke för att i anleda, deraf nu yrka någon propos.
; men då frågan har blifvit granskad af flera värda talare,
och jag anser af vigt för framtiden att kunna komma
till bättre förhållanden i vår prot.föling i allmänhet, så liar
jag trott mig böra fästa Ståndets uppmärksamhet härpå.
Under sådana förhållanden kunde visserligen de personer,
som hos R. o. Ad. vore sysselsatte att föra ett sådant biprot.
, skäligen erhålla sina arfvoden af riksd.kostnadsmedlen
såsom caneellisler, då det är gifvet, att när man undveke
det besväret att utskrifva discussionsprot. in extenso till
Utsk., hvilket till ingenting gagnar, sa kunde cancellisternes
antal derigenom minskas och den omgången att särskildt
justera ett sådant prot., som innehöll anmärkntr, hvilka
gifvit anledn. till ålerremiss, skulle visserligen icke leda
till någon särdeles stor vidlyftighet.
Hr Le fren, Joli. Pehr: Jag instämmer med de ta
lare,
som begärt att R. o. Ad. skall ännu för en månad förlänga
beslutet om dessa referenters tjenstgöring, och begär
alt den fråga, som i öfrigt här blifvit vackt, måtte få hvila
på bordet, så att vi en gång komma till de göromål, som
nu egentligen böra sysselsätta oss, på det att vi ej sedermera
må erhålla förebråelsen att vilja på något vis fördröja
statsregleringen.
Hr von Hohenhausen, Carl: I hvilket beslut R. o.
Ad. nu kommer att stanna, vare sig att behålla referenterna,
eller att afskaffa dem på grund af bristande tillgångar,
så anhåller jag för min del att i prot. få antecknadt, det
jag, som ganska noga läser och följer tidningarna alla dagar,
anser, alt den enda tid, dä R. o. Ad;s öfverläggningar
varit ärligt framställda för publiken, har varit den, då R.
o. Ad. haft egna referenter.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att den fråga, sorn
blifvit väckt, vore, huruvida R. o. Ad. skulle låta refereringen
af förhandlingarna ske på samma sätt nu tills vidare,
Den 28 November e. in.
4G7
sorn den stelt de två sista månaderna. Det öfriga af frågan
hade Hr Lefre'n begärt på bordet och komrne således
alt blifva föremål för vidare öfverläggning. Första frågan
af Frih. Cederström hade varit, atl referenterne skulle fortfara
med sill arbete tills vidare. Hr Lefren hade föreslagit,
att detta fortfarande nu skulle beslutas för en månad.
R. o. Ad. behagade finna, att, 0111 Frih. Cederströrns förslag
antoges, inbegrepe det Hrl,efre'ns mening, då frågan en
månad härefter åter kunde upptagas; andre talare hade åter
besil idt fortfarandet af refereringen. Hr Landtm, hemställde
derefter, om R. o. Ad. behagade bifalla, att referenterne
böra fortsätta sitt arbete på siitt II. o. Ad. förut
stadgat.
Ropades ja och nej.
Hr von Hartmansdorff: Om i propostn tillädes
livad Hr Landtm, förut yttrade, att refereringen skulle lills
vidare fortfara, så förmodar jag att rösterna Liefve ännu
bestämdare än förra gången.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. ansåg,
att den ifrågavar. refereringen borde tills vidare fortfara.
Ropades starka ja, blandade med nej.
Då Hr Frih. o. Landtm, förklarade, det lian trott
sig hafva funnit, att ja öfverrösta! nej, begärde
Hr L owe aström, Joli. Jacob, votering.
Gr. Anckarsvärd: Jag tager mig friheten hemställa
till den värda ledamot, sorn hegart votering, troligen pä
samma grunder, som jag skulle önska ett motsatt utslag emot
livad R. o. Ad:s svar skall hafva tillkännagifvit, om
lian verkligen anser frågan vara af den beskaffenhet att ytterligare
böra upptaga R. o. Ad:s tid med en votering, men
anhåller att, ifall den värde ledamoten skulle behaga afstå
ifrån sin begäran 0111 votering, få till prot. anföra min piotest
emot hvad R. o. Ad. beslutat, såsom i min öfvertygelse
icke så alldeles välgrundad!, då utvägarne till medels erhållande
för refereringarnes fortsättning ej blifvit tagna så noga
i öfvervägande, som jag ansett nödvändigt, för att kunna
biträda ett sådant beslut.
Hr Löwenström: På den siste värde talarens uppmaning
vill jag afstå ifrån den af mig begärda votering,
och anhåller endast att få såsom min reservation emot R.
o. Ad:s nu fattade beslut i prot. antecknadt, alt jag alldeles
icke ämnar deltaga i kostnaderna för ett sådant företag.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att, då Hr Löwenström
afstått från votering, oell Hr Landtm, vid svaren å den
framställda proposm ansett ja hafva öfvenöstat nej, R. o.
468
Dei) 28 November e. m.
Ad. torde finna, det Ståndet beslutat, alt refereringen tills
vidare skall fortfara. Frågan om ersättningen för referenternes
arbete kunde blifva föremål för R. o. Ad:s pröfning
vid en annan föredragning.
Hr Cederschjöld, Pehr Gustaf: Jag utber mig
att få förena mig i den reservation, som Gr. Anckarsvärd
anmält. Jag fruktar nemi. att det kan blifva svårt att bestämma
hvarifrån medlen skola tagas, och jag reserverar
mig hufvudsakligen och protesterar emot det förslag, som
Gr. Horn afgifvit, nemi. att alla de, som uttagit pollett,
skulle deltaga i kostnaden. Jag vill i stället föreslå, att de
värde talarne finge betala kostnaden i förhållande till längden
af deras tal. Då kunde denna inrättning möjligen hafva
åtminstone den nyttan, att här ej talades annat och ej
längre än som behöfdes.
Föredrogs ånyo den, sedan den 23 dennes, uppskjutna
3:dje punkten af StatsUtsk:s mern. N:o 370, med framställning
om föreskrifter i afseende å åtskilliga till statsreglerCn
hörande frågor, hvaruti RiksStm stannat i skiljaktiga beslut.
Derjemte upplästes utur BorgareSt:s prot.utdr. af den
23 dennes den del, som angår dess beslut ronde denna
3:dje punkt, och hvaraf befanns, att Ståndet förenat sig i
BondeSt:s beslut ronde anslaget till dramatiska spektaklet
samt godkänt voterts-propositionen.
Uppå derefter framställd propos., blef den af Utsk.
föreslagna voter:s-propos. af R. o. Ad. godkänd.
Företogs till pröfning StatsUtskts den 7 och iGdennespå
bordet lagda utlåt. N:o 355, i anledn. af väckta motioner om
alla bevillningsmedels samt öfriga contant» statsbidrags ingående
till Riksg.eontoret.
Frih. Boye, Ludv.: Innan jag ingår i ämnet, utber
jag mig att få, ehuru måhända mycket förgäfves, ännu en
gång föiklara, att min afsigt icke är att förnärma någon
personlighet, då jag iakttager min rätt, som är att behandla
hvarje sak, sådan som jag finner den, utan att lägga fingrarna
emellan. Om jag råkar alt mot min vilja spränga
någon galla, skall jag dock icke attackera lefvern. Jag
skall fritaga mig från allt sådant uppsåt, och derföre alldeles
icke förminska något af mitt omdöme i sjelfva saken.
Jag anhålier hos Hr Frih. o. Landtm., att 64 §:n Reg.F:n
må blifva uppläst, samt att jag derefter må få ordet.
64 §:n Reg.Ftn upplästes.
Frih. Boye fortfor derefter:
Det H. Ståndet har nu hört grundlagens bud derom
alt statsintraderne skola disponeras af Konungen. Det grund
-
Den 28 November e. m.
4^9
lagsbud, sora befaller att hvarje grundlagsbud sk a I i förstås
elter dess ordalydelse, det funnen J säkert, raine herrar!
På dessa grunder anser jag Utsk:s betänk, vara grundlagsvidrigt,
och protesterar emot all annan propos. derpå, än
den att lagga det till handlingarna. Mig skulle synas, att
då Reg.F:n måste anses såsom ett contract emellan folk och
regent, så kan det icke tillhöra den ena af dessa statsmakter
att den andra oåtspord vidröra ett beslut, söm innefattar
fördelningen af makt emellan statsmakterna. Annat är att
bevilja skatterna och annat alt disponera dem. Om man
nu också vill säga, att Konungens dispositionsrätt är likadan,
så är ju detta en förklaring, och luiru skall det tillhöra
den ena sidan att förklara ett ämne, som också tillhör
den andras rätt? Detta betänk, är således i formen alldeles
grundlagsvidrigt. Det är det också efter min tanke i sjelfva
saken. Mig veterligen wifves icke något constitulionelt
land, icke ens någon republik, der icke de allmänna medlen
stå under verkställande maktens disposition. Uti Norra
Amerika visade det sig nyligen ganska starkt, då deputerade
kammaren befallte alt skatterna skulle vara qvar i banken,
och Presidenten van Buren tog dem dock derifrån på
den grund att det var hans rätt. Den ifrågasatta förändringen
skulle föranleda en förvillelse i begreppen bos allmänheten
och inom hela Europa, ty man skulle naturligtvis
fråga, — hvad har bundt? Har här skett misshushållning,
så är det en annan sak, och då får man hålla sig till Konungens
rådgifvare; men hvad har händt? Hufva under den
långa tid, som medlen varit förvarade i Stats-cont., dessa
medel blifvit förminskade, har något tillgrepp skett? Man
skulle likväl förmoda det, då en så stor förändring skedde.
En förändring, hvilken ser ut som den vore föranledd af
någon slugs förlust, af någon fara, af någon slags mindre
garanti, skulle utgöra en förödmjukelse för den andra statsmakten.
Hos Hr Landtm, protesterar jag emot all annan
propos., än den att lägga utlåt, till handlingarna, emedan
förslaget är uppenbarligen så till form som sak grundlagsvidrigt.
Gr. von Platen, Ballzar: Då jag deltagit på af
delningen
i det beslut, som här föredrages för R. o. Ad.,
anser jag mig skyldig att så till vida instämma i Fr ih. Boyes
yttrande, att jag anhåller örn Hr Frih. o. Landtnäs förklarande,
huruvida Hr Landtm., i olikhet med hvad Ulsk. ansett
och i olikhet med 1823 års Ständers och Landtnäs mening,
skulle anse en propos. på denna fråga vara stridande
emot grundlagen.
Hr von Hartmansdorff, A u g.: Den ifrågavar. saken
har sedan 1818 års riksdag utgjort en stående artikel i
riksd.för handlingarna. De förra gångerna, då frågan förevarit,
har lion icke rönt bifall hvarken i StatsUtsk. eller
Den 28 November e. m.
lios R. St. Det är först nu, som lion liar fåll StalsUlskts
röster för sig. Återstår att veta om hon skall få R. St:s.
Jag hoppas, att det sednare icke sker; och jag vill söka alt
för eder, mine herrar! framlägga skäl att icke bifalla StatsUtskrs
betänkande. Första frågan är visserligen den, lim Livida
sjelfva saken är grundlagsenlig. Jag anser oriktigt alt,
på sätt en talare nyss gjort, yrka alt Hr Frih. o. Landtm,
skall deröfver på förhand afgifva sitt yttrande, innan öfverläggningen
tilländagått. Men för egen del anser jag mig
visserligen höra uttrycka min mening. Jag tror, på grund
af 64 §tn Reg.Ftn, som nyss är uppläst, att företagets åsyftning
är grundlagsvidrig. Huruvida ordalagen också äro tydliga
i detta hänseende, det lemnar jag derhän, emedan man
liar flera särskilda §§ och föreskrifter att jemföra. — För
mig åtminstone synas ordalagen klara, dådet heter: ”Så väl
Rikets ordinarie statsmedel och inkomster, som hvad, på
sätt omförmäldt är, under namn af extraordinarie utlagor
och bevillningar till statsverket af R. St. anslås, vare under
Konungens disposition.’’ Förhållandet med Riksg.contorets
disposition af bevillningsmedel är såsom J alla finnen, mine
herrar! alt hvad sorn anslås till gälds betalande, det tillhör
Riksg.cont. att förvalta. I början voro de s. k. ordinarie
inkomsterna och de öfriga bevillningai na, utom den allmänna,
tillräckliga för Statens vanliga behof, och den allmänna
bevillningen afsedd endast för gälds betalning. Numera, då
den allmänna bevillningen äfven lill någon del behöfves för
ordinarie statsutgifter, sedan de ordinarie skatterna till en
del blifvit nedsatta eller afskaflfade, då är förhållandet olika
emot den föregående tidens. Nu borde, efter grundlagens
ordalydelse, den del af allmänna bevillningen, som går lill
statsverkets utgifter, d. v. s. statsbristsumman, snarare ingå
till Stats-conloret och icke först gå till Riksg.coniord, för
att sedermera återvända till statsverket. Men man har låtit
dervid bero, och icke tvistat om denna i sig sjelf föga
maktpåliggande omgång. Nu vill man likväl begagna denna
oriktighet, för att draga samtliga de s. k. bevillningarna
från Stats-cont. och Konungens disposition till Riksg.-  contoret, och sålunda bringa det hela till samma onödiga
omgång, hvari man godtroget lemnat en del.
Om nu sjelfva företaget vore lagligt, såsom jag icke
tror, månne det i sak vöre riktigt? Från äldre tider tillbaka
liar man hos oss bemödat sig att bringa enhet i drätselverket,
att gifva åskådlighet åt det hela, och man har lyckats
del i genom rikshufvudboken, en inrättning, som jag
tror vara egen för Svenska statsverket och 0111 hvilkens användande
i andra länder jag icke har någon bestämd kännedom.
Men knappt hafva vi kommit till denna enhet förr
än man söker att söderrifva den. Månne sådant är riktigt?
Det kan icke så vara, ty öfversigten af statsverkets tillstånd
beror just på bibehållandet af denna enhet. Huru fullstan
-
Den i8 November c. m.
47i
dig man än trott henne vara, så visa dock tilldragelserna
vid denna riksdag, att särskilda utredningar behöfvas, såsom
förhållandet varit i afseende på den s. k. reservfonden.
Skulle nu uppbörden på delta sätt söndras, så är det klart
att enheten i sältet att behandla Statens inkomster ginge
förlorad. Man har icke yrkat alt Riksg.cont. skulle blifva
det egentliga uppbördsverket, utan att det skulle blifva cassan,
som emottog medlen. Först skulle Kronans embetsmän
uppbära inkomsterna, derefter öfverlemna dem till Riksg.-  cont., och detta återlemna dem till Kronans verk, Stats-cont.,
för att utbetalas till vederbör, embetsmän eller allmänna
statsbehof. Detta är att göra sig onödigt besvär och att
intrassla förhållanden, som eljest vore enkla. Om nu detta
skulle ske, — hvad ldefve fördelen eller skadan? StatsUtsk.
förklarar fördelen bestå deruti, att örn alla bevillningarne
ginge omedelbart till Riksg.cont., så Lomme det derigenom
att innehafva alla öfverskotler, att äga mera penningar till
hands för de utbetalningar som contoret åligga, och följaktligen
att undgå en del medels upplåning af allmänheten.
Men om nu detta sätt att uppbära medlen skulle äga ruin
och Stats-cont. beröfvas tillfälle att kunna för dagliga utbetalningar
begagna dessa öfverskott, — hvad blefve följden?
Jo! att Stats-cont. för sin rörelse behöfde taga så mycket
mera penningar ur Riksg.cont., att detta följaktligen
måste tillhandahålla Stats-cont. en så mycket större
summa och sakna ett motsvarande belopp för sin upplåning.
Riksg.cont. skulle då befinna sig på samma punkt
som förut, nemi. den att ej hafva större tillgångar än eljest.
Detta bestrides utan tvifvel af StatsUlskis medlemmar, med
påstående af motsatsen. Men jag har haft tillfälle att se
beräkningar öfver räntekammarens behållningar ifrån sista
riksdagen och intill den närvar., för den tid af året, d. v.
s. vintermånaderna, då ingen tull inflyter och innan den
allmänna uppbörden äger rum. Deraf synes alt med alla
de tillgångar, Stats-cont. kunnat påräkna, bar likväl behållningen
varit så liten, att år 1835, i början af December, funnos
endast 10,000 r:dr i räntekammaren. Det är väl den ringaste
contanta behållning, som ett sådant verk någonsin bör innehafva,
om det skall kunna bestrida sina utbetalningar. Den
högsta behållningen har varit 344i000 r:dr, i Januari detta Sr,
då tillgångarne varit större än någonsin tillförene. R. o. Ad.
täcktes deraf finna, huruledes Stats-cont., oaktadt alla dessa öfverskott,
likväl icke haft mera än som behöfts. Skälet dertill
inses lätt; det är nemi. att skatterne till en stor del icke
inflyta förr än året efter det för hvilket de betalas. Statsverket
måste följaktligen ligga i motsvarande förskott för
utbetalningarna. När nu dertill kommer att åtskilliga förslagsanslag
blifva betydligare i verklig utgift, än de äro i
beräknad statsreglering, så föranleder detta ett ytterligare
behof för Stats-cont. att hafva penningar till hands utöfver
47»
Den 28 November c. m.
de netto beräknade utgifterna. Ihågkommer man derjemte
att Kronans jerneffecler och behållningar af spanroål skola
försäljas, att den sednare afyttringen ofia är mångfalldiga
dröjsmål underkastad, samt likväl slutligen blifver illa betald
och sent liqviderad; <å visar sig ögonskenligen behofvet för
Stats-cont. att hafva dessa medel om händer. Det är nödigt
äfven för det allmänna omdömets skull, att man icke må
tro Stats-cont. vara i någon förlägenhet, utan alltid kunna
betala hvad som detsamma åligger. Skulle nu en annan
mening inrita sig, oell man verkligen befara att löneqvarlalerne
för embets- och tjenstemän eller andra statsutgifter
icke kunde i rattan tid utgå; så skulle det utan tvifvel verka
ganska ofördelaktigt på Statens credit och anseende. Redan
nu har det någon gång handt att vissa utbetalningar
blifvit fördröjda, just för det ali Stats-cont. ej skulle behöfva
taga alltför myckel framför sig i Riksg.cont., på sätt
Stats-contorets officiella handlingar kunna vitsorda. Hvad
skulle då icke hända om öfverskotten saknades? Man säger
förmodligen, att förlägenhet för Stats-cont. aldrig kan uppkomma,
om det har tillfälle att i Riksg.cont. utbekomma
huru mycket det behöfver. Om då Riksg.cont., såsom jag
förut har sagt, alltid skall hålla Stats.-cont. tillhanda hvad
det behöfver för att kunna enligt stater och föreskrifter bestrida
utgifterna, så är det ju vida enklare att låta Statscont.
från början behålla sina penningar? StatsUtsk. säger
väl, att förslagsanslag, hvilka enligt Stats-contorets räkenskaper
öfverskjuta dessa anslags i riksstaten beräknade belopp,
skola utbetalas då Stats-cont. kan bevisa med räkning alt så
förhåller sig, men Stats-cont. kan icke ögonblickligen visa
sådant, emedan statsanslagen åtgå så väl i landsorterna som
i hufvudstaden. Det är först sedan räkenskaperna från
landsorterna inkommit och blifvit sammandragne, som det
är möjligt alt få en sådan öfversigt öfver det helas tillstånd.
Följaktligen kan det icke ske så snart. Man begär således
det, som sig icke göra låter. Jag kan på dessa skäl icke
annat än vördsamt tillstyrka, alt R. o. Ad. icke måtte antaga
StatsUtsk:s förslag i de hänseenden, der Ulsk. velat göra
en rubbning i närvar, förhållanden. Men som det finnes
vissa undantag, der Utsk. velat bibehålla drätselverkets
närvar, skick; så kan jag icke tillstyrka, att betänk, må i
sin helhet afslås, utan alt det måtte återremitteras.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Jag anmälte mig, då en
värd ledamot midtemot af Hr Frih. o. Landtm, äskade en
förklaring, huruvida detta betänk, kunde såsom lagligt föredragas
eller icke. Jag ämnade att vördsamt underställa
både Hr Landtm, och den värda talaren, alt icke en sådan
åtgärd måtte äga rum, emedan jag anser att det icke är
lyckligt att ledamöter inom delta Stånd af Hr Landtm, på
förhand äska en sådan förklaring. Jag tror också på grund
af
Den 28 November e. m. 47-5
af hvad den värde ledamot, sorn sist yttrade sig, har anfört,
att icke något skäl ens med stöd af grundlagens ordalydelse
kan förebäras för den åsigt, alt betänk, borde frånkännas
all rätt alt blifva underkastadt Pi. o. Ad:s pröfning.
Efter jag nu liar ordet, så ber jag att afven få yttra
mig i sjelfva frågan. Huruvida något egentligt vinnes dermed,
alt bevillningsmedlen skulle ingå till Riksg.cönt. i stället
för Stals-cont., derom är mycket ali säga. För min del
får jag uppriktigt förklara, att jag anser mindre riktigt, att
ett 11. St:s verk förvandlar sig till ett förvaltande verk. Jag
skulle snarare önska, alt Riksg.cönt. alldeles upphöide, än
att del belastades med ytterligare administrativa åtgärder
eller befattning med uppbördsverket, såvida icke R. St:s
verk med detsamma erliölle något chefskap öfver de särskildta
verk ecb inrättningar, som hafva med bevillningsmedlen
att skaffa. Särdeles med afseende på tullmedlen,
skulle det måhända fordras af Riksg.cönt. den öfversigt af
sjelfva tullverkets förvaltning, som kan uppdragas Stats-cont.,
men sorn jag tror kan blifva ganska svår om icke omöjlig
att öfverlåta åt R. Sits fullmäktige. Det finnes ett skäl ,
och ett skäl, sorn hos mig gjort sig gällande inom Utsk.,
för antagande af den grundsats, att öfverskottsmedlen böra
tidigt lill Riksg.cönt. ingå. Hvar och en af R. o. Ad. inser
lätt fördelarna deraf. Det är således öfverflödigt att
derom orda; och skulle dessa öfverskott finnas till någon
betydlig mängd, så anser jag det också vara onekligen riktigt,
att de öfveriemnas till Riksg.cönt. tidigare än rikslmfvudbokslutet
sker; men jag ser alldeles intet binder för
alt en sådan räkning emellan Stats-cont. och Riksg.cönt.
göres löpande, så att Stats-cont. kan på Piiksg.contorets räkning
öfverflytta alla öfverskottsmedel, hvaraf det icke är i
behof. Men jag erkänner att hela denna fråga har en helt
annan karakter för det närvar., än den måhända får i det
tillkommande och det måhända är önskligt att den skall komma
att äga. Jag tror verkligen, att icke något egentligt
vinnes med den åtgärd, som är åsyftad, och vill icke ens
yrka på att detta betänk, må i allo af R. o. Ad. godkännas,
emedan jag verkligen ser sådana svårigheter vid verkställigheten,
att jag alldeles icke för dem vill uppbära något
ansvar såsom medlem af StalsUtskottet.
H. Eje. Hr Gr. Löwenhjelm, Gustaf: Att representationen
förvaltar statsmedel emellan sina sammankomster är
en bland våra egenheter. Något dylikt afvet den öfriga
representativa verlden icke. I hvad banken angår, grundar
egenheten sig på en föregående, hvarmed jag icke menar
den så oegentliga benämningen R. St:s bank,— hvilken titulatur,
om den ordagrannt enl. 83 §:n Reg.F:n skulle tolkas,
hiet' rätt brydsam den dag vi decreterat representation
17 H. bo
474
Den 28 November e. ra.
på kamlar; eller skulle det då Keta kamrarnes bank? Jag
menar bankens grundconstitution, som gjort den till ett
statsverk att af representationen förvaltas, hvilken bankinrättning
är en oss alldeles egen egenhet, hvilken äfven i anseende
lill Ständers befattning med Riksg.cont emellan riksdagarna
förevetter. Mea detta verk anlades för att sköta
riksgälden; och med denna skulle jag hafva ansett all mening
med ett Riksg.contors tillvarelse hafva försvunnit. Men
detta är nu icke i fråga och lär icke komma i fråga. Meningen
är tvertom, att, jemte åtskilliga statsmedel, som nu
inflyta i Riksg.cont., åtskilliga andra skola framgent dit ingå.
Men vid sådant förhållande skulle jag, likmätigt min
tankegång i organisationsväg, helst rösta derhän att Statens
alla intrader inginge till ett enda verk, och således till
Riksg.cont., som då ersatte Stats-cont., hvilket då borde indragas,
sedan dess personal och attributioner blifvit lagda
under Riksg.contoret. Ett ändamål med invisandet till detta
sistnämnda verk af några flera inkomsttitlars product kan
jag icke utfinna. Visst är ett ändamål för handen, och
visst tro många sig hafva utgissat det; men uttaladt har det
icke blifvit i hvad derom skrifvits oell sagts. Slår jag upp
grundlagen, finner jag i 68 §:n Reg F:n uttryckligen bestämdt
, att till Riksg.cont. böra ingå de af Ständer till
riksgäldens betjenande anslagna medel — dessa och inga andra
— och nu voteras inga sådana medel sedan ingen riksgäld
finnes alt betjena. Att nu öka Riksg contorets befattningar,
det är att öka det intrång af representationen i administrationen,
om hvars principvidrighet jag uttalade mig när
detta mål förra gången förevar, och i anseende till hvilken
principvidrighet jag äfven nu röstar emot förslaget.
Frih. Cederström, Jacob: Uti ifrågavar. betänk,
förekomma tvänne omständigheter att iakttaga. Först och
främst har af föregide talare blifvit framställd grunden för
de medels förvaltning, som i Riksg.cont. böra ingå och skola
ingå samt der oförryckt förblifva, så att allt förordnande,
som deremot strider, vare kraftlöst, enligt 68 §:n Reg.-  F:n. Om nu, på sätt Utsk. föreslagit, alla extraordinariebevillningar,
hvilka i 60 §:n Reg.Fm uppräknas, jemte den
allm. bevillningen, på sätt redan genom särskildta stadganden
blifvit föreskrifvet, skulle ingå till Pviksg.cont., så låtom
oss tillse hvad deraf följden skulle komma att blifva i och
för administrationen. Jemlikt 68 §:n Reg.Fm kan ingen
skilling af dessa medel användas till andra behof, utan de
skola oförryckt till Riksg.cont. ingå, och allt förordnande,
som deremot strider, vore kraftlöst. Således kunde icke
mera, efter det ett sådant beslut vore fattadt, Konungens
Eef:h:de i orterna använda någon enda skilling af de utom
ordinarie räntorna inflytande medlen till kuranta utgifter
af hvad slag som helst, utan att från Stats-cont. skulle ingå
Den aS November e. m.
4;5
en reqvisition till Riksg.cont., för att, sedan den derifrån
återkommit, tillåtelse skulle kunna meddelas landshöfdingarne
alt verkställa en erforderlig utbetalning. Nu uppstår etneulerlid
en massa af sådana utgifter, hvilka äro af beskaffenhet
att böra ögonblickligen på reqvisition utbetalas, men
lundshöfdingarne skulle icke i ränterierna, under titel af
statsmedel, äga något som dertill kunde användas, emedan
lullmedlen , chartas-sigillatoe-medlen, bränneri-medlen,
och hvad de särskildta bevillningsmedlen för öfrigt kunde
komma att beta, skulle ingå till Riksg.contoret. En
sådan olägenhet lär R. o. Ad. finna icke vara förenlig
med hvad som är verkställbar!, och således kan Konungens
bifall till de författningar, som äro begärda, icke emotses,
emedan de äro omöjliga och Konungen ej kan medgifva
att statsmachinen i provinserna skall stanna, för alt medlen
skola kunna göra en promenade in till hufvudsladen, samt
derifrån åter utgå till landsorterna. Denna öfversändning, nu
visserligen mindre kostsam, då sedelmynt lätt kan skickas
per posto, skulle vara alldeles odrägligt kostsam, om det
vore silfvermynt, som med escort behöfde forslas fram och
tillbaka. Jag anhåller att få fästa herrarnes uppmärksamhet
jemväl derpå, att för controllen öfver uppbörden komme
en sådan förändring att medföra de menligaste följder.
Riksg.cont. kan icke controllera uppbörden. Ingen af de
räkenskaper, som verificera debet , är någonsin för detta
verk synlig. Riksg.cont. får endast uppgifter och förslag öfver
bevillningens belopp oell måste tro på dessa uppgifter.
Det är först sedan räkenskaperna ingått till Kammarrätten
och blifvit granskade, som underrättelse 0111 möjliga öfverskott
eller förändringar i dessa förslag kommer Riksg.cont.
tillhanda. Det är sannt att efter cassainventarium öfver
influtna medel af diverse titlar kan Riksg.cont. fordra att
de genast insändas. Dessa medel skulle naturligtvis, om beslutet
gick igenom, prompt inskickas, emedan riksg.medel ej
fingo qvarblifva i ränterierna, utan borde till Riksg.cont.
öfverstyras så snart posterna kunde medtaga dem. Deraf
skulle i ränterierna uppstå brist, som genom remisser från
.Stats-cont. borde åter fyllas. Nu bar lill Riksg.cont. ingått,
såsom jag redan omnämnt, månadsförslag öfver inkomsten af
alla slags diverse medel, men controllen öfver huruvida dessa
förslag äro riktiga, inkommer först sedan räkenskaperna i^år
derefter blifvit afslulade och öfverlemnade till Kammarrätten,
samt ytterligare 1^ år åtgått, innan de kunnat blifva reviderade
och anmärkningsmålen hunnit afgöras. Jag frågar nu hvilken
synnerligt invecklad bärfva är icke beredd genom en sådan
rubbning af statsinkomsternas förvaltning, med afviknnde
från den i uppbördsförfattningarna bestämda väg. För närvar.
har Stats-cont. efter 1828 års författning uppsigten öfver
uppbörden. Till Stats-cont. ingå månads- och halfmånads-förslag
från samtliga ränterierna. Af dessa förslag,
476
Den aS Kortra ber e. m.
jeni förd a med de summariska räkenskaperna, ser Stals-cont,
hvad som finnes på rest och ser jemväl liden då resterna
kunna indrifva?, kan correspondera med vederbör., kan anbefalla
åtal der sådana kunna behöfvas , kan med ett ord
göra i rättsvag anhängigt hvad sorn erfordras för att påskynda
en möjligen försummad indrifning. Med hvad rätt och pä
hvad sätt skulle ett R. St:s verk kunna göra sådant, om
man äfven ville, livad likväl efter Svensk lag svårligen blefve
möjligt, gifva R. Sirs fullmäktige domsrätt; ty för att hafva
domsrätt skulle de naturligtvis vara Statens embetsmän,
och R. St:s fullmäktige kunna väl ej i denna egenskap komma
att fungera såsom sådane. Jag kan således icke finna
någon egentlig annan fördel af detta än oreda, om det är
en sådan vinst man söker , men reda kan ej vinnas dervid ;
eontrollerna förlorar man och verkställbarheten blir icke möjlig,
ty Konungen kan icke medgifva att sådana författningar
utfärdas, hvarigenom Piiksg cont. skulle aga att utöfva controllen
öfver uppbörden, och den skulle ryckas ifrån de
administrativa myndigheterna. Likväl förenar jag mig i anseende
til! detaljerna i detta betänk, med Hr von Hartmansdorff
deruti, alt det icke bör nfslås directe, utan att betänk,
bör återremitteras, på det att R. o. Ad., då frågan återkommer,
må få behandla ärendet som sig bör.
Här har af föregtde talare blifvit väckt fråga om obehöfliglieten
af Riksg.cont., sedan Rikets gilld upphört. I
denna del skulle jag vara af samma tanke, om fråga derom
inom RiksSttns plena kunde väckas; men dertill fordras ändring
i grundlagen, hvarom fråga här icke får framställas.
Jag vill slutligen hafva äran tillägga, att emot hvad
som blifvit ytlradt af Gr. Horn örn öfverskotlens hastigare
aflemnande til! Riksg.cont. än rikshufvudboken binner afslulas,
kan naturligtvis intet hinder mola, så snart nemi. öfverskoltet
är kändt. Från den stund då öfverskottet är kändt,
kan det visserligen aflemnas till Riksg.cont, ehuru bokslutet
icke är förfaltadt; men att det kan ske på årsdagen den
3i December är så mycket omöjligare och oriktigare, som
vårt uppbördsår varar till den i Maj, och det således ej kan
vara tänkbart förr än mot Juni månad, emedan de summariska
räkenskaperna ej kunna uppgöras, innan uppbördsåret
gått till ända. Men, såsom jag nyss sade, det kan vara likgiltigt
om rikshufvudbokens afslutande ej ägt rum och först
sker några månader sednare; ty från samma stund ett verkligt
öfverskott är kändt, kan det aflemnas till Riksg.cont.,
hvarom R. St. kunna bos K. M. göra framställning, som jag
visserligen förmodar skulle komma att af K. M. vinna bifall.
Jag anhåller om återremiss af detta betänkande.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henr.: Gr. Horn bär yttrat
, att det icke vore lyckligt alt man här kunde till Hr
Frih. o. Landtm, framställa den frågan, huruvida propos.
kunde lemnäs eller icke, sedan betänk:s öfverensstämmelse
Den a8 November *. m.
477
nied grundlagen af flera talare blifvit ifrågasatt. Deremot
tager jag mig friheten invända att vi tinder våra parlementariska
förhållanden hafva så mycket som är oriktigt, att litet
mer eller litet mindre kan ungefär komma på ett ut,
och under äfventyr, alt äfven vid detta tillfälle få erfara
samma svar som vid ett föreg:de , skall jag likväl, i öfverensstämmelse
med en värd talares till Hr Landtm, directe
framställda fråga , vördsamt våga förfråga mig huruvida
propos. kommer att framställas; emedan jag verkligen tror,
att det håde är formenligt att begära det, och äfven ganska
ändamålsenligt att en sådan förklaring lemnäs, innan man
inlåter sig i en öfverläggning, hvars fortsättande vore helt
och hållet öfverflödigt och endast ledande till tidsutdrägt
vid ett sådant förhållande, att Hr Landtm, skulle vägra
propos. på betänkandet. Jag tager mig friheten hemställa
till Hr Landtm., om jag kan få ett så beskaffadt svar, eller
om jag det oaktadt skall fortsätta med hvad jag kan hafva
alt anföra.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, alt han, i anledn. af
Gr. Anckarsvärds till honom ställda hemställan, och då svaret
vore ganska lätt, hnge förklara, att 64 §:n Reg.Ftn syntes
Hr Landtm, till sin mening vara ganska tydlig, men att
ordalagen vore af den tvetydiga beskaffenhet, att Hr Landtm,
icke ansåg sig kunna med anledn. af 55 §:n Riksd.Ordn. vägra
någon propos. till bifall på StatsUtsk;s nu föredragna
utlåtande.
Gr. Anckarsvärd: Under afläggande af min vördsamma
tacksägelse för svaret, torde jag då få fortsätta mitt yttrande.
I min egenskap af motionär i denna fråga redan vid
1828 och 1829 Arens riksdag och äfven vid den innevar.,
anser jag mig förbunden att genom några ord åtminstone
söka utveokla de åsigter, hvaraf jag varit ledd vid denna
min motions inlemnande. Utaf den tid af 11 år, som förflutit
sedan jag förra gången log mig friheten att till R. o.
Ad:s samt R. Sfs pröfning framställa denna fråga, torde åtminstone
intygas att jag haft en rymlig tid att begrunda
frågan, och att då jag icke frångått den, så har det varit
måhända på grund af en felaktig öfvertygelse, men utan frivilligt
förbiseende af sakförhållandet. Jag har trott att det
vore vida ändamålsenligare, att alla statsmedlen ingingo till
ett R. Sfs contor, för att derifrån öfverlåtas lill det utgiftscontor,
som Stats-cont. utgör, till den från aldre tider s.
k. Räntekammaren , som blott hade att bestrida Statens utgifter.
Jag tror, tvertemot hvad af andra talare här blifvit
anfördt, att både större ordning och mera controll derigenom
skulle erhållas. Vid uppläsningen af 64 §:n Reg.Fm,
sorn här blifvit åberopad, har förekommit, att åtskillige
talare, hvaribland äfven Hr von Hartmansdorff, stannat vid
ett komma, utan alt läsa §.'n till sitt slut. Om mari företager
sig läsa §:n lill sitt slut, så torde man deraf kom
-
D e 11 a8 November e. m.
ina till något annat resultat, än af den blott halfva läsningen.
Den innehåller: ”Så väl Rikets ordinarie statsmedel
och inkomster som hvad, på sätt omförrnäldt är, under namn
af extra-ordinarie utlagoreller bevillningar till statsverket af
R. St. anslås vare under Konungens disposition.’' Om man
stannar här, så är förhållandet helt och hållet klart , men
fortsätter man: "att till de af R. St. pröfvade behof och efter
den upprättade staten anordnas”; så torde förhållandet
komma att skärskådas från en annan synpunkt. Jag tror
icke att från denna ordställning kan hemtas någon annan
slutsats än den, att det är de statsmedel, hvilka R. St. anordnat
till vissa behof, som böra vara under Konungens disposition,
till bestridande af dessa behof. Det har aldrig varit
min mening att på minsta vis undanhålla statsverket någon
enda skilling af de utaf Ständerna för statsverkets upprätthållande
bestämda medel, men jag tror icke alt öfverskottsmedel
äro ställda under Konungens disposition, aldraminsl
efter sednaste Ständers beslut, enl. hvilket de hafva
varit bestämdt undantagna ifrån Konungens disposition. Då
har det förekommit mig såsom en mindre god hushållning i
ett penningefattigt land, uti ett land med en inskränkt penningerörelse
, med ett litet rörelsecapital , att låta dessa
öfverskott ligga ofruktbara i Stats-cont., då jag föreställer mig
att Stats-cont. omöjligen kan befatta sig med några så beskaffade
operationer, hvarigenom Statens öfverskottsmedel
kunde göras räntebärande. Jag tror att långt ifrån alt minska
controllerna, skulle controllerna vida mera kunna göra
sig verksamma genom medlens ingående till Riksg.contoret.
Jag tror t. ex., att om tullmedlen ingått till Riksg.cont.,
hade det varit möjligt att tullbaiancen blifvit upptäckt långt
förr än som nu skett, och hvad som är säkert, är, att genom
medlens ingående till Stats-cont. ingalunda visat sig att controllerna
varit på något vis så starka och så goda, som af
en talare på andra sidan här blifvit yttradt. Hvad åter
den invändning beträffar att genom insändande af medlen
till Riksg.cont. skulle alla iandtränterier blifva strandsatta,
så förundrar det mig verkligen att Frih. Cederström kunnat
anföra ett sådant skäl, ty det förfaller genast vid ringaste
betraktande deraf. Jag tror icke alt benämningen i grundlagen
af Riksg.verkets medel kan afse andra medel än dem,
hvilka specielt till Riksg.cont;s operationer för riksgäldens
betalande voro af Ständerna bestämda. Jag tror alldeles
icke, att bevillningarne i följd af grundlagen, om R. St.
förordnade att dessa bevillningsmedel skola ingå till Riksg.-  cont. , derföre behöfde antaga egenskapen af sådana riksgäldsmedel,
hvarom 68 §:n Reg.F:n talar. Jag kan icke för någon
del inse att genom en så beskaffad åtgärd skulle uppkomma
något det aldra minsta äfventyr för statsmachinens
gång, det ringaste äfventyr för löneqvartalcrnas utbekommande,
såsom här varit anspegladt; ty då det är gifvet, alt
Den 28 November e. m.
4/9
Stats-cont. skulle tillhandahållas alla de medel, som Sländerne
för särskildta behof hade anslagit, så är det tydligt att
Stats-cont. aldrig kunde komma att lida någon brist, men väl
alt Stats-cont. icke komme att förvalta några öfverskottsmedel.
Detta är det tydliga af saken. Här kunde äfven
möjligen uppstå det fallet, att bevillningsmedlen icke räckte
till, alt bevillningen komme att mindre väl och rikligen utgå,
än hittills skett , att brist på bevillningen således uppkomme,
för hvilken händelse Stats-cont. skulle befinna sig i
ganska stor förlägenhet, då deremot Riksg.cont. kunde i så
beskaffadt fall komma att upptaga lån och derigenom hos
Stats-cont. afhjelpa bristen , hvilket beror af R. St. att förordna.
Hvad beträffar den här gjorda framställningen om upphörande
af Riksg.cont., så skulle äfven jag biträda denna
mening, om jag icke afsåge möjligheten för framliden att
lemna Riksg.cont. en sådan verksamhet, att dess bibehållande
vore ganska önskvärdt. Riksg.cont. harbehöfts, mine
herrar! och det kan ännu komma att behöfvas. Jag är ingen
anhängare af statslånesystemet, tvertom och aldraminst
under nuvar. förhållanden; ty jag tror att det är för farliga
vapen att lemna i händerna på dem, sorn måhända mindre
väl förstå att sköta dem, och dermed förstår jag vår nuvar.
representativa församling med sitt fyrkammar-systeme ; men
jag tror det kunde vara ganska nyttigt alt hafva ett conior
med sådana functioner som Riksg.cont., hvilket kunde hafva
en utbildad credit, som icke behöfde för tillfället tillskapas
för att kunna göra nödiga operationer. Jag tror att det
vore mycket nyttigare, mycket mera ledande till controller,
om detta Riksg.cont. finge mottaga alla statsmedlen, för alt
göra öfverskotten fruktbärande, så fort sig göra läte, och jag
finner intet skäl af allt som blifvit anfördt för det motsatta
förhållandet, att öfverskotten af de bevillningsbidrag, hvilka
blifvit folket affordrade, skola, till högre belopp än för statsutgifterna
fordras, under flera månader, att icke säga år,
mången gång 12 å i5 månader, ligga i Stats-cont., utan alt
på något sätt göras fruktbara. — Här har blifvit sagdt, att
Stats-cont. behöfde använda dessa öfverskottsmedel för att
icke förskottsvis behöfva begära alltför mycket af Riksg.-  contoret. Denna invändning synes mig förfalla helt och hållet,
då Stats-cont. finge sig tillhandahållet allt hvad detsamma
efter af R. St. bestämda och fastställda stater hade att
fordra, och då dessa medel kunde erhållas qvartalsvis och
äfven månadsvis. Jag tror att genom en så beskaffad åtgärd,
som den att Riksg.cont. emottoge statsmedlen , kunde man
komma derhän att folket ej behöfde belastas med statsafgifternas
erläggande på en gång, såsom här i landet sker,emot
förhållandet i andra länder, der man mantalsvis erlägger
dem, hvilket äfven hos oss vore för den skattdragande af
obestridlig vigt och af ett obestridligt större intresse.
48»
Den 38 Not cm her c. m.
Jag erkänner, mine herrar! alt jag helt och hållet öfvergifvit
att anteckna mina motståndares yttranden för alt
derpå grunda en formlig vederläggning. Jag har öfveigifvit
det längesedan, då jag sett huru litet mina åsigter kunna inverka
på Husets öfvertygelse, och finner ganska väl alt jag
i sådant hänseende gör illa att upptaga ens R. o. Adis tid
med att motsäga de yttranden, som icke öfverensstämma med
min mening. Det är på denna grund jag endast ganska lösligt
kunnat lillvägagå, vid bestridandet af hvad emot mitt
förslag blifvit yltradt. Jag loide få taga mig friheten anmärka
emot det historiska af frågans behandling, som Hr
von Hartmansdorff framställt, att ehuru han yttrat att detta
förslag aldrig förut af något StatsUtsk. och aldrig af några
RiksSt. vunnit afseende, så torde jag få erinra, att vid i8?.3
års riksdag tillstyrktes af StatsUtsk. och bifölls af alla fyra
RiksSt:n förslaget om tullbevillningens ingående till Riksg.-  contoret. Således hafva vi redan varit på någon väg i afseende
på bifall till motionen. För min enskilda tillfredsställelse
har jag mera än tillräckligt, då det hufvudsakliga af
min motion blifvit äfven af nuvar, StatsUtsk. tillstyrkt. Jag
hade i min motion begärt, att alla statsmedlen utan undantag
skulle ingå till Riksg.eontoret. Jag har i den delen ,
som rör de ordinarie-statsinkomsterna, blifvit af StatsUtsk.
vederlagd med sådana skäl, att jag icke ens anser mig kunna
eller böra söka alt bestrida dem, utan åtnöjer mig fullkomligt
med det afslag. som StatsUtsk. i detta afseende tillstyrkt
å min motion. Hvad sjelfva beslutet angår, så skulle
jag vilja taga mig friheten att till 11. o. Ad. hemställa, huruvida
nu en återremiss är af nöden. Jag tror alt våra riksdagsförhandlingar
ändock äro tillräckligt betungade af återremisser.
Jag skulle föreställa mig att föga eller intet annat
än mycket onödigt skrifveri kunde vinnas genom en återremiss,
ty jag föreställer mig, att StatsUtsk. grundat sin hemställan
och sitt förslag till R. St. på så goda skäl, alt Utsk.
troligen icke kan frånträda dem. Det vore således efter min
tanke mycket bättre att genom propos till bifall på belänk.
få det afslag på detsamma, som otvifvelaktig! inom Huset
väntar det. Hvad de särskildta detaljförhållanden vidkommer,
som Hr von Hartmansdorff och Frih. Cederström förmält
lemna anledn. till bifall, så kunde ju dessa på särskild
propos. blifva bifallna och det öfriga afslås utan återremiss;
ty i de delar, der Utsk. underkänt min åsigt, yrkar jag icke
återremiss och tycker att det II. Ståndet kunde göra på
samma sätt. Jag anhåller 0111 propos. på bifall till betänkandet.
Gr. von Platen: Då jag sednast begärde ordet, skedde
det med anledn. af ett yttrande af en värd ledamot på
andra sidan, som ansåg att min ödmjuka anhållan hos Ht
Frih.
Den 28 November e. m,
Frih. o. Landtm, varit mindre riktig. Jag har nu intet vidare
att tillägga i den frågan, sedan Hr Landtm, täckts besvara
den af en annan ledamot framställda lika lydande fråga.
Men jag ber att i hufvndsaken få tillägga några ord.
Jag får då här, likasom inom Utsk., då denna fråga der
förevar, börja med den förklaring, att icke det ringaste misstroende
hos mig ligger till grund för den ifrågavar. framställningen,
hvilken jag biträdt. Det är mig fullkomligt lik—
gillligt, 0111 det verk , dit medlen ingå , heter R. St:s eller
Statens verk. Jag är nog ung ännu eller nog lycklig att
kunna anse R. St:s eller Konungens eller Statens verk vara
ett och detsamma. Jag tror att hvarje tjensteman, han må
vara anställd i det ena eller andra verket, äger ett samvete
och att han enligt della samvete skall uppfylla de pligter,
som honom åligga. Det är således icke ett sådant misstroende,
som ligger lill grund för min mening. Jag anser således
att denna fråga är helt och hållet en opinionssak, och
om jag hade tvekat att så anse, vore jag dock nu fullkomligen
öfvertygad derom efter den discussion, sorn här förefallil.
Man behöfver, för att finna det, endast egna den
flygtigaste uppmärksamhet åt de skäl, som här blifvit framdragna.
När jag t. ex. tager i betraktande, att en talare,
som då var på andra sidan, anförde såsom ett skäl emot
delta betänkandes antagande, att Riksg.cont. skulle få gå i
författning om försäljning af spanmål och många andra sådana
saker, ehuru här icke är fråga om annat än tullmedlen,
saluaccismedlen , postmedlen och brännvinsbränningsafgilten,
så visar sig svagheten af de skäl, som på den sidan
kunna anföras. Beträffande hvad jag derom tänker, så har
jag blott att referera mig till den nästföregfde talaren. Det
har icke varit hvarken min tanke, eller, såsom jag tror, någon
af Utskis ledamöters mening att intränga på konungamaktens
område. Det står i grundlagen tydligen föreskrifvet,
att Konungen äger disponera de till statsverket anslagna
summor; men der står lika tydligt: till de af R. St.
pröfvade behof. Utskts förslag skulle icke taga något derfrån,
och sådant kan så mycket mindre vara meningen, sorn
i betänk., om man vill fästa uppmärksamhet derpå, finnes
följande mening: ”Deremot och på det att K. Stats-cont. icke
framdeles, i följd af tullmedlens nu föreslagna inleverering
till Riksg.cont., må sakna den erforderliga tillgång, sorn
öfverskotten hitintills lemnat, för godtgörande af uppkomna
brister å de s. k. förslagsanslagen, intilldess rikshufvudboken
för året hunnit afslulas och liqviden derefter öfver statsverkets
öfverskott och brister med Riksg.cont. uppgöras, har
TJtsk. ansett sig, i sammanhang med dess här ofvan framställda
förslag, böra hemställa, att K. Stats-cont., i händelse
af berörde förslags bifallande, hädanefter må varda berättigadt
att redan under årets lopp från Riksg.cont. utbekom17
H. Gi
482
Den 28 November e. m.
ma de medel, som huuna erfordras för att bestrida de för
slagsanslagen tillhörande utgiftssummor, hvilka, enl. K. Statscont:s
räkenskaper, öfverskjuta dessa anslags i riksstaten beräknade
belopp.” Deraf torde hvar och en opartisk kunna
se, ett meningen ingalunda varit att fråntaga Stats-cont. något
af de medel, som lill bestridande af utgifterna blifvit
detsamma anvisade. Man har äfven anmärkt, att det skulle
vara en besynnerlighet, om ett R. St:s verk skulle erhålla
rättighet alt utdela några befallningar åt eller mottaga redovisning
af Statens embetsman. Detta är dock ett förhållande,
som redan äger rum. Vi hafva t. ex. sterbhusafgiften,
öfver hvilken, enl. hvad jag såsom ledamot af StatsUtsk. haft
tillfälle inhemta, förslag till Riksg.cont. ingå från de Statens
embetsman, som dermed hafva befattning, och enligt
hvad prottna visa, hafva äfven desse embetsman fått från
Riksg.cont. emottaga påminnelser att skyndsammare inkomma
med sådana berättelser. Man har sagt att Riksg.cont.
ej skulle kunna handhafva controllen. Jag tror att äfven
conlrollen skulle kunna i Riksg.cont. utöfvas lika väl som i
Stats-contoret. De förslag, på hvilka controllen bör grundas,
kunna lika väl inlemnas till Riksg.cont. som till Stats-contoret.
Jag kan således icke finna någon skilnad i detta fall, med
undantag af den, sorn jag nyss nämnde eller hvad som endast
beror af opinionen. Man har äfven anmärkt att afsigten
ej skulle derigenom vinnas. Jag medger visserligen alt
härvid ej vinnes allt hvad jag skulle önska, ty jag önskade
att alla statsinkomster skulle ingå till endast ett verk ; men
jag medger att jag tycker dock något vara vunnet , om ett
verk hade alla de exlra-ordin. inkomsterna och ett annat alla
de ordinarie. Derigenom vunnes enl. min öfvertygelse ordning
och reda, hvilket redan vore något. Jag kan derföre
icke bestrida, att detta i andras öfvertygelse må vara en
vinst, som icke vore att åsyfta. Jag anhåller om bifall å
betänkandet.
Hr von Troil, Emil: Denna discussion börjades med
mycken värma af en talare, som ville bevisa att det afUtsk.
framlagda förslaget var grundlagsvidrigt. Han yttrade dervid
ganska philantropiskt den farhågan, alt han möjligen skulle
finna sig nödsakad att spränga en eller annan galla. Jag
tror att han i detta afseende äger allt möjligt skäl att lugna
sig, ty såvidt jag kunnat förnimma, sprängde han alldeles
ingenting, med undantag af den logiska tråden af sin bevisning.
64 §:n Reg.Ftn torde för en hvar, som uppmärksamt
genomläst densamma, just vara den som säkrast lugnar alla
farhågor i afseende på den grundlagsenliga beskaffenheten af
det framlagda förslaget. Den innehåller nemi.: ”Så väl Rikets
ordinarie statsmedel och inkomster sorn hvad, på sätt
omförmäldt är, under namn af extra-ordinarie utlagor eller
bevillningar till statsverket af R. St. anslås” etc. Hvad är
Dan a8 November e. m.
483
det som nu är omförmäldt? Jo! det sorn sednare omförmäles
före 64 §:n är den i 62 §:n omnämnda ordinarie be vi Ilningen,
oell framför densamma omförmäles i 60 §:n den s. k.
extra-ordinarie bevillningen. Skulle således här meningen
vara, att hvad som är omförmäldt alldeles icke får passera
Riksg.cont., utan skall directe ingå till statsverket, så gäller
detta lika mycket den ordinarie bevillningen som tullen,
postmedlen , brännvinsbränningsafgiften , etc. , och således
skulle det då hafva varit ett fullkomligt grundlagsvidrigt
förhållande, att den ordinarie bevillningen anda hittills ingått
till Riksg.contoret. Men om man närmare ger akt på
meningen, så finner man att det ingalunda står föreskrifvet
alt dessa bevillnings-inkomstartiklar skola ställas till Konungens
disposition belt och hållet, ulan det står med tydliga
ordalag, alt hvad deraf till statsverket anslås skall vara under
Konungens disposition. Just detta uttryck innefattar ganska
tydligt, att R. St. kunna till statsverket anslå en del deraf
och disponera resten åt annat håll. Således torde grundlagsenligheten
icke vara något synnerligt tvifvel underkastad.
Hvad åter lämpligheten och nyttan af förslaget angår,
så erkänner jag visserligen, att det icke är af någon så stor
vigt, att det kan synnerligen löna mödan att förifra sig
under debatten derom. Likväl har jag för min del biträdt
Utskts förslag, och det hufvudsakligen derför alt jäg anser
det ledande till reda för statsverket och till betryggande
af statsmachinens jemna gang, till betryggande deraf att
statsverket icke kan i något fall komma att sakna hvad
som enl. R. St:s anslag bör detsamma tillkomma. Men
sådant kan ganska lätt inträffa under nu var. förhållande.
Man kan ganska lätt tänka sig, att en tillfällig spärrning i
vår handel skulle uppkomma, som nedsatte tullinkomsterna
ett par millioner under hvad R. St. beräknat; och då skulle
statsverket icke vara berätligadt att erhålla ersättning derföre
förr än rikshufvudboken vöre afslutad, d. v. s. 21 månader
elter slutet af det år, inom hvilket bristen uppkom.
Enl. Utsk:s förslag deremot har statsverket rättighet att af
Riksg.con'. få den bestämda summan, om också ej en enda
skilling i tull influtit. Det beror på de föreskrifter, som R.
St. lenina sina fullmäktige i nämnda contor, huru desseskola
i ena eller andra händelsen förskaffa de beräknade medlen,
men deskola alltid på ett eller annat sätt inbringas af Riksg.-  cont. och derifrån på bestämda tider öfverlemnas till Statscontoret.
Detta är den vinst, som Stats-cont. skulle erhålla
i den ena händelsen. I den andra händelsen åter, dä hevillningen
lemnar öfverskott, har Stats-cont. för närvar, den
förmån att få betrakta dessa öfverskotlsmedel, utan rättighet
att anviinda dem. Detta måste vara en ganska fruktlös
förmån, och som i sig sjelf innefattar endast ett besvär, som
Stats-cont. bör glädja sig åt att vara af med. Man har visserligen
här velat framkasta, att dessa medel skulle vara nöd
-
484
Den 28 November e. m.
vändiga för Stats-cont. i anseende dertill alt det löpande årets
inkomster icke inflyta förr än året derefter, eller att ‘det
årets inkomster, hvars utgifter skola bestridas, ej inflyta förr
än året efteråt. Detta är likväl förhållandet endast lill
bokstafven, men icke i sjelfva verket. Det är visserligen
sannt, att de inkomster, som balancera emot utgifterna, till
en betydlig del icke inflyta förr än året efteråt; men i sjelfva
verket bestridas utgifterna för det ena året med det föregående
årets inkomster. Stats-cont. har under sin förvaltning
en s. k. reservfond, som just utgöres af de medel, hvarmed
utgifterna bestridas. Således är det blott en bokförings
uppställning, på grund hvaraf man säger, att det ena årets
utgifter bestridas med de inkomster, som inflyta året derefter.
Reservfonden lemnar alltid tillräcklig tillgång, för att
i behörig tid anvisa hvad som för statsverket blifvit afsedt
af de ordinarie inkomsterna. Bevillningsmedlen komma efter
Utsk:s förslag att inflyta på de tider, då de kunna beböfvas,
och om förslagsanslagen skulle gå till högre belopp,
än de blifvit beräknade, så äger Stats-cont. just enl. delta
förslag rättighet att derför fordra ersättning, så snart bristen
blifvit utredd, hvilket kan vara verksläldt inom några få veckor
elier det den uppstått. Stats-cont. behöfver blott lemna
vederbör, i orterna föreskrift alt hvarje månad lemna en
speciel uppgift på hvad som blifvit uttaget af förslagsanslagen,
så kan det endast åtgå en ganska kort tid innan en
uppkommen brist visar sig, och då kan genast ersättning
fordras ifrån Riksg.contoret. Således tror jag, alt äfven i
afseende på lämpligheten oell nyttan, det skulle vara häst
'Åt bifalla StalsUtsk:s förslag; men om R. o. Ad. icke skulle
finna sådant skäligt, så tror jag att det enklaste vore att afslå
betänk. ; ty som några modificationer här icke komma
i fråga , synes mig att en återremiss endast skulle leda
till onödig tidsutdrägt.
Hr Printzensköld, Carl: Emot bifall till Utsk:s
betänk, i den del, som det tillstyrker åtskilliga medels öfverflytlande
till Riksg.cont. ifrån Slatscont., är redan så
mycket taladt, att föga elier intet dervid återstår att tillägga.
Det torde dock tillåtas mig att äfven i förevar, ämne yttra
några ord. När man jemför 6/; och 66 §§:na i Reg.Ftn till
deras innehåll och deras ordalydelse, och när man dertill
besinnar den tidpunkt, under hvilken denna Reg.F. tillkom,
så torde likväl slutföljden af 6:j §:n blifva helt annan
än den, som åtskiliige värde talare här sökt draga af densamma
för bifall till Ulsk:s betänkande. Man måste nemi.
ihågkomma, att när Reg.Fm stiftades, var Riket belastadt
med en högst betydlig gäld. Derföre och för inger, annan
skull har 66 §:n i Reg.Fm tillkommit. Der omtalas huruledes
It. St. åtagit sig alt ansvara för Rikets gäld, samt huruledes
R. Sits Riksg.cont. skall, på sätt förut varit vanligt,
Den 28 November e. m.
435
förblifva under R. St:s styrelse, äfvensom att delta contor
skall genom den särskilda bevillning, som R. St. sig åtaga, ombesörja
betalningen af Rikets gäld, så till capital som ränta.
Här ser nian egentliga ändamålet för Riksg.contis verksamhet.
När man sedermera läser 62 §:n och jemför den med
den 64:de, så finner man att lagstiftningen uti förstnämnda
§ ålagt R. St. att åtaga sig en bevillning för att dermed
fylla de behof, som för statsverket kunna vara erforderliga, och
i 64 §‘n heter det sedermera, alt dessa medel, som äro anslagna
till Statens behof, skola förblifva under Konungens disposition.
Nu är det en gifven och obestridlig sak, att de särskildta
bevillningsmedel, hvarom här är fråga, icke äro anslagna till
betalande af någon Rikets gäld, om vi också ännu hade en sådan,
hvilket lyckligtvis icke är händelsen, äfvensom det är lika
gifvet och obestridligt, att dessa bevillningsmedel icke heller
någonsin förut varit till betalande af Rikets gäld anslagna,
ulan alt de tvertom blifvit af R. St. bestämda till fyllande
af Rikets statsutgifter. Således följer häraf tydligt och klart,
alt desamma skola, såsom de hittills varit, förblifva under
Stals-cont:s disposition. StatsUtsk. har också icke kunnat
åberopa någon § i Riksd.Ordn. eller Reg.F:n till grund för
sitt tillstyrkande. Det har endast åberopat den fördel och
nytta, som Riksg.cont. skulle äga af en omflyttning utaf de
i fr Agas ta Ilda bevillningsmedlen. Men om man närmare ingår
i granskning äfven af den saken, så finner man att så
sig verkligen icke förhåller. Den uppställda beräkningen af
statsverkets öfverskott jemte den i Riksg.cont. hvarje år till
statsverkets disposition innestående statsbristsumman, hvarmed
StatsUtsk. velat bevisa nyttan af bevillningsmedlens öfverflyttunde
till Riksg.cont., bevisar, såsom mig synes, just
motsatsen, emedan af den beräkning, som StatsUtsk. uppgjort,
det visar sig tydligt och klart, alt Stats-cont, alldeles icke
i förtid eller onödigtvis uttagit något af statsbristsumman,
ulan att ungefär så mycket af denna summa alltid qvarstått
i Riksg.cont., som svarat nätt och jemnt emot de öfverskott
på till Stats-cont. ingående medel, som detta contor
kunnat för utgifternas bestridande använda. Således förfaller
det skäl, som StatsUtsk. velat hemta från den föregifna
nyttan af ifrågaställa omflyttning. Någon annan orsak
till förändringen återstår således icke efter min oförgripliga
tanke, än just den, som väl en värd talare har bestridt,
men som likväl icke otydligt röjer sig i en af motionärernes
förslag, nemi. misstroendet lill Konungens ansvarige
embetsmän. Detta misstroende anser jag vara lika obehörigt
som förhastadt, emedan desse embetsmän ännu aldrig gjort
sig skyldige till någon oriktig eiler oredlig förvaltning af
ifrugavar. medel. Deras räkenskaper äro tillgängliga för
offentligheten; de granskas hvartannat år af R. St:s revisorer
och äfvenledes af R. St. vid deras sammanträden. Alf
möjlig offentlighet i embetsmänuens behandlingssätt af Ri
-
486
D«n 28 November e. m.
bets medel ur således iakttagen och bibehållen, och jag ser
dä icke hvarföre ett misstroende, som i sjelfva verket är
oförtjent, bör äga rum. Skulle man fästa sig vid det principenliga
i förslaget och anse deri ligga ett skäl för dess
framställande, så torde det tillåtas mig erinra, att i detta
fall har StalsUtsk. sjelft framlagt bevis derför, att det icke
finnes någon princip i förslaget. Jag gör mig nemi. det begrepp
om en princip, som är riklig och sann, att den just
af denna orsak uti alla likartade fall bör utan undantag
vinna tillämpning. Så har likväl icke här förhållandet varit,
enligt StatsUt-,k:s egen framställning; ty under det att
Utsk tillstyrkt att tullbevillningen, brännvinsbrännings-afgiften,
m. fl. andia bevillningsmedel skulle öfverflyttas till Riksgeont.
, så har Utsk. återigen afstyrkt en sådan öfverflyttning
hvad beträffar cbartae-sigiliatae-afgiften, som äfven utgör en
af de bevillningar, hvarom här är fråga. SkadI principen
gälla för den ena bevillnings-artikeln, så borde den väl äfven
gälla för den andra, men StatsUtsk. har ganska riktigt
anmärkt, alt i händelse chartas-sigillatte-medlen skulle öfverflyttas
till Riksg.cont , så finge Riksg.cont. ganska mycket
besvär och arbete, hvarigenom måhända en tillökning af
contorets embetsmanna-personal blefve nödig. Detta har
StatsUtsk. ej velat gå in på, och derföre har man visligen
ansett det vara lämpligast, att med uppbörden och förvaltningen
af denna bevillnings-artikel må för framtiden förblifva
såsom det för närvar, är. Att någon verklig princip icke
ligger lill grund för betänk., torde häraf vara skäligen klart,
hvarföre jag för min del anser detsamma alldeles icke i den
del, deri förändring blifvit ifrågasatt, böra af R. St. bifallas.
Gr. Anckarsvärd har dessutom gifvit ett ytterligare skäl
för afslag på detta betänk., då han yttrat att, på sätt 66
§:n ganska tydligt innehåller, och jag i det föregående redan
erinrat, Riksg.cont. ensamt tillkommit för betalande af
Rikets gäld, hvartill de s. k. Riksg.contors-medlen äro anslagna.
När vi nu icke hafva någon riksgäld, så kan jag i
sanning ej begripa hvarföre man skulle vilja öfverflytta nagla
bevillningar till ett contor, som egentligen intet har att
göra. Snarare vore det lämpligt att indraga detsamma, sedan
dess föremål, sådant som det i grundlagen blifvit utstakad^
helt och hållet försvunnit. Hr von Troil har såsom
skäl för bifall till betänk, framställt den möjlighet, att
en spärrning af Rikets hamnar kunde äga rum, att tullmedlen
sålunda kunde helt och hållet försvinna, och att Riksg.-  cont. då skulle i allt fall vara nödsakadt att tillhandahålla
Stats-cont. den bevillnings-summa, som af Ständerna vore påräknad
uppå denna artikel. Jag medger att så skulle blifva
föi hållandet, likväl endast i det fall att Ständerne förutsatte
möjligheten af en sådan spärrning och att Ständerne för
denna händelse bemyndigade Riksg.cont. att, på siitt lämpligast
funnes, anskaffa den bristande summan. Jag har mig
Den 28 November e. m.
487
likväl icke bekant, att R. St. någonsin sedan år 1809 gjort
en sådan förutsättning, och jag betvifla!- att den hädanefter
mer än tillförene kominer att göras. Således skulle
©tvifvelaktigt följden af en slik händelse blifva den, att Riksg.-  cont. hos K. M. anmälte den inträffade olyckan, såvida nemi.
en dylik anmälan behöfde äga rum, då saken troligen vore
tidigare för Konungen än för Riksg.cont. bekant, och då torde
enda återstående utvägen blifva den, att sammankalla R. St.
lill urtima riksdag för att bereda tillgångar till statsutgifternas
betäckande. En sådan utväg lärer K. M. icke underlåta
att vidtaga äfven under nuvar. förhållanden, medan tullmedlen
likasom de öfriga nu ifrågasatta bevillningarne ingå
directe till Stats-contoret. Hr von Troils anmärka, innefattar
följaktligen icke det ringaste stöd för den tillstyrkta förändringen,
den jag i min ordning tillstyrker måtte af R. o.
Ad. afslås. Jag tror alt ett sådant afslag skulle kunna äga
rum, n,eml. på det sätt alt Hr Frih. o. Landin, täcktes framställa
betänk, punktvis till R. o. Ad:s antagande eller förkastande,
helst en sådan behandling af betänk, icke ar overkställbar
eller oförenlig med Riksd.Ordnts föreskrifter, enär
detsamma angår flera särskilda bevillningsartiklar, öfver
hvilka alla SlatsUtsk. afgifvit särskildta yttranden.
Hr Lefren, Joli. Pehr: Om man betraktar denna
fråga för sig sjelf, utan afseende på någon tydning af grutidlags-§§,
samt föreställer sig alt man har den uppgift att
lösa, huru rättast och förståndigast vore att lagstifta i denna
fråga, ifall ingen lagstiftning derom förut ägde rum; så skall
man, efter mitt förmenande, framställa saken på följande
sätt. Konungen har i alla landsorter uppbördsman. Desse
uppbördsman äro tillsatte för att emottaga de afgifter, sorn
R. St. hafva beslutat skola från landet utgå. Dessa afgifter
uppbäras af Kronans fogdar. De böra af Kronans fogdar
i den ordning som stadgad är inreverseras till statscassan.
Statscassan är under Regeringens förvaltning efter de grundel-,
som lagstiftningen för detta ärende har bestämt. Slatscassans
särskilda utgifter bestämmas af Ständerna. Ständerne
hafva 2:ne slags utgifter att bestämma, nemi de som utgå i och
för sjelfva statsförvaltningens fortgång för Rikets ärenders
vanliga gång; och den andra classen af utgifter äro de, sorn
för gäldande af Rikets gäld, ifall någon sådan finnes, af Ständerna
äro anslagna. Del mest ändamålsenliga, enklaste oell
tvifvelsutan det rättaste är således, att Kronans fogdar bära
upp allt hvad Ständerne sagt att uppbäras skall , och
att först när medlen influtit i den allmänna statscassan,
der sker fördelning emellan hvad sorn skall gå directe
till Konungens disposition och hvad som bör gå till
riksgäldsverket , så alt örn riksgäldsverket en gång skulle
upphöra, d. v. s. om Riket ingen skuld ägde, så borde efter
naturlig ordning icke något Riksg.cont. behöfvas. Läser man
Den 28 November e. m.
grundlagen, sådan den finues uti 64, 65, 66, 67 samt 63 §§:na
Reg.F:n, och icke later förvilla sig af några särskilda åsig—
ter om det ena eller andra förslagets företräde m. m., så
synes mig grundlagen vara alldeles i öfverensstämmelse med
den åsigt, som jag först hade äran framställa. Detta synes
mig vara ganska klart enligt den 64 §:n, hvilken jag just
vill läsa tili slut, på sätt Gr. Anckarsvärd tillstyrkt, för
att få skäl att vederlägga Hr Grefven sjelf: ”Så väl Rikets
ordinarie statsmedel och inkomster, som hvad, på sätt oniförmäldt
är, under namn af extra-ordinarie utlagor eller bevillningar
till statsverket af R. St. anslås, vare under Konungens
disposition, att till de af R. St. pröfvade Lehöf och
efter den upprättade staten anordnas.” Hvad vill detta stadgande,
hvad vilja orden ”af R. St. anslås” här säga. Dermed
menas tvifvelsutan den calculation på sina inkomsttitlar,
som R. St. göra vid riksdagarna, och när R. St. bestämt
alt den eller den titeln skall anses inbringa så och
så mycket, så är den in totum et tantum anslagen lill Konungens
disposition. It. St. beräkna sig icke några öfverskott
på titlarna på förhand, men när för Staten bestämmes
en viss summa, så uppkommer möjligen den händelse,
att dessa caleulerade inkomst-titlar gifva mera än R. St. beräknat,
och då uppkommer hvad man kallar öfverskott. Dessa
öfverskott — jag ber herrarne draga sig det till minnes —
disponerades af Konungen ända till 181 5 ars riksdag, och det
var först efter år 1815 som de upphörde att disponeras af Konungen,
hvarefter blott besparingarne, såsom ännu sker, blifvit
disponerade af Konungen. 68 §:n säger: ”De till riksgäldsverket
hörande och dit anslagna medel må icke under
någon förevändning, eller med hvad villkor som helst, derifrån
ryckas eller användas till andra behof än deni R. St.
bestämt. Allt förordnande, som deremot strider, vare kraftlöst.
” Här uppstår den frågan : är denna § ställd såsom ett
rättesnöre för konungamakten eller såsom ett rättesnöre för
Riksg.contts fullmäktige? Det är ganska tvistigt att afgöra
detta ämne, men jag för min del är öfvertygad, att den är
beräknad såsom en föreskrift för konungamakten. Jag fattar
den så, att Konungen må icke låta använda den del af
Statens medel, som böra ingå till Riksg.cont., utan vare förpligtad
att låta dem komma olörryckta till sina ändamål.
Således när Kronans uppbördsman uppbära de medel, som
skola ingå i Riksg.cont., är det för dessa uppbördsmedels riktiga
användande, såsom stadgadt är, som 68 §:n finnes i Reg.-  F:n. Jag finner icke att Reg.Ftn på något ställe strider emot
den naturliga ordningen, som jag först framställde, nemi. att
Konungens uppbördsman bära upp medlen och lemtia dem
lill den olika opt, som vederbör. Jag tillstyrker, lika med
IJr Printzensköld och Hr von Hartmansdorff, att betänk,
måtte återremitteras och att man icke måtte afvika från hvad
hit
-
Den 28 November c. ra.
48g
hittills varit stadgadt, emedan jag anser rättare att befria
Riksg.cont. ifrån onödiga befattningar, än att tillskapa nya
göromål för delta verk. Detta fordras för enheten i uppbördsförvaltningen,
och för alt pii n ci pen ligt gå till väga,
samt framförallt, för att icke bereda tvänne Stats-contor i
Riket, ett som skulle vara Konungens och ett som skulle
vara R. St:s.
Frill. Cederström: Emot den contra-propos, som Gr.
Anckarsvärd och Hr von Troil föreslagil, nemi. afslag å betänk.
, får jag protestera. Jag kan för min del icke förena
med grundlagen att afslå ett betänk., som i några af sina
detaljer är efter min öfvertygelse rättsenlig!, d. v. s. der man
har afslyrkt motionerna. Om man afslår detta afstyrkande,
så kan det tydas såsom hade man bifallit att de ordinariestatsinkomsterne,
chartae-sigillatae-medlen och restantierne skola
ingå till Riksg.cont., men att deremot de öfriga nu ifrå—
gaställda medlen skola fortfarande ingå till statsverket. Det
kan jag icke gå in på, utan jag anhåller att contra-propos.
må blifva återremiss på betänk., på det StalsUtsk. må inkomma
med ett nytt utlåt., hvarefter vi kunna företaga det punktvis
och afgöra den ena punkten efter den andra. Dessutom
är det mer än olämpligt, att samma personer vilja föreslå
båda alternativerna vid en votering. De som vilja hafva bifall
å betänk, må befatta sig dermed, men icke blanda sig
uti frågan om contra-propostn, hvilken det tillhör andra ledamöter
att bestämma. Hr Printzensköld har visserligen
gjort anmärkntr emot StatsUtskts betänk., lika med oss andra,
men han har concluderat till afslag på den grund, att
han förutsatt att detta betänk, skulle kunna punktvis afgöras.
Detta kan jag icke förlika med 56 §:n Reg.Fin, och
får jag derföre anhålla att den värde ledamoten täcktes afstå
från sin begäran om afslag, på det vi må få en contrapropos.
till återremiss.
Åtskillige hördes yrka proposition.
Hr L a g er h je I m , Peli r: Rörande meningen med grundlags-§§:na
(den 60, 64 och 68), hvilka här blifvit åberopade,
kan man fatta olika öfvertygelse; men går man tillbaka till
det betänk., som 1809 års Const.Utsk. afgaf i afseende på
grundlagen, och som innehåller dess motiver, så trotsar jag
någon att kunna komma till sådant resultat, som StatsUtsk.
kommit lill. Der har delta Const.Utsk. sökt alt såvidt möjligt
varit komma derhän, att icke sammanblanda statsmakternes
verksamhet, utan att åtskilja dem och således förekomma
all onödig conflict dem emellan eller emellan de af
dem befullmäktigade auctoriteter. Huru skulle nu förevar,
förslag verkställas på annatsätt, än alt Riksg.contts fullmäktige
skulle äga rätt att utöfva makt och myndighet öfver de
verk, som i första instansen ombesörja uppbörden? Detta
17 H. 6a
49°
Den a8 November e. m.
vore nödvändigt äfven för sjelfva controllen. Huru vill man
nu tänka sig, att dessa verk skola genom ett särskildt förordnande
stallas under Riksg.cont., men i andra hänseenden
förblifva under Stats-contoret ? Ser man icke der att motionärerne
sammanblandat just hvad detta Const.Utsk., som uppgjort
förslaget till vår grundlag, velat åtskilja? Således måste
karakteren af grundlagen eller dess anda vara stridande
mot StatsUtskis förslag ; men i och med detsamma, som
man ser detta Utsk:S motiver till grundlagens stadgande, så
är man också inne pä frågans praktiska område eller frågan
om lämpligheten deraf. I det fallet synes mig att Stats
Utsk.
s förslag är ännu svagare. Hvad vinner man dermed,
om man icke har ett misstroende till det siitt, hvarpå medlen
nu förvaltas? Men grundlagen har gifvit R. St. i händerna
och lagt i deras makt en förmåga all lätta sådana
misstag och utöfva all den makt, som är nödig lill förekommande
af en oriktig förvaltning genom ansvarigheten hos
Konungens rådgifvare. Mig synes således, alt, om man på
denna väg vill åstadkomma en ytterligare controll, äfven
detta steg innebär en förändring i samma grondlagsanda,
hvilken vi alla vilja följa. De fördelar man sökt ernå genom
StatsUtskts förslag, nemi. att medlen på detta sätt skulle
kunna göras fruktbara, äfvensom att medlen kunde qvartaliter
ingå; begge dessa fördelar kunna äfven nu vinnas, om
man ville eftersträfva ett sådant ändamål. Att icke några
stora summor ligga ofruktbara, det ser man af behållningarna
i banken, då man granskar dem. Jag har således kommit
till elen åsigt, alt detta betänk, är prineipvidriet och att
det således icke kan antagas. Jag kan deremot icke ingå i
hvad en värd talare löreslagit alt särskildt afslå några vissa
punkter och bifalla andra, och hemställer vördsamt om icke
R. o. Ad., med ogillande af Utsk:s förslag, kunde lägga detsamma
till handlingarna, hvarigenom en återremiss blefve öfverflödig,
hvilken säkerligen icke skulle medföra annat än
tidsutdrägt och ett arbete, som val kan undvikas.
Hr R osenblad, Bernhard: Jag får bölja med att
förklara min ledsnad öfver att remissen af de motioner, som
framkallat detta betänk., kommit att äga rum lill StatsUtsk.,
då likväl frågan här icke rörer några statsanslag, ulan endast
rörer sättet att förvalta medlen. Då saken således egentligen
ingår i förvaltande verks organisation, hade den
följaktligen bort behandlas af Ekon.Utskottet. Detta verkar
likväl icke på sättet för frågans afgörande då, enligt 34
§:n Riksd Ordn., det är ämnets natur och icke det Utsk:s
namn, af hvilket frågan blifvit behandlad, som bestämmer
behandlingssättet. Det må vara mig tillåtet att endast antyda
detta.
Jag anhåller vidare att få yttra några ord i anledn. af
hvad 2:ne StatsUtskis ledamöter här anfört i afseende på det
Den 28 November e. m.
491
i detta betilnk. innehållna förslag. Hvad då först beträffar
dess grundlagsenlighet, får jag förklara, att då jag vid denna
riksdag hört så många vågade och djerfva förklaringar
af grundlagen, är jag för min del rädd att förklara andras
från mina afvikande åsigter af grundlagens bud förlagstridiga,
så snart någon den minsta betänklighet finnes. Jag får således
för min del förklara, att jag icke vågar bestämdt säga,
att de af StatsUtsk. här afgifna förslag äro grundlagssti idiga;
men ganska bestämdt, nar man både läser grundlagen
oell ihågkommer förhållandet år 180g, kan man finna att
grund lagsst i (tames mening ingalunda var, att någonsin ett
sådant förslag skulle förekomma, och det sätt att förklara
oriktigheten af de satser, enl. hvilka det ansetts grundlagsvidrigt,
hvilket en af StalsUtsk:s ledamöter här användt,
tror jag vara oriktigt. Jag anhåller att i detta fall såsom
ett molbevis till hans sätt att förklara och draga slutsatser
af 64 §:n Reg.Fin få läsa upp den föregtde 6a §:n. Den
innehåller: ".Sedan statsverkets behof blifvit af StatsUtsk.
uppgifna och af R. St. pröfvade, ankommer det på R. St.
att en deremot svarande bevillning sig åtaga samt
att tillika fastställa, huru särskilda summor deraf skola till
särskildta ändamål användas." Den bevillning, som R. St.
sig åtagit, är således den som svarar mot de af R. St. pröfvade
och godkända statsverkets behof utöfver de ordinarie statsinkomsterna.
Då nu 64 §:n säger: "Så väl Rikets ordinarie
statsmedel och inkomster som hvad på sätt omförmäldt är
(detta har skett i 62 j$:n) under namn af extra-ordinarie
utlagor eller bevillningar till statsverket af R. St. anslås,
vare under Konungens disposition att till de af R. St. pröfvade
behof och efter den upprättade staten anordnas;” så
synes att i motsats till hvad den värde ledamoten yttrade,
att endast, hvad som kunde inflyta till detta belopp skulle
vara under Konungens disposition, är det just det gjorda anslaget,
— ty del är detta som nyss åberopades, — som ställes
till Konungens disposition, alt till de af R. St pröfvade
behof användas. Vidare säger 65 §:n, som talar 0111 R i k g. —
contoret: "R. St:s Riksg.cont. förblifver, såsom hittills, un
der
R. St:s styrelse, inseende och förvaltning; och då R. St.
åtagit sig ansvar för den Rikets gäld, contoret ombesörjer,
så komma R. St. , sedan StatsUtsk. öfver conlorets tillstånd
och behof sig utlåtit, att genom särskild bevillning tillskjuta
de medel, som för betalande af denna gäld , lill ränta och
capital, oumbärliga finnas, så alt Rikets ciedit varder bibehållen
och vårdad." Det synes häraf, att hvad som årsfäldt
under R. St:s styrelse, inseende och förvaltning, just är den
särskilda bevillning , som R. St. tillskjutit för riksgäldens
skull, och alt det just har varit afsedt och är bokstafligen
öfverensstämmande med grundlagen, att en särskild bevillning
för det ändamålet skall anslås. Orsaken hvarföre af
denna bevillning äfven genom Riksg.cont. en andel af stats
-
Den a8 November e. m.
bristsumman utbetalas, är allmänt bekant. Det var det förhållande,
att största delen af den vid 1809 års riksdag bestämda
allmänna bevillning, (ty före 1809 uppbar icke
statsverket någon andel deraf), var afsedd för Riksg.conlorets
behof, och endast den mindre till fyllnad af statsbristsumraan
i statsverkets antagna stat. Det var della som föranledde,
för att icke göra två debiteringar af samma slags
bevillning, att det mindre fick följa med det större, och
Riksg.cont. kom att uppbära äfven den del af allm. bevillningen,
hvilken var anslagen statsverket. Nu ar förhållandet
olika. Riksg.cont. har ingen skuld och endast obetydliga
utgifter, och derföre skulle det nu vara mycket riktigare
alt draga in Riksg.contoret. Men, som jag yttrade i
början, att jag ej vill förklara förslager för grundlagsstridig
ga, utan att de stå i motsats med den klaraste bokstaf i
grundlagen, så vill jag icke heller i detta afseende göra något
yrkande, utan låta frågan falla. Men jag öfvergår då
till lämpligheten af förslaget. 1 fall någon lämplighet skall
anses förefinnas, så borde förslaget medföra någon nytta för
Piiksg.cont. eller för statsverket. Den nytta för Riksg.cont.,
som Utsk. deducerat i sitt betänk., skulle vara den, att detta
conior kunde disponera öfverskotten, så snart de vore
kända och innan de genom fulländadt bokslut vore bestämda.
Man har särskildt gjort hänsyftning till ett tillfälle, då
strax efter sista riksdag Riksg.cont. gjorde en upplåning, som
ansetts kunnat umbäras, om man vetat huru förhållandet
stod, och hvilka tillgångar statsverket verkligen ägde. Dervid
anhåller jag alt fa nämna, att denna slutsats är ganska
oriktig, ty då Riksg cont. icke kan känna hvilka öfverskott
tullmedlen komma att lemna, efter återstående gravationers
betäckande, innan bokslutet är uppgjordt, och efter detta
förslag är skyldigt att när som helst tillhandahålla statsverket
hela den beräknade behållningen af tullmedlen, så
kan Riksg.cont. ej våga att under tiden på sådana öfverskott
grunda andra utgifter. Tvertom skulle Riksg.cont. under
de första 4 eller 5 månaderna (tullmedlen ingå, såsom vi
veta, icke förr än i Maj månad) vara nödsakadt att hålla
medel i beredskap för statsverkets dispositioner enligt gjorda
anvisningar. Ingen nytta skulle således för Riksg.cont.
uppkomma. Hvad deremot följden för statsverket beträffar,
så är det anfördt afen ledamot af SlatsUtsk., alt statsverket
skulle hafva den stora nytta, att ej kunna komma alt sakna
de tillgångar, som för detsamma voro anslagna t. ex. af tullmedlen,
om också en nedsättning af lullumgälderna skulle
komma att äga rum, hvilken den välde ledamoten, för fall
af ett krig, beräknat till icke mindre än ett par millioner.
Först får jag erinra, att i händelse af ett krig, lära otvifvelaktigt
R. St. i allt fall komma tillsammans. R. St.
mäste då taga i öfvervägande hvilka utvägar, som erfordras
för att fylla icke allenast de förut beräknade statsbe
-
Den 28 November e. m.
493
bofven, utan äfven för att fylla de nya beliof, sora i följd
af kriget tillkomma; och det skulle kunna vara lika svårt
för Piiksg.cont. som för Stats-cont., att i extra-väg kunna
skaffa sig medel till sådana extra-utgifter. Men derjemte
får jag fästa uppmärksamheten derpå, att den beräknade
nedsättningen i tullinkomsterna af 2 millioner eller-§ af hela
beloppet är något för högt beräknad; ty fastän, i händelse
af krig, särdeles om StatsUtskis förslag att tillintetgöra vår
stora flotta skulle göra sig gällande, vår activa sjöfart skulle
komma att upphöra och delta visserligen komme att inverka
mvcket menligt på vår bandel, skulle dock verkan blifva
vida mindre menlig på tullinkomsterna. Tullinkomsterna
grunda sig hufvudsak ligast på importen af några utrikes
varor, sora dels af behof och dels al' vana, sorn slutligen
verkat äfven ett behof, blifvit oundgängliga. De komma då
icke in med Svenska fartyg utan med främmande fartvg på
ett för Sverige dyrare sätt; men de komma in, och om också,
till följe af deras fördyrande, åtgången blir mindre samt
således visserligen till en del förminskning i tullbeloppet
uppkommer, så går dock icke nedsättningen lill 2 millioner.
— Vidare har den värde ledamoten här omnämnt, att uti
reservfonden, som StalsTJtsk. har alt disponera, ligga för
det löpande året tillgångar att bestrida årets utgifter. Detta
är icke riktigt mera än till hälften. Det är nemi. riktigt
för de ordinarie statsafgifterna, hvilka till större delen ingå
året efter det de blifvit debiterade, men det är icke riktigt
för alla dessa ifrågavar. inkomster, hvaribland de betydligaste
utgöras af tullmedlen, hvilka inflyta det löpande året;
och bland de årets tillgångar, som Stats-cont. under vanliga
tider har att disponera för hvarjehanda löpande behof, har
en annan ledamot här förut anmärkt förslagsanslagen och
hvilka svårigheter vid deras anordnande skulle uppkomma,
derest icke för dessa behof kunde disponeras den cassatillgång,
som uppkommer genom den under vanliga förhållanden
inflytande större tullinkomsten , än man beräknat.
När jag nu har visat alt en sådan förändring icke skulle
medföra någon nytta för Riksg.cont. och ej heller någon
nytta för statsverket, så återstår frågan, till hvad usus skall
en dylik förändring göras; ty att göra den bara för ro skull,
det måtte icke vara lämpligt. Här har af en ledamot i
StatsUtsk., som försvarat betänk., blifvit anfördt, att saken
vore mycket likgilltig och att den endast utgjorde en opinionsfråga,
ty då han ansett att embetsmännen, ehvad de må
tillsättas af Konungen eller icke, äro lika mycket bundne
af samvete och pligt, kunde det efter hans öfvertygelse vara
likgiltigt 0111 medlen förvaltades af R. St:s eller Konungens
embetsman; men då hemställer jag till den värda ledamoten,
hvad ändamål StatsUtsk. kunnat hafva att endast
för den der opinionens skull föreslå denna stora förändring,
då likväl resultatet skulle blifva detsamma, Jag vill visser
-
494
Deri 28 November e. m.
ligen erkänna samt är fullkomligen öfvertygad om att pligt
och samvete binda lika hvarje redlig embetsman, lian må
vara tillsatt af den ena auetoriteten eller den andra; men
ganska riktigt har vår grundlag antagit, då den stadgat ansvarighet
för Konungens rådgifvare i afseende å riksförvaltningen,
at de embetsman, hvilka dertill användas, skola stå
under Regeringens lydnad, och detta förhållande äger icke
rum, då det är R. St:s embetsman, personer hvilka tillsattas
af R. St., som förvalta medlen. O111 det fall skulle inträffa,
hvilket jag visst är fullt öfvertygad icke kommer att inträffa,
men som dock ligger inom möjlighetens område, att någon
af dessa embetsman illa förstod sin pligt och under något
förment skäl nekade utbetalning af de medel, sorn R. St.
för statsverket anslagit, och som grundlagen bjuder skola
vara till Konungens disposition, så stannade statsmachinen,
— Reget':ns förmåga alt uppfylla de ändamål, för hvilka
anslag af R. St. blifvit lemnade, skulle upphöra, och Regertn
saknade förmåga att bringa dessa embetsmän till lydnad och
fullgörandet af sina skyldigheter, utan att gå den långa vägen
att i domstolsväg göra sina rättigheter gällande. Denna
afvikelse från lådande ordningen uti organisationen af Statens
embetsverk är ingalunda likgilllig, och att ulan nytta
eller ändamål öfvergå dertill, gör åtminstone ett sådant förslag
högst skadligt, och detta är ett skäl hvarföre jag icke
kan annat än afstyrka förändringen. Man har här begärt
en återremiss; och det är visserligen sannt, att man ej kan
annat än bifalla betänk, i de delar, swn innehålla afstyrkandet
till motionerna, men jag skulle likväl hemställa
till de värda ledamöter, som begärt återremiss, om man icke
i alla fall kunde, för att slippa att frågan må ytterligare
förekomma, tillåta att betänk, må afslås, ty man har derföre
icke bifallit de afstyrkta motionerna, emedan, då ingen
röst höjt sig för dem och frågan i alla fall förfaller, ett afslag
å betänk, ingalunda kan innebära ett gillande af de
förslag Ulsk. afslyrkt. Jag skulle derföre tro att det enklaste
vore att afslå betänkandet.
Ur v o 11 Troil: Jag kan icke neka att jag ju en och annan
gäng hört den sista värda talaren tolka grundlagen på ett
sätt, som hos mig väckt mindre beundran än förundran.
Det bar likväl aldrig ägt rum i så hög grad, som denna
afton, då jag förnummit att han ansett delta mål tillhöra
Ekon.Utsk., hvilket, såsom, man vet, har att befatta sig med
sådana mål, sorn K. M. ensam afgör och derutinnan Ständerne
blott äga anföra underd. önskningar. Så långt är det
da nu kommet, alt den värde ledamoten anser att Sländerne
endast såsom en underdånig önskan kunna anmäla sitt
beslut, att den eller den afgiften skall såsom en bevillning
ingå till deras eget Riksg.contor. Vidare har den värde ledamoten
myckel talat 0111 livad lian förmenat mig hafva
Den a8 Kovtmber e. m.
nämnt skola kunna uppkomma under ett inträffande krig.
Jag får då upplysa honom, att han derutinnan misstagit sig,
ty jag har icke talat om något krigstillstånd. Vi veta alla
ganska väl, att för en sådan händelse sammankallas Ständerne
innan det stora credilivet brytes. Men jag har talat
om en stoi' stockning i vår handel, och jag torde icke behöfva
upplysa den värda ledamoten derom, att en sådan
kan inträffa utan att vi få något krig. Den kan alltförväl
inträffa derigenom, att andra makter hafva krig, och i följd
deiaf de kuster, dit vi sända våra producter oell hvarifrån
vi hemta våra behof, blifva stängda för våra fartyg Vidare
har samme ledamot yttrat, att min uppgift det reservfonden
betäckte de brister, som möjligen för ögonblicket
kunde uppkomma i ordinäre statsafgiftema, endast vore till
hälften riktig. Och hvarföre vore den blott till hälften
riklig? Jo, derföre att reservfonden endast afsåg de ordinarie
statsinkomsterna, d. v. s. alt uppgiften var till hälften
riktig, derföre att förhållandet var alldeles sådant, som det
af mig uppgafs. Om StatsTJtskis förslag antages, så finner
man att icke något behöfves för alt betäcka bristerna i bevillnings-anslagen,
efter de aldrig kunde komma att fela,
utan Riksg.cont. vore ålagdt att dem utbetala. Men R. o.
Ad. och R. St. må om detta förslag besluta hvad de för
godt finna, så finner jag likväl att det är af vigt, att detta
beslut så fort som möjligt kommer att fattas; ty statsbristsumman
kan icke till siffran bestämmas förrän denna sak är
afgjord. Följaktligen kan icke den ordinarie statsreglerin
fullständigt föreslås och hos K. M. anmälas innan denna sak
är afgjord, och det är mig en fägnad att åtminstone i den
omständigheten kunna instämma med Hr Rosenblad, att
om R. o. Ad. afslår detta betänk., så blir resultatet deraf
ingenting annat, än att intet af de framställda förslagen
blifver anlaget och följaktligen allt förblifver i samma skick
som förut. Således nödgas jag tillstyrka, att R. o. Ad., om
Ståndet ej vill bifalla betänk., ville afslå detsamma.
Gr. Anckarsvärd: Då Hr Rosenblad fått mottaga en
i min tanke ganska riktig anmärka, mot sitt anförande, så
torde R. o. Ad. tillåta att jag begär en secunds tid att för
honom förklara min tacksamhet för dess biträde i frågan
0111 bevisningen emot Frih. Cederstiöms anförande i afseende
på omöjligheten af controllen, i den händelse att bevilln.-  medlen skulle ingå till Riksg.contoiet. Hr Rosenblad har,
till följe af sin vidsträckta sakkännedom och sitt ovärderliga
minne, i Husets minne återfört, huru förhållandet var
före år i8ng, då alla hevilla.medel, tulLnedlen och alla de
öfriga afgifterna ingingo lill Riksg.cont., ulan att under denna
tidpunkt några olägenheter i afseende på controllen dervid
hafva blifvit anmälda eller ens förspoida. Således torde
den förmening icke vara så helt och hållet grundlös, att
Den a8 November c. ra.
saken kunde låta verkställa sig. Till en möjlig lisa förde
bittra öden, som snart sagdt alltid inom detta Hus träffa
mina anföranden, mina meningar och mina framställningar,
anhåller jag vördsamt att Hr Frih. o. Landtm, ville låta
lemna det H. Ståndet del af huru och på hvad sätt denna
fråga hos de öfriga Stånden är afgjord.
Underl. Ridd. Secret. tillkännagaf, att Borgareoch
BondeSttn bifallit StatsUtsk:s utlåt. N:o 355; om PresteStts
beslut i detta ämne vore ännu ingen underrättelse
ankommen.
Hr Rosenblad: Jag är ganska ledsen att jag troligen
lär komma alt gå förlustig den tacksamhet eller åtminstone
större delen deraf, som Gr. Anckarsvärd har haft den godheten
att vilja egna mig, då jag nödgas upplysa att han
oriktigt fattat livall jag anfört, om han tror mig hafva yttrat
en så oriktig sats, som alt före år 1809 tullmedlen och
de särskilda extra-bevillningarna skulle hafva ingått till
Riksg.contoret. Så sade jag icke. Det var den allmänna
bevillningen, det som nu heter den allmänna bevillningen,
och förut kallades de andra exlraordinarie-afgifterna icke
för bevillning; det var den, som ingick till Riksg.cont., och
af denna uppbar statsverket under liden ifrån år 1800 till
180g icke något anslag.
I afseende på den förundran en annan ledamot täckts
hafva godheten skänka mitt sätt alt se och betrakta grundlagen,
så får jag blott anmärka, att föremålet för motionerna
icke angår beviljandet af några medel. Vore det en
sådan fråga, så vore det otvifvelaktigt alt saken icke kunde
komma i fråga att anses såsom ett ekonomiskt mål. Men
här är endast fråga om sättet att förvalta medel, som R.
St. enligt grundlagen ställt till Konungens disposition. Det
är visserligen möjligt att jag i mina åsigter misstager mig.
Jag yttrade också, att jag icke tilltrodde mig eller vill någonsin
tilltro mig att med sådant sjelfförtroende tolka grundlagen,
som jag ofta hört mina motståndare göra det. Det
är således möjligt alt jag misstagit mig, men då här är fråga
endast om att från ett verk till ett annat öfverflytta
förvaltningen af medel, som af R. St. blifvit en gång anvisade
åt Konungen under alla de controller för öfrigt som
R. St. beslutat; så skulle jag tro att den sats åtminstone är
förlåtlig och med grundlagens bokstaf kan försvaras, att
detta är en organisationsfråga, sorn sålunda hade bort tillhöra
Ekon.Utsk. att behandla.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att en ledamot af R.
o. Ad. hade yrkat detta måls behandlande punktvis. Hr
Landtm, ansåg likväl detta icke vara förenligt med 56 §:n
Reg.F:n, sorn stadgade, att från Utsktn inkomna förslag skola,
då de första gången pröfvas, framställas till antagande
eller
Den 28 November e. m.
497
eller förkastande utan förändringar eller tillsatser; och antagande
af detta förslag i vissa delar samt förkastande deraf
i andra innehölle en förändring deruti, som således nu
icke kunde äga rum. Hr Frih. o. Landtm, hemställde
derefter, om R. o. Ad. behagade bifalla StatsUtsk:s utlåt.
N:o 355.
R.opades starka nej, blandade med ja.
Hr Frih. o. Landtm, förklarade, det han trott sig
finna, att nej öfverröstat ja.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde derefter, om R. o.
Ad. ansåg de vid StatsUtskts utlåt. N:o 355 gjorda anmärkningar
föranleda dess återremitterande.
Ropades starka ja, blandade med nej.
Hr Landtm, förklarade, det han trott fcig finna, att
ja öfverröstat nej.
IJr von Troil: Efter proposition skett på ålerremiss,
så nödgas jag anhålla om votering. Contra-propos:n må då
blifva bifall eller afslag, hvilket man behagar.
Hr Landtm, föreslog, att ja-propositionen mätte komma
att innehålla återremiss, samt nej-propositionen afslag å
StalsUtsk:s utlåt. N:o 355.
Gr. Horn: På det att icke detta föredragningssätt och
beslut må blifva ett pnejudicat för andia tillfällen, nödgas
jag reservera mig mot förslaget att förkasta detta betänk.,
hvilket verkligen icke är formenligt: ty då anmärkmr göras
mot ett första gången förevar, betänk., som hindra dess
antagande, är det icke formenligt att förkasta detsamma,
och det finnes verkligen några punkter i detta betänk., som
jag icke hört någon vilja förkasta.
Frih. Cederström: Mot den af Hr von Troil begärda
voterls-propos. får jag till prot. anmäla min reservation.
Man kan icke förkasta, med bibehållande af den slutföljd,
som deraf följa skall, ett betänk., som innehåller afslyrkanden,
hvilka man gillar; ty sålunda, om man förkastar det,
förkastar man också Utskis förslag i de delar, deri man
anser Ulsk. hafva handlat rätt, och ett sådant förfarande
må vara den värda ledamot enskildt förbehållet, som begärt
en sådan proposition.
Hr von Hartmansdorff: Jag får instämma i samma
anmärkn. röride förslaget alt afslå betänkandet. Om R. o.
Ad. skulle ogilla det i sin helhet, så skulle Ståndet äfven
afslå hvad i betänk, finnes riktigt, nemi. det, som är undantag
från regeln, och som Hr Printzensköld anmärkt.
Hr Lagerheim, Lars Magnus: Jag får äfven in17
H. 63
Den 28 November e. m.
stämma i samma reservation, för den händelse att hvad Hr
von Troil föreslagit möjligen skulle kunna blifva contraproposition,
ty då skulle verkligen i min tanke ett oformligt
förhållande uppkomma.
Hr Rosenblad: Jag forblifver visserligen vid den lanken,
att man ganska saklöst kunde afslå betänk., men för
att bespara den lid, som skulle åtgå till en dubbel votering
om contra-pi opos., afstår jag från mitt yrkande af afslag.
Upplästes till justering följande votens-proposition :
Den som återremitterar StatsUtskts utlåt. N:o 355, voterar
ja;
den
det ej vill, voterar
nei;
Vinner nej, afslår R. o. Ad. ofvannämnda utlåt. N:o 355.
Frih. Cederström: Jag anhåller, att ja-propos;n må
ställas i öfverensstämmelse med 56 §:n Reg.Fm, d. v. s. innehålla,
att den, som anser de mot Utsk:s betänk, gjorda
anmärkmr föranleda återremiss, voterar ja.
Hr Lefren: Jag ber om ursägt och frågar om propos.
rör:de contra-propostn är bifallen, eller om det ännu är öppet
att tala derom.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att contra-propos:n
icke vore bifallen, men R. o. Ad. behagade finna, alt den
icke kunde blifva på annat än afslag, då det icke funnes
annat sätt att behandla ett första gången från Utsk. inkommet
utlåt., än medelst bifall, återremiss eller afslag, och
propos:n till bifall blifvit af R. o. Ad. med nej besvarad,
utan att votering dervid blifvit begärd; vid propos:n om
återremiss hade votering blifvit begärd, och då återstode ej
annan mening än afslag eller förkastande att sätta i contrapropositionen.
Hr Lefre'n: Jag nödgas erkänna, att Hr Frih. o.
Landtmls nu gjorda framställning är fullkomligt öfverensstämmande
med formen, och mig återstår således endast att
önska det R. o. Ad. ville bifalla återremissen, på det vi må
slippa den oformlighet, som möjligen skulle uppstå, om betänk.
afsloges.
Sedan voter:s-propos:n nu blifvit så förändrad, som Frih.
Cederström yrkat, upplästes den ånyo till justering och godkändes,
så lydande:
Den som anser de vid StatsUtsk:s utlåt. N:o 355 gjorda
anmärkn:r föranleda till dess återremitterande, voterar
ju
den det ej vill, voterar
nel;.
Vinner nej, afslår R. o. Ad. ofvannämnda utlåt. N:o 355.
sorn
Den 38 November e. m. 499
Efter voteringens slut, befunnos rösterna hafva utfallit,
följer:
Ja — 60.
Nej — 16.
H, R. o. Ad. åtskiljdes kl. -f till 1 i om aftonen.
In fidem prolocolli,
F. O. Silfverstolpe.
