# ID: svediakorp-gov490
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 146,090
# sentences: 5,071
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Protocoll,
hallna
hos
H ö g 1 o f 1 i g e
Ridderskapet och Adelil,
i
vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm,
År 1840.
Sjuttonde Häftet.
STOCKHOLM.
Hörbergska Boktryckeriet, 1841.
15 it > 1 i; .1
3 1 II - i;
fot?
" ; ......T: : r oj ‘ ' '' .: -J
.
i
A .1 3 -> T •:
. 1 . ! . - ; ■■ ; ; .i o :* i :-i I i1
Måndagen den 16 November i84o.
Plenum kl. io f. m.
Justerades 4 prot.utdr. för den >4 dennes e. m.
Fril), von Kraemer, Robert, uppläste följande:
Då R. H. St., genom 3:ne Stånds beslut, nu afgjort
alt i en underd. skrifvelse till H. M. Konungen anhålla om
att K. M. må tackas i nåder medgifva, det de från Hernösands
stift till Upsala domkyrka anslagna )24s. k. domkyrkotunnor
må hädanefter tillkomma Hernösands stifts kyrka,
får jag vördsamt, i sammanhang härmed, väcka följande
motion.
Äganderättens helgd, stadfästad i trenne sekler af Sveriges
Konungar, borde väl hafva tryggat Upsala domkyrka
vid att allt framgent få tillgodonjuta dess lagliga inkomster,
och således äfven ifråga var. 124 tunnor kronotionde; men
då nu R. H. St. åter förnya en af H. M. Konungen redan
afslagen begäran, synas rättvisa, billighet och omtanke fordra,
att R. H. St. äfven derjemte anslå en motsvarande ersättning
åt Upsala domkyrka, på det att någon möjlig förutsättning
må kunna äga rum, att H. M. Konungen nådigst
kan lemna sitt höga bifall till ifrågavar. framställning. Jag
får derföre vördsamt föreslå: att R. H. St. må anslå en
summa stor ett tusen r: d r b:c o, att årligen af
statsmedlen till Upsala domkyrkas underhåll utgå,
i ersättning för de 124 tunnor, som R. St.
i underd. föreslagit att hädanefter tillkomma
Hernösands stifts kyrka.
Då statsregleringen icke ännu är fullbordad, och i alla
fall ökade tillgångar finnas utöfver det belopp, hvarutur
statsinkomsterna blifvit beräknade, hvaraf det må mig tillåtas
nämna den Staten under innevar. riksdag tillskyndade
inkomst af Nyqvarns qvarnar inom Upsala län, uppgående
till omkring 3oo tunnor spanmål årligen, hoppas jag, att
denna min motion vinner en önskad framgång. Nordens
herrligaste tempel, denna national-helgedom, der Gustaf Wasas
stoft hvilar, har rättmätiga anspråk på R. St:s välvilja.
Remitterades till StatsUtskottet.
4
Den i6 November f. m.
Gr. Frölich, Daviel: Som jag ej var närvar, då
StatsUtsk.-s betänk, rör.-de handels- och sjöfartsfonden i
elt plenum under loppet af förra veckan återremitterades;
så anhåller jag, att det skriftliga yttrande, som jag uppsatt
och hvilket jag nu ber att för R. o. Ad. få uppläsa,
måtte få åtfölja remissen till nämnda Utskott.
Gr. Frölich uppläste derefter följande:
Enär af s. k. handels- och sjöfartsfonden tillräckliga
medel förefunnits till det anslag af 60,000 r:dr årligen, hvarå
invisningar redan a ro utgifna, var det visserligen ratt att
StalsUtsk. upptagit i beräkning, att en sådan utgift möjligen
kunde komma att aga rum, utan att StatsUtsk. borde dervid
låta hindra sig af de under riksdagen i grundlagsenlig
väg gjorda anmärkn:r mot de af K. M. härom vidtagna dispositionér;
äfvensom det må vara rätt, att Utsk. ''icke meddelat
något dess yttrande" derom, då Utsk. ”dertill för närvar.
icke förefunnit anledning”; men deremot tror jag Utsk.
hvarken saknat anledn. efterforska, huruvida något sådant
offentligt bolag finnes, som uti K. M:s nåd. privilegium af
d. 2 Febr. i8i8 och bolagsreglorna af samma dag omforma-*
les; ej heller i sådant fall bort uraktlåtit tillse, att de sålunda
stadgade villkoren kunde vara af natur, alt, derest de
icke uppfyllas, några anslag af allmänna medel ej borde af
R. St. medgifvas.
Uti min af Utsk. citerade motion har jag väl , på anförda
skäl, tillstyrkt, att R. St. skulle, i hvad möjligt var,
bereda verkställighet åt K. M:s nåd. resolutioner och beslut;
men deraf följer icke del man skulle taga för afgjordt, utan
vidare undersökning, att den association, som salt sig i besittning
af de nådigst meddelta förmånerna och börjat företagets
utförande, ställt sig de K. resolutionerna och bolagsreglorna
till efterrättelse, så att associationen fortfarande
kunde anses såsom varande ett så organiseradt bolag , som
nämnda författningar föreskrifva. Sådant synes hafva fått
bero på den uppmärksamhet, en numera afliden chef för ett
äfven numera upphördt embete, nemi. 3:dje afdelningen af
Storamirals-embetet, lemnat åt verkställigheten. Och i
granskningen härom synes StatsUtsk. icke hafva bort tveka
om vidden af sina rättigheter och skyldigheter.
usta §:n af det K. privilegium stadgar en hvars, så väl
infödd som utländsk mans, rätt och frihet att deltaga i bolaget
genom teckning af en eller flera actier å 5oo r:dr hvardera,
på sätt och under villkor bolagsreglorne innehålla, —•
och bland dessa reglor innehåller, i afseende på bolagets organisation
, 1 artikelns 1 § , att actiernes antal skola vara
l,5oo, svarande mot ett capital af 700,000 r:dr b:co ; hvarefter
den andra §:n, som lyder; ’’Actie-ägare kan icke åläggas
att göra ytterligare insättning på sin actie utöfver de
vid emoltagandet erlugda femhundrade r;dr,” tydligen ut
-
De 11 tff November f. m.
5
märker alt actierne icke lunna finnas, ulan i den mån de
ai'o verkligen betalta.
Har StalsUtsk. förskaffat sig upplysning huruvida berörde
föreskrifter äro uppfyllda? Och om StalsUtsk. få It dessa
upplysningar, — hvarföre har det icke meddelat dem åt'
RiksShn? Ehuru jag aldrig sett och icke velat se, då tillfälle
dertill erbjudits mig, ett, under discussioner på detta
rum omförmäldt, hemligt contract, derigenom några personer
med handelshuset Schön & comp. i spetsen, såges hafva
disponerat öfver teckningen, är dock allmänt kändt, att så
är, och att hela denna transaction slett under en, fastän
något sönderrifven, hemlighelsslöja; men Sveriges lagstiftningsannaler,
äfven om ekonomiska ärenden, som bero på H. M.
Konungens beslut i Statsrådet, oberoende af den andra statsmakten,
känna icke till några hemliga bolag, aldraminst när
ändamålen afse beröring med allmänheten och anspråk på
allmänna medel. Offentlighet i förhandlingar, hvilka på något
sätt röra del allmänna, är en erkänd grundsats i alla
våra lagar, — och jag skulle icke tro, att Svenska folket
vore villigt att så hastigt, hvarken indirecle eller direete,
medgifva alt denna grundsats finge utplånas eller undergräfvas
genom RiksSttns lemnade sauction, i hvad på dem beror,
åt det försök, som ett enskildt handelshus, huru akladt som
helst, synes vilja fortsätta, att, i stället lör det af K. M. privilegierade
canalbolaget, hvars agent han kunde vara under
organisationen, men icke längre, framstå såsom enda kända
representanten. På samma sätt skulle Hr Biskopen
m. m. Fiedi e'n, numera aflidne Kamererare!! Nyström och
undertecknad, hvilka fått uppdrag att skalla privilegium åt
Wermlands provincial-bruksassociation år i«332, fortfara att
ännu vara representanter af det privilegierade bolaget!!
Det är tydligt, att den nåd. privilegii-förhandlingen är eli,
och incorporation af bolaget ett annat, och att det sednare,
innefattande verkställighet af det förra, äfven har sina nödiga
rerjvisita och former. Ilrågavar. canal-bolags-privilegium
Jemnar icke, genom någon undantagsparagraf, lof till förhemJigad
teckning, minst örn derigenom skulle åstadkommas ett
uppenbert frånvikande af bestämda föreskrifter och bestämda
summors teckning och inbetalning.
Jag kan icke se, att det är möjligt längre undanskjuta
den frågan: huru det förhåller sig med bolagets lagliga organisation.
Tecknings- och inbetalnings-actcn måste fram i
dagsljuset. Jag har måhända att förebrå mig, att jag, genom
innehållande af denna fråga vid motionens afgifvande
för några månader sedan, lemnat rum hos en och annan samt
hos H. SlatsUtsk. för den förmodan, att det kunde gå an
att bolaget längre finge fortfara i sitt incognito. Jag bekänner,
att jag dels af consideration för aktade individer, dem
jag ryktesvis hört vara medlemmar af bolaget, och ibland
hvilka åtskillige, utan kännedom om tillställningen, lära lem
-
6
Den 16 November f. m
-
nat bidrag, dels af min tillit till det H. StatsUtsk:s egna
uppmärksamhet och statskunskap, höll inne med anmärknrua.
Föremålet för anmärknln hade bolaget kunnat undanrödja
sedan den fått så god lid på sig; ty ingenting hade varit
låttare — skulle jag tro — än alt få en lista framlagd på actieteckningen
till fulla beloppet 750,000 r:dr; men då sådant
hittills icke skett, och mina fromma beräkningar visat sig
vara hvad sådana vanligtvis äro: nemi. falska mått och steg
till ändamåls vinnande; så anser jag, i det ögonblick allt
hopp om godvillig rättelse måtte anses vara aflägsnadt, min
oeltergifliga pligt vara alt fästa StatsUtskts uppmärksamhet
på förutnämnda ofullständighet uti incorporations-aeten. Man
kan icke bestämdt erfara af de allmänheten meddelade handlingar,
huruvida någon sådan förhandling eller intercommunication
enskildt ägt rum emellan förbemälda associationsstiftare
och primitiva agent samt Reger:n eller dåvar. Statssecreteraren
för handels- och finance-ärenden; men äfven i
sådant fall, och ifall Regertn funnit Hr Schön & comp. hafva
fullgjort prcestanda, saknas all offentlig handling, sorn antingen
innefattar juridisk garanti för incorporations-acten, eller
ock meddelad dispence ifrån uppfyllande af de i bolagsreglorna
föreskrifna villkor. Således, huru man än vill vända
frågan, återstår någonting, såsom antingen ogjordt, eller gjordt
i hemlighet, utan att vara, som sig bör, uppenbaradt.
Frågas nu: kunna statsanslag under sådana förhållanden,
annorlunda än villkorligen, anordnas? Jag tror det icke. Vidare
frågas: Då, vid hittills lemnade anslag af allmänna medel
till dylika företag, alltid den grundsats iakttagits, att
icke allenast byggnadens verkställighet inspecterades, utan
bolagets räkenskaper reviderades af publikt ombud; skall nu
någon sådan revision icke äga rum? —• Det är klart, att en
blifvande statsrevisors första fråga skulle blifva : Hvar är
teckningslistan ? den andra : Äro 750,000 r:dr inbetalta för
actierna o. s. v.
Jag yrkar alltså vördsammast, det StatsUtsk. måtte, efter
besvarande af förestående anmärkmr, genom tillstyrkande
af R. St:s afgifvande tind. skrifvelse:- eller annan vidtagande
lämplig åtgärd, ställa frågan i ett med lag och författningar
enligt skick.
Remitterades till SlatsUtskottet.
Ånyo föredrogs och bifölls StatsUtskrs den :4 sistl. Oct.
på bordet lagda utlåt. N:o 346 , i anledn. af K. M:s nåd.
skrifvelse till R. St., ang:de beräkningen af tractamenten
för städernas magistratspersoner och borgare vid syner och
andra förrättningar för Kronans räkning.
Företogs till pröfning StatsUlskts den sistl. Oclober
på bordet lagda utlåt. N:o 347 , * anledn. af Hr Christiers
-
Den 16 November f. m.
7
sons motion om ny lönereglering för R. St:s Just.ombudsmans
och Tryckfrihets-comiteens expeditioner.
Frih. Cederström, Jacob: För min del kan jag icke
anse, att Utsk. tillräckligt besvarat Hr Christierssons motion.
Han har anfört, att redan vid 1828—i83o årens riksdag
har ett löneanslag blifvit beviljadt åt Jusl.cancellersexpeditins
secrettre; men nu deremot har samina löneförhöjning
för secreteraren hos Just.ombudsmannen blifvit afstyrkt.
Utsk. har endast andragit, att de bos Just.cancelleren varande
tjenstemän innehafva ordinarie befattningar på Rikets stat,
då deremot de, som tjenstgöra vid Just.ombudsmans-expedition,
icke äro ordinarie tjenstemän och kunna således hafva
tillika ordinarie befattningar. Jag skulle likväl tro, att secreteraren
hos Just.ombudsmannen har så vidlyftig tjenstgöring,
att han, om han ej skall försumma den, måste afstå
från hvarje vidlyftigare ordinarie tjenstebefattning, och jag
skulle derföre tro , att då det finnes stadgadt att till secreterare
hos Just.ombudsmannen skall antagas en för erfarenhet,
skicklighet och kunskaper känd person , så bör denne
tjensteman vara bättre aflönad än han nu är. Jag skulle
alltså för min del tro, att det vore skäl att återremittera
detta betänk., hvarom jag hos Ståndet vördsamt anhåller.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag skulle tro, alt
om Just.cancelleren uppfyller sin embetspligt, så har Just.-  ombudsmannen alltför litet att mellan riksdagarna uträtta ;
att det således icke är skäl att höja den ordinarie aflönirigen.
Men om vid riksdagarna jag och andre Konungens rådgifvare
hafva den olyckan att göra Just.ombudsmannen mycket
besvär, eller om det är Const.Utsk., som råkar det göra;
så synes det väl vara anledn. att bevilja särskildta arfvoden
för sådana tillfällen, men ingalunda att gifva en stående löneförhöjning.
Jag tror således, att StatsUtskrs betänk, är väl
grundadt och tillstyrker bifall derå.
StatsUtskts utlåt. N:o 347 klef af R. o. Ad. bifallet.
Likaledes bifölls, vid förnyad föredragning , StatsUtsk:s
den 14 sisth Oct. på bordet lagda utlåt. N:o 348, i anledn.
af Frih. Nauckhoffs , J. O., motion om anslag af löner för
3:ne länsmän i Blekinge län.
Föredrogs ånyo StatsUtskrs den i4 sisth Oct. på bordet
lagda ullat. N:o 34g, i anledn. af erhållna återremisser å
utlåt. N:o 246-
Hr von Hartmansdorff, Aug., begärde få veta,
om det kunnigt vore, huru de öfriga RiksSl:n afgjort detta
mål.
Underl. Ridd.Secret. tillkännagaf, att Preste- och
BondeSbn bifallit utlåt. N:o 246, med den förändring sorn
8
Den 16 November f» m.
i N:o 34y tillstyrkes. BprgafeStls prot.-utdr., som nu ej vo*
re lill hands, hade blifvit eflerskickadt, och skulle underrättelse
om nämnda. Stånds beslut äfven straxt blifva meddelad.
Hr von Hartmansdorff: Af de beslut, som de öfriga
Stånden redan fattat, lärer följa, alt åt den, som förrättar
Just.ombudsmannens tjenst i Hofrätten, icke kommer att
bestås någon högre aflöning, än Utsk:s sednare betänk, upptager.
Jag vill således blott reservera mig mot beslutet, ty
jag ansei- orätt att icke åt vicarien gifva åtminstone lika aflöning
med en assessor, enär en adjunetion, som räcker ifrån
en riksdag till en annan, icke bör räknas lika med en adjunction,
som räcker endast under en session eller någon
kortare tid.
Sedan Borgare-Stls prot.-utdr. nu äfven kommit till
handa, upplyste lindert. Ridd Secret., att nämnda Stånd bifallit
Utskts hemställan, att det arfvode, som kommer att af
Riksg.cont. utbetalas till den, som efter Just.ombudsmannen
Hr HolVälts-rådet Landin adjungeras till ledamot uti K.
M:s och Rikets Svea Hofrätt, må ifrån den tid, då den nya
statsreglerln tager sin början, få beräknas och utgå med ett
förhöjdt belopp af y5o r:dr årligen, hvaremot Ståndet afslagit
hvad Utsk. föreslagit i utlåt:na Niis 2/$.6 och 34g, om
aflönings bestämmande för R. Sits blifvande Just.ombudsman
och anvisande af arfvode ät den , som utses att Just.-  ombudsmannens förut innehafvande tjenst förrätta.
Uppå derefter framställd propos. blef StatsUtsk:s utlåt.
N:o 34g af R. O. Ad. bifallet.
Vid förnyad föredragning af StatsUtskis den 14 sisth
Oct. på bordet lagda utlåt. N:o 35o, i anledn. af erhållna
återremisser å StatsUtskis mera. N:o 262, blef samma utlåt,
af II. o. Ad. bifallet.
Föredrogs ånyo StatsUtskis den 18 sisth Oct. på bordet
lagda utlåt. Nio 35r, i anledn. af erhållna återemisser å
StatsUtskis mern. Nio 253.
Frih. Hamilton, Hugo: StatsUtsk. har, på den grund
att medel vid denna riksdag redan äro lemnade till navigations-
och skepsbyggeri-skolor, afstyrkt bifall till den gjorda
motionen, att medel skulle lemnäs till sjömanna-sällskapets
disposition i och för ett uppgifvet ändamål. Detta ändamål
har intet sammanhang med de medel, som förut äro
beviljade. Det är nemi. numera icke fråga om att lemna
några medel till sjelfva skeppsfartens allmänna förkofran,
utan det är fråga om att hjelpa ett sällskap vid de företag
det böl jat, genom att lemna uppfostran åt dels fattige, dels
på sjön omkomne sjömäns barn, och att föda upp dem till
Den iG November f. m.
9
deras faders yrke, för att på delta sätt bilda dem till dugliga
medlemmar i samhället, för hvilket de måhända eljest skuiie
gå förlorade. Det torde tillåtas mig alt med några få ord
redogöra för sjömanna-sällskapels verksamhet, för att om
möjligt göra detta Stånd beredvilligt att lemna sitt bifall till
den väckta motionen. Sjömanna-sällskapet stiftades genom
en patriotisk mans bemödanden, och ingen vågade då hoppas,
att det skulle kunna komma till den verkligen stora utveckling
, som det nu ernått. Genom enskilde mäns biträde
har det lyckats sällskapet, icke allenast alt lemna understöd
åt fattiga sjömän, utan äfven alt uti en dertill inköpt
local bereda ett s. k. sjömanshem, eller ett ställe, der hemkomne
fattige sjömän kunna hafva, ej allenast uppehälle mot
arbete, utan äfven tillfälle till förtjenst, derigenom att sjömanna-sällskapet
sträfvar och hittills lyckats att forskalFa
dessa sjömän arbete, passande efter deras kunskaper och yrke.
I denna inrättning halva under dessa vintrar emellan
70 och 100 sjömän varit sysselsatte och genom arbete förvärfvat
sin bergning, så att de ej legat någon annan till
last. Sjömanna-sällskapet har således, sedan denna inrättning
kommit i gång, årligen lemnat tillfälle åt i medeltal
några och åttatio sjömän att på nyttigt sätt tillbringa sin
vinter, och af alla der intagna eller derifrån afgångna sjömän
har, t. ex. under den förra vintern, icke mer än en varit
anklagad för någon polis-förbrytelse, hvilket måste vara
uppmuntrande för sällskapet, då man vet, huru ofta tillförene
sjömän, som kringstryka här på hufvudstadens gator, varit
underkastade dylika anklagelser.
Härjemte har sjömanna-sällskapet inrättat en skola, dels
för dessa sjömän, som bo på sjömanshemmet, dels äfven för
andra sjömän, som önska begagna sin tid för att erhålla större
bildning i sitt yrke. Denna skola har visserligen icke
varit starkt besökt, men dock så mycket, att det uppmuntrat
sjömanna-sällskapet att fortfara dermed. Det har varit
emellan 20 och 3o personer, som under vintrarna der inliemtat
undervisning, Sjömans-sällskapet har äfven genom
kunnige mäns biträde gått i författning om utarbetning af
en fullständig lärobok i navigationen; så fullständig, alt den
kommer att omfatta fyra dryga torner och innehålla alla de
vettenskaper, som tillhöra den nautiska kunskapen, ej allenast
i dess första elementer, utan äfven uti dess fullständigare
utveckling, så att ej allenast skeppare skulle kunna ur
denna lärobok inhemta allt hvad de behöfva för sitt yrke,
ulan äfven att den skulle innehålla en fullständig kurs af
allt hvad man fordrar för sjömäns bildning. Tryckningen
af denna kurs är redan börjad; men som den är vidlyftig
och kommer alt hafva flera tabeller, så fordrar den ett ganska
drygt förlag af omkring åttatusen riksdaler. Detta
kommer att medtaga alla sällskapets genom subscription bildade
17 11. 2 <
lO
Den 16 November f. m.
tillgångar, ehuru man på allt möjligt sätt anlitat sällskapets
medlemmar om ytterligare understöd. II. o. Ad. torde således
tinna, alt sjöinanna-sällskapet, med dess på det hela
ringa tillgångar, omsorgsfullt sökt verka forsin bestämmelse,
men sjömanna-sällskapet har från sitt första sammanträde
haft den önskan att kunna inrätta en så beskaffad skolasom
den Hr Dalman föreslagit, emedan sällskapet ansåg, att det
skulle i yttersta måtto bidraga att väcka håg hos våra landsmän
att vända sig till detta farliga yrke, om de visste att,
ifall Försynen behagade hädankalla dem, de ägde någon säkerhet
att deras hemmavarande barn hade tillfälle att erhålla
understöd och uppfostran. Sjömanna-sällskapet har börjat
en subseription inom fäderneslandet för delta ändamål,
och en comité' har varit nedsatt för»att upprätta förslag till
inrättande af en sådan skola. Detta är visserligen bygdt på
en mycket inskränkt scala, och att göra det i en ännu inskränktare
scala skulle till intet tjena. Denna skola är blott
ställd på 5o barn. Om dessa der skola kunna erhålla kläder
och undervisning så går kostnaden derför, oberäknadt
lärarnes aflöning, enligt comiterades förslag, till 8,000 r:dr
b:co om året. Detta skulle kunna uti icke obetydlig grad
minskas genom en sammanslagning af denna skola med den
förut varande skolan, hvars local är så stor, att den kan
dertill anses tillräcklig, och lärarne i den nuvar. skolan skulle,
mot ett något förhöjdt arfvode, äfven åtaga sig undervisningen
af dessa 5o barn. Äfvenså kunde deras vård af den
tjenstemannapersonal, som nu finnes vid sjömanshemmet, till
en del bestridas. Jag tager mig friheten alt ingå i dessa detaljer,
för att visa att sjömanna-sällskapet varit betänkt att
göra denna inrättning med så stor sparsamhet, som är möjlig,
utan att ändamålet förfelas; men vid första organisationen
deraf, är det likväl nödvändigt att göra ej obetydliga
kostnader för anskaffande af inventarier m. m. d., som behöfves
för att organisera en sådan anstalt, så att, om jag
också hoppas, hvartill jag verkligen tror mig kunna hafva
skäl, att vi kanske genom enskildta bidrag få tillsammans
de årliga behofven för denna skolas underhåll, så behöfver
likväl sjömanna-sällskapet, om saken skal! gå, utan att —
hvad man kanske ej kan begära — sällskapets ledamöters
enskilda credit skulle alltför mycket anlitas, betydligt understöd,
och det är egentligen derföre, som Hr Dalman hav
väckt sin motion. Det är af samma skäl, som jag tager
mig friheten på det högsta behjerta densamma, och tror att
R. St. äfven böra behjerta sina raska sjömäns barns öde i
framtiden, så mycket att de ej spara på en summa af 4,000
rtdr. På dessa skäl anhåller jag vördsamt örn ålerremiss af
betänk., och alt II. StatsUtsk. dervid ville taga saken i närmare
öfvervägande.
Hr von Hartmansdorff, A u g., begärde att få veta,
huru detta mål blifvit hos de öfriga RiksStm afgjordt.
Den i6 November f. m.
ii
Hildert. Ridd. Secret, tillkiinnagaf, alt StatsUtsk-.s
utlåt. fll:o 351 blifvit bifallet af alla 3 de öfriga Stånden.
Hr von Hartmansdorff: Det var emedan jag trodde
mig veta detta, som jag för Ståndet begärde upplysningen,
på det att icke en framställning skulle göras, hvilken ej kunde
leda till någon påföljd.
Frih. Hamilton: Jag finner att det varit fel af mig,
att jag ej underrättat mig om de öfriga Ståndens beslut.
Jag hade ej då behöft upptaga R. o. Ad:s tid, och får nu
blott reservera mig emot ett beslut, som verkligen är så
nedslående för sjömanna-sällskapet.
Hr Westfelt, Nils: Jag har icke inom Utsk. deltagit
i handläggningen af detta mål, och anhåller nu att tillika
med Frih. Hamilton få nedlägga min reservation emot
det tillstyrkande af Utsk., som nu af 3:ne Stånd blifvit
bifallet.
StatsUtsk:s utlåt. N:o 35i blef af R. o. Ad. afslaget.
Ånyo föredrogs och lades till handlingarna StatsUtsk:s
den 14 sisth Oct. på bordet lagda mern. N:o 352, i anledn,
af återremiss å utlåt. N:0 261.
Företogs till pröfning StatsUtskis den 14 sisth Oct, på
bordet lagda utlåt. N:o 353, i anledn. af väckta motioner,
att dels åtskilliga cassors behållningar, dels statsverkets s. k.
reservfond måtte tili Riksg.cont. öfverflyttas.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Jag har ingen anmärkn.
att göra i afseende på StatsUtsk:s förslag ang:de de
reserverade statsmedlen. Men så vidt jag af betänk, kan finna,
har StalsUtsk. icke gjort någon utredning af reservfonden
i Riksg contoret. Rikshufvudboken visar likväl, att ej
mindre af riksg.medel än af statsmedel finnas behållningar.
StatsUtsk:s utlåt. N:o 353 bifölls.
Föredrogs ånyo Allm. Besvärs- och Ekon.Utsk:s den 14
sisth Oct. på bordet lagda betänk. N:o 10g, angrde stångjernssmidet
och den gröfre jernförädlingen samt kolhandeln
i Riket.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Om jag icke bedrager mig,
så är detta betänk, för första gången före. Jag är färdig
alt yttra mig deröfver, men för den händelse, alt någon af
R. o. Ad:s ledamöter skulle vilja bordlägga detsamma, torde
det vara öfverflödigt att öppna discussion innan sådant blir
bestämdt.
Då till följe af den framställning, som jag hade äran görn,
jag ej förmärkt att någon af R. o. Ad:s ledamöter önskat
12
Den 16 November f. m.
stt målet skulle ytterligare hvila på bordet, så får jag vördsamt
yttra ruina tankar derom. Jag måste börja med att
begära några upplysningar af Utsk:s ledamöter. Utsk. tillstyrker,
pag. 19 under litt. A., att alla utom egentlig
bergslag belägna jernverk må erhålla obegränsad vågföringsrätt
för allt det stång- eller manufactur-jern, som kan
vid nu privilegierade härdar tillverkas. Jag måste fråga
hvad som menas med ordet ”egentlig bergslag.-”
Frih. Hamilton, Hugo: Till svar å den af en värd
talare framställda fråga, hvad Utsk. menat med orden Oegentlig
bergslag,” får jag äran upplysa, att Utsk. derunder
förstått detsamma som K. Bergs-collegii förslag innehåller,
eller de bergslager, der grufvebrytning och lackjernsblåsning
ännu i stort bedrifvas.
Hr Lagerhjelm: Jag tror det också, ty så väl uti
Bergscommissionens und. förslag och berättelse, som uti Bergscollegii
und. framställning till K. M. och samma collegii
årsberättelse äro dessa bergslager upptagna under rubriken
af tackjerns-bergslng. Jag förmodar således, alt Utsk. menar
detsamma med egentlig bergslag uti betänk,, som med tackjerns-bergslag.
Tackjerns-bergslagerna äro följande: Vesterbergslagen,
Norbergs, Philipstads, Noro, Lindes,
Ramsbergs, Hjulsjö, Nya Kopparbergs, Hellefors,
Grythytte, Carlskoga, Lekeb ergs la ge n. Bland dessa
bergslager finnas alltså icke Lerbäcks eller Ofvansjö och
Thorsåkersj icke heller den s. k. Österbergslagen. Denna
omständighet, att nemi. icke Österbergslagen eller Ofvansjö
och Thorsåker finnas inbegripna å rubriken af egentliga
bergslager eller s. k. tack jerns-bergslager, måste me_dföra den
verkan, att genom den tillåtelse, som Utsk. har föreslagit,
skulle största delen af alla i Riket befintliga bergsmanshamrar
ifrån år 1841 blifva befriade från alla inskränkningar i
deras smidesrätt. Bergsmanshärdarne i Riket äro, såsom jag
tror, något öfver 90 och deras privilegierade tillverkningsbelopp
är 17,000 Sk??. Om jag ej bedrager mig alltför mycket,
så utgör antalet af de bergsmanshamrar, sora finnas i Ofvansjö
och Thorsåkers tillsammans med Öster-bergslagen omkring
hälften af allesammans; ty de öfriga äro ganska få,
nemi. några inom Grythytte, några i Ramsbergs och äfven
i Vesterbergslagen och Norbergs; dock tror jag ej,
att summan af alla bergsmanshamrarne inom de egentliga
bergslagerna uppgår till hälften af det hela. Om man antager,
att summan deraf uppgår till halfparten, så skulle 45
eller kanske 5o vara inbegripna uti den frihet, som här
medgifves. Då nu hela det privilegierade beloppet utgör
omkring 17,000 Sk??, och antalet af de utom egentlig bergslag
belägna bergsmanshamrar utgör ungefärligen hälften, så
skulle man der hafva omkring 8,5oo Sk?? bergsmans-smide,
Den iG November f. m.'
i3
söm troligen genom ifrägavar. smidesfrihet skulle förete en
betydlig tillökning.
Under samma nummer af Utsk:s förslag, men litt. C,
förekommer en omständighet, som jag äfven önskade alt få
upplyst. Litt. C lyder sålunda: ”äfven för inom bergslag
”bela gna stångjernsbruk medgifves full smidesfrihet för hvarje
”härd, som är privilegierad för 4°° SkfT’ etc. Jag kan ej
finna, om med dessa 4°o Sk$ menas sådana, som voro privilegierade
innan K. kungörelsen d. 26 Nov. 1838 utfärdades,
ty då medgafs en tillökning i smidet. Det ser mig ut,
som denna siffra svarade emot det gamla privilegiet, men
det synes ej bestämdt, om detta skeppundtal angår det gamla
smidet eller det som ökades med ^:del.
Under följande rubrik, som innehåller den frihet, som
Utsk. vill tillä gga smidet ifrån och med år 1846 till och
med i85o, och litt. C förekommer en annan omständighet,
som jag har fästat mig vid. Förslaget lyder sålunda: ”Inom
”de nuvar. bergslagen beviljas oinskränkt smidesrätt för alla
”existerande verkstäder; dock endast med det villkor, att
”samtlige hylteägarne inom bergslagen det medgifva, och sig
”förena örn bergslagsprivilegiernas upphörande, hvarefter de
”lill bergslagen hörande hemman skola skattläggas och roteras
till lika belopp, som hemman inom närmaste landslag.”
Af ordalydelsen i detta förslag förefaller det mig, som Utsk.
velat medgifva en frihet för de nu existerande härdarna,
men ej under andra villkor, än att de, som der idka tackjernsblåsning,
skola vara ense om deras bergslags-privilegiers
upphörande. Således förbindes med den frihet, som man
vill tillägga bruksägare, ett villkor, som svårligen kan uppfyllas.
I händelse det vore Ulsk:s mening hvad som sedermera
under 3:o tillstyrkes, nemi. att ”efter år i85o med”gifves
äfven för de sålunda till landslag öfverflyttade bergslagen
samma fria och obegränsade anläggningsrätt för nya
”verkstäder, som under de föregående fem åren blifvit landshagen
förunnad;” så skulle Utsk. hafva lagt ett hinder i
vägen för en sådan öfverflyttning genom ett villkor, som efter
all anledn. ej kan uppfyllas, då det förutsätter, alt
samtlige hytteägare inora samma bergslag uti alla der befintliga
hyttelag skulle komma öfverens om bergslagsprivilegiernas
upphörande. Det förefaller otroligt, att sådant kommer
att äga rum, så att all den frihet, som här föreslås, synes
mig vara invecklad under ett villkor, som förorsakar, att
delta stadgande ej blir af någon användbarhet.
Efter dessa speciella anmärkn:r utber jag mig att få utveckla
mina åsigter i allmänhet öfver hela förslaget.
Hvad påkallar tiden? —• Svar: frihet i jernförädlingen
och rättvisa åt bergsmännen: men detta under bibehållande
af tvänne stora försigtighetsmått: nemi. att skogarna i Paket
må så litet som möjligt förstöras, och att tillverkningen af
tackjern må förbehållas åt national-industrien. Att det sed
-
Den 16 November f. m.
nare varit Utsk:s mening vill jag förmoda och kan ej föreställa
mig annat. Hvad åter beträffar skogarnes vård , så
föreställer jag mig, att man ganska gerna går in derpå,
blott det ej alltför mycket strider emot den frihet, som tiden
tyckes påkalla.
Ilr Lagerhjelm uppläste derefter följande:
Återhåll i skogarnes förstöring. — Det författnings-sysleme,
hvarunder Svenska stångjerns-smidet uppkommit
och utvecklat sig, har lagt mycken vigt härpå. Delta
systeme är nu föiåldradt, och conseqvensen leder till det absurda.
Men det har haft med sig den stora verkan på Rikets
jernhandtering, att denna kunnat tillväxa utan afbrott.
Stångjernstillverkningen torde varit vid år 1669 — 100,000,
„ „ var ,, i6g5 — 220,000,
„ „ „ „ 1787 — 326,000,
,, ,, ,, ,, i838 — 525,ooo.
Utsk. vill lemna tullfrihet år i85o. Skulle ej derigenom
kunna Ilända, att tillverkningen af stång- och ämnesjern
Liefve snart 800,000, för att sedan nedgå till hälften?
Tillökning i produetion spår jag till följe af det nya
fält för speculationen, som man öppnar. Öfverdriften tillhör
tiden och den hetsighet, som man velat tillerkänna det
Svenska lynnet. Jernels godhet kan dervid lida; ty det lönar
sig i början bättre att tillverka mycket, än att göra
jernet godt, hvilket minskar beloppet och hvartill dessutom
fordras kännedom och tillsyn! Den stora produetionen måste
öka svårigheten att afsätta jernet, —deraf ett lägre pris.
Efter öfverspänning kommer slapphet! Rikets jerntillverkning
aftager. Skolade jernverks-ägare,som under tiden bevarat sina
skogar, i denna framtid erhålla uti ett stigande pris full ersättning
för hvad de lidit af den öfverproduetion som försvunnit?
Pris, som fallit, höja sig ej lätt! Men, om äfven så skedde, lider
dock landet afen stor ojemnhet i förbrukningen af kol
och tackjern samt användning af legd körselstyi ka. England tillverkade
vidar 1612 — 400>000 skeppid, år 174°— 1 i5,ooo,
år 1788 — 90,000, nu kanske 20,000. England har fått en
ersättning uti stenkol, som Sverige saknar. Man skall kanhända
invända, att klagan öfver skogarnes aftagande redan
hördes under Gustaf I:s tid, och alt skogarnes rationella behandling
försäkrar oss mot brist i framtiden. Jag medger,
att den klagan, man hittills fört, varit öfverdrifven; alt den
garanti, författnings-systemet velat gifva, varit förnärmande
emot den enskilda friheten och derigenom motverkat sitt
eget ändamål , samt att conseqvensen fört hela detta systeme
till det orimliga. Men ett qvantum af tillverkning måste finnas,
som icke tillgriper skogarna mer än återvexten medgifver,
och jag tror att vi ej äro mycket aflägsna från detta maximum;
och vill man strängt handhafva författningarna, så är
jag öfvertygad derom, all intet betydligt smide kommer att
' Den 16 November f. m.
hädanefter anlä'ggas på nya skogstillgångar. Naturligtvis tager
jag undan vissa trakter, såsom i öfra delarna af Wermland
och Dalarna samt de norra orterna. Vill man nu förekomma
skogarnes förstöring, så må man ej antaga Utskrs
sats pag. 19 och förslag pug.20.
Utförsel af tackjern till utrikes ort vill Ulsk.
icke för närvarande medgifva. Man kunde likväl fråga:
är det rättvist att hindra bergsmannen från att utföra sin
vara? Och svaret på denna fråga skall utfalla olika, alltsom
man sätter Statens eller individens fördel främst; en afvägning
emellan rättsanspråk, som genomgår de Hesla större
ämnen vid delta riksmöte. För mig ur valet redan bestämdt.
Jag anser tackjernets förädling inom Riket innebära ett stort
statsintresse, för hvilket allt enskildt måste vika. Denna sats
kränker icke heller någons rätt, blott tackjernslillverkaren
sättes i samma villkor som bruksägaren. Väl är stadgandet
att bergsmannen skall blifva bergsman, så hädanefter
som hittills, öfver 200 år gammalt; men denna
sats, som icke hvilar på allas likhet inför lagen, och följaktligen
innebär ett undantag, måste förutsätta speciella skäl,
hvilka rapportera sig till vissa tidsförhållanden. Ä10 dessa
ännu oförändrade efter 2.‘ne århundradens förlopp? Se delen
fråga, som Ulsk. icke handlagt, oaktadt motioner icke
saknats. Jag kan ej förbigå den, då jag yttrar mig öfver
eli förslag, soin man kunde kalla ett arfskifte vid det gamla
prohibitiv-systemets frånfälle. Mig synes vara så mycket
större skäl härtill, som endast bruksägarne synas vara kallade
att bevista denna högtidlighet.
Stångjernssmidet, som under Konung Guslaf I:s , Cail
IX:s, Gustaf Adolphs och Drottning Christinas regeringar
blifvit infördt och stadgadt i Riket, gynnades egentligen af
tvänne styrelsegrunder, nemi. förbud emot utförsel af tackjern
och de skogars anslående tilUtackjernsblåsning,
hvilka närmast omgifva de större grufvefällen. Den förra
af dem sårar icke principen af allas likhet inför lagen, blott
tackjernslillverkaren tillätes förädla sin vara. Den sednare
delar jernhandteringens idkare uti 2:ne classer, hvaraf den
ena är privilegierad på den andras bekostnad. Starka skäl
mäste förefinnas, om en sådan prohibition skall kunna godkännas
af en tid, hvars individer tyckas känna sin rätt. Omständigheterna
nu och för 200 år sedan äro på långt när
icke desamma. Då tillerkände Kronan sig dispositionsrätten
öfver de flesta skogar; de voro i allmänhet icke upplåtna åt
hyttelag eller afskiljde till bergsmanshemman. Bergsmannen,
som erhöll lätt att använda Kronans skog, måste då underkasta
sig villkoret dervid. Sedermera har han erhållit
äganderätt lill skogen, och, genom 1789 års K. försäkran,
en dispositionsrätt, som ännu icke gått i fullbordan. Stångjernssmidel
hade vid införandet att kämpa emot brist både
på arbetsskicklighet och på penningar. Öfver den förra
■ 6
Den 16 Novembev f. ra.
beklagade sig Kon. Gustafi och Carl IX; den kändes ännu
under Gustaf Adolph, livars oafbrutna krig ej hindrade honom
ifrån att lå t a i n b es t ä 11 a främmande masmästare
hit in i Piik et. Capital-b risten åter visar sig deraf,
att många anläggare af jernverk, under loppet af i y:de seklet,
dogo utfattige. Kostnaderna i och för anläggningar af
dammar, verkstäder, vägar m. m. bidrogo säkert dertill.
Man kan ej säga, alt Rikets jernhandtering nu befinnes i sådant
skick; och, sedan den haft 2tne århundraden alt stadga
sig uppå, lärer intet annat skäl för prohibilionen qvarstå
än det ekonomiska, att lackjernsblåsningarne ej måtte betungas
af dyra malmfrakter, — en omständighet, hvari den enskildes
omtanke säkrare träffar det rätta än lagstiftningen.
Härvid förekommer dessutom, att kolpriserna äro högt uppjagade
inom bergslagerna, hvarigenom smidesanläggningar
motverkas inom dessa dislricter. T. ex. 9-4 t:r kol kosta i
Kora bergslag 12 r:dr rtgs, men i Wermland, i Dalarne m.
fl. orter, blott 3, 3£ å 4 r:dr; hvarföre en liten tillökning
i kolpriset inom bergslag är tillräcklig att hindra all anläggning
af smiden der, emedan skilnaden emellan kol prisen
fraktar tackjernet, och ger vinst för det bruk sonr belastas
af minsta kolpriset. Man är således helt nära alt kunna
öfverlemna denna gren af näringen åt sig sjelf, för att på
idkarens egen omtanke numera grunda tackjernsblåsningens
bestånd närmast grufvorna. Härutinnan är Utsk. af samma
tanke (se pag. 21); men jag skiljer mig deri, att jag ej allenast
betraktar näringens tillstånd utan äfven idkarenas
rättsanspråk. Detta sednare anser jag ingalunda vara
lillfredsstäidt af Utsk:s förslag i 3:dje punkten (pag. 20);
ty der förutsättes det villkor såsom uppfyldt, att samtlige
liytteägarena inom hvarje bergslag sig förena om bergslagsprivilegiernas
upphörande; och intilldess det sker, får bergsmannen
endast vara en åskådare vid den utredning af sinidesprivilegierna
inom Riket, som Utsk. föreslagit. Alen rättvisan
kräfver nu att något göres. Jag anser äfven , att det
kan ske utan någon skadlig rubbning i nuvar. förhållanden,
genom anläggningsrättens begränsning. Enl. Bergs-collegii
und. berättelser tili K. M. för åren i835, r836 , 1837 oell
i838 (de enda, hvaruti årstid verkningarna vid hyttorna inom
de egentliga bergslagerna i Kopparbergs, Westerås, Örebro
och Carlstads län äro särskildt beräknade), har tillverkats
per medium vid hvarje hytta 2,384 skepprd. Xågra hyttor
tillverka likväl betydligt mera. Kanske omkring 4000 skepptd.
Ködig vattendrift förefinnes icke vid många, och den beslutsamhet
torde ej öfverallt vara tillstädes, som erfordras
vid smidesanläggning uppå kolpriser , som ej allenast äro
höga redan, men just genom sådana anläggningar ytterligare
stegras. Vid beslutet derom förekommer dessutom, alt mindre
kol åtgå lill malmens förvandling till tackjern , än vid
det
-
dettas färskning och uträckning till stångjern. Flera af de
128 masugnar, som varit i gång under dessa uppgifna år,
tillhöra dessutom bruksägare, hvaraf troligen högst få finnas,
som nedlägga egen blåsning i en tidpunkt, då man allmänt
erkänner malmernas inflytelse på jernets egenskaper,
och fordrar, att det jern man säljer 1841 icke må blifva
sämre än 1840 års tillverkning. På alla dessa skäl grundar
jag det vördsamma förslag:
A. all ål ägare af hylla , hvarest tackj ern stil Iverkn ingni
under loppet af åren i83t—184-0 utgjort winst 2,500
skepp.-d årligen, må varda upplåtet att anlägga en hård med
hammare, såvida tjenlig byggnadsplats och nödig vattendrift
förevisas kan, utan förnärmande af andras räll, för att dervid
tillverka hvad medhinnas kan emot den skatt, som varder
bestämd, och de åligganden, sorn författningarna i öfrigt
föreskrifva. — Om härigenom, emot min förmodan, 3o
härdar skulle varda anlagda, så ökas tackjei nsbehofvet deraf
icke så mycket, som i händelse Utsk:s förslag bifalles fpag.
ig, 1:0 litt. a) och måhända skulle smidesfriheten vid de flesta
bergsmansliärdar ensamt göra lika tillökning; ty om dessas
antal utom de egentliga bergslagerna antages till 5o och dervid
nu tillverkas 8,5oo, så torde väl detta belopp kunna ökas
med i5,ooo skepp:d genom ifrågavar. tillåtelse.
Jag har nu yttrat mig rör:de nödvändigheten af återhåll
i skogarnes förstöring, om tackjernets förädling
af Svensk industri, och om den rättvisa man
är skyldig en talrik dass af jernhandleringens idkare. Återstår
alltså att vördsamt underställa Ulsk:s pröfning mina
åsigter röride större frihet i jernförädlingen. Behofvet deraf
har, efter 16 års strider, ändtligen blifvit allmänt erkändt.
Då man härvid icke utsträcker reformen utöfver industriens
verkliga kraf och icke ingår i stadganden, som egentligen
tillhöra framtiden, förmodar jag, att följande satser skola
finnas ändamålsenliga:
B. Oinskränkt vågföringsrätt för de härdar, hvilka, utan
beräkning af den tillökning, hvartill K. kungörelsen af den
26 Oct. 1833 berättigar, öro privilegierade för 4^0 skepp:d
inom och 4o° skepp:d utom bergslag. Dessa härdar ägde
denna frihet åren 1836, 1837 och i838, utan att någon olägenhet
deraf försports.
C. Ändring uti 4 §:n af K- kungörelsen af d. 26 Oct.
1838, så a!t endast i5 tunnor kol beräknas till 1 skepp:d
stångjern, hvarigenom behofvet afhjelpes för alla sådana härdar,
hvilka icke inbegripas i föregrde punkt. Verkställigheten
häraf torde böra vidtaga 2:ne år sedan K. M:s nåd.
beslut härom blifvit ulfärdadt; vederbörande obetaget att
dessförinnan med sina ansökningar till K. Bergs-collun inkomma,
på det undersökningarna må i behörig ordning för
-
Dan 16 No vemb er f. m.
Visserligen komma skogarne i Riket att något starkare
anlitas genom tillåtelsen åt de skogrikasle liyttelagen alt anlägga
härd, än om ett prohibiliv-systeme kunde och herde
bibehållas, som fjettra!' den enskilda industrien, privilegierar
den ena medborgaren på den andres bekostnad, och, följdrätt
utförd, leder till det orimliga. Men jag är fullt öfvertygad
derom, att de 3:ne stadganden , som jag under litt.
A, B och C föreslagit, skola bereda en säkrare och skogarna
mindre påkännande öfvergång till en lifligare industri,
än de utvägar, sorn Utsk. föreslagit. Hvad som hvilan
på orättvis grund bör ej och kan ej härda tiden; det faller!
En större frihet är både näringens och den enskilda
rättens oemotståndliga kraf. Ger den sig luft genom stångjernssmidets
förökande, så finnes åtminstone någon gräns för
skogarnes anlitande, nemi. behofvet af Svenskt jern för
verldshandel. Deremot, om den bryter sig lös uti tackjernsexport,
så torde gränsen för skogarnes anlitande vara
alltför aflägsen, emedan hvarken Englands eller andra länders
coakes-tackjern kan täfla med det Svenska i användbarhet
för smide.
Att, såsom Utsk. tillstyrkt, vid innevar. riksmöte bestämma
den tidpunkt, då full frihet må förunnas åt jerntillverkarne
inom fäderneslandet att bedrifva sin näring så,
som de med sin fördel finna mest förenligt, med borttagande
af alla hittills tryckande band, vågar jag ej tro, ej heller
att det af behofvet påkallas. Ordalagen (pag. 19) äro äfven
något obestämda; man kunde nemi. fråga, 0111 grufvebrytningen
borde obetingad! upplåtas åt den enskildes egen omtanke.
Om så vore Utsk:s tankej skulle jag göra inkast
deremot, hvilka jag nu innehåller af det skäl, att jag anser
lika opåkalladt som omöjligt, att nu bestämma när
full frihet i jernhandteringen må äga rum , utan skada för
Riket i framtiden.
Hr af Uhr, Carl David, uppläste följande:
Det nu förevar, betänk, rörer en ganska vigtig del af
vår allmänna hushållning, och Ekon.Utsk. har efter sin åsigt
sökt att reglera de derutinnan förekommande stridiga
intressen.
Vore nu fråga om att införa en alldeles ny handtering,
sä vore det utan tvifvel rättast att lemna densamma till sin
egen utveckling, roed rättighet för en och hvar, att efter
eget godtfinnande tillverka samt inom landet eller utrikes
försälja sina produeter, vare sig tackjern eller stångjern;
men då jernhandteringen inom vårt land är flera sekler
gammal och utgör Rikets förnämsta export, hvaraf ett ganska
stort antal medborgare både vid bruken och angränsande
trakter, genom grufvebrytning, kolningar och transporter,
finna sysselsättning och bergning, förtjenar ämnet
största uppmärksamhet, samt att man ställer så, att alla
deruti interesserade finna sin största möjliga belåtenhet.
Deli iG November f. m.
'9
Våra äldre bergs-författningar utgingo frän den åsigt,
att tackjerns-tillverkningen egentligen borde åstadkommas
inom de orter, der de större malmfälten uro belägna, och
angränsande skogar för detta ändamål användas; deremot
borde (ackjernets förädling eller slångjernssmidet anläggas
och bedrifvas å de mer eiler mindre aflägsna orter, hvilka,
försedda med skog och vattenfall, men i saknad af malmer,
sjelfva ej kunde tillverka tackjern, och på dessa ifrån vissa
orter under namn af bergslager varande tackjerns-tillgångar
privilegierades, tid efter annan, en mängd bruksanläggningar,
spridda öfver hela landet, från de norra till de södra
delarne af Riket, och hela rörelsen fördelade sig sålunda
uti tvänne särskilda näringsgrenar, nerol, bergsmannayrket,
som producerade tackjern till afsalu, samt bruksägare,
hvilka utsmida samma tackjern, hvaraf finnes, att begge
dessa handteringar stå i nära sammanhang och äro beroende
af hvarandra.
Genom denna fördelning af blåsning och smide, ville
man utan tvifvel bereda rörelsens bedrifvande på en större
scala, med bestånd för framtiden, och den skulle troligen
hafva medfört både enskildt och allmänt gagn, örn icke
dessa författningar åtföljts af en mängd restrictiva band,
som på en gång försvårade och hindrade rörelsens fria utveckling.
— Biåsningstiden vid hyttorna t. ex. inskränktes
till vissa veckor årligen, som icke utan ansvar fick öfverskridas,
ehuru densamma kunnat drifvas till vida större belopp,
och bruksägaren fick icke köpa tackjern utöfver det
för året bestämda qvantum, eller hemta detsamma från
hvilken bergslag han önskade, utan var bunden vid den honom
en gång anvisade ort, utan afseende på om tackjernet
var af bättre eller sämre beskaffenhet, och under sådana
förhållanden var någon särdeles förbättring i det teckniska
af handteringen icke att vänta, föga uppmärksamhet egnades
deråt, något vettenskapligt biträde kom sällan i fråga,
och hela konsten låg uti arbetarens handlag; men malmernes
goda egenskaper gjorde dock, att våra tillverkningar ansågos
bättre än andra länders, och voro derföre begärliga
på den allmänna marknaden.
Den princip författningarna från början åsyftat, att utestänga
smidena från bergslagerna, der endast tackjern borde
tillverkas, undergick dock småningom flera modificationer
och upphörde slutligen. Andra intressen gjorde sig härvid
gällande, och tid efter annan fingo smiden äfven der anläggas
till deras nuvar. betydliga belopp.
Under sådana omständigheter utvidgade sig jernhandteringen
efter hand, men med långsamma steg. — Den ansågs
visserligen vara af vigt för landet, men vida underordnad
de så kallade ädla metallerna, hvilka framförallt
borde uppmuntras, och för deras bedrifvande borde nu alla
Don 16 November f. in.
de kring dessa verk angränsande skogar anvisas och användas.
För detta ändamål liöllos mot slutet af 1600-talet liera
s. k. Bergs-commissioner, hvarvid åtskilliga stångjernshamrar,
hvilka nnsågos hinderliga för de ädlare verkens kolfång,
hlefvo utdömde och nedlagde; och befanns, efter denna reglering,
vid töyö års slut hela hammarskatten uppgå till
ett belopp af 223.000 skeppund.
Under den följande epoken från förenämnda år till 1783,
utgörande 88 år, hade smidet vunnit en til löhning af 1 21,000
skepprd, och utgjorde då ett samrnanräknadt belopp af 344>00°
skepp d. — Man ansåg nu detta qvantum utgöra den ståndpunkt,
som den Svenska jerntillverkningen icke kunde eller
borde öfverskrida, ulan att äfventyra skogens framtida bestånd
och jernets fallande i pris på främmande platser, och
af denna anledn. utfärdades 1784 ett K. påbud, som ålade
1000 rtdrs vite, hvartill den gjorde sig förfallen, som begärde
tillökning i det gamla eller anläggning af något nytt
smide.
Det dröjde likväl icke länge, förrän man fann sitt
misstag härutinnan, och uppå Heres förnyade ansökningar
beviljade Regeringen åter nya smiden, men ganska sparsamt,
under de nästföljande 20 åren till ett belopp af endast
6,000 skepptd, hvarigenom hela det privilegierade smidet
vid 180 5 års slut utgjorde 3 Jo,000 skeppid.
Del är ock från sistnämnda tidpunkt jernhandteringen
i vårt land kan räkna etl nytt tidehvarf. Genom i8o3 års
K. förord 11. oin stångjerns-smidet och jernmanufacturen i
Riket, samt de sedermera utkomna författningar, hafva Hela
af de band blifvit lossade, som tillförene fjeltrade denna
handtering. Bergsmännen äga nu frihet att efter godtfinnande
utvidga sina blåsningar, och att inom landet afyttra
lackjernet till hvem de behaga; äfvenså har, utom bergslag,
en och hvar, sorn kan uppvisa förut odisponerad skogstillgång
och vattenfall, rättighet att utvidga de gamla och
att anlägga nya smiden. Det är ock denna öfverlåtelse till
den enskildes egen industri och omtanke, som gjort att
jernhandteringen nu bedrifves efter veltenskapliga grunder,
med besparing af materialier i förening med produetens
bättre qvalitet, och som tillika vållat den högst betydliga
tillökning i smidet, som under de sista 37 åren ägt rum,
utgörande icke mindre än 253,000 skepptd stångjern och
manufactur, hvarigenom liela hammarskatten i närvar, stund
uppgår till nära 612 000 skeppid årlig tillverkning.
Tages 1111 i betraktande, att under de sista 144 åren,
räknade från och med 1696, stångjernstillverkningen uppgått
från 223,ooo till 612,000 skepptd, och således blifvit
nära tredubblad, hvartill kominer ett ökadi behof af tackjern
för flera sorter machiner och byggnader m. 111., hvartill
tackjern nu för tiden användes i stallet för träd, och
Del) 16 November f. m.
livi!ka behof ärligen tilltaga, äfvensom att nära hälften af
lida ilet privilegierade smidet är grundadt på köpe-tackjern
från bergslagerna; så lärer ej kunna bestridas, att ju
bergsmännen nu hafva ett stort fält oppnadt förderas verksamhet
emot fordom, för att fylla de inhemska behofven,
samt att deras klagan öfver bristande afsättning å tackjernet
inom landet icke är grundad, — ett förhållande, som
säkrast vitsordas af de mindre behållningar deraf, som finnas
qval liggande på vågarna från ena året till det andra,
och som hädanefter icke heller är alt befara, ehuru della
under de sednaste riksdagarna förebui its såsom skäl för dem
att få exportera deras tackjern, en begäran, som, 0111 den
bi fa I les, otvifvelaktigt skulle grundlägga både jernhandteringens
och alla deras undergång, som deraf hafva sin bergning,
och derföre äfven nu af Utsk. blifvit afslagen.
Genom bifall till bergsmännens petition skulle väl tackjernet
under de första åren stiga i pris. Engelsmannen, som
ar vår farligaste medtäflare, och som ensam vill monopolisera
hela jernhandeln, betalte gerna hvad som helst, för alt
tillegna sig de bästa tackjernssorterna, och såmedelst förbättla
dess tillverkningar på bekostnad af vår egen, då smiden,
grundade på köpe-tackjern, som ej kunde coucurrera i priset
om de bättre, endast måste begagna de sämre sorterna;
och följden deraf blef, att en stor del bruksägare skulle
nödgas att inskränka eller nedlägga rörelsen, förafskeda sina
arbetare, afbryta all gemenskap med allmogen, som dittills
betjent bruken med kolning, transporter och andra arbeten,
hvaraf de påräknat sin tarfliga bergning, inom orter, otjenliga
för allt åkerbruk, och hvarigenom denna stora personal,
i saknad af andra näringsgrenar och arbetsförtjenst,
utan allt eget förvållande, snart skulle bringas i armod och
falla det allmänna till last.
Öfrige bruksägare, så väl inom som utom bergslag,
hvilka smida på eget tackjern, fortfore väl ändock med deras
rörelse, men säkerligen med mindre fördel än förut, då
det alltid berodde på Engelsmannen att efter dess godtfinnande
höja eller sänka prisen, sedan Svenskt stångjern och
manufactur upphört att vara landels hufvudsakliga export.
Sedan det sålunda lyckats våra medtäflare att slå under
sig de bästa tackjernssorterna, att förstöra en del af de
Svenska jernbruken. samt derifrån skilja deras arbetare, —
med ett ord, att till stor del omintetgöra det förtroende,
som från äldre lider varit oskil jaktligt från Svenska jernet,
hvilket nu icke längre oförkränkt kunde bära detta namn,
efter att vara utblandadt med främmande stämplar, och vi
på detta sätt kommit under ett främmande lands förmynderskap,
skulle slutliga följden blifva, alt tackjernsprisen
åter nedsaltes, sedan inga consumenter här mera funnes,
som längre kunde upprätthålla dem, och bergsmännen derefter
tsin ordning nödgas antaga de pris utlandningen be
-
22
Den 1,6 November f. m.
Lagade erbjuda, och sålunda sjelfve, ehuru för sent, inse
alla de olyckliga följder, sorn de genom tackjerns-exporten
beredt sig sjelfva och hela landet.
Om detta, sorn jag befarar, blir resultatet af den yrkade
tackjerns-exporten, så lärer denna äfven vid innevar.
riksdag itererade fråga, enl. Utskts nu afgifna förslag, lätt
kunna besvaras, desto hellre, sorn sökanderne sakna allt skäl
till en sådan begäran, då laekjernet hos oss har och alltid
skall bibehålla sitt pris, i förhållande till stångjernets värde
och de förändringar detsamma genom handelns och politiska
förhållanden kan blifva underkastadt. — Till styrka för
exporl-rältigheten har väl blifvit anfördt, alt tackjernstillverkningen
kan uppdrifvas till vida större höjd än hvad den
nu är, samt att landet deraf skulle skörda större fördelar
än af stångjerns-smidet: ett föregifvande, som icke förtjenar
någon vederläggning, men hvarvid blott får anmärkas, att
skogarne inom bergslagerna äro mera medtagna än på andra
orter, hvadan vill synas som bergsmännen, hellre än
att anliigga egna smiden eller exportera tackjern, snarare
boide tänka på möjligheten att för framtiden fournera
de inhemska behofven med denna artikel, sedan smidet upphunnit
sin närvar, höjd, en ökad population samL nya industrigrenar
påkallade ökade behof af bränsle, och kändt
är, att blåstiingarne nu för tiden hufvudsakligen verkställas
dels med malmer ifrån de gamla odalfälten, hvilka oafbrutet
blifvit ålitade öfver 200 år, utan att nya malmtillgångar
af någon betydenhet upptäckts eller blifvit bearbetade,
dels ock att kolen till blåsningarna, ehuru betydligt utvidgade,
nu måste frambringas från skogar af mindre areal än
tillförene, hvilka genom landets odling blifvit mera inskränkta,
och hvaraf vill synas, att tackjernstillverkningen här i
landet icke kan uppdrifvas öfver en viss höjd, äfvensom att,
i samma mån smidet i bergslags-orterna utvidgas och kolen
för detta behof ålitas, i samma mån minskas också tack
jerns-productionen
till förfång för de bruk, som från äldre
tider blifvit privilegierade på dessa tillgångar.
Utan de redan vitagna förbättringar vid både blasia
i n fg a r och smiden, samt den derigenom minskade kolåtgång,
skulle, med den hi! tills rådande misshushållning med skogen,
vår jerntilIverkning svårligen kunna bibehållas vid hvad den
nu är; men så snart densamma, enligt hvad Utsk. äfven
tillstyrkt, likasom all annan dess välfångna egendom öfverJemnas
till ägarnes fria disposition och vård, med rättighet
att den fritt använda och försälja, får den ett högre värde,
och befrias säkerligen från ali den vanvårdnad och förstörelse
densamma hittills varit underkastad; och tviflar jag
icke, att tillgång på brännämne då skall blifva tillräckligt,
både för bergsrörelsen och alla andra framtida behof.
Utsk. har vid smidets reglerande inom bergslagerna,
som jag tror, icke fäslut behörig uppmärksamhet på förhål
-
Den 16 November f. m.
23
landet mellan bruksägare och bergsmän. Då likväl emellan
dessa näringsidkare förekommer en väsendtlig skilnad derutinnan
, att de förre eller bruksägarne tillverka tackjern
för eget behof för sina smiden, utan skyldighet till afsalu,
men bergsmännen deremot, emot åtnjutande af vissa fördelar
af Slaten, äro förbundne att sälja deras tackjern lill
bruksägare, hvilkas smiden äro grundade på dessa tillgångar,
och således icke utan orättvisa kunna heröfvas dem,
hvilket troligen kommer att ske, om bergsmännen, på sätt
förslaget innehåller, få rättighet att smida, synes det mig
vara med billighet och rättvisa förenadt, att, äfven i sådant
fall, bergsmännen icke frikallas från skyldigheten att, hädanefter
som hittills, fournera de på köpe-lackjern anlagda
bruk med deras behof, hvilket i annat fall skulle förorsaka
mycken rubbning och oreda öfver hela landet; och blir
detta så mycket mera nödigt, som jag både hoppas och tror,
att bergsmännen, vid närmare öfvervägande af alla hit höjande
omständigheter, ej komma att begagna denna rättighet,
emedan de, utan allt tvifvel, bättre skola finna sin räkning
vid att ensamt sköta blåsningarna, för att kunna-åstadkomma
de nödiga tackjerns-behofven, hellre än alt med betydliga
uppoffringar kasta sig in på en för dem främmande
och osäker tillverkning, hvilken dessutom foi'drar en helt
annan och mera omsorgsfull behandling, än hvad erfarenheten
hittills visat kunnat åstadkommas vid våra bergsmanshamrar.
På ofvan anförda skäl, och då jag lifligt önskar, att
Svenska jernhandteringen, utan rubbning i 1111 var. rättsförhållanden,
ostörd må utvecklas och framgå på förbättringarnes
bana, hvilket nu för tiden på många ställen utgör
Hrr bruksägares ifriga bemödanden, såsom den enda utväg
att kunna täfla med andra ländei-s tillvei kningar i denna
väg, vågar jag i afseende på Utsk:s föYslag, rörande smidets
utvidgning i allmänhet, göra följande anmärkningar.
Utsk. erkänner väl (png. 19.) att en på en gång medgifven
fri tillverkningsi-ätt, utan all förberedelse, skulle åstadkomma
en alltför häftig brytning i nuvai\ förhållanden,
byggda på hittills existeiande lagar; och anser derföre
nödvändigt, att inskränkningen endast successivt
upphörer, och alt en viss tidsoi'dning för öfvergången
lill full frihet bestämmes, emedan, såsom orden lyda, ”åtskilliga
jernverk, i deras närvar, skick, äro beboende
af det skydd, som af den hittills gällande
inskränkningen varit påräknad t.”
Mig förekommer det emedlertid, sorn hade Utsk. vid
tillämpningen till väsendtlig del frångått denna i sig sjelf
vigtiga regel, enär Utsk. straxt derpå föreslår, att alla
bruk utom bergslag borde genast eller ifrån och med
184r tillerkännas full härd-frihet, antingen de dertill äga
nödigt Skogsfång eller icke, under det att endast för harn
-
Den 16 November f. m.
marverken inom bergslag della sistnämnda villkor skulle
ifrågakomma.
Det är dock ostridigt, att äfven utom bergslag ganska
många bruk finnas, som till stor del äro af gällande
privilegier beroende; oell emedan dessa privilegier utgöra
en verklig af lägarna hitintills skyddad egendom uti inneliafvarens
hand, så vill det ock synas, som äfven der nödig
varsamhet borde iakttagas, på det icke, genom förhastade
åtgärder vid öfvergången frän tvång till frihet, den ene
bruksinnehafvaren måtte beröfvas större eller mindre del af
sin välfångna egendom, endast för att godtyckligt skänka
densamma åt andra, hvilka derpå icke äga lagliga anspråk.
— Sådant skulle, så länge kolhandeln icke är fri,
dock inträffa, ifall Utsk:s förslag vunne tillämpning; ty på
många ställen utom bergslag finnas i samma trakt flera
härdar tillåtna, för lågt smide på hvardera, än som eljest
under full frihet i tillverkningen skulle i framtiden kunna
underhållas på de inom orten tillgängliga skogs- eller koltillgångarna.
Följden af Utskts förslag att ovillkorligen samt på en
gång tillerkänna alla bruk utom bergslag lika rättigheter,
utan afseende på förut ägande privilegier eller kolfångstens
tillräcklighet, blelve också på flera ställen den, att, under
det kolpriserna hastigt och öfver höfvan uppjagades, brukens
läge i förening med det förut tillfälliga härd-antalet
bestämde sjelfva brukens värde, hvilket dock hittills hufvudsakligen
beräknats efter det på härdarna tillåtna stnides-beloppet
och den privilegierade kollägten — eller, med
andra ord, hvad sålunda det ena bruket genom den allmänna
friheten vunne uti värde, detsamma skulle andra
bruk oförskyldt förlora, fastän ägarne ofta drygt nog betalt
just den delen af deras egendom, hvilken sålunda bortskänktes
åt de lyckligare grannbruken.
Utsk. har väl (pag. 14) förmenat, att den försigtighet,
hvarmed man vid sista riksdagen velat lillvägagå under öfvergången
från tvång till frihet i jern-handteringén, skulle
innebära en orättvisa derföre, att icke alla bruk samtidigt
och i lika min kunde af friheten blifva delaktig. Efter min
oförgripliga tanke låg dock just deruti den strängaste rättvisa,
eftersom afseende då gjordes på förut lagligen ägande rättigheter.
Genom Bergs-collegii sedermera afgifna förslag
till ny smides-stadga af den i5 Februari i8i8, har den
successiva öfvergången till allmän smidesfrihet på ett fullkomligare
sätt sökt tillvägabringas både inom och utom
bergslag, och för min del kan jag icke, äfven med förbiseende
af det äfventyrliga, som alltid åtföljer den hastiga öfvergången
ifrån tvång till frihet, eller tvertom, rätt inse,
hvaruti fördelen skulle ligga vid antagandet af Utsk:s nu
uppställda förslag framför de förut i samma syftning t i 11-
6a,,g
-
Den 16 Nove m ber f. m.
23
gängliga förslager, hvilka blifvit i detalj och med iakttagande
af alla vederbörandes skäliga rätt uppgjorda, saint af
bruks-societeten, som deraf haft del, granskade och hufvudsakligen
godkända.
Att Utskrs förslag skulle vara för bergslagerna mera
förmånligt, kan jag icke inse, ehuru man velat gifva detsamma
skenet afen större liberalitet derigenom, att möjligheten
af en framlida smidesfrihet och fri anläggnirigsrätt
blifvit medgifven. Men ser man på villkoret för en sådan
frihet, som örn 5 eller 10 år skulle stunda för bergslagerna,
hvilket är ingenting mer eller mindre, än att samtlige
hytteägare inom bergslagen skola medgifva och sig förena
om bergslagsprivilegiernes upphörande; så måste man
genast finna, alt någon påföljd för bergslagerna härutaf ingalunda
är att förvänta. Det lider för öfrigt ingen tvifvel,
att bergslagerna tilläfventyrs skulle, efter nu gällande författningar,
genast kunna tillvinna sig samma rättigheter i
afseende på smides- och anläggningsfrihet, som är eller
blifver landslag förunnad, om privilegierna frånträdas; men
säkerligen blifva dessa rättigheter, äfven under full frihet
i handleringen, nog dyrköpta, för att ens på allvar vilja
utaf bergsmännen eftersträfvas, eftersom tackjernstiilverkningen
i de flesta bergslagerna för dem är och blifver den
säkraste och förmånligaste näringen, likasom den varit och
är den naturligaste. — Enligt min öfvertygelse skulle derföre
bergslagerna, under deras tilläfventyrs för dem sjelfva
onödiga ifrande efter ökade smidesrättigheter, vinna icke obetydligt
genom antagande af de slipulationer, som för
härdfrihets ernående finnas uppställda uti ofvannämnda
Bergs-collegii förslag till ny smides-stadga, men deremot
föga eller intet förmedelst de skenbara förmåner, som i
Utskts förslag under a:dra och 3:dje punkterna blifvit dem
tillerkända.
På grund häraf samt under vördsam begäran, dels att
under öfvergången till oinskränkt smidesrätt nödigt skydd
måtte beredas bruken, så väl utom som inom bergslag, ernot
de vådor, som en alltför hastig och oförberedd oinstörtning
af bestående förhållanden medförer, dels ock att
nödig åtskilnad göres emellan de uppå eget skogsfång grundade
hammarverken inom bergslagerna samt de derstädes
varande uppå ett med hyttorna gemensamt skogsfång grundade
s. k. bergsmanshamrarna, vågar jag hos II. R. o. Ad.
anhålla om ålerremiss utaf Utsk:s nu förevar, betänk, i
hvad detsamma rörer smidesrättens framtida reglerande,
under anhållan tillika, alt H. Utsk. behagade taga i öfvervägande
hvad jag här ofvan haft äran erinra, förenande mig
i allt öfrigt med Ulsk:s deruti framställda åsigter.
Hr af Uhr tilläde muntligen:
Om Utskds förslag, pag. ao litt b, blifver beviljadt, att
17 II. 4
Don iG November f. m.
bergsmannen, genom frånträdande af bergslagsprivilegierna
och öfvergång tili landslag, skulle erhålla oinskränkt sinidesriitt,
hvarigenom tack jernsproductionen i dessa orter blifver
betydligt mindre un hvad den nu är, så konnie ulan
allt tvifvel alla de på köpetackjern privilegierade bruk
uti största förlägenhet och svårighet att längre fortsätta deras
rörelse; men lyckligtvis innehåller denna föreskrift ett
sådant villkor, att det ej kan uppfyllas, och detta ar att
samtlige hytte-ägarena inom bergslagen skulle sig derom
förena, och en sådan enighet är icke tänkbar. Jag vill blott
anföra ett exempel, huru svårt det är alt tillvägabringa
någon enighet inom sådana corporationer. Under min tjenstetid
såsom öfvermasmästare uti Oster- och Vester-hergslagen
funnos uti en socken tvänne hyttelag, belägna straxt
bredvid hvarandra på ett afstånd af endast 7 å 800 alnar —
den ena hyttan uppbyggd i fullt stånd—-den andra gammal
och bristfällig, och fordrande en betydlig reparation, innan
den kunde begagnas. Af denna orsak och som 1766 års
masmästare-ordning, hvilken ännu är gällande, förmår, att
bergmästare och öfvermasmästare skola förmå smärre och
svaga hyttelag att sammanflytta och göra gemensamma Ulås—
ningar, hvarigenom äfven vinnes mindre kol-åtgång, höllö
vi hyltestämma med hegge hyttelagen, för alt söka åstadkomma
denna sammanflyttning, helst som de begge hemtade
sina malmer från samma grufvor och hade gemensamt skogsfång.
Samtlige inbrukarne uti båda hyttorna insågo ock
fördelarna af denna sammmanflyIlning; men 2:ne små inbrukare
uti den förfallna hyttan, utan att föregifva något
skäl, satte sig deremot, och besvärade sig öfver åtgärden i
K. Bergs-collegium, som förklarade, att då här vore fråga
om äganderätt, kunde de icke tvingas lill sammanflyttning,
hvarföre den gamla hyttan måste repareras så godt vi kunde;
och fortforo de sedan att deruti göra dåliga blåsningar
i flera år, då ändtligen sammanflyttning ägde rum. Då nu
någon förening ej kunde åstadkommas uti ett enda hyttelag,
hvaruti alla intressen terne sago sin gifna fördel, kan
jag icke inse möjligheten, att hos alla hyttelag inom en
bergslag, med skiljaktiga åsigter och intressen, åstadkomma
den enighet, som Utsk. förutsatt såsom villkor för den oinskränkta
smidesrätten. Jag tviflan således, att den kommer
att äga rum, men tror tillika, att bergsmännen vid hvarje
riksdag skola förnya sina petitioner härom, så länge delta
moment finnes qvar, och anser derföre alt det borde försvinna.
Gr. Hamilton: Jag har mig bekant, att detta betänk,
är återremitteradt af Preste- och BorgareSUn och förmodligen
nu äfven af BondeSt,, och då det är allt skäl, att ett
betänk, af så ingripande art sorn detta behandlas med mogen
öfverläggning och med tagen kännedom om hvad i de olika
RiksStrn derom är yttradt, så förenar äfven jag mig om å
-
Den 16 November f. m.
27
terremissen. Jag uppskjuter derföre allt besvarande i sak
af de anmärkn:r, som emot betänk. uro gjorda, intilldess
frågan ånyo förekommer inom Ulsk., deraf jag liar äran
vara medlem. Det är blott i atdedn. af den begäran 0111
några upplysningar, som en värd ledamot till mig liar ställt,
som jag nu får äran att i största korthet yttra följande.
Där har blifvit fråga väckt om meningen vore att nya
stångjernshärdar utom tack jernbergslag skola få anläggas
af dem som visa sig äga en kol tillgång af 800 läster för
hvarje härd; och alt, då nära hälften af bergsmanshärdar
ligger utom egentlig tackjernsbergslag, så skulle i det fallet
tillökningen komma att uppgå af dem ensamt till omkring
12,000 å i5,ooo skeppid. Jag bekänner, att då här
varit fråga om stångjernshardar utom tackjernsbergslag, så
har jag dervid ej tänkt mig så små härdar, som de, vid
livilka nu ntsmidas endast 3o ä 4° skepptd; men om sådana
äro belägna uti de orter, som ej höra lill tackjernsbergslag,
så får jag 1111 förklara min enskilda tanke vara,
att de böra åtnjuta fullkomligt samma rätt, som andra.
Jag tror likväl ej, att derigenom i sjelfva verket skall uppkomma
en så stor tillökning, som den numerära beräkningen
gifver vid handen, nemi. 12 ä 15,000 skepptd. Jag hemställer
till den värde talaren sjelf att bedomina, huruvida
man kan förmoda, att mängden af dessa små härdar kunna
uppvisa den ofvannämnda kollillgången, så att derigenom af
en härd, som nu tillverkar 3o å 4° skeppid, ett större jernbruk
skulle kunna uppstå; delta måste åtminstone jag för
mili del betvifla.
Sedermera har samme talare frågat, om med de omnämnda
bruksprivilegierna monäs i838 års privilegier eller
de privilegier, sorn existerade före den då beviljade tredjedelstillökningen.
Om detta ej är tydligt nog uttryckt, så
kan jag åtminstone svara för mig, att jag menat det närvar.
förhållandet efter år i838; ty då man ger ut en sådan
stadga, så afser man naturligtvis de privilegier, som 1111 existera,
ej numera upphörda eller förändrade.
Den värde ledamoten har äfven anmärkt, attUtsk. har
för bergslagerna föreslagit villkor, som ej kunna uppfyllas,
och som således skulle göra det omöjligt att erhålla den oinskränktare
smidesfriheten. Att detta villkor skulle utgöra
en återhållande kraft, har Utsk. verkligen åsyftat, och lior
Ulsk. ansett, att vid den brytning, som alltid måste uppslå
vid öfvergången från ett tvångsystcme till ett fiihels-systeme,
det måste vara en gifven följd deraf, att en del medborgare
måste afsäga sig de privilegier, som de förut haft framför
andra landets innevånare, örn de å andra sidan vilja åtnjuta
förmåner, som de hittills ej innehaft. Jag får således
öppet och ärligt bekänna, ali meningen varit alt ej göra det
alltför lätt att inom bergslagerna erhålla en oinskränktare
smidesfrihet; men deremot vågar jig bestrida, att del före
-
aS
Deli 16 November f. m.
slagna villkoret är ouppfyllbart, ly det kan alltför lätt hända,
alt en sådan bergslag, som t. ex. Westerbergslngen, som
redan är roterad, skulle finna sin fördel uti att öfvergå till
landslag och derom förena sig. Visserligen kan en eller annan
finnas, som aldrig skall låta tvinga sig till ett sådant
steg, men då återstår för majoriteten inom hyttelaget alt
genom köp förmå dem alt afstå från sina rättigheter.
Slutligen bar man i allmänhet anmärkt, att Utsk. skall
alltför litet hafva beaktat skogarnes vård så inom som utom
bergslag, neli att om Utsk:s förslag antoges, så skulle skogarne
snart förstöras och tillgången på trädkol aftaga lika
snart här som uti England, der man nu endast begagnar
stenkol. Jag måsle säga, att det förundrar mig, att man
vill skylla detta förhållande endast på bristen af trädkol,
du det är kändt, att rätta skälet måste sökas deruti, att en
jernhandtering, som grundar sig på trädkol, aldrig kan täfla
i billigheten af tillverkningen med ett smide, som hvilar på
stenkol, synnerligen der, såsom i England, både malm och
stenkol ligga hvarftals om hvarandra.
I afseende på skogarnes vård , så har den värde ledamot
, som sist yttrade sig, och som har en mångårig erfarenhet
i dessa ämnen, tydligen utvecklat, att om den enskilde
får sköta sin skog, i händelse dispositionen deraf
upplåtes åt honom såsom öfver hans lagliga och välfångna
egendom, så får han intresse i alt hushålla dermed, hvartill
han ej haft någon uppmuntran under nuvar. förhållanden.
— Äfven har samme värde ledamot utredt, att maximum
af smide för en härd är svårt att bestämma; ly detta maximum
beror icke blott på koltillgången, utan äfven på kolbesparingen,
och livar och en af oss känner att man nu
smider med näia nog i mindre kol än för några år sedan,
så att man nu på de ställen, der man antagit det kolbesparande
smidessättet, kan smida betydligt mei a med samma
kol tillgång som förut, ja till och med på några ställen nära
dubbelt. Således är det nu nästan omöjligt att bestämma
något maximum. Hvad för öfrigt beträffar detta maximum,
så fanns det en period i Sverige 1785, då maximum af det
smide man då, i anseende lill skogarnes tillstånd, trodde
sig böra tillåta, förklarades vara en tillverkning af 35o,ooo
skepptd smide. Nu smides det fullt 65o,ooo skepptd, och
ännu synes ej maximum vara hunnet, och tror jag ej heller
att våra skogar äro särdeles mycket mera medtagna än då.
Jag anser derföre, att man alltför väl kan förtro sig åt den
enskilda omtankan, om man blott lemnar åt densamma frihet
att hushålla med skogen såsom för hvar och en klokast
och bäst synes.
Jag anhåller 0111 återremiss af detta betänk., på det alt
Utsk. måtte sättas i tillfälle att taga kännedom om de tankar,
som i detta ämne inom alla Stånden blifvit yttrade,
cb derefter åter handlägga ämnet.
Deu iG iN o v em ber f. ra.
a9
Hr Ribbing, Bengt: Del kan visst icke förundra någon
, alt då en sak af så allmänt intresse soin denna är under
öfverläggning, eller då det är fråga om en förändring
af de principer, som förut gjort sig gällande, denna förändring
skulle mola kraftigt motstånd. Detta är så mycket
mindre underligt, som man i allmänhet icke tycker om förändringar,
då den enskilda fördelen dervid alltför mycket
kan komma i fråga. Delta är förhållandet bär i afseende
på jernfabrikationen och bestämmandet af stångjernsfabrikanternes
och tackjernsfabrikanternes rättigheter. Disk. har
erkänt den princip, hvilken äfven i allmänhet är godkänd,
att det är nödvändigt att lossa pä de fjettrar, som trycka
näringarna. Den anda, sorn man (inner i Utsk:s betänk.,
är glädjande. Jag skulle dock önskat, att den ej strandat,
utan varit conseqvent i frågan om tackjernstillvci kningen.
Man vill nemi. gynna stångjernverksägande brukspatroner,
men man vill göra det till en del på bergsmännens bekostnad.
En talare har anfört, ali det, som icke är bygdt på
fullkomlig rättsgrund, måste förfalla. Han bar äfven erkändt
att det icke är rätt, att på andras bekostnad gvnna någon
del af samhällets medlemmar och gifva dem privilegier.
Dessa rättsgrunder erkänner jag för min del af allt hjerta;
roen jag hemställer, huruvida de iakttagas, då man-vill på
allt sätt befordra stångjei nsfabi ikation oell dess export, mot
nedsatt tull, utan att tillse om detta står tillsammans med
förbud mot tackjerns utförsel. Mig är det alldeles omöjligt
att härtill kunna finna någon rättsgrund, men deremot fiiw
ner jag deruti en utvecklad skråanda. Måhända har man
äfven fruktat just det enskildta intresse att tillverkningen
af tackjern ej skulle vara tillräcklig för framtiden. Utsk.
liar sagt oss, att landet äger omätliga tillgångar af malm.
Alt framgent förbjuda bergsmännen en fri handel, sä väl
inom som utom landet, med sitt tackjern, finner jag således
vara mycket orättvist emot dem. Man skulle på samma
grund kunna fortsätta detta systeme, hvilket äfven till en
del är gjordt, t. ex. i afseende på utförseln af ull oell spanmål,
ylle- och klädesfabrikater, af ved för ångfartygen;
och på det att Engelsmännen icke måtte bekomma några
trädkol, så är äfven deras utförsel förbjuden o. s. v. Här
har äfven blifvit ganska riktigt anfördt, alt vid lagstiftning
i sådana ämnen som detta, bör man väl icke förbise de enskildta
individuella intressena ; men då Statens allmänna intresse
kommer i fråga, så bör det enskildta vika för det
allmänna. Detta är anfördt af samma talare, som jag
förut citerat, och jag erkänner riktigheten deraf. Här återstår
således att på dessa principer bygga sin lagstiftning.
I afseende på tackjernsexport tror jag, att dessa principer
skola tala för exportfrihet och ej för förbud. Man har
nämnt, att vårt tackjern skall vara så begärligt att, kosta
livad det kosta vill, så skola likväl Engelsmännen alltid fin
-
So
Den iG N o v c m b e t f. m.
na utväg alt få det härifrån och på det sättet alllid undergräfva
vår jernhandtering; men jag frågar: då en näring
skall uppmuntras, är det icke alltid en stor fördel, när det
som tillverkas är begärligt, när man kan räkna på en särdeles
god afsättning? Detta förutsätter, att varan måste vara
mycket god, och detta är således en förordning, på hvilken
man speculerar ganska starkt, då man kan beräkna, att man
deraf kunde få en betydlig vinst till följe af den goda afsättningen.
Är nu vårt tackjern så begärligt som man säger,
och som jag från alla håll hör; så kan man också deruppå
siilta en ganska hög tull, hvarigenom detta tackjern kommer
att hetalas mycket drygt, måhända nära nog lika drygt
som då det blifvit förädladt till stångjern. Skulle nu det
vara förhållandet, hvilket man uppger såsom skäl för förbud
af tackjernsutförsel, så frågas: är det skäl, att om man
för ett skepp:d tackjern kunde bekomma nära nog lika mycket,
som man nu erhåller för ett skepp;d stångjern, hvilket
kostar så mycket arbete, — är det skäl att arbeta nästan
för intet, för alt förvandla tack jernet till stångjern? Det är
livad man kallar att tröska för bara halmen. — [lär har äfven
blifvit anfördt, att det kostar mindre skog att få tackjern
än att fä stångjern. Detta talar äfven för en utvidgad
fabrikation af tackjern, skulle det också vara på stångjernsfabrikationens
bekostnad. Man invänder väl, att derigenom
en stor del af arbetsclassen skulle blifva utan arbete; men
månne det då icke fordras arbete afven för att bryta mahn
och att deraf tillverka tackjern? 1 afseende på den större
eller mindre nyttan för Staten, så skulle jag tro, att det i
allmänhet är nyttigare, alt näringarne.utvidgas, att fabrikationen
tilltager och priserna falla, än alt en inskränkt
fabrikation med höga priser existerar. Antager man den
principen, alt en inskränkt fabrikation med höga priser är
bättre än en större med låga; så blir naturligtvis följden
deraf, att få personer blifva med arbete sysselsatte, men
kunna derigenom i maklighet och lättja förvärfva en stor
vinst. Örn deremot framskridande näringars utvidgande gör
det nödvändigt för näringsidkaren alt utvidga sin fakrikation,
att fabricera en större mängd af varor, så är det klart
och tydligt, att han behöfver en större arbetskraft och kan
sysselsätta flera personer, att förtjensten blir mera delad,
och att bättre pris erliålles, hvilket jag anser vara en vinst
för hvarje individ, då han får sina lefnadsbehof för det bästa
möjliga pris. Sedan lärer del ej kunna förnekas, att
det är nyttigt för näringarna i allmänhet, om de kunna få
hvarandras tillverkningar för billigt pris. Delta är framför
allt vigtig t i afseende på jernhandteringen; det finnes icke
någon näring i landet, som icke nr i behof af jern. Jag anser
det således vara nyttigt för näringarna i allmänhet, att
jernpriserna icke äro alltför höga. Visserligen erkänner jag,
att då man går öfver ifrån ett systeme till ett annat, der
-
D c n i G N o v c m b c r f. m.
31
vid fordras försigtighet, och att det ej hör ske brådstörtande.
Jag tror likväl, alt denna öfvergång ifrån förbud till
en med hög skyddstull belagd export verkligen utan fara
kan göras. IJet blir då tillfälle för de närvar, stångjernsverksägarne
att under den tid, som tullen ar hög, hvilket
försvårar exporten, rätta sina åtgärder derefter, att mera
veltenskapligt behandla fabrikationen och således komma
till en mindre arbetslön för tillverkningen. I allmänhet får
roan val medgifva, att så länge icke någon sporre hos den
ena eller andra fabrikanten väcker omtanka att kunna för
bättre pris tillverka sin vara och bringa den till bättre qvalitet,
så länge man med lättja och mindre omtanka kan förvärfva
rikedom och sitt dagliga uppehälle; så ar man mindre
angelägen alt söka begagna den gåfva menniskan fått
alt göra nyttiga upptäckter och alt i vetenskaplig väg kunna
latta förvärfvande! af hvad som belröfves.
Man har äfven emot den åsigt, som jag hyser, nemi.
en friare handel med tackjern, hemtat skäl af skogarnes
tillstånd. De värde talare, som ifra för näringsförbuds-syslcmets
bibehållande, hafva medgifvit, alt det syslcme för
skogarnes behandling, som nu äger rum, icke han vara det
rätta, emedan nu den största vårdslöshet uti skogshushållningen
i allmänhet förefinnes. Jag tror, att om ett friare
syslcme i detta afseende infördes, så skulle för framtiden
större skogsliilgång för jernfabrikationen beredas; man skulle
då komma till omtanka för skogens bibehållande, den
skulle blifva mera värd och den skulle vårdas bättre. Föröfrigt
får jag hemställa, huruvida det står tillsammans med
en förståndig så val enskild som allmän hushållning, att, då
man har stora skatter nedlagda i sina berg, man skall vara
så rädd om dessa skatter, alt man af en stor del icke skulle
hafva någon revenu. Jag skulle tro, att ju hastigare man
kan förvandla det döda capitalet till ett räntebärande, dess
bättre är det. Om jag har ett capital och skrinlägger det,
så blir vinsten deraf ingen, och det vore då ganska illa för—
valtadt. Äfvenså, om vi af en otidig rädsla för att våra
malmer skola tryta, gömma så länge derpå, att vi icke deraf
kunna hafva någon betydlig fördel, så tror jag sådant
vore en ganska dålig calcul.
Jag hoppas, alt vid eftervin nandel af de skäl, som jag
anfört, åtminstone något vacklande skall åstadkommas uti
principen att tack jernsexport för landet vore förderflig.
Hvad äter angår den föreslagna friare smidesrättigheten
för bergsmän, så skulle jag tro, alt de gerna skulle gifva
efter denna dem erbjudna rättighet, om de finge tillåtelse
att fritt handla med sitt tackjern både inrikes och utrikes.
Jag tror äfven, att om några restrictioner skulle ske, hvilket
af åtskilliga talare blifvit ansedt bedröfligt, så borde
bergsmännen ej äga en fullkomligt oinskränkt rättighet att
förädla sin vara. Jag tror, att denna restriclion skulle vara
Den 16 N o v c tn b e r f. ni.
mycket förståndigare, än alt föi bjuda dem utrikes försälja
sitt tackjern. Jag anser nemi., att uti de orter, der tarkjernstillverkningen
nu bedrifves med uteslutande af stångjernslillverkning,
det vore äfventyrlig! att der ännu mera
anlita skogarna, genom tillåte lse alt i sådana orter afven
tillverka stångjern, hvarigenom brist i en framtid möjligen
skulle kunna uppstå för tackjärnstillverkningen. Jag tror,
att det måhända vore betänkligare att tillåta detta, än alt
tillåta utförsel af tackjern, emedan till tackjernets beredan->
de ålgar mycket mindre kol, än som erfordras för tillverkning
af stångjern. Det högsta, som jag anser det enskildta
intresset hos stångjernstillverkarne här kunna göra anspråk
på, vore att få förbehålla sig alt ifrån masugnarna
för framtiden kunna påräkna ett lika qvantum tackjern,
som det, hvarpå deras bruk nu äro grundade. Längre anser
jag för min del icke, att de i något fall böla kunna
sträcka sina pretentioner. Jag tror äfven, alt till en början
tackjernstillverkarne skulle kunna i någon mån tillfredsställas,
om de fingo rättighet att exportera eller inom landet
försälja det tackjern, som de, utöfver den inhemska
slångjernstillverkr,ingens nuvar. behof, kunde tillverka. Det
är väl bra hardt, att, sedan jag nedlagt arbete och kostnad
på tillverkningen af en vara, jag skall af en annan Corporation
inom samhället kunna tvingas alt nedlägga min vara
i ett magazin och ej äga rättighet att föryttra densamma,
förrän denna corporations medlemmar behaga köpa den till
det pris de sjelfve beslamma. Jag kan icke föreställa mig,
alt någon den ringaste grad af rättvisa finnes i ett sådant
förhållande. Jag tror afven, att den vinst, som tackjernsblåsaren
har på sin näring, är ganska obetydlig, och att densamma
uppkommer endast derigenom, att allmogen här i
landet ganska litet värderar sitt arbete. Jag tror, att om
den värderade sitt arbete så högt, som det med rätta borde
uppskattas; så skulle dervid ganska liten vinst för taekjernstillverkarne
uppkomma. Jag har sjelf erfarenhet deraf, så
att jag derom är fullt och fast öfvertygad.
Jag får på de grunder jag nu anfört, i likhet med hvad
jag uti en reservation vid det nu snart inkommande betänk.
ang:de tuilbevillningen gjort, yrka, att taekjernsexport må
tillåtas mot 5o proc. tull. Huruvida detla ärende nu lätteligen
är under behandling på grund af Ekon.Utsk:s betänk.
, eller huruvida det egentligen först bort komma i fråga
på grund af hevilla.Utsk:s betänk., torde ännu vara en
oafgjord fråga; dock lärer principen förut hafva varit, att
denna fråga först blifvit afhandlad vid öfverläggningen oin
Bevilln.Utsk:s betänk, rörtde tuilbevillningen. Jag yrkar återremiss
af ifrågavar. betänk., med anhållan att hvad jag
nu anfört måtte, vid ärendets återupptagande inom Utsk.,
tagas i öfvervägande.
Ur
Den 16 November f. m.
33
Hr Frih. o. Landtm, tillkännagaf, att plenum komme
att fortsättas på eftermiddagen kl. 6.
Hr Lagerhjelm: En värd ledamot af Utsk. har behagat
upptaga och lemna uppmärksamhet åt åtskilligt, som jng yttrat.
Jag har i största korthet sökt sammanfatta mina anmärkn:r,
och måhända har denna korthet föranledt att jag blifvit
missförstådd. Det är egentligen i 2 punkter, som jag anser
mig böra närmare förklara min mening. Den värde ledamoten
anmärkte, alt jag hade förmenat, att här i Sverige
skulle skogarne aftaga lika fort som i England, och han
tycktes tro, att mitt omnämnande af detta förhållande i England
skulle vara en anspelning på att förhållandet här skulle
kunna blifva detsamma. Så har det likväl icke varit.
Jag har vidrört detta förhållande, blott för att styrka min
mening, att måhända i Sverige en tillverkning af åtta hundra
tusen skeppund skulle kunna uppstå och derefter i en
ej aflägsen tid nedgå till halfparten deraf. Längre har jag
icke gatt. Den värde ledamoten har äfven trott, att jag ansåg,
det Svenska skogarne kommit till maximum af förbrukning.
Jag har ej uttryckt mig så, utan blott sagt, att jag
ansåg, att de kommit nära detta maximum. Han har åberopat
ett förbud, som utfärdades på 1780-talet; men dervid
är likväl att anmärka, att det var visst mycket förmånligt för
stångjernsmidet att få förbud för alla andra menniskor i Riket,
än de som då hade bruk, att få anlägga sådana veik,
och att en sådan ansökning hos K. M. hade till påföljd
1000 r:drs vite för den, som sökte smidesrätt; men att, då
Regeringen beviljade Bruks-societeten detta riks-privilegium,
så skedde det med det villkor, att det skulle få fortfara så
länge handelns ställning i Europa var uti sitt nuvarande
skick; och huru länge en handels ställning bibehåller sig i
Europa, det kan man lemna derhän. Detta stadgande var
således ej bindande.
En annan värd talare har yttrat sig emot en fri tackjerns-export.
Jag har förut haft tillfälle yttra mig om detta
ämne, och det anstår ej mig att nu åter yttra mig derom,
utan jag är öfvertygad om att, när detta ämne återkommer
till Utsk., de inkast, som här blifvit gjorda, komma att besvaras;
hvarföre jag nu endast önskar ålerremiss till Utskottet.
Hr Le f ren, Joli. Pehr: Alt jag icke ämnar yttra
mig uti det hufvudsakliga af frågan, torde falla af sig sjelft,
dä jag icke kan äga tillräcklig kännedom om dessa förhallanden
i deras innersta delar. Jag har begärt ordet, för att
yttra mig om några allmänna satser, som här förekommit.
Utsk. har framställt den allmänna satsen, att om man vill
inom bergslag förvärfva sig smidesrätt, sä bör man upphöra
alt begagna sig af sina bergslagspiivilegier. Denna grund17
H. 5
34
Dtn 16 November f. m.
sats delar jag fullkomligt, och jag tackar Utsk. som uttalat
en så riktig grundsats i våra kinkiga tider, då man yrkar
blott på sina rättigheter, men glömmer de skyldigheter, på
grund af hvilka man har dessa rättigheter. Bergsmanshemmanen
hafva icke uppkommit på annat sätt än genom skogsdelningar.
Statens ödemarker hafva blifvit förvandlade till
bergslager, under de villkor, som författningarne innehålla
och stadga. Sedermera hafva bergsmansbemmanen fått full
äganderätt genom skatteköpsförordningen; men då deras rättigheter
sålunda blifvit utvidgade, böra väl deras skyldigheter
icke destomindre qvarstå. Nu vill man likväl advocera
sig ifrån en sådan skyldighet, fastän rättigheterne stå qvar.
Utsk. har likväl ej godkänt detta, och jag håller Utsk. räkning
derför.
Man har äfven framställt en annan sats, som blifvit understödd
af Hr af Uhr, men hvilken jag tager mig friheten
att motsäga, nemi. att 0111 skogarne utan alla controller öfverlåtas
till den enskilde alt dermed hushålla, så skola de
blifva bättre skötta m. m. Första gången jag var riksdagsman,
framställdes denna sats med mycken ifver och mycken
framgång. Framgången blef likväl ej fullständig förr än vid
182S års riksdag, då beslutet fattades om åtskilliga skogars
frigifvande. Då sades, alt man ej skulle få se annat än
grönska och herrlighet i Svea land. Mine herrar! hvar äro
ekskogarne? der de varit, der hafva de blifvit afröjde, men
detta är icke nog; hvar finnas då de herrliga skogsplanteringarne
som utlåfvades? På ställen i Westergöthland, der
skogarne borde val frodas, der såldes de stora skogarne till
enskild ägo, och året derpå fanns flygsanden i dagen. Så
har det gått i vårt och på samma sätt äfven i andra länder.
I norra Tyskland hade man ett ordnadt skogssysteme,
och skogarne voro der ställda under forst-styreiser; man
skrek derstädes, att skogarne skulle ställas under enskild ägo,
för att derigenom blifva buttre vårdade, — och den förträffliga
skogen finnes icke mer. Denna sats är lika kal, som
de backar, på hvilka skogen har stått. Jag inlåter mig ej
i dessa ärenden, men motsätter mig blott dessa nakna satser,
emedan de i min öfvertygelse ej kunna åstadkomma något
godt för landet.
Hr Anckarsvärd, Aug.: Då detta betänk, utan tvifvel
blir återremitleradt, och sedan tvänne ledamöter, Hrr
Lagerhjelm och af Uhr så fullständigt yttrat sig i ämnet, så
anhåller jag endast, då jag delar desse herrars tanke, att
dermed få förena mig. Dervid uther jag mig att för
min del blott få tillägga, att jag skulle önska, att Utsk.
stannade med sitt reglementerande efter f örloppet af de nästkommande
fem åren, och att det sedermera kunde få bero
på blifvande lagstiftare att reglementera för tiden emellan
1845 och i85o. Jag tror, att man vunne derpå, om man
Den 16 November f. m.
35
nöjde sig med att utsträcka dessa bestämmelser till och med
år i845, och att man då ytterligare får afgöra hvilka åtgärder,
som sedermera härutinnan kunna erfordras, och
hvilka i min tanke icke nu böra a priori bestämmas. Jag
tror, att man derigenom skulle undvika flera svårigheter,
som under tiden kunde uppkomma, och isynnerhet skulle
man då ej behöfva onödigtvis uppskrämma vissa intressen.
Jag tror visserligen icke för min del, att förändringen vore
vådlig, äfven med det af Utsk. föreslagna reglementets utsträckning
till år i85o; men jag tror, att ingenting vunnes
dermed, utan att man kunde inskränka sina föreskrifter till
år i845.
Hvad beträffar den stora stridsfrågan om export af tackjern,
så förenar jag mig i allo uti hvad Utsk. derutinnan
har framställt. Jag anser denna framställning så val grundad
på både statsekonomiska och rättsgrunder, att jag dervid
har föga eller intet att tillägga.
Emot hvad en värd talare, Hr Ribbing, har anfört, får
jag blott invända, att hvad jernhandteringen beträffar, så är
det verkligen icke möjligt nu för tiden att genom lättja och
försummelse derpå blifva rik ; det tror jag, att en hvar, sorn
sjelf handlägger denna näring, snart skall öfvertyga sig om.
Den farhåga, som samme värde talare äfven yttrat, att vi
försumma att taga ur våra grufvor så mycket de kunna gifva,
delar jag icke heller. När vi veta, alt ett qvantum af
omkring 65o,ooo skeppund stångjern tillverkas, och när man
dertill lägger hvad som åtgår för gjulerierna; sääl- det sannolikt,
att man calculationsvis kan beräkna att 1 millioner skeppund
malm årligen uppbrytas ur våra grufvor. Jag tror
verkligen, att detta qvantum är så stort för de armar, som
dervid kunna användas, att man ej bör frukta, att någon
försummelse dervid äger rum, och jag önskar lifligt, att dessa
2 millioner skeppund malm i evärdeliga tider kunde fourneras
ur våra grufvor, af hvilka en del redan torde vara
på undergång i så måtto, att malmen der upphört att finnas;
och en annan del börjar blifva så litet vinstgifvande,
genom det betydliga djup, hvarifrån malmen måste hemtas,
att man ej behöfver hysa den ringaste farhåga för att någon
försummelse äger rum i detta afseende, och att man ej
tager så mycket ur våra grufvor, som man kan taga derifrån.
Att för öfrigt skydda stångjernstillverkningen genom
en hög exporttull på tackjernet, skulle jag för min de! anse
såsom en verklig inconseqvens. Då må så gerna förbudet
qvarstå. Jag får i denna punkt förena mig med Utsk., men
instämmer i öfrigt med dem, som begärt ålerremiss.
Hr von Troil, Emil: Utan tvifvel blifver återremiss
af detta betänk, beviljad, och jag motsätter mig ej heller en
sådan, emedan jag tror det kunna vara ganska nyttigt, att
Utsk. får i ett sammanhang öfverväga alla de särskilda an
-
36
Den 16 November f. m.
märkmr, som inom RiksSt:n emot detta betänk, blifvit afgifna.
Jag anhåller likväl, att Utsk. ville uppfatta meningen
med återremissen vara den jag nyss uppgifvit, och ej
anse densamma innebära ett ogillande i allmänhet af den
åsigt Utsk. framställt. Jag tror tvertom, att grundsatsen af
smideshandteringens efter hand fullkomliga frigifvande högligen
gillas af en ganska stor del bland RiksSttns ledamöter.
En ledamot af detta Hus, som visserligen med rätta anses
såsom en auctoritet i allt hvad lill jernhandteringen hörer,
liar uttalat sin förundran deröfver, att Utsk. i detta ämne
gjort sig besvär att utarbeta ett eget förslag och icke tillstyrkt
något af hvad som blifvit framstäidt af sakkunnige
eomiterade och godkändt af Bruks-societeten. Jag får dervid
taga mig friheten erinra, ali Brukssocieteten, ehuru stor
auctoritet den också må vara, likväl ej i min tanke uti denna
fråga bör åberopas. Denna fråga rör nemi. både stångjernstillverkningen,
tackjernstillverkningen och koltillverkningen.
Brukssocieteten representerar blott den första af dessa näringar,
och man kan således icke billigtvis begära, att den skall vårda
något mer än detta intresse; och det vore orätt, om Utsk. föreslog
R. St. att endast lemna uppmärksamhet åt hvad sorn
för en del af näringen i sin helhet är gagneligt. Jag tror
derföre, att Utsk. gjort bättre, då det föreslagit hvad det
för sin del ansett lämpligt; Brukssocieteten yrkar full frihet
för stångjernstillverkaren. Detta är visserligen något,
sorn bör understödjas, men då mäste väl också denne afstå
ifrån den rättighet han hittills haft att lägga band på andra
medborgare och följaktligen blifva fri ifrån det tvång,
som han hittills ulöfvat emot både tackjernstillverkaren och
koltillverkaren. Hvad den sistnämnde angår, så finner man
lätt, alt han icke kan få någon verkligen fri disposition öfrer
sin vara, förrän rättigheten att consumera densamma
blir fri; ty hvad betyder rättigheten att sälja til! hvem som
helst, om endast några få äga rättighet att köpa och använda
varan; och detta inträffar ju, om inom den omkrets kolen
kunna transporteras, smidesrätten uteslutande tillhör en
eller några få privilegierade.
Tackjernstillverkarens skyldigheter åter, hvaröfver han
nu en lång tid klagat, hafva visserligen tillkommit på ett
rättsenligare sätt, än det tvång, som blifvit koltillverkaren
ålagdt; ty tack jernstillverkaren står i contractförhållande
till Staten, han har af Staten fått ganska betyd
liga
fördelar emot de pligter, som på andra sidan blifvit
honom ålagda; och då han nu klagar öfver de in
skränkningar
och de skyldigheter, som han måste vidkännas,
så tillstyrker jag för min del högeligen, att han väl måtte
befrias ifrån dessa band, men alt lian å andra sidan äfven
må tillförbindas att afstå från deti ersättning, han nu för
dessa inskränkningar åtnjuter. Detta upphörande på samma
gång af bergsmannaprivilegierna och den blåsningsskyIdig—
Den 16 November f. m.
37
het, som bergsmännen, emot åtnjutande af privilegierna, varit
underkastade, instämmer fullkomligt med en motion, sorn
jag vid riksdagens början afgaf, och jag får hembära Utsk.
min tacksamhetsgärd derföre att Utsk. i detta betänk godkänt
hiifvudsyftningen deraf, oaktadt Utsk. i ett särskildt
utlåt, yttrat, att det ej kunde godkänna motionen. Detta
ar en biomständighet, hvarpå jag ej fäster afseende, blott
sjelfva saken går fram. Jag får dock anmärka, alt den sak
man åsyftar skulle helt och hållet tillintetgöras, om man fordrade,
att hvarenda hytteägare inom bergslagen skulle samtycka
lill förändringen. Jag kan ej föreställa mig en bergslag
annorlunda än såsom ett annat bolag, hvilket contraherar
med Staten; och inom alla bolag, så vidt jag känner,
är det stadgadt, att en viss pluralitet, större eller mindre,
äger rättighet alt ändra bolagsreglorna ända derhän, att den
kan besluta sjelfva bolagets upplösning. Om man antog
inom ett bolag, som består af ett stort antal ledamöter, att
till hvarje förändring skulle erfordras en fullkomlig enhällighet
i öfverensstämmelse med det gamla Polska liberum
veto, så vore det alldeles detsamma, som att förbjuda alla
förändringar. Om man ansåge en enkel pluralitet vara alltför
liten, så kunde man ju bestämma en något större, t. ex.
•|:delar af de röstägandes antal. Detta är den enda hufvudsakliga
förändring i Utsk:s betänk., som jag för min del tillåter
mig att yrka.
Frih. Cederström, Jacob: Jag har i sjelfva ämnet
ingenting att anföra, men i afseende på Hr Lefre'ns yttrande
rör:de ekskogarna och den fråga han deruti framställt:
hvar äro nu våra ekskogar? har jag ansett mig pligtig
att upplysa, att de ris- och vrak-ekar, som blifvit borthuggna
sedan dispositionsrätten öfver ekskogen blifvit fri, hafva
lemnat luft åt den unga skogen. Den värde talaren
behöfver blott titta omkring sig i de landsorter, der ekar '
växa, för att öfvertyga sig om, ifall han vill nyttja sina ögon,
att plantorna af nu uppväxande ekar lofva för framliden
duglig ekskog, i stället för de ris- och vrak-ekar, som
förut funnos.
Hr Hammarhjelm, Garl Fredr.: Innan discussionen
slutas, anhåller jag att få förena mig med Hr Lagerhjelm
och Hr af Uhr uti de anmärkn:r rör:de de allmänna grunderna
för detta betänk'., som af dem blifvit framställda; och
ber att Ulsk. vill laga i synnerligt betraktande det förslag,
som af den sistnämnda blifvit gjordt. Jag tror det verkligen
vara betänkligt alt för närvar, öka slångjernssmidet i Riket
till den höjd, som skulle blifva en följd af Utsk:s förslag,
om det i sin helhet blefve verkstäldt, då man allmänt känner,
alt på de två eller tre sista ärenden Amerikanska jernhandeln
har betydligt aftagit, och då det verkligen är osäkert,
huru snart man kan vänta att den skall gifva lika förmånlig
afsättning som förut.
38
Den 16 November f. m.
Beträffande kolhandelns frigifvande, tror jag, att Utsk.
något tidigt framkommit med sitt förslag, och att det dermed
gerna kunnat anstå intill nästa riksdag, ithy att K. M.
har uti en nåd. kungörelse af den 8 Nov. >838 anbefallt,
att kolcommissioner skola nedsättas i alla bergslager. Dessa
pågå nu som bäst, och hos dessa kolcommissioner kommer
en hvar inom bergslagsorterna att uppgifva sina önskningar
i denna fråga. Jag tror derföre, att det vid nästa riksdag
blir bästa tillfälle att afgöra denna sak, sedan man genom
kolcommissionernas utlåtanden fått kännedom af hvad
orternas innevånare sjelfve önska i denna del.
Hr Munck af Rosenschöld, Nils Rudolph: Jag
har blott begärt ordet för att förena mig i den åsigt, som
Ur Lefren yttrat, i afseende på hvilka följderna skulle blifva
ifall bergslagernas skogar lemnades åt den enskildes fria
disposition. Frih. Cederström har yttrat, att om man ville
titta omkring sig i de landsorter, der ekar nu växa, skulle man
få se huru lofvande de stå för framtiden, (det vill säga om
etthundrade år). Jag vill medgifva, att der ekar nu växa,
kunna de stå ganska lofvande för framtiden, men hemställer
dock till den värda talaren, om man ej får titta temmeligen
långt omkring sig; ty det lär vara på ganska få ställen hvarest
ekar för det närvar, växa. Frodas ekplanteringajna på
alla ställen såsom på Bispmotala, torde dock det framtida
gagn man kan vänta af dem blifva ganska klent.
Allm. Besvärs- och Ekon.Utsk:s betänk. N.o 109 återremitterades.
Ånyo föredrogos och lades till handlingarna förstärkta
StatsUtsk:s den 17 sisth Oct. på bordet lagda memorialer:
N:o 339, ang:de anställd omröstning öfver åtskilliga till
statsregleringen hörande frågor;
N:o 34o, ang:de verkställd omröstning i anledn. afRiksSt:ns
olika beslut, i fråga örn löneersättning till adjungerade
ledamöter i Götha Hofrätt;
N:o 34t, ang:de verkställd omröstning, i anledning af
RiksSt:ns skiljaktiga beslut i fråga om beräkningen af statsverkets
inkomster;
N:o 342, angtde verkställd omröstning, i anledn. af
RiksStms skiljaktiga beslut ronde förlängning å arrendet af
Edeby hemman;
N:o 343, angtde verkställd omröstning, i följd af RiksStms
olika beslut rör:de sökt prolongation å arrendet af Söderby
hemman;
N:o 344? anglde verkställd omröstning, i följd af RiksSt;ns
skiljaktiga beslut, ronde sökt prolongation å arrendet
af Barkarby kronohemman.
Den 16 November f. m.
39
Föredrogs ånyo BancoUtskis den 19 sistl. Oct. på bordet
lagda mera. N:o 100 till PresteSt., med anmälan af dess
fattade skiljaktiga beslut, i anledn. af Utsk:s utlåt:n N:is
21 och 65.
Hr Frib. o. Landtm, yltrade, att, dådetta mern. vore
stäldt till PresteSt., R. o. Ad. för sin del torde finna,
att det icke erfordrade annan åtgärd än att läggas till handlingarna.
Frih. Gederström, Jacob: Af Hr Bolméers reservation
synes, att uppfattningen af PresteSt:s beslut kan vara
tvifvel underkastadt. Det hade således varit nyttigt, om
R. o. Ad. hade fått tillfälle att afhöra PresteSt:s prot.utdr.
rörtde så väl det första betänk, som det sednare; ty icke
går det an, att BancoUtsk. får anse PresteSt. oberättigadt
att, på grund af återremissen, jemka sitt förut fattade beslut,
hvarigenom förhållandet skulle blifva motsatsen emot
hvad Utsk. uppgifvit, eller att tvänne Stånd stannat emot
två, ifall Borgare- och BondeStin varit ense om samma
tanke.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, alt detta mern. blott
innehölle en hemställan till PresteSt., på det nämnda Stånd
måtte blifva i tillfälle att meddela Utsk., huruvida Ståndet
ansåge saken på samma sätt, som Utsk. här tillkännagifva;
men deruti funnes ej någon hemställan eller något förslag
till fattande af beslut i frågan, hvarföre Hr Landtm, för sin
del trodde, att den kännedom, som Frih. Cederström ansett
nödig att R. o. Ad. toge af prot.utdr., icke borde komma i
fråga, förrän BancoUtsk., med tillämpning af beslutet, inkommit
med förslag till de stadganden i bancoreglementet,
som deraf blefve en följd; hemställande Hr Landtm, alltså
nu, 0111 R. o. Ad. behagade lägga BancoUtsk:s mern. N:o 100
till handlingarna.
Bifölls.
Ånyo föredrogs BancoUtskrs den 17 sistl. Oct. på bordet
lagda betänk. N:o 101, i anledn. af väckt motion, att
Handels- och Närings-discontens s. k. reservfond må, med
det belopp, hvartill densamma vid detta års slut kan hafva
uppgått, i bankens vinst inberäknas.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Gr. Frölich har i
sin motion tillstyrkt:
1:0 ”att den vid delta års slut sig visande reservfondens
hela belopp varder inberäknad i bankens vinst”;
2:0 ”att, med uteslutandet af stadgandet i 233 §:n af
bancoreglementet, ali vinst eller förlust på Handels-discontens
lånerörelse för hvarje år intages i bankens hufvudräkning.
”
Detta Grefvens tillstyrkande anser jag, för min del, va
-
4»
Den 16 November f. m.
ra ganska -riktigt, och beklagar, att BancoUtsk. gjort så litet
afseende derpå. Det brukas nemi. i banken att för hvarje
särskild lånerörelse, som banken bedrifver, ej helt enkelt föra
räkningen så att vinsten upptages på ena sidan och förlusten
på den andra, hvarefter
lust på det enklaste sätt visar huru rörelsen utfallit, utan i
stället bildar man för de särskilda lånerörelserna s. k. reservfonder,
hvilka äfven utlånas; men dessa användas till att betacka
möjliga förluster på de större eller egentliga lånerörelserna,
så att dessa alltid utvisa behållning. Detta förfarande
kan man jemföra med en enskild mans, som lade sina
penningar i två särskilda lådor, af hvilka den mindre höljes
i reserv, för att fylla bristerna i den större. Om han,
till undvikande af denna omgång, samtnansloge penningarna
i samma låda, så vöre han ändock lika rik eller lika fattig.
Så är det äfven med banken. Genom det nu brukliga förfarandet
och den dithörande bokföringen uppkommer emedlertid
den svårigheten, att man ej kan se huru saken förhåller
sig, utan att först genomgå de särskilda lånefonderna,
jemföra deras skick och sammanslå deras behållningar. Gr.
Frölich föreslår deremot att förenkla detta förhållande, och
att i bankens vinst äfven inberäkna reservfondernas tillgångar.
Exemplet af onödiga omgångar leder äfven till efterföljd.
Således har nyligen Malmö Discont-direction föreslagit,
att äfven der skulle bildas en särskild reservfond, på det att
man också på detta lilla ställe skulle få en dylik liten coloni.
Jag vet icke livad BancoUtsk. dervid gjort, men fullmäktige
afstyrkte, och jag kan icke annat än önska det R.
o. Ad. mätte ogilla detta sätt att gå till väga, samt fördenskull
återremittera betänkandet.
Hr Lefre'n, Joli. Pehr: Jag begär återremiss på alldeles
samma grunder, som den siste värde talaren anfört,
och vill icke upptaga lt. o. Ad:s tid med att upprepa hvad
han har sagt.
Hr Stuart, Carl Gust.: Då Handels-disconten inrättades
år 1S29, så ansågo R. St. nödvändigt, att behållna
beloppet af discontvinsten för hvarje år afsattes, för att betäcka
de förluster, som på discontrörelsen kunde uppkomma.
Den fond, som i följd af detta vid discontens inrättande sålunda
fattade beslut sedermera tillkommit under namn af
reservfond, utgör för närvar, något öfver 200,000 r:dr. En
dylik reservfond finnes äfven, på grund af 1816 års kungörelse
ang:de Banco-discontens inrättande, bildad för den s. k.
allmänna discontrörelsen. Då ganska betydliga förluster
kunna uppstå på Handels- och Närings-discontens lånerörelse,
så anser åtminstone jag, att det är lämpligt och för det allmänna
fördelaktigt, att en fond finnes, hvarigenom dessa
förluster kunna ersättas, så att icke den behållna vinsten af
den
-
Den 16 November f. ra.
denna rörelse blir alltför olilia det ena året emot det andra.
Bibehållandet af en sudan fond , då den en gång är skapad,
åstadkommer för öfrigt ringa eller kanske alls intet besvär.
l)å BancoUtsk. numera äfven föreslagit ett bestämdt maximibelopp,
hvaröfver fonden icke får höjas, så kommer för framtiden
vinsten af Bandelsdiscont-rörelsen att oafkortadt tillfalla
bancoverket, med undantag af den särskilda vinst, som
kan å den redan afsatta reservfonden uppkomma , hvilken
särskilda vinst Ulsk. ansett böra betäcka förlusterna å ifra—
gavar. disconIrörelse. Det är dessutom ej endast för de tillfälliga
förlusterna under årets lopp, som en sådan reservfond
vid en dylik lånerörelse är nödvändig; det är än mera
vigtig! att äga en sådan reserverad tillgång, för att kunna
belacka de förluster, som vid den slutliga utredningen och
indrifvandet af discontans lånefordringar obestridligen mäste
uppslå. Samma skal tala också nu för denna reservfonds
bibehållande, som förefunnos för dess bildande, då discontinrättningen
organiserades. Enär dessutom behofvet icke nu
är förhanden att genom återtagande af dessa 200,000 r:dr
åstadkomma någon tillökning uti beloppet af bankens nuvar.
behållna och för Ständerna disponibla öfverskottssumma; så
kan jag för min del icke inse något skal, på grund hvaraf
Utsk:s i detta afseende gjorda hemställan skulle af R. St.
ogillas. Jag anhåller således om propos. å bifall till Ulskls
betänkande.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Jag instämmer fullkomligt
i Hr von HartmansdorfFs anförande i denna punkt; och i
anledn. af hvad den siste värde talaren liar anfört, tager jag
mig friheten att yttra min tanke, att då numera ingen våda
för banken kan uppslå, nemi. ingen sådan våda, som man
kanhända förespeglade sig vid etablerandet af den princip,
hvarom vi nu tala, så anser åtminstone jag för min del intet
skäl numera förefinnas, att ett sådant räkenskapssält fortfar.
Vore det fråga om att enskild Corporation eller bolag
med R. St:s Banks garanti skulle utöfva denna discontrörelse,
då skulle jag för min del anse det vara något skäl att bibehålla
eller skapa en sådan reservfond; men mig tyckesdet,
att, såsom Hr von Hartmansdorff ådagalagt, detta sätt att
föra bankens conto ej medför den aldraringaste nytta. Det
enda man derigenom kunde vinna, vore, att vid revisionen
möjligen kunna fördölja en mindre noggrann förvaltning af
banken, hvilket snarare vore skada än vinst. För min del
får jag således i allo förena mig i begäran om återremiss af
detta betänkande.
Frih. Stjernstedt, Theodor: Ehuru jag icke reserverat
mig emot detta betänk., biträder jag likväl helt och
hållet den mening, som af Hr von Hartmansdorff blifvit ytt17
H. 6
42
Den x 6 November f. ni.
råd, och anhåller jemväl, pä de skäl han anfört, om äler—
remiss af BancoUtsk:s betänkande.
Hr Stuart: Jag täger mig friheten att, i anledn. af
hvad Gr. Horn anfört, tillägga till mitt förra yttrande, att
ehuru någon våda för banken val icke uppstår om denna
reservfond inberäknas i bankens behållna vinst , så blir likvisst
resultatet deraf, att, då denna reservfond försvunnit, en
strängare undersökning, vid hvarje års slut, måste göras om
discontens säkra eller osäkra fordringar, emedan i annat fall
det öfverskott, som banken skall äga, ingalunda kan anses
utgöra någon tillförlitlig och påräknelig behållning. Alt man
har en reservfond af 200,ono r:dr för att betacka förluster,
som tillfälligtvis kunna uppkomma på en lånerörelse af emellan
3 och 4 millioner r:dr, borde i sanning icke anses öfverflödigt,
helst då denna rörelse endast grundar sig på s. k.
personel ci'edit.
Hr von Hartmansdorff: Det påstående, sorn Hr
Stuart gjort, grundar sig på ett misstag, nemi. att han anser
den s. k. reservfonden icke så egentligen tillhöra banken,
som lånerörelsens hufvudfond, 0111 jag så må kalla den.
Beggedeia äro lika mycket bankens oell beggedera utlånas.
Sålunda är förhållandet i hufvudsaken alldeles detsamma.
Hr Stuart har förklarat, att någon förhöjning i denna reservfond
icke vidare skall äga rum , utan att den nu hade nått
sitt maximum. Betänk, endast visar att reservfonden vid
förra årets slut blott utgjorde 180,000 r:dr. Nu vill man öka
den till 200,000 rtdr, och man vet ej hvad Ständerné kunna
vilja vid nästa riksdag. Hr Stuart har för sin mening
anfört, att om reservfonden borttoges, så skulle bancovinsten
i beräkningen blifva så mycket större. Detta anser jag tor
ett nytt skäl att återremittera betänk., ty om än banken redan
har öfver 3,3oo,ooo r:drs upplagd vinst, så är det ingen
skada, utan snarare en fördel , om denna vinst blefve än
större. Om det beslut jag yrkar skulle föranleda en strängare
undersökning vid hvarje riksdag, rör:de låntagarnes vederhäftighet
eller osäkerhet, så synes icke heller detta vara
någon förlust, utan snarare ett gagn; ty ju närmare kännedom
man äger örn säkerheten eller osäkerheten i bankens
rörelse, ju bättre måste det vara.
Hr von Troil, Emil: Discussionen har redan måhända
varat tillräckligt, och jag får derföre endast gifva tillkänna,
att jag från längre tid tillbaka varit öfvertygad 0111
olämpligheten af att bilda en särskild reservfond för en af
bankens lånerörelse-grenar. Den allmänna disconten likasom
Handels-disconten är ej något annat än ett af bankens
lånecontor. Förluster kunna visserligen uppkomma på denna
lånerörelse och uppkomma verkligen efter hand; men
detsamma gäller äfven för hvarje annan gren af bankens
lånerörelse. Efter samma grundsats skulle man således för
Den 16 November f. m.
43
hvarje särskild gren deraf hilda en reservfond; således en för
silfver-belåning, en för faslighets-belåning , o. s. v. Della
tror jag skulle vara , pu salt Hr von Hartmansdorff redan
antydt, ganska olämpligt, och endast lända till svårigheter
vid redovisningen och leda derhän, att alltid någon af de
särskilda reservfonderna Idifver otillräcklig; ty det ur en
känd sak, att hvarje försäkringsbolag , hvarje assurance-inrättning
blir säkrare i samma mån, sorn den får en större
omfattning, oell en reservfond är intet annat än en assuranceinrutlning
för de förluster, som en eller annan del af ett
större verks lånerörelse kan vidkännas. Jag tillstyrker alltså
återremiss, och anhåller att Utsk. ville ändra sitt förslag
i denna del. Skulle det befinnas, att bankens allmänna reservfond
blefve otillräcklig, om den skulle betacka äfven dt förluster,
som kunde uppkomma för Handels-disconten , så är
ju tillfället öppet att efter behag föreslå denna grundfonds
förökande.
Hr Lefrén: Jag ber att få tillägga några ord till hvad
jag sist anförde. Motionären upplyser , att rörelsen sedan
18 >g års slut bedrifves med bankens eget capital; således ej,
såsom i början, på grund af upplånta capitaler. Detta bevisar,
att det nu är så mycket mindre skäl , än det var i
början, att åtskilja dessa fonder. Jag begär återremiss af
betänkandet.
Gr. Frölich, David: Det kan ej annat än smickra
mig att hafva hört flera ledamöter instämma i den af mig
väckta motionen, som af BancoUtsk. blifvit afstyrkt; men jag
hemställer hvad effect en återremiss nu kan hafva , sedan ,
såsom jag fått veta af Ridd.Secrettn, tvänne Stånd redan
hira hafva bifallit betänkandet. För min del kan jag naturligtvis
icke nu vara af annan tanke, än jag var vid motionens
väckande, synnerligen på det skäl , som Hr Lefren nu
rcleverat, nemi. att om det var någon anledn. alt bilda en
reservfond då, när Handels-disconten drefs genom upplånta
medel, så har denna anledn. nu helt och hållet försvunnit,
sedan rörelsen drifves genom bankens egna medel, och vinsten
således icke gerna lärer kunna understiga 4°)°°o r:dr
b:co om året, hvilka, efter det primitiva stadgandet, skulle
liiggas lill denna reservfond; och detta torde vara väl mycket,
enär den årliga förlusten på Handels-disconten troligen
icke kunde stiga till delta belopp.
Hr von Hartmansdorff: Om tvänne Stånd redan
bifallit betänk., så har jag deremot bestämd anledn. förmoda,
det PresleSt. återremitterat betänk, af samma skäl, hvilka
här blifvit framställda såsom anledn. till återremiss.
BancoUtsk-.s betänk. N:o 101 återremitterades.
Företogs till ptöfning BancoUtsk:s den 17 sisth Oct. på
44
Den 16 November f. m.
bordet lagda betänk. N:o 102, i anledn. af vackt motion om
öppnande af en upp- oell aiskrifnings-räkuing uti II. St:s
Bank.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Det synes mig, som det förnämsta
skäl, som af Utsk. blifvit framstäldt, hvarföre icke
penningar skulle mottagas emot tre procent, och hvarföre ej
upp- och afskrifnings-räkning skulle göras, vore det, att medlens
emottagande egentligen skulle tillhöra privatbankerna.
Det må vara, att detta vore det bästa; men så länge dessa
banker ännu icke mottaga penningar under sådana villkor,
sä synes det skäl, som Utsk. anfört , böra förfalla. Säkert
synes mig, att genom en sådan åtgärd, som Hr von Hartmansdorff
i sin motion föreslagit, skulle de medel, hvilka nu dragas
ur rörelsen af enskilda cassör, åter blifva tillgängliga lör
rörelsen, då de af banken utlånades, jag anhåller således
om återremiss af detta betänkande.
Hr Stuart, Garl Gust.: Det skäl, som den siste värde
talaren ansett vara det hufvudsakliga för BancoUtsk:s afstyrkande
af Hr von Hartmansdorffs förslag, har endast varit
ett biskal. De egentliga skalen, hvarpå Utsk:s yttrande
sig grundar, äro tvänne. Det ena, att banken för närvar, äger
å sin depositions-räkning utan ränta innestående så stora summor,
att, om endast en betydligare del af dem skulle öfverflyttaspå
bankens upplånings-räkning och blifva räntebärande,
sådant skulle komma att förorsaka en ganska kännbar minskning
i detta verks behållna räntevinst. Det andra skälet är,
att banken för närvar, har större disponibla tillgångar, än
den kan , efter nu gällande föreskrifter, i sin lånerörelse använda
, och att således, om banken nu derjemte upplånade
medel för att åter utlåna desamma , dessa eller en motsvarande
andel af bankens egna medel kommo att förblifva liggande
ofruktbara i banken, samt följaktligen dragas ur allmänna
rörelsen. Då nu dessa tvänne skäl, hvilkas vigt ej
lärer kunna underkännas, egentligen föranledt BancoUtsk. att
afstyrka ifrågavar. förslag, så får jag anhålla om bifall till
Utsk:s härom afgifna betänkande.
BancoUlsk:s betänk. N:o 102 blef af R. o. Ad. bifallet.
Likaledes biföllos, vid förnyad föredragning, BancoUtsk:s
den 17 sisth Oet. på bordet lagda utlåt:n :
N:o 105, i anledn. af förre Handlanden Thunströms ansökning
om eftergift af ränta å lån från Baneo-disconten;
N:o 106, i anledn. af Reg:ts-läkaren Schwabitz’s ansökning
om eftergift af straffränta för åtskilliga skuldförbindelser
hos Banco-discontverket;
N:o 107, i anledn. af Gårdsägarei) i Umeå, Nils Brunbergs
ansökning om eftergift af öfverräuta å ett lån i Baneodisconten.
D o ii 16 IN o v c m berf in.
45
Förediogos ånyo och Li fö Ilos Ailm. Besvärs-och Ekon.-  Utsk:s den 17 sisth Oct. på bordet Ingda betänkandet):
jN:o 1 13, i anledn. af väckta motioner, rörtde nedsättning
å tullumgälderna för trädvnror, sorn föiskeppas från
Sverige tili Danmark och England;
N:o 1 14, i anledn. af vackt fråga om en jeumare beräkning
i allmänhet af städernes tolag.
Ånyo föredrogs Hr CederselijölJs , Robert Theophron,
d. 21 sisth Oct. på bordet lagda motion, att R. St., i den
ordning sorn 87 §:n Reg F:n för criminal-lags stiftande föreskrifver,
måtte lill lag antaga K. förbudet af den 10 Dec.
18.J emot ali gemenskap med f. d. K. familjen.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade sig icke konna finna,
alt denna motion kunde remitteras, enär den på intet sätt
vore motiverad af det beslut, sorn R. St. fattat i den fråga,
hvilken varit till Lag Disk. remitterad, och som Hr Cederschjöld
ansett kunna föranleda denna motion. Hr Landtm,
ansåg icke 56 §:n Riksd.Ordn. kunna föranleda till dess väckande
och remitterande till Utskott.
Hr Cederschjöld, Robet l Theophron: Den förklaring,
som Hr Landtm, nu afgifvit, att Hr Landtm, finner
sig förhindrad att framställa propus, pä remiss af min motion,
förefaller mig i högsta måtto oväntad. Val har jag
hört, att en sådan framställning skulle af enskild ledamot
inom detta Stånd göras, men jag kunde aldrig tro, att hans
begäran skulle vinna Hr Landtnäs bifall. R. St. hafva neni),
beslutat, alt motionen 0111 upphäfvande af 1812 års påbud
ej må till någon åtgärd föranleda. I full conseqvens dermed
och i anledn. deraf1 har jag väckt fråga om att samma påbud
må uti den ordning, som 87 §:n Reg.Frn förestrifver ,
blifva till lag antagen. En mera grundlagsenlig begäran tror
jag knappast kunna blifva af någon representant framställd.
Jag ser mig derföre föranlåten att påyrka den vägrade prnpos:n
och tillförsel' 111ig af Ståndet, att densamma äfven blir
af R. o. Ad. yrkad, så att Const.Ulsk. må i delta fall blifva
skiljedomare emellan mig och Hr Landtm.
Frih. Cederström, Jacob: 56 §:n Riksd.Ordn.,
som Hr Landtm, åberopar såsom grund för sin vägran att
upplaga frågan till remiss, innehåller, att ”intet ärende må
nedläggas utan Ståndets uttryckliga beslut. Ej heller må,
med undantag af grundlagsfrågor, nya ämnen af riksdagsmän
väckas, sedan en månad från riksdagens början , enl. 27 §:n,
lilländalupit, såvida icke sådana frågor af redan fattade beslut
eller redan upptagna ärenden, eller under riksdagen inträffande
händelser, omedelbarligen föranledas.’’ — Någon
händelse har ej inträffat uti ifrågavar. fall, som kunnat föranleda
till denna motion, så framt man ej såsom en sådan
46
Den i G November f m.
vill anse Hr Cederschjölds eget upptagande af ämnet, dalian
vttrade sig med ogillande af Utsk:s förslag, och påstod, att
lian hellre ville hafva tillstyrkt att författningen blifvit i
grundlagsenlig ordning af R. St. antagen, än det afstyrkan<!c
utaf motionen, som från Utsk. inkommit; men sådana
sjelfskapade händelser lära ej få tagas till grund för rättigheten
att väcka motioner, och då vid denna riksdag den frågan
redan blifvit afgjord, att motionerna om upphäfvandet
af denna lag vid innevar. riksdag skola förfalla; så ser jag
ej, huru R. St. skulle kunna upptaga en motion om att detta
påbud skall blifva antaget på grund af 87 §:n Reg.F:n såsom
allmän lag , då den redan i förväg är gällande. Jag
anhåller alt vi måtte få komma till nästa mål på föredragmslislan.
Gr. Frölich, David: Jag får endast i korthet förklara,
att jag ej finnér de skäl för vägran af propos. till
remiss, som Hr Landtm, anfört, vara riktiga, och att jag således
förenar mig nied Hr Cederschjöld uti hans hemställan
till Ståndet, huruvida det gillar denna Hr Landtnäs vägran.
Ilr Cederschjöld: 1 anledn. af Frih. Cederströms
yttrande, alt någon händelse ej under riksdagen skall hafva
inträffat, som kunnat föranleda den väckta motionen, vill
jag endast fästa hans uppmärksamhet derpå, ali 56 §:n
Riksd.Ordn. äfven upptager den händelsen, då en motion
är föranledd af ett redan fattadt beslut. Nu är det ett
af II. St. redan fattadt beslut, att den väckta frågan om
upphäfvande af denna författning icke borde, i den ordning
den blifvit väckt, till någon åtgärd föranleda. I
fullkomlig öfverensstämmelse dermed oell med föranledande
af detta beslut, är det som jag väckt motion, att 1812 års
författning, i den ordning, som grundlagen bestämmer, må
blifva till lag antagen. Frihtn har sagt, att denna förordning
redan är lag; jag lemnar i sitt värde Frihms bedömmande
om huruvida den är lag eller ej; men Frihin kan åtminstone
ej påslå, alt den blifvit dertill antagen i den ordning,
som 87 §:n PregFin föreskrifver. Det är delta, hvarom
jag väckt motion, då jag föreslagit att förfat liängen måtte
blifva antagen lill lag i den ordning, som 87 §:n innehåller.
Den må vara lag efter Frih. Cederströms omdöme, efter LagUtsk:s
, och efter hvilkens omdöme som helst, så är det emedlertid
ett obestridligt factum , att den ej blifvit till lag antagen
i den ordning, som 87 §:n föreskrifver; men det är
just detta, som jag yrkat, och således alldeles icke något åternpprifvande
af ett redan fattadt beslut. Detta är ett uppenbart
misstag, hvilket klart inses af hvar och en, som viii
göra sig reda för hvad följden skulle blifva, om min motion
erhölle en grundlagsenlig behandling; d. v. s. om den blefve
till LagUlsk. remitterad. II. St. skulle nemi. då antingen
bifalla min motion och således, i den ordning 87 §:n Reg.-
Don 16 November f. m.
47
F:n bjuder, till lag antaga 1812 års författning, hvilket naturligtvis
ej kunde stå i strid mot deras föregtde beslut att
icke upphäfva densamma, eller ock afslå motionen , d. v. s.
förklara, att de icke ville, på sätt meranämnda § stadgade,
antaga författningen lill lag. I sistnämnda fall blefve följden
endast den, att författningen Lomme att qvarstå så god
som den varit förut, d. v. s., så att den afven derefter fortfarande
kunde tillämpas af sådana domare , som icke ansågo
sig vara af grundlag, samvete och pligt derifrån förhindrade.
Om deremot R. St., såsom jag hoppas, antaga författningen
till lag, i den ordning som grundlagen föteskrifver, — ty
jag föreställer mig ej , att R. St. skulle vilja betunga sitt
samvete med en sådan öfverträdelse af hvad pligten bjuder,
— så vinnes det ändamål, som jag har åsyftat, och som jag
ej tror att någon, som tänkt på saken, skall kunna bestrida,
att del är godt, nemi. att hvarje domare skall, med bibehållande
af sitt samvetslugn, kunna tillämpa författningen.
Jag förnyar mitt yrkande af propos:ns framställande.
Hr von Hartmansdorff, Åug.: Hr Cederschjöld
yrkar, att R. St. matte förklara en gälfande författning för
gällande. Med samma skal kunde lian också göra en motion,
att R. St. matte förklara en upphäfven författning vära
upphäfven. Frågan huruvida denna författning är gällande
eller ej, hafva R. St. redan afgjort, derigenom alt de afslagit
motionen om hennes upphäfvande. Jag finner således
ilr Cederschjölds motion innebära en sjelfmotsägelse, och att
detta är tillräckligt för att ej remittera henne. Men då hon
tillika är i strid mot den grundlags-^, som redan är uppläsen,
emedan saken under en annan form redan förevarit och
blifvit hos R. St. afgjord; så anser jag det vara destomera
gifvet, att Hr Landtnäs vägran af propos. är riktig.
Frih. Cederström: l anledn. af Hr Cederschjölds yttrande
om domares samvetsfrid vid författningens lillämpiug,
så lärer väl, i händelse domare underlåta att tillämpa gällande
författningar, del finnas andra författningar, hvarefter
desse domare kunna tilltalas och till ansvar fällas för det
de förbisett en riktig tillämpning af gällande författningar.
Skulle man, för det alt författningen vill qvaliticeras af
Hr Cederschjöld såsom en allmän civil—lag , icke tillkommen
såsom sådan vid riksdag, yrka. alt denna författning,
för alt blifva gällande, nu skall upptagas af Utsk.
och att R. St. deröfver ånyo skola besluta; så skulle vi få
mycket besvär med en massa af andra författningar, hvilka
icke äro med R. St:s minne utgifna, oell hvilka dock ändra
en hel mängd §§ i allmänna lagen. Denna författning står
på sidan af allmänna lagen, men andra författningar, såsom
skogsordningen och andra sorn höra till Byggn.-b:n , hafva
R. St. aldrig försökt att genom motioner förklara icke
böra vora gällande, och remittera dem tili LagHlsk. för att
48
Den i G November f. ra.
derigenom fä dem antagna jag tviflan på, att en sådan framställning
kan göras i öfverensstämmelse med de former, sorn
nu finnas. Hade R. St. velat besluta i ämnet , så hade de
ägt tillfälle dertill, när LagUtsk. algaf sitt betänk, rörtde
författningens upphäfvande; men sedan den frågan nu blifvit
afgjord, så kan den icke vidare viii denna riksdag upptagas,
och det lorrie för öfrigt vara temmeligen öfverflödigt att
vacka motion om att en författning, som ej blifvit upphafven,
skall förklaras gällande.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Jag ingår icke i sjelfva ämnet,
ulan häller ruis blott till formen. Det finnes tre calliegorder,
under hvilka en fråga kan ånyo upptagas. Den värde
motionären har åberopat den första, nemi att ämnet skulle
vara föranledt af ett redan fattadt beslut ; men i händelse
hans motion nu skulle upptagas, och R. St. således deröfver
sktr!le komma att fatta ett beslut, så kan jag ej förstå, huru
detta beslut skulle kunna komma att stå vid sidan af del
redan fattade, på annat sätt, än att R. St. skulle bifalla hans
förslag, hvilket vore besynnerligt , då R. St redan afslagit
motioner om författningens upphäfvande; och då R. St. afslagit
för fattningens upphäfvande, så ar det klart, att de
ansett den vara gällande. R. St. skulle således, genom upptagande
af denna motion, komma att vidröra det ämne, som
förut varit under R. Sits behandling. Jag skulle alltså tro,
att om man i detta fall, på grund af 56 §:n Riksd.Ordn.,
ville medgifva motionären rätt att få sin motion pröfvad ,
så skulle man inleda sig i möjligheten deraf, att R. St. fomine
att pröfva afven en mängd andra frågor tvänne gånger,
hvilket, i anseende till mängden af de ärenden , sorn förekomma
vid en riksdag, ingalunda kan vara önskvärdt , och
jag kan ej heller föreställa mig att sådant varit meningen.
Jag får således vördsamt tillstyrka R. o. Ad. att icke yrka
någon propos. uti förevar, fall.
Frih. Cederström, Anders: Ehuru jag visserligen
icke tror, att numera något särdeles kan vinnas genom Hr
Cederschjölds motion, kan jag likväl icke så tolka 56 §:n
Riksd.Ordn., som flere talare lika med Hr Landtm gjort.
De tvänne motioner, hvilka i detta ämne förut äro afgifna,
vöro väckta af Gr. Anckarsvärd och af mig. Den förra afsåg
denna författnings fullkomliga upphäfvande. Den andra
afsåg visserligen äfven författningens upphäfvande, men föreslog
tillika, att en annan mera lämplig författning skulle
sättas i dess ställe. Båda dessa motioner hafva af Utsk.
blifvit afstyrktn, och på grund af detta afstyrkande bar nu
den ifrågavar. motionen af Hr Cederschjöld blifvit väckt.
Det är för öfrigt en stor åtskilnad emellan de förslag, som
af Gr. Anckarsvärd och mig blifvit gjorda om upphäfvande
af förordningen, och den motion, som Hr Cederschjöld nu afgifvit
att densamma måtte vinna R. St;s stadfästelse. Att
nu
Den 16 November f. m.
49
nu ingå uti en vidlyftig debatt i detta ämne, anser jag ej
lämpligt, emedan det skulle vara ett repeterande af hvad
som förut är sagdt; men skulle icke denna författning vara
tillkommen i grundlagsenlig ordning, så lärer icke heller R.
St. kunna på annat sätt stadfästaden, än att göra den grundlagsenlig.
Således måste visserligen Hr Cederschjöld, enligt
56 §:n, hafva rättighet att väcka en motion för att komma
till detta mål, då der står : såvida icke sådana frågor af redan
fattade beslut föranledas. Hr Cederschjölds motion kan
således föranledas af R. St:s beslut rörtde min och Gr.
Anckarsvärds motion.
Hr Cederschjöld: Af Hr von Hartmansdorffs yttranden
i allmänhet har jag visserligen inhemfat många lärdomar;
men så snart det rörer lagfrågor, har jag i allmänhet
trott mig finna, att den värde talaren yttrar sig genom sofismer.
Hvar och en, som med någon uppmärksamhet har
hört honom uti det yttrande han sednast afgifvit, har säkerligen,
lika med mig, funnit detta. Han säger nemi., att
jag skulle hafva begärt att en gällande författning måtte blifva
gällande. Jag har alldeles icke yttrat mig om huruvida
författningen är gällande eller ej, jag lemnar detta till så väl
Hr von Hartmansdorff, som hvar och en annan, att efter
sitt omdöme afgöra. Jag har blott sagt , och har upprepat
det, så att Hr von Hartmansdorff bort hafva hört det , att
den ifrågavar. förordningen, ehvad den för öfrigt är gällande
eller ej , icke är antagen till lag i den ordning , som 87
§:n Reg.Frn föreskrifver. Detta är den ej; det kan ingen
påstå, utan att framkomma med en uppenbar osanning, och
det har derföre icke heller blifvit uppgifvet af någon , icke
ens af Hr von Hartmansdorff, som eljest gjort sig största mödan
med försök att bevisa författningens lagenliga tillkomst.
Således måste han väl medgifva, att hvad mitt förslag innefattar,
är något annat än hvad som redan äger rum. — I
anledn. af Frih. Cederströms framställning, att denna författning
står på sidan af allmänna lagen, så vill jag endast
upplysa Hr Frih:n, att detta just är en af de anledn:r, som
framkallat min motion, då jag nemi. åsyftat, att denna förordning
hädanefter mätte komma att stå inom lagen.
Hr Munck af Rosenschöld, Nils Rudolph: Hr
von Hartmansdorff har sagt, att denna fråga icke kunde blifva
föremål för remiss, emedan ämnet en gång förut , ehuru
i annan form , varit handlagdt. Jag vill i detta afseende
blott åberopa den praxis, som hittills under denna riksdag
och inom detta Stånd blifvit följd. — Uti StalsUtskts utlåt. N:o
35i, som i dag varit föredraget, behandlades en motion af Hr
W. Fr. Dalman, ”det R. St. ville bevilja ett anslag åt den
s. k. Louis De Geerska inrättningen för bildandet af fattige
sjömäns söner.’’ Denna motion väcktes och remitterades från
17 H. 7
5o
Den 16 November f. ra.
detta Stånd, då en af Hr Dalman förut väckt motion till
förmån för samma inrättning, men under något olika form
med denna, — ty deri önskade motionären, att R. St ville
subscribera en viss summa för ofvannämnda inrättning,
blifvit af Utsk. afstyrkt och Utsk:s utlåt, deröfver redan af
tre Stånd blifvit bifallet. — Ett annat exempel kan jag äfven
anföra: Motion bade, jag tror uti BondeSt., blifvit väckt,
alt hemmanet Rannäs Hollstagården, som förut varit comministerboställe,
men blifvit utbytt, skulle njuta samma frihet
för kronoräntors utgörande, som det haft såsom boställe.
Motionen blef afstyrkt och sedan Utsk:s åtgärd blifvit bifallen,
väckte Hr Lagman Danckwardt inom delta Stand motion,
att R. St. ville bevilja innehafvarne af ofvannämnda
hemman ersättning af statsverket för de kronoräntor de för
detsamma kommo att erlägga. — Jag anser Hr Cederschjöld
fullt berättigad att få sin motion remitterad , äfvensom att
han på grund af 56 §:n Riksd.Ordn. haft rätt alt väcka
densamma och förenar mig med dem, som anhållit om propos.
på remiss.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Sedan Hr Landtm, förklarat
sig icke kunna framställa propos. på den motion, som af
Hr Cederschjöld blifvit väckt, är det naturligtvis icke vidare
om den saken man här har att öfverlägga, utan man har
blott att med sig sjelf öfverlägga om man vill tillstyrka R.
o. Ad. att yrka denna propos. af Hr Landtm. För min del
får jag då förklara, att jag ej kan deltaga i delta yrkande;
emedan det åsyftar att uti vår criminal-lagstiftning komma
till ett verkligt antagande af denna lag, som jag för min
del alldeles icke gillar och aldrig har gillat; men deremot
får jag säga, att jag anser 1812 års författning såsom en gifven
följd af den revolution, som år 1809 hade till föremål
alt aflägsna f. d. K. familjen från Sverige. Såsom en revolutionär
additionel act har jag ansett denna författning, och
att denna författning gällt och varit som gällande ansedd,
har genom flera riksdagars tystnad visat sig. Jag hade önskat,
att ingen fråga derom vid denna riksdag blifvit väckt,
och får ytterligare förklara, att om det vore fråga om att
nu stifta en sådan lag, så kunde jag sådant aldrig tillstyrka.
Således kan jag icke heller nu lemna milt tillstyrkande till
en motion, som åsyftar att få denna författning fastställd ,
utan önskade att detta mål finge helt och hållet nedläggas
och frågan fortfara att stå i samma förhållande, som den
vid så många riksdagar hittills varit, på det att ingen misstydning
så inom som utom Riket derpå må kunna grundas.
Hr Tersmeden, Carl Reinh.: Som jag anser Hr
Cederschjölds motion fullkomligt enlig med 56 §:n Riksd.-  Ordn., så förenar jag mig med dem, som yrka att Hr Landtm,
måtte framställa propos. på remiss deraf.
Den iG November f. m.
5t
Hr Hjerta, Lars: Jag täger mig friheten, i anledn. af
Gr. Horns anförande, att fästa den värde talarens uppmärksamhet
på, att han, såsom jag tror, ej uppgifvit den rätta
frågan eller uppfattat den rätta synpunkten af den fråga,
som här är för handen, då han sagt sig ej vilja tillstyrka
remiss å motionen, derföre att han icke vill bidraga lill densammas
antagande. Det ar nemi. i min enskilda öfvertygelse
helt och hållet en cura posterior, att sedan bestämma
huruvida man vill antaga sjelfva saken eller icke; men
nu är endast fråga om, huruvida motionen är formenlig eller
ej. Vill Grefven ej antaga sjelfva saken , sjelfva författningen
, så synes mig också ligga någon inconseqvens uti
den önskan han framställt, att denna författning må fortfarande
blifva gällande uti det skick, som den nu har, nemi.
uti en icke lagenlig form. Jag förenar mig derföre med dem,
som yrkat propos. på återremiss.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. ansåg
öfverläggningen fulländad.
Ropades ja.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att 56 §:n Riksd.Ordn.
innehölle, alt ny motion icke må af riksdagsmän väckas,
sedan en månad från riksdagens början, enl. 27 §:n, til lända
!upit, såvida icke sådana frågor af redan fattade beslut,
eller redan upptagna ärenden , eller under riksdagen inträffande
händelser, omedelbarligen föranledas. Den i fråga var.
motionen vore icke föranledd af någon händelse, eller redan
upptaget ärende, utan hade Hr Cederschjöld ansett den
omedelbarligen föranledd af ett redan faltadt beslut. Detta
beslut vore , att Gr. Anckarsvärds och Frih. Cederströms
motioner icke måtte til! den åtgärd, som de afsett,
föranleda. Delta LagUtsk:s utlåt, innehölle derjemte, att
den ifrågavar. författningen sedan 28 år vore till efterlefnad
gällande och hade blifvit med sina motiver och conclusioner
af R. St. bifallen. Hr Landtm, ansåg således, attden
motion, som Hr Cederschjöld väckt, om den äfven skulle anses
vara omedelbarligen föranledd af något beslut, hvilket
Hr Landtm, icke kunde anse vara förhållandet, likväl äfven
vore stridande emot R. St:s beslut, då detta redan innehölle,
att författningen vore sedan 28 år gällande. Att remittera
motionen, vore att upptaga och remittera till Utsk. en fråga,
som redan blifvit pröfvad och afgjord, hvilket Hr Landtm,
icke ansåg kunna grundlagsenlig! äga rum. Hr Cederschjöld
hade likväl yrkat, att propos. å remiss till LagUtsk. af denna
motion skulle äga rum, och finge Hr Landtm, således nu
till R. o. Ad. hemställa, örn R. o. Ad. yrkade en sådan
propos:s framställande.
Ropades starka nej, blandade med många ja.
Då Hr Landtm, förklarade, det han trott sig finna,
5a Den 16 November f. tn.
att nej öfverröstat ja, höides åtskillige ledamöter begära
votering.
Upplästes till justering och godkändes följande voter:sproposilion:
Den,
sorn yrkar propos. å remiss till LagUtsk. af Hr
Cederschjölds motion, voterar
ia;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, yrkar R. o. Ad. icke denna proposition.
Efter voteringens slut, befunnos rösterna hafva utfallit,
som följer: Ja — 18.
Nej — 21.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. ± lill 4 e
In
fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Måndagen den iG November i84o.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades io prot.utdr. för denna dag f. m.
Ånyo föredrogs PresteStis den 7 dennes på bordet lagda
inbjudning, af den 17 sisth Oct., till MedStånden att förena
sig i PresteSbs beslut i afseende å tillägg af ett särskildt
mom, till 147 §:n i Bevilln.Utsk:s förslag till hevilla.förordn.,
ang:de afkortning till hälften af skyddsafgiften för vissa
personer, då de minst ett år icke supil brännvin och dylika
spritdrycker.
Gr. Hamilton, Henning Hugo Ludv.: Med hvarje
dag finnér jag verkligen allt större svårighet att bekampa
den onda genius, som visar sig under form af brännvin.
Svårigheten blir så mycket större, som jag finner, att dess
värsta och ifrigaste motståndare låta af nitet förleda sig till
en öfverdrift, som skadar den goda saken. Såsom sådan anser
jag PresteShs nu föredragna inbjudning. Om del skulle
blifva Ståndets beslut, att hvar och en ibland de obemedlade
classerna, som icke super brännvin, skulle befrias ifrån
halfva skyddsafgiftens erläggande, så är det troligt, att de
fleste skulle vid mantalsskrifningarna anmäla det de icke
söpo, men likaväl förtärde brännvin. Att bevisa att jag har
supit, ur lätt, men att bevisa motsatsen är svårare, och den
Den 16 November e. m.
53
som ej kan åstadkomma en sådan bevisning, lärer få betala
sin skyddsafgift, eller också, att en hvar, som icke dragits
för fylleri lill rätta, han skall få tillgodonjuta lindring i den
personella afgiften. Detta vore enda sättet, hvarpå stadgandet
skulle blifva positivt. Jag afslyrker antagandet af inbjudningen.
Hr Printzensköld, Carl: Då PresteSt. fattatbeslut
derom , att hvarje mantalsskrifven person af arbetsclassen
skulle få åtnjuta nedsättning till hälften uti des. k. mantalspenningarna,
ifall han icke förtärde brännvin , så hade det
varit önskligt, om det Högv. Ståndet tillika uppgifvit några
utvägar att kunna controllera, att hvarje person, som super
brännvin, icke begagnar sig af denna fördel; ty det blir svårt
att controllera, huruvida den person, som uppgifver sig icke
supa, verkligen talar sanning; och som detta är omöjligt att
controllera, tror jag förelaget vara utan ändanmål , ledande
endast till en pecuniär skada för Staten, i händelse det skulle
bifallas, hvarföre jag afstyrker inbjudningens antagande.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
antaga PresteSt:s nu föredragna inbjudning.
Ropades nej.
Föredrogs ånyo BorgareStrs den 7 dennes på bordet lagda
inbjudning, af den ioOctober, till de öfriga MedStånden
att med BorgareSt. sig förena uti hvad Ståndet beslutat i
afseende på 1 1 §:n i förslaget till bevilln.författning och den
deruti förekommande classification.
Gr. Hamilton, Henning Hugo Ludv.: Då R. o.
Ad. ännu icke antagit någon siffra i bevilln.författningen ,
torde Ståndet icke för närvar, kunna yttra någon tanke i afseende
på denna BorgareShs inbjudning, åtminstone hvad sjelfva
siffrorna beträffar.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Med anledn. af Gr.
Hamiltons yttrande, får jag anhålla, alt Ståndet måtte uppskjuta
alt öfver inbjudningen fatta något beslut, intilldess
frågan om siffrornas bestämmande förekommer.
Frih. Cederström, Jacob: I afseende på siffrorna
instämmer jag helt och hållet med Gr. Hamilton; men egentligen
inträffar här frågan om tillökning i classernas antal inom
städerna för borgares beskattning, och i afseende derå tror jag
Ståndet vara oförhindradt alt ytta sig, så mycket mera, som
detta innefattar grunden för bevillningen. Sedermera, och i
afseende på siffrornas bestämmande, i händelse R. o. Ad.
skulle instämma med BorgareSt., vore det att pröfva hvilka siffror,
som för hvarje dass skulle insättas. För min del kan jag
icke instämma med BorgareSt. i behofvet att föröka classerna,
enär classernas antal är utsträckt till hvad de böra blifva, och
54
Den 16 November e. m.
snarare äro för många än för få.. Ju flera classer, desto
större sträfvande att komma till minsta classen, och sådant
medför olägenheter vid taxeringen.
Ilr von Hartmansdorff: Jag har förut, du fråga
var om bevilln.förordningen, yttrat, det jag ansåge de förmögnare
af BorgareShs medlemmar vara i allmänhet för lågt
beskattade; men de borgare, som skatta efter minimi-afgiften,
deremot vara för mycket betungade, icke blott jemförelsevis
nied andra borgare, utan äfven med iandtmän. Som
nu fråga är om minimi-class, så ligger ett godt skäl till
grund för BorgareSt:s inbjudning. Men jag tror dock att
man kan behöfva jemföra denna inbjudning med R. o. Ad:s
förut fattade beslut och närmare pröfva inbjudningen, innan
man antager henne, hvarföre jag ånyo anhåller att R. o.
Ad. måtte uppskjuta hennes afgörande.
Gr. Hamilton: Då jag sist yttrade mig, var det blott
för att fästa uppmärksamheten på att BorgareSt:s inbjudning
äfven upptog siffrorna, och att man således icke borde,
i händelse den bifölls, anse sig dermed hafva bundit händerna
vid blifvande discussion öfver summorna. Skulle likväl
R. o. Ad., hvad grunden angår, bifalla förslaget, så skulle
jag önska, att detta uppskof icke ägde rum, emedan sådant
komine att fördröja arbetet inom Bevilln.Utsk., sorn nu är
sysselsatt med samrnanjemkning af Ståndens olika beslut
ang:de bevilln.författningen. BorgareSt:s inbjudning lärer
hufvudsakligen grunda sig derpå, att, till följe af en i BorgareSt.
väckt fråga, en class redan blifvit tillagd 4:^e dassens
städer,—en class med lägre afgifler, och hvilken grund
för bevillningen äfven är af R. o. Ad. beslutad. Genom detta
beslut har således 4:de classens städer erhållit en class
mera än de öfriga städerna, och för hvilken class beskattningen
icke är jemförlig i den första högre classen. Det
beror visserligen på R. o. Ad. nu att bestämma siffran i de
öfriga classernas lägsta beskallningselass, och att afhjelpa det
oriktiga, som i förhållandet uppstått, hvilket jag tror skedde
bättre genom att sätta en lägre siffra för lägsta classen,
än att öka classernas antal, som synes förut stort nog. Derföre
vill jag afstyrka BorgareSt:s inbjudning.
Hr P r i n tzenskö 1 d, Carl: Jag är långt ifrån att vilja
stifta en bevilln.stadga, i hvars tillämpning den mindre
bemedlade blefve högt beskattad i jemförelse till den sorn
har större förmögenhet, och således bör skatta högre till det
allmänna; men jag tycker, att ju större antal classer man
införer i staderna, desto flera utvägar lemnäs äfven dem,
sorn hafva förmögenhet, alt draga en högre beskattning, att
kunna söka och äfven få sig nedflyttad till den minimi-class,
hvarom nu är fråga. Jag fruktar detta af skäl, att jag tror
mig veta af erfarenheten, att de fleste borgare, t. ex. istockholm,
som icke äro ansedde alt äga en mera betydlig rörel
-
Den 16 November e."m.
55
se, men likväl så, alt de kunna anses vara burgne, sällan
blifva beskattade utöfver den lägsta classen, som finnes fastställd
för Stockholm. Det kan, på sätt Gr. Hamilton anmärkt,
vara en möjlighet att bereda rättelse i ett felaktigt
förhållande i afseende på siffran i de nuvar. classerna, när
II. o. Ad. tager dessa siffror i öfvervägahde; men jag får,
lika med bemälte Hr Grefve, afstyrka classernas förökande,
och således äfven hemställa, att BorgareSt:s inbjudning icke
måtte antagas.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller att denna inbjudning
måtte få hvila på bordet till nästa föredragning;
och som den troligen inträffar nästa Onsdag, lärer något
skadligt uppehåll för BeviIln.Utsk:s göromål ej derigenom uppkomma.
Hr Stuart, Carl: Jag förenar mig med Hr von Hartmansdorff.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. ansåg
den nu föredragna inbjudningen böra förblifva hvilande
på bordet till nästa plenum.
Ropades ja.
Gr. Hamilton, Henning Hugo L u d v.: På R. o. Ad:s
bord livilar för närvar, ett mern. ifrån Bevilln.TJtsk., N:o 3 r,
innehållande förslag till voler:s-propos:r i aniedn. af Ståndets
olika beslut i fråga om Berednings- och Taxer:s-comite'er
på landet. R. o. Ad. torde finna det vara högst svårt, om
icke omöjligt för Utsk., att uppgöra jemkningsförslag i detta
fall, innan man visste i hvilka beslut Stånden slutligen
skulle förena sig, antingen att både Borednts- och Taxer:scomiteerna
skulle bibehållas för beständigt, eller, som PresteSt.
beslutat, att Taxer:s-comite'erna blott skulle sammanträda
första året, eller som Borgare- och BondeSt:n beslutat,
helt och hållet försvinna. Om man på förhand skolat
uppgöra voter:s-propos:n, så hade man vid alla de särskilda
§§:na inom 4;de art. fått framställa alternativa förslag. I
aniedn, häraf anhåller jag, att detta memor. måtte ställas
främst på listan lill nästa plenum, på det att icke något
hinder, genom väntan på afgörandet af detsamma, må äga
rum för det öfriga arbetet; och torde BondeSt:s inbjudning
följa dernäst, så att Bevilln.Utsk. mätte få på en gång del
af R. o. Ad:s beslut i begge ämnena.
Uppå derefter framställd propos., biföll R. o. Ad., att
BancoUtsk:s mern. N:o 3i skulle få sättas främst på listan
till nästa plenum.
Hr Frih. och Landtm, yttrade, att, sedan R. o. Ad.
nyss beslutat, att BorgareStls inbjudning skulle hvila till nästa
plenum, den komtne, sedan Bevilln.Ulskls mern. N:o 3i
56
Den >6 November e, m.
blifvit satt främst på listan, att blifva andra målet på densamma.
Hr Frih. o. Landtm, tillkännagaf, atl från StatsUtsk.
till bordläggning ipkommit elt memorial, hvilket, såsom rörande
ett till statsregleringen hörande ämne, det vore angeläget
att få snart pröfvadt.
Härefter upplästes StatsUtskts mern. N:o 368, i anledn.
af återremiss å mern. N:o 324.
Uppå derefter framställd propos. beslöt R. o. Ad., att
detta mål skulle blifva det tredje på föredragn.listan till
nästa plenum.
Föredrogs ånyo BondeSt:s den 7 dennes på bordet lagda
inbjudning, af den 17 sisth October, till MedStånden, att
biträda Ståndets beslut om föreläggande af viss tid för Allm.
Besvärs- och Ekon.Utsk. att till Stånden inkomma med utlåt.
öfver väckta motioner om kolböter för bristande leverance
af de s. k. hemmansränte- och qvarntulls-kolen.
Frih. Hamilton, Hugo: Jag anhåller att få upplysa
orsaken till del öfverklagade dröjsmålet. Vid riksdagens
böljan beslöts inom Ekon.Utsk. att först företaga de vigtigaste
målen. Det är sannt, att det dröjde 8 månader med
besvarandet af återremissen af det mål, som här omtalas;
men då det skulle företagas inom Ekon.Utsk., uppstod en
af Utsk:s ledamöter utaf BondeSt., som var intresserad i
frågan, med begäran alt det borde uppskjutas tilldess Ständerne
yttrat sig öfver StatsUtskts utlåt. N:o 235. Derefter
blef samma mål ännu en gång inom Utsk:s afdelning bordlagdt,
på begäran af samme ledamot. När det slutligen skulle
företagas, befanns, hvad ofta nog händer, att elt annat
mål alldeles i enahanda syfte med detta blifvit skickadt till
StatsUtsk., hvarpå Ekon.Utsk. beslöt att jemväl öfversända
detta ifrågavar. mål till StatsUtsk., för att gemensamt med
det dit förut öfverlemnade behandlas i sammanhang med
de anmärkn:r, som ägt rum. Sedan jag nu redogjort för
orsakerna till dröjsmålet, hoppas jag R. o. Ad. finner, att
denna inbjudning ej kan tarfva annan åtgärd än att läggas
lill handlingarna.
Frih. Cederström, Jacob: Jag anhåller att få erinra,
att den utväg, som Ekon.Utsk. tagit i anledn. afde olika
remisserna af 2:ne likartade mål, det ena till Stats- och det
andra till Ekon.Utsk., att, säger jag, till förstnämnda Utsk.
äfven öfverlemna det mål, som till Ekon.Utsk. remitterats,
för att i sammanhang med återremissen af elt StatsUlskis
utlåt. N:o 235 besvaras, icke är enlig med grundlagen. —
Hade Ekon.Utsk. från sig velat lemna en till delta Utsk. rein
i t
-
Deu 16 November e. m.
mitterad motion, linde sådant boil ske inom 8 dagar efter
densammas bekommande. Då sådant icke skett, finner jag
ej annat, än alt Ekon.Utsk. måste besvara motionen, äfvensom
att intet hinder bör möta alt biträda BondeSt:s begäran
att förelägga samma Utsk. viss tid , hvarinom det bör inkomma
lill Ständerna med sitt betänk, öfver den väckta motionen,
som icke torde behöfva mycken lid alt besvara.
Frih. Hamilton: Den siste värde talaren bar fullkomligt
rätt, men anledn:n till bans yttrande är vållad af en
underlåtenhet af mig, då jag nyss omtalade sakens gång,
nemi. att då Ekon.Utsk. öfverlemnade den ifrågavar. motionen
till StatsUtsk., skedde sådant under begäran, att behandlingen
deraf skulle ske gemensamt med Ekon.Utsk., d.
v. s. målet afgöras af sammansatt Stats- och Ekon.Utskott.
Hr Printzensköld, Carl: Utaf den redogörelse, som
Frih. Hamilton afgifvit om förhållandet med ifrågavar. ärende,
faller det sig ganska klart för mig, att det är BondeSt-.s
eget fel, alt detta ärendets handläggning kommit att fördröjas
så liinge som nu skett, och alt, efter min öfvertygelse,
det skulle varit en oformlighet, om, på sätt Frih. Cederström
yttrat, Ekon.Utsk. skulle handlägga detta ärende såsom identiskt
med ett annat, sorn blifvit lill StatsUtsk. remitteradt.
När sig visat hvad resultat den till StatsUtsk. remitterade
motionen erhåller, anser jag inbjudningen icke böra till någon
åtgärd föranleda.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. ansåg
den ifrågavar. inbjudningen erfordra annan åtgärd än
att laggas till handlingarna.
Ropades nej.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att på föredraga.listan
var uppfördt ett prot.utdr. från BondeSt. af den 4 dennes,
innefattande Ståndets beslut rör:de Allm. Besvärs-och Ekon.-  Utsk:s utlåt. N:o 110, och hemställde Hr Landtm., alt delta
måtte lämpligast få föredragas i sammanhang med nämnda
längre ned på listan upptagna utlåtande.
Bifölls.
Ånyo föredrogs BondeSt:s den 7 dennes på bordety.lagda
inbjudning, af den 4 dennes, till MedStånden, att förena sig
i BondeS;ls beslut om anmodan till Exped.Utsk. att låta påskynda
tryckningen af de betänk:n, utlåtm och memorialer,
som till samma Utsk. äro eller framdeles blifva aflemnade.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Jag bekänner uppriktigt-,
att jag ej kan fatta det Hederv. Ståndets mening med den
communication det gjort, då Ståndet ansett det vittna om
17 11. 8
58
Den 16 November e. m.
mindre drift i riksd.ärendenas behandling, derföre att Exped.
Utsk. måhända fördröjt tryckningen af några memorialer.
Detta kunde på sin höjd vittna örn, att tryckeri-afdelningen
inom Exped.Utsk. icke fullgör sin pligt, men ingalunda att
de öfriga Utsk:n ej arbeta som de böra. Man skulle lätt
kunna bevisa, hvilket visst icke vore ur vägen, att, hvad
StatsUtsk. beträffar, detsamma blifvit satt utom tillfälle att
arbeta, derföre att BondeSt. sjelft icke nog hastigt afgjort
sådana beslut, som kunnat afgöras, emedan nämnda Stånd
icke haft plenum på samma gång som 11. o. Ad.
Gr. Mörner, Carl Göran: Jag tror mig särskildt
kunna nämna, att anledntn till det emot Exped.Utsk. anmärkta
förhållandet varit, att Exped.Utsk. icke haft något
att trycka, emedan samma Utsk. för LagUtsk. tillkännagifvit
sin önskan alt få något att trycka. Således torde skäl ej
vara för handen att fästa något afseende på BondeStrs hemställan.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
antaga BondeStts ifrågavar. inbjudning.
Ropades nej.
Uppå derefter framställd propos. , fann R. o. Ad. den
enda åtgärd, som i anledn. deraf vore att vidtaga, vara att
lägga den till handlingarna.
Vid förnyad föredragning af Const.Utsk:s den 7 dennes
på bordet lagda mern. N:0 49: i anledn. af PresteStrs återremiss
på förslaget litt. A. uti mern. N:o 43 j blef den deruti
föreslagna voterts-propos. af R. o. Ad. godkänd.
På begäran af Hr von Hartmansdorff, Au g., och
Frih. Hermelin, Aug. Söderling, lades ånyo på bordet
Const.-Ulslus d. 7 dennes första gången bordlagda memorialer:
N:o 5o, ang:de und. skrifvelse lill K. M., med anhållan
att K. M. täcktes complettera Statsrådet;
N:o 5i, ang:de återremiss af mern. N:o 33.
Ånyo föredrogs Const.Utsk:s den 7 dennes på bordet
lagda mern. N:o 5i, med föreslående af ett tillägg i
47 §:t) Reg.Fm.
Uppå derefter framställd propos. blef förslaget godkändt
till grundlagsenlig behandling vid nästa riksdag.
Då nu ånyo föredrogs Const.Utskrs den 7 dennes på bordet
lagda mern. N:o 53, med utlåt, öfver K. M:s nåd. propos.
ang:de upphörande af Konungens tvänne röster i Högsta Domstolen,
blef samma mern. ånyo lagdt på bordet af Ii. Ex.
Den iG No vem be r e. m. 5g
Hr Gr. Löwenhjelm, Gust., och Frih. Hermelin,
Äng. Söderling.
Föredrogs ånyo Const.Utskts den 7 dennes på bordet
lagda meni. N:o 54, med utlåt, öfver K. M:s nåd. propos.
ang:de upphäfvande af hvad nu stadgadt år om lagförklaringars
utfärdande af Högsta Domstolen.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag skulle tro, att
Ståndets beslut i detta fall är beroende af det, sorn fattas
öfver nästföreg:de betänkande. När det blifvit hegardt på
bordet , lärer väl äfven detta böra hvila i sammanhang
dermed.
Frih. Hermelin, August Söderling, förenade sig
med Hr von Hartmansdorff om detta måls bordläggande ånyo.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, alt ehuru han icke vore
af samma tanke som Hr von Hartmansdorff sednast framställt,
lomme målet, då det af tvänne ledamöter blifvit ånyo hegardt
på bordet, att der förblifva till nästa föredragning.
Då nu äfven ånyo föredrogs Const.Utsk:s den 7 dennes
på bordet lagda mein. N:o 55, ang:de ändring af Reg.Ftns
i6:de §, införande af en ny i7:de §, samt ändrad ordningsnummer
å nuvar. 17 och 18 §§:na, fästade Hr Frih. o.
Landtm, uppmärksamheten deruppå, att detta mern. vore
helt och hållet beroende af det föregående, och således borde,
då det sistnämnda eller mern. N:o 54 blifvit ånyo lagdt
på bordet, äfven ånyo bordläggas.
R. o. Ad. hördes häruti instämma.
På begäran af Frih. Hamilton, Hugo, och Frih.
Cederström, Jacob, lades ånyo på bordet StatsUtskts d. 7
dennes första gången bordlagda utlåt. N:o 354, ang:de anslag
å exlra-statsregler:n, jemte åtföljande särskildta utlåtanden
under litt:is A, B, C, D, E och F.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att i sista Tahnansöfverläggning
fråga förevarit 0111 dag för detta måls föredragande.
llr Landtm, hade du uppgifvit, att omkring 80
mål vore hviiande på R. o. Adis bord, och att således någon
tid fordrades för R. o. Ad. att skilja sig från denna
massa, och de öfriga Ståndens Talmän hade ufven ansett,
att extra-statsregler.m vore ett vigtigt ämne, som erfordrade
någon tid att öfverlägga om inom de särskildta Stånden, och
att 8 å 14 dagar dertill erfordrades, hvarföre fråga uppstod
om att föredraga detta mål Onsdagen den 25 November.
Likväl hade ingen öfverenskommelse derom blifvit fattad,
utan skulle vid den i morgon blifvande Tolmans-öfverläggningen
fråga derom närmare förekomma. Hr Landtm, trod
-
t)0
Den 16 November e. m.
de, alt hvad göromålen hos R. o. Ad. anginge, vore deraf
du icke något hinder att till föredragning af extra-stalsreglertn
beståmraa Onsdagen den 25 dennes; och ville Hr
Landtm., örn R. o. Ad:s ledamöter icke hade något dervid
att erinia, inom Talmans-öfverläggningen föreslå nämnda
dag till frågans företagande.
R. o. Ad. hördes instämma häruti.
Ånyo föredrogs StatsUtskts den 7 dennes på bordel lagda
utlåt. Nto 355, i anledn. af väckta motioner om alia bevillningsmedel
samt öfriga contanta statsbidrags ingående
till Riksg.contoret.
Begärdes ånyo på bordet af Hr von Hartmansdorff,
August, och Hr Råfe It, Anton.
Likaledes lades ånyo på bordet, på begäran af Hr Tham,
Sebastian Mathias, och Hr Westfelt, Nils, StatsUlskts
den 7 dennes på bordet lagda utlåt. N:o 35f>, i anledn.
af väckt (råga 0111 restitution till staden Hudikswall af erlagd
rotefrihets-afgift.
Till pröfning företogs StatsUtskts den 7 dennes på bordet
lagda utlåt, Nto 35/, i anledn. af anmärkntr vid betänk.
N:o 315, angtde sökt befrielse från ersättandet af förskott lill
utgifter i följd af cholera-farsoten.
Upplästes ett från BondeSt. ankommet prot.utdr. af d.
i4 dennes of innehåll, ali Ståndet, vid föredragning af StatsUtskts
utlåt. N:o 357, bifallit så väl den af åtskilliga städer
och socknar inom Götheborgs och Bohus län sökta befrielse
från återbetalnings-skyldigheten i afseende på de till uppköp
af likkistor begagnade och i betänk. Nto 3i5 omnämnda
medel, i,4a3 r:dr 8 sk. 5 r., som ock hvad Utsk. i sistnämnda
betänk, tillstyrkt, angtde befrielse för iunevånarne
i Morlanda, Tjörns och Fässbergs pastorat från den dem
ålagda återbetalnings-skyIdighet af 351 r:dr 34 sk. 3 r., i
hvilket beslut BondeSt., i anseende till ämnets särskildt ömmande
beskaffenhet, inbjudit MedStånden att sig förena.
Hr Frih. o. Landtm, erinrade, att R. o. Ad. redan
förut bifallit utlåt. Nto 3i5, och således äfven den sednare
af de summor, som i BondeStts prot.utdr. finnas omtalade ,
hemställande nu, om R. o. Ad. behagade antaga BondeStts
inbjudning.
Ropades ja och nej.
Hr Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade medelst
bifall till Nto 35y vidblifvu sitt förut fattade beslut.
Ropades äfven ja och nej.
Den i6 November e. m.
61
Hr von Hartmansdorff, Äng.: Om mitt minne
ej felar, så angår inbjudningen ersättning för några likkistor
oell annat dylikt, bestigande sig till några hundra r:dr. Om
ej något annat är i fråga, så synes 11. o. Ad. väl kunna bifalla
inbjudningen ; jag anhåller dock att hon måtte uppläsas,
på det man måtte bestämdt veta hvarom fråga är.
BondeSt:s prot.utdr. upplästes ånyo.
Hr Edenhjeltn, Gillis: Som denna nedsättning endast
begäres för de fattigaste capell-församlingarna Morlanda
oell Tjörn, anhåller jag att R. o. Ad. ville lemna sitt bifall
till en sådan småsak, som här är i fråga, på det att embetsmännen
måtte slippa att förgäfves resa för att göra utpantningar.
Hr Printzensköld, Carl: Ehuru jag hört Hr Edenhjelm,
såsom landshöfding för det län, hvarinom dessa församlingar
äro belägna, så kan jag likväl icke för min del
deraf finna mig öfvertygad om nyttan eller ändamålsenligheten
att bifalla inbjudningen. Det må vara sannt , att de
som häfta för denna skuld, icke makta att densamma betala;
men då är det bättre, att samma skuld i laglig väg afskrifves,
än att, som nu ifrågasattes, meddela eftergift, emedan
sådana eftergifter lemna farliga praejudicater, enär många
andra menigbeter deraf taga sig anledn. att framställa
dylika önskningar, under åberopande af exempel då den eller
den fordran af Slaten efterskänktes. Jag afstyrker inbjudningen,
men är icke emot, om , efter undersökning af
bristande tillgång bos de gäldskyldiga, summan anmäles till
afskrifning.
Hr von Troil, Emil: I olikhet med den siste talaren,
får jag tillstyrka det Högl. Ståndet att antaga BondeSt:s
inbjudning. De omständigheter, som tala för densamma,
äro i sanning ganska ömmande; summan är föga betydlig,
och jag kan ej befara, att prsejudicatet ofta kan blifva
åberopadt. Det är fråga om att eftergifva fordringar , sorn
tillkommit, föranledda af cholera-farsolens härjande i detta
land, och jag hoppas, att vi skola för framtiden blifva förskonade
ifrån så val sjelfva anledningen, som det deraf följande
beslutet.
Frih. Boye, Ludv.: Jag är af den sista värda talaren
förekommen, och vill blott uppfylla min pligt att förklara,
det jag anser mensklighetskänslan här tala till förmån
för eftergiften. Jag begär propos. på bifall till inbjudningen.
Hr Edenlijelm: Äfven jag är förekommen af Hr von
Troil i hvad jag ville svara i afseende å faran för prasjudicatet.
Jag tror i sanning, att i detta hänseende ingen fara
är å färde.
62
D en 16 November e. m.
Samma förmån, som nu sökes, har förut blifvit beviljad
Garl Johans samt andra församlingar. fnnevånarne i
dessa församlingar hafva icke begärt något förskott ulan fått
det ändå, derföre att man funnit det omöjligt att de skulle
kunna återgälda den undsättning de fått uppbära.
Frih. Sprengtporten, Jac. Wilh.: Jag får endast
fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet derpå, att praejudicalet i
delta fall synes vara så mycket mindre äfventyrligt, som
sjelfva förordningen , i fråga om anstalters vidtagande till
cholera-farsotens hämmande, innehåller ibland annat, att de
menigheter, som ansågo sig äga skäl och anspråk på ersättning
för gjorda förskotter, ägde derom att vända sig till R.
St. vid nästa riksdag. Således hafva dessa ifrågavar. menigheter
icke iakttagit något annat, än hvartill de af författningen
varit uppmanade; och då jag har anledn. att förmoda,
att dessa menigheter, isynnerhet Tjörns, tillhöra de
fattigaste orter i Riket, måste jag tillstyrka R. o. Ad. att
antaga förevar, inbjudning.
Hr Printzensköld: Just det skäl Hr Edenhjelm anfört,
att nemi. vissa menigheter icke begärt förskott utan
erhållit det ändå, synes mig utgöra ett tillräckligt skäl till
afsiag å denna framställning.
H. Ex. IJr Gr. Löwenhjelm, Gust.: Jag förenar mig
med General Edenhjelm, till antagande af BondeStts inbjudning.
(
Uppå derefter framställd propos. blef BondeSt:s inbjudning
af R. o. Ad. antagen.
Ånyo föredrogs StatsUtsk:s den 7 dennes på bordet lagda
mern. N:o 358, i anledn. af Vällofl. BorgareSt:s återremiss
af betänk. N:o 319.
Frih. Cederström, Jacob: I saken har jag ingenting
att anmärka mot denna jemkning; men i afseende på
formen är det vigtigt, att sådant icke får ske ; ty der 3:ne
Stånd äro enstämmiga, der skall ock dessa Stånds beslut expedieras
i de termer, som blifvit af dem gillade, och vederbör.
Utsk. icke emot y5 §:n Riksd.Ordn. framställa något
vidare förslag.
Uppå derefter framställd propos. blef StalsUtsk:s mera.
N:o 358 af R. o. Ad. bifallet.
Vid förnyad föredragning lades till handlingarna StatsUtsk:s
den 7 dennes på bordet lagda memorialer:
N.-o 35g, i anledn. af ålerremiss af betänk. N:o 272;
N:o 36o, i anledn. af erhållen återremiss af Utsk:s
utlåt. N:o 35.
Den 16 November e. m.
63
Ånyo föredrogs Bevilln.Utsk:s den 7 dennes på bordet
iagdn mein. N:o ag, i anledn. af R. St:s olika beslut, ang:de
kurhusafgiftens fortfarande.
Uppå särskildt framställda proposir godkände R. o. Ad.
de föreslagna voter:s-propos:na, lade till handlingarna Utsk:s
sidan 3 afgifna särskildta yttrande, och biföll Utsk:s i slutet
af mern. gjorda hemställan.
Föredrogs ånyo och lades till handlingarna BancoUtskts
den 7 dennes på bordet lagda mern. N:o 108, i anledn. af
Hederv. BondeStls återremiss å Utsk:s under N:o 82 aflåtna
betänkande.
Ånyo föredrogs BancoUtskis den 7 dennes på bordet
lagda mern. N:o 10g, i anledn. af de inom samtl. RiksSttn
framställda anmärkntr vid Utsk:s under N:o 64 afgifna betänk.
ang:de lifgifvande från banken af dess, enl. i83g års
bokslut, utöfver grundfonden behållna räntevinst och capital-öf
verskott.
Hr Rå fel t, Anton, anhöll, att detta mål ytterligare
måtte få hvila på bordet.
Hr Lagerhjelm, Pehr, förenade sig med Hr Råfelt,
under anhållan tillika, att detta mål måtte blifva det
första på föredragn.listan nästa Lördag.
Hr Frih. o. Landtm, förklarade målet hvilande på
bordet, och R. o. Ad/beslöt att det skulle ställas främst på
föredragn.listan till nästa Lördag.
Likaledes beslöt R. o. Ad., alt BancoUtsk:s den 7 dennes
på bordet lagda utlåt, N:o ilo öfver en väckt motion
om användande af bankens, enl. iS3g års bokslut, utöfver
grundfonden erhållna räntevinst och capital-öfverskott, skulle,
såsom beroende af mern. N:o 10g, äfven hvila och sättas på
föredragn.listan näst efter sistnämnda memorial.
Ånyo föredrogs BancoUtsk:s den 7 dennes på bordet
lagda mern. N:o 111, med förslag lill sammanjemkning af
RiksStins beslut i anledn. af Ulsk:s betänk. N:o 36 och
utlåt. N:o 78.
Hr von Hartmansdorff, A u g.: Den inbjudning,
som göres till R. o. Ad., är af följande lydelse; ”Bancofullmäktige
berättigas på räkningen '”Obestämda supplement
a r - s t a te n’’ disponera ett arfvode af högst 3oo r:dr
b:co årligen, att användas såsom ersättning till den person
uti banken, som, uppå bancosecreterarens hemställan, blifver
af bancofullmäktige förordnad alt vid räkenskaps-göromålen
inom bancofullmäktiges expedition secreteraren bi
-
64
Den 16 November e. m.
träda.” Jag afstyrker att antaga en sådan inbjudning och
ett sådant stadgande, hvarigenom bancofullmäktige skulle betagas
rättigheten att, oberoende af bancosecreterarens hemställan,
välja den person de för ändamålet funno tjenligast.
Jag hemställer således, alt R. o. Ad. måtte vidblifva sitt
förut fattade beslut och godkänna voter:s-propos:n.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
antaga den af BancoUtsk. gjorda inbjudning.
Ropades starka nej, blandade med ja.
Hr Frill. o. Landtm, förklarade det han trott sig
finna, att nej öfverröstat ja.
Uppå derefter framställd propos. blef den föreslagna
voter:s-pi'opos:n af R. o. Ad. godkänd.
Föredrogs ånyo BancoUtsk:s den 7 dennes på bordet
lagda mein. N:o 112, i anleda, af RiksSttns skiljaktiga beslut
i fråga om löneregleringen för Bancoverkets embets- och
tjenstemän, konstidkare och vaktbetjening.
Frih. Cederström, Jacob: Utskts utlåt., som ligger
till grund för dessa alternativer, börjar så:
”Trenne RiksSt., nemligen R. o. Ad. samt Preste- och
BorgareSt:n, hafva sålunda godkänt det uti betiink. N:o 44
framlagda förslag till aflönings-stat, tillika med de dervid i
utlåt. N:o 79 gjorda förändringar och tillägg, med undantag
endast af frågan om arfvode! för ett räkenskaps-biträde
vid bancofullmäktiges expedition, i afseende hvarå Utsk.
får hänvisa till dess under N:o 111 afgifna särskildta memorial;
hvadan, och som 3:ne Stånds sammanstämmande
mening, likmätigt 75 §:n Riksd.Ordn., utgör ett R. St:s
beslut, hvarken det af BondeSt. för bifall till aflönings-staten
fästade villkor, och ej heller de af R. o. Ad. gjorda,
uti 2:dra och 3:dje punkterna här ofvan upptagna förändringar,
kunna till någon åtgärd å Utsk:s sida föranleda;—•”
Om Utsk. der satt punkt i sitt meni., så bade det blifvit
öfverensstämmande med grundlagen; men nu följer: '”men
då, jemlikt 72 §:n Riksd.Ordn., det åligger Utsk. att, der
RiksStln i sina beslut öfver någon fråga stanna uti, hufvudsakligen
eller till vissa delar, skiljaktiga meningar, dessa,
så nära möjligt är, sammanjemka;” etc. 73 §:n Riksd.Ordn.
handlar om sådana frågor, der 3:ne Stånds beslut icke finnas,
eller der 3:ne Stånds beslut i sak öfverensstämma, ehuru
i detalj skiljaktiga. Men har väl Utsk. redagjort för
de 3:ne Ståndens förening om aflöningsstaten i betänk. N:o
34 och utlåt. N:o 79! Jag bestrider således allt antagande
af jemkningsförslaget, der Ståndens beslut ligga i vägen.
Hr Stuart, Carl: Frih. Cederströms uppgift grundar
sig på en oriktig uppfattning af Utsk:s meni. Utsk. har
nemi. tillkännagifvit, att aflöningsstaten är af samtliga Stånden
fast
-
Den 16 November c. m.
65
fastställd, och besluten derom i den ordning grundlagen föreskrifver
fattade. Men, jemte faslställelsen af staten för
bankens tjenstemäns aflöning, hafva Stånden stannat i skiljaktiga
beslut rörtde vissa ifrågasatta indragningar; och det
är för att få en bestämd pluralitet i afseende på denna fråga,
sorn Utsk. ansett sig föranlåtet att hös Ständerna anmäla
behofvet af frågans afgörande genom votering i förstärkt
BancoUtsk. Meni. upplyser också skiljaktigheterna i
dessa beslut; och om Frih:n hade behagat läsa hela mern.,
så bade lian troligen fattat meningen af så väl början utaf
XJ t sk :s sista framställning som sjelfva slutet deraf.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Alla Stånd uro ense
derom, att 2:ne commissariebeställningar, en casseurs-syssla,
i bokhållare-, 3 contors-skrifvare- och en Cassaskrifvaretjenst
skola indragas; men ang:de sättet huru indragningarna
skola ske, äro besluten olika. B., o. Ad. har sagt, att
de samtlige skulle förflyttas ifrån ordinarie till indragningsstaten,
med skyldighet för bancofullmäktige att vid första
commisSarie-ledighet indraga en commissarie-beställning inom
depositions-afdelningen, samt att indraga de öfriga härigenom
på indragningsstat öfverflyttade tjensterna, så snart
fullmäktige, efter att förut hafva vid hvarje ledighet hört
commissariatet, finna bankens göromål sådant medgifva. Deremot
säga de andra Stånden, att dessa indragningar, utan
åtskilnad mellan de särskilda graderna, skola ske vid nuvärde
innehafvares afgång, i den mån de förändringar uti
bankens rörelse, som blifva en följd af verkets nya organisation,
kunna bringas i verkställighet. Den sednare föreskriften
är lika för alla, men hon är mera obestämd än
den första, som uttryckligen foreskrifver indragning af en
commissarie-beställning och för öfrigt öfverlemnar åt fullmäktige
alt, efter commissariatets hörande, förordna om de
öfriga. Mig synes bäst vara, att R. o. Ad., vidhållande
sitt fattade beslut, godkänner volerts-propositionerna.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
antaga den af BancoUtsk. föreslagna inbjudning,
Ropades starka ja, blandade med några nej.
Uppå derefter framställd propos. biefvo de föreslagna
voter:s-propositionerna af R. o. Ad. godkända.
Ånyo föredrogs och bifölls BancoUtsk:s den 7 dennes
på bordet lagda utlåt. N:o 1 13, i anledn. af Hr von Qvantens,
C., motion om rättighet för större jordägare att erhålla
lån från Handels- och JNärings-disconten.
Då nu ånyo föredrogs LagUtsk:s den 7 dennes på bordet
lagda utlåt. N:o 142, öfver dels väckta frågor om an17
H. 9
66
Den 16 November e. m.
tagande af förslagen till allmän civil- och criminal-lag, eller
vissa delar deraf, och dels andra dermed gemenskap ägande,
af K. M. lill R. St. ang.-de nämnda förslag den 24
Mars 1840 aflåtna nåd. skrifvelse föranledda, motioner,
blef nämnda utlåt, ånyo hegardt på bordet af Hr Palmcrantz,
J o h. Mauritz, och Frih. Cederström,
Jacob.
Likaledes lades ånyo på bordet, på begäran af Hr von
Troil, Emil, och Hr Stuart, Carl, LagUtskrs den 7
dennes första gången bordlagda mern. N:o 143, öfver väekta
motioner ang:de gemensam lag för inrikes och utrikes
vexlar.
Föredrogs ånyo och bifölls LagUtskts den 7 dennes på
bordet lagda betänk. N.-o i44> öfver vackla motioner om
upphäfvande eller ändring af K. brefvet den 17 Oct. 1778
ang;de barnamord.
Ånyo föredrogs LagUtskrs den 7 dennes på bordet lagda
betänk. N:o 145, i anledn. af väckt motion om ersättning
af allmänna medel till vittnen, som i brottmål åberopas.
Hr von Hartmansdorff, Äng.: Det föremål, hvarpå
motionären här velat fasta uppmärksamhet, är i min tanke
mera förtjent deraf än LagUtsk. förmenat. [ de flesta brottmål
är förhållandet, alt någon ersättning åt vittnen för deras
resa till ransakningsstället och återfärden derifrån icke
kan erhållas. Om nu ransakningsorten icke är alltför aflägsen,
så är kostnaden icke heller särdeles betydande. Men
det händer, såsom exempelvis inträffade, då jag var tillförordnad
landshöfding, att en fattig piga, tjenande i Calmar
stad, blef kallad att vittna uti ett af de aflägsnare häraderna
i Blekinge uti ett der anhängigt brottmål, att hon måste
begifva sig dit uti hård väderlek om vintern, att hon
måste tillsätta mycken tid och mycken kostnad, som för
ett tjenstehjon utan klädesförråd för vinterresor är ruinerande,
enär hon icke, utan att äfventyra sitt ansennde,
kunde låta föra sig dit med fångskjnts. Då lärer man finna
obilligheten, för att icke säga grymheten, att så behandla
menniskor. Om Staten icke vill ersätta vittnen deras
kostnad, när den brottslige är dertill oförmögen, hvad
blifver följden deraf? Jo, att man undandrager sig vittnesmål,
att brotten icke blifva upptäckta eller bestraffade, och
att Staten motverkar sitt eget ändamål, nemi. rättvisans
skipande. Jag anhåller att R. o. Ad. ville återremittera
betänkandet.
Gr. Mörner, Carl Göran: Den siste värde talarens
framställning kan visserligen synas i många hänseenden gan
-
Den lG No v e mbc r e. m.
67
ska hillig, oell jag vill icke neka, att saknaden af ersättning
i många fall blir för den, som kallas att villna, högst kännbar;
men då fråga är att välja emellan två onda ling, är
saken blott den, burn man skall välja det minst onda.
Man får laga så, alt icke genom stadgande, att ersättning
ei hålles af statsmedel, det blir en födkrok att komma till
tingen som vittne. Man kan nemi. föreställa sig, att personer
låta anteckna sig såsom vittnen, för att på det sättet
bereda sig inkomst af Staten. 1 Norrige äger det stadgande
ruin, som bär blifvit ifrågasläldt. Hvad utgifter Norrska
statscassan i detta hänseende får vidkännas, kan jag icke på
siffran uppgifva; men alt de utgöra ett högst betydligt beipp,
är hvad jag vägar försäkra, och om R. St. skulle hidla
motionen, är jag öfvertygad, att ett extra-anslag af
ngra hundra tusen r:dr om året dertill skulle behöfvas.
•J’1, kan således icke annat än tillstyrka bifall till Utsk:s
för ifi g.
Hr Cederschjöld, R ober t T h eo ph r o n: Jag får till
alla <,.|ar instämma med Hr von Hartmansdorff, emedan
jo g aner billighet och rättvisa kräfva, att vittnen i brottmål
ernilia godlgörelse för den kostnad, som de i och för
installefen vid domstolen nödgas vidkännas Den siste värde
talu 1 ens anförda skäl för den motsatta åsigten, nemi. att
sky Idig!,, tor. nti ..fytfvc» vittnesmål skulle kunna begagnas
såsom en födkrok, torde, vid närmare betraktande, förfalla,
då man med skäl bör kunna förutsätta, att domare i allmänhet
äga tillräcklig urskiljning för att icke tillåta ett öfverflödigt
antal personer af höras i förekommande mål, enär
tvänne vittnens sammanstämmande berättelser utgöra full
bevisning.
Gr. Mörner: Det är visserligen sannt, såsom den siste
värde talaren anmärkt, att tvänne vittnens berättelser,
deruti de sammanstämma, utgöra full bevisning;
men det är lika sällsynt att få två vittnen, åtminstone
hvad tjufnad beträffar, emedan tjufven icke lärer taga tvänne
vittnen med sig, ulan då får man höra tjogtals med vittnen,
för att utaf deras särskilda uppgifter och genom jemförelse
af mer eller mindre bindande omständigheter söka
utforska rätta sammanhanget. Det är icke domaren hvarken
tillåtet eller anbefaldt att på förhand fara hem till vittnen för
alt utforska hvad de kunna hafva sig i saken bekant; utan då
parten eller åklagaren finner sig hafva anledn. att till vittne
åberopa personer, så blifva de inkallade för att höras,
och om de då ojäfvige befinnas, kommer det att visa sig,
om de hafva sig något i saken bekant eller icke. Det lärer
icke kunna stadgas, att en person, som kommer att vittna
och icke har sig något bekant, icke skall få någon ersättning
af Staten. Således kan man icke af den omständighe
-
68
Den 16 November e. ul
-
len alt icke iner än tvänne viltnen behöfva höras, derest
de sammanstämma, hafva grundad anledning att tillstyrka
bifall till ifrågavar. förslag. Hvad billigheten beträffar, så
torde dervid böra tagas i betraktande, att vårdandet af allmänna
säkerheten icke bör anses annorlunda, än utgörande en
medborgerlig pligt. Personer, som vittna i brottmål, erhålla
ersättning för inställelsen, såvida den tilltalade äger tillgångar
dertill. Att ålägga målsägaren en sådan ersättningsskyldighet
går icke an, emedan man då skulle underlåta att
angifva brott, af fruktan att blifva sjelf mest lidande derpå.
Hr Cederschjöld: Min mening torde rimligtvis icke
bort så förstås, som trodde jag, att uti brottmål aldrig me
än tvänne vittnen skulle behöfva höras. Jag yttrade bioj
att endast två vittnen och således icke tre eller något stf”
re antal behöfves till full bevisning. Att detta yltra^e
förutsätter, att desse tvänne vittnen skola kunna uppVsa
och bekräfta det förhållande lill upplysning , hvaroi/
blifvit inkallade, såvida deras vittnesmål skall anses jevisande,
torde icke behöfva sägas, lika litet som det å andra
sidan kan behöfva sägas, att ingenting är bevist genan afhörandet
af tvänne personer, som ingenting vetat i saken.
Jag kan således icke hafva påstått eller menat, att .eke vid
mångfalhhga tillfällen flere och ofta många personer behöfva
afhöras uti ett enda mål; men jag tan icke flinga den
öfvertygelsen, att om domaren, som handlägger malet, år
begåfvad nied försvarlig urskiljningsförmåga, så skall han
utan särdeles svårighet förekomma, att personer göra skyldigheten
att vittna i brottmål till en födkrok. Man har
dessutom svårt att föreställa sig att tjufven stjäl för att skaffa
vittnen en inkomst, elier att den bestulne af sadan anledn.
låtit bestjäla sig, likasom man har svårt alt tro, att
aflägse boende personer skulle genom bref eller efter långväga
resor personligen anmäla sig hos kronoåklagare eller
målsägare i ändamål att, sedan de återvändt till boningsplatsen,
blifva till vittnen åberopade, för alt erhålla en reseersättning,
som måhända knappt motsvarade den sednare resan
och ännu mindre kostnaden för den resa, genom hvilken
denna inkomst sålunda skulle kunna beredas; men om
man äfven antager, att personer skulle finnas, som ville göra
vittnesskyIdigheten till en födkrok och att parter eller
åklagare skulle med dem vilja ingå i öfverenskommelse derom,
så torde denna födkrok blifva föga vinstgifvande, då
domaren, särdeles örn fråga är att afhöra en aflägse boende
person, icke lärer underlåta alt utröna i hvad alseende det
åberopade vittnet skall höras, om det verkar på saken, och
i sådant fall, om icke andra vittnen redan derom lemnat
tillräckliga upplysningar; äfvensom domaren förmodligen
äfven efterfrågar de anledmr parten eller åklagaren äger
för sin förmodan att den till vittne åberopade personen skall
Den 16 November c. m.
kunna upplysa det uppgifna förhållandet; med ett ord, på
domarens vana och urskiljning beror alltid alt inom de i
lagen utstakade formerna på ett lämpligt och tillbörligt sätt
hindra och beglänsa ett dylikt ofog. Att tjogtals med vittnen
stundom behöfva hörns, förringar ingalunda billighetsgrunden
för ersättningsskyldigheten; men jag skulle tro,
ali den värde talaren har alltför mycket öfverdrifva sin calcul,
då han trott, att den ersättning, sorn Staten i detta afseende
kunde komma att vidkännas, skulle kunna uppstiga
lill belopp af 100,000-lals r:dr om året; men om äfven
kostnaden skulle bestiga sig lill denna orimligt högt tagna
summa, så är det likväl Statens skyldighet att lemna den,
emedan det är Statens skyldighet alt vaka öfver rattvisans
handhafvande, hvartill hörer att brotten blifva upptäckta
och bestraffade, hvilket åter beror derpå, att målsägare icke
undandraga sig att angifva dem, eller att personer, som äga
kännedom 0111 den brottslige, icke undandraga sig att
vittna derom, hvilket ytterligare beror derpå, att de erhålla
godtgörelse för sin resekostnad i och för vittnesmålen. Jag
anhåller om återremiss af betänkandet.
Gr. Mörner, Carl: Hr Cederschjöld synes förutsätta,
alt det skulle bero på domaren att pröfva hvilka eller huru
många vittnen skola höras i brottmål. Det kan icke vara
honom obekant, alt sådant omöjligen beror af domaren,
Det beror af åklagaren att inkalla hvilka och huru många
han vill, för att öfverbevisa om brottet. På sätt redan är
anmärkt, börås i gröfre brottmål icke sällan 20, 3o ä 4o
vittnen, emedan målen stundom äro af den art, att man
måste hafva all möda ospard, för att få reda på sammanhanget.
Jag skulle visserligen icke hafva någonting att anmärka
deremot, att vittnen erhålla ersättning af Staten, då
den enskildes tillgångar ej medgifva det, om jag icke fruktade
för att denna utgift för Staten blefve alltför kännbar.
Det är dessutom vanligt, ali den tilltalade, när han öfverbevisas
om brottet, ålägges att godtgöra vittnet dess inställelse
då han äger tillgångar att ersätta med. Jag vet icke
om man kan komma längre; ty, såsom sagdt är, utgiften
skulle blifva alldeles ofantlig, om vittnen, uti den mängd af
brottmål som förekomma, skulle betalas af Staten. Jag förnyar
min anhållan om bifall till betänkandet,
Gr. Anckarsvärd, Carl Henr.: När de lagkloke
komma att tvista i en lagfråga, så synes det icke vara alldeles
olämpligt, om den icke lagkloke äfven vill efter sin
uppfattning och med tillhjelp af sitt sunda förnuft deltaga
i öfverlaggningen, Jag biträder den åsigt, som Hr Cederschjöld
yttrat, nemi. att det är i högsta måtto obilligt, att
personer, som kallas att afgifva vittnesmål, icke skola erhålla
ersättning för de kostnader, hvarpå de i och för inställelsen
vid domstolen till vittnesmålets afgifvande kunna
Den 16 No v e 111b c r c. ni.
blifva bragte, särdeles om de aro så aflägse boende ifrån
domstolen, att kostnaden för resor dit kunde blifva snart
sogdt ruinerande. Mig synes således, att då sjelfva lagskipningen
måste vara det allmännas intresse, så bör äfven det
allmänna mellankomma oell ersätta de utgifter för vittnens
inställelse vid tingen, då tillgång dertill saknas bos dem ,
hvilka i första rummet borde vidkännas denna utgift. Hvad
beloppet af den kostnad, sorn Staten kunde komma att betala,
angar, så förekommer det mig, sorn om den icke skulle
kunna blifva så betydlig, sorn en värd talare förmodat. Jag
vet visserligen icke bestämdt, huru förhållandet är; men det
förefaller mig, som om, genom någon i sednare tider utkommen
författning, blifvit stadgadt, till förekommande af
tilltalade personers transport från en domstol till en annan
för alt undergå ransakning ronde pådiktade brott, att domaren
genom skriftvexling skall söka göra sig underrättad
om sannolikheten af den vid hans domstol tilltalade personens
uppgift att på annat ställe hafva begått brott, hvarom
ransakning borde ske. Jag föreställer mig, att då vittnen
åberopas, sorn äro boende långt ifrån domstolen; så borde,
särdeles då anleda, förekommer till sådant svek som en värd
talare ansett skola blifva följden af Statens skyldighet att
ersätta vittnen, — så borde äfven en sådan utväg vara möjlig,
att genom skriftvexling med domaren i den ort, der
vittnet vore boende, vinna upplysning om vittnet möjligen
skulle äga någon på målet verkande uppgift att meddela,
Måhända skulle det kunna gå an att låta vittnet afhöras vid
någon domstol i den ort, der vittnet vore boende, till utrönande
af hvad vigt och värde dess vittnesmål kunde äga.
Vidare förekommer det mig, att betydlig skilnad bör kunna
göras emellan frågan att i allmänhet lemna ersättning
åt vittnen i brottmål, och en blott partiel ersättning, eller
ersättning vid sådana tillfällen, då den absolut påkallas, såsom
då vittnet är boende långt ifrån domstolen och saknar tillgångar
för att veikslälla resan till den ort, der vittnesmålet
skall aflemnas; ty huru skall t. ex. en i Christianstad
boende obemedlad person, som kallas att vittna i Gefle,
kunna besörja resekostnaden? Huru skall lagens kraf blifva
iippfyldt? Han kan väl vid hemtningsäfventyr åläggas inställelse,
och äfven på vanligt sätt bernias till domstolen;
men när han fullgjort sin skyldighet och aflagt vittnesmålet,
—• hvem skaffar honom då tillbaka till sin hemort, om
tillgång dertill saknas hos den af parterna, som kostnaden
derför borde drabba? Jag anhåller om återremiss, och
alt Utsk, ville föreslå, att ersättning måtte lemnäs vittnen
af Staten, åtminstone vid sådana tillfällen, då vittnen hafva
en längre resa att göra, saint i och för vittnesmålets afgifvande
måste vidkännas en betydligare kostnad. Deremot
anser jag det icke böra kunna komma i fråga, att Slaten
skall ersätta de vittnen, hvilka äro boende inom sjelfva dom
-
Den lG November e. m.
sagan, oell dess inställelse icke medför särdeles besvär eller
kostnad; utan är det endast i sådana fall, då besväret och
kostnaden öfversliger d. 11 vitlnandcs förmåga, sorn billigheten
synes torilia, att Staten kommer emellan och hunnar
den ersättning, sorn på annat sätt icke kan erhållas.
Frih. Cederström, Jacob: Inom samhället förekomma
åtskilliga bestyr, som medborgarne måste fullgöra för
enskild och allmän säkerhet, och derför de ofta nog få
vidkännas enskild uppoffring. Dertill räknas äfven skyldigheten
att utan ersättning inställa sig vid domstol, då fråga
är att villna i brottmål, och förbrytaren saknar tillgång att
ersätta kostnaden. Man har framkastat den fråga, huruvida
det icke skulle kunna låta sig göra att höra vittnet i dess
hemort. Det går icke an, emedan vittnesmålet icke får afgifvas,
med mindre än all den tilltalade är närvarande,
Jag kan icke inse något skäl att icke bifalla Utsk:s betänk.
Det vore ett vådligt steg på osedlighetens och corruplionens
bana inom samhället, om skyldigheten att vittna i brottmål
kunde blifva ett yrke hos vissa personer; ty huru lätt skulle
sådant icke kunna ske genom öfverenskommelse emellan
brottslingar, utan att brotten derför upptäcktes. Det tjenstehjon,
hvarom Hr von Hartmansdorff nämnde, och som
kallades att vittna vid en aflägse belägen domstol, måste ägt
en högst besynnerlig husbonde, om han ej biträd t med hvad
som fordrades för resan; och om husbonden ej ansett sig
förbunden att biträda med några r:dr, så har allmänna välgörenheten
i trakten säkerligen kommit henne till hjelp och
ersatt henne sin kostnad. Jag tillstyrker bifall till betänkandet.
Hr von Troil, Emil: Utan tvifvel förtjena de skäl,
som i denna debatt å ömse sidor blifvit anförda, ganska mycken
uppmärksamhet. Det plägar vara vid sådana fall, som
man slutligen finner det rätta uti en medelväg. Jag önskar
att LagUtsk. måtte utfinna en sådan och utbeder mig att i
detta hänseende få framställa min åsigt. Skyldigheten att
vittna i brottmål har visserligen, på sätt Frih. Cederström
ganska riktigt uppgifvit, hittills utgjort en slags personlig
servitut, på samma sätt som skyldigheten för städernas magistrater
att biträda vid besigtningar, i hvilket sednare fall
skyldigheten blifvit på det sätt inskränkt, att då besigtningen
varit af den vidlyftighet alt den medtagit flera dagar,
hafva besigtningsmännen bekommit ersättning af Staten.
Jag hemställer, om icke samma grundsats kunde gälla i afseende
på skyldigheten att vittna i brottmål, sålunda nemligen
, att då vittnet nödgas aflägsna sig från sitt hemvist,
mer än en dag, detsamma skulle bekomma ersättning derför
af statsverket, då tillgång dertill saknades hos den enskilde
person, som borde utgiften derför vidkännas; hörandes
det likväl åligga domaren, att, innan han inkallar mera
72
Den 16 No remb er c. m.
aflägse boende personer, söka utreda, huruvida någon maktpåliggande
upplysning kan vara att påräkna genom den
ifrågaställde personens hörande.
Hr von Hartmansdorff: De värde ledamöter, hvilka
hestridt mitt yrkande på återremiss, hafva likväl icke
underkänt grundsatsen derför, eller att billigheten fordrade
det vittnen erhölle godtgörelse för deras inställelse vid domstol;
men de hafva hestridt saken, af fruktan för missbruk
och för den stora kostnad, som de förmoda att statsverket
skulle tillskyndas. För min del skulle jag, lika med den
siste värde talaren, tio, att åtskilliga utvägar gifvas till
missbrukens förekommande, och om R. o. Ad. täcktes tillåta
återremiss, så finge LagUtsk. tillfälle alt närmare betänka
sig derpå. Utom den af Hr von Troil uppgifna utvägen,
torde äfven andra finnas, t. ex. att de vittnen icke erhålla
ersättning, hvilka kallades alt vittna inom det härad, der
de vore boende. Till undanrödjande af den något för långt
sträckta fruktan, det skyldigheten att villna skulle kunna
förvandlas till ett vinstgifvande yrke, behöfde man ju blott
bestämma ersättningen så knapp, alt den jemnt och ratt
motsvarade den minsta kostnad, för hvilken vittnet kunnat
verkställa sin resa. 1 afseende på hvad Frih. Cederström
yttrat om husbondes förbindelse att betala kostnaden för
sitt tjenstehjon, som kallas att vittna, får jag erinra, att om
husbonden vore aldrig sa villig att göra det, men saknade
medel dertill, så finge tjenstehjonet ändock intet,
Gr. Frölich, David: Då återremiss synes blifva följden
af denna discussion, anhåller jag att få tillägga några ord.
Jag tror lämpligaste Utvägen varaden, att berättiga domaren
att, efter sig företeende skäl, bevilja ersättning åt de vittnen,
som, vid pröfning af hvarje specielt förhållande, domaren
kunde finna ersättning höra tillkomma; ty att, på
sätt 11 r von Troil och den siste värde talaren föreslagit, försöka
alt bestämma vissa cathegorier, då ersättning skulle ifrågakomma,
anser jag icke svara mot ändamålet. Det måste
i alla fall förutsättas hos en domare så mycken urskiljning,
att han kan afgöra, huruvida ett vittne bör anses
till ersättning berättigadt eller ej; men om det får bero på
domarens pröfning, om och i hvad mån ett vittne må erhålla
ersättning derför, så kan det icke komma i fråga, att någon
låter bruka sig som vittne för ersättningens skull, enär
han på förhand icke vet om han har någon ersättning att
påräkna eller icke. Med Frih. Cederström instämmer jag
dock i det hänseende, att man hittills erkänt såsom en allmän
grundsats, att det är en slags servitut, som hvarje medborgare
i samhället måste vidkännas, att i sin mån bidraga
till brottens upptäckande och bestraffning.
Hr Cederschjöld: Mot det förslag, som den siste
vär
-
Den iG November e. m.
73
värde talaren framställt, att det borde få bero på domarens
pröfning i hvilka fall vittnen skulle tilläggas ersättning eller
icke, företer sig en stor betänklighet. Om det öfverlämnäs
till domarens pröfning, att i det ena fallet bevilja
och i det andra icke bevilja ersättning, så mäste det vara
vittnets rättighet att öfverklaga beslutet derom. Följden
deraf skulle blifva, alt öfverdomstolarne blefve öfvei hopade
med mångfalldiga dylika klagomål; men då man vet, alt
dornslolarne i allmänhet äro öfverhopade med göromål,
och då man äfven vet, alt en fråga, som icke rörer mera
än 24 sk., ofta kan medföra vida mera besvär än en sak
som angår 100,000 r.-dr; så anser jag Gr. Frölichs förslag
vara af den beskaffenhet, att jag för min del icke kan biträda
detsamma; hvaremot jag, instämmande med Hr von
Troil och Hr von Hartmansdorff, är öfverlygad att om föreskriften
blir sådan, att utom stad eller häradet boende
vittne, som behöfver använda mer än en dag för att inställa
sig vid domstolen, der vittnesmålet skall afgifvas, är
berättigadt till ersättning derför, beräknad så knappt som
möjligt, d. v. s. blott för sjelfva resekostnaden och uppehället
derunder, men utan afseende på tidsspillan; så skall
den motsvara ändamålet, utan att man behöfver befara, att
någon skall finna fördelen af denna knappt beräknade resekostnads-ersättning
af sådan beskaffenhet, alt skyldigheten
att vittna i brottmål för någon skulle kunna blifva en
Födkrok.
Gr. Frölich: Jag vill blott såsom amendement vid
mitt förslag tillägga, att om besvär icke finge anföras öfver
domarens beslut i fråga om ersättning till vittnen, så skulle
öfverdomstolarnes göromål icke komma att ökas genom den
pröfningsrätt jag ansett domaren lämpligen böra äga i förevar.
hänseende. Jag tror icke, att det vore farligt att i
nämnda fall lemna domaren absolut pröfningsrätt. Hvad
det beträffar, att vittnets rättighet till ersättning skulle bero
derpå, huruvida vittnet skulle behöfva förspilla mer än en
dag i och för vittnetsmålets afgifvande, så känner en hvar,
som handlagt dylika mål, att åklagaren, som icke alltid på
förhand kan träffa domaren för att derom erhålla nödiga
föreskrifter, till samma dag inkallar alla de vittnen lian anser
höra höras, och alt dessa kunna vara 20 å 3o till antalet.
Om då domaren icke hinner afhöra dem alla på en
dag, så blir det en besynnerlig liqvid han får att uppgöra
med dem, som skola hafva ersättning för 1^ eller eller
if dag o. s. v. Hans tid skall mycket borttagas för
en sådan vidräkning med dem, hvilka icke hunnit höras
första dagen. Att en domare genom correspondance skulle
göra sig underrättad om hvad vittnen kunna hafva alt säga,
ar lika opraktiskt, ty det tillkommer åklagaren att till v i 11—
17 11. 10
1'\
Den 16 November c. ni.
ne åberopa de personer, hvilkas hörande han af förekomna
anledningar anser skola leda tili upplysning i målet. Domaren
åter tillkommer det att afhöra dessa personer, samt
pröfva verkan af deras vittnesmål.
Gr. Mörner, Carl Göran: Uti hvad jag ämnade
anföra är jag till en stor del förekommen af Gr. Frölich.
För mig återstår blott att tillägga några ord i afseende på
Ilr Grefvens eget förslag, enligt hvilket det skulle förbjudas
att få besvära sig öfver domstols beslut, hvarigenom ersättning
blifvit vittnet tillagd. Naturligtvis skulle beslutet blifva
af den lydelse, att den sakfällile i första rummet skulle
godtgöra vittnet dess kostnad, hvilken, i brist af tillgång
hos den sakfällde, skulle af Kronan ersättas. Öfver ett sådant
beslut kan det icke förmenas den sakfällde, som blifvit
betalningsskyldighet ålagd, att klaga. Att förmena
Kronans ombud alt söka ändring deruti, vore lika betänkligt,
särdeles då alla förslag gå 1 t på att icke gifva föreskrifter
ronde ersättningens belopp, hvilket skulle bero på
domarens godtfinnande. Utginge denna ersättning efter samma
grunder, som uti resereglemente! äro bestämda, så hade
domaren gifna moment att gå efter; men då det skall bero
på domarens godtycke, så är det olämpligt att förklara, att
godtycke skall vara lag. Man har velat föreslå inskränkning
i afseende på rättigheten till ersättning sålunda, att
om vittnet vore boende inom häradet, der det afhördes,
skulle det icke vara till ersättning berältigadt, men väl om
det bodde utom häradet, inom hvilket det kallades att vittna.
Delta förslag-skulle hafva skäl för sig, såvida alla härader
inom ltiket vore ungefärligen lika stora; men då de äro till
vidden högst olika, så att en resa inom häradet i de norra
länen kan vara lika lång med en resa genom domsagan eller
lagsagan i de södra länen, så torde denna grund för rättighet
till ersättning icke äga bestånd. För öfrigt torde en
dags frånvaro för den, som med sitt arbete skall förtjena
uppehälle åt sig och de sina, vara lika kännbar, som en
längre resa för den förmögna. Om billighet skall iakttagas,
borde således undersökning anställas till utrönande af vittnets
större eller mindre behof till ersättning, hvilket åter
skulle leda oss in uti alltför ömtåliga förhållanden. Dessa
sammanlagda omständigheter göra, att det visserligen icke
kan nekas, att Statens skyldighet att ersätta vittnen de
kostnader, hvarpå de blifvit bragte och till hvilkas godtgörande
af den som i första rummet vederbör tillgång saknas,
har billigheten för sig. Jag för min enskilda del anser det
höra få bero vid nu gällande förhållande, särdeles som något
förbud i lagen icke finnes att ålägga till och med Kronan
att ersätta vittnen deras kostnad, då särdeles ömmande
omständigheter sådant påkalla.
Hr von Troil: Min åsigt om domarekallets bestäm
-
Den' 16 November c. m.
inelse är den, att domaren äger att pröfva förekommande
fäll och på dem tillämpa vissa förut bestämda reglor. Det
förslag Gr. Frölich uppgifvit, stödjer sig derpå, att man
skulle öfverlemna åt domaremak ten att afgöra vissa saker
ulan några förutgifna reglor. Detta anser jag orätt. Om
en sådan lagredaction skulle antagas, så ägde domaren in«
gen ledning för att bifalla eller afslå begäran om ersättning,
och vore det en samvetsgrann domare, så valde lian
troligen såsom minst betänkligt den utvägen att gifva alla
ersättning; men just det ville jag förekomma, såsom ledande
lill alltför stora utgifter för statscassan. Hr von Hartmansdorffs
förslag anser jag kunna leda lill obillighet, emedan
det ena inom häradet boende vittnet kan hafva längre
väg till domstolen än ett annat, som bor utom häradet;
hvaremot jag anser den af mig framställda ideen vara både
lätt alt tillämpa och öfverensstämmande med billighet. Man
har sagt, att vittnen kunde få vänta några dagar vid tinget,
innan de blefvo afhörde. Om så liander, kan det ej betraktas
annorlunda än som ett missbruk; ty del bör alltid
kunna så stallas lill, alt vittnen afhöras vid den lid, lill
hvilken de blifvit kallade. Sedan mäste det vara en enkel
sak för domaren att tillse, huruvida vittnet behöft använda
nier än en dag för alt inställa sig vid tinget. Man kunde
visserligen bestämma ett visst afstånd från tingsstället, hvarpå
vittnet skulle vara boende för alt vara berättigadt till
ersättning; men för min del har jag icke velat det, emedan
resans långvarighet besvärlighet och kostsamhet stundom
beror mera på väglagets beskaffenhet och andra omständigheter,
an på vägens längd, och bör domaren derföre få äga
att verkställa den närmare pröfningen, huruvida vittnet
behöft tillsätta mer än en dag till fullgörande af sitt åliggande.
Hr Printzensköld, Carl: Jag bär all aktning folden
välvilja, som flere talare yttrat för vittnen, då de vilja
tillägga dem ersättning för deras inställelse vid domstolar;
men jag kan icke sträcka den ömhet för vittnen så långt,
att jag kan biträda den mening, att dem sk nille beslås ersättning
af statsmedlen. Gr. Mörner har fullständigt ådagalagt
den våda, som derigenom skulle uppkomma, och den
betydliga kostnad, som statscassan skulle tillskyndas. Man
bör ihågkomma, alt uti svårare brottmål ransakningen, jemlikt
allm. lagens föreskrift, bör ske på det ställe, der brottet
blifvit begånget. Det måste således antagas, att de fleste
personer, som kunna blifva hörde i målet, äro i orten
boende, och att således något särdeles besvär dem icke tillskyndas
för att inställa sig vid domstolen. Skulle någon
gång hända, att en person, som bolt i orten, men sedermera
flyttat derifrån till ett aflägse ställe, kan hafva någon upplysning
att meddela; så hör sådant till undantagen, och del
76
Den 16 November e. m.
är icke välbetänkt att stifta en lag för undantags skull, då
den bestämdt är olämplig och skadlig åtminstone för statsverket.
Jag tillstyrker bifall till betänkandet.
H. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm, Gustaf: Ogerna vågar
jag mig på en lagfråga; men det finnes ämnen, der principerna
ligga på ytan och detaljerna på bottnen. Allmän oell
enskild säkerhet och således samhällets fördel fordra ostridigt
att sanning erhålles i brottmål. Hade jag afvetat att ersättning
icke erkännes medellösa från aflägsna orter inkallade
vittnen, hade jag säkerligen förekommit Hr Westfelt med en
motion af samma syftning som hans. Missbruk dervid kunna
förekommas. Ersättningen blir i alla fall så tarflig, att
den icke ofta skall fresta snikenheten. Pröfning af vittnets
behöflighet torde kunna tilläggas domstolen. — I vår
berömligen milda lagstiftning, som icke utan vittnen och egen
bekännelse fäller, kan det ju icke få förblifva vid
möjligheten att, när bevisningen fordrar långväga vittnen,
brott blifva ostraffade, eller oskyldige oförmögne att bevisa
sin oskuld, och sålunda upprättelse uteblifva, än för den, som
af brottet ljutit skada, än för den oskyldige som anklagats.
Code Napoleon har de s. k. corn missions rogatoires.
— Domstolen i broltmålsorten anmodar domstolen, der
långväga vittnen bo, att dem förhöra och vittnesmålen insända.
Jag underställer förenbarheten häraf med den af
Frih. Jac. Cederström nyss anförda och välbetänkta bestämmelse
i vår rättegångsordning, enl. hvilken anklagare äger
att ställa frågor till vittnet, och den anklagade att vittnens
utsago höra. På dessa af andra talare uppgifna skäl
tillstyrker äfven jag återremiss af betänkandet.
Hr von Rosen, Georg: En värd talare har, såsom skäl
förbifall till betänk., påstått, att det vore sällsynt att vittnen
behöfde färdas längre väg för vittnesmålets afiäggande.
Just deruti finner jag ett skäl att gifva ersättning, enär
kostnaden för Staten icke kan blifva särdeles stor, då det
sällan inträffar, alt till vittne åberopade personer äro boende
så långt ifrån domstolen, att ersättning kan komma i
fråga. Då lagen berättigar vittnet till ersättning, såvida
den utaf parterne, som ersättningsskyldigheten åligger, äger
tillgång dertill; så tyckes han, då tillgång saknas hos den
som ersätta bör, vara berättigad att få denna godtgörelse af
Staten. Om den modification, som Hr von Hartmansdorff
och Hr von Troil föreslagit, blefve iakttagen, tror jag att
man ginge rättvisan till mötes, utan att befara någon särdeles
stor kostnad för Staten. Jag känner af erfarenheten,
att Konungens Bef:h:de blifvit anmodade att med tjenliga
medel låta afföra personer från Jönköpings län atida till
Skåne för att vittna i brottmål. Det vore hardt, om man
skulle åläggas att verkställa en så dryg resa utan ersättning
derför. Erfarenheten har också visat, att många personer,
Den 16 November e. m.
77
just af fruklan atl få vidkännas en dryg kostnad, undanhålla
sig eller flytta från den ort, der de äro boende, på
det man ej skall få rätt på dem. Äfven jag tillstyrker ålerremiss
af betänkandet.
LagUlskts betänk. N:o 145 återremitterades.
Föredrogs ånyo oell Indes till handlingarna LagUtskts
den 7 dennes på bordet lagda memorialer:
N:o 146, i anledn. af inom Stånden fattade beslut öfver
mern. N:o 120, innehållande förslag till samman jemkning
af skiljaktiga beslut vid förehafvande af Utskts betänk. N:o
26 och ullål N:o 70;
N:o 147, med anhållan om PresteSt:s utlåt, angrde
Utsk:s betänk. N:o 112, i fråga om upphäfvande af K. för-,
ordn. den 19 Aug. 1762, m. m.
Vid förnyad föredragning af Allm. Besvärs- och Ekon.-  Utsk:s den 7 dennes på bordet lagda utlåt. N:o 110, i anledn.
af anmärkntr vid betänk. N:o 4'r angtde föreslagna
villkor och iakttagelser vid befordran till embeten och tjenster,
bestämmelser om embetsmäns rang, och upphörande af
fullmakters meddelande A titlar utan motsvarande tjenstebefattning,
blef samma utlåt, ånyo lagdt på bordet af Hr
von Hartmansdorff, Aug., samt Frih. Cederström,
Jacob.
Till pröfning företogs Allm. Besvärs- och Ekon Utsk:s
den 7 dennes på bordet lagda utlåt. N:o lii, i anledn. af
anmärkmr vid Utskrs betänk, angrde Bergs-collegii upplösning
och dess förändring till en Bergsveltenskaps-academi.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Det ifrågavar. förslagets
verkställbarhet grundar sig på förutsättningen att få
öfverlemna en betydlig del af dessa göromål åt Civil-departementet;
men då delta redan är så öfvei hopadt med göromål,
att det svårligen lärer kunna medhinna deni, tordeman
böla afbida några års förlopp, hvarunder det må visa sig i
livad mån detta departement kan medhinna de åligganden
det redan äger, innan man ökar dem med flera. Dessutom
är det ett misstag i statsförvaltningen, att ålägga de högsta
embetena en mängd småbestyr, som lättare utföras af underordnade
myndigheter, såsom händelsen nu skulle blifva
med åtskilliga göromål tillhörande Bergs-colbm. Ett annat
skäl för atl icke antaga betänk, är, alt förlagsinteckningar
i bruk skulle ske vid bergstingsrätterna, hvilkas afskafifande
R. o. Ad. beslutat. Jag tillstyrker således afslag å betänkandet.
Frih. Hamilton, Hugo: Den sista anmärkn:n torde
det icke vara särdeles svårt alt besvara. Om nemi. bergs
-
73
Den 16 November e. m.
tingsrätterna komma att upphöra och deras göromål alt öfvertlytlas
på häradsrätterna, så komma naturligtvis äfven
ifrågavar. mål alt handläggas af häradsrätterna. Frågan om
Bergs-collegii upphörande har i långliga tider utgjort föremål
för öfverläggning, och man har trott, att detta embelsverks
indragning vore af den andra statsmakten beslutad ,
enär detta colkm, hvars embetsmannapersonal är minskad
likasom dess göromål, en längre tid varit utan president.
Diarii-nummern pä Bergs-collegii mål är visserligen ganska
stor, men dessa mål bestå hufvudsakligen uti uppgifter från
adv.fiscals-contoret och från bergmästrarne, så alt deri egentliga
sysselsättningen tyckes vara nog obetydlig för att belasta
Staten med denna corporations bibehållande. Alt K.
M. skulle öfverhopas med en mängd småbestyr, såsom den
siste värde talaren förmodat, har Utsk. icke föreställt sig
skola blifva en följd deraf, att någon del af Bergs-collegii
göromål ställes under ett af departementen , emedan Utsk.
förmodat, alt departemental-styrelsens utveckling just skulle
medföra den följd, att K. M, eller högsta Regeringsmakten
bicfve befriad från en mängd småbestyr, som kunde afgöras
genom departrs-cheferna; och borde det departement, på
hvilket dessa göromål öfverflyttades, i och för handläggningen
deraf, ökas med en bureau , hvaruti ledamöternes antal
naturligtvis blefve mindre än uti ett collegium. Utsk. har
trott, att göromålen på sådant sätt lämpligen skulle kunna
bestridas, särdeles örn bland villkoren för inträde uti bureaun
erfordrades alt hafva aflagt bergsexamen. Jag tror således,
att de nu anförda omständigheterna emot Utsk:s tillstyrkande
icke äro af den beskaffenhet, alt de böra föranleda
bibehållande af ett så stort embetsverk som Bergs-colkm;
och jag anhåller derföre, att R. o. Ad. ville bifalla betänkandet.
Frih. Cederström, Jacob: Utan att inlåta mig i
den frågan, huruvida Bergs-colkm kan upphöra eller icke,
såsom collegium betraktadt, vill jag blott fästa mig vid den
frågan, huruvida det kan upplösas på sätt som Utsk. föreslagit,
oell hvarigenom större delen af Bergs-collegii befattning
blefve öfverflyttad på Civil-departementet. Utskts
ord för. har här yttrat, att han anser departts-chefen böra
få direct bestyr med sådana detaljåtgärder, hvilka icke borde
blifva .föremål för Konungens omedelbara pröfning. Den
värde ledamoten har förgätit , att dessa detaljåtgärder äro
underkastade besvär, och kunna således klandras och öfverklagas,
så alt, derest lind. besvär uti dylika mål skulle anföras,
departts-chefen blir föredragande hos K. M. af sådana
mål, som han sjelf afgjort. Del faller af sig sjelft, att intilldess
deparlrs-slyrelsen blir så ordnad som minister-bureauerna
i andra länder, der minislrarne besluta, utan fråga om besvär
hos Konungen, mäste man vara betänkt på ali hafva
Den iG November e. m.
79
underordnade myndigheter, öfver hvars beslut besvär bunna
anföras hos Konungen , och hvarest de af vederbör.
depart:s-chefer skola pröfvns. Jag kan således icke, i det
skick betänk, nu finnes, bifalla detsamma. Möjligtvis kan
Bergs-colhm indragas och ärendena öfverflyttas på andra
verk; men dertill gifver detta betänk, icke anledning. Jag
förenar mig derföre med Hr von Hartmansdorff uti anhållan
om afslag derå.
Hr von Hartmansdorff: Jag anser ingalunda de göromål,
hvarmed Bergs-colhm är sysselsatt, vara af det omfång,
att ett särskildt vei k af den storlek som Bergs-colhm
derför behöfves. Redanför 17 år sedan har jag uti tryckt skrift
yttrat, det jag ansåg Bergs-collegii befattning både med bergsliandteringen
och med öfriga näringar böra, så vidt fråga vore
om andra instansen, förenas under ett gemensamt collegiutn,
hvars ledamöter ägde teckniska kunskaper i olika riktningar.
Om man ville kalla det för Commerce-colhm eller
collegiutn för näringarna, eller gifva det något annat namn;
så blefve det dock blott en myndighet, dit jag anser bergsärendena
äfven böra hänföras. Men det är helt annat, än
att hänskjuta målen till en af Konungens föredragande rådgifvare.
Frih. Cederström har ganska riktigt visat hvilket
olämpligt förhållande som skulle uppkomma, om någon föredragande
hos Konungen tillika vore en embetsman, som ägde
af egen myndighet utfärda utslag, hvilka blefve föremål
för besvär hos Konungen, hvarest föredraganden således vore
jäfvig alt befatta sig med en stor del af de till hans Statsrådsembete
hörande ärenden. Det vore också en nyhet i
vårt land, att föredraganden hos Konungen skulle vara en
särskild myndighet med afgöranderätt. En sådan olämplighet
i organisationsväg hoppas jag aldrig matte komma alt
hos oss äga rum. Jag måste således anhålla örn afslag på
betänk, i det skick det nu befinnes, anseende i alla fall för
ogörligt att det å högre ort kan vinna bifall.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Utsk. säger sig icke förbisett,
sedan Utsk. förut till besvarande upptagit de anmärkn:r,
sorn blifvit gjorda mot dess första förslag, alt, i händelse
af bifall till det förslag Utsk. framlagt, deraf måste följa
en vidtomfattande reglering; men denna vidtomfattande
reglering har blifvit ansenligen förkortad i slutet af betänkandet.
Jag har icke kunnat upptäcka, huru Utsk.
reglerat i afseende på de ärenden, som röra grufvebrytningar
eller förvarande af grufvornas karter m. in.; eller
skall kanske frågor om grufvebrytningar bero på den enskilda?
För närvar, går dermed så lill, att ägare af grufvor
sjelfve icke få bestämma huru en grufva skall brytas, utan
derom uppgöres förslag af geschwornern, hvilket granskas af
bergmästaren, hvarefter förslaget och bergmästarens utlåt,
pröfvns i Bergs-colhm. Bergs-colhm afgör således t. ex. örn
So
Den 16 November c. m.
en grufva får brytas på ett eller annat satt; om en malmpelare
i en grufva får borttagas eller icke rn. m.; men huru
det skall gä med dessa frågor är ingenting sagdt i betänkandet.
Jag anser derföre någon vidare pröfning af saken
icke kunna äga rum, förrän man får veta huru det kommer
att gå med frågor om grufvebrytningar, derom någon af
Utsk:s närvar, ledamöter behagade meddela upplysning,
hvarefter jag torde få tillfälle att vidare yttra mig.
Frih. Hamilton: I anledn. af de värde ledamöters
yttranden, hvilka klandrat Utsk. för det Utsk. icke i detalj
upptagit alla de göromål, sorn tillhöra Bergs-colhm, och föreslagit
huru de skola fördelas, får jag äran nämna den allmänna
grund, hvarefter Utsk behandlat detta mål, nemi.
att det icke skulle tillkomma eller åligga R, St. att ingå i
fullständiga administrationsförslag, då R. St., på grundade
skäl, hvaribland hufvudsakligen bör afses göromålens otillräcklighet
för embelsverket, hos K. M. framställa urul. anhållan
om detsarnmas indragning, dervid R. St. kunde uttrycka
den und. begäran, att K. M. täcktes fördela göromålen
på sätt K. M. kunde finna lämpligast, samt till Ständerna
afgifva nåd. propos. 0111 anslag till de nya löner, som
i följd af collegii indragning kunde behöfvas. Hvad Utsk.
i anledn. af anmärkntna vid återremissen yttrat, afser blott
huruledes Utsk. anser göromålens fördelning möjlig, men ingalunda
något fullständigt administrationsförslag, hvaruti
Utsk. trott sig icke böra ingå, helst någon omständighet dervid
lätteligen skulle kunna blifva förbigången. Hvad särskildt
angår frågan om grufvebry tningar, si har den värde
ledamoten, som deraf tagit sig anledn. till anmärkn. mot
Utsk:s betänk., sjelf tillkännagifva, att förslag derom uppgöres
af geschwornern samt pröfvas af bergmästaren, och då
dessa auetoriteter komma att qvarstå, om Bergs-colhm indrages,
så kommer naturligtvis med dylika frågors behandling
att förhållas hädanefter på sätt som hittills, med den
skilnad, att deri slutliga pröfningen utaf bergmästarens granskning
af geschwornerns förslag, hvilken nu verkställes i Bergscolhm,
då kommer att förrättas af bergskunnige män uti
Kammar-colhm eller uti en bureauafCivil-deparlementet, derom
Utsk. icke ansett sig böra afgifva något calhegoriskt yttrande.
Afsigten med detta yttrande har var it att visa, hvilket
synes af betänk., att Utsk. icke gått sä lösligen tillväga,
att betänk, icke skulle utvisa, huru göromålens bestridande,
derest Bergs-colhm indrages, i hufvuddetaljerna låter sig göra.
Hr L a ge r h j e 1 m : Efter de upplysningar, sorn blifvit
meddelade, kati man finna, att detta Ulsk:s förslag går derpå
ut, att Bergs-colhm skall upphöra ; men som Utsk. icke
tilltrott sig att i detalj bestämma, huru de ärenden skola
handläggas, hvilka tillhöra Bergs-collegii befattning, så tillstyrker
Utsk. blott att hos K. M. .uttrycka den und. tan
-
Den 16 November e. m.
81
ken, att Bergs-colI:m kan upphöra. Mig synes likväl, ätt
den vigtiga grundsatsen, öfver hvars liandhafvande och tillämpning
Bergs-colhm hittills haft skyldighet att noga vaka,
röride sättet och villkoren för grufvebrytningar, som i andra
länder ingalunda bero på enskildes välbehag, jemväl
borde komma att utgöra föremål för R. St:s yttrande i sammanhang
med en und. framställning om Bergs-collegii indragning,
emedan det alltid måste vara en tillfredsställelse
för K. M. att i detta hänseende erfara R. St:s und. önskan
och åsigt, om R. St. önska, att den ifrågavar. pröfningeti
skall verkställas af en eller liera personer. I andra länder,
som äga en fullkomligen utvecklad minister-styrelse, profves
dylika frågor af en bureau, sammansatt af flera personer.
Af Utskts betänk, kan man ingalunda se, huru Utsk.
tänkt sig detta förhållande. Om man kan frångå den grundsatsen
att flere personer böra verkställa pröfningen, så vore
det väl; möjligen kunde denna pröfning ske åfelt under ministern
för Civil-departemcntet stående contor. Men vigtigt
är det att Utsk. bestämde sig sjelft, på det Ständerne måtte
bestämma sig sjelfva, huruvida dessa ärender skola pröfvas
af en eller af flera personer. Hvad jag anfört, hindrar ingalunda
att collegium kan upphöra, utan afser blott att man
skall besluta , huruvida man vill hafva en collegial- eller
ministeriel behandling af ärendena, emedan det måste vara
vigtigt för K. M. att veta hvad R. St. i detta fall önska.
Frih. Cederström: Frih. Hamilton har yttrat, att
göromål, som nu åligga Bergs-colhm, kunna öfverflyttas på
Kammar-colbm. Deruti har Frih:n rätt, såvida nemi. Kammar-co!l:m
jemväl komme att bestå af bergsråd; men jag
hemställer, om ändamålet dermed är vunnet. Då man genom
ett embetsverk? upplösning vill simplifiera ärendenas
gång, bör man på förhand göra sig reda , huru det efter
embetsverkets upplösning kommer att se ut. Jag instämmer
visserligen med Utsk. deruti, att jag anser Beigs-col l:m
kunna upphöra; men dertill erfordras en förändrad organisation
i och för behandling af alla de ärenden, sorn- nu tillhöra
detta embetsverk, och förändring i den lagstiftning,
som för dessa ärenders behandling är gällande, så väl i afseende
på grufvedriften och grufvebrytningar, som äfven
hvad angår recognitions-skogarna m. m. Det är angeläget,
att, om R. St. hos Iv. M. i und. anhålla om indragning af ett
colbm, R. St. fullständigt uppgifva de förändringar i lagstiftningen,
som, med förändringar uti närvar, organisationen
inom statsskicket, deraf blifva en följd. Så t. ex. skulle
fråga om tiondejernet kunna öfverflyttas på Stats-cont., och
fråga om skogshushållningen på Kammar-colltm, då deremot
den egentliga detaljen för bergshandleringen komme att gå
från hergmästarne genom Konungens Bef:h:de directe till
Konungen. Kammar-colltra kan äfven komma att upphöra;
17 11. 11
8a
Den iG November c. m.
ty om hemmanen i Staten Sverige köpa sig från sina räntor,
så komma, då sådant skett, rältegångarne om dessa
räntors bestämmande genom skattläggningar att upphöra,
och följaktligen blifver collini i samma mån öfverflödigt,
emedan Konungens Befthtdes beslut rörtde fattigförsörjning,
gästgifveriet skjutsning m. fl. hushålls- och polis-mål , som
tillhöra collegii upptagande, kunde då gå directe till K. M.
I det skick förevar, betänk, sig befinner, kan jag icke tillstyrka
detsammas antagande; ty annorlunda och fullständigare
böra R. St. uttrycka sig, för att visa, huru en förändrad
organisation i förevar, hänseende möjligen låter sig
verkställa. Jag tillstyrker således afslag å betänkandet.
Hr von Troil, Emil: Jag har så uppmärksamt jag
kunnat afhört discussionen, så väl nu som förra gången detta
ärende förevar, och jag liar visserligen hört åtskilliga ledamöter
sluta med att yrka afslag på betänk.; men jag båticke
kunnat finna, att deras motiv för detta yrkande Öfverensstämt
dermed. Jag har väl ej i handen Ulskts betänk. ;
men om jag icke minnes orätt, så innefattar det ingenting
annat, än att Bergs-colhm hvarken har så många eller så
vidlyftiga och vigliga ärenden att handlägga, att det är skäl
att för desammas behandling bibehålla ett helt collini, hvarföre
Utsk. tillstyrker R. St. att hos K. M. i und. anhålla
om ett förslag vid nästa riksdag , huru Bergs-collegii göromål
må på ett enklare sätt kunna bestridas. Nästan alla
ledamöter, som yttrat sig, hafva erkänt att Bergs-colhm icke
har den sysselsättning, som förutsätter behofvet af ett
collegium. Jag tror alt detta var hufvudsumman af Utskis
förslag; men anhåller, att vi malte få höra slutmeningen af
förra betänk, uppläsas, emedan jag förmodar att högst få af
R. o. Ad:s ledamöter hafva det med sig.
Utskoitets tillstyrkande i betänk. N:o 64 upplästes.
Hr Lagerhjelm: Förmodligen äro alla ense i den önskan,
att Bergs-colhm mätte upphöra. Man kan afven hafva
skäl för den önskan, att K. M. till nästa Ständer måtte
afgifva förslag derom; men om man stannar vid de allmänna
termerna för R. St:s anhållan hos Konungen, så förenar
det allas åsigter; då är likväl för litet ultaladt hvad R. St.
önska. Bergs-colhm kan visserligen reduceras lill en bureau
under något af statsdepartementen i och för handläggning
af de ärenden, som angå grufvebrytningar m. m., hvartill
fordras vettenskapliga insigter; men något yttrande derom
bör i min tanke algifvas uti den und. framställningen om
collegii upphörande, under anhållan att K. M. vid nästa
riksdag täcktes för R. St. framlägga förslag till ifrågavar.
göromåls fördelning, på sätt som K. M., efter pröfning af
den und. hemställan hvarmed R. St. nu kunde framkomma,
funne lämpligt alt föreslå. Jag kan icke uppgifva de termer,
uti hvilka en sådan hemställan borde afTattas, hvilket
äfveu vore att förvandla R. o. Ad. till det Utsk., som bort
Den 16 November e. m.
8J
framkomma med elt i öfverensstämmelse med anmarkntna
vid återremissen omarbitndt förslag; hvarföre jag tillstyrker
afslag på betänk, i dess närvar, form.
Frih. Cederström: Af det tillstyrkande, som nyss blifvit
uppläst, torde R. o. Ad. tinna, alt Utsk. föreslagit Bergscollegii
upplösning genom bildande af en bureau under Civildepartementet.
Det är denna bureau, hvars tillvaro jag anser
icke vara lämplig, emedan Civil-departementets chef skulle
blifva jäfvig att inför K. AI. föredraga de mål, uti hvilka
besvär kunde anföras mot departemenls-chefens beslut. Denna
bureau blefve i alla fall detsamma som Bergs-colhm, fastän
under ett annat namn. Detta är orsaken, hvarföre jag
ansett Utsk:s betänk, i dess närvar, skick icke kunna bifallas.
De motiv dertill Utsk. anfört, rörtde göromålens fördelning,
uno icke fullständiga eller utvisande den ordning,
uti hvilken sådant lämpligen kunde ske. Att det kan ske,
derom tviflan jag icke, och derom har jag redan yttrat mig.
Men på sätt som Utsk. föreslagit, går det icke an; och derföre
anhåller jag om afslag på betänkandet.
Hr von T roil: I den händelse R. o. Ad. icke skulle
antaga Utsk:s förslag, får jag anhålla om propos. på den förändring
deraf, att R. o. Ad. skulle besluta en unö. skrif veise
till K. M., af innehåll: att då R. St. icke anse Bergs-collegii
framgena bibehållande nödvändigt, så anhålla R. St. i lind.,
alt K. M. till nästa riksdag ville aflåta nåd. propos., så väl
0111 upphörande af della collegium , som huru de detsamma
1111 åliggande göromål framdeles böra bestridas.
Hr von Hartmansdorff begärde att få veta, huru
denna fråga hos de öfriga RiksSt:n blifvit afgjord.
Undert. Ridd. Se c r et. lillkännagaf, att BondeSt., som
bifallit betänk. N:o 64, lagt N:o lii till handlingarna; från
de öfriga tvänne RiksStm vore ännu ingen underrättelse ankommen
rör:de deras beslut i denna fräsa.
Hr von Hartmansdorff: Vid ett sådant förhållande
vill jag instämma lili Hr von Troils förslag, likväl med någon
förändring uti inledningen , så att meningen komme att
lyda sålunda: Som R. St. förmena att förvaltningen af bruksoch
bergshandteringen kan göras mindre kostsam och vidlyftig
än nuvar. Bergs-colhm, så anhålla R. St. etc., på sätt
Hr von Troil föreslagit.
Hr Lagerhjelm: Ett förslag är redan nppgjordt,
hvaraf visar sig, att det väl är möjligt att förvandla de erabetsmän,
som nu sortera under Bergs-colbm och tillhöra
Bergsstaten, till vetlenskapliga embetsmän samt fördela lönerna
så, att de jemnt och rätt räcka till; men att försöket
skall blifva lyckligt, anser jag omöjligt. Således kan jag icke
ingå i Hr von HartmansdorfFs premisser. Hvad i öfrigt
angår det förslag, som blifvit inlemnadt till K. M., att det
84
Den 16 November e. m.
vore ändamålsenligast , att det verk, som öfvertog Bergscollegii
göromål, sjelft utgjorde en del af ett Inrikes civilt
collegium, så skulle måhända Kammar-, Bergs- och Commerce-colkne
kunna förenas under en president, hvilket vore
så mycket lämpligare, som dessa 3:ne coltegier uti vissa
ämnen afgifva gemensamma utlåtanden. Denna åsigt gör
afven , att jag har svårt alt tillstyrka R. o. Ad. att till K.
M, ingå med en så knapphändig hemställan, som IJtsk. uti
detta betänk, tillstyrkt. Jag förnyar derföre min anhållan
om afslag på betänkandet.
Frih. Hamilton: Jag nödgas fortfara uti min anhållan
om bifall till betänk. , enär frågan redan är hos K. M. påtänkt,
och förslag uppgjordt tili ärendenas fördelning, så att
It. St. endast behöfva uttrycka deras allmänna tanke i ämnet,
för att vinna verkställighet åt deras Önskan. Jag anhåller
om propos. till bifall å betänk., hvaruti likväl de af
tvänne talare yrkade modificationer gerna må äga rum.
Hr Lagerhjelm: Jag anhåller att få fästa den siste
värde talarens uppmärksamhet derpå, att jag icke sagt, att
något förslag varit under bearbetning hos K. M., utan blott
att ett sådant på K. M:s befallning blifvit till Honom ingifvet.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att under discussionen
blifvit yrkadt dels bifall, dels afslag å Utsk:s betänk.; en
tredje mening hade ansett, att R. St. borde ingå till K. M.
med underd. skrifvelse, innehållande und. anhållan attK.M.
måtte vid nästa riksdag aflåta nåd. propos. om Bergs-collegii
indragning och det sätt, hvarpå de göromål, som hittills ålegat
Bergs-coll:m, hädanefter böra bestridas, med en särskild ingress,
som, om förslaget bifölles, borde särskildt sedan få pröfvas.
Frih. Hamilton: Då jag, som, sä mycket jag kunnat
märka, varit den ende, som yrkat obetingadt bifall till betänk.
, sedermera förklarat mig vilja biträda de tvänne ledamöterne,
hvilka föreslagit att den underd. framställningen
till K. M. måtte aflfattas i mera allmänna termer; så anhåller
jag, att mitt yrkande om obetingadt bifall till betänk,
måtte förfalla och propos. blott framställas på det förslag,
hvarom de tvänne ledamöterne kunna förena sig.
Hr von Troil: Jag får tillkännagifva att jag icke har
någonting emot, att det af mig uppgifna förslaget uti ingressen
ändras, på sätt Hr von Hartmansdorff tillstyrkt.
Hr von Hartmansdorff: Milt förslag, rättadt i öfverensstämmelse
med Hr von Troils, skulle lyda sålunda:
”Sorn R. St. förmena att de ärender, som nu handläggas af
Bergs-coll:in, skulle på ett enklare och mindre kostsamt sätt
kunna förvaltas; så anhålla R. St., att K. M. måtte vid
nästa riksdag aflåta nådig propos. ang:de det sätt, hvarpå
de göromål, som hittills ålegat Bergs-co!l:m, hädanefter böra
bestridas.’’ Skulle någon ledamot, som med mig är ense
Den 16 November e. m.
85
i sjelfva saken, vilja göra någon rättelse i uttrycken, har
jag ingenting deremot.
Iir Frih. o. Landtm, yttrade, att, då Frih. Hamilton
afstått från sin begäran om bifall till Utsk:s betänk.,
R. o. Ad. torde finna, alt den propos., som först borde göras,
vore den, som närmast instämde med Ulsk:s förslag.
Hr Westfelt, Nils, anhöll om propos. till bifall å
XJtsk:s förslag.
I anledn. häraf hemställde HrFrih. o. Landtm., om
R. o. Ad. behagade bifalla Allm. Besvärs- och Ekon.Utskrs
utlåt. N:o 111.
Ropades starka nej, blandade med några ja.
Hr Landtm, hemställde derefter, om. R. o. Ad. behagade
bifalla följande med Utsk:s förslag närmast öfverensstämmande
mening: Som R. St. förmena att de ärender,
som nu bandläggas af Bergs-colhm, skulle på ett enklare
och mindre kostsamt sätt kunna förvaltas; så anhålla R. St.
i underd., att K. M. måtte vid nästa riksdag aflåta nåd.
propos. om collegii indragning och det sätt, hvarpå de göromål,
som hittills ålegat Bergs-colhm, hädanefter böra
handhafvas.
Bifölls.
Frih. Hamilton: Som detta förslag lill ordalydelsen
ur något olika med Utsk:s betänk., som är. antaget af BondeSt.
, och jag icke känner hvad beslut de öfriga Stånden
fattat; anhålier jag om propos., huruvida R. o. Ad. medgifver
en inbjudning till MedStånden att förena sig uti R.
o. Ad:s beslut.
Uppå derefter framställd propos. biföll R. o. Ad., att
en sådan inbjudning, som Frih. Hamilton föreslagit, borde
till de öfriga RiksSt:n afgå.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde derefter, om R. o.
Ad. behagade gilla den sista meningen i Utsk:s betänk. N:o
64, innehållande afstyrkande å förslaget att Bergs-collnn
skulle förvandlas till en Bergsvettenskaps-academi.
Ropades ja.
Då nu ånyo föredrogs Allm. Besvärs- och Ekon.Utskts
den 7 dennes på bordet lagda betänk. N:o 112, i anledn. af
gjorda anmärkn:r vid Utsk:s utlåt. N:o 3i, rör:de tullen i
Öresund, blef det ånyo lagdt på bordet af Hr von Hartmansdorff,
Aug., och Hr von Schantz, Malcolm
G u s t a f.
Likaledes lades på bordet, på begäran af Hr von
Troil, Emil, och Hr Stuart, Carl, LagUtsk:s den i3
dennes första gången bordlagda utlåtanden:
N:o 148, i anledn. af återremiss utaf Utskis betänk.
8G
Den 16 November c. m.
N:o 10/f, öfver väckt motion om uppliäfvande eller ändring
af K. förordningen den ^4 Aug. i8i3 emot fylleri och
dryckenskap;
N:o i4g, i anledn, af väckt motion om ändring af sättet
för verkställighet af fängelse vid vatten och bröd;
N:o i5o, i anledn. af väckt motion om uppliäfvande af
K. förordn. den 7 Oct. i8o5, ang:de ansvar för militärtjenstemans
öfverfallande samt om ändring af 18 cap. g §:n
3Vlissg.-b:n.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. \ till 11 om aftonen.
In fidem prolocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Onsdagen den 18 November i84o
Plenum
kl. ro f. m.
Justerades 16 prot.utdr. för den 16 dennes e. m.
Justerades pleni-prot. för den 24 sisth October f. m.
Hr Frih. o. Landtm, lillkännagaf, att Hr Lind af
Hageby, Carl Aug., och Hr af Bjerken, Pehr Göran,
håda ledamöter i Ridd.Utsk., i anseende till dels tjensteföi
hållanden , dels enskilda angelägenheter, funnit sig
nödsakade att på någon tid afresa från riksdagen och derföre
afsagt sig sina befattningar såsom utsk.ledamöter; hemställande
Hr Landtm., om R. o. Ad. behagade bifalla deras
tillika gjorda begäran att blifva vid sin riksdagsmannarätt
bibehållne.
Bifölls.
Hr Landtm, anmodade Hrr Electorer att vid deras
nästa sammanträde utse nya ledamöter i de nu afgångnes
ställe.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Då R. o. Ad. biföll
Ekon.Utsk:s betänkm angrde skjutsningsanstalterna i Riket,
yttrade jag bland andia betänkligheter deremot äfven
den, att förhöjda anslag till resekostnads-eisättning för embets-
och tjenstemän skulle blifva behöfliga, och att jag i
detta afseende ville göra en framställning till R. o. Ad. Jag
begagnar tillfället alt göra den nu.
Den 18 November f. m.
87
Hr von Hartmansdorff uppläste derefter följande;
Genom H. R. o. Adis bifall, sisth Lördag, till Allm.
Besvärs- och Ekon.Utskls betänkln Nlis 26 och 107, angide
skjutsningsanstalterna i Riket, bar, medelst 3 Stånds sammanstämmande
beslut, blifvit afgjordt, det R. St. medgifva
att skjutslegan må ökas till högst 32 sk. milen, för hvarje
häst, på de gästgifvaregård!»', vare sig å landet eller i städerna,
der skjuts-entreprenader ingås.
På det att den ifrågavar. stegringen icke måtte verka
till en alltför kännbar tillökning af Statens och enskildes
kostnader för embetsmäns resor, hafva R. St., jemlikt Utsk:s
förslag, afven beslutat att hos K. RI. begära följande inskränkningar
i antalet af de hästar, för hvilka em hets- och
tjenstemän, efter nu gällande 1827 års resereglemente, fått
godlgörelse nemi.
1 classen, indragning af 2 hästar
2 11 n 2 »
3 )> » 1 ,>
4 11 1
» » 1 )>
6 »> » 1 »
9 ” » . 1 ”
10, 11 och 12 classerna hafva sluppit indragning, förmodligen
derföre att inom hvardera hittills icke bestås mera än
1 häst.
Genom dessa beslut skulle, ifall de af K. M. godkändes,
förlusten tillskyndas Statens embetsman, dels dem, som,
för deras resor få ersättning efter resereglemente!, emedan
de komme att beräkna färre hästar än hittills, och dels
dem, som måste, utan sådan ersättning, resa i tjensleärenden
, emedan de af samma lön, som tillförene, måste bestrida
en högre skjutslega.
I förra hänseendet är det möjligt och troligt, att indragningen
af hästar kan motsvara förhöjningen af legan,
inom hvarje dass. Men att Statens vinst på vissa classer,
nemi. de högre, hvars medlemmar äro färre och följaktligen
resa mindre, skulle jemväl ersätta förlusten på de lägre
classerna, t. ex. den 7, 8, 10, 11, och 12, hvars medlemmar
äro talrikast, och der inga hästar blifvit indragna, är icke
sannolikt. Anslagen till godlgörelse af resekostnader skola
följaktligen, då de icke äro förslagsanslag, såsom t. ex. på
3:dje hufvudtiteln, blifva otillräckliga, äfven om K. M. antoge
förslaget både till legans förhöjning och till resereglementels
förändring. Ännu otillräckligare blifva dessa anslag,
om Konungen, såsom billigare och följaktligen san/iolikare
är, blott höjer legan, utan att göra det på bekostnad af
Rikets icke öfverflödigt lönade tjenare.
Att för ett allmännyttigt ändamål höja skjutslegan på
bekostnad af resande, som fara frivilligt för egen nytta eller
eget nöje, må vara lofligt. Men att göra det på deras be
-
88
Den iS November f. m.
kostnad, sorn i tjensteärenden nödgas resa, vore obilligt, eroedan
de mottagit sina knappa löner, under förutsättning
alt få sina embetsresor ersatta efter då gällande föreskrifter,
eller att, när ingen annan ersättning än lönen lemnäs, slippa
ifrån resekostnaderna för dessas dåvar. belopp. Då nu
detta kan, enligt It. St:s beslut, fördubblas på landet, så föreställer
jag mig, att K. M. icke torde till den ifrågavar.
förhöjningen lemna Sitt nådiga bifall, utan med villkor alt
Rikets embets- och tjenstemän hållas skadeslöse af dem, som
förändringen äskat, nemi. afR. St.
Men äfven, om embets- och tjenstemännen öfverlemnades
åt sitt öde, skulle dock ökade statsutgifter, på sätt jag
redan sökt ådagalägga, blifva i vissa fall oumbärliga för
detta ändamål; hvadan jag vördsamt föreslår: att H. StatsUtsk.
måtte inkomma med förslag lill de ökade anslagssummor,
som kunna erfordras, för att godtgöra den blifvande
förhöjningen i embets- och tjenstemäns resekostnader.
Hr von Hohenhausen, Carl: Jag anhåller endast
att få förena mig med Hr von Hartmansdorff i dess nu afgifna
yttrande, särdeles med afseende på hvad den förhöjda
skjutslega:! kan komma att menligt inverka på befälets
inom indelta armeen aflöning.
Hr Le frön, Joli. Pehr, förenade sig äfven med Hr
von Hartmansdorff.
Hr von Hartmansdorffs motion remitterades till StatsUtskottet.
Hr Lagerhjelm, Pehr, uppläste följande:
Uti gårdagens talmans-öfverläggning meddelade samtlige
utsk:s-ordföranderne de ärenden, som återstodo att vid
denna riksdag handläggas af Utsk:n. Man kan deraf förutse,
att, derest alla dessa ärenden skola bringas till ett slutligt
afgörande vid innevarande riksmöte, detsamma icke kan
alslutas på kortare tid än flera månader. Under denna tid
synes mig StatsUtsk:s inkomstafdelning, som ej torde nu
vara mycket sysslosatt, kunna medhinna revisionen af i83b
års räkenskap. På det alt granskningen deraf må komma
förvaltningstiden så nära som möjligt, får jag derföre väcka
den vördsamma motion, att R. o. Ad. täckes uppdraga åt
StalsUtsk. att företaga granskningen af nämnda års räkenskap.
Gr. Horn, Claes Fredr: I anledn. af den nu väckta
motionen af Hr Lagerhjelm, är jag skyldig att upplysa R.
o. Ad. om ett förhållande, som dermed har gemenskap. Det
är nu flera, jag tror visst 2 eller 3 månader sedan jag i
StatsUtskrs plenum väckte den frågan, huruvida icke revision
al statsverkets afslutade räkenskaper för år iS3S
borde företagas, hvilket mitt förslag af StatsUtsk. förkastades,
Den 18 November f. m.
89
ries, med tillkännagifvande af Utsk. att någon communication
af detta beslut icke boide äga rum till R. St. De motiver,
som föranledde majoriteten inom Utsk. till detta beslut,
voro, efter hvad jag vill påminna mig, hufvudsakligen
att Utsk. icke enligt >0 §:n Riksd.Ordn. ansåg sig förpligtadt
att en sådan revision företaga; att denna revision ej
kunde annat än blifva ytterst ofullständig, då riksdagsgöromålen
hindrade Utsk:s ledamöter att egna deras tid åt en
allvarlig granskning; att de såsom riksdagsmän hade helt
andra uppdrag af sina committenter, än att ingå i en revision,
för hvilken särskilde revisorer utvaldes af R. St.; att den
instruetion, som vore utfärdad för dessa revisorer, alldeles
icke gällde StatsUtsk., och att de personer, som ansågo sig
förpligtade att med högsta uppmärksamhet följa ritsd.ärendenas
gång, förklarade sig icke vilja eller kunna med revisionen
taga någon befattning.
Frih. Cederström, Jacob; Det är med verklig förvåning
jag hör, att StatsUtsk. uppfattat 3o §:n Ridsd.Ordn.
såsom vore icke revisionen ett dess ledamöter tillhörande
göromål. Det vore jemväl roligt att veta, huru StatsUtsk.
uppfattat sin bestämmelse att uppgifva Statens tillgångar,
såvida det icke reviderar räkenskaperna för de förflutna åren.
Huru kan Utsk. veta, om icke möjligen 100,000-tals
r:dr kunna i dessa räkenskaper upptäckas vara en tillgång
för statsverket. Utsk. skall dock uppgifva statsverkets
tillgångar och behof; Utsk. skall uppgifva hurudant verkliga
förhållandet är, och detta måste ske på grund af räkenskapernas
granskning. Jag kan icke annat än instämma
med tlr Lagerhjelm, och SlatsUtskrs ordför. hade icke hellöff
underställa StatsUtsk. hvad sorn grundlagen bestämmer
vara dess åliggande.
Hr von Troil, Emil: Jag skulle verkligen, i öfverensstämmelse
med Hr Lagerhjelms yttrande, tro, att förhållandena
visa sig nu väsendtligen förändrade emot hvad som
ägde rum då Gr. Horn gjorde den framställning, som han
nu för R. o. Ad. omtalat. Jag förmodar, att de fleste ledamöter
af StatsUtsk. då ansågo troligt, att riksdagen skulle
komma att slutas ungefärligen vid denna tid eller möjligen
under nästa månad; och för sådan händelse måste äfven
jag medgifva, alt jag betvifla!' det någon ordentlig revision
hade kunnat medhinnas, örn det nu, enligt hvad i
Talmans-conclaven blifvit utredt, är sannolikt, att riksdagen
kommer att fortfara större delen af vintern, så visar sig
saken i helt annat ljus, och jag får hemställa, om icke Hr
Lagerhjelms motion, för att vara fullständig, borde omfatta
äfven Riksg.eontorets och Bankens räkenskaper för år 1839.
Frih. Cederström: Jag har före delta haft tillfälle
17 H. 12
9°
Den 18 November f. m.
att vara ledamot af StatsUtsk. och då, såsom ordförande på
inkomst-afdelningen, reviderat statsverkets räkenskaper, samt
vet, att man kan ganska makligt medhinna en sådan revision.
, tillika med hvad i öfrigt åligger StatsUtsk:s ledamöter
att förrätta, och det till den grad, att vid 1818 års riksdag,
då jag var ordför. i inkomst-afdelningen, fullbordades icke
ensamt revision af räkenskaperna efter niistförulgångna riksdag,
utan dermed gicks tillbaka för 10 år, hvarvid åtskilliga
förbiseenden af föregrde revisorer och StatsUtsk. upptäcktes.
Det är dessutom alldeles oförsvarligt att lala om att icke
hinna med revisionen på 4 månader, då den måste gå i
bredd med Utsk:s uppgift om statsverkets inkomster. Inkomst-afdelningen
har ingen rättighet alt på god tro framställa
statsverkets tillgångar enligt Stals-contorets uppgift,
utan Utskts ledamöter skola med egna ögon se och med
egna luifvuden bedomina förhållandet.
Hr Lagerhjelm: Jag tyckte mig inse, alt förhållandet
varit ungefärligen sådant, som en värd talare uppgifvit, och
att det således numera vore ganska möjligt och verkställbar
att förrätta en sådan revision, hvilket förr, efter min
åsigt, varit svårt nog alt med grundlighet göra, då man i
Augusti eller September månad kunde motse att riksdagen
skulle kunna afslutas vid denna tid. I afseende på bankens
räkenskaper har jag ingen säker kännedom örn huru långt
granskningen kan förrättas, hvilket förhindrat mig att föreslå
den af Hr von Troil nämnda revisionen i och för banken.
Hvad riksgäldsverket angår, så medger jag, att det
för motionens completterande borde tilläggas, ehuru det icke
blifvit för mig uppgifvet , att riksgäldsverkets räkenskaper
icke äro granskade för år i858 och måhända 1819, ty jag
tror, alt de kunna granskas äfven för det sistnämnda året;
men ehuru jag icke fått någon underrättelse derom, kan jag
ändock deraf, att StatsUtsk. ansett sig icke kunna granska
statsverkets afslutade räkenskaper, draga den conclusion,
att riksgäldsverket förmodligen är inneslutet under samma
beslut. Jag begär derföre alt min motion måtte utsträckas
äfven till riksgäldsverket förden afslutade räkenskap i detta
verk, som ännu icke blifvit granskad.
Hr von Troil: Jag lyckönskar Frih. Cederström, Jacob,
lill det vackra tal han nyss hållit om sig sjelf. Jag
lyckönskar honom i dubbelt afseende, om äfven allmänheten
instämmer deruti. Hvad för öfrigt angår den ton, i
hvilken han yttrat sig, så tager jag för gifvet, att den kommer
från någon själsfrånvaro, samt att Frihtn för tillfället ej
kom ihåg annat, än att han var landshöfding och skrupensade
sina länsmän. Jag är äfvertygad, att när Frih:n hinner
sansa sig och återkommer till sig sjelf, skall han inse
hela det oskickliga i hans sätt alt yttra sig öfver ett K.
St:s Utskott.
Den 18 November f. m.
9*
Hr Westfelt, Nils: Jag liar föga eller intet alt tillägga
vid hvad den sisle värde talaren yttrade, och förenar
mig med honom, jemte det jag förbehåller mig, att här
hvar och en må vara fredad lian tillmålen af Frih. Cederström,
som icke äro på sitt ställe.
Hr Lefre'n, Joli. Pehr: Hur har blifvit sagdt, alt
StatsUtsk. hade bort utreda förhållandet med statsverkets
tillgångar genom revision, innan Utsk. inkom med något
förslag 0111 deras beräknande. Om således denna grundsats
blifvit gällande, så hade StatsUtsk., efter mitt förmenande,
icke kunnat börja sina egentliga arbeten förr än i Augusti
månad under denna riksdag. Jag tror att Frih. Cederström
gör lätt, 0111 han skiljer emellan revision och alt skaffa sig
en förelöpande öfversigt af de tillgångar, som finnas, och på
grund af hvilken öfversigt framställning kan göras lill R.
St. 0111 ilen blifvande statsregleringen. Kan den revision,
som nu är i fråga, blifva verkställd, så vore det visserligen
önskligt, alt den skedde; men då vi känna att revisionsförrällningen
vanligen icke hinner fulländas på kortare tid än
3 månader, som grundlagen derför bestämmer, och hvarunder
hvarje dag både för och eftermiddagen är att använda
för i evisions-arbetet, men StatsUtsk:s ledamöter ännu hafva
många andra göromål, måste bevista plena o. s. v.; så synes
mig, att, 0111 också riksdagen skulle räcka ännu 4 må'
nader, StatsUtsk. likväl svårligen torde hinna verkställa denna
revision. Jag vill derföre icke afstyrka saken, men vill
hafva nedlagdt delta yttrande lill prot. på förhand, emedan
jag fruktar, att man går längre än billigheten fordrar.
Frih. Cederström: Jag vill lemna derhän hvad
grund Hr von Troil kan tro sig äga för sitt yttrande; att
det icke är grundadt, skall jag söka visa. 3o §:n Riksd.-  Ordn. innehåller i första morn. dessa ord: ''StatsUtsk., som
''skall beslå af 36 personer, bör granska, utreda och till 11.
"St. uppgifva stats- och riksgäldsverkens tillstånd, förvalt’’ning
och behof.” Det är det nuvar. StutsUtskts ledamöter
förbehållet, att anse sig kunna granska, utreda och för R. St.
uppgifva stats- och riksgäldsverkens tillstånd, förvaltning och
behof, utan att revidera räkenskaperna. Må det vara Hr von
Troil förbehållet alt finna detta vara riktigt. Jag har, såsom
jag sagt, deltagit i detta Utsk:s öfverläggningar. Jag liar, såsom
dess ledamot, reviderat, räkenskaperna, och det lärer icke
vara 11 r von Troil obekant, alt StatsUtsk. har en afdelning för
statsverket och en afdelning för riksgäldsverket; alt dessa
hvardera besörja revisionen forsin afdelning, och alt således
ingen svårighet för verkställigheten inträffar. StatsUtsk.
hade ännu hastigare kunnat komma till slut med sina göromål,
om det organiserat sig annorlunda, eller så som det
föreslogs redan vid 1818 års riksdag, nemi. på en slalsreglerings-division
och en statsreviderings-di vision. Då hade den
Deli 18 November f. m.
ena?? divisionen verkställt liela regleringen af statsverket
och dervid fatt taga lill grund de upplysningar, som blifvit
meddelade af revisions-afdelningen. Mine herrar! skall stalsregleringen
någonsin i Sverige kunna blifva ordentligen
grundad på rikliga (acta, icke på labellariska uppgifter från
Stats-conioret, hvilka jag lemnar i deras värde, och hvilka
jag har det förtroende lill, som alla olficiella uppgifter böla
äga tills de kunna befinnas oriktiga, så är en revision af
StatsUtsk. nödvändig; och 0111 man deremot skall tro på
de förslag, som blifva Utsk. meddelade, så är det alldeles
onödigt, alt StatsUtsk. befattar sig med något annat iin att
mottaga den K. propositionen, anse den vara riklig oell tillstyrka
bifall dertill.'
Hr Bråkenhjelm, Pehr Reinell : Det vigliga ändamålet,
som åsyftas nied den väckta motionen, bör ej kunna
förhindras deraf, att StatsUtsk. skulle i sina riksd.förhandlingar
och återstående göromål blifva förhindradt af revisionen,
och kanske icke medhinna den på de supponerade
4 månaderna; ty det är något hell annat för StatsUtsk.
att företaga denna revision af ensamt statsverkets och Riksg.-  contorets räkenskaper, än för de emellan riksdagarna sammanträdande
revisorerna att verkställa revision af både statsverkets,
Riksgälds-contorets och bankens räkenskaper. De
sistnämnda räkenskaperna revideras nu af BancoUtsk. Det
har redan i delta Utsk. uppstått fråga om att verkställa revision
af i83S års räkenskaper, och den kommer sannolikt,
efter de upplysningar, som under denna discussion blifvit
meddelade, alt oförtöfvadt företagas af BancoUtsk:s räkenskaps-afdelning,
fastän man ej velat dermed befatta sig,
innan man kunde blifva förvissad, att riksdagen skulle kunna
sträcka sig längre än till instundande nyår.
Gr. Horn: Det har redan af en värd talare blifvit ådagalagdt,
huru illa det skulle varit handladt af StatsUtsk.,
att vänta med handläggningen af statreglertn intilldess en
revision blifvit verkställd af 1838 års räkenskaper, hvilka
räkenskaper icke blifvit färdiga till revision förr än för en
kort tid tillbaka; men för det att en revision ej blifvit verkställd,
såsom iustruetionen för R St:s revisorer föreskrifver,
är det väl dock ganska lätt för StatsUtsk. att beräkna
Statens tillgångar och äfven ingå i pröfning af statsverkets
behof. Della är något, sorn StatsUtsk. alldeles icke uraktlåtit,
och det förundrar mig sannerligen att höra Frih. Cederström,
en man, som borde äga sakkännedom i sådana
förhållanden, kunna här framkomma med så lösa anklagelser
och framställda i en sådan ton, sorn Frilun behagat
tillåta sig emot StatsUtsk. Detta kan likväl mindre förundra
mig nu, när det snart sagdt hörer lill ordningen för
dagen alt framställa anklagelser emot StatsUtsk. med eller
utan skäl.
Den 18 November f. m.
Ilr Fril), o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
till StatsUlsk. remittera Hr Lagerhjelms motion.
Bifölls.
Hr Lagerhjelm: Hr von Troil gjorde vid motionen
ett tillagg, som jag för inin del äfven tillstyrker, nemi. att
revisionen måtte sträckas äfven till liksgäldsverkels räkenskaper,
oell således omfatta stuts- och liksgäldsverkens räkenskaper.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
till StatsUtsk. äfven remittera Hr Lagerhjelms tillagg
till sin motion.
Ropades ja.
Frih. Nanckhoff, Johan Otto: I förmodan att
StatsUtsk:s utlåt. N:o 348 icke skulle förekomma i nästföregående
plenum, undgick jag tillfället att yttra mig deröfver.
Då, likasom nu, ämnade jag icke orda något i hufvudsaken.
Jag var nemi., redan innan Utsk:s utlåt, inkom,
underrättad på ett sätt, sorn gjorde att utgången af den
motion, som jag väckt, var för mig nära nog likgilltig. Jag
skulle, i händelse jag i Ståndets plenum yttrat mig härom,
endast begärt ullåt:s läggande lill handlingarna. Weil detta
utlåt, företer en particularitet, som jag anser anmärkningsvärd,
och det är deröfver, som jag anhåller att få yttra
mig. Till undvikande af vidlyftighet anser jag visserligen
nödvändigt, att ett Utsk. i sina utlåtanden icke in extenso
intager de motioner, hvarpå de sig grunda, utan endast resuraeer
deraf. Men då måste dessa resumeer redigt uppfatta
ärendet, hvarom fråga är, sanni och tydligen återgifva
motionärens uttryckta tanke. Detta är så mycket angelägnare,
sorn Utskts utlåtanden icke utöfva ett ringa inflytande
på de beslut, som inom RiksSttn fattas, hvaraf följer, att
om Utsk:s referering af motionen är skef eller oriktig, så
kunna besluten inom Stånden blifva helt andra än de, hvilka
man haft anledn. att förvänta sig. Jag måste beklaga
mig, alt Utsk. i fråga om den motion, hvarom nyssnämnda
utlåt, handlar, så ungefär tillvägagått. Utsk. säger, att
jag äskat att 3:ne nya länsmans-löner måtte uppföras på Blekinge
läns stat till aflöning åt 3:ne extra-länsmän i nämnda
län. Denna sista mening ”lill aflöning ät 3:ne extralänsmän
i nämnda län,” har Utsk. liemtat ur sin egen fatabur,
ty min motion innehåller icke något sådant. Min
motion innehåller kort och bestämdt, att jag begärt, att
3:ne nya länsmans-löner mätte uppföras på Blekinge läns
stat, och dermed punkt. Tillsatsen är, såsom jag sagt, gjord
af Utsk. Antalet af extra-länsmän kan behöfvas större eliel'
mindre, sådant beror af tillfälliga omständigheter. Det
har ej kunnat fulla mig in att begära anslag på ordinarie
Den 18 November f. m.
stat för tillfälliga tjenstemän. Jag har uttryckt mig så, alt
3:ne nya länsmans-löner må uppföras på länets stat. Dermed
åsyftade jag att bereda verkställighet åt den reglering
af länsmans-districterna inom länet, som K. M. redan för
flera år sedan anbefallt, men hvilken icke kunnat verkställas
i brist på löneanslag. Jag anhåller att få vädja lill Huset,
huruvida det icke finues någon skiljaktighet emellan Ulsk:s
uttryck här, att 3:ne nya extra-länsmans-löner malte uppföras
på Blekinge läns stat till aflöning ål 3:ne extra-länsmän
i nämnda län, eller alt blott, såsom jag uttryckt mig,
begära att 3:ne nya länsmans-löner måtte uppföras på länets
stat. Jag föreställer mig, såsom ett åliggande hos Utsk.,
att återgifva motionärens tanke redigt och icke såsom här
nu skett, emedan motsatsen vore nära nog att fästa ett åtlöje
vid den motion jag väckt, hvilket jag trott mig såsom
embetsman böra kunna undgå. Jag bar blott velat anmärka
detta, för all icke genom stillatigande anses hafva väckt
en motion sådan som Utsk. här upptagit, nemi. att begära
ständiga löneanslag för tillfälliga tjenstebefaltningar.
Föredrogs ånyo Bevilln.Utsk:s dea i4 och 16 dennes på
hordet lagda mern. N:o 31, i anledn. af RiksSlms olika beslut
i fråga om Berednings- och Taxerings-eomiteerna på
landet.
Derjemte föredrogs ett från Bevilln.Utsk. denna dag inkommet
mein. N:o 33, med ytterligare hemställan i anledn.
af RiksStms olika beslut, i fråga om Berednings- och Taxerings-comite'erna
på landet.
R. o. Ad. gillade de uti N:o 3i föreslagna voter:s-propos:r,
med den förändring, som uti N:o 33 blifvit föreslagen.
Ånyo föredrogs BorgareStis den 7 och 16 dennes på
bordet lagda inbjudning af den 10 sisth October, till instämmande
i hvad Ståndet beslutat i afseende på 11 §:n i för
slaget
till bevilln.författning.
Gr. Hamilton, Henning Hugo Ludv.: Enligt hvad
H. Ståndet fann förra gången detta ämne förevar, lärer icke
något bestämmande af siffrorna nu kunna komma alt ske,
utan endast, huruvida R. o. Ad. vill antaga BorgareStts beslut
alt öka classernas antal under hvardera af de stora
classei na af städer. För min del skulle jag tro, alt classernas
antal redan nu är, 0111 icke för stort, åtminstone icke
för litet, och det åstadkommer blott en villrådighet hos
taxeringsmännen , då de hafva så många classer att välja emellan.
Likväl, då billigheten synes fordra någon jemkning
i minimi-afgiften för handtverkare, som, ehuru bosatte i
Stockholm eller i någon af de andra stora städerna, icke
lära hafva större förtjenst än dylika handtverkare i de mindre
städerna, mea vanligen deremot en större lefnadskost
-
Den 18 November f. ra.
95
nåd, skulle jng för min del tro, att R. o. Ad. borde afsla
BorgareSt:s inbjudning
emot fatta det beslut, att, ela en gång siffrorna i bevilln.-  förordningen skola bestämmas, BorgareSt:s inbjudning i detta
fall ånyo må föredragas, på det att del afseende på BorgareStts
önskan härutinnan må kunna fastas, som hufvudsakligen
dermed varit åsyftadt.
Hr Edenhjelm, Gillis: Jag förenar mig fullkomligt
i hvad Gr. Hamilton yttrat, och är af den öfvertygelse, alt
en sådan förökning af classerna alldeles icke gagnar, utan
förorsakar mera olägenheter och är så mycket mera onödig
som Taxerings-comite'en alldeles icke blir förbunden efter
bevilln.förordn. att följa classificationen, utan kan nedsätta
classerna så mycket comiteen behagar.
Frih. Ridderstolpe, Fredr., förenade sig med Hr
Edenhjelm.
Hr von Hartmansdorff: A u g.: Sedan detta ämne
sist föredrogs, har jag haft tillfälle att jemföra inbjudningen
med Utsk:s betänkande. Jag är efter denna granskning
af den mening, som Gr. Hamilton nyss yttrade, nemi. att
man kan göra en skälig och billig nedsättning i afgifterna
för de handtverkare i städerna, som betala stora minimibelopp,
utan att derföre öka antalet af classerna. Och som
denna rättelse torde lämpligast kunna vidtagas på det sätt,
som Gr. Hamilton föreslagit, nemi. så, att R. o. Ad. gör
denna rättelse vid sjelfva minimi-summornas bestämmande
för de ringare classerna, så anhåller jag alt Hr Frih. o.
Landtm, täcktes framställa propos. på Gr. Hamiltons förslag.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
antaga BorgareSt:s nu föredragna inbjudning.
Ropades nej.
Uppå derefter framställd propos. beslöt R. o. Ad. att
vidblifva sitt beslut i afseende på classernas antal, men att,
då frågan förekommer att bestämma de särskilda siffrorna
för afgifterna under classerna, då taga BorgareSt:s inbjudning
i det afseendet under öfvervägande.
Föredrogs ånyo StatsUlsk:s den 16 dennes på bordet
lagda utlåt. N:o 368, i anledn. af återremiss å mein. N:o 324.
Frih. Boye, Ludv.: Ehuru öfverflödigt det torde vara,
tillåter jag mig likväl att vördsamt fästa R. o. Ads uppmärksamhet
derpå, att om contra-propos. vore annan än denna,
örn den öfvergick till hvad BondeSt. beslutat, så skulle
möjligen kunna hända, att domaremakten , hvars åtgärd det
möjligtvis blefve nödvändigt för Statssecreterarne von Hartmansdorff
och Grip att anlita, — att domaremakten ansåge
sig hindrad af det beslut, som vore fattadt af R. St. R.
96
Den 18 November f. in.
St. kunna lika litet som konungamakten vilja tränga in på
eller på förhand lägga något hinder för domaremakten i
den fria utöfningen af sin rätt, och jag har velat hafva ärnn
nämna detta, för att gifva så mycket mera styrka åt
nödvändigheten att R. o. Ad stannar vid det beslut, som
Ståndet förut fattat.
Frih. Cederström, Jacob: Det är den siste talarens
yttrande, som gifvit mig anledn. alt begära ordet. Det
faller af sig sjelft, att SlatsUtskts nu afgifna utlåt, bör bifallas
af R. o. Ad. på det att StatsUtsk. må komma i tillfälle
att få votera öfver frågan, och att icke löne-ersättningen
mera är i fråga för StatsUtsk:s pröfning , utan endast
huruvida denna löne-ersättning skall uppföras på indragn.-  stat eller icke. Deruti ligger den egentliga frågan , hvilket
står i fullkomlig conformitet med de anmärkn:r R. o. Ad.,
vid betänkandets återremitterande, afgifvit. Jag tillstyrker
bifall till StalsUtsk:s memorial.
Den uti mein. N:o 368 föreslagna voterts-propos. blef
af R. o. Ad. godkänd.
Ånyo föredrogs Const.Utskis den 14 sisth Oet. och den
i4 dennes på bordet lagda mein. N:o 45 , med förslag till
ett stadgande i §;n Riksd.Ordn. örn Statsrådets föredragande
ledamöters tillträde i alla Stånds plena.
Hr von Hartmansdorff, A11 g.: I Utsk:s förslag
säges: ''Statsministrar och föredragande Statsråd äga rätt—
Mig synes orätt alt utesluta de Statsråd, sorn icke hafva departement.
Det kan kända, att en Statsminister är sjuk eller
frånvarande, eller ock att embetet icke är tillsatt. Då
är ett Statsråd utan departement i stallet förordnad att förestå
hans embete. Han är blott för tillfället föredragande.
Man skall måhända säga, att det föredragande Statsrådet då
bör tillkännagifva att han för tillfället är berättigad att sig
infinna, men derom kan tvistas. Det kunde hända att han
vore föredragande då en K. propos. afgåfves; men att lian
ej vore det, då denna propos. från Utsk. återkomme_, och
alt han ännu mindre vore det då hon varit återremitterad
och för andra gången behandlades inom RiksSttn. Det är
dock skäl, att han måtte kunna, antingen han för tillfället
vore föredragande eller icke, vara tillstädes och deltaga i
öfverläggningarna, samt lemna de närmare upplysningar, som
kunde behöfvas. Jag anser således oriktigt alt i detta hänseende
göra den inskränk ning, som Const.Ulsk. föreslagit. Jag
tror äfvenledes , att det i andra hänseenden vore oriktigt.
Förmodligen blefve förhållandet i framtiden sådant, att de
icke föredragande Statsråden vore de äldste, sådane gamle
män, som icke längre hade krafter nog att föredraga, men
der
-
Den i8 November f. m.
97
deremot kunde gagna så mycket mer genom deras vidsträckta
kännedom af ärendenas behandling oell genom deras längre
erfarenhet. Behöjde RiksSlm att få vidsträckta och riktiga
upplysningar, så vore väl ingen tjenligare alt lemna dem,
än just desse Statsråd. Alt då förmena deni inträde i RiksSf.
n, vore att motarbeta det syfte, sohl Const.Ulsk. åsyftat,
jag anser således ordalagen böra blifva: ”Stattrådfets ledamöter
äge rätt att jemväl bevista andrå Stånds plena, än der
de hafva säte och slämma, för att i öfverlagghingafna deltaga;”
och icke såsom här står: ’’i frågor, som röra deras
departement, kunna upplysningar meddela.” Den sednare
rättelsen härflyter af den första, jag nir föreslagit. Vidare
skulle jag tro, lika med åtskillige reservanter, att då det är
fråga olli K. propos:r eller skrifvelse!-, så borde contrasignanten
icke blott vara berättigad utan äfven pligtig alt
vara tillstädes vid öfverläggningen. Jag tror derföre, att det
borde heta: ”Då K. propos:r eller skrifvelse!- förekomma,
åligge det conlrasignänten att vara tillstädes för att kunna
upplysningar meddela. Dock böra desse Statsråds-Iedamöter
före beslutens fattande afträda.” Jag anhåller att Hr Frih.
o. Landtm, täcktes inhemta, huruvida H. Ståndet skulle anse
dessa anmärkn:r förtjena den uppmärksamhet, att Ståndet
ville förklara sig deruti instämma.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Jag instämmer såvida i de
erinringar, som af Hr von Hartmansdorff blifvit gjorda emot
Coust.Utskts förevar, förslag, som jag tror det Vara ganska
oriktigt att utesluta de Statsråd från deltagande i Ståndens
öfverläggning»!-, sorn icke äro föredragande. Men jag gör
det icke på det skäl, sorn af Hr von Hartmansdorff blifvit
frnmsläldt, emedan jag icke kan tänka mig det vara möjligt,
att, derföre att en föredragande af ett mål upphör att vara
föredragande i samma departement, der det målet skall vidare
handläggas, — att, säger jag, en sådan omständighet
kan i något fall förändra Regertns åsigt i frågan, och att således
icke ganska väl någon ledamot af Statsrådet kan försvara
hvad en annan ledamot af sariima Stadsråd föreslagit.
Men jag anser det vara nödvändigt, just i följd af vår fyrdelade
representation, att flere Statsråd på en gång må kunna
företräda, hvar och en i ett särskildt Stånd, för alt lemna
de upplysningar och leda den öfverläggning, hvartill det
förevar, förslaget kan föranleda. Det är på grund häraf,
sorn jag icke heller kan biträda Hr von Hartmansdorff? förslag,
alt det skall vara én skyldighet för contrasignanten af
ett förslag eller en K. propos. alt bevista öfverläggningen ,
då denna propos. i Stånden föredrages. Vi veta ganska väl,
alt en sådan öfverläggning bör ske hos alla 4 RiksStm på
én gång, och det blir således en omöjlighet för en contrasignant
att dela sig emellan dessa 4 kamrar. Sålunda instäm
17
H. i3
9»
D«u 18 Koten)ber f. m.
iner jag uti första delen af Hr von Hartmansdorff* förslag
till gemensam tanke, inen nödgas motsatta mig den sednare.
H. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm, Gust: Jag förenar mig
uti sak med Hr von HartmansdoriF. Bevisningen för min
åsigt finnes hufvudsakligen i ett memorial, som jag hade Boredt
mig alt ingifva till Coust.Ulsk., då jag fink kunskap 0111
förevar, betänkande. Jag anhåller att ur della cöncept till
memorial få uppläsa några utdrag, emedan på dessa stödjer
sig hela min bevisning för min åsigt.
”Konungens pro posti* kunna omöjligen författas med den
utförlighet, som ersätter så skeende muntliga meddelanden
af Regerius tankeledning och motiver, jemte de af Regerln
närmast kända förhållanden, på hvilka dessa sig grunda. —
Äfven i anseende till ärenden, hvilka, oberoende af Regering
initiativ, förehafva», är nyttigt att dess åsigler blifva före
besluten sålunda hörda. — Såmedelst, och genast under påstående
öfverläggning, blifva upplysta de tvifvelsmål, besvarade
de betänkligheter, och förekomna de missförstånd, sorn
nu ofta ses förlänga debatter, vålla återremisser, och till och
med föranleda till beslut , grundade pä ofullständig skärskfidning
af målen. Uppenbart synes vara, att sålunda skulle
ärendenas handläggning i Stånden vinna en mångsidig förkofran.
Alla öfriga länders representationer yrka såsom sin
rättighet och såsom en o u m b ä r I i g parlementär-plägsed,
att regelings-ombud alltid och ofelbart äro under sammankomsterna
tillstädes.
Vid våi representalionsform, och dermed förknippade
beklagliga arbetssätt, borde denna beröring såsom än högre
påkallad anses. — Lagstiftning på kamrar har den väsendtlig»
fördel, alt till den sist beslutande kommer målet ända
igenom, belvst af debatten i den som först handlagt det; —
hvarjemte det tillhör kamrars blandade sammansättning, att de
hysa mångartade vetanden. — (lös oss deremot företagas ärendena
liktidigt i alla fyra Stånden, hvarmedelst att i ett Stånds
plenum utvecklade sakkunskap är alldeles förlorad för de
öfriga, af hvilkas homogena beskaffenhet likväl följer att
inom hvardera är endast den, dess samhällsbestämmelse
motsvarande, erfarenhet, med visshet och med rättmätigt anspråk
derå , att förutsätta. — Än högre än förstnämnda
kammar-representationer, göres således vår stånds-representation
behof af att, under öfverläggningarna, höra Regeringens
organer.
Jag anser oförgripligen, att närvar, förslags antagande
vore vårt näst ofvan anmärkta parlementära lytes, väl icke
fulNtändiga , men dock i sin mån verkande correcliv. —
Fåfängt har jag bemödat mig med upptänkandet af en, om
än blott skenbar, grund till en betänklighet dervid.
Rationelt kan det ju icke vara, att ifråga var. beröring
Den iS November f. m.
99
salrnas af de 3:ne Stånden, medan den äges nf Adeln, som
den minst behöfver, enär mertalet af detta Stand består af
män, sorn äro eller varit i allmänna ärenden använde. Icke
heller är något bevändt dermed, att af fvra röstande Stånd
blott ett, oell just det sorn i följd af sitt mångdubbla
antal ledamöter alltid röstar sist, blifver behörigen doctiinenleradt.
Olikhet i förfaranden, hvilken icke medelst bevisning
nf olikhet i föremål och i ändamål kan redovisas, är alltid
förkastlig. Item fattar jag icke, huru i detta fall sådan bevisning
skulle, utan de 3:ne Ståndens mångsidiga förorättande,
kunna försökas.
Således, och om likväl närvar, förslag nu åter möter
afslag, tvingas jag af slutkonstens reglor till antagande att
de K. rådgifvarnes deltagande i Adelns öfverläggningar blifvit
skadligt befunnet; och ledes jag lika logiskt till moverande,
att äfven Adelns plena blifva dem otillgängliga.”
Sådana voro då mina grunder. När jag nu betraktar
ändamålet, så finner jag icke annat gjordt med de comultativa
Statsrådens utestängande, än att förvissa sig om ändamålets
ofullkomliga vinnande, och jag deremot är af den
lina, alt när man sträfvar till ett ändamål, så skall man beflita
sig om föremålets aldrnfullkomligaste-'ernående, sedan
ilian nb. öfvertvgat sig om föremålets gagnelighet, och återigen,
om man icke liar fattat denna öfvertygelse om föremålets
gagnelighet, skall man alldeles icke eftersträfva det. Villman
eftersträfva det, så skall man beflita sig att på det fullkomligaste
vinna det. Nu vinnes detta uppenbarligen högst ofullkomligt genom
de consultaliva Statsrådens uteslutande. Jag fattar alldeles
icke saken så, alt hvarje rådgifvare skall infinna sig i Riksten,
blott för att yttra sig om hvad till hans departement hörer
eller hvad han föreslagit. Jag fattar saken så, att Konungens
rådgifvare skola nedgå i Stånden och meddela all den
sakkunskap, de möjligen äga. Nu låter sig äfven ganska väl
tänka sig alt departements-clu fer , som äga alla öfriga ypperliga
egenskaper, sakna förmågan att tala uti en offentlig
sammankomst. Då skulle likväl denna rättighet vara inskränkt
till dem, sorn i öfrigt kunna äga en inskränktare
förmåga, men icke sakna denna. Jag kan icke finna något
skäl dertill. Skulle nu samtidigheten af arbetssättet på flera
ruin längre fortfara, så är äfven deruti ett skäl att consultativa
Statsråd upptagas i denna grundlagsföi andi ing; ty
det låter ju ganska val tänka sig, alt flere än ett Statsråd
behöfvas för alt tillstädesvara i fyra Stånd, hvilka under ett
och samma plenum, d. v. s. liktidigt på samma dag, företaga
ärendena. På dessa samtidiga grunder förenar jag mig
med Hr von Hartmansdorff och röstar för återremiss af
Utskfs betänkande.
Hr von Troil, Emil: Det torde allmänt medgifvns,
100
Den 18 November f. m.
att Konungens .Statsministrar och Statsråd böra vara män
med utmärkta gåfvor, men att, såsom Hr von Hartmansdorff,
begära, att de rent af skola vara trollkarlar, tycker jag vara
något obilligt. Riksd.Ordn. föreskrifver, att allmänna ärender
skola, så vidt möjligt är, bos alla Stånden vid samma tid förekomma,
och Hr von Hartmansdorff vill likväl åläqga vederbör.
contrasignanter att vara tillstädes på hvarje ställe, då
de af honom contrasignerade nåd. propostr föredragas. Della
lärer icke genom några naturliga medel kunna verkställas.
Hvad för Öfrigt angar den utsträckning af Statsrådets ledamöters
rättighet att närvara i Ståndens plena, som Hr von
Hartmansdorff föreslagit, så medger jng, för min del, ganska
gerna, att den innefattar en förbättring af förslaget, och
detta tror jag äfven utan någon vidlyftig bevisning erkännas
af den största delen af detta Stånds ledamöter. Jag lönnö
dar detta så mycket mera, som det förslag, som 1 della afseende
blifvit väckt, alltid blifvit under föregrde riksdagar
bifallet inom detta Stånd, men afslaget inom de öfriga. Det
är från denna sednare omständighet, som jag liemtar anleda,
alt tillstyi ka det II. Ståndet att bifalla betänk, sådant det
är; ty det lärer val icke kunna nekas, att det i alla fall likväl
innefattar en förlwtliing, och alt det derföre är bättre
att få detsamma anlaget än att få intet. Då man vet, huru
stora farhågor inom de andra Stånden gifvit sig tillkänna
i delta afseende, torde man hafva ganska ringa förhoppning
alt få förslaget antaget såsom grundlag , om man ville utsträcka
förändringen längre än hvad som i det inlemnade
föislaget inpehålles. .lag lior derföre, att klokhet och försigtighet
bjuda, att R. o. Ad. för sin del ville låta förslaget
hvila sådant det nu inkommit. Måhända skulle det äfven
påkallas af grannlagenhet för de andra Stånden, ty man kan
väl icke neka, att denna reformfråga mindre rörer fl o. Ad.
än de öfriga Stånden, enär vi redan hafva den fördelen att
vid våra debatter finna Konungens fleste rådgifvare äga tillträde.
Det ijr endast ett mindre antal deraf, sorn för det
närvar, är uteslutet från R. o. Ad;s öfverläggningar, då de
samtlige äro uteslutne från de andra Stånden.
Hr Stråle, Nils Wilh.: Jag anhåller att få instämma
med Gr. Horn i det yttrande han afgaf, att han ville tillstyrka
tillåtelse förde consultativa Statsråden att vara närvar,
och deltaga i RiksShns öfverläggningar. Deremot kan jag
icke instämma deruti, alt det skulle i grundlagen stadgas såsom
en pligt af Statsrådets ledamöter alt vara närvar, i Ståndens
plena. Jag anser nemi. den pligt, som i detta afseende
kan åläggas deni, vara en pligt mot Konungen, mot Regeringen,
toen icke egentligen kunna derutöfver påräknas ,
och att det således icke kan vara Representationens rättighet
att kalla Statsrådets ledamöter inför sig, för att vara
närvar, när frågor förekomma, i hvilka man anser dem böra
kunna lemna upplysningar. I afseende på redactionen af
Den 18 November f. m.
1 o 1
stadgandet, (ur jag göra en anmärkning. Här slår: ”Statsministrar
och föredragande Statsråd äfja rätt att jemväl bevista
andia Stånds plena, an der de hafva säte oell stamma ’’
Denna redaelion synes förutsätta, alt de ovillkorligt skola
hafva säle och slämma i något Stånd, för att vara berättigade
att i andra Stånd vara närvarande. Detta tror jag icke
hafva varit Gnöst.Utskts mening, utan att den, i eldighet
med de premisser Utsk. framställt , skall innefatta , att en
Stalsråds-ledamot, äfven om han icke ilar sate och stämma
i något RiksSt., likväl skall kunna deltaga i alla RiksSbs
öfverlaggtviiigar, och då borde redactionen måhända blifva
sådan: ”Statsrådets ledamöter äga rätt att jemväl uti de Stånds
plena, hvarest de icke hafva säte och stämma, deltaga i öfverläggningarna,
men icke lili besluten.” Derigenom skulle
jag tro, att hvad man åsyftat skulle vara uttryckt , och att
man afven vunne det ändamål 13. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm
alsett.
Gr. Horn: Då jag hufvudsakligen instämmer i Hr von
Ti pils yttrade mening och äfven i den sednast af Hr Stråle
uttalade, så kan jag likväl icke med Ur von Troil anse det
vara bäst, att antaga Coust.Utsk:s förslag oförändrad!, emedan
jag verkligen finner i detta förslag en ofullständighet,
en pfullkpmlighet, gom redan af 2;ne varda talare blifvit tillfyllest
ådagalagd. Just i följd af den fyrdelade representationen
anser jag nödvändigt, att äfven de consultaliva Statsråden
kunna hafva tillträde oell samtidigt med den föredragande
försvara eller förklara de förslag, gom från Regerats
sida underkastats R. St:s pröfning. Icke heller kail jag betrakta
denna fråga såsom ett adligt privilegium, eller en fråga,
sorn mera särskildt rörer R. o. Ad. än de öfriga Stånden,
emedan, enl. min öfvertygelse, frågan innebär, huruvida
icke liela Representationen, d. v. s. alla dess fyra kauirar
skola kunna blifva lika delaktiga af de upplysningar och ledande
råd, sorn Representationen har rättighet att hegdi a af
Konungens rådgifvare. Det är derföre jag instämmer j dea
första dejen af Hr von Hnrlmansdorffs förslag till gemensam
tanke från R. o. Ad.; men måste på det bestämdaste afstyrka
det sednare tillägget, som föreskrifver en skyldighet
för de contrasignerande ledamöterna att bevista föredragningen
af K. propos:r, emedan delta innebär, såsom Ilr von
Troil ganska rikligt sagt, en ren omöjlighet och hör således
på intet vis inkomma i R. o. Ad:s gemensamma tanke.
Frih. Roye, Ludv.: Emellan de yttranden, som här
blifvit afgifna af Gr. Horn och Hr von Hartmansdorff, ser
jag ingen annan hufvudsaklig skilnad, än att Gr. Horn gjf*
vit en fullständig utveckling åt den anmärka., sorn Hr vört
Hartmansdorff afgifvit. Efter min tanke har Gr. Horn deruti
mycket rätt, äfvensom han och Hr von Troil hafva
mycket rätt deruti, att contrasignanten ej kun infinna sig psj
IOJ
Den tS Nore »ber f. m.
mer iln elt ställe. Men deremot ber jag att få förklara, att
jag pä de skäl , sorn blifvit så väl af Gr. Horn sorn af Hr
von Hartmansdorff framdragna, tillstyrker den förändring,
att äfven de Consultativa Statsråden må äga samma förbindelse
eller rättighet, hvilketdeia man vill 'äga, att infinna
sig i alla Stånd. Jag kan deremot icke med Hr von Troil
dela den betänklighet, att för det att del kan vara tvifvelaktigt
huruvida något annat Stånd ingår på detta fullkomnande
af del förslag Coust Utsk. ger oss, borde vi icke göra
hvad vi anse rättast vara. På denna betänklighet kan
jag icke ingå,
H. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm: Skulle det så befinna
sig, att, genom den af andra talare oell mig önskade förbättring
af förslaget, vi borde befara att gå miste örn hela
delta framsteg, så skulle jag gerna afstå från min yttrade
mening. Jag vågar dock göra mig bättre hopp. Jag bar
ofta föreställt mig, huru det skulle hafva tagit lag, om en
conslituei ande församling, sällan som iHo;) års Representation
var, skulle hafva sagt: ’’R, o. Ad. äger alt mottaga upplysningar
af Regeringen, de 3 öfriga Stånden äga icke denna
rättighet.” Hvad skulle da de-sa 3 Stånd hafva sagt? Skulle
det icke hafva verkat ett allmänt rop mot obehörig mannamån,
mot glömska af den fullkomliga likhet, som bör existera
och alltid iakttagas inom alla 4 RiksSl:n? Hvarföre
skedde det nu så år tönq? Alldeles icke af någon sådan afsigt,
allJeles icke af någon öfvertygelse, det jag tror, alt
det var lira alt dessa 3 Stånd saknade sådana upplysningar,
utan det förblef så — emedan det var så. Så liar jag fattat
saken. Jag anför ogerna huru det tillgår i andra länder,
ty dessa anföranden omtyekas icke lika af alla; men
jag anser det ändock vara nyttigt, fastän icke så som , när
jag anför sådana praejudicat, jag dermed ville säga att de
skola vara regler för oss. Men jag tror det är nyttigt att
känna det och att dermed rikta sin omdömesförmåga, och
jag liar aldrig kunnat öfvertyga mig , att vi i politisk väg
uro idel Ga!ile'er, som helt ensamne veta att jorden går och
solen står. Jag tror, att det finnes annorstädes än hos oss
personer, som kommit till riktiga politiska begrepp. Nåväl!
det står icke i någon Engelsk lag sogdt, alt ministrar skola
vaia tillstädes i kamrarna; meri det är en häfd, och man
skulle icke kunna fatta i England en se-sion af någondera
kammaren, der icke ministrar voro tillstädes. Der likväl
måste den minister, smil infinner sig i Underhuset, vara ledamot
af Underhuset, och den minister , som infinner sig i
Öfverhuset , måste vara Pär. I Frankrike deremot äga ministrar
tillträde i begge kamrarna, äfven om de icke tillhöra
någondera, ehuru de oftast, och med elt enda mig kändt
undantag, tillhöra någondera kammaren, men de infinna sig
i båda ptomisque, och constitutionen föreskrifver, att hvarje
Den 18 November f, m.
io3
gång de begära ordet, skola de få det utom inski ifningstur;
och dessutom äger Regeringen nit tillförordna Regeringens
talare, vanligtvis tagne ur livad man i Frankrike kallar Statsrådet,
oell sorn der, likväl under en högre scala, föreställer
livad var Allm. Beredning var. Nå väl! män af denna Corporation,
sorn beredl målen, förordnas i mån af deras talareförmåga
att infinna sig i hamrarne. Samma förhållande är
med Utskott. Detta anses så naturligt, så nyttigt och nödvändigt,
att ingen lag liar behöft föreskrifva det, och ingen
lag har behöft stadga skilnaden emellan höra äga intrade
eller skola infinna sig. Någon distillation deremellan
har aldrig blifvit gjord. Det ligger en så ömsesidig nytta
så väl för Regeringen som för sjelfva Representationen i
dessa meddelanden, alt de ske, utan att någon lag loreskelfver,
att dessa personer kunna commenderas att vara tillstädes.
Jag begynte med att säga, hurusom jag anser, att ett
verkligen högst billigt och högst allmänt missnöje skulle hafva
uppstått, om en lag hade tillerkänt R. o. Ad. denna rättighet
och förmenat den för de 3 andra Stånden. Jag hyser
det hopp, att de andra Stånden härvid skola inse sin
fördel. Det anföres, och jag finner här i en reservation anfördt,
att det skulle kunna leda till olägenheter. Jag vet,
hurusom della har blifvit s«gdt, särdeles med afseende å det ena
eller andra Ståndet, der talare-förmågan icke är så allmän,
hvilket förhållande likväl vi nödgas medgifva hafva väsendtligen
upphört; ty vi hafva här, utom hvad vi kunnat höra
då vi ausculterat i andra Stånd, fått under conferencerna förnimma,
att alla 4 Stånden begynt växa till temmelig likhet
i talareförmåga. Men äfven om jag antager detta, — låt
vara att den Regeringens ledamot, som företräder, är sina
åhörare öfverlägsen i form, — de behålla sin tankestyrka i
sak, och jag vet icke något annat skal lill uteslutande ifrån
de andra Stånden, än det, som en gång för mycket längesedan
gafs af en president i en Hofrätt, som förklarade att K.
Hofrätten har inga skäl.
Frih. Ridderstolpe, Fredr.: Jag kan icke tillstyika
bifall till Const.Ulskis betänk., utan skulle önska, alt R. o.
Ad. återremitterade detsamma , för att Utsk. må komma i
tillfälle alt ändra sin propos. i så målto , att tjenstgörande
Statsråd må äga rätt att jemväl bevista andra Stånds plena
o. s. v., ägande dock depart.ehef alt utfärda förordnande
för den, lian inom sitt departement dertill skicklig finner,
alt företräda hans ställe i de Stånd, der han icke sjelf hinner
vara närvar, för att lenina ytterligare upplysningar,
hvaremot äfven Stånden, då de finna sig i behof af upplysningar.
äga att genom prot uldr. anhålla, det den eller de af
Hrr depart.chefer, som kunna upplysningar i ett förevar,
mål meddela, behagade infinna sig i Slåoden. Jag voterar
således för återremiss af betankaudet.
I°'l
Den 18 November f. m.
Hr von Hartmansdorff: Jag erkänner först riktigheten
af Hr Stråles anmärkn. rör:de ordalagen. De böra
visserligen rättas pä sätt lian föreslagit. Alt flere Statsrådsledaniöter
skulle öfver samma K. propos. eller skrifvelse
yttra sig samtidigt i flera Stånd, måste jag afstyrka. Svårligen
torde det finnas någon föredragande , sorn skulle anse
sig belåten dermed alt flere, t. ex. 3 andré personer, yttrade
sig angrde deri propos. lian iiade contrasigneral. Det
skulle möjligen kunna luinda, att 4 olika yttranden på detta
satt komme alt afgifvas, ty svårligen är ilian så öfverens den
ene med den andra, att icke möjligen i någon särskild omständighet
olika meningar kunna yttras. Möjligen kunde öék
något misstag i sjelfva saken komma att äga rum, ty näppeligen
är någon annan Statsråds-ledomot så inne i ärendet,
sorn den hvilken föredragit och contrasigneral det; åtminstone
får jäg för min del säga, ali Örn jag coritrasignerat en
propos. , skulle jag helst vilja försvara henne sjelf. Man
har också anmärkt, att en Stätsråds-ledamot icke kan vara
allestädes närvarande, eller i 4 Stånd på en gång. Det förstår
äfven jag, utan att dertill behöfves någon erinran i låga
bilder. Jag skulle tro , att den ledamot , som begagnat
en sådan och som icke längesedan tillrättavisade en annan,
för det lian icke begagnade ett parlementai iskt språk , sjelf
glömt den regel hafi velat hös sina motståndare inskärpa:
Men för att komma till saken, så lärer II. o. Ad. lätteligen
filina, att ifall den äf mig föreslagna ändringen skulle niedgifvås,
så måste föredragningen ske i det ena Ståndet efter
det amira, pä det att Contiasignanten mätte kunna vara tillstädes.
Största olägenheten deraf, att ett mål nu samtidigt
föredrages i alla 4 RiksSi:n, är just den, att ingen får höra
den andres skäl, och att endast tillfälligt sammanhang
vinnes emellan besluten. Om deremot så mycket gjordeS,
att contiasignanten finge öfvervara öfverläggningen i alla 4
Stånden, så kunde lian åtminstone för Sin del få godt af anmärknrna
i alla Stånden, och så vidt möjligt vöre, söka', genom
den erfarenhet han inhenitat i det ena Ståndet, bereda
rättelse uti ett annat, der lika anmärkntr och lika misstag
måhända förekomrne. Jag tror således, att just deri läge
deri väsendtligaste förmånen af de K. rådgifvames närvaro.
En talare har sagt, alt det icke någonsin borde värå
pligt för Statsrådets ledamöter att infinna sig vid de särskildta
Ståndens öfverläggningar, emedan deras pligt vore
emot Konungen, 0111 jag rätt hörde. Just derföre att deras
är sådan, anser jag dem böra vara tillstädes, när Konungens
proposir äro under öfverläggning, ty det är dem de skola
försvara. Jag liar gjort min anmärkn. derföre alt jag hoppas
fördel derigenom kunna beredas åt ItiksSt:n; men ingålunda
derföre alt jag tror Regeringen derigenom vinna något
särdeles inflytande. Ännu mindre tiar jag velat beredd
nå
-
i
Dea iS November f. m.
någon fördel ut Konungens rådgifvare, ty de skulle blott få
större besvär. Om R. o. Ad. likväl icke antager denna anmärka.
, eller afklipper den; så skall jag låta dervid bero,
väl vetande, att så länge den nuvar. fyrdelningen af R. St.
fortfar, kan äfven på delta sätt föga uträttas.
Frih. Boye: Det var mig synnerligen oväntadt, attden
siste värde talaren skulle vilja lägga hinder för den förbättring
af förslaget, som af Gr:ne Horn och Löwenhjelm och äfven
af mig och Or Stråle är föreslagen. Visserligen halden
värde taluren rätt deruti, att hvarje depart.chef skulle
helst önska att sjelf få i hvarje Stånd meddela upplysningar;
men då detta är rent af omöjligt vid alla de tillfällen, då
samma ämne på samma tid i alla 4 Stånden förekommer, så
kan jag icke (irina annat, än att en förbättring, ett fullständigande
af förslaget, qvarstår derigenom , att då Statsrådets
consultativa ledamöter, som öfvervnrit föredragningen, meddela
upplysningar i de Stånd, der den föredragande ej kan
vara tillstädes. Hr von Hartmansdorff har dervid användt
ett ord ''yttranden nemi. att Statsråds-ledamöterne kunde
afgifva olika yttranden i Stånden. Detta tror jag vara ett
misstag. Det är icke fråga om deras yttranden, frågan är
om deras upplysningar. Nu må äfven inom Statsrådet olika
meningar hafva uppstått, nu må äfven den Slatsrådsledamot,
som i ett af Stånden erhåller företräde, hafva varit
af annan tanke med contrasignanten ; så är likväl sådant
härvid likgiltigt. Man bör aldrig sätta i fråga, att, ehvad
han förenat sig eller varit af skiljaktig mening, han icke likväl
skall afgifva upplysningarna lika äiligt. Jag säger ännu
en gång, det är icke yttrande i sak, utan upplysningars meddelande,
som är ändamålet med deras tillträde, och mankan
icke sätta i fråga, att icke dessa upplysningar blifva lika ärligt
framställda, ehvad Statsräds-ledamolen i sitt yttrande, i
sitt omdöme, varit af den ena eller andra tanken.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Äfven jag erkänner,
såsom en förbättring i detta förslag, hvad flere af föreg:de
talare hafva yrkat, nemi. att de consultativa Statsråden äfven
skulle få tillträde till de Stånds plena, der de icke hade
silte och stämma; men det torde väl icke heller kunna
nekas, alt det af Utsk. framställda förslag innefattar en förbättring
i nuvar. förhållandet, och min erfarenhet säger
mig, att om man inom Coust.Utsk. skulle sökt drifva det
derhän, att äfven de consultativa Statsråden skulle få tillträde
i Ståndens plena, hade förslaget fallit. Obenägenheten
hos flera ledamöter i nom de andra Stånden visade sig ganska
tydligt i afseende å denna förändring, och den har äfven
visat sig derigenom, att sedermera a:ne Stånd hafva förklarat
denna förändring obehöflig. Som jag anser i allmänhet,
alt det är bättre att få mottaga en liten förbättring,
17 O. >4
en 18 November f. m.
när man icke ser sig kanna få den så fullständig, som man
önskat den, än att all förbättring uteblifver ; så vågar jag
tillstyrka R. o. Ad. att, lika med ett annat Stånd, bifalla
betänk, sådant det är, emedan detta, enl. mitt förmenande,
är enda sättet att få någon förändring i denna väg vid denna
riksdag antagen. Här är af en värd ledamot gjord en
anmärkn. emot redactionen, deruti lian tror, att mellanmeningen
, ’’än der de hafva säte och stämma kan missförstås.
Jag för min del skulle icke tro det, enär den refererar
sig till den föregrde perioden, som lyder så bär: ”Statsråds-
och Högsta Domstols samtlige ledamöter, äfvensom Just.-  caneelleren och Just.ombudsmannen kunna ej säte och stämma
i sitt Stånds plena förnekas, enär de, enl. hvad hvarje
St, nds särskilda ordningar stadga , dertill berättigade aro.”
D ertill refererar sig denna mellanrnening i den sednare perioden
, deri Statsministrar och föredragande Statsråd lemnäs
tillträde i Stånden. Jag tror, alt deraf icke något missförstånd
kan rimligtvis uppstå.
H. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm: Jag är i det väsendtligaste
förekommen af Frih. Boye. Jag begärde ordet, för att
tillkännagifva en väsendtlig olikhet mellan Hr von Hartmansdorffs
mening och min. Jag instämmer fullkomligt med Hr
von Hartmansdorff deruti , att föredraganden af ärendet är
otvifvelaktig! närmast och bäst cjvalificerad att i Stånden
gifva upplysningar; men den der purt materiella betänkligheten,
sorn blifvit anförd, nemi. den att, så länge samtidigheten
af våra arbeten fortfar, den ena omöjligen kan förslå
för det som skall uträttas, — denna betänklighet har jag
icke hört hälvas. Det jag dernäst isynnerhet ville yttra, är
det, att jag aldrig någonsin föreställt mig möjligheten af att
en ledamot af en Conselj infinner sig i ett Stånd och talar
i en annan riktning än K. M:s propos., således i en annan
riktning än föredraganden, som tillstyrkt propostn. Jag fattar
alltför väl dissidentierna i en Conselj, icke såsom utgick
jag icke från den Öfvertygelse, att samtlige ledamöterne i en
Conselj skola vara ense i alla hufvudsak liga åsigter, som höra
till planen för Rikets styrelse, och hvad mig beträffar, så,
hellre än jag satt i en deciderad minoritet i en Conselj, hellre
lade jag stenmur; men dessa dissidentier, hvilkas möjlighet
jag erkänner och hvilkas behöflighet jag medgifver ,
kunna icke leda derhän, alt desse olika tänkande ledamöter
gå ned i .Stånden och der uttala sina dissidentier. De nedgå
icke i Stånden såsom riksdagsman; de nedgå till en
tjensteförrältning, och när deras öfvertygelse icke tillåter dem
att nedgå för att befrämja framgången af ett i Conseljen
godkändt förslag, så valjas de icke dertill, utan de afhålla
sig derifrån och majoriteten i Conseljen är tillräcklig att bestrida
denna tjenst. Skulle så vara att föredraganden vore
allena för sin tanke emot hela Conseljen, då först borde för
-
Deli 18 November f. m.
svaret i frågan ensamt åligga honom, i annat fall tillhör
det Hera.
Hr Frih. o. Landtm, tillkännagaf, att plenum korame
att fortsättas på eftermiddagen kl. 6.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Jag är till en del förekommen
af den sista värda talaren. Jag anser icke heller af någon
fara, att 2:ne Statsråds-ledamöter skulle komma att yttra
sig i olika Ständ i en och samma sak och på Regeringens
vägnar. Dernäst anser jag det vara bättre, till följe af
den upplysning, som här af en bland Const.Utsk;s ledamöter
blifvit meddelad, — jag anser det vara bättre, säger jag,att
vinna den förbättring i Reg.Fin, som nu är erbjuden, än
att inveckla ärendet för att framdeles få ett afslag på alltsammans
; ty den stora vigten ligger icke deruti, att de consultativa
Statsråden äfven skola få samma rätt som man nu
måhända kan tillvinna föredraganderna eller depart.cheferne,
utan den ligger deruti, att desse äga tillträde för att meddela
upplysningar. Jag kan icke heller ingå i den åsigt, att
en sådan rättighet skulle medföra någon pligt, hvilken blefve
både overkställbar’ och olämplig , samt ej heller vore af
behofvet påkallad; men jag anser’ en stor fördel ligga deruti,
att upplysningar kunna meddelas innan ärendena afgöras,
hvilket är så mycket nödvändigare ju mera Representationen
är delad. Till följe deraf skulle jag för min del vara
nöjd med det förslag, som Const.Utsk. nu afgifvit; likväl
förekommer dervid nödvändigheten af någon förändring i redactionen
. ungefärligen sådan som Hr Stråle föreslagit, hvarföre
jag för min del skulle tillstyrka Const.Usk:s förslag med
den ändring, som deruti af honom blifvit uppgifven.
Hr von Hartmansdorff: I anledn. af Gr. Löwenlijelms
yttrande, att han ej kunde föreställa sig Statsrådsledamöter,
som vore af så delade meningar om en K. propos.
, att de icke skulle kunna i de särskildta Stånden gifva
erforderliga upplysningar derom, eller henne försvara, torde
jag blott få erinra, att det är icke blott i hänseende till olika
meningar, utan helt enkelt för bristande sakkännedom, som
de icke kunna vara skicklige dertill. Om det t. ex. vore fråga
om bildande af exercis-sqvadroner, och det icke funnes
mera än i skicklige landtmilitärer i Conseljen , då Stånden
aro 4> så frågas om en militär af flottan jeller en ecclesiastik
föredragande, eller annan depart.ehef skulle vara
tjenlig att lemna de upplysningar, som möjligen erfordrades.
En sådan Statsråds-ledamot kunde val inse att inrättningen
vore nyttig; men om t. ex. en cavallerist i något af Stånden
begärde sådana speciella upplysningar, som hörde till
yrket, vore det klart att Statsräds-ledamoten skulle komma
till korta.
Gr. Horn: Det kan icke mycket förundra mig och bor
-
toS Den 18 November f. ra.
de icke heller förundra R. o. Ad., att den siste värde talaJaren
ansett för en möjlighet att ledamöter af samma Conselj
skulle kunna yttra sig i en alldeles motsatt anda öfver
samma mål, emedan, med något minne af hvad som inom
detta Hus passerat, man torde få rättvisa Hr von Hartmansdorffs
tanke i denna fråga. Men hvad som i detta fall tillförene
skett, bör man väl icke tro framdeles alltid skola ske,
och det är icke ens troligt, att det kan inträffa. De skäl,
som nyss Hr von Hartmansdorff framställde såsom bevis på
sin sats, ber jag att få möta med det bestämda lillkännagifvande,
att just i fråga om exercis-compagnier och t. o. m.
exercis-sqvadroner, har jag inom SlalsUtsk. hört en ledamot
af det H. PresteSt framställa sådana naturliga skäl och bevis
för nyttan deraf, som icke blifvit uttalade af Utsk:s militära
ledamöter. Det är naturligt, att med något begrepp
och uppfattning af allmänna frågor, skall en ledamot af hvad
Stånd som helst, som likväl är qvalificerad att deltaga i Konungens
Statsråd, kunna göra verkliga skäl och bevis gällande
inom hvad blanche af Styrelsen sora helst. Det är
på grund deraf jag qvarstår vid min tanke, att det vore i
högsta grad nyttigt, i händelse man medgåfve tillträde för
vissa af Konungens rådgifvare, att sådant medgåfves för alla;
och jag kan icke förklara för mig orsaken , hvarföre ledamöter
inom de öfriga Stånden och ledamöter af Const.Utsk.
skulle fästa en så uteslutande vigt derpå, att blott de föredragande
depart.clieferne må erhålla tillträde inom Stånden.
Är det af någon fruktan för imposition af den sakkunnige,
så tillstår jag, att jag för min del tror, att vådan
vore större att mottaga denna imposition af föredragande
depart chefen än af de consultaliva Statsråden , som icke
uro i besittning af alla de tillfällen och moyenger till öfvertygande
bevisning, som depai t.cheferne, och det vore rätt
illa, om jag skulle nödgas tänka mig möjligheten deraf, att
ett godt förslag skulle falla, derför att det förbättrades. Men
då ett sä beskaffadt förhållande är uppgifvet af en ledamot,
sorn visserligen derom äger mer kännedom än jag, så tillstår
jag äfven, att jag skulle kunna förklara mig villig att frångå
min tanke. Jag skall åtminstone icke envist yrka på ,
att R. o. Ad. såsom sin gemensamma tanke må förklara
något, som Const,Utsk:s medlemmar förklarat strida emot
det enda antagliga.
H. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm: Jag uppstiger för att
förklara, att jag belt och hållet antager Hr von Hartmansdorffs
premiss i det sist anförda , men icke conclusionen.
Ostridigt blir föredraganden behörigast och capablast i utvecklingen
af Regeringens åsigter; men de öfriga anser jag
visserligen äfven skickliga dertill. Jag sätter alldeles icke i
fråga, att föredraganden för inrikes departementet icke ganska
väl skulle kunna utveckla nyttan af exercis-sqvadroner,
Den 18 November f. ra.
och t. ex. den stora nyttan deraf för de rustande sjelfva.
Detta utsträcker jag i militärmål fullkomligt lill föredragande
för finance-ärendena, äfvensom för ecclesiastik verket, med
dea skilnad, att föredraganden liemtar upplysningar från
egen speciel närmare sakkännedom, och de öfrige lemna dessa
upplysningar med den sakkännedom de inhemtat under
föredragningen och öfverläggningen i Conseljen; och det måste
ju förutsättas, att alla de 10 män, som utgöra Konungens
Conselj, om också de icke äga den allsidiga bildning
och det omdöme som fordras, för att hafva en egen ursprungligen
afgjord åsigt i afseende på sina collegers departementer,
likväl äga nog mångsidig bildning, för att, efter afhörande
af öfverläggningen i Conseljen och den föredragandes
från egen sakkännedom hemtade framställningar, kunna lemna
ganska nyttiga upplysningar. Om icke en sådan förmåga,
att på grund af andras framställning uppfatta ett ämne,
kunde antagas, med hvad förtroende till sig sjelfva skulle
Utsktn behandla ärendena, med hvad förtroende till oss sjelfva
skulle vi utöfva vårt kall, hvilket visserligen är mera afgörande
än desse föredragandes befattning, ty de föreslå, vi
besluta; och nu frågas , eller behöfver det ens frågas , huru
visst det är, att det är fåtalet bland oss, som äger speciellare
sakkännedom i de här förekommande ämnen , och alla
öfrigas vota afgöras i följd af den utveckling, som blifvit leornad
af dessa få, samt dernäst af den allmänna förmåga till
uppfattning, som livar och en äger. Jag vill således säga,
att jag icke i Hr von Hartmansdorffs sednasle anförande tinner
en vederläggning af min åsigt, emedan jag helt och hållet
går in på det förhållande, soin Hr von Hartmansdorff
anfört, men icke kan medhålla conclusionen.
Hr Frih. o. Landtm, frågade, om IL o. Ad. ansåg
öfverläggningen fulländad.
Ropades ja.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att då Consl.Utskls
förslag inskränkte sig Herti11 att depart.cheferne skulle äga
tillträde till de särskildta Ståndens plena, så hade först Hr
von Hartmansdorff och sedan Hr Stråle ansett, att Statsrådets
ledamöter i allmänhet, således både depart.chefer och
öfrige ledamöter borde äga denna rättighet. Detta vore den
liufvudsakliga skilnaden Hr Landtm, trott sig finna emellan
Utsk:s förslag och dem, som här blifviL framställda af Hrr
von Hartmansdorff och Stråle; och då Hr von Hartmansdorff
förklarat sig anse den redaction, som Hr Stråle uppgifvit, i
denna del af frågan vara antagligare än hans, eller åtminstone
förklarat sig deruti instämma , trodde Hr Landtm, att
Hr von Hartmansdorffs förslag i den delen kunde sammanslås
med Hr Stråles. Hr von Hartmansdorff hade vidare
föreslagit. . .
I IO
Den i8 November f. m.
Då Hr von Hartmansdorff nu anmälte sig, blef
lian uppropad och yttrade:
Då åtskillige ledamöter godkänt den förra delen af min
framställning, men deremot nästan alla talarne bestridt den
sednare delen; så hemställer jag, om icke Hr Frih. o. Landtm,
behagade dela frågan och först göra propos. på förra delen.
Hr Landtm, fortfor derefter, och yttrade, att Hr von
Hartmansdorff vidare ansett i denna grundlagsförändring böra
inlagas ett åliggande för den, som contrasignerat en K. propos.
, som till öfverläggning förekommer, att vara tillstädes
vid öfverläggningen derom. Frih. Ridderstolpe hade äfven
framställt en mening i det afseendet, och den vore, om Hr
Landtm, rätt fattat den, att depart.cheferne skulle kunna
förordna af de till deras departeraenter hörande tjenstemän
den eiler dem , som de funno tjenligast för att vid
dylika tillfallen i Stånden vara närvar, och lemna upplysningar;
och ville Hr Landtm., om Ståndet så ansåge lämpligt,
framställa de särskilda proposrna på dessa meningar, på
sätt som de nu af honom blifvit särskildt anmälda , så att
propos:n försl komme att angå den mening Hr Stråle framställt
gemensamt med Hr von Hartmansdorff; sedermera på
den. som Hr von Hartmansdorff framställt i andra punkten,
och dernäst å Frih. Ridderslolpes mening, ifall densamma ej
genom svaren å någon af de föregtde komme att förfalla.
Frih. Boye: Måhända har jag fattat Hr Landtmts framställning
oriktigt, och i del fallet ber jag om nrsägt , men
jag får tillkännagifva, att jag icke hört Hr Landtm, framställa
det af Gr. Horn uppgifna förslag; månne icke den
riktigaste propus:n vöre den: ”Finnér R.o. Ad. de anmärkn:r,
som äro gjorda, föranleda till återremiss?” Jag öfverlemna!-  till Hr Landtm, att bedomina detta. Har jag orätt, så är
jag nöjd med hvad Hr Landtm, behagar bestämma.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att, såsom han uppfattat
Gr. Horns mening, så innehöll den ett instämmande i Hr
Stråles förslag, åtminstone hade Grefvens första yttrande innehållit
detta. 1 det sednare yttrandet, om Hr Landtm, rätt
uppfattat det, hade Gr. Horn ansett sig snarare vilja ingå på
det af Utsk. framställda förslag , än att hela frågan skulle
förfalla. Hr Landtm, hade icke fattat Gr. Horns mening så
som skulle den blifvit framställd, i ändamål att särskildt förklaras
såsom Ståndets gemensamma tanke.
Gr. Horn: Jag förenade mig med Hr von Hartmansdorff
i dess första framställning i afseende å första delen, men jag
motsatte mig helt och hållet den sed care delen, eller det förklarande,
att conlrasignanten af en K. propos. skulle vara
pligtig att, dä densamma förekom , sig i RiksSttn infinna.
Men jag har, såsom Hr Landtm, ganska riktigt uppfattat, icke
yrkat någon bestämd tanke af R. o. Ad., enär Coust.-
Den 18 November f. m.
111
Utsk:s hiir närvar, ledamöter, med full sakkännedom oro förhållandet,
afstyrkt en sådan gemensam tanke, på grund deraf,
alt de öfriga Ståndens begifvande till en förändring i
detta afseende troligen skulle vara beroende af ett qvarblifvande
vid ifrägavar. förslag oförändradt. Derföre vågar jag
för min del icke yrka annat än hvad Utsk. föreslagit.
Frih. Ridderstolpe: Ifall föredragning af min vördsamma
tanke koinmer att äga rum, får jag öran erinra derom,
att jag äfven förbehöll RiksSttn rättighet att, då de behöfva
upplysningar, genom piot.utdr. anhålla, att den eller
de af Statsrådets ledamöter, hvilka sådana upplysningar kunna
aflemna, behagade infinna sig vid utsatt sammanträde.
Hr Frih. o. Landin), yttrade, at! hvad anginge Frih.
Boyes mening derom att återremiss på detta betänk, vme
den l iktiga proposm, så finge Hr Landtm, erinra derom, alt
Const.Utsk;s förslag rör:de grundlagsförändringar måste så
behandlas, att de särskilda anmärkntr, sorn dervid göras, icke
blifva Const.Wtsk. meddelade, såvida de icke utgöra R.
o. Ad:s gemensamma tankar, hvarföre propos. derom måste
framställas, på det att, såsom äfven hittills varit fallet, den
eller de af R. o. Adis ledamöter framställda meningar måtte
hemställas till R. o. Ad:s afgörande", huruvida de antagas
såsom R. o. Ad:s gemensamma tankar, och endast under den
formen kunde de blifva Coust.Utsk. meddelade. Hr Landtm,
ansåg sig nu först böra framställa propos. på Hr Stråles
mening.
Hr Stråles förslag upplästes derefter, så lydande: ”Statsrådets
ledamöter äga rätt att jemväl uti de Stånds plena,
hvarest de icke hafva säte och stämma, deltaga i öfverläggningarna
men icke uti besluten.”
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att meningen vore, att
denna redaction skulle inflyta i stället för de af Const.Uisk.
föreslagna första och andra meningarna i den nya redactionen;
och hemställde Hr Landtm., om R. o. Ad. behagade
antaga denna Hr Stråles mening såsom sin gemensamma
tanke.
Bifölls.
Hr Landtm. lät dernäst uppläsa Hr von Hartmansdorffs
förslag, så lydande: ”Då K. propos:r eller skrifvelse!’ förekomma,
åligge det contrasignanten att vara tillstädes för att kunna
upplysningar meddela. Dock böra desse Statsråds-ledamöter”
m. m.; och hemställde derefter , om R. o. Ad. behagade
förklara denna mening såsom Ståndets gemensamma
tanke
Ropades nej.
Upplästes Frih. Ridderstolpes förslag, så lydande: "Departements-chef
kan, då han är hindrad alt sig inställa, äfven
na
Den >3 November f. ra.
förordna skicklig person af sitt departement för att de äskade
upplysningarna afgifva. Stånden äga alt genom prot.utdr.
begära, att depart.chef sig uti Ståndet infinner, för att upplysningar
meddela."
H. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm: Jag vill endast anföra,
att jag i alla delar förenar mig med Frih. Ridderstolpe.
Vinner hans förslag framgång, så är det fullkomnandet af
förslaget, och detta mitt instämmande med Frih. Ridderstolpe
utesluter icke mitt instämmande med Hr Just.rådet
Stråle. För att icke åter ingå i den allmänna discussiooen,
□ (håller jag mig från anförande af skälen till mitt instämmande
med Frih. Ridderstolpe, men jag anser hans förslag
vara det aldrafullkomligaste i saken.
Hr von [Hartmansdorff: Om det vore tillåtet att
upplaga sjelfva frågan lill öfverläggning, så önskade jag att
till bestridande i allo få upptaga Frih. Ridderstolpes förslag.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad, behagade
antaga Frih. Ridderstolpes nyss upplästa förslag såsom
Ståndets gemensamma tanke.
Ropades nej.
Föredrogs ånyo Const.Utsk:s den i4 sisth Oct. och den
i4 dennes på bordet lagda mein. N:o i\6, med förslag till
ändring och tillägg i 38 §:n Reg:F:n.
Frih. Cederström, Jacob: Vore frågan om att nu
antaga detta af Const.Utsk. afgifna förslag till ändring af
38 §:n Reg.F:n, så skulle jag begära afslag derpå, på
grund deraf, att Utsk. icke uppfattat ide'en af frågan om
vägrad contrasignation, såsom endast ägande afseende derpå,
att Konungen mot förmodan skulle vilja fatta beslut stridande
mot Reg.Fm, det må vara till upphäfvande af stadganden
deruti eller i andra Rikets grundlagar, eller i allmän
civil- och criminal- eller kyrkolag, hvilka alla finnas i
Reg.Fm upptagna i afseende på formen af deras stiftande.
Att utsträcka detta till regeringsärenden i allmänhet, för lag
och laga stadgar, der, såsom Utsk. sjelft har uttryckt sig, domarens
pröfning i flera fall är en rättighet , det leder dertill
att indragn.staten kommer att belastas med en massa
af personer, som vägra contrasignation samt sedermera bibehålla
lön till följande riksdag, utan att i någon den ringaste
mån gagna samhället. Men som , efter mitt sätt att
uppfatta grundlagen, RiksStrn icke äga någon rätt att vid
första riksdagen, då ett grundlagsförslag förekommer, detsamma
afslå, så må detta hvila till afslag vid nästa riksdag.
Uppå derefter framställd propos. blef Const.Utsk:s nu
framställda förslag godkändt till grundlagsenlig behandling
vid nästa riksdag.
På
Den 18 November f. m.
113
På begäran af Gr. Anckarsvärd, Garl Henr., och
Gr. Frölich, David, Indes ånyo på bordet Const.-  XJtsk:s den >4 dennes första gången bordlagda meraorialer:
N:o 56, med förslag till ändring utij Reg.F:ns 3g, /[o,
4», 4^ och 43 §§;
N:o 57, med förslag tili ändring uti Reg.Fm 8, 13, 09,
42, 4R 6 i och 8i §§;
N:o 58, med förslag till ändring uti Pieg.Ftns 3g och
43 §§;
N:o 59, med förslag om tillägg till Reg.Ftns 6 §;
]\T:o 60, med förslag till ändring af Reg.Frns 106 §;
N:o 6t, med förslag om tillägg till Reg.F:ns 87 § och
Riksd.Ordn:s 33 §;
N:o 62, med förslag till ändring i Reg.Fms 5o § och
Riksd.Ordnls 3 §;
N:o 63, om val af förmyndare att styra Riket under
Konungs minderårighet.
Lades till handlingarna StatsUtsk:s den 14 dennes på
bordet lagda mern. N:o 36a, i anledn. af erhållen återremiss
å StatsUtskrs utlåt. N:o 288.
Föredrogs ånyo och bifölls StatsUtskrs den 14 dennes på
bordet lagda utlåt. N:o 363, i anledn. af K. M:s nåd. framställning
om afskrifning eller insättning för åtskilliga, dels
på öfverskotten af statsverkets inkomster anordnade, dels
ifrån K. Stats-contoret, af under händer hafvande medel,
bestridda utgifter.
Företogs till pröfning Const.Utskrs den 7 och 16 dennes
på bordet lagda mern. N:o 5o, angtde underd. skrifvelse
till K. JVI., med anhållan att K. M. täcktes complettera
Statsrådet.
Frih. Boye, Ludv.: Innan jag ingår i yttrande, anhåller
jag, alt Hr Landtm, täcktes tillåta, att någon af
cancelliet må uppläsa 3y §:n 1 mom. af Riksd.Ordn., hvilket
lagrum Utsk. åberopar såsom grund för sin hemställan.
Sedan 3j §:n 2 mom. Riksd.Ordn. blifvit uppläst,
fortfor
Frih. Boye: Då man erinrar sig Const.Utsk:s af grundlagen
antydda bestämmelse, och således erinrar sig Const.-  Utsk:s pligt att vidmakthålla regeringssättet och att fullkomligen
respectera de förhållanden emellan statsmakterna,
som grundlagarna bjuda, när man på samma gång besinnar
den ställning, hvaruti Regeringen de facto befinner sig i afseende
på denna fråga; så har man sannerligen svårt att
tillbakahålla den ogillande känsla, hvaraf man ovillkorligen
17 H. i5
Den iS November f. m.
fattas vid genomläsningen af detta förslag. Den första fråga
man gör sig, är naturligtvis den! hvad rätt har Const.-  Utsk. att befatta sig med de åtgärder, som Regeringen skall
vidtaga? Vi känna alla, att grundlagen gifver åt Const.Ulsk.
en obestridlig rätt att, efter i Statsrådets protocoll inhemtad
kunskap om hvad Regeringen gjort, göra anmärkntr, och
att till ansvar derföre framkalla Statsrådets ledamöter. Det
känna vi, men för ingen af oss kan skilnaden undfalla mellan
hvad som står i praeteritum och hvad som står i futurum.
Hvad rätt har nu Const.Utsk. att blanda sig i frågor
om hvad Regeringen skall göra? Jag tror ingen, och jag tager
mig friheten att uppkalla dem af Const.Utskts ledamöter,
som här äro tillstädes, alt uppgifva någon enda § i
grundlagen, som tillåter Utsk. att sträcka sig äfven till sådana
åtgärder, som Regeringen skall vidtaga. För mig synes
denna åtgärd, denna sjelftagna myndighet vara uppenbart
motsagd af sjelfva Reg.F:ns anda; emedan om Const.
Utsk. har rättighet atl komma med hemställan om hvad
som återstår att göra för Regeringen, så har Const.Utsk.
också rättighet att, med iakttagande af aktningsfulla, af artiga,
af underdåniga fraser, föreskrifva Konungen allt hvad
Han skall göra, och då blir konungamakten en under Const.-  Utsk. subordinerad makt.
Mine herrar! jag har nu framställt för eder den juridiska
sidan af frågan. Jag begär nu eder uppmärksamhet
på den moraliska. Const.Utsk. behöfver icke och har ingen
rätt att fordra officiella meddelanden, huruvida Konungen
har tillbjudit och fått afslag i fråga om tillsättandet
af lediga statsrådsplatser. Derom har Const.Utsk.
ingen kunskap, jag medger det. Jag vill icke heller upptaga
detta bland mina skäl; men jag fordrade af Const.
Utsk., att Utsk. skulle eftersinna de raka och naturliga
följderna af den coalisation, som från början af riksdagen
ägt rum emellan Const.Utsk., StatsUtsk. och deras supporter,
de s. k. fria tidningarna. Om Utsk. hade betänkt detta,
så, ehuru jag beklagar att Utsk. glömt bort grammatikens
skilnad mellan praeteritum och futurum, hade jag väntat
det moraliska omdöme, att sedan denna coalisation nu synes
vara på vägen att förvandla sig till en junta, en regerande
junta, — jag hade väntat, säger jag, att Const.Utsk.
skulle sjelft bedömma, sjeift inse i hvilken ställning Regeringen
är i afseende på möjligheten att få ledamöter i
Statsrådet. För min del, när jag besinnar, huru Cohst.Utsk.
gick tillväga i de'charge-betänkandet, der likt och olikt,
rimligt och orimligt, lades Statsrådets ledamöter till last;
när jag vidare går till eftersinnande af de naturliga följderna
af StatsUtsk:s förfarande, att, om möjligt är, göra Regeringen
overksam igenom att afslå allt hvad afslås kan; när
jag vidare tager i betraktande det understöd, som begge
Utsktn hafva i den fria pressen att framställa för nationen
Den iS November f. m.
hvarje regerings-ledamot felaktig, som icke är en underd.
tjenare elier medlem af riksdagsregenterne, jag menar den
nyssnämnda coalisatinnen; så hade jag väntat, att Utsk.,
med afseende på ett sådant förhållande, skulle afhållit sig
från detta tillstyrkande; ty jag frågar: när man först har
satt Regeringen i omöjlighet att verkställa det, när man
vägrar Regeringen det som icke nekas någon annan menniska,
d. v. s. kraften af del gamla ordspråket: ultra posse
nemo obligalur; när man nekar detta, hvad är då detta betänk.
annat, — jag önskar att jag kunde säga något lindrigare,
— hvad är del annat, än ett hånande af Regeringens
oförmåga? Jag har uttalat min mening, derföre att det är
hvarje riksdagsmans, icke allenast rättighet utan också skyldighet,
att uttala sin mening. Jag begär propos. på afslag
till detta betänkande.
Mine herrar! från tanken på Regeringens, på Coust.-  Utsk:s, på StatsUtskrs bestämmelse, garman så lätt öfver till
tanken på vår egen bestämmelse. Vår bestämmelse i representationen
är att återhålla all usurpation af makt, den
må framkomma från Regeringen eller från ett parti bland
R. St. Det är i dag, mine herrar! som denna vår pligt
påkallas. Jag begär den, icke ensamt derföre att vi motsvaia
vår pligt att tillfredsställa vår rättskänsla, jag begär
den äfven för en annan orsak. Jag begär nemi., alt
efterverlden , som måhända vet alt det var vid denna
riksdag, som motståndskraften hos R. o. Ad. samt PresteSt.
skulle, om icke borttagas, likväl nedsättas till en
fullkomlig overksamhet; jag begär alt framtiden, då den
finnér att projectet till representationsförändringen har gått
igenom, må vara i tillfälle alt jemföra den motståndskraft,
som vid denna riksdag så ädelt, så högst välment för nationen,
har uppfyllt sin pligt, med den der usla motståndskraften,
som bjudes oss måhända i hvilket annat representationssätt
som helst. Ja, mine herrar! jag begär del äfven
derföre, att framtiden må domina huru Regeringen förfarit,
tacksamt eller otacksamt, emot R. o Ad. samt PresleSt.,
huru den förfarit klokt eller oklokt för sig sjelf och nationen;
jag säger icke denna Regering, ty jag känner ieke dess
afsigt, men den Regering, som möjligen kan komma i fråga
att sanctionera representations-förändringen. Efterverlden,
säger jag, må dömma, huru mer eller mindre tacksamt mot
Stånden, luiru mer eller mindre klokt för Svenska folket,
man förfarit, då man mer eller mindre direct eller indirect
afskaffa! eller till en nullitet nedsatt den motståndskraft,
som Svenska folket, vid denna riksdag, har att tacka för
att icke allt gått galet; ty jag frågar: hvad hade det blifvit
af Sverige, om icke R. o. Ad. och PresteSt. vid denna
riksdag hade utöfvat sin pligt? Jag anhåller om propos. till
nfslag å betänkandet.
Frih. Cederström, Jacob: Jag ämnar alldeles icke
Den 18 November f. m.
följa den siste talarens exempel att tala till edra känslor,
mine herrar! jag ämnar helt enkelt hålla mig lill de i grundlagen
bestämda former, hvilka, såsom jag förmodar, skola
vara tillräckliga för att afvisa allt tillgörande vid Const.-  Utskts ifrågavar. betänkande. Const.Utsk. har tagit sig anleda.
af det, på Frih. Boyes begäran, upplästa 1 mom. i
37 §:n af Riksd.Ordn., för att här yrka rättighet att få
väcka motion; men Utsk. hade kunnat i 29 §:n Riksd.-  Ordn. och de §§ i Reg.F:n, den 8i:a m. fl., hvilka innefatta
Utsk:s functioncr, uppfatta hvaruti dess motionsrätt
beslår, och hvarutöfver den icke kan grundlagsenligen gå.
Ytterligare kommer dertill, att hvad Utsk tilltrott sig alt
göra, står i rak strid med ordalydelsen i 90 §:n Reg.Ftu,
som jag anhåller att få för R. o. Ad. uppläsa; ”tinder R.
’’St;s eller deras Utsk:s öfverläggningar och pröfning må
”icke uti något annat fall, eller på något annat sätt, än denina
grundlag bokstafligen föreskrifver, komma frågor om
”embets- och tjenstemäns till- och afsättande.” Oansedt
denna grundlagens tydliga §, har Utsk. dock ansett sig
kunna till RiksSttn framkomma med ett neinor., deri Utsk.
föreslår R. St. att de må hos K. M. begära embetsmäns
tillsättande. Jag förmodar, att Hr Frih. o. Landtm., på
grund af nyssnämnda 90 §., finner sig förhindrad att vid
detta betänk, vidtaga annan åtgärd, än att, med ogillande
af betänk., lägga detsamma till handlingarna.
H Ex. Hr Gr. Löwenhjelm, Gustaf: Innan jag
går till den åsigt, enligt hvilken jag in genere anser mig
böra rösta emot Utskrs förslag, vill jag göra en anmärkn.
in specie, nemi. riktad emot Utskts argumentation. Jag
lärer i dess betänk., att Utsk. ”ansett sig pligtigt att, så
'vidt på Utsk. beror, söka förekomma, att sistnämnda svårighet’’
(nemi. svårigheten för K. M. att besluta i vissa frågor,
då Statsrådet icke är fulltaligt) ”skall möta R. St:s
'blifvande öfverläggningar, rörande det af Utsk. afgifvande
utlåtandet; och då Konungen icke kan, på sätt Reg.Fin
"§:n 8i fordrar, inhemta hela Statsrådets tankar öfver R.
Sils omförmälda förslag, så länge Statsrådet ännu icke utgöres
af så många ledamöter, som Reg.F:n §:n 5 föreskrifter,
(år Utsk. härigenom etc.” Derpå grundar Utsk. sitt
betänkande. Mig är alldeles icke obekant, att det finnes
ärenden, öfver hvilka Konungen icke kan i Statsrådet besluta,
med mindre K. M. har framför sig antingen hela
Stalsradet eller samtliga Statsråden eller Statsrådet in pleno
eller utomordentligt Statsråd, lill hvilket alla ledamöter kallas.
Detta är 4 benämningar, som uttrycka en och samma
sak, hvilket vare i förbigående sagdt. Det vill säga, att
Konungen icke kan afgöra vissa ärenden, med mindre Han
har framför sig ett complctt Statsråd. Men hvad har grundlagen
menat med ett complett Statsråd? Det Statsråd som
Oell i8 N o v e mbe r f, m.
117
linnes. Det gifves ju sjukdom och andia förfall, som göra
att Statsrådet icke den dagen, den veckan eller kanske på
en längre tid, kan sitta complett. Det gifves för öfrigt afgång;
det behöfves en tid till ersättande af afgångna Statsrådsledarnöter.
Det är ju erkändt, att detta val är ganska
vigtigt, — således att det kan fordra en tid. Om man till
några veckor antager denna tid, helst då afgången icke varit
förutsedd, så slrulle, efter Const.Utskis tolkning, det gifvas
en tid af dagar eller veckor, under hvilka Konungen
icke skulle kunna afgöra något af dessa ärenden, hvilka
likväl äro af grundlagen utpekade såsom de aldravigtigasle.
Således och med all vördnad för 83 §:n Iteg.F:n, sorn föreskrifva'
bokstaflig tolkning, och åtlydnnde denna §., tolkar
jag grundlagens stadgande så, att med hela Statsrådet menas
det verkligen för handen varande Statsrådet, alldenstund
grundlagssliftarens mening omöjligen kunnat vara, att det
skulle linnas .en enda dag på hela året, ännu mindre veckor
eller en längre tid af året, hvarunder Konungen icke
skulle kunna grundiagsenligen afgöra de ärenden, som äro
aldramest maktpåliggande. Detta är min speciella anmärkning.
Den generella anmärkningen är den, i hvilken min
bevisning skulle blifva ganska lätt och jag tror ganska bindande,
om jag icke afhölles och begränsades af 3 och go
§§:na Reg.Ftn. Således inskränker jag mig till att säga, hurusom
det är för oss alla notoriskt, d. v. s. för oss alla kändt
med den största allmännelighet och visshet, att K. M. gjort
bemödanden till Statsrådets completterande, och vid denna
notoritet af detta förhållande kan jag icke inse hvarken beböfligheten
eller lämpligheten af denna hemställan, hvilken
jag således anser böra till ingen åtgärd föranleda.
Ilr Lagerheim, Lars Magnus: Utan alt ingå i
några detaljer, hvilka äfven grannlagenheten torde till viss
grad förbjuda, hvarken ang:de Utsk:s behörighet att med
en sådan skrifvelse framkomma, hvilken behörighet jag anser
vara ingen, ej heller om Rogeringens mer eller mindre
omöjlighet eller åtminstone stora svårighet att verkställa hvad
med denna skrifvelse i ögonblicket åsyftas, hvilken svårighet
jag anser vara af ganska ömtåligt och mångfalldigt slag, inskränker
jag mig nu blott till att fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet
på de symptomer af regeringssjuka, som sig från
början af denna riksdag hos både ConstUtsk. och StatsUtsk.
tydligen uppenbarat. Alla inkräktningsförsök af R.
St. på konungamaktens område äro högst vådliga, och från
en sådan regerande Ständers minsta inkräktning till regerande
Ständers blods-commissioner är steget halt och lätt.
Såsom ett, efter min öfvertygelse, verkligt gäckeri med konungamakten,
anhåller jag, att Utsk:s betänk, måtte med
Ståndets ogillande blifva förkastadt, hvarom jag anhåller
att Hr. Frih. o. Landtm, måtte framställa proposition.
n8
Den t8 November f. m.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henr.: Const.Utsk. hade
först, med afseende på framställda anmärkn.anledmr emot nuvar.
Statsråds-ledamöter, gått att behandla denna fråga, till
följe af remiss från RiksSttn. Det H. Huset torde påminna sig,
huru Utskts betänk, underkändes i dess egenskap af anmärkn.
memorial, men äfvenledes huru en talare på den
sidan, hvilken äfven nu med mycken häftighet uttryckt sig,
då yttrade, att om fråga varit om en underd. anhållan hos
K. M. att få Statsrådet completteradt, skulle han ingalunda
hafva motsatt sig ett så beskaffadt förslag utan i stället biträdt
det af alla sina krafter. Saken förföll derigenom, att
den, till följe af ämnets beskaffenhet, ansågs af II. o. Ad.
samt PresteSt. ej böra föranleda till anmärkn.; men sjelfva
factum eller förhållandet af Statsrådets incompletta skick
qvarstod i alla fall. Const.Ufsk. ansåg således för sin pligt
att ånyo väcka frågan från det oeftergifliga behofvets synpunkt.
Det torde icke jäfvas att ConstUtsk. i sitt meni.,
ehuru det är här af flera talare ogilladt, verkligen anfört
oemotsägliga behof för R. St. att genom ett fulltaligt Statsråd
kunna få så maktpåliggande ärenden, som hvilande
grundlagsfrågor, afgjorda, hvilket, efter Const.Utskts förmenande,
icke kan eller bör på grund af grundlagens ordalydelse
äga rum, med mindre lin att Statsrådet är fulltaligt.
Det har vid denna riksdag inträffat, att såsom skäl, såsom
förment grund för underkännande af en enskild riksdagsmans
motion i afseende å en i olaga väg tillkommen lag,
så väl i LagUtsk:s betänk, som vid detsammas godkännande,
blifvit anfördt, att 1815 års Const.Utsk. hade förbisett
förhållandet, och att det på denna grund af R. St. icke
kunde upptagas. Jag tager mig friheten hemställa till Huset,
om då, med bibehållande af någon comseqvens i lagstiftning,
Huset nu skulle vilja underkänna Const.Utsk:s
framställning öfver det förhållande, att Statsrådet är incomplett,
— ett förhållande, som äger rum under R. St:s sammanvaro,
— ett förhållande, hvaraf utarbetandet af de förslag
till grundlagsförändring, som nu komma i fråga, är
i högsta måtto beroende, emedan de till stor del bero af
de beslut K. M. kommer att fatta i afseende å redan hvilande
grundlagsfrågor. Jag tager mig friheten hemställa,
om icke med skäl det snarare vid en kommande riksdag
skulle förebrås Const.Utsk. att hafva förbisett ett sådant
förhållande, än det nu med något fog kan tillvitas Const.-  Utsk. att blott såsom följd of en coalisations-princip emellan
Const.- och StatsUtsk:n samt tidningsskrifvarne, som
här blifvit yttradt, åbanebringa denna fråga. Jag tror, mine
herrar! att det sätt, hvarpå grundlagen iakttages, måste
nödvändigt tagas i betraktande af hvarje Const.Utsk., som
vill göra sin pligt, samt äfven af R. St., då de i öfverensstämmelse
med grundlagen vilja utöfva sina pligter. Jag tror,
att det praejudicat, jag tagit mig friheten här åberopa, skall
Den 18 November f. m.
»»9
lomma att länge följa Svenska lagstiftningens och Svenska lagskipningens
historia. Jag tror, att namnen Bergelin och Höökenberg
skola såsom förebrående vålnader ända in i den mest aflägsna
framtid framstå i Svenska lagskipningens annaler, såsom
en förebråelse emot i8i5års Const.Utsk., som icke fästade någon
uppmärksamhet vid Regeringens åtgärder i afseende å
1812 års författning; och 1840 års Const.Utsk. har icke velat
och icke kunnat göra sig delaktigt af ett likartadt förfarande
genom förbiseende af behofvet, att grundlagens stadgande
icke åsidosattes, utan iaktlages. Då grundlagens bud bestämdt
innehåller, att Statsrådets ledamöter skola vara 10,
så har Const.Utsk. icke ansett sig kunna undgå att vidtaga
en åtgärd, åtminstone på den lindriga väg, uppå hvilken
Utsk. nu till Stånden gjort denna framställning, nemi. blott
såsom ett förslag till Ständerna, alt genom en und. begäran
hos K. M. anhålla, att det nuvar. förhållandet måtte
rättas genom compleltering af Statsrådet. Den af Frih.
Cederström här åberopade go §:s innehåll kan jag för min
del ingalunda uppfatta från samma åsigter, som Frih. Cederström;
ty jag tror att denna § bestämdt icke tillkommit
i något annat ändamål, än för att frånkänna R. St. ett sådant
deltagande i tillsättandet af tjensler, som ägde rum under
den s. k. frihetstiden. Jag tror att man icke får förtyda
lagarna och deras ordaförstånd på detta sätt. Jag tror icke,
att en sådan begäran, en sådan anhållan, som Const.Utsk. nu
i detta memorial föreslagit R. St., på minsta vis kan förtydas
derhän, att R. St. skulle vilja inblanda sig i personliga
tillsättningen af ett embete, eller en tjenst, utan att denna
anhållan blott utgår på nödvändigheten att få Statsrådet till
det antal ledamöter, hvilket grundlagen för detsamma oeftergifligen
bestämmer. Det måtte vara en himmelsvid skilnad
emellan att göra en sådan anhållan och att befatta sig
med af- eller tillsättande af embels- och tjenstemän. Det
får således blifva för Frih. Cederströms räkning att tyda
grundlagen på sådant sätt och yrka att Hr Frih. o. Landtm,
i följd deraf må vägra propos. till bifall å ett så beskaffadt
betänk, som det förevarande. Jag tror, att det skulle
blifva en högst bedröflig företeelse inom detta Hus, en högst
bedröflig åsyn för allmänheten, om den skulle finna, att en
Landtmarskalk kunde i detta afseende lemna det minsta gehör
åt Frih. Cederströms framställning, och att Ståndet
dertill kunde lemna sitt understöd.
Frih. Boye har här, såsom det synes mig, i mycket
häftiga ordalag anfallit icke allenast Const.Utsk., utan äfven
StatsUtsk., för sina tillgöranden vid denna riksdag. Jag
utber mig, mine herrar! att få fästa eder uppmärksamhet
på, huruvida det egentligen kan vara lämpligt att anfalla
Utsk. i stället för att behandla deras förslag och meningar,
att påbörda Utsk:s ledamöter afsigten att undergräfva konungamakten,
att göra sig brottsliga mot samhällsordningen,
Den 18 November f. m.
emot hvad lagarne stadga. Jag tror, för min del, att detta
är en parlamentarisk oformlighet, hvarifrån vi gjorde val
att afträda, och jag tager mig friheten begagna tillfället för
att förklara, att jag, i min egenskap af utsk.ledamot, anser
mig fullkomligt såsom vederlike till hvar och en annan af
Ståndets ledamöter, och att ingalunda hvarken jag eller mina
medbroder i Utsk., vare sig ståndsbröder eller från andra
Stånd, på minsta vis finna oss qvalificerade att böra
emottaga tillmålen eller anklagelser af denna både skymfande
och förnärmande natur, äfvensom jag förklarar, att jag
alldeles icke för min del ämnar med tålamod fördraga så
beskaffade tillmålen, utan hoppas att af Husets rätts- och
billighets-känsla åtminstone icke något bifall lemnäs till ett
så beskafifädt förfarande, som icke allenast nu, utan ock vid
flera andra tillfällen förekommit, då det till och med gått
så långt, att enskilde ledamöter tillåtit sig att mot hela
Utsk. åberopa den § ang:de riksförräderi, hvars tillämpning
skulle dömma de ledamöter, som gjort sig skyldige till en
sådan anklagelse, till förlust af både lif, ära och gods. Ett
sådant sätt att behandla de allmänna ärendena är hvarken
lämpligt för ärendenas ändamålsenliga handläggning, eller,
såsom jag vågar tro, passande för Husets värdighet. Att
ingå i bestridande af alla de invectiver, som Frih. Boye gjort,
af den sammanställning samme Frih. gjort af R. St:s delegerade
Utsk. och tidningsskrifveriet, det skulle ligga helt och
hållet utom frågan. Men, mine herrar! sjelfva frågan om
Statsrådets completlering är af en vida större vigt, än de
värde ledamöter, som yttrat sig deremot, synas hafva velat
föreställa sig. Jag tager mig friheten att äfven till den
värda ledamot, som behagat stämpla Const.- och StatsUtskm
för regeringslystnad vid detta tillfälle, hemställa, huruvida
han anser det grundlagsbudet företrädesvis böra vara utan
kraft och verkan, att det antal ledamöter, hvilket grundlagen
bestämt för att lemna Konungen råd i ett constitutionelt
samhälle, må existera. Anser den värde ledamoten detta
stadgande vara öfverflödigt eller fortfarandet af nuvar.
förhållandet likgilltigt? Här sättes i fråga, och det har äfven
af en värd talare blifvit yttradt, att det vore särdeles
Const.Utsk., genom dess anmärkningsmemorial, och StatsUtsk.
genom sina tillgöranden i anslagsfrågor, som gjort det
omöjligt att complettera ett Statsråd. Jag får förklara, och
tror det vara tid att högt inom Representationen uttala, att
detta icke kan, icke får vara förhållandet. Jag kan icke
föreställa mig att svårigheten att få ledamöter i ett Statsråd
skulle hvila derpå, att ett Const.Utsk. gör anmärkmr emot
den förelupna, den föregående förvaltningen. Jag skulle
tvertom föreställa mig, och min innerliga öfvertygelse är,
att om Const.Utsk. icke utträttat något annat, så har det
åtminstone, hvad de efterträdande rådgifvarepersonalerna an
gå>-,
D e 11 18 November f. m.
131
går, ganska mycket tjenat dero dermed, att det visat, att
ett Const.Utsk. en gång kan finnas, sorn granskar handlingarna,
och sorn, i följd deraf, lemnar rådgifvarepersonalen
något stöd för framställningar af åsigter, som någon gång
kunna vara i strid med den mening, som hyses af den
maktägande inom Statsrådet. Jag tror således, att det är
helt oförtjent, som Utsk. fått uppbära alla de förebråelser,
som nu inom detta Hus blifvit detsamma lemnade. Det
har icke blifvit sagdt bär, roen har blifvit underförstådt,
och det säges för mycket i det allmänna för att icke här
böra upptagas, att Ständerne genom deras sätt att behandla
anslagsfrågorna nu mera skulle hafva gjort omöjligt att finna
någon Statsminister för utrikes ärendena, så länge ministercassans
angelägenheter och skulder icke blifvit reglerade.
Huru man viii göra detta fattligl för någon förståndig menniska
kan jag icke göra för mig begripligt; ty jag kan icke
förstå, att man af någon Statsminister kunde fordra, att han
skulle ikläda sig de felaktigheter, som af dess företrädare
varit begångna. Jag kan icke föreställa mig, att man skulle
vilja fordra af en Statsminister för utrikes ärendena att
pålaga sig skulder, hvarmed Riket blifvit belästadt utan R.
St:s tillgörande eller medgifvande, och således tverlemot
grundlagens bud; jag kan icke förstå detta. En sådan förutsättning
skulle drabba majestätet, och endast majestätet
skulle då förmodas vilja affordra en tillträdande minister
förbindelsen att åtaga sig sina företrädares emot lag ingångna
förbindelser, och detta måtte anses såsom en omöjlig, en
otänkbar konungamaktens fordran; eller om man skulle antaga
en sådan konungamaktens fordran, så ådagalade det, att
efterrättlighet icke skulle finnas hos konungamakten, och en
sådan förutsättning får och kan icke äga rum; i följd hvaraf
hela ordspelet om att man ej kan få rådgifvare, är cgrundadt.
— Här har blifvit sagdt från andra sidan af en
värd ledamot, att Const.Utsk. icke bort vara okunnigt om
de svårigheter, som yppat sig för completterande af Statsrådet,
och åtminstone för min del får jag såsom en ledamot
af Const.Utsk. uppriktigt, öppet och ärligt förklara, att jag
är i den aldrastörsta okunnighet om de åtgärder, som i sådant
hänseende blifvit vidtagna. Svårigheten, mine herrar!
att complettera Statsrådet, ligger helt enkelt, efter mitt förmenande,
deruti, att det constitutionella systemet och den
derifrån oskiljaktiga Statsråds-ansvarigheten icke under dessa
3o år förmått inom vårt constitutionella samhälle göra
sig gällande. Den kommer deraf, att man ännu fortfarande
tror sig kunna inplocka personligheter blott med afseende å
personliga considerationer och ingalunda efter principer och
grundsatser. Så länge man så fortfar, må man också icke
vänta sig något förtroende. Folkviljan har förklarat sig för
det constitutionella systemets utveckling, mine herrar! och
folkviljan måste fram. Man måste vara blind för att icke
17 H. 16
132
Den 18 November f. ra.
se stiiden och dess föremål. Det politiska reformationsarbetet
är längre framgånget, än man torde på många håll
föreställa sig. Motståndet är naturligt, men öfvergående.
Stridens föremål är grundsatser, — och lyckligt det land,
der motståndets oförstånd blir minst! Jag hoppas åtminstone
att så kommer att blifva händelsen inom mitt fädernesland.
Jag skulle för min del våga, med stöd af Const.Utsk:s betänk.
, tillstyrka R. o. Ad. att dertill lemna det understöd,
som kunde föranleda till en lind. anhållan hos K. M. i
delta hänseende. Jag tror för ingen del, att konungamakten
på minsta vis undergräfves genom en önskan, framställd
af folkets ombud, af dessa ombud, hvilka icke kunna upphemta
denna önskan från annat än från folkets behof, folkets
känsla af nödvändigheten att se sin grundlag i detta
hänseende utgöra en sanning. Det är på grund af denna
synpunkt, mine herrar! som jag utber mig herrarnes benägna
besinnande af följderna äfven för Husets egen ställning
inom samhället, inom lagstiftarekallet, i afseende å behandlingen
af denna fråga. Jag torde här böra fästa uppmärksamhet
derpå, att Const.Utskrs betänk., i stället att såsom
i andra fall vara försedt med många och genomgripande
reservationer, icke vid detta tillfälle har någon enda,
att det således inom Utsk. har varit åtminstone en ganska
synbar enighet vid frågans behandling, att Utsk. varit ledt
af den enklaste öfvertygelse om nödvändigheten att frånträda
den hviskningsrole inom sällskapskretsarna, hvilken
mellan statsmakterna omöjligen kan vara lämplig eller passande,
helst för ombuden från en fri nation, som det endast
anstår att framträda öppet nied frågan, i stället för att låta
bero vid dolda klagomål öfver det förhållande, som är till,
öfver det ovissa, det obestämda, sorn äger rum i allt, till
följe af det föga förtroende, som Representationen, som lagstiftningen
kan hafva lill en Statsråds-personal, som i första
rummet icke visat sig mäktig af att blifva completterad,
hvilket i sanning måtte vara den ringaste fordran, som Svenska
folket äger rätt att kräfva utaf den constitutionelle Konungens
Conselj. Jag tror att det vore illa, om en så enkel,
så naturlig och så lätt genomförd åtgärd, som den, att till
sin Konung framställa en önskan, en begäran om vidtagande
af sådana åtgärder, att Statsrådet må blifva completteradt,
skulle inom delta Stånd blifva underkänd. Jag tager
mig äfven friheten ytterligare begära R. o. Adis uppmärksamhet
på det verkliga behofvet, som är för handen, med
afseende å grundlagsfrågornas behandling. Detta kan icke
nekas, och sedan riksdagen nu framskridit 9 å 10 månader,
så kan icke det motskäl hafva någon gilltighet, som af en
värd talare på andra sidan blifvit framstäldt, att det alltid
mäste förutsättas, att Statsrådet för dagar och veckor mäste
genom en eller annan tillfällig orsak vara incomplett. Ett
sådant skäl kan icke anföras för ett förhållande, som varat
Den 18 November f. m.
tinder io månader, då ingen farsot eller digerdöd öfvergått
Statsrådet, ulan måste då förhållandet härröra af andra orsaker,
hvilka jag ej anser kunna undanrödjas annorlunda än
genom en af Representationen uttalad bestämd mening, samt
tind. framställning lil! K. M. Jag anhåller derföre om Hr
Landtm:s propos. till Husets bifall å l!tsk:s betänk , och att,
i händelse ett sådant bifall meddelas, Exped.Ulsk. må anmodas
att uppsätta en und. skrifvelse i detta hänseende.
Frih. Gederström, Jaeob: Jag skulle icke åter
hafva uppträdl, för alt yttra mig i denna till sin natur
ganska enkla fråga, om icke Coust.Utsk:s ledamot och ordförande,
Gr. Anckarsvärd, hade genom sin argumentation
påkallat ett svar. Han har nemi. i historiken om anledningen
till detta besynnerliga memorial, som jag visat vara
grundlagsvidrigt och tvertemol go §:n Reg.F:u, anfört ödet
med den anmärkt).anledn. , hvarom Utsk. aflemnat anmärkn.
memorial, och sorn genom R. o. Ad:s och PresteSt:s
beslut förfallit. Han har derifrån gått till frågan om behöfligheten
af Statsrådets compietterande samt Const.Utsk:s
åsigter och tillgörande för vinnande af detta ändamål, genom
det nu afgifna memorialet. Denna sednare åtgärd,
Utsk:s öfverenskommelse att inkomma med ett memorial till
vinnande af Statsrådets compietterande, afser visserligen ett
ganska godt ändamål, om det vore i grundlagsenlig väg tillkommet,
om åtgärden kunde i grundlagsenlig ordning leda
tili vinnande af ändamålet. Ja, Gud bevars! men Const.-
Utsk. hade icke bort vara okunnigt om 56 §:n Riksd.Ordn.,
som hade bort gifva så väl Utsk:s ordförande sorn samtliga
öfriga ledamöterna unde) rättelse, huru frågor derom kunde
väckas, nemi. i RiksSt:n i anledn. af under riksdagen inträffande
händelser, och Ulsk:s ordför. hade icke bort tillstädja
alt hos RiksSt:n i annan väg väcktes en sådan fråga
om tillsättande af embetsman i Konungens Gonselj mer än
om tillsättande af embetsmän i hvilken annan embetsman
na-corps
som helst. Sådana frågors väckande kan icke äga
rum, så länge go §:n Reg F.’n är oförändrad, och delta betänk.
kan således icke vara med grundlagen öfverensstämmande,
Den värde ledamoten liar tillåtit sig att under denna
discussion inom Ståndet ingå uti utlåt, öfver tillämpningen
af 1812 ärs författning emot personer, som blifvit dömde af
domaremakten i Sverige. Jag ämnar icke följa honom på
denna bana, jemväl i strid med go §:n Reg.Fln, som föreskrifver
ali Regerius och domaremakternas beslut icke få
blifva föremål för öfverläggning i RiksSt:n, och han yttrade,
alt i8)5 års Const.Utsk. hade förbisett 1812 års förordning.
Det har 1815 års Const.Utsk. icke gjort, men
samma Const.Utsk. visste, att den var tillkommen på R.
St:s begäran, eiler egentligare uttryckt, i anledn. af R. St:s
begäran all K. M. skulle vidtaga alla de åtgärder, som Han
Den 18 November f. m.
fann nödiga för att afklippa all communication med f. d.
K. familjen. Den värde ordföranden i Const.UtsTs. bar, i
fråga om 90 §:ns tillkomst och betydelse, velat härleda densamma
från de missbruk, som under frihetstiden ägde rum,
då R. St. upptogo skriftliga besvär af embets-och tjenstemän
öfver prejudice samt afsatle den ene för alt tillsätta en annan,
som de ansågo vara förbigången, go §:n ]iar visserligen
haft till föremål att förekomma jemväl detta missbruk,
men den har gått litet längre eller så långt, som icke någon
lagstiftning i Sverige före 1809 någonsin gjort, nemi.
att förbjuda It. St. att i sina plena väcka några frågor ens
om Regeringens eller domaremakternes beslut, om embetsmäns
till- och afsätttande eller något som rörer administrationen,
annat än i den ordning, som grundlagen bokstafligen utstakar;
och när ingenstädes i vår grundlag något stadgande
blifvit gjordt, som til istad jer Const.Ulsk. att inkomma med
ett memor., deri R. St. tillstyrkas att framställa en önskan
derom , att Konungen måtte tillsätta den ene eller andre
embetsmannen, så finnes Gonst.Utsk. hafva gått längre
än grundlagen medgifver. I3tsk:s argumentation hvilan på
den grund, att K. M. icke vöre i tillfälle att yttra sig öfver
grundlagsfrågor, som äro beroende på dess sanction. Det är
ett missförstånd, såsom redan en värd ledamot framställt,
om grundlagens tillämpning. Ingenstädes finnes i grundlagen
stadgadt något hinder för regeringsåtgärders vidtagande,
derföre att en Statsråds-ledamot vore sjuk eller af laga jäf
hindrad att deltaga i en öfverläggning. Det behöfves icke
mycket för en sådan jäfuktighet, i händelse t. ex. en ledamot
af Högsta Domstolen blefve utnämnd till Just.Statsminister.
JNå väl! skulle icke Konungen i alla fall kunna
besluta i mål, der en sådan Just.minister vore jäfvig. Hvad
vill sådana argumentationer från ett Gonst.Utsk. säga, äfvensom
den anförda omständigheten att inga reservationer
varit Utsk:s betänk, föl jaktäga ? Tilläfventyrs var Const.-  Ulsk. vid detta tillfälle lika incomplett som Statsrådet nu
är. Utsk:s betänk, kati icke uppfattas annorlunda, än såsom
uttrycket af deras öfvertygelse, hvilka beslutat betänk.;
det är icke underskrifvet af alla ledamöterna, och vi kunna
således icke bedömma huru många vid beslutets fattande
varit närvarande. Det är ett factum, att lill Öfverläggning
i fråga om grundlagsförändringar skall Konungen kalla alla
de ledamöter, som tillhöra Statsrådet, för att sedermera gifva
R. St. sitt beslut på Rikssalen tillkänna; men deraf följer
icke, att beslut af K. M. ej kan fattas, ulan att det antal
Siatsråds-ledamöler, som i grundlagen nämnes, dervid
varit närvarande. Detta i afseende på sjelfva ändamålet,
hvaraf synes alt TJtsk. jemväl misstagit sig i fråga 0111 behofvet
af Utsk:s förslag, äfven 0111 det vore i laglig form
framstiildt; men då det nu dessutom förekommer i en fullkomligt
grundlagsvidrig form, så företer sig saken helt
Den 18 November f. m.
annorlunda, och är betänk. icke förtjent af annat afseende
än att läggas till handlingarna.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Då detta ämne redan
en gång förut varit föremål för H. Ståndets öfverläggning,
så önskade jag det vi finge helt enkelt lägga denna framställning
till handlingarna. Men då man ingått i en öfverläggning
och en ledamot af Const.Utsk. tagit betänk, i försvar;
så anser jag mig föranlåten att söka vederlägga vissa af
hans anmärkntr i samma ordning som de blifvit gjorda,
hvadan, om det icke är den rätta, sådant benäget torde
ursägtas mig. Han har sagt, att Const.Utsk. väckt frågan å
nyo. Detta ''ånyo” påkallar uppmärksamhet på ett annat
fel af Const.Utsk., hvilket ingen talare förut anmärkt, det
nemi. att taga upp en förfallen fråga. Af Const.Utsk:s betänk.
N:o 33, hvarom Utsk. i anledn. af återremiss svarat i
memorialet N:o 5i, synes det, att inom trenne Stånd blifvit
väckt af Hr Munck af Rosenschöld, Hr Morsing och
Sven Heurlin just denna fråga i annnirkningsväg, och att
Utsk. funnit sig böra anmäla saken enligt 107 §:n Reg.Fm
2:ne Stånd ogillade anmärkningen, hvadan Const.Utsk. i
betänk. N:o 5i inkommit med notificalionsbref om sakens
oflidande. Men hvarföre gjorde icke Utsk. denna notification
i betänk. N:o 5o, och nu förevar, framställning i
betänk. N:o 5i, i stället för att göra tvertom? Jag kan dertill,
att man först upptager samma fråga ånyo, och sedan
omtalar att hon är förbi, icke inse någon annan anledn. än
att man velat undvika den sjelfmotsägelsen att söka uppväcka
de döda. Likväl har Utsk. så förfarit. Att göra sig
till suppleant för någon afliden, om det varit Utskts mening,
beliöfvcs icke här, ty här lefva ännu tvänne af motionärerne,
och en af dem vet jag icke gerna gifver efter i hvad
han en gång yrkal. Utsk. hade ingen räll att ånyo upptaga
frågan, emedan det icke har, på sätt nyss är nämndt,
någon motionsrätt i önskningsmål. 29 §:n Riksd.Ordn. visar
ganska tydligt, att Const.Utsk. har motionsrätt i fråga
om grundlagsförändringar, men ingalunda i önskningsfrågor.
Dessa tillhöra Ekon.Utskottet. Derföre all delta är förnämst
har det icke någon rättighet att göra sig till suppleant
för något annat Utsk., elier att inträda på dess område.
Talaren har sagt, att Const.Utsk. kunde tillvitas att hafva
under R. St:s sammanvaro lernnat en grundlags Öfverflödande
opåtaldt. Const.Utsk. har rättighet att granska det förflutna,
men Const.Utsk. är ingen uppsyningsman öfver det
närvarande, ingen advocatfiscal, som finner för godt att på
grund af för dagen inträffande händelser göra åtal eller anmärkn:r.
Talaren har trott att vålnaderna af Bergelin och
Höökenberg skulle i framtiden påminna Ständerna och Svenska
folket om den godtycklighet, som ägt rum i anledn. af
1812 års föl fattning. Då Const.Utsk. vid denna riksdag
is6 Den 18 November f. m.
sjelft handlat så, alt åtskillige talare med fog yrkat att
llr Frih. o. Landtm, ej måtte gifva propos. på Const.Utskts
förslag, emedan det vore grundlagsvidrigt; så öfverlemna!'
jag till eder, mine herrar! att bedomina hvilka vålnader af
godtycke, som för framtiden skola qvarstå från iB4o års
Const.Utsk., och om de icke blifva så stora och så många,
att de bortskymma både Bergelin och Höökenberg. Talaren
har sagt, att Utskts ledamöter uro jemlike de Stånds ledamöter,
hvilka icke höra till Utskottet. Detta erkänner jag,
men ingalunda att nisk.ledamöter äro berättigade att på
något sätt beherrska Stånden. Vi hafva också vår röst och
vår rätt alt pröfva hvad Utsk:n framställa, samt äro ingalunda
skyldige att anse för lagligt eller riktigt, ehvad de
än må för oss framlägga. Talaren har icke förstått, säger
han, hvarföre någon kunde vägra att blifva Utrikes Statsminister.
Jag tror mig åtminstone kunna förstå, att den
som skall mottaga ett departement, utan att hafva medel
alt vederbörligen aflöna sina underlydande, har ett ganska
godt skäl att icke taga sig vatten öfver hufvudet. Folkviljan
har talaren förklarat sig för uti ett constitutionelt samhällsskick,
och folkviljan, säger han, måste fä rätt. Det är
val att vi fått veta hvad ett constitutionelt sysleme betyder.
Om det är att folkviljans organer skola regera och
att 11. St. skola tillsätta Konungens rådgifvare, så lärer det
vara detsamma som mångvälde eller hvad jag tagit mig
friheten, att, med afseende å närvar, omständigheter, kalla
en alléh andastyrelse. Att den icke är älskad af nationen,
det tror jag mig kunna säga med lika säkerhet, som
mine motståndare sagt motsatsen; åtminstone tror jag mig
kunna säga det om vårt Stånd, såsom jag hoppas att voteringen
skall visa, om vi komma dertill.. För Riddarhusets
egen ställning har talaren yrkat att vi måtte bifalla betänkandet.
Just för denna ställning och för Riddarhusets egen
skull, jemte fäderneslandets, hoppas och önskar jag att Ståndet
måtte afsla betänkandet. Talaren har trott, att ingen
farsot öfvergått Statsrådet. Det tror jag ock, eftersom
jag har den lyckan alt lefva ännu; men alt dea omlalta regeringssjukan
öfvergått många andra, och att den försvårat
möjligheten att fa Statsrådet fullständigt, det tror jag också
vara öppet för en hvar. Jag hoppas och anhåller, att Hr
Frih. o. Landtm, icke måtte gifva oss någon annan propos.,
än antingen på afslag å Utskts betänk, eller dess läggande
till handlingarna; ty jag tior Hr Landtm, vara enligt grundlagen
oberättigad att gifva propos. till bifall å Const.Utskts
förslag.
Hr Lagerheim: Till en början får jag fästa uppmärksamhet
på ett uttryck af Gr. Anckarsvärd, att den
nu föreslagna Sländernes skrifvelse vore en lindrig åtgärd.
Const.Utskts ordför. anser således 11. St:s förebrående skrif
-
Den 18 November f. m*
127
veise till sin Konung vara en obetydlig, en lindrig åtgärd.
Denna opinion, om den vore gällande bos R. St. i allmänhet,
skulle möjligen kunna lemna nyckeln sill gåtan af Regeringens
mindre uppmärksamhet vid åtskilliga R. St:s skrifvelser;
men jag skulle icke tro, att många med Hr Grefven
häruti instämma. I min tanke är en sådan åtgärd en bland
de allvarsammaste, som af R. St. kunna vidtagas, synnerligen
då de i en högvigtig regeringsfråga nalkas sin Konung.
Dernäst, hvad angår sjelfva uppmaningen till mig att säga
huru jag förstår den omnämnda §:n, att Statsrådets ledamöter
skola bestå af ett visst antal, får jag lemna det svar,
att denna §, efter min öfvertygelse, och jag förmodar efter
de flestes, som läst densamma, är helt och hållet ämnad för
successiva afgången bland Statsrådets ledamöter och för
vanliga händelser, men visst icke afser en sådan utomordentlig
ställning, hvaruti vi vid denna riksdag för första
gången kommit, sedan år 180g, derigenom att tvänne starka
politiska meningsnuancer uppstått, hvilka stå rustade såsom
kämpar, för Konungens eller för Ständernes makt, med önskan
att bihehålla hvar och en sitt område, och måhända hos
den ena sidan äfven att inkräkta på den andras. Jag vill
likväl derom ingen förmodan yttra, men möjligheten har
fallit mig före. För öfrigt, hvad angår den lättheten som
talaren tror vara för completterandet af en helt och hållet
ombytt, eller åtminstone till det mesta ombytt rådgifvarepersonal,
så hafva vi dagligen för ögonen de Europeiska
länder, der det prisade constitutionella lifvet är fullkomligen
ulbildadt, och man skulle till och med kunna säga öfverbildadt
med deras exempel på den oändliga svårigheten och
stundom omöjligheten att i hast kunna tillsätta och åstadkomma
ministerer. Jag skulle visst icke önska att vi hit
såsom en importerad modevara införde det Fransyska mönstret,
att ministerstyrelserna räknas från dalum eller högst
från månader. Hvarken Spanien eller Frankrike lemna för
oss afundsvärda exempel att derutinnan följa. Hvad talarens
önskan att befordra det constitutionella samhällsskicket
till en sanning, angår, så är delta visserligen också min önskan,
nemi. vårt eget con;titutionella skick, icke det Fransyska
eller Spanska. Jag önskar och hoppas med visshet
fjerde och sextonde §§:na af vår Reg.F. genom det beslut
Ståndet nu går att fatta bragta till en fullkomlig sanning,
och det förmodar jag att talaran äfven billigar. I följd af
allt detta tager jag mig friheten att förnya min anhållan
hos Hr Frih. o. Landtm, om propos. på ett ogillande afslag
å Coust.Utskts betänkande.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Till det mesta förekommen
af flera värda talare, hvaribland isynnerhet Hr von Hartmansdorff,
skall jag icke länge uppehålla R. o. Ad. med
ett ärende, som likväl är af all den vigt, som man å båda
iaS
Dan 18 November f. m.
sidor både påslått och medgifvit. Jag liar dervid först velat
fästa mig vid formen. Utsk. har, elter min åsigt, ostridigt
öfverskrida sin motionsrätt. Om Utsk. det icke hade gjort,
så vore i och med detsamma, som detta betänk, kunde
handläggas till bifall, äfven en ny bana öppnad, på hvilken
R. St. ägde ett nytt, förut icke gifvet sätt att imponera på
sin Konung och Rikets styrelse i ögonblicket af dess verksamhet.
Sådan är icke grundlagens mening i de uttryck,
som constituera Coust.Utskts rätt och åligganden, och ej
heller är det förenligt med det ganska tydliga innehållet af
go §:n Reg.Ftn. Man har velat utöfva ett inflytande på
detta Stånd samt dess beslut och tänkesätt i detta ämne,
icke blott från grundlagens sida, utan ock frän den s. k.
folkviljans. Denna skall nemi. hafva förklarat sig, den måste
fram, säger man. och segern är viss. All folkvilja är en
makt, men denna makt är oftast blind. Jag dyrkar icke
majoritets-makter. Jag föraktar dem icke, men jag är också
öfvertygad, att inom ett Stånd, som är färdigt alt uppoffra
sitt lif för sitt fädernesland, skall ingen rädsla finnas, som
bringar delta Stånd utur sin fattning, och denna fattning
är att följa lagen. Jag tillstyrker, i likhet med hvad flere
talare redan yrkat, att Hr Landtm, icke måtte göra annan
propos. än till afslag, eller att lägga Utsk:s memor. till
handlingarna.
H. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm, Gustaf: Jagar väsendtligen
förekommen af Frih. Cederström, ang:de det argument,
som jag upptagit bland mina annotationer, men kom
vid anförandet alt öfverse, nemi. att den aldra bokslafligaste
tolkningen af grundlagen innebär, alt med Statsrådet in
pleno, hvilket uttryck grundlagen begagnar såsom synonymt
med hela S:atsrådet, bör förstås det lörhandenvarande och
icke det af oöfvervinnerliga förfall hindrade Statsrådet.
Mitt. argument var alldeles detsamma, som Frih. Cederströms.
Vi skola t. ex. besluta in pleno, och vi äro här
in pleno, men äro vi fulltalige? Utsktn skola äfven besluta
in plenis. Nå väl, äro de fulltaliga då de besluta? Likaså
litet som jag kan äga rättighet att fråga, om det är visst
att Const.Utsk.s ledamöter, då de beslöto förevar, hemställan,
voro fulltalige, lika så säkert är det, att om de den
dagen de derom fatLade beslut icke voro fulltalige, måste
deras beslut ändå äga samma verkan.
Gr. Anckarsvärd: Hr von Hartmansdorffs argu
mentation
gäller naturligtvis allt hvad den kan gälla,
och att det är mycket inom detta Hus, vet både jag och
andra alltför val. Men Hr von Hartmansdorff, i likhet med
andra talare, har här väsendtligast utgått derifrån, att det
icke vore Const.Utsk:s rättighet alt väcka en så beskaffad
fråga som den förevarande. I detta hänseende beklagar jag,
att
Den 18 November f. m.
129
att jag hvarken genom Hr von HartmansdorfFs bevisning eller
genom någon af de öfrige talare, sorn uttryckt sig under
samma åsigt, kunnat vinna någon rubbning i min öfvertygelse
i detta fall; hvadan det säkerligen vid detta såsom
vid alla andra tillfallen blir Husets majoritet, som kommer
att skilja tvisten genom godkännande elier underkännande af
Utsk:s betänkande. Hr von Hartmansdorff har här klandrat
Utsk:s åtgärd att inkomma med ett betänk , sedan ett
betänk, i anmärkningsväg, åsyftande samma fråga, var förfallet.
Jag tager mig friheten att, i anledn. deraf, begära
uppmärksamhet på den stora olikheten emellan en anmärkn.-  anledn. efter 107 §:n, i jemförelse med ett förslag till R.
St. , att i underd. begära en completlering af Statsrådet,
som man snart sngdt kan säga är i hvar mans mun såsom en
önskan att det bort ske och alt det måste ske. Jag kan
icke heller frångå hvad jag halt aran yttra, att det för
Const.Utskrs handläggning af förslag till ändringar i grundlagen
är af ett stort, ett oeftergifligt behof att få erfara
Konungens sanclion på de hvilande grundlagsfrågorna, hvilken
kommer att bestämma, hurudana de förslag böra blifva,
som Utsk. framdeles bör framställa till R. St. Hvad den
mot mig använda go §:n beträffar, så är jag glad, att detta
ljud numera icke låter säborn för 17 år sedan vid i8a3
års riksdag. Vid den riksdagen fästade man någon uppmärksamhet
vid de tonerna, men nu för tiden har man
hunnit så långt, alt man lemnar åt denna § hvad densamma
med rätta tillkommer och ingalunda något mera. Jag
kan icke för någon del erkänna, att jag öfverlrädt denna §,
derigenom att jag nämnt tvänne offer för 1812 års författning.
Jag medger, att det för lagskipningens historia var
högst besvärande, att jag här återupprepat ljud, som måste
vara högst obehagliga, särdeles för dem, hvilka kunna
anse sig såsom någon anledn. dertill att de behöft eller
kunnat återkallas, men i go §:n finnes ingenting soni förbjuder
alt nämna namn, helst jag har iakttagit den försigtighet,
som jag trodde från Frih. Cederströms sida skulle
bespara mig någon ytterligare sporrning af hans hobby
horse, nemi. den förenämnda go §:n, ty jag har alldeles icke
vidrört något domaremaktens beslut. Jag har icke ens
talat om någons beslut.
Sedan nu ånyo mot mig blifvit anfördt, att Const.-  Ulskts betänk, skulle åsyfta en inblandning i tillsättande af
Konungens Statsråd, tager jag mig friheten att åter upprepa
hvad jag förut anfört, att jag ingalunda betviflar, att
den opartiske domaren öfver Const.Utskts betänk, genant
skall inse grundlösheten af Frih. Cederströms anmärkn. i
detta hänseende, ty Const.Utsk. har icke påpekat någon personlighet,
och således icke velat inblanda sig i tillsättningen
på något sätt. Här har blifvit ytlradt, jag tror äfven af
17 H. 17
i3o
Den 18 November f. m.
Hr von Hartmansdorff, — men om jag misstager mig, sä ber jag
redan på förband om ursägt, — att den öfverhandtagande
regeringssjuka!] utgjorde en anleda, till svårigheten att complettera
Statsrådet. Det förefaller mig som icke så fullständig
conseqvens skulle ligga i ett så beskalfadt uttryck;
ty om regeringssjukan är så allmän, som man här förutsatt,
så synes det mig, som skulle sökande förelinnas i tillräckligt
antal, emedan man skulle kunna förutsätta det sjukan alt
komma till regeringsmakten skulle i första rummet framställa
åtminstone antalet af erforderliga candidater.
Jag kan icke föreställa mig på livad grund man här
kan yrka att Const.TJlsk:s betänk, icke skulle af Hr Frih.
o. Landtm, kunna framställas lill Ståndets bifall. I sådant
fall synes mig, att det aldrig kunnat framställas ens till öfverläggning,
och det vore ett alldeles nytt aggregat till vår
grundlagstolkning i delta afseende, om det kunde göras
möjligt alt undertrycka ett Utsk:s betänkande i sjelfva
födseln.
Här bar af en annan värd ledamot blifvit ifrågasatt,
huruvida den utvägen, att genom en und. anhållan hos K.
M. söka bereda Statsrådets completlerande, vore en lindrig
åtgärd. Jag kan icke föreställa mig annat, än att den är lika
lindrig som den är lämplig. Jag kan icke förstå konungamaktens
förnärmande genom en framställning af den andra
statsmakten. Jag kan icke begripa annat, än att det är det
öppna, ärliga handlingssättet statsrnakterne emellan, som är
det enda lämpliga sättet att behandla constitutionella frågor,
och återföra förtroendet, om det någon gång skulle saknas.
Det är på denna grund jag anser denna åtgärd , icke
allenast lindrig, utan också lämplig, och jag fortfar att tro,
att den är af behofvet påkallad, äfvensom att Const.Utsk.,
såvida det velat uppfylla sin pligt, aldrig hade kunnat underlåta
alt göra denna framställning. Här har af samma
värda talare blifvit yttradt, att han önskade det vårt constitutionella
systeme blefve en sanning, efter som han uppfattar
systemet, och han har i sådant afseende sagt, att lian
hoppades alt 4 ocb 16 §§:na Reg.Ftn måtte blifva en sanning.
Jag bekänner, att han i detta afseende i sitt tvifvel
om behörigheten af nuvar. förhållande gått mycket längre
un jag vågat göra, ty jag har aldrig tviflat på sanningen af
4 och 16 §§:nas innehåll. Jag tvertom tror, att dessa §§
icke behöfva några bevis på att de innebära en sanning, och
det vore alltför beklagligt, örn förhållandet vore sådant, alt
man, som den värde talaren nyss antydt, ej kunde vara säker
derom, utan blott hoppas alt de må blifva en sanning.
Samme talare har yttrat, att detta Const.Utskis mern. skulle
innefatta en ny utväg att imponera på konungamakten. Jag
måtte icke hafva förstått hans uttryck. Jag han icke begripa,
att en framställning från Ii. St., en begäran af Pr. St.,
iogifven till K. M. om grundlagens iakttagande, skulle in
-
Den 18 No v em ter f. m.
i31
heba ra en imposition eller uttrycka ett begär alt vilja inmänga
sig i regeringsärenden. Jag kan försäkra, att afsigten
inom Coust.Ulsk. ingalunda har varit sådan. Jag tror tvertom,
alt man på en annan sida kunde föreställa sig möjligheten,
— jag ber herrarne hafva godheten observera, alt
jag säger möjligheten, — att Konungen varit i saknad af
råd i detta hänseende, alt Konungen icke hade erfarit hvad
sorn föregår hvarken inom Representationen eller inom folket
i detta hänseende; och då tager jag mig friheten hemställa,
huruvida icke II. Sits pligt är att framställa i lind.,
men oförtäckt, hvad som ålegat Konungens rådgifvare att
framföra, nemi. så beskaffade önskningar, hvarigenom missförhållanden
emellan styrelsemakten och lagstiftandemakten
kunna höfvas, ifall sådana finnas. Den värde talaren får således
förlåta mig, att jag ingalunda genom hans bevisning
kunnat komma till öfvertygelsen att Const.Ulsk. i detta hänseende
öfverskrida sin i grundlagen bestämda rättighet. Jag
vill icke längre upptaga Pi. o. Adis tid utan återupprepar
endast den vördsamma anhållan, jag förut hos Hr Landtm,
framställt, om propos. till bifall å Utskls betänkande.
Hr Munck af Rosenschöld, Nils Rudolph: Jag
hade icke ämnat begära ordet i denna fråga , men då jag
hört en värd talare, om jag icke missminner mig, Frih. Boye,
hemställa hvad man tror att en efterverld skulle säga, om
det underställdes dess dom, att Sveriges R. St. ingått till
sin Konung med en sådan und. anhållan som den nu af
Const.Ulsk. föreslagna, så hemställer jag, hvad man tror att
en efterverld skulle dömma, ifall det öfverginge till densamma,
alt Sveriges R. St. stiftat och dess Konung sanctionerat
en grundlag, hvilken de hvarken haft vilja eiler förmåga
att Ilalia i helgd. Denna efterverld kan åtminstone icke ursägta
dessa statsmakter dermed , att de måtte hafva glömt
de lagar, som de sjelfve stiftat; ty tiden har ännu icke gått
så långt ikring. — Hr von Hartmansdorff besannade Gr. Anckarsvärds
uppgift, ’’att ingen digerdöd öfvergått det gamla Statsrådet,
” med det ovedersägliga bevis, att han sjelf ännu är
lefvande. Den mer eller mindre egenskapen af farsot,
hvilken den casus, som öfvergått det gamla Statsrådet, kan
hafva haft, anser jag mig icke kunna bedomina; men att det
varit sjukt det är allmänt kändt. Jag hoppas emedlertid nu,
sedan på Const.Utskis ordination Just.ombudsmannen skrifvit
recepterna för det, att det blifver bättre med det, så att dess
vålnader hvarken komma att spöka i rådkammaren eller någon
annorstädes. Hr von Hartmansdorff befarade, att från
denna riksdag skulle vålnader komma att spöka, hvilka skulle
bortskymma vålnaderna af både en Bergelin och en Höökenberg.
Om de af mig nämnda vålnader komme att spöka,
är jag rädd alt de bortskymde till och med vålnaden af en
Göran Pehrson.
Den 18 November f. m.
Frih. Sprengtporten, Jac. Wilh.: Då jag tror mig
konna ana det beslut, som R. o. Ad. går alt fatta i denna
finga, så ämnar jag endast yttra det allmänna omdöme, att
det säkerligen blott ar i vårt land och i följd af de outbildade
constitutionella begrepp sorn vi hafva , som man kan
anse såsom någonting ovanligt eller mindre lämpligt, om Representationen,
under fortfarandet af svårigheter vid ett Statsråds
eller Ministerens completlering, nalkas Regenten med en
und. anhållan, att Han måtte vidtaga de åtgärder, hvarigenom
detta förhållande kan upphöra. Då man här nämnt
bland andra skäl till svårigheten att complettera Statsrådet
äfven StatsUtsk:s förfarande vid detta riksmöte; så, ehuru
jag visserligen med mycket lugn förnimmer alla dessa framställningar
mot StatsUtsk , fullkomligen öfvertygad att det
nog skall visa sig i verkställigheten , att den statsreglering,
rom blifvit föreslagen för ingen del skall vara omöjlig, och
jag äfven, för min del, hyser den glada förhoppning, att, när
riksdagen kommer alt utveckla sina följder, det omdöme i
detta afseende, som på detta rum blifvit uttaladt mot StatsTJtsk
, tilläfventyrs icke kommer att delas af majoriteten inom
Svenska nationen, tror jag likväl, att amnärkntn förtjena!' att
något närmare granskas. Här är fråga om tillsättandet af
2:ne Statsministrar, nemi. både Utrikes- och Just Statsministern.
Hvad den förres departement angår, så erkänner jag
visserligen, att StatsUtsk. har föreslagit en nedsättning derutinnan;
men det har likväl skett efter framläggande af
skäl och bevis, att någon nedsättning eller inskränkning af
den aflöning, som hittills ägt rum för embetsmännen i detta
departement, icke behöfver komma i fråga. Hvad Just.-  Statsministerns departement angår, så är denna anrnärkn.
mot StatsUtsk. i en ännu högre grad obillig; ty i detta afseende
har StatsUtsk. för sin del nästan obetingadt tillstyrkt
ålit livad K. M. begärt , ehuru R. St. genom deras beslut i
förstärkt StatsUtsk. möjligen i ett eller annat fall modifierat
StalsUtsk:s förslag; och jag ber i öfrigt att få fästa R. o.
Ad.'s uppmärksamhet på en åtgärd, sorn måhända snart nog
framlägges för Representationen, åtminstone efter min önskan,
nemi. det anslag, som blifvit föreslaget för det vigtigaste
föremålet inom detta departement, nemi. en förbättrad
fångvård. Jag tror icke, att, när detta förslag framlägges,
det med något skäl af rättvisa kan bernias anledning alt förebrå
detta Utsk., att det varit Utsk., som gjort det till en
omöjlighet att åtminstone i fråga om denne embetsman complettera
Statsrådet; — med ett ord, denna förebråelse ligger
lika fullkomligt inom diktens område, som den anrnärkn.,
hvilken Frih. Boye här framställde,såsom det synes, på verkligen
fullt allvar, ehuru jag skulle önska, att det varit skämt,
då han omtalade en förment coalisation , ett begrepp, sorn
jag alldeles icke förstår, emellan Const.Utsk., StatsUtsk. och
publiciteten. Så länge sådant blifvit framstäldt endast i de
Den 18 November f. m.
133
offentliga bladen, hor jag ansett mig kunna med tystnad förbigå
framställningen; men saken förhåller sig annorlunda,då
verkligen en representant vill tillegna sig en sådan dikt, och
vill framställa den för sitt Stånd. Under sådana förhållanden
är det måhända icke rätt att bibehålla tystnaden, och
det är denna omständighet, som varit anlednm för mig att
uppträda i denna fråga , hvilken jag icke längre kan låta
oanmärkt passera.
Hr Lagerheim: Blott med några ord är jag skyldig
att rätta 2:ne säkerligen ouppsålliga misstag af den talare,
som adresserat sig till mig. Det första bestod deruti, att lian
trodde, det jag betviflade, alt 4 och 16 §§:na lleg.Fm skulle
blifva en sanning. Det har jag aldrig gjort, sä mycket mindre,
som jag är fullt öfvertygad, att denna Coust.Utskrs skrifvelse
nu icke blir antagen och gillad. Skulle förhållandet
blifva motsatt, da erkänner jag, att jag möjligen kunde få
skäl alt tvifla på fullkomliga uppfyllandet och sanningen af
4 §:n, enl. hvilken det icke ar Ständerne, utan Konungen
som skall regera. Hvad sedermera angar denne talares förmodan,
alt jag skulle hafva nämnt att Const Utsk. ville imponera
på Konungen, så har förhållandet dervid varit, att
jag i mitt yttrande aldrig nämnt detta ord , utan mitt uttryck
var, att jag önskade att icke Frankrikes eller Spaniens
så mycket prisade och efterlängtade constitutioner måtte hädanefter
till vårt fädernesland inkomma, såsom en importerad
modevara, hvilket sistnämnda ord troligen gifvit
anledn. till denna förvexling.
Gr. Anckarsvärd, uppropad, tillkännagaf, alt han ej
hade något att tillägga sedan Frih. Sprengtporten yttrat
sig.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om II. o. Ad. ansåg
öfvei läggningen fulländad.
Hopades ja.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att då propos. på ett
utskts-betänk. vanligen först göres till bifall , och en sådan
propos. blifvit äskad, finge Hr Landtm, till en början förklara,
att han ansåg sig af grundlagen förhindrad alt en sådan
propos. till bifall framställa; Hr Landtnus skäl vore,
alt 37 §:n 2 mom. Riksd.Ordn. innehölle, det intet Utsk.,
Const.- och BancoUtsktn allena undantagna, vore berättigadt
att väcka frågor till afgörande i R. St:s plena. Det
undantag, som här för Const.Utsk. blifvit gjordt, kunde likväl
icke vara obetingadt eller betyda att Const.Utsk. agde
alt till Stånden inkomma med eller bos Stånden afgifva betänkanden
öfver frågor af alla slag, utan måste denna Const.-  Utskts rätt vara inskränkt inom den bestämda krets, sorn för
Const.Utskis verksamhet är utstakad, och gränserna för denna
krets igenfuunes i 29 §:n Riksd.Ordn., som ganska tyd
-
.34
Den 18 November f. m.
ligt och bestämdt, i öfverensstämmelse med 81 §:n Reg.Fm,
visade i hvilka ämnen Const.Utsk. ägde att väcka frågor,
som skola för R. St. framställas till öfverläggning; detta vore
sådana frågor, som anginge grundlagsförändringar eller
grundlagsförklaringar, men Hr Landtm, kunde icke finna,
att dertill kunde hänföras den fråga, som nu blifvit för R.
o. Ad. framställd af Const.Utsk. i mern. N:o 5o, och hvilken
anginge en und. anhållan till Konungen om complettering
af vissa lediga tjenster. På dessa skäl ansåg Hr Landtm,
sig icke kunna framställa propos. till bifall å Ulsk.-s förslag,
och vore det propos. på afslag, som Hr Landtm, ansåg
sig böra framställa.
Gr. Anckarsvärd: Jag kan för min del ingalunda
antaga Hr Frih. o. Landtm:* påstående, att Const.Utsk. här
skulle vara förment att väcka frågor. Det synes mig vara
Hr Landtm., som förklarar Const.Ulsk:s rättighet vid detta
tillfälle, och ingalunda ordställningen i 3y §:n , hvilken jag
anser ordagrannt böra tillämpas och utgöra det enda rättesnöret
för argumentationen. Då 3y §:n ingalunda innebär
den förklaring Hr Landtm, gör i afseende på sitt sätt att
uppfatta den, då icke ett ord till inskränkning af Const.-  och BancoUtsk:ns rättighet att väcka frågor uti denna § står
att igenfinna, så måste jag på det högsta protestera emot
Hr Landtims vägrade propos., och kommer slutligen att begära,
alt Ståndet mätte yrka den samt votering deröfver, på
det att här må visa sig, huru många af det H. Ståndets ledamöter
kunna instämma i den åsigten, ali Hr Landtm, äger
att för tillfället tolka grundlagen roed de tillsatser, han behagar
för tillfället foga vid §:n, utan stöd -af hvad der finnes
ordagrannt uttryckt.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att han måhända, till
den förklaring lian afgifvit, borde tillägga ett förtydligande
af skälet, hvarföre han icke k unde a nse den Const.Utsk., enl.
37 §:n Riksd.Ordn., tillhörande motionsrätt såsom obegränsad,
och hvilket vore det, att det i annat fall också skulle
tillkomma Const.Utsk. att väcka frågor om bankens styrelse,
om bankens räkenskaper, om bankens utgifter 111. m.;
men lika litet lillkomme denna motionsrätt Const.Utsk., som
det tiUkomme BancoUtsk. att äga motionsrätt i grundlagsfrågor.
Ett sådant ordaförstånd af 37 §:n 2 morn. Riksd.-  Ordn. vore, enl. Ur Landtmrs tanke, så öfverensstämmande
med deu bokstafliga ordalydelsen af 29 §:ii Riksd.Ordn. och
§§:na jemförda med hvarandra, alt någon annan tydning eller
något annat förstånd af dessa §§ icke för Hr Landtm,
vore möjlig att fatta.
Gr. Frölich anhöll att få veta huru de öfriga Stånden
i denna fråga beslutat.
Undert. Ridd.Secret. lillkännagaf, att förslaget bilf
-
Den 18 November f. ra.
i35
vit bifallet af Borgare- och BoiuleSt:n; från PresteSt. vore
ingen underrättelse ännu ankommen huru detta mål derstädes
blifvit afgjordt.
Gr. Frölich: Efter denna upplysning kan jag icke underlåta
att beklaga, alt Hr Landtm, och Talmännen, som
haft tillfälle att conferera med hvarandra, icke kunnat komma
till lika begrepp om grundlagen. Jag får ytterligare beklaga,
alt Hr Landtm, icke vid detta tillfälle kunnat förlita
sig på de majoriteter, som vanligen här afgjort sådana frågor
på ett sådant sätt, att jag åtminstone för min del icke
ansett det löna mödan att här uppträda med någon discus
sion
i ämnet. Emedlertid, då nu Hr Landtm, förklarat sin
tanke, och oansedt Nr Landtm, synes vilja ingå i en ytterligare
discussion deröfver, då han upptagit en ledamots framställning
deremot; så anser jag mig icke tillständig! alt mot
Hr Landtm:s förklarade mening ingå i någon contra-argumentation,
utan får jag endast vördnadsfullt anhålla att få
en propos., men icke af den beskaffenhet, som vid ett
föreg:de tillfälle, att den copideras med en annan fråga, som
icke hörer dit, utan att få en i öfverensstämmelse med 55
§:n Riksd Ordn. framställd propos., som, enär den casus inträffat
att Hr Landtm, förklarat sig nödsakad att vägra propos.
, helt enkelt innehåller, huruvida Ståndet yrkar en sådan
propos., som Hr Landtm, vägrar. Detta bör vara japroposrn,
och nej-propos:n följaktligen ingen annan , än att
R. o. Ad. icke fordrar den. Den omständighet att saken
blifvit på ett helt annat siilt behandlad vid ett annat tillfälle,
då Hr Landtm, vägrade propos., har föranledt mig
till denna, på det hela för mig ganska obehagliga, framställning.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Ulan att vilja ingå i någon
pröfning, huruvida Const.LJtsk., med åberopande af 3y
§:n, rätteligen argumenterat sig till rättigheten att göra ifråga
var. motion, fäster jag mig endast vid Hr Landtnäs förklaring,
att Hr Landtm, ämnar göra propos. på afslag å detta
betänkande. När Hr Landtm, förklarat sig kunna göra propos.
på afslag, så förutsätter detta verkligen möjligheten för
Hr Landtm, alt kunna göra propos. på bifall , emedan jag
anser det likaväl kunna Lända, att betänk, bifalles, om propos:n
ställes på afslag, som om den ställes på bifall. Const.-  Ulsk:s rätt till den gjorda framställningen kunde måhända
grundas på ett helt annat skäl än det åberopade , emedan,
som jag tyckt mig finna af hela betänk,, Const.Utsk. ansett
sig förbindradt att inkomma med de grundlagsförslag, som
skola blifva en ovillkorlig följd af de redan afR. St. antagna
förändringar i grundlagen, derest icke K. M. är i tillfälle
ali förkasta eiler sanetionéra sistnämnda grundlagsförslag.
Detta är ett tillkännagifvande eller en anmälan af
Const.Utsk., som jag tror att Const.Utsk. på goda grunder
i36
Den 18 November f. m.
kunnat göra, oell som äfven innehåller en grund hvarföre
delta ämne kan af RiksSt-.n upptagas. Jag vill dock lemna
denna fråga alldeles å sido, och fäster mig endast dervid,
alt då Hr Landtm, kan göra propps, på afslag, mäste propos.
också kunna meddelas på bifall.
Hr von Hartmansdorff: Jag vill blott hemställa till
mina välda motståndare, om de icke finna alldeles utan ändamål
att discutera Hr Landtmts framställning. Då han förklarat
sin tanke, så återstår intet annat för dem, än att yrka
propus. , och 0111 Ståndet deruti ej instämmer , så är saken
slut.
Frill. Sprengtporten: Jag har också blott begärt ordet,
då jag är berättigad alt yttra mig öfver allt hvad som
lagligen eller icke lagligen på detta rum sig tilldrager, för
att aflägga min reservation emot Hr Landtm:s förklarande,
att han icke kan framställa proposm. Resultatet af en sådan
åtgärd kan icke blifva något annat, än alt sedan, efter
en återremiss, som Hr Landtm, sjelf skulle besluta , Utsk.
haft tillfälle alt närmare begrunda saken och dervid troligen
skulle förklara, att Utsk. vidblef sin mening och ytterligare
gjorde sin framställning; så skulle man nödgas erkänna,
att Const.Utsk. är en högre auctorilet, oell att Hr
Landtm, icke vidare kunde göra en sådan vägran; hvarom
icke, så skulle en sådan vägran, efter mitt förstånd, helt och
lia I le t omintetgöra de begrepp, som hittills måst göra sig
gällande om den hierarchi, sorn i grundlagsfrågor är stadgad.
Gr. Frölich: Jag anser mig kanske ytterligare böra
förklara orsaken, hvarföre jag sökt att genom mitt förra yttrande
förekomma en sådan sammanblandning af propos:r,
som ägt ruin vid ett föreg:de tillfälle. Orsaken är nemi. ,
att dä, såsom nu blifvit upplyst, 2tne Stånds Talmän ansett
sig kunna framställa ifrågavar. propos. ; och det icke fordras
mer än ett Stånds biträde till samma beslut, som dessa
Stånd fattat, för att ifrågavar. und. skrifvelse till K. M.
skall afgå; och då jag ännu måste anse det oafgjordt, huruvida
icke ett bifall äfven af R. o. Ad. till Const.Utsk:s
mein. skulle kunna lemnäs, derest icke Hr Landtm, vägrat
propos.: så skulle jag tro, att det är så mycket angelägnare,
åtminstone för deni som hafva denna förhoppning, lika med
mig, att bestämdt utvisa, att det icke är Ståndet, utan Hr
Landtm., som tagit det moraliska ansvaret på sig, att icke
Slånd-et fått tillfälle alt yttra sig i denna fråga, eller att
Ståndet varit derifrån förhindradt genom Hr Landtmts förklarande
att betänk, icke vore propos:nsmessigt , ehuru likväl
2:ne Stånds Talmän derå meddelat proposition. Det är
af denna orsak, och för att möjligen freda Ståndet i en framtid
för den beskyllningen att hafva velat till denna grad
evasivt behandla denna fråga och att ansvaret derföre borde
-
Den 18 November f. m.
de hvila på Ståndet, sorn jag anser nödvändigt att åtminstone,
i afseende å behandlingen af Hr Landtm.-s vägran,
grundlagen matté efterlefva*.
Frih. Cederström: Sedan Hr Landtm, vägrat propos ,
så kan fråga om densammas grundlagsenlighet numera omöjligen
blifva föremål för discdssiön, Utah Slåhdét äger naturligtvis
endast alt. 0111 en eller flere ledamöter det äska, vika
proposition. Eli sådant yrkände är ledan framstäldt af
Grioe Anckarsvärd och Frölich, och det återstår således endast
att af Hr Landtm, få den propus., huruvida Ståndet
yrkar den vägrade pfoposlii, hvarigenom vi komma till ett
slut i denna fråga.
Hi- Lefren, Joli. Pehr: jag begärde ordet innan
Frih. Cedei strom yttrade sig. Jag instämmer med honom
i allo, men vågar hemställa, om icke, för den händelse att
lii- Ländtmis vägran skulle af Ståndet understödjas, hvilket
jäg lör min del gör, ingen annan propos. vidare kan komma
att äga liim till afslag; ty när saken på det sältet redan
har förfallit af sig sjellt, Så Sel’ jag ingen ahledii. till någon
Vidare likbegängelse.
H i- Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. yrkade
deti af honom vägrade propos. till bifall å Gunst.Utskis
bicth. Nio 5o.
Hopades Starka nej, blandade med ja.
Då Hr Landtm, förklarade, det hatt trott sig finna
alt nej öfverröstat ja, yrkades af Gr. Frölich och flera ledamöter
votering.
Upplästes till justering och godkändes följande voterlsproposition
I
Den, sorn yrkar propos, till bifall å Consl.Utskis mern.
N;o 5o, voterar
, ia»
den dfct ej vill, voterar
hfe! ■’
Vinner nej, yrkar R. o. Ad. icke ofvannämnda proposition.
Efter voteringens slut, befunnos röslernä hafva utfallit,
Som följer: Jä — 4^
Nej — 102.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att han, till följe af
R. o. Adis nyss fattade beslut, nu finge framställa den propos.
■, som blifvit begärd och han före voteringen förklarat
sig kunna framställa, nemi. till afslag; hemställande alltså
Hr Landtm., om R. o. Åd. behagade afslå Const.Utskis mein.
Nio 5o.
Ropades starka ja, blandade med ett eller annat nej.
17 11. iy
138
Den 18 November f. m.
Ur Landtm, förklarade, det lian trott sig finna att
ja öfverrösta! nej.
Hr Lagerhei m: Jag anmälte mig innan Hr Landtm,
afbröt svaren å proposm med klubbslag, för att, alldenstund
detta förslag i sig sjelft af Utsk. varit ämfiadl Vill en opinionsyttring,
denna också ej matie uteblifva, till hvilket ändamål
jag hemställer, alt detta betänk, med R. o. Adis ogillande
måtte blifva afslaget.
Frih. Boye: Jag begär att få förena mig med den sista
värda talaren, emedan bans framställning är enlig med
det yttrande jag förut i dag afgaf. Jag begagnar äfven detta
tillfälle för att förklara, alt jag icke kan erinra mig, att
jag någonsin förut yttrat mig i delta ämne på delta ruin.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, alt då han icke ovän -  tadt för R. o. Ad. framställt den sista proposm,. utan redan'
före voteringen tillkännagifvit , alt del var denna propus.,
som Hr Landtm, ansåg sig kunna framställa ,• så behagade
R. o. Ad. finna, att det icke vore någon öfverraskning , att
den nu blifvit framställd. Hr Landtm, bade funnit proposm
med ja besvarad, och om någon ledamot af R. o. Ad. ansäge
majoriteten vara af annan tanke, sage Hr Landtm, ej annan
utväg, än att den mätte begära votering.
Hr Lagerheim: Jag bar visserligen icke velat motsätta
mig afslaget, ulan det är blott fråga om ett tillägg
vid beslutet, hvilket sednare jag i öfrigt fullkomligen gillar.
Det är propos. om ogillande, som jag begärt, hvilket
jag förut redan 2ine gånger tagit mig friheten framställa.
Hr Lefrén, J o h. Pehr: Då Hr Landtm, före voteringens
företagande behagade förklara, alt den propos. skulle
framställas, som Hr Landtm, nu gjort, och förmodligen flere
af R. o. Ad:s ledamöter, vi äro icke mångå närvar,, a {läggnät
sig, i förhoppning eller i öfvertygelse att ingen annan
propos. skulle ske; så , ehuru jag är af samma tanke sorn
min vän Hr Lagerheim, önskade jag likväl, alt lian ville afstå
från den propos. hab begärt, just till undvikande af den
möjliga förklaringen man kunde vilja göra deröfver , alt så
här straxt efter voteringen begära en propos. på ett tillägg,
som visserligen förut var hegardt , men som man dock icke
förmodat skulle komma i fråga. Jag anhåller alt han måtte
afstå fran sitt yrkande, för att icke gifva lastarenom runi.
Hr af Uhr, Gustaf, anmälte, att han varit en af
dem, sorn yrkat den vägrade propositionen.
Hr Lagerheim: Ingalunda af minsta tvifvel om utgången
vid en votering om det lilla tillägg jag föreslagit, änskönt
R. o. Ad. nu icke mera är mangrannt samladt, och
ehuru jag är fullt öfvertygad alt pluraliteten just skulle önska
detta ord, för att tillkännagifva sitt ogillande af en skrif
-
D c n 18 IN o v e ni b c r f. in.
veise, sora varit of den art, att Ur Landtm, icke ansåg sig
derå kunna framställa propos. till bifall, och som var ämnad
till en opinionsyttring, der således äfven en Ståndets
opinionsyttring varit pi sitt rätta ställe, vill jag, oaktadt allt
detta, af ömtålighet för hvad sora möjligen kunde sägas med
afseende derå, aLt nu så högst få af Ståndets ledamöter äro
närvar., icke vara stridig i denna fråga, utan blott till prot.
reservera mig, icke emot afslaget, ty det gillar jag fullkomligt,
utan endast deremot, alt dervid icke blifvit tillagdt ett
ogillande såsom en opinionsyttring.
Hr Munck af Rosenschöld, Kils Ru dalpil: Jag
vill först nedlägga min reservation mot den af Hr Landtm,
vägrade propus, på ett Const.Utsk:s mera. , samt tillkännagifva,
att jag varit bland dem, som yrkat proposition. Hvad
den nu förekommande frågan angar, så, då flere talare yttrat,
det de önskat att Ståndet malte hafva afslagit ifrågavar.
meni. med silt ogillande, vill jag blott tillkännagifva, att
j ig, då detta (neni. skulle afslås, bade önskat att Ståndet
bade kunnat afsiå det med sitt gillande elfer godkännande.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. \ lill 5 e. m.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe,
Onsdagen den 18 November i84o.
Plenum kl. 6 e. in.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henr.: Jag anhåller tillen
början, att de prot.förande ville med all möjlig noggrannhet
anteckna hvad jag nu kan komma att yttra,
Emot det i f. m. plenum sist fattade beslutet , hvartill
Hr Frih. o. Landtnäs vägran af propos. gifvit anledn., finner
jag mig af pligten uppmanad, alt, med bela smärtan af
en för fädernesland, konungamakt, laglighet, rättvisa och
billighet, känslig själ, i prot. nedlägga min reservation.
Jag beklagar, att jag vid detta tillfälle, inom detta Hus, måste
reservera mig emot den uppfattning Hr Frih. o. Landtm,
då gjorde af sin ed, hvilken innehåller, att Landtmarskalk
bör upprätthålla Konungamakts och Ständers rättigheter.
Jag anser konungamaktens upprätthållande i första rummet
hvila på möjligheten att denna makt får inhemta och erfara
National-representationens åsigter, tänkesätt och önskningar
i de fall, der de kunna behöfva att uppfyllas.
Pen 18 November e. ra.
Ja" anser således det förenämnda åliggandet i Landlmarskalks-edeti
vara, efter ruin förmening, orätt uppfattad!,
då Hr Frih. o. Landtm, vägrat propos. på det sist i f na.
plenum föredragna Coust.Utsk:s betänkande. Jag måste resei
vera mig emot den revolutionära rörelse, för hvilken Hr
Frih. o. Landtm, synts hafya satt sig i spetsen, genom vägran
att framställa propos. till bifall på ett !)■ tank ifrån del Utsk.,
som har sig i grundlagarna uppdraget att tolk.) dessa lagar
och a!t slita de tvister, sorn möjligtvis inom Stånden kunna
uppkomma ang.-de samma lagars orda förstånd, enär det, efter
min tanke, malte ligga klart för livars och eris begrepp,
att Coust.Utsk., vid afgifvandet af sitt ifrågavar. förslag, icke
kunnat annat än anse detsamma öfverensstämma med laglighet
och således nödvändigt påkalla från Hr Frih. o.
Landtnäs sida pligten att derå framställa propos. till bifall.
Jag reserverar mig vidare emot Hr Frih. o Landtnäs ytterligare
åtgärd, att, då han icke ansett sig kunna framställa
nyssnämnda propos., sådant oaktadt hafva framställt propos.
till afslag, hvilket förfarande jag, efter det sunda förnuftets
tolkning, tror innefatta en af de största oformligheter man
kan tänka sig.
Bland de kännbaraste uppoffringar, roedliorgerligheten
har att göra, är säkert ilen af en mångårig, långvarig, ocn,
hvad mig enskildt beträffa'' , mera än 3o:årig förkärlek för
personligheten; och för mig är det alltså smärtpnde att vid
delta tillfälle på fosterlandets altare nedlägga uppoffringen
af denna känsla för fullgörandet af mina medborgerliga pligter.
Emellan Hr Frih. o. Landtm, samt den majoritet inom
detta klus, sorn så val i dag sorn vid flera andra tillfällen
understöd! Hr Frihrns vägrade pipposrr och den minoritet,
till hvilken jag hörer, finnes ingen annan domare än Svenska
folket; peli dpt är till detta folk jag vädjar, säker om
domslutet oss emellan.
Frih. Tersmeden, Willi.Fredr.: Det förefaller mig
icke besynnerligt, och jag föreställer mig det icke hafva öfverraskat
någon af Huset, att Hr Frih. o. Landtm, under
f. m plenum vägrade propus, på Const.Utsk:s mern., sedan
på de sednare liderna jag förnummit, alt vägran af propostr
hörer till ordningen för dagen. Hr Frih. o. Landtm, vägrade
för några plmidagar sedan propps, på ett StatsUtskts
betänk., deruti voler:s-propps:n framställdes i fråga 0111 generals-pensjoner,
— ett betänk., hvarå de andra Ståndens
Talmän meddelat propos och hvarföre således Hr Frih. o.
Landtm, saknade allt skäl till sin vägran. Derefter fann sig
dock Frihrn alldeles oförhindrad att framställa propos. på
Hr Lefreåis förslag, att Ståndet skulle frångå sitt förut fattade
beslut, hvartill ingen anledn förefapns i StatsUtsk:s betänkande.
Elter sådana företeelser förundrar det mig icke,
att Hr Frih. o. Landtm, funnit sig befogad att vägra propos.
Den 18 November c. m.
i^i
på ett Const.Utsk:s betänk., deruti Utsk. frhm-tällt ett rölsing
all ingå med skrifvelse till K. M. , må vara i ett önskningsmål,
men dock i elt ämne, som ligger inom gränsen
(ör Coust Utskts verksamhet. Jag anser mig pligtig att emot
denna vagran.och Ståndets i följd deraf lättade beslut protestera,
allhäll andes ali lå denna protest i prut. nedlagd, öfvertygad,
som jag är, att det förhållande, hvarpå Coust.Utsk.
tagit sig friheten att fästa Sländernes uppmärksamhet, är af
bela den tänkande delen af nationen nied liflighet omfattadt,
oell all Gunst. Utsk :s bemödande alt afhjelpa den brist, sorn
ännu äger rum i Statsrådets fulltalighet, likaledes iinderstödjes
af nationen. Jag är öfvertygad, att det finnes ingen
inom detta Hus, äfven ibland deni, som yttrat sig emot
Coust.Utsk:s betänk, som icke nied liflighet önskar, ali det
mål, hvartill Coust Utsk. sträfvat, mätte uppnäs.
Hr von H a i' t m n ns d o r f f, Au g.: Jag skulle icke hafva
velat för illina vårda motståndare öka smärtan af ett
lidet nederlag med att tala något emot deras reservationer,
om ej den förste, sorn hade ordet, vändt sig emot Hr Frill,
o. Landtm, på ett sätt som jag anser vara obehörigt. Hail
liar förklarat, att vår ordförande satt sig i spetsen för en
revolutionär rörelse genom den åtgärd han vidtagit. Jag
tror tvei tom, ali IJr Full. o. Landtm., likasom Ståndets
pluralitet, satt sig emot en sådan lörelse. Det är detta
Omdöme, sorn jag hoppas att icke blott samtiden utan afven
ef terve! Iden, såyida den faster sina blickar på vårt
handlingssätt, skall erkänna. Man har sagt, att det mål,
Coust.Ulvk. sökt uppnå, nemi. alt få antalet af Statsrådets
ledamöter fullständigt, är af natipnen efterl ingtadt. Jag
tror vjssei ligell , alf en hvar önskar att detta mål mätte
uppnäs; men jag tior ock>å det tillhöra en hvar att söka
uppnå detta mål på rätta vägar. Att det kunnat gå si
långt, alt Gonst.Utsk, för detta ändamål framkommit mec|
ett förslag att begagna utvägar, hvilka ett RiksSt. måste
jemte dess Talman anse oriktiga , det är hvarken Talmannens
fel eller pluralitetens af del .Stånd, sorn vidhållit bans
mening. Den sorn bragt saken derhän må derföre taga
skulden på sig; ty nian måste erkänna, att det någon gäng
behöfves alt bevaka vaktarena sjelfva,
Hr Printzensköld, Carl: Då jag med känslor af
det högsta ogillande genomläst det betänk, ifrån Coust.Utsk.,
sorn i f. in. var under behandling härstädes, och då j ig
med lika beskaffade känslor afhöyt det försvar, som för samma
betank. blifvit framstäldt, anser jag 111ig skyldig att till
R. o. Ad:s pro t. förklara min synnerliga tillfredsställelse,
icke blott deröfver att Hr Frih, o. Landtm vägrat propus,
på det ifrågayar, betänk., utan äfven att R. o. Ad. gillat
denna vägran. Jag måste beklaga, att tvänne Stånds Tale
män så förstått grundlagen, att de i detta afseende ieke
Den 13 November e. m.
liand lat på lika sätt nied Hr. Frih. o. Landtm.; men jag
måste än mera beklaga, alt vi upplefvat en lid. da vi liatva
ett Cons!.Utsk., som kunnat glömma sig ända derhän, alt
det inkommit med ett betänk,, sorn en Talman oell ett helt
RiksSt. ansett sig böra förklara olagligt.
Hr Hallenborg, Carl Joli., anmälte äfven sin protest
emot Landlmts vägran af proposition.
Hr Westfelt, Nils: Som ledamot af StatsUlsk. anser
jag mig pligtig för mjn egen del, äfvensom för de ledamöters
af StatsUtsk., sorn icke äro närvar. , att anmäla min
protest mot de tillmähm, sorn under f, 111 plenum blifvit emot
samma Utsk. gjorda; tv det måtte aldrig blifva rätt
alt framställa tillvitelser emot det ena eller andia Utsk.
Vidare lager jag mig friheten att emot Hr Frih. o. Landtm:*
vägran af propos. likaledes nedlägga min protest, och jag
hoppas all Svenska folket skall (lomma mellan både Coust.-?
och StalsUtsk:n, huruvida de, eller detta Stånds pluralitet
liar rätt eller icke.
IJr Stuart, Carl Gustaf: Merendels har jag vid
denna riksdag tillhört minoriteten vid de voteringar, som
ägt ruin inom della Hus, men högst sällan har jag begagnat
min rättighet att emot voteringarnes resultater anmäla
min reservation. Vid detta tillfälle anser jag mig dock icke
kunna underlåta, att i prof. nedlägga min protest emot
den vägran af propos., som Hr Frih. o. Landtm, i f. m.
plenum framställde. Denna vägran grundar sig naturligtvis
på 55 fj:n Riksd.Ordn., hvilken medgifver att en sådan vägran
må äga runi, då en yrkad propos. finnes strida emot
grundlagens bokstaflig» ordalydelse. Men samma § innehåller
derjemte, att hvad Const. Utsk. förklarat icke vara stridande
emot grundlagen, derå må propos. icke vägras. Nu
liar Hr Frih. o. Landtm, likväl vägrat att framställa en äskad
propos. å bifallandet af hvad nämnda Utsk. just , till
uppfyllande of grundlagarnes föreskrift, ansett sig böra föreslå.
— Hvad sjelfva saken beträffar, så deltager jag uppriktigt
i IL' von Hartmansdorff* klagan deröfver, alt det
kommit så långt, alt Coust. Utsk. varit för behandlingen af
de detta Utsk. tillhörande ärenden nödsakndt alt hos Ständerna
göra en så beskaffad anmälan, som den Utsk:s utlåt.
N:o 45 innehåller.
Frih. G ed e rs t r ö m , Jacob: Det bör icke kunna förundra
någon, att ledamöter afCdust.Utsk., hvilka, med förbiseende
af grundlagens bud och befallningar, inkommit till Ständerna
med ett mern., som mött en laglig handläggning och
således blifvit underkändt och olagligt förklarad!, derutaf
finna sig träffade. Detta är ingenting att förundra sig öfver,
det är ingenting mer än naturligt; men då man försöker
att, på grund af 2 morn. i ij §:n Riksd.Ordn., inom
Den 18 November c. m.
Const.Ut.sk.
denna negativa § förbjuder motionsrätt åt andra än deri
uppräknade Utsk. och dessa Utslcs funclioner i andra §§
bestämmes; så har man bet råd t den bana, som kallas revolutionär
och sökt åstadkomma en revolutionär rörelse, för
hvilken Gr. Anckarsvärd förklarat alt Hr thili. o. Landtm*
skulle hafva ställt sig i spetsen, då han, till åtlydnad af lagen,
nödgades begagna den honom åliggande pliglen att vägra
propns, enär han fann, att frågan var stridande emot
grundlagen. Val vet jag, att i84° års Coust.Utsk. försökt
att i utlät, till ett annat Stånd förklara, att Landtm, eller
Talman icke äger att vägra propus, på något Ulsk:s betänk.;
men delta förklarande är i sitt sla'g alldeles lika med delta
memor., sorn fö i klarals olagligt. Utsk. bade väl bort finna,
alt det icke utgör en lagstiftande församling, ulan att det
endast är bernyudigadt alt uppgöra förslager, dem Ständerfie
vid påföljande riksdag äga att antaga eller förkasta, men
icke all öfver en Talmans propos. i ämnen, som äro föremål
för dagens beslut, yttra sig, och alldeles icke att komma
fram med resolutioner, som skola gälla i alla förekommande
frågor. Sådant är lika vrångt som att förtyda 3e §:n
1 mom* Riksd.Otdn , hvilken ej låter förtyda sig; ty det
är klart, att Coust.Utsk. icke äger annan motionsrätt un den
81 lii. fl. §§ tillägga samma [Jtsk. Den andre ledamoten, sora
reserverade sig, nemi. Frih* Tersmeden, liar förklarat, det han
ej förundrade sig öfver al t propos. i f. m. plenum vägrades på
Const.Utskts mein. N:o 4 i, derföre alt vägrade propostr höra
till ordningen för dagen t om ordningen för dagen medför vägrade
propostr, så följet ock deraf, att det hörer till ordningen
för dagen alt ifrån Utsktn få olagliga förslag och olagliga
betänktn, ty eljest skulle aldrig en Talmans vägran af’ propos.
kunna af ett Stånd godkännas. Den värde ledamoten
borde befinna, att vi samtlige äro representanter för Svenska
folket, och att, när Landtm, eller Talman vägrar propos.
på ett Utsks utlåt., och votering företages huruvida
Ståndet öskar den af Talmannen vägrade propos, eller icke;
så är deras opinion, som instämma i Talmannens åsigt, lika
god fullt ut som deras af den motsatta meningen , och så
mycket bättre, som de förre äro ojäfvige i sitt utlåt., emedan
de ej tillhöra dem som deltagit i det betänkts uppställning,
hvarå propos. vägras, då deremot de sednare ej äro
ojälvige att yrka propos. på hvad de olagligen framstallt.
Gr. Anckarsvärd har slutligen appelerat till Svenska folket
och förklarat sig fullkomligen säker om dess dom: jag tror
mig vara lika säker som han om dess dom; men förmodligen
kommer den att utfalla till fördel för den, Hr Grefven
motsatta, sidan.
Hr Anckarsvärd, Aug.: Det är ingalunda förtrytelsen
öfver ett lidet nederlag, som uppmanar mig att älven
Den 18 November e. m.
nu uppträda, utan den vemodiga känsla, jag erfar, alt finna
fäderneslandets intressen behandlas på ett sätt, sorn icke öfverensstiiininer
lind min öfvertygelse om det rätta, och ber,
för att icke onödigtvis upptaga tiden med ordsvall, alt blott
få förena mig med hvad Gr Anckarsvärd, Frih. Tersmeden
och llr S nart till prot. anfört emot Ur Frih. o. Landlnus
vägran af proposition;
Hr Gyllenkrook, Göran, förenade sig äfven med
Gr. Anckarsvärd, Fril). Tersmeden och Hr Stuart.
Fl i Tersmeden, Garl Reinhold: Jag får härmed i
R. o. Ad:s prot. nedlägga min reservation emot R o. Adis
i f: m. plenum fattade beslut, äfvensom min protest emot
Hr. Frih. o. [,and(m:s vägran af plropos. å Coust.Utsk:s betänk.
Nio /t5, så mycket hellre, soth, nied den kännedoul af
riksdagshistorien jag äger, det är för första gången som ett
Stånds Talman upphäft sig till tolkare af grundlagen emot
det Lisk;, hvilket af samma lag är satt soth högsta tolkaren
af just denna grundlag.
Gr. voii Pia teti, Baltzar: Lika lugn och lika oberoende
al det klander och del ogillande, sorn blifvit yllradt
å ena sidan, Snitt jag skulle vara af denna sidus beröm, anhåller
jag att lå förena mig i hvad Fiih. Tersmeden oeli
Hr Stuart yttrat, på den grund, att jag anser det vara alldeles
stridande så val emot grundlag sorn hittills varande
praxis, att framställa propus, till alsing i en fråga, hvarå
man icke anser si^ kunna framställa propus, till bifall. Jag
afgifver denna förklaring med fullkomligt lugn derföre, alt
ehvad den elia eller andra sidan strider emot deri grundlagsulveckling,
Sorn för närvar, äger runi, jag dock ar öfvertygad,
alt när icke mera hvarken den ena eller andra
sidan finnes utan öfvergått i fullkomlig glömska, så qvarstå
dock och fortgå till sin utveckling dessa gfundlagsprhiciper*
hvilka hinder mati än må sälta deremot.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Jag skulle visserligen
icke med ett förnyadt yttrande fallit besvärlig, om
icke det ovanliga förhållandet inlrädt, att vid ett tillfällej
då minoriteten afgifver en reservation, majoriteten finner sig
befogad att ingå i vederläggning deraf. Skulle äfven denna,
minoriteten hittills obestridda, rättighet att i prot. nedlägga
sina tankar densamma betagas; då intrader i sanning
en majoritets-leri-oi ism, hvars farligd följder jag nu ej vill
afmåla. Hittills har alltid den seden varit iakttagen, att, si
snart minoriteten varit gifven, densamma ägt rätt att uttala
sin reservation; denna rätt mäste vara oförkränkt och
bör ej af majoriteten tillintetgöras, sorn redan gjort sin rätt
gällande genom besluten. Slutligen får jag anmoda Frih.
Cederström, sorn äfven inträdt i denna reservations-diseussion
och är en så fölhult klok gruudlagstolkare, alltid med
mun
-
Den 18 November e. m.
i45
munnen full af grundlags-§§., att han gunstbenäget ville
upplysa mig, och måhända hela Huset, hvilka §§ i
grundlagen, sorn äro positiva och hvilka äro negativa. Jag
har åtminstone icke kunnat göra en sådan åtskilnad , ulan
lyder §§:ria sådana de äro framställda.
Gr. Frö I ieh, David : Det är redan lång tid sedan jag
ansåg mig föranlåten att på delta rum förklara det jag fann
det vara kommet derhän, att allting härstädes numera kunde
sägas, att allting kunde gå igenom. Jag tillstår likväl,
att jag då ej förmodade, att det skulle komma att gå så
långt, sorn det nu visat sig. Man börjar verkligen nu att
kunna göra sig den frågan, och det med skal, om detta är
ett lagbundel samhälle eller icke. Besvaras denna fråga med
ja, så är nästa frågan den, hvilken lag det är, som vi lyda,
efter det kati vara möjligt, att den så olika tolkas och förstås
af dem, som specielt fått sig uppdraget och med ed
aro förbundne att förstå densamma efter samvete och pligt.
Detta väcker dock icke min förundran , sedan min uppmärksamhet
blifvit fästad på , huru den kris avancerar
främst, som , i förening med den ministeriella kris, som
Coust.Utsk. sökt afhjelpa, mätte snart föra till någon slags
conclusion, någon brytning, som icke lärer komma att bero
på några röster mer eller mindre inom detta rum, icke på
några arrangementer, för att få sådana försök, som göras
af medborgare, hvilka ömma för sitt fosterland, att se saken
i godo afhjelpt, härstädes med hån och spott förkastade;
det lärer, säger jag, ej bero på majoriteten inom dessa
murar, utan på högre krafter, att afgöra hvem som har
rätt. Under detta förhållande skall emedlertid detla Stånd
gifva exempel åt landet på den omständigheten, att vi äga
lagar, som vi icke vilja förstå, och att vi fortsätta ändock
öfverläggningen derom, under det vi icke äro ense om tolkningen
af de lagar, som äro mest tydligt affattade. Då jag
redan före utgången af detta mål, genom mitt yttrande i f.
m. plenum, afgifvit en fullkomlig protest, skulle jag icke
ansett mig vid detta tillfälle höra öka antalet af dem, som
reserverat sig, om jag ej erinrat mig, att jag försummat att
anmärka en omständighet vid Hr Frih. o. Landtmis förhållande,
som jag tror vara förtjent af uppmärksamhet: den
nemi., att om än 55 §:n Riksd.Ordn. berättigar och tillförhinder
Landtm, eller Talman att vägra propos. på en fråga,
som strider emot grundlagen, så bör, eller rättare, måste
icke denna § kunna så förstås, att en Talman kan tillåta
ett Stånd att spela den farce, att en hel f. m. talas bort
öfver ett betänk., hvarpå Talmannen, efter sin förut fattade
åsigt derom, redan på förhand är besluten att icke framställa
propos. till bifall utan endast till afslag. Att låta
detta Stånd på det sättet passera tiden, att det tillätes yt
17
H. 19
Den 18 November e. m.
tra sig pro et contra i ett ämne en hel f. m., då likväl Hr
Frih. o. Landtm., redan innan han intog sin plats, inom
sig beslutat att tillintetgöra allt hvad som kan sägas på ena
sidan, det är i sanning någonting högsL anmärkningsvärd!;
hvarför jag skulle önska, att under den återstående tiden af
denna riksdag Hr Frih. o. Landtm, alltid ville, vid föredragningen
af ett Utsk:s betänk., hvarå Hr Frih. o. Landtm,
beslutat att ej framställa propos. till bifall, sådant tillkännagifva,
hellre än att låta oss debattera halfva eller hela dagen,
för att derefter göra det mest snöpliga slut på hela
discussionen, genom att simplement förklara att Hr Frih:n
finnér sig förhindrad att framställa någon annan propos.,
än den, som går ut på att afslå den fråga, hvarom man
tvistat.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henr.: Jag hade föreställt
mig och hoppats, att vårt mer än 3o-åriga constitutionella
samhällsskick skulle hafva utbildat sig till det parlementariska
förhållande, som jag tror vara det rätta. Jag hade
således föreställt mig, att min rättighet, då jag tillhörde
minoriteten i en votering, vore den, att derefter kunna till
prot. afgifva min protest öfver utslaget, utan att denna protest
i minsta man skulle kunna föranleda till någon discussion
eller till några anmärkmr ifrån majoritetens sida. Jag
får på grund deraf förklara, att jag icke vill beträda den,
i min tanke, oparlementariska bana, som af mina motståndare
nu blifvit beträdd, varandes det del'före och endast
derföre, som jag ej besvarar hvad Hr von Hartmansdorff,
Frih. Cederström och Hr Printzensköld i afseende
å min protest emot mig yttrat. Jag ber likväl att få
taga mig friheten alt i Husets minne återkalla, att jag, sedan
mera än 3o år tillbaka, på detta rum utöfvat riksdagsmannakallet,
och att jag numera hörer till de äldre ibland
Husets ledamöter och vågar yttra, ulan att det torde anses
som en öfverdrifven förmätenhet, det jag tilltror mig lika
mycken omdömesförmåga, som Frih. Cederström, hvilken
icke är äldre än jag. Jag tror att Hr von Hartmansdorff,
och, om jag ej misstager mig, äfven Frih. Cederström, root
min, för någon stund sedan a fg i fila, reservation anfört, att
i den skulle förefinnas ett något obefogadt , mindre tillständigt
yttrande emot Hr Frih. o. Landtm. — Om så är,
anmodar jag dessa herrar att begagna den i Riksd.- och
Ridd.Ordn. dem förvarade rätt emot mig, och skall med
det aldrastörsta lugn underkasta mig Husets votering och
beslut, utan att oroas af resultatet. Detta är allt hvad
jag vill hafva tillagdt till den reservation jag afgifvit, och
inlåter mig icke i några ytterligare svaromål på hvad man
redan sagt eller än vidare behagar emot mig och förenämnda
min reservation anföra.
Hr Cederschjöld, Robert Theophron: Jag hade
Den 18 November e. m.
»47
icke ernat yttra mig i detta ämne, och har äfven i f. m.
plenum iakttagit tystnad; men då de mest förnärmande tillvitelser
blifvit framställda emot ett hel t Utskrs afsigter, anser
jag det vara hvarje redlig representants skyldighet att
protestera deremot; för min del skall jag åtminstone aldrig
förblifva en tyst åhörare till dylika förnärmelse!’, de må
komma från hvilket håll som helst. Jag nedlägger äfven i
prot. min protest emot Hr Frih. o. Landtnäs, efter mitt omdöme,
fullkomligt grundlagsvidriga förfarande att hafva vägrat
propos. på Const.Utsk:s betänk. N:o 45. — Då jag uttryckt,
att detta förfarande varit, efter mitt omdöme, grundlagsvidrigt,
ber jag tillika att få tillkännagifva, det jag fullkomligen
delar den af Hr Frih. o. Landtm, yttrade åsigt, som äfven
blifvit af Frih. Cederström och andra talare biträdd, att Const.-  Utsk. icke äger någon rättighet, på grund af 37 §:n 2 mom. Riksd.-  Ordn., att framställa andra nya förslag till Ständernes åtgärd,
än sådana, som kunna angå ändringar af grundlagarna ; men vi
böra besinna, att det är ett fullkomligt misstag af dem, som
vilja drifva den satsen, att förenämnda betänk, innebär ett
nytt förslag i ena eller andra afseendet. Det måtte icke
vara Const.Utsk. mera än hvarje annat Utsk. förvägradt,
att hos Ständerna anmäla de hinder, som möta för afgörandet
af ett eller annat ämne. Hvad har Const.Utsk. gjort
annat, än gifvit Ständerna tillkänna, att för utarbetandet
af förslag till åtskilliga inom Utsk. ifrågaställa vigtiga grundlagsförändringar,
vore nödvändigt att få Konungens svarpå
de grundlagsförslag, som redan blifvit öfverlemuade till Konungens
afgörande? Jag hemställer till en hvar, som vill begagna
sitt sunda förnuft, huvuvida denna Const.Utskts framställning
kan kallas en ny motion, jemförlig med hvad Hr
Frih. o. Landtm, exempelvis framställde, nemi. att Utsk.
likaväl kunnat framkomma med förslag i bancofrågor och
dylikt. Hade Utsk. företagit sig något slikt, skulle jag visserligen
icke underlåtit att deremot protestera; och vid sådant
förhållande hade Hr Frih. o. Landtnäs förfarande
varit lika grundlagsenlig!, som detsamma nu, efter mitt omdöme,
är emot grundlagen stridande. I afseende på sjelfva
innehållet af betänk, så kan jag icke annat än tillkännagifva
min stora förundran deröfver, att man på något håll
kunnat finna någon betänklighet vid att godkänna detsamma.
Det må ursägtas mig, om jag uttrycker en sådan förundran,
då jag ej är initierad i några hemligheter, utan endast
grundat mitt omdöme på betänkts ordalydelse och innehåll.
Finnas derutinnan några dolda afsigter, så äro de åtminstone
för mig alldeles okända.
Jag hemställer äfven till hvar och en att sjelf opartiskt
bedömma, om i detta betänk, finnes något förnärmande mot
Konungen, då det ej innefattar något annat, än en underd.
anhållan att Konungen ville complettera Statsrådet, på det
att Ständerne så fort som möjligt måtte få svar på de för
-
«48
Den 18 November c. m.
slag, som blifvit gjorda till ändring i grundlagarna, och hvilka
ändringar i större eller mindre mån inverka på andra
förslag, som äro under utarbetning i Const.Utsk. Man har
invnndt, alt det icke kan vara någon obekant, att försök
blifvit gjorda för att complettera Statsrådet, men att della
misslyckats. Ehuru jag visserligen icke äger någon officiel
kunskap härom, skulle jag dock anse det innefatta en förnärmelse,
att ifrågasätta , det försök i nämnda afseende icke
blifvit gjorda; men deremot kan jag icke inse, att det
skulle innebära något förnärmande, om R. St,, med kännedom
derom att fruktlösa försök blifvit gjorda till complettering
af Statsrådet, uttryckte den underd. anhållan, att Konungen
ej måtte tröttna vid blotta försöken, utan dermed
fortfara intilldess ändamålet vunnits. Jag förnyar min anhållan
att få i prot. förvarad min protest emot Hr Frih. o.
Landtnäs förfarande i afseende på detta mål, äfvensom jag
begagnar tillfallet att i prot. nedlägga en lika beskaffad protest
i afseende å den i sista plenum vägrade propos. på remiss
af den motion, hvaruti jag hemställt, alt 1812 års K.
förbud emot all gemenskap med f. d. K. familjen måtte, i
den ordning 87 §:n Reg.F:n bjuder, blifva till lag antagen
Frih.
Cederström, Anders: Älven jag anhåller alt
få nedlägga min reservation emot det fattade beslutet; och
då jag icke deltagit i discussionen, anhåller jag att med några
få ord bifoga skälet för denna reservation. Jag anser
mig nemi., enl. 83 §:n Reg.Fm, böra ordagrannt tyda
grundlagen, och utgående ifrån denna synpunkt, kan jag ej
finna annat, än att 2 inom. i 37 §:n Riksd.Ordn., 0111 jag
också betraktar detsamma som ett negativt stadgande, hvilket
en värd talare påstått detta mom. vara, så rörer det negativa
likväl ingalunda Const.- och BancoUlsk:n, i afseende
på hvilka stadgandet är positivt, enär dessa Utsk. uttryckligen
äro undantagna från det allmänna förbudet att väcka
frågor till afgörande i R. St:s plena, och således dertill berättigade.
Hr Lefre'n, Joli. Pehr: Då jag vågat begära ordet,
anser jag mig böra uppläsa 5o §:n Riksd.Ordn., emedan det
synes vara behöfligt. : ”Hvarje Stånds ledamot äge rätt att
”i plenum, stående och ifrån sin plats, till prot. fritt tala
”och utlåta sig i alla frågor, som under öfverläggande kom"ma,
och 0111 lagligheten af allt, som inom Ståndet sig till—
”dräger.” Nu har sig tilldragit, att, efter ett Stånds beslut,
åtskilliga reservationer blifvit anförda. Detta är hvars och
ens lagliga rätt; men det är ock andras lagliga rätt att "yttra
sig öfver beskaffenheten af ifrågavar. reservationer. 53
§:n Riksd.Ordn. säger, i fråga om propos:r: ”Besvaras pro’’pos.
med ja, må väl erinringar dervid i tjenliga ordalag
”göras.” Jag har hört en reservant säga, att, efter hans
uppfattning, Hr Frih. o. Landtm, skulle förbisett sin ed;
Den 18 November e. m.
>49
jag har hort samme reservant säga, att, efter hans förmenande,
Hr Frih. o. Landtm, skulle hafva satt sig i spetsen
för en revolutionär rörelse: det är min rättighet att yttra,
att sådana ord och talesätt äro ovanliga och olämpliga. Hr
Frih. o. Landtm, har rättighet alt vara Ledad, så väl till
sitt samvete, som ifrån sådana beskyllningar som att sätta
sig i spetsen för revolutionära rörelser. Det är min rätt
att uttala detta, och ingen må deraf draga den slutsats, som
skulle jag vilja förmena någon att reservera sig emot elt
fattadt beslut.
Frih. Cederström, Jacob: Jag har blifvit uppkallad
alt ännu en gång begära ordet i anledn. af Gr. Anckarsvärds
och Frih. Tersmedens yttranden. Af Hr Lefren är
jag förekommen i uppläsning af 5o §:n Riksd.Ordms början,
om rättigheten att yttra sig äfven öfver reservationer, just
efter de förekomma i plena, och olver allt hvad der förekommer,
så att jag i denna del icke har något att tillagga;
men i afseende på de tvänne frågor, som blifvit framställda,
den ena af Frih. Tersmeden, som begärt upplysning af mig
om hvilka grundlags-§§ äro positiva och hvilka äro negativa,
så hänvisar jag honom, hvars omdöme är kändt att vara
godt och sundt, att, vid genomläsandet af grundlagen,
sjelf domina derom och söka komma underfund dermed;
och den andra af Gr. Anckarsvärd, innefattande en uppmaning
till en hvar af 11. o. Ad., som ej vore nöjd med de
termer, han i sin reservation begagnat, att ställa honom till
ansvar efter Ridd.Ordn., så är det en fråga, som icke tillhör
den värde Grefven alt sjelf bedomina, utan dem, sorn
vilja en sådan åtgärd emot honom vidtaga.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Jag inskränker mig till
att endast anföra min protest emot det beslut fl. o. Ad.
fattat, äfvensom emot Hr. Frih. o. Landtnäs vägran af proposition.
Jag anser nemi., för min del, denna vägran sakna
allt stöd af 55 §:n, och tror icke att den bort af R. o.
Ad. gillas.
Hr Li 11 j eli öök, Ludv., anmälde till prot. , att han
förenade sig i Frih. Tersmedens reservation.
Justerades 8 prot.utdr. för denna dag f. m.
Undert. Ridd.Secret. tillkännagaf, att vid expedierandet
af R. o. Ad:s på förmiddagen fattade beslut öfver
BorgareSt:s inbjudning till instämmande i Ståndets beslut
rörsde i i §:n bevilln.förorda., hade förekommit den omständigheten
att Ståndet icke antagit inbjudningen, men, med
vidblifvande af sitt beslut
antal, stadgat alt Ståndet, då bestämmandet af sifferbeloppet
för hvarje dass förekommer , ville i det afseendet taga inbjudningen
i öfvervägande. Uti ordalagen vore här någon mot
-
i5o
Den 18 November e, m.
sagelse, om de icke genom några tillagda ord modifierades;
ocii hemställde undert. således, om icke lämpligt vore, att
prot utdr. finge innehålla, det R. o. Ad. icke antagit inbjudningen
i sin helhet, utan vidblifvit sitt beslut o. s. v.
Frih. Cederström, Jacob: Då R. o. Ad:s vägran
att instämma i DorgareStis inbjudning icke afser något annat,
än ett tillökt antal af classer, så tror jag, att sådant
lämpligare uttrycker Ståndets mening, än att nyttja orden i
sin helhet, och att prot.utdr. således bör blifva oförändrad t.
Deraf ser BorgareSt. att R. o. Ad. väl vill nedsätta minimiafgiften
men icke öka classernas antal.
Frih. Ridderstolpe, Fredr.: Jag har trott mig finna,
att, i anledn. af den discussion, som ägt ruin på f. m.,
R. o. Ad:s åsigt till en del grundade sig derpå, att, hvad
borgare i de smärre städerna angår, minimi-afgiften är ofta
för stor att af deni kunna utgöras. Då det förhållandet
existerar, att man icke kan afsäga sig burskap, utan att tillika
gå i mistning af förmåner, hvarpå ens framtid kan bero,
emedan i många städer pensioner åtfölja ett bibehållet
burskap, och då minimi-afgiften är för stor att uppbäras
af en mindre' bemedlad borgare, har borgareSt. funnit sig
föranlåtet att önska flera classer. Om nu R. Ad. är emot
flera classer, men ömmar för det förhållande jag ådagalagt,
önskade jag att prot.utdr. derefter skulle komma att rättas,
hvilket vore ganska lätt gjordt efter min vördsamma tanke.
Uppå derefter framställd propos., och sedan prot.utdr.
i ämnet blifvit uppläst, faun R. o. Ad. för godt att godkänna
detsamma, med iakttagande, att genom tillägg af orden
”rörande ett ökadt antal classer,” skulle bestämmas
den egentliga omständighet, i afseende på hvilken R. o. Ad.
icke antagit inbjudningen.
Föredrogs ånyo Const.Utsk:s den 7 och 16 dennes på
bordet lagda mern. N:o 5i, ang:de återremiss af Utsk:s mera.
N:o 33.
Då mern. N:o 33 blifvit af R. o. Ad. lagdt till handlingarna,
fann R. o. Ad. äfven detta mern. icke erfordra
annan åtgärd än att läggas till handlingarna.
Till pröfning företogs Const.Ulsk:s den 7 och 16 dennes
på bordet lagda mern. N:o 53, med utlåt, öfver K. M:s
nåd. propos. ang:de upphörande af Konungens tvänne röster
i Högsta Domstolen.
Frih. Cederström, Jacob: Enligt 2 mom. i 81 §:n
Reg.F:n äger Ståndet laglig rätt att lill afslag upptaga
nu genast den K. proposm till ändring i 21 §:n Reg.F:n ;
men för min del anser jag det vara i sin ordning, att förslaget
må blifva beroende på blifvande Ständers pröfning och
Den 18 November e, m. 151
afgörande, och tillstyrker, på grund af ofvanåberopade 81
§, att förslaget niå hvila till afgörande vid nästa riksdag.
R. F.x. Hr Gr. Löwenhjelm, Gust.: Jag tillstyrker
bifall å den K. proposm och bestrider alla de grunder , på
hvilka Utsk. fotar sin afstyrkan. Ganska rikligt medgifver
Utsk., att hela den civiliserade verlden åtskiljt de lagstiftande,
döminande och verkställande makterna, men anser icke
denna princip höra förstås så, att hvarje af dem uteslules
från allt deltagande uti och inflytelse på den andra.
Jag anser Ivertom att alla de bestämmelser, hvilka tillsammans
bilda ett constitnlionelt statsskick, böra vara fullständiga
och bestämda. Det halfva och villkorliga, det der
dunstiga, som jag ofta här klandrat, tillhör enväldet oell
är detsamma ganska beqvämt. — Lagbundenheten deremot
vill hafva tydliga demarcationslinier, strängt conlurerade former
och ovillkorliga bestämmelser. Vidrigt är mig i alla
ämnen det der halfvägsföi farandet, som jag tillförene här
kallat Drotlning Disas systeme, och som knappt kan egentligare
betecknas.
Utsk. menar alt ifrågavar. befattningars skiljande ifrån
hvarannan skulle alstra inkräktningsförsök från den ena eller
andra sidan. Jag påstår motsatsen. J11 obestämdare gränser,
ju benägnare blir menniskolynnet lill inkräktningslystnad.
Det är en lika sann som gammal sägen, att der menniskan
fått taga fäste med ena foten, der åtrår hon hel besittning.
Således, och medan jag lika med Utsk. vill mota
inkräktning, påräknar jag motsatta medel dertill, och bifaller
Utsk:s förslag i enahanda syftning med Utsk:s afstyrkan.
Utsk. anför Ständers inflytelse genom opinionsnämnden
på landets högsta domaremakt, såsom behörig motvigt åt den
inflytelse Konungen utöfvar på öfrig lagskipning, dels genom
domare-embetens tillsättande, dels medelst benådningsrätten.
— Hvad? kan det allvarsamt påslås att dessa båda praerogativer
blifvit Kronan inrymda, i afsigt att hon dem skulle
såsom inflytelsemedel begagna? — Och skulle val vid särskildta
inträffande fall, utan förgripelse och ansvar, kunna
tryckas, alt domare blifvit nämnd , eller nådeansökning bifallen,
med syftning till inflytelse?
Utsk., som säger sig icke ett ögonblick sälta i fråga
nödvändigheten att Konungen bibehåller båda dessa rättigheter,
tror att Dess rätt att deltaga i Högsta Domstolens
öfverläggningar och beslut står i ett naturligt sammanhang
med dessa rättigheter. Men just detta sammanhang är åter
det, som jag diametralt bestrider. Emellan domsluts fattande
och domares utnämnande, emellan benådningsmakten
och domaremakten finnes icke ens ringaste beröring. Ja!
de 2:ne sednare aro i så måtto hvarandras raka motsatser,
att domarens, hvars norm är Justitia, felar, om han handlar
som benådaren, hvilken åter irrar, om han ej lådfrågar
Den i8 November e. m.
TEquilas, (en af de första distinctionér man liir af sin professor
juris). — Benådningsrätten, säger Utsk., eontrollerar
dnmaremaklen. Tvertom, nåd innebär gillande af dom. Anses
jag orätt dömd, kommer min benådning ju icke i fråga.
Utsk. mätte hafva menat att benådningsrättens väsende är
det af ett mildrande correctiv vi ! den stränga oböjlighet,
sorn äler måste vara domaremaktens väsende. Men äfven
häraf följer ingenting mindre än ett sammanhang mellan båda.
I nästföljande moment uttrycker Utsk. den tanke, ali
benådningsrätten och den att tillsätta domare, förutsätta
Konungens rätt alt medelst deltagande i domarevärf vinna
praktisk kännedom af lagstiftning, af lagskipning och af de
egenskaper denne sednare fordrar. — Utsk. fattar således såsom
nära daglig Konungens närvaro i Högsta Domstolen, ty
med mindre bildas icke dermed den cursus juris, det lyceum,
hvilket Utsk. svnes afse.
Svenska folket, säger Utsk., tror sin Konung ömma äfven
för den ringaste undersåtes rätt; det. önskar, att denna
ömhet ådagalägges äfven genom Konungens omedelbara deltagande
i Högsta Domstolens öfverläggningar och beslut. Ja!
en tid har funnits, då det Svenska oell då alla Eijropas folk
gerna sägo detta, och då utöfvade också alla regenter domaremakten
så der omedelbarligen. Vid Vincennes, nära
Paris, visas än i dag den ek, under hvilken Ludvig IX salt
och skipade lag. Men det var, och — jemte mycket mera
— har det upphört att vara; och då Utsk. äfven söker
det i Konungens fungerande uti Högsta Domstolen , förutsätter
det åter en sådan blifvande fiequence af Dess närvaro
derstädes, hvilken aldrig varit ocii icke heller är tänkbar
i förening med det konungsliga kallets öfriga anspråk på
Konungens tid. — Emot Utslits förmening att sådan är nationens
uppfattning af och önskan i anseende till ifrågavar.
konungsliga rättighet, vädjar jag till allas vår erfarenhet. Jag
tjenar nu min femte Monark, och aldrig har jag derom förnummit
en lanke olik dessa några och 5o årens praxis.
Utsk. ’ håller sig förvissadt att hvarje missnöje med en
dom, i hvilken Konungen deltagit, skall riktas emot dem,
hvilkas pligt det varit att i rätt ljus framställa målet, icke
emot en Konung, som ej funnit under sin värdighet att deltaga
i besluten.” Gerna befann jag mig ännu i så arcadiska
föreställningars ålder. Mitt bestämda närvar, vetande och
helt visst edert, mine herrar! är, att tappande part blir vresig
mot domare, och blifver det i sitt sinne, der lagbud och
vördnad förunna honom att blifva det i offentliga ord.
Utsk. antager vidare, ”att uppå domare, hvilka äro underkastade
samma ansvar som den ringaste bland rättvisans
skipave, kan Konungens mening icke utöfva annan verkan,
än den styrkan af hans skäl och klarheten i deras framställning
må den bereda.” Jag egnar Högsta Domstolen gärden af
min
Den iS November e. m.
i53
min oskrymtade öfvertygelse om dess sjelfständighetssinnc.
Men — så der temmeligen förstår jag mig äfven jag på sjelfständighet,
— jag vågar tro och utsäga det, — och ändå
påstår jag, alt vid lika styrka i skäl och klar framställning
af dessa, skola de, uttalade af regenten, verka högre än yrkade
af en collega, och illa vore, om sig ej så förhölle. •—
Må jag till min åt Högsta Domstolen lcmnade hyllning foga
en önskan, — ett pium desiderium,— att inom Stånden någon
tro skänkes sjelfständigheten hos andra Statens tjenare,
6å väl utom som inom 35 §:n Reg.F:n.
Utsk. befarar såsom möjlig påföljd af det ifrågavar. avskaffandet
blifvande yrkanden derhän, att mål, afgjorda i
Högsta Domstolen, må kunna dragas under ny pröfning inför
Konungen. Min enda anledn. till sådan farhåga vore
den beklagliga sanning, att gränsen för menniskosinnets orimligheter
ännu är oupphunnen. Men hvi skulle ett sådant
förslag, mera än alla andra, blott under denna synpunkt
tänkbara, tokerier, befaras? — Må jag dock, innan jag nedsitter,
hafva i en punkt instämt med Utskottet. Må Svenska
konungamakten befrias ifrån handläggandet af mängden
ekonomiska tvistemål, af hvilka de flesta äro så ringhaltiga,
ja ofta så löjliga, att i Europas ringaste stater skulle ingen
våga med sådant till regenten inkomma. Mig är icke obekant
att, likasom Utsk. om Konungens ifrågavar. 2!ne röster,
likaså ropa många: ''Svensken älskar att dömmas af
sin Kung” etc Men deraf tror jag icke ett ord. Antingen
veta parlerne huru det tillgår, och då är dem redan
rätt väl bekant, att endast underskriften kan vax-a Konungens
åtgärd i de beslut, hvilka i thy mål heta Konungens
dom ; ty det är alltför uppenbart, att Konungen icke kan
hinna, såsom en kämnär, instudera och tillämpa dessa ”mindre
bestämda och föga bekanta ," i en mängd författningar
kringspridda och otaiiga gånger förklarade eller jemkade lagbud.
Eller veta parterne icke huru det tillgår, och då förslår
lill deras tillfredsställelse att Stylus curiae lemnäs lika
oförändrad som saken i sin verklighet; ty denna förblifver
densamma, antingen dessa mål i eller utom Konungens närvaro
afgöras. — Ytterst riktigt erkänner Utsk. de obehag,
som måste blifva en följd af delta konungamaktens nedstigande.
Men dervid återstår för mig att fatta Ulsk:s bestridande
af K. propostrs skildrande af dessa samma obehag,
såsom förknippade med Konungens utöfvande af domaremakt
i Högsta Domstolen.
Enär nu allmänna meningen, på sätt jag redan påstått,
icke är och knappast någonsin varit att Konungen verkligen
skall utöfva denna sin lättighet, hvad är då föreskriften
derom i 21 §:n Iteg.Fm? Jo, betydelselös trycksvärta, öfverflyttad
utur förra grundlagen i den nya , och en af de
der gamla spindelväfvarna, hvilkas bortsopande utur stats
17
H. 20
<54
Den <8 November e. m.
byggnadens corniche»’ jag tillförene tillstyrkt och alltid
skall söka befordra.
Jag röstar för den K. propos:ns antagande såsom ämne
för nästkommande Ständers öfverläggning och af mig lifligen
önskade bifall.
Gr. Frölich, David: Det torde vara öfverflödigt att
ingå i någon vidlyftig discussion om de motiver, hvarföre
jag önskar att den K. propos., som föranledt detta mern.,
må blifva ibland deni, som hvila till nästa riksdag, för att
kommande Ständer derom må besluta. Jag får endast i korthet
gifva tillkänna, att jag länge varit af den öfvertygelse,
att det blott varit möjligtvis en harmkänsla öfver en enda
speciel fråga, som vållat, att Ständerne icke redan bifallit
de af Konungen i detta ämne framställda propositioner.
Denna harmkänsla bör nu anses hafva upphört, och det vore
icke skäl, att Ständerne, genom ett fortsatt afslående af
denna propos., skulle ådraga Svenska folket det rättvisa
klander för enfaldighet, som jagt illfälligtvis kommit att höra,
det man ganska rundeligen tilldelat detta folk, som ingalunda
mer, och måhända mindre, än mången annan nation,
är förtjent af denna beskyllning. Jag skulle väl kunna framställa
sjelfva de verba formalia, som, vid tillfället då beskyllningen
för enfald m. m. gjordes, blefvo begagnade; men som
de uttalades på Fransyska, och jag för ej längesedan erhöll
en admonition att här endast tala det språk som Hr Frih.
o. Landtm, känner, då jag anförde en Italiensk strof, och
icke känner huruvida ej jag skulle få en slik erinran nu, i
händelse jag yttrade en mening på Fransyska; så vill jag afstå
från all slags citation. Allt nog, min öfvertygelse är,
att Representationen skulle göra orätt emot nationen på det
hela, om det förhållandet* fortfarande, som nu föreslås att
upphöra, skulle citeras som ett prof på enfald och dumhet
hos ett folk, som till en sådan beskyllning visserligen icke
är mera förtjent än något annat.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Det skulle synas,
som vore det härvar. ledamöter* af Const.Utsk. pligt att
försvara ifrågavar. betänk, emot de anroärkntr, som dervid
blifvit framställda; men förhållandet är verkligen, att de nu
här närvar, ledamöierne hafva inom Const.Utsk. stannat
inom minoriteten vid denna frågas afgörande, hvaribland jag
äfven varit en, och således ej kan antaga mig dess försvar ,
så mycket mindre, som jag tror den K. propos:n vara väl
grundad. Utan att vilja ingå i en så långvarig och djupsinnig
undersökning af förhållandet, som Gr. Löwenhjelm
ansett sig böra göra, vill jag blott belt enkelt yttra min åsigt
i frågan. Jag anser nemi. att lagskipningen och lagstiftningen
icke böra sammanblandas; de äro nemi. sammanblandade
på så sätt, alt Konungen som lagskipare har 2:ne
röster i Högsta Domstolen. Konungen bär redan för lång
Den 18 November e. m.
i55
tid tillbaka funnit olämpligheten häruti, hvilket synes deraf,
att Högstdensamme icke begagnat denna förmån, utan
ansett sig böra eftergifva densamma i det Han öfverlemnat
en propos. i ämnet till Ständerna. Jag tror således, att
Ständerne böra med uppräckta händer emottaga ett sådant
erbjudande och visa sin tacksamhet derför, genom att föreslå
de ändringar i grundlagarna, som deraf böra blifva en
följd. Orsaken hvarföre majoriteten inom Const.Utsk. varit
emot den K. proposm, bar hufvudsakligen varit den, att
Svenska folket från urminnes tider varit vant, som det heter,
att vädja till Konungen och ifrån Honom få utslaget.
Det är denna vana, som majoriteten ansett vådlig att bryta;
men som en sådan tro, att nemi. Konungen sjelf sitter öfver
målen och utfärdar utslagen , på sednare tider åtminstone,
innefattar ett sjelfbedrägeri, efter det icke är Konungen,
utan Högsta Domstolen som afgör alla mål, äfven, hvilket
oftast händer, då Konungen ej är närvar.; så anser jag
det vara bäst, att nationen i lid upplyses om detta bedrägeri,
och att således ej det skälet må göra sig gällande för
att afslå den K. proposm, å hvilken jag tillstyrker bifall.
Hr Cederschjöld, Robert Theophron: Jag värderar
och högaktar på det högsta de motiver, som föranledt
Konungen att framställa ifrågavar. nåd. propos.; men min
uppriktiga önskan är, att Ständerne ej lill densamma måtte
lemna sitt samtycke. Utom det skäl, som Utsk. anfört, att
Svenska nationen sedan urminnes tider vant sig vid att i
högsta instansen dömmas af sin Konung, finnas äfven andra.
Man har som motiv för försvinnandet af Konungens arne röster
i Högsta Domstolen anfört, att Konungen icke borde
äga inflytelse på domaremaktens åtgärder. Jag tror just,att
motsatsen skulle inträffa, i händelse förslaget gick igenom.
Vi hafva icke hittills sett några olägenheter af, att Konungen
deltagit i Högsta Domstolens förhandlingar, eller der begagnat
sina i röster; och det är naturligt, att så länge Konungen
är ledamot i Högsta Domstolen, är Han också angelägen
alt icke influera lill ett beslut, som vore stridande
emot lagarna. Skulle deremot Konungens röster försvinna,
så kan man tänka sig det fall i en aflägsen framtid, alt en
regent ville inverka på domaremakten, och han skulle kunna
anse sig mera oförhindrad dertill, just derföre att han
aldrig kom i den ställning att i högsta instansen sjelf blifva
öfverdomare; och jag anser dessutom det vara af största vigt,
att lagskipningsärendena i högsta instansen afgöras med samma
helgd, som de administrativa målen, d. v. s. att båda
slagen utgå ifrån Konungen. En talare har nämnt, att Konungens
tid ej medgåfve möjligheten af hans ständiga närvaro
i Högsta Domstolen. Sådant vore också obilligt alt
begära, så mycket mer som det är likgiltigt, huruvida Konungen
personligen är närvar., blott besluten utfardas i Ko
-
156
Den »8 November e. m.
nungens namn, hvarigenom åt dessa beslut den helgd bevaras,
som jag anser vara högst nödvändig. På dessa grunder
afstyrker jag bifall till den K. propositionen.
Gr. Horn, Glaes Fredr.: Det var en tid, då äfven
jag med min röst biträdde deras åsigt, som afstyrkte upphörandet
af Konungens domsrätt, på den grund att Svenska
statsförfattningen efter min åsigt fordrade, att Konungens
domsrätt fortfore, emedan denna s. k. Svenskhet innebure
en slags garanti, åtminstone för förhoppningarna, att vinna
den högsta rättvisa, som stod att erhålla; men med utvecklingen
af vårt constitutionelia samhällsskick är det naturligt,
att äfven jag öfvergår från denna åsigt till den , att verkställande
makten bör belt och hållet skiljas från domaremakten.
Det är numera, med den publicitet, som äger rum,
och den vi alltid böra önska måtte fortfara, en gifven följd,
att äfven den högsta rättvisans skipande är underkastadt samma
offentlighet, samma uppmärksamhet och samma klandersom
den lägsta. Det är icke nyttigt för konungamakten att inblandas
i detta allmänna klander, i detta allmänna omdöme öfver det
rättvisa eller mindre rättvisa i lagarnes skipande. Vi hafva dessutom,
enl. vår statsförfattning, ett grundlagsenligt stadgande
ornen ostracism, sorn lemnar åt den lagstiftande makten rätt,
att på det mest eclatanta sätt ådagalägga sitt klander och sin
missbelåtenhet med högsta Jagskipningen. Vid sådant förhållande,
och med den offentlighet, som äger rum i allmänna
ärenden, finner jag det vara högst vådligt, om den okunniga
delen af allmänheten skulle tro, att Konungens röster
vore inblandade i sådana domslut, sam blifvit underkastade
ett sådant allmänt ogillande af Representationen , som lagstiftaren
förutsatt kunna inträffa. Det är på grund af dessa
förhållanden, samt på alla de skäl, som i öfrigt blifvit anförda,
som jag på det högsta tillstyrker, alt Konungens ifrågavar.
propos. nu måtte af R. o. Ad. bifallas.
Ilr Stuart, Carl Gust.: Det är icke särdeles ofta,
som jag äger den tillfredsställelsen att kunna med min röst
understödja de propos:r, som vid denna riksdag ifrån Regeringen
blifvit framställda; men då denna sällsynta tillfällighet
inträffar, anser jag det vara en skyldighet att sådant uttryckligen
tillkännagifva. Jag tillstyrker för min del bifall
till Konungens propos. i della ämne, emedan jag anser
de skäl, hvarpå denna propos. hvilar, vida öfverväga de betänkligheter,
som emot densamma kunna framställas.
En värd talare har visserligen uppgifvit, att icke någon
olägenhet försports genom den domsrätt, som Reg.F:n tillerkänner
Konungen: och äfven jag medgifver , att förhållandet
hitintills verkligen varit sådant; men detta förhållande
mäste endast tiliskrifvas den omständigheten, att Konungen
icke begagnat sig af sin grundlagsenliga rätt uti ifrågavar.
afseende; ty hade Konungen, särdeles vid vissa lillfal
-
Den 18 November e. jn.
len, bevistat Högsta Domstolens öfverläggningar och då möjligtvis
föranled t resultatet vid afgörandet af derstädes förekomna
frågor, deruti ledamöternes meningar varit delade; så
tviflar jag icke, att ju olämpligheten och oriktigbeten af Konungens
inblandning i lagskipningen skulle allmänt hafva erkänts
och klandrats. Jag tror också, att högsta domaremaktens
helgd skall mer vinna än förlora genom bifall till
den föreslagna grundlagsförändringen. Jag får således anhålla
, att Hr Frih. o. Landtm, ville till R. o. Ad. framställa
den propos., om ej R. o. Ad. skulle anse att afgöran*
del af denna fråga må till nästa riksdag uppskjutas, på det
att Konungens propos. då må blifva af R. St. bifallen.
Hr Hjerta, Lars: Jag anhåller att få lägga min röst
till deras, som tillstyrka antagandet af Konungens proposition.
Till de talande skäl, som blifvit anförda för detta tillstyrkande,
anhåller jag att få lägga ännu ett, som af den
sista talaren blef vidrördt. Det är bekant, att Konungen
icke begagnar sin rätt, åtminstone högst sällan, alt sitta i
Högsta Domstolen; om nu det skulle så hända, att Konungen
för någon gång begagnade denna rätt, så är det klart,
att en prasumlion skulle uppstå hos allmänheten, att sådant
icke kunde ske af annan orsak, än att Konungen ville utöfva
inflytande på något visst måls afgörande i en riktning,,
som det kanske i annat fall icke skulle hafva fått. Jag hemställer
till hvar och en, om någon medborgare, sorn ärman
om konungamaktens helgd, kan önska, alt en sådan pr*sumtion
skulle uppsta, eller hurudant intrycket på opinionen
blefve, om ett ärende afgjordes på ett sätt, som lemnade rum
för ett billigt klander. Och på hvem skulle detta klander
falla? Jo, på den höga personlighet, som i ett constitutionelt
samhälle bör anses fredad för allt klander. I fråga om
den minskning, sorn helgden af Högsta Domstolens beslut
skulle lida genom borttagandet af Konungens 2:ne röster,
vill jag hemställa, huruvida Höjeste Ret i Norrige eller de
högsta domstolarne i Danmark, Frankrike eller England äga
mindre helgd, än den i Sverige; och om man kunde tänka
sig, alt, i händelse dessa röster försvunno, en obehörig inflytelse
ofvanifrån skulle komma att äga rum för framtiden
i politiska mål, så är det icke mera omöjligt att tänka
sig, att en sådan inflytelse kunnat äga rum tillförene; ty utrymmet
för misstanken kan ingen inskränka. Hvad det skälet
beträffar, att man borde bibehålla den politiska superstition
hos folket, att det är Konungen som dömmer i högsta
instansen, så kan en sådan superstition hos den minst
upplysta alltför väl bibehållas, då både domstolen kommer
att fortfarande benämnas Högsta Domstolen och domarne
utfärdas under Konungens secret.
Jag anhåller således, att Konungens propos. matte hvila
till grundlagsenlig behandling vid nästa riksdag.
i58
Den 18 November e. ro.
Frih. Sprengtporten, Jac. Wilh.: Det är onekligen
en vacker fiction eller tradition, att Konungen utöfvar
högsta rättvisan i samhället; men för min del måste jag anse
som en lycka, att Konungen icke begagnar denna rättighet;
ty om Konungen skulle handlägga de juridiska målen vid
alla tillfällen i Högsta Domstolen, så är det synbart, att en
stor långsamhet skulle uppkomma i behandlingen af dessa
ärenden , och om Konungens domsrätt skulle inskränkas till
några få fall, så skulle det synas så, som om en ojemn behandling
af ärendena kunde uppkomma. Det är lika nödvändigt
för dem, som blifva dömde, som för konungamakten
sjelf, att den högsta domaremakten är ställd på en neutral
grund, och jag kan ej finna att något äfventyr kan uppkomma
genom bifall till hvad Konungen begärt. Konungamakten
skulle i alla fall komma att utöfva ett olämpligt inflytande
på högsta domarecorpsen, då Konungen,har sig förbehållen
icke allenast benådningsrätten, utan äfven rättigheten
att utnämna domrarne, som skola dömma, samt slutligen
att kunna förordna vid hvilka tillfällen åtal böra äga rum.
Det synes vara skäl att med tacksamhet emottaga Konungens
propos., i hvilken Konungen sjelf tyckes hafva uppfattat
saken ifrån den rätta synpunkten. Jag tillstyrker således,
att Konungens propos. måtte hvila tili grundlagsenlig!
antagande.
Hr von Troil, Emil: Det händer understundom i
det praktiska (ilvet, att man stöter på tilldragelser, som speculanten
på förhand aldrig kunnat ana. En hvar, som
sökt att för sig sjelf redogöra för den lämpligaste organisationen
af en samhällsförfattning, har utan tvifvel kommit
lill deri åsigt, att dertill hörer ett bestämdt åtskiljande mellan
den utöfvande och den dömmande samhällsmakten; så
synes saken vara tillämpad i det närmaste uti alla lagbundna
samhällen. Det var med sådana åsigter, som jag, för
något mer än ra år sedan, då jag först inträdde på detta
rum och innan jag ännu börjat deltaga i öfverluggningarna,
med särdeles förundran fann en Konungens propos. af samma
lydelse som denna blifva afslagen. Jag erkänner, att
jag då trodde det vara någon felande undersökning hos mig,
någon ofullsländighet i mitt begrepp och i kännedomen om
saken, som gjorde att förhållandet föreföll mig oförklarligt.
Jag har likväl, oaktadt jag bemödat mig att utreda saken
under de 12 år, som sedan förflutit, icke kunnat komma
till någon annan öfvertygelse, än att R. St. begingo ett stort
misstag, då de förra gången afslogo propostn i detta ämne,
och jag har ej kunnat föreställa mig, att Sländerne nu
skulle kunna handla på samma vis. Det förekommer mig
således oförklarligt, huru Const.Utsk. kunnat framkomma
med ett förslag sådant som detta; jag befarar att Utsk. låtit
sig villseföras af den i lagstiftningen alltför olyckliga
D«n iS Noram ber c. m.
»5g
metoden att uteslutande fästa sig vid stunden. Den som vill
stifta lagar, måste hafva ögonen fästade på framtiden, icke
mindre än på det förflutna; och jag befarar att Const.Utsk.
gjort afseende på den beklagliga ställning, hvaruti samhällsmakterne
sig nu befinna, och att det ursprung, hvarifrån propos:n
härleder sig, inverkat på Utsk:s beslut. Jag befarar
äfven, att Utsk. låtit sitt beslut ledas af det förhållande, som
under sednare liderymd ägt rum, att nemi. Konungen icke
utöfvar sitt prerogativ att deltaga i Högsta Domstolens öfverläggningar.
Jag tror icke, att någondera af dessa åsigter
bort ligga till grund för Utsk:s förslag. Man har
sagt, att det nuvar. grundlagsbudet lemnar åt domaremaktens
utslag en större helgd än som skulle blifva händelsen,
ifall Konungen ej mera skulle hetas deltaga i besluten, eller
om hans röster skulle upphöra. Jag är ej af samma tanke;
jag tror ej, att den vördnad, som folket skänker högsta maktens
beslut, de må nu angå administrativa eller juridiska ärenden,
bör grunda sig på annat än sträng sanning. Det
må hafva varit nödigt, att, i folkslagens barndom, med vidskepelser
och bedrägerier leda dem till målet; men i den mån
civilisationen utvecklar sig, så är det sanningen, och endast
sanningen, mine herrar! som har värde oell väcker vördnad.
Antingen åsyftar man, om det K. prasrogativet skall förfara,
att det skall blifva en död bokstaf: i sådant fall har man
grundat vördnaden för Högsta Domstolen på en förvillelse
bos folket, eller också åsyftar man, att Konungen skall deltaga
i Domstolens öfverläggningar och beslut; i sådant fall
vore del dock omöjligt och emot billighetens fordringar, att
begära det Konungen ständigt skulle närvara vid domstolens
förhandlingar. Det blefve således blott en och annan
gång Han skulle der inträda och afgifva sin röst; och får
jag med anledn. deraf fästa Husets uppmärksamhet på det
principvidriga derutinnan, att en domare skulle inedgifvas
rättigheten att infinna sig i Domstolen för att rösta , då han
dertill hade tillfälle och lust, och att kunna afhålla sig
derifrån, då han icke fann sig benägen att deltaga i besluten.
Det är sannt, att Konungens majestät är fredadt ifrån
allt åtal; detta är en vacker grundsats, som genomgår
all sann constitutionel lagstiftning; men då man vill betrakta
saken i dess verkliga förhållande, su bör man ihågkomma,
att äfven Konungar äro menniskor. Man måste då
äfven ihågkomma, att den som är ställd på högsta spetsen i
det lagbundna samhället, midt emellan de stridande parterna,
svårligen lärer undgå att känna mera benägenhet för den
ena delen af dem än för den andra, och att således Konungen
troligen skulle i Domstolen företrädesvis infinna sig,
om icke för att motverka dem, som Han ej älskade, åtminstone
för alt gynna dem, som voro honom angenamast. Jag
tror, att Svenska folket är Konungen tacksamhet skyldigt:
för den propos., sorn blifvit framställd, och att hvar neli en
D«n iS Hovembit e* m.
som vid flera tillfallen funnit sig förpligtad att bestrida de
förslag som ifrån Styrelsen utgått, äfven är pligtig att vid
delta tillfälle förklara sin tacksamhet. Jag röstar för propos:ns
hvilande till nästa riksdag.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henr.: Jag hade icke ämnat
att yttra mig i denna fråga, då de ledamöter af Ståndet,
som talat emot Utsk:s betänk., så fullständigt utvecklat
den mening jag inom Utsk. tillhört; men då en talare antydt
möjligheten att Const.Utsk. vid detta tillfälle grundat
sitt betänk, på den nuvar. ställniugen och tidsförhållandena,
eller på möjligheten af ett på förhand varande misstroende
till Styrelsens förslager; så vågar jag förklära, att någon
sådan bevekelsegrund ingalunda utgjort basis för Const.-  Utsk:s utlåt, i denna del. Det vore kanhända förmätet af
mig att yttra, det alla de skäl emot Const.Utskrs betänk. ,
som nu här blifvit förebragta, under discussionen af ämnet
inom Utsk. redan blifvit af mig och af de med mig lika
tänkande anförda, men att en stor del af dessa skäl der blifvit
uttalade, det är hvad jag vågar försäkra. Grunden till
Utsk:s beslut, så vidt man kan bedömma afsigterna genom
ett uttaladt yttrande, har stött sig på lagklokhetens förfoganden
och det sunda omdömet, och jag har äfven hört
inom detta Hus en för lagkunskap väl känd man yttra sig
för Utsk:s betänk, i samma anda, som Utskrs pluralitet ut»
tryckt sig, hvilken sökt göra gällande den tro, som jag icke
delar, att nemi. det utgjorde en tillfredsställelse för folkets
öfvertygelse, att anse sig vara dömd af Konungen
genom domslutet i Högsta Domstolen. Jag förenar mig således
med de värda ledamöter, som yrkat, att Konungens
nåd. propos. måtte blifva hvilande till grundlagsenlig behandling
vid nästa riksdag.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Jag anser mig böra
anföra till stöd för den K. propos:u ett skäl, som icke blifvit
omförmäldt, men soin yttrades för 2j8 år sedan och således
har åldern för sig. Den som yttrade detta skäl, var Konung
Carl IX, hvilken, som man väl vet, var temmeligen
mån om sin myndighet. Ilan förklarade dock 1602, i ett.
förbud att vädja till de s. k. räfst- och rättare-lingen, att
han hvarken kunde der vara domare, emedan han på Rikets
vägnar vore åklagare, eller hade tid med domareförrättuingar
i anseende till andra riksvårdande angelägenheter.
Dessa skäl gälla, efter min förmening, ännu. Jag anser
således proposm vara riktig. Härtill bör jag lägga, att
då Högsta Domstolens ledamöter kunna ställas för Riksrätt,
då de kunna af opinionsnämnden utröstas, hurudan! skulle
väl omdömet i Riket blifva, om Konungen delat den mening,
för hvilken Domstolens öfrige ledamöter anklagades
och sakfälldes, eller för hvilken den tysta opinionsnämnden
fäll
-
Den 18 November e. m. 1G1
fiilide utröstningsdomen. Det är skilnad emellan hvad som
tilldrager sig i Högsta Domstolen och i Statsrådet. Uti det
sednare linnas ansvarige föredragande och rådgifvare, hvilkas
fel det ur, om en sak icke blir rätt framställd. I Högsta
Domstolen finnas väl också föredragande, men del är
domrarties skyldighet att sjelfve gå igenom sakerna och läsa
handlingarna. Att sådant är omöjligt för Konungen inser
hvar och en. Jag tillstyrker att den K. propos.'n måtte
för grundlagsenlig behandling hvila till nästa riksdag.
Hr Frih. o. Landtm, yltrade, att då Utsk. afstyrkt
bifall å K. M:s nåd. propos., ansåg Hr Landtm, sig först
böra framställa den propos., som vore närmast förenlig med
Ulsk:s förslag; hemställande Hr Landtm, alltså, om R. o. Ad.
behagade afslå K. M:s ifrågavar. nåd. proposition.
Ropades nej.
Uppå derefter framställd propos. fann R. o. Ad. den
nåd. proposin böra hvila till nästa riksdag , lör att då beslutas
öfver.
Ånyo föredrogs Const.Utsk:s den 7 och 16 dennes på
bordet lagda meni. N:o 54, med utlåt, öfver K. M:s nåd.
propos., alig-.de upphäfvande af hvad bil stadgadt är om
lagförklaringars utfärdande af Högsta Domstolen.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Coust.Utsk. har
i detta betänk. N:o 54 tillstyrkt K.RLsnåd. propos. angcde
upphäfvande af hvad nu stadgadt är om lagförklaringars utfärdande
af Högsta Domstolen; men Coust.Utsk. har dervid
tagit i betraktande sitt afstyrkande af propösm rÖrtde upphörandet
af Konungens aine röster i Högsta Domstolen, och
i följd deraf har i detta mern. influtit, alt 21 §:n Reg.Fm
målte inskränkas till följande lydelse : ''Konungen äger 2:110
röster i de mål, hvilkas föredragning och afgörande Han för
godt finner att i Högsta Domstolen öfvervara.” Sedan R. o.
Ad. beslutat, alt Konungens propos. rör:de upphörandet af
Dess 2 röster skall hvila till grundlagsenlig behandling lill
nästa riksdag, torde R. o. Ad. icke oförändradt kunna antaga
detta nu föredragna memorial. Jag skulle föreslå, i
händelse sjelfva saken gillades, att R. o, Ad. fattade samma
beslut som nyss, att nemi. bifalla K. M:s nåd. proposition.
Frih. Cederström, Jacob: Då icke förr än vid
nästa riksdag afgöras kan, huruvida Ständerne komma att
antaga den Konungens nåd. propos., som nyss beslöts skulle
hvila till en kommande grundlagsenlig behandling; så lärer
deraf blifva en följd, att, för deli händelse att nämnda propos.
vid nästa riksdag blefve afslagen, det af Utsk. här uppgifna
förslag bör qvarstå lill grundlagsenlig behandling vid
flästa riksdag och kan ej falla förr, än Ständerne sig öfver
17 Hi 21
iGa
Den 18 November e. ni.
hufvudfrågan yttrat; men lika med den sista talaren anhåller
jag om Hr Frih. o. Landtnäs propos., alt, jemte detta
förslag, Konungens propos. måtte till grundlagsenlig behandling
blifva hvilande.
Hr Frih. o. Landt m.yttrade, att, då Const.Utsk. i delta
utlåt. N:o 54 förklarat att Utsk. i sin helhet tillstyrker Konungens
propos., R. o. Åd. behagade finna, att, enl. 8r §:ii
Reg.F:n, densamma måste hvila till nästa riksdag, då R.
St. skola sitt beslut derom fatta, den må vara uppfattad i
hvilka ordalag som helst, eller slå mera eller mindre tillsammans
med de beslut R. o. Ad. öfver föregående ämne
fattat.
Frih. Tersmeden: Const.Utsk. har visserligen icke'
tillstyrkt antagandet af Konungens propos. alldeles oförändradt,
enär propos:n innehåller, alt 21 §:n 2 mom. Reg.-  F:n måtte upphäfvas, men deremot Utsk:s förslag antyder
alt nämnde §:s 2 mom. måtte inskränkas till den lydelsen,
att Konungen äger tvänne röster i de mål, hvilkas föredragning
och afgörande Han för godt finner att i Högsta Domstolen
öfvervara. Det är just delta morn., som Konungen
föreslagit skulle upphöra, men Const.Utsk. deremot ansett
böra qvarstå, och således bar icke Utsk. tillstyrkt antagandet
af Konungens propos. i sin helhet. I händelse det låter
sig göra att till grundlagsenlig behandling antaga alternativa
förslag, nemi. både Konungens propos. och Utskrs hemställan,
så har jag visserligen för min del ingenting deremot.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att 0111 förhållandet
vore sådant, som han uppfattat Frih. Tersmedens yttrande,
så finge Hr Landtm, medgifva, alt Hr Landtm, orätt uppfattat
Const.Utsk:s förslag. Frih. Tersmedens förslag vöre,
om Hr Landtm, rätt uppfattat det, att Konungens propos.
skulle blifva hvilande i sin helhet oförändrad, för alt beslutas
öfver vid nästa riksdag, och att derjemte Const.Utsk:s
nu afgifna förslag skulle hvila till nästa riksdag, för att, i
den händelse K. M:s nyss förut under öfverläggning varande'
propos. då blefve afslagen, kunna antagas.
Hr von Hartmansdorff, Atig.: Jag finner det alldeles
öfverensstämmande med Ståndets beslut i den förra frågan,
att, äfven i denna, Konungens propos. lägges på bordet
till grundlagsenlig behandling vid nästa riksdag. Men att
samtidigt med denna åtgärd vidtaga motsatsen och pä bordet till
nästa riksdag äfven lägga Const.Utskts förslag söm upphäfver
den K. propos:n, det kan jag icke medgifva. Det vore detsamma,
som alt, på en gång, säya både ja och nej, eller
alt förklara det man ej vet hvilketdera man vill. Emot ett
sådant behandlingssätt måste jag reservera mig, och hoppas
att Hr Frih. o. Landtm, icke dertill lemnar sin medverkan.-
Deli iS November e. m.
i63
Frih. Cederström: Den siste talaren måtte väl medgifva,
att det är en möjlighet att Sländerne vid en kommande
riksdag kunna afslå den K. proposrn, och i sådant
fall är det ju naturligt, att Ulskrs här uppgifna förslag bör
qvarstå för att då i propos:ns ställe insattas. Jag skulle
tro, att det faller af sig sjelft all Utsk:s förslag icke bör
eller ens lagligen kan annibileras, men val blifva beroende
af del beslut, sorn Ständerne komma alt fatta i anledn. af
Konungens proposition.
Hr von Troil, Emil: Jag skulle tro, att det icke
innefattar någon nyhet, att Ständerne på sina bord till en
kommande riksdag lägga villkorliga förslag, eller sådana,
hvilkas företagande till afgörande äro grundade på förkastandet
eller antagandet af något annat förslag, söin äfven
är lagdt på bordet. Jag skulle således tro, att tona R. o.
Ad. ville på detta sätt lägga på bordet alternativt, så väl
den K, proposfn som Utsk:s deröfver framställda förslag, så
kan sådant icke tydas derhän, som skulle Ståndet icke veta
hvad det ville. Det förekommer mig tverlom, att Ståndet
ganska väl visste hvad det ville, nemi. att Ståndet vill bifalla
den K. M:s nåd. propos., hvarom handlas i betänk.
N:o 5 5. För den händelse, att denna propps, af samtliga
RiksSt:n vidden kommande riksdagen blefve bifallen, ville
Ståndet äfven bifalla den K. propos., hvarom talas i betänk.
N:o 54; men för det att åsigten om saken n u är sådan,
är det icke sagdt, att samma åsigt gör sig gällande
vid nästa riksdag. Man kan alltför väl tänka sig, att
Ständerne då afslå Konungens propos. om upphörandet af
Hans tvänne röster i Högsta Domstolen, och för sådan händelse
anser jag, att Ständerne böra antaga Utsk:s förslag
angtde lagförklaringars meddelande, icke såsom det aldra
hästa möjliga, utan som det bästa, som kan erhållas, (lall
Konungens propos. icke skulle antagas.
Hr Frih. o. Landtm, anhöll, att R. o. Ad. mätte
dröja med fattandet af sitt beslut tills K. M;s ifrågavar.
nåd. propos. blifvit från cancelliet afhgmtad; Hp Landtm,
trodde knappt, att han fattat Utskts framställning oriktigt;
han trodde sig i Utskts utlåt. N;o 54 finna, att K. M. föreslagit
upphäfvande af 19 §:n, 21 §:n 2 morn. samt 88 §:n
2 mom Reg.Ftn; detta hade Utsk. också tillstyrkt, hvarföre
icke meningen kunde vara, att tvänne förslag skulle blifva
hvilande, utan blott det sorn Konungen framställt och
Utsk. tillstyrkt.
Sedan K. M;s nåd. propos, angtde upphäfvande af
hvad nu stadgadt är om lag fö 1 klarjngars utfärdande af Högsta
Domstolen, nu kommit tillhanda, blef den uppläst.
Frih. Tersmeden: Af dessa nu upplästa Konungens'
proposrr synes för mig åtminstone tydligt, att Konungen så
till vida sammanbundit desamma, att hvad förslaget om de
164
Den 18 No reuber 9. ui.
tvänne rösternas upphörande eller 21 §:n r mom. Reg.F:n
beträffar, det först skulle afgöras, och derefter 21 §:n 2
morn. eller frågan om lagförklaringars utfärdande uppgifvas,
hvaraf följer, alt bifall till dessa begge propos:r innebitre
ett fullkomligt försvinnande af hela den 21 §:n; ty
skulle, som f 1 r Frih. o. Landtm, tycktes anse, den K. propos:n
rör:de lagförklaringars utfärdande mellan riksdagarna
endast hafva afseende på utgående af 2 inom. i 21 §:n, så
skulle det komma att qvarstå som Utsk. låtit qvarstå, nemi.
att Konungen, vid lagförklaringars utfärdande, äger 2 röster
i de frågor, i hvilkas afgörande Ilan behagar deltaga. Jag
hemställer huru detta skulle rimma sig med R. o. Ad:s beslut
att låta Konungens propos. om de tvänne rösternas
upphörande förblifva bvilande till nästa riksdag. Jag anser
deremot lämpligt och rätt, att R. o. Ad. låter så väl Konungens
propos. som Utsk:s förslag hvila alternativt till nifsta
riksdag; beroende afgörande! af förslaget i detta betänk.
N:o 54 på huru förslaget i N:o 53 blifvit afgjordt.
Frih. Cederström: Till hvad den siste talaren nyss
yttrat anhåller jag att blott få upprepa, att då Konungens
i det förra betänk., N:o 53, upptagna propos. angår 1 mom.
i 21 §:n, så angår den i förevar, betänk. N:o 54 förekommande
K. propos. samma §:S 2 1110111.; men TJtsk.-s förslag
i delta betänk. N:o 54, som biträder Konungens propos.
ongrde sistnämnda mom:s upphörande, innefattar, för den
händelsen att Konungens propos. blefve vid nästa riksdag
afslagen, en sådan lydelse af 2 r §:n, som den skulle vara,
sedan 2 moni. efter K. propos:n blifvit afslaget under supposition
att Konungens propos. i JV:o 54 blef bifallen, och
derföre böra begge delarne, både propos. och betänk,,
hvila till nästa riksdag.
Hr von Troil: Det synes visserligen, som Konungens
nåd. afsigt varit att så uppställa sina propos:r, att den ena
skulle kunna antagas oberoende af den andra; men jag tror,
att Const.Utsk., i uppställandet af ifrågavar. memorialer,
gjort denna afsigt om intet, derigenom att Utsk. i frågan
om den 21 (pn Reg.Fm andragit, icke hvad som skall utgå,
i händelse K. M:s propos. om lagförklaringars utfärdande
antages, utan hvad som i sådan händelse skall qvarstå. Deraf
åter uppstår den följd, att om Utsk:s betänk. N:o 54 blir
bvilande till nästa riksdag och då antages, så komme Ständerne
att antaga en grundlags-§, som bestämde att Konungen
skall äga röster i Högsta Domstolen, och som följaktligen
stöde i strid med den K. propos., som blifvit besluten till
grundlagsenlig behandling vid nästa riksdag. Det är med anledn.
af detta misstag af Const.Utsk., som det lärer blifva behöfligl att
så väl Konungens propos. som Utskls förslag blifva bvilande
alternativt till nästa riksdag. Hade Utsk. föreslagit, alt orden:
''Konungen äger — — —• t. o. 111. öfvervara” skulle
Den 18 November c. m.
utgå, då hade ett sådant förslag lätt låtit sig sammanblandas
med Konungens propos.; men derigenom att Utsk. upptagit
hvad som skall qvarstå, under förutsättning alt den
K. proposin skulle afsläs, har förhållandet blifvit sådant,
alt man nödgas hafva alternativa förslag i denna fråga hvilande
lill nästa riksdag.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om K. o. Ad. ansåg
öfverläggning en fulländad,
Ropades ja.
Hr Landtm, yttrade, att R. o. Ad. behagade finna
att, till följe af 8i §:n Reg.Ftn, K. M:s ifrågavar. nåd.
propos., sedan den, enligt IJr Landtnäs tanke, blifvit af
IJtsk. tillstyrkt, hvarom äfven R. o. Ad:s ledamöter tycktes
vara ense, lomme att hvila till grundlagsenlig behandling
vid nästa riksdag.
Ropades ja.
Hr Frih. o, Landtm, tillkännagaf i andledning af
den andra frågan, huruvida Utsk:s förslag äfven jemte K.
M:s propos, skulle komma att blifva hvilande, att han för
sin del icke fullt kunde inse lämpligheten deraf, när man
betraktade Utsk:s förslag. Detta förslag innehölle endast
ett tillstyrkande af Konungens propos., ehuru det blifvit
uppstäldt i andra Ordalag, eller sådana, som om det endast
vore fråga om bifall til! denna K. propos. och ingen
annan förändring i dessa §§ vore i fråga. Om vid nästa
riksdag Konungens propos. i detta afseende hlefve bifallen,
och ingenting annat då bifölles, torde R. o. Ad. finna, att
Utskts förslag vore helt och hållet antagligt, Skulle åter
så väl denna K, propos., som den, hvilken nyss förut blifvit
af R. o. Ad. förklarad böra hvila till nästa riksdag,
blifva bifallen, så kunde Utskts förslag icke blifva bifallet
vid nästa riksdag. Således förekomme det Hr Landtm., som
man under alla synpunkter skulle kunna besluta öfver båda
de K. propositionerna vid nästa riksdag, om de blefve hvilande,
äfven utan Utskis förslag,
Frih. Tersmeden: Jag ber om ursägt, att jag icke
kan godkänna Hr Frih. o. Landtmts förklaring, utom hvad
angår den sednare afdelningen deruti, — d. v. s., att om
Konungens propos, hvarom betänk. N:o 53 handlar, bifalles,
så kan ej heller detta Utsk:s mein. N:o 54 bifallas, emedan
de tvänne röstcrne redan äro borttagne genom bifallet
till propostn i betänk. N:o 53; men just i den händelse,
alt Konungens propos. om de tvänne rösternas upphörande
icke antages, och för att göra det möjligt för Ständerna alt
i alla fall bifalla Konungens propos. i fråga om lagförklaringars
utfärdande, tror jag, att Utsk:s betänk, bör hvila
till nästa riksdag jemte Konungens propos. alternativt; ty
D e ii 18 November e. ra.
om det första förslaget afslås, så kan icke Konungens propos.
i det andra fallet antagas; men deremot kan då Ulsk:s
betänk. antagas, och derföre bör det äfven hvila.
Hr Lefren, Joli. Pehr: Konungens håda propos:r
innehålla [vänne frågor, den ena afskaffandet af Konungens
Ivaline röster i Högsta Domstolen, den andra afskaffandet
mellan riksdagarna af Konungens och Högsta Domstolens
gemensamma rätt att lagförklaringar afgifva, Coust.Ulsk.
afstyrker bifall till den första proposln, men tillstyrker bifall
till den sednare. Derof kommer man i nödvändighet
att hafva tvänne förslag rörrde den sednare punkten. Kölden
händelse att Konungens första propos. icke skulle antagas
vid nästa riksdag, så följer deraf klart, att §:ti måste
innehålla att Konungens två röster i Högsta Domstolen skola
qvarstå; men det är ingenting som hindrar att i alla händelser
Konungens rätt att jemte Högsta Domstolen göra lagförklaringar
mellan riksdagarna, kan upphöra. Det är ur
denna synpunkt, sorn jag tror att Coust.Utsk. handlat, och
den öfverensslämmer med hvad Frih. Tersmeden sednast
Upplyste oss om,
Frih. Sprengtporten, Jac. Willi.: Då IJr Frih,
p. Landtm, i sin nyss afgifna förklaring icke yttrat, att Hr
Frih. o. Landtm, för sin del fann något mot formerna stridande
deruti att alternativa förslag kunna blifva hvilanda
vid ett tillfälle, sådant som detta , då fråga är om tvän^
pe §§, som hafva sammanhang med hvarandra, och beslutet
öfver den sednare §:n är beroende af beslutet öfver
den förra; så synes det vara klart, hvad flere talare äfven
yttrat, att det icke blir möjligt för Ständerna att vid
pasta riksdag bifalla K. M:s nåd. propos. i fråga om lagförklaringarna,
i händelse den K. propostn ang:de de tvänne
rösternas upphörande i Högsta Domstolen då skulle afslås,
med mindre än alf tvänne alternativa förslag blifva
hvilande, hvaraf det ena igenfinnes i Konungens propos,
och det andra i Ulsk;s förslag, grundadt på detta afslag.
Jag hemstäder derföre, pm icke propps, kunde framställas i
öfverensstämmelse med hvad flere talare yrkat.
Gr. Frölich: Jag vet ej om jag rätt uppfattat Hr
Frih. o. Landtnäs sedpaste förklaring, då den förekommit
mig likstämmig med en vägrad propos., och anser fördenskull
nödigt att få yeta, huruvida Hr Frih. o. Landtm, deciderat
sig att vägra propos. eller icke. I sednare fallet skulle
jag vilja understödja hvad flere af föregide talare yttrat;
j förra fallet åter får man lof att vara betänkt på andra
Utvägar för att komma till ett slut i såket).
Hr von Hartmansdorff: Såsom mig synes, är förhållandet
följande: om Ständerne vid nästa riksdag antaga
{konungens propos. om de tvänne rösternes upphörande; så
kommer Const.Utsk:s betänk. N:o 54 att stå i strid dermed.
Den 18 November e. m.
167
Skulle åter Sländerne då afslå Konungens propos. i nämnda
hänseende, så synes Const.Utsk:s förslag i betaok. N:o 5j
vara öfverflödigt. Jag tror mig således böra" vidblifva den
framställning, hvarmed jag började.
Frih. Tersmeden: Sedan min uppmärksamhet enskildt
blifvit fästad derpå, alt Konungens propos. rör:de
lagförklaringars utfärdande mellan riksdagarna endast afser
förändring af 21 §:n 2 mom. och ej handlar om, eller pä
minsta vis rörer 1 morn.; så medgifver jag mig hafva haft
orätt i min framställning, ty 0111 Konungens propos. i denna
fråga blir hvilande, så kan den verkligen, enär den blott
rörer 21 §:n 2 morn., afgöras fullkomligt oberoende af det
sätt hvarpå béslntes öfver samma §ts 1 morn.; eller äfigtdé
iipphörändet af de tvänne rösterna, derföre att det är i
Inom. i 21 §:n, som talar om Konungens tvänne röster i
(dogsta Domstolen, oell huruvida det 2 mom. kommer alt
stå qvar eller icke, beror på huru voteringen utfaller örn
det 1 morn. i 21 §:n. Jag har blifvit missledd deraf, att
Const.Utsk. låtit utföra liela momts ordalydelse,- i stället
ätt med streckar beteckna hvad .sorn ligger emellan öhdén:
^Konungen äger’’ oell ”Domstolen Öfvervara.’’ jag afstår
således ifrån mitt yrkande att Const.Ulskis förslag skall
blifva hvilande jemte Konungens propos., emedan samma
hesultat vinnes, örn endast den K. proposin blir hvilande.
Gr. Frölich: Jag fruktar att den siste talaren médgilvit
för mycket, då lian återtagit sin först gjorda framställning.
Väl hade Const.Utsk. kunnat uppställa delta
meni. på ett annat sätt; men jag kan ej finna, att deraf
följer någon oformlighet, om både Konungens propos. och
ConstiUtskis förslag alternativt blifva hvilande, emedan', i
händelse Ständerne vid nästa riksdag gilla hvad sorn är beslutad
t rÖr:de i morn 1 qi §:n , d. v. s. den säk, hvarom
äfhandlats i betänk. N:o 53; så Ser jag ej, luiru ens det
kan blifva fråga att antaga Const.Ulskis förslag N:o 54,
Sorn rör 2 mom i samma §. Antages deremot icke Konungens
propos. röride 1 molius försvinnande, så hindrar sådant
likväl icke att bifalla förslaget i afseende på det Sednare
momentet. Inträffar nu åter motsatsen, så kommer det alternativt
lagda förslaget icke att bifallas; ty det ligger ju i
naturen af alternativa förslag, att ej begge två kunna antagas,
utan blott det ena.
Frih. Cederström, Jacob: Jag hemställer, för den
händelse att Konungens propos. skulle vid nästa riksdag
afslås, eller sorn Utsk. förutsatt, att denna propos. kunnat
Vid denna riksdag blifva afslagen, huruvida förslaget kommit
att se hattie ut, örn deri statt "Konungen äger — —
Domstolen öfvervara,” eller om förslaget, då det ej är
längre än aJj, rader in netto, fullt uttryckes. Del lärer i
i68
Den 18 November e. ra.
öfrigt vara klart, att om 2lne alternativa förslag till förän»
öring af en gruntllags-§ blifva hvilande, skall det ena eller
det andra antagas, eller ock om de begge afslås, så kommer
den gamla §:n att stå qvar.
Hr Printzensköld, Carl: Jag skulle tro, alt de
begge siste talarne misstagit sig om saken, dåde tillstyrkt, att
Coust.Ulskts betänk, skulle antagas till grundlagsenlig! behandlande
vid nästa riksdag. Man måste nemi. ihågkomma,
att K. M. afgifvit a:ne nåd. propostr: den ena om upphörandet
af Konungens 2:11c röster, saint, i och med detsamma, om
borttagandet af lista moni. i den grundlags-§, som omtalar
samma röster; den andra, örn upphörandet af Konungens
lätt att gemensamt med Högsta Domstolen, mellan riksdagarna,
meddela lagförklaringar, eller om försvinnandet af
det 2:a mom. af samma grund!ngs-§, som omtalar just denna
Konungens och Högsta Domstolens gemensamma rättighet.
Om nu Konungens propos., som rör borttagandet af de 2:ne
rösterna, vid nästa riksdag bifalles; så är det klart, att den
Öfriga delen af 21 gin, som rör lagförklaringarna, qvarstår.
Skulle åter samma propos. afslås, men deremot proposln rör:de
sednare mom. i denna §, eller den som handlar om lagförklaringars
utfärdande, bifallas, så blir följden den, alt lag-§:n
star qvar oförändrad i hvad den rör Konungens begge röster,
men upphör i hvad densamma rör lagförklaringarna.
När man jemför Const.Utskts betänk, med grundlagen, så
finner man klart, att det i:a morn., som Coust.Utsk. i sitt
betänk, inryckt, icke är annat än en trogen afskrift af grundlagens
ord i 1 mom. 21 §:n Keg.Fm. Det är ju således
öfverflödigt att låta grundlags-mom. införas i betänk., så
mycket hellre, som .Ständerne vid nästa riksdag icke äga alt
sig öfver förslaget yttra, annorlunda än med ja eller nej.
Således, 0111 Ständerne skulle vilja bifalla Const.TJtskts betänk.
ronde förändring i 88 §:n, som blott handlar om lagförklaring;
så kunna Ständerne icke göra det, i händelse de
bifallit Konungens propos. om de 2:ne rösternes upphörande
och således i förväg afslagit det inom., som betänk, här innehåller,
och hvilket innefattar blott en afskrift af grundlagens
ordalydelse. Jag tillstyrker således, att Konungens
propos. måtte antagas, sådan sorn den ar, till grundlagsenlig
behandling, men att Const.Utsk:s betänk, måtte afslås.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henr.: Jag är icke öfvertygad
om alt i Const.Utskrs betänk, ligger något så beskaffadt
förslag, sorn hindrar Utskls betänk, att blifva hvilande.
Jag får fästa Husets uppmärksamhet på sjelfva frå»
gan, nemi. att, om begge K. propos:na komma att vid nästa
riksdag bifallas, så föijer ock deraf, att liela 21 §:n försvinner;
men under den förutsättning, hvarunder Const.Utsk,
afstyrkt bifall till den första K. propos:n, eller den som angår
-
Den 18 November c. ni.
går de 2tne rösternas upphörande, och för det fall, att en
sådan Utsk:s åsigt gjorde sig gällande vid nästa riksdag, har
Utsk. äfven varit absolut tvunget att lemna ett förslag, huru
i sådant fall a t §:n skulle komma att se ut. Om nu
både Konungens propos. och Utsk:s förslag blefve hvilande,
så är dermed ingen fara skedd; ty om Konungens propos.
antages, så förfaller Const.Utsk:s förslag till 21 §:n. Skulle
åter Konungens propos. icke antagas, så måste något stå
qvar som 21 §; och ifrån denna synpunkt är det, som jag
tror, att Coust.Utsk:s mern. kan i sitt nuvar. skick blifva
hvilande till nästa riksdag.
Hr Cederschjöld, Robert Theophron: Först
då Frih. Cederström, Jacob, uppstod och framställde sitt förslag,
ansåg jag detsamma vara öfverensstämmande med det
lätta; men jag har sedan tagit närmare kännedom om Konungens
propos. och finner Frih. Cederströms förslag icke
vara af behotvet påknlladt. Konungens propos. i detta ämne
kan af Ständerna antagas till hvilande, utan alt man
derigenom kominer i någon stridighet eller motsägelse emot
den förra propos:n, ehvad utgång densamma än må få. Oin
man tänker sig bifall till Konungens propos. om de begge
rösternas försvinnande, så äro vi ense om, att Konungens
propos. i afseende på lagförklaringar är riklig och kan antagas.
Frih. Cederströms förslag afser således endast det
fall, att Konungens propos. om de 2 rösternas försvinnande
skulle afslås; men äfven om det så händer, kon likväl Konungens
propos. 0111 lagförklaringars upphörande godkännas.
För att bäst och enklast kunna bedomina detta, behöfver
man blott fråga sig hvad Konungens förslag om lagförklaringars
upphörande innehåller, nemi. att först 19 §:n Reg.-  F:n skall utgå, som lyder sålunda: "Inkomma till Konungen
ifrån domstolar och embetsman förfrågningar om la"geus
rätta mening i sådana fall, sorn till domares åtgärd
"höra, äge ock Högsta Domstolen att de sålunda sökta för"klaringar
gifva.” Hvar och en finner, att denna § kan utgå,
oaktadt Konungen bibehålles vid sin domsrätt i Högsta
Domstolen. — Vidare har Konungen förklarat, att 2 mom.
i 21 §:n skall utgå. Delta mom. lyder sålunda: ”Alla frågor
om förklaringar öfver lagen skola hos Konungen an"inälas
och Dess röster deruti inhemtas och beräknas, änskönt
Han icke i Högsta Domstolens öfverläggningar derom
"deltagit.” Della mom. kan äfven försvinna. Slutligen har
Konungen föreslagit, att 2 morn. i 88 §:n måtte utgå; dess
lydelse är följande: "De förklaringar, som, till svar på insomna
förfrågningar om lagens rälta mening, Konungen ge"nom
dess Högsta Domstol emellan riksdagarna gifver, kunna
"af R. St. ogillas, hvarefter de icke längre vare gällande
"eller af domstolarna iakttagas eller åberopas må.” Hvar
och en finner tydligen, att Konungen i sin propos. i afseen17
U. 22
ijo Den 18 November e; m.
de på lagförhlaringars upphörande icke föreslagit ett enda
ord, som står i strid nied pvopos:n om rösträtlighetens försvinnande
i Högsta Domstolen, .äfven om denna propos.
skulle afslås. Jag tillstyrker således, att Konungens propos.
i detta ämne oförändrad måtte förblifva hvilande lill nästa
riksdag för alt då af R. St. antagas.
Frih. Sprengtporten: Jag vill visserligen medgifva
Hr von Hartmansdorff, att det må anses Öfverflödigt, att Const.-  TJtsk:s förslag i den sednare grundlagsförändrings-frågan hvilar,
eftersom Konungens propos. i alla fall, om den antages,
bestämdt uttrycker, alt a mom. i 21 §:n skall försvinna;
men den skilnad uppstår dock, att i sådant fall finnes icke
någon redaction, sorn hvilar, hvilket dock är nödigt, för att
veta huru §:n skall lyda sedan förändringen ägt rum.
Hr Printzensköld: I anledn. af hvad som blifvit
yttradt om nödvändigheten att äga ett hvilande redactionsförslag,
får )ag erinra derom, att 21 §:n är afdelad i 2:ne
punkter, som äro så skiljda, alt den ena kan försvinna utan
att detta inverkar på den andra punktens ordalydelse. Sålunda
kan den punkten, som innehåller att Konungen äger
2:ne röster etc., försvinna, och den sednare, som angår lagförklaringars
utfärdande mellan riksdagarna, qvarstå, och
tvertom, så att jag för min del icke anser något redactionsförslag,
hvarken för det ena eller andra fallet, vara af behofvet
påkalladt. Jag tillstyrker således, att detta betänk,
måtte läggas till handlingarna, sedan Ståndet beslutat att
K. M:s propos. skall hvila till grundlagsenlig behandling.
Frih. Tersmeden: Jag är hufvudsakligen förekommen
af den sista talaren, och får endast fästa deras uppmärksamhet,
som önska att något redaclionsförslag måtte
finnas hvilande, derpå, alt örn Konungens propos. i del ena
fallet t. ex. bifalles, så utgår ur 21 §:n det morn., hvarom
den bifallna proposm handlar, hvaremot samma morn. kommer
alt qvarstå, i händelse proposm afslås, och att således,
i händelse båda proposma bifallas, hela 21 §:n kommer att
försvinna.
Frih. Cederström: För att komma till slut i denna
fråga, hvilken, på det hela taget, icke är af särdeles vigt,
får jag hemställa till R. o. Ad:s uppmärksamhet, huruvida
ej det varit rättast, om Utsk. satt i ett särskildt mom. dessa
ord, att nemi., i händelse Konungens propos. i betänk.
3ST:o 53 varder af Ständerna antingen vid denna eller nästa
riksdag afslogen, men deremot Konungens, af Const.Utsk. i
dess betänk. N:o 54 tillstyrkta, propos. bifalles, kommer
21 §:n i Reg.F:n att blott innehålla följande ord: ”Konungen
äger 2:ne röster i de mål, hvilkas föredragning och afgörande
Han för godt finner att i Högsta Domstolen öfvervara.
” Men för alt, 50m sagdt är, komma till ett slut, fö
-
Den iS November e. 61.
iru
reslår jag, att R. o. Ad. ville förena sig om den gemensamma
tanke att återremittera ifrågavar. betänk., på det att
hvad Utsk. hemställt i 2 punkten, nemi. att 21 §:n skulle
få den deri föreslagna lydelse, måtte skiljas ifrån betänk.
N:o 54 för alt utgöra ett särskildt morn., för den händelse,
att den K. propos., hvarom betänk. N:o 53 handlar, blefve
af Ständerna vid nästa riksdag afslagen.
Hr von Troil: Visserligen måste det medgifvas, att
här ifrån början af öfverläggningen något misstag ägt rum,
men det härledde sig derifrån att den K. propos:n icke fanns
till hands, och att någon, som här inom Huset har ett temmeligen
högt säte, tycktes vara af den tanke, att Utsk:s förslag
öfverensstämde med Konungens proposition.
Emedlertid måste jag så till vida qvarblifva vid mitt första
yttrande, att Utsk:s förslag icke är lämpligt på begge de
alternativer, som kunna förekomma vid nästa riksdag, emedan
det icke upptager hvad som skall qvarblifva; men deremot
är Konungens propos., som fullt upptager hvad som
skall utgå för hvarje fall, fullkomligen tillämplig på de
begge fallen, antingen att båda propos:na bifallas eller blott
den ena af dem. Jag medgifver således, att sedan Konungens
propos. blifvit förklarad hvilande, är det onödigt, alt
Utsk:s förslag ligger på bordet, utan kan alltför väl af R.
o. Ad. afslås.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att då de fleste talare,
hvilka vid discussionens början varit af den meningen,
att Const.Utsk:s förslag till ändring af 21 §:n Reg.F:n borde
hvila jemte Konungens propos., sedermera, om Hr Landtm,
rätt fattat deras yttranden, frånträdt denna mening, hemställde
Hr Landtm, om R. o. Ad. ansåg någon annan åtgärd
vara att vidtaga i anledn. af Const.Utskts mera. IST:o 54, än
den som redan blifvit beslutad.
Ropades nej.
Föredrogs ånyo Const.Utsk:s den 7 och 16 dennes på
bordet lagda mein. N:o 55, ang:de ändring af Reg.Fms 16 §..
införande af en ny 17 §, samt ändrad ordningsnummer a
nuvar. 17 och 18 §§.
Hr von Tjroil, Emil: För min del gillar jag fullkomligt
den åsigt, som legat till grund för Const.Utsk:s nu
föredragna betänk., nemi. att så litet som möjligt rubba nummer-ordningen
af Reg.Fms §§. Likväl torde man lätt inse,
att Const.Utsk. grundat det nu förevar, förslaget på den
förutsättning, at.t af de begge K. propos:r, som föredragits,
den ena skulle afslås och den andra bifallas. R. o. Ad. har
likväl derom yttrat en skiljaktig tanke, och hemställer jag
derföre, om ej lämpligt vore att återremittera detta betänk,
till Const.Utsk., med anmodan att uppgöra alternativa för
-
Dan 18 November c. m.
slag för den händelsen, att blott den ena eller alt begge de
K. propos: ne antagas. J sednare händelsen är det icke blott
den iglde utan äfven bela den 2i:a §:n, som kommer att
utgå, och för sådan orsaks skull är det nödvändigt, att
Const.Utsk. klyfver två af de qvarvarande §§:na i Reg.F:n
för att fylla rummet, som blir ledigt efter förenämnda borttagna
§§. Jag anhåller således vördsamt om den propos.,
att detta mern. måtte återremitteras samt Const.Utsk. anmodas
att uppgöra och till R. Sk insända alternativa förslag
till ändring i nummerordningen af Reg.Fins §§, grundade
på förutsättningen atL begge de K. proposma, hvarom
i afton varit fråga, komma att af näslsammauträdande
R. St. bifallas.
Uppå derefter framställd propos, hänvisade R. o. Ad.
till Const.Utsk. den såsom Ståndets gemensamma tanke förklarade
anmärkn., att Const.Utsk., jemte det nu framställda
förslaget, bor uppgöra och till RiksStin inkomma med ett
alternativt förslag till förändrad nummerordning af §§:na i
Reg.Fm, för den händelse att både K. Mis nåd. propos. om
upphörande af Konungens aine röster i Högsta Domstolen,
och Dess nåd. propos , angide upphäfvande af hvad nu stadgadt
är om lagförklaringars utfärdande af Högsta Domstolen,
blifva hvilande till nästa riksdag och då af R. St. gillas och
antagas.
Upplästes till justering Exped.Utskis förslag N;o 14*
till und. skrifvelse till K. M., angide ändring uti mantalspenningarnes
beräknande.
Derjemte upplästes Utskis mern. N:o i4, i anleda, af
förrberörde förslag N;o 141 *
Så väl förslaget till und. skrifvelse som mern. begärdes
på hordet af Hrr von Hartmansdorff, Äng,, och
Print?en sköl d, Car 1, samt Frih. C e d e r s t rom, Jacob.
Likaledes begärdes på bordet af Frih. Cederström,
Jacob, m. fl. ledamöter, Exped.Utskis nu upplästa förslag
Nio i46 till und. skrifvelse till K. M., angide förlängning
af de med rustbållarne vid åtskilliga afsuttna regi ten och
corpser afslutade contract om hästvacance-afgifls utgörande
m, m.
Upplästes till justering och godkändes Exped.Utskis förslag
Nio 147 Afl u»d. skrifvelse till K, M., i fråga huruvida
lösningsrätt till grufvedelar inom Stora Kopparbergs bergslag
må varda de brukande bergsmännen fortfarande förbehållen.
Likaledes upplästes till justering Exped.Utskis förslag
N=o >46 R- St;s und. skrifvelse till K. M., i fråga om
näringsfriheten.
Den 18 November e. m.
*7*
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Till min förundran
hör jag huru Stånden resonera öfver hvarandras rät}
tigheler. Jag anhåller att detta förslag måtte få hvila på
bordet till närmare öfvervägande huruvida ett sådant skrifsätt
är lämpligt.
Frih. Cederström, Jacob, förenade sig med Hr von
Hartmansdorff.
Hr Frih. och Landtm, yttrade, att, då de från
Exped.Utsk. inkomna förslagen till und. skrifvelse!1 skola
circulera till de andra Stånden, det vöre angeläget, att de
snart hos R. o. Ad. pröfvades, hvarföre de ock, till följe af
eli förut under loppet af riksdagen af Ståndet fattadt beslut,
komme att sättas främst på föredragn.listan och näst
före BancoUtskts utlåt. ang:de bar.covinslen, hvilket äfven,
enl. Ståndets fattade beslut, i nästa plenum förekomme.
Hvad anginge StatsUtskts utlåt. ang:de extra-statsregleringen,
hade i den förliden gårdag hållna Talmans-öfverläggning
blifvit öfverenskomraet att föreslå samtliga RiksSt:n
att företaga detta mål nästa Onsdag, och hemställde Hr
Landtm, nu, om R. o. Ad. dertill behagade lemna sitt
bifall.
Ropades ja.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att i händelse förstärkta
Stats.Utsk. skulle komma tillsammans och votera
öfver de votens-propostr, hvilka RiksSttn beslutat skola blifva
föremål för votering i förstärkt Utsk. i afseende på de
till Statens reglerande hörande anslag, och detta sammanträde
inträffade före nästa Onsdag, torde R. o. Ad. måhända
finna det vara Hr Landtmrs pligt att främst på listan
nämnda dag sätta målet ang:de mötespassevolance-afgiftens
upphörande, hvilket hvilan ensamt i detta Stånd, intilldess
att dessa anslagsfrågor blifvit afgjorda. Skulle deremot Hr
Landtm, icke erhålla någon saker underrättelse om förstärkta
StatsUtsk:s sammanträde i ofvannämnda afseende före
nyssnämnda dag, så behagade R. o. Ad. finna, att Hr
Landtm, icke till den dagen kunde på listan uppföra ifrågavar.
mål.
Hr von Hartmansdorff, Aug: Till nästa Onsdag
är målet ang:de extra statsregleringen bestämdt att först på
listan uppföras. Men om jag icke misstagit mig, så hemställde
Hr Frih. o. Landtm, nyss, att passevolance-frågan
skulle blifva första målet på listan nästa Onsdag?
Hr Frih, o. Landtm, yttrade, att han förmodade att
mölespassevolance-frågan icke skulle upptaga hela dagen,
och att man således kunde äfven samina dag åtminstone
börja med extra statsregleringen, hvaremot, om man började
med dell sednare, det väl kunde hända, att den upptoge
*74
Den 18 November e. ra.
liela dagen, hvarigenom man hindrades att få passevolancefrågan
då afgjord, hvilket vore angeläget, då den ordinarie
statsregleringen till en del deraf vore beroende.
Hr von Hartmansdorff: Sedan Ståndet en gång beslutat
ett visst ämnes föredragning af den vidlyftighet, som
extra statsregleringen, så förmodar jag att Ståndets ledamöter
beredt sig derpå. Då vore det väl mera skäl att passevolance-frågan
förekomme i Lördagens plenum.
Hr von Troil, Emil: Jag erkänner att jag ej fattat
hvad som blifvit R. o. Ad:s beslut. Hr von Hartmansdorff
gjorde en invändning, och derpå följde hvarken propos. eller
afslag å Ståndets sida. Jag tillstyrker, i enlighet med det
längesedan af Ståndet fattade beslutet, hvaruti jag likväl ej
deltagit, att passevolance-frågan måtte förekomma i det plenum,
som inträffar näst efter sedan förstärkta StatsUtsk.
sammanvarit; anhållande jag, att Hr Frih. o. Landtm, ville
gifva Ståndet sitt beslut tillkänna.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att han trodde sig redan
hafva i möjligaste måtto bestämt tiden för passevolance-frågans
företagande till afgörande. I Hr Landtm:s tanke
hade della bestämmande öfverensstämt med Hr von
Troils mening; Hr Landtm, bade nemi. yttrat, att så snart
det blifvit bestämdt tillkännagifvet att förstärkta StatsUtsk.
fattat sina beslut om de återstående statsreglerfs-frågorna,
skulle föredragning af mötespassevolance-frågan äga rum;
hvarföre Hr Landtm, icke ansåg fullt förenligt med R. o.
Ad:s förut fattade beslut att, på sätt Hr von Hartmansdorff
föreslagit, bestämma Lördagen efter den nästa till mötespassevolance-frågans
afgörande, då det, i följe af det förut
fattade beslutet, kunde blifva en skyldighet för Hr Landtm,
att innan sistnämnda dag föredraga frågan, och hemställde Hr
Landtm, om R. o. Ad. hade något härvid att erinra.
Ropades nej.
Lades på bordet nedannämnda från Ulsk:n inkomna
utlåtanden, betänkm och memorialer, nemi. från
StatsUtskottet:
N:o 364, i anledn. af återremiss å utlåt. N:o 3oq, ang:-  de afskrifning af fordringar för undsättnings-spanmål;
N:o 365, ang:de ersättningen af kostnaderna för Riks
St:ns
klubbar under innevarande riksdag;
N:o 366, i anledn. af erhållna återremisser å utlåt.
N:o 197;
N:o 367, i anledn. af erhållna återremisser å utlåt.
N:o 257;
Stats- samt Allm. Besvärs- och Ekon.Utskot ten:
N:o 5i, i anledn. af väckta frågor om förändring i
grunderna för utgörandet af planpenningar;
Deb 18 November e. m.
175
N:o 53, i anledn. af väckt fråga om behofvet af stamoch
strörotars närmande till hvarandra;
N:o 54, i anledn. af väckt motion, att åtskilliga i Elfsborgs
län kringspridda rusthållsnummer under Westgölha
afsuttna cavallen malte derifrån afsöndras samt med Elfsborgs
och WestgöthaDahls regementen förenas;
N:o 55, i anledn. af väckt fråga om afskaffande af fotmötena
vid indelta cavalleri-regitena, m. m.;
Nio 56, i anledn. af väckt fråga om arme'ens förseende
med byxor af blott med livitt meleradt kläde;
Nio 57, i anledn. af väckt fråga om förändradt beklädnadssätt
för indelta cavalleriet;
Nio 58, i anledn. af väckta motioner, rörtde transport
af kronomanskap och kronoeffecter;
N:o 59, i anledn. af väckta motioner, röride stuterien
och hästafvelns förbättrande inom Riket;
Nio 60, i anledn. af en af Hr Petre', Th., väckt motion,
rör:de användande af ett obrukbart linieskepp för att
utröna bombkanoners verkan, m. m.;
N:o 61, i anledn. af väckt motion om nedsättning i försäljningspriset
å Svensk författningssamling;
N:o 71, i anledn. af väckt motion om bergsfogdetjensternes
afskaffande;
Nio 72, i anledn. af väckt fråga om upphäfvandeaf de
fri- och rättigheter, som blifvit bergslagen förbehållna;
Nio 73, i anledn. af väckta frågor om inrättandet dels
af ett gymnasium, dels af en apologist-skola i Sölvitsborg;
N:o 74, i anledn. af återremiss åt utlåt. Nio 3 ;
Nio 75, i anledn. af återremiss å utlåt. N:o 7;
N:o 76, i anledn. af återremiss å betänk. N:o a5;
Nio 77, i anledn. af erhållen återremiss å utlåt. N:o3i;
N:o 78, i auledn. af erhållen återremiss å betänk.
N:o 38;
Nio 79, i anledn. af erhållen återremiss å utlåt. Nio 49;
BevillningsUtskottet:
N:o 32, ang:de stämpling af spelkort samt afgiften
derför;
BancoU tskotlet:
Nio n4, i anledn. af väckt fråga om ändring af §:n
a 14 uti nu gällande bancoreglemente;
N:o ii5, i anledn. af väckt motion, att, i stället för Konungens
Bef:h:des eller domhafvandens, kronofogdens i orten
vederhäftighetsbetyg för lånesökande måtte i Bancodicontverket
antagas;
Nio 116, i anledn. af Hög v. PresteSt:s återremisser å
Utskis under Niis g3, 95 och 96 afgifna utlåtin;
Nio 117, med anmälan af en rättelse i Utsk:s under
Nio 28 aflåtna betänkande
1^6 D«» i8 No vembor c. m.
Expedition s U t sk o 11 c t:
N:o i5, i anledn. af från BondeSt. ankommen anmodan
att låta påskynda tryckningen af de från de öfriga
Utsk:n ankomna betänk:n;
N:ö 16, ang:de sättet för expedierande af R. St:s und.
skrifvelse!- ronde statsregleringen.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. £ till 11 ora aftonen.
In fidem prolocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Lördagen den 21 November i84o.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 4 prot.utdr. för den 18 dennes e. m.
Öppnades Hrr Electorers lista till val af tvunne ledamöter
i Ridd.Ulsk. efter N:o 1381. Hr von Porat, fullm.
Hr Lind af Hageby, Carl Aug., och N:o 1995. Hr af Bjer
ken,
Pehr Göran; och befunnos dertill hafva blifvit utsedde:
N.
o 1798, Hr Bruncrona, Olof Abraham, och
N:o 2293, Hr von Heideman, fullm. Gr. von Rosen,
Conrad Magnus.
Lades på bordet StatsUtsk:s memorial:
N:o 370, med framställning om föreskrift i afseende å
åtskilliga till statsregleringen hörande frågor, hvaruti RiksSt:n
stannat i skiljaktiga beslut;
N:o 371, med förslog till voter:s-propos. i anledn. af
RiksSUns vid afgörande! af utlåt. N:o 345 fattade skiljaktiga
beslut, i fråga om löneanslaget för Carolinska med.-chirurgiska
institutet.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att, då dessa frågor anginge
statsreglerm, och således deras skyndsamma afgörande
vore af vigt, R. o. Ad. behagade tinna angelägenheten deraf,
att de innan kort afgöras, hvarföre Hr Landtm, tänkt
sammankalla R. o. Ad. till plenum nästa Måndags eftermiddag
i och för algörandet af dessa StatsUtsk:s memorialer.
Frih.
Don 21 November f. m.
»77
Frih. Sprengtporten, Jac. Wilh.: Då StatsUtsl:s
mera. N:is Syo och 371 icke äro tryckta, tager jag mig friheten
hemställa till Hr Frih. o. Landtm, saint IL o. Ad.,
0111 icke de böra uppläsas, på det alt icke, vid nästa föredragning,
något hinder för deras afgörande måtte möta deraf,
att IL o. Ad. icke tagit riktig kännedom af deras innehåll.
De nyss bordlagda memorialen N:is 370 och 371 upplästes.
Ånyo föredrogos så väl Exped.Utskis den 18 dennes på
bordet lagda meni. N:o i/j, i anledn. af Exped.Utskts förslag
N:o 141 till JR. St:s und. skrifvelse, ang:de ändring uti mantalspenningarnes
beräknande, som nyssnämnda förslag N:o
*4« •
Ilr von Hartmansdorff, Aug: Jag finner Utsk:s
nnmärkn. och slutledning vara riktiga derutinnan, att det
icke är rätt att åberopa såsom bevekelsegrund ett beslut,
hvilket ännu icke blifvit R. St:s, d. v. s. skyddsafgiftens utgående
vid en sednare ålder. På det alt frågan om mantalspenningarna
icke måtte blifva uppehållen af frågan om
skyddsafgiften, hemställer jag om icke R. o. Ad. skulle finna
för godt att återremittera förslaget lill Exped.Utsk., på
det att skälet måtte borttagas. Det kan, som mig synes, helt
enkelt heta, alt, som mantalspenningarnes utgående vid en
tidigare ålder än 17 år icke synes R. St. lämpligt, R. St.
hafva beslutat o. s. v., ulan att man ingår i något ordande
om skyddsafgiften.
Gr. Horn, Claes Fredr. : Äfven jag anser, att ifra—
gavar. expedition icke kan äga rum, förr än öfver Bevilln.
Utskts votens-propos. blifvit i förstärkt StatsUtsk. voteradt.
Jag skulle således tro, att med dess expedierande
bör väntas, intilldess, såsom jag förmodar, innan kort denna
votering kan äga rum. Under loppet af nästkommande
vecka torde den frågan kunna vara afgjord.
Frih. Fleming, Herman Reinh., anhöll att Exped.
Utskrs nu föredragna mern. och skrifvelse måtte ytterligare
få hvila på bordet.
Gr. Frölich David: Sedan en ledamot begärt memorialet
på bordet, har jag naturligtvis intet annat att säga
derom, än att Exped.Utsk. gerna medgifver en ålerremiss,
sådan som Hr von Hartmansdorff föreslagit, men att om,
såsom Gr. Horn nämnt, något hopp är att frågan i bevillningsväg
blir afgjord, så är delta så mycket bättre,
och om detta sker innan frågan nu efter ytterligare bordläggning
blir åter föredragen, så kunde Exped.Utsk. slippa
17 H. 23
Den 21 November f. m.
att besvara en återremiss, och slippa att besvära RiksSt;n
med svaret å densamma.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att då detta mål redan
en gång förut varit hordlagdt, vore det icke tillräckligt
alt blott en ledamot begärde det ånyo på bordet.
Gr. Frölich förenade sig med Frih. Fleming.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, alt om han rätt fattat
Gr. Horns och Gr. Fröliehs mening, var den, att delta
mål skulle hvila tills R. St. fattat sitt detinitiva beslut
rör:de capilationsafgiftens utgörande.
Gr. Frölich: Sådan var icke egentligen min mening,
ty om det möjligen sedan skulle komma alt hända, att detta
mål ej snart blefve afgjordt i förstärkt Stats.Ulsk., skulle
jag ej tro det vara förenligt med Exped.Utskts och äfven
R. St:s skyldighet att låta denna sak, sorn också egentligen
hörer till statsregleringen, derigenom fördröjas; men om
det verkligen visar sig, att denna fråga blir afgjord på sätt
Gr. Horn gifvit anledn. alt hoppas, så vore det det enklaste
och bästa.
Hr Frih. o. Landtm, förklarade, att då målet blifvit
af tvänne ledamöter begärdt på bordet, Lomme det att hvila
till nästa föredragning.
Upplästes till justering Exped.Utskts den 18 dennes på
bordet lagda förslag N:o 146 till R. St:s underd. skrifvelse
till K, M., ang-.de förlängning af de med rusthållarne vid
åtskilliga afsuttna reg: ten och corpsen afslutade contract om
hästvacanceafgifts utgörande.
Gr. von Platen, Baltzar: Jag begär, innan R. o.
Ad. fattar sitt beslut öfver denna skrifvelse, att få flista
uppmärksamheten på ett förhållande, det nemi., alt i denna
skrifvelse finnes upptagen södra bataljonen af Bohusläns
reg:te. Emedlertid hafva, sedan detta beslut blef faltadt, R.
St. fått emottaga en skrifvelse från K. M., deruti K. M. infordrar
Ständernes yttrande om huru skulle tillgå, ifall
den delen af denna bataljon , som ej velat ingå på contracterna,
skulle sitta upp. Hetta mål är nu under behandling
i StatsUtsk., och Utsk. bar kommit till det resultat, att
tillstyrka hela bataljonens förändrande till infanteri på samma
villkor, som gälla för den norra bataljonen, d. v. s. att
sätta den i helt och hållet samma cathegori som annat infanteri;
att för den all fråga om cavalleritjenst skulle upphöra,
men att den skulle afstå augmenten. Detta betänk,
är ännu icke afgjordt af R. St. Jag hemställer således, om
icke det blir nödvändigt att återremittera denna und. skrifvelse
tills det beslut blifvit fattadt, som särskildt rörer södra
bataljonen af Bohusläns reg:te.
Den *t November f. m.
Uppå derefter framställe! propos. blef förslaget N:o 146
till Exped.Utsk. ålerremitteradt.
Till justering föredrogs Exped.Utsk:? den iB dennes på
bordet lagda förslag N:o 14B till R. St:s lind. skrifvelse till
K. M. i fråga om nUringsfribelen.
Hr von Hartmansdorff, Äng: Jag anhåller att
detta förslag måtte ytterligare få hvila; det är så långt och
åberopar så manga föregående beslut, att jag ej fått tid att
granska det. Det förefaller mig onödigt alt vid expedierandet
bifoga allt det sorn i förslaget (innes intaget.
Frih. Gederström, Jacob, förenade sig med Hr
von Hartmansdorff.
Gr. Frölich, David: Jag kan naturligtvis icke motsätta
mig bordläggningen, men vill förskottsvis gifva tillkänna,
i anleda, af den siste talarens anmärkningar, att hos
Exped.Utsk. discussion uppstått, huruvida man skulle kunna
förkorta denna skrifvelse, men att man icke ansett sig
kunna göra det, emedan R. St. uti sjelfva beslutet åberopat
de föregående moliverna. Exped.Utsk. fann i anleda, deraf
intet annat sätt återstå att expediera skrifvclsen , än att
verbotim afskrifva R. St:s beslut.
Hr Frih. o. Landtm, förklarade förslaget N:o r4&
b vilande till följe af tvänne ledamöters derom gjorda begäran.
Företogs lill pröfning BancoUtsk:s den 7 och 16 dennes
på bordet lagda utlåt. N:o 109, i anledn, af de inom
samtliga RiksSUn framställda antnärknlr vid Utskts under
N:o 64 afgifna betänk, angående lifgifvande från banken af
dess, enligt 1B3g års bokslut, utöfver grundfonden behållna
räntevinsl och capitalöfverskott.
Hr Lagerhjelm, Pehr, uppläste följande:
Så väl BancoUtsk. uti båda dess utlåtanden N:is 64 och
ion, som talarne inora RiksStm äro derom ense, att bankens,
enl. 183g års hufvudbok, utöfver grundfonden behållna
vinst och capitalöfverskott må med tillsammans 3,31 1,216
r:dr komma det allmänna till godo. Endast sättet härvid
är olika. Utsk. föreslår, att en del borde bilda reservfond
i banken och återstoden hållas statsverket tillhanda. Andre
hafva dermed velat öka bankens lånerörelse. Någon
tillökning i bankens reservfond finner jag, i likhet med en
af reservanterna, Hr Nordenanckar, icke behöfvas, helst om
banken icke utbetalar ifrågavar. medel på en gång, utan
i mån som nya vinster ingå, hvarigenom banken kommer
att i handom hafva ej blott grundfonden ulan en stor del
af ofvannämnda vinst. 1 öfrigt bör man härvid icke lemna
ur sigte, att realisationens bestånd i längden hvilar på en
i8o
Don 21 No vera b or f. ra.
stigande produetion med minskade tillverknings- oell transportkostnader.
Utsk:s förslag under litt. b vill jag nu yttra
mig öfver. Finna R. St. att statsverkets behof ovillkorligen
kräfva dessa medel; då är intet annat val, än att anslå den»
dertill. Men kunna medel, sorn hufvudsakligen ingått lill
banken ifrån näringarna, återgå till industrien ; så skall ©tvifvelaktigt
dess ökade liflighet visa sin tacksamhet i en stigande
välmåga bos det folk, för hvilket banken sjelf endast
är medel, icke ändamål. En mängd naturhinder motverka
ännu inom Sverige, ej blott sjelfva produetionen, men äfven
och isynnerhet transporten så väl af råämnen som af varor.
Dessa binder äro val understundom af så ringa art, att näringsidkarena
sjelfve förmå häfva dem; men så gifvas ock andra,
hvilka till den grad öfverstiga ortens samlade krafter,
att hela Riket mäste lemna sitt understöd åt ett företag af
allmänt nationell intresse. Dessa åtgärder till industriens öfvande
ådraga sig uppmärksamhet v/d denna tidpunkt, den
lyckligaste i detta afseende, som Sveriges häfder kunna förete;
eller när hafva väl R. St. ägt så stora summor till
sin fria disposition? och hvilka åtgärder kunna väl föreslås
af ett mera välgörande inflytande på Rikets produclionsförmåga
i framtiden, än understöd, som framkalla nya krafter
och spar dem, hvilka nu förspillas på transporter, sorn orimligt
betunga den Svenska tillverkaren , under det att hans
medtäflare i det industriella Europa njuter ’af ett motsatt
förhållande? Det är ur denna synpunkt jag anser dessa medel
böra komma den Svenska industrien till godo; i sammanhang
hvarmed jag icke kan tillstyrka, att bankens räntevinst
skall ingå uti bankens lånerörelse, hvarvid man i öfrigt
anmärkt, och med skill, att densamma redan är alltför
stor att finnas concentrerad på några få stallen i Riket. Jemför
man fördelen af lån åt näringsidkarne med fördelarna
af förminskning uti tillverkningspris och af fraktkostnader ,
lärer väl ingen tveka hvaråt företrädet skall gifvas.
Sedan jag sålunda redovisat för de skäl , hvilka hindra
mig ifrån att kunna gilla Ulskts förslag, bör jag öfvergå till
de förslag, sorn jag deremot tror mig kunna afgifva.
Då man betraktar de tvänne hufvudnäringar, hvilka utgöra
största delen af Rikets skattebidrag , jag menar åkerbruket
och bergshandteringen, föres man naturligen att indela
de hinder, som naturen satt emot industien i detta
land, uti 2:ne slag, nemi. de som motverka varors produetion
och sådana omkostnader, hvilka betunga marknaden.
De förra synas i allmänhet vara af mer enskild art och röra
större eller mindre del af näringsidkare inom en viss ort,
såsom t. ex. vattenaflopp för odlingar. De sednare åter äro
af allmännare art, röra större delar af Riket och öfverstiga
hela provinsers samlade förmåga. Onekligt är det ett allmänt
nationell företag, att genom förbättrade communicationer sätta
öfverfiödet af spantnul i beröring med bristen; att min
-
Den ai November f. m. 181
slen fraktkostnaden af spanmål från åkerfälten till bergslagerna
oell derigenom uppmuntra förbrukaren att i goda år
göra upplag för alt i missvext kunna minska sitt uppköp.
Lika ostridigt är det, att i samma man som en större frihet
sprider sina välgörande verkningar lill alla grenar af jeni—
tillverkningen, nemi. så väl till kolningarna oell tackjernsblåsningarna
som till gjutningen och jernförädlingen, en lifligare
förbrukning af råämnen skall uppstå, hvaraf åter föl jer stegring
i pris, öfverflöd på ena orten, brist på den andra; och
lliket i det bela skall, just genom frihetens välgerningar,
bringas till medvetande af ett i samma mån högre behof af
lättade communicationer, än man någonsin anut. Den som ej
ännu inser sanningen af detta enkla, helt okonstlade förutseende,
ber jag, i industriens namn, hellre gifva sig tid att
begrunda sitt ämne , än låta tiden löpa ulan allt vidgörande,
afvaklande i overksamhet händelsernas obiidkeliga tvång,
ångrande för sent att den största kraft, som menskligheten
känner, friheten, icke inom fäderneslandet bär samma förvånande
och lika välgörande verkningar, som ropen förkunna
framstegen fortgå i främmande länder.
Dessa betraktelser hafva ledt mig till det resultat, att
Svenska industrien företer det mest inbjudande föremål för
It. St:s hugkomst vid bancovinstens användande, äfvensom
att ej blott enskilda, inom vissa orter uppdagade behof, utan
ock allmänna, hela Riket rörtde, anslag påkallas af denna industris
nuvar. kraf. Förhållandet emellan dessa olika slag
af industriella behof är omöjligt att med säkerhet bestämma,
helst behofvet inom orterna torde vara svart att begränsa.
Vid sådant förevetande vill jag för närvar, endast föreslå,
att hälften af bankens ränteviusl och capital öfverskott
reserveras till communieationers befrämjande, inrikes orter
emellan , hvarom 11. o. Ad. framdeles torde närmare
besluta.
Hr Bråkenhjelm, Pehr Reinh.: Jemte det jag till
alla delar förenar mig i de åsigter, sorn den siste talaren så
sakrikt och klart framställt, får jag tillkännagifva, att jag anser
mig vara pligtig yttra den öfvertygelse , att den ifrågasatta
millionen till en reservfond för banken ganska säkert
icke kommer att användas, ifall R. St. besluta den till något
annat än en utvidgad lånerörelse på fastigheter, eller
01 k i discontväg. Den som således icke vill öka beloppet
för fastighetsbelåningen och andra med vår bank icke fullt
förenliga lånerörelser, torde böra förena sig med Hr Lagerhjelm
, hvilket jag gör, och anhåller om Hr Frih. o. Landtnäs
propos. lill bifall ä haus framställning.
På begäran af Gr. Mörner, Carl, blef Hr Nordenanckar
med utlåt. N:o 109 följande reservation uppläst.
Gr. Mörner: Det är således gifvet, all bankens öfverskott
utöfver dess skulder verkligen utgör mera Un 9 mil
-
Den ai November f. m.
lionel- r:dr, oell det tyckes då, som ifrågavar. bancovinst icke
skulle behöfvas, äfvensom att banken icke skulle vara i
behof af 1,000,000 såsom reservfond, då snart nya medel inflyta
såsom räntevinster. Det är derföre , med åberopande
af Hr Nordenanckars reservation, som jag begär att R, o. Ad.
ville medgifva förändring i Utsk:s förslag i så måtto, alt
ifrågavar. bancovinst skall till StatsUtsk. öfverlåtas , på det
alt nämnda Utsk. framdeles, vid extra-statsregleringens återremitterande,
må blifva i tillfälle att bestämma och bedomina,
huruvida icke deraf lunde dels anslås några medel till
de föremål, för hvilka Utsk. vägrat anslag, dels ock för de
produetiva föremål, hvarom Hr Lagerhjelm nu yttrat sig.
Jag tror alt R. St. i det afseendet hafva fria händer, sedan
det nu blifvit upplyst, att denna bancovinst icke för banken
är behöflig, och det efter min öfvertygelse icke är lämpligt
att nu förstärka grundfonden. I allmänhet är jag af den
öfvertygelse, alt brist på penningar äger rum, och att en
ökning erfordras i det nuvar. rörelsecapitalct. I öfverensstämmelse
med Hr Nordenanckars reservation tillstyrker jag
således, att ingen del af den ifrågavar. räntcvinslen nu må
för banken reserveras.
Frih. Ridderstolpe, Fredr.: Då hvad jag hade ämnat
vördsamt anföra hell och hållet förhåller sig såsom Hr
Lagerhjelm nyss yttrat, anhåller jag endast, till undvikande
af alt borttaga R, o. Ad:s tid, att mig med honom få förena.
Det är tid att, när tillgångar finnas, man behjertar
tillståndet i ett land, der, såsom ett litet exempel att anföra,
en tunna säd kan kosta 5 r:dr att föras från Westerås till
Fahlun, och der stundom skilnaden i prisen emellan Örebro
och Linde kan vara 2 r:dr, oaktadt det korta afståndet dessa
städer emellan. Det blir en stor vinst för Sverige, om i
detta afseeude medel kunna användas till ojemuheternas afhjelpande.
Hr Lagerheim, Lars M agnus: Det är med afseende
på Utsk:s framställning om afsättande af en reservfond af
1,000,000 r:dr lill förstärkande af bankens grundfond, som
jag begärt ordet. Jag anser nemi. af stor vigt, att i ingenting
rubba de vid realisationens beslutande antagna hufvudgrunder,
hvarken lill förstärkande af bankens metalliska cassa
genom särskildta anslag, eiler genom minskning af bankens
nuvar. tillgångar. Det första skulle innebära ett misstroende
till realisationens säkerhet och säkerligen förorsaka onödig
oro i Riket; det andra skulle tillkännagifva ett öfvermodigt
förbiseende af hvad som kan vara för Riket nyttigt
och af de grunder, som — jag är öfvertygad derom, —
säkrast bidraga till bankens bestånd. Min mening vore således,
att denna 1,000,000 nfsedd till förstärkande af bankens
metalliska cassa och soliditet, i allmänhet må jemte den
öfriga delen af bancovinsten användas till för Riket i all
-
Den si November f. m.
»83
mänhet nyttiga ändamål , hvaribland här blifvit nämnda
communicationer, som säkerligen äro ett af de vigtigare,
men andra finnas äfven, och det må sedermera blifva särskildt
föremål för R. St:s afgörande; men all hela bancovinsten
må få användas, det är min mening Jag hade väl
en annan önskan, men jag anser omöjligt att den af Rikets
4 Stånd skulle bifallas, och fäster mig derföre helst viddetta.
Jag vill likväl nämna det vid detta tillfälle, efter jag har ordet.
Det hade varit, att dessa nu i banken befintliga besparade
3,ooo,oco rtdr kunnat blifva afsatta af R. St., till
förökande af stora creditivet, hvarigenom, i händelse af oro
i utlandet, man hade en summa af 5,000,000 r:dr i stället
för 2, som nu äro annat, än då R. St. år 1809 till samma
creditiv andogo 2,000,000 r.'dr, då kursen var al pari, hvilken
summa motsvarar 5,000,000 r:dr efter nuvar. förhållanden.
Då jag emedlertid icke anser mig äga någon förhoppning,
såsom jag förut nämnt, att ett sådant förslag af nuvar.
R. St. skulle antagas, vill jag icke yrka derpå, men tillstyrker
på de skäl jag förut anfört, nemi. angelagenheten deraf
att hufvudgrunderna för realisationen icke på något vis
må rubbas, att hela den reserverade bancovinsten måtte blifva
använd lill allmänt nyttiga ändamål.
Gr. Frölich, David: Af de frågor, som R. St. hafva
att behandla, torde få vara af iner invecklad natur än
denna. Den är till den grad invecklad, att det är nära nog
omöjligt att i en debatt betrakta den från alla dess sidor.
Deruti inlöpa nemi. icke allenast frågor om bankens styrelse
på det hela, således om tillrådligheten att förstärka banken
eller att öfverlåta dess fonder till andra ändamål. Der inlöpa
vidare frågor huru bancostyrelsen , sedan realisationen
nu gått i fullbordan och fått bestånd, skall för R. St. och
allmänheten framläggas i ett annat skick än hittills; huruvida
den sista delen af de åtgärder och de förhållanden med
banken i allmänhet, som ännu qvarstå, sedan banken valunder
secretessen, skola undanrödja?, så att hvar och en skall
kunna begripa bankens hela förhållande och ställning, eller
0111 ännu skall bibehållas den slags chiffer i räkenskaperna,
som gjort, att endast de förut invigde kunnat vara dermed
bemma. Deruti inlöpa ytterligare frågor, som naturligtvis
alltid uppstå, då det är fråga om r:dr, skir och rist., nemi.
huru mycket hvarje intresse skall kunna skrapa till sig. Jag
hade den äran att vid det förra betänk, bifoga en reservation,
som uttryckte mina åsigler , så väl öfver det ena, som
det andra; den har blifvit i ett Stånd understödd af åtskilliga
ledamöter vid återremissen, ehuru, så vidt jag kan
minnas, icke af någon utaf detta Stånd. Jag har derföre ansett
mig böra låta mina enskilda Ssigtcr i det ena och det
andra helt och hållet fallo, och endast observera den strid,
sota skulle fortgå i alla dessa frågor. Jag hade likväl ön
-
184
Den at November f. m.
skat, att den egentliga frågan om fördelningen af bancovinsten
eller dess användande kunnat af R. St. nu viddetta
riksmöte så afgöras och bestämmas, alt icke denna kinkiga
fråga vid hvarje riksdag skulle blifva föremål för öfverläggning;
men då majoriteten bland R. St. ar af den tanken,
alt det är nyttigt och angenämt för Ständerna att vid hvarje
riksdag få sådana besynnerliga frågor att lösa och behandla,
så är det naturligt, att en enskild mans bemödanden deremot
ingenting kunna uträtta. Jag vill hafva äran tillkännagifva,
att detta betänk., som nu efter återremiss kommit till
R. St. och nu är föredraget, icke står alldeles tillsammans
med mina önskningar , ehuru jag häremot icke anmält någon
reservation. Jag hade också trott, att bankens ställning,
ehuru fördelaktig den må anses vara, dock hade behöft en
ytterligare förstärkning, och jag hade velat gifva den en reservfond.
Det är således måhända från mig, som det förnämligast
blifvit fråga om en sådan åtgärd, ehuru BancoUtsk:s
majoritet beslutat den på ett annat sätt, eller såsom
en reservfond. Det är naturligt, alt det ar förenligt med
mina åsigler helt och hållet, att banken ytterligare consolideras.
Skälen äro, hvilket ock synes nf BancoUtsk:s raisonneinent,
att fluctuationen af silfvercassan, sedan realisationens
början, visat sig vara så stark, att genom vexlingen har
utgått mer än som influtit, och att detta förhållande torde
hafva visat en betydlig underlägsenhet mot hvad Ständerne
vid beslutets fattande påräknat, derest icke en tillfällighet
gjort, att bruksugarnes hypothekscassa införskrifvit milliontals
af myntbara metaller, för hvilka naturligtvit sedlar blifvit
utgifna. Jag har dessutom trott, att en bank, sådan som
vår, som varit ute för så beskaffade öden , borde , när det
kunde ske och isynnerhet när det kunde ske utan landets
betungande, af R. St. såsom dess garanter consolideras af
sitt öfverskott, icke allenast i sjelfva verket genom att såsom
capital gömma de medel som influtit, utan också genom användande
af bankens tillgångar på ett sätt, som kan tranquilisera
alla dem, som ännu mot densamma kunna hysa något
tvifvel. — Hvad beträffar användandet af medlen, sorn,
enl. min åberopade reservation, också jag icke satt mig emot
skolat ske, så vill jag nu blott hafva äran nämna, att denna
strid, om också icke här på detta rum, dock annorstädes
icke torde så Kitt aflöpa. Huruvida man anser det verkligen
vara jordbrukets nytta att medlen lemnäs, som en del
här yrkat, till industriens fördel, lemnar jag derhän. Delta
ord industrien är naturligtvis så allmänt, att det kan vändas
på många sätt; men det tror jag mig åtminstone böra
säga, ehuru jag icke kan så profetera , som en annan värd
talare, hvilken äfven är ledamot af BancoUtsk., nemi. Hr
Bråkenhjelm, att dessa medel, om de ock blifva öfverlemnadc
till industrien, ovillkorligen i alla fall komma att gå till
jord
-
Den ii Nore rober f. ra.
iS5
jordbruket. Jag förenar mig sa lill vida med den värda talaren,
att det är ganska möjligt att ett sådant intresse dervid
kommer att göra sig gällande. Jag ber nu att lill slut
få erinra om ett misstag, som ligger, likväl mindre uti sjelfva
saken, iin uti de former, som blifvit antagna för att uttrycka
hvad man menar. En ledamot, Hr Lagerhjelm , har
nemi. under discussionen yttrat alt BancoUtsk. tillstyrkt en
tillökning uti bankens reservfond; jag anser mig böra tillkännagifva,
att banken icke förut haft någon reservfond, att
det således icke är alldeles exact yttradt att BancoUtsk. nu
tillstyrkt ökning af reservfonden, tvertora har Utsk. nu först
velat bilda en sådan. Den värde ledamoten har dessutom
sagt, att hälften af hancovinsten skulle nu bibehållas, på det
att R. St. måtte vidare derom framdeles besluta. Det vore,
om jag icke misstager mig, att alltför mycket undanskjuta
den fråga, hvarom nu skulle beslutas, och det skulle vara,
tror jag, för BancoUtsk. något kinkigt att veta hvad beslut
R. o. Ad. fattat i frågan, om det gjordes propos. på det förslag
Hr Lagerhjelm framställt. Hr Lagerheim åter har yttrat,
att det skulle innefatta någon rubbning i de grunder, hvarpå
realisationen blifvit fotad, om man fattade ett beslut,
hvarigenom en särskild reservfond skulle bildas af bancovinsten.
Detta yttrande, som hvar och en sjelf utan anmärkn.
torde för sig kunna bedömma, innehåller något, som står i
strid mot hvad samme ledamot efteråt yttrat, nemi. att det
stora creditivet skulle förstärkas. Det är naturligt , att en
bank kan gifva sådana stora ereditiv, i den mån den haren
stor fond att draga på; och som vid realisationens bestämmande
R. St. samtidigt ansett det stora creditivet icke kunna
ställas högre än på 2,000,000 r:dr, så skulle jag icke tro,
alt det vore att särdeles stärka banken och realisationen, om
man på en gång, i stället för att förstärka sig med en reservfond,
ökade creditivet med 3,000,000 r:dr. Detta synes således icke
vara en önskan, som varit alldeles tillräckligt dirigerad.
Sedan jag på detta sätt yttrat mig, torde jag endast få framställa
den vördsamma önskan, alt R. o. Ad. mätte fatta sitt
beslut i frågan, så att det ej måtte blifva alltför svårt för
BancoUtsk. att kunna sammanjemka det med de beslut, som
jag gissar att Landtm, genom Talmans-conclaven sökt att
bringa derhän, att de också i de öfriga Stånden få en något
så när homogen utveckling.
Frih. Hamilton, Hugo: Till en början anhåller jag
att få förena mig med Hr Lagerhjelm i dess gjorda förslag.
Så vidt jag kunnat falla det, innehåller det likväl ej mindre
en anmärkn. mot BancoUtsk., än en motion till StatsUtsk.
, och han har önskat, att den delen af hancovinsten,
som är öfverlemnad till statsverket, må användas för industriens
räkning. Jag tror, att den icke kan användas på ett
17 H. H
i86
Den 21 November f. m.
sätt, som mera svarar mot allas intressen och alla olika industriers
önskningar, än om det sker till communicationers
lättande; ty de verka omedelbart pä alla intressen. Det är
derföre jag får understödja den motionen, att det må vara
till förmån för lättade communicalioner inom landet , som
baneovinsten må användas, hvarom SlatsUtsk. sedan bör inkomma
med behörigt förslag. Deremot, och som jag icke
finner det vara i strid med det gjorda förslaget, att -J:delar
af baneovinsten skall till SlatsUtsk. öfverlemnas alt användas
för statsverkets behof, kan jag så mycket mera förena
mig i den andra delen af BancoUtsk:s betänk. , nemi. den ,
som innehåller att en million af baneovinsten bör afsättas
till förstärkande af bankens grundfond eller lil! en ny reservfond,
sorn jag tror det vara klokast, alt, då man har tillgångar,
äfven afsätta några medel för möjliga händelser. Jag
tror, att om man icke är alltför skuggrädd , bör man icke
kunna blifva orolig deröfver att man ser alt en Corporation,
sådan som R. St. äro, med klokhet och omtanka för framliden
ordna sina ärenden.
Med kännedom af de detaljer af bankens ställning,
som den siste värde ledamoten omtalat, instämmer jag helt
och hållet i den mening, att denna ställning skulle vara
helt annan, om icke, genom särdeles händelser, betydliga
capitaltillgångar till Riket influtit, som förstärkt bankens
cassa eller metalliska fond. Det är sannt, att å andra
sidan har det varit en stark brytning i handels-och penningeförhållandena
under dessa sednare år, och så stark, att
den icke mera torde inträffa; men säkrast är emedlertid att
sätta sig uti en sådan ställning, att man i möjligaste mån är
oberoende af ogynsamma conjuncturer, och i sådant afseende
anser jag den vidtagna åtgärden att föreslå bildandet af
en reservfond af en million vara riktig, hvarföre jag tillstyrker
densamma.
Hr Mannerskantz, Carl Axel: Då jag inomBancoUtsk.
varit en af dem, som lemnat sin röst till Utskrs tillstyrkande
om bildandet af en reservfond inom banken , anser
jag mig pligtig att försöka redogöra för de åsigter, som
föranledt mig dertill. Jag tror, att den hufvudsak, man
måste hafva för ögonen, är, att realisationen må vara betlT§Sa^-
^-*en tiderymd, som förflutit sedan sista riksdagen,
och de förhållanden, som under den tiden visat sig, aro
verkligen icke så tillfredsställande, att man kan komma tillden
slutsatsen, att numera ingenting vidare behöfver göras för att
uppehålla sedelns värde. Jag tror derföre, att det är högst
angeläget att på intet sätt förminska den säkerhet, som blifvit
nedlagd i de grunder, hvilka blifvit uppgjorda för realisationens
bestånd, utan bör man tvertom förstärka dem. Det
måste noga märkas, att alla till banken influtna medel och
contanta inbetalningar af räntevinster återigen äro utsläppta
Den 21 November f. m.
187
i rörelsen, emedan de blifvit använde alt föröka lånerörelsen
i banken genom Handels- och Näringsdisconten. Det är således
blott bankens eapilal-behållning, som blifvit ökad; och
något inflytande på sedelstockens förökande eller förminskning
har denna icke haft. Deremot, om man skulle i Handels-
och Naringsdisconten bibehåIla aila de penningar, sorn
nu blifvit der använda, och i rörelsen dessutom utsläppa
hela den inkommande bancovinsten för nästkommande 5 är,
så skulle verkligen derigenom inträffa, all banken hade fult
något mindre säkra grunder för sin organisation än den hade
förut. Ty föreg:de Ständer stadgade på det sättet för
banken, att de anvisade vissa fonder lill vissa ändamål ; sålunda
till fond för lån åt jordbruket 5 millioner, till fond
för allmänna discontrörelsen 8 millioner, o. s. v.; dessa fonder
kunde endast småningom och; efter lång tids förlopp
blifva för banken till andra ändamål disponibla, emedan den
lånerörelse, sorn med dem bedrefs, uteslutande afsåg de låntagandes
fördel, och således långa terminer för utlåningarna
voro bestämda. Jern och dylika effecter fingo belånas allt
efter som man anmälte sig dertill; men för Handels- och
Naringsdisconten deremot ansågs ett creditiv behöfligt; detta
grundades, att börja med, på af banken gjorda upplåningar;
men successive skulle lill bestridande af denna rörelse disponeras
bankens inflytande länlemedel tillika med den capilalafbetalning,
som skedde från statsverket lill banken. Genom
en dylik disposition af dessa summor, utgörande omkring
4 millioner, blefvo desamma i anseende till de korta
tider, på hvilka lånen gåfvos, och den villkorliga räll, som
var bancofullmäktige gifven att öka eller icke öka creditivet,
att anse såsom en slags reservfond, hvilken, ifall
bankens ställning i afseende på metalliska cassans förhållande
till sedelstocken blefve ofördelaktig, man skulle kunna sålunda
begagna, att större eller mindre del af dessa 4 millioner,
hvaraf den utgjordes, icke åter utsläpptes ur banken
utan der qvarblefve. Ett sådant förhållande, en sådan förmåga
för bancofullmäktige att indraga sedlar, ägde ända hittills
rum; men då man föreslår, att öfver 3 millioner skola
ovillkorligen intill nästa riksdag utsläppas i rörelsen , utan
betraktande af metalliska cassans förhållande till sedelstocken;
då är det endast en million ungefärligen, som kommer
alt anses såsom en fond, hvarmed sedelstocken skulle kunna
blifva förminskad , ifall bancosedlarnes utelöpande belopp
skulle anses visa ett ofördelaktigt förhållande till metalliska
fonden. Det är på grund deraf, att jag anser alldeles för
litet att banken för detta angelägna ändamål har blott en
million, som jag anser nödigt att man nu reserverar cn million
till, så att man åtminstone nu måtte hafva 2 millioner
att ställa till bankens fullmäktiges disposition, då man vid
förra riksdagen hade fyra millioner. Jag tror, att dessa två
millioner nu kunna vara nog, emedan fullmäktige dessutom
i88
Deu ai November f m.
tillika hafva Handels- och Näringsdiscontens egun fonder att
använda; dessa äro juvida lättare disponibla, un de fonder,
som ligga i den öfriga lånerörelsen. Jag tror det vore oförsigtigt
att stadga att hela den kommande bancovinsten ovillkorligen
skulle utsläppas, utan att säga, att man kan bibehålla
den till disposition för att bibehålla silfverfonden och
sedelstocken i ett afpassadt förhållande ; det är så mycket
mera orätt att säga sig vilja utsläppa hela den nuvar. bancovinsten,
som den icke till hela sitt belopp 3,3i 1,216 r:dr
4i sk. 5 i', består af räntevinst, utan till en stor del af capitalbelopp,
som influtit; öfver 3oo,ooo r:dr deraf utgöras
nemi. af capital-öfverskott, sora ingått, men förut varit förda
inom linien. Således, när man nu delar 3,3i 1,216 r:dr
41 sk. 5 r. i 5 delar, så kommer man till ett resultat, som
gör bancovinsten större för en kommande tid än för den
närvar., och det för en tid af icke mindre än 5 år. Vore
man försigtig, borde man likväl snarare beräkna den mindre
än den varit. Det är visserligen sannt, att den kan blifva
större och troligen blir det; men för säkerhetens skull borde
den beräknas snarare mindre än högre. Jag har instämt i
tillstyrkandet, att en reservfond skulle bildas; men jag har
deruti skiljt mig, att jag ansett, alt denna reservfond icke
borde bildas af de första årens afbetalningar, utan successive,
så att, när man afleinnade en femtedel af närvar, bancovinsten,
eller omkring 600,000 r:dr, man deraf afsatte 200,000
r:dr för att bilda denna fond. Dessa medel behöfde icke
förvaras ofruktbara i banken, utan kunde användas till uppköpande
af publika papper, och till sådan utlåning, hvarigenom
de kunde användas vid blifvande behof. Deraf följer
dock icke, att man ju icke ändå kunde bifalla hvad Hr
Lagerhjelm föreslagit; ty 400,000 r.dr årligen återstå i alla
fall att lill de ändamål han uppgifvit användas, och det vore,
i min tanke, allt hvad sorn nu behöfves, och så hade
man då också afsell bankens säkerhet, hvilket jag icke tror
alt man gör, om man använder hela bancovinsten, och derigenom
låter 6 a 700,000 r:dr årligen ifrån banken utbetalas.
Det är på dessa grunder jag tillstyrker, att en reservfond
må komma att bildas.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag instämmer med
Hr Nordenanckar och de öfriga reservanterne inom Utsk.,
som sig med honom förenat, deruti, att det icke är nödigt
bevilja eiler använda en million af bankens besparade räntevinst,
för att öka dess grundfond. Hr Lagerhjelm och andre
talare hafva redan understödt denna mening. För närvar.
äger banken, utom den grundfond af fem millioner, som
vi alla känna, ytterligare en upplagd vinst af 3,3i 1,216 r:dr
4i sk. 5 r. Det bela utgör 8,3oo,ooo och något derutöfver.
Om dertill lägges den bancovinst, som är gjord för innevar.
år 1840, och som, då vi befinna oss vid årets slut, nu otvif
-
Den 11 November f. m.
189
velaktigt utgör lika mycket, som under något af de fö'reg:de
åren, d. v. s. 662,000 r:dr, — om, suger jag , denna vinst
lagges till förenäinuda 3,3i 1,000 r:dr , så kommer man nära
4 millioner; och när dessa besparingar läggas till de 5 millionerna
grundfond, så har man den summa af 9 millioner,
som Hr Nordenanckar omförmält, och vid hvilken de öfrige
reservanterne fästat sig. Om nu R. St. skulle besluta, i öfverensstämmelse
med livad reservanterne inom BancoUlsk.
framställt, att för de kommande åren, intill nästa riksdag,
icke skulle årligen utbetalas mer än £:del af den upplagda
bancovinsten, så utgifver icke banken för hvarje år mera än
just samma summa, som banken på sin lånerörelse återbekomma.
5 gånger 6 gör 3o; således får man på 5 år 3 mil
lioner r:dr och 3oo,ooo r:dr derutöfver. Följden är, att om
Ständerne låta utbetala 660,000 r:dr om året till de ändamål,
som kunna anses förtjena ett sådant bidrag, så fortfar
banken att bibehålla en grundfond, jemte ett öfverskott
af sammanlagda 8,3oo,ooo r:dr. Då bör hanken vara väl
försäkrad , ty lian bar i stället för 6 millioner r:dr, som
BancoUlsk. vill åt honom öfverlemna, verkligen öfver 8 millioner.
Om nu man gjorde denna utbetalning med -^del
årligen, så skulle hon fortgå till 184Ö, d. v. s. till nästa
riksdagsår. Men om man skulle vilja mera påskynda denna
utbetalning, emedan ingen sådan skett för innevar. år 1840
och låta ^tdelar utgå år 1841 och således sluta med uLbetalningen
år 1844» då Udel utginge för hvartdera af åren
1842, i843 och i844, så skulle den dubbla utbetalningen af
öfver i,3oo,ooo r:dr på en gång ingalunda komma att rubba
lånerörelsen hos banken eller föranleda någon indragning af
de medel, som banken redan har utlånade. Jag väntar att
inin värde granne, som nyss anmält sig , skall tala deremot;
men innan jag vågat mitt yttrande, har jag rådfört mig med
en annan ledamot af BancoUtsk., till hvilkens kännedom om
bankens ställning jag har större förtroende än lill min egen,
ehuru hedrad jag är af Riddarhusets mig lemnade förtroende
att vara bancofullmäktig, nemi. med Hr Nordenanckar, hvilken,
såsom vi väl veta, vidsträckt och lange sysselsatt sig med
boncoärenden. Han har beräknat, att de medel, sorn icke
utgått i allmänna lånerörelsen af bankens upplagda vinst,
utgöra nära, eller omkring en och en half million , således
mera än som kunde komma i fråga att på en gång utgå år
1841 - Skulle nu, vid närmare undersökning, detta belopp
befinnas vara ringare, än jag uppgifvit; så är icke händelsen
värre, än att man skulle i stället kunna göra utbetalningen
med Udel hvarje år från och med år it>4' t. o. m. år i845,
hvarigenom alldeles ingen rubbning i ullemnade lån kunde
äga rum. Flere talare hafva här yrkat atl bankens behållning
eller upplagda räntevinst icke malte användas till ökande
af någon otjenlig lånerörelse. Jag är af samma mening.
Om bankens vinst användes, på sätt Hr Lagerhjelm föreslå
-
ig°
Den a i November f. m.
git, till allmänna industriella löretag, så är det klart, att
derigenom lemnäs åt de orter, der dessa företag äga rinn,
ett tillfälle till arbetsförtjenst och till afsättning, sorn arvida
mer värdi äu lån. Skulle åter dessa medel på det sätt komma
det allmänna till godo , att de kunde i orterna, på sätt jag
framdeles närmare skall uppgifva, användas lill lånerörelse,
icke till fördel för banken, utan lill fördel för dessa orter;
så är det klart alt lånen i alla fall til I föl le dem, som lånen
behöfde, samt att de troligen användes med större urskiljning
och gagn för allmänheten, än då de utgå i små eländiga
fastighetslån eller dylika disconllån.
Sedan jag nu yttrat mig om de föremål, hvartill bancovinsten
icke bör användas: sä återstår att säga, hvartill den
bör användas. I sådant afseende får jag yttra, alt den, efter
min förmening, bär i första rummet begagnas för Statens
behof, sådana nemligen, som icke blifvit tillfredsställda genom
Sta!sUtsk:s förslag till ordin.-statsreglering. BJanddessa
förekomma i första rummet anslag till försvarsverket, dernäst
åtskilliga andra till civila ändamål. Dels har man icke
gifvit tillräckligt, eller ens hvad Konungen begärt, dels hafva
de fått a 1 Isin tet. Bland de civila, som icke fått något,
torde jag endast få nämna residensen i åtskilliga län och anslag
till byggnader vid universiteten. Jag anser således, att
af bancovinsten bör först användas hvad Stånden kunna, vid
pröfningen af extra-statsregler:n , finna vara nödvändigt för
att tillfredsställa Rikets behof. Derefter kommer frågan om
näringarna, såsom Hr Lagerhjelm yttrat. Jag erkänner med
honom, att Staten bör i detta afseende förnämligast omfatta
sådana företag, som öfverstiga den enskilda förmågan. Men
hvilka äro dessa ? De dela sig i större och mindre. Om de
stora företagen, canalers anläggande, andra farleders öppnande
m. m. d. , kommer man måhända lättare öfverens; ty
viglen deraf är mera ögonskenlig, och det är naturligtvis
Konungen, som i dessa fall måste, efter vederbörandes hörande,
gifva företräde åt det ena eller andra. Men vid de
mindre industriella företagen är svårigheten störst att bestämma
företrädet, oell vid dem är det följaktligen sorn misstag
oftast ske, hvarigenom missnöje oell förtrytelse i orterna
uppkomma. Ett exempel från Calmar län torde bäst
upplysa detta förhållande. Der liar man sökt att få anslag
för 2:ne åars upprensning. På ena stället vid Emman erbjödo
sig strandägarne alt betala halfva kostnaden , om de
af Slaten finge den andra. Vid Stångån ville strandägarne
betala --idelar af kostnaden, örn Ständerne gåfve den sista
•yidelen. Nu skullen J väl tro, mine herrar! att Stångåns
strandägare skulle företrädesvis få understöd , eftersom de
sjelfve ville betala mest? Men det förhåller sig tvertom; för
dem har StatsUtsk. icke föreslagit det ringaste, men deremot
tillstyrkt anslag för Ernmåns strandägare, som sjelfve ville
gifva mindre. Sådant kan icke annat än väcka förtrytelse
Den 21 November f. m.
och missnöje med R. St:s åtgärder. Hellre än att utsätta sig
sig för sådant oell för de misstag, som mäste uppkomma
inom R. St., då de ingå i detaljer, som de föga känna el ler
på hvilka de icke gifva akt, skulle jag, til! förekommande
af hat och afund mellan olika orter, anse vida riktigare, att
återstoden af bankens behållna vinst utdelades mellan länen,
t. ex. efter folkmängden. 1 sådan händelse , och om man
t. ex. lunne tillgångarna medgifva, att r r:dr r:gs lemnades
för personen, så erfordrades något utöfver 2 millioner r:dr
b:co. Kunde och ville man gifva 1 r:dr h:co för hvarje
person, sorn finnes inom något län, så ginge hela summan
till något öfver 3 millioner r:dr b:co, eller nära lill beloppet
af bankens öfverskott. 1 sådan händelse vore det möjligt,
alt inom hvarje län säkrare och riktigare lemna medlen
lill sådana företag, som bäst föi tjente en sådan uppmuntran.
Dermed vunnes icke allenast förmågan till nyttiga
företag inom orterna, vare sig odlingars eller nya vägars
och farleders upptagande, kärrs utvikning eller hamnars
anläggning och förseende med bålverk och mera sådant, utan
dermed vunnes äfven den fördelen, att en mängd sysslolöse
personer, som äro landsorterna till tunga, kunde derigenom
få sysselsättning och arbetsfört jent. Den klagan öfver fattigvårdens
tryckande beskaffenhet, hvilken nu förspörjes ,
skulle kunna afhjelpas då man anskaffade arbetsförtjenst.
En annan väsendtlig sak skulle äfven vinnas, den nemi. att
inom orterna bilda ett gemensamt intresse, hvarigenom communal-styrelsen
skulle kunna få något lif. Vi hafva sett
lnishållnings-sällskapen, om de ock till namnet förblifva lefvande,
dock i verkligheten vara aftynande inom de flesta
län. Hvarföre? Jo! emedan man icke har några medel till
gemensamma företags utförande, de må vara så nyttiga eller
goda som helst. Funnes deremot medel att begagna, så kunde
hvarje socken eller härad, hvarest något vore att uträtta,
få understöd, och det hela sluta sig tillsammans för att utföra
hvad som för länet vore vigtigast. När ett län hade
medel, så kunde och borde de utlånas, för att inbringa de
räntor, hvarmed företagen skulle utföras. I sådant fall kunde
man äfven välja sådana låntagare, som dermed uträttade
mest. Det är ock en annan sak, som i detta fall knnde
åstadkommas. När man nemi. förutsätter, såsom jag tror
böra vara fallet, att capitalen aldrig rubbades utan bibehölles
oförminskade; så skulle räntan kunna användas till ränta
och capital-afbetalning på lån, som gjordes af bolag, t. ex.
för Emmäns eller Stångåns upprensning och dylikt. Sålunda
kunde inan få obligationer löpande med ränta, hvilka äfven
för små capitalister klefve begärliga och framkallade deras
behållningar i rörelsen.
Dessa omständigheter, hvilka mången af eder, mine herrar!
torde anse öfverflödiga, har jag dock upptagit, för att
visa hvad gagn, som, efter mitt förmenande, kunde med dessa
193 Den 21 November f. m.
medel åstadkommas, men ingalunda för ali derom nu liesia ta.
Jag önskade lilolt att beslut malte faltas om baneovinstensanvändande
för sådana allmänna ändamål, sorn jag omnämnt, och
alt,sedan Ekon.Utsk., eller hvilket annat Utsk. sorn anses lämpligt,
blifvit hördt, föremål och controller må bestämmas.
Deremot tillstyrker jag nu, att bancovinsten ej må användas
till bildande af en reservfond eller förstärkning af bankens
grundfond, eller något annat än till 1:0 Statens behof, om
Statens medel emot förmodan ej dertill förslå, och 2:0 till
nyssnämnda allmänt nyttiga företag.
Hr Bråkenhjelm: Jag finner mig uppmanad af ordförandens
i BancoUtsk. yttrande, hvarigenom lian förklarat,
det jag skulle hafva sagt, alt jag velat åt jordbruket tillde la
någon särskild fördel at den upplupna bancovinsten. Jag
har blott framställt sannolikheten deraf, att i händelse någon
del af bancovinsten lilefve reserv erad åt banken, så skulle
denna del komma att öka den mindre ändamålsenliga, nu
existerande bank-lånerörelsen. Detta har jag blott sagt, och
icke yttrat mig i afseende på fördelningen emellan fastighetslånen
och Allm. Disconten samt Handels- och Näringsdisconten.
De herrar, som så ifrigt yrka pä afsättandet af
ifråga var. million, hafva icke, såsom mig synes, mäklat uppgifva
något enda gilltigt skäl för en sådan åtgärd. Vill man
påstå, alt bankens consolidering, att realisationens bestånd
försäkras och stadgas genom en sådan reservfond, så bör
man jemföra hvad nuancerna, hvad oscillationerna i den stora
rörelsen visat för resultat under det enda år sedan realisationen,
då banken varit någorlunda påkänd , jag menar
år 1818. Delta år utgick emellan April och October månader
något öfver en million r:dr silfver från banken. Detta
var i anledn. af den då inträffade partiella missvext.
Skulle nu en svårare missvext drabba landet , så vore det
icke för mycket tilltaget alt beräkna en åtminstone 3 gånger
så stor summa, d. v. s. 3,000,000 r:dr silfver, svarande
mot 8,000,000 r:dr b:co. Hvad förslår då denna million,
om man vill lägga den i bankens rörelse? Detta liäntyder
ovillkorligen på den satsen, att beståndet af realisationen och
bankens ställning må icke grundas på bankens cassör utan
mäste vara grundlagd genom individernes inom nationen
rikedom och välstånd. Det har af en värd ledamot blifvit
anmärkt, att 1834 och 1835 års Ständer hafva gifvit tydlig
anvisning åt bancofullmäktige, huru de skola förstärka bankens
ställning, nemi. genom förstärkning af bankens grundfond
och begränsande af lånerörelsen. Det är intet, som
hindrar samma åtgärd vid denna riksdag. Jag får fästa de
värde ledamöternes uppmärksamhet på 240 §:n af bancoreglementet,
som innehåller, alt åt bancostyrelsens klokhet
och omtanka öfverlemnas att begagna de i bankens vård
qvar
-
Den 3i No r ernber f. m.
»B*
qvarstående vinstmedel, till förökande så väl af silfverfond
som rörelsecapital. Om nu detta stadgande bibehålles, så
är det så mycket mindre att befara att något obestånd i
realisationen intill nästa riksdag skall inträffa, som bankens
vinstmedel blifva ostridigt något större hädanefter än hittills,
så att icke allenast den assignerade femtedelen af bancovinsten,
liviIken årligen skulle komma att åter utgå, utan
äfven årligen något derutöfver skulle inflyta, helst som lånerörelsen
nu skulle fortgå med ett upplagdt capital af 3,311,000
rtdr mera än vid förra riksdagen. Jag medger således, att
jag icke förstår den argumentation, hvarigenom det skall
visa sig, att genom disposition af en femtedel årligen af den
vinst, sorn till banken ingått, något skulle äfventyras. Beträffande
åter hvad den siste värde talaren ifrågasatt, angrde
fördelningen mellan länen af någon del af bancovinsten, så
får jag säga, att det förvånar mig att han kunnat komma
fram med ett sådant förslag, så mycket mera, som han sjelf
erkänt att hushållningssällskapernes verksamhet finnes vara
i det närmaste förlamad. Skulle icke måhända detta kunna
antyda på den sanningen att det icke är länsvis, som industrien
utvecklar sig, eller efter fördelningen af den politiska
styrelsen. Det händer t. ex. att just den så mycket
omtalade Emman går genom tvänne län, nemi. Jönköpings
och Calmar län. Då skulle begge länen nödgas med hvarannan
öfverenskomma om rensningen och anslagen dertill.
Månne det icke är af sådana orsaker, som det härleder
sig att länens hushållnings-sällskaper icke kunna komma
tillväga med större företag. Orterne, som komma i fråga,
blifva något helt annat än ett länedistvict. Det är bekant,
att de flesta elfvar och farleder, för hvilka anslag blifvit
ifrågasatta, sträcka sig genom flera län, och någon annan
fördelning måste då göras, mera öfverensstämmande
med sakens natur än med den i afseende på dessa föremål
mera tillfälliga politiska fördelningen uti län. Jag fortfar
att yrka propos. på Hr Lagerhjelms förslag.
Hr Frih. o. Landtm, tillkännagaf, att plenum komme
att fortsättas på eftermiddagen kl. 6.
Hr Lagerhjelm: Bland de förslag, som här blifvit
gjorda till användande af bancovinsten, förekommer äfven
dess anslående till större delen till bildande af creditiv. Jag
har redan i mitt första yttrande tillkännagifvit den åsigt,
att dessa medel borde komma rörelsen tillhanda. Fråga har
sedermera uppstått, huruvida någon minskning deruti kunde
äga rum eller en rubbning kunde blifva en följd af det beslut,
som af R. o. Ad. nu fattas. Af BancoUtsk:s utlåt.,
som nu är i fråga, pag. li, ser man, att verkligen en
minskning i hela landets allmänna rörelsecapital har blifvit
en följd af hittills varande förhållande, och det har blifvit
ulredt hvaruti den består och huru den uppkommit. Jag
17 H. 25
Den 21 November f. m.
tror att denna omständighet genast eller redan är tillräcklig,
för att motverka ett ytterligare skrinläggande at två
millioner r:dr. En värd talare har behagat fästa uppmärksamhet
vid mitt yttrande, och anmärkt att jag deruti skulle
hafva föreslagit en tillökning i bankens reservfond. Orden
föllo sig så: Utsk. föreslår, att endel af bancovinsten borde
blifva reservfond; således har jag afsett denna tillökning.
Samme talare har fästat sig vid det obestämda i mitt förslag
till propos., nemi. att R. o. Ad. skulle framdeles besluta.
Detta är likväl en nödvändighet, ty alla dessa ämnen
förekomma framdeles uti ett utlåt, af StatsUtsk. rör:de
den s. k. extra-statsregler:n. Om de icke der äro bestämdt
framställda med förslag till anslag, så äro de likväl vidrörda,
och jag har derföre ansett, att vi nu icke hafva tillfälle
att ingå i några detalj-frågor, utan har ansett lämpligast
att uppskjuta dermed åtminstone tills R. o. Ad., vid föredragningen
af detta utlåt., kan afgöra saken. En annan
värd talare har föreställt sig, att mitt förslag innefattade en
motion, som borde öfverlemnas till StatsUtsk. Om man
så vill, så kan man visserligen kalla det så ; det rörer likväl
icke annat än en reservation af medlen, på det att, när
R. o. Ad. framdeles, såsom jag tror nästa Onsdag eller måhända
ännu snarare, kommer att taga i öfvervägande de
frågor, som här äro berörda, det 11. Ståndet då må hafva
medel reserverade, hvilka kunna få åtfölja de beslut, som
dervid fattas. Då det är all sannolikhet i att, när extraslatsregler:n
förekommer, den icke blir genast antagen utan
med anmärkntr återremitterad lill Utsk.; så komma icke
allenast hvad som då anmärkes, utan äfven den fond , sorn
här reserveras, ätt åtfölja, för att göra framställningarna
verkställbara och innehålla substratet för R. o. Ad:s beslut,
utan att dock afgå i form af motion. En annan värd talare
har yttrat bekymmer för realisationens bestånd. Det
skulle bekymra mig sjelf mycket, om någon kunde ådagalägga,
att jag alltför lättsinnigt betraktat denna sak. Jag
har baft tillfälle att vid flera riksdagar, till följe af R. o.
Ad:s förtroende, i Banco- och StatsUtsk:n arbeta till största
consoliderande af bankens fonder, till realisationens betryggande.
Jag är ännu af den öfvertygelse, att detta är ett
af de vigtigaste ärenden, som kunna betänkas. Men jag åberopar
i detta fall hvad som redan är fullkomligen kändt, och
jag ber nu ytterligare att få fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet
derpå, att sedan banken är försedd med en grundfond,
som i föihållande till vår rörelse har blifvit ansedd vara
fullkomligen tillräcklig, och som verkligen är det; så, då
för ögonblicket dess bestånd är försäkra dt, må man förgäfves
söka dess bestånd för framtiden i något annat, än i nationens
egen välmåga, i varustaplarna, i producterna. Intet
annat i verlden finnes för att uppehålla bankens bestånd,
allt annat är en lek. Det är en sanning att ställningen
för banken icke visat sig under de förflutna åren vara så
Den ai November f. m. ig5
förmånlig, som det påstods af dem, hvilka, då de så ifrigt
yrkade realisationen, förklarade, att den var betryggad genom
en production, som ständigt ökades. Nu liar emedlertid,
under loppet af de år, som förflutit efter realisationens vidtagande,
banken sjelf gjort betydliga silfveruppköp, och en
i Sverige, särskild inrättad penninge-association, bruksägarnes
bypotbeks-cassa, indragit betydliga silfver-qvantileter i
landet; oell oaktadt allt detta Sro vi icke nu i någon fördelaktigare
ställning, än då realisationen beslöts. Delta visar
uti resultatet, alt varupi oduetionen icke varit mer än
tillräcklig, och således hafva vi ett ytterligare skäl att kasta
oss in på industriens befordrande och understödja den
så mycket som möjligt, emedan det är den, som innefattar
i sig det enda verkliga underlaget för banken i framtiden.
Hvilka äro dessa allmänna företag, frågar en annan talare.
Jag svarar, att de linnas upptagna i det betänk., som af
StatsUtsk. är afgifvet, och som nu ligger på R. o. Ad:s
bord. Jag tror, alt det vore olämpligt att ingå i någon enda
detalj derom. Jag åberopar hvad jag förut anfört, att
det vigtiga ligger deruti, att, då R. o. Ad. får dessa ämnen
till öfverläggning, man icke förut må hafva spolierat bort
medlen och då hafva en tom cassa. Man anför och önskar,
alt medlen mätte disponeras af denna bancovinst för vissa
allmänna byggnader, som man anser nyttiga och nödvändiga.
Då jag redan bar underställt R. o. Ad. mitt förslag,
och flere talare behagat deruti instämma, så kan jag icke
frånträda det, utan alt desamma dertill lemna sitt begifvande;
men jag medger, för min del, om de icke fordra ett
sådant vidhållande, att, ifall R. o. Ad. skulle behaga göra
ett afdrag af 3oo,ooo rtdr för sådana allmänna byggnader,
vare sig lill residenshus eller för academierna, hvilka R. o.
Ad. kan finna af högsta behof påkallade; så har jag icke
något emot ett sådant afdrag, och att således bankens räntevinst
blefve fördelad i 3:ne delar. Den första vore för
dessa allmänna ändamål, allt under hemställan till de värda
talare, som förenat sig med mig. Således återstode en
summa af jemna 3,000,000 r:dr, som kunde disponeras på
det sätt, att hälften till det föremål jag iföreslagit skulle reserveras.
Hvad den andra hälften angur, så hafva äfven
derom olika tankar redan uppstått. Jag hade önskat att ej
behöfva ingå i denna disposition, förrän R. o. A. åtminstone
fattat beslut i den första punkten, nemi. huruvida någon
viss del af bankens behållna räntevinst och capilalöfverskott
skall afsättas till en s. k. reservfond för banken. Sedan R.
o. Ad. beslutat derom, tror jag att först den rälta tiden
vore inne att bestämma huru dispositionen skall i detal
ske. — Jag får således vördsamt hemställa, om icke Hr
Frill. o. Landtm, täcktes först låta R. o. Ad. besluta,
huruvida någon del, större eller mindre, af den ifrågavar.
summan hör disponeras lill reservfond eller icke.
D«u ai November f. m.
Hr Lagerheim: Jag har begärt ordet i anledn. af
en talares anmärkn., att någon motsägelse skulle äga rum i
den af mig bestämdt uttalade öfvertygelse, att ingen rubbning
i de vid realisationens beslutande stadgade grunder
bör göras, samt den endast framkastade önskan att stora
creditivet skulle kunna med dessa tre millioners bancovinst
förhöjas. Deruti ligger ingen motsägelse, ly dessa tre millioner
utgöra icke någon löslig anvisning på banken, utan
de befinnas redan i handom af banken, kunna således af
banken disponeras på sådant sätt att de alltid äro tillgängliga
för möjligheten af ett krig. It. St. torde snart nog
blifva i tillfälle att yttra sig i afseende på en skrifvelse om
underhandlingarna rörtde öresundska tullen, hvarom i utlåt,
är föreslaget alt med kraftigt understöd befordra delta ändamål.
Kraftigare åtgärd än bestämmandet af ett creditiv
af 5 millioner i stallet för 2 kan icke vidtagas; men för
det närvar, och vid denna riksdag inser jag väl, att en sådan
åtgärd icke blir vidtagen, och jag har blott nämnt
detta, utan att ens anse det såsom något som nu egentligen
kan komma i fråga. Del torde i framtiden dock blifva oundgängligt,
att någon gång utsätta ett creditiv för uppkommande
krig, så att det kan motsvara de första verkliga behofven
och icke må vara blott såsom en skugga. Någon
motsägelse kan således icke här äga rum. Men efter jag
har ordet, vill jag äfven nämna några ord i en fråga, som
jag förra gången icke kom alt beröra, nemi. om lån på fastigheter,
hvilka jag anser vara det mest otjenliga sätt alt
använda bankens ränlevinst, emedan det har den högst menliga
påföljd att ytterligare skuldsätta Riket och derigenom
betydligt försvåra möjligheten att utgöra statsutskylderna,
samt att derbredvid kunna lefva, hvartill hvar och en anser
sig berättigad; men hvilket, då fråga är om mindre
fastigheter, är en omöjlighet, då man utöfver en viss grad
skuldsätter egendomen. I öfrigt är hvad jag nu haft äran
framställa egentligen endast riktadt derhän, att ingen re
servfond
måtte bildas utöfver den redan bestämda grundfonden
af 5 millioner, utan realisationens stadgade grundsatser
hållas i orubbad helgd, samt att hela bancovjnsten
3,3i 1,216 r:dr må tili allmänt nyttiga företag i Riket blifva
använd, enligt de beslut, som R. St. framdeles derom kunna
komma att fatta.
Frih. Sprengtporten, Jac. Willi.; Med Hr Lagerheim
instämmer jag visserligen deruti, att det må anses vara
väl betänkt, att icke rubba realisationsgrunderna, hvarken
för att förminska eller föröka förhållandet emellan bankens
silfverfond och dess utelöpande förbindelser; men jag tror
likväl icke, att denna regel kan antngas så absolut, att man
får alldeles förbise de möjliga omständigheter, som kunna
gifva en anledn. till att öka bankens grundfond, och dertill
Den ai November f. m.
197
saknas visserligen icke alla skäl, sedan realisationen Lief beslutad.
Jag får först erinra om tillkomsten af privatbankerna
samt den högst betydande sedelstock, som dessa banker
utgifvit, och hvilken naturligtvis måst vålla, att, då tillgång
på rörelsemedel finnes i provinserna, en större tillgång
af bankens egna sedlar är lemnad i hufvudstaden, samt angränsande
orter, hvarigenom således en större möjlighet uppkommer
att kunna göra remisser i silfver. Det torde äfven
böra tagas i betraktande att Svenska sedelmyntet icke
numera bar det omlopp i Finland, som det hade vid den
tidpunkt, då realisationen beslöts. Dessutom torde det icke
böra alldeles förbises, ehuru det är en omständighet, som icke
är af särdeles stor vigt, att lättheten att remittera silfver
till främmande orter och särdeles lill Tyskland, genom lättare
communicationsmedel, på sednare tid har betydligen
ökats. 1 följd af allt delta, äfvensom i följd af de handelskriser,
som uppstått i andra länder, och äfven med betraktande
af hela verldens politiska ställning, tror jag det vara
verkligen välbetänkt, att, såsom BancoUtsk. här föreslagit,
öka bankens grundfond med en million r:dr. Jag får också
nämna, att om hela den summa af 3,3oo,ooo r:dr och något
derutöfver, som banken nu kan disponera, skulle komma
alt användas jemte Riksg.contts behållning i banken, uppgående
ensamt till mera än 3 millioner, utom de behållningar,
som kunna användas af handels- och sjöfartsfonden;
så skulle en så stor summa uppkomma, att det verkligen
torde blifva svårt att på de 3£ år, som sannolikt komma
att förflyta innan nästa riksdag, kunna behörigen använda
dessa medel. Det torde lill och med blifva svårt att finna
personer, som kunde leda och inspectera alla dessa arbeten,
som skulle ske i en så vidsträkt scala. På dessa skäl tillstyrker
jag, för min del, antagandet af det förslag, som
BancoUtsk. här framställt. Att sträcka sina beräkningar på
bankens tillgångar äfven utöfver hvad som finnes vid hvarje
l iksdag, kan jag för min del icke biträda. Jag tror, att det
strider mot den försigtighet vid beräkningen af dessa tillgångar,
som Ständerne vid realisations-riksdagen antogo, ty
det skulle möjligen kunna inträffa, att Ständerne beräknade
tillgångarna för högt och följaktligen kommo alt lejlina anvisning
icke på bankens behållna vinst, utan verkligen på
dess grundfond. Dessa anmärkntr har jag ansett mig befogad
att framställa såsom ett skäl för mitt tillstyrkande afBancoUtskrs
förslag, och får jag tillika, i anledn. af Hr von Hartmansdorffs
anmärkn. vid en annan punkt, nemi. derom att
StatsUtsk. icke föreslagit något anslag för Stångåns upprensning,
upplysa, att Utsk. visserligen icke förbisett, hvarken
att, om Stångåns upprensning kunde äga rum, sådant vore
fördelaktigare än upprensningen af Emmån, emedan hvarje
tunnland jord, ehuru af bättre beskaffenhet, vid Stångån
skulle komma alt kosta hälften mindre; och ej heller att
I‘J8
Den ai November f. m.
-Stånydns strandägare eibjudit sig att lemna ett större tillskott
än Emmaus; men skälet för afstyrkandet af det begärda
anslaget var, att man erhöll upplysning derom, alt
förelaget icke var tillräckligen undersökt och mötte stora
svårigheter, derigenom att de nedanom upprensningsstället
boende kunde blifva utsatte för öfversvämning»!-. Under
sådana förhållanden har nian icke ansett sig böra tillstyrka
anslaget, och skulle någon förtrytelse uppkomma hos den
ena, som icke får sin jord förbättrad, så torde sådant ersättas
genom förnöjelsen hos den andra, som får behålla sin
mark ofördränkt.
Hr Stuart, Carl Gustaf: Tillhörande den pluralitet
inom BancoUtsk., hvars åsigter ligga framlagda i förevar,
betänk., har jag ansett mig böra upptaga några af de anmärkn:r,
som mot samina betänk, blifvit framställda. Härvid
liar jag dock i flera frågor funnit mig förekommen af
det yttrande, som Hr Mannerskantz i detta afseende redan
afgifvil, hvilket jag alltså får åberopa. För öfrigt får jag
tillkännagifva den grundsats, som jag trott mig böra följa
vid afgifvandet af min röst inom BancoUtsk. Denna grundsats
har nemi. varit, alt utsk.ledamöternes skyldighet är att,
så vidt med deras egen öfvertygelse är förenligt, ställa sig
de inom Representationen mer allmänt uttalade åsigter till
efterrättelse. Då, vid denna riksdag, så många och så högljudda
anspråk på lånebilräden från banken inom alla Representationens
afdelning»!'låtit höra sig, hor jag åtminstone
ansett BancoUtsk. icke kunna lemna dessa yrkanden utan
allt afseende. Det har också till en del varit, för att kunna.
åtminstone i någon mån, tillf reds-tii 11 a berörde anspråk,
som Utsk. föreslagit att banken borde erhålla den nu ifrågavar.
reservfonden. En talare, tillika ledamot af BancoUtsk.,
Hr Bråkenhjelm, har visserligen redan förklarat, att inga
skäl finnas för denna reservfonds bildande; men jag hemstiller
till honom äfvensom till Husets öfriga medlemmar,
om icke just de anspråk på lån, sorn under riksdagen blifvit
framställda, så vidt inau vill undvika att utan ökad silfverblad
utgifva nya sedlar,-innefatta ett fullgilltigt skäl
för BancoUtsk. att söka reservera en del af bancoviusten för
denna allmänt yrkade låneutslräckning. Frih. Sprengtporten
har nyligen fästat H. Husets uppmärksamhet på de förändringar,
hvilka sedan realisationens verkställighet inträffat,
och hvilka förändringar onekligen för framtiden påkalla en
större omtanke och varsamhet vid bancoverkels förvaltning,
än sorn tillförene erfordrats. Dessa nu anförda förhållanden
äro till sin inverkan pä bankens rörelse af en så ögonskenlig
och obestridlig natur, att deras blotta åberopande borde
vara tillräckligt för att göra deras vigt gällande. Den omständigheten,
bland andra, att inom några få år det i Finland
i omlopp varande Svenska sedelmyntet måste derifrån
indragas, liar, i afseende på- silf verutyexlingen, redan verkat
Den ai No v»ml)c r f. m.
>99
mer eller mindre öfverdrifna farhågor inom åtskilliga fractioner,
icke blott af Representationen, utan äfven af sjelfva
folket. Det är visserligen sannt, att den grundfond af 5
millioner, som redan finnes, är betydlig såsom ett öfverskott
af bankens fordringar öfver dess skulder; men då härvid
tages i betraktande, att denna grundfond endast motsvarar
den del af bankens sedelrörelse, hvilken är nedlagd i fastighets
inteckningar, eller sådana lån, sorn först under 28 års förlopp
ingå till banken; och då för öfrigt bankens låneoperationer
äro af den naim', att de måste äfven hädanefter fortfara
oförändrade, såvida icke alltför stor rubbning i credit- och
närings-föi hållandena skall förberedas, så ligger dessutom häruti
ett godt skäl för denna bank att äga en större grundfond,
än som troligen kunde behöfvas för en bank, hvilken
i sin rörelse och verksamhet ej vore bunden af det vidt omfattande
considerations-systeme, som här alltid måste förutsättas.
Ölvergående till de speciella anmärkningarna, anser jag
mig först, i anledn. af Hr Lagerhjelms förslag, att hälften
af bancovinsten borde användas för communications-anstalter,
böra erinra, att sättet för användandet af bancovinsten
nu icke utgör föremålet för R. o. Adis öfverläggning, och
alt denna öfverläggning egentligen bör inskränka sig lill bestämmandet
of huru stor del af bancovinsten skall till allmänna
föremål användas, samt om någon och huru stor del
deraf skall till fortfarande begagnande af banken förbehållas.
Men äfven om till och med hälften af bankens nu behållna
vinst anses böra anslås till communicationsanstalter,
innebär detta icke något hinder för antagandet af Utskts
förslag, hvilket innehåller, att R. St. skulle till allmänna
föremål använda nära -J:delar af samma vinst. En talare
har påstått, att det vore en rubbning i bufvudgrunderna
för realisationen, om man lemnade bifall till Utskts förslag.
Det vore intressant, att få reda på hvaruti denna rubbning
egentligen skulle bestå. Det finnes ingen realisntionsgrund,
sorn bestämmer, att hvarenda skilling af bankens besparade
räntevinst skall ovillkorligen vid hvarje riksdag öfverlemnas
till statsverket. Vore ett sådant besynnerligt stadgande antaget
vid realisationens bestämmande, så kunde det visserligen
också påstås, att Utskrs förslag verkligen innebure en rubbning
af grunderna för realisationen. Samme talare har deremot
ansett rättast, att den upplupna bancovinsten bibebölles för att
öka stora creditivet; men om R. St. skulle, på sätt han föreslagit,
använda bancovinsten, så skulle följden deraf naturligtvis
blifva just den alt banken i sin ullåningsrörelse
komme att, intill stora credilivels lyftande, bibehålla nästan
hela sin nuvar. vinst oförminskad. Detta vore således rakt
motsatsen af hvad den välde talaren i försatsen af sitt yttrande
framställde och äfven motsatsen af det beslut, sorn
åtskillige andre ledamöter af Huset ansett sig böra tillstyrka
eller att hela bancovinsten från bunken nu aflemnas. Man
200
D«n 2«tNoTemb*r f. m.
har vidare gjort anmärkn. emot Utsk:s förslag, angrde reservfondens
bildande, företrädesvis och innan någon del af
bancovinsten öfverlemnades till statsverket. Utskts förslag i
detta fall grundar sig på den kännedom Utsk. ägde, att
statsverket redan för de ändamål, hvartill bancovinsten sannolikt
skulle komma i fråga att hufvudsakligen användas,
för närvarande har i banken innestående behållningar, uppgående
till emellan 3 och 4 millioner r:dr; och syntes dessa
behållningar således böra i allmänna rörelsen företrädesvis
åter utgå; hvadan, till rörelsecapitalets underhållande under
tiden och intilldess statsverkets i banken innestående medel
blefvo enligt R. St:s disposition utgifna, syntes angeläget, att
den utvidgning af lånerörelsen, som Ständerne kunde finna
lämplig, ofördröjligen verkställdes. Hr von Hartmansdorff
har åter uppgifvit såsom verkställbar att, redan under nästkommande
år, aflemna -J:delar af bancovinsten, utan att
bankens nuvar. lånerörelse derigenom skulle på något sätt
behöfva rubbas. Hr von Hartmansdorffs yttrande i detta
fall stödjer sig visserligen på en uppgift af min högt aktade
vän Hr Nordenanckar, hvilken genom en af honom uppgjord
beräkning, sökt ådagalägga, att banken för närvar, har en
behållen capitalvinst af icke mindre än 9 millioner r:dr,
deraf, såsom jag vill påminna mig, i-J million r:dr skulle nu
genast vara såsom obegagnade disponibla. Jag har dock
enskildt jemfört mina beräkningar med Hr Nordenanckars,
men de hafva dervid befunnits så skiljaktiga, att vi, oaktadt
inbördes upplysningar och enahanda uppgifter från banken,
kommit till helt olika resultat. Jag vill således ejheller vid
detta tillfälle ytterligare försöka förmå Hr Nordenanckar
att medgifva riktigheten af den åsigt jag hyser och de beräkningar
jag uppgjort uti förevar, hänseende. De grunda
sig dock på den temmeligen noggranna kännedom jag, under
mer än ett decennium, sökt förvärfva mig om bankens
ställning och rörelse. Det är också denna kännedom, sorn
leder lill det resultat, att banken för närvar, har högst obetydliga
tillgångar odisponerade, såvida man ej vill beräkna
räntevinsten för innevar. år. Bancofullmäklige hafva inför
R. St. uppgifvit, att af bankens räntevinst och öfverskott
äro sedan sista riksdag, använda till förstärkning af Handelsoch
Närings-disconternas fonder 2,700,000 r:dr, till cassacreditiv
400,000 r:dr, och till discontfonden för publika papper
200,000 r:dr, eller tillsammans 3,3oo,ooo r:dr. Nu är
det visserligen sannt, att en del af dessa medel ännu icke
härigenom utgått i allmänna rörelsen, men de kunna för
närvar, dock icke, utöfver hvad nyligen skett, till andra ändamål
disponeras, utan inskränkning i de för nyssberörde lånegrenar
anslagna fonder. A andra sidan måste dock för öfrigt jemväl
tagas i öfvervägande, hurusom Ständerne vid innev. riksdag
redan anslagit 460,000 r:dr till förstärkning af allmänna
di
-
Den ai November f. m.
aoi
discontfonden, hvilka medel också på detta sätt numera
från hanken till största delen ulgått, och hvarigenom den
förut innestående behållningen å publike pappers och Handels-
samt Näringsdiscont-fonderna blifvit medtagen. Derjemte
hafva Stats- och BancoUtsk:n i ett betänk., sorn förmodligen
i dag lill JtiksSt:n inkommer, tillstyrkt, att
5oo,ooo r:dr af bankens behållna tillgångar skola användas
till förökande af Manufactur-discontens lånefond. Sålunda
skulle Rikets nu församlade Ständer på bankens disponibla
behållningar anvisa ungefärligen i million r:dr. Då denna
million från banken blifvit utgifven, är i sanning liela det
belopp af bankens tillgångar, som för närvar, kan anses disponibelt,
redan användt i detta verks lånerörelse. Skilnaden
mellan lii- Nordenonckars och mina uppgifter härleder
sig hufvudsakligen derifrån, alt Hr Nordenanckar icke beräknat
de creditiv, som på banken äro beviljade, ehuruväl
Ständerne vid sista riksdag stadgade, att behållningarna å dessa
creditiv borde tagas i beräkning, så snart fråga om utsträckning
af bankens lånerörelse förekom. Hr von Hartmansdorff
har här framkommit med ett förslag, som från den
sidan förefallit mig oväntadt, nemi. samma förslag, som, vid
början af denna riksdag, i BondcSt. väcktes och derstädes
understöddes, men som, enl. hvad jag förmodar, nyssnämnda
Stånd numera, med afseende å de upplysningar det erhållit om
detsamraas overkslällbarhet, frångått, och hvilket förslag äfven
åsyftade alt hela bancovinsten måtte fördelas mellan länen
i mån af deras folkmängd. Fördelarne af detta förslag kan
jag verkligen icke inse, särdeles under närvar, förhållanden,
och innan så beskaffade länsnämnder eller auetoriteter finnas
bildade, åt hvilkas vård och förvaltning man med förtroende
kunde öfverlemna dessa summor. Detta förslag
skulle för öfrigt troligtvis gifva anledn. till missbelåtenhet
och afundsjuka orterna emellan, enär dessa orters behof
och anspråk på allmänna understöd äro så olika. Jag kan
också icke finna något skäl hvarföre R. St., som äro i tillfälle
att jemföra och bedomina ställningen i alla landsorter
i sin helhet, skulle afstå från deras obestridliga rättighet att
pröfva och bestämma beskaffenheten af hvarje uppgifvet behof
och de ifrågaställa understödens större eller mindre
nytta för det allmänna. Det förslag, som Ilr von Hartmansdorff
framställt, skulle dessutom sannolikt leda dertill,
att medlen komma att anslås till allmänna företag i
vissa orter, utöfver de belopp, som i samma orter för närvar.
kunde med allmän fördel användas; och möjligen skulle
enskildta intressen på det allmännas bekostnad komma
att alltför mycket göra sig gällande vid medlens begagnande
inom de särskilda landsorterna. Med den kännedom
man äger om de nuvar. hushållnings-sällskaperna och i följd
17 H. 26
202
Den 21 November f. m.
af det mindre allmänna anseende och förtroende, som de
äga inom de flesta orter, der de finnas organiserade, tviflar
jag, alt dessa orters innevånare skulle i allmänhet vara särdeles
belåtne, om det ensamt berodde på nämnda sällskapers
beslut huru ifrågavar. medel skulle disponeras. Jag vill
nu icke ingå i ett ytterligare bestridande af den värde talarens
förslag, enär jag anser detsamma icke vid detta tillfälle
utgöra det egentliga föremålet för R. o. Ad:s pröfning.
Detta ämne förekommer till närmare öfvervägande då en af
riksd.fullmäktigen Appelqvist väekt motion, som är remitterad
till Stats och BancoUtsk;n, blir, jemte dessa Utskrs deröfver
afgifna betänkande, R. St:s pröfning underställd. Jag
har i öfrigt icke hört någon anmärkn., som rubbat min åsigt
i afseende på förevar, fråga, och det är i fullföljd af denna
åsigt, som jag nu, likasom inom RaneoUtsk., tillstyrker bifall
till det framställda förslaget angrde dispositionen af bankens
behållna vinst.
Hr Nordenanckar, Fredr. Wilh.: Jagharbegärt
ordet, dels till följe af Hr von Hartmansdorffs till mig ställda
uppmaning, och Hr Stnarts sednaste yttrande* dels emedan
jag, såsom ledamot af RaneoUtsk., anser mig böra besvara
den ifrån RiksSt:n, vid återremissen, till Utsk. ställda
fråga om bankens närvar, ställning, och huru stor del af vinstmedlen
som blifvit till allmänna rörelsen disponerade, helst
betänk, i denna del blifvit ofullständigt och på ett förvillande
sätt uppstäldt. I den reservation, som åtföljer betänk, har jag
uppgifvit att bankens öfverskott, som anses utgöra 8,Ju,216
r:dr, verkligen utgör öfver g millioner, och Hr von Hartmansdorff
har förklarat detta sålunda, att jag förmodligen
till riik nät 1840 års supponerade vinst; men så är ej förhållandet,
—- skilnaden ligger deruti att för så val allmänna
som Handels-disconlen linnas alsatla särskilda reservfonder,
som ej i bokslutet upptagits, äfvensom discont verkens vinstmedel,
hvilka förut under följande året aflemnas tili banken,
ehuru de, redan influtna och i utlåning använda, icke
äro uti bankens hufvudbok synliga. Deraf händer, att då
liufvudboken upptager såsom fordran discont-credilivet jemn t
8 millioner, så visar discontboken, att utestående lånesumman
sällan understiger Ri millioner. Om jag sammanräknar
dessa reservfonder och vinstmedlen, så finnes ett öfverskott
vid i83g års slut af 721,6gi r:dr, som banken redan då
ägde, men som ej i hufvudboken upptages. Dertill kommer
vinst på aftysta dalersedlar 70,918 ndr, och om dessa
2:ne summor tilläggas det allmänt erkända öfverskottet
8,3i 1,216 r:dr, så finnes banken vid 1839 års slut äga en
behållning af 9,io3,855 r:dr. Lägges härtill iSzjo års vinst,
som med Handels-discontens ökade vinst bör uppgå till circa
720,000 r:dr, så äger banken nu nära 10 millioner.
I afseende på bancovinstens användande, måste jag fin
-
Den 21 November f. m.
2o3
na för omdömet missledande, då Utsk. pag 8 uppgifver dispositioner
å bankens capital-öfverskott och vinstsumma:
nemi. till cassa-crediliver 4o°,°oo, publika pappersbelåningen
200000, och Handeis-disconten 2,710,000, med den
conclusion, att vinstmedlen vore till största delen
ledan i Jånväg utgifne, men utan att nämna, att de
s. k. capilalafbetalningar, som deruti inbegripas, uppgå till
belopp af 6go,5oo och som således förtjent att särskildt uppgifvas.
Förhållandet ar äfven, att af dessa 3,3io,ooo rjdr,
dem Utsk. sålunda upplager såsom disponerade, fanns en
betydlig del, nemi.:
af creditiv-medlen . . . 384,000
publica pappers-fonden . . 200,000
och af Handels-disc.-medel 299,279
883,279 r:dr
obegagnade, endast på depositions-räkning afsatta i banken,
för att, i händelse af behof, kunna begagnas; men att
detta är helt annat, än alt i rörelsen vara använd, bör
hvar och en finna, så mycket mera som R. o. Ad., för få
dagar sedan beslutat att 460,000 r:dr deraf skulle få lemnäs
till disconten, hvaraf bäst synes, alt de annu då voro
disponibla. Utsk. visar ytterligare pag. 10, att de indragningar
i utlåningen, som sedan sista riksdag ägt rum, blifvit
mer än ersatta, derigenom att under samma lid bliU
vit använda
till belåning af metaller . . 881,000
„ publica pappers belåning 200,000
„ Handeis-disconten . . 1,861,200
„ cassa-creditiv .... 400,000
och till myntverket  10,000,
hvarigenom, såsom Utsk. säger, hela utlåningen blifvit ökad
med 2,022,285
hvarjemte banken inlöst sina utelöpande obligationer
med
1,125,779*
och då sammanräknade beloppet häraf . . . 3,148,064
nära nog motsvarar vinstmedlen, så skulle äfven deraf vilja
synas, sorn örn vinstmedlen verkligen blifvit härtill använda;
men emot denna beräkning anmärker jag ånyo samma
883,279 r:dr, som väl blifvit ämnade till creditiv, pappersbelåning
och Handeis-disconten, men som aldrig i sådan väg
blifvit använda, — äfvensom de till metallbelåningen använda
883,ooo r:dr icke böra anses vara tagne af bancovinsten
eller dermed förblandas, då denna rörelse, oberoende
deraf, alltid lill obestämdt belopp och med nya sedlar bedrifves.
Önskar man ett riktigt begrepp om vinstmedlens disposition,
beliöfver man blott läsa bancoregl. pag. i5g, hvaruti
finnes föreskrifvet huru vissa copital-afbetalningar och
vinstmedel skola användas, samt den redovisning härför, sorn
Den 21 November f. m.
bancofullmäktige i sin berättelse till BancoUtsk,, pag. 52
och 53, afgifvit. Bancofullmäktige visa der tydligen, att af
vinstmedlen voro, enligt deras räknesätt, vid 183g års slut
obegagnade 617,333 r:dr, som vid sednare bokslut funnits
böra vara 691,714 r:dr; men äfven emot denna fullmäktiges
beräkning gäller den här förut gjorda anmärkningen,
att 883,ooo r:dr, som qvarstå i banken, blifvit upptagna såsom
disponerade. Om nu dessa 691,714 och 883,279 r:dr
hopräknas, så tinnes, såsom jag vid ett föregående tillfälle
uppgifvit, att af vinstmedlen funnos vid 1839 års slut inneliggande
1,574,993, och lägges nu dertill iö4o års vinst, så
finnes, att öfver 2,000,000 undandragits allmänna rörelsen.
Sedan jag sålunda sökt att fullständigt utreda förhållandena
angtde bankens grundfond och vinstmedlens
disposition, vill jag äfven, medan jag har ordet, yttra
min åsigt om sjelfva bufvudfrågan , eller bankens behof
utaf ifrågavar. reservfond. Svaret på denna fråga
beror naturligtvis på det ändamål, hvartill man anser att
denna reservfond skulle gagna eller kunna användas. I det
föregående har jag sökt visa alt banken ägde öfverskotter
nog, så vidt frågan är att kunna betäcka alla förluster på
lånerörelsen, och att vinna nog credit och anseende för att
bevara sitt sjelfbestånd. Hvad bankens lånerörelse angur,
så har jag, vid mera än ett tillfälle, yttrat, att jag anser
densamma illa organiserad, såsom mera beräknad på a(t
uppehålla egendomars capitalvärden och discontvingleriet,
än att framkalla production och varuomsättning, hvarpå industriens
stigande hufvudsakligen beror. Man behöfver endast
kasta en hastig blick på utländska förhållanden, för att
finna, att orsaken till den märkbara skilnad i aflärslifvet,
sorn der förefinnes, härleder sig ifrån den olika riktning,
som lånerörelsen der antagit, och creditens deraf beroende
ställning. Så länge jag i dessa afseenden icke inser någon
möjlighet att här tillvägabringa en förbättring, kan jag ej
rösta för bildandet af reservfond , för lånerörelsens förökning,
så mycket mindre, som utlåningen i alla fall kan betydligen
ökas, nemi, med följande tillgångar:
de till Disconten nyligen ad interim anvisade
Xtiksg.contorets capital-afbetalningar på 5 år
De på odlings-lånefonden såsom obegagnade qvarstående
samt
:84o års vinst som afTJtsk. icke blifvit tagen
i beräkning . , , , , ... .
Summa b:co r:dr 1,840,000;
och örn man derjemte tillåter banken att, såsom förr, bedrifva
en för allmänna rörelsen gagnelig upplåningsrörelse å
3 proc,, så kan, utom föreslagna reservfonden, en tillgång
af omkring 4 millioner vinnas för lånerörelsens ökning.
Men ännu återståv Cn anpan? den i min lanke vigtiga
-
460.000
44°,ooo
220.000
720.000
Den 21 November f. m.
ao5
sle sidan, hvarifrån frågan bör betraktas , nemi. frågan om
bankens behof af medel till realisationens betryggande. —Redan
ifråa realisationens början bar jag yttrat, alt jag icke
ansåg densamma viii betryggad, emedan allt antydde på en
undervigt i industri och handel, som åtminstone samtidigt
bort afhjelpäs till förekommande af silfrets exporterande.
Den erfarenhet, dessa förflutna 5 åren Jemnat, har varit föga
egnad att undanrödja dessa farhågor. BaucoTJlsk. har
rikligt upplyst, att vår silfveifond blifvit nära nog bibehållen
vid sitt första belopp, endast derigenom alt bruksägares
hypotheks-förening uppiänt och inlevererat 3JÄ millioner i
guld och silfver; men ej nog dermed, bruksägare hafva af
utländska länet redan indragit circa 7^ millioner, och de
hafva således sålt vexlar för circa 4 millioner, och denna
ökade vexeltillgång på börsen har verkat i samma mån till
minskadt behof af silfverexport, emedan importen kunnat
dermed betalas. Det är således icke 3J utan 7^ millioner,
hvarmed bruksägares lån understöd! realisationen och bidragit
att fördölja den verkliga ställningen. Emedlertid
qvarstår en utländsk skuld till detta belopp.
Bruksägare öga ännu 2 millioner att indraga, men derefter
uppstår ett alldeles motsatt förhållande, då de, i stöllet
för vexelsäljare på börsen, uppträda såsom vexelköpäre till
ett årligt belopp af 466,000 r:dr, till skuldens förräntande
och capital-afbetalning. Såvida icke goda conjuncturer mellankomma,
torde silfverexport då vara att befara.
I conseqvens med denna åsigt, vill det synas, som borde
jag rösta för bankens förstärkning; men jag gör det icke,
emedan det är i min tanke genom Ekon. och Bevilln.Utsktns
åtgärder till industriens befrämjande och handelns öfvervigt,
men icke genom bankoperationer, som realisationen skall
stödjqs och betryggas. Bancovinsten består ju endast utaf
pappersmynt, hvarför silfver ej kan köpas; roan måste köpa
vexlar, men om det är vexelbrist på börsen, d. v. s. när
kursen står hög, så blir följden den, att om banken köper
vexlar, så ökas bristen ännu mera, och de handlande tvingas
att exportera silfret lika fort söm banken införskrifver
det. Är åter god tillgång på vexlar, så står kursen låg,
och silfverköpet blir då endast en invexlingsåtgärd för nya
sedlar, som till obegränsadt belopp kan fortsättas, utan att
några särskilda sedlar behöfva att vara dertill afsalia. I intetdera
fallet blir således reservfonden gagnelig.
Det finnes visserligen ett annat sätt, hvarpå banken kunde
operera till realisationens tryggande, nemi. sedelindragning,
för att genom penningebrist sänka varuprisen, beherrska
handeln och sålunda framkalla en bättre kurs; och onekligt
är, att genom ökning af reservfond och lånerörelse vinner
banken en ökad kraft härtill, men medlet är hardt och bör
först i nödfall användas, och ännu är ej behofvet deraf för
handen. Jag anser att vi böra lika mycket akta oss för
Den ai November f. m.
sedelstockens ökning som för landets strypning. Helst bör
sedelstocken fixeras vid sitt nuvar, belopp, och icke underkastas
annan rubbning, än som oundvikligen måste bero af
silfvervexlingen. Af dessa skäl, och då jag hvarken vill
anslå nya medel till lånerörelsen, eller anser banken eller
realisationen hemta något egentligt stöd af den föreslagna
reservfonden eller vill minska sedelstocken, återstår för mig
icke annat än att rösta för vinstmedlens användande i anslagsväg
och till allmänt nyttiga arbeten.
Frih. Cederström, Jacob: Det är illa, och ganska
illa, att, då frågor uppstå om banken och användandet af
baneovinsten, TJtsk. icke har framlagt den generella tableaun
öfver bankens blifvande rörelse och öfver de reglementariska
föreskrifter, som i och för bankens framtida functioner
arn behöfliga; ty i betydlig mån inverka dessa bestämmelser
på hvad som nu förnuftsenlig! kan beslutas. Emedlertid
utminuterar IianeoUtsk. vid denna riksdag till Ständerna
sina beslut småningom och så, att vi äro i tillfälle att misstaga
oss och hafva bundna händer, när slutligen den generella
frågan förekommer. Sålunda hafva vi för några dagar
sedan beslutat om användandet af några hundra tusen
r:dr för disconten. Nu är det fråga om att bestämma öfver
baneovinsten. Jag vill då hålla mig till grundsatsen för
bankens rörelse och de medel, som deraf kunna användas
ad publicos usus, urståndsatt alt kunna upplaga ämnet i hela
sin omfattning och såsom det borde upptagas, nemi. från
synpunkten huru hela bancorörelsen kunde ställas och ordnas.
Jag instämmer med Hr Nordenanckar deruti, att bancovinsten
icke är behöflig för att förstärka bankens s. k.
grundfond, eller lill hvad Utsk. med ett nymodigt ord kallat
reservfond; ty denna reservfond eller grundfond måste dock
vara helt och hållet detsamma. Jag skulle icke tro, säger jag,
att delta är nödvändigt, men jag vill litet grundligare analysera
frågan under en vidsträcktare synpunkt. Den siste talaren
liar jemväl rätteligen anmärkt, hurusom bankens silfverfond
bar kunnat bibehållas genom det silfver, som bruks-societeten
införskrifvit och genom den vexeltillgång, som brukssocieteten
beredt. Denna sanning har likväl del emot sig,
att den visar perspectivet af den tidpunkt, då delta indragna
silfver åter skall utgå , och då bruks-societeten, i stället
för att indraga silfver, kommer att remittera silfver, och
att laga silfver ur banken för bankens sedlar, och tilläfventyrs
blifva dessa remisser hastigare och betydligare än
indragningarna nu varit. Måhända att i den händelsen rörelsen
jemväl skulle fordra att med silfver betäcka skulder
utom landet, isynnerhet om jernexporten, genom fortsatt
kris i Norra Amerika, skulle komma att aftaga. I sådant
fall har Hr Nordenanckar också rätteligen anmärkt, att det
icke går an för banken alt köpa silfver för buncosedlar, el
-
Den ai November f. m.
ler, hvilket är detsamma, att köpa vexlar på börsen för att
derför införskrifva silfver, emedan sådana transactioner ej
kunna annat än medföra kostnader utan nytta, ty silfret
skulle gå lika hastigt ut. Men till functionerna för banken
måste höra att ställa sig i beröring med främmande länders
banker, så att de hafva ömsesidig credit; och då följer det
af sig sjelft, att banken med sina tillgångar och fonder i
fordringar skall befinnas tillräckligt solid för att öppna en
ömsesidig credit på så många millioner den kan behöfva.
Sådana orter, som här egentligen kunde komma i fråga,
a ro England och Amerika i första rummet, möjligen äfven
Hamburg och Paris, hvilket jag dock leranar derhän; ty det
beror på de mer eller mindre directa handelsförbindelser, som
med dessa orter komma att äga rum. Som jag säger, enda
utvägen för banken att vara tryggad för realisationens
fortgång, är att hafva en sådan credit öppnad, då den kan
göra tele mot de ulströmningar af silfver, som eljest icke
kunna af banken så hastigt åter ersättas, att ju icke stoppning
i silfvervexlingen möjligen kunde inträffa. Vi måste
komma ihåg, att silfret är en vara, såsom afta andra, hvilken
i den proportion, som knappast äger rum för någon
annan, ofta ryckvis behöfves framför alla andia och således
jemväl med förlust måste anskaffas, särdeles i ett land, der
capitalerna äro relativt små, då den utländska crediten icke
svarar emot behofvet att betäcka de fordringar, som ägas
af såväl in- som utländningen. Här har blifyit yttradt af
Hr Lagerhjelm, att denna bancovinst borde till hälften användas
till allmänna föremål. Här är yttradt af Hr von
Hartmansdorff att den borde användas till byggnader med
flera behof på extra-statsregleringen, och derefter fördelas
på länen efter folkmängden. Med den första talaren, Hr
Lagerhjelm, instämmer jag deruti, att bancovinsten bör användas
till allmänna föremål, men icke på det sält, att den
öfverlemnas lill länen, och att den bortskänkes för alltid.
Jag ser samhället sådant, att samhället alltid bör blifva rikare,
att de fonder, det en gång förvärfvat, aldr ig förskingras,
och att man således, vid fondernas användande till
sådana allmänna ändamål, hvilka eljest icke kunna ti11 väga—
bringas, måste bereda dessa capitalers återgång till banken,
för att vid blifvande riksdagar kunna användas till ännu
andra ändamål. Många sådana återstå ännu, och mångfalldiga
sekler fordras innan Sverige hinner dit, att icke, vid
allmänna företag af enskilda bolagsintressent^-, biträde af
statsmedel erfordras och af föreningar äskas för att ledas
till allmän nytta. Jag skulle derföre tro, att bolag för allmänt
nyttiga företag inom län oeh äfven för härader , ifall
Styrelsen erkände företaget vara af allmän nytta, borde vara
berättigade att, om de ställde fullgod säkerhet för capitalels
återgäldande, inom längre eller kortare lid erhålla det
för företaget nödiga capital räntefritt, men på bestämd ålev
-
aoS
Den 21 November f. m.
betalningstid och emot minst 2 proc. årlig capital-afbetal-*
ning. Jag skulle deremot tro, att om enskilde personer anmälte
sig att för industriföretag erhålla sådana understöd,
och dessa företag af Styrelsen pröfvades vara af allmän nytta
och utförbara; sa borde jemväl dessa vara berättigade
till låneunderstöd af dessa medel, emot en nedsatt ränta af
2 proc., samt en årlig afbetalning af jemväl i procent. Sålunda
skulle denna bancovinst, ehuru utgången till allmän-*
na föremål, till allmänt nyttiga arbeten och för productionens
förökande i det ena eller andra afseendet, dock vara
qvar såsom en bankens fordran hos samhället, och skulle
sålunda kunna anses såsom ett ökadt rörelse-capita! för banken,
och lemna banken tillfälle att i proportion öka den
credit den kunde vilja öppna på främmande banker. Om
man, på sätt Hr von Hartmansdorff föreslagit, lemnade
medlen åt provinserna, för att tili samma ändamål af dem
förvaltas och ulan någon skyldighet att till Staten eller
banken återbetala fonderna; så befarar jag, att det skulle gå
med dessa fonder såsom med de flesta andra, som vi sett i
länen förvaltade, att en tid, kortare eller längre, kan förvaltningen
vara ändamålsenlig och gå väl; men en annan
tid inträffar, då splittring och oenighet emellan de förvaltande
uppkomma, samt medlen skingras och förspillas, så
att Staten förlorar capitalet och i och med detsamma förmågan
att tillvägabringa nyttiga företag i framtiden; ty
nya capital-tillgångar uppkomma icke annorlunda än genom
en ny insamling, och denna nya insamling sker på sidan om
de åtgärder, som vållat förskingringen. Det vore oskickligt
af Ständerna, att i ett ögonblick, då Slaten Sverige kommit
i det välstånd alt kunna utan skatteförhöjning disponera
omkring 5 millioner till näringarna, vilja sätta i fråga
att förskingra dessa tillgångar på en riksdag, för att icke
återfå dem annorlunda än genom näringarnas utvidgande
och förkofran. Detta ändamål, näringarnas utvidgande och
förkofran, uppkommer i alla fall, äfven om capitalet återgår
till samhället, och då bibehålies förmågan att gifva lif
åt ytterligare näringsföretag. Om man anlägger och utvidgar
canaler i Westmanland och södra Sverige, så äro dessa
företag visserligen nyttiga och böra framför andra företagas
såsom ledande till förkofran för orterna rundt omkring, der
sådana arbeten ske, men ännu mycket vidsträcktare, i mycket
större scala nyttiga vore sådana anläggningar i norra
orterna af Sverige, som skulle öppna oss rikedomskällor och
tillgångar, alldeles oberäkneliga. Låtom oss icke afskala oss
möjligheten att disponera de capitaler, som dertill erfordras.
Jag tillstyrker derföre, alt R. o. Ad. måtte för det närvar,
stanna vid det beslut, att bancovinsten må användas till
allmänna föremål, pröfvade och godkända af Styrelsen, emot
säkerhetshandlingar pröfvade af banco-styrelsen och hos
den
-
Den 21 November f. m.
20g
densamma förvarade för alt återgå lill Staten, om företaget
är af allmän beskaffenhet, nied 2 proc. afbetalning ulan
ränta, och om det är enskildt, med 2 proc. ränta samt 2
proc. afbetalning.
Frih. Boye, Ludv.: Herrarne Lagerhjelm oell Nordenanckar
hafva så fullständigt, så sakrikt utredt det ämne,
som nu är föie, att jag skulle fåfängt bjuda till att göra
det bättre. Jag begär blott att få lägga något till den
bevisning de framställt. Begge instämma i erinran om den
vigligaste, den angelägnaste grundsatsen för så väl Statens
financiella stallning som för den enskilda nalional-väimågan.
De hafva rätt deruti, att för Statens financiella ställning,
äfvensom för national-välmågan, gifves icke mer än en säker
garanti, icke mer än en säker utväg, nemi. den af näringarnes
förmåga till produetion. Denna förmåga beror oviilkorligen
af förlagstillgångarna. Förlagstillgångarna åter
bero i Sverige af de beslut, som vidtagas rörtde banken^
rörelse. Dessa beslut kunna förvandla banken till en välgörande
institution lör nationen och kunna förvandla den
lill en kraft, till en stat i staten, menligt återhållande
för den allmänna rörelsen. Icke så obetydligt i dessa
förhållanden inverkar det beslut, som R. o. Ad. nu
går alt fatta. Inskränkande mig till det bestämmande af
frågan, som en värd ledamot Hr Stuart framställt, nemi.
att 1111 endast galler att afgöra om banken skall innehålla
en del af sin vinst, eller om hela bancovinsten skall utgå
till näringarnes förkofran eller användas till Statens bästa;
qvarhållande mig vid denna fråga, kan jag icke finna annat,
än att de framställningar deremot, som blifvit gjorda af
Frih. Sprengtporten och af Hr Stuart, äro af Hr Nordenanckar
mera än tillräckligen vederlagde. Jag vågar äfven
erinra om en tillgång, som jag ännu icke hört vara använd
efter realisationens antagande. I bancoreglementet stadgas
att i den mån 13anco-styrelsen ansåge silfverköp vara nödiga
, ägde den att dertill använda den vinst, som årligen ingick.
Nå väl! låtom oss calculera de millioner, den vinst,
som redan är samlad, och den vinst, som ännu skall samlas;
och då tror jag, att likasåväl som man, vid bestämmandet
af bankens säkerhetsfond, beräknade en vinst, som kunde
vara att inhemta, likasåväl kan man beräkna den nu. Jag
ser icke hvarföre ej denna vinst, denna fond till inköp af
erforderligt silfver, skall vara lika tillräcklig som hittills.
Antager jag åter detta, så tror jag hela det behof förfalla,
som Frih. Sprengtporten och Hr Stuart sagt oss att vi skola
hafva. Jag tillstyrker således, för min del, alt den huvar,
bancovinsten må, utan afdrag till bankens förstärkande, utgå
och användas, på sätt Frih. Cederström sist föreslagit.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henr.: Mångfalldigheteu af
17 II, 27
210
Den 21 November f. m.
de föremål, som innefattas i våra parlementariska åligganden,
gör det snart sagdt till en omöjlighet alt med erforderlig
grundlighet följa alla de ärenden , som komma under vår
behandling. Jag har således tvekat, om jag i denna fråga
borde uppträda, då den, enligt min öfvertygelse, redan är i
mycket sakkunniga personers händer och af manga värda
ledamöter redan i ganska vidsträckt omfattning behandlad.
Jag kan icke neka, att jag tror att den förebråelse, sorn
Frih. Cederström framställt emot BancoUtskts förfarande,
att icke uppgifva någon fullständig finance-plan öfver de ifiågavar.
medlen, åtminstone efter milt omdöme reducerar
sig till eli behof för Musei, åtminstone för mig, att hur hafva
fått i första rummet afhöra Finance-ministerns tankar
öfver en så vigtig del af Statens financer. Jag har således i
det längsta uppskjutit att deltaga i öfverläggningen. Måhända
har jag felat uti alt tro, att Finance-ministerns yttrande,
såsom en ledande princip, kommer att uteblifva, och
hommer det måhända slutligen att, såsom en sammanjeroknings-åtgärd
i afseende a de mer eller mindre riktigt uppfattade
åsigterna, gifva ett erforderligt slut i saken. Då vi
så nyligen hafva afhört de olika åsigterna i fråga om nödvändigheten
och behofvet för ministerens ledamöter att äga
tillträde inom alla Stånd, så torde det icke vara så olämpligt
att inom del Stånd, der detta tillträde aldrig saknats,
fästa uppmärksamhet på den nytta, som Huset af desse värde
ledamöters biträde hittills vid åtskilliga tillfallen nödgats
sakna. Jag förenar mig i det liufvudsakligaste med Frih.
Sprengtportens yttrade bifall till Utsk:s betänk., och jag
vågar helt och hållet bestrida den siste värde talarens yrkande,
att icke något afseende på bildandet af den reservfond,
som Utsk. funnit nödig och behöflig, borde af linset
fästas, då jag, i motsats till honom, tror att en sådan åtgärd
både är i högsta måtto behöflig och af klokheten samt förutseendet
påkallad; och då jag åtminstone för min del skulle
anse högst betänkligt att afstyrka denna del af BancoUtskrs
betänkande. Det är fråga om R. St:s Bank, mine
lierrar! men R. St. äro en moralisk personlighet, som upphör
i samma ögonblick riksdagstrnmpeten går, hvaremot
Svenska folket qvarstår, och banken är Svenska folkets. Det
är genom Svenska folkets industriella bidrag, som den ifrågavar.
bancovinsten blifvit samlad, och det mäste således
otvifvelaktig! tillhöra Svenska folkets anspråk och rättighet
alt få åtnjuta fördelarna af denna vinst, hvartill detsamma
genom sitt arbete bidragit, och det är på denna rättighet
vi isynnerhet böra fästa uppmärksamhet. Hr von Hartmansdorff
liar bär väckt en fråga, som, efter milt förmenande,
innebär en ny, men ganska stor och vidtomfattande
tanke, som jag i alla hänseenden anser mig böra understödja,
och det är liufvudsakligast med anledn. af densamma, som
jag ansett mig ej böra stillatigande låta denna discussion
Dell ai November f. ui.
211
förlöpa. Jag instämmer icke i den delen af Hr von Hartmansdorff:!
yttrande, sorn afser alt i forsla rummet bancovinstrn
borde användas till statsreglenn; mén delta ämne
lior icke nu till öfverläggniugen, och jag är således berättigad
att föibigå denna del. Men Hr von Hartmansdorff
bär, örn jag icke orätt uppfattat bans yttrande, framställt
den lanken, alt hvad som vore disponibelt af bancovinsten
i förenlighet med bankens säkerhet oell iakttagandet af
bancoreglenienlet, borde fördelas på länen i Riket, för alt
sålunda ulga i industriel väg oell tillgodokomma dem, sorn
hufvudsakligen bidragit lill medlens insamlande. Jag anser
denna tanke påkalla den aldrastörsta uppmärksamhet. Mine
herrar! de bland oss, sorn erkänna commuoal-inrättningarnes
nytta, måste ovedersägligen inse, att en så beskaffad åtgärd
att anslå medel för att af eomuuinerna förvaltas, aidel
mest genomgripande sätt alt hilda communal-inrättningar
och atl för framtiden bilda den coinnninal-anda, hvaraf
vi äro i så stort behof och hvaraf vi äro i saknad, i brist
på medel, som för communernes fördel kunna användas.
Det är på denna grund, och då jag dessutom icke tror eller
åtminstone ej kunnat finna, att denna Hr von Hartmansdorffs
nya och vackra idee står på minsta sålt i strid med
BancoUtsk-.s betänk., jag tager mig friheten fästa Husets
uppmärksamhet derpå, alt, ehvad dess beslut må blifva bifall
till BancoUtskis betänk, eller icke, dermed kunde förenas
den tanken, alt, på sätt Hr von Hartmansdorff föreslår,
de medel, som kunna disponeras, må blifva fördelade på
länen för att i communal-väg behandlas. — Frih. Cederström
har yttrat den åsigt, att det vore illa om medlen
lemnades ulan ränta och utan återbetalnings-villkor, på den
grund alt, efter hans förmenande, Staten alltid borde blifva
likare och rikare. Hvad detta Frih. Cederströms yttrande
vidkommer, så vågar jag säga, alt, dess medverkan förutan
och alla möjliga åtgärder förutan, blir Staten allt rikare och
rikare, d. v. s. om man med Staten menar landet. Menar
Frilitn åter med Staten dess behållna capitaler, så är det
mig likgiltigt, om rikedomen tilltager; ty Staten i denna bemärkelse
behöfver icke vara rik, och det är landet, sorn
bör förkofra sig och icke Staten. Det ligger i sakens naturförhållande,
att det icke finnes någon generation, som icke
åt den efterkommande lemnar ett öfveskott af förkofran,
och på sådant sätt uppstår ett beständigt stigande och
måste landels förkofran oundgängligen äga rum. Men hvad
Staten beträffar, hvarföre Staten skall vara rik, kan jag
icke lära mig att inse. Staten måste vara beroende af den
allmänna välmågan, som utgör summan af den enskilda rikedomen
och framgången af industrien, och således finner
jag ingalunda vara statsekonomiskt riktigt, eller att någon
stor statsekonomisk åsigt innefattas deruti, alt man, för de
bidrag man lemnar till Statens allmänna företag, absolut
211
Den 21 November f. m.
fordrar ränta och capital-afbetalning. På sätt Hr von Hartmansdorff’
föreslagit anser jag bnncovinsten kunna aldrahäst
användas, samt instämmer i öfrigt med dem, hvilka yttrat
bifall till BancoXJtskrs betänkande.
Hr von Hartmansdorff: Det har varit mig lika
tillfredsställande som oväntadt, att höra den sisla talaren instämma
i det förslag jag haft äran göra. Men sorn han likväl
i en hufvudfråga skiljt sig derifrån, så nödgas jag ånyo
söka ådagalägga att denna fråga bör förfalla. Han yrkar
nemi., lika med Frih. Sprengtporten, Hr Stuart och Hr
Mannerskantz', att en million af bnncovinsten borde användas
lill förstärkande of bankens grundfond. Hr Nordenanckar
har, efter min förmening, så sakrikt och grundligt
för R. o. Ai). utredt huru förhållandet härmed är besknffädt,
att jag ingalunda skulle kunna göra det bättre; vill
följaktligen icke trötta R. o. Ad. med ämnets upptagande
ånyo. Alen låtom oss antaga att R. o. Ad. beslöte det en
million skulle för detta ändamål afsättas , och att Ståndet
dernäst inginge på Hr Stuarts förslag, sorn troligen lärer vara
Utsk :s åsigt i det hela, att denna million utlånades, föl
alt, såsom Hr Stuart yttrat, tillfredsställa Representationens
önskningar. Hvad blefve detta för lån? Om Hr Stuart med
Representationen menat BondeSt., såsom jag förmodar, så
är detta Stånds önskan i allmänhet att få ökade fastighetslån.
Om nu denna million dertill användes, så velen J väl,
mine herrar! att dessa lån utminuteras i så små summor,
att lånekostnaderna blifva alltför dryga för alt gagna låntagaren
samt att penningarne för banken blifva så till sågandes
fastlåsta, så att han ej kan drifva in dem i nödens stund.
Om banken likväl gjorde ett sådant försök, skulle det medföra
undergång för en mängd personer, som emottagit dessa
lån, i förlitande derpå att ej så hastigt behöfva återbetala
dem till banken. Skulle då till en allmän förlägenhet i Riket,
hvarförutan bankens förlägenhet svårligen kunde inträffa,
äfven komma de små fastighetslånens indragning; så finner
man lätteligen huru svårigheterna skulle ökas , och alt
man motverkat det ändamål, hvars ernående man sökt. Vid
detaljerna har man gjort åtskilliga anmärkn:r, sorn jag anhåller
att få besvara. Det af mig framdragna exemplet å
det oriktiga sätt, hvarpå bankens mede! användas, då förslagen
utgå från Utsk., som icke kunna hafva Iocalkännedom
och besluten fattas af Pr. St., som ännu mindre kunna
hafva den, har blifvit begagnadt af en talare, som anmärkt
att Emman går genom 2tne län. Detta hindrar icke del aldraminsta,
att medlen, om de fördelas på länen i allmänhet,
blifva nyttigt använda. Ty om begge länen finna förmånligt
att upprensa vattendraget, så hafva de medel dertill och
lära icke underlåta det. Orsaken hvarföre rensning -icke
blifvit ifrågasatt inom Jönköpings län, är utan tvifvel den,
alt der icke finnes så mycken valtendränkt mark, sorn inom
Don ai November f. m.
ai3
Calmar Ilin. Stångån går äfven genom 2:ne lån. Också
hafva Småländning:)!' och Öslgölhar haft gemensamma öfverJäggningar
om de arbeten, sorn der böra företagas. Hr Lagerhjelms
förslag är af den beskaffenhet, att jag icke anser
det kunna innefattas under mitt, emedan jag icke, likasom
han, bestämt några proportioner, hvarefter bancovinsten skulle
fördelas, alldenstund sådant beror på närmare undersökning
och beslut af 11. o. Ad. Det kan vid ett närmare öfvervägande
blifva så väl den proportion, som Hr Lagerhjelm uppgifvit,
som någon annan; men hans förslag har den ofullständigheten,
att han blott förbehåller näringarna hälften af tillgångarna,
utan att säga hvartill den andra hälften skall begagnas.
Nu måste dock R. o. Ad. besluta huru med hela
bancovinsten skall förhållas, emedan BancoUtskts andra gången
föredragna betänk, derom handlar. Frih. Sprengtporten
har erinrat, alt man ej borde låta alla tillgångarna gå
ut på en gång. Det kan icke hända , om R. o. Ad. besluter,
alt bancovinsten skall utgå med -jtdel om året. Då utbetalar
man blott den summa, sorn för året från näringarna
åtel' ingår, nemi. 6 ä 700.000 r:dr, och hela omsättningen
är endast ett utbyte. Banken behåller alltid samma belopp
af tillgång, nemi. icke blott de 5 millionerna, som utgöra
grundfonden, utan också de öfriga 3 eller 4 millionerna, d.
v. s. alltid de nu behållna 8 eller 9 millionerna. Kan någon
bättre säkerhet och styrka för banken finnas? Vill man
åter använda besparingarna på det sätt, att den million man
ofsättcr icke skall utlånas, utan blifva en förminskning i sedelstocken;
så uppkommer den strypning, för hvilken Frih.
Boye och flere talare fruktat. Frih. Sprengtporten yttrade,
att skälet hvarför StatsUlsk. ej velat föreslå något anslag
åt Stångån, varit fruktan för öfversvämning i Östergöthland
af det vatten, som komme från Småland, när upprensningen
vore gjord. Deremot får jag anmärka, att om Utsk. hade
genomläst berättelsen om de undersökningar i ämnet, hvilka
gjordes redan under framlidne Gr. von Plåtens lid, sä hade
Utsk. redan funnit utredt, att någon sådan fara icke är förila
nd en; att den stora sjön Asunden i Östergöthland, sorn mo t tager
Stångåns vatten nedanom upprensningen, är en så vid bassin,
att den jemte de öfriga sjöarna, ända ned till Roxen,
hvarest faran just skulle vara, förekomma henne. Till yttermera
visso har nu Öfverste Lagerheims utlåt, i detta ämne inkommit.
Det finnes att tillgå för StatsUtsk:s -medlemmar och
alla dem sorn deraf vilja taga kännedom. Hr Stuart och andre
talare hafva yttrat, att man icke borde tillåta någon penningeutdelning
åt länen, förrän länsnämnder funnos. Delta
är ungefärligen detsamma, sorn alt siiga, alt man aldrig skall
tillåta sådan utdelning; ty väl kunna länsnämnder fås till
namnet, men svårligen i verkligheten, förrän de hafva några
medel alt förvalta, förrän de äga några krafter att använda.
Man lutr fruktat att medlens fördelning skulle åstad
-
ai4
Den 21 November f. m.
komma tvister inom länen. Jag deremot tror, nit obelåtenheten
inom dem, när hvartdera fått sin andel, aldiig kan
blifva så stor, sorn när R. St. göra en fördelning, vid hvilken
somliga få intet; oell dessa liro måhända de flesta. Om
något läns innevånare icke kunde inom sig komma öfverens
om sättet ali använda sina medel, så hade man ju utvägen
att vända sig lill Konungen, som förklarade hvilketdera företaget
borde hafva företräde. Skola R. St. deremot afgöra
saken, så finnes, sedan Utsk. gjort sitt förslag samt R. St.
beslutat, ingen högre skiljeman, luiru stora misstagen än må
vara. Man har trott att länen skulle på detta sätt få penningar
öfver behofvet. Den sora tror att länen få för mycket,
kan, då frågan om fördelningen förekommer, inskränka
beloppet i det hela. De öfriga medlen kunna, när statsverket
fått sina behof, användas till förhöjningar åt Strömsholms
canal, Svea canal eller andra större företag, hvilka
elfoida så mycket, penningar, att de ej kunna fullbordas
med de anslag, som Ständerne för närvar, äga till hands.
Om R. o. Ad. bifölie den framställning jag ämnar göra; sa
vore det en möjlighet att befria extra-statsreglerm från en
stor del af de anslag till vatlencomniunicationer och andra
dylika företag, hvilka der framställas. När länen sjelfva erhölle
anslag, så finge de sjeifve rensa sina åar, anlägga sina
vägar in. m.
Frih. Cederström har trott att penninsarne skulle förskingras
om dekorarae i fänens eller hushållnings-sällskapens
händer. Sådant kan förekommas genom de reglementariska
föreskrifter, som R, St. böra fastställa för sjelfva förvaltningen.
Medlen kunde ju öfvertagas mot samma ansvar som
för Kronans?
I hänseende till det äfventyr för bankens bestånd , när
bruksägarne upphöra att indraga sina län , hvilket man här
omtalat, får jag fästa det H. Ståndets uppmärksamhet derpå,
att örn baneovinsten begagnas till näringarnes förkofran
i orterna, så bör deraf följa, att den inrikes-productionen
ökas, och att införseln af vissa varor, som här kunna frambringas,
skal! kunna minskas. Då vinna ju med detsamma
Riket i det hela och banken särskildt den förstärkning i silia
förhållanden till utländningen, hvilken är allas vår önskan,
och bon vinnes på det sätt, sorn efter min förmening
ar det riktigaste. Jag anhåller alt här få uppläsa det förslag
till beslut, sorn jag vill vördsamt underställa Ståndet;
’’H. R. o. Ad. förklarade, att Ståndet anser bankens
grundfond 5,000,000 r:dr b:co för närvar, icke behöfva förstärkas
med någon del af bankens sedan sista riksmöte besparade
räntevinst;
hvarefter R. o. Ad. beslöt
1:0 alL den räntevinst, banken utöfver förenämnda grundfond
äger, skall användas till allmänt nyttiga arbeten i orterna
och andra allmänna behof;
Den 21 November f. ra.
2:0 alt bancovinstens utbetalning till sådana föremål skall
göras med -|:delar under år 1841 oell med -J:del under hvardera
af åren 1842, i843 och '844;
3:o alt R. o. Ad. vill närmare besluta olver dessa medels
användande, fördelning oell förvaltning, samt controllerna
derå , efter inhemtadt utlåtande deröfver från vederbör.
U Isbo It.”
Detta är den propos., som jag anhåller måtte framställas,
när tiden dertill kommer.
Hr Lagerheim: Det är i anledn. af Hr Stuarts yttrande
jag begärt ordet, för att åter upprepa, att sjelfva resultatet
af mitt yttrande ej varit annat, än att motsätta mig
bildandet för närvar, af en reservfond till bankens grundfonds
förstärkning, hvilken reservfond af Utsk. blifvit föreslagen
till 1 million r:dr, hvilket jag icke anser vara ändamålsenligt,
utan skadligt, om den användes till fastighetslån,
samt onödigt, till betryggande af bankens soliditet för närvarv;
och alt således, i följd häraf, bankens liela nuvar. räntevinst
till allmänt nyttiga företag måtte blifva använd. Hvad angår
den fördelning Hr von Hartmansdorff föreslår, att §:delar
första året skulle utgå oell sedermera -Jtdel till och med år
1844, så får jag mig deruti förena. Alla öfriga omständigheter,
rör:de fördelningen och förvaltningen samt närmare
bestäm mandén, anser jag icke tillhöra denna dags öfverläggning,
utan framdeles blifva föremål för en annan fråga.
Hvad nu angår den frågan om nödvändigheten för närvar.,
såsom flere ledamöter, bland andra Frih. Spengtporten, hafva
antydt, alt förstärka banken, så synes det mig af BancoUlskts
redogörelse vara klart, att då realisationen verkställdes
och beslöts, utgjorde bankens sedelstock 27,269,695 r:dr
btco och metalliska cassan 17,576,957 rtdr b:co. Den 26
Sept. innevar. år utgjorde bankens sedelstock endast 26,5^6,4'4
rtdr och deremot metalliska cassan 18,1 31,549 '.'dr. Då sålunda
sedelstocken blifvit minskad och metalliska cassan förökad
sedan realisationen beslöts år i8j5, och då i närvar,
ögonblick nära 5 millioner befinnas utöfver den af R. St.
vid realisationens grundläggande beslutade proportion af 2
till 5 emellan metallisk valuta och sedelmynt; så finner jag
alldeles icke för närvar, ögonblick någon orsak att besluta
en särskild reservfond. Obestridligt är hvad Hr Stuart nämnde,
att R. St. icke vid 1835 års riksdag något beslutade om
bankens räntevinsts användande, och säkerligen måste den,
i händelse af behof, användas af banken till silfverköp; men
att nu, då behofvet det icke påkallar, vidtaga en sådan åtgärd,
det skulle verkligen vara att injaga hos folket ett onödigt
misstroende till bankens soliditet, i följd hvaraf jag vidhåller
det yrkande jag har gjort om afslag på betänk, om
en reservfond för banken, och bancovinstens användande till
allmänt nyttiga företag, i hvilket afseende jag helt och hål
-
2lG
Den 2i November f. ni.
let förenar mig med Hr Nordenanckar yttrande , att industriens
understödjande utgör den säkraste soliditet för banken,
likasom för Riket i allmänhet.
Hr Mannerskantz: Såsom Utsk:s ledamot anser jag
mig böra svara några ord på de anmärkn:r, som af en annan
Utsk:s ledamot, Hr Nordenanckar, blifvit gjorda i afseende
på det sätt, på hvilket BancoUtsk:s majoritet uppställt
sitt betänk, och de uppgifter, som Utsk. deruti meddelat,
ilan har sagt, att BancoUtsk. på samma gång hade bort
uppgifva hvilka summor af de disponerade millionerna icke
hafva utgått i rörelsen. Han har dervid nämnt, att 2,7 10,000
r:dr blifvit anvisade på Ilandels- och Näringsdisconten, men
att dessa medel icke utgått, utan att ett öfverskott derå finnes.
Det är sannt, att det finnes ett öfverskott; men ett
öfverskott har alltid funnits på denna fond, ty det är så med
de fonder, som hafva blifvit till särskildta ändamål anordnade
i banken, att, på det de vid alla tillfällen skola kunna
tillfredsställa de än större än mindre låneanspråken, derå naturligtvis
alltid mäste finnas öfverskott. Jag medger att detta
öfverskott nu varit temmeligen betydligt och kanske större
än vanligt, men icke var det så betydligt, att man å detta
öfverskott kunde beräkna den halfva millions minskning i
sedelstocken som Hr Nordenanckar här antyder. De 200,000
rtdr deremot, som voro anvisade till publika pappersbelåningen,
deni medger jag man kunde anse såsom anvisade utan
att på något sätt komma ut i rörelsen igen, och följaktligen
blott formel t anvisade. Hvad vidare angår de 4°°>000 rtdr,
som blifvit anvisade till creditiv för hypotheksföreningar, så
är visserligen sannt, att blott en ganska liten del af dessa
penningar voro utgångna i rörelsen, men BancoUtskts majoritet
kunde omöjligen uppgifva dessa medel såsom varande
odisponerade, emedan, enl. den lagstiftning, som af föreg:de
Ständer uppgjordes, bestämda summor borde anvisas till beviljade
nya creditiv, — hvarmed förstås sådana, som blott
vid tillfälliga behof begagnas, — och att af den inflytande
bancovinsten i mån af behofvet det härtill nödiga beloppet
borde anordnas. Följaktligen var den afsigten uttryckt i den
lagstiftning, som då uppgjordes, att dessa summor skulle stå
upptagna på detta sätt såsom använda till sådana ändamål;
och om det för öfrigt vore något fel i den saken, så får det
föras på deras räkning, som gjorde en sådan lagstiftning;
men Utsk. har ej kunnat annat än ställa sig denna bestämmelse
till efterrättelse, hvarföre Utsk. måst beräkna dessa
summor såsom verkligen disponerade. För resten, så är nu
verkligen förhållandet sådant, att då omkring 3,3oo,ooo rtdr
äro influtna i räntevinster och omkring 700,000 rtdr i capitalafbetalningar,
så har man följaktligen haft 4;°°o,ooo rtdr till
sin disposition. Häraf har man anordnat 2,5oo,ooo rtdr till
Handels- och Näringsdisconterna. Summan, så beräknad, kan
man
Den 21 NTov em ber f. m.
217
man åtminstone icke säga, att något betydligt öfverskott derå
finnes. Sedermera äro disponerade — oaktadt R. St. visserligen
ännu icke dertill gifvit sitt bifall, hvilket dock kan
förutsättas, emedan 3:ne Stånd redan på förhand yttrat för saken
förmånlig afsigt — 5oo,ooo r:dr till Manufactur-disconten.
Det gör således 3 millioner. Sedan hafva Ständerne äfven
anvisat 460,000 r:dr till Allm. Disconten, hvilka medel svårligen
lära kunna tagas i beräkning att åter lill hanken ingå.
Det gör således 3^ millioner. Återstår således blott £ million,
so,m kunde vara odisponerad. Men jag ber att dervid
ånyo få erinra, att bancoreglementet säger, att nya creditiv
skola utgå för hypotheksföreningar och privatbanker, sorn
sysselsätta sig med belåning af span mål; och om man dertill
beräknar den halfva million, sorn återstår, så finner man,
att förenämnda 4 millioner äro disponerade, och således ser
man att icke några öfverskotler finnas, och att man ej beliöfver
förutsätta, att den million, som nu skulle bibehållas
uti banken, komme att användas för jordbrukets räkning.
Det Ur visserligen sannt, att om R. St. besluta att en
million r:dr skaij bilda en reservfond, så är det möjligt,
att majoriteterna, så väl inom RiksStm som inom TJtsk.,
besluta, att denna million skall komma att användas till en
sådan lånefond; men detta är något, som både Hr Stuart och
jag, samt många andra inom Råneo TJtsk., hvilka hafva ifrat
för en reservfonds bildande, alldeles icke afsett. Vi hafva
trott, att denna reservfond kan användas på ett mycket lämpligare
sätt, nemi. på en lånerörelse, som på en gång för banken
oell allmänheten borde blifva ganska ändamålsenlig. Om
t. ex. utlåningen på 6 månader emot 5 proc. ränta skulle
föiändras lill utlåning på 3, 4 eller 5 månader, och manda
satte ner räntan till 45 eller 4 proc.; så skulle antalet af
dessa lån troligen blifva större eller flere låntagares behof
kunna fyllas, emedan capitalerne oftare ingingo, hvilket vore
till nytta för det allmänna, och så kunde medlen på kortare
tid indragas till bankens egen disposition i den mån de
för banken kunde vara behöfliga. Det är just detta, som
utgör behofvet, icke så mycket att öka fonden för lånerörelsen,
men alt till bancofullmäktiges disposition hafva en
reservfond för att sätta sedelstocken i vederbörligt förhållande
till metalliska cassan. Hr Nordenanckar har i slutet
af sitt anförande ganska rikligt anmärkt det bekymmersamma
förhållande, att omkring 7 millioner rtdr i landet inkommit
genom lån. Dessa 7 millioner hafva ensamt underhållit
bankens metalliska cassa, och jag vädjar lill hvar och en alt
domina hurudan vår banks ställning nu skulle varit, om silfver
icke på delta sätt i låneväg utrikes ifrån ingått. Fara
är således alt vår banks metalliska Cassa icke skall kunna
bibehållas vid sitt niirvar. ansenliga belopp, utan silfret småningom
derur tagas och skickas lil ur landet. Det bör va17
11. 2S
Den 11 November f. m.
fa oss alla i högsta måtto angelaget att förekomma detta.
Hr Nordenanckar har sagt, att ett sätt att förekomma vore
att uppmuntra industrien inom landet. Detta är ett ganska
godt sätt, och vi böra på allt sätt söka till dess användande
medverka; men som andra länder också kunna vidtaga samma
åtgärder till uppmuntrande af deras industri, så blir kanske
förhållandet, att de ändå bibehålla företrädet framför
oss, och vi komma att ligga under, så att vi aldrig någonsin
skola hinna att på detta sätt sätta oss i ett vederbörligt
förhållande till utländningen. Det andra sättet deremot,
som man omnämnt kunde vidtagas för att bibehålla oss vid
erforderlig silfvercassa, det är en strypning — jag tvekar ej
att utsäga delta ord, ehuruväl jag vet hvilken skräck detsamma
här för mången innebär. — Denna strypning, när
det beliöfves, är ovillkorligen i min tanke det enda sättet
alt åstadkomma ett ständigt vederbörligt förhållande emellan
metalliska cassan och sedelstocken. Jag vill dock visst icke
recommendera en starkare strypning änden, som blifvit fastställd
vid en föregtde riksdag; men jag ber att få fästa uppmärksamheten
derpå, att uti bancoreglementet §§ 237—2/{i,
som hvar och en af R. o. Ad. vid tillfälle kan genomse,
finnes uttryckligen bestämdt, att 4 millioner r:dr, —
så väl den ena millionen, som influtit såsom capital-afbetalning
, som de 3 millioner ungefär, hvilka influtit såsom
ränta, — skulle reserveras, för att blifva innestående i
banken , nb. om silfvercassans förhållande till sedelstocken
det påkallar; men om det icke erfordrades, så tillätos bancofullmäklige
att släppa ut dessa medel för att användas antingen
till lån i Handels- och Näringsdisconten eller också
till crediliv för privatbanker och hypotheksföreningar med
flera sådana saker; men, medettord, det är just att detta förhållande
måtte blifva oförändrad t, som är hufvudsaken, och
visst icke för att gifva lån på fastigheter, som jag velat i
banken behålla en million. Anledntn hvarföre just en million
skulle afsättas, är, att 5oo,ooo r:dr blifvit afsalia till
Manufactur-disconten och 5oo,ooo till Allm. Disconten, hvarigenom
en million förut lätteligen disponibla medel blifvit
förvandlade så att de nära nog först vid bankens utredning
skola kunna komma att användas för andra ändamål. Att
ersätta denna million, som sålunda gått förlorad för bankens
hufvudfunction, nemi. alt upprätthålla bancosedelns oförändrade
silfvervärde, det har varit min mening med bildandet
af den reservfond, hvarom betänk, talar; jag hoppas den
kraftigt skulle bidraga att alltid behålla metalliska cassan i
behörigt förhållande till sedelstocken. Dessutom vill jag äfven
anmäl ka den omständighet, att Hr Nordenanckar ansett innevar.
års bancovinst böra tagas i betraktande, emedan den skulle
komma att öka bankens capitalbehällning. Men som denna
bancovinst icke förrän nästa år kommer att visa sitt inflytan
-
Den 21 November f. m.
de, så är del klart, att om jag nästa år redan stall utbetala ett
lika belopp i sedlar , så ökar jag bankens skuld med jemnt
så stor summa, som denna bankens capitalbehållning, och
följaktligen blir bankens capitalbehållning icke större nästa
år än i år, emedan, såsom jag sagt, bancovinsten för i år
icke förrän nästa år kommer att öka bankens vinst, och det
med ett utbetalningen jemnt motsvarande belopp. Dessa
anmärknrr bar jag velat göra, för att rättfärdiga de särskilda
åsigter, som i BancoUtskrs betänk, blifvit yttrade, och hvilka
jag i det hela gillat, ehuru jag visserligen fann att det
varit bättre, om man låtit den million, som BancoUtsk. tillstyrkt,
såsom reservfond inflyta med ^:del årligen; men för
att icke det må blifva alltför många olika åsigter, så tilU
styrker jag helt och hållet bifall till Utsk-.s förslag.
Hr Printzensköld, Carl: Såsom mig vill synas, har
discussionen öfver förevar, ämne tagit en riktning, som icke
öfverensstämmer hvarken med formen eller saken i dess
närvar, skick, enär flere ledamöter inlåtit sig äfven i yttranden
och förslag huru den behållning skall användas, sorn.
komme att af R. St. anslås till allmänt nyttiga ändamål,
Första frågan är ju här, huruvida bankens fond skall förstärkas
eller icke. Det synes mig således också vara första
frågan, sorn skall underkastas vår pröfning. För att en gång
vinna slut på denna sak, som redan tyckes hafva nog länge
varit föremål för R. o. Ad:s öfverläggning , får jag anhålla
att Hr Frih. o. Landtm, täcktes göra propos. till R. o. Ad.,
huruvida Ståndet anser BancoUtsk:s förslag om bildande af
en reservfond böra bifallas eller icke. Sedan Ståndet derom
beslutat, torde det för Ståndet vara tid att ingå i pröfning,
huru medlen, i händelse hela bancovinsten kommer,
att gå till allmänt nyttiga ändamål, böra användas.
Då flere talare ännu anmält sig, och tiden var långt liden,
uppskjöts fortsättningen af detta måls pröfning till
eftermiddagen.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. f lill 3 e. m.
In fidem protocolli,
F. O. Sil/vcrslo/fjii.
220
Den 21 November e.m.
Lördagen den 21 November i84o.
Plenum kl. 6 e. m.
Fortsattes den på förmiddagen började pröfningen af
BancoUlsk:s den 7 oell 16 dennes pa bordet lagda utlåt. N;o
109, i anleda, af de inom samtliga PiiksStrn framställda anmärkn:r
vid IJtskis under N:o 64 afgifna betänk., ang:de
utgifvande från banken af dess, enl. i83g års bokslut, utöfver
grundfonden bebållna räntevinst ocb capital-öfverskott.
Hr Stuart, Carl G ust.: Det var i sanning för mig,
såsom ledamot af BancoUtsk., högst oväntadt att få böra
Utsk. i förmiddagens plenum utgöra föremålet för åtskilliga
beskyllningar utaf en af samma Utskis medlemmar. Denna
ledamot har nemi. påbördat TJtsk. att hafva för R. St. framställt
missledande och förvillande uppgifter angide bankens
rätta ställning, samt att derjemte hafva fördolt förhållanden,
som bort komma lill Ständernes kunskap. Utsk. har dock,
på sätt betänk, nogsamt utvisar, såvidt Utsk. förmått, sökt
reda härvid förekommande förhållanden och sätta RiksSttns
ledamöter i tillfälle att bedomina nu förevar, fråga, som det
likväl, i anseende till dess mera invecklade natur, kanske icke
varit möjligt för TJtsk. att så fullständigt utreda, som ändamålet
härmed måhända fordrat. Sådant ligger emedlertid
inom ofullkomlighetens område och borde derföre icke så
strängt tillvitas Utskottet. Hvad de missledande neli förvillande
uppgifterna åter beträffar, så får jag lill Ulsk:s försvar
anföra, att nämnda uppgifter, såsom den värde anmärkare!!
ganska väl känner, grunda sig på bankens egna räkenskaper
och de tabeller, sorn Utsk. från den Utsk. biträdande
bancQcommissarien emoltagit. Anser nu den värde talaren
bankens räkenskaper för missledande och förvillande, så
är och måste det vara hans skyldighet att, såsom ledamot
of BancoUtsk., söka åstadkomma en förändrad och ändamålsen
liga re (ölin för dessa räkenskaper. Men då han uraktlåtit
detta åliggande, oaktadt han vid tvänne riksdagar varit
ledamot af nämnda Utsk., så torde det förefalla något hvar,
sorn om den beskyllningen blott vöre riktad mot Utsk., emellan
det afgifna betänk, icke ledde till det af honom åstundade
resultat. Jag skulle lör roin enskilda del vara benägen
och skulle måhända öga fulla skäl alt tillbakavisa den gjorda
beskyllningen. Jag skulle också högeligen beklaga, om
BancoUtsk. och sedermera R. St,, på grund af sådana
uppgifter, som af några talare i denna dags plenum blifvit
framställda , fattade sina beslut i afseende på bankens
lånerörelse. Hr Nordenanckar har förklarat sig frukta, att
realisationen icke skall äga bestånd. Denna misströstan till
varaktigheten af den 1111 införda reda i våra myntförhällan
-
Don ai November c. m.
an
den, är, å hans sida åtminstone, icke ny. Hr Nordenanckar
var nemi. vid sista riksdag en af realisationens ifrigasle motståndare
inom detta Hus. Hans bemödande att motverka
Ståndets beslut vann da likväl icke synnerlig framgång, och
jag hoppas, att hans nu framställda förslag att rubba samma
realisation skola vara lika fruktlösa. Erfarenheten liar visat,
ali de beslut, som, oansedt hans farhågor och uträkningar,
af Rikets sist församlade Ständer fattades, ledt till Svenska
folkets belåtenhet och välmågans befrämjande inom hela
Jandet. Det anförande Hr Nordenanckar i dag afgifvit, och
som rönt bifall af åtskilliga ledamöter af detta Stånd, är
dessutom grundadt på bestämda motsatser. Hr Nordenanckar
yrkar nemi. å ena sidan, att bankens sedelstock borde,
utan förstärkning af bankens metalliska fond , genast ökas
med två millioner r:dr. A andra sidan medgifver han dock
alt bankens nnvar. fördelaktiga ställning endast måste t i 11 —
skrifvas den tillfälliga omständigheten, att genom bruksidkarnes
hypotheksförenings medverkan sju millioner r:dr i
silfver och guld blifvit från utrikes ort till Riket under de
sednare åren införda. Vidare upprepar han, alt lian hyser
stora betänkligheter för realisationens framlida bestånd. Jag
skulle också uppriktigt deltaga uti dessa betänkligheter, såvida
genom en ivy sedelemis.sion två millioner r:dr nu skulle
till en början från banken utgifvas. Yi böra icke , mine
herrar! härvid lemna ur sigte, att nära samtidigt med denna
sedelemission, skulle troligen Riksg.coults och statsverkets till
ett belopp af mer än tre millioner i banken nu innestaende
behållning komma att i allmänna rörelsen åter utgå och öka
sedelmassan. Följden af en så betydlig oväntad tillökning af
sedelmyntet skulle äfven, efter all sannolikhet, blifva, att detta
mynts värde komme att ansenligt falla och till följd deraf
således återigen ingå till banken i utbyte emot silfver, som
för jemnandet af våra kurs förhållanden komme att från Riket
exporteras; hvilket i allmänhet är det enda fullt verksamma
medel, hvarigenom det i följd af en häftig sedelemission
fallna värdet å bancosedlnrna åter kan höjas. Hvad
nu den ifrågavar. räntevinsten egentligen vidkommer, så har
EancoUtsk. i sitt betänk., pag. 8, redogjort för dess användande,
ocb grundar sig denna redogörelse på bancofullmäktiges
till Utsk. afgifna berättelse, som åter stödjer sig på bankens
räkenskaper. Enl. dessa uppgifter äro 3,310,000 r:dr
af bankens räntcvinst redan disponerade. Det är visserligen
sannt, alt, på sätt jag redan i milt förra yttrande tillkännagifvit,
omförmälda 3,310,000 r;dr, ehuruväl de äro af Bancostyrelsen
anordnade för att i låneväg användas, icke till hela
beloppet härigenom utgått; men det måste alltid vara nödvändigt
för banken att, såvida lånerörelsen skall kunna underhållas,
äga någon behållning till uppfyllande af lånesökandfes
rättmätiga anspråk. Alt utlåna hvarje r:dr, särdeles
under en längre tid, strider också helt och hullet emot än
-
322
Den 3i November e. m.
damålet med de anslagna lånetillgångarna. R. St. förklarade
vid sista riksdagen publika pappersinneliafvare berättigade
till län i banken. Om nu icke för detta ändamål en särskild
fond blifvit afsatt, så skulle den händelsen alltför ofta kunnat
inträffa, att å publika papper af den egenskap, att de
voro tillerkända belåningsrätt , lån likväl icke kunde i banken
erhållas. Enahanda förhållande skulle äfven uppkomma
i afseende på Handels- och Näringsdisconten , derest ej för
dess räkning en summa vore afsatt, hvilken öfverstege det
belopp, som i låneväg vanligtvis vore utgifvet. En reserverad
tillgång för Handels- och Näringsdiscontens lånerörelse
utgör alltså ett nödvändigt villkor, såvida denna discontrörelse
skall motsvara sitt ändamål. Man kan nemi. icke skäligen
förutsätta, att hvarje vecka en lika stor lånesumma skall
till banken inbetalas som beloppet af beviljade nya lån utgör.
Skulle åter inbetalningarna af förfallna lån under en
vecka understiga beloppet af de nya lånen, så kunde följaktligen,
derest icke någon reserverad behållning funnes att
tillgå, dessa sednare icke till fullo utgifvas, vid hvilket förhållande
ändamålet med inrättningen vore förfeladt. Hr
Nordenanckar har vidare sagt, alt BaricoUlsk. begått ett misstag
vid uppgiften pag. io, att lånen på s. k. rörlig pant
ökat sig med ett belopp af 881,000 r:dr. Utsk. har dock
ingalunda, på sätt Hr Nordenanckar synes uppfattat Utskts
mening, förklarat, att någon andel af bancovinsten låg i dessa
881,000 r:dr. För Utsk. kunde det icke vara okändt, alt
enl. R. St:s beslut vid sista riksdag, ägde Banco-styrelsen,
oberoende af vinstmedlens belopp, öka fonden för belåningen
af jerneffecter samt guld- och silfverpanter. Men
då Utsk. anställt en jemförelse emellan hankens lånerörelse
vid i834 och 1839 årens slut, så har Utsk. icke kunnat underlåta
att upptaga de förändringar, som med nyssnämnda
gren af lånerörelsen under denna tid inträffat. Resultatet af
berörde jemförelse har varit , alt bankens lånerörelse, hvilken
mången ansett i sednare tider hafva blifvit mer inskränkt
än tillförene, i sjelfva verket ökats med öfver två millioner
r:dr, uti hvilken ökade utlåningssumma förenämnda 881,000
rtdr äro inberäknade. Jag har velat anföra detta , för att
tillbakavisa beskyllningen om strypning af rörelsecapitalet,
hvilken beskyllning är nästan lika gammal som sjelfva bankinrättningen
och vid hvarje riksdag, ehuru frikostiga Ständerne
än må vara vid lånerörelsens utsträckning, likväl alltid
upprepats. Man har sagt, alt Utsk:s betänk, blott afser
att befrämja fastighetsbelåningen. Jag kan dock i delta fall
taga åtminstone de mina åsigter delande ledamöter af Utsk.
i försvar, och hvad mig sjelf beträffar, tror jag mig endast
böra hijnvisa till de flera reservationer, jag vid denna riksdag
afgifvit mot de BancoUtskts betänkin, hvilka möjligen kunna
tydas såsom ledande till utsträckning af hankens lånerörelse
emot inteckning i fast egendom. Det är också i öf
-
Den a i November e m.
223
verensstämmelse med denna åsigt, som jag ansett den tillökade
fond, hvilken banken genom en del af dess nu behållna
ränlevinst skulle erhålla, böra kallas reservfond; ty med
begreppet af reservfond är, eller mitt förmenande , alldeles
oförenligt att densamma skulle kunna användas i en sådan
Jåneväg, der en tidrymd af 28 år erfordras, innan lånen varda
till fullo återbetalda. Man har såsom oriktigt anmärkt
mot Utskis betänk., att den föreslagna reservfonden skulle
begagnas till uppköp af silfver , då vexelluirsen vore hög.
Sådan har likväl Utsk:s mening icke varit. Utskis pluralitet
borde viii icke kunna anses vara så fullkomligt obekant
med de vanligaste kurs- och mynlföi hållanden , all Utsk.
kunnat tillstyrka något sådant. Utskis pluralitet har deremot
ansett det vara fördelaktigt att bereda en tillgång för Bancostyrelsen
att vid en förmånlig kurs kunna förstärka bankens
metalliska cassa; och en sådan särskild tillgång anvisade R.
St. vid sista riksdag, genom beslutet att bankens grundfond
skulle ökas från 4,^00,000 5,000,000, samt alt afbe
talnirigarne
på statsverkets skuld till banken , äfvensom på
de s. k. silfverlånen, hvilka afbetalningar tillsammans utgjorde
ett belopp af öfver en million rldr, skulle för samma ändamål
vara disponibla. -— E11 värd talare, Frih. Cederström,
har klandrat BancoUtsk. derföre, alt Utsk. icke afgifvit en
fullständig plan för bankens lånerörelse. Utsk. bar likväl
varit hindradt alt uppgöra en sådan plan under denna riksdag,
enär Utsk. ännu icke känner R. Sils beslut i fråga örn
bestämmandet af bankens blifvande -tillgångar. Hvad åter
angår frågan rörlde disposition af den del af räntevinsten,
som kommer att till allmänna föremål användas, så torde
det tillåtas mig att nu ytterligare få fästa uppmärksamheten
derpå, att frågan om sältet för dessa medels användande, i
enlighet med hvad Hr Lagerhjelm och Hr von Hartmansdorff
föreslagit, nu icke kan grundlagsenlig! afgöras; ty det betänk.,
som är för R. o. Ad. föredraget, handlar blott om huru stötande!
af bankens behållna räntevinst bör till allmänna behof
från banken aflemnas. Rörlde sättet för den aflemnade
delens begagnande, lära R. St. således icke , emot grundlagens
ordalydelse, kunna besluta, innan vederbör. Utsk. sig
derom yttrat. Vid sådant förhållande anser jag derföre nu
öfverflödigt att framställa de särskilda anmärkn:r, hvartill
Ilr von Hartmansdorffs yttrande i detta hänseende eljest,
enl. min åsigt, gifvet- flerfalldiga anledningar. Jag vill dock
härvid fästa uppmärksamheten derpå, att Ilr von Hartmansdorff
sjelf numera, ehuru han ansett räntevinsten böra på
länen fördelas, likväl raedgifvit, att en jemkning af beloppen
emellan länen borde ske, utan afseende å deras folkmängd.
Huru denna jemkning skulle af R. St. kunna ti 11—
vägabriugas på annat sätt, än medelst pröfvandet och bedömmandet
af de behof, som i hvarje län lörefinnas, kan
Den 21 November e. m.
åtminstone jag icke inse. Slutligen anhåller jag få tillägga,
alt, efter min oförgripliga tanke, bankens egentliga verksamhet
för industriens och välmågans befrämjande inom landet
består denili, att banken upprätthåller värdet af det mynt,
som den utgifvit, och ju mera ändamålsenligt banken i delta
hänseende verkar, ju mer fördelaktigt oell naturligt anser
jag detta verk bidraga till national välmågans förkofran.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Jag hemställer, om icke, i
afseende på discussionen , vi kommit till den punkt, att R.
o. Ad. kunde fatta sitt beslut ronde del första af Utsk:s förslag.
Om så är, får jag hemställa, om icke R. o. Ad. behagade
afgöra den första punkten först, öfver hvilken punkt
jag föreställer mig att discussionen kan anses afslutad. Nälden
är afgjord, uther jag mig att få yttra mig angtde den
andra.
H. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm, Gust.: Jag förenar
mig till alla delar med Hr von Hartmansdorff. Jemte det
jag i financielt hänseende anser ganska riktig den del af hans
framställning, som utgör lians egentliga prnpos., finnér jag
äfven sednare delen deraf i högsta matto fördelaktig, emedan
jag deruti ser en begynnelse till communal-systeme i
vårt land, och medlens användande på det föreslagna sältet
lända till belåtenhet och nyttig verksamhet i alla våra
landskap.
Frih. Boye, Ludv.: Det torde tillåtas mig få fästa
R. o. Ad:s uppmärksamhet på huru nära de motsatta meningarna
ligga hvarandra. BancoUtsk. vill hafva en million
lill reservfond åt banken. Detta bestrider llr von Hartmansdorff;
men han begär icke denna million, ulan blott
att en half million om året mätte utsläppas till allmänheten.
När vi påminna oss , att den blifvande bancovinsten
aldrig kan understiga en half million, så är det klart, alt
den halfva million, som skulle utgå, Lomme att ersättas af
den halfva million, som inginge i bancovinsl ; och banken
kan således aldrig komma att sakna den ifrågaställda halfva
millionen. Jag anhåller att, ifall lörsta propostn till bifall
på Utsk:s betänk, blir besvarad med nej, vi må få propos.
på Hr von Hartmansdorffs förslag.
Frih. Sprengtporten, Jac. Wilh.: Det må visserligen
vara R. o. Ad. obetaget att utan någon utredning eller
något förslag från Ut^k. ingå i disposition af 3,3oo,ooo
r:dr; men nog synes det mig något ovanligt , att R. o. Ad.
skulle besluta att använda 3,200,000 r:dr för allmänna arbeten,
utan att hafva tagit någon kännedom hvarken om de
K. propostr, sorn afse anslag till allmänna arbeten, eller enskilda
ruride sådana arbeten väckta motioner, oell det i ett
ögonblick , då på R. o. Ad:s bord hvilar ett förslag från
ett
Den ai November e. m.
ett Utsk., som ingått i dessa detaljer. Skulle R. o. Ad. nu
besluta att ingå uti disposition af medlen, så hade R. o.
Ad. med detsamma afskurit all pröfning af extra-statsregler:n
i dessa delar. Denna form för öfverläggning synes
mig icke fullkomligen öfverensstämma med ändamålet;
hvarföre jag hemställer till R. o. Ad., om icke beslutet
rör:de bancovinslens disposition borde för närvar, inskränkas
lill att bestämma huru stor del af denna vinst, såsom
icke behöflig för banken, bör ställas till statsverkets disposition
; hvarefter R. o. Ad. blir i tillfälle alt besluta om
och på hvad sätt denna vinst bör användas. Nu är således
frågan endast den, huruvida antingen hela bancovinsten bör
reserveras för statsverket eller, på sätt Utsk. föreslagit, en
million deraf afsättas för bankens egna behof, och blott återstoden
komma statsverket till godo.
Frih. von Kraemer, Robert: Jag anmälte mig under
förmiddagens plenum, för att blott tillägga några ord
till den sakrika discussion, som då ägde rum. Jag tror att
banken icke är i behof af den förstärkning af en million,
som blifvit ifrågasatt, och hvarom Hr Nordenanckar och
andre talare utförligen yttrat sig. Äfven jag tror, att Hr
Lagerhjelms och Hr von Hartmansdorffs förslag gerna kunde
sammanjemkas till ett, sålunda nemi., att något öfver
300.000 r:dr skulle anslås för publika byggnader med mera,
en och en half million för allmänna större nyttiga företag
och arbeten, hvarom extra-statsreglerln närmare skulle bestämma,
samt återstoden eller en och en half million fördelas
på länen, på sätt Hr von Hartmansdorff föreslagit, under
förutsättning att Stats- och Ekon.Utsk:n skulle inkomma
med förslag till fördelningsgrunder och controller för
sådan disposition. Jag tror, att ett sådant användande af
medlen är både rättvist och nödvändigt, emedan communalinrättningen
icke kan väcka intresse, med mindre några medel
anslås; ty det är penningen, som åtminstone i början
skall sätta lif i dessa inrättningar, hvilka utan penningar
endast blifva en död bokstaf. Under förmiddagens plenum
yttrades förklenliga åsigter om länens landthushållnings-sällskaper.
Visserligen tror jag, att de på några ställen, men
ingalunda i allmänhet, varit parasilvexter. Jag anser dessa
inrättningar vara bland de vigligaste inom länen, emedan
de sammanhålla och uppmuntra alla nyttiga företag inom
jordbruket. De kunna liknas vid oron i uret. — Frih.
Cederström har yttrat betänkligheter dervid, att man inom
länen skulle kunna förvalta cassör. Jag tror icke, att ett
sådant förhållande skulle uppstå, åtminstone i den ort jag
närmare kanner, hvarest finnes en cassa, som uppgår lill
54.000 r:dr, hvaraf räntan användes tiil bidrag för infanterirekryteringen.
Andra cassör finnas också, i ändamål att inom
kortare tidrymd befria ruslhållarne från anskaffande af
17 H- 29
Dea ai November e. m.
remonter, DeLta bevisar, att man icke hyser de farhågor
för cassors samlande, som Hr Frihtn förmodat. Jag lager
mig friheten föreslå, att Ur Frih. o. Landtm, först täcktes
gifva R. o. Ad. p ropos. derpå, huruvida R. o. Ad. anser
att någon reservfond, eller, såsom BancoUtsk. föreslagit, en
million af bancovinsten bör afsattas lill bankens förstärkning,
och att vi derefter mätte få propos. derpå, huruvida
återstoden af bancovinsten, eller, i händelse den första propos.
-n afslås, bela bancovinsten bör användas till allmänt
nyttiga företag i landsorterna, på sätt Hr Lagerhjelm och
Hr von HartmansdoriF föreslagit.
Hr von Hartmansdorff, Augt En värd talare liar
yrkat, att vi malte inskränka oss till öfverläggning egentligen
om första frågan, huruvida bankens grundfond beliöfver
förstärkning. Jag anhåller att i afseende derpå få något
närmare utreda den framställning jag gjort. R. o. Ad.
vet att 3,3oo,noo r:dr finnas under ö år till och med iB3y
års slut upplagda, derigenom att 660,000 r:dr i årligt medeltal
influtit till bänken. Om 1111 hans rörelse på lika sätt
fortgår under följande fem år, så bespares en lika summa.
När denna lägges till den förra, så uppkommer ett belopp
af 6,600,000 i:dr. Dessa penningar anser jag böra på det
sätt begagnas, att hälften, eller 3,'joo,000 •'•dr förblifva
städse inneliggande i banken och de öfriga 3.3oo,ooo r:dr
komma allmänna arbeten och behof tillgodo, på det sätt att
660,000 r:dr årligen utgå. När, såsom Frih. Boye yttrat, i
banken årligen inflöte en lika stor summa, som derifrån ulginge;
så blefve följden att 3,3oo,ooo r:dr alltid, och äfven
när Ständefne nästa gång samlades, läge qvar i banken, tjuk
Imil. de försäkringar en värd talare gifvit, alt meningen
med reservfondens million icke vore att utvidga fastighetsbelåningen;
så fruktar jag likväl att slutet icke blifver annat.
En värd talare har-anmärkt, ali det vore olagligt ali
nu sysselsätta sig med fördelning af bancovinsten. Jag
liar uti milt förslag icke ingått i sådana detaljer. Jag har
blott yttrat, för det första, att R. St. skulle förklara bankens
giundfond icke böra förstärkas med någon del af bankens
sedan sista riksdag besparda medel. Detta ämne ligger
alldeles inom föremålet för den öfvei läggning R. o. Ad. nu
har för handen. Den andra frågan är den, alt den vinst,
banken utöfver förenämnda grundfond äger, skulle användas
till allmänt nyttiga arbeten och allmänna behof.
Delta måtte också ligga inom ämnet för öfverläggningen,
enär BancoUtsk. sagt alt de skulle användas lill
statsverkets behof. Hvad som menas med statsverkets behof
år icke om förmäld t, men hvad man vet Ur det, alt de
öfriga Slanden redan på f. m. beslutat alt icke använda
medlen för statsverkets behof. Då måtte del val vara tillåtet
för R. o. Ad. alt säga hvartill dessa penningar skola
användas. Vidare har jag, för det tredje, föreslagit, alt
De ii 21 November c. m.
utbetalningen nf bankens vinstmedel skulle ske nied ^:delar
för 1841 oell ^idel för de öfriga åren. Derigenom vore
man förvissad, att icke mer än det belopp, hvartill banken
bar tillgång eller som lian årligen inbekommer från allmänbeten,
äler utbetalades, så att någon strypning icke kunde
komma i fråga Den sista punkten innehåller ingenting annat,
än att Ståndet skulle förbehålla sig att närmare besluta
öfver dessa medels användande och rörtde conlrollen
öfver förvaltningen deraf efter inhemtade utlåtanden från
vederbör. Utskott. Viii samma tillfälle blefve det också
öppet lenmadt för R. o. Ad. att bestämma huru mycket
som borde tillfalla Staten för extra-slatsregleringen; likasom
alt anslå huru mycket som skulle användas till canaler,
strötnrensningar och dylikt. I stället för att nu taga af
statsverkets medel för att rensa elfvarna i Norrbottens län
och för att dika ut myror på Gottland, vore det mera
lämpligt alt taga sådana medel af bankens besparda vinst,
och att låta statsmedlen gå till försvarsverket och andra
statsbehof. Derigenom uppkomme en tillgång för extra
statsregleringen, som eljest blefve henne undandragen, derigenom
att man använder statsmedlen till menigheters behof.
De särskilda frågorna, som här blifvit framställda af
åtskilliga ledamöter, huru man skall förhålla sig med fördelningen
af medlen inom länen, torde böra blifva föremål
för en sednare öfverläggning.
Frih. Cederström, Jacob: I anledn. af Frih. Sprengtporten
yttrande, att man icke skulle få ingå i något beslut
i afseende på bancovinstens användande, har jag begärt ordet,
för att erinra derom, att då detta betänk, nu är andra
gången från BancoUtsk. afgifvet och föremål för R. o.
Ad:s öfverläggning; så äger R. o. Ad. grundlagsenlig rättighet
att detsamma med förändringar antaga, bifalla eller
afslå, allt efter som R. o. Ad. pröfvar nödigt eller nyttigt.
R. o. Ad. är således af formerna oförhindradt alt bestämma
de ändamål, hvartill dessa medel böra användas. Jag
anhåller derföre, lika med den sista värda talaren, att vi
måtte få propos. derpå, huruvida någon del af de uti banken
reserverade 3,3ri,ooo r:dr böra afsättas till förstärkning
af bankens grundfond, och att vi derefter måtte komma till
frågan om disposition af de återstående medlen eller hela
beloppet, i den händelse R. o. Ad. beslutar att bankens
fond icke skall okas med någon del af denna tillgång. Det
är så mycket nödvändigare, alt frågan om dispositionen nu
äfgöres, som derigenom måhända svårigheter för statsbehofvens
fyllande undanrödjas.
Gr. Frölich, David: Jag vill nu icke ingå uti vidare
yttrande om den särskilda frågan, huruvida bankens
fond behöfver förstärkas eller icke med en million af bankens
reserverade vinstmedel. Jag har blott uppstigit för att
Den ai November c. m.
understödja Frill. Sprengtporten uti det påstående, alt lämpligaste
och ordentligaste sättet att behandla denna fråga är,
att icke sträcka beslutet derutinnan längre än lill det förklarande,
att hvad som icke användes till reservfond för
banken, bör öfverlemnas till statsverket; ty att nu ingå i
pröfning rörtde de särskildta föremål, hvartill medlen skulle
användas, vore att handla i uppenbar strid med den åtgärd
vi alla veta vara vidtagen af StatsUtsk., som redan beredt
ett betänk, angtde medels anslående till åtskilliga allmänna
företag, och i sammanhang hvarmed StatsUtsk., utan hindel'
af redan verkställd pröfning, kan, derest, i enlighet med
det beslut Ståndet går att fatta, ytterligare medel blifva att
tillgå från bancovinsten, anslå hvad som vidare kan tarfvas;
men hvarföre Stats- och BancoUtskm, hvar på sitt håll,
skola sitta och pröfva anslag eller gifva sådana förklaringar
Hr von Hartmansdorff yrkat blott i princip, utan möjlighet
att det kommer att användas och fördelas efter Utsk:s förslag,
kan jag icke finna. Dessutom böra vi påminna oss,
alt bancoreglementet, hvilket bör efterföljas, omtalar,
att de medel, som banken icke behöfver, skola aflemnas till
statsverket, och således borde frågan inskränka sig dertill,
att de medel banken icke behöfver skola lemnäs till statsverket.
I följd häraf är klart, att, ehuru Hr von Ilartmansdorffs
idde, att en del af de medel banken öfverlemnar
kunde användas på sätt talaren föreslagit, kan vara
ganska god, den likväl icke behöfver på förhand afgöras i
principväg, utan blir det tids nog att afgöra densamma, då
man kommer att pröfva förslaget uti dess detaljer. Jag måste
derföre conformera mig med Frih. Sprengtporten åsigt,
och anhåller, att R. o. Ad. benäget täcktes besinna hvilken
oformlighet det blir att låta tvänne Utsk. behandla en sak,
som bör endast af ett handläggas.
Hr Lefre'n, Joh. Pehr; Som jag är känd för att vara
en varm vän af realisationen och således äfven af allt hvad
som bör lända till realisationens bestånd, så har jag trott
mig, oaktadt discussionen sträckt sig så vida, böra begära
ett ögonblicks uppmärksamhet, helst jag haft förtroendet att
vid föregide riksdagar vara ledamot af BancoUtsk., som egentligen
bragt realisationsförslaget till mognad. Här är nu
hufvudsakligen fråga om den million, sorn Utsk. vill afsätta
under form af förstärkning i bankens credit och säkerhet.
Att dömma af BancoUtsk:s betänk., vågar jag yttra
helt enkelt den öfvertygelse, att BancoUtsk., såvida det varit
ändamålet, visserligen icke har genomtänkt sättet huru
en banks credit skall skötas, skall försäkras mot den enda
våda som är tänkbar, nemi. att dess contanta silfvercassa
skulle så anlitas att något behof inträdde att densamma med
silfver förstärka. Det sätt att använda den omtalta millionen,
nemi. dels till fastighetslån och dels i andra lånerörel
-
Den 21 November c. m.
229
ser inom landet, bevisar tillräckligen, alt nian icke betänkt
bur man skall gå till väga, då man vill befästa en banks
slyrka, så att den kan göra front mot de påkänningar i
cassan, man har anledn. förmoda någon gång kunna inträffa.
De medel en bank insticker i inrikes rörelsen, stå qvar
lili rörelsen och kunna icke till capitalet lyftas i de ögonblick
de behöfvas för att förvandlas lill silfver lill cassans
förstärkning, ulan att ryckas från näringarna oell således astadkomma
strypning af näringarna, som egentligen är den
moder, hvaraf banken skall lefva. En bank, som har contant
cassa och vill sköta sig förståndigt, bör, jemte denna
contanta cassa, hafva en räntebärande del uti cassan, hvilken
i hvarje ögonblick är realisabel i silfver. Detta låter
sig göra på tvänne sätt, antingen derigenom att man bereder
sig på utrikes ort silfvercredit, med rättighet alt lyfta
större eller mindre belopp i mån af det tillfälliga behofvet
alt förstärka bankens contanta cassa. För en sådan credit
måste en bank betala ett årligt praimium, som är ganska
betydligt, ifall man vill att medlen i ögonblicket skola hållas
henne tillhanda. Den andra utvägen att bereda säkerhet
åt en bank består deruti, att banken i sin cassa nedlägger
uppköpta räntebärande statspapper, sora äga tillräcklig
säkerhet, och som uppfylla det förnämsta villkoret i
detta fall, att vara säljbara på utrikes börs. Räntebärande
statspapper, som ligga i bankens cassa och hafva egenskap
att vara säljbara när som belst på utrikes börs, äro detsamma
som silfver; hvaremot de, hvilka icke äro säljbara
på utrikes utan blott på inrikes börs, äro icke alt jemföra
med silfver tillgång. Om således bankens grundfond ökas
med en, två eller tre millioner, som i låneväg återgå till
rörelsen, så förstärkes derigenom icke bankens säkerhet mot
utvexlingens påkänningar på bankens cassa; hvaremot om
den del af bankens inkomstor, som består i afbetalning på
Riksg.contorets skuld till banken, användes till uppköp af
räntebärande obligationer försäljbara på Hamburger börs,
(vi äga sådana obligationer, nemi. bruks-societetens), så skulle
derigenom banken förvandla Riksg.contorets skuld till sig,
till en betydlig del, till sådana räntebärande realisabla papper,
som äro att betrakta som rent silfver. Ranken skulle,
i stället för alt betala praemier föt utrikes credit, hafva
beredt sig en årlig inkomst uti silfverränta; ty denna ränta
skulle utgå i vexlar, hvilka på utrikes ort gälla lika med
silfver; och om årligen det antal banken skulle uppköpa af
dessa obligationer, för att förstärka cassan, skulle minska
vexelbehofvet, så skulle banken genom denna operation agera
i sitt bestämda intresse i dubbelt fall. Först finge den
en ränta besparad och för det andra finge den ränta på en
del af sin cassa, i stället för att betala prsemium för credit
på utrikes ort. Jag vill icke gå längre i denna framställning;
men jag vill återkomma dertill, när fråga uppstår om
Den 21 November e. m.
Veglering af bankens förvaltning för (leii kommande tiden.
J i^ liar velat nauma detta, endast silvida det liar bestämd
relation till förevar, fråga, huruvida en million af bancovinsten
bör användas eller icke, på sätt BaneoIItsk. föreslagit.
Jag tror icke, att den behöfver användas på sätt
Ulsk. föreslagit, utan tillstyrker att den måtte blifva anslagen
till fyllande af statsutgifterna och till allmänna arbetsföretag;
ty banken har icke behof deraf för sin säkerhet ,
på sätt den är föreslagen att förvaltas. Jag instämmer hufvudsakligen
med Hr von Hartmansdorff och Hr Lagerhjelm,
och tror alt det kunde vara nyttigt för Sverige att en gång
inom länen kunna hafva något att röra sig med, 0111 icke
för annat, åtminstone för att vänja landets innevånare att sköta
affärer och afvan ja dem ifrån att stadse hafva sina blickar
riktade på stat-massan för anläggning af broar och bekostande
af andra dylika småsaker, sorn ofta nog förekomma.
Exempel gifves derpå, att man kommer frän länen och
begär biträde af statsmedel för att bygga ett uthus på en
gård. Det ar angeläget att vänja innevånarne att hushålla
sjelfva; och del vore väl, 0111 en början dertill gjordes genom
förevar, förslag. Jag anhåller om propus, derpå, huruvida
den ifrågavar. millionen skall för banken reserveras
eller icke.
Frih. Sprengtporten: Jag anhåller att, i anledn. af
llr von Hartmansdorlfs anmärka, mot mitt yttrande, få anföra
att jag icke sagt, att det vore en olaglighet, örn R. o.
Ad. fattade något beslut i afseende på bancovinslens användande.
Jag började mitt anförande nied den förklaring,
att det vore R. o. Ad. obetaget att fatta ett sådant beslut;
men jag tiar derjemte sagt, alt det vore ovanligt 0111 R. o.
Ad. skulle ingå i disposition af 3,?oo,ooo r:dr utan att tillika
pröfva de R. propositioner och enskilda motioner i ämnet,
hvilka blifvit till R. St. och deras StatsUtsk. öfverlemnade.
Det är blott för att bibehålla en redig behandling
af ärendet, som jag ansett 111ig böra göra denna framställning.
Jag finnér för öfrigt, att Hr von Hartmansdorlfs förslag
icke innefattar någon sådan föreskrift i afseende på
dispositionen, som öfverensstämmer med en redig behandling
af frågan, emedan Hr von Hartmansdorff tillstyrkt, att
dessa reserverade medel borde användas, icke blott till allmänna
arbeten, utan äfven till andra statsbehof; men det är
icke blott Hr von Hartmansdorff, som väckt propos. 0111 disposition
af bancovinsten. En annan talare har föreslagit,
att hälften af denna vinst skulle användas till allmänna arbeten.
Jag tror att rätta tiden att yttra sig 0111 huru stor
del af denna vinst skall användas till allmänna företag,
lämpligen inträffar, då R. o. Ad. nästa Onsdag kommer att
granska StatsUtskts förslag i detta afseende, hvilket grundar
sig på K. M:s propositioner samt enskilda motioner; ty
Den 21 November e. 111.
hvarje för tidigt beslut i delta fall hindrar R. o. Ad. att
ingå i noggrann pröfning af saken och föruLäller eli beslut,
grundadt, icke på sakkännedom, utan blolt på den öfvertygelse,
som för tillfallet kunnat göra sig gällande. För
öfrigt kan det vara likgillligt, om det är af bancovinsten
eller af Riksg.contorets behållning, sorn medel anslås till
strömrensningar, canal-anläggningar m. m. För alt visa det
mindre riktiga uti Hr von Hartmansdorffs framställning, anhåller
jag få erinia derom, alt K. M:segen propos. i ämnet
grundar sig, icke på någon tillgång af bancovinsten,
ulan endast på de behållningar, sorn finnas i Riksg.coot.,
ehuru de blifvit annorlunda och till högre belopp beräknade,
än de sedermera kunnat of StatsUlsk. upplagas.
Hr Lagerheim, Lars Magnus: Jag har begärt ordet
i anledn. af Frih. Sprengtporten och Gr. Frölichs yttranden,
att fråga nu endast skulle vara, huruvida medlen
böra ingå till statsverket, och att R. o. Ad. derföre skulle
vara förhindradt att nu bestämma deras användande lill
nyttiga inrättningar i Riket. Vid bankens första stiftande
a Lågs såsom ett åliggande lör densamma, att, om dess fördelaktiga
ställning så kunde medgifva, näringarna skulle understödjas.
Detta är således ett direct ändamål för banken.
Alt deremot från banken (aga och beräkna statsverkets egentliga
utgifter, skulle jag visserligen icke anse olagligt, 0111
Ständerne derom öfverenskomme, ehuru det icke är så alldeles
enligt med sjelfva bankens stiftelse; men samma ändamål
vinnes i alla fall, derigenom att bancovinsten användes
för allmänt nyttiga företag, såsom strömrensningar,
canalanläggningar m. m., emedan de medel, som, derest
denna tillgång icke funnits, för dylika företag kunnat blifva
anslagna af de egentliga statstillgångarna, blifva disponibla
till fyllande af de behof, som erfordras för statrnachinens
gång, då bancovinsten kan användas för de allmänt gagneJiga
företagen. Således ser jag icke någon inveckling utan
tvertom reda deruti, att man bestämmer att bancovinsten
användes lill allmänt nyttiga företag. Jag anhåller örn propos.
, först derpå, huruvida någon reservfond för bankens
förstärkning skall äga rum, och sedermera huruvida R. o.
Ad. beslutar, alt återstoden af bancovinsten, eller, i händelse
den första propostn afslås, hela delta vinstbelopp skall till
allmänna arbeten och nyttiga företag användas.
Hr Mannerskantz, Carl Axel; Jag vill blott med
några få ord förklara, att åtminstone ganska många ledamöter
inom BancoUtsk., hvilka tillstyrkt reservfond för banken,
icke haft för afsigt alt fästa den vid någon annan lånerörelse,
än en sådan, hvarigenom medlen blefve för banken
tillgängliga. På det att de för banken tillgängliga lånefonder
icke skulle behöfva minskas, har Utsk. ansett en
million af bancovinsten böra reserveras. Jag vill icke vi
-
Den a i N o v e m 1) e r e. ra.
dare förlänga discussionen i detta ämne, utan blott förklara,
att jag icke förstår huru man kan vilja på samma gång
behandla frågan om användandei af bancovinsten, som man
afgör frågan huruvida någon del deraf skall reserveras för
bankens räkning, då denna sednare fråga endast grundar sig
på BancöUtskis betänk., men den förra deremot är beroende
på utlåtande jemväl från StatsUtskollet. Det förefaller
mig besynnerligt, att man genast skall gå till frågan om
användandet, då man ännu icke bestämt sig för det ena
eller andra af de särskildta sätt, hvarpå denna tillgång kan
komma att blifva användbar.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att R. o. Ad. af BancoTJtskls
utlåt, funnit, att det innefattade förslag att af den
upplagda bancovinsten, den nemi., som eni. iSåg års hufvudbok
är utöfver grundfonden att påräkna, skulle bildas
en reservfond af en million r:dr; att hvad derutöfver af
denna bancovinst återstår, hålles statsverket tillhanda, och
att det belopp, som hålles statsverket tillhanda, utgår
från banken med en femtedel årligen, sedan reservfonden
först blifvit afdragen. Om Hr Landtm, riktigt uppfattat
Utsk:s förslag, skulle således reservfonden äfven utgå med
en femtedel af den behållna bancovinsten årligen, och sedan
det, som skulle komma statsverket till godo. R. o. Ad.
torde finna, att första frågan, som skall afgöras, vore om
huruvida en reservfond af en million skall af den upplagda
vinsten nu bildas, och då discussionen i detta ämne redan
länge varat, hemställde Hr Landtm., om R. o. Ad. ansåg
den i afseende på reservfonden vara fulländad.
Ropades ja.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. ansåg,
att af bankens upplagda räntevinst skall bildas en reservfond
af en million.
Ropades ja och nej.
Hr Frih. o. Landtm, förklarade, det han trott sig
finna att nej öfverröstat ja.
Frih. Hamilton, Hugo, begärde votering.
Hr Frih. o. Lan d t m. yttrade, att hvad voter:s-prpos:n
anginge, så borde i ja-propos:n upptagas att en reservfond
skall bildas genom en million af den upplagda bancovinsten;
men hvad contra-propos:n anginge, så förekomme
tvänne meningar, som sökt att göra sig gällande.
Hr Stuart: Jag anhåller att, i anledn. af Hr Frih.
o. Landtmis yttrande, vördsamt få erinra att bancovinsten
icke för närvar, är upplagd, fastän den är till R. St:s disposition
reserverad, hvarföre det sednare uttrycket torde i
propos:n böra begagnas, i stället för det förra.
Hr
Deri 3i No vtml) er c. m.
233
H r Frill. o. Landtm, yttrade, att Hr Stunrts anmärkn.
, enl. Hr Landtni:s tanke, vnre ganska riklig och
borde iakttagas vid voter:s-propos:ns författande skriftligen.
Hr Lagerhjelm: Jag får hemställa, om icke contraproposm
bör blifva denna: ”Vinner nej1, afslår R. o. Ad.
Utsk:s förslag i denna punkt.”
Frill. Cederström: Jag är af samma tanke som den
siste värde talaren, blott med den skilnad, att jag anser uttrycken
böra blifva följande: "Vinner nej, anser R. o. Ad.
en reservfond för banken af en million r:dr icke böra
bildas/’
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, attfHr Lagerhjelms
förslag lill conlra-propos. varit: Vinner nej, afslår R. o. Ad.
BancoUtsk:s förslag i denna del; Hr von HartmansdorfFs
vöre: Vinner nej, anser R. o. Ad. bankens grundfond
5,ooo,ooo i;dr b:co för närvar, icke behöfva förstärkas med
någon del af bankens sedan sista riksmöte besparade räntevinst.
Gr. Frölich: Jag tror icke det går an, såvida icke
Hr von Hartmansdorff afstår ifrån sin särskilda ide'e, alt till
conlra-propos. antaga det nu uppgifna förslagethitan fÖreg:de
votering om contra-propos:n. Fö'r min del anser jag contra-pi
opos:n böra blifva den, alt de, som votera nej, anse
liela bancovinsten böra till statsverkets behof öfverlemnas.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att han icke framställt
en sådan contra-propos., som Gr. Frölich omtalat; de
som Hr Landtm, omtalat hade varit Hr Lagerhjelms förslag,
så lydande: Vinner nej, afslår R. o. Ad. BancoUtsk:s förslag
i denna del; och Hr von HartmansdorfFs, så lydande:
Vinner nej, anser R. o. Ad. bankens grundfond 5,000,000
r:dr b.-co för närvar, icke behöfva förstärkas med någon
del af bankens sedan sista riksmöte besparade räntevinst.
Hr von Hartmansdorff: Den contra-propos. Hr Lagerhjelm
föreslagit är så lik min, att det är mig likgiltigt
hvilkendera R. o. Ad. antager; men hvad jag måste motsätta
mig, är Gr. Fröliehs förslag, att R. o. Ad. skulle förklara,
det bankens hela räntevinst borde användas till statsutgifter.
Jag bar sagt att en del deraf beböfdes till statsutgifter,
för att tillfredsställa de behof K. M. uppgifvit; men
jag kan icke medgifva att hela beloppet skulle gå till de
egentliga slatsbehofven. Jag hemställer till Gr. Frölich, om
lian ej vill afstå från den propos. han begärt.
Frih. Cederström: Jag får erinra, att Hr”Frih. o.
Landtm, frågat R. o. Ad., om icke frågorna borde åtskiljas;
alt Hr Frih. o. Landtm, förklarade sig hafva uppfattat
17 II. 3o
2 3 \
Den 21 November c, m.
R. o. Adis svar på denna propos. så, att det varit nekande;
att derpå begärdes votering; och att således fråga nu blott
är att få alternativ lill BäncoUlsk:s förslag, i hvilket hänseende
jag tillstyrker att contra-proprs:n ina blifva följande:
Vinner nej, kommer ingen reservfond för banken att
bildas i anledn. af förevar betänk. Alt, på sätt sorn Hr Lagerhjelm
tillstyrkt, uti contra-propostn använda ordet alsing,
Län leda till förvillelse.
Frill. Stjernstedt, Theodor: För min del anser
jag, alt man har lättare att bestämma sig för den ena eller
andra åsigten, om conlra-propos:n uttrycker att de ifrägavaf.
medlen skola användas, så väl til! allmänna arbeten,
som för Statens behof; ty ehuru jag för min del icke önskar
bildandet af den ifrågaställa reservfonden för banken,
så tillstyrker jag likväl hellie det, än alt denna million skall
utdelas på länen; men om jag emellan de nu föreslagna
tvänne proposma voterar emot bildande af reservfond, så
vet jag ej, huruvida icke sedermera något af de öfriga alternativen,
hvilka jag anser sämre, kunde blifva gällande.
Af sådan anledn. anser jag contra-propos:n böra blifva sådan,
som Hr von Hartmansdorff föreslagit, nemi. alt licia
den reserverade bancovinsten bör användas för statsverkets
behof och allmänt nyttiga arbeten.
Frih. Sprengtporten: Antages den meningen, att
ingen reservfond skall bildas, så har man med detsamma
sagt, alt hela summan skall öfverlemnas antingen till statsverket,
eller för att användas till andra allmänna behof.
Jag tror, att det vore så godt att taga steget fullt ut, så
att man vet hvad man röstar öfver; ty att votera öfver
blott den abstracta meningen attingen reservfond skall bildas
i banken, synes mig involvera en votering, hvarigenom
man kan komma till resultatet att egentligen hafva ingenting
beslutat. jag anhåller derföre, r.it ja-propos:o måtte
upptaga, att ca reservfond af en million r:dr skall bildas
för banken, samt att öfverskottet af bankens vinstmedel
skall öfverlemnas lill statsverket, och att contra-propos:n
måtte blifva i öfverensstämmelse med den siste värde talarens
och Hr von Hartmaösdorffs förslag.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att hvad ja-propos:n
anginge, så kunde den icke blifva annorlunda än den af Hr
Landtm, blifvit framställd, och hvarpå R. o. Ad. svarat;
den vore huruvida' R. o. Ad. bifaller Utsk:s förslag att af
den reserverade vinsten och capital-öfverskottet skall först
bildas en reservfond af en million r:dr b:co. Nu vore således
blott fråga om contra-proposm.
Hr Printzensköld, Carl: Jag måste bestrida antagandet
utaf någon af de contra-propos:r, som af Gr. Frölich
och Frih. Stjernstedt blifvit yrkade, derföre alt jag an
-
D e n ai November e. m.
>35
ser R. o. Ad. icke böra binda händerna genom beslut i afseende
på bancovinstens användande. Äfven anser jag Hr
Lagei hjelms föreslagna contra-propos. icke bestämdt uttrycka
den mening, som den bör innebära, enär den blott innefattar
ofslag på Utsk:s förslag, hvilket kunde tydas så, alt, genom
bifall till en sådan propos., Ståndet väl hade afslagit
att en million skulle nfsättas lill reservfond, men derföre
ingalunda beslutat alt icke en half million eller någon annan
summa skulle i sådant ändamål afkältas. Jag anhåller
derföre, att eontra-propos:n måtte blifva sådan som Frih.
Cederström föreslagit, nemi.: Vinner nej, anser R. o Ad ingen
reservfond böra bildas. Derefter komma vi till discussion
rörtde sältet hvarpå bancoviusten skall användas.
Hr Lagerhjelm: Jag är fullkomligen tillfredsställd
af det förslag till contrn-propos., som Hr von Hartmansdorff
uppgjort, oell afstår således från den contrn-propos.
jag begärt. Jag vill blott tillägga, att det förekommer mig
något ovanligt, all de talare, hvilka hufvudsakligen yttrat
sig för ja-propos:n, tillika vilja bestämma nej-propos:ns innehåll,
då de äga öppet fält att taga steget fullt ut genom
att votera ja; och då måtte de ledamöter, som talat mot
betänk., äga rättighet alt dietera nej-propos:n. Detta måtte
vara det enkla och klara sältet alt komma fört i diskussion
och'afgörande, och jag bestrider derföre den sammanblandning
af ämnen, sorn förekommer uti Gr. Frölichs förslag till
contra-proposition.
Gr. Frölich: Jag får förklara, att jag finner mig öfverlygad
af de skäl Hr Printzensköld anfört , och förenar
mig således uti Frih. Cederslröms contra-proposition.
Frih. Hamilton: Såvida de öfrige värde ledamölerne,
hvilka yrkal på annan uppställning af contra-proposm,
än Frih. Cederström föreslagit, i likhet med Gr. Frölich,
afstå från deras yrkande, så har jag ingenting att säga. 1
annat fall anhåller jag alt samma rätt malle få vederfaras
mig, som hvilken aiinan den der begär votering, nemi. att
få hafva ett ord med i laget; och då anhåller jag, att, när
ja-propos:n innehåller alt reservfond skall bildas, contraproposm
måtte blifva den att reservfond icke skall bildas.
Frih. Boye, Ludv.: Förekommen af Hr Printzensköld,
får jag blott tillägga, alt om Hr Frih. o. Landtm,
behagade gifva oss den propos., som Frih. Cederström tillstyrkt,
så är det R. o. Ad. obetaget alt derefter discutera
de särskilda frågorna ang:de medlens användande.
Hr Lagerheim yttrade sig vara förekommen af Hr
Printzensköld i hvad han velat yttra.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, alt han ansåg sin skyldighet
vara alt först lill] contra-propos. framställa den propos.
, som under discussionen begärts; blefve den icke anta
-
236
Den 21 November e m.
gen, så blefve frågan om antagande af någon annan. Den
propos., sorn Hr Lagerhjelm föreslagit, hade lian sedan frångått,
samt förenat sig med Hr von Hartmansdorff. Den sistnämndes
förslag hade icke blifvit godkändt af Frih. Cederström,
som framställt ett annat, hvilket, om Hr Landtm,
rikligt uppfattat det, innehölle, att, om nej vinner, ingen
reservfond bildas. Då denna contra-pro nos. likväl icke under
discussionen blifvit framställd, utan diseussionen galt ut
på att bankens ränlevinst och capital-öfverskott skulle användas
till eli eller annat behof, så hade Hr Landtm, trott,
att dessa positiva förslag först borde komma i fråga till
contra-propos., innan den innehölle blott ett negativt beslut,
beroende det af R. o. Ad. att afslå det förslag lill contrapropos.
, sorn Hr Landtm, föredroge, hvart och ett i sin ordning.
Det första lydde så: Vinner nej, anser R. o. Ad. bankens
grundfond 5,000,000 r:dr b:co för närvar, icke behöfva
förstärkas med någon del af bankens sedan sisla riksmöte
besparade ränlevinst; hemställande llr Landtm, nu, om R. o.
Ad. behagade antaga detta förslag till contra-proposition.
Ropades starka nej, blandade med ja.
Or Landtm, förklarade, det han trott sig finna, att
nej öfverrösta! ja.
Ur von Hartmansdorff: Jag anhåller att få fästa
Ståndets uppmärksamhet derpå, att skilnaden emellan mitt
förslag till propos., som Or Frih. o. Landtm, uppläst, samt
det sorn Frih. Cederström afgifvit, är ingen annan, än att
mitt förslag är något bestämdare än Frihrns deruti, atl ifråga
var. medel icke skulle beviljas till förstärkande af den
grundfond, som finues, hvaremot Frih. Caderströms förslag
helt enkelt säger, att ingen särskild fond skulle beviljas. S
detta fall vet jag icke på hvilkendera sidan fördelen af propos:n
ligger.
Hr Fri n tzen sk ö I d : Jag skulle tro, att vinsten uti den
propos., Frih. Cederström föreslagit, ligger deruti, att Ståndet
icke ingår i något yttrande öfver den större eller mindre
grundfond banken för närvar, äger, hvilket åter är fallet
med den contra-propos. Or von Hartmansdorff tillstyrkt.
Om R. o. Ad. antager helt enkelt den propus,, attil. o. Ad.
icke anser någon reservfond sådan som BancoUtsk. föreslagit
den, hvilket förstås under, böra bildas, så är saken afgjord;
ty frågan inskränker sig blott till de vinstmedel, sorn
banken sedan sista riksdag samlat.
Hr von Hartmansdorff: På del vi må komma till
slut med denna sak, afstår jag från mitt förslag, enär Frih.
Cederström tyckes hafva pluraliteten för sitt.
llr Bråkenhjelm: Jag anhåller alt Frih. Cederströins
förslag mätte blifva så modifieradt, att ingen del af dessa
Den 21 November e. m.
3,"»oo,ooo r:dr afsältes till grundfondens försl ii i kning; ty meningen
iir viii ilen, att hela summan, 3,3oo,ooo r:iir, skall
vaia disponibel för Ständerna vid denna riksdag.
Frill. Cederström: Jag anhåller att lä upprepa mitt
påstående, att contra-propos:n bör blifva ingen annan lin
detina: Vinner nej, kominer ingen del af baneovinsten att
tili reservfond användas.
Gr. Frölich: Hr Bråkenhjelm har såvida rätt, sorn viii
icke BancoUtsk. i denna framställning lärer ämnat göra något*
tillägg till grundfonden, utan blott en särskild fond under
namn af reservfond. Hr Bråkenhjelm synes befara, att
nm nej vinner,, skulle efteråt kunna yrkas att lägga en million
till grundfonden, fastän man alslagit att med någon
del föröka reservfonden. Denna förmodan är byggd på det
teckniska språk, man inom BancoUtsk. ansett sig böra antaga,
emedan man anser grundfonden såsom något speciell ,
derföre att den är skyddad genom den s. k. banklagen af d.
i Mars 18 >n, och således ställd under en lag efter 87 §:n
B eg. F: 11. Denna skilnad emellan grundfond och reservfond
gör, att om conlra-propos:n endast innehöll , att någon del
af baneovinsten icke skall hilda reservfond, och denna propos.
bifölls, någon derefter kunde stiga upp och säga: Då
vi icke kunnat bilda en reservfond, så yrkar jag, att vi måtte
lägga en million till grundfonden. Jag liar hört Hr von
Hartmansdorff flera gånger tala om grundfond, då fråga icke
varit 0111 grundfond. Detta bevisar, alt han icke considcrerat
skilnaden emellan de teckniska termer, som äro antagna
inom BancoUtsk., för alt beteckna reservfond till skilnad
från grundfond, hvilken sistnämnda hvarken förökas eller
minskas.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, 0111 icke R. o. Ad.
skulle behaga förena sig 0111 följande contra-propos. : Vinner
nej , anser lt. o. Ad. att ingen del af ifrågavar. medel skall
användas til! bildande af reservfond eller ökande af bankens
andra fonder.
Hr von Hartmansdorff: Sedan man velat göra skilnad
emellan grundfond oell reservfond, så torde, till förekommande
af allt ordklyfveri, vara bäst att i propostn använda
begge orden, så alt det kommer att heta: reservfond
eller grundfond.
Frih. Cederström: Det vore visserligen ett ganska
oskyldigt tillägg, 0111 ordet grundfond äfven tillsattes uti propos.
il;
fond, och icke heller uti ja-propos:n talas derom, utan blott 0111
reservfond; så är fråga icke om annat än att icke bilda den
reservfond, som är föreslagen. Derpå har Hr Frih. o. Landtm,
framställt propus. ,^hvilken Hr Landtm, ansett vara med nej
besvarad. Jag finnér icke,' att bankens särskilda fonder, va
-
a38
Den 2t November e. tn.
re sig grundfond, pensionsfond eller hvad fond som helst,
nu kunna ifrågaställas, då fråga endast är om hilda ml c af
reservfond för hanken, och huruvida den skall eller icke
skall hildas af hankens vinstmedel.
Hr Mannerskantz: Jag har begärt ordet för att, i
anledn. af Hr von Hartmansdorffs yrkande, att man uti den
ifrågaställa propos:n borde säga "grundfond eller reservfond,
” förklara , att jag icke kan instämma deruti, enär
emellan grundfond och reservfond arden väsendtlig:! skilnad
att den förra hvarken får ökas eller minskas, hvilket åter
kan äga rum med reservfonden. För öfr ig t instämmer j*g
med Frih. Cedeiström uti ilen anhållan, att eonlra-proposrn
matte blifva sådan som Hr Fiihtn föreslagit.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde till Frih. Cederström,
om hans mening varit följande: Vinner nej, anser B., o. Ad.
att ingen del af ifrågavar. medel skall användas till bildande
af någon reservfond.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller att det matte
få heta: af ifrågavarande vinstmedel.
Frih. Sprengtporten: Jag hemställer, om icke orden
"för hanken” kunde få tilläggas.
Sedan R. o. Ad., med iakttagande af dessa af Hr von
Hartmansdorff och Frih. Sprengtporten begärda rättelser,
antagit den i Hr Landtnäs sista yttrande upptagna contra*
propos., uppsattes, upplästes lill justering och godkändes följande
voterls-proposition.
Den sorn anser alt af hankens, enl. t83g års hufvudbok,
utöfver grundfonden reserverade vinst-och capital-öfverskott
skall först hildas en reservfond af 1,000,000 r:dr b:co, voterar
>a»
den det ej vill, voterar
»ej;
Vinner nej, anser R. o. Ad., att ingen del af ifrågavar. medel
skall användas till bildande af någon reservfond för banken.
Efter voteringens slut, befunnos rösterna hafva utfallit,
som följer:
Ja — 34.
Nej — 69.
Hr Frih. o. Landtm, yltrade, att nu förekomme frågan
0111 dispositionen af den ifrågavar. ränlevinslen och capital-öfversko
t te t.
Hr Lagerhjelm: Sedan R. o. Ad. nu afgjort, att ingen
del af bankens ifrågavar. räntevinst och capital-öfverskott
kommer att användas till reservfond, så anhåller jag att fa
yttra mig rör:de dessa medels användande. En värd talare
har invändt, att det vore för tidigt att derom fatta beslut,
innan vederb. Utsk. deröfver blifvit liördt. Det har icke
Den 21 November e. m.
23g
varit min mening att så förfara, ty jag har icke tillstyrkt
annat, än att Ståndet, då det kommer att taga sitt beslut
rörrde extra-slatsregler:n, hvaruti jemväl förekomma frågor
om anslag lill inrikes cominunicationer, skulle hafva reserverat
sig medel, på det att Ståndets beslut må kunna blifva
åtföljdt af anslag. Jag tror icke, att SlatsUlskis förslag till
ex Ii a-stalsreglering , sådant det finnes uti betänk. N.‘o 354,
kommer alt bifallas utan återremiss. Om så sker, så kommer
StatslJtsk. naturligtvis alt utarbeta de förslag, som vidare
kunna komma i fråga, och har då vidsträcktare medel
alt disponera än Utsk. hade, då det uppgjorde sitt nu afgifva
förslag till extra-statsreglering. Om R. o. Ad. finner
nödigt att äfven Ekon.Utsk. kommer att behandla frågan i
dess nya skick , så har jag ingenting deremot, ehuru jag anser
det öfverflödigt. En annan talare har anmärkt, alt det
vore olämpligt all öfverlemna lill tvänue Utsk. behandlingen
af ett ärende, som kunde afgöras åfelt. Jag delar hans
åsigt deruti att StatsUlsk. kan ensamt afgöra detta ämne;
men om R. o. Ad. beslutar, att tvänne Utsk. böra behandla
det, så ligger deruti ingen nyhet , ty det liar skett förut.
Slutligen har en och annan talare anmärkt mot mitt förslag
spccielt, att deruti icke vore omnämnd!, luiru, i händelse af
bifall dertill, den andra hälften af medlen skulle disponeras;
och ytterligare har en talare anmärkt, att det vore
, att i förväg fatta sitt beslut, ifall man bestämde sig för fördelningen,
nemi. att ena hälften af summan skulle vara att
tillgå för inrikes-communicationer, och den andra hälften för
andra ändamål. Jag får dock förklara, att i händelse de
värde talarne skulle behaga förena sig med mig i fråga örn
dispositionen utaf hälften af denna räntevinst, till befrämjande
af communicationer inrikes orter emellan, så skall jag
icke hafva något emot att ingå på Hr von Hartmansdorfifs
förslag, så vidt deruti inlages en mening, hvarigenom man
kan vara försäkrad att R. o. Ad. icke splittrar denna stora
summa på idel smärre företag, utan att R, o. Ad. begagnar
sig af denna stora tillgång, för att der,med bereda en stor
fördel för efterkommande i afseende på communicationens
lättande, af så stort omfång, att det väcker enskilda orters
kraft; och att således, då Ständerne iiga så betydliga tillgångar,
de måtte besluta deras användande på sådana företag,
som för industrien innebära stora framtida fördelar. Jag
hoppas nu, att de talare, som instämt uti min första propos.
, behaga yttra sig, huruvida de uro sinnade att instämma
med mig uti det medgifvande jag nu gjort, under villkor
att de ordalag intagas i min motståndares propos., hvilka
jag nu föreslagit.
Hr Mannerskantz: Jag skall icke inlåta mig i discus»
sion öfver detta ämne, som Hr Lagerhjelm nyss afhandlat,
emedan första frågan, efter det R. o. Ad, nyligen beslutat
D e ii a i November e. m.
ali ingen del af bankens ifråga var. vinstmedel skall för banken
reserveras, måste vara att bestämma huru denna tillgång
skall (rån banken aflemnas ; antingen pä en gång eiler med
i:del årligen, eller, på sätt l!r von Hartmansdorff' föreslagit,
med -® aldar del första oell ^:del de följande åren. Detta
anser jag böta afgöras, innan vi skrida lill discussion uti det
af Hr Lagerhjelm framställda ämnet.
Hr Frih. o. Landtm, fästade, i anledn. af Hr Mannerskantz^
anförande, uppmärksamheten deruppå, attftågan
om huru stor andel af bankens räntemedel årligen skulle utgå
till det ena eller andra föremålet borde blifva den, hvilken
R. o. Ad. pröfvade, och hvarom Ståndet beslutade ,
sedan den frågan , som förut varit under öfverläggning, först
blifvit afgjord , nemi. det ändamål , hvartill ifrågavar. medel
skoia anslås. Om R. o. Ad. först behagade afgöra den frågan,
till hvad ändamål de reserverade medlen skola anslås, hvilken
fråga redan varit under discussion , torde , sedan den
saken blifvit bestämd, R. o. Ad. bestämma, om, enl. U.tsk:s
förslag, årligen en femtedel skall utbetalas eller något annat
förhållande skall äga rum.
Frih. Hamilton: Sedan jag baft förmånen hos Hr
Frih. o. Landtm, se de förslag, som utaf Hr von Hartmansdorff
och Hr Lagerhjelm äro inlemnade, har jag föga att
tillägga. De äro uppställda i så allmänna termer, att de icke
binda händerna på Utsk., och det är just hvad jag ville
visa med mitt yttrande. Jag ville anhålla, att, då en så betydlig
summa är att disponera, R. o. Ad. icke måtte på
förhand genom några bestämmelser binda Utsk. eller sönderdela
summan i för små delar, hvarigenom de välgerningar,
som eljest kunde vinnas för landet, skola gå upp i rök.
Jag tillstyrker att hela summan Öfverlemnas till vederbör.
Utsk., under en i allmänna termer uttryckt önskan, att det
eller de Utsk., sorn vederbör, måtte tillstyrka densammas
användande till allmänt nyttiga föremål, hvaribland inrikes
communicationens befrämjande hufvudsakligen bör afses.
Frih. Cederström: Efter det beslut R. o. Ad. fattat,
lärer nu fråga blifva om litt. B i BancoUtskts betänk.,
derunder Utsk. tillstyrkt att hvad som af vinstmedlen återstår,
sedan en million blifvit undantagen såsom reservfond
för banken, skulle hållas statsverket tillhanda. Som nu bela
summan återstår, så kommer också hela summan att hållas
statsverket tillhanda. Om derföre Hr Frih. o. Landtm,
först framställer propos., huruvida R. o. Ad. instämmer i
Utsk:s förslag, att medlen skola hållas statsverket tillhanda;
så får R. o. Ad. tillfälle att besvara den proposm med nej
och derefter komma till de särskildta förslagen rör:de grunderna
för medlens användande. I annat fall fruktar jag, att
vi komma i en preliminär votering alldeles onödigt. När
vi
D«n ai November e. m.
vi komma till litt. c), skall jag anhålla att äfven få yttra
mig.
Hr von Hartmansdorff: Ståndet har ännu icke
kommit från t punkten litt. a), eller rättare sagdt den inledning,
som finnes til! denna punkt ; ty såsom Hr Mannerskantz
rikligt anmärkt, bör val R. o. Ad., som genom sin
votering förklarat att ingen del af bankens vinstmedel skall
användas till reservfond för banken, närmast derefter afgöra
i hvad ordning medlen skola utgå, om det skall ske med
^:del årligen, såsom BancoUtsk. tillstyrkt, eller på sätt jag
föreslagit, eller såsom någon annan kan komma att föreslå.
Åtgärden lärer blifva t vS fal Idig C 1:0 att, om Stånden icke
blifva ense om det beslut R. o. Ad. fattat i afseende på
reservfondens obehöflighet, afgöra frågan genom förstärkt
BancoUtskott; och 2:0 bestämma i hvilken ordning medlen
skola från banken utgå. — Jag hemställer derföre till Hr
Frih. o. Landtm., om icke den frågan, Hr Mannerskantz uppgifvit,
bör försl afgöras, i sammanhang hvarmed jag anhåller
att min framställning äfven måtte komma under R. o.
Adis pröfning, nemi. att £ måtte utgå första året och \ under
hvartdera af de 3 öfriga. Skulle man ej vilja antaga
det, utan blott att J:del skall utgå årligen; så blir skilnaden
endast den, att medlen utbetalades ett år längre.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att R. 9. Ad. torde erinra
sig, alt Hr Landtm., vid den första discussionens slut,
tagit sig friheten framställa, om icke föredragningen borde
ske på det sättet, alt R. o. Ad. först pröfvade medlens användande
och sedan i hvad ordning de borde utgå. Ingen erinran
hade då dervid blifvit gjord; R. o. Ad. hade visserligen
icke fattat något beslut derom, och således vore det
öppet för R. o Ad. att nu eller efteråt pröfva frågan om
den ordning, i hvilken medlen skola utgå, och finge Hr
Landtm, medgifva, alt det vore fullkomligen likgiltigt hvilken
(råga först pröfvndes; men då R. o. Ad. likväl, vid Hr
Landtnäs första framställning, hvilken var stödd på BancoLltstis
sätt att framlägga frågan, icke gjort någon anmärkn.,
bade Hr Landtm, tagit för nära afgjordt, att frågan skulle
pröfvas på sålt Hr Landtm, nämnt.
Hr von Hartmansdorff: Mitt sista förslag var något
ofullständigt deruti, alt jag ej tilläde att frågan till hvilka
föremål medlen skola användas icke kan blifva föremål
för afgörande i förstärkt BancoUtsk., utan i det förstärkta
Utsk., som kommer att behandla medlens fördelning. I
händelse man nu öfverhoppade frågan om medlens utbetalning,
sfi skulle man först komma alt afgöra frågan om medlens
användande, hvilken troligen förekommer i förstärkt
StutsUtsk., och sedan frågan om deras utbetalning, som förekommer
i förstärkt BancoUtskott. Men bäst torde likväl
.7 H. 3i
Don 21 November e. m.
vara alt hålla de frågor tillsammans, som höra till förstärkt
BancoUtsk., d. v. s. frågorna både om reserv-fonden och
medlens utbetalning, samt låta dem, som höra till förstärkt
StatsTJtik., komma efter.
Frih. Sprengtporten: Jag önskar att StatsTJtsk. måtte
genom sill beslut, i afseende på bancovinstens disposition,
komma i tillfälle ati tillstyrka åtskilliga anslag till allmänna
arbeten, hvilka icke blifvit upptagna i Utskls förslag, på
sätt som synes af de reservationer, hvarmed jag bifogat betänk.
; men jag hemställer till Hr Lagerhjelm, om det gagnar
till något att nu meddela en instruction, innan SlatsUlsk:s
förslag blifvit pröfvadt, att ifråga var. medel skola
användas på stora och icke på små företag, synnerligast som
en instruction, affattad i så allmänna termer, blefve föga
bindande; dessutom kunna de finnas, sorn anse medlen icke
illa använda, om de spridas på olika punkter i Riket och
således blifva mera allmänt fördelade, än om de användas
blott på ett eller annat stort företag, ehuru jag icke vill hafva
sagt, att, om tillgången ökas, frågan om större företag icke
bör betraktas annorlunda än hittills. Jag nämner detta,
idott för att tillkännagifva, det jag tror, att om Hr von
Hartmansdorffs förslag anloges i afseende på medlens fördelning,
så vore StatsUlsk., som förmodligen kommer att
handlägga frågan till slut, efter detta Utsk. börjat dermed,
icke bundet i de förslag de komme nit framställa till Stånden,
och derigenom kunde man undvika votering i förstärkt
StatsUtsk., så väl som uppehåll i ärendets behandling, som
i annat fall komme att äga runi. Jag öfverlemnar åt Hr
Lagerhjelm att sjelf bedomina, om icke lämpligast är att R.
o. Ad. yttrar sina åsigter med full sakkännedom, när extrastatsregfertn
företages. Skulle då visa sig, att Utsk, afsett
för små företag, så äger man tillfälle att dervid bestämma
till hvad slags större företag tillgångarna höra disponeras;
men att ingå i obestämda föreskrifter, som föranleda voteringar
i förstärkt Utskott, gifver blott anledning till uppehåll.
Jag utber mig R. o. Ad:s tillgift, om jag ansetts
upptaga tiden med denna anmärkning; men jag har trott
det vara bättre att göra det på förhand , än alt genom
tystnad söka hindra riksdagens fördröjande.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
först bestämma i hvilken ordning frågorna borde
afgöras.
Ropades ja.
Hr Mannerskantz: Jag får ytterligare begära, att
den propos., hvarom jag anhållit, måtte först blifva framställd;
ty innan man gör sig reda för hvartill man skall
använda något, måste man veta hvad man har att använda,
i hvilket hänseende emellan Hr von Hartmansdorffs och
Dsn ai Nojimbt e. o.
243
Utsk:s förslag den skilnad visar sig, att, enligt det förra,
skulle 1841 1,200,000 r:dr och de följande åren 600,000
r:dr vara att påräkna, hvaremot, enligt <ui serl iwre, beloppet,
så väl för nästa som de följande åren, skulle utgöra
600,000 r:dr årligen.
Hr Printzensköld: Äfven jag vågar hemställa, ojn
icke R. o. Ad. skulle linna lämpligt att först till afgörande
företaga den frågan, i hvad målning medlen skola från
banken utgå. Sjelfva uppställningen af BancoUtskts belauk.,
der det ämnet står främst, tyckes föranleda dertill, att sedan
R. o. Ad. afslagit Utskts tillstyrkande augtde reservfondens
bildande för banken, dernäst bör till pröfning förekomma i
livad oidning vinstmedlen skola utgå, och anhåller jag derföre,
att R. o. Ad. ville förena sig uti Hr Mannenskanlz's
yrkande.
Frih. Sprengtporten: Det skall vara mig likgiltigt,
om R. o. Ad. algor den ena eller den andra frågan först;
ty då de icke hafva samband med hvarandra, synes det vara
svårt att bestämma hvilkendera frågan bör hafva företräde
; men i afseende på tidsbestämmelsen, under hvilken
dessa medel skola utgå från banken, får jag nämna att med
den kännedom jag tror mig äga om statsverkets tillstånd vid
denna riksdag, kan det vara likgiltigt, antingen detta anslag
från banken utgår med dubbla summan det första året och
de andra åren endast med |:del, eller om det utgår med
^.‘del för hvartdern året; ty då Riksg.contorets behållning i
alla fall är tillgänglig, kan man icke tänka sig så stor assignering,
att Riksg.contorct skulle råka i förlägenhet i fråga
om förskott af det belopp, hvarmed något års utgift
kunde öfverskjuta den gidel ai bancovinsten, som för året
vore att påräkna.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. ansåg
den fråga, sorn först borde afgöras, vara den ordning,
enligt hvilken medlen böra från banken utgå.
Ropades ja.
Hr Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade bifalla,
att, på sätt BancoUtsk. föreslagit, den ifrågavar. reserverade
vinsten och capital-öfverskottet må till belopp af
en femtedel årligen från och med 1841 utgå.
Ropades starka ja, blandade med nej.
Hr Frih. o. Landtm, förklarade, det han trott sig
finna att ja öfverröstat nej.
Hr Landtm, yttrade, att dernäst förekomme frågan
om medlens användande, och hade BancoUtsk. föreslagit att
de skulle hållas statsverket tillhanda,
Hr Lagerhjelm: En värd talare har förklarat sig
icke kunna inse, hvartill det skall tjena alt nu meddela en
q44
D «n 21 Novcmbe r e. m.
instruction för StatsUtskottet. Det synes soin den värde
talaren ansåg lämpligast att öfverlemna dessa medel utan
vidare bestämmelse till statsverket. Visserligen kunde man
så tänka sig behandlingen deraf; men om följden då blefve
att dessa medel användes att nedsätta beviliningen, eller för
att komma den att helt och hållet upphöra för ett visst år,
eller den på annat sätt söndersplittrades, så att ingen följd
kunde uppkomma för de ändamål, som synas hafva vunnit
lifligt deltagande inom R. o. Ad., nemi. befrämjandet af
communicationer och andra allmänna företag ; så hade man
stängt vägen för sig sjelf och blifvit hindrad att få fram
livad man önskat. Någon instruction ligger dessutom icke
uti den bestämmelse, som innefattar en sammanjemkning af
Hr von H artmansdorffs och mina åsigter, och som är följande,
nemi. att bankens enligt iBlg års hufvudbok utöfver
grundfonden reserverade vinstmedel skulle användas till befrämjande
af inrikes communicationer samt till andra allmänt
nyttiga företag, på sätt R. St. komma att närmare
bestämma, sedan vederbör, ötsk. deröfver utlät, afgifvit.
Genom ett sådant beslut har man tillkännagifvit, att man
icke vill att dessa medel skola utdelas öfver hela Riket, men
val att något allmänt nyttigt för efterkommande genom dem
skall verkställas, och man har lemnat öppet för R. o. Ad.
att närmare bestämma sig, då StatsUtskts förslag till extrastalsreglering
förekommer, uti hvilket alla dessa ämnen äro
citerade, på hvad sätt raan vill att medlen skola användas.
Man har blott sagt, att de skola användas till åstadkommande
af dessa nyttiga företag inom Riket, hvilka säkert
röna deltagande inom R. o. Ad. Sedan Frih. Hamilton äfven
ingått på denna åsigt, så finner jag icke hinder att äfven
öfvergå på den, hvarigenom den förebråelse förfaller,
som Frih. Sprengtporten framställde mot mig, att R. o.
Ad. skulle på förhand fattat något beslut, derigenom att
hälften nämndes såsom till visst ändamål bestämd; och vid
sådant förhållande hemställer jag till den värda talaren, 0111
propostn innehåller något hinder för ämnets fullkomliga behandling
inom StatsUtskottet. Jag har i mitt yttrande omtält
de stora företag till hvilka jag önskade att man måtte
reservera någon del af dessa medel. Dessa ord ”stora företag
eller mindre företag” ingingo icke i mitt förslag, utan
anfördes blott såsom motiv för mitt yrkande , ehuru jag
är öfvertygad, att R. o. Ad., när frågan blir att använda
dessa medel, icke skall tveka i valet af den princip man
bör följa; antingen hela summan skall splittras till små företag,
eller man skall anslå medel till stora företag, som
påkalla Rikets samfällda kraft och befrämja industriens
lifvande för framtiden. Medlen hafva från industrien ingått
till banken och böra utgå till industrien för att ånyo blifva
fruktbärande, till ökad styrka och säkerhet för banken i
kommande tider.
Dan 21 No ve nili er c. m.
2:'|5
Frill. Cederström: Jag vill blott anhålla, att den propos.
måtte framställas, som Hr Frill. o. Landtm, redan angifvit
sig vilja göra derpå, huruvida R. o. Ad. gillar hvad
Utsk. föreslagit, nemi. att dessa medel skola hållas statsverket
tillhanda, och att Ståndet derefter må komma till öfverläggning
om Hr Lagerbjelms förslag.
Frih. Sprengtporten: Då Hr Lagerhjelm frångått
sitt första förslag att fördela summan i 2:ne delar, samt lill —
kännagifvit att det blott varit motiv han anfört och icke
något förslag till redaction, som skulle ingå i beslutet, när
han yttrade att dessa medel hufvudsakligen borde användas
till stora företag; så får jag blott tillkännagifva, att jag numera
icke äger någon anntärkn. mot det förslag till redaction
Hr Lagerhjelm uppgifvit. Jag kan icke erinra mig, att
någon fordrat propos. till ovillkorligt bifall på Utskts förslag,
eller att medlen skola öfverlemnas till statsverket, sorn
någon talare trott kunna gifva anleda, till det missförstånd,
att meningen dermed kunde vara att nedsätta skatterna eller
åstadkomma lindring i bevillningen; och om ingen yrkar
denna' propos., tror jag att man skulle kunna förena sig i
Hr Lagerhjelms sednaste begäran, som jemväl öfverensstämmer
med hvad Hr von Hartmansdorff föreslagit; ty jag anser
ändamålet med medlens disposition vara bättre uttryckt,
om det säges, att de skola användas till allmänt nyttiga företag
och andra allmänna behof, emedan Flsk. då icke är
bundet i sin pröfning.
Hr von Hartmansdorff: Jag vill blott förklara, det
jag instämmer med Hr Lagerhjelm uti den propos. han begärt,
emedan jag icke tror mig kunna gå längre. Den ar affaltad
i sådana ordalag, att den lemnar tillfälle att använda
medlen, dels till statsbehof, dels till allmänna företag, och
dels till utdelning på länen; hvarigenom allas önskningar
kunna i sinom tid tillfredsställas. Jag anhåller derföre alt
denua propos. måtte blifva motsatsen till Utsk:s förslag under
litt. b).
Frih. Cederström: Jag nödgas yrka propos. på litt.
b) i Utsk:s förslag, icke derföre att jag vill bifalla, utan
emedan jag vill afstå detsamma; men jag anser nödigt, atl
det blir formligen af R. o. Ad. afslaget, innan R. o. Ad. bestämmer
grunden för medlens användande.
Hr von Hartmansdorff: Jag har ingenting emot
alt denna punkt afslås, likväl med förbehåll att det icke må
vara R. o. Ad. betaget att sedermera använda en del af
dessa medel för statsbehof.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, alt Frih. Cederström
visserligen hegart propos. på Utsk:s förslag; men då Utsk:s
förslag innehölle följande ord: ”alt. hvad derefter återstår,
hålles statsverket tillhanda,’' behagade R. o, Ad. finna, att
Den 21 November e. m.
sedan R. o. Ad. fattat ett annat beslut om mom. litt. a),
än det BancoUtsk. föreslagit, kunde Utsk:s förslag i nu i frågavar.
mom. litt. b) icke mera bifallas , oell således
ej heller propos. derå framställas; det vore visserligen likväl
Frih. Cederströms och hvarje annan ledamots rätt alt
begära propos. derå, alt bela summan skulle hållas statsverket
tillhanda, men Hr Landtm, hade likväl trott, att Frih.
Cederström föredragit ett annat förslag.
Frih. Cederström: Jag har sagt att jag begär propos.
på Utsk:s förslag under litt. b), för att afslå hvad Utsk. der
tillstyrkt, nemi. alt hålla statsverket dessa medel tillhanda.
Utsk. har visserligen, såsom Hr Frih. o. Landtm, anmärkt,
uti detta betänk, tillstyrkt, att en million af dessa medel
skulle användas till bildande af reservfond för banken; men
Hedan det tillstyrkandet är afslaget, är hela beloppet tillgängligt
för statsverket , sorn deraf komme i åtnjutande, i
händelse litt. b) bifölls; men jag hoppas, att denna punkt afslås,
och då kan hela summan disponeras på annat sätt, d.
v. s. efter de grunder R. o. Ad. kan finna för godt att bestämma.
Det är emedlertid vigtigt att få bort det tillstyrkandet,
att medlen skola hållas statsverket tillhanda.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. ansåg
mom. b) i Utsk:s förslag böra förfalla.
Ropades ja.
Hr Landtm, lät derefter uppläsa Hr Lagerhjelms af
Frih. Sprengtporten, Frill. Hamilton och Hr von Hartmansdorff
understödda förslag, så lydande: ''Bankens enl. i83g
''års hufvudbok utöfver grundfonden reserverade vinst och
”capital-öfverskott användes till befrämjande af inrikes com”municationer,
till andra nyttiga företag i orterna och för
”allmänna behof, på sätt R. St. komma att närmare bestäm”ma,
sedan vederbör. Utsk. deröfver utlåtande afgäfvit.”
Uppå derefter framställd propos., bief detta förslag af
R. o. Ad. bifallet.
Frih. Cederström: Sedan R. o. Ad. nu fattat beslut
i afseende på grunderna för medlens disposition, torde vara
nödigt att jemväl bestämma hvilka Utsk. skola befatta sig
med detta ärende. Jag tror, att Stats- oell Ekon.Utsk:n gemensamt
böra upptaga detsamma, så att det må blifva beliandladt
i sammanhang med de K. proposrr och enskilda motioner
rör:de detta ämne, hvilka förut blifvit af dessa Utsk.
behandlade.
Frih. Sprengtporten: Då hela extra-statsregler:n bör
utgå af en enda fond, för att kunna i behörigt sammanhang
behandlas; då redan StatsUtsk. har utarbetat ett förslag i
delta fall, som ligger på R. o. Ad:s bord, och hvarvid IL
o. Ad. är i tillfälle alt göra hvad anmärkn. Ståndet för
Den ar November e. m.
a47
godt finnér, och ela K. M:s propos., som utgör grunden för
behandlingen af dessa ärenden , alldeles i öfverensstämmelse
med Reg.F:n blifvit till StatsUtsk. öfverlemnad: så hemställer
jag till Ståndet, om detta ärendes öfverlemnande till behandling
af annat Utsk., än det sorn dermed redan haft befattning,
kan medföra annat än vidlyftighet och splittring i
de å sig t er, hvarefter slatsreglerm skall bedömmas. Jag får
derföre bestrida Frih. Cederströms framställning, såsom blott
ledande till mindre reda i äiendels behandling.
Hr Lagerhjelm: Jag är lill en del förekommen af
Frih. Sprengtporten , emedan jag icke tror det vara ett öfverläggningsämne,
om hvilket eller hvilka Utsk. böra af R.
o. Ad. anmodas att befatta sig med ärendet; ty då R. o. Ad.
har uppskjutit sjelfva bestämmelserna intill dess extra-statsregler:n
förekommer, så innebär redan detta uppskof, att R.
o. Ad. vill taga en närmare kännedom uti dithörande frågor.
Således måste det också vara naturliga tiden för R. o.
Ad. , att vid den pröfningen bestämma , huruvida Ståndet
anser att samma Utsk., som behandlat ex tra-statsregler:n,
eller något annat Utsk., derjemte bör med detta ärende sig
befatta.
Frih. Cederström: Det är i anledn. af Fril). Sprengtporten
invändning mot min begäran, att frågan mätte till
tvänne Utsk. remitteras, som jag begärt ordet. Extra-statsreglerm
är ett ämne på sidan om denna fråga. Om R. o.
Ad , vid återremiss af extra-statsregler:n, skulleanse, att vissa
delar af bancovinslen kunna lill vissa der förekommande
allmänna föremål användas; så blir det uttryckt vid återremissen
och kommer StatsUtsk. tillhanda, för alt tjena lill
efterrättelse vid dess svar derpå ; men jag kan icke se huru
man skall kunna draga sådana mål, som angå nyttiga företag
inom Riket, från Ekon.Utsk:s befattning, då detta Utsk.
tillkommer, enl. grundlagen, att sig dermed befatta. Om
fråga endast vore om anslag till företag, hvilkas beskaffenhet
till dess detaljer i afseende på villkoren och sättet för
utförandet redan vore bestämdt, så är det klart att icke
Ekon.Utsk. ulan endast StatsUtsk. ägde alt derom utlåta
sig; och lika klart är det å andra sidan, att icke StatsUtsk.
, som endast har att yttra sig om anslaget, utan endast
EkonUlsk. tillkommer att utarbeta och föreslå de arbetsföretag,
så väl som villkoren och sättet för deras utförande,
hvilkas nytta och fördel det sedermera tillkommer
Stånden att pröfva. Jag kan således icke frångå den meningen,
att frågan om grunderna för medlens disposition bör
behandlas af begge Utsk:n gemensamt, dervid StatsUtsk.
egentligen tillkommer att yttra sig derom i hvad mån medlen,
med afseende på Statens tillgångar i öfrigt, må vara alt
påräkna för det ena eller andra af de föremål Ekon.Utsk.
kan föreslå.
Deli 2i November e. m.
Frill, von Kraemer, Robert: Jag finner visserligen
alt Ekon.Ulsk. bör deltaga i pröfningen af de allmänna
arbeten, som ii ro att förvänta; men jag tror, att frågan bärom
lämpligen bör uppskjutas till dess exlra-slatsreglerm
förekommer.
Frill. Sprengtporten: Jag äger ingen anledn. till
den förmodan, att Ekon.Utsk. liar på sitt bord några så beskaffade
frågor om allmänna arbeten , som fordra anslag.
Om deremot förhållandet skulle vara sådant, så är det Ekon.-  Utskis både rättighet oell pligt att sätta sig i beröring med
StalsUtsk. , och då blifva målen behandlade på sätt som
vederbör; men att någon anledn. finnes för StatsTJtsk. att
uti rena anslagsfrågor, som komma Utsk. tillhanda, på grund
af K.M:s aflåtna propos:r begära sammanträde med Ekon.-  Utsk., mäste jag bestrida; och ehvad Frih. Cederström kallar
det grundlagsvidrigt eller icke, finner jag mig dock föranlåten
att vidblifva min tanke, under förklarande, i motsats
med Ur Fiihin, alt min åsigt är grundlagsenlig. För
öfrigt får jag lästa uppmärksamheten derpå, alt ganska vigtiga
anslagsfrågor förekomma uti extra-statsi cglerm , bland
andra om anslag till fängelsebyggnader. Som dessa böra
tidigt påbörjas, så är det angeläget för de förvaltande verk,
som skola ingå contract om arbetet, alt någorlunda tidigt
äga kännedom om hvad R. St. besluta; men de åtgärder,
sorn R. o. Ad vidtager, hvarigenom cxtra-statsreglerin fördröjes,
äro i strid med delta ändamål. Äfven får jag erinra
derom, att derest R. o. Ad., vid pröfningen af extrastatsreglerm,
finner att StalsUtsk. bör sammanträda med annat
tinmärkn.; men alt på förhand, och innan StatsUtsk:s betänk.
förekommit, vilja besluta att denna anslagsfråga skall
behandlas på annat sätt än grundlagen föreskrifver , mäste
jag bestrida.
Hr von Hartmansdorff: Lika med andra talare
tror äfven jag, att frågan om fördelningen lill olika föremål
af de medel, sorn blifva tillgängliga, är ett ämne, som bör
behandlas gemensamt af Stats- och Ekon.Utskm. Sådant är
ingen nyhet. Vid denna riksdag har t. ex. frågan om anslag
lill allmänna folkskolor blifvit behandlad af Stals- och
Ekon.Utskm gemensamt. Om nu fråga blir, att för vissa
andra communal-angelägenheler använda en del af bancovinsten,
sfi måste löi hållandet vara af beskaffenhet alt Ekon.-  Ulsk:s yttrande deröfver bör iuhemlus. Lika med Frih.
Sprengtporten tror jag likväl, att det nu vore för tidigt alt
derom besluta, samt att frågan om remiss af detta ämne
bör uppskjutas intill dess exlra-slatsreglerm är handlagd.
Otvifvelaktigt komma motioner att väckas i hvarjehanda
riktningar ruride föremålen för bancovinslens användande.
Då
Den ai November e. m.
219
Då I åra äfven dessa motioners beskaffenhet komma alt bestämma,
huruvida de böra remitteras blott till StatsUtsk.
eller till Stats- och Ekon.Utsk:n gemensamt. Jag hemställer
derföre till R. o. Ad. i allmänhet samt Frih. Cederström
särskildt, om vi ej kunde få förbigå denna fråga, under
förbehåll att derom besluta när extra-slatsi egler:n förekommer.
Frih. Cederström: StatsUfskls betänk, om extrastatsreghr:n
innefattar icke ett ord ang;de disposition af
bancovinsten. Det är således icke på dessa medel, som StatsUtsk.
beräknat sitt förslag lill extra-statsregler:n. Efter
89 §:n Reg.Fm är det Ekon.Utsk,, som skall utlåta sig i
mål rör:de allmänna hushållningen. Det är till näringarna
och allmänna communicationens befrämjande, som R. o. Ad.
beslutat alt dessa 3,ii 1,000 r:dr skola användas. Det måste
således stå i conformilet med 89 §:n Reg.Fm, att det
blir Ekon.Ulsk., som kommer att uppgöra grunden för medlens
användande gemensamt med StatsUtsk. i alla de frågor,
som StatsUtsk. redan handlagt. Jag kan således icke
finna, alt ex ti a-slatsregler: n har något inflytande på den
remiss lill dessa begge Utsk., sorn jag ansett böra äga ruin
i och för uppgörande af grunderna för medlens fördelning
och användande, i öfverensstämmelse med R. o. Ad:S
beslut.
Hr P r i n t ze n sk ö I d : Frih. Cederström har visserligen
ganska rätt deruti, att remiss bör ske till vederbör.
Utsk. i det uppgifna ändamålet; men jag tior likväl, alt
remissen inträffar för tidigt, om den sker nu. Sjelfva beslutets
innehåll förutsätter, alt en del af bancovinsten skall
användas till allmänna behof, d. v. s, sådana som ingå i
extra-statsregler:n. Mig synes derföre lämpligast, alt när
den förekommer, företaga frågan hvart detta ärende remitteras
skall; ty 0111 remissen nu skall ske, befarar jag, alt
R. o. Ad., 0111 icke bestämdt binder händerna på sig, åtminstone
försvårar utvägen för sig att kunna, för alt nyttja
en värd talares uttryck, meddela StatsUtsk. eller vederbör.
Utsk. en lämplig instruetion huru medlen skola fördelas.
Jag instämmer således med de talare, som ansett flögan om
remiss böra uppskjutas , intill dess extra-statsregler:n förevarit
och blifvit antingen återremitterad eller afgjord.
Hr Stuart: Lika med Hr von Hartmansdorff, anser
jag icke nödigt att i denna dagens plenum afgöra till hvilket
eller hvilka Utsk, det nu ifrågavar. ärendet ang:d,e sättet
och villkoren för bancovinstens användande bör remitteras.
Det är nemi. bekant, alt de 2 Stånd, som jemte R.
o. Ad. redan behandlat frågan, afgjort den på olika sätt, i
följd hvaraf det måste blifva l!ancoUlsk:s skyldighet att inkomma
till RiksStm med jemkningsförslag. Innan detta
17 H,
a5o
Dtn 21 November c. ra.
jemkningsförslag hinner inkomma, och innan Stånden hinna,
i aniedn. deraf, fatta något sammanstämmande beslut, kora*
iner R. o. Ad. i tillfälle att pröfva StatsUtskis betänk, anglde
exlra-statsregler:n. Jag kan således icke inse någon oiägenhet
af målets uppskjutande. Skulle deremot R. o. Ad.,
vid detta tillfälle, anse sig böra bestämdt förklara, livart
frågan om sättet för bancovinstens användande bör remitteras;
så får jag, för min del, yttra den åsigt, alt jag anser
denna remiss böra ske till StatsUtsk. ensamt, hvilket
Utsk. det, enl. Riksd.Ordnts uttryckliga innehåll, är obetaget
att begära sammanträde med Ekon.Utsk., derest förstnämnda
Utsk. finnér ett sådant sammanträde för målets behandling
nödigt.
Frih. Cederström: I händelse R. o. Ad. vill uppskjuta
att besluta öfver remissen till Ekon.- och Sla!sUtsk:n
af frågan om grundernas bestämmande för dessa medels användande,
så anhåller jag, att den af mig'väckta frågan må
såsom motion få hvila på bordet till nästa plenum.
Hr Frih. o. Landtm, förklarade, att då den nu uppkomna
frågan blifvit liegård på bordet, komme den att
blifva hvilande till nästa föredragning.
Hr von Hartmansdorff: Hr Stuart har fästat Ståndets
uppmärksamhet derpå, att olika beslut i denna fråga
äro uti Stånden lättade, och att en sammanjemkning i BancoUtsk.
måste försökas. För att i möjligaste måtto undvika
all den omgång, som ett dylikt behandlingssätt skulle
medföra, hemställer jag till R. o. Ad., om icke Ståndet
skulle finna för godt inbjuda de öfriga Stånden att sig med
R. o. Ad. förena uti det beslut, som Ståndet i dag fattat
ang:de bancovinstens användande.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad., på
sätt Hr von Hartmansdorff föreslagit, behagade inbjuda
MedStånden all förena sig i det beslut, R. o. Ad. fattat i
aniedn. af BancoUlskis utlåt. N:o iog.
Ropades ja.
Hr Landtm, hemställde, om R. o. Ad. ansåg i öfrigt
något vidare vara att öfverlägga om i aniedn. af BancoUlskis
utlåt. N:o iog.
Ropades nej.
Vid förnyad föredragning of BancoUlskis den 7 och
16 dennes på bordet lagda utlåt. Nio 110, öfver en väckt
motion om användandet af bankens, enligt 183g års bokslut,
utöfver grundfonden behållna räntevinst och capital-öfverskott,
fann R. o. Ad. samma utlåt, icke erfordra annan åtgärd,
än att läggas till handlingarna.
Den 21 November e. m.
Hr Frih. o. Landtm, tillkännagaf, att Hr Bruncrona,
Olof Abraham, afsagt sig det honom af Electorerna lemnade
förtroende att vara ledamot i Ridd.Utsk.; och anmodade
Hr Landtm. Hrr Electorer att, då de nästa gång sammanträda,
utse en ledamot i Ridd.Utsk. efter Hr Bruncrona.
Upplästes och lades på bordet ett prot.utdr. från BondeSt.
af den 7 dennes, med inbjudning till RiksSttn alt instämma
i Ståndets beslut, att alla inom RiksSt:n hafda förhandlingar
i representalions-frågan, tillika med Const.Utskts
deröfver redan afgifna och framdeles afgifvande memorialer,
skola i ett sammanhang tryckas, och kostnaden dertill af
riksdagsmedlen utgå; hvarvid Ståndet ansett nödigt, att för
dess räkning uppläggas 3ooo exemplar, för att tillhandahållas
Ståndets committenter, genom utdelning i socknarna,
hvarom riksd.fullmäktige sjelfve, hvar och en i sin ort, borde
föranstalta.
Likaledes lades på bordet nedannämnda från Utsk:n inkomna
memorialer, betänk:n och utlåten, nemi. från
Gonslitutions-Utskottet:
N:o 64, med förslag i afseende på Tryckfr.förordningens
rätta benämning ;
N:o 65, med förslag till ändring i 1 §:n3mom. Tryckfr.
lagen;
N:o 66; med föreslående af ett tillägg i 1 §:n 5 mom.
Tryckfr. lagen;
Stats- och Bevill n i ngsU tskotten:
N:o 80, i anledn. af åtskilliga motioner, angtde förändradt
löningssätt för domare samt expeditionslösens och
Cliartas-sigillatoe-conlorets upphörande;
Bevil IningsUtsko ttet;
N:o 3o, i anledn. af gjorda anmärkn:r vid betänk. N:o
21, ang:de tullbevillningen;
Lagutskottet:
N:o 151, med förslag till sammanjemkning af de inom
RiksSttn fattade skiljaktiga beslut, vid förehafvande af Utsk:s
genom betänk. N:o 66 och utlåt. N:o 126 framställda förslag,
i anledn. af väckt fråga om förtydligande af 1 cap.
2 §:n Straff.-b.‘n och K. brefvet den 25 Sept. 1777;
N:o i52, i anledn. af väckta motioner om ändring af
8 cap. Handels-b:n och upphäfvande af K. förordn. den 1
Oct. 1752, angrde straffets skärpande för mätare, som med
oriktigt mätande beträdes;
N:o 153, i anledn. af väckt motion om bestämmande
Den ai November e. ra.
af lätt domstol för upptagande af åtal emot Öfverstålhållarcn
för fel i embetet;
N:o 154» ' anledn. af väckt motion om behofvet af åtskilliga
föreskrifter, ronde polisgöromålens ordnande i Stockho
1m ;
N:o 155, i anledn. af vackt motion om granskning och
ändring af de lagens rum, enl. hvilka ledamöter i krigsrätt
dömmas till ansvar för felaktiga domslut;
N:o 156, i anledn. af väckt motion 0111 ansvarsbestämmelser
för dem, som eftergöra andras arbeten i gravyr oell
Jitliographi.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. ^ til! 11 om aftonen.
In fidem protoeolli,
F. O. Silfverstolpe.
Måndagen den 23 November i84o.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades i prot.-utdr. för den 21 dennes e. m.
Justerades pleni-protrn för den a4 sisth Oct, e. m. oell
den 27 i samma månad f. m.
Hr Frih. o. Landtm, tillkännagaf, att Frih. Ehrensvärd,
Fredr., ledamot i BancoCJtsk., i anseende till så väl
enskilda som tjenste-angelägenheter, afsagt sig sin plats i
Utsk.; och hemställde Hr Landtm., om R. o. Ad. behagade
bifalla hans begäran att det oaktadt blifva vid sin riksdagsmannarätt
bibehållen.
Ropades ja.
Hr Landtm, anmodade Hrr Electorer att under loppet
af veckan sammanträda, för att välja en ledamot i BancoUtsk.
i den sålunda afgångnes ställe.
Till pröfning företogs StatsUtskts den 2r dennes på
bordet lagda mern. N:o 370, med framställning örn föreskrifter
i afseende å åtskilliga till statsregleringen hörande
frågor, hvaruti RiksSttn stannat i olika beslut.
Den it November.
253
R. o. Ad. lieslöt alt punktvis pröfva detta mål.
irsta och 2:dra punkterna hiföllos.
3:dje punkten.
Hr von Hartmansdorff, Aug: Som StatsUtsk. i
denna punkt inbjudit BorgareSt. att antingen förena sig med
R. o. Ad. samt PresteSt. , i hvilken händelse frågan vore
genom 3 Stånds beslut afgjord, eller oek att biträda BondeStrs
mening, hvarigenom i Stånd stannade emot n och
den voterrs-propos. ifrågakomme, hvilken StatsUtsk. uppställt:
så hemställer jag till R. o. Ad., att denna punkt mätte
uppskjutas intilldess BorgareSt. fattat sitt beslut öfver inbjudningen,
och man förnummit i hvad skick frågan sig
derefter befinner.
Uppå derefter framställd propos. beslöt R. o. Ad., att
pröfningen af denna punkt borde uppskjutas lills BorgareSt.
fattat sitt beslut i frågan
4:de punkten bifölls.
Då nu ånyo föredrogs SlatsUtsk:s den 2i dennes på
bordet lagda meni. Niooyi, med förslag till votens-propos.,
i anleda, af RiksSims vid afgörandet af utlåt. N:o 3i5 fattade
skiljaktiga beslut i fråga om löneanslaget för Carolinska
med. chirurgiska institutet, blef den föreslagna voter:spropostn
af R. o. Ad. godkänd.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att, sedan nu genom
votering i förstärkt StatsUtsk. de på ordinarie-statsregler-.n
återstående anslagsfrågor blifvit afgjorda, Hr Landtm., till
följe af R. o. Ad:s förut fattade beslut, ansåg frågan om
mötespnssevolancens upphörande och utgående genom statsanslag
för R. o. Ad. nu snart böra föredragas, och tillkännagaf
att således detta mål komme att uppföras främst på listan
till nästa plenum, hvilket komme att inträffa instundande
Onsdag.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Om jag icke orätt minnes, så
bar R. o. Ad beslutat, att frågan om extra-statsregler:n
skall först förekomma nästa Onsdag. Måhända misstager
jag mig deruti, och utber mig derföre att erhålla upplysning
om förhållandet.
Undert. Ridd.Secret. tillkännagaf, att R. o. Ad. väl
beslutat att exträ-statsregler:n nästa Onsdag borde företagas
till pröfning, men icke alt den borde sättas främst på listan;
tvertom hade Hr Landtm., vid samma tillfälle då detta beslöts,
erinrat derom, att passevolancefrågan samma dag möjligen
äfven komme till afgörande, och att den i sådant fall
komme att sältas framför extra-statsregleringen.
254
Dea 23 November.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Jag begärde ordet blott
för att i R. o. Ad:s minne återkalla , att ett beslut redan
är fatladt, att mötespassevolancen skall förekomma nästa
Onsdag : oell då intet hinder möter mot detsammas företagande,
förmodar jag, alt det beslut R. o. Ad. redan hittat,
gäller framför ett sednare beslut, samt att således frågan
om mötespassevolancen i alla afseenden måste först förekomma
i nästa plenum, såsom varande nödvändigt för att en
gång komma till slut med statsregleringen.
Hr Lefren, Joli. Pehr: Sorn jag hör till dem, som
icke ifra emot den omnämnda saken, kan det vara för mig
likgiltigt, antingen den förekommer främst eller litet sednare;
men jag hemställer, om verkligen alla de mål, som
röra den ordinarie-statsregleringen aro afgjorda. Jag tror,
att åtskilliga frågor ännu äro qvar.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henr.: På de grunder StatsUtsk:s
ordför. framställt, instämmer jag med honom i yrkande,
att det beslut R. o. Ad. fattat i afseende på föredragningen
af passevolance-frågan måtte vidhållas och ställas i
verket, på sätt Hr Frih. o. Landtm, föreslagit.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, alt, då R, o. Ad., i
fråga 0111 föredragningen af ifrågavar. mål, redan fattat sitt
beslut, hvilket nu endast skulle lända till efterrättelse vid
uppgörande af föredragningslistan, Hr Landtm, icke kunde
anse annat, än att det borde förekomma främst på listan
nästa Onsdag, enär, enl. Hr Landtmts tanke, alla de frågor,
hvilka bort afgöras innan detta företoges, nu vore afgjorda,
öfverensstämmande detta jemväl med den förklaring Hr
Landtm., då beslutet fattades, haft äran framställa; i följe
hvaraf Hr Landtm., såsom han nyss yttrat, ansåg sig böra
uppföra detta mål främst på listan till näsla Onsdag; och
hemställde Hr Landtm, om R. o. Ad. hade något härvid alt
erinra.
Ropades nej.
Ånyo föredrogos Exped.Utsk:s den 18 och 9.t dennes
på bordet lagda förslag, N:o i/ft, till R. Sirs underd. skrifvelse,
angrde ändring uti mantalspenningarnes beräknande,
äfvensom Exped.Utsk:s under N:o i4 afgiftia mern. i
ämnet.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: På grund af den
upplysning, som Gr. von Platen i sista plenum lemnade,
hemställer jag, om någon annan åtgärd nu kan vara att
vidtaga, än att återremittera förslaget till Exped.TJtsk., intill
dess samtliga Stånden beslutat öfver det ämne, som med
denna skrifvelse sammanhänger.
Undert. Ridd.Secret. tog sig den friheten upplysa,
Den a3 November.
a55
att det endast varit rörrde Exped.Ulskrs förslag, N:o r,
angrde förlängning af bästvacance-contracten vid de afsuttna
cavallei i-i eg:tena, soin Gr. von Platen i sisla plenum sig
yttrat.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, alt, då den fråga,
som uti Exped.Utsk:s förslag åberopas såsom skäl för den
föreslagna förändringen, ännu vore af R. Öl. oafgjord, R. o.
Ad. måhända skulle finna skäl att, såsom Hr von Hartmansdorff
yrkat, återremittera förslaget till Exped.Ulsk., på det
att det måtte återkomma lill pröfning sedan den frågan
blifvit afgjord, nemi. om åldern då skyddsafgiften skall börja
att erläggas; hemställande Hr Landtm., om R. o. Ad,
ansåg alt förslaget på denna grund borde återremitteras.
Ropades ja.
Vidaie föredrogs Exped.TJlskts den 18 och 'li dennes
på bordet lagda förslag, N:o >48, till R. Sits und. skrifvelse
till K. M., i fråga om näringsfriheten.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Detta förslag innehåller,
såsom rätt är, en berättelse om hvad sig i ämnet tilldragit
under föregide riksdagar. Men emellan dessa factiska
uppgifter äro inflickade flera betraktelser och yttranden
Öfver de särskildta Ståndens privilegier samt öfver de särskilda
meningar, eller, som det heter, tvister, hvilka ägt ruin
Stånden emellan. Jemväl förekomma deri anmärkntr öfver
det sätt, hvarpå communicnlionen af frågan till embetsverken
behandlats, och slutligen hvilka olägenheter, som kunnat
undvikas, ifall Konungen förr behagat afgöra frågan.
Denna sista framställning innebär en indirect förebråelse
mot konungamakten öfver det sätt, hvarpå saken blifvit
behandlad. Alla dessa tre särskilda afvikelse!' från hvad
vanligt är, vid underd. skrifvclsers afgifvande, vill jag anmärka,
för att hos R. o. Ad. vördsamt anhålla om ålerremiss
af detta förslag, på det att Utsk., med frånskiljande
af de oegentliga delarna i skrifvelsen, måtte bibehålla blott
hvad som hör till saken och derefter återlemna förslaget
till Ständernes godkännande. På det att ingen må tro, att
dessa mina uppgifter äro blotta föregifvande!!, anhåller jag
att få fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet på följande: ' Frågan
om allmän näringsfrihet har sålunda samtidigt med vårt
nya statsskick blifvit föremål för offentliga förhandlingar
inom RiksStm, och i förening dermed för alla de speciella
omvägar, sorn åtföljt ärendets behandlande af comiterade,
offentliga myndigheter och enskilda corporationer. Man
tvistade ifrån början, efter olika af ståndsförhållanden utvecklade
åsigter, om betydelsen af näringsfrihet och om dess
praktiska inverkan på ståndsprivilegier, på medborgerlig rätt
och på allmänna välmågans upphjelpande eller förfall. BorgareSt.
har tilläfventyrs icke alldeles utan skäl, med ihär
-
a56
Den a3 November.
dighet, ehuru under lid efter annan medgifna jernkningar
uti den af förstone positivt yrkade slåndsrätligheler), ställt
sig försvarsvis fram, att fieda livad som i dess tanke hort
anses för privilegier, inverkande på dess bestånd, i egenskap
af Corporation, emot II. o. Adis samt BondeStts nästan enstämmiga
förmenande, att skråtvånget och inskränkningar
i näringsfriheten borde upphäfvas. 1 början uppträdde PresteSt.
såsom en förmedlande kraft och afledde vid flera
riksdagar möjligheten alt inom RiksStin vinna pluralitet å
någondera sidan; striden o 111 principen hlef salunda alltjemt
öppen och fördes utan ändamål, intilldess sistbemälda IliksSt.
under riksdagen år 1821 förenade sig med de två andra,
så att ii n il 11 ig en, och oaktadt BorgareStls motstridande beslut,
till E. K. M. i underd. ingafs en skrifvelse med förslag”
etc. R. o. Ad. finner, att detta är ett. slags recension,,
som Ständerne göra öfver sig sjelfva, och som jag skulle tro,
att man kunde lämpligast öfverlåta åt andra. Vidare heter
det: ”Bland öfriga mångvexlande tilldragelser i afseende på
näringsfrihels-frågan, hafva R. St. ansett nödigt, för ämnets
hufvudsakliga behandling, har nedan vidröra åtskilliga delar,
hvilka utveckla,, jemte betydelsen af sjelfva frågan, äfvenledes
möjligheten alt deråt atidtligen bereda del slut, som i
R. Sl:s tanke under nuvnr. förhållanden lärer vara, det
enda lämpfigä, det mest önskvärda och det, hvarigenom
tillika en förloyad strid inom RiksShn kan afledas.” Nu
följa några fäctiska framställningar, emot hvilka ingenting
är att erinra; men i slutet af förslaget finner man följande;
”Att under de många år, sorn förflutit sedan striden begynles
0111 näringsfrihetens bestämmande, ''(alltid är det fråga
om strid och split)’’ åtskilliga jernkningar i detaljen skett,
men att icke dess mindre de egentliga principfrågorna ännu
förblifvit ouppiosta oell antagit å hvardera af de , tvistandes
sida elen riktning efter motsatta opinioner, att någon
vänlig förening icke kan tilivägabringas ; ”(sådant skulle jag
tro aldrig kunde luinda ibland Ständerna)” och att förthy
allt debatterande inom Representationens särskilda afdelningar
för ett dylikt ändamål måste blifva onyttigt och föranledande
snarare till ämnets utveckling än utredande; hvaraf
åter tydligen följer att en allmän önskan antyder, såsom en-,
ela möjligheten att snart komma lill reda i. ett tillstånd af
oordning och förlägenhet, att E. K. M. täckes begagna sia
afgörande rätt och sålunda, genom ett utfärdadt lagbud,
afstilla striden och derigenom upplysa alla vederbör, om
deras lagliga rättigheter eller reglementariska förbindelser,
R. St. hysa den öfvertygelse, ”(nu komma anmärkningarna
mot K. JVJ.)’’ att, om E. K. iM:s öfriga regeringsomsorger medgifvit
att tiden efteråt1 i836, då Commerce-collegii särskildta
förslag i underd. afgåfvos, blifvit begagnad till
alt, så vidt ske kunnat, afhjelpa nyssnämnda olägenheter
samt
Den a3 Novembtr.
Samt för detta ändamål oell med föranledande af. eller jemförelse
emellan dessa och de flera betänkm och förslag, som
R. ,St:s comiteer och corporationer afgifvit, fatta och förkunna
ett definitivt beslut i IVirevar. särdeles vigtiga
Samhälls angelägenhet ■ sä skulle tvifvelsutan näringsfrihetsfrågan
redan upphört att vara ett ämne för missförstånd
eller obelåtenhet inom RiksSt:n, och följderna af en
genom ändamålsenliga ordningsbestämmelser medgifven sjelf—
försöi jningsfrihet hade lika säkert redan burit en god skörd
af lyckliggörande frukter, samt såmedelst öppnat utvägar att
afleda åtminstone någon del af det armod, den sysslolöshet
och det sedeförderf, som fortfarande mångenstädes sprider
sin förstörande inflytelse ibland nationens ringare classer."
Allt della skulle således vara Regeringens fel. Jag hemställer,
om detta är det sätt, hvarpå R. St. böra tillskrifva deras
Konung.
Frih. Hamilton, Hugo: Det förslag till nild. skrif
velse
lill K. M., sorn Expe I.Utsk. nu framställt till RiksSl:u,
grundar sig, sorn något hvar torde finna, ordagrannt
på Ekon.Utskrs afgifna betänk, i ämnet, ett betänk., som är
af 3:ne Stånd antaget oell af det 4-'de så lill vida bifallet,
att delta 4:<^e Stånd i det närmaste som sitt särskildta utlål:de
antagit 1823 års skrifvelse i denna fråga. Således,
i sak kan det icke uttrycka annat un hvad det skall uttrycka;
äfven'i formen vägar jag tro, att Exped.Utsk. icke
gjort annat, än hvad sträng rättvisa fordrade, att nemi.
framdraga det så båldt klandrade och så bittert anfallna
betänk, sådant EkonUlsk. det framställt och Stånden detsamma
antagit. Att detta i allmänhet så framställes, — må
det nu vara till gagn eller mehn för Ulsk., — tror jag vara
så mycket nödigare, sorn, då detta betänk, här afhandlades,
Ulsk. förebråddes i stränga ordalag att icke hafva nog tydligt
framställt den mening, som vore Ständernes, att icke
hafva inför timonen med rena ordalag uttalat Ständernes
önskan, utan med hala, och, sorn en talare yttrade sig, med
hånande ordalag hafva framställt förebråelser utan att haf
va
yttrat sig i sak. Det torde vara omöjligt att i en kort
ordställning, vid slutet af ett betänk., sammanbinda de olika
motiver, som legat till grund för den åsigt, som inom Stånden
gjort sig gällande. Det torde då vara nödigt att upptaga
äfven dessa motiver, som här utgöra hufvudsak, och
att göra det i sin helhet, samt att ej utrycka vissa tankar,
vissa perioder derur, enär just dessa motiver äro de sorn
lell t Utsk. lill dess gjorda tillstyrkande, och hvilka äfven
måste äga någon vigt, då det synbarligen äro de, som förmått
Stånden att antaga betänkandet. Det är på denna
grund jag anhåller att R. o. Ad. matte bifalla Exped.Utskrs
förslag till und. skrifvelse, just derföre att detta förslag
17 II. 33
258
Den »3 November.
framlägger och intager liela det betänk., som både i tal
och skrift varit föremål för klander. Om fel deruti förefinnas,
så är det deras ensak, sorn skrifvit betänk.; men
det torde äga rätt att fordra, alt det läses i sin helhet, och
att icke vissa stycken derifrån lösryckas, på hvilka man,
för att väcka ovilja för det hela, vid uppläsningen lägger
en bitter tonvigt. Jag anhåller alltså, att skrifvelsen måtte
i sin helhet få afgå och icke sönderstyckas, för att man sedan
skall kunna kalla återstoden hala ord.
Frih. Boye, Ludv.: Jemte det jag förenar mig med
Hr von Hartmansdorff i begäran om återremiss, anhåller jag
att, i anledn. af den siste talarens yttrande, få fästa Husets
uppmärksamhet på den himmelsvida skilnad, som förefinnes
mellan de motiver, som ett Utsk. behöfver framställa för
att förmå Stånden att antaga det beslut, som ett Utsk. föreslår,
och de motiver, som Ständerne behöfva begagna för
att framställa en önskan till K. M. Det kan vara nödvändigt,
åtminstone förlåtligt, om Utsk., vid försvaret för ett
betänk., hvaremot hvarjehanda anmärkntr blifvit gjorda, blifvit
något vidlyftigt och inblandat saker, som ej directe
höra till sjelfva hufvudfrågan; men helt annat är det att i
en skrifvelse till Konungen inblanda saker, som ej behöfva
framkomma till Konungen. Mine herrar! detta är ett önskningsmåf,
och i alla händelser är det en generel regel, att
den eria statsmakten är skyldig den andra aktning, och man
bör således hvarken inbakadt eller öppet framställa förebråelser.
Om denna regel alltid bör gälla, så är jag glad,
att få till prot. förklara, att jag ogillar detta förslag, under
anhållan om återremiss, på det att Exped.Utsk., som icke
behöfver fästa sig vid motiverna i Ekon.Utskts betänk., ville
hafva den godheten att närmare öfverse sin expedition och
rätta den efter hvad anständigheten och den underd. vördnaden
fordrar. Stånden äro skyldige sina coijamittenter att
iakttaga alla deras angelägenheter; men när Stånden göra
det, när de framställa sina önskningar rätt fram, så behöfva
de icke deruti inblanda några fraser, hvarken hit eller dit,
hvarken om det ena eller andra, som Konungen alldeles icke
har af nöden att känna.
Gr. Frölich, David: Jag tyckte mig af den siste
talarens yttrande finna, som trodde han att Exped.Utsk.
nyttjat några egna fraser i detta betänk.; men jag hoppas,
att R. o. Ad. måtte vara öfvertygadt att så ej förhåller sig,
då Ekon.Utsk:s ordför. vitsordat, att i förslaget till skrifvelsen
icke finnes något annat än hvad som i det af Ständerna
gillade betänk, är aufördt. Jag hade den äran, då detta
förslag förekom förra gången och bordlädes, att gifva den
upplysning, som jag nu anser mig böra förnya, nemi. att
denna skrifvelse, då den passerade genom Exped.Utsk , blef
föremål för allvarlig öfverläggning inom Utsk.; det var
Den a3 November.
mycken fråga om, huruvida något och mycket borde derifrån
uteslutas; men slutligen ansåg Utsk. unanimt, att ingenting
derifrån kunde eller borde uttagas, egentligen derföre
att det beslut., som Sländerne fattat, icke kan siigas
innehålla något annat än en hänvisning till en expose' af
den discussion, som i ämnet ägt rum, äfvensom af historiken
af sakens gång vid förflutna riksdagar, hvilken exposé'
eller historik alltså borde vara så fullständig som möjligt.
Jag vågar derföre säga, att, om ej särdeles åtgärder vidtagas,
Exped.Utsk. svårligen kommer att frångå det nu föredragna
förslaget, som det nu är uppsatt.
Hr Lefre'n, Joh. Pehr: Jag har den gamla grundsatsen
qvar, att man bör vara stark i sak och moderat i
uttryck. Om jag icke sjelf följer denna regel vid alla tillfällen,
så gör inig derför förebråelser; men man måste vara
synnerligen varsam i sina uttryck, när man i nationens
namn talar till Regeringens öfverhufvud. Jag har vid denna
riksdag afhört en ganska varm tvist, huruledes R. St:s
revisorer hafva funnit sig sårade af uttryck, som, vid besvarandet
af deras anmärkmr, blifvit begagnade. Man ådagalade
då mycken ömtålighet, och månne icke det vore skäl
att nyttja en liten grand af den besparda ömtåligheten från
den plenidagen till denna, och deraf draga den slutsats, att
man måste vara höflig, fastän man skrifver till sin Konung?
Jag tror ej, att det språk, sorn föres i detta förslag,
anstår Representationen att begagna emot den andra Statsmakten.
Jag frågar, om den sista deduetionen, om hvad
som kunnat hända, om icke det eller det blifvit försummad
t ro. m. står väl tillsammans med det skrifsätt ett
bildadt folk bör bruka till sin öfverhet. Detta är hvad
jag i korthet tror mig böra uttala såsom varande Svensk
mans tanke.
Hr Lagerheim, Lars Magnus: Emot den långvariga
och långtrådiga krigshistorien om de hvimlande strider,
som emellan RiksStm skulle hafva sig tilldragit, får jag aflägga
min protest, att icke något sådant onödigtvis framställes
till K. M., som icke kan vara okunnig derom, lika litet
som nationen. Historiken är således obehöflig och genom
sin långlrådighet än mera otjenlig. Dernäst måste jag
göra anmärkn. emot den ton Exped.Utsk. begagnar, hvilken
visserligen icke är med en constitutionel samhällsordning förenlig,
och på hvilken obehöriga ton jag som exempel vill
åberopa det uttryck, hvari förekommer, att R. St. hysa den
förmodan, alt, efter dessa strider och åberopade förhållanden,
E. M. numera icke lärer kunna handla annorlunda än
så och så. Detta är ett talesätt, som knappt en förman
nyttjar mot en underordnad; det är ett språk af ett mäktigt
national-convent till en svag och maktlös Konung, snarare
än ifrån Sveriges Ständer till Sveriges Konung. Jag re
-
Den a3 November.
serverat' mig emot att en sådan skrifvelse skulle få afgå,
under anhållan * att, jemte återremissen deraf, Exped.Utsk.
måtte farstandigas att förundra skrifveisen i dessa delar och
med nytL förslag till 11. St. inkomma.
Gr. Anckarsvärd, Ca r I H e n r. : Ordställningen, hvarmed
Hr von Hartmansdorff inledt denna diseussion, har för
mig visat sig äga alltför mycket tycke med en sådan, på
hvilken sedan en vägran af propös. plägar baseras. Innan
jag således inlåter mig i diseussion öfver ämnet, och för
att icke onödigtvis upplaga R. o. Ad.‘s tid, tager jag mig
friheten till Hr Frih. o. Landtm, ställa den förfrågan, huruvida
Hr Frih. o. Landtm, på delta Exped.Utsk:s föislag
till und. skrifvelse ämnar framställa propos. lill bifall eljer
icke.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att det icke varit vanligt
att framställa propos. lill bifall å något från Exped.
IJtsk, inkommet förslag till und. skrifvelse, utan framställdes
propostn å dem vänligen genom hemställan, om Ståndet
behagade gilla eller godkänna förslaget; och korinne Hr
Landtm., sedan discussionen vore fulländad, alt i del afseende!
tillkännagifva sin mening.
Gr. Anckarsvärd: Under förmodan, att afven jag
gjort mig förtjent att bära namnet af Svensk man, och med
fullkomlig visshet att jag är en bildad man och hörer till
den bildade classen af samhällets medlemmar, tager jag mig
friheten bestrida talarens, nast före den sista, till följd af
sin svenskhet och stora grad af bildning, här nu afgifua yttrande,
hvaruti lian förskottsvis trott sig kunna diet-era, att
j Exped.Utsk;s förslag till und. skrifvelse angtde näringsfriheten
funnes ett språk, som icke vore värdigt Svenska Representationen.
Hvad mig beträffar, hör jag nu till de få
som finnas qvar, livilka vid 1809 fils riksdag voro närvar.,
då R. o. Ad, framlade grunderna till de betydliga concessioner,
som då af Ståndet gjordes, under förbehåll att äfven
dylika concessioner skulle göras af BorgareSt., på det
att Svenska folket skulle komma i åtnjutande af den näringsfrihet,
som de flesta nationer redan erhållit. Jag inser
ganska val, att de, som ifra för skrå-ordningarnes bibehållande,
upptänka alla möjliga medel för alt motverka desammas
upphörande och den syftning det 1111 upplästa Exped.-  Utskts förslag, i min tanke redigt och väl uttryckt, innehåller,
och jag finner det ganska naturligt, att den välde
ledamot, som alltid uthålligt yttrat sig emot näringsfriheten,
äfven måste vara mot denna skrifvelse oell det betänk.,
hvarpå densamma sig grundar; men beträffande det ohöfligt
mot konungamakten, måste jag vara lika glad å min
sida, sorn den värde ledamoten här midtöfver var glad å
sin, att i motsats til! houom få nedlägga mitt yttrande,
Den a3 November.
161
atl jag icke finner i denna skrifvelse något kränkande. Jag
anser icke , att Representationen bör slafviskt oell krypande
framställa sina tankar till den andra statsmakten,
ocb beträffande den historik , soin finnes upptagen, tror jag,
alt densannnas framställande icke blott är lämpligt utan äfven
ganska nödvändigt för Ständerna, att ådagalägga, huru
förbållandet blifvit behandladt alltsedan 1809. Om ufven
möjligtvis det skulle ligga en förebråelse deruti, att skrifvelsen
upptager hvad sorn kunnat ske och hvad som kunnat
undvikas, ifall regeringsmakten annorlunda förfarit; så
tror jag dock ej atl della innebär någon oriktighet, ty jag
tror, att den stora massan af Svenska folket, den stora massan
af consumcnler, liar stora skäl att beklaga sig, atl icke
lietta ämne långt före detta blifvit afgjordt och undnnröjdt,
alldenstund detta är ett mål, som tillhör den ekonomiska
lagstiftningen och beror af konungamakten. Jag fåter mig
ej öfvei tygas utaf hvad hittills blifvit anfördt, vare sig om
bildning eller svenskhet, att något olämpligt ord i skrifvelseu
förekommer. Jag inser väl, alt sedan Hr von Hartmansdorff'
gifvit sin tanke tillkänna, så kan resultatet af denna
discussion lätt förutses; men jag fruktar, att mången innan
kort kan komma atl känna sig dupe af delta beslut, sora
möjligtvis läll färdigt nog kan lättas, då detta är en fråga,
hvarpå ett helt lands väl eller ve beror, och som så betydligt
ingriper i det stillastående, hvaruti våra industriella förhållanden
under en liderymd af >0 år sig befunnit , hvarunder
deremot andra länder utvecklat sin industri genom
lossandet af de band , som man hos-oss vill bibehålla. Jag
förenar mig med dem, som önska bifall lill Exped.Ulskrs
förslag.
Frih. tja mi Ilon: Hufvudsnkliga frågan lärer vara att
tillse, huruvida Exped.Utsk:s förslag lill rind. skrifvelse svalar
mot det beslut Ständerne fattat i denna fråga. Jag anhåller
derföre att ännu en gång få böra uppläsas sjelfva
slutmeningen uti förevar, förslag till uud. skrifvelse.
Slutmeningen i Exped.Utsk:s förslag upplästes, så lydande:
Af dessa anlednrr få R. St. i und. tillkännagifva den
förmodan, att numera alla upplysningar vunnits, som kunnat
anses nödiga, i afseende på rättelser eller tillägg vid R.
Sl:s förslag till lagstiftning om näringsfriheten , med hvad
dertill hörer, samt att E. K. M. följaktligen, i öfverensstämmelse
med så väl RiksSt:ns, som äfven BorgareSt:s
särskildt, tid efter annan, samt särdeles vid riksdagen åren
1829 och i83o, i und. aflåtna önskningar , täcktes i nåder,
ju förr dess hellre, utfärda de allm. författningar, som skola
i förevar, ämne lill efterrättelse lända.
Fiih. Hamilton; Jag vill blott ännu en gang upplysa,
att redactionen uti den del af skrifvelse!!, som egentligen innefattar
sjelfva beslutet i frågan, fullkomligen svarar mot
Den a3 November.
den redaction, som RiksSt-.n, medelst bifall till Utskts betänk.
, i saken antagit. En vard ledamot har tyckt sig finna
framställningssättet uti denna skrifvelse så anstötligt, som
oui den konime från en förman till en underlydande. För
ruin del kan jag icke finna något anstötligt eller opassande
deruti att R. St. bos K. M. i lind. anhålla om utredning
och slutlig handläggning af ett ämne, hvilket förgäfves väntat
denna slutliga handläggning under en tiderymd af 3o år.
Samme värde ledamot har uti Exped.Utskis skrifvelse velat
se en långtrådig krigshistoria. Framställningssättets större
eller mindre långtrådighet beror naturligtvis på hvars och
ens eget tycke, smak eller omdöme; men att ämnet utgör
en krigshistoria kan icke räknas Exped.Utsk. till last. Det
är i sanning en krigshistoria, och den är af en högst bedröflig
art; ty striden har förgäfves fortgått i 3o år, och det
är hög lid att den når ett alltför länge önskadt slut. När
3:ne Stånd den ena gången efter den andra uttalat sina önskningar
i en så maktpåliggande fråga , men förgäfves väntat
på ett önskadt resultat; så målte det derföre väl icke vara för
mycket, att i und. tillkännagifva att man numera icke kan
och icke vill i en rättvis sak låta förhindra sig af det 4;de
Ståndets scrupler; hvarföre man i und. anhåller alt Konungen
täcktes begagna den ekonomiska lagstiftningsrätt, som är
till honom öfverlemnad, för alt göra slut på denna stridsfråga.
Man synes vara öfverdrifvet rädd , att Regeringen
skall få liÖra ett öppet sanningens språk, då man till och
med i denna skrifvelse velat finna någon förebråelse emot
Konungen. Den innefattar ingenting, som icke är landets
temmeligen allmänna tanke, och att i höfliga och passande
ordalag till thronen framföra allmänna tänkesättet i landet är
Representationens icke blott rättighet utan äfven ovillkorliga
skyldighet. Man måste vara mer än vanligt ömtålig och
finkänslig, för att uti denna skrifvelse, om den läses i sitt
sammanhang, finna något opassande mot Sveriges Konung.
Om likväl så skulle vara, så är skrifvelsen sammanfattad uti
en särdeles olycklig stund; ty den skulle då uttrycka annat
an hvad Utsk. velat uttrycka. Jag förklarar dock ännu en
gång, att jag icke kan finna hvaruti det opassande ligger.
En ledamot har sagt, att nian i sitt tal ej bör förlora lugnet
såsom bevis på grundad och fast öfvertygelse. Den värde
ledamoten har rätt. Jag återkastar visserligen icke något
ord deraf på honom sjelf; men jag ber att för egen del
få nämna, att det för mig enskildt är lika oangenämt som
oväntadt alt höra förebråelser den ena gången för otydliga
ordalag, som kallas hala , tvetydiga och icke bestämdt uttryckande
hvad man menar, och den andra gången för det
man varit för tydlig, bestämd och för hård. Jag vet icke
huru man skall kunna svara mot det uppdrag man erhållit,
då man får uppbära så olikartade beskyllningar.
Den i3 November.
a63
Frih. Boye: Jag anhåller vördsamt, att Ståndet behagade
Ilalia sig vid sjelfva frågan. Annat är språk och annat
är sak. Mot något annat än språket har hvarken jag eller
de som talat i samma anda gjort anmärkning. Jag förstår
således icke hvad anledn. den värde ledamoten, som hoppade
11 pp i sjelfva saken, ägde för sin förmodan, att vi önska
bibehållande af skråförordningarna, derföre alt vi ogillade
språket. I fråga om uttryckens lämplighet kunna visserligen
meningarne vara delade: men om uti enskildta lifvet
den ene säger till den andra; Hade ni behagat göra eder
skyldighet, så hade det eller det icke inträffat; frågar jag om
ett sådant tilltal kan kallas höfligt. Jag qvarblir vid min
tanke att Exped.Utsk. bör anmodas närmare öfverse de begagnade,
fraserna ; men derföre har jag icke trädt en hårsmån
närmare saken eller uttryckt en önskan om någon ändring
deruti. I öfrigt ber jag om ursägt , om jag säger att
en sådan öfversigt gerna kan tålas, och om jag på detta förslag
till skrifvelse använder samma critik som en skriftställare
på go:ta!et använde mot en annan , nemi. att uti allt
hvad skrifvet är ligger största felet deruti, att man för litet
strukit ut. Om Exped.Utsk. behagade stryka ut hvad
som icke hörer till saken, utan blott innehåller fraser och
till på köpet ohölliga fraser, så blefve skrifvelsen sådan den
bör vara.
Hr Lefre'n: En värd talare, som uppträdt för att yrka
motsatsen af hvad jag tog mig friheten anmärka , nemi.
Gr. Anckarsvärd , har sagt, då han ingick i saken i stället
för att hålla sig till Exped.Utskts sätt att uttrycka densamma,
att hans motståndare söka, såsom gamla försvarare af
skråväsendet, i sista stunden motverka hvarje sträfvande i
motsatt syftning. Nu är likväl förhållandet, att Hr Grefven,
i frågan 0111 skråordningarnes otjenlighet för landet, aldrig ,
så länge jag haft äran vara representant jemte honom, bort
kunna finna någon, som varmare och bestämdare yrkat detsamma
som Hr Grefven i afseende på nu rådande inre näringsförhållanden.
Jag är således fritagen från hans anmärkn.
, som skulle mitt bemödande om ett höfligt språk uti
en skrifvelse till Konungen vara ett bemödande att motverka
sjelfva saken eller skråtvångets upphörande. Långt derifrån.
Samme värde talare har sagt, alt man icke borde
framkomma slafviskt och krypande, när man talar till sin
Konung. Svensk Konung har aldrig någon tid älskat slafviskt
krypande; men man kan vara höflig och skicklig i sina
uttryck, då man talar till eho det vara må, och framför
allt då man talar till Konungen, utan att derföre vara slafvisk
eiler krypande. Jag har enskild erfarenhet deraf i den
konungaborg, som står deruppe, att man icke behöfver vara
hvarken slaf eller krypare, då man vill säga sin lanke; tvertom
är det kontmgaborgen man bör välja, närman vill vara
a64
Den a3 November.
fri i sina uttryck, utan att riskera något. En annan ledamot
har sagt, att man skulle vara särdeles ömtålig och finkänslig,
för att finna ifrågavar. förslag opassande. Den sorn
gjort denna anrniirkn. är sjelf både ömtålig oell finkänslig.
Jag har äran känna det genom personlig bekantskap, och jag
är öfvertygad att han vid närmare genomläsning af denna
skrifvelse skall, med sin egen stilistiska förmåga och humana
bildning, finna, att anmärkntna icke sakna grund. Jag anhåller
derföre om återremiss, fullt öfvertygad att Exped -  Utsk., vid närmare genomläsning af skrifvelsen , icke skall
ogilla de gjorda anmärkmna, enär Utsk. Hr skyldigt att äga
och icke heller saknar tillräckligt fin känsla för alt gifva
skrifvelsen den forin den bör äga, då den är ställd till Statens
öfverhufvud.
Hr Lagerheim: 1 anledn. af en värd talares anmärk n.
att det skulle vara skråförordningarnes försvarare, som upphäft
sig till klandrare af Exped.Utskts skrifvelse, anser jag
mig, ehuru derutinnan förekommen af en annan talare, likväl
böra förklara, att en af mina äisklingside'er i mångå år
alltid varit allmän näringsfrihet inom fäderneslandet , icke
blott inre, utan, med högst få undantag, äfven yttre eller
handelsfrihet, och jag kan således icke tillräkna mig den gjorda
anklagelsen. Endast den omordade ömtåligheten oell finkänsligheten
vill jag icke bortvisa, dä jag uti .Representationens
skrifvelse till Konungen icke kan antaga sådana uttryck,
som man ogerna nyttjar till hvilken medborgare som helst.
I öfrigt får jag fästa uppmärksamhet på det förhållande, sorn
redan blifvit omnämndt af en annan ledamot, hvilken visade
huru stor skilnaden är emellan ett utsk.betänk, samt en
lind. skrifvelse till K. M., ang:de det i samma betänk, afhandlade
ämnet; och att man ingalunda utaf bifall till ett
utsk.betänk, kan såsom gifven följd antaga, att man derigenom
velat bifalla att skrifvelsen affattas i samma ordalag,
emedan sådant skulle förutsätta att ändamålet med de underd.
skrifvelsernas justering uti Stånden egentligen icke vore
annat, än att collationera dem med de betänktn , hvarpå de
grunda sig. Jag förnyar derföre mitt yrkande, alt Exped.-  Utskzs förslag till skrifvelse måtte i afseende på ordalagen
undergå lämplig förändring.
Hr Lagerhjelm: Jag anhåller att R. o Ad. täcktes
hafva tålamod att nu höra några uttryck uti förevar, förslag
till skrifvelse. Den mening, vid hvilken jag fäster mig,
är mycket lång; men jag skall blott framställa den egentliga
väfnaden, hvarvid jag fästat mig, och som förljenar R. o.
Ad:s uppmärksamhet. "R. ,St. hysa den öfvertygelse,’’ heter
det, J’att om E. K. M:s öfriga regeringsomsorger medgifvit
att tiden efter år i83(i blifvit begagnad till alt, så vidt ske
kunnat, afhjelpa nyssnämnda olägenheter, samt för detta ända
-
Den a3 No v em lier.
a65
damål neli med föranledande af, eller jemförelse emellan dessa
oell de flera betänkanden och förslag, som R. St:s comiteer
och corporationer afgifvit, fatta oell förkunna etl definitivt
beslut i förevar, särdeles vigtiga samhällsangelägenhet;
så skulle tvifvelsutan näringsfrihetsfrågan redan upphört att
vara etl ämne för missförstånd eller »belåtenhet inom RiksSt:n
och följderna af en genom ändamålsenliga ordningsbestämmelser
medgifven sjeltförsörjningsfi ihet hade lika säkert
redan burit en god skörd al lyckliggöraude frukter, samt såmedelst
öppnat utvägar att afleda åtminstone någon del af
det armod, den sysslolöshet och det sedeförderf, som fortfarande
mångenstädes sprida sin förstörande inflytelse ibland
nationens ringare classer." Jag kan icke fatta denna framställning
annorlunda än såsom en förebråelse; ty då fattigdom
och sedeförderf skulle vaia en följd deraf, att de utaf
R. St. önskade åtgärder icke blifvit vidtagna, så skulle Regeringen
sålunda hafva varit vållande till fattigdomen och
sedeförderfvet, ehuru det mätte vara Regeringens förnämsta
omsorg att förekomma desamma. Jag kan derföre icke undgå
att önska, det betänk, måtte lill Exped.Utsk. återremitteras,
och hemtar jag ytterligare stöd för denna anhållan
från den omständigheten, att detsamma är öfverflödigt långt
och icke behöft innefatta RiksStais olika tankar i ämnet,
synnerligast som det just genom uteslutande af de olika åsigterna
i saken vinner mera kraft och styrka. Jag anhåller
derföre 0111 ålerremiss af denna skrifvelse, som icke är affatlad
i ordalag , som passa sig då R. St. skrifva till sin
Konung.
Hr von Hartmansdorff: Jag är så fullständigt förekommen
af flera talare, som yttrat sig, sedan jag anmälte
mig, alt jag blott vill tillägga en omständighet. Frih. Hamilton
har uppläst slutmeningen af Utskrs betänk, och af
Exped.Utskrs förslag till und. skrifvelse, samt fästat Ståndets
uppmärksamhet derpå. Jag önskar ingenting hellre , än att
Exped.Utsk. ville inskränka sin skrifvelse till den slutmeningen,
innefattande det beslut, hvaruti R. o. Ad. samt arne
af de öfriga Stånden stannat. J veten val, mine herrar! att
då ett betänk, föredrages, man vanligtvis icke uppläser hvarken
de motiver, hvarpå det är grundadt, eller de betraktelser,
som grundlägga slutmeningen, ulan endast den sistnämnda.
Endast denna är det, som godkännes , förkastas eller
med förändringar antages. Om den ifrågavar. slutmeningen
har jag yttrat, att hon innebär hala ord, emedan hon
icke bestämdt uttalar livad som menas. Detta vidhåller jag
och tillägger derjemte, att betraktelserna innehålla ohöfviska
utlåtelse!', så att det hela är både obestämdt och opassande.
Detta är väl icke egentligen Exped.Utskrs fel; men detta Utsk.
tillräkna!' jag såsom fel den samvetsgrannhet, hvarmed Utsk.
17 H. 34
>6G
Den a3 November.
framburit Ekon.Utsk:s stilistiska misstag. Mitt yrkande iir
derföre, att skrifvelsen malte återremitteras till Exped.-  Utsk., med anmodan att utesluta betraktelserna och endast
anföra ämnets historik i passande ordalag , samt sluta med
den mening, som RiksSt:n godkänt.
Hr Bråkenhjelm, Pehr Reinh.': Under förklarande
alt jag af uppriktigt hjerta önskar framgång åt hufvudsaken
, får jag tillkännagifva, att F,xped.Utsk:s förevar,
förslag till skrifvelse icke är öfverensstämmande med grundlagens
ordalydelse. Denna skrifvelse slår nemi. under den
cathegori, som omniimnes uti 89 §:n Reg.F:n, der det heter:
”R. St. åge dock icke makt att i dessa mål annat eller mera
besluta än föreställningar och önskningar att hos
Konungen anmälas.” Exped.Utskts förslag deremot innehåller,
att R. St. skulle tillkännagifva den förmodan, att K.
M. täcktes utfärda de författningar, som skrifvelsen åsyftar.
Här förmoda R. St. således och anhålla icke, att K.
M. täcktes utfärda författningarna, och skrifvelsen är således
i detta fall icke öfverensstämmande med nämnda § i
Reg.F:n; men dessutom står der i skrifvelsen: alma författningar
i stället för allmänna författningar, och äfven
den omständigheten innefattar skäl för återremiss.
Hr afUhr,Gust.: Många ord hafva, såsom jag tror, blifvit
förspillda, derföre att man icke lemnat tillräcklig uppmärksamhet
åt den vigtiga omständigheten, att då vår Svenske
Konung, för att nyttja llr Lefre'ns ord, beklagligen icke förstår
Svenska språket, följer deraf, att flan måste vara mera beroende
af sina rådgifvare än Han annars skulle vara. Det kan
icke undfalla hvarken den höga personligheten sjelf eller någon
Svensk man, att Han just derföre måste mera bero af sina
rådgifvare, och att följaktligen resultatet af styrelseåtgärderna
måste drabba rådgifvarne och icke Honom; hvaraf
ytterligare följer, att det är örn Hans rådgifvare och icke
Honom man talar, då man nämner Regeringen, hvilket likväl
icke är så alt förstå, att man icke i alla fall talade
om dem, och endast om dem; men då Konungen icke
kan språket, så är det så mycket påtagligare, altman talar om
rådgifvarne, hvilka förstå det. Om R. o. Ad. behagat lemna
uppmärksamhet åt denna omständighet, tror jag, att både
denna och många andra discussioner kunnat blifva kortare.
Det måtte vara mycket tillfredsställande för den höga
personligheten att få höra, huru Representationen bedömmer
följderna af de råd Han under 3o år fått mottaga; och
jag tror, att en hvar, som vill gå redligt tillväga, bör gifva
Honom denna historik af ärendet, som Hr von Hartmansdorff
behagat kalla en recention af styrelsesättet. Det är detsamma
hvad det kallas, blott det är sanning; och om det är
sanning, bör det stå qvar.
Gr. Frölich: Det torde vara något sällsynt att få upp
-
Den aå November.
267
Lara förebråelse för det man är samvetsgrann i fråga om alt
expediera II. St:s beslut; men jag förbigår denna anmärkt],
för att fästa Ståndets uppmärksamhet derpå , att om den
discussion , som i afton förelupit, skulle utgöra norm för
Utskts behandling af Irågan, så fruktar jag, alt sista villan
blefve värre än den första. Jag tror nemi. , att det klefve
nödvändigt att de värde ledamöter, hvilka framställt anmärkt]:!'
mot expeditionen af den obestämda natur, att de påstått
otjenliga ord och termer hafva blifvit nyttjade, utan att
på annat sätt utmärka dem, än att uppläsa långa perioder,
deri dessa termer förekomma, behagade bifoga ett lexicon
eller ordbok, sorn innefattade de ord Utsk. finge använda,
med uteslutande af dem, som kunna anses ohöflig» och således
oanvändbara. Erhålla vi en sådan af Ståndet fastställd
ordbok till rättesnöre, så blefve saken ganska lätt, och då
kunde Exped.Utskts samtlige ledamöter taga afsked och skrifvelsernas
sammansättning öfverlemnas åt renskrifvare, under
iakttagande af gifna föreskrifter; men utan alt vidare
skämta med en så allvarsam sak, må jag dock på fullt
allvar hemställa, om ej de herrar, som vilja att Exped.Utsk.
skall uppsätta en annan skrifvelse, skulle finna det nödigt
att sätta upp ett formligt concept i form af R. o. Ad:s gemensamma
tanke, såsom uttryckande den rättelse Ståndet anser
nödig; ty annars blir det omöjligt alt efter den enes eller
andres nu yttrade hugskott, hvilka naturligtvis huller om
buller tagas till prot., men sedermera vid justeringen kunna
blifva något helt annat, sammansätta en skrifvelse i
concept, sådan att herrarne dermed kunna vara belåtne, ty
derhän sträcker sig icke Utsk:s stilistiska förmåga, åtminstone
finnes den icke hos undertecknad.
Gr. Anckarsvärd: Jag anser att ett försök til! en
genomgripande vederläggning af de värde ledamöters åsigter,
hvilka yttrat sig mot Exped.Utsk:s förevar, förslag till rind.
skrifvelse till K. M. skulle, i stället för att utgöra cn discussion
öfver sak, öfvergå till en disputationsact öfver rethoriken
; hvarföre jag inställer mitt bemödande att k unna åstadkomma
någon slags ändring uti öfvertygelsen bos dem, hvilka
med mig hysa stridiga åsigter; men då man satt i fråga,
att individuella bildningsgraden inom detta Hus skulle ådagaläggas
genom visad större eller mindre beredvillighet att
gå mina motståndares önskan till mötes i afseende på de förändringar
man önskat uti ordställningen i delta förslag till
und. skrifvelse, och då det alltid varit öfverensstämmande
med mitt sinnelag att dömma på klara och bestämda fada:
så fortfar jag att yrka, det förslaget till skrifvelsen må bifallas,
på den grund, att jag, med den bildningsgrad och det
begrepp om sjelfständighet och Representationens värdighet
jag äger, icke kan finna att något uttryck eller något enda
ord uti samma förslag är stridande mot hvad som vederbörligt
är.
aCS
Den a3 Hoiember.
Frih. Cederström, Jacob: Likaså vigtigt det i min
öfvertygelse är att en skrifvelse från R. St. emanerar i delta
ämne, hvilket alltsedan 180g utgjort ett tvistefrö emellan
RiksSttn, lika angeläget är det att skrifvelsen blir enkel och
tydlig, utan att föt lora i fullständighet, såvida ändamålet
skall vinnas och sakens ytterligare fördröjande Undvikas. Jag
kan visserligen icke förmoda, alt R. o. Ad., eller något af
de öfriga Stånden, skall vara missbelåtet dermed att skrifvelsen
innefattar en fullständig historik af hvad sig i ämnet
tilldragit anda sedan ur idog. Det är naturligt, att en sådan
historik bor finnas, men den bör vara klar, enkel och
tydlig och icke invafd i långa fraser och berättelser om de
olika beslut RiksSttn fallat vid olika riksdagar. Det bör således
icke komma att utgöra många rader. Jag är öfvertygad,
att med den skicklighet, som bör finnas hos Exped.-  Utsk:s ledamöter, det icke skall falla sig svårt att resumera
denna historik så, att den blir klar och enkel. Min öfvertygelse
är således, att skrifvelsen kunde inskränka sig tillen
mycket kort och concis uppfattning af allt hvad som i lagstiftningsväg
uti detta ämne sig tilldragit från April månad
1810 lill närvar, stund, slutande sig med den utaf 3:ne
Stånd vid denna riksdag godkända mening uti precist de
termer, som Stånden gillat, men med hvilka Exped.Utsk.s
förslag icke fullkomligen qvadrerar. På det sättet' uppställd,
kunde expeditionen leda till gagn. Vili man ändamålet,
måste man äfven vilja medlet; men medlet består
deruti att expeditionen blir klar och enkel och alt deruti
icke inblandas de särskildta Ståndens olika beslut vid olika
riksdagar, och långt ifrån att tro, i likhet med Gr. Frölich
att Exped.Utsk. i och lör detta ändamål skulle behöfva ombyta
personal, är jag fullkomligen öfvertygad att Exped.-  Ut»k. icke saknar nödig skicklighet att uppsatta ett förslag,
hvarmed RiksSttn skola finna sig belåtna.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. be
hagade
godkänna Exped Utskts förslag N:o 148.
Ropades starka ja och nej.
Hr Landtm, hemställde, om R. o. Ad. ansåg de vid
förslaget gjorda anmärkutr böra föranleda dess återremitterande.
Ropades äfven ja och nej.
Då Hr Landtm, förklarade, det han trott sig finna
att ja öfverrösta t nej, begärde
Gr Anckarsvärd votering.
Upplästes till justering och godkändes följande votertsproposition.
Den^ seni godkänner Exped.Utsk:s förslag Nto 148 till
Den 2 3 November. 269
R. St:s underd. skrifvelse till K. M., i fråga 0111 näringsfriheten,
voterar
ia;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, anser R. o. Ad. ofvannämnda förslag N:o >48
böra återremitteras.
Efter voteringens slut, befunnos rösterna hafva utfallit,
som följer:
Ja — 4i.
Nej — 82.
fl. R. o. Ad. åtskiljdes kl. ^ till 10 om aftonen.
Iu fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Onsdagen den .November i84o.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 4 prot.utdr. för den 23 dennes.
Justerades pleni-prot. för den 27 sisth October e. m.
Hr Frih. o. Landm. lillkännngaf, att Hr af Forsell,
Carl, anmält sig af sjukdom vara hindrad tillbörligen motsvara
del förtroende, som honom blifvit lemnadt att vara
ledamot i' Const.Utsk., och således afsagt sig denna befattning;
hemställande Hr Landtm., om R. o. Ad. behagade bifalla
hans tillika gjorda anhållan, att, det oaktadt, blifva
vid sin riksdagsmannarätt bibehållen.
Ropades ja.
Hr Landtm, tillkännagaf äfven, att Hr Ribbing, bengt,
ledamot i Bevilln.Utsk., erhållit 3:ne veckors ledighet, och
anmodade Hrr Electorer, att vid deras nästa sammanträde
välja en ledamot i Const.Utsk. efter Hr af Forsell, och en
ledamot, alt uti Bevilln.Utsk. inträda, under den åt Hr Ribbing
beviljade ledighet.
Den a5 November f.m.
Ilr Frih. o. Landtm, yttrade, att, da nu snart förekommer,
dels frågan om bancovinsten, dels andra banken
ronde frågor, att genom votering i förstärkt BancoUtsk. afgöras,
och de öfriga Stånden redan förrättat val lili detsamma,
R. o. Ad. torde finna lämpligt, att snart äfven förrätta
val af ledamöter i nämnda förstärkta Utsk.: och hémställde
Hr Frih. o. Landtm., om R. o. Ad. skulle behaga
dertill utsätta instundande Fredag den 27 dennes pä f. m.
Bifölls.
Hr Landtm, hemställde äfven, om Ståndet, utom de
21 ordinarie ledainöterne, skulle vid samma tillfälle behaga
välja 9 suppleanter till samma förstärkta Utsk., då hvarje
lista således komme att innehålla 3o namn.
Ropades ja.
Till pröfning företogs ej mindre SlatsUlsk:s, sedan den
l5 sisth Augusti hvilaode, utlåt. N:o 212, i anledn. af återremiss
å utlåt. N:o 52, i fråga 0111 mötespassevolance-afgiftens
framtida utgörande, eller särskildta medels anvisande
till bestridande af de kostnader hvartill densamma är afsedd,
än ock Hederv. BondeSt:s, genom prot.utdr. af den 20
nästföregående Maj gjorda inbjudning till instämmande i
BondeSt:s, genom bifall till utlåt. N:o 52, fattade beslut.
II. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm, Gustaf: Jag röstar för
bifall till Utsk-.s betänk, och förening med BondeSt. I detta så
ofta debatterade ämne återstår ingenting osagdt. Blott 2:ne
skäl vill jag åter upprepa, såsom de der, hvilka bestämma
mig. För det första är jag fast öfvertygad, att Ständerne
aldrig skola förbise vigten af armeens öfning. Hvad tilläfventyrs
hos en eller annan riksdagsman fattas i insigt om
denna öfnings vigt för Statens väl och säkerhet, vinnes ofelbart
från riksdag till riksdag, och derpå grundar jag ett hopp, att
af denBa öfverlåtelse skola armeens öfningar aldrig lida.
Mitt andra skäl är, alt sedan jag, så långt jag tillbaka minnes,
afhört önskningar till lättande af jordbrukarens bördor,
synes mig tider vara att så göra, när, som nu, tillfälle
dertill yppas. Jag beklagar endast obetydligheten af
nu ifrågavar. lättnad. Men då den utgör, 0111 ej ett anträdande
af en god väg, dock ett fortgående på densamma,
röstar jag för bifall till Utsk:s förslag, och således till instämmande
i BondeSt.s inbjudning.
Gr Mörner, Axel Otto: Då denna fråga förra gån
gen
förevar, blef den uppskjuten. Jag kunde då ej yttra
mig deröfver, men nedlade i prot. några ord om min önskan,
att R. o. Ad. ville biträda StatsUtsk:s förslag och bifalla
BondejSt:s inbjudning. De skäl, hvarpå jag grundar
denna önskan, äro följande: jag tror nemi. icke, att det är
Dan a5 November f. m.
i lag beskrifvet att rotehållaren skall vid möten underhålla
soldaten, utan alt det är soldatens åliggande att aftjena den
matsäck lian för mötet af roten bekommer. Huru många
ledsambeter, som härigenom uppkomma, är lätt att inse, och
önskar jag derföre, att, till undvikande af alla dessa olägenheter
en gång för alla, rotehållarne måtte befrias från hela
afgiften och icke endast från dess halfva belopp, Konungen
blefve derigenom i tillfälle att efter godtfinnande ordna
om arroeens vapenöfningar, emedan en summa mellan riksdagarna
klefve till Hans disposition. Jag önskar således, att
R. o. Ad. ville bifalla StatsUtsk:s förslag i denna del, men
ber tillika att inbjudningen till de andra Stånden måtte afgå
i fråga derom att en rund summa kunde anslås, så att
äfven rekryt- och remont-exercis dermed kunde bestridas,
emedan de medel, som dertill äro anslagna, befinnas otillräckliga.
Frih. Hamilton, Hugo: Med anledn. af de 2:ne föreg:de
lalarnes yttranden, ber jag endast att med dem få instämma,
och att R. o. Ad. måtte förena sig så väl i Utsk:s
första betänk, som i BondeSCs inbjudning.
Frih. Boye, Ludv., begärde underrättelse om hvad
beslut Preste- och BorgareSt:n i detta ämne fattat.
Undert. Ridd.Secret. uppläste Preste- och Borgare
St:ns
prot.utdr. i ämnet, af hufvudsakligt innehåll, att dessa
Stånd bifallit utlåt. N:o 52, med den förändring, att halfva
passevolance-afgiften fortfarande skulle af rust- och rotehållarne
utgå och den andra hälften till utgående såsom
statsanslag på riksstaten uppföras.
Frih. Boye: Sedan jag hört alt 2:ne Stånd förenat sig
uti att bevilja befrielse från halfva afgiften, tror jag för min
del icke, att R. o. Ad. bör gå längre utan gå dessa Stånd
till mötes. Jag befarar icke, det ju beväringsexercisen
hädanefter fortgår som hittills: men jag befarar, att för
mycket ordande att gå jordägarne till mötes torde ålägga
oss framdeles samma band. Jag tillstyrker bifall till de andra
Ståndens yttranden.
Hr von Rosen, Georg: Jag är förekommen af Gr.
Mörner, förenar mig med honom och får till svar på Frih.
Boyes yttrande framställa, att om jordägarne skola få någon
lindring, som är rättvis och billig, så tror jag, att motsatsen
bör göras af hvad Hr Frih:n föreslår. Jag förutser alt om
vi instämma i Preste- och BorgareSttns beslut, att rust- och
rotehållare endast skola erhålla den ifrågavar. eftergiften till
hälften; så uppstår, när nuvar. passevolance-contract upphört,
samma oreda med passevolancen eller arme'ens öfningar,
som varit förr i verlden, och jag är öfvertygad om
svårigheten att kunna upprätta nya contracter. Om deremot
hela afgiften öfverflyltas på statsverket, så vore armdens
Den »5 November f. ra.
vapenöfningar mera betryggade, än de kunna bl:'va, sä
länge rust- och rotehållare ensamt dertill skola conlribuera,
hvarföre jag anhåller att R. o. Ad. måtte bevilja hela passevolanceafgiftens
öfverflyttande på statsverket; men derjemte
önskar jag, att denna afgift måtte så rundligen tilltagas,
att cavalleriets rekrylöfningar, äfvensom exercis-sqvadroner,
mätte dermed kunna åstadkommas, på det alt icke
denna angelägna sak måtte komma att stå tillbaka för några
riksdaler.
Hr Eden hjelm, Gillis: Som jag, i likhet med de
fleste ledamöter så väl af detta Stånd som af BondeSt., är
både rust- och rotehållare, så skulle jag högligen önskat, att
en sådan propos., som denna, bade kommit ifrån något af
de andra Stånden och icke ifrån dessa eller R. o. Ad. och
BondeSt., soin derigenom kunna ådraga sig besky Ilningen för
egennytta. Ingen lärer kunna frångå, att de som tillhandlat
sig egendom, som ar med rust- och roteringsbesvär belagd ,
också känt de onera, som en sådan egendom åtfölja, och
alltså äro skyldige alt dem vidkännas, samt att en befrielse
derifrån skulle vålla, att denna rust- och roteringstunga
lomme i större eller mindre mån att läggas på andra medborgareclasser.
Jag ber äfven att få fästa uppmärksamheten
derpå, alt inom det län, der jag är landshöfding, finnas
många bålsmansrotar; dessa skulle icke få af denna fördel
någon vinst. Jag finnér icke rättsenligheten deruti , och
tror, att vi, som äro äfven deras fullmäktige, skulle hafva
svårt att explicera att vi förskaffa fördelar ål rust- och
rotehållet, men ingenting åt båtsmanhållet. Likväl, och som
Preste- och BorgareStin bifallit mötespassevelanceafgiftens
upphörande till hälften, så tillstyrker jag, att R. o. Ad.
måtte med dessa Stånd instämma.
Hr. Anckarsvärd, A u g.: Sedan flere af aromens
aktade veteraner yttrat sig för bifall till StatsUtsk:s betänk.,
så har jag, hvad sjelfva frågan beträffar, icke annat alt
vidgöra än att, i egenskap af rust- och rotehållare, betyga
dem min tacksamhet; men för att lugna andras begrepp
om frågan, att ingenting annat än rättvisa begäres åt rustoch
rotehållare, ber jag att få återföra i minnet, att rustoch
rotehållet visserligen icke är i samma skick och i samma
förhållande, som då det inrättades; ty helt olika nu
mot förr är både exercis, beklädnad och tjenstetid, utom det
att tätare läger inträffa. Jag nämner detta, ingalunda som
något klander, ty jag vet ganska väl, alt eli förändradt förhållande
har inträdt tili följd af tidens oemotståndliga kraf,
men som ett bevis alt rust- och roteringsbördan är mera
tryckande nu än tillförene. Jag ber äfven alt i minnet få återkalla,
att Svenska folket åtagit sig beväringspligten, och
att denna pligt äfven bör tagas i beräkning vid denna frå
-
Den a5 November f m.
gas afgörande ocli alt Sveriges stridskrafterderigenom mer än
fördubblats, om behofvet skulle påkalla deras samlande, när
jag sammanräknar den gamla armeen och vargei ingen. Beväringen,
mine herrar! består till största delen af allmogens
söner, och rättvisan torde således bjuda, att någon lindring
lemnäs i dessa bördor, och att ilen nu ifrågavar. ingalunda
är öfverdrifven. Hvad beträffar passevolance-afgiftens upphörande
till hälften, får jag deremot invända, att , om densaminas
upphörande tiil hela beloppet medgifves, sådant
skulle medföra en stor moralisk verkan öfver hela landet,
emedan man derigenom komme att erkänna, hvad i min
lanke är mera än summans belopp, att Ständerne verkligen
fästat afseende på förhållandet i landet. Beviljas åter denna
förmån blott till hälften, får jag förklara, det jag anser
denna eftergift som bortkastad eller af intet värde, emedan
det gamla tvistefröet då komme alt stå qvar, och bättre
vore måhända i sådant fall, alt alldeles ingen eftergift
komme i fråga; ty rust- och rotehållarne stå ej inför R.
St. som tiggare, de begära ej nådegåfvor utan rättvisa. Jag
anhåller 0111 piopos. lill bifall å SlatsUtsk:s betänkande.
Gr. Mörner, Axel Otto: I anledn. af Frih. Boyes
yttrande, sorn önskade att R. o. Ad. skulle ingå på Preste-
och BorgareSt:ns beslut att bifalla StatsUtsk:s förslag
lill hälften, får jag anmärka, att om förslaget är nyttigt
och rättvist till hälften, så bör det också vara det
på det hela. Jag kan ej med att tillstyrka half-mesurer,
hvarföre jag anhåller örn propos. om afgiftens försvinnande
helt och hållet.
Frih. Ridderstolpe, Fredr.: När Huss blef bränd,
var hans tröst att en Luther skulle uppstiga. Lyckligare
än Huss uro de värde ledamöter af detta Stånd, som för
det ifrågavar. målet stridde vid i8a8 års riksdag. Jag lyckönskar
jordbruket att kunna lättas ifrån någon af de bördor,
som trycka detsamma, ehuru jag ej hyser precist samma
åsigt, som en stor del af Ståndet, att man bör boija
med passevolancens öfverflyttande på allmänna bevillningen.
Jag ifrar mest för upphörande af de bördor, som göra jordbrukaren
till en dräng för andra, jag menar skjuts-skyldighet,
väghållning, och sådant som borttager hans arbetare
och dragare ifrån jordbruket, och att sådant skulle ombesörjas
af det allmänna, eller, för att begagna en favoritterm,
öfverflyttas på consumenten, hvarföre jag äfven ifrat
för vägpenningar erläggande, ehuru förslaget derom gått
under. Jag anser mig likväl icke böra sätta mig emot något
förslag, som kan medföra lättnad åt jordbruket, ehuru,
hvad detta förslag angår, det synes mig deraf, som ville
man putsa ljuset i orätt ända. Jag kommer dock att rösta
för bifall till Utskts betänkande.
17 H. 35
Den 25 November f. m.
Hr Lefren, Joli. Pehr: Som jag hvarken är rusteller
rotehållare, så är jag alltså opartisk i denna fråga; ly
man skulle kunna säga att opartiskheten eljest vore tvifvelaktig.
Jag tillstyrker bifall till passevolance-algiftens öfverflyltnnde
på statsverket, derföre att jag anser, åtminstone
hvad roteliållet beträffar, det vara en afgift, sorn drabbat
rotehållaren, men som egentligen tillhörde med ett enda
undantag soldalen, och småningom blifvit öfverförd på sjelfva
roten. Jag gör det ytterligare derföre, att jag önskar
kunna bereda en lättnad åt jordbruket i allmänhet, och gör
det för det tredje, emedan jag önskar, lifligare än något
annat, öfning åt Svenska armeen, och att denna arendes
öfning icke fortfarande måtte komma att utgöra ett tvisteämne
inom Representationen, oell landets försvarsverk på
det sättet falla ifrån alt böra utgöra föremål för det varmaste
deltagande och den lifligaste tillgifvenhet å deras sida,
som böra bekosta anslagen, till att blifva föremål för
njugghet, för en oförståndig njugghet, hvarföre man kan få
plikta i farans stund. BondeSt. har visserligen icke visat
vid denna riksdag någon benägenhet att bevilja anslag för
landets försvarsverk, men det hindrar icke mig att gå BondeSt:s
önskningar till mötes i detta fall; ly jag skiljer sak
ifrån sak, och hoppas att denna bevågenhet från R. o. Ad:s
sida, ifall detta betänk, bifalles, skulle vara ett något verkande
skal att kunna mildra den ogenhet mot fyllande af
landets behof, som visat sig. Jag instämmer ytterligare med
Gr. Axel Mörner deruti, att denna summa mätte så afrundas,
att den äfven blefve tillräcklig för kostnadens bestridande
till ca va II eri-reg: te nas exercis, och tager tillfället i
akt alt, sedan beslutet i första frågan är fattadt, i sednare
afseendet väcka särskild motion. Jag hade visserligen önskat,
att Utsk. fästat något afseende på de anniärkntr, som
blifvit gjorda mot den punkt, som talar om hvilken utväg
Konungen skall hafva, i händelse kommande Ständer skulle
vilja alldeles afskaffa eller nedsätta det anslag, som är föreslaget;
men sedan 3:ne RiksSt. redan hafva godkänt denna
punkt, så vill jag mig icke med densamma uppehålla.
Jag hade trott det varit lämpligt att säga, att Konungen i
sådant fall skulle hafva varit oförhindrad att af vederbör,
låta utfordra ersättning för hvad Ständerne sålunda i det nu
bestämda anslaget 176,000 r:dr afkortat, fördelad på hvarje
nummer, men jag vili ej nu härom väcka fråga, och visar
derigenom inin benägenhet för saken, i trots af StatsUtskis
obenägenhet att upptaga billiga anmärknir. Jag vill således,
fullt öfvertvgad att både armeen och försvarsverket
skola få gagn af förslaget, tillstyrka bifall till StatsUtsk:s
betänk., anhållandes blott att ett enda ord måtte ändras.
IJet heter nemi. , "att Konungen må vara oförhindrad att,
i stället för samma anslag, fordra uppfyllandet af de skyldigheter,
som i afseende å solda tennes transporterande”
Den a5 November f. m.
elc. Ordet soldaternes bör utbytas emot ordet manskapets,
ty här är fråga om så väl cavallerister som soldater.
Jag anhåller att Hr Frih. o. Landtm, täcktes framställa
propus, på detta ombyte, på det att man i framtiden
måtte undvika all advoeatur.
Hr Tersmeden, Carl Reinbold: Sedan Hr. Anc
karsvärd
med flere talare utvecklat sina skäl för antagandet
af ifrågavar. betänk, att flytta mötespassevolance-afgiften
på bevillningen, liar jag föga att tillägga. Jag uppträder
också endast för att biträda dem, som yrka, att li. o.
Ad. skulle förena sig med Preste- och BorgareSltns beslut,
alt endast bevilja passevolaneens nedsättande till hälften. Jag
skulle anse det såsom alltför hushållsamt af detta Stånd,
som vid alla tillfällen, då fråga varit om statsanslag, så rikligen
velat ösa ur Svenska folkets fickor, att nu vilja neka
den lindring, som nu är i fråga, så myckel mera som jordbrukaren
nära nog blott loger ur den ena fickan och lägger
i den andra, ty bevillningen utgår ifrån jordbruket till
det mesta. Hellre än afprutning, önskar jag ali hela frågan
må förfalla.
Gr. Mörner, Carl: Då så manga talare yttrat sig
för bifall lill detta betänk., har jag visserligen föga att tillägga.
Jag inser ganska väl nyttan och fördelen för
jordbruket att undgå den betalningsskyldighet, som i det här
afseendet åligger detsamma, men kan derföre icke instämma
deruti, alt denna lindring icke blefve betydlig; tvertom tror
jag den blifva ganska betydlig, men också den enda man
rimligtvis kan medgifva. Skälen dertill ligga öppna för en
hvar, och jag behöfver icke iterera dem. Men det var ej
härom jag egentligen ville lala, utan i anleda, af Hr Edenhjelms
yttrande, alt någon fördel, motsvarande den ifrågavar.
, borde beredas båtsmanshållet. Jag får dervid erinra,
att detta onus icke är så svårt Sorn man föreställer sig, särdeles
inom städerna, och jag vet också, att StatsUtsk. föreslagit
åtskilliga fördelar för båtsmanshållet, såsom lindring
i beklädnad m. m., hvarförutan sall peter-gärden, såsom ett
båtsmanshållet vidlådande onus, upphört. Jag ser således
icke hvarföre ej passevolancen, som har afseende på armeen,
skulle kunna läggas på bevillningen; förenande mig således
med de herrar, som yrka bifall på betänkandet.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Jag hade visserligen icke
ämnat att uppträda till försvar för StatsUtsk.-s betänk.,
derest jag icke hort en värd ledamot, i egenskap af rostoch
rotehållare, här hafva yttrat, att det skulle ligga någon
slags orättvisa deruti alt befria rust- och rotehållare ifrån
de skyldigheter, hvilka de iklädt sig, då de tillträdde sådana
hemman, som voro rust- och roteringsbesvär åsätta.
Derpå ber jag att få svara, då den värde talaren derjemte
Den a5 November f m.
uppställt förhållandet med båtsmanshållet. att jag numera
icke talar i egenskap af rust- och rotehållare, utan endast i
egenskapen af båtsmanshäliare, och att i sådant afseende
jag icke finner min rätt på något vis förnärmad, derigenom
att passevolancen borttages ifrån rust- och rotehållet. Om
nu StatsUtsk. vid denna riksdag icke varit i tillfälle alt föreslå
den minsta lindring för båtsmanshållet, skulie jag i
alla fall icke ansett att båtsmanshållarne kunde i någon mån
anse sig förfördelade, derigenom att det skedde rättvisa åt
andra medborgare i samhället. Det är just på grund af
rättvisa, som StatsUtsk. föreslagit passevolancens upphörande,
synnerligen för rotehållet , ty fullt samma skäl kunna
ej tillämpas på rusthållet; men hvad rotehållet beträffar, så
är det ådagalagdt, att ingen skyldighet i någon mån vidlåder
roten att kostnadsfritt förse soldaten hvarken med underhåll
i kost eller med mötespassevolance. På grund deraf
är det naturligt, att jag instämmer deruti, att hela passevolancen
måtte upphöra. Att blott gå halfva vägen anser
jag vara utan ändamål, och i det fallet förenar jag mig
med hvad flr Anckarsvärd förut yttrat. En värd talare
har gjort anmärkn. emot en punkt, ehuru densamma redan
ar af Irenne Stånd bifallen; jag skulle derföre ej fästat mig
dervid, om ej den värde talaren vttrat, att det varit i trots af
en billig anmärkn., som StatsUtsk. underlåtit att besvara densamma.
Jag bekänner då, till svar på en sådan framställning,
att det varit ett trots emot gällande lagar och författningar,
om StatsUtsk. kunnat lyssna till den anmärkn. talaren
gjort och föreslå något så laglöst, som att rotehållarne
skulle tillförbindas att ersätta en summa, motsvarande
det statsanslag sorn Ständerne kunde bevilja för arme'ens
vapenöfningar. Sedan denna punkt blifvit af trenne Stånd
bifallen, vore det icke väl, om R. o. Ad. ändrade ett enda
ord i betänk., hvilket äfven samme talare yrkat, nemi. 0111
utbyte af ordet ”sold a ter nes” emot ordet ”manskapets,
’’ derföre att äfven ryttare böra skjutsas af rust hällarne
och för öfrigt rusthållarne hafva till ryttaren samma
skyldigheter sorn rotelia Haren har till soldaten. Så är dock
icke förhållandet, emedan knektecontracten , i hvad de röra
karlens skjutsande , icke rätteligen tillämpas på ryttare,
som till häst, ridande, skola infinna sig på mötesplatsen,
hvarföre någon åkning, hvad dem beträffar, icke bör komma
i fråga. Jag afstyrker således denna ändring. Man har vidare
yrkat, att R. o. Ad. skulle öka summan eller de 176,000
r:dr med ett belopp motsvarande behofvet för exercis-sqvadroner,
och hvarom en talare förklarat sig vilja framställa
särskild motion: ifall det verkligen inträffar, att en sådan
motion afgifves, tror jag icke rälta tiden är inne att vid
detta helank:s afgörande observera den frågan. Jag tillstyrker
derföre bifall i allo å StatsUtsk:s förslag.
Den a5 November f. m.
277
Frih. Sprengtporten, Jac. Wilh.: Då StalsUtskts
betänk. i denna fråga första gången förevar härstädes, hade
jag tillfälle att deröfver yttra mina tankar och anser mig
således nu, sedan så många ledamöter uttalat sina meningar,
icke höra vara vidlyftig. Jag påminner mig, ali jag då
upptog och hesvarade en anmärka, af samma egenskap sorn
Hr Edenhjelm framställt, då han trott alt en orättvisa läge
derunder, om jordbruket uti förevar, afseende lättades i
sina bördor. Det är helt naturligt, att ett skatteväsende,
hvar som helst och synnerligen i vårt land, icke kan antagas
vara så fullkomligt, att det ju ej skulle behöfva undergå
förändringar, och det är ej mindre naturligt, att en sådan
förändring, antingen genom påläggande af nya skatter
eller nedsättning i gamla, icke kan vara lika fördelaktig för
alla medborgareciasser, men att hufvudsaken är att tillse,
att de åtgärder, som vidtagas, äro gemensamt ledande till
den största rättvisa. Jag är också öfvertygad, attdetUtsk.,
som haft att yttra sig rörrde skatternas nedsättning, så mycket
som möjligt sökt all iakttaga denna regel. Vinsten att se
denna båga afgjord, oell att se detta tvisteämne utplånadt
från våra allmänna förhandlingar, är, efter min öfvertygelse,
så stor, att jag icke finner den ringaste anledn., enär tillgångar
icke saknas, att, i bredd med en betydlig nedsättning
i allmänna bevillningen, kunna bifalla liela passevolance-afgiftens
borttagande, blott taga halfva steget och låta
andra hälften af nämnda afgift qvarstå. Af dessa skäl
tillstyrker jag R. o. Ad. att bifalla Utsk:s betänk, i sin
helhet; och begagnar jag i öfrigt tillfället att förklara den
uppriktiga tillfredsställelse, hvarmed jag funnit denna åsigt
understödd af så många ledamöter inom detta Hus, då jag
äfven är en bland dem, som lifligen intressera sig för armeens
brukbarhet och gagn, hvilket bäst beredes genom
Ulsk:s förslag, men ingalunda skulle befordras genom den
modification, som Frih. Boye föreslagit.
Hr Westfelt, Nils: Ja“g ber alt få instämma med Hr.
Anckarsvärd och att tillika få besvara ett par anmärkmr
af Gr. Carl Mörner och Hr Edenhjelm. Den förstnämnde
ledamoten yttrade, att båtsmanshållet icke vore så betungande
som rust- och rotehåliet. Jag bestrider detta hans
yttrande, och får bekänna, att båtsmanshållet ar mera betungande
än rotehåliet, hvarpå jag som bevis vill anföra,
att båtsmannen nästan alltid måste hafva ny beklädnad när
han coinmenderas, hvilken kostnad ej drabbar roteliållaren
lika ofta, ty soldatens mundering skall räcka 3 å 4 år.
Vidkommande Hr Edenhjelms yttrande, alt nedsättning i
passevolanceafgiften ej borde äga rum mer än till hälften ,
alldenstund båtsmanshållet icke tillskyndades någon fördel,
motsvarande den som nu bereddes rust- och rotehåliet medelst
delta förslag; så får jag, ehuru icke rust-och rotehål
-
Den 25 N o v e m b e r f. na.
lare, utan båtsinanshållare, förklara att jag det oaktadt icke
afundas rust- och rotehållare den rättvist billiga lindring,
som Statslltsk. nu föreslagit, under hopp nit kommande
Ständer i sinom tid äfven skola förskaffa båtsmaoshållet nödig
lättnad.
II. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm, Gustaf: Så ofta tillfällen
yppas, skall jag förena mig med Frih. Ridderstolpes
önskningar till lättande af allmogens onera. Hvad särskildt
skjutsningssky Idigheten betra ilar, har jag, när målet första
gången förevar, yttrat, alt hos mig vöre tvänne begrepp oförenliga,
nemi. begreppet 0111 mannen för sig, detta
vackra den Svenska bonden tillagda prajdicat, och begreppet
om skjutsbonden. Hvad nu mötespassevolance-kostnaden
beträffar, anser jag rättsfrågan fullkomligen tillfredsställd
medelst det factum, att ostridig! har rustnings- och
roterings-skyldigheten blifvit tyngre iin den ursprungligen
varit. Billighelsgrtinden kan jag omöjligen anse sårad af den
högre bevillningen på deni, som icke äga jord. — Må jag,
bland så många vederuiälen af förhållandet med bevillniogens
fördelning, endast anföra att capitaler, hvilkas omsättning
i tullbevillning afkastar mira 4 millioner r:dr brutto, bevilja
omkring 220.000 r:dr b:co, således icke mer än hvad
tjenstemännen i Sverige bevilja. Äfven den stalsekonomiska
läran gillar ifrågavar. åtgärd, ty hon bjuder, på sätt jag
här ofta upprepat, att, under freden, i möjligaste roan anlita
den indirecta beskattningen och lindra den directa,
sorn, när kriget konnner, icke förmur sig undandraga, och
då kan'anlitas i den mån den förut blifvit skonad.
För exercis-sqvadronerna är min värma fadei skänslans;
och jag känner mig deras förespråkare lifligt förbunden.
Men tion esc hic locus. Lägligare tillfälle torde ex t rasta
Isregleringen bereda. Hvad slutligen vidkommer Presteoch
BorgareStins förslag, så tillhör det ett sysleine, som aldrig
blifver mitt, det nemi. sorn röner belåtenhet vid alt få
ena armen in i rocken. Jag anser att med mindre man får
begge lemmarna i plagget, är man lika obelåten. Icke halfva
men hela möfespassevolansen bör, i likhet med hvad
SlutsUtsk. och BoudeSl. föreslagit, öfyerflyltas på allm. bevillningen.
Hr Munck af Rosenschöld, Nils Rudolph: Då
flere talare med mera sakkännedom, än jag äger, förordat
hvad StatsUlsk. i detta fall tillstyrkt, vill jag inskränka
mig till att yttra, det jag, i likhet med dem, lifligen önskar
att den s. k. mötespassevolancen mätte helt och hållet öfverflyttas
på bevillningen och upphöra att utgå, på sätt som
hittills skett, emedan detta varit både obilligt och skadligt
— obilligt, emedan, såsom denna beskattning nu utgår, den
endast trycker en enda samhällsclass , den jordbrukande,
hvilken synes vara mer än svårt betungad af sjelfva rust
-
Den af> November f. m.
279
ningsbesväret, — skadligt för alla samhällsclasser, emedan
den ar en ökad börda på den näringsgren, åkerbruket, från
livars producler de alla skola hemta sina hufvudsakliga lefnadsbehof,
hindrar den från nit uppblomstra och gör genom
en minskad produclion Icfnadskostnaden för deni nila dyrare,
— skadligt för de öfriga s. k. närande eller producerande
snmhällsclasserna särskildt, emedan, då jordbrukarens välstånd
förhindras, måste linn inskränka sina behof, hvilket
miste menligt inverka på alla dessa närande samhällsclasser
genom en minskad afsättning af deras producler, — skadligt
för Staten i det hela, ty alldenstund den jordbrukande
samhällselnssen är den talrikaste, måste af densammas välstånd
bero Statens styrka eller vanmakt. Att jordbrukaren
verkligen Sr för hardt betungad , bevisar den låga ståndpunkt
och det ringa flor, hvaruti vårt åkerbruk sig i allmänhet
befinner. Få vilja åt denna näring egna sina capitaler;
ty med all omtanka och möda gifver den till och med
i Rikets för densamma mest passande provinser sällan, eller
snart sagdt aldrig, sex proc:s behållning, du de flesta andra
näringar med mindre besvär och mindre äfventyr af
förluster gifva ända till tolf och derutöfver. Jag anhåller,
såsom jag redan yttrat, om bifall lill Utskts förslag i sin
helhet.
Frih. Boye: En värd ledamot, som visserligen aldrig
gifvil mig anleda, att ens tänka på möjligheten af alt hafva
kunnat rådfråga personlig egennytta i de yttranden, han här
afgifvcr, bar likväl funnit angelägenheten af att förklara,
alt han hvarken är rust- eller rotehållare, och således opartisk
i denna fråga. Detta yttrande äger en icke så alldeles
indirect antydning, att den, som är af annan mening än han,
skulle kunna låta af egennyttan störa sig. Det åligger mig
som en pligt alt förklara, att om jag skulle rådfråga min
egennytta, så skulle jag tillstyrka bifall till delta betänk., ty
äfven jag är jordbrukare; men jag tror icke, och har aldrig
satt i fråga, att egennytta kunde läggas till grund för
yttranden, som här afgilvas. Jag skall dock erbjuda mig att
gifva den varda ledamoten en annan, en större garanti, då
jag lofvar honom, att om här blir votering, så skall jag afhälla
mig ifrån voteringen. Sedan jag gjort hvad jag kunnat
för att bevara åt mig friheten att utan misstankar kunna
yttra mig i ämnet, anhåller jag alt få upptaga de skäl
man framställt. Man åberopar rättvisan och billigheten.
Deremellan Viar jag trott den skilnad vara, att rättvisan förutsätter
en lag, elter hvilken lion skulle moderera sig, billigheten
åter blott känslan. Nå vid! hvar finnes här någon
lag? Jo, på motsidan, ty det är klart, att den, sorn köpt sitt
hemman, har köpt det med beräkning på dess utskylder,
således med full kännedom orri hvad han skulle betala. Ilan
kan icke åberopa någon lag till frihet från dessa bördor.
a8o Den a5 November f. m.
Men billiglielen! Å ja, den inträder bär visserligen; men
må det tillålas mig alt undersöka till hvad grad billigheten
går. Hr. Anckarsvärd hade fullkomligt ratt, då han säde,
att de utskylder, som åtfölja rust- och rotehållet, nu icke
kunna jemförus med dem, som funnos den tiden då knektecontraclen
upprättades: lian har myckel rätt deruti, men
må han förlåta mig, om jag tror att förhöjningen , som liderna
tillskapat, omöjligen kunnat gå längre än till dubbelt;
och då grundar jag just derpå den billighetskänsla, att passevolance-afgiftens
nedsättning till hälften just är lagom.
Jag vill således förklara, att jag är nöjd med hälften , derföre
alt 2 Stånd sagt det, oell än mer derföre att jag anser
det vara en billig present, men dock alltid en present, och
derföre, alt jag vill det kommande Ständer äfven mätte hafva
något att skänka bort.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Di jag vid detta
tillfälle hörer talare både inom och utom yrket, samt sådana,
som eljest pläga strida ufed hvarandra, äfvensom några,
hvilka tillförene talat i motsatt riktning, nu instämma i
tillstyrkande af Utsk:s betänk, och i antagande af BondeSt:s
inbjudning, så förutser jag med temmelig visshet hvilken
utgång frågan skall få. Men jag skulle anse mig handla
orätt, om jag nu, då få måhända dela min mening , skulle
mindre än i andra fall, då jag understödjes af många, underlåta
att yltra hvad jag anser sannt och rätt vara. Om det
behöfves, att, innan man talar i en sak, först bevisa sin oväldighet,
och oni dertill hörer, att hvarken vara rust- eller
rotehållare, så innehar jag icke blott denna negativa egenskap
utan äfven den att icke vara militär. Frågan anser
jag vara kommen i orätt riktning ifrån den stund Konungens
rådgifvare 182g väckte fråga om passevolanceafgiflens
uppförande på allmänna bevillningen, såsom alternativ
emot den afgift på roten af 7 r:dr, hvilken blef antagen.
Dervid begick Statsrådet äfven det misstaget, att nedsätta
afgiften, hvilken förut var 8 r:dr på nummer , hvarigenom
en förminskning af 3o,ooo r:dr årligen vållades. Man
förklarade att denna nedsättning skulle godtgöras, derigenom
att Underhållsdepartementet i Krigs-col|:m och Commissariaten
i landsorterna indrogos. Men efter min förmening hade
det varit rättare, om den besparing, som gjordes, hade
kommit arine'ens vapenöfningar till godo i stället att efterskänka
medlen åt rust- och rotehållare. Följden har också
blifvit som vi sett, att de lill armdens exercis anslagna medel
befunnits otillräckliga för cavalleriet; att man fått taga
af anslaget till infanteriet för att godtgöra bristen för cavalleriet,
och att det hela af Rikets landtförsvar haft för liten
öfning. Men om man vill hindra rust- och rotehållares utgifter,
så hade man väl bort, på sätt jag yrkade förra gången
-
Den 23 November f. m.
a8i
gen målet förevar, först tillse i hvad män jemkning behöfdes
och varit af rättvisa påkallad. I stället för att göra sig
delta besvär, bar man funnit vida bcqvämligare att genast
lyfta bela bördan från dem, soin af ålder varit pliglige att
bära henne, för att deremot lägga benne på andra, som dertill
icke hafva någon förbindelse. Hvad infanteriet beträffar,
så förklarar man att utgiften för det närvar, är mera betungande
an bon var ifrån början, emedan man då påräknade,
att med undantag, som jag tror, af Dal-reg:tet öcli
Westerbottens norra bataljon, borde soidaterne underhålla
sig sjelfva, med förbindelse för rotehållarne alt gifva matsäck,
ocii drickspenningar i förskott, hvilket sedan skulle af knekten
godtgöras. Sådan godtgörelse bar dock icke ägt ruin
vid vissa eller de flesta regtlen; emedan rotehållarne frånsagl
sig densamma. Deremot torde få anmärkas, alt nu för
tiden är större tillgång på folk, som vilja blifva soldater, än
det var i fordna tider. Då måste man betala lega, eller ock
bände det icke sällan, att jordägaren sjelf måste rida för
rusthållet, eller rotebonden sjelf gå ut för sitt nummer.
Delta inträtfir icke numera; åtminstone måtte det vara få
undantag, då lega behöfver betalas, ty troligen får man karlen
för intet eller för ringa villköl, der boställe finnes; tyman
tränges 0111 lägenheter, sådana som ett soldattorp med
sin åker och andra förmåner. Men låtom oss antaga, att
jemkning behöfves. Då är eftergift till någon del och för
vissa år icke detsamma som fullkomlig befrielse för alla.
Det trodde jag ock att de bäst skulle ihågkomma, som talat
om billighet och rättvisa. Efter vanligheten bar man
bär äfven omtalat jordbrukets vanmakt och betryck , såsom
skäl hvarföre ändringen skulle göras. Jag får deremot erinra,
att landlegendomar betalas öfverdrifvet, hvartill orsaken
ej kan vara någon annan än deras stora begärlighet,
hvartill förmånligheten naturligtvis främst bidrager. Den
öfverdrifva betalningen är det som vållar att landtegendom
icke lemnar så många proc. i behållning, som några andra
näringar. Jag vet detta af egen erfarenhet, ty för några år
sedan sålde jag ett par hemman för summor, lemnande vida
högre ränta än jag kunnat i arrende för hemmanen erhålla.
Betraktar man cavalleriet särskildt, så finner man, hvad Utsk.
erkänt, att rusthållen äro skyldiga att hålla både häst och
karl, så väl vid möten som mönstringar, Att nu befria dem
helt och hållet ifrån karlens underhäll, det är en ren gåfva,
så mycket onödigare, som en af mina vänner, hvilken i dag
talat för Utskis betänk., förklarade, vid riksdagens början,
att anslagen i augment till rusthållen vore så betydliga vid,
såsom jag vill minnas, Lifregtlels dragoner, att lian ville
taga dem på entreprenad och trodde sig kunna förtjena omkring
10 r:dr på hvarje nummer. Om nu Sländerne hafva
den frikostigheten att ytterligare gifva 7 r:dr på numret, så
17 H. 36
1
Den a5 November f. m.
vunne hvarje rustliållsnumtner 17 r:dr årligen. Delta vore
i sanning alltför frikostigt på ett hall, då man synes vara
alltför karg då det eljest galler anslag till Rikets försvar.
Dessa skänker till rust- och rotehållare kunna icke gifvas,
med mindre man tager medlen fran andra Rikets skattdragande
innebyggare, hvilka icke varit skyldige att hålla hvarken
soldater, ryttare eller ryttarehästar. Skänken göres dessutom
icke till ständig lättnad, utan till vinst för nuvar. innehafvare
af berustad eller roterad jord; ty det är klart, att
den rust- eller rotehållare, hvilken erhållit skänken och sedan
säljer sitt hemman, får derför så mycket högre köpeskilling
som svarar emot skattens årliga förminskning. Likaså
höjes värdet i arfstägt , jemförelsevis till annan egendom.
Nästa innehafvare blifva följaktligen lika betungade som de,
hvilka man nu vill gynna. Dessa skäl ansågos rikliga hos
StatsUtskis medlemmar vid 1829 års riksdag och godkändes
afven af Ständerna. Jag anhåller ali en cancellist matte få
uppläsa det stycke af StatsUlskts betänk., som just angår
den saken.
Sedan denna uppläsning blifvit verkställd, fortfor
Hr von Hartmansdorff: De skäl StatsUlsk. då anförde
anser jag vara lika gällande i detta ögonblick; ty sedermera
har ingen förändring inträffat, som borde föranleda
R. o. Ad. att ändra det beslut, som vid 1829 års riksdag
fattades. I den mån man det gör, felar man mot den
grundsats, som Konung Carl XI sökte införa, och som gjorde
att Sverige kunde bibehålla en tjenstbar krigshär under
de brydsamma omständigheter, som under hans son inträffade,
den grundsatsen nemi., att göra så val anskaffandet af häst
oell karl som deras öfning oberoende af stalscassan. Tager
man bort den nu gällande ordningen, så blir följden, att armeens
öfning göres lika beroende af R. St. och deras förstärkta
StatsTRsk. , som flottans öfning, tyvärr, redan är.
En värd talare har trott, att man gjorde Riket en tjenst med
borttagandet af detta alltid återkommande tvisteämne, och
att man skulle finna desto större beredvillighet att lemna
medel till armeens öfning, när de icke utginge från jordägarne
allena. Jag skulle önska, att detta vore sannt ;■ mm
manne man, vid denna riksdag, varit beredvilligare att lemna
anslag till flottans exercis, ehuru det är med den vi först
skola försvara vära kuster, och ehuru flottans användande
jemväl är nödigt för armeens begagnande? Kommer man väl
derhän, hvarifrån man icke synes vara särdeles aflägsen, att
förklara sig icke hafva råd alt exercera flottans manskap,
och deraf drager den ganska riktiga slutsatsen, att den flotta,
hvars manskap icke är exercerad t , är onyttig; så kommer
man ulan tvifvel äfven lill den slutsatsen , att Rikets försvar
så till lands som sjöss är för dyrt för nationen, att det således
för brist på öfning är onyttigt och bör afskaffas. Jag
Deu 25 IN o v ernber f. m.
283
skulle önska, ali Sveriges Konung hädanefter såsom hittills
måtte iiga ulviignr att, oberoende af R, St:s bevillning, kunna
exercera krigsmakten. R. o. Ad. har icke längesedan afslagit
frågan 0111 förändiing af ränlepersedlarna, just af farhåga
att göra indelta armeen beioende af omröstningar i
förstärkt Statsutskott. Wänne det icke vore skäl att ihågkomma
det beslutet, när (låga är om armeVns vapenöfning
gar? I afseende på beslutets uppställning skulle jag önska att
lir Lefre'n ieke malte afvika fiån hvad han en gäng yrkat,
nemi. alt bestämdt mätte uttryckas att, i händelse Utskrs
betänk, antages, det borde beta en afgift i penningar', fördelad
lika på alla numren, i stället för matsäckarna; ty om
man skulle hålla sig till StatsUlskts ordalydelse alt ersättningen
skulle utgå efter indelningsverket, km-kle-contracten
oell öfriga gällande författningar, så är det troligt , att man
framdeles, likasom nu, skulle tvista om hvad sorn är knek-’
teeontractens och förfnltningarnes mening. Om arineVns
exercis då skulle ligga nere, under det att dessa tvister ginge
instanserna igenom, så komnie Riket alt lida brist på exerceradl
folk. Följden af denna reglering blefve, att de sorn
mottagit sina hemman med de åligganden , som nu vidlåda
desamma, och hvilka naturligtvis tagits i beräkning vid bestammandet
af köpeskillingen, befriades från dessa skyldigheter,
hvilka deremot diabbade säteriägare, städernes innevånare
samt embets- oeb tjenstemän Jag hemställer, om
det vore billigt? Jag måste således vidblifva den mening jag
yttrade förra gången, nemi. ali, som de nu gällande mötespassevolnnce-conti
nelen icke upphöra förrän med år 1844 -  oell nästa lagtima riksdag inträffar i böl jan af ur 1845 , R.
St. måtte hos k M. i urul. begära undersökning emedlertid
om några och hvilka rust- eller rotehållare befinnas för
närvar, betungade med drygare åligganden än vederbör, samt
att, om lindring eller jemkning behöfves, K. W. mätte derom
göia nåd. framställning till Rikets näst sammanträdande
Ständer; men som ett sådant beslut af R. o. Ad. icke skulle
leda till någon påföljd, enär ett Stånd beslutat att medgifva
allt hvad StatsUlsk. föreslagit, och tvänne Stånd att medgifva
hälften deraf: så tillstyrker jag, alt R. o. Ad., för att
ej gå längre än hvartill man är nödsakad, uti ett oriktigt
förfärande icke måtte sträcka sitt beslut vidare än Presteoch
borgareSt:n gjort; hvarföre jag såsom contra-propos.
till StatsU lsk:s betänk, begär bifall till Preste-och BorgareSt:?
beslut, på sätt Frih. Boye och Hr Edephjeltp förut
begärt.
Frih. von Kraemer, Robert: Jag hyser ej de ljusa
förhoppningar, som andra talare äga i afseende på de blifvande
anslagen till armeens vapenöfningar; jag tror tvertom,
att de blifva afundade, men i annan bemärkelse än den
värde talaren åsyftat, som nämnde detta ord. Hvad sjelfva
aken beträffar, så vill jag förklara, att jag, hellre än ott
284
Den 23 N o v c m t> e r f. m.
vidtaga en sådan halfmesure, sm» de tvenne Stånd , hvilka
beslutat halfva mölespassevolancens bibehållande, hvilket efter
min öfvertygelse måste menligt invei ka på arineens tjenstbarhet,
voterar för bifall till Utsk:s hetånk. i dess helhet.
Frih. Ridderstolpe: Jag begärde ordet, i anledn. af
Hr von Harlmansdortfs yttrande, att i oteringsbördan i sig
sjelf icke vore särdeles betungande, enär soldaten för ringa
lega kan erhållas. I min ort kan man beräkna legan och
öfriga omkostnaderna till i oo r:dr b:co. hvilket jag anser
temmeligen drygt. Soldalen får vanligtvis 5o r:dr b:co sorn
soldatlegocassan består honom. Vi hafva den lyckan att
äga en sådan cassa, hvarigenom rekryteringen underlättas.
Denna cassa har, genom ett klokt handhafvande, stigit till
det capital, att den medgifver utbetalning af omlörmälda
summa vid hvarje varancé, Utom dessa 5o rtdr erhåller
rekryten vanligtvis en ko och ett par får, så att sammanlagda
beloppet merendels utgör den summan jag nämnde, eller
100 r:dr b:eo, stundom något mera men aldrig mindre.
Efter jag har ordet, torde det tillåtas mig, i anledn. af Frih.
Boyes ädelmodiga löfte att icke vilja besvära med votering,
få erinra om det gamla ordspråket, som jag nu påminner
(nig) att en fluga gör ingen sommar.
Frill. Leijonhufvud, Abraham: När denna fråga
första gången förevar, framställde jag åtskilliga anmärkn:r
mot Utsk:s betänk., icke derföre att jag någonsin tvekat om
billigheten och rättvisan af passevolancens öfvei flyIlning från
rust- och rotehållarne till något annat; men jag betraktar
saken juridiskt och anser det för ett contrnct, som bör gälla
intill dess alla vederbör, öfverenskommit 0111 dess upphäfvande.
Denna åsigt tycktes äfven göra sig gällande hos
pluralileten, då betänk, återremitterades. Sedan dess hafva
förhållandena betydligen fö/ändrat sig, ty trenne Stånd hafva
antagit att conlractet icke bör gälla. Jag tyder nemi.
sålunda deras beslut, enär två Stånd sagt, att nedsättning
lill hälften rnå äga rum, och del tredje Ståndet medgifvit
total nedsättning. Jag tror också, alt contracten icke få anses
såsom förbindande, mera derföre att åtskiilige talare,
tillhörande det högre militärbefälet, förklarat sig vara af
den tanken. Vid sådant förevetande, anser jag tvistefrågan
yara den, huruvida passevolancen bör nedsättas till hullten
eller alldeles försvinna. I rättegångsväg (innes visserligen
en form, sorn man gerna begagnar, nemi. att dela tvisteparken
midt i til; men i principfrågor är jag af den tanken,
att någon jemkning icke kan existera. Hvad som är rätt
och billigt, måste göras helt och hållet. Jag tror således,
att i förevarande fall, och när man betraktar historiken af
passevolancens tillkomst samt de obehagliga intryck, som
finnas mot det sätt hvarpå passevolancen utgöres, man icke
bör äga någon anledn, att sätta sig emot antagande af Utk:s
betänk, i sin helhet, med de modificationef och redaclions
-
Den a5 November f. m.
u85
förändringar sorn Hr Lefren föreslagit. Jag skulle icke hafva
besvärat R. o. Ad. med nfhörandet af detta yttrande,
om det icke varit ett åliggande för mig att redovisa, hvarföre
jag nu hyser annan åsigt än förra gången målet förevar.
Förhållandet är nemi. helt och hållet annorlunda.
Frih. Cederström, Jacob: För R. o. Ad. har blifvit
uppläst anledningen till denna frågas uppkomst vid 1828
års riksdag och dåvar. StatsTJtskrs utlåt., grundadt på liand*
lingar och facla. Det popularitetsförsök, som då gjordes af
ledamöter i Konungens rådkammare Iros det Hederv. BondeSl.
, lyckades ingalunda. Nu söker StatsUtsk. popularitet
på samma håll, genom del satt, hvarpå Utsk. behandlat
denna fråga. Jag karr icke godkänna hvad StatsUtsk. yttrat.
Rältsvidrigt finner jag att öfverflytta en skyldighet
från rust- och rotchållarne på bevillningen. Allin, hevi11—
ningen utgöres af hvarje Svensk man, samt af den jord, som
icke deltager i rust- och rotehållet. Alt påliigga de sednare
bördor, sorn tillhöra rust- och rotehållarne, är och förblifver
lätlsstridigl. Det är icke bland de minsta egenheterna
vid denna riksdag, att man söker hvälfva skyldigheter
från den ena medborgareclassen på den andra, utan afseende
på följderna, då frågan blir alt fylla statsbehofven. Afsigten
tyckes egentligen gå derpå ut, att vid en kommande
riksdag kunna vägra skatter, hvilka man icke förut kunnat
vägra; ty orrliden är tjenstbar' i Konungens händer efter
indelningsverket; men den blcfve det icke, då det vore beroende
af StatsUtsk. att föreslå och af R. St. att bifalla
nedsättning tili de bidrag , som tillhöra inrättningen och
ar n nödvändiga för att kunna hafva armeen användbar. Sedan
Irenne Stand beslutat ali nedsättning skall ske, får jag emot
detta i strid med bo §:n Reg.Ftn fattade beslut nedlägga
ruin pinie.t. Nämnda § stadgar nemi., ali krigsmakten till
häst och fot så väl som båtsmanshållet af rotering och indelning
förblifver vid de med landet och städerna upprättade
contract och indelningsverk, hvilka till deras hufvudgrunder
skola vara orubbade, intill dess Konungen och R.
St. finna nödigt att någon ändring deruti samfäldt göra.
Konungens rättighet att vägra sanction på R. Sits förslag
till förändring af hufvudgrunderna för indelningsverket ur
således tydlig och klar; och det föregående Ständers beslut,
som stadgai' alt passevolaneen skall fortgå till 1844- ’ ^an
icke lagligen rubbas af den ena statsmakten titan den ane
dras sanction. Jag ber att härvid särskildt få göra den rättelse,
alt i betänk. N:o finnes tillstyrkt, att målet skulle
underställas K. M:s sanction, hvilket undgått min uppmärksamhet,
så alt min anmärkn i detta hänseende kommer alt
för falla. 1 öfrigt får jag förklara, att då Hr von Har tmansdorff
tillstyrkt R. o. Ad. att instämma med de tvänne Stånd
som beslutat passevolancens nedsättning till halfva belop-’
pel; så anser jag deremot, att då man vill göra en lältsvi
-
aSG
D «n a5 N o v e m Ij « r f. m.
drighet, så bör raan görn den fullständigt och kullerbytta
kusta sig fram genom att bifalla Utskts räitsvidriga förslag
i sin helhet.
Gr. Horn: Jag har icke väntat, att en ledamot inora
R. o. Ad. skulle, med åberopandet af SlalsUtsk:s utlåt, vid
1828 års riksdag, föra oss in på den bana, som då beträddes,
såsom jag tror, icke lill landets fromma, och måhända
på andra sidan åter framkalla de yttranden, sora jag tror
fullständigt vederlägga det åberopade Utsk:s uppgifter. Om
denna discussion i hela sin vidd skulle ånyo lör 11. o. Ad.
framdragas, tviflan jag icke att del skulle visa sig på hvilka
sophismer Utsk. vid 1828 års riksdag grundade sina satser.
En värd ledamot har yttrat, att det var på facta och handlingar,
som Utsk. stödde sitt tillstyrkande, och det synes
som om Hr von Hartmansdorff delade denna åsigt. Jag tordea
få återföra i R. o. Ad:s minne, alt de facta och handlingar,
sora 1828 års StatsUlsk. lagt lill grund för sitt tillstyrkande,
bestodo hufvudsakligen uti de auctoriteters yttranden
och uppgifter, som Utsk. åberopade, och som egentligen
icke voro annat än uppgifter på behofven för armeens
exercis. Jag tror icke, att dessa behof jäfvades. Man bestrider
icke nödvändigheten af armeens exercis; men man
bestrider, att dessa vapenöfningar skola bekostas af rust- och
rotehållarne. På Hr von Hartmansdorff* begäran upplästes
äfven ett yttrande af mig, deruti jag calculerade behofvet
för vapenöfningarna till 100,000 r:dr. Det skulle synas för
11. o. Ad. nära nog som en löjlighet, 0111 denna uppgift finge
passera utan förklaring af mig; och jag får då nämna,
att denna uppgift grundar sig på en undersökning i Kammarrätten
af handlingar ronde passevolancernedel, hvaraf
visat sig, att den del af vapenöfningarna, som kunde anses
tillhöra rust- och rotehållarne, verkligen icke i rundt tal
öfversteg 100,000 r:dr; emedan rotehållare!! icke hade att
göra tued soldatens marsch utom regementets stånd, ännu
mindre med Generalstabens aflöning m. m. Man har påstått,
att den gamla häfden, enl. hvilken rotehållarne bekosta
soldatens underhåll, vore ett onus, hvarifrån rotehållarne
icke kunde rättsenlig! befrias till andra medborgares betungande.
Jag medgifver, att i händelse Staten vore belåten
med armeens öfvande, såsom indelningsverket bestämmer, nemi.
att regil ska11 samlas nied matsäckar, så kunde satsen äga bestånd;
men när Staten förklarar sig icke kunna vara belåten
med det underhållssättet, och det på goda grunder, så anser
jag också ingen förbindelse mera åligga rotehållarne att
med contant ersätta Staten den matsäck, sora de väl icke
förbundit sig att lenina men hvarmed soldalen är för pl ig t ad
att sig förse. Möjligen kunde det pä rättsgrunder åläggas
rotehållarne att förse soldaterna med matsäckar, men omöjligen
kunna de åläggas att i stället utgifva contant afgift
till Staten. Nu har man ansett mötespassevolanceafgiften
Den a5 November f. ut
-
grundad på ett contract, ehuru i sednare tider något contract
emcliau Slaten samt rust- och rotehållarne icke blifvit
ingånget, sorn berättigar Slaten att upptaga contant ersättning
för underhållet; ty det är ett R. St:s beslut, att så
skall ske, och delta beslut om en särskild beskattning bör
icke kunna vara gällande längre än från den ena riksdagen
till den andra. Då nu denna beskattning rättvisligen kan
höfvas vid denna riksdag, oansedt den anses grundad på
contract, så inser jag ej att R. St. i det firl let kunna äga något
band på sig, eller att R. St. kunna vara i behof alt inhemta
den andra contrahentens medgifvande för att upphäfva
skatten. Jag tror således, att, i händelse R. St. önska
bibehålla ammen i tjenstbart skick, så böra de skynda
sig att upphäfva det s. k. contractet och öfverlemna i Konungens
händer en erforderlig summa för arme'ens exercis;
ty 0111 det icke sker nu, utan man afvaktar det s. k. conträdets
tilländagående, så är det troligt alt de icke kunna
förnyas, och då inträder det gamla förhållandet, alt armeen
mäste samlas med matsäckar. Jag tviflan på att man mera
försöker åstadkomma ett sådant contract, som nu är i fråga
att upphäfvas; och örn detta icke sker nu, loide det sedermera
blifva svårare att på allmänna bevilluingen öfverflytta
den summa, som erfordras för a rumeus vapenöfningar. Jag
anser således den utväg, sorn StatsUtsk. tillstyrkt, alldeles
nödvändig och tillstyrker derföre dess antagande.
H. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm, Gust.: Mig vore det
ganska angenämt att, jemte den allmänna och enskildta fördel
jag med mill förra anförande afsett, äfven kunnat bereda
mig blott en del af det rykte för sanntl populära åsigter,
1828 års Statsråd rättvisligen förtjent. Jag anförde hurusom
jag hyste den fullkomligaste trygghet i afseende på
armeens vapenöfningar, och denna trygghet fotade jag på
allmänna grunder. Till ytterligare lugnande mot de farhågor,
som jag nu i detta hänseende hört yttras, torde det
tillåtas mig få anföra det förbehåll, som Utsk. fästat vid
sitt förslag. Uti betänk. N:o 52 läser jag nemi.: ”att vid
'Terörde förändring fastes det villkor, att, derest R. St. vid
”en blifvande riksdag skulle borttaga eller nedsätta det nu
”föreslagna möteskostnadsanslaget under förut omförmälda
''belopp, K. M. dä må vara oförhindrad att, i stället för
"samma anslag, fordra uppfyllandet af de skyldigheter, som
"i afseende å soldaternes transporterande till och underhåll
"vid möten enl. indelningsverk och knektecontract, jemte
"öfriga gällande författningar, vederbörande åligga.’’ Vidare
beter det uti betänk. N:o 212: ”På grund af hvad Utsk.
"sålunda anfort, har Utsk. funnit sig böra till alla delar vidblifva
hvad uti det förut afgifna utlåt, är vordet hemstäldt.’’
Jag framhärdar i mitt förra tillstyrkande.
Hr Frih. o. Landtm, tillkännagaf, att plenum kornme
att fortsättas på eftermiddagen kl. 6.
a88
Den a5 November f. m.
Gr. Posse, Fredr. Salomon: Uti detta ämne är redan
så mycket anfördt, att hvad jag skulle vilja yttra endast
komme att onödigtvis upptaga R. o. Ad:s lid; hvarföre
jag inskränker mig till att endast förena mig med dem,
hvilka biträdt Utsk:s förslag. Jag gör det i den fulla öfvertygelse,
att arméens tjenstbarhet skulle blifva förminskad,
derest, vid knektecontractens slut, en återgång skulle ske
till det förhållande, som förut existerat.
Frih. von Schulzenheim, David: I hufvudsaken
är redan af flera talare, hvilka tänka lika med mig, så mycket
ordadt, alt för mig endast åsers tår alt löi klara, det jag
förenar mig med dem, hvilka tillstyrkt bifall till Utsk:s förevar.
betänkande. Jag begärde ordet vid det tillfälle, då
jag hörde en värd talare såsom popularitetsförsök stämpla
Konungens dåvar. rådgifvares underd. tillstyrkande, att till
R. St. framställa förslag om ett sådant förfogande med mötespassevolancen,
som nu af Utsk. blifvit tillstyrkt. Jag har
i allmänhet trott, att då klara och enkla för hvar och en
fattliga orsaker finnas till någon företeelse, vare sig i den
fysiska eller moraliska verlden, kunde och borde man nöja
sig med att inse och erkänna det enkla sambandet emellan
den klara orsaken och dess effect. Jag tror således, med
tillämpning af denna allmänna sats på närvar, fall, att då
ledamöterne af Konungens dåvar. Statsråd, uti deras till
Statsrådets prot. afgifna rind. tillstyrkande, anfört hvad
de åtminstone ansågo som tillräckliga skäl för hvad som
då af dem till K. M. hemställdes, är det också minst sagdt
öfverflödigt att bakom denna deras uttryckta öfvertygelse
vilja uppleta några andra orsaker för rådgifvarnes tillstyrkande.
Hvad mig enskildt beträffar, vågar jag försäkra, att
jag vid det tillfallet endast afsåg saken, likasom jag vid alla
tillfällen skall städse bemöda mig att blott se sak. För mitt
handlingssätt vågar jag försäkra, alt ingenting har varit mera
främmande än sträfvandet efter popularitet, nemi. den slags
popularitet som måste sökas. Annat ar den välförtjenta popularitet,
som sjelfmant infinner sig för den som i sitt handlingssätt
följt sin öfvertygelse och derigenom handlat rätt,
såvidt det legat inom gränsen af mensklig förmåga. Detta
är den enda förklaring jag trott mig böra afgifva i anledn.
af den värde talarens yttrande, hvarpå denna erinran har
afseende.
Hr Printzensköld, Carl: Efter de många yttranden,
som blifvit afgifna för bifall till StatsUtsk:s förslag,
lär det föga löna mödan att yttra sig i motsatt syftning.
Da jag likväl anser för min pligt alt tillkännagifva mina
tankar i detta ämne, får jag förklara, att jag är förekommen
af Hr von Hartmansdorff, som så fullständigt utredt
det rätlsvidriga i förslaget, att jag icke har något alt tillägga.
Den a5 November f. m.
Jag lyckönskar emedlertid rust-oell rotehållarne, som härigenom
få en present af It. St. utaf ett capital, som icke
blir så obetydligt, när nian förvandlar 176,000 r:dr till capital
efter 6 proc. ränta. Detta är en vacker generositet
mot rust- och rotehållarne; skada blott att den sker på andra
skattskyldige medborgares bekostnad. Jag är sjelf både
rust- och rotehållare, men anser mig dock icke böra erhålla
en sådan present till andra medborgares betungande.
H. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm, Carl Axel: Jag skulle
icke hafva brutit den långa tystnad, jag iakttagit under riksdagen,
om icke en värd talare, sorn i öfiigt äger min aktning,
nu mot sin vana gått tolf år tillbaka för att kasta
skugga på dåvar. embetsmäns handlingssätt. Jag menar min
värde vän, Frih. Cederström, som velat stämpla dåvar.
Statsrådets tillstyrkande med namnet popularitetsbegär. Jag
vill icke upprepa Frih. von Schulzenlieims ganska riktiga
antnärkn., alt det gifves popularitet, som hvarje hederlig
man bör eftersträfva, och hvilket jag äfven gjort, ehuru litet
det lyckats mig. Hvad bufvudsaken beträffar, så tänker
jag icke mera yttra mig derom. Jag har en gång yttrat
min tanke deruti , och vill icke ånyo blottställa mig
för beskyllningen att jaga efter popularitet.
Hr von Hartmansdorff: Min uppmärksamhet har
blifvit fästad på en omständighet, som jag förbisåg förra
gången jag bade ordet. Uti betänk. N:o 02 står det nemi.,
alt ett anslag af 176,000 r:dr i rundt tal skulle ifrån och
med nästa år uti riksstaten uppföras, till bestridande af de
kostnader, hvartill nyssomförmälda afgift varit afsedd. Men
jag vill påminna mig, alt vid ämnets förra föredragning en
ledamot erinrade, alt någon del af mötespassevolance-medlen
blifvit använd till att öka aflöningen för ett departement i
K. Krigs-collrm. I sådan händelse lärer en lika stor
brist komma att uppstå i detta departements behof, som det
belopp, hvarmed passevolance-medlen hittills varit för nämnda
ändamål använda. I öfrigt anser jag mig böra upptaga
ett under öfverlaggningen fäldt uttryck, alldenstund detsamma
kommit under någon räfst. Ordföranden i StatsUtsk. har
nemi. förklarat, att 1829 års StatsUtsk. begagnat sophisrner.
Om det är tillåtet att yttra sig så om sina företrädare, så
lärer förmodligen samma ordför. icke hafva något emot,
derest man tänker, om än icke säger, detsamma om nuvar.
Statsutskott. Jag finner med bekymmer, att nästan alla äldre
militärer önska den ifrågavar. förändringen uti sättet
att underhålla Kronans manskap vid möten, under förhoppning
att dermed göra arnieens vapenöfningar en tjenst. Jag
vilt önska att så måtte ske, och att de icke måtte få upplefva
den dag, då R. St:s vägran att bevilja hvad som för
arme'ens vapenöfningar behöfves, kommer dem att ångra
17 H. 37
ago
Den a5 November f. tn.
livad de nu så beredvilligt medgifva. De yngre torde nog
komma att få erfara de bittra följderna af närvar, ögonblicks
förtroende till den ovissa förutsättningen , att pluraliteten
utaf Representationen skall äga förmågan att under sin rätta
synpunkt betrakta sådana samhällsangelägenheter som denna.
Hr von Troil: Jag anmälte mig, då Hr von Hartmansdorff
slutade sitt förra yttrande. Jag gjorde det, emedan
jag kände mig något förundrad öfver att finna den ledamot,
som under riksdagens lopp så ifrigt fordrat nästan
alla möjliga anslag, nu uppträda, för att hindra det första,
som påkallas för att lindra jordbrukets bördor. Jag har
icke kunnat finna de af honom anförda skäl bevisande. Han
började med att låta uppläsa 1828 års StatsUtskts betänk.,
och yttrade sedermera, att det förhållande, som då ägde
rum, ännu fortfar. Jag lemnar i sitt värde hvad de då anförda
skälen kunna betyda; men samma förhållande äger
icke rum nu sorn då. En väsendtlig skilnad är synbar för
alla, nemi. Statens olika tillgångar nu och då; hvilket minst
bort hafva blifvit förbisedt af den, som sjelf så noga beräknat
desamma och utgifvit en afhandling derom, hvilken blifvit
spridd så väl inom RiksSt:n som olver hela landet. Vid
1828 års riksdag voro tillgångarna icke större, än att flera
behof måste lemnäs ouppfyllda, hvarjemte Staten nödgades
öka sin skuld. Nu deremot gifves det ingen, och aldraminst
bör det kunna vara Hr von Hartmansdorff, som befarar
att tillgångar icke skola finnas för det nya anslaget,
utan att öka bevillningen. Hr von Hartmansdorff bestrider
beviljandet af den föreslagna lindringen , derföre att rostoch
rotehållarnes skyldigheter icke blifva tyngre nu än förr,
ulan tvertom, enär man numera icke såsom tillförene behöfver
sjelf rida för rusthållet. Detta har visserligen fordom
ägt rum, nemi. i slutet af Carl Xllts tid, derföre att knappast
någon fanns att lega, och den som fanns var altför
dyrlegd. Jag vill icke förmoda, att Hr von Hartmansdorffs
mening är att återföra oss till ett förhållande, då ödelagda
hemman hörde till ordningen för dagen, då rusthållet öfvergafs,
derföre att man icke mäktade fullgöra de dermed
förknippade åligganden. Det är sannt hvad Hr von Hartmansdorff
uppgifvit, att Konung Carl XI åsyftade alt göra armeens
tillvaro oberoende af statscassans tillstånd; men han
kunde icke göra den oberoende af rust- och rotehållarnes befintlighet,
och sedan hemmanen voro ödelagda, upphörde rustnings-
och roterings-skyldigheten af sig sjelf. — Vidare har
man sagt, att förslaget åsyftar att göra armeens vapenöfningar
beroende af R. St. och deras förstärkta StatsUtsk.
Sådant är ingalunda förhållandet, och jag hade icke väntat
mig, att en ledamot, som vanligtvis så noga genomläser och
begrundar utskts betänk:n, skulle gjort en framställning, som
icke öfverensstämmer med hvad betänk, innehåller; ty genom
tydliga ordalag, som blifvit upplästa, är K. JM. försäk
-
Den a5 November f. m.
råd om rättigheten alt, derest R. St. vid en blifvande
riksdag skulle borttaga eller nedsätta det nu föreslagna moteskostnads-anslaget,
i stället för samma anslag fordra uppfyllandet
af de skyldigheter, som i afseende å soldaternes
transporterande till celi underhåll vid möten enligt indelningsverk
och knektecontract jemte öfriga gällande författningar
vederbörande åligga. Det är samma rättighet K. M
vid nästa riksdag äger, ifall icke något beslut vid denna
riksdag tages om ändring i afseende på mölespassevolancens
utgörande. De nu gällande contracten tilländagå före nästa
riksdag, och föga anledn. gifves för den förmodan, alt de
skola kunna förnyas på sätt som skedde vid 18,12 och 1828
årens riksdagar, i följd hvaraf, derest närv. betänk, icke
skulle öfvergå till gällande förordning, förhållandet blir sådant,
att arméen, på sätt som fordomdags ägde rum, kommer
alt med matsäckar inställa sig vid mötena; men jag
bekänner, att jag, såsom ledamot af armeen, är mycket partisk
för att dess öfning icke måtte fä bero af matsäcken, utan
att Sverige äfven i detta hänseende måtte tillegna sig ett mera
ny - europeisk t och mera ändamålsenligt skick; och sannolikheten
alt erhålla det är ojemförligt mycket större, om Utskts betänk,
bifalles, än om det afslås. I händelse R. o. Ad. icke skulle
bifalla Utskrs betänk., anhåller jag att det mätte blifva i sin
helhet afslaget. Såsom ledamot af Ståndet, finnér jag mig
uppmanad att för Ståndets eget anseende yrka det; ty genom
bifall till halfva passevolancens borttagande, i öfverensstämmelse
med Preste- och BorgareSt:ns beslut, skulle
R. o. Ad. icke åstadkomma någon förändring i resultatet,
emedan Irenne stånd redan hafva beslutat halfva mötespassevolancens
borttagande, hvadan man således skulle kunna påstå,
alt R. o. Ad., som, då målet första gången förevar, visat
så ringa benägenhet att bifalla Utskis förslag, numera
hade antagit den halfva utvägen, blott derföre alt den icke
kunde af R. o Ad. förekommas, samt emedan R. o. Ad.
icke ville öppet uttala sin vägran, då något ändamål dermed
icke kunde vinnas. Sådant anser jag icke förenligt med det
anseende, grundadt på riddersmanna-öppenhet och ärlighet,
som detta Stånd från urminnes lider alltid ägt, och utgör
det dyrbara arf, det har att lemna åt kommande sUigten.
I händelse af votering, kommer jag derföre att yrka, det
contra-propos:n må innefatta fullkomligt afslag på betänkandet.
Hr Munck af Rosenschöld: Hr von Hartmansdorff
har påstått, att det är begärligheten efter landtegendomar
och dessas i följd deraf höga pris, men ej de onera, hvaraf
jorden är tryckt, som vållar, att jordbruket gifver mindre
behållning än andra näringar. För min del tror jag, alt
grunden härtill bör sökas uti begge dessa förenämnda orsaker;
ty lika liletsom jag kan neka, att behållningen skulle blifva
Den 25 November f. m.
större, derest egendomspriset vore lägre men ulsky Lierna
desamma, lika litet torde Hr von Hartmansdorff å sin sida
kunna bestrida, att behållningen skulle blifva större, om fastighetspriset
vore detsamma men utskylderna mindre. Det
ena, eller alt lätta de jordbruket tryckande bördorna, står
i vår makt att göra; det andra, eller att förekomma, att
någon, vare sig af misscaleul eller derföre att lian, fruktande
penningens valvalion, önskar att äga sin förmögenhet
uti något af så conlinuerligt värde sorn jord, gifven
mer för densamma än den är vard, ligger utom vår förmåga.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, då Utskts betänk,
innehölle flera särskilda punkter, och olika förslag i anledn.
af en och annan af dem blifvit framställda, om IL o. Ad.
skulle finna lämpligt, att särskilda propostr å de särskilda
punkterna blefve framställda.
Ropades jo.
Hr Frih. o. Landtm, uppläste derefter Utskts i början
af 4;de sidan i betänk. N:o 52 afgifna yttrande, hvarigenom
Ulsk. afstyrker fouragepassevolance-afgiftens upphörande.
Denna punkt blef af R. o. Ad. bifallen.
Hr Landtm, uppläste derefter Utskts å sista raderna
af samma sida afgifna tillstyrkande om mötespassevoloneeli
fg litens upphörande, och uppförande å riksstalen af en
summa af 176,000 r:dr, att utgå till bestridande af de kostnader,
hvartill mötespassevolance-afgiften varit afsedd.
DA Hr Frill. o. Landtm, började framställa propos.
tili bifall af denna punkt, anmälte sig
Frih. Sprengtporten och yttrade:
Jag får vördsamt hemställa, om icke i samma propos.
nödvändigt mäste inflyta det villkor Etsk. framställt, nemi.
att, i händelse R. St. vid en kommande riksdag skulle borttaga
anslaget, K. M. då må vara oförhindrad att fördra
uppfyllandet af de skyldigheter, som i afseende å soldaternes
transporterande till och underhåll vid möten enligt indelningsverk
och knektecontraet vederbörande åligga.
Hr Lagerheim, Lars Magnus: Jag får till alla
delar förena mig uti Fiili. Sprengtporten framställning, såsom
alldeles oundviklig för dem, som vilja rösta bifall till
betänkandet.
Gr. Lewenhaupt, Mauritz, Hr Lefre'n och H.
Ex. Hr Gr. L öwenhjelm, Gustaf, förenade sig äfven
nied Frih. Sprengtporten.
I anledn. häraf uppläste Hr Frih. o. Landtm. Utsk:s
midt på 5:te sidan i utlåt. N:o 52 gjorda hemställan om
det villkor för beslutet, att K. M. må äga rättighet att,
Den a5 November f. m.
derest det nu föreslagna rnöteskostnadsanslaget vid en blifvande
riksdag skulle boi l tagas eller nedsättas, i stallet för
samma anslag fordra uppfyllandet af de skyldigheter, som
i afseende å soldalernes transporterande till oell underhåll
vid möten vederbörande åligga ; och fästade. Hr Landtm,
härvid uppmärksamheten deruppå, att Hr Lefre'n yrkat, att
ordet ”manskapets” har borde begagnas i stället lör ordet
”soldaterneshemställande Hr Landtm, nu först, om R. o. Ad.
behagade bifalla denna ordförändring.
Ropades ja.
Ilr Landtm, hemställde derefter, om R. o. Ad., under
iakttagande af nyssbeslutade ordförändring, behagade bifalla
Ulsk:s nyss upplästa förslag, ej mindre om niölespassevolance-afgiftens
upphörande och en motsvarande summas uppförande
ä riksstalen, an 0111 villkoret lör denna förändring.
Ropades starka ja, blandade med ett eller annat nej.
Då Hr Landtm, i anledn. häraf förklarade, det lian
funnit ja hafva öfverröstat nej, begärde
Hr von Hartmansdorff votering.
Hr von Troil: Sedan votering är begärd, yrkar jag
att contra-proposm måtte blifva afdag på Utsk:s betänkande.
Hr von Hartmansdorff: Jag har redan tillkännagifva
hvilken conlra-propos. jag begär, nemi. antagande af
PresteStis beslut.
Hr Printzensköld: Äfven jag anhåller, att PresleSl:s
beslut måste blifva contra-proposition.
Hr Tersmeden: Då jag förra gången hade ordet, yttrade
jag, ehuru jag biträdde betänk, i dess helhet, att, i
händelse voteringen skulle ske, borde contra-proposm blifva
afslag på betänk. Jag gjorde det, emedan jag trodde att
ganska litet vore vunnet i militäriskt hänseende, om man
bifaller hälften och icke det hela; ty när passevolancecontraeten
0111 några få år upphöra, skulle hälften utgå i contant,
och rust- och rotehållarne lemna matsäckar för andra
hälften; men som sådant endast skulle leda till oreda, anhåller
jag att contra-proposm måtte blifva afslag på betänkandet.
H. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm, Gustaf: Jag förenar
mig med Hr von Troil om den contra-propos. han föreslagit.
Jag anser StatsUtsk:s förslag ganska nyttigt med det
af Utsk. dervid såsom princip fästade villkor. Skulle det
icke gå igenom, så bör Hr von Troils contra-propos. antagas.
Frih. Boye: Ehuru jag afsagt mig rättigheten alt deltaga
i voteringen, är forinfrågan likväl ingalunda för mig
likgilltig. Här hafva blifvit begärda 2:ne contra-proposlr. Om
ingendera vill vika, måste man votera om contra-proposition.
394
D « n 25 November f. m.
Hr von Troil: Jag anhåller blott, att propos. måtte
framställas till antagande af den contra-propos. jag be»
gärt. Jag tror att jag var den förste, som uppgaf förslag
till contra-proposition.
H. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm, Gustaf: Det har ingalunda
kunnat vara min afsigt att vilja förqväfva någon
mening, och jag får derföre förklara att jag finnér del nödvändigt
att votera om contra-proposition.
Hr von Hartmansdorff:: Då fråga är alt välja endast
emellan tvänne förslag till contra-propos., kan det visserligen
vara likgilltigt hvilketdera som sättes först eller sist;
men Hr Ridd.Secret:n torde kunna vitsorda, att jag åtminstone
en timme förr än Hr von Troil begärde den contrapropos.
jag vidblifver.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att då fråga uppstått
om hvilken contra-propos. borde antagas, och båda contrapropos:na,
som vore i fråga, verkligen voro motsatta moldén
propos., hvilken borde vara ja-propos. i liufvudsaken; så
vore nu endast fråga att först bestämma hvilkendera contrapropos.
R. o. Ad. behagade godkänna. Den mening , som
först blifvit framställd, vore den , som Frih. Boye i början
af discussionen yttrat , att R. o. Ad. borde instämma uti
Preste- och BorgareSt:ns beslut. Sedermera hade blifvit
yrkadt, att contra-proposm borde blifva till afslag å förslaget.
I den ordning dessa propos:r blifvit begärda, ville Hr
Landtm, nu framställa deni till Ståndets bedömmande, hemställande
nu först, örn R. o. Ad. behagade till contra-propos.
antaga Frih. Boyes förslag om instämmande i Preste- och
BorgareSt:ns beslut.
Ropades starka nej, blandade med några ja.
Då Hr Landtm, i anlcdn. häraf förklarade, det han
trott sig finna, att nej öfverrösta! ja, begärde Hr von Hartmansdorff
votering.
Upplästes till justering och godkändes följande voter:sproposition
:
Den som anser, att contra-propos:n vid den blifvande
voteringen, rör:de mötespassevolancens upphörande och utgående
genom bevillning , skall blifva till instämmande i
Preste- och BorgareSt:ns beslut, voterar
ja;
den det ej vill , voterar
nej;
Vinner nej, kommer contra-proposm att innehålla afslag å
StalsUtsk:s förslag.
Efter voteringens slut, befunnos rösterna hafva utfallit,
som följer:
Ja — 35.
Nej — 120.
Den a5 November f. m.
2g5
Derefter upplästes till justering och godkändes följande
voter:s-propos. i hufvudsaken, nemi. :
Den, som bifaller hvad StatsUtsk. i utlåt. N:o 52 föreslagit,
ej mindre om mötespassevolance-afgiftens upphörande
och en motsvarande summas uppförande å riksstaten, än om
villkoret lör denna förändring, voterar
ia>
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, afslår R. o. Ad. hvad Utsk. i ofvannämnda afseenden
föreslagit.
Efter voteringens slut, befunnos rösterna hafva utfallit,
som följer:
Ja — 124.
Nej — 28.
Uppå derefter framställda särskilda propos:r, blefvo de
återstående punkterna i StatsUtskts utlåt. N:o 02 af R. o. Ad.
bifallna.
Gr. Mörner, Axel Otto: Sedan R. o. Ad. med så
betydlig majoritet antagit StatsUtskts betänk, om mötespassevolancens
öfverflyttande från rust- och rotehållet till
bevillningen, får jag förnya min anhållan , alt detta beslut
måtte meddelas de öfriga båda RiksSt. , hvilka icke förut
fattat enahanda beslut, med anhållan att de mätte sig deruti
förena. Beträffande den fråga, hvarom jag förut talat,
att summan bort förhöjas, så att äfven tillräckliga medel
kunde finnas för rekryt- och remont-exercisen, så vill jag icke
nu yrka derpå, men hoppas, att, då R. St. komma till
bestämmandet af extra-statsregler:n , medel då kunna utfinnas
för ifrågavar. ändamål.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla Gr. Mörners förslag om inbjudning till Presteoch
BorgareSt:n, att instämma i R. o. Ad:s rör:de StatsUtsk:s
utlåt. N:o 52 i dag fattade beslut.
Ropades ja.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. \ till 4 e- m
In
fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Den a5 November e. m.
Onsdagen den a5 November i84o.
Plenum kl. 6 e. 111.
Justerades i prot.utdr. för denna dag f. rn.
Justerades pleni-prot. för den 28 sistl. Oetober f. m.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, alt på föredragningslistan
vore nu närmast i ordningen StatsUtskrs utlåt, rörtde
extra-statsregier:n. Hufvud-utlåt. N:o 354 vöre åtföljdt af
6 andra utlåtm, linder i i It: is A, B, C, D, E och F, hvilka
livartdera behandlade en dass af de anslag, som StatsUtsk.
ansett böra å extra-statsregler:n uppföras. DA hufvudbetänk.
N:o 354 omfattade alla de öfriga och upptoge hufvudsiimman
af hvad de innehålla, ansåg Hr Landtm, det vara
lämpligast, om R. o. Ad. först profvade de särskildta med
bokstäfver utmärkta betänktna och först derefter hufvudbetänkandet.
Hr Landtm, förmodade, att det för Ståndet vore
mera lillfyllestgörande, om, sedan hvarje dass först blifvit
pröfvad , det hela sedermera , sorn omfattade så val tillgångarna
som hufvudsumman af utgifterna, komme under granskning.
Den skedde då med speciel kännedom om de särskilda
detaljer, på hvilka hela betänk, blifvit grundadt; hemställande
Hr Landtm., 0111 R. o. Ad. på dessa skäl nu först ville
för sig låta föredragas utlåt. litt. A.
Bifölls.
I anledn. häraf föredrogs nu StatsUtskcs den 7 och 16
dennes på bordet lagda utlåt. N:o 354 litt- A, i anledn. af
ifrågaställa extra-statsanslag för försvarsverket till lands.
Hr Silfverstolpe, David Wilh., anförde skriftligen
:
Af de bilagor, som åtfölja K. M:s nåd. propos. till
StatsUtsk., angtde statsverkets tillstånd och behof, visar sig,
att Krigs-collegii Artilleri-afdelning, för att complettera fältartilleriet
och gifva fästningsbestyckningen samt kuslförsvaret
ett så vördnadsbjudande skick, att de till alla delar motsvara
deras ändamål, behöfde påräkna ett belopp af omkring
900,000 r:dr. Emedlertid, då af denna summa tillcomplettering
af redskaps-, rid-, anspanns- och stallpersedlar för 10
batterier af nya fältartilleriet, erfordras omkring 48,000 r:dr,
och för de öfriga 6 batterierna circa i3o,ooo r:dr , har K.
M., för det ytterst nödvändiga behofvet, nemi. för att endast
sätta de 6:2?ge, och ingalunda ännu de 1 2:2ége kanon- och
ifcUge granatkanonbatterierna i fullt marschfärdigt skick,
(Hörer lill pag.)
Bilaga.
Beräkning öfver årliga Gevärs-fÖrbr u k n i n g e n.
Gevär för
Regementen och Corpser.
effectiva styr-  kan samt i
reserv.
Summa.
Nu utehafvande gevärs-sorter.
Infanteri-gevär.
Indelta arine'ens rothålls-regementen.
i,i 06
Dal-regementet
Elfsborgs d:o
i, 106
Södermanlands d:o
i,i 06
Wesigötha-Dahls d:o
i,i oh
Skaraborgs d:o
i,i 06
Helsinge d:o
1,106
Med undantag af Uplands och'Sö-
Kronobergs d:o
1,006
dermanlands reg;ten, hvilka innehaf-
lista Lifgrenadier d:o
i,i 5o
j va Svenska gevär, det förra till krigfs-,
Jönköpings d:o
i,ooh
\ det sednare endast till e x erc is - b r u k-
Calmar d;o
• • »
i,oo6
barhet, innehafva alla öfriga reg:ten
Nerikes d:o
690
endast Engelska gevär. Circa ■§■ af
Norra Skånska infanteri d:o
77'
detta belopp utgöras af gevär till krigs-
Södra Skånska d:o d:o
• 99
768
och f af gevär till exercis-bruk.
Bohus-läns regementes aldra bataljon
434
Westmanlands regemente
1,10b
Wermlands infanteri d:o
814
Uplands d:o .
Yärfvade regementen.
1,106
1 6,^93
l,
776
776
Svea Lifgardet
2ldra Lifgardet
; Svenska gevär, till krigsbruk.
Götha Artilleri-regemente, för garnisons-tjenstgöring
Armeen och corporal-skolorna.
480
2,o32
Engelska gevär.
Målskjutnings-gevär
* '99
4,180
4,180
Svenska, af i8i5 års modell.
Åtskilliga regementen och corpser.
Svea Artilleri-regemente
13o
I
Wendes d:o
I 20
1
Landskrona garnisons-compagni
58
/ Äldre Svenska till exercis-bruk.
Pionnier-corpsen å Carlsborg
340
648
I
Beväring-manskapet.
18,85 J
Exercisgevär
• • 99
i8,859
Svenska och Engelska till exercis-bruk.
Gottlands National-beväring.
■
Krigsgevär
Exercisgevär för det yngre manskapet
Jägare-gevär.
Jemtlands Fältjägare-regemente
Westerbottens d:o
6,340
— 1,000
6,340
1,000
Engelska.
Diverse, äldre Svenska och utländska.
600
763
480
1,062
. Svenska Jägare-gevär.
1 Vid Westerbottens reg;te innehaf-
Wermlands d:o
Studsare.
Arme'en utehafver
1,843
f vas gevären på 20 års passevolance från
) år tH41 ? hvaraf i5 år till krigs- och
derefter 5 år till exercis-brukbarhet.
Pistoler.
1,062
Svenska.
Jemtlands Hästjägare
200
Svenska af 1820 års modell.
Lifgardet till häst
44°
D:o af äldre modeller.
Kronprinsens Husar-regemente
63o
1,270
D:o af åtskilliga, dels äldre, dels nyare
modeller.
17 H.
Om nya Svenska gevär till armeen utdelades, hvarigenom längsta tiden för deras uthållighet kunde påräknas, blefve förbrukningen
följande:
Vid indelta armeens rolehålls-reg:ten, hvilka såsom ett minimum måste ute hafva 16,493 gevär, blifver, efter 3o års
förbrukningstid, för hvarje gevär den årliga åtgången  55o gevär.
Efter samma beräkning utgör den årliga förbrukningen af i,843 st. jägare-gevär
61 d.o
Efter d:o d:o blir den årliga åtgången af 1,062 studsare 35-f stycken; men då en studsare i välde motsvarar omkring
3:ne gevär, utföres förbrukningen med  106 d:o
De värfvade regttena utehafva gevär 2,o32 st.
Armeen och corporalskolorna, målskjutningsgevär 4>‘8o „
Summa 6,212 gevär.
Af dessa gevär innehafva Fotgardes-reg:lena de dem tilldelta på 10 års passevolance. Målskjutningsgevären, hvaraf
till de större reg:tena äro utdelade endast 200 st. och till de mindre 100 st., måste af hela reg:tets nummerstyrka
begagnas, och förslitas således hastigt. De upptagas, lika med de värfvade reg:tenas utehafvande gevär,
till 10 års brukningstid; således utföres för 6,212 gevär årligen
621 d:o
Jemtlands Hästjägare innehafva 200 par pistoler, för hvilka räknas 3o års brukningstid; således årliga förbrukningen
6 pär; och som ett pär pistoler i värde motsvarar omkring i-t gevär, utföres  8 d:o
Lifgardet till häst innehar 44° Par pistoler, hvarå, efter 10 års brukningstid, årliga förbrukningen utgör 44 Par<
Kronprinsens Husar-reg:te innehar 63o par pistoler efter durchschnitts-passevolance, med utbyte af TrE om
året; således den årliga förbrukningen  • . 5i par.
Summa 96 par.
hvilka 96 par, efter ofvanstående beräkning, utföras med  128 d.‘o
Gottlands JXational-beväring utehafver 6,34o gevär, hvilka, i anseende till gevärens beskaffenhet (Engelska af sämre
sort), ej kunna beräknas uthålla i mera än 12 år, således årlig förbrukning  028 d:o
Gottlands National-bevärings yngre manskap : 1,000 sl. exercis-gevär på 20 års brukningstid, utföres firl. med 5o gevär.
Bevärings-manskapet vid den öfriga armeen: t8,és5r» gevär, på 20 års brukningstid, utföres årl. med p43 „
Åtskilliga reg:ten och corpser, 648 st. gevär efter samma beräkning
32 „ f
Summa 3,027 gevär.
A 11 111 ii r ki? 1 n g a r.
1:0 Med undantag af hvad beträffar Gottlands National-bevä, |ng; som innehar Engelska gevär af sämre beskaffenhet, är uti
förestående calcul antaget, att hela beväpningen skedde med nya Svenska infanteri-gevär. Skulle samma beväring tilldelas gevär
af sistnämnda sort, kunde den årliga förbrukningen antagas minskad med 211 st. gevär, hvarjemte behofvet af målskjutningsgevär
likaledes minskas i mån som nya Svenska gevär, efter tilländalöpende af nu gällande passevolance-contracter, till armeen utdelas;
likväl kommer detta, i följd af contracterna, alt ske endast ganska långsamt. Emedlertid innehafva för närv. allenast Fotgardesreg:tena
och Uplands reg:te Svenska infanteri-gevär till krigsbruk, det sistnämnda regrtet på passevolance under 3o år (hvarvid gevären
böra underhållas i krigsbrukbai t skick ; 2.5 år). Den öfriga armeen innehar dels Engelska gevär till krigsbruk (inalles
8,835 st.) dels äldre Svenska och Engelska, sistnämnda båda sörjer endast till exercis-brukbarhet. De reg:ten, för hvilka passevolancen
upphör från och med år 1842 t. o. m. år 1848, hafva innehaft gevären fr. o. m. år 1816; alla de öfriga hafva utbekommit
gevär successivt fr. o. m. år 18)2,j af hvilka gevär de Engelska, enligt afslutade passevolance-contracter, till i5 års brukbarhet
för krigs-, och till 5 ars d:6 för exercis-behof, eller lijlsarjjfrians för 20 års brukningstid. Häraf synes, att under de återstående
åren af nu afslutade passevolance-contracter förbrukningen af gevär blir vida större, än uti calculen är upptaget.
2:0 I samma calcul finnes ej heller något beräknadt för tillfälliga förluster, såsom genom pipors sprängning vid skjutning,
genom eldsvådor å soldat-torp, med flera andra orsaker.
3:o Som Staten ej bekostar beväpningen för indelta cavalleriet med undantag af Jemtlands Hästjägare, icke heller för de till
infanteri afsuttna cavalleri-reg:ten, är åtgången af pistoler och gevär för dem ej i calculen intagen. Indelta cavalleriet behöfver
3,4'° par pistoler, och de afsuttna caVal!eri-reg:tena 3,o5i gevär. Enär gevärsfactorierna, i anseende till Kronans beställningar,
ej kunnat ataga sig eller medhinna tillverkningen af pistoler och gevär för rusthålls-regltena, hafva vanligen dessa, emot betalning,
utfått sina behof ur Kronans förråder, hvarigenom alltid den påräknade krigs-depöten minskats, intill dess Kronan för de influtna
medlen hunnit andra gevär, i stället för de utlemnade, anskaffa.
Den a 5 November e. m.
>97
inskränkt siri begäran till det första af dessa belopp, eller
48.000 r:dr, således till ungefär 5 proc. af allt hvad för artilleriet
erfordrades. Nu föreslår StatsUtsk., att dessa 5 proc.
ytterligare med hälften måtte nedsättas, och att endast 5
batterier skola coniplelleras af de 16 ammen beböfver, en
annee, som dessutom ingalunda ar försedd med ett öfverflödigt
artilleri. Följden deraf att på detta sätt inskränka
verkningsförmågan äf ett vapen, som, utan att på något sätt
vilja uppskatta dess nytta öfver verkligheten, af hvarje krigare
såsom behöfligt erkännes, ligger klar för hvar och en.
Utsk. har visserligen erkänt, att nyttan af det af K. M. äskade
anslag ej kunde ifrågasättas; likväl anser Utsk. behofvet
vara ett bland dem, som utan någon svårighet eller ökad
kostnad kunna skyndsamt fyllas, när angelägenheten sådant
påkallar. Må det tillåtas mig yttra ett tvifvel i sistnämnda
afseende. Erfarenheten har visat mig, att, för att erhålla
en god vara, helst en sådan, som icke i allmänhet förekommer,
fordras en ganska betydlig tid, äfven då man förutsätter,
att alla rudimaterie!' redan finnas. När kriget utbryter,
mängfalldigas behofven i hög grad, anslag erfordras till
allt, tiden är knapp, de yttersta ansträngningar kunna vara
otillräckliga , fienden står för dörren — måhända höres
ljudet af hans kanoner förr, än det åf klubban vid upphandlingsaiictionen!
— Jag hemställer derföre, att det minimibelopp
af 48,000 ridr; sorn K. M. för fältartilleriet äskat,
mätte bifallas.
Jag öfvergå!- nu till ett annat ämne, lika vigtigt sorn
det föregående.
K. M. har af R. St. för gevärstillverknihgen begärt
126.000 r:dr om året under 5 år, med tillsammans 630,000
i".dr. StatsUtsk. föreslår ett anslag af 60,000 r:dr om året
att utgå under endast 3:ne år med tillsammans 180,000 r:dr,
enär Utsk. , sedan detsamma förmält sig så väl hafva tagit
i beräkning det antal gevär, som under de sednare åren
vid de särskildta factorierna blifvit förfärdigade, som äfven
fästat afseende å behofvet af ersättning för de gevär , sorn
kunna antagas årligen förslitas, anser gevärstillverkningeh
kunna inskränkas lill 3ooo gevär om året. Jag känner ej
på hvilka grunder Utsk. gjort sina beräkningar, men hvad
jag finner, är, ätt detsamma betydligt missräknat sig, 0111 det
tror, att med 3ooo gevär, ej allenast ersättningen för den
årliga förslitningen skall kunna tillvägabringas, utan äfven
gevärsdepölen för krigsbehof fyllas. Jag äger här elt document
(se bilagan), som skall öfvertyga Utsk., att den årliga
förslitningen, öfver hufvud taget, ej kan beräknas till mindre
än 3ooö st. gevär, hvarvid jag ändå endast gör en låg
beräkning, och jag frågar sedermera: hvarmed skall krigsdepoten
fyllas?
17 H. 38
298
Den a5 November e. ro.
E11 aktad ledamot af detta Stånd, en erfaren man, hvars
vitsord i dessa frågor ingen jäfvnt, har vid ett föreg:de tillfälle
upplyst oss, ali i andra lander beraklitir man 5 gevär
per man, för att kunna fylla alla behof af gevär under ett
krig, helst du reparationer ej kunna hinna lika lort verkställas,
som heister uppstå, då förluster af så inånglälldiga anledntr
förekomma, och då gevär ej kunna i ögonblicket tillverkas,
att dessa förluster ersätta. Vi skola nu emedlertid såsom ett
minimum endast beräkna tre gevär per man. Mine herrar!
då jag till den stående armeen endast lagger tre classen beväring,
äro vi ännu långt ifrån att hafva 2:ne omgångar gevär
för denna styika. Detta ber jag hvar och en behjerta.
Äfven i den händelse, att K. M:s nåd. propos. om ett årligt
anslag af 12.6,000 r:dr till gevärstillverkningen skulle ulan
inskränkning beviljas, åtgår ännu en lång följd af år, — under
betraktande af den beständiga gevärsförbrukningen , så
väl vid armeens gamla stam sorn vid beväringen , — innan
krigsdepoten på alsed t säll kan fyllas, en tiderymd, hvars
vidd det ej må anses lämpligt nu uppgifva. Må det tillåtas
mig fråga: Skulle verkligen någon linnas, som, utan all utsigt
för gevärsdepötens fyllande lill erforderligt belopp med
det af StatsUtsk. afgifna förslag, skulle vilja sätta Piikets försvar
på spel? — I sanning — jag tror del icke.
Någon torde förmena, alt om förråden vid eli krigsutbrott
tömmas, kunna gevär från främmande länder erhållas.
Men af hvad egenskap blifva dessa vapen? Vi hafva derom
fått erfarenhet i de gevär, som vid våra sednasle krig till
Riket inkommit. Och dessutom: skola stora penningesummor
för detta ändamål gå ur landet? Skola ieke, —jag upprepar
det än en gång, — vid ett utbrytande krig, behofven
blifva så mångfalldiga, att icke alla, som sig bör, kunna
fyllas, och svårast de mest kostsamma? Vore det politiskt
och militäriskt klokt, att måhända öfverlemna åt slumpen,
om gevären kunna i Riket inkomma och anlända, innan det
Liefve för sent? Hvarföre förakta att i tid bereda sig för kriget?
Denna visserligen utnötta fråga torde, utan något äfventyr,
än en gång kunna förnyas.
StatsUtsk., som föreslagit 60,000 r:dr om året till anskaffning
af gevär, har dervid endast afsett 3ooo infanterigevärs
tillverkning för samma tid. Men armeen har äfven
behof af pistoler, af studsare, af sablar. Delta behof är äfven
inberäknadt uti det af K. M. äskade anslag. Utsk. har
härför icke något föreslagit; och likväl är beväpning af
eavalleriet och skarpsky Harne lika angelägen som den af
infanteriet.
Sedan K. M. aflät dess nåd. propos., har ett nytt, vigtigt
militärbehof uppstått. Sammanstämmande underrättelser
från främmande länder under loppet af detta år , så väl de
i tryck, som på enskild väg meddelade, gifva vid handen,
att man nu i de flesta Europeiska armeer beslutat sig för
