# ID: svediakorp-gov488
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 148,585
# sentences: 5,300
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Protocoll,
hållna
hos
H ö g 1 o f 1 i g e
Ridderskapet och Adelil
vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm,
År 1840.
Sextonde Häftet.
STOCKHOLM.
Hörbergska Boktryckeriet, i84i.
Måndagen den 2 November 184o.
Plenum kl. io f. tn.
Justerades pleni-prot. för den sistl. Oct. e. m.
Frill. Sprengtporten, Jac. Wilh.: StatsUtskts betänk.
N:o 345, innefattande förslag lill sammanjemkning af de
olika tankar, sorn inom lliksSt;n uppstått i anledn. af de
framställda voterts-propositionerna för förstärkt StatsUtsk.,
har hvilat på R. o. Ad:s bord nära 3:ne veckor, och som
ett längre uppskof med afgörandet af denna fråga möjligen
skulle kunna leda dertill, att icke den nya bevillningen skulle
kunna taga sin början nästa år; så torde R. o. Ad. finna,
att det är nödvändigt, att detta ärende skyndsamt förekommer
till afgörande, på det att StatsUtsk. må komma i tillfälle
att ofördröjligen för Ständerna uppgifva statsbristsumman.
Af detta skäl får jag hemställa till R. o. Ad., att
nu fatta det beslut, att detta ärende, så snart frågan om
representations-förändringen blifvit slutligen pröfvad af R. o.
Ad., måtte förekomma till afgörande och då först uppföras
på föredragn.listan.
lii- Hallenborg, Carl Joli.: Jag förenar mig med
Frih. Sprengtporten.
Hr von Hartmansdorff, A u g.: Jag fattade icke bestämdt
huruvida Frih. Sprengtporten yrkade all betänk, skulle
förekomma redan i dag, i händelse representations-frågan
så tidigt kunde afslutas, eller om det skulle ske i nästa plenum.
Om Frih:n yttrade den sednare meningen, så har jag
intet deremot. Men att företaga frågan i dag, då hvarken
jag eller, såsom jag förmodar, de fleste hafva betänk, med
sig, anser jag vara förhastadt.
Frih. S p r e n g t po r t e n: Jag har ingen anledn. att förmoda,
för att dömtna af gången utaf discussionen ronde representations-förändringen,
att vi skola så hasigt komma till
slut med detta mål, att vi redan i dag skulle kunna komma
i tillfälle alt företaga det ärende, som jag nyss nämnde.
För att emedlertid förtydliga min mening i detta afseende,
får jag förklara, att jag finner mig fullkomligen tillfredsställd
dermed, att detta äiende uppföres först på listan, och
4
Den a November f. m.
blir det första som föredrages i nästa plenum, såvida det
mål då är bragdt till slut, som R. o. Ad. nu har före till
öfverläggning.
R. o. Ad. beslöt att StatsUtsk:s mern. N:o 345 skall
sättas främst på listan i nästa plenum, i händelse pröfningen
af det mål, som nu var under öfverläggning, då vore
bragt till slut.
Fortsattes pröfningen af Coust.Utskrs meni. N:o 38,
angtde National-representationens ombildning.
Frih. Hamilton, Hugo: Den punkt af Hr von Hartmansdorff^!
förslag, som nu förekommer till pröfning, är den,
som rörer formationen af öfre kammaren. Redan i föregrde
plenum hafva många och i mitt tycke vigtiga anmärkntr
blifvit gjorda emot det sätt, hvarpå Hr von Hartmansdorff
tror att den öfre kammaren bör sammansättas. Att nu ingå
i något vidlyftigt yttrande derom , tror jag vara öfverflödigt,
utan får jag blott resumera de hufvudsakliga,
som deremot äro gjorda, nemi. först det, hvaruti jag instämmer,
att då efter Hr von Hartmansdorff^ förslag öfre kammaren
skulle utses helt och hållet af samma val-collegium,
samma delegation från folket, som skall utse den nedre, så
kommer den att utgöra efter min tanke helt och hållet
samma element, uttrycka samma opinion, icke innehålla någon
hejd emot den nedre kammaren, om det skulle 11ehöfvas,
med ett ord blott utgöra den andra delen af samma
kammare med samma opinion. Det är visserligen sanni, och
det skälet har jag anfört såsom försvar för mitt förslag, att
en modification uppkommer derigenom att ledamöterne sitta
för flera riksdagar, men den anser jag icke tillräcklig, om
icke någon annan cathegori bestämmer saken, hvarigenom
man kan hafva någon visshet, att den öfre kammaren utgöres
af bildade och sansade ledamöter, som hafva en större
erfarenhet om ärendena, och som äfven äro utsedde på ett
sätt, som bättre lugnar farhågorna i detta^fali än det nu förevar.
förslaget. Detta visar visserligen icke annat än hvad
jag nogsamt fått erfara förut, att hvarje förslag man framställer,
när man saknar den hasis, hvarpå Ivakammar-systemet
i andra länder är bygdl, måste blifva ofullständigt, och
att det alltid blir mer eller mindre lätt alt deruti upptäcka
brister. Att sådana bär förekomma är således icke underligt,
utan de böra blott tagas i betraktande vid pröfningen, på
det ninn med de elementer, som finnas, må kunna komma lill
del mest ändamålsenliga. Den andra anmärkningen, som är
gjord emot Hr von Hartmansdorff!: förslag och som jag anser
lika vigtig, är alt han, under förmenande att derigenom
göra den öfre kammaren stark, har bestämt, att den skall
bestå af lika antal ledamöter af alla Stånd. Det synes mig
som den styrka han derifrån velat hemta, vore grundad på
Den 2 November f. m.
5
en så fysisk basis, att ändamålet sålunda ej tan vinnas, och
jag tror att en sådan grund ej är den rälta eller användbar
i en sak, der del är fråga om att vinna en moralisk, icke en
fysisk styrka.
För att nu möjligen vinna dessa begge ändamål, som
synas mig förfelade, ifall Hr von Hartmansdorlfs förslag klefve
antaget, bör jagsöka att, så vidt enligt min tankeförmåga
är möjligt, sammanjemka de fordringar, som i delta afseende
blifvit framställda inom Ståndet. Jag skulle då tro,
att hvad som oundgängligen behöfves är i första rummet
en annan, en högre val-instans, än den som utser ledamöter
till den nedre kammaren, och i andra rummet en frihet för
valmännen i denna instans alt få välja på dugligheten, utan
afseende på stånd, och således i olikhet med Hr von Hartmansdorffs
förslag, som fordrar lika antal ledamöter af hvarje
af de 4 eller 5 Stånden. Dessa hegge saker har jag trott, så
godt jag nu kunnat uppställa det, kunna förenas,om man medgåfve
att ett högre val-collegium bildades derigenom ali valmännen
inom Ståndens valdistricter utsago vissa electorer
för hvarje Stånd, hvilka sammanträdde på ett ställe, och gemensamt
eller samfäldt utsåge den öfre kammarens ledamöter,
utan afseende på stånd eller district. Detta rörer valsättet.
Om man sedan kan öfverenskomma om vissa cathegorier,
som inskränka valbarheten, så att man äger någon säkerhet att
valen icke falla utom den ålder eller den samhällsställning,
der man äger rättighet att fordra bildning, kännedom af
allmänna ärenden och stadga; så tror jag att ändamålet vore
så nära vunnet, som i vårt land nu är möjligt. Jag vill
icke ingå i bestämmelsen af de sednare cathegorierna, emedan
det är svårt att så i hast uppgöra dem , och det måhända
är rättast att öfverlemna dessa detaljerat Consl.Utsk.
Jag vidblifver således endast den förut uppgifna föreskriften,
att de valde skola vara 4° år, eller om de äro yngre, hafva
bevistat en riksdag. Jag får nu uppläsa förslaget , sådant
jag anser det ungefär böra blifva, och om någon finner
behof af förändring i redaclionen, underkastar jag mig
naturligtvis gerna rättelse i detaljerna.
Frih. Hamilton uppläste derefter följande:
Vid val af ledamöter lill den äldre kammaren utser
hvarje Stånd inom ett valdistrict 4 ledamöter, eller tillsammans
20, som sammanträda och samfäldt utse till första
riksdagen så mångå ombud som för districtet då skola tili
den äldre kammaren väljas, och tili de derpå följande ett
ombud utan afseende på stånd.
Valbar är den som fyllt 4° år, eller 3o, om han bevistat
en riksdag.
Frih. Hamilton tilläde muntligen:
Jag får vördsamt hemställa till motionären i hufyudfrå
-
6
Den i November f. m.
gan, Hr von Hartmansdorff, huruvida han, på hvilken modificalionen
beror, enär numera icke något nytt förslag
här kan komma till öfverläggning, skulle finna sig benägen
att ingå på en så beskaffad sammanjemkning, som, så
vidt jag kan se, någorlunda svarar emot de olika åsigternas
fordringar i denna fråga.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att han nu först ville
låta uppläsa den punkt i Hr von Ilartmansdorffs förslag,
hvilken nu förekomme i ordningen främst lill R. o. Ad:s
pröfning, till följe af det föredragningssätt, som R. o. Ad.
följt i sista plenum, oell sedan denna punkt i Hr von Hartmansdorff),
förslag blifvit uppläst, finge Hr Landtm., på sätt
flere ledamöter i förra plenum yrkade, äfven låta uppläsa
den punkt i Gr. Spens’s vid Hr von Harlmansdorffs förslag
gjorda anmärkn., som angiuge den punkt, hvilken komme
under R. o. Ad:s öfverläggning.
7:de punkten af Hr von Hartmansdorff)! förslag upplästes
så lydande: "Lednmöterne af deri äldre kammaren väljas
för 5 riksdagar. Vid hvarje sådan afgår ^ af hela antalet,
eller de 5 äldste af hvarje stånd. Åldern beräknas
efter lelnadsåren, så länge någon af den första uppsättningen
är qvar, och sedermera, efter riksdagsmännens inträde i
kammaren.”
Likaledes upplästes den motsvarande punkten i Gr.
Spens’s redaction, så lydande: ”Ledamöterue af den aldie
kammaren väljas för 5 riksdagar. Vid hvarje sådan afgår
.5 af hela antalet, eller de äldste af hvarje Stånd. Åldern
beräknas efter lefnadsåren, så lange någon af den första uppsättningen
är qvar; och sedermera efter riksdagsmännens inträde
i kammaren.”
Hr von Hartmansdorff, A u g. : Sedan H. Ståndet i
förra plenum beslutat, att på den framställning, jag då gjorde,
utesluta alla siffertal ur den första §:u, hvilken omtalade,
att det skulle finnas 5 stånd , så kan hvarken antagas
den redaction, som Gr. Spens uppgifvit, eller den , som jag
föreslagit ; jag tror att de äro ordagrannt lika. De måste
således förfalla. Min framställning blir derföre att, enligt
den redaction jag redan inlemnat till Hr Frih. o. Landtm,
R. o. Ad. måtte förklara såsom sin gemensamma tanke, att
ledamöterne i den äldre kammaren väljas på lika sätt, som
medlemmarne af den yngre; hvilket förslag Eir Landtm,
torde behaga låta uppläsa.
Den af Hr von Hartmansdorff' till Hr Frih. o. Landtm,
aflemnade nya redaction upplästes, så lydande: ”Ledamöterne
i den äldre kammaren väljas på lika salt, som roedlemroarne
af den yngre.”
Hr von Hartmansdorff fortfor derefter:
t)«n a Soreraber f. ra.
7
I afseende på den öfre kammarens sammansättning, har
jag, med anledn. af de många anmärkningar, som dervid
blifvit gjorda, tvekat huru den borde uppgöras, så att Ståndets
önskningar i delta hänseende kunde tillfredsställas. Ehuru
jag varit böjd för att foga mig efter den ena eller andra
jemkningen deruti , så har jag dock slutligen stannat i
den öfvertygelsen att icke kunna tillstyrka någon annan än
den jag redan har gjort. Att vidare tala för mitt förslag,
skulle endast trötta Ståndet, som redan hört den saken så
vidlyftigt afhandlad. Jag skall deremot tillåta mig att göra
några anmärkntr vid Frih. Hamiltons. Det innebär att man
skulle få välja af hvilket Stånd och inom hvilken valkrets
som helst, med eli ord inom hela Riket. Följden deraf
skulle naturligtvis blifva, att i den öfre kammaren möjligen
funnos blott några få ledamöter, kanske ingen af ett stånd.
Kanske blefve BondeSt. alldeles uteslutet derifrån. Detta
skulle, efter min förmening, ej verka dertill att kammaren
finge den större styrka man önskar. Tverlom skulle kammaren
derigenom försvagas. Den andra olägenheten, som
detta förhållande skulle medföra, vore dea, alt då slåndsfrågor
förekomma; så vore del ena ståndet del andra underlägset,
och om ståndsfrågorna, såsom vederbör, skulle komma
att behandlas af det stånd särskildt, som de anginge; så
betydde det visserligen icke mycket om något stånds medlemmar
vore mindre tali ika vid den förberedande öfverläggningen;
men då sjelfva afgörandet t. ex. af ståndens representationsrätt
förekomme i den öfre kammaren och det ifrågavar.
ståndets medlemmar vore antingen till antalet underlägsne
eller, hvad värre vore, alldeles saknades; så öfverlemnar
jag till eder, mine herrar! hurudan behandlingen skulle
blifva, och i alla fall hvad förtroende hon skulle vinna.
Frih. Hamiltons sätt att bilda den öfre kammaren åsyftar
sålunda att på sitt vis införa de allmänna valen inom den
öfre kammaren, när de blifvit uteslutna ur den yngre, och sedan
icke blott R. o. Ad. utan äfven i andra Stånd förklarat sig
för den bestämda stånds-fördelningen vid valen. Jag nödgas
således afstyrka äfven detta Frih. Hamiltons förslag.
Hr Aminoff, Joli. Fredr.: Det ämne, som nu är
under öfverläggning, är, efter min tanke och säkerligen efter
de fleste detta Hus tillhörande medlemmars omdöme, af
den största vigt för framtiden. Att nu på förhand här besluta
öfver Svenska folkets kommande öden och det så hastigt,
som efter måhända ett par timmars öfverläggning, är
åtminstone efter min öfvertygelse icke det rälta. Jag tror alt
delta ämne fordrar en mogen öfverläggning och mycken
sakkännedom, för att beslutet derom skall kunna blifva riktigt.
Vi hafva redan genom ett föregtde beslut, som fattades
i afseende på den yngre kammarens bildande, bundit
våra hander. Jag tog mig då den friheten att för R. o.
s
D c 11 a November f. m.
Ad. tillkännagifva, att jag anser att äfven der borde finnas
så väl den inskränktare, som den mera utsträckta valrätligheten.
Frågan derom är nu afgjord. Skulle vi nu återigen
taga ett beslut såsom Ståndets gemensamma lanke i afseende
på den äldre kammaren, så skulle vi ju binda Utsk. till
en viss del. Jag skulle derföre önska, att R. o. Ad. ej beslutade
något i detta afseende, utan helt och hållet öfverlemnade
till Utsk. att uppgöra ett generelt förslag. Frågan
kommer då tillbaka i sin helhet och Ståndet har då fått
höra äfven de andra Ståndens tankar, hvarefter vi på nytt
få discutera saken. Skulle icke Ii. o. Ad. anse att vi böra
göra denna inskränkning inom oss sjelfva och medgifva en
sådan frihet för Const.Utsk. att uppgöra ett förslag i öfverensstämmelse
med Frih. Sprengtportens förut antagna project
samt med iakttagande af de nämnare bestämmelser vi redan
beslutat; så har jag ingen annan hemställan att göra till R.
o. Ad., än den, att vi i sådant fall likväl icke må besluta huru
de andra stånden skola välja, utan endast huru R. o.
Ad. skall välja. Så länge stånd fortfara, det må vara på 2
eller 4 rinn, linnas också stånds-intressen. Man känner medlemmarne
af sitt eget stånd bättre uti dem som tillhöra de
andra stånden, och bedömmer i följd deraf bättre de förhållanden,
som röra ens eget stånd. Om vi nu skulle bestämma
äfven huru de andra stånden skola välja, så ingå vi
i deras stånds-intressen, och herrarne känna hvar och en,
alt de äro olika med R. o. Ad:s, åtminstone för den nuvar.
tiden. Må vi derföre, i händelse R. o. Ad. ej finner för
godt att öfverlemna förslagets afgörande åt Const.Utsk., endast
besluta om R. o, Ad;s valsätt, och i sådant fall vill
jag i detta afseende förena mig i hvad Gr. Spens föreslagit.
Frih. Boye, Ludv.: Jag har anmält mig för alt i
första rummet få äran framställa mina tankar angrde formen,
och jag har trott, alt sedan R. o. Ad. derom fattat
sitt beslut, skulle det vara lids nog för mig att tala om
sjelfva ämnet. Men innan jag ingår i den första frågan, är
det angeläget för mig alt undanrödja ett hinder, som jag
sjelf lagt, och som jag dessutom finner vara antaget af en
hel mängd utaf detta Stånds ledamöter. Jag hade nemi.
icke nog fullständigt begrepp om Coust.Utsk:s betänkandes
öfverensstämmelse med grundlagen. Jag vill icke klandra,
men derföre att jag icke före delta hade ingått i granskning,
om jag så får säga, i jemförelse emellan grundlagen och
Const.Utskrs betänk., trodde jag mig berättigad till hvad jag
vid närmare granskning finner ligga utom min behörighet.
BondeStrs beslut har fört mig till granskning af grundlagen.
Jag finner der, lika med hvad BondeSt. antagit, att RiksSt:ns
rättighet eller behörighet at bedomina Utsk:s betänk.,
Den 2 November f. m.
9
vidtager icke förr än Ulsk. i ämnets alla frågor afgifvil ett
betänk. Nu förefinnes likväl, att Const.Ulsk. har gifvit intet
annat förslag än en vallag. BondeSt. har mycket klokt
och mycket grundlagsenligt derföre förklarat, att Ståndet
ej ville ingå i bedömmande af något annat än denna vallag,
och för att bedömma ämnets öfriga frågor afbidade det
förslag från Utsk., som först gaf Ståndet behörighet att
yttra sig öfver de öfriga delarna af ämnet. Jag liar under
föreg:de plena hört flera ledamöter, hvilka velat öfverlemna
till Utsk. åtskilliga detalj-frågor. Jag motsatte mig det af
det ivriga, numera finner jag det, af det irriga begrepp, alt
jag trodde Utsk. hafva en rätt att få kännedom om Ståndets
mening i hvarje ämnet tillhörande fråga. När jag nu
ser i grundlagen, att vår behörighet att yttra oss icke vidtager
förr än förslag äro af Utsk. gifna, så finner jag också
alt vi handlat alldeles afvikande från grundlagen, då vi, innan
Utsk. ännu framkommit med annat än en vallag, likväl
öfvergått lil! öfverläggning och beslut ang:de ämnets öfriga
frågor, utan att ännu veta hvad Utsk. derom vill gifva
för förslag. Vi hafva förfarit alldeles afvikande från
grundlagen. Men jag medger, att för den sidan, som vill
hafva oss väl bundna, innan förslagen komma in, var detta
förfarande lättare; ty Utsk. skulle möjligen icke bry sig
om huruvida vi handlat grundlagsenligt eller icke, ulan anse
sig af oss bundet tili händer och lotter. Jemte min reservation
emot detta behandlingssätt, får jag framställa min
önskan, att Ståndet ville öfvergå till ett behandlingssätt, öfverensstämmande
med grundlagen, och det finner jag alldeles
enligt med hvad Hr Aminoff nu framställt. Jag begär
således, att It. o. Ad. ville öfverlemna denna fråga lill Const.-  Utsk., eller rättare sagdt, ville förvänta, ville uppskjuta med
beslutandet i denna fråga, intill dess Coust.Utsk. gifvit oss
ett förslag derom. Det ankommer på Const.Ulsk;s yttrande
om våra hittills tagna beslut äro lagenliga eller icke. I
min tanke hafva de alla afvikit från formen för behandlingssättet,
och jag skall också icke finna mig af dem det aldia
ringaste besvärad, när slutligen Const.Ulsk. inkommer med
ett verkligt förslag, ty ännu hafva vi icke fått något förslag.
Vi hafva gått Const.Ulsk. i förväg och det tillåter
icke grundlagen. Detta i fråga om behandlingssättet. I
fråga 0111 ämnet, ifall R. o. Ad. härå icke gör något afseende,
uther jag mig att vidare få yttra mig.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, i anledn. af Frih. Boyes
anförande, att, enligt hans tanke, detta icke kunde anses annorlunda
än såsom en reservation emot det beslut B. o. Ad.
i delta ämne fattat. Hr Landtm, ansåg det icke kunna inverka
på den blifvande föredragningen af ämnet, beroende
det af R. o. Ad. alt afslå eller icke antaga såsom Ståndets
16 H.
3
io
D«n 2 November f. m.
gemensamma tanke de förslag som blifvit gjorda, men föredragningen
af dem Lomme att fortgå.
Frih. Boye: Underkastande mig helt och hållet Hr
Frih. o. Landtnäs sätt att leda öfverläggningen, får jag likväl
vördsamt erinra, att jag begärt alt R. o. Ad. måtte fatta
det beslut, att uppskjuta med beslutet i denna fråga, intilldess
att Consl.Ulsk. utlåtit sig. Detta är hvad många
ledamöter förut yrkat och livad Hr Aminoff nu hegart
att R. o. Ad. mätte besluta. I öfrigt anhåller jag alt
få nämna några ord i anledn. af Hr AminolFs yttrande , att
R. o. Ad. skulle icke ingå i bedömmande eller något besluta
hvad de andra Stånden angår. Jag finner detta mycket
billigt, om det motsvaras of en lika grannlagenhet af de andra
Stånden, men intilldess jag derom förvissas, kan jag icke
ingå på detta förslag.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Jag anhåller att få
ett ögonblick upptaga R. o. Ad:s lid i fråga om del förslag,
som Hr von Hartmansdorff framställt. Jag tror det icke vara
öfverflödigt alt upprepa skälen, hvilka blifvit sammanblandade
med sä många andra skäl håde mot och med under
de föreglde dagarna, att den tid icke torde vara förspilld,
som användes för alt mern speciell återföra dem i R. o.
Adis minne. Ändamålet med bildandet af en öfre kammare
lärer väl ej kunna vara annai, an att derigenom erhålla andra
elementer inom representationen, än inom den första
kammaren. Då man i den första kammaren vill representera
rlen opinion, som är för stunden gällande, så vill man
i den andra representera en continuilet af opinionen. Man
fordrar der en större erfarenhet, större bildning, mera opartiskhet,
mera lugn, ett slags förmåga alt kunna medla, en
allmännelighet i hildning, en allmännelighet i erfarenhet.
Man fordrar vid den splittring, som möjligen uppstår inom
den yngre kammaren, till följe af de disparata elemenler
hvaraf den är sammansatt, och som måste blifva följden, då
den, såsom R. o. Ad. beslutat, skall sammansättas af 5 Stånd;
man vill, säger jag, i öfre kammaren finna en moderator,
finna en personal, som icke blott afspeglar åsigterna för dagen
i den yngre kammaren, utan som pröfvar dessa, som
har ett tillräckligt anseende, genom sina utmärkta personliga
egenskaper, att kunna bilda en moralisk motvigt emot
de beslut, som i den nedre kammaren kunna fattas. Delta
har jag föreställt mig vara ändamålet med den öfre kammaren.
Om nu detta är ändamålet, hvilket icke den värde
motionären sjelf lärer bestrida, så hemställer jag, om det är
möjligt att kunna bilda en sådan kammare på det sätt som
han föreslagit. Om vi följa Hr von HartmansdorfFs förslag,
innan det ännu var amenderadt, och det är icke amenderadt
i något hufvudsakligt afseende, utan endast i afseende på
några sifFror och ord; så är hans mening för det första den,
Den 2 November f. m.
att ett lika antal ledamöter skall väljas uti Låda kamrarna.
Delta må då vara ; det är af R. o. Ad. redan beslutadt; men
detta lika antal ledamöter skall väljas på lika sätt, af samma
val-collegier, inom samma slånds-cathegorier. Den enda
skilnaden är, att desse ledamöter skola väljas för 5 riksdagar
eller i5 år, och den nedre kammarens ledamöter för
endast en riksdag eller 3 år, motsvarande intervallen emellan
riksdagarna. På detta sätt vunne man intet annat, an
att om Regertn skulle vilja begagna sig af sitt inflytande vid
valen, kunde den gerna lemna den nedre kammarens sammansättning
å sido och blott använda sina bemödanden på
att få den öfre kammaren så vald, att denna kammare, som
å folkets sida vore oafsättlig för i5 år, helt och hållet inginge
på Regertns åsigler och blott Liefve en lekboll i dess
händer, eller också, om å andra sidan partierne ville begagna
deras inflytande, så skulle äfven de kunna åstadkomma
val af en sådan öfre kammare, som helt och hållet sönderslet
sig sjelf, och inom hvilken faran för en öfvergång
till anarchien vore mycket större, just derföre att den nedre
kammaren upplöstes efter hvarje riksdag, men den öfre,
derigenom att den vore oafsättlig på i5 år, hade en vida
större makt och således kunde bilda ett vida starkare och
farligare motstånd emot den bestående Regeringen, än den
nedre kammaren. Vid sådant förhållande lärer det väl vara
oundvikligt, om man verkligen på allvar vill en represenlations-förändring,
om man icke skall nödgas anse såsom
en machiavellism allt hvad vi här beslutat, om man vill bafve
en representant-kammare, som skall vara stark både emot
folket och emot Regertn, att ifrågavar. öfre kammare icke bildas
af elementer, som hafva omedelbart samma ursprung med
beståndsdelarna af den nedre kammaren och således blott
blifva en ny upplaga deraf. Lika oundvikligt är det att öfre
kammaren vid sådant förhållande icke väljes af 5 särskilda
folkclasser; ty, mine herrar! huru är det länkbart,
om den öfre kammaren skall sammansättas af 5 olika slåndsclasser,
väljas inom ix5 olika valdistrioter inom landet, att
jag der skall kunna finna någon enighet, att jag der skall
kunna undvika den splittring, som jag i första rummet bör
söka förekomma, att jag skall kunna göra denna kammare
stark, såsom man åsyftar, då jag deri nedlägger alla möjliga
elementer för att göra den svag och till ett spel för partierna,
då jag öfverlemna!' antingen i Regerius eller partiernes
händer alt splittra den, att der sprida split och afund?
Jag kan för min del icke tänka mig möjligheten af en sämre
organiserad öfre kammare än den Hr von Hartmansdorff
föreslagit, och om haus mening endast är att gå den rådande
opinionen till mötes i det afseende att kamrarne skola
vare två, och han således endast åsyftat della; så skulle jag
hemställa, om han icke snarare ville vara uppriktig nog alt
föreslå oss blott en kammare, emedan denna kammare, vald
12
Don a November f. m.
på kortare lid, otvifvelaktig! skulle vara mycket starkare än
en representation på i kamrar, bestående af samma elemenler,
af hvilka den ena vore vald på kortare och den andra
på längre tid, samt af hvilka således den ena hade mera
makt än den andra, utan att hafva derpå något slags anspråk
i följd af en högre bildning, en högre förmögenhet
eller ett vidsträcktare och mera allmänt anseende inom landet,
hvaremot liela qvalificationen skulle ligga deruti att ledamöterne
tillhörde vissa ståndsclasser och districler samt
hunnit 4° års ålder. Jag får säga, att ehuru jag visserligen
ej anser nödigt att bilda ett s. k. återhållande element
i samhället under den ståndsfördelning, som blifvit bibehållen ;
så anser jag likväl för högst nödigt, på det besluten må blifva
mogna, på det insigt och erfarenhet må komma att gälla
inom representationen, på det att förhastande ej må komma
att äga rum, att representationen bildas på 2 kamrar.
Jag anser det högst nödigt, hufvudsakligen derföre att inom
en af våra ståtids-classer sammansatt enkammar-representation
partier ovillkorligen skulle bildas och således skulle
uppstå en majoritet och en minoritet, sora vid de flesta tillfällen
skulle stå emot hvarandra, hvarigenom ovillkorligen
splittring skulle uppstå, då icke en öfre kammare funnes
med egenskaper, som lemna möjligheten af en moralisk motvigt,
der den ena gången majoriteten och den andra gängen
minoriteten kan få sin mening gällande. Det är detta
förmedlande och lugnande element, som jag genom den öfre
kammaren åsyftar, och då jag icke i något afseende finner
detta hos en öfre kammare, organiserad på det sätt som
Hr von Hartmansdorff föreslagit, så yrkar jag afslag på hans
proposition. Hvad deremot vidkommer Frih. Hamiltons nu
föreslagna amendement, så ber jag att få yttra, att jag anser
viet vara det hästa, som för närvar, kan vinnas, och ehuru
jag för min del tror, att R. o. Ad. ej bör ingå uti detalj-bestämmelser
uti detta ämne, skall jag likväl icke motsätta
mig delta förslag, om det kommer lill föredragning.
I anledn. af den invändning, sorn Hr von Hartmansdorff
gjort, att möjligen inom den sålunda valda kammaren något
Stånd finge få eller inga medlemmar, och att således
samtliga Ståndens intressen ej skulle vara bevarade, får jag
erinra, att detta är lätt hjelpt, ifall man anser conseqvensen
eller öfverensstämmelsen med föregrde beslut sådant fordra,
ifall Frih. Hamilton gör den förändring i sitt förslag, att
val-collegierna skola samfäldt välja en ledamot af hvarje
Stånd, på sätt Prosten Ödmann i sin reservation uppgifvit;
men jag finner för min del icke alt något beslut af R, o.
Ad. ligger i vägen för det förslag Frih. Hamilton nu uppläst,
med undantag möjligen af siffrorna, som kunde uteslutas,
och jag kommer att med min röst understödja detsamma.
Den a November f. m.
Frih. Hamilton: En värd ledamot har vacht den fråga,
att alla de disenssioner och närmare bestämmelser, som
inom R. o. Ad. i detta ämne ägt ram, skulle vara grundlagsstridig.
!. Hr Frih. o. Landtm, har derpå svarat, och
har jag således intet annat att tillägga, än att det var föga
alt förvänta att en Söndag skulle så mycket rubba öfvertygelsen
inom Ståndet, att hvad man ansåg grundlagsenlig!
om Lördagen, skulle om Måndagen anses grundlagsstridigt.
Hvad i öfrigt angår de anmärkn;r, som här äro gjorda emot
det af mig ganska anspråkslöst framlemnade förslag, så är
det väl icke mycket värdt att besvara dem, sedan Hr vou
Hartmansdorff, sorn var den enda som kunde medgifva någon
moditication i sitt nu förevar, förslag, icke velat frångå
detsamma. Jag vill också blott åberopa hvad den siste
talaren härom yttrat. Att det ena Ståndet blefve underlägset
det andra i öfre kammaren, gör obetydligt till saken. Så
framt kammaren för l osten är sammansatt af k loka och dugliga
personer, så förhasta de sig svårligen i sina beslut. Att
jag för öfrigt i denna sak icke särdeles fästat mig vid siffertalen
härrör deraf, att det ännu icke är afgjordt att hvarje
Stånd skall äga särskildt veto och särskild beslutande-rätt
i grundlags-frågor. Efter mitt förmenande skulle det vara
tillräckligt, örn -§:delar af kammaren vore ense om en förändring;
och derföre har den invändningen icke hos mig
gjort sig gällande. Hvad Hr Aminoffs yttrade tanke beträffar,
så instämmer jag deruti, och jag trodde från den
stund då Frih. Sprengtporlens förslag antogs, att R. o. Ad.
ej borde gå längre i bestämmelser, utan, likasom de öfriga
Stånden, öfverlemna resten till Const.Utsk., och jag gjorde
till den ledamot, hvars förslag nu är under öfverläggning,
den propos., att vi begge skulle återtaga våra förslag. Den
värde ledamoten ansåg det icke lämpligt, och jag kunde då
icke heller nedlägga milt förslag. Sedan nu frågan är föredragen,
kunna vi icke annat än besluta derom, antingen
antaga eller förkasta förslaget, och kunna icke låta det
falla. Att Ståndet icke skulle hafva rättighet eiler alt billigheten
ej skulle tillåta Ståndet alt besluta i frågor, sorn
röra de andra Ståndens valsätt, kan jag icke inse, och jag
hemställer dessutom, huruvida det kan sägas, att vi besluta,
då vi endast uttala en gemensam tanke. Den binder hvarken
Const.Utsk. eller ens oss, om Const.UJsk , när frågan
kommer tillbaka, skulle upplysa oss om att vår gemensamma
tanke antingen icke varit riktig, eller att den för någon
annan hufvudsakligare omständighets skull bör frångås. Här
är således endast fråga om en för ögonblicket uttalad opinion.
När man uttalar en sådan, är det omöjligt att icke
uttala den fullständigt och i alla dess delar, och när man
det gör, mäste man äfven uttrycka sin tanke om de andra
Ståndens rättighet. Man ingriper icke derföre uti densamma,
ulan uttrycker blott sin enskilda tanke derom. Hvad
■4
Den 2 November f. m.
slutligen beti ii lifa r sjelfva saken, så återstår, då motionären
yrkat derpå, intet annat än att yttra sig öfver detta Hr von
IbirtmansdorfFs nu förevar, förslag, och derom är så mycket
sagdt, att jag derom ej vill nu yttra annat än hvad en värd
ledamot här förut med ett ganska kraftigt uttryck sagt om
ett annat förslag, och som han, då delta yttryck i min tanke
passar på det nu förevar, förslaget, torde tillåta mig alt
begagna, nemi. att det är capitalt oriktigt och derföre voterar
jag deremot.
Ilr Lefren, Joli. Pehr: Hvad först beträffar Frih.
Poyes anmärkn. att vi icke skulle vara berättigade att förklara
hvad vi atise för vår gemensamma lanke i anmärkningsväg
emot Const.Ulsk:s förslag, så är derom intet mera
alt Olda, sedan Ilr Frih. o. Landtm, förklarat, alt vi hittills
lagligen förfarit, och att det är vår rättighet alt ännu fortfara
under denna dags plenum i samma anda vi hittills behandlat
frågan under föredragningen af Frih. Hamiltons
förslag. Således anser jag mig vara inom lagligbetens område.
Hvad Frih. Hamiltons förslag beträffar, så tror jag
talaren deruti misstagit sig, ali det ej skulle kunna komma
under pröfning med annat villkor, än alt Hr von Hartmansdorff
skulle frånträda sitt. Jag tror att R. o. Ad. bar sig
flitt oell obetaget att göra de amendeinenter i de förslag,
hvilka utgöra föremål för dess öfverläggning, som R. o. Ad.
anser skäliga att göra. För min del tillstyrker jag antagandet
af Hr von II irtinansdorffs förslag, sådant det 1111 är för
R. o. Ad. uppläst — E11 annan talare, [lr Dalman, liar yttrat
åtskilliga satser, bland andra, att ett frö till cnarehi
skulle ligga i det förslag, som Hr von Hartmansdorff har
framställt. Han liar påstått vidare, att så väl Regertn åsin
sida, som parlierne, å den andra sidan, skulle fä ett stort
utrymme och spelrum, om ett sådant förslag an loges; men
deremot anser talaren, alt 0111 en kammare, formerad af andra
elementer än de föreslagna, skulle kunna komma lill
ständ, så kunde icke detta spelrum äga runi. Jag har vunnit
erfarenhet i åtskilliga afseenden så väl under framfarna
riksdagar, hvilka jag bevistat, som under denna, och tillfälle
lill erfarenhet har äfven funnits mellan riksdagarna.
Jag har nemi. varseblifvit ett starkt bemödande att nedsätta
värdet af de s. k. privilegierade Stånden. Jag har hört
beständigt sagas och utbasuneras kring land och rike vid
hvarje beslut, sorn blifvit fatladt inom R. o. Ad. samt PresteSt.,
af sådan art som icke varit behaglig för en viss opinion, hvilken
vill despotiskt göra sig gällande i landena, — jag har
ständigt, säger jag, vid sådana tillfällen hört, alt man tagit
sin tillflykt till att utmärka dessa Stånd såom privilegierade
111. 111. Man har med ett ord tagit sin hufvudsakliga
grund till dessa Stånds nedsättande i allmänna tänkesättet
just dei ifrån att de icke äro lika till ursprung med de 2
Den 2 November f. m.
andra Ståndens. Nu förekommer här att motionären föreslagit
etl valsätt lill öfre kammaren, hvarigenom alla Stånd
skulle få lika anpart i representationen. Det bör derigenom
icke blifva svårt för en bredvid lagarna sig ställande makt,
att genom delta beständiga innötande genom tidningarna satta
ner det ena eller andra elementets värde och derigenom
kasta en skugga på de beslut, hvilka fattas, de må vara huru
sjefständiga som helst. Detta är i sin enklaste form min
hufvudtanke om nödvändigheten att man måste hos oss hafva
samtliga ståndselemenler lika i de båda kamrarna. Uti
denna min framställning ligger ingen machiavellism. Jag
tror att min värde vän, Ur von Hartmansdorff, är lika fri
från denna lära som jag. Jag önskade, att alla kunde säga
detsamma om sig. Jag har förut en gang yttrat, alt min
åsigt vore den, alt den egentliga motståndskraften mot hvad
som bör eihotstås, d. v. s. emot det onda, det förtryckande,
det sjelfviska, som vill göra sig gällande öfver lagarna, är
att igenkänna i den grundsats, som samtliga fiiksStånden,
åtminstone 3 bland dem, synas vid denna riksdag hafva skäligen
enhälligt uttalat, nemi. bibehållandet af ståndseleinenterna
såsom valförsamlingar. Häruti ligger, mine herrar! motståndet
mot anarchien och mot anarchiens sakförare. När dessa
elementer sammanträda, mer eller mindre oroade i sina valcollegier,
så blir likväl följden i de flesta valkretsarna, att de välja
ädla och förståndiga män, antingen af den ena eller andra
färgen, hvilka jag hoppas dock skola öga rättskaffenhet och
dygd för alt emottaga befattningen att vara representanter för
Svea land. Det ar just i dessa slånds-elementers begagnande
såsom valmän, som styrkan af Svenska folkets blifvande
representation kommer alt ligga, och det blir fåfängt att
länge kunna förvilla eller leda dessa elementer till val, som
med fäderneslandets gagn äro oförenliga. Om icke så vore,
om icke dygd och rättskaffenhet skulle i längden hafva öfvervigten,
så skulle icke verlden kunna hafva bestånd. Om
man får utgå från den grundsats, att det oriktiga, del orätta,
det vrånga skall hafva öfverviglen i längden, så måste
man bekänna med detsamma, att allt samhälle är omöjligt.
Man måste således nödvändigt träda på den andra sidan och
erkänna att det rättas och dygdens seger måste vara det,
som slutligen skall blifva gällande, och i trots af deras bemödanden,
som söka att stifta 010 i landena och sorn göra
det med all möjlig kraft, samt måhända i detta ögonblick,
efter den riktning förevar, fråga tagit, icke äro iinga neds'agne
i sina hittillshafda bemödanden. — Jag tillstyrker
bifall till Hr von Hartmansdorffs förslag och tror all det
är hvarken mer eller mindre än lagom liberalt. Jag vill
anmärka, med afseende på detta sista af mig yttrade ord,
alt jag har inhemtal en erfarenhet lill, under den lid jag
tänkt på allmänna ärenden. Jag hör mycket, mycket fraser
om liberalitet, men jag har också markt mycket liten
Den 2 November f. m.
benägenhet att vara liberal i verkställigheten, när man kominer
till kritan. Så lange det går an alt föra skrän och
trumpeta i alla väderstreck om liberali teten, med ryggen
stödd emot andra, som man likväl behöfver för att upprätthålla
skick och ordning i landet, så länge är det behagligt
att föra en sådan talan; men när man kominer i nödvändighet
alt uttala huru mycket sann liberalitet man har i
själen, då går man baklänges.
Frih. Sprengtporten, Jac. Wilh.: Jag har redan
vid början, då Hr von Hartmansdorfifs förslag föredrogs, gifvit
tillkänna, att jag icke biträdde eller gillade den mening, soin
Hr von Hartmansdorff framställt, ali ett femte Stånd, lika talrikt
som de öfriga Stånden, borde ingå i kamrarne, icke att
båda kamrarne borde vara lika starka, icke alt valrätten
borde vara inskränkt inom krets. Detta oaktadt har jag
icke ansett mig böra bestrida dessa Hr von Hartmansdorff
satser öfver en viss grad, emedan jag hyllat den öfvertygelse,
att i denna fråga det vore lämpligt och nödvändigt att
icke alltför strängt vidhålla riktigheten af egna meningar,
utan att gå andras yttrade åsigter till mötes, för att bibehålla
vid det slutliga afgörandet den enighet och samverkan
mellan ledamöter af olika åsigter, hvilken synts mig vara
oundgängligen nödvändig för att befordra framgången af
denna vigtiga fråga, och i den förmodan, att Coust.Utsk.
vore i tillfälle att kunna jemka och rätta sådana åsigter,
yttrade under discussionen i Stånden, hvilka möjligen icke
fullkomligt skulle leda till det riktigaste och bästa. Men
då nu Hr von Hartmansdorff sjelf synes erkänna, alt åtminstone
i denna punkt, ronde bildandet of öfre kammaren,
hans egen yttrade åsigt icke hvilar på en alldeles fast
och säker grund, då nemi. den värde ledamoten så betydligen
har nmenderat och förändrat sin första uppställning,
att föga eller intet deraf qvarstår, och då deruti för mig
ligger ett bevis på svårigheten för R. o. Ad:s ledamöter att
nu omedelbarligen kunna uppfatta en opinion, en öfvertygelse
om denna kammares bildande, som må anses än aflägset
närma sig till hvad sora skulle vara det rättaste, samt
då de återstående punkterne i Hr von Hartmansdorffs förslag
äro af en mera underordnad reglementarisk egenskap
och följaktligen mycket lämpligt böra öfverlemnas lill Const.-  Utsk., för att i detta hänseende, efter behörig utredning och
närmare kännedom af förhållandet, föreslå hvad Utsk. anser
vara nyttigast; så skulle jag helst önska, att Hr von
Harttnansdoff nu mera ville låta så väl denna punkt, som
alla de återstående, uti sitt framställda förslag förfalla. Jag
skulle icke anse det vara nyttigt, om R. o. Ad. ingick i alltför
många detalj-föreskrifter i fråga om reglementariska bestämmelser,
eller framställde allmänna satser i vigtiga frågor,
som voro uppställda på så lösliga grunder, eller voro
D c ii a November f. m.
>7
af den beskaffenhet, att R. o. Ad. framdeles , sedan Utslc.
inkommit med förnyadt yttrande, vid den slutliga pröfningen
skulle finna sig nödsakadt ait frångå hvad Ståndet nu
skulle förklara för dess gemensamma tanke. Af denna anleda.
finner jag mig slutligen föranlåten att afstyrka antagandet
af Hr von Hartmansdorffs förslag till gemensam tanke,
icke blott i denna punkt, ulan äfven i aila de eftei följande.
Frih. Iioye: Ehuru jag icke öfverger den förhopp
ning,
att sedan en värd ledamot, Hr Aminoff, understödd af
mig , gjort framställning om frågans öfverlemnande till
Consl.Utsk., — ehuru, säger jag, jag icke öfverger den förhoppning,
att Hr Frih. o. Landtm, torde låta propos. derom
föregå propos. om afgörande; så skall jag dock numera,
sedan discussionen är obegränsad och öfvergått till sjelfva
hufvudsaken, utbedja mig alt få yttra mig derom. Mine
herrar! vi äro då nu komne derhän, att de conservativa begreppens
försvar mäste tolkas af Hr Dalman. Och mot
hvilka? Store Gud! hvad förhållandena förändra sig!! mot
Herrarne von Hartmansdorff och Lefre'n, hvilka så ofta sagt
oss, att de äro conservativa, och åt hvilka vi äro skyldige
den aktningsgärd att erkänna dem hafva varit ända till denna
fråga så märkvärdigt conservativa , att jag icke alltid
kunnat följa med dem, äfvensom vi icke böra betvifla att
de ju båda två i en framtid åter blifva förbålt* conservativa.
Ja, mine herrar! vi hafva kommit ända derhän, alt
min rättskänsla befaller att för Hr Dalman förklara min
aktning och tacksamhet för de ganska riktiga conservativa
åsigter, hvartill lian velat återföra oss. Ja, mine herrar!
antingen skola vi hafva en öfre kammare i förenlighet med
den grundsats, hvarifrån vi utgått, d. v. s. med en tillräckligt
återhållande kraft, eller också är det bättre att vi hafva
ingen. Jag kan icke förena mig i den tanken, att ett
lika antal ledamöter i öfre och nedre kammaren skulle gifva
åt den öfre en större kraft. Tverlom tror jag, att blifva
de lika till antalet, så skall den öfre blifva lika tumultuarisk,
som den nedre. Jag anhåller att få göra några erinringar
vid hvad jag här åhört. Hr Lefren har genom sin
erfarenhet samlat en öfvertygelse derom, att tidningarna och
den del af allmänheten, på hvilken tidningarne mycket inverka,
söka att nedsätta R. o. Ad:s och PresteSlts anseende.
Jag medger detta, men jag är likväl skyldig alt göra den
erinran, att då deras bemödanden blott verka på tänkesätten,
så gå mina molsåndare, Herrarne von Hartmansdorff och
Lefre'n, lill en sådan nedsättning i sjelfva formationen af
vår nya representation; ty jag frågar: behöfver man mycket
mer än sundt förnuft, för att inse att 3 betyder mer än
2, — och då 3 Stånd alltid skola öfverväga de a andra, så
i6 H. 3
iR
Den a November f. m.
frågor jag, hvilkendera nedsättningen är skarpast, hvilkendera
nedsättningen är farligast, hvilkendera nedsättningen
är olyckligas!, om icke just den, sorn vill, att vi i vårt
nya statsskick skola för all framtid nedsätta de 2 stånden
under kraften af de 3 andra ståndens plmalitet?
Jag har icke bifallit, jag har motsatt mig 5 stånds formerande;
annorlunda an villkorligen har jag icke medgifvit
5 stånds antagande, d. v. s. med det villkor att öfre
kammaren blefve så stork, att den kunde bibehålla de 2
nedtryckta ståndens mening vid något värde. Med detta
villkor har jag bifallit det; men huru uppfylles detta villkor,
när samma 3 stånd skola i öfre kammaren öfverrösta
de 2, som hofva öfverrösta! dem i den nedre? Mine herrar!
jag öfverllmnar till eder alt öfverväga och bedomina denna
fråga. Hvar och en talar naturligtvis efter sitt bästa förstånd.
Jag har gjort det, och gjort det frimodigt, derföre
att jag känner min rättighet, och derföre alt vi icke äga några
discussionsdirecteurer; och om någon är ömtålig, 0111
man råkar att förnärma någon liktorn, så behöfver man icke
bry sig derom. När man talar efter sin bästa öfvertygelse
till allmänt väl, är det olyckligt att misshaga, men det oroar
ej.
Jag anhåller nu att få vidröra Frih. Hamiltons hemställan
till Hr von Hartmansdorff, att han skulle nedlägga
någon del af sin framställning. Jag bekänner alt jag saknar
i denna hemställan något hufvudsakligt ändamål, ty ehvad
Hr von Hartmansdorff nedlägger eller icke nedlägger frågan,
blir den lika öppen för oss. — Vid Frih. Sprenglportens
yttrande lior jag synnerligen en hufvudsaklig erinran
att göra. Jag tror att Frih. Sprengtporten har mycket rätt
deruti, att i detaljer hade vi bort eller böra vi öfverlemna
afgörandet åt Const.Utsk. Jag beklagar blott att Frihrn icke
var af den tanken när han band händerna på oss igenom sitt
förslag om grunderna. När detta fö 1 slag antogs, var han icke af
den tanken. Nu är lian afden tanken, så snart det gäller emot
honom. Jag kan icke förlika detta. Det är möjligt alt jag
missförstått Frihrn, och i del fallet ber jag 0111 ursägt samt ger
honom ett tillfälle att förklara den contradiction, sorn sannerligen
ligger deruti att sjelf hafva bidragit till detaljfrågors afgörande
och nu vilja öfverlemna sådana frågor till Const.Utskottet.
Jag slutar med att anhålla det Hr Frih. o. Landtm,
täcktes, i den ordning sorn ämnets natur fordrar, först göra
propos. huruvida R. o. Ad. vill i anledn. af Hr Aminoffs
framställning öfverlemna denna fråga lill Const.Utsk. och
sjelf innehålla med beslut derom intilldess Const.Utskts förslag
inkommit eller icke, och att Hr Landtm, derefter, ifall
Ståndet ett sådant öfverlemnande icke bifaller, ville
gifva oss proposition till afslag å Hr von Harlmansdorffs
förslag.
Hr von Hartmansdorff: Jag får först vördsamt er
-
Den 2 November f. m.
‘9
ihra, att de omförmälda 125 vnldistrieten icke finnas upptagna
i R. o. Ad:s beslut, utan i deras föreställning, som vidhålla
redan afsiagna eller ogillade punkter. Mot mitt förslag
har blifvit anmärkt, att det icke vore starkt nog. Jag
anser, på sätt jag förut yttrat, styrkan till stor dei ligga
deruti, alt den äldre kammaren är af lika ursprung roed
den yngre. Just skilnaden i ursprunget är det, som gjort
den öfre kammaren i Frankrike svag, ehuru hail äger de
utinärktasle härförare, statsman och veltenskapsnjän , sorn
kanske något land, kanske verlden kunnat uppvisa. En annan
betydlig styrka ligger i R. o. Ad:s redan fattade beslut
att antalet skall i den äldre vara lika med det som linnes i
den yngre kammaren. Derigenom kan ingen förebråelse göras
åt den äldre, att han föreställer en mindre andel af folkets
förtroende än den yngre. Här har blifvit sagdt, att
den äldre kammaren icke vore nog bibehållande. Denna egenskap
ligger för det första deruti, att ledamöterne skola
vara äldre. Med åldern följer betänksamhet och erfarenhet.
Dermed följer äfven, att den gamle mannen ofta får höra
yrkas upphäfvande af sådana samhälls-inrättningar, till hvilkas
stiftande han sjelf bidragit eller möjligen varit upphofsman.
Deruti ligger ett stort skäl för honom att vilja bibehålla
hvad som finnes. Ytterligare är för honom en anleda.
dertill den längre tid för hvilken han är vald tili riksdagsman.
Han behöfver icke begagna ögonblicket för alt
skaffa sig inflytande såsom riksdagsman, för att göra sitt
namn omtaladt, eller för att fasta det vid något förslag, som
han söker genomdrifva. Han har tid pä sig till framtiden,
ocii han är nödsakad alt icke förgå sig vid en riksdag, för
alt ej vid en påföljande nödgas frånträda sin mening. Den
som är vald för en gång, utan hopp eller pligt att komma
åter, är mera frestad att instämma i eller söka åstadkomma
sådana beslut, som gälla för dagen, men icke kunna vidhållas.
Samme talare har påstått , att den äldre kammaren
skulle sakna upplysning. Han kan icke sakna
den upplysning, som linnes inom folket i allmänhet , då
han är sammansatt af alla Stånd. Enär ledamöterne tillika
skola vara äldre män än medlemmai ne i den andra
kammaren, så bör väl förmodas, att de hafva vunnit någon
upplysning under de flera år, som de upplefvat. Äro de åler
sådane, som gå tillbaka för hvarje riksdag; så bör man
val förmoda, att de icke blifva valde. Flera riksdagars bevistande
bör väl medföra den största upplysning om allmänna
ärenden, och det ar just denna, som hufvudsakligen,
behöfves. Samme talare har omförmält fördelarna af Prosten
Odmans förslag. Jag vill icke nu upptaga dess brister,
derföre att del icke ar under öfverläggning; men om det
skulle komma derhän, så skulle jag söka visa att det är ihåligt,
och bland dem jag känner det farligaste, just derföre al t
det är skenfagrast. Frih. Hamiltons förslag är ingalunda
förkastadt, derföre att mitt företages till pröfning, ty det
D e n 'i No ve m b c r f. ra.
förra återstår om mitt afslås. Frih. Sprengtporten har sagt,
att jag gjort så många medgifvande!), alt litet eller intet af
mitt förslag återstode, och att jag sålunda gerna kunde efterskänka
hvad sorn vore öfrigt. Jag hai intet efterskänkt,
som är väsendtligt, utom sjelfskrifvenheten; kan således icke
göra det medgifvande, Frihtn begärt, aldraroinst ett sådant,
som bidroge till antagandet af Frih:ns eget förslag. Det
var nemi. en farhåga hos många inom detta Stånd, att genom
dess upphörande att representeras för sig sjelft, och
genom dess förening med andra i en gemensam kammare,
skulle Ståndets privilegier äfventyras. Jag förklarade då, all
sådant ingalunda var min mening, att jag hade .förgätit att
erinra om denna omständighet, roen att Gr. Spens hade
upptagit den. Till yttermera visso, och för att undanrödja
alla farhågor, begärde jag att Gr. Spens måtte uppläsa sitt
förslag, hvilket han gjorde. Om Grefven nu icke sjelf vidhåller
det, så anser jag såsom en hederssak för mig, att
vidhålla det, tills J sjelfve, mine herrar! håfven förklarat,
det J lippo Ifren all säkerhet för edia privilegier. Frih.
Boye har sagt, att 3 Stånd skola kunna öfverrösta de 2 öfriga.
D. t är ganska klart, om man vill åtskilja dem i särskildta
stånd; men är man deremot samlad i en kammare,
så beror det på de sammanlagda rösterna af minoriteterna i
de 3 stånden samt af pluraliteten i de 2 stånden, hvem som
får öfverhand. Då kan det gå tvertom mot hvad Frihtn
förmodar. Samme talare har förundrat sig öfver den förändring
i förhållandet, att det är Hr Dalman , som nu är
conservativ, och att andre ledamöter deremot äro motsatsen,
hvadan Frilun förenat sig med Hr Dalman. Månne
icke, mine herrar! vi af denna förändring i conibinationer
kunna förmoda att Frih. Boye upphört att vara conservativ?
Det är åtminstone min mening om hans förfarande i
denna fråga.
Hr Bråkenhjelm, Pehr Reinh.: Jag har funnit
mig uppmanad att begära ordet igenom de herrars yttranden,
hvilka hafva föreslagit att öfverlåta åt Coust.Ulsk.
uppgörandet af ifrågavar. förslag. De herrarne hafva sannolikt
icke erinrat sig innehållet af 56 §:n Reg.F;n, emedan de
i annat fall troligen icke skulle hafva velat meddela Coust.-  Utsk. en sådan makt. Denna § ålägger nemi. Const.Utsk.
att sammanjemka de meningar, hvart och ett Stånd förklarat
för sin gemensamma lanke, i möjligaste måtto till ett
helt. Jag förmodar, att de herrrar, hvilka nu yrka att R.
o. Ad. i denna punkt skall göra ingenting, — jag förmodar,
säger jag, att deras afsigt dermed alls icke är att fråntaga
R. o. Ad. dess röst i Const.Utsk. vid den skeende sammanjemkningeo,
och att de väl således afstå från sin begäran att
öfverlåta alltsammans åt Const.Utsk. Det är klart, att då
de öfriga SläudenS ullatti) inkomma till Const.Utsk. och R.
Den a November f. ni.
ai
o. Ad. icke något utlåt, afgifvit, så samman jemka r Utsk. i
Stånds beslut utan afseende på hvad hiir till prot. blifvit
yttradl, emedan delta alldeles icke kommer till Utskts kännedom.
Det är således af liögsla vigt, att Ståndet aflemnar
sin gemensamma tanke äfven i denna fråga, likasom i de öfriga
, emedan en sådan tanke kommer att hafva bestämdt
inflytande på sjelfva resultatet, vare sig att detta kommer
att bero af alla 4 Ståndens likstämmiga beslut, eller kommer,
såsom 56 §:n innehåller, att afgå till förstärkt Const.-  Utsk. 1 båda fallen kommer Ståndets gemensamma tanke
alltid alt hafva sitt stora inflytande på Coust.Utsk:s tillgöranden.
Hade R. o. Ad. återigen från första början af öfverläggningen
icke ingått i några detaljer, utan blott, efter
roteling öfver Frih. SprengIportens förslag, förklarat, att R.
o. Ad. ville afbida Coust.Utskts vidare förslag och icke i
första hand yttra sin gemensamma tanke öfver den ena eller
andra af de frågor, som tillhörde den ytterligare öfvei läggningen
i ämnet, det hade varit en annan sak. Då hade frågan
stått öppen för en ny återremiss lill Utsk., hvilket efter
min tanke numera icke är möjligt: ty sedan R. o. Ad.
bestämt den nedre kammaren, men icke skulle bestämma något
rörtde den andra, så är det klart, att Cons!.Utsk. skulle
anse, att R. o. Ad. icke funne nödigt att derom uttrycka
en gemensam lanke, utan öfverlemnade till Const.Utsk. att
efter de öfriga Ståndens tankar afgifva förslag i denna fråga
Hvad åter angår den värde författarens förslag till bildande
af allfie kammaren, så får jag erinra, att om den
värde författaren icke har andra garantier än ålder och ledamöternes
val för längre tid att förevisa för densammas
conservativa beskaffenhet, så förefaller det åtminstone för
mig nog otillräckligt. Andra garantier hafva funnits behöfliga
vid alla undersökningar ronde sådana ämnen som delta, t.
ex. på congressen i Washington 1781, vill jag erinra mig,
då den förklarade sig competent och en ny författning der
började, så antog man, alt ett conservalivt element i lagstiftande
makten bör ingå. Den conservativa egenskapen af
Senaten i Washington härleder man och har man i alla tider
härledt, icke så mycket från dess ålder, som icke mera deraf,
alt den är vald, icke omedelbarligen af folkel, utan af de
särskilda stadsbo sam Högarnes representation. Den är således
vald i 3:dje instansen, och jag för min del kan således icke
annat än vid detta tillfälle på denna grund skänka min röst
åt Frih. Hamiltons förslag, sorn åtminstone förvissar mig
derom, alt ledamöterne till den öfre kammaien icke omedelbarligen
blifva valde af folkel. Jag skulle likväl önska,
att Frihtn vilie modifiera sitt förslag så till vida, att han
medgaf en sådan redaction deraf, som innebar, att R. o. Ad.
anser att ett ännu mera medelbart val bör äga rum för ledamöter
till den öfre kammaren än till den nedre, och att sålunda
R. o. Ad:s tanke blefve den, alt just precist i dessa
22
Den 2 November f. ra.
mera medelbara val ligger elen förnämsta garantien för öfre
kammarens ändamålsenliga sammansättning.
Gr. Spens, Garl Gustaf: Frih. Boye har i dag, igenom
sin reservation mot formen för behandlingen af denna
fråga, angtde Lamraroes sammansättning, har bragt ett
ämne å bane, som, ehuru jag fullkomligt instämmer med
hvad Hr Frih. o. Landtm, yttrat, alt något steg, i afseende
på hvad Frih, Boye yttrade, icke nu kan vidtagas, eller någon
ändring i formen icke kail deraf föranledas, likväl bringar
mig alt förklara, att jag ej kan annat än lill en del i
hans yttrande, såsom reservation betraktad, förena mig. Jag
kan göra det så mycket mera, som den tanke jag här först
yttrade, att man borde söka construera R. o. Ad:s gemensamma
tanke efter saker och icke efter anmärkarnes personer,
innefattade samma mening; ty hade den gjort sig
gällande, hade största delen af de framställda förslagen kunnat
förbigås, eller hade man åtminstone kunnat förbigå
det som nu af Frihin blifvit ifrågasatt. Man bode nemi.
då kunnat inskränka sig och bort inskränka sig till vallagen,
och, så vidt möjligt var, akta sig att ingå i bestämmelser
om kamrarnes organisation, hvilken fråga ännu
icke af Ulsk. blifvit för RiksStm framställd. Efter denna
reservation utber jag mig nu att återkomma till det
ämne, som är under afgörande, nemi. Hr von Hartmansdorlfs
förslag. Jag hoppas, med anleda, af hvad sorn blifvit
yttradt, att Frih. Hamiltons förslag förekommer sedan Hr von
HartmansdorfFs är föredraget, i händelse det skulle blifva
af R. o. Ad. underkändt. Örn så händer, torde jag då få
tillfälle att yttra mig öfver Frih. Hamiltons ganska nära
med min öfvertygelse öfverensstämmande åsigt. I afseende
å Hr von HartmansdorlFs förslag, föreslog jag i förrgår förmiddag
icke någon förändring i 7 punkten, men det yttrande
jag då fratngaf framställde endast nmendementer till Hr
von HartmansdorlFs systeme. Det var icke uppgifvet såsom
min tanke. Jag ville blott söka framställa de efter min åsigt
mest nödvändiga ändringar inom Hr von HartmansdorlFs förslag,
och kunde derföre skilja mig derifrån mycket. Detta
visas bäst deraf, att Hr von Hartmansdorff sjelf antagit de
flesta ändringarna. Hr von Hartmansdorff har nu framställt
en ny redaction, som i min tanke är med en särdeles egen
talent uppgjord, och sorn jag derföre gerna godkänner såsom
grunden för den propos., som nu skall göras. Om jag
nemi. icke fattade orätt, innehöll den, att valen till den öfre
kammaren skola ske på samma sätt som valen till nedre
kammaren. Man kan svårligen i färre ord ställa saken på
spetsen, än just genom denna redaction. Hr von Hartmansdorff
har derigenom lyckats att förena med sitt förslag hvar
och en, som hoppas att Coust.Utsk, skall kunna framkomma
med några planer att göra dessa begge särkilda kamrar olika
eller karakter-skiljda i något enda annat fall än sorn
Den a November f. m.
här blifvit oninämndt och af Hr von Hartmansdorff anta
get. Då jag ej kan annat än anse, att äfven den minsta
karakters-skilnad, sorn kan åstadkommas mellan de båda
kamrarne, är en stor vinst, bekänner jag uppriktigt, att jag
emot delta Hr von Hartmansdorff* förslag kommer att votera
nej; nien just derföre att jag fruktar alt det torde blifva
förgäfves att hoppas, det man här inom Ståndet skall
kunna erhålla någon gemensam tanke med sådana förslag
till karakters-skilnad, som kunna blifva något ändamålsenligt
tillägg i hvad R. o. Ad. redan i sammanhang med Frih.
Sprengtporten* förslag beslutat, just derföre är det min inre
önskan, att frågan må återgå till Coust.Utsk. utan bifall till Hr
von Hartmansdorff* förslag, och som dertill svårligen kan finnas
någon ändamålsenligare utväg än att Hr von Hartmansdorff*
förslag upptages i proposm, sådant det är framstaldt, så anhåller
jag att propostn må göras såsom han begärt, att valen
till öfre kammaren skola ske på samma sätt som val lill
den nedre kammaren.
Hr Lefre'n: Frih. Boye har behagat göra åtskilliga
anmärkn:r mot mig och Hr von Hartmansdorff, i afseende på
våra tänkesätt i den här frågan och våra tänkesätt i öfrigt
under loppet af denna riksdag. Dessa anmärkntr upptager
jag såsom en vanlig följd af Frihms liflighet, men deri ligger
dock någonting på bolten, som fordrar en art af vederläggning,
helst till följe af den sammanställning, som Frih:n
behagat göra emellan en annan ledamots tänkesätt och våra.
Jag får då för det första nämna, att jag lill föregående
riksdags Const.Utsk. öfverlemnade ett förslag lill representationsförändring,
alldeles öfverensstämmande med de grundsatser,
som jag här understödt under denna riksdag. Det
skiljer sig icke i annat, än att jag hade föréslagit /(B ledamöter,
24 i hvardera kammaren af hvart stånd. Här är
föreslaget 5o ledamöter, 20 från hvarje stånd. Delta mitt
förslag har varit föremål för R. o. Ad:s öfverläggning och
förkastande vid förra riksdagen. Jag fick då 25 eller 26
röster för mig mot omkring 3 eller 4 gånger så mångå e
mot
mig. En annan talare, Hr Dalman, hade då också ett
förslag, som likaledes kom under omröstning och fick en
eller två röster mer eller mindre för sig än jag för mitt,
samt fick ånöja sig med den stora förkastelsedomen af minst
af de voterandes antal. Mitt förslag var bygdt på precist
samma grunder, som jag nu vidhåller. Hans förslag var bygdt på
allmänna valprincipen, icke ståndsprincipen, såsom grund för
de väljandes sammansättning. Det lärer således vara jag,
som vidhåller den grundsats, som jag vid en föregrde riksdag
framställt. Frihln har således, förmodar jag, icke med
sin framställning mot mig menat någon benägenhet hos mig
alt kasta om från den ena riksdagen till den andra. Jag
har icke den arten. Jag är ingen vindflöjel, som blåses än hit
och än dit. Jag kan hafva orätt i mina grundsatser, och jag
Den a November f. m.
framställer dera öppet till den kraft och verkan sora de
konna hafva, men de äro dock mina grundsatser, de äro
fasta, äro icke föränderliga hvarken genom lynnets skiftning
eller karakterens obestämdhet. — Hr Dalman har i korthet
yttrat, att Prosten Ödmans grundsatser kunde vara bra. Hr
von Hartmansdorff har ej velat upptaga den punkten, utan
blott helt enkelt sagt, att om de voro egentliga föremålet
för öfverläggningen, så ville lian bevisa deras ihålighet.
Som dessa grundsatser framställas då och då med ett visst
beröm från en viss sida, som likväl icke tyckes vara hugad
att gå så allvarligen tillväga med deras framhafvande, sedan
vissa nederlag hafva ägt runi i de 3 Stånden under dessa
frågor, så anser jag mig likväl böra i korthet karakterisera
dessa förslag. Hr Dalman ville vid förra riksdagen hafva
allmänna val gällande. Prosten Ödman vill så också. Valförsamlingarne
skulle vara de s. k. allmänna valen och förrätta
de s. k. samfäldta valen, som här hafva utgjort föremål
för 3 Stånds förkastelsedom vid innevar. riksdag, och
som, efter en stor talares yttrande i ett annat Stånd, blifvit
vederbörligen begrafna. Prosten Ödman vill likväl, och det
utgör det skenfagra i förslaget, att dessa genom allmänna
val sammankomna valförsamlingar skola välja på de särskildta
ståndens ledamöter, så alt R. St. skulle likväl vara till ögonfägnad
för derti, som hålla af stånds-ide'en, sammansatte
af ståndens ledamöter. Men när den djupt nedgående democratiska
valförsamlingen, när sjelfva den råa massan efter
största sannolikhet skulle utgöra pluralitelen i valförsamlingen,
så vore deraf en gifven följd, såvida icke Guds
nåd skulle särskildt mellankomma, att draggen af de personer,
som tillhöra de särskildta stånden, skulle komma att
utgöra den rådslående församlingen. De notabiliteter, som
skulle framställas vid dessa val, skulle ligga i publicitetens
händer för det mesta. Dessa notabiliteter äro nog kände.
Det h ar icke Prosten Ödman åsyftat, icke heller Hr Dalman,
som berömmer d.enna grundsats, men följden af denna
grundsats skulle blifva sådan, och jag fruktar för de notabiliteters
beskaffenhet, hvilka sålunda skulle blifva valde,
äfven om deras rykte ut puffas mer eller mindre af dem,
som gjort till sin melier att puffa ut allt hvad dåligt är.
Hr Frih. o. Landtm, tillkännagaf, alt plenum kornme
att fortsättas på e. m. kl. 6.
Hr Stuart, Carl Gustaf: Med undantag endast af
en anmäld reservation, har jag iakttagit en oafbruten tystnad
under de flera plena, då den ytterst vigtiga representationsfrågan
utgjort föremålet för R. o. Ad:s öfverläggning.
Men det må tillåtas mig att, innan dessa discussioner slutas,
äfven få inför detta Stånd framställa mina tankar i de ännu
återsående detaljfrågorna. Jag erkänner med särdeles tillfreds
-
D«n a November f. m.
fredsställelse, att det beslut, som R. o. Ad. redan i början af
nu förevar, öfverläggningar fattade, öfversteg mina förhoppningar.
Det har varit för mig synnerligen glädjande att tinna,
det personer, hvilkas inom vårt land utmärkta parlementariska
egenskaper jag icke kan underkänna, åtminstone i
detta afseende afvikit ifrån en conservatism, som i nästan alla
andra fall, särdeles under denna riksdags lopp, så vidt jag
kunnat fatta, uppenbarat sig. Jag hade likväl äfven vid detta
tillfälle rönt en ännu större tillfredsställelse, derest R.
o. Ad. stannat vid sitt första beslut, nemi. vid förklarandet
att Frih. Sprengtportens förslag utgjorde Ståndets gemensamma
tanke. De anmärkntr, som sedermera blifvit af det
Högloft. Ståndet godkända, anser jag, för min del, mer eller
mindre stridande mot de grundsatser, som detta förslag innefattar,
och jag begagnar derföre tillfället att nu generelt
reservera mig mot alla dessa såsom Ståndets gemensamma
tankar antagna anmärkningar. En omständighet, vid hvilken
jag för öfrigt ej kunnat underlåta att särskildt fästa
uppmärksamheten under de discussioner, som här förefallit,
har varit den nästan oafbrutna hänsyftningen, det nästan
oupphörliga återkommandet, som här ägt rum i afseende å
den periodiska pressen och dess härvarande representanter.
Det Ståndets bedömmande underställda ämnet är i sig sjelft
så vigtigt och så omfattande, att jag förmodar, det mera
grundade och mera gällande skäl för de yttrade meningarna
måtte förefinnas, än de, som endast kunde hemtas från
det skick, hvari den periodiska pressen inom hufvudstaden
för det närvar, befinner sig. Jag hur äfven i dag hört flera
talare vidröra detta ämne, och jag har derföre ansett mig
icke kunna underlåta att göra en erinran mot dessa opåkallade
afvikelse!' från den förevar, frågan. — Hvad nu egenteligeu
denna fråga beträffar eller sältet för bildandet af
den äldre kammaren, så anser jag mig icke nu böra i delta
afseende ingå i några detaljer, utan endast underkänna, jemväl
på denna grund, de så väl af Hr von Hartmansdorff som af
Frih. Hamilton framställda förslag. Vid det af Ilr von Hartmansdorff
framställda förslaget, som nu skall utgöra egentliga
föremålet för discussionen , anser jag mig böra dessutom
anmärka, alt det alltför mycket binder händerna på de väljande.
Jag önskar och jag hoppas, att hvar och en af detta
Stånds ledamöter hyser den afsigt, alt i de blifvande representant-kamrarne
alla opinionens särskilda skiftningar
måtte varda, så vidt möjligt är, representerade. Skall nu
likväl valet stängas inom district, så är det ju en alltför
tänkbar möjlighet, att inom della district blir en viss politisk
opinion öfvervägande, och i följd deraf en utmärkt skicklig
och gagnande sakförare för den motsatta opinionen
från delaktighet i representationen utesluten, endast derföre
att lian vistas inom samma district. Jag skulle således vil—
16 H. 4
26
Den a November f. m.
ja hemställa till motionären sjelf, om han verkligen kan förneka
oriktigheten deraf, alt personer med den bestämda politiska
karakter, som erfordras för alt vinna en allmän uppmärksamhet,
oftast skola blifva uteslutne derföre att de händelsevis
öro bosatte inom dislrict, der deras politiska tänkesätt
möjligtvis strida mot den vid val tillfället allmännast
rådande opinionen. Då jag, för mindel, anser det mest conservativa
element, som för det närvar, kan inom Svenska representationen
frambringas, just ligga i bestämda politiska karakterer,
så önskar jag framför allt, alt den äldre kammaren
malte hufvudsakligen bestå af sådana, och det är afven af
denna orsak, som jag ansett det förslag, som Frih. Hamilton
först framställde, nemi. att den yngre kammaren skulle välja
den aldre med vid hvarje sammankomst, vara särdeles
lämpligt. DA likväl R. o. Ad. underkänt detta förslag såsom
Ståndets gemensamma lanke, så tror jag alt Ståndet
icke bör vidare ingå i någon detalj rörande organisationen
af den äldre kammaren. En särskild anledn., hvarföre jag
anser Ståndet böra uraktlåta framställandet af några vidare
detaljbestämmelser, hemtar jag äfvenledes deraf, alt så val
PresteSt. som BorgareSt. i sina gemensamma tankar inskränkt
sig till uttalande af de grundsatser, hvilka R. o. Ad. redan
förklarat vara dess gemensamma (ankar, genom bifall till
Frih. Sprengtporten förslag. Hr Bråkenhjelm bar visserligen
bär yrkat, alt det vore nödvändigt, för att meddela
Const.Utsk. en ledning, alt R. o. Ad. i fråga om detaljer
uttryckte sina bestämda tankar; men då de 2 öfriga Stånden,
hvilka röstat för tvåkammar-systemet, ieke ansett sig
böra ingå i sådana detaljer, så tror jag ali den största lättnad
och reda för Const.Utsk. vid återremissens behandlande
just åstadkommes, derest Ulsk. icke varder bundet af sinsemellan
stridiga tillämpningsstadgandcn. Mot Frih. Hamiltons
förslag får jag derjemte göra samma erinran, som alltid
framkallas af föreskriften om medelbara val. Dessa förlama
nemi. intresset för denna allmänna angelägenhet och
innebära aldrig den garanti för sjelfständighet och för uttrycket
af de väljandes egentliga tänkesätt, som de omedelbara
valen. Jag anser mig slutligen böra tillägga, alt jag
linner det af vida större vigt, att valrätten i afseende på den
aldre kammaren ar mera utsträckt, än i afseende på den yngre,
emedan ett af omständigheterna föranledt misstag vid valet
lill den yngre kammaren blott verkar för en riksdag,
hvaremot det verkställda valet för den aldre kammaren kan
komma all gälla för 5 riksdagar, hvilka sistnämnda val således
fordra vida större omsorg och varsamhet. Då Prosten
Ödman? förslag icke är föremålet för R. o. Ad:s öfverläggning
och icke heller lärer kunna blifva det, emedan del strider
root de beslut, som R. o. Ad. redan fattat, så anser jag öfverflödigt
att taga detta förslag i försvar emot de beskyllningar
eller de slutsatser, som den siste värde talaren ansett
Den i November f. ni.
27
detsamma kunna föranleda. Jag lior detta förslag äga ganska
mångå fördelar och i de flesta fall hafva ett bestämdt företräde
framför det som Frih. Sprengtporten framställt; men jag får
tillika erkänna, alt delta förslag lorde i reformväg gå nog
långt, för att åtminstone under nuvar. förhållanden lemna
någon tillförlitlig förhoppning, att det vid nästkommande
riksdag skall blifva antaget, äfven om det nu godkändes såsom
livilande grundlagsförslag. Jag tillstyrker afslag å Hr
von HartmansdorfFs förslag till gemensam tanke.
Hr Lagerheim, Lars Magnus: Till en början får
jag, med anledn. af några ledamöters framställning till Hr
von Hartmansdorff, om återtagande af dess förslag, anmäla,
att för en sådan händelse, hvilken likväl ännu icke är af honom
medgifven, skulle jag ovillkorligen för min räkning begära
detta förslag underkastadt Ståndets pröfning; icke derföre,
att jag obetingadt gillar delta förslag, alldenstund jag
i en väsendtlig punkt deruti skulle önska ändring, — måhända
skulle också den värde motionären sjelf finna möjligt
att derpå ingå, — men derföre, att jag anser det vara utan
jemförelse del bästa, som här blifvit framstäldt. De öfriga
förslagen, med undantag af Hr Nordenskölds, hvilket icke
vidare lärer kunna komma under öfverläggning inom detta
Hus, innebära ett alltför starkt frö till verklig anarchi. Dä
man först besinnar hvad som af en fräjdad talare, redan för
flera dagar sedan, är så grundligt utredt, att den yngre
kammaren, enligt ett af dessa förslag, vid hvarje riksdag,
skulle välja den äldre, och att samma opinion, som för dagen
gjort sig gällande, således äfven skulle välja det andra
återhållande elementet, så frågar jag hvad häruti ligger för
säkerhet för Statens continuitet? Jag vill icke vidare med
denna fråga upptaga tiden, så mycket mindre, som detta förslag
redan af det Höglofl. Ståndet blifvit förkasladt. Dernäst
skulle frågan böra tagas i betraktande, huruvida valen
till äldre kammaren må utsträckas öfver hela Riket. Jag
frågar eder, mine herrar ! om uti ett Rike, som från Ystad
lill Torneå har 175 Svenska mil i utsträckning, man skulle
böra så tillställa, att möjligen hela äldre kammaren blefve
vald i Skåne eller helt och hållet inom Stockholm? En sådan
utsträckning af valrätten till äldre kammaren skulle otvifvelaktigt
gifva ett ypperligt tillfälle åt partier att uteslutande
välja sina män; och jag skulle tro det hvarken vore
önskligt alt finna de så mycket omskrifna hoflistorna,
som nu måhända varit ett behöfligt nödvärn, eller Constitutions-
och StalsUtskrs nuvar. ledamöter uteslutande sitta
såsom äldre kammarens styrande medlemmar. Yi hafva icke
längesedan sett utbasunas såsom nationens man en person,
som af laglig domstol blifvit dömd till fästning; måhända
skulle andre ännu mindre lämplige personer blifva
lika allmänt utbasunade _såsom tjenlige alt föra Svenska
38
Den a November f. m.
folkets talan. Samtidigt med partier skulle detta ovillkorkorligt
inträffa, och äldre kammaren, det sammanhållande
elementet, skulle då bestå af endast upplösande krafter.
Detta förslag anser jag således på ingen grund antagligt.
Då återstår i sanning icke annat, än Hr von Ilartniansdorlfs,
mot hvilket jag icke har någon annan anmärkning,
än att ett ändå icke nog tillräckligen conservativt element
deruti blifvit inlagdt. Jag skulle derföre vördsamt våga
föreslå, att såsom ett tillägg vid det ålders-villkor, som
deruti blifvit föreslaget af 4° år, eller 3o år och en riksdags
bevistande, måtte införas en förmögenhet af 2,000 r:dr b:co
i årlig inkomst. Della vore visst icke för mycket, för att
anses vara oberoende i sin ekonomiska ställning, och oberoende
ekonomisk ställning är ett nödvändigt villkor för den
svaga menniskan, för alt med fullkomligt lugn kunna öfverlägga
om Rikets allmänna angelägenheter. Dessutom ligger
äfven deruti ett större intresse och garanti till Rikets säkerhet
och allmän ordning. Den andra bestämmelsen, jag
skulle vilja föreslå, vore den, alt, då möjligen det kunde hända
att inom den inskränktare valkrets, som ägde att välja
den yngre kammaren, icke funnos personer fullkomligt tjenliga
för alt äfven ingå i äldre kammaren, valdistricterna för
äldre kammaren måtte blifva mera utsträckta, t. ex. dubbelt
eller måhända flera valdistricter sammanslagna. Derigenom
undvikes i alla fall den brännpunkt af partimän, vare sig af
ena eller andra sidan, som det föregående förslaget skulle
åstadkomma, och man åsidosatte ej heller helt och hållet
den vigtiga angelägenheten, att hos en representation må
linnas tillbörlig local-kännedom. Om äfven något större afstånd
an man eljest skulle önska derigenom uppkomme emellan
representanlernes hemvist, kunde de väljande åtminstone
då hafva tillräckligt utrymme för sitt omdöme om tjenJigaste
personen att representera i den äldre kammaren.
Ännu en svårighet, om man icke tillräckligen garanterar sig
emot ett för starkt rörelse-elements intagande i äldre kammaren,
är just, att denna kammare blefve vald för 5 riksdagar.
Dess opinion blefve således för längre tid perpeluerad, och
genom en sådan sammansättning af äldre kammaren skulle,
när man tänker sig en partitid, hvarunder det demoeraliska
elementet hade öfverhanden i landet, ett mycket starkare
democratiskt element blifva inlagdt i äldre kammaren än i
den yngre, just motsatsen af hvad man önskar. Ett perpetuum
mobile i samhällsfrågor är säkerligen lika litet
önskvärdt, lika naturstridig! och lika samhällsvidrigt, som
ett perpetuum stabile.
Frih. Sprengtporten: Då Frih. Boye icke behagat
närmare bestämma hvaruti den förmenta eontradiclionen i
mitt sista yttrande, emot ett förut afgifvet, skulle beslå, saknar
jag äfven alla de tillfällen, jag borde äga för att kunna
Den a November f. m.
29
fullständigt vederlägga Friherren. Hv*d jag vet, är, alt då
jag sist yttrade mig, upprepade jag hufvudsakligen mitt folsta
anförande i fråga om behandlingssättet af detta mål,
och jag torde på grund deraf kunna sluta, att den förmenta
contradictionen icke finnes annorstädes än i Frihtns eget
anförande.
Hr Dalman: Jag förbigår att följa Hr Lefre'ns exempel
och besvära R. o. Ad. med alt inlåta mig i hänsyftningar
emot personer, vare sig inom eller utom detta Hus, vare
sig utgifvare af tidningar eller ägande någon annan befattning
i det allmänna. Jag anser dessa anfall, ehuru de
ofta upprepas, äfven oberäknadt att de nu till någon del
träffat mig personligen, vara likaså ohöfviska som stridande
emot ordning inom Huset. Den värde talaren har likväl
äfven i sak gjort mig en beskyllning, som jag icke tror
mig förtjena, den nemi. att jag upphört att vara liberal samt
för närvar, i denna fråga försvarar illiberala åsigter. Om
talaren så bar uppfattat min mening, så måste jag hafva
uttryckt mig ganska otydligt. Det nu föredragna förslaget
utgår nemi. från den i min lanke högst illiberala åsigten,
att valen till öfre kammaren skola vara inskränkta inom didrict.
Jag för min del har yrkat, att de må vara fria
inom hela landet, och jag skulle förmoda, att det måtte vara
liberalare än inskränkningen inom district. Hr von
Hartmansdorff har sagt, att skälet hvarföre han önskade den
öfre kammaren sammansatt på det sätt som den skulle blifva
det enligt hans förslag, vore det, att hvarje öfre kammare,
som räknade ett annat ursprung än den nedre kammaren,
derigenom vore försvagad. Deruti har den värde
talaren ganska rätt, men jag får erinra, att de som tillhöra
min åsigt, Frih:ne Hamilton och Sprengtporten m. fl., hafva
alldeles icke yrkat alt den öfre kammaren skall erhålla något
annat ursprung. De hafva blott yrkat, alt den skall
blifva vald på ett annat sätt. Det är visserligen sannt att
pärs-kammaren i Frankrike icke kan anses utgöra ett starkt
conservativt element, men denna kammare har också icke
samma ursprung, som den nedre kammaren. Den är icke
tillkommen genom folkets val, utan dess svaghet ligger deruti,
att den är tillsatt af Regertn och således icke hos folket
har det anseende för oväld och opartiskhet, som om
den skulle utgöras af sommitelerna , de mest upplysta och
erfarna, som inom landet kunde blifva valde af folket. Deruti
ligger anledningen till dess svaghet, och icke deruti att
de utmärktasle män sitta der; ty jag är öfverlygad, attoni
desse män der sulto valde af folket, skulle pärs-kammaren
vara ojemförligt starkare. Att för öfrigt kammarens utseende
medelbart af folket kan bilda ett ganska starkt element
och en ganska upplyst kammare, det har enligt en värd talares
framställning blifvit upplyst genom exemplet af Föl en
-
3o
Den a November f. m.
ta Staternes öfre kammare, hvilken är tillkommen genom
medelbara val, d. v. s. väJjes af de särskilda Staternes lagstiftande
församlingar, som först blifva särskildt valde. De
fördelar, sorn Hr von Hartmansdorffs förslag har, nemi. att
ledamöterne i den öfre kammaren skola vara äldre och hafva
bevistat flera riksdagar, dessa fördelar medger jag, men
de fördelarna bibehållas äfven genom Frih. Hamiltons förslag,
och, efter hvad jag kan minnas, jemväl efter alla de
förslag till öfre kammarens bildande, hvilka här blifvit framställda.
Således är det gifvet, alt ingen vill utesluta dessa
garantier för erfarenhet och upplysning, som finnas i Hr
von Hartmansdorffs förslag, utan angår oppositionen mot
detta förslag helt och hållet endast valsättet. — Här har
blifvit, i anledn. af ett af mig fäldt yttrande, taladt åtskilligt
emot Prosten Ödmans förslag, likasom jag skulle velat
upplifva det. Jag vill nu icke inlåta mig i svar på Hr
Lefrens yttrande, att genom Prosten Ödmans förslag draggen
af nationen skulle blifva utsedd till öfre kammaren. Jag
ber Hr Lefre'n om förlåtelse, men jag tror att delta var ett
förhasladt uttryck, emedan om man skulle vara conserjvent,
så skulle likaväl som genom Prosten Ödmans förslag draggen
af nationen blefve utsedd till representant-kallet, enligt Hr
von Hartmansdorffs förslag ett sådant resultat inträffa. Skilnaden
emellan dessa förslag är ingen annan än den, att i stället
för att Prosten Ödmans utsträcker valrätten utan afseende på
stånd, så är den eril. Hr von Hartmansdorffs förslag lika utsträckt
som genom Prosten Ödmans, men inskränkt i afseende
på stånd. Är det således så, att det är dräggen af nationen,
soln väljes, så följer också deraf, att jemväl, med bibehållande
af ståndsvalen, dräggen skall blifva vald. Jag tviflar
likväl på alt delta skulle blifva förhållandet, vare sig enl.
Hr von Hartmansdorffs eller Prostens Ödmans förslag. —
Ilar är mycket taladt om att R. o. Adis privilegier skulle
undertryckas derigenom att man bildade öfre kammaren på
ett mera liberalt sätt och icke inskränkte valrätten. För min
del tror jag, att denna fråga alldeles icke hörer hit, och
om Gr. Spens gifvit löfte om något förslag att omgärda
K. o. Adis privilegier med något större skydd än som för
närvar, finnes i grundlagen, så är jag öfvertygad att han
fullgör delta löfte, och dessutom har Frih. Hamilton icke
en utan flera gånger yttrat, att när vi komma till den frågan,
ville han föreslå ett stadgande, att hvarje stånd skulle
i afseende å sina privilegier eller särskilda rättigheter, hvad
de än må kallas, hafva ett ovillkorligt veto, äfven i den
blifvande representationen, så alt det skrämskottet tror jag
icke kunna skrämma. — Hr Bråkenhjelm har ansett ovillkorligt
nödvtändigt, att R. o. Ad. skulle gifva sin tanke tillkänna
angide bildandet af den öfre kammaren. Jag kan
för min del icke inse, att deruti ligger någon nödvändighet;
fy oaktadt R. o. Ad. har sagt nu huru den nedre kamma
-
Den 3 November f. m.
31
ren skall vara sammansatt, så lärer deraf icke blifva någon
ovillkorlig följd, alt R. o. Ad., då vi nu icke kunna sämjas
om huru den öfre kammaren skall sammansattas, bör afgifva
något yttrande derom till Utsk., i olikhet med hvad
Preste- och BorgareSt. gjort. R. o. Ad:s tanke i målet
blefve dock endast ett Stånds mening, och således lomme
den att väga ganska litet. För öfrigt vill jag icke längre
upptaga tiden, ulan fortfar alt yrka afslag å Hr von Hartmansdorffs
förslag.
Hr Mannerskantz, Carl Axel: Då R. o. Ad. häromdagen
antog Frih. Spreriglporlens förslag, beslöt Ståndet
med detsamma att en olie kammare skulle finnas. Detta
beslut måtte väl skola innefatta, att de båda särskilda kamrarne
skola vara af något slags olika beskaffenhet. Till
följe af det förslag, som Hr von Hartmansdorff afgifvit, finner
jag deremot, att de två kamrarne skulle blifva af alldeles
enahanda beskaffenhet; ty sjelfva den §, som vi nu
hafva under öfverläggning, deruti det stadgas, att ledamöter
af äldre kammaren skola nises alldeles på samma sätt
sorn ledamöterne i den yngre, bevisar fullkomligt detta påstående.
Den skilnad, som funnes, skulle således blott vara
den, att ledamöterne i den ena kammaren skulle vara något
äldre än i den andra. Men om denna skilnad skulle
medföra det resultatet, alt tänkesätten i den ena kammaren
skola blifva olika med hvad de äro i den andra, är ganska
tvifvelaktigt. Jag tror, att om vi skulle ransaka oss sjelfva,
så skulle vi finna, att vi äro delade i särskilda sidor, örn
man så vill kalla dem, men alt de yngre och äldre äro ungefär
lika till antalet på båda sidor. För resten, hvad angår
alt valet sker för längre tid, så är delta of ganska stort
värde; men då bör man också dervid hafva en garanti,
att de personer, som för en sådan längre tid blifva utvalde,
förena alla de egenskaper, som hos riksdagsmän äro erforderliga,
och att de utgöra ett urval af nationen. Då måste
de också vara valde af personer, som äro i tillfälle att
fullkomligen bedömma detta. Det kan icke blifva förhållandet,
om valet icke sker af personer, som en längre tid
hafva kunnat följa de allmänna angelägenheterna, således
alldeles icke af personer, som äro på en lägre ståndpunkt i
samhället. Jag får derföre förklara, att jag fullkomligt
skulle instämma i det förslag, som Fiih. Hamilton afgifvit,
om det blefve något modifieradt; men som jag förutser att
delta förslag icke lärer kunna blifva anlaget af R. o. Ad:s
majoritet, så anser jag det vara mycket bättre att helt och
hållet afslå både det ena och andra förslaget och inskränka
sig endast till att låta Const.Utsk. afgöra saken. På det
sättet kommer jag således att afgifva min röst.
Frih. Boye: Jag anser ganska vigtigt att undanrödja
den förvillelse, som ligger i Hr Bråkenhjelms framställning,
3a
Den a November f. m.
en förvillelse, sorn gjort att han, visserligen icke med uppsåt,
måhända missledt en stor del af Ståndet. För att undanrödja
denna förvillelse, behöfver jag icke mer än erinra
om den föreskrift, sorn grundlagen ger oss, ang:de ordningen
och marschen af grundlagsfrågors behandlande inom
RiksSl:n. 56 §:n Reg.Ftn är af följande lydelse: '"Frågor
om förändringar i grundlagarna varda på följande sätt behandlade:
Tillstyrker Const.Utsk. livad en riksdagsman hos
detsamma i sådant afseende föreslagit, eller utlåter sig Utsk.
med till- eller afstyrkande å en af Konungen i lika ändamål
gjord propos.; varde Utsk:s yttranden vid samma riksdag
öfverlemnadt till R. St., hvilka vid densamma må derom
kunna öfverlägga.” Marschen är här så tydligt som möjligt
framställd. Utsk. skall först lill RiksSt:n inkomma med
ett yttrande, och detta yttrande skola RiksStm taga i öfvervägande.
Nu ber jag att få erinra Hr Bråkenhjelm derom,
att Utsk. icke yttrat sig om någonting annat än vallagen.
Om allt det öfriga har Utsk. alldeles icke yttrat
sig. Våra beslut äro således i förtid och i afvikelse från
grundlagen vidtagna. Utsk:s skyldighet att jemka meningarna
uppstår icke förr än de yttranden dit inkomma, som
äro gifna å ett af Utsk. förut frnmlagdt förslag. Nu då intet
förslag från Utsk. i dessa fall inkommit, så kan det icke
blifva fråga om något som skall sammanjemkas. Det synes
mig fullkomligen klart. Flere ledamöter, mine herrar! Lafva
tillstyrkt ett återgående till Frih. Hamiltons förslag, andre
hafva deremot invändt, alt det redan blifvit genom beslut
afklippt. Jag är icke af deras mening, som tro att detta
beslut ligger i vägen derföre, ty jag har haft äran i min
reservation, i hvilken Gr. Spens äfven instämt såsom reservant,
redan visa, att dessa beslut, afvikande från den i
grundlagen föreskrifna formen, medföra alldeles ingen verkan,
åtminstone icke hos mig, och ulan all fråga icke kunna
ligga i vägen vid pröfningen af det förslag, som vi väl
ändå förr eller sednare skola få från Const.Utsk.; ty det är
först då vi hafva rättighet alt pröfva saken. Men jag ber
ödmjukast att få erinra, att skall det beslut, som är fattadt
till ogillande af Frih. Hamiltons förslag, anses göra saken
öppen eller bunden till gillande eller ogillande; så måste
samma betänklighet utsträcka sig äfven till Frih. Sprengtporten
förslag, ty det vore bra besynnerligt, om de flera
beslut vi fattat genom votering skulle nu efteråt anses böra
gälla till en del men icke till en annan. Jag tror dem
betyda ingenting, men skola de betyda något, så skola de
hafva sin betydelse så väl i det ena som det andra fallet.
Hr Aminoff: Jag har begärt ordet för att få uppläst
56 §:n Reg.Frn, af orsak att jag icke här nu har grundlagen
lill hands. Den har nu blifvit uppläst af Frih. Boye
och
Den 2 November f. m.
S3
oc!i äfven af honora förklarad på ett sätt, Iivari jag fullkomligen
instämmer. Skulle nu det förslag, jag hade äran
att i början af discussionen i dag framställa, icke varit grundlagsenlig!,
så hade säkerligen Hr Frih. o. Landtm, icke tillåtit
oss att deröfver discutera. Delta 0111 56 §:n. Hr Bråkenhjelm
har önskat, att jag skulle återtaga det förslag jag
framställt. Han har äfven yttrat, att det H. Ståndet ovillkorligen
vore föipligtadt att gifva en opinionsyttring om
huru den s. k. äldre kammaren borde bildas. Han yttrade
äfven, ali om R. o. Ad. åtnöjt sig med att endast bifalla
Frih. Sprengtporten förslag, hade intet tillägg behöfts, och
Coust.Utsk. haft fria händer att derefter afgifva ett nytt
förslag. Jag ser icke, att Const.CJtsk. blifvit bundet och ej
heller att R. o. Ad. afsagt sig någon rättighet, derigenom
alt Ståndet discuterat om de detalj-frågor, som hafva sammanhang
med Frih. Sprengtportens förslag. Om nu R. o.
Ad. skulle förklara såsom sin gemensamma tanke, att, i fråga
om det återstående och vigtigaste af dessa detaljer, förslag
bör uppgöras af Const.Utsk.; så ser jag icke att R. o.
Ad. afsagt sig rättigheten .att deröfver yttra sig när förslaget
inkommer. Det är endast della jag velat yttra i afseende
å förslaget. Orsaken åter hvarföre jag för min del
icke röstar för Hr von HartmansdorfFs förslag, ehuru jag
anser det äga många förtjenster, är den, att jag hoppas och
tror, att vi kunna få ett ändå mycket bättre och mera utveckladt
ifrån Const.Utsk., och må vi derföre icke brådstörta,
efter det icke är af behofvet så nödvändigt pakalladt,
utan må vi afvakta tiden att kunna bestämma hvilket
förslag kan vare det aldrabästa. Jag afstyrker således bifall
till Hr von HartmansdorfFs förslag.
Hr Rosenblad, Bernh.: Jag anhåller först vördsamt,
att det nu af Hr von Hartmansdorff framställda förslag till
ny redaction af ifrågavar. punkt måtte blifva uppläst, och
att jag derefter ina få yttra några ord. Det af Frih. Hamilton
föreslagna amendement innehåller: ”Vid val af ledamöter
till den äldre kammaren, utser hvarje stånd inom ett
valdistrict 4 ledamöter, eller tillsammans 20, som sammanträda
och samfäldt utse till första riksdagen så många ombud,
sorn för districtet då skola till den äldre kammaren
säljas, och till de derpå följande ett ombud, utan afseende
på stånd. Valbar är den, sorn fyllt 4° år, eller 3o,
om han bevistat en riksdag.’’ Hvad Hr von Hartmansdorlfs
förslag angår, så lärer det vara helt kort oell endast innehålla
att ledamöter till äldre kammaren utses på samma sätt
som till den yngre.
Hr von Hartmansdorlfs sednast upplästa nya redaction
blef nu ånyo uppläst.
34
Den i November f. m.
Hr Rosenblad fortfor derefter:
Jag anhåller att, i afseende på deni, som skulle anse
Hr von Harlmansdorffs förslag icke innebära alla de garantier,
som man skulle önska för vinnande af ändamålsenligt
val af ledamöter i öfre kammaren, samt frukta att vi derigenom
kunde blifva budna, få erinra, alt detta förslags antagande
ingalunda hindrar, att, när man kominer till 10 oell
i i punkterna, iakttaga de correcliver, sorn t. ex. Hr Lagerheim
föreslagit ang:de flera valdistrielers sammanslående vid
val till öfre kammaren m, fl. sådana, äfvensom det icke är
i detta förslag bestämdt för huru lflng tid den äldre kammarens
ledamöter skola väljas, så att vi äfven kunde hafva
correctivet att välja dem på längre lid än Hr von Hartmansdorff
föreslagit, t. ex. för lifstid, ett förslag, hvilket jag
skulle vilja understödja. Men hvad jag nu egentligen har
velat nämna, är, att jag till dem, sorn lika med mig anse
att de beslut, som dels redan nio fattade och dels framdeles
kunna fattas, icke äga den fullständiga conservativa anda,
sorn de kanske hade önskat, anhåller få hemställa, då de
nu förena sig att afslå Hr von Harlmansdorffs förslag, huruvida
de icke genom den förening de i det fallet ingå med
ilen motsatta sidan, den sidan nemi. som förfäktar de allmänna
valen, äfventyra att komma till ett alldeles motsatt
resultat af hvad de önskat. Det enda egentligen conservativa,
sorn ligger i de redan fattade besluten, är valen inom
stånd, och deras inskränkning inom valkretsen, med förkastande
af den allmänna valprincipen. Här har på mångfalldigt
sätt förslag blifvit framställda att indirect återkomma i
mer eller mindre mån lill de allmänna valen. Genom att
antingen antaga ett sådant tillägg, som förekommer i Frih.
Hamiltons förslag, der det är tillåtet alt utan afseende på
stånd få välja lill den öfre kammaren, återkommer man till
denna princip, eller också genom alt säga intet återkommer
man dertill, i det man öfverlemna!’ åt just den Corporation
af R. St. eller del Utsk., sorn uttryckligen förklarat sin opinion
för dessa allmänna val eller såsom det så karakteristik!
blifvit kalladt, den lösa personligheten, — man öfverlemnar,
säger jag, då man, på sätt Hr Bråkenhjelm så klart
uttryckt, försummar all uttala en mening, som har rättighet
alt erhålla afseende, just åt denna auetoritel att uppgöra
det förslag, hvarpå beslutet kommer att grundas. Jag
får derföre vördsamt hemställa till de conservativa ledamöterna
af Huset, som här äro närvar., och som skulle vara
benägne alt förkasta Hr von HartmansdorfFs förslag, om de
icke ville erinra sig deu gamla latinska versen: Timele Dana
os et dona feientes.
Hr Ribbing, Bengt: Det beslut, som vi nu gå att
fatta, anser jag veikligen vara ett af de vigligasle, som vi
haft under öfverläggning, sedan vi börjat alt gå in i de
D en i November f. m.
35
särskilda detaljhestämmelserna. Vi hafva redal* gått eli godt
slycke på vägen, då vi tagit det beslut, som fattades i afseende
på den yngre kammaren. Jag tror att det ar lid
alt stanna der, och icke vidare fortgå i samma anda. Jag
liar förut, under behandlingen af detta amne, yttrat, att valen
till den öfre kammaren skedde bäst, om de skedde såsom
Frih. Tersmeden i sin reservation tillstyrkt, nemi. af
den nedre. Vid nogare eftersinnande har jag mast frånträda
denna åsigt och kan icke neka, att jag finner eu stor garanti
af oberoende, då jag ingår på den princip, som i Hr
von HarliriansdorfFs förslag blifvit framställd, nemi. den, att
valet sker mera diiecl af folket. Jag tror nemi., att öfre
kammaren derigenom vinner mer styrka och med detsamma
mer förtroende. Men jag kan icke gå sfi långt, att jag vill
fjettra allmänheten till den grad i sina val, att de väljande
icke skulle få gå hvarken utom krets eller stånd. Jag gläder
mig åt att i dag hafva fått höra den rätta grunden,
hvarifrån Hr von Hartmansdorff, såsom jag förmodar, och
Hr Lefren utgå, då de yrka på val i denna anda. Jag har
svafva! i okunnighet derom, men jag inser det nu, såsom
jag förmodar, riktigt. Jag tror att de frukta alt biträda
någon större liberalitet, på den grund alt nationen ännu icke
kail bära denna frihet eller är mogen att begagna sig af
densamma, så vidt utsträckt, sorn jag och de med mig lika
tänkande ömkat och tro nödigt. Jag kan således icke tillvita
dem några enskilda afsigter i afseende på sina yrkanden,
ulan jag är tvertom fullt och fast öfverlygad, att de
anse sig befordra deras fäderneslands val genom yrkandet
af de principer, som de framställt. Men det må tillåtas mig
att yttra, det jag tror ali de häruti taga mycket fell. För
alt bygga sina yrkanden på den grund, som jag trott dem
hafva antagit, skallman nödvändigt förutsätta, alt nationen
ännu behöfver hållas i eli visst omyndighetstillstånd. Jag
tror det deremot icke. Jag tror alt nationen har hunnit till
den ståndpunkt, att del må tillåtas-densamma att sjelf tänka
och handla samt välja, mellan godt och ondt. Jag kan
icke annat än sätta della i samma cathegori, sorn ifall jag
får begagna en liknelse, om jag har en sou, hvilken jag älskar,
. och han är kommen lill de år, att lian skall ut ur fädefnehuset.
Det kostar visst på föräldrarna att släppa ut honom.
Man anser honom vara blottställd för faror, för elakt
sällskap, för onda exempel, för vilseförande )ttranden, munteliga
och i tryck meddelade, men det går dock icke anatt
längre hålla honom hemma. Han måste ut, han måste lara
all känna godt och ondt, för att kunna välja det bästa. På
denna ståndpunkt anser jag nationerna i allmänhet vara,
den Svenska icke undantagen. Jag anser Svenska allmänheten
vara kommen lill den ståndpunkt, att man måste släppa
efter tyglarna. Det går icke an att hålla den så bunden
hädanefter, sorn det kunnat ske hittills. Man måste lå
-
36
Btn ii November f. ea
-
la den sjelf välja emellan godt och ondt och försöka hvad
den duger till. Jag tror på den Guds nåd, som Hr Lcfie'n
anfört. Jag tror alt den hjelper, och förutan den skulle
jag icke våga någonting. Man har trott, uti en sådan liberalitet,
om den bi fö lies, skulle alstra anarchi och revolutioner.
Jag har hört sådana yttranden. Jag tror deremot,
att 0111 man alltför länge fängslar den stora allmänhetens
vilja, så skall det mycket förr leda till anarchi och revolution,
än 0111 man så småningom ger efter för den till myndiga
år komna nationen, så alt den får handla på egen
hand. Här liar blifvit framdraget såsom ett skäl för att
ännu hålla tillbaka, att man fruktar, att den väljande massan
skall komma att lill stor del bestå af pöbel och dragg,
som man behagat uttrycka sig, och att man skulle af sådana
personer få representationen formerad. Måhända liar den
värde ledamot, sorn så yttrade sig, icke nog besinnat sig,
innan lian uttalade dessa ord. De, sorn inom oss och de
Öfriga Stånden blifva väljande, lära väl icke komma att bestå
,af pöbel och nationens drägg, utan de skola väl komma
att bestå af den största och den sjelf.stäudigaste delen af
folket, som man kan länka sig. Yi hafva äfven hört talas
0111 att vi skola akta våra privilegier. Jag får uttrycka den
tanke, att jag skulle anse för en lycklig stund, då både mitt
och de andra ståndens pivilegier utströkes, så alt icke en
gnista funnes qvar. Jag tror, att när vi nu komma tili den
punkten, blir ingen riktig samdrägt emellan de åtskilliga
classerna. Jag tror icke, att misstanke, afund med flera andra
onda genier, som nu vandra omkring bland oss, kunna
aflägsnas, förrän vi undanröjt så många anledningar till obehag,
som det står lill. Bland dem tror jag slåndsprivilegierna
förnämligast böra komma i betraktande. Jag tror, alt,
då man går att falla beslut 0111 ett så vigligt ämne, sorn i
afseende på en representalions-förändring, man icke ma hålla
sig endast och allenast vid ordet ”förändring” utan fast
hellre vid ordet ”förbättring.” Jag vill således icke kalla
det en representalions-förändring, utan jag vill kalla det för
en representations-förbältriog. Men denna repiesentationsfprbättring
tror jag icke bör inskränkas endast och allenast lili
den ekonomiska vinsten, ulan fast hellre afse den moraliska.
Antaga vi att den moraliska vinsten bör hafva företräde
framför den ekonomiska, så måste vi också först och främst
tänka på den grund, på hvilken vi skola handla för att
komma till någon väsendtlig moralisk förbättring. Jag tror
icke alt vi vinna detta, förrän vi så ställa till, att hela nationen,
alla individerne, alla classerna komma att lefva ett
mera förtroligt kärleksfullt lif än hittills. Det är detta förtroende,
som kommer i stället för misstroende, denna kärleksfullhet
i stället för hatet. Detta förtroende i umgänget
de särskilda classerna emellan, som skall uppmuntra till
dygd och dertill att vi vid alla våra förhandlingar hafva af
-
Den rx November f. m.
37
seende på hvarandias förbättring och det slutliga målet för
vår lefnad, det vinnes icke endast derigenom, alt man söker
att skaffa nationen en besparad penning genom kortare riksdagsförhandlingar,
utan fast hellre derigenom, att vi afse
den moraliska förkofran, til! hvars befrämjande vi böra använda
all vår förmåga. På dessa grunder skulle jag anse
oss göra mycket illa, om vi nu i förväg gingo ali fatta ett
beslut sådant sorn Hr von Hartmanrdorff föreslagit, nemi. att
den äldre kammaren skall väljas pa samma sätt sorn den yngre.
Jag anser oss dä hafva bundit oss till händer och (otter
i afseende på åstadkommandet af hvad jag i mitt anförande
yttrat vara min önskan. Skulle det nu vaia det sisla
beslutet, skulle det vara den sista handläggningen af detta
angelägna ärende, och en sådan propos., som denna, blefve
framställd ; så skulle jag med största bäfvan motse utgången
af den blifvande voteringen. Nu mäste jag tranquiJisera
mig i detta fall, under det hopp, att, örn så mot all
förmodan skulle hända, alt detta förslag bi föl les, en möjlighet
att få ett annat genom Const.IJlskrs handläggning likväl
existerar. Jag uther mig dock att få fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet
derpå, att om det skulle bifallas, detta förslag,
så komma vi alt motsätta oss den grunden i afseende på
omskapningen af representationen, som Skaparen yttrade då
Han skapade verlden, och sade "Varde ljus."
H. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm, Gustaf: Debatten har
styrkt min yttrade föresats att rösta för Hr von Hartinansdorffs
förslag. Denna verkan har jag dock icke rönt af den
föregående talarens argumenter. Här handlas icke om att
återhålla eller eftergifva några tyglar; ej heller om någon
rubbning af gränserna mellan konungamaktens och folkets
rättigheter. Såsom jag uppfattar, reformen, åsyftar den 1)
en lämplig utsträckning af valrätten; 2) ett redigare skönjande
af representationens majoritet, och såmedelst dennas
behöriga verkan i statsmekanismen, och 3) ett lämpligare
arbetssätt än det högst bristfälliga, som fyrdelningen medgifver.
Alla dessa syften anser , jag uppfyllda genom Hr von
Hartmansdorff, förslag, hvilket derjemte ager förtjensten af
ali vara den enda rätta conservatismen, den nemi., som, jemte
den Svenska urgamla monarkiska principen, conserverar
Svenska folkets urgamla rättigheter. Tviflel alt denna välgörande
conservatism är i Hr von HartmansdorfFs förslag
nedlagd, hänvisar jag till tidningen Dagligt Allehanda för i
dag... Vid hastig läsning har jag ej förmått förvissa mig om
artikelns bifall åt detta conservativa i förslaget; men artikeln
utvecklar det på det uppbyggeligaste.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller endast att få
upplysa om en omständighet, deruti jag hört flera ledamöter
hysa tvifvelsmål. De hafva trott att R. o. Ad. genom föregående
beslut bestämt något antal af valkretsar. Detta är
38
Den a November f. m.
icke förhållandet. Den punkt, sorn i della fall är af R. o.
godkänd, är af följande innehåll: "Hvarje stånds medlemmar
i liela Riket indelas i valkretsar, efter anlalet af de ombud,
som hvarje stånd skall lill hvardera kammaren utse.’’ Detta
betyder icke något annat, än att i händelse den ena kammaren
blifver talrikare än den andra, så måste valkrelsarne
rätta sig derefter; men något visst antal är hvarken bestämdt
eller har kunnat bestämmas, derföre att ett olika antal valkretsar
måste nödvändigt uppkomma inom stånden efter lierås
olika antal och hernvi'! i Riket. Sä t. ex. lärer det
Högv. PresteSl. svårligen vilja ingå på några andra valkretsar
än en för hvartdera af de 12 stiften samt en för hufvudstaden.
Sålunda mäste olika bestämmelser uppgöra, inom
de särskildta stånden. En påföljande § i milt förslag innehåller
också, att hvarje stånd får uppgöra sitt förslag.
Någon farhåga i det fallet anser jag icke böra hysas.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, alt hvad först anginge
frågan att öfverlemna till Const.Ulsk. att uppgöra förslag i
det ämne, sorn nu vore under R. o. Ad:s öfverläggning, så
behagade Ståndet finna, att 0111 det icke nntoge någon af de
framställda meningarna såsom Ståndets gemensamma lanke, så
vore saken de facto öfverlemnad lill Const.Ulsk., utan något
vidare beslut å Ståndets sida, hvarföre någon propos. i det falslet
icke häl borde framställas. Hvad anginge eli annat förslag,
som, örn Hr Landtm, fattat det riktigt, bestode deruti, att
nedre kammaren skulle genom vissa sectioner ingå i val lill
ledamöter af öfre kammaren, så behagade R. o. Ad. erinra
sig, att den grunden att nedre kammaren skulle välja den
öfre blifvit af R. o. Ad. afslagen och således icke nu kunde
åter upptagas. Hvad de öfriga förslagen anginge, så
torde R. o. Ad. finna, att det sorn först föredrogs, nemi.
Ilr von Hartmansdorffs, först borde blifva föremål för proposition.
Sedan detta förslag åter blifvit uppläst, hemställde Hr
Frih. o. Landtm, om R. o. Ad. behagade antaga det såsom,
sin gemensamma tanke.
Ropades ja och nej.
Då Hr Landtm, förklarade, det Iian trott sig finna, alt
ja öfverrösta! nej, begärde
Hr Lefre'n votering.
Upplästes till justering och godkändes följande votrrtsproposition
:
Den, sorn anser att R. o. Ad. bör såsom sin gemensamma
tanke antaga följande mening:
Ledamöterne i den aldie kammaren väljas på lika sätt,
som medlemmarna af den yngre, voterar
i1;
Den a November f. m. 3g
tifil tlct ej vill, voterar
nei;
Villner nej, förklarar Ii. o. Ad. icke ofvannämnda mening
såsom Slåndets gemensamma tanke.
Efter voteringens slut, befunnos rösterna Lafva utfallit,
som följer :
Ja — 43.
J\ej — 83.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. £ till 3 e. m.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Måndagen den 2 November i84o.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades pleni-prot. för den 17 Oct. f. 111.
Fortsattes pröfningen af Coust Utskts mern. N.*o 38, angående
National-representationens ombildning.
Frill. Hamilton, Hugo: Då jag bela tiden, under det
discussionen fortgått efter antagandet af Frill. Sprengtporlens
förslag, påyrkat att alla närmare detaljer matte uppskjutas
till dess Const.Utsk. först yttrat sig öfver delta förslag
i sin allmänhet, och det amendement, jag i f. m. föreslog,
afsåg att åstadkomma en jemkning i Hr von Harlmansdorffs
förslag, men detta lians förslag blifvit tinderkändt, så
anhåller jag att mitt amendement äfven mätte anses förfallet.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde i anleda, häraf, 0111
R. o. Ad. behagade bifalla, alt Frih. Hamiltons ifiågavar.
förslag finge helt och hållet förfalla.
Ropades ja.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att Hr Lagerheim, under
discussionen i dag på f. 111., framställt ett förslag, alt
för alt vara valbar till äldre kammaren, skulle fordras en
inkomst af 2000 r:dr, och alt 2 eller (lere valdistricter skulle
förena sig till val för de äldres kammare.
Frih. Boye, Ludv.: Utan att ingå nu i någotyltrande
ang:de detta förslag, vågar jag till Hr Frih. o. Landtnäs
eget bedömmande öfverlemna, huruvida, sedan Ur Frih. o.
4o
Den a Sovcmier e. m.
Landtm, i c 1. e ansett Hr Nordenskölds förslag kunna komma
under pröfning, derföre att det icke var framstätdl före företagandet
af detaljfrågan, Hr Frih. o. Landtm, kan nu föredraga
ett förslag, som visserligen är ännu sentidigare än
Hr Nordenskölds.
Jag öfverlemna!’ till Hr Frih. o. Landlmrs egel bedörnmande
denna hemställan.
Hi- Frill. o. Landtm, yttrade, alt om han lätt eiinrade
sig, ansågs Hr Nordenskölds förslag icke kunna upptagas
till pröfning, derföre att det icke öfvei ensstämde med
det beslut R. o. Ad. fattat, då Ståndet såsom sin gemensamma
tanke antagit Frih. Sprengtporten förslag, och icke
derföre att det blifvit framstäldt i en annan ordning eller
på annat sätt än som kunde anses vara det som erfordrades
för att kunna framställa ett förslag lill 11. o. Ad:s pröfning.
Hvad Hr Lagerheims förslag anginge, så vore det åtminstone
icke i någon strid med det beslut R. o. Ad. förut fattat,
och framställdes, om Hr Landtm, ratt fattat det, såsom ett
amendement, en förändring i eller elt tillägg till de förslag,
som då voro framställda på samma sätt som Frih. Hamilton
hade afgifvit sitt förslag, såsom en förändring i Hr von
Hartmansdorffs mening. Hr Landtm, trodde således för sin
del icke att det kunde förvägras, att ju Hr Lagerheims förslag
måtte underställas R. o. Ad:s pröfning till antagande
eller förkastande.
Frih. Sprengtporten, Jac. Wilh.: Hr Lagerheims
förslag står visserligen icke i strid med de allmänna grunder,
som R. o. Ad. redan antagit, men innehåller likväl en
bestämmelse, alldeles på sidan om dessa grunder, nemi. den
fordrade förmögenheten af 2000 r:dr för att kunna blifva
vald till ledamot i den äldre kammaren. Då de allmänna
grunder, som R. o. Ad. antagit, icke afsett en sådan bestämmelse,
utan endast grundat qvalificationen på en högre ålder
och att vara vald för längre tid; så får jag flista R. o,
Adis uppmärksamhat derpå, att ifrågavar. förslag är en alldeles
ny utveckling af frågan, som visserligen icke står i
strid med det föreg:de, men som icke må anses hafva vaiit
afsedd då R. o. Ad. bestämde de allmänna grunderna för
den vidare behandling af ärendet, som kunde komma i Låga.
Jag får för öfrigt, i öfverensstämmelse med hvad jag förut
anfört, nu äfven yttra, att jag alldeles icke anser det
vara tjenligt att ingå lill Const.Utsk. med några närmare
delalj-bestämmelser, så mycket mindre, sorn de öfriga Stånden
icke iakttagit en sådan form för ärendets behandling, och
det tvifvelsutan endast skulle leda derhän att inveckla frågan
i Const.Utsk., om ett Stånd inginge i detalj-bestämmelser,
sorn icke ens blifvit vidrörda af de andra Stånden.
Jag får derföre yrka afslag på Hr Jvagerhcims förslag.
Frih.
Den a November e. m.
Frih. Boye: Jag har tinder f. m. plenum haft äran
förklara, atl jag anser all pröfning om sådana ämnen, som
af Utsk. icke aro framställda, vara för tidig och innebära
ett afvikande ifrån 56 §:n Reg.Ftn; men då Frih. Sprengtporten
icke funnit denna stridande emot hvad förut hatskett,
och jag ej kan förstå hvarföre man icke bör stämma
olagligheter i sitt lopp, så vill jag icke begära propos. till
bifall, titan blott förklara, att om frågan vore öppen, om
den vore i laglig ordning framställd i Coust.Utsk., skulle jag
begärligt omfatta densamma och gifva deråt mitt bifall.
Nu öfverlemna!' jag till Hr Frih. o. Landtm, huru han behagar
se frågan, om propos. derå bör göras eller ej.
Då ingen af B. o. Ad:s ledamöter tillstyrkt Hr Lagerbeims
förslag, hemställde Hr Frih. o. Landtm, om R. o.
Ad. ansåg det böra förfalla.
Ropades ja.
Föredrogs 8:de punkten i Hr von Hartmansdorffs förslag,
så lydande : "Vid val till ombud i äldre kammaren,
eller afgång derifrån, göres ingen skilnad mellan lagtima eller
urtima riksdagar. De förra påräknas att inträffa hvart
3:dje år, utan rubbning genom de urtima.’*
Hr von Hartmansdorff, A u g.: Sedan Ståndet förbigått
frågan 0111 den äldre kammarens bildande, så anser
jag äfven denna punkt böra förfalla.
Uppå derefter framställd propos. ansåg R. o. Ad. denna
punkt böra förfalla.
Föredrogs g:de punkten af Hr von Hartmansdorffs förslag,
så lydande: ”Till hvarje riksdag utser hvarje valkrets
ett ombud till den yngre kammaren, äfvensom ett
till den aldi e , om kretsens ombud derstädes dödt, eller
efter åldern afgått. — Afgången riksdagsman kan återväljas.
"
Hr von Hartmansdorff: Den sednare delen af
punkten är af beskaffenhet att böra förfalla likasom den
förra.
Denna punkt ansågs böra förfalla.
Föredrogos tillsammans, såsom med hvarandra ägande
sammanhang, loide, 1 ■:te och ia:te punkterna i Hr von
Hartmansdorffs förslag, så lydande:
”io:de punkten. Preste-, Borgare- och BondeStånden
välja sina riksdagsmän, såsom tillförene, eller på sätt dessa
Stånd, hvart för sig, kunna finna skäl att, under iakttagande
af förenämnda grunder, närmare bestämma.
11 :te punkten. Ridd.direcCn upprättar förteckningar på
16 H. 6
D e n i N o v c ni b c r e. ni.
alla i Riket skattskrifne öfver i5 år gamla adelsmän, som äro
sina egna, och indelar deni, efter skatlskrifnings-orlerna,
i valkretsar. Hvarje valberättigad adelsman äger att sjelf,
eller genom insänd valsedel , omedelbart deltaga i valet.
Den, som erhåller flesta rösterna , blifver kretsens riksdagsman.
12.'te punkten. Ståndspersonerne välja sina ombud likasom
adeln. De förres blifvande caneelli-direction i hufvudstaden
uppgör förteckningar öfver ståndets medlemmar,
och indelar dem i valkretsar.”
De motsvarande punkterna i Gr. Spens’s redaclionsföl--  slag upplästes, så lydande:
”Inom Adels-ståndet upphör skilnaden emellan hufvudmän
och ättemän. Adeln, Preste-, Borgare- och BondeStånden
välja för öfrigt sina riksdagsmän, på sätt dessa Stånd
hvart för sig kunna finna skäl att, linder iakttagande af förenämnda
grunder, närmare bestämma under loppet af den
riksdag, då beslut fattas af R. St. örn intagandet i Riksförsamlingen
at det femte Ståndets ombud.”
”Förslag till bestämmelser i afseende på femte ståndet
skall af Coust.Utsk. uppgöras och särskildt underställas R.
Sits pröfning och godkännande."
Hr von Hartmansdorff: Emot den redaction, som
Gr. Spens uppgjorde, anmärktes i ett föregtde plenum, alt
det vore nödigt att i första punkten intaga en redaction,
som egentligen anginge R. o. Ad:s ståndsordning; men som
denna icke är föremål för Const.Ulsk:s behandling, så bör
all fråga derom uteslutas. Jag hemställer derföre, om icke
en lydelse af följande innehåll kunde antagas: R. o. Ad.,
Preste- och BorgareSt:n välje, under iakttagande af förenämnda
grunder, sina riksdagsmän, på sätt hvarje stånd för
sig kan (inna skäl att närmare föreslå, samt R. Sits bifall
och K. M:s samtycke underställa vid den riksdag, då beslut
fattas om intagande i Riksförsamlingen af det 5:te ståndet,
lör hvilket Const.Utsk. bör representationsordning uppgöra.
Frih. Hamilton: Ehuru jag visserligen gillar den satsen,
alt hvarje Stånd bör yttra sig i den fråga, som rörer
Ståndet närmast, önskade jag likväl att R. o. Ad. icke inlog
så allmänna bestämmelser, hvarigenom händerna på
Const.Utsk. bindas i denna del. Man bör lemna öppet åt
Const.Utsk. att yttra sin tanke i frågan, och sedan kan ju
hvarje stånd yttra sig deröfver. Jag bestrider således att
man nu bör framställa några speciella förslag, med så mycket
större skäl, som alla öfriga mindre detaljer blifvit uppskjutna,
hvarföre jag yrkar afslag på den punkten för det
närvarande.
Den i November c. ni.
43
Gr. Spens, Carl Guslaf: Jag fäster mig först vid
de af Hr von Hartmansdorff nytl|ade ord. Om jag ej hörde
orätt, nämnde lian att dei skulle fordras, vid den riksdag
da heslut fitius om intagande af 5:le ståndets ombud,
kamrarnes bifall. Det är efter min tanke icke passande, tv
kamrarne existera icke förrän på den efterföljande riksdagen.
På den riksdagen, då beslutet om 5:te ståndets intagande
i representationen fattas, till följd af detta Coust.-  Utskts betänk. N.m 38, eller hvilket annat förslag som kommer
i dess ställe, — pä den riksdagen , säger jag , måste
stånden existera ända till dess riksdagen upplöses, och således
bör det nyttjade oidet "kamrarne” ändras, Häll eljest
Hr von Hartmansdorff' begagnade detsamma, hvilket jag tyckte
mig höra. För öfrigt tror jag det icke vara så likgilltiat,
om man vill ali saken skall gå Iram, all man något
bestämmer angéle R. o. Ad:s represenlal ionsi ät t afven i
grundlagen. Del torde vara för mycket hegardt, att de andra
stånden skola kunna ingå på en representationsförändring,
när de icke kunna veta, om icke, vid samma riksdag,
sorn del 5:te ståndet intages, en belt ny och icke obetydlig
dass af orepresenterade Svenske medborgare Idel bildad, endast
derigenom att del då samlade Ridderskapel skulle bestå
till stöl sta delen af hufvudman eller fideicommissarie!';
dessa kunde helt simpelt fatta det beslut, att sjelfva rättigheten
att välja, som är stadgad i grundlagen, vore inskränkt
endast till hufvudman, och då vore nied detsamma
alla ättemän uteslutne ifrån allt deltagande i representationsrätt
och va'rält. Del är för att undvika, alt icke, på samma
gång som man söker mildra de nuvar. anomaliei na, man
med detsamma tillskapar en annan, som jag föreslagit, att
frågan om hufvudman och ättemän skall afgöias i grundlagen
och icke, på samma sätt som de mindre detalj-fi ägorna,
ankomma pä ståndens beslut vid antagnings-i iksdagYn Hvad
Frih. Hamilton anfört gillar jag likväl belt oell ballet; skulle
R. o. Ad. vilja förbigå att nu yttra någon gemensam
tanke i dessa ämnen, tior jag det vore rät butt att vänta dermed
till dess all de öfriga detaljerna förekomma och hvarmed
icke något vore förloradt. Då hade man afven åstadkommit
atl icke utsätta sig för att förbigå antingen för oss
eller något af de öfriga stånden en fråga af dylik vigt sohl
den om hufvudmän och ättemän. Det är möjligt, alt det
finnes många lika vigtiga frågor äfven för de andra stånden,
som icke böra förbigås utan stå utsatta i grundlagen,
och blott detaljerna i ståndsoi ilningarna torde böra ofverlåtas
åt stånden att på anlagnings-riksdagen livar för sig
uppgöra.
Frih. Bo ve: Lika med Frill. Hamilton tior jag, att
Ståndet fö idar bäst all öfverlemna åt Coust. Utsk. de bestämmelser,
sorn kunna vara af generellare egenskap föi Ståndet
44
Den 3 November e. m.
De som äro af speciellare egenskap för hvarje stånd, dern
väntar jag att Utsk. öfverlemna!' åt Stånden sjelfva att afgöra;
ty jag förmodar, alt Coust.TJlsk. icke måtte vara behörigt
att lägga sig deruti. Jag ber alt få förena mig i
Frih. Hamiltons begäran att dessa 3 punkter matte afslås,
på det att Coust. Utsk. må äga alt bestämma de generella
grunderna, med öfverlemnande åt hvarje stånd att afgöra
sin särskilda ståndsordning.
Frih. Sprengtporten: Lika med Gr. Spens, inser
jag visserligen nödvändigheten utaf, alt i val-lagen inflyta
bestämmelser i afseende på hvarje särskildt stånds sätt att
välja. Min anmärkn. i ett föreg:de plenum, sorn Hr von Hartmansdorff
åberopat, åsyftade icke att suga något annat, än att jag
icke fann någon jemnvigt deruti, att R. o. Ad. skulle uteslutas
från rättigheten att bestämma något om sin ståndsordning,
då den rättighet, sorn Hr von Hartmansdorff föreslår, var
förbehållen de 3 öfriga Stånden.
Jag tror för öfrigt, i öfverensstämmelse med hvad jag anfört,
det vara försigtigast och bäst att lemna alla dessa detaljer
för närvar, åsido. Yi hafva redan sett (vänne redactions-förslag
till detta moment, som icke kunnat antagas, lita
n undergått föi ändringar, och det är ingenting, som försäkrar
mig om, att i Hr von Hartmansdorffs förslag ligger
en större säkerhet för att icke anmärkn:r deremot kunna
göras. På dessa grunder anhåller jag om Hr Frih. o. Landtnäs
propos. lill afslag å ifrågavar. punkter.
Hr von Hartmansdorff: Jag erkänner riktigheten af
Gr. Spens’s anmärkn. emot ordet ''kammare,’’ som bör
utbytas emot ordet Rikets Stander. Frågan om hufvudmän
och ättemän har jag upptagit i mitt förslag. Om
Ståndet icke finner skäl ali yttra någon gemensam tanke i
detta fall, skall jag icke besvära med yrkande derpå. Men
jag önskar dock, att denna förkortning af Ståndets gemensamma
tanke icke måtte föranleda dertill, att förslaget fran
Coust.Utsk. blir så naket, att hvarken detta eller något annat
Stånd kan antaga detsamma. Derigenom att vi uppskjuta
eller låta denna fråga förfalla och således få slut på
detta ämne, slippa vi doek icke genast härifrån, ty i ordningen
att föredragas komma nu åtskilliga vigtiga betanien
från LagUlsk., så att de, som vilja deltaga i öfverläggningen
om ämnen af vigt, måste ändå stanna qvar.
Uppå derefter framställd propos. ansåg R. o. Ad. de
nu upplästa delarna af Hr von HartmuosdoWFs förslag böra
förfalla.
Hr Lefren: Jag får anmäla min reservation mot beslutet,
af fruktan för Coust.Ulsk:s välvilja i detta fall.
Gr. Spens: Den återstående punkten i det förslag jag
inlemnat, är af så nära sammanhang med den g:de i Hr von
Den a November e. m.
45
HartmansdorfFs, alt när elen ena förfaller, måste äfven deri
andra förfalla, oell jag anhåller således att den ej vidare
måtte förekomma lill föredragning.
Hr von Hartmansdorff; Del Sr just den §:n, sorn
förvarar stånds-privilegierna. Jag anhåller derföre, att han
matte uppläsas samt at Ståndet antagas, emedan jag ieke vill
hafva på mitt samvete att han förfölle, utan alt Ståndet
yttrat sig derom.
Det ifrågavar. förslaget upplästes, så lydande: ’’Väckcs
på sednare riksdag, än den, der beslut fattas örn intagande
i Riksförsamlingen af 5:te ståndets omhud, fråga om ändring
i något stånds ordning, sammanträde det ståndets på riksdagen
närvar, ombud från hegge hamrarne, och blifve intet
annat ändringsförslag Riksförsamlingen understäldt, än
det som dessa ombud genom Hesla rösterna godkänt. Till
antagande af sådant förslag fordras sedermera Riksförsamlingens
bifall och Konungens samtycke.”
Gr. Spens: Orsaken hvarföre jag yttrade alt denna §
hade nära sammanhang med den förut förfallna, ligger i orden
: ”något stånds ordning.” Det är genom samtliga
ståndens beslut i anleda, af Const.Utsk;s blifvande fö 1 slag,
som del framdeles skall komma att bestämmas hvilka delar
af ståndens representations-ordningar, sorn skola stå i grundlagarna,
och hvilka delar, som anses böra till de detaljer,
som böra inflyta i stånds-ordningarna. Innan detta afskiljande
är skedt, innan beslutet derom är fattadt, tror jag icke,
att, sedan man beslutat att afvakta ett sådant afskiljande,
man bör upptaga till gemensam tanke en §, der frågan
örn sjelfva ståndsordningen förekommer; ty annars debatterar
man öfver något, som man ännu icke fått klart begrepp
om.
Frih. boye: Jag förenar mig i allo med hvad den siste
talaren framställde. Jag kan för min del icke förstå huru
ståndens privilegier på minsta vis skola förnärmas, derigenom
alt detta förfaller. Så länge 114 §:n Reg.F:n står
qvar, så länge kan ej fråga blifva 0111 förminskande eller
förnärmande af privilegier, och i alla fall har Gr. Spens ofantligt
rätt deruti, att det är tids nog alt stadga ordningen,
när sjelfva generella förslaget först vunnit bifall. Jag
begär propus, på att delta mätte anses förfallet.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Då jag icke baft tillfälle alt
öfvervara ens öfverläggningarna i dessa ämnen, som äro af
så mycken vigt, hvadan jag icke heller kan vara initierad i
dem, så borde jag icke heller nu afbryta den tystnad jag
ämnat iakttaga. Såvida den punkt, sorn 1111 är i fråga, rörer
R. o, Ad:s representationsrätt, skulle jag finna af mycken
vigt, att det sätt komme all bestämmas, under hvilket R. o.
Ad, vill öfverlemna at Const.Ulsk. att införa denna bestäm
-
46
Den a November e. m.
mdse i nya representatioas-förslaget. Det synes mig, sorn
skulle, så ofta oell så länge som ståndsprincipen varder följd
oell iakttagen oell ligger lill grund för Riksförsamlingens
grundlag, det bero på livart oell ett stånd sjelft att b sluta
öfver de förändringar i grundlagen, som röra livait stind
för sig. Om man stadgar, att, litirudan än representationen?
hädanefter må blifva, alla förändringar i grundlagen skulle
behandlas ståndsvis, så tror j ig, alt en sådan sats stöde i
full öfverensstämmelse nied de beslut man fattat
Hr von Troil, Emil: Ulan tvifvel lärer något beslut
i samma syftning med det nu föreslagna komma alt af Ståndet
fattas i sammanhang med den förestående representationsförändringen.
Jag finner likväl itne liufvudsakliga betänkligheter,
hvilka hindra mig alt i denna stund saga ja
till förslaget: den ena, att det tyckes förutsätta en viss formation
af den äldre kammaren, hvarom R o. Ad. icke funnit
för godt att ännu något besluta; och den andra, sorn är
af ännu större vigt, alt vi nemi. för det närvar, endast
från Cnnst.Utsk. erhållit förslag lill en val-lag, oell dertill
lärer icke denna fråga kunna hänföras. Den hörer tydligen
till den nya representationens arbetsordning; och det
lärer således först vara när vi ifrån Cnnst.Utsk erhållit
förslag dertill, som tiden är inne alt tala om det ämne, som
nu kommit linder öfverläggning. För min del anhåller jag
alltså, på grund af den ofta omtalda 56 §:n Reg F:n, alt få
till prot. anmäla mili protest emot den begärda propositionen.
Hr Lefre'n: R. o. Ad. har, genom de särskildta besluten
till gemensamma anmärkn:r emot Coust.Utsk:s förslag,
lågt som en hufvndgrund en eftergift, och en betydande eftergift
i sin nuvar. representation. Jag anser der• (öi e på sitt
ställe, alt nu, dä betänk, första gången återgår till Coust.-  Utsk., R. o. Ad. uttalar den lanke, sorn förslaget framställer,
på det alt Coust.Utsk. deraf må se, alt R. o. Ad.
vill förvara sina privilegier, leslen af sin representationsrätt,
d. v. s. den valrätt, som Ståndet förbehållit sig i stället för
den sjelfskrilna representationsrätten. Jag tror della vara
angeläget, på det att icke Utsk. måtte tro, att R. o. Ad.
har genom det fattade beslutet afsagt sig hell oell hållet all
representationsrätt och öfverlemnat åt Const.Utsk. att förfara
efter smak. Jag anser mig böra varna R. o. Ad. att
så lösligen öfverlemna denna fråga. Redactiorien i förslaget
bryr jag mig mindre 0111, men alt säga intet, det vore
farligt och det afslyrker jag.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att han, i anledn. af
Hr von Troils yttrande, ansåg sig för R. o. Ad. böra redogöra
för de grunder, hvarföre han ansett att detta förslag
borde för R. o. Ad. till öfverläggning föredragas, då det
blifvit frainstäldt. Hr Landtm, ansåg det nemi. icke endast
Den i November e. m.
47
angå arbetssättet för Riksförsamlingen, utan oek angå sältet
att föi ändra den val-lag, sorn R. St. antaga, och att det således
kunde försvara sin plats såsomen delaf förslaget. På
denna grund hade Hr Landtm., då frågan blifvit framställd,
Ilott det icke kunna förvägras att företaga den till pröfning.
Gr. Spens: Sådant förslaget af mig framställdes, eller
åtminstone elter min mening, var det visst icke fråga om att
fastställa grunderna för förändringen i sjelfva den del af
val-lagen, som i grundlagen är inlagen. En del af val-lagen
måste nödvändigt vaia af denna art, och för grundlagsstadgandens
förändring har det aldrig fallit mig in, att vi framdeles
skulle erhålla någon annan §, än den som skulle komma
att motsvara (med förändringen naturligtvis) den nuvar.
81 §:n Reg F:n. Då jag gjorde förslaget, upptog jag skilnaden
mellan de principer för valsättet, som i grundlagen intogos,
och de detaljer dervid, som skulle anses af mindre
vigt, och hvilka borde inrymmas i ståndsordningarna, hvilkas
nödvändighet jag, så länge stånd finnas, i och med detsamma
måste erkänna. Det är på denna grund, som i det
förslag jag ingifvit till redaction det är upplaget, att de särskildta
stånden skola hafva initiativ till förändringar i dessa
frågor, eller rättare, veto vid tillfällen då sådana förslag
framställdes, att nemi. icke något sådant förslag fick föredragas
representationen, som icke vore af det särskildta
ståndets närvar, ledamöter genom de flesta rösterna godkändl,
men att sedermera ett sådant förslag skulle behandlas
som ett civ il-lagförslag af Riksförsamlingen och Konungen.
Del synes mig bär vara tydligen uttryckt, att frågan
icke är om de hufvudsakliga ämnen, som i grundlagen böra
afhandlas. Detta är ett helt annat förslag, som Hr Laget heim
framställt, nemi. att alla grundlagsfrågor skulle fötedragas
i de särskildta Stånden. Orsaken hvarför jag trott att mitt
nyssnämnda förslag nu borde förfalla, är just den, titt i
sammanhang med to §:n i Hr von Hartmansdorffs förslag,
sorn redan är förfallen, har det blifvit åt Coust.IJtsk. uppdraget
att uppgöra skilnaden emellan hvad som skall införas
i grundlagen af valsättet, och hvad som skall ingå i
ståndsordningen. När sådant är förhållandet, böra vi icke
på förhand vilia oss öfver de controllör och garantier, som
skola särskildt stadgas för denna ena del af ståndens valsät
t.
Frih. Sprengtporten: Jag har visserligen alltid föreställt
orig, alt det skulle blifva nästan omöjligt att kunna
erhålla de 4 Ståndens bifall till en representations-förändring,
meri mindre än att något stadgande infördes, som betryggade
dessa ståndens existens för framtiden; men jag bör tillika
gifva tillkänna, att jag icke finner det förslag, som Gr.
Spens framställt, vara fullt tillfredsställande; t v då det uti sä
-
48
Den 3 November e. m.
ges, alt hvarje stånd skall aga eli slags veto i fråga om
sådana föiändringar, som röra ståndens organisation, och
da det synes sorn gifvet, alt ingen sådan förändring kan ifrågakomma
för ett stånd, utan att tillika inverka på de öfriga
nti en ståndvis utsedd nationalförsamling; så reducerar
sig de facto saken dertill, att alla stånden skola komma att
pröfva en sådan grundlagsförändring, och, i händelse kamrarne
komma att bildas af 5 stånd, en ännu större svårighet
för alla sådana förändringar uppstå, än som nu är för
handen. Dessutom är det visserligen för ett enda stånd,
och när icke stånden inbördes garantera hvarandras rättigheter,
ett obehagligt uppdrag att ensamt, mot en talrik national-församling,
försvara sina egna rättigheter; och det vore
mycket fråga om, att i stormiga lider ett sådant ständ
ägde nog moralisk kraft att allena försvara desamma. Af
denna anledn., och under förutsättning att Riksförsamlingen
icke sammansättes af 5 stånd, ulan af 4> med sina supplementär-classer,
hade jag lemnat företräde åt den enkla metoden,
att när någon ledamot i Riksförsamlingen yrkade en
sådan frågas pröfning ståndvis, omröstning kunde äga runi
efter upprop af stånd, hvilket i saken vore detsamma. Då
numera R. o. Ad. beslutat att Riksförsamlingen skall bestå
af 5 stånd, och såvida delta kommer alt biträdas och gillas
af representationen, hvilket jag hoppas icke måtte ske,
såsom ledande till både svårigheter och mycket invecklade
förhållanden i ombildningen af national-representalionen; så
är mitt förslag äfven i den delen alldeles åsidosatt. För att
införa en sådan rättighet för 5 stånd, skulle man försvåra
alla möjliga grundlagsförändringars tillvägabringande. Gr.
Spens’s förslag, sådant det är framstäldt nu, kan jag icke tillstyrka,
men väntar mig, att Coust.Utsk. sjelfmant noga betraktar
denna fråga och föreslår Ständerna hvad som må
anses nyttigt. Jag tillägger, att genom en så enkel bestämmelse,
som jag föreslagit, minskades nödvändigheten af att
vara betänkt på bildandet af en i sträng conservativ mening
inrättad andra kammare, en svårighet, som jag förutsett och
hvaruti jag vunnit bekräftelse att icke hafva misstagit mig
genom riktningen af den diseussion, som inom detta Stånd
ägt rum. Jag tror således, alt hvad mitt förslag innehåller
förtjena!- att af Const.Ulsk. tagas i betraktande, innan
det förkastas såsom overkställbar!.
Hr von Hartmansdorff: Nuvar. Riksd.Ordn. säger
i 12 §:n: ’’R. o. Ad. infinner sig till riksdag och representeras
enl. Ridd.Ordn,, hvilken, lika som öfriga stånds-ordningar, hör
vara i öfverensstämmelse med grundlagarna författad." R. o.
Ad. torde deraf finna, att frågan om stånds eller detta Stånds
represeutationsordning fullkomligen hörer lill sjelfva vallagen,
och att således frågans upptagande nu, på sätt Hr
F rih.
Den 2 November e. m.
49
Frih. o. Landtm, anfört, är i sin ordning. Emot redactionen
liar blifvit anfördt, att deri skulle finnas något, sorn rörde
den äldre kammaren, och att derföre kunde den ii §:n
icke antagas. Der finnes ingenting annat sagdl, än att "detta
stånds på riksdagen närvar, ombud af begge kamrarne skola
sammanträda.’’ Utan tvifvel lärer det väl komma alt finnas
ombud för begge kamrarne af alla stånden, och i sådant
fall är §:n icke på något sätt oriktig, [lär har blifvit
satt i fråga, att hvarje stånd skulle behandla sin representations-ordning
oberoende af de öfrigas. Detta har jag ansett
hvarken vara rätt eller öfverensstämma med hvad som
tillförene ägt rum. Hittills har R. o. Ad. för sin del utgjort
ett stånd, sorn på eget runi afhandlat ärendena. Det
liar då varit för de öfriga stånden likgilltigt huru delta
stånds representations-ordning varit beskaffad, så länge
ståndet ej yrkat mera än sin fjerdedel af hela röstetalet.
Men för framtiden, då ståndet skall hafva gemensamma öfverläggningar
med de andra, kan saken ej blifva så främmande
för dem, att de skulle vilja förblifva ulan deltagande
deruti, Adels-ståndet likväl förbehållet att sjelft taga initiativet.
Mot ordalagen är rätt anmärkt af en talare, attståndsordning
kunde gifva anledn. till någon tvekan om hvad dermed
menades, hvarföre jag anhåller att detta ord finge utbytas
emot representalionsordning, hvarefter ingen tvetydighet
bör uppkomma.
Hr Lefre'n: Min mening liar aldrig varit, att man
nu skulle uttrycka någon gemensam tanke ronde sättet i
allmänhet alt förändra grundlagen. Det vore ali gå utom
ämnet, som nu är R. o. Ad. föredraget; men jag anser nödvändigt
alt R. o. Ad. uttalar den lanke, att hvarje stånd,
må äga veto uti den blifvande representationen i fråga om
förändring deruti , så vidt det angår något särskildt stånd.
Jag anhåller att få nämna ett exempel. Om man antager
att begge kamrarne skulle blifva ense om att minska antalet
af de ledamöter, som något stånd enligt vallagen hade
rättighet att sända till kamrarne; eller om de skulle förena
sig om att alldeles utesluta ett stånd från rättigheten alt
utse ledamöter till representationen; så finner man äfven, alt
det hvarken vore billigt eller rimligt att öfverlåta en sådan
frågas afgörande åt representanternes pluralitet, utan att i
sådana fall hvarje stånd bör hafva samma rätt sig förbehållen,
som de nu äga uti t 14 §tn Reg.F;n. Jag skulle önska,
att denna tanke hlefve uttryckt på så sätt, alt den
komrae alt utgöra föremål för Coust.Utsk:s närmare öfvervägande,
på det Coust.Ulsk. icke måtte uppfatta vår åsigt
så som skulle vi vara hugade att för framtiden låta sådana
frågor bero af de begge kamrarnes sammanstämmande beslut
och Konungens sanclion, ulan alt dertill skulle fordras
16 H. 7
De n a November e. m.
hvarje stånds särskildta begifvande, på siilt sorn nu sig förhåller
med privilegii-frågor. Jagt gör denna anmärkning
derföre, att jag tror mig äga icke så få anledntr för den
förmodan, att åtskillige personer finnas, som vilja göra gällande
följande sats: Man skall ej för framtiden vidröra de
der stånds-privilegierna utan låta dem så småningom smälta
hort och dö ut. Uttrycket af denna grundsats, rör:de
ståndselementets bibehållande, afscr ingalunda valprincipens
utträngande från den blifvande representationen, utan endast
ett tillkännagivande att vi önska akta oss för att någonsin
falla in uti en så beskaffad rationalistisk åsigt, som
Coust.Utsk. framställt uti dess förslag om allmänna val såsom
grund för en förändrad national-representation. Jag anhåller,
alt R. o. Ad. icke måtte med likgiltighet betrakta
denna fråga och icke oroa sig, om de åt densamma uppoffra
en eller annan ^-:dels timme mer, som visst icke är
förlorad, då den användes för ett så vigtigt ämne.
Frih. Boye: Om Ståndets rätt lika ömtålig som den
siste värde talaren, utber jag mig fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet
derpå, att fråga nu alldeles icke är om dess privilegier.
Sedan Hr von Troil yttrat sig, trodde jag sannerligen
alt frågan vore så upplyst, att ingenting särdeles deremot
kunde vara att säga. Det torde dock tillåtas mig erinra
derom, att om R. o. Ad. nu meddelar ett afslag, så
har R. o. Ad. sin pröfningsrätt fullkomligen öppen; ty ett
af två måste inträffa, antingen alt Const.Utsk., hvars pligt
det är att framlägga de speciella grunderna, oformligt träder
in på det speciella, eller ock icke gör det. Träder då
Const.Utsk. in på något, som ligger inom gränsen för valrättighet,
så kunna vi säga nej dertill. Har Utsk. icke gjort
det, så kan man säga, att hela öfverläggningen, likasom beslutet
derom, rent af är en hors d oeuvre. Jag begär afslag
på förslaget.
Frih. Cederström, Jacob: Del betänk., som gifvit
anlcdn. till de sednare plenidagarnes öfverläggningar, har
angått ett förslag till ny vallag för national-represenlalionens
ombildning; men ingalunda finnes i det förslaget frågor 0111
vidden af den blifvande representationens beslutanderätt,
lika litet som fråga deruti förekommer om representationens
fördelning uti kamrar, om sättet för kamrarnes bildande,
om bildandet af ett femte stånd med mera; och på samma
sätt som man med anledn. af denna vallag inora Ståndet
väckt de nyssnämnda frågorna, skulle man äfven inom
Ståndet kunna väcka förslag till ändring uti från och med
den första till och med den i 14 S"n Beg.F:n, utan att anse sig
derifrån hindrad utaf föreskrifterna hvarken i 81 eller 56 J:n i
samma grundlag. Men då ämnet icke angår vidsträckthelen af
beslutande-rätten för den blifvande representationen, ulan endast
angår ordningen för representationens sammansättning; så
må det bero på Const.Utsk. att upptaga såsom gemensam
-
Ben 2 November e. m.
ina tantal- de beslutade anmärkningarna och derefter ordna
grundlagens särskilda §§ sä, alt de med förslaget till representationens
ombildning äga det sammanhang, som blir nödigt,
derest förslaget anses nyttigt och således antagligt; ty
i annan händelse, eller derest icke de särskilda §§:ne ställas
i öfverensstämmelse med det förslag, hvarom Stånden kunna
sig förena till nationnl-representationens ombildning, det
må grunda sig på en- eller tvåkammar-syslemet, blir detsamma
icke antagligt. Jag anhåller derföre att Hr Frih. o.
Landtm, täcktes linna, att förevar, fråga slår på sidan om
det af Const.Utsk. afgifna förslaget, och alt det således icke
bör komma lill öfverläggning och an mindre lill beslut hos
R. o. Ad.
Hr Rosenblad, Bernh.: Då föremålet för del af
Const.Utsk. afgifna betänk, icke är en enkel vallag blott,
ulan afser förändring af nuvar. representationssättet; så måtte
det vara en rättighet för de stånd, hvilka pröfva förslaget,
alt förklara såsom deras gemensamma lanke de villkor, hvarunder
de anse förändringen kunna och böra ske. Det måste
således vara deras rättighet så väl som pligt, om de anse den
blifvande representationen böra grunda sig på slåndsval, att
tillse, del de blifvande stånden icke må kunna förändras
eller borttagas, utan ståndets eget samtycke. Bestämmes
icke ett sådant villkor nu, så har man öfverlemnat åt Coust -  Utsk:s godtfinnande, huruvida en sådan föreskrift kommer
att äga rum eller ej. Jag anhåller att få fästa uppmärksamheten
derpå, att fråga nu icke är om sådana obetydliga
saker, som de uti i 14 Reg.Ftn RiksSttn garanterade
privilegier, hvilka icke, ulan samtliga Ståndens öfverenskommelse
och Konungens samtycke, kunna förändras. Fråga är
icke om dem, ty de omtala icke representationsrätten, hvilken
finnes afhandlad och bestämd uti Reg.F:n och Riksd.-  Ordn. Förändring uti representationsrätten är således föremål
för ändring lili grundlagen och icke uti ståndsprivilegierna.
Om man icke stadgar att hvarje stånds representationsrätt
icke kan förändras utan ståndets samtycke, så
är det äfven slut med hvarje stånds rättighet i detta hänseende,
ty då kunna de af sina medbroder köras bort från
rättigheten att deltaga uti Riksförsamlingen. De få privilegier
vi äga qvar af 1^23 års privilegier, äro alltför obetydliga
för alt behöfva något värn i grundlagen; och i det hänseende
kan det således vara likgiltigt, om 1 14 §tn Reg.F:u
står qvar eller icke: men då det icke är för detta Stånds
skull utan för fäderneslandets bästa, för bevarandet af den
constitutionella friheten, i väsendtlig mån beroende på jemnvigt
emellan de särskildta ståndselassernas rättighet att
deltaga i utöfningen af national-representationen; så torde
det icke kunna nekas, att vi äga ett oeftergiflig! åliggande
att tillse, att dea stuuds-inrätlning, hvars bibehållande an
-
S2
Den % November c. m.
ses nödig, äfven blir beståndande, oell att således icke frenne
stånd måtte kunna slå sig tillsammans för att kunna votera
bort det fjerde. Af sådan anledn. anhåller jag om propos.
till antagande af den nu förevar, punkten, med iakttagande
blott af den obetydliga förändring, att i stället för
”Riksförsamlingen” måtte nyttjas benämningen ”Riksstånd
e n.”
Frih. Hamilton: En värd talare har framställt den
frågan, huruvida det är nu sorn R. o. Ad. bör uttala sin
tanke i detta ämne eller icke. Jag hör till deras antal, som
tro att det bör ske nu. R. o. Ad. har afsagt sig sin sjelfskrifvenhet,
och R. o. Ad. bör således just vid det tillfallet
tillkännagifva, att det skett endast under det villkor,
att den andel Ståndet erhåller tili nya representationssättet
icke utan Ståndets begifvande eller utan dess rättighet till
veto må kunna detsamma fråntagas. Jag tager dessutom
för afgjordt, att intet stånd går in på nya representationssättet,
utan att förbehålla sig denna rättighet, oell då är det
så godt att uttala det genast, hvarföre jag röstar för den
åsigt såsom gemensam tanke, att Ståndet förbehåller sig veto
i sådana frågor, som kunna väckas rör:de minskning eller
förändring i den andel Ståndet kommer att äga i representationen,
eller som på annat sätt röra Ståndets enskildta förhållanden;
men jag är äfven af den tanken, att detta veto
icke bör och icke får sträckas derutöfver till andra grundlagsfrågor,
hvilka böra på annat sätt behandlas, hvarom likväl
tillfälle nu icke är alt tala.
Hr Lefre'n: Med den sista värda talaren instämmer
jag till punkt oell pricka. Man kan icke enklare och klarare
framställa den satsen, för hvilken jag sjelf en lång
stund ifrat.
Hr von Troil: Det är visserligen icke mot sjelfva saken,
som jag uppträder; ty redan då jag första gången under
detta riksmöte hade tillfälle att offentligen yttra mig i
representationsfrågan inför de församlade RiksStm, föreslog
jag, att hvart och ett stånds ombud skulle äga särskildt veto
i afseende på sitt stånds privilegier. Jag har blott trott att det
vore orätt, onyttigt och obehöfligt att för närvar, derom något
besluta, och i afseende på obehöfligheten deraf torde något kraftigare
argument icke kunna anföras, än det som Hr von H artmansdorff
nyss uppgaf, då han förklarade sig öfvertygad, att
intet stånd skulle gå in på representations-föiändringen utan
nämnda villkor; ty huru kan man tro, att en lag skall antagas,
som man är öfvertygad om att intet stånd skall gå
in på. Således bör någon farhåga icke kunna uppstå att
en lag i detta hänseende skulle kunna påtvingas de särskildta
stånden. Om äfven en vallag antoges huru sorn helst,
så återstår likväl alt ändra 87 och 114 §:na Reg.F:n; tysa
länge dessa §§ qvarstå oförändrade, kunna hvarken privilegii
-
Den 2 November e. m.
53
eller grundlagsfrågor bringas lill afgörande, annorlunda an
genom de fyra ståndens sammanstämmande beslut. En förändring
af dessa §§ blir visserligen, i följd af nya vallagens
antagande, nödvändig; men då den förändringen framlägges,
blir det tid för stånden att säga: Vi gå icke in derpå, under
andra än de eller de villkoren. Hvad Hr von Hartmansdorff
nämnde röride 12 §:n Riksd.Ordn., tror jag grundar
sig på det misstag, som består lili alt taga delen för
det hela. Hr von Hartmansdorff upplyste nemi., att R. o.
Ad. representeras efter Ridd.Ordn. Deraf följer, att det
ligger en representations-stadga i denna Ridd.Ordn, men
ingalunda all hela Ridd.Ordn. hör till vallagen. Dit hör
således icke hvad som angår stånds-privilegierna. Jag skulle
derföre tro, att det vore klokast att icke besluta något
i denna fråga, enär man då är säker att icke hafva öfverträdt
grundlagens föreskrifter, och i afseende på privilegierna
äfventyra!' man ej det aldraringaste.
Frih. Boye: Hufvudsakligen förekommen af Hr von
Troil, anhåller jag att blott fä tillägga några ord. Då Rivon
Hartmansdorff framställde den ganska riktiga satsen,
att stunden för eftergifvenhet äfven är stunden för villkoret,
så får jag påminna derom, att denna klokhet är ganska
rikligt iakttagen. R. o. Ad. har förklarat sig beredvilligt
att afsäga sig sin sjelfskrifvenhet; men i samma beslut
är sagdt, att R. o. Ad. qvarblir såsom stånd. Nå väl!
qvarblifva vi såsom stånd, så hafva vi ejvar privilegierna,
som äro ståndet gifna. Det är klart som vatten; men emedan,
efter hvad jag nu erfarit, det ligger en oro, en ovisshet
uti den önskan att få fram det der beslutet om veto,
hvars angelägenhet jag icke bestrider utan tvertom ansett i
sinom tid böra komma i fråga, — men säger jag, efter jag
finner att det nu verkar en oro, så må det gå. Jag skall
gerna med min röst biträda dertill, ehuru jag qvarblir vid
den tanken, alt det för det närvar, är öfverflödigt. Jag anhåller,
att Hr Frih. o. Landtm, ville gifva propos. huru
som helst, så att vi må komma ifrån detta ämne.
Frih. Sprengtporten: Med Hr von Troil instäm
mer
jag deruti, att det är lämpligast att för närvar, lemna
denna fråga åsido samt afvakta Gonst.Utskts förslag, hvilket
sannolikt icke kommer alt uteblifva; men om R. o. Ad. genom
dess pluralitet annorlunda skulle besluta, så får jag
framställa den önskan, alt icke den redaction måtte antagas,
sorn Gr. Spens föreslagit, på det icke må blifva afgjordt
alt det fordras fem stånds pluralitet till grundlagsförändringar.
Jag uther mig att få fästa uppmärksamheten derpå,
att sedan en ny representations-stadga blifvit antagen
oell grundlagen i öfverensstämmelse dermed undergått förändringar,
sedan Riksd.Ordn. måhända nästan blifvit utesluten
från vår grundlag ; så återstå ganska få grundlagsförän
-
Den a November e. m.
dringar, sorn icke röra representations-stadgan. Då elt
stånds representationsrätt förändras, så verkar det på aliade
andra stånden. Följaktligen är ett sådant villkor, sorn Gr.
Spens föreslagit, effeclivt icke annat, än ett stadgande att
i den förändrade representationen åtminstone de flesta och
väsendtligaste grundlagsfrågor skola afgöras genom fem
stånds beslut. Af denna arrledn. hemställer jag, att om någon
tanke i detta hänseende skall uttryckas, den endast må
innehålla en anmodan till Coust.Ulsk. att föreslå någon bestämmelse,
hvarigenom de nu befintliga fyra stånden uti det
nya representationssättet betryggas mot framtida förändring
uti hvarje stånds representationssätt, utan hvarje stånds särskildta
begifvande.
Frih. Cederström: Man har anfört såsom skäl hvarföre
i förevar, hänseende såsom gemensam tanke borde uttryckas,
att ståndet förbehåller sig veto i fråga om förändring
af ståndets representationsrätt uti den blifvande representationen,
att i annan händelse skulle ståndets representationsrätt
kunna undertryckas af de öfriga stånden. Hr
von Hartmansdorff och Hr Lefren hafva talat för denna åsigt
och sålunda framställt ett förslag till grundlagsförändring
på sidin om Const.Utskts betänkande. Jag hade förmodat,
att nian icke skulle förgätit del vi här icke äro
Ridderskap och Adel, för att försvara R. o. Ad:s, ulan för
att försvara Svenska folkets representationsrätt. Om R. o.
Ad. nu skulle vilja, efter nämnde herrars förslag, ingå uti
sådana bestämmelser, hvarigenom man skulle kunna förekomma,
att icke något stånd måtte af de öfriga uteslutas
från representationen; hvarföre vilja de då icke i och med
detsamma genomgå hela grundlagen för att vidtaga de stadganden,
som kunna behöfvas för att bevara ståndens ömsesidiga
rättigheter? Hvarföre nu icke göra samma förbehåll
i afseende på fullmäktige i Banken och Riksg.cont., Just.-  ombndsmamien och revisorer? Hvarföre icke bestämma,
att äfven de skola i begge kamrarne väljas ståndsvis? Det
nr nog möjligt, att representationen, om den blir sådan som
den är föreslagen, väljer fullmäktige i banken, blott inom
ett enda stånd; ty förhållandet kunde ju möjligtvis blifva
sådant, som det var 1668, då R. o. Ad. och BorgareSt. förenade
sig om samma person till fullmäktig i banken, nemi.
Jochum Potter, hvilken icke var adelsman men på R. o.
Ad:s begäran blef adlad, på det R. o. Ad. skulle kunna välja
på honom. Jag upprepar det jag anser oss gå på sidan
om hvad grundlagen bestämmer för behandling af Const.-  Utskts betänkande. Jag anhåller derföre, att vi måtte komma
ifrån denna öfverläggning och skrida lill öfriga ärenden,
som hvila på R. o. Ad:s bord, och som äro af vida vigligare
beskaffenhet, un den farhåga man hyser alt möjligen
kunna blifva utvoterad.
Den a November e. m.
55
Hr Lagerhjelm: Dn föremålet för öfverliiggningen
bernias från Consl.Ulsk:s betänk., hvilket angår vallagen, och
då denna skall innehålla de bestämmelser, sorn äro nödvändiga
för att conslituera Riksförsamlingen, och vallagen således
i det fallet kommer att snbslitueras i stället för Riksd.-  Ordn., och då Riksd.Ordn., på sätt en talare åberopat, just
innehåller det stadgande, enligt hvilket R. o. Ad. äger representationsrätt,
och då denna Riksd.Ordn. är grundlag, och då
det är stadgadt i grundlagen, att ingen ändring deruti kan
ske utan alla fyra ståndens bifall; så foijer tydligen deraf,
alt vallagen rör samma ämne. När då fråga är på hvad
sätt R. o. Ad. skall ingå uti nya representationen, och vallagen
är det document, sorn skall förklara detta sätt; så är
frågan på sin plats, huru denna valrätt skall äga bestånd
och skall kunna förändras; och det synes således äfven vara
på sin plats, att ifrågavar. förslag afsöndras från öfriga
grundlags-§§:r. R. o. Ad. har gjort en uppoffring, för aLt
komma till ett bättre skick. Jag är öfverlygad att R. o.
Ad. skulle vara färdigt att lemna bela sin representationsrätt,
blott man finge något bättre; men intill dess bör mari
bibehålla hvad som finnes. Tankarna synas vara ense derom,
att någon förändring icke skall kunna af MedStånden
påtvingas något stånd. Hvarföre då icke uttrycka det? Det
är upplysande för Const.Utsk. alt känna R. o. Ad.s tanke i
denna punkt, och jag tillstyrker derföre bifall till hvad Hr
von Hartmansdorff i detta hänseende föreslagit, dervid någon
rcdactionsförändring likväl torde behöfvas, i hvilket hänseende
jag icke vill göra svårigheter, blott hufvudsaken bifalles.
Hr von Hohenhausen, Carl: Sedan genom votering
på f. m. Hr von Hartmansdorff} förslag blifvit sönderdelad!,
så anser jag det beslut, sorn nu är i fråga, vara det vigti—
gaste, åtminstone för R. o. Ad. enskildt. Jag anhåller derföre
på det högsta, alt hvad Hr von Hartmansdorff, Hr Lefre'n,
Frih. Hamilton m. fl. ledamöter i denna fråga talat,
måtte behjertas af majoriteten; ty jag litar icke på Const.-  Utsk:s noggrannhet att i detta fall bevara Ståndets rättighet,
lika litet som jag litar på Frih. Boyes och Frih. Cederströms
säkerhet att få denna saken vidare afgjord , när
granskning förekommer af Coust.Ulsk:s förslag till ändring
af de §5 uti grundlagen, hvilkas omredigering blir en följd
af det förändrade representationssättet.
Frih. Boye: Jag kan hafva missförstått Frih. Sprengtporten
; men såsom jag uppfattade hans Yttrande, så önskade
han uppskof med frågan, derföre att han ville hafva öppet
för Const.Utsk. att yttra sig, huruvida till grundlagsförändring
skulle erfordras alla fem ståndens samtycke eller
ej. Jag bekänner, att det är denna uppfattning af hans
yttrande, sorn fört mig in på farhågornas sida. Jag trodde
56
Den a November c. m.
icke alt det vore möjligt, det någon kunde tänka sig, att
icke hvarje stånd skulle aga veto i fråga om att bibehålla
sig sjelft. Om jag icke galet uppfattat Frihlns mening,
så finner jag uti hans yttrande, att det möjligen kan blifva
föremål för Const.Olskts öfverläggning, huruvida stånden skola
äga ett sådant veto eller icke, och från den stunden
korn jag att med Hr Lefren -begära propos. derå att veto
måtte vara ståndet lillerkändl, och att sjelfskrifvenhelen icke
må anses eftergifven under annat villkor.
Hr Lefre'11: Jag hade ämnat något vidlyftigare yttra
mig i frågan; men sedan jag och andre, som yrkat samma
sak, lyckats öfvei tyga Frih. Boye, att saken är af vigt, hvaröfver
jag gläder mig, och då jemväl Ilr Frih.-n funnit ämnet
bora behandlas på sätt som Hr von Hartmansdorff yrkat,
så tackar jag Hr Frihln och slutar.
Frih. Sprengtporten: Frih. Boye har ganska mycket
misstagit sig, då han trott, att den mening, som jag anförde
i sak, skulle leda till något annat, än det som Gr.
Spens, ehuru på ett annat sätt, framställt. Jag uther mig
att få nämna en olägenhet, som är förenad med att tillerkänna
hvarje stånd veto i afseende på sina privilegier, beslående
deruti, att tvister kunna uppkomma emellan det
stånd, hvars privilegier äro i fråga, och den öfriga delen af
representationen, om hvad som är eller icke är privilegier.
Till hvilka brytningar sarinna tvister kunna föranleda, vågar
jag icke bestämma. Men alt de skola blifva ganska
allvarsamma tror jag mig kunna förutse. För att icke binda
händerna på Const Utsk. , hvarest en bättre redaclion
tvifvelsutan kan uppgöras än som nu i hast vore möjligt,
torde R. o. Ad:s gemensamma tanke i förevar, hänseende böra
uttryckas ungefär så bär: alt grundlagen bör upptaga
ett stadgande, hvarigenom dc fyra stånden, som nu hafva
representationsrätt, betryggas att den representationsrätt,
som valder dem bibehållen i nya representations-ordningen,
icke må i framtiden kunna förändras utan begifvande af
pluralileten inom det stånd, hvars lätt ifiågasättes.
Gr. Spens: Jag erkänner att jag icke rätt fattar, huru,
sedan beslutet om Hr von HartmansdorfFs föregående §§
förflyttat denna § i ett helt nytt skick, derom må kunna af
R. o. Ad. nu beslutas. Så länge som Hr von Hartinansdorfifs
fö’reg:de förslag var återstående för R. o. Ad:s öfverläggning,
tillkom det icke mig alt i denna § bestrida den
sats, i hvilken redan R. o. Ad. kunde hafva öfverröstat mig,
nemi. att de §§, sorn af Hr von Hartmansdorff voro föreslagna,
skulle förekomma till debatt, örn de också af några
personer ansågos vara på sidan om det föredragna betankandet.
Nu deremot synes det mig som om den generella
frå
-
Den a November c. m.
57
frågan, luiru grundlagsärender stola beliandlas, vore något
till Const.Ulskls betänk. N;o 38 tydligen icke hörande ärende,
och jag instämmer derföre med Frill. Cederström i detta
fall; men det finnes en annan utväg, mine herrar! hvarigenom
R. o. Ad. i delta hänseende skulle kunna uttrycka
gemensam tanke. Vi påminne oss att Const.Utsk. uti betänk.
N:o 38 bar behandlat valformen för Riksförsamlingen i en
särskild vallag, under tillkännagifvande att Utsk. ämnade uti
särskildt betänk, föreslå de grundlagsförändringar, hvilka i
följd af vallagens antagande kunde blifva nödvändiga. Const.-  Ulsk. har dervid icke uttryckt, huruvida dess mening är alt
sammanföra Riksd Ordn. och Reg.Fm. Allt nog, Const.-  Ulsk. bar bestämdt föreslagit, alt en del specificerade punkter
uti Riksd.Ordn. skulle borttagas och ersättas genom en
ny grundlag under namn af vallag. Om nu R. o. Ad. såsom
slutsten på sin gemensamma tanke skulle tillkännagifva,
att R. o. Ad. anser Coust.Utsk. böra utarbeta en dylik,
vallag efter de af R. o. Ad. uttalade grunder, och all i den
vallagen äfven skulle intagas frågan om de särskilda garantier,
som kunde blifva nödiga för bibehållande af ståndens
representationsrätt; så hade R. o. Ad. i och med detsamma
gifvit Utsk. för behandling af frågan en ledning , hvilken
visst icke blifver förlorad, och Ståndet bade derigenom undvikit
gifva den yttring, som jag tror mig finna uti Frih.
Sprengtporlens förslag angtde grundlagsärenders behandling
i allmänhet, hvilket innefattar en fråga, som jag icke tror
höra till vallagen.
Ilr Frih. o. Landtm, yttrade, alt då han af discussionens
gång trodde sig finna, att några af R. o. Ad:s ledamöter
ansåge det ifrågavar. förslaget angå sättet alt förändra
grundlagen eller att behandla grundlagsfrågor, ansåg
han sig böra ånyo uppläsa redactionen af den föredragna
punkten, varande deruti iakttagen den förändring, som Frih.
Hamilton föreslagit, att ordet ''ordning” skulle utbytas emot
ordet ''representationsrätt.”
Sedan denna uppläsning blifvit verkställd, yttrade
Frih. S p reng t por ten Jag har redan från början af
discussionen instämt med Gr. Spens deruti, alt det vore
lämpligast att ingenting yttrats till Coust.Utsk. i denna fråga.
Jag tillägger ett ytterligare skäl för denna åsigt, bestående
deruti, att i min lanke bör något annat i della hänseende
icke stadgas, än en bestämmelse burn grundlagsfrågor
i allmänhet böra afgöras; men uti den föreslagna redactionen
har intet ord influtit, som nödvändigt måste tolkas
såsom afseende grundlagsförändringar; ty den innefattade
blott den generella satsen, alt något stadgande mätte inflyta
i representations-ordningen, som betryggade de när
iG
H. 8
Den a November c. m.
var. fyra stunden, all icke i framt iden, nian deras egel begifvande,
motse förändringar i den rrpresentalionsiiilI, hvarvid
de kunna blifva bibeliåilnc genom den nya representations-stadgnn.
Hr Frill. o. Landtm, yltrade, alt hvad först anginge
frågan huruvida den punkt, hvilken för R. o. Ad, nu vore
föredragnings-ämne, kunde komma under ompröfvande, så
iinge Hr Landtm, erinra örn del yttrande, lian i anleda, af
en sådan framställning vid början af disenssionen afgifvit,
då han förklarat huru han uppfattat meningen af förslaget
och ansett alt det grundlagsenlig! borde för R. o. Ad. föredragas.
I afseende på de särskildta förslag, sorn Gr. Spens
och Frih. Sprengtporten nu sednast framställt, torde R. o.
Ad. finna, att de icke borde blifva föremål för R. o. Ad:s
pröfning förr än R. o. Ad. pröfva! Hr von Hartmansdorffs
förslag, och i händelse det af R. o. Ad. förkastades;
anseende Hr Landtm, sig nu böra framställa propos. å Hr
von Harlmansdorfls förslag.
Frih. Sprengtporten: Jag anhåller, alt så väl mitt,
som Hr von HartmansdorfFs förslag måtte blifva uppläst.
Frih. Sprengtporten förslag upplästes, så lydande: ”att
grundlagen bör upptaga ett stadgande, hvarigenom de fyra
RiksStånd, sorn nu utöfva representationsrätt, betryggas att den
representationsrätt, som varder dem bibehållen i en ny representalions-ordning,
icke må i framliden kunna förändras,
utan deras eget begifvande.”
Derefter upplästes Hr von Harlmansdorffs förslag, lydande,
med den förändring sorn Fiih. Hamilton föreslagit,
sålunda: ”Väekes på sednare riksdag, än di n der beslut
fattas om intagande i Riksförsamlingen af 5:te ståndets ombud,
fråga om ändring i något stånds representationsrätt,
sammanträde del ståndets på riksdagen närvar, ombud från
begge hamrarne, och blifve intet annat ändringsförslag Riksförsamlingen
understäldl, än det som dessa ombud genom flesta
rösterna godkänt. Till antagande af sådant förslag fordras
sedermera Riksförsamlingens bifall och Konungens
samtycke.”
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
antaga detta förslag såsom Ståndets gemensamma
tanke.
Ropades starka ja, blandade med nej.
Hr Frih. o. Landtm, föl klarade, det han trott sig
finna att ja öfverröstat nej.
Frih. Cederström: Jag anhåller att lill prot. få anmäla
min protest mot R. o. Ad:s nu fattade beslut, så väl
som mot den propos., sorn gilvil anleda, lill beslutet, hvil
-
Den a November e. m.
ä9
ket innefattar en redaclion till grundlagsförändring på sidan
om Cnnst.Utsk:s betänkande.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. ansåg,
alt alla frågor, som borde pröfvas i anledn. af Coust.-  TJtskts mein. N:o 38 och tle i anledn. deraf gjorda anmärkntr,
blifvit slutligen behandlade.
Ropades ja.
Hr Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade bifalla,
alt de anmärkntr, hvilka R. o. Ad. förklarat såsom
Ståndets gemensamma tankar, finge till Coust.Utsk. hänvisas
all i grundlagsenlig ordning behandlas.
Ropades ja.
Hr Löwenström, Joli. Jac., hade inlcmnat ett så
lydande anförande.
Da jag försummat högst få voteringar under denna
långvariga riksdag, skulle det synas, lindrigast sagdl, vårdslöst,
att jag ej en enda gång deltagit i voteringarna, sorn
förevarit i och för de nu under flera pletiidagar diseulerade
representationsföi ändrings-förslager, som Coust.Utsk. med
flere enskilde riksdagsmän uppgjort, mot hvilka sislhemälda
voteringar jag reserverar mig, och jag derigenom skulle kunna
blifva bedömd såsom varande emot all förändring af den
nuvar. representationen; så har jag trott mig sjelf skyldig,
för att ej blifva missbedömd, alt uppgifva orsaken till detta
milt förhållande. Vare det långt ifrån mig att önska
bibehållande af nuvar. representation, och har jag, som bevistat
alla riksdagar sedan 1809, med undantag af den i
Örebro, minst i 25 år varit öfvertygad om behöfligheten af
dess förändrande, hvilket mina politiska likstämmiga vänner
nog ofta hört mig yttra; men min öfvertygelse har varit
och är, all en förändring till mitt fäderneslands bästa skulle
blifva den, som formerades genom allmänna val och en
kammare. Jag har nog hört påstås, att det skulle blifva
högst olyckligt, 0111 det ej funnes en återhållande kraft, hvilken
skulle åstadkommas genom en öfre kammare; men jag
kan ej låta öfvertyga mig derom, helst som jag ej hört något
förslag att borttaga deli § i grundlagen, som bestämmer:
alt R. St. ej äga att besluta uti en fråga i vigligare
fall, utan all den blifvit anlagen af alla stånd gemensamt
att hvila till slutligt afgörande vid påföljande riksdag; hvaremot
jag tror, att om tvänne kammare antagas, skall den,
0111 ej till fullo, dock nära nog blifva likaså ofördelaktig,
som den representation vi nu äga, medelst splittring och tidsutdrägt;
och enligt denna min öfvertygelse kommer jag icke
alt deltaga i någon votering i och för denna fråga, och anhåller
jag att denna min reservation blifver intagen i Ståndets
prolocoll.
Go
Den 2 November e. m.
Frill. Hamilton, Hugo: Jag vågar vördsamt framställa
till Hr Frih. o. Landtm., om icke Hr Landtm, täcktes
medgifva, alt vi i afton icke må ingå uti behandling af
de ganska vigliga ärenden, hvilka stå främst på föredraga.-  listan. Troligen lärer ingen af R. o. Ad:s ledamöter beredi
sig derpå, enär alla varit upptagne af det nyss slutade
vigtiga ämnet. Delta är åtminstone förbållandet med mig,
men jag underställer det naturligtvis Hr Frih. o. Landtnäs
bepröfvande.
Frih. Boye, Ludv.: Jag förenar mig så mycket hellre
med Frih. Hamilton, som jag anser det vara min enskilda
pligt, mer än mängdens, att med särskild uppmärksamhet
följa lagfrågorna; och jag bekänner, att jag varit så
upptagen af den nu förehafda vigtiga frågan, att jag icke
hunnit taga kännedom om det LagUtsk:s betänk., som följer
i ordningen. Jag anhåller derföre vördsamligen alt Hr
Frih. o. Landtm, täcktes upplösa sessionen.
Hr Frih. o. Landtm, yltrade, att då, på sätt Frih.
Hamilton och Frih. Boye anfört, säkert äfven de öfrige af
R. o. Ad:s ledamöter under dessa dagar icke ägt ledighet
att taga kännedom af de återstående mål, som stå närmast
på föredraga.listan, torde R. o. Ad. finna, att den vidare
föredragningen borde uppskjutas till nästa plenum , då den
genast komme att börja med dessa mål, under iakttagande
likväl af den på f. m. beslutade förändring i föredraga.-  ordningen, att främst på listan borde uppföras StatsUtsk;s
utlåt. N:o 345, hvilket likväl, såsom endast en gång bordlagdt,
ånyo kunde läggas på bordet.
Bifölls.
H, R. o. Ad. åtskiljdes kl. ^ lill 9 om aftonen.
111 fidem protocolli
F. O. Siljvcrslo/pe.
Onsdagen den 4 November 1840.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 1 prot.uldr. af den 21, 24, 27, 28 och
3i sisth Oct. samt den 2 dennes, innehållande R. o. Ad:s
beslut i anledn. af Const.Utsk:s mern. N:o 38.
Gr. Frölich, David": Jag hade ämnat att vid detta
Den 4 November f. m.
Gr
tillfälle skriftligen aflemna min reservation emot Ståndets
linder föregtde plena fattade beslut i representationsfrågan,
men jag liar i dagens tidningar fått läsa ett af Professor
Geyer inom PresteSt. afgifvet yttrande i denna fråga, hvaruti
enahanda å sig le r blifvit utvecklade, som jag uti min reservation
ämnat framställa; hvarföre jag nu inskränker mig
till att anhålla, att få i prot. antecknadt, att jag, roed instämmande
i ofvannämnda yttrande, ber att det malte få
anses såsom min reservation.
Justerades pleni~prot:n för den 17 sisth Oct. e. m. och
den ig October.
Ånyo föredrogs StatsUlskts den i4 sisth Oct. på bordet
lagda utlåt. N:o 345, i anledn. af dels afslag, dels återremiss
å åtskilliga uti mern. N;o 3oi framställda voteriogspropositioner.
Hr von Hartmansdorff, Äng.: Som StatsUlsk. hemställt
lill Borgare- och BondeSttn att låta åtskilliga votcrings-frågor
förfalla; så får jag vördsamt underställa R. o.
Ad., om icke det vore skäl alt låta anstå med föredragningen
af detta betänk., intill dess prot.utdr. i delta ämne hade
ifrån de öfriga Stånden inkommit. Om jag ratt minnes,
har PresteSt. angtde dessa frågor gjort en inbjudning till
R. o. Ad., hvilken detta Stånd biföll. Det vore derföre så
mycket mera skäl att afvakta prot.utdr. från de öfriga Stånden,
som man då äfven kunde få fullständig kännedom 0111
de beslut, som PresteSt. derutinnan lättat. Jag hemställer
således, att denna fråga måtte få anslå, intill dess R. o. Ad.
emottagit prot.utdr. från de öfriga Stånden.
Gr. Frölich, David: Om den värde ledamoten, som
sist yttrade sig, önskar alt få detta ärende ånyo bordlagdt,
och någon annan ledamot sig derutinnan med honom före
nar,
så kan sådant naturligtvis icke förvägras; men 0111 hans
afsigt är, att till obestämd lid uppskjuta ärendets föredragning,
sä mäste jag söka all sätta mig deremot. Det väcker
någon förundran alt den värde ledamoten just i detta ärende
velat fästa så mycket afseende på hvad de andra Stånden
kunna besluta, då det visat sig till öfverflöd, att sådant
eljest icke mycket ådrager sig hans uppmärksamhet. Äfven
har jag hört en talare inom detta Hus yttra, all man borde
afgöra sådana mål här, utan allt afseende på hvad de
öfriga Stånden besluta. De skäl, som nu blifvit framställda,
äro af beskaffenhet, att jag fruktar att derunder möjligen
kan ligga någon afsigt alt till en obestämd tid uppskjuta
statsreglertn, hvilket skulle hafva den påföljd, att nästa
års skatter skulle komma att utgå efter den gamla. Om
sådant är afsigten, och afven om så icke är, bör all upp
-
6a
Den 4 November f. in.
märksamhel iakttagas, på tiel atl icke händelsevis en sadan
tendens måtte göra sig gällande. Jag anhåller derföre vördsamt,
all i stallet för Hr von Hartmansdorffs förslag, alt målet
må på obestämd lid uppskjutas intilldess prol.uldr. ifrån
de öfriga Stånden inkommit, 11. o. Ad. ville besluta, att detsamma
sättes främst på föredraga.listan för nästa Lördag, d.
v. s. i nästa plenum, och anhåller om Hr Landtnäs propos.
derpå.
Frih. Cederström, Jacob: Jag instämmer med Hr
von Hartmansdorff’ i hans begäran. Jag (inner det vara alldeles
tydligt, alt då man frågar, vill man hafva svar, och
atl man ej kan någonting afgöra, innan man fått svaret; men
jag instämmer med den sista värda talaren så till vida, att
när prut.uldr. från de öfriga Stånden ankommit, Hr Frih.
o. Landtm, täcktes låta uppföra ilrågavar. betänk, främst på
föredragn.listan för påföljande plenum. Innan vi få svar,
lärer det likväl ej vara lämpligt afgöra frågor om votertspropostr,
sorn bero på de svar, hvilka från de andra Stånden
införväntas.
Frill. Sprengtporten, Jac. Willi.; För min del
måste jag be.trilla lämpligheten af en sådan bordläggning,
alt det ena Ståndet bordlägger ett betänk, under afvaktan
af ett annat Stånds beslut. Med samma skäl kunde UorgareSt.
och BondeSt. bordlägga frågan under afvaktan af R. o.
Adis beslut, och på del sättet skulle uti ett ärende af vigt,
och Ilvars skyndsamma afgörande icke betyder mer eller
mindre, ån att statsi egler:ns uppgörande inom årets slut derpå
beror, kunna ifrågasättas om densamma skall kunna vidtagas
i den oi ilning, sorn grundlagen afsell. Detta säll alt
behandla frågan får jag bestrida, och då Hr von Haitmansdorlf
nu begärt en bordläggning, som ej kan nekas, när betänk.
nu för andra gången förekommit, så får jag i öfrigt
anhålla om bordläggande af detta betänk, i den ordning,
som grundlagen liar bestämt.
Hr Ek strömer, Carl Joli.: Sedan bordläggning af
betänk, blifvit af (vänne ledamöter begärd, oell således ej
lärer kunna vägras, har jag intet att i saken yttra, utan instämmer
blott i deras begäran.
Frih Boye, Ludv.: Jag är förekommen af Frih. Cederström.
Mig synes, att hvilken myndighet sorn helst, som
algor en fråga, då någon upplysning fattas, felar derutinnan,
och jag är således af den tanke, att svar bör inväntas,
hvarföre jag understödjer den af Hr von Hartmansdorff
och Frih. Cederström framställda begäran.
Hr Munck af R o s e n s c h ö I d , N i I s Rudolph: Iden
ena delen af livad jag ämnat yttra, är jag redan förekommen
af Frih. Sprengtporten med flera andra talare; jag vill
således blott nämna, att ifall Hr Landtm, skulle anse, alt
Don 4 November f. 111.
(li n af Hr von Hartmansdorff väckta frågan lian hlifva föremål
för öfverläggning, så anhåller jag, alt den inålte få hvila
på bordel, på det alt ingen snrprise må inträffa, hvaröfver
man beklagade sig, då passevolance-frågans afgörande
Lief uppskjutet.
Gr. Frölich: Man skulle nästan tro af Frih. Cedi inströms
yttrande, alt R. o. Ad. hade framställt lill PresteSt.
någon fråga, sorn skall besvaras. Om så är, så tillstår
jag, alt del hell och hållet undfallit mig. Om del aler är
en jemkningsfråga från StalsUlsk. lill de andra Stånden, så ser
jag ej att dermed behöfver göras något uppskof. HvadPre-teSt.
deruti beslutar måste jag anse nära nog likgiltigt, icke
för saken, men för delta Stånds behandling af frågan. Jag
kan således ej finna annai, än all, så framt icke Fiih. Cederström
kan visa, atl någon fråga blifvit från della Stånd
till de andia Stånden framställd, vi alldeles icke äro nödsakade
all afvakta prot.ntdr. örn deras beslut, för att här
kunna afgöra frågan. Jag förnyar således min framställning
om att (lågan mätte sättas främst på listan i nästa plenum.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Som StalsUlsk;
i det nu föredragna jemkiiings-hetänk. föreslagit så väl R.
o. Ad. och PresleSt. i vissa delar, som äfven borgare- och
RondeSltn i åtskilliga fall, att frångå sina beslut, så förefinnes
samma skäl för de andra Stånden alt uppskjuta med
frågans afgörande, intill dess R. o. Ad. fattat sitt beslut,
sorn äger ruin för della Stånd att afvakta de öfriga Ståndens
beslut. Jag hemställer lill herrarne, hvart det skulle
laga vägen, om de andra Stånden vidloge samma åtgärd,
som llr von Hartmansdorff nu har föreslagit. På det sättet
skulle vi aldrig få någonting afgjordt under denna riksdag,
och iag förenar mig alltså uti Gr. Frölichs anhållan,
att målet måtte sättas främst på föredraga.listan i nästa
plenum.
Hr Stjerngranat, Gustaf: Som StalsUlsk. uti 21 ,
23, a/fi 26, 28 och 2g:de punkterna hemställt till R. o. Ad.
och PiesleSt., huruvida de skulle medgifva att voteringarne
må äga rum, men deremot till BorgareSt. och BondeSt. i
motsatt fall hemställt, alt voteringarne mätte få förfalla, och
frågan mig veterligen redan har förevarit i BondeSt., och
vi ej skulle komma till något resultat, såvida hvarje Stånd
för sig, utan alt invänta andra Stånds beslut, skulle företaga
della mål, så får jag instämma med Hr von Hartmansdorff.
Hr von Hartmansdorff: En talare har yttrat, det
jag skulle hafva begärt uppskof med denna frågas afgörande
intill dess R. o. Ad. lått inhemta de öfriga Ståndens beslut,
oell att, om de öfriga Stånden för deras del vidtoge
Dcn 4 November f. ni.
enahanda åtgärd, sluille följden blifva, att vi ej bomme lill
något slut i frågan. Jag yttrade icke beslut, utan jag sade:
intill dess prot. utdr. i detta ämne bade från de
öfriga Stånden inkommit. Skulle det nu emot all
förmodan bända, att något Stånd förklarat sig vilja vänta
på oss; så är det klart, att vi ej kunde uppskjuta saken
längre. Men sådant lärer ej kunna inträffa, då StatsUtsk.
hemställt till de Stånd jag omnämnt, att voteringarne må
förfalla, hvarigenom ali justering af voter:s-propositionernä
lärer blifva öfverflödig. Jag tror således icke, alt någon
olägenhet kan härröra af bifall till den hemställan jag gjort.
Om R. o. Ad. ej skulle dertill samtycka, så måste jag deremot
bestrida målets saltande främst på listan till nästkommande
plenum, såsom Gr. Frölich föreslagit, emedan vi väl åtminstone
böra vänta så länge vi kunna, för all få underrättelser
från de öfriga Stånden. Derföre må betänk, hellre
stå i den ordning, som det nu på listan innehar.
Gr. Frölich: Jag lade ganska väl märke till Hr von Plartmansdorffs
ord, att han begärde uppskof intill dess prot.utdr.
från PresteSt. inkommit, och jag får nu förklara det jag anser
dessa ordalag desto farligare, som det möjligen skulle kunna
hända, att detta prot.utdrags inkommande hade kunnat fördröjas
en längre lid efter sedan PresteSt. fattat sitt beslut. Nu har
Hr von Hartmansdorff gjort ett amendement till sitt förslag,
som, 0111 det genast blifvit framstäldt, åtminstone hade visat,
alt icke någon afsigt hos honom bort supponeras alt uppskjuta
saken in infinitum; men då Hr von Hartmansdorff
på en annan sida sagt sig vilja vägra min begäran att få
målet främst på listan i nästa plenum, så röjer sig omisskänneligen
den afsigt, hvartill jag förra gången tog mig frille
ten att attendera, nemi. att uppskjuta statsregleringen.
Jag vågar öppet, utsäga det, och lemnar till Hr von Hartmansdorff
att ådagalägga för Ståndet, att hans afsigt ej är
sådan. Hvad beträffar en annan värd talares yttrande här
midt emot, så tycker jag mig äfven deruti finna någon förvillelse
i delta fall, då han trott, att det ena Ståndets föredragning
af ärendet nödvändigt måste ske före det andra
Ståndets, lån framställning är gjord både till R. o. Ad.
oell PresteStåndet. Vill man nu afgöra livilketdera Ståndet,
sorn skall yttra sig först, så vet jag verkligen ingen annan
grund för bestämmandet deraf än rangordningen, och
smil detta Stånd anses vara det första, så måste det då också
först yttra sig. Någon annan grund för denna frågas afgörande
vet jag verkligen icke; ty ostridigt är, att då denna
fråga är framställd lill jemkning emellan Stånden, så finnes
intet annat sätt att bestämma preferencen dem emellan
un rangordningen. Om åter denna ej skulle gälla, så tror
jag att roan kommer till det simpla stadgandet, som finnes
Den 4 November f. m.
(55
i grundlagen, all i hvarje Stånd målen skola föredragas i
samina ordning, som de inkomma. Det torde för öfrigt ej
vara ratt att ingå i sjelfva saken, men hvar neli en lärer
kunna inse, att R. o. Ad. och i synnerhet den sidan af
Ståndet, emot hvilken jag nu talar, har för afsigt att få en
liten grund för sin blifvande åtgärd i denna fråga, hemtad
ifrån det flögv. Ståndets heslut. Jag får öppet förklara, att
jag genomskådar mycket val denna plan, men bestrider så
långt jag förmår att sådant må blifva förhållandet, och att
jag emotsätter mig ett dylikt försök, som det hvilket sist
gjordes i delta Siflnd. Jag ger detta öppet tillkänna, på det
att man ej må tro, att man ej kan ungefärligen se, hvartut
nieningen syftar. Jag förnyar min anhållan alt målet må
ställas främst på listan i nästa plenum, sedan den blifvit understödd
af Frih Tersmeden.
Hr Ekströmer: Såsom bevis derpå, att det i vissa
punkter är oundgängligen nödvändigt för 11. o. Ad. alt afvakta
Borgare- och BondeSlCns beslut, innan R. o. Ad. kan
fatta sitt eget, tager jag mig friheten att anföra i4:de punkten
i betänk., der Utsk. slutar med att hemställa, att så
framt Borgare- och BondeSlrn vidblifva de af dem i hufvudsaken
fattade beslut &c. Har är det ganska tydligt, allde
tvänne nämnde Stådens beslut väsendtligen måste inverka på
de öfriga Ståndens; ty derest Borgar e- oell BondeSltn frångå
sina beslut, så förfaller all fråga derom hos R. o. Ad. Det
är således ostridigt, att i händelse R. o. Ad. nu fattar beslut
att sätta detta mål främst på föredraga.listan för nästa
plenum, så måste det ske under det förbehåll, att de punkter,
der R. o. Adis beslut kan oell måste komma att modifieras
efter de beslut, som MedStånden fatta, måste utbrytas
och anses hvilande intill dess prot.utdr. ifrån de öfriga
Stånden hafva ankommit. Om dessa prot.utdr. inkommit,
så är då intet hinder för discussionens fortsättande, men
äro de ej inkomna, så kan R. o. Ad. icke lätteligen falla
något beslut häruti.
Frih. Cederström: För ruin del aktar jag ej nödigt
att analysera de afsigter, sorn kunna ligga till grund för Gr.
Frölichs och de med honom instämmande ledamöters yrhande,
att man skall fatta beslut om detta betänk., innan
man ännu vet hvad de öfriga Slånden svarat på de framställningar,
sorn blifvit gjorda till dem. Dessa afsigter äro
så genomskinliga, att de ej behöfva någon analyse, men Yn
ledamot har här påstått det enda grundlagsenliga vara, att
låta frågan hvila lill nästa plenum. Honom får jag erinra,
att 47 §:n Riksd.Ordn. innehåller följande: ’’Uti plena förediages
först de för RiksSt:n gemensamma ärendena och sedermera
hvarje Stånds enskildta, alla i den ordning de,
hvart slag för sig, inkommit, så framt ej Stånden der16
U. 9
66
Dcn 4 Nbvcmlier f. m.
om annorlunda f ö i- o r d n n.,J Som '•abbes Sländön äga
att annorlunda derom (Örurdmt, oell det nr kl.ui alt Slån-,
den vilja förordna derom i fö n fl.enlig ordning, sa altman
ej t förväg kommer lill bedu!, sorn silida emot MadSlåndens;
så förnyar jag min begäran, ali 11, o. Ad. innllr uppskjuta
sitt beslut i frågan, inlili dess prot.utdr. ölvei de
andra Ståndens beslul kommer R. o. Ad. tillhanda.
Hr von Troil, E m i 1: 1 afseende på lämpligheten af
den propos., som Gr. Frölich begärt, har en invändning blifvit
gjord af Hr Ekströmer, hvilken måhiinda af en eller annan
ledamot torde anses förtjena afseende; men jag får då äran
upplysa, att alldeles samma invändning emot målets företagande
kan göras äfven hos Borgan - och BondeStm. Man behagade
endast slå upp sidan 8 i brinn!;, och börja med nedersta
raden, så finner man der rn villkorlig hemställan
gjord till Borgare- och BondeSlai- Jag lior ej alt något
hinder finnes för ett Slånd att godkänna de villkorliga beslut,
som Utsk. föreslagit. — Jag begärde egentligen ordet
för att i någon män söka alt utreda grundlagarnes syftning
och föreskrift i detta ämne. Jag tror alt den finnes omisskänneligen
uttalad i 47 §ln Riksd.Ordntn, som tydligen föreskrifver,
att del, så vidt sig göra låter, bör så tillställas, att
alla mål blifva samtidigt inom RiksSt:n afgjorda. Det är
visserligen ganska sanni, att den olika skyndsamhet, med
hvilken Stånden albeta, ofta gör detta omöjligt, men jag
skulle likväl tro, att ett sådant beslut, som Hr von Hartmansdorff’
begärt, skulle slå i uppenbar strid emot hvad
grundlagarne åsyfta. Jag torde få uppläsa sista raderna af
47 §ln Rdksd.Ordn., sorn innehålla, att Landin), och Talmännen
böra dagen förut ”sinsemellan öfverenskomma om
följande dagens föi edragningsamnen, på det desamma må i
möjligaste måtto hos alla Stånden tillika afgöras.” Alt nu
besluta det målen skola företagas suecesivl och ej på samma
gång inom de särskildta RiksStm synes uppenbarligen
vara stridande emot grundlagens syftning och klara ordalydelse.
Något undanlag ifrån den föreskrift, som i 47 §:n
lemnäs, tror jag ej böra äga rum i andra mål, än sådana,
som enskildt röra något RiksSt., såsom t. ex. då del är fråga
om ett Stånds privilegier eller förändring uti representationssättet.
Då hafva också sådana uppskof vid alla riksdagar
uppkommit, men det är först vid denna riksdag, som
man äfven i andra frågor, såsom t. ex. statsregler.-frågor,
tagit för grundsats alt vilja skjuta elt Slånd framför del andra.
För min del anser jag detta ej allenast olämpligt, alan
äfven stridande emot grundlagarnes fö i esk r i fl er.
Hr Stjerngranat: Det är alldeles icke, såsom Gr.
Frölich tyckes tro, för alt i de andra Ståndens beslut söka
någon grund för R. o. Ad;s, som jag förenat mig med Hr
von HartmansdorffJ jag gjorde del endast deiföre, alt om
D e n \ November f. in.
alla fyra Stånden samtidigt fattade sina beslut öfver de punkter,
som jag omnämnt, neni!, dni 21, jj, 24,28 celi
2(), så skulle resultatet blifva att RiksSttn kömme alt »u
till vidi byt' 0111 röle. alt det blelve Borgare- och Bonde.
Silo, sorn korinne alt vägra votering, samt R. o. Ad. och
PresleSt., sinn komme att bifalla votering. Jag kan således
icke se hvad resultat nian skulle ,vinna igenom att 1111 företaga
detta betänk., utun jag förnyar min anhållan, att det.
samma måtte uppskjutas intilldess prot.utdrag ilian de öfriga
Stånden ankommit.
Frih. Sprengtporten: Att uppläsa en grundlags’
paragraf ar något helt annat, än att bevisa, att man rulteligen
tillämpar densamma. Jag förmodar alt Frih. Cederström,
vid närmare eftersinnande, skall finna sig ieke hafva
bevisat hvad han tycktes åsyfta, nemi. alt det ej skulle vara
"grundlagsenlig! alton boidläggi delta betänk., för att företaga
de! till afgörande i nästa plenum. Alt uppskof må kulina
äga ruin, att Ståndet må af förekommande anledntr kunna
förnya bordläggningen, det vill jag visserligen icke neka;
men jag bestrider hvarje propus., hvarigenom detta ärende
töredroges på ett sådant sätt, alt det aldrig blefve afgjordt.
Detta inträffar, i händelse R. o. Ad. beslutar alt först efter
de andra Stånden afgöra frågan; ty de öfriga Stånden hafva
samina rätt, som detta Stånd alt uppskjuta målet. Det
är på denna omständighet jag vågar fästa R. o. Ad;s uppmärksamhet,
och är fullt öfvertygad om att ej någon sådan
propos. i afseende på förändring i föl edragniiigssultet bär
kommer all göras, hvaraf möjligen kunde blifva en följd,
alt detta ärende ej under riksdagens lopp hinner alt alsin
t as.
Frih. Boye; Genom den af Frih. Cederström upplästa
grimdbigsparagralen är det gifvet, alt det ankommer på
Rik.St:n sjelfva att bestämma när de vilja företaga målet.
Jag kan likväl icke finna annat, än att Frih. Sprengtporten
vi.serbgen bar lätt uti, alt det är annat att uppläsa engrundlagsparagraf
och alt lätt tillämpa densamma. Nu är förhållandet
del, ali åtskilllge ledamöter tillämpa paragrafen
på del sätt. att de begära uppskof, då deremot andre ledamöter
bestrida del. Jag tror att Hr Landtm, gjorde R. o.
Ad. en verklig tjenst, oin lii- Landtm, ville framställa propos.
■inpå. hot livida Ståndets linning nu är alt tillämpa 47 §:n
till uppskof. D i ko litner det att visa sig på hvilkendera
sidan pluraliteten är, och då står det alltid fritt för den andra
att göta upp och bestämma sin åsigt; och med deli sinnesstämning,
som nu råder, lärer ingendera sidan underlåta
det.
Hr von Hartmansdorff: Några ledamöter hafva
tillåtit sig, alt bär tala om sina motståndares afsigter. Jag
anser 111ig ej'behöfva att försvara mina. Mången gång för
-
68
Dea 4 November f. m.
ut hafva de blifvit anfallna, utan att jag funnit det R. o.
Ad, trott på. sådana framställningar. Jag hoppas ock att
Ståndet icke heller, vid detta tillfälle, skall göra det. Om
likväl något skulle i detta hänseende behöfva bevisas, så
torde den lagfarne man, sorn gjort anmärka, mot mina bevekelse"
tunder, erinra sig, att bevisningsskyldighelen åligger
käranden, således honom. Beträffande hans påstående, alt
R. o. Ad. såsom det första Ståndet bordt yttra sig först, så
torde han erinra sig, att den, som sitter högst i rätten, yttrar
sig sist. För att gå ifrån formfrågorna lill saken, så,
enär en talare yttrat, att man borde enligt 47 §:n Riksd.-  Ordn. besluta samtidigt, bör han ej förglömma att der slår
i möjligaste måtto. Detta i möjligaste måtto bör väl
betyda detsamma som, så vidt skäligt är; ty att göra hvad
som är möjligt, men ej har skäl för sig, lärer väl ej böra
begäras af en Riksförsamling. Att skäl förefinnes att vidtaga
den föreslagna motsatta åtgärden, det hafva flera talare
redan ådagalagt. Dessutom får jag upprepa, det jag ej yrkat,
på sätt Frih. Sprengtporten förmenat, att man skulle
vänta på de andra Ståndens beslut, utan blott på underrättelse
om de andra Ståndens tillgörande. Jag skall icke vidare
besvära R. o. Ad. med framställningar i delta hänsede,
ty jag förmodar, att Hr Landtm, lärer finna min framställning
laglig och följaktligen göra propos. derpå, hvarigenom
vi kunna komma till slut på saken.
Hr Lefre^n, Joli. Pehr: Jag instämmer uti den framställning,
som af Hr von Hartmansdorff blifvit gjord oell
af åtskilliga talare understödd. Här har blifvit väckt fråga
om moliverna för denna framställning. Nå väl! jag skall
blottställa mig för att helt öppet säga hvad som är mitt
motiv. Jag har nemi. märkt, att denna fråga beställsamt
har blifvit använd såsom ett sätt att hos de öfriga tvänne
Stånden göra den tanke gällande, som vore R. o. Ad:s och
PresleSt:* beslut fattade i afsigt att mäslrn de öfriga Ståndens
beslut och tillintetgöra deras beslutanderätt. Jag har
ifrån början allvarligen motsatt mig en sådan misstydning
af Ståndens beslutanderätt, och afvisat, i hvad del på mig
kunnat ankomma, delta sätt att väcka split emellan Stånden,
Nu har R. o. Ad. af förevar, betänk, funnit, att Utsk. har
gjort åtskilliga inbjudningar till de öfriga Stånden i anleda,
af de beslut, som vid frågans förra föredragning blifvit fattade.
Om nu R. o. Ad. skulle, utan afseende på hvad dessa
Stånd behagat tillgöra, vare sig att bifalla hvad StatsUtsk.
föreslagit eller säga att de vilja qvarstå vid sina förra beslut;
så fruktar jag att man för (örsta gången hade skäl att
säga, att R. o. Ad. hade på ett mindre passande sätt företagit
målet, emedan delta skulle innebära ett verkligt förnärmande
af de öfriga Stånden. Hafva vi begärig att StatsUtsk.
skulle lill de öfriga Stånden göra en sådan framställ
-
Den 4 November f. m.
69
ning, så synes också billigt vara att afvakta resultatet af en
sådan framställning. Della är milt motiv; den som ej gillar
det, må klandra det; men jng hoppas åtminstone och
förbehåller mig, att inga andra motiver må påbördas mig,
au det enkla motiv, sorn jag nu fi'iiuiställt.
Gr. Frölich: Det är vid vissa tillfällen, som man är
nödsakad att anspegla på motiverna. Detta inträffar vid sådana
tillfällen, då frågan synes vara en obetydlighet, men i
sig sjelf kan vara af vigt. Sådant är förhållandet här, mine
herrar! Det synes vara likgiltigt, om man företager denna
fråga i nästa plenum eller sedermera, men för alla dem,
sorn vilja följa ärendena med någon uppmärksamhet, för deras
skull har jag ansett det vara min skyldighet att fusta
deras uppmärksamhet på de motiver, som möjligen kunna
ligga till grund för den motsatta sidans yrkande.
Medan jag har ordet, måste jag först och främst förklara,
i anledn. af hvad jag hört en ledamot här midt emot
yttra, att jag ej vill förmoda, att de andie Stånden skulle
vilja byta röle med R. o. Ad. och PresleSt. i denna fråga.
Hvad Hr Lcfre'n framställt skall jag deremot söka upptaga
lill närmare pröfning. Först ber jag få förklara, alt jag alldeles
icke, till följe af hvad Hr Lefre'n förklarat vara sin afsigt,
har kunnat på förband pestera emot hvad han tili yttrat.
Det har blifvit sagdl, alt det finnes personer, som beställsamt
velat göra denna fråga till någonting oroväckande.
Det må vara, men jag tror mig likvisst i det följande kunna
visa, alt ulin beställsamhet — om det var jag, sorn menades
— skall gå så långt, att jag skall söka gifva Hr Lefre'11
och deni, som länka lika med honom, ett ganska godt
råd. Hr Le fre'n har sagdt, att det skulle vara verkligen
förnärmande, om man ej rättade sig efter hvad de andra
Stånden i detta fall komma att besluta. Det synes således,
att man nu liar för afsigt, att foga sig efter de andra
Stånden; men jag hemställer till den värde talaren, om det är
någon anleda., åtminstone för mig, att förmoda att herrarues
mening på andra sidan verkligen är sådan. Jag har ej kunnat
förmoda detta, men väl finnes det för detta Stånd ett sätt
alt gå till väga i denna fråga, hvarigenom vi gifva tillkänna
alt vår mening, då frågan förra gången förevar, ej var att
förnärma de andra Stånden. För att sålunda gå till väga
bör man, ju förr dess hellre, företaga denna fråga och anse
allt hvad dervid förut är tillgjordt blott såsom en protest
emot hvad som redan är beslutat, en protest kanske lagd i
alltför oförsigtiga ordalag, men en protest, som a11tior—
gerna för mig skall få förfalla, 0111 man ej vill gå längre på
denna bana. Å andra sidan, om herrarne behagat anse afslåetidet
af de framställda voter.-propositionerna endast såsoai
ett uttryck deraf, att Ståndet har önskat andra propositioner,
ulan att vilja förnärma de andra Stånden, så bor
-
JO
Den 4 November f. tn.
<le, medan tiden ännu är öppen, inom detta Stånd en sådan
handling äga ruin, att de andra Stånden derigenom blifva
förvissade om, att R. o. Ad. ej haft för afs:gt att förhindra
statsreglertn, — med ett ord sagdt, att nu utan öfverläggning
lägga StatsUtskrs förra betänk, till handlingarna, och
att Ståndets ledamöter i förstärkt
ringarna öfver de gamla propositionerna. Det är endast på
detta sätt vi kunna ådagalägga, att icke någon sådan afsigt
legat till grund för vårt beslut. Här har för resten genom
en tillfällighet, såsom jag förmodar, af Frih. Sprengtporten
blifvit gifven en liten skiftning i den af oss begärda propos.,
hvilken äfven blifvit af den andra sidan ganska skickligt
använd. Frih. Sprengtporten fann för godt att gå sin egen
väg, och instämde ej uti den önskan, som jag framställt, att
detta mål mätte sättas främst pä föredragn.listan för nästa
plenum, utan begärde blott, att det skulle i vanlig ordning
föredragas. Skälet det till bar jag ej hört; det må vara ganska
godt, men jag får för min del förklara, alt då andra ledamöter
instämt uti min begäran, att målet måtte sältas
främst på föredragn.listan i nästa plenum, så, om också
Frih, Sprengtporten ej skulle vilja i delta fall obeliugadt
förena sig med oss, nödgas jag likväl ändock vi ka flr Landtm:*
piopos. derpå.
H. Ex. Hr Gr. Posse, Arvid: Jag får börja med det
förklarande, att jag tillhör dem, som önska att detta mål
kunde ju förr dess hellre föredragas, derföre att jag anser frågan
-vara af den beskaffenhet, att så länge den står öppen , inverkar
den ofördelaktigt på riksd.ärendena i allmänhet, neli
afven derföre, att om statsreglertn icke så tidigt kan blifva
uppgjord, att densamma kan tillämpas redan vid början af
nästa år, så kommer sådant alt inverka på mången enskilds
rätt, nemi. på de tjenstemons räll, för hvilka löneförhöjningar
blifvit föreslagna och beviljade. Dl likväl målet nu af flere
talare blifvit hegardt på hordet och denna begäran är
laglig, så är det också deras rättighet att få sin önskan uppfylld.
Å ena sidan har man yrkat, alt målet borde uppföras
främst på föredragn listan i nästa plenum, å den andra
deremot har man begärt, att det skulle fä hvila, intill dess
prot.utdr. ifrån de öfriga Stånden ankommit. Farligheten
af dessa propos;r har blifvit ifrågasatt. Jag tior det vara
R. o. Ad:s lagliga rätt att vidtaga hvilket föredragningssätt
som helst, blott målet ej blir mer än tvänne gånger bordlagdt,
men jag vet icke hvarföie frågan denna gängen skall
sättas på spetsen. Mig synes derföre bättre, att 1111 endast
besluta en vanlig bordläggning hvaraf följden skulle blifva
att målet sattes i den ordning på listan, som del nu hur.
-Den enda förändring, sorn jag dervid skulle vilja taga mig
•friheten ali föreslå, vore deli, alt 0111 prot.utdr. från de öfriga
Stånden skulle inkomma, förr än ordningen för detta
Den 4 November f. m.
7 f
måls föredragning inträffar, detsamma då niå lie sällas främst,
pä listan för följande plenum. Skulle man på andra sidan
vilja ingå på denna medelväg, så kunde man undvika en
votering, som eljest ovillkorligen synes mig fnieslå.
Hr Lefre'n: Att jag var angelägen att tidigt gora
eli förbehåll emot misstydning, kom sig deraf, alt jag ansåg
sådant vara för mig nödvändigt, dertill föranledd af erfarenhet;
och den talare, sorn har förebrått mig delta, lärer
nog veta, att lagen talar om reset vationskraf, och det är
ett sådant, sorn jag ansåg mig böra iakttaga. Jag vill ej
ingå i sjelfva saken, såsom samme talare gjorde, ulan vill
blott göra den anmärkn., att när saken förekommer lärer
R. o. Ad. begagna sin rättighet, att möjligen modifiera de
beslut, som tåla modification utan giundlagens förnärmande;
hvaremot R. o. Ad. icke lärer låta skrämma sig af, eho det
vara må, till att fatta andra beslut, än dem, sorn öfverensstämma
med R. o. Ad;s öfvertygelse om grundlagarnes mening
och hvad de anse vara deras pligt J ig fortfar att yrka
bifall till Hr von Hartmansdoi ffs motion.
Frih. Sprengtporten: I händ« Ise frågan blifvit bordlagd
i vanlig ordning i dag, sä hade en sådan bordläggning
väl icke förhindrat, alt R. o. Ad. vid nä-ta föiedrngning
beslöt att främst föi etaga del la mål till afgörande. Härmed
har jag velat besvara Gr. Fiölichs framställning, då
han trott mig hafva hyst olika tänkesätt med honom idelina
fråga. Jag önskar visserligen, att målet, så föi t som
möjligt nr, må blifva afgjordt, emedan jag ej tror det varn
önsklig!, att, 0111 en betydlig nedsättning af skatterna i landet
skulle äga runi, den gamla stutsregler:n skulle fortfara
alt blifva gällin de. Jag lior icke heller, att det skulle vara
billigt emot de flera embetsverk, soln vid denna liksdag erhållit
löneförhöjningar och tillökningar, att de skulle gå i
mistning deraf för ett år, i följd deraf, att statsreglei:n icke
skulle blifva färdig inom slutet af delta åratal. Af denna
anleda, anser jag nödvändigt, att flugan förekommer ju förr
dess hellie till afgörande; men som jag vill, i hvad som ar
rätt, gifva mina motståndare rätt, vill jag ej bestrida, alt
det kati vara någon nnledn. för R. o. Ad. att önska, om
sådant kan ske utan ett alltför långt uppskof, alt inhemta
den mening, sun BondeSt. och BorgareSt. derom kati aflåta,
efter StatsUlskts betänk, verkligen innehåller en hemställan,
en förfiågan på grund af R. o. Ad:s remiss, huruvida
dessa Stånd i ett eller annat afseende skulle vilja lorina
sig med R. o. Ad. På dessa skäl lager jag mig friheten
hemställa, att den aude Iväg' må äga ruin, att R. o. Ad.
nå besluta, ali definitivt företaga detta ärende till afgörande
i dag åtta dagar till, och tillika anmoda Hr Landtm.,
alt i Talmans-confereucen gifva Borgine- och BondeStrns
Talmän tillkänna, att R. o. Ad. önskar, alt detta ärende
71
Den 4 November f. m.
måtte af deras Stånd, om möjligt är, i nästa plenum afgöras,
på ilet alt R. o. Ad., när frågan hos dem förekommer
till definitivt beslut, måtte blifva i tillfälle att inhemta
borgare- och BondeSCns beslut i anledn. af den hemställan,
som StalsUtsk. gjort till dessa håda Stånd.
Gr. Frölich: I förbigående vill jag blott svara Hr
Lefre'n, att jag alltför val känner, att menlalreservalioner
äga rum, men att menlalreservalioner plägar man behålla
för sig sjelf, och det är en stor grad af uppriktighet att
högt uttala deni. — Hvad för resten sjelfva hufvudsaken
beträffar, så är det visst en ganska conciliatorisk utväg, som
Gr. Posse föreslagit, öfverensstämmande hufvudsakligen med
hvad Frih. Sprengtporten sednast anförde; men jag kan icke
undgå att finna, att den artighet, sorn derigenom är visad
opinionerna på båda sidor, likvisst har till följd i4 dagars
eller tre veckors uppskof med saken, och sådant anser jag
ej öfverensstämma med frågans natur att tillåta, så länge
det är mig möjligt att förekomma det. Hvar och en, som
kastar ögonen på listan af ärendena och den ordning, som
detta mål på densamma innehar, kan mycket väl finna, huru
det skulle ligga inom vissa talares förmåga, alt i andra
frågor göra discussionerna så långa, att man ej på länge enligt
ordningen skulle komma till denna fråga.
Frih. Sprengtporten yttrande att man vid ett annat
plenum skulle kunna bestämma när denna fråga boinie förekomma
främst på listan, är af beskaffenhet alt i min tanke
icke fullt qvadrera med hans förut tillkännagifna önskan, att
den må förekomma så fort som möjligt; men som det visserligen
är min önskan, att den må förekomma så fort som möjligt, så
måste jag beklaga, att jag icke kan förena mig med honom.
Genom en sådan liten åtskilnad i de af mig och Frih. begärda
propos:r förutser jag, att den sida, hvartill jag hör,
kommer att förlora; men sådant kan jag icke hjelpa, och
beklagar således, att meningarne på denna sida delat sig,
men sorn jag hade äran att få ordet straxt efter Hr von
Hartmansdorff och då gjorde mitt förslag, och då jag ej
funnit, alt delta concilialoriska förslag verkat på honom,
så nödgas jag i denna fråga varn envis och begära propos.
på min framställning. Vi lära härvid ej kunna undvika
två voteringar, nemi. den första om contra-propos. emellan
Frih. .Sprengtporten och mig, samt dea andra emellan
contra-propos. och Hr von Hartmansdorffs mening. Detta
har jag ansett mig höra på förhand tillkännagifva.
Frih. Boye: Uti den framställning, som Gr. Posse gjort,
får jag så mycket hellre instämma, som jag önskar att Ståndet
ville bifalla den; men äskar Hr von Hartmansdorff eller
de, som med honom länka lika, att hans förslag skall blifva
ja-propos.; så är det deras rättighet, och då anhåller jag
att Gr. Posses framställning måtte blifva anlagen till contra
propos.
,
Den 4 November f. m.
propos., till hvilken jag förklarar att jag då ämnar gifva
min röst.
Frih. Sprengtporten: Jag förmodar, att Gr. Frölich
ej med noggrannhet har attenderal till hvad jag hade
äran anföra; ty om R. o. Ad. skalle behaga alt antaga
mitt förslag, så kan ej deraf inträffa, att denna fråga kan
fördröjas i flera veckor, då jag helt enkelt föreslagit, att R.
o. Ad. nu måtte i vanlig ordning bordlägga frågan; men att
besluta, att den ovillkorligen skall förekomma nästa Onsdag,
eller i dag åtta dagar till, och åt Hr Landtm, uppdraga att
i Talmans-conferencen .gifva Borgare- och Iionde-St:ns talmän
tillkänna, att R. o. Ad. då önskar, innan detta mål pä
Riddarhuset företages, om möjligt erhålla kännedom af dessa
begge Stånds beslut i frågan, samt att, i händelse ett sådant
beslut icka vore fattadt af nämnda Stånd, R. o. Ad.
hade för sin del beslutat att företaga5 frågan till definitivt
afgörande nästa Onsdag.
Hr von Hartmansdorff: Jag skulle ej hafva varit
obenägen att antaga det förslag, Gr. Posse gjort, om jag icke
befarade, att saken derigenom fördröjdes längre än genom
milt förslag; ty då vi på vår bordlista hafva så val
brännvins-betänk., som många andra af större vigt, så kan
man ej så noga beräkna när denna fråga skulle förekomma,
i händelse vi antoge Grefvens förslag. Om deremot det
beslut fattades, hvilket jag tagit mig friheten föreslå, så vore
det gifvet, att denna fråga förekommer, så snart vi erhållit
prot.utdr. ifrån de öfriga Stånden. Att R. o. Ad. skulle anmoda
Hr Jjandtm. att till de öfriga Siånden genom deras
Talmän framföra önskningar om föredragningssättet hos
dem, kan jag desto mindre tillstyrka, som det lätteligen kunde
hända, att när dessa våra önskningar framfördes, hade
de tvänne Stånden redan afgjort saken. Jag vidblifver alltså
min begäran om propos. på min framställning.
H. Ex. Hr Gr. Posse: I anledn. af hvad den siste vär
de
talaren yttrat, anser jag mig skyldig fästa uppmärksamheten
derpå, att jag vid min framställning gjort det tillägg,
att i händelse prot.utdr. från de Öfriga Stånden inkomma
förr än ordningen för målets företagande inträffar, så skall
detta mål uppföras främst på föredragn,listan. Således kan
genom mitt förslag aldrig en längre tids uppehåll inträffa,
än genom Hr von Hartmansdorffs, meri väl en kortare.
Gr. Frölich: Denna discussion kan med skäl af många
anses ganska tråkig, meri jag får ännu en gång förklara,
att det nu är i fråga att statuera en alldeles ny § i Riksd.-  Ordn. och i föredragningssättet, då man vill att en frågas
föredragning skall bero på alt ett prot.utdr. ankommit, och
att sedermera, på grund af dess ankomst, frågan skulle fölö
H. ,o
?4
Den 4 November f. m.
ras ripp på listan. Detta är ett sätt atl gå tillväga, hvars
möjlighet och verkställbarhet jag väl ej kan förneka, men
hvaraf följden likväl blefve, att ingen menniska kan veta
när frågan förekommer. Man skulle åtminstone då med
en uppmärksamhet, hvartill åtminstone de personer, som äro
sysselsatta i Utsk., icke alltid hafva tillfälle, efterfråga här,
när prot.utdr. ankommer till Ridd.Secret:n och se efter på
listan, när målet förekommer. Jag tror ej att detta förslag
instämmer med den här antagna ordningen vid målens föredragning
och ehuru det icke synes mig ligga synnerlig
vigt derpå, att frågan uppskjutes från Lördagen till Onsdagen,
och jag således kanske af många anses envis, för det
att jag ej fogar mig efter Frih. Sprengtporten förslag; så
får jag likväl förklara, att då jag ej funnit något skäl, hvarföre
den, som vill att frågan skall företagas så fort som
möjligt, ej skulle önska att den föredrages om Lördag, jag
ej anser mig til 1st än dig t att afstå ifrån detta yrkande. Härjemte
får jag förklara, att jag anser det ej tillkomma Frih.
Boye, som instämt med Hr von Hartmansdorff, att bestämma
contra-proposition. Skulle således ej Frih. Sprengtporten
och Gr. Posses, sora nära nog är detsamma, samt min åsigt
kunna sammanjemka sig, så lärer ej något annat återstå, än
att få en dubbel votering.
Frih. Sprengtporten: Hr von Hartmansdorff har funnit
något ovanligt, deruti, att Ståndet till Landtm, skulle
framföra sina önskningar i afseende på föredragningen. Jag
tager mig derföre friheten fästa hans uppmärksamhet derpå,
att Talraans-conferencerna egentligen äro inrättade för att bereda
en lämplig föredragning af riksdags-ärendena inom alla
fyra stånden. Orsaken hvarföre jag yttrade den mening jag
framställt, är den, att man derigenom skulle vinna ändamålet
att få ärendet afgjordt så fort som möjligt är, och att
alla möjliga betänkligheter, som uppstått att afgöra ärendet
förr än man erhållit kännedom om Borgare- och BondeSttns
beslut derigenom blefvo undanröjda.
Hr Lefre'n: Jag fruktar att den framställning, som den
siste värde talaren gjort, möjligen skulle kunna misstydas, såsom
ville R. o. Ad. förelägga de öfriga Stånden ett slags
praescriptionstid, inom hvilken de ägde att sig utlåta, och att
vi i annat fall skulle företaga målet utan att inhemta deras
tanke. Jag är mycket grannlaga i denna fråga, ty den är
satt på en sådan punkt, att den måste med grannlagenhet
behandlas. Gr. Frölich har behagat säga, att jag skulle hafva
yttrat tnig om roentalreservation. Detta ord har ej gått
öfver mina lappar. Hvar Gefven tagit det vet jag ej. Jag
har talat om reservalionskraf och skilnaden emellan reservationskraf
och reservatio mentalis är ganska stor; den sednare
är något catolskt.
Den 4 No remb er f. m.
Frih. Boye: För att om möjligt är förkorta discussionen,
ber jag att få till Gr. Frölich framställa en sanning,
som jag tror är nästan allas mening, nemi. den, alt det Sipå
intet vis nödvändigt att Grefven finnér skäl i våra ytt
randen.
Må Grefven förblifva vid sin tanke och tillåta oss
att ogilla hans, och må voteringen afgöra hvilkendera meningen
som är den hästa.
Hr Stjerngranat; Ifall, såsom Gr. Frölich yttrat,
det vore fråga att rikta Riksd.Ordn. med en ny §, så vore
det likväl StatsUtsk., som vi hade att tacka derför. I sådant
fall får jag recoramendera StatsUtsk. till en compli
ment.
R. o. Ad. äfvensom PresleSt. erforo nyss att Grefven
är ganska skicklig i utdelandet af sådana.
Hr Bråkenhjelm, Pehr Reinh.: Då jag nu finner
att R. o. Ad. står på punkten att blifva underkastadt åtminstone
en om icke tvänne voteringar, så tager jag mig friheten
att fästa Ståndets uppmärksamhet derpå, att denna votering
skulle kunna uppskjutas och derigenom möjligtvis undvikas,
ifall R. o. Ad. nu helt rätt och slätt i vanlig ordning
bordlägger mulet, emedan om något prot.utdr. till nästa föredragning
inkommer, lärer ej någon ledamot finna anledn.
att uppskjuta frågan. Skulle deremot ej något prot.utdr.
derförinnan hafva inkommit, så, när för R. o. Ad. föredrages
ett utlåt, ifrån StatsUtsk., så lydande: ”Så framt icke
Borgare- och BondeStln frånträda deras beslut etc., så föreslår
StatsUtsk. för R. o. Ad.” — så lärer icke, säger jag,
ett sådant förslag kunna af R. o. Ad. företagas, utan enda
möjliga beslutet blifva att afbida huru Borgare- och BondeSttn
fatta sina beslut deröfver. Skulle åter meningarne
blifva delade, så .återstår utvägen att derom votera. Jag
hemställer derföre, om icke de herrar, som nu stå färdiga
på båda sidor att votera, skulle vilja uppskjuta denna votering
till nästa gång, i händelse den då blifver behöflig.
Hr Munck af Rosenschöld: Då den af Hr von
Hartmansdorff gjorda preliminära hemställan, att afgörandet
af ifrågavar. StatsUtsk:s utlåt, skall uppskjutas intill dess
prot.utdr. inkommit om huru vissa MedStånd afgjort denna
fråga, blifvit af mig begärd på bordet, så torde densamma
på grund af aldra mom. af 4g §:n Riksd.Ordn. ej nu kunna
blifva föremål för något beslut af R. o. Ad., utan torde
densamma komma att stå på föredragn.listan näst efter ofvannämnda
redan på hordet begärda StatsUlskts utlåt., såvida
ej Hr von Hartmansdorff medgifver att denna af honom
väckta fråga må förfalla.
Hr Frih. o. Landtm, tillkäunagaf, att då StatsUtskts
ifrågavar. utlåt. N:o 345 af flere ledamöter blifvit hegardt
ytterligare på bordet, Lomme del att der förblifva till nästa
föredragning.
7®
Deli 4 November f. m.
Frih. Boye: Till Hr Landtnäs mogna öfverläggning
hemställer jag vördsammast, om Hr von Hartmansdorff och
de, sora med honom yrkat ett längre uppskof, få denna fråga
grundlagsenligen afgjord genom en sådan bordläggning. Jag
är långt ifrån att vilja intränga uti Hr Landtro:s rätt, men
när Hr Landtm, simplement förklarat, att frågan kommer
att föredragas i nästa plenum, månne icke Hr Landtm, då
också betagit oss rättigheten att enl. Hr von Hartmansdorffs
begäran få eli längre uppskof.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade sig hafva förklarat, att
då målet blifvit hegardt ytterligare på bordet, kornme det
att der förblifva tili nästa föredragning, men frågan om när
nästa föredragning skulle ske vore icke afgjord. Hr Munck
af Rosenschöld hade begärt Hr von Hartmansdorffs förslag
på bordet på grund af 49 §;n Riksd.Ordn., roen denna §
kunde icke så förklaras, att denna fråga i stöd deraf kunde
begäras på bordet; den innehölle nemi. att hvarje allmän
fråga, som första gången i något Ständ förekommer, skall,
såvida ej Ståndet enhälligt detsamma till vederbörligt Utsk.
förviser, ligga på bordet o. s. v. Denna fråga vore ej allmän
och kunde således ej, ehuru begärd på bordet derföre
blifva hvilande, utan torde R. o. Ad., då så manga förslag
blifvit gjorda, böra lätta något beslut, antingen att afslå förslaget,
då StatsUtsk:s mern. komme alt hvila, på sätt i allmänhet
af grundlagen föreskrefvos, eller ock att bifalla något
af de framställda förslagen.
Hr Munck af Rosenschöld: Då jag är öfvertygad
att det mom. af 49 Riksd.Ordn., som jag åberopat, är
kändt af en hvar af R. o. Ad:s ledamöter, så skulle jag ej
tagit mig friheten att uppläsa detsamma, så framt jag ej
märkt, alt ett verkligt misstag här äger rum. Det står
nemi. uti andra mom. af 4g §:n Riksd.Ordn. i en af de sednare
punkterna: "Hvar och en fråga af annan än allmän
beskaffenhet, äfvensom preliminära hemställanden och förfrågningar
ifrån Utsk:n må genast kunna afgöras, såvida den
eller de af någon Ståndets ledamot ej begäras på bordet.”
Då Hr Landtm, förklarat, att Hr von Hartmansdorffs begäran
icke är af allmän beskaffeoliet, så måste den likväl på
grund af denna § kunna begäras på bordet, lika så väl som
om den vore af allmän beskaffenhet.
Gr. Frölich: Det synes alt den värde ledamoten, som
sist vltrade sig, har godt minne, och att han iakttagit föredragningssättet
vid början af riksdagen, då frågor här så
behandlades, att han deraf kunde taga en ganska riktig aniedn.
till sin framställning, men han bör komma ihåg, att
det stundom händer, inom detta Hus, såsom det hände i
Senaten i Venedig, der en part fann sig föranlåten^ yttra:
*’11 mc se passato., le Vostre Excellence hanno jmhcalo cosi
Den 4 Koiembtr f. m.
77
e r/uesto mest, nella medesima causa, hanno judicato lutte
le conlrario — é sempre ben.’J
Hr Frih. o. Landtm, afbröt talaren, under anhållan,
att de ledamöter, som yttra sig, behagade göra det på ett
språk, som Hr Landtm, förstode.
Gr. Frölich: ''Förra månaden behagade deras Excellencer
dömma på det sättet, och denna månaden i enahanda
sak hafva de behagat yttra sig alldeles tvertom, men alltid
mycket rätt.’’
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att i afseende på tiden
då föredragningen af StatsUtsk:s utlåt. N:o 345 nästa gång
skulle äga rum, hade, om Hr Landtm, rätt uppfattat discussionen,
Hr von Hartmansdorff föreslagit att frågan skulle hvila
till dess prot.uldr. från de öfriga Stånden härom inkommit;
Gr. Frölich, att målet skulle ställas främst på listan i
nästa plenum; Frih. Sprengtporten, att målet skulle ställas
främst på listan i dag 8 dagar till; och Gr. Posse, att målet
skulle uppföras i vanlig ordning på listan: men om prot.-  utdr. från de öfriga Stånden inkomtne, innan ordningen komme
till föredragning af detta mål, det då måtte till nästblifvande
plenum uppföras främst på föredragn.listan; och ville
Hr Landtm, nu framställa propos. å dessa förslag i den ordning
de blifvit afgifna.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att Hr von Hartmansdorffs
förslag hade varit, alt föredragningen af målet skulle
hvila til! dess prot.utdr. från de öfriga RiksSt:n i detta ämne
ankommit; hemställande Hr Landtm, om R. o. Ad. behagade
bifalla detta förslag.
Ropades ja och nej.
Då Hr Landtm, förklarade det han trott sig finna, alt
nej öfverröstat ja, begärde
Hr von Hartmansdorff votering.
Då nu Hr Landtm, skulle framställa förslag till voter:s-propos.
, anhöll Gr. Frölich, att propos. å hans förslag
först måtte framställas.
Hr Landtm, föreslog att voter:s-propos:n skulle blifva
följande: Den som bifaller, att detta ärende må hvila tills
prot.utdr. från de öfriga Stånden derom inkommit, voterar
ja, den det ej vill, voterar nej, vinner nej beslutar R. o. Ad.
att det sättes främst på föredragn.listan i nästa plenum.
Frih. Sprengtporten: Jag får vördsamt anhålla om
förklaring på hvad här menas med protocolls-utdi ag; om
det menas prot.utdr. om beslutet eller ej. Då Hr von Hartmansdorff
förut har sagt, att han ej menade, att R. o. Ad.
skulle afvakta något prot.utdr. rör:de de andra Ståndens beslut,
så torde det följaktligen blott vara fråga om prot.utdr.
Den 4 November f. m.
rör:de föredragningssättet. Till undvikande af allt misstag,
anhåller jag om förtydligande deraf.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att ordalagen voro, alt
detta ärende må hvila tills prot.utdr. från de öfriga Stånden
derom ankommit.
Hr von Hartmansdorff: Då ordet derom afser
både beslutet och föredragningen, så synes mig att mina
värde motståndare hafva propos;n bäst redigerad, sådan hon
nu är.
Frih. Sprengtporten: Då nu den värde talaren, som
gjort förslaget, behagat meddela R. o. Ad. en förklaring öfver
hvad propos. betyder, så har jag intet att tillägga, utan
afstår.
Upplästes till justering och godkändes följande voter:sproposition:
Den,
som anser att det ärende, som innefattas i StatsUtsk:s
utlåt. N:o 345 må hvila, tills prot.utdr. derom från
de öfriga Stånden ankommit, voterar
•a ’
den det ej vill, voterar
nei;
Vinner nej, kommer detta ärende att sältas främst på föredragn.
listan till nästa plenum.
Efter voteringens slut, befunnos rösterna hafva utfallit,
som följer:
Ja — 71.
Nej — 39.
Frih. Sprengtporten: Sedan R. o. Ad. nu beslutat
att ej företaga StatsUtsk:s betänk. N:o 345 till afgörande
förr än prot.utdr. derom från de öfriga Stånden till R. o.
Ad. inkommer, och då det är en känd sak, att RiksSt:n
ej meddela hvarandra prot.utdr. i fråga om behandlingssättet
af frågorna, utan blott i hufvudsaken, såvida icke
detta särskildt begäres; så får jag vördsamt anhålla derom,
att prot.utdr. icke allenast må afgå till de öfriga Stånden
rör:de det beslut, som R. o. Ad. fattat, ulan att äfven i samma
prot.utdr. må framställas den begäran ifrån R. o. Ad,,
att MedStånden måtte lemna R. o. Ad. del af deras beslut
ang:de detta ärende, ej blott i hufvudsaken, utan äfven rörande
behandlingssättet.
Hr Frih. o. Landtm, tillkännagaf, att från BondeSt.
prot.utdr. i ämnet redan ankommit, hvarföre, ifall R. o. Ad.
behagade bifalla Frih. Sprengtportens förslag, Ståndet måhända
skulle inskränka sitt meddelande till Preste-och BorgareStånden.
Hr Munck af Rosenschöld: Jag anhåller få ned
-
Don 4 November f. «n.
79
lägga min reservation så väl emot det fattade beslutet, som
deremot, att då en inom Ståndet väckt fråga blifvit hegard
på bordet af en ledamot, densamma likväl i samma plenum
till afgörande förekommit; enär ett sådant förfarande strider
mot 49 §:n Riksd.Ordn. och ej öfverensstämmer med den
praxis, som hittills under denna riksdag blifvit följd.
Hr Bråkenhjelm: Riksd.Ordn. innehåller tydliga föreskrifter,
huru det bör förfaras med prot.utdr. och deras
meddelande till Stånden, och jag får fästa Frih. Sprengtportens
uppmärksamhet derpå, att ingenting krafvel’ någon
särskild åtgärd i denna fråga mer än i alla andra beslut,
som R. o. Ad. fattar. Jag anser att ingen särskild anmodan
till de öfriga Stånden bör göras, emedan det skulle
förutsätta, att dessa Stånd icke äfven derförulan skulle iakttaga
Riksd.Ordnts föreskrifter i detta fall. De bjuda nemi.,
att alla de beslut, som ett särskildt Stånd fattar, böra genom
prot.utdr. meddelas, och dertill Ivor jag att R. o. Ad. äfven
vid detta tillfälle bör inskränka sig-.
Undert. R i d d.S ec r e t.: I anledn. af den siste värde
talarens yttrande anser jag mig skyldig att för R. o. Ad.
anmäla, att enl. den arbetsordning, som hos samtliga Stånden
iakttages, meddela Stånden ej hvarandra beslut om uppskof
med ett måls föredragning, utan endast om målets hufvudsakliga
pröfning och afgörande, så framt ej särskildt beslut
derom fattas.
Frih. Sprengtporten: Efter den upplysning, som Hr
Ridd.SecreUn nu lemnat, torde Hr Bråkenhjelm inse, att det
ur nödvändigt att R. o. Ad. anmodar de öfriga Stånden att
meddela prot.utdr. öfver sitt beslut i frågan, sedan R. o. Ad.
förutsatt, att de skulle kunna uppskjuta ärendets företagande
intill dess sådana prot.utdr. inkommit. I annat fall skulle
det verkligen kunna gå med dessa prot.utdr. på samma
sätt, som med de skuldsedlar, hvilka utfärdas till betalning
den 3o Februari.
Hr Bråkenhjelm: Jag kan ej finna af den upplysning
som blifvit meddelad, att jag misstagit mig. Borgare- och
BondeStm äro enl. Riksd.Ordn. skyldiga att meddela R. o.
Ad. ifrågavar. prot.utdr., ty de komma alt röra icke sjelfva
föredragningssättet, utan de beslut, som de resp. Stånden
i hufvudsaken fatta, och hvarom de äro skyldiga att
genom prot.utdr. lemna MedStånden underrättelse. Någon
anmaning till dessa Stånd, att meddela R. o. Ad. prot.utdr.
finner jag vara öfverflödig, på den grund, att deras skyldighet
i detta afseende redan finnes bestämd i Riksd.Ordningen.
Frih. Cederström: Femtiondesjunde §:n Riksd.Ordn.
är bestämd i afseende på Ståndens skyldighet att lemna
hvarandra underrättelse om de allmänna beslut, som hvarje
8o
Den 4 November f. m.
stånd för sig fattar, och jag kan således ej finna att uppskof
med ett betänkandes föredragning inom ett Stånd utgö'r
något sådant beslut, som bör genom prot.utdr. de öfriga
Stånden meddelas. v
Frih. Sprengtporten: Såvida It. o. Ad. ej behagar
vidtaga den utväg jag föreslagit, att bereda sig tillfälle alt
få del af de öfriga Ståndens beslut äfven i formfrågan, så
lärer det vä! också vara tydligt och klart, alt det villkor,
som influtit i ja-propos:n, eller ali äfven It. o. Ad. förbehåller
sig att få företaga målet, då sådana prot.utdr. inkommit,
helt och hållet förfallit, och att R. o. Ad. således
skulle komma att fatta ett beslut, som i sjelfva verket alldeles
stridde emot den mening, som under discussionen gjorde
sig gällande. Det är deremot jag anhåller att få nedlägga
min protest.
Hr Bråkenhjelm: Jag vill blott taga inig friheten
upplysa derom, att det ej kan vara obekant med den offentlighet,
som nu äger rum vid RiksSt:ns öfverläggningar, att
denna fråga nu är före i Borgare- och BondeSCn, och att
det således nu vore alldeles ändamålslöst att afsända ett sådant
prot.utdr., sora det här föreslagna.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Jag förenar mig
till alla delar uti Frih. Sprengtportens anhållan, och tager
mig friheten att fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet derpå, alt
om R. o. Ad. skulle afslå denna begäran, så är det naturligt
att R. o. Ad. skulle på allt sätt uppskjuta denna
fråga. Den föreslagna åtgärden må vara öfverflödig, såsom
Hr Bråkenhjelm nu upplyst, men sedan frågan är väckt,
skulle jag likväl tro, att den ej bör afslås.
Hr Dalman, Wilh, Fredr.: För min del kan jag
bestämt upplysa, att åtminstone för fem minuter sedan målet
ej hade förevarit i BorgareStåndet.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att om han rätt uppfattat
Frih, Sprengtportens mening, hade den varit, att R.
o. Ad:s gennom votering nyss fattade beslut skulle meddelas
Preste- och BorgareStm, roed begäran om underrättelse från
dessa Stånd om de beslut Stånden fattta, så väl i hufvudsaken,
som i afseende på föredragningen af detta ärende;
och hemställde Hr Landtm, om R. o. Ad, behagade bifalla
detta förslag.
Bifölls.
Hr Frih. o. Landtm, tiilkännagaf, alt plenum komme
att fortsättas på e. m. kl. 6.
Föredrogs ånyo LagUtsk;s den 3o sisth Sept. och den
>4 der
-
D c'n 4 November f. ra.
81
i4 derpå följande Oct. på bordet lagda betänk. N:o >25, i
anleda, af väckta motioner om ändring i 5 cap. Missg.bm.
Hr Hallenborg, Carl Joh., uppläste följande:
Det var oväntadt att af LagUtskts förevar, betänk. förnimma,
att det H. Utsk. afstyrker all förändring i nuvar.
redaciion af 5 cap. i §:n Missg.bm, hvars obestämda uppställning
öfverlemna!- hvarje medborgare åt domaiemaktens
godtycke, och hvarigenom man äfventyra!- alt för den lindrigaste
anmärkning af en regerings-åtgäi d blifva hemfallen
under bilan eller inspärrad å fästning. Utsk. antyder väl,
att det bör för en hvar vara uppenbart, att detta lagrum
icke kan afse sådana åtgärder, som blifva en följd af ansvariga
lådgifvares tillstyrkanden, men utgången af det välbekanta
högmålel under det sorgliga året iö38 lärer oss att
åklagare- och domare-makterne då bade belt andra åsigter,
än den Utsk. hyser i afseende på tillämpningen af denna §.
För att för framtiden trygga medborgares säkerhet, anser
jag således ett förtydligande af denna lag vara högst nödigt,
oell jag tror att detta ändamål skulle vinnas, om ofvannämde
§ erhölle följande lydelse: "Hvar, som sntädeligen talar
eller skrifver något 0111 den regerande Kon ungens person eller
enskilda gerningar eller om Dess Gemål, Drottningen,
eller om Rikets bestämda Thronföijare, varde halshuggen eller
straffes med fängelse å fästning från 1 lill 10 år allt efter
brottet och omständigheterna dervid."
Jag anhåller, att dessa mina anmärkn:r måtte få åtfölja
den återremiss af betänk., som jag hoppas att R. o. Ad. beslutar.
Frih. Boye, Ludv.: Om en förändring i 5 cap. 1 §:n
Missg b:n kunde äga ruin, utan att man upptoge nuanceringarna,
gradationei na af de brott, hvarom detta lagrum
handlar, och om den kunde äga rum ulan att man till
hvardera af dessa nnanceringar, dessa gradationei-, tillämpade
ett straff; så skulle jag förena mig med den siste värde
talaren, men, mine herrar! vi uro, som jag hoppas, på en
god väg att komma ifrån vår barbariska brottmålslag Det
torde vara få ibland delta Stånds ledamöter, som icke hafva
sig bekant, alt i allmänna tänkesättet äfvensom af flera
skriftställare och deribland nyligen af en förträfflig författare
till en skrift, som bär titel af: Om straff och straffbestämmelser,
sådana grundsatser i detta afseende hyllas,
att vi, såsom jag hoppas, snart kunna motse införandet
af ett nytt straffsysteme. Nå väl! hvad skulle vi val göra ,
om vi nu förändrade detta på måfå? Utsätta vi oss ej för
möjligheten alt fatta ett beslut om en förändring, som helt
och hållet skulle komma att strida emot det systeme, som
vi snart gå att antaga. På dessa skäl önskar jag bifall till
betänk., egentligen derföre, att det är i brottmåls-lagstift16
H. 11
Den ij November f. m.
ningen af a! dras lors la vigt alt iakttaga den gradation af
brotten, att man ej ställer en nuancering af ett brott af
samina beskaffenhet uti olika cathegorier med olika straffbestämmelser,
ulan alt samma gradation of brottslighet belägges
med samma straff; men för att konna åstadkomma
delta, fordras alt systemet är gifvet, och innan man kan
komma derhän, mäste man först undanskaffa de systemer,
sora nu finnas. Delta är det hufvudsakliga skälet, hvarföre
jag tillstyrker bifall lill betänkandet.
H. Ex. Ur Gr. Löwenhjelm, Gustaf: Jag motställer
motionen alla de skäl jag emot densamma anfört när
den tillförene förevarit.
Det är alltid principvidrigt och således orätt att styckevis
företaga codificalioner; ty ingen § i en lagbok kan äga
ett blott positivt värde. Straffbestämmelsers riktighet är
till sin natur än synnerligare relativ, d. ä. hufvudsakligen
beroende af conseqvensen emellan föregående och efterföljande
— med andra ord, af straff-scalans behöriga gradering.
Ifrågavar. förändring skulle alstra ett högst vidrigt, af
oss visserligen icke afsedt intryck, så väl inrikes, som än
mera utrikes. Hvilken oinvigd Svensk menighet eller utländsk
opinion skulle såsom ren lagstiftande ifver förklara det sällsamma
och ohörda factum all en representation ingår till Konungen
med und. anhållan, det täcktes Konungen sanctionera
förmildrandet af straff å förgripelser å Konungens person?
Visserligen gifves Stats-e merg e n t i a , der alla ur
grannlagenhet hemtade considerationer böra utestängas;, men
är nu något sådant för handen? Lefva vi uti sådana olyckliga
lider, då dylika förgripelser äro att förutse? Lefva vi
under en regering, som, ifall af sådana förgripelser, är benägen
att drnconiskt straffa? Om klander kunnat äga rum
emot Regeringens förfarande i thy fall, har det icke bort
riktas emot Regeringens mildhet? — Men hvad nöd är då
å färde, att nu utbryta delta capitel utur det förslag till
ändring af criminal-lagen, som vi veta vara alt förvänta?
Om när delta förekommer, de ifrågavar. lindringar rationelt
deri ingrediera, ske de då ganska behörigt, och utan
föranledande af besagda vidriga intryck. Men att nu redan
vilja hafva så brådtom dermed vore något, hvars möjliga
ändamål jag hvarken vill eller kan begripa, och jag tillförser
mig med fullkomlig trygghet Ståndets bifall till LagUtsk:s
förslag, för hvars antagande jag ovillkorligen röstat.
llr Dalman, Wilh. Fredr.: Enligt hvad jag kunnat
finna, så hafva de siste värde talarne alldeles icke upptagit
den anmärka, emot betänk., som af Hr Hallenborg blifvit
framställd, och som således skulle gifva anledn. till den af
honom begärda återremiss. Så väl Frih. Boye, som B. Ex.
Hr Gr. Löwenhjelm, har inskränkt sin argumentation till
Dcu 4 November f, m.
33
något, sorn liilr alldeles icke blifyit ifrågasatt, nemi. att Gr,
Anckarsvärd motionerat utbyte af i8J5 års förordning emot
den lag ang:de inajestäts-brolt, som finnes i -criminal-lagförslagel.
Jag godkänner till en del de skäl som blifvit af Gr.
Löwenhjelm anförda, och jag ämnar ej yrka, alt Gr. Anckarsvärds
motion vid denna riksdag måtte bifallas, tnen deremot
kan jag icke annat än belt rell hållet förena mig med
Ur Hallenborg deruti, att den lag, som nu finnes, bör göras
så tydlig, alt den icke må kunna blifva föremål för
misstag. Här är icke fråga om, alt Regena skulle vara
sträng eller mild, utan endast huruvida lagen är sådan, att
den å juryns eller domaremaktens sida kan missförstås, och
att elt sådant missförstånd deraf kan hafva de olyckligaste
följder, ej blott för den person, som blir dömd, utan äfven
för Regeringen. Detta är oss alla bekant. Jag kan således
ej se annat än en fosterländsk afsigt hos den värde ledamot
af R. o. Ad., sorn föreslagit, att ett sådant missförstånd måtte
för framtiden afböjas. Frågan är icke nu att förändra
straffbestämmelserna. Hr Hallenborg har ej föreslagit lika
litet som åtskillige andra motionärer, som ägt samma syftning,
som han, alt 1835 års förordning, såvida den angår
straff-systemet, skulle förändras; han har föreslagit alt Konungens
gern ingar, detta olyckliga ord, som vid så många
tillfällen varit lill föremål för misstydningar och olika
uppfattningar, antingen malte ur lagen utgå eller förtydligas
genom tillägg af adjectivet "enskilda,” så att det skulle
komma alt hela; Konungens enskilda gerningar. Jag kan
således icke finna något af de siste talarnes skäl likta<11 emot
den framställning, som Hr Hallenborg gjort, och instämmer
med honom uti begäran om återremiss.
Hr Cederschjöld, Robert Teophron: Sedan jag
begärde ordet, är jag af sednare talare hufvudsakligen förekommen.
Jag vill dock fästa Gr. Löwenhjelms uppmärksamhet
derå, alt Hr Grefven misstagit sig, då han föreställt
sig alt här endast vore fråga om att mildra straffet för förnärmelse
emot Konungens person. Ifall förhållandet hade
varit sådant skulle jag varit en ibland dem, som yrkat afslng
på dessa motioner.
Genom bifall till Gr. Anckarsvärds förslag, skulle efter
mitt omdöme, straffet för nämnde förbrytelse snarare blifva
skärpt. Detta anser jag dock vara mindre angeläget, men
deremot är det af största vigt, alt förbrytelsens beskaffenhet
må blifva så bestämd och tydlig, alt ingen domare hädanefter
må kunna misstaga sig om, när brottet är begånget eller
ej. LagCJtsk. yttrar i detta hänseende.: ”att med ordet
gerningar på detta ställe i lagen bör förstås sådana, hvilka
äro af den beskaffenhet, att lasteligt yttrande om dem omedelbarligen
träffar Konungens person och derigenom undergrafver
den vördnad, det förtroende och den tillgifvenhet,
84
D t ii 4 November f. m.
som Ii varje undersåte bör för Konungen bysa, och hvars vidmakthållande
utgör grundvalen för samhällsordningens bestånd;
samt att deremot här icke afses de åtgärder, som
blifva en följd af ansvarige rådgifvares tillstyrkande; — sådant
allt bör, efter Ut.skrs tanke, vara för en hvar uppenbart.’’
Äfven för mig, är detta visserligen klait, men det kan
icke hafva varit för LagUtsk. obekant, att della ej varit förhållandet
med alla domare, då man för få år sedan har sett
en alldeles motsatt tolkning af lagens innehåll, uti en af Rikets
öfverdomstolar göras gällande. Vid sådant förhållande
bade jag trott, att LagUtsk. icke bort åtnöja sig med att
förvara sin åsigt uti ett betänk., som sällan blir synligt för
prakticerande domare och således ej lärer blifva någon rättelse
för dem i afseende på deras framtida förhållande. Då
det emedlertid hade varit så lätt för LagUtsk., att genom
tillsättande af ordet ''enskilda” framför gcrniognr göra
delta stadgande omisstydligt; så kan jag icke göra för mig
begripligt, hvarföre Utsk. underlåtit att befordra det ändamål,
som TJlsk. likväl synes hafva velat åsyfta. Jag anhåller
om ålerremiss på det att en så beskaffad ändring af för
slaget,
må lillvägabringas.
Gr. Spens, Carl Gustaf: Jag hade icke arnat yttra
mig i detta mål, och skall således blott inskränka mig till
den ena delen deraf. Hr Hallenborg och de sorn i målet
talat, hafva redan yttrat sig i afsende på i §:n af 5 cap.
Missg.brn; men betänk, angår äfven en af Frih. Cederström,
Anders, väckt motion, ang:de 2 §:n 5 cap. Missg.btn, och,
så vida en ålerremiss här skulle komma att äga rum, så anhåller
jag, att några anmärkn:r i afseende på denna § mätte
få åtfölja densamma. Jag tror nämnda motion vara af den
vigt, att den förtjena!’ lagas i betraktande. Frill. Cederström
har föreslagit borttagandet af den §, sorn lemnade
åt Riksens Råd, sådana de på lyJo-talet voro, ett större
skydd, än som var medgifvit åt någon annan embetsman i
Sveriges Rike. Han har föreslagit detta på den enkla grund,
att sådane embetsman, som Riksens Råd på 1730-talet voro,
icke mera finnas. LagUtsk., som erkänner detta sednare,
tyckes äfven erkänna, att det vore lämpligt att borttaga
denna §, då det säger att sjelfva lagrummet, eller det straff,
som var utsatt, i sig sjelft upphört att gälla, sedan dessa
embetsman numera icke finnes, men afslår likväl motionen på
den grund, att detta moment icke kan borttagas, utan att man
äfven måste vidröra andra lagens bud, hvaribland 8 cap. 2 §:n
Rätteg.b:n, ''hvarom,’’ säger LagUtsk., ”någon framställning ej
blifvit gjord.” Det är emot detta yttrande af LagUtsk., som
jag arhåller att få göra anmärkning. 53 § Reg.F:n säger
nemligen: ”ett LagUtsk., att utarbeta de från R. St:s plena
remitterade förslag till civil-, criminal- och kyrko-lagarnes
förbättring,” Samma ord ”Utarbeta” antager äfven
D c i) 4 N o v e ni b c r f. m.
85
33 §:n Riksd.Ordn. Jag kim ej finna annat, än nit til! denna
utarbetning hörer, att om LagUlsk. finner deli §, hvari
ändring är begärd, stå i sammanhang med andra §§, äger
LagUlsk. ej blott rättighet, utan äfven skyldighet att yttra
sig öfver dessa §§ och företaga i ett sammanhang allt livad
till rnålet hörer. Jag anser tillika delta mål icke vara af
obetydlig vigt, nemi om lagen skall bibehålla §§, hvilka
lala om iy3o års Riksens Råd, på samma gång, som en § i
Tryckfr.förordn. nemi. 3 §:n 8 mom. innehåller: ”Smädliga
uttryck om Rikets embets- och tjenstemän, i och för embetet.
Brottet skall straffas efter allmän lag.” Då här i
Tiyckfr.förordn. på ett annat ställe hänvisas till den allmänna
lagen, är det farligt att låta i 1734 års lag qvarstå benämningar,
i anleda, af hvilka det möjligen kan sältas i frå
ga,
huruvida de nuvar. Statsråden hafva inträdt i de förra
Riksens Råds ställe. Jag tror att man kan taga fram prae
judicater,
att andra 55 i lagen hafva blifvit och ännu blifva
så tolkade, alt ett sådant trädande i stället anses äga rum,
och detta kunde möjligen leda till en tolkning af 8 inom.
3 5:o Tryckfr.förordn., som ej vore enlig med åtminstone
min önskan.
Frih. Boye: Jag Ur ej ovan vid det missöde att missförstås
och att till följe deraf få emottaga rättelser, hvartill
jag sannerligen icke trott mig gifva anledning. Jag trodde
mig ej förbigå Hr Hallenborgs yttrande, då jag verkligen
började mitt anförande med de orden, alt, om jag ej
vore oviss huruvida de straffbestämmelser, som vi här skulle
sätta i stället, komme att öfverensstämma med den förändring
i staffsystemet, som jag hoppas att vi snart hafva att
emotse; så skulle jag genast bifalla Hr Hallenborgs fiamställning.
Jag har, mine herrar! ej yttrat ett enda ord om
farhågan för alt straffbestämmelserna skulle blifva skärpta
eller lindrade. Mitt enda skäl för bifall lill betänk, har legat
deruti, att jag befarat, alt få ett straff bestämdt, vare
sig strängare eller lindrigare, som tilläfventyrs skulle komma
att rubba det nya st 1 alfsysteme, som vi snart skola antaga.
Då jag likväl nu hört flera talare insistera på förändringen
äfven ur en annan synpunkt, nemi. den att erhålla ett förtydligande,
hvilket jag är långt ifrån att någonsin vilja bestrida
dem, så voterar jag för denna förändrings vidtagande,
och unnar dem gerna alt få ålerremiss.
Hr Munck af Rosenschöld, Nils Rudolph: Jag
täger mig friheten alt upplysa den värde talaren Gr. Löwenhjelm,
att han begått ett misstag, då han trott, att di lina
fråga nu tredje gången förekommer. Ett annat misstag
lärer han begått, då han tillkännagifva siri önskan vara den,
att ingen partiel förändring af Missg.-b:n måtte föietagas,
och på grund deraf begärt, bifall till ifrågavar. betänkande.
Den värde talaren har då icke erinrat sig, att K. förordn.
8G
Don 4 November f. m.
af ilen 3o Maj 1835 just är en sadan partiel förändring af
Missg.bm, att det är denna K. förordn., som de flesta i
delta betänk, behandlade motioner föreslagit mätte upphäfvas
och alt vi måste återgå lill 1734 års lag, och alt dessa
motioner blifvit af Utsk. uti ifrågavar. betänk, afstyrkla.
Den värde talaren lian således möjligen vinna sin önskan genom
en återremiss, men ingalunda genom ett bifall af ifrågavar.
betänkande.
Hr Munck af Rosenschöld uppläste derefter följande
:
Det skäl Utsk. anfört , hvarföre det ej kunnat tillstyrka
de gjorda motionerna, hvilka åsyfta lista §tns af 5lte cap.
Missg.-b;n återställande till likhet med dess ursprungliga lydelse
uti 1734 års lag, är, alt sådant skulle strida mot den
mildare anda, som i sednare tiders brottmålslagstiftning allmänneligen
gjort sig gällande. Men då Utsk. litet förut anfört,
att enligt i8:de cap. 8ide§ln samma balk, hvilken ännu
oförändrad qvarstår, minsta våld å embetsman i tjensten
stralfes med lifvets föllust, så synes mig det ofvannämnda
vara ett skäl, som Utsk. icke hade bort vilja anföra.
Hvad mildheten uti lista §111 5:te cap. Missg.-btn, sållin
som den förändrad lyder enligl K. förordn. af den 3o
Maj i835, angår, så sammanfaller den helt och hållet deruti,
att de förbrytelser, hvilka före denna förändring afoftanämda
lagrum ansågos så obetydliga, att de endast borde
lemnäs åt föraktet, nu kunna komma att bestraffas med 2ine,
Sine, ja, måhända ända till 10 års fängelse. Nog ligger, jag
vill icke sätta det i fråga, juridisk mildhet häruti, ehuru man
måhända bör vara särdeles bevandrad uti lagstiftningen, vara
fulldrucken af lagarnas anda, för alt kunna upptäcka
den; mina ögon äro verkligen så profana, alt de ej kunna
upptäcka annat än motsatsen. Jag kan af samma gilltiga
skäl ej heller finna, alt utbytet af dödsstraffet uti 1734 års
lag mot det i K. förordn. af den 3olde Maj 1835 fastställda
straff af 10 års fängelse, kan anses härröra från en lagstiftning,
som andas så särdeles mycken mildhet; ty att domina
en menniska 10 år, att jag må såsäga, tillen lefvande graf,
synes åtminstone mig grymmare än att på en gång göra
slut på dess lidande. Jag anser uti min profanitet, dock
förutsatt att möjligtvis anses begå ett crimen laisa; juslitiie,
då jag vågar ingå uti lagfrågor, utan att vara jurist, att all
den rättvisa, mildhet och värdighet, som för ofvannämnda
lagrum vore önsklig, erhölles, om man bibeliölle usta §in
5ite cap. Missg.-bln oförändrad, sådan som den lyder uti
1734 års lag, men 4;de (jin samma cap., hvilken bestämmer
villkoren för åtals anställande å brott mot nyssnämnda lagrum
finge den förändrade lydelse, att ordet "i of” utbyttes
mot ordet "befallning.” Jag är då öfvertygad, att inga
förbrytelser mot detta lagrum åtalades, med mindre de vo
-
Den 4 November f. m.
87
ro af elen svåra beskaffenhet, att dödsstraffet vore välförtjent.
Sådant detta lagrum, r §:n 5 cap. Missg.-b:n, nu uti
K. förorda, af den 3o Maj [8>5 lyder, lemnar det en alltför
vidsträckt pröfningsrätt åt domaren; det kan således latt
vara nnderkastadt missbruk, hvarom exempel torde vittna.
Skulle en lags förtjenst ligga deruti alt lemna ett så vidsträckt
fall ät domarens pröfningsrätt, sorn denna K. förorda,
lemnar, så synes mig den förtjenstfullaste lagstiftning ligga
deruti, alt lemna allting åt domarens rättvisa pröfning ; men
då man hittills bemödat sig att binda denna pröfningsrätt
vid bestämd lag så mycket som möjligt, måtte man säkert
hafva gjort det uti den öfvertygelse, att Gudar icke sitta
domare på jorden.
Jag finner det slutligen vara skäl alt bibehålla 1734
års stadgande oförändrad!, äfven derföre, att jng är öfvertygad,
och det ligger uti sakens natur, att en domare mera
uppmärksamt undersöker ett mål, deri fråga kan uppstå om
menniskolif, än då det möjligtvis blott gäller några års fästning.
I det förra fallet tror jag lian genomläser sin dom
mer än en gång, innan lian utsäger den, och oberoende af
allt yttre inflytande och cousiderationer, om också för allt
annat döf, dock lemnar gehör åt lagens skönaste ord, på en
gång ideal af den strängaste jordiska rättvisa och den skönaste
himmelska mildhet, alt uli tvifvelaktig sak (res dubia)
hellre fria än fälla. Jag anhåller om återremiss af betänk.,
med önskan alt Utsk. ville tillstyrka, att 1 §:n 5 cap. Missg.-  b:n antingen måtte få den lydelse, hvilken den har uti 1734
ars lag, eller den Hr Rosenqvist af Akershult föreslagit,
hvilken jag för min del anser vara den riktigaste.
Hr Munck af Rosenschöld tilläde, alt han nu äfven
instämde i Hr Ilallenborgs förslag.
H. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm: I händelse mitt yttrande
haft till föremål att vederlägga Hr Hallenborgs anförande,
så skulle jag visserligen hafva gjort mig skyldig lill det
misstag, som Hr Cederschjöld ansett mig hafva begått, men
jag har talat om det hela af ärendet. Jag läser i LagUtskts
betänk. N:o ia5, att motionärerne yrkat, att i stället för
nämnda § måtte i nu gällande lag införas 10 cap. 1 §:n
Straff-b:n af förslaget till allmän criminal-Iag, som lyder
sålunda: ”Förgriper sig någon emot Konungen med våld
eller annan misshandel å Hans person; miste lifvet.” På
dessa förgripelse!- är äfven nu dödsstraff. Således, om enligt
motionen 10 cap. 1 §:n af förslag till ny criminal-Iag skulle
införas i den nu gällande lagen, så klefve ej den lindring, jag
omtalat, antagen. För öfrigt uppehåller jag mig icke så
mycket vid lindring eller skärpning, emedan, enligt den
grund jag främst anförde, jag anser alldeles oriktigt i codificationsväg,
att i något fall, der nöd icke tränger, stycke
-
83
Den 4 November f. ra.
vis förändra lagstiftningen. Utsk. har (pag. io) upptagit
några skal, smn styrka hvad jag nu anfört. Utsk. yttrar sig
så här: ”1 öfverensstämmelse med hvad till stöd för dessa
beslut blifvit anfördt, anser Utsk., att ifrågavar. slag af brott
kan äga så olika gradation?'*, att, i mångå fall, dödsstraffet
vore i strid med den i öfrigt gällande lagstiftningen, men
att dess upphäfvande deremot för de svåraste fall, eller sådana
förolämpanden, hvilka under hot och bitterhet yttras
inför sjelfva majestätet eller direet angå detsamma, och innefatta
de egenskaper, sorn i 5 cap. i §:n Missg.-b:n omförmälas,
icke öfverensstämma med andra bestraffningar i lagen,
hvaribland må nämnas, att enl. 18 cap. 8 §:n samma
balk, minsta våld å embetsman i tjensten stralfas med lifvets
förlust.’'
Detta bevisar, huru oriktigt det är att utrycka vissa
lag-§tj eller lag-capitel, för att derom stadga. Hvad Hr
Hallenborg och Hr Cederschjöld anfört har jag fattat såsom
egentligen angtde förtydligande af stadgandena om förgripelser
i skrift eller tal emot Konungens person, och jag får
ånyo erindra, att jag talat om det hela af förslaget, derunder
förgripelse'* mot Konungens person äfven höra, och på
dessa grunder qvarstår jag vid milt förra yttrande.
Frih. Cederström, Anders: Hvad i §:n 5 cap.
Mi<sg.-b:n angår, så instämmer jag i de yttranden, som af
Hr Hallenborg, Frih. Cederström och Hr Dalman blifvit afgifua.
Jag vill nu blott yttra mig om 2 §:n af nämnda
cap. och skall, så godt jag förstår, söka alt vederlägga
Utskts argument?'*. Utsk. har förklarat, alt denna § i sjelfva
verket är npphäfven, och ej kan tillämpas, och Utsk.
stöder delta derpå, att inga Riksens Råd nu mera finnas;
men det oaktadt, har Utsk. likväl ej ansett denna § böra uppliäfvas,
af det skäl, att de påstått, att flera andra §§ i lagen
då äfven boide ändras och försvinna. Detta är likväl efter
mitt begrepp en ganska klen argumentation, ty, enligt
min tro, borde LagUlsk., just af detta skäl, om inga andra
förefinnas, varit pligligt att föreslå de ändringar, hvilka
blifva en följd af den omnämnda §:ns upphäfvande. För
min del kan jag likväl ingalunda anse att denna § är upphäfven.
Just de af Utsk. citerade §§ eller åtminstone en af
dem bevisar, att den ej måtte vara alldeles upphäfven. Det
är nemi. i3 och '4 §§:na af 3o cap. Rätte».-b:n, som egentligen
angå Högsta Domstolen. I |3 står: "Then saken
hos Konungen i lians Råd föredrager, uppsatte förut skriftelig
berättelse om sakens beskaffenhet, och hvari tvisten
egentliga består, med skälen å båda sidor, och läte parterna
skrifva then under: vilja ilie påminna något thervid ;
thet må them ej vägras.’’ Detta är hvad som angår föiedragniogen,
och sedan kommer '4 §:n, med följande orda
ly
del
-
Den 4 November f. m.
*9
lycie!se: ”Jäfvar parten någon af Konungens och Rikets Råd,
utan sådana skäl, sorn sägs i 13 cap. i §:n, höle femhundrade
daler. Gör Iian thel oheskedeliga; höte som brottet är
till, äntå att jäfvet lagligil är. Jäfvar någor olagliga then,
som saken hos Konungen föredrager, höte etthundrade daler.
” Ont, som Ulsk. gifvör vid handen, Konungens och Riksens
Råd numera ej finnas och i §:n 5 cap. MisSg.-b:n derigenom
vore upphäfven, så skulle naturligtvis också de §§
vaia upphäfna, hvilka stadga straffbestämmelser för dem,
som obeskedligen jäfva de ledamöter af Högsta Domstolen,
soni tili (rädt i Konungens och Riksens Råds ställe. Skulle
nu förhållandet vara, ali dessa §§ voro upphäfna, så finnes
naturligtvis i lagen ej något bestämdt straff för dem, som
öbeskedligt jäfva någon af Högsta Domstolens ledamöter.
Jag har hört mångå olika meningar i detta fall så väl inom
som utom Utsk. yttras. Somliga hafva påstått, alt dessa
§§ icke kunna tillämpas, och andra, att de måste tillämpas.
Om nu ej någon ting vidgöres i denna fråga, så skulle måhända
deraf blifva en följd, att vid förekommande fall den
ena domaren tillämpade dessa lagrum, men den andre ej.
Eli så obestämd lag måste blifva högst skadlig, så väl för
domare sorn parter, ifall den skulle behöfva tillämpas,
Och jag skulle åtminstone för min del vilja tillstyrka, att 2
§;n af 5 cap. Missg.-b:n måtte uteslutas, eller också få en
så bestämd lydelse, att domaren med säkerhet visste huiu
han borde tolka densamma. På grund häraf anhåller jag
om återremiss af betänkandet.
Hr Cederschjöld: H. Ex. Hr Gr. Lövenhjelm har i
sitt sista anförande upptagit till vederläggning något af hvad
jag förut yttrat, men jag tror mig likväl af detta Hr Grefvens
anförande hafva funnit, att vi i sjelfva saken äro af
alldeles enahanda tanka. Väl är det sannt, att Grefve Ankarsvärd
isin motion föreslår, att förbrytelser emot Konungens
person skulle beläggas med fästningsstraff; men jag valen
af de förste, som uppstod och talade emot detta förslag,
emedan jäg ansåg, att dödsstraff derpå ovillkorligen borde
följa, och Frih. Boye instämde äfven deruti. I anleda, deraf
förklarade Gr. Anckarsvärd, att han i det fallet ville andi
ä sitt förslag så, att dödsstraff skulle blifva en ovillkorlig
följd af denna förbrytelse. Äfven för lasteligt tal om Konungen
har det blifvit yrkadt, all straffet måtte skärpas.
Således kan jag ej finna annat, än att motionerna i allmänhet
åsyftat icke mildring utan skärpning i straffen. Motsatsen
skulle jag för ingen del vilja bifalla. Mitt anförande
gick för öfrigt endast derpå ut, att få sjelfva lagtexten
förtydligad, och i detta afseende synes Grefven icke haft
något att påminna. För öfrigt har, i afseende på 2 §, en
sats, som jag flera gånger förut framställt, nu blifvit af Gref
16
H. 12
9Ö
Den 4 November f. m.
ve Spens understödd, den nemi. att då ett förslag till ändring
af ett lagstadgande framställes, och LagUtsk. finner
förslaget varn godt och således höra antagas, så ina det aldrig
utgöra något hinder för LagUtsk. att tillstyrka en sådan
förändring, att äfven andra §§ skulle behöfva ändras till
följe af det gjorda förslagets antagande. Det måste vara
TJtsk:» ovillkorliga skyldighet, att vid framställningen af ett
lagförslag äfven framställa de förändringar i andra §§, som
deraf borde blifva en följd. Besynnerligt nog har jag likväl
inom Utsk. funnit, att man trott sig vara bunden endast vid
det, som af motionärerna blifvit yrkadt, lika som en domare,
hvilken ej får gå utom stämningen. LagUtsk. betraktar
således en af riksdagsman väckt motion såsom en stämning,
d. v. s. att Utsk. icke sträcker sitt tillåt, utöfver den
gräns, sorn motionärens förslag omfattar. Det tyckes likväl,
alt man ej kan vänta af riksdagsmän i allmänhet, åtminstone
ej af den största mängden, som ej gjort juridiken till sitt
hnfvudyrke, att de skulle äga kännedom om hvilka särskilda
§§ möjligen skulle behöfva ändras till följe af en föreslagen
särskild förändring, af något parlielt lagstadgande.
På grund af hvad jag nu anfört, får jag hemställa* om icke,
då LagUtsk. anser att i § är olämplig, densamma måtte ur
lagboken helt och hållet försvinna; ty, då det numera ej finnes
några embetsman, som heta eller äro Riksens Råd, så måste
det val äfven vara olämpligt att en lag-§ bibehålies, der
ansvar bestämmes för förnärmelse emot dem. Det vore likgiltigt,
om §:n qyarstode, i händelse fråga om dess upphäfvande
ej blifvit väckt; men sedan motion nu är gjord om
dess försvinnande, så kunde besynnerliga slutsatser dragas
om rätta meningen med denna J, i händelse den bibehölls.
Jag hemställer således, att denna § ej allenast må helt oell
hållet bortgå, utan afven att öfriga §§, som dermed äga
sammanhang, matte antingen alldeles försvinna, eller också
undergå den förändring, som deraf bör blifva en följd.
H. Ex. Hr Gr. Posse, Arvid: Jag gillar fullkomligt
LagUtslcs omdöme derutinnan, att 5 cap. i §:n Missg.-b:n,
sådan den lyder i K. förotdn. den 3o Maj 1853, är ganska
bestämd och ej behöfver någon förklaring. Jag fruktar föga
någon ting så myckel, som den omtanken att, i följe af tillfälliga
händelser, föreslå förändringar; ty vanligen förlorar
lagen på sådana förändringar i stället för att vinna. Om
det förslag Hr Hallenborg väckt verkligen innebure ett förtydfigaande
af lagen, så skulle jag ej ^motsätta mig en återremiss;
tverlom, jag skulle då yrka den, ty jag önskar intet
högre, än att lagen uti ifrågavar. fall må blifva så tydlig
sorn möjligt; men sedan jag har fått tillfälle alt taga
kännedom af Hr Hallenborgs förslag, så finner jag, att det
samma,
långt ifrån att förtydliga lagen, gör den ännu mera
t vetyd lig. Hr Hallenborg har föreslagit, alt det skulle stad
-
Den 4 November f. m.
91
gas, att ingen finge klandra Konungens enskilda gerningar,
det skulle vara i ordet ”enskild,’’ som säkerheten
boide ligga; men månne ej vid lagens tillämpning då skulle
uppkomma den följd, alt man ansåge det straffvärdt att klandra
de gerningar, som Konungen gjorde i enskildt» lifvet,
men alldeles icke straffvärdt att klandra de åtgärder, som
Konungen personligen i egenskap af Konung vidtoge, Med
den lydelse, sorn lagen nu åger, bör deremot ingen tvetydighet
äga rum; ty det slår Konungens person eller
gerningar; det är således Konungens gerningar oell ej
någon annans, som menos. Jag tillstyrker bifall lill betänkandet.
Hr von Hartmansdorff, Au g., anhöll alt få veta
hvad beslut de öfriga Stånden i detta ämne fattat.
Undert. Ridd.Secret. tillkännagaf, att LagUtsIcs betänk.
N:o i a5 blifvit bifallit af Preste- och 13orgareSl:n ,
inea ålerremiltcradt af BondeStåndet.
Hr von Hartmansdorff: Då betänk, redan är bifallet
af Ivaline Stånd, torde R. o. Ad. finna att, örn det än
skulle förkastas af BondeSt., då det efter ålerremissen ånyo
inkommer, och 0111 R. o. Ad. emot all förmodan ej skulle
godkänna betänk., så, enär tvänne Stånd stadna emot två,
peli det ej lärer vara någon anleda., alt de Stånd, som redan
fattat sina beslut, skola derifrån afstå, lärer frågan komina
att förfalla. Det är följaktligen, 0111 jag så får säga,
likgiltigt för den slutliga utgången, huru saken här behandlas;
men jag anser ej likgiltigt, att R. o. Ad., återremitterar
betänk. Jag anhåller tvärtom att få fästa uppmärksamheten
på anledningarna lill bifall. De egentliga anmärkn:r,
som deremot blifvit gjorda, hänföra sig till tvänne omständigheter;
den ena innefattas i Hr Hallenborgs förslag, att
ordet enskilda gerningar skulle införas. Den talare, som
sist yttrade sig, har redan för eder, mine herrar! ådagalagt
den otydlighet, sorn skulle blifva följden af ett sådant beslut.
Jag får dertill lägga, attoni skilnad skulle göras emellan
enskilda gerningar och gerningar, i egenskap af Konung,
så blefve förhållandet just motsatsen emot hvad det borde
vara; tv gerningar, som höra till Konungamaktens utöfning,
äro sådana, som egentligen verka på det allmänna, och för
hvilka således folket hufvudsakligen måste intressera sig. Om
förnäriuelsen åsyftade att i sådant hänseende undergräfva
Konungens anseende, såsom Rikets Styresman, och man lemont
sådana förnärmelse!' strafflösa mot hvilka Konungen borde
vara mäst fredad för allt klander, men deremot belägga
med det hårdaste straff klander af Konungens handlingssätt,
såsom enskild, det vore väl det förvändaste man kunde
göra, emedan enskilda handlingar ej kunna vara af lika stor
vigt för samhället. Men då allt bemödande, att undergräf
-
9a
Den 4 November f. ra.
va förtroendet för Konungen, genom lasteliga och förgripliga
yttranden måste afvärja*, så får man lemna, hvarken den
ena eller andra delen öppen för tadel. Jag anser således
våra fölfattningar i denna del vara riktiga, sådana de äro.
Den andra frågan är huruvida LagUtsk. borde vidtaga rättelse,
i fråga om förnärmelse!- emot Riksens Råd och straffbestämmelserne
derför. När iy34 års lag stiftades, voro Riksens
Råd regerande jemte Konungen. Han hade blott sina a
röster, hvilka öfvei vägdes af Riksens Råd. Då var det skäl,
att stadga ett så högt ansvar för (astel i g t tal emot Riksens
Råd, sorn det lagen innehåller. Nu, sedan Konungen allena
är regerande, så är förhållandet helt annat. För hvarje
domare, som ej är blind och döf, hör efter mitt förmenande
något misstag i detta fall desto mindre kunna befaras,
som något sådant under den tid, som Konungen varit
ensam beslutande, mig vetlerljgen icke blifvit begånget. Till
farhågor i detta fall, finnes ingen anledning för mig. Måhända
kunde, just för mina värde motståndare äfven finnas
ett skäl att låta föreskriften i 5 cap. 2 §:n Missg.btn qvarstå
oförändrad. Sedan vi för icke länge sedan hört dessa
ledamöter omtala huru våra ponstitutmnella institutioner
skulle fordra, att Statsrådet yore regerande, nu, såsom under
1720 Ars Reg.Form så, och om det skulle lyckas dem
att göra denna tanka till en verklighet, vore det väl bäst,
att hafva det gamla stadgandet qvar, för att derigenom
kunna i säkerhet för tadel styra Sveriges Rike. Jag hoppas
således, alt R o. Ad. måtte bifalla detta betänk-, Och ej på
onyttiga öfverläggningar oin delta ämne, förspilla en tid, som
så väl behöfver bättre användas.
H. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm: Med ganska få ord, och
endast för protocollets skull, vill jag söka göra tydligt, hurusom
olikheten emellan Hr Cederschjolds och mina åsigter
i ämnet ej kan vara verklig. Hvad Elr Cederschjöld anfört
om ärendets antecedentia är obestridligt, och långt ifrån att
jag detsamma bestrider, anser jag hans uppräknande deraf
hafva gifvit min mening mera bestämdhet, än den förut ägde.
Men lika factiskt är ju, att om nya StrafF-b:n 10 cap.
i §:n nq införes i vår gällande lag, nedsältes ansvaret för
våld eller annan misshandel å Konungens person ifrån dödsstraff
till fängelsestraff. Om den fråga, hvarom Hr Hallenborg
och Hr Cederschjöld egentligast talat, nemi. förtydligande
af föreskrifterna ang;de förgripelse!- emot Konungens
person, i tal, skrift eller tryck, derom bär jag ej
yttrat mig, ty derom anser jag mig, såsom ej jurist, vata
incompelent, att fälla något omdöme, oell vill ej hafva sagt
annat, än att allt förtydligande af lag är mig alltid välkommet.
Hr Stuart, Cail Gustaf: Jag har begärt ordet,
egentligen i anledn, af Hr von Hurtmansdorffs yttrande, alt
D c u 4 November f. m.
93
det vore likgillligt, huru R. o. Ad. afgjorde denna fråga,
emedan tvänne Stånd redan bifallit LagUlskrs betänkande.
Tvänne Stånd hafva visserligen genom bifall till betänk, afslagit
de i en detsamma motsatt riktning afgifna motioner,
men då IIr Hallenbergs anmärka., hvilken af Hr Dalman
och Hr Cederschöld blifvit biträdd, ej åsyftar antagande af
den föreslagna, men af Utsk. afstyrkla lagförändningen, ilian
endast ett förtydligande af nu var. stadgande i 5 cap. t
§:n Missg b:n, hvarom fråga icke blifvit af motionärerna
väckt, så anser jag Utsk. vara oförhindi adt att, i följd af årterremissen,
till behandling företaga denna fråga, och jag
förmodar, att derest Utsk. skulle understödja den framställning,
som nu här blifvit gjord, de tvänne Stånd, hvilka redan
bifallit detta betänk., derigenom ej heller skola linna
sig hindrade att jemväl lemna sitt bifall till i fråga var. förtydligande.
Jag kan ingalunda, lika med Gr. Posse, anse
detta förtydligande öfverflödigt, då det allmänt kända förhållande
inträffat, ali denna lag, efter dess förändring, blifvit
tillämpad på ett emot densammas anda och syftning rakt
stridande sätt. Jag får för öfrigt för min enskilda del tillslägga,
att då Hr von Hartmansdorff yrkat bifall till betänk,
synes han verkligen hafva förbisett den åsigt, som deruti
finnes bestämdt uttalad, nemi. alt den ifrågavar. straffbestämmelsen
endast afser Konungens enskilda gerningar. Dea
värde ledamoten har nu åter, i uppenbar strid med hvad
Utsk- yttrat, förklarat, att Straffet äfven skalle gälla för
Konungens gerningar i dess egenskap af regerande personlighet.
Det förundrar mig således, att Hr von Hartmansdorff
sätter sig emot återremissen af ett betänk , hvilket innehåller
grundsatser, som efter hans åsigt, äro oriktiga. Jag
vill icke vidare förlänga discussionen, utan förenar 111ig med
deni, som begärt denna återremiss.
Hr Dalman: Jag är till största delen förekommen af
siste värde talaren, men jag har ej med tystnad kunnat förbigå,
att dels Gr. Posse och dels Hr von Hartmansdorff, den
föne mindre och den sednare mera tydligt uttryckt den meningen,
att det brott, som enl. 1835 års förordning bestraffas,
skulle vara Konungens gerningar såsom Konung, och
ali det således skulle vara Konungens beslut i Statsrådet,
och att således den, som klandrar de åtgärder, som Konungen
såsom Konung vidtoge , skulle vara underkastad det
stränga straff, som stadgas i 5 cap. Missg.h;n. Denna grundsats
kan jag omöjligt godkänna, och jag har med fägnad sett,
att äfven LagUlskts betänk., hvarom nu är fråga, icke med
ett enda ord ger anledn. till att Utsk. hyst en sådan mening.
För öfrigt kan jag icke finna unnat, än alt, då man
bär den åsigt, alt denna lag endast åsyftar att skydda Konungens
person, det ej skulle innefatta ett bestämdt förtydligande
att ordet "enskilda” sättes framför ”gerningar." SkuK
94
Den 4 November f. m.
le Konungen i egenskap af Konung blifva smädad och klandrad,
och sådant skulle röra Hans person, d. v. s., om det
skulle innefatta en förebråelse mot Hans personliga bevekelsegrunder,
så borde detta qvalificeras såsom lastcligt tal emot
Konungens person, och det vore då alldeles öfverflödigt,
att ordet ”gernjngar” eller "enskilda gerningar” funnes
i lageu, och jag skulle ej hafva något emot alt dessa ord
alldeles borttogos; de funnos ej i Konungens propos. vid sista
riksdagen, de blefvo ditsatla på motion af Hr Professor
Cederschjöld i den välmenta afsigt, att göra i855 års lag lika
lydande med Tryckfr.förordningen. Denna välmenta afsigt
trodde man vid sista riksdagen ej skulle kunna leda till
tiågot missförstånd, men då det nu visat sig, att sådant kan
inträffa, så skulle jag alldeles icke vara emot, att dessa ord
helt och hållet borttogos. Då del likväl nu finnes och står
såsom alternativ eipot Konungens person, så kan del ej betyda
annat, än de handlingar, dem Konungen enskildt utöfvar;
ty om det skulle betyda Konungens offentliga gerningar,
de handlingar, hvilka Han gör såsom Konung, sä skulle
det heta Konungens beslut. Det är just för alt ej förblanda
Konungens beslut i Statsrådet med Konungens gerningar,
som ordet ”enskilda’’ vore tjenligt att insätta. Jag
får lika med Hr Stuart fästa uppmärksamheten på att frågan
visst icke är förfallen, derföre att tvänne Stånd bifallit
betänk., emedan det icke hindrar LaglJlsk., såvida det finner
skäl dertill, alt frångå sitt förra beslut. jag yrkar återrerniss
af betänkandet.
Hr Munck af Rosenschöld: Jag är alldeles förekommen
af Hr Dalman i hvad jag hade ämnat säga, i afseende
på skilanden emellan Konungens enskilla och offentliga
gerningar, sä vidt det äger gemenskap med ifrågavar,
lagrum. Jag vill blott tillägga, att del begrepp, tvänne f. d.
Konungens rådgifvare hafva 0111 våra s. k. constil utionella
institutioner förundra 111ig; men det torde kanske förundra
mången annan att jag vågar hafva ett motsatt. Jag vill derföre
till skydd för så val min egen som de värde ledamöternas
öfvertygelse anföra det ganska välkända ordspråket:
ultra posse nemo obligalur.
Hr Jjefren, Joli. Pehr: Här har blifvit yltradt, att
det vore likgiltigt, om betänk, återremitterades eller ej. Jag
är af den tanken, att bifall lill återremissen icke är likgiltigt,
och derföre vågar jag vördsamt påkalla R. o. Adts beslut
till bifall på betänkandet. Det är, etter hvad vi här
hafva hört, skäligen klart, hvarföre man vill hafva en återremiss;
det är skäligen klart, hvarföre man ej synes vara nöjd
med Preste- och BorgareStms beslut. För min del har jag
den öfvertygelse!!, att Preste- och BorgareStm i denna fråga
hafva väl betänkt, hvad de gjort, och anhåller vördsamt,
att R. o. Ad, måtte sig med dem förena. Skälen dertill lig
-
Den 4 November f. m.
93
ga klara för en livar, och jag är öfvertyga^, alt de skola
djupt kännas af pluralitelcn inom detta Hus.
H. Ex. Hr Gr. Posse; Det är Hr Dalmans sednare
yltrande, som nödsakat mig alt ånyo begära ordett Hr
Dalman bar velat göra troligt, att jag bar mindre lydligt,
såsom Hr Dalman ullrycker sig, velat förstå med straffbestämmelser
emot lasteligt tal om Konungens person och gerningar
äfven klander af de beslut, som Konungen i sitt Statsråd
fattar. Jag förmodar, att Hr Dalman justerar sitt om
döme
0111 mina åsigter i delta fall, då jag erinrar derom,
alt jag, förra gången jag yttrade mig, bestämdt föiklarade,
att jag delade LngUtskrs lanke i delta afseende, och alt jag
just med afsigt, då jag talade om Konungens gerningar, valde
oi det personliga gerningar.
Gr. Spens; Jag liar begärt ordet* egentligen i afseende
på ett yttrande af Hr von Hartmansdorff, angtde i §:u
5 cap. Missg.btn. Han framställde till dem, sorn voro af
annan tanke, den satsen, att ban trodde de yttranden, soul
de hade fällt om framsteget af våra constitutionella institutioner,
påyrka återkomsten till de förhållanden,som ägt rum,
då Riksens Råd voro regerande. Om ban bland deni, som
ban i delta afseende kallat för sina motståndare, äfven räknar
mig, som yttrat mig i målet; så får jag lill pro!, förklara,
all jag ej vet mig någonsin hafva yttrat något sådant
om våra constitutionella institutioner, ulan tvertom* så mycket
jag kunnat, sökt förhindra återgången till en sådan aristocrali
och ett sådant rådsviihle; men det är just för att
hindra detta, som jag tror, att det vid delta tillfälle ej är
likgiltigt att låta passera den händelsen, att ett förslag till
borttagande af en §, sorn angår de gamla Riksens Råd faller
på grund af en sådan anmärkn., som LagUtskoltels.
Det har af Frih. Cederström blifvit framstaldt, att i |3
§:n af 3o cap. Missg.bjn finnes ett annat äfven af LagUtsk.
citeradt stadgande, der Riksens Råd ännu åberopas, ehuru de
icke mera finnas. Det är således icke omöjligt, att en domare
nu kan med laga skäl använda denna §, under den förklaring,
alt de nuvar. Statsråden äro komne i Riksens Råds
ställe, och i det fallet letnnar jag åt er, mine herrar! att
bedomina, om det är I i k g i 111 i g t om denna § qvarstår, om
detta är likgiltigt just för dem, som önska alt Rådsväldet
aldrig må återkomma i Sverige. För mig är detta åtminstone
ej likgiltigt, och jag yrkar derföre ålerremiss.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla LagUtskts betänk. N:o 125.
Ropades starka ja, blandade med nej.
Då Hr Frih. o. Landtm, förklarade del lian tiolt sig
finna att ja öfverröstat nej, begärde
gfi Den ^ November f. m.
Hr Hallenborg ni. fl. ledamöter votering.
Upplästes till justering och godkändes följande voler!*-  proposition!
Den som bifaller LagUtskts betänk. N:o 125, voterar
i*i j
den det ej vill, voterar
»ej; . 4
Vinner nej, anser R. ö. Ad. de vid ofvannämnda betänk,
gjorda aninärkntr föranleda dess återremitterande.
Efter voteringens slut, LefpOnos rösterna hafva utfallit,
som föijer!
Ja — 87.
Nej — 35,
U. R. o. Ad. åtskiljdes kl. £ ti/l 3 e. m.
In tiden* protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Onsdagen den 4 November i84ö.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 2tne prol.utdr. för denna dag f. ni.
Hr Munck af Rosenschöld, Nils Rudolph: EiTiot
Ståndets genom votering* i afseende på LägUtskis betänk.
Nfo ta5 fattade beslut, anhåller jag att i prol. få nedlägga
min reservation, samt att framdeles skriftligen få utveckla
mina åsigler i timnet.
Upplästes liil justering och godkändes nedannämnda från
Éxped.Utsk. inkomna förslag till R. St:s und. skrifvelse!- till
K. M, nemi.!
N;o 129, om aflemnande lill Riksg cont. af K. f. d. Cancelli-slyrelsens
hand-cassa;
N:o i3o, i anledn. af väckt fråga om upphörande af
Skinskattebergs bergslags-privilegier;
N:o r31, ang:de yrkad ersättning för forslingen af presterskapets
i Lappmarken löningsspanmål.
Ånyo föredrogs LagUtskrs den 3o sisth Sept. och den
lii derpåföljande Oct. på bordet lagda betänk. N:o 127, i
anledn.
Den 4 November e. m.
97
nnledn. af vackla motioner örn ändringar i ansvarighets-lagen
för Statsrådets ledamöter.
Gr. Spens, Carl Guslaf, uppläsle följandet
1 afseende på 3 §:n i Utskrs förslag lill ansvar.lag och
de der förekommande orden: ”dock härunder icke begripna
sådana, i denna 6o § ej omnämnde, afgifler, hvilkas föremål
äro inrättningar till enskildes gemensamma nytta och beqvämlighet,
såsom bak-, bro-, färj- och andra afgifler af dylik
beskaffenhetanser jäg mig icke särskildt böra upplaga
II. o. Ad;s lid, då Hr Prosten Säves reservation, hvari flere
instämt, uttrycker min öfvertygelse; utan förenar mig
blott dermed, under anhållan om återremiss.
I 5 §:n har Utsk. tillagt ett 2:dra morn., hvarigenom
jag visserligen finnér, att de af mig anmälda fall, då Stalsråds-ledamot
försummat afstyrka behandlingen af grundlagsfråga
som allmän lag-fråga, eller af allmän lag-fråga som
ekonomisk, äfven kunna anses vara i ansvar.lagen upptagna.
Utsk. liar tillika härigenom sökt fylla den brist, som med
skäl blifvit förevitad närvar, ansvar.lag, att den för en stor
delmål, hvars åtalande inför Riksrätt uttryckligen föreskrifves
i Reg.F:ns § 106, icke äger annan straffbestämmelse, än det
hänvisande till Reg.F:ns 107 §, som förekommer i §:n 6;
hvadan målet efter ordalydelsen skulle af Ständernas Const.-  Utsk. lill Riksrätt hänvisas, och Riksrätt sedermera tilldämma
Ständerna en rättighet alt för grundlagsöfverträdelser
ställa Statsrådets ledamöter onder opinionsdom, som icke i
sjelfva §:n 107 finnes upplagen. Jag har redan under denna
riksdag i en reservation lill ett Const.Utsk:s betänk, yttrat
mig erkänna denna tolkning af ansvar, lagens 6 såsom
icke blott möjlig, ulan den enda med ordalydelsen öfverensstämmande;
men lika tydligt är det för mig, att sådant förfarande
är högst otjenlig!, för att icke säga orimligt. Jag ladlar
således ej,att Utsk. idelina del sökt ändra förhållandet; men
mot den föreslagna ändringen hyser jag stora betänkligheter.
Att de arne af mig anförda fallen, synnerligast det
första, då grundlagsfråga behandlas som lagfråga, bort anses
såsom af lika allvarsam natur, sorn de öfriga i 3 §:n
särskildt anförda, måste jag vidhålla. Om detta ock förbises,
återstår frågan om LagUlsk för nila dessa mål, hvarom
här gemensamt stadgas, har valt en lämplig straffbestämmelse.
Redactioneii är: ”straffes, såsom för orätt dom, enl.
allmänna lagens föreskrift i 1 eap. 12 §:n Rälteg.b:n.” Det
är synbarligen denna lag-§:s första period, som här mena',
likasom dess sednare period, när det i tredje mom. talas
om domare, hvilken vrång dom fäller. Stralfbeslämmelsen
är således: ”miste embetet alldeles, eller till viss tid, eller
böle med penningar till treskiftes, och fylle allan skada.”
Åtskilliga amnärkn:i kumm här göras, grundade på o-,
16 H. i3
98
Den 4 November e. m.
belydliglieten af de böter, hvilka härigenom skulle kunna
ådömraas elt Statsråd, på omöjligheten att till belopp bestämma
all den skada, som en administrativ åtgärd kan halva
gjort och slutligen på olämplighet»» att straffa en Statsrådsåtgärd
med suspension. Löjligt kan påstås vara, all ett
helt folks delegerade anbefalla åtal på sin Konungs omgifning,
och alt resultatet blir 5o r:drs böter eller mindre; lika
löjligt, att en person under suspensionstiden förbjudes
gifva Konungen råd, och att man efter samina tids förlopp
åter anser honom såsom tjenlig rådgifvare. Otvifvelaktig!
vore det således högst lämpligt om en ansvarighets-lag för
dessa embetsman icke innehöll någon juridisk påföljd-bestämmelse
emellan ”miste embetet” och ”varde frikänd;” således
äfven, om man knnde behandla hvar och en mellanclass af
mål på det sätt, som gamla ansvar.lagen velat behandla dem,
nemi. genom banad väg för en opinionsdoinstol alt förfara
i öfverensstämmelse med Reg.Fins 107 §. Just dessa betänkligheter
hindrade i sanning mig alt i mina motioner, i
början af delta år, nämna något om ansvar.lagens 6 §, ehuru
jag ganska val märkte anomalierna deri. Jag trodde då
som nu, att det var i grundlagsväg dessa anomalier borde
höfvas. Sedan i går har jag hopp, alt om detta betänk, återiemitteras,
LagUtsk. skall, vid nästa behandling af målet,
finna en annan utväg öppnad af Const.Ulsk., hvilken åtminstone
i någon mån skall förebygga den nu var. bristen på
sådana. Äfven af denna orsak önskar jag således återremiss;
men skulle man, med afseende på huru svår en grundlagsförändring
kan vara att åstadkomma, eller ock efter vunnen
erfarenhet, att ett sådant Const.Utskrs förslag redan vid
denna riksdag af Ståndens plena bestrides, anse sig böra nu
genast införa ett sådant lagbud i ansvar.lagen, som Ulskts 5
§ 2 morn., tror jag att trenne grundsatser böra vid omarbetningen
iakttagas, den ena, att ifrån detta andra moment
flytta och till bestämdt upptagande i lörsta mom. öfverföra
åtminstone det fall, då grundlagsfråga blifvit som allmän
lagfråga behandlad: den andra och tredje, att för alla öfriga
icke specificerade öfverträdelse!' af grundlag och allmän
lag stadga för föredraganden straffet ”miste embete!,”
men för de öfriga Statsrådets ledamöter, som i samma åtgärds
tillstyrkande deltagit, penningeböter efter dumarens
pröfning, dock icke under åtminstone en månads lön för det
minst lönade Statsrådet. Jag har i det föregående antydt,
att jag anser dessa tvänne sistnämnda förslagen blott såsom
nödfallsutvägar; jag är öfvertygad, att när en gång utvägt ti
att använda 107 §:n blir ostridigt gifven, skall mycket blifva
lättare förklaradt än nu; och då skall äfven opinionsdomaren
mycket säkrare, än den som dömmer efter skrifven
lag, urskilja de fall, då åtgärden endast bör tillräknas föredraganden
eller äfven de öfriga rådgifvarne. Att en dylik
skilnad i förskyllande här kan äga ruin, är ganska lätt att
Deli 4 November e. m.
99
inse; tänker man sig blott den omständigheten, att tinder
allmän lag hur kan förslås hela mängden af Inglörklariugar
och dithörande förordningar, är det temmeligen tydligt,
att de öfriga Statsråden ofia måste lita på föredraganden.
Vid redactionen af 6 §:n har Utsk. i sammanhang med
hvad ofvan är nämndi, uteslutit en stor del af hvad nu der
är upptaget, och delta gillar jag fullkomligen, men inser ej,
hvarföre icke hela §:n är utesluten. Ansvar.lagen hvarken
kan eller bör stadga hvad åtgärd tillkommer RiksSttn, och
något mer stadgar dock icke denna §. Oriktigast synes det
härvid vara, att Utsk. bär nyttjar andra ord, än grundlags§:n;
så t. ex. ar ordet ’'oväld” uteslutet, och frågan om
■”nit, skicklighet och drift” utsträckt äfven till andra rådgifvare
än föredraganden. Om man ändtligen önskar dessa
föl ändringar, och tillika något motsvarande mot nuvar. 6 §,
bör det liela: ”Uraktlåta Statsrådets ledamöter samfäldt,
eller en eller flere af deni, uti deras rådslag om allmänna
mått och steg, alt iakttaga Rikets sannskyldiga nytta, eller
utöfva de icke sina embeten med nit, skicklighet och drift,
då är detta mål icke hörande under Riksrättens pröfning.”
Genom en sådan negativ eftersats i meningen blefve
försatsen möjlig att bibehålla sådan den nu är; utan att
lagbudet kunde sägas vara i strid med nuvar. 107 § i Reg.-  F:n. Kan sådan stridighet undvikas, vill jag vissi icke tadla,
att LagUlsk. bär har sökt utesluta ordet ”oväld.” Det
kan på sitt sätt vara ganska lämpligt, ty det finnes många
fäll af väld, der juridiskt ansvar både bör drabba föredraganden,
och äfven drabbar honom, så väl efter nu gällande
ansvar.lag, som den, hvilken Utsk. föreslagit.
Jag anhåller på grund af dessa anmärkningar om ålerre
111 i.ss.
[lr Cederschjöld, Pehr Gustaf; Uti 3§:n ansvar.-  lagen undantagas afgifler, hvilkas föremål äro inrättningar
till enskildes gemensamma nytta och beqvämlighet, såsom
båk-, bro-, färj- och andra afgifter af dylik beskaffenhet.
Jag tycker mig i den strofen finna en viss obestämdhet.
Hvilka äro desse enskilde, sorn skola hafva gemensam
nytta och beqvämlighet af afgiften? Jag föreställer mig att
meningen matte vara, att den sorn erlägger afgiften skall
hafva nvttan, eller hafva del i åtnjutandet deraf. Jag skulle
derföre önska, att detta uttrycktes på följande sätt: ”Afgifter,
hvilkas föremål äro inrättningar, af hvilka de betalande
sjelfve hafva nytta, såsom båk-, bro-, etc. På ett annat
stalie, eller i 5 §:n 2 mom. förekommer uttrycket: ”Uppsåtligt
fördöljande af någon upplysning;” och på flera andra
ställen, nemi. i 1, 3, 5 och 7 §§:na fordras för ansvarighet
alt uppsåtet skall vara bevislig!. Ett fördöljande är i och
för sig sjelft alltid uppsalligt, ty del är en handling som
JOO
Den 4 November c. m.
göres med berådt mod. Uppsålligt behöfves således icke.
Men ännu värre är det på de 6 ställen, der man fordrar att
uppsåtet skall vara bevisligt. Hvem kan bevisa ett uppsåt?
Uppsåtet lios en menniska kan ingen annan känna an Gud allena.
Det kan vara glömska, det kan vara okunnighet eller distraction,
som vållat att en upplysning icke blifvit lemnad,
som man kunnat hafva rätt att fordra. Jag skulle derföre
önska, alt det på alla förenämnda ställen komme all hetat
Underlåtenhet alt lemna någon upplysning. Uti ingressen
ålägges rådgifvarne att vårda sig om innebyggarnes fri- och
rättigheter, allt efter hvad derom i Rikets lagar och författningar
är stadgadt. Men i 5 §:n 2 mom. omtalas endast
lagar. Jag får derföre hemställa, om ej ordet författningar
bör tilläggas, så att rådgifvarne blifva pligt ige att
gifva råd i öfvensstämmelse äfven med de författningar, som
de sjelfve tillstyrkt Konungen att utfärda.
Slutligen förekommer en sak, sorn jag blott vill nämna,
utan alt begära det något afseende derpå göres. Det slår i
8 §:n : ”Lider någon skada till lif, ära eller personlig frihet,
eller mister gods löst eller fast’’ etc. skall rådgifvare» ansvara
enligt allmän lag, som jag tror stadgar ända till lifvets
förlust. När man vill betrakta små föremål, så måste
man se dem genom förstoi ingsglas; derföre anhåller jag att
få framställa denna princip i sin högsta potens. Jag ponerar
alt en Konung någon gång beslöte, att en menniska skulle
aflifvas, och funne en contrasignant lill detta beslut: men
alt riksdag vore så nära för handen, alt beslutet icke hunnit
verkställas, då Riksrätt dömt contrasignanten till ansvar.
Nu frågar jag: skall då den dömde mista hufvndet, sedan
Riksrättens dom fallit? Sådana besynnerligheter finnas i våra
s. k. monarkiska garantier, hvarpå jag blott velat till
prot. fasta uppmärksamheten.
Hr von Hartmansdorff, Äng.: Jag vill till grund
för återremiss egentligen åbeiopa Ur Lagergrens vid betänk,
fogade reservation. Gr. Spens har med sin vanliga grundlighet
genomgått saken, och när hans anmärkn:r komma till
Utsk., förmodar jag alt åtskilliga rättelser i sak varda iakttagna.
I afseende på formen tillåter jag mig göra en anmärkning:
i denna ansvar.lag finnes utom sjelfva §§:na en
särskild inledning. Det plägar vara vanligt, att hvarje lag
är helt och hållet indelad i §§, och att icke de betraktelser,
som möjligen stå uti en inledning till samma lag, äro
föremål för domarens pröfning elier ansvars-påståenden.
Denna lag är likväl så uppställd, all jag icke ser något hinder
hvarföre ej ansvarspåståenden kunna göras, så väl på
grund af indelningen, som af sjelfva lag-§§:na. Detta skulle
jag tro icke vara rätt; ulan om indelningen bör stå qvar,
lärer den böta betraktas såsom cn (j, och i sådan händelse
§§:ne få en annan numerering.
Den 4 November e. m.
101
I sjelfva ordalagen förekommer I. ex., att den nu s. k.
i §:n innefattar en ornsägelse, som är onödig; der star nemi.:
”Försöker någon Statsråds-ledamot, linder den tid, dä Regeringen,
enl. 3g, 4°> 41) 42 och 43 §§:na af Reg F:n, föres
af Statsrådet, att våldsammeligen öfverändakasta regeringssättet,
sådant det genom Rikets grundlagar antaget är, eller
med råd eller gerning medverkar till lagstridigt kullkastande
af någon Rikets grundlag” etc. Jag kan ej (inna annat, än
att det är alldeles tillräckligt, om det heter: Söker någon
Statsråds-ledainot att lagstridigt ändra någon Rikets grundlag
etc. Ansvaret hör vara lika stort, blott bemödandet alt
lagstridigt ändra lagarna förefinnes, antingen det sker genom
öppet våld eller hemligt svek. Der äro, i vissa hänseenden,
anmärkn:r, som mig synes, att göra vid ordalagen, men jag
vill icke trötta R. o. Ad. med sådana mindre omständigheter
eller dermed belasta prof.
Jag skall till en eller annan af Utsk:s medlemmar ifall
betänk, blir ålerremitteradi, uppgifva dessa smärre anmärkningar,
ifall man finner dem vid sjelfva redactionen förtjena
afseende. Jag anhåller 0111 propus, till återremiss.
Hr Cederschjöld, Robert Theophron: LagUtsk.
bar, efter mitt omdöme, rätteligen förfarit, då Utsk. omarbetat
hela ansvarighets-lagen; men då så skett, hade det
varit önskligt ali, med afseende å ämnets vigt och grannlagenhet,
omarbetningen blifvit med mera omsorg verkställd,
än den LagUtsk. i detta förslag ådagalagt, hufvudsakligen
derigenom att Ulsk. bibehållit ordställningen i gamla lagen
i alla de §§:r, der ingen väsendtlig förändring blifvit föreslagen.
Uti 1 §:n har LagUtsk. på sätt den siste talaren
anmärkt, yttrat sig sålunda; ”Försöker någon Stalsråds-ledamot
under den tid, då Reger:», enl. 3g, 4°> 4*> 42 och
43 §§:na af Reg.F:», föres af Statsrådet, att våldsammeligen
öfverändakasta regeringssättet,” etc. Häraf kunde den slutsats
dragas, att det blott är i det fall, då Statsråden efter
ofvannämnda §§ sjt Ifve föra regeringen, som dylik förbrytelse
är underkastad ansvar. Meningen kan väl ej vara den,
att, då Konungen sjelf förer regeringen, rådgifvarne skulle
vara frie från ansvar, om sådana försök gjordes , som här
omnämnas. 8 §:n i 4 caf>- Missg.b:n innehåller straffbestämmelser
för en hvar, sorn på hvad säll som helst söker öfverändakasta
regeringssättet, högst oriktigt måste del deremot
vara alt i t §:n af detta lagförslag endast talas om ett
våldsamt öfverändakastande af regeringssättet, likasom meningen
vöre, alt ett sådant öfverändakastande skulle ansvarsfrilt
få försökas genom list och hemliga stämplingar,
allenast icke våld dervid användes. Den nyssnämnda 8 §:n
4 cap. Missg.b:n lyder så här: ”Söker någon, eller later sig
bruka, att uppenbarliga, eller genom hemlig stämpling, införa,
upphjelpa, eller befordra en oinskränkt envåldsregering
102
Den 4 November e. m.
i Riket, eller annat regeringssätt, än thet Ständerne i Riket
faststält hafva; straffes som Rikets förrädare, och miste lif,
ära och gods.” Efler mitt omdöme är det snart sngdt oförklarligt,
alt del kunnat undgå LagUtskts uppmärksamhet,
alt en förändring i i §:n ansvarighets-lagen hort äga rum,
ledande derhän, att ansvar matte bestämmas för rådgifvarne,
som förbrulit sig i detta hänseende, ehvad det skett då
rådgifvarne sjelfve föra regeringen eller då Konungen förer
densamma, och -att förbrytelsen är lika stor, ehvad den sker
våld-ammeliga eller på hvad annat sätt som helst. Med
anleda, häraf får jag vördsammeligen föreslå att i §:n i denna
ansvar.lag mätte blifva ändrad till likhet med 8 §:n 4
cap.
jande lydelse: ”Försöker någon Statsråds-ledamol altuppenbarligen
eller genom hemlig stämpling införa, upphjelpa eller
befordra en oinskränkt envåldsregei ing i Riket eller annat
regeringssätt, än det Ständerna i Riket fastställt hafva”
etc.
Vidare har Utsk. föreslagit, på de ställen der fråga förekommer
om ansvar för Konungens rådgifvare, begagnande
af uttrycken uppsåtligen fördölja och bevisligen. Det faller
af sig sjelft att ansvar lika litet för Konungens rådgifvare
som för nägon annan kan komma i fråga, derest icke fördöljandet
är bevis!, och i sjelfva uttrycket ”fördölja” innefattas
klart och tydligen, att det målte ske uppsåtligen, hvadan
begge dessa epitheter äro öfverflödiga och böra som sådana
försvinna.
1 afseende på stadgandet i 3 §:n, som innefattar undantag
ifrån den 6o §:n i Reg.F:n, der det heter: ”härunder
icke begripna sådana i denna 6o 5 ej omnämnda afgifler, hvilkas
föremål äro inrättningar till enskildas gemensamma nytta
oell beqvämlighet, såsom häk-, liro-, färj- och andra afgifler”
etc.; så instämmer jag i det yttrande, som en föreg:de talare
afgifvit, nemi. att det må bestämdt uttryckas, att det
är till de betalandes fördel, som inrätlningarne skola vara
tillkomna. Uti 5:te §:ns sista mom. heter det: ”Om genom
någon Statsråds-ledamots tillstyrkande eller underlåtande att
göra föreställningar eller uppsåtligt och bevislig! fördöljande
af någon upplysning, någon lider skada till lif, ära eller
personlig frihet, utan ali lagligen förvunnen och dömd vara”
etc. stralfes så och så. Häraf skulle man kunna komma
lill det resultat, att om Konungens rådgifvare tillstyrkte en
Jag i olaglig ordning, och någon till följd af denna i olaglig
ordning tillkomna lag, efter undergången ransakning blef
dömd att t. ex. mista lifvet och verkligen aflifvades, så skulle
Konungens rådgifvare vara frie från ansvar, derföre att
den brottslige blifvit lagligen, d. v. s. med laga bevis, förvunnen
och dömd. Rådgifvarnes förbrytelse matte dock vara
lika stor, ehvad den tilltalade blir lagligen förvunnen eller
icke; det är icke derföre rådgifvarne böra straffas, ulan
Den 4 November e. m.
io3
för det alt de hafva låtit i olaglig ordning en lag utkomma.
Likaledes heter del: ”eller förloras gods, löst eller
fast, utan laga ransakning och dom” således om rådgifvarne
i grundsagsvidrig ordning tillstyrka utfärdandet af en lag,
hvarigenom medborgare beröfvas deras timliga välfärd, så
aflöper sådant ansvarsfritt för rådgifvarne, blott den , som
man vill beröfva egendomen blir dömd på grund af författningen.
På samma sätt heter det i 8 §:n i afseende på
skyldigheten att vägra contrasignation: "Lider någon skada
till lif, ära eller personlig frihet, eller mister gods, löst eller
fast, utan laga ransakning och dom” etc. Dessa uttryck
måste helt och hållet försvinna, ty det är likgillligt i afseende
på ansvarspåföljden för Konungens rådgifvare, huru
ransakningen och dommen kommer alt ske. De skola straffas
för deras egen åtgärd, för den olagliga författningens
tillkomst, och ic'ke för den felaktiga undersökningen och domen,
hvarföre domaren ensam skall ansvara.
Jag anhåller om återremiss å betänk., och att dessa mina
anmärkn:r må få åtfölja ålen emissen.
Hr Lefre n, Joli. Pehr: Jag instämmer i allt hvad
Hr Lagergren i dess betänk, följaktiga reservation anfört.
För alt icke trötta R. o. Ad., så ål nöjer jag mig att, under
delta förklarande begära återremiss.
LagUlsk:s betänk. N:o 127 återremitterades.
Föredrogs ånyo LagUtsk:s den 3o sistl. Sept. och den
14 derpåföljde Oclober på bordet lagda betänk. N:o )32, i
anledn. af väckt motion örn ändring af prsescriptionstiden för
klander å fast egendom.
Frih. Cederström, Anders, begärde först få veta,
huru denna fråga blifvit hos de öfriga Stånden afgjord.
Undeit. Ridö.Secret. tillkännagaf, alt betänk, blifvit
bifallet af samtliga öfriga RiksSl:n.
Frih. Cederström: Sedan det är upplyst att detta
betänk, är bifallet af de 3tne öfriga Stånden, så skulle en
återremiss tjena till ingenting. Jag önskar således blott att
reservationsvis få anföra de skäl, som jag tror skulle hafva
varit talande för bifall dertill. Ulsk. har anfört, alt uppbud
och fasta icke hafva innefattat större skydd emot klander
å besittning af fast egendom före, nn efter utfärdandet
af i8o5 års K. förklaring. Enligt lagens uttryckliga stadgande
i 10 cap. 1 §:n Jorda-b:n skulle nemi. försäljning,
bortbytande eller förpantning af fast egendom, som skett af
annan, än rätter ägare och utan dennes öppna bref och
fullmakt deilill, vara ogildt, ändå alt uppbud och fasta
derå kommit. Utsk. aust r således ordet ”stånd,” som står
i 10 c.ip. Jorda-h:n innefatta detsamma som laga fasta. Jag
Den 4 November c. m.
för min tiel, lior ingalunda alt ordet ”stånd” belyder detsamma
sorn laga fasta, oell före mig hafva åtskillige för
grundlig lagkunskap erkände personer, hvilkas namn jag längre
fram skull uppgifva, hafi samma lanke. 10 cap. i §:n
Jorda-b:n har icke enligt min tro afseende på något annat,
än en sådan försäljning, sorn skett utan grund af fullmakt,
d. v. s. då en person är i possession af en egendom på grund
af ett köp, som skett utan egendomsägarens, försäljarens
meddelade fullmakt till köpets afslutande, att en sådan köpaie
icke äger rätt att besitta egendomen och få uppbud
derå; ty eljest skulle på grund af denna § aldrig något köp
af en fastighet blifva gäll ande.
I gamla landslagen stadgades en praescriptionstid af 3’
år för klander å sådana köp. Delta skulle då blifvit upphdfvet
genom 1734 års lag; sådan måtte meningen icke hafva
varit. Också säger Olof Rabenius i en academisk afhandling
af 1767 om klander i jordafång, ibland annat, så
bär: ”Lagstiftaren har sålunda med flit uti 1 §:n 10 cap.
Jorda b:n brukat det ordet ”stånd” till skilnad ifrån de fatalier,
sorn äro i bördsklander utsatta, och all lian å detta
ställe med stånd velat beteckna detsamma som "innan laga
stånd åkominer” hvaremot bördesman borde klandia inom
natt och år, eller 12 veckor från 3:dje uppbudet, det vore:
”innan laga stånd åkommer.” Således bar Rabenius gjort
skilnad mellan stånd och fasta. Vidare har Lagman König
vtlrat sig sålunda örn fasta, sedan han visat nödvändigheten
af häfd: ”om ej klander anföres och skäl till återtagande
visas, gifves fasta och tillstädjes ej vidare klander. Ett
sådant fatale har lagen utsatt, dels att inom den tiden och
innan fatale är förelupel, den, som klandra vill, har lid och
tillfälle att andraga sitt klagomål, dels att egendomen med
trygghet en gång må kunna besittas.” Landshöfd. Baron
Funck yttrar äfvenledes, ali man utan undanlag behåller
den jord man köpt, pantfått, eller i mät bekommit, om derå
ej vederbörligen klandras inom lagfarten. Af allt detta
synes tydligt, att åtminstone jurister tolkat denna § olika,
och att således min mening måhända vore lika gilltig som
Ulsk:s. Orsaken, hvarföre jag ansett denna motion af vigt,
har varit den, att den K. förklaringen innehåller 3:ne olika
praescriptionstider, nemi. först ett år från den tid en person
sjelf vore i tillfälle att sin rätt bevaka, för det andra den
personens lifstid, och för del tredje 20 år från den personens
dödsdag, hvarigenom en så lång praescriptionstid uppkomma,
att den kunde gå ända till 100 år i många fall,
och att personer således kunna i 100 år sväfva i ovisshet
huruvida de verkligen äro ägare till en egendom eller
icke, oaktadt de, likasom förelrädarne, fått laga fasta derå.
En sådan ovisshet är af desto vådligare beskaffenhet, som
naturligtvis en person, hvilken ej är fullt säker om han får
för
-
Den 4 November e. m.
förblifva i oqvald besinning af den egendom han innehafver,
icke anser sig böra vårda den så, sorn lian eljest skulle
skola densamma, om han ägde en sådan visshet. Det har
också in t rå lfa t ganska belänklign omständigheter i delta fall;
det har handt, att personer blifvit fråndömde egendomar,
hvarpå så väl de som deras föregångare erhållit laga fastor,
och sådant kan dagligen hända. Jag har derföre trott, att
någon bestämdare praescriptionstid borde stadgas; nya civillagförslaget
har upptagit denna tid lill 20 år; jag har föreslagit
3o år, ehuru jag visserligen önskade att den kunde
inskränkas till hvad nya lagförslaget innehåller; men jag har
tagit till 3o år, emedan jag trodde att .Stäuderne för närvar.
skulle lättare gå in på mitt förslag såsom något längre,
hvarförutan jag får nämna alt Romerska lagen äfven
stadgar en praescriptionstid af 3o år i dessa fall. Utsk. båticke
motiverat sitt beslut, och hvad jag nu yllrat har jag
endast anfört som en reservation emol fjtskls behandlingssätt
af frågan, samt som skäl för gillligheten till den af mig
väckta motionen.
Lag-Ulsk:s betänk. N:o 13?. blef derefter af R, o. Ad.
bifallet.
Vidare föredrogs LagUtskts den 3o sistl. Sept. och den
■ 4 derpåföljde Oct. på bordet lagda belänk. N:o 133, i anledn.
af väckt fråga om närmare lagbestämmelser, lini u förfaras
skall, då, vid lagfarts sökande, fullständiga åtkomsthandlingar
saknas.
Hr Stuart, Carl Gustaf: I afseende på den fråga,
hvarom 1111 föredragna betänk, handlar, hafva olika åsigter
vid de sistförflutna riksdagarna gjort sig gällande. Vid 1828
— l8!o årens riksdag tillstyrkte LagUtsk. och beslutade
Ständerne. all, i brist på fullständiga åtkomsthandlingar, annan
laga bevisning skulle få begagnas för att styrka förre
ägarens åtkomst af en fastighet. Konungen vägrade dock
bifall till denna lagförändring. Vid sista riksdag väcktes
åter fråga örn förändring i i8o5 års författning ang:de detta
ämne; men dåvar. LagUtsk. var af alldeles molsalt lanke
med föregtde riksdagens enahanda Ulsk. och tillstyrkte
Ständerna alt hos Konungen anhålla om utfärdande af ett
circulär-bref derom, alt icke uppbud å fastighet finge meddelas
den nya ägaren dertill, med mindre han med åtkomsthandlingar
kunde vederbörligen styrka sin fångesmans äganderätt.
Denna framställning blef likväl af Ständerna afslagen
och kom följaktligen att förfalla. Uti nya lagförslaget alsamina
åsigt gällande, som den LagUtsk. vid sista riksdag
ansåg vara den rätta, nemi. att förre ägarens åtkomst borde
ovillkorligen styrkas. Jag för min del tror också att detta
är nödvändigt, till betryggande af äganderättens helgd, och
anser högst betänkligt att bifalla ett i rak motsats härmed
frainstäldt lagförslag, helst då det dessutom strider mot det
16 11. 14
io6
Den 4 Nore in ber e. m.
förslag i detta afseende, sorn nya civil-lagen innehåller, och
hvilket alltså sannolikt i sammanhang med denna lag vid en
kommande riksdag varder godkändt. Det vore i sådant
fall endast för den, som jag högligen hoppas, korta tideryrnden
till den nya lagens antagande, som det nu föreslagna
stadgandet komme att gälla, och då i8o5 års författning
hittills fortfarit, utan kända betydliga olägenheter, så synes
äfven denna författning, under den ännu återstående liden;
intill dess nya lagförslaget hinner pröfvas och antagas, kunna
fortfarande gälla och tillämpas. Jag anser nlig således,
under åberopande af de utaf Hr Lagergren i dess reservation
anförda skäl, böra tillstyrka afslag å detta betänkande.
Frih. Gederström, Jacob, begärde få veta huru de
öfriga Stånden afgjort detta mål.
Undert. Ridd.Secret. tillkännagaf, alt betänk, blifvit
bifallet af samtliga de öfriga RiksSCn.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Efter den upplysning,
som nu är lemnad, verkar det visserligen icke på sakens
utgång huru R. o. Ad. afgör den; men jag skulle likväl
tro, att Ståndet, för sitt eget anseendes skull, borde afstå
betänkandet. Jag instämmer således med Hr Stuart.
Gr. Frölich, David, och Hr Printzensköld,
Carl, instämde äfven med Hrr Stuart och von Hartmansdorff.
LagUtsk;s betänk. N:o 133 Lief derefter af R. o. Ad.
afslaget.
Företogs till pröfning StatsUtskrs den 7 och i4 sisth
Oct. på boillet lagda utlåt, N:o 326, i anledn. af återremiss
å utlät. N:o 170.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, 0111 R. o. Ad. ansåg
detta utlåt, böra i sin helhet uppläsas.
Ropades nej.
Frih. Cederström, Jacob: För min del skulle jag
tro alt detta betänk. skulle kunna i sin helhet discuteras
och afgöras, ty troligtvis kan icke i det skick, hvaruti så
väl det förra som detta sednare betänk, sig befinner, Ståndets
bifall deråt lemnäs, och en föredragning punktvis skulle
endast leda till vidlyftighet utan allt resultat.
Vid föredragningen af betänk. N:o 170, gjordes en mängd
af anmärkntr, som af Utsk. icke blifvit godkända, utan har
Ulsk. vidblifvit sina ideer och sina förslag. Att göra en
förändring, hvarigenom alla Statens räntor skulle indragas
till statsverket och räntegifvare åläggas att lösa dem med
contant, spaumålen iuclusive, är en åtgärd, som i verkställigheten
icke låter sig göra, utan att försätta räntegifvarne
i en brydsam belägenhet, i händelse det vore öfverflöd på
spanmål något år, men deremot brist på penningar. Jag
skulle äfven tro, att den omständigheten dessutom dervid
Den 4 November e. m.
möter, att, i afseende på Kronan behållna räntor, deni räntegifvare
äga rätt att uppsäga till leverering in natura,
en sådan rättighet icke kan dessa räntegifvare betagas genom
beslutet alt räntor, som förut varit indelta, blifvit till
statsverket indragna: jag måste således afstyrka allt hvad
Utsk. i detta fall föreslagit. Utsk. liar jemväl, med förbiseende
af indelningshafvares rätt, ansett, att efter räntornas
indragande, skulle lönereglertn inom indelta corpser och stater
äga rum, hvarigenom, efter min tanke, en rubbning tillfogades
indelningsverket på den enskilde tjenstemannens bekostnad,
utan någon båtnad för statsverket. Skall någon
förändring rättsenlig! ske, bör den tillvägabringas på det
sätt, att, utan rubbning uti indelningsverket, vare sig för
civila- eller militära stater och corpser, dessa fingo afstå sina
räntor lill statsverket, emot rättighet att uppbära efter markegång
motsvarande inkomster qvartalsvis contant, till hvilket
ändamål medel i ränterien skulle insättas till disposition
för vederbör, corpser och stater. Detta villkor är oundgängligt,
så framt man vill undvika att väcka allmänt missnöje
hos hvar och en tjensteman, hvilken på grund af fullmakt
äger indelta räntor sig tillslagna, och hvilka icke lagligen
kunna honom beröfva*;- men i det förhållande, hvaruti
saken sig för närvar, befinner, anser jag icke tjenligt att
nu ens yrka dea förändring, att beslutas skulle, det corpser
och stater, som sådant åstundade och anmälde sig att afstå
sina räntor mot åtnjutande af aflöning i contant, skulle dertill
hafva rättighet, hvilket eljest kunde utgöra en lämplig
och äfven den säkraste öfvergången till hvad man önskar ,
nemi. alla räntors ingående till statsverket, hvarigenom alla
prejerier från sådane räntetagare» sida vore för en framlid
förekomna.
Hvad Utsk. i öfrigt föreslagit i afseende på förändring
i uppbördssättet och controllerna dervid, är af beskaffenhet,
alt jag tviflar på att något hopp om antagandet deraf hos
Konungen förefinnes,och hos någon sorn har kunskap 0111
dessa ärenden. Jag kan icke annat än tillstyrka R. o. Ad.
att afslå StalsUlskts håda helänktn nemi. N:is 170 och 3?.6,
med den reservation likväl, alt första punkten i Utskrs betänk.
, som afstyrker den föreslagna utvägen att kunna mot
betalning köpa sig ifrån räntorna, skall kunna komma under
särskild cathegori i propostn, emedan man icke gerna kan
afslå ett betänk., sorn innefattar afstyrkande i ett fall, då man
afslår alltsammans.
Gr. Frölich, David, anhöll få veta om några prot.-  utdr. från de öfriga Stånden ankommit rörtde delta ämne.
Underl. Ridd.Secret. tillkännagaf, att från Borgareoch
BondeSCn prol.utdr. i ämnet ankommit; hemställande
till Gr. Frölich, om det varit hans mening att de nu skulle
up pläsas.
Den 4 November e. m.
Gr. Fr öl i eli: Då jag icke kan instämma i Frih. Cederströms
begäran 0111 afslag, utan tvertom önskar bifall åtminstone
i de väsendtligaste punkterna, oell således betänk,
troligen kommer att punktvis föredragas; så måhända R. o.
Ad. skulle hellre önska att åhöra hvad de öfriga Stånden
beslutat i hvarje punkt, hvilket jag öfverlemna!1 åt R. o. Ad.
att sjelft afgöra.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att då Frih. Cederström
begärt målets behandling i sin helhet, lomme det icke
att punktvis föredragas, såvida icke någon af Ståndet det
begärde, i hvilket fall åter Hr Landtm, ansåg det böra
punktvis pröfvas.
Gr. Frölich: Såvida jag ej genast kan erhålla propos.
lill bifall.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, alt utan all tvifvel den
första propos., som korinne att framställas, nu som alltid
vanligt blefve till bifall å hvad Utsk. föreslagit.
Gr. Frölich begärde, att första punkten först måtte
blifva uppläst och föredragen.
Hr Printzensköld, Carl: Då det ifrågavar. betänk,
innefattar flera punkter, hvilka med hvarandra icke äga
särdeles sammanhang, så att det lätt låter sig göra, alt den
ena punkten bi fa I les och den andra afslås, så synes ordningen
fordra, att detsamma punktvis afgöres; och vågar jag hemställa,
huruvida ej R. o. Ad. skulle finna lämpligt alt betänk,
punktvis afgöres.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att R. o. Ad. torde
finna, då tvänne ledamöter begärt målets föredragning punktvis,
att sådant icke borde förvägras; hemställande alltså, örn
R. o. Ad. ansåg StalsOlsk:s nu förevar, utlåt, böra punktvis
föredragas.
Ropades ja.
i:sta punkten.
Underl. Ridd. Secret, tillkännagaf, att BorgareStåndet
godkänt Utsk:s i denna punkt gifna afstyrkande utlåt., samt
att BondeSt. vidhållit sitt, vid föredragningen af utlåt. N:o
170, lill denna puukt lemnade bifall.
Frih. Cederström: CJtsk. har i betänk. N:o 170 re
dogjort
för de väckta motionerna rör:de undanrödjande af
olägenheterna i beskattningen af grundräntor, och den conclusiou,
som deraf följt, har R. o. Ad. numera hört sig föreläsas
och kan bedömma hvad värde den äger. Utsk. har
erkänt olägenheternes menliga inverkan på samhället, och
Utsk. har erkänt, alt 0111 de bortköpas af den onererade
jorden, och 0111 den icke onererade jorden fick ful! ersättning
i stället; så vore icke ägande-rätten rubbad utan allas
belåtenhet befrämjad; men Utsk. har tyckt sig böra afslyr
-
Den 4 November e. m.
ka hela åtgärden. Detta innefattar ett förbiseende af Statens
ratt att komma till en förbättrad framtid, hvilket Utsk.
icke kunnat motivera på något grundligt skäl. Jag skulle
visserligen under andra förhållanden föreslå, alt Ständerne
måtte anslå nödiga medel för alt aflöna 4^5 personer,
hvilka lill nästa riksdag skulle hafva upprättat en tableau
öfver dessa ränlors verkliga välde och den ersättning, som
den icke onererade jorden skulle tilllkomma för den högre
beskattning denna komme alt utgöra; men efter de beslut,
som före detta blifvit faltade i samtliga Stånden vid första
föredragningen af betänk., så kan man icke komma någon
hvart med hopp om framgång vid denna riksdag, hvarföre
det tjenligasle numera är att låta dervid bero
lista punkten biel' af R. o. Ad. bifallen.
lidra punkten, tn om. litt. a)
Underl. Ridd.Secret. tillkännagaf, att BorgareSt. bifallit
detta morn. i utlåt. Nio 170, med det tillägg, sorn härvid
blifvit gjordt i motsvarande morn. af utlåt. Nio 5a6, samt att
BondeSl. bifallit de i delta mom. af utlät. Nio 3a6 gjorda
förändringar och förklaringar, men föi blifvit i öfrigt viddess
förut genom bifall till utlät. Nio 170 fattade beslut.
Frih. Cederström: För min del måste jag tillstyrka
afslag å hvad Utsk. i detta inom. föreslagit. Det innefattar
en rubbning i indelningsverket, utan att vederbör, indelningshafvures
ratt alt dertill samtycka blifvit iakttagen. Dispositionsrätten
hafva Konung oell Ständer icke att befatta sig
med annorlunda, än i mån af afgång; ty tjensteman, hvilka
enligt fullmakter innehafva tjenster, dertill räntor äro anslagna,
kunna alldeles icke kännas skyldige att underkasta
sig förändringar i afseende på de rättigheter och förmåner,
som deras fullmakter detn tillägga. Jag anhåller om propos.
till afslag å detta moment.
Gr. Frölich: Jag väntade i sanning icke, alt det motstånd
, som skulle framkallas mot denna punkt, skulle vara
af den beskaffenhet, som jag hört af Frih. Cederström. Det
talar för sig sjelf och jag förbigår alt upptaga detsamma lill
besvarande. I öfrigt kan jag ej underlåta att gifva tillkänna,
då jag hvarken är räntegifvare och aldrig varit räntetagare
och således är i detta fall ganska opartisk, ett omdöme
om hvad jag under ao år sett, att del vore högst besynnerligt,
om R. o Ad. skulle motsätta sig en sådan förändiing
vid räntornas utgörande, som man föreslagit, — en
förändring, sorn lange varit på tal, men icke kunnat gå i
verkställighet. Nu är likväl förhållandet, att vid räntornas
utgörande in natura under svåra år, kan det icke undvikas,
att många af räntegifvarne få sitta förskräckligt emellan.
Det kan visserligen sägas å ena sidan, att det kan vara på
det ena eller andra stället svårt att skaffa penningarne för
att betala skatterna med contanler; men det finnes ä den andra
I 10
Den 4 November e. m.
sidan knappt något ställe, der den, som beliöfver låna och har
credit, icke kan få låna penningar; men att få låna säd att betala
med häfver sig något svårt på många ställen. När nu det Stånd,
nemi. BondeSt., som frågan närmast rörer och som ej kan
sägas icke förstå sitt intresse, bifallit Utsk:s betänk., som synes
välgrundad! samt BorgareSt. upptagit och besvarat alla
inkast, som dervid blifvit gjorda, så kan jag ej annat än tillstyrka
R. o. Ad. att förena sig med de i Stånd, som redan
godkänt denna del af betänk., och skulle högeligen beklaga,
om någon åsigt eller något intresse vore sådant, alt
det kunde göra om intet delta StatsUtskrs arbete.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Det kan visserligen
sägas i allmänhet och med skäl, att skatterna böra utgöras
i penningar, emedan detta liqvidations—sätt är lättast. Men
inom vårt land förekomma så många särskilda, deremot stridande,
omständigheter, att de hittills hafva hindrat ett sådant
förhållandes utsträckning till alla utskylder. Jag tror
icke att dessa omständigheter nu hafva upphört, utan att de
fortfarande äga den gilllighet, att utskyldernas erläggande
på samma sätt måste ännu en längre tid fortfara. Dea olägenhet,
som räntornas erläggande in natnia medför, är den
allmänt bekanta, sorn väsendtligen anföres, nemi. de prejerier,
sorn kunna af räuletagarne utöfvas mot räntegifvai ne.
Att dessa missbruk äga rum, måste erkännas; men om de
äro så stora, att de uppväga de olägenheter, som förändringen
skulle medföra, det måste jag betvifla. En talare har
yttrat att BondeSt. bifallit betänk.; och emedan dess fleste
medlemmar äro räntegifvare, så borde deraf följa, att äfven
R. o. Ad. skulle i bifallet instämma. Jag tror alt hvarje
Stånd, emedan det utgör en del af Svenska folkets representanter,
bör sjelfständigt för sig öfverväga icke blott räntegifvares
utan äfven räntetagares rätt och bästa, således icke
se saken blott på den ena partens sirla. Om vi börja med
alt betrakta ränlegifvarnes ställning, så linna vi många ställen
i Riket, särdeles i de orter, der de största räntorna utgöras
i säd, hvarpå ränlegifvarne sjelfve icke vilja i stället
betala penningar, oaktadt BondeSt., om jag icke orätt minnes,
äfven vid sista riksdagen så beslöt. Då denna fråga
förra gången här förevar upplyste Frih. Cederström, Jacob,
att om minnet ej felar, räntegifvai ne i 8 eller to särskildta
län ingingo till Konungen och förklarade deras oförmåga
att anskaffa så mycket penningar, som skulle erfordras för
att betala räntesäden. Jag kommer ock väl ihåg, att under
förra riksdagen var här från den del af Östergöthland, hvilken
anses bland de bördigaste och bästa trakterna, nemi.
Wikbolandet, en riksdagsman, som bestred räntornas erläggande
i penningar, sägande: om vi samtlige räntegifvare
skulle vid afrads-tiden inlära vår räntespanmål på torgen
i Norrköping, Linköping och Söderköping, så skulle sä
-
Den 4 November e, m.
111
den i hast falla så mycket, att vi, om penningar i stället
Loide erläggas, blefvo betydligt lidande på det förändrade
uppbördssätlet. Samma förhållande, som han befarade på den
orten, skulle naturligtvis af samma skäl inträffa pä många
andra, särdeles som spanmålshandel hos oss dels är sfi oviss,
der hon äger rum, och dels så till sägandes icke finnes för
mera än dagen. Så länge delta förhållande icke är förändradt,
och det kan ej ske genom maktspråk, så måste man
rätta sig efter omständigheterna och icke begära det omöjliga.
Jag anser således förändringen medföra en bestämd
förlust och olägenhet för räntegifvarne i de orter, der den
mesta räntesäden erlägges eller just der, hvarest förändringen
skulle vara behöfligast. Dernäst komma frågorna: hnrudant
blifver förhållandet på enskilde räntelagares sida
och på Kronans? Jo, att förluster drabba beggedera. Svårligen
lärer förändringen kunna beslutas, ulan med bibehållen
rätt för dem, sora betala till Kronan, att fortfarande
kunna göra det in natura, eller utan tillstånd för dem, som
nu betala lill indelningshafvare, att under låga pris få leverera
åtminstone någon del af säden till Kronan. Om hon
då nödgas emottaga ett större qvantum säd än hittills, så
är det gifvet alt hon mäste hålla större och flera magnziner,
följaktligen en talrikare betjening än förut, således äfven
vidkännas drygare affönings-kostnad. Den andra förlusten
skulle uppkomma derigenom, att då Kronan nu icke sällan
förlorar på den spanmål hon in natura emottager, d. v. s.
måste sälja den under markegången: så skulle detta ännu
mera hända, då Kronan nödgades emottaga och föryttra ett
större belopp af spanmål. Vidare förekommer att i det ögonblick
räntorne skulle ingå lill Kronan, så, och enär hon
väl mot de tillkommande räntegifvarne skulle iakttaga samma
förhållande som emot dem, hvilka för närvarande till
henne betala sina utskylder, nemi. att efterskänka forsellönen,
för hvilken hon dock utan tvifvel finge godtgöra
räntetagarne, som nu uppbära den ; så blefve detta den tredje
förlusten.
Hvad räntetagarne beträffar, så är det gifvet, att om de
få i ond som i god tid lika inkomster, skall den ersättning,
de nu vid det ena tillfället erhålla i det högre försäljningspriset,
för den förlust de under motsatta omständigheter göra
, vara för framliden förlorad. De Lunde väl icke sägas
hafva lidit någon egentlig förlust på förändringen om markegångssätiningen
vore tillförlitlig; men hvilken borgen bafve
vi derför? Låtom oss dock antaga att så vore, så finnes
likväl en annan möjlighet lill förlust, den fruktansvärdaste
af alla, den nemi., att om indelta löner upphörde och Kronan
i stället betalade contant, sä skulle statsregleringen för
dem blifva vid hvarje riksdag beroende på StatsUlsk. och
på de majoriteter, som då kunde finnas rådande. Skulle
det då hända, att någon riksdags StatsUtsk. ansåge sig böra
lia
Den 4 November e. m.
uppställa sina betanien så, att de "gjorde det dåvar. statsskicket
omöjligt" så leinnades tillfälle för hvarje StatsUlsk.
att söka skaka detta Rike i sina grundvalar, så vidt det på
ett StatsLJtsk. kunde bero. Om detta förslag åsyftar att förbereda
möjligheten till alt framdeles indraga den indelta armeen
och båtsmanshåll^, likasom mannu försökt att indraga
gardes-reg:tena och 0111 vi genom samtycke dertill satte
alla indelningshnfvande em bets- och tjenstemän i samma beroende
af StatsUtsk., sorn de penningelöntagande; då frågar
jag: hvad säkerhet hafva de samtlige om sin tillvaro, hvad
trygghet liar Riket för beståndet af sitt försvarsverk? Någon
rättelse i Rikets grundlagar, ledande derhän att Statens
sönderryekande och det helas förderfvande ilia kunna af
Konungen förekomma» genom ett veto, anser jag böra vidtagas,
innan vi samtycke till en förändring, som skulle gifva ett
egenmäktigt StatsUtsk. än mera utrymme för sin verksamhet.
Hvad PresteSl. beträffar, så har det vid flera riksdagar yrkat
att få behålla sina inkomster in natura, eni. sina privilegier.
Om man bestrider att denna fråga rörer deni, så är jag
färdig att uppläsa den 4 §!n deraf. Slutligen anser jag detta
betänk, vara oriktigt derutinnan, att det icke försvarar
de rättigheter, som ägas af frälseräntors innehafvare, hvilka
på dem äga fasta. Huru kunna då Ständerne besluta att
undandraga dem deras inkomster in natura för att i stället
gifva dem penningar? Utsk. började med att föreslå, det
innehafvare af augmentsräntor också skulle laga lösen i
penningar och det vore öfverensstämmande med den allmänna
grundsatsen. Men Utsk. har likväl gatt derifrån i
sitt sednare betänkande. Hvarföre har Utsk. så handlat? Troligen
derföre att nugments-räntornas innehafvare vanligen
äro bönder. Hvarföre har då Utsk. icke gjort detsamma
för att behaga frälse-ränleinnehafvare ? Troligen derföre att
desse vanligen äro herrar. Så oväldigt är saken behandlad.
Jag anhåller om afslag.
Gr. Frölich: Den siste värde talaren bar en särdeles
förmåga alt tala länge och väl, men som gör del omöjligt
för dem, sorn icke hafva samma förmåga att tala väl , att
besvara honom på allt hvad han sagt. Jag skall dock efter
min ringi förmåga söka upptaga till besvarande en del åtminstone
af hans argumenter. Då den värde talaren haft
godheten att besvara milt sisla yttrande, har han gjort hvad
man kallar ett hopp, då han säger, det jag yllrat mig på
ett sätt, som ville jag bevisa riktigheten at StatsUtsl:s betänk.
endast ined BondeSt:s bifall dertill, eller att BondeScs
bifall skulle ådagalägga att rättvisan blifvit skiftad lika åt
begge parterna. Jag anförde deremot Bonde.St;s bifall blott
derföre, att ledamöter inom detsamma äfven funnos, som
icke ansågo för sin fördel att få denna förändring i span
måls
-
Den 4 November e. m.
målsräntornn. Den värde (almen sjelf hav sedermera ingått
i undersökning derom och anförde exempel på bönder ifrån
Östergöthland o. s. v. Ku är påtagligt, att provinser finnas,
iler i allmänhet en större, förmögenhet råder, der missvexler
sällan inträffa och der spaninåhprisen äro för det mesta
stahla; i en sådan provins kan det för räntegifvarne vara indifferent
alt betala med spanmål, isynnerhet om de hafva tillfälle
att få aflemna sin säd, då vägume äro goda, och en tillfällig
penningebrist gör att de hellre vilja lemna spanmål
än säd. Detta bevisar dock icke, att ju olägenheterne pä
andia orter kunna vara större, och jag har blott velat ådagalägga
genom anförandet af BondeStts beslut, att äfven
bönder från det län, som Hr von Hartmansdorff åberopat,
icke yttrat eller vidblifvit den satsen, att det vore
en större fördel alt bibehålla leverering in natura, efter
de bifallit betänkandet. För öfrigt kan jag ej undgå att fästa
Husets uppmärksamhet derpå, att det vore af stor vigt,
alt genom denna åtgärd söka att inleda en större Stabilitet
i spantnåhhandcln, hvarigenom den alltför skadliga större
variationen i sudesprisén kunde upphöra, och hvilken till
stor del förorsakar att skatterna kännas så tryckande. Jag
vill icke ingå i bevisning härom, då jag tror, alt en hvar»
ulan all bevisning kan derom öfvertyga sig. Det är i förevar.
betänk, ådagalagdt, alt StalsUtsk. föreslagit ett sätt,
hvarigenom Riksg.corit. skulle med om händer hafvande medel
förskjuta den första betalningen, eller att, genom den
tillgång nämnda conior äger, skulle allmogen slippa att göra
sin inbetalning al räntorna lill dess den fatt tid på sig
att försälja siri spanmål. Under sådana förhållanden är räntegifvarnes
fördel alsedd, och således förfaller skälet att de
skulle vara tvnngne att på en gång fara in med sin spanmål
på torget för att sälja den.
Hr von Hartmansdorff talar för resten om olägenheterna
för landet genom en förändring i del närvar., som hade
hon derom en så noga kännedom; jag vill ej bestrida, att
han känner förhållandena, men jag känner dem också, och
troligen har jag haft något bättre tillfälle att förvärfva mig
denna kännedom, än en embetsman bär i Stockholm, sorn
någon gång gör en visile till landsorten, hvarföre jag vågar
sälta mitt vittnesbörd i bredd med Ilr von Hartinansdorlfs.
Frih. Cederström: Då jag förra gången yttrade mig,
ansåg jag det icke vara tillständig! att för R. o. Ad. upprepa
hvad jag vid föredragningen af betänk. N:o 170 anförde
som bevis på det oförståndiga i SlatsU tsk:s förslag, såsom
alldeles förbiseende allmogens rätt och bästa. Jag visade
då jemväl genom aulhentika handlingar tydligen, alt
vid förra riksdagen protester inom sjelfva BondeSt. vid ex
16
H. i5
Den 4 November e. m.
peditionen af beslutet lill Konungen afgåfvos; men efter
nian icke vill minnas ifrån den ena öfvei läggning! n lill den
andra livad som fötehafts, så anhåller jag att (å läsa upp
den protest, hvarom jag nämnde, och som lyder så här:
''Och hafva jemväl riksdagsfullmäktige för allmogen i Östergöthlands
län, Botvid Jönsson, Andeis Andersson, Anders
Nilsson, Lars Jönsson, Anders Andersson, Anders Nilsson och
Cail Gabrielsson, jemte Andeis Johansson, Erik Pehrsson,
Anders Jansson, Johan Andersson och Anders Larsson såsom
fullmäktige från Upsala län, samt Anders Andersson och
Erik Eriksson från Westerås län, i underdånighet sökt visa,
att R. St:s beslut i den del, hvarå PresteSCs protest har afseende,
skulle uti verkställigheten blifva särdeles menlig! för deras
och dera* committenters rätt och bästa, till iakttagande hvaraf
bemälde fullmäktige alltså i underdånighet anhållit, alt, om
än berörde beslut, sådant det innefattas uti 5:te punkten,
mom. litt. a, b, e, skulle finnas i allmänhet antagligt, E. K.
M. likväl nådigst måtte täckas från tillämpning deraf förskona
de orter, för hvilka sökanderne föra talan och låta
dem vara bibehållne vid rättighet att skattespanmålen in
natura leverera, under de villkor, som i nu gällande författningar
derom finnas stadgade och föreskrifna.’’ Det vore
att upptaga tiden med 2 å 3 timmars läsning, om jag
punktvis skulle läsa upp hvad jag anförde vid återremissen
af N:o 170, men det anser jag ej tjenligt.
I anledning af hvad Hr von Hartmansdorff yttrat, får
jag dervid anmärka ett misstag, alt 0111 än Ulskrs betänk,
bifalles, blir naturligtvis ingen större spanmåls-uppbörd för
Staten, enär Utsk. bestämdt förklarat, att all spanmålen skulle
lösas efter markegångspris. Deremot förekommer en förlust
för Staten af 16 sk. per Ca; ty forsel-löu kan icke af Staten
erhållas, emedan Staten på sina behållna räntor icke äger
att en sådan forsel-lön uppbära, eller skall man inrätta en
särskild cathegori för de till statsverket öfvei låtna räntor
emot dem, sorn förut äro statsverket behållna — det lärer
ej vara StatsUtskrs mening. — Gr. Frölich har sagt, att
räntegifvai ne skulle äga fördel deraf att, efter Sta!sUtsk:s
förslag, Riksg.cont. komme att förskjuta första årets contanta
behof mot ersättning vid vänteårets slut. Den värde
Grefven har förmodligen menat räntelagai ne, sorn denna
fördel skulle tillkomma, genom att de lingö sina löner qvartalsvis,
men icke räntegifvarne, som den 25 Februari, vid
afradsdag, äro skyldige att sina räntor liqvidera och måste
på dagen sälja sin spanrnål. Jag trodde i sanning, att de
föregrde öfverläggningarne skulle hafva så fullständigt ntredt
förhållandet i detta ämne, att all vidaie utveckling
deraf varit öfverflödig och tror del ännu. Jag anhåller derföre,
med afseende å hvad jag anfört, om afslag å mom.
lil. a.
Den 4 November c. tn.
Gr. Mörner, Carl: Otvifvelaktig! vore det för alla
stater oell corpsen fördelaktigt alt i contant få uppbära sina
löner, om dessa kunde sättas i öfverensstämmelse med
livad de verkligen borde vara och med livad de nu möjligen
äro, såvida mai krgången i landet är rättvis oell mellan
räntetagare och räntegifvare billigheten följes å ömse sidor;
men jag fruktar, att den utväg Utsk. föreslagit medför alla
de olägenheter, som Hr von Hartmansdorff och Frih. Cederström
framställt. Ibland annat torde varn gifvet, att då
alla kronoskattehemman och den kronotionde, som till regementernas
aflöning är anslagen, indrages lill Stuten, skola
regementena och boslälls-directionerna få vidkännas mycken
föi lust. Jag tror alt förhållandet mellan räntegifvare
och räntetagare är bäst, sorn det för närvar, befinnes, och
instämmer med de herrar, som yrkat afslag.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Jemte det all flere anmärka:!'
blifvit gjorda mot hvad SlatsUlsk. tillåtit sig tillstyrka,
hafva äfven anmärknrr förekommit mot hvad Utsk.
icke föreslagit. I sednare afseendet är det naturligtvis öfverflödigt
att söka försvara Utskottet. Likväl vill jag i förbigående
nämna ett misstag, som, derest det lemnades utan
observation, måhända skulle hos en eller annan kunna väcka
en gilltig nnledn. att förkasta betänkandet. DA Frih.
Cederström yrkat den sats, som efter hans förmenande äfven
skulle vara SlatsUtsk:s åsigt, nemi. att indelningshafvare
skulle komma alt Iida, derest ränlepersedlarne komma
att ingå lill Kronan, så får jag förklara, att uti StatsUtskts
betänk, bestämdt undantag är gjordt för närvar, innehafvare
af alla indelningar. SlatsUtsk. har icke ett ögonblick
tänkt sig möjligheten att intränga på deras rätt eller att ti11-  slyika något, som kunde stå i strid med deras rättighet. Det
är först vid närvar, indelningshafvares afgång, som del kan
komma i fråga att Staten t i IIöser sig dessa räntor, och att
aflöningen utgår i contant från statsverket till efterlrädarne.
Jag finner således icke, att Frih. Cederström ägt skäl att anse
StatsUlsk. vilja tillstyrka något steg, som vore stridande mot
lagarna för indelningsverket, hvars hufvudgrunder likväl
kunna ändras genom Pi. St:s och Konungens sammanstämmande
beslut uti allt som rör militiae-verket. Det synes mig,
som om man icke alltid varit så örn 0111 det fullt rätlsenliga
i delta fall, då man sett att ena Statsmakten ensam
sökt tillvälla sig den rätt, som icke tillkommer densamma.
Jag anser den omvårdnad, sorn nu är ifrågasatt, icke vara
behöflig, då den icke är påkallad pf något förslag, som vill
rubba rättsförhållandet. Man har trott, att stora olägenheter
för räntegifvarne skulle uppstå genom aLl lösa räntepersedlarna
med penningar. Det kan icke nekas, att Sverige uti närvar,
stund måhända icke äger en sådan spanmålshandel, att priset
på spantnålen kunde blifva rubbadt, i händelse denna handel
tog en annan väg än den hittills haft, då icke köpmän ftin
-
D e n 4 November e. m.
nos i tillräcklig mängd för att upphandla spanmnlen ; men
detta är en olägenhet, som mäste afhjelpas, och kan dessutom
icke vara så stor, enär span målens omsättning mäste
äga mm, ehvad den går fdrst till indelningshafvaren och
sedan till köpmannen eller från räntegiivarén direcl.e lill
köpmannen. Skilnaden måste blifva högst obetydlig Deremot
skall, derest räntepersedlarne lösas i contant, det sä
allmänt öfverklagade prejeriel försvinna. Jag troi; att
JRegerjn sjelf varit uppmärksam derpå, och det var förrnodeligen
derföre som R- St. från Regena ei hållit förslag
i denna del. Jag vill icke och kan icke här för R. o. Ad.
framlägga hvad jag tror vara visst och hvad sorn verkligen
bandt med detta förslag; nog af, det har blifvit lika fort
förkastadt som det blifv it gjordt; men måhända ligger häri
orsaken till den protest, sorn Frih. Cederström nyss uppläste.
Jag har anleda, förmoda, att de flesta ledamöter af
Bondest. yrka på antagande af det förslag, sorn SlatsUtsk,
i denna punkt framställt. Inom SlatsUtsk. hafva flerfalldiga
bevis och exempel blifvit framställda på olögenheterne
utaf närvar, räntebelalningssätt; och fördem, som äro räntegifvare
eller räntetagare, är det icke obekant, huru dermed
sig förhåller, och att en rättelse ar af nöden, samt att
dermed icke bör uppskjutas, derest man önskar att se en
stor anledn. undanröjd för den missbelåtenhet, sorn nu finnes
emellan massan af folket och Reger:n eller dess organer;
ty jag tror, att det slota missnöjet i landet, sorn numera
icke kan döljas, till en stor del härleder sig från det
olyckliga förhållandet med våra räntepersedlar. Om, såsom
Hi' von Hartmansdorff yttrat, fråga skulle vara att ytterligare
belasta Kronans magaziner med spanmål; om någon
anledn. dertill funnes i SlalsCJtskts betänk., så medgifves, att
SlatsUtsk. haft mycket orätt uti sitt förslag; men just för
att komma ifrån dessa magazins-inrät tningar så väl som fran
all slags beröring emellan räntegifvare oell räntetagare eller
Kronan i de sistnämndes ställe, är det sorn SlatsUtsk.
framställt sitt förslag; och följaktligen måste Hr von Harlmansdoffs
anmärka, att Staten på denna väg skulle inledas i
depenser icke kunna anses förtjena åsyftadt afseende. Vidare
har Hr von Hartmansdorff misstagit sig uti sin förmodan
att StatsUlsk. i någon mån skulle vilja betaga innehafvare
af frälseräntnr rättighet att sina räntor in natura upptaga.
SlatsUtsk. har bestämdt förklarat sig icke kunna def,
lika litet som StatsUtsk. uti framställda aninärknU' funnit
anleda, att tillstyrka augmentsrnntornas förvandling, ehuru
visserligen flera skal tala för den åsigt, att en sådan förvandling
kunde vidtagas, utan att Slaten derigenom på ett
lättsvridigt sätt förnärmade räntelagarna; men som ett sådant
tillstyrkande icke ägt rum, så är det äfven öfverflödigt,
alt derom ingå i någon förklaring. Skulle uti eli eller
annan ort eller vid något tillfälle svårigheter förefinnas el
-
D c it 4 November c. ra ■
ler visn sig ren! af omöjligt alt verkställa ifrågavnr. ränleförva.
ndliug, så liar, SlatsUtsk. för sådana händelser tillstyrkt,
alt K. M. matie äga rättighet tilt för sådana särskildta fall
vidtaga de åtgärder, sorn kunna finnas af behofvet påkallade,
och Stil tsTJ t sk. har således icke tillstyrkt något, sorn kunde
medföra stora förluster, eller som i tillämpningen kunde
vara overkställbar!. Ett vigtigt skäl liar af en talare mot
SlatsUtskts tillstyrkande blifvit anförd!, bestående deruti,
att om indelta lönerna försvinna, skola Statens embetsman
komma att direete hero af Staten. Huruvida sådant vore
någon olycka (einnar jag derhän. Min öfvertygelse i detta
fall har jag redan uttalat. Jag anser det samhälle, som icke
aflönar sina embetsman så, alt de kunna vara belåtna; icke
känna sina egna fördelar; och skulle olyckligtvis ett samhälles
förhållande vara sådant, så bevisar det ingenting annat,
an att man måste skynda med att förändra delta statsskick
för att komma till något bättre. Jag vill icke neka,
att så besynnerligt som Svenska statsverket varit uppstäldt,
så utan all form, som det hittills varit och ännu i denna
stund befinner sig, så är det visserligen en sanning, att embetsmanna-corpsen
i Sverige stått på en punkt, nära nog
skild från samhället och Slaten. Jag skulle derföre önska,
alt, genom upphörande af ett sådant rättlöst tillstånd i en
ordnad Stat, vi mätte snart komma derhän, alt Sveriges Regering
och embetsman gemensamt bidraga till samfäld nytta,
trefnad och båtnad i landel; hvilket svårligen kan ske
under nu rådande förhållanden. Jag skulle derföre tro, att
den värde ledamoten, som i detta fall uppställt skräckbilder
och häntydt på en framtid, då Staten måhända skulle
gä alldeles omkull, i brist på medel att allona sina tjenstemän,
— att den värde ledamoten, säger jag, icke ville se
tillhaka ulan framom sig, och icke tro att det alltid skall
blifva nödvändigt eller ens möjligt för ett StatsUlsk. att arbeta
i den anda, som [Jr von Hartmansdorff förmodat att
delta Utsk. gjort sig till en pligt att handla. Jag skulle
tro, att det förhållande, hvarunder närvar. StatsUlsk. uppträdt
och handlat, bör upphöra och aldrig mer inträda;och
för att komma till en så lycklig tid, anser jag det steg, som
StatsUlsk. föreslag i t, vara stort och vigtigt, hvarföre jag äfven
tillstyrker att det måtte af R. o. Ad. gillas.
Hr Ribbing, Re ngt: Man har i allmänna termer förespått
stora olägenheter utaf bifall lill StatsUtsk:s förevar, betänk.
; men lör ingen af dessa olägenheter har man förmått
framlägga något g i 111 i g t skäl. Gr. Horn, som rättat åtskilliga
misstag om innehållet af SlatsUtskts betänk., har afven
till besvarande upptagit de gjorda inkasten och desamma
fullkomligen vederlagt. Man beklagar, att ofta sa väl i
Utsktn sorn uti Stånden, personer föranlåtas att deltaga uti
afgöi andel af saker, hvarom de icke äga tillräcklig kaune
-
Den 4 November c. m.
dom; denna klagan är ingalunda ogrundad. Hvad förevar,
(råga speciell angår, vågar jag påstå, att de personer, som
icke haft desto mera beröring med förhållandena på landsbygden
uti delta ämne, icke heller derom kunna äga fullständig
kännedom, och jag är derföre fullkomligen öfvertygad
att de värde ledamöter, som upplrädt emot detta betänk.
, skulle förändra åsigt, om de (inge tillfälle att inhemta
huru del tillgår i detta afseende. Då denna fråga i min
öfvertygelse är en af de vigligasle, som under riksdagen förekommit,
skulle jag på del högsta beklaga, om majoi iteten
inom Ståndet afvek från Utsk;s tillstyrkande. Jag är sjelf
både räntetagare och räntegifvare, och har varit det så väl
under min tjenstemannniid, sorn under loppet af hela dea
lid jag varit landtbrukare. Det torde derföre ursägtas, om
jag tilltror mig någorlunda säkert kunna bedömma följderna
utaf att längre bibehålla det hittills gällande sältet nit
utgöra räntorna. Man har åberopat protester vid förra riks
dagen utaf några inom Östergöthland boende räntegifvare.
De voro tio å tolf personer och följaktligen en alltför obetydlig
minoritet, för att kunna åberopas såsom bevis emot
den stora majoriteten, som hyser en motsatt önskan. Dessutom
torde desse värde män från Östergöthland, om de nu
blefvo hörde i saken , hafva förändrat öfvertygelse. Man
har äfven såsom skäl emot Utskrs betänk, anfört, att det på
många ställen skulle vara svårt för räntegilvaren alt genast
vinna afsättning för sin spanmål till ett lämpligt pris. För
min del kati jag icke inse af hvad anledn. räntegifvaren skulle
finna sig tvungen alt så skyndsamt, och utan afseende på
mer eller mindre gynnande omständigheter dertill, afyttra
sin spanmål; ty när han på förhand känner icke blott beloppet,
som han skall utgöra, utan äfven tiden för dess erläggande,
så må han skylla sig sjelf för de förluster, som
kunna blifva följden af brist på omtanke att i lid på lämpligt
sätt rangera sig för betalningen. Om det skulle så vara,
alt uti en eller annan sädesi ikare provins ränteförvandlingen
blefve för räntegifvaren mindre förmånlig, än i de öfriga
delarna af Riket; så torde dock hvad som är fördelaktigt
för den större delen af Riket böra afses framför förbållandet
inom några mindre delar deraf. Uti skogstrakterna,
hvarest sädesproduetionen är mindre ymnig, hafva
sammankomster ägt rum, dervid allmogen föreslagit alt ingå
lill K. M. med särskild petition om ett sådant stadgande,
som det ifrågavarande. Det har skett af okunnighet om formerna
, och derest de icke erhållit upplysning om hvad
grundlagen derom stadgar, så hade säkert flere sådana petitioner
i samma anda blifvit beslutade. Den som känner
alla de trakasserier, alla rättegångar, oenigheter och bråk,
som uppstå emellan räntegifvare och räntetagare, han skall
säkert önska att anledningen dertill måtte undanrödjas. Jag
har sjelf ofta varit ögonvittne de i till, och hvarje år ser jag
Den 4 November e. m.
««9
della olideliga krångel förnyas. Både jag och nästan de
fleste öfrige räntegifvare, uti min ort hafva måst ingå särskilda
accord med l änletagarne om erläggande af en viss afgift
för tunnan, blott för rättigheten alt få erlägga räntan
med penningar efter markegångspris. Jag betalar sjelf flera
r:dr om året blott för denna rättighet, oberäknadt ersättning
för forselskyldigheten.
Gr. Horn har tillrättavist ett misstag i afseende på augments-
och frälseräntorna. Jag beklagar, att icke äfven
dessa (vänne räntor kunnat blifva inbegripne uti StatsUtskts
förevar, förslag; ty jag är öfverlygad, att det skulle varit
ett välkommet beslut för så väl dem sorn utgöra, som för
elem, hvilka emottaga den ena eller andra räntan. Då jag
sjelf både uppbär och utbetalar augments- samt är ägare
af frälseränlor, skulle jag för min del anse det högst nyttigt
och väl, om äfven dessa räntor förvandlades i penningar efter
markegång. Då man som skäl anför, att icke det bör
borttagas, som af ålder varit häfver; så torde väl ändock
böra medgifvas, att en sådan princip endast är tillämplig
på det som af ålder varit och ännu befinnes vara nyttigt,
och att följaktligen hvad som är onyttigt eller odugligt bör
undanrödjas; ty illa är det , om man låter det gamla stå
qvar till dess det murknar och faller ner, i stället för att
genom en i lid anställd reparation förekomma den totala
förstörelsen. Sådant kan icke bestå med ändamålet att befordra
landets fortfarande välmåga. För öfrigt beklagar jag,
om en bestämd vrede emot StatsUtsk. skulle inom detta Hus
taga så öfverhand, att alla de som äro beioende af detta
betänk, deraf blifva lidande. Jag hoppas att R. o. Ad.
behjerta!- den belägenhet, i hvilken landsorten i detta fall
sig befinner; och jag är ledsen att nu icke tillstädeskommit
flere ledamöter af landt-adeln, af hvilka jag i annat fall visserligen
blifvit understödd. Om StatsUtskts betänk., af den
anledn. jag nyss nämnt, aldrig så mycket skulle häklas och
icke vinna bifall, tror jag likväl alt Utsk. kan lrösta sig
dermed, att detta betänk, i alla lider kommer att förvärfva
Utsk. den största tacksamhet af landsorternas innebyggare.
Jag tillstyrker bifall till betänk., under önskan och förhoppning,
alt de, som talat mot detsamma, icke måtte fortsätta
sitt motstånd.
Hr Lefren, Joli. Pehr: T anseende till min enskilda
tanke om denna fråga befinner jag mig i en ganska sällsam
belägenhet. Jag har såsom ledamot af StatsUtsk. vid 1828
års riksdag, så vidt jag förmått, ifrigt bemödat mig alt bereda
en bättre ordning i fråga om löneräntornas utgörande.
Jag har sedermera vid påföljande riksdag, och äfven vid denna
fortfarit alt önska detsamma, och jag gör det äfven i
närvar, ögonblick ganska lifligt. Men mine herrar! jag fäster
mig vid en högre synpunkt än det tillfälliga beredandet
110
Den 4 November e. m.
af en ekonomisk fördel. StalsUtsk., för hvilket jag icke, såsom
en talare yttrat, hyser någon vrede, men väl fruktan, har
upplyst mig om elen vådliga ställning i hvilken saken sig
för närvar, befinner, och derigenom framträdt såsom varnare
för mig alt icke såsom hittills lemna flitt lopp ät
mina önskningar i detta fall. Jag liar på sidorna g och i3
af Utskts utlåt, funnit de varningsord jag anhåller fä uppläsa.
Sidan g heter det: "För öfrigt följer ock af det förslag
Utsk. framställt, att, då för de stater, för hvilkas aflöning
indelta räntor nu äro anvisade vid uppgörandet af nästa
riksstat och sedermera allt framgent, likasom för öfriga
stater och corpsen, bestämdes contaota löneanslag till det
belopp R. St. anse behofvet påkalla, tillgången för dessa löneanslag
icke mera än för andra utgiftsposter blef\e särskildt
beroende af inkomsten utaf de indragne lönings-räntorna,
hvilka bland kronans öfriga behållna räntor såsom
statsverkets inkomster beräknades.” Detta yttrande synes
väl icke vara fullkomligen klart, och vid lörsta genomläsningarna
fattade jag icke heller rätta meningen med denna
strof, förrän jag jemförde densamma roed följande fi sid. i3
stående mening, som jag ber att äfven få uppläsa : ”Beträffande
sedermera de olika erinringar, som blifvit gjorda i fråga
om förändringens bestånd; så kan Utsk. för dess del, icke
anse lämpligt, att R. St., derest en sådan förändring, som
nu är i fråga, skulle varda antagen, tillika besluta, att ilen
endast på försök eller för någon viss lid skall införas, bolst
sådant otvifvelaktig! skulle leda lill en osäkerhet, som kornme
att menligt inverka på flera af de åtgärder, hvilka för
ändamålet böra vidtagas; samt för öfrigt kommande Ständer
icke kunna förhindras att vidtaga de förändringar uti nu
fattande beslut i ämnet, hvartill de möjligen skulle kunna
anse sig befogade; och lika så litet finner Utsk. lämpligt att,
i afseende å de contanta löneanslag, hvilka, i stället för indragna
indelta lönerna, anvisas, mera än för andra dylika
anslag stadgas, att rubbning deruti icke utan Konungs och
Ständers sammanstämmande beslut må äga rum; hvadan
Utsk. hemställer, att de i berörde hänseende framställda förslag
och erinringar må lemnäs utan afseende.” R. o. Ad.
finner här klart uttryckt, och jag tackar särskildt StalsUtsk.
för denna uppriktighet, alt den plan förehafves alt undandraga
K. M:s sanction förändringar uti sådana beslut, som
angå de indelta räntorna. Detta nekande af garanti root
framtida enrädiga förändringar; detta fikande eller vidsträcktare
myndighet, efter större uteslutande makt i styrelse-åtgärder,
än grundlagen nu medgifver, är det som varnat mig.
Jag beklagar hjertligen, alt jag för denna riksdag nödgas
ifrångå den åsigt jag länge haft på grund just afStatsUlskts
nu af mig upplästa tydligen förklarade grundsats, att icke
vilja medgifva garanti mot de möjliga vådorna af dess förslag.
Den 4 November e. m.
in
slag. Jag är van alt öppet säga hvad jag tänker, så val
nng:de SlalsUtskrs förhandlingar, som i afseende på andra
ärenden. Jag är ledsen öfver att StalsUtsk. skall tvinga
mig, alt uti en förståndig reform-fråga gå tillhaka eller hejda
mig; men hoppas att en kommande riksdag skall visa
mindre benägenhet att öfverskrida den gräns, inom hvilken
reformer böra ske, och medgifva de garantier, utom hvilka
man icke är saker att en förändring äfven blir en förbättring.
Jag vill icke inlåta mig i sjelfva ämnet, hvilket redan af andra
talare är utredt, men blott tillägga, del jag tror alt allmogen
i många provinser kan komma att lida af en absolut contant
betalningsskyldighet af räntorna. Vore det irrig soni
icke är räntetagare tillåtet anföra ett exempel, så skulle jag
vilja erinra huruledes det ofta händer vid landtegendomars
utarrenderande, alt arrende-afgiflen bestämmes i persedlar i
st ii I let för contant betalning, och att arrendatorn ikläder sig
högre afgift, då arrendet bestämmes uti persedlar, af fruktan
att vid afradstiden icke vara stadd vid penningar; men
jag vill icke ingå i delta ämne; landtmäunen känna det
bättre, ehuru vi stadsboar också veta alt säden ej växer på
träden. Jag upprepar att det gör mig innerligen ondt alt
nödgas afstyrka StatsUtsk:s förslag i denna punkt.
Frih. Cederström; Det är i anledn. af Gr. Horns
yttrande jag anser mig befogad att åter uppträda för att
åter nämna några ord i denna sak, ehuru jag tillförene fullständigt
framlagt mina tankar deruti, och dervid jag utgått
från en ärlig behandling af målet; d. v. s. att en livar skulle
ske rätt, och att ingen skulle gynnas på den andras bekostnad.
Jag anhåller att få uppläsa rubriken på betänk.
N:o 170, hvilken lyder sålunda: ”Utlåtande angtde väckta
frågor om förändringar uti grundräntorna och sättet förderas
godtgörande, indelle räntornas och tionde-spanmålens indragning
till statsverket, samt ändring lili markegångs-sättningarna,
äfvensom dermed sammanhang ägande åtgärder för
räkenskapsverkets förenkling.” Nar man vidare läser under
andra punkten litt. C., så finner man hvad Gr. Horn sagt
nemi., att de tjenstemän, som enligt fullmakter eller conslitutorial,
der endast sådane i stället för fullmakter utfärdas,
för närvar, innehafva indelta löner, äga att efter eget val,
antingen vid dessa löner, så lange de tjensterna innehafva,
bibehållas, eller ock ifrån och med nästa år derför åtnjuta
contant ersättning. Månne ej inveckling i stället för förenkling
af räkenskaperna skulle blifva följden af detta förslag,
åtminstone under ett trettiotal af år, innan saken kommer
till fullbordan. Då man går längre i detta betänk, och kommer
till hvad Utsk. föreslagit i afseende på markegångs-sättningen,
så får man ett klart begrepp om afsigten med den
anstallt, som Utsk. föreslagit. På grund af derom afgifven
16 II. 16
122
Den /| November e. m.
motiort föreslog nemi. StatsUtsk., viel riksdagens början, herrimanstalsräntans
indragning; men då detta förslag icke lyckades,
bar Utsk. på samma väg velat komma till samina
mål i ännu vidsträcktare mån; ty låt oss bifalla detta betänk.
; låt följden deraf blifva att markegången nedsättes år
efter annat; livart skall det taga vägen? Jo, det leder dertill,
att man på en omväg kommer lill grundskatternas borttagande,
och att man således de facto vinner livad man de
jure icke förmått genomdrifva. Man förvandlar den skattskyldiga
jordens natur. Den blir lika god med vanlig frälsejord,
ja kanske med säterihemman. Om markegångs-sältning
kommer att ske på sådant sätt, att markegångspriset
öfverensstämde med priset i orten icke någon viss dag, vare
sig i November, Januari eller Februari månad, utan hvad
tid som helst på året, d. v. s. utgjorde medelpriset för
hvarje år, så att det icke berodde hvarken på räntegifvaren
eller räntetagaren att höja eller minska det öfver eller under
verkliga priset; om man sedermera stadgade att indelta räntorna
skulle lösas efter markegången, då hade det varit ett
redbart beslut, hvarmed alla kunnat vora belåtne, emedan
räntegifvaren då icke hade vunnit på räntetagarens bekostnad.
Vi måste minnas, alt räntegifvaren icke äger annan
rätt än att på afradsdagen leverera spannmålen in natura
eller i contant, men att då sådant ej fullgöres, åligger dem
att lösa räntan efter gångbart pris. Ett annat förhållande
är lagstridigt och rubbar förhållandet inom samhället, räntegifvare
och räntetagare emellan. Ehuru så väl detta sorn
flerfalldiga andra anmärkntr blifvit framställda, då betänk.
N:o 170, förevar, och ehuru dessa anmärkntr genom återremisseti
kommit Utsk. tillhanda, har Utsk. likväl icke aktat
nödigt att uti sednare betänk, ens referera dessa anmärkn:r,
hvilka Utsk. blott summariskt förkastat. Vid sådant förhållande,
och då man icke kan med visshet veta hvar man
stannar i de beslut, sorn komma under omröstning i förstärkta
StatsUtsk., så kan ingen som vill bibehålla samhället i
det skick, hvaruti det för närvar, sig befinner, rösta för bifall
lill StatsUtsk:s förslag i denna punkt, hvarå jag förnyar
min anhållan om afslag.
Hr Munck af Rosenschöld, Nils Rudolph: Jag
har begärt ordet blott för att yttra, att enligt den kännedom
jag äger om serskilda delar af Skåne, är det min öfvertygelse,
alt allmogen i dessa trakter skulle anse det vara högst
nyttigt, alt det förslag, som StatsUtsk. tillstyrkt, verkställes.
Såsom bevis derpå kan nämnas, att en ledamot af BondeSt.
från denna provins vid innevar. riksdag väckt motion derom,
att den ränteskyldiga allmogen derstädes måtte få lösa
den till läroverken ingående räntespannemålen efter markegångspris,
med förhöjning för forselskyldigheten, och att alla
ledamöterne från samma provins förena sig med honom.
Den 4 November e. m.
123
Jag lior alt delta afven skulle vara gagneligt för räntetagare,
ifall den contanla lönen komme att någorlunda motsvara
hvad de nu, då räntorna utgöras in natura, per medium
åtnjuta. En Professor t. ex. skulle utan tvifvel finna
sig mera belåten med att erhålla sin lön uti contanla penningar,
som man kunde lägga uti sin pulpet, än att erhålla
den uti spanmåi, hvilken försäljes så alt räntegifvaren blir
prejad, räntetagaren bedragen, och vinsten tillfaller köpmannen.
Hr Printzensköld, Carl: Ehuru jag såsom bevis
för nödvändigheten af detta förslag hört flera talare upprepa
att BondeSt. bifallit detsamma, vågar jag dock för min
del tro, alt den omständigheten icke innefattar ett sådant
bevis; tvertom måste jag beklaga, att BondeSt. härutinnan icke
insett sitt eget bästa, och måhända förtjente detsamma svar,
som Cancellern vid Lunds academi lemnade academi-staten
på dess begäran om deras räntors förvandling till contant.
Han sade nemi.: ”J veten icke hvad J bedjen." Jag behöfver
blott gå lill tredje punkten, för att finna hvad följden
blir för räntegifvarne af detta förslag. Värdet af de indelta
räntorna utgör öfver två millioner r:dr. Indragas dessa
räntor till Staten och bifalles 3:dje punkten, så kommer det
contanta beloppet, som går ur de skattdragandes fickor, att
ökas med dessa två millioner; men det contanta skattebeloppet
utgör omkring sju millioner, hvilka utgå på samma
tid som de öfriga skatterna; och då hela den contanta uppbörden
sålunda bomme alt utgöra circa nio millioner, så frågar
jag, om icke derigenom en ganska kännbar penningebrist
skulle uppkomma. Utsk. har också uti en annan punkt
af betänk, sökt alt i viss mån afhjelpa detta missförhållande
genom en uppbördsstämma för en obetydlig del af uppbörden
vid en annan tidpunkt, än den, då den hufvudsakliga
uppbörden äger rum. Då det är klart, att om den skattdragande
skall utgöra skatten med penningar, han måste afyttra
den qvantitet spanmåi eller andra persedlar, som han
skulle utgjort in natura; så kan jag icke finna, att det skulle
leda till stabilitet i spanmålspriset, att på en gång en
större qvantitet spanmåi afyttrades. Dessutom, om man betraktar
saken blott från den sidan som rör sjelfva Staten, sä
finner man, att Staten skulle förlora icke blott de 16 sk:r,
som räntetagaren erhåller i förhöjning på hvarje tunna spanmåi,
utan äfven remisslaget, som icke utgjorde ett obetydligt
belopp på dessa två millioner, hvilka komma att ingå
till landtränterierna och derifrån insändas till Riksg.cont.
och Statscontoret. Betraktar man saken vidare, så finner
man äfven, att uppbörden af dessa räntor skulle i betydlig
mån Öka uppbördsmännens göromål. Med den kännedom
jag ager om räkenskaperna, kan jag upplysa, att dessa räntor
al'kor!as efter kronovärdi uti räkenskaperna och synas
i a 4
De n 4 November e. m.
icke vidare; men räntetagarne sjelfve uppbära detn, så att
man icke har vidare dermed alt skalfa. Nu deremot skulle
dessa räntor gå samma väg som den öfriga kronouppbörden,
hvarigenom göromålen blefvo så betydligen ökade, att jag
förutser det I«. St. vid nu kommande riksdag skulle fä emottaga
propos. eller motioner om tillökning i lönerue för landtstaten
i Riket, i anseende till de ökade göromål delta förslag
kommer att medföra. Nar man vill göra förslag, sorn
skola vara ändamålsenliga, så måste man se icke blott på
den ena partens fördel utan på begges, så att rättvisan väger
jemnt emellan båda. Jag kan icke finna att Staten är
skyldig att göra den ifrågaställa uppoffringen för räntegifvarne,
hvilka förvärfva! sine hemman endast under de villkor,
som enligt gällande författningar vidlåda jorden. Jag
afstyrker förslaget oell kan icke, lika med en värd talare,
beklaga att StatsUtsk. icke kunnat i sitt förslag inberäkna
så väl augment»- som frälseräntörne, enär sådant skulle varit
en alltför stor inkräktning på privaträtten.
Gr. Horn: Jag vågar tro att StatsUtskrs förslag icke
är så ogrundadt som flere värde talare behagat föreställa
sig, och jag styrkes i denna förmodan af den omständighet,
att man för detsarnmas kullkastande behöft deruti inlägga
andra ämnen, än som deruti verkligen finnas. En värd talare
bredvid mig bar bland annat trott, att StatsUlsk. genom
della tillstyrkande skulle haft för afsigt alt införa ett
nytt systeme till markegångs-sättning, som skulle leda derhän,
att markegångssättniugen kunde blifva ytterst låg. Jag
ber att R. o. Ad. täcktes af betänk, inhemta, att StatsUlsk.
haft en motsatt syftning i denna del. Hvad conlrollen derå
beträffar, så är det ju alltid augments- och frälse-ägarnes
intresse alt bibehålla markegången vid sin rätta och naturliga
höjd. Men sjelfva markegångssätlningen är en annan
sak; derom öfverlägga vi icke nu. I det hänseendet beror
det af Statsmakterna att vidtaga sådana åtgärder, hvarigenom
underslef kunna förekominas, så att de verkliga prisen
blifva noterade. Efter det systeme, som StatsUtsk. föreslagit,
kan markegångssätlningen blifva sådan, att den uttrycker
det verkliga förhållandet. En värd ledamot har ganska
riktigt uppskattat räntorna till värde af omkring två
millioner r:dr; men han har haft orätt uti sin förmodan att
följden utaf detta systeme skulle blifva, att dessa två millioner
r:dr skulle komma all ingå till Staten på samma gång
sorn de öfriga skatterna. Sådant kan förhållandet icke blifva;
ty till en början äro alla indelningshafvare i oqvald besittning
af sina räntor, och indragning deraf till Staten kommer
blott att ske successivt i mån af nuvar. indelningshafvares
afgång. Dessutom bör man erinra sig alt en stor del
af dessa räntor för det närvar, lösas med penningar, till ett
vida högre värde än det rätta. Det ar just detta prejeri,
Den 4 November e. m,
125
sorn verkar på den penninge-omsättning, som en värd ledamot
ansett så vådlig för samhället. Då Sverige numera är
så lyckligt att äga ett mynt, sorn man så länge saknat, så
finnes icke mera den våda för räntornas förvandling i penningar,
som man länge velat finna uti osäkerheten i våra
myntförhållanden. Vi måste väl i vårt samhälle nu söka
att komma en hårsmån längre, än till ungefär samma slags
byteshandel, som för mer än 2000 år sedan gällde i liom.
Vi behöfva numera ej göra liqvider och betalningar med
ägg, oxar, höns och dylikt. Vi böra tillse på hvilken ståndpunkt
vi befinna oss; och vi finna då att för Sverige icke
mera kan åberopas det der gamla tillståndet, som från hedenhös
ägt runi, och som blott visar huru litet vi förstått
alt tillegna oss fördelarna af den allmänna civilisationen.
Man klagar öfver bristande rörelsekapital. Jag hemställer,
huruvida i ett land, sådant söm Sverige, rörelsekapitalet kan
stå i verkligt förhållande med varu-omsättningen, enär så
mycket i skatter och så mycket i andra liqvider sker genom
natura-prestationer. Af förändrade förhållanden i denna
del uppstår utan tvifvel en annan penningerörelse. Sverige
skall se sitt rörelsekapital ökadt, i samma mån som behofvet
af denna varumätare tilltager. Uti de af mig nu
upptagne och besvarade omständigheter kan jag således icke
finna någon våda att antaga förslaget. Hr Lefre'n har yttrat
sig hysa fruktan för StatsUtsk., och såsom skäl derföre
åberopat ett par strofer i betänk., der StatsUtsk., som
mig synes, ganska fromt neli oskyldigt hänvisat på den naturliga
följden, att i händelse Statens embetsman lönas med
contant från stats-cassan, så kan för ett sådant aflöningssält
icke föreskrifvas andra grundlags-stadganden, än som
för löntagare i öfrigt nro gällande. Det är ingenting
annat, som StatsUtsk. yttrat; och skulle det anses alltför
afskräckande, så förmodar jag, att ett kommande StatsUtsk.
vet att rätta sig derefter och att nyttja ordasätt, som kunna
vara mindre afskräckande. Men den som går till botten
af frågan och icke vill se spöken, der inga sådana finnas,
för honom förmodar jag, att dessa skräckbilder skola försvinna,
och att han icke ser hos StatsUtsk. något begär att
inlägga hos kommande Ständer någon slags förmåga att handla
oberoende af andra Statsmakten elier att handla så, att
samhället skulle gå sin upplösning till mötes. Ungefär sådana
voro de förespeglingar Hr Lefren framkastade såsom skäl
för att tillstyrka afsing å denna punkt i betänkandet. Jag
vågar vördsamt hos R. o. Ad. erinra derom, att en stor och
för framtiden vigtig fråga icke hör göras beroende af de nu
rådande tankarna om grunden för StatsUlsk:s handlingssätt.
Dess förhandlingar må gerna klandras. Jag skall med
glädje underkasta mig delta klander i dess största ytterlighet,
blott jag ser att, sådant oansedt, något godt för fram
-
U e ii 4 November c. m.
tiden kan beredas. Såsom jag hoppas, ligger uti delta betänk.
ett godt frö iilsådt.
Hr Ribbing: Det har handt nu, såsom vanligen
sker när man ej bar några bestämda och verkliga skal alt
åberopa; man tillgriper likt och olikt hvad man kan få tag
nli. Sålunda har flr Printzensköld talat om den förlägenhet,
hvaruti räntegifvare skulle råka, om de vore tvungne
alt betala sin ränta med penningar i stället för spanmål.
Detta kan väl vid första påseendet hafva något skäl för sig,
men vid aldrig så litet eftersinnande finner man, att det
förändrade förhållandet ingalunda föranleder den förmodade
olägenheten; ty penningar eller penningars värde malte väl
vara detsamma. Leuinar räntegifvaren säd i stället forpenningar,
så måste han ofta återköpa denna säd lill bröd för
penningar, och förlägenheten i afseende på sädens afytlrande
förändras således icke deraf alt räntan förvandlas i penningar.
Hvad åter angår det ökade besväret för uppbördsmännen,
så får sådant icke tagas i betraktande, då fråga är
oni eu allmänt nyttig sak. Embelsmännen lära väl vara för
folkets skull ocb ej folket för embetsmännen? För öfrigt
liar man, då icke något annat kunnat påfinnas, börjat att
lala om markegångssättningen, hvarom nu icke är fråga oell
hvilken dessutom kan af R. St. efter godtfinnande ocb på
lämpligaste sätt bestämmas, så har man äfven, nu sorn vanligt,
talat om maktbegär bos StalsUlsk., ocb Gud vet hvad
allt man i brist på verkliga skäl hittat på. Jag beklagar,
alt en sådan sinnesstämning är för banden. Jag har beklagat
det under loppet af hela riksdagen och önskade att man
kunde skilja sig derifrån, då fråga är om landets allmänna
bas ta.
Hr Printzensköld: Till svar å hvad Gr. Horn anfört
röride den våda, hvarpå jag sökt fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet,
ocb som består deruti, att den ökade conlanta
uppbörden, ifall förslaget bifalles, skulle verka menligt
på penningerörelsen, anhåller jag att få upplysa Hr Grefven
derom, att jag ingalunda förbisett hvad Utsk. föreslagit i
afseende på verkställigheten af dess tillstyrkande, emedan
jag ganska väl vet, att Utsk. icke kunnat, tverlemot lag och
laga stadgar, bryta mot privaträtten och tillstyrka att de
indelta räntorna skulle emot nuvar. indelningshafvares begifvande
uti penningar förvandlas; men jag vet äfven, alt
dessa indelningshafvare icke äro odödlige, utan måste förr
eller sednare från sina innehafvande tjenster afgå; och när
så skett, frågar jag om icke vid uppbördstermioen den conlanta
uppbörden kommer att ökas med mer än två millioner
r:dr, och om icke följden deraf skall blifva den olägenhet
jag nämnde. I afseende på hvad Hr Grefven yttrat
rör:de stabiliteten i vårt mynt, så får jag blott erinra, att
vi tillförene haft ett slabelt mynt gnranteradt af R. St.;
Den 4 November c. m.
J27
men huru det gått med delta mynt, det veta vi alla, och
livad som han hända i framliden vela vi icke. Måhända
han det blifva för räntetagarne en verklig välgerning att
få behålla sina indelningar, i stället för att få dem förvandlade
i penningar. Hvad det beträffar, alt rörelsecapitalet
ökats i den mån sorn behofvet deraf tilltager, hvarom Gr.
Horn äfven behagat yttra sig, så medgifver jag visserligen
alt rörelsecapitalet, ökas och att privatbankerne äfven på
sätt och vis bidraga till detina ökning; men så länge R. St.
bestämt att rörelsecapitalet icke får öfverstiga t. ex. trettio
millioner rtdr, så länge har någon ökning icke skett af rörelsecapitalet
till de skattskyldiges förmån i afseende på
skatternes utgörande i contant, ty dertill fordras bestämdt
stadgande, att de myntrepresentativer, hvarmed rörelsecapitalet
anses ökadt, äfven gälla i upphörd. — I afseende å
hvad Hr Ribbing anfört derom, att penningar och penningars
värde är detsamma, så medgifver jag, att varumälaren
och varan stå i jemförlig! förhållande till hvarandra;
men deraf följer ingalunda, att förhållandet är enahanda
örn jag äger varan eller dess mätare; ty om jag äger
tio tunnor spanmål att leverera till räntetngaren, men
icke äger deras värde i penningar, så uppstår ju en ganska
stor skilnad för räntegifvaren, 0111 han, för att prestera penningar,
nödgas sälja spanmålen till underpris, då han nu deremot
har öppet val att uppsäga till leverering in natura och
således kan befria sig ifrån en förlust, som han i annat fall
komme att vidkännas. Jag har sjelf såsom ombud för räntetagare
haft erfarenhet deraf, att räntegifvare, som uppsagt
lill leverering in natura, icke kunnat på något villkor
förmås att lösa spanmålen efter markegångspris; utan har
jag måst emottaga spanmålen och besörja dess försäljning.
Deruti ligger ett bevis, att äfven räntegifvaren äger nytta
af det nu gällande stadgandet. Slutligen har Hr Ribbing
yttrat, att jenslemänncns besvär icke få tagas i betraktande,
då fråga är att tillvägabringa en nyttig sak. Det vrt
jag ganska väl; men jag vet också, att då lönetillökning begäres
för tjenstemännen, R. St. icke taga i betraktande den
tillökning i tjensteliestyren, som tillkommit sedan tjenstemännen
erhållit fullmakt på sina befattningar. Jag skulle
tro att äfven här bör tagas i betraktande tjenstemännens
rättighet att icke betungas med ökade bördor. De äro ledan
belastade med mycket, som icke i förhållande till lönerna
varit påtänkt. Att ytterligare öka göromålen, kan icke
vara med rättvisa förenligt.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla Ulskts förslag i mom. litt. a) af 2tdra punkten.
Ropades starka nej, blandade med ja.
Då Hr Landtm, förklarade, det han trott sig finna att
nej öfverröstat ja, begärdes votering af åtskilliga ledamöter.
i'i8 Den 4 November c. m.
Upplästes lill justering oell godkändes följande volerrsproposition:
Den,
som bifaller SlatsUtskrs förslag i moni. litt. a) af
andra punkten i SlatsUtskts utlät. Nto 320, voterar
ja;
den det ej vill, voterar
ne>’
Vinner nej, afslår R. o. Ad. ofvannämnde mom. litt. a)
Efter voteringens slut, befunnos rösterna hafva utfallit,
som följer:
Ja — 14.
Nej — 58.
Fortsättningen af detta måls pröfning uppsköts till nästa
plenum.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. g till 11 om aftonen.
in fidem protocolli
F. O. Siljvcrslo/pe.
Lördagen den 7 November i84o.
Plenum kl. 10 f. m.
Öppnades Hrr Electorers lista till val af ledamöter i
Ulskm i afgångnes ställe; och befunnos dertill hafva blifvit
utsedde, nemi. i
Bevi IlningsUtskottel:
N:o 702. Hr Prutz, Lars Adolph,
efter N:o 3. Frih. Gyllenstjerna af Lundholm, Nils Christopher;
BancoUtskottel:
N:o
2220. Hr af Ekenstam, Israel,
efter N:o 2161. Hr af Zellen, Nils Wilhelm.
Justerades 3 prot.uldr. för den 4 dennes e. m.
Upplöstes till justering och godkändes nedannämnda från
Exped.Utsk. inkomna förslag lill R. St:s und. skrifvelse!' lill
K. M., nemi.:
N:o i32, ang:de tiden då Statsråd må kunna, med bi
behål
-
Den 7 November f. m.
129
behållande af lönen såsom pension, å allm. indraga.slaten
uppföras;
N:o 133, ang:de praescriptionstiden, inom hvilken åtskilliga
äldre fordringsposter böra från banken uttagas;
N:o 134, om åtgärders vidtagande för alt befordra
skyndsamhet vid ärenders handläggning i rättegångsverken;
N:o 135, angtde offentlighet vid poliskamrar;
N:o 136, angtde uppgift å personer, hvilka, efter häfdande,
lofva hvarandra äktenskap inför domstol.
Fortsattes pröfningen af StatsUtskrs utlåt. N:o 326, i anleda.
af återremiss å utlåt. N:o 170.
Hr Frih. o. Landtm, erinrade, att R. o. Ad. i sista
plenum slutat med mom. litt. a) i andra punkten.
Frih. Cederström, Jacob: I anledn. af det beslut
R. o. Ad. i sista plenum fattat, beträffande 2:dra punkten
litt. a) af detta betänk., lära förmodligen litt. b), c) och d)
äfvensom slutmeningen i denna punkt böra förfalla, hvarom
jag anhåller om proposition.
Gr. Frölich, Da vid: Jag får äran reservationsvis anmäla,
att då utgången af sista voteringen ådagalade, att detta
Hus icke velat instämma i en åtgärd, som så länge varit
föremål för Svenska folkets önskningar, som varit föremål
för K. M:s nåd. propos. till R. St., fastän denna propos.
blifvit på ett besynnerligt sätt inom Stånden motarbetad,
och då jag anser R. o. Ad., genom ifrågavar. beslut, hafva
visat , det Ståndet icke vill skilja sig från dessa lemningar
af en barbariets tid; så har jag, såsom represenlant, nu icke
annan utväg att vidtaga, än att uti prot. nedlägga min reservation
emot detta beslut. Beträffande åter det öfriga af
betänk., anser jag detsamma numera vara åtminstone i denna
punkt förfallet, sedan grundvalen blifvit undanryckt.
Gr. florn, Claes Fredr.: Det är en gifven följd af
R. o. Ad:s sista beslut, att det återstående af denna punkt
måste förfalla, och samma förhållande äger jemväl rum med
3:dje, måhända äfven med 4:^e punkten. Jag yrkar icke
vidare någon propos. i frågan.
Hr Munck af Rosenschöld, Nils Rudolph, instämde
till alla delar i Gr. Frölichs reservation.
Frih. Hermelin, Aug, Söderling: Äfven jag anhåller,
att i prot. få nedlägga min reservation mot det beslut
R. o. Ad. angtde detta betänk, fattade i sista plenum.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. ansåg
de öfriga mom:n i 2:dra punkten, till följe af R. o. Ad:s
ronde mom. litt. a) fattade beslut, böra förfalla.
Ropades ja.
16 H. i7
i3o
Den 7 Kovemlicr f. ui.
Hl' Ribbing, Bengt, uppläste följande:
Emot 2:ne af de beslut, sorn i sista plenum fattades,
anhåller jag att få till prot. reservera mig.
Det lörsta: att med föredragningen af SlatsUlsk:s betänk.
]\r:o 345 skulle uppskjutas, intilldess prot.utdr, derom
från de andra Stånden hunnit inkomma.
Det andra: innehållande afslag på litt. a) nf 2:dra punkten
uti StalsUlskrs betänk. Niis 170 och 326 hvilken, med vissa
undantag, tillstyrker indragning af alla indelta räntor och
kronotionde, som ära anordnade lill staters och corpsers aflöning
eller särskildta verk oell inrättningar rn. fl. behof,
hvilka sedan skulle ersättas af contanla löner och anslag.
Jag reserverar mig så väl emot de förbisedda äfventyrliga
följder af dessa beslut, som emot dem, hvilka jag tror dermed
vara åsyftade, nemi. att igenom det första beslutet hindra
statsreg!er:ns definitiva afslutande så länge, att med stöd
af ion §:n Reg.Fln, den nu gällande bevillningen, såsom
rundligare tilltagen än den tillämnade nya , skall kunna
blifva gällande äfven för nästa år, hvarigenom den skattdragande
allmänheten ännu längre blifver beröfvad åtnjutandet
af den billiga oell af behofvet länge påkallade lindring
i skattebördor, sorn var densamma elier 26 års oafbruten
fred af välsinnade och om behofvet väl underrättade representanter
tillämnad.
Den tacksamhet och välvilja, som R. St. af sina hufvudman
genom åstadkommandet af en sådan lindring, hehöft
förvärfva för alt någon gång kunna öfvertyga desamma, alt
icke endast hårdare beskattning blir frukten af representationens
öfverläggningar och beslut, hade, efter hvad jag föreställer
mig, varit angenäm att både få visa och emottaga;
men R. o. Ad:s majoritet har nu med nyssnämnda beslut
aflägsna! möjligheten häraf. Den är dock ej att förakta, ritan
fasthellre alt eftersträfva, emedan den i dubbelt hänseende
befordrar Rikets sannskyldiga nytta.
Det andra beslutet, hvars motsats länge varit af nationen
önskad och efterlängtad, och hvilken skulle jemna många
obehagliga förhållanden emellan räntegifvare och räntetagare,
ådagalägger tydligt och otvifvelaktigt rätta halten af
de s. k. enkla och öppna ömhetsbetygelserna för folkets väl,
hvarmed man som oftast trakteras, och hvilka icke kunna
realiseras för det obotliga StalsUtsk:s envishet att icke inde
skattdragandes fickor vilja ulassignera allt hvad som åstundas.
Det ur möjligt att SlatsTJlskls betänk., som af Bondeoch
BorgareSt:n redan är bifallet, äfven bifalles af PresteSt.
och slutligen af Konungen sanctioneras, derföre ali dess
välgörande följder icke gerna kunna af den, som vill se,
förbises. Ett kortare uppehåll med den goda sakens framgång
skall i vidrigt fall ändå icke så mycket gräma mig,
som icke fastmer, att Konungen och Hans rådgifvare genom
Den 7 November f. m.
den ando, som uppenbarar sig vid fattande af de för folket
v ig tigasto besluten, sällas ur stånd att kunna utröna någon
saker majoritet för representationen hvarpå de bade att
grunda sina åtgärder till befrämjande af folkets förkofran
och belåtenhet. I det stället komma båda statsmakterna att
fortfarande blifva föremål för allmänhetens både förtjenta
och oförtjenta missnöje och klander, hvartill jag hade önskat
att R. o. Ad:s majoritet icke varit orsaken. Jag vill
åtminsone icke räknas till det antal, som på delta sätt söker
att öfvertyga mina landsmän om R. o. Adis välvilja och
bemödande att befrämja landets väl. Förgäfves lära mina
önskningar och åtgärder hafva var i t, att söka förena det
som aldrig bort, till förekommande af landets olycka, vara
åtskildt. — Ilar spelas dock för högt spel, mine herrar!
Representautkallet är v ig lig t och ansvarsfullt. — Det är hög
till att sansa sig. — ålen om så olyckligt skulle vara, att
samma förstörande eleinemt fortfarande kommer att verka
vid fattandet af de för landet vigtiga beslut, som under närvar.
riksdag ännu äro oafgjoida; så lärer ingen annan utväg
återstå, än att stridande, för hvad rätt och godt är,
tröstefull t och tills vidare afbida det af en historieskrifvare
bemärkta 5o-tal af år och hvad sorn under det sedan 180g
genom nu brukliga behandlingssätt af allmänna ärenden, kan
inträffa.
Ur Munck af Rosenschöld började uppläsa en reservation
i eli annat ämne än det nu föredragna, men alli
röts af Hr Landtm. , som anmodade honom att dermed
uppskjuta tills det nu föredragna målet blifvit till slut
pröfva dt.
Gr. Spens, Carl Gustaf: Äfven jag anhåller att få
till prot. reservera mig emot det beslut R. o. Ad. i sista
plenum fattade, i afseende på StatsUlskts ifrågavur. betänk,
andra punkten litt. a.) Jag ansåg mig vid detta tillfälle icke
böra öka antalet af dem, som talade, emedan skälen för bifall
af Utskts förslag till fullo utvecklades och anfördes af
andra talare. Med ledsnad hörde jag, att älven denna fråga
till en stor del ådragit sig en politisk färg. Jag hörde
yttranden i detta afseende, sorn gålvo anleda, till en sådan
förmodan, och alt jag icke bedrog mig, visar utgången af
voteringen. Jag reserverar mig nu i det hopp, att tiden en
gång skall återföra i R. o. Ad:s minne nödvändigheten att
taga folkets behof mera i betraktande.
3 : d j e punkten.
Gr. Horn: Jag tog mig nyss friheten alt yrka, det äfven
hela denna punkt matte föl bigas eller läggas til! handlingarna,
såsom alldeles förfallen, emedan ett antagande deraf
skulle stå i strid med hvad R. o. Ad. redan beslutat,
och ett föi kastande af densamma torde jemväl vara öfverflödigt.
D c ii 7 November f. m.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, det lian ansåg det vara
sin pligt att icke förbigå någon punkt; men hade hans
afsigt varit att hemställa, om K., o. Ad. ansåg denna punkt,
till följe af Ståndets förut rör:de mom. litt. a) i 2:dra punkten
fattade beslut, böra förfalla; och framställde Hr Landtm,
härefter en sådan proposition.
Ifopades ja.
4: d e punkten.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att denna punkt i de
flesta afseenden vore oberoende af Ståndets förnt fattade
beslut, hvarföre Hr Landtm, nu föredrog den till pröfning.
Frih. Gederström: Denna punkt är visserligen, på
sätt Hr Frih. o. Landtm, yttrat, såvida beroende af R. o.
Ad:s fattade beslut, angrde litt. a) i 2:dra punkten, sorn här
är fråga om formen för markegångssättningen; men då här
inträffar att Utsk. föreslagit ”att RiksSl:ns deputerade, hvilka
på hittills vanligt sätt utväljas, likväl, utan nu stadgad
fördelning af visst antal räntegifvare och räntetagare, sammanträda
inom första hälften af Februari månad för att
etc,” vill jag anhålla att få fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet
derpå, att då den enda verkliga controllen, att markegångspriset
skall blifva ett uttryck af hvad prisen verkligen
äro, består deruti alt den upprättas af både räntegifvare
och räntetagare, tillstyrker jag afslag på hvad Utsk. i denna
4:de punkt yttrat.
Gr. Horn: Jag uppstår visserligen icke för att begära
bifall till denna punkt, emedan det vore fullkomligt inconseqvenl
handladt af mig, sedan jag nödgats begära afslag på
de öfriga punkterna, hvilka alla äro författade i sammanhang
med 2:dra punkten litt. a), hvilken R. o. Ad. afslagit;
men jag har begärt ordet i anleda, af Frih. Cederströms
yttrande, för att få förklara, det jag alldeles icke kan
inse, att det stadgande, som nu är gällande, nemi. alt vid
markegångssättningen hälften af de deputerade skola vara räntegifvare
och hälften räntetagare, innefattar någon tillförlitlig
controll. I allt fall inträffar, att innehafvare af augmentsräntor
och ägare af frälseräntor hafva ett bestämdt intresse
att bevaka vid markegångssättningen, hvilken dessutom
aldrig borde hero af godtycke utan grundas på factiska
upplysningar och fullkomligt kända prisförhållanden. Jag
anser likväl vid nu inträffade förhållande rättast vara alt
jemväl afslå hvad StatsUlsk. härutinnan i betänk. N:o 170
tillstyrkt.
Gr. Mörner, Carl: I motsats till hvad Gr. Horn
yttrat, skulle jag tro det vara ganska vigligt, särdeles för
räntetagarne, att markegången sättes af deputerade, till hälften
bestående af räntetagare och till hälften af räntegifvare.
Den 7 November f. m.
13 3
Rinn har i allmänhet lågt räntetagarne till last, alt de uppsäga
spanmålen till betalning efter rnarkegången, då denna är
hög, och fordra spanmålen in natura då rnarkegången är
låg, hvarigenom räntegifvarne få mindre betalt för sin säd.
Jag tror att man kunde komma till en medelväg, just derigenom
alt rnarkegången bestämdes i fullkomlig öfverensstämmelse
med de pris, som verkligen gälla, och, för alt åstadkomma
detta, anser jag nödigt, att rnarkegången sättes af
deputerade, till hälften bestående af räntegifvare och lill
hälften af räntetagare. Jag tillstyrker derföre afslag pa
denna punkt.
Hr Lefren, Joli. Pehr: Som den 4:de punkten i
StatsUtsk:s utlåt. N:o 320 icke innehåller något, som står i
strid med R. o. Adis förra beslut i delta ämne, och der icke
framställes något annat, än en und. anhållan hos K. M.
att till nästa riksdag låta utreda det ämne, som der afhandlas,
ser jag icke något hinder för att bifalla denna punkt,
utan anhåller om propos. derå.
Frih. Cederström: Den siste värde talaren har yrkat
bifall till denna punkt derföre, att Utsk. icke ansett sig böra
föreslå någon förändring i hvad som nu är gällande, utan
stannat i följande tillstyrkan: ”att de i afseende å markegångssätlningen
nu befintliga föreskrifter må förblifva gällande
intilldess II. St. vid nästkommande riksdag blifva i tillfälle
att nödige förändringar deruti besluta; samt att R. St. mätte
hos K. M. i underd. anhålla, att, då erfarenheten ådagalagt
nödvändigheten deraf, alt markegångssättningen framflyttas till
sådan tid, då prisen hunnit blifva mera bestämda och stadgade,
än vid den tid, då samma förrättning för närvar, äger rum,
K. M., sedan vederbör, blifvit hörde för utredande om och
i hvad mån hinder för berörde förrättnings framflyttande
må kunna möta, täcktes nådigt förslag i ämnet till R. St.
framställa/’ Den siste talaren har förgätit, att denna framställning
icke kan verkställas, utan rubbning i enskild rätt,
förrän räntorna äro Kronan förbehållna, och att Ulsk:s förslag
redan förfallit: ty uppsägning af räntor skall ske före
Thomae-dag, men kan icke verkställas vid denna lid om markegångssättningen
skulle ske i Januari eller Februari. Af
sådan anledn. är det yrkande, jag förra gången gjorde örn
afslag å denna punkt, ganska riktigt, och jag vidhåller det
nu. Jag åberopade då endast hvad Utsk. föreslagit i 2:dra
mom. af 4:de punkten uti utlåt. Nio 170, som innehåller
syftningen dit Utsk. velat komma, nemi. alt få de särskildta
Ståndens deputerade sammansatta, utan att hafva räntetagare
med vid pi isens bestämmande. Delta står i sammanhang
med afsigten att kunna nedsätta markegångspriset till
hvad belopp man behagar och derigenom göra sig fri från
räntorna. Denna skrifvelse är alldeles onyttig och länder till
intet ändamål, hvarföre jag begär afslag å denna punkt.
134
D e n 7 November f. m.
Hr Lefren: Den utredning i ämnet, som begäres af
K. M., bör ju förmodas kunna omfatta liela ämnet oell således
äfven i beräkning tagas, huruvida förändring uti uppsägningstiden
kan äga rum. Jag inser icke hvarföre man
skall hindra ämnets utredning , isynnerhet som det lugnar
dem, hvilka tro att man vill hindia alla reformer, derföre
alt man icke hufvudstupa vill gä in på dem, som föreslås.
Jag tillstyrker bifall till denna punkt.
Hr von Rosen, Georg: Jag förenar mig med den
siste värde talaren uti den önskan, att StatsUtsk:s betänk,
måtte i denna punkt bifallas, och att R. St. i sammanhang
/dermed hos K. M. i underd. anhålla om hvad Utsk. i 4:de
punkten begärt. Skälet härtill för mig är, att jag ej kan
uppfinna något sämre sätt i afseende på markegångssättningen,
än det som nu finnes. Det förefaller mig nemi. omöjligt
att i detta afseende bestämma ett pris, innan priset i
allmänna rörelsen är gifvet. Markegången skall nu sättas i törsta
dagarna af December, innan man med säkerhet vet hvilka
tillgångar som finnas, oell huru stort beholvet företer
sig. Min erfarenhet är derföre, att det är likasom alt slå
raffel, då man skall sälta markegången. Förlätlningarne säga
för öfrigt, att hälften af de deputerade, som skola sätta
markegången, måste vara räntegifvare och hälften räntetagaie.
Delta är åtminstone i Christianstads län omöjligt att
verkställa. BorgareSt:s ledamöter äro hvarken iäntcgifvare
eller räntetagare; R. o. Ad:s ledamöter äro jemväl ofta hvarken
det ena eller andra; presteme äro visserligen räntetagare
emedan de hafva tionde; och slutligen äro liondeSlts
ledamöter räntegifvare. — Jag tror icke alt detta stadgande
egentligen tjenar till någonting, isynnerhet då erfarenheten
utvisar, att det icke kan tillämpas. Det är företrädesvis
i afseende på della, som jag önskade en förändring i
markegångssältningen. Jag tror äfven, i likhet med hvad
den siste värde talaren yttrat, alt det ganska väl later sig
göra, sivida frågan i sin helhet kommer alt företagas. Jag
yrkar derföre bifall till ^:<ie punkten af Utskts betänkande.
Gr. Mörner: Jag är ledsen, att jag icke kan vara ense
med den siste värde talaren i afseende på hans önskan,
att delta betänk, måtte vinna R. o. Ad:s bifall i denna del.
I afseende pä markegångssältningen torde jag lå erinra, hvad
visserligen Hr von Rosen vet, äfvensom öfrige talare, alt
markegången sättes lör det förIJutun året, och dä bör man
i November månad ganska väl känna de pris, sorn varit gallande
under året. Det är visserligen sanni, att 2:ne månader
af året ännu återstå; men man bör dock vid den liden
kunna förutse prisen. I alla fall möter den svårighet emot
markegång» ns sättande i Januari eller Februari månad, att
derigenom lördröjes lidea för räntetagare att undfå sina löner
för det lörllutua året, hvilka de likväl uio berättigade
D e ti J November f. m.
att erhålla i början af det påföljande. Jag kan således icke
inse något skäl till, eller rättvisa uti, att förändra nuvar.
förhållande, hvarföre jag förenar mig om den propos. Frih.
Cederström begärt.
Frih. Cederström: Jag hade icke trott alt man behöfde
vara särdeles vidlyftig i sina yttranden i delta ämne,
då man vid återreinissen af första betänk, varit det och dä
bestämdt upplyst frågans verkliga förhållande. I afseende
på markegångens sättande och tiden derföre hade jag den
äran att då för R. o. Ad. uppläsa Kammar-collegii und.
lill. lill K. M. i anleda, af R. St:s vid sista riksdagen addina
skrifvelse i detta samilia ämne. Uti delta utlåt, har collegium
u t red t hela förhållandet med denna fråga, hvilken
nian nu begärt ånyo skola utredas. Della hade CJlsk:s ledamöter
haft tillfälle att inhemta, om de behagat läsa de
handlingar, hvilka åtföljde återremissen från II. o. Ad , och
jemväl om de läst de handlingar i ämnet, som kommo från
K. M. Uti detta utlåt, finnes upplyst hvilka lagföiändringar,
som först borde ske, oell likaledes visas omöjligheten af,
alt, med bibehållande af ömsesidig rätt emellan räntetagare
och räntegifvare, framflytta liden till Januari eller Februari
månad, med mindre än att uppbördsstämmorna nedflvltas
till Juli månad och lagen ändras om stämmo- och afradsdagar.
Derjemte kan man inhemta af samma utlåt, hvilka
förhållanden skulle genom en sådan förändring uppkomma i
och för debiteringen och controllen af uppbörden, äfvensom
i afseende på räkenskapernas afslutande och levison. Man
hade bort minnas, att jemte det coll:m redogjort för omöjligheten
att antaga R. St:s begäran, collini tillika visat, att
långt ifrån alt det vore tjenligt framflytta tiden för markegångssättningen,
vore det skäl att tillbakaflytla den till de
lörsta dagarna af October, på det att uppbördsboken måtte
kunna vara fullständigt uträknad och upprättad, samt en
lid derigenom lemnäs åt uppbördsmännen till uppbörden,
hvilket nu är rent af omöjligt, så länge första uppbördsslämman
börjades i November månad. Collini har derjemte
lill K. M. i und. hemställt, huruvida icke markegångssältuingen
borde vara ett medium af det pris, sorn gällde de 3
sista månaderna af det föregide året och de 9 första af det
pågående året. Delta medelpris skulle uträknas af deputerade
med biträde af landsconloret, pris-kuranlerne verificerade
af Pröfnings-comiteen. Allt delta lärer således vara utredt,
oell någon ytterligare utredning torde derföie icke behöfvas.
Att lugna sinnena med en und. skrifvelse lill K. M., innefattande
begäran om utredning af della ämne och derigenom
nödga embetsman att ånyo upprepa hvad de förut anfört,
det finner jag för min del vara ganska illa betänkt.
Jag förnyar min anhållan om afslag å denna punkt.
Gr. Posse, Fredr. Salomon: Uti största delen af
i36
Den - November f. m.
hvad jag kunde hafva att yttra är jag förekommen af Hrr
Lefrén och von Rosen. Det må vara, att olika localförhållanden
medföra olika önskningar; men jag får likväl stiga,
att uti den ort jag bebor, der den största sädeshandeln verkligen
äger runi, är det svårt för läntetagare och räntegifvare
att till November månad bestämma prisen. Uttröskningen
af säden sker derstädes ganska sent, och i följd deraf
begynner sädeshandeln först längre fram på året. Det är
af denna orsak jag för min del tillstyrker framflyttning af
tiden, såsom Utsk. föreslagit, och för att ej onödigtvis upptaga
R. o. Ad:s tid med alt säga hvad redan är yttradt,
förenar jag mig med ofvannämnda talare. Jag får likväl tillika
nämna, att 0111 man skulle anse, hvad jag ej vill bestrida,
att sådant skulle medföra förändring i liden för redovisningen,
så tror jag det ej skulle vara någon omöjlighet.
Hr von Hohenhausen, Carl Ludvig: Jag får lill
alla delar förena mig med Frih. Cederström och Gr. Mörner.
Jag tror alt här är icke endast fråga 0111 räntegifvarnes commodile'
och fördel, det torde vara äfven så väl fråga om indelningstagarnes
fördel, om också commodite'en icke kommer
i fråga. Att räntetagarne skola vänta lill Januari månad
för att få veta om räntégifvarne skola lösa säden eller icke,
tyckes vara obehörigt. Räntetagaren får sin lön för det år,
som är förflutet, och det synes då vara skäl, att lian vid
detsamma årets slut får veta hvad lian har att påräkna.
Jag tror dessutom, alt denna fråga har djupare afsigter, än
som synas på ytan, och får således begära afslag å denna
punkt.
Hr Le fre'n: Det kan val hända, att förslaget har djupare
rötter, än de som nu synas; jag har sett samt anmärkt
dem och är icke okunnig om hvad följd betänk., sådant det
är framstäldt, kan hafva. Jag har jemväl uttalat min öfvertygelse
ang:de detta och bryr mig föga om hvad derom
säges; men jag tror icke det vara skäl att söka förhindra
vidare utredning af denna fråga. — Jag vill exempelvis
nämna, alt det kunde vara möjligt alt afhjelpa saken derigenom,
alt man till norm för markegången tog medelpriset af de
5 iöregide årens markegångar. Då vore man i tillfälle attnär
som helst börja debiteringen, uppbörden och redogörelsen
samt måhända kunna afstilla räkenskaperna. Denna utväg vore
visserligen möjlig. Jag säger icke, att den är god, men bättre,
och bör blifva föremål för utredning. Hvarföre skall
man afklippa ett ämne, som är af vigt, derföre att man tror
sig se syftningar i detta betänk., som äro oväntade. Jag
tillstyrker bifall lill denna punkt.
Hr Printzensköld: Då jag, lika så mycket sorn någon
annan, anser det vara af största vigt, att hvarje ärende
fullständigt utredes och betraktas, kan jag naturligtvis icke
vara
Den 7 November f. m.
i37
vara emot den lind. skrifvelsen, sora nu är föreslagen, ehuru
den äskade utredningen af denna fråga måhända redan
är, på sätt Frih. Gederström upplyst, så fullständigt verkställd,
att något vidare i den saken icke torde vara att säga;
men jag ber att få fästa uppmärksamheten på första perioden
af Utskts förslag, hvilken jag för min del icke kan
bifalla. Der står nemi. föreslaget att R. St. skulle besluta
"att de i afseende å markegångssättningen nu befintliga föreskrifter
må förblifva gällande, intilldess R. St. vid nästkommande
riksdag blifva i tillfälle att nödiga förändringar
deruti besluta." Jag tror icke att R. St. behöfva besluta
hvad som ovillkorligen följer af sig sjelft, och tror icke heller
att Ständerne äga rättighet att säga i beslutet, att detta
skall vara gällande endast till nästa riksdag. Jag anhåller
således, att den första perioden måtte utgå och att R. St.
matte anhålla om den utredning, sora sednare perioden innehåller.
Vid della tillfälle ber jag att få upplysa, det markegångssättningen,
då den sker i första dagarna af November
månad, icke är så omöjlig att verkställa efter sädesprisen,
som man föreställer sig. Man bör äfven komma ihåg,
att den gäller för det årets räntor, under hvilket markegångssättningen
sker, såsom Gr. Mörner förut nämnt. Man
har således tillfälle alt från början af det året göra sig underrättad
om hurudana prisen varit, och derefter lämpa
markegångsprisets bestämmande. Jag medger att en olägenhet
åtföljer denna prisbestämmelse, i så måtto, att det föregide
årets markegångstaxa måste äfven för det kommande uret
vara gällande, ifall tvister uppkomma om prisen för året
och parlerne icke vilja sig derom förena; men dessa tillfallen
äro dock få och af mindre betydlig olägenhet i jemförelse
med hvad som en förändrad tid för markegångssättningen
skulle medföra i afseende på uppbörden m. m. Då
man nu erinrar sig, att svårigheterna för bestämmandet af
de rätta prisen icke äro så stora, som man framställt, skulle
jag förmoda alt den nu ifrågasatta skrifvelsen är föga af behofvet
påkallad.
Gr. Horn; På det att R. o. Ad. icke måtte riskera någonting
af de dolda afsigter, som här blifvit förespeglade,
och i följd af den paniska fruktan, som från ett visst håll
visat sig, tror jag det bäst vara, att R. o. Ad. afslår denna
punkt, emedan den nu icke är af vigt, då icke fråga är om
antagande af hela det af StatsUtsk. föreslagna systemet, hvilket
R. o. Ad. redan afslagit.
Gr. Frölich: Jag skulle gerna hafva viljnt förena mig
med min värde vän Gr. Horn, om jag icke verkligen funnit
det af Hr Lefren antagna motiv så beskaffad!, att jag måste
med honom i allo instämma om nyttan afen sådan und.
skrifvelse, för att bibehålla det lugn, som kari uppstå deri16
H. 18
138
Den 7 November f. m.
genom, att denna fråga utsältes till en sednare tids behandling.
Detta motiv röjer en djup politik vid behandlingen
af alla vigtiga ärenden, och denna behandling inom RiksStrn
kan, såsom en talare nyss yttrat, liknas vid att slå raffel;
men politiken må dock vaka öfver att icke lugnet genom
sådana åtgärder störes, då man nu vill uppskjuta ärendet till
en ny tid. Jag ber R. o. Ad. besinna, att då isynnerhet
Kammar-collegii President icke synts vilja neka, alt en skrifvelse
möjligen skulle kunna tillåtas, fastän den varit honom
emot, så måste ärendet derigenom få åtminstone någon utredning,
och vi derigenom komma i tillfälle att icke helt
och hållet förkasta en fråga, som vidalia riksdagar jag minnes
varit föremål för R. Sfs öfverläggningar.
Frih. Cederström: Då jag af de yttranden, som här
af några ledamöter blifvit afgifna, finner att R. o. Ad. helt
och hållet förgätit hvad sorn vid återremissen af betänk. N:o
170 blifvit anfördt, just i afseende på denna fråga, genom
uppläsande af Kammar-collegii und. utlåt., afgifvet i anledn.
af R. St:s anhållan i delta ämne vid sista riksdag; så anhåller
jag att få i minnet återföra detta, genom uppläsande
af detsamma, hvarigenom till och med Hr Lefre'n bör finna
att frågan är utredd äfven isina detaljer. Detta und. utlåt.,
som Utsk. haft del af, men icke behagat läsa, åtminstone
icke referera, lyder sålunda:
Frih. Cederström uppläste nu åtskilliga delar af Kammar-collegii
ifrågavar. und. utlåt., hvilket finnes intaget tili
R. o. Ad:s prot. vid denna riksdag för den i5 Juli f. m.,
Häftet io pag. 42; hvarefter Friherren yttrade:
Härigenom skulle jag förmoda, alt Hr Lefre'n blifvit öfvertygad
derom, att frågan verkligen är utredd, och att den
föreslagna und. skrifvelsen är, lindrigast sagdt, öfverflödig.
Jag förnyar min begäran om afslag ä denna punkt,
Hr von Hartmansdorff: Hr Printzenskölds an
ni
ärkn. vid förra delen af den nu föredragna punkten i betänk.
N:o 326 torde hafva öfvertygat R. o. Ad. om olämpligheten
deraf, att lill K. M. ingå med en und. framställning
alfattad i de föreslagna ordalagen ang:de den sednare
delen af Utsk:s tillstyrkande, hvilken blifvit af Hr Lefre'n
och andra talare förordad, mäste jag yttra detsamma, som
Hr Printzensköld sagt om den första. Jag anser den olämplig.
Att en förändring i närvar, markegångssättning är önsklig,
bestrider jag ingalunda. K. M. har ofta erfarit, att den
är nödig, och Ständerne aro af samma mening; men i den
föreslagna und. skrifvelsen säga Ständerne ungefär följande,
ehuru med andra ord: ”Vi önska förändring, men vi
veta icke hvilka svårigheter, som möta. Vi kunna ej uppgöra
något förslag till det, sora är bättre än nuvar. förhållandet.
Hjelp oss, skaffa underrättelser och gif oss ett förslag!’—
Underrättelserna äro redan anskaffade, på sätt Frih.
Den 7 November f. rn.
Cederström yttrat arne gånger och upplyst 2:ne gånger.
En önskan i detta fall är följaktligen alldeles onödig. Att
Ständerne skulle hos K. M. begära hvad som redan är undfänget,
mätte icke vara i sin ordning. Dernäst skulle man
begära ett förslag. Det underdåniga utlåtande, som Frih.
Cederström uppläst, har visat öfverlygande, åtminstone fölling,
alt olägenheterna af den åsyftade förändringen öfverväga
fördelarna. Utlåtandet derom är afgifvit af det embetsverk,
som egentligen har med verkställigheten alt göra.
Huruvida räntetagare och räntegifvare skulle anse sig bättre
belåtna, äri Kammar-coll:m, är så mycket osäkrare som
RiksStms olika beslut härutinnan tyckas bevisa motsatsen.
Det är redan upplyst af Kammar-co!l:m, att både allmänna
lagens stadganden , transportmöjlighet m. m. äro emot förändringen.
All då gå in till K. M. med en und. skrifvelse
och begära så till sägande det ogörliga, hvad innebär det
annat, än förberedelse alt vid en kommande riksdag få kasta
skulden på Regeringen, för det hon icke kan åstadkomma
det omöjliga, som R. St. sjelfve icke förmått. Detta är ingalunda
afsigten hos min värde vän, som tillstyrkt skrifvelsen,
derom är jag öfvertygad; men jag befarar att påföljden
af en sådan skrifvelse blefve den jag sagt, och det vill
jag ej underhjelpa. Så länge hufvudsaken är i sitt gamla
skick, det vill säga, så länge räntepersedlarne fortfara, torde
det vara svårt att finna något bättre sätt till deras värdering,
något som är riktigare eller verkställbarare, än det
som nu äger runi. När nu al StatsUtskrs ledamöter sjelfve,
en åtminstone yrkat afslag å denna punkt, vet jag icke
hvarföre R. o. Ad. skulle sälta sig deremot. Jag instämmer
med dem, som begära ogillande.
Uppå derefter framställda särskilda propostr fann R.
o. Ad. förra delen af denna punkt, ända till och med orden
” nödiga förändringar deruti besluta” böra förfalla, till
följe af R. o. Ad:s ronde i:dra punkten fattade beslut,
samt afslog den, återstående sednare delen af denna /[:de
punkt.
5: te punkten.
Frih. Gederström: Utsk. har här föreslagit en uppbördsstämma,
som skulle inträffa på den årstid, då landtmannen
är som brådast sysselsatt med skörden. Det är
nemi. bekant, att landtmannen under September och October
månader icke har tillfälle att införa sina varor till
försäljning, utan är då som bäst sysselsatt med inbergande
af grödan och lackar sin Gud alt få vara hemma. Han alvid
denna tid af året minst sladd med penningar, som han
kan för andra utgifter undvara. Jag afstyrker derföre allt
afseende på detta Ulsk:s förslag. Det hade varit önskväidt
om Utsk. i anseende lill de svårigheter, som för räntegifvare
uppstå derigenom, aLt endast en uppbördstermin finnes
Deli j November f. m.
om året, hade föreslagit, hvad som varit framställdt anglde
bestämmandet af flera sådana uppbörds terminer, till och
med månadtliga, hvilka hade kunnat verkställas med vida
fullkomligare god troi ier. Men det enkla häri verlden är det
inan vanligen icke vill förstå; det invecklade deremot begripa
alla. Jag tillstyrker afslag å denna punkt.
Hr Printzensköld: Vid jemförelse af Ulsk:s betänk.
N:o 170 med detta sednare, nu till pröfning, förevar, utlåt.
N:o 326, finner jag, att Utsk., med frånträdande af dess förra
afstyrkande å motionen i denna del, deremot i det sednare
utlåt, tillstyrkt bifall å densamma. När man upprättar
förslag och tillstyrker dess antagande, skulle jag tro alt
föista villkoret derföre är, att förslaget är verkställbar!.
Det är också dens skyldighet, som framställer ett sådant förslag,
aft betänka ett sådant förhållande. Huruvida detta är
händelsen med Utsk:s tillstyrkan, lemnar jag derhän och jag
tror mig kunna bevisa motsatsen. Vi veta alla, att innan
någon uppbörd kan börja, måste de afgifter, som skola upphoras,
vara bestämda. Vi veta också, att, enligt gällande
författningar,' hvilkas upphafvande StatsUtsk. icke föreslagit,
skall uppbördsboken så väl för städerna som för landet
upprättas oell till K. M:s Bef:h:de inlemnas, för att genomses
och granskas i landscontoret, hvarefter K. M:s Bef:h:de
befordrar uppbörden till verkställighet. De utskylder, som
Utsk. föreslagit att uppbäras i September månad, äro till
största delen sådana, som utgå under namn af bevillning.
Innan dessa utskylder kunna blifva kända till deras belopp,
mäste all taxering, så val å landet som i städerna hafva
försiggått, samt Pröfnings-comite'en hafva verkställt taxeringslängdernas
granskning. Det lärer icke heller vara obekant
för någon, .åtminstone icke för någon annan än StatsUtsk.,
att dessa förrättningar omöjligt hinna slutas förrän i Augusti
månad. Sedermera skola de granskade taxens-längderna
tillställas vederbör., nemi. uti städerna stadscasseureu och
på landet härndsskrifvaren, hvilka åter skola upprätta och
till K. M:s Bef:h:de insända uppbördsböckerna samt efter
dem utskrifva debetsedlarne för att tillställas de skattskyldiga.
Om nu uppbördsslämman skall hållas i Semptember
eller första hälften af October, frågar jag huru allt detta
blir möjligt att verkställa? eller skola häradsskrifvare» och
stadscasseureu måhända blott hafva en dag på sig att upprätta
uppbördsboken och utskrifva debetsedlarna? Jag tror
att man bör lämpa det ena efter del andra, så att det blir
möjligt för uppbördsmannen att kunna indrifva uppbörden.
Jag anser förslaget alldeles förhastadt och olämpligt samt
vittnande 0111 den iinga sak-kännedom StatsUtsk. sig förskaffat,
hvarföre jag tillstyrker afslag å denna punkt.
Gr. Horn: Det har af den siste värde talaren blifvit
ttllräsnadt StatsUtsk. en complett okunnighet rör;de upp
-
Dcu 7 November f. m.
bördsverket, och detta skulle synas i det omogna och overkställbar^
förslag, som i detta afseende blifvit framstäldt till
R. St:s antagande. Den värde ledamoten, som så förklarat
sig, skulle kanske tro sig derigenom hafva af StatsUtsk:s
ledamöter framkallat någon förklaring inom detta Stånd.
Jng får likväl förklara, att något sådant yttrande om StatsUlsk:s
större eller mindre kännedom af förhållandet i detta
fall, anser jag mig icke befogad att afgifva. StatsTJtsk. har,
såsom jag vågar försäkra, icke så lättsinnigt behandlat dessa
frågor, och trott sig inse möjligheten af en förändring i Hilvar.
förhållanden. En annan värd ledamot har här i dag,
liksom i sednaste plenum riktat en anmärkn. emot StalsUtsk.
för något, som Utsk. icke tillstyrkt. Frih. Cederström
har nemi., rörde uppbördsstämmans utsättande i September,
förklarat, att det vore omöjligt för jordägarne att vid denna
årstid ingå i sådana liqvider. StatsUtsk. har likväl bestämdt
förklarat, att det icke är jordägare, som skola vid denna
uppbördsstämma erlägga sina utskylder, utan att det är lösa
personer, nemi. sådana, som äro i lika cathegori med
tjenstehjon och flytta om hösten samt vanligen göra mycket
besvär vid uppbörden, genom sin okända vistelseort. Inom
StatsUtsk. uppstod således den tanke, att då 2tne uppbördsstämmor
voro nödiga, kunde man lämpligtvis fördela dem
emellan så qvalilicerade personer, som nu blifvit af Utsk.
föreslaget. Likaledes tror jag, att det låter sig göra, att så
förändra uppbördsstämman i städerna, såsom Utsk. föreslagit,
nemi. att dea flyttas till September månad, genom att
snccessive tillbakaflyttas med en månad om året. För min
enskilda del anser jag öfverflödigt att för denna gång äska
bifall lill hvad Utsk. föreslagit i denna punkt, emedan jag
numera anser det likgilltigt, om R. o. Ad. bifaller denna
punkt eller icke.
Hr Printzensköld: Jag förenar mig med Gr. Horn
i den anmärkn., han gjort emot Frih. Cederströms sednaste
framställning, hvilket jag uraktlät, då jag förra gången hade
ordet. Till svar på hvad Gr. Horn anfört röride vigten
deraf, att utskylderna skulle kunna om hösten uppbäras af
de personer, som då flytta från den ena orten lill den andra,
får jag derjemte nämna, att desse personer utgöra en ojemförligt
liten del mot dem, som skulle Lomma att på andra
uppbördsstämman erlägga sina utskylder. Hr Grefven
torde erinra sig, att fastän ombyte af tjenstefolk äger rum ,
så verkar det icke på uppbörden, emedan husbonden svarar
för tjenarens utskylder. Denna uppbördsstämma skulle således
icke hafva afseende på andra, än sådana lösa personer,
hvilka icke hafva någon egentlig bostad, och som derföre att
de vid mantalskrifningen finnes på orten, ovillkorligen måste
der skaltskrifvas. Huru stort antal de utgöra lemnar
jag derhän. Jag har redan nämnt, att antalet är ringa, och
för att bevisa huru litet Slaten lider genom det som af des
-
Den 7 November f. m.
sa personers utskylder icke ingår vid nuvar. uppbördsstämmor,
bör jag upplysa R. o. Ad. derom, att under loppet af
år l838 bär summan af kronoutskylder som af Kammarrätten
blifvit till afskrifning beviljade för sådana personer,
sorn flyttat från en ort till en annan, utan att kunna upptäckas,
utgjort i53i r;dr sk., och deraf minst -Jtdel eller
ungefär 5oo r:dr för sjömän, som begifvit sig lill utrikes ort
och icke vid uppbödsterminen återkommit till fäderneslandet,
hvilka restantier måste blifva enahanda, ehvad uppbördsstämman
blir i September eller någon annan månad,
ty sjöfarten lärer ej deraf kunna lida något hinder. Detta
bevisar att en särskild uppbördsstämma för dessa personers
utskylder är alldeles onyttig och ändamålslös, emedan ett
så ringa belopp derigenom skulle inflyta, att statsverket deraf
icke hade någon synnerlig fördel, utan enda påföljden
blefve ökadt arbete och besvär för dem som besörja uppbörden,
hvarföre man också numera borttagit den uppbördsstämma,
som tillförene hållits i November och December
månader.
Hr von Rosen: Jag gillar för min del syftningen af
StatsUtsk:s betänk, i denna del. Onekligen skulle allmänheten
vinna derpå att särskilta uppbördsterminer funnas,, så
att icke bela uppbörden behöfde gå ut på en gång. Erfarenheten
har visat, att ehuru den provins, der jag bor, troligen
har lika om icke större tillgångar än många andra
provinser, så inträffar likväl tiden efter uppbördsmöte! en
stagnation i allmänna rörelsen och brist på circulerande
mynt. Det vanliga förhållandet inträffar icke gerna, förrän
en tid efteråt, då skatterna åter inkommit i rörelsen.
Men jag tror, atl del sätt, hvarmed StatsUtsk. velat afhjelpa
detta, icke är användbart, såsom jemväl Frih. Gederström
och Hr Printzensköld redan yttrat. Det är omöjligt för uppbördsmännen
att hafva debetsedlarna färdiga eller uppbörden
så ställd, att den kan ske i September eller October
månader. Jag kan icke heller fatta hvad Utsk. egentligen
menar med de personer, ”hvilka icke äga eller annorlunda
innehafva egendom, och som befinnes i det förhållande, att
särskild debetsedel för dem utfärdas bör." Delta är en mening,
som jag icke förstår; men som jag har anledn. till den
förmodan att förslaget icke gillas, vill jag icke begära förklaring
deröfver, utan begär afslag å denna punkt.
Gr. Mörner: Utom de skäl, som Hr Printzensköld anfört,
såsom fullkomligt gilltiga för afslag på denna punkt,
får jag i afseende på de betänkligheter, som uppkommit
i afseende på hvilka personer det skulle vara, som
vid den föreslagna särskilda uppbödsstämman i September
eller October borde betala sina utskylder, blott uppläsa
hvad Gr. Spens i sin motion härom yttrat, nemi. att det
skulle vara s. k. arbetsfolk, eller sådana, som emot daglön
Den 7 November f. m.
.45
arbeta hos andra. Deraf torde synas, att det icke ensamt
skulle vara tjenstefolk, utan äfven backstugusittare, inhyseshjon
m. fl. hvilka icke hafva egen jord. Är det nu meningen
att dessa sistnämnde personer skola räknas till dem, som
borde vid den föreslagna terminen erlägga sina utskylder,
anser jag den icke Vara lämplig. Vanligen försälja dessa
personer sina producter, sitt lin, väfnader m. m. under November
månad vid marknaderna, då de kunna få sina varor
betalda, och fl ro föiut ej i tillfälle att betala sina ulskylder.
Således förfaller i min tanke det anförda skälet för
förslaget, att de skulle före nuvar. termin få erlägga sina utlagor.
Ett annat förhållande äger rum i städerna, ty der
kunna utskyIdema utgå när som helst. Man kunde således
dela frågan och bifalla förslaget i afseende på städerna;
i annat fall yrkar äfven jag afslag på denna punkt.
Gr. Spens: Jag har begärt ordet i denna fråga för att
förena mig med dem, som i sakens nuvar. skick yrka afslag
på Utsk:s förslag i denna punkt. Jag gör del för consetjvensens
skull med de beslut, som här i detta ämne redan
äro fattade. Det är nemi. synbart vid genomläsningen af
betänk:na N:is 170 och 3^6, att Utsk. i förra betänk, framställt
ett systeme i enlighet med Utsk:s åsigter, samt alt,
vid betänkts återremitterande invändningar emot nu ifrågavar.
punkt blifvit gjorde i Stånden af flera ledamöter, hvilka
förmenat att densamma bort på ett annat sätt af Utsk.
behandlas, Utsk. härutinnan ändrat sitt förslag. Det nya
förslaget utgör således, nemi. efter återremissen och sådant
det i utlåt. N:o 326 blifvit frarastäldt, ett sammanhängande
helt med öfriga delar af Utskrs tillstyrkanden i sistnämnda
betänk. Då nu R. o. Ad. redan afslagit 2:dra punkten,
får jag erinra derom, att det vore underligt om denna punkt
blefve bifallen. Jag ser icke annat, än att åtminstone den föreslagna
uppbördsstämman på landet nu skulle vara mindre af
behofvet påkallad, än i händelse Utskts förslag i andra punkten
litt. a) blifvit bifallen. Jag tror således det vore klokast
att afslå jemväl denna punkt.
5:te punkten blef af R. o. Ad. afslagen.
6:te punkten.
Hr Frih. o. Landtm, tillkännagaf, alt plenum komme
att fortsättas på e. m. kl. 6.
Gr. Posse: Då StatsUtsk:s betänk. N:o J70 var under
öfverläggning, hade jag äran att yttra mig öfver detta ämne;
men då jag finner, alt afseende icke blifvit uti utlät.
N:o 326 fästadt på dessa framställningar, nödgas jag ånyo
uppstiga för att redogöra för mina skäl, att ej vilja antaga
sistnämnda utlåtande. StatsUtsk. föreslår, att genom qvittencer,
stämplade af K. M:s Bef:h:de, bereda den säkerhet,
som nu ernås, derigenom att häradsskrifvaren, efter gällan
-
.44
Den 7 November f. m.
de författningar, bör öfvervara uppbördsstätnmorna; men,
enl. min tanka, äro dessa qviltencer icke tillfyllestgörande,
t. ex. vid ett sådant tillfälle, då uppbördsmannen uppbären
del af debetsedelns belopp, ehuru icke hela summan. Han
skulle då afgifva ett interimsqvittens, hvilket naturligtvis
icke bief det stämplade qvittenset, och äfven om han skulle
på detta sednare afskrifva hvad som blifvit betaldt, samt
derpå lemna ett särskildt qvitto, tror jag ej att de skattskyldige
dermed skulle vara belåtne. Jag skulle således tro,
att om uppbördsmannen ville göra underslef, vore sådant
lättare än förut; han kunde nu möjligen redovisa vida mindre
summa, än han verkligen mottagit. På denna grund
bestrider jag förslaget. Dessutom åligger det ju den skattskyldige
att vid uppbördsstämma., betala, och om han underlåter
detta, är besväret endast att, sedan han betalt debetsedeln,
söka häradsskrifvaren och få dennes annotation
på qvittenset. Genom det stadgande, som nu finnes, att häradsskrifvaren
skall inberätta huru mycket som betalas af
uppbörden, är det möjligt för K. M:s Bef:h:de, hvad äfven
är hans skyldighet, att kunna göra sig underrättad, huru
stort belopp kronofogden upphurit; men efter nu föreslagna
sätt, torde det blifva omöjligt. Jag vill namna alt jag visserligen
icke har sådana kronofogdar i det mig anförtrodda
län, för hvilka jag behöfver frukta, men man bör vara försigtig.
Jag tillstyrker derföre afslag å denna punkt.
Or von Rosen: Utsk. har icke fästat afseende på de
anmärkntr, som mot förslaget i betänk. N:o 170 blifvit afgifna
vid återremissen, enär Utsk. vidhållit förslaget jemväl
i utlåt. N:o 326. Det må tillåtas mig att vara lika envis
och påstå att de gjorda anmärkningarna äro gällande, hvarföre
jag tillstyrker afslag. Utsk. har hemiat en ledning till
sitt förslag från uppbördssättet inom Stockholms stad. Jag
skulle hafva önskat ett annat skäl, ty förhållandena här och
annorstädes äro mycket olika. Mig är åtminstone sagdt, att
ingen uppbördssumma, som utgör 10 r:dr, aflemnas till uppbördsmannen
utan insattes i banken. Sådant är förhållandet
icke på landet, ty der tager uppbördsmannen emot penningarna,
suraman må vara huru stor som helst. Jag befarar
att den controll, sorn nu finnes, skulle i betydlig mån minskas,
i händelse det sätt, som i Utskts förslag åsyftas, skulle
antagas, och jag trotsar någon landshöfding eller något
landscontor, att .4 dagar efter uppbördsmöte! kunna bestämdt
säga hvad som influtit. Deremot måste nu uppbördsmannens
uppgifter verificeras af häradskrifvarens contraräkning,
och de måste vara i samråd, om de skola kunna
bedraga. Om uppbörden ensamt beror af kronofogdeu, titan
häradsskrifvarens annotation, förutser jag, att ganska betydliga
summor skola kunna inflyta, utan att det kan con
trol
-
Dea 7 November f. m.
i45
trolleras. Det torde således vara nödvändigt alt denna controll
existerar. Vi hafva en ledamot inom delta Hus, som
luin upplysa, att der upphördsmännen controlleras genom
häradsskrifvare, äro restan lierna mycket mindre än der en
sådan conlroll icke finnes. Jag tior att nian bör bibehålla
detina controll, och icke antaga nya förslag, som erfarenheten
icke vitsordat. På denna grund, och under åberopande
af hvad jng vid återremissen anfört, yrkar jag afslag å
denna punkt.
Hr Printzensköld: Om jag å ena sidan finner det
mindre underligt, att den ledamot af R. o. Ad., som gjort
denna motion, ej insett vigten af sjelfva saken, äfvensom att
lian här framburit ett förslag, som vittnar om mindre sakkännedom,
ehuru jag i öfrigt har all aktning för hans grundliga
lärdom och djupa insigter; kan jag likväl icke annat än
uttrycka min förundran deröfver, att StatsUtsk. kunnat, vid
behandlingen af denna fråga, hänföras af en hop tomma
ord, för att söka tillvägabringa en förändring i uppbördssätt,
sorn, långt ifrån att förbättra, skulle förstöra all controll
å Kronans uppbörd. Redan för mera än ett helt sekel
tillbaka insåg man nyttan deraf, att förse kronofogden,
då hail for på uppbördsstämniorna, med en person, sorn
kunde controllera honom, och hvilken, ointresserad i fogdens
fördelar, fann sådant vara med sin tjenstpligt öfverensstämmande,
samt hade sig noga bekant huru mycket han
äfvenlyrade 0111 han icke lill den embetsmyndighet , under
hvilken han hörde, ingaf underrättelser 0111 kronofogdens
uppbörd. Denne person var häradsskrifvaren. Redan år 1729
stadgade Kammar-colltin, att häradsskrifvaren skulle åtfölja
kronofogden på uppbördsstämmorna och controllera hans
uppbörd. Vidare stadgas uti 1739 års K. uppbördsregle -  mente, att häradsskrifvaren, vid tjenslens förlust, skulle
inom 8 dagar efter uppbördsstämma!) inrapportera till Konungens
Bef:h:de, huru stort belopp, som vid slämman influtit,
på det att Konungens Bef:h:de skulle äga en af ojäfvig
person leornad uppgift, lill controll på hvad fogden uppburit,
samt jemväl derföre, att, om fogden skulle uteblifva
med medlen, Konungens Bef:h:de måtte kunna inkalla honom
och tvinga honom att göra rätt för sig. Denna controll
har sedermera under tidens längd blifvit än vidare utvecklad.
Sålunda beter det i Kammar-collegii circulär år
i8o3, att häradsskrifvaren skall åtfölja fogden på alla uppbördsstämmor
och der föra ett uppbördsexlraet, deruti ali
influten uppbörd antecknas, hvilket extract skall med uppbördsboken
collationeras saint underskrifvet, af kronofogden
och häradsskrifvaren, insändas till K. M:s Bef:h:de. Genom
denna kedja af controllör på upphördsmännen är K. M:s
Bef:h:de och landscontoi et i tillfälle att följa fogden i alla
16 H. 19
Den 7 November f. m.
hans företag oell genast tillvägabringa en rättelse uti allt
livad fogden orätt handlat samt förekomma alt underslef äga
rum. Skulle mannu upphäfva alla dessa conti ol ler, Liefve
följden naturligtvis, att kronofogden, som vet alt han har
alne månader på sig alt redovisa, ej skulle vara sa nogräknad
att leverera influtna medel. Han skulle tverdom, förledd
af den frestelse till egennylta, hvarför personer, leronade åt
sig sjelfva, vid handhafvande af större pen ilin ge up p börder,
ofta äro blottställde, förledas a!t falskeligen uppgifva summornas
belopp, under förhoppning att vid redogörelse!iden
kunna godtgöra hvad han förut orätt uppgifvit; men när redogörelselerminen
intialfar, kan han icke fullgöra det, utan
är på balance och Kronan lider förlust. Det bör också betänkas,
att när kronofogden får de nu föreslagna stämplade
qviltenser i sina händer, är del lör honom icke omöjligt att
tillskapa andra och således på detta salt, utan någon fara, det
ena året efter del andra fördölja sitt obestånd. Delia hade
Utsk. bort betänka, och om sådant skett, är jag öfver!ygad
om, att detta förslag icke inkommit. För att öfvertyga en
hvar om viglen och nyttan af deri eontroll häradsskrifvare!)
utöfvar på fogden, får jag uppgifva följande förhållande, alt
under loppet af io år, räknade från 1828—-1838, har sammanräknade
balance-beloppet, som af K. Kammarrätten blifvit
faststäldt å sådana uppbördsmedel, som häradsskrifvaren
hort controllera, endast utgjort ö'2,8.^7 r:dr 3i sk. 2 rist.,
eller icke stort mera än 3ooo rldr oin året. Af denna summa
äro 24,972 r:dr 38 sk. redan inbetalda, så att Kronan
af dessa medel ej förlorat mera än 7,864 |-idr 4r 2 1:St*
eller 786 r:dr 2 sk. 4 oin arel. Det kan likväl hän
da,
att åtskilligt af dessa medel ännu kommer att inflyta,
emedan flera åtal derom af adv.fisealsembelet äro anställda,
utan alt ännu hafva blifvit bingta lill slut. Går
man åter till de balancer, som kronofogdarrie sig åsamkat å
sådana medel, hvilka icke varit häradsskrifvarens eontroll
underkastade, finner man att fogdarne, i afseende på sådan
uppbörd, varit utsatta för större frestelser och åsamkat sig
större balancer. Beloppet af dessa utgör nemi. under samma
period eller från 1828—38 4^,770 ftdr >2 sk., således
med något mindre än 1 1,000 rldr öfversk juta tide de ofvannämnda
balancerna uti ordinarie uppbörden. Af dessa
medel hafva influtit 25,177 r:dr 28 sk. 3 rist., hvadan
bristen utgör 18,592 rldr 3i sk. 9 rist. eller 1,859
rldr 12 sk. 1 rist. om året; således nära 3 gånger mera än
bristen å de förstnämnda balancerna. Af dessa förhållanden
visar sig på det tydligaste huru vigtig häradsskrifvarens conIroll
är samt hvilken betydlig skilnad sig företer emelian
balancerna på den ordinarie uppbörden samt på de medel
kronofogden utan häradsskrifvarens eontroll uppbär; och jag
frågar då, om det vore välbetänkt att borttaga denna controll.
Jag tror det icke och anser Utskis förslag vara orik
-
Den 7 November f. in.
>47
tigt beli i högsta måtto skadligt, hvarföre jag tillstyrker afslag
å del sa nima.
Gr. Mörner: Sedan Hr Printzensköld så fullständigt
utred t detta ämne och derutinnan afgifvit, åtminstone för
mig, tillfredsställande upplysningar, har jag icke något vidale
alt tillägga, utan anser mig endast böra tillkännagifva,
alt under min 3o-åriga tjenstetid har ingen kronofogde varit
på halance af en enda skilling, hvilket tvifvelsutan utvisar
nuvar. controllers tjenlighet.
Hr Ribbing: Uti den siste värde talarens yllrande,
sorn skulle nemi. detta ämne vara så fullständigt utredt, att
ett afslag å denna punkt derpå skulle kunna grundas, kan
jag icke instämma. jag anser icke något här hafva blifvit
anfördt, sorn vederlägger Utsk:s skäl. Ehuru det icke numera
synes vara värdt, alt, sedan detta betänk, hittills blifvit
afslaget, strida för det återstående, vill jag likväl, då
denna punkt, fastän de öfriga äro afslagna, skulle med fördel
kunna bifallas, med några få ord uttrycka min lanke i
ämnet. Man har nemi. förespegla!, altalia controller skulle
vara försvunna, om man anloge Ulsk:s betänk.; jag skulle
likväl tro, att man då ej fästat uppmärksamhet vid hvad
som blifvit föreslaget, nemi. att fogdens uppgifter å de restskyldiga
skulle kringskickas till socknarna för att å sockenstämmorna
uppläsas. Detta innefattar efter min tanke en fullkomligare
och fullständigare conlroll, än den som hittills genom häradsskrifvarnes
annotationer erhållits. Ulsk yttrar, pag., 25 "att
fogdens uppgifter å de restskyldige skulle uppläsas i sockenstämmorna,
och någon fogde skulle, vid sådant förhållande,
säkerligen icke våga alt uppföra poster, som verkligen voro
betalda." Jag tycker, all det ligger så klart för hvar och en,
att denna conti o!I ar fullkomligare och säkrare, än det sorn
förut varit gällande, att det icke bort sättas i fråga. Man
har här anini t, all äfven nuvar. conlroll icke skulle vara fullt
saker, derigenom alt kronofogden och häradsskrifvaren tilläfventyrs
vore i complolt. Jag har ej så noga efterforska!
detta förhållande, men anser icke omöjligt alt sådant kan ske,
hvaremot jag finner omöjligt, alt, om Utsk:s förslag, anlages,
något underslef kan äga rum; ty det förekommes genom
resllängdeus uppläsande från predikstolarna, hvilket afven
undanrödjer Gr. Posses betänklighet om behofvet af 2tne
qvillenser. Del skäl, sorn Hr von Rosen anfört, nemi. att
man icke bör företaga något nytt, innan erfarenheten visat
dit vara nyttigt, är sådan!, all om man alltför långt applicerar
denna princip, skulle icke genom egen eftertanka någon
reform kunna beslutas. Jag anser dock bäst att länka
sig före och icke blott apa efter hvad andra gjort förut.
Utan att åberopa flera skal för bifall, vill jag dock omnämna
en osed, som varit öfvad inom landet, jag vill icke nu
säga hvarest, men jag kan uppgifva det, der nemi. krono
-
Den 7 November f. m.
fogden fåll befallning att icke upptaga restnnliernn till verkligt
belopp, för ali derigenom förespegla eli välstånd, sotn
icke linnes. Man finner således, att äfven under olivar, förhållanden
underslef kunna äga ruin, om sådant faller kronofogdarna
in. Jag önskar derföre bifall lill TJlskts betänk,
i denna punkt.
Gr. Spens: Den punkt af Utskis betänk., som nu är
under öfverläggning, anser jag så fullkomligt oafhängig af
de öfriga, att jag tror den kunna utgöra föremål för särskild
pröfning, oansedt de föreg:de besluten öfver delta betänkande.
Det är med afseende härpå, som jag ansett mig
böra, ehuru vanskligt det kan vara, upplaga den stridshandske,
som blifvit kastad af 3:ne landshöfding;!!'och adv.-  fiscalen i K. Kammarrätten. Hr Printzensköld har antydt,
att han ansåg motionären icke kunna innehafva den praktiska
kunskap, som i dessa frågor äro af nöden. Jag medgifver
del; men efter min tanke är, sådant oaktadt, det möjJigt,
att man kan hafva någon erfarenhet af de resultater,
som nuvar. föreskrifter medföra för andra medborgareclasser
än einbetsmännen, —• jag menar de olägenheter, som tillskyndas
de skattskyldiga eller Svenska folket. Det är i sådant
afseende jag fästat mina tankar vid den besynnerliga
slags conlroll, den besynnerliga slags säkerhet, som den
skattdragande skulle, för att ej få belala sina utskylder en
gång till, hafva deruti, att han ägde rättighet att måhända
i esa lill andra ändan af fögderiet, för ali hos häradsskrifvare!]
få det erforderliga annolationsbeviset. Di man nu
betänker den betydliga skilnad, sorn kan uppkomma emellan
kostnaden för en sådan resa och beloppet af utskvlderna,
hvilka kunna vara ganska ringa, så synes det mig vara
ett gyckel med den fattige, att man bjuder honom en slik
säkerhet; det synes mig afven vara en stor hårdhet att säga,
det den fattige får skylla sig sjelf för det han icke erlagl
sin skatt på den dag då möjligen haus hustru och barn
be hofde hans tillgångar till lifsuppehälle. Det torde vara
kändt af en hvar, som vistats å en ort, der en luonofogdebalance
yppat sig, huru stor oro, huru stor förskräckelse
uppkommer, när de skattdragande länka sig möjligheten att
fi betala sina utskylder om igen, derföre alt de icke, med
iakttagande af nu gällande föreskrift, anskaffat häradsskrifV
irens annotation. Det är viii sanni, att man, med stöd af
erfarenheten, kan emot mig åberopa, alt en nådig Konung
oftast har genom efterskänkning beredt allmogen lindring i
de olyckliga följder, hvaraf de genom balancen kunde drabbas.
Jag vill också icke här åberopa några af de förluster för
allmogen, såsom verkligen inträffade, men just i behofvet afen
sådan efterskänkning, jag omnämnt, ligger ett bevis om nuvar.
controils felaktighet, sorn synes mig ovedersägligt, så
snart man icke ensamt faster afseende på, att uppbördsmed
-
Den 7 November f. m.
•49
len riktigt inflyta till Kronan, ulan äfven tänker pa de skattdragandes
hellof. Går nian nu lill en annan fråga, nemi.
ang:de de skatldragandes säkerhet derför, all icke möjligen
vid debetsedlarnas utfärdande större summor kunna dem
påföras, än som vederbör, finner man att deras säkerhet härutinnan
nu är beroende på alne underordnade embetsman;
det beror visserligen sedermera af dem sjelfva, att, i
händelse af oriktig debitering, anföra klagomål, men minsta
delen af dessa skattdragande förslår att klaga, den vida större
mängden förstår blott att lida.
Gr. Posse har anfört svårigheten deraf atf, förmedelst
Utsk:s förslag, kunna conlrollera 0111 en kronofogde einottagit
förskott. Jag hade i detta afseende föreslagit hvad
äfven Ulsk. i sitt tillstyrkande upptagit, nemi. att R. St.
skulle hos K. ål. anhålla, alt de närmare föreskrifter, som
i följd af de föreslagna åtgärderna kunde erfordras, måtte af
K. M. varda i nåder meddelta. Jag räknar naturligtvis lill
dessa föreskrifter, att det skulle kungöras för allmogen, att
de hädanefter borde erhålla stämplade qviltenser på sina
skatter, sami alt deni ålåge iakttaga, i händelse de betalte i
förskott, alt få afbetalningen afskriften på qvitlenset, äfvensom
att de icke borde betala några utskylder till andra personer
än lill kronofogden eller den person, som å kronofogdens
vägnar medhade qvittenset. Jag är öfvertygad, all om detta
Klefve knngjordl, är det något så enkelt i denna controll,
alt allmogen tydligt skulle se sin egen fördel deruti, att icke
försumma den. Controllen åter på kronofogden beslår
deruti, att han efter slutad uppbördsstämma skall inresa till
Konungens Bef:h:de och derstädes antingen aflemna penningar
ellei- uppräkna de återstående qvillensernn. I delta uppräknande
af de återstående qvitlenserna ligger åtminstone
en lika stor controll, som uti häradsskrifvnrens anteckningar.
I afseende på controller önskade jag för öfrigt alt man
mätte ihågkomma, att emot vådan deraf, att en person, som
har penningar om händer, rymmer, kan man egentligen sälta
så mänga controller man vill, men absolut säkerhet skall
icke finnas, om man icke sätter en annan person vid uppbördsmannens
sida, från morgon till qväll, icke allenast under
uppbördsstämma!), utan under hela årets lopp från den
1 Januari lill den sisla dagen i December månad. Den controll,
som är vigligast, är, att inventering och verificering
af förhållandet till dato när som helst kan ske, och i detta
afseende skulle man genom Utskjs förslag få nära nog full
säkerhet, ty uppbördsmannen vore då skyldig, att, när som
helst, med penningar eller qviltenser verificera. Efter nu
gällande sladganden kan kronofogden d. 1 Maj med restlängd
verificera en del af uppbörden, och Ulsk. har utredt följderna
häraf. Om han deremot vore skyldig att resa in till
Konungens Bef:h:de och framvisa de återstående qvittenserna,
försvunne helt och hållet denna osäkerhet. Man säger,
Den 7 November f. in.
atl det åtminstone i böljan af dessa föreskrifters tillvaro
skulle inträffa, och kanhända det vore möjligt i början, men
efter några års förlopp skulle det visst icke bända — att
personer skulle betala utskylder, utan att taga qvitto. Detta
vore dock att skänka kronofogden penningarna, och man
skulle snart dermed upphöra; åtminstone i de flesta orter,
der kronofogden icke vore destomera folkets favorit. Den
conlroll, som Hr Ribbing omtalat, nemi. att fogdens förteckning
pä qvarvarande qvittenser skulle i sockenstämmorna
uppläsas, finge en helt olika karakter med den conlroll,
som nu existerar genom restlängdernes uppläsande i sockenstämmorna,
då nemi. restlängden nu hänför sig till ett tidigare
datum än redogörelsen. Ensamt denna omständighet
förändrar helt och hållet förhållandet, hvilket det torde vara
onödigt att vidare utveckla. Jag kan således icke annat
än anhålla om propos. till bifall å denna punkt, och nedlägger,
i händelse af afslag derå, min reservation emot beslutet.
Hr Printzensköld: Jag får bedja om ursägt, för det
jag vågar ytterligare besvära R. o. Ad., men saken är af
den vigt, att jag anser hvarje bemödande å min sida tillständigt,
för att tillvägabringa det resultat jag anser nyttigast
för fäderneslandet. Jag får, i anledn. af hvad Hr Ribbing
yttrat, blott anföra några ord. Han har trott, alt en
stor säkerhet skulle lisjga deruti, att restlängderna, med åtföljande
förteckning på qvittenserna, skulle på predikstolarna
eller i sockenstämmorna uppläsas, samt att jemväl de skattskyldige
derigenom skulle erhålla större säkerhet. Detta utvisar,
alt Hr Ribbing icke vet huru det nu går lill med de
restlängder, som afgifvas. Förhållandet är nemi. nu precist
detsamma, sorn om Utsk:s förslag skulle antagas, emedan
restlängderna jemväl nu uppläsas i sockenstämmorna oell undertecknas
af vissa sockenombud, som intyga riktigheten.
Jag frågar således om någon större säker het skulle erhållas
genom de nya restlängderna, än genom de gamla hittills öfliga.
— Gr. Spens har förespegla! det besvär', sorn vederfores
den skattskyldige derigenom, att han nödgades resa lill
möjligen andra ändan af fögderiet, för att få häradsskrifvarens
annotation å erlagd skatt, ofta uppgående till så iinga
belopp, alt del icke motsvarade r esekostnaden. Jag svarar derpå,
att denna resa är alldeles öfverflödig, om den skuttskyldige
vid uppbördsstämma!) infinner sig och erlägger sina
utskylder, ty han erhåller' då genast häradsskr ifvar ens
annotation. Jag kan således icke inse hvaruti del gyckel
med den fattiga skulle beslå, sorn Hr Grefven omtalade.
Det är naturligt, att den som icke förser sig med behörigt
<j v i 11 o, får underkasta sig hvad lagen säger, nemi. att möjligen
få betala andra gången, om han icke styrka kan, att
iian behörigen erlagt siri skuld. Hr Grefven liar vidare an
-
Den 7 Norember f. m.
i5i
fört, att man af inträffade händelser vet, alt häradsskrifvarens
controll icke medför någon säkerhet för de skattskyldiga.
Den inträffade händelsen, på hvilken Hr Grefven förmodligen
häntyder, är mig ganska väl bekant, och jag får
lill svar derå nämna, att om vederbör, skattskyldige, hvaribland
äfven befunnos Rikets högste embetsman, behagat på
kronouppbördsstämman betala sina utskylder, hvilka blott
på en hand utgjorde 542 r:dr, hade häradsskrifvaren kunnat
controllera dem och anteckna dem i sin rapport till Konungens
Befthtde. Det hade derföre varit önskvärdt, alt någon
eftergift icke ägt rum, utan att de, som icke behagat iakttaga
stadgade föreskrifter, fått vidkännas följderna deraf
och således lärt sig alt en annan gång infinna sig vid uppbördsstämman.
Jag kan icke neka, att jag fann denna eftergift
ganska oväntad och ansåg den till och med oriktig.
Hvarifrån Hr Grefven fått den föreställningen, att under nuvar.
förhållanden kronofogden skulle kunna debitera högre
utskylder, än sorn vederbör, begriper jag icke ; ty del är icke
kronofogden, som utfärdar debetsedlarna, utan häradsskrifvaren.
Det är nemi. denne tjensteman, som genom debetsedlarna
bestämmer kronofogdens debet och sedermera
genom annotationerna controllerar hans credit. Hr Grefven
har vidare sagt, att det skulle vara ganska lämpligt att införa
den nya föreslagna controllen, emedan man hade tillfälle
att hos K. M. begära vidtagande af de åtgärder, som
dermed stå i sammanhang och erfordras för sakens fullkomnande.
Jag mäste beklaga, att motioner framkomma, ledande
till förändring uti redan bestående ordning, hvilka äro
så ofullständiga, att man måste taga sin tillflykt alt bedja
K. M. fullkomna hvad man ansett sig sjelf icke kunna åstadkoinma
i sin helhet. Det har vidare af Gr. Spens blifvit
omnämndt ett sätt att åstadkomma tillförlitlig controll,
hvilket jag anser icke böra äga rum, nemi. att kronofogden
skulle resa in till K. M:s Bef:h:de, och der uppräkna de återstående
qvitlenserna, på det ali K. M:s Befthtde, genom jemförelse
emellan dessa återstående qvittenser och uppbördens belopp,
skulle kunna controllera om kronofogden gjort rätt för sig
eller icke. Utom den omständighet, som härvid förekommer,
att uppbördsmannen skulle kunna förleda den skattskyldige
att betala, utan att få qvittens, så bör äfven anmärkas,
att då skulle den summariska redovisning, alldeles
fika med den som nu sker på en gång af samtliga tippbördsmännen
den i Maj årligen, jemväl komma att efter
hvarje uppbördsstämma äga rum, hvilket motionären icke synes
åsyftat med sitt förslag. Jag tror för öfrigt, att landsconloren
hafva för mycket annat att göra och äro med för
mångfalldiga göromål öfverhopade för att kunna verkställa
en sådan granskning och uppräkning af flera 1000 qvittenser,
för att derigenom möjligen kunna uträkna om kronofogden
är på balance. Jag delar med Gr. Spens den mening,
Den 7 November f. m.
att inga controller finnas deremot, alt en person kan rymma,
sedan han förrättat uppbörden; men blir väl vådan mindre
om Ulskts förslag går igenom? Tvertom är. det klart, att
denna våda då blir ännu större, emedan kronofogden då
skulle äga 2tne månaders tid på sig, innan lians tilläfventyrs
falska uppgifter om det influtna beloppet af uppbörden bl efvo
upptäckta, hvaremot han nu inom i4 dagar skall för sig
göra reda. Det är sanni, såsom Gr. Spens yttrat, alt den
skattskyldige kan genom skeende kungörelser från predikstolen
erhålla varning att icke emottaga andra qviltenser,
än de stämplade, äfvensom att tillse, att hvad han betalar
blifver på qvittenset antecknadt; men jag hemställer tillden
Värde talaren, om de försigtighetsmått äro mindre verksamma,
som nu finnas till iakttagande för den skattskyldiga
stadgade; det är nemi. nu kungjordt, att kronofogdens qvitto
icke är gällande, utan att vara af häradsskrifvaren påtecknadt;
och det måste vara lika lätt för den skattskvldige
alt förskaffa sig häradsskrifvarens annotation, som att tillse
det kronofogdens qvittens är riktigt. Gr. Spens’s anmärka,
att K. M:s Bef;h:de efter det nu framställda förslaget skulle
kunna när som helst inkalla kronofogden lill redogörelse, får
jag besvara med den upplysning, alt denna makt redan ligger
hos Konungens 13ef:h:de, som följaktligen ej har behof
att med sådan myndighet ytterligare beklädas. Jag skulle
således tro, alt allt hvad Gr. Spens anfört till försvar af
motionen hvarken håller profvet eller kan föranleda lill bifall
af betänk., hvilket jag åter anhåller måtte afslås.
Frih. Cederström: Det af Gr. Spens framställda förslag,
som af Utsk. blifvit tillstyrkt, åsyftar egentligen, såsom
Hr Grefven jemväl sjelf yttrat, de skatlskyldiges fördel;
det förbiser dock något mycket Statens säkerhet. Jag vill
nu tillse, huruvida icke dessa föremål äro uti gällande författningar
bättre afsedda, än uti Gr. Spens’s förslag. Efter
närvar, författningar har den skattskyldige tryckt debetsedel.
Med samma debetsedel försedd inställer han sig vid
uppbördsstämma», erlägger sina utskylder och får kronofogdens
qvitto jemte häradsskrifvarens annotation å detsamma.
JJå har han ju sitt tryckta, behöriga qvittens sjelf i
handom. Betalar han deremot icke sin skatt vid delta tillfälle,
får han underkasta sig de påföljder, som genom försummad
betalning uppkomma. Dessa äro, att när restlängden
blifver uppläst på predikstolen, får han sitt namn jemväl
uppläst såsom den der icke betalt ; alt när sedermera
utmätning sker, följer af sig sjelf att häradsskrifare!! icke dervid
kan vara följaktig och anteckna betalningen; samt slutligen
att om fogden rymmer eller kommer på balance, så får
man betala örn igen, och allt detta med rätta, ty hade man
varit ordentlig, hade delta icke kunnat ske. Likväl kan man
undvika denna återbetalning, om man är försigtig och tager
med
Den 7 November f. m.
15 3
med si;? 2:ne vittnen vid betalningen. Det gäller lika såsom
häradsskr'ifvarens annotering.
Gr. Spens: Jag bär egentligen icke begärt ordet för
att vidare försvara detta betänk., hvilket jag icke väntar bifall
lill, efter de yttranden, som bär blifvit afgifna; jag har
blott velat möta ett af Hr Printzenskölds skäl. Han uppfattade
mitt förra yttrande, såsom jag ansåg det vara ett
gyckel med den skatt sky I cl ige, om lian fick betala om igen
sina utskylder; så var icke min mening. Det jag ansåg såsom
ett gyckel, var, att man erbjuder den fattiga en säkerhet,
som kostar mera än den skuld han skall betala.
Hr Printzensköld: Jag har alldeles icke uppfattat
Gr. Spens’s yttrande, såsom han (örmenat, ulan jag har
ganska väl funnit hans mening vara den, att den skattdragande
genom ifrågavar. stadgande kunde blifva nödsakad
att betala om igen. Jag begagnar detta tillfälle för alt med
ett factiskt exempel styrka hvad jag förut anfört, alt betydligt
mindre balancer inträffa för fogdarne af sådana medel,
som äro underkastade häradsskrifvarens controll, un af
sådana, som icke äro det. De förut af mig gjorda uppgifter
utvisa nemi. att på en ordinarie uppbörd af omkring 7
millioner i:dr Kronan, under loppet af 10 år, icke förlorat
mera än 7,864 rtdr 41 sk. 2 r:st genom kronofogdars balancer,
hvaremot kronofogdarnes balancer på andra medel,
som icke varit underkastade häradsskrifvarens controll, utgjort
vida betydligare summor, hvilka i sjelfva verket äro
jemförelsevis ännu större, då man betänker att dessa uppbördsmedel
icke motsvara -jLtdel af den ordinarie uppbörden,
samt för öfrigt äro af densamma oberoende och alldeles
tillfälliga. Detta förhållande visar, att när kronofogden
är åt sig sjelf leornad, att, utan häradsskrifvarens controll,
uppbära medel, är han mera utsatt för frestelsen alt
tillgripa desamma, än när han controlleras af häradsskrifvaren,
och må såsom ett talande bevis härpå anföras, att
af den balance, som en kronofogde uti Elfsborgs län vid
namn Rabe för några år tillbaka sig ådrog, utgjorde endast
6o3 r:dr 10 sk. 4 rist. ordinarie uppbördsmedel , hvaremot
8,761 r:dr 1 sk. voro förskingrade af sådana medel, hvilka
fogden uppburit utan att dervid af häradsskrifvaren vara
conlrollerad.
6:le punkten blef af R. o. Ad. afslagen.
Förra d e I e n a f 7: d e punkten i utlåt. N: o 170
till och med förslaget om uppskof med redovisningen
af uppbörden å Gottland.
Gr. Mörner: I början af denna riksdag väckte jag en
motion, åsyftande redogörelse-terminens framflyttande ifrån
den 1 M;ij lill den 1 Juni. Jag redovisade då äfven för mina
skäl lill detta förslag, men Utsk. anför helt enkelt, att
16 H. 20
Den 5 N o v c m b c i' f. m.
några lunder icke hädanefter mera än hittills synas möta alt
indrifva uppbörden till den i Maj. De skäl, jag vid motionens
afgifvande åberopade, voro fullständigt utvecklade,
och jag skulle önska att dermed icke behöfva nu
upptaga R. o. Ad:s tid, men frågan är verkligen för vigtig,
att jag bör underlåta att ånyo upptaga tiden i och för denna
fråga. Man förklarar sig i allmänhet här åsyfta de skattskyldiges
bästa, och jag delar denna mening, då det kan och
bör iakttagas. Sedan numera första uppbördsslämman upphört,
oell den enda, sorn nu finnes, inträffar under Februari
eller Mars månader, är det naturligt att de restantier, sorn
af fogden böra indrifvas, för att den i Maj kunna redovisas,
erfordra mycken tid; men allmogen har under April månad i
allmänhet icke tillfälle att få försälja sina effecter. Mankan
visserligen hålla auction på varorna, men svårighet uppstår
dock alltid, att under denna månad få dem försålda; deremot
finnas i Maj månad, åtminstone i vissa delar af landet,
en mängd marknader, der allmogens produeter vinna afsättning,
och det blir då icke så svårt för den skattskyldige alt kunna
anskatfa tillgång för gäldande af utskylderna. Detta förhållande
föranleder dessutom lill den osed, att kronobetjeningen
härigenom kommer i tillfälle att preja allmogen; ty då redogörelsetiden
är inne, liar den skattskyldige icke något att
betala, och då blir uet alltid tillfälle för en kronobetjent,
som är egennyttig, alt säga, ”jag skall betala din skuld emot
den och den ersättningen,'’' och den skattskyldige går hellre
in derpå, än att låta panta sig. Man bereder således härigenom
tillfälle till ett oskick, hvilket jag skulle önska kunde
förekommas. Jag vill icke säga, att det skulle till alla
delar kunna förekommas genom den utväg jag föreslagit,
men dock till en stor del. Jag skulle derföre på det högsta
önska, alt R. o. Ad. ville fästa afseende på min motion
och medgifva att redogörelsetiden för kronofogdarne finge
utsträckas till den i Juni, hvarom jag anhåller örn propo
sition.
Hr Printzensköld: Jag kan icke understödja det
förslag, som Gr. Mörner framställt. Det må visserligen vala
sannt, alt en och annan skattskyldig ej för tillfället är
beredd att betala sina utskylder och att uppbördsmaiinen
således kan tillpreja sig någon ersättning af allmogen, genom
att förskjuta penningar; men det felaktiga i detta förhållande
skall komma att fortfara, om man också, huru
långt som helst, framflyttade den summariska uppbördsterminen,
enär erfarenheten besannat, att den enskilde just icke
alltid är så särdeles nogräknad att i behörig lid och ordning
göra rätt för sig, så snart det gäller Kronans fordringar.
Jag skulle äfven för min del tro, det framflyttningen
af redogörelse-terminen, långt ifrån att föranleda någon fördel
vid sjelfva uppbördsredogörelsen, tvertom konmie alt
D c n ■; N o v e tn b o i- f. m.
dervid medföra menliga följder, såsom ledande lill rubbning
uli nu gällande ordning för redovisningen. Det kan icke
vara Gr. Mörner obekant, alt enl. K. Kammarrättens circulär-bref
af år 1794 skall den lid, som infaller mellan den
1 Maj oell 3t Augusti, användas lill utredande af hvad som
utaf kronouppbörden är utestående. .Skulle således terminen
för summariska redogörelsens afgifvande framflyttas till
den 1 Juli eller 1 Juni, blefve deraf följden, alt måhända
en ytterligare förlängd termin för special-redogörelsens afgifvande
måste bestämmas. Har den skattkyIdige intet att
betala med, då uppbördsstämman inträffar, uppföres lian på
restlängden; kan lian icke heller anskaffa medel till den
summariska redogörelsen, oell utmätning således kommer i
fråga, tror jag att det ligger inom K, M:s J3ef:h:des makt,
att åtminstone kunna något leuterera den stränghet, hvarmed
uppbörden skall indrifvas. Jag tillstyrker derföre bifall
lill Ulskrs betänk, i förevar, afseende.
Frih. Cederström: Den fördel, som Gr. Mörners motion
åsyftat genom uppbörds-redogörelsens framflyttande till
1 Juni i stället för 1 Maj, kan visserligen vara önskvärd och
beqvämlig för uppbördsmanr.en, men i afseende å controllen
af Statens medel inträffar ej samma förhållande. Grunden
för bela vårt uppbördsverk ligger deruti, att uppbördsmannen
ej må hafva uppbördsmedel] i sina händer mera än
några dagar. Efter det lian fått uppbördsorder och efter
uppbördsstänimans slut, då restlängden blifvit upprättad och
till uppbörd beordrad, åligger det honom att inom de i5
återstående dagarna hafva indrifvit resterna, så framt det
kan ske utan pantförsäljning. Det föijer ju af sig sjelft, att
uppskjuter man den summariska redogörelsen till den 1 Juni,
så måste i bredd dermed hela ordningen inom sjelfva debiteringen
och uppbörden framflyttas; — så måste Taxeringscomite'en,
Pröfnings-comite'en m. m. äfvensom slutligen tiden
för räkenskapernes upprättande och afslutande, med ett
ord, hela urverket framflyttas en månad. Detta kan väl
vara indifferent, men det är icke indiffeien! örn uppburdsmannen
blir berättigad att qvarhålla penningarna hos sig 6
veckor i stället för i4 dagar. Detta är icke detsamma, och
derigenom skulle säkerligen balancer hos uppbördsman uppkomma,
då de fingo hafva penningarna så länge bos sig.
Jag tillstyrker således bifall till hvad Utsk. i första deleu
af denna punkt yttrat.
Jag kommer nu lill den andra frågan uti första delen af
punkten, nemi. angrde Gottland. Här inträffar ett annat förhållande.
Det är sanni, hvad Utsk. yttrat, att communicationen
emellan Gottland och fasta landet är under vintern, då hafvet
är belagdl med is, ofta längre tid hämmad, hvilket mäste
äga ett menligt inflytande på rörelsen och äfven kan leda
till svårighet alt under en sådan tid erhålla penningar.
i5ö
Den j November f. m.
Svårigheten ökas ännu mera deraf, alt kronnulsky Idema från
Gottland uppgå till nära 100,000 r:dr, hvilket utgör nästan
liela rörelseeapitalet. idet hör således äga ett undantag rum
för Gottland, och då Ulsk. begagnat följande ordalag och
föreslagit, ’’det R. St. hos K. M. i underd. anhålla, att derest
det äskade uppskofvet med redovisningen å Gottland anses
nödigt och utan olägenhet kan medgifva?, den ifrågnstälicia
förändringen må äga ruin;” så förutsattes en öfverenskommelse
mellan landshöfdingen och vederbör, veik-,
hvarigenom nödiga controllör kunna stadgas. Jag tillstyrker
derföre bifall lill Utskts förslag jemväl i denna del.
Gr. Mörner: Jag har med min motion egentligen åsyftat
den skattskyldiges fördel. Det är visserligen sannt, alt
kronofogden är skyldig att inleverera medlen så snart de inkomma,
och delta sker jemväl, isynnerhet då större summor
inflyta. Det var också icke af detta skäl jag begärde den
förlängda tiden för redovisningen, utan derföre att de skattskyldige
skulle kunna få försälja sina produeter och så litet
som möjligt rest förås. Då nu denna försäljning lättast kan
verkställas under loppet af Maj månad, sä ansåg jag, att de
skattskyldige härigenom lättare skulle kunna slippa alt restföras
och att sedermera undergå utmätning. Man måste
ändock nu understundom lemna dem anstånd, ty det händer
ganska ofta, att de en eller två dagar före den utsatta
terminens utgång inställa sig hos kronofogden, och han får
lof att lemna dem anstånd, på det alt de må kunna anskaffa
medel, hvarigenom äfven vinnes alt restlängderne blifva mindre.
Jag bör äfven anmärka, att någon förändring i tiden
för debiteringen m. m. icke borde kunna genom bifall till
mitt förslag uppkomma, ty Taxer:s-comitcen börjar ju icke
sina arbeten förrän i Juni månad, och då skall redogörelsen
hafva skett. Jag skall visst icke vara envis uti att yrka
bifall till mitt förslag, men jag har så många gånger
blifvit till detsammas afgifvande uppmanad, att jag vid denna
riksdag åtminstone ville göra ett försök. Jag anhåller
således ännu en gång om bifall till motionen.
Den nu föredragna förra delen af 7:de punkten bifölls.
Sednare eller den återstående delen a f 7 : d e
punkten i utlåt. N: o 170.
Hr Printzensköld: Äfven det förslag, sorn StatsUlsk.
i denna punkt framställt, vittnar örn den ringa kännedom Utsk.
sökt förskaffa sig om verkliga förhållandet med uppbördsoch
redogörelseverket. Den summariska redogörelsen har,
sedan flera sekler tillhaka, blifvit inrättad i det ändamål,
alt länestyrelsen skulle kunna erhålla en tableau öfver uppbördsverkets
ställning i sin helhet. Derföre skola också de
summariska redogörelserna upprättas på det sätt, såsom sjelfva
benämningen innebär, nemi. alt de blott summariter upp
-
Den 7 N ove in li c i- f. m.
>57
(a i a ra n teti titt rn a, utan att till deras debet vara verificerade,
hvaremot credit måste af kronofogden verifieeras med
qvitlenser eller rest längder. Den speciella rakningen åter
ar en fullständig redovisning för hela uppbörden. Så väl
dess debet måste vara fullständigt utförd), sorn dess credit
medelst levereringsaltester samt rest- och afkortningsläugder
behörigen verificeradt. Således finner en livar, att special-räkningen
är ojemförligt myckel vidlyftigare än den summariska.
Alt nu föreski ifva, det landscontoret skall kunna
granska denna special-räkning lika skyndsamt som den summariska,
är en orimlighet. Det erfordras dessutom för häradsskrifvare!)
en vida större tidrymd att upprätta de speciella,
än den summariska räkningen, ty han mäste då, utom
allt annat , ordna handlingarna och verificationerna m. in.
flurn skall tiel väl blifva möjligt för honom alt verkställa
detta arbete till den i Maj? Vill man ytterligare tillhakaflytta
tiden till den i April, skulle måhända häradsskrifvaren
till ifrågavar. vidlyftiga arbete erhålla blott några veckor.
Huru är detta verkställbar!? Detta hade TJtsk. bort
inse; och jag är öfvertygad, att om någon sakkunnig person
upplyst Utsk. om de mårrgfalldiga svårigheter, som genom
förslagets antagande skulle uppkomma, hade detsamma icke
blifvit framstäldt. Jag afstyrker på det högsta detta förslag,
såsom icke ledande till något gagn, ulan till skada och
för öfrigt alldeles overkställbar t.
Frih. Cederström: Jemväl jag afstyrker Utsk:s betänk.
; det innefattar a:ne förslag, nemi. det ena, att den
summariska redogörelsen skall upphöra, och det andra, att
räkenskaperna skulle afslutas för calender-år. I afseende på
den första frågan har Hr Printzensköld anfört erforderliga
skäl för afslag, emedan det är nödvändigt för statsverket
att genom en summarisk räkning erhålla kännedom örn hvad
som influtit, då möjligen special-räkenskaperna icke förrän
6 månader derefter inkomma. I afseende åter på räkenskapernas
afslutande för calender-år, har Utsk. för bisett, att allm.
lagen icke bestämt calender-årets slut till fardag. Huru vill
man tillställa en redovisning den i Januari för förflutna årets
uppbörd, då r äntor na inflyta först i Mars och April, då afradsdageti
är den i5 Februari och flyttningen sker den r4Mars?
Delta är genaste sättet att bereda möjlighet för kronofogdarne
att betacka föreg:de årets bulance med sednare årets
uppbörd. Redan den olägenhet att rikshufvudhoken
afslutas efter calender-år, medför en sådan conlusion, alt
det erfordras myckel studium, för att i denna räkenskap
fatta hvad som är tillgång eller icke. Det kan vara indilferent
för ett samhälle, på hvilken dag af året räkenskaperna
afslutas, men det är högst vigtigt att föregtde årets
uppbörd till den dagen kan af uppbördstnanncn redovisas,
utan all inblandning med del efterföljande årets uppbörd.
i5S
Den 7 November f. m.
Den sednare nu föredragna delen af 7.‘de punkten afslogs.
Hr Munck af Rosenschöld, Nils Rudolph: I
början af delta plenum begick jag elt misstag; jag gaf icke
akt på, att något särskildt ämne var föredraget, då en del
ledamöter afgåfvo sina reservationer. Jag begärde ordet för
alt göra ett tillägg till en af mig i föreg:de plenum afgifven
reservation mot vägrandet af en af mig begärd bordläggning
af den utaf Hr von Hartmansdorff väckta frågan, att afgörandet
af StatsUtsk:s utlåt. N:o 345 mätte uppskjutas tills underrättelse
ankommit från de öfriga Stånden huru de afgjort
detsamma, Jag anhåller nu att få uppläsa della lil—
^SS
Hr
Munck af Rosenschöld uppläste derefter följande
:
Då det måhända kan synas oriktigt af mig alt påstå ,
det en åtgärd strider mot den under riksdagen följda praxis,
titan att hafva bifogat något exempel såsom bevis derpå;
så vill jag nu till den af mig i föregrde plenum afgifna reservation
mot en af mig begärd och af Hr Frih. o. Landtm,
vägrad bordläggning af den af Hr von Hartmansdorff väckta
fråga, att afgörandel af StatsUtskrs utlåt. N:o 345 skulle
uppskjutas, lills underrättelse ankommit från MedStånden
huru de afgjort detsamma, tillägga följande tvänne exempel:
i:o Då Frih. Ridderstolpe gjorde en ganska oskyldig hemställan
om utdelandet af biljetter åt Ståndets ledamöter lill
plenum plenorum den 16 Maj, förklarade Hr Frih. o. Landtm.,
om jag ej missminner mig, att den värde ledamoten väl torde
inse, att med en sådan hemställan ingenting kunde vinnas;
alldenstund Hr Frih. o. Landtm, dels ansåge saken
egentligen ej kunna komma under Ståndets pröfning, dels
torde den värde ledamoten inse, att frågan kunde begäras
på bordet, hvilket ock redan skett; Hr Frih. o. Landtm,
ville dock uti enskild väg söka uppfylla den värde ledamotens
önskan. 2:0 Begärdes på bordet, om jag ej missminner
mig, af Frih. Cederström, Jacob, Frih. Tersmedens
hemställan den 3o Maj e. 111 , att Ståndet ville utsätta någon viss
dag till utväljande af ledamöter i förstärkt StatsUlsk., hvilken
fråga sedermera genom votering blef beslutad att ställas
främst på listan till nästa föredragning.
Ånyo föredrogs StatsUtsk:s den 7 och 14 sisth Octoher
på bordet lagda utlåt. N:o 027, i anledn. af återremiss å
utlåt. N:o 177.
Utsk:s yttrande i utlåt. N:o 177 blef nu äfven uppläst.
Frill. Cederström, Jacob: Efter de beslut R. o. Ad.
fattat angtde StatsUlsk^ ullåtlu N:is 17M och 326 om in
-
1) c ii November f. ra.
delta räntornes indragning till statsverket m. m., lärer ingen
annan ulgard erfordras i afseende å delta utlåt, un alt lägga
det till handlingarna.
Uppå derefter af Ilr Frih. o. Landtm, gjord hemställan,
fann R. o. Ad. den enda ålgärd, sorn i afseende på
della utlåt, kunde anses böra vidtagas, vara att lägga det
tili handlingarna.
Vidare föredrogs StatsUtsk:s den 7 och i4 sisth Oct.
på bordet lagda utlåt. Nio 328, i anleda, af återremiss å
utlåt. N:o 178.
Ulsk:s yttrande i utlåt. N:o 178 upplästes äfven.
Frih. Cederström, Jacob: Samma förhållande inträffar
ufven här, som med betänk. N:o 827, nemi. all, i
följd af R. o. Ad:s anglde utlåtandena N:is 170 och 02.6
fattade beslut, ingen annan åtgärd lärer kunna vidtagas, än
att lägga jemväl delta utlåt, lill handlingarna.
R. o. Ad. fann den enda åtgärd, som i afseende på
delta utlåt, kunde anses böra vidtagas, vara att lägga det
till handlingarna.
Föredrogs ånyo SlatsUtskrs den 7 och i4 dennes på
bordet lagda utlåt. N:o 32g, i anledn. af återremiss å utlåt.
N:o 185.
Hvad Utsk. yttrat i utlåt. N:o 185 blef äfven uppläst.
Frih. Cederström, Jacob: Jag hemställer, om ej
med detta betänk, inträffar samma förhål lande som med nästföregående,
nemi. alt, sedan R. o. Ad. afslagit utlåt. Niis
170 och 326, ingen annan åtgärd erfordras, än att lugga
detta betänk, till handlingarna.
Hr Frih. o. Landtm, fästade, i anledn, af Frih. Ce~
derströms yttrande, uppmärksamheten derpå, alt det nu föredragna
utlåt, anginge nedsättning af den uli 7 socknar af
Helsingland utgående tionde, och att denna fråga vore oberoende
af del beslut R. o. Ad. fattat i frågan om räntornas
utgående.
Frih. Cederström: Frågan om en ständig tiondenedsättning
för ifrågavnr. socknar är visserligen icke oberoende
af utlåt. Nio 170, emedan räntorna nu äro på
vinst och förlust anslagna till vederbör., och då räntorna
icke komma att till statsverket indragas, så följer af sig
sjelft, alt de måste utgå såsom hittills.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade sig icke kunna inse
hvaruti R. o. Ad:s om räntepersedlarna fattade beslut och
den sak, som nu vore föredragen, hade med hvarandra ett
ovillkorligt sammanhang, och koinme alltså Hr Landtnäs
iGo
Dea j November f. ra.
propos. litt blifva på bifall, a fala g eller förändring å annat
sätt af Utslits utlåtande.
Hr v o ti Hartmansdorff, Aug.: Jag tror, alt skäl
förefinnas både för Hr Frill, och Landtnäs och för Frill.
Ccderströms mening; men för all säkerhets skull torde
det vara bäst att förslaget afslås, hvarigenom Ståndet på
intet sätt träder academiens rätt för nära.
Ilr Ribbing, Bengt: Jag får i allmänhet reservera
mig emot delta sätt alt gå tillväga med nu föredragna StatsTJtskts
betänk:n. R. o. Ad. har visserligen afslagit utlåt.
N:o 170, men då j;ne Stånd bifallit detsamma och PresteSt.
icke tagit sitt beslut i frågan, kunde det bända, att
PresteSt. bifaller Ulskis förslag, hvilket då blir R. St:s beslut.
Jag anser derföre, att R. o. Ad. bolt uppskjuta med
sitt beslut öfver dessa betänkanden.
StatsUlsk:s utlåt:n N;is 329 och i85 blefvo derefter af
R. 'O. Ad. afslagna.
Till pröfning företogs StatsL)tsk;s den 7 och 14 sisth
October på bordet lagda utlåt, N:o 33o, i anledn. af återremiss
å utlåt. JNho 227.
Hr von Hartmansdorff, Aug: Den ifrågavar. underd.
framställningen från R. St. lill K M. synes visserligen
ganska oskyldig, men hon är, i min tanke, opåkallad och,
om bon afgår, skulle lion möjligen kunna tydas såsom en
inskränkning i den rätt, K. M. äger utrifva. Den innehåller
nemi., att Sländerne för deras del medgifva 3o års förlängning
pä vissa cavalleri-regementens afsillning. Om det
är behörigt och nödigt, att R. St. medgifva en förlängning
uti cavalin i-regementenas afsittning, så skulle möjligen
deraf kunna dragas den slutsats, alt det behöfdes R. Sl;s
bifall för deras uppsittning, om K. M. behagade sådant förordna.
Efter min förmening behöfves Ständernes samtycke
icke i annat hänseende, än 0111 fråga vore att för alltid förändra
eli envallen till infanteri, eller tvertom; men vid de
tillfälliga förändringar, då eli conlract för vissa år uppgöres
mellan Kronan och rusthållai ne , så att den som förut
tjenat lill bäst kommer alt tjena till fot, synes 111ig R. Shs
samtycke icke vara af nöden. Komma R. St. nu till K. M.
med ett sådant förklarande, så torde måhända vid kommande
riksdagar deraf dragas den slutsats, att K. M. ej skulle
utan Ständernes samtycke kunna något i slikt afseende afgöra
eller föi ändra. Jag anhåller att R. o. Ad. mätte afslå detta
betänkande.
Frih. Cederström, Jacob: Utsk. IiI(styrker uti detta
betänk.: ”att R. St. måtte, i'löd af 80 §:n Reg.F.m., för
deras del medgifva 3o års prolongation af de med de rustande
-
Den 7 November f. m.
■ 6t
stande vid K. 2:dra Lifgrenadier- och Westgötha-reg:ten,
Smålands grenadier-bataljon , Lifregrtets grenadier-corps,
samt de rustande vid Bohus läns reg:te, som dermed förklarat
sig nöjde, afslutade contract om dessa regrtens och corpsers
fortfarande tjenstgöring såsom infanteri, emot erläggande
af en bestämd hästvacance-afgift.” Genom detta
tillstyrkande är icke sagdt annat, än att Ständerne besluta för
deras del, att dessa regtten skola vara vacanta. Det beror
således af Konungen, att i den generella plan för försvarsverket,
som möjligen kommer vid nästa riksdag att afgifvas,
föreslå, huruvida dessa cavalleri-iegrten skola fortfarande
blifva afsuttna, eller om de åter böra uppsitta. Jag kan således
icke finna annat, än att denna skrifvelse är oskyldig
och kan få afgå.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Hr von Hartmansdorff har
här framställt en sats, som, efter min tanke, icke är förenlig
med grundlagens stadganden. Reg.Fm §:n 80 stadgar
nemi. : alt krigsmakten till häst och fot förblifver vid de
med landet och städerna upprättade contracter och indelningsverk,
intilldess Konungen oell R. St. finna nödigt någon
ändring deruti samfäldt att göra. På grund häraf anser
jag K. M. icke vara berättigad, att utan R. St:s samtycke
ingå contracter med rusthållarne om upphäfvande af ett
cavalleri-reg:te eller dess afsiltande till infanteri. Del är en
rubbning uti indelningsverket, hvartill, efter mitt förmenande,
R. St:s samtycke ovillkorligen erfordras; men deraf följer
icke, att, då dessa contracter, med Ständernes begifvande
upprättade, tilländalöpa, K. M. icke skulle kunna; samma
dag, om Han så behagade, låta dessa regrten silla upp.
När det nu verkligen handt, att K. M. vidtagit sådana åtgärder,
utan att R. St. förut varit i ämnet hörde eller för
deras del dertill samtyckt, så är det likväl icke en gifven
följd, att så alltid bör ske, och jag bör, efter frågan derom
blifvit väckt, här nämna, att då detta mål förevar på Ulsk:s
afdelning, så ägde mycken öfverläggning rum, huruvida detta
förhållande borde föranleda en anmälan till Coust.Utsk.
Jag åter, som ansåg K. M:s åtgärd i iletta fall vara väl betänkt
och väl grundad, med afseende å de rustande, trodde
att en bättre åtgärd skulle vidtagas, om R. St. för deras del
medgåfvo att K. M. måtte upprätta dessa contract på så
lång lid som möjligt. På denna grund får jag tillstyrka bifall
å detta betänkande.
Hr von Hartmansdorff: Den siste talaren har yttrat,
att R. Sirs samtycke erfordrades för Konungen lill att
göra en ändring i närvar, förhållanden. Om så vore, behöfdes
väl äfven R. St:s samtycke för de rustande att göra en förändring.
Emedlertid ser man af StatsUlskrs nästpåföljande
utlåt., att Sländerne icke ansett sig kunna hindra rusthållarne
16 H. 21
D c ii j November f. m.
i Bohuslän att återgå till cavallen. Det som är en räl tighel för
rosilia liarne, nemi. alt hålla sig lill conlractet, mäste val också
vara en rättighet för K. M. Således, när man på ena sidan
vill erkänna rättigheten att oberoende af K. M. återgå till
de gamla conlracten, måste man väl också å den andra sidan
medgifva rättighet för Honom att kunna vidhålla dem,
oberoende af rusthållarne. Jag muste således fortfara att
begära afslog å detta betänkande.
Hr Ribbing, Bengt: Hvad den siste värde talaren
anfört, anser jag vara alt vilja bevisa en sak med oriktiga
skäl. Jag är af fullkomligt samma tanke som Gr. Horn. Om
ifrågavar, reg:ten hafva suttit af och contract blifvit upprättade
på viss tid, utan att Ständerne dertill lemnal sitt
samtycke, anser jag det oriktigt; men då denna lid är förlupen
och förhållandet kan varda återstäldt i sitt gamla
grundlagsenliga skick, så kan man icke derföre, att man en
gång förfarit oriktigt, säga, att man åter bör göra något,
som är stridande emot grundlagen. Om detta betänk, bifalles,
blir förhållandet sådant det från början har varit och
såsom grundlagen stadgar alt det skall vara, nemi. alt hufvudgrunderna
böra vara orubbade, såvida icke Konung och
Ständer äro ense att förändra dem. Hvar och en finner således
oformligheten af Hr von Hartmansdorffs bevisning,
hvarföre jag yrkar bifall lill betänkandet.
Frih. Cederström: Den siste talaren har framkastat
den frågan, huruvida dessa reg:len afsutlit utan Ständei nes
medgifvande. Det hade han kunnat inhemta af Utsk:s betänk.
, om han behagat, då han fått veta, att dessa reg:ten
redan varit afsuttna i 3o a /(O år, långt före grundlagens antagande.
Nu deremot, då de äro afsuttna, men kunna komma
att uppsitta, när K. M. finner sådant nödigt för Rikets
försvar, faller det af sig sjelft, att det är i sin ordning, att
den negativa saken, eiler om de fortfarande få vara afsutlna,
bestämmes. Att de åter skola uppsitta, det kan Konungen
hvilken timme som helst besluta, emedan det är i
full öfverensstämmelse med indelningsverket.
Hr Lefre'n, Joli. Pehr: Hr Ribbing har ganska riktigt
anmärkt, att när fråga är om dessa cavallcri-regttens
uppsittning, så är det en återgång till hvad contraclen bestämt,
och att det således icke kan förmenas K. M. att, när
contractens tid är förbi, låta dessa reg:ten åter sitta upp.
Det är en grundsats, som är ganska grundlagsenlig och nyttig
att lägga på minnet. Hvad åter vidkommer nedsittningen
— den tillfälliga nedsättning — som åstadkommer en besparing
för statsverket, emedan statsverket beräknar och beräknat sig
till godo dea spanmål, hvilken genom afsitlningen inflyter, så
synes densamma icke vara någon utvidgning af konungslig
makt, som länder Staten till något förfång. Härutinnan kan
således icke finnas någon biafdgt att bereda en inkomst, uti
Den 7 November f. m.
hvilkens disposition Ständerne icke deltugn. Jag ber all få
göra en anmärkn. vid Gr. Horns säll alt tulka 80 §:n Reg.-  F;n. Hr Grefven nämnde visserligen en del aftjtns innehåll,
men gick händelsevis förbi, att det är hufvudgrundernn,
som ej få rubbas utan Konungens och Sländernes sammanstämmande
beslut. Detta ord är vigtigt i denna §, ty den
hvilar helt och hållet på detsamma. Icke kan man föreställa
sig, alt Konungs och Ständers sammanstämmande beslut
skulle erfordras för en organisationsförändring, som af
tidens kraf påkallas, på det armeen må vara nyttig i fält
oell icke blott ett antiqvariskt konststycke, som står qvar i
sin gamla form. §:n afser, att sådana organisationsförändringar
må kunna ske utan Sländernes samtycke, hvaremot frågan
om t. en. ett helt regttes indragning eller att för alltid
förändra ett cavallen till infanteri , måste hänföras under
denna §. Om Konungen åter till statsverkets gagn, under
djup fred, tillåter, alt ett cavallen får sitta af och icke göra
tjenst lill hast, kan väl sådant icke anses rubba indelningsverkets
hufvudgrunder. Att Konungen kan låta ifra—
gavar. regtten, efter contraclens slut, sitta upp, utan att
.Ständerne dertill lemnat sitt samtycke, är redan erkändt.
J.tg begär att fä fästa Gr. Horns uppmärksamhet derpå, att
det är hufvudgrunderna, men icke detaljerna, som §:n omtalar.
I fråga om denna §:s tillämpning, kan man visserligen
icke genom en mathemalisk linea utmärka hvar Sländernes
grundlagsenliga rätt inträder; det mäste bero af ömsesidig
välvilja vid förklaringen af §:n, och då hemställer
jag, om denna afsiltning, som tillskyndar statsverket en fördel,
kan anses såsom anledn. lill den åsigt, att K. M. inträdt
på Sländernes område. Jag tillstyrker afslag å betänkandet.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Det är visserligen
sannt, såsom Frih. Cederström yttrat, all de fleste af
ifrågavar. regtten voro redan afsullna då 80 §:n lleg.Fm
skrefs. De voro likväl afsuttna för viss tid efter bestämda
coritract. 80 §:n Reg.Ftn talar om indelningsverkets hufvudgrunder.
Till dessa måste ovillkorligen höra, att icke
cavallen kan förändras till infanteri eller infanteri till cavallen;
och om så sker, rubbas dessa hufvudgrunder. Men
meningen med den 80 §:n i Reg.F:n är väl icke att dessa
hufvudgrunder alltid skola vara orubbade och blott utgöra
en antiqvitet, såsom Hr Lefre'n yttrat, utan meningen är alt
Ständerne skola deltaga i besluten om de ändringar, hvilka
K. M. anser böra äga rum. Ifrågavar. conlract voro
upprättade på 3o år, och när denna tid tilländagått, så inträder
samma förhållande, som före contraclens ingående
ägde rum, d. v. s. att i samma mån conlracten togo slut,
voro dessa regtten att anse såsom uppsultna. För att prolongera
dessa conlract erfordras, efter min öfvertygelse, pre
-
i64
Den i November f. m.
cist detsamma, sorn för att Jäla ett cavallen afsitta, och det
är en sådan afsittning, som jag icke tror att K. M. kan
verkställa utan Ständernes begifvande. Hr Lefren har sagt,
att genom ifrågavar. åtgärd af K. M. visst icke åsyftades
något annat än godt, eller en besparing. Jag är också öfvertygad
derom, att icke någon elak afsigt låg deruti ; men
afsigten må våra god eller elak, är det likväl R. St:s pligt
att tillse det grundlagen följes. Det synes jemväl af StatsUtsk:s
betänk., att Utsk. icke ansett någon elak afsigt ligga
uti ifrågavar. åtgärd, ty då hade väl LJtsk. framställt den
såsom en anmärkn.anledn. emot Statsrådets ledamöter. Utsk.
har blott velat återföra saken på en grundlagsenlig väg. Jag
tillstyrker bifall.
Hr Ribbing: Den värde ledamoten, som trodde sig
behöfva tillrättavisa mig, är 1111 utgången. Jag tackar honom
icke derför, ty det var onödigt. Om han vore här,
skulle jag hemställa till honom, huruvida icke han tror, att
80 §:n Reg.Ftn, ehuru den icke varit gällande från hedenhös,
nu likväl bör gälla. Frih. Tersmeden har tillräckligt
utvecklat förhållandet, så att jag icke behöfver uppehålla
mig med att säga om detsamma. Jag utber mig dock att
få upprepa, det indelningsverkets hufvudgrunder bestå just
deruti att de upprättade eontracten få vara orubbade. Jag
får således, under åberopande af hvad jag förut yttrat, begära
bifall lill detta betänkande.
Gr. Horn: Jag är hufvudsakligen förekommen af Frih.
Tersmeden; men jag anhåller att få fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet
derpå, att, i strid med hvad Frih. Gederström
yttrat, hela Westgötha cavalleri-i eg:le veikligen suttit af efter
år 1809. jag tror det var 1811. R. St. hördes icke deröfver,
men gjorde intet dervid, förmodligen emed n de iusågo
att åtgärden skedde till Statens fördel och sannskyldiga
nytta. Det är just på grund af samma åsigt, som SlatsUtsk.
tillstyrkt R. St. att för deras del medgifva sådana
contracts förlängning, beroende det ensamt af K. M. att
handla som Han härutinnan för godt finner. Jag ber R. o.
Ad. erinra sig, alt om detta betänk, afsläs, är det på sätt
och vis att comproraettera konungamakten. Jag önskar att
K. M. må hafva något stöd från Ständernes sida för sin nåd.
åtgärd, emedan eontracten lilländalöpa efter ett år, och då
inträffar således att K. M. antingen måste låta dessa cavaJeri-reg:ten
sitta upp, hvilket jag icke tror att K. M. önskar,
och sorn onekligen skulle medföra stora kostnader för
landel, eller också, på sidan om grundlagens föreskrift,
handla egenmäktigt. Hr Lefre'n har uppmanat mig att göra
skilnad emellan hufvudgrunder och andra grunder. Jag
tror mig hafva omnämnt dessa hufvudgrunder, och kan icke
inse annat, än att de, som skola rusta såsom cavallen,
komma att göra det och icke åläggas att rusta såsom in
-
D c ii j November f. m.
i05
fanten; ty att göra någon ändring härutinnan, måste vara
att rubba hufvudgrunderna. Således tror jag det vara nödvändigt
att bifalla detta betänk., för att ej gå föibi grundlagens
stadgande, samt för att understödja konungamakten,
då man genom ett motsatt förfarande sannerligen försvagar
densamma.
Hr von Hartmansdorff: En ledamot af Const.Ulsk.
bar yttrat, att ingen afsittning kunde äga rum ulan K. M:s
och R. St;s gemensamma bifall. Det är redan upplyst, att
afsittning dels ägt rum före grundlagens stiftande, och dels
efter densammas antagande, utan att Standerne dertill samtyckt
och utan att dåvar. Const.Ulsk. gjort anmärkn. dervid.
Detta var händelsen icke blott för liera år sedan, titan
är det äfven i närvar, ögonblick. StatsUtskls betänk.
N:o 227 upplyser neni!., alt K. M. redan beslutat förlänga
afsittuingen för 2tne cavalleri-regtten, nemi. Lifregttets grenadier-corps
och Smålands grenadier-bataljon på 3o års tid,
räknad ifrån och med 18^2 års ingång, samt äfvenledes 5
års afsittning för andra Lifgrenadier- och Westgötha reg:tena,
räknad från och med nästkommande års början. Följaktligen
har K. M. för alla dessa 4 corpser, utan Ständernes
hörande, medyifvit ytterligare afsittning dels på 5 och
dels på 3o år. Const.Utsk., som under denna riksdag varit
så laggrann!, har icke eller funnit för godt att härvid göra
anmärkning. Det tyckes bevisa att K. M:s rättighet till
denna åtgärd är gifven, och att Haus rådgifvare äro fria
från allt ansvar derför. När nu förhållandet är sådant,
frågar jag, hvartill det skall tjena att yrka en grundsats,
hvilken icke det strängaste Const.Utsk., som någonsin funnits,
ansett sig kunna gällande göra. Jag måste således, vidhålla
min begäran om afslng å detta betänk., på det man
icke måtte begagna denna åtgärd såsom ett trappsteg för R.
St. att erhålla en rättighet, den de icke äga.
Hr Lefre' n: En talare, näst före de tvänne sista, har
yttrat, att en ledamot vore bortgången, som borde hafva
ett svar. Om dermed menas mig — det jag likväl icke med
säkerhet vet — så har jag hela tiden varit tillstädes. Jag
beklagar att man kommer i strid 0111 så klara saker, som 80
$;n Reg.F:n. Här har äfven blifvit ytlradl, att om man kan
läsa Svenska och förstå sådant, så boide man biträda talarens
tolkningssält af denna §. Jag tior icke det vara stort
väidt att ingå i grammalikaliska discussioner, eller att frånkänna
ledamöter kännedom af sitt modersmål. För mili del,
och med den kännedom jag har 0111 Svenska språket, kail
jag ej finna annat, än att med hufvudg! under måste afses
sjelfva indelningsverket, och att dil icke hörer den omständighet,
att man den ena tiden håller hästar i nummer eller
icke. Så gör man i alla länder, att när ett krig upphör,
sätter man armeen på hedsfot. Så hur äfven tillgått i
Den 7 November f. m.
Sverige med Kronprinsens Husar-reg:le, alt man under freden
haft ett mindre antal hästar än manskap, och jag skulle
icke tro, att en rubbning uti indelningsverkets hufvudgrunder
derigenom uppkommer. Samma förhållande förefinnes
äfven vid andra cavalleri-regrten. Jag tror dessutom,
att om man litel närmare tänker på saken, skall man komina
ungefär till samma åsigt som den jag yttrat. För öfrigt
delar jag Hr von Hartmansdorff? tanke oin Const.Ulskrs
allvarsamhet, och tror att af detta Utskrs tystnad i denna
fråga man med skäl kan hemta anledn. till densammas bedöuiinande.
Hr Ribbing: I anledn. af hvad den siste talaren yttrat,
får jag underrätta honom, att jag icke menade honom,
ut m Frih. Jacob Cederström, då jag talade om en ledamot,
som aflägsnat sig. För öfrigt har han, såsom ett skäl mot
mig och dc med mig lika tänkande, åberopat Const.Utskrs
efterlåtenhet i afseende på anmärkn:r emot Konungens rådgifvare.
Tillförene hörde jag omtalas huru småaktigt Const.-  Utsk. bctedt sig, och att de framkommit med anmärkn:r,
sorn gerna kunnat förbigås. Nu åter vill man hemta ett
skäl derifrån, att Const.Utsk. varit alltför efterlålet. Jag
för min del håller icke Const.Utsk. räkning för en sådan efterlåtenhet,
utan tror att Utsk. bort anmärka allt hvad sorn
kunde anmärkas och icke släppa efter något. Nu vill mun
icke tillåta all Sländerne varsamt och beskedligt återföra
ett misstag till sin rätta form, utan man synes vilja sälta
detta likasom allt annat på högsta spetsen, så att allt slutligen
skall sönderfalla på en gång. Jag afstyrker eli sådant
sätt att gå tillväga och anhåller om bifall lill betänkandet.
Frih. Tersmeden: Det är verkligen lika glädjande
som oväntadt att höra Hrr von Hartmansdorff och Lefrén
anse 1840 års Const.Ulsk. hafva gått mildt tillväga. Jag
väntade mig icke det, men fruktar att vid detta tillfälle
i84o års Const.Utsk. ej kan räkna sig det tillgodo; ty jag
kan icke påminna mig, alt, under Const.Ulskrs granskning uf
Statsrådets prot, der förekommit dessa reg: tens afsittning.
För öfrigt får jag anhålla om bifall lill betänkandet.
Hr Lefre'n: Den siste värde talaren förmenade mig
hafva sagt, alt Const.Utsk. förfarit mildt. Jag nödgas neka
dertill. Jag har tvertom yttrat, att då detta Const.Utsk.,
sora visserligen varit strängt, har så behandlat denna fråga
etc. Jag erkänner visst icke att 1840 års Const.Utsk. varit
mildt; — det har varit omildt, för att ej säga mera.
Hr von Hartmansdorff: I afseende på Const.Utskrs
ådagalagda omildhet, är jag af samma mening, som Hr Lefre'n.
Jag 1 -.Sinner detta, i händelse någon annan än Const.-  Utskrs egne le lanio ter skulle hafva missförstått mig.
Den 7 November f m.
Hr von Hohenhausen, Carl: Jag tror att här just
är fråga om, huruvida det är eli misstag, att K. M. har,
dels tillåtit cavalleri-reg:ters afsittning, dels anbefallt uppsittning
för dem, som förut varit afsullna. Jag tror att detta
alldeles icke är ett misstag. Hufvudgrunderna för indelningsverket
måste egentligen bestå deruti, att indelningshafvare
till rättigheter och skyldigheter bibehållas orubbade
vid sina contracter och icke kunna tvingas lill afvikelse!'
från dessa contracters innehåll utan eget medgifvande. Till
följe af den sats, sora nu diifves af Gr. Horn och flera värda
ledamöter, skulle det ej ens tillåtas K. M. att anslå en
eller flera vacancer vid eli reg:te till vinnande af högre miJitäriska
ändamål vid samma reg:te. Nu finnas likväl sådana
vacancer vid alla regtten, utan att Sländerne lill en sådan
åtgärd lemnat sitt medgifvande. Jag vågar derföre hemställa
tili de Hrr ledamöter, som yttrat ifrågavar. sats, huruvida
de verkligen anse ett sådant förhållande grundlagsvidrigt.
Jag skall dessutom framställa ett exempel, som är
ännu mera talande, nemi. Jemtlands hästjägare- och indelta
reg:te. Der fanns sedan äldre tider ett infanteri-regtle, hvaraf
en del nu är cavallen, dock endast efter öfverenskommelse
med rotehållare på vissa år. Det är nemi. med rotehållarne
öfverenskommelse träffad om villkor, på hvilka de
ingått, att i stället för fältjägare hålla hästar. Med denna
ändring är ett högre militäriskt ändamål afsedt, och sådana
kunna måhända icke alltid R. St. bedomina till ändamålsenligheten
eller dess motsats. Jag tillstyrker således afslag
å detta betänk.,' som synes mig åsyfta en inskränkning i
K. M:s höga rätt att, med rust- eller rolehållares medgifvande,
göra sådana temporära förändringar i knektecontracterna,
som med tidens kraf och locala omständigheter kunna
anses förenliga och erforderliga.
Gr. Horn: En värd ledamot, som nyss yttrat sig, har
framställt den fråga, huruvida det skulle vara en rubbning
i indelningsverkets hufvudgrunder, om K. M. ställde nummer
på vacance för att använda dem lill andra ändamål än
de med indelningsverket afsedda. Jag får derpå svara, alt
detta verkligen är en rubbning i hufvudgrunderna, och alt
sådant icke bort ske utan R. St:s samtycke, men jag kan ej
föreställa mig alt ett sådant samtycke uteblifvit, då Ständerne
erfarit nyttan deraf. För alt nu ytterligare visa den
värda talaren, huru bestämdt det måste vara en rubbning i
hufvudgrunderna, att förändra ett indelt cavallen till infanteri,
och huru vigtig! det kan vara för Ständerna att
så anse denna fråga, vill jag taga ett exempel. Om K. M.
för en längre tid tillbaka, före 1809 års Reg.Form, funnit
lämpligt att låta ett indelt cavallen afsitta, eller om sedermera
flera regllen afsnltit, men K. M. skulle anse för armeen
nödvändigt att äga ett talrikare cavallen', och det då
i58
Den 7 November f ni.
vore omöjligt, i följd af gällande cnnlracter, att åter låta
detta cavallen uppsitta: jag frågar då, om icke en väsendtlig
rubbning i indelningsverkets hufvudgi under skulle medföra
hvad just mina motståndare yrka, att nemi. ett dyrare
cavallen än det indelta mäste uppsättas. Delta är dock icke
min åsigt, men bestämdt deras, som så ifrigt försvara del
indelta cavalleriets företräde framför ett värfvad! eller conseriberadt,
och de värde talarne borde, efter mitt förmenannande,
icke begagna argumenter, som försvaga deras egna
satser.
Hr Ribbing: I och för landets väl oell för afsnttna
rustbålls-nummers räkning, anhåller jag att få fästa R. o.
Ad:s uppmärksamhet derpå, att, vid föredragningen af detta
amne i Statsrådet, den föredragande möjligen kan vara af
samina tanke som jag och de med mig lika tänkande, samt
med dessa contracts behöriga förlängning önska bereda landet
fördelar, som det är beredt att emottaga. För att således
laltast förekomma alla binder deremot, att afsiltningen
fortfarande må äga rum, anser jag mig böra anhålla om R.
o. Ad:s bifall till detta betänkande.
Hr von Hartmansdorff: Jag tillåter mig icke något
yttrande om fördelen eller skadan af förändringen i militäriskt
hänseende, utan anser sådant alldeles oberoende af R o.
Ad:s beslut, ty jag tror vidtagande af ifrågasatta åtgärd vara
K. M:s ensak. Då är det icke skäl, att R. St. fatta ett
beslut, på hvilket man framdeles kan grunda anspråk, som
icke öfverensstämma med grundlagens stadgande, och hvilkas
öfverdrift Gr. Horn bäst visat, då han påstått, att R. St:s
bifall skulle erfordras för att erhålla en enda soldat-nummer
vacant.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, örn R. o. Ad. behagade
bifalla StatsUtsk:s utlåt. N:o 33o.
Ropades starka ja, blandade med mänga nej.
Hr Frih. o. Landtm, förklarade, del han trott sig
finna alt ja öfverrösta t nej.
Hr von Hartmansdorff begå'rde votering.
Upplästes till justering och godkändes följande voter:sproposition:
Den
som bifaller StatsUtsk:s utlåt. N:o 33o, voterar
ja;
den det ej vill, voterar
nei;
Vinner nej, afslår R. o. Ad. ofvannämnda utlåt. N:o 33o.
Efter voteringens slut, befunnos rösterna hafva utfallit,
som följer
Ja — '2 3.
Nej — 20.
Deh j November f. m. 169
Under voteringen hade Hr Frih. o. Landtm, bortgått
samt öfverlemnat klubban till Gr. Horn, Glaes Fredr.
H. It. o. Ad. åtskiljdes kl. 5 till 4 e
In
fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Lördagen den 7 November i84o.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 4 prot.utdr. för denna dag f. m.
Justerades pIeni-prot:n för den 21 sisth October f. och
e. m.
Ånyo föredrogs StalsUtskts den y och 14 sisth Oct. på
bordet lagda utlåt. N:o 33i, i anledn. af K. M:s nåd. skrifvelse
ang:de de rusthållsnuinmer vid Bohusläns reg:te, hvilka,
i följd af vägran alt ingå på hästvacance-afgifts-contractens
förlängning, komma att till cavallen återgå.
Hr von Hartmansdorff, A11 g.: Som StalsUlsk. 0111-  förmäler, att särskild motion blifvit gjord, i anledn. af det
K. bref, hvaröfver StatsUtsk. i detta betänk, yttrat sig; så
får jag underställa Hr Frih. o. Landtnäs samt B. o. Ad:s
bepröfvande, om det icke vore skäl att uppskjuta afgörandet
af detta betänk, intill dess Stats- och Ekon.Utsktns
gemensamma utlåt, i anledn. af förenämnda motion till Ståndet
inkommit, i anseende till det sammanhang, som äger rum
emellan dessa tvänne mål.
Hr Frih. o. Landtm, fästade, i anledn. af Hr von
Hartmansdorffs yttrande, uppmärksamheten deruppå, att 49
§;n Riksd.Ordn. innehölle, det en sak, då den 3:dje gången
förekommit, skall till afgörande företagas, hvarföre Hr
Landtm, ansåg denna 5 hindra detta utlåt., som redan tvän—
ne gånger varit bordlagdt, att vidare blifva liggande på bordet;
men vore R. o. Ad. likväl visst icke förhindradt att
fatta hvad beslut som Ståndet kunde finna tjenligt, och således
äfven, om det så funne för godt, att låta bero vid Utskts
utlåt., då Hr Landtm, icke funne något hinder, alt ju Ståndet,
i anledn. af det betänk., som vore att förvänta öfver
16 II. 22
Den 7 November c. m.
de i utlåt. N:o 331 omtalade motioner, kunde fatta hvad
beslut, sorn dermed kunde äga sammanhang.
Hr von Hartmansdorff: Jag har visserligen ingenting
att invända deremot, att R. o. Ad. låter bero vid Utskts
tillstyrkande i förevar, betänk., enär Utsk. hemställt, att den
K. skrifvelsen icke måtte till någon särskild åtgärd å R.
St:s sina föranleda. Men det förefaller mig besynnerligt, att
då K. M. omförmält att af Bohusläns infanteri-i eg:te ett så
stort antal skulle sitta upp, att deraf skulle bildas en sqvadron,
det icke tillika kommit i fråga alt åt densamma anskaffa
befäl och aflöning; ty jag föreställer mig att infanteribefälet
icke kan dertill användas. Då sålunda ett anslag
behöfves, har jag af sådan anledn. ansett målet böra hvila.
Uppå derefter framställd propos. beslöt R. o. Ad., att
för det närvar, låta bero vid StatsUtsk:s utlåt. N:o 331.
Föredrogs ånyo StatsUlskts den 7 och i4 sisth October
på bordet lagda utlåt. N:a 337, *■ at,!edn. af väckta motioner,
a.ng:de upphörande af afgifter till handels- och sjöfartsfonden,
saari huru förhållas bör med de anslag, som varit
å denna fond anvisade.
Ilr Nordensköld, Otto Gust.: Jag anhåller alt få
göra några anmärkntr mot detta betänk., på grund hvaraf
jag yrkar återremiss af detsamma. Till en början fäster jag
mig dervid, att Utsk. tillstyrkt Convoj-commissariatets upphörande
och inrättandet af ett ny tt embetsverk i dess ställe. Detta
anser jag orätt, enär det embetsverk, som för ändamålet
behöfves, redan under namn af Convoj-commissariafet är,
likt en vidtfräjdad filina, kändt öfver hela verlden, och en
lång tid skall åtgå, innan embetsverket under en förändrad
benämning binner förvärfva den credit det nu äger; hvartill
jemväl kommer den något egna hushållsprincipen att
sätta de nuvar. embetsmännen på indragn.stat, derföre att
embetsverket skulle erhålla ett annat namn. Om det kunde
falla Regeringen in att på det sättet misshushålla, månne hon då
ej skulle blifva blottställd för det bittraste klander? De personer,
sorn nu finnas anställde i embetsverket, torde följaktligen
böra bibehållas, äfven om detta embetsverk undergår
en förändrad reglering och erhåller en annan instruetion.
Vidare har Utsk. tillstyrkt uppförande på stat af vissa erforderliga
summor, utan all afskilja de belopp, som drabba
Sverige och Norrige gemensamt, från dem, som Sverige ensamt
bör vidkännas. Rättelse härutinnan är således nödvändig,
hvilken dock bör ske på det sätt, att de utgiftsposter,
som Sverige ensam bör bekosta, afskiljas från dem, som tillkomma
begge Rikena, utan att likväl Norriges anpart uti de
sednare bestämmes], emedan sådant bör få vara beroende på
särskild öfverenskommelse, grundad på de omständigheter
Den 7 November c. m.
och förhållanden, som dervid böra öfvervägas. Särskildt
anhåller jag att de till convoj-expeditioner för Svenska handeln
anslagna 45,uoo r:dr icke måtte sammanblandas med
Norriges utgifter, emedan Norrige, som härtill verkligen ej
lemnar medel och liar egna anslag, eljest i delta hänseende
kunde hysa förstora anspråk på Sverige. Vidare har Utsk.
uppfört pensionsstaten på Sveriges indragningsstat, ehuru
pensionsstaten är gemensam för begge Rikena , enär den
tillkommit under de 26 år Norrige varit med Sverige förenadt.
Den bör således förenas med den fond, som tillhör
begge nationerna; äfvenså anser jag utgiftsposten till brandförsäkrings-prsemien
för Consuläthuset i Tanger böra vara
gemensamt för begge Rikena, och ej uppföras på indragn.-  slaten, ty husets assurance har skett i England, och måste
årligen utgå, om ej, som jag förmodar, hvart sjunde år är
ett friår. För resten har jag ingenting att anmärka mot betänkandet.
Jag anhåller att det mätte blifva återremilleradt
med de anmäi katr jag dervid gjort.
Hr Rosenblad, Bernh.: Jag förenar mig med Hr
Nordensköld under anhållan om återremiss af detta betänk.,
och anhåller att tili de af den värde talaren anförda få tillägga
några ytterligare skäl. Hr Nordensköld har ganska
riktigt anfört, alt grunden för de förenade Rikenas åliggande
uti förevar, hänseende nödvändigt påkallar en bestämd
skilnad emellan de åligganden, som tillkomma de Skandinaviska
Rikena, och dem, som endast böra drabba Sverige.
Såsom R. o. Ad. torde erinra sig, äger handels- och sjöfartsfonden
ganska olika föremål. En del deraf afser utrikes
handelsförhållanden, som äro gemensamma för Sverige och
Norrige, och i hvilket hänseende Norrige lemnar bidrag, som
likväl icke motsvarar hvad billigheten fordrar. Det andra
angår sådana för Svenska handeln vigtiga företag, hvilka
omförmälas uti R. St:s år 1835 till K. M. aflåtna skrifvelse,
hvilken gifvit anledn. till de dispositioner, som skett till ombyggnad
af Stockholms sluss, till Götha canal-bolag med
flera föremål, som icke äga gemenskap med unionella förhållanden;
hvaraf således är klart, att fonden bör delas i afseende
på dess olika föremål. Härvid anser jag mig böra fästa
uppmärksamhet på det ganska olämpliga sätt, hvarpå StatsUtsk.
tillvägagått, och som möjligen skulle kunna med den
grannlagenhet i unionella förhållanden, som alltid iakttagits
af Brödrafolket på andra sidan fjellen, leda lill klander,
nemi. att upptaga Norriges bidrag till convoj-cassan bland
Svenska statsverkets inkomster. Men i afseende på sak, ägde
Sverige ett lika skäl till klander af en dylik åtgärd, då
derigenom Norriges kunde betraktas såsom en aversionssumma,
hvilket vore högst ofördelaktigt för Sverige; ty för det
närvar, utgår från Norrige, såsom bidrag till skydd för de
förenade Rikenas handelsfrihet, en summa af 35,000 Norrska
172
Den 7 November e. m.
specier. Från Svenska statscassan flyter deremot till samma
källa vida större belopp, som, på sätt jag anfört, dels användas
till föremål, som äro gemensamma för begge Rikena
och afse handelns skydd och befrämjande, och dels disponeras
till föremål, som ensamt angå Sveriges handelsförhållanden.
Nu har Utsk. föreslagit att uppföra på Sveriges Rikes
stat samtliga de utgifter, som Ulsk. ansett böra äga rum för
begge Rikenas utrikes handels skydd, men deremot upptagit på
Sveriges stat under titel af afgifter till handelns och sjöfartens
skyddande, inberäknadt Konungariket Norriges bidrag
till samma ändamål, en summa i rundt tal af 326,000
r:dr. Månne icke detta skulle kunna gifva anledn. till den
förmodan, som skulle Norrige vara satt uti ett skattskyldigt
tillstånd till Sveriges Rikes Stat, eller att å ena sidan Norrige
skulle betala dessa 35,000 species mot det Sverige å
andra sidan åtagit sig att skydda och bevaka handeln för
begge Rikena? Den första slutsatsen vore förnärmande för
Norriges sjelfständighet och värdighet. Den andra deremot
vore förnärmande för Svenska statsverket. Jag belviflar icke,
att då förhållandet, fullständigt utredt, framlagges för
Norrska Storlhinget, detsamma skall bevilja hvad som lill handelns
skydd erfordras, med afseende å de begge Rikenas inbördes
förhållanden och delaktighet uti handelsförmånerna.
Genom den sista berättelse, som K. Commerce-colhm till K.
M. afgifvit rörtde Sveriges handel för åren 1837 och 1838,
Lar upplysning blifvit meddelad rör:de Sveriges och Norriges
utrikes handel på olika haf och olika ställen, som kan
tjena till fullständig ledning för den comité' eller auctoritet,
som kan erhålla uppdrag att utreda och afgifva yttrande
rörtde de olika förmåner, som hvartdera Riket njuter af sin
y'.tre handel och följaktligen af det skydd det äger för denna
handel, och hvaraf således skall visa sig hvad bidrag
livartdera Riket dertill bör lemna. Denna berättelse upplyser
att Norriges frakthandel är betydligare än Sveriges inom
Europa, men att deremot Sveriges handel är öfvervägande
på de Transatlantiska håfven. En förändring bör således
äga rum i afseende på begge Rikenas bidrag till handelns skyddande.
Norriges bidrag bör nemi. icke upptagas i Svenska
budgeten, utan bör ingå till det verk, som kommer att förvalta
den gemensamma fonden, det må blifva Convoj-commissariatet
eller Commerce-colhm eller något annat embetsverk.
Med Hr Nordensköld instämmer jag i fråga om onyttan
och snart sagdt det abderitiska uti alt tillskapa ett nytt
embetsverk med 6000 r:drs anslag, under det man sätter det
redan befintliga embetsverket på indraga.stat, enär icke ådagalagdt
är att det förra embetsverket gjort sig oförtjent af
det förtroende detsamma ägt; och om så varit, hade väl i
alla fall fråga endast kunnat uppslå om förändring af personal
och icke af sjelfva embetsverket. Det måtte således
antingen blifva såsom hittills Convoj-comraissariatet, sam
-
Den 7 November e. m.
mansatt af Svensta och Norrsta medlemmar, som förvalta
den gemensamma fonden, eller octså Commerce-collrm, som
naturligtvis för sådana mål, som angå Norrige, adjungerar
Norrsta ledamöter. Vidare kan jag icke gilla den inskränkning
i Konungens rättighet, som StatsUtsk. har gjort genom
bestämda summors anslående till Konungens disposition, i
stället för den rättighet Konungen ägt att disponera utaf
fondens tillgångar under vissa förbehåll. Med de förhållanden,
uti hvilka vår utrikes handel för närvar, sig befinner,
kan icke på siffran bestämmas hvad som för handelns
skyddande erfordras. I händelse af ett krig i Europa
är det af yttersta vigt för Svenska handeln att kunna begagna
handelsförmånerna under så neutral flagga som möjligt;
men dertill erfordras fonder för beredande af i samma
mån säkrare convojer, som osäkerheten tilltager, och i detta
afseende äga vi exempel af kloka handelsstater, hvilka bereda
sig skydd under gemensam flagga. Men för sådant ändamål
är det nödvändigt, att lill Konungens disposition ställes
en större summa än dessa 4^,000 r:dr, som Utsk. tillstyrkt.
Svenska frakthandel har betydligen stigit genom
de lyckliga följderna af det förtjenstfull reciprocitets-systemet,
som i sednare tider blifvit för våra handelsförhållanden
med de flesta länder infördt, och som för Sverige varit så
mycket fördelaktigare, som Svenska fartyg i allmänhet kunna
utrustas för bättre pris än de flesta andra, och dessutom de
med så mycket mera förmån kunna deltaga i returfrakter
från de länder, dit de utfört Sveriges tunga exportvaror, till
hamnar under vägen, som returvarorna till Sverige i rymd
och vigt så föga motsvara exportvarorna. Detta har, utom
allmänna och gemensamma fördelen af reciprocitets-systömet,
för Sverige beredt en särskild förmån, hvilken vi otvifvelaktig!
äro skyldige den stora tillvext Svenska handelsflottan
under sista åren gjort, och som bragt den till lika höjd sora
på den lyckligaste tid, då särdeles gynnande förhållanden
understödde dess framsteg. Det är visserligen så mycket märkvärdigare,
att under dessa resultater man i sjelfva Sverige,
just från de håll, som eljest yrka frihet i handelsförhållanden,
fått höra det starkaste klander emot dessa reprocitetstractater,
hvars följder varit för Sverige så välgörande. Deremot
skulle Sveriges rederier äga ett verkligt skäl till klander,
om R. St. inskränkte tillgångarna för K. M. att kunna
— i händelse af behof — lemna dem det skydd, som erfordrades
för att bibehålla dem vid redan ägande fördelar
och under ett Europeiskt krig skulle bereda dem nya. Det
vore således oklokt att i detta hänseende binda händerna på
Styrelsen.
När frågan förevar angtde åtskilliga nödiga ansedda åtgärder
till förbättrad organisation af Svenska consulatet, så
föreslog jag, att den för Svenska handeln, särdeles i vissa
fall, ganska tryckande lästetals-afgiften till consulerna, den
•74
Den y November e. m.
enda, som egentligen kan ligga i vägen för Svenska
flaggans täflan med andra länders, måtte försvinna,
och deremot svarande ersättning af convojen anvisas
närvar, consuler, och sedermera af beloppet bildas en
fond för fasta löner för de vigtigare consulaten. Likaledes
har jag, när frågan om Öresundska tullen förevar, visat nödvändigheten
att organisera consulatet i Helsingör på ernbetsmannafot.
Men för alla dessa behof skulle alla tillgångar
saknas, om Utsk:s förslag bifölls. På aila dessa skäl anhåller
jagom återremiss och att dessa anmärkntr malte få medfölja.
Hr Nordensköld: Då jag förra gången hade ordet,
glömde jag alt erinra om hvad Hr Rosenblad nu nämnt
röride otillräckligheten utaf de af Utsk. tillstyrkta 45,000
f:dr för sjöexpeditioner. Jag kan icke betvifla alt Konungen
äger rättighet att begagna convojcassans hela besparing för
detta ändamål. Nästa är kan det blifva behöfligt, att flere
örlogsman visa sig i Medelhafvet, och dét är således absolut
nödvändigt, alt Regerrn dertill äger medel i händerna.
Convojcassans första upprinnelse grundade sig äfven på den
förutsättning, att handeln måtte kunna beredas det stöd och
skydd, sorn tinder särskildta förhållanden på olika lider kan
erfordras, och som för ändamålet är tillräckligt. Jag hade
derföre trott, att hela den summa, hvarmed Norrige bör
bidraga till handelns skyddande, borde, utan atti beräkningen
upptagas hos oss, afsältas för att begagnas för sådana
ändamål, hvilka måhända snart nog kunna uppstå. Jag anhåller,
att StatsUtsk. äfven ville taga denna omständighet i
öfvervägande.
Hr von Troil, Emil: Då jag har mig bekant, att
åtminstone ett Stånd beviljat återremiss af detta betänk., så
vill jag icke bestrida detsammas återremitterande äfven för
detta Stånd, ehuru jag vågar tro, att de hittills gjorda anmärkningarna
grunda sig dels på misstag om betänk:s ordalydelse
och dels på oriktiga åsigter i sak. Det är måhända
en enda anmärkn., som är nödvändigare, hvilken dock blott
rör cn formfråga, som kunnat lättas vid riksstatens uppgörande,
i händelse R. St. bifalla betänk.; den nemi, huruvida
hela anslagsbeloppet för de gemensamma unionella utgifterna
skola uppföras på Sveriges Rakes stal, och hvad
Norrige lemnar anses såsom ersättning till Svenska statsverket.
En hvar torde finna, att förhållandet blir detsamma,
antingen man så tillvägagår, eller om Sveriges bidrag
upptages endast till belopp, motsvarande dess andel i de
förenade Rikenas sjöfart. Hittills har förhållandet varit
mera öfverensstämmande med hvad Utsk. i delta afseende
föreslagit, ty Norrige har leranat ett bestämdt bidrag för det
hela, så att Norriges tillskott hvarken ökats eller minskats,
ehvad Sverige för ändamålet behöft använda större eller
mindre belopp. I öfrigt har man anmärkt, alt man borde
skilja de utgifter, som aro gemensamma förde förenade Ri
-
Den •} November e. ra.
i75
lenas handel, från dem, som spécielt angå Sverige. Detta
torde så myckel mindre böra såsom anmärkt). anföras, som det
utgör den grundåsigt, hvarpå StatsUtsk. uppställt sitt betänkande.
Utsk. har nemi. icke blott i särskilda columner afskiljt, utan
äfven under särskild förvaltning, under särskildta embetsmyndigheters
uppsigt ställt alla sådana företag, som enskildt tillhöra
Sverige, såsom canalgräfningar och dylikt, och deremot öfverlemna!
åt ett af de håda Piikenas embetsman sammansatt
verk att taga bestyret med sådana ärenden, som för båda
nationerna äro gemensamma. Man har i Sverige ofia sport
klagan deröfver, att Norrige icke vill lemna bidrag, motsvarande
Norrska handels-läsletalet i förhållande till Sveriges
bandel; och någon annan billig grund för Norriges vägran
att lemna högre bidrag för ändamålet har svårligen
kunnat uppgifvas, än den att medlen förvaltades utaf ett
embetsverk, som endast för Sverige var skyldigt att redovisa
derför. Visserligen har en Norrman blifvit insatt uti
detta embetsverk, men det hindrar ej att detsamma lill sin
natur är Svenskt. Utsk. har föreställt sig, att det vore af
vigt att ett embetsverk, så organiseradt som Utsk. föreslagit,
finge öfvertaga detta bestyr. Utsk. har icke föreslagit
något namn på detta embetsverk, emedan Utsk. ansett den
omständigheten af för liten vigt för att utgöra föremål för
Ständernes befattning. Utsk. har varit öfyerlygadt, alt om
R. Sirs hemställan i öfrigt antogs, skulle Regei:n nog veta
all gifva embetsverket ett lämpligt namn. Ifall dessa åsigter
befinnas riktiga, skulle jag tro, att den benämning af
abderitisk!, sorn en ledamot gifvit förslaget, med mera skäl
kunde tillämpas på klandret uti hans ytlrande. — Här har
äfven blifvit anfördt, att StatsUtsk. tillstyrkt att uppföra
Convoj-commissariatets tjenstemän på indragn.stat och att
gifva löner åt nya tjenstemän. Denna förmodan är grundad
på en något för hastig genomläsning af betänk., ty Utsk.
har tillstyrkt, att en summa af 6,000 r;dr måtte intill nästa
riksdag anvisas till K. M:s disposition för det nya embetsverket,
och såsom skäl för detta tillstyrkande anfört, att
tjenstemännen i det gamla embetsverket, med undantag af en
enda, hafva fullmakter på sina tjenster, hvaraf följer, att någon
nedsättning i lönerna icke skulle kunna äga rum på annat
sätt, än att de gamla tjenstemännen uppföras på indragn.-  stat. Den andra hufvudsakliga invändningen mot betänk,
är den, alt någon reservfond icke skulle finnas disponibel för
handelns behof, synnerligast i krigstider. För min del skulle
jag tro, alt det icke vore med en klok statshushållning förenligt
att hopsamla fonder för tillfälliga och oförutsedda
behof. För sådana behof äro creditiver vida lämpligare och
sådana finnas ju till Regertns disposition. Om händelserna
således skulle göra altSvenska handelns skydd påkallade en
ökad beväpnad styrka, skall Styrelsen säkert icke underlåta
att i mån af behofvet anlita creditiven, för att, sin pligt lik
-
Den 7 Novemb«r c. ra.
mätigt, lemna Svenska handeln det skydd, som omständigheterna
kunna fordra. Något stöd för öfrigt för förslagets
bestridande kan jag icke lemna från det visserligen lyckliga
förhållande, att Svenska skeppsfarten i sednare åren tilltagit.
Jag skulle likväl tro, att detta framskridande i sjelfva
verket är långt mindre än den värde ledamoten föreställt
sig, hvilken plågat sina lungor med alt utskrika detsamma;
ty om man erinrar sig den bedröfliga tillbakagång
skeppsfarten visat sedan Sveriges sednaste krig, så torde man
äfven finna, att det skulle vara högst bedröfligt, om denna
tillbakagång framgent blifvit fortsatt, eller slutats med stillastående
under den sedermera förflutna långa fredstiden.
Jag har blott velat på förhand lemna dessa upplysningar,
utan att derföre bestrida återremiss af betänkandet.
Hr Nordensköld: Till svar å hvad Hr von Troil
nämnt får jag erinra, att då Utsk. tillstyrker att det för expectance-löner
uppförda beloppet skulle uppföras på allm.
indragn.staten, så kommer derigenom en kostnad att helt
och hållet drabba Sverige, hvilken Norrige äfven borde vidkännas.
Hvad sjelfva embetsverket vidkommer, så ser jag
icke behof af att tala om något nytt embetsverk; ty om
detsamma skulle bestå af fyra ledamöter, så finnas de nu, i
riktig proportion staterna emellan tre Svenska ledamöter och
en Norrsk, hvilka ej förverkat förtroendet. Convoj-commissariatet
står nu under Presidenten i Conimerce-colltm; finnes det lämpligare
att ställa det under Statsministrarna, så har iag ej något
deremot; men då blir der 2:ne Norrmän och fyra Svenskar, hvilket
jag ej kan billiga, ty Sverige har 3 millioner och Norrige en,
hvilket också visar proportionen i sammansatta embetsverk.
Jag kan emedlertid icke frångå, att det är misshushållning
att organisera ett nytt embetsverk och ändra personalen
deruti, äfven förutsatt att Utsk. ej menat att directe ställa
dem på indragn.stat.
Hr Rosenblad: Jag medgifver alt Hr von Troil har
rätt deruti, att StatsUtsk. icke särskildt uppfört nuvar.
Convoj-commissariatets aflöning på särskild indragn.stat, utan
sammanblandat den med de 6,51 o r:drna, som föreslås för
nya verket. Då den värde talaren icke bestridt återremiss,
skall jag icke upptaga tiden med en ny discussion i ämnet
i anleda, af hvad lian i öfrigt anfört, utan blott tillägga,
att det öfverskott, som kan uppkomma på Convoj-commissarialets
tillgångar, och som Utsk. beräknat till något öfver
107,000 r:dr, hvarmed statsbristsumman skulle minskas, bör
betydligen nedsättas genom de vigtiga nya utgifter jag redan
förut omnämnt, samt desto mindre tagas i beräkning i afseende
på bestämmandet af statsbristsumman, som] utgifterna kunna
vara högst betydligen olika för det ena året mot det andra,
så att det ena årets behållning kan komma alt helt och hållet
medtagas det andra året. Men skulle likväl något öfverskott
-
Den 7 November e. m.
>77
skritt uppkomma, anser jag bättre att nedsätta procenten af
sjelfva convojafgiften i förhållande till Norriges bidrag, än
att beräkna ett tillfälligt öfverskott såsom en tillgång, iilian
hvaraf statsbristsumrnan skulle kunna minskas. Jag för livar
min anhållan örn återreniiss.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: I afseende på sammansättningen
af det embetsverk, som skulle efterträda Convoj-cominissariatet,
får jag, hvilken, lika med andra talare,
anser förmånligast vara att låta det gamla embetsverket
fortfara, för min del anmärka mot det nya, att insättande
uti underordnade embetsverk af Konungens rådgifvare och
af de högsta bland dem, efter min förmodan, är ett bland
de största misstag man kan begå i organisationsväg. Följden
af så höga embetsmäns insättande uti underordnade bestyr
är vanligen den, att de föga komma alt befatta sig dermed,
hindrade af vigtigare göromål. Deras namn komma således
att skydda embetsverket, eller ock få de uppbära klander
för åtgärder, hvaruti de ingen del haft. Man gagnar icke
saken, men man skadar de personer, som skola hafva befattningen.
Jag afstyrker derföre denna organisation. Utsk.
har föreslagit, att bidraget till quarantaines-im ätlniugen i
Känsö, 2,000 r:dr, skulle uppföras på den hufvudtitel, som
kommer att tillhöra Ecclesiastik-depnrlementets föredragning.
Utsk. tyckes icke hafva vetat att emellan de quarantaines-anstalter
till förekommande af smittas införande i
Riket med handelsfartyg och de quarantainer, hvilka inrättas
inrikes till hämmande af farsoter, såsom choleran, är
den skilnad, att de förra höra under det departement, som
har att göra med utrikes handeln, då deremot de sednare
tillhöra Ecclesiastik-departementet. Det misstag Utsk. i
detta hänseende begått, bör således rättas, så att ifrågavar.
anslag må komma att höra under Civii-departementel. Vidare
har Utsk. tillstyrkt, att 4-5>000 ''^i sjöexpeditioner
må uppföras på den hufvudtitel, sorn tillhör Utrikes Ministerns
föredragning; dock att, när sjöexpeditioner förekomma,
special-redovisningen för dertill erforderliga, å berörde
anslag anvisade kostnader kommer alt åligga Svenska och
Norrska flottornas särskilda administrationer. Detta sätt att
gå tillväga innebär en onödig sammanblandning af anslag för
utrikes drender med anslag, som rättare böra hänföras till
dem för de båda förenade Rikenas sjömakt. Om för detta
ändamål en bestämd summa anvisas, och användandet deraf
tillkommer utrikes departementet, så stå medlen ej säkrare
i statsverket för det ena departementets än för det andras
läkning. Då är det väl rättare, att summorna stå för
det departementets räkning, under hvilket redogörelsen kommer
att äga rum; och denna kan för sjöexpeditionen icke
lämpligen tillhöra något annat än Sjöförsvars-departementet.
16 11. 23
Den 7 November e. m.
Det är äfven otjenlig! att till förvaltning af en embetsman,
som har en sådan befattning sorn en minister, hänföra någon
annan slags penninge-redogörelse, än den honom oundgängligen
åligger. Jag måste således anmärka att fördelningen,
såsom ruig synes, är oriktig.
Frih. Cederström, Jacob: Iallmänhet då man tillstyrker
indragning af ett embetsverk, och tillika föreslår att
ett annat verk skall öfvertaga göromålen samt anvisar en
fond, som i indragn.staten icke är nämnd, hvarå de som innehafva
fullmakter skola erhålla arfvoden; så bar man icke
noga betänkt hvad som är egentliga föremålet för statsreglering.
Är man missnöjd med förvaltningen af en myndighet,
niå man då föreslå rättelsen i instructionen för densamma.
Anser man ett embetsverk bestå af för många eller
för få ledamöter, må man då föreslå indragning eller
tillökning, men må man icke skapa ökade utgifter på indragn.-  stat, när de äro onödiga. Med den sista välda talaren instämmer
jag deruti, att det är oriktigt att göra de högsta
einbetsmännen till förvaltande embetsmyndigheter, hufvudsakligen
af det skäl, att de i sådan händelse blifva jäfvige
att yttra sig, derest ärendet underkastas K. M:s pröfning.
Man har svårt att af detta betänk, inhemta hvarföre Utsk.
föreslagit denna half-mesure. Om man önskar reform i medlens
användande, må då StatsUtsk. uppgifva i hvilka delar
rättelse är af nöden; men må man derjemte förstå, alt det
ingalunda är ändamålsenligt för samhället all Konungens
rådgifvare sättas uti en ställning, som hindrar dem att i
vissa frågor gifva Konungen råd, så att de utaf ett kommande
Const.Utsk. icke kunna ställas till ansvar för felaktiga
åtgärder. Jag instämmer i anhållan om åtei remiss af
betänkandet.
Hr von Troil: Den grundsatsen att Konungens rådgifvare
icke böra deltaga i underordnade förvaltningsgrenar
äger visserligen i allmänhet sin fullkomliga riktighet. Utsk.
har likväl trott, att undantag kunde någon gång hafva skäl
för sig, och alt saken här vore verkställbar, derföre att de
åligganden, som det nya embetsvcrket pålades, icke vore af
någon hvarken invecklad eller vidlyftig beskaffenhet, bestående
hufvudsakligen endast i anordningar af löner till åtskilliga
consuler och anordningar i runda summor af medel
till sjöexpeditioner. Redovisningen härför lärer icke
kunna vara betydligen mera invecklad än t. ex. redovisningen
för cabinetts-cassan, hvilken hittills varit förvaltad af en
Konungens rådgifvare, som deraf icke funnit sig jäfvig att i
Rådkammaren yttra sig om cabinetts-cassan rörrde ärenden.
Detta var likväl ett negativt skäl. Det positiva var detta
ämnes egna beskalfenhet att innefatta ett unionelt förhållande.
Man hade trott, att den enda personen, som är så
till sågandes både Svensk och Norrsk tjensteman, skulle va
-
Den 7 November e. m.
179
ra sjelfskrifven uti detta verket, och i öfrigt har man trott,
altoni Norrska bidraget komme att ökas, och Nori ige i följd
deraf komme att ägaj lika mänga ledamöter i embetsverket
sorn Sverige, så skulle det vara en lättnad för Brödrafolket,
otn del dertill kunde använda embetsman, sorn det i alla
fall måste underhålla i Sveriges hufvudstad.
StatsUtsk:s utlåt. N-'o 337 återremitterades.
Till pröfning företogs Stats- samt Allm. Besvärs- och
Ekou.Ulsktns den 7 och 14 sisth October på bordet lagda
betänk. N:o 44) atig:de dispositions- och jordägande-rutten
till de s. k. kyrkohemmanet) i Halland.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Delta mål är ett
utaf dem, som den sednare tiden förekommit vid hvarje
riksdag. Jag har vid 1829 års riksdag b i träd l Hr Rosenblad
att tala mot samma grundsats, som den Stats- och
Ekon.Utsk.m tio fiarnstadt. Jag har såsom föredragande hos ,
Konungen afstyrkt bifall å den framställning, som Ständerne
gjorde vid i834 års riksdag. Jag har i Const.Utsk. blifvit
anmäld till entledigande efter 107 §:n Reg.Ftn för den
delaktighet jag sålunda haft i detta måls behandling. Detta
är således ett af de mål, ål hvilka jag haft full anledn. att
egna en närmare uppmärksamhet, hvarföre det äfven torde
tillåtas mig att derå fästa detta Stånds.
Uti Halland finnas 212 större och mindre lägenheter,
hvilka innefattas under namn af kyrkohemman. Tvistefrågan
är nu den, huruvida dessa lägenheter äro Kronans eller
kyrkornas. Huru har denna fråga uppkommit sedan Halland
i 200 år, eller allt ifrån freden i Brömsebro år 1645, lydt
linder Sveriges Krona, och sedan hemmanen under tiden
afven varit af kyrkorna begagnade? Jo, det hände sig, alt
år 1823 uppkom håga huruvida hemmanet Lyngåkra var
Kronans eller kyrkans. K. M. resolverade den ig Augusti
s. å., att hemmanet var Kronans. i8i5 förekom enahanda
fråga om andia hälften af samma hemman. K. M. afgjorde
den 2g Mars samma år : att det var ett kyrkohemman,
trien förklarade tillika, allden förra resolutionens stridighet
med deu sednare härledde sig derifrån, att de handlingar,,
hvarpå sednare beslutet hufvudsakligen sig grundade, icke
varit företedda eller kända då första beslutet fattades. De
handlingar, sorn i detta beslut åberopas, äro hufvudsakligen
Lunds landabok af i56g, innehållande en förteckning på
kyrkornas jord inom Lunds stift, jemväl i Halland, hvilken
bland annat innehåller: ”Doininium utöfver alla föreskrifna
thessa kyrkogårdar häfver K. M.” Men denna bok är icke
uuderskrifveu och har följaktligen icke kunnat anses såsom
en gilllig handling. Dernäst finnas en jordebok öfver Halland,
upprättad året efter lieden i Brömsebro eller 1646,
hvilken upptager landskapets hemman och lägenheter, sä
-
i8o
Den 7 November e. m.
dana de befunnos vid Hallands återgång under Sveriges
Krona. Denna jordebok, uti hvilken förevar, lägenheter äro
upptagne såsom kyrkohemman, äger all den gilltighet som
en officiel hand ling kan hafva. A andia sidan anföresratl de
så kallade kyrkohemmanet!, dels varit indelta t. ex. under
Skånska Adelsfanan, och dels förlänia åt Grefve Lilje och
andra adelsmän, samt slutligen att vissa af dem blifvit köpta
till frälse af Adr. Tripp och derigenom kunna räknas till
de s. k. Trippisko godsen; men i alla dessa fall har öfverlålelsen
skett endast af Kronans behållna räntor; hvaremot
kyrkorna bibehöllo jordeboksräntan, städselrätten och landtgillet.
Under Carl Xfts reduetion, som skedde med sådan
stränghet, att i5o af de s. k. Witfeldska godsen indrogos,
ehuru de sedermera af gunst och nåd återskänktes, blefvo
dock kyrkohernmanen i Halland oantastade. Vid den förändring,
som 1725 ägde ruin med jordeboken, blef den s.
k. geistliga coltitnnen borttagen och kyi kohemmanen uppförda
i kronocolumnen, hvilket gaf preslerskapet anledning
till farhågor, hvilka numera vid detta måls behandling under
sednare riksdagar befunnits grundade. För alt undanrödja
all fruktan för missbruk af den förändrade bokföringen,
utfärdades 17*12 den 7 Juli uti resolution på presterskapets
besvär K. M:s försäkran, att ecclesiaslike hemman
icke skulle ombyta natur utan bibehållas efter privilegierna,
oansedt de roed jordeboken vidtagna förändringar. Till
yttermera visso har K. M. den 8 October i8a3 förnyat samma
försäkran. Då likväl motsatta beslut blifvit af K.
M. meddelade angrde delar af samma hemman, så förunlät
sådant R Sits Just.ombudsman att dervid fästa uppmärksamhet.
Det föranledde äfven motioner vid 1829 års riksdag.
äfvensom en underdånig anhållan af R. St. att, vid
hvarje fråga o m skatteköp af sådana hemman, det
»natte vid domstol pröfvas och afgöras antingen Kronan eller
kyrkan agde hemmanet. I aidedn. deraf meddelade K.
M. 18 lo det förklarande, alt undersökning om äganderätt
utan stämning och rättegång, men blott för det tredje man
så äskade, icke kunde af K. M. beviljas. Vid 18 J4 års riksdag
förnyade R St underdånig skrifvelse i delta hänseende,
med den skilnad, att de anhöllo det undersökning måtte på
en gång /öretagas, fil! utrönande af hvilka hemman, sorn
voro Kronans, och hvilka som vore kyrkornas. Derpå foris
I a r ade K. M. den 28 November »835, att som inga tiva
skäl blifvit af R. St. anförda för deras förnyade begäran ,
hvilken från R. Sits vid föregrde riksdag framställda underdåniga
auhållan endast skiljde sig deruti, alt de vid sednare
riksdagen begärt att för alla hemman på en gång den
undersökning måtte ske, som de vid föregtde riksdagen
ansett böra äga rum vid hvarje särskild fråga om skatteköp
å dessa hemman, samt då R. Sirs begäran hvarken vid den
ena eller andra riksdagen var grundad på annat än en blott
Den j November e. m.
förmodan att hemmanen kunde vara hvad de med handlingar
visats icke vara, nemi. Kronans tillhörighet; så fann
Konungen icke skäl alt förändra det beslut Han meddelat
på R. Sits anhållan vid iö?g Ars riksdag. Nu har en riksdagsman
från Halland, Bengt Gudmundsson, ånyo biagi denna
sak å bane, påstående att 156g års landabok vöre en
giiltig handling, alldenstund han från Danmark förskaffat sig
en afskrift af eli K. bref den 11 Augusti i56g, innehållande
befallning örn land,diokens upprättande. Det torde likväl
vara klari, att befallning om en åtgärd icke är detsamma
som ålgärdens verkställighet, oell ännu mindre något bevis
alt ålgården blifvit rikligt verkställd; hvaraf följer alt
man genom K. bref icke kommit längre än förut i fråga om
landabokens riktighet. Mot den bevisning Bengt Gudmundsson
sökt att åstadkomma skulle jag kunna framlägga en annan.
Men som hvarken detta eller något af de öfriga Stånden
arn domstolar eller äga pröfningsratt, så anser jag mig
skyldig att belria eder, mine herrar, från afhörandet deraf.
Skulle jag likväl blifva nödsakad dertill, så skall jag ej underlåta
atl framdraga den. Nu hafva RiksSltn , i stället för
de variationer, som förut blifvit gjorda på samma thema, fått
sig förelagd en annan af de båda Ulskjn, hvilken, för att
göra saken mindre juridiskt frånstötande, skulle bestå deri,
att Kronans ombud borde vid domstol, efter stämning, åt
sig yrka jordägande- och dispositionsrätt till ifrågavar. lägenheter
och således uppträda såsom kärande mot kyrkorna
såsom svarande. Hvad skulle Kronan vinna på denna
åtgärd? Icke det ringaste utom skattelöseskillingen; ty hvad
sorn är Kronans ränta får lion i alla fall. Med åtskilliga
af dessa hemman förhåller det sig så, att räntan är fördelad
mellan Kronan och kyrkan. Kronan skulle viana io
års räntor efter kronovärdi, d. v. s., för ett af de bättre
hemmanen finge lion 3o, 4° eller 5o r;dr, eller ungefär så
mycket som rättegångskostnaden kunde utgöra, kanske äfven
mindre. Således hade Kronan möjligen förlust äfven
om hon vunne; men 0111 hon tappade, så hade hon blott
uppoffrat sina medel, upptagit embetsmäns tid och oiout
de församlingar, hvilkas kyrkor nu åtnjuta hemmanens afkastning.
Hvarföre skall nu Kronan göra detta? Jo, säger
man: åboernes anspiåk kunna icke utan rättvisans kränkning
afvisas. Äro då åboerne misshandlade eller sin rätt
betagne? Ingalunda! Då ett Halländskt kyrkohemman blir
åboledigt, förhålles på följande sätt: KyrkoföreslAndarne i
pastoratet upprätta en fullständig beskrifning på hemmanet
till ägorymd, beskaffenhet och herrligheter samt föreslå arrendcbeloppet
i tunnor säd, hvarefter landthushålluingssällskapets
förvaltnings-ulskott, i hvilket landshöfdingen och
landskamereraren äro ledamöter, bestämma, merendels lågt,
de belopp under och öfver hvilka arrendet icke får gå Vid
auctionen, som i god tid kungöres och derefter hålles, be
-
Den 7 November e. m.
hofver åboen, om lian lefver, eller enkan eller närmaste anförvandt,
så mycket mindre täfla, som lian eller hon äger
förmånsrätt att öfvertaga högsta anbudet. Detta pröfvas af
kyrkans curatorer, landshöfdingen och biskopen, hvilka utfärda
contract med åboen på io års besittning. Ofta hafva
de tillåtit den stadde åboen att på anförvandt öfverlåta å~
bolotten, då nytt contract med denne upprättas. I allmänhet
får förre åboen nytt contract eller efterträdes han af
son eller måg. Finnas på hemmanet värnlösa personer af
förra åbohushållet, försäkras deras försörjning eller undantagsförmån
i sjelfva contractet. Lider åbo under besinningstiden,
genom eldsvåda eller annan större olycka, bevittnad
förlust, hafva curatorerne ofta gifvit för något år befrielse
från arrendets erläggande eller nedsatt detsamma. Styrelsen
har sålunda varit faderlig, såsom det anstår vårdarne
af kyrkans tillhörigbeter. Bland kyrkohemmanet åboer
finnes visserligen nu en och annan fattig, såsom förhållandet
är med åtskilliga kronobonde^ men i allmänhet är fattigdomen
större på frälsehemmanen i den magra landsorten.
Hvarföre skall nu Kronan göra sig tili commissionär
för åboerne på dessa hemman ? Utsk. säger, alt deras rätt
och välfärd beror af Staten, emedan de sjelfve icke äro behörige
alt föra talan i saken. Häremot får jag såsom bevis
anföra, alt både i8a3 oell 1825 års beslut äro tillkomna just
öfver frågan om rättighet till skatteköp och åborätt till sådana
hemman. Ett annat sådant mål, uti hvilket jag kan
visa landshöfdingen original-reso!ution*af den i3 Mars 1822
angrde ett dylikt kyrkohemman, hvilket Bengt Gudmundsson
eller någon af hans slägt innehar, är af enahanda upphof.
Det är således blott en förevändning alt åboerne icke
skulle sjelfve vara behörige alt föra talan ; ty åboen behofver
ju blott underlåta att betala städja, då han blir stämd
och således får tillfälle att såsom svarande bevisa de förmenta
anspråk, hvilka han ej anses berättigad att såsom kärande
framföra. För åboerne är det visserligen beqvämt alt
icke behöfva sjelfve utföra sin sak eller äfventyra några rättegångskostnader,
utan låta Kronan vidkännas både besväret
och kostnaden, äfvensom det alltid är förmånligt för åboerne,
i händelse Kronan vinner, att för 10 års räntor, som
kanske utgöra en procent af hemmanets värde, erhålla ett
hemman af kanske 3ooo r:drs värde, då det deremot är
hardt för kyrkorna att mista de hemman, genom hvilkas afkastning
de underhållas. I samma ögonblick kvrkohemmanen
icke längre finnas för att underhålla kyrkor och skolor
i Halland, hvilka blifvit grundade på deras afkastning, så
måste församlingarne sjelfve utgöra de afgifter, som dertill
erfordras. För Kronan kunna icke riksdagsmän från Halland
vara kärare än innevånarns i allmänhet eller sjelfva
committenlerne. Det är klart att Kronan framför allt måste
afse alt lemna den ena undersåten lika ofredad sorn den
Den j November e. m.
183
andra; men det skulle Kronan icke göra, om hon uppträdde
såsom part för den ena undersåten mot den andra. Jag
kan således icke annat än afstyrka den åtgärd, som Utsk.
föreslagit, och anhåller derföre att R. o. Ad. måtte afslå
betänkandet.
Frih. Gederström, Jacob: Jag ber först alt få rätta
ett misstag af den sista värda talaren, som påstod att
Adrian Tripp köpte til 1 frälse åtskilliga Halländska hemman.
Han fick dem i förpantning af Drottning Kjerstin under
frälsemannarätt, ehuru hemmanen icke voro af frälsenalur.
Af de trehundra hemman, han sålunda fått, indrogos de flesta,
och resten blef således qvar, med undantag af några (å, hvilka
såldes lill enskilda såsom skatte. Hvad sjelfva saken angår,
är jag af den siste talarens öfvertygelse, att det tjenar
till intet att anställa en jättegång emellan Kronan och kyrkorna,
för att frånvinna de sednare hemman under Kronan.
Åboerne eihålla derigenom icke åborätt till hemmanen, ty
om dessa tillvinnas Kronan, blifva de icke vanliga kronohemman
utan sådana lägenheter, hvilka jemlikt 77 §§:n Reg.-  F:n samt de ordningar och författningar R. St. för dylika
lägenheters förvaltning vidtagit, skola på offentlig auction
lill den mestbjudande utarrenderas och således icke, såsom
nu tillgår, under ett bestämdt maximum och med åboen förbehållen
optionsrätt. Närvar, innehafvare af sådana hemman
skulle således, derest desamma blefvo kyrkorna frånvunna,
troligen gå ifrån de hemman de nu bebo; och den
större delen af allmänheten i Halland, som nu använder
dessa hemmans afkastning till kyrkans underhåll och till
skolundervisningen, skulle nödgas åtaga sig sjelfve dessa sednare
kostnader, och kunde då med skäl klaga öfver en så
besynnerlig förvaltning inom samhället, att en ordning, som
existerat i 200 år, och således borde vara häfdvunnen och
icke underkastad någon förändring, på grund af återvinning
hvarken från Statens eller enskildes sida skulle blifva rubbad
till allmän missbelåtenhet och icke ens till belåtenhet
för sjelfva sökanderna, hvilka blefvo mest lurade derpå , emedan
de fingo frångå de hemman, som de innehaft, åtminstone
för maximibeloppet af arrendet. Den omständigheten
att Lunds landabok icke är underskrifven, bevisar ingenting
i afseeende på dess autenticitet. Vi hafva en mängd
sådana äldre handlingar. De flesta af våra undervisningar
och skattläggningsrnetoder, hvarefter hemman blifva skattlagda,
äro icke underskrifna; men de äro genom 100-årig
tillämpning fastställda. Ehuru icke underskrifna, kunna de
icke ändras, ty de exemplar deraf, som finnas hos Landsh.-  embelet och Kammar-collrm, äro formligen immatiiculcrade.
Det är naturligt, alt vid freden med Danmark afskrifter
logos af de i Danmark befintliga handlingar, och möjligtvis
äro originalen der icke underskrifna, ehuru under alla
tider tillämpade.
i84
Den 7 November e. m.
Frih. Hamilton, Hugo: Då jag varit ledamot så väl
af de Utsk., sorn äfven af de afdelningar, hvilka behandlat
denna fråga, torde det tillåtas mig, att med få ord genmäla
några anmärkntr, sorn de tvänne siste talarne framställt, ehnru
jag erkänner, att jag bör hysa någon tvekan dervid,
med afseende på de talare, som sednast yttrat sig i saken,
och sorn i (öije af sina embeten måste hafva en större special-kännedom
af ämnet, än den jag kan äga. enär den ene,
som statssekreterare, tvänne gånger inför Konungen föredragit
detta ärende, och den andre är president i Kamtnarcolhm
; men då, efter afdelriingarnes och äfven de sammansatta
Utskms förmening, denna fråga gällde en stor menighets
rätt, så anser ja» det som min skyldighet att framställa
de grunder, hvarpå Utsktn byggt sin öfvertygelse. Till en
början hafva de hegge talarne stödt sin argumentation på
den frågan: hvad skulle Kronan vinna på denna undersökning,
oell hvad skulle den enskilde vinna derpå ? Hvad Kronan
skulle vinna derpå, det hafva Utskm alldeles icke afsell,
utan endast hvad soot är Kronans skyldighet, när en
menighet i landel klagar öfver lidande oell förgäfves sökt
att få detta lidande afhjelpt; utan då en ytterligare begäran
härom blifvit framställd, äfven vid denna riksdag, för
att söka bereda denna rättvisa, hafva Utskm trott det vara
Ständers skyldighet att för sin del ej afsiå en slik begäran,
som har för afsigt, ej att Kronan må se på sin vinst, utan
på sin skyldighet att afhjelpa innebyggarnes i orten klagomål,
om de äga grund. Hvad det angår, at' iIV.'.gavar. åboer
skulle misstaga sig i sin förmodan, att de genom den
sökta ändringen i detta förhållande skola komma till en
större säkerhet i besittningen af de hemman de bebo, så
hafva icke Utskm — och jag tror ej heller att Sländerne
kunna det — ingått i något bedömroande af den frågan.
Utsk:n ansågo sig blott böra tillse, om denna fråga är så
orättvist vackt, att den bör afslås, eiler om man bör tillstyrka
den undersökning, som blifvit begärd. 1 afseende på
vinsten för den enskilde häraf, får jag blott tillkännagifva
min tanke vara den, att en så stor menighet, sorn denna
sak rörer, med all säkerhet kan anses någorlunda kunna bedomina
egna intressen, så mycket åtminstone, att denna
menighet inser den förlust eller vinst den skall erhålla genom
sin nu gjorda begäran.
Hvad sjelfva rättsfrågan beträffar, så har Frih. Cederström
upplyst det verkliga misstag, sorn Hr von Hartmansdorff
gjort, då han sagt att den s. k. Lunds landabok, på
hvilken dessa reeliminationer äro byggda, icke ägde någon
slags vigt eller gilltighet, derföre att den ej vore underskrifven,
och att det K. bref, hvarpå landaboken stödjer sig,
icke vore bindande. Samma skäl har Konungen i sitt svar
på Ständernes skrifvelse uppgifvit. — Hvad den felande unde
r
-
Den 7 November e. m.
deiskriften vidkommer, så har Fiih. Cederström upplyst, att
mängden af våra äldre handlingar icke äro underskrifna,
men ändock äga full laga kraft. Hvad brefvet beträffar,
så ur det, då en behörigen vidimerad afskrift af originalbrefvet
ifrån Danska Riksarclmet blifvit företedd, öfverensstämmande
med den afskrift af samma K. bref, som finnes
landaboken vidfogad, ursägtligt, om Utskrn ansett äktheten
deraf af de företedda handlingarna styrkt. Man har sagt,
att kyi korna agde Stadselrä: ten lill desSa hemman omkring
>645: det ur upplyst, att kyrkorna icke ägde denna rätt, ty
Kronan hade då ej utan motsägelse kunnat utöfva sin rätt
att föi läna dessa hemman, och hvilket tydligen inbegriper
fullt dominium öfver desamma, på sätt landaboken innehåller,
i stöd hvaraf en del af Kronan förlänades till Trippska
slägten. Man har sägt, alt dessa hemman icke undergingo
rednclion: dét är likväl upplyst, att en del af deni reducerades
under Konung Carl XI. — Sältet, hvarpå kyrkorna
tillvälla! sig detta dominium, har varit det, att under Konung
Carl Xlhs krig, då åboer derå saknades, kyrkorna, för att
lillå sina räntor, anskaffade åboer på desamma, som annars
skulle bäfva blifvit ödelagda. Detta blef opåtaldt och öfVergick
sålunda lill häfd, hvaröfver likväl klagomål forts, af
åhoerne i långliga tider Skälet, hvarföre Konungen vägrade
att bifalla Sländernfcs önskan, är rikligt an förd t; men då
detsamma nu är undanröjdt derigenom alt ett nytt bevis är
frambragdl, hvars äkthet ej kunnat jäfvas, till styrka för
det gjorda påståendet att Lunds landabok är äkta och bör
äga vitsord, hvarigenom åter alla de rättigheter, som äro
byggda på denna handling, också äro lagligen styrkta, så
hade Utsktn ej saknat anledn. att tillstyrka Ständerna att
hos Konungen anhålla att dessa hemman måtte förklaras vara
Statens och icke kyrkornas. Utsk:n ansågo sig likväl
icke böra gå så långt, utan, för att icke på förhand ingripa
i någons rätt, stannade Utsktn vid den enkla begäran
alt saken måtte lagligen utredas, på det att en så långvarig
stridsfråga måtte hå ett länge önskadt slut, och deruti
hafva Ulsk:n gjort endast hvad de funnit rätt och billighet
fordra; ty det må till och med vara söm man sagt, alt ett
bifall till Utsktns förslag mera skulle vära till Skada än gagn
för de sökande, så bör saken likväl en gång blifva definitivt
utredd. Utsk:n kunde derföre ej vara döfva för en begäran,
sam af en riksdagsman för ett stort antal committenter vid
flera på hvarandra följande riksdagar blifvit framställd. Att
ingå till Konungen med lind. anhållan endast om utredning
äf förhållandet, måtte väl ej kunna sägas vara en kränkning
af kyrkornas rätt; ty hafva dessa rätt till hemmanen, så
blifva de äfven utan allt tvifvel betryggade dervid, och derigenom
befriade för nya recriminalioner i samma sak, hvil
-
16 H.
24
Den 5 November e. m,
ka annars utan tvifvel skola ånyo väckas vid hvarje kommande
riksdag.
Hr Grubbe! Efter hvad som af föreg-de talare blifvit
anfördt, har jag ganska litet alt tillägga, isynnerhet som
jag gerna erkänner, att jag icke har den speciella kännedom
på långt när af ämnet, som synnerligasl de tvänne förste
talarne utvecklat. Emedlertid, och då det möjligtvis kan
komma att tillhöra mig att laga någon befattning med denna
båga, ifall den föreslagna skrifvelsen till Konungen komme
att afgå, så må det tillåtas mig att få yttra några få
ord. I hufvudsaken förenar jag mig med de tvänne förste
talarne, Hr von Hartmansdorff och Frih. Cederström; jag
skulle visserligen, ifall Ständerne ingå till Konungen med en
skrifvelse, åsyftande anhållan om en sådan undersökning som
den Utskrn hegart, i hög grad tveka att afstyrka Konungen
ifrån alt bevilja Ständernas önskan; men just derföre
skulle jag önska att Ständerne så myckel mera besinnade
sig, innan de ingå till Konungen med en sådan skrifvelse.
Frågan om Kronans eller de Halländska kyrkornas rättighet
till dessa hemman, synes mig vara lill den grad problematisk,
att jag t v i fia r på att den genom en rättegång kan
fullständigt utredas. De grunder, hvarpå rätten, vare sig
för Kronan eller kyrkorna, skulle bero, ligga så långt bort
i de tider, frun hvilka man icke har några tillräckligt säkra
handlingar, att en domare, äfven da han dämmer efter
befintliga documenter, svårligen lärer kunna vara säker på
att hafva träffat det rälta. Vi veta alla, att under hela den
lid, som Halland tillhört Sverige, d. v. s. under tvänne sekler,
hafva kyrkorne ansett sig äga rätt till de ifrågavar. hemmanen
; det är också upplyst, att om än Konung Carl XI:s
reduetion öfvergick en del af dessa hemman, reducerades
dock icke alla, utan kyrkornas rätt till desamma erkändes
och respeclerades i allmänhet; och då detta skedde under
en tid, som låg så mycket närmare intill den då Halland
lades under Sverige, så är det att förmoda, att man då åtminstone
icke ansåg Kronan hafva någon ostridig rätt till
oftanämnda hemman. Vid sådant förhållande förefaller det
mig, som skulle det vara mindre billigt och Staten värdigt
att nu uppröra en så gammal tvist, eller alt nu bestrida
kyrkorna den besittning, hvarpå de haft en 200-årig häfd,
isynnerhet som jag tror alt hvarken Statens eller de nuvaiv
heminansinnehafvarnes intresse sådant påkallar. Den förste
värde talaren har upplyst oss, att Staten i sjelfva verket
skulle vinna alltför litet på att återfå dessa hemman! den
skulle förmodligen icke återfå mera än den lilla skatteköpeskillingen,
eller 10 års ränta efter kronovärdi, hvilket för
Staten vore en obetydlighet. Hvad åter hemmansåboerne
beträffar, så troi' jag icke dein hafva någon rätt, som är
grundad på deras innehafvande af hemmanen; ty de hafva
D fi ti 7 November e. m.
sjelfve, efter ingångna contracter, erhållit besittningen deraf
och underkastat sig villkoren i contracten, och efter hvad
jag af dessa kunnat finna, äro erforderliga försigtighetsmått
vidtagna för att skydda åboerne ifrån prejerier, emedan det
är föreskrifvet att contracten skola granskas af Hallands läns
Hushållnings-säliskap, som i sådant fall tillser att arrendevillkoren
icke blifva obilliga. Deremot, om på detta sätt
hemmansåboerne sjelfve ieke tyckas hafva rätt att fordra
andra villkor, än de, hvarunder de kommit i besittning af
hemmanen; så är det dock andra menigheter, sorn skulle
komma att lida på föiändrfngen, nemi. sjelfva de Iiallandska
kyrkorna och de menigheler, som skulle underhålla
dem; ty nu utgå räntorna af de Halländska kyrkogodsen lill
kyrkors och skolors underhall. Det är klart, att om Kronan
tillvunne sig dessa hemman, så skulle menigheterne få
vidkännas större kostnader för nämnda ändamål. På dessa
skäl förenar jag mig med de tvänne första lalaene och tror
alt en sådan skrifvelse, som Utslita föreslå, icke bör ifrågakomma.
Hr Stuart, Carl Gustaf: Jag har, linder de tvänne
fö re gide riksdagarna, deltagit i afgörande af det mål,
som nu är föredraget. Jag har dervid, sä vidt jag förmått,
sökt göra mig reda för denna sak; och ehuru jag icke ägt
tillgång lill andra handlingar än Utsktns tryckta betänktn,
så hafva dessa åtminstone för mig varit tillräckliga för alt
bestämma min opinion i ämnet. Jag finner också för min
del, särdeles det nu af de förenade Stats- och Ekon.Ulsktn
afgifna betänk, så upplysande och så utredande förhållandena,
alt jag icke dinger i betänkande att förklara, det jag
trodde, att ingen skulle uppstiga, för att i detta sakens numera
upplysta och utredda skick afstyrka en skrifvelse, som
Ständerne, innan alla nu vunna och dertill föranledande
upplysningar erhållits, vid tvänne föregide riksdagar afla tit.
Det är visserligen icke med afseende på hvarken Kronans
eller kyrkornas eller liemmansinnehafvarnes, vare sig vinst
eller förlust, sorn jag yrkar bifall till Utsktns betänkande,
Men det är för all få eli tvistigt ämne, ett ämne, hvaruti
konungamakten meddelat tvänne mot hvarandra rakt stridande
beslut, omsider afgjordt. Jag tror för öfrigt att det
allmännas hufvudsakliga vinst blefve den, att genom en sådan
rättegång ådagalade både Regering och Representation
ett i sanning prisvärdt bemödande alt, i den ordning lagen
stadgar, få rätta förhållandet härutinnan vederbörligen utredt.
Den siste talaren har visserligen sagt, att frågan är
till sin natur så invecklad, att den icke genom en rättegång
skulle kunna utredas: då likväl den, före nu sednast
företedda handlingars erhållande, ansetts så utredd, alt vederbör.
föredragande kunnat inför Konungen anmäla densamma
och deruti afgifva sitt bestämda yttrande, så borde
Den 5 November e. m.
val icke betvifla* möjligheten af frågans tillfredsställande
slnlliga utredning, vid den ifrågasatta undersökningen i orten,
der man äger tillgång till alla handlingar rör:de detta
ämne, och der man icke är långt aflägse från det Danska
archjvet, hvarifrån erforderliga ytterligare upplysningar sannolikt
lulima vinnas. Man har äfven sagt, alt genom en sådan
undersökning, sorn nu är föreslagen , skulle, derest
hemmanen förklarades för Kronans, Svårigheter uppstå för
bestridandet af kyrkornas utgifter och sålunda jemväl förluster
eller ökade uppoffringar för församlingarna. Jag tror
deremot att en verklig och ostridig vinst kommer alt beredas
försandingai na derigenom, att en mängd af deras medlemmar,
hvilka nu äro obemedlade och belrvckta arrendatorer,
förvandlas lill sjelfständigt kronohemman* innehafvare
ocli skattehemmansägare samt sålunda för framtiden försättas
i vida bättre belägenhet, oell i hvilket fall de också
troligen blifva i tillfälle bidraga till församlingarnes bästa i
större mån än med de summor, som nu kunna af deni utpressas
genom stegrade städje-afgifler.
Hr von Hartmansdorff? anförande att den s. k. Lunds
land.ibok icke ägde vitsord, derföre att den ej vore underskrifven,
har reden blifvit vederlagdt af Frih:ne Gederström
och Hamilton; jag får ytterligare, såsom bevis derpå alt
denna handling förut ansetts äga tillräcklig autenticitet, Aberopa
Utsktns betänk., hvilket upplyser, att presterskapet,
i fråga om utgörande af den s. k. helgonsky Iden, just hänvisat
till samma landabok, och att det domslut, som i den
frågan fattades, stödde sig på nämnda bok. För öfrigt är
icke heller den år 1646 uppfattade jordebok underskrifven,
på hvilken jordebok förklarandet af hemmans egenskap af
kyrkohemman dock egentligen grundar sig. Skall således för
den uppgifna orsaken* skull landaboken icke äga vitsord ,
lärer ej heller nämnda jordebok kunna tilläggas ett sådant.
Det är dessutom genom de handlingar, som blifvit företedda,
ådagalagdt, att icke endast denna landabok ulan äfven
flera andra i kameralistisk t hänseende vitsord ägande urkunder
från tiden näst före Hallands förening med Sverige
utvisa, att ifrågavar. hemman äro kronohemman, och följaktligen
mäste i afseende på desamma K. brefvet af den 12
Maj 1819 icke vara tillämpligt. Detta Konungabref innehåller
nemi. endast dgt stadgande, att sådana hemman, till
hvilka kyrkorna hade en sedan Danska tiden af dem icke
obehörigen lillegnad st heise I rät t, ej finge till skatte försäljas.
Nu är åter utredt, att under Danska tiden hade kyrkan icke
någon sådan dispositionsrätt öfver dessa hemman, och
att de följaktligen icke innefattas under den calhegori, sorn
förenämnda K. bref nfser. Frih. Hamilton har redan upplyst,
att orsaken lill Konungens afslag på R. St;s vid sista
riksJag härom gjorda framställning numera upphört, sedan
nya bevis rörtde ifrågavar. hemmans rälta natur blifvit an
-
Den j November e. m.
189
skaffade, sorn ej kunnat jufvas, och deribland just det, i bi ist
hvarpå Ståndernes vid nästföregående riksdag aflntna skrifvelse
i ämnet ej kunde bifallas. Vid sådant förhållande
skulle jag verkligen finna högst besynnerligt, 0111 ej nuvar.
Ständer skulle förnya den anhållan, sorn vid tväwne föregående
riksdagar blifvit framställd.
Genom ilen framställning, som innefattas i betänkts slutmening
eller att Konungen täcktes föranstalta alt, efter uttagen
stämning, Kronans talan, för åtel vinnande af dgss
jordägande och dispositionsrätt till ineranämnda hemman,
varder vid vederbörlig domstol utförd, har numera jemväl
blifvit undanröjd all anleda, till de af K- M. vid plöjningen
af R. Sits förra framställning i samma amne yttrade
betänkligheter, härledande sig från dell anmäikta oförenligheten
med lag, att undersökning om äganderätt vid domstol
anställdes ulan stämning och.ordentlig rättegång. Likaledes
liar vid berörde förhållande förfallit det emot bifall till
denna framställning i nåder anförda skäl, att det icke öfverensstämde
med omsorgen om annans rätt att anställa rättegång,
endast på den grund att tredje man sådan äskade. Del
är med afseende på dessa förhållanden, som äfven jag yrkar
bifall på Utsktns förslag.
Hr Rosenblad: En talare, som förklarat det lian endast
från de förenade Utsk;ns betänk., hemlat sin sakkännedom
i delta ämne, har yttrat sin förundran öfver, att någon
kunnat bestrida bifall till samma betänkande.
Jag, som ifrån vid-l räck lare källor än blotta Ut sktns
betänk, erhållit mina upplysningar, jag vågar bestrida bifall
dertill. Dgn enda ökade upplysning, som finnes i delta
betänk, till de sakförhållanden som förut varit aotörda sorn
skal för de förut af Konungen afslagma framställningarna,
är beviset ifrån Danska Riksarchivet, och Konung Fredrik
lits bref af år 156g ronde upprättandet af en s k. landabok.
Jag vill lemna i sitt värde, huruvida denna landabok,
som finnes, kan vara en officiel handling eller icke, 0111
det kan vara dea landahok, som Konungen af D utmark befallt
skulle upprättas eller icke; men äfven 0111 jag erkänner
autenticiteten häraf, så verkar det icke det aldi aringaste
på detta sakförhållande, tv allt hvad del betyder, är, alt
öfver dessa kyrkohemman i allmänhet skulle Kronan äga
dotninium. Men vill man veta hvad dominium här betyder,
så skall man se efter det i forntida Dan-ka kamera (-handlingar,
och då, mine hen ar! får man vela hvad detta ord
lätteligen betyder, nemi. höghet och värdighet samt herrlighet,
sorn Kronan ägde utöfva oell åtnjuta såsom kyrl au§
högste beskyddare öfver dessa gods, bestående t. ex. i jagf1
ät tighet, i rättigheten att på hemmanens skog taga liiastrträn
och dylikt. Deri ligger, mine herrar! förklaringen pä
ordet dominium i afseende på dessa hemman. Men låt det
Den j November c. m.
äfven hafva betydt äganderätt, så förklarade dock Carl
X!I vid sitt uppstigande på thronell år 1700, att då ännu
icke verkställd reduction efterskänktes, och detta stadfästades
än ytterligare 1720 af Ständerna. Denna författning
gäller all äganderätt i Sverige, så väl kyrkors som all annan;
ty ännu, mine herrar! äro kyrkorna icke uteslutna från
beskydd af Svensk lag, och det är visadt, alt kyrkorna ägde
den tiden lill de flesta af dessa hemman städselrätl. Just
den undersökning, sool man vill att Ständerne skola begära,
har redan ägt runi, och resultatet deraf finnes att läsa i
den s. k. Hallands beskrifning, hvarest noggranna underrättelser
fås om alla de hemman, som skola erlägga afgifler
till Kronan, samt huruvida städselrätlen tillhör Kronan eller
kyrkan. Vilja herrarne hafva en förklaring, huru detta
tillgått, så har det kommit derifrån, alt gamla grundräntan
var bestämd för städselrätlen, d. v. s. att ägaren af
högsta räntan hade också slädselrälten, samt i och med detsamma
äganderätten, vare sig att Kronan eller någon annan
ägde största delen af räntan. Hvad man anfört angtde donationerna
lill Gr. Lillje och Adrian fripp m. 111. visar en
fullkomlig obekantskap roed den tidens Svenska kameralspråk;
ty när Kronan donerade eller sålde skattehemman,
så kunde Kronan aldrig gifva eljer sälja mera än hon
sjelf ägde. En ledamot har yttrat, att Utsk:,n hade kunnat
rent af tillstyrka Ständerna alt förklara, att hemmanen
tillhörde Kronan. Detta hade varit en förklaring, hvartill
den lagstiftande måklén, efter vara grundlagar, icke varit
berättigad; sådant kan ske endast genom maktspråk; men lag
och laga ordning skall dock följas. Man kan ej tvinga den
lagliga innehafvaren alt göra sig till kärande, lör att söka
vinna besittning af hvad han förut äger, utan den som
vill taga ifrån den andra dess egendom, det är han, sorn
bör kära,
UtskM föreslå uti ifrågavar. betänk,, det Ständerne
skola i underd. anhålla det K. M. i nåd. föranstaltar att, genom
behörigen förordnad! ombud å K. M;s och Kronans
vägnar, stämning till vederbörlig domstol uttages och talan
ulföres örn återvinnande af Kronans jordägande- och dispositions-rätt
till de ifrågavar. hemmanen. Man har sagt, att
ingen deröfver hade att beklaga sig, ty oro kyrkorna ägde rätt
till hemmanen, så fingode nog behålla denna lätt vid domstol.
Jag har visserligen det förtroende och den aktning för
Svensk domstol, att den, utan afseende på någon slags farhåga
eller fruktan från det håll, hvarifrån käroinålet än må
komma, skall dämma efter Svensk lag; men man torde likväl
erinra sig, att det icke aflöper så alldeles ansvarslöst
att draga en person för rätta, att släpa honom frun
den ena domstolen till den andra för att försvara hvad
han förut lagligen äger. Det finnes någonting som Svensk
lag belägger med böter -— det är r ä 11 eg å n g s m iss
-
Den 7 November e. m.
'9'
bruk, mine herrar! Den, som missbrukar rättegång, plikt—
fälles och får böta. Olämpligt är det väl, om högsta samhällsmakten
skulle träda fram och begå rättegångsmissbruk, genom
att släpa ifrån domstol lill domstol enskilda ägare oell möjligen
utsätta dem för förlorade fatalier oell dylikt. Hvilka menliga
följder skola ej häraf uppkomma, hvilken osäkerhet och villervalla!
Jag förenar mig med dem, som yikat afslagå betänkandet.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henr.: Jag har ined all den
uppmärksamhet, som jag kunnat egna åt detta ämne, afhört
discussionen för och emot; men jag har icke af de värde
talarnes yttranden, som yrkat afslag, kunnat inhemta något
skäl för mig att biträda en sådan mening. Mig vill det synas,
som hade man alltför mycket aflägsnat sig från sjelfva
liufvudfrågan och för mycket ingått i specialiteter, hvilka
jag tror ligga ulom Ständernes verkningskrets alt egentligen
taga i betraktande och bedomina. Hvad frågan om billigheten
vidkommer, som jag tror här böra utgöra föremålet
för R. o. Adis beslut, eller huruvida den mening, som de
förenade Utsk:n söka göra gällande, att nemi. en lind. anhållan
hos Konungen skulle göras om befordrandet af en
laga undersökning, för alt slita en tvist, hvilken under 3 på
hvarandra följande riksdagar blifvit framställd för R. St., må
vinna bifall; så synes ett talande skäl dertill förefinnas i den
ovisshet om förhållandet, som blifvit ådagalagd, då Konungen
redan fattat tvänne mot hvarandra rakt stridande beslut
i samma ämne röitde hvardera hälften af ett och samma
hemman; detta på den grund, att Konungen, vid det
försl fattade beslutet, icke hade kännedom om de handlingar,
hvilka vid det sednare beslutets fattande voro tillgängliga,
oell på hvilka Högstdensamme grundat ett emot det
första beslutet motsatt resultat. Jag äger visserligen icke
tillräckligt insigter för att ingå i besvarande af hvad Ilr Rosenblad
yttrat, som visserligen må anses mycket grundligt;
men då jag å andra sidan scr detta betänk, förfatladt af
tvänne sammansatta Utsk., således af en ganska talrik del af
Representationen, som säkerligen ägt mera tillfälle att grundligt
behandla sjelfva ämnet, alt väga frågan på alla sidor,
att skärskåda den på alla håll, än som kan vara möjligt för
ett helt Stånd under den korta tid, som vid ett slutligt afgörande
är ett Stånd lemond; så får jag förklara äfven min
åsigt af saken, att det vore obilligt, oförenligt med rättvisa
och tvertemot hvad en föreg:de talare kallat Representationen
mindre värdigt, att uppröra en sådan tvist, — motsatsen
deraf vore Representationen mindre värdigt, nemi. att
neka en menighet, till antalet så betydande som den ifrågavar.
, en så billig önskan, som alt i laga ordning få förhållandet
undersökt, pröfvadt och afgjordt. Det måste bevisa
något för saken, alt en så talrik samling af nationens representanter,
som deltagit i afgörandet af detta mål, enhälligt
Den j Novem be re. m.
tillstyrkt den åtgärd, som föreslås; oell kon väl någon begäran
vara mera billig, än elen om en undersökning, redan begärd
vid den j:dje riksdagen, det må sedan bero af domaren
att pröfva livad dermed vinnes eller föi lorås?
Jag kan icke biträda de talare, som utgått från den
synpunkten, att Kronan icke skulle vinna betydligt, om bon
vunne, oell alt bon ändå säkerligen icke skulle vinna något
ulan snarare förlora. Jag lior att den största tyngd, Som
Irvilar på medborgaren, är den enskilda föreställningen om
cfi orättvisa, oell derföre har man inom étt väl ordnadt
samhälle domstolar för alt leda alla tvistiga frågor, hvarföre
jag upprepar det ännu en gång, dét vöre ganska olämpligt
och ifla sedt af Representalionen, om en så billig begäran,
sorn en lindet söknings anställande, förnekades. —Hr
voll Hartmansdorff bar frågat, hvarföre Kronan skulle göra
sig till commissionär för den enskilde. Dertill får jag blott
svara, att då bekostandet af eif ombud vid domstol Skulle
blifva för den enskilda alltför kännbart, och nu dessutom
endast är fråga om en undersökning; så vore det obilligt;
för att ej säga rent af obarmhertigt, alf neka hvad Utsktn
föreslagit. Jag Ilar funnit ännu ett ökadi skäl ätt tillstyrka
bifall till betänk, deruti, att ett föredragande Statsråd yttrat,
att saken förekom honom så problematisk , att lian vid
föredragningen deraf inför Konungen icke ansåg sig böra
afstyrka en så beskaffad Ständernes begäran. Dä ett sådant
yttrande blifvit af ett föredragande Statsråd afgifvét, så måste
jag derifrån benita ett ytterligare stöd för mig att biträda
CJlsktns förslag, att Sländerne måI te ingå nied förenämda
underd. anhållan. Då förhållandet erkännes vara till
ilén grad problematiskt, att ifrån den Statsmakts sida, till
hvilken en begäran framStälles, hvars bepröfvande den underställes,
förklaras, att det ej vore Skäl att afstyrka densamma;
så finner jag också det vara i högsta grad behörigt;
alt en sådan begäran framställes, och jag finner icke huru
R. o. Ad. skulle kunna påtaga sig ansvaret för ett afsiag
till Utsktns förslag efter ett sådant tillkännagifvande, som
blifvit gjordt. När dertill kommer, alt tvänne Stånd redan
Jemnat bifall till ifrågävar. betänk., så skulle det åtminstone
för mig blifva en alltför smärtsam känsla, om det skulle
vara R. o. Ad., sorn skulle neka bifall till ett betänk., sorn
på sin höjd innebär en möjlig statsutgift af några 100, måhända
några i,ood r;dr. Ingen af de talare, som yttrat sig
emot betänk., liar påstått, alt icke Kronan kan möjligtvis
äga rätt till dessa hemman. Jag anser det vara, äfven öm
meniglieternés anspråk icke vinna gehör, Statens pligt, då
Undersökning begäres, att bevaka Kronans rätt, och det fortin
drar mig, att det nu möler så mycket motstånd, då fråga
är alt bifalla en billig begäran med högst ringa uppoffring,
då vid den ringaste fråga för öfrigt man icke tvekar
-
Den 7 November e. m.
lar att lemna medel för undersökningar, sorn fordras för
nya skatters åläggande. Jag anhåller alltså om propos. till
bifall å Ulsktns betänkande.
Frih. Hamilton- En värd talare har funnit skäl till
afstyrkande af Utsk:ns betänk, deruti, att utgången af denna
fråga kunde vara tveksam och icke medföra någon vinst för
Kronan, men deremot en säker förlust för kyrkorna. Jag
får upplysa, alt åtminstone, så vidt jag kunnat inhemta, ingen
satt i finga att fråntaga Halländska kyrkorna deras af dessa
hemman utgående räntor, hvilka stå redan i landaboken
upptagna såsom kyrkorna tillhörande, ulan frågan är blott,
huruvida dominium öfver dessa hemman tillhör kyrkorna
eller Kronan. Det är denna fråga om dominium, som motionärerne
önska att få utredd, de må nu göra det i sin fåvitsko,
som man sagt, eller icke, det må blifva för deras
räkning. De vilja veta, huruvida dominium, hvarmed städselrälteu
är förenad, är Kronans eller icke, huruvida de skola
öfvergå från egenskapen af arrendatorer lill möjligheten
att få hemman under skatterätt, fastän räntorna alltid skulle
utgå till kyrkorna. Med Hr Rosenblad, som äfven yttrat
sig i ämnet, kan jag visserligen icke mäta mig i sakkännedom,
men ber det oaktadt vördsamligen att, efter de upplysningar
jag sökt inhemta, få besvaia honom och först i
afseende på hans tydning af ordet, dominium, endast i afseende
på Kronans behållna rätt till ifrågavar. hemman, höghet
och herrlighet, hvilket enl. talarens förmening här
endast skulle betyda det samma som hvad i Danmark förs
ta t ts under Kronans behållna rätt till höjhed och härlighed,
rätt till jagt, fiske &c. — Att saken blifvit så tydd var
ingalunda obekant hvarken för de förenade Utsk:n eller nfdelningarna
deraf, meri man kunde ej föreställa sig, ali Svenska
Regerm hade sett denna rätt ifrån så inskränkt synpunkt
eller blott som en rättighet att idka jagt på dessa
hemmans mark; ty då hade det blott varit denna jag i rättighet,
som blifvit upplåten åt en Adrian Tripp, en Gr.
Lilje o. s. v., i stället för full frälsemannarättighet m. in. i
de ordalag sorn betänk, upplyser. Vidare har Hr Rosenblad
sagt, att denna sak ej kunde komma i fråga, emedan
en handling finnes, hvarom Utsktn bort hafva tagit kännedom,
som afskar möjligheten af sakens företagande, nemi.
Carl XIRs bref, som gör slut på reductions-frågan. Detta
bref synes mig ej kunna tillämpas här, ty det är alldeles
icke fråga om någon reduction af Kronans förfäningar, af
det skäl alt någon sådan förläning tdl kyrkorna aldrig blifvit
gjord. Det finnes nemi. ej något enda document, som
bestyrker någon förläning till dessa kyrkor; man kan icke,
säger jag, med någon handling styrka delta, och dä kan ju
naturligen ingen reduction komma i fråga, ulan blott ett
16 H. 25
»94
Den 5 November e. m.
återkräfvande af en olagligen t i II väl lael rättighet. Man har
sagt, att Utsk:n förklarat, del hemmanen borde tillfalla
Kronan: Utsk:n hafva ej sagl annat än hvad de kunna försvara,
att möjligen anledn. vore att tro, det Kronans lätt
vore förbigången och att den borde återsökas, utan att Utsk:n
på förhand tillvällat sig någon domsrätt i saken som
ej tillkom Utsk:n. Man har talat örn böter för rättegångsmissbruk:
sådana kunna åläggas för advocaturer, men jag
tror ej att de i detta fall kunna komma i fråga, då en hel
menighet, på så talande skäl som här förefinnas, af sin Regering
begär en undersökning om förhållandet.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Af detta vigtiga mål, som
under flera riksdagar sysselsatt Ständerna, tror jag att ingenting
är så säkert, som att detta betänk, i dess närvar,
och kommande skick erbjuder det mest problematiska i afseende
på sitt resultat. Det är icke skäl att trötta Ståndet
med en framställning härom; vore ämnet af vigt, så vore
det skäl att ämnet närmare utreddes. Således är frågan:
hvilken vigt har denna sak? Den har blifvit väckt af enskilda
personer, som man kallar menigheter; den rörer således
dessa. Hvarföre, säger en del, hänvisar man icke dem
att sjellve utföra en sådan fråga som denna? Jo! svaras det,
emedan om de det ville göra, så skulle domaren säga att de
ägde ingen rätt till (hnna talan. — Det skälet är godt; men
är det en sanning alt de icke äga någon rätt, då ser jag icke,
hvaruti den obarmhei tigheten skall bestå, som uppkommer,
ifall man icke gillade den begärda undersökningen. Saken
helt enkel är blott den, att menigheten, som önskar denna
undersökning, har ingen rätt dertill. Staten har möjligtvis
rätten på sin sida, men Slaten skulle derpå vinna litet eller
intet. Kyrkorna, som äro i den behagliga besittningen af
hemmanen, kunna deremot förlora härpå; men om de göra
förlust, så måste den på annat sätt dem godtgöras. Jag vet
icke alt kyrkorna haft för öfverflödiga inkomster af dessa
hemman, icke heller att obilliga prsestationer blifvit dem
ålagda, utan meningen är, att den allmoge, som nu utgör
dessa skyldigheter till kyrkorna, tänker sig komma uti en
fördelaktigare ställning, om Kronan erhåller äganderätten till
hemmanen, då den förlust, som drabbade kyrkorna, på ett eller
annat sätt skulle af andia personer ersättas. Hvad hade
man då gjort dermed? Jo, att taga ifrån den ena menigheten
för att gifva åt den andra; man hade tagit en besittningsrätt,
som tillhört den ena under sekler, och gifvit åt
en annan, som icke har någon rätt; ty om den ifrågavar.
menigheten hade någon rätt, hvarföre utför den icke
sjelf sin talan inför domstol? Jag tillstyrker afslag å betänkandet.
Hr von Troil, Emil: Discussionen i detta ämne har
visserligen blifvit förd både utförligt och skickligt på de
Den 5 November e. m.
begge motsatta sidorna. Jag anmälde mig dock, emedan jag
befarade, alt en eller annan ledamot af Huset det oaktadt
icke torde hafva rätt uppfattat hvarom frågan egentligen
var; och i denna förmodan styrktes jag ytterligare af hvad
den siste talaren anförde. Frågan är här om ingenting annat,
än att öfverlemna en tvistig rättsfråga, som intresserar
ett stol t antal medborgare, till domai emaklens afgörande.
Jag kan ej föreställa mig annat, än alt i hvarje välbestäldt
och lagbundet samhälle måste sådana frågor tillhöra domaremakten,
och det är en egen beskaffenhet, som vållar,
att mål, sådana som dessa, icke utan Ständernes mellankomst
tillhöra denna domaremakt. Vi veta alla, att kronohemmans-innehafvare
åtnjuta till den jord de bruka en modifierad,
men ganska betydande äganderätt, ehuru den blott
benämnes åborätt. Del är genom denna förändrade benämning,
som desse åboer icke kunna sjelfve utföra sin juridiska
talan; ty frågan är här att bevisa Statens äganderätt
till dessa hemman, alldeles icke derföre att Svenska Staten
skulle derpå vinna någonting, emedan sådant ingalunda legat
till grund för Ulsktns förslag, nemi. derföre, alt om
Slaten vunne denna äganderätt, så vunno eli stort antal medborgare
i och med detsamma de förmåner, som medfölja
åborätten på kronohemman. Nu kunna likväl desse åboer
på de Halländska kyrkohemmanen icke uppträda af sig sjelfve
inför domstol såsom Statens ombud, för att processa till
statsverket äganderätten till dessa hemman, emedan då skulle
domaren fråga dem efter den fullmakt de äga af Staten,
för att kunna uppträda och föra dess talan. Deraf synes
alt denna åborätt icke kan tillvinnas uuvar. hemmansinnehafvare
på annat sätt, än att Slaten uppträder och sjelf påstår
äganderätten till ofvannämnda hemman inför laga domstol.
Jag kan ej föreställa mig, att den andra parten kan af ett
sådant uppträdande billigtvis finna anleda, lill någon klagan;
ty om lian har rättvisan på sin sida, så är icke skäl att befara
del ju ej domstolen också skulle tillerkänna honom densamma.
Man har sagt, att frågan vore problematisk, och
till den grad problematisk, att domstolen svårligen skulle
kunna fälla ett utslag deröfver: deremot får jag äran näm
na,
alt det just är de tvistiga frågorna, som, efter vårt samhällsskick,
i allmänhet tillhöra domstolnrnes behandling; de
som äro klara och tydliga deremot kunna afgöras af de
administrativa myndigheterna, t. ex af Konungens Bef:h:de.
Frågan om de Halländska kyrkohemmanen är erkänd, just
af dem som bestrida de förenade Ulskins betänk., alt vara
tvistig, och redan detta erkännande mäste innebära största
beviset för olämpligheten deraf, att dylika frågor hittills
blifvit i administrativ väg afgjorda. Huru man kunnat framkasta
frågan om rättegångsmissbruk för anställandet af en
sådan undersökning, som Utskrn föreslagit, förundrar mig
synnerligen; sjelfva det påståendet att rättegångsmissbruk
196
Den j November c. m.
kunde komma i fråga är redan vederlagd af flere tatalares
medgifvande att saken vore problematisk; ty det kan
ej få namn af rältegångsmissbruk att tvista om en fråga,
sorn är otydlig, men man missbrukar rättegångsförmånen
endast då man väcker process omen fråga, som är tydlig och
klar. Dessutom torde icke vara så alldeles olämpligt, om
Ständerne gjorde något afseende på den opinion, som inom
den landsort, hvilken denna fråga rörer, temmeligen tydligt
uttalat sig vid flera riksdagar. Hr von Hartmansdorff
har, med afseende på den riksdagsman, som vid detta riksmöte
framställt frågan, lillåtitit sig en anspegling af den
beskaffenhet, att den aldrig borde äga rum och aldraminst
emot riksdagsmän af andra Stånd. Han har sagt, att Styrelsen
icke borde göra riksdagsmän från provinserna till viljes,
på innevånarnes derstädes bekostnad: men om innevånarne
ansågo sina riksdagsmän handla af ensidiga och ännu
sämre afsigter, så fråntoge de honom säkerligen sitt förtroende,
och beträffande särskildt den riksdagsman, som väckt
frågan nu, så är han ej riksdagsman för första gången. — Man
har talat om den förlust kyrkorna skulle komma lida, om
dem frånkändes äganderätten lill de ifrågavar. hemmanen:
detta kan jag visserligen icke bestrida, ty sannolikt komma
deras inkomster att förminskas, om hemmanens afgifter nedsattes
lill det belopp de ursprungligen utgjort; men detta
måtte bevisa huru orättvist det närvar, förhållandet anses
inom provinsen, då dess ombud, emot det ekonomiska intresset
hos flertalet af hans principaler, likväl vid flera riksdagar
uppträdt som förespråkare för kyrkohemmans-åboernes
rätt. Af dessa skäl röstar jag för bifall å betänkandet.
Hr Grubbe: Jag ämnar icke förlänga en discus
sion,
som redan räckt länge nog, utan jag har blott begärt
ordet i anleda, af Gr. Anckarsvärds yttrande, det
skulle jag hafva sagt, att jag, såsom föredragande, icke skulle
tilltro mig böra afstyrka bifall till Ständernes skrifvelse
i detta ämne, ifall en sådan till Konungen afgåfves. Jag
får nämna, att Hr Grefven icke rätt uppfattat mina ord:
jag har icke vågat att så bestämdt yttra mig, utan blott
sagt, det jag skulle i hög grad tveka att afstyrka bifall till
en sådan R. St:s framställning, emedan jag har den aktning
för R. St. och deras önskningar, att det alltid skulle förefalla
mig högst obehagligt att inför Konungen afstyrka bifall
dertill. Detta är något annat, än alt bestämdt förklara,
att jag icke skulle afstyrka bifall. Beslutas en sådan skrifvelse
till Konungen, så är det naturligt, att jag skall söka
att af ämnet taga all den kännedom, sorn står alt förvärfva.
Hvad sjelfva saken i öfrigt beträffar, har jag af de talare,
som yttrat sig till bifall å betänk., funnit, att de anse
som en act af rättvisa emot de nuvar. hemmansåboerna,
att bevilja denna undersökning. Kunde jag betrakta saken
Den 7 November e. m.
>97
på samma sätt, så skulle jag visst icke motsätta mig en sådan
undersökning; ty rättvisan är mig för mycket helig, att
jag skulle vilja göra något, som strider deremot; men så
kan jag ej se denna sak. Jag kan nemi. ej finna annat, än
att de nuvar. hemmansåboerne äro arrendatorer af hemmanen,
och derföre ej äga annan rätt än att vid arrendena bibehållas
på de villkor, hvarom man öfverenskommit. Det
är godt och väl, att det kunde blifva en fördel för åboerna,
om Kronan blefve ägare af hemmanen,|hvilka sedan kunde
köpas till skatte; men detta var en fördel, som ingalunda
beräknades, då arrende-contracten ingingos. Rättsfrågan
är således mellan Staten å ena sidan och kyrkorna på den
andra, — huruvida Slaten skall låta kyrkorna behålla sin
uråldriga äganderätt, eller revindicera denna rätt till sig.
Då förändrar frågan sitt skick: Staten har icke rätt att
bortskänka sin rätt; men väl kan Staten hafva rättighet att
icke göra sitt eget anspråk gällande på de ifrågavar. hemmanen,
synnerligen som denna rätt är så problematisk. Derföre
har jag tagit mig friheten säga, att jag icke skulle anse
det fullt värdigt för Staten att söka göra sina problematiska
anspråk gällande. Helt annat vore förhållandet, om
hemmansåboerne verkligen hade rätt till något annat, än
alt åtnjuta de arrendevillkor, som de sjelfve underkastat sig;
då skulle jag ej motsätta mig undersökningen.
Hr Lefre'n, Joli. Pehr: Jag har med uppmärksamhet
ända från första begynnelsen af discussionen följt densamma
och väntat på att någon af Hrr talare skulle framställa
den sida af saken, hvilken jag ifrån början tyckt böra
vara utgångspunkten för målets betraktande; men som ingen
dermed framkommit, så ber jag att helt anspråkslöst få
framlägga min tanke. Man tyckes vara öfverens om, att de
s. k. arrendatorerne, som bruka hemmanen, icke hafva någon
utväg öppen att i juridisk väg få målet anhängigt. Detta
måtte vara ett indirect bevis, att de icke hafva någon
rättighet att blifva skatteköpare, i händelse Kronan skulle
inträda i äganderätten af hemmanen och kyrkorne afträda
derifrån. Jag föreställer mig att en laga undersökning vore
i full gång: jag föreställer mig, att de som försvara kyrkornas
rätt, som trädde upp som fullmäktige för kyrkornas
rätt, icke lära underlåta att i första rummet vindicera kyrkorna
bibehållandet af äganderätten till dessa hemman. När
sedermera undersökningen har fortgått, alla handlingar äro
företedda, och tvisten blifvit utredd så långt som den kan
föras; så föreställer jag mig att domen skulle blifva sådan
att Kronan förklarades vara innehafvare af äganderätten till
hemmanen, i följd hvaraf desamma inträdde i cathegorien
alt vara kronohemman; men hvem är då rätter åbo? 1789
års skatteköps-förfatlning säger bestämdt, att endast den har
rätt att skatleköpa Kronans hemman, som är rätter åbo,
igS
Den 7 November ®, m.
och hvem som är rätter åbo, bestämmes genom åbobrefvet.
Otn foder dör, som bebor ett Kronans hemman, så skall
sonen begära att få åborätten på sig öfverlåten, och då får
han åbobref. Således kan ingen enda af brukarne utaf dessa
hemman, som vid domstol blifvit förklarade för att vara
kronohemman, framträda såsom rätter åbo, emedan de icke
allenast sjelfve sakna åbobref utan icke heller förmå bevisa
att sådana under 200 år varit utfärdade för besittningen af
ifrågavar. hemman. Men hvem är då rätter innehafvare
till dessa hemman? Tvifvelsutan kyrkorna, och då skall kyrkornas
ombud i andra rummet träda fram och säga: efter
domstolen förklarat min principal icke vara ägare af hemmanen,
måste deraf följa, att min principal, kyrkan, som i
200 år ansett sig och ansetts af andra vara ägare till hemmanen,
åtminstone är rätter åbo; ty landtbönderne å dessa
hemman kunna icke hafva åborätt framför den som innehaft
äganderätten ända till dess att hemmanen förklarades
vara Kronans, och då begär kyrkornas ombud hos landshöfdingen
i orten att få köpa hemmanen till skatte, och jag
tror ej, att kyrkorna kunna förvägras alt få tillösa sig nämnda
hemman till kronoskatte efter den stadgade ordningen af
10 års räntor efter kronovärdi. Så skulle jag föreställa mig
att utgången blefve af denna fråga, och då liar man ej gjort
annat an att tvinga kyrkorna att betala 3o a 40 r:dr i skatteköpslösen
för hvart hemman till Kronan. Jag är mycket
öfvertygad att man svårligen skall kunna komma längre än
jag haft äran att anföra. För öfrigt inser jag visserligen
ingen möda af undersökningens anställande, meii efter min
förmening är den ändamålslös, och den menighet, som tilltror
sig att vinna någon rättighet, vinner säkert ingen annan
än den att vara arrendator af kronoskattehemman i
stället för att vara arrendator af kyrkohemman.
Hr von Hartmansdorff: Jag skall ej längre uppehålla
R. o. Ad., utan blott anföra några ord. Man bär
sagt, att det borde vara Kronan, som skulle kära, men ej åboerne.
Att motsatsen ägt rum bevises af den K. resolution
af år iS23, der Kronan tillerkändes äganderätten till hemmanet
Lyngåkra, — och på hvilkens käromål? Jo, på käromål af
en åbo. Den K. resolutionen lyder i sin början så här: ”K.
M:s nåd. resolution uppå de besvär v. Pastorn i Harplinge
pastorat af Halmstads län, M. Rohde, å Harplinge kyrkas
vägnar i underd. anfört deröfver, att sedan lins Konungens
Bef:h:de i berörde län, dels drängen Bengt Pehrsson väckt
anspråk på besittningsrätten till ett halft mantal uti kronohemmanet
Lyngåkra etc.” På samma sätt förhåller del sig
med den andra frågan, nemi. då ett hemman förklarades alt
vara kyrkans. Det var då äfven på grund af åboernes påstående
att kyrkan icke ägde städselrätt till hemmanet. Enahanda
är förhållandet med hemmanet Bärteqvarn, hvarom
Den 7 November e. m,
•99
jag förut nämnt: Landshöfdingens resolution af den i3Mars
1822 visar äfven, alt enkan Anna Bengtsdotter och hennes
borns förmyndare sökt att lill skatte lå lösa nämnda hemman.
Det anförda skälet förfaller således fullkomligt, såsom
B. o. Ad. behagade finna. Man säger att elei är menigheters
rätt, sorn skall bevakas. Detta påstående tyckes utvisa
att flere af de R. o. Ad:s ledamöter, som yttrat sig, begått
misstag om rätta föihållandet, hvilket är, alt åboerne, som
äro få, vilja hafva en föidel på bekostnad af församlingarna,
som äro många, och af församlingsboerne, som dio än
flere. Meningen är att göra de fattige Halländningarne än
fattigare, på det att tle oftast välmående hemmansåLoeine
måtte blifva det än mera. Man har yttrat, att det vore
hardt eller svårt eller något dylikt, om R. o. Ad. skulle
bidraga till en sådan åtgärd som den, alt förmena de få alt
taga penningar från de många. Jag skulle anse ganska illa,
örn R. o. Ad. skulle, i stället för dess [iligt alt beskydda
kyrkor och fromma stiftelser, deltaga i deras plundring, om
jag så får uttrycka mig. Beträffande 1 ältegångsmissbruk,
som här blifvit omföl mälda, så torde det just vara missbruk,
om man ej för sin egen saks rättvisa och för Kronans
dermed förenade vinst, utan endast för att göra åboerne å
dessa hemman till viljes, anställer en rättegång emot kyrkorna
för att betaga dem sina inkomster. Det är icke sagdt,
att hela Hallands befolkning önskar denna rättegång, tvertom
loide det vara hon, som, i händelse åboerne vunne deras
önskan, finge betala loget. Det är ej heller omöjligt
att en riksdagsman, hvilken som helst, kan komma fram med
motioner, som gagna vissa, men lända till nachdel för pluralitelen
af hans committenter.
Hr Ribbing, Bengt: Ju längre denna discussion fortsattes,
ju mera klart blir det för mig att jag bör rösta för
bifall till de förenade Ulsktns förslag. Jag bar nemi. af
discussionen funnit, att denna sak är tvistig och mycket
tvistig, hvarföre det icke heller är underligt om jag önskar
att fä den utredd för alt sluta tvisten. När man här tyckes
medgifva all Ständerne ej göra rätt uti att gå domaremakten
i förväg och afgöra en tvistig äganderätts-fråga, så lärer
väl ingen annan utväg återstå, än att lemna denna fråga i
sin lagenliga gång, så att den må utredas vid laga domstol.
Jag kan för min del ej finna annat, än att den som säger
ja, den som bifaller Ulsk:ns betänk., han önskar att denna
fråga någon gång må blifva uti edd och afslutad, sedan den
under 3:ne riksdagar varit ett tvisteämne, som genom dess
vidlyftiga behandling inom Representationen medtagit tid
och riksdagsomkoslnader till en ej ringa grad.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. be
-
300
Den j November e. m.
lingade bifalla Stats- samt Allm. Besvärs- och Ekon.Utsktns
betänk. N:o 44*
Ropades ja och nej.
Då Hr Landtm, förklarade, det han trott sig finna, att
nej öfverrösta! ja, begärde
Frih. Hamilton votering.
Upplästes till justering och godkändes följande votertsproposition:
Den,
som bifaller Stats-samt Allm. Besvärs-och Ekon.-  Utsktns betänk. N:o 44> voterar
ja 5
den det ej vill, voterar
nei;
Yinner nej, afslår R. o. Ad. ofvannämnda betänk. N:o 44*
Efter voteringens slut, befunnos rösterna hafva utfallit,
som följer:
Ja — 31.
Nej — 26.
Lades på bordet nedannämnda från de öfriga RiksStm
ankomna inbjudningar, nemi.:
1:0 från PresteSt. af den 17 sisth October, angrde tillägg
till 147 ■ det nya förslaget till bevilln.förorda, af
ett 3:dje morn., så lydande: Hvarje mantalsskrifven person
af de mindre bemedlade folkclasser, som i denna § omförmälas,
jemte gesäller, tjenstedrängar och lärlingar, samt allmogens
hemmavarande söner, om hvilka det vid mantalsskrifningen
intygas, att de då minst ett år icke supit brännvin
och dylika spritdrycker, erhålla afkortning för hälften
af den personliga skyddsafgiften, hvarom anteckning sker i
mantalslängden;
2:0 från BorgareSt. af den 10 October, angrde antagande
af följande förändringar i ti §:n af förslaget till bevilln.-  förordn., nemi.:
a) att ingressen lill §:n bör erhålla följande lydelse :
Handtverkare, med dem jemförlige manufacturister och andre
förut icke uppräknade borgare, skola, med bibehållande
af den i allmänhet fastställda grund, till fem proc. af inkomsten
taxeras, med ledning af nedanstående, till närmare
rättelse fastställda, classification, nemi.:
b) att vid de, enl. förslaget vid betänk. N:o 12
uppförda, classen , som utgöra för Stockholm och Götheborg
14, för städerna af första classen 12, för städerna
af andra classen 10, för städerna af tredje classen
g, för städerna af fjerde classen 9, och för städerna af
femte classen 8, skola tilläggas för de särskilda classernas
städer ytterligare en minimi-class, med ett belopp af 2 r:dr
mindre än hvarje nuvar. minsta dass, hvarigenom för Stockholm
-
Don 7 November e. tu.
aoi
liolm och Götheborg bestämmes en femtonde dass, med en
taxalions-summa af ti r:dr, för städerna af första classen en
trettonde dass, med en summa af 8 r:dr, för städerna af
andra classen en elfte dass, med en summa af 6 r:dr, för
städerna af tredje classen en tionde dass, nied en summa af
5 r:dr, för städerna af fjerde dassen en tionde dass, med en
summa af 4 frdr, i följd hvaraf utlåt. JNT:o 27 i denna del
var bifallet och för städerna af femte dassen en nionde dass,
med en summa af 2 r:dr;
3:o från BondeSt. af den 17 October, om föreläggande
till Allm. Besvärs- och Ekon.Ulsk. att inom 8 dagar inkomma
med utlåt, öfver Joh. Erikssons och Anders Olssons från
Stora Kopparbergs län motioner rörrde kolböter för bristande
leverance af de s. k. hemmans-ränte-och qvarntullskolen;
4:o
från BondeSt. af den 4 dennes, om förnyande af
B. St:s vid sista riksdag till K. M. framställda lind. begäran,
det mätte, vid återbesättande af lediga tjeiister inom
Post- och Tullverken, K. M. täckas, då såsom sökande sig
anmälde, dels sådane, som inom verket tillryggalagt en långvarig
och berömlig Ijenstebana, dels andre, som för denna
tjenstgöring vore alldeles främmande, företrädesvis fästa nådigt
afseende å de förres billiga anspråk;
5:o från BondeSt. af den 4 dennes, om anmodan lill
Exped.Utsk. att låta påskynda tryckningen af de betänkm,
utlåtm och merotr, som lill Utsk. äro eller framdeles blifva
aflemnade.
Likaledes lades på bordet nedannämnda från Utskm inkomna
mern., utlåtm och betänkm, nemi. från
Gonsti tutionsUtskottet:
N:o 49, > anledn, af PresleSCs återremiss på förslaget
litt. A uti mern. N:o 43;
N:o 5o, ang:de und. skrifvelse lill K. M. med anhållan,
det K. M. täcktes complettera Statsrådet;
N:o 5i, ang:de ålerrémiss af Utskrs mern. N:o 33;
N:o med föreslående af ett tillägg i 47 §:n Reg.-  Formen;
N;o 53, med utlåt, öfver K. M:s nåd. propos. ang:de
upphörande af Konungens tvänne röster i Högsta Domstolen
;
N:o 54, med utlåt, öfver K. M:s nåd. propos., ang:de
upphäfvande af hvad nu stadgadt är om lagförklaringars
utfärdande af Högsta Domstolen;
N:o 55, angtde ändring af Reg.Fms 16 §, införande af
en ny 17 §, samt ändrad ordningsnummer å nuvar. 17 och
18 SS;
Stats Utsk o ttet:
N:o 354, ang:de anslag å extra-statsregleringen;
16 H. 26
Den 7 November e. m.
N:o 354, Litt. A, i anledn. af ifrågaställa exlra-statsanslag
för försvarsverket till lands;
Nio 354, Litt. B, i anledn. af ifrågaställa exlra-stalsanslag
för försvarsverket till sjös;
N:o 354> Litt. C, i anledn. af ifrågasatta exfra-slatsanslag
för lättade communicationer oell andra allmänna arbeten
;
N:o 354, Litt. D, i anledn. af ifrågaställda exlra-stalsanslag
till allmänna byggnader;
Nto 354, Litt. E, i anledn. af ifrågaställda extra-statsanslag
för undervisningsverket, veltenskaperna och de sköna
konsterna ;
N:o 354, Litt. F, i anledn. af ifrågaställda extra-statsanslag
till åtskilliga allmänna och enskildta föremål;
Nto 355, i anledn. af väckta motioner om alla bevilln.-  medels samt öfriga contanta statsbidrags ingående till Riksg.-  contoret;
Nto 356, i anledn. af väckt fråga om restitution lill
staden Hudiksvall af eriagd rotefrihets-afgift;
Nto 35y, i anledn. af anmärkntr vid Utskts betänk. Nto
3i5, angtde sökt befrielse från ersättandet af förskott till
utgifter i följd af cholera-farsoten;
N:o 358, i anledn. af Vällofl. BorgareSlts ålerremiss af
Utskts betänk. Nto 3ig;
Nto 35g, i anledn. af återremiss af Ulskrs betänk*
Nto 272;
Nto 36o, i anledn. af erhållen ålerremiss af Utskts utlåt.
Nto 35;
BevillningsUtskottelt
Nto 2g, i anledn. af RiksSttns olika beslut, angtde kur-’
hus-afgiftens fortfarande;
BancoUtskottett
Nto 108, i anledn. af Hederv. BondeStts återremiss &
Utskts under Nto 82 aflåtna betänk*;
N:o 10g, i anledn. af de inom samtl. RiksSttn framställda
anmärkmr vid Utskts under Nto 64 afgifna betänk.*
angtde utgifvande från banken af dess, enligt i83g års bokslut,
utöfver grundfonden behållna räntevinst och capital
öfverskott;
Nto
110, öfver en väckt motion om användande af bankens,
enl. i83g års bokslut, utöfver grundfonden behållna
räntevinst och capital-öfverskott;
Nto 111, med förslag till sammanjemkning af RiksSttns
olika beslut, i anledn. af Utskts betänk. Nto 36 och utlåt.
Nto 78;
Nto ri2, i anledn. af RiksSttns skiljaktiga beslut, i fråga
om lönereglertn för Bancoverkets embets- och tjenstemän*
konstidkare och vaktbetjening;
Nto ir3, i anledn. af Hr von Qvantens, G., motion onl
Den 7 November e. m.
ao3
rättighet för ston e jordägare att erhålla lån från Handelsoch
Närings-disconten;
LagUtskot tet:
N:o l42; öfver dels väckta frågor om antagande af förslagen
till allmän civil- och criminal-lag, eller vissa delar
deraf, och dels andra dermed gemenskap ägande of K. M:s
till R. St., angtde nämnda förslag, den 24 Mars 1840 aflåtna
nåd. skrifvelse föranledda motioner;
N:o i43, öfver väckta motioner, ang:de gemensam lag
för inrikes och utrikes vexlar;
N:o 144, öfver väckta motioner, om upphäfvande eller
ändring af K. brefvet den 17 October 1778 ang;de barnamord
;
N:o i45, i anledning af väckt motion om ersättning af
allm. medel till vittnen, som i brottmål åberopas;
N:o i46, med anmälan att votering i förstärkt LagUtsk.
numera icke blifver behöflig i frågan om flen uppenbara
kyrkoplikten;
N:o 147? med begäran om utlåt, af PresteSt. rörtde det
ena alternativet i Ulsk:s betänk. N:o 112;
Allm. Besvärs- och Ekon.Utskottet:
N:o iio, i anledn. af anmärkntr vid betänk. N:o 4l>
ang:de föreslagna villkor och iakttagelser vid befordran till
embeten och tjenster, bestämmelser om embetsmäns rang, och
upphörande af fullmakters meddelande å titlar utan motsvarande
tjenstebefattning;
N:o 111, i anledn. af anmärkntr vid Utsk:s betänk.,
angtde Bergs-collegii upplösning och dess förändring till en
Bergsvellenskaps-academi;
N:o ii2, i anledn. af gjorda anmärkntr vid Ulsk:s ut-r
låt. Nto 3i, rörtde tullen i Öresund.
II. R. 0. Ad. åtskiljdes kl. 11 om aftonen.
ju ffdeif) protocolli,
F. O. Sil/verslo/pe.
Den 9 November f. m.
Måndagen den 9 November i84o.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 3 prot.utdr. för den 7 dennes f. m.
Föredrogs ånyo och bi fölls Stats- samt Allm. Besvärsoch
Ekon.Utsktns den 7 och 14. sisth Oct. på bordet lagda
betänk. N:o 4^3 ang:de besittningsrätten till annexe-, stom-,
mensal- och kyrko-hemman i Skåne, Halland, Blekinge och
Bohus län, för de å dessa hemman antagna åboer.
Ånyo föredrogs Stats-, Banco- och LagUtsktns den 7
och i4 sisth Oct. på bordet lagda betänk. N.‘o 5o, i aniedn.
af Peter Pehrssons från Calmar län motion örn upphörande
af Bankens och Rjksg.contorets forum privilegiatum.
Hr Br å k e n h j e Im, Pe h r Reinh.: Denna vigtiga fråga,
som vid förra riksdagen och äfven vid i83o års riksdag
var under pröfning, har nu blifvit afgjord, på sätt sorn synes
af sammansatta Utsktns betänk., hvilket dock tillkommit
på det sätt, att då votering i Utsk. anställdes, inträlfade första
gången paria vota, och då den förseglade sedeln öppnades,
befanns den dubbel, sa att ny votering måste anställas,
dervid hände, att en voterts-sedel casserades. Pluraliteten
var således obetydlig, och grunden dertill är den, att
de fleste ledamöterne voro af den tanke, att forum priviler
giatum för Banken bör försvinna, såvida det rör Bankens
rätt att kära, men bör stå qvar, såvida Banken är svarande.
Det är denna roodification, som jag tillstyrker, och på
grund deraf anhåller jag om återremiss af betänkandet. Så
vidlyftiga och sakrika undersökningar i ämnet aro redan
gjorda, att jag icke behöfver anföra något vidare, enär en
hvar kan underrätta sig derom uti reservationerna, äfvensom
och isynnerhet uti det betänk., som sammansatta Utskm
vid sista riksdag afgåfvo.
Frih. Boye, Ludv.: Jag anhåller om propos. till afslag
på betänkandet. Vi vela alla, att uti nya lagförslaget
förekommer fråga om domstols-inrättningen och om upphörande
af fora privilegiata. Mig synes det derföre vara ett
förhastadt steg att nu afgöra något sådant som Utskins betänk,
framställer. I den siste värde talarens yttrande kan jag icke
instämma. Att lagstiftningen skulle gifva rättighet å ena
sidan, som icke (inge begagnas å den andra, strider mot
mitt rättsbegrepp. Säkrast är alt afslå betänk, och lemna
Don 9 November f. m.
2o5
öppet att, när frågan om domstolsinrättningen i allmänhet
förekommer, då afgöra delta.
Hr Bråkenhjelm: Då jag förra gången hade ordet,
glömde jag begära det Hr Frih. och Landtm, behagade nli
sin propos. till Ståndet äfven intaga den frågan, huruvida
R. o. Ad. förklarar, alt sammansatta Utsktn bö'ra inom åtta
eller högst tio dagar inkomma med svar på ålerremissen.
Det har handt, att denna fråga vid tvänne föreg:de riksdagar
blifvit så stjufmoderligt behandlad, att den icke hunnit
blifva afgjord, och sorn man befarat samma öde vid denna
riksdag, så har jag deruti funnit en anleda, för min anhållan,
Dessutom då jag hört en lagfaren ledamot bestrida
Bankens forum privilegiatum såsom kärande, så får jag anhålla,
tili förekommande af frågans olyckliga utgång vid en
möjligen blifvande votering, att det sakrika betänk., som
sammansatta Utsktn vid förra riksdagen afgåfvo, och hvaruti
timnet i sin helhet är afhandladt, mätte blifva uppläst.
Hi- von Hartmansdorff, Au g.: Jag tror det ej vara
behöflig t att uppläsa det betänk., som afgafs vid förra
riksdagen, emedan innehållet deraf är i korthet, men till
hufvudsaken fullständigt upptaget uti förevar, utlåt. Frih,
Boye torde hafva sträckt sitt anspråk för långt, då han begärt
afslag å betänk. Rättast torde vara att återremittera
det, så att Ståndet må, när betänk, återkommer, kunna fatta
det beslut, Hr Bråkenhjelm tillstyrkt. Såsom skäl härför
anhåller jag att få uppläsa Hr Hadings reservation, hvilken
lyder sålunda: ”Med de sammansatta Utsktn har jag icke
kunnat öfverensstämma deruti, alt Banken och Riksg,-  cont. skulle förlora rättigheten , äfvensom svarande parter,
att äga sitt forum uti K. Svea Hofrätt. Jag har trott denna
rättighet i flera afseenden vara både nyttig och lämplig
att bibehålla, samt att den, hvad Banken särskildt angar,
icke kan borttagas, utan en förändring i 2 §:naf bank-lagen
den 1 Mars j83o, som innehåller, att om banken vägrar att
någon sedel vid uppvisandet inlösa med det belopp, som genom
myntbestämningslagen af samma dag blifvit faststäldt,
må sedelinnehafvaren derom göra skrifIlig anmälan i K. Svea
Hofrätt, hvilken, efter att deröfver hafva hört bancofullmäktige,
äger att med frågan, enl. lag och författningar förfara.
Det är väl sannt, att en förändring häruti nu tillika
är föreslagen, men utom det att jag för min del anser hvarje
äfven den minsta rubbning uti de lagar, på hvilka realisationen
blifvit byggd, vara betänklig och framförallt ännu
för tidig, finner jag, särdeles i denna del, det vara af
synnerlig vigt, ali, till förkortande af rättegången, K. Svea
Hofrätt bör vara den domstol, som i första instansen uppi
tager så beskaffade mål, jemförliga med dem, concurslagen
afhandlar. Äfven uti andra mål, der någon vill kära
till Banken eller Riksg.cont., begge förvaltade af R. St:s
aoö
Den g November f. ei.
egna ombud, synes fördelen och lämpligheten deraf, alt målen
instämmas lill K. Svea Hofrätt, vara 6'fvervägande emot
de olägenheter deraf möjligen i något fall skulle kunna uppkomma.
Deremot har jag ansett både Banken och Riksg.-  cont. kunna, utan skada och till undvikande af mycken tidsutdrägt,
vid de vanliga domstolarna utföra sin kärande-talan,
samt hittills gällande stadgar om särskild pröfning i K. Svea
Hofrätt af de anmärkntr, som göras emot Bankens fordringsanspråk
i concursmål, vid hvilken domstol desse förekomma
böra helt och hållet upphöra.”
”1 följd af dessa åsigter, har jag, för min del, inskränkt
mig till att vilja föreslå, att R. St:s Bank och Riksg.contor
ina, hädanefter sorn hittills, hafva sitt forum i K. Svea
Hofrätt, då annan till Banken eller Riksg.cont. kärar, och
att följaktligen, när någon söker belönjng för upptäckt af
sedlars efterapning, förfalskning eller utprångling, frågan
derom äfven i samma Hofrätt skall upptagas; men alt deremot
Bankens eller Riksg.conto: ets egna käromål, likasom
brottmål, de der röra Banken eller Riksg.cont., utan att likväl
innefatta åtal mot någon af dessa verks tjenstemän eller
betjente, skola behandlas och afgöras vid de domstolar, till
hvilka sådana mål efter lag höra, samt att, såsom följd häraf
och till förekommande af allt missförstånd, tillika stadgas
måtte, att hvad om profning af R. St:s Banks och
Riksg.contorets fordringsanspråk i concursmål särskildt finnes
föreskrifvet, kommer alt till ali v|dare kraft och verkan
upphöra.” Om R, o, Ad. nu återremitterar betänk.,
så är Ståndet oförhindradt, att, då saken återkommer, vidtaga
den förändring, som Hr Halling föreslagit, eller hvilken
annan som synes Ståndet mera lämplig. För min del anser
jag Hr Kallings åsigt riktig.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Det skäl, på grund hvaraf
Frih. Boye begärt afslag å förevar, betänk., kan jag icke
godkänna; och jag bekänner, att det förundrar mig att Hr
Frihrn kunnat anse det olämpligt eller omöjligt att Banken
agde olika forum såsom kärande och såsom svarande. Den
af Hr von Hartmansdorff upplästa reservationen ådagalägger
fullkomligen hvad jag skulle vilja yrka; hvarföre jag äfven
förenar mig uti anhållan om återremiss.
Frih. Boye: Jag är i första rummet skyldig att hembära
Hr von Hartmansdorff min förbindlinga tacksamhet
för det han godhetsfullt gjort sig besvär att med åtskilliga
bevis understödja min åsigt. Han har medelst uppläsning af
Hr Kallings reservation visat, att äfven Hr Halling icke kunnat
förena sig i betänkandet. Jag får erinra R. o. Ad. derom,
att betänk, afser afskaffande af Bankens forum privilegiatum,
utan afseende derpå om Banken är kärande eller
svarande. Alltförväl känner jag, att om betänk, återremitteras,
äger man fria händer, när det återkommer, att afslå
Den g November f. m.
207
detsamma, men livad vinner man dermed annat än tidsutdrägt.
Likväl skall jag icke yrka votering i fråga 0111 återremiss,
ehuru jag anser det för tidigt att yttra sig om Bankens
forum privilegiatmn, förr än frågan otn afskalfande af
alla privilegierade domstolar förekommer.
Hr von Troil, Emil: Den siste värde talarens anförda
motiv för afslag å betänk, torde icke hafva varit alldeles
på sitt ställe. Det utgick från grundsatsen af enhet
och öfverensstämmelse i lagstiftningen, och undvikande i möjligaste
måtto af undantag. Men fråga är icke alt göra undantag
från en allmän sats, utan tvertom att, medelst borttagande
af ett existerande undantag, närma sig den allmänna
grundsatsen. I öfrigt vill jag, enär jag deltagit Uti detta
ämnes behandling inom Utsk., endast lemna den historiska
upplysning, att den uti Hr Hadings reservation uttryckta
osigtén är den, soln inom Utsk. allmänt gjorde sig gällande^
men då målet var närä att bringas till afgörande, så
Uppträdde en mera radical fraction af CJtsk., som yrkade
upphörande af Bankens privilegierade forum för så väl svaro-
som käromål, och jag kail icke förklara huru denna
mening kunde i voteringen göra sig gällande, om jag icke
antager, alt äfven den fraction, som önskar afslag på hela
motionen* förenade sig dermed, i hopp att förslaget skulle
förkastas derigenom alt det gjordes olämplig t, eller såsom sådant
skulle föranleda till återremiss, hvarigenom med saken
skulle dragas så långt tit på tiden, att det lagförslag, hvarom
R. St. kunde sig förena, icke skulle hinna af K. M.
piofvas före riksdagens slut. Jag ber om ursägt, att jag
deltagit i discussionen, ehuru jag icke hört densamma från
början. Om jag icke misstager mig, yrkade en ledamot, att
Utsk. måtte föreläggas att skyndsamt besvara återremissen.
Äfven jag tillstyrker, att ett sådant föreläggande måtte äga
rum.
Hr Bråkenhjelm: Upplysningsvis får jag nämna till
förklaring af den majoritet, som inom Ulskm uttalade sig,
att den tillkommit på det sätt, att de ledamöter, som önskade
aLkaffande af Bankens forum privilegialum i afseende på
dess kärandetalan, voterade för bifall till delta betänk., på
det att icke åtminstone hvad det hände sig med mig och
ålskillige af mina närmare bekanta inom Utsktn, den fraction
af Utskm, som ville rent af afslå motionen, skulle blifva
den segrande; vi byggde nemi. vårt hopp om fiamgång
för vår mening på återremiss af betänk.; och jag hemställer
då lill den värde ledamoten, som nu yrkat afslag på betänk.
, huru liberalt det kan vara att icke lemna sina motståndare
möjligheten öppen att få vår mening fram, hvilket
icke kan ske utan återremiss, hvarefter den värde talaren
alltid äger öppet för sig att söka göra sin mening gällande.
1 händelse Hr Frih.n icke sätter sig emot återremiss, skall
ao8
Den g November f. tn.
jag afstå fran min anhållan om uppläsning af Utsk:s betänk. i
delta ämne vid förra riksdagen, hvarmed så väl som med
uppläsning af åtskilliga andra för ämnet vigtiga handlingar
torde komma alt draga ut några timmar, så att Ståndet emedlertid
hinner samla sig, och jag kan påräkna pluralitet
för min åsigt.
Frih. Boye: Alt jag icke sätter mig emot återremissj
ehuru jag icke önskar deri, följer af mitt redan Iemnade förklarande,
att jag icke ämnar begära votering.
Stols-, Banco- och LagUtskms betänk. N:o So återremitterades.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att Hr Bråkenhjelm yrkat,
att Utsktn skulle anmodas att inom viss lid inkomma
med svar på denna åter rem iss, men Hr Landtm, erinrade
sig icke huru många dagar Hr Bråkenhjelm ansett lämpligt
alt förelägga Ulsktn.
Hr Bråkenhjelm: Vi äro nu icke nog lycklige att
äga ibland oss närvar, någon ordförande af de trenne Utsk:n;
som afhört detta betänk., af Hvilken upplysning kunde erhållas
om den tid, som erfordras för återremissens bes va •
rande. Såsom ledamot utaf det sammansatta Utsk. tilltror
jag mig icke i detta hänseende uppgifva någon tid, ehuru
i \ dagar tyckes vara tillräckligt,
Gr. Horn: Jag trot- alt del vore lämpligast att bestämma
14 dagar såsom den tid, inom hvilken de sammansatta
Ulsk:n böra uppgifva svar på återremissen. En kortare
termin anser jag betänkligt att utsätta, emedan det är svårt
nog för de sammansatta Utsk:n alt finna lämplig lid till deras
sammanträden, synnerligast om plenum i Stånden skulle
inträffa flera dagar i veckan.
Hr von Troil: Jag kan visserligen icke inse någon omöjlighet
att inom 1.4 dagar bringa målet till afgörande uti
sammansatta Ulsk:n; men jag får erinra derom, att här är
fråga om ett trefalldigt Utsk., hvilket det icke alltid är så
synnerligen lätt att satta i verksamhet; hvarföre jag tror, att
lämpligaste sättet att vinna ändamålet vore, om R. o. Ad.
blott behagade anmoda de sammansätta Utskln att med
möjligaste skyndsamhet behandla detta ärende.
Hr Bråkenhjelm förenade sig med Hr von Troil.
Uppå derefter framställd propos. fann R. o. Ad. för
godt anmoda de förenade Utskm att med största möjliga
skyndsamhet inkomma med förnyadt utlåt., i anledn. af den
återremiss R. o. Ad. i delta mål beslutat.
Företogs till pröfning Bevilln.- samt Allm. Besvärs-och
Ekon.Utskjns den 7 och i4 sisth Oet. på bordet lagda utlåt.
D c ii g November F. m.
lat. N:<) 5, i anleda. af gjorda anmärkn:r vid sammansatta
TJ t > k: 11 s betänk. A':o a, ang:de grunderna för förändrade föreskrifter
om brännvinsbränningens utöfning samt afgiflerna
derför.
Hr Frill. o. Landtm, hemställde i afseende på föredragningen
af delta utlåt., om R. o. Ad. skulle finna lämpligt
att de sammansatta CJtskms förslag finge föredragas
punktvis med begagnande af i J;n i förslaget; i ingressen
lunnes visserligen också någia grundsatser och föreskrifter,
men de flesta af dem funnes upptagna i §§.'nä, och Hr Landtm,
för sin del trodde, alt det blott vore en af dem, som vore
ol» roende af förslaget.
Frih. Hamilton, Hugo: Mot föredragning punktvis
af delta betänk liar jag deslo mindre att erinra, som jag
dels anser det vara enda sätlet, hvarpå ett sådant betänk.
sorn detta lämpligen kan och bör föredragas, och dels föreställer
mig, att om första punkten skulle afslås oell R. o.
Ad. antaga någon annan princip, ovillkorliga följden deraf
blefve, alt de på den torsia beroende efterföljande punkterna
förlollo, oeb att i deras ställe bestämmelser måste antagas
i öfverensstämmelse med den pvincip, hvarom Ståndet
förenat sig. I afseende på sjelfva saken bar jag fått veta,
att lörtde de öfriga 3:ne Ståndens beslut endast från BondeSt.
underrättelse inkommit. Det hade varit nyttigt att officiel
t känna äfven hvad de andra Stånden beslutat; men
di underrättelse derom icke är att tillgå, torde mig tillåtas
redogöra för desamma, jemlikt de underrättelser jag särskildt
erhållit deraf. R. o. Ad. skall finna, ali hvart och
ett af de öfriga Stånden fattat olika beslut i frågan, så att
11. o Ad. nr fullkomligen oförhindradt att fatta det beslut,
som R. o. Ad. anser med landets väl vara mest förenligt.
PresteSt. lärer hafva förenat sig om bibehållande af den ide'e,
som ligger till grund för iS35 års förordning; ehuru
med någon ändring i tariffen oell förhöjning af afgifterna.
Äfven anser PresteSt. K. M. höra bibehållas vid rättigheten
alt, när sådant pröfvas behöfligt, inställa brännvinsbränningen.
BorgareSt. har afslagit betänk, i sin helhet, och såsom
dess gemensamma tanke förklarat, alt det önskar frihet
uti denna såsom uti all annan laglig näring; men hvad
skatten beträffar, har det gått in på det utaf en reservant
framställda förslaget att beräkna den efter pannerymden,
med 2 sk. skatt för hvaije tillverkad kanna. BoudeSt. har
äfvenledes afslagit betänk, på den grund, att Ståndet visserligen
gillade att 1835 års författning lägges lill grund för
deri blifvande författningen, men deremot ogillade de förändringar
deraf, sorn Utsktn tillstyrkt. Jag tror således att
R. o. Ad. nu är oförhindradt ali afgifva en fot klaring om
hvad R. o. Ad. anser uti denna, hon må berömmas eller
16 H. *7
310
Den 9 November f. m.
klandras, för landel alltid vigliga näring omsider hörn fastställas
såsom en sann neli ren slatsekonomisk princip. Det
gr för mig icke hehofligt alt nu för R. o. Ad. uppiepn livad
jag dels reservationsvis vid förra betänk, oell dels såsom anförande
tiil R. o. Adis pro t. linder dea i anleda, af samina
betänk, inom della rum förefallna discussion yttrat vara min
orubbliga öfvertygelse i detta ämne, och deruti jag rönte
understöd af åtskilliga talare, hvilka hyllade den af mig
framställda principen, såsom varande på en gång både rationel,
stntsekonomiskt riktig och ledande till ett moraliskt
mål, nemi. att man borde frigifva näringen oell derigenom
Jemna utrymme för den enskilda industrien att successiv t utveckla
sig till fabriksbi anning, i bredd med hvars tramsteg
hnsbehofsbrännings-syslemet småningom skulle aftaga och
slutligen utdö, då den brännvinsbränning, sorn derefter qvaistod
i landet, skulle kunna beskattas efter sunda och rikliga
statsekonomiska principer, öfverdrifven inskränkas och beskattningens
öfverensstämmelse med det sanningsenliga förhållandet,
hvarpå den grundade sig, bättre kunna conlrolleras,
då utöfningen af denna näring vore fordell på färre
hander än som nu befatta sig dermed. Inom sammansatta
Ulsktn tog jag mig den friheten att ånyo söka tala för antagandet
af denna princip, hvilken likväl icke der lyckades
göra sig gällande; tv uti voteringen folio endast 20 röster
för densamma. Utskrn gingo till och med tillbaka från de
i vissa fall ganska riktiga grundsatser, hvilka i första betänk.
blifvit uttryckta, och funno nu beqvämligast och lättast
alt icke vidare strida i frågan utan öfvergå till de i
i835 års förordning uttryckta grunder. Jag kan icke neka,
alt detta förfarande har den omständigheten för sig, att
det åstadkommer den minsta möjliga rubbning uti närvar,
förhållande. Men äfven denna princip hafva ej Ulsktn conseqvent
följt, ty då bade de endast föreslagit någon förhöjning
i skatten; men nu hafva Utsktn föreslagit en förändring
uti beräkningen af taxeringsvärdet, sorn åstadkommer
en mycket djupt ingripande förändring uti närvar förhållande.
Utskrn hafva således icke ens det skäl att anföra för sitt
förslag, som i någon mån varit antagligt, nemi. att icke vilja
åstadkomma rubbning i närvar, ekonomiska förhållande. Vid
ett sådant förhållande inom Utskrn ansåg jag mig icke kunna
underlåta att reservera mig för att ånyo underkasta frågan
mina ståndsbröders pröfning inom detta Hus. Jag liar
endast i korthet uti den vid betänk, fogade - reservationen
uttryckt den i nästgränsande länder antagna och bepröfvade
statsekonomiska principen, just derföre att jag trott, att,
om R. o. Ad. skulle antaga densamma, tillämpningen deraf
fordrade åtskilliga noggranna detaljbetämmelser, sorn det icke
kunde tillkomma RiksStrn att uppgöra; ty då det är
Konungen, som den ekonomiska lagstiftningen tillkommer,
så hafva R. St. fullgjort sitt åliggande, då de uttalat de
Den g November f. m.
ari
allm. principerna för näringens bedrifvande och dess beskyllning,
sami, i följd af den uteslutande rätt deni tillkommer
all sig beskatta, föreslagit den skatt, sorn kommer att
drabba tillverkningen enligt de grunder, hvarefter densamma
skall beräknas. Derföre har jag föreslagit, att R. St.
skulle lill K. M:s bepröfvande hänskjuta bela utvecklingen
af frågan, med und. anhållan, att IÖ35 års förordn. målle
fortfarande komma att gälla nästa år, och att emedlertid efter
inbemtade fullständiga upplysningar genom utskickande
af någon ei faren embetsman till det land, hvarest den af
mig omnämnda principen blifvit strängt vidhållen, huru och
med hvilka försigtighetsmått denna princip blifvit i nämnda
land tillämpad, en ny författning för brännvinstillverkningen
i Riket må varda utarbetad, för att lill påföljande år till
efterlefnad kungöras. Naturligtvis bar öfvergå ogen äfven i
Preussen varit svår, då husbehofsbränningen såsom el t nät legat
utbredd öfver hela landel, och del nya systemets införande
bar således icke kunnat ske ulan iakttagande af den största
försigtighet. Skulle R. o. Ad. bifalla mitt förslag, så vågar
jag hoppas, att R. o. Ad. derigenom a f k lippi alla de svårigheter,
som hittills gjort denna näringsfråga till elt stridsämne
för Svealand, hvaraf följderna ofta varit ganska lie—
di öfriga. Om R. o. Ad. icke skulle vilja gå så långt , som
jag föreslagit, nemi. alt äfven vidröra beskattningen, sä står
det R. o. Ad. öppet alt i det fallet förena sig med Borgare-.
St.; alt, på sätt Gr. Hamilton föreslagit, förklara det brännvinsbränningen
må blifva en fri näring, men att beskattningen
under de 5 kommande åren bibrhålles efter pannerymden.
Jag vågar derföre, hvad första §:n af detta (örslag beträlfar,
föreslå, ali R. o. Ad., med afslag å hvad Utskln der
tillstyrkt, behagade antaga hvad i §:n uti mitt förslag innehåller,
med det tillägg i öfverensstämmelse med hvad Gr.
Hamilton föreslagit, alt endast den är till brännvinsbränning
berättigad, som på landet eller i stad skallar för ett fastighetsvärde
af 3oo rtdr eller erlägger bevillning för en inkomst
af i5o r:dr, härrörande från annan egendom, rörelse
ellei- lön.
Hr von Rosen, Georg: Jag bar från riksdagens början
yttrat min opinion ang:de brännvinsbränningen, och jag
liar trott alt ämnet skiljer sig i trunne delar, af hvilka den
ena angår sjelfva tillverkningssättet och den andra beskattningen
derå. Di brännvinsbränningen betraktas såsom en
näring, utgör den et t önskningsmål. Då och sedan Presteoch
B.urgareSCn redan uttry.ckt sin tanke deruti, hvilken går
ut på att vidblifva hufvudgrunderna i 1835 Ars förordning,
så vore det en bortspilld lid att yttra sig i annan riktning,
enär någon förändring tili det existerande förhållandet icke
kan åstadkommas emot aine Stånds beslut att vidblifva detsamma.
Likväl bör jag tillkännagifva, att jag fullkomligen
delar deras åsigt, hvilka talat för fri brännvinstillverkning.
312
Den 9 November f. m..
Frill. Boye, Ludv.: Äfven jag anhåller om afslag på
Ulskms betänkande. Då jag besinnar, lior ofta det inträda!
att tbeorier i praktiken icke medföia den nytta nian deraf
väntat sig, oell när jag vidare besinnar, att det existerar en
stor skilnad emellan den ringare oell den större jordbrukarens
fördel af bi nnnvinsbi tinningen; så anser jag mig sk\fdig
alt understödja BondeSt;s mening, emedan BondeSt. utgör
de mindre jordägnrne oell BondeSlrs åsigt således ufven
instämmer med det Ståndets intresse. Jag anhåller oin propos.
derpå, huruvida R. o Åd i föievar. lull instämmer med
BondeStändet.
Hr Munck af Rosenschöld, Nils Rudolph; Då
jag ämnar yttra mig för ett förslag, sorn i sjelfva principerna
skiljer sig från Ulskms, bär jag trott mig böra begära
ordet, innan någon särskild punkt af Ulskts förslag blifvit
föredragen och afgjord.
Hr Munck af Rosenschötd uppläste derefter följande
:
Jag har redan, då denna flaga första gången förevar,
vtlr.il
antaga Frih. Hamiltons förslag att göra hi onni insbt amunsen
till en fri ocii af jordbi niet oberoende näring. De voro,
alt derigenom skulle, ulan att man behöfde fråntaga någon
en redan förlänad räll, den i iksföi derfliga husbehofsbränningen
upphöra, kullan till Svenska bondens sedeförderf,
orsaken till hans förvända ekonomi , hvilken årligen förorsakar
en nalionalförlust af flera millioner, h\ilka i stället skulle
blifva en nationalvinst, ifall brännvinsbränningen hedrrfs
med verklig beräkning Sällan äro både den moraliska och
materiella vinsten så uteslutande på ena sidan, sorn i denna
fråga; ty erfarenheten har och skall allt foi tjemt bevisa, att
det är lyckan att sjelf kunna tillverka allt det brännvin han
sjelf förtär, sorn satt Svenska bonden lili frestelse alt jemväl
söka kunna föitära allt det brännvin lian tillverkar; att det
är lyckan att kunna räkna brännvinspannan bland sina husgudar,
alt kunna anse hi unnvinsbränuings-rä! tigheten såsom
ett jus famil inre, sorn gjort det möjligt för Svenska bonden
att så egna sig åt drickande, allban deruti snart sagdt. vunnit
en viss utmärkelse framför alla sina mcdbiöder i Europa,
som vållat att han tager brännvinsflaskan i undgången
till sitt tidsfördrif nelli motgången lill sin tröst; att brännvinssupande
blifvit så allmänt, att man kan vara villrådig,
om man skall anse det för en nationaldvgd eller ett natiofel,
benämna en stor del af Svenskarna dryckesgoda eller
drinkare. — Men äfven antaget att det genom brännvinet
förorsakade sedelörderfvel ej skulle minskas derigenom att
brännvinspannan öfvergick frän att anses såsom en helgedom
uti familjerna till att blifva ett redskap lör näringsidkaren
en machin uti fabrikerna, så bör man dock hellre vilja haf
-
Dun g November f. m.
ai3
va blolt ett ondt än (vänne; brännvinsbränningen skulle då
åtminstone drifvas meli beräkning oell vinst, ocb brännvinspannan
ej iner kunna liknas vid Lokes bottenlösa mjndhorn,
hvilket slod med ena ändan lili hafvet, ej blifva del, hvanni!
hälften af nfknsl ningen af all Sveriges jord, genom okunnighet,
brist på bcräkningsförmåga och oriktigt btlnmdlingssätt,
förspilles.
Alt tio det mängden af Svenska allmogen, all henderne
i allmänhet af sig sjelfve skulle kunna inse misshushållningen
uti sin husbehofsbränning, innan den läge för dem så
pålaglig, sorn dä de med sina små pannor komrrio alt täfla
med fabriksidkare, nr lika orimligt, som ifall man hodde
sig kunna öfvertyga dem alt jorden är rund, ulan alt låta
dem se det. Alt tro, att denna allmoge skulle upphöra alt
uppoffra lif och välfärd för bi ann vinels skull, så länge lian
är uppfödd dermed och har daglig tillgång dertill, är lika
orimligt. Så länge Svenska bonden bränner lill husbehof,
söper han hvad han kallar lill nödtorft, hvilken stundom
st räckes val långt; om han ej gör det så myckel af böjelse,
gör han det på god hushållning, emedan han, då brännvinet,
som oftast, slår lågt i pris, anser sig ej hällre hafva
kunnat använda det, än (tå han förlår det sjelf.
Jag anhåller om bifall lill Frih. Hamiltons förslag, såsom
del lämpligasle salt att fä hort den skadliga, nationen förderfvande
busin hofshränningen, hvilken aldrig på annat sätt
kan upphäfvas; ly den har så ingått uti det begrepp Svenska
bonden gör om sina rättigheter såsom Stånd, alt han
anser sig icke kunna beslå utan denna, och strider derföre
för densamma, såsom man säger, pro aris et focis.
Slutligen anser jag elt stadgande, att ägandet af jord
uteslutande berättigar tilt tillverka en viss vara, att bränna
brännvin, håde oi äi tvist och strängt taget äfven grundlagsvidrigt;
alldenstund eli sådant stadgande i sig sjelfl är ett
motiopolium för den Corporation af Svenska folket, som beslår
af jordbrukare, och 60 §:n Reg.Ftu förbjuder fastställandet
af monopolier.
Fi ili. Hamilton; Det är i anledn. af Ilr von Rosens
anförande, som jag begärt ordet. Om så skulle vara, att
0111 R. o. Ad. t. ex. instämde med BorgareSt., två Stånd
skulle anses hafva stannat mot två, ehuru Preste-och BondeSl;n,
ense uli principerna, fattat skiljikliga beslut uti detaljerna,
och att deri ekonomiska delen af frågan i följd af en
sådan åsigt skulle anses böra föifalla; så vore det visserligen
öfverflödigt att vidare strida för en nied nämnda Ivaline
Stånds åsigt i liufvudgrunderna skiljaktig öfvertygelse,
och återstår det i detta fall för mig endast att till prot. reservera
min tanke för fi åmliden. Jag anhåller alt, om Hr
Fiih. och Landtm, så skulle finna för godt, Hr Landtm, behagade
derom gifva sin tanke tillkänna, emedan derpå be
-
Den g November f. m
ror i livad mån discussionen kan förkortas idler ej. För min
enskilda de! liar jag trott, att förstärkt Utsls. skulle afgöra
de frågor ang:de ilen blifvande hevillaingrn, uti hvilka RiksSt;n
icke kunna blifva ense. Måhända har jag misstagit mig
i denna öfvertygelse. Likväl är det af vigt, sitt uti en fråga,
sådan sorn denna, hvarje Sand bestämdt uttalar sin npinion.
För deni, sorn anse den framställda principen rikftig,
vore mycket vunnet, om man nu kunde få tvänne Stånd
för densamma. Vid en föregtde riksdag var del knappt möjligt
att få sex röster för den. Pä denna grund vågar jag
tro, att Ståndet i alla fall bör taga denna vigtiga sak under
öfvervägande och föra ilen till sint. En värd ledamot
liar påstått, alt äfven de vackraste theorin* stundom icke slå
in i praktiken. Detta är sann t i de fall, da theorinna äro
tomma; meri då de äro grundade på 20 å 3o års erfai enhet
hos ett af Europas mest praktiska folk, så må det förlåtas
mig, 0111 jag icke kan anse mitt förslag endast innefatta en
trun theoretisk sats. Äfven må det tirsäglas, att jag icke velat
cajolera hvarken det större eller mindre jordbruksintresset.
Efter min öfvertygelse skall begges fördel befrämjas
genom den fria bränningen, sorn snart skall öfvertyga jordbrukaren,
att ball följt en oriktig princip i denna fråga, dertill
förledd af tvångsystemet. Denna näring kan egentligen
med verklig vinst icke (trifvas af någon annan, än dem, af
hvilka ilen idkas oberoende af jordbruket. Den som drifver
den på annat sätt, lian misstager sig. Jag bar begått detta
misstag sjelf och får vidkännas förlust derför.
Hr af Ekenstam, Israel: Jag tillhör äfven deni,
hvilka hylla Gr. Hamiltons förslag, likväl med ilen skilnad,
att jag önskar alt beskattningen mätte bestämmas lill 2 sk.
kannan. Jag förmodar att Frih. Hamilton misstagit sig deruti,
som skulle BorgareSt. hafva bestämt skatten till 6 sk.
kannan; ty efter de underrättelser jag erhållit, har det Ståndet
beslutat, att skatten skulle utgöra 2 sk., och 0111 då R.
o. Ad. fattade samma beslut, så vore 2,*ne Stånd i detta fall
af lika tanke. För öfrigt tror jag icke, att de tvänne andra
Ståndens beslut äro sa lika, att de kunna föranleda dertill,
att frågan såsom af ekonomisk beskaffenhet förfaller,
utan anser jag sådana nuancer förefinnas emellan de 2:ne
Ståndens beslut, att frågan kan beslå. Jag gillar den åsiglen
att instämma med BorgareSt., just för att slippa en hop
andra bestämningar, hvilka icke kunna vinna gehör.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att Frih. Hamilton till
honom hemställt, att han måtte tillkännagifva sin mening i
afseende på de olika beslut, som Ståndet skulle kunna fatta
i den delen af frågan, sorn är af ekonomisk natur; men ijå
man ännu ej från de särskildta Stånden erhållit prol.nldr.,
som tillkännagifva dessa Stånds mening och beslut, så kunde
Hr Landtm, ännu hvarken fatta eller yttra någon öfver
-
Den 9 November f. m.
lygi Ise, förrän han erhållit del af dessa beslut, flr Landtm,
hemställde nu, 0111 icke R. o. Ad., innan discussionen vidare
fort ginge, ville tillåta alt 1 §:n linge uppläsas, på det att öfvei
läggningen malte hålla sig inom en viss krets, ilen nemi.,
soin bestämmes af ilen §, som för 11. o. Ad. löredrages.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Då Frih. Hamilton begärde
alt Hr Frih. o. Landtm, matie tillkännagifva sin öfvertygelse
lili det af Frih. Hamilton uppgifva afseende, så
tyckte jag att ilen värde talaren med sin begäran hade för
afsigt alt möjligen förkorta discussionen i delta ämne, hvilket
skulle hero på en föreg:de talares yllrade åsigt, den jag
för min del bekänner mig icke kunna dela, nemi. att uti
denna fråga 2:ne Stånds beslut emot de tväime öfriga Ståndens
skulle medföra den verkan, att den väckta /rågan förföll.
Olyckligtvis äio i denna sik 2:ne frågor inblandade,
nemi. ilen ekonomiska delen oell sjelfva beskatlningsfrågan. De
äro så invecklede med hvarandra och hafva blifvit det genom
Regerius propos:r vid alla de riksdagar jag bevistat,
att jag tagit för afgjordt att begge dessa frågor måste af
R. St. definitivt afgöras, oansedt jag icke kan såsom riktig
erkänna den grundsats, att R. St. ingå uti bestämmande af
de ekonomiska detaljerna; ty dem tillkommer endast att i
större drag fi anntalia grunderna för beskattningsprincipen,
beroende det derefter pa K. Al. att, med tillämpning af dessa
grunder, utfärda de förordningar ang:de sättet och villkoren
för bi ännvinsbi änningens utöfning, hvartill särskilda
omständigheter och förhållanden under olika tider kunna
gilva anleda., och hvaribland jag blott exempelvis vill nämna
de förändringar nied apparaten, som under loppet af 5
år emellan riksdagarna, i följd af vettenskapliga upptäckter,
kunna blifva nödiga (ill förekommande af författningens dadering,
men hvarom naturligtvis ingenting på förhand och
således icke heller af R. Si. för en kommande till kan stadgas.
I afseende på sjelfva hufvndprincipen, hvilken är uttalad
lili 1 §:n af förslaget, instämmer jag fullkomligen tili
det yttrande, som Frih. Hamilton afgifvit. Jag har vid alla
de riksdagar, jag bevistat, bekänt mig till, och med min
löst biträdt samma grundsats, sorn Hr Frilen nu förordat,
och jag anhåller derföre att Frih. Hamiltons förslag till
propus, i denna punkt måtte till antagande af R. o. Ad.
framställas.
Frih. Boye: Jag begärde ordet, då jag hörde en talare
yttra sig, såsom skulle jag cajolera andra intressen, än
det allmännas fördel, samt då jag hörde den besynnerliga
satsen, alt husbehofsbränningen, sådan den nu ar, icke skulle
kunna med vinst ulöfvas. Jag har icke velat cajnleia någons
intresse; men mitt ändamål är att från förlust rädda
<le många hundratusen menniskor, hvilkas välfärd skulle
äfvenlyras, om fabriksbränuvins-bränuingen finge öfverhand.
Den g November f. m.
Jag tvifla»' icke på, alt de, som ägn kännedom om förhållandet
på landsbygden, skola medgifva sanningen bärof.
Det gifves sinia Irakier pä landet, hvarest jorden är så svag,
alt den blolt gifver 3:dje kornet i bolte, men deremot det
8:de i potäter Så länge närvar, brännvinsbiännings-sysleme
existerar, planteras på sådan jord potäter, som derefter to i —
ädlas lill brännvin, hvarigenom jordägaren erhåller af sin
jord fyra gånger så slör afkastning, sorn han skulle få, ifall
ifrågavar. sysleme infördes, emedan till fohl iksbränningen,
såvida den skall medföra någon vinst, erfordras alt använda
hvete oell i åg såsom man gör i Preussen. Jag skall enskildt,
om Frih. Hamillon lillåler det, gifva ripp en näringsidkare,
som för det närvar, bränner med 60 kannors panna, hvaraf
vinsten är 4 gånger så stor, som del skulle blifva, derest
det fria systemet antages Jag ber om ursngt att jag sträcker
min omvårdnad lill ägarne af sådan jord, som jag
nämnt. Jag nekar visset ligen icke alt It. St handlat rall,
då de inträda i förmynderskap för allmänheten; men skall
det äga rum, så bör det äfven tillåtas i fråga om alt bevara
de mindre jordägarnes välfärd. Jag vet rätt väl, all jag
ingenting uträttar, men jag begär icke dess mindre propos.
till antagande af samma beslut, som BondeSt. fattat, emedan
de fattiga jordägarne icke äro betjente med att ligga
under de större och förmögnare ifråga om förädling af jordens
afkastning i ändamål af ökad revelin.
II r von R osen: Sedan jag anmälte mig, har jag blifvit
förekommen af Hr Frih. o. Landtm, i det, hvarom jag
ville yttra mig, nemi. att vi till en början borde stanna vid
1 §:n oell icke dermed sammanblanda beska ttningsfrågan.
Sedermera hafva (vänne talare yttrat åtskilligt, som jag anhåller
att få lill besvarande upptaga. Om jag rätt fatlat
Gr. Horn, så önskade lian, alt vi nu endast skulle bestämma
beskatlningsbeloppet och i öfrigt öfverlemna åt K. M.
att reglera den ekonomiska detaljen. Jag kan icke neka,
alt Ur Grefven på sii 11 och viss har räll, men di K. M.
sjelf till Ii. St. framställt propos. äfven 0111 den ekonomiska
delen af frågan, så bör densamma af R; St. besvaras. Jag
har anleda, att tro, det K. M. önskar erfara R. St:s tanke
i detta full, innan Ilan fattar något beslut. Så förefaller
mig sakens närvar, skick, och enahanda har förhållandet varit
vid alla föregrde riksdagar, nemi. att R. St. till K. M.
framställt und. önskan, hvarpå K M. fästat det afseende,
Han funnit med ändamilet förenligt. Jag tror derföre, att
det tillhör R St. att besvara denna proposition. I afseende
på hvad Frih. Boye yttrat, så vill jag icke bestrida den erfarenhet
han äger rör;de nyttan af nu gällande brnnnvinsförordning
för husbehofsbränningen. Hr Frihtn har åberopat
enstaka exempel, utvisande, alt egendomar, hvarest brännvins
-
Den 9 November f. m.
vinsbränning ulöfvas, lemna flera hundra proc. högre revenu
än de skulle gifva, derest icke egendomens hufvudsakliga
afkastning förvandlades i brännvin. Såsom motstycke
dertill skulle jag enskildt kunna lemna Frih. Boye factiskt
Levis derpå, att andre innehafvare af landtfastigheter finnas,
hvilka, efter ganska riktiga calculer, nedlagt brännvinsbränningen,
och just derigenom ökat sina inkomster; men enstaka
exempel få icke tagas i beräkning för bedömmnnde
af allmänna föi hållanden till grund för allmänt gällande författningar.
Jag medgifver visserligen, att uti ekonomiska
mål måste enskildla förhållanden åses; men jag tror dock,
att det allmänna har öfverviglen, och min erfarenhet är åtminstone
den, alt man i allmänhet förlorar genom den enskilda
brännvinsbränningen eller s. k. husbehofsbränningen.
Jag fäster mig i detta fall icke vid några tusen personers eller
vid några provinsers vinst derpå; jag afser hela landets förlust
på det närvar, brännvinsbrännings-syslemet. Man börjar uti vissa
orter, der denna näring gått till öfverdrift, alt besinna sig och
sjelfmant draga sig tillbaka. I delta fall kan jag åberopa Skåne,
hvarest, på de ställen, der mera allmänt gällande grunder
för landthushållningen börja göra sig gällande, brännvinsbränning
i smått i samma mån aftagil, till vittne hvarom
jag kan åberopa de af provinsens innevånare, hvilka lemnat
någon uppmärksamhet åt det förbättrade jordbruks-systeme,
som särdeles under de sedaare åren vunnit en ganska märkbar
utveckling. — Frih. Boye har åberopat orter inom Riket
af så mager och klen jordmån, alt potates vore den enda producten,
som kunde erhållas, och Hr Frihtn har trott, att
brännvinsbränning stod i ovillkorligt samband med polatescultur.
Denna förmodan vågar jag bestrida på grund af
deri erfarenhet jag äger om flerfalldiga orter, hvilka idka potales-odlingen
i ganska stor scola, men brännvinsbränningen
ingalunda i proportion derefter. Det största felet, sorn vidlåder
åkerbruket och hindrar dess förbättring, Sr måhända,
att man på åtskilliga orter af ren fanatism ovillkorligen skall
bränna brännvin, äfven om det sker med förlust. Jag tror
således, att om R. o. Ad. ville yttra en opinion i detta fall,
så bör man icke taga i beräkning enstaka exempel på enskild
vinst, emedan de uppvägas af enstaka exempel på enskild
förlust; utan bör dess yttrande grunda sig på förhållandet
sådant det i allmänhet visar sig, och det allmännas
kraf derefter bedömmas; ty om vi rälta oss efter enstaka hushållssätt,
skulle vi behöfva snart sagdt lika många olika ekonomiska
författningar uti ett och annat län, som der finnas
åkerbrukare. Jag vill icke upprepa hvad jag vid föregrde
tillfälle yttrat om brännvinets skadliga inflytande uti både
moraliskt och fysiskt hänseende. Jag blott hänvisar till hvad
jag sagt, och öfverlemna!- åt en hvar att sjelf bedömma värdet
deraf. Frill. Hamilton liar såsom en föresyn åberopat
16 H. ad
ai8
Den g November f. m.
Preussen. Jag erkänner, att detta Iand i många fall är ett
exempel att följa, eluira ekonomiska författningar, efter det
landets mönster, säkerligen icke Liefve ändamålsenliga, med
mindre afseende fästes på de särskildta förhållanden, som
finnas rotfäslade inom så väl det ena som det andra landet.
Ur Frihtn har föreslagit, att någon person måtte ditskiekas
för att inhemta speciel kännedom om de försigtighetsmått,
sorn kunna böra iakttagas vid öfvergångep till det af Hr
Frihm föreslagna friare systemet. Jag liar ingenting emot detta
förslag, men jag önskar blott, alt den person, som erhåller
uppdraget, mätte äga förmåga alt bedomina den stora
skilnaden emellan Preussen och Sverige. Jag vill icke uppehålla
R. o. Ad:s tid med linga commentarier, utan anhåller
blott, att Hr Frih. o. Landtm, ville framställa propos.
på TJtskrs betänk., enär fi ågan numera synes vara så omtalad
oell beskrifven, alt ytterligare discussion deröfver icke lärer
kunna sprida vidare ljus i ämnet.
Gr. Posse, Fredr Salomon: Äfven jag skall söka
att icke länge uppehålla R. o. Ad:s tid. Då jag såsom ledamot
tillhör det Utsk., som behandlat denna fråga, så anser
jag mig skyldig att på något sätt redovisa för de motiv,
som ledt mitt beslut. Jag medgilver att Gr. Hamiltons project
af fri brännvinsbränning både kunde och äfven i framtiden
skulle medföra lyckliga verkningar; men en hastig öfvergång
anser jag till sina följder betänklig. Inom den ort,
hvarest jag är bosatt, har brännvinsbränningen under de sedan
sistlidné riksdag förflutna åren betydligen minskats, äfvensom
pannornas antal. Jag har länge insett farorna af
brännvinsbränningen, sådan den nu bedrifves, hvilken gått
anda derhän, att roan snart sagdt dränkes uti en syndaflod
af brännvin; men ännu värre skulle förhållandet blifva, om
brännvinsbränningen Liefve fri; ty något hvar skulle anse
sig kunna samla förmögenhet genom alt utvidga brännvinsbränningen.
Detta har varit grunden, hvarföre jag velat
följa de principer, som hittills varit gällande. Äfven har
jag trott, att ju mindre ändringar man kunde göra uti den
ekonomiska lagstiftningen, desto bättre vore det, emedan
det alltid måste vara en förmån alt bibehålla en förordning,
som allmänheten redan känner. Då Frih. Hamilton medgifver,
att det är principmessigt, att ett visst egendomsvärde
skall bestämma rättigheten att bränna brännvin, så synes
mig äfven apparatens beskaffenhet böra tagas i betrak lande;
ty skilnaden är naturligtvis mycket stor emellan t. ex en 20
kannors panna af enkel beskaffenhet och en konstapparat om
20 kannors rymd, med hvilken kan afverkas vida mer än med
den förra. Ur denna synpunkt har jag betraktat saken och ansett
skatten böra bestämmas i förhållande, icke blott efter
apparatens storlek, utan afven med afseende på dess afverknjngsförmåga;
äfvensom jag ansett nödigt och nyttigt alt
Den g So v e m b c r f. m.
aig
skatten erlägges på förhand, emedan jag trott, att den omständigheten,
lika mycket som någon annan, skall bidraga
till utrotande af de små pannorna samt förekomma brännvinsbränningens
öfverhandtagande. Pa dessa grunder får jag
anhålla, att den nu gällande principen för brännvinsbränningens
utöfning matte bibehållas.
Frih. Hamilton: Jag är föiekommen af Hr von Rosen
uti besvarande af en värd talares yttrande rörtde nyttan
att bibehålla nu gällande princip för brännvinsbränningen.
Samme värde talare påstod, alt i Preussen användes
till brännvinsbränning hufvudsakligen hveteoch råg; mea jag
vågar påstå, alt det icke finnes något land i verlden, der så
liten qvantitet säd användes lill brännvinsbränningen, soln
just i Preussen, hvarest sädesbeloppet, som till brännvin afvel
kas, är minskndt lill mer än -ytdel, (ill följd of den vettenskapliga
behandling denna näring genom fabriksbränningen
erhållit. Deli siste värde talarens förmodan, att brännvinsbränningen
sedan i835 minskats, vågar jag bestrida på
grund af den erfarenhet vi äga om den dagligen ökade tillgången
på denna vara, oaktadt pannetalet i Riket minskats.
Utan tvifvel ar detta en följd deraf, att iö>5 års förorda,
var lill förmån för de mindre pannorna, i jemförelse med
de större. Speculationsandan uppdrefs derigenom hos ägarne
lill dessa mindre pannor, som förut blott brände ett eller
annat bränn i månaden, och på 80,000 redskap verkar
en sådan tillökning betydligt, afven om en eller annan panna
blifvit indragen. Man behöfver blott gå lill skeppsbron
och se deri myckenhet af brännvinskäi I, som der finnes upplagd,
för att öfvertyga sig alt brännvinsbränningen icke
minskats. Jag känner visserligen äfven, att pannerymden på
det hela minskats med 36,000 kannor; men denna minskning
har skett på de större och medelclassens redskap; meu
deremot känner jag afven att de mindre pannornas antal i det
hela ökats, hvilket bevisar att i835 års förordn. haft cu
motsatt verkan med deri som lagstiftaren åsyftat; och jag
kan således icke godkänna det skäl, man anfört för bibehållande
af principerna uti i835 års förordning.
Hr Ribbing, Bengt: Då enligt den af Hr Frih. o.
Landtm, afgifna förklaring R. o. Ad:s beslut, oansedt hvad
de öfriga Stånden beslutat, möjligen kan inverka på frågans
afgörande vid denna riksdag, så anser jag mig äfven böra
tillkännagifva min öfvertygelse, som är den, att jag förmodar,
det frågan, i anseende lill de öfriga Ståndens skiljaktiga
beslut, slutligen kommer att afgÖras utaf förstärkt Utsk. ;
och jag kan således icke tro, att hvad vi har besluta eller afgöra
icke skulle kunna verka förmånligt lill den goda sakens
befrämjande, nemi. om vi fatta ett moget beslut. I afseende
på hvaden värd talare yttrat, ang;de öfverlemnande till
K. M. alt reglera den ekonomiska delen af frågan, så är
aao
Den 9 November f. m.
jag af lika tanke med Hr Von Rosen, nemi. alt då K. M.
framställt propos. till Sländerna, äfven i afseende pA den
ekonomiska delen, så Lora R. St. afven lemna svar derå.
Jag anhåller om propos. på ! §:n i betänkandet.
Hr von Troil, Emil: R. o. Ad. lärer nu komma att
besluta ror:de i punkten i Utskrs betänk., utan alt dervid
yttra någonting ang:de beskattningen. Jag ber orri ursägt,
att jag icke kan på samma sätt gå lill väga, då jag afgifver
mitt yttrande i ämnet, emedan jag anser just frågan, huru
beskattningen sedan skall bestämmas, afgöra, huruvida det
beslut, R. o Ad. förut fattar rör:de i §:n, blir nyttigt eller
skadligt.
Hr Frih. o. Landtm, afbröt Hr von Troil och yttrade,
att, då Hr von Troil nu tycktes ingå i discussion bestämdt
örn nia §:n, Hr Landtm, trodde det då vara lämpligt,
alt Hr Landtm, nu först finge till pröfning föredraga
nämnda §.
Hr von Troil: Jag trodde mig hafva för Hr Frih. o.
Landtm, och det H. Ståndet lillkännagifvit, alt det icke är
mig möjligt att uttala min opinion rör:de i §:n, om jag icke
tillika finge tala om beskattningen. Kan det icke medgifvas,
hvilket jag anser vara min rättighet, så får jag naturligtvis
afstå derifrån. Jag underkastar mi^ visserligen R.
o. Ad:s beslut att särskildt först afgöra den i:a punkten;
men jag kan icke fatta på hvad grund det skulle vara mig
förhindradt alt såsom motiv för den första punktens nytta
eller skadlighet hemta skäl från beskattningen eller hvad
som helst. Jag anhåller att Hr Frih. o. Landtm, täcktes
tillkännagifva, lini tivida det må vara mig tillåtet alt fortfara
såsom jag börjat.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att hvad han nyss
sagt, endast varit föraniedt af den fruktan, att discussionen
öfver i:a §:n skulle börja, innan denna § egentligen blifvit
föredragen, hvarföre, då Hr von Troil syntes börja tala
0111 nämnda §, Hr Landtm, velat först föredraga den; då
likväl Hr von Troils mening vore alt tala om frågan i allmänhet,
så såg Hr Landtm, icke något hinder derför och
ville uppskjuta med i:sta §;ns föredragning tills Hr von Troil
slutat sitt anförande.
Hr von Troil: Tvänne ledamöter af sammansatta
Utsk:u, hvilka jag erkänner som upplysta, rnångbildade och
fosterländska representanter, hafva uti särskilda reservationer
vid Utsktns betänk, framställt förslag, som i min tanke innehålla
försämringar. För att utreda och bevisa detta, kan
jag icke undgå att äfven tala om beskattningen. Frih. Hamilton
har önskat, all man en gång måtte komma att behandla
brännvinslagsliftningen efter rent statsekonomiska
grunder. I det fallet är Frih. Hamiltons men ännu mera
Den 9 November f. m.
an
Gr. Hamiltons förslag ganska systematiskt. Man Lör dock
ihågkomma, att frågan icke är af ren statseknnnmisk natur.
Statsekonomiens föremål är att utreda luiru rikedomen tillskapas;
den materiella rikedomen, hvarmed förstås de varor,
som äga bytesvärde. Lungre sträcker sig icke denna vettenskap;
men då icke alla varor, som äga bytesvärde, äro
för Slaten nyttiga, så följer deraf, att de, sorn icke äro nyttiga
eller sorn rent af kunna vara förderfliga, icke höra till
productioneu befordras efter statsekonomiska grunder, emedan
man på sådant sätt skulle genom tillämpning af statsekonomiens
grundsatser kunna systematiskt undergräfva Statens
verkliga fördelar, och på så sätt måhända omsider äfven
dess bestånd. Hvad nu särskildt angår brännvinsproductionen,
så skulle jag, ifall denna vara kunde blifva en
export-artikel, vilja medgifva, att bemödandet ali öka fabrikationen
deraf, som visserligen aldrig kan blifva philantropiskt
rätt, åtminstone vore patriotiskt nyttigt; men medgifvas
torde det, ali brännvinsfabrikationen inom Sverige svårligen
kan blifva föremål för speculation, beräknad på export,
utan endast på förbrukning inom landet ; och för att
linder sådan förutsättning kunna bedomina i hvad mån brännvinstillverkningen
bör slatsekonomiskt behandlas, torde vi
böra efterse hvilka de behof egentligen äro, som äga rum
för så väl individer som för stater, och för hvilkas fyllande
statsekonomien blott är medel. Man torde dä erinra sig,
att dessa behof inskränka sig till Irenne, nemi. kroppens
fysiska behof af underhåll, själens förädling, samt nöjet eller
de sinliga njutningarna. Brännvivet är ingalunda tjenligl till
kroppens underhåll och kan, enligt hvad utredt är, icke titan
skada för kroppen användas annorlunda än såsom läkemedel
i små qvanliteler. Huruvida det leder till själens förädling,
derom må våra brottmåls-annaler lemna den säkraste
upplysning. Såsom förorsakande nöje betraktas det af
mången, men det är endast sådana nöjen, som äro oskadliga
eller rent af nyttiga, hvilka böra befrämjas, men icke sådana,
som förstöra både själ och kropp. 1 sådant afseende
tror jag alt Staten gör ganska rätt uti, alt Öfver den mera
okunniga utöfva ett slags förmynderskap på det sättet, att
Slaten i möjligaste mån minskar frestelsen för dem, på samma
sätt, som man med skäl söker att i möjligaste måtto undanrödja
frestelsen att begå vissa brott, t. ex. lurendrejeri.
Det gifves ett annat slag af produetion för sinliga nöjen,
som är nyttig och oskadlig, som länder till befrämjande af
sådana nöjen, som för de rikare classerna äga ett inbilladt
värde, och då de kunna beredas genom de fattigare classernas
arbete, så blir verkan deraf hvarken någon ökning eller
förminskning af den verkliga national-rikedomen i philosophens
ögon, utan penningen ledes blott från capilalisten
till den fattiga. Om man tänker sig tillverkning i en stad
t. ex. af eli visst tillförene okändt slag fina spetsar, så med
-
222
De a 9 November f. m.
för det visserligen icke någon synnerligen ökad njutning för
den rike att få dessa finare spelsar, emedan lian förut vaiit
lika nöjd, då lian kunnat få de finasle, sorn statt att erli ål la;
men det har den verkan med sig, att en del af den rikes
penningar Sysselsätter arbetsförmågan hos en mängd fattiga
personer, hvilka eljest måhända varit blottställda för svält
och annat lidande. Det liar således den nyttiga verkan, alt
penningen liksom suges från den rika, för hvilken den är
onyttig, och går lill den fattiga, som behöfver densamma.
Månne förhållandet är enahanda med brännvinsproductioiien?
Nej tvei tom! Det är den classen, som står närmast eländet,
från hvilken penningen suges, för att rikta den classen, sorn
är jordägare, och således mindre behöfvande. Om dessa satser
aro rikliga, så har jag äfven rätt deruti, att brännvinslagstiftningen
icke bör betraktas ur statsekonomisk synpunkt,
d. v. s. man får icke afse huru man med den minsta uppoffring
skall kunna erhålla den största produclion, utan man
måste tillse på hvad satt productionen i möjligaste mån
skall kunna minskas. Om jag ansåg möjligt i vårt land att
helt och hållet förbjuda brännvinsbränningen, så skulle jag
rösta derför; men då vi mäste antaga, alt sådant vore ogörligt
och således onyttigt, så måste vi åtnöja oss med att
blott se till, huru vi kunna göra det onda, som icke kan
afskaffas, så oskadligt sorn möjligt, i hvilket hänseende man
har att bestämma företrädet emellan fabriks- och hnsbehofsbränningen;
och det loide då ingalunda kunna betviflas
att fabi iksbränningen är mindre skadlig, dels derföre att
varan då icke kommer i så ständig beröring med deni som
kunna vara frestade att bruka benne; dels emedan tillverkningen
icke medtager så mycket råämnen, och slutligen emedan
tillverkningen kommer under de controlleiande myndigheternas
närmare vård, hvarföre en högre beskattning
blir möjlig, sorn fördyrar varan och följaktligen minskar
consurntionen deraf. Jag medgifver således, att det vore ett
stort steg, alt få utbyta husbehofsbränningen mot fabrikstillverkningen;
men derhän leder hvarken Frill. Hamiltons
eller Gr. Hamiltons förslag, hvilka endast gå ut på alt i
bredd med husbehofsbränningen öppna tillfälle jemväl för
större biännvinsfabriker ; hvilket vore att bota ett ondt med
hälften värre. Gr. Hamiltons förslag är, om jag blott undantager
beskattningen, ganska eonseqvent, och skulle med
någon förändring kunna leda till målet. Om man later beskattningen
och husbehofsbränningen förblifva sådan den är
eller höjer densamma något, men deremot nedsätter skatten
å ilen större bränningen eller de större pannorna, hvarigenom
tillgången på varan ökades men priset derå minskades,
så skulle äfven supandet ökas; ty man må säga hvad
man vill , så skall alltid högt pris minska åtgången och
tvertom lågt pris öka densamma. Frih. Hamiltons förslag
deremot antager visserligen en högre beskattning för de
Den 9 November f. m
223
Större pannorna, men bibehåller skatten å (ie mindre pannorna
efter i835 års förordning endast med 5o proc. förhöjning,
hvaraf någon betydlig minskning uti brännvinsbränningen
med 3o kannors panna icke är atl påräkna, då man vet
horn inrotad brännvinsbränningen är hos de mindre jordägarne.
Deremot skulle en betydlig tillökning uti brännvinsproduetionen
uppslå, om tillverkning med hvad slags pannor
som helst tilläts emot skatt af 4 btco för kannan.
Klefve åter förhållandet sådant, att brännvinsbränningen lemnades
fullkomligen fri, men skatten, på sätt Fril). Hamilton
föreslagit, beräknad till 4 för så viii mindre sorn större
redskap, i öfrigt bestämdes i öfverensstämmelse med Gr.
Hamiltons project, så hade man åstadkommit en verklig förbättring;
ty del vore detsamma som att rent af förbjuda
de små pannorna. Jag har blott emot förslaget, att det ej
tydligen uttalat syftemålet, nemi. de små pannornas försvinnande,
och i min öfvertygelse vore derföre bättre all helt
och hållet förbjuda dem, emedan den höga skatten skulle
göra frestelsen alt i tysthet begagna desamma, alltför stor, och,
såsom jag förmodar, bör lagstiftarens föremål i främsta rummet
vara att icke tillskapa lagofvertiädelser. Del har för mig
länge utgjort ett bekymmersamt föremål för begrundande,
burn man en gång skulle komma till slut med oredan i vår
brännvinslagst iftning; men jag har icke kunnat linna någon
annan utväg dertill, än förmedelst redande af de begrepp, som
böljat i någon mån gifva sig tillkänna, och hvarigenom inses
att husbehofsbiänningen är både moraliskt, fysiskt oell
ekonomiskt förderflig för landet. Om man derföre öppet
stadgar, alt det brännvin, sorn behöfves, måste tillverkas vid
fabriker och således förbjuder de mindre brännerierna; så
skall frestelsen för lagöfverlrädelse försvinna, och derigenom
skall lagstiftande makten ärligt och öppet förråda sitt syftemål;
men med undantag af dessa tvänne omständigheter
kommer man lill samma mål genom antagande af Gr. Hamiltons
förslag med åtta gånger högre beskattning. Anser
man tillen nu icke vara inne att vidtaga en så radical åtgärd,
så gör man fo isig tigast att vidblifva hvad sorn hittills
agt rum, för att åtminstone undgå de olägenheter, som alla
förändringar medföra.
Frih. Hamilton: Min värde vän, den siste talaren, har
åter fört oss in i djupet af sjelfva frågan. Jag så väl som
flere andre ledamöter hafva yttrat oss derom förra gången
ämnet här behandlades, hvarföre vi nu underlåtit upprepa
livad som förut är sagdt. Men då jag, ehuru den värde talaren
i hufvudsaken kommer till samma mål som jag, likväl
icke kan gå in på hans raisonnement, så anhåller jag att
nied några ord få bemöta detsamma. Han har sagt, att
bränn vinslagstiftningen icke är en statsekonomisk fråga, utan
måste bedömmas ur en moralisk synpunkt. Jag har
Den g November f. m.
alltid medgifvit att den högsta synpunkt, ur hvilken denna
fråga kail betraktas, är den moraliska; men dervid förekomma
tväntie sätt alt se saken, nemi. först ur en absolut moralisk
synpunkt, i hvilket fall brännvinsproduclionen bör
förbjudas. Jag har yttrat mig derför, och gör det äfven nu.
Har Regertn kraft och mod att, utan fruktan för de möjligen
mer eller mindre vådliga följderna, nu genast på en gång
genomdrifva en så radical förändring, så skall jag icke underlåta
att votera derför; men den värde talaren sjelf har
insett, att en så genomgripande åtgärd icke låter sig göra.
Frågan måste således i andra rummet behandlas ur en både
moralisk och stalsekonomisk synpunkt, hvilken jag skulle
vilja kalla statsmanna-ekonomisk. jag menar dermed någonting
annat än den rent statsekonomiska åsigten, ty då den
värde talaren ganska riktigt sagt, att statsekonomiens föremål
endast är ändamålet af den högsta vinst med den minsta
uppoffring; så förstår jag med slatsmanna-ekonomi samma
ändamål, satt i största möjliga harmoni med Statens syfte,
betraktadt från dess moraliska synpunkt. Det är ej blott
den ekonomiska vinsten, utan just det moraliska syftemålet, så
mycket som möjligt förenadt med det ekonomiska, som jag
eftersträfva! vid det förslag jag afgifvit. Jag har nemi. trott,
att då förbud icke kunde användas, så vore frihet enda sättet
att på en annan väg uppnå detta mål, åtminstone för
den skadligaste delen af denna fabrikation; ty ehuru tillverkningen
i början derigenom måhända skulle ökas i stället
för alt minskas, såsom man önskar, skulle likväl snart täflan
emellan den större och mindre tillverkningen uttränga den
sednare, hvarigenom produetionen i landel effeclivt minskas.
Detta har erfarenheten för sig i Preussen, hvarest man hunnit
till det lyckliga förhållande, alt Regertn numera kunnat
förbjuda användande af redskap å mindre än 100 kannors
rymd och derigenom ryckt frestelsen undan den stora mängden
af folket. Endast genom fri brännvinsbränning har man
uppnått detta lyck Ilga förhållande, under hvars utveckling
man iakttagit ungefär samma försigtighetsmått, sorn jag tillstyrkt,
för att icke för mycket stöta de mindre jordägarnes
felaktiga opinion om fördelarna af brännvinsbränning i smått.
För de mindre verken har jag derföre icke velat beräkna
beskattningen efter mäskekarens cubikinnehåli, emedan jag förmodar
att förhållandet skall blifva här som i Preussen,
nemi. alt de mindre pannorna i alla fall icke skola kunna uthärda
täflan med de större. Jag förutser visserligen, att
man till en tid skall försöka att i smått bränna till sitt behof;
men det blir dessa mindre tillverkare omöjligt, åtminstone
med någon slags calcul, att föra en enda kanna till
torgs för att säljas i täflan med produeter af den större fabrikationen.
Den värde talaren bör ihågkomma, att jag med
fabriksbränning icke afser tillverkning med sådana pannor,
som
Den g No 7 em bor f. m.
sorn för närvar, kallas större; ty jag anser deni alla för små,
i jemförelse med hvad fabrikstillverkning verkligen är. Alt
Gr. Hamilions förslag skulle Vara mera Systematiskt än mitt,
kan jag icke medgifva; tvertom finner jag detsamma mindre
systematiskt i det hänseende* ali det föreslår en beskatlhingsmetod,
soni aldrig kan komma verkliga förhållandet så nära,
som den grund för beskattningen, jag föreslagit; ty då man
beräknat' skatten efter panherymden, skall man aldrig, man
må vidtaga hurti stränga controllör som helst, kunna förekomma
att det enskildta intresset gäckar författningen med
stöd af vettenskapens utveckling, som lemnar upplysning om
möjligheten af sådana nästan omärkbara tillsatser eller föröndi
ingar i sjelfva apparaten, hvarigenom deSs sfverkningsförmåga
ökas på elt oförutjedt sätt; Erfarenheten har visat,
att då.skatten blifvit höjd för de större roen nedsatt för
de mindre pannorna, så liar genast hästan öfver hela landet
go kannors panndr upphört; man har minskat dem till
yö kannors pannerymd eller begagnat andra classens pannor
med mäsk varmare. Men debnä rnäsk värmare har genom en
tillsats varit så beskaffad, att brännvinet dermed genast rectifierats,
och Uran bar på sådant sätt kringgått författningen,
då man blott skattat hälften emot hvad man bort; och för
alt vinna detta mål har man ej dragit i betänkande alt gif
Va apparaten sådan beskaffenhet, hvarigenom omöjligen kunnat
förekommas att brännvinet blifvit vida skadligare än
denna dryck i och för sig sjelf alltid måste vara. I Preussen
är det allmänt erkändt, att beskattningen icke kan med
hågnn säkerhet beräknas efter panherymden, utan måste bestämmas
efter mäskekaren; men då kan det omöjligen löna
sig alt drifva handteringen i smått, och följden skall således
blifva, att husbehofsbränningen aftager och slutligen upphör,
Och Statens inkomster i män delaf ökas, enär det är
lättare alt controllera den större än den mindre tillverkningen.
Jag kan således med all aktning för min värde vän,
hvars yttrande jag nu besvarat, icke erkänna, alt det systeme
jag försvarar är stalsCkonomiskt eller moraliskt oriktigt,
under den distinctioh, som jag redan nämnt. Jag har
icke vidare att tillägga* utan förnyar min anhållan om den
propos,* sohl redan är hegard.
Frih. Cederström, Jacob: Man har uti sednast afgifna
yttranden betraktat brännvinsbränningen nr ren ekonomisk,
ren moralisk och ekonomiskt moralisk synpunkt.
Om, med åsidosättande af dessa oegenlliga epilheter, man
håller sig vid frågans ekonomiska beskaffenhet, så synes det
Otvifvelaktig!, att man måste öfvergå på Frih. Hamiltons
förslag alt icke bestämma beskattningen efter pannornas ilian
efter mäskekarens rymd. Man behöfver endast kasta
ögonen på förteckningarna öfver anhängiggjorda brottmål
16 H. 29
Den 9 Nert ruber f m.
rör:de begagnande af oriktig brännvinsredjkap de sednare
åren, för att finna att sjelfva förordningen och de täta för-*
ändringarne deruti alstra förbrytelser. Om deremot rättigheten
att bränna brännvin blir fri, i full öfverensstämmelse
med hvad R. St, vid 1809 års riksdag åsyftade, så lärer väl
deraf följa, att R, St. icke behöfva sysselsätta sig med bestämmandet
af controller, utan kunna öfverlemna åt K. M.
alt bereda controller, så att afverkningen, beräknad efter
mäskekarens cubik-innebåll, mä kunna bestämmas till högsta
möjliga belopp. Alt fastställa skatten för högt, anser jag
skadligt, emedan det frestar till öfverträdelse och följaktligen
bildar brottslingar. Om deremot afgiflen är så lindrig,
att det icke lönar mödan att blifva skälm för att undandraga
Staten dess inkomst, så slipper man brottslingar och tillverkningen
erhålles för bättre köp. Man säger, att ökad
tillgång på varan äfven okar supandet. Jag tror det icke;
ty vi hafva sett utaf brottmålsförteckningarna, att fyllerimålens
antal minskats, då deremot målen ang:de begagnande
af oriktiga redskap ökats: brännvinstillverkningen har emedlertid
i allmänhet stigit. Man har sagt, att brännvinsproduetionen
i Sverige icke kunde blifva föremål för speculation,
beräknad på export, utan blott på inhemsk consuintion.
För min del tror jag, att det må vara tillverkarens
sak att bedömma, huruvida hans produetion kan gifva
honom hopp om afsättning inom landet eller genom export
deraf. För min del anser jag lämpligast vara, att R. St.
bestämma skatten till en eller två sk. för kannan och tillåta
brännvinstillverkning med hvad slags redskap som helst,
samt öfverlemna åt K. M. att utfärda förordning angrde
beräkningsgrunden för tillverkningsbeloppet efter mäskekarens
rymd och beskaffenhet.
Hr von Rosen: Då jag nu förnimmer att R. o. Ad.
vill fortfara att yttra sig öfver denna fråga, utan afseende
derpå, huruvida R. o. Äd:s beslut, i följd af hvad de öfriga
Stånden beslutat, kan medföra någon verkan eller ej; så anhåller
jag, att några ögonblick få upptaga tiden för att genmäla
Hr von Troils yttrande. Den välde talaren trodde,
alt denna fråga icke bör betraktas i statsekonomiskt afseende.
Denna tanke kan jag icke medgifva, just derföre att
brännvins-förordningarne hittills haft de menligaste följder
för landet, af det skäl att ingen statsekonomisk grund fått
gälla för desamma. Om jag påminner mig rätt, så utfärdades
likväl 1810 en brännvinsförordning på tvänne sidor,
som medgaf fri brännvinsbränning. Sedermera har man förgätit
de grunder, på hvilka den förordningen hvilade och
öfvergått lill sedermera utfärdade förordningar, utan afseende
på någon statsekonomisk grund. Följden deraf ligger
för klart för en hvar,, åtminstone i landsorterna, der husbehofsbränuingen
stigit till en oerhörd grad, för att behöfva
Den 9 November f. m.
närmare omtalas. När lagstiftningen bestämmer grunder för
en ekonomisk författning, hvarigenom det allmänna måste
förlora; så har statsekonomien icke varit med om denna
förordning. Jag kan icke tro, att våra efterkommande,
hvilkas rättighet heror på förordningar, som nu beslutas,
kunna vara tillfredsställda med en författning, sorn förstör
kommande generationer så viii i moraliskt som ekonomiskt
afseende. Jag skall endast hålla mig vid den ekonomiska
delen deraf. När t, ex. en förordning stadgar, att man ej
får bränna med större än qo kannors panna, men väl med
huru många pannor som helst, blott de tillsammans icke
öfverstiga go kannor; så blir följden för det allmänna, äfvensom
för den enskilda precist densamma, antingen han
väljer förra eller sednare alternativet. För att tydligare
förklara mig, anhåller jag att få åberopa den ort, om
hvilken jag äger närmare kännedom. Inom det rnij i nåder
anförtrodda län hafva årligen omkring 11,000 skattskrifna
pannor varit i rörelse. Jag kan icke bestämdt uppgifva
livad produetionen deraf utgjort; men jagar öfvertygad, att
samma produetion skulle, derest brännvinsbränningen vore
fri, kunna åstadkommas med ett vida mindre antal pannor.
Det vill säga, alt dea orten har varit tvungen alt använda
ett större capital än som behöfts, för att tillvägabringa den
åstadkomna produetionen; ty producenten har nödgats använda
på ett enda år så stor qvantitet bränsle, som, derest
brännvinsbränningen varit fri, kanske kunnat vara tillräcklig
för 10 år. De bedröfliga följderna deraf för landet inses
utaf en hvar, som med uppmärksamhet genomreser dessa
trakter. Jag åberopar isynnerhet Blekinge och Christianstads
län, hvarest brännvinsbränningen, om den får fortgå
hädanefter som hittills, otvifvelaktig! förbjuder sig sjelf
om ett par mansåldrar; ty consumtionen af bränsle till dessa
11 ä 12,000 konstapparater är så stor, att det fordras
åtminstone 200 år för att gifva tillbaka hvad som på 10 ä
12 år förstöres. Detta bör erkännas af något hvar; likväl
är hemmansägar en tvungen att till brännvin förvandla den
öfverproduetion af säd och potates han äger, emedan tillfälle
till varans afsättning på annat sätt saknas. — Hr von
Troil har sagt, det han tror, att om brännvinsbränningen
blir fri, så få vi både fabriks- och husbehofsbrännvin. I
början torde måhända förhållandet blifva sådant; men jag
är öfvertygad, alt med tiden skall näringen ordna sig sjelf
till det skick, hvaruti den bör vara, om den sättes i samma
belägenhet som andra fria näringar. Den skall reducera
sig till den form, som gifvet- den största vinsten; d. v. s.
alt i de orter, der öfverloppsproductiorien finnes, skola större
bränneriet' uppstå, sorn uppköpa och förädla råämnet,
emedan varan ovillkorligen kan tillverkas för bättre pris i
stort än i smått. Likväl vill jag icke bestrida, att på de
ställen, der öfverproduetiönen icke finnes till det belopp, att
Den 9 November f. m.
det lönar mödan att anlägga större fabriker, de små pannorna
skola qvarstå. »Sådant medförde likväl ingen skada i
ekonomiskt hänseende; ty om skogsefifecter i och för brännvinsbränningen
icke finnas, så försvinner husbehofsbränningen
af sig sjelf. Svårigheten att vinna afsättning för spanmålon
bar alstrat de små pannorna; men om större fabriker
finnas, der jordägaren kan försälja sädén, så skall lian
finna större vinst" dervid, än att sjelf bränna i smått. Beräkna
vi dessutom det stora capital, som ligger i sjelfva redskapen,
gå hemställer jag till Hr von Troil, 0111 icke derigenom
förstöres ett capital, som kunde bättre användas; ly
ali den metall, sorn bortbrännes uti den stora mängden af små
pannor, är icke obetydlig. Nu bar lagstiftaren gjort sig till
förmyndare för näringen och hindrar densamma att utgå
IVan rationell ekonomiska grunder, hvarpå landet i ekonomiskt
hänseende ovillkorligen måste förlora. Det är gifvet,
att jordbrukaren, sorn bar skatter att betala, och sorn har
utgifter i oell för sin rörelse, måste bitta på ett medel att
skada sig penningar, då afsättning af paaninen möler svårighet,
och då brännvinsbränning är en utväg dertill, så är
det naturligt, att lian väljer densamma; men om lagstiftaren
kan gifva honom tillfälle dertill på en annan väg, som
tillika vore vinstgifvande för det allmänna, så begär lagstiftaren
ett stort fel, om lian underlåter det, Jag känner jordägare
med så stora egendomar, att den pannerymd, hvarmed
dem är tillåtet att idka brännvinsbränning, icke står i
jemförlig! förhållande till egendomens vidd och afkastning,
då deremot mindre jordägare, som t. ex. äga rättighet att
bränna med 2Q kannors panna, icke alltid äga del öfverskott
af råämne, som behöfts för så stor panna. För ett
sådant förhållande finnes ingen billighet eller rättsgrund, än
mindre någon ekonomisk grund, Om vi skola tänka oss en
l iktig spanmålshandel i vårt land, så måste den bvggas, icke
på husbehofsbränningen, olan på ep brännvinsbränning, reglerad
derefter, Jag kan såsom exempel åberopa det ipnevar.
året. Skåne bar nemi i år fått en betydande gröda,
hvaraf dock en sor del, i följd af den mindre gynnsamma
väderleken under bergningstiden, är af sämre bes k a (Fen lie t.
Om pu fabriker fnnnps för brännvinsbränningen, är jag öfvertygad,
att landtmannen skulle vinna på att äga afsältningspnnkter
på den mindre goda spanmålen, N11 kan iian
visserligen bränna sjelf; men då lian ej får begagna så stor
panna, sorn behöfdes för alt afverka liela den qvantitet
sämre spanmål lian kan äga, hvart skill då det öfververblifna
beloppet taga vägen? Jag vet del icke. Min öfvertygelse
är äfven, att fri brännvinstillverkning skulle i en
betydande mån minska de olägenheter i andra afseenden,
som här blifvit omtalade. — Man har sagt, alt brännvinet
icke är behöflig! hvarken i fysiskt eller moraliskt hänseende.
Det förra må läkarne tvista 0111; det sednare erkänna
Den 9 November f. in.
vi något hvar. Säkert är emedlertid, att då hnsbehofsbränningen
förändras till en regelinessig rörelse i stort, skall
ovillkorligen consnmtionen af brännvin aldrig blifva hvad
den är, d. v. s. öfverflödig. Jag lior äfven, att i slatsekonomiskl
afseende skulle Slaten kunna vinna på en regelmessig
brännvinsbränning i den syftning, sorn man kan länka
sig att den äger, när den är fri; ty då skulle beskattningen
på denna rörelse kunna blifva billig och rättvis, Nu
kan den det icke; ty det blir jordägaren ensam, sorn skall
betala skatten, och vi veta hvad det ordet vill säga att lägga
skatt på jordägare. Jag slutar med att förklara, alt systemet
bör förändras, så att denna rörelse en gång må komma
uti ordentligt skick både i moraliskt, fysiskt och ekonomiskt
hänsende.
Hr Frih. o. Landtm, tillkännagaf, att plenum kom»
me alt fortsättas på e. in. kl. 6.
Gr. Horn: R. o. Ad. har åter inkommit i discussion
om sjelfva grunderna för brännvinsbränningens tillåtelse,
dess bedrifvande och beskattning, hvarvid blifvit yttrade
några slatsekonomiska grundsatser i afseende på tillämpningen
af detta ämne, dem jag tager mig friheten att bestrida.
— En värd ledamot har ibland annat yttrat, all då statsekonomien
endast hade för afsigt att tillvägabringa den högsta
möjliga produclion för de minsta möjliga omkostnader,
ulan att taga i beräkning de moraliska krafter, sorn finnas i
samhället, så vore den frågan icke tillämplig på föirvar.
näring, inom Sverige åtminstone. Först och främst vågar
jag bestrida den satsen, alt statsekonomiens läror äroså uteslutande
materiella, att icke äfven moralika krafter ingå i
dess calculer. Det är väl möjligt, att då man blott af»
handlar handeln och fabriksrörelsen, så inträffar det, alt
endast den högsta vinst och den minsta möjliga arbetskraften
tages i beräkning; men det finnes slatsekonomiska författare
af högt värde, sorn sträcka sina forskningar längre,
och specielt skulle jag vilja nämna en, som på intet vis utesluler
från sina beräkningar den moraliska inverkningen
och kraften, nemi. den mycket omtalade Sismondi;men 0111
man ville tillämpa de läror, som här yttrats, på vår brännvinstillverkning
och endast betrakta den ekonomiska vinsten
utan afseende på det moraliska af brännvinsbränningens fri»
gifvande eller inskränkning; så tillåter jag mig tro, att vinsten
på det bela för vårt land af en fri brännvinsbränning,
såvida den lätt kan bedrifvas och inga oriktiga beskatt»
ningsgrunder läggas deremot, skall blifva af stort värde och
alldeles icke bör åsidosättas, Visst har en ledamot trott,
att det vore förgäfves all i Sverige tänka sig att denna näring
kunde drifvas till export utan endast till inhemsk con»
surnlion af dess produet, lill hvilken slutsats jag medger att
den värde ledamoten ganska conseqvent ledi sig, då han i*
frågasatt nödvändigheten att högt beskatta denna näring;
Den 9 November f. m.
men jag, sora bestrider den satsen och tror att denna näring
icke, till en början åtminstone bör högre beskattas, är tillika
af den öfvertygelse, att denna vara kunde införas i verldshandel.
Vi känna alt största delen af det brännvin, som
produceras inom de Preussiska staterna, consumeras utomlands,
och alt exporten underlättas genom eftergift af en
skatt. Danmark utgifver premier för det brännvin, sorn
derifrån exporteras; skulle icke då Sverige äfven kunna följa
samma sysleme? Skulle man vilja fördyra denna vara
genom att, tvertemot statsekonomiska grunder, försvåra denna
varas produclion; så blefve föl|den just det moraliska
onda, som den värde talaren sökt på en annan väg afskaffa,
nemi. fösäljning af lurendrejad vara. Det är en redan känd
sak, att brännvin utgör föremål för lurendrejeri; våra grannar
på andra sidan Sundet känna nog vägarna för; denna
varas inprakliserande bär i landet, Det är likaledes en icke
mindre känd sak, att stora brännvinsfabt iker i närheten
af hansestäderna förse Sverige med betydliga lager af denna
vara, äfvensom alt ifrån Preussiska staterna årligen ganska
mycket brännvin hit utskeppas. Huru kan sådant ske, om
ej af den orsak all brännvinet står relativt ganska högt inom
delta land? Visserligen kunde det vara en händelse, att
ett mycket lågt pris å denna vara skulle föranleda till en
ökad consumtion deraf, men jag tror, att den skadliga och
största consuintionen egentligen grundar sig på husbehofsbränningen.
Så länge det är möjligt att bedrifva Ii lis—
behofsbränningen i bredd med brännvinsbränningen som fabriksrörelse,
så instämmer jag i det yttrandet, att man åstadkommer
ett än värre ondt än hittills, genom att uppmuntra
näringen till fabriksrörelse; men jag tror att delta
förhållande icke kan eller bör äga rum, såvida icke fabriksnäringen
på en gång så högt beskattas, alt varuvärdet gör
det möjligt för husbehofsbiännaren att täfla med fabrikanten.
Den verkligen ekonomiska och moraliska sidan af frågan
bör betraktas ur den synpunkt, att varan, tillverkad i smått,
lika mycket genom sin qvalitet som genom sin qvantitet skadar.
Det är egentligen från de smärre brännerierna, som den, att jag
så må säga, förgiftade varan utgår. Jag medgifver, att den renaste
sprit kan i moraliskt hänseende förorsaka samma förgiftning
sorn en sämre tillverkad vara, men denna är dock
ej så fysiskt mördande som den varan, hvilken frambringats
af okunniga personer och odugliga apparater. Skulle det
nu vara möjligt att genom en friare brännvinsbränning tillvägabringa
en vara af bättre qvalitet till ett lägre pris, så
föreställer jag mig, att man skall finna inom kort, att husbehofsbränningen
af sig sjelf skall upphöra, och alt på samma
gång som tillverkningen inom de mindre hushållen försvunnit,
så skola de husfäder, som hafva den minsta omtanka,
besinna sig, innan de belasta sina hushåll med hvad som
erfordras att frambringa varan sjelfve, ulan hellre köpa den
Den g November f. m.
för contant betalning. Den farliga consumtionen inom bushållen
skulle ovillkorligen aftaga, och åtgången af varan utom
bus eller pa krogarna kunde förminskas, derigenom alt
krognäring belädes med högre skatt. Delta lalér sig likväl
icke göra, så länge sjelfva tillverkningen icke kan cootrolleras,
och således denna tillverkning, spridd på inånga händer,
på det högsta uppmuntrar till lönnkrögeri. Når jag
alltså anser det vara högst vigtigt att brännvinsbränningen
sorn fabriksnäring uppmuntras genom en klok lagstiftning,
och att på en naturlig väg undanrödjes allt det skadliga,
som husbehofsbrätmingen medförer ; så vill jag likväl föl
ingen
del öfvergå på Hr von Troils tanke, att man borde
renare och ärligare uttala ett förbud mot den mindre husbehofsbränningen,
än att så tillställa genom lagstiftningen att
den måste upphöra. Vore det möjligt alt utfärda ett sådant
förbud nu genast, skulle jag likväl icke tillstyrka detsamma,
emedan, innan en fabriksnäring i denna väg hann etablera
sig, skulle ett sådant förbud emot brännvinsbränning i smått
medföra otroliga lagbrott och på det mest förderfliga sätt
underlätta lurendrejeriet, Så länge brännvin såsom vara
finnes i verldshandel!!, så länge är det förgäfves att Sverige
försöker från sig aflägsna consumtionen af denna vara.
Ju högre pris vi söka åstadkomma på denna vara inom landet,
ju mera skola vi uppmuntra den lofliga eller olofliga
införseln deraf och dermed underlätta en ökad consumtion.
När icke denna consumtion kan förekommas, så anser jag
det vara alldeles falskt att vilja försvåra tillverkningen loi
de
smärre brännerierna inom landet. Jag yrkar således på
fullkomlig frihet i denna näring, och önskar, att, sedan den
öfvergått till fabriksrörelse, densamma må beläggas med den
bogsta möjliga beskattning, dock så att varan ej fördyras
till den grad att import deraf skulle uppkomma och gynnas.
Likaledes kan jag icke tillstyrka den skarpa åtgärd alt
så lagstifta, det de mindre jordägarne, som ansett sig äga
en fördel i denna närings bedrifvande, nödgades densamma
i allo genast öfvergifva. Man bör ännu en tid lemna möjlighet
för dem att bibehålla näringen och att småningom
kunna öfvergå från densamma, för att under denna period
på annat sätt reglera sin hushållning genom att t. ex. utvidga
sin ladugårdsskötsel. Det vore nemi. ett hardt slag
att nödgas på en gång förändra en hushälls-metod, huru
falsk och oriktig den i sig sjelf än må vara, emedan jordbruket
icke kan rimligen göras beroende af sådana lagar,
hvarigenom belt andra hushallsomsorger intvingas, än de
som nu existera. Vi äga icke capitaler för alt på en gång
kunna förändra vårt jordbruks-systeme och vår ladugårdsskötsel;
och derföre anser jag det vara väl betänkt, att förslaget
blifvit så uppstäldt af Hrr:ne Grefve och Frih. Hamilton,
som det nu be finnes. Likväl vill jag icke i allo godkänna
Gr. Hamiltons utveckling af sin sats, ehuru jag i all
-
a3a
D«a g November f. m.
mänhet erkänner densammas riktighet, hvarföre jag skulle
önska, att de allmänna grunder, Frih. Hamilton framställt,
blelvo de, sorn mest gjorde sig gällande, och att Reger;n
måtte i följd deraf småningom blifva ledd till olatankan,
att för kommande Ständer utveckla detta systéme på ekonomiska
grunder, och att endast af Ständerna begära beskattning
derför. J.ig slutar med alt ytterligare begära
piopos. på i:a §:n af Utskts förslag, eller afslag å denna
§.
Gr. Mörner, Carl: Hr von Troil har i mitt tanke så
fullständigt utvecklat skälen för en mera inskränkt brännvinshräHningsrätlighet,
än den Frih. Hamilton, till en början
åtminstone, genom sitt förslag trott åstadkommas, att jag
anser mig böra i allo förena mig i de moliver Hr von Troil
framställt forsin mening. Lika med Frih. Hamilton anset’ jag
visserligen att brännvinsbränningen, likasom hvarje annan näring,
bör vara li i, ty del ligger i sakens natUr; men jag tror
att tiden för ett sådant frigifvattde af densammas utöfning ännu
icke är inne. Hr Vört Troil har särdeles fästat sig vid fabrikationen
i stort; jag har äfven alltid varit r.f den tanke,
att brännvinsbränningen rätteligen icke borde Vara ställd
på husbehof, Utan drifvaS fabriksmessig!; roen jag bar funnit
många betänkligheter dervid, och svnnei ligast den, att
sådant skulle förnärma nära trefjéfdedelar af landet, och af
grannlagenhet bar jag ansett nödigt alt afstå från denna
grundsats. Det är visserligen sanni, alt hUsbehofsbrärtningen
på många ställen bedrifves med förlust; likväl är förhållandet
olika på olika ställen. I Skåne och på slättlandet,
der materialierria, såsom bränsle t. ex,, kosta mera än i
skogstrakten, är det naturligt, att tillverkningskostnaden är
betydligare; (lien förhållandet är icke detsamma i skogsbygden.
Jag gillar icke husbehofbränningen, och skulle
önska alt se densamma försvdnoen, ehuru jag Vet att den
med så mycken begärelse omfattas af folket, att jag för det
närvar, icke tror mig böra motstå dess tillvaro; men jag
hemställer likväl, 0111 det nu i detta ögonblick — jag håller
mig blott till detta skäl — Vore rätt att utvidga brännvinsbränningen
eller göra den till en fullkomligt fri näring,
just då, när man säger sig som mest hata superiet, och nian
genom nykterhetsföreningar saint alla möjliga medel söker utestänga
brännvinets bruk, då man lyckats i detta bemödande
så mycket, att supandet verkligen kan sägas betydligt
hafva aftagit; jag hemställer, säger jag, Om det då ej
är en stor inconseqvens att nu yrka brännvinsbränningslällighetens
utvidgning. Jag tror visserligen icke, att denna
utvidgning af, bränningsrät tigheten till sina följder kunde
medföra något ondt; men den förorsakar i min tanke missnöje
i ett ögonblick, då man så mycket ifrar för superiets
af
-
Den 9 November f. m.
233
afskaffande. Jag lemnar derhän, huru länge detta lunde
räcka; men då i alla fall det synes vaia påtagligt, att man
i allmänhet är af den princip, som torde delas af pluraliteten
åtminstone i de andra Stånden, alt det vore för bittida att
ifrågasätta brännvinsbränningens Angifvande; så delar jag deras
mening, som yrka bifall till Utsl:ns förslag. Man säger,
alt en mängd landthushållare bortlagt all brännvinsbränning
derföre, att de funno den icke vara lönande, emedan
de kunna på annat sätt hafva fördel af sina produeter: detta
är sannt; det gifves både större och mindre possessionater,
— och samma förhållande äger rum med många af allmogen,
— som icke' finna sin uträkning vid att bränna , vare
sig af öfvertygelsen om en för ringa vinst eller af den
moraliska känslan af det förderf brännvinet sprider; men
just derföre hemställer jag, om det ej vore skäl alt uppskjuta
med Frih. Hamiltons förslag och inskränka sig till ett
bifall å Utsk:ns, såsom öfverensstämmande med den gamla
eller i835 års brännvinsförfattning.
Hr von Troil: Om Ståndet skulle finna denna dis—
mission något vidlyftig, så vill jag åtminstone icke derför
åtaga mig hela skulden; ty en och annan värd talare har
verkligen gjort sig mycket besvär, för att vederlägga sådant,
som icke fanns i mitt anförande. Jag sökte endast bevisa,
alt den ståndpunkt, från hvilken de begge reservanternes
förslag borde jemföras med Utsktns, vore den grundsatsen,
att då alla hittills framställda statsekonomiskt veltenskapliga
systemer sluta med att anvisa sättet förden största möjliga
produetions tillvägabringande; så borde, under andra åsigter,
en alldeles motsatt sak här sökas, nemi. den största
möjliga inskränkning. Det är detta jag tror mig hafva bevisat
och således icke torde behöfva upprepa, Det var då
oväntadt att få höra ordas så mycket om nyttan af, att den
produclion, som skall äga rum, äfven bör ske till bästa möjliga
pris. Jag tror icke, att någon af R. o. Ad:s ledamöter
är så litet bevandrad i statsekonomiens a, b, c, att de icke
fatta detta. Det enda, som blifvit framstäldt sora vederläggning
emot den af mig uppställda grund, är det, som
Frill. Gederström yttrat, då han förmenade alt det lägre
priset på brännvin icke vållat ökad consumtion och fann
anledn. deruti att fyllerilasten icke linder de sednare åren
tilltagit, utan i det stället a f lagi t. Det är väl, om förhållandet
är sådant, och öfverensstämmer med hvad jag trott
mig förmärka; men i sådant fall torde också anledningen
dertill böra sökas i de moraliska krafter, som blifvit satta
i verksamhet för alt minska supandet. De resultater, man
i denna väg förnummit, äro sällan följden af en enkel orsak,
utan oftast af flera, som dertill bidragit, då på andra sidan
krafter blifvit salta i rörelse för att motverka de be
-
i6 H.
3o
u34
Den g Novemi)er f. m.
mödanden, som blifvit gjorda; men alt det lägre priset n"i
brännvin verkar förökadt supande, öfverensstämrner icke
blott med allmänna iakttagelser och det enklaste begreppet
i statsekonomien, som alltid varit erkändt, utan äfven med
alla de iakttagelser jag bort af sakkunniga personer, både
af deni, sorn fört befäl i garnisonsorter, samt af presterskapet
och andra aktningsvärda personer i landet. Alla hafva
vitsordat, säger jag, alt när biännvinsprisen stigit, så har supandet
förminskats, och tverlom, att en ökad tillgång, ett
förminskadt pris verkat ett ökadt fvlleri och detta ett förökadt
fysiskt och moraliskt ondt. Får detta antagas som
en sanning, och bör man följaktligen a.fft, att så litet brännvin
som möjligt må consumeras, hvilket står i sammanhang
med denna varas fördyrande, då återstår det att tillse, huruvida
Frih. Hamiltons förslag verkar minskning eller ökning
i consumtionen deraf. Jag medgifver, att brännvinsbränningen,
drifven som fabriksnäring, är mindre skadlig än
liusbehofsbränningen; men deremot har jag ej kunnat finna
annat, än att fabriksbränning jemte husbehofsbränning är
skadligare än husbeliofshränningen ensamt. Man har sagt,
att om de båda fingo äga rum jemte hvarandra, så skulle
husbeliofshränningen upphöra: men delta beror på beskattningssystemet;
om delta bestämmes, på salt Frih. Hamilton
föreslagit, så kommer icke det nyssnämnda förhållandet alt
inträffa, — ty hvarigenom skulle väl husbeliofshränningen
upphöra? Ingalunda upphör densamma genom en till 5o
proc. förhöjd beskattning, ulan derföre, att näringens fabriksmessiga
bedrifvande skall åstadkomma brännvin lill den
mängd och till det låga pris, att det blir omöjligt för husbehofsbrännaren
att concorid a med fabrikanten, d. v. s. att
massan af brännvin skall ökas, samt priset nedsättas, och
detta fruktar jag vara ett sätt att bola ett ondt med eli ännu
värre. Jag liar visserligen aldrig yrkat, alt brännvinets
beskattning skall blifva så hög, alt den kunde befrämja till
lurendrejeri; jag har talat om 4 sk:s beskattning och tror
ej, att, om den sattes ända till 8 och 12 sk., lurendrejeriet
derigenom skulle befordras mera än förr. För öfrigt tror
jag, alt Frih. Hamilton gått längre än jag, då han börjat lala
ola beskattning å mäskekar i stället för pannor. Jag får
blott nämna, alt en sådan beskattning endast låter tillämpa
sig på en fabriksbränning, och således ej bör ifrågakomma,
förrän liusbehofsbränningen försvunnit: ty att vilja lägga
beskattning på kar i de många tusende brännerier, som finnas
i landet, det vore i sanning alt uppväcka hågen alt begå
underslef. Då det är redskap af koppar, som skall till
beskattning uppgifvas, så faller det sig något betänkligt att
icke uppgifva dess rätta kannerymd; men skola endast tnäskekaren
uppgifvas, så upphör denna betänklighet, ty ingenting
hindrar alt äga och använda flera kar än man uppgifven;
ty det kau ej så noga controlleras hvartill dessa kar
Deli 9 November f. m.
a35
begagnas, då deremot en falsk uppgift i afseende å kopparredskapen
alltför lätt upptäckes oell blir bestraffad. Ilvad
jag åsyftat med min framställning liar blott i korthet varit
alt visa, det de grunder, Utsk. föreslagit, äro mindre skadliga,
än de som af de begge reservanlerne blifvit framställda,
samt ati, om man ej för det närvar, kan komma till ett
bättre och förnuftsenligare stadgande i brännvinslagstiftningen,
som är en fri brännvinsbränning och högre beskattning,
man måtte hålla sig vid hvad som nu befinnes.
Gr. Hamilton, Henning Hugo Ludv.: Ehuru jag i
min reservation haft tillfälle att utveckla de grunder, som jag
ansåg böra tillämpas vid den nya brännvinsförfattniugen,
blef jag dock frestad att vidare utveckla mina åsigter, då
jag hörde en ledamot, på hvars omdöme jag sätter högt varde,
yttra, att brännvinsbränningen, till följd af dessa grunder,
skulle idkas hädanefter till större skada för landet än
hittills; men då jag, genom en ytterligare fortsättning af
discussionen i denna riktning, finner, att vi aldrig skulle komma
till något slut i frågan, vill jag afstå från min första
föresats, och hoppas, att, om mitt förslag skulle komma att
läggas till grund för öfverläggningen, kunna blifva i tillfälle
få visa att min afsigt icke varit en sådan försämring, utan
att tvertom något skäl torde finnas, att både brännvinsproduetionen
och consumlionen skulle minskas, emedan jag
sökt att öka de omständigheter, som jag trott i sednare tider
hafva bidragit till ett minskadt bruk af denna vara.
•Tåg inskränker mig alltså nu till vördsam anhållan om propos.
på i:a §:u i Utsk:ns förslag, då, i händelse af afslag
derå, det sedermera torde komma att afgöras hvilkendera
af de båda reservationerna, min eller Frih. Hamiltons, som
skall komma att ligga till grund för vidare öfverläggning.
Frih. Hamilton: Jag inskränker mig till att instämma
i hvad Gr. Hamilton yttrat, alt nemi. först sjelfva §:u framstalies
till bifall eller afslag, och att, i händelse af densammas
förkastande, Ståndet sedan mätte afgöra hvilkendera af de begge
reservationerna, som skall läggas till grund för öfverläggningen.
Nu är endast föredragen frågan om tiden för brännvinsbränningens
utöfvande och de allmänna bestämmelserna
dervid, men icke frågan om skatten, hvarföre ej heller kan
ifrågakomma något annat än i:a punkten i mitt förslag, som
motsvaras af den i:a och a:a i Hr Grefvens; och som, hvad
sjelfva saken angår, mellan dessa förslag ej någon skilnad
förefinnes, och ifall Ståndet skulle finna Gr. Hamiltons förslag
till redaclionen klarare, så är saken snart afgjord. Striden
uppstår sedermera om beskattningen, huruvida den skall
beräknas efter pannerymd eller efter mäskekar: skulle Ståndet
ej gilla idee'n om beskattning efter mäskekar, så kommer
Ståndet att §:vis följa Gr. Hamiltons förslag, gemensamt
med Utskottens.
a36
Den 9 November f. m.
i §:n i Utskts förslag upplästes.
Hr Frih. o. Landtm, fästade uppmärksamheten deruppå,
att denna § egentligen innehölle, att en viss pannerymd
blir bestämd, att en viss lid bestämmes, och att förbud
emot brännvinsbrännings-rältighetens utöfvande kan äga
rum; i §:n komme sedan att bestämma hvilka som äro till
dess utöfvande berättigade.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Då nu en § ändtJigen
är föredragen, och vi sålunda kunna hoppas att komma
till något slut; så anhåller jag att äfvenledes få yttra
mig i frågan. Grunden för K. M;s propos. är den, som
nyss blifvit af Hr von Troil framställd, nemi. inskränkning
i brännvinets förbrukning genom varans fördyrande, ålen
jag befarar, att denna inskränkning icke låter sig på sådant
sätt göra. Huru skall det vara möjligt att fördyra varan
till den grad, att förbrukningen derigenom minskades? Begäret
efter brännvin är hos största delen af Sveriges innebyggare
så stort, att för dess tillfredsställande äfventyra!' en
mängd af menniskor sin välfärd, utan besinning huru den
skall kunna lefva för dagen, än mindre för månaden eller
hela året. Om man ville begagna förbud för att hämma
tillverkningen, så blefve verkställigheten ogör 1 lig ; och om
hon vore möjlig, hvilken blefve väl följden? Jo, lurendrejeri!
När man ser att tull-försnillning äger rum för varor,
hvilka man alltför väl kan umbära, emedan man har lika
goda inhemska varor att tillgå, huru våldsamt skulle ej då
Jurendrejeriet bedrifvas, när det vore fråga att förskaffa sig
en saknad och så ytterst begärlig vara som brännvin! Folden
kunde ej blifva annan än våldsamma uppträden, ohyggliga
brottmål, ransakningar, fängelser och bestraffningar.
Penningarne drogos ur landet, och man finge för brännvin
öka de utgifter till främlingen, som man hittills erlagt för
andra i alla fall ingående varor. •— De penningar, som nu
någon gång tagas ur bankens hvalf för att derigenom införskaffa
spanmål, skulle då städse ökas med betalningen
för utländskt brännvin. En dubbel skada i ekonomiskt och
en mycket större i moraliskt hänseende vore således att befara.
Om förbudet emot de små brännerierna, hvarom Hr
von Troil talat, ej skulle verka detsamma som ett totalt
förbud; så blefve det dock så mycket retsammare, som aila
de mindre hemmansägarne i Riket och ringare folk i allmänhet
skulle anse ett dylikt förbud såsom en fördel gifven
åt de rikare på de fattigares bekostnad. Illskan skulle blifva
så mycket större, följaktligen så mycket svårare att dämpa.
Ett sådant förbud vore ock obilligt, hvadan äfven, om
det af Ständerna beslutades, man kunde vara förvissad, att
K. M. ej skulle anse sig böra sälta det i verket. Den högre
beskattning man vill pålägga brännvinet kan icke blifva så
stor, att hon verkar nog mycket på priset af en sup för att
Den 9 November f. ni.
derigenom afskräcka drinkaren från brännvins förtärande.
Man åstadkomme ingenting annat, än att drinkaren och den
slöra mängden af folket, som förtär brännvin, ruinerade sig
desto förr. Om Riket vinner derpå, öfverlemna!' jag åt en
livar att bedomina. Den högre beskattningen på tillveikningen
skulle verka detsamma som ett förbud, nemi. till lurendrejeri
och alla de olyckliga följder jag förut omtalat.
Alt inskränska brännvinsbränningen till en kort tid,
later sig lättare göra; men dermed vinnes icke ändamålet.
Det är kändt oell erkändt äfven af nykterhetsvänner, som
tillförene varit brännvinsbrännare, att med de pannor, som
i Riket finnas, kan på en månad tillverkas 4o millioner kannor
brännvin, således på i månader 80 millioner och på 3
månader 120 millioner. Hela beloppet af brännvin, som förbrukas
i Riket, uppgifves att vara 60 millioner. Således aidel
milliontal, som under inskränkta bränningstider kan åstadkommas,
mera än tillräckligt för det fylleri, hvaraf vi lida.
Det är klart, att om inskränkningen i bränningstiden skulle
blifva så stor, som man föreslår, så skulle vinsten att under
den koita tillåtelsen tillverka brännvin blifva så mycket
större. Då skulle också den ekonomiska förlusten af
bränsle och af koppar, som förbrukas, samt af födoämnen,
som förbrännas, blifva desto större. Det är således, efter
min förmening, ett misstag att tro det man, genom inskränkning
i bränningstid och förhöjning i skatt på tillverkningen,
kan åstadkomma en minskning i brännvinets förbrukning,
motsvarande de olägenheter, som å andra sidan skulle
uppkomma. Jag måste följaktligen, såsom nykterhelsvän
och tillgifven mitt fädernesland, afstyrka dylika ändamålet
motverkande åtgärder.
Man har här gjort åtskilliga speciella anmärkn:r, hvilka
jag anhåller att få besvara, sedan jag yttrat mig öfver
saken i det hela. Man sager, att en export hos oss troligen
icke skulle lyckas. Jag tror tvertom. Skälet hvarföre
vi hittills kunnat med fördel utföra brännvin eller täfla i
pris med Preussen och andra länder, är otvifvelaktig!, alt
man icke lemnat näringen fri. Vi hafva genom tvånget ådragit
oss sjelfva olägenheterna af brännvinsbränningen, särdeles
den att nödgas inom Riket afsätta, följaktligen supa
upp hela tillverkningen, i stället för alt sälja den på främmande
orter. Jag vill visserligen icke tillstyrka såsom riktigt
att påföra andra en vara, som för dem är lika skadlig
som för oss; men jag tror ej att förfaltningarne böra göras
sådana, att vi måste förtära alltsammans sjelfve. Man säger,
alt genom fri brännvinsbränning, penningen suges ifrån den
fattige till den rike: Det må vara, nren det kan ej hjclpas,
sfi länge den fattige, hvilken i alla fall ej kan hafva brännvin,
är begifven på dryckenskap till den grad som nu är
händelsen. Man har funnit husbehofsbränningen väl böra
utbytas emot fabriksbränning, mea icke.att beggedera mål
-
Den 9 November f. in.
te tiga rum bredvid hvarandra. När det likväl är ogörligt
att genast förändra husbehofsbränningen till fabriksnäring,
så finnes ju ingen annan öfvergång, än att låta dem beslå bredvid
hvarandra? Någre talare hafva anmärkt obilligheten att
vilja förändra brännvins-författningen i afseende på dem,
som stollt sin hushållning på brännvinsbränning, emedan det
skulle förstöra deras ekonomi, hvadan man borde lemna dem
tid att öfvergå ifrån denna näringsgren till någon annan riktigare
hushållning. Det är just för den orsakens skull, som
jag tror att man icke bör göra beskattninge'n alltför hög;
ty derigenom skulle obillighet utöfvas emot dem, sorn byggt
sitt ekonomiska bestånd på fortfarandet af samma författning
hädanefter som hittills. Den som ej funne sin uträkning
vid att sjelf bränna, skulle ej heller numera förmenas
att öfverlåta sin rättighet dertill ät någon annan eller ingå
med andra i bolag. För afhåilsamhet ifrån brännvinets
bruk fordras sjelfförsakelse, eller sådana verkningar på menniskors
tänkesätt, hvilka man hoppas att nykterhetens vänner
skola åstadkomma. Det är af dero, sorn man skall vänta
sig del verksammaste motståndet emot fyllerilasten. Derigenom
att man inför fabriksbränningen, vinner man dock
en väsendtlig fördel, nemi. den alt tillverkningen i hvar stuga
undanrödjes, och med detsamma, som jag tror, alt supandet
inom hus aftoge, om än fylleriet på krogarna skulle
för tillfället ökas. Jag anser supandet inom lius äfven
af qvinnor och barn vara långt farligare än fylleriet på krogarna
af karlar, som i alla fall gå dit, och af hvilka någon
bättring för framtiden föga är att hoppas. Ännu äro vi,
Gudi lof! icke komne derhän, att qvinnor och barn i allmänhet
besöka krogarna.. Således bör man kunna hoppas,
att örn brännvinstillverkningen inom lius småningom aftoge
och slutligen försvunne, skulle frestelsen att supa och begäret,
derefter förminskas. Jag tillstyrker R. o. Ad. att ogilla
Utskrns betänk, i denna r:a punkt, men att Ståndet deremot
måtte bifalla ettdera af de förslag, som blifvit framställda
af Grefve och af Frih. Hamilton; förbehållande mig ati i
fråga 0111 valet dem emellan få ytterligare säga min mening.
De skilja sig egentligen ifrån hvarandra i följande 3:ne omständigheter:
1:0 Frih. Hamilton beräknar afgiflsbeloppet
efter mäskekaret, Gr. Hamilton efter pannerymden. Jag har
aldrig utöfvat näringen och kan således ej tala på grund af egen
sakkännedom; men hvad jag under öfverläggningen kunnat
inhemta är att missbruken vid mäskekarens uppmätning torde
kunna blifva större än vid uppmätning af pannerymden,
hvarföre jag, i denna del, desto hellre instämmer med Gr.
Hamilton, som pannors mätning är en känd sak, hvaremot
mätning af mäskekar är obekant och törhända ej så lätt
inlärd. Den a:a omständigheten är, att Frih, Hamilton föreslagit,
det bränningen skulle beräknas för hela året och
Den g M o v c m l e r f. m.
beskattningen rätlas derefter, hvaremot Gr. Hamilton medgifver
tillverkningens och beskattningens beräkning för månad.
Jag anser della sednare vara riktigare, emedan det
är billigare. Hvar och en kan då inskränka eller utvidga
sin brännvinsbränning eftersom honom bäst synes. Frih.
Hamilton har 3:o föreslagit beskattning efter olika pannerymder,
såsom 1835 års författning stadgar, men med 5o
procrs förhöjning; då Gr. Hamilton åter föreslagit beskattningen
lika för hvarje tillverkad kanna, antingen pannan
vore större eller mindre. Jag anser Grefvens förslag rikligare,
derföre att det icke gifvet- någon fördel åt de små
pannorna eller derigenom bidrager lill deras bibehållande,
utan låter näringen öfvergå till hvad jag anser vara det lätta,
nemi. fabriksrörelse.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om It. o. Ad. behagade
bifalla Utskrs förslag i i:a §:n.
Hopa des nej.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, alt, innan någon propos.
framställes i afseende på Frih. Hamiltons eller Gr. Hamiltons
förslag, han ansåg sig böra förklara, att hvad anginge
Frill. Boyes förslag, det R. o. Ad. måtte fatta lika
beslut som BondeSt., så kunde ingen propos. derom framställas,
då BondeSt:s beslut i frågan icke vore R. o. Ad.
genom prot.utdr. meddeladt. Innan något af de i reservationerna
innehållna förslag för 1\. o. Ad. föredroges, torde
R. o. Ad. måhända finna, alt Ulsktns förslag i 2:a §:n borde
R. o. Ad. föredragas, enär åtminstone -Frih. Hamiltons
förslag i i :a §:n äfven motsvarar 2.’a §:u i Utskrns förslag,
och det ämne, som 2:a §:n i Utsktns förslag innehåller, icke
utgör någon del af ira §:u eller står i strid med afslaget A
densamma, emedan man skulle kunna bifalla 2:a §:n i Utskrns
förslag, oaktadt man afslagit den ira.
2:a §:n i Utskrns förslag upplästes.
Hr von Hartmansdorff: Jag är nöjd med det afslag,
hvaruti Ståndet instämt; men får erinra, att summan
3oo rrdr, som förekommer i slutet af §:n , icke får ifrågasättas
såsom öfverensstämmande med både Grefve och Frih.
Hamiltons förslag.
Frih. Cederström: Då här icke är fråga om annat
än hela § 2, och icke om dess delar, så är det klart, att,
när vi komma lill Giefve eller Frih. Hamiltons förslager,
som upptaga samma siffra , vi icke äro hindrade
att bifalla ettdera af dess förslag, derföre att vi afslå den
2:a §:n nu.
Hr von Hartmansdorff: Jag hemställer om ej dea
sednare punkten kunde få gå ut, den nemi. som börjas så
här: ”dock tillkommer denna rättighet icke den jord, sorni
Don 9 K o vern ber f. m.
taxerings-varde oj uppgår lill 3oo r:dr b:co, ulan i tle händelser
sorn 6 ocli 7 §§'-ue upplaga/’
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
förbehålla sig rättigheten att i afseende på det egendomsvärde,
sorn skall lemna rättighet till brännvinsbränningens
utöfning, sedermera fatla sitt beslut, om än R. o. Ad.
skulle afslå 2:a §:n i Utsktns förslag.
Ropades ja.
?.:a §:n i Utsktns förslag blef derefter af R. o. Ad. afslagen.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att R. o. Ad., till följe
af den discussion, som förevarit, torde finna, att propus,
borde framställas på något af de förslag, som innehållas i
de Utsktns betänk, åtföljande reservationer, och då, om Hr
Landtm, uppfattat Frih. Hamiltons sista yttrande riktigt,
det innehållit, att som Gr. Hamiltons förslag i i ta §tn hufvudsakligen
öfverensstämde med Frih. Hamiltons förslag,
så ansåg lian sig kunna förena sig med Gr. Hamilton i denna
del, torde R. o. Ad. finna, att den propus., suni först
framställdes, borde blifva å Gr. Hamiltons förslag i ita §:n.
ita och 2ta §§:ne i Gr. Hamiltons förslag blefvo derefter
hvar för sig upplästa och af R. o. Ad. bifallna.
Gr. Posset Emot det nu fattade beslutet anhåller jag
att i prut. få nedlägga min reservation, icke derföre, som skulle
jag ogilla principen, men emedan jag icke tror densamma
nu vara ut förbar.
Frih. Hamilton: Sedan R. o. Ad., med förkastande
af de (vänne första §§:na i Utsk:ns betänk., antagit Gr. Hamiltons
förslag, torde Ståndet finna, att en fortsatt föredragning
af §§:na i de sammansatta Utskrns förslag, som
stödjes på de 2:ne första §§:na, icke mera vore tjenlig, ulan
att det lämpligaste maneret är att fortgå efter nämnde Hr
Grefves förslag. Om Ståndet anser nödvändigt att pröfva
de som röra allmänna bestämmelser, nemi. den 3:dje och
4:de, så förekommer i 5:te §:n frågan om pannors rymd,
och då torde först tiden vara inne att framställa de (vanne
stridiga principerna för beskattningen, nemi. pannerymd
och mäskekar; om Ståndet åter skulle finna för godt samt
Hr Frih, o. Landtm, tillåta, att dessa hnfvudpunkter un
först (ingo föredragas, så anhåller jag att 2ia punkten i mitt
förslag matte få blifva ja-propos., och Gr. Hamiltons förslag
nej-proposition. Anlages då Gr. Hamiltons förslag,
såsom uttryckande att pannerymnden fortfarande skall ligga
lill grund för beskattningen, så är åter hela grunden för mitt
förslag förfallen, och skall jag då ej vidare fortsätta striden
för detsamma, utan ber att då endast få yttra mig öfver de
särskilda §§:na i Gr. Hamiltons förslag.
Hr
Den 9 November f. m.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller alt Hr Frih. o.
Landtm, läcktes låta fortsätta föredragningen af Gr. Hatniltons
förslag i 3:dje och 4;de punkterna. De innehålla icke något,
som står i strid med Frih. Hamiltons förslag, och då blir
det öppet att vid 5 §:n afgöra åt hvilketdera förslaget Ståndet
vill gifva företräde. Derigenom att man går i ordning,
kan man hoppas att slutligen afgöra något samt slippa att
återgå.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att R. o. Ad. behagade
finna, det en följd af de 2:ne beslut Ståndet nu fattat
vore, att de förenade Utsktns förslag i dess helhet måtte
förfalla.
Ropades ja.
Vidare föredrogos och biföllos 3 och 4 §§:ne i Gr. Hamiltons
förslag.
Föredrogs 5 §:n i Gr. Hamiltons förslag.
Frih. Hamilton: Som den upplästa §:n såvida innehåller
sjelfva grunden för beskattningen, att der stå uppräknade
alla de olika uppgifterna om pannerymd m. m.,
som ligga till grund för densamma; så får jag i motsats
deremot framställa 2:dra punkten i mitt förslag, nemi. att
beskattningen beräknas oell utgår, med det undantag som
särskildt stadgas, efter det under den anmälda tiden högsta
möjliga tillverkningsbelopp, beräknadt efter mäskekarens cuDik—innehåll.
Skulle den antagas, så vinnes det ändamålet,
att då förfalla de sednare punkterna af Gr. Hamiltons
förslag.
Frih. Cederström: I öfverensstämmelse med hvad
den siste talaren yttrat, får jag med honom deruti instämma,
att, roed ändring i Gr. Hamiltons förslag i 5 §:n, R. o.
Ad. mätte i det närmaste förena sig uti Frih. Hamiltons
förslag. Jag skulle likväl tro, att der borde införas: att
vid de årliga mantalsskrifningarna åligge det en hvar, som
brännvinsbränning idka vill och dertill berättigad är, att
sig för denna närings bedrifvande anmäla. Beskattningen
beräknas och utgår med det undantag, sora särskildt stadgas
efter det under den anmälda tiden högsta möjliga tillverkningsbelopp,
beräknadt efter mäskekarens cubik-innehåll.
Frih. Hamilton förklarade sig nöjd med detta til—
läSS
Hr
Ribbing, Bengt: Om jag trodde, att bättre controller
kunde vinnas genom att taga mäskekarens cubikinnehåll
till grund för beskattningen, så skulle jag gå in på
Frih. Hamiltons förslag; men jag tror, att mycket mera underslef
deraf skall blifva en följd, hvaremot, om pannerym16
H. 3i
a4a
Den 9 November f. m.
den tages till grund, författningen om beskattning derefter
ej så kan eluderas.
Huru lätt det skall blifva att gäcka författningen, om
pannerytndens cubikinnehåll tages som grund för beskattningen,
torde Frih. Hamilton och de som med honom tänka
lika inse deraf, att i ett bränneri finnas 4^5 kar, t.
ex. för ladugårdens behof, för tillredandet af sörp och dylikt;
och då endast ett af dessa upptnätes såsom det, hvarefter
skatten skall utgöYas, så öser man ur mäsken från det
ena till det andra, hvaraf följden blir att controllen göres oinöjlig.
Jag tillstyrker derföre antagandet af Gr. Hamiltons
förslag.
Hr von Rosen: Jag har verkligen varit af den tanke,
att mäskekarens taxerande vore det rationella beskattningssättet,
och erfarenheten från de länder, der denna beskattningsmetod
följes, bestyrker detta; men jag tror, att man
bör fästa afseende äfven derpå, att 3o kannors pannor utan
mäskvärmare skola beskattas efter pannerymd.
Jag tror att tvänne så olika principer skulle möta svårighet
vid tillämpningen och ådagalägga inconseqvens i lagstiftningen.
Jag har hört ett inkast, som i någon mån gäller
emot mäskekarens taxerande, att nemi. många landtman
begagna flera kar, icke till bränning, men för ladugårdens
behof. Det är svårt att i sådant fall undgå misstanken att
ej dessa kar användas äfven i och för bränneriets räkning,
och en undersökning härom kunde föranleda till många obehagligheler.
Jag erkänner likaledes, att stora misstag
kunna begås, då man icke beräknar afverkningsförmågan efter
pannerymden; och då beräkningen för skatten efter
tvänne principer, en för de mindre pannorna och en annan
för de större, skulle medföra stora olägenheter, så tillstyrker
jag antagandet af Gr. Hamiltons förslag.
Frih. Cederström: I afseende å de svårigheter, som
af de begge sista talarne blifvit framställda, nemi. af Hr
Ribbing, i frågan om mäskekarens uppmätning, till grund för
beskattningen och uträkningen af hvad tillverkas kan, och
af Hr von Rosen, i hänsigt till 3o-kannors-pannorna, anhåller
jag att få fästa uppmärksamheten derpå, att i och
för pannors construction och afverknings-beräkning icke finnes
någon mätbar grund. Den kringgås ögonblickligen af
veltenskapsmannen, efter det tariffen blifvit stadgad, genom
förändringar, som medföra en tillverkning efter multiplicand
af 2, 3, 5, utan att någonsin den ringaste förändring i
formen är synlig, och sådant till förtjenst för kopparslagaren,
men till förlust för Staten, och förledande förbrytare.
Deremot om veltenskapsmannen biträder vid upprättande
af grunderna för beräkningen af hvad mäskekarets rymd
lemnar möjligt att tillverka, då mäskens ändamålsenliga beredning
afses, så måste det högsta tillverkningsbeloppet blifva
Den 9 November f. m.
243
riktigt bestämdt. Om tillverkaren, med mindre kunskap
i näringens bedrifvande, får en mindre production, än han
borde, så blir det naturligtvis hans förlust. — Jag kan således
ej annat än tillstyrka bifall till Frih. Hamiltons förslag,
med iakttagande af den rättelse i ordalagen, som jag i
mitt förra yttrande omnämnde.
Gr. Anckarsvärd, Carl Flenr. : Min erfarenhet och
min öfvertygelse instämma helt och hållet med de yttranden,
som af Hrr Ribbing och von Rosen blifvit afgifna i
delta hänseende. Jag bestrider ej det rationella i frågan
om mäskekarens beskattning företrädesvis för pannorna;
men jag har ej kunnat af Frih. Cederströms invändning deremot
komma till öfvertygelse om, huruvida det med förhållandet
inom vårt land låter praktiskt utföra sig. Jag känner
visserligen icke, huru många af de 1828 eller 182g
inom Piiket skattskrifna 120,000 pannor finnas qvar; men
jag vet, alt fåtalet bland dem finnes i ordentligt ordnade
bränneriet-, och hvilkas mäskekar skulle kunna uppmätas
till en beskattningsåtgärd. Det blefve således det ojemförligt
större mertalet af brännerier, som icke äga mäskekar,
der en sådan beskattning ej kunde komma i fråga,
lika litet som någon controll, och jag har ej i Utskrns
betänk, funnit någon uppgift på huru en så beskaffad controll,
som denna, skulle kunna sträcka sig till hvarje stuga,
eller till brännerier, som grunda sig på 3oo rtdrs hemmansvärde.
Jag tror att controllerna skulle blifva omöjliga, och
biträder således Gr. Hamiltons förslag, som afser pannerymdens
beskattning i stället för mäskekarens.
Gr. Horn: Den siste talaren har ganska rätt yttrat sig
i den åsigt, hvarifrån han uppfattat frågan, då han förklarat,
alt det är omöjligt att tillämpa principen af mäskekarens
beskattning på hela massan af brännvinstillverkningen i
Riket; men jag får fästa uppmärksamheten på, att det förslag,
hvarom nu talas, icke innebär ett sådant stadgande.
Frih. Hamilton har nemi. undantagit karens beskattning i
alla sådana brännerier, som hafva pannor af 3o kannors
rymd och derunder. Frih. Hamilton har således beräknat
omöjligheten att tillämpa den af honom föreslagna beskattningsgrunden
på den stora massan af mindre brännerier i
Riket. Jag tror således, att i ett rätt ordnadt bränneri det
är lätt alt tillämpa denna Frihlns metod, och lika med Frih.
Cederström anser jag, att då cubikinnehållet af mäskekaren
beräknas rätt, skall man verkligen komma till det högsta
möjliga belopp, som dermed kan afverkas, och al t hvad derunder
fås blir tillverkarens förlust. Jag skulle vilja antaga,
alt ett kar för mäskens jäsning kan begagnas högst 2 gånger
i hvarje vecka; och antager man denna beräkningsgrund för
afverkningen, mäste cubikinnehållet af alla mäskekaren angifva
med temmelig säkerhet det högsta möjliga qvantum brännvin,
Den 9 November f. m.
sorn uti veckan kan tillverkas. Deremot ät; det omöjligt att
teckniskt beskrifva sjelfva apparaten, hvarigenom skulle uppstå
en mängd af oordningar och underslef. Men ännu värre
resultater uppkomma genom beslagares chicaner, på
grund af otydliga föreskrifter. Jag förenar mig alltså i
Frih. Hamiltons åsigt, men är det icke möjligt att för närvar.
tillämpa denna princip, utan måste den gamla bibehållas;
så yrkar jag den enklaste möjliga classification, hvarigenom
Slaten visserligen gör en förlust i sjelfva skatten,
men hvarigenom reda vinnes i densammas uppbärande samt
en mängd oordningar undvikes.
Hr Ribbing: Jag tror, att med föga hopp om framgång
författningar kunna uppgöras, de der ej skulle kunna
kringgås; frågan torde således endast vara att taga sådana
mått och steg, att de så litet som möjligt eluderas. Det beror
således derpå, huruvida det är mera tillfälle till underslef,
om man utgår från den princip, som Gr. Hamilton framställt,
eller ifrån Frih. Hamiltons, som antager mäskekarens
beskattning. Frih. Cederström har talat om vettenskapsmannens
biträde vid uträkning af mäskekarens cubik-innehåll;
men jag får säga, att allt det der bryr brännvinsbrännaren
sig litet om, då han har tillfälle att kringgå författningen.
Sådant kan ej förekommas. Af alla dessa förslag
önskade jag dock att Gr. Hamiltons måtte bifallas.
Gr. Hamilton: Innan jag yttrar mig i denna fråga,
får jag bekänna, att jag aldrig brännt brännvin, och att jag
hoppas aldrig komma i den ekonomiska ställning, att jag
nödgas tillgripa denna handtering. Jag har således endast
uppgjort mitt förslag på de underrättelser jag af andra personer
kunnat erhålla, och dem jag för sakens skull sjelf sökt
förskaffa mig. Jag anhåller nu att få uppgifva skälen för
den 5 §:n, sådan den befinnes, utan att bestrida det Frih.
Hamiltons förslag kan vara riktigare. Man har sagt, att
genom den beskattning jag föreslagit, vore det lättare alt
eludera författningen: detta kan ej bestridas; men jag tror,
att, huru man än gör en författning i detta hänseende, så
kan den eluderas. Visserligen är beskattningens beräknande
efter mäskekar erkänd vara bättre än efter panneryrad ;
men denna metod är ej tillämplig för de mindre pannorna,
och beträffande större, torde äfven stora afsteg från författningen
kunna äga rum genom kransars åsättande på karen
och användande af lösa bottnar, hvilka knappast kunna
upptäckas. Jag har hört sägas, attoni beskattningen sker
efter mäskekar, så blir brännvinsbrännaren angelägen att söka
åstadkomma en så tjock mäsk som möjligt; men dertill
skulle jag tro alt en god vara behöfves, och att för nämnda
ändamåls vinnande en förskämd säd ej får användas, utan
för att få mäsken tjock och god, måste de bästa sädesslagen
användas. I afseende på fördelarna af ifrågavar. tvänne
Den 9 November f. m.
a45
beskattningssätt, har jag rådfrågat en man, på hvars omdöme
jag trott mig böra lita, nemi. Öfver-direct.‘n Schwartz
vid Technoiogiska institutet. Det är på hans yttrande jag
stödt mitt omdöme; jag förstår icke saken, men har rättat
mig efter honom och andra sakkunniges upplysningar.
Frih. Hamilton: Sedan Gr. Horn så fullständigt utvecklat
alla de skäl, som tala för antagande af mitt förslag,
har jag föga eller intet alt tillägga. Jag anhåller blott att
få med några ord redogöra för den inconseqvens, man velat
förebrå mig, då jag föreslagit tvänne olika grunder för
beskattningen, nemi efter mäskekaren för de större oell efter
pannerymden för de mindre verken. Att detta strängt
taget verkligen är en inconseqvens, hvarken kan eller vill
jag neka, men, utom att den efter min förmening bjudes af
nödvändigheten, så linnes äfven en annan grund, i och för
hvilken det är skäl att göra ett undantag från den allmänna
regeln för den mindre tillverkningen, eller den s. k. husbehofsbränningen.
Det är nemi. en för alla andra näringar
i Sverige anlagen grundsats, att inom huset till husbehof få
desamma bedrifvas utan skatt. Hvar och en kan sålunda
fritt väfva, baka, brygga m. m., så länge det sker för eget
behof; men så snart dessa näringar bedrifvas i större scala
eller till försäljning, så inträder deremot Slaten med sina anspråk
på andel i den vinst, som sålunda uppkommer. Tilllämpadt
på husbehofsbränningen skulle detta med full conseqvens
leda till skattefrihet för de minsta pannorna, hvilket
äfven efter min förmening vore det rätta, och äfven öfverensstämmer
med hvad Gr. Horn föreslog, då detta ämne förra
gången afhandlades inom detta Stånd. Den opinion, som så
strängt ifrar emot all brännvinstillverkning, har likväl för
bestämdt uttalat sig emot en sådan skattefrihet, och har jag
derföre ej endast bibehållit utan med 5o proc. ökat den
skatt, som hittills utgått af dessa pannor, och blir inconseqvensen
derigenom ej så särdeles stor; hvarförutan jag ber
att få erinra, att jag föreslagit denna olikhet i beräkningsgrunden
endast för mindre enkla pannor utan mäsk värmare,
men att så snart en sådan eller någon annan slags konstapparat
begagnas, så skall pannan, vare sig större eller mindre,
beskattas efter det allmänt gällande sättet efter mäskekar.
Det är af stor vigt för hvar och en, som vet att en
liten panna utan mäskvärmare är till sin afverkningsförmåga
så svag, att någon egentlig täflan till försäljning ej med densamma'
kan utan ägarens ruin åstadkommas. Jag hyser
dessutom den förhoppning, att det undantag, som sålunda
skulle stadgas till förmån för de små verken, ej skall behöfva
gälla särdeles länge, då denna mindre tillverkning inom
hus ovillkorligt måste gifva vika och småningom upphöra,
sedan den större fabrikationen hunnit uppnå den utveckling,
hvaraf den är mäktig. Ali täflan till försäljning
Den 9 November f. m.
blir då omöjlig för de mindre verben, som nödgas maska tredubbelt
tunnare än de större med ångkraft bedrifna, för att
ej omtala all den öfriga besparing i arbetskostnad m. m.,
som alltid blifver en följd af en tillverkning i stort. En
skadlig öfverdrift af denna fabrikation bar jag åter åsyftat
genom den af mig föreslagna beskattningen efter mäskrkaren,
den säkrast controllerande, och vid hvilken sedan en så
hög afgift kan påläggas sorn man finner lämpligt.
Äfven mot denna beskattnings tillämpande på de större
pannorna har man gjort den invändning, att i Sverige finnas
så många pannor, som äro öfver 3o kannor, och att controllen
för ett så stort antal blir omöjlig. — Svår blir den,
det kan jag ej neka ; men omöjlig blir den ej mera här, än
den var det i Preussen under öfvergångsperioden. Svårigheter
måste alltid uppstå, när fråga är alt öfvergå från ett
i grunden oriktigt systerae till ett mera rationelt. En brytning
inträffar då alltid, förderflig för dem som envist qvarstå
vid en fabrikation i smått, som aldrig kan med fördel
bedrifva*, och så länge många ännu fortfara med detta misstag,
måste en beskaltningsgrund, som hufvudsakligt är beräknad
på den större fabrikationen, blifva svår att tillämpa
och besvärlig att controllera, särdeles för tillverkaren. —
Ju större denna besvärlighet är för den enskilde, ju fortare
leder den ock till det önskade målet, att flere och flere
se sig af egen fördel tvungne att afstå från den förderfliga
handteringen; och endast på detta sätt, genom strängt handhafvande
af denna beskattningsmetod, är det, som den frihet
i brännvinsbränningen, jag yrkat, kan blifva för nationen
nyttig.
Har man en gång uppnått det mål, som jag tror bör
eftersträfvas; hafva alla de nuvar., så väl för moraliteten som
för sjelfva jordbruket skadliga små fabrikerna måst gifva vika,
och hela denna näring blifvit concentrerad i få, latt
controllerade stora fabriker: då, men också först då, bladet
möjligt för Representationen och Styrelsen att, om de
finna det nödigt, inskränka denna näring eller åtminstone
beskatta den så högt, att här, liksom i andra länder, en
betydande stadsintrad derutaf kan hemtas, till nödig lättnad
för jordbruket och andra mera gagnande yrken.
Det hade varit och är omöjligt att tvert uppnå detta
mål, jag har derföre föreslagit en medelväg, och har nu
sökt inför R. o. Ad. förklara de skäl, som ledt mig dertill.
Hr von Troil: R. o. Ad. torde nu hafva fått för
sig fullständigt ulredt, att båda beräknings-meloderna gifva
anledn. till underslef, ehuru af skiljaktig art. Att beskatta
mäskekaren ger anledning till det slaget af underslef, att en
redskap kommer att begagnas, som ej till beskattning uppgifves;
att beskatta sjelfva apparaten åter, föranleder det
underslef, att med denna apparat tillverkas större qvantum,
Den 9 November f. m,
än enligt den uppgifna beskrifningen af densamma kunde
förmodas. Man finner således, att beskattningen af mäskekar
likväl leder till en säkrare controll af det belopp, sorn
tillverkas, så snart man kan förvissa sig derom, alt man kan
tillse, att icke flera mäskekar begagnas vid hvarje bränneri,
än som för varans tillverkning uppgifvas. Mäskekarens beskattning
Sr alltså lämpligare för de större brännerierna,
hvaremot beskattning efter pannerymd måste iakttagas för
åtminstone ston e delen af de bränneriet' vi nu hafva. Det
ur således icke för att ogilla sjelfva grundsatsen af Frih.
Hamiltons förslag, som jag uppträdt, utan för att söka bevisa,
att han bestämt gränsen emellan de båda beskattningssätten
vid en för liten pannerymd.
Jag tror icke, att det är möjligt att sträcka den uppsigt,
som fordras för brännvinets beskattning efter mäskekar,
längre än till ett mindre antal stora bränneriet', såsom
förhållandet är i Preussen och England. Jag har svårt att
uppgifva hvar gränslinien finnes; men jag skulle vilja yrka,
att alla de bränneriet-, som hädanefter uppkomma i större
scala, än som varit fallet efter hittills gällande författningar,
Lora beskattas efter mäskekar och underkastas så stränga
controller, att man så litet som möjligt måtte behöfva frukta
för missbruk; ty om man skall hafva dessa gigantiska
brännvinsfabriker, så måste man se till, att de må komma
alt skatta för hvad de tillverka, och om controllerne än
skulle blifva aldrig så besvärliga, så är del något, hvarom
vederbör, får se sig före, innan han anlägger desamma; men
att antaga beskattning efter mäskekar för 4°> 5o och 60
kannors pannor, leder derhän, att många bränneriet' komma
att drifvas med lägre beskattning, i händelse de kunna
så arrangera, att mäskningen kan gå för sig i flera kar än
som uppgifvas.
Frih. Cederström: Jag har begärt ordet i anledn.
af Gr. Hamiltons yttrande, att mäskekaren kunde förändras
genom kransars påläggande och dylikt. Jag ber att få erinra
derom, att i händelse beskattningen skall beräknas efter
mäskekar, så skola dessa krönas på öfverkanten och vara
släta, utan några hål för att kunna påskrufva kransar.
Dessutom skulle jag tro, att man ej lärer komma att förgäta
den förlust af redskap och den plikt i öfrigt, som blir en
följd af en dylik förändring, hvilken ej är svår att upptäcka.
Det är derföre, efter min öfvertygelse, en på sidan om
saken yttrad farhåga, att man skall ändra och förfalska
mäskekaren ; ty de äro af den enkla construclion, att en
förändring blir i ögonblicket synlig. Deremot äro kokapparaterna
så mångfalldiga, att det icke är möjligt för controllanten
att se, om desamma verkligen äro af den beskaffenhet,
som uppgifves; men möjligt blir det alltid att finna
höjden och vidden af mäskekaret, och att efterse huruvida
detsamma är krönt.
a48
Den 9 November f. m.
Frih. Hamilton förenade sig med Frih. Cederström.
Hr von Rosen: För den händelse alt Frih. Hamiltons
förslag skulle antagas, får jag till Frih:n hemställa, huruvida
han ej så ville modifiera sitt förslag, att enkla pannor med
mäskvärmare beskattas efter pannerymd, men att pannor af
högre classen må beskattas efter mäskekar.
Hr Ribbing: Jag anser det vara rent af omöjligt alt
kunna vidtaga controllör i afseende på beskattningen af mäskekar.
Det är så klart och så gifvet, att om denna beskattningsmetod
fortsattes, vidtager man den utväg, att så
snart mäskningen är färdig, så öses den upp i andra kärl.
Man kan säga, att alla kärl, som finnas på en gård, skulle
stämplas; men icke vunnes något dermed; det är ej sagdt,
att alla kärl behöfvas för bränneri-rörelsen. Man använder
stora baljor för brygd t. ex.; hvem kan controllera, att ej
dessa äfven användas vid brännvinsbränningen? Det är omöjligt
att controllera, om jag behöfver för mitt hushåll tio eller
tjugu sådana baljor, och om än alla kröntes, så lärer
dock ingen beskattning kunna åläggas mig för desamma, ty
de kunna ju behöfvas för andra ändamål än just till bränneriet.
Frih. Hamilton: Jag skulle gerna vilja gå Hr von Rosens
begäran till mötes, men kan ej göra det derföre, att
det just är med mäskvärmare, sorn största underslef bedrifves.
Hr von Rosen: Det må väl vara sannt hvad Frih.
Hamilton yttrat, men underslef torde ej vara omöjligt att
förekomma i detta fall. Jag vill emedlertid icke vara envis
i mitt yrkande; ty ovisst kan vara, om Frih:ns förslag af
Ståndet antages.
Hr von Hartmansdorff: Jag har förundrat mig öfver,
att de som talat för beskattning efter mäskekar, förbigått
att besvara de anmärkn:r, som Hr Ribbing och Gr.
Anckarsvärd i afseende derå framställt. Vill man vederlägga
någon, så bör man åtminstone upptaga alla anmärkn:r,
som kunna vara af värde. För mig hafva desse herrars
framställningar varit så öfvertygande, att jag anser mig böra
tillstyrka R. o. Ad. att vidblifva Gr. Hamiltons förslag.
Frih. Cederström: Man har tvifiat om controllen genom
mäskekarens mätning, i thy, att flera af de kar, som
finnas i ett bränneri, kunna uppgifvas begagnas t. ex. för
ladugårdens behof. Derpå får jag i korthet svara, att alla
kars och baljors användande, på sätt man här omtalat, icke
låter sig verkställa, utan att husfolket skall veta deraf,
hvarigenom underrättelser nog spridas till grannar och slutligen
till kronobetjeningen. Det är dessutom bekant, att
Den g November f m.
kar, Ijenliga till mäskning, fordra en annan construction än
vanliga sörpekai-j de förstnämnda fordra bland annat^ jernband
oell kunna ej utan särdeles besvär flyttas ifrån ort
till annan.
Hr Ribbing: jag får blott besvara Frih. Gederström*
framställning dermed, att jag talat om kärl, hvarmed mäsken
skulle ösas ur niäskekaren, för alt kunna maska destoluera
uti dem.
Ilr Frill. o< Landtm; hemställde, om R. o; Ad. behagade
bifalla 5 §:n af Gi-. Hamiltons förslag.
Ropades ja och nej.
Hr Landtm, hemställde, om R. o; Ad. behagade af
slå
samma §.
Ropades starka nej, blandade med ja.
Ilr Frih. o. Landtm, hemställde Stei’, om R. o. Ad.
behagade bifalla 5 §:n i Gr. Hamiltons förslag.
Ropades starta ja* blandade med nej.
Då Hr Frih. o. Landtm, förklarade, det han trott
Sig finna att ja öfverröstat nejj hegärde
Frih. Cederström votering.
Gr. Hamilton: I 5 §:n, sådan jag föreslagit den, förekomma
åtskilliga frågor* som icke ingå i Frih. Hamiltons
förslag, såsom t. ex. i afseende på tiden för brännvinsbiänningsrättighetens
utöfvande m. m. Jag hemställer, om nu
kan voteras öfver något annat, än i:sta mora. i mitt fölslag.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att, då propos. varit
gjord på liela §:n samt blifvit af R. o. Ad. besvarad, svårighet
torde möta alt nu afskilja något derifrån ; det stöde
alltid R. o. Ad. öppet, att, öm Frih. Hamiltons förslag antoges,
sedan pröfva det, som i Gr. Hamiltons förslag funnes
icke vara stridande emot det förra.
Upplästes till justering och godkändes följande votei.sproposition:
Den
sora bifaller 5;te §:n i Gr. Hamiltons förslag, voterar
ia;
den
det ej vill, voterar
nej ■, ....
Vinner nej, antager R. o. Ad. Frih. Hamiltons förslag, sa
lydande: Beskattningen beräknas och utgår, med det undantag,
sorn särskildt stadgas, efter det under den anmälda tiden
högst möjliga tillverkningsbelopp, beräknad t efter raäskekarens
cubik-innehåll. Vid de årliga mantalsskrifningai
16
H. 3*
2J0
Den g November f. m.
na åligger hvar och en, som till brännvinsbränning berättigad
är, att uppgifva, huruvida och på livad ställe och med
hvad mäskekars-rymd, han brännvinsbränning idka vill.
Efter voteringens slut, befunnos rösterna hafva utfallit,
som följer
Ja —* iq.
Nej— 8.
Under voteringen hade Hr Frih. o. Landtm, bortgått,
samt lemnat klubban åt Gr. Mörner, Carl.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. £ till 4 e- rn.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Måndagen den 9 November i84o.
Plenum kl. 6 e. ro.
Justerades 2 prot.utdr. för denna dag f. m.
Undert. Ridd.Secret. tillkännagaf, alt 2:ne häften af
R. o. Ad:s prot. vid denna riksdag vore färdiga till utdelning
och kunde erhållas, tillika med prenumerations-sedlar å
resten af protocollerna, hos vice Häradshöfdingen Bruncrona,
som alla dagar träffas i R. o. Ad:s läsrum.
Hr Frih. o. Landtm, tillkännagaf, att sedan från de
öfriga Stånden prot.utdr. ankommit rörtde behandlingen af
StatsUtsk:s utlåt. N;o 345, i anledn. af dels afslag, dels återremiss
å åtskilliga uti mern. N:o 3oi framslälfda votertspropostr,
lomme detta mål att ställas främst på föredragn.-  listan till nästa plenum, med förutsättning likväl, att det
redan påbörjade utlåt, från Bevilln.- samt Allm. Besvärsoch
Ekon.TJtsktn rörrde brännvinsbränningen hunnit slutligen
pröfvas, så att intet deraf återstode till nästa plenum.
Fortsattes pröfningen af Bevilln.- samt Allm. Besvärsoch
Ekon.Utsktns utlåt. N;o 5, i nnledn. af gjorda anmärkntr
vid sammansatta Utskrns betänk. N:o 2, angrde grunderna
för förändrade föreskrifter om brännvinsbränningens utöfning
samt afgifterna derför.
Den g November e. m.
6:te, 7:<Je och 8:de §§:ne af Gr. Hamiltons förslag föredrogos
oell biföl 1 os.
g:de §:n i Gr. Hamiltons förslag föredrogs.
Frih. Hamilton, Hugo: Vid denna § har den värde
reservanten gjort cn förändring, emot hvad de tvanne sista
brännvinsbrannings-förordningarne innehålla, hvilken jag anser
vara ganska skadlig; de innehålla nemi.; ”För att icke
motverka de förbättringar i brännvinsbriinnings-redskapens
sammansättning, sorn afse besparing i bränsle, lid och arbetskostnad,
vare sådan redskap tillåten, af hvad form och
ämne som helst, etc.” Nu har reservanten föreslagit, att
brännvinsbiännings-redskapen endast skulle få göras af metall,
och liar reservanten i en not upplyst, att man äfven
kan begagna pannor af träd, med det tillägg att någon vetlenskapsman
gifvit vid handen, att bruket af sådan redskap
föranledt underslef. Att det (innes pannor af träd, är ganska
riktigt, och de komma visserligen att blifva allt mer och
iner kända här i landel, ju mer brännvinsbränningen med
ånga blir utspridd, ty det är endast med denna metod, sorn
nian kan begagna trädkarl; och att det vore en stor vinst
för vårt, land, om all brännvinsredskap kunde vara af träd,
är gifvet, då kostnaden derigenom skulle så betydligt minskas,
utom att all ergning och vidbränning i en sådan panna
undvikes. Hvad åter beträffar, alt man ej då skulle kunna
hindra underslef, då hvar och en kan hafva dertill Ijeniiga
trädkärl i sitt hus, så får jag fästa uppmärksamheten
på, att man väl ej kan taga hvad trädkärl som helst och
deruti bränna brännvin, utan att ett trädkärl, som dertill
skall kunna begagnas, måste vara särdeles fast gjort och
af ovanligt godt virke, och dessutom måste ett sådant
kärl vara försedt med hatt och bröst af koppar, med tillhörande
ångpanna, ångrör m. m. Nu hemställer jag, 0111 en
sådan apparat är af' den beskaffenhet, att den kan finnas i
hvarje stuga, likasåväl som andra trädkärl. Jag anhåller
alltså, att R. o. Ad. måtte besluta att denna § blifver förändrad
till den ordalydelse, som den förut haft, nemi. att
brännvinspanna må göras af hvad ämne som helst.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att om han rätt fattat
Frih. Hamiltons förslag, hade det varit, att, i afseende
på det ämne, hvaraf redskapen får göras, Utsktns förslag
skulle antagas, att nemi. brännvinspanna får göras af hvad
form och ämne som helst.
Hr von Hartmansdorff, Äng.: Utsk:s förslag finnes
infördt på sidan i5, och lyder sålunda: § 12. ”För att icke
motverka de förbättringar i brännvinsbränningsredskapens
sammansättning, som afse besparing i bränsle, tid och arbetskostnad,
vare sådan redskap tillåten af livad form och
ämne som helst, under iakttagande af följande bestämmelser:”
-
Den 9 November e. m.
I afseende på det ämne, hvaraf redskapen linnde vara
förfärdigad, har jag hört en vettenskapsman, nemi. Hr Professor
Schwartz, yttra, det han ansåge underslef alltför mycket
kunna bedrifva*, i händelse sådana ordalag bibehöllos, som de,
hvilka funnits i våra föi egtde hrännvinshrännings-förordningar,
och som afven nu äro införda i Utsk:s förslag. Jag
vill således på hans ord tillstyrka, att R. o. Ad. måtte antaga
Gr. Hamiltons förslag, och följaktligen göra sig försäkrad
t emot de missbruk, som i annat fall skulle kunna äga runi.
Frih. Hamilton: Pen uppgift, sorn den siste värde
talaren meddelat, finnes redan i en not af reservanten. Det
var just emot denna uppgift, som min anmärka, var riktad,
och den nämnde vettenskapsmannen må hafva sagt hvad
som helst, så har han likväl misstagit sig, då han påstått,
att man lian använda hvad trädkärl som helst till brännvinspannor.
Det låter sig ju icke tänka, att man kan taga
hvilket trädkarl som helst och sälta på elden, ty då brinner
det upp, utan det måste vara sammanbundet med en
ångpanna. Jag nödgas således, i motsats emot hvad den
värde vettenskapsmannens upplysning innehåller, vidblifva
mitt förra yrkande.
Hr von Troil, Emil: Den siste väjde ledamoten må
benäget upsägta, att jag likväl vågar tro, att så länge skatten
utgår efter pannerymd, så skulle det vara ganska oförsigtigt
att medgifva begagnandet af brännvinspannor af träd.
För näryar, ligger en controll i afseende på brännvinspannornas
beskaffenhet redan hos den första tillverkaren. Sådant
vöre alldeles omöjligt, om pannorna finge göras afträd,
emedan man då ofta ej kunde få reda på hvem som tillverkat
dero, Icke heller finnes någon säkerhet genom intyganden
af den person, som tillverkat sjelfva ångrören, hvilka
ingå i apparaten, ty man kan ju lätt föreställa sig, att
denna apparat först är insatt i ett mindre trädkärl, hvilket
sedermera utbytes emot ett större. Jag skulle derföre tro,
att man bör inskränka sig lill pannor af koppar eller annan
metall, vid alla sådana bränneriet’, der skatten ej erlägges
efter mäskekaren ; men skulle skatten vid fabriker
komma att erläggas efter dessas rymd, så må gerna pannor
af Irad begagnas, Jag tillstyrker således antagande af Gr.
Hamiltons förslag, med den förändrade redaction, atti stället
för att han föreslår, att brännvinspanna med bröst och
halt må göras endast af metall, det må komma att hela
”af koppar eller annan metall." Det är visst i saken detsamma,
och denna förändring behöfdes ej för vettenskapligt bildade
personer; men jag befarar, att många af allmogen skulle
med metall förslå inblandning af koppar och tenn, emedan
den vanligtvis så benämnes. Jag tror dei före, alt, till
undanrödjande af allt missförstånd, det vore bäst att säga
koppar eller annan metall.
Den 9 November e. m.
a53
Gr. Hamilton, Henning Hugo Ludv.: Jag har för
mitt förslag i denna del åberopat en veltenskapsmans yttrande.
Det var densamme, som Hr von Hartmansdoiff nyss
åberopade, nemi. Hr Öfverdirecteuren Schwartz, och då nu
af en väld ledamot blifvit yllradt, alt denne vettenskapstnans
uppgift vore oriktig; så torde det tillåtas mig ali uppläsa
hvad jag af hans yttrande har anfort, emedan det fu|l»
komligt öfvei ensslämmer med hvad Frih, Hamilton sjelfkär
yttrat. Här står ingalunda, att man kan med eld koka
brännvin i sådana trädpannor, ulan blott alt brännvin kan
tillverkas äfven i pannor af träd, hvilket föranledt betydliga
underslef, enär det svårligen kan förbjudas någon att i sitt
hus äga trädkärl, af hvad form, storlek och beskaffenhet
som helst. Förhållandet var verkligen att hans upplysning
grundade sig på, att man i sådana kärl kan koka brännvinet
med ånga, och alt man således kunde hafva sin bränn»
vinspanna af träd i ett rqm, och leda ångan dit genom rör
ilian ett annat rum, så alt man svårligen kunde conlrollera
en sådan brännvinsbränning, så mycket mera, som om»
byte af kärl kunde ske så hastigt, att beslagaren högst säl»
lan skulle kunna få reda derpå. Såsom ett ytterligare tilllägg
får jag åberopa hvad Hr von Troil anfört, nemi. att,
så länge beskattningen utgår efter pannerymden, det torde
blifva svårt alt med pannor af träd åstadkomma någon sä»
ker controll, då hvar och en bonde sjelf kan göra siu redskap;
synnerligen, då många af dem, som bo i skogsbygden,
äro skicklige snickare. Junot den förändring, som al Hr
von Troil blifvit yrkad, har jag visserligen intet att invända;
men jag har ej iakttagit den, emedan jag ansåg det va*
ra en onödig vidlyftighet, då äfven koppar är metall, och
då de fleste, sorn sysselsätta sig med detta yrke, torde veta
delta. Skulle likväl sådant kunna leda till någon säkerhet,
så vill jag ingalunda motsätta mig den af nämnde talare iö»
reslagna förändring.
Frih. Hamilton: Jag får taga mig friheten upplysa
den värde talare, som trodde, att ingen controll kunde äga
rum vid trädpannors begagnande, alt de ej få begagnas
förrän de blifvit upprista, och ej loir, än de blifvit föi sedda
med halt och rör af kopparslagaren, och alt denna redskap
således ej kan tillverkas inom hus. Den måste äfven, innan
den begagnas, vara justerad och stämplad likasåväl som en
panna af koppar. Hvad beträffar, att denna redskap af träd,
då den missbrukades, ej skulle vara lika confiscabel, sorn
redskap af koppar, och att man dermed kunde bedrifva det
underslef, alt man kunde leda ångan ifrån ett runi in uti
ett större trädkarl, som stod i ett annat rum; så får jag
upplysa, att det med en justerad brännvinspanna af koppar,
som drifves med ånga, låter sig ganska val göra, att föra
ner ett rör i sjelfva mäskreservoiren till och med och det-?
a54
D e 11 g November e. m.
igenom bränna, i händelse man vill göra skälmstycken. Undersid
kunna således icke heller genom en sådan panna förekommas.
Frih, Cederström, Jacob: Sedan R. o. Ad. beslutat,
att beskattning skall ske efter pannerymded, och ej efter
mäskekaren, så bör väl äfven för eouseqvensens skull
noggrann! iakttagas, att man förestrifver en sådan beskaffenhet
för pannorna, att man alltid kan hafva reda på
deln, oell då kan jag icke neka, alt det väl blir consecjvent
att föi klara, det inga andra pannor, än kopparpannor, få
begagnas; ty om de få begagnas af andra metaller, af jern
eller livad som helst, så blir icke förhållandet mera detsamma.
Då inträder man genast på gebitet att bereda möjlighet
för underslef; men, mine herrar! genom detta beslut
hafva vi också kommit derhän, att man ej kan komma till
den andamålsenligare brännvinsbränningen med ånga; ty om
man får bränna med ånga, så tjenar ej parmerymdens måttstock
till någonting. Då är det de kärls rymd, deri ångan
vistas, som bestämmer afvci kningen, dessa karl må vara af
koppar, träd eller hvad ämne som helst; ty mäsken lägges
då mera icke öfver elden, den lägges i kärl, som aldrig komma
på elden, utan som afkokas genom ångan; men efter det
beslut, vi redan fattat, skulle jag tro, att det villkor för
brännvinsbränningens utöfning bör för conseqvensens skull
härvid fastas, att mäsken skall afverkas på elden, ulan afseende
derpå att brännvinet kan blifva vidbrändt.
Hr Westfelt, Nils: Frih. Hamilton hur så tydligt
uttalat hvad jag önskat anföra, nemi. att brännvinspannor
af träd äro lika så tjenliga, som de af koppar. Det är naturligt,
att brännvinspannor af träd ej kunna begagnas utan
ånga, och således ser jag ej, om apparater med ånga skulle
befinnas vara de t jen 1 i gas te, hvarföre vi skola neka begagnandet
af en sådan apparat, sorn naturligtvis blir mycket
mindre dyr, än en af koppar. Jag finner ej att underslef
mera kan ske med en trädpanna, än med en kopparpanna.
Det lärer väl vara ganska naturligt, att äfven den förra måste
stämplas och mätas, och äfven med kopparpanna kan det
underslefvet bedrifvas, att man Lan hafva en panna, sorn
slår på elden, och en annan, sorn ej står på elden, men dit
ångan ledes. Således förenar jag mig med dem, som yrkat
ali pannan må fä vara af hvad ämne som helst.
Frih. Hamilton: Jag ber Ståndet om ursägt, att jag
så manga gånger talar i detta ämne; men jag anser det vara
af största vigt, emedan det ur fråga 0111 att borttaga en rättighet,
som förut finnes, och emedan det är min öfvertygelse,
alt, om brännvinsbränningsappnrater med ånga, i stället för
de 1111 brukliga, införas någorlunda allmänt, så kan delta
bespara landet millioner r:dr, som nu äro bortkastade pen
-
Den g November e. m.
255
(lingar. Jag får alltså bedja Ståndet om ursägt, att jag ännu
en gång måste yttra mig.
En värd ledamot härstädes har sagt, alt för det Siandet
fattat beslutet, att skatten skulle beräknas efter pannerymden,
så skulle delta tvinga oss att nu i denna fråga,
för conseqvensens skull, hvilket jag dock ej begriper, falla
det beslut, att tvinga en nation att begagna sig af en redskap,
som bestämdt är sänne anén annan, emedan nian troi t,
att controllen ej vid den bältre redskapen af träd kunde vara
lika säker. Jag har redan utredt motsatsen, och nödgas tillstå,
att jag anser frågan vara af så mycken vigt, att jag ej
kan släppa den utan votering, i händelse min mening eljest ej
skulle kunna göra sig gällande.
Hr von Rosen, Georg: Jag har visserligen, såsom reservant
emot tllskrs betänk., förenat mig med Gr. Hamilton;
men jag erkänner uppriktigt, att vid genomläsandet af denna
§ kan jag ej vidhålla denna mening, ulan tror, att
det skulle vara bättre, om R. o. Ad. antoge Utsk:s förslag
i denna del. Jag har sett apparater af träd, med hvilka
brännvin kan tillverkas lika väl, som med redskap af metall;
och jag vet ej hvarföre man skall tvinga folk alt begagna
en dyrare apparat, än som behöfves. Controllerna
tror jag vara lika säkra. När den, som slämpiar pannan,
är ansvarig, så tyckes det vara likgiltigt, om den svarfvas
af ek, eller smides af koppar. Pannor af metall kunna äfven
under brukningen vidgas måhända mera än de af träd.
Jag tror, alt man tryggt kan meddela tillåtelse till de sednares
begagnade. Om R. o. Ad. ville medgifva det, så vore
vi ifrån detta ämne.
Hr von Hartmansdorff: Innan Slåndet fattar sill beslut,
anser jag mig böra vördsamt tillkännagifva min mening
i detta fall, emedan jag äfven på andra ställen yttrat
den. Jag tror, lika med Hr von Troil, att då R. o. Ad.
antagit den grundsals, som genom den förra voleringen gjorde
sig gällande, så är det i fullkomlig öfverensstämmelse
dermed, som den ifrågavar. §:ti är af Gr. Hamilton författad.
Den förändring i ordalagen, som Hr von Troil föreslagit,
må man gerna antaga, derföre att författningen läses
af en mängd okunniga personer, hvilka med ordet metall
vanligen förstå en viss blandning af metaller, i stället för
metaller i allmänhet. Således tror jag bäst vara, om det finge
beta: brännvinspannor med bröst och hatt må göras af
koppar eller annan metall etc. Skulle R. o. Ad. ej antaga
denna ordalydelse, utan den som Frih. Hamilton föreslagil;
så befarar äfven jag, att de controller, sorn blifvit i detta
fall bestämda, ej torde varda tillfredsställande.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att Gr. Hamiltons förslag,
efter den sista rättelsen, var följande: Brännvinspanna
s56
Den 9 November e. m.
mod bröst oell lutt må göras endast af koppar eller annan
metall, oell öflig redskap af livad tjenligt ämne som helst
o. s. v. De förenade Utsktus förslag, sorn Frill. Hamilton
tillstyrkt; var följande: För att icke motverka de förbättring
gar i brännviiislii änningsred'kapens sammansättning, sorn af*
se besparing i bränsle, tid oell arbetskostnad, vare sådan
ledskap tillåten, af hvad form och ämne sorn helst) o. s. v;
Frih; Hamilton: Jag ber blott vördsamt att få tilllägga,
att de förenade Utsktns förslag i denna del ej innebär
någon föiändring, utan att det instämmer med alla bränn*
vinsbränningsförordnitigar sedan år 1809.
Hr von Hartmansdorff: Jag hemställer till Frih.
Hamilton, om lian ej skulle vilja förkorta ordställningen i
sitt förslag, så alt man sluppe de betraktelser, som finnas i
TJlskrs förslag, äfvensom uti vår förra brännvinsbränningsförordning,
emedan man i lagstil gerna utesluter sådant,och
Om det ej vore tillräckligt att säga: brannvinsredstap
må göras af hvad form och ämne sorn helst. Jag
tror, alt meningen ändock blefve tydligen uttryckt.
Frih. Hamilton förklarade sig nöjd dermed.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att då Gr. Hamiltons
förslag nu tjenade till grund för föredragningen, ansåg han
sig först böra framställa propos. å hans förslag; hemställande
alltså nu, 0111 il. o. Ad. behagade bifalla g §:n i Gr<
Hamiltons förslag.
Ropades nej.
Uppå derefter framställda propositioner, biföll R. o. Ad.)
att i enlighet med Frih. Hamiltons förslag 1 ista punkten af
C) §:ii skulle erhålla följande lydelse: Brännvinspanna med
bröst och hatt och öfrig redskap må göras af hvad forin
och ämne som helst; samt att i öfrigt g §:n skulle antagas
sådan den finnes upplagen i Gr. Hamiltons förslag.
10 §:n af Gr. Hamiltons förslag föredrogs.
Hr von Hartmansdorff: Jag hemställer till Gr. Hamilton,
huruvida det är med flit, sorn det under andra och
tredje classerna stadgas: ”består af en enkel redskap,” och
om ej det fiktiga vore, att det blott hette: består af enkel
redskap.
Gr. Hamilton: Om jag ej helt och hållet missminner
111ig, så är det af I3r von Hartmansdorff anmärkta ordet
”en” verkligen en af de förbättringar, som mitt förslag
Undergått i Evped.Utsk., och hvarpå jag framdeles torde få
flista R. o. Ad:s uppmärksamhet i åtskilliga andra punkter.
Jag instämmer således med Hr von Hartmansdorff i den önskan,
att delta ord måtte få utgå, emedan jag alldeles icke
upptagit det i milt förslag.
io:de
Den g November e. m.
torde §:n bifölls, med förklarande att ordet "en,” som
på tvänne ställen förekommer i afseende på 2:dra och 3:dje
classens redskap, såsom varande tryckfel, bör utgå.
ritte, 12: te, i3:de, r4:de och i5:de §§:ne af Gr. Hamiltons
förslag föredrogos och bi föl lös.
Föredrogs r6:de §:n af Gr. Hamiltons förslag.
Hr Ribbing, Bengt: Jag har aldrig sett sådana pannor,
som här beskrifvas, och tror, att de sista orden i denna
§ ”genom nägling och lödning’’ böra borttagas.
Hr Westfelt, Nils: Till svar å den siste värde
talarens yttrande, får jag äran nämna, att det aldrig kan
komma i fråga att någon hatt göres af träd, och vanligen
går det så till, att hatten går ned i pannan, och således
behöfves hvar ken nägling eller lödning, utan det är igenom
en tryckning ofvanifrån, som hatten nedtryckes i pannan;
alltså anser jag dessa ord, såsom öfverflödiga, kunna utgå.
r6:de §:n bifölls.
Likaledes hiföllos ryrde, i8:de och :g:de §§:ne af Gr.
Hamiltons förslag.
2o:de §.‘n af samma förslag föredrogs och bifölls.
Äfvenledes hiföllos 2i:sta och 22:dra §§:ne af Gr. Hamiltons
förslag.
Föredrogs 23;dje §:n af samma förslag.
Frih. Hamilton: I denna punkt nödgas jag också
skilja mig ifrån det na framlagda förslaget; jag anser, att
den föreslagna skatten af 6 r:st. b:co för hvarje kanna
brännvin är alltför låg, sedan näringen blifvit förklarad vara
fri, såsom R. o. Ad. nu beslutat. Man måste väl taga i
betraktande, att skatten bör blifva så hög, att den dels i
någon man bidrager till controll å sjelfva näringen, och
dels att Staten af densamma erhåller någon inkomst. Jag
bar föreslagit den till 4 sk. 8:co för kannan. Detta vore
likväl blott hälften af hvad sorn yrkades inom de sammansatta
Ulsk:n. Sedermera har likväl BorgareSt. bestämt sig
för 2 sk. b:co per kanna. Jag anser detta vara en medelväg
emellan hvad som af mig och några andra ledamöter inom
Ulskm varit yrkadt, och den lägre beskattningen, som här
är för eslagen. Detta är i alla fall ej något nytt; ty så snart
man begagnat någon annan redskap, än den förut i i835
års tariff upptagna, så har skatten måst erläggas med 2 sk.
för kannan, enligt den författning, som vi haft ända sedan
år 1835. Det är således i conseqvens dermed, som jag yrkar
skattens höjande till detta belopp.
Hr af Ekenstam, Israel: Jag får förena mig i den
åsigt, som Frih. Hamilton nyss framställt. Jag är öfvertygad,
att många, som hyst farhågor för den fria brännvinsbränningen,
skulle derom hafva förenat sig, om de kunnat
hoppas, alt skatten skulle blifva höjd till 2 sk. Jag anser
16 H. 33
a58
Den 9 November e. m.
ej otroligt, att oin vi här nu bestämma oss för denna högre
afgift af 2 sk. b:co, så skall PresteSt. ej hafva något emot
den fria brännvinsbränningen och möjligen förena sig med
oss, och genom en inbjudning söka förmå de begge öfriga
Stånden till samma beslut. Då komma vi ifrån den status
quo, som så lange existerat i detta afseende.
Hr von Troil, Emil: Jag anser visserligen, att 2
sk. b;co kannan för tillverkningen kan utgöra en ganska låg
skatt, då det tillåtes alt bränna med huru stor panna som
helst; likväl kan jag ej neka, att förändringen ifrån 6 r:st.
till 2 sk. utgör en ganska väsendtlig förbättring af Gr. Hamiltons
förslag; och då jag ej anser troligt, att skatten vid
detina riksdag kan komma att bestämmas högre, så får jag
förena mig med dem, som yrkat, alt skatten måtte bestämmas
lill delta belopp.
Gr. Hamilton: Då nu flere talare yttrat sig emot
den beskattning jag föreslagit, anser jag det vara min pligt
alt redogöra för de skäl, hvarföre jag trott mig böra föreslå
den sådan den nu är. Hufvudändamålet, det måste jag
tillstå, var, att förslaget skulle kunna få någon framgång
inom alla Stånden. Jag förutsåg, att om jag skulle bestämma
en skatt af 2 sk. b:co, så skulle redan deruti ligga något
högst afskräckande för innehafvarne af sådana pannor,
som hittills eller t835 års författning varit vana att bränna
för ett och ett halft r:sts b:eo beskattning på kannan,
om de nu skulle nödgas erlägga den med en förhöjning af
16 gånger det förra beloppet eller 2 sk. på kannan. Dess
utom
tog jag äfven något i beräkning Statens inkomst dervid.
Naturligtvis skulle densamma blifva mycket större,
om skatten höjdes till 2 sk.; men redan den summa, som
uppkommer af en half skillings skatt, skulle öfverskjuta den
inkomst, som nu genom brännvinsskalt tillfaller Staten, med
500,000 r:dr b:co, så att, efter hvad som hittills blifvit brändt,
skatten skulle utgöra i,25o,ooo r:dr. Om jag hade yrkat,
att skatten skulle höjas till 2 sk. b:co för hvarje kanna, och
alt R. St. således skulle medgifva en bevillning i brännvins
skalt
af 5,ooo,ooo r:dr eller 4 gånger det nyssnämnda beloppet;
så fruktar jag, att deri legat något alltför afskräckunde,
emedan de brännande säkerligen insett, att de skulle
komma att få betala det. Slutligen har jag äfven afselt, att
icke rubbningen i nuvar. förhållanden skulle blifva alltför
hastig. Om jag skulle antaga 2 sk. b:co skatt på hvarje
tillverkad kanna brännvin, så vore detta ungefär detsamma,
som att säga, alt alla små pannor skulle genast upphöra,
och fabriksbränningen deremot införas. Jag skulle verkligen
önska att så skedde, men jag har trott det vara bättre, att
detta åstadkommes småningom. Nu är förhållandet verkligen
det, att den, som har ett mindre redskap, och endast
bränner för verkligt husbehof, skulle, i stället för att han
Den 9 November e. m.
259
nu bränner i sex månader, anmäla sig för endast en månad,
och han blefve således, ifall han ansåge husbehofsbränningen
för sig vara fördelaktig, ej utestängd derifrån, förrän
en allmän opinion hunnit bilda sig emot husbehofsbi änningen,
och han funnit skäl alt nedlägga den. Detta har varit
de skäl jag haft för mitt förslag, och jag öfverlemnar till
R. o. Ad. att pröfva hvad belopp, sorn kan finnas lämpligt.
Såsom skäl alt ej uppsätta skatten till 2 sk. b:co torde
man ytterligare kunna anföra, att man i sådan händelse, vid
en möjligen blifvande votering i förstärkt StatsUtsk. sätter
för mycket på ett kort. På dessa skäl tror jag det vara
rådligare att välja en medelväg emellan' det högsta, som
BorgareSt. föreslagit, nemi. 2 sk. b:co, och det lägsta, som
BondeSt. föreslagit, nemi. i enlighet med 1835 års förordn.,
ett och ett halft r:st. h:co per kanna, emedan jag befarar,
att mången skulle hafva fruktan för dessa 2 sk. h:co,
hvilka vore en alltför märkbar och stor skilnad emot det
gamla.
Gr. Florn, Claes Fredr.: Den siste värde talaren
har uppgifvit skäl för sitt förslag, hvilka verkligen tåla att
begrundas. Det är nemi. gifvet, att om man vill, att en
reform i brännvinsbrännings-iättigheten skall medgifvas, utan
att alltför mycket stöta de intressen, som försvara det Hilvar.
förhållandet i denna del; så går det icke an, att påen
gång alltför mycket upphöja skatten. Två skiIlingar på kannan
låter visserligen alltför ringa, och jag tror äfven, att en
fabriksnäring kan hära denna beskattning och en vida fiögre, utan
att den skulle synnerligen komma att lida derpå, ja, jag är
till och med öfvertygad, att när fabiiksbiänningen en gång kommer
i gång och åstadkommer låga priser på brännvin, så skulle
ända till 6 sk. beskattning på kannan dermed kunna stå tillsammans;
men att nu vilja höja skatten ända till och med a
sk., del anser jag ej så alldeles väl betänkt. Måhända är
likväl hvad Gr. Hamilton föreslagit nog lågt, emedan delta
å andra sidan har något afskräckande med sig för den, som
tror att någonting kunde vinnas genom en hög beskattning.
Jag skulle derföre för min del önska, att någon medelväg
här vidtoges, och alt man för denna gången stannade vid 1
sk. b:co för hvarje kanna. I alla fall är afverkningsförmågan, i
förhållande till de här begagnade apparater, nog högt tilltagen
, så att detta kommer att drabba den s. k. konst-tillverkningen
mer än man vid första påseendet tror.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller, att R. o.
Ad. måtte fästa uppmärksamhet vid de skäl, Gr. Hamilton
för sitt förslag andragit. Jag tillstår, att jag ansett
det vara nog mycket att på en gång höja afgiften så mycket
som han gjort, utöfver det hittills varande beloppet,
för de små pannorna; de hafva endast betalat ett och ett
halft list. för kannan, och nu skola de betala sex rist. Det
-
aCo
Den 9 November e. m.
ta är redan mycket, och jag skulle denna gången ej hafva
velat tillstyrka ens detta, om jag ej hade hört huruledes
BorgareSt. uppdrifvit skatten ännu högre, och att PresteSt.
äfven gjort en förhöjning. Att på en gång göra en så stor
förhöjning, som Frih. Hamilton föreslagit, synes mig hvarken
billigt eller klokt. Det är ej billigt, emedan man, på
sätt nyss nämndes både af Gr. Hamilton och af Gr. Horn,
skulle ålgga de mindre pannornas ägare en skatt, som vore
alltför dryg i jemförelse med den, i förlitande på hvilken
de inrätat sin brännvinsredskap; ej klokt, emedan beslutet
mäste väcka så starkt motstånd hos de öfriga Stånden,
att hela förslaget troligen förolyckades derföre, altman ville
vinna alltför mycket. Det är oklokt äfven derföre, alt man,
ehuru mycket skatten derigenom höjdes, likväl ej kunde
derigenom åstadkomma ett sådant fördyrande af varan, att
fylleriet afhjelptes. Om R. o. Ad. för denna gång skulle
behaga inskränka sig till det belopp, som Gr. Hamilton föreslagit,
så anser jag detta redan vara mycket nog, särdeles
om man tager i öfvervägande, att derest skatten utginge
efter detta belopp, skulle, enligt den beräkning, Gr. Hamilton
uppgifvit och hvilken jag sett utförd i det omständliga,
skatten komma att inbringa i,25o,ooo r:dr. I de uppgifter
för statsverkets inkomstberäkning, hvilka StatsUtsk. meddelat,
upptogs brännvinsskatten endast till sitt förra belopp,
nemi. 750,000 r:dr. Statsverket behöfver således icke något
hastigt uppdrifvande af denna bevillning. Om det likväl
genom de flesta Ståndens beslut skedde, och om de betydliga
förändringar i villkoren för brännvinstillverkningen,
hvilka nu äro ifrågasatta, antoges: så är det fruktansvärdt
att allmänt missnöje dermed uppstode. Jag anhåller således
vördsamt, att R. o. Ad. måtte stanna vid det belopp,
som Gr. Hamilton föreslagit.
Hr Westfelt: Inom de sammansatta Utsktn har jag
vid justeringen af detta betänk, förenat mig med Gr. Hamilton.
Jag får öppet bekänna, att hufvudsakliga skälet,
hvarför jag med honom förenade mig, var den lägre beskattning,
som han föreslagit. Jag finner de föreslagna 6
r:st. vara ett medel alt förlika alla intressen, och att möjligen
vinna bifall för hans förslag. Om, såsom en värd talare,
Frih. Hamilton, har trott, ask. beskattning på kannan vore
ett medel alt höja brännvinspriset, och att derigenom möjligen
få en mindre qvantitet brännvin tillverkad; så skulle
jag till och med föreslå 4 sk- skatt. Vi hafva likväl sett,
alltifrån den tid då brännvinsbränningen var fri, då vi lingö
bränna hela äret om, alt vi då hade mycket mindre
brännvin än vi nu hafva och tillika högre priser. Just inskränkningarna
i brännvinsbrännings-rättigheterna hafva åstadkommit
de låga priserna, och varit orsaken till den stora
qvantitet deraf, som blifvit tillverkad. Jag tror, att se
-
De n 9 November e. ui.
dan den princip bär är ultalad, alt brännvinsbränningen benvara
fri, såär det ganska oklokt att alltför mycket böja skut
ten; ty jag tror, att det hädanefter skall brännas mycket
mindre än hittills, sedan nu en hvar har rätt att bränna liela
året. Jag har sjelf haft ett af de största bränneriet-, och
den tiden man kunde bränna hela året, brände jag knappt
4 månader, men nu, sedan jag varit underkastad en skatt af
800 r:dr, så har jag varit nödsakad att bränna i 6 månader,
antingen jag velat eller ej, och mången gång lill min
egen skada. På de skäl jag nu anfört, hemställer jag, om
icke R. o. Ad. ville stanna vid Gr. Hamiltons förslag och
antaga 6 r:st b:co till beskattning.
Hr von Rosen: Äfven jag förenar mig med dem, som
vilja antaga den beskattning, hvilken Gr. Hamilton föreslagit.
Jag tror, att det mål man vill vinna genom en högre
beskattning, d. v. s. en minskad production, derigenom ej
kan vinnas. Den lägger blott en tunga på den, som tillverkar,
utan att likväl förhindra honom derifrån, enär man ej kan
lägga så hög beskattning derpå, att den förhindrar tillverkningen.
Dessa 6 r:st. äro redan mycket emot hvad som
förut \^rit, och det drabbar isynnerhet de mindre pannorna.
Jag har ingen förkärlek för deni, och skulle gerna se,
att de upphörde; men jag tror, att när vi nu göra denna
förändring i brännvinsbränningen, hvarigenom vi förvandla
den från husbehofsbränning till en fri näring; så böra vi i
början ej fästa oss mycket vid en hög skatt, ty jag tror, att
vi derigenom endast aflägsna oss ifrån det mål, som vi åsyfta.
Det finnes måhända, utom den högre skatten, äfven andra
skäl, som kunna hindra pannorna att gå. Jag tror nu,
alt denna vägen är den bästa och säkraste. Jag tror, att
de stora pannorna här möjligen skulle tåla litet mera, än
som nu är dem pålagdt; men då skulle vi på samma gång
öka skatten för de små. Detta går likväl efter min öfvertygelse
icke an, ty det vore detsamma som att förbjuda dem.
Jag tror, att vi måste begagna samma princip för de stora
pannorna som för de små; eljest kunde den opinion stadga
sig, att man ville gå denna vägen, för att vinna sina afsigter
emot husbehofsbränningen. Jag är af den öfvertygelsen,
att om brännvinsbränningen kommer rätt i gång, d. v. s.,
om de stora pannorna finna sin uträkning uti att nedsätta
priserna, så försvinna de andra småningom. Att nu förstöra
dem på en gång, vore ej rätt, utan de måste småningom
upphöra af sig sjelfva. Att på en gång lägga på brännvinsbränningen
en hög skatt, tror jag skulle medföra svåra följder
för den allmänhet, som har påräknat denna näring.
Öfvergången till den näring, som blifvit benämnd fabriksnäring,
hvarken kan eller bör på en gång ske. Vill man införa
den, utan alt störa bestående förhållanden, så måste
det ske småningom. Jag lägger ingen vigt uppå, huru stor
Den g November e. m.
skallen blir, blott den ej blir för hög. Kunde man nedsätta
den, så tror jag att det vore en vinst ; ty jag anser, att vi
icke heller skola göra brännvinsbränningen alltför lucrativ
för Staten och utfärda skadliga brännvinsförordningar, derföre
att Staten behnfver penningar. Jag vidblifver mitt tillstyrkande,
att Gr. Hamiltons förslag må blifva gällande.
Hr Stuart, Carl Gustaf: Jag har ej deltagit i R.
o. Ad:s beslut uti förmiddagens plenum, ang:de en nära obe
•
gränsad frihet för snart sagdt alla Svenska medborgare alt
tillverka brännvin. Jag kan icke annat än anse ganska betänkligt,
att, då ett hämmande tvång fortfarande nedtrycker
nästan alla andra näringar, man skall medgifva ät brännvinsbrännaren
en frihet, sorn, så vidt jag kan bedomina dessa
förhållanden, borde i sista rummet tillkomma hans näringsgren.
Men om något fördelaktigt ändamål med detta beslut,
innan en alltför aflägsen framtid, skall kunna vinnas,
synes det högst nödvändigt, att åtminstone den beskattning
af 6 rist. för hvarje tillverkad kanna, sorn Gr. Hamilton föreslagit,
förhöjes. Vid sista riksdag ansågo R. St., att 2 sk.
borde i allmänhet utgöra skatten för hvarje utöfver det
egentliga busbehofvet tillverkad kanna brännvin. Jag får i
sådant afseende åberopa hvad Bevilln.- och Ekon.Utskm
uppgifvit i sitt förra betänk. N:o i. I samma betänk, hafva
också Utsk:n föreslagit, att 4 s^- skatt för hvarje kanna
måtte vid denna riksdag bestämmas. Enligt mitt förmenande
består nu den hufvudsakliga förtjensten i Gr. Hamiltons förslag
just deruti, att för hvarje tillverkad kanna brännvin skulle
betalas lika hög skatt, denna tillverkning må vara åstadkommen
medelst en io kannors eller en i5o kannors panna. Vid
sådant förhållande anser jag dock af högsta vigt, att man ej
endast tager de små pannorna i betraktande då beskattningen
bestämmes. Det finnes dessutom en omständighet, som
härvid ej bör lemnäs ur sigte, nemi. den, att hädanefter kan
hvar och en anmäla sig att få bränna blott under en månad.
Det är således ej tänkbart, att en innehafvare af en
io, i5 eller 20 kannors panna skall anmäla sig till begagnande
af brännvinsbränningsrättighelen under loppet af hela
året. Följaktligen kommer den summa, som visserligen,
i förhållande lill den förra beskattningen å smärre pannor,
kan synas ganska betydlig, att ansenligt nedsättas, då dessa
mindre brännvinspannor i allmänhet efter all anledn. endast
komma att begagnas under en eller 2 månader om året.
Enligt Gr. Hamiltons förslag skulle åter brännvinsskatten
för de sammansatta eller s. k. pistoriska verken komma att
nedsättas, såsom jag tror, till -i eller 4 af hvad den för
närvar, utgör. Jag får likväl hemställa till R. o. Ad., om
det är lämpligt att medgifva en sådan skattelindring för en
näringsgren, hvars följder för hela landel den dagliga erfarenheten
på ett alltför nedslående sätt bevittnar. Olägen
-
Den g November c. m.
o63
helema af den skatteförhöjning till 2 sk. kannan, som Frih,
Hamilton föreslagit, anser jag för öfrigt ingalunda vara så stora,
som det lyckliga resultat, hvilket derigenom skulle kunna
åstadkommas, då sjelfva beskattningen möjligen skulle föranleda
största delen af nuvar. brännvinsbrännare att för framliden
nedlägga denna för det allmänna och dem sjelfva lika
skadliga rörelse. Jag anser det vidare vara lika lämpligt
som i statsekonomiskt afseende riktigt, alt man hellre genom
en högre skatt afhållen dem från idkandet af brännvinsbränning,
än att man genom en låg skatt uppmuntrar
dem alt dermed fortfara på samma sätt, som hittills, intill
dess de, under en oundviklig täflan med de uppkommande
stora fabrikerna, måste förr eller sednare blifva urståndsätta
att utan ruinerande förluster kunna vidare afsätta sin vara,
och sålunda först sedan de härigenom kommit på obestånd,
varda föranlåtne att upphöra med sin förstörande industri.
Vill man å ena sidan framkalla stora fabriker, så bör man väl
å den andra sidan tillse, alt någon motsvarande inskränkning
kan beredas i den nuvar. brännvinstillverkningen. Hvad beträffar
den befarade höga totalsumman af brännvinsskatten,
så torde visserligen densamma komma att betydligt öfverstiga
del belopp, hvartill den vid sista riksdagen beräknades,
men jag kan likväl ingalunda föreställa mig, att denna
beskattning skulle komma att lemna det enorma resultat,
som Gr. Hamilton uppgifvit, enär det måste vara obestridligt,
att en så stor beskattning ej kan utgöras, och att just,
i följd af denna höga beskattning, den nuvar. brännvinstillverkningen
måste i allmänhet upphöra och ersättas af fabrikerna,
hvilka sednare troligen deremot såsom nya svampar
skola der och livar uppstå och bidraga till en, åtminstone
i början, högst ansenlig och äfventyrlig tillökning af
brännvinsproductionen. Jag kan ej annat än på det högsta
tillstyrka bifall till Frih. Hamiltons förslag om afgiftens bestämmande
till 2 sk. b:co.
Hr von Troil: En värd ledamot har yrkat, alt den
beskattning, som nu kommer att fastställas för brännvinsbränningen,
skulle betraktas såsom en öfvergångsåtgärd, för
att komma till ett mål, dit man framdeles hoppas att hinna.
Jag instämmer i denna åsigt, och det är just såsom en sådan
öfvergångsåtgärd, som jag yrkar en beskattning af 1 sk. i
stället för 6 r:st. Man har här mycket sysselsatt sig att
jemföra dessa 2 sk. med den nuvar. beskattningen för de
små pannorna. Jag tror, att man borde mera sysselsätta sig
med undersökning om huru den stämmer öfverens med beskattningen
för de stora pannorna. Det lärer då finnas, att
en 90 kannors panna blefve efter detta förslag beskattad alldeles
lika mycket, som den hittills varit; men att deremot,
om Gr. Hamiltons förslag antages, så blir skatten för de
stora pannorna nedsatt till ^ emot det nuvar. förhållandet;
264
Den g November c. m.
och jag bekänner, att jag af detta skäl för min del omöjligen
kan rösta derför, ehuru jag hört en värd ledamot,
som uppgifvit sig sjelf vara en stor brännvinsbrännare, förklara,
att han inom Utsktn röstat för Gr. Hamiltons förslag,
och äfven nu instämde deruti, just i anseende till den
nedsatta beskattningen. Jag tror visserligen icke, att han
gjort det för sin egen vinning, men vi hafva på sednare tider
hört så mycket talas om känsla för skråbröder, att jag
befarar, att det måtte vara något sådant, som föranledt honom
dertill. Som jag ej hör till brännvinsskrået, utan här
yttrar mig endast i egenskap af Svensk medborgare, så torde
det tillåtas mig att
visserligen blifvit uppgifvet, att den högre beskattningen på
brännvin, som i sednare tider tillkommit, skulle hafva ökat
brännvinstillverkningen; men detta strider alltför mycket
emot hvad som i allmänhet äger rum inom alla näringsgrenar.
Man får ej alltid antaga, alt, för det att (vänne händelser
iiro samtidiga, deri ena är orsak till den andra ; tvertom
kan den ena hafva motverkat den andia, ehuru en annan
verkande kraft i motsatt riktning haft öfverhanden. Så
tror jag äfven, att händelsen varit med brännvinsbränningen
, och att det varit de många förbättrade metoderna,
hvarigenom en hastigare tillverkning kunnat åstadkommas,
som, oaktadt den högre beskattningen, verkat en större tillgång
på denna vara. Jag får derföre äran förklara, att jag,
för min del, ingalunda kan medgifva någon nedsättning af
den skatt, som nu skall bestämmas, under de 2 sk., hvilka
af Frih. Hamilton blifvit yrkade.
Frih. Hamilton: Jag anhåller till en början att få
beriktiga ett anförande, som jag nyss hade, och i enlighet
hvarmed den siste värde talaren yttrade sig. Jag sade nemi.,
att vid prof bränningen har 2 sk. b:eo varit tillämpad såsom
skatt. Derigenom har likväl ingalunda en så stor beskattning
uppkommit, som här skulle uppstå enligt den högre
tariffen; ty aldrig liar någon profbränning åstadkommit
något sådant resultat, som det, hvilket här i afverkningsberäkningen
är upptaget, nemi. 32 gånger pannans rymd i
månaden. Detta har gjort, att oaktadt profbränningen ej
har uppgått för en 90-kannors panna, då bränningen skett
med ånga, till mer än 6 ä 700 kannor i veckan; så har K.
M. alltid bestämt skatten efter y:de classen eller 810 r:dr
b:co. — Genom att ångans begagnande nu skulle, enligt
Gr. Hamiltons förslag, medgifvas emot 100 proc. förhöjning
i den skatt, hvartill verkets dass bestämmer den, så skulle
dessa veik hädanefter hörande lill 3:dje classen, men, med
förhöjning för ånga, efter hans förslag, ej skatta mera än
36o r:dr b:co.— Detta vore då en betydlig minskning. Efter
1 sk. b:co skulle det göra 720 r:drs skatt, efter 2 sk. b:co dubbelt.
Den 9 November e. ra.
a65
belt. I)å så stridiga opinioner bär bafva böjt sig för och
emot det högre skattebelopp, Söril jitgj i enlighet nied BorgareSCs
fa linde beslut, liar tillstyrkt, oell det sorn Gr. Hamilton
framställt, hvilket i min lanke är alltför lågt,
ehuru jag fattat de skäl, som Grefven anfört; så hemställer
jag, 0111 Gr. Hamilton och de, som, lika med honom, önska
en låg skatt, skulle på sin sida vilja jemka sig uppföre, och
jag skulle då för mili del vara böjd att jemka mig så till
vida utföre, att jag i det fallet ville instämma i Gr. Horns
förslag. Skulle deremot Gr. Hamilton och de öfrige herrarne
ej finna detta lämpligt, så är jag natuligtvis skyldig
att vid contra-propositionens bestämmande vidblifva de 2 sk.
koln jäg redan yrkat. ’
Hvad för öfrigt angår de skäl, söm äro anförda, så kan
j ig visserligen ej upptaga dem alla; men här har blifvit anförd
t, att man genom antagande af dessa 6 rist. hoppades
kunna vinna majoriteten i alla Stånden. Erfarenheten har
visat, att det varit omöjligt att inom alla Stånden vinna majoritet
för någon förhöjning eller förändring i en författning
sådan som 1835 års, hvilken uteslutande är till förmån för
dem sorn bränna. Detta är en afgjord sak, och torde vi således
oberoende deraf kulina fatta vårt beslut enl. hvad vi
anse vara det rätta, beroende det sedermera på förstärkta
StatsUlsk. att deröfver besluta, — Det är äfven sagdt, alt
det ser ut som man skulle alltför mycket afse alt vinna en
slatsintrad, 0111 man bestämmer skatten så hög, och att detta
vore orätt, då Staten har inkomster på annat håll. För
Klitt del måste jag medgifva, att då R. o. Ad. utgått ifrån den
åsigten, att brännvinsbränningen ej är ett godt, utan snarare
ett ondt, men ett ondt, som måste tolereras af många
skäl; så tror jag att en hög skatt på defana riäidfag ej är obillig.
Om då derigenom skulle uppkomma en högre staisintrad,
och man deremot kan nedsätta skatten på annat håll
och lätta andra mera orättvist tryckande bördor; så tror
jäg äfven, att vi i det fallet hade vunnit något ganska godt.
jag skulle till och med ej sky för, om denna skäll höjdes
till dubbelt och tredubbelt emot hvad jag föreslagit. På
grund af hvad jag nu anfört, hemställer jag, örn Gr. Hamilton
och de, sorn instämt med honom; skulle vilja gå in på
dét åf Gr. Horn gjorda förslaget, förbehållande mig i annat
fall att qvarstå vid hvad jäg först yrkat.
Gr. Hamilton: Jag begärde egentligen ordet, för alt
rätta några uppgifter i Hr Smärts sista yttrande, hvilka jag
tror icke äga sin fullkomliga riktighet; Efter min uppfattning
yttradé Hr Stuart, att R. St. vid sista riksdagen ansett
en beskattning af 2 sk. b:co såsom lämplig, i likhet med
hvad Frih. Hamilton nu yrkat. Detta ägde likväl endast
tuni för de pistoriska verken och för verk af en hittills ic
16
H. 34
a6G
Den 9 November e. m.
ke känd uppfinning, sorn framdeles kunde komma alt begagnas;
men för de mindre pannorna var förhållandet, såsom
jag anfört, alt deras tillverkning blef belagd med en
skatt af endast ett och ett halft r.st. kannan. Samme värde
talare har trott, alt för de pistoriska verken, som jag
infört i 4 classen, skulle skatten enligt mitt förslag blifva
nedsatt till en fjerdedel af dess nuvar. belopp. Detta lärer
likväl icke blifva förhållandet, ty de hafva hittills skattat
810 r:dr för cn 90 kannors panna, och skulle, om mitt
förslag antoges, komma alt skatta 710 r:dr. Det är sannt,
att detta vore för hela året, och derigenom uppkommer en
betydlig minskning, men likväl ej till mer än aldrahögst
hälften i stället för en fjerdedel, såsom den värde talaren
påstått.
En annan värd talare har yttrat, att man ej så mycket
borde afse skattens inflytande på de små pannorna, ulan
hufvudsakligen dess inflytande på de stora. Jag vill i delta
afseende nämna, att de pannor, sorn innehålla under 3o kannors
rymd, utgöra för närvar, omkring 110,000, hvaremot
de, som hålla mer än 3o kannor, ej utgöra mer än Booo.
Derföre måste man i min lanke hufvudsakligen afse, att de
små pannorna blifva högre beskal tade. Jag medger visserligen,
att den lindring, som de stora pannorna efter mitt
förslag skulle erhålla, är betydlig; men jag ser också ingen
annan möjlighet att göra mitt förslag verkställbar!, nemi.
att undergräfva de små pannorna, för att åstadkomma fabriksbränning;
ty om jag hade gjort bränningen på de stora
verken så kostsam, att den ej lönade sig, så hade följden
blifvit den, att de, som hade stora verk, brände på samma sätt
som de andra, för att ej nödgas betala en alltför bög skatt.
Jag tror således ej, att det ändamål, som herrarne åsyfta, eller
linsbehofsbränningens försvinnande, genom en sådan åtgärd
skulle vinnas. Jag kan alltså ej frångå mitt yrkande, att 6
r:st. b:co såsom beskattning på hvarje kanna antages, emedan
denna skatt, efter mitt förmenande, slår närmast i öfverensstämmelse
med förslaget i sin helhet, hvars syftning
jag förut antydt skulle vara att småningom, ej brådstörtande,
tvinga innehafvarne af de små brännvinspannorna att
nedlägga denna rörelse, sedan man efter hand hunnit öfvertyga
sig om den mindre brännvinsbrännings-redskapens otjenlighet,
eller den förlust, som genom dess begagnande
uppstår. Det är naturligt, att sedan denna opinion blifvit
allmän, sedan alla de små pannorna försvunnit, så blir det
äfven det Stånds intresse, som nu motsätter sig skattens förhöjning
och yrkar den aldralägsta möjliga brännvinsskatt,—
då blir det, säger jag, detta Stånds intresse, att yrka den
högsta möjliga skatt; och då med detta Stånd förena sig
alla nykterhetsifrare, så tror jag, att man vid en kommande
riksdag kan lyckas att föra brännvinsbränningen närmare till
fabriksbränning. Då skall det ej heller mola något motstånd
Den 9 November c. m.
alt få skatten ökad så mycket, sorn fordras till det nu föreslagna
beloppet af 2 sk. och till och med något högre. Det
låter sig då äfven lätt göra att controliera de brännvinsfabriker,
sorn då finnas, och man behöfver, oaktadt en
hög skutt, ej befara, att mångå lönnbrännare skola uppstå.
Hr Ribbing: Då jag såsom reservant biträdde Gr.
Hamiltons förslag, så undföll mig visserligen icke det missförhållande,
som denna författning, i jemförelse med den
gamla, skulle utvisa. Det har alltid varit milt yrkande, att
skatten borde nedsättas för de större brännvinsfabrikerna,
och är det äfven nu. Jag har resonerat så, att om de små
brännvinsbrännarne i alla fall få en förhöjning i sin skatt,
och de se, att de stora fabrikerna få en nedsättning; så
skulle det kanske falla dem in, att bela beslutet vore dicteradt
af gunst för de stora fabrikerna; men oin de stora
fabrikerna först få bibehålla den gamla skatten, sorn de nu
hafva, och derutöfver få en liten förhöjning, så tror jag, att
det ej blir alldeles så mycket motbjudande för de små pannornas
ägare. Sådant detta stadgande nu är, fruktar jag,
att det skall åstadkomma afund och missförstånd, samt alt
förslagets genomdi ifvande kommer att möta större svårighet
nu än om vi ställe så till, att både små pannorna och fabrikerna
erhöllo förhöjning i skatten, ehuru ej i lika stor
grad. På dessa grunder tror jag, att det klokaste vore att
välja den medelväg, som Gr. Horn har föreslagit.
Hr von Hartmansdorff: Man har anmärkt, att afgifterna
enl. den gamla författningen vore beräknade efter 6
månaders bränningstid, då Gr. Hamiltons förslag deremot är
beräknadt efter tolf månaders. Detta är riktigt. Men hade
man velat beräkna afgifterna i öfverensstämmelse med det
gamla beloppet, men för 12 månader, så är det klart, att
afgiften blifvit dubbelt större än förut. Då skulle afgiften
för hvarje kanna hafva blifvit 3 r.'st. i stället för 1^ r:st. å
de små pannorna. Nu har Gr. Hamilton föreslagit 6 r:st.
skatt och 12 månaders bränningstid; således 4 gånger så
mycket som förut. Deraf finner R. o. Ad., huru betydlig
den förhöjning är, hvilken han föreslagit. Skälet, hvarför
den likväl ej skulle blifva så tryckande som man vid första
påseendet kunde befara, är, att troligen en mängd ägare af
små pannor ej skulle anmäla sig att bränna för 12 eller 6
månader, utan kanske endast för 3 eller 3. Derigenom blefve
skatten hvarken så betydande för dem eller så indrägtig
för statscassan. Man komme måhända till samma slutföljd
som förut. Derföre synes mig detta Gr. Hamiltons förslag
vara billigt och böra antagas. När nu dertill kommer, att
det så nära öfverensstämmer med PresteStts beslut, ett efter
Gr. Hamiltons beräkning skulle skatten utgöra x,25o,ooo
r:dr och efter PresteSt:s 1,125,000 r:dr, så bör R. o. Ad.
kunna hoppas, att genom en inbjudning till PresleSt., i hän
-
a68
Den 9 November e. m.
delse Gr. Hamiltons förslag antoges, förmå nämnda Stånd
att äfven instämma deri- Då kunde vi också hafva förhoppning,
att det hela lyckades. Men om vi ej nöja oss
med att höja skatten enligt Gr. Hamiltons förslag, utan vilja
uppsätta denna 16 gånger öfver förra beloppet, såsom Frih.
Hamilton försl yrkat, så befarar jag, att vi ginge både orätt
och oklokt tillväga.
Hr Ribbing har trott, hvad äfven en annan talare förut
anlydt, att de små pannornas ägare skulle hellre betala högre
skatt, om de såge, alt de stora pannornas ägare också
linge betala mera, eller åtminstone icke slippa med mindre
skatt än förut. Min öfvertygelse deremot är, att de små
pannornas ägare hellie sjellve vilja hafva en fördel, än göra
skada åt andra. Om ch'i Ögayne af de 110,000 små pannorna
hellre vilja slippa med en liten skatt än betala en högre
för alt nödga ägarne af de 8000 större pannorna alt betala
lika mycket, som hittills; så synes mig också klart, att
det skulle förtreta tle smärre pannornas ägare, 0111 R. St.,
för alt mera än tillförene beskatta de större pannorna ,
skulle ålägga de mindre en ännu högre bevillning, än den
Gr. Hamilton föreslagit. Jag tillstyrker således ytterligare,
att R. o. Ad. måtte blifva vid förslaget.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, otti R. o. Ad. behagade
bifalla 23 §:n i Gr. Hamiltons förslag.
Ropades starka ja, blandade med nej.
Då Hr Landtm, förklarade, det han trott sig finna alt
ja öfverröstat nej, begärdp
Hr Stuart votering.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. ansåg
voterts-proposjn böra sä uppställas, alt ja-propositioneri
komme att innehålla bifall till 23 §:n i Gr. Hamiltons förslag,
och nej-propositionen, att R. o. Ad. anser skatten för
brännvinsbränningen böra utgöras med 2 sk. b:co pr kanna
brännvin.
Hr von Troil: Jag sktdle tro, alt contra-propos. borde
blifva: vinner nej, så antages §:n med den förändring, att
i stället för 6 rist. insattes 2 sk.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att vid uppgörandet
och justeringen af den skriftliga yqter;$-propos:n, som nu
vore under uppsättning, prdalagen kunde jemkas.
Upplästes till justering och godkändes följande vo(er:sproposition:
Den,
som bifaller i3 §;n i Gr. Hamiltons förslag, voterar
ia;
den
det ej vill, voterar
nej;
Den g November c. m.
Vinner nej, antages samma 23 §, med den fö"»'ändring alt 2
sk. L>:eo införes såsom skott i stället lör de i paragrafen föreslagna
6 runstycken.
Under det att härefter det exemplar af voterls-propostn,
som skulle uppspikas, utskrefs, anmälde sig
Hr Palmcrantz, Joli. Manritz, och yttrade:
Då ufven Gr. Horn framställt ett förslag, hemställer
jag, om man ej borde först afgöra hvilketdera förslaget spip
skall blifva contra-propos , eljest blir Gr. Horns förslag alldeles
undertryckt.
Hr Frih. o. Landtm, erinrade, att sedan voter;s-proposln
blifvit för II. o. Åd, uppfäst och af Ståndet godkänd,
kunde numera ingen öfverläggning angtde contra-propostn
äga rum.
Efter voteringens slut, befunnos rösterna hafva utfaljit,
som följer:
Ja — 24.
Nej — 32.
24 pph 35 §§:ne i Gr. Hamiltons förslag föredrogos ån
nyo och biföllos,
Då nu föredrogs 26 §:n i Gr. Hamiltons förslag,
yttrade
Gr, Hamilton: Den 26 §:n, sorn nu följer till föredragning,
ar äfven en bland de lyckliga, hvilka inom Exped.
Ulsk. erhållit förbättring. Dea har likväl derigenom
blifvit af beskaffenhet, att jag ej numera kan finna någon
mening deruti; och då tillika den tariff, som med denna §
sammanhänger, genom R. o. Ad:s sednaste beslut blifvit helt
och hållet 0111 intet, så tager jag mig friheten föreslå, alt
liela denna §, såsom numera fullkomligt öfverflödig, måtte
få utgå, hvilket äfven öfverensstämmer med BorgareSUs
beslut.
Uppå derefter framställd propos. fann R. o. Ad. 26 §:n
jemte den åtföljande tabellen böra förfalla.
27 och 28 5S:,ie * Gr. Hamiltons förslag föredrogos och
biföllos.
Gr. lfa mil ton: De förenade Ulsk:n hafva till sitt förslag
bifogat ett formulär till mätnings- och stämplingsbevis
å brännvinsredskap. Då jag ej funnit skäl att föreslå något
annat formulär än Ulsk., så finnes ej heller något sådant
bifogadt mitt förslag; och jag hemställer således, huruvida
icke Hr Landtm, täcktes framställa propos. till antagande af
det formulär, som finnes bifogadt de förenade Utsktns
förslag.
Uppå derefter framställd propos. blef det förslag lij{
Dan 9 Ko v ernber e. m.
formulär till mätnings- och stämplingshevis, sorn Utsk:n med
ulla!. K;o 5 afgifvil, af R. o. Ad. godkändt.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att de förenade Utsktn
på 9 sidan i utlåt. N;o 5 tillstyrkt: all R. St., vid öfverlemnande
af förslaget till den blifvande nya förordningen
ang:de brännvinsbränningen, hos K. M. i tind. anhålla, det
K. M. täcktes uti författningen i nåder föreskrifva, huru
med debiteringen och uppbörden af berörde afgift bör förfaras;
och hemställde Hr Landtm,, att detta nu borde blifva
föremål för R. o. Adis pröfning, sedan allt annat, sorn
Utsk:n föreslagit, blifvit af Ståndet genomgånget, oell torde
Hr Landtm,, sedan Ståndet pröfvat denna punkt, få föredraga
en annan hemställan, upptagen uti betänk. N:o 2.
Hr von Hartmansdorff: Frågan om afgifternas erläggande
förskottsvis är redan af R. o. Ad, afgjord genom
bifall lill 6 §:n af Gr. Hamiltons förslag. Der står nemi.:
”Enligt denna uträkning erlägges brännvinsbrännings-afgiften
förskottsvis, på det sätt oell den lid K. M. närmare bestämmer
etc.”
Frih. Cederström: Det of Hr von Hartmansdorff
framställda förhållande slår i fullkomlig öfverensstämmelse
med den skrifvelse, som de förenade Utsk;n föreslagit; meni
motiverna, sorn ej komma in i skrifvelsen, der är det fråga
om afgifternas erläggande i förskott, men detta är uteslutet
i skrifvelsen, ty uti densamma inkomma endast de
orden: att R. St., vid öfverlemnande af förslaget till den
blifvande nya förorda. ang:de brännvinsbränningen, hos K.
M. i underd. anhålla, det K. M. täckes uti författningen i
nåder föreskrifva, huru med debiteringen och uppbörden
af berörde afgift bör förfaras,” Detta står jemväl i Gr. Hamiltons
förslag,
Hr von Hartmansdorff: Jag anser olämpligt, alt uti
en urul. skrifvelse upprepa detsamma, som står i den författning,
sorn åtföljer skrifvelsen. Skall man upprepa en §,
så hör wan med lika skal säga om alltsammans och således
lemna två exemplar af författningen, ett såsom bilaga, och
ett intaget i sjelfva skrifvelsen. Men delta lärer väl ej vara
meningen.
Frih. Cederström: K. M. lärer väl ej ur ett förslag
till författning, som R. St. beslutat, behöfva gissa sig till,
att R. St. anhålla om föreskrifter, hvilka naturligtvis genom
skrifvelsen böra begäras.
Uppå derefter framställd propos. beslöt R. o. Ad,, att
en sådan nnd. anhållan, som Hr Landtm, sednast uppläst,
skall lill K. M. afgå.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade derefter, alt Utsk:n,
sid. 4 > betänk. N:o 2, föreslagit, att R. St. uti särskild und.
Den 9 November e. m.
a7i
skrifvelse lios K. M. mätte anhålla, att förhud emot eller
inskränkning nti utöfning of brännvinsbränning linder den
i författningen tillåtna tid, till och med år 1845, icke mätte
aga rum.
Hr von Hartmansdorff: Jag skalle önska, att R. o.
Ad. ej beslutade någon sådan skrifvelse. K. lV.I:s lätt att
utfärda förbud emot brännvinsbränning, när omständigheterna
sådant påkalla, är gifven. Att nu anhålla hos Konungen
det Han ville afsäga sig en sådan rättighet, anser jag vara
hvarken lämpligt eller rätt. Sådana omständigheter kunna
inträffa, då K. JM. kunde anse lämpligt, och folket i allmänhet
önska, att ett förbud i detta hänseende utfärdades. Att
nu på förhand vilja binda händerna på Styrelsen, vore efter
mitt förmenande ingalunda riktigt. Skulle R. St. likväl
sådant försöka, kan jag ej förmoda annat, än att alsing derpå
följer. Att försvåra saken med dylika ansökningar, det
måste jag alldeles afstyrka.
Gr. Horn: Hvad den siste värde talaren anfört kunde
hafva mycket skäl för sig, i händelse K M. ansett sig böra,
med den makt och myndighet K. M. äger, ensam bestämma
föreskrifterna för brännvinsbrännings-rättigbetens
ulöfvande i Riket; men då K. M., nu sorn tillförene, öfverlåtit
ät R. St. sjelfva att uppgöra lagarna för brännvinsbränningen,
så finner jag ej utom ordningen, att R. St. vid delta tillfälle
i lind. fästa K. M:s uppmärksamhet på det olämpliga
deruti, alt sådana band läggas på en beskattad näring uti
landet, hvarigenom verkligen stora förluster för enskilda
medborgare kunna uppkomma. Skulle behof af inskränkning
i brännvinsbrännings-räll ighelen inträffa, hvilket jag för
min del anser ej böra kunna tiga ruin med kloka och förståndiga
spanmålslagar, så är likväl denna omständighet af
sådan vigt, alt K. M. i anledn. deraf vore nödsakad alt sammankalla
R. St. Pä grund häraf anser jag verkligen ej olämpligt,
alt denna önskan inflyter i den lind. skrifvelse, som
är föreslagen.
Gr. Hamilton: Jag vill blott i afseende på den und.
skrifvelsen fästa Ståndets uppmärksamhet på nödvändigheten
af att ändra ordalagen deri, i händelse Ståndet skulle
besluta, att en sådan skrifvelse skall afgå. Här står nemi.:
”att R. St. borde hos K. M. i underd. anhålla, att förbud
emot eller inskränkning uti utöfning af brännvinsbränning
under den i författningen tillåtna tid, lill och med år i84å,
icke måtte äga rum.” 1 den förordning, som R. o. Ad antagit,
finnes ingen inskränkning i afseende på tiden, och således
torde skrifvelsen i öfverensstämmelse dermed endast innehålla
en und. anhållan, att förbud emot eller inskränkning
uti utöfning af brännvinsbränning ej mätte äga rum.
Hr Munck af Rosenschöld, Nils Rudolph: Jag
förenar mig med Gr. Horn och anhåller om bifall lill den
Den 9 Noveni ter e. m.
af' Utsktn föreslagna lind. skrifvelsen. Jag anser intet vara
skadligare, lin ilen K. M. hittills förbehållna rätt, alt, när
Ilan så för godt linner, låta inställa brännvinsbrnuningen. Jag
erinrar mig, att under sista missvexlen förorsakade fruktan
för eli inliälfande brännvinsbränningsförbud, att man i Skåne
så ansträngde brännvinsbränningen; att när förbudet slutligen
inträffade, bade man till den grad ativändt alla möjliga
tillgångar till brännvinets producerande, att linder påföljande
Sommaren hvarken säd eller potates kunde fås för
något pris, meri deremot fanns öfverflöd på brännvin och det
till det lägsta pris i mannaminne;
Dr von Hartmansdorff: Den siste talarens villande
tyckes blott bevisa, att förbudet den gången kom för sent.
flade det kommit innan tiden för brännvinsbränningens verkställande
inträffade, så bade Skåningarne naturligtvis ej kunnat
skada sig sjelfva så mycket som de nu gjorde, emedan
brännvinsförbudet kom för sent. Gr. Horn bar yttrat, alt
Sorti K. M. till Jf. St. öfverlåtit att uppgöra lii ännvinsbränningS-lagstiflningen
: så borde K. M. ej kunna utlärda något
förbud i della hänseende. Men annat är att bestämma,
luiru brännvinsbränningen må utöfvas under dén tiri bort är
tillåten, oell annat är att bestämma oni linn linder någon
tid ej må tillåtas. Gr. Horn bar äfven anfört ett skäl, som
sv nes mig aldrabäst bevisa olämpligbeten att icke medgifva
lörbud. Häri har nemi. sagt, att om det Liefve nödvändigt
att inställa brännvinsbränningen, så borde riksdag för sådan
orsaks skull sammankallas. Detta vore likväl att åstadkomma
en för Rdiet alldeles onödig kostnad, som kunde besparas,
om del hittills varande förhållandet (inge fortfara. Jag
anhåller således om afslag på lietta Bevilln. UlSkts förslag.
Hr Westfelt, Nils: Den af Gr. Horn föreslagna lind.
skrifvelse, sorn äfven i betänk. N:o 2 (innes omnämnd, anhåller
äfven jag, alt Ståndet måtte besluta; Vi hafva ett
ganska färskt exempel på följderna af brännvinsförbud, nemi.
förbudet år 1818. Då änkom till Konungens Bef:h:de ett
eifeulär ifrån Régeftri, alt de skulle hvar i sitt Ian efterhöra,
huruvida det vore lämpligt alt inställa brännvinsbränningen.
Äfven jag var en ibland dem, som rådfördes i detta
ämne, och svarade, att då visserligen de gamla spanmålsförlagerna
voro uttömda, och skörden bade synts vara mindre
god, ehuru till sin qvantitet svarande emot half skörd
de år då den är mest förmånlig; så ansåg jag ändock, ätt
en brännvinsbrännings-inskränkning borde ske. För min del
föreslog jag två månader, men hvad hände ? Brännvinsförbudet
Utfärdades, men på samma gång blef tillåtelse lill
spanmålsinförsel gifven. Stora förråder af spanmål inkommo,
och när våren kom, var alldeles ingen brist på spanttlål,
ulan tvei tom öfverflöd derpå, och vi bade derjemte
fått
Den g November e. m.
3j3
fåll en ganska betydlig qvantitet brännvin. Då hände äfven,
att personer, sora hade stora lager af spanrt»ål, ej kunde
få sälja dem. Jag känner flera possessiönater i Östergöthland,
som voio i denna ställning. Detta visar, att det
ej går an alt utfärda förbud mot brännvinsbränning på samma
gång, som man tillåter införsel af spanmål. Jag lorenar
mig således med Gr. Horn, och anhåller om Ståndets
bifall till den föreslagna und. skrifvelsen, hvilken jag anser
vara ganska riklig.
Gr. Horn: Jag har ej yttrat mig så, som Ilr von Hartmansdorff
trott, nemi. att, om Konungen ansåg sig böra inställa
brännvinsbränningen, så skulle R. St. sammankomma.
Mitt yttrande var, att om sådana omständigheter inträffade,
i anleda, hvaraf K. M. ansåg sig böra . inställa brännvinsbränningen,
så skulle dessa vara af sådan natur ali I{. St.
derföre beliöfde sammankallas. Jag förutsatte nemi., att förnuftiga
spanmålslagar skulle göra del nära nog omöjligt för
Sverige alt sakna spanmålslillförsel, men sådana händelser,
t. ex. krigslillfälligheter, kunde inträffa, hvarigenom spanmålshandeln
blefve afbruten; och om då Riket på samma
gång träffades af en total missvext, så ansåg jag, att dessa
omständigheter skulle föranleda K. M. att sammankalla R.
St., och dä vore det tillfälle att i detta afseende kunna vidtaga
de förändringar i författningen, hvilka af behofvet påkallades,
efter K. M. i dessa frågor aldrig ansett sig kunna
handla på egen hand.
En värd talare, som nyss före mig yttrade sig, har anfört
ett exempel ifrån år i838. Jag minnes detta ganska
väl; jag påminner mig också ganska väl, att vid detta tillfälle,
såsom vid mångå andra, brännvirisförbudet mångdubblade
produetionen till skada för producenten och till skada
för landet. Sedermera har det också händt, att, såsom Hr
Westfelt anfört, sedan förbud blifvit utfärdadt, kanske grundadt
på egennyltiga uppgifter af brännvinstillverkare, fri
spanmålsinförsel blifvit medgifven och införskrifningar deraf
långt öfver behofvet ägt rum, så att, hvilket jag vill minnas
äfven nämnde år var händelsen, stora olyckor inträffat
för spanmålshandlare genom den öfverdrifna införskrifningen
af utländsk spanmål. Det är dessa vacklingar af vår nya
författning, som jag vill söka att förebygga, likasåväl i brännvinsnäriugen,
som i hvarje annan.
Hr Munck af Rosenschöld: Del är visserligen sannt
som Hr von Hartmansdorff anfört, att brännvinsfat budet år
1838 körn för sent; men hafva vi någon större säkerhet
att detsamma en annan gång skall komma i rättan tid?
Jag känner åtminstone ingen. Men säkert är deremot, att
otn landlmannen kan vara trygg alt ett sådant förhud ej
inträffar, så skall han icke använda sitt jordbruks afkastning
16 H. 35
aj4
D«n 9 November e, m.
till brännvinsbränningen förrän året är så långt framskridet
alt han kan veta hvad öfverskott af spanmål han kan få att
för denna näring använda, och är säker på, att säden icke
inom årets slut kommer att betalas högre än det deraf tillverkade
brännvinet.
Hr von Hartmansdorff: Jag vill erinra mig, altunder
öfverläggningen blifvit upplyst, det prot.utdr. i denna
fråga vore ankommet ifrån ett Stånd. Om så är, anhåller
jag, att Hr Ridd.Secretln mätte upplysa, om denna fråga
är särskildt upptagen ibland dem, hvaröfver beslut blifvit
fattade?
Undert. Ridd. Se cr et. tillkännagaf, att BondeSt., från
hvilket på eftermiddagen prot.utdr. ankommit, bifallit Utskrs
iörslag med vissa föi ändringar, hvilka icke rörde denna fråga,
och alt i PresteSt:s prot.utdr. han icke nu kunde finna
något annat, som med den hade sammanhang, än följande
mening: ”35 §:n gillades, likväl ansåg Ståndet, att till densamma
följande tillägg borde göras : Skulle dock K. M. i
nåder finna nödigt att brännvinsbränningen inställa för bela
den derför bestämda tiden, eller någon del deraf, så må
en derefter lämpad restitution af brännvinsbränningsafgiften
tillkomma dem, som en sådan erlagt.’’
Hr von Hartmansdorff: Af detta Högv. PresteSt:s
yttrande finner således R. o. Ad., alt det Ståndet ansett rättigheten
för K. M. att inställa brännvinsbränningen böra fortfarande
finnas. Om nu R. o. Ad. skulle anse lämpligt att
inbjuda de öfriga Stånden, särdeles PresteSt., att sig med
R. o. Ad. förena uti de beslut, som rörtde brännvinsbränningen
här blifvit fattade; så lärer väl denna fråga böra undantagas,
såvida man vill hoppas alt få något instämmande.
Åtminstone skulle jag önska, att Ståndet ej måtte fatta beslut
härom och derigenom lägga ett ytterligare hinder för
sakens framgång. När nu R. o. Ad. beslutat att brännvinsbränningen
skulle få utöfvas hela året om, så är det väl mera
skäl än förr, då brännvinsbränningen blott ägde rum sex
mannder af året, att K. M. äger qvar sin förra rätt att inskränka
tiden för hennes utöfning.
Hr Ribbing: Efter hvad jag kan förslå, så lärer det
väl ej vara Gr. Horns mening, att med denna framställning
man skulle söka att helt och hållet borttaga den makt K.
M. har att decidera i ett sådant ekonomiskt ärende, eller
alt K. IM. alldeles skulle betagas rättigheten att inställa
brännvinsbränningen i nödfall, utan meningen lärer väl vara,
alt R. St. skulle hos R. M. anmäla den önskan, att K.
IM. ej måtte begagna denna rättighet annat än i högsta nödfall.
Jag anser K. M. ej kunna bortgifva sin afgörande rättighet
i en sådan fråga; åtminstone ej på annat sätt, än genom en
grundlagsförändring. För öfrigt tror jag väl, att det blir
Den g November e. m.
3;5
lättare alt framdeles undvika bränn vi nsföYlmd, såvida R. St.,
såsom jag hoppas, antaga Bevilln.Utsk:s förslag lil! fix spanmålstull.
Jag kan således ej finna något ondt uti, att en
sådan hemställan från R. St. till K. M. göres.
Hr von Hartmansdorff: Hr Ribbings yttrande bar
erinrat mig, hurusom det vore grundlagsvidrigt att ingå till
K. M. med en önskan, som innebure att K. M. måtte för
vissa år afsäga sig en af sina grundlagsenliga rättigheter.
Detta kunna R. St. ej begära; och K. M. kan ej samtycka
till en sådan begäran om lion framslälles, ty grundlagen kan
blott på ett visst i våra grundlagar uppgifvet sätt förändras.
Jag skulle derföre tro, att Hr Frih. o. Landtm, lärer finna
Ulskins framställning vara af beskaffenhet, att någon propos.
derpå ej kan lagligen göras.
Hr von Troil: Det är visserligen icke ovanligt, att i
tvistiga fall hvar och en söker tolka lagen efter sin åsigt;
men jag kan likväl ej neka, att den tolkning af sjelfva grundlagen,
som jag nu hort af en värd ledamot göres, i hög grad
förundrar mig. Del är visserligen sannt, att här är fråga
om ett Konungens pra;rogativ, som Han utöfvat enligt den
tolkning af den ekonomiska lagstiftningsrätten, som varit gällande,
och som blifvit godkänd. Det är således ej fråga om
att inskränka eller upphäfva denna rätt, men det är fråga
om, att K. M. måtte på ett visst och ej på ett annat sätt
begagna densamma. Det måtte just vara för sådana fall,
sorn R. St. äga den tydligt uttryckta petitionsrätten; ty icke
kan det komma i fråga att R. St. hos K. M. i und. anhålla
om en sådan sak, hvaruti R. St. äga att sjelfve besluta ;
i sådana frågor anmäla de blott i und. de beslut, som de
fattat, och anhålla om K. M:s nåd. sanction derpå; men det
är just för sådana fall, der K. M. beslutar hvad Honom godt
synes, som grundlagen anvisat R. St. att inför thronell frambära
deras und. önskningar. I en fråga af den stora ekonomiska
vigt för landet, hvilken nu afhandlas, skulle jag
tro, att R. St. handlade ganska orätt, om de försummade
att inför thronell uttala hvad de anse vara landets allmänna
önskan och förenligt med nationens sanna fördel. För
mili del tillstyrker jag således den föreslagna und. skrifvelsen,
fullt öfvertygad, alt, i händelse några synnerligen vigtiga
fall skulle inträffa, några omständigheter af den utomordentliga
beskaffenhet, att ett brännvinförbud verkligen vore
af behofvet påkalladt, K. M. då af R. Sits skrifvelse ej
lärer finna sig förhindrad att ett sådant vidtaga.
Hr Lefren: Jag anhåller vödsamligen att få höra uppläsas
den ifrågavar. strofen, och att sedermera få yttra några
ord.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att de förenade Utsk:ns
förslag,“med den rättelse deruti som erfordrades i anledn.
D e ii 9 November e. m.
af R. o. Ad:s först fattade beslut, skulle lyda sorn följer:
att II. St. hos K. M. anhålla, att förbud emot eller inskränkning
uti ulöfningen af brännvinsbränningen till och
med år i8|5 icke matte äga rum.
Gr. Mörner, Carl Göran: Jag har ej vttral mig i
brännvinsbränningsfrågan, af det skäl att jag anser mig icke
äga tillräckliga insigter i detta ämne; men den nu väckta
frågan är en sådan, hvaruti jag tror att jag kan yttra mig,
emedan jag hört inom de förenade Utsktn, då brännvinsfrågan
der förehades, lifliga klagomål af alla de riksdagsmän,
som äro ifrån de norra länen, deröfver, att dessa orter
under sistförflutna år öfversvämmades med brännvin, under
det de lidit brist på födoämnen. Jag tror, att under
sådana förhållanden det skulle vara högst illa, om K. M. vore
genom någon R. Sits skrifvelse bunden att ej kunna inställa
lii •ännvinsbränningen, då hungersnöd vore för handen. Det
skulle äfven enligt min öfvertygelse åstadkomma ett högst
ledsamt intryck i landet, om man visste att brännvinsbränningen
öfverallt ulöfvades, under det folkel på åtskilliga orter
höll på alt svälta ihjäl. Om ett tillfälligt brännvinsbränningsförbud
skulle verka till nedsättning i brännvinsbrännarnes
behållning på den af dem drifna näring, så är
detta något, hvaröfver jag allsicke bekymrar mig, men anser
deremot, att fred i landet och folkets öfvertygelse alt
Regei-tn verkar för landets bästa, är nödvändigare än brännviusfabrikanternes
vinst.
Hr von Hartmansdorff: Sedan jag hört ordalagen
uppläsas och funnit dem innebära en anhållan, att K. M.
ville föi- fem år suspendera sin grundlagseuliga rättighet; får
jag ytterligare hemställa till Hr Landtm., om propos. kan
lagligen göras på ett sådant förslag.
Gr. Horn: Det är sannerligen förvånande, att man vid
närmare eftersinnande vill tro, att något kringgående af K.
M:s höga praerogativ skulle uppkomma genom denna und.
anhållan af R. St. Vore detta förhållandet, så ser jag sannerligen
icke, huru något enda mål, som handlägges af Ekon.
Utsk., skulle kunna framkomma i en und. skrifvelse till
K. M., emedan alla dessa önskningar verkligen hafva till
föremål ett medgifvande af K. M:s rättighet, som likväl ej
på något sätt betager K. M:s fria vilja i det fallet. En värd
ledamot har äfven såsom skäl för della förbuds behöflighet
omtalat exempel ifrån de norra orterna. Jag beklagar, att
innevånarne i dessa orter hafva så litet insett de orsaker,
som möjligen kunnat föranleda hungersnöd inom dessa län,
ty eljest kunde olägenheterna afhjclpas derigenom, att man
på något sätt hindrade brännvinstransporlernas inkommande
lill orten. Stöde det i Konungens förmåga alt förvandla
detta brännvin lill säd, sedan det kommit till Norrland; så
Den 9 November e. m.
277
medger j.ig, filt del kunde vara af någon vigt för orten;
men sannel ligen jag begriper, att, sedan brännvinet blifvit
producerad!, del vidare kan liafva något inflytande på ett
minskadt eller ökadt beiiof i de norra länen. Jag bar också
alltid föiutsalt förnuftiga spanmålslagar i bredd med denna
näring, för hvilken de äro likaså nödvändiga, sorn för
hvarje annan näring, hvilken ej grundar sig på fullkomlig
frihet, kloka och ändamålsenliga lagar, der lagar hehöfvas.
Jag kan ej tänka mig ett qvarstående i det onaturliga tillstånd,
hvaruti vinn befinna ossi anseende till spanmålsl u Ilen och de
lagar, som dertill böra; men elter de talares mening, sorn hafva
förkastat den nild. skrifvelsen, skulle det varn Ii. St. förmenadl
att hos K. M. anmäla sitt bekymmer i denna deloch
af K. M. i tind. begära en på sanna stalsekonoroiska
grunder och på en klok beräkning ordnad spanmålslull.
Då detta ämne är af ganska stor vigt, så ser jag ej hvarföre
icke K. M. skulle taga del af R. St:s opinion rör;de brännvinsbränningen,
såsom ang:de hvarje annan näring.
Gr. Hamilton: Sista gången jag hade ordet, afstod
jag, emedan jag ansåg frågan vara af Hr von Troil så fullständigt
utredd, alt dervid intet var att tillägga; men då
jag, det oaktadt, hört tvänne talare förmoda, att K. M:s
grundlagsenlig» rättighet genom en sådan skrifvelse skulle
förnärmas, så, ehuru jag nu åter är förekommen genom Gr.
Hoi ns sista anförande, torde det dock tåla att sägas om ännu
en gång. I händelse li. St. Jäto en sådan skrifvelse afgå
lill K. M-, betyder den intet annat, än att R. St. för sin
del anse nyttigast för landel, att ej förbud emot brännvinsbränningen
någonsin stadgas; men skulle K. M. deremot finna,
alt ett sådant förbud kunde för ett visst tillfälle vara
för landet gagnelig!, så kan en sådan skrifvelse omöjligt lägga
hinder i vägen för K. M. alt utöfva sin rätt, och densamma
har således endast uttryckt en opinion ifrån R. St:s
sida. Om i Ståndets tanke en sådan opinion är oriktig, så är
det ett gifvet skäl att afslå skrifvelsen; men för min del
tror jag ingalunda, att Konungens prasrogativer i någon män
skulle kunna minskas genom en skrifvelse, hvaruti R. St. i
underd. anhålla, att K. M. ville handla på det eller det saltet,
och uttrycka detta endast såsom en und. önskan från deras sida.
Frih. Gederström: Jag har begärt ordet i anledn.
af den fråga, som blifvit vackt, huruvida det skulle vara
R. St:s lagliga rött alt framställa den önskan, sorn nu är i
fråga, och dervid får jag endast hänvisa till 8g §:n Reg.-  F:n, sorn tydligen inskränker R. Sits åtgärder i dessa fall
till und. önskningar; men efter jag nu har ordet, så anhåller
jag att få yttra mig i sjelfva saken, huruvida denria und.
önskan kan vara lämplig. Då finner jag för min del icke
anledn. dertill. Jag finner, alt PresleSl;s beslut i sådant
fall är vida lämpligare, nemi. derutinnan att PresteSt. för
-
3^8
Deli 9 November ?. m.
klarat, att i elen händelse K. M. för längre eller kortare
lid skulle (inna nödigt att inställa brännvinsbränningen, så
skall restitution af afgifterna för brännvinsbränningen de
skattdragande tillgodokomma. Dermed hafva naturligtvis
R. St. indirecte uttryckt, att de önska det brännvinsbränningen
ej måtte inställas, emedan inkomsten af brännviusbrännings-bevillningen
är beräknad för Statens behof.
Gr. Mörner: Då jag sist hade ordet, måste jag haft
olyckan att uttrycka mig mycket otydligt. Jag har aftvänne
talare blifvit missförstådd. Den ene talaren har trott,
att jag velat tala om någon förvandling ifrån brännvin till
spanmål; den andre talaren åter har trott, att jag ansåg en
sådan anhållan, som den här ifrågasatta, vara grundlagsstridig.
Intetdera har varit förhållandet. Skrifvelsen har
jag ansett olämplig och öfverflödig. Förvandlingen från
brännvin till spanmål har jag aldrig kunnat yrka, och det
förundrar mig, att en talare, som eljest så val uppfattar
sina motståndares yttranden, vid delta tillfälle så missförstått
mig; incn deremot tror jag det vara klart, att om
brännvinsfabrikationen under ett missvextår (inge obehindradt
fortgå, så skulle åtskillig spanmål komma alt till
brännvin förvandlas, och det är denna förvandling af spanrnål
till brännvin, sedan hungersnöden är gifven, sorn jag
tror att del ligger någon makt på att man ej söker befordra.
Förslaget har jag funnit olämpligt af det skäl, att jag
ej kan öfvertyga mig det K. M. har på något sätt missbrukat
eller för långt utsträckt sin rättighet i detta fall, utan
inställt brännvinsbränningen snarare för sent än för bittida,
oell då man ej har någon anleda, att påyrka förändringen
of sådana skäl, så tror jag, alt denna opinion derom, som
möjligen skulle kunna föranleda till anmärkn.anledn:r i en
framtid, bör förskotlvis beslutas.
Hr Lefre'n: Då jag förra gången hade ordet och begärde
en upplysning, så underlät jag att yttra mig i frågan.
Jag trodde då, att blott denna upplysning skulle vara
tillräcklig att öfvertyga en hvar af R. o. Ad:s ledamöter,
att skrifvelsens innehåll är olämpligt. Jag anser ej emot
grundlagarna stridande, att R. St. enligt grundlags-§:n hos K.
M. anmäla und. önskningar; men jag anser, att R. St. böra
vid sådana tillfällen varsamligen tillvägagå, så alt R. St. icke
önska något sådant, sorn efter all anledn. icke kan bifallas.
Det blir alltid obehagligt att ej få sina önskningar
uppfyllda; det ger anledn. till klagomål, ger lastarena rum
vid en annan riksdag, och Konungens frihet är visserligen
icke kränkt, men hon är likväl satt på alltför hårda prof.
Hvad innebär egentligen denna önskan? Mine herrar! vi
hafva hört vid början af denna discussion yttras skarpa anmärknrr
emot hvad år 1838 ägde rum, då Konungen begagnade
sin konungsliga rätt i detta fall; men månne man
Den 9 November c. m.
ifrån de anmärkntr, som nu på delta liim blifvit afbörda,
ej vore berättigad att draga ilen slutsats, alt denna skrif—
velses innehåll egentligen åsyftar ett indirect klander öfver
hvad som hittills ägt rum? Men om också detta ej skulle
vara händelsen, så hemställer jag: hvad är sannolikt att
H. M. skulle svaia i detta fall? Kan K. M. gifva R. St.
tillkänna, alt Ilan på fem års tid afsagt sig rättigheten att
äfven i händelse af verklig nöd begagna sin lätt, att utfärda
brännvinsföibild? Är det val rimligt, är det billigt, är
det tänkbart att K. M. skulle göra detta? Jag tror det ej,
och jag anser således skrifvelsen vara utan ändamål och o
påkallad.
Jag skulle föröfrigt nästan tro, att detta har något
slägtskap med öfriga bemödanden vid denna riksdag,
att gå konungamakten så nära soni möjligt. Ilär går man
den ej närmare, än med grundlagen försvaras kan; men man
ger indirect tillkänna, all man önskar att K. M. niåltebinda
sig på förhand; och detta, mine herrar! lilien fråga, som är
af den ömtåliga beskaffenhet, som Gr. Mörner för en stund
sedan anmärkte, att den ena delen af landet kan hålla på att
slätta ihjäl undan ilen andra skiapnr ihop den sista spanmålstunnan
för att kasta den i brännvinspannan. Jag ber
herrarne betänka en Konungs ställning i ett sådant ögonblick,
och frågar då, om det är alt vänta, att Han skall af
säga
sig sin gi undlagsenliga rätt i della hänseende. Jag afstyrher
den föreslagna skrifvelsen, ej derföre alt den är
grundlagsvidrig, utan för det att den är olämplig och opassande.
Gr. Horn: Gr. Mörner har funnit sig vara mycket
missförstådd af mig, och jag får uppriktigt beklaga, alt äfven
jag blifvit del af honom i anledn. af milt yttrande.
Del har nemi. aldrig kunnat falla mig in att vilja hnntyda
derpå, att ilen värde talaren skulle kunnat äga en sådan åsigt,
eller ens skulle kunnat vilja framkasta en så löjlig tanke,
att K. M. skulle kunna eller i något foll vilja försöka
att förvandla brännvin lill säd. Mitt yttrande var, alt om
Norrländningarne så litet kände förhållandena i Riket, att
de kunde tillräkna brännvinslasters anländande till deras ort
orsaken lill en hungersnöd, så skulle de äfven i denna okloka
ide'e kunnat falla på den tanke, alt det varit i Konungens
makt att göra en sådan förvandling, likasom det verkligen
vore alt of konungamakten redan begära en omöjlighet,
om man yrkade, att densamma skulle kunna i allo förebygga
missväxt och olyckor i norra orterna på annan väg,
än genom naturliga och förnuftiga spanmåIslagars införande.
Att deremot sådana omständigheter, hvilka påkallade förde
norra orterna ett större spanmålsbehof, skulle med detsamma
erfordra, att denna näring undvekes i de öfriga delarna
af Riket, der måhända tillgången på denna vara vore tillräcklig
och kanske öfverflödig, anser jag ganska oriktigt.
Det kan e heller i min tanke åläggas de södra delarna af
Den 9 November e. m.
Riket, att öfverföra till de norra orterna någon del af sin
-öfverprodueliön. Detta fyllande af de norra orternas spanmålsbeliof
miste ske på en naturlig väg, alldeles oberoende
af de öfriga delarna af Riket, och när vi ej stå i det lyckliga
förhållande, att våra ekonomiska lagar kunna mera partielt
tillämpas, utan en centralisation i detta fall råder; så
får jag uppriktigt bekänna, att jag tror större afseende böra
göras i lagarna på den rikare oell den största delen af
landet, och att ej dess fördelar böra tillbakasätta.; för de
olyckor, sorn träffa en mindre del af landet, och hvilka
ganska väl kunna afhjelpas utan ingrepp i de öfrigas fördelar
och rättigheter.
Den värde talare, som sist yttrade sig, har klandrat den
föieslagna skrifvelse!!, på den grund, att dermed skulle åsyftas
att framkalla R. Äl:s förklarande att för fem år vilja
afstå ilian sin rättighet alt inskränka brännvinsbränningen.
Jag har ej så fattat denna skrifvelse. Skulle delta hafva
varit dess syfte, så bade jag yttrat mig deremot; men jag
tror, att med denna skrifvelse åsyftas endast och allenast,
att gifva K. M. tillkänna R. St:s åsigt öfver en ganska vigtig
ekonomisk angelägenhet. Jag har förut yttrat, att jag
tror all K. M. med nöje skall emottaga ett sådant bestämdt
förklarande af R. Sits åsigt i detta fall, och är dertill berättigad,
då jag mycket väl påminner mig de svårigheter
och det verkliga bryderi, med hvilket Reger:n ingått på
denna lagstiftande bana; ty det or ej obekant för någon, som
följt ärendenas gång, huruledes, när fråga uppstått om en
möjlig inskränkning i brännvinsbränningsrätligheten, Regertn
icke tilltrott sig alt afgöra detta mål på egen hand, enligt
de riktiga grunder, som jag trott dervid böra vara
gällande. Denna Regering liar alltid trott sig böra dervid
för nästan alla möjliga fall, och långt innan förbud kommit
i linga, inhemta andras tankar i ämnet. Här bar ej så mycket
varit frågan 0111 alt inhemta upplysningar om verkliga
förhållandet med spanmålstiljgångarna, som ej mei a om opinionerna,
huruvida hrännvinslörbuden voro önskliga eller ej.
Detta vacklande uti hvad Hegelin ämnat eller icke ämnat
göra, har, såsom jag förut ytlrat, möjligen haft skadliga
verkningar på jordbruksnäringen och äfven på handeln.
Det är för att en gång för alla fästa K. M:s uppmärksamhet
derpå, att Rikets lagstiftande församling ej önskar, att
K. M. med så mycket bekymmer skall betrakta detta ämne,
som jag anser, att denna skrifvelse är af behofvet högligen
påkallad och ganska nyttig, samt af en för K. M. lycklig
beskaffenhet; ty derigenom befrias Reger;n ifrån den obehagliga
nödvändigheten att lyssna till så många opinioner
från enskildta håll, hvilka opinioner vid många tillfällen otillbörligt
nog framställt silia egna intressen, och jag tillstår
uppriktigt, alt då Regena ej velat på egen hand i lagstiftnings
-
Den 9 November e. m.
ningsväg handla i denna fråga, utan hela hrännvinsfrågan
och allt hvad dit hörer blifvit af Reger:n tili fe§Sl. öfverlemnad;
så anser jag det för en ren conseqvent föijd af detta
Regerms handlingssätt, att äfven It. St. bestämdt förklara
sina åsigler i alla de punkter, som dit höra; och således
tror jag, att, långt ifrån att någon förnärmelse genom denna
skrifvelse i något afseende kan äga rum, densamma tvertom
för Regeitn skulle vara mycket välkommen. Jag yrkar
alltså, att ifrågavar. skrifvelse måtte afgå, men vill alldeles
ej begära alt den skall bibehålla den ordställning, hvarmed
den nu blifvit af Hr Landtm, framställd, så att den skulle
innehålla en bestämd önskan, att icke något brännvinsförbud
af K. M. måtte under de fem åren utfärdas. Detta
tror jag ej vara den rätta termen, ulan anser den böra innehålla
R. St:s önskan, att K. M. ej utan högst tvingande
omständigheter må vidtaga ett sådant förbud. Måhända
skulle dessa termer vara mera öfverensstämmande med det
rätta och passande, och med den framställning, som blifvit
yrkad.
Hr Munck af Rosenschöld: Om brännvinsbrän
ningen
blir en fri näring och tillåten att drifvas i huru stor
scala som helst, så anser jag högst nödvändigt, att den ej
blir på något sätt underkastad tillfälliga förbud. Ty om,
sedan brännvinsbränningen blifvit en fri näring och tillåten
att drifvas uti obegränsad scala, K. M:s rätt att utfärda tillfälliga
förbud mot denna närings bedrifvande bibehålles; sä
skola de olyckliga följderna af ett liksom år 1838 för sent
utfärdadt förbud blifva ännu större, ty de skola blifva obegränsade.
Vid första tecken till missvext, skulle, i afvaktan
på ett förbud, speculationsandan vakna; man skulle anstränga
sig för att drifva brännvinsproduclionen till det högsta
; man skulle på några månader hafva kastat hela landets
tillgång på födoämnen uti brännvinspannan, och trots
ett slutligen inträffadt förbud mot brännvinsbränning, sorn
måhända var så mycket obehöfligare, emedan ej mera något
fanns att bränna, skall redan så mycket brännvin hafva blifvit
tillverkadt och så litet af landets afkastning återstå att
använda till bröd, att innevånarne hafva att välja emellan
att dränka sig i brännvin eller att dö af hunger. — Om
deremot icke något sådant tillfälligt förbud är att befara,
så kan ej brännvin få det konstlade värde, som genom ett
förbud mot denna varas tillverkande möjligtvis kunde åstadkommas,
utan dess värde skall alltid vara relativt till de råämnen,
hvaraf det tillverkas. Då blir icke brännvinstillverkningen
föremål för speculation vid missvexlers inträffande;
ty ingen är så oklok, att han skulle använda sin säd
till brännvin, då han kunde förutse, att om ett par månader
skulle han få mera för detta råämne än han fått för
16 H.
36
Den g November e. m.
det deraf med kostnad tillverkade brännvinet. — Jag tillstyrker
bifall till den af Utsk:n föreslagna und. skrifvelsen,
och anser den fullkomligt öfverensstämmande med 89 §:n
Reg.Ftn, alldenstund den är ingenting annat än en underd.
anhållan; denna anhållan må då vara utsträckt till fem år,
eller huru långt som helst. Jag tror ej alt några bestämda
tider äro i detta afseende föreskrifna. Det beror på K.
M. alt på deuna und. anhållan göra det afseende Honom
godt synes.
Hr von Troil: Bekymmer hafva blifvit försporda inom
Huset, deröfver att K. M. skulle, i anledn. af denna
und. skrifvelse, komma i något bryderi, då Han nemi. förmencs
ej hafva andra alternativer, än att antingen afslå R.
SUs und. anhållan, eller också för en tid af fem år afsäga
sig sin rättighet ett inställa brännvinsbränningen; men jagar
glad, att jag tilltror mig kunna helt och hållet undanrödja
dessa bekymmer. Det är något ganska vanligt vid hvarje
riksdag, att R. St. ej erhålla något svar på en stor del af
de tind. skrifvelse!', som de afgifva. Sådant inträffar synnerligen
vid slutet af en riksdag, vid hvilken punkt vi väl
nu lära, åtminstone i en viss grad, befinna oss. Rätta tidpunkten
till besvarande af den und. skrifvelse, som R. St.
kunna komma att i detta ämne afgifva, anser jag vara, då
JK. M. vid nästa riksdags början aflåter sin nåd. berättelse
om hvad sig i Rikets styrelse tilldragit, och då tror jag ej
det kan på något sätt vara brydsamt att omtala hvad identia
del blifvit tillgjordt. Jag tror således, att om den und.
skrifvelsen skulle afgå, så ligger deruti intet förnärmande
hvarken af grundlagarna eller grannlagenhetens fordringar.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att hvad först anginge
frågan huruvida de förenade Utsk:ns framställning vore
emot grundlagen stridande, så ansåg Hr Landtm., att 89 §:n
Reg.F:n fullt berättigade R. St. att med en sådan anhållan
lili K. ftl. ingå. Emot den redaction, som de förenade Utsk:n
föreslagit, hade anmärkn:r blifvit gjorda, enär den icke
mera vore lämplig, sedan R. o. Ad. fattat andra beslut
än TJtsk:n föreslagit. Redactionen, sådan den i öfverensstämmelse
med R. o. Ad:s beslut skulle rättas, hade Hr Landtm,
förut uppläst, men Gr. Horn hade äfven föreslagit en annan.
Hr Landtm, ville nu uppläsa den, som öfverensslämde med
Utsktns förslag, nemi. att R. St. hos K. M. anhålla, alt förbud
emot eller inskränkning i utöfningen af brännvinsbränningen,
till och med år 18{5, icke måtte äga rum. Gr.
Horns förslag vore att R. St. hos K. M. anhålla, att förbud
emot eller inskränkning i utöfningen af brännvinsbrännings-rätligheten
icke måtte äga runi, utan att särdeles oförväntade
omständigheter sådant påkalla. Hr Landtm, hemställde
nu, om R. o. Ad. behagade bifalla det först upplästa
förslaget.
Den 9 November e. m.
aS3
Ropades starka nej, blandade med inånga ja.
Hr Frih. o. Landtm, förklarade, det han trott sig
finna att nej öfverröstat ja.
Hr Munck af Rosenschöld begärde votering.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att det då berodde på
R. o. Ad., om Ståndet till contra-propos. önskade, att all fråga
om und. skrifvelse skulle förfalla och om R. o. Ad. dertill
ville hafva Gr. Horns förslag.
Frih. Cederström: Jag hemställer till Hr Landtm,
och R. o. Ad., om ej contra-propos. borde blifva, att ingen
und. skrifvelse kommer att afgå i ämnet, men att R. o. Ad.
instämmer i PresteSCs beslut, att, i händelse K. M. skulle
finna längre eller kortare tids inskränkning i brännvinsbrännings-rättigheten
vara af behof påkallad, restitution för denna
tid af den förskottsvis erlagda skatten kommer att medgifvas.
Hr von Troil: Den af en värd talare nu föreslagna
contra-propos. anser jag ingalunda lämplig, just derföre, alt
saken i sig sjelf är lämplig och nödvändig, antingen den
framställda propos:n biifver med ja eller nej besvarad; ty i
båda fallen kan det inträffa att brännvinsbränningen innan
nästa riksdag inställes, och då lärer väl också den erlagda
skatten för den motsvarande tiden böra återställas.
Hr von Hartmansdorff: Om mine värde motståndare
skulle vilja till den propos , hvarom Hr Munck af Rosenschöld
begärt votering, nemi. att intet inställande af
brännvinsbränningen under de kommande fem åren må äga
rum, lägga det sista förslaget af Hr von Troil, att i händelse
af brännvinsbräntiings-förbud restitution af skatten mätte
beviljas, så upplösa de i eftersatsen hvad de sagt i försatsen.
Jag har intet emot, att så sker, men fortfar alt yrka afsiag
på förslaget till den und. skrifvelsen.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att den af Frih. Cederström
väckta fråga torde böra framställas till R. o. Ad:s
pröfning, sedan den nu föredragna blifvit afgjord; hemställande
Hr Landtm, nu, om Ståndet ansåg, att conlra-proposin
borde innehålla, att Ståndet ansåg frågan om den underd.
skrifvelsen böra förfalla.
Ropades ja.
Upplästes lili justering och godkändes följande volensproposition:
Den,
som anser att R. St., genom und. skrifvelse, böra
hos K. M. anhålla, att förbud emot eller inskränkning uti
ulöfningen af brännvinsbränningen till och med år i845
icke måtte äga rum, voterar
i'-»;
den det ej vill, vill voterar
nej;
a84
Den g N ovember e. m.
Vinner nej, anser R. o. Ad. frågan om den und. skrifvelsen
böra förfalla.
Under det voter:s-propos:n ulskrefs, anmälde och yttrade
sig
Hr von Knorring: I händelse voteringen utfaller till
afslag på Utsktns förslag, så anhåller jag, att Gr. Horns förslag
måtte blifva framstäldt till bifall af R. o. Ad.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att, sedan voter:spropostn
blifvit godkänd, Gr. Horns förslag icke mera kunde
komma i fråga.
Hr Ribbing: Jag hemställer då, om ej Hr Frih. o.
Landtm, samt R. o. Ad. finna sig oförhindrade, att, i händelse
ja vinner, lämpa redactionen efter de termer, som äro
de tjenligaste, och dem anser jag vara de af Gr. Horn framställda.
Hr Munck af Rosenschöld: Jag föreställer mig,
alt K. M. aldrig utan i högsta nödfall inskränkt brännvinsbränningen;
således skulle den af Gr. Horn föreslagna skrifvelsen
innebära antingen detsamma, som all R. St. anhålla
det K. M. måtte, på sätt som hittills skett, inställa brännvinsbränningen,
eller också en förebråelse eller påminnelse,
liksom K. M. någonsin skulle i otid hafva inställt brännvinsbränningen,
så mycket orättvisare som bränn vinsbränningsförbuden
hittills, snarare än att komma i otid, kommit
för sent.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att sedan en propos.
blifvit framställd och votering deröfver begärd, kunde ordalydelsen
deraf icke mera förändras; således kunde R. o.
Ad. icke förbehålla sig rättigheten att, sedan en propos. genom
votering blifvit afgjord, vidare förändra ordalydelsen
hvarken på ena eller andra sältet. Hr Landtm, för sin del
kunde således icke finna annat, än att Gr. Horns förslag här
förfallit, sedan votering blifvit begärd öfver en annan propos.
och Ståndet till contra-propos. antagit äfven en annan
mening.
Efter den voterings slut, hvilken nu företogs, bcfunnos
rösterna hafva utfallit, som följer:
Ja — ifi.
A'ej — i5.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att han nu, i anledn.
af Fril). Cederströms under discussionen gjorda begäran, finge
till Ståndets pröfning framställa PresteStts så lydande förslag:
Skulle dock K. M. i nåder finna nödigt att. brännvinsbränningen
inställa för hela den derför bestämda tiden, eller
någon del deraf, så må en derefter lämpad restitution af
brännvinsbräunings-afgiften tillkomma dem, som en sådan er
-
Den 9 November e. ra.
□ 85
Jagt. R. o. Ad. torde likväl finna, att ordalagen i detta beslut
icke vore fullt förenliga med de beslut R. o. Ad. fat
tat
i afseende på brännvinsbrännings-rättighetens utöfning,
utan otn än R. o. Ad. i det hela godkände PresteSt:s förslag,
torde det likväl böra lämpas till enlighet med R. o.
Ad:s beslut i öfrigt.
Hr Munck af Rosenschöld: Jag tror, alt desi af
Frill. Cederström begärda propos. ej kan blifva föremål för
något beslut af R. o. Ad, alldenstund densamma skulle alldeles
upphäfva det beslut, som af R. o. Ad. redan blifvit
fattadt.
Hr Lefre'n: Jag får vördsamligen anhålla om upplysning,
huruvida det ej förhåller sig såsom jag tycker mig
minnas, att Frih. Cederström före voteringen gjorde det
förbehåll, att denna fråga sedermera skulle få förekomma
till pröfning.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, alt i hans tanke lage i
det nyss genom votering fattade beslutet intet hinder folden
nu förevar, frågans behandling, såvida ordalagen rättades
efter de beslut R. o. Ad. förut i dag fattat.
Hr Lefre'n: Då får jag vördsammast tillstyrka bifall på
PresteSl:s beslut i denna fråga, och hoppas att R. o. Ad.
finner det vara öfverensstämmande med hvad tillbörligt och
rätt är.
Hr Munck af Rosenschöld: Då jag ej kan annat än
anse fullkomligen klart, att, i händelse K. M. skulle bifalla
R. Sits und. önskan, ingen inskränkning i brännvinsbränningsrättigheten
liil år i845 kan äga rum; så anser jag
falla af sig sjelf, att den af Frih. Cederström föreslagna
framställningen ej kan komma i fråga; ty om ej någon inskränkning
i brännvinsbränningen kommer att ske, så blir ej
heller någon restitution af skatt behöflig.
Frih. Cederström: Det lärer väl ej vara den siste
värde talarens afsigt, alt, i händelse brännvinsbränningen blir
inställd, de, som anmält sig till denna närings idkande och
enligt förslaget skulle förskottsvis betala afgifterna, ej skulle
få restitution af hvad de sålunda i förskott erlagt; men
om man vill medgifva dem en sådan restitution, så lärer
det blifva nödvändigt att instämma med PresteSt. derutinnan,
på det att sådant måtte af R. St. beslutas; ty ulan
R. St:s beslut, kan ej någon restitution komma att äga
rum.
Hr Lefre'n: Hr Munck af Rosenschöld har nämnt, att
ett beslut af den syftning, som nu är i fråga, skulle tillintetgöra
det beslut, som R. o. Ad. nyss fattat. Om så vore,
så skulle jag vara den förste att sätta mig deremot; ty jag
hör icke till dem, som tycka om att rifva ikull hvad som
a 86
Den g November e. m.
lagligen besluladt är; men om K. M. ej skulle finna för godt
att gifva sitt bifall till hvad R. St. i den beslutade skrifvelsen
framställa, utan tvertom skulle finna för godt att dertill
säga nej, och sådant ej skulle komina till R. St:s kännedom
förr, än R. St. äro åtskiljda ; så vore det ej onyttigt, att ett
sådant förbehåll, som nu är i fråga, och som PresteSt. för
sin del redan beslutat, äfven af de öfriga RiksSttn antoges.
Jag ser således derutinnan ej något upprifvande af Ståndets
beslut, utan snarare dess fulländande, så att R. St. gifva sin
önskan tillkänna äfven för den händelsen att K. M. ej skulle
bifalla den und. skrifvelsen; ty icke måtte Hr Munck af
Rosenschölds mening vara, att denna till K. M. framställda
önskan kunde vara af egenskap att innefatta en befallning,
ty så långt hafva vi ännu ej kommit, att förklara det en
underdånig önskan vill säga en befallning; men vi äro på
vägen.
Hr Munck af Rosenschöld: Jag anser Frih. Cederströms
förslag förutsätta, att K. M. ej skulle bifalla R. St:s
und. önskan, att ingen tillfällig inskränkning i brännvinsbränningen
under fem år må äga rum; men i så fall anser
jag alldeles onödigt att anhålla, att den skatt, som på förhand
blifvit erlagd, i händelse af förbud skall restillierås
för den tid, hvarunder förbudet förhindrat näringens bedrifvande,
emedan sådant synes mig falla af sig sjelft.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att örn han rätt uppfattat
meningen, skulle redactionen blifva följande: Skulle
K. M. likväl i nåder finna nödigt att brännvinsbränningen
för någon del af något år inställa, så böra de afgifter, hvilka
för denna tid kunna vara erlagda, åt vederbörande reslitueras;
hemställande Hr Landtm, nu, om R. o. Ad. behagade
bifalla detta förslag.
Ropades ja.
Hr Munck af Rosenschöld reserverade sig emot
beslutet.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. i öfrigt
ansåg alla de frågor, hvilka innefattas i de sammansatta
Utsk;ns betänkm N:is 2 och 5, böra, efter R. o. Ad:s i
dag fattade beslut, förfalla.
Ropades ja.
Hr af Ekenstam, Israel: Till åstadkommande af önskad
enhet i de särskildta RiksSCns beslut, i afseende på
grunderna för brännvinsbränningen, får jag vördsamt anhålla,
att R. o. Ad. täcktes låta inbjuda de respective Presleoch
BondeStm alt deltaga uti det beslut, hvari R. o. Ad.
samt BorgareSt. stannat i fråga om fri brännvinsbränning;
hvarefter, och i händelse en sådan inbjudning antages, det
troligen blifver lättare ali sammanjemka de skiljaktiga besluten
0111 näringens beskattning m. m.
Den g November e. m. 287
lii' Ilai lenborg, Carl Joli., förenade sig med Hr af
Ekenstam.
Begärdes på bordel af Gr. Mörner, Carl Göran.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. f till 11 om aftonen.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Onsdagen den ii November i84o.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades t prot.utdr. för den g dennes f. och e. m.
Fril). Boye, Ludv., uppläste följande:
Jag anhåller att få i prot. nedlägga min reservation emot
de beslut, som Ståndet sisth plenidag fattat, i frågan
örn villkoren för brännvinsbränningens begagnande.
Jag tror mig icke brista i aktning för andras öfvertygelse,
derföre att jag icke afviker frän min egen, eller derföre
att jag söker rättfärdiga min mening genom utveckling
af mina skäl.
Såsom lagstiftare känner jag ingen heligare pligt, än
den, att vårda lika den fattiges rätt som den rikes, den ringare
jordägarens, som den störres; och min rättskänsla tilllåter
mig icke alt gifva mera värde åt statsekonomiens fordringar,
äu åt allmänna rättvisans. Då, i min tanke, den
fattige bonden har alldeles samma rätt all sjelf förädla sin
jords produetion, som den rike possessionaten, så kan jag icke
för min del uppoffra busbehofsbränningen, för att mera gynna
fabriks-systemet; och jag tror icke heller, att någondera
af statsmakterna är moraliskt berättigad att betaga den enskilda
medborgaren rättigheten att i sin enskilda hushållning
sjelf bedomina hvad som är honom nyttigast. Visserligen
tror äfven jag, att de, som bränna i liten seala, icke
förmå täfla i brännvinsprisets nedsättande med de stora
brännvinsfabrikanterna; och jag betviflar följaktligen icke,
att ju, genom fabriks-systemets särskildta befordrande, husbehofsbränningen
skall slutligen utträngas; men, utom att
jag anser fyllerilasten mera motverkas af höga, än af låga
brännvinspriser, kan jag icke finna annat, än att det ligger
288
Den ii November f. m.
en stor orättvisa uti hvarje villkor, som gynnar fabrikanten
men förtrycker husbehofsbrännaren. Såsom sådana anser
jag: i:o beslutet ang:de obegränsad tillverkningsrätt; 2:0 beslutet
ang:de rättigheten att begagna hurudan» tillverk—
nings-apparater man behagar; och 3:o samt egentligast beslutet
ang:de beskattningen , hvilken, ehuru skenbart lika
för båda sidorna, skall i verkställigheten träffa endast husbehofsbrännaren
så orimligen hardt, att den skall verka alldeles
lika med ett direct förbud; ty att beräkna beskattningen
efter allt hvad, under den medgifna tiden, möjligen kan
tillverkas, utfaller billigt för fabrikanten, som, för att begagna
hvarje timme, kan utan förlust antaga för sitt bränneri
flera personer att aflösa hvarandra, men utfaller förtryckande
för bonden, hvars mångfalldiga jordbruksbestyr
göra för honom omöjligt att egna sin eller hustruns hela
tid åt brännvinspannan. Att uppmuntra brännvinstillverkningen
till all möjlig höjd, synes mig ieke heller förenligt
med vår tids berömliga håg för nykterhetens befrämjande.
För mig, som ännu minnes alla de ohyggliga följder på
allmänna tillståndet, som fabriks-systemet medförde den lid
då detsamma tillhörde kronobrännerierna, visar sig ingenting
farligare, än dess återupplifvande genom husbehofsbränningens
afskaffande, — detta afskaffande må nu tillvägabringas
huru som helst. Jag tror icke, att Svenska allmogen
är mindre ömtålig för ett så beskaffad! förnärmande nu, än
den var då: och jag förmår icke tänka mig några statsekonomiska
fördelar, mäktiga att uppväga det äfventyr, som ligger
i följderna.
Frih. Klingspor, Mauritz Philip Staffan, anförde
skriftligen:
R. o. Ad. har för sin del beslutat, att brännvinsbrännings-handleringen
bör vara fullkomligt fri och således icke
mera uteslutande fästas vid jordbruket. Fastän detta beslut
nästan med acclomation blifvit fatladt, och man således borde
anse det vara lika så väl begrundadt som väl motiverad!,
förekommer det likväl, liksom man dervid hvarken tagit
i betraktande befintliga förhållanden eller verkställighetsmöjligheten.
Det är högligen att beklaga, att man tror sig
på ett exceptionell sätt kunna behandla en fråga, som är
af den mest ömtåliga art, och hvilken mera än någon annan
inverkar på den jordbrukande massans ekonomiska omständigheter.
Problematiska sanningar, för att icke säga påtagliga
osanningar, antagas som obestridliga facta, hvarifrån
man sedermera leder sig till de resultater man önskar. Äfven
de aktningsvärdaste personligheter bibehålla icke mera i
denna fråga den jemnvigt, som hos lagstiftaren alltid bör
äga rum mellan förståndets och hjertats egenskaper; hänförde
-
Den ii November f. m.
förde af en slags nykterhets-monomani, förbise de sfi väl rättvisans
som en nödig verksamhets fordringar. Mindre aktningsvärda
motiver tyckas äfven någon gång ligga till grund för
de i denna fråga hysta och yttrade åsigter. Ett visst Stånd
stur vid denna riksdag särdeles illa lill boks. Vare sig under
hatets öppna vizir, eller under manteln af de ömmaste
smekningar, söker man att från detsamma bortlurendreja
än en politisk rättighet än en statsekonomisk.
De moderna statsekonomiska grundsatserna spöka äfven
i denna fråga. Dä friheten är gemensam för alla, förmenar
man, att allas rätt äfven är iakttagen, och alt ingen äger
skäl att klaga. Frihetsgrundsatsen, tillämpad på brännvinsliandteringen,
medförer dock samma resultater, som denna
grundsats i allmänhet, då den tillämpas på näringarna.
Denna frihet, som så ädelmodigt lilIbjudes alla, kan i
sjelfva verket endast begagnas af den rike. Den gör brännvinshandteringen,
liksom all annan industri, uteslutande till
rikedomens monopolium. Hvad brännvinsfrågan be träll ar,
förnekas icke denna afsigt; den skulle rättfärdigas genom alla
de så väl moraliska som materiella olägenheter, hvilka
anses vidlåda brännvinshandteringens idkande i mindre scala.
Att brännvinsbränningens moraliska olägenheter redan
hunnit sin culminationspunkt, måste hvarje opartisk medgifva.
Det är då så mycket tadel värdare, att man, liksom mot
bättre vetande, företrädesvis söker moraliskt brännmärka
ett visst Stånd. De beskyllningar, som i detta afseende göras,
äro icke allenast orättvisa, de äro derjemte oförsigtiga,
då de lätteligen kunna återremitteras dit, hvarifrån de äro
utgångna. Hvad som möjligen här och der undantagsvis kan
vara fallet, göres till den stående regeln. Omåtliighetsböjelsen
vidlåder icke uteslutande en viss dass, den är ett lyte,
som vidlåder nationen i allmänhet. Skulle, hvad den dagliga
omåltligheten beträffar, en jemföreisetabell uppgöras -emellan
BondeSt. och de öfriga Stånden, befarar jag, att, relativt
till personernes antal, utslaget icke skulle ullalla de
s. k. bättre classerna till faveur. Huru utmärkte äro icke
in ne var. riksdags representanter bland BondeSt. så väl till
sin moraliska som lill sin politiska hållning. Den som deremot
är bekant med lefnadssättet inom de högre classerna,
särdeles i bufvudstaden, känner alltför val, huru olla måttan
vid middagsbordet öfverskrides, och huru detta sedermera
underhålles på aftonen genom punschande och groggande.
Fylleri är alltid fylleri, utan att få någon förädling
derigenom att den rikare kan bestå sig dyrare varor. Det
är i vida större grad tadelvärdt bland de classen, hvilka genom
sin ställning i samhället hafva tillgång till så mången
mera estetisk njutning.
Om man äfven, blind för erfarenheten, skulle antaga att
16 H. i>7
ago
Den ii November f. m.
fylleriet bland de lägre classerna vore i jemnt tilllagande, söker
man förgäfves ett correctiv deremot i den fria brännvinshandteringen.
Fylleriet ar nu meia störst, icke der man
tillverkar brännvin, utan der man köper detsamma. För att
vinna det sökta resultatet, borde man således förhindra elier
försvåra tillfället att köpa varan; detta sker dock ingalunda
genom den fria brännvinsbränningen; i likhet med all
fabrikshandtering kommer den att öka produetionen och
således minska varans värde, hvarigenom den blir ännu mera
tillgänglig för de lägre classerna. Det tyckes således vara
särdeles inconseqvenl att söka införa fabriksbränning under
den period, då man mera an någonsin tyckes nitälska
för nykterhetens befordrande. Frågan huruvida brännvinsbränningen
medlörer någon verklig vinst för den mindre
jordbrukaren, har varit mycket discuterad, men torde
derföre icke vara fullkomligen utredd, lirännvinshandteringen
mi vara nyttig eller skadlig för jordbruket, är det dock
ett factum, att Svenska jordbruket hitintills hufvudsakligast
varit baserad på brännvinsbränningen. Detta förhållande må
vara bygdt på verkliga eller inbillade intressen eller uteslutande
på fördomar, är det alltid mindre rådligt och välbetänkt
att för våldsamt rubba detsamma. Både tid och capitaler
erfordras att ställa landllnishållningen på annan fot,
och det kommer åtminstone att medföra en oersättlig förlust
inom de orter, der jordmånen är mindre förmånlig för
sädesproduetionen, men deremot är synnerligt tacksam för
potatesodlingen.
Det antages i allmänhet, att man genom potates-produclion
drager mesta inkomst af sin jord. Men huru skulle
väl jordbrukaren använda sin potates, till hvem skulle han
väl försälja denna sin vara, om brännvinsförfattningen gör
brännvinsbränningen omöjlig för de mindre jordbrukarne?
Äfven den fattigaste backstugusittare äger sin potatestäppa,
oell då de Hesta städer sjelfva äro jordbrukande och särdeles
potatesodlande, är der föga afsättning att påräkna.
Detta problem skulle upplösas derigenom, att större
brännvinsfabriker uppstå på lämpliga ställen långt från afsättningsorterna,
och hvilka åter skulle uppköpa alla de råämnen
till brännvinsbränning, den kringliggande trakten hade
att aflåta. Den potatesodlande allmänheten kom således
för afsällningen af sin vara fullkomligt i beroende af brännvins-arislocralerna,
hvilka ägde i sin makt att bestämma
prisen efter godtycke. Man skall dessutom icke förbise, att
värdet of potates är för lågt att bära lång transportkostnad.
Men äfven om man som ett axiom skulle antaga det
problemet, att den potates, jordbrukaren hade att aflåta,
blef på ett tillfredsställande sätt betald vid de stora brännvinsfabrikerna,
skulle den mindre hemmansägaren alltid förlora
den vinst, han i annat fall kunnat skörda, genom att
Den n Jiovciuber f. m.
ayi
sjelf förädla sin vara lill brännvin. Ty om man äfven skulle
anse som bevist, att brännvinsbränning af säd icke vore
lönande, äger ett helt annat förhållande rum med brännvinsbränning
af potates ; alt denna, äfven drifven i mindre
scala, idkas med vinst, torde vara obestridligt. Skulle nu
brännvinsbränning få drifvas i så stor scala som helst, kunde
de små brännvinsbrännarne icke uthålla concurrensen med
de stora. En fri brännvinsbränning skall således i ekonomiskt
afseende högst menligt inverka på många af våra betydligaste
och hittills rikaste provinser, såsom Elfsborgs, Blekinge
och Christianstads samt en del af Calmar län. Hvarföre
bedrifves brännvinsbränningen der mera allmänt än annorstädes,
om icke derföre, att den idkas med mera förmån?
Allmogen torde numera än någonsin vara i behof af binäringar.
Alt BondeSt. mera än de andra Stånden öka sina
fastigheter, bevisar icke motsatsen; ty förhållandet är att
fastigheterna, till följe af den ytterligt drifna hemmansklyfningen,
söndersplittras ännu fortare än de förvärfvas. På
detta sätt låter det förklara sig, att individerne blifva fattigare
på samma gång som Ståndet blir rikare. Oaktadt
den så mycket öfverklagade obelåtenhetsandan, anser massan
af allmogen det året för godt, då den utan skuldsättning
kan utgöra de under så många former utgående skatterna,
och dertill har brödfödan. Man kan deraf dömma, huru
det onda året skall se ut. Med allmogens tarfliga lefnadssätt
äro, efter skatternas utgörande, de contanta behofven små;
men så obetydliga de än äro, kunna de endast genom binäringar
bestridas. En af de mest vinstgifvande är brännvinsbränningen
på vissa orter; blifver nu denna inkomstkälla uttorkad,
blir den svår, om icke omöjlig, att ersätta. Husslöjden,
äfven den af väfnader, uttränges allt mera och mera
af fabrikshandteringen. Med en stigande folkmängd är den
tillfälliga arbetsförljensten på landet icke alt påräkna, särdeles
på många af de orter, der potatesodling företrädesvis
idkas, såsom I. ex. i Elfsborgs län. Egendomarne der äro
dels små, dels possessionaterne så fattige, alt allmogens arbetsbiträde
icke tillitas.
Då man icke kunnat motivera den fria brännvinsbränningen
på Svenska förhållanden, har man tagit sin tillflykt
till de utländska; man förtäljer för oss att Preussen och Danmark
afskaffat husbehofsbränningen. Dessa argumenter, förmenar
man, måste åtminstone icke kunna jäfvas och äro talande
äfven för oss. Hvad Preussen beträffar, tyckes icke den afskaffade
husbehofsbränningen hafva medfört de resultater man sökt
antyda. Hela del ta land bär pregeln af den ovanligaste och utmärktaste
administrativa skicklighet; den ordningsanda, hvartill
Styrelsen gifvit impulsen, har blifvit hela nationens tillhörighet,
— den uppenbarar sig hos den rikaste liksom hos den fattigaste
af landets innevånare. — Man ser såleden i detta laud
hvarken tiggeri eller denna uselhet, som oftast endast är pro
-
a 92
Den n November f. m.
chicten af vårdslöshet och oordning. Men ingen, som bereser
detta land, kan derjemte undgå att anmärka, att en slags
jemntagen fattigdom råder i landet äfvensom i städerna. Att
Oat-Preussens belägenhet de sednare åren varit särdeles betänklig,
är officiel t bekant; sjelfva Preussiska Styrelsen förnekar
icke delta factum. Der, liksom i Brandenburg, är
jordmånen sandblandad och mager; hvem vet, om icke den
ekonomiska belägenheten varit förmånligare, om brännvinsbränningen
varit tillgänglig afven för den mindre
jordägaren? Hvad åter brännvinsbränningens moraliska sida
beträffar, öfverklagas i Preussen, liksom i Norra Tyskland i
allmänhet, ett tilltagande brännvinssupande och fylleri, och
alt det moraliska förhållandet i detta afseende är vida
sämre, än det var den tiden brännvinsbränningen mera allmänt
idkades.
Låt äfven vara, att husbehofsbränningens afskaffande i
Preussen så i moraliskt som materiell afseende baft de välgörande
verkningar man förespegla!, kan man icke bär gli
till väga på samma sätt som i Preussen, då loenia äfvensom
politiska förhållanden här äro helt olika. Under discussionen
i representationsfrågan har mycket och med skäl blifvit
yttradt emot den ensidiga Norrskhels-ifver, som der sökte
göra sig gällande; i brännvinsfragan åter tyckes Preussareifvern
grassera; den förblindar till den grad ögonen på annars
förståndigt folk, att de bland annat söka basera den
Preussiska brännvinsförfattningens tillämpande i Sverige på
likheten i localföi hållanden, på likheten mellan det största
slättland, som finnes i Europa, och detj med få undantag
mest couperade , — mellan ett land, som i öfverflöd
äger ett af de nödvändigaste reqvisita för en allmännare
brännvinsbränning, ved och torf, och det land,
som i allmänhet mest af alla är i saknad deraf. Då
man icke är blindt intagen af allt som är utländskt och
noggrannare undersöker förhållandet, uppenbarar sig att
missnöjet med brännvinsförfattningen i Preussen är temmeligen
allmänt; särdeles öfverklagas i allmänhet de chikanösa
controlterna. Oaktadt den här af controllanter, som der aflöna!
, och fastän controllerna naturligtvis äro lättare i
ett tätt befolkadt och öppet land, äga äfven der oupphörliga
underslef rum. Huru skulle väl då denna författning
kunna tillämpas i det glest befolkade, skogbeväxta samt
bergiga Sverige, der, med en mera liberal brännvinsförfattning,
mellan 2 ä 3ooo lagbrott mot densamma årligen beifras.
Denna författning skulle blifva äfvenså demoraliserande
som ruinerande, om raan skulle bjuda till att förhindra
de i detta fall i colossal scala uppkommande lönnbrännerier.
I ett land med despotisk styrelseform behöfver man icke
heller hvarken vara så noggrann med formerna eller med
rättvisan, som i ett constitutionelt. Men hufvudsakliga förhindret
alt här åstadkomma detsamma, på samma sätt som i
Den ii November f.m.
593
Preussen, ligger i de båda ländernas bondeslånds olika materiella
och moraliska ståndpunkt. Ett bondestånd, som, relativt
till de öfriga stånden, endast ägde mindre jordegendom,
som derjemte var uppammadt i lifegenskapens skola,
kunde man behandla på ett sätt, som icke utan våda later
göra sig med det Svenska BondeSt., som räknar sina fria anor
från urminnes tider, som ensamt rår om mera egendom
än de tre Stånden tillsammans, — som betalar j9^ af skattebidragen,
— ett Stånd, lika utmärkt i moraliskt som i inte!
lectuelt afseende, och som genom sitt städse ådagalagda
fosterländska sinne gjort sig så förtjent af nationens tacksamhet.
Ett Stånd, som i politiskt afseende är så betydande,
och som dertill känner sin betydenhet, kan åtminstone
fordra alt blifva behandladt med rättvisa, och man skall
icke förbise, att den formår göra denna sin fordran gällande.
Vid denna frågas behandling borde man om någonsin
kunnat taga i anspråk R. o. Ad:s conservaliva tendenser;
men den conservalism, som råder i detta Stånd, tyckes vara
af en högst egen beskaffenhet. Det är en conservatism,
som på det mest liberala sätt gör sig oberoende af alla
grundsatser, af alla förut yttrade och försvarade åsigter, men
som deremot tyckes vara fullkomligt beroende af den vind,
som blåser från ett visst håll. Det är således ganska möjligt
och till och med troligt, att man i en framtid träffar
den mesta liberalism, der man hittills träffat den ohöjligaste
liksom den ensidigaste conservatism. Allmänt erkännas olägenheterna
af förändringar i ekonomiska lagstiftningen , och
deraf föranledda kostnader äro särdeles i ett fattigt land
ganska kännbara. Åtskilligt hade dessutom talat för bibehållande
af den nu gällande brännvinsförfaltningen. Man rnedgifver,
alt, sedan denna författning blifvit tillämpad, pannornas
antal blifvit minskadt med nära 4°>00°; alt fylleriet på
det märkbaraste sätt är i aftagande. Man närmar sig således
till det af alla sökta målet, om ock icke så fort mången
skulle önska, dock desto säkrare. Allt detta oaktadt,
har R. o. Ad. för sin del beslutat en fullkomlig otnskapning
af 1835 års brännvinsförfaltning. Då jag anser den
nya föreslagna brännvinsförfattningen vara olämplig för våra
locala förhållanden, oförenlig med våra politiska, till sin
controll svår, om icke omöjlig, och således i sin verkställighet
skulle blifva högst olycksbådande, reserverar jag mig
mot det beslut R. o. Ad. i detta afseende fattat.
Hr af Ekenstam, Israel: Jag anhåller vördsamt,
att den inbjudning, jag i förra plenum tog mig friheten föreslå,
måtte få första rummet! på föredragn.listan till nästa
plenum, såvida denna inbjudning ej i dag skulle kunna förekomma,
emedan jag eljest befarar, att ändamålet dermed
helt och hållet skulle förfelas, om med afgöran
-
394
Den ti November f. m.
det deraf skulle uppskjutas ända till dess deli nu befintliga
långa listan hunnit blifva genomgången.
Frih. Hamilton, Hugo: Uti den föreg:de talarens
hemställan anhåller jag att få förena mig, äfvensom alt få i
prot. nedlägga min reservation emot R. o. Adis beslut, att,
med antagande af den fria principen för brännvinsbränningen,
afslå förslaget örn beskattningens beräknande efter mäskekar.
Frih. Ridderstolpe, Fredr., instämde med Frih.
Hamilton.
Gr. Mörner, Carl Göran: Som knappast ett dussin
af R. o. Ad:s ledamöter voro närvar, i sista plenum, då Hr
af Ekenstam väckte frågan om en inbjudning till de öfriga
Stånden, att förena sig uti R. o. Ad:s beslut i afseende å
brnrmvins-betänk., ansåg jag mig böra begära Hr af Ekenstams
förslag på bordel; men som denna inbjudning skulle
komma de respective MedStånden alltför sent tillhanda, i
händelse den nu var. långa listan först skulle genomgås; så
instämmer jag i den gjorda framställningen om delta ärendes
framflyttande till att blifva första numret på nämnda
lista, sorn i nästa plenum skall föredragas.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, i anledn. af Hr af
Ekenstims, Frih. Hamiltons och Gr. Mörners framställningar,
om R. o. Ad. behagade bifalla, att Hr af Ekenstams förslag
0111 inbjudning till Preste- och BondeSt:n att instämma i R.
o. Ad:s beslut ronde brännvinsbränningen, finge sättas främst
pä föredraga.listan i nästa plenum.
Bifölls.
Hr Lagergren, Anders, uppläste följande:
Frånvar. vid R. o. Ad:s beslut den 7 dennes ang:de de
Halländska ky rkohemmanen, vill jag här nedlägga några anmärkn:r
deremot, till den kraft och verkan de möjligen kun-1
na aga.
De sammansatta Utsk:n hafva tillstyrkt och R. o. Ad.
bifallit, det en skrifvelse skulle utfärdas, deri R. St. bos
K. M. i tind. anhöllo, att behörigen förordnadt ombud å
K. M:s och Kronans vägnar hos vederbörlig domstol talan
utförde om återvinnande af Kronans jordägande- och
dispositionsrätt till de ifrågavar. hammanen.
Mot en sådan skrifvelse skulle jag icke hafva något alt
erinra, 0111 det vore fråga om att åt Slaten återvinna något
som en Corporation sig obehörigen tillegnat. Men Utsk. ger
öppet tillkänna, att det ej är för Kronans fördel, sorn en
sådan skrifvelse lillstyrkes, utan hufvudsakligen för åboernes
å de besagda hemmanen. Utsk. yttrar: åboerne å hemmanen
hafva i detta afseende ett anspråk på Staten, sorn
icke utan rättvisans kränkning kan afvisas, då deras rätt be
-
Den ii Norember f. m.
ror af den rätt, som Staten äger. Dermed menas, som fornt
antydes, rättigheten alt skatteköpa hemmanen. Om nu
med åboer här förstås åboer i allmänhet, så kunde Utsk.
hafva rätt; men då dermed förstås de nuvar. åboerne, som
nyttja och bruka hemmanen, så hafva de alls ingen rättighet,
ej en gång anspi*Sk; både anspråk och rättighet inträda
först när hemmanen förändrat natur, och de nya kronoåboerne,
som enl. rättsgrunder kunde vara helt andra personer
än’ de gamla, vilja öfverenskomma med Kronan om oftanämnda
skatteköp. De nuvar. åboerne hafva frivilligt med
kyrkorna afhandla! 0111 de praestationer, de till desamma utgöra.
Hvarpå skulle sålunda de anspråk grunda sig, hvarigenom
de trott sig frikallas från sin frivilliga öfverenskommelse
och berättigade att undandraga kyrkorna en del af
de inkomster de dero tillhandahållit? Och 0111 till och med
kyrkorna genom misstag kommit i besittning af ofvannämnda
hemman, så frågar jag dock: hvilkendera sidan bör enl.
billighetens grunder tillgodonjuta de nuvar. inkomsterna,
antingen kyrkorna, som åtminstone i mer än ett århundrade
de facto et bona fide varit i besittning deraf, eller åboerne,
som aldrig ägt desamma och hvilkas för icke så långa tider
upprättade conlracter bevisa, huru de icke kunna göra några
anspråk derpå? Jag frågar: är det Staten värdigt, alf,
då den ej för egna behofver vill använda dessa inkomster,
frånhända kyrkan och dess inrättningar ett nödigt understöd
för att skänka det åt enskilde, som i den frivilliga öfveienskommelsen
redan visat alt de kunna vara det förutan?
Vilja åboerne ensamt för skatteköpet blifva kronobonden,
så kunde ju frågas dem, om de, med utgörande af alla hittills
till kyrkorna erlagda praestationer, ville se sina hemman
förvandlade till krono och skalteköpsrätlen dem upplåten.
Förklarade de sig villige dertill, ville de åt kyrkorna allt
framgent erlägga hvad de hittills erlagt; så skulle jag tro
det så väl med kyrkornas som Statens fördel lörknippadt,
det dessa hemman förvandlades till krono och sedermera genom
skatteköp lill enskild mans egendom. Det är på dessa
grunder jag ock, om jag varit närvar, vid R. o. Ad:s plenum,
velat föreslå en und. skrifvelse, roen nu endast kan
bifoga detta förslag reservationsvis, så lydande: del R. St.
hos K. M. i und. måtte anhålla, att vederbörlig undersökning
anställes om hvad kyrkohemmanen i Halland för närvä]’.
till kyrkorna utgöra, samt sedan detta blifvit utrönt,
K. M., genom ändring af brefvet den 12 Maj 1819, täcktes
tillåta, alt, mot ständigt erläggande af alla närvar, kyrkopraestationer,
nämnda hemman finge till skatte försäljas, köpeskillingen
erlagd i förhållande till räntans storlek både till
kyrkorna och Staten.
Frih. Hamilton: Då det är någon skilnad, ehuru icke
särdeles stor, emellan det beslut, som R. o. Ad. samt
Den ii November f. m.
BorgareSt. faltat i fråga om brännvins-belänk,, så föreslår
jag, alt denna inbjudning äfven måtte afgå till BorgareStåndet.
Ånyo föredrogs StalsUtsk:s den i/|. sistl. Oct. och den 4
dennes p;i bordet lagda utlåt. N:o 345, i anledn. af dels alsing,
dels återreniiss u åtskilliga uti mera. JN':o 3oi framställda
vo!er:s-propositioner.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, alt B., o. Ad. torde
finna nödigt, att detta utlåtande punktvis företages till pröfning.
Frih. Boye, Ludv.: Jag anhåller alt få fästa Hr Frih.
o. Landtnäs samt R. o. Ad:s uppmärksamhet på angelägenlieten
af alt gilla eller förkasta den prinip, på hvilken alla
dessa punkter äro fotade, och jag tror således icke, att jag
på något sätt förfar orätt, då jag ber att få uppehålla mig
vid denna princip. Det lättar också sjelfva discussionen i
fråga om punkterna; emedan om principen skulle befinnas,
som jag tror, grundlagsvidrig, så förfaller eller åtminstone
lättas discussionen öfver punkterna, ty då behöfver den icke
sträcka sig längre än till pröfningen huruvida de särskilda
punkterna innefatta administrativa villkor eller icke. Jag
anhåller derföre vördsamt att få uppläsa den delen af betänk.
, som angår principen. Sedan jag yttrat mig deröfver,
skall jag ej uppehålla R. o. Ad:s tid i fråga om punkterna,
emedan jag är öfvertygad att andre personer med mera
sakkännedom skola yttra sig deröfver. Sjelfva den mening,
hvaruti principen framlägges, är af följande lydelse: ”Hvad
dervid först angår de fall, der villkor vid anslag blifvit fästade;
så, enär det ankommer på R. St. att pröfva och bestämma,
för hvilka ändamål och tili hvad belopp anslag skola
beviljas, samt afgörandet deraf måste blifva beroende af
omdömet ang:de ändamålsenligheten af sättet för deras användande,
lärer deraf uppenbart följa, att det äfven beror
af R. Sl., att, då anslag anvisas, tillika stadga de villkor,
som anses erforderliga för det ändamål, hvilket R. St. med
anslagets beviljande åsyfta, och hvarigenom, äfven om dessa
villkor afse sådana åtgärder, hvilkas vidtagande endast på K.
M:s nåd. afgörande beror, K. M:s grundlagsenliga pröfningsrält
så mycket mindre kan anses för nära trädd, som det
ändock på K. M. ankommer alt pröfva, huruvida det vid
anslaget fästade villkor i nåder godkännes och anslaget således
begagnas. En annan tolkning skulle deremot, jemte
inskränkning af Ständernes pröfningsrätl i anslagsfrågor, kunna
leda till det menliga förhållande, att, derest vissa Riksstånd
icke obetingadt ville bifalla ifrågakomma anslag, desamma
blefve nödsakade att dem afstå, och dylika anslag
komme att förfalla, oaktadt de kunnat blifva beviljade under
-
Den ii November f. m.
297
der sådana förbehåll, som Reger:n skulle ansett fullt rikliga
och antagliga.’’ Sådan är principen, eller principen i frågan om
fördelningen af makten begge statsmakterna emellan. All princip,
som inträdt på detta fält, måtte vara riktig eller oriktig,
allt efter som grunden igenfinnes i Reg.F:n. Jag finner
icke Jenna princip grundad i Reg.F:n, tvertom motsagd af
grundlagen och innebära ingenting mindre än eli försök alt
sönderrycka sjelfva regeringssättet genom en rubbning i den
fördelning af makten emellan de båda statsmakterna, sorn
grundlagen gör. Jag har sagt, alt jag finner denna princip
motsagd af grundlagarna, och jag går nu att åberopa dem
till bevis för hvad jag yttrat. 5g §:n Reg.F:n bjuder:’’ Efter
Rikets och statsverkets tillstånd och behof läte Konungen
till Utskrs öfverläggning framställa hvad Slaten kan
tarfva utöfver de ordinarie inkomster och hvilka behof genom
bevillningar böra fyllas.” Der finnes intet ord 0111 villkor,
och sunda förnuftet säger mig, alt om hehofven profves
nödiga, så har Regeun rätt alt för Statens läkning fordra
medel till deras fyllande utan alla villkor. Pröfvas de
icke nödiga, så har folket rätt att utan villkor befrias derifrån.
Den makt man vill taga sig att gå derutöfver, att
transigera på sidan 0111 grundlagen, är sjelftagen och satt i
verkställighet i samma stund den bryter regeringslagarna.
6a §:n Reg.F:n säger: ”Sedan statsverkets behof blifvit af
StatsUtsk. uppgifna och af R. St. pröfvade, ankommer det
på R. St., alt en deremot svarande bevillning sig åtaga samt
att tillika fastställa huru särskilda summor deraf skola till
särskildta ändamål användas’’ &c. Men [ändamål är något
helt annat än villkor.
Utsk. framställer nödvändigheten af att pröfva ändamålsenligheten:
Åja! — den bestrider jag ingalunda; men huru
långt? Icke längre än till beslutet att bifalla eller afslå ; så
långt äga vi alt pröfva ändamålsenligheten, men icke att kasta
oss in i administrationen, ty deremot äger 64 §:n samma grundlag
dessa ord: att allt hvad af R. St. anslås, vare under Konungens
disposition. Dispositionssättet åter, huruvida det
inträffar med ändamålsenligheten eller icke, äga Ständerne
rätt att pröfva efteråt, på grund af io6och 107 §§:ua Reg.-  F:n ; men skulle man anse Ständerna berättigade alt på förhand
pröfva ändamålsenligheten af administrationen, då äro
Ständerne de regerande och Konungen blott en subordinerad
verkställare af besluten. Sådant är ej i öfverensstämmelse
med grundlagen, och man blir derom än mera öfvertygad,
då man öfvergår till Riksd.Ordningen. Det är, märkvärdigt nog,
en temmelig skilnad mellan de ärenden, som tillhöra StatsUtsk.,
och de ärenden, som tillhöra Ekon.Utsk. och utgöra önskningsmål:
de förra kunna icke förfalla, de skola af förstärkt
StatsUtsk. afgöras, de sednare förfalla, då 2 Stånd stannat
16 li. 33
D e n 11 Noyembcr f. ra.
emot a. Nu hvilan liela principen på ett litet hocus pocus,
på ett litet kakalorum, alt rycka ifrån Ekon.Utsk. denna
fråga, som ensamt tillhör detta TJtsk., och oförmärkt tillegna
sig detsamma i StatsUlsk.; men till ett sådant fortgående
ger grundlagen ingen rätt. Plågan är nu ingen annan,
mine herrar! än skiljaktigheten hos Ständerna och
StatsUtsk. att använda sitt sunda förnuft till urskiljande af
hvilkeldera ämnet tillhör, det ena TJtsk, eller det andra.
De villkor, sorn icke nro af natur alt tillhöra Ekon.Utsk.,
nia vara; men då det är så tydligt att villkoret är ryckt
ifrån sin natur till behandling af StatsUtsk., för att, sedan
2 Stånd stannat emot 2, kunna komina under förstärkt
StatsUtsk., — månne man på detta sätt kan vara säker om
friheten? Man gjorde på samma sätt 173 §:u, då man med
tolkning af ett enda ord förvred hela regeringssättet. Konungen,
hette det, ägde att styra Riket med råds råde: man
gjorde deraf den utläggningen att "med” var icke ”emot”
och att, då Konungen var emot R.ådet, så var det Rådet,
som rådde, och derigenom förändrades regeringssättet; och
regeringssättet skulle också nu totalt förändras, ty lyckades
detta försöket, så slår det icke felt att man ju i hvarje bevillningsfråga
skulle plocka ifrån konungamakten allt mer
och mer dess rättigheter, till dess ingenting vore qvar. Dessutom
är i 34 §;n en sådan förändring af ekonomimål till
beskatlningsmål förebyggd, då i nämnda § det heter: — —
— — ”Vare samma Utsk. pligtigt att med dess utlåt., i enlighet
med erhållen remiss, inkomma, och bestämine sjelfva
ämnets beskaffenhet efter grundlagen, men icke den hvarje
särskildt Utsk. i allmänhet uppdragna befattning.” Nåväl!
grundlagen gör skilnad på LUskott och Sländernes skyldighet
är att lyda grundlagen; men jag ber att få fästa uppmärksamheten
på det insidiösa af den framställda principen,
ty efter den skulle Konungen, ehvad Han biföll eller icke biföll,
antog eller icke antog villkoret, göra sig saker till förebråelsen
alt hafva missvårdat sitt konungsliga kall. Antager Konungen
villkoret, så har Han missvårdat grundlagen eller den makt
grundlagen ger Honom, just i ändamål att denna makt icke
skall falla i händerna på något riksdags-parti. Antager Han
det icke, — nå! då har Han missvårdat Statens behof; och
då är det ju Hans fel att icke hafva antagit villkoret, hvarunder
Han kunnat få medel till behofvets fyllande. Min
afsigt är icke alt kasta skugga hvarken på Ständer eller
Utsk., — ingalunda! men tendensen, efter min åsigt, är den,
att sätta Konungen i sådan belägenhet att ehvad han gör
det ena eller det andra, så är Han i förra fallet en svag
herre och i det andra har Han försummat Statens bästa, då
Han icke emottagit anslaget; ty hopen glömmer bort att villkoret
gör anslagets emottagande omöjligt, — hopen tror, att
det är Konungen, sorn egensinnigt motsatt sig sjelfva anslagets
bifallande, och att således felet, bevars nej! icke är
Den u November f. m.
5 99
Utskottets, ånej! utan att felet helt och hållet ligger hos
Konungen. Se deri ligger det insidiösa; j.ig har nu framställt
min mening om principen och skall ej underlåta, att,
sedan grunderna blifvit pröfvade, söka göra den gällande i
en votering, som skall afgöra, om vi stå qvar vid 1809 års
Iteg.Form, eller om vi förvridit densamma.
Hr Frih. o. Landtm, fästade, i anledn. af Frih. Royes
nu yttrade mening, R. o. Ad:s uppmärksamhet deruppå, alt
Hr Landtm, icke ansett Utskis redogörelse för sina åsigter
höra blifva föremål för någon propos. inom R. o. Ad., eller
för någon öfverläggning, enär TJtsk. icke framställt dessa åsigter
i afsigt alt Stånden deröfver skulle besluta elier i afsigt
att få någon föreskrift af Ståndet i afseende på satsens
grundlagsenlighet; och behagade R. o. Ad. finna, att grundlagen
icke medgåfve åt R. St, någon förklaringsrätt öfver
grundlagens mening, utan blott alt R. St. ställa sig grundlagen
till efterrättelse vid tillämpningen af hvarje del af dessa
föreskrifter. Hr Landtm, hade således för sin del icke
trott, att denna fråga skulle blifva föremål för något beslut eller
något särskildt öfverläggningsämne för R. o. Ad. vid delta
tillfälle, ehuru det visserligen vore hvarje ledamots rättighet
alt yttra sig öfver lagligheten af hvad som sig tilldrager, eller
de frågor, som komma till öfverläggning inom R. o. Ad.
Hr Ribbing, Rengt: Jag anhåller, att de prot.utdr.,
som i delta ämne uro ifrån de andra Stånden ankomna till
R. o. Ad., mätte varda upplästa, och alt jag sedan må få
yttra mig.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, alt Hr Ribbings begäran
icke kunde nekas, men hemställde Hr Landtm, tillika
hvad upplysning 11. o. Ad. kunde hemta af en sådan uppläsning
nu, då betänk, ändå sedan lomme att punktvis föredragas,
och om icke det vore ändamålsenligare om uppläsningen
skedde vid hvarje punkts behandling.
Hr Ribbing: Ehuru jag tror mig känna innehållet af
de prot.utdr., om hvilkas uppläsande jag anhållit, hade jag
likväl trott, att för ordningens skull det vore nödvändigt att
med visshet få veta deras ordalydelse, innan jag yttrar mig;
men jag skall ej uppehålla R. o. Ad. med fortsatt anhållan
om deras uppläsande. Jag vill icke heller yttra mig öfver,
huruvida dessa nu förestående frågor hafva ifrån böljan
blifvit i fullkomlig öfverensstämmelse med grundlagens föreskrifter
behandlade lill sin beskaffenhet, utan endast hålla
mig vid det tillstånd, hvaruti frågorna nu befinna sig.
Hr Ribbing uppläste derefter följande!
Landtmarskalk eller Talman har icke ansett sig berättigad
att, på grund af 55 §:n Riksd.Ordn., eller någon annan
grundlagsbestämmelse, vägra propos. lörsta gången
3uo
Den 11 November f. m.
de frågor, hvarom nu votering i förstärkt StatsUlsk. hade
bort ske, förevoro. Del lärer äfven då vara tydligt och gifvet,
alt lian icke ansett samma propos. vara grundlagsvidrig,
hvilket .Stånden ej heller gjoit. Då nu så är, lärer det ej
heller vara rätt eller kunna tillåtas, alt samma fråga,
som en gång ansetts kunna till bifall eller afslag framställas
eller såsom grundlagsenlig behandlas, annorlunda en annan
gång eller såsom grundlagsstridig anses, hvarigenom
den skulle lill en del eller helt och hållet kunna
förfalla.
Efter min tanke är det således nu för sent, att, sedan
ett beslut i en fråga förut är af samtliga RiksSt:n fattadt,
som befordrar och tillåter dess vidare handläggning,
vilja, åtminstone utan alla dessa RiksStrns sammanstämmande
beslut, på hvilket annat sätt som helst, förekomma
dess slutliga afgörande i enlighet med grundlagen, hvilken
föreskrifver uti 69 §:n Reg.Fm och 3o §tn Riksd.Ordn. tydligt
och klart huru dermed skall tillgå.
Dessa frågor hafva ju icke förut blifvit från statsregleringsfrågorna
genom något enda RiksSlts beslut till några
dess delar eller helt och hållet afskiljda; i hvilket fall den
grundlagstvist, som härigenom kunnat uppstå, bort vara
remitterad lill Const.Utsk:s utlåtande. — Jag anser således
R. o. Ad., i afseende på de framställda voterts-propositionernas
afslående, hafva tagit sig en makt bredvid och emot
grundlagens tydliga föreskrift i 69 §:n Reg.Frn, då det företagit
sig att afstå StatsUlsk:s förslag lill voterrs-propositioner,
hvilken åtgärd, efter min tanke, icke hade kunnat
ernås utan genom återremiss, grundad derpå, att Ståndets
föregående beslut i frågan icke varit rätt af Utsk. uppfaltadt;
men då nu återremiss med så beskaffade anmärkare
ej ägt rum, anser jag StatsUtskrs skyldighet vara, att, gemensamt
med de I i 11 förstärkning utvalde ledamöter,
votera öfver de framställda propositioner,
s o m icke genom antagande af gjord inbjudning
redan a ro a fg jorda.
Skulle man antaga, att en annan åtgärd vore möjlig, så
vore med detsamma den beslutande-rätt, som grundlagen
tillerkänner och ålägger förstärkta StatsUlsk. att utöfva
på R. Sirs vägnar, omintetgjord, hvarigenom möjligen hela
slatsmachinens lagliga gång kunde komma att alldeles upphöra.
Då vår representationsform, med 4 Stånd, sammansatta
af olika antal ledamöter och på 4 särskildta rum, icke
lemnar någon annan rimlig utväg att komma till slut med
frågor, som nödvändigt skola afgöras, emedan alla 4 Stånden,
med förutsättande af lika andel i representationen,
ej kunna eller hafva tillstånd att sammanträda och rösta
per capita; så är det förhållande, hvilket nu inträffat igenom
förkastandet af de framställda voterts-propositioncrna,
