# ID: svediakorp-gov487
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 81,494
# sentences: 2,829
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


D e n ij 0 c t o, b e r e. ra.
sjelfva formationen ligger ett oöfvervionerligt hinder för en
motståndskraft »It kunna uppslå, Della hinder blir ovillkolli,
"I, unr 3 .Stånd alltid gora pluralitet elliot 2. Denna
olägenhet ligger i Hr von Hartmansdorff* ullra-democratiska
princip, som icke kan få adeln och preslerna nog nrdIrvckla,
och vill alt man skall gifva deni en sådan ståndpunkt,
att de ovillkorligen, i följd af sjelfva formationen,
skola betyda intet, ty de hafva alltid en gifven pluralitet
emot sig. Denna olägenhet iutvållar mindre, om jag stannar
vid 4 Stånd. Det gr sanni, genom Frill. Hamiltons förslag
får jag lika manga in al de orepresenterade, men det
kommer dä i Guids namn »n på hazarden, luiru de i tankesätt
amalgamera sig med Stånden. Meri det nr gifvet, alt
om den öfre kammaren skall formeras enligt 0r vpn Hatt-,
uiausdorffs förslag, så ligger liela den återhållande kraften i
sjelfva formationen föra vafd, Jag liar nu framställt en betänklighet,
sorn jag lier R. o. Ad, noga besinna, innan Ståndet
går all afgöra frågan, oell jag drager icke i betänkande
att i följd deraf tillkännagifva, alt min. röst, om jag har att
valja emellan 2:11c saker, af hvilka jag icke kan gilla någondera,
blir för det minst onda, som skulle uppkomma, oell
då går jag hellre in på Frih. Hamiltons förslag, att taga in
de orepresenterade på de zj Stånden, an att antaga alne kamlar,
der isne Stånd skola sitta blott som figurao.ter, för alt
görg dessa båda herrar till nöjes så länge. Huru nöjde de
blifva, nät' det kommer dertill, att de fått erfara burn det
går till, blir en annan sak.
Gr, Spens: Första raden af Hr von Hartmansdorff*,
förslag erkänner jag i mina ögon vara bättre äu den mot-,
svarande raden i Frih. Hamiltons. Qm jag icke fattade Hr
von Hartmansdorff* förslag orätt, så började det med orden:
”Till Riksförsamlingen valjas”; derefter var sedermera insatt
en siffra för R, o. Ad., en för Prester o, s, v. Dervid nämndes
icke något om öfre eller nedre, första eller andra kammaren.
öde punkten af Frih. Hamiltons förslag börjar deremot
sålunda: ”Vid val tillden första kammaren deltaga—
Dessa ordalag passa helt och hållet för hans sy st Aine, deri
öfre kammaren väljes af den nedre, och den anmärka., alf
Ilian derigenom hade tagit på hand en del af de frågor, sorn
mi icke förekomma, är det skäl, sorn gör alt jag nu förenar
mig med Hr von Hartmansdorff i denna del. Men Hr von.
Hartmansdorff kommer sedermera, till det resultat, att föreslå
bestämmande af ett visst antal för brukspatroner, ett
visst antal för ofrälse innehafvare af frälsehemman och säterier
o, s. v., med ett ord, att söndersplittra sjelfva detta.
5 Stånd i åtskilliga andra, för hvilka särskilda siffror äro.
utsatta. Jag lenman att bedomina, mine herrar! om icke
detta vöre detsamma, sorn att låta lika mångå Stånd uppstå.
Naturligtvis är Hr von Hartmansdorff*, mening, att fral
-
Den aj Octobcr e. m.
seägare siola välja representanter för frälseägare, och husägare
i städerna välja representanter för sådana husägare.
Då skulle ju derigenom alldeles samma resultat uppstå, som
om dessa fractioner af medborgare kallades lika många särskildta
Stånd. Man vore du inne på den banan, alt få lof
att noga qvalificera dem allihop, och då kunde man förutse
för framtiden split, tvedrägt, tvister och oenighet emellan
alla classer af medborgare. Jag erkänner, att då jag här
hörde första gången talas om ett femte Stånd, hoppades jag,
att, efter man ej kunde vinna mera, man åtminstone der
skulle få se de särskildta elementerna af Ståndet mötas ungefär
på samma sätt som efter den allmänna valprincipen
eller den samfällda valprincipen; att de skulle mötas der,
för alt med gemensam åtgärd välja fäderneslandets ombud,
eller ombud för fäderneslandets sak, och icke livar och en
för sina intressen. Jag hoppades att man skulle slippa tänka
sig brukspatronernes intresse, såsom ett för denna medborgareclass
särskildt, frälsehemmansägarnes lill ett annat o. s.
v. Jag ser vissei ligen i Hr von HartmansdorfFs project 12
§:n: ”Ståndspersoner välja sina ombud, likasom R. o. Ad.
Då nu frågan återgått dit, der den, efter min tanke, från
början bort vara, nemi. till att i synthetisk form conslruera
R. o. Adis beslut om dess gemensamma tanke, varnar jag
eder, mine herrar! att vi icke i den nu förevarande frågan,
om vi skola hafva 4 eller 5 Stånd, må taga för afgjordt, att
denna 13 § af Hr von HartmansdorfFs förslag redan är antagen,
hvilket den icke ar. Det är nemi., i den händelse att
ståndspersonsclassen skall votera lika roed R. o. Ad., eliel1 att
alla skola votera per capita, det är i den händelsen, som
svårighet skulle uppstå, och sorn det kunde hända, såsom
Frih. Hamilton omförmält, att den stora massan af frälsehemmansägare
undertryckte alla de andra. Eller snarare kan
man föreställa sig möjligheten deraf, ehuru jag visserligen
erkänner, att jag icke för ögonblicket kan, med stöd af tabellverket,
säga om denna farhåga är grundad. Men om
roan deremot tänker sig, hvilket man åtminstone mätte hafva
sig Öppet, att i det nya Ståndet den samfällda valprincipen,
eller möjligpn med någon modification den, som Const.-  Utsk. föreslagit, gör sig gällande, är det icke mera gifvet
der, än det skulle annars varit, att mängden skall undertrycka
de öfriga; ty då kommer denna mängd att bestå af
fractioner af röster, och att således äga mindre inflytande
på valen.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Då ändtligen, efter nära
4 timmars debatt, det nu blifvit fråga om att discutera öfver
något bestämdt föremål, så har jag begärt ordet, för att,
för min del, motsätta mig det amendement till Frih. Hamiltons
förslag, som Hr von Hartmansdorff framställt. Jag kan
icke föreställa mig, att efter det beslut, R. o. Ad. på f. ro.
Den 27 O c t o b e r e. 111.
3o3
fattade, och hvilket synes utgå från den synpunkt, att representationen
tarfvar förbättring, saint alt mera samfällighet
skal! blifva grunden för den nya representationen, —
jag kan icke föreställa mig, säger jag, att, sedan denna princip
blifvit antagen, It. o. Ad. nu skulle vilja med Hr von
Hartmansdorff gå baklänges och utur Borgare- och BondeSt:n
förvisa de nya elementer, som under den sednare tiden
der blifvit inrymda, samt derefter, sedan man sålunda återfört
dessa Stånd til! dess ursprungliga renhet vid bildandet
af ett femte Stånd, jemväl bilda 7 eller 8 nya classer, med
särskildta val inom sig. Denna mening öfverensstämmer åtminstone
icke med min uppfattning af den propos., hvilken
Frih. Sprengtporten i förmiddags nppgaf, och som hlef af
R. o. Ad. gillad. Det lärer för få af R. o. Ad:s ledamöter
vara obekant, huru Frih. Sprengtporten utvecklat sin idde,
då vi redan öfver ett år haft Hr Frihms förslag i bokhandeln
tillgängligt. Deraf inhemta», att Frilen icke velat medgifva,
att ett särskildt femte Stånd må bildas, tilan föreslagit
att de orepresenterade må ingå i de 3 Stånd, hvilka ännu
icke med sig införlifvat en så stor del orepresenlerade,
som uti BondeSt. sedan år 1809 lått inträde. Här har blifvit
af Hr von Hartmansdorff sjelf medgifvet, att frälsehemmans-
och sdtereriägarne komma att utgöra största delen af
de väljande inom det s. k. femte Ståndet, i händelse de skulle
få vara med vid valen. Men dådetta största antal s. k.
orepresenterade redan, dels enligt nu gällande grundlag,
dels enligt ett af 4 Stånd vid 2:ne riksdagar fattadt beslut,
äro berättigade att inträda i representationen, samt man således
har den frågan, så vidt den beror af R. St., afgjord;
så är det icke i något afseende nyttigt att ånyo utkasta
detta tvistefrö. Naturligtvis skulle äfven frälse- och säteriägarne
finna det för sig temmeligen sårande att förvisas
från detta Stånd, som redan upptagit dem, och möjligen
kunde delta Stånd anse det nog litet grannlaga, alt andra
Stånd besluta alt ur detta Stånd skola uteslutas personer,
som redan äro deruti intagne. Hvad brukspatronerne beträffar,
så förmodar jag, att de icke skola finna sig särdeles
smickrade af att blifva uteslutne från BorgareSt. Jag vet
visserligen, att en sådan åsigt afven inom BorgareSt. blifvit
uttryckt; men den tyckes icke der finna mycken sympathi, och
jag förmodar således, att den der kommer att stanna inom
minoriteten. Det torde icke tillkomma R. o. Ad., särdeles
i ett ögonblick, då Ståndet på ett så vackert sätt synes vilja
gå det allmänna tänkesättet till mötes, att i första rummet
besluta, att sådane personer, som redan fått representationsrätt
i de andra Stånden, skola derifrån afstå. För mia
enskilda del kan jag ej heller under något villkor medgifva
bildandet af ett särskildt femte Stånd af de nu orepresenterade
embetsmannaclasserna. Jag anser det vara en bestämd
orättvisa emot BondeSt., hvilket redan, såsom sagdt är, in
-
3o4
Den 27 O c t ö b e r e. m.
tagit åtskilliga orepresenterade bland sig. Jag finner det
vara en alltför stor förstärkning åt em be Isma niia in tresset,
ocb jag tror slutligen, ätt genom ett Förslag örn ett särskildt
femte Stånd det blir omöjligt att genomdrifva representationsförändringen
vid en kommande riksdag* då säkerligen
BondeSt. icke ingår på att eftergifva något af den fjerdedel
i representationen, söin detsamma lör närvar-, tillhör. På
dessa skäl kan jag ieke i denna fråga rösta för något annat
förslag, än det sorn Frih-. [Jamilton bär framställt, nemi. att
de ofrälse ståudspersonerhe skola fördelas på R. o Ad.,
Presle.St. samt BorgareSt.* ocb jag är öfveltygad, alt hvarken
R. O. Ad. eller de 1 andra Stånden, som upptaga dessa
nya ledamöter, skola förlora på denna förstärkning, titan fasthellre
deruppå vinha,— eb slutsats, hvilken jag anser mig så
mycket mera befogad att yttra, som en ledamot af detta
Ulls* Hr Lefrén, hvilken sjelf erinrat huruledes lian är född
och uppfostrad bland den s. k. femte classen, erkänt att icke
inom någon class finnas mera erfarna* Ingna, upplysta och
Fosterländskt sinnade representanter, än inom dessa orepresenterade.
Det blefve följaktligen Snarare en vinst än en
förlust att ståndsvis upptaga dem.
Frih. Hamilton: Då jag i början af denna disenssion
sökte försvara hvad jag då trodde att ganska få och knappast
någon skulle Understödja, nemi. den ide'e jag framställt
om undvikande af ett femte Stånd, förklarade jag mig, ifall
den icke fick understöd, beredvillig att icke för min enskiR
da del upptaga R. o. Adts tid med att vidhålla denna idde.
Då nu deremot llere värde talare från båda sidorna hafva
Upptagit denna min idde, Utvecklat den vidare och förklarat
den i deras lanke* såsom deli äfven SvnteS i min, rättvisare*
billigare ocb lättare genomförd, än den andra; så ansel’ jag
icke för rnig tillständig! alt numera densamma frångå, utan
önskar oell yrkar naturligtvis, alt den inkommer i den blifvande
propostn såsom ja-propos. Den andra Frågah åter*
Sorn till mig ställdes af en värd talare, huruvida jag vore
nöjd alt, i stället för mitt förslag* det af honom framställda
skulle upptagas* föranleder mig blott alt svara, det jag, såsom
jag förra gången yttrade, är så till Vida nöjd dermed*
att jag anser det baltie, än 0111 man skulle fråntaga BondeSt.
den ^ i representationen, söm det hittills haft* ocb gifva
detsamma -y, samt ändå i detsamma Upptaga 3o,öoo valmän,
sorn icke ursprungligen tillhört BondeSt. Jag anser
således, att i billighetsväg det nu uppgifna förslaget är det*
som mest närmar sig till det jag ansett vara det rätta, Och
naturligtvis helst önskar. Om det får blifva eb Contra-propos.
i frågart, så blir åtminstone något i hvartdera fallet vunnet.
Det är blott derom jag för min del anhåller, ehurit
jag medger Och erkänner* att det ej är jag* som har att be
gå
-
Don aj O c t o b e r c. m.
3o5
gära contra-props:n, men det torde dock tillåtas mig att
uttala min önskan i detta afseende.
Hr von Hartmansdorff: Någon annan contra-propos.
lärer icke kunna, vid detta tillfälle, beviljas, ändenatt
förslaget förfaller. I saken får jag först anmärka olägenheterna
af att dela ett förslag i flera stycken. Man får då icke
det sammanhang, som man åsyftat. Gr. Spens liar redan
anmärkt, att när man talar om den punkt af Frih. Hamiltons
förslag, hvilken här varit framställd, så talar man
också om den 7 eller 8 punkten i mitt förslag o. s. v. Jag
har äfven funnit olägenheten deraf att göra någon eftergift
eller rubbning i ett fullständigt förslag, som man genomtänkt
och sökt göra sammanhängande inom sig. Jag har
dock medgifvit det i afseende å BondeStis representation,
derföre att tvänne af våra ledamöter, som trodde sig känna
BondeSt:s tänkesätt, ansågo ogörligt att få något förslag antaget,
derest icke ett sådant medgifvande här gjordes. Nu
bestrides det likväl, och understödes icke ens af de ledamöter,
hvilka jag trodde mig gå till mötes. Jag återtager således
mitt medgifvande och vidblifver mitt förslag, sådant som
det är framlemnadt lill fi. o. Ad:s bord, seende hellre att
det alldeles förkastas, än att det sönderslites. Jag får blott
tillägga att, derest man icke medgifver 5 Stånd och med
detsamma att R. o. Ad. bibehåller sin integritet samt att de
öfriga gamla Stånden bibehålla deras så att på dem inga
nya inflickas, så kan jag icke annat än motsätta mig förslaget.
Jag yrkar således ogillande af Frih. Hamiltons framställning.
Hr Lefren: Jag hade begärt ordet för att understödja
det förslag, som Hr von Hartmansdorff nu tagit tillhaka.
Det är sorgligt, att, då man går tillväga på ett sådant sätt,
att man vill gå till mötes de personer, som yrka en annan
sats, i vissa delar åtminstone, än den man sjelf ursprungligen
är tillgifven, samme personer skola visa så liten benägenhet
att understödja det derpå grundade förslaget. Jag
begagnar tillfället att instämma i hvad Hr von Hartmansdorff
sagt sednast, att ett 5:te Stånds bildande är, så vidt
jag kan förstå, hvad R. o. Ad. bör strängt vidhålla; ty R. o.
Ad. kan icke, utan att helt och hållet tillintetgöra sin representationsrätt,
ingå på att med sig förena några främmande
elementer. 5:te Ståndets formerande, såsom nyss var
föreslaget af Hr von Hartmansdorff och han nu tagit tillbaka,
är det enda förmedlande sätt, som borde kunna tillfredsställa
allas åsigter, äfven deras, som kunna tro, att
BondeSt. skall vara motigt i fråga om 5:te Ståndets formerande;
men jag begär, lika med Hr von Hartmansdorff, afslag
på Frih. Hamiltons förslag, efter ingen sammanjemkning
numera synes kunna äga rum.
i5 H. 3g
Den i-j October e. m.
Hr Hjerta: Om jag icke misstager mig, var Hr von
Hartmansdorff den ledamot , som först hos Hr Frih. o.
Landtm, anhöll, att det ifrågavar. ämnet måtte punktvis
föredragas. Jag hemställer då till den värda ledamoten, om
lian icke vill, i conseqvens dermed , riu tillåta att så sker,
och att icke flera ämnen på en gång sammanblandas. Jag
har för öfrigt begärt ordet i anledn. af en anmärkn., sorn
denne välde talare gjorde, att de orepresenterades intagande
på de 4 Stånden skulle göra det för R. o. Ad. omöjligt alt
förvara sina privilegier eller den § i grundlagen, som innehåller
huru öfver dessa privilegier skall röstas. Jag ber att
få hemställa till R. o. Ad., huruvida icke, i och med detsamma
soin Ståndet har beslutat att de 4 Stånden skola upphöra
, och tillika dermed sjelfskrifvenheten, tili detta beslut
tillika involveras, alt någon annan föreskrift måste af Const.-  TJtsk. uppgöras i afseende på frågan om sättet alt besluta
rörlde hittills varande ståndsprivilegier, ifall att sådana anses
framdeles böra vidmakthållas. Hvad som blifvit yttradt
angtde svårigheten att med borgerskapet införlifva husägare
i städerna, tror jag visserligen, om man betraktar opinionen
för närvar, inom RorgareSt., möjligen vara till någon del
grundad!; men man bör också i detta afseende hysa något
hopp, alt opinionen kan gå betydligt framåt inom ganska
kort tid. Närman betänker, att husägarnes upptagande bland
borgerskapets valmän och valberättigade skall ofelbart innan
kolt medföra den förändring i städernes beskattning att husägarne
få deltaga i onera till staden, — något, som jag för
min del anser utgöra ett nära nog hufvudsak ligt villkor för
att kunna erhålla den tjenliga reglering af näringsförfattningarna,
sorn jag önskar och hvarom jag redan vid förra riksdagen
tog mig friheten väcka motion; då borgerskapet kommer
alt besinna denna omständighet, hvilken jag anser blifva en
gifven följd af husägarnes intagande i detta Stånd : så tror
jag att RorgareSt. skall (inna med sin egen sanna fördel öfverensstämmande
alt icke längre förneka dem det. Jag förnyar
således min vördsamma erinran derom, att ju mera roan
kan i detta afseende förena lordringarna hos begge de olika
äsigterna, — den ena som önskar, att man måtte, så mycket
som möjligt, bibehålla den historiska grunden, hvilken
ar de 4 Stånden, och den andra, som vill, att man måtte
gifva åt representationen den allmännelighet, som allmänna
tankesättet synes fordra, och icke börja vid en sådan reform
att söka afstänga hvar och en i sitt eget lilla särskildta rum,
om jag så får säga, — ju mera dessa fordringar kunna förenas,
säger jag, desto bättre är det, och de innefattas, efter
min förmening, bäst i Frih. Hamiltons förslag , hvilket jag
derföre tänker understödja.
Hr von Hartmansdorff: Jag får erinra den sista talaren
och Huset derom, att jag bestridde föredragningen
Deo 27 Oc toker c. m.
punktvis, inen att. när den en gång Lief antagen, så önskade
jag att åtminstone en punkt mätte förekomma i sönder.
Detta är den stora inconseqvensen, som jag begått.
Hvad åter saken särskildt angår, sä vill jag väl fråga, huru
Ii. o. Ad. skall kunna förvara sina privilegier, i händelse
dess ledamöter äro förblandade med andra, som icke tillhöra
Ståndet, icke hafva del i dessa privilegier, men likväl
skulle iiga ratt alt beröfva oss dem genom sina röster. Det
är derföre jag motsätter mig Frih. Hamiltons förslag.
Hr von Troil: Hr von Hartmansdorff har klagat öfver
alt lian velat göra eftergifter i sitt förslag, som likväl
icke blifvit understödda af dem han trott dermed tillfredsställa.
Jag har mig icke bekant, huruvida han äfven räknar
mig bland dem han dermed åsyftat; men jag tror mig
förra gången , då jag hade ordet, tydligen hafva tillkännagifvit,
att jag ansåg ett femte Stånds antagande vara möjligt
på det sätt Hr von Hartmansdorff i sitt eftergifvande förslag
uppgifvit, men all jag likväl äfven ansåg det innefatta mycket
stora svårigheter i verkställigheten, i anseende till de nu
befintliga Ståndens sönderbrytande, och att derföre Frih.
Hamiltons förslag var bättre. Jag anhåller, att de afHusels
ledamöter, som icke förut noggrannt afvägt de båda särskilda
meningarna, behagade några ögonblick skänka sin uppmärksamhet
åt den större enkelhet och lätthet i tillämpningen.
sorn innefattas i delta förslag. Jag ber ytterligare att
få tillkännagifva, att då jag ansåg Hr von Hartmansdorff*
förslag om ett femte Stånd, med den eftergift han i afton
ifrågasatte, vara i viss mån nyttigt, så förutsatte det, sitt
valrätten skulle blifva allmän inom det nybildade femte
Ståndet; men då så väl Hr von Hartmansdorff, som llr Lefven
ansett detta alldeles ogörligt, så hemställer jag hvartill
det skulle tjena, att på detta sätt sönderbryta BondeSt., i
det man afskiljde frälsebönderna från de öfriga bönderna ,
ulan att förena dem med några andra. Dermed skulle man
ej kommit ett steg framåt. Enda skilnaden vore, att det s.
k. femte Ståndet, i stället att få ^ i representationen, skulle,
med afdrag af ■gL för frälsebönderna, erhålla endast Går
icke detta lika bra utan att man behöfver rubba BondeSt.?
Låt BondeSt. bibehålla frälsebönderna, och då likasom nu
utgöra eller ^ i representationen. Låt hvartdera af de
öfriga Stånden utgöra och låt de nu representerade utgöra
de kunna då fördelas i 3 särskilda calhegorier,
som hvardera erhålla af representationen. Det må då
bero af de 3 Stånd, sorn erhållit ^45, att med sig förena en
af dessa tjugondedelar och på detta sätt återfå deras -J. Således
må det öfverlemnas åt BorgareSt. siellt att afgöra, om
del vill, med dertill nu hörande representanter, utgöra ^,
samt låta busägarne i städerna särskildt valja j representationen,
eller om det vill intaga de sednare, och sålunda
3o8
Den aj Octobcr e. in.
tillökadt utgöra Alldeles samma förhållande äger rum
med Presterskapet och de lärde, nemi. skollärarne och de
graduerade. Äfvenledes äger samma förhållande rum med
R. o. Ad. och tjenstemannaclassen. Man kan måhända invända,
att det blefve besvärligt, att låta de civila tjenstemännen
inom hela Riket välja io representanter; men då
man sett, att det har med någon besvärlighet dock låtit sig
göra, att fördela Rikets samtlige brukspatroner i fem valdistrieter,
så tror jag äfven det låter sig göra att fördela
tjenstemännen i to sådana. Någon våda för R. o. Ad:s privilegier
förefinnes icke i ringaste mån. Det är en särskild
fråga, huru dermed skall förhållas, men gifvet måtte det vara
för en hvar, att om Ståndet icke finner för godt att amalgamera
sig med de ofrälse, utan desse komma att särskildt
välja sina 10 ledamöter och likaså R. o. Ad. sina 4°> så blir
det just desse 4°; SOfn komma att äga veto i frågor om adliga
privilegierna. Hr von Hartmansdorff sade, att det just
var den omständigheten, som förmådde honom att yrka afslag
på Frih. Hamiltons förslag; men jag vågar hoppas, att
om Hr von Hartmansdorff vill fästa uppmärksamhet på hvad
jag nu sednast anfört, skall denna betänklighet förfalla; ty
om de adliga privilegierna skola skyddas af R. o. Ad.,
så finnes väl ingen slags aniedn., hvarför icke veto i dessa
frågor skall tillkomma särskildt de ledamöter, sora äro utsedde
af Adeln, och icke dem, som representera de ofrälse
tjenstemännen, såvida icke R. o. Ad. framdeles funne för
godt att amalgamera sig med denna dass; men det blir den
tidens omsorg. Således skulle jag tro, att intet slags våda
vore alt antaga Frih. Hamiltons förslag. Huruvida nu prester
och borgare vilja med sig förena de öfriga eller icke,
derom kan man visserligen icke nu komma till någon visshet;
men det torde vara tillåtet alt erinra R. o. Ad. derom,
att hvad som vi redigera i alla fall icke lärer blifva
den gemensamma grundlagen. Gemensamma tankar komma
dessutom till Const.Utsk. från alla de särskildta RiksSt-.n,
och då blir Utsk. i tillfälle att inom hvad sorn som anses
antagligt uppgöra ett sammanjemkningsförslag, som kommer
att underställas RiksSt:n. Här är nu framförallt vigtigt,
alt hvarje Stånd noggrannt uttrycker hvad sorn rörer dess
egen representation, och i sådant afseende föreställer jag
mig, alt Const.Utsk. får lof att så mycket som möjligt i
sammanjemkningsförslaget rätta sig efter hvad hvarje Stånd
för sig yrkat. Derföre tror jag det vore lämpligt att i afseende
på denna del uttrycka, att den gamla Adeln väljer
sina särskildt, och att den inkomna ofrälse tjenstemannaclassen
väljer sin för sig. Detta föreslår jag icke derföre,
att jag anser det vara bättre, men derföre, alt jag tror
det bäst förekomma de farhågor, som jag inom Ståndet hört
yttras.
Den 27 O c t o 1) e r e. m.
S09
Hr Dalman: Jag är till största delen, förekommen af
den sista värda talaren, men i anledn. af Hr von Hartmansdorffs
yttrande, att det egentligen vore af farhåga derföre,
att R. o. Ad. möjligen, genom att tillåta 10 ofrälse ledamöter
att utgöra medlemmar af Ståndet, skulle äfventyra sina
privilegier, får jag hos den värda talaren anhålla örn upplysning,
så väl för egen som för Ståndets räkning, hvilka
vigtiga privilegier R. o. Ad. innehar, sedan detta Stånd nfsagt
sig sin sjelfskrifna representationsrätt. Jag kan åtminstone
icke erinra mig att några sådana privilegier för R. o.
Ad. återstå, som äro af någon slags politisk eller ekonomisk
betydelse.
Hr von Hartmansdorff: Jag har ingalunda åsyftat
Hr von Troil; men om han vill veta hvilka jag menat, så
är det Frih:ne Sprengtporten och Hamilton. I saken får
jag erinra, att om man säger, det ofrälse embetsman skola
intagas bland R. o. Ad:s antal , men likväl rösta särskildt
från oss, så frågar jag hvaruti föreningen eller sammansmältningen
består. Örn nu hvarje coloni af nykomlingar skall
genom särskild rösträtt skiljas från det Stand, som den säges
tillhöra, — hvad utgöra då nykomlingarne annat anett
femte Stånd, ehuru man icke beviljat dem hvarken namnet
eller sammanhanget sig sjelfva emellan, som vore det väsendtliga,
utan söndersplittrat dem i 4 delar? Jag anser mig
icke skyldig att upplysa Hr Dalman om våra privilegier,
men för R. o. Ad. i allmänhet lärer det vara klart, att
rättigheten att välja riksdagsmän bland sina egna medlemmar
är ett privilegium, hvilket möjligen kan Ståndet i framtiden
beröfvas, örn det icke ägde en i grundlagen försäkrad
rätt att sätta sig deremot, och alt icke kunna öfverröstas af
dem, som icke tillhöra Ståndet.
Frih. Sprengtporten: Då jag hyser den öfvertygelse,
att det icke blir möjligt alt i detta vigtiga ämne komma slutligen
till något fördelaktigt resultat annorlunda än genom
ett gemensamt bemödande hos samtlige ledamöter af detta
Hus, att kunna slutligen uppnå det bästa,( så måste jag erkänna,
att det är med mycken ledsnad jag har trott mig
finna, redan vid början af denna discussion, att någon skymt
af missförstånd i frågan uppkommit, hvartill jag dömmer
deraf, att Hr von Hartmansdorff återtagit det förslag eller
s. k. medgifvande han en gång gjort, sannolikt på grund
deraf att lian trott det vara det rätta. Jag bade, om Hr
von Hartmansdorffs förslag blifvit framstäldt, måhända röstat
för detsamma, just på den grund ali jag finner det nödvändigt
att så mycket som möjligt söka sammanjemka meningarna.
För öfrigt får jag säga, alt då jag trott mig tinna
af Hr von Hartmansdorffs yttrande, att den värde ledamoten
icke haft något egentligt att anmärka emot Hr von
Troils framställning, så instämmer jag i alla delar med Hr
Den i-j O c t o b c r e. m.
von Troil, hvilket jag äfven från början gjort, ehuru jag
kanske icke lyckats att väl uttrycka min mening. Jag ar
fullkomligt tillfredsställd, om Hr von Troils åsigt, ifall Hr von
Hartmansdorff gillar den, blir af R. o. Ad. antagen.
Hr Dalman: Då R. o. Ad:s representationsrätt blir genom
grundlagen bevarad, så kan jag icke föreställa mig, att
denna representationsrätt skulle kunna fråntagas Ståndet annorlunda
än genom en förändring af grundlagen, och en sådan
förändring af grundlagen lär sannolikt i framtiden komma
att kringgärdas med lika många precautioner, som för
det närvarande. Med samma skäl som detta kallas ett R.
o. Ad:s privilegium, kan det kallas för ett privilegium äfven
för de öfriga Stånden, att de äga delaktighet i representationen,
— men delta privilegium måtte väl icke vara heligare,
än alla andra privilegier, som kunna afskaffa*, så framt
det sker i grundlagsenlig ordning. Den nu gällande Reg.-  F:n bjuder i i 14 §:n ingenting annat, än att samtliga RiksSt:ns
majoriteter skola vara ense om att borttaga något
af Ståndens privilegier; och om i den blifvande representationsstadgan
inflyter det särskildta stadgande, hvilket jag väl
för min del icke finner vara af vigt, men som möjligen af
andra så kan anses, att nemi. för upphörandet af R. o. Ad:s
särskilda representationsrätt erfordras beslut af pluraliteten
bland de frälse-ledamöter, hvilka äro riksdagsmän inom Ståndet;
så måtte detta alldeles icke på något vis hindras deraf,
att några ofrälse ledamöter förenas med R. o. Ad., enär, på
sätt Hr von Troil ganska riktigt upplyst, del icke lär kunna
komma i fråga, att i en sådan sak , som rör Adeln enskildt,
desse ledamöter skola äga någon rösträtt.
Frih. Hamilton: Jag begärde ordet blott efter det
är mitt förslag, som nu varit i fråga, för att för min del
biträda den åsigt, ehuru den nu icke kommer till afgörande,
men som jag dock delar och yrkar, alt uti allt hvad
som rörer privilegii- eller ståndsfrågor, med ett ord grundlagsfrågor,
böra Stånden rösta särskildt och hvart och ett
hafva veto, och att då frågan angår privilegier för Ståndet,
så böra derifrån skiljas de tillkomna ståndspersonerne, vare
sig hos R. o. Ad. eller de andra Stånden. Dermed tror jag,
att alla farhågor i detta fall böra vara precaverade.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. ansåg
öfverläggningen ang:de denna punkt fulländad.
Ropades i öfrigt ja, men
Gr. Spens anmälde sig och yttrade:
Jag anmälde mig egentligen med afseende pä Frih.
Hamiltons yttrande, att något beslut skulle fattas bär nu ,
i afseende på sättet att behandla grundlagsfrågor; jag lior
alt vi derigenom sl tille afhandla ett ämne, som tillhör
ett sednare betänk, af Coust.Utsk. Det är en högst far
-
Den 27 October e. m.
lig bann vi dermed beträda, ty det ar dervid icke fråga om
mindre, än om det beslut, som i detta afseende skulle fattas,
blefve lagdt på bordet i grundlagsenlig ordning eller
icke. Tydligt är det , att vi icke kunna behandla den delen
af frågan, som af Utsk. ännu icke varit för Stånden föredragen,
utan deri Utsk. blott upplysningsvis framlagt grunderna
för sin tanke. Vi hafva redan inkommit i åtskilliga
delar på den banan. Vid början af debatteringen här i Lördags
på morgonen , sökte jag framställa nödvändigheten att sakvis
från början behandla de särskilda delarna af hela denna vidlyftiga
fråga. Hade detta förslag blifvit af R. o. Ad. understöd!,
hade det kunnat vinna burskap; så hade man möjligen
kunnat komma derhän att noga skilja från sig allt slags
behandling af livad som hörer till det sednare belänkandet.
Det beslöts då, att man skulle föredraga personvis de förslag,
som voro gjorda, och den öfvervägande majoriteten för
denna tanke, bristen på understöd för min motsatta mening
har gjort alt jag ej vidare kunnat drifva denna. Au har
blifvit beslutadt, att frågorna punktvis skola föredragas. Jag
har hört här sedermera sättas i fråga att ventilera såsom delar
af Frih. Hamiltons förslag frågan om huruvida öfre kammaren
skall bestå af 100 ledamöter, den nedre kammaren af
200 o. s. v., samt förmodligen på samma sätt den del af
Hr von HartmansdorfFs förslag, som innehåller att båda kamrame
skola vara lika talrika. Delta skulle afgöras innan
det vore afgjordt hvad befaltningsskilnad kamrarne skola hafva,
och innan detta ens af Const.Utsk. är framlagdt till öfverläggning.
Det är en protest mot detta förfarande jag velat
framställa i anledn. af det som nu förekommit, alt Frih.
Hamilton satt i fråga sättet huru grundlagsfrågor skola komma
att behandlas.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att såsom han fattat
yttrandet ronde behandlingen af grundlagsfrågor, hade meningen
icke varit, att frågan derom skulle här förekomma
till någon pröfning, hvilket också, då det vore en särskild
fråga, icke kunde ske i sammanhang med Const.Utsk:s
mern. N.'o 38.
Frih. Boye: Sedan Hr Frih. o. Landtm, nu gjort Ståndet
den fråga, om discussionen är fulländad, och den är besvarad
med ja, kan jag icke tillåta mig att tala om något
annat ämne, än om den propos., som Hr Landtm, går att
gifva. Jag anhåller vördsamt, att här måtte iakttagas samma
försigtighet som Hr Landtm, vidtagit, när de andra projecterna
varit före, nemi. att contra-propos:n blir, att om
förslaget icke bifalles, så är det icke antaget. Jag vill dermed
säga, att vi ej må få 1 förslag, det ena i ja-propos.
och det andra i contra-propos, emedan, ehuru jag sagt, att
jag af 1 onda ting helst väljer det minsta, så och så länge
jag har den förhoppning, atl jag efteråt kan votera omkull
3ia Den 27 October e. m.
Hr von Hartmansdorff, ger jag nu tillkänna , att jag också
voterar emot Frih. Hamilton, emedan jag tror, att intetdera
förslaget uppfyller det dyrbara ändamål för Svenska folket,
som de synas vilja åsyfta.
Hr Le fr c n: Sedan Hr Frih. o. Landtm, gjort sin
sednaste förklaring, så har jag intet vidare att tillägga, utan
anhåller endast om proposition.
A t sk i 11 ige hördes yrka proposition.
Sedan Hr Frih. o. Landtm, ånyo låtit uppläsa 6
punkten af Frih. Hamiltons förslag, hemställde Hr Landtm.,
om R. o. Ad. behagade antaga den såsom Ståndets gemensamma
tanke.
Ropades starka nej, blandade med ja.
DA Hr Landtm, förklarade, det han trott sig finna,
att nej öfverröstat ja, begärdes votering af någon [ledamot i
salen.
Upplästes lill justering och godkändes följande voter:sproposition.
Den, som anser att R. o. Ad. bör såsom sin gemensamma
tanke antaga 6:te punkten i Frih. Hamiltons förslag,
voterar
ia;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, antager R. o. Ad. icke ofvannämnda 6:te
punkt såsom Ståndets gemensamma tanke.
Efter voteringens slut, befunnos rösterne hafva utfallit,
som följer:
Ja — 2g.
Nej ■— 60.
Då tiden var långt liden på natten , uppsköts fortsättningen
af detta mål till nästa plenum.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. -f till 12 om natten.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Den a8 Octo ber f. m. 3i3
Onsdagen den 28 October 1840.
Plenum kl. 9 f. m.
Justerades p!eni-prot:n för den lo dennes f. ech e. m.
:s meni. N:o 38, ang:de
Frih. Hamilton, Hugo: För att förkorta discussionen
olver mitt förslag och sedan komma till Hr von Hartmans,
dorffs, som i mångå punkter är lika med mitt, hemställer
jag, örn Hr Frih. och Landtm, tillåter, att till en början alla
de punkter, sorn i milt förslag äro lika med Hr von Hartmansdorffs,
nu ma förfalla och behandlas gemensamt med
Hi- von Hartmansdorffs förslag, äfvensom alt de punkter,
som bero på det beslut R. o. Ad. fattade i går afton, äfven
måtte få förfalla; och således blott de punkter upptagas,
som röra de principer, uti Hvilka jag skiljer mig från
Hr vc/u Hartmansdorff, nemi. först frågan om rättighet för
valmännen att välja utom Stånden, och i andra rummet
bildandet af öfverhuset och antalet af dess ledamöter, i afseende
hvarå jag mindre fäster mig vid siffran än vid förhållandet
i allmänhet.
Delta Frih. Hamiltons förslag ronde föredragningen
gillades.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, alt nu då först förekomme
till pröfning första hälften af 4 punkten i Frih. lia*
miltons förslag till gemensam tanke, lydande nämnda första
hälft sålunda: ”Det är Ståndets valmän obetaget att lil! representant
för Ståndet kalla äfven en ej till Ståndet hörande
medborgare.”
Frill. Hamilton: Som jag af flere ledamöter hört, att
de icke önska att till val af underhusets ledamöter utsträcka
valrätten utom ståndet, så vill jag gå en sådan önskan till
mötes med den anhållan, att propos. måtte framställas derå,
att till ledamöter uti underhuset eller nedre kammaren electorerne
må få välja ledamöter äfven utom districtet, men
inom ståndet.
Frih. Boye, Ludv.: Sedan Frih. Hamilton inskränkt
frågan lill ett förhållande, som jag ej motsätter mig, så afstå
r jag.
Hr von Hartmansdorff, Au g.; I afseende på räti5
H. 4o
Fortsattes pröfningen af Coust.Utsk
nationalrepresentationens ombildning.
3.4
Den 28 0 c ( 0 1> t r f. ra.
likheten alt välja utom d i 't 1 iclen, hvilket förmodligen blir
första frågan, anhåller jag att få göra följande anmärkntr.
Det är nödigt att valen ske inom districten, på det att erforderlig
localknnnedom icke må saknas inom nationalrepresentationen.
Thy förutan äfventyrar man, särdeles i ett iand
så vidsträckt som Sverige, med så olika 01 ter, till och med
bland de närbelägna, som t. ex. Småland och Östergöthland,
att vidtaga åtgärder, som ingalunda svara mot ändamålet.
Dertill kommer, att endast derigenom att man. länge vistats
i en ort, att denna är ens hem och att man känner de der
boende personerne, kan man för henne hafva den kärlek, som
fordras för att i en nationalförsamling, der motstånd så of
ta rönes, förfäkta hennes angelägenheter nied det nit, det
eftertryck och den ihärdighet, som behöfves för att vinna
ändamålet. Man bör äfven akta sig att ej, såsom jag förut
nämnt, det må kunna hända, att hufvudstadens innevånare
blifva entreprenörer för riksdagsmannavärfvet i landsorterna.
Det kan ofta vara något att förtjena på egenskapen att
vara riksdagsman, likasom på hvarje annan befattning hvarmed
inflytande är förenadt. Det kunde således hända, att
candidater ville väga något för att vinna hvad man önskade.
Det har handt att personer åtagit sig riksdagsmannakallet
utan aflöning. Jag har hört alt en person icke blott velat
resa för intet tili denna riksdag, utan till och med ville gifva
en hederlig skänk för att blifva riksdagsman. Om sådant
kunnat ske nu, så lärer det ännu mera kunna inträffa hädanefter,
då valrätten blefve så vidsträckt, att Stockholmsl
boer kunde i landsorterna utses till riksdagsmän. Troligen
skulle de företrädesvis väljas dertill, enär de kunde åtaga sig
befattningen emot mindre ersättning, än de som bomme
från landsörterna. Det kunde då hända, att ortens commissionärer,
t. ex. de som skaffa discontlån eller vore ombud
uti collegierna, blefve riksdagsmän. Äfvenså skulle förmodligen
privatbankernes directeurer eller commissionärer
vid Landsh.embeten i residensstäder företrädesvis blifva
valde; med ett ord, man kunde till riksdagsmän få personer,
som idkade riksdagsmannavärfvet såsom ett näringsfång.
En annan omständighet förekommer äfven, den nemi., att
om tillfälle öppnades att utom districtet välja riksdagsmän,
så blefve naturligtvis utsigterna att kunna väljas så mycket
vidsträcktare och i samma mån ansträngningarne på ena eller
andra sidan så mycket större. Ät blifvande partier lemnades
då utrymme att förskaffa sina anhängare röster från
hvad ända af Riket som helst. Det gifvet' Regeringen samma
utrymme att söka förskaffa röster åt dem, som äro henne
tillgifna. Man har i Frankrike sett partiernas utmärktafe
män blifvit samtidigt valde för 2, 3 eller flera district, då
de sedermera tillkännagifva hvilketdera de ville representera.
Hvad som liändt der, kan äfven inträffa hos oss. Följden
blifver, att det partiet, som är rådande, kan i riksför
-
Den 28 October f. m.
3,5
samlingen, In t ta re än då districlsval göras, insätta ett öfvervägande
antal af sina anhängare, hvaraf ytterligare följer,
ali den stadga, som man holde önska i lagstiftningen, förlorades,
och att sakerna lomme att gå på en sned, så länge ett parti
vore vid väldet och åter på en annan sned, när ett annat
parti lomme dertill. Det kunde ock möjligtvis hända, alt
en ort, under förhoppning att genom någon mäktig mans
inflytande vinna vissa fördelar, just valde honom till riksdagsman;
äfvensom att en person, som ej valdes för sin egen
duglighet, utan för att befrämja något särskildt intresse, funne
för godt att handla blott för dess räkning, med åsidosättande
under riksdagsmannakallet af den oväld, som just
hörer dit. Jag befarar således, att i samma mån som man
medgifver vidsträcktare valrätt, i samma mån blifva ock
partistriderna vid valen starkare oell oväldigheten bland
riksdagsmännen mindre. Jag vill nu icke tillägga olägenheterna
af val utom Stånden, emedan jag förmodar att de
blifva föremål för särskild öfverläggning. Af nu anförda
skill nödgas jag afstyrka bifall till Frih. Hamiltons nu föredragna
förslag.
Hr Aminoff, Joli. Fredr.; Såsom en medelväg emellan
Frih. Hamiltons och Hr von Hartmansdorlfs förslag,
vågar jag föreslå, att halfva antalet må väljas utom dislrietet,
men andra hälften bestämdt inom dislrictet. Fördelar*
ne häiaf äro tvänne. Den första, alt man finge personer,
som ägde localkännedom, och den andra, att man äfven kunde
få sådana, som ägde högre bildning och skicklighet, i
fall sådane saknades inom dislrictet. Det kunde visserligen
hända, att flere, ja, till och med alla kretsarne stannade uti
sitt val på samma person; men sådant vore så mycket bättre,
ty han vore en Ståndets man och hans förbindelser lill
Ståndet vore så mycket större. För att hjelpa saken, behöfde
man blott anställa nya val. Det faller af sig sjelft,
att örn halfva antalet skall väljas inom och hälften utom
kretsen, så böra krelsarnes antal minskas, så alt man får 4
5 eller 6 personer i hvarje krets. Ifall denna framställning
anses förtjena någon uppmärksamhet, anhåller jag alt den
må blifva föremål för Ståndets beslut.
Frih. Hamilton: Jag begärde ordet för alt möta några
af de anmärkmr Hr von Hartmansdorff gjort mot den
utsträckning af valrättigheten, för hv ilken jag yttrat mig. Hr
von Hartmansdorff’ har till en början sagt, att riksdagsmannen
hufvudsakligen behöfde localkännedom. och att den icke
kan ägas af andra, än dem som äro boende inom dislrictet.
Jag frågar 0111 man af riksdagsmannen icke bör
begära annat än localkännedom. Lehöfves ej lör riksdagsmannakallet
en allmännare kännedom om fäderneslandet, oväld
och äfven duglighet? Det later t ii 11 ka sig, att inom ett
district ingen person finnes, sorn fullt motsvarar hvad mun i
3i6
Den 18 Octobcrf. m.
dessa hänseenden önskar; och skall man då icke äga rättighet
att gå måhända blott en half mil längre och välja honom,
der han (innes? Dessutom torde ofta localkännedom i
högre mån kunna ägas af en person, som studerat silt fäderneslands
förhållande i allmänhet, än af en inom districtet
boende person, som kanske aldrig' sträckt sina forskningar
eller sin uppmärksamhet utom gränsen för sitt yrke,
som väl vet att staden Trosa, att staden Grenna ligga uti
den eller den provinsen, men som saknar all kännedom om
dessa städers allmänna förhållanden, så väl till denna provins
som till Staten. Vidare trodde Hr von Hartmansdorff,
att Stockholms innevånare skulle blifva entreprenörer för
representantkallet, äfvensom samme talare med sin vanliga
skai psinnighet har uppletat en iniingd dåliga motiver, sorn
skulle så inverka på valmännen, att de skulle välja odugligheten
framför dugligheten. För min del ser jag icke så
mörkt. Jag hoppas och tror, att åtminstone inom mängden af
dislricten lumpenheten icke skall blifva så stor, att den blir
herrskande vid valen; men om så vore, ser jag icke hvad
som försäkrar emot denna lumpenhet, äfven om valen inskränkas
inom districten, såsom Hr von Hartmansdorff föreslagit;
och hvad vore då vinsten af denna i öfrigt menliga
inskränkning ? Hvad det beträffar, alt val utom districten skulle
utvidga deras förhoppningar, som önska blifva utsedde till
representanter, och gifva dem anledn. att på mer än ett ställe
eftersträfva att vinna detta medborgerliga förtroende, så
tror jag, att i samma mån som sträfvandet att vinna förtroende
utvidgas, skall äfven bemödandet att söka göra sig
förtjent af förtroendet ökas, så att det onda, som man trott
sig finna å den ena sidan, fullkomligen skall uppvägas af
vinsten å den andra sidan. Hvad det åter angar, att districten
kunde falla med sitt val på mäktiga och inflytelserika
män, för att smickra dem eller vinna enskildta intressen,
så kan det visserligen icke nekas, att ett val ej bör gillas,
som uteslutande grundade sig på de förhoppningar man
kunde bygga på en mäktig mans inflytande; men om denne
mannens makt hufvudsakligen grundade sig på utmärkta egenskaper
jemte ådagalagd god vilja, i förening med en ställning
i samhället, som vittnade äfven örn förmåga att kunna
gagna fäderneslandet; så tror jag, att det icke skulle vara
så farligt att inrymma honom medborgarerättighet att välja
honom och derigenom söka göra honom mån om att använda
sin makt och sina rikedomar sä, att hans medborgare
ansågo sig böra belöna honom med sitt förtroende. Den siste
värde talarens förslag, att halfva antalet nödvändigt skulle
väljas inom districtct, men alt deremot andra hälften skulle
kunna få väljas utom detsamma, har det emot sig att icke
kunna antagas under en sådan districlfördelning, som den Hr
von Hartmansdorff föreslagit. Att deremot, för det af talaren
åsyftade ändamålet, utvidga districten, skall jag, om
Den a8 October f. ro.
den af mig åsyftade valfriheten ej på annat sätt kan vinnas,
för min del icke bestrida. Detta blir likväl föremålet för
en sednare fråga. Jag anhåller om propos. på mitt förslag;
ty jag tror att Irågan är af den enkla art, att hvar och en
al R. o. Ad:s ledamöter derom kan hafva stadgat sin öfvertygelse.
Ur von Troil, Emil: En hvar af R. o. Ad:s ledamöter,
som leinnat någon uppmärksamhet till hvad jag under
förliden gårdagsplenum i detta ämne yttrat, kunner redan,
alt jag anser såsom ett hufvudsakligt villkor för erhållande
af ändamålsenlig nationalrepresentation, att valrättiglieten
är i möjligaste måtto oinskränkt. Det torde icke finnas
i något land ett så stort ölverflöd på personer, fullt qvalilieerade
till utöfning af det grannlaga riksdagsmannavärfvet,
att man utan skada genom onödiga inskränkningar kan
förhindra ett större anta! dertill duglige personers inträde i
representationen. Uti classval ligger redan en betydlig inskränkning
; men denna inskränkning kan yrkas såsom conseqvens
af sjelfva classvalsprincipcn. För inskränkning al val
inom kretsar, såsom Hr von Hartmansdorff yrkat, (inner jag
icke något gilltigt skäl. Det är redan nämndt, alt tili localknnnedom
icke uteslutande erfordras, att man skall vara
boende och mantalsskrifven inom orten; enär sådan kännedom i
vida högre mån kan ägas, dels af personer, som aldrig bolt
inom provinsen, och dels af sådana, sorn flyttat derifrån efter
att en längre lid hafva vistats inom densamma, då deremot
en sådan person kan vara fullkomligen okunnig örn loenia
förhållanden inom den ort, uti hvilken han är boende
och mantalsskrifven, just derföre alt han nyligen ditflyttat.
De vådor, som Hr von Hartmansdorff förespegla!, äro onekligen
sådana, som uti ingen nationalrepresentation kunna
helt och hållet förekommas, ehvad rrpresentantcrne utses
classvis eller förmedelst allmänna val, eller representationsrätten
är grundad på sjelfskrifvenhet, lill upplysning hvarom
jag skulle kunna anföra bedröfliga exempel, hemtade
irän våra egna riksdagsannaler. Att, såsom Hr von Hartmansdorff
förmodat, privatbanksdirecteurer, commissionärer vid
låneinrältningar, publika cassör, landscancellier och andra
embetsverk, företrädesvis skulle till riksdagsmän utses, öfverensstämmer
ej med erfarenhetens vittnesbörd inom vårt
laud. Jag erinrar mig t. ex. , huruledes vid sistlidne riksdag
BondeSt. ägde en ledamot, som, ehuru han under en
längre tid varit diseontdirecteur, och ehuru han inom Ståndet
tillvunnit sig det anseende att han vid en föregtde riksdag
varit laiman, sådant oansedt icke utan största nöd erhöll
representationsrätt inom Ståndet. Jag känner en ganska
aktningsvärd person, tillhörande samma Stånd, nemi.
BondeSt., som sedan längre tid deltagit tili discontgöromål,
niea hvars politiska opinion icke fullkomligen öfverens
-
318
Den 28 October f. m.
slummer med allmogens inom orten, i hvilken han hor, och
sorn af denna anleda, icke blef vald till representant vid
denna riksdag. Dessa exempel torde vara tillräckliga för att
öfvertyga derom, att befattning eller icke befattning med
corn missioner inom penninge- eller andra verk icke medför
någon gifven anledn. till erhållande af de väljandes röster.
Bland de skäl, som blifvit uppgifna för att inskränka
valbarheten, består eit deruti, att disconterna skulle kunna
verka derhän, alt vid en riksdag det ena, och vid en annan
riksdag ett annat parti skulle kunna få öfverhanden. Jag
vågar påstå, att denna förutsättning är rakt stridande mot
verkliga förhållandet; ty just i samina mån som valbarheten
inskränkes, blir det lättare för majoriteten att helt och
hållet utesluta minoriteten. Jag anser det vara af vigt, att
vid hvarje riksdag båda sidorna blifva representerade. Det
är icke af särdeles betydenhet, 0111 de motsatta sidorna äga
ett större eller mindre antal ledamöter uti representationen,
ty hvarken för majoriteten eller minoriteten betyder det
mycket, om den har några röster mer eller mindre; men
det är i hög grad vigligt att från alla sidor de män inträda
uti representationen, som äga den vidsträcktaste erfarenhet,
den mångsidigaste bildning och de största kunskaper,
jemte förmåga att göra dem gällande. Det är af vigt, säger
jag, alt sådane icke uteslutas; ty det kunde då hända, alt
discussionerne icke lemnade den noggranna utveckling oell
utredning af ämnet, som fordras till förekommande af omogna
och förhastade beslut. Det är ett sådant uteslutande
af moraliskt utmärkta män, som kudde blifva följden af
valrättighetens inskränkning inom valdislricten; ty den person,
som har majoriteten mot sig inom sitt eget district,
skulle i sådan händelse på intet villkor blifva vald för den
riksdagen. Jag får upprepa hvad jag i går erinrade om,
nemi. alt förhållandet blefve så mycket äfventyrligare inom
delta Stånd, som valdistricten sannolikt komma att uppgöras
särskildt för hvarje riksdag, då detta Stånds sammansättning
i väsendtlig mån Lomme att bero på sättet huru
gränserna för valdistricten uppgöras; och befattningen med
denna fördelning blir så kinkig och grannlaga, att ]ag i sanning
beklagar Ridd.diiect:n, 0111 den erhölle delta uppdrag.
Inskränkes deremot valbarheten icke inom kretsarna, så
kommer fördelningen endast att bestå uti en ganska enkel
arithmetisk operation. Mot det af Hr Aminoff föreslagna amendement
skulle jag icke hafva särdeles att påminna; men
det torde tillåtas mig få föra R. o. Ad. lill minnes, att då
här nu icke är fråga om alt uppgöra reglering för de särskildta
Stånden, så torde det icke heller finnas lämpligt att
i en eller annan mån meddela olika föreskrifter i afseende
på något Stånd, ehuru man förmodligen icke skall anse det
lämpligt all för BondeSt. utsträcka valbarheten öfver hela
Riket, enär detta Stånds medlemmar sannolikt icke känna
D c n aS O c 1 o 1> c r f. m.
hvarandra från den ena til! den andia iindan af landet. Jag
anser derföre rättast vara, att R. o. Ad. blott bestämmer
att valbarheten skall vara inskränkt inom classerna, samt
öfverlemna!’ åt Coust.Ul>k. alt uppgöra detaljbestömmelserna,
för att framdeles af Stånden granskas.
Ur von Rosen, Georg! Jag kommer att rösta för
att valen endast må ske inom districten. Skälen för denna
åsigt iiro följande. Med de rörliga element, hvaraf vår representation
kommer att skapas, anser jag det vara lagstiftarens
åliggande, att så mycket som möjligt binda denna rörlighet.
Jag liar trott, alt sjelfskrifvenhet i allmänhet vore
elen säkraste grunden för sjelfständighet; men sjelfskri(venheten
är utdömd. Jag medgifver att äfven jag liar röstat
derför; men just derföre önskar jag band på valrätten, och
delta band kan vinnas derigenom, al! valen inskränkas inom
districten; ty jag kan icke tro, alt en allmän valrätt alltid
skall inskränka sig till de motiv, hvarpå valet bör grunda
sig. Då föreställer jag mig i stort hvad jag någon gång
sjelf sett i smått. Jag befarar, att om valrätten får sträcka
sig utom districten, så skall fältet öppnas för intriger och
corruption. Jag är öfvertygad, att derigenom skall den, som
vill verka på valen, i ganska betydlig mån kunna göra det.
I vårt land, med så stora distancer emellan olika orter, föreställer
jag mig, att den personliga bekantskapen icke kan
vara sådan, att den kan grundlägga förtroende och kännedom
om personerna. Jag är fullt öfvertygad, alt medlare
skola uppstå för att verka på valen. Måhända skola de inom
R. o. Ad. samt ett eller annat af de öfriga Stånden kunna
verka mindre, derföre att dessa Stånds ledamöter äro i närmare
beröring med hvarandra och derföre äga större kännedom
om personligheterna; men jag hänvisar tili IlondeSt.
t. ex. Jag tror icke att Skåningen äger personlig bekantskap
med JVorrländningen; men jag kan tänka mig, att ett
parti af hvad färg som helst skulle vilja hafva en eller annan,
t. ex. Norrländning, vald lill riksdagsman för något district
inom Skåne. Jag tror att krafterna skulle ansträngas
för detta ändamål och således sätta provinsens valmän uti
en brydsam ställning i fråga om hvem de borde välja på.
Jag tror äfven, att de särskildta förhållanden, hvaruti medborgare
slå till hvarandra, skulle äga mera inflytande på
valen, då de skedde utom districten. Äfven anser jag det
icke vara utan vigt, att en persons hvardagslif, om jag så
får säga, eller enskilda ställning tager sig anspråk vid valet.
Om vi endast skulle bedömma hvarandra efter det offentliga
lifvet, om jag sä får uttrycka mig, så kunna vi ofta misstaga
oss. Så har jag föreställt mig grunden för mitt omdöme
om dem, som jag skulle komma att välja på; emedan
pressen, då den befattar sig med att utmåla personers offentliga
lefnad, ofta gifver en falsk färg deråt. Jag är öfverty
-
Den 38 Octobcr f. m.
gad, att om valen skulle ske utom districten, sa skulle vi få
se conduitlistor af alla möjliga nuancer för att bereda opinionen
för ett parti. Sådant kan visserligen äfven hända
inom de mindre districten, men aldrig i den mån, som om
valen finge ske utom desamma. Om jag kunde föreställa
mig, att man kunde sammansätta den öfversta kammaren af
så conservativa element, att partierna inom densamma blefve
overksamma, så skulle jag måhända tillstyrka val utom districlen;
men jag kan icke fatta ens möjligheten deraf, och
det ar af detta skäl, som jag röstar för val inom districten,
på det att öfre kammaren må blifva så conservativ som den
derigenom möjligen kan blifva det.
Gr. Spens, Carl Gust.: DA jag anmälte mig, hade
ännu icke Frih. Hamilton och Hr von Troil besvarat de utaf
Hr von Hartmansdorff i detta ämne framställda inkast. Min
öfvertygelse öf vei ensstämmer i denna del så fullkomligt med
de nämnde tvänne talarnes, att jag kanske icke borde besvära
R. o. Ad. med alt yttra mig nu, utan blott förena mig med dessa
ledamöter. Det är också endast en anmärkn. af Hr von
Troil, som föranleder mig att ännu en stund behålla ordet.
Den värde talaren sade nemi. , alt det vore stort skäl att i
detta afseende ihågkomma olikheten emellan de särskildta
Stånden. Grannlagenheten fordrar sannerligen att icke gå
MedStånden i förväg. BorgareSt. är för det närvar., just
derigenom att Strömstad och Östersund kunna slå sig tillsammans
om en riksdagsman, uti ett annat förhållande, än det
skulle blifva genom det beslut, som tages. Helt annat är
frågan, hvilken äfven bör särskildt afhandlas, huru med R.
o. Ad. skall förhållas. Frih. Hamilton har sjelf medgifvit ,
att de punkter tili hans förslag, som äga motsvarande §§ uti
Hr von Hartmansdorffs, skola uppskjutas, för att gemensamt
med det sistnämnda företagas; och uti 1 1 §:n af Hr vou
Hartmansdorffs förslag afhandlas frågan om R. o. Adis särskildta
valsätt. Jag tror att vi böra uppskjuta frågan huruvida
vi särskildt för R. o. Ad. skola bestämma, alt kretsarne
skola välja hvar och en inom sig. För min del blir jag
likväl aldrig af den tanken. Jag anser ej R. o. Ad:s coramunicationer
sins emellan vara så få, att detta Stånd bör
anses blott känna de personer, som bo närmast till deras hus.
Just för R. o. Ad. blir således borttagandet af det utaf Hr
von Hartmansdorff föreslagna bandet af kretsval och öfvergång
till Frih. Hamiltons systeme nödvändigt. Men för det
närvar, anhåller jag, att propos. endast må framställas derå,
alt intet Stånd må till nedre kammaren välja någon person
utom Ståndet.
Frih. Cederström, Jacob: Ehuru jag icke ämnar
deltaga uti de beslut R. o. Ad. i de särskilda frågorna här
kommer att fatta, emedan jag anser dem alla vara på sidan
om
Den 28 Octo ber f. m.
om grundlagen, anliåller jag likväl alt få yttra mig di rom ,
att jag anser Hr von Hartmansdorffs invändningar mot dea
frihet för val utom districlen, som Frih. Hamilton föreslagit,
icke stå tillsammans med hvad nationen har rättighet
att fordra, utan endast hänga tillsammans med fordna minnen
för närvar, valsätt, hvarvid Hr von HartmansdorlF förbisett,
att orsaken hvarför man icke varit berättigad alt
viiljii utom districlen bestått deruti , att de väljande varit
skyldige alt bekosta riksdagsmanna-underhållet. I samma
stund sorn denna kostnad kommer att utgå af Statens gemensamma
cassa, i samma stund mäste det blifva alla Stånds
intresse att inom sig välja de skickligaste till representanter,
utan afseende på hvarest de äro boende. Hvad BondeSt.
särskildt beträffar, så torde det sällan hända att det väljer
utom distrietet, emedan det Ståndet äger mindre bekantskap
med personer utom distrietet. Man har yttrat, det grannlagenheten
skulle fordra, att i detta ämne icke besluta hvad de
öfriga Stånden angå. I grundlagsfrågor är det dock en sk vldighet
att yttra sig bestämdt om livad man anser vara rätt,
utan afseende på livad inverkan det kan hafva på de andra
Ståndens opinion; ty opinionerne i grundlagsfrågor mäste
jemkas lill den mest förnuftiga tanke eller förändringen nislas;
men lika med Hr von T1 o i I är jag af den ölvcrtygelsen,
att 11. o. Ad. härom icke bör något besluta utan öfverlemna
åt Const.Uuk. alt ordna frågan, så alt resultatet
blir så förmånligt som möjligt för samhället.
Frih. Boye: Jag tackar på det högsta Hr von Hartmansdorff,
som, sedan lian så ifrigt förfäktat antagande af
Frih. Sprengtporten förslag, så tidigt också haft den godheten
att framlägga tablåen af hvad jag tror utgöra blott
en ringa del utaf de följder, som det nya beslutet kommer
att hafva; och jag lackar honom ännu mera för det han
framställt ganska riktiga grundsatser. Ja, mine hemar! Hr
von Hartmansdorff och Hr von Hosén hafva ganska latt deruti,
att friheten blir en frihet för intrigmakare, men af ingen
nytta för fäderneslandet. Jag liar noga öfverväga! både
den ena och den andra sidans skäl, och mig synes påtagligt,
att ehvad Regeringen eller det rådande partiet tror sig
behöfva intrigera, så hur Frih. Hamiltons project öppnat
vägen dertill. Det torde tillåtas mig få framställa den erinran,
att för mvcken frihet är ingen frihet.
Utaf Frih. Cederström anhåller jag att få utbedja mig
något eftersinnande å inconseqvensen uti hans handlingssätt.
Hr Frihln anser våra discussioner olagliga, men han vill
likväl deltaga i dem. Det ligger ingenting personligt i denna
erinran. Jag hör Frih. Cederström alltid med nöje, oell
det är sällan Frih:n icke lyckas att Öfvertyga mig; men
stundom, då han flyger upp åt väggarna, nödgas jag blifva
15 II. A t
321
Den aS O c t o Ii e r f m.
qvar på golfvet. Jag tror icke att han har rätt uti det öfverlemnande
han vill göra till Const.Utsk. Jag har hört
detta i går, och jag har hört detsamma lörnyas i dag. Jag
anhåller derföre att få erinra, alt det å ena sidan är vår
skyldighet alt gifva, och å den andra Const. Utsk:s rättighet
att få veta hvad som är vår mening; men huru uppfylla
vi denna skyldighet, nnr vi, i stället för att säga hvad sorn
är vår mening, öfverlemna åt Const.Utsk. att göra hvad det
behagar ? Jag vill icke på sådant sätt bortlemna min öfvertygelse.
Jag är för gammal alt ställa mig under förmyndare
och tror mig icke heller behöfva det, aldraminst under
Const.Utsk:* förmynderskap. Jag anhåller derföre, alt man
ville upphöra med allt tal om sådant öfverlemnande. Const.-  Utsk:,* skyldighet är att sammanjemka Ståndens meningar;
men för att kunna göra det, är det äfven Utsk:s rättighet att få
veta hvad vår mening varit. Jag anhåller om propos. till
afslag å Frih. Hamiltons förslag angtde den der friheten,
som är så liberal att det är ingen frihet, om icke för intrigerna.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Jag har tillförene flera
gånger yttrat, att jag önskar att R. o. Ad. numera ville
öfverlåta åt Const.Utsk. att behandla de stora frågor och
grundsatser, som redan inom detta Stånd blifvit afgjorda;
men då det är möjligt, alt äfven förevar, ämne anses såsom
en hufvudprincip, hvarom R. o. Ad. vill uttrycka en gemensam
tanke, så anhåller jag att få yttra, det jag i detta
fall mäste göra afseende på hvad jag anser vara möjligt
framför det som kunde vara det aldrarättaste. Jag tänker
mig således frågan om val till yngre kammaren vara af det
fjerde, eller BondeSt. afgjord för den åsigt, att valen böra
ske inom districten, och då vill jag ej att R. o. Ad. skall
uttrycka en motsatt åsigt, hvarföre jag äfven instämmer
uti hvad Hr von Troil i delta hänseende yttrat, nemi att
vi blott böra uttrycka den lanke, att valen böra ske classeller
ståndsvis, ulan att nämna, huruvida de skola vara inskränkta
inom dislrict eller icke. Min tanke är dock, att
frågan bör inskränka sig blott till valet af nedre kammaren,
och att deremot valet till öfre kammaren bör lemnäs oberoende
af både classer och dislrict. Dertill har jag många
skäl; men det hufvudsakligaste är det, att jag anser det icke
vara nyttigt eller ens önskligt för det fjerde Ståndet att
uti val till öfre kammaren vara bundet vid sin egen dass,
då jag förmodar, att öfre kammaren skulle bestå af personer,
som både vore äldre och äfven valde för flera riksdagar.
Jag önskade således att raan ville inskränka sig till
det yttrande, att valen till nedre kammaren skola ske
classvis.
Frih. Sprengtporten, Jac. Wilh.: Jag hade i sättning
icke väntat, när Frih. Boye alstyrkle antagande af Frih.
Den 28 October f. m.
3j3
Hamiltons förslag, att Hr Frihtn så hastigt skulle hafva för—
gälit, att han började med att understödja detsamma. Hvad
sjelfva saken angar, får jag förklara att jag finner 111ig förekommen
uti den mening, sorn blifvit uttryckt af Hr von
Troil och Gr. .Spens, och anhåller derföre om Hr Frih. o.
Landtmis propos. i öfverensstämmelse dermed.
Hr L efre'n, J o h. Pehr: Uti den frågan, huruvida R.
o. Ad. bör eller icke bör öfverlåta åt Const.Utsk. att bestämma
sådant, sorn, efter mitt förmenande, R. o. Ad. gör
klokast uti alt sjellt bestämma till den kraft och verkan, sorn
ett Stånds beslut derom kan äga, är jag af samma tanke,
som Frih. Boye. Jag är nemi. icke så alldeles benägen att
öfverlåta denna fråga åt Corist.U tsk.‘s välbehag. Likväl får
jag säga, att vi hafva Const.Utsk. att tacka för en betydande
omständighet, bestående deruti att Utsk., genom den ytterlighet,
som blifvit framlagd såsom grundval lör Utsk:s förslag,
nemi. fria valprincipen, åstadkommit en så helsosam 1 eaclion
och återgående till sans inom samtliga Stånden, att
jag för min del derföre icke tillräckligt kan för Const.Utsk.
uttrycka min tacksamhet, ehuru min öfvertygelse är, alt
Const.Utsk. icke iiaft detta ändamål. Utsk. har gått fram
efter sina åsigler, och deruti har Utsk. gjort rätt; men jag
har talat om frukterna af Coust.Utsk:s förfarande. När således,
efter min öfvertygelse, angelaget är, att Ståndet nu
vid öterrerremissen uttalar sin tanke, hvilken, efter mitt förmenande,
icke bör vara den att öfverlåta sig till Const.-  Utsk:s godtfinnande, så får jag förklara, att såvida icke
Const.Utsk. genom den af mig utmärkta ytterligheten hade
drifvit tänkesättet lill en måhända ytterligare varsamhet, än
som i annat fall kunnat äga rum, så skulle äfven jag varit
benägen att utsträcka ifrågavar. valbarhet utom districten;
men Const.Utsk. har varnande gått fram, och jag följer dess
varningar. Jag måste blifva mera conservativ, än jag i annat
fall skulle varit. Const.Utsk. har bestämdt tvungit mig
dertill. Jag nämner detta såsom ett företal till den åsigt
jag ämnar framställa. Jag hoppas att den tid varder kommande,
då vi hafva representationsförändringen genomdrifven.
Om man sedermera finner nyttigt och be hofi ig t att
utsträcka valbarheten utom kretsarna, så är ju ingenting lättare,
än att tillbjuda kretsarna en sådan frihet. Frihet tager
man ju alltid gerna emot. Det är icke tänkbart, alt
ett sådant tillbjudande då skulle röna motstånd; men alt
ett motstånd nu 1840, efter de varningar vi fått af Const.-  Utsk., låter sig förmärka, bör icke förundra någon, minst
dem, som äga conservativa ideer. Jag äger dem och skämmes
ej derför. Jag går icke till ytterlighet. Jag har tillhört
majoriteten uti de Irenne försiggångna voteringarna,
och det berättigar mig att vara så conservativ, som jag anser
vara för fäderneslandet nyttigt. Aline herrar! man hör
3a4
Den 28 October f. ra.
Ii ii 1- talas om att det bolde finnas mycken frihet, att dess
utsträckning borde vara nästan obegränsad. En talare har
vedan omnämnt en del af de vådor, som deraf kunde uppkomma.
Böra vi dölja för oss, mine herrar! alt i Europas
närvar, ställning hafva usurpatörer af en viss art uppträdt
efter Napoleons fall; jag menar dem, hvilka usurpevat
spiran i öfverlygelsens rike. Mine herrar! här bor en
varm vän af ärlig tryckfrihet : men här bor äfven en allvarsam
motståndare mot tryckfrihetens missbruk. Detta förklarar
hvad jag menat med dessa usurpatörer. Deras rike
vill jag ej befordra. Jag vill ställa mig emot dem, äfven
under fara att blifva offer derför, 0111 sä behöfves. Jag kan
göra det så mycket mera ärligt, som jag alltid försvarat och
alltid kommer att uppriktigt försvara sann tryckfrihet och
sann yttranderätt, tv den förblifver jag alltid vän utaf; men,
mine herrar! den makt jag menar, och som växer ännu en
liten tid, har fröet till sitt fall uti sin egen falhet och partiskhet.
Denna tid för dess undergång måste man afbida.
Det är upplysningen, som skall stäcka denna maktens vingar;
emedlertid skola vi dock icke bana vägen eller öppna
fältet för dess verksamhet, och detta fält är öppnadt, om vi
tillåta valfrihet utom districten. Jag önskar således inskränkning
inom valdistricten. Det beror dock af R. o. Ad. och
sedermera af Const.Utsk. att föreslå dessa valkretsars utvidgning,
så att de icke blifva alltför inskränkta. Jag anhåller
om propos. till ogillande af Frih. Hamiltons förslag
i denna punkt.
Hr Hjerta, Lars: Jag anhåller blott att få tillägga
några få ord till den temmeligen fullständiga utveckling
detta ämne redan erhållit. En värd talare har isynnerhet
yttrat sig för valens inskränkning inom districten och såsom
motiv derför nämnt intriger och corruptioner, som skulle
blifva följden af valbarhet utom districten, och samme talare
har sagt, att om man kunde vara öfvertygad att valen
skulle blifva så conservativa att partierna blefvo overksamma,
så skulle han rösta för utsträckning af valbarheten, för
hvars inskränkning han nu deremot ansåg sig af motsatt
förutsättning böra rösta; och har talaren såsom ett ytterligare
skäl för sin åsigt åberopat det inflytande, som bankdirecteurer,
ombud vid låneinrättningar och commissionärer
i allmänhet skulle kunna utöfva på valen, i samma mån
mera betydligt, som valbarheten utsträckes. För min del
vågar jag yttra den förmodan, att dessa skäl kunno användas
i omvänd mening eller för den motsatta asigten. Jag
vill fråga den värde talaren, 0111 han tror att intriger och
corruption kan utöfvas inom mindre district, likaväl som om
valen blifva friare, eller om icke enda skilnaden måhända
blott består deruti, att de i förra fallet från ena sidan kunna
lättare och mera i tysthet Ledi ifvås. Blifva valen der
-
Den a8 Octoberf. ra.
3a5
emot mern utsträckta, sä nr det klart, att i samina män sorn
förtroendet att blifva representant blir föremål för fleres eftersträfvande
oell för större täflan, så kommer ufven offentligheten
att närmare rikta sin uppmärksamhet på de personer,
som äio i fråga till representanter. De komma att
underkastas en vida noggrannare pröfning, än om valet sker
endast inom orten, emedan man kunner, att det ofta hander
alt inom ett bestämdt dislrict icke linnes mer un en eller
ett pär personer, som äga förmåga alt uppfylla representantkallet
jemte fallenhet att niaga sig detsamma. Hvad
talaren anfört om nödvändigheten att för bedömmande af en
persons politiska karakter älven taga lians enskilda ställning i
anspråk, så instämmer jag deruti bell och hållet, och detta
nr den enda punkt, som till någon del kari tjena till stöd
för lians åsigt; men om förtroendet att blifva representant
i framtiden mera än för det närvar, kommer att anses såsom
något, som är valdt att eftersträfva, så tror jag att ufven
kännedomen om de personer, som komma i fråga, blir för
hvarje tillfälle sä någorlunda fullständig, att man icke beliöfver
göra synnerligt afseende på den farhågan. Hvad åter
angar det förmodade inflytandet på valen utaf de personer,
sora hafva valmännens affärer i sina händer, så hemställer
jag till talaren, 0111 icke det inflytandet måste blifva
större, då valen inskränkas inom districlen. Jag har redan
j fråga om privatbankerna yttrat den farhåga, att oin icke
någon controll deremot uppstår, så skola direelionerua för
dessa banker i framtiden uppväxa lill en makt, sorn kanske
äfven i politiskt afseende kan blifva fruktansvärd.
Dessa directioner finnas i provinserna, och i samma mån
som valen inskränkes inom dislrict, i samma mån kunna
äfven directionerna för sådana bankinrättningar mera tyranniskt
svänga sin spira öfver dem, som till dessa inrättningar
slå uti ett mer eller mindre beroende förhållande. —
Beträffande särskildt ordet partier, som man här munga
gånger upprepat, så vfigur jag tro, att man icke alltid och
kanhända icke heller nu för tillfället gjort sig tillräckligt
reda för. hvad man egentligen bör mena med detta ord. Öfverallt,
hvarest stora intressen äro i fråga, och der meningnrne
kunna vara delade, måste äfven alltid partier uppstå;
men de äro partier, som angå sak och icke person, och de
förra uro något, som man, långt ifrån att tadla, tverlom alltid
bör önska; ty i samma män som man Iifligare intresserar
sig från motsatta sidan för vissa samhällsvietiga frågor,
i samma mån blifva äfven dessa frågor underkastade en noggrannare
pröfning. Om vi gå tillbaka till de länders historia,
som vi kärast läsa, lill Froms, till Greklands, till Englands
politiska historia; månne vi då icke helst fästa oss vid
de tidpunkter, der vi se partierna starkast drabba emot hvarandra?
Ar det icke i dessa epoker, som de store män upptrudt,
hvilkas rykte och ära pryda minnets tempel? Vilja vi
3aG
Den 28 October f. m.
gå till länder, der partier icke finnas, så skola vi gå till
China, till Dalaj Lama, till Marocco; der finnas icke partier,
ty der tystar den suveräna viljan alla partier; men det är
ej sagdt att dessa partier skola vara af den natur, som man
här fruktar, nemi. dernocraliska. Vi hafva sett, huruledes
i England det democraliska partiet alltid legat i minoriteten.
Med parti menar jag ingenting annat än den conflict,
som uppstår i anledn. af olika åsigter öfver sådana ämnen,
rörtde hvilka det måste vara vigtigt för hvarje samhällsmedlem
att få sanningen riktigt utredd. För öfrigt förekommer
det mig af den discussion som nu ägt rum, som om
visse ledamöter började ångra det beslut, som R. o. Ad. i
går fattade, och derföre söka att så mycket som möjligt
plocka sönder detsamma. Det synes mig, som om man ville
hafva bort allt det storartade, sorn låg i detta beslut, och
i stallet nedlägga så mycket kråkvinkel sorn möjligt, på det
att nationen icke matte få anledn. att hembära R. o. Ad.
sin erkänsla för det vackra och storartade och kanske för
mången oväntade beslut, som vi i går fattade, jag tror ej,
att man bör, sedan ett sådant beslut blifvit fattadt, borttaga
en punkt, som kan anses såsom en stor fördel för R. o.
Ad. sjelft, nemi. hela den sporre, som ligger uti den föreställningen,
alt, då man blir vald, man kan säga sig vara
vald för sitt Stånd och icke blott för den lilla hop, sorn
finnes der man bor. Ändamålet med en representation måste
vara, icke blott att ett antal menniskor skola komma
tillsammans från olika håll för att omtala att skon klämmer
på den eller den lån, ulan ändamålet med representationen
är onekligen att befordra utveckligen af samhällets intellectnella,
politiska, moraliska och materiella lif, och att
gifva en ökad fart och lyftning åt det hela, om det synes
lida af någon politisk lethargie; och då hör man ju älven
söka göra gällande alla de medel, som kunna gifva en högre
betydelse ål representationen. Uti andra länder, som man
funnit minst böjda för republikanskt regeringssätt, har man
sett att valbarheten icke varit inskränkt inom vissa district,
utan utsträckt öfver hela landet. Då fråga icke är att valen
skola blifva allmänna utan inskränkta inom vissa Stånd,
så anser jag det stridande mot Ståndens egen fördel, om för
kråkvinkelsinti essen ur representationen skulle blifva uteslutne
sådane personer, som alla partier gerna skulle vilja
se ibland sig.
Hr von Troil: Vi veta alla att Frih. Boye är en talangfull
talare, och utan tvifvel finnes mången, på hvilka
hans tal understundom inverka; men flå Frih:n den ena
gången uppträder för att understödja Frih. Hamiltons försia”,
och den andra gången för att yrka afslag derå, så förmodar
jag att resultatet af dessa anföranden blir detsamma,
sorn om Frih. Boye icke hade yttrat sig. Det har i sanning
förundrat mig, att jag inom Ståndet funnit så mycken
Den 28 October f. m.
beredvi!likhet att inskränka valbarheten, och jag tackar derin
re Hr Lefren, sora behagat upplysa 0111 anledningen dertill,
hvilken lärer vara den, alt då man funnit att Const,-  TJtsk. galt för långt på ena sidan, så vill raan hjelpa saken
genom att sjelf begå samina fel i motsatt riktning. Jag hemställer
om det kan anses förnuftigt handladt, att, derför
att den ene kastar sig öfver ledstången till höger, vi kasta
oss öfver den till venster, ehuru vi hafva rälta vägen
öppen. Man har såsom skäl mot valbarhetens utsträckning
åberopat, att sådant skulle gifva ökadt tillfälle för intriger
och corruption. Jag vågar påstå, att dessa intriger
skola ökas just genom inskränkning i valbarheten; ty det
kan visserligen finnas en del valmän, som icke hafva någon
öfvertygelse, eller som icke brv sig om att följa den de äga,
och i afseende på dem är det likgiltigt hvad man stadgar;
men jag vågar hoppas, att de fleste skola följa det rätta, och
om det står dem öppet att välja personer, sorn de känna,
hvilkas öfvertygelse och handlingssätt de hafva sig bekant;
så kan jag icke tvifla på att de lemna dem sin röst. Äro
de åter inskränkte inom ett antal i politiskt afseende obetydliga
personer, då blir det ett lätt spel för intrigen alt
vilseföra valmännen genom att framställa dessa icke fullkomligen
kända personer uti en falsk dager. Jag tillstyrker
derföre bifall till Frih. Hamiltons förslag. Hvad åter
det angår, att man skulle öfverlemna åt Coust.Ulsk. att inkomma
med förslag uti vissa detaljbestämmelser, så har jag
icke yrkat det vidare än i afseende på livad som kan finnas
nödigt, icke i allmänhet, utan för ett eller annat Stånd.
Öm derföre II. o. Ad. antager Frih. Hamiltons förslag, så
har det endast förklarat, att valbarhet i nedre kammaren är
inskränkt inom Stånd, och Coust.Utsk. är således oföi hindrad
t att i afseende på valbarhet inom districten tillstyrka
de modificationer, olika för olika Stånd, som vid särskild
granskning kunna finnas nödiga, och hvartill måhända äfven
de från Stånden såsom dess gemensamma tanke kommande
amnärknir kunna gifva anledning. I alla fall blir
det sedermera hvarje Stånd öppet, när sjelfva redactionsförslaget
inkommer, att dervid göra sina anmärkntr, hvilka måhända
slutligen kunna föranleda till votering i förstärkt
Const.Utskott.
Frih. Boye: Jag har begärt ordet, egentligen för att
rälta ett misstag, som undfallit tvänne af våra ledamöter.
Mina yttranden hafva blifvit hörda af eder, mine herrar!
I veten hvad jag sagt. Jag yttrade mig mot Frih. Hamilton;
jag begärde ordet för att tala mot en del af hans förslag.
Jag ber herrarne iakttaga en rättvis urskiljning. Derföre
att jag då icke motsade Frih. Hamilton, helog jag mig
val icke rättigheten alt, då andre talare öfveitygat mig oin
brister, som jag då icke insåg, förena mig med dem. Jag hur
3a8
Den 28 O c t o 1) e r f. m.
icke haft lyckan alt i allt blifva öfvertygad utaf livad Frih.
Sprengtporten yttrat, lika litet sorn jag blifvit del af hvad
Hr von Troil sagt; roen har jag derföre frånlrädt rättigheten
att hylla mig till hvad jag linner de herrarne hafva rätt
uti? Jag kan således icke gå in på att det ligger någon
contradietion i mitt handlingssätt. [Jr Lefren, hvars conservativa
anda jag beklagar att jag icke kan godkänna, må äga
sin tillfredsställelse af det sätt, hvarpå han deltagit uti de
föregående voteringarna; roen någon conservatisro deruti kan
jag sannerligen icke tillerkänna honom, flan har likväl ganska
rätt deruti, att örn den ifrågavar. friheten lemnäs åt valbarheten,
så har man gifvit en utsträckning deråt, hvars
följder man säkerligen 1111 icke anar. Ja, mine herrar! jag
förutser att journalismen kommer att inblanda sig uti representantvalen;
att dagbladen komma att sönderslita dem,
som de frukta skola blifva valde, roen deremot att till skyarna
upphöja dem, som tänka lika med tidningsskrifvarne. Det
är således onekligt, att Hr Lefren har rätt deri, och jag
skulle tala mot min öfvertygelse, om jag påstod att han icke
ofta har rätt och äger en ljus blick, ehuru han, som andra,
någon gång kan se på sned; men han har rätt deruti,
att om vi lemna frihet att välja utom districten, så skola
tidningarne blifva rika på sådana artiklar, som bra kittla
passionerna, smickra hopen och derigenom inverka pä valen.
Tidningarna skola vinna prenumeranter, och deras anhängare
röster vid representantvalen; men om vi säga nej till Frih.
Hamiltons förslag, så blir sådant mindre att befara.— Slutligen
anhåller jag att få hemställa lill Hr Hjerta, huruvida
icke, derest med parti förstus den ensidighet, sorn eftersträlvar
makt, uti hans yttrande ligger, jag vill icke säga partisinne,
men en viss ensidighet, som jag med hans egna ord
vill kalla kråkvinkelsanda. Jag ber honom nemi. påminna
sig, att det beslut vi fattat ingalunda är definitivt. Vore
det taget för alltid, så kunde han hafva rätt. Men hvad är
väl delta beslut? Jo! örn alla de öfriga Stånden instämma
deruti; om det blir en sammanstämmande mening; om derefter
denna sammanstämmande mening af samtliga Stånden
vid nästa riksdag antages och slutligen vinner K. M:s sanction;
— då först förvandlas det till ett beslut, ty dessförinnan
äger det ingen tillämpning; och jag ber dä Hr Hjerta
icke taga illa upp, om jag uti dessa beslut icke ser hvarken
någon lycka eller olycka för fäderneslandet, enär de i och
för sig sjelfva äro af ingen betydenhet. Jag har från första
början, då jag ingick i discussionen om representationsförändringen,
icke ett ögonblick tänkt på hvarken fördelarna eller
förlusterna för detta Stånd; jag har endast tänkt på nyttan
deraf för mitt fädernesland. Jag är innerligen öfver
tygad
0111 att Hr Hjerta ännu får skrifva i mer lin 10 år,
innan lian förmår taga bort Svenska folkcls håg att förblifva
-
Peo aS Octobet fc m.
Sag
ta vid monarkien, eller förmår ott republikanisera Svenska
nationen, lledan sorn pojke läste jag Montesquieu, och jag
liar ratt alt följa hans lära. Jag har trott, att Sverige beliöfver
en stark Adel; men jag frågar: skulle Adeln äga någon
förmåga, efter den förändring man föreslår oss? Jag
ber Hr Hjerta vara så god och öfvertyga mig om jag har
orätt; men så länge jag ser att det fordras 3:ne actusföratt
gifva de beslut vi nu fatta gällande kraft, ina han ej finna
underligt, att jag använder min ringa förmåga, för att, om
möjligt Sr, gifva det definitiva beslutet den riktning, som öfverensslämmer
med min öfvertygelse om fäderneslandets sanna
fördel. Jag döljer icke, att jag skall, allt hvad jag förmår,
söka öppna ögonen hos mina medborgare och varna
dem för de faror, för hvilka de blottställa sig.
Hr Ribbing, Bengt: Det vore måhända öfverflödigt
att göra några flera tillägg till hvad Hr von Troil anfört
för bifall till Frih. Hamiltons förslag, hvilket jag gerna vill
bifalla; men lika med Hr von Troil, bar jag funnit den brist,
som förefinnes på dugliga ämnen till riksdagsmän. Jag tror
att det vore högst illa gjordt att inskränka valrätten till den
grad, att man vore tvungen välja dåliga riksdagsmän. Må
det tillåtas mig att sätta R. o. Ad. för en stund i samma belägenhet
som de väljande; lätt finner man då huru illa det
vore, om valrätten blefve inskränkt inom valdistrict. Om
jag föreställer mig, att derinom icke skulle finnas någon, som
bade tillvunnit sig de väljandes förtroende, så vore det
väl högst påkostande, alt nödgas antingen välja en person,
tili hvilken man icke ägde förtoende, eller också alldeles
icke välja. Vill man icke för framtiden utsläcka den gnista
till lif för allmänna angelägenheter, som börjat visa sig, så
blir det ock alldeles nödvändigt att icke inskränka valrätten
på sätt som någre talare önskat. Icke lärer någon valberättigad
inom ett valdistrict välja utom detsamma, såvida någon
duglig person derinom finnes att välja på. Besinnar
man detta och vill verkligen hafva dugliga riksdagsmän, så
kan jag'icke förstå, att inskränkning i valrätten skall befordra
ett så godt ändamål. Det kunde hända, att genom en
sådan inskränkning just de personer måhända i massa inkomma
i representationen, för hvilka Hr von Hartmansdorff
fruktat, nemi. privatbanksdirecteurer och andra sådana personer.
Inom ett valdistrict, der dylika inrättningar finnas,
söker man vanligen upp de dugligare personerna till styresmän,
och hvad annan utväg hafva väl då valmännen, inskränkte
inom sitt dislrict, än att välja dessa till riksdagsmän, som
förut äro kunde såsom duglige, och tillika äro bankdirecteurer?
Föröfrigt talar man här om conduit-listor, om journalism
m. m. Denna jöurnalism framdrages i lid och otid,
samt huru osanningar genom densamma framföras och uti5
II. 42
33o
Den *8 Octo ber f. m.
spridas; men jag hemställer till herrarne, huruvida de ösan-»
»ingar, som framställas i tidningarna, äro farligare, eller de
som lömskt framsmygas och icke kunna vederläggas, just derföre
att de icke offentligen framkomma. Jag fruktar de
osanningar mest, som i mörkret utspridas ibland allmänheten,
men mindre dem, som läsas i journalerna. Jag har ej
funnit skäl anförda, som tala emot Frih. Hamiltons förslag,
utan önskar bifall dertill.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fr e d r. t Att dömma af vissa
värde talares yttranden, skulle man sannerligen kunna tro
alt här vore fråga om alt införa en allt omstörtande frihet.
Här är dock icke fråga om annat, än alt, med strängt bibehållande
af ståndsprincipen, gifva hvarje valkrets inom hvarje
Stånd rättighet att välja inom hela Ståndet. Fördelen af
denna rättighet skulle jag föreställa mig hvar och en insel*
vara den, att derigenom kunna lättare de duglige och de
sanne fosterlandsvännerne blifva valde till representanter.
Det måtte väl vara hufvudföremålet att så ställa vallagen
för valrätt och valbarhet, att de duglige kunna väljas. Flera
val loide hafva bevisat olägenheterna af att inskränka
valrätten inom valkretsarna. Den enda fördelen med inskränkningen,
eller enda skälet för antagligheten deraf är,
att derigenom vore man försäkrad att få localintressena representerade.
Vore här fråga om att införa allmänna val,
då vore delta skäl fullt gällande till en del, d. v. s. alt
hälften borde vara så utsedd, att, sedan landet blifvit indeJadt
i vissa valkretsar, man hade säkerhet att någon ifrån
hvarje dist rict af landet invaldes till representant. Nu, då
vi hafva 4 Stand och, om de hittills onpresenterade erhålla
representationsrätt, vi få ett femte, så blir det 5 särskilda
gånger, sorn man har chanee för sig att få någon af trakten
vald, hvarföre jag anser, att äfven detta skäl förfaller,
när nian uttryckligen håller sig till classval. Jag röstar således
för Frih. Hamiltons förslag. Slutligen får jag blott, i
anledning af en föregående värd talares yttrande öfver den
verkan han ansett att Coust.Utsk:s betänk, i denna fi?åga haft
på honom, och som han äfven tror på Ståndet, säga, att när
Coust.Disk. uppgjort och framlagt detta betänk., så har
Coust.Utsk. handlat efter sin öfvertygelse, såsom Utsk. ansett
det böra vara, utan alla biafsigter. Att Utskts åsigter
kunna skilja sig ifrån bans och möjligen från majoritetens
inom Stånden, är möjligt och t. o. m. troligt; men Utsk.
trodde sig böra framgå med sitt förslag, sådant Utsk. ansåg
det vara bäst för fäderneslandet, utan att hvarken kunna eller
vilja taga i beräkning hvad verkan det kunde hafva på
den mer eller mindre lättskrämda.
Hi- Munck af Rosenschöld, Nils Rudolph: De
skäl Hr von Hartmansdorff anfört för olagenheterna af valbarhetens
utsträckande utom valdistriclet äfvensom de lika
Den j8 Octobcr f. ra.
3åi
viii grundade skäl, som Hr von Troi! m. fl. anfort för olägenheterna
af valbarhetens inskränkning inom valdislrictet,
isv n nerlin t meri särskildt afseende på detta Stånd, bevisa
olämpligheten af det steg vi tagit. Vi äro försåt te nti nödvändighet
alt välja mellan de (vänne olvckliga alternativerna,
alt antingen smida bojan åt friheten eller lössläppa intrigerna,
neli derigenom uppkasta en graf åt monarkien.
Vöre fråga om allmänna val, röstade jag bestämdt för
valbarhetens inskränkande inom valdislrictet; iag skulle äfvpn
nu, då vi hafva att vähä mellan Frih. Hamiltons och
Hr von HartmansdorfTs förslag, rösta för antagandet af Hr
von Hartmansdorff!;; såvida jag icke, i likhet med Frih.
I5ove, önskade att kullkasta så väl detta, sorn Frih. Hamiltons.
Orsaken, hvarför jag anser att valbarheten bör inskränkas
inom valdislrictet, är, emedan jag är öfvertvgad,
att då skall det allmännaste intresset göra sig gällande, hvilket
jag anser vara nvttigast för fäderneslandet, delta intresse
må då vara af hvilken politisk färg som helst. Det är
mängden af medborgare, och icke fåtaligheten, som utgör
fäderneslandet; emigranterne togo icke med sig Frankrike.
Hr Hj erta: Det torde tillåtas mig att få med några
ord besvara Frih. Bove, och tillika befria mig ifrån ett möjligt
missförstånd i anledn. af mitt sista yttrande. Jag båticke
sagt att R. o. Ad. eller de herrar, sorn önska valbarhetens
inskränkning inom district, derigenom ådagalagt en
kråk vinkelsanda, utan jag har framkastat, under anhållan om
ursägt för det uttrvck jag begagnade, att något kråkvinkelaktigt
skulle uppstå i följd af beslutet att hindra valmännen
att välja utom det district, der de äro boende, och skulle
någon ledamot sjelf taga åt sig detta, och finna något kråkvinkelsaktigf
i ett sådant beslut, så är del icke mitt fel. För
öfrigt uther jag mig att till besvarande af Frih. Boye få
framställa, då han ansett en viss ensidighet råda i det af
mig bpgagnade uttrycket, om ej samma ensidighet förefinnes
hos honom, då han, som en slags vederläggning af mitt uttrvck,
tillåtit sig att säga, det jag ville republikanisera Sverige.
Jag hemställer hvad denna anklagelse har att innebära!
Om den värde Frikon beskyller mig för ett sådant sträfvande.
utan att kunna framte några fada derför, eller om
jag eller någon med mig lika länkande, som vikar reformer
i en democratisk syftning, skulle beskylla dem på motsatta
sidan för att vilja strida för envälde och tyranni; så hemställer
jag, hvilket sätt som deraf skall uppkomma att öfverlägga
inom en parlementarisk församling. Jag frågar derföre,
om ej det är bäst att upphöra med sådana tillvitelser.
Jag får förklara, att mitt lugn icke störes af dessa beskyllningar,
emedan jag vet, att alla de ledamöter, sorn göra beskyllningarna,
dermed mena den liberala pressen, men en lika
och äfven större ensidighet begås af den eonservativa
33s
Deo 28 Octobet (. m.
journalismen, Må det tillåtas mig att sora exempel härpå
framdraga hvad sorn man nu läser ulla dagar i de conservativa
journalerna, huru nemi. vissa personer äflas att på
allt sätt nedsätta regeringen, i ändamål att sjelfve tillskansa
sig makten, ehuru något spår dertill ej förekommit i deras
tillgöranden. Må de herrar, som ständigt hafva beskyllningar
till reds, emot de s. k. oppositionsjournalerna, äfven väl
besinna huru stor ensidighet de conservativa journalerna ådagalägga,
och huru den conservativa journalismen, långt mera
än den liberala, anser sig vara befriad från allt afseende
på sanning, — och jag tror, att man åtminstone kunde qvitta
med hvarandra, och slippa att höra delta eviga otnkäxande
om den fria pressens stämplingar. Jag skulle kunna, för
hvarje gång som en ledamot uppsteg med en anklagelse emot
densamma, hafva en förteckning på fickan till hands alt framdraga,
för att bevisa motsatsen. Jag nämner icke detta för
alt såra den talare, sorn uppkallat mig att afgifva detta svar;
jag håller honom all räkning för den värma, hvarmed han
yttrat sig i denna fråga, ehuru hans mening strider emot
min. Han har sjelf yttrat, att han står vid grafvens brädd,
och ett yttrande, som med öfvertygelsens värme framslälles
m ed nämnda tillägg, en sådan mans yttrande bör alltid bemötas
med aktning och afseende; men jag hemställer tili
talaren, om han icke sjelf vill skänka något åt ungdomen
och hoppet, sorn icke ser sakerna i så mörk dager som han,
utan som tror, alt, om man framgår med tidsandan på refo
rmernas bana, Sverige och dess monarkiska regeringssätt
icke skall gå under.
Hr Dalman, Willi. Fredr.: Här arsa mycket taladt
i detta ämne, att jag icke skall uppehålla R. o. Ad. med
upprepande af de skäl, som blifvit för min åsigt framförda.
Jag förklarar således endast, att jag instämmer i Frih. Hamiltons
förslag, men jag lager mig friheten upptaga en sats,
hvarmed man sednare framkommit, nemi. den, att valbarhetens
inskränkning till district skulle göra valen mera sjelf—
ständiga, hvaremot den andra sidan, sorn önkar valbarhetens
utsträckning, har också som hufvudskä! för sin åsigt yttrat,
att valen derigenom blefve mera sjelfsländiga. Man har ifrån
den förra sidan anfört, att genom valens utsträckning skulle
candidater anmälas ifrån flera orter, och att journalismen
skulle använda sitt bemödande att få åtskilliga kända politiska
karakterer valda till riksdagsmän. Om här vore fråga
om att corrnmpera genom journalismens inflytande, så ser
jag lika mycken möjlighet att använda detta corruptionsmedel,
då valen äro inskränkta inom ett mindre district, som
då de äro utsträckta. Hr von Hartmansdorff har ju föreslagit,
att hela landet skulle indelas i valkretsar, med Bo å 100
personer i hvarje krets. Nå väl ! vore det i sådant fall icke
vida lättare att på förhand gissa hvilka personer kom
-
Doo afl Octobcr f. m.
S33
me i fråga att väljas, lin om valet voro utsträckt öfver lieja
landet? Och hur lutt kunde icke örtens tidningar i detta
hänseende användas både å den ena oell den andra sidan?
Hvad särskildt beträffade R. o. Ad., vore det ingen
svårighet att före valen erhålla del af de utaf Ridd.direcUn
uppgjorda districtfördelningarna, och derefter, örn man behagade,
anställa revy med dem, sorn man önskade valda eller
uteslutna. Jag betvitlar alt ett sådant medel kommer att
å publicitetens sida begagnas. Deremot befarar jag, alt districtvalen
inom Adeln ovillkorligen komma att leda dertill,
alt ortens myndigheter och Regeringens organer komma alt
betydligt bestämma valens utgång, och operationen vore i
samma mån lättare, som valbarheten vore inskränkt till ett
färre antal, då man, för alt utesluta dem man fruktade,
kunde concéntrera sin verksamhet inom de dislrict der desse
voro skattskrifne.
Detta är, enligt hvad jag förmodar, visserligen icke Hr
von Hartmansdorffs mening; tvertom vill jag tro, att man
önskar hvad man säger, eller att de dugligaste och dygdigaste
må blifva representanter; men äfven utan att framkasta
något slags intrig, kunna vi ju tänka oss, på sätt Hr von
Troil antydt, att inom en valkrets icke funnes någon, som
vore lämplig för riksdagsmannakallet, då deremot i ett annat
dislrict funnes 5 å 6 dertill tjenlige personer; jag hemställer
då till eder, mine herrar! om det icke vore en absurditet
att ej tillåtas välja någon af dessa dugliga personer,
ulan att man ovillkorligen måste välja en minde duglig, endast
derföre att man i sin valrätt vore inskränkt till en viss
omkrets. Hufvudsakligen ifrar jag för valbarhetens utsträckning
inom R. o. Ad. De skäl, som åberopas för inskränkning
i BondeSlis valrätt, alt nemi. dess ledamöter föga
känna hvarandra utom orten, gälla ej inom R. o. Ad., der
de ömsesidiga bekantskaperna och kännedomen angrde den
enes eller andres tänkesätt och karakter dels är mera allmän
genom slägtrelationer, dels lätt alt genom vän och väns
vänner sig förskaffa, hvarföre jag ock uppriktigt tror, att
det skulle blifva tillämpligt på R. o. Ad.; ty dess ledamöter
hafva föga svårighet alt finna 5o allmänt aktade duglige
representanter inom detta Stånd, då valrätten är obegränsad.
Slutligen må det tillåtas mig att yttra ett par ord lill
Frih. Boye. Det förundrar mig icke, att Hr Frih:n känner
mycken ruelse och harm öfver det värdiga beslut, som Ri
o. Adis majoritet i går f. m. fattade; men det förundrar
mig, att en så klok man, som han borde vara i anseende
till sin ålder, kan anse det löna mödan att idkeligen framkomma
med protester emot delta beslut, som vid denna riksdag
icke lärer kunna upphäfvas. Frih. Boyes hufvudskål är,
att R. o. Ad., genom uppoffring af sin sjelfskrifvenhet, skulle
upphöra att vara ett så säkert och starkt stöd för Sven
-
334
Den i8 Ocloher f m.
ska monarkien, sorn Ståndet varit oeti nu är. Man kan i sanning
blifva trölt alt böra denna Irås. Om monarkien i Sverige
icke har eller haft något annat stöd än Svenska Adeln,
så beklagar jag henne på det högsta. Sveriges allmoge
har alltid varit de Svenska Konungarnes bästa stöd; det
har den store Gustaf Wasa yttrat, oell jag hoppas alt den
alltid skall så (örblifva. Adeln i Sverige har deremot aldrig
utgjort delta stöd, och kommer säkert aldrig att utgöra
det.
Gr. Frölich, David: Sedan jag anmälde mig, har
discussionen tagit en vändning, hvaröfver visserligen mycket
vore att säga. Dervid har en talare, Frih. Ludv. Johansson
Boye, på ett för mig åtminstone icke ovanligt sätt uttalat
åtskilliga farhågor, så val i afseende på regeringssättet,
som, ibland allting annat, om demagogiska och dylika vådor,
som han nästan alltid är färdig att förespegla oss, när
fråga är att åstadkomma en reform. Jag går genast ifrån
denna sida af betraktelsen, som egentligen icke hör hit, sedan
jag blott fått erinra, hurusom samme ledamot, den värde
Frilen, för 10 ä 12 år sedan, när fråga var att upplåta läktaren
här i salen åt åhörare af våra öfverläggningar, just
tog sig för att ungefär med samma ordalag, sorn dem vi
nyss hört, specielt vända sig till mig, som vrkade på läktarens
utrymmande för nyssnämnda ändamål. Hvilka vådor
har väl den Svenska representationen lidit, sedan tillåtelse
lemnades i alla Stånd att afhöra öfverläggningarna ? Efter
min tanke alldeles inga. Det der är således, efter hvad en
hvar kan finna, om man har rättighet att göra någon analogi
emellan sådana saker, som kunna och böra äga analogi,
ett stående argument hos Frill. Boye, så snart fråga är om
något, som kan gifva utveckling åt våra grnndlagsförhållanden.
Likväl skulle jag alltför mycket missbedömma skarpsinnigheten
hos denne person, om han icke fann, att här är
något annat i fråga, än hvad han omtalat, nemi. regeringssättet.
Regeringssättet vill jag tro, att äfven han inom sig
finner icke vara i fara; men det är regeringssystemet, sådant
sorn han önskar och hyllar detsamma, som skulle kunna komma,
jag vill icke säga i våda, ty någon våda för ettsysteme
finnes icke, systemer äro absoluta i sig sjelfva, men fortfarandet
af ett systeme, sådant som Frihrn hvllar, säger jag,
skulle möjligen icke komma alt gå så lätt hädanefter sorn
det hittills visat sig gå, och derföre skulle jag tro, att när
sådana declamationer härnäst begagnas, så borde ilian tala
rent språk; icke tala om regeringssättet, ulan snarare tala
0111 regeringssystemet. Hvad de reformer beträffar, sorn nu
äro i fråga, så bekänner jag mig hafva föga hopp alt de på
ett rationell sätt varda afgjorda. Jag har trott mig ifrån
början se, att det är en vilja har, som styrer, fastän andra
personer synas begagnas för att hjelpa till med argumenter,
Den 28 October f. m.
335
oell mot önskningarna lärer dock denna immuabla vilja få
sin fram fart inom della Stånd, så att det är föga valdt att
deremot strida, ulan bäst att låta den gå fram, till dess att
den reaction inträffar, sorn en för stor kraftansträngning alltid
medförer. När den kommer att inträffa, och hurudan
denna reaction kommer att blifva, det är en annan sak; nu
inskränker sig frågan alt afgöra, om det kan vara förenligt
med Ståndets fördel, såsom sådant, sedan man fattat beslut,
att så väl R. o. Ad., som alla andra Stånd skola få välja
sina riksdagsman, livar inom sitt Stånd, — om, säger jag,
det kan vara med detta Stånds intresse såsom Stånd förenligt,
att i sina val hålla sig inom dislrict. Dertill har blifvit
uppgifvet sorn hufvudargument nödvändigheten af localkännedom:
jag tillstår, att )ag ej kan fatta, att Stånd hafva
några egentliga loealiteter; helt annat är det alt tala om looalkännedom,
när nationen skickar ombud; men när frågan
är att ett Stånd skickar dem, så vet jag icke huru jag kan
fästa den tanken vid något rimligt föremål, att jag säger,
att districtföremålet för de personer, som tillhöra ett Stånd,
har något localinlresse. Det är således tydligt, att man tager
ett argument, sorn egentligen tillhör en cathegori. Dernäst
anföres som ett argument för valens inskränkning, sjelfständighetens
bibehållande. Jag tillstår, att det smärtar mig
alt höra, det man tror att denna fölsamlings medlemmar
slår på den låga punkt, att man vågar försöket att öfvertyga
desamma alt detta Stånds sjelfständighet skulle vinna på
en valrätt, inskränkt inom dislrict. Det måste tvifvelaktigt
förhålla sig tvertom, och det torde vara olämpligt alt ingå
i någon närmare analys derom. Jag vill blott tillkännagifva,
att lika lätt sorn det måtte vara att i Ridd.kamererarecontoret
finna huru vallistorna skola se ut på de val, som
districtsvis skola göras, lika lätt torde en hvar kunna finna,
att tendensen af delta förslag går ut på alt på förhand
inom districtet kunna bestämma sådana val till representanter,
hvarigenom all opposition mot deras åsigter, som kunde
uppgöra dessa listor, kunde försvinna. Huruvida det är att
befordra sjelfständighet inom ett Stånd, — jag ber herrarne
vara uppmärksamme derpå, att fråga icke är om sjelfständighet
inom landet, som Svenska medborgare, utan att vi
tala blott om personer, som tillhöra ett Stånd, — huruvida
det är, säger jag, ett sätt att befordra sjelfständighet inom
ett Stånd, att det indelas i classer, och att valen derefter
ske inom district, det är en sak, hvarom man ej borde argumentera.
Hvad syftningen dermed är, förstår en hvar,
som vill förstå densamma. Det behöfves blott ett tillägg, i
händelse Hr von Harlmansdorffs mening går igenom, det
nemi. att förneka R. o. Ad. att i districtvalen begagna den
slutna voteringen. Jag väntar mig, alt ett sådant förslag
kommer framdeles. Tager man boit den slutna voteringen
inom sådana val och ålägger R. o. Adis ledamöter att vo
-
336
Dod aö October t al
-
tera öppet, så blir det klart hvad nfsigteo varit} •— jag behöfvcr
blott antyda detta, och huruvida icke delta fordrar
en reaction, ur något, hvarom jag icke torde behöfva yttra
mig. I denna fråga iiro mina åsigter så helt och hållet lutande
åt ett annat håll, att jag icke behöfver betrakta hvarken
den ena eller andra sidan; jag måste dock säga, alt jag
söker gifva någon styrka åt Frih. Hamiltons förslag, genom
att gifva detsamma min röst, ehuru jag ser att föga derigenom
vinnes.
Frih. Boye: Jag uppträder för att afbörda mig en skyldighet
till Hr Hjerta. Jag erkänner honom äga rätt att vara
missnöjd med den oförsigtighet jag begick, att i stället
för att säga Aftonbladet, öfverhoppa skrankorna och säga
direete Hr Hjerta. Jag erkänner att jag begick en oförsigtighet,
men deraf får man ej draga den slutsats, som alt i det
begrepp, jag ville utveckla, lag något personligt emot Hr
Hjerta. Den är hvad hvar och en, som under 10 a 12 år
läst Aftonbladet, — nu har jag ju gjort behörig skilnad, —
kan intyga, att denna tidning predikat revolution.
Hr Frih. o. Landtm, afbröt Frih. Boye, under hemställan
om icke Frih. Boye nu gått något långt från ämnet.
Frih. Boye: Jag respecterar lagarna och nämner icke
mera Aftonbladet. Nu skall jag besvara Gr. Frölich. Han
har sagt, att då jag talar om regeringssättet, så menar jag
något annat, oell alt det vore systemet jag ville understödja.
Jag ingår icke i bedömmande af hvad den värde Grefven
menar eller icke menar med regeringssystemet; det må stå
för hans räkning; men vore det ej för att icke upptaga R.
o. Åd:s tid, så skulle jag trotsa honom att kunna framtaga
någon punkt af min riksdagsmnnnavandel, der jag ingått i
försvar för systemet.
Jag ser, i följd af de s. k. reformer, som man dels redan
vidtagit, och dels kommer att vidtaga, en återgång till
det förhållande, som existerade före den ' 19 Augusti 1772.
Regeringssättet är verkligen i våda, men vådan för systemet
bryr jag mig icke om; vådan för fäderneslandet är ganska
stor, och det är den jag vill förekomma; det är resultatet
jag vill motverka, det nemi,, att konungamakten nedbringas
till en Adolph Fredriks nullitet.
Hr Frih. o. Landtm, tillkännagaf, att plenum komme
att fortsättas på e. m. kl. 6.
Hr von Hartmansdorff: Jag beklagar, att det.lugn,
hvarmed denna öfverläggning börjades, redan tagit slut, och
alt talare låta hänföra sig lill personligheter och till ett
språk, ovärdiga en nationalförsamling. Jag skall söka att
undvika dessa stötestenar. Jag önskar att frågan icke måtte
uppskjutas lill dess all mitt förslug förekommer, emedan
Den a8 0 c t o b c r f. m.
33;
vi c]3 finge förnya samma öfverläggning som vi nu börjat.
Dera sorn talat om änger hos vissa ledamöter öfver del beslut,
som i går fattades, får jag erinra, att den sats jag yrkar
i dag, den yttrade jag skriftligen för 8 dagar sedan oell
muntligen väl 3 veckor förut, under de gemensamma öfverläggningarna.
Man har sagt att R. o. Ad:s ledamöter känna
hvarandra öfver liela Riket tillräckligt, för alt valen skulle
kunna utsträckas utom valkretsarna. Jag bestrider delta
förhållande. Den som icke lefvat i hufvudsladen, ser sällan
embetsman eller officerare, än mindre afskedade adelsmän
från andra landsorter; endast den Stockholmsbo, som bevistat
riksdagar, känner någorlunda Ståndets ledamöter. Obekantskapen
med hvarandra i landsorterna går ända derhän,
att jag i eli län sett possessionaten sammankomma, som, oaktadt
de lefvat derstädes 20 till 3o år, likväl träffades för
första gången. Här är sagdt, att genom tillgången för tid—
ningsredactionerna å Riddarhusets räkenskaper, hvarefter vallistorna
skulle uppgöras på Ståndets ledamöter, vore det tillfälle
för tidningarna, om de ville förleda omdömet, att antingen
öfverdrifvet klandra eller öfverdrifvet berömma adelsmännen
inom hvarje districl. Jag påstår, att endast dä, när
man icke känner personen, utan genom berättelse, är det
möjligt att genom tryckta berättelser förleda de väljande.
Skall åter hvarje valdistrict välja på ledamöter, som bo derinom,
så .är del icke så lätt att förleda någon, ty då känner
man äfven mannens hemseder, huru han behandlar sina
underhafvande, sitt husfolk, ja, kanske sin hustru. Man
blyges att skicka honom, 0111 han ej någorledes är sådan han
bör; och i hemorten pläga ej de goda egenskaperna öfverdrifvas,
enligt ordspråket, att ingen är profet i sitt egel land.
Får man åter välja utom d ist rict et, då kan hvilken äfventyrare
som helst, hvilken tidningarna utropa som ett under af
ljus och ärlighet, få röster der man icke känner honom.
Emot den omtalade svårigheten att i vissa landsorter icke
kunna erhålla nog skickliga riksdagsmän, örn man ej finge
välja utom districtet, bör väl äfven tagas i beräkning den
omständigheten, att om flere duglige personer finnas i hufvudstaden,
så skall ock ett större antal ledamöter derstädes
väljas, nemi. 10 af 5o, således icke mindre än £ emot hela
det öfriga Riket. Hittills har man vanligen klagat deröfver,
att icke nog många af landtadeln komma upp till riksdagarna.
Ku synes man vilja lenina landtadeln hemma, genom
att göra valen fria. Likväl, om man finnér valkretsarna för
inskränkta, så kunna de ju i framtiden utvidgas genom sammanslagning
af tvänne, under förbehåll att valen ske inom dem
samfäldt. Någon har sagt, alt monarkien i Sverige icke
haft sitt stöd hos Svenska Adeln, utan hos Sveriges allmoge,
och anfört Gustaf I:s ord: ”Gud och Sveriges allmoge.” Jag
frågar: hvem anförde denna allmoge, örn icke Gustaf sjelf?
t5 H. 43
338 Den 38 October f. m.
Och hvem var lian? Var han icke en Svensk adelsman?
Vapnet deruppe säger det åtminstone.
Gr. Hamilton, Henning Hugo Ludv.: Väl vetande
att en opinionsyttring från min sida icke kan hafva särdeles
inflytande på Ståndet vid behandlingen af en så vigtig
sak som denna, har jag hittills iakttagit en skyldig tystnad.
Jag skulle icke heller nu hafva yttrat mig, 0111 jag icke blifvit
dertill uppkallad af Gr. Fröiichs sista yttrande. Det
Ilar alltid för mig varit upprörande att höra, det en endas
vilja skulle styra detta Stånd. Jag tror det icke. Väl har
jag funnit, alt voteringar ofta utfallit efter den mening, sorn
af en viss ledamot blifvit uttalad; men j ig tror derföre ej,
att det varit hans vilja, som styrt Ståndet att votera så eller
så. Måhända hafva hans skal förmått att göra sig mera
gällande, och måhända har lians vilja hos en oell annan af
detta Stånd varit på det sätt verksam, att man i allmänhet
haft till hans usigter och tankar ett större förtroende; men
jag protesterar emot påståendet alt han ensam styrer delta
Stånd; ty om så vore, skulle, det vara öfverflödigt att yttra
sig öfver förevar, ämne, emedan hvarje förändring i R. o.
Ad:s representationssätt i sådant fall svårligen skulle kunna
blifva sämre än det närvarande tillståndet. I sjelfva saken
må jag yttra, att jag funnit alla de skäl, som blifvit anförda
från håda hållen, öfvertyga mig, att jag hör rösta för Frih.
Hamiltons förslag. Hr von Hartmansdorffs sista yttrande innehöll
ett exempel på huru förhållandet skulle blifva, om
man skulle rösta inom valdistricl. Hr von Hartmansdorff
sade, att han sett hela Adeln ifrån en hel provins samlad,
utan att någon kände, den ene den andra! jag tycker, att
just delta exempel var ett stort skäl hvarför Adeln borde
hafva rätt att välja utom valdistrictet. Man har talat om
pressens inflytande: det är naturligt, att landsortsbladen följa
Stockholmsbladens yttranden, och alt dessa sednare måste
inskränka sig till de personer, sorn äro allmänt kända. Skulle
deremot förhållandet blifva, att man valde inom vissa district
i alla län, då blefve det landsol Isbladens intresse att
concentrera sina anfall eller sitt beröm på en enda pierson
inom hvarje distiict, och sålunda kunna göra sina åsigter
gällande. Hvad valfriheten angår, tror jag den kunna vara
olika för olika Stånd, beträffande ]3on.deSl:s valrätt, tror
jag det vara likgiltigt, antingen densamma inskränkes inom
district, eller är tillåten öfver hela landet; ty jag är öfvertygad,
all BondeSt. i alla fall kommer att välja inom district.
bönderne känna vanligen inga andra än sina kringboende;
och jag tior det skulle blifva svårt att kunna öfvertyga
en bonde i Skåne att han bör rösta på en bonde i
Norrland, eller tvertom. Hvad BorgareSt. angår, så är dess
valrätt för närvar, utsträckt äfven utom district, emedan, såsom
här nämndes, 2 mindre städer kunna förena sig om en
Den 28 October f. m.
33g
riksdagsman; och jag lior icke, att delta Stånd vill lala
fråntaga sig en rättighet, som det redan äger. Vidkommande
PresteSt., sa tror jag att detta Stånd i allmänhet komme ajt
vid valen hålla sig inom stift. Förhållandet skulle således hufvudsakligen
komma att inverka på R. o. Ad., och då här är
omtaladt, huruledes inom län funnes exempel på, alt derstädes
boende ledamöter icke kände hvarandra, men icke supponeras
kan, att desse ledamöter saknade kännedom om dugliga
personer i andra län; anser jag, alt just häruti ligger ett
stort skäl för utsträckning i R. o. Ad:s valrätt. Man har sagt,
alt för mångå ledamöter af Stockholms Adel skulle inväljas i
representationen, i jemförelse med det antal, som valdes af
AdelsSlåndet ifrån hela det öfriga landet, om valrätten utsträcktes.
Jag tror, icke, att om så skedde, det vore så alldeles
illa. Man bör åtminstone förmoda, att Stockholms Adel,
såsom mest i tjenst anställd, skall äga mera skicklighet och
vana vid allmänna ärendens handhafvande, dels genom sitt
umgänge med embetsmän och andra skickliga personer, dels
genom den tillgång till offentliga handlingar, som hufvudsladen
erbjuder åt den som vill studera sig in i förhållandena,
än man i allmänhet kan vänta af dem, som äro derifrån
långt aflägse boende och sällan hafva någon tillgång
till umgänge med personer, som kunna lemna upplysningar i
allmänna ärenden. Naturligtvis kan jag ej önska, att R. o.
Ad:s representanter uteslutande skulle vara tjenstemän och
Stockholmsboer, men sådant lärer i alla händelser icke vara
att befara. Slutligen måste jag nämna, alt jag anser localintresset
under närvar, förhållande alltför mycket representerad!,
och att jag önskar, det R. St. mer ville tänka på landet
i allmänhet, än på den socken eller det härad, hvari de bo.
På dessa, med flera skäl, sorn jag ej anser nödigt att
upprepa, kommer jag att rösta för bifall lill Frih. Hamiltons
förslag.
Hr Dalman: Jag vill blott, i anledn. af Hr von Hartmansdorffs
yttrande, hemställa till honom sjelf, huruvida det
förhållandet, att Gustaf Wasa var adelsman, må vara liktydigt
dermed, alt det var Adeln, som gjorde honom till Konung
i Sverige. Jag förmodar, att den värde ledamoten icke
kan förneka, alt det var i spetsen för Sveriges allmoge, som
Gustaf Wasa befriade Sverige ifrån Danska oket, och att
det var Sveriges allmoge, som gjorde honom till Konung i
Sverige, Gud och Sveriges allmoge var också den
store Konungens valspråk, och jag är förvissad, att hvarje
Svensk Konung, som städse har detta lill föresyn, skall blifva
både aktad, älskad och ansedd af Sveriges folk.
Gr. Frölich: Jag är såvida glad öfver mitt sista yttrande,
fastän jag af Gr. Hamilton blifvit missförstådd, sorn
detsamma föranledt den värde ledamoten att uppstiga och
gifva sin opiuion tillkänna i denna fråga. Det af honom
34'0
Den a8 O o t o b e r f. in.
upprepade uttrycket om en endas vilja tror jag icke R.
o Ad. halva nppfaltat på samma sätt sorn llr Grefven, nemi.
att häntyda detsamma på en viss person inom detta Stånd.
Sådan har visserligen icke min mening varit, och det ligger
en stor skilnad mellan rådande vilja, och de oiganer, som
yttra sig i öfverensstämmelse dermed. För resten ur jag
glad, att Gr. Hamilton i denna sak yttrat samma tanke, som
den jag hyser.
Hr Mannerskantz, Carl Axel: För att gifva styrka
åt den mening, som yrkar bifall på Frih. Hamiltons förslag,
får äfven jag begagna mig af det exempel Hr von Hartmansdorff
anfört. Jag tillhör den provins lian omtalat, och instämmer
i hans yttrande, att det finnes i denna stora provins
adelsmän, som der framlefvat hela sitt lif, utan att hafva
sett hvarandra. Jag, som är född och uppfödd der, aivi
denna ställning. Således, om jag blefve inskränkt att välja
på de adelsmän, som bo der, skulle jag blifva mycket tvehågsen
om, åt hvilken jag skulle lemna min röst. Men deremot
är förhållandet sådant, att just Hr von Hartmansdorff
sjelf icke hade uppehållit sig många månader inom provinsen,
förrän lian var så väl känd, både till sin enskilda lefnad,
som ock lill sin duglighet och skicklighet som embetsman,
alt jag är säker på, att de fleste i den provinsen skulle
gerna gifvit bonom sin röst att blifva riksdagsman. Om Hr
von Hartmansdorff hade lemnat provinsen, som han nu gjort,
så hade det val varit mera skäl att provinsen fått välja honom,
som var allmänt känd, till sin riksdagsman, fastän han
bodde i ett annat va Idis t rict, än alt nödgas välja på en person
inom districtet, hvilken ej vore känd, och till hvilken
man derföre ej kunde hysa förtroende. Andra skäl kunde
äfven anföras för en utsträckt valrätt, men disenssionen har
varat så länge, att det icke är skäl alt upplaga liden
dermed.
Hr af Uhr, Gust.: Så snart fråga är om valrättens
utsträckning öfver hela landet, så fruktar man för pressens
inflytande; men finnas då icke tryckpressar inom hvarje valdistrict?
Skall icke den kraft, som ligger i pressen, utöfva
sitt inflytande, då den kraften har en liten numerär alt verka
på? Det vore just för alt emancipera sig ifrån det inflytande,
som pressen kan utöfva, som man borde antaga större
valdistrict. Jag måste upptaga en redan besvarad anmärkning.
Då det är exempel på, att ledamöter af detta Stånd,
som bo inom samma län, icke känna hvarandra; så måste
detta vara ett cardinalskäl, hvarför det må tillåtas alt välja
utom länet, på det att man ej må nödgas lemna sin röst åt
den man icke känner. Det är ju alldeles orimligt, att jag
skall nödsakas välja på folk, som är mig alldeles obekant.
Frih. Ridderstolpe, Fredr.: Ibland de skäl, som
man anfört för och emot Frih. Hamiltons förslag, saknar jag
D e n aS 0 c t o b c r f. m.
ett, hvars verklighet jag får underställa enskildt hvar och
en af de herrar, sorn votera i frågan mellan allmänna val
oell val classvis, nemi. att de, som votera för dessa sednare
och derigenom inskränkt valrätten, förutsatt sig äga rätt att
utsträcka valbarheten. Jag bör erinra om de motiver, sorn
legat till grund för hvars och ens votering, och jag kommer
att votera för valbarhetens utsträckning.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att den del af Frih. Hamiltons
förslag, som blifvit för R. o. Ad. föredragen, vore följande:
Het är Ståndens valmän obetaget att till representant för
Ståndet kalla äfven en ej till Ståndet hörande medborgare.
Frih. Hamilton hade likväl yttrat, att han afstod från delta
förslag, då han fann del icke vara öfverensstämmande med
pluralilelens tanke; hemställande alltså Hr Landtm., om
Ståndet ansåg det förslaget borde förfalla.
Ropades ja.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, alt Frih. Hamilton
derefter gjort det förslag, att vid val till andra kammaren
skulle kunna väljas äfven utom valdistrictet. Ehuru flera
meningar sedan blifvit yttrade, torde R. o. Ad. likväl finna,
nit denna vore den första, som borde af R. o. Ad. afgöras;
men då det vore angelaget, att meningeu blefve uppfattad
så att den kunde utgöra en gemensam tanke, torde Frih.
Hamilton finna nödigt, att ordalagen blefve något annorlunda
ställda.
Frih. Hamilton: Jag minnes icke precist ordalagen i
den §:n, men tror att i allmänhet den kunde framställas så:
"Till riksdagsman i första kammaren äger valman äfven rättighet
att kalla en ståndsledamot, som icke bor inom det
valdistrict som valmännen tillhörer.”
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, ntt Hr von Troil äfven
under discussionen framställt den meningen, att valbarheten
borde vara inskränkt inom Ståndet eller classen; skulle
R. o. Ad. finna, att dessa båda meningar borde sammanjemkas,
så ville Hr Landtm, försöka att, så godt han förmådde,
nu uppgöra ett förslag till redaclion.
Gr. Spens: Under loppet af discussionen tog jag mig
friheten föreslå en redaction i detta fall lill den §, som nu
är i fråga, nemi. att det skulle sägas: ”Intet Stånd må välja
ombud till yngre kammaren utom sina medlemmar.”
Derigenom vore det lemnadt öppet för Ståndet, att linder
debatten öfver io , i i och la §§:na af Hr von Hartmansdorffs
förslag särskildt afgöra om något ord behöfde tilläggas,
som innefattade inskränkningar inom kretsar. Det är
således en särskild tanke, som jag skulle önska alt Hr Frih.
o. Landtm, här ville framställa, nemi. det jag önskade alt
det skulle hållas R. o, Ad. öppet att öfverlemna åt Preste-,
342
Deri 58 0 c t 0 be r f m.
Borgare- och BondeStrn att i den delen taga sitt beslut efter
sorn de sjelfve funno lämpligast, på sätt Hr von Hartmansdorff
föreslagit, och alt sedermera, när i 12 §:n af samme
ledamots förslag frågan om R. o. Ad. särskildt åter kommer,
det då må få afgöras, om R. o. Ad. vill för sin egen
del framstå med den tanken, att detta Stånds medlemmar
så litet känna hvarandra, att Ståndet icke vill i sitt val lill
riksdagsman vara inskränkt inom kretsar.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, i anledrr. af hvad
Gr. Spens nu anfört, om R. o. Ad. måhända skulle finna
Ijenligt att först yttra sig, huruvida Ståndet antoge Hr von
Troils förslag, hvilket, såsom Hr Landtm, fattat, icke blifvit
af någon bestridt; det var nemi., att valbarheten bodvara
inskränkt inom Ståndet eller classen, och sedan besluta
öfver Frih. Hamiltons förslag, hvilket vore sålunda uppfattadt:
ledamot i andra kammaren må väljas äfven utom valdistrictet.
Frih. Sp r e n g t per t e n : Jag tager mig friheten fästa
Hr Frih. o. Landtmts samt R. o. Ad:s uppmärksamhet derpå,
alt det torde vara rrödvändigt att i beslutet uttryckes,
att det blott är fråga om den ena kammaren, och att hvad
beträffar den andra kammaren, har R. o. Ad. sig öppet alt
yttra sig öfver frågan i bela dess vidd. Jag tror för öfrigt
icke, alt man behöfver begagna orden ”nedre” eller ”yngre
kammaren,” emedan dessa ord icke äro nyttjade i beslutet,
utan det uttryck, som influtit i R. o. Ad:s gemensamma tanke,
nemi.: ”den kammaren, sorn för hvarje riksdag
skall utses.”
Hr von Hartmansdorff: Jag tror, att propos. icke
kan framställas öfver något annat förslag, än det vi genomgått,
nemi. Frih. Hamiltons, och att, när Ståndet yttrat sin
mening derom, är det tids nog att börja med andra.
Frih. Hamilton: Jag har ingenting att tillägga, sedan
Hr Frih. o. Landtm, har förklarat sin uppfattning af frågan,
utan vill blott nämna, att jag förenar mig med Frih.
Sprengtporten i afseende å hvad han yttrat örn benämningen
af kamrarne, på det man ej måtte vara bunden vid någon
titel.
Frih. Roye: Jag hemstället- till Hr Frih. o. Landtm.,
om man icke just genom denna förändring kastar sig in i en
ny discussion, och om ej R. o. Ad. lägger på sig okända
band. Nu är icke fråga om annat, än att om vi säga: ”den
kammaren, som för hvarje riksdag bestämmes;"
så vet jag icke luiru vår frihet blir alt yttra oss om öfre
kammaren. Jag tycker att man kumle nyttja samma ordalag
, som finnas i Frih. Hamiltons förslag; del är derom vi
discutera: hvarföre skola vi kasta oss utom detsamma? Jag
D e n iS O c I o b c r f. ra.
343
anhåller att det ord måtte begagnas, sorn står i sjelfva forslaget.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, det Ståndet behagade
finna, att, då någon ledamot ansåg att formen strängt skulle
iakttagas, sådant då måste ske; att således, då någon ledamot
begärde propos. först på det förslag Frih. Hamilton afgifvit,
sådant mäste äga rum; och att således, om en ledamot
fordrade att den redaction, Frih. Hamilton uppgifvit
och vid föredragningen från början varit följd, bestämdt skulle
iakttagas, måste del ske, beroende det likväl af R. o. Ad. alt
afslå denna redaction och antaga en annan.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Det preliminära beslut,
sorn R o. Ad. fattat, förstod jag så, att någon efterföljande
framställning icke skulle få strida emot det första beslutet,
sorn blifvit antaget.. Då Frih. .Sprengtportens förslag sorn
det första antagits, så anser jag icke att något efterföljande
förslag kan bifallas, som i något strider deremot, och derföre
måste ordalagen i de efterföljande förslagen rättas efter
det, som först blifvit godkändt. Nu har Frih. Sprengtporten
sagt rätteligen, alt R. o. Ad. förklarat sitt beslut vara,
att två kammare skola finnas, hvaraf den ena väljes för
hvarje riksdag, men den andia för längre tid. Jag instämmer
deruti, att hvad Frih. Sprengtporten yrkat måtte iakttagas,
Sedermera anser jag att Frih. Hamiltons förslag kan
likasåväl uttryckas , på sätt som Hr von Troil som Gr.
Spens föreslagit, utan att i någon mån rubba den instudering
af förslaget, som vi haft tillfälle alt göra.
Frih. Sprengtporten: Jag anser mig blott, i anledn.
af Frih. fäoyes yttrande, böra antyda, alt jag icke yrkat något
annat, än att Frih. Hamiltons förslag måtte framställas
till afgörande. Jag har endast hemställt, huruvida det icke
låg något oegentligt i det uttryck han begagnat af ”första
eller andra kammaren;” ty uttrycket bör rättas efter
det beslut, sorn R. o. Ad. fattat, och då gafs icke någon benämning,
hvarken af den första eller andra åt dessa kamrar.
Jag skulle föreställa mig, alt R. o. Ad. icke linner något
hinder alt framställa frågan i sitt rätta skick.
Hr von Hartmansdorff: Jag bestrider icke den ändrade
lydelse i Frih. Hamiltons förslag, hvilken är nödig i
följd af den ändring han gjort i sjelfva innehållet. Jag yrkar
blott, att hans mening måtte vara den, som underställes
Ståndets ompröfvande. Skulle det vara tillåtet att tala äfven
om de meningar, som strida mot hans, och den enas eller
andras företräde; då tillstår jag mig anse Gr. Spens’
förslag vara det riktigaste, emedan det är minst bindande.
Gr. Frölich: Jag uppstår endast för att gifva tillkänna
min tanke derom, alt Gr. Spens’ begäran om propos.
är redan af R. o. Ad. besvarad genom beslutet i följd af den
344
Den 28 0 c t o b e t f. m.
propos. Hr Frih, o. Landtm, framställde, huruvida den af
Frill. Hamilton yrkade utsträckning af valrätten utom Ständ
ansågs böra förfalla. Genom svaret på denna framställning
har således hvad Gr. Spens yrkat, och hvilket är en del af
frågan, blifvit besvaradt, och det tjenar, efter min förmening,
till ingenting att framställa en ny propos. med andra
ordalag. Örn Hr Frih. o. Landtm, samt R. o. Ad. finner
detta, så återstår blott att svara på den frågan, som Frill.
Hamilton begärt i afseende på rättigheten alt välja inom district
eller ståndsvis.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, alt Frih. Hamilton i
sitt förslag begagnat orden ”första kammare;” Frill. Sprengtporten
hade begagnat orden — ”den kammare, som utses för
hvarje riksdag;” då Frih. Sprengtportens förslag blifvit antaget
såsom Ståndets gemensamma tanke, föreslog Hr Landtm.,
att det sednare uttrycket nu måtte få begagnas i stället för
orden ”Första kammare.”
Bifölls.
Ilr Frih. o. Landtm, yttrade, att Frih. Hamiltons
förslag då komine att lyda så: Ledamot i den kammare,
som utses för hvarje riksdag, må väljas äfven utom valdistrictet.
Då någon ledamot i Ståndet härvid tilläde orden: ”men
inom Ståndet,” yttrade
Hr Landtm., att den frågan visserligen på visst salt
kunde anses pröfvad, då Ståndet medgifvit att Frih. Handl ■
tons förslag, alt Ståndens valmän kunde till representant för
Ståndet kalla äfven en ej till Ståndet hörande medborgare,
ansetts böra förfalla; men då detta likväl vore något helt
annat, än alt såsom Ståndets gemensamma tanke förklara, ali
valen endast borde ske inom Stånden, torde R. o. Ad. finna,
att den frågan borde pröfvas, men trodde Hr Landtm, det
vara riktigast alt skilja båda frågorna; hemställande Hr
Landtm, nu, om R. o. Ad. behagade såsom sin gemensamma
tanke antaga Frih. Hamiltons förslag, att ledamot i den
kammare, som utses för hvarje riksdag, må väljas äfven utom
valdistrictet.
Ropades ja och nej.
Då Hr Landtm, förklarade, det han trott sig finna att
ja öfverröstat nej, begärde
Frih. Boye votering.
Upplästes lill justering följande voter.s-proposition.
Den som förklarar såsom R. o. Ad:s gemensamma tanke
Frih. Hamiltons förslag, alt ledamot i dea kammare, som
utses
Den 28 0 c t 0 b e r f. m.
345
utses för hvarje riksdag, må väljas äfven utom valdistrictet,
voterar
ia;
den det ej vill, voterar
«ei;
Vinner nej, förklarar R. o. Ad. icke ofvannämnda förslag
såsom Ståndets gemensamma tanke.
Frih. Hamilton: Jag har endast begärt ordet, emedan
jag hörde sättas i fråga, huruvida frågan om val utom
eller inom Stånd vore afgjord. Jag får fästa uppmärksamheten
på, att ingen nu yrkat val utom Stånd.
Den upplästa voterts-propostn godkändes.
Efter voteringens slut, befunnos rösterne hafva utfallit,
som följer:
Ja — 70.
Nej — 89.
Hr Stuart, Garl Gust.: Ehuru jag icke deltagit ide
föreg-.de discussionerna, anhåller jag få begagna tillfället att
i prot. förvara min reservation emot det beslut R. o.Ad. nu
fatlat, och hvilket jag anser till en stor del upphäfva verkan
af det hedrande beslut, som i går af Ståndet vidtogs.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att R. o. Ad. torde
finna, alt propos. nu borde framställas på det förslag Hr
von Troil afgifvit, alt nemi. valbarheten till den kammare,
som utses för hvarje riksdag, bör vara inskränkt inom Ståndet
eller classen.
Hr von Hartmansdorff: Om det är ett nytt förslag
uppgjordt af Hr von Troil, så skall det visserligen tagas
under öfvervägande , men i sin ordning. Då den ursprungliga
motionären , Frih. Hamilton , en gång afstått från sitt,
så vet jag icke huru något dylikt kan förekomma förr, än
Hr von Troils i sin ordning föredrages.
Frih. Boye: Jag skulle tro, att Frih. Hamiltons förslag,
hvilket är det nu föredragna, är slutadt. I det fallet förlitar
jag mig på, att Hr Frih. o. Landtm, följer ordningen,
och då har jag ingenting att säga; men är det icke slut, så
hoppas jag att Hr Frih. o. Landtm, icke afbryter ordningen.
Hr von Troil: Det var blott ett tillägg till Frih. Hamiltons
förslag, hvartill jag uppgaf redactionen; men när
nu förslaget är förkastadt, vore icke något skäl att antaga
tillägget, hvarföre jag anhåller att detsamma måtte förfalla.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. ansåg,
att frågan om den mening, Hr von Troil framställt sälö
H. 44
340
D e n a8 O c t o b e r f. m.
sorn fyllnad till Frih. Hamiltons förslag, för det närvar,
Loide förfalla.
Ropades ja.
Hr Frih. o. La n d t m. genomgick nu de särskilda punkterna
i Frih. Hamiltons förslag och yttrade dervid, att usta
punkten vore ansedd böra förfalla genom antagandet af Frih.
Sprenglportens mening ; 2:dra punkten återstode att pröfva;
3:dje punkten torde anses böra förfalla, sedan den 6:te icke
blifvit antagen; 4^de punktens första hälft vore afslagen af
R. o. Ad., och den sednare hälften förfallen genom antagandet
af Frih. Sprenglportens mening; 5:te punkten hade
Frih. Hamilton ansett böra förbigås eller för det närvar,
förfalla, enär den öfverensstämde med det förslag. Hr von
Hartmansdorff afgifvit till gemensam tanke, och då det komme
under pröfning äfven kunde blifva föremål för discussion;
6:te punkten vore afslagen; yrde punkten öfverensstämde
med Hr von Hartmansdorffs förslag, och vore Frih.
Hamiltons mening, att den borde förbigås och blifva föremål
för öfverläggning då Hr von Hartmansdorffs förslag komme
till pröfning, 8:de punkten, som innehölle förslaget till andra
eller rådskammarens formering, återstode att föredragas
för R. o. Ad.; äfvenså den grde och den io:de; i irte punkten
hade Frih. Hamilton förklarat vara öfverensstämmande
med Hr von Hartmansdorffs förslag; J2:te punkten torde
Frih. Hamilton och R. o. Ad. finna ginge längre än det ämne,
som vore föremål för Const.Utsk:s förslag till vallag, gått,
och kunde således icke blifva föremål för öfverläggning; hemställande
Hr Landtm, alltså till Frih. Hamilton, om icke han
ansåg den böra förfalla.
Frih. Hamilton lemnade härtill sitt medgifvande.
Hr Landtm, trodde, att äfven i3:de punkten kanske
ginge utöfver gränsen för Utsk:s förslag.
Hr von Hartmansdorff: Om Frih. Hamilton skulle
tillåta att denna punkt finge förbigås, emedan den förekommer
sednare i mitt förslag, så hade R. o. Ad. tillfälle att
då pröfva huruvida det vore skäl att låta den saken förfalla.
Jag tror den har så nära sammanhang med riksdagsmannarättens
utöfning, att Ståndet bolde taga i närmare öfvervägande
om icke ett sådant beslut vore det rätta.
Frih. Hamilton: Jag ingår så mycket hellre på den
siste talarens framställning, som jag då kan hysa något hopp
att den punkten antages.
R. o. Ad. fann, att i3:de punkten för det närvar, borde
förbigås.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om icke Frih. Hamilton
behagade till eftermiddagen rätta förslaget i 8:de
D e n 28 O c t o b c r f. m.
347
punkten efter det beslut, sorn Ståndet fattat genom antagande
al Frih. Sprengtporten mening.
Frill. Hamilton: I full enlighet med det beslut och det
medgifvande till förändring, som R. o. Ad. för en stund sedan
gaf i frågan om den s. k. första kammaren, får jag anhålla, att
hvad jag kallat första eller rådskammaren måtte beta sa,
sorn Frih. Sprengtporten nämnde—”den som väljesför flera
riksdagar.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Jag iakttog icke något
beslut af R. o. Ad. på Hr Frih. o. Landtm:s framställning,
att den punkt i Frih. Hamiltons förslag, som handlade om
riksdagsmanna-arfvoden , skulle förbigås. Jag kan ej finna
något) anledn. härtill , särdeles då den blifvit understödd
af Hr von Hartmansdorff, hvarföre man kan vänta alt den
utan debatt skulle vinna bifall. Jag finner åtminstone ej
skäl att förbigå den. derföre att man skall vänta tilldess
Hr von Hartmansdorff* förslag förekommer. Jag yrkar derföre,
att, i händelse ej Hr Frih. o. ldandtm. anser att R. o.
Ad. härom fattat beslut, propos. måtte framställas till bifall
å denna punkt.
Frih. Boye: Om jag icke fattat orätt, så är det en
stark öfverensstämmelse mellan denna punkt i Frih. Hamiltons
förslag och en annan i Hr von Hartmansdorff*. Mig
synes då, att på samma grund, som flera punkter i anledn.
af likheten blifvit uppskjutna, äfven denna kunde blifva det,
tilldess vi komma till Hr von Hartmansdorff» förslag.
Hr Lefren: Ifall icke R. o. Ad. redan fattat sitt beslut
alt denna punkt skall uppskjutas, så skulle jag vilja understödja
Hr Dalmans åsigt i detta fall, på det man skulle
slippa att säga, att det är Hr von Hartmansdorff* förslag
som vinner.
Frih. Boye: Då fråga nu är, icke om sjelfva punkten,
utan om punktens föredragning , om den skall komma före
eller skjutas upp; så skulle jag åberopa ett skäl , hvarpå
mängden af oss torde fästa afseende, att nemi. det vore bäst
att nu få gå att äta middag.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att han icke nu lill
piöfning kunde framställa [3 punkten af Frih. Hamiltons
förslag, då R. o. Ad. nvss ansett den böra för det närvarande
förbigås. Hvad 8 punkten angitige, som vore bland
dem, som återstode att pröfva, ville Hr Landtm., innan den
till pröfning föredroges, hemställa till Frih. Hamilton och R.
o. Ad., om icke den redaction, som komme att föredragas,
borde erhålla följande lydelse: Den kammare, som väljes för
längre tid, utses genom val af den kammare, sorn väljes för
hvarje riksdag, med rättighet att välja inom eller utom sig.
Hr von Hartmansdorff erinrade, att Frih. Hamilton
3^8 Dan a8 Octo ber f. iu.
nu icke var tillstädes, och uppsköts fortsättningen af målets
behandling till e. m.
Frih. Rantzou, Joh. Albe rt, reserverade sig emot B.,
o. Ad:s genom sista voteringen fattade beslut.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. \ till 3 e. m.
In Edem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Onsdagen den 28 October i84o.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades pleni-prot. för den 14 dennes f. ni.
Fortsattes pröfningen af Const.Ulsk:s mern. N:o 38, ang:de
nationalrepresentationens ombildning.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att en redaction af 8
punkten af Frih. Hamiltons förslag nu blifvit uppsatt, hvilken
öfverensstämde med R. o. Ad:s redan fattade beslut
och blifvit af Frih. Hamilton gillad, så lydande: ”Den kammare,
hvars ledamöter väljas för längre tid, bildas och hålles
fulltalig genom val, förrättade af den kammare, hvars ledamöter
väljas för hvarje riksdag, ägande denna sednare
kammare rättighet att dervid välja, vare sig bland egna ledamöter,
eiler andra valbara medborgare.”
Hr No r d e n sk öl d, Otto Gustaf: I plenum sisth Lördags,
uppläste jag ett mern. på förmiddagen, hvaruti jag gaf
tillkänna min åsigt om huru de båda kamrarne borde vara
sammansatte, synnerligen med afseende på den första, eller,
såsom jag kallade den, den andra, med ett ord sagdt, den
kammare, hvars ledamöter skola vara fleråriga. På eftermiddagen
samma dag yttrade jag mig muntligen, och sade
att jag skulle vilja förena mig med Hr von Hartmansdorff i
det förslag han hade afgifvit, men att jag ej gillade sammansättningen
af hans första kammare, utan att Konungen
fick rättighet att bland Stånden, sådana de blifva, d. v. s.
bland alla fem, till lika antal af hvartdera Ståndet, utvälja
hälften af ledamöterna i första kammaren. Med det villkoret
ansåg jag möjligt att antaga förslaget. Häraf torde R.
o. Ad, finna, alt jag då hade för afsigt att underställa R.
Deli a8 October e. m.
349
o. Ad. delta förslag, hvilket jag ansas för det enda möjliga
att antaga, såvida nemi. R. o. Ad. ville en förändring, som
skulle blifva båtande för fäderneslandet. I gårdagens plenum
på förmiddagen discuterades Frill. Sprengtportens förslag,
°eh jag hörde väl då vid åtskilliga tillfällen yttras, att, om
detta förslag antoges, blott Hr von Hartmansdorffs och Frih.
Hamiltons förslag skulle komma i fråga, men flera gånger
yttrades också, alt hvar och en af R. o. Ad:s ledamöter då
agde tillfälle att framkomma med förslag till de förändringar,
som de ansågo nödiga att framställa, för att såsom R.
o. Adis beslut afgå till Const.Utsk. Jag tillstår att jag då
tyckte min ratt alldeles gifven, att, när Hr von HartmansdorlTs
förslag skulle komma under discussion, uppgifva hvad
jag ansåg nödvändigt, för att kunna gifva bifall till hela förslaget.
I gårdagens plenum yttrades väl några betänkligheter
dervid, och att antagandet af Frih. Sprengtportens förslag
lade hinder i vägen för bifall till min mening, men jag
vågar likväl underställa R. o. Ad., om så är. Jag anhåller
vördsamt, att R. o. Ad. måtte tillåta mig att upptaga detta
till discussion, och om detta kan blifva R. o. Ad:s gemensamma
tanke, tror jag att det blefve förmånligt för det hela.
Jag trodde då, att min mening borde förekomma vid föredragningen
af Hr von Hartmansdorffs förslag, men deruti
gjorde jag ett misstag, enär Frih. Hamiltons förslag skall
först discuteras, och det således är nödvändigt för mig att
nu härom göra en hemställan till R. o. Ad., ty annars gjorde jag
en ohöflighet emot Frih. Hamilton och en ohöflighet emot R. o.
Ad., emedan jag då skulle förutsätta, att Frih:ns förslag skall afslås,
och mitt förslag passar lika väl till Frih. Hamiltons, som till
Hr von Hartmansdorffs förslag. Jag tror dessutom, att, om
jag så må säga, det kanske är nödvändigt att antaga mitt
förslag, emedan, om jag blifvit riktigt underrättad, PresteSt.
har bibehållit biskoparne vid deras representationsrätt. Om
så är, så tyckes mig nödvändigt, att de öfriga Stånden skola
i den öfre kammaren hafva ett lika antal ledamöter, ehvad
Frih. Hamiltons eller Hr von Hartmansdorffs förslag vinner
bifall. För öfrigt tror jag, alt R, o. Ad. bör noga betänka
sig, innan Ståndet ingår på alltför democratiska förslag, då
det är fråga om att bilda en ny representation. Om man
betänker hvad som sades här i förmiddags, under discussion
om frågan rörtde valen till den nedre kammaren, så kan
man deraf sluta till huru mycket spel intrigerna skola hafva,
då fråga blir om valen för den kammare, hvars ledamöter
skola bibehållas under flera riksdagar. En motvigt deremot
kan endast vinnas, om R. o. Ad. vill öfverlemna åt
Konungen en rättighet vid valen till denna kammare. Jag
anhåller derföre vördsamt, att R. o. Ad. ville låta mitt förslag
få komma under granskning. Jag erkänner att om man
har något deremot, så har jag icke någon rätt alt klaga,
emedan felet är mitt, då jag icke sett upp. Men detta har
35o
Den a8 Octo ber e. m.
varit ett misstag, och jag underkastar mig i detta fall R. o.
Ad:s beslut.
Frih. Hamilton, Hugo: Jag begärde blott ordet i
följd af det rykte, som den siste värde talaren omnämnde,
att PresteSt. skulle hafva beslutat att bibehålla biskoparnes
sjelfskrifna representationsrätt. Jag får i anledn. deraf äran
meddela, att jag talat vid en af ledamöterna i PresteSt., en
af dem, som hafva bäst reda på Ståndets åtgärder, och han
upplyste mig, att ännu intet beslut derom är fattadt, att dis—
cussionen derom räckt hela förmiddagen, emedan alla 5o ledamöterne
yttrat sig i ämnet, och att, af dessa 5o ledamöter,
några och 4° yttrat sig för sjelfskrifvenhetens upphörande.
Frih. Sprengtporten, Jac. Wilh.: Huruvida Hr
Nordenskölds förslag, att Konungen skall äga utse, eller, såsom
den värde ledamoten säger, välja ett visst antal ledamöter
i öfre kammaren, numera kan komma under pröfning,
lärer väl bero derpå, om detta förslag står i öfverensstämmelse
med R. o. Ad:s beslut, att denna kammare bör utses genom
val stånds- eller classvis. Jag öfverlemna!1 till en hvar
att sjelf pröfva, huruvida detta står tillsammans med den
åsigt, som Hr Nordensköld har framställt, och tillförsel- mig,
alt Hr Frih. o. Landtm, icke tillåter att något förslag upptages,
som af R. o. Ad. blifvit afslaget.
Frih. Boye, Ludv.: Jag bekänner, att jag anser den
siste värde talarens invändning, om jag så får kalla hans yttrande,
något sträng. Jag påminner mig ganska väl, att då
beslut skulle tagas öfver Frill. Sprengtporten förslag, så förklarade
man, att det icke lade hinder i vägen för de förslag,
som skulle förekomma efteråt. Jag vet sannerligen icke hvartill
pröfningen af de efterföljande förslagen skulle tjena, om
det icke skulle vara tillåtet att vid granskningen af dem göra
dem åtminstone antagliga. Frih. Hamiltons förslag till en
öfre kammare svarar alldeles icke emot hvad tvåkammarsyslemet
fordrar. Detta systeme fordrar ovillkorligen en
kraft i öfre kammaren att emotstå nedre kammarens passioner.
Det fördrar ovillkorligen en förmåga i öfre kammaren
att bevara jemnvigten statsmakterna emellan. Någon säkerhet,
någon garanti för dessa egenskaper hos öfre kammaren
finnes icke i Frih. Hamiltons förslag, och finnes ännu mindre
i Hr von Hartmansdorff!, hvars förslag är, om jag så får
säga, ingenting annat, än att öfre kammaren dubblerar den
nedre. Hvad vill det då säga annat än ett enkammar-systeme?
Ty icke gör localen, icke göra dörren och väggen, som skilja
dem åt, icke göra de hvarken lill eller ifrån, icke förändra
de karakteristiken eller elementernas naturliga beskaffenhet.
Jag tror att hvarken det (pia eIler det andra förslaget
kan antagas, utan att kasta på Ståndet det ledsamma
Den 28 Octo be r e. m.
351
omdömet, att Ståndet icke vetat hvad det gjort eller livad
clt l våkammar-systeme vill säga. När allmänheten snart blir
upplyst, om detta misstag, så faller misstaget tungt på dem,
sorn hafva begått det. Jag skulle tillstyrka, att efter håda
dessa förslag äro sådana, att de ej kunna antagas, och ett
tredje är framstäldt, hvars antagande är möjligt, man måtte
fästa sig vid det sista. Jag har ofta under discussioner här
hört erinras, att vi måste ställa vår gemensamma tanke så,
att den kan antagas. Nåväl! jag åberopar nu denna erinran.
Det är omöjligt, visserligen, å ja! pluraliteten afgör,
— men det är omöjligt att afgöra detta på det viset, utan
att hela allmänheten, ja! hela Europa skall säga, att det
Stånd, sorn dervid voterat ja, förstod icke hvad ett tvakaminar-systeme
vill säga, och gick miste om det hufvudsakliga
ändamål, hvarpå folkets framtida lugn heror, att nemi. det
må finnas i den ena af representationens kamrar en kraft att
emotstå passionernes välde i den andra. Det finnes ingen
sådan i någondera af dem; också hoppas jag, att R. o. Ad:s
ledamöter skola vara för mycket omtänksamma om dess eget
anseende, örn Ståndets anseende för deras eget omdöme, för
alt någonsin antaga någotdera förslaget, och utgående från
denna öfvertygelse, anhåller jag härjemte, att Hr Nordenskölds
förslag må komma under öfverläggning.
Hr von Troil, Emil: Det är ganska Ivckligt, att vi
icke här äro studenter oell Frih. Boye professor, efter han
på förhand förklarat sig så färdig att gifva oss betyg, att vi
icke begiipa den sak vi afhandla, Frih:n har visserligen rätt
deruti, att öfre kammarens syfte är att vara eli återhållande
och hejdande element, en aucloritet, som kan hejda nationalrepresentationen
och sjelfva nationen, samt derjemte kan
skydda Styrelsen i viss mån, samt lenina henne den fasthet,
hon kan sakna och måste sakna, om Styrelsen ständigt ar utsatt
för att brottas med meningarna uti den på en kammare
samlade representationen. Men deremot skulle jag tro, att
den välde Frih:n, ehuru bestämdt hans ordalag fallit, likväl
alldeles icke gjort sig reda för sättet att lösa detta problem.
Genom bildandet af en särskild kammare, som vore helt och
hållet utgången från Styrelsen, vinnes ändamålet visserligen
icke. Det fordras afen öfre kammare, om den skall kunna motsvara
sin bestämmelse, att den skall äga det moraliska anseende,
som endast kan vinnas genom öfvertygelsen derom,
att den står på en helt och hållet opartisk grund. Den öfre
kammaren måste bespara Styrelsen obehaget att ofta nödgas
använda sitt veto. Men jag frågar en hvar af eder, mine
herrar! huru vinnes detta ändamål, om det endast är
denna Styrelses delegerade, som, i stället för densamma, uttala
dess veto? Har detta icke inför allmänheten alldeles
samma verkan, som om det uttalades af Styrelsen sjelf? Kan
man då icke så gerna bespara sig den omgången och låta
35a
Dea a8 Oetober e. m.
Styrelsen directe säga nej, utan att skicka framför sig andra
personer, som likväl alldeles icke maskera spelet. Frih. Boye
har i ett föregående plenum sagt, att pärskammaren i
Frankrike vore nämnd af Konungen, och han har frågat:
har man då icke frihet i Frankrike? Men vi torde vara något
när öfverens derom, att den öfre kammarens bestämmelse
icke är att utsträcka friheten till gränsen af anarki, utan
just att förhindra sådant, och jag tager mig då friheten att
till den värda ledamoten ställa en motsatt fråga, nemi. den:
ur man då så tryggad för anarkien i Frankrike, med den så
mycket berömda pärskammaren? En annan ledamot har
trott, att Fransyska pärskammarens moraliska svaghet kom
deraf, att den i vissa fall uppträdde såsom domstol, och alt
beklagligtvis under de sednare åren den varit nödsakad att
ofta fungera i denna egenskap. Jag måste visserligan erkänna,
alt 'jag icke äger den närmare kännedom om de
Fransyska förhållandena, som endast kan vinnas genom vistande
i landet; men såsom saken, på det afstånd jag betraktat
densamma, för mig visat sig, finner jag tvertom sannolikt,
att den domaremakt, som blifvit pärskammaren lemnad,
i någon mån bidragit att lemna den det högre anseende, som
den i detta ögonblick skall sakna. Allmänheten äger nemi.
vanan, att vid begreppet om en publik domare fästa det af
oberoende och opartiskhet. Således skulle jag tro, att om
man är öfverens om att utgå från den synpunkt, att den
öfre kammaren skall vara conservativ, att den skall gifva stöd
åt Styrelsen, så måste man också, då man noggrannare betraktar
saken, blifva öfverens om, att man icke kan taga den
Fransyska pärskammaren till mönster härutinnan. 1 afseende
på de väckta förslagen, har Frih. Boye ganska riktigt
anmärkt, att Frih. Hamiltons förslag är mera conservativt
än Hr von Hartmansdorffs, och jag måste säga, att jag är
förundrad, att, sedan jag under denna riksdag så mångå gånger
haft obehaget att se fäderneslandets väl olika med Hr
von Hartmansdorff, men vi likväl nu blifvit öfverens om behofvet
af en representationsförändring, jag nu ånyo skall råka
i tvist med honom derföre, att han ej vill tillåta mig
och de med mig lika tänkande att tillskapa en tillräckligen
conservativ öfre kammare. Jag vill ej nu här ingå i ett upprepande
af de fel jag anser vidlåda Hr von Hartmansdorffs
öfre kammare. Jag har redan gjort det vid 2:ne särskildta
tillfällen inom detta rum, den ena gången inför prot. och
den andra gången utom detsamma, hvarföre jag endast tager
mig friheten erinra dem, som behagade afhöra hvad jag
då yttrade, om de skäl jag dervid anförde.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Jag tror icke att Frih.
Boye kan lyckas i sin åstundan, den han har gemensam med
Hr Nordensköld, att af Hr Landtm, få en propos. lill Ståndet
-
Den a8 October e. nu
353
det, som skulle hafva till följd antagande af ett element för
öfre kammaren, som R. o. Ad., efter min tanke, redan beslutat
derifrån skall uteslutas. Jag har instämt med Frih.
Sprengtporten i dess syfte uti denna del. Jag har gjort det
på grund af hvad jag förut förklarat, nemi. för att komina
till clt jemkningsförslag, som möjligen kunde förlika alla
opinioner inom representationen, men jag erkänner att jag
icke kan till fullo gilla sammansättningen af denna öfre
kammare, eller ens tro, att, om man formerar den, vare sig
efter Frih. Hamiltons eller Hr von Harlmansdorlfs förslag,
man kan få den till det conservaliva element, som man med
densamma åsyftar. Jag hade i ett föregående plenum tillfälle
att framkasta en tanke i delta afseende. Den innehöll
till en del detsamma, som nu här blifvit framsläldt,
nemi. alt Konungen skulle kunna på lifstid utnämna ett
visst antal af denna kammares ledamöter. Jag trodde att
sådana ledamöter, af Konungen utvalde på lifstid, väl kunde
uppträda med den moraliska kraft och det moraliska värde,
att denna kammare i detta afseende alldeles icke skulle komma
att deraf lida, och jag trodde, att, med afseende på den
monarkiskt! principens bevarande, hvilken princip jag anser
icke fristående från den constitutionelia, utan helt och hållet
dermed identisk, skulle verkligen detta element fullkomligen
kunna motsvara sin bestämmelse. Men då Hr Frih. "0. Landtm,
ämnade bland de projecterade gemensamma tankarne upptaga
äfven min utkastade idee, så förklarade jag, att jag ville
afstå från detta förslag. Jag gjorde det på den grund, att
mina politiska vänner och flera andra förklarade min tanke
vara den sämsta af alla som blifvit framställda. Jag har således
gjort en concessior, af min öfvertygelse i detta fall,
och jag bekänner uppriktigt, alt jig tror, att icke numera
fråga kan uppstå örn antagande af något likartad t med hvad
Hr Nordensköld föreslagit.
Gr. Spens, Carl Gustaf: Jemte det jag fullkomligen
instämmer med Hr von Troil, skall jag anhålla att få
framställa ett ytterligare ‘skäl, hvarför jag icke anser mig
kunna gifva mitt bifall till Hr Nordenskölds förslag, utan
tverlom måste protestera deremot. Det är det, alt detta förslag,
om det antoges, skulle, efter min öfvertygelse, fullkomligen
upphäfva den princip, som blifvit af Coust.Utsk.
framställd, och som jag icke hört disputeras här af någon,
hvarken inom detta Stånd eller inom något af de öfriga
Stånden, då de alla voro samlade på detta rum, nemi. den,
som innefattas i orden på 67 sidan i Utskts betänk.: ”1 Konungens
och representationens inbördes förhållande finner
Utsk. någon väsendtlig ändring, i sammanhang med frågan om
denna representations ombildning, icke böra eller kunna sättas
i fråga.” Representationen i Sverige har visserligen hiti5
H. 45
354
Den 28 October e. ra.
tills varit skiljd i 4 kamrar, men dessa kamrar hafva dock
alla ulgått ur nationens sköte. De hafva ingen af dem
varit expressioner af den monarkiska makten. Sveriges fundamentallagar
hafva alltid varit grundade derpå, att Monarken
genom representationen skulle få inhemta folkets röst.
Denna röst inhemtades från 4 munnar, men de voro dock
folkets munnar. Nu går detta förslag ut på ali emellan Konungen
och nationens representanter satta en byreaucratisk
institution, bestående af ett slags K. embetsman, utnämnde
af Konungen. Jag hemställer till eder, mine herrar! om detta
ej vore en af de aldra största förändringar i väsendet af
Svenska Reg.Frn, som kan tänkas. Jag hemställer det till
dem af herrarna, med hvilka jag föröfrigt så ofta varit af
olika tanke om rätta tolkningen af 81 §:n Reg.Frn, och om
rättigheten att här såsom gemensamma tankar förklara framställningar,
som innefatta nya förslag. Det är icke min sak
att vilja lägga hinder i vägen för Ståndets fria beslutande
rätt i denna del; men om det någonsin borde ske, så vore
det nu, då Coust.Utsk. så tydligt som vid detta tillfälle uttryckt
hvarom fråga är, nemi. om representationens ombildning,
och icke om hela samhällsförhållandets förvandling från
del nuvar, tvåfalldiga af Konung och representation, till
den gamla medeltidens trefaldighet af Konung, Råd och
Ständer.
Frih. Boye: Hr von Troil har med en klarhet och logik,
som har företräde framför min, ganska riktigt och bättre
än jag framställt den theori jag yrkat; men om min uppfattning
varit riktig, så har han, efter förträffligen gifna premisser,
förhållit oss den motsvarande conclusionen. Han
har, såvidt jag fattat hans yttrande, ej kommit till annan
conclusion, än den, att Fransyska pärskammaren icke borde
vara den, efter hvilken vi borde bilda vår öfre kammare,
och för resten att Frih. Hamiltons förslag innebär mera conservativ
anda, än Hr von HartmansdorfFs. Men jag beklagar,
att en så god talare och en man, som hos oss alla njuter
en så verkligen förtjent aktning, icke] tillika sagt oss om
lian vill hafva Frih. Hamiltons förslag eller icke. Det torde
han kanhända säga oss härnäst, och jag förmodar att vi
då skola förstå hvarandra. Emedlertid tillskrifver jag min
egen brist af fattning den tvekan jag haft äran framställa.
I anleda, af Gr. Spens’ yttrande, ber jag att få erinra
derom, att sedan vi hafva beröfvat nationen det conservativa
element, som fanns hos Adeln och Preslerna, — och Gr.
Spens lärer dock medgifva, alt det fanns en god dosis bildning
och kunskaper hos Adeln och Presterna;— så måste det
väl vara allas vår omsorg, eller måste vi väl hafva iklädt
oss den moraliska förbindelsen att antaga något annat lika
godt. Vi hafva iklädt oss en moralisk förbindelse att antaga
en conservativ öfre kammare, motsvarande den återhål
-
Den 28 Oc tobe r o. m.
355
lande förmåga, som likväl aldrig bättre än just vid denna
riksdag bevisat sin kraft, nedlagd hos R. o. Ad. samt PresteSt.
Nu öfverlemnar jag till Gr. Spens, till Hr von Troil
och lill något hvar af eder, mine herrar! att eftersinna den
förmåga, som dessa Stånd hittills hafva haft. Jemfören den
nied det förslag, som här är framlagdt, och sägen sedan på
edert samvete, om nationen ingenting förlorat. Det är en
annan sak, om det är lika mycket huru det blir, blott det
gamla är borta. Men jag trodde sannerligen icke det, och
jag fritager fullt och fast både Gr. Spens och Hr von Troil
från en föresats alt gifva en försämring. Visserligen vilja
de, likasom jag, alt, om vi ej kunna gifva en förbättring, åtminstone
gifva ett surrogat. Nåväl! finnes det i delta förslag?
På Hr Frih. o. Landtm:? afgörande beror nu, huruvida
vi få, eller icke få såsom en contra-propos. upptaga Hr
Nordenskölds förslag. Fä vi det icke, — jag underkastar
mig hvad omdöme Hr Landtm, i den delen behagar meddela
oss, och skall icke begära votering; — men jag förklarar,
att jag skulle anse mig brista i den pligt jag har till
nationen, brista i den sisla gärd jag ger såsom representant
åt Svenska folket; ja, jag skulle icke anse mig hafva samvetsenlig!
uppfyllt mitt riksdagsmannakall, om jag sade ja till någotdera
af dessa förslag, och skall i prot. fritaga mig för
framtiden från allt ansvar för hvad som händer.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att R. o. Ad., i anledledn.
af den fråga som uppstått om Hr Nordenskölds förslag,
sorn innehölie, alt en del af, eller hela den andra kammaren
skulle utses genom val, som Konungen gjorde, nu
kunde komma under ompröfning, borde förvänta att Hr
Landtm, lillkännagaf sin mening, och finge Hr Landtm, således
erinra derom, att R. o. Ad. beslutat, det representationen
bör sammanträda på två genom val utsedda kammare,
och då en utnämning eller ett utseende af Konungen icke
kunde anses såsom ett val i den mening, som detta ord vanligast
antages uti, kunde Hr Landtm, icke finna att Hr Nordenskölds
förslag i delta afseende numera kunde blifva föremål
för en propos. inom R. o. Ad.
Hr Nordensköld: Jag underkastar mig Hr Frih. o.
Landtnäs yttrande i detta fall, och får erkänna, att jag icke
har någon annan att skylla än mig sjelf, emedan jag ett passat
på när tid var. Emedlertid anser jag det vara så angeläget,
att Konungen skall få en del i formationen af öfre
kammaren, alt Gr. Spens icke öfvertygat mig med hvad som
Coust.Utsk. möjligen har skrifvit derom i principen; ty den
förändring vi gå alt göra, är så stor och ingripande, alt, i
jemförelse dermed, den förändring är intet, alt låta Konungen
få någon del i tillsättningen af öfre kammaren, för alt
göra det möjligt, alt den för fäderneslandets väl skall kunna
under en längre tid uppfylla sin bestämmelse. Sedan jag
356
Den 28 October e. ra.
icke får min propos. upptagen, så går likväl mitt förslag
elier mitt mein. till Const.Utsk., som deraf ser alt jag icke
kan för min del bifalla något förslag, deri man glömmer bort
de rättigheter, som böra tillkomma Svenska konungamakten.
Jag har nu intet annat all göra, än alt förena mig med dem, som
vilja afslå alla härefter förekommande förslag, så att Frih.
Sprengtporten förslag må ensamt afgå till Const.Utsk., hvars
skyldighet det då ar att göra ett sådant förslag, sorn dess
medlemmars fosterländska hjertan kunna uppfinna, och när
det kommer igen, så blir det min rättighet och skyldighet
att, ifall jag anser förslaget böra afslås, insistera på saken
och bedja II. o. Adis ledamöter icke glömma bort livad fäderneslandet
af dem har att fordra.
Frih. Sprengtporten: Om det vid en representationsförändring
vore nyttigt att bilda oss efter Franska eller Engelska
mönster, så torde första frågan vara den, huruvida
det är möjligt. Efter min tanke är det icke tänkbart såsom
möjligt, att inom vår representation kunna få ett förslag antaget,
som utgår från den principen att bilda en kammare,
aldraminst om den ej skall tillkomma genom val, som vore
sammansatt efter strängt conservativa grundsatser; ty den
första följden af ett sådant förslag vore den, att de Stånd,
hvilka nu hafva i representationen, och hvilka ej skulle
få någon röst i denna kammare, sannolikt aldrig skulle lemna
deras samtycke till en sådan förändring. Jag får föröfrigt
gifva tillkänna, att, ehuru visserligen äfven jag är af
den tanken, att ett conservativt element alldeles icke får förbises
vid bildandet af en nationalrepresentation, jag deremot
anser det icke vara en lag, utan helt och hållet stridande
mot tidehvarfvets riktning att vilja tillskapa kamrar med
alltför skarpa karaktersskilnader. Den conservatism, som
kommer att bibehållas i en kammare, utsedd genom slåndsval,
är, efter min tanke, alldeles tillräcklig. I fråga om Hr
von Hartmansdorlfs och Frih. Hamiltons förslag — jag erkänner
att begge dessa förslag kunna hafva sina brister och
företräden — har jag noga sökt alt göra reda för mig sjelf
livilketdera af dessa förslag jag helst borde biträda, och
bland dem lemnar jag mitt votum åt det förslag Hr von
Hartmansdorff framställt, dels derföre att jag icke anser det
vara nödvändigt att utgå från den princip, att bilda en kammare,
bestående endast af landets yppersta män, hvilket utan
tvifvel blefve följden, om den nedre kammaren valde den
öfre, men hufvudsakligen derföre att jag förutser, att då majoriteten
af den nedre kammaren komme att tillsätta den öfre,
skulle följden deraf blifva, alt, om samma majoritet klefve
herrskande under 2 eller 3 riksdagar, slutligen all minoritet
komme att uteslutas ur andra kammaren; hvaremot jag,
särdeles om afseende gjordes på den omständighet, att det kan
vara nödvändigt att valfriheten utsträckes för andra kam
-
Den 28 October e. m.
35j
maren äfven utom districtet oell Ståndet, för ingen del finner,
alt något hinder uppslår för dislrictena alt kunna nise
personer, som både äga skicklighet och föröfrigt äro qvalificeiade
alt representera. På dessa skäl finner jag mig kunna
tillstyrka antagande af det förslag Frih. Hamilton framställt,
att bilda den andra kammaren genom val af den
första.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag anhåller att få
göra några anmärkningar emot Frih. Hamiltons förslag till
en öfre kammares bildande. Det åsyftar 1:0 att den ena
kammaren skall få välja ledamöter till den andra, nemi. den
kammare, hvars åtgärder skola granskas af den andra, skall
sjelf få välja sina granskare. Detta är ungefärligen detsamma,
som om Stalscontoret, om fullmäktige i banken och
Priksg.cont. finge välja R. St:s revisorer. R. o. Ad. lärer
finna, huruledes en sådan kammare skulle blifva sammansatt.
Troligen icke af andra personer, än dem, hvilkas tänkesätt
öfverensstämde med den väljande kammarens. Den öfre blefve
då icke annat, än hvad en värd talare yttrade för några
dagar sedan, en ny upplaga af den väljande. Allt ändamål
med den öfre kammaren såsom granskare eller återhållare
vore då förfeladt. Man finge blott höra den öfre kammaren
säga om hvad den nedre sagt förut. Detta voie ett enkammar-systeme
med en vägg emellan afdelningarna, på sätt Frih.
Boye nyss yttrade. Men, hvad värre vore, denna kammare
upphörde icke med samma riksdag, som han vore vald. Han
skulle, enligt förslaget, fortfara en längre tid. Följden deraf
blefve således, att när ett parti vid en riksdag vore räddande,
så lomme detta naturligtvis att i deri öfre kammaren
för säkerhets skull insätta sina yppersta ledamöter. Det
blefve en distillering af detta parti, det blefve, så att säga,
sjelfva spriten som korerme att insättas i öfre kammaren, för
alt under flera riksdagar fortfara. Detta vore att gifva partiet
en mångårig öfvervigt, derigenom att den öfre kammaren
hade makt att säga nej till hvad den nedre kammaren
föresloge. Således 0111 en förändring i tänkesätten ägde rum
inom Svenska folket och gjorde sig gällande i valet till
nedre kammaren, kunde hon likväl icke hjelpa Riket, emedan
den öfre kammaren fortfore att verka på samma sätt, som det
parti, af hvilket hon valdes. Jag tillstyrker derföre vördsamt,
alt R. o. Ad. mätte ogilla ett förslag, som bibehåller
för framtiden en sådan öfvervigt i ena kammaren, som man
alltid borde undvika, emedan, såsom jag förut haft tillfälle
att yttra, jag anser både rättare och bättre alt de olika tänkesätten
finnas fördelade inom hvardera kammaren, så alt
den kan hålla sig sjelf i jemnvigt, och icke behöfver söka
den utom sig i en annan kammare allena.
Frih. Boye: Det är mig oeraotstånd!igt att för Hr von
Hartmansdorff förklara min tacksamhet för den ganska rik
-
353
Den 28 0 c t o b c r e. m.
liga bevisning han gjort mot riktigheten, eller, om jag så
får säga, emot antagligheten af Frih. Hamiltons förslag. Oan
har ganska rätt. Men jag har en dubbel tacksamhet emot
Hr von Hartmansdorff, ty hail har varit så god och bevisat
emot sig sjelf allt hvad man kan bevisa; ty just samma fel,
samma brister, som han nu så väl anmärkt vid Frih. Hamiltons
förslag, inträffa alldeles lika, och ändå mera, i Hr von
Hartmansdorff® eget förslag, eller jag frågar: när Hr von Hartmansdorff
ger åt valmännen skyldighet och rättighet att välja
2tne ledamöter, en i den nedre och en i den öfre kammaren,
— kan det väl då bestridas, att desse utgå från ett
och samma element, väljas i en och samma anda, och svara
fullkomligen emot hvad han nyss sade derom, att Riksg.-  cont. skulle få välja revisorerne? När öfre kammarens ledamöter
äro valde af samma element och vid samma tidpunkt,
d. v. s. under samma rådande politiska anda, som den
nedre kammarens, hvad är den då annat, än en fördubbling af
den nedre kammaren? Också står Hr von Hartmansdorffs
förslag, i min tanke, mycket efter Frih. Hamiltons i sannt
värde. Gud skall veta, att intetdera har något verkligt; men
Frihtns förslag lemnar dock en möjlighet öppen, att nedre
kammarens val kan utfalla annorlunda, än det första valet;
men deiemot har Hr von Hartmansdorff i sitt förslag dragit
en öm omsorg derom, att ingen skilnad emellan hamrarne
skall kunna finnas. Jag har bärt i denna afton en värd ledamot,
Frih. Sprengtporten, säga, att icke någon sådan skilnad
är behöflig, men Frih:n torde likväl tillåta mig att vaja
af annan tanke, och uttrycka den, helst jag icke vet hvarföre
i annat fall borde finnas 2tne kamrar. Hvarföre få de
då icke så gerna sitta tillsammans i en kammare, sora de delas
i tvänne? De tänka naturligtvis i hvartdera fallet lika,
de följa samma stråt, om de annars uppfylla sin pligt emot
sina committenter, då de äro valde af samma personer. Jag
ber om ursägt att jag uppehållit med dessa erinringar. Jag
hoppas att begge förslagen skola blifva afslagna, men för att
bespara tiden, skulle jag vilja hemställa, om vi ej kunde få
votera om begge på en gång.
Hr Grubbe, Samuel: Jag har redan förut en gång
tillkännagifvit min tanke, att bildandet af den conservativa kammaren
är i hela representationsfrågan det svåraste problemet,
och jag har också på förhand uppriktigt erkänt min oförmåga
att lösa detta problem. Emedlertid, då vi nu tyckas
något hvar vara ense om, att, såvida en representationsförändring
skall tillvägabringas, ett tvåkammar-systeme skall införas,
så har man också ingen annan utväg, än alt söka tillvägabringa
en sådan öfre eller conservativ kammare, så godt
man förmår och så godt mati kan afhjelpa dess brister. Alt
man här icke kan bilda den på samma sätt som i England,
är ulan tvifvel allmänt eikändt. I England har den, såsom
Den 28 October e. m.
359
bekant är, icke uppkommit efter någon tom tbeori, ulan den
har historiskt ursprung från förhållanden, som äro helt ‘andra
än de Svenska. Att vi icke heller skola kunna hilda
den på det Fransyska viset, tror jag äfven vara afgjordt; ty
utom de många erinringar, som jag tror man kunde göra
emot sjelfva elementet af den Fransyska pärskammare!?, hafva
vi för oss, såsom af flera och äfven af Hr Frih. o. Landtm,
är framstäldt, afskurit möjligheten af Konungens deltagande
i någondera kammarens tillsättande, genom del beslut, som
R. o. Ad. redan fattat. Således tyckes det icke återslå för
oss just något annat, än ett val emellan Frih. Hamiltons och
Hr von HartmansdorfFs förslag, måhända med modification af
det ena eller andra. För min del erkänner jag, att jag linner
så stora svårigheter vid Frih. Hamiltons förslag, all jag
ej kan förena mig deruti. Jag har redan förr en gång lillkännagifvit
den hufvudsakliga svårighet, som jag finner uti
detta förslag, nemi. alt om den äldre eller conservaliva kammaren
skall väljas af den loista kammaren, så blir den blott
en ny upplaga af denna, och alt samma anda, som gjoitsig
rådande i den yngre kammaren, äfven kommer att blifva rådande
i den äldre. Dertill komma äfven vissa svårigheter,
som detta förslag synes mig hafva i sjelfva verkställigheten.
Det skulle förmodligen tillgå på det sättet, att den öfre kammaren
skulle väljas, t. ex. vid början af en riksdag, af de
då sammanträdande ledamöterna utaf den första kammaren.
De skulle hafva rättighet att välja antingen inom sig eller
utom sig. De kunde välja en de! af det ena slaget och en
del af det andra, ponera t. ex. hälften inom sig och hälften
utom sig. I förra fallet, om de valde hälften af ledamöterna
inom sig, så Liefve följden den, att andra medlemmar
skulle i stället inväljas till yngre kammaren. Det Liefve således
en lång tidsutdrägt, innan kammaren hunne att blifva
completterad, isynnerhet som det kunde hända, att en eller
annan af dem som valdes hade laga föfall eller afsade sig
förtroendet, hvarigenom en stor tidsutdrägt skulle uppkomma,
innan den forsta kammaren blefve completterad. Hvad
åter beträffar de ledamöter, som de valde utom sig, så skulle,
med afseende på dem, enahanda dröjsmål uppstå, innan
den äldre kammaren blefve completterad. Det der tycker
jag vara svårigheter i verkställigheten, på hvilka jag väl
icke skulle göra något hufvudsakligt afseende, men soin likväl
göra, att jag, då de sammanläggas med den väsendtliga
svårigheten, icke kan antaga förslaget. Äfven Hr von HartmansdorfFs
förslag synes mig icke vara i allo antagligt, emedan,
då alldeles samma valmän, enligt hans förslag, skola
välja lika många ledamöter till hvardera kammaren, man
icke har någon tillräcklig garanti för att i den öfre kammaren
skall finnas det conservaliva element, sorn man söker.
Då likväl ett nödfallsproject skall uppgöras, ty för något annat
kunna förslagen dock ej anses, då vi icke här hafva de
3Go
Den 28 0 c t 0 b e r e. tn.
elementer, som i allmänhet anses behöfliga för en pärskammare*
organisation; då ett nödfallsproject, säger jag, skall
uppgöras, så tror jag alt det bäst kunde ske genom ett annalkande
lill Hr von Hartmansdorff* förslag. Jag skulle dervid
vilja föreslå, att sjelfva de qvaliGcationer, de egenskaper,
som man fordrar hos de blifvande ledamöterna, må bestämmas
något strängare än Hr von Hartmansdorff uppgifvit.
Han har fordrat, att de skola hafva antingen uppnått 4° är,
eller åtminstone vara af 3o års ålder och hafva bevistat någon
riksdag. Detta villkor är jag först och främst ense om,
likväl så, att jag tror att jag skulle ovillkorligen vilja fordra
en ålder af 4o år; ty den omständigheten, att man har
bevistat en riksdag förut, synes mig icke vara tillräcklig för
att försäkra om det slags mogenhet, som man skulle vilja
förbehålla sig. Jag skulle vilja modifiera det villkoret, så
alt jag villkorligen fordrade 4° års ålder. Vidare har Hr
von Hartmansdorff föreslagit, att ledamölerne i öfre kammaren
skola väljas för en längre tid, för t. ex. 5 riksdagar på
en gång. Deruti instämmer jag fullkomligen och tror att
de böra vara valde för en längre tid på en gång; men jag
tror att man dertill skulle kunna tillägga ännu några ytterligare
bestämmelser, en fordran på en något större grad af
ekonomiskt oberoende och sjelfständighet, således fordran på
en högre grad af förmögenhet, än som fordras hos den, som
skall vara valbar i nedre kammaren; äfvensom jag skulle
fordra en högre qvalification i afseende på bildning och medborgerliga
förtjenster. Det borde åtminstone exprimeras såsom
en princip till ledning för de väljande, att till öfre kammaren
ej skola väljas andra än de, sorn förvärfvat eller ådagalagt
en högre grad af medborgerlig förtjenst, det må då vara
antingen genom att hafva beklädt vigtigare stalseinbeten,
eller genom att hafva uppträdt och vunnit anseende såsom
författare, isynnerhet i de frågor, som närmast stå tillsammans
med de medborgerliga varfven och hafva afseende på
dem, eller också derigenom att de vunnit mogenhet, medelst
deltagande i municipafa värf. Jag tior vidare, att, för att
i någon mån försäkra sig derom, att ledamölerne i denna
kammare må blifva män af mera erkänd förtjenst, man borde
inskränka deras antal, så att de må blifva färre än ledamöterne
i nedre kammaren. Jag skulle för min del tycka,
att om man bestämde antalet af den nedre kammarens
ledamöter till t. ex. i5o, och således för detta ändamålet
antoge 3o valkretsar, ty jag föreställer mig, efter Hr von
Harlmansdorlfs förslag, att man skulle antaga en ledamot
för hvartdera af nuvar. 4 Stånd, och en för det 5:te nu orepresenterade,
hvarigenom skulle uppkomma 5 valclasser,
ur hvilka man valde 15o ledamöter; så kunde det vara ungefärligen
lagom, att 2:ne sådana valkretsar förenade sig 0111
att för hvarje dass välja en ledamot i den öfre kammaren,
hvar
-
De B a8 O c t obc r e. m.
361
hvarest ledamolernes antal derigenom Liefve ?5. Jag föranledes
lill delta förslag deraf, att jag tror det vara lättare alt
finna ett antal af y5 utmärkte, bildade och förtjenslfulle representanter,
än att finna det större antalet. Det är klart,
att ju (lere man måste välja, desto mera släpphändt måste
man vara i afseende på fordringarna af deni, som väljas.
Med dessa modificationer skulle jag vara benägen att
biträda Hr von HartmansdorfFs förslag. Jag erkänner att
(örslaget icke ändå på långt när uppfyller alla fordrin
garna.
Jag anser det blott såsom ett nödfallsförslag, men
jag tror dock, så vidt jag kunnat finna, att det varit det
bästa, hvartill jag åtminstone kunnat komma, det som snarast
skulle närma sig till bevarande af del conservativa element,
som i öfre kammaren erfordras. För öfrigt kari jag
icke neka, att jag finner ett slags tröst för ofullkomlighet af
detta likasom af alla andia förslag, som nu kunna uppgöras
lill bildande af den öfre kammaren, uti den mening, som
Frih. Sprengtporten nyss riktigt framställde, nemi. att efter
den princip, som vi antagit för den nedre kammarens formerande,
kommer i sjelfva denna nedre kammare alt ingå
ett icke sa obetydligt conservativt element. Det är nemi.
temmeligen allmänt erkändt, alt R. o. Ad. samt PresteSt.
hafva utgjort det conservativa elementet i den Svenska nationalrepresentationen,
sådan den hittills varit bildad. Nu är
att märka, att om R. o. Ad. samt PresteSt. komma att ingå i
nedre kammaren till §, oell i den femte valclassen de ofrälse
ståndspersonerne, af hvilka många civile och militäre
embelsmän kunna väljas, kan man äfven beräkna en viss
grad af conservativ karakter. Derigenom blir sjelfva den
nedre kammaren, åtminstone till någon del, bestående af ett
conservativt element, och det kan i någon mån afhjelpa bristerna
i pärskammaren. Jag erkänner gerna alt förslaget i
alla fall är ofullkomligt, men, såsom sagdt är, torde det icke
vara möjligt att under våra Svenska förhållanden kunna få
något, som motsvarar alla de fordringar, hvilka efter sjelfva
ide'en skulle önskas.
Hr von Troil: En värd ledamot har här uppgifvit,
att förhållandet emellan den nedre kammaren och den öfre
skulle blifva såsom emellan Bankens och R.iksg.cont:s fullmäktige
och R. St:s revisorer. Jag vågar tro att denna
jemförelse är lill den grad haltande, alt någon bevisning
öfver dess oriktighet icke kan erfordras. Men då man här,
för hundrade gången kanhända, upprepar, att enligt Frih.
Hamiltons förslag skulle den öfre kammaren endast blifva
en ny upplaga af den nedre ; så har man också för detta
ögonblick glömt att den nedre kammaren icke väljer mer
än -Judel af den öfre. Således må man gerna säga, att den
öfre kammaren är en ny upplaga, eller ett medium af 5 på
• 5 Ll. ' 46
Den 28 October e. tB<
hvarandra följande riksdagars nedre kammare. Öm derföre
en och samma opinion varit rådande hos nationen under
fem hvarandra efterföljande riksdagar, då först inträffar det
fallet, att öfre och nedre kammaren äro fullkomligt I i k —
stämmige, men dä torde man också medgifva, att den öfre
kammaren uppfyllt sin bestämmelse såsom återhållande element;
ty om den kunnat förhindra verkställigheten af en
åtgärd under fem riksdagar och folket då ännu fortfar att
önska densamma, så mätte dess vidtagande åtminstone icke
vara förhastadt. I öfrigt, hvad angår denna likstämmighet
emellan begge kamrarne, så är förhållandet i detta afseende
alldeles enahanda enligt Hr von Hartmansdorffs förslag och
enligt Frih. Hamiltons; ty om samma valmän, sora välja
nedre kammaren, äfven sända en femtedel af ledamöterna i
öfre kammaren, så måste nödvändigt inträffa, att denna femtedel
skall vara fullkomligt likstämmig med nedre kammaren,
oell att om samma opinion fortfaiande herrskar vid
valen till 5 riksdagar, blifva äfven här de båda kamrarne
fullkomligt likstämmige, hvilket medför lika stora eller lika
små olägenheter i begge fallen. Hvad som åter utgör skilnaden
emellan båda förslagen är den omständighet, som Frih.
Sprengtporten uppgifvit, och som han förklarat sig icke anse
önskvärd, nemi. att enligt Frih. Hamiltons förslag kommer
den öfre kammaren att bestå af de yppersta män i
landet. Delta, som Frih. Sprengtporten icke gillar, erkänner
jag uppriktigt hafva utgjort det enda ögonmärke! för
mig, då jag önskat att för mig uppgöra den lämpligaste öfre
kammare; ty ingenting annat kan efter min tanke, i våra
tider och dem som komma, hejda folkrörelsen, än det största
möjliga moraliska anseende för duglighet, kunskaper och
patriotism. Endast vissheten att dessa egenskaper finnas hos
en rådsförsamling kan gifva den kraft, som ett öfverhus behöfver.
Denna kraft kan ej erhållas hvarken af rikedomen,
eller börden eller den Kongl, nåden. Det förundrar mig
numera föga, att jag ej med Frih. Sprengtporten kunnat
komma lill likstämmighet i principerna för våra förslag,
då våra syften varit så olika. Frihsn åsyftar, att den öfre
kammaren skall endast i obetydlig mån verka återhåll af
den nedre kammarens beslut, och då är Hr von Hartmansdorffs
förslag mera tjenligt. Jag önskar att den skall kunna
verka till detta återhåll i något starkare mån, för att gifva
styrelsen och förvaltningen i landet i allmänhet den fasthet
och det sammanhang, som jag tror alt landets väl i allmänhet
ovillkorligen kräfver. Jag måste erkänna, att jag lika
litet som af Hr von Hartmansdorff kunnat af den sista värda
talaren öfvertygas derom, att någon större likstämmighet emellan
båda kamrarne skulle uppkomma genom det Hamiltonska
än genom det von Harlmansdorffska förslaget. Hvad åter
beträffar hans anförande om antalet af ledamöter inora
kamrarne, så öfverensstämmer, om icke sjelfva siffran, åt
-
D en 28 October e. m.
363
minstone förliällandet såsom ett till två, med Frih. Hamiltons
förslag, så alt i den delen har jag lyckan ali kunna
förena mig med den sista talaren.
Hr von Rosen, Georg: Hår återstår nu icke mera
för oss, än att bestämma huru den nedre kammaren skall
sammansättas, antingen efter Frih. Hamiltons eller Hr von
Hartmansdorff* förslag, med de modificalioner, som hvar och
en efter sina åsigter kan göra. Den skall finnas, den skall
sammansättas genom val stånds- eller classvis, det är afgjordt.
Jag inskränker mig således till att göra en jemförelse
efter mina åsigter emellan dessa hegge förslag. Jag
har förut vltraf, att jag gillar mera Hr von Hartmansdorffs
än Frih. Hamiltons förslag. Mina skäl dertill äro , att jag
anser, att då kammaren skall tillskapas genom val i landsorterna,
Får den en vida starkare conservativ karakter, än
om Ständer, sedan de sammanträdt i hufvudstaden, skola
välja den. Jag föreställer mig, alt om Ständerne, eller den
nedre, första kammaren skall välja till den andra, så blir
resultatet ungefärligen detsamma , som när nuvar. Ständer
tillsätta sina Utskott. När dessa äro tillsatta, ser man karak
teren af riksdagen. Detta har varit ett vigtigt skäl för
mig att gå öfver till Hr von Hartmansdorffs förslag. När
riksdagsmännen väljas i landsorterna, tror jag att man skall
äga en stor skarpsinnighet för att af dessa val kunna bedomina
riksdagens utgång, men då Utsk:n äro sammansatta,
då synes det. Jag tror för öfrigt, att när särskildta valdistrict
sammanträda för att välja , äro de mera oberoende,
eller rättare sagdt mera beroende af sig sjelfva, af sin egen
öfvertygelse, än sedan ledamöterne äro hitkomne för att
välja i den första kammaren. Här sammanträda de och
känna icke hvarandra till den grad, sorn ortens innevånare
känna dem de välja. Jag medger, alt då samma personer
välja lill första kammaren, som lill den andra, så är detta
en brist, men jag kan icke säga huru den skall kunna afhjelpas,
och denna brist blir efter min lanke aldrig så stor,
sorn den om Ständerne sjelfve skulle välja den öfre kammaren.
Jag får således tillstyrka afslag lill Frih. Hamiltons
förslag, och att Ståndet matie yttra sin gemensamma lanke
vara Hr von Hartmansdorffs förslag.
Hr Lefre'n, Joli. Pehr: Jag har förut någon gång,
jag tror arne gånger, yttrat mig emot Frih. Hamiltons förslag
i denna punkt. Jag fortfar dermed. För korthetens
skull vill jag upptaga de skäl Hr Grubbe anfört , såsom de
hufvudsakligasle. Men jag vill tillägga ett, som är följande.
Jag anser de val för alt vara de riktigaste, sorn äro antingen
direcla eller åtminstone äro directa i två omgångar eller
flera. Jag anser deremot val, som utöfvas genom electorer,
för a't vara de sämsta, derföre att de slutligen valde
icke äro kände af dem , som primitivt började välja. Detta
Den 38 O c t o b c r e. m.
anser jag vara en väsendtlig omständighet; och jag önskade,
att inga val till riksdagsmän må ske genom electorer, der
icke nu så tillgår. Om gamla vanor finnas, hvarenligt man
hellre vill se valen verkställda genom electorer, anser jag det
icke så farligt, men tiden skall visa, att val genom electorer
äro i allmänhet oriktiga. Den som har rättighet att välja,
han bör få se de namn framkomma inom representationen,
som varit omtalade, kända och discuterade inom sjelfva
valcollegierna. Deremot om den nedre kammaren skulle
få välja ledamö'terne i den öfre , så kunde den välja ledamöter,
som aldrig någon menniska i något enda valdistrict
hört talas hvarken godt eller ondt om. Kan det vara rätt,
att en nation, som sitter hemma och skickar sina representanter
lill riksdagen , får höra talas om genom tidningarna
, alt de och de personerne blifvit valde till en femtedel
af öfre kammarens personal för att densamma complettera,
och är nödsakad alt fråga öfverallt: är det någon, som
känner dessa nya Pärer , känner någon våra fäder, desse,
som skola vara de förnämste i landena i fråga om representationen?
Jag anser detta vara ett så väsendtligt fel, att det
vore ensamt tillräckligt att förkasta förslaget. Men jag ber
äfven att få gå in på det arithmetiska området. En talare
liar här sagt, att om tänkesättet inom de väljande classer11a
skulle vara af en viss beskaffenhet, så skall förhållandet
blifva lika, antingen de välja directe lill öfre kammaren,
eller om de till nedre kammaren valde, som hade samma
anda som de väljande sjelfve , i egenskap af electorer valde
den öfre kammaren. Samme talare har sagt, att om det
fortfar för 5 riksdagar med en sådan esprit inom landet, så
skall åtminstone den öfre kammaren under 5 riksdagar hafva
uppfyllt sin bestämmelse såsom motvigt emot rörelsen
eller emot de ide'er, som för tiden råda inom landet. Härvid
bör jag först anmärka, att när g gått in 2 gånger, så är
ännu detta tänkesätt i minoriteten; men det är vid tredje
riksdagen, då den 3:dje femtedelen går in, som pluraliteten
i öfre kammaren är gifven för det tänkta rörelsepartiet. Således
är det icke under 5 riksdagar , som kammaren gjort
tjenst med att hålla emot, utan det är blott vid 2:ne riksdagar,
ty vid den 3:dje äro § af ny färg. Man frågar, om
Hr von Hartmansdorffs förslag i något fall har förmåga af
en större motståndskraft. Jag vågar påstå ju, och skall försöka
att äfven med arilhmeliken visa det. Det är icke sannolikt,
att alla valdistrictena inom alla de fem valclasserna
komma att äga eller välja representanter af en och samma
färg. Sker det, så är det gifvet, alt ^ blir invald af lika
färg i den öfre kammaren; men som det icke är sannolikt,
utan troligare att blott hälften eller en öfvervägande del af
valkrelsarne välja representanter af en viss färg, så att den
nedre kammaren skall få karakleren af ett visst partis tänkesätt,
(efter vi hafva nyttjat ordet palli,) så (öijer likväl
Den 28 Octobcr e. m.
365
icke, att liela den nya femtedelen af öfre kammaren skall
blifva af samma färg, utan denna färg blir blott rådande
inom den invalda femtedelen i samma förhållande, som den
visat sig rådande inom ledamöterna af den nedre kammaren.
Om denna kammare väljer tillsammans, såsom bär är föreslaget,
med 125 ledamöter, så utgöra några och 60 redan
pluralitet, t. ex. 65. Om då desse 65 ledamöter, som hafva
en bestämd färg och hafva pluralitet i nedre kammaren, få
tillsätta hela den nya femtedelen af öfre kammaren, så blir
hvar enda en af de valde af samma färg, som de 65. Men
om valkretsarne, som valt 65 af denna färg och fyllnaden
af den motsatta åsigten, få sätta till ^ i öfre kammaren, så
kommer samma -i att hafva samma karakter med nedre kammaren,
och således så väl en majoritet som en minoritet.
Således blir det visserligen icke en hel ^ af den öfre kammaren,
som blir af samma färg med majoriteten i nedre
kammaren, utan det blir på sin höjd en så stor del af de
nyvalde, som svarar emot förhållandet emellan majoriteten
och minnriten i nedre kammaren vid den riksdagen. Detta
gör att det åtgår åtminstone 5 riksdagar, innan färgen kan
blifva bestämdt förändrad i den öfre kammaren, hvaremot
det kan och skall hända, alt redan vid början af den 3:dje
riksdagen, efter Frih. Hamiltons förslag, färgen är bestämdt
förändrad i öfre. kammaren. Detta är en sak, som ej lärer
kunna nekas, så länge vi hålla oss inom arithmetikens område;
men jag håller mig icke ensamt derinom, utan påstår
ytterligare, att då sjelfva valkretsarne välja till båda kamrarne,
så uppkommer derigenom en jemlikhet emellan de
valde. Begge kamrarne få lof alt erkänna, att de äro på
ett och samma sätt från samma valclasser valde, och således
kunna de ej förebrå hvarandra någon olikhet i ursprung.
Om man anser, att detta är för mycket democratiskt, så beklagar
jag om någons öron äro för mycket ömtåliga i detta
fall; men jag tror att ett bestämdt erkännande af ett gemensamt
ursprung är första villkoret för den önskliga patriotiska
dvgden , patriotismen. När de sedermera sammankomma,
och den ena har det företräde att anföra: ”jag är
vald för 5 riksdagar, du på försök för en;” så ligger deruti
redan ett conservativt element, åtminstone ett skäl att invända
emot den, sorn på den grund, att den ene kallas privilegierad
och den andre oprivilegierad, försöker alt usurpera
på andras rättighet att uttala sin tanke och söka göra
densamma gällande, hvarpå vi haft exempel vid denna
riksdag. Således när ingenting kon citeras emot ursprungets
gemensamhet, men deremot den äldre kammaren kan
anföra både företräde i år och företräde i förtroende af
samma valmän, derföre alt den ena är vald för fem riksdagar,
och den andra blott för en, isynnerhet om dertill
bomme, alt inan, såsom jag önskade, tilläde såsom eli positivt
villkor, alt ingen skall vara valbar lill öfre kamma
-
366
Den 28 Oc t 0 b e r e. m.
ren, utan alt hafva förut varit åtminstone en gång riksdagsman;
så ligger deruti ett sådant frö till conservalivt element
i den nya formationen, all jag med säkerhet föi tröstar
på att det conservativa elementet skall föröka och stadga sig
samt att nationen skall komma till den erfarenhet, alt det
är endast på denna väg man i våra tider bör söka det conservaliva
elementet Det kan, mine herrar! icke sökas på
samma vägar som hittills i Europa. Sjelfva England kommer
tvifvelsutan snart nog, kanske inom en mansålder, att
gifva Europa exemplet deraf, att äfven den starkaste, den
rikaste aristocrati, och den mäktigaste, denna kring hela verlden
mycket heprisade aristocrati icke är mäktig nog för att
verka såsom ett återhållande element. Och hvad är orsaken
dertill? Mine herrar! jag vågar uttala det här, jag tror
att anledningen måste sökas deri, att delta element icke har
samma ursprung, som nedre kammaren. Om man vill jemJikhet
i rättigheter, skall man söka den förnämligast här.
Den som lefver under samma lag och har samma begrepp
om lagen, den som väljes på samma sätt till värdigheten att
representera folket, den stiger med folkets stigande och faller
roed folkets fallande, och intet hjelper annat än alt hoppas
på att ära och tro och redlighet skola göra sig gällande.
Splitets anledningar skall man i vår tid söka undanrödja,
och splitets förnämsta anledning är att det finnes olikhet i
kamrarnes ursprung. Jag tillstyrker afslag å Frih. Hamiltons
förslag att formera den öfre kammaren.
Frih. Sprengtporten: Hr Lefreåi har upptagit och
besvarat åtskilliga af de framställningar, som blifvit gjorda
till förmån för den öfre kammarens utväljande genom den
nedre. Jag skall blott tillägga ett argument, och det är,
att i en ståndsvis bildad nationalrepresentation anser jag det
föranleda ett stort hinder för förslagets antagande, hvilket
hinder möjligen kan betraktas såsom ett fel i sjelfva systemet,
om deruti ligger en möjlighet för den nedre kammaren att
l. ex. utesluta ett stånd eller en dass ifrån den öfre kammaren.
Om man tänker sig roö|ligheten att ståndspersonsclassen,
som skall inkomma i representationen, skulle dela
samma åsigter som de 2 första Stånden, och det vore dessa
Stånds representanters afsigt att i mer eller mindre mån öka
deras inflytande inom representationen; så kunde derigenom
ett ofördelaktigt förhållande uppkomma för de 2 andra
Stånden. Samma förhållande kan man också tänka sig
i alldeles motsatt riktning. Derigenom skulle en ojemnhet
kunna uppkomma eller åtminstone kunna befaras, hvilket
efter min tanke skulle lägga ett hinder för förslagets antagande.
Dervid förekommer äfven en annan omständighet,
som är den, att jag befarar, att en andre kammare, som
blefve utsedd af den första, blefve något för beroende af
denna. Man skulle möjligen kunna räkna öfre kammarens
Don 28 Ö c t 0 b c r e m.
ledamöters vola antingen till faveur för dem eller också
tvertom vid de tillfällen, då fråga vore alt deras representantkall
skulle slutas och nya val borde äga rum. Dessutom
kan det icke bestridas, att, på sätt Hr Lefre'n anmärkt,
om man tänker sig att samina majoritet vore rådande
flera riksdagar å rad i nedre kammaren, minoriteten helt
och hållet kunde blifva utesluten ur den öfre kammaren, som
derigenom blefve i mer eller mindre man ett säte för åsigter,
hvilka skulle kunna stå alldeles i strid med nationens, i händelse
tänkesättet hos nationen hade förändrat sig, och då
kunde ingen rättelse deruti vinnas på lång tid eller innan
personalen i öfre kammaren hunnit blifva till största delen
ombytt. Jag instämmer mycket med Hr Grubbe i den åsigt,
att det vore en förbättring i Hr von Hartinansdorffs
förslag, om icke begge kamrarne valdes till lika antal. Jag
erkänner, att jag saknar förmåga att inse hvarföre de borde
vara lika talrika, ty den som skall representera rörelseelemenlet
och bör vara rikast på nya ide'er anser jag principenligt
böra vara talrikare än den, som egentligen är till för
att hålla tillbaka. Isynnerhet om man önskar att denna
kammare skall beslå af de yppersta och klokaste i samhället,
åtminstone inom hvarje särskild samhällsclass, tror jag
det vore lättare att väl complettera denna kammare, då antalet
derstädes är mindre, än då antalet är stort. Det torde
i alla fall möta en stor svårighet i verkställigheten, att
bland vårt BondeSt och äfven bland vårt BorgareSt., eller
med ett ord bland alla sådana samhällsmedlemmar, som egentligen
egnat sig åt de industriella yrkena, finna personer,
som vid 4° års ålder, under förutsättningen af duglighet,
hvilken brukar vara förenad med kärlek för yrket, vilja helt
och hållet lemna sitt industriella lif för att under en så lång
tid som i5 år uppträda i det politiska. Detta är ett skäl,
som verkar till den åsigt jag längre fram torde få tillfälle
att försvara, nemi. att valen böra icke vara inskränkta inom
district och stånd, utan äfven få utsträckas utom desamma,
men som äfven synes bevisa nyttan deraf, att icke
utsträcka antalet af den andre kammarens ledamöter alltför
långt. — Jag skulle önska, med anledn. af de många
farhågor för en representationsförändring, som Frih. Boye
framställt, att veta huru Frilun egentligen tänker sig vår nuvar.
sammansättning. Det är visserligen sannt, att vi nu
uro bildade på 4 kamrar; men jag får fästa Frihtns uppmärksamhet
derpå, att denna representation har mycket af
enkammar-systemet; ty de vigligaste frågorna, de som hafva
del största inflytandet på hela statsmachineriets gång, dessa
frågor algöras slutligen oftast af ett förstärkt IJtsk., likasom
Frihtn icke lärer förneka att våra Utsk. i allmänhet hafva
ett ganska stort inflytande på ärendenas behandling. Båda
dessa omständigheter ställa oss i sjelfva verket nästan i samma
calhegori, som om vi hade ett enkammar-systeme, och
368
De 11 28 Oclober e. ra.
att utbyta ett enkammar-systeme de facto, ehuru vi visserligen
samlas på 4 rum, emot en representation på 2 rum, det
skulle jag tro att ur conservativ synpunkt, frän hvilken synpunkt
Frih:n betraktat saken, icke kan vara så vådligt. För
öfrigt, när man uteslutande vill se saken utur denna synpunkt,
kommer det alldeles an på huru man betraktar saken,
hvilket man vill anse mest conservativt, att vidblifva
det gamla , eller att antaga ett nytt, som kanske icke uppfyller
allt hvad man i theorien deraf väntade, men sorn efter
all sannolikhet bör blifva godt, och med de elementer,
hvaraf representationen kommer att bestå, säkerligen icke
kommer att medföra några vådor för framtiden. Jag mäste
öppet bekänna, att jag anser det slags conservatism, som
vill bibehålla vår nuvar. representation, vara den minst conservativa
af all conservatism.
Frih. Stjernstedt, Theodor: Det är isynnerhet den
rättighet, som enl. Frih. Hamiltons förslag är lemnad åt
första kammaren, att utse till ledamöter i den andra sådana
personer, som icke blifvit vid det sednaste valet utsedde till
representanter, hvilken synes mig vådlig; ty derigenom att
första kammaren icke behöfver inom egna medlemmar inskränka
sitt val till ledamöter i den andra, lemnäs vid kammarens
första organisation tillfälle för den ringaste majoritet
inom den förslnamde att skalfa sig den mest completta majoritet
inom den sednare; och det är likväl vid den nya representationens
första sammanträde, vid de första stegen på
den nya banan, som vådorna äro störst, och då skulle man,
långt ifrån alt i den andra kammaren finna en motvigt mot
de passioner, som möjligtvis kunde vara rådande i den lörsta,
endast derstädes träffa en position, i hvilken de segrande
opinionerna kunde förskansa sig, och i hvilken de på en
längre tid blefvo oåtkomliga. Det fordras nemi., i händelse
den äldre kammaren, såsom jag skulle vilja kalla den,
blir tillsatt endast med ledamöter, hvilka tillhöra samma opiniou,
som majoriteten inom den första, 3:ne riksmöten,
under hvilka det motsatta partiet skulle consecutivt hafva
öfverhanden vid valen, innan den sålunda skapade majoriteten
kunde blifva förvandlad till minoritet. Detta är
att lemna en så betydlig öfvervigt åt de opinioner, som
blifva segrande vid de första valen efter representationsförändringen,
alt jag verkligen anser stora vådor dermed skulle
vara förenade. Man må icke invända, att det segrande partiet
icke lärer begagna sin seger på elt sådant sätt, eller
utan consideration för det motsatta tillsätta den andra kammaren
helt och hållet med sina anhängare. Jag vill visserligen
medgifva att under lugna tider eller sådana, då endast
mindre och underordnade intressen äro dagens lösen,
skulle en sådan consideration i någon roan kunna påräknas;
men då passionerna äro i svallning, då några vigliga re intres
-
Den 28 Octoler e. ra.
tressen äro i fråga, då striderna äro något hetare, tror jag
hvarken att vår egen erfarenhet eller historiens vittnesbörd
lemnar oss någon garanti derför, att man ej skulle begagna
alla lagliga medel för att göra den seger, man inom valdistricten
vunnit, så fullständig som möjligt. Detta gäller naturligtvis
så väl om det conservativa elementet skulle hafva
blifvit rådande, som om det progressiva eller reformelementet
skulle hafva vunnit öfverhanden. Hvilkendera opinionen,
som finge öfvervigt, skulle den så förskansa sig i den andra
kammaren, att den svårligen kunde derutur utträngas; likväl
hade i förra händelsen kammaren den egenskap, som
man allmänt är ense om att vilja tillägga och fordra af en
öfre kammare, och fråga kunde endast uppstå, huruvida icke
det conservativa elementet blefve starkare än af behofvet
påkallades; men i sednare fallet blefve denna kammare
på långliga tider, d. v. s. minst för 3:ne riksmöten, af en
alldeles motsatt egenskap, och Regeringen, i händelse hon
ansåge de föreslagna reformerna skadliga, skulle, långt ifrån
att i denna kammare finna ett stöd vid bekämpandet af sina
motståndare, blifva försatt i en mycket svårare ställning
än om, hon endast haft en kammare att göra med. Allt
detta gäller visserligen äfven till en del, i händelse första
kammaren skulle inom sig' utse ledamöter till den andra,
alldenstund hon äfven då med en obetydlig majoritet kan
förskaffa sig en sådan i begge kamrarne; roen man finner
liitt, att i samma mån som öfverlägsenheten är obetyglig i
den första, måste den äfven blifva det i den andra, och att
rättelse, i händelse en sådan skulle erfordras, då lättarekan
erhållas, än när den andra kammaren blifvit helt och hållet
fullsatt med det först segrande partiets anhängare.
Hr R osenblad, Bernh.: En värd talare har sökt bevisa,
att de olägenheter, man förebrått det af Frih. Hamilton
föreslagna systemet för bildande af öfre kammaren, äfven
vidlåda Hr von Hartmansdorffs förslag, d. v. s. att principen
skulle vara densamma, äfvensom samme talare sökt
visa, att den öfre kammaren, så sammansatt som Frih. Hamilton
föreslagit, skulle i vida högre grad uppfylla det åsyftade
ändamålet, att tillskapa ett aristocratiskt element,
enligt egentliga betydelsen af orden (toigTol de bäste, de ypperste,
och XQdTOQ välde. Då denne ledamot dervid begagnat
den klarhet i slutledning, som är honom vanlig, så har
otvifvelaktig! hans anförande måst göra intryck på Husets
ledamöter. Då likväl jag för min del anser att härvid stora
misstag ägt rum, så uther jag mig tillåtelse alt få visa
deni. Den likhet i valsättet eller i verkningarna af valen,
som den värde talaren ansåg uppstå, antingen valet skedde
directe af valmännen, eller af den utaf samme valmän valda
kammaren, tror jag vara ett misstag. Icke är det bestämdt
i 5 II.
Den 28 October e. m.
gifvet, att i alla dess riktningar, i alla dess grenar, opinionen
skall vara alldeles densamma Iros de personer, sorn välja,
och hos dem, som väljas. Den kan vara ganska olika.
'Man känner icke, innan en riksförsamling trädt i verksamhet,
till den grad de valde personernes tänkesätt och handlingssätt,
som sedermera visar sig. Det finnes tusende medel,
som äro allmänt kända, hvarigenom ett val kan beredas,
så alt den valde blir af helt olika tänkesätt med valmännen,
och den olika utgången af det directa eller medelbara
valet är beroende af den olika inflytelse, för hvilken
de väljande äro utsatle, då de alla äro samlade på ett
ställe, under intrycket af tidens rådande opinion, ett intryck,
hvilket de väljande i orterna äfven äro underkastade, men
icke till samma grad. Vill man historiskt se hvad dervid
kan vara olika, så frågar jag, om det möjligen är någon,
som kan hafva den tanken, att i händelse Frankrikes departementer
år 1792 hade valt Yälfärds-Utskottet, de deri
hade tillsatt samme män, som i detta Utskott blefvo invalde.
Vidare är också den slutsatsen ingalunda den rikliga,
att den nedre kammaren nödvändigt skulle välja de yppersta
till ledamöter i den öfre kammaren och att således det
vackra målet, att få de bäste der rådande, skulle uppnås.
Mänga andra beräkningar kunna dervid ingå, och man måste
ihågkomma, att i alla hänseenden äro de, som verkställa
valen, såsom menniskor underkastade en mängd inflytelser,
och vi hafva sett exempel derpå, om vi följt Brödrarikets
förhandlingar, inom den art af tvåkammare, som der
finnes, hvarest valet sker på detta vis, nemi. att det gemensamma
Storthinget väljer det mindre Lagtbinget. Må man
läsa Storthingets handlingar; — jag gör inga beskyllningar
och tror mig ej äga rätt dertill, ty jag kan ej bedomina saken,
— men det är Norrska representationens ledamöter sjelf—
ve, som yttrat till Storthingets protocoll, att der stundom
skett val, som skola haft till ändamål endast att utesluta
personer, som majoriteten ej velat hafva i Storthinget. Då
kan i detta ögonblick, om samina valsätt infördes i vår representation,
äfven om hvardera kammaren erhölle samma
rättigheter, hvarom ännu icke beslut är fatladt, man icke, i
saknad af erfarenhet, bedömma hvilken grad af olika inflytelse
i vissa frågor, eller olika kraft den ena kammaren skall
hafva emot den andra. Vi kunna och mäste förutsätta, att
den kammaren, som påstår sig tala i ögonblickets opinions
namn, att denna opinion, som är lika ensidig, som den
alltid varit ända från Påfven Biidebrands tid, då man
krossade alla, som voro af annan än ens egen opinion, ty
lika så ensidig den varit, har den också merendels alltid varit
våldsam och häftig, — att denna opinion, som talar med
det stora understödet utom dörren, hvilket den kan åberopa,
skall kunna hafva makt alt genomdrifva sin mening. Då,
mine herrar! om en sådan makt finnes, måste man också
Den 28 Octo ber e. ra.
förutsätta, att det kan fingås ett intresse hos denna opinion,
att begagna sin majoritet just för att göra sig af med de
ledamöter, hvilka den fruktar inom sig såsom motståndare,
och derföre väljer till ledamöter i en kammare, sorn
kan anses mindre vigtig. Jag anser mig här böra uttala,
alt jag i det fallet helt och hållet instämmer med
Ilr Grubbe, att jag voterat ja till de af R. o. Ad.
fattade beslut i denna vigtiga fråga, ingalunda derföre,
att de fattade besluten innefatta fullständigt hvad jag
ansett fullkomligen riktigt, men af det skälet, att jag icke
sett mig i stånd att, äfven om jag hade den förmätenhet
alt tro mig kunna genomdrifva min enskilda mening, kunna
frambringa något bättre eller något annat, emot hvilket icke
lika stora olägenheter och brister kunde anmärkas. Det
är derföre som jag nu anser svårigheterna vara så stora, att åt
det conservativa elementet inom vår nya representation gifva
den styrka, som det måste hafva, såvida säkerhet och bestånd
för allmänheten i samhället emot ögonblickets ingrepp
skola kunna vinnas. Funnes här i landet de elementer till
en conservativ kammare, som en värd talare nyss omnämnt
finnas i ett annat Iand, i Stora Britannien, funnes här sådana
elementer, så skulle jag och troligen många med mig
icke hafva tvekat att på dem grunda den conservativa makten.
Vi skulle icke hafva fruktat att så snart se dem ramla.
Nu åter, i den kammare vi här söka bilda, ligga de conservativa
elementerna först uti åldern hos ledamöterne, som
gör dem litet mera betänksamma, och sedan uti valsättets
ordnande, så att valen ej må blifva beroende af ögonblickliga
intryck. Vidare ligger ännu en garanti i antalet af
personerne. Detta är icke så likgiltigt, som man i första
ögonblicket skulle kunna tro, helst då begge hamrarne äro
på lika sätt tillsatte och då den öfre kammaren icke har
en sådan rot, som t. ex. en Pärskammare i England, der
den icke allenast har en stor aristocrati med sina rikedomar
och minnen bakom sig, utan äfven en slags på stor förmögenhet
och privilegier grundad aristocrati sällar sig till den.
Vi hafva icke dessa elementer hos oss, och då bör man icke
uraktlåta de medel vi äga att göra den conservativa kammaren
så stark sora möjligt, hvarvid det är af vigt, att den
må erhålla ett lika antal af ledamöter, som den nedx-e kammaren.
Man må erinra sig, mine herrar! hvad det val-, som
gjorde möjligt, att Fransyska nationalförsamlingen fick den
riktning, som den erhöll. Det var att de 3 Stånd, som då
voro samlade, voro af olika antal, att 2 bland dem bade
tillsammans lika många ledamöter sora det 3:dje, hvilket
närmare representerade dagens opinion. Hade det ej varit
förhållandet, hade de varit lika talrika, såsom sammansättningen
förut alltid varit, så bade det ej betydt något, att
de, i stället för etats generaux, förvandlade sig till assemblee
generaie. Det är derföre jag tror, att, med de elementer
Den 28 October e. m.
vi hafva, dét vöre ett stort och oförlåtligt fel, om vi gåfvo
åt cleo Öfre kammaren ett mindre antal ledamöter än ät
den nedre. Vi hafva nu icke till öfverläggning Hr von
[lartmansdorffs förslag, men äfven dervid har jag att göra
anmärkn:r, dem jag, då föislaget förekommer, skall yttra.
Jag vill nu blott nämna, i anledn. af Hr Grubbes yttrande,
att det vore önskvärdt att erhålla många andi a garantier än
förslaget innehåller. Men jag vill likväl erinra, att man
deremot i vissa hänseenden ej får vara sträng. Man får
icke alls tänka sig denna kammare, såsom något motsvarande
hvad vi sett inom andra Europeiska länder, då man
är föranlåten att i denna kammare upptaga äfven de elementer
inom samhället, som nu finnas representerade i BondeStåndet.
AtskilIige hördes yrka proposition.
Hr von Hartmansdorff: Jag ämnar icke vid detta
tillfälle ingå i något försvar för mitt förslag, emedan det
ännu icke är föredraget; rnen det var några omständigheter,
hvilka jag glömde då jag förra gången yttrade mig i
afseende på Frih. Hamiltons förslag, och vid hvilka jag nu
anhåller att få fästa mig. Den första rörer frågan om det
olika antalet af ledamöter i den öfre och nedre kammaren.
Jag är i detta hänseende af samma mening, som Hr Rosenblad
nyss har yttrat. Det är vådligt, mine herrar! att göra
dem olika; ty sedan begge hamrarne äro valda, så kan
den, hvars medlemmar äro talrikare, lätteligen säga till ledamöterne
af den fåtaligare kammaren: ”Sorn vi äro flere,
så uttrycker ock vår mening en större andel af folkets tänkesätt,
än en kammare, som består af ett inskränktare antal
ombud. Denna försvagande anmärkning emot den äldre
eller öfre kammaren bör man undvika, särdeles i en tid, då
antalet söker att framför alla andra skäl göra sig gällande.
När den nedre kammaren har rätt att välja den öfre, så å~
syftar man visserligen, på sätt Hr von Troil yttrat, att få
de ypperste män i samhället valde, men man äfventyra!- att
endast få de ypperste af det partiet, som råder i den nedre
kammaren. Man äfventyrar att i den öfre få in alla deni
af partiet, hvilka icke lyckats att inom districten blifva invalde
i den nedre. Hopplockade och samlade af nedre kammaren
samt insatte i den öfre, kan partiet derigenom göra
sitt eget antal så fullständigt och maktägande som möjligt.
Då inträffar lätt det förhållande, som Hr Lefre'n framställt,
att folket ser inträda, såsom dess ombud i den öfre kammaren,
personer, hvilka ej haft förtroende nog för ali inom
något enda valdistrict erhålla de flesta rösterna. Jag
fortfar att vöidsamt yrka afslag på Frih. Hamiltons förslag.
Frih. Hamilton: De skäl jag skulle konna hafva alt
anföra för mitt förslag, har jag anfört en gång förr. Jag
önskar icke att upprepa samma sak flera gånger. Hvarföre
Den 28 October e. m.
jag nu här begärde ordet var egentligen blot t för alt taga rnig
friheten tillkännagifva, att det sannerligen icke hade behöfts så
många och långa tal för att öfvertyga mig om att mitt förslag
hade brister. Derom var jag förvissad förut. Gerna hade jag
Önskat framställa något fullkomligare eller bättre, men det
kunde jag i sanning icke. Det var ingalunda i hopp att kunna
framställa det absolut bästa, som jag gjorde detta förslag. Jag
har framställt det såsom hvad jag ansåg kunna begagnas eller
göras möjligt då, när jag tänkte öfver frågan. Då voro
nemi. till bildande af en andra kammare för mig inga andra
elementer synliga, som hos oss kunde hafva hopp oin
någon framgång, än de som då allmänt omtalades och lika
allmänt berömdes samt nyligen voro uti ett af en ledamot
af delta Stånd på trycket utgifvet arbete till antagande föreslagna,
nemi. de som ligga till grund för det Norrska systemet,
att egentligen hafva blott en kammare, men för vissa
fall bryta den i 2:ne afdelningar. Hela mitt förslag går ut
på att söka, så vidt jag förstått, — och längre kommer ingen,
än så långt Försynen har föisedt honom med gåfvan
att inse en sak, — kunna förekomma de vådliga följderna
och bristerna idet Norrska systemet. Att Underhuset skulle
välja det öfra, satte jag aldrig i fråga såsom något tvisteämne
för mig, då det var brukligt i Norrige, och tycktes
vara det sätt, hvilket så väl i Norrige, der det var antaget,
som hos oss förordades såsom det enda rätta. Det var blott,
på det öfverhuset ej skulle blifva så fullkomligt beroende af
underhuset, som i Norrige, som jag föreslagit de modificationer
jag då ansåg nödiga. Jag bekänner, att jag dessutom,
då jag tänkte mig in i ämnet, ansåg alla de skäl tala derför,
som Hr von Troil uppgifvit. Jag ansåg att det var,
hvad äfven Hr von Hartmansdorff synes hafva eftersträfvat, ett
sätt att gifva öfverhuset en på folket byggd makt, så att
dess vitsord, dess yttrande ej skulle kunna jäfvas såsom icke
utgånget derifrån. Detta var skälet för mitt förslag. För
öfrigt är jag nu öfvertygad om, att åtminstone det har så
stora brister, att det icke här vinner försvarare. Delta är
fullkomligen utredl af många talare och synnerligen af en
fräjdad tänkare, för hvars omdöme jag hyser den största
aktning, och anser jag mig således icke böra upptaga R. o.
Ad:s tid med mycken motbevisning och ej heller med någon
votering i denna fråga, om hvars utgång jag måste anse mig
vara fullt säker. Jag skulle blott anhålla och vördsamt
hemställa till de ledamöter, som anmält sig att tala efter
mig, om de icke i en fråga , hvaruti opinionen tyckes
vara så enstämmig, ville afstå från att vidare tala för detta
ämne, då vi redan kunna vara fullkomligt öfvertygade om
utgången, samt låta oss hellre öfvergå till det af så många
talare förordade och säkerligen om ett lyckligare resultat
förvissade förslag, som Hr von Hartmansdorff framställt, så
att vi må komma till ett slut med denna fråga.
3;4
Den 28 O c to ber e. m.
Gr. Spens, Carl Gustaf: Frih. Hamiltons uppmaning
skall icke på mig åtminstone vara förlorad. Jag skall
likväl förbehålla mig att, när Hr von Hartriiansdorlfs förslag
förekommer, få säga min tanke äfven om Frih. Hamiltons
förslag.
Frih. Boye: Jag skall blifva mycket kort. Jag uther
mig blott att få fästa Frih. Sprengtporten? och Ståndets
uppmärksamhet på det misstag, som undfallit Frih:n, då han,
vid framställningen af jemförelse!) emellan det conservativa
element, vi hafva, och det vi skola få, räknat det vi hafva
till last de brister, som äro följder af hvad jag skulle vilja
tillskrifva endast vår utskottsregering öfver riksdagen. Jag
ber alt få erinra den värde ledamoten, att denna brist icke
tillhör representationssättet, ulan vår Riksd.Ordn., som alltför
väl kan ändras och skiljas från representationssättet.
Den hemställan Frilirn ställt till mig anser jag utgöra en
fordran. Han har hemställt till mig, 0111 det vi hafva verkligen
har ett företräde för hvad vi skola få. Mine herrar!
i det enskildta lifvet tänker den kloke mannen framför, sig,
då fråga är om ett byte. Han vill veta om det han får är
åtminstone lika godt, som det han liar. Nåväl! jag har bemödat
mig att undersöka detta förhållande, och jag förklarar
att det vi hafva är mångfalldigt bättre än något af dessa
förslag, och jag har nu uppgifvit skälet hvarför jag kommer
att säga nej till bytet.
Hr von Troil: Uti en fråga af den utomordentliga
vigt, som denna äger, torde det benäget ursägtas, om jag ännu
en gång besvärar R. o. Ad. med att afhöra några få ord,
ehuru jag redan förutser det beslut, sorn här i dag kommer
att fattas; men det blir icke det definitiva och sista, och
jag erkänner att jag svårligen kan uppgifva allt hopp i detta
ämne, förrän jag ser det sista beslutet vara fattadt. En
värd talare har här ganska riktigt erinrat oss om hvad vi
troligen alla veta, nemi. alt § utgör mera än hälften. Måhända
har han icke riktigt hört de ord jag uttalade. Dessa
voro, att 5 riksdagar erfordrades för att den öfre kammaren
skulle blifva fullkomligt likstämmig och uttryckande
samma opinion, som uteslutande varit herrskande under den
tid, som omfattar dessa särskilda riksdagars representantval.
Nu tror jag icke, att uti denna tid ligger något slags misstag,
hvarken arithmetiskt eller af annat slag. Dessutom har
bär blifvit uppgifvet, att val, som skedde i de särskildta districterna,
enligt Hr von Hartmansdorff? förslag, icke skulle
vara så gifna i en riktning, som de, hvilka skedde i den nedre
kammaren. Det kan visserligen hända, och är till och
med troligt, att en del af dessa särskildta districtval skola
falla på personer, som äro af annan opinion än majoriteten
i nedre kammaren, men det är också troligt, att sådant i viss
mån kommer alt äga rum äfven vid de val, som ske i ne
-
Deli 28 Octo ber e. m.
5
dre kammaren. Man ser sällan, vid val af ett betydligare
antal ledamöter inom representationen, att icke en och annan
af minoriteten följer med. Således tror jag, att man i
afseende på siffrorna kan finna båda förslagen stå i bredd
med hvarandra. Mea här är visserligen icke blott fråga om
siffror. Hela min bevisning hvilar på den sats, att öfre kammarens
nytta endast består i det anseende den kan vinna inför
folket. Misstager jag mig i denna sats, då erkänner jag,
att allt hvad jag yttrat i ämnet förfaller. Men jag måste
bekänna, att jag icke kunnat finna sjelfva denna sats vederlagd.
Om den äger sin riktighet, så tror jag att man förgäfves
väntar, att, på sätt Hr von Hartmansdorff föreslagit,
den öfre kammaren kan vinna lika anseende med den nedre,
och ännu mindre det öfvervägande anseende, som erfordras
men föga torde vara att förmoda, såsom tillkommande
den ena kammaren framför den andra, då begge utgå från
samma valcollegier. Om man då får antaga dem i sig sjelfva
vara lika goda, så hafva de likväl olika bevis på folkets förtroende.
Det är visserligen sannt, att de äro valde af samma
valcollegier; men, mine herrar! om man påstår sig uttala
allmänna opinionen, så är det icke detsamma att vara vald i går
eller att vara vald för feni riksdagar sedan. Deruti ligger en
skilnad, som endast kan motvägas derigenom, alt den sednare
utgår från en valförsamling, som är af högre egenskap, som anses
närmare uttrycka nationens allmänna intressen och tänkesätt,
än den andra. De svårigheter och missbruk, som ansetts
bestyrkta genom Norriges exempel, tior jag icke höra
hit, ty förhållandet är helt olika, då det blott är fråga om
att skilja ifrån sig några ledamöter för en riksdag, eller att
utse ledamöter i en rådsförsamling för fem på hvarandra
följande riksdagar. I det ena fallet är det att meddela ett
högre, ett vigtigare förtroende, uti det andra är det ett sätt att
skaffa undan de ledamöter, som man vill vara af med, synnerligen
då förhållandet är såsom i Norrige, att den afskiljda
kammarens rätt inskränker sig till att någon tid fördröja
med beslutet, som sist afgöres genom gemensam votering. —
Hvad den anmärkn. angår, som sednast af Frih. Sprengtporten
blifvit framställd, nemi. att den öfre kammaren skulle
blifva beroende af den nedre, som efter behag ånyo kunde
invälja den öfre kammarens ledamöter, så vågar jag jäfva
densamma såsom saknande all grund, emedan ingen ledamot
af den öfre kammaren kan räkna på att, då han kan komma
i fråga att åter inväljas i denna kammare, såsom sina
valmän åter finna de samma ledamöter, hvilkas gunst han
skulle hafva sökt. Dessa val till öfre kammarens ledamöter
skulle naturligtvis ske vid början af riksdagen, således innan
riksdagsarbetena i öfrigt hunnit synnerligen långt fram.
— Annu mindre kan jag gilla den andra anmärkningen, att
förslaget åsyftar att i någon mån rubba jemnvigten emellan
Stånden. Afven detta här uppgifna fel, eller hvad som skul
-
3j6
Deu 28 October e. ta.
le gifva anleda, till detsamma, erkänner jag vara en af de
omständigheter, som mest hos mig stadgat öfvertygelsen alt
gilla Frih. Hamiltons förslag. Jag tror sannerligen, då man
uppdrager så skarpa ståndsskilnader vid valen till den nedre
kammaren, att det kan vara nyttigt att se dem, om icke
försvunna, åtminstone modifierade vid valen till den öfre
kammaren, så att ståndsprincipen då inskränkes dertill, att
electorer af de särskildta Stånden uti ett gemensamt valmanscolkm
välja, utan afseende på hvilka Stånd de äro, hvarifrån
personerne blifva utsedde.
Frih. Sprengtporten: I anledn. af Hr von Troils
yttrande utber jag mig blott att få nämna, det jag ej velat
säga, att Frih. Hamiltons förslag åsyftar att rubba jemnvig
ten
emellan Stånden, men att jag tror ett sådant förhållande
möjligen kunna uppkomma genom detta förslags antagande.
Frih. Hamilton har här antydt på ett förslag, sorn jag
jag hade förra året meddelat i tryck, och gifvit tillkänna,
att hans förslag grundade sig på mitt. Jag har icke förbi
sett
värdet af det stöd, som Frih. Hamilton lemnat åt mitt
förslag. Jag har således funnit mig särdeles tillfredsställd,
att uti de flesta punkterna kunna erkänna riktigheten af
Frih. Hamiltons anmärkn.-r och deruti instämma, äfvensom
uti den omständighet, att representationen borde vara bildad
på tvänne kamrar i stället för på en, såsom jag hade föreslagit.
Men jag har ej kunnat, i den fråga, som angår kain —
raines sammansättning eller deras bildande, förena mig med
Frih. Hamilton, och i detta fall har jag ansett mig pligtig
att uttrycka min olika åsigt. Då emedlertid någon kunde
vara af den tanken, att jag talat emot ett förslag, som ursprungligen
utgått ifrån mig, så får jag endast erinra derom,
att jag utgått från den princip, att det låg redan så mycken
conservatism i bibehållande af ståndsvalen, att man ej
då behöfde fästa särdeles vigt vid att bilda ett tvåkammarsysleme,
samt att man således, med bibehållande af ståndsvalen,
kunde måhända tillämpa de Norrska formerna, men
jag hade dervid tänkt mig ett annat correctiv, nemi. det
att afskilja de politiska frågornas behandling ifrån denna
kammare. Denna åsigt har icke vunnit något stöd hvarken
inom representationen eller eljest, utan tvertom blifvit motsagd,
af hvilken anledn. jag icke ansett mig böra densamma
vidblifva. Jag har ansett mig skyldig att i anledn. af Frih.
Hamiltons yttrande gifva honom denna förklaring.
Sedan den i början af plenum upplästa redaclion af 8
punkten i Frih. Hamiltons förslag ånyo blifvit uppläst, hemställde
Hr Frih. o. Landtm., om R. o. Ad. behagade antaga
nämnda i 8 punkten framställda förslag såsom Ståndets
gemensamma tanke.
Piopades starka nej, blandade med ja.
Hr
Den a8 October e. m.
S77
Hr Fril), o. Landtm, förklarade, det lian trott sig
finna att nej öfverrösta! ja.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att till följe af R. o.
Ad:s nu fattade beslut äfven 9 och 10 punkterna af Frih.
Hamiltons förslag torde böra förfalla, och ville Hr Landtm,
nu låta uppläsa dem.
Frih. Hamilton: Sedan nu den sista grundprincipen,
som jag hade framställt såsom förslag till gemensam tanke,
har blifvit afslagen, så skulle jag vördsamt anhålla, att de
öfriga punkterna, såsom ingenting betydande, äfven måtte
anses såsom förfallna, så att vi kunde få öfvergå till något
annat.
Uppå derefter gjord hemställan af Hr Landtm., fann
R. o. Ad. de öfriga punkterna af Frih. Hamiltons förslag
nu böra förfalla.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, då klockan redan
var 9 slagen, och det förslag, som återstod att pröfva, var
temmeligen vidlyftigt, om R. o. Ad. måhända fann lämpligt
att dermed uppskjuta till en annan dag.
Ropades ja.
Hr Frih. o. Landtm. tillkänDagaf, att Hr Tersmeden.
Gustaf Reinh., ledamot i Allm. Besvärs- och Ekon.-  Utsk., anmält sig för någon längre tid vara nödsakad att
från riksdagen vara frånvar., men anhållit att det oaktadt
blifva vid sin riksdagsmannarätt bibehållen; och hemställde
Hr Landtm., om R. o. Ad. behagade härtill lemna sitt
bifall.
Ropades ja.
Hr Landtm, anmodade Hrr Electorer att innan nästa
plenum välja så väl en ny ledamot i Allm. Besvärs- och
Ekon.Utsk. efter Hr Tersmeden, som en ledamot att uti samma
Utsk. inträda under den ledighet på tre veckor, som
blifvit beviljad Hr Tornerhjelm, Erik.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. f till to om aftonen.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
i5 H.
48
Den 3i October f. ra.
Lördagen den 3i October i84o.
Plenum kl. g f. m.
Öppnades Hrr Electorers lista till val af ledamöter att
uti afgångnes ställe inträda i nedannämnda Utsk.; och befunnos
dertill hafva blifvit utsedde, nemi. i
Allm. Besvärs- och E k o n. U t s k o 11 e t:
N:o i5o5. Hr von Seth, fullm. Hr Aminoff, Joh.
Fredrik.,
efter N:o 2.77. Frih. Mannerheim, fullm. Hr Tersmeden,
Gustaf Reinhold ;
Riddar husUtskottet:
N:o io5. Gr. af Ugglas, Ludvig,
efter N:o 25. Gr. Wachtmeister, Knut Axel.
Likaledes öppnades Hrr Electorers lista till val af en
ledamot att inträda i Allm. Besvärs- och Ekon.Utsk. under
den ledighet, som blifvit beviljad N:o 1774- Hr Berch, fullm.
Hr Tornerhjelm, Elik; och befanns dertill hafva blifvit
utsedd :
N;o 57g. Hr Klöfverschjöld, Carl Fredrik,
Hr Frih. o. Landtm, tillkännagaf, att Frih. Gyllenstjerna,
Nils, till följe af enskilda angelägenheter, och Hr af
Zelle'n, Nils Wilh., till följe af tjenstegöromål, afsagt sig sina
befattningar, den förre i Bevilln.- och den Sednare i BancoUtsk.
, under anhållan att det oaktadt blifva vid deras riksdagsmannarätt
bibehåIIne; och blef denna deras begäran,
uppå särskildt framställda propostr, af R. o. Ad. bifallen.
Hr Frih. o. Landtm, anmodade Hrr Electorer att
under loppet af nästa vecka sammanträda, för att välja
ledamöter i de sålunda afgångnes ställe.
Fortsattes pröfningen af Const.Utskrs mern. N:o 38, angående
nationalrepresentationens ombildning.
Frih. Boye, Ludv.: Till Hr Frih. o. Landtmrs loyala
bedömmande öfverlemna!- jag, huruvida icke, då Ståndets
ledamöter hittills ägt den erfarenhet, att någon tid vid
början af plenum upptagits med protocollsjustering, Hr Frih.
o. Landtm, täcktes tillåta att ämnen utaf mindre vigt må
få föregå det som egentligen utgör föremålet för dagens öfverläggning,
på det att icke detta vigtiga amne må förekomma,
då tankarne ännu äro rent af tomma. Jag medgifver
Den 3i October f. m.
gerna, att detta är Ståndets fel; men de frånvar. äga för
sin bortovaro den ursägt, att de bort förmoda det någon
tid äfven i dag skulle upptagits med prot.justering.
Hr Frih. o. Landtm, fästade, i anledn. af Frih. Boyes
yttrande, uppmärksamheten deruppå, att klockan vore
nära, 10, och att Hr Landtm, icke trott sig kunna längre
fördröja början af föredragningen. Att nu föredraga något
annat ämne, under förväntan derpå att samlingen skulle blifva
mera talrik, torde R. o. Ad. finna icke kunna ske; men
hvad det nu föredragna ämnets behandling anginge, så berodde
det af R. o. Ad:s ledamöter att så tillvägagå att,
innan discussionen vore fulländad, Ståndet kunde vara mera
talrikt samladt; Hr Landtm, skulle icke hasta med propostns
framstäl lande.
Gr. Spens, Carl Gustaf: Jag hade visst icke ämnat
vid detta tillfälle yttra mig, utan dessförinnan afvakta hvad
som kan sägas af dem, som ännu icke yttrat sig, derföre att
jag är ledamot af ConstUtsk.; men då jag, efter den framställning
Frih. Boye gjort till Hr Frih. o. Landtm., som
densamma ganska riktigt besvarat, förmärkt en allmän tystnad,
så har jag begärt ordet. Jag anhåller härvid likväl
först att få till prot. reservera mig för den händelse jag
kommer att öfverlefva nästa riksdag och att deltaga uti dessa
ärenden, rnen icke då skulle finna mig kunna biträda beslut
om antagande af de satser, som af Hr von Hartmansdorff
nu föreslås, och som möjligtvis med blott få modificationer
kunna blifva antagna. En persons åtgärd vid nästa
riksdag kommer att bero på hvad han då tror dermed kunna
uträttas. Samme persons åtgärd vid denna riksdag rättar
sig lika naturligt efter hvad han tror nu kunna uträttas,
och det har visat sig åtminstone på detta rum, som om Hr
von Hartmansdorff^ förslag vore det högsta man kunde komma
till; jag vill derföre försöka att yttra mig, icke örn hufvudåsigten,
utan om rättelser uti de särskilda punkterna
deraf, i §:n lyder sålunda: ”Riksförsamlingen utgöres af 2Öo
medlemmar: 5o adelsmän, 5o prester, 5o borgare, 5o bönder
och 5o till något af fnrenämnda Stånd icke hörande
ståndspersoner.” Hr von Hartmansdorff har här sammanfört
så många af sina hufvudprinciper, att om denna § antages,
är största delen af dem på förhand antagen; och min
första anhållan är derföre, att de särskilda sakfrågorna, som
deruti ligga förvarade, måtte skiljas åt och komma under
särskild öfverläggning. Der står först att riksförsamlingen
utgöres af i5o medlemmar. Talet tyckes vara likgiltigt;
roen efter det beslut, som är fattadt, att en del af riksförsamlingen,
nemi. de äldres kammare, såsom den af Hr von
Hartmansdorff benämnes, skall utses för flera riksdagar, är
det en tydlig följd utaf Hr von Hartmansdorffs uti en efterföljande
§ utvecklade tanke, enligt hvilken kamrarne skul
-
38o
Den 3i October f. m.
le vara lika talrika, att om man för hela riksförsamlingen
antager en siffra, hvars hälft icke är delbar med annat än
fem, man bundit sig i frågan om öfre kammaren skall vara
vald för fem eller tre riksdagar. Således synes mig som
om siffran 2Öo icke borde antagas förr än man beslutat,
huruvida öfre kammaren skall väljas för, fem eller för
tre riksdagar. I fall valet skall ske för tre riksdagar,
borde siffran blifva 240, på det man må hafva sig öppet
alt i hufvudsaken antaga Hr von Hartmansdorff» ide'e
uti 2 §:n, att kamrarne skola vara lika. Hr von Hartmansdorff
säger vidare: 5o adelsmän, 5o prester, 5o borgare o.
s. v. Derigenom har Hr von Harmansdorff enoncerat en
princip, som går ett steg längre än R. o. Ad. hittills velat
gå. Hittills har R. o. Ad. genom votering afslagit den tanken,
att nedre kammaren skulle få väljas utom Stånden; men
under sista plenum var icke fråga om något annat; icke
huruvida valet skulle vara bundet för öfre kammaren eller
den som väljes för flera riksdagar. Detta återstår oss således
att besluta om, och i sådant fall borde det beta: 5o
ombud för R. o. Ad., 5o för PresteSt., 5o för BorgareSt.
o. s. v. Afgörandet af den nu nämnda frågan skulle då
komma att tillhöra 4 §:n, der det heter: ”Intet Stånd och
ingen valkrets må välja riksdagsmän utom sina egna medlemmar.
” I stället skulle contra-propos. lyda: ”Intet Stånd
och ingen valkrets må till yngre kammaren välja utom sina
egna medlemmar.” På det sättet kunde en sak i sender
komma att afgöras. Den 3 frågan, som ligger i denna §,
är den, att alla Ståndens personal skulle vara lika uti riksförsamlingen.
Det är också en tanke, som är mycket omtvistad.
Här framställdes uti sista plenum åtskilliga ideer,
hvilka genom votering blefvo afslagna, nemi. att man skulle
rätta proportionen af iedamöterne inom classerna efter förhållandet
180g och icke efter det nuvarande. Äfven detta är
en tanke, som torde förtjena en preliminär öfverläggning.
Den 4 frågan, icke utan vigt i detta ämne, ligger uti ordalydelsen:
”Till någotdera af förenämnda Stånd icke hörande
ståndspersoner.” Derigenom är sagdt, att ståndspersonsclassen
blott skulle få en negativ definition. Ståndsperson vore
den, som icke hör till annat Stånd. En sådan negativ
definition är bland det aldramenligaste uti en lag, hvars hela
karakter bör vara positiv. Jemför jag denna redaction
med ordalydelsen i 12 §:n nng:de ståndspersoner, så finner
jag på sednare stället följande mening. ”Ståndspersonerne
välja sina ombud lika som R. o. Ad.,” det vill säga per capita.
För öfrigt inhemtar man icke något mer om dessa
ståndspersoner, än att de komma att få en cancellidirection.
Hufvudkarakteren refererar sig således till nyssnämnda negativa
definition. Till hvilketdera Ståndet hörer då backstuguhjonet,
och till hvilket hörer den lägre embetsmannen ?
Eller skall ingen skilnad göras emellan backstuguhjonet och
Den 3i October f, m.
den rikaste possessionat, emellan den högste och den lägste
embetsmannen, emellan den som blott undergått apologistexamen
och den som tagit högsta lärdomsgraden? Med ett
ord, det finnes inga bestämmelser på något håll. Det är icke
lätt afgöra huru cancellidirectionen skall bara sig åt. Jag
tror att för bildande af ett femte Stånd icke finnes någon
annan utväg, än att från Const.Utsk. begära ett förslag till
sammansättning af detta Stånd; ty inom en talrik församling
lärer en sådan fråga icke på en enda dag kunna utredas.
Också är det en klar följd af Utsk:s framställda
princip om allmänna val, att en sådan utredning i detalj
icke kunnat ifrågakomma i detta Utsk:s betänk. Vidare
heter det uti io §:n: ”Preste-, Borgare- och BondeSt:n välja
sina riksdagsmän såsom tillförene, eller på det sätt dessa
Stånd, hvart för sig, kunna finna skäl att, under iakttagande
af förenämnda grunder, närmare bestämma.” Denna
rättighet, om den skall finnas, synes mig äfven böra vindiceras
åt vårt eget Stånd. Det synes mig likväl som om densamma,
så väl för det ena som för det andra af de gamla
Stånden, icke borde komma i fråga mer än högst på första
riksdagen; ty om ock det, när Stånden, de som äro delade
i fyra kamrar, taga afsked från nationen, kan vara politiskt
att lemna dem en dylik rättighet, vill jag ej derföre tillstyrka
det såsom billigt eller priocipenligt. Jag tror det tvertom
vara principvidrigt, men att det torde ilända kunde vara
en utväg att i någon mån minska det motstånd, som kan
komma att äga rum mot förslaget. Men för mycket vore
det visserligen att tillåta för all framtid och för hvarje kommande
riksdag beständiga jemkningar genom blotta ståndsbeslut
i valsättet för hvart och ett Stånd; emedan hvarje
Stånds valsätt, sedan samtliga Stånden inrymmas uti en kammare,
icke mera angår blott en fjerdedel uti representationen,
utan hela nationalförsamlingen. Jag skulle derföre tro, att,
om man också skulle öfverlemna åt de gamla Stånden rättighet
att för sina efterföljare skrifva delaljvalstadganden, man
likväl bör bestämma, att de sålunda en gång antagna stadgar
icke må ändras i annan väg, än som gäller för Sveriges
civillagar, d. v. s. att dertill skall fordras så väl K. M:S
som riksförsamlingens samtycke. Derefter kunde det vara
skäl att åt särskildta Stånd, efter Stånd skola finnas, lemna
initiativ och till och med veto i fråga om eget valsätt; men
längre bör man icke gå. — Jag nämnde det jag trodde, att
B. o. Ad. borde bevara åt sig sjelft samma rättighet, som
det medgifver de andra Stånden. Det kunde ske genom
borttagande af hela ii §:n. Jag tänkte först på den utvägen,
men när jag kom att närmare betrakta saken, fann jag,
att uti i i §:n förekommer en punkt, som ovillkorligen måste
bibehållas, nemi., att då B., o. Ad. från närvar, förhållande
öfvergår till val, skilnaden emellan hufvudman och ättemän
bör upphöra. Det kunde annars hända, att B. o. Ad:s när
-
38a
D en 3i October f. tu.
var. ledamöter vid nästa riksdag skulle kunna inskränka
valet inom R. o. Ad. till blott ett val inom ättemännen.
Derigenom hade R. o. Ad. på en gång organiserat val och
förorsakat en nv högst ojemnt fördelad massa af orepresenterade
medborgare. Det är derföre i min tanke nödvändigt
alt bibehålla den delen af t i §:n. men för öfrigt taga bort
densamma och icke nämna Ridd directin mer än de öfriga
cancellidirectionerna. — Sedermera förekommer i 8 §:n ett
så lydande tillägg: ”De förra påräknas att inträffa livart 3
år, utan rubbning genom de urtima.” Detta angår ett ämne,
som bör afhandlas uti Coust.Ulskrs detaljbetänkande ang:de
de §§ uti Riksd.Ordn och Reg.F.n, som tillböra detta förslag
till representationsförändring; men uti närvar, vallag
förekommer det icke och kan icke förekomma der, ehuru
jag tror, att Coust.Utsk. i sina motiver nämnt något derom;
men då jag lägger tillsammans de särskilda ordalydelserna
af Const.Utsk;s betänk, på sidorna 66 och 67, finner jag att
det måste vara Ståndets sorgfalliga bemödande att så litet
som möjligt gå in på det område, der Utsk. ännu icke framställt
förslag, utan blott sagt sig vara sinnadt att afgifva ett
sådant. Det är på denna grund jag tror, att man om riksdagsperioden
nu icke bör yttra sig. Frågan om ledamöternes
antal uti hvardera kammaren synes mig på samma sätt
beroende af hvad befattning kamrarne erhålla. Deröfver är
icke ens något betänk, inkommet, ehuru man visserligen
tält derom under Ståndens gemensamma öfverläggningar i
detta ämne. Alt vi nu afgöra att tvänne kamrar skola finnas
är redan ett betydligt afsteg från ämnet; men det är
redan gjordt genom den votering, som ägt rum i den frågan.
Att nu gå ett steg längre och yttra oss om proportionen
emellan ledamöternes antal uti de begge kamrarne, innan vi
afgjort deras befattning, huruvida den ena skall hafva en
conservativ egenskap eller ej m. m., synes mig vara oriktigt;
och jag skulle derföre önska, att man så litet som möjligt
yttrade sig om denna proportion.
Efter de grunder jag nu i korthet haft äran framställa,
skulle Hr von Hartmansdorffs ainenderade förslag komma
att lyda sålunda :
1 §:n. ”Riksförsamlingen utgöres af x5o medlemmar,
nemi. 5o ombud för R. o. Ad., 5o för PresteSt., 5o för
BorgareSt., 5o för BondeSt. och 5o för det femte Stånd,
hvarom i § 12 stadgas.” Jag mäste härvid anmärka, att
äfven jag i denna punkt sammanfört 2 frågor, nemi. ledamöternes
antal, samt att de skola vara lika många för hvart
Stånd. Jag har icke kunnat föreslå något annat antal än
a5o, efter jag upptagit Hr von Hartmansdorffs ide'e om 5
riksdagar; men om någon skulle yrka, att ombytet bör ske
för 3 liksdagar, så torde siffran böra hållas öppen, så att
man särskildt voterar derom.
■x §:n. ”Riksförsamlingen indelas uti tvänne kamrar,
Den 3 s Octobcr f. m.
383
de äldres och de yngres, hvardera sammansatt af alla Stånds
ombud till lika antal för hvarldera Ståndet.”
3 §:n. ”Hvarje Stunds medlemmar i hela Riket indelas
i valkretsar efter antalet af de ombud, som hvarje Stånd
skall till hvardera kammaren utse.” Jag har här uti 2 §:n,
under godkännande af Hr von Hartmansdorffs åsigt, till ventilation
framställt frågan huruvida ledamöternes antal skulle
vara lika eller olika i begge kamrarna och uti 3 §:n sökt
göra redactionen sådan, att det passar hvilketdera man beslutar.
4 §tn. ”Intet Stånd och ingen valkrets må välja ombud
till yngre kammaren utom sina medlemmar.” Det är denna
§, som jag för min del anser vara den enda, hvarigenom
väsendtlig förbättring kan göras uti Hr von Hartmansdorffs
systeme. Det vore nemi. derigenom man kunde komma derhän,
att valfrihet, åtminstone i äldre kammaren, ägde rum.
Medgifver man ej den, tror jag att man med detsamma afsagt
sig möjligheten att till representanter erhålla de skickligaste
och bästa personerne; ty jag öfverlemna!- åt edert bedömmande,
mine herrar! om det är sannolikt med den erfarenhet
vi äga om långa riksdagar, och som det kanske
blir svårt nog att på länge taga ur Svenska nationens minne,
att en näringsidkare skulle vilja åtaga sig riksdagsmannabefattningen
för femton år, och således under i5 år skyldigheten
att hvart 3 år vara borta från sin näring, kanske *
ett helt år eller Säg månader. Jag fruktar således, att
om man icke medgifver valfrihet för öfre kammaren, skola
många kretsar finnas, der ingen vill åtaga sig riksdagsmannakallet,
då man icke med arfvode kan ersätta hvad näringsidkaren
förlorar, derigenom att han så ofta är borta från
sin näring.
5 §:n godkänner jag alldeles oförändrad; 6 §:n äfvenså,
och likaså den 7.
8 §:n skulle jag önska måtte erhålla denna lydelse:
''Vid val till ombud i äldre kammaren göres ingen skilnad
emellan lagtima och urtima riksdag;” och att §:n der slutades.
9 §:n lyder så: ”Till hvarje riksdag utser hvarje valkrets
ett ombud till yngre kammaren, äfvensom ett till den
äldre, om kretsens ombud dött eller efter ålder afgått.” —
Här är icke taladt om laga förfall. Det bör likväl tilläggas,
emedan ingen kan förbindas att tillgodonjuta den rättighet,
som innefattas uti laga förfall. Äfven borde man bestämma
under hvad villkor den väljes, som valdes i stället för
en som visat laga förfall. Jag skulle derföre önska, att redactionen
blefve sådan: ”Till hvarje riksdag utser en hvar
af valkretsarne till yngre kammaren e^t ombud; äfvensom en
hvar af de valkretsar till,äldre kam målen, der kretsens ombud
enligt 8 §:n afgått eller visat sådant förfall, som nedanföre
nämnes. Afgången riksdagsman kan återväljas. Riks
-
334
D e n 31 O c t o b e r f. m.
dagsman i en afgångens ställe, som vald blifvit, fortfare i
sin befattning till dess företrädaren afgå skulle.’’
10 §:n. ”Inom R. o. Ad. upphör skilnaden emellan
hufvudman och ättemän. R. o. Ad., Preste-, Borgare- och
BondeStm välje för öfrigt sina riksdagsmän, på sätt dessa
Stånd kunna finna skäl att, under iakttagande af nämnda
grunder, närmare bestämma, under loppet af den riksdag,
då beslut af Riksens Ständer fattas om intagande i riksförsamlingen
af det femte Ståndets ombud.”
11 §:n skulle bortgå och 12 §:n lyda sålunda: ^Förslag
till bestämmelser i afseende på femte Ståndet skall af Const.-  Utsk. uppgöras och särskildt underställas RiksSt:ns pröfning
och godkännande.”
Derefter skulle en § komma af detta innehåll: ”Vackes
på sednare riksdag, än den, der beslut fattas om intagande
i riksförsamlingen af femte Ståndets ombud, fråga om
ändring i valsättet för ett särskildt Stånd, sammanträde dess
på riksdagen närvar, ombud från begge kamrarne till öfverläggning
derom, och blifve intet annat ändringsförslag
för riksförsamlingen framstäldt, än det som desse ombud genom
flesta rösterna godkänt. Till antagande af sådant förslag
fordras sedermera riksförsamlingens beslut och Konungens
samtycke.”
Hr von Hartmansdorff slutar med 2 §§, som, åtminstone
vid första påseendet, ganska obetydligt angå det betänk., sorn
nu är i fråga. Han säger nemi. uti i3 §:n: ”Alla riksdagsmän
undfå af statsmedlen deras arfvoden, hvilkas belopp
hvarje riksdag för den nästkommande bestämmer.” Detta
är alldeles detsamma, som innehålles uti en af de §§, som
utgöra det förslag till detaljbestämmelser, som redan till
största delen genomgått Const.Utsk:s plenum. Till sjelfva
vallagen kan detta icke anses höra. Jag bör likväl härvid
medgifva, att som Const.Utsk:s förslag innehåller att 17 §:n
Riksd.Ordn. skall komma alt upphöra, och denna § verkligen
i sista perioden af 2 mom. nämner, att de nuvar. riksdagsmännen
hafva sin aflöning af sina committenter och icke
af Staten; så har Hr von Hartmansdorff deruti haft en
anledn. att såsom contraförslag framställa denna sin mening.
Att jag för öfrigt ej motsätter mig §:n, är tydligt.
Hvad 14 §:n angår, synes den mig helt och hållet höra
till ett annat ämne än vallagen. Const.Utsk. har i den
frågan yttrat sin tanke uti betänk. N:o 45 till svar på väckt
motion, ang:de rättighet för Konungens rådgifvare att vara
närvar, äfven i andra Stånd, än det, till hvilket de hörde.
Const.Utsk. har tillstyrkt sådan rättighet, och förslaget derom
ligger nu på R. o. Ad:s bord. Jag har i detta hänseende
förenat mig med Riksdagsmannen Hans Jansson och
andra reservanter, hvilka trott att mot en sådan rättighet
borde svara skyldighet för Statsrådets ledamöter alt på
Stån
-
Den 3i October f. m.
3»5
Ståndens begäran meddela de upplysningar, som kunde anses
behöfliga. Allt detta är främmande för närvar, öfverläggning.
Deremot förekommer 3 §§ af vallagen, hvilka äfven,
med bibehållande af Hr von Harlmansdorffs systeme,
synas mig nu ovillkorligen böra upptagas och ventileras,
nemi. 6, 7 och 8 §§:na, af hvilka de 2 lörsta angå de s. k.
moraliska qvalilicationerna, eller de sätt, på hvilka valrätten
kari suspenderas. Sådana bestämmelser måste existera och
linnas äfven för det närvar, uti 18 §:n Riksd.Ordn. 8 §:n
i vallagen angår i grundlagen stadgad skyldighet för den,
som till riksdagsman väljes, alt icke utan laga förfall afsäga
sig förtroendet. Om det stadgandet uteslutes, så hänger
kanske hela förslaget till valinrättning i luften. Farhågorna
i detta hänseende hafva synts Utsk. böra uttryckas, och
det är på denna grund jag hemställer, att äfven, om Hr von
Hartuiansdorlfs systeme skulle gå igenom, dessa 3 §§ sedermera
må blifva föremål för R. o. Adis pröfning, så att R.
o. Ad. icke anses hafva uteslutit dem från grundsatsen af
dess gemensamma tanke.
Jag ber om ursägt, att jag nu har på en gång yttrat
mig öfver alla punkterna i Hr von Hartmansdoi lis systeme;
men jag ansåg mig böra göra det just med afseende på Frih.
Royes till Hr Frih. o. Landtm, gjorda hemställan, att den
speciella discussionen måtte dröja till dess Ståndet blefve
talrikare samladt. Jag anhåller, att, när de särskilda §§:na
uti Hr von Hartmansdorffs systeme, eller de särskilda frågor,
uti hvilka jag skulle önska att Hr von Hartmansdorff ville
indela desamma, blifva föredragna, milt förslag i sammanhang
dermed må blifva pröfvadt.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jemte det jag får
betyga den sista värda talaren min tacksamhet för den sakkännedom
och noggrannhet, hvarmed han granskat mitt förslag,
får jag förklara att jag har litet eller intet att invända
mot de anmärkmr han gjort. I den mån förslaget kommer
att föredragas till granskning, torde det tillåtas mig att
svara på de särskilda punkterna, och vill jag derföre nu
blott uppehålla mig vid 1 §:n. På grund af Gr. Spens’ anmärknir
vill jag föreslå följande förändrade redaction af
denna §, hvarigenom jag hoppas att de stötestenar skola vara
undanröjda, hvarvid Gi el ven fästat sig. ’’Riksförsamlingen
utgöres af ombud för fem Stånd, nemi. de fyra hittills
befintliga och ett femte, hvars sammansättning kommer, efter
utredning i Const.Utsk., att närmare bestämmas. Ombuden
skola vara lika många för hvarje Stånd.” Denna
punkt innehåller således först frågan om ett femte Stånd.
R. o. Ad. har, då det godkände de af Frih. Sprengtporten
framställda grundsatser, förklarat sig vilja lemna rum för de
hittills orepresenterade; R, o. Ad. har äfven genom ogillan
i5
fl. 49
Den 3j October f. m.
de af Frih. Hamiltons förslag, enligt hvilket de orepresenterade
skulle inflickas pä de nu var. fyra Ständen, förklarat,
att något sädant icke finge ske. För att nu få rum för de orepresenterade,
finnes ingen annan utväg, än att låta dem bilda
antingen ett nytt eller ett femte Stånd eller ock flera
nya, hvarigenom vi tillsammans finge 7 eller F. Den sednare
händelsen kan jag icke föreställa mig såsom möjlig;
då återstår icke annan utväg, än att låta de orepresenterade
utgöra ett femte Stånd. Det beslut, som BorgareSt. i
detta hänseende fattat, är äfven till ordalagen sådant, att
jag icke ser huru Const.Utsk. deraf skall kunna draga annan
slutsats, än den att ett femte Stånd skall uppkomma.
Hvad PresteSt. beslutar är ännu ovisst; men efter de öfverläggningar,
som derom ägt rum, synes det sannolikt, att äfven
det Ståndet bestämmer sig för ett femte. Huru detta
skall vara sammansatt, derom behöfves, på sätt Gr. Spens
anmärkt, en utredning, hvilken icke utan för mycken tidspillan
torde kunna verkställas inom Ståndets plena. Jag
har trott, att denna § borde utsätta jemlikhet i Ståndens
inflytande på besluten, bestående deruti att hvarje Stånd ägde
lika många ombud i riksförsamlingen. Jag anhåller att
min nu förändrade framställning måtte af Hr Frih. o. Landtm,
i främsta rummet underställas Ståndets pröfning.
Frih. Sprengtporten, Jac. Wilh.: Sedan 2 Stånd
redan afgifvit deras gemensamma tanke till Const.Utsk.
rörtde representationsförändringen, utan att ingå i några
detaljbeslämmelser, skulle jag visserligen äfven anse ändamålsenligast,
att R. o. Ad. icke ingår i någon detaljerad
granskning af förslaget, helst en sådan, för att vara fullkomligen
noggrann, fordrar uppmärksamhet på statistiska
förhållanden, hvilka måhända dels för oss icke äro tillräckligen
kända och dels torde fordra en närmare pröfning, innan
de kunna läggas till grund för något beslut; men på
andra sidan hyser jag den öfvertygelse, att, för alt bibehålla
den samverkan och enighet inom de olika åsigter, som
uti denna fråga kunna förefinnas på detta rum, det kan vara
nödigt och leda till målet att ingå uti en närmare granskning,
och jag vill derföre icke bestrida att så må ske. Äfven
förklarar jag, att jag icke skall undandraga mig att rösta
för förslag, som i mer eller mindre mån strida mot mina
åsigter, just af det skäl, /om jag nämnde, nemi. under
förmodan att Const.Utsk., i följd af de anmarkntr, som kunna
komma från de öfriga Stånden, blir i tillfälle att jemka
och rätta hvad som kan vara felaktigt uti de supplementära
gemensamma tankar, om hvilka R. o. Ad. kan förena sig.
Likväl får jag nämna, att jag icke anser mig kunna rösta
för sådana förslag, som uti vigtiga principfrågor helt och
hållet afskära hvad jag betraktar såsom en oundgänglig nödvändighet
alt antaga, om man skall kunna hoppas att vid
Den Ji Octobcf f. tn.
387
en kommande riksdag få förslaget bifallet, hvilket i min
tanke icke är alt förutse, 0111 det icke uppgöres efter biIlig—
hets-grunder. Jag borde inskränka mig uti mina anmärkntr
blott till första punkten uti FIr von Ilartmansdorffs förslag;
men den äger så nära sammanhang med de efterföljande, att
jag anhåller att i korthet få anföra alla de omständigheter, uti
hvilka jag icke kan fullkomligen förena mig med den värde
talarens åsigter i detta amne.
Frih. Sprengtporten uppläste derefter följande:
1:0 För att dela jemnt Stånden och samhallsclasserna
emellan, måste vi återflytta oss till de förhållanden, som voro
innan, efter 180g, något Stånd med sig förenat ett större
eller mindre antal af de orepresenterade.
Betrakta vi frågan ur denna synpunkt, skulle följande
resultat uppkomma :
Alla de 4 RiksSttn representera med t. ex. 60 och
afstå -ls af deras egen rätt, eiler lika stor andel i representationen,
som de sjelfve bibehålla åt de orepresenterade.
R. o. Ad. inskränker sålunda sin representationsrätt tiJ!
4S och skänker 12 röster till den dass, som består af frälse
embetsman i tjenst med Kongl, fullmakt och afskedade embetsman,
sorn antingen innehafva fastighet eller pension.
PresteSt. upplåter af sin representationsrätt 12 röster
tili representanterne af universitetens kända samfund,
lärda yrken och skolväsendet, och inskränker likaledes sin
representationsrätt lill 48.
BorgareSt. samtycker till samma inskränkning och
skänker 12 röster åt representanter af bruks- och fabriksrörelsen
på landet, samt husägare i städerna, som icke tillhöra
något Stånd.
BondeSt. eller skatteallmogen lcmnar 12 röster åt
frälset.
2:0 I frågan om valsättet för dessa classen, hvilket isig
sjelft är en underordnad fråga, synes väl det lämpligast vara,
att frälseallmogen rent af incorporeras med skatteallmogen
och röstar samfäldt med den, och alt de öfriga 3 classerna,
livilka endast böra betraktas såsom agregater till de Stånd,
som åt dem afstått af deras egen representationsrätt, antingen
röstade samfäldt i en enda, af alla 3 valclasserna
bildad sammanslagen dass, då dislricten skulle blifva 12 (eller
10 om Vettenskapsaeademien och Universiteten bibehöllos
vid särskild valrätt), och att hvarje district utsåge 3 representanter,
en ur hvar dass, eller ock: att hvarje dass
röstade för sig, och fördelad i lika antal eller 12 ä 10
district, utsåge en representant för hvardera.
3:o I fråga om den tidslängd, under hvilken ledamöterne
i 2:a kammaren borde bibehålla deras funclioner, gör jag
den anmärka., att det blir svårt inom de egentligen näringsidkande
classerna, att finna representanter, som för en så
388
Den 3i October f. m.
lång tid som t5 år kanna lemna deras hem och yrken, för
att uteslutande egna sig åt det politiska lifvet; att, i följd
af denna svårighet, täta afsägelse!- skola inträffa, hvilka icke
allenast göra sjelfva stadgandet illusoriskt, utan äfven mäste
väcka missaktning för ett förtroende, som inom samhället
framför alla andra borde hållas i helgd och värde. Alla
dessa olägenheter kunna icke afhjelpas på ett enklare satt,
än 0111 andra kammaren utses endast för tvänne lagtima
riksdagar, och sålunda ombytes till hälften, hvar gång, då
det är lätt att förutse, att en stor del kommer att omvälja.
Anser man härigenom återhåliskraften minskad, loide
detta måhända icke på ett lämpligare siitt kunna lättas, än
genom det stadgandet, att, då vid slutligt afgörande af frågor,
som angå grundlagsförändring, t. ex. 5 ledamöter vika
att omröstning skall ske ståndsvis, riksförsamlingen sammanträder
och förelager en sådan omröstning, vid hvilket tillfälle
de agregerade eller snpplementarclasserna röstade med
sina respective Stånd, börande hvart Stånd bibehålla sitt
veto i alla grundlagsfrågor, som blifvit på detta sätt behandlade.
Härigenom undvekes äfven det föga tillfredsställande
exceptionella stadgandet att gifva hvarje Stånd veto
i sina egna privilegiifrägor, hvarom tvister kunna uppkomma,
som kunna gifva anleda, till de vådligaste brytningar.
En hillig och af tidsomständigheterna påkallad medelväg
vore äfven funnen emellan att göra grundlagsförändringar
alltför lätta eller alltför svåra.
4=o Frågan om kamrarnes relativa talrikhet är visserligen
underordnad. Med de muntliga begreppen skulle det
vara mest öfverensstämmande, om den andra kammaren utgjordes
af en tredjedel af det hela; Stånden skulle då kunna
fördelas för valförrättningar i 16 district, hvaraf hvartdera
valde 3 representanter, i för den nedre och i för den
öfre kammaren, och hvaraf den ena, oansedt hvilken kammare
han tillhörde, lämpligast torde höra få väljas äfven
utom districtet, och tilläfventyrs äfven utom Ståndet.
Frih. Sprengtporten tilläde derefter muntligen:
l öfverensstämmelse med hvad jag nu haft äran anföra,
skulle jag önska, att Hr von Hartmansdorff uti den af honom
föreslagna redactionen ville i stället för uttrycket :
"de fyra hittills varande Stånden,’’ nyttja benämningen:
R. o. Ad., Preste-, Borgare- och BondeSt
ä n d e n.
Hr Nordensköld, Otto Gustaf: Jag har förut yttrat,
att jag icke tror det vi kunna bifalla detta förslag att
bilda första kammaren. Uti förra plenum uppstod Frih.
Hamilton och yrkade att någon vidare discussion om den
punkten icke mätte äga runi, derföre alt densamma var afslagen.
I det fallet hade jag önskat alt R. o. Ad. först
hade afgjort denna punkten, ty då hade iR. o. Ad. varit
Den 3i October f. m.
öfvertygadt derom, att, ifall de andra punkterna skulle dis—
cuteras , Ståndet icke skulle bifalla hvad som icke stod
i öfverensstämmelse med dess öfvertygelse. Likväl kan
jag nu icke hafva något emot denna punkt, sådan Hr
von Hartmansdorff uppläst den; enär han sagt att kamrarne
skola hesta af lika stort antal ledamöter ulan att antalet är
nämndt. Jag hemställer till Hr Frih. o. Landtm., om icke
discussionen kunde fortgå i den ordning, att man först afgör
huru första kammaren hör vara sammansatt.
Frih. Hamilton, Hugo: Då Frih. Sprengtporten icke
åsyftat någonting annat än hvad Hr von Hartmansdorff synes
hafva ämnat, så förenar jag mig med Hr Frihtn uti den
anhållan, att Hr von Hartmansdorff ville göra det utbyte af
benämningar, som Hr Frihtn föreslagit.
Hr von Hartmansdorff: Jag skall nu icke upptaga
de särskilda anmärkn:r, som blifvit gjorda mot mitt förslag,
utan blott hålla mig vid loista punkten, i afseende hvarå
jag icke har någonting att erinra mot Frih. Sprengtportens
begäran, att orden:—De hittills befintliga 4 Stånden,
måtte utbytas mot benämningen: R. o. Ad. samt Prés teli
or g a re- oell BondeStånden.
Frih. Boye uppläste följande:
Den grundsats, efter hvilken Hr von Hartmansdorffs förslag
måste bedömmas, är af Hrr Grubbe och von Troil
samt af mig här framställd, och är af ingen förnekad.
Den fordrar, alt öfre kammaren må äga en återhållande
kraft, tillräcklig för uppfyllande af dess bestämmelse, och
sålunda äga en egen och från den nedre kammaren afskiljd
karakter. Sedan Hr Grubbe hade i sitt tal, i plenum näst
före det sista, granskat förslaget till öfre kammaren, och ti11—
kännagifvit sin tvekan huruvida detsamma innehar den nödvändiga
återhållskraften, har han i sista plenum tagit ett
steg längre, då han bestämdt förklarat, att han der saknade
en tillräcklig conservaliv förmåga. Han har likväl genast
öfvergått till den tröst, att förslaget till nedre kammaren
också ger åt densamma en återhållande kraft, och —
om jag icke uppfattat meningen alltför illa — var det på
grund af denna likhet, så stridig emot den erfordrade olikheten,
samt derföre att vi icke hafva något annat förslag alt
öfverlägga om, som Hr Grubbe tillstyrkte antagande af förslaget.
Hr von Troil har, med den honom egna logiska klarhet,
bevisat följden deraf att samma valmän ägde utse ledamöter
i håda kamrarne nemi. att då båda kamrarne således
i sjelfva formationen finge en fullkomlig likhet i politisk
anda, så vore någon olikhet i deras bestämmelse icke iakttagen;
och han har alltså förklarat sig ogilla förslaget. Jemte
det jag understödt denna Hr von Troils mening, har jag
fästat R. o. Ad:s uppmärksamhet uppå beskaffenheten af den
Sgo
Den Si October f. m.
conservativa Kraft, sam finnes uti förslaget, nemi. att den
skulle blifva beröfvad förmågan att något uträtta, då den
vore inom båda kamrarne ställd i en beständig minoritet.
Så länge man ännu erkänner en skilnad emellan samhällets
ideella och materiella intressen, och till gärd åt de förra
bibehåller Adels- och PresteStm, har samhället en rättmätig
fordran att de skola ställa sig till förmur emot de materiella
intressenas möjligen för långt sträckta fordringar; och
man bör då icke förneka dem förmågan att uppfylla hvad
samhället sålunda af dem väntar. Att af fem Stånd tre
gälla mer än två, är solklart; och det är då också solklart,
att återhållsförmågan hos de två alltid skall blifva vanmäktig.
Med ett sådant förhållande i nedre kammaren hade
man måhända kunnat åtnöjas; men att antaga detsamma i
den öfre, hvars bestämmelse man lofvar nationen skall blifva
conservativ, det är att antingen alltför mycket brista i
det förutseende, som snart skall uttaga sin rätt hos hela den
tänkande allmänheten; eller också att brista i ärligt uppsåt
att hålla hvad man lofvar. För att genomdrifva en så uppenbar
motsägelse till den grundsats, hvarifrån man utgår,
vill man nu att vi skola antaga, det motståndskraftens underlägsenhet
skall ersättas derigenom, att öfre kammarens
ledamöter väljas för fem riksdagar; men må man följa mig
i undersökningen af denna djerfva sofism, egnad att förvilla
oss alla. Då man tillåter sig att bryta grundsatsen, hvilken
bevisning ställer man vät emot densamma? månne någon annan,
lika sann, lika säker grundsats? Nej, ingenting annat
än möjligheten att vid hvarje riksdag skulle mera conservativa
tänkesätt kunna ingå till en femtedel i representationen;
men denna möjlighet, är den väl ens sannolik?
eller, när såg man väl democratien, sedan den åtkommit
makten, gifva någon del deraf ifrån sig? Och hvem vågar
väl på förhand försäkra, att icke också en annan möjlighet
uppstår, den nemi., att man ifrån sjelfva otillräckligheten af
den förmåga, hvartill man nu vill nedsätta Adels- och PresleSt-.
n, öfvcrgår till antagande, att deras representationsrätt
är lika onödig här som i Norrige, der ingen Adel finnes?
Jag vill icke nu yttra mig, ang:de huru mera eller mindre
lätt det kan blifva att vid nästa transigering med ifrarne
för Norrska representationssättets företräde alldeles uppoffra
Adeln och PresteSt., eller hvilka följder en sådan kurtis åt
Norrska och Svenska democratien skulle hafva; men öppet
förklarar jag, att jag anser Hr von Hartmansdorffs förslag
utgöra första steget dertill; emedan, om det antages, möjligheten
är öppnad till fritt spel åt democratien, derigenom att
tillräcklig förmåga till motstånd vore dessa Stånd fråntagen.
Jag vet att då man kastar sig in på möjligheternas fält, förirrar
man sig lätt; men just derföre frågar jag, i förnuftets
namn: äro vi berättigade att bygga vårt nya statsskick på
möjlighetens osäkerheter, och kunna vi väl, inför den fram
-
Den Si October f. m.
tid, hvars ofärd vi möjligen bereda och hvars lugn vi möjligen
förstöra, moraliskt ansvara för experimenterandet med
så ömtåliga, så dyrbara förhållanden?
Då jag nu redovisat den innerliga öfvertygelse, som ålägger
mig att begära propos. till afslag på förevar, förslag,
förutser jag, att man skall inför allmänheten göra mig samma
beskyllning, som man redan gjort mig bär, nemi. att
jag vill blott motarbeta alla förslag; och för att frigöra mig
derifrån, begär jag att få i Ståndets protocoll nedlägga min
förklaring. Sedan, genom första voteringen, mitt förslag —
att afhjelpa bristerna, och intaga de orepresenterade classerna,
men stanna der, — var afslaget, har min pligt vidtagit
att, så vidt i min makt står, afböja sådana förslag, som jag
förutser skola störta mitt fädernesland uti ännu icke anade
olyckor; och sådana äro, efter mitt bästa förstånd,
de förslag, som jag här motsagt. Gerna må mine medborgare
bedömma mina afsigter efter det tillkännagifvande jag
nu gör, nemi. att jag med glädje bidrager till de orepresenterades
intagande och fördelning på våra fyra Stånd; att
jag åtnöjes med en rättsenlig tillämpning af tvåkammar-systemet,
men just derföre fordrar en öfre kammare, mäktig alt,
genom sin återhållande kraft, gifva den säkerhet, som Svenska
folket har rätt att begära af sin grundlag; d. v. s. en kammare,
som slutar transigeringarna och förmår vidmakthålla
jemnvigten, icke allenast emellan statsmakterna, utan äfven
emellan samhällets ideella och materiella intressen. Att försvåra
möjligheten för delta ändamål, har aldrig uppstått i
min tanke. Jag tror utvägarna dertill vara ganska lätta,
blott att man ville en sådan måtta i förändringen. Om
man antog nedre kammarens personal till 200 ledamöter
och öfre kammarens till 5o ledamöter, af hvilka Konungen
ägde att för lifstiden utnämna 25, och nedre kammaren, att
af sina medlemmar för hvarje riksdag inflytta 25, samt om
rättigheten att utnämna ordföranderne i båda kamrarne tillerkändes
Konungen, så skulle jag anse ändamålet vunnet.
Måhända skall efterverlden förundra sig öfver, att ett
så måttligt förslag, af uppenbar syftning mera till democratiens
än till aristocratiens fördel, nu icke ens får komma
under pröfning; och till upplysning derom vill jag hafva
här anmärkt, att orsaken, efter mitt förmenande, ligger deri,
att den pluralitet, som afgjorde beslutet i frågan 0111 Frih.
Sprengtpoi tens förslag, icke insåg till hvilken grad man derigenom
inskränkte sin pröfningsrätt öfver de påföljande förslagen.
Till en rättelse i detta olyckliga misstag gifves nu
icke mera än en utväg, den att afslå detta och alla öfriga,
på vårt bord liggande förslag, för att såmedelst,— om också
med någon tidsutdrägt, — komma till en rättsenlig tillämpning
af tvåkammar-systemet. Vi undvika den fara, som man
nu bragt öfver oss; och vi hafva öppet, att vid nästa riksdag,
hvartill troligen icke länge dröjer, ådagalägga inför pa
-
Deri 3i Octoberf. m.
tioiien vår beredvillighet atl ingå i uppoffringarna, blott att
sättet må blifva sådant, alt Svenska folkets säkerhet och
framtida lugn icke derigenom försättes i nya och oberäkneliga
äfventyr.
Frih. boye tilläde derefter muntligen:
Jag anhåller alt få tillägga några ord. Genom voteringen
olver Frih. Sprengtporten förslag är, — hvilket pluraliteten
måhända icke märkt, — möjligheten alt försätta
öfre kammaren i sådant skick som tvåkamnmr-syslemet fordrar,
afsk uren förmedelst den förklaring, alt öfre kammarens
tillsättande skall ske genom val. Jag vill icke upprifva
något beslut; men jag vill visa eder, mine herrar! huru
J härigenom bundit eder. Innan ni yttrade eder om
andra kammarens oförenlighet med systemet, så hade ni redan
bundit eder. Jag har nu hört en tydning af pluralitetens
beslut, ledande ända derhän, att vi redan bifallit bildandet
af ett femte Stånd. Det vore ganska behändigt; men
jag för min del förstod icke beslutet på det sältet, och måhända
förmår R. o. Ad. revindicera någon rätt att förstå
beslut på annat siitt, än Hr von Hartmansdorff behagar
lyda dem. Skulle det vara så, som Hr von Hartmansdorff
säger, hvarföre äro vi då nu tillsammans, om saken redan
vore afgjord? Jag kommer från denna framställning till en
ännu angelägnare erinran, den nemi., att genom de förra
besluten äro händerna så bundna och vår pröfningsrätt sä
inskränkt, att om vi någonsin vilja antaga en representation,
rättsenligt öfverensstämmande med det systeme, med den
grundsats, hvarifrån vi utgått, så hafva vi ingen annan utväg
dertill än att afslå allt, hvarigenom vi i Guds namn
återkomma till frihet i våra öfverläggningar och till frihet
i våra beslut. Nationen skall då få se att vi åsyfta dess
sanna väl och att vi hylla tvåkammar-systemet, blott icke så
förvridet, sorn Hr von Hartmansdorff föreslagit detsamma.
Jag yrkar afslag på Hr von Hartmansdorffs förslag.
Hr Lefre'n, J o h. Pehr: För min del instämmer jag
uti den redaclionsförändring, som Hr von Hartmansdorff
gjort i första pnnkten af sitt förslag; men jag har egentligen
begärt ordet, för att i anledn. af Frih. boyes sista yttrande
säga några få ord. Jag hyser den uppriktigaste aktning
för Hr Friluns farhågor, ehuru jag icke delar dem.
Jag känner alltför väl de åsigfer, hvilka dogmatiskt vilja göra
sig gällande i dessa ämnen; men jag håller icke af att
låta binda mig i politiska dogmer, de må komma från den
ultraliberal eller ultraconservativa sidan. Jag tror att det
finnes något, som ligger midt emellan ytterligheterna i hvarje
tid oell i hvarje sak, hvilket utgör det rätta; och det är
till det rätta, liil menniskoslägtets sanna förstånd i hvarje
lid, som jag sluter mig, öfvertygad att de conservativa ele
meuter
-
D e n 31 Octobcrf. m.
inenter, som i alla tider funnits, äfven i alla lider skola finnas,
skola göra sig gällande och vara de makligaste; men
de ligga icke alllid på samma ställen inom folkens område;
de ligga stundom i hierarkien, stundom i aristocratien, stundom
hos despotismen och stundom hos de lärda i landena;
någon gång hos de lagkunniga, hos domaremakten , som äfven
tillvällat sig ett stort politiskt inflytande, jemte sitt lagskipande.
Det förslag, som nu är å bane, åsyftar att inrymma
represen tatiqnsrätt åt en femte class, med rättighet
att inträda uti så väl ena som andra kammaren. Mine herrar!
Hvad består detta element utaf? Det är visserligen i
visst fall democratiskt, såvida man nemi. nödvändigt enl.
dogmerna skall kalla allt democratiskt, som icke är adligt;
men det är falskt; ty hos de ofrälse ståndspersonerna ligger
lika mycken conservaliv anda som democratisk tendens. Hos
det elementet ligger ganska mycket förstånd och erfarenhet
af verlden och således garantier på den conservativa sidan,
sora stundom saknas inom detta Hus, der det deinocraliska
elementet periodiskt flödar ganska starkt. Jag troi- således,
att vi gifva ett stöd åt den conservativa andan , sådan den
hör vara och sådan den alltid skall Di laelia 11 a sig och motsvara
sitt ändamål , då den nemi. äger sin rot uti förstånd
jemte upplysning och erfarenhet, om vi nämna de classer,
sorn skulle bilda det femte Ståndets inträde uti representationen;
ty den förståndiga delen deraf skall sluta sig till de
förståndiga i de öfriga Stånden och antaga den bestämda
conservativa karakter, som andra sidans demagogiska ytterlighet
någon gång kan påkalla. Sådan är min lära. Den
är ej grundad på den skarpaste sophism; den är någorlunda
grundad på historisk forskning, ehuru jag icke är hisloricus
till profession. Jag har sett mig om, innan jag i delta ämne
vågade inom national-representationen uttala en öfvertygelse.
Jag har dermed dröjt. Jag är icke heller barn. Jag
är nära lika så gammal som Frih. Boye och har således
trampat barnskorna skäligen allvarsamt. Slutligen vill jag
fråga Frih. Boye, som beklagat sig deröfver, att sedan hans
första förslag föll, skulle vägen blifvit slängd för hans åsigter
att göra sig gällande, om det icke var Hr Frih:n sjelf,
som hegärde att qusestio an skulle afgöras först innan qusestio
quomodo förekom, om icke åtskillige ledamöter dervid erinrade,
att afgörande! af qusestio an, utan sammanhang med
qusestio quomodo, skulle i tillämpningen möta många svårigheter?
Men Hr Frih:n var varm i sitt påstående ända derhän,
att då Hr Frihtn för tidigt yrkade propos. på sin sats,
nödgades Hr Frih. o. Landtm, förklara, att propos. icke kunde
framställas förrän öfverlaggningen var fulländad; och dermed
åtnöjde sig Hr Frih:n, som likväl fick sin vilja fram
deruti, att hans förslag var det första sorn framställdes i
delta ämne. Att Hr Frihtn icke segrade i voteringen, tori5
H. 5o
Dun 31 October f. m.
lie icke förundra honom, då pluraliteten naturligtvis skulle
utfalla efter individernas öfvertygelse, och icke etter Hr
Frihtns önskan.
Hr von Hartmansdorff: Man har yrkat, alt frågan
om den andra kammarens sammansättning skall först löretagas:
jag hemställer, om ej den rätta ordningen är att först
få veta hvaruti det hela består, innan man börjar att göra
fördelning deraf. Jag tror således, att ilen ordning, som
blifvit iakttagen, är den rätta. beträdande Fiih. boyes anmärka.
, så är om sättet att gå tillväga så grundligt taladt
af Hr Lefren, alt jag nu icke har något att dervid tillägga.
För dea blifvande behandlingen torde det tillåtas mig att
göra följande anmärkning: Frih. Boye yrkade i sin första
framställning, att de orepresenlerade skulle få ett rum i representationen,
men ville hafva dem inflickade på de 4 förut
varande Stånden; det sednare alslogs. Ytterligare framställde
Frih. Hamilton ett förslag, att bredvid de gamla
Stånden skulle ett nytt , ett 5:te Stånd taga plats uti flera
särskilda colonier; äfven detta afslogs. JNu nekar Frih. Boye,
alt de orepresenterade skola få utgöra ett eget Stånd. Då
nr det för mig ofattligt livar de hittills orepresenterade skola
få det ruin han likväl velat lemna dem. Fiih. Boye har
•yrkat, att man borde hålla sig till de af Frih. Sprengtporten
uppgifna allmänna grunder, ehuru ingripande de an voro;
ty man hade då bättre utrymme, än man linge i händelse
mitt eller någon annans föislag antoges. Ilan har således
yrkat alslag på alla speciella framställningar. Hvarföre? Jo,
emedan Ståndet skulle återfå sin frihet, d. v. s. detsamma
som att Ståndet skulle uttrycka sig hafva ingenting beslutat.
Alltså skulle alla dessa föreg:de dagars öfverläggningar
och beslut blifva utan ändamål. Om Frih:n skulle få sin
vilja fram, hvartill skulle det väl tjena? Till ingenting annat
än att lemna Const.Utsk. fria händer. Men om fi. o.
Ad. ingen anmärka, beslutar, så är det klart, att Consl.Utsk.
icke heller får någon sådan sig meddelad; ty de, som här
blifvit ogillade eller afslagna, komma icke till Const.Utsk:s
kännedom. Endast sådana anmärknlr, som af R. o. Ad.
gillas, varda Utsk. olficielt meddelade. Om nu Frih:n vunne
sin önskan, att icke något förslag närmare bestämdes,
utan att Frih. Sprengtportens grunder allena komme till
Const.Utsk:s kännedom; så blefve löljden, att Utsk. kunde
likasåväl framställa Frih. Hamiltons, af R. o. Ad. redan ogillade
förslag , som hvilket annat af de öfriga förslagen, som
möjligtvis af R. o. Ad, ogillas, men likväl rymmes inom
Frih. Sprengtportens allmänna satser. Hvad hade vi dermed
vunnit, annat än tidsförlust? Dessutom, om förslaget skulle
till Coust.Utsk. så naket öfverletnnas, kan väl Frih:n och de,
sorn med honom tänka lika, hoppas att ifrån Const.Utsk. få
ett mera conservativt förslag, än det som jag uppgjort, eller
Den 3i October f. m.
del, som Ståndet eljes! skulle kunna antaga. Detta är icke
möjligt, med mindre Frih:n förutsätter alt jag för min ringa
person är mindre rojalistisk än Const.Ulsk., eller att Ståndet
på det liela skulle vara mera democraliskt sinnadi än
Coust.Utsk. Jag belviflar begge delarna och tillstyrker derföre
vördsamt, att R. o. Ad. ville öfvergå till afgörandet af
den punkt, som nu är i fråga.
Gr. Spens: Jag begärde ordet derföre, att jag hade
varit den förste, som framställt ett förslag lika med Hr von
Hartmansdorff* i denna del. Med den redactionsförändring ,
som af honom blifvit föreslagen i i §:n och af Frih. Sprengtporten
föi bättrad, är jag nöjd och förenar mig i desse herrars
anhållan om proposition.
Hr Ribbing, Bengt: Det är med en verklig beundran
jag afhört Frih. Boves sätt att försvara sina åsigter. Jag
erkänner sannerligen, otl man sällan kan få höra en sådan
skicklighet att beifra sina fattade opinioner, ehuru de blifvit
afvärjda genom fm menliga och riktiga beslut. Frih:n
vill nu söka alt inbilla oss , att vi hafva utan betänkande
fattat ett beslut, det nemi. att hafva bifallit Frih. Sprengtporten*
förslag till gemensam tanke. Det synes mig nog
långt gånget att vilja framställa den tanke, att en så högst
betydlig majoritet, sorn var för detta beslut, skulle så tanklöst
gå till väga, att den icke visste hvari den gjorde. Min
öfvertygelse är deremot, att om Frih. Sprengtporten* förslag
till gemensam tanke hade innehållit en möjlighet att den
öfre kammaren skulle kunnat blifva utsedd af den makt, som
Frih. Boye anmärkt, ja, om förslaget innefattat en aflägsen
skymt till en sådan kammarens sammansättning, som Frih.
Boye anspeglal; så är jag säker alt en lika stor pluralitet
skulle hafva varit emot det Sprengtportenska förslaget, som
nu var för bifall till detsamma. Så öfvertygad är jag om
motsatsen af hvad Frih. Boye trott, att jag vågar påstå
della. Men ehuru nu så är, blir ändå den värde Frilen
icke rådlös, utan söker att komma till sitt mål på en annan
väg; han framställer nemi. som en olycka, att man binder
sig af beslut: men jag hemställer hvartill alla öfverläggningar
och alla beslut skola tjena, om ej för att hindra den ena
reactionen på den andra, af hvilka reactioner följden blefve,
att alla bemödanden och kostnader, som användts på tillvägabringandet
af ett beslut, blefvo helt och hållet fruktlösa.
Att nu vilja på detta sätt söka återföra oss till den ställning
ellei1 i det tillstånd, hvaruti vi voro innan beslutet fattades
om antagande af Frih. Sprengtporten* förslag till gemensam
tanke, — att vilja återföra oss dit, säger jag, på det sätt att
vi skulle afslå det hela af förevar, förslag, nemi. Hr von
Hartmansdorff*, det kan jag för min del icke finna innebära
något annat, än alt, under det man yrkar conservatism i
aldia yttersta grad, befordra det grofsta sjelfsvåld som kan
Den 31 Qcloher f. m.
laukas. Den som låter förvilla sig af sådana framställningar
Leklagar jag. Det kan icke finnas någon, som ej inser
ändamålet dermed. Det är derföre icke sagdt, alt jag vill obelingadt
förespråka antagandet af Hr von Hartmansdorff* förslag;
men jag vill icke på de bevekelsegrunder, som Frill.
Boye framställt, afslå det hela, ulan hvar och en måste väl
begrunda, huruvida det hela eller delar deraf öfverensstämma
med de åsigter man hyser, och derefter fatta sina beslut.
Jag beklagar i öfrigt rätt mycket, att Frih:n icke med sina
framställningar kunnat föra mig ifrån den väg jag anser riklig,
och att jag icke låter mig afHrFrih:n ledas. Jag skall
noga akta mig för att beträda den väg han anvisat, och
hoppas att få skola bita på hans krokar.
Frih. Boye; Trenne talare hafva ställt till mig anmärknir,
dem jag ber att få bemöta. Hr Lefre'n har på ett
alldeles eget sätt velat afvisa dogmatiken, men han har dervid
sjelf framställt en alldeles ny. Alldeles ny är den lära,
att ett conservativt element finnes hos democralien. Jag afundas
ej Hr Lefren nyhetens behag deri och skall icke bestrida
honom den. Den som tror på honom i detta fall,
må gerna göra det; men hvad han mycket misstagit sig om,
det är i framställningen af min mening, ty den har han förstått
alldeles orätt. Jag har icke nämnt ett enda ord om
den votering, som afslog milt förslag. Nå väl! hvarifrån får
då Hr Lefre'n sitt missnöje emot mig? Det var tvertom beslutet
öfver Frih. Spreugtportens förslag, som jag förklarade
att jag icke ville upprifva; men då jag tror, att man tagit
ifrån oss utvägarna alt gifva åt den öfre kammaren sådana
egenskaper, som öfverensstämma med sjelfva grundsatsen,
med tvåkammar-syslemets ovillkorliga fordringar, nar jag
tror att i hans framställning, nu bifallen, ligger en sådan
afvikelse; så är väl ingenting naturligare, än att jag, som
önskar att komma till ett rättsenlig! förslag, förenligt med
sjelfva tvåkammar-systemet, söker att öppna ögonen på mina
medbroder. Jag har dermed icke velat förklara, att jag
ville upprifva det förra beslutet. Åh bevars! ingalunda!
men har jag derföre icke rätt alt uppgifva ett sätt att komma
till frihet ifrån detta band? Det komma vi till, om vi
afslå alltihop, så att vi må kunna på nästa riksdag antaga
grunder, som mera) öfverensstämma med tvåkammar-systemet.
Hr von Hartmansdorff har återigen gjort mig orätt; han
säger att jag antagit Frill. Sprengtportens förslag: jag kan
försäkra honom med den aldra största visshet, att jag voterat
nej dertill. — Hr Ribbing har likaledes gjort mig mycket
orätt; långt ifrån att utlägga krokar, åtminstone icke
fördolda, ty de äro så öppna som möjligt, har jag bemödat
mig om, med en rätt som Hr Ribbing icke kan förminska,
att göra mina medbroder inom Ståndet uppmärksamma på
att genom beslutet öfver Frih. Sprengtportens förslag, nb.
så uttryckt som Hr von Hartmansdorff önskar, äro vi rakt
Den 31 Oclobef f. m.
397
Lundne. Jag Sr ledsen öfver att vi hafva blifvit försatte i
sådan belägenhet, att vi nu icke Lunna taga annat parti, jag
åtminstone icke, än att, för alt komma till systemet tillbaka,
frigöra oss ifrån våra band dermed att afslå alltsammans,
då vi vid nästa riksdag kunna fa ett förslag, som öfverensstämmer
med systemet.
Hr Lefren: Jag begärde ordet, då Frih. Boye påstod
att jag skulle hafva sagt, att ett rnolståndselement vore alt
finna i democratien; men en af mina vänner gjorde mig uppmärksam
på att jag icke borde bry mig om ett sådant tillmäle
af Frih:n, hvarföre jag nu också afstår ifrån allt annat
svaromål på den saken.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att då ledamöter af
R. o. Ad. begärt att Hr von Hartmansdorff* förslag skulle
punktvis föredragas, ville Hr Landtm, nu för R. o. Ad.
låta uppläsa första punkten af förslaget, sådan som den blifvit
uppfattad och rättad, samt sednast af Hr von Hartmansdorff
uppläst.
Punkten upplästes derefter, så lydande: ”Riksförsamlingen
utgöres af ombud för fem Stånd , nemi. för Ridderskapet
och Adeln, PresteStåndet, BorgareStåndet och BondeStåndet,
samt för ett femte Stånd, hvars sammansättning
kommer, efter utredning i Const.Utsk., att närmare bestämmas.
Ombuden för hvarje Stånd skola vara lika många.”
Frih. Boye: Denna punkt, mine herrar! afgör ingenting
mer eller mindre, än om R. o. Ad. samt PresleSt. skall
äga någon förmåga inom riksförsamlingen eller icke. Den
afgör, att ett 5:te Stånd skall finnas, och att tre Stånd utesluta
kraften af de två, — det är väl en sanning, som icke
behöfver bevisning. Det är nu den frågan, som skall afgöras,
om R. o. Ad. och Presterne skola till denna grad nedsättas,
eller icke, då en annan utväg gifves. Jag ber herrarne
icke glömma bort det jag icke motsätter mig hittills
orepresenterade medborgares inträde i representationen;
tvertom, jag har ifrån början yrkat det, och deras rätt dertill
är så gifven i rättvisa och alla moraliska grunder, att vi
icke kunna bestrida den; men om man icke tillåter oss att
utöfva denna rättvisa på annat sätt, än på bekostnad af
jemnvigten, då säger jag nej, när det finnes en annan utväg
dertill ulan uppoffrande af jemnvigten. Finge vi en öfre
kammare af förmåga att vidmakthålla jemnvigten, så skulle
jag icke motsätta mig antagande af ett femte Stånd; men
då det icke är alt hoppas, gifves ingen annan utväg för jemnvigtens
bibehållande, än att qvarblifva vid våra fyra Stånd
och intaga inom dem de orepresenterade classerna. Om R.
o. Ad. tager till sig 10 ledamöter af ofrälse militärer, (vi
göra då ingenting annat än hvad i fordna dagar alltid existerade,
ty krigsbefälet hörde till Riddarhuset) om PresteSt.
39S
Don 3i Oct ober f. m.
tog i o ledamöter af ci vile embetsmännen till sig, om BorgareSl.
, hvars representation måste undergå en inskränkning,
hvarigenom detsamma skulle blifva ganska fåtaligt — ja,
när vi besinna den orimliga rättighet, som detta Stånd åtnjuter,
att nemi. då inom BondeSt. icke mindre an to, ja,
kanske t5,ooo personer välja till en riksdagsman, så äga
sådana städer som .Sköfde, Skanör och Trosa, att hvardera
välja en riksdagsman, — om, säger jag, BorgareSt. lill sig intog
ständspersonerne (ty BondeSl. har redan emottagit så
mycket, att man icke kan begära alt delta Stånd skall eller
bör emottaga flera, så mycket mindre sorn, genom ståudspersonernes
inflyttande deribland, detta Stånd skulle förlora den
karakteristik, som jag så högligen respecterar, nemi att vara
ett Stånd af bönder — om, säger jag, BorgareSt. emottog
20 ledamöter af ståndspersonsclassen, så hade vi kommit lill
samma ändamål; men vi hade icke gjoi t det på bekostnad
af den hufvudprincip, som måste ligga till grund för statsskicket;
vi hade icke rubbat den monarkiska grundvalen, icke
lemnat fritt spelrum åt democratien, genom att borttaga
jemnvigten. Jag ultrvcker öppet min mening att i Adelns
och PresteSt:s nedsättning till en evig minoritet ser jag ingenting
annat, än första steget till regeringssättets öfvergång
ifrån monarkiskt till republikanskt, ingenting annat, än första
steget till både Adelns och PresleSlts uteslutande från
representationen; och jag frågar: blir Sverige lyck ligare derföre
att Adeln försvinner? Må vara! men lie olyckor, sorn
under operationen skola inträffa, — å ja, man hoppar öfver
allt sådant nu, — men hvilken förskräcklig följd blir det
icke om PresteSt. också en dag uteslutes! Idet blir den största
olycka, som kan drabba Sverige. Tager man bort Adeln,
så är PresteSt. för svagt alt försvara sig. Det är icke svårt
att förutse följderna deraf. Presiernes löningssätt skall då
snart blifva sådant, alt ingenting lockar att ingå uli lärarekallet,
och folkundervisningen skall falla, deraf verkan på
massans moralitet blir förskräcklig. Jag fortfar alt begära
afslag å denna punkt.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
antaga såsom Ståndets gemensamma tanke det nyss
upplästa förslaget.
Ropades starka ja, blandade med nej.
Hr Frih. o. Landtm, förklaiade, det han trott sig finna
att ja öfverröstat nej.
Frih. Boye begärde votering.
Upplästes till justering och godkändes följande voter:sproposition
:
Den som antager såsom Ståndets gemensamma lanke Hr
von Hartmansdorffs förslag, så lydande: ”Riksförsamlingen ut
-
Den 3 i O c I o I) c r f. m.
399
göres af ombud för feni Stand, nemi. R. o. Ad. , PrestcSlåndet,
RorgareStåndet oell RondeSiåndet , samt för elt hinte
.Ständ, hvars .sammansättning kommer, eller utredning i
Const.UKk. , alt närmare beslämmas. Ombuden för livai je
Stånd skola vara lika munga. ' — voterar
i»;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, antager R. o. Ad. icke ofvannämnda förslag
såsom Ståndets gemensamma lanke.
Hr Frill. o. Landtm, tillkännngnf, att plenum kernme
alt fortsättas på eftermiddagen kl. 6.
Elter voteringens slut, befunnos lösterne hafva utfallit,
som (oljer:
Ja — 82.
Nej — 48.
Föredrogs ■ztdra punkten af Hr von Hartmansdorffs förslag,
så lydande: ”Riksförsamlingen indelas i ?:ne kamrar,
0) de äldres och b) de yngres, hvardera sammansatt af 12»
ledamöter, af hvarje Ständ.”
Hr von Hartmansdorff: Sedan något antal icke är
utsatt i den 1 §:n , tror jag icke eller skäl vara alt insälta
något i denna, hvarföre jag, instämmande hufvudsakligen
i Gr. Spens’ förslag, hemställer att denna § finge följande
lydelse: ”Riksförsamlingen indelas i (vänne kamrar,
a) de äldres, och b) de yngres, med lika många ledamöter
i hvardera.” Derigenom uttrycker R. o. Ad. äfven, att om
sammansättningen af den ena eller andra af dessa kamrar
ingenting är bestämdt, utom det att medlemmarne skola vara
lika många i hvardera.
Frih. Sprengtporten: Hvad 1 moni. angår af den
redaclion, som Hr von Hartmansdorff I öres tagit, tager jag
mig friheten hemställa, huruvida det just skulle vara nödvändigt
att omtala ånyo riksförsamlingens fördelning i två
kamrar, då i R. o. Ad:s redan antagna och beslutade gemensamma
tanke ar sagdt , alt riksförsamlingen så skall fördelas.
Hvad åter angår benämningen, som dessa kamrar erhållit
af en äldre och en yngre, så erkänner jag visserligen,
alt jag icke nu är i tillfälle alt föreslå någon bättre än
äldre och yngre; emedlertid föreställer jag mig alt måhända
äfven emot denna benämning anmärkntr skulle kunna yttras,
som kanske icke vore så likgilltiga, som man skulle förmoda
att en blott benämning kan vara. Af denna anlcdn.
hemställer jag till Hr von Hartmansdorff, om han ej skulle
finna lämpligt att så förändra redactionen af ifrågavar. §,
att den försl icke upptog ett upprepande ånyo af hvad som
förut är beslutadt, och om ej del borde öfverlemnas ut
Coust.Utsk. alt föreslå kamrarnes benämning.
4oo
Don 3i O c t o b c r f. m.
Hr von Hartmansdorff: Då jag benämnt dessa kamrar
den äldre och yngre, har jag med flit sökt få en benämning,
som icke borde föranleda någon missundsamhel öfver
en högre värdighet. Om jag säger den öfre oell den
nedre, elier den första oell andra, så kan äfven detta
blifva föremål för afund. Kallar roan dem deremot den äldre
och den yngre, så har man dermed bestämdt uttryckt
hvad som är förhållandet. Det öfverensstämmer ufven med
de grunder R. o. Ad. antagit vid godkännandet af Frih.
Sprengtportens förslag. Jag tror således , att man gör bäst
att bibehålla denna benämning. — Hvad åter sjelfva indelningen
i 2:ne kamrar beträffar; så har Frih. Sprengtporten
rätt, att det står förut sagdt. Om man derföre vill säga :
”Riksförsamlingens tvänne kamrar benämnas de äldres och
de yngres, hvardera sammansatt” etc., så blifva ordalagen
riktiga.
B. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm, Gust.: Jag instämmer
roed Hr von Harimansdorffs benämningsförslag. Den första
och den andra, den öfre och den nedre, innebära
ett företräde, och tillerkännande af ett sådant är icke meningen;
ej heller synes conjuncturen dertill gynnsam. Under
debatten i dag har jag hört den ena kammaren kallas
den för längre tid valda och den andra den för en
riksdag valda. Men till långtrådiga benämningars användande
i stutsspråket är menniskolifvet för kort och tiden för
dyrbar. Jag föreslår betecknandet medelst orden ”äldre
och yngre, Hvilka endast uttrycka, icke ett företräde, ty
såsom ett sådant anses numera icke högre ålder, och till
denna åsigt öfvergår jag dagligen mera.
Frih. Sprengtporten: Sedan Hr von Hartmansdorff
behagat besvara den anmärkn. jag gjorde och äfven begifvit
sig till en förändring i redaclionen af §:n , så finnér jag
icke skäl att i öfrigt motsätta mig samma §:s godkännande.
Hr Frih. o. Landtm, uppläste den föreslagna punkten,
så lydande: ”Riksförsamlingens tvänne kamrar benämnas
de äldres och de yngres och beslå af lika många medlemmar,
hvardera;’’ hemställande Hr Landtm., om R. o. Ad.
behagade antaga detta förslag såsom Ståndets gemensamma
tanke.
Bifölls.
3:dje punkten i Hr von Hartmansdorffs förslag upplästes,
så lydande: ”Hvarje Stånds medlemmar i hela Riket
indelas i 20 valkretsar, af hvilka hvardera väljer i riksdagsman
till de äldres och i till de yngres kammare.”
Hr von Hartmansdorff: Gr. Spens har föreslagit
följande: ”Hvarje Stånds medlemmar i hela Riket indelas i
val
-
Den 3i Octobor f. m.
valkretsar efter antalet af de ombud, hvarje Stånd skall till
hvardera kammaren utse." Jag anser denna redaction vara
bättre, och hemställer den till Ståndets godkännande.
Frih. Boye: Jag skulle alltför mycket förändrat min
princip, om jag nu underlät att böja min röst. Voteringar
bevisa ögonblickets öfvertygelse, men bevisa ingenting annat.
Jag har redan haft den äran att framlägga den öfvertygelse,
att på detta sätt valde, skola båda kamrarne erhålla ett och
samma element, och jag förstår icke hvarföre man skall besvära
statsskicket med att hafva tvänne kamrar. Skola de
väljas båda två af samma valmän, så äro och blifva de till
syftemål och princip ett och detsamma. Jag skulle vilja
laga bort detta, men beslutet är redan fattadt, och jag respecterar
det; men jag vill dervid göra hvad jag kati och
uppfylla min skyldighet, min trohet emot den princip jag
framställt, att då samma valmän välja till den öfre och den
nedre kammaren, så blir den öfre lika democratisk som den
nedre. Jag begär propos. till alslag å denna punkt, och
ehuru jag viii förutser att* den bifalles, uppfyller jag min
politiska röle, trogen min princip, då jag begär afslag å
denna punkt.
Hr Nordensköld: Hvad i Och ?. punkterna, sådana som
R. o. Ad. beslutat dem, angar, så har jag ingenting att invända.
Beslutet att ledamöterne i begge kamrarne skola
vara lika till antalet har fått mitt bifall derföre, alt jag, lika
med andra talare före mig, tror den omständigheten vara
ett medel att bibehålla den öfre kammaren vid den respecta
bi I i tet, som är nödvändig för fäderneslandets väl;
men då vi nu kommit till den hdje punkten, så måste jag
skilja mig 'ifrån Hr von Hartmansdorffs förslag. Jag kati
nemi. ej förena mig deruti, att begge kamrarne skulle väljas
på samma sätt. Jag är öfvertygad att Konungen bör
hafva och mäste få en rättighet att i den öfre kammaren
insätta eiler invälja en del af ledamöterna, t. ex. halfva antalet.
Val har jag hört, det man sagt, alt 0111 Konungen
ägde alt tillsätta ledamöter i denna kammare, så skulle densamma
snart förlora landels sympalhier. Man har omtalat
huru Englands öfverhus och Frankrikes pärskammare icke
skulle hafva sina resp. nationers sympalhier, och att Englands
pärskammare inom några mansåldrar, ja till och med
inom vår tid, skulle ramla: jag tror att denna spådom Krondar
sig på ett misstag. Om jag känner Engelska lynnet
rätt, så är det sådant, att om jag ur de lägsta folkclasserna
samlade 5o Engelsmän, ehartister deribland inräknade, och
framställde den frågan till dem, 0111 de önskade se sitt öfverhus
upplöst, så skulle åtminstone 49 lltaf dem anse mig
som ett underdjur, fallet ifrån månan och såsom ett sådant
endast ursägta min framställning. Detta öfverhus består
i5 H. 51
Den 31 0 c t o b e r f‘. m.
till Englands väl, och Englands frihet beror derpå. Man
sager, att Fransyska pärskammaren icke har sitt lands svmpathier:
jag har förut sagt, att orsaken dertill igenfinnes uti
det förhållandet, att pärskammaren sitter för ofta som domstol.
Mitt omdöme i detta fall beror derpå, att jag aldrig
sett i utländska tidningar denna pärskammare attackerad
för sina tillgöranden i och för landets angelägenheter, men
väl för dess åtgärder som domstol. Deraf kommer jag till
den slutsats, att när man gör en representantkammare till
domstol, så förlorar den sympathier, som den eljest skulle
hafva bibehållit. Jag tror således, att en öfre kammare
hos oss skulle bestå utan förlust af nationens förtroende,
äfven om Konungen tillsatte en del af ledamöterna deruti.
Om jag skulle tillåta mig att yttra huru en andra kammare
borde vara formerad, sådan som ft. o. Ad. med full öfvertygelse
skulle kunna bifalla, och resonera mig till detta
förhållande, sä vore det ungefärligen så här: Konungen representerar
nationen så inom, som utom oss, Han skall upprätthålla
ordningen i landet , Han skall exeqvera de lagar,
sorn af nationens ombud gemensamt med Konungen stiftas
samt besörja om försvarsverket m. m. Vid sidan af Konungen
uppträder nationalrepresentationen på vissa mellantider,
för att anslå medel för det allmännas behof, äfvensom
att tillse det förut lemnade medelstillgångar lätt blifvit
använda, och samfäldt med Konungen stifta nya eller
andra gamla lagar ni. m. Men man måste medgifva, att
dessa begge makter kunna råka i strid med hvarandra, kunna
gå för långt och, så till sågandes, skena åt hvart sitt
håll. Om de råka i strid med hvarandra, så är förhållandet
ungefär som mellan tvänne individer; hvardera parten
väljer sig compromissarier för att slita tvisten, förklarande
sig nöjde med comprornissrättens beslut.
Så skulle jag äfven tro att det borde tillgå i fäderneslandets
angelägenheter. Representant- eller den lägre
kammaren bör således jemte Konungen iden öfre kammaren
insätta hvardera halfva personalen, fritt och oberoende tagen
inom de fem Stånden; och jag är öfvertygad, att hvardera
statsmakten då skulle vara man om att i denna kammare
insätta personer, respectabla både i moraliskt, politiskt
och ekonomiskt hänseende. Desse personer borde der
taga plats för lifstid och hafva uppnatt 45 lefnadsår för att
kunna dit inväljas, ty vid den tidpunkten af en menniskas
lifstid är dess karakter så stadgad och bör vara så känd, att
både konung och land om dem kunna formera sig ettsannt
begrepp. De borde fortfara i utöfvande af sitt vigtiga kalf
intill uppnådda 70 år, då deras nummer uppfylles och rösträttigheten
i kammaren upphör, hvaremot den åldrige representanten
skulle intaga en hedersplats derstädes och deltagande
i discussionen aflemna sina mognade råd, men,
sorn sagdt är, upphöra att rösta. Pä detta sätt skulle i
Den 3i Octoberf. hk
4o3
denna kammare alltid finnas tillräckligt af friska viljor jemte
mognad eftertänksamhet, och jag är öfverlygad, att en på
detta sätt organiserad kammare icke skulle svika hvarken
Konung, folk eller fädernesland, utom det, att uppnåendet af
den äran att blifva ledamot af en kammare, bestående af
landels ypperste män, icke i afseende på börd eller rikedom,
utan fosterländsk anda, skicklighet, duglighet erkänd redlighet,
rn. e. o. alla medborgerliga dygder, skulle blifva den
högsta en Svensk man kunde eftersträfva. Så ungefär som
jag nu i korthet antydt, skulle jag föreställa mig att den
andra kammaren i vår representation borde se ut och vara
upprättad, för att af R. o. Ad. med trygghet kunna bifallas,
och af denna orsak är jag för min del emot det nu förevar.
förslaget dertill, hvilket jag alltså anser böra alslfls.
Jag har i det skriftliga anförande, som jag lör några dagar
sedan afgaf, gifvit tillkänna i vissa fall orsaken hvarför jag
icke kan gå iu på en kammare, der konungamakten icke
har något att säga, och jag finner mig styrkt ytterligare i
den tanken af yttranden, som här under dessa dagars discussioner
blifvit fällda i afseende å valen af representanter
till öfre och nedre kammaren. Till ytterligare stöd för min
sats önskar jag alt få anföra, hurusom en talare föriidet
aftonplenum med mycken kraft yttrade, för att bevisa
öfre kammarens återhållande anda: ’’jag, jag är vald för
fem riksdagar, men du är vald blott för en riksdag,” i hvilka
ord jag linn‘er grundtexten till en lie! foliant af blifvande
rabulism. När dessa fem riksdagars männer komma
inom skål och vägg med de snart afgående, som måste kurtisera
opinionen lör alt återväljas, så skola dessa två femtedelar
snart veta att förskaffa sig pluralitet; — denna rörliga
pluralitet åter snart förena sig med enriksdagsmännerna,
som vilja göra sig värdiga ett val till öfre kammaren; —
i denna fördelning ledd af opinionsflögeln, skall konungamakten,
folket och fäderneslandet komma att sitta emellan.
Jag kan icke annat än på det högsta motsätta mig antagandet
af denna punkt och anhåller att R. o. Ad. måtte afslå
så väl den, som de efterföljande. R. o. Ad. gör en ofantlig
uppoffring, hvadan ock R. o. Ad. bör, innan någon ändring
af Ståndet antages, vara fullt öfvertygadt, att det vi få
blifver bättre än det vi lia f va.
Hr Mannerskantz, Carl Axel: Om jag ej tillförene
yttrat mig i detta ämne, så skulle jag visserligen kunna underlåta
att göra det 1111, men just till följd af att jag ej blott
varit en tyst åhörare, anser jag mig böra aflemna min
protest till protocollet, som må bära vittne derom, att jag
icke deltagit i antagandet af ett så besynnerligt förslag till
öfre kammare, som slet hvarom nu är fråga, och sorn förmodligen
antages. Jag finner åtminstone icke i någon mån
detta förslag öfverensstämma med de föreställningar, som
Den 31 Octoberf. m.
man i allmänhet gör sig 0111 en öfre kammare. Huruvida
denna kammare blir conservativ eller icke, tror jag ännu
vara oafgjordt, detta kommer att bero på sammansättningen
af det 5:te Stånd, som skall bildas. Det kunde hända att
detta 5:te Stånd blefve ganska democratiskt till sin organisation,
eller ock motsatsen, alt det blefve ganska conservati vt,
och detta Stånd komme således alt gifva öfverviglen åt det
ena eller andra hållet. Till följd häraf skulle jag först vilja
veta och se resultatet af det 5:te Ståndets sammansättning,
förrän jag ville yttra mig huru öfre kammaren skulle vara
organiserad, men det är säkert, att, på sätt Hr von Hartmansdorff
föreslagit, den öfre kammaren är precist densamma
som den nedre, och skilnaden ingen annan, än alt till
den förra väljas ledamöterne för fem riksdagar och till den
sednare för en riksdag, hvilken omständighet jag ej anser förändra
förhållandet; ty de valkretsar, som välja för 5 riksdagar
till öfre kammaren, på samma gång som de välja ledamöter
för en riksdag till den nedre kammaren, skola naturligtvis
bemöda sig örn att till den öfre skicka sådane personer,
på hvilka de kunna så mycket mera lita, och följaktligen
skall det element, vare sig det conservativa eller
dess motsats, det liberala, emellan dem liggande eller något
annat, som de valde representera, blifva detsamma i
begge kamrarne, hvaraf åter troligen den följd skall uppstå,
att i öfre kammaren aldrig skall komma att samlas hvad
som der företrädesvis borde finnas, nemi. högre bildning,
kunskaper, insigter och erfarenhet, m. e. o. att denna oftanämnda
öfre kammare blefve en slags pröfningsnämnd, som
kunde pröfva de särskildta lagförslag, hvilka framställdes,
och der en mängd af erfarne, insigtsfull och sansade personer
kunde återhålla och afvärja antagandet af omogna beslut.
Jag vågar alltså yttra, att jag i Hr von Hartmansdorff!
förslag till öfre kammarens bildande saknar en hel
hop oundgängliga bestämmelser; men som det blefve för
vidlyftigt att upprepa dem alla, och jag på förhand ser, att
detta förslag i alla fäll godkännes, har jag blott velat i korthet
anföra detta till prot. som en protest emot godkännandet
af ifråga var. förslag.
Hr Dalman, Willi. Fredr.: Jemte det jag begagnar
tillfället att reservera mig emot det beslut, som R. o. Ad.
genom voteringen i dag fattat, anhåller jag äfven att få fästa
uppmärksamheten på det sätt att organisera öfre kammaren,
som Hr von Hartmansdorff föreslagit.
Den upplästa punkten är visserligen blott en förelöpare
till den egentliga redactionen, som skall bestämmas eller beslutas
i denna fråga. Den innehåller nemi. icke något annat,
än att landel skall indelas i lika många valkretsar, som
riksdagsmän skola väljas i hvardera kammaren, d. v. s. 125
valkretsar; men när man läser fortsättningen af förslaget,
så finner man att Hr von Hartmansdorff dermed afselt att
Den 3i October f. m.
4«5
valmännen inom livarje krets icke skulle välja blott en riksdagsman
till ilen nedre utan älven en till den öfre kammaren.
Jag hegärde icke ordet vid föredragningen af den löregide
punkten, sorn stadgade att antalet af ledamöter skulle
vara lika i begge kamrar ne, emedan jag dervid fästade mindre
vigt, såvida öfre kammarens medlemmar (ingo väljas af
andra valmän än ledamöterne i den nedre. Om meningen
är att genom den öfre kammaren icke endast bilda en annan
upplaga af den nedre, utan äfven att personer, genom
större erfarenhet, upplysning och vidsträcktare insigter nia
kunna göra anspråk alt genom siri större moraliska kraft
törmä bilda ett bålverk mot passionen och öfverilningen
samt afböja politiska misstag; så anser jag det vara alldeles
ovillkorligen nödvändigt, dels att ledamöterne till den öfre
kammaren icke utses af samma valmän som välja ledamöter
till den nedre, dels ock att valbarheten måtte blifva så fri
som numera kan stå tillsammans med R. o. Adis derom
lättade beslut. Jag yrkar för min del afslag å Hr von
Hartmansdorffs förslag, på det alt Const.Utsk. må blifva i
tillfälle, alt på de af Frill. Sprengtporten uppgjorda grunder
föreslå valsättet för den öfre kammaren. Jag begagnar
i öfrigt tillfället, att, i afseende å hvad lii’ Nordensköld anfört,
fasta Hr Frill, och Landtnäs samt R. o. Adis uppmärksamhet
derpå, att det förslag, som lian uppgifvit till
bildande af en öfre kammare, numera icke lärer kunna blifva
föremål för R o. Adis öfverläggning, enär R. o. Ad.
beslutat, att 2ine kamrar skola finnas, valde af ständ eller
classen, och Konungen ej lärer kunna hänlöras till hvarken
stånd eller dass.
Frih. Hamilton: Jag bar begärt ordet för att så godt
jag förmår söka ratta en försummelse jag begått. Jag var
icke uppe då 2 punkten bifölls, som bestämmer att antalet
af ledamöter i begge hamrarne skall vara lika. Jag anser
detta stadgande strida mot de funclioner man önskar alt
den ena kammaren skall hafva sig uppdragna i förhållande
lill den andra, och menligt inverka på den byggnad man
vill uppföra, hvarföre jag anhåller att få anmäla min reservation
i detta afseende. Hvad den nu föredragna punkten
beträffar, får jag göra den sista talaren uppmärksam på, att
det icke är 3:dje punkten i Hr von Hartmansdorlfs förslag,
sorn är uppläst, utan 3 punkten i Gr. Spens’ förslag, som
innehåller! "att hvarje Stånds medlemmar indelas i valkretsar
efter antalet af ledamöter, som för hvarje Stånd ut
ses.
” När redactionen är sä allmän, så kan man saklöst gå
in på densamma, enär det ar Const.Utsk. öppet lemnadt alt
bestämma antalet af valkretsar och antalet af ombud, och
det icke heller är sagdt, att man skall hålla sig till stånd
vid valet af öfre kammaren.
Hr von Hartmansdorff: Sedan Frih. Hamilton vit—
4<>G
Den 3i Octobcr f. ni.
rat sig, liar jag ingenting annat att tillägga, än ali i 7 punkten,
så väl i mitt som i Gr. Spens’ förslag, förekommer forst
frågan om elen öfre kammarens bildande.
Hr Lefre'n: Sedan Fril). Hamilton upplyst Hr Dalman,
att det är Hr von Hartmansdorffs förslag, som blifvit förändradt
genom Gr. Spens’ dertill fogade amendement, så
Jarel' Hr Dalman också benäget täckas finna, att det icke är
Hr von Hartmansdorffs förslag, och tvisten sålunda böra
upphöra.
H. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm: Om de begge kamrarnes
blifvande functioner är i förslagen ingenting bestämdt,
men i våra enskildla samtal förljudes en föreställning, liksom
den nära nog äldre kammarens execuliva bestämmelse
vorejden afen revisionsrätt. Detta begrepp löper rakt emot den
öfriga parlementära verldens åsigter och statsskick. Allestädes
tillhörer initiativet båda kainrarne lika, med undantag
blott af budgetärenden, hvilka oftast tillhöra det yngre husets
initiativ, nemi. i England underhuset, i Frankrike deputerade
kammaren. I alla fall innebära dessa förhållanden
icke något hinder emot Hr von Hartmansdorffs förslag.
Hr Dalman: Det är verkligen svårt alt rätt veta hvilket
förslag, som frågan är om; ty vi hafva ett förslag af
Hr von Hartmansdorff samt åtskilliga amendementer dertill.
Jag får således bedja om ursägt, i händelse jag misstagit mig
om föredragningen.
Frih. Boye: Det är visserligen möjligt, att jag icke fattat
eller icke observerat om Ståndet fattat något beslut om
förändring i proposm efter amendemenlet af Gr. Spens. Jag
tillräkna!- mig felet helt och hållet, men anhåller att Hr
Frih. o. Landtm, ville meddela underrättelse om och huru
punkten är förändrad i anledn. af Gr. Spens’ förslag.
Hr Frih. o. Landtm, lät uppläsa förslaget till redaction
af denna punkt, sådant det sednast blifvit framstäldt,
så lydande: ”Hvarje Stånds medlemmar i hela Riket indelas
i valkretsar, efter antalet af de ombud, som hvarje Stånd
skall till hvardera kammaren utse.”
Frih. Boye: Står der icke den meningen, att hvardera
valkretsen skall välja en riksdagsman lill de äldres och en
till de yngres kammare?
Det nyss upplästa förslaget upplästes ånyo.
Hr Le frön: Jag vill blott bedja om en ytterligare uppläsning,
på det att man ej sedan må komma flarn och tula
om surpriser.
Frih. Boye: Jag anser det vara ofantligt vigtigt att vi
må få veta, om den följande raden, der det står: ”af hvilka
Den 3 i Oclobcr i. m.
hvardera väljer en riksdagsman till de äldres och en till de
yngres kammare”, är borttagen, eller står qvar.
Hr Lefre'n: Jag ber att punkten ytterligare måtte
uppläsas.
Förslaget Lief ännu en gång uppläst, hvarefter Hr Frih.
o. Landtm, hemställde, örn R. o. Ad. behagade antaga det
såsom Ståndets gemensamma tanke.
Ropades starka ja, blandade med nej.
Hr Frih. o. Landtm, förklarade, det han trott sig
finna att ja öfverrösta! nej.
Hr Nordensköld begärde votering.
Hr von Hartmansdorff: Det loide tillåtas mig lemna
den upplysning, att frågan om den andra kammarens
bildande icke förekommer förrän i 7 punkten af den framställning
jag gjort. Dermed öfverensslämmer jemväl Gr.
Spens’ förslag.
Hr Nordensköld: Så vidt jag kan fatta, så ser jag,
att om denna punkt bifalles, så skulle inom valkretsarne valjas
till både den ena och den andra kammaren; ty der står:
”■■så många valkretsar, som det skall skickas representanter till
hvardera kammaren.” Häruti kan jag ej instämma, och begär
således votering, emedan jag önskar afslag å punkten.
Hr von Troil, Emil: Jag har endast begärt ordet,
för att hemställa till den sista talaren, att lian ville afstå
från sin begäran om votering, hvarigenom ingenting vinnes.
Den föredragna punkten innehåller blott, alt de väljande
skola indelas i valkretsar, med afseende på det antal ledamöter,
som hvarje Stånd ägde att välja. Här är icke fråga
om den öfre kammarens formation, vidare än att man deraf
kan draga den slutsats, att den öfre kammaren skall valjas
af valkretsar, inom hvilka den nedre kammaren utses. Detta
vill Hr Nordensköld förekomma; men jag anhåller
att Hr Frih. o. Landtm, ville upplysa honom, att det
förslag han yrkar, att den öfre kammaren skall ti I Isa 11 ss
på annat sätt än genom val, icke nu kan blifva föremål för
afgörande.
Hr Nordensköld: Jag vet ganska väl, och det är icke
något nytt för mig, att nu ej något annat beslut kan ifrågakomma,
än hvartill den upplästa puukten föranleder; men
min önskan är, att R. o. Ad. måtte afslå hela Hr von HarlmansdorIFs
förslag och låta Frih. Sprengtportens förslag gå
så naket det är till Const.Ulskottet.
Upplästes till justering och godkändes följande voter:sproposition
:
4o8
Den 3i October f. m.
Den som antager såsom Ståndets gemensamma tanke följande
förslag : ”'Hvarje Stånds medlemmar i liela Riket indelas
i valkretsar, efter antalet af de ombud, som hvarje
Stånd skall lill hvardera kammaren utse” — voterar
ia;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, antager R. o. Ad. icke ofvannämnda förslag
såsom sin gemensamma tanke.
Efter voteringens slut, befunnos rÖsterne hafva utfallit,
som följer:
Ja — 53.
Nej —- 02.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. till 3 e. m.
In (idem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Lördagen den 3i October i84o.
Plenum kl. 6 e. m.
Fortsattes plöjningen af Const.Utskrs mern. N:o 38, ang:de
nationalrepresentationens o inhild ning.
Hr von Hartmansdorff, Äng.: Som den nu först
förekommande 4;de punkten innehåller frågan om val inom
krets och stånd, och jag icke ser alla mina värda motståndare
här tillstädes, får jag vördsamt till Hr Frih. o. Landtm,
samt Ståndet hemställa, örn vi ej kunde få förbigå denna
punkt och till en början företaga 5:te och 6:te punkterna
såsom af ringare vigt. J ig tror ej att några särdeles anrnärkntr
emot dem kunna komma att göras.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. ansåg
den ifrågavar. 4:^e punkten böra förbigås.
Ropades ja och nej.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Innan R. o. Ad. fattar
Reslut att förbigå någon punkt, anhåller jag, som icke känner
huru dessa punkter blifvit amenderade, att de måtte
b I i f -
Den Si Octobe f e. ra.
4<>9
blifva upplästa. Jag anhåller, att alla de, som siola förbigås,
måtte uppläsas ända till den , öfver hvilken beslut
skall fattas.
4'-de punkten i Hr von Hartmansdorffs förslag upplästes,
så lydande: "Intet Stånd och ingen valkrets må välja
riksdagsman utom sina egna medlemmar eller utom den rena
evangeliska elier den reformerta lärans bekännare.”
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att Hr von Hartmansdorff
hemställt, det denna punkt måtte få förbigås, tills Ståndet
hunnit talrikare samlas; hemställande Hr Landtm., om
Ståndet nu behagade förbigå denna punkt och öfvergå lill de
efterföljande.
Ropades starka nej, blandade med ja.
Hr Frih. o. Landtm, förklarade, det han funnit nej
hafva öfverrösta! ja.
Ofvannämnde /±:de punkt upplästes ånyo.
Gr. Frölich, David: Denna punkt innefattar 2:ne
stora frågor, den ena ang:de val inom Stånd eller dass, och
den andra angtde val inom districtet. Det duger ej att sammanslå
två så vigtiga frågor, utan skulle jag tro, att vi böra
få propos. på den ena först och derefter på den andra; annars
kan det hända, att man afslår den ena för den andras
skull.
Hr von Hartmansdorff: Jag finner Gr. Frölichsanmärkn.
ganska riktig, och hemställer om Hr Frih. o. Landtm,
skulle behaga först framställa den anmärkn., som inom ett
annat Stånd blifvit gjord, att nemi. ingen får väljas, som
icke hör till den rena evangeliska eller reformerta lärans bekännare.
Troligen bifalles det utan svårighet.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att, om denna punkt
delades på sätt Gr. Frölich och Hr von Hartmansdorff begärt,
det första förslaget vore följande: "Intet Stånd må välja
riksdagsman utom den rena evangeliska eller den reformerta
lärans bekännare”; hemställande Hr Landtm., om R.
o. Ad. behagade antaga denna mening såsom sin gemensamma
tanke.
Bifölls.
Hr von Hartmansdorff: Under en föregående dags
aftonplenum har Ståndet genomgått skälen, hvarför man ej
borde medgifva att någon valkrets finge välja riksdagsmän
utom eget Stånd eller utom egen krets. Det var nemi. till
förekommande deraf, att personer, som icke bodde i grannskapet,
och hvilka man derföre ej kände, skulle särdeles genom
tidningarnes bearbetande antingen upphöjas för högt
i5 H. Sa
Den BiOctobero. m.
eller nedsättas för lågt under sitt värde, och således ej tillfälle
gifvas lill de ränker, som eljest kunde äga rum. Jag
kan ej annat än vidblifva denna mening och anhålla om
R. o. Adis bifall till det förslag, jag gjort.
Hr Aminoff, Jo b. Fredr.: Då jag i förra plenum
gått en medelväg emellan det då för banden varande förslaget
af Frih. Hamilton och det nu föredragna af Hr von
Hartmansdorff, var det naturligt, att det icke skulle komma
under någon öfverläggning, emedan det ena hade till afsigt
en alldeles vidsträckt valratt, och det andra, som nu är under
discussion, en inskränktare. Jag tvekade länge om jag
skulle lemna min röst till någotdera af de ifrågavar. förslagen;
men sedan jag hört många upplysta talare med mycken
sakkännedom inom detta Stånd tala mot, andra för, stadgade
jag slutligen min öfvertygelse emot Frih. Hamiltons
förslag. Orsaken hvarför jag det gjorde, var, att jag fruktade,
att om valrätten skulle sträckas öfver hela Riket (det
är alltid fråga om Stånd), så skulle det möjligen kunna inträffa,
att någon krets, en eller (lera, blef orepresenterad.
Jag anser nödvändigt, att i en riksförsamling alltid skall
ovillkorligen finnas någon från alla de kretsar, sorn förrätta
val, af det skäl, att han känner localförhållandtna samt ortens
behof och tillgångar; men jag anser också lika nödvändigt,
att vid sådana val äfven bör sökas statsmän , som
äga upplysning och sorn känna sakerna i hela deras gång.
Visserligen finnas äfven sådana i landsorterna; men skulle
vi nu antaga det af Hr von Hartmansdorff framställda förslag
att ingen finge välja utom sin krets, skulle vi, efter
min öfvertygelse, binda oss för mycket. Jag skulle derföre
för min enskilda del föreslå, att valen måtte så bestämmas,
att halfva antalet af de valde, eller någon annan bestämd
fördelning deraf skall vara inskränkt inom den valkrets, der
man vistas, och det andra skall vara fullkomligen fritt. Måhända
man skulle inskränka sig till vissa classer och anse att der
vore man inskränkt och att valet i de öfriga classerna skulle
vara fritt. Man fruktar af en sådan frihet, att personer, som man
önskar, ej skulle komma in i representationen. Jag hyser ingen
sådan fruktan. Jag tror att om det finnes inom en provins så
dugliga personer , som öfverträffade andra, och som icke allenast
kände ortens tillgångar och behof, utan äfven Statens
allmänna angelägenheter, skulle man icke gå öfver åen efter
vatten, utan alltid välja på dem. Om en sådan person
finnes och blir vald, som förut haft Styrelsens förtroende,
oeii ytterligare få kretsens förtroende, så blir det ju en dubbel
tillfredsställelse för en sådan person att egna det allmänna
sin förmåga. Jag tror således, att valen böra ske på
två sätt, nemi. för en del inom kretsen och för en annan
del flitt inom eller utom densamma.
Frih. Boye, Ludv.: Jag vågar icke förlita mig på
Den Bi Oetober «. m.
4'i
mitt minne, och det är derföre jag vördsamt anhåller hos
Hr Frih. o. Landtm, alt tillåta att det ur prot. må blifva
uppläst, huruvida icke denna fråga redan är afgjord i anledn.
af Frih. Hamiltons förslag. Mig förefaller det, att
Frih. Hamilton hade föreslagit en vidsträckt rättighet alt
välja utom kretsen, och att detta Lief afslaget. Skulle så
vara, är det en oriktighet att ånyo öfverlägga om en fråga,
som redan är afgjord. Det är derföre jag vördsamt får anhålla
om upplysning genom Ridd.Secret:n, utur prot., huru
dermed förhåller sig.
Undert. Ridd.Secret. tillkännagaf, att R. o. Ad.
Sisth Onsdag, den 28 dennes f. ra., voterat öfver följande
voterrs-proposition:
Den som förklarar såsom R. o. Adts gemensamma tanke
Frih. Hamiltons förslag, att ledamot i den kammare, som
utses för hvarje riksdag, må väljas äfven utom valdislrictet,
voterar
ja;
den det ej vill, voterar
nei;
Vinner nej, förklarar R. o. Ad. icke ofvannämnda förslag
såsom .Ståndets gemensamma tanke;
och hade voteringen utfallit med 70 ja och 8g nej.
Frih. Roye: Måhända jag irrar mig, men såsom jag
uppfattar frågan, så är den afgjord.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: För min del kan jag icke
finna att frågan genom den föregående voteringen är i något
afseende afgjord. R. o. Ad. har visserligen förklarat, att R. o.;Ad.
icke vill såsom sin gemensamma tanke uttrycka, alt valen skola
få ske äfven utom vn Idi stride t; men detta innefattar icke
annat, än att R. o. Ad. icke bestämdt sin öfvertygelse i detta
fall, emedan många ledamöter, som godkände Frih. Hamiltons
mening, likväl ulgiogo från den synpunkt, vid hvilken
åtminstone jag fästade mig, att R. o. Ad. icke borde
genom detaljbestämmelser binda Const.Utsk. vid sammanjemkning
af besluten i dessa frågor. Delta är så mycket
mindre skäl nu, då vi veta, att icke blott RorgareSt. utan
äfven PresteSt., med gillande i allt hufvudsakligt af de grundsatser,
som R. o. Ad. vid sin första votering öfver Frih.
Sprengtportens förslag här godkänt, öfverlemnat åt Const.-  TJtsk. att, rörde detaljerna, inkomma till Stånden med särskildta
förslag, hvaröfver Stånden sedan få tillfälle att öfverlägga
och bestämma; men om någonting skall vara uttryckt
i den propos., hvaröfver voterades sisth Onsdag, så
kan det åtminstone icke innefatta mera, än att R. o. Ad.,
— enligt proposms ordalydelse •— förklarat det icke vara
sin gemensamma tanke, att de representanter, som skulle
höra lill den s. k. yngre kammaren, d. v. s. den som ut
-
J)cnSiOctobcr c, m.
ses för hvarje riksdag, må väljas äfven utom vnldistrictet.
Det nu förevarande förslaget af Hr von Hartmansdorff
innefattar deremot ej blott att de riksdagsmän, som höra till
den yngre kammaren, skola väljas districtvis, utan äfven att
de riksdagsmän, som höra till den äldre, skola på detta sätt
utses. Jag hade den äran redan i förmiddags uttrycka den
tanken, alt jag ej godkänner den åsigten, att den öfre kammaren
skall utses af samma valmän, som den nedre; än mindre
kan jag ingå på, att den öfre skall utses på ett så minutiöst
sätt, att den skall organiseras efter de 125 olika valdistrict,
som enligt Hr von HartmansdorfFs förslag skola komma
alt bestämmas. Jag anser det vara af den största vigt,
om man nemi. allvarligen vill hafva ett tvåkammar-sysleme,
att detta tvåkammar-systeme är så inrättadt, att det verkligen
innebär en garanti derföre, alt de dugligaste, de mest edarne
och mest upplyste representanter må der insättas, och
jag hemställer till eder, mine herrar! huruvida sådant må vara
möjligt genom en sönderdelning af landet i I2Ö valdistrikt,
och då man skall välja en representant från hvarje
af dessa valdistrikt, utan afseende derpå, alt i andra
distrikt kunna finnas flere dugligare, mera erfarne
och mera upplyste män; jag hemställer, huruvida det
på sådant sätt blir möjligt att bilda en öfre kammare, som
i någon mån kan motsvara de anspråk nationen har på densamma.
Jag afstyrker således belt och hållet bifall till Hr
von HartmansdorfFs förslag; jag kan åtminstone aldrig medgifva,
alt förslaget, sådant det nu är, vinner R. o. Adis bifall,
utan om det vore möjligt att bifalla det, borde det åtminstone
sönderdelas på det sätt, att ingen riksdagsman till
den yngre kammaren, eller den som väljes för hvarje riksdag,
må utses utom valkretsen. Äfven till detta sednare svarar
jag för min del nej, men möjligen kunna de af R. o. Ad:s
ledamöter, som förut voterat emot Frih. Hamiltons förslag,
anse sig af det svaret bundne och derföre svara ja till detta;
hvad åter angår den generella frågan, att alla riksdagsmän
skola utses inom det dislrict till hvilket de höra, så är
den en fullkomligt öppen fråga, och man kan i detta afseende
alldeles icke anse sig bunden af någon föregående votering.
Gr. Spens, Carl Gust.: Jag tror, för min del, alt
man i sanning icke egentligen är bunden i någondera frågan.
Det var nemi. nej, som vann sista gången, och vo!er:s-propostns
innehåll: vinner nej, kommer Frih. Hamiltons förslag
att icke vara R. o. Adis gemensamma tanke. Det är således
i den frågan ingenting beslutadt. Det hindrar icke, att,
när jag i förmiddags log mig friheten yttra mig i afseende
på Hr von HartmansdorfFs förslag, jag ansåg mig böra icke
frångå den af R. o. Adis majoritet yttrade lanke, ehuru den
verkligen lika litet var min, som Hr Dalmans. Jag voterade
Csn J» Q « t o b e r e. m.
4i3
remi. äfven ja till Frih. Hamiltons förslag. I förmiddags föreslog
jag, att den §, som nu är i fråga, skulle komma att
lyda: ”Intet Stånd och ingen valkrets må välja ombud lill
den yngre kammaren utom sina medlemmar”, hvilket, om
jag ej fattat orätt, är ungefär detsamma som Hr Dalman
föreslog. Det är en så betydlig skilnad i afseende på yngre
och äldre kammaren vid della tillfälle, att den måste ovillkorligen
föranleda olika bestämmelse. Då det är fråga oin
att emottaga en befattning, som skall komma att räcka i
5 riksdagsperioder, d. v. s. i5 år, om man räknar dessa perioder
treåriga, så är det väl så litet sannolikt, att man i en
inskränkt valkrets alltid skall vara säker på att finna en person,
som passar till riksdagsman, att det vore den största
oförsigtighet i verlden att i grundlagen stadga en sådan inskränkning.
Nödvändigheten att söka skilnad emellan begge
hamrarne, är hvad som framförallt visar, alt man bör lemna
en större frihet vid valen till den äldre kammaren. Man
erkänner att ingenting är sämre, än om kamrarne sammansättas
så, att den ena blir en ny upplaga af den andro. Det
är en ganska betydlig skilnad derutinnan, alt den ena väljes
för fem riksdagar och den andra för hvarje riksdag. Äfen
det skulle vara en ännu betydligare skilnad, om, under det
alt för den ena kammaren rättigheten att välja vore inskränkt
inom Stånd och inom districl, det för den andra kammaren
stöde öppet för de ståndsvis bildade valcollegiei na, att välja
öfver hela Sveriges Rike; och det vore just fördenskull jag
tror alt det vore största skäl att lemna den saken helt och
hållet öppen. Jag anhåller derföre, att här ej må blifva flaga
om annat, än den yngre kammaren, uti hvilken del jag
skal! ingå på Hr von Hartmansdorffs förslag. Skulle åter
Hr von Hartmansdorff yrka propos. på hela sitt förslag, så
måste jag förbehålla mig alt få svara nej dertill, för att vinna
afslag i afseende på öfre kammaren.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Sedan jag, genom R. o. Adis
sätt alt behandla denna fråga, ser mig nu invecklad i detaljbestämmelser
för ifrågavar. representationsförändring, anser
jag mig äfven berättigad att här förklara, det jag ingalunda
kan godkänna den nu framställda proposm till gemensam
tanke för R. o. Ad. Äfven för mig har visat sig olämpligheten
af att inom dislricten begränsa valrälligheten. Jag
medger visserligen, alt för den yngre eller lägre kammaren,
är det principenligt, att man bibehåller valen inom classerna,
men jag bestrider högligen, att man tillämpar denna
sats på den äldre eller högre kammaren. Der är, enligt
min tanke, redan tillfyllest ådagalagdt, alt denna princip vore
fullkomligt olämplig, emedan man i den äldre kammaren
vill hafva sådana personligheter, eller önskar en sådan qvalification,
som alldeles icke låter förena sig med den stränga
begränsning af valrätten, som här är föreslagen. Jag instäm- „
4m».
4 «4
Den Si October e. m.
iner således i Gr. Spens’ yrkande, att ifrågavarande begränsning
endast må afse den yngre kammaren, oell att således
valrättiglieten för denna yngre kammare må begränsas inom
Stånd eller inom dass, hvilket man behagar.
Hr Ribbing, Bengt: I afseende på det beslut, sorn
fattades då Frih. Hamiltons förslug förevar, är jag af samma
tunke sorn Gr. Spens och Hr Dalman, den nemi., alt jag
icke anser mig bunden deraf i afseende på denna §. På förmiddagen
i dag gjorde jag mig hopp derom, all Hr von Hartmansdorff
skulle vara så god och afstå, samt låta denna §
helt oell hållet utgå från sitt förslag; men då jag nu ser att
icke sådant kunnat låta sig göra, utber jag mig alt få framställa
mina åsigter mot denna §. Jag hade gjort mig en kär
föreställning derom, att en representationsförändring skulle
kunna tillvägabi ingas, sorn tillät oss något väsendtligt framskridande
ifrån det tillstånd, hvaruti vi nu befinna oss; men
jag fruktar, alt om denna punkt antages, så hafva vi icke
stoit uträttat för framtiden med hela vår representationsförändring,
nemi. såvida denna R. o. Ad:s förmodade gemensumma
tanke skulle blifva gemensam tanke för alla RiksSt:n.
Det synes mig verkligen, som med denna §:s antagande
man alldeles ville beröfva menniskan sin fria medskapade
vilja, som man ville förmena livar menniska ali sträfva
till något bättre, det må vara i livad som helst. Att inskränka
mig i mina val till denna grad, då del är fråga om
val till folkombud, för att bevaka fäderneslandets bästa, tycker
jag är den största motsägelse emot de bemödanden hvar
och en bör hafva för att befordra det allmänna bästa. Jag
medger, att måhända den qvarstående delen af slåndspriviJegierna,
den brist på allmän hildning, som visserligen ännu
förefinnes, och äfven våra ekonomiska författningar för närvar.
kanske icke tillåta en större utsträckning af allmänna,
samfällda val, sådana som Coust.Utsk. föreslagit att de borde
blifva; men då man redan såsom gemensam tanke fattat det
beslut, att valen skola anställas af hvarje Stånd särskildt, så
synes mig, alt man i afseende på bevarandet af de gamla
ståndsföi hållandena, och alt ett tillräckligt antal medlemmar
af hvarje Stånd må till riksdagen sammankomma, har gjort
alldeles tillräckligt. Att nu ytterligare inskränka valrätten,
icke allenast inom kretsen, utan äfven inom Stånd, anser jag
vara likaså oriktigt, som att, om man inser behofvet af att
söka befordra den allmännare upplysningen, man sjelf skulle
förmena sig att söka denna upplysning der den redan finnes.
Att nemi. tvinga valcollegierna att välja inom krets och inom
Stånd, ehuru både utom kretsen och utom Ståndet vida
skickligare statsmän och personer kunna finnas, till hvilka
jag har större förtroende, all föra min talan vid riksdagsmölen,
tiel finner jag förenadt med så mycken skråanda neli så
mycken restriction, att, om sådant fortfarande skulle äga runi,
Dan Si Octo ber e. ra.
jag icke vet huru man någonsin skulle kunna skrida ett tuppfjät
framåt. Det vore besynnerligt om jag ej skulle kunna
få välja en skicklig, duglig och bildad menniska till mitt ombud,
derföre att lian har det eller det namnet, derföre alt
lian sysselsätter sig med den eller den handteringen, dedore
att han tillhör en af de classer, som under längre tid haft
erkänd representationsrätt, eller derföre att han tillhört rmbetsmannaclassen.
Jag frågar, om detta är några gillliga
orsaker att förbjuda val af en sådan person. Vi hafva här
bort, vid ett af de tillfällen då alla Stånden voro församlade,
- för att här gemensamt öfverlägga och discutera denna
vigtiga sak, en aktningsvärd ledamot af BondeSt. uppi i k t i g t
och högtidligen beklaga, alt han funnit sig sjelf och sina
medbiöder mindre skicklige att bestrida representantkallet,
samt att de voro hindrade alt välja en aktad embetsman eller
ståndsperson, som han ansåg vida bättre, både i anseende
till sin bildning och allt annat, kunna bevaka så väl Ståndets,
sorn det allmännas angelägenheter, blott och bart i följd
af den inskränkning, som nu äger runi, att man nödvändigt
måste välja inom sitt Stånd. Jag frågar då, när en ledamot
af detta Stånd yttrar något sådant, och jag förmodar a't
många liera med honom finna detsamma, om de också icke
uttrycka det, — jag frågar då, säger jag, när det ofta måste
komma i fråga för ledamöter af detta Stånd, alt icke
finna fullt skickliga riksdagsmän inom sig, om det är rättvist,
om det är skäligt eller om det ens är klokt att lagga
hinder i vägen för sådana ledamöter af denna valclass, att
kunna välja en skickligare och den skickligaste person de
finna i landet till delta dyrbara kall? — Det synes mig nästan
öfverflödigt alt vidare argumentera i denna sak. Man
liar velat bifalla denna §, så vidt som den rörde yngre kammaren,
och blott önskat att få ett stadgande om att valen
till öfre kammaren må vara mindre inskränkta. Visserligen
är det godt att få något, och det måste jag bekänna öppet,
att om man skall inskränka något, så är det visserligen bättre
att inskränka valen till den yngre kammaren, än till
den äldre; men jag ser icke hvarföre man skall nu i förskott
lägga hinder i vägen, inom ett enda Stånd, för den
behandling af frågan, sorn Utsk. kan finna vara den bästa.
Jag känner nemi. icke att något af de öfriga 3 RiksSttn, hvilka
alla 3 redan kommit öfverens 0111 sina gemensamma tankar.
, — jag känner icke, alt något af dessa Stånd vidtagit
en sådan inskränkning; utan de hafva lemnat fritt för Disk.
att behandla saken, såsom för Utsk. kan synas bäst. Det är
således icke något särdeles ändamål med att vi ensammesöka
att binda händerna på Utsk., då jag icke anser Utsk.
vara förbundet att ensamt löija ett Stånds gemensamma tanke
i en så angelägen sak som denna, om Utsk. ej finner det
vara fördelaktigt. Jag önskade derföre och rille gerna, 0111
jag kunde, bedja Ilr von Hartmansdorff, alt lian, såsom jag
4 io
Den Si Octobe» e. m.
tror mängden nf Ståndets ledamöter önskat, ville låta 4 §;n
lielt och hållet försvinna ur silt förslag. Det star honom
ändå alltid öppet alt göra sina påståenden i detta fall, men
jag tror det vore nyttigt att icke hinda händerna hvarken
på Utsk. eller på 11. o. Ad. i denna sak. Om icke Hr von
Hartmansdorff vill vara så god och gå mina samt, såsom jag
tror, de flestes af Ståndet önskningar i denna del lill inötes,
så måste jag nödvändigt votera nej lill antagande af denna
§.
Hr von Troil, Emil: Det är visserligen Hr von Hartmansdorffs
förslag, som nu är för R. o. Ad. föredraget, men
en hvar torde erinra sig, att denna dagens discussion började
med ett längre anförande af Gr. Spens, hvilket innehöll
förändrad redaction till, såsom jag tror, alla Hr von Hartmansdorlfs
§§, hvarefter Hr von Hartmansdorff yttrade, att
lian för sin del fullkomligen medgaf [alla de förändringar
Gr. Spens föreslagit. Således lärer det val nu icke så egentligen
vara Hr von Hartmansdorffs, utan snarare Gr. Spens’
förslag, som är föredragningsämnet. Det sednare förslaget,
ehuru det visserligen icke helt och hållet instämmer med
mina åsigter, utan tvertom i betydlig mån skiljer sig derifrån,
har likväl undanröjt manga af de betänkligheter, som
Hr von Ilai tmansdorffs förslag hos mig uppväckte, och då
Hr von Hartmansdorffs medgifvande i denna del omisskänneligen
tillkännager en benägenhet från hans och de med honom
lika länkandes sida till en samman jemkning, samt då ett
sådant förenande af meningarna är hvad sora framförallt bör
sökas i representationsfrågan; så har det varit anledningen
dertill, att jag med mitt ja understödt de förut i dag framställda
propos:r, ehuru jag visserligen skulle förhållit mig
tvertom, ifall Hr von Hartmansdorffs förslag oförändrade
blifvit till R. o. Ad:s antagande uppgifna. Emedlertid har
nu under R. o. Ad:s discussion ägt rum, att en eller annan
uppstigit för att yttra sig öfver de förmenta felaktigheter i
Hr von Hartmansdorffs förslag, hvilka redan blifvit undanröjda
genom Gr. Spens’ motförslag och den första motionärens
begifvande dertill. Det är derföre, som jag skulle tro,
att det skulle leda till förkortning af våra öfverläggningar,
om Hr Landtm, täcktes, så snart en § af Hr von Hartmansdorffs
förslag är uppläst, äfven låta Ståndet höra den motsvarande
§:n i det af Gr. Spens i dag afgifna förslag. Man
skulle då undvika discussionerna om afhjelpande af det som
redan är afhuipet.
Hvad nu ater angår den §, som specielt i detta ögonblick
är ämne för öfverläggningen, så medger jag visserligen
att det går an alt afslå densamma. Derigenom är ingen synnerlig
skada skedd, ty Utsk. är då förpligtadt att inkomma
med förslag till RiksSltn, som derefter hafva deras pröfnings
rätt
-
Den 3i 0 c l o ii e r e. m.
rätt öppen. Likväl skulle jag afven i denna del vilja gä de
olika tänkandes önskningar till mötes, såvidt det kan ske
utan alltför stor uppoffring i sak. Jag får derföre förklara,
ntt 001 ur Gr. Spens’ förslag uttagas orden ”elier valkrets”
och om derjemte 7 §;n i samma förslag får framställas på
samina gång som den 4> så vill jag, för att få en större öfverensstämmelse
inom Ståndet, understödja förslaget. Man
må ingalunda invända, att uttagandet af dessa ord "eller valkrets”
på något sätt skulle strida emot en föregående dags
votering, ty Ståndet har då endast uttryckt, att detsamma ej
såsom sin gemensamma tanke vill förklara, att valrätten måste
vara fri utom valkretsen, och genom den förändrade redaction,
som jag nu ifrågasatt till antagande, komme Ståndet
icke att förklara att en sådan frihet ovillkorligen skall
äga rum utom valkretsen, och ej heller att inskränkning derinom
skall förefinnas, utan Ulsk. Idefve då i denna detalj
fullkomligen oförhindradt att föreslå de bestämmelser, som
kunna erfordras olika för olika Stånd. Det är möjligt att
inom BondeSt., sedan districten blifva så stora, som de
mäste blifva efter förändringen, det kan vara passande att
icke utsträcka valfriheten utom sjelfva valdislrictet. Derom
torde likväl del Nederv. Ståndet sjelft i första hand böra vilia
sig. Hvad PresteSt. angar, så föreställer jag 111ig, alt
detsamma icke är sinnadt att medgifva någon större inskränkning
än hittills ägt rum, nemi. inom stiften. Hvad åter R.
o. Ad. angar, så har jag redan vid ett föregående tillfälle
yttrat min tanke. Jag skulle tro, alt det vore ledande till
ganska betydliga olägenheter oell verkligen lill nedsättning
af Ståndet inför det allmänna, om inskränkning bestämdt
skedde inom hvarje valkrets. Jag säger, att det skulle lända
till Ståndets nedsättning i afseende på dess anseende, ty då
skulle sannolikt mången person, tillhörande detta Stånd, uteslutas
ur representationen, sorn i annan händelse inom densamma
kunde göra Ståndet heder. Måhända blir den lämpligaste
utvägen, hvad detta Stånd angar, att antaga ungefär
hvad Hr Aminoff föreslagit, att göra valdistricten för 2:ne
representanter, och bestämma alt den ena väljes inom districts,
och den andra hvar man behagar inom Ståndet. Hvad
jag derföre ville taga mig friheten föreslå, vore, alt så val
4 som 7 §:n af Gr. Spens’ förslag finge på en gång framställas
till Ståndets bifall, men att ur den 4 skulle utgå orden
”eller valkrets”. Såvida denna förändring icke skulle medgifvas,
får jag tillkännagifva, att jag ej kan undgå att lägga
nej vid voteringen örn dessa §§.
Frih. Hamilton, Hugo: Här har blifvit sagdt, alt
R. o. Ad. skulle varn bundet af del beslut Ståndet fattade
i motsats lill mitt förslag, att icke numera få yttra sig öfver
den bestämmelse, huruvida val må få ske af represeni5
H. 53
4.8
Den 3i 0 e f o ter e. rss
tanter utom districlel eller Ståndet. Jag får göra R. o. Ad.
uppmärksamt på, lill en början, alt för ingendera kammaren
liar R. o. Ad. ännu fattat beslut om lälligheten ali välja
representanter utom Ståndet, Den frågan bar ännrr icke
varit genom propos. lill beslut framställd. Deremot liar R.
o. Ad. visserligen en gång beslutat, att ett förslug, sorn åsyftade
att lemna valrätten f.i utom districts, ieke skulle förklaras
vara R. o. Ad:s gemensamma tanke. Jag kan derföre
icke dela de ledamöters tanke, sorn tro att det skulle vara
R. o. Ad. öppet, så kort efter det förra .beslutet, att förklara
det valrätt utom districlel tili den nedre kammaren
får äga ruin. Det kan jag för min del icke medgifva. Men
hvad sjelfva den bär punkten beträffar, får jag för min del
instämma i de ledamöters anhållan, såvida en anhålla» i detta
fall kan verka något, hvilka begärt att Ilr von Hartmansdorff
behagade, i frågan om bildande af öfre kammaren, undvika
alla närmare bestämmelser, än de som nu blifvit antagna,
på den grund, att så väl PresteSt. som BorgareSt.,
icke derom yttrade sig. Jag vet visserligen, alt bär finnas
ledamöter, som icke tycka om att man söker exempel (rån
de andia Stånden, ulan vilja att man i allt skall sjelfständigt
oell oberoende af de andra Ståndens mening (alta sina beslut;
men då bär förekommer, åtminstone med afseende på
PiesteSt., att ett Stånd, sorn visat sig i allt vara fullt utså
conservativt som vi, funnit skäligt, att icke vidare ingå i
pröfning af den frågan, utan blott yttra sig att en öfre kammare
bör finnas, samt i öfrigt hänskjuta till Coust.Utsk. alt
derom uppgöra ett förslag, då vi väl veta att Coust.Utskts
medlemmar fullkomligt känna alla de förslag, hvilka så väl
här, som i andra Stånd, blifvit väckta; så tror jag,all idelina
del af frågan det vore del bästa, och att vi alla skulle
kunna vara belåtne, om vi sålunda kunde komma ifrån att
fortsätta en strid, på hvilken jag icke ser något slut i frågan
om bildande af öfre kammaren, då hvar och en vet huru
lätt det varit alt framkasta anmärkmr emot det redan
förkastade förslaget, och jag, med den ringa förmåga jag
ager, åtager mig att framställa ganska gilltiga anmärkmr emot
detta förslag, likasom jag icke betvifla!', alt, ehvad förslag,
som nu må framställas, lika gilltiga anmärkmr deremot skola
förekomma. Olli vi låta denna del af frågan hvila och behålla
våra anmäikntr tilldess den återkommer såsom ett förslag
från Const.Utsk., tror jag att tiden derigenom bäst blefve
Vunnen. Skulle detta icke få ske, så hemställer jag, om
icke denna fråga i alla fall finge uppskjutas tills vi binna
till punkten JST:o G i Hr von Hartmansdorff; förslag, hvilken
i allmänhet talar om ledamöter af äldre kammaren, och att
vi nu måtte få hålla oss till den yngre kammaren, om Ståndet
vill derom besluta och säga alt intet Stånd må välja
riksdagsman till den yngre kammaren, utom sina egna med
-
Den 3i October e. tn.
4>d
lemmar. Då är den öfriga frågan sedermera öppen, ifall Hr
von Harlin msdorlf ej vill derifrån afstå.
Hr von Hartmansdorff; Då Gr. Spens denna förmiddag
uppläste sin granskning öfver milt förslag, yttrade
jag mig hafva litel eller intet alt deremot invända. I hans
förslag är icke eli ord sagdl om den äldre kammarens bildande
genom val, inskränkta inom viss krets. Angående den yngre
kammaren, yttrade Gr. Spens i 4 punkten följande: ”Intet
Slånd oell ingen valkrets må välja ombud till yngre kamma
ren utom sina medlemmar.” Delta Hr Grefvens yttrande
är alldeles öfverensstämmande med milt. Jag har således
på intet vis afvikil från hvad Gr. Spens vltrat. Men att
jag i det, hvarom lian ingenting sagt, må hafva min mening
oförkränkt af hans tystnad, del lärer ingen kunna bestrida.
Då öfvei läggningen bär förra gången endast angick den yngre
kammaren och voteringen likaså, samt då flere talare bär
önskat att frågorna 0111 den yngre och äldre kammaren måtte
åtskiljas, emedan olika förslag torde förekomma om den
äldres bildande, hvilka Siandet ännu icke hört; så vill jag
för ögonblicket afstå från frågan om denna, oell anhålla att
frågan blott 0111 den yngre må först företagas, samt att de ordalag,
som Gr. Spens begagnat, nu måtte Slåndet underställas.
De äro följande: ”Intet Stånd och ingen valkrets må välja
ombud till yngre kammaren utom sina medlemmar.”
Gr. Hamilton, Henning Hugo Ludv.: Då den dis- ■
ciission, som nu är för handen, egentligen är att anse såsom
en fortsättning af den som förevar då Frih. Hamiltons förslag
i detta afseende behandlades, och hvarvid äfven jag yttrade
några ord, så anhåller jag att få till besvarande upptaga
alne anmärkn:r, som då gjordes emot Frih. Hamiltons
förslag, och hvilka således skulle gälla till bifall för det nu
förevarande förslaget. Den ena anmärkningen var, att i
händelse man utsträckte valrältigheten äfven utom districlet,
så skulle valen derigenom förlora i intresse. Jag är af en
alldeles motsatt öfvertygelse, ty jag tror att i allmänhet får
man intresse för en sak i den mån man kan göra den val,
och all deremot, om jag ser att valen inom district leda
derhän, att jag ej kan välja på annat än odugliga personer,
måste allt intresse helt och hållet upphöra, synnerligast sorn
i allmänhet frihet i alla företag ger intresse för dem. Den
andra anmärkningen var, att R. o. Ad:s ledamöter hufvudsakligen
borde känna hvarandra under riksdagarna, alt de
således i allmänhet icke kände hvarandra förut, och att det
följaktligen kunde vara likgiltigt, otn man fick välja inom
eller utom districlet. Äfven deruti kan jag icke vara af
samma mening. För min del känner jag visst icke så många,
men dock några personer, som icke bevistat riksdagar,
men om hvilkas så väl enskilda som offentliga karakter jag
likväl har en så fullkomligt god öfvertygelse, att jag icke
Dea 3i October e. m.
skulle tveka att gifva dem min rost till riksdagsmän. Öfver
dem, med hvilka jag ej har någon annat) bekantskap änden,
som jag vunnit under riksdagarna, mäste min öfvertygelse
vara mindre bestämd, och det är icke utan exempel, att personer
frän den ena till den andra riksdagen så betydligt
förändrat [deras politiska opinion, att de, sorn valt dem
i förlitande på deras vid en föregående riksdag ådagalagda
tänkesätt, derpå hade varit ganska mycket narrade.
Dessa mina anmärkntr hafva varit mera indirecta eller
för att vederlägga skäl, som blifvit anförda till förmån för
Hr von Hartmansdorff!! förslag. Jag skall nu tillåta mig att
älven framställa några, som torde gälla emot sjelfva förslaget.
Vid i834 äts riksdag var det en ledamot, som här hade
sin plats pä första bänken, och som förklarade, att han
ej kunde deltaga i bänkmansvalet, emedan på hela bänken
icke fanns någon, för hvilken han hyste ett tillräckligt förtroende.
Jag fruktar att sådant skulle inträffa ganska ofta,
i händelse man inskränkte valen inom districten. Det är
visserligen sanct, att valen till bänkman äro ganska vigtiga,
men bänkmännen utöfva likväl blott en del af riksdagsmannabefaitningen,
och jag har såsom riksdagsman alltid den
fördel, alt jag kan i min arån motverka det onda, en bänkman
genom sina val möjligen åstadkommit: nemi. derigenom
att jag vill söka motverka de beslut Utsktn fatta. Deremot
bar jag, såsom hemmavarande, ingen möjlighet alt förhindra
det onda, som den af mig valde riksdagsmannen genom sina
beslut åstadkommer. För öfrigt yttrade jag äfven förra
gången, att jag tror det eli så beskaffad t val skulle lenina
mycket mera tillfälle för intriger, än det friare valsättet. Jag
grundade denna min öfvertygelse hufvudsakligen på den omständighet,
alt inom hvarje valdistrict icke så särdeles många
personer kumle komma i fråga att blifva valde, och alt
således den, som ville intrigera, endast skulle hafva några få
punkter emot eller för hvilka han skulle rikta sin verksamhet.
Äro valen fria inom hela landet, så tror jag att sådana
bemödanden skola blifva mindre att frukta. Det är kanske
cn ytterlig försigtighet af mig, att jag, utan att bestämdt
kunna uppgifva alt sådana intriger skola komma alt äga ruin,
likväl förutsätter deras begagnande, men författaren af detta
förslag hoppas jag ej skall kunna förebrå mig, om jag i detta
fall varit för mycket försigtig. Han har på en sådan försigtighet
under denna riksdag visat ett prof, som det må tillåtas
mig att nu omnämna, emedan följderna af det förslag,
som då var å bane, stodo i något slags likhet med hvad nu
är i fråga. En ledamot af delta Stånd väckte en motion
om hvad han kallade bänkarnes concentrering på Riddarhuset.
Ridd.Uuk. afstyrkte förslaget såsom varande onödigt.
Inom detta Hus fanns dock en ledamot, som understödde det
och ansåg det vara åtminstone oskadligt. Likväl rönte delta
af Hr von Hartmansdorff motstånd. Han trodde att nå
-
Den Si O c t o b e r e. m.
got möjligen skulle ligga derunder, oell att mnn måhända
ville hafva en höger sida, en venster sida oell en center.
Jag går icke så långt, att jag påstår något ligga under Hr
von Hartinansdorffs förslag, ty jag finner det öppet och tydligt
framstäldt, men jag befarar, att det kunde hafva en alldeles
motsatt följd emot hvad som befarades af Hr von Hartmansdorfifs
motion, nemi. att man blott lick en sida. Det
är mig föröfrigt likgiltigt, örn det blefve en höger eller en
venster sida, men jag tror att i hvarldera fallet, om blott en
opinion blir representerad, så är det lika skadligt. På denna
grund får jag fortfara i samma yrkande, sorn sist. Jag
yrkade då bifall till Frih. Hamiltons förslag och måste nu
yrka afslag å detta, på det att det må vara Coust.Utsk. fritt
att i denna fråga vidtaga de åtgärder, som Utsk. kan finna
för Riket mest gagneliga.
Frih. Boye: Jag begärde ordet för att understödja den
framställning, som Hr von Troil gjorde. Jag nödgas derföre
vördsamt, och såsom bevis på nödvändigheten af den uppläsning,
han begärde, framställa en betänklighet, som hos
mig uppstått. Kär vi förehade 3 punkten i förmiddags, så
angick en del deraf huru andra kammaren skulle väljas,
nemi. att samma valmän skulle välja en ledamot till nedre
oell en ledamot till öfre kammaren. Denna mening biel' då
uttagen ur det tryckta exemplaret, eller ur Hr von Ilai tluansdorffs
motion, och blef det i anledning af Gr. Spens’
amendement. Det är icke i hufvudsaken jag nu vill tala,
men jag ber R. o. Ad. eftersinna, huru omöjligt det är för
oss att kunna reda oss, när vi icke hafva annat än det tryckta
exemplaret, och då detta i hvar eller hvarannan § är omskrufvadt
af Gr. Spens, med tillåtelse af motionären, så vet
jag icke hvad som står qvar. Nu är fråga om den andra
kammaren, huru den skall complelteras och hvem som skall
välja den. Delta är en så hufvudsaklig fiåga, emedan den
helt och hållet bestämmer naturen af andia kammaren, att
jag omöjligen kan skänka dess afgörande åt Const.Utskts godtfinnande.
Jag tror, att i en så hufvudsaklig punkt måste
Ståndet säga sin mening, och i anledning al denna punkt
anhåller jag att af Gr. Spens eller Hr von Hartmansdorff få
veta livar jag får igen det stadgande, att andra kammaren
skall väljas af samma valmän, som den första; jag ber att
få veta i hvilken af dessa punkter jag nu skall anse att det
slår, ty ur den punkt, der det stod, är det nu borttaget.
Jag befarar ingen surprise, men jag betviflar min egen uppfattning,
och det kunde hända att jag finner frågan vara annan,
än jag vet af. Jag skulle således anhålla att vi matie
få veta i hvilken § den der meningen står, så att vi må kunna
i ordentlig väg yttra oss och fatta ett beslut om huru
andra kammaren skall formeras. Jag ber vördsamt om ursiigt
för det jag gör denna förfrågan, men den hörer till for
-
DenSiOctolicr e. m.
men för frågans behandling, och ehuru jag för ingen del
fruktar för surpriser, tror jag Hr Landtnäs egen tillfredsställelse,
äfvensom Ståndets fordrar, alt vi icke famla i mörkret,
utan vela hvar vi få reda på detta stadgande. Detta
är alldeles hufvudsaklig!, ty huru och af hvem den andia
kammaren väljes, bestämmes denna kammares karakter, och
då mäste vi väl äfven yttra oss härom. Jag har för öfrigt
icke haft annat ändamål, än att understödja Hr von Tioils
framställning, och till Hr Landtnäs eftersinnande vördsamt
öfverlemna huru angeläget delta bör vara för oss.
Hr Frih. o. Landtm, tillkännagaf, i anleda, af Hr von
Troils och isynnerhet Frih. Boyes nu gjorda hemställan, sin
tanke vara den, att ingen annan utväg för Hr Landtm, vore
öppen att för R. o. Ad. göra klart och tydligt hvad sorn
vore föredraget lill öfverläggning, än uppläsning af de punkter,
hvilka på det sättet föredragas, och derföre hade äfven
Hr von Hartmansdorffs förslag blifvit uppläst, äfvensom Gr.
Spens’ förslag till ändring deruti. Då hade Hr Landtm, för
sin del trott, att R. o. Ad:s ledamöter hade afhört denna
uppläsning och deraf gjort sig ett begrepp om den fråga
sorn vore före, och om några af Pr. o. Ad:s ledamöter icke
af en uppläsning hunnit uppfatta hvad som föredroges, vore
alltid den utväg öppen, som denna förmiddag blifvit begagnad,
att åter uppläsa samma punkt. Hvad för öfrigt anginge
den mening, som i föregående redan afgjorda punkt kunnat
blifva utesluten, så sage Hr Landtm, för sin del icke för sig
någon möjlighet att redogöra för meningar, för ord och
punkter, som en gång blifvit uteslutna, varande det för hvar
och en af R. o. Ad:s ledamöter öppet, att om något förslag
blifvit uteslutet och icke afslaget, utan blott förbigånget eller
åsidosatt, åter upptaga det i den ordning, hvartill han
kunde vara befogad. Hr Landtm, ville nu låta uppläsa 4
punkten, som blifvit för R. o. Ad. föredragen, med den ordalydelse,
som öfverensstämde med Hr von Hartmansdoiffs
begifvande och Gr. Spens’ förslag.
4 punkten, sådan den blifvit af Gr. Spens omredigerad,
upplästes så lydande: ’’Intet Stånd och ingen valkrets må välja
ombud till yngre kammaren utom sina medlemmar.”
Pir Ribbing: Det är med anledn. af det yttrande, som
Frih. Hamilton hade i afseende på det beslut, som fattades
uti förlidet plenum, angrde det förslag han väckt i fråga 0111
förevarande punkt, som jag begärt ordet. Han yttrade, alt
genom det beslut, som då fattades, vi nu vore förhindrade
att bestämma något i afseende på hvad då förevar, eller besluta
om att val må kunna ske utom <J is t riol et till nedre
kammaren. Jag får härvid erinra, att det var blott ett afslag
vi beslutade på hans framställning. Delta var ett negativt
beslut, som icke här lägger något hinder. Om Hr von
Hartmansdorifs förslag i detina 4 punkt skulle blifva afsla
-
Deli 3i October e. m.
4a3
get, så klefve ingenting positivt bestämdt Så väl genom
ett sådant, sorn genom det föregående beslutet, vore blott
vunnet hvad jag åsyftar, nemi. att lenina Coust. Disk. fria
liander att sammanjemka meningarna oell framställa ett antagligt
förslag till samtliga RiksSl:n. [ afseende på det medgifvande
Hr von Hartmansdorff gjort att skilja öfvei läggningen
om den första och den andra kammaren, så kan jag ej
inse hvartill det skulle tjena, salida icke Hr von Harmansdorff
vill medgifva, att, i stället lör bans 4 §> v' måjanfnga
den redaction af samma §, sorn Gr. Spens uppgjort. Gör
han icke det, så kunna vi så gerna afgöra denna § i sin helhet,
som särskildt. Föröfrigt ser jag icke annat ändamål
med att lå denna §, som nu är fråga om, antagen, än att
derigenom skulle uppkomma den följd, alt ett beslut skulle
åstadkommas, livilande lill nästa riksdag, med en sådan inskränkning,
sorn denna § innehåller, och då jag icke tror,
alt, 0111 det nu vore oss tillåtet att antaga ett sådant representationsförslag,
del kunde blifva antaget under den utveckling
af ideer och det framskridande som nu äger runi, så
tror jag långt mindre att ett dylikt representationsförslag
kunde vinna bifall 5 eller 5 år härefter, då ett ytterligare
framskridande i fi i het, i tanke och bildning kunnat göra sig
gällande. Jag ser således ingen olägenhet för närvar, hvarken
i afseende på bearbetandet af detta representationsförslag,
eller i afseende på förslagets antaglighet såsom hvilan —
de till en kommande riksdag, kunna uppkomma, ifall Hr
von Hartmansdorff vill hafva godheten att låta denna § helt
och hållet utgå, lie Ist jag icke, äfven om vi skulle antaga
den, kan anse Const.Utsk. förhindradt att sammanfatta ett förslag
till antagande vid nästa riksdag, med sådana föreskrifter,
att de, såsom vi nu kunna supponera, skola beviljas.
Hr Lefren, Joh. Pehr: Hr von Hartmansdorff har
gifvit sitt bifall till alt skilja §:n i tvänne delar. Jag yttrar
ndg således under dea förutsättning, alt icke nu förekommer
till afgörande annat än det vi sednast hörde uppläsas, således
0111 vi vilja såsom vår gemensamma tanke förklara, att
valen lill yngre kammaren ej få sträckas utom Stånd och
valkrets. Jag är af den tanken som Hr von Hartmansdorff
i detta fall, och tror det vara angeläget, att, såvida R. o.
Ad. är af den tanken, densamma af Ståndet ullryckes till
Const.Utskis efterrättelse, så vidt som R. o. Ad:s mening kan
inverka på Consl.Utsk:s verksamhet. Const.Utsk. har vid
denna riksdag icke visat tendens till alt skänka representationen
några särdeles conservativa elemenler. Det torde således
icke vara ur vägen, att vid återremissen man skäligen
tidt och ofta påminner Ulsk. om, att representationens
4 kamrar, eller åtminstone 3 Stånds tänkesätt icke gilla dessa
utflygter i rymderna, som hittills tyckas hafva varit Const.-  Ulsk:s syftning. Således, på del alt Const.Utsk. icke må af
4*4
Den 3i October e. m.
discussionen förledas derhän att tro R. o. Ad. icke önska den
inskränskning, hvarom här är fråga, om R. o. Ad. gillar den,
så ber jag att R. o. Ad. måtte uttrycka huruvida Ståndet är af
denna tanke eller icke, och anser det så mycket mera vara
nyttigt till ett slags ledning för Const.Utsk., som jag känner
aktningsvärde personer af detta Ulsk., hvilka jag talat med,
och som önskat från början, att man ej måtte gifva alltför
kala tankar, utan något närmare utvecklade tankar Coust.-  Utsk. tillkänna, Hufvudfrågan är i sig sjelf så mycket discuterad,
att jag icke anser mig höra uppehålla med att framställa
skälen för Hr von Harlmansdorlfs sats i detta fall,
hvilken jag vördsamt tillstyrker R. o. Ad. att antaga.
Frih. Boye: Då jag nu hör alt frågan icke angår annat
än den yngre kammaren, skall jag icke uppehålla
R. o. Ad. med något yttrande derom. Mig är det likgilltigt
huru den frågan afgöres, emedan den i föregående beslut
temmeligen fått sin bestämda riktning. Men jag är öfvertygad,
att Hr Landtnäs mening i det yttrande, han nyss
behagade afgifva, icke kan eller bör tagas så, alt det skulle
ankomma på Hr von Hartmansdorff och Gr. Spens, att genom
deras öfverenskommelse!- om amendementer rycka från
Ståndet något af dess rättighet att afgöra. Del beror icke
af Hr von Hartmansdorff att sluta ut frågan om huru den
andra kammaren skall formeras. Det må stå eller icke stå
i hans förslag, så är det val vår lagliga rätt och skyldighet
att derom yttra oss. Jag får derföre fråga Hr von Hartmansdorff,
om han tagit bort det, eller icke. Har han tagit
bort det, så ämnar jag laga upp del, och hoppas jag att få
återkomma dertill, när discussionen öfver hans project Ur slut.
Har han icke tagit bort det, så ber jag att han mätte upplysa
mig hvar jag skall återfinna det. Men alldeles icke medgifver
jag, att, derföre alt 2:ne ledamöter komma öfverens
om en förändrad redaelion, var rätt att afgöra saken skall
ryckas ifrån oss.
Gr. Spens: Jag skall anhålla alt få påminna, alt då
jag i förmiddags uppläste det förslag till amendement af Hr
von Ilartmansdorffs förslag, som jag hade satt upp, gjorde
jag det vid alla §§:na på en gång. Detta hindrar visserligen
icke, att så väl milt amendemenlsförslag, som Hr von Hartmansdorffs
förslag kan punktvis företagas. Men det förbliF—
ver alltid min rättighet alt icke erkänna en paragraf i sitt
lösryckta skick såsom min tanke. Det är i delta afseende
jag ber få nämna, att, då jag hör Hr von Hartmansdorff först
säga, alt han blott ger sitt medgifvande dertill, att det till
en början får stanna vid en discussion om nedre eller yngre
kammaren, och jag sedan hör Frih. Boye säga, att om också
Hr von Hartmansdorff medger uteslutandet, så begär Frih:n
alt för sin räkning få upptaga hvad som visserligen icke kan
ho
-
Den 3i Oc tobe r e. m.
4*5
lionom förnekas, nemi. Hr von Hartmansdorffs första förslag,
livarenligt ifrågavarande stadgande borde vara gällande
äfven för öfre kammaren; så vågar jag, när det således är
gifvet att vi efter denna discussion skola komma att besluta
i denna fråga, äfven i afseende på öfre kammaren vördsamt
hemställa, om det ej vore bättre, alt Hr von Hartmansdorffs
första förslag, som nämner om begge kamrarne på en gang,
först föreloges. Det ar åtminstone såvida bättre, som vi nu
hållit på att discutera sjelfva frågan om den öfre kammaren.
Förra gången frågan förevar, discuterade vi frågan om
nedre kammaren. Båda frågorna äro således discuterade,
och det synes mig, som vi kunde vara beredde att nu afgöra
dem begge på en gång, ifall de ändå begge skola pröfvas.
Jag hade hoppats att man kunde slippa alt företaga mera
än den ena, men skola de förekomma begge, tror jag det
vore principenligare att nu företaga Hr von Hartmansdorffs
första tryckta förslag. Det vore, såsom jag lior, så mycket
mera enligt med principen, då de begge skola förekomma,
som jag vill påminna mig, alt vi från början öfverenskommo
om att alltid först företaga det förslag af tvänne, som mest
skiljer sig från Utskts. Hr von Hartmansdorffs tryckta förslag
är det mest reslrictiva och äfven efter denna princip
bör det således företagas först.
Hr Mannerskantz, Carl Axel; Det beslut, som fattades
i anledn. af Frih. Hamiltons gjorda propos., innefattade,
efter min åsigt, ingenting annat, än att B. o. Ad. afslog
att det skulle stå hvarje Stånd och valkrets fritt att välja
utom sina egna medlemmar. Det mätte vara en ganska betydlig
skilnad emellan detta stadgande och det, som förbjuder
livarje Stånd och valkrets alt välja utom sina medlemmar;
ty naturligtvis skulle, enligt det nu förevarande förslaget,
inskränkningen gälla för alla Stånd, hvaremot afslaget
å Frih. Hamiltons förslag icke hindrar att det må stå
något Stånd fritt att välja utom sitt Stånd eller utom valkretsen.
Samma förhållande tinnes äfven nu, ty det är för
Preste- och BondeSttn förbjudet att välja riksdagsman utom
sina valkretsar, då det deremot är för BorgareSt., samt så
att saga äfven för R. o. Ad. tillåtet att välja utom sina valkretsar,
ty borgerskapet i åtskilliga städer kan om valet af
en icke der boende riksdagsman förena sig med andia städer,
och bland R. o. Ad. har hvarje hufvudman rättighet
alt lemna sin fullmakt åt hvilken person inom Ståndet, sorn
han behagar, hvar denne ock må bo eller vistas. När nu
R. o. Ad. afsäger sig den sjelfskrifna representationsrätten
så finner jag, åtminstone för min del, att det bör vara hvarje
ledamot af R. o. Ad. tillåtet att inom sitt Stand välja på
hvilken han behagar. Jag linner detta så mycket mera, som
jag för R. o. Ad. särskildt ej kan inse något skäl hvarför
i5 H. 54
Den 3i 0 c t o b e r e. m.
denna rättighet skulle dess ledamöter fråntagas, men tveitom
en alldeles utomordentlig mängd skäl, hvatföre dm hör
dera lemnäs; ty R. o. Ad:s ledamöter äro vida fåtaligare än
de ledamöter, som tillhöra andra Ständ. BondeSl. t. ex.
har inom sina härader en ganska talrik mängd personer att
välja på, så att der icke gerna hör saknas skickliga personer,
åt hvilka riksdagsmannauppdraget kan lemnäs. För R. o.
Ad. deremot, som skulle bestå af 90 å too personer i hvarje
valkrets, äger ett helt annat förhållande rum. Jag finner
således icke hvarföre man utan någon orsak skulle inskränka
rättigheten för R. o. Ad. att välja utom kretsen. Man
ville icke antaga det förra stadgandet, sorn af Frih. Hamilton
föreslogs, derföre att raan ansåg att vissa af Stånden
borde välja inom sina egna valkretsar, men det är derföre
icke sagdt, all R. o. Ad. skall göra det. Jag tror att man
Rör göra undantag för de Stånd, sorn äro i ett helt olika
förhållande emot andra, och det är på denna grund jag yrkar
den af Hr von Troil begärda propos., nemi. att
ordet ”valkrets” måtte uteslutas ur Hr von Hartmansdorff^
förslag, då det af Hr Landtm, till Ståndets godkännande
framställes.
Hr Munck af Rosenschöld, Nils Rudolph: Då de
öfriga Stånden icke ingått i några speciellare bestämmelser
uti denna fråga, och jag anser skadligt att genom detaljföreskrifter
alltför mycket inskränka Const.Ulsk:s verkningskrets,
då det kunde blifva lika svårt för Consl.Ulsk. att komma
till något nöjaktigt resultat, som det nu synes vara inom
Ståndet; så förenar jag mig med dem, som afstyrka antagande
af Hr von Hartmansdorff^ förslag, — och jag vill jemväl
begagna mig af detta tillfälle för alt reservera mig emot
alla de speciella stadganden, som Ståndet beslutat, efter antagande
af Frih. Sprengtportens generella förslag lill gemensam
lanke.
Hr von Hartmansdorff: Jag har hvarken velat
bestrida Frih. Boye eller betaga någon annan tillfälle alt yttra
sig angtde den öfre kammarens bildande. Det är just
på det alt all frihet i detta hänseende måtte dem lemnäs,
som jag afstått ifrån den ifrågavarande punktens behandling
i så vidsträckt mening, som jag först uppgaf den; emedan
jag hört en och annan ledamot omförmäla, att han hade andra
förslag lill den öfre kammarens bildande alt afgifva.
När jag sålunda inskränkt mig till frågan blott om den yngre
kammaren, och då samma ordalydelse finnes i Gr. Spens’
som i mitt förslag; så hoppas jag att denna propos. ej bör
kunna möta något hinder på någondera sidan. Alt nödvändigt
sammanpara begge proposma, för att derigenom försvåra
afgörandet, eller möjligen få det hela afslaget, kan möjligen
vara mina motståndares afsigt, men ingalunda min. Emot
den sammanbindning, som Hr von Troil yrkat of 4 och 7
Den 3i October e. m.
4a7
punkterna i Gr. Spens’ förslag, får jag anmärka, alt, sedan
tiel bestämda antalet af riksdagsmän borttogs ur den första
punkten, later sammanbindningen sig icke göra, utan med
äfventyr att nu göra denna bestämning, emedan den 7 punkten
lyder så bär: ’’Ledamöterne af den äldre kammaren väljas
för 5 riksdagar. Vid hvarje sådan afgår ^ af hela antalet”
o. s. v. Om detta skall qvarstå, är det nödvändigt att antaga
någon viss summa, som kan jemnt delas med 5, och
det lärer väl icke vara Ståndets mening att nu besluta derom.
Hvad den nu förevarande saken beträffar, så får jag
lika med Hr Lefrén yttra, det jag tror henne förut vara så
genomgången, att man icke behöfver ånyo upprepa skälen.
Skulle någon eller några ledamöter vara tillstädes, som icke
öfvervarit våra förra öfverläggningar härom; så får jag blott
nämna, att ändamålet med den inskränkning af valrättighet
inom valkrets, hvilken jag yrkar och önskar, är den att tidningarne
icke må nedsätta personer under deras värde eller
upphöja dem deröfver, att icke de s. k. nationens män må
uttränga deni som verkligen äro det, eller med ett ord, att
icke tidningsskrifvarnes troman och högtbetrodde män må
blifva utsedde vid riksdagsmannaval, utan alt förtroendet
må blifva grundadi på den bestämda kännedom, hvilken valkretsens
medlemmar sjelfve äga om verklig förtjenst hos deras
blifvande ombud.
Frih. Boye: Det är i anleda, af Gr. Spens’ yttrande,
sorn jag ber att få förtydliga min förut yttrade mening, dä
jag på samma gång torde kunna något skingra de farhågor
för mina afsigter, som den siste talaren behagade framkasta.
Jag liar icke begärt att frågorna om nedre och öfre kammaren
skola afgöras på samma gång, och ännu mindre att de
skola sammanblandas. Jag har blott begärt alt få veta om
formationen af den öfre kammaren, den vigtigaste frågan i
hela projectet, af någon särskild orsak, som jag icke nu kan
genomtränga, är nedlagd af Hr von Hartmansdorff. Jag önskar
vela det, för att få fram frågan ändå. Detta är min
afsigt. Nu, efter hvad jag trott mig finna af Hr von HartmansdorfFs
yttrande, har han, för att slippa strider, nedlagt
hela frågan om formationen af andra kammaren. Jag ämnar
icke skänka eller leka bort henne, ty jag anser den frågan
vara den vigtigaste of alltsammans; och jag, som icke
känner hvarken Hr von HarlmansdorfFs utgångspunkt eller
något annat i hela denna fråga, jag förbehåller mig att, sedan
Hr von HarlmansdorfFs förslag är afgjordt, om Hr Landtm,
icke derunder upptager denna fråga till afgörande, få göra
den frågan anhängig, så att icke, genom något beslut, äfven
denna fråga må afskäras mig.
Hr Dalman: Jag är af samma tanke som Gr. Spens,
alt, såvida Hr von Hartmansdorff icke afstår från hela frågan
om bestämmande af valet till den äldre kammaren, utan
4iS
Deli Si Octobcr e. m.
efteråt vill fullfölja den, så medger jng icke, för min del,
att Hr von Hartmansdorff förändrar del af Hr Frih. o.
Landtm, föredragna förslag. Jag förmodar, att det icke lär
Lero af Hr von Hartmansdorff sjelf, utan att det blir R. o.
Ad., som kommer att afgöra huruvida Hr von Hartmansdorff
bör få propos. på första punkten oell tillåtas att taga bort
den sista delen. För min del kan jag ej heller instämma i
deras åsigt, som påslå att R. o. Ad. skulle i något fall hafva
bundit sig i afseende på valet af ledamöter till den yngre
'kammaren, genom det negativa heslutet, som fattades i anleda.
af Frih. Hamiltons förslag. Detta beslut innehar ingenting
annat, såsom jag förra gången hade äran yttra, än
att R. o. Ad. icke ville hafva uttryckt såsom sin gemensamma
tanke en tillåtelse för Stånden att välja utom valkretsarna.
Detta innefattar, såsom sagdl är, ingenting positivt,
och för min enskilda del är jag lika mycket emot att
R. o. Ad. skulle i det ena eller andra fallet uttrycka något
positivt. Om likväl R. o. Ad. skulle medgifva, att hegge
frågorna, nemi. om val till så väl yngre som äldre kammaren,
må åtskiljas, så får jag, i anledn. af Hr von Hartmansdorff^
upprepande af det skäl, som han i ett föregående plenum
anfört för val dist cictvis till utseende af den yngre kammaren,
erinra, att om icke några andra skäl finnas än farhågan,
derföre att tidningarne skola obehörigen, antingen nedsätta
eller upphöja de personer, söm kunde komma i fråga
att väljas; så lär skälet helt och hållet komma att förfalla
vid betraktande deraf, att val districtvis icke heller förhindra
tidningarna alt begagna samma denigrations- eller elevationsmetod,
som blifvit förutsatt för den händelse att valen
skedde öfver hela landet; vi skola nemi. icke glömma, att
det finnes andra tidningar än hufvudstadens, och att landsortstidningarne
utan tvifvel, i händelse man vill förutsätta
livad jag hvarken vill eller har någon anledn. alt förutsätta,
nemi. att tidningarne vilja blanda sig i riksdagsmannaval,
skola kunna göra det med mycket större våda af deras inflytelse,
likasom det är bestämdt lättare att organisera en
sådan tidningsopinion inom landsorterna, än inom de s. k.
stora tidningarna, hvilka både äro och måste vara mern sjelf—
ständiga. Jag afstyrker således ifrågavar. förslag, så väl om
det framställes i sin helhet, sådant det af Hr Landtm. Wifvi
föredraget, som ock i händelse det framställes i tvänne
delar.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att, då nu fråga åter
blifvit väckt om föredragningssättet, Hr Landtm, finge erinra
R. o. Ad. derom, alt först hade blifvit föredragen 4 punkten
i Hr von Hartraansdorffs förslag, sådan den för flera plenidagar
sedan blifvit af honora afgifven, hvarefter, om Hr
Landtm, rätt mindes, Gr. Spens hade begärt att punkten skulle
delas, och att frågan om val bland evangeliska och re
-
Den 3i Octobe r e. ra.
formel ia lärans bekännare skulle först företagas, hvilket hade
skei t, oell hvarvid R. o. Ad. beslutat bifall lill den i det
afseende! framställda meningen, hvarefter det öfriga af §; 11
blifvit föredraget, dä äter en ledamot begärt, att dea skulle
delas så, att frågan om den yngre kammaren först afgjördes,
och alt det som i §:n om dea äldre kunde anses hafva influtit,
skulle uppskjutas, hvaruppå ett förslag, af Gr. Spens
afgifvet i sådan syftning, hade blifvit uppläst och föremål för
discussion. Ku trodde Hr Landtm., att R. o. Ad. icke gerna
kunde återgå till företagande af båda frågorna gemensamt,
sedan R. o. Ad. en gång utan ogillande lätit föredragningen
på en ledamots begäran åtskiljas.
Gr. Spens: Jag liar icke fattat, att någon annan än
Hrr Arninoff, von Troil, Dalman och jag, har yttrat sig för
den tanken, alt en redaction endast i afseende på yngre kammaren
skulle böra fiamställas såsom R. o. Ad:s gemensamma
tanke; och jag åtminstone liar blifvit mycket orätt fattad,
om hvad jag framställt liar blifvit upptaget annorlunda
än såsom en nödfallsutväg, ifall man derigenom skulle kunna
afsluta hela tvisten. Återstår hela tvisten, så har jag för
min del aldrig yrkat att den på detta sätt skulle delas, ty
det tjenar till ingenting. Tvertom är del baltie och mindre
tidsödande, att i sådant fall afgöra den i ett sammanhang.
Jag skulle icke vid detta tillfälle hafva yttrat mig,
om R. o. Ad. fattat något beslut derom, att målet borde i
deladt skick framställas, men ett sådant beslut har åtminstone
undfallit inig.
Hr Rosenblad: För min del får jag reservera mig
mot den mening, att ett beslut, som R. o. Ad. formligen fattat,
skulle åter kunna blifva föremål för en förnyad pröfning,
nemi. alt, då R. o. Ad. afslagit Frih. Hamiltons förslag, det
bär skulle tillstädjas för de båda karnrarne att val skulle få
ske utom districten, så att, då R. o. Ad. derigenom uttryckligen
förklarat, att det icke var Ståndets mening, efter dess
egen pröfning, att medgifva sådana val, det efteråt kunde förklaras
genom någon advocalorbk tydning, att Ståndet öfverlemnade
åt en annan auetoritet att pröfva hvad Ståndet
lagligen förkastat, oell det just åt den auetoritet, hvars hufvudsaklig!!
grundsatser i detta vigliga ämne af R. o. Ad. blifvit
förkastade. Del får jag reservera mig emot, men tillika
får jag nämna, att i händelse vi nu skola komma att aldrig
så många gånger votera om igen 0111 samma redan afgjorda
sak, så blir min voteringslapp alltid densamma. Jag ei känner,
alt när jag kom hit i plenum, så var min tanke att votera
till förmån för Frih. Hamiltons framställda sals, men då
jag fick höra ett yttrande af Frih. Boye, så ändrades min
mening, och om åter något tvifvel hos mig kunnat uppslå
att förblifva vid den mening jag då fattade, så skulle det
hafva upphört sedan jag hört Hr Dalman försvara den motsatta
meningen.
43«
Den 3i October e. m.
Frih, Boye: Jag är förekommen af den sista talaren.
Jag tror lika med honom, ali R. o. Ad. liar afgjol t frågan;
meri skulle della icke vara Hr Frih. o. Landtnäs samt Ståndets
mening, skola vi, i följd af en annan mening, nu yttra
oss i samma sak; så kommer jag att votera ja till Hr von
Hartmansdorffs förslag, nota bene blott så vidt det rörer
nedre kammaren.
Hr Dalman: Jag anhåller att utur prot. erhålla upplysning,
huruvida R. o. Ad. fattat något beslut att det skall
vara Hr von Hartmansdorff medgifvet att åtskilja dessa begge
frågor.
Underl. Ridd.Secret. yttrade, att ett sådant beslut
vore hvarken nu eller vid föreg:de tillfallen falladt.
Hr Dalman: Vid sådant förhållande kan jag i sanning
alldeles icke finna annat, än att den punkt, sorn af Hr Frih.
o. Landtm, blifvit föredragen, utgör föremålet för R. o. Ad:s
pröfning. Då jag för min enskilda del är besluten att afslå
frågan i begge dess afdelningar, yrkar jag ock, att den må
oförändrad af Hr Landtm, framställas till propos. I anledn.
af Hr Rosenblads yttrande, får jag föröfrigt fästa R. o. Ad:s
uppmärksamhet derpå, att då Hr Landtm, ansett sig kunna
föredraga frågan till R. o. Ad:s beslut och således lemnat
R. o. Ad. öppet att derpå svara ja eller nej; så måste detta
vara det bästa beviset, alt Hr Landtm, icke ansett frågan
vara.afgjord genom den votering, som öfver Frih. Hamiltons
förslag i ett föregående plenum försiggått.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att R. o. Ad. under de
föregående öfverläggningarna, så vidt Hr Landtm, kunde påminna
sig, så snart någon ledamot begärt att två frågor skulle
åtskiljas, som varit sammanförda i ett betänk, eller i en
punkt, alltid medgifvit att ett sådant afskiljande vid föredragningen
finge äga rum. Således hade Hr Landtm, äfven
för detta tillfälle, då eu ledamot sådant begärt och följaktligen
föredragningen sedan skett efter denne ledamots begäran
samt förslagen blifvit åtskiljda utan att det af någon
ledamot varit motsagdt, trott att R. o. Ad., i öfverensstämmelse
med livad vid andra tillfällen skett, medgifvit
detta, och torde R. o. Ad. finna, att om ett sådant medgifvande
skett och discussionen sedan fortginge och andra
ledamöter derefter begärde att frågan skulle samfäldt disculeras
samt samfäldt afgöras och pröfvas, så uppkorame deraf
etL föredragningssätt, som icke öfverensstämde med den
ordning, som R. o. Ad. iakttagit under denna riksdag , och
sorn Hr Landtm, trodde icke heller fullt öfverensstämma
med de rättigheter hvarje ledamot hade att få hvarje fråga
skiijd den ena från den andra.
Hr von Troil: En ledamot, Hr Rosenblad, Bernhard,
har behagat benämna den emot hans egen stridande åsiglen
Den 31 0 c I o b er e. m.
4.1.
för advocatorisk. Jag skulle likväl lro, alt innan nian så
benämner en åsigt, borde man hafva gjort sig något närmare
reda för frågan, än denne värde ledamot synes hafva.
R. o. Ad. liar visserligen i ett föregide plenum beslulat,
att del icke skall vara alla valkretsar tillåtet att välja utom
sina egna medlemmar, men man behöfver väl icke vara synnerligen
väl bevandrad hvarken i språk eiler i logik, för alt
finna, alt detta icke är detsamma som ett beslut alt det
skall vara hvarje valkrets förmenadt att välja utom sig. Det
ligger ett temmeligen betydligt mellanrum mellan dessa begge
meningar, oell hvad som innefattas i den förändring af Hr
von HarlmansdorfTs förslag, hvilken så väl jag, sorn Frih.
Hamilton och Hr Mannerskantz begärt, är intet annat, än
att det icke skall vara hvarje valkrets ovillkorligen ålagdt
att välja inom sina egna medlemmar. Denna sak är i sanning
till den grad enkel, att det förundrar mig att någon
kunnat misstaga sig derom, och det måste hafva skett af
förhastande. I öfrigt begärde jag ordet, derföre att, då jag
för en stund sedan lillkännagaf, att jag ville rösta för det
framställda förslaget under vissa villkor, jag nu velat utbedja
in i g alt få förklara, alt, sedan dessa villkor ej blifvit
af Hr von Hartmansdorff medgifna, jag anser mig på det
högsta berättigad alt säga nej lill förslaget. Här är nemi.
icke fråga om mindre, än om man skall få en representation
med dugliga ledamöter eller icke. Detta har jag förut
sökt bevisa och andre ledamöter hafva gjort det bättre än
jag. Deremot hafva de 2:ne ledamöter, som äro af den
motsatta åsigten, under denna discussion resumerat sina skäl
derför, och jag tror att dessa resumeer äro af den beskaffenhet,
alt de tydligare böra tala emot förslaget, än alla
de skäl, som för den motsatta åsigten kunna anföras. Den
förste anförde, att det var derföre att Const.Utsk. gjort sina
utflygter i luften, som vi borde instänga oss så mycket
mer. Det förundrar mig i sanning, att man i en så vigtig
sak, som stiftande af en hufvudsaklig del af grundlagen för
framtiden, kan taga till ögonmärke att gifva en tillrättavisning
åt ett Utsk. Den må vara förtjent eller icke, så är
detta i alla fall af en så underordnad vigt, att det ej borde
tagas i betraktande, när ändamålet är att stifta den lag, som
i sig sjelf är nyttigast och förståndigast. Den andre värde
ledamoten åter har här, likasom vid så många andra tillfällen,
funnit skäl för sina förslag uti tidningarnes verkliga
eller förmenta syndaregister. Då man så ofta hör dessa visserligen
till någon del befintliga brister omnämnas såsom
skäl för saker, med hvilka de icke hafva det ringaste sammanhang,
så erinras man om den der hedersgubben för några
tusen år sedan, som slutade alla sina argumentationer i
Rådet med orden: delenda est Carthago.
Hr Lefren: Den som ändå vore en sådan der heders
-
43a
Den 3i October e. m.
gubbe, som den der Cato var. Det vore minsann rätt väl.
Jag tror det vara en alldeles oriktig uppfattning af mina
skäl, som sednast citerades. Jag liar icke sagt, alt vi skola
inskränka de gränser, som genom lagstadgandet bestämmes,
derföre att Coust.Utsk. tillåter sig ulflygter, utan jag bar
sagt, alt derföre alt Const.Utsk. tillåtit sig sådana utflygter,
borde vi icke, såsom föreslaget var, hafva det förtroende för
Utsk., alt åt detsamma öfverlemna allmänna satser och låta
Utsk. göra tillämpningen deraf, hvaremot jag önskade, att
11. o. Ad. skulle uttrycka sin mening om tillämpningen, såvida
nemi. R. o. Ad. hade den mening, för hvilken jag talade.
Detta är något helt annat, än alt säga, att, derföre att
Utsk. gjort utflygter å ena sidan, man borde extravagern äfven
å andra sidan. Detta är motsatsen af hvad jag yttrat.
Jag har blott yrkat att man skulle sjelf göra tillämpningen
efter sin öfvertygelse och icke tillåta Const.Utsk. alt draga
slutsatser af obestämda framställningar af allmänna satser.
Hvad sjelfva formen för frågans behandling beträffar, så
liar Frih. Boye för en stund sedan anhållit hos Hr Frih. o.
Landtm., att få veta hvarom vi egentligen discuterade. Derefter
täcktes Hr Landtm, låta uppläsa det förslag, som uppkommit
sedan Hr von Hartmansdorff på andras begäran tillåtit
att frågan finge delas. Jag var också belåten med alt få
höra hvarom discussionen skulle fortgå; och som jag då hade
ordet, så sade jag att jag ville inskränka mig lill att endast
yttra mig om den del, som rörer den yngre kammaren,
efter denna punkt nu först skulle förekomma och icke
hela frågan i ett sammanhang. Kär R. o. Ad. då icke gaf
tillkänna sin önskan att frågan skulle i sin helhet begagnas,
och som discussionen sedermera länge fått fortgå endast om
den yngre kammarens bildande, så anser jag ganska riktigt,
alt Hr Landtm, nu ger oss propos. om den discuterade punkten
, så alt hvar och en må få tillfälle att om den andra
punkten efteråt sig yttra; men ali nu åter slå frågorna tillsammans
för att deröfver discutera en limme samt åter dela
deni, det der stöter något mycket på bordaloux och jag tror
icke det går an att så behandla ärendena.
Hr Dalman: Jag lager mig friheten fästa uppmärk
samheten
derpå, att det var Gr. Spens, som föreslog att hagan
skulle delas, frågan nemi. om val till yngre och äldre
kammaren. Gr. Spens föreslog detta under vissa villkor,
nemi. det villkor, att Hr von Hartmansdorff skulle låta den
sednare frågan falla. Delta villkor blef icke af Hr von Hartmansdorff
antaget, i följd hvaraf Gr. Spens också, såsom jag
fattade hans yttrande, återtog sin anhållan om delningen.
Jag kan således icke finna att någon motion blifvit inom R.
o. Ad. vederbörligen väckt om en sådan delning. Men äfven
om en sådan blifvit väckt, så lär det icke vara till mig
el
-
D o u 31 O c t o b e r c. m.
433
eller de öfriga ledamöter, hvilka yrka alt frågan i sin helhet
må föredragas, som man skall adressera sig, 0111 man tilläfventyrs
finner någon oordning i föredragningssätlet här hafva
inträffat, utan lär sådant få tillskrifvas R. o. Ad:s ordför.
, som icke inhemtat R. o. Ad:s beslut, huruvida R. o.
Ad. ville medgifva en sådan delning eller icke. Skall det
deremot bero af R. o. Ad:s enskilda medlemmar att, sedan
en fråga, eller en punkt, eller ett betänk, här är föredraget,
framkomma den ene med det amendementet och den andre
med ett annat, och dessa skola uppläsas det ena efter
det andra, samt den ene skall få yttra sig öfver det och
den andre öfver det; så slutar det med hvad som verkligen
vid flera tillfällen under debatterna i representationsfrågan
inträffat, att man icke vet hvarom discussionen handlar,
och således ej vet hvarthän man egentligen skall ställa sin
argumentation. Detta inträffade icke längre sedan än i sista
plenum med ett förslag af Frih. Hamilton , och Hr von
Hartmansdorff var då sjelf den som anmärkte, att discussionen
hvälfdes öfver flera ämnen, samt att man alldeles icke
var kunnig om hvilket ämne , som var för R. o. Ad. föredraget.
Hvad den nu förevar, frågan beträffar, så kan jag
åtminstone ej finna annat, än att båda ämnena varit här af
R. o. Ad. discuterade, och då en ledamot här icke kan få
ordet förrän han blir uppropad, så var också händelsen med
mig, att jag ej kunde yttra mig genast efter det Hr Lefre'n
förutsatte att endast första frågan vore föredragen ; men så
fort jag fick ordet, begagnade jag min rättighet såsom ledamot
af detta Stånd, att anmärka det jag ansåg Hr Landtm,
hafva föredragit punkten i dess helhet och att detta icke
lagligen kunde ändras, såvida R. o. Ad. icke beslöte att sönderdela
frågan; och vid detta yttrande förblifver jag.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att om någon mera af
R. o. Ad:s ledamöter funne skäl att göra anmärkn. emot det
sätt, hvarpå Hr Landtm, föredragit ärendena, så väl nu som
under de föregående dagarna, så anbölle Hr Landtm., att
det måtte ske nu i ett sammanhang, på det att det ämnet
måtte särskildt förekomma, innan propos:n gjordes, och R. o.
Ad. slippa att återkomma dertill, utan få behandla ensamt
det ämne, som blifvit föredraget.
Hr Ribbing: Ehuru jag ej tagit åt mig til 1 mälet att
vara advocatorisk, så kan jag icke neka att jag anser det hafva
varit ett förhastadt uttryck af Hr Rosenblad, alldenstund
det förslag, hvarom vi beslutade, då Frih. Hamiltons project
var i fråga, alldeles icke är detsamma som det, hvarom
nu är fråga. Då var det fråga ora huruvida man skulle
få välja utom districtet, nu deremot är det fråga om huruvida
man skall få välja utom sina egna medlemmar. Det är
således en helt annan fråga, hvarföre också någon advocatur
.5 H. 55
434
Den 3i October c. m.
i detta afseende ej kan sägas äga rinn, och jag önskar alt
det ordet mätte litet sparsammare begagnas. I afseende på
den fara, sorn blifvit lörespeglad såsom följd af tidningarnes
inverkan vid de mera fria valen, så lärer denna fara icke
vara större om valen få ske utom, än om de skola ske
inom Ståndet och valkretsen, ty det ar icke konstigare för
tidningarna att recommendera eller nedsätta de väljandes egna
medlemmar än andra. Jag önskar att vi med lörsta må
få komma lill något beslut.
Hr Rosenblad, Bernh.: Om någon afPi.o. Ad;s ledamöter
ansett, att uti det uttryck af advocatorisk, som jag
begagnade då jag sist yttrade mig , legat något personligt
förolämpande, sä ber jag hvar och en vara försäkrad att det
icke var min mening. Om någon sådan syftning eller uttydning
kan lemnäs deråt, så ber jag att få taga det ordet
tillbaka. Ordet var riktadt emot saken och icke emot person.
I afseende på saken förblifver jag vid detsamma och
anhåller att få återkalla i R. o. Ad:s minne, att då Frih.
Hamiltons förslag här förevar lill discussion, så fick först
den delen af frågan, som rörde rättighet alt välja utom Stånd,
<1. v. s. utom egna medlemmar, efter milt begrepp om språkbruket,
med Frihtns och Ståndets medgifvande förfalla, och
att sedermera proposln, såsom en af mina motståndare uppgifvit,
fick följande redaction: ”Det är Ståndets valmän obelaget
att till representanter för Ståndet kalla Ståndets medlemmar
utom valdistrictet.” Efter mitt begrepp om Svenska
språkbruket, så, om man afslår rättigheten för ett Stånds
valmän, att till representanter för Ståndet kalla medlemmar
utom districtet, har man i och med detsamma stadgat, att
intet Stånd och ingen valkrets må välja på andra än egna
medlemmar, nb. då man förut låtit den fråga falla, som
rörde val utom Ståndet. Må detta vara nog om den saken.
— Jag protesterar emot den inskränkning i Ståndets öfverJäggningsrätt
olver förevar, ämnen, som Hr Dalman yrkat,
då han ogillat det visserligen i detta hänseende mycket riktiga
sätt att gå tillväga, som blifvit iakttaget af vår ordförande,
för hvilket vi äro honom tacksamhet skyldige; ty örn
olika tankar uppstå i afseende på en fråga, som utgör en del
af det ämne, hvilket är under öfverläggning, så, då ännu
icke propos. lill afgörande af ämnet i sin helhet är framställd,
och i händelse man önskar alt det måtte delas, tror
jag, att, för att låta alla tankar göra sig gällande, det är att
gå både den rätta ordningen och loyauteöi till mötes, alt
dela sjelfva ämnet. Men jag skulle för min del anhålla, att,
då vi kanske komma att votera öfver denna fråga,som redan
varit före, en bestämd contra-propos. måtte framställas af
dem, som icke dela den tanken, hvilken finnes här i sjelfva
ja-proposition.
Frih. Cederström, Jacob: Då öfverläggningen nu
Den 3i October e. tn.
435
liar öfvergått frän ämnet neli endast angår fräsan huruvida
lii- von Hartmansdorff* förslag skall i dess första skick o.
deladt eller också deladt framställas, såsom föremål för beslut,
så får jag, som önskar att vi måtte komma ifrån denna
öfverläggning till de på bordet hvilande ämnen, begära bos
Hr Frill. o. Landtm., att propos. måtte framställas till R.
o. Ad., huruvida R. o. Ad. medger, att den af Hr von Hartmansdorff
framställda frågan får delas, på sätt sorn Gr.
Spens föreslagit och dess under föredragningen för R. o.
Ad. upplästa redaction utvisar, på det Hr Dalman må kunna
göra sin mening gällande genom votering, om lian så
behagar, och vi ändtligen komma till frågans afgörande.
Frih. Boye: Jag begärde ordet i anledn. af Hr Dalmans
yttrande, hvilket jag måste till en del gilla och till
en del ogilla. Jag håller honom räkning för den grannlagenhet
han visat, att icke låta, på en enskild ledamots begäran
eller återtagande, falla undan Ståndets pröfning frågans
aldra vigtigaste omständighet. Jag värderar denna
grannlagenhet, men sannerligen jag begriper hvarföre han
sätter sig emot den skilnad af frågan , som Hr Landtm, föreslagit.
Jag var närvar, bär när Hr Landtm, ganska riktigt
framställde, att som en ledamot. Hr von Hartmansdorff,
begärt fördelning, så lärer Ståndet finna att det icke
kan förnekas. Jag kan icke påminna mig, om derpå följde
svar eller icke, men jag åberopar alla dem, som då voro
närvar., till bestyrkande att Hr Landtm, verkligen gjorde
denna framställning, och om flen också icke vore gjord, så
kan jag för min del icke finna något att klandra deruti, att
Hr T_,andtm. delar a:ne frågor, som verkligen kunna delas.
I anledn. af Hr Landtm:.* i allmänhet framställda fråga, får
jag, så vidt jag har bevistat öfverläggningarna, tacksamt förklara,
att jag aldrig funnit annat än att Hr Landtm, med
den största grannlagenhet bevarat allas rätt. Här är den
bättre bevarad derigenom att fiågorne skiljas åt, tv om de
skulle sammanslås, så kunde deras mening, som vilja afslå
den eria delen men bifalla den andra, icke göra sig gällande.
Likväl förenar jag mig med Hr Dalman uti den förväntan,
som ej kan vara förgäfves, att, ehvad Hr von Hartmansdorff
återtagit, nedlagt eller, huru man behagar kalla det, frångått
andra frågan, nemi. den rörtde öfra kammarens formation,
vi likväl må få den föredragen till Ståndets pröfning, sedan
den nu förevar, blifvit afgjord.
Gr. Frölich: Jag tror att det varit öfverflödigt af den
siste talaren att vilja, genom sitt förklarande af sin tacksamhet
för det sätt, hvarpå Hr Landtm, föredragit ärendena,
likasom kasta en skugga på Hr Dalmans anförande. Jag tillslår,
alt ehuru jag icke för min del har någon anmärkn.
att göra emot Hr Landtm:s sätt att föredraga, har jag dock
4 3G
De ii 31 October e. m.
längesedan insett att, såvida ej Hr Landtm. skulle begagna
sin rätt alt genast, när det göres en hemställan att dela en
fråga, afbryta den som talar i saken, och i följd af detta
afbrott framställa till Ståndet, huruvida det vill dela frågan
eller icke, så kommer frågan, på sätt den verkligen nu har
kommit, i marvatten. Det är omöjligt att veta hvarom frågan
är, om den ene ledamoten efter den andra oupphörligen
subdividerar det föredragna ämnet. Då nu likväl Hr
Landtm, icke, på sättFrih. Boye sagt, gjort någon framställställning
om denna delning, ehuru Hr Landtm, gjort en framning
om delning i afseende på huruvida trosbekännelsen såsom
en qvalification borde innefattas i denna punkt, hvarpå
genast svar lemnades af Ståndet ; så måste jag, rättvisan till
ära, erkänna, alt Hr Dalman har rättighet att yrka att få
frågan i sin helhet framställd till propos., eller också att,
på sätt Frih. Cederström framställt, få en propos. om frågans
delning; ty då Hr Landtm, en gång har föredragit i sin
helhet frågan om så väl den yngre som den äldre kammaren,
så är den icke afdelad, derföre att en ledamot stiger
upp och talar endast om den ena delen. Det kan väl hända,
att vi till följe häraf nu komma till en votering, men
det vore ganska nyttigt, tror jag, för alla de ledamöter, som
tro det vara sig tillständigt alt i en så vigtig sak som denna
stå upp och fråga en annan af Husets ledamöter hvad
hans mening kan vara för det att han gör så, eller gör så
och icke annorlunda, i stället för att gå till denna ledamot
och göra honom frågan, utan att Ståndet må blifva nödsakadt
att afhöra sådana frågor. Jag säger, att så länge discussionen
fortgår på det viset, är det icke möjligt att den
kan ordnas, förrän man märker att man kör hufvudet i väggen,
och derföre tror jag det vara så godt att Hr Landtm,
gör propos. om delning af frågan om äldre och yngre kammaren,
då man får se, huruvida Huset vill svara ja eller nej.
För min del tillstår jag att jag nu dertill kommer att svara
nej , emedan jag icke kan se huru man eljest skall komma
till ett slut på frågan.
Gr. Spens: Jag har begärt ordet, egentligen för att
godkänna Frih. Cederströms begäran, men med det tillägg,
att jag anhåller det Hr Frill. o. Landtm, måtte utesluta mitt
namn derifrån. Frihtn proponerade nemi. en framställning
till R. o. Ad., huruvida Ståndet ville tillåta delning af Hr
von Hartmansdorffs förslag, på sätt Gr. Spens föreslagit. Jag
liar föreslagit det villkorligt, nemi. under det villkor, att
discussionen dermed skulle vara slut om äldre kammaren;
men då det villkoret icke uppfylles, så önskar jag åtminstone
att förslaget icke måtte stå i prot. såsom af mig framstäldt.
Jag kan visserligen icke bestrida att propos. göres, men såsom
mitt förslag bestrider jag densamma. Mill ändamål var,
alt discussionen, genom ett sådant jemkningsförslag, skulle
Den 3i October e. m.
kunna blifva slut, och icke att man skulle taga den vigtigaste
frågan till afgörande Iram på natten , hvilket nu synes
blifva resultatet.
Hr Lefre'n: Om också icke det hade passerat, hvad
som verkligen ägt rum , nemi. att Frih. Boye begärt upplysning
om hvilken del af frågan, som var under öfverläggning,
och derpå fått från bordet uppläsning af den ena delen,
nemi. den som stod qvar efter delningen, så skulle likväl
Hr Frih. o. Landtm, i alla fall, tvertemot hvad åtskillige
talare framställt, vara icke allenast berättigad utan äfven
förbunden att, i stöd af 54 §:n Biksd.Ordn. , göra den
delning af ämnet, som discussionen föranleder. Der står
nemi., att ”då propos. till fattande af ett definitivt beslut
öfver en Konungens framställning, eller ett betänk, eller cn
af enskild riksdagsman väckt fråga är med ja och nej besvarad,
och anmärkmr i saken under discurserna gjorda, bör
proposin inrättas i enlighet med dem; och skulle målet under
discurserna skiljas uti flera delar, hvaröfver särskilda anmärkntr
göras, då skall, enär sådant äskas, propos. öfver
hvardera delen särskildt anställas.” Hr Landtm, är således
icke allenast berättigad, utan om ledamöter, som framställt
ämnet, äska att propostr öfver de särskilda delarna skola
särskildt meddelas, lärer Hr Landtm, till och med vara förhindrad
att sådant neka. Således äger Hr Dalman ingen rättighet
att fördra , att ett mål , sorn förevarit till discussion,
skall i ett klubbslag afgöras, då grundlagen ej allenast
tillåter, utan anbefaller, om så nödigt pröfvas, att särskilda
proposrr öfver delarna göras, och det stadgar grundlagen, på
det att ingen mening, som under discussionen blifvit uttalad,
nrå blifva undertryckt, hvarken den som är för eller emot
saken. Om således någon ledamot är för den ena men emot
den andra delen, så är detta en anledn. att skilja fråganåt,
ty i annat fall kunde någon mening undertryckas, och en
så frisinnad man, som Hr Dalman, måtte väl ej vilja bidraga
dertill att någons mening må blifva undertryckt.
Frih. Sprengtporten, Jac. Wilh.: Jag tager mig
friheten att, i anledn. af den olika mening, som under discussionen
synes derom hafva uppstått hos åtskillige ledamöter,
anhålla att Hr Landtm., innan propos. till B. o. Ad.
framställes med afseende på frågans fördelning, behagade gifva
Ståndet tillkänna, huruvida Hr J_,andtm. anser sig förhindrad,
i följd af det beslut, som Ståndet har fattat beträffande
Frih. Hamiltons förslag till gemensam tanke, att nu i
sin helhet framställa den propos. till gemensam tanke, som
af Hr von Hartmansdorff i denna punkt blifvit föreslagen.
Hvad angår den §:n i Biksd.Ordn., som Hr Lefre'n åberopat,
så är jag visserligen i allmänhet af den tanken, att när discussionen
skiljer sig i flera delar, propos. på hvarje särskild
del kun och bör framställas; men ett annat förhållande torde
438
Den 3i Oelober e m.
del vnra, om, efter den slutade discussionen rör:de ett förslag
till grundlagsförändring, ledamöterne framställt förslag
till gemensamma tankar, oell då tror jag icke att ett sådant
förslag utan Ståndets medgifvande kan undergå någon
förändring.
Gr. Frölich: Jag är väsendtligen förekommen af Frih.
Sprengtporten. Hvad Hr Lefren i detta fall yttrat rörer frågor
i allmänhet, som kunna delas, men ar alldeles olämpligt
då det är fråga om alt fatta beslut om en gemensam
tanke rör:de grundlagsförändring. Det är naturligt , att i
fråga om att gå in på att förena sig om en gemensam tanbe
i en sådan fråga som denna , så gör man det eller gölman
det icke, alltsom man får vela alt man genom denna
gemensamma tanke får en annan sak afgjord eller icke afgjord.
Just nu hafva vi hört Gr. Spens tillkänngifva, att
han vill gå in på en delning, nh. med villkor. Kär han icke
får detta villkor, så vill han icke gå in derpå. Således
liar Gr. Spens' yttrande till sin natur varit alldeles detsamma
som Hr Dalmans. Detta måtte göra att Hr Landtm:s
pligt alt förena meningarna nu är af helt annan beskaffenhet
än i andra mål, och att således Hr Lefre'ns argumentation
icke här är tillämplig. Jag hoppas att Hr
ver tillkänna, att sådan är hans tanke. Jag har hört Hr
Landtm, förut vid flera tillfällen yttra sin tanke härom, så
att jag icke kan draga i något tvifvel, att han anser det så.
Kär nu Hr Landtm, icke till Ståndet framställt någon propos.
om delningen, utan det blott är några ledamöter, sorn hvar
efter annan blifvit uppropade, hvilka velat fördela frågan,
men det nu är åtskillige ledamöters begäran att den en gång
föredragna gemensamma tanke, som Hr von Hartmansdorff
föreslagit, måtte förekomma till beslut, så ser jag sannerligen
icke huru Hr Landtm, skall kunna vägra att antingen
göra propos. på hela Hr von Hartmansdorffs förslag i denna
punkt till gemensam tanke, ifall Hr von Hartmansdorff och
lians vänner vilja tillåta del, hvilket jag vill förmoda ; eller
också, 0111 det icke af dem tillätes, meddela propos. på huruvida
delningen må äga rum eller icke.
Hr von Hartmansdorff: Jag nödgas bestrida all
propos., som skulle innehålla alt vi voterade huruvida 54
§:n Riksd.Ordn. må gälla eller icke. Oin min varde motståndare,
i stället för att tvista 0111 formen, hade låtit oss få
propos. och votera oin saken; så hade det gått mycket fortare,
än att tvista på detta sätt. Om man dermed fortfar,
så befarar jag att det räcker mycket längre, än 2:ne voteringar
skulle göra.
Frih. Cederström: Jag anhåller vördsamt att få fästa
Ståndets och den sisle talarens uppmärksamhet derpå, att
den 54 §:n Riksd.Ordn., sorn angår det fall, ”då propos. till
Den 3i October e m.
439
Fattande af ett definitivt beslut öfver en Konungens framstallan,
eller ett betänk. , eller en af enskild riksdagsman
vackt fråga är med ja oell nej besvarad ’ etc., icke kan tillämpas
uti nu ifrågavar. fall, och alldeles icke här hörer
till saken. Här är icke något definitivt beslut , sorn skall
fattas; här är frågan alt utröna huruvida Ståndet vill såsom
sin gemensamma tanke antaga en anmärkn. emot ett Utskrs
betänkande. Detta kan icke anses såsom något definitivt beslut,
och man får icke tillämpa grundlagen annorlunda än
efter dess ordalydelse enl. 8> §:n Reg.Ftn. Jag anhåller att
vi måtte komma ilian denna högst onödiga öfverläggning,
derigenom att Hr Landtm, täcktes gifva oss propos., huruvida
Ståndet medger delning af Hr von Hartmansdorffs
förslag, hvarefter Ståndet är i tillfälle att genom sitt svar
bestämma huru dermed skall förfaras.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att han, i anledn. af
Frih. Sprengtportens begäran, först finge gifva sin tanke
tillkänna angtde den frågan, huruvida ett förut af R. o. Ad.
vid föredragningen af Frih. Hamiltons förslag fattadt beslut
skulle lägga hinder i vägen för afgörandet på ett eller annat
sätt af den punkt af Hr von Hartmansdorffs förslag, som
nu vore föredragen. Det torde vara öfverflödigt att vidare
erinra om innehållet af det beslut, R. o. Ad. då fattat, och
innehållet af den punkt, som nu vore föredragen, då så många
ledamöter framställt det under discussionen. Hr Landtm,
kunde icke se, att R. o. Ad., genom det förut fattade beslutet,
vore på något sätt förhindradt att i afseende på de
gjorda förslagen fatta det ena eller andra beslutet, allt efter
som R. o. Ad. funne skäligt, och hade det i annat fall varit
Hr Landtmts skyldighet att vid föredragningen af denna
punkt derpå fasta uppmärksamheten. Hvad skiljandet af
frågorna anginge, så hade Hr Landtm, förut yttrat, alt han
nnsäge stridande emot den rättighet, hvar och en af R. o.
Ad:s ledamöter ägde, att begära ett ämnes fördelning i flera
punkter, så snart han det önskade och begärde, om R. o.
Ad. sådant förvägrade; och hade detta under hela denna
riksdag, som nu räckt öfver 9 månader, aldrig varit nekadt.
Då likväl intet stadgande i grundlagen hindrade R. o. Ad.
att fatta ett sådant beslut, vore det Hr Landtmts åliggande
att derom framställa proposition. Den punkt i Hr von Hartmansdorff*
förslag, eller den del af 4;de punkten af samma
förslag, hvilken försl för R. o. Ad. föredrogs, lydde som
följer: ”Intet Stånd och ingen valkrets må välja riksdagsman
utom sina egna medlemmar.” Då della innefattade
frågan om val, så väl till den äldre som den yngre kammaren,
begärdes att frågan skulle skiljas åt, och att redactionen
af denna punkt skulle lyda som följer: ”Intet Stånd
och ingen valkrets må välja ombud till yngre kammaren
utom sina medlemmar.” Hr Landtm, hemställde nu, 0111 R.
o. Ad. biföll att punkten på detta sätt måtte skiljas.
44o Den 3i October e. m.
Ropades starka ja, blandade med nej.
Hr Frih. o. Landtm, förklarade, det han trott sig
finna att ja öfverrösta t nej.
Hr Dalman hegärde votering.
Upplästes till justering och godkändes följande voterrsproposition:
Den,
som anser att R. o. Ad. först bör fatta beslut öfver
följande mening: ”Intet Stånd och ingen valkrets må
välja ombud till yngre kammaren utom sina medlemmar,”
voterar
ia;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, anser R. o. Ad. att beslut först bör fattas öfver
följande mening: ”Intet Stånd och ingen valkrets må välja
riksdagsman utom sina egna medlemmar.”
Efter voteringens slut, befunnos rösterne hafva utfallit,
som följer:
Ja — 62.
Nej — 19.
Till följe af det nu fattade beslutet, föredrog Hr Frih.
o. Landtm, följande mening: ’JIntet Stånd och ingen valkrets
må välja ombud till yngre kammaren utom sina medlemmar.
”
Hr Frih. o. Landtm, hemställde derefter, om R. o.
Ad. behagade förklara denna mening såsom sin gemensamma
tanke.
Då svaren å denna propos. icke blefvo så på en gång
afgifna, att det var möjligt att i någon mån bedömma den
ena eller andra meningens öfvervigt, förnyade Hr Landtm,
samma proposition.
Ropades starka ja, blandade med nej.
Då Hr Frih. o. Landtm, förklarade, det han trott
sig finna att ja öfverröstat nej, begärde
Hr Munck af Rosenschöld votering.
Upplästes till justering och godkändes följande voter:sproposition:
Den
som antager såsom Ståndets gemensamma tanke följande
mening:
”Intet Stånd och ingen valkrets må välja ombud till
yngre kammaren utom sina medlemmar”
voterar
ia;
den
Den 3i October e. m.
den det ej vill, voterar
nei;
Vinner nej, antager R. o. Ad. icke ofvanstående mening
såsom Ståndets gemensamma tanke.
Efter voteringens slut, befunnos rösterne hafva utfallit,
som följer:
Ja — 4_5.
Nej — 33.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att af 4=de punkten i
det förslag, som nu vore under föredragning, ålerstode en
mening. Punktens lydelse från början hade varit följande:
Intet Stånd och ingen valkrets må välja riksdagsman utom
sina egna medlemmar; den nyss afgjorda delen deraf inneliolle,
att intet Stånd och ingen valkrets må välja ombud
till yngre kammaren utom sina medlemmar. Således återstode
frågan om ombuden i äldre kammaren. Hr Landtm,
ville erinra sig, att någon ansett denna fråga böra tagas i
betraktande i sammanhang med y:de punkten, som handlade
om aldre kammarens formerande i allmänhet.
Hr von Hartmansdorff: Jag har intet emot att frågan
förekommer i sammanhang med en sednare punkt, blott
hon hålles öppen.
Frih. Sprengtporten: Jag får så mycket hellre instämma
med den siste värde ledamoten, som delta stadgande
står i ganska nära sammanhang med stadgandet om den tid.
under hvilken ledamöteine skola fungera i äldre kammaren.
Om denna tid skall blifva lång, så är det så mycket angelägnare
att frihet i valet medgifves.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. ansåg
den nu föredragna frågan böra behandlas i sammanhang
med 7:de punkten.
Hr Lefren: Jag anhåller att Hr Frih. o. Landtm, täcktes
göra det förbehåll, som Hr von Hartmansdorff begärt ,
att frågan hålles öppen , ty om det icke sker alldeles bestämdt,
så tvingas vi åter att votera om en formfråga.
Frih. Boye: Jag anhåller alt de värde ledamöter, som
begärt att få hafva frågan öppen, ville förklara hvad de dermed
mena. Jag förstår det icke. Vi måtte väl få afgöra
den, och då blir den icke vidare öppen.
Hr Lefre'n: Jag anhåller, att den som framställt första
frågan om att gå förbi den fråga, som är före , måtte
upplysa Frih. Boye om saken.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att lian trodde frågan
vara, huruvida det förslaget, att ombud till äldre kammaren
endast bör utses inom Stånd eller inom valkrets, borde be
i5
H. 56
44»
Don 3i Octobcr e. m.
handlas i sammanhang med y:de punkten och icke förut
föredragas.
Frih. Boye: Innan man kommer til! frågan, huru ombuden
skola väljas, ligger väl i naturen af saken att bestämma
af hvem de skola väljas. Jag utber mig, ati den föreg:de
frågan, som måste vara af hvem de skola väljas, ej måtte
förbigås, och det är den, som låg i förra förslagets 3:dje
punkt. Den förbigicks då, och jag anhåller att den nu må
förekomma; ty det är belt olika frågor af hvem de skola
väljas och huru de skola väljas. Här står i första exemplaret
af Hr von Hartmansdorffs förslag, att de skola väljas på
det sätt att samma valmän välja en riksdagsman till de äldres
och en till de yngres kammare. Nu ville jag veta huru
dermed skall vara. Mine herrar! jag måste få den frågan
framställd, på det vi må fä afgöra den. Skola vi antataga
Hr von Hartmansdorffs förslag eller icke? derom är
frågan.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, alt 3 punkten vore,
i Hr Landtm:s tanke och såsom han trodde prot. skola utvisa,
afgjord på det sältet, att Hr von Hartmansdorff frångått
den och en annan redaction blifvit antagen såsom Ståndets
gemensamma tanke. Hr Landtm, kunde icke påminna
sig, att något förbehåll blifvit gjordt i afseende på någon del
af punkten, att den skulle hållas öppen; varande det likväl
öppet för hvar och en af Ståndets ledamöter, som funne
sig dertill befogad, alt då någon fråga förekomme, som dermed
hade gemenskap, framställa sin mening i afseende deruppå.
Frih. Cederström: Jag får tacka Hr Lefren för den
här ytterligare episoden, som nu förekommit i frågan. Hade
Hr Lefren varit så god och icke begärt någon ytterligare
upplysning, hade vi redan varit ett godt stycke på vägen.
Hr Landtm, har på Hr von Hartmansdorffs och Frih.
Sprengtporten gemensamma begäran hemställt till R. o. Ad.,
om Ståndet ville uppskjuta afgörandet af den sednare delen
af 4;de punkten, ang:de sättet att välja och af hvem ledarnöterne
i öfre kammaren skola väljas, tills man komrne till
öfverläggningen om y:de punkten. Der har Frih. Boye således
full rättighet att ingå i pröfning af både huru och af
hvem ombuden skola väljas, men frågan borde förekomma
tillsammans med y:de punkten. Derpå svarade ingen af
Ståndets ledamöter nej, men nu hafva vi den fråga Hr Lefren
framställt att tacka för den nya discussion, som uppstått.
Jag förmodar att Hr Landtm, täckes förnya sin propos. om
frågans uppskjutande tills vi komma lill y.de punkten.
Frih. Boye: Jag har visst ingenting emot att frågan
icke nu företages, blott den icke anses vara afgjord, ty det
kan jag icke gå in på, emedan det ej är enl. med förhållan
-
Den 3i October e. m.
443
det, sorn var att man förra gången endast medgaf att den
icke då skulle afgöras. Såvida frågan återstår, liar jag intet
att erinra deremot att den ina förekomma vid y:de punkten,
då den kan afgöras lika väl sorn nu.
Hr Lefre'n: Skulle Frih. Cederström, sorn vanligen
företrädesvis antingen känner grundlagarna , eller tror sig
känna dem, vilja förmena mig såsom enskild ledamot att göra
en framställning till förtydligande af den fraga, som är
föredragen, så ber jag Frihm förlåta, att jag icke, i anleda,
af hans framställning, afsäger mig rättigheten att vördsamt
begära en upplysning om det ämne, som är under föredragning.
Allvarsamt sagdt har jag, varnad af hvad som händt i
afton, begärt att få framstäldt det förbehåll, som motionären
sjelf begärt, då han medgaf att frågan må uppskjutas längre
fram. Jag vidblir denna begäran och hoppas att uttryckligen
af Kr Frih. o. Landtm, få höra, att den fråga, som nu uppskjutes,
är förbehållen till afgörande framdeles, emedan jag
sannerligen icke för min del önskar att hvarken Frih. Cederström
eller någon annan sedan kommer och spisar af oss
med några förklaringar om formen, såsom det händt en gång
förut.
Uppå derefter framställd propos. fann R. o. Ad. den
återstående frågan i 4;de punkten böra behandlas i sammanhang
med yrde punkten.
Föredrogs 5:te punkten i Hr von Hartmansdorffs förslag,
så lydande: ”Ingen, som är under i5 år gammal, må utse
valman, eller väljas dertill, eller deltaga i val af riksdagsman
inom Stånd, der ombud omedelbart utses."
Det af Gr. Spens afgifna förslag upplästes, så lydande:
"Ingen, sorn är under 25 år gammal, må utse valman, eller
väljas dertill, eller deltaga i val till riksdagsman inom Stånd,
der ombud omedelbart utses.”
Gr. Spens: Jag vill blott nämna, att förslagen äro ordagrannt
lika, och att jag ej åsyftat någon förändring af
hvad Hr von Hartmansdorff i denna punkt föreslagit.
Hr Frih. o. Landtm, erinrade, att i det ena förslaget
stöde val af riksdagsman, och i det andra val till riksdagsman.
Hr Lefre'n: Vore det alltför djerft begärdt, att de
herrar, som uppgjort förslagen, måtte jemka dem, på det
vi må slippa 2 voteringar om en sak, som synes vara densamma.
Frih. Sprengtporten: Jag har väl egentligen icke
mycket fästat mig vid sjelfva formen af redactionen i dessa
punkter, men här förekommer ett uttryck, som jag tror icke
är riklig Svenska. Här står nemi.: "inom Stånd, der
444
Den 3i October em,
ombud omedelbart utses.” Jag tror att meningen i denna
punkt kunde kortare uttryckas dermed att man sade: ”valrätt
vidtager vid fyllda 25 år.”
Hr von Hartmansdorff: Om man uttryckte sig så
kort, som Frih. Sprengtporten föreslagit, så är den sednare
frågan, nemi. när man kan väljas till valman, icke bestämd.
Jag tror således säkrast vara alt bibehålla meningen sådan
bon ar.
Frih. Sprengtporten: Den, som utöfvar valrätt såsom
elector, måste utöfva valrätt. Följaktligen tror jag, att den
redaction jag föreslagit är lämplig så väl i det ena afseendet,
som i det andra. Men jag vidblir min mening, att det synes
mig oriktigt uttryckt att säga: ”inom Stund, der ombud
utses.’’
Hr Lefre/n: Jag anhåller att vi måtte få blifva vid
någondera af de redactioner, som af Hr von Hartmansdorff
och Gr. Spens blifvit föreslagna. Komma vi till en tredje,
så uppstår kanske fråga om en fjerde eller femte, och det
var åtskillige ledamöter, som vid den förra discussionen tycktes
vara nog absoluta för den regeln, att man skulle hålla
sig vid de förslag, som förut blifvit gjorda. Jag vet icke
visst om Frih. Sprengtporten delade denna åsigt, men jag
har flera anledningar att tro det.
Ilr Rosenblad: Såvida jag rätt fattat uppläsningen af
Gr. Spens' förslag, så lärer det endast skilja sig från Hr von
Hartmansdorfifs derigenom, att Grefven begagnat uttrycket
val af riksdagsman, i stället för val till riksdagsman, men,
ehuru ringa skilnaden är och ehuru det är svårt att göra
sig reda för hvaruti någon skilnad skulle uppstå, torde många,
lika med mig, erinra sig huru vi här åtminstone vid 3
riksdagar hört timmar långa discussioner, som för oss visat
skilnaden emellan val till Utsk. och val af Utsk., och således
torde det icke vara så alldeles olämpligt alt välja termer,
som icke kunna anses tvetydiga. Det är just denna
erfarenhet, som gör alt, ehuru det eljest kunde betyda detsamma,
den kortare redaction, som Frih. Sprengtporten föreslagit,
kanske icke är lämplig. Men jag hemställer till
Hr von Hartmansdorff, om han ej ville tillåta, att orden val
till riksdagsman förändras till val af riksdagsman, hvarigenom
lians förslag blir lika med det Gr. Spens uppgifvit,
tia tror jag att alla de cathegorier, som kunna komma i fråga,
äro bestämdt upptagna, och då lyder meningen så här: ”Ingen,
som är under 25 år gammal, må utse valman, eller
väljas dertill, eller deltaga i val af riksdagsman, inom Stånd,
der ombud omedelbart utses.”
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att om han riktigt
uppfattat Hr Rosenblads mening, hade Hr Rosenblad ansett
Hr von Hartmansdorffs förslag innehålla orden: val till
Don 3i October e. m.
445
riksdagsman; det innehölle likväl orden val af riksdagsman,
och alt det vore Gr. Spens, som begagnat orden val till
riksdagsman, ehuru han, om Hr Landtm, rutt fattat hans
mening, icke derå lagt särdeles vigt.
Frih. Sprengtporten: Min anmärkn. är visserligen
ganska obetydlig, men jag tror att meningen kunde tydligare
uttryckas, om det hette: ”inom Stånd, af hvilka ombud
omedelbart utses,” än om det står: ”inom Stånd, der ombud
omedelbart utses. Ordet ”der” har afseende på en ort och
icke på en persona moralis, eller Ständ, som här är i
fråga.
Hr von Hartmansdorff: Jag förmodar och hoppas,
att om R. o. Ad. skulle behaga bifalla anmärkningen,så lärer
Const.Utsk. icke underlåta att svarfva ordalagen så, att
de blifva till pass, när frågan återkommer. JMu tyckes tiden
vara så använd på småsaker, att vi borde skynda till
något vigtigare. Mig skalidet vara likgiltigt om någon ordförändring
äger rum eller icke.
Hr Dalman: Då vi nödvändigt skola besluta öfver dessa
småsaker, så torde det dock vara nödvändigt att veta
hvad det föreslagna beslutet innehåller. Jag har ej varit
så lycklig att kunna fatta hvad meningen är. Är meningen
med det eler tillägget— ”inom Stånd, der ombud omedelbart
utses”— att inom Stånd, der medelbara val ske, valmännen
skola få vara under år? Är sålunda meningen den, att
alla vid 21 års ålder t. ex. skola få välja till elector, elier
är meningen att ingen skall få välja till elector, som icke
är 25 år? Mig synes detta vara ganska dunkelt, och jag tror,
att R. o. Åd. skulle stanna i särdeles förbindelse bos motionären,
om han upplyste huruvida meningen är att i sådana
Stånd, der endast medelbara val existera, man skall få
välja till elector, utan att vara 25 år gammal.
Sedan Hr von Hartmansdorff* förslag ånyo blifvit uppläst,
beslöt R. o. Ad., uppå derom framställd propos., att
antaga det såsom Ståndets gemensamma tanke.
Föredrogs 6 punkten i Hr von Hartmansdorfifs förslag,
så lydande: ”Ingen må blifva medlem af de yngres kammare,
förr än vid fyllda 3o år, eller af de äldres, förr
än han upphunnit 4o år eller är öfver 3o år och en gång
varit riksdagsman.
Gr. Spens: Jag får blott upplysa, att om här uti mitt
concept skulle finnas någon skilnad emot Hr von Hartmansdorffs
förslag, så är det icke meningen. Jag har icke varit
skiljaktig i afseende på 6 punkten, och får derföre, ifall någon
lika obetydlig olikhet, som i förra punkten, här finnes,
tillkännagifva, att sådant härledt sig af misstag, på det alt
R. o. Ad:s tid icke måtte dermed upptagas.
Sedan det nu föredragna förslaget åter blifvit uppläst,
446
Den 3i October e. m.
blef det af R. o. Ad. antaget såsom Ståndets gemensamma
tanke.
Frill. Hamilton: Jag täger mig friheten vördsamt
hemställa, huruvida, sedan Hr von Hartmansdorff ej vill låta
de närmare bestämmelserna i frågan om öfre kammarens
bildande förfalla för denna gång, utan vill ait deskola fullständigt
pröfvas, och att således ett förslag derom meddelas
XJtsk., Ståndet anser det vara rätt, alt en sådan fråga, den
vigtigaste i hela förslaget, nu företages, då den ej torde
kunna tillräckligen väl pröfvas. Jag fruktar och supponerar,
att om ett par timmar kommer sömnen att trycka oss
och göra tankarna mindre klara.
Frih. Boye: Jag instämmer i allo med den sista värda
talaren och anhåller vördsamt, att Hr Frih. o. Landtm, ville
hafva den godheten för oss, att tillåta oss uppskjuta denna
punkt lill nästa plenum.
Hr Frill. o. Landtm, yttrade, att då 3 ledamöter
begärt propos. på uppskof af 7 punkten till ett annat plenum,
vore han nödsakad att framstå.la propos. derå.
Frill. Cederström: Uti grundlagen finnes icke ett
ord, som ger Ståndet rättighet att begära att få åtskiljas,
men väl finnes i grundlagen rättighet för Ståndet att vägra
att åtskiljas, om så behagas. Det kan således icke vara Hr
Landtnäs pligt att göra propos. om Ståndets åtskiljande, för
det all ett par ledamöter och icke ens om Ståndets samtlige
ledamöter begära det, ty Ståndets skyldighet är att, då Hr
Landtm, sammankallat det till plenum, sammanträda och
icke åtskiljas, förrän Hr Landtm, det tillåter eller behagar
göra propos. derom.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att Frih. Hamilton
och Frih. Boye ej begärt att Ståndet skulle åtskiljas, och
det hade ej varit Hr Landtnäs mening alt afsluta plenum.
Den propos., sorn desse herrar begärt, hade, om Hr Landtm,
rätt fattat meningen, varit, att 7 punkten skulle uppskjutas
till ett annat plenum; detta ansåg Hr Landtm, sig icke kunna
inka, ehuru han visserligen för sin del ansåge rättast,
att R. o. Ad. i ett sammanhang afgjorde alla de frågor i
detta ämne, som blifvit R. o. Ad. förelagda.
Frih. Boye: Genom Hr Frih. o. Landtmts benägna yttrande,
är anledningen lill den af Frih. Cederström framställda
betänklighet och det Yttrande jag ville afgifva redan
undanröjd. Jag har icke framställt min begäran såsom
någon fordran. Jag liar öfverlemna! saken åt Hr Landtm,
sjelf, och icke bestridt dess rätt att vägra bifall till densamma.
Jag underkastar mig beslutet, och är nöjd dermed,
men jag skulle likväl tro, alt sjelfva ämnets natur och den
del deraf, till hvilken vi nu kommit, tala till förmån för
min och Frih. Hamiltons begäran.
Den 3i October e. ra.
447
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att om han rätt uppfattat
Frih. Hamiltons mening, hade den blott varit, att R.
o. Ad. skulle besluta att uppskjuta 7 punkten tili ett annat
plenum.
Frih. Hamilton: Lika med Frih. Boye får jag visser•
igen säga, att mitt yttrande endast innefattade en hemställan
till Hr Frih. o. Landtm., beroende på Hr Landtnäs och
Ståndets godtfinnande. Jag ville icke framställa något bestämdt
yrkande af propos., men jag tror frågan vara af så
stor vigt, att den ganska väl kan upptaga en hel förmiddag,
och jag förutsätter att den skall göra det. Här blir troligen
fråga 0111 flera nya förslag och derom kan uppstå 3 eller
4 voteringar. Efter frågan nu icke kan släppas till
Consl.Utsk:s behandling, utan den måste här afgöras, så förmodar
jag att Ståndet icke kan annat än med tillbörlig
grundlighet behandla en sådan för hela vårt framtida samhällsskick
hufvudsaklig fråga.
Uppå derefter framställd propos. beslöt R. o. Ad., att
öfverläggningen om 7 punkten i Hr von Hartinansdorffs förslag
borde uppskjutas till nästa plenum.
På derefter af Hr Landtm, gjord hemställan, beslöt
Ståndet äfven att den skulle blifva första målet på föredraga.
listan.
O
Då 8 punkten nu skulle föredragas, anmälte sig
Hr Ribbing och yttrade:
Då vi nu icke kunna hafva något hopp att få afsluta
denna öfverläggning i dag, så hemställer jag, 0111 det ej vore
så godt att uppskjuta det öfriga och att vi kunde åtskiljas.
Hr Frih. o. Landtm, lät uppläsa 8 punkten i Hr von
Hartmansdorffs förslag, så lydande; ”Vid val lill ombud i äldre
kammaren, eller afgång derifrån, göres ingen skilnad
mellan lagtima eller urtima riksdagar. De förra påräknas
att inträda hvart 3 år, ulan rubbning genom de urtima.”
Gr. Spens’ motsvarande förslag upplästes, så lydande:
”Vid val till ombud i äldre kammaren eller afgång derifrån,
göres ingen skilnad mellan lagtima och urtima riksdagar.”
Hr von Hartmansdorff: Jag instämmer med Gr.
Spens i den uteslutning han gjort af tillägget om beräkningen
af lagtima riksdags inträffande livart 3 år. Men jag
hemställer, örn icke Hr Landtm, skulle finna för godt att
nu låta uppläsa den g punkten, emedan jag tror att dessa
begge punkter kunna förkortas och sammandragas till en enda.
Jag har euskildt meddelat della förslag åt Gr. Spens;
och lian torde yttra sig, örn han ej också finner det
lämpligt.
448
Den 3i October e- m.
Hr Rosenblad: Sedan R. o. Ad. till 7 punkten sammanfört
från de förra punkterna hvad som rörde val eller
tillsättande af äldre kammaren, så hemställer jag till R. o.
Ad., om det nu är lämpligt att, då 7 punkten är uppskjuten,
skrida till beslut öfver 8 punkten, och om man icke
redan till stor del tagit på hand i afseende på beslutet öfver
7 punkten, i händelse man här stadgar att vid val till
ombud i öfre kammaren ingen skilnad göres emellan lagtima
och urtima riksdagar. Då har man ju bestämdt tagit
på hand, att de skola väljas för ett visst antal riksdagar.
Jag skulle således tro, att 8 punkten rätteligen bör afgöras
efter den 7, och i afseende på den 9 är det på samma sätt,
ty sednare delen af 9 punkten — ”äfvensom ett till den äldre,
om kretsens ombud derstädes dött eller efter åldern
afgått,”—inbegriper också valet till den äldre kammaren; så
att jag tror, att hela 8 och sednare delen af 9 punkten
måste afgöras efter det den 7 blifvit pröfvad.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. ansåg,
att 8 och 9 punkternas pröfning borde uppskjutas, tills
R. o. Ad. fattat sitt beslut öfver 7 punkten.
Ropades ja.
Föredrogs 10 punkten af Hr von HartmansdorfTs förslag,
så lydande: ”Preste-, Borgare- och BondeSt:n välja sina
riksdagsmän, såsom tillförene, eller på sätt dessa Stånd
hvart för sig kunna finna skäl att, under iakttagande af förenämnda
grunder, närmare bestämma.”
Äfven upplästes Gr. Spens’ motsvarande förslag, så lydande:
”Inom AdelsStåndet upphör skilnaden emellan hufvudman
och ättemän. Adeln, Preste-, Borgare- och BondeSt:n
välja för öfrigt sina riksdagsmän på sätt dessa Stånd
hvart för sig kunna finna skäl att, under iakttagande af
förenämnda grunder, närmare bestämma under loppet af den
riksdag, då beslut fattas af R. St. om intagandet i riksförsamlingen
af det femte Ståndets ombud.”
Hr Rosenblad: När jag fortsätter läsningen till den
io punkten samt de efterföljande ij och 12 punkterna, finner
jag att de också omfatta äldre kammarens val och således
förutsätta, att hvad 7 punkten innefattar eller den ännu
oafgjorda frågan skall vara afgjord. Jag nödgas således
anhålla, att äfven dessa punkter mätte blifva uppskjutna, för
att förekomma sedan den 7 punkten blifvit afgjord. Då återstå
endast i3 och 14 punkterna, hvilka, sådana de af Hr
von HartmansdorlF blifvit uppgifna, ej hafva afseende på 7
punkten.
Gr. Spens: Jag begärde ordet för att upplysa, att den
io punkten i mitt förslag står i gemenskap med förslaget
att helt och hållet borttaga it punkten, hvilken också derföre
-
Den 3 i O c t o b c r e. m.
före ar utstmken, äfvensom med ett föreslaget tillägg emelian
den 12 och i3 punkten. Jag tror icke, att dessa frågor
hafva någon särdeles gemenskap med frågan om öfre
kammaren; men är det så, att fråga är om ett uppskof, så
har jag visserligen intet att deremot invända.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att, på sätt Gr. Spens
upplyst, sammanhanget emellan de 10 och 11 punkterna
samt den 7 vore sä ringa, att Hr Landtm, för sin del icke
kunde upptäcka det, beroende det likväl af R. o. Ad. att
besluta huru härmed föthållas skulle.
Hr Rosenblad; 10 punkten säger: ”Preste-, Borgareoch
BondeSt:n välja sina riksdagsmän, såsom tillförene, eller
på sätt dessa Stånd, hvart för sig, kunna finna skäl att under
iakttagande af förenämnda grunder närmare bestämma.”
11 punkten innehåller: ”Ridd.directm upprättar förteckningar
på alla i Riket skattskrifna öfver 25 år gamla adelsmän,
som äro sina egna, och indelar deni efter skatlskrifningsorterna
i valkretsar. Hvarje valberättigad adelsman äger att
sjelf, eller genom insänd valsedel, omedelbart deltaga i valet.
Den som erhåller flesta rösterna, biifver kretsens riksdagsman.
” Då benämningen ”riksdagsman” lärer omfatta
så väl äldre som yngre kammarens ledamöter, skulle jag
tro, att derigenom vore redan förutsatt på hvad sätt valet
till äldre kammaren skall försiggå. Jag åtminstone kan icke
fatta annat.
Frill. Hamilton: Jag kan icke finna annat, än att
dessa begge punkter innehålla allmänna bestämmelser om
sättet att välja riksdagsmän dels inom Preste-, Borgare- och
BondeSt:n och dels inom R. o. Ad., utan att dervid nämnes
ett ord om deras fördelning på första och andra kammaren.
Det är gifvet, att de skola väljas till den ena kammaren,
och det är det enda, som i dessa punkter bestämmes,
hvarföre jag tror, att de ganska väl kunde nu pröfvas.
Det står icke omnämndt, huru många riksdagsmännen
skola blifva eller huru de skola fördelas, ulan blott att 3 Stånd
välja på gamla sättet, eller huru de kunna komma öfverens,
och att det 4 Ståndet, eller vårt eget, skall få ett förändradt
valsätt. Huru många ombuden skola blifva eller huru de
skola fördelas, derom nämnes intet, och då tror jag, att efter
discussionen skall fortsättas, kunde dessa punkter nu
alltför väl afgöras.
Hr Dalman: Efter min tanke har Hr Rosenblad riktigt
uppfattat denna fråga. Om t. ex. något förslag skulle
här framställas ang:de bildande af den öfre kammaren, på
det sätt att länsnämnder, fördelade i Stånd, valde denna
kammare, i stället för att den skulle väljas af valmännen ;
så hemställer jag, om icke detta skulle komma att stå i strid
i5 H. 57
45o
Den 3i Oetobcr e. m.
med 10 och n punkterna, som suga, alt Ståndens riksdagsnian
skola valjas på sätt tillförene varit stadgadt inom de
3 Stånden, och såsom nu stadgas för det fjerde Ståndet,
nemi. efter vallistor, upprättade af Ridd.direction. För min
del anser jag ganska vådligt för dem, som vilja bibehålla sin
talan öppen i fråga om organisationen af den öfre kammaren,
att nu bifalla dessa punkter; och ehuru jag för min del
afslår alla reglementariska föreskrifter, som i detta afseende
kunna komma i fråga, så kan jag likväl icke annat än för
deras räkning, hvilka vilja hafva sin pröfningsrält öppen i
afseende på öfre kammaren, motsätta mig att dessa punkter
föredragas och afgöras, innan man ännu fattat beslut öfver
den 7 punkten. Jag anhåller således, lika med Ur Rosenblad,
att dessa punkter måtte uppskjutas.
Gr. Hamilton: Då vi nu äro så få närvar., att hvars
och ens rost kan vara af betydenhet vid beslutet, så är det
kanske ursägtligt, att en hvar vill hafva reda på hvad som
är i fråga, och jag anhåller derföre om en upplysning.
Ståndet har redan fattat det beslut, att RiksStrn efter representationsförändringen
skola välja sina riksdagsmän inom
districten. Uti nu förevar, punkt står det dock, om jag
icke misstagit mig, alt de 3 öfriga Stånden skola välja sina
riksdagsmän antingen såsom hittills eller på det sätt som
Ståndet särskildt kommer att besluta. Sedan R. o. Ad. för
sin del uttryckt en mening om huru valen höra ske, så förefaller
det åtminstone mig, som dermed skulle stå i strid,
att man nu vill öfverlemna åt de öfriga Stånden att göra
huru de behaga, utan afseende på R. o. Adis förut uttryckta
tanke.
Frih. Sprengtporten: Jag anhåller att få instämma
i det yttrande, som Frih. Hamilton nyss afgifvit. Hvad angår
ii, 12 och i3 punkterna, så vill jag till Hr von Hartmansdorff
hemställa, om han ej skulle vilja låta dem helt
och hållet utgå ur förslaget. Jag borde visserligen vara
den förste, som yrkade på att de inflöto såsom R. o. Ad:s
gemensamma tanke, efter de helt och hållet grunda sig på
det förslag, som jag öfverlemnat till Const.Utsk.; men just
af den anledn. att Const.Utsk. redan har under händerna
ett förslag, som Utsk. kan rådföra sig med, om det skulle
vara behöfligt att ingå i dessa ganska enkla reglementariska
föreskrifter, som egentligen bestämma sig sjelfva enligt de
grunder R. o. Ad. förut stadgat, skulle jag anse det vara
onödigt att med dem ingå till Const.Utsk., helst jag tror
att förslaget icke i allmänhet förlorar, utan snarare vinner
derigenom attR. o. Ad. ej ingår i sådana detaljbestämmelser,
som äro så enkla, att Const.Utsk. måste äga nog uppfattningsförmåga,
för att sjelft framställa dem, särdeles då Utsk.
redan erhållit del af ett sådant förslag.
Hr von Hartmansdorff: Äfven jag tror, att den
Den 3i Oclobcr e. m.
45t
ifrågavar. punkten ieke innefattar något stadgande, sorn kunde
vara bindande för den äldre kammarens sammansättning;
men ifall några ledamöter hysa farhågor i detta hänseende,
vill jag icke för ögonblicket yrka på afgörandet. Skulle R.
o. Ad. likväl vilja taga frågan under pröfning, så får jag
förklara, det jag instämmer med Gr. Spens deruti, alt 10
punkten må få den redaction lian uppgifvit och i i punkten
från förslaget utgå. Hvad Gr. Hamiltons anmärkn. beträffar,
så har R. o. Ad. redan bestämt att hvarje Stånd skall
indelas i valkretsar. Så har äfven hittills skett i de väljande
Stånden. T. ex. BondeSt. har haft sina valkretsar inom
häradet eller domsagan, PresteSt. sina inom contract, landskap
eller stift o. s. v. Detta har likväl icke hindrat BorgareSt.
alt hafva en särskild ordning för sina val inom en eller
flera städer, PresteSt. en för sina val o. s. v. Samma förhållande
är och mäste det hädanefter blifva, ty ehuru man
väljer inom kretsen, så måste, i anseende till Ståndens olika
beskaffenhet, olika ståndsordningar fortfarande behöfvas. I
afseende på förmågan hos Const.IJtsk. att af andra förslag
hemta ledning för ordalydelsen i detta hänseende, så betviflar
jag ingalunda hvarken fullständigheten af de förslag, som
Utsk. fått sig tillskickade, eller dess förmåga att dem bearbeta;
men skilnad är för Utsk. att få en enskild riksdagsmans
förslag, eller att få ett belt Stånds mening uttryckt.
Det är för att få den sednare, sorn jag skulle önska, att R.
o. Ad. mätte öfver frågan besluta.
Gr. Spens: Jag begärde ordet egentligen för att upplysa,
i afseende på hvad Gr. Hamilton nämnde, att i iq
punkten af Hr von Hartmansdorffs förslag står, att "Preste-,
Borgare- och BondeSt:n välja sina riksdagsmän såsom tillförene
eller på sätt dessa Stånd hvart för sig kunna finna
skäl att, under iakttagande af förenämnda grunder, närmare
bestämma.” Således är derigenom förebyggd möjligheten
af en motsägelse emot de grunder, som förut uro antagna,
och den rättighet, som tillerkännes Preste-, Borgare- och
BondeSltn i detta förslag, kan icke sträcka sig längre än
till de fiägor, som i de öfriga punkterna icke äro omrörda.
Icke annat jag kan påminna mig, äro äfven dessa ord, "under
iakttagande af förenämnda grunder," bibehållna
i det förslag, som är till Hr Frih. o. Landtm, af mig
aflemnadt. Skilnaden emellan begge förslagen ligger egentligen
deruti, att uti Hr von Hartmansdorffs i i punkt är ett
särskildt stadgande gjordt för R. o. Ad. , åt hvilket Stånd
icke samma rättighet blifvit lemnad, som ål Preste , Borgare-
och BondeSt:n, att i detaljer få bestämma Ståndets
valsätt. Delta trodde jag böra lemnäs R. o. Ad., likväl så
att Ståndet icke derigenom fick rättighet att tillskapa en
fullkomligt orepresenterad class af medborgare. Derföre införde
jag, att skilnaden emellan ättemän och hufvudmän
45a
D « n 3i O c I p b e r t. m.
skulle komma att upphöra, på det att icke möjligen vid nästa
riksdag ett öfvervägande antal af hufvudman skulle kunna
förvandla 11. o. Ad. till en samling af blott fideicommissarie!'.
Skilnaden ligger vidare deruti, att i Hr von Hartmansdorff* första
tryckta förslag är infÖrdt om II. o. Ad:s medlemmar, att
de skola vara sina egna. Det uttrycket sina egna fruktade
jag för, såsom något obestämdt, ty det är osäkert hvad
det betyder. Det skulle kunna tydas på mera än ett sätt.
Det står vidare i 10 punkten af Hr von Hartmansdorff* förslag
något, som ger anleda, till att den medgifna rättigheten
för Preste-, Borgare- och BondeSt:n icke skulle upphöra
vid nästa riksdag, utan det ser ut sorn dessa Stånd skulle
i everdeliga tider äga rättigheten qvar att utan de andra
Ståndens och Konungens begifvande få ändra deras valsätt,
och det ansåg jag icke rätt. Det var deremot jag i morse
tog mig friheten yttra mig, och derföre är det, som det förslag
jag affemnade tillägger en helt ny i3 §, efter den
i Hr von Hartmansdorff* förslag, och den innehåller, att efter
den första riksdagen skall sådan ändring icke få ske på
annat sätt än såsom för lagfrågor i allmänhet är stadgadt,
likväl med initiativ för Ståndet. Dessa äro de förändringar,
som äro gjorda och utgöra olikheter emot Hr von Hartmansdorifs
förslag. Ifall R. o. Ad. finner dem vara af den
vigt, att de böra närmare betänkas, på sätt Hr Rosenblad
nämnt, så har jag intet deremot, utan förenar mig med Hr
von Hartmansdorff deri att de ina uppskjutas. Men vill R.
o. Ad. nu pröfva dem, så har jag sökt framställa dem så
godt jag kunnat.
Hr Dalman: Om R. o. Ad. skulle bifalla dessa förslag,
så lär det vara obestridligt alt R. o. Ad. derigenom bestämde
att Preste-, Borgare- och BondeSt:n skulle, på sätt
förut öfligl varit, utse sina riksdagsmän äfven till den
äldre kammaren, emedan de som inkomma i öfre kammaren,
likasom de hvilka skola sitta i den andra, måtte anses
vara riksdagsmän för dessa Stånd. Jag kan således ej finna
annat, än att R. o. Ad. binder sig genom ett beslut häröfver,
hvarföre jag afstyrker detsamma.
Hr Landtm, yttrade, att, på det icke något tvifvel
måtte uppstå om det förslag, hvarom fråga nu vore, hvilket
åtminstone af Hr Dalmans sista yttrande kunde förmodas,
Hr Landtm, ånyo ville låta uppläsa Gr. Spens’ förslag,
hvilket Hr von Hartmansdorff medgifvit få utbytas emot 10
och i i punkterna i dess förslag.
Denna uppläsning blef härefter verkställd.
Frih. Sprengtporten: Jag skulle nästan tio, att om
R. o. Ad. antoge denna redaction såsom sin gemensamma
tanke, så kunde möjligen en vidsträcktare tydning kunna
gifvas åt R. o. Adis beslut, att all skilnad skall upphöra
D a o 3i 0 « t o b t r c. m.
4i3
emellan hufvudmän och ättemän, än dermed tilläfventyrs
kunde vara meningen. Hittills har R. o. Ad. sjelft i Ridd.-  Ordn. bestämt sin representationsrätt. För min del kan
jag icke medgifva att såsom R. o. Ad:s gemensamma tanke
går lill Const.Utsk., alt en sådan rättighet skall tilldelas 3
Stånd, men att R. o. Ad., som förut haft denna rättighet,
afsäger sig densamma. Jag måste af detta skäl yrka afslag
på dessa bestämmelser, som elter min öfvertygelse icke äro
nödvändiga att införa, så mycket hellre, som jag icke anser
det alldeles omöjligt, att vid en närmare granskning af R.
o. Ad:s representationsrätt den tanken åtminstone kan komma
att uppstå hos Const.Utsk., om icke i något afseende en
sådan representationsrätt kan komma alt blifva grundad i
öfverensstämmelse med de förslag till allmän valrätt, som
Const.Utsk. framlagt. Jag yrkar derföre afslag å hela denna
punkt i Hr von Hartmansdorff); förslag.
Hr Nordensköld: Jag anhåller att 3 punkten mätte
uppläsas, sådan den är beslutad, emedan jag tror att den
står i strid med den nu ifrågavar. punkten. Der stod
att det skall vara valkretsar för så väl Preste- som Borgare-
och BondeSttn, och här säges att de skola välja på förut
vanligt sätt. Dessa bestämmelser stå således i strid med
hvarandra.
3 punkten upplästes, sådan som den blifvit förklarad
såsom Ståndets gemensamma tanke.
Hr Dalman: Såvida R. o. Ad. ingår på att afslå denna
punkt, vill jag visserligen icke besvära med något vidare
yttrande i ämnet; men för en annan händelse får jag taga
mig friheten fästa uppmärksamhet derpå, att delta förslag
ovillkorligen ligger i de särskildta Ståndens makt, att sjelfva
bestämma huruledes valet af riksdagsmän skall ske, och således
binder oss, i händelse vi vilja i grundlagen särskildt
bestämma detta och icke låta bero af en blott ståndsordning,
huru valet af riksdadsmän till öfre kammaren skall
förrättas. Denna fråga således har ett oskiljaktigt sammanhang
med formationen af öfre kammaren. Jag kan åtminstone
ej fatta annat, men jag biträder fullkomligt Frih.
Sprengtporten mening, att det bästa är att afslå liela förslaget.
Hr Rosenblad: Aldrahelst med den redaetion, som
Gr. Spens föreslagit, underställer jag vördsamt R. o. Ad.,
om icke detta förslags antagande skulle alldeles ovillkorligen
hafva afgjort den frågan, som R. o. Ad., nyligen beslutat
uppskjuta, nemi. om tillsättandet af äldre kammaren; ty då
det icke lärer kunna bestridas att äldre kammarens ledamöter
också äro riksdagsmän, och genom antagande af detta
förslag det beslut skulle fattas alt vid den första riksdagen,
då delta går igenom, skola dessa Stånds ledamöter bestäm
-
454
Den 31 October e. m.
ma ordningen för väljande af deras riksdagsmän, så är ju
frågan efter mitt sätt att se afgjord; och då sjelfva de ledamöter,
som mest nitiskt stridt för denna sak, likväl icke velat
påstå att det står utom sammanhang med de frågor,
som vi skjutit upp, vågar jag ännu en gång vördsamt underställa
Hr Landtm., om det icke, åtminstone för bibehållande
af de ledamöters rätt, hvilka aflägsnat sig ifrån vår
öfverläggning, just i förlitande derpå att hufvudfrågan ej
skulle i afton förekomma, skulle vara det lämpligaste att af
grannlagenhet emot dem uppskjuta öfverläggningen härom.
Hr von Hartmansdorff: I afseende på Hr Nordenskölds
yttrande får jag erinra, att, så vidt jag kan påminna
mig, står i Gr. Spens’ förslag icke qvar att Stånden skola
välja sina riksdagsmän såsom tillförene. Således är nu
Gr. Spens’ förslag ej i någon strid med 3 punktens ordalydelse.
Den 10 punkten hos Gr. Spens slår, i afseende på
sjelfva ståndsordningarnes stiftande, i sammanhang med t3
punkten af hans förslag, och bör, efter jemförelse dermed,
afgöras. Likväl och som flere ledamöter yrkat uppskof för
sammanhanget med öfre kammarens bildande, vill jag ingalunda
yrka att saken må afgöras nu, utan är det måhända
mest grannlaga att härmed uppskjuta till dess Ståndet varder
talrikare församladt.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, alt, då så mångåR. o.
Adis ledamöter yttrat sig för uppskof af denna fråga, det
torde vara en skyldighet af honom att framställa en sådan
propos. ; likväl finge Hr Landtm, först hemställa till R. o.
Ad., huruvida det blefve möjligt att afgöra ärendena, hvilket
Hr Landtm., med bibehållande af ali grannlagenhet,
trodde sig kunna yttra, då R. o, Ad. när plena börja icke
inställde sig så talrikt, att icke fråga uppstode om fördröjande
af målens föredragning, derföre att bänkarna voro
tomma, och R. o. Ad. om aftnarna icke ville fortsätta pröfningen
af ärendena, utan yrkade uppskof.
Gr. Spens: Mot det uppskof, sorn blifvit ifrågasatt,
bar jag för min del redan yttrat mig icke hafva något att
invända, då det af så många begäres. Jag får blott anhålla,
att i det fallet äfven den, om jag minnes rätt, med N:o
i3 betecknade § i mitt förslag, som är en alldeles ny §, i
stället för den af mig uteslutna 12 §:n i Hr von Hartmansdorlfs
förslag, måtte få uppskjutas. Den lyder på detta sätt:
’’Vackes, på sednare riksdag, än den der beslut fattas om
intagandet i riksförsamlingen af femte Ståndets ombud, fråga
om ändring i valsättet för ett särskildt Stånd, sammanträde
dess på riksdagen närvar, ombud från begge kamrarne,
och blifve intet annat ändringsförslag för riksförsamlingen
framstaldt, än det, som dessa ombud genom flesta rösterna
godkänt. Till antagande af sådant förslag fordras
Den 3i October e. m.
455
sedermera riksförsamlingens beslut och Konungens samtycke."
It. o. Ad. torde linna, att denna §, som afhandlar sättet
huru på efterföljande riksdagar frågan om ändring af dessa
ståndsordningar hör afgöras, icke kan företagas förr än
den fråga blifvit pröfvad, huru sjelfva slåndsordningarne vid
den första riksdagen skola uppgöras. Den ena heror af den
andra och torde derföre äfven böra uppskjutas.
Hr L a g e r h e i 111, L a r s Magnus: Jag vill blott förena
mig med dem, som anse ett verkligt sammanhang äga rum
emellan denna § och den 7, icke i allmänhet för att begära
uppskof, ulan blott för att antyda det sammanhang mati
ej lärer kunna undgå att finna dessa §§ emellan.
Uppå derefter framställd propos. beslöt R. o. Ad., att
pröfningen af 10, 11 och 12 punkterna i Hr von Hartmansdorffs
förslag samt de af Gr. Spens afgifna förslag till ändring
deruti, som med dessa punkter ägde gemenskap eller
sammanhang, skulle uppskjutas, intilldess 7 punkten blifvit
af R. o. Ad. pröfvad.
Föredrogs i3 punkten i Hr von HartmansdorfFs förslag,
så lydande: "Alla riksdagsmän undfå af statsmedel deras
arfvoden, hvilkas belopp hvarje riksmöte för det nästkommande
bestämmer.”
Frih. Sprengtporten: Jag utber mig R. o. Ad:s tillgift,
om jag nödgas göra en anmärkt!, emot redactionen; men
ehuru åtskillige ledamöter förklarat det vara likgiltigt i
livad form R. o. Ad:s meningar afgå till Const.Utsk., så
delar jag icke denna åsigt. Jag tror att det är nödvändigt,
att Utsk. får på ett klart sätt uttryckt livad sorn utgör R.
o. Ad:s gemensamma tanke. Jag föreslår den förändring att,
i stället för—"hvarje riksmöte för det nästkommande bestämmer,
” — enär riksmöte är ett begrepp, som vi ännu icke hafva
uppfattat i sådan mening det här förekommer, utan det
är R. St. eller riksförsamlingen, som beslutar, det må heta,
"vid hvarje riksmöte för det nästkommande bestämmes.”
Hr Rosenblad: I händelse icke redan något beslut
skulle vara fattadt, som kunnat taga bort det gamla namnet
riksdag, så, då jag icke ser något skäl att göra en förändring,
skulle jag underställa, om icke, i stället för riksmöte,
det gamla uttrycket, Svenska uttrycket, ”riksdag” borde
bibehållas.
Hr von Hartmansdorff: Jag instämmer gerna med
Hr Rosenblad i bans förslag. Vilja herrarne i stället sätta
riksförsamling eller något annat, så är det ock användbart.
Gr. Spens: Jag erkänner, att denna § har jag ansett
icke böra vid detta tillfälle komma under pröfning. Jag
trodde nemi., att den egentligen icke hörde till den vallag,
som nu är i fråga. Jag har dock blifvit gjord uppmärksam
45(5
Den 31 Octobcr e. ni.
derpå, att då Const.Ulsk. i sitt betänk. N:o 38 uttryckligen
omnämnde 17 §:n Riksd.Ordn. bland dem, hvilkas upphäfvande
Ulsk. föreslår, och Riksd.Ordn:s 17 § i dess sista
mom. äfven nämner något om riksdagsmannaarfvode; så
kunde det vara skäl att vid detta tillfälle såsom gemensam
tanke yttra något derom. I annat fall hade denna fråga
bestämdt hört till Const.Utskts nästa betänk., i hvilket också
verkligen redan inom Coust.Utsk:s plenum är beslutad en
ungefärligen lika lydande § med den, som nu af Hr von
Hartmansdorff är föreslagen. Vid den nu ifrågavar. redactionen
synes man mig för öfrigt kunna afhjelpa en sakfråga,
och icke blott frågan 0111 ordet riksmöte eller riksdag. Hvarje
riksdag bör icke ovillkorligen vara skyldig att utsätta
arfvodet för riksdagsmännen och detta gälla blott för den
nästföljande riksdagen. Jag tior att man kunde säga: ”Alla
riksdagsmän undfå af statsmedel deras arfvoden efter de
grunder, som af en förut församlad riksförsamling blifvit
bestämda;” så att det vore möjligt alt denna riksförsamlings
bestämmande kunde räcka i mansåldrar, och man ej komine
att ändra arfvodet vid hvarje riksdag.
Gr. Hamilton: Lika med Gr. Spens finner jag det
vara oformligt, att frågan om ett anslag eller ett arfvode
för riksdagsmännen ingår i frågan örn vallagen, och jag tror,
att om Const.Ulsk. derutinnan begått en oformlighet, så är
det dock icke skäl för R. o. Ad. att göra detsamma. Detta
skulle åtminstone vara ett prejudicat, som icke alltid vore
skäl att följa. Tvertom tror jag, att, vid detta tillfälle, det
är så mycket mindre skäl att göra det, som äldre kammarens
funclioner icke äro bestämda. Det kunde möjligen
hända, att bland dess funclioner äfven blefve att bestämma
sådana anslag. I sådant fall kommo dess ledamöter att bestämma
hvad anslag de sjelfve skola få vid nästa riksdag,
och det synes mig icke vara fullkomligen rikligt. Måhända blir
förhållandet annorlunda, och då torde det vara lätt för
Const.Ulsk. att uppgöra ett förslag huru dermed skall tillgå.
Gr. Spens’ förslag är väl i detta läll bättre, men skall förslaget
nu pröfvas, så skulle jag för min del vilja tillstyrka
afslag äfven derå.
Frih. Cederström: För min del anser jag det vara
mycket betänkligt, att R. St. besluta att riksdagsmännen
framdeles skola af statsmedel aflönas. Vilja Ständerne alt
af de särskildta Stånden skola erhållas ledamöter, som kunna
svara emot förtroendet, så måste RiksSttn sjelfva livart för
sig bekosta deras arfvoden. Eljest blir det personer, hvilka
äro i behof af aflöningen såsom ett understöd eller för att
betala sina skulder, som utses lill riksdagsmän, och det kommer
sannerligen icke att lända till landets bästa. Jag afstyrker
bifall till ifrågavar. förslag.
Hr
D c n 31 Oc t o b er e. m.
457
Hr Rosenblad: Jag har visserligen ingenting emot
att sjelfva punkten förfaller, då frågan lärer blifva väckt i
annan ordning; men i händelse att Gr. Spens’ redactionsförslag
skulle förekomma till afgörande, så vågar jag af
samma skäl, som jag nyss nämnde angående bibehållande af
ordet ”riksdag,’’ hemställa, såvida icke Ståndet redan har
afskaffat R. St., att Ståndet täcktes bibehålla detta gamla
Svenska ord i stället för riksförsamling. För mitt gammalsvenska
öra klingar det litet bättre, och då det just är beslutadt
att denna församling skall sammansättas af Stånden,
ehuru de sammanträda på 2 rum i stället för 4> s& tror jag
det äfven i detta hänseende vara lämpligt att bibehålla det
gamla välkända uttrycket: ”Sveriges Rikes Ständer.”
Hr Dalman: Den af Hr von Hartmansdorff i denna
punkt utlryckta åsigt, att riksdagsmännens aflöning bör utgå
af statsmedlen biträder äfven jag; men jag inser alldeles
icke, att en sådan fråga har att göra med riksdagens organisation
eller med Const.TJtskrs nu föredragna betänk. N:o
38. Const.Utsk. har i detta betänk, tillkännagifva, att Utsk.
ämnar inkomma med detaljerade förslag, hvilka stå i sammanhang
med grunderna för representationsförändringen,
och jag har mig särskildt bekant, att just i denna fråga
Utsk. uppgjort ett förslag, som öfverensstämmer med Hr
von Hartmansdorff^ åsigt. Jag hemställer således, huruvida
det kan vara nödigt, att, då vi känna alt 3 Stånd icke i
denna detaljfråga yttrat någon opinion, R. o. Ad. skall gå
Const.Utsk. i förväg och yttra sin tanke i ett ämne, som
med det förevar, alldeles icke har något omedelbart sammanhang.
På dessa skäl, och med åberopande i öfrigt af
hvad Gr. Hamilton anfört, yrkar jag afslag, i händelse ämnet
förekommer till beslut.
Hr von Hartmansdorff: Frågan har visserligen ett
bestämdt sammanhang med det betänk., som är under öfverläggning,
ty det står sid. 66: ”Utskottet, som, i omedelbart
sammanhang med detta förslag till vallag, måste till
grundlagsenlig behandling föreslå, att Riksd.Ordnrs §§ ir,
12, l3, 14, l5, 17, 18, 19 och 22 må upphäfvas.” När de
upphäfvas, och således föreskriften om aflöning för riksdagsmännen
af deras egna Stånd försvinner; så måste Staten betala
dem, såvida de icke skola underhålla sig sjelfva, hvilket
icke lärer vara meningen. Men då frågan redan ar väckt
inom Const.Utsk., på sätt Gr. Spens upplyst, så medger jag
att förslaget nu må förfalla.
Uppå derefter framställd propos. ansåg R. o. Ad. den
i i3 punkten framställda fråga nu förfalla.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, alt, hvad 14 punkten
anginge, han ansåge den ligga utom området för det be
i5
H. 58
458
Den 3i October e m.
tank., som nu vöre föredraget, emedan det anginge etl särskildt
grundiagsstadgande, sorn innefattades i andra paragrafer,
än dem, Const.Utsk. lill Pi o. Ad. hemställt, och ville
Hr Landtm, nu låta uppläsa denna \f\ punkt.
Hr von Hartmansdorff medgaf alt den fick förfalla
utan uppläsning.
Hr Lefren: Det förundrar mig, alt en af de vigtigasle
§§ af alla, som blifvit framställda, skall ilo anses icke
höra till ämnet, och 2:0 af motionären medgifvas höra förfalla.
Jag skall utbedja mig att få anföra, att frågan bar
visserligen, efter mitt begrepp, ett allvarligt sammanhang
med vallagen; ty en vallag skall bestämma huru riksförsamlingen
skall se ut, då hon är organiserad för alt träda
i verksamhet. Jag kan icke falla, alt en vallag innehåller
något mer eller något mindre än sjelfva organisationen af
valförsamlingen. N11 är denna organisation icke fulländad,
om icke der äfven står att Konungens rådgifvare må hafva
rättighet att deltaga i öfverhiggningarna, ehuru icke i besluten,
såvida de icke äro ledamöter af någondera kammaren,
och detta så mycket mera, som Const.Utsk. verkligen i
sitt förslag har vidrört dessa personer, emedan de noininalun
äro uteslutne från valrätt och valbarhet. Deraf foijer
ju klart, atl vi af förevar, förslag hafva full anledn. att uttala
hvad vi rörtde rådgifvarepersonalen anse böra stadgas i
motsats till hvad Ulsk. derom framställt. När dessa 2 omständigheter
sammanläggas, så anser jag för min del, att frågan
både hörer lill det förevar, ämnet och äfven i sig sjelf
är ganska väsendtlig. Skulle Hr Frih. o. Landtm, likväl
förklara den vara af sådan beskaffenhet, att derom icke nu
kan meddelas propos., sä underkastar jag mig naturligtvis
Hr Landtmts beslut i sådant fall; men jag kan icke undgå
att uttala min förundran öfver att en så vigtig håga
skall få förfalla. Jag anser den innebära ett af de v i y t i gaste
förhållanden, som i ett constitutionelt statsskick måste
aga rum. Såvida man vill vara rättvis i sina anmärkn:r
öfver Regeringens åtgärder, så måste man afven lemna tillfälle
för dem, som hafva regeringsomsorgerna, att framträda
inom representationen och försvara de åtgärder, hvilka blifvit
vidtagna. Det kan vara hög tid att frångå ett sådant
systeme som det nuvar., grundad! på 4 Stånd, der Konungens
rådgifvare möjligen kunna hafva rättighet alt yttra sig
i ett Stånd, måhända äfven någon gång uti ett annat , men
för resten äro uteslutne från RiksSttns öfverläggningar.
Hr von Hartmansdorlf: Skälet hvarför jag framställde
denna punkt i mitt förslag är, att då vallagen skall
bestämma hvilka som blifva representerade, eller med ett
örd, hvilka som skola häfva rätt alt yttra sig i riksförsamlingen;
så och enär jag önskade att Konungens rådgifvare,
äfven oiu de icke vore riksdagsmän, måtte derstädes hafva
Den 3i Octobcr e. ra.
459
yttrande-, ehuru icke beslutande-rätt, utgjorde de, åtminstone
till någon del, representanter. Derföre trodde jag saken
böra bär upptagas. Det är icke af likgiltighet för frågan,
som jag medgaf alt den mätte förfalla, äfven utan uppläsning,
utan det är derföre alt sedan mitt förslag afgafs,
har till R. o. Ad:s bord blifvit inlemnadt ett förslag från
Const.Utsk., med tillstyrkan för Konungens rådgifvare af sådan
rösträttighet äfven under vår nuvar. representation. För
alt icke än mera förlänga vår sammankomst, underlät jag
att anföra detta skäl , hvilket jag förmodade ändock vara
kändt af de flesta bland R. o. Ad:s ledamöter.
Gr. Spens: Jag har begärt ordet egentligen i afseende
på Hr Lefrens yttrande, att Const.Utsk. uti sitt förslag skulle
hafva nekat Konungens rådgifvare deu nu ifrågavar. rättigheten.
Så har åtminstone icke jag fattat Ulsk:s betänkande.
Jag har reserverat mig emot den del af förslaget , som angår
den skilnad emellan medborgare, hvilken Utsk:s majoritet
har velat göra, då den nekat personer med förtroendeembeten
äfvensom kronobetjente att för embetet utöfva valrätt.
Men jag åtminstone kan icke finna, och tror ej heller,
att någon inom Utsk. haft den mening, att de skulle
vara förnekade att votera för deras egendom och öfriga qvalificationer
; och i samma stund detta ej är dem förnekadt,
äro de äfven valbara, ty det slår i förslaget: ”valbar är
hvarje valberättigad.”
Frih. Cederström: Sedan Hr von Hartmansdorff medgifvit,
alt den af honom väckta fråga i detta fall nu förfaller,
så har jag visserligen ingenting deremot att invända,
så mycket hellre, som den af Hr von Hartmansdorff väckta
fråga är på sidan om Const.Utsk:s förslag. Efter den upplysning,
som Hr von Hartmansdorff sjelf lemnat, att ett annat
betänk, från Const.Utsk. inkommit, deri Utsk. medgifvit
rättigheten för Konungens rådgifvare att inom representationen
deltaga i öfverläggningarna, ehuru icke i besluten,
så finnes att tillfälle uppkommer, då detta betänk,
föredrages, att yttra sig huruvida man vill, att ett sådant
förslag skall oförändradt blifva hvilande till nästa
riksdag.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att, fullt inseende
vigten af det förslag, som i >4 §tn innehölles, kunde han
likväl icke undgå finna, att detta förslag innefattade en mening,
som efter hans tanke icke stöde i sammanhang med
sättet att välja representanter för Svenska folket eller de
frågor, som Corist.Utsk:s mern. N:o 38 vidrörde, och som
för R. o. Ad. blifvit framställda. Hr Landtm, ansåg, att
den anginge arbetssättet för R. St. sedan de äro formerade,
då vallagen deremot egentligen endast anginge sättet att for
-
4 öo
Den 3i October e. m.
mera R. St. eller riksförsamlingen. Hr Landtm, ansåg således,
att för det närvar, denna fråga icke kunde blifva
föremål för R. o. Ad:s öfverläggning.
H. R. o. Ad. ålskiljdes kl. 12 på natten.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
