# ID: svediakorp-gov486
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 151,506
# sentences: 4,734
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Pro tocoll,
hållna
hos
H ö g 1 o f I i g e
Riclderskapet och Adelil
vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm,
År 1840.
Femtonde Häftet.
STOCKHOLM.
Hörbergska Boktryckeriet, 184^.
,
' II
,
■■ ■ ii : ! '■ -
■
Måndagen den 19 October 1840.
Plenum kl. 10 f. m.
Företogs val af \(\ ordinarie ledamöter och io suppleanter
uti förstärkt ConstitutionsUtskott; och befunnos, efter
valförrättningens slut, och sedan lottning ang.-de ordningen
blifvit anställd emellan de suppleanter, som erhållit lika
röstantal, hafva blifvit utsedde till
Ordinarie Ledamöter:
N:0
87.
Gr. Löwenhjelm, Gustaf,
io3
röster.
N:o
166.
Frih. Stjerncrona, Henrik David,
101
11
K: o
220.
Frih. Palmstjerna, fullm. Grefve Gyl-
denstolpe, Anton Gabr.,
io3
»
N:o
320.
Frih. Adlerbeth, Jacob,
102
N:o
380.
Frih. von Schulzenheim, David,
99
»
N:o
389.
Frih. von Kraemer, Robert Fredrik,
102
N:o
9-
Hr Ulfsparre, Georg,
Hr Hammarhjelm, Carl Fredrik,
io3
11
N:o
io33.
102
»
N:o
1600.
Hr Braunerhjelm, Ferdinand,
102
>>
N:o
1905.
Hr von Rosen, Georg Ludvig,
i45
>>
N:o
2l5o.
Hr von Hohenhausen, Carl Ludvig,
102
>>
fi:o
2.275.
Hr Lefren, Johan Pehr,
Hr af Role'n, Johan Samuel,
Hr af Tuneld, Carl Erik,
.45
»
N:o
2287.
io3
u
N; o
2307.
99
»
Suppleanter:
98
N:o
1861.
Hr von Hartmansdorff, Aug.,
röster
N:o
'979-
Hr Brakel, Gustaf Anton,
97
i)
W;o
i5o5.
Hr von Seth, fullm. Hr Aminoff, Joli.
Fredr.,
96
»
N:o
249-
Frih. Adelsvärd, Johan Carl,
Frih. von Platen, fullm. Hr Reuter
9Ö
»
N;o
364.
skiöld, Casimir,
96
»
N:o
CO
t#
Hr Edenhjelm, Gillis,
96
N:o
20 1 3.
B. Hr Rosenblad, Bernhard,
9b
*>
N:o
23o3.
Hr Peyron, Gustaf Abraham,
g5
i»
N;0
i o55.
Hr Bråkenhjelm, Pehr Pieinhold,
95
>)
N:o
1918. A. Hr Strussenfelt, Adolph Ludvig,
95
v
fl. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 3 e. m,
tn fidem prolocolli.
/<’. 0. Silfverstolpe.
4
Dc ii 21 0 c t o b e r f. en.
Onsdagen den 21 October i84o.
Plenum kl. 9 f. m.
Justerades a prot.utdr. för den 17 dennes e. m.
Justerades pleni-prot:n för den 3 dennes e. m. och den
7 dennes f. m.
H. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm, Gust.: Må Utskrs uppmärksamhet
fästas på nödvändigheten af särskilda bestämmelser
för befälhafvare af vakter och för skiltvakter, hvilkas
ställning är högst vansklig i fråga om vapnens användande.
Tjenslgörings-reglementet, som civila domstolar för
öfrigt icke erkänna, öfverensstämmer ej alltid med krigsartiklarna,
och hvarken de förra eller de sednare öfverensstämma
med allmänna lagen. Utsk. har, likasom den K.
propos:n, grundlagt den oumbärliga principen, att militärstyrka
aldrig brukar vapen förr än på civila maktens reqvisition
dertill; men det är ej tänkbart, att intill sådan reqvisition
vakt eller skiltvakt, som öfverfalles eller inom hvars bevakningsområde
oordningar ske, förblifver overksam, och likväl
är än mindre det tänkbart, att en gevaldiger står bredvid
hvarje skiltvakt, eller en stadsfiscal vid hvarje vakt. Vidare
yrkar jag, att Utsk. derjemte måtte föreslå R. St. att
i und. önskningsväg ingå till K. M. och framställa behofvet
under sådana conjuncturer af ståndrätt öfver militäre
personer. Om militär dervid begår ohörsamhet under gevär
eller sjelfsvåldiga brutaliteter mot oskadlig person, när blifva
nu sådana brott afdöinda? Jo, skyndsammast 18 månader
efter händelsen. De förseelser af sistnämnda beskaffenhet,
som i Augusti 1838 ansågos vara begångna, afdömdes i
December månad 183g; således 16 månader derefter. Ståndrätt
äfven i fredstid är oss alldeles nödvändig. Soldater, som
här i garnisonen burit våldsam hand på förman framför fronten,
hafva först efter 16 å 18 månaders förlopp blifvit dömde.
Skyndsammare måste tillgå, om straffet skall medföra afsedd
verkan. Jag anhåller, alt detta anförande måtte få åtfölja
återremissen till Lagutskottet.
Remitterades till LagUtsk., i sammanhang med återremissen
af Utsk:s betänk. N:o 123.
Hr Cederschjöld, Robert Theophron: Jag får
anhålla om R. o. Adis ursägt, för det jag några minuter
hindrar Ståndet att komma lill det vigtiga ämne, som egentligen
utgör föremålet för dagens sammanträde; men sedan
jag i dag af prot. inhemtat, huru voteringen öfver LagUtskis
Den 21 October f. m.
5
betänk. 3M:o 1^4 utfallit, så får jag vördsamt anhålla, dels
att få i prot. antecknadt, att jag ej i samma votering deltagit,
dels äfven, med anledn. af det beslut , som då fattades,
få väcka en motion af alldeles motsatt beskaffenhet.
Ilr Cederschjöld uppläste derefter följande:
R. St. hafva ogillat de af Gr. Anckarsvärd och Frih.
Cederström väckta motioner om upphäfvande af 1S12 års
K. förhud emot all gemenskap med f. d. K. familjen.
Uti sjelfva hufvudsaken har jag äfven instämt uti detta
ogillande, emedan jag icke anser det kunna tillkomma R. St.
att upphäfva en författning, uti hvars stiftande de icke deltagit.
De kunde och borde endast, på sätt 88 §:n Reg.Frn
innehåller, hafva uttryckt sitt ogillande af författningens
tillkomst, så att densamma ej måtte såsom lag af domaren
tillämpas.
Med anledn. af det beslut R. St. sålunda fattat, då de
förklarat dessa motioner om upphäfvande af nämnda författning
icke till någon åtgärd föranleda, tager jag mig nu friheten
att, med stöd af 5ö j$:n Riksd.Ordn., väcka en motion
af alldeles motsatt beskaffenhet. Jag hemställer nerol, vördsamligen,
att 11. St. mätte, i den ordning, som 87 §:n
Reg.F:n för criminal lags stiftande för esk r i f ve r,
till lag antaga K. förbudet af den 10 Dec. 1812, emot all
gemenskap med f. d. K. familjen.
Denna motions väckande är efter mitt omdöme högst
vigtig för hela Sveriges domarecorps. Ty, sedan det numera,
till följd af de väckta motionerna om denna författnings
upphäfvande, blifvit fullkomligen upplyst och ådagalagdt,
ali densamma icke tillkommit med R. Stts samtycke,
på sätt 87 §:n Reg.Fm för criminal-lags stiftande föreskrifver,
samt att den således icke är någon lag eller laga stadga,
så skulle det säkerligen hädanefter kunna inträffa , att
mången samvetsgrann och sjelfständig domare förklarade sig
af domare-eden, som bjuder att dömma endast efter Guds
och Sveriges lag och laga stadgar, vara förhindrad att tillämpa
den ifrågavar. icke grundlagsenlig! tillkomna författningen.
Med visshet vågar jag hoppas, att jag icke är den
ende medlem af Sveriges domarecorps, som så uppfattat domare-edens
betydelse. Dock tviflar jag icke derpå, att ju
andra domare äfven kunna finnas, som hvarken af samvetspligt
eller domare-ed anse sig förhindrade att tillämpa meranämnda
författning. Följden häraf skulle då lätteligen
kunna blifva den, att de med mig liktänkande domare skulle,
för det att de samvetsgrann! höllö den heliga ed, de såsom
domare svurit, kunna blifva actionerade och dömde till ansvar,
måhända äfven ifrån tjensten.
Då det efter mitt omdöme måste vara en af R. St:s
förnämsta pligter att, så vidt på dem beror, förekomma, att
icke den samvetsgranne och sjelfständige domaren må genom
6
Den 21 0 c l o b e r f. m.
författningarnas tvetydiga beskaffenhet blottstiillas för förföljelse
och ansvar, så vågar jag ufven hoppas, alt hvar och
en skall inse, det min motion åsyftar ett godt ändamål.
Om R. St. bifalla mitt förslag, och således, på sätt 87
§:n Reg.Fln stadgar, till lag antaga 1812 års K. förbud samt
K. M. dertill lemnar Dess nåd. sanction; så kan icke längre
någon tvekan hos domaren finnas om författningens tillämplighet.
Skulle åter R. St. vägra att till lag antaga densamma
, så hafva R. St. äfven talat rent språk , och domaren
hvarken kan eller får längre vara villrådig i afseende på
sin pligt.
Ehuru jag hemställt , att R. St. malte lill lag antaga
1812 års K. förbud, utan alt några modifieationer deruti af
111ig blifvit föreslagna, anser jag mig dock öppet böra förklara,
det jag icke önskar att R. St. malte såsom lag godkänna
detsamma, ordagrannt af samma lydelse som det nu
bar. Men, på det alt icke LagUtsk. måtle genom nya cirkelgångar
kunna komma till det resultat, att motionen ej'
bör till någon åtgärd föranleda, har jag trott mig icke böra
ingå uti några detaljer. Sådant oaktadt är det naturligtvis
T,agUtsk:s både rättighet och pligt, att, vid motionens behandling,
iakttaga de modifieationer, som af sakens beskaffenhet
och förändrade förhållanden påkallas.
Om remiss å denna motion till LagUtsk. anhåller jag
vördsamligen, med begäran tillika , att motionen måtte uti
LagUtsk;s betänk, blifva ordagrannt intagen, så att äfven de
andra RiksStm må erhålla fullständig kännedom om motiverna
dertill.
Begärdes på bordet af Frih. Gederström, JacoB.
flr Munck af Rosenschöld, Nils Rudolph: Jemte
det jag i prot. nedlägger min reservation emot R. o. Adis
i sista plenum fattade beslut anglde LagUlskls betänk. N:o
124, anhåller jag att Hr Cedersehjölds motion måtte få hvila
på bordet.
Ånyo föredrogs Const.Utskls den 16 och 19 sisth September
på bordet lagda mein. N;o 38, ang:de nationalrepresentationens
om bild ning.
Hr von Hartmansdorff, Aug. : Uti de förberedande
sammankomster, som ägt rum inom dessa murar, har
öfverläggningen sträckt sig vida öfver Const.Utsk:s förslag.
Bland,dem, som gått deröfver, har äfven jag varit. Jag
gjorde det då derföre, att jag önskade visa i sin helhet livart
förslaget kunde leda. Jag förmodar att under öfverläggningen
denna gång lära åtskillige ledamöter äfven sträcka sina
yttranden öfver förslagets ordalydelse, för samma orsak skull,
som jag så gjort. Men på det att öfverläggningen ej må
sträcka sig till en vidd, som alldeles skulle öfverskrida än
-
Den 21 October f. m.
7
damålet, vill jag lios Hr Frih. o. Landtm, samt Ståndet anhålla,
alt de anmärkn:r, som göras vid Utsk:s förslag, dork
ej måtte föranleda lill beslut öfver något annat, än det hvari
Utsk. kan sagas hafva uppgifvit thema dertill; på det vi ej
måtte komma alt afhandla frågan om Utsktns bildning nj. m.
s., som uti Const.Utskts förslag ej innehålles.
Hr von Röök, Guslaf, uppläste följande:
Jag har genomläst H. Coust.Utsk:s mern. N:o 38, ang:de
”nationalrepresentationens ombildning och funnit deruti mycken
sakkännedom, tlieoretisk kunskapsförmåga och en upplysande
historik om andra länders antagna statsförfattningar;
men jag har ännu icke vågat öfvertyga mig om, att
Coust.Utsk. i sammanfattade 37 §§ uppgjorda, på motiver
grundade, förslag till vallag är passande för vårt med åldrig
folkrepresentation försedda fädernesland, hvilken folkrepresentalion
har till grundval lagbunden frihet och sjelfständighet.
— Svenska folket har från och med hedniska
tidehvarfvet haft och ägt denna lagbundna sjelfständighet,
alltid försvarat densamma, och Sverige liar, enligt historiens
vittnesbörd, aldrig varit underkastad någon omstörtning,
hvarken i politiskt afseende, eller folkets personella rättigheter,
som likväl inträffat i flera bland Europas öfriga stater.
Sverige har alltid såsom sjelfständig stat funnits under mera
än förflutna tvåtusen år, och jag hoppas såsom sådan,
ännu tusentals år städse fortfara, såvida Svenska folket icke
sjelft vill arbeta på dess undergång. — Svenska folket har
egentligen aldrig erkänt en absolut despotisk styrelse hos
dess Konungar, ty under den s. k. enväldestiden emellan
1680 och 171g var likväl Regenten, med sin vidsträckta makt,
likväl bunden af vissa statslagar, som icke kunde öfverlrädas,
eller försöktes att öfverträda, och bevisar sig deraf, att
folket derunder sammankallades till öfverläggningar vid flera
riksdagar, som icke hade behöfts, om Regenterne ansett sig
vara så absolut enväldige, som våra närmaste grannstaters
Regenter, Kejsarne uti Ryssland och Konungarne i Danmark.
— Regenlernes makt tiden emellan 1772 och 180g
var ej heller enväldig, ty Konungarne hade sig föreskrifna
former, som icke kunde öfverträdas, och folket beskattade sig
sjelft och deltog i stiftningen af deras lagar, alldeles i öfverensstämmelse
med våra uråldriga institutioner.' — Svenska
folket, som ägt uråldrig frihet och sjelfständighet och sednast
pioclamerade densamma 1809, behöfde således då icke
hvarken lösrycka sig från enväldet, eller bilda sig till en ny
stat. — Man må huru som helst beskugga vår gamla ståndsindelning,
så står det likväl fast, att denna ståndsindelning
bar upprätthållit Svenska nationens frihet och sjelfständighet.
— Denna ståndsindelning har varit det bålveik, som
alltid har satt en gräns för ingreppen på folkets rättigheters
område. — Sverige har icke behöft, eller behöfver till mön
-
8
Den ai Octo ber f. m.
ster för framtiden, hvarken antaga exempel af Norra Amerika,
eller af Norrige, eller af hvilken annan stat sorn helst,
för att ut sig skapa en ny, förut okänd lycksalighet, oell
Const.lJtsk. liar ej heller, efter hvad jag kunnat upptäcka,
bevisat, eller ens kan på säkra osvikliga grunder bevisa, hvarken
för den närvar., eller den tillkommande tiden, behofvet
och nyttan af den totala omstöpning af vår riksdagsrepresentation,
som Utsk. har föreslagit, och, jag påslår, ger dödshugget
åt vur sanna frihet och sjelfständighet. — Const.-  Utsk. har pag. 6 sagt, ”att frågan om representationsförändringen
nu har mognat för en allvarligare
och afgörande behandling;” men jag tror deremot,
att den rätta mognaden består deruti, att icke omstörta
uråldriga former, som visserligen en och annan gång haft
sina klandrade skiften, med och emot konungamaktens prerogativer,
men har städse bemötts med en utstakad, ej öfverskriden
gräns genom Svenska folkets allvar och sansning
samt kärleken för deras Konungar — och, om jag skulle,
och måhända bör erkänna, att dessa former här i Sverige
aro till en del grundade på fördomar, eller gamla vanor,
som äro ärfda från förfäder samt äga vissa uti antagna, ännu
gällande, lagar befästade värden; så gifva dessa fördomar
blott långsamt och småningom vika, ty de hafva fått
en fast fot, som en del medborgare, deruti uppfostrade, icke
äga ännu nog styrka att aflägga — och till och med,
jag vågar tro, för den visaste medborgaren, för den mest
bildade och frisinnade menniskan, är det sannerligen äfven
svårt att från dessa fördomar lösrycka sig. Måhända jag
har orätt, men jag är uppfostrad i ett tidehvarf, deruti andra
politiska grundsatser voro gällande, än de som man nu
vill bilda, och af hvilka sistnämnda jag ännu ej blifvit smittad,
och jag anser således Const.Utskrs politiska åsigter bestå
förnämligast uti theoretiska satser, som i vår närvar, tid
har öfversvämmat folken i allmänhet och äro hos dem ännu
blotta nyheter, — till och med jag vågar kalla dem lyseldar,
som lika hastigt tändas, som utsläckas, och om hvilkas
framtida varaktighet ännu icke är praktiskt afgjordt. — Mine
herrar! Jag är öfvertygad om eder noggranna och eftertänksamma
pröfning öfver tiden och dess villor; och månne,
vid ett noga öfvervägande, man bör antaga, att Const.Ulsk:s
föreslagna allmänna folkval till bildande af en ny representation
kan till varaktighet och säkerhet för Svenska Statens
orubbliga bestånd uti framtiden jemföras med vår åldriga
och hundradetals år bepröfvade ståndsindehiing, som
sannerligen har vårdat mitt fädernesland så väl för det absoluta
enväldets, som för folkyrans förödelser? — Om det
nu skulle, emot förmodan, lyckas alt genomgå införandet af
ett sådant representationssätt, som H. Const.Utskts pluralitet
och dess anhängare så ifrigt förfäkta, så är det ett vågsamt
före
-
Den ai October f. m.
9
företag, som jag liknar vid att blott och allenast med Statens
heligaste rättigheter anställa ett försök. — Mine herrar!
bör man äfventyra åt slumpen det dyrbaraste man äger?
— Jag vågar svara nej. — Det låter väl göra sig, att
i följd af hvad som allenast förmodas vara bättre omkullstörta
en gammal statsbyggnad, men vid uppresningen
af en ny inträffar sannerligen sådana tvifvelsmål 0111 densamma
kan anses vara hvilande på så fast grund, som den
nedrifna haft, att en allmännelig obelåtenhet, ej sällan, blifver
den närmaste följden.
Den enda förändring i vår nuvar. representation, som
jag, för min del, anser vara nödvändig och, grundad på
mognad öfvertygelse, påkallas, samt ej heller rubbar, utan
snarare förbättrar äldre ordningar, är, att alla de medborgare
i Staten, som icke tillhöra eller hafva säte i de nuvar.
Stånden, blifva inkallade till deltagare bland R. St. i
egenskap af ett särskildt, eller det femte Ståndet. — Denna
fråga är icke ny, ty den väcktes redan vid 1720 och
180g årens riksdagar och har visserligen varit ett öfverläggningsämne
inom förra riksdagars Coust.Utsk. — Alt denna
ståndsclass får sitt anvisade ställe bland representationen, är,
enligt min öfvertygelse, så mycket mera rättvist, som densamma
äger en betydlig del af Sveriges jord, årligen utvecklar
sig i kunskapsförmåga, måhända innehar den sannaste
bildningen, utgör kärnan af Statens embelsmän, och har
slutligen inom Staten så mycket större inflytande, som alla
medborgare, utan afseende på ståndsskilnad, numera åtnjuta
lika rättigheter att bekläda, och verkligen nu innehafva,
Piikets förnämsta embeten.
R. o. Ad;s enskilda representation enligt vår nu gällande
Riddarhusordning har icke numera för sig allmänna omdömets
röst, men såsom Stånd betraktadt, kan jag ingalunda
medgifva dess upphörande. Då jag har den äran att sjelf
vara ledamot af detta Stånd, är jag förhindrad att annorledes
yttra mig, än om R. o. Ad. skulle finna sig befogadt,
alt, med åsidosättande af efterkommanders lagliga rätt, representeras,
antingen genom valda ombud inom Ståndet,
eller på annat lämpligt sätt, som inskränker det nuvar. antalet
röstande alter; så låter jag, såsom hufvudman för
min ätt, och således lagligen oförhindrad att utlåta mig deröfver,
ganska gerna min rättighet falla och uppoffras åt en
ändamålsenligare ordning. — Huruvida en med fullmakt försedd
ledamot af Ståndet kan efterskänka sin hufvudmans
lätt öfverlenmas till eder, mine herrar! att pröfva, ty sannolikt
måste ombudet ställa sig sin fullmakt till efterrättelse,
och månne icke samma förhållande är meden ättemän?
Jag kan ingalunda uppmana Högv. PresteSt. och Vällofl.
BorgareSt. att eftergifva deras ståndsrältigheter. Ledamölerne
nf dessa Stånd äro äfvenledes befullmäktigade ombud,
i5 H. 2
Den ii Octobcr f. m.
som mäste respectera deras lnifvtidmäns för dem utfärdade full®
makter. Rlen, om jag skulle åsidosätta denna min generella
anmärkning, så uppkomma likväl andia vådor för Stalén
i allmänhet. Uti PresteSt. 5ro sådane personer anställde,
som gjort sig kände för stor lärdom och veltenskaplig hildning,
och i BorgareSt. äro gemenligen valde sådane män*
som äga kunskaper i handel och slöjder samt om alla andra
stadsmannanäring^-. Om desse medborgare saknades i vår
riksförsamling, som vore en möjlig och alldeles icke en oförmodad
tilldragelse, om allmänna folkval infördes i enlighet
med Coust.Utskrs förslag, och det är åtminstone anledn.
tro det ganska få i dylika ämnen erfarne män inväljas, så
skulle på redbar upplysning och kännedom i sådana ärenden
en för Statens välstånd och trefnad kännbar brist uppkomma,
som icke kan ersättas, och har likväl hitintills utmärkt
ledamöterna af dessa båda ståndsclasser.
Bland BondeStåndet, som för det närvar, äger och
brukar största delen af Sveriges jord och är i det lyckliga
tillfället alt årligen föröka sin förmögenhet, utgifver det
största skattebidraget till Statens vidmakthållande och representerar
dell arbetande delen af Svenska folket på landet,
har jag, under Ständernes allmänna sammankomster här på
Riddarhuset, hört en ledamot tillkännagifva, att hans cornmiltenter
ål honom uppdragit bearbeta derpå, alt Svenska
folkel skulle vinna en förändrad representation vid deras
riksdagar; men jag vågar icke tro, att denna stämma är
Svenska allmogens allmänna röst. Ståndets öfriga ombud
måste, såsom jag tror, rätta sig efter sina fullmakter och
icke afstå deras ståndsrättigheter. Denna ståndsrältighet är
så mycket mera dyrbar, som BondeSt. för det närvar, innehaiver,
och vidare framdeles kommer alt äga en helt (dika
och förbättrad bildning, än som visade sig hos Ståndet i
fordna tider, Jag befarar, och är verkligen öfvertygad derom,
att om det Bederv. BondeSt. vid denna riksdag skulle,
med gillande af Coust.Ulskts förslag om allmänna folkval
till representerande af R, St., försaka dess egen ståndsrättighet;
så skulle denna åtgärd hvarken gillas af hemmavarande
medbroder eller efterkommande generationer. Svenska
BondeSt. har i flera sekler varit och har ännu åt sig
uppdraget en rättighet, Som icke är jemförlig med Europas
öfriga statsförfattningar; ty hvar finnes en sådan Corporation
jordägande bia och sjelfständiga bönder och landtbrukare,
som kan i sin helhet liknas med Svenska BondeSt.,
och är i sitt slag så eget och värdigt ett fritt folk, alt
ståndsrättighelen förtjena!- att i det yttersta hållas helig, samt
är dessutom en lysande historisk lemning från Sveriges uråldrigaste
tider, då Sveriges odalmän, anförde af deras, ur
deras egen dass utgångne lagmän, vid aflshei jartingen öfverlade
med deras Konungar 0111 fäderneslandets angelägenheter.
Man vågade icke jäfva deras röst, ty den var ädelt
Densi O c t o b c r f. m.
ii
mäktig och den försalte deras Konungar i tillstånd att upprätthålla
fäderneslandets frihet och oberoende.
Något missnöje i landsorten med vår gamla häfdvunna
slåndsfördelning har jag icke hört omtalas— åtminstone uti
den folkrika trakten af Riket der jag är boende. — En och
annan allmänt läst tidning har visserligen velat Jästa allmänhetens
uppmärksamhet vid olämpligheten af vårt närvar,
representationssätt; men jag tror, att de eftertänksammaste
och de mest sansade medborgarne, som ännu lyckligtvis äro
de fleste, värdera vår ståndssammansättning, såsom varande
en sann och säker borgen för den lagliga frihetens bestånd
och konungamaktens helgd, som utgör Svenska folkets gemensamma
och dyrbara styrka. Deremot, och i den händelse
att R. o. Ad. skulle vilja och kunna medgifva inskränkningen
af dess enskildta representationssätt till val
inom Ståndet, så ingår jag på en upplyst statsmans förslag,
att hela folkrepresentationen kunde bestämmas till 25o personer,
eller 5o personer af hvarje Stånd, med förutsättning
att de nu icke representerade Sveriges medborgare få utgöra
ett eget eller det femte Ståndet, Om det reglementariska
vid organisationen inskränker jag mitt omdöme och öfverlemnar
denna betydliga delen af ämnet, som, tyckes mig,
bör utredas genom statistiska beräkningar, hvilka jag ej är i
tillfälle uppgöra, åt andra förfarna statsmän; men, mine
herrar! jag recommenderar, att dervid kommer i beräkning
den nödvändigheten, att arbetssättet måtte så ordnas, att
detsamma leder till enhet och befordrar skyndsamhet i riks—
dagsgöromålen, genom undanrödjande af sådana former, sorn
föranledt till ett motstridigt förhållande, hvaröfver nu, icke
utan skäl, öfverklagas.
Att Stånden fördela sig uti tvänne kammare anser jag
vara det säkraste mediet till förekommande af öfverilningar
och förhastade beslut, hvilka sistnämnda, oftast obotliga,
faror blefve, måhända, en säker följd af det af Const.Utsk.
beprisade enkammar-systemet.
Bland de förbemälde 2Öo representanter af Svenska folket
önskade jag att ingen sjelfskrifven representant måtte inrymmas
annorledes, än att han i behörig ordning väljes, så
att inom hvarje Stånd städse 5o ledamöter utses och befullmäkligas;
men deremot är det af utmärkt vigt för R. St.
vid förefallande mål, som komma under föredragning hos Riksförsamlingen,
att erhålla nödiga upplysningar af Rikets högre
och således mest erfarne embetsman, somt vågar vördsamt
föreslå, att Riksmarskalken, Statsrådets ledamöter, Presidenterne
uti Rikets Hofrätter och Collegier, Cheferne för Tulloch
Fångstyrelserna, Chefen för K. Förvaltningen af sjöärendena,
Chefen för vattenbyggnaderna, Ofverpostdirecteuren,
Öfverslåthållaren i Stockholm, Landshöfdingarne, Regementscheferne,
Erkebiskopen och Biskoparne, Preses uti Stockholms
Consistorium samt Chefen för Sundhelseollegium måtte be
-
Dun 21 0 c t o b e r f. m.
vista och deltaga lili Ståndens öfverläggningnr, fördelade elisellan
öfre och nedre kamrarne, utan rösträttighet inom
Riksförsamlingen för andra af dem, än de som blifvit
invalde ståndsledamöter, och med rösträttighet, utan
undantag af dem af dessa Rikets högre embetsman, som
komma att sjelfskrifne användas i de Utskott, som tillhöra
deras befattningar, och hvarigenom målen inom Utsk:n vinna
en fullständigare beredning och behandling till förekommande
af de tidsödande återremisserna.
Att representanlerne och de vid riksdagar anställde
högre embetsmännen från landsorterna mätte aflönas af statscassan,
anser jag jemväl vara nödvändigt; ty så väl de väljande
som de valde böra vara befriade från de betänkligheter,
som kostnaderna för riksdagsmännen kunna medföra.
Riksdagsmännen äro icke vissa corporationers ombud, de äro
hela samhällets gemensamma ombud, som inför Gud, Konungen
och hela Svenska folket ansvara för deras yttranden
och röster vid de förekommande riksdagsgöromålens
föredragning och afgörande.
Om femte Ståndet antages, hvaremot jag icke kan upptäcka
något förhinder, och R. St. i öfrigt tilltro sig kunna
på föreslaget sätt inskränka riksdagsmannapersonalen, så
tror jag, att de af mig uppgifna förändringarna lättast kunna
utföras och minst förorsaka rubbning i våra antagna regeringslagar,
och jag önskar ytterst, att ett hvar af Rikförsamlingens
Stånd, vid pröfningen af detta högst vigtiga ärende,
hvarpå fäderneslandets framtida öden komma att bero,
fattar ett sådant beslut, så att Ståndens ledamöter, vid återkomsten
till sina hembygder, sköl da tacksamhet af sina hemmavarande
medbroder, som med spänd uppmärksamhet följa
deras förhandlingar. Anhållande vördsamt att Coust.-  Utsk:s betänk, måtte återremitteras.
Hr von Rosen, Georg: Afven jag vågar inom detta
Hus uppträda för att yttra några ord ronde denna vigtiga
fråga; jag kan omöjligen afse att med mitt yttrande leda
någon anuans öfvertygelse eller verka på någon annans opinion
; men jag begär här att på förhand få reservera mig
emot det betänk., som Const.Utsk. i denna fråga afgifvit.
Jag äger en röst här och skall afgifva den, afven örn den
omsider stannar i en sluten voteringssedel. Jag anhåller
derföre nu att reservationsvis få yttra mig. Const.Utskis
betänk, innehåller ett förslag, som icke är enligt med mina
begrepp, som ej öfverensstämmer nied min öfvertygelse och
med den kärlek jag äger för det urgamla, lagbundna, ärorika
och i så många andra afseenden lyckliga Sverige. Jag
inskränker mig till att yttra mig om Otsk:s betänk., d. v.
s. allman valrätt och enkammar-systeme. Jag har sökt
göra mig sjelf reda för hvad sorn egentligen kail menas med
allmän valrätt. Skådar jag omkring mig, så ser jag ej ett
Den ai Octo b er f. m.
enda land, der en sådan valrätt existerar. De första stater
hafva nödsakats, såsom en värd talare yttrat, hvilken för
några dagar sedan uppträdde på detta rum, draga ett streck
genom nationerna. Detta streck hvilar på Statens idde; det
måste ovillkorligen qvarstå i hvarje bildadt och hvfsadt samhälle.
Den värde talare, som nämnde detta ord, har yttrat
sig mera conseqvent än Utsk., men han har likväl varit
tvungen att gifva vika för den abstracta hild han gjorde sig
om hela menskligheten. Jag hänvisar lill häfderna och till
vårt nuvar. samhällsskick. Jag finner, att om jag droge
detta streck omkring nationen, så skulle en stor del deraf
sjelf kasta sig utom detsamma. Jag kan ej föreställa mig
Staten annorlunda än såsom en bildningsanstalt och en hushållningsanstalt.
På dessa grunder mäste ovillkorligen, så
länge menniskorna äro mcnniskor, så länge brister finnas,
hvilka alltid mäste finnas, — så länge detta förhållande, säger
jag, finnes, så skall ovillkorligen en del individer genom
bristande bildning, bristande hushållning, kasta sig öfver
detta streck. Jag tror således, att allmän valrätt är en fiction,
en illusion, som aldrig i verkligheten kan finnas. Detta
har Utsk. erkänt, då det föreslagit en census för valrätt
och valbarhet; men Utsk. har vid detta tillfälle förgätit,
att just genom denna census har valrätten och valbarheten
i Sverige minskats emot hvad den nu är och i sekler
varit. En stor del af dem, som nu kunna välja representanter,
skola derigenom uteslutas. Jag kan således ej inse, alt Utsk.
genom detta förslag hunnit det mål, som Utsk. i sina premisser
sagt sig åsyfta. Man har velat borttaga ståndsfördelningen!
Nå väl, den kan möjligen de jure borttagas, men de
facto står den qvar. Den tinnes i våra sociala förhållanden,
den finnes i vårt land, inom hvarje familj, i hvarje hus.
Ståndsskilnaden finnes och kan ej genom ett penndrag utplånas.
Man vill taga bort Stånden och låta privilegierna stå
qvar. Jag frågar, hvad vill detta säga? Jag har sökt uppgöra
för mig sjelf hvad Stånd vill säga. Jag följer en annan
talares tanke i detta fall: det är yrke. Finnes något
land, (jag känner det ej,) der yrkena i allmänhet äro så vidsträckt
representerade som i Sverige? Kan jag få en tillrättavisning
härutinnan, så skall jag gerna mottaga den. Öfriga
länder hafva ej della förhållande sådant som i Sverige, just
derföre, att hvarje yrke hos oss har sina rättigheter bevarade,
utan afseende hvarken på förmögenhet eller andra
förhållanden. Den fattigaste bonde, den fattigaste handtverkare
i städerna har sin representationsrätt. flan väljer
och kan väljas. Jag ser således i j, att vi kunna utsträcka
valrätten, genom antagandet af det förslag, som Utsk. här
afgifvit. Våra Stånd här i Sverige hafva bildat sig sjelfva,
just derigenom att yrkena hafva legat till grund för desamma.
Så har åtminstone jag upplättat Sveriges häfder. R.
o. x\d:s representationsrätt är en ärf<J rättighet. Man har
• 4
Den 2i October i. in.
velat kasta skugga pä denna rättighet, derföre att den endast
livilar på börden. Jag frågar: med hvad större rättighet
bör jag representera, på grund af en ärfd cassakisla, än
på grund af ett ärfdt namn? För mig är det ej begripligt,
att det egentligen bör uppkomma någon större rättighet genom
det ena än genom det andra af dessa al f. Jag finnér
visserligen, att om en reform inom något Stånd lior ske i
afseende på representationsrätten, så är det hos R. o. Ad.
Jag vill ej åberopa min erfarenhet, men jag följer häfderna,
jag följer tidsförhållandena och de fordringar, som rättvisa
anspråk här kunna göra gällande, och då tror jag mig finna,
att hufvudfelet uti vår närvar, representation ligger i Riddarhusets
bildning. Jag tror att det beror på R. o. Ad.
sjelft att jemka detta efter tidens kraf och efter egen öfvertygelse.
Jag skulle tro, alt om R. o. Ad. derpå ginge
in, så gjordes just derigenom det vigtigaste steg till en förbättring
inom vår representation. Hvad som sker inom de
öfriga Stånden, lät det ske äfven här. Derigenom uteslutes
ingen från representationen, som nu äger denna rättighet.
Jag medger väl, att capita derigenom blefve ovissa om att
blifva valda, men de qvarstodo deremot såsom väljande, och
mera finner jag ej alt de böra begära. Jag vill ej ingå uti
några detaljer härom; derpå är jag ej nu beredd och kunde
kanske aldrig blifva det. Det fordras en kännedom af statistiken,
som jag ej tilltror mig att äga, att afgöra om valen
böra ske districtvis eller på ett ställe. Jag öfverlemna!-  denna fråga till Coust.Utsk.; men jag tror, att en modification
i valrätten inom R. o. Ad. äfven borde framställas;
nemi. för det första, att en viss ålder borde bestämmas, och
fördel andra, att den individ, som äger ett namn, äfven måste
äga ett yrke. Då stöde detta Stånd i jemnvigt med de öfriga
RiksStånden, med bibehållande af bördsrätten. Jag tror
att denna eftergift bör göras, men alt man ej bör gå längre.
Man har sagt, att om ett val skedde inom R. o. Ad., så
skulle möjligen ett intresse göra sig gällande, som en värd
talare nämnde la haute polise. Jag tror det ej. Jag sätter
för mycket värde pä individerna af detta Stånd för att kunna
tro delta. Om den makt, som han gaf detta namn, då
skulle göra sig gällande, så kunde den äfven göra sig gällande
nu. Jag befarar intet af denna valbarhet inom R. o
Ad. Sjelfständigheten hos delta Stånd har i alla tider visat
sig lika stor som i något annat. Jag tror för öfrigt, att
om sjelfständigheten rätt betraktas, så måste den utgå från
en rationel grund, d. v. s. jag kan vara opponent, utan alt
derföre vara sjelfständig; jag kan gilla Styrelsens systeme
och likväl vara sjelfständig. Jag tror, alt i delta fall R. o.
Ad. ål ömse sidor utvecklat en tendens alt i båda fallen vara
sjelfständigt. Sedan representationen inom detta Hus
förändras i den syftning, som jag tagit mig friheten att
framställa ; så återstår frågar om det s. k. femte Stan
-
Den 21 October f. m.
det. Jag erkänner , att jag ej kan inse hvad dermed
egentligen menas. Ett sådant Stånd blefve individuel och
ej grundadt på något allmänt yrke. Jag känner icke något
yrke, som är uteslutet ifrån vår representation; men min
rättskänsla säger mig, alt jag äfven i detta fall måste taga
Statens rätt i öfvervägande, och då finner jag en mängd individer
i vårt land, som genom sitt kunskapsmått, sin hildning,
sin fosterlandskänsla och sin ställning i samhället, borde
kunna välja och väljas till representanter, och jag tror,
alt den öfriga representationen deraf skulle hafva nytta.
Den skulle inplanta inom sig den förmögenhet, den intellectuella
bildning, sora desse individer tili stort mått äga. Man
talar 0111 privilegierade Stånd. JNå väl! hvilka äro de egentligen.
Jag tror alt hvarje Stånd i detta fall har fått sitt
mått, och anser det Svenska BondeSt. vara det Stånd, som
för närvar, äger de största privilegierna, åtminstone i afseende
på valrätt och valbarhet. Och 0111 jag ej vore adelsman
och ägde den största bildning, den största jordegendom
i Sverige, så ägde jag likväl ej rätt att inträda i BondeSt.;
det skulle förskjuta mig, och jag vore utesluten. Det är i
min tanke ett stort fel uti vår nuvar. Reg.Form, alt så uteslutande
hafva gifvit Ståndet representationsrätt och nekat
hvar och en, som förut tillhört annat Stånd, men ingått i
bondens yrke, att der äga representationsrätt. Deruti ligger,
enligt min lanke, den egentliga roten till det missförhållande,
som finnes inom vårt representationssätt. Jag antager
således, att desse individer måste inympas på de nuvar. Stånden,
eller ock utgöra ett särskildt Stånd för sig, Jag öfverlåter
åt ett blifvande Const.Utsk. att utreda della ämne.
Jag tillåter mig ej att försöka det. Om således dessa individer
skulle få representationsrätt, d. v. s. rättighet att välja
och kunna väljas; så stöde ändock fyra Stånd med dessa
individer inblandade inom sig eller också derjemte ett femte
Stånd, såsom grund för vår blifvande representation. Om
då R. o. Ad. väljer inom sig, så återstår att utreda huru
stort deras antal borde blifva. Jag har föresatt mig här
att ej antaga någon siffra, utan blott tala om grundsatsen.
Jag tror således att härvid bör betraktas, att antalet af
detta Stånds ledamöter borde stå i jemnvigt med de öfriga
Ståndens. Skälet dertill skall jag längre fram närmare angifva.
Sedan dessa fyra eller fem Stånd stöde i lika antal
emot hvarandra, så återstår det att undersöka, huru dessa
skola verka lill det allmännas bästa. Vi äga nu fyra Stånd
på fyra särskildta rum, d. v. s. ungefärligen detsamma, som
en kammare. Det är åtminstone, efter mitt begrepp, ej något
annat, fastän vi äro skiljde på fyra rum. Jag skulle
kunna föreställa mig dessa fyra Stånd i ett rum, i hvar sitt
hörn, och detta skulle vara ungefärligen detsamma, som om
de vore tillsammans. Delta har likväl det emot sig, att uti
vissa frågor kan ett intresse öfverflygla trenne, hvilket i min
i6
Den 21 October f. m.
öfvertygelse är orättvist; ty det allmännaste intresset borde
väl gälla. Jag tror äfven, att det split, sorn under några
riksdagar uppkommit mellan dessa Stånd, härrört deraf, att
de hvart för sig arbeta och besluta. Detta har gifvit en offentlig
stämpel åt dessa Stånds särskildta intressen. Om de
enskildla intressena sammansmältas under en öfverläggning,
genom ett samfäldt beslut, så skall majoriteten, såsom jag
föreställer mig, besluta uti det allmännas intresse. Jag har
yttrat, att jag anser vår nuvar. representation för ett enkammar-systeme.
Följderna deraf hafva vi sett. Jag önskar
således, att representationen måtte fördelas på 2 kammare.
Jag följer i detta fall — jag erkänner det öppet —-  mindre min egen förmåga att inse nyttan deraf, än andras
erfarenhet. Jag tror således, alt den andra kammaren kunde
väljas af den samfällda representationen, om jag så får
kalla den. Jag tior, att denna kammares egentliga karakter
skulle vara alt pröfva de vigtigaste frågor, de frågor,
som gälla för framtiden, och att derom besluta, så att surpriser,
såsom man kallar det, ej måtte uppstå i den stora
kammaren. Jag tror således, att denna kammare borde
sammansättas af sådana personer, som något pröfvat liden i
dess längd, och icke allenast våra behof för dagen. Man
har i andra länder dels gjort denna kammare ärftlig, dels
sammansatt den genom val. Alt hos oss göra rättigheten
att sitta i denna öfre kammare ärftlig, kan jag ej tillstyrka,
derföre att jag ej finner några egentliga elementer i vårt
land, genom hvilka en sådan ärftlig kammare bär skulle
kunna hildas på ett sätt, alt den uppfyllde det ändamål,
som med densamma åsyftades. Åtminstone anser jag de
personer vara få, hvilka äro i den belägenhet, att de dertill
borde vara sjelfskrifne. Jag anser derföre, att då den
öfre kammaren valdes genom valdislriclena, så vore ändamålet
uppfyldt, helst 0111 den valdes för en längre tid. Här
ur yttradt inom detta Hus, för några dagar sedan, att åldern
boide bestämma rättigheten alt vara medlem i öfre
kammaren. Jag tillstår, att ide'en är vacker, men jag tror
den ej vara alldeles tillämplig för vår tid och vårt land.
Man skulle måhända just derigenom förfela hvad man egentligen
dermed åsyftar, nemi. att de personer, som inkomlno
uti denna kammare, skulle sitta der en längre tid. Afgången
blefve alltför obestämd och tillkomsten följaktligen
likaledes. Om således den öfre kammaren bildades endast
på grund af förtroende, endast genom deras urskiljning,
som utgjorde den af nationen valda kammaren och som således
borde förutsättas äga det största måttet af kunskaper,
redbarhet och fosterlandskänsla, och om densamma sedermera
vid hvarje riksdag förnyades, genom en viss dels afgång
och en annan dels ingående deri; så tror jag, att detta
vore det mest lämpliga för vårt land. Deremot anser
j!,S
Den a i October f. m.
»7
jng, att uti denna kammare ingen bör vara sjelfskrifven.
Så snart vi äro nödsakade alt insätta någon del deraf genom
val, så borde endast val utgöra grunden för dess bildande.
Alt sammansätta denna kammare, såsom det är föreskrifvet,
af till en del valda och till en del sjelfskrifna ledamöter,
tror jag ej skulle vara lämpligt. Jag tror tvertom, att den
bör vara sammansatt af elt enda element och icke af flera, d.
v. s. af dem, som hafva mesta intresse uti att lugnt granska,
utan att vara ledde af sin enskilda ställning i samhället,
utan att derpå behöfva bygga sina omdömen och derefter
välja sina voteringssedlar. Uti denna kammare bör ej
något enskildt intresse, ej en gång något intresse för dagen
vara gällande. Det bör endast vara det allmännas intresse,
som der åsyftas. Man skulle visserligen häremot möjligen
kunna invända, att den första uppsatsen — om jag så får
Vttrycka mig — af denna kammare, kanske skulle blifva en
följd af de intressen, som rådde för den dag då valet verkställdes;
men jag kan icke inse, huru den skulle kunna ti 11—
vägabringas på något annat sätt, än på det vis jag uppgifvit.
Jag tror emedlertid att vådan ej vore så stor, då vid
följande riksdag någon del af den först valda uppsättningen
ombyttes med J, -j^ eller något sådant. Då tror jag, att så snart
dessa fyra eller fem Stånd arbetade på ett rum, och deras
beslut justerades, — om jag så må kalla det — i vissa fall
af den öfi e kammaren, så vore denna form enligast med
hvad man i allmänhet med en iepresentation åsyftar.
Jag vill ej uppehålla R. o. Ad. med att utveckla detaljerna
häraf. Jag begär återremiss på Utsk:s betänk.,
och är öfvertygad, att hvad form vår representation än
kommer att äga för framtiden, så skall Svenska folket aldrig
glömma, att det är ett folk, att det har fordringar
af sin representation , och om vi skapa den annor.
lunda, än som kan vara förenligt med folkets lycka, med
folkets önskningar, så skall denna representation, om den än
är aldrig så väl sammansatt och byggd på theoretiska rättsgrunder,
likväl slutligen af sig sjelf ramla; och jag får i
detta afseende endast tillägga, att jag förtröstar på den Försyn,
som hittills vakat öfver Svea land, och hoppas, att hon
skall göra det för framtiden och bevara så väl vår Konung,
som vårt folk.
Frih. Klingspor, Mauritz Philip Staffan, anförde
skriftligen:
Sedan nationerna länge med ett slags blindt förtroende
nästan uteslutande öfverlemnat vården af sina allmänna angelägenheter
i regenternes händer, hafva de ändtligen uppvaknat
ur den långa dvalan; de söka nu att återtaga de rättigheter
de fordom ägt, men icke förstått behålla. Den politiska
lagstiftningen har nu blifvit ett föremål för allas be
i5
H. 3
uS
Den 21 O c t o b e r f. m.
grundande, för allas intressen. Då det så länge endast varit
vissa privilegierade förbehållet att intränga i dess otaliga
irrgångar, må man icke förundra sig om nationerne någon
gång förirra sig på en för dem nyss öppnad och således
ännu obekant eller obanad väg. — Samtidens constitulionelJa
annaler utvisa äfven, att nationerne ännu icke äro ratt
hemmastadde på det fält de bearbeta, att de, hänförde af
ungdomens hetta, ofta skada sin egen sak och lemna allenastyrandets
apostlar vapen i händerna. Med en blind förstörelses
anda har man hastat alt nedrifva allt det gamla, innan
ännu materialier hunnit blifva samlade till det nya;
man har velat så och skörda på en dag. Med förakt för all
historisk erfarenhet, med förbiseende af folkens olika individualitet,
fördomar och vanor, hafva verldens skägglöse
lagstiftare, förledde af kosmopolitiska drömbilder, föreställt
sig kunna stöpa alla nationer i samma form. På delta sätt
hafva de politiska emancipationsförsöken endast öppnat revolutionernes
bana.
Då ropen om representationsförändring ständigt blifva
allmännare och högljuddare, bör man icke förakta dessa
varnande exempel; man skall icke förbise att man beträder
en väg, uppfylld af klippor och skär, alt ordet reform är
lätt alt uttala, saken svår att verkställa.
En slags allmän föl kastelsedom är decreterad öfver den
4-delta ståndsrepresentationen. En politisk institution, som
är upprunnen ur Svenska förhållanden, fastväxt vid vår historia,
utbildad med våra minnen, som uträttat ganska mycket
godt och nyttigt, som underhållit frihetsbegreppens lifs—
låga under en period, då den i nästan i alla länder var utslocknad,
förtjena!- dock ihågkommas med någon tacksamhet;
man borde åtminstone icke så der snöpligen med ett
maktspråk affärda densamma, innan man gjort sig besvär med
att undersöka och bevisa, att dess oduglighet och olämplighet
är så bestämd — äfvensom att förträffligheten och företrädet
af andia representationsformer är så obestridlig.
En sådan öfverdrifven föreställning om andra representationsformers
undergörande förmåga har i allmänhet gjort
sig gällande, att man lätteligen kunde falla på den misstanken,
att mången af de inflytelserika inom Stånden icke #gjort
sig så noga underrättade om deras historia, att hela deras
kunskap derom består i hvad de så der ryklevis kunnat
snappat upp, än här, än der. Vid närmare bekantskap skulle
dessa illusioner försvinna; man skulle då finna, alt utom England
det monarkiskt constitutionella statsskicket är en ännu nyare
tidens producl, hvars annaler knappt utgöra en generation,
att de flesta representativa länder ännu knappt upphunnit
sitt fö ista constitutionella stadium, att nationernas
fria rättigheter hittills meia bestått i ordet än verkligheten.
Det är temmeligen bekant, att furstarne hittills varit
Den 11 Octo b er f. m.
>9
föga generade af de s. k. rationellare formerna, att de oföränderliga
viljorna liksom förut kunnat göra sig gällande.
Med olika styrelsegrundsatser fann Ludvig XVIII under
liela sin regeringstid, Carl X den längre tidpunkten af
sin regering, liksom nu Ludvig Philip i vår tid, ja sjelfva
Cail X alltid samma lydiga och frikostiga, för att icke säga
slösande kammare.
Det förefaller liksom furstarne hufvudsak ligast begagnade
sig af de modei na representalionsformerna som af ett
slags budget-voteringsmachiner, hvilkas bestämmelse endast
är att på ett mera beqvämt sätt med mindre olåt utpressa
af folket så mycket penningar som möjligt.
På detta sätt kan en Konung i det föga folkrika Bajern
årligen med millioner tillfredsställa sina fantasier och sitt
konstsinne — åtskilliga andra exempel att förtiga.
Ståndsrepresentationerna hafva deremot på ett högst
fördelaktigt sätt i alla tider utmärkt sig genom sin sparsamhetsnnda.
Hvilka svåra och ständiga strider hade icke i
detta afseende den mäktige Carl V att uthärda af de honom
föröfrigt så tillgifna Flanderska Ständerna. Fransyska
Konungarne voro till den grad besvärade af sparsamhetsandan
hos deras general-ständer, att de slutligen icke mera
sammankallade dem. Man känner i våra dagar hvilken
skicklighet den Österrikiska Reger:n behöfver utveckla lör
att i Ungern få något bidrag till upphjelpande af Kejsardömets
ständigt klena financer. I intet land torde skatterna
vara lägre än i Ungern. Genom exempel både från delta
land och från andra kan ytterligare bevisas, att ett ungdomsfriskt
frihetssinne ganska väl trifves och frodas inom skötet
af ståndsrepresentationer. Hvar finnes det representativa
land, som utvecklat den varma foslerlandsanda, som utmärker
i834 års riksdags äfvensom den innevarandes Ständer.
Det borde således icke vara så otacksamt, som det i sjelfva
verket är att uppträda till försvar för våra former; men å
andra sidan vore det en oförlåtlig feghet att förneka den
öfvertygelse, man en gång yttrat i denna fråga och till en
del ännu vidhåller. Det vore en servilism under allmänna
opinionen, föga mer hedrande än hvarje annan slags underdånighet
för ögonblickets dictatur. Frågan vinner dessutom
på att betraktas från olika synpunkter, att bedömmas af olika
opinioner.
Hvad som ökar svårigheterna vid ett försvar är det argumentationssält,
som begagnas. Då representationsfrågan
vid förra riksdagen discuterades, fann styrelsesystemet inom
oppositionens leder sina verksammaste förfäktare. Med en
rastlös ifver gjordes representationsformen till en syndabock
för så väl representationens som styrelsens felsteg. Ingen
må då förundra sig att ett register kan uppdragas, jemförIjgt
med det Leporello framtager i Don Juan.
Vid bedömmandet af olika representationers ömsesidiga
-
Den 21 October f. m.
värde hör man mindre se på huru de taga sig ut i theorien
och på papperet, än hvad de uträtta i verkligheten, således
mera fästa sig vid anden än formen.
Ingen kan nemi. uppträda till försvar för det orättvisa
i vårt representationssätt, då man bedömmer det ur en rationel
synpunkt. En class, ständigt mera utmärkt för sin
upplysning, rikedom och betydenhet, är derifrån utesluten;
personer deremot inrymde, hvilkas behörighet dertill på ingen
rättsgrund kan motiveras.
Man bör dock icke förbise att England, med former,
vida obilligare, rättsvidrigare och orimligare än våra, ständigt
framgått i frihet och storhet. För att bevisa olämpligheten
af vårt representationssätt hemtas exemplen hufvudsakligast
från en period, då konungaväldet usurpera! alla
nationernas fria rättigheter. Delta sätt att bedömma frågan
är i yttersta grad ensidigt. Under en period, då den
rojalistiska hänförelsen utträngde all sjelfständig anda hos
folken, kunde hvilka representationer som helst ingenting
uträtta. Oaktadt alla frihetstidens skuggsidor, står man hos
våra Svenska Ständer i stor förbindelse derföre att de under
en sådan period förmått bevara den frihetsgnista, sorn
sedan utvecklat sig lill en friskare låga.
Bland bevisen på huru litet vår nuvar. ståndsrepresentation
förmått försvara nationens frihet anföras 1772 och
89 års statskupper. Med Guslaf III:s snille bade under samma
förhållanden saken fått samma utgång, huru än representationen
varit organiserad; han understöddes mäktigt af
den allmänna tröttheten vid Ständernes regering och af de
uppvaknande och lifliga rojalistiska sympathierna. Hvad
1789 års statskupp beträffar, var den en frukt af det så val
motiverade missnöjet mot Adeln för dess delaktighet i Anjalaförbundet,
samt Gustaf 111:s skicklighet att begagna sig deraf.
Det torde vid detta tillfälle icke vara ur vägen att anmärka,
att de splittringar emellan Ständerna, hvilka af många
anses som en oundviklig följd af vär ståndsrepresentation,
endast uppkommit genom Regenlernes oförtrutna omsorg att
så väl upptända som underhålla elden.
Då man förflyttar sig så långt tillbaka för att visa våra
formers oduglighet, torde det vara t il låt lig t att begagna
samma argumentationssätt och således kasta en blick tillbaka
på det land, hvars representationslorm blifvit ett slags
stereotyp för så många andra länders. Detta lands s. k.
rationella former förhindrade icke en Henrik Villes blodsdomar,
icke många af hans oduglige efterträdares despotism,
icke en Carl II, att för penningar uppoffra landets nationalitet,
att sälja dess ära och intressen.
Engelska parlamentets sjelfständiga annaler datera sig
långt sednare än våra riksdagars; de börja först med den
äldre Pitt. En Wilhelm III, Georg I och II förstodo rätt
väl att, med trots af den allmänna opinionen, göra sina in
-
De 11 a i Ocloberf. ta.
21
dividuella åsigter gällande. För alt för öfiigl få den tvisten
afgjord, huruvida motståndskraft fattas vår representation
eller icke, torde man endast behöfva vända sig lill
den afgångna och den ännu qvarsittande ministeren; de kunna
härom lemna den tillförlitligaste upplysningen.
Hvad aler dess bristande förmåga till positiva åtgärder
beträffar, delar den detta lyte med alla kända representativa
länder, England undantaget.
Det goda, andra representationer mera än vår förmå
uträtta, ligger i den större harmonien mellan båda statsmakterna,
i Styrelsernas beredvillighet att lyssna lill allmänna
rösten.
Skulle det derstädes finnas någon Regent, nog blind eller
der halstarrig att öppet trotsa landets allmänna och högt
uttalade opinion, kan äfven der ingenting uträttas i laglig
väg. i83o års revolution i Frankrike kan i detta afseende
tjena till varning och exempel.
Det positiva torde i andra länder, till ännu större grad
än hos oss, vara öfverlåtet åt Styrelsen — och enda företrädet
torde ligga i den större moraliska kraften hos representationen,
att tvinga Styrelsen till verksamhet. Men å andra
sidan träffas äfven hos styrelserna den constitutionella
takten och snmvetsgrannhelen att låta de organer, som icke
mera uttrycka allmänna opinionen, lemna sitt rum åt
andra.
I allmänhet anses vårt tunga riksdagsmachineri och
deraf följande riksdagars längd vara ett oundgängligt bihang
till vårt representationssätt. Orsakerna dertill äro dock till
största delen främmande för representationssättet och sådana,
som lätteligen, med allvarlig vilja, kunde häfvas. De
ligga i orimliga och tidsutdragaode arbetsmetoder, i riksdagarnes
långa mellanrymd, i den välkända, vid sednare riksdagar
alltid misslyckade, men af Styrelsen alltid ånyo anlitade
taktiken, att genom riksdagarnas uttänjande krossa
Ständernes motståndskraft.
I de constitutionella länder, der representationerne årligen
komma tillsammans, hafva ministrarne alltid utarbetade
lagförslag att förelägga. Sällan eller aldrig befatta kamrarne
sig dermed. Sedan de uttryckt några allmänna grundsatser,
öfverlemnas åt Styrelsen att, på grund deraf, inkomma
med propositioner. Oaktadt den fem gånger så långa
mellantiden, besväras den Svenska Styrelsen aldrig dermed;
den nöjer sig med att kasta hästlass af luntor på Ständerna,
dem deras Ulsk. knappt hafva tid att genomläsa, än mindre
att med ledning deraf uppgöra något helgjutet, sammanhängande
och tillfredsställande lagförslag.
Under kamrarnes sammanvaro i andra länder upptages
ministrarnes tid af de parlementariska discussionerna; alt
dessa icke borttaga någon tid för vår Svenska minister*.
23
Den ai Octo ber f. ra.
torde R, o. Ad:S ledamöter vid denna riksdag kunna intyga.
Man anser att den constitutionella anda, som gifvet' sig
tillkänna i andra representativa länder, aldrig kan utveckla
sig med våra former. Detta påstående torde, vid närmare
granskning, icke innebära mera verklig sanning, än mången
annan tillvitelse man gör vårt representationssätt. Hvar eljest
träffas väl den constitutionella anda, som utmärkt de
sednare riksdagarnes representanter? Med de föga uppmuntrande
chancerne att ingenting uträtta, utveckla de en ståndaktighet,
en fosterlandskänsla, en oböjlighet för alla påkänningar,
som är exempellös i alla andra länder. Men denna
constitutionelt fosterländska anda finnes icke blott inom representationen.
Representationen är uti detta fall endast
ett genljud af nationen. Man behöfver i delta fall endast
rådfråga allmänna opinionens organer, som dagligen lemna
denna anda sin välförtjenta hyllning. Vanligen gör man sig
en alldeles öfverdrifven föreställning om den anda, som
skulle uppammas genom andra constitutionella former. England
undantaget, har denna anda ännu icke allmänt hunnit
utveckla sig; i sjelfva Frankrike är den understundom ganska
ljum. Exempel saknas icke, att ■§■ af electorerne uteblifva
vid valen. Representanternes tålamod uttröttas redan af
3 å 4 månaders sammanvaro; liknöjdhet och bristande fulltalighet
öfverklagas ständigt. De Fransyska kamrarne samlas
vanligen storskräflige i ord, med de strängaste påståenden
mot Styrelsen, hvilken med få undantag dock slutligen segrande
går från striden.
Skulle nitet hos de väljande i Sverige vara mindre, torde
orsaken dertill kunna sökas i det här egendomliga förhållande,
alt commiItenterne nödgas aflöna sina delegerade.
Det borde icke förundra någon, om Styrelsen, ju förr
dess hellre, skulle söka göra sig af med representanter, som
visa sig så motspänstige, så sparsamme; men att nationen,
efter alla de loford, hvarmed dess organer, äfven så frikostigt
som välförtjent, vitsordat sednaste riksdagars representanters
utmärkta hållning, med sådan ohejdad otålighet nu
vill visa dem på dörren, det må med skäl förundra. Nu
först hafva opinionerna blifvit ense derom, att en förändring
bör äga rum; om dennas beskaffenhet åter finnas nästan
lika många opinioner som personer. Detta tyckes bevisa,
att opinionen ännu behöfver någon tid att mogna, innan
man kommer öfverens om det representationssätt, man
bör antaga.
Man tyckes dock älska reformen blott för reformens
skull, ty temmeligen allmänt drifves den satsen, att allt är
väl, blott vi få något nytt. Denna sats är ju sjelfva oförnuftets,
då frågan är om något så vigtigt, så genomgripande,
som ett lands politiska lagstiftning, en product, som
skall tjena decennier, om icke sekler. Det faller sig icke
Dtn ai October f. m.
23
lika iält att förändra ett representationssätt, som att byta
om en gammal rock.
Mig förekommer slutligen, som en representationsförändring
först då vore önskvärd, när styrelsen visar sympathier
derför, tager initiativet dertill oell således med god vilja
verkställer de decreterade förändringarna.
Ett inkast är gjordt emot vårt rept esentationsväsende,
som, om det ägde grund, vore de mest talande af alla, nemi.
omöjligheten att regera- med bibehållande deraf. Att det
till i834 års riksdag gick för sig, utan särdeles svårigheter,
lärer ingen kunna bestrida. Skulle det för närvar, verkligen
vara en omöjlighet, innehåller detta factum det största
beröm man kan lemna en representation. Det bevisar
att representationen, i laglig väg, äger förmåga att hindra
fortfarande af ett systeme, som är ogilladt af majoriteten
inom nationen.
Med den återkomna harmonien mellan statsmakterna
upphör dessutom den föregifna omöjligheten att regera; denna
tidpunkt, som säkert skall inträffa, efterlängtas lifligt och
varmt af hvarje fosterlandsvän.
De hufvudsakligaste skälen lill missnöje mot vår representationsform
torde dock finnas i antipalhierna mot ståndsfördelningen
och den deraf uppkommande ståndsandan.
Mer än väl bekant är det, huru ömtålig denna sträng
är att vidröra, men äfven här vinner saken på att betraktas
ur olika synpunkt. Med utrotande af ståndselementet
i vår representation, tror man sig utrota ståndsandans fåfänga
bemödanden! Stånds- och corporationsanda skall, likt
hydrao, alltid ånyo uppkomma.
Öfverallt, der menniskor lefva tillsammans, uppkomma
intressen, som äfven, med uteslutande af andra, söka göra
sig gällande.
Fastän under andra former, kommer denna anda således
alltid att uppenbara sig.
Jag upprepar i detta afseende hvad Hr Professor Thomander
redan anfört, huru denna anda i Förenta Staterna
yttrar sig genom slaffrågan , i England genom spanmålslagarna,
i Frankrike genom jernets, vinets och hvitbelornas
historia. Denna känsla är dessutom icke så satanisk och egoistisk,
som man velat anspegla. Man hänföres mindre af
begäret af enskild vinning, än af kärlek för det gemensamma
yrket.
Häri ligger utan all fråga mycket godt och ädelt.
Skulle man med ståndsfördelningens utdömmande lyckas
alt nedtysta våra näringars sakkunnigaste och ifrigaste försvarare,
och desse derigenom lemnäs ulan skydd, till spillo
för utländsk medtäflan, vore en representationsförändring
högst olycksbådande. Gr. Montlosier, en grundlig tänkare
och känd författare, som under Carl X:s regering förföljdes
Den ai Octobcrf. m.
för sina frisinnade tänkesätt, yttrar i detta afseende följande
tänkvärda ord :
"Corporationer och stånd äro föreningspunkter för menniskor;
under denna synpunkt äro de verksamt nyttiga för
en stats upprätthållande. På detta sätt tillskapas en ömsesidig
uppsigt. Föreslällom oss en upplösning af alla dessa
band.
En Styrelses förmåga skulle vara otillräcklig att inom
ordningens gränser sammanhålla isolerade menniskor, hvilka
hvar och en sträfva åt olika håll, och hvilka genom intet
band äro intresserade för den allmänna ordningens bibehållande.
"
Det torde äfven tillåtas mig att anföra hvad Hr Biskop
Nibelius, uti sin reservation i detta afseende, yttrar: "Man
fruktar alt vid ståndsval skiljda intressen skola göra sig gällande.
Utan intressen i ordets ädlaste bemärkelse är ej
samhälle tänkbart. De utgöra de integrerande delarne af
samhällsorganismen, och ju kraftigare hvart och ett sådant,
med aktning för andras rätt, befrämjas, desto friskare är
samhället: att allmänt väl hos oss hitintills blifvit tilIbaka—
salt, derföre att, på grund af nuvar. representationssätt, någon
samhällsclass skulle hafva blifvit af andra förtryckt,
kan jag icke medgifva; fastmer skall en ensidighet i detta
afseende vara att befara, om en dass, med öfvervägande
makt att bestämma valen, äfven finge rättighet att inom sig
utse flertalet af nationens ombud.”
Hvad slutligen vår nuvar. representationsform beträffar,
förenar jag mig i det Professor Cederschjöld i sin reservation
yttrat derom, att den gamla byggnaden icke är sämre
än att den skulle kunna repareras och genom obetydlig tillbyggnad
eller blott förändrad inredning blifva ganska beqväm
och ändamålsenlig.
Oaktadt allt hvad jag sökt andraga till försvar för våra
närvar, former, anser jag dock numera en representationsförändring
för äfven så oundviklig som
nödvändig, icke så mycket derföre, att det med förändrade
arbetsmetoder vore omöjligt alt verka med våra närvar.
former, utan fastmer derföre att man anser det omöjligt
och icke försöker göra det möjligt. Representationssättet
saknar nu mera stöd af allmänna tänkesättet och sympathierna,
tron på dess lämplighet är borta, och i samma ögonblick
upphörer dess tjenstbarhet.
Men först sedan man beslutat förkasta det gamla, uppkomma
de största svårigheter och fi ågat): hvad skall mau
sätta i stället? Lagstiftarekallet vore lätt, om man blott genom
ett lagbud kunde skapa nya seder och vanor; den historiska
erfarenheten upplyser dock, att det är sederna och
vonorna, som skapat de politiska institutionerna, men icke
tvertom. Verldens ryktbare lagstiftare hafva icke förbisett
detta.
Den 21 Octobcr f. m.
5
delta. Deras lagstiftningsprodueter buro visserligen till det
yttre nybetsstänipeln, men vid närmare undersökning befunnos
de lill sin inre anda helt och hållet hvila på urgamla institutioner
och förhållanden.
Förslag till representationsreformer fattas visserligen icke.
Då en förfluten tid knappt öfverfört 3 å 4 lagstiftares
namn till vår kunskap, har det folkfattiga Sverige inom en
tidrymd af några få år framalstrat legio deraf. Flei talet af
deras produeter kommer dock förmodligen föga att öfverlefva
sin födslopina och således icke att borttaga spalterna
r våra constitulionella annaler.
Öfverflödigt torde således vara att förspilla tiden med
en allman granskning deraf; det torde vara nog att fästa
sig vid ett och annat. — Förstfödslorätten i detta afseende
tillkommer Const.Utskts representationsförslag, med så mycket
större rätt, som det borde utgöra dagens discussionsämne;
men då ryktet förmäler, att Const.Ulsk., lik en ny Saturnus,
är färdig att uppäta sitt eget foster, vore det mindre
ridderligt att för noggrannt disekera en produet, som
på förhand är bestämd åt ett så oblidt öde. Man torde således
kunna inskränka sig till några anmärknrr vid vissa
grundsatser, utan att uppehålla sig vid detaljerna. Ibland
annat har Ulsk. i sitt betänk, prociamerat enkammar-systemets
företräde framför tvåkammar-systemet. Denna
gång har Utsk. till och med placerat sig på historisk grund
och söker bevisa sin sats genom exempel, hemtade frän
Sachsen Weimar, Hessen Cassel, Braunschweig, Schweitz och
Norrige. En sällsam otur tyckes dock följa Utsk. på det
historiska fältet, då de exempel, som blifvit anförda, äro
föga bevisande.
De Tyska furstehusen utmärka sig i allmänhet genom
ett slags patriarkalisk! väsende, hvilket gör dem ytterst populära
och förklarar Tyskarnes fortfarande legitimistiska sympathier.
Ingen lysande omgifning håller en sluten krets kring
den Tyska fursten ; så inom som utom hus uppträder han
i yttersta grad enkelt och utan prål, hlandar sig directe
med folket, delar deras sympathier, känslor, vanor och sysselsättningar.
Den första platsen af dessa vördnadsvärde
furstehus intager det Sachsen Weimarska. Men för ett con
stitutionelt
statsskick är af detta land föga att lära. Man
hör der Ständerne temmeligen allmänt föra den jargonen,
att de icke förstå hvarföre de skola besvära sig med lagstiftarekallet,
då fursten är betald derför.
I Hessen Cassel — ett motstycke till Sachsen Weimar
i anseende till furstehusets moralitet — bringas representationen
ofta till tystnad på nådig befallning från fursten.
Bramisch weigska landets constitulionella annaler äro mig fullkomligt
obekanta.
Från Schweitz vöre visserligen sköna och herrliga exem
i5
H. 4
2 G
Den 21 October f. m.
pel att liemta, men Utsk. har haft talangen alt införskrifva
dem från de cantoner, der civilisationen ännu icke hunnit
intränga, der medeltidens barbari med dess fejder ännu äro
i fullt flor, der tryckfriheten förföljes, religiös intolerans
lierrskar, tortur och menniskohandel tillåtas.
Slutligen stödjer Utsk. enkammar-systcmets förträfflighet
på den i Norrige hemtade erfarenheten. Vid första påseendet
tyckes detta skäl vara recomrnenderande, vid närmare
granskning finner man det dock föga mera talande lin
de öfriga af Utsk. framdragna historiska bevis. Äfven i afseende
på Norrige torde det icke böra lemnäs obemärkt, att
dess constitution är gårdagens produet, att den ännu icke
blifvit pröfvad i motgångens degel eller af ett hofs ständiga
närvaro; dess statsskepp har hittills alltid varit gynnadt af
förlig vind.
Ingen med varmt frihelssinne kan undgå att beundra
Norrmännens lugna men dock ihärdiga och oböjliga constitutionella
hållning, ingen vara blind för deras lands oupphörliga
materiella förkofran; men äfven med fullt erkännande
deraf, äfvensom med antagande af att de Norrska institutionerna
äro förträffliga för Norrige, torde ingenting mera
än ländernes likartade geografiska läge tala lör deras öfverflyttande
på Sverige. Det är verkligt underbart, huru
tvänne nationer, lefvande under samma luftstreck, delande
samma sysselsättningar, tili den grad kunna skilja
sig från hvarandra i seder, vanor och lefnadssätt. Orsaken
ligger i ländernes olika politiska antecedenlia. Det enda
föihållande att det i Norrige aldrig funnits någon mäktig
adel; alt under de sednare tidehvarfven ingen regent, intet
hof residerat i landet, har skapat en sådan olikhet i national-karakteren,
att det numera finnes föga mera likhet mellan
Svensken och Norrmannen än mellan Engelsmannen och
Neapolitanarn. Norrmannen är nordbon med dess flegma och
dess tarflighet personifierad. Svenskarne deremot hafva fått
något af den sydländska naturen i sitt lynne, dess häftighet,
liflighet och ombytlighet; det torde således icke vara utan
skäl, som de fått namn af Nordens Fransoser. Lägg nu
dertill de många rojalistiska och aristokratiska fördomarna
med thy åtföljande lyten, rangsjuka, högmod och fåfänga;
allt detta utgör inga republikanska dygder. Då Norrmännen
svårligen kunna förmås alt antaga de Svenska institutionerna,
anser mången det för nödvändigt att antaga deras,
såsom enda sättet alt åstadkomma en amalgamation mellan
båda nationerna. Under denna synpunkt betraktad, vore
saken önskvärd; min enskilda öfvertygelse i frågan är
deremot den, att nalionernes inre trefnad och gemensamma
yttre styrka hvilar på bibehållandet af de institutioner, som
öfverensstämma med folkens olika nationaltyp, alt således
sambandet nu och framgent endast bör fastknytas genom
federativa band.
Den 2t Octo b er f. m.
a7
Emot slutet af detta anförande skall jag vidare söka
utveckla mina ide'er i detta afseende.
Att anföra alla skälen för tvåkammar-systemets företräde,
vore att uttrötta Ståndets af mig redan pröfvade tålamod.
Det vore dessutom endast ett upprepande af hvad
andre före mig bättre tänkt och bättre uttryckt.
Således inskränker jag mig hufvudsak ligast till all åberopa
de förträffliga skäl derför, Utsk. andragit i sitt enkammarförslag,
jemte dem Hr von Troil anfört i sitt yttrande
på Riddarhuset, hvari bevises tvåkammar-systemets företräde
äfven med afseende på betryggande af folkets intressen.
Jag beklagar, att jag icke haft det nöjet afhöra Hr
von Troils talangfulla yttrande, men en sorglig anledning
har i längre tid förhindrat min härvaro inom Representationen.
Ännu ett skäl för tvåkammar-systemets antagande synes
mig förtjena uppmärksamhet, ehuru det icke förut blifvit
anfördt. Alt inskränka valrätten under en period, då
man öfverallt nödgas utsträcka densamma, .synes mig vara
mindre väl betänkt. BondeSt:S nuvar. valrätt bör således
orubbad bibehållas. Det democratisba bond-elementet är
urgammalt i vårt land; allt sedan Thorgny Lagmans tid är
bonden van att personligen föra sin politiska talan. Att nu,
då BondeSt. blifvit väl upplyst om sin makt, styrka och betydenhet,
göra inskränkning i dess valrätt, är politiskt vådligt.
Med den uppoffrande anda, som alltid utmärkt Svenska
BondeSt., och sorn gör dess minne så dyrbart i våra
Svenska häfder, är det äfven nu färdigt att nedlägga sin
personliga representationsrätt på fäderneslandets altare. BondeSt.
kan dock endast svara för ett närvar., icke för ett
tillkommande; hvad de eftergifva, kunna andra få lust att
återtaga, och det gamla inrotade misstroendet till herreclassen
ånyo upplifvas med fördubblad kraft och förökad våda.
Det förefaller mig dessutom liksom representationen skulle
förlora sin Svenska pregel, om den skulle sakna BondeSt:s
personliga närvaro. Hvad är det utländningen så mycket
beundrar i vår representation? Icke är det adelsmannen, icke
prestmannenn eller borgaren; nej det är bonden i sin vadmalsrock,
hans klara, säkra blick i de ämnen, som äro honom
hemmastadda, hans snabba och förvånande uppfattningsgåfva
äfven af de ämnen, som äro främmande för hans
vanliga tankar och sysselsättningar, hans förmåga alt utan
oratorisk grannlåt klart uttrycka det klart tänkta.
I ett fattigt land är BonueStts sparsamhetsanda äfven
icke att förakta. Oböjliga för dessa fåfängans små frestelser,
som så lätt vinna insteg inom de andra Stånden, utgör
BondeSt. dessutom seghetselementet i vår representation.
Äfven då man är enig om tvåkammar-systemets nytta
och nödvändighet, återstår alt bestämma, huru den lörsta
eller mindre kammaren bör vara sammansatt.
28
Den ii Octo ber f. in.
Uniler en period, då det till och med inom detta Stånd
är vanligt och edligt att paraderande påkasta sig Jacobinerrnanteln,
erkänner jag öppet och ärligt, att jag hyser en
mängd adliga fördomar, hvaraf jag svårligen någonsin lärer
lyckas göra mig oberoende. Det var således länge en af
mina älsklingsidéer att inom adeln kunna finna elementerna
till en aristocrati. Minnet af en Axel Oxenstjerna och en
Pehr Brahe tjusade min inbillning och förvillade milt omdöme.
Jag föreställde mig Adeln sådan den var under sin
skönaste period, den högsta moralitets och upplysnings representanter.
Den prosaiska verkligheten har skingrat dessa
illusioner.
Så påkostande än den bekännelsen är, nödgas jag erkänna,
alt Adeln numera icke kan uppfylla sin bestämmelse
som aristocrati. Politisk sjelfständighet är första villkoret
derför. Nationen skall deri söka ett värn, icke blott mot
folkyran, utan äfven ett försvar för sina friheter. En hofadel
blir aldrig en aristocrati. — Det är således icke mera
förenligt med nationens conslitutionella intressen att uteslutande
af adeln sammansätta den första kammarn.
Det finnes ännu ett annat sätt att organisera densamma,
det nemi. alt Regén ten helt och hållet eller till en del
utnämner medlemmarne deraf. Sednare tiders erfarenhet
har dock visat, att en afRegenten vald första kammare ännu
mindre uppfyller sin bestämmelse, än den ärftliga, äfven
då den förra är sammansatt af det i intellectuelt afseende
yppersta inom nationen. Den förmår aldrig tillvinna
sig hvarken politisk betydelse eller förtroende af folket.
Antingen är den ett tomt echo af Styrelsens opinioner
eller ett inregistreringscontor för den större kammarens
beslut.
Det gifves blott ett sätt att sammansätta den första
kammaren, som är enligt med tidehvarfvets anda och fordringar,
det nemi. allden mindre liksom större kammaren
utgår som en delegation från folket, dock
icke i likhet med det Norrska Lagthinget, sorn endast utgörer
en dubblering af Odelsthinget. För att uppfylla sin
conservativa bestämmelse bör första kammaren vara sammansatt
af andra elementer med olika valsätt och villkor
för sin behörighet. Den bör vara vald för längre tid, helst
för lifstid. Endast då, när en sak kan bedömmas från två
sidor och två olika opinioner, uppfylla båda kamrarne sin
bestämmelse.
Ordet aristocrati har i sednare tider blifvit särdeles impopulärt;
orsaken dertill är, att man vanligen förblandar
begreppet aristocrati med begreppet adel. Dessa begrepp
äro dock ingalunda synonyma. 1 alla forntidens väl organiserade
samhällen fanns ett arislocratiskt element, ty det
förutan liar ännu ingen nation blifvit stor och mäktig, men
der lanrcj och erkändes ingen adel. Nu torde tideu vara
Den 21 October f. m.
29
inne att återkomma till det begrepp de gamle fastade vid
aristocrali — ett urval af de bättre inom nationen. Här
erkännes visserligen äfven ett privilegium, men det ädlaste
af alla, den större förmågans, den större upplysningens privilegium.
Af de representationsförslag, som blifvit till Const.Utsk.
inlemnade, innehålla flera till grundidé^ ett slags bibehållande
af ståndselementet med söndersplittring af Stånden. —
Då dessa förslag mera än andra äro grundade på beståndande
förhållanden, har jag egnat dem ganska mycken uppmärksamhet,
men måste uppriktigt tillslå, alt jag i frihetens
intresse deri endast finner en försämrad upplaga af vår nuvar.
ståndsrepresentation; det mest felaktiga i denna, nemi. inredningen,
är med få undantag bibehållen. Förändringarna åter
äro nästan inga andra än sådana, som kunde åstadkommas
utan någon utgallring af Stånden.
Ett bibehållande af ståndselementet med förminskning
af personerne, skulle endast stegra Styrelsens förmåga att inverka
först på valen och sedan på riksdagarnes gång. —
Vanliga corruptionsinedel, använda på ett mindre antal,
skulle blifva vida mera verksamma. Något inflytande på
valen är väl hittills mindre kändt, men med förmånligare
chancer och ett kraftfullare bureaucratiskt element lerrinades
det troligen äfven i Sverige icke oförsökt. Hvad Adeln speciell
beträffar, skulle denna förändring föga bidraga att upphjelpa
Ståndets anseende. I mången provins torde valen förnämligast
komma att bero af landshöfdingen, och Stockholms
högre embetsmän hufvudsakligast komma i fråga.
Men äfven om de stora magnaterna vid valen kommo
i åtanke, kan det vara ovisst, huruvida nationens fria rättigheter
bättre än förr blefve vårdade; en bedröflig erfarenhet
har nemi. visat, att den politiska sjelfständighet och
fosterlandskänsla, sorn fåfängt sökes i de rikare regionerna,
ofta träffas hos den medellöse och beroende embelsmannen
hos de vid denna riksdag så illa noterade lieutenanterne.
Med Ståndens söndersplittring befarar jag, att äfven den
motståndskraft söndersplittras, som utmärkt sednare riksdags
representanter, att en Styrelse, utan att behöfva utveckla
någon särdeles manöverskicklighet, alltid skulle vara
säker att behålla fältet.
Under närvarande period hafva folken tvänne klippor
att undvika: konungamaktens och bureaucratiska elementets
envälde; för att undvika Seylla vore det föga väl betänkt
att kasta sig på Carybdis. Vårt land är dessutom
alldeles för fattigt att utgöra ett experimentalfält för slösande
ministerer.
Alla förslag, sorn tolerera ett slags bibehållande af
Stånden, hafva dessutom det stora felet att lemna de flesta
och mest gällande rösterna otillfredsställda; ty man skall
icke lemna utan uppmärksamhet, att nitet för representa
-
3o
Den 21 Octo ber f. in.
tionsförändring hufvudsakligast finner 6in näring i antipoderne
mot ståndsfördel ningen.
Af alla de reformförslag, med hvilka Representationen
och allmänheten så frikostigt blifvit hugnade, torde det af
Gr. Spens framlagda, i anseende till dess grundide'e, förtjena
mesta uppmärksamheten. Den communala lagstiftningen
förtjenar lika mycken omvårdnad som den politiska, ja ännu
mera, ty den ena bör utgå från den andra. Det är nedifrån,
icke uppifrån, samhället skall ombildas; fattas basen,
får öfverbyggnaden aldrig hvarken fasthet eller varaktighet.
Egoismen antages i allmänhet sorn den förnämsta driffjädern
till menniskans handlingar. Denna sats, så nedsättande
för menniskovärdet, är lyckligtvis mindre sann änden
vid första påseende kan förefalla. Vida mera än man föreställer
sig, är det hos den väl organiserade menniskan ett
verkligt naturbeliof att arbeta för ett objectivt mål; — äfven
omedvetande bidrager hon dertill, — denna gemensamhetsanda
må sedan yttra sig huru som helst, vare sig genom
stånds- eller corporationsanda.
Vid construerandet af ett samhälle bör denna psychologiska
sanning icke lemnäs obemärkt. Känslan för fäderneslandet
kan dock icke, åtminstone i lugnare tider, alltid
bibehållas lika lifligt; det enskildta lifvets många bestyr och
omsorger afvända uppmärksamheten derifrån; fäderneslandet
ger dessutom icke oupphörligt sin närvaro tillkänna, och då
det gör det, sker det ofta på ett mindre angenämt sätt, t.
ex. vid debetsedlarnes presenterande. Fosterlandskänslan
måste, om jag så får uttrycka mig, sönderdelas, det stora
målet vinna genom föreningen af en mängd individuella krafter,
som, oaktadt de synas sträfva för det enskildta intresset,
dock bidraga lill det allmänna; den måste fästas vid de
kretsar, der jag verkar, och hvilkas verksamhet jag oupphörligt
erfar, så nära familjen som möjligt; den måste baseras
på något ständigt fattligt, således på provinser och
communer. Man måste på sätt och vis förkroppsliga fosterlandskänslans
andliga väsende, införlifva intresset för communen
med intresset för familjen, den för provinsen med
den för communen och så vidare. Fosterlandskänslan skall
baseras på tillgifvenheten för de locala vanorna. En oupphörlig
verkan och återverkan måste herrska mellan communen
och familjen, den ena sättas i oupphörligt beroende
af den andra. Communalbestyren måste_ således göras så
mångfalldiga, så intressanta, så positiva, som möjligt är för
det helas bestånd. Det democratiska elementet bör allt mera
och mera deri inympas. Att detta kan ske med fördel och
ulan särdeles våda intygas af den arbetsinrättning, som till
en stor del genom Hr Slalssecreltn von HarlmansdorfFs nit
lärer vara i verksamhet i Calmar stad. Efter hvad mig är
berättadt, skola äfven arbetare; vara intagne i comile'en, som
uppfylla sitt kall lill allmän tillfredsställelse.
D en 21 Oc t o b e r f. ra.
3i
De moderna statsekonomiska grundsatserna hafva upplöst
de patriarkalisk» förhållanden mellån husbonden och
arbetaren, som fordom ägde rum ; de hafva placerat den
fattiga och rika i tvänne olika lägen. I de gemensamma
communalbestyren kunde en utväg sökas att åter till en del
i samhället återinföra det kärlekselement, som tordehända
alltför mycket blifvit utträngt af rättselementet. Genom
municipalbestyr inympas på allmänheten conservativa iristincter;
den blir mera tolerant i sina fordringar; af svårigheten
alt styra det mindre samhället, lär den sig att bedömma
de ökade svårigheterna vid de större statsbestyren.
Communen är således Statens bästa politiska uppfostringsanstalt.
Erfarenheten har redan visat, att formandskabet är
den plantskola, hvarifrån Norrska Storthinget fått sin bästa
rekrytering.
För Styrelsens moraliska element vore äfven communalrättighelernes
utvidgande en ren vinst; den undgick derigenom
att ingå i dessa samhällslifvets mindi e detaljer, der behöflig
localkännedora vanligen fattas den, och der den ofta
äfventyrar att compromettera sig.
Allt detta kan vara godt och väl, torde man invända,
men förnämsta villkoret, communalanda, fattas. Fastän
detta påstående tusen gånger blifvit framkastadt och åter
upprepadt, innebär det derföre icke mera sanning. Denna
communalanda finnes i samma ögonblick man önskar att den
skall finnas. Men med det bureaucratiska elementets sträfvande
att kapra åt sig så mycket möjligt är, äfven af communalrättigheterna,
och sedan pastorerne något enväldigt usurperat
resten, är communens verkningskrets inom de fromma
önskningarnes triviala område.
Att det i sjelfva verket i Sverige finnes friskare och
skönare elemenler till en communalanda, än i något annat
land, torde iqke vara svårt alt bevisa. Gemensamhetsandan
visar sig härunder i mångfalldiga former på det ädlaste sätt.
Hvar och en tjensteman känner huru stark och uppoffrande
kamratsandan är; hvar och en militär, huru soldaten af endast
gäslfrihelsanda på dagen depenserar allt hvad han lyckas
förtjena. Hvilket deltagande för andras nöd, yttrar sig
icke här — man tager brödet ur munnen för att gifva det
åt andra. Man ser huru det Svenska ädelmodet vid eldsvådor
och andra olyckor på ett så frikostigt sätt hastar till
hjelp, att mången gång nödlidande återfå mera än de förlora.
Sådant är oerhördt i hvarje annat land.
Hvilken anda utvecklade sig icke i Sverige under choleratiden
? Det var högsint, det var heroiskt och mera värdi
att uppteckna i historiens annaler, än mången krigisk vapenbragd.
En nation, som endast för menskligbetens sköna ändamål,
utan hopp att derigenom vinna hvarken rykte eller ära,
äfventyrar det menniskan vanligen anser dyrbarast, skulle
32
Den 21 October f. m.
tveka alt uppoffra någon arbetsmöda för ett allmänt ändamål!
Nej! del är icke möjligt; — den, som påstår detta,
har icke sinne för Svenskens så lefnadsfi iska och fullblodiga
väsende. — Man skall dessutom icke bedomina ett nu med
ett fordom. Hvilken cominunalanda har icke blifvit väckt
genom hushållssällskaperna, brandstodsföreningar, privatbanker
samt bolagsföreningar i allmänhet.
Mera än väl känner jag huru starka antipalhier på alla
håll möta cominunalväsendets utbildning, ty enhetsprincipen,
detta Fransyska revolutionens skadligaste och olyckligaste
foster, omfattas med lika förkärlek af den högra som venstra
sidans ultraism; man hänföres å den ena sidan af den
materiella, å den andra af den ideel la despotismens instincleiv
Klart och tydligt framstår det dock för mig, attén varaktig,
politisk byggnad endast kan uppföras på municipalandans
och rättigheternas fasta grundval; i annat fall blir
äfven den nyss uppförda byggnaden i ständigt behof af reparationer,
och ingen skall finna sig hemmastadd, ingen finna
trefnad derstädes. Sednare tiders politiska tilldragelser
bevisa detta på det evidentaste sätt.
Spanien torde för decennier få smaka anarkiens bittra
frukter, för det att styrelsen, till följe af egen vishet eller
främmande inflytelse, i stallet för en nödig modifikation af
provincialrättigheterna, nästan decrelerat deras fullkomliga
afskaffande, och i dess ställe försökt införa ett centralisations-systeme,
efter Fransysk modell.
Nära nog årligen uppföres i Portugal en liten revolutionsdram.
Landet står derföre hos Don Pedro i förbindelse,
som, med förbiseende af folkets municipala vanor och
historiska lif, påtrugat dem en constitution, uppgjord efter
Engelsk snitt.
Alla försök att i Italien införa ett constitutionelt systeme,
hafva hittills misslyckats, icke derföre att det fattas folket
frihetssinne, utan derföre alt man stött deras inrotade vanor
och fördomar för hufvudet.
Folket eftersträfvar visserligen frihet, men på sitt eget
vis, icke såsom vissa stereotyp-theorier anbefalla. De hysa
ingen känsla för ett helt odelbart Italien, men väl för ett
sjelfständigt Toscana, ett fritt och oberoende Genua och Venedig.
Den politiska medeltiden med dess federalistiska indelning
är ännu friskt inpreglad i den trasigaste Lazarons
sinne och talar ännu lifligast till dess inbillning. Italiens
verkligen frisinnade innevånare underkastade sig hellre despotismens
jernok, än de olika staternes amalgamerande.
Detta allt bevisar, huru djupt inrotad, huru naturlig federalismens
anda är hos menniskan. Mången skådar äfven
häri faran att genom institutioner väcka den, der den icke
finnes. Det kan visserligen icke vara någons afsigt att försöka
göra provinserna till stater i staten; frågan vore endast
-
Den 21 Octobcr f. m.
33
dast att göra deni något mera oberoende hvad deras loenia
inlressen beträffar, ntt genom utsträckt commnnalverksamhet
underhålla fosterlandskänslan så {lefvande som möjligt. Men
äfven med den nästan omöjliga förutsättning af provinsernes
emancipation, äfven i politiskt hänseende, vore, med Sveriges
geografiska läge, vådan för vår yttre sjelfständighet icke
så stor, sorn mången torde föreställa sig. Huru rikhaltig är
icke historien på exempel af federativa staters mäktiga motståndselementer?
äfven de ryktbaraste anfallskiig hafva antagit
karakteren af federationskrig. Dessa krig hafva tecknat
de skönaste drag i vår krigshistoria. Äfven i våra dagar
hafva vi sett en handfull menniskor i de Baskiska provinserna
uthälla ett flerårigt krig mot den öfriga Spanska
monarkien. Tscherkassernes krig mot verldens mäktigaste
conlinentalmakl är ett oafbrutet epos.
Mera än någonsin torde det i vårt tidehvarf vara nödvändigt
att egna en allvarlig uppmärksamt t åt cominiinalväsendets
utbildning. Det linnes i Frankrike ett politiskt
parti, understundom mera förakladt, men äfven någon gång
mera fruktadt än det förljenar. Detta parti drifver satser,
hvilka äro af största våda för samhällsordningen. Icke belåtne
med jemlikhet inför lagen, med afskatfande af alla
sjelfskrifvenhetens rättigheter, proclamera dess anhängare
derjemte jemlikhet i förmåga, — de säga att den råaste, den
dummaste, den trasigaste af sina medmenniskor, den är lika
vis som jag — den bör i allt, äfven i politiskt hänseende,
dela samma rättigheter. Dessa satser under en tid, då proJelärernes
antal oupphörligt tilltager, äro af den mest vådliga
beskaffenhet; de hota att på civilisationens ruiner återföra
den råa kraftens herravälde. Dessa theorier synas så
oförnuftiga, så opraktiska, att de icke borde vinna anhängare.
Förhållandet är dock, att de, ursprungne från Frankrike,
spridt sig öfver till andra länder; man igenkänner deni
till och med i det nu under diseussion varande betänk.,
fastän Coust.Utsk. synbart darrar för conseqvensen deraf.
Faran ligger dock i sjelfva verket mindre i satsernes beskaffenhet
lin i personernes moraliska beståndsdelar, som drifva
dem. De grunda hela sitt politiska statsbyggnadssysleme på
ett fullkomlighetstillstånd hos menniskan. Äfven i denna
utopi ligger dock något originelt, något ädelt. Hänförde af
en lågande inbildning, skåda de bos andra det de sjelfve
känna. Med en slags religiös tro betvifla de aldrig hvarken
riktigheten af sina satser eller framgången af sin sak;
alltid besegrade, äro de alltid ånyo färdige alt börja striden.
Det är just i denna religiöst politiska fanatism, som faran
ligger; ty det är fanatismens natur att skapa proselyter. Deras
satser tillika med deras personligheter kunna icke undgå
att verka hänförande på ungdomen, under ett tidehvarf,
som i politiskt hänseende hvarken tror på ett närvarande
15 II. 5
34
Den 21 Oelober f. ra.
eller elt tillkommande. Denna politiska sekt liar i Frankrike
skördat sina mesta anhängare. Det i detta land till sin
yttersta potens drifna centralisations-systemet är orsaken dertill.
Dä det democratiska elementet litine!- sig titeslutet från
de regioner i samhället, der det egentligen är hemina och
förmår utöfva en välgörande verksamhet, tvingas delalt kasta
sig in på det politiska gebitet. Communérne i Frankrike
qvarhållas i det fullkomligaste omyndighetstillstånd; de kunna
icke utan centralstyrelsens inblandning afgöra den I i k —
gilltigaste detalj. Är fråga om en reparation på en publik
byggnad, på en kyrka, den må vara aldrig så obetydlig, skall
alltid en hemställan göras till centralstyrelsen, och så måttga
instanser skola då genomgås, att det icke skall vara titan
exempel, att byggnader hunnit ramla innan styrelsens beslut
hunnit utfärdas.
Den politiska radicalism, som nu vulkaniskt gro!- i
Frankrike, kan visserligen aldrig finna samma symp.dhier
hos de kallblodigare nationerna; då satser ne likväl redan l
Sverige börja drifeus, må man icke förbise deras conseqvens.
Huru långt man än må utsträcka de politiska rättigheterna,
stanna alltid många, ja de flesta utom kretsen af de
valbei ätligade; drifves dertill den satsen alt blotta personligheten
ger sjelfskrifvenhet till politiska rättigheter, skall de
otillfredsställdes antal alltid blifva lika stort som de tillfredsställdes,
och den politiska obelåtenheten i evighet fortfara.
Hvilken val-census man än må bestämma, den må
vara aldrig så låg, skall alltid anses som eh slags afistocralisk
usurpation, främmande för grundsatsen. Under våra
tider är det således mera än någonsin af största vigt att Utvidga
den communala verkningskretsen, och att der fästa
detta lågande sträfvande efter medborglig verksamhet; der kan
det verka välgörande, då det deremot, inkastadt på det politiska
gebitet, så lätt kan verka vulkaniskt förstörande.
Af de åsigter, jag här gifvit tillkänna, torde R. o. Ad.
finna hvilken stor och hufvudsaklig vigt jag lägger på den
delen af Gr. Spens’ förslag, söm rörer co minu na I väsendet.
Jag förenar mig således med den af Frih.
Sprengtporten, vid conferencerna gjorda tillstyrkan, att Gr.
Spens’ förslag till landskapsordning må till dess hufvudide'e af
Const.Utsk. uppfattas, och ett förslag i den delen framläggas
till R. St:s antagande i sammanhang med förslag till
represen ta lionsförändring.
Frih. Klingspors anförande hade blifvit afbrutet genom
ankomsten af Statsrådet m. m. Frih. Cederström, hvilken
å K. M:s höga vägnar aflemnade 5 nåd. skrifvelse!- och t
nåd. proposition.
Hr Lefre'’n, Joh. Pehr: Jag erkänner nogsamt, att
det egentliga föremålet för dessa öfverläggningar är att komma
derhän, att R. o. Ad., ifall Utskts betänk, blir återremitterad!,
måtte förena sig om vissa anmärkntr emot det
-
Dcu 21 Oelober f. m.
35
samma. Jag erkänner härigenom öppet, att ilen regeln följaktligen
äfven lör mig borde vara gällande, att genast, efter
det jag fått ordet, inskränka mig till att anföra hvad jag
ansei- värdi att anmärka emot betänk, och ali framställa
förslag lill något eller några aninärknir af den beskaffenhet,
att de kunde blifva af R. o. Ad. såsom Ståndets gemensamma
tanke antagna. Men, mine herrar! den fråga,
sorn i närvar, ögonblick utgör föremål för RiksStms öfver -  läggningar, ar af en sådan vigt, att den representant , som
111 i sill Stånd vanligen brukar yttra sig i de angelägenheter,
som företrädesvis intressera honom, ie.ke heller vid detta
tillfälle kan till bn ka hål la sin önskan att äfven yttra sig om
hufvudprinciperna. Det är kanske angeläget, att uti Ståndet
uttryckas de allmänna tänkesätt, som inom Ståndet råda
i detta vigtiga ämne, måhända utöfver hvad som egentligen
erfordras för de blifvande anmärkninas framställande, emedan
nationen, som, åtminstone hvad denna angelägenhet angår,
följer oss med en särdeles uppmärksamhet, troligen fordrar
att vi skola uttala våra tänkesätt om hufvudgrunderna
til! det förslag, sorn nu utgör föremålet för våra öfverläggningar.
Jag kommer till denna slutsats deraf, att förslagets
hufvudgrund, de allmänna valen, blifvit af Utsk. framställd
såsom något företrädesvis förnuftigt, (rationelt, såsom det
kallas,) såsom ett mål, hvartill man borde sträfva, äfven om
man för ögonblicket ej kunde komma detsamma särdeles nära.
Här är således frågan, mine herrar! om att anställa en undersökning,
huruvida ide'en af allmänna val eller dess motsats,
de s. k. ståndsvalen, hafva rättighet att tillmäta sig
epithelet af rationella. Jag får, för att vara kort, förklara,
att jag för min del anser Utsk:s allmänna valprincip irrationel,
och att jag tior ståndsidcen, rätt fattad, såsom en historisk
produet vara den rationella. Jag uttalar öppet, att
jag har gjort mig det till en lag för mig sjelf, alt ej dagtinga
med tänkesätten, utan jag uttrycker öppet hvad jag
för min del tror mig hafva förnummit ur historien, och ur
theorier, hvilka jag också i detta fall till en viss grad har
gjort mig mödan att genomleta. Jag går således icke i någon
annan myndighets ledband, än i min egen öfvertygelses,
d, v, s. , så långt jag förstår sakens theoretiska del och så
långt jag fattat historien. Hvarje samhälle börjar med alt
vara enkelt uti sitt råaste och mest outvecklade tillstånd.
Der finnes icke mer än ett stånd: t. ex. hos fiskarenationer
funnos blott fiskare, hos jägarenationer blott jägare, hos nomadnationer
endast herdar, oell hos äkerbruksidkande nationer
inträder först fördelningen. Vid hvarje steg, som folken
göra, för att bilda sig till hvad man kallar stat, så
framträder dess naturliga bildning, såsom ett uttryck af dess
inre lif, och här tillåter icke historien theorierna att komma
med några abstracta ide'er, utan sådana, som folket» sjelfva
framgått, för att bilda en stal, såsom de utvecklat sig,
3G
Den 21 October f. m.
så mäste man uppfatta deni; ty det är deras inneboende lif,
och det bör oell kan icke sökas i några construetioner, gjorda
efter abstracta theorier. Jag anser således, att hvarje
statslif uttrycker sig i de institutioner, som finnas uti staten,
relativt till dess bildning uti moraliskt, intellectuelt och 111aterielt
afseende. Jag anser följaktligen, för min del, att ingenting
annat ar rationelt i detta fall, än hvad sorn folket
uttrycker i sin historia och sitt närvar, tillstånd, hvilket läres
i statistiken. Må detta anses vara ett uttryck af obenägenhet
för de s. k. reformer, hvarom man 1111 för tiden
så mycket talar, utan att rätt förslå, — jag vågar säga det,
— hvarom frågan är. Jag känner likväl med mig sjelf, alt
jag älskar reformer, så vidt de äro ledande till mitt fäderneslands
gagn; men ined min enskilda röst skall jag söka,
så långt jag förmår, att motverka reformer, som, enl. min
öfvertygelse, icke leda lill della mål. Slår jag upp Svenska
statistiken, med afseende på detta ämne, så vågar jag betvifla,
all det är tänkbart, alt Sverige skall blifva bättre och
liberalare representerad!, genom antagandet af Coust.Utsk:s
förslag, än genom de grundsatsers bibehållande såsom ele»lienler
i den nya representationsbyggnaden , hvilka redan
finnas. Om jag då för del första går till BondeSt., så blir
följden den, att då jag jemför antalet samtliga de sjelfägande
bönder, som hafva representationsrätt, med det antal,
som uppkommer, då man till det lägger deras arbetare och
öfriga till BondeSt. hörande personer, nemi. de personer,
som egentligen äro med jordbruk sysselsatte; så uppkommer
det förhållande, att af 547,000 individer är det 161,000,
som hafva valrätt, som träda fram och välja representanter;
deraf följer alt man i medeltal kan säga, att något mindre
än hvar 3:dje person, som är till 25 år kommen , och sorn
är sysselsatt vid jordbruket, liar rösträttighet vid valen. Då
frågar jag; huru skulle man theoretiskt construera en vallag,
som skulle gifva en så stark, en så långt nedgående representationsrätt,
att hvar 3:dje eller hvar 4:de person i Riket,
som är till manbara år kommen, har rättighet att framträda
såsom valman? Går jag till BorgareSt., så ar förhållandet
der det, att der finnas 43,47^ inom städerna vid näringar
och handel sysselsatte individer, till manbara år komne,
eller rättare sagdt, dels till manbara Ar komne och dels
lärgossar vid yrkena; således örn man beräknar antalet af
mästare, gesäller och lärgossar, så blir hela summan inom
städerna 4^,000 och några hundrade derutöfver. Ser jag
åter, efter närvar, vallag, huru mänga som äga rättighet att
framträda, såsom väljande, af dessa städers innevånare, som
äro med näringar sysselsatte, så går deras antal till 13,000
personer. När jag nu dividerar i3,ooo uti 43,ooo, så uppslår
34 eller ungefär samma förhållande, som jag nyssnämnde
ägde ruin i BondeStåndet. Således äger hvar 3:eije person
inom dessa Stånd rättighet alt framträda såsom valman,
Den 21 O c t o b e r f, m.
37
Hvar finnes da det Iand, der näringsidkarens representationsrätt
är så långt utsträckt som tios oss?
R. o. Ad:s representationsrätt behöfver jag ej bär omtala.
R. o. Ad:s capita hafva rättighet att här uppträda
eiler gilva fullmakt åt någon annan adelsman, som hunnit i5
år. Således är hvarje Svensk adelsman , som hunnit denna
alder, berättigad att sitta på Riddarhuset , om han antingen
är caput eller kan erhålla fullmakt, och alltså är i delta
fall en stark democralisk anstrykning uti Riddarhusets representation.
Går jag åter till H. PresteSt., så befinnes det,
alt samtlige de personer, som höra till detta lärda Stånd,
professorer och adjuncter vid academierna inberäknade, (men
ej studenterne, ty de hafva ännu ej bestämt sig till något
yrke,) utgöra ett antal af 3,8oo personel'. Valberätligade
åter äro 1,900 pastorer och capelianer på landet, oberäknadt
de academiske män, sorn äga valrätt. Deraf följer åter,
att bland nära 4ooo personer, som egentligen höra till yrket,
är det 2000, som äga valrätt. Här finnes ännu således
ett mera democratiskt element, om jag så får säga, emedaa
jag kallar det element democratiskt, som sträcker valmannarätten
långt inom deras antal, som höra till den dass, för
hvilka valen skola ske. Delta har jag velat taga mig friheten
alt framställa, ehuru obehagligt det är att tala med
siffror, för att visa, att genom begagnande af våra nuvar.
slåndselementer, för att pä dem bygga den nya representationen,
som äfven jag önskar måtte kunna komma lill stånd,
man kommer det sanna frihetselementet mycket närmare,
än man kommer genom de s. k. allmänna valen, der man
nödgas, såsom en talare nyss yttrade, draga ett streck genom
individerne, för att åtskilja de valberättigade från den stora
massan af icke valberättigade, som då blir vida större, än
som i närvar, ögonblick äger rum inom de särskildta Stånden;
men, mine herrar! vi hafva en dass af medborgare,
hvilka ej^äga representationsrätt. Hr von Prosén har nämnt
denna däss före mig. Han har sagt, att dess intressen kunna
anses representerade genom de Stånd, som redan finnas,
men han har ock anmärkt, att det ej är nog att ståndsintressena
äro representerade. Personer, som finnas inom
hvarje dass i samhället, inom hvarje organiskt utbildad samhällsclass,
måste äfven hafva rättighet att välja och att kunna
blifva valde. Det är således icke nog , att detta s. k.
femte Stånds intressen hafva sina representanter dels här,
dels i vära öfriga nuvar. MedStånd. Individerne hafva rättighet
att vara delaktige af dassens rättigheter. Denna del
af Svenska medborgare har sedan 1719 sökt göra sin rätt
gällande att äfven inträda i Svenska representationen; men
sällan har man hört dem taga något direct steg, för att vinna
detta ändamål. Likväl hafva någon gång petitioner blifvit
inlemnade i delta afseende. Denna medborgaredass,
mine herrar! har det utmärkande, alt vara lugn vid sina
33
Den ai Octo ber f. ro
-
fordringars och önskningars framställande, Den trotsar sig
icke frana. Den botar icke hvarken på ett eller annat sätt.
Den afvakta!' lugnt den stigande upplysningen inom de gamla
RiksStm och är ofvertygad att i mån, som upplysningen
stiger, skall också rättvisan hos R, St, omsider tilldela dem
den rättighet, från hvilken de ej i evighet kunna vara uteslutne;
men just detta lugn, denna frånvaro af allt trots,
mine herrar! visar värdet af denna class. Den har förmögenhet,
den har bildning, den har praktisk och theoretisk
bildning på samma gång, och deruti ligger förklaringen,
hvarföre den med lugn afvaktar sitt inträdande, och ej genom
trots gör sitt fädernesland skada, väcker oro och split.
Delta är en ädel dass, som ej längre får försummas. Derföre
anser jag tiden nu vara inne, att den får runi i representationen
genom fördelning på de öfriga ståndsclasserna;
och om detta, såsom jag förmodar, möter betydliga svårigheter,
så torde det enklaste sättet vara att låta denna class
bilda ett femte Stånd, en valclass för sig. Då uppkommer
frågan : huru skola de gamla Stånden kunna fördela sin
förra representation så, att detta femte Stånd deruti äfven
blir delaktigt? För min del skulle jag tro, att, med bibehållande
af ide‘en af Stånd, såsom valclass, denna femte valclass
borde få af det hela, och således, att hvarje af de
öfriga valclasserna förlorar en så stor del af deras nuvar.
representationsrätt, sorn svarar emot inrymmandet af denna
nya femtedel ; men jag vet , att många svårigheter
härvid måste uppstå. Måhända gifves det mer än ett Stånd,
som vill medgifva, att dessa orepresenterade böra få representationsrätt,
men likväl ej vill frånträda sin nuvar. i
representationen? Det blir ett svårt problem att göra denna
sammanjemkning, roen jag hoppas dock på R. St:s välvilja
i detta fall och går denna fråga förbi. — Skulle deremot
R. o. Ad. tillåta mig att få yttra några ord om den
nästa hufvudpnnkten uti betänk., sotn innefattar frågan om
kamrarnes antal, så anser jag, att tvåkammar-systemet har ett
bestämdt företräde framför enkammar-systemet. Skälen dertill
behöfver jag ej här utveckla. De äro redan många gånger
omtalade och således kända af R. o. Ad. Jag vågar således
tro, att det vore rättast att antaga detta tvåkammarsysteme;
roen i sådant fall uppstår den andra frågan, nemi.
på hvad sätt den öfre kammaren skall bildas. Ilar kommer
i fråga del s. k. aristocratiska elementet, hvarom alltid talas,
när fråga är om en öfre kammare. Mine herrar! detta
aristocratiska element; huru har det uppkommit i staterna ,
och huru måste det uppkomma i hvarje stat? Det uppkommer
genom val; och det har aldrig uppkommit annat än genom
val. Valen äro den ärftliga aristocratiens vagga. När
stater uti farliga förhållanden behöfde en man för att anföra
sig, så visar historien, att de valt sio anförare. När
staterna blifvit fasta i sina institutioner, så visar det sig, att
Den lii Octo ber f. nj.
3<J
valen fortgått på sådant sätt, att der man varit van all finna
son eller får ädla och ditgliga män, dit vände sig de väljandes
ögon helst, och när det slutligen inträffar att flera
sådana familjer finnas, som hafva till grundsats, att så uppfostra
de sina, alt de träda i fadrens fotspår och städse göra
sig förljente att tomma i åtanke vid valen, der uppstår elen
gamla sjelfvuxna optimatadel, söm är sjelfva roten till all
adeh Detta ar topparnes adel, om jag så må Saga, och födseln
verkar icke på annat sätt, än att inom stammen stamFädelnes
förtjenster fortfarande blomstra; men hal'den sedan
utvecklat sig allt mer och iner och kanske åt en falsk sida,
då utmärker man särskildt dessa familjer, då Utfärdar man
diplomet', då är det icke mera de förra medborgerliga tänkesätten,
som gora personerne valbefättigade och ihågkomne.
Det blir då icke mera hågöh Vana alt gå till de gamla stamhttsen,
för att söka rhön att salta i spetsen för ärendena,
då glömmer mati detta Ursprung, och då faller man ned lill
den simpla ärftligheten och glömmer, alt valen äro grunden
för ali aristocrati, och då betraktar man de ifrågavar. familjerna
såsom utgörande en Corporation. I ett sådant förhållande
befinner sig för närvar, det Svenska Riddarhuset. Vi
mäste, efter milt förmenande, återgå till valen, rör att bland
Oss ständigt välja de busta, de för hvarje lid mest tjenliga
att Utgöra vår representation; så, mine herrar! har Skoltska
adeln gjort. Den Skotlska adeln representeras icke genom
födseln ensamt , utan den representeras genom val. De Skottska
pärerne i Engelska parlamentet äro valde bland den
Skottska adeln. Jag ber R. o. Ad. om ursägt, om jag kanske
nog lunge Uppehållit mig vid denna fråga; men jag har
ansett den Vigtig För att kunna uttrycka hvad jag anser rätt
vara, för att uttrycka min tanke om vårt Stånd; och om
delta satt att betrakta det adliga elementet af R, St. skulle
gora sig litet meia allmänt, så tror jag, att en stor del af
det fruktlösa skriket mot R. o. Ad. och våra institutioner i
detta fall skulle småningom upphöra, och man skulle vänja
sig vid att akta hvarje Stånd för livad det är och anse fäderneslandets
gagn ligga uti alt tillintetgöra hvarken det ena
eller det andra Ståndet, och man skulle komma derhän, att
låta det som organiskt har framvuxit , och som ännu har
nog lif för att kunna gagna Staten, fortfara att existera och
ej undergå nivelleringsmacbinen.
Hvad åter betiåffar sjelfva arbetssättet inom representationen,
så anser jag det vara en fråga , som ej vid detta
tillfälle bör vidröras, jag inskränker mig och har inskränkt
mig blott lill den gräns , hvartill Coust.Utskis betänk, ger
anleda., nemi. blott till sjelfva vallagen och dess grundsatser,
jag anhåller likväl att dervid ytterligare få göra ett enda
tillägg. Jag ogillar för min enskilda del all slags sjelfskrifvenhet,
utom en. Jag anser, att den väl organiserade nationalrepresentationen
på två kaimar icke kan undvara att
4o
Den 21 October f. ra.
Konungens laglige och constitulionelle rådgifvare hafva fri
lillträdesrätt med säte och stämma uti håda kamrarna, men
att de ej böra hafva voteringsrätt, såvida de icke derjemte
äro valde ledamöter af någondera kammaren. Jag anser
detta vara en så väsendtlig punkt, att den representationslag,
som skulle förneka Konungens rådgifvare rätt att vara
närvarande och deltaga i discussionerna inom kamrarne,
skulle helt och hållet hafva förfelat ett bland sina förnämsta
elementer. Jag anser för det andra, alt Konungens rådgifvare
höra vara valbara i kamrarne, emedan jag tror detta
vara ett nödvändigt democratiskt element i sjelfva vallagen,
alt de, som skola välja, höra lemnäs i tillfälle att uttrycka,
om de genom sitt val till representant af en person, sorn
blifvit nämnd lill Konungens rådgifvare, gilla eller ogilla
honom. Från denna democratiska synpunkt sedt, från en
synpunkt, der jag gemenligen icke befinner mig i en lid, då
man ej skiljer mellan en ädel och oädel democrati, -— från
denna synpunkt önskar jag att man måtte betrakta denna
sak och ej från en falsk liberalistisk synpunkt förneka Konungens
rådgifvare rättigheten att kunna blifva valde, rättigheten
alt förvärfva sina väljande medborgares förtroende,
emedan det är angeläget alt medborgares opinion om dessa
personer må kunna uttryckas; och då blir äfven Konungen
mån om att till sådana platser välja män, som hafva nationens
förtroende. Jag ogillar således helt och hållet Utskts
förslag att ifrån valbarhet utesluta Konungens rådgifvare och
hänföra dem till en särskild förkastad dass i samhället, hvilken
man afkläder alla medborgerliga rättigheter, under det
man företrädesvis af dem fordrar ett strängt uppfyllande af
alla medborgerliga pligter. Jag anhåller om återremiss på
Utsk:s betänk., och när del blir fråga om speciella anmärkntr
, dem R. o. Ad. vill förklara såsom sin gemensamma
tanke, utbeder jag mig att ännu en gång få besvära
R. o. Ad.
Hr Frih. o. Landtm, tillkännagaf, att plenum komme
att fortsättas på eftermiddagen kl. 6.
Frih. Boye, Ludv., uppläste följande:
Då R. o. Ad. nu går att utlåta sig öfver det betänk,
till representationsförändring, som Const.Ulsk. afgifvit, kan
Ståndets uppmärksamhet icke undfalla, huruledes Utsk.,som
haft 2:ne frågor alt utreda och förslagsvis afgöra , — den
ena qvoestio an, och den andra qvaistio qvomodo, — tillåtit
sig alt alldeles förbigå den förra, för att, som det vill synas,
under en lika ensidig som falsk förutsättning att den
förra vore, såsom af opinionen afgjord, icke mera i behof
af statsmakternes pröfning, öfvergå till den andra. Ifrån
ämnets vigt, omfattande Svenska folkets vällärd och kommande
öden, hade man kanhända kunnat vänta af Utsk. ett
full
-
Den 11 Octo ber f. ra.
4'
fullständigare, ett grundligare behandlingssätt. Hade Utsk,
fullgjort sin pligt att upptaga och utreda första frågan, för
att derigenom gifva en öfvertygande grund ut det förslag,
hvartill den andra frågan skulle föranleda; så hade Utsk.
icke undgått att mötas af flera, i vägen liggande betänkligheter,
hvilka icke bort undangömmas, som nu är fallet,
utan ärligt framläggas och till deras verkan afvägas, till
ledning för Ständernes preliminära pröfning. Sanningsenligt
erkänner jag väl Utskts rätt att åberopa det missnöje, som
ligger i allmänna tänkesättet, ang:de nuvar. representationssätt;
men långt ifrån att godkänna den ytterliga utsträckning,
som Utsk. tillägger missnöjets verkan, bestrider jag densamma,
såsom, enl. min öfvertygelse, ingalunda grundad i
förhållandet; och jag tror, att om Utsk. ingått i urskiljande
af missnöjets orsaker, så hade desse funnits egentligen
härröra ifrån våra ordningslagar, som kunna förändras, utan
alt derföre rubba jemnvigten i representationssättet. I elt
oskäligt sammanblandande af missnöjets alldeles skiljaktiga
orsaker, har den ytterliga utsträckningen sin enda grund;
eller — jag frågar — hvar finnas väl bevisen för antagandet
alt allmänna tänkesättet vill något annat eller mera, än
rättelse i det bristfälliga? Hvar finnas bevisen, att nationen
vill en omstörlning af representationssättet? Jag uppmanar
TJtsk. att uppgifva andra bevis derpå, än partiskriket åstadkommet
af den tidningspress, som behöfvcr att de bommar
nedrifvas, hvilka, så länge de ännu finnas, hindra bemödandet
att förvandla .Sverige till republik, ”inom eri mansålder.”
Men om också, i trots af både sanning och rättvisa,
denna betänklighet kunde undanrödjas; så återstår äfven
för behandlingssättet en mångfalldigt starkare i den helgd ,
som grundlagen bjuder åt sjelfva regeringssättet, deri någon
ändring icke ens är, i laglig ordning, motionerad; eller, jag
frågar, kan väl någon upplyst man påstå, att regeringssättet
skulle, för sitt bestånd och sin verkningsförmåga , äga lika
säkerhet ifrån den stund man utur representationen borttog
den återhållande, den medlande kraft, sorn nu ligger i Adelns
och PresteSt:s gemensamma bestämmelse? Jag tror det icke..
Att denna betänklighet icke varit af Utsk. ansedd hinderlig
för förslagets framställande, det erfara vi; men mig synes
dock, att Utsk. bort upptaga densamma och redovisa de
skäl, som hos Utsk. förmått tillintetgöra diss verkan.
Då jag, efter alt sålunda hafva anmärkt det , enl. min
tanke, felaktiga i behandlingssättet, begifven mig till hufvudsakligt
yttrande i ämnet, föreställer jag mig, att första
frågan ej kan blifva annan än den, om R. o. Ad. afstår sin
ärfda representationsrätt, eller ej; hvarefter, och ifall den
med nej besvaras, andra frågan torde böra blifva den: medgifver
R. o. Ad. att, för en rältsenligare utöfning af Ståndets representationsrätt,
garantier gifvas i en förändrad ståndsordi5
H. <3
Den ai October f. m.
ning? — oell, ifall denna fråga vinner bifall, lärer tredje
frågan komma att omfatta de föl ändringar, som i sådant afseende
kunna under öfverläggningen varda föreslagna, med
förutsatt villkor likväl, att hvad nu antages blott utgör
Ståndets vid denna riksdag afgifna mening , till afgörande
vid nästa riksdag; och derefter, ankommande på den andra
statsmaktens beslut, till bifall eller afslag.
Uti den ärfda representationsrätten, till hvars utöfning
adelsmannen måste sjelf bekosta sitt underhåll å riksdagsorten,
jemte sin resa till och ifrån riksdagen, har jag aldrig
funnit någon fördel, hvarken för Ståndet i allmänhet, eller
för adelsmannen enskildt; och innebure afsägelsen ingenting
annat, än en sådan inbillad fördel, så skulle jag vara den
förste att deruppå ingå; men, då jag deremot besinnar de
fordringar, som tillhöra vårt monarkiska regeringssätt, nemi.
att till säkerhet för konungamaktens oberoende af den democratiska
massans makt , äfvensom till säkerhet för nationen
att icke vexeras af ett despotiskt mångvälde, måste
ovillkorligen i representationen finnas en mellanmakt, som
genom sin återhållande kraft afleder bådas naturliga inkräktningsbegär;
och då jag derjemte besinnar omöjligheten alt i
Sverige åstadkomma någon annan pålitlig återhållande kraft
än den, som nu är anförtrodd Adeln och PresleSt. gemensamt;
så kan jag, i den öfvertygelsen att denna kialt ensamt
qvarblifvande hos PresteSt. skulle vara för svag att motsvara
ändamålet, icke betrakta den ärftliga representationsrätten
annorlunda än såsom en nödvändig förpligtelse till samhället,
så länge det vill behålla sitt monarkiska regeringssätt
mera än till blott namnet; och denna förpligtelse står i min
känsla så helig, alt jag skulle anse mig förråda milt fädernesland
i den stund jag vore nog feg att densamma öfvergifva.
Beträffande det sätt, hvarpå R. o. Adts representation
nu utöfvas, så är jag vida skiljd ifrån att vilja dess fortfarande.
Jag anser Ståndets pligt till nationen ovillkorligen
fordra att deri vidtaga rättelser; och jag föreslår alltså, att
vid representationsrättens utöfning må fästas såsom villkor:
Jto att adelsmannen visar sig äga en inkomst af minst 1000
l:dr b:co, af egendom eller industri, eller i lön af innehafvande
embete; 2:0 visar sig hafva undergått någon offentlig
examen, vittnande om kunskaper och bildning; 3:o att hafva
uppnått en ålder af 3o år; hvartill jag fao önskar må komina
ett fullkomligt afskaffande af rättigheten att gifva och
begagna fullmakt till representation. Deremot kan jag för
min del icke ingå uppå att antaga val inom Ståndet, dels emedan
jag anser den ena af dessa principer motsäga den andra,
och dels emedan jag icke kan öfvergifva den föreställning,
alt en sådan utväg skulle öppna en lättnad för corruptionen,
till den påföljd, att Adeln skulle, långt ifrån att derigenom
hafva gifvit en garanti till fördel för folket, derefter
Den 21 October f. in.
43
vida mera än nu föröka konungamaktens inflytande på representationen,
och sålunda icke uppfylla Adelns bestämmelse
att vidmakthålla jemnvigten statsmak.terna emellan.
Skulle denna föreställning af erfarenheten besannas, så befarar
jag, att man efter några riksdagar finge dyrt ångra att
nn hafva i någon mån brutit arfsprincipen, till hvars fullständighet
man då icke mera kan återgå.
Såsom angelägna reformer att vidtaga, anser jag 1:0 att
de ännu orepresenterade folkclasserna , embetsmännen och
ståndspersonerne i representationen intagas; och 2:0 att
våra nu gällande ordningsstadgar, Riksd.Ordn. och Ridd.-  Ordn., varda afskaffade, och nya i stället utarbetade, i syftning
att förkorta våra riksdagar; och då ]ag tror, alt, innan
dessa reformer hinna komma til] stånd, någon allmän belåtenhet
med representationen icke är att förvänta, önskar jag
lifligt, att Const.Utsk. måtte med förslag till dessa reformer
skyndsammeligen inkomma.
Frih. Roye tilläde muntligen:
Jag anhåller vördsamt att här få tillägga några ord.
Några värde ledamöter hafva varit af annan tanke än jag,
och tillstyrkt, att detta Stånd skulle underkasta sig val inom
sig. De hafva framställt sina skäl, jag mina; och jag vädjar
till eder alla, mine herrar! hvem af oss som har rätt; men
jag beder likväl att få framlägga ett ännu ytterligare skäl
för de slutsatser jag dragit ur jemförelsen emellan hvad sorn
är och hvad som skulle blifva. Det är en ovedersäglig sanning
att under närvar, förhållanden kan ingen regent, —
vore han också den mest despotiske, — utesluta någon af
oss från sin lagliga rätt att här infinna sig såsom representant.
Jag öfverlemna!- till de herrars omdöme, hvilka nu
tala för val till Riddarhusets representanter, om omöjligheten
att utestänga någon, med hvilken Piegerm vore missnöjd,
vid valen skulle vara lika pålitlig, som den för närvar, är.
Jag har uti mitt yttrande blott inskränkt mig till hvad som
rörde detta Stånd; men måhända tillätes det mig att i korthet
yttra mig emot betänkrs öfriga syftemål. Jag bekänner
då, att jag ser i detta Const.Utskrs betänk, ett framkallande
af den råa massans kraft. Jag ser uti detsamma ej allenast
ett förslag till förändring i vål t regeringssätt de facto, ulan
jag ser ett slut på Svenska folkets lagbundna frihet. Jag ber
att vördsamt få påminna om den definition på frihet, som
jag vid föregrde riksdagar framställt. Jag kallar frihet: säkerheten
att vid alla förhållanden behandlas efter lagarna.
Nå väl, mine herrar! hvar finnes denna säkerhet från den
stund detta betänk, vore antaget, hvilket skulle förvandla
sjelfva representationen till en tummelplats för passionerna,
och sorn skulle lägga makten i händerna på folkförledare,
på demagoger? Jag tror mig ej behöfva säga mer. MA andra
vara af annan tanke. Jag skall respectera den. Jag
44
D c ti 21 O c t o b c r f. ui.
nedlägger min tanke i prolocollet, såsom mitt testamente}
ty niii- frågan en gång skall afgöras, så är jag icke mera
liär. Jag har ingen framtid, mine herrar! ty jag lutar mot
grafven, men jag önskar, att Sveriges frihet skall fortfara i
framtiden.
Jag har hört en välvillig, en aktningsvärd ledamot af
detta Stånd anmoda Coust.Utsk. att såsom nytt förslag framställa
Gr. Spens’ projeet bland de flera, som äro framlagda
jemte betänkandet. Bland reservanternes projecter är visserligen
det af Gr. Spens det bästa. Det har endast ett obetydligt
fel, ett fel, sorn ofta följer ideologerues foster; nemi.
det, altden basis, på hvilken det är bygdt, icke finnes. Det
är bygdt på ett communalväseude. Jag önskar alt vi måtte
få ett sådant; och om jag lefde när vi fått det , så skulle
älven jag vara böjd alt göra ett försök med detta Spensiska
förslag; men om Const.Utsk. skulle gifva oss detsamma såsom
ett förslag att antaga, så anhåller jag också , att Utsk.
ville hafva godheten och laga, att vi få den der communalandan,
det der communalväsendet, som ännu icke finnes, och
hvaremot i vårt land beklagligen alltmer och mer arbetas.
Så länge communalväsendet , på ,hvilket detta projeet är
bygdt, ännu ej finnes, är det temmeligen öfverflödigt alt tala
emot projectet.
Man har begärt ett femte Stånd. Äfven jag har uti det
yttrande, som jag nyss hade äran uppläsa, framställt den
oundvikliga nödvändigheten, ja, jag vågar säga, oundvikligheten
af alt gifva representationsrätt åt de ännu orepresenterade
classerna. De hafva redan länge nog väntat derpå;
men jag förutser mycken svårighet dervid, och för att undanrödja
denna svårighet, vågar jag framställa en tanke i
detta afseende, den må sedermera befinnas oriktig. Jag öfverlemnar
den åt eder, mine herrar! och åt framtiden.
Hvarföre icke, med bibehållande af våra Stånd, hvarföre icke
af dem formera ett öfverhus och ett underhus. På det.
sättet skulle intet af de nuvar. Stånden komma att lida genom
det 5:te Ståndets tillkomst. Den betänklighet, som för
närvar., på sätt Hr Lefre'n framställt, verkligen existerar,
nemi. att i den mån en 5: te dass uppstiger försvagas de fyra,
som redan finnas,— denna betänklighet försvinner, när inom
underhuset de 3:ne Stånden, BorgareSt. och BondeSt. och
ståndspersonernas och embetsmännens Stånd inrymmas, så alt
de voterade hvar för sig, men utgjorde blott en kammare.
Dertill fordras likväl ovillkorligen, att öfverhuset erhölle en
återhållande kraft, stark nog att vidmakthålla jemnvigten
emellan de i underhuset varande olika elementer; jag menar
jemnvigten emellan samhällets ideella och materiella intressen.
Jag beder om ursägt, att jag så länge uppehållit R. o.
Ad., och anhåller, att, om en återremiss blir bifallen, detta
anförande mätte få åtfölja densamma till Utskottet.
Den 21 October f. m.
45
Frih. Leijonhufvud, Abrah., anförde skriftligen:
Min afsigt är hvarken att afhandla gamla: eller nymodiga
läror ang:de nationalrepresentationen eller att kritiskt
granska det föredragna betänkandet. De gilltiga skäl , som
härtill föranleda, hafva äfven vägledt mitt beslut att icke
deltaga uti de offentliga öfverläggningarna om denna samhällets
vigtiga angelägenhet; men icke dess mindre har jag
både med uppmärksamhet och varmt nitälskande följt dess
utveckling samt fattat en bestående öfvertygelse.
Ehuru jag dymedelst , och med biträde tillika af egen
erfarenhet och flersidigt eftersinnande, kommit till den slutsats,
att vårt representationssätt äger så betydliga brister, så
olämpligt åtskiljda elementer, att detsamma nödvändigt måste,
ju förr dess hellre, i hufvudsaklig måtto ombildas, såvida
nationens väntan på kraft och ändamålsenlig verksamhet
skall kunna uppfyllas vid de constitutionella rättigheternas
utöfning; så skulle jag likvisst hellre vilja bibehålla
det bestående sättet, än antaga ett nytt, som vore oförenligt
med det som skäligen bör bevaras i Svenska folkets häfdvunna
politiska institutioner med dess verkliga behof och
tvifvelsutan äfven med allmänna rösten och de varsamma
önskningarna, som måhända skulle bereda en allmänna förhållandenas
oinhvälfning, hvilkas följder icke kunna fullt
beräknas. Till denna egenskap af oantaglighet hörer i min
tanke Const.Utsk:s ombildningsförsök; hvadan jag anser för
en oeftergiflig skyldighet, den enda som synes mig lämplig
för tillfället, att vid H. R. o. Ad:s prot. nedlägga en allvarlig
protest emot de flesta eller mest betydande grunder,
hvarpå förslaget til! vallag blifvit bygdt.
Ibland sådana grunder räknar jag:
1:0 att Svenska folkets lill riksdag församlade representanter
må bilda en enda kammare, samt att ingen hädanefter,
utan särskildt val, bör i nationalrepresentationen vinna
inträde;
2:0 att det såsom personlig rättighet tillkommer hvarje
medborgare, under de af Utsk. stadgade villkor,, både att
deltaga i val af representanter samt att vara valbar;
3:o att valrälligheten vidtager med fyllda 21 år.
Då jag följaktligen icke kan eller bör till hvilande för
framdeles grundlagsenlig behandling godkänna en vallag, som
stödjer sig på dylika , och andra deraf beroende theorier och
förutsättningar, har jag bort särskildt anmäla, att de allmänna
betraktelser, som igenfinnas uti Prostarne Ödmanns
och Hallströms reservationer, i flera fall öfverensstämma med
mina åsigter om villkor vid vallags stiftande; men vid tillämpningen
skulle jag, för vinnande af en gemensam lanke,
till ledning för Const.Utskrs ytterligare tillgörande efter 56
§:n af Reg.Fui, vilja sluta mig till Hr Ödmanns yttrande, med
åtskilliga erforderliga jemkningar i afseende på sältet dels
46
Den 21 October f. m.
alt bereda valbarhet åt de nu orepresenterade medborgareclasser,
dels ock att bilda den öfre af de Iva kamrarne.
Hr Ehrenhoff, Gust. Herman, uppläste följande:
Äfven jag har varit inlagen af det allmänna ropet om
nödvändigheten af representationens ombildning. Jag har inom
mig sjelf sökt göra mig reda för, i hvilken del den så högt
påkallade reformen mest kräfdes, och jag har trott mig finna
den i behofvet af mer moralisk sjelfständighet hos individen,
eller med andra ord: representationen endast sammansatt
af män, hvilkas karakter är en säker afvisare för
all corruption, och hvilkas upplysning sälta dem ur behofvet
af Aftonbladismcns ledning.
Jag väntade mig af Const.TJtsk:s osparade mödor ett
förslag, som satte en gräns för ockrandel med representantens
öfvertygelse, roen jag har ej funnit detta. Det är R.
o. Ad:s uteslutande ur representationen, som är tidningsskränet
för dagen, och som genljuder med en förvånande
likstämmighet uti Ulsk:s förslag , samt har varierats inom
detta Hus af åtskillige talare. Exterminationspredikningar
mot Adeln fortgå med en rastlös ihärdighet. R. o. Ad., säger
man, är en murken institution. Om allt är murket som
är gammalt, så frågar jag eder, mine herrar! huru är det
möjligt, att den ännu äldre stammen, hvarifrån Adeln ursprungligen
är utgången, kan vara rätt frisk Likväl är det
den alldagliga visan, att bos BondeSt. är den friska viljan i
sin blomning och det sunda förnuftet fullmoget. Jag högaktar
uppriktigt den Svenska bonden, då han ärligt går sin
egen bana, och hör honom med nöje, då han talar ur eget
oförvirradt hufvud. Men jag kan icke, likt många andra,
af feg eftergift för dagens anda nedsätta mitt eget Stånd,
för att smickra den mäktiga massans lägsta passioner. Om
Riddarhuset har haft medlemmar, som krupit för dagens
mäktige, så böra desse till undantagen. R. o. Ad. bar dock
alltid varit och är sjelfständigt i sina beslut, såvida, mine
herrar! det går an att vara sjelfständig utan att vara slaf
af liberalismens maktspråk.
Jag har hört ledamöter af det H. BondeSt. förklara, att
det är samma Stånd, som föder den Öfriga delen af nationen,
och i följd deraf är bonden den rätta representanten.
Afser delta jordbruket, så får jag hemställa, om icke inom
Adeln ännu finnes tillräcklig jord, för att dess samtlige medlemmar
deraf kunna vara födde utan bondens mellankomst,
och hvilket förhållande gifver Adeln full rätt till den representation
hon innehar.
Man gör en fullkomlig hetsjagt efter de ringa förmåner
R. o. Ad. ännu äger qvar såsom Stånd. Ja, mine herrar!
vi böra vara på vår vakt, ty jagtför bundet räknar anhängare
inom dessa murar! Nationen, — skrika bennes sjelfbetnyndigadc
organer, — fordrar R. o. Ad:s upphörande.
Den ai Octo b. er f. na.
47
Hafva vi då upphört att höra lill Svensta nationen? Det
Sr visserligen så de vilja tolka yår tillvaro, ty vi äro i vägen
för motivementets saltomortal. Och gifva vi efter för
det förfärliga skriket, så kommer en dag, då de frie å nationens
vägnar fordra vår förmögenhet och neka oss trampa
den jord våra fäders lif och hlod helgat.
Fordrar Sveriges väl en eftergift af vår representationsrätt?
Jag tror det ej, aldraminst i denna stund, då sinnenas
förvillande kallas patriotism, och tidningslögner gälla för ärlighet.
Historien bevittnar tillräckligt hvart sådant leder.
Och skall R. o. Ad., ättlingar af Sveriges ära och sjelfständighet,
gå i led med några lycksökande äfventyrare och
lättsinnigt kasta fäderneslandet i gapet på den drake , som
lurar på hvem han uppsluka månde? Nej, mine herrar! R.
o. Adts pligt är att nu icke gifva vika för tidens oro, och
dertill uppmanar jag eder! Låt den fria pressens skändande
bannstråle ljungås emot Riddarhuset, R. o. Ad. skall med
lugn värdighet möta det korståg, som predikar mot Ståndet.
Och för min egen del må tidningsåskan dundra öfver mitt
hufvud , — jag föraktar henne, ty mitt Svenska hjerta krossas
ej af det liberala tyranniet.
Jag anhåller om propos. till afslag å förevarande betänkande.
Några ledamöter hördes härtill yttra deras bifall.
Frih. Cederström, Jacob: På det sätt discussionen
hittills fortgått, ser jag för min del ingen möjlighet att komma
till slut med öfverläggningen om ifrågavar. betänk., enär
denna öfverläggning är helt och hållet på sidan om de former,
som grundlagarna för sådana öfverläggningar bestämma,
Jag ber att få fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet på den tydliga
föreskriften i 56 §:n 2 mom. Reg.Frn. Det innehåller
nemi., att nationens representanter väl öga att öfver ett
Const.Ulsk:s förslag vid samma riksdag öfverlägga, men ej
derom besluta. Nå väl, mine herrar! vi må då öfverlägga
om förslaget, men ej framkasta nya emot Utsk:s förslag
stridande grunder, att, såsom gemensamma tankar, med åsidosättande
af Utsk:s förslag och dettas upphäfvande till Utsk.
öfverlemnas; och det utan att yttra ett enda ord öfver frågan,
som är föremål för vår öfverläggning. Hr Frih. o.
Landtm, har framställt Const.Utsk:s betänk. N:o 38, medförslag
till grunderna till representationens ombildning, till föremål
för vår öfverläggning. Det måste således vara detta
förslag, hvarom vi skola öfverlägga , för att tillse, om det
ulan jemkningar kan godkännas att hvila till nästa riksdags
pröfning, eller ej behöfver i redactionen jemkas, jemlikt af
Ståndet uttryckta gemensamma tankar, innan öfverläggningen
leder oss inuti de labyrinter, hvarutur vi icke åter komma
ut; ty den Landtmarskalk är icke ännu skapad, som kan
uppgöra resultater af hvad här nu blifvit yttradt till jemk
-
48
D en 21 October f. m.
ning i Utsk:s förslag; ty för att bilda gemensamma tankar
till rättelse i Utsk:s förslag, måste talaren bålla sig vid ämnet
och bestämdt uppgifva i hvad afseende rättelse äskas.
De talare, som hittills yttrat sig, hafva icke hållit sig till
bestämda frågor, — Frih. Klingspor likväl undantagen;
ty han framställde Gr. Spens’ förslag , såsom det, hvilket
borde antagas, förgätande dervid, lika med Const.Utsk., 84
§:n Reg.F:n samt den föregående 8i; hade den förstnämnde
af Utsk. blifvit iakttagen, så hade Gr. Spens’ förslag aldrig
varit synligt i sammanhang med Utskts förslag; och hade
Frihtn betänkt 8i §:ns innehåll, hade han måst finna att
frågan om ändringar i grundlagarna icke få i Ståndens plena
väckas. Utsk. hade bort lemna Gr. Spens Öppet att genom
trycket, jemte Utsk:s utlåt. , öfverlemna förslaget till
allmänhetens kännedom, om han så skulle vilja, men icke
kan det lagligen blifva föremål för R. St:s öfverläggning.
Jag anhåller om propos. till R. o. Ad., att vi måtte få öfvergå
till öfverläggning om sjelfva lagförslaget, då jag ber,
att detsamma måtte paragrafsvis föredragas och tjena till
grund för öfverläggning; hvarefter jag anhåller alt vid i §:n
få yttra mig.
Gr. Frölich, David: Jag beklagar, alt de öfverläggningar
af alla RiksSt:n gemensamt, som ägt rum här på
Riddarhuset, blifvit afbrutna, och att de ej blifvit efterföljda
af en så beskaffad mera concenlrerad discussion inom några
få personer, hvilkas discussion, afhörd af Ståndets alla
ledamöter, kunde leda till någon sammanjemkning af de särskildta
förslagen. Då emedlertid nämnda gemensamma öfverläggningar
ej vidare komma att äga rum, och vi nu här
äro församlade för att, om möjligt, förena oss om s. k. gemensamma
tankar, hvilka i form af återremiss skola öfverlemnäs
till Const.Utsk.; så anser jag för min pligt att vidare
utveckla den ide'e jag vid ett af förenämnda sammanträden
haft äran framställa. Då jag går att göra det, så sker det
utan särdeles förhoppning att man ens deråt skall lyssna.
Jag kommer att uti mitt anförande helt och hållet undvika
allt, sorn kan framkalla några slags declamationer, eller gifva
anledn. till sådana bravorop, som nyss hördes. Jag
kommer endast alt framställa ett sådant förslag, som står i
sammanhang med den grundsats jag yttrade om nödvändigheten
af allmänna val, och med förbigående af alla ståndsintressen
och slåndsskilnader, hvilka jag, på sätt jag förut yttrat,
anser ej böra finnas i vårt land, åtminstone vid riksdagarna.
Andre ledamöter må kalla ett sådant förslag för
en abstraction, för theoretiska griller o. s. v.; de må säga,
att jag alltför mycket åsidosätter den historiska synpunkten;
men att åberopa historiska synpunkter, hvilket förutsätter
alt man skall hafva läst historien och deraf hemtat resultater
-
Den 21 October f. m.
ter för sina omdömen, är ett så allmänt argumentationssätt,
ntt man Iwan använda det i allting. Att fördömma theorier
är ett lika allmänt talesätt, och man kommer dermed
icke det ringaste närmare saken eller att bestämma hvad
som är det rätta.
Jag har förut yttrat mig ogillande af den af Const.Utsk.
framställda grundsatsen af samfällda val, men vill deremot erkänna
den af allmänna vaL Skilnaden, mine herrar! ligger deruti,
att ehuru jag för min del ansett mig ej böra fördela folket
uti classer efter stånd, har jag dock ej kunnat förbise, alt
det finnes i verkligheten, utan alla abstractioner, två stora
classer, nemi. de förmögnare och de mindre förmögne. Jag
har funnit öfverallt, att de förmögnare äro benägne alt umgås
med hvarandra och i samhällslifvet handla gemensamt,
och på samma sätt, å sin sida, de som ej kunna anses höra
till denna dass. Denna slags classification af medborgare
har jag så mycket mindre kunnat anse böra fördömmas, på
den grund, att man derigenom skulle draga ett streck emellan
medborgare, som detta streck eller denna demarcationslinie
är af den beskaffenhet, att den år från år kan öfverstigas
åt den ena eller andra sidan. Det är nemi. lätt insedt,
att den som det ena året, då riksdagsmannaval äro i
fråga, äger en summa af t. ex. 2.0,000 r:dr eller hvilken
summa man har bestämt såsom den erforderliga förmögenheten,
kan ett annat år hafva mindre, så att hans förmögenhet
understiger den bestämda summan och han till följe
deraf kommer att tillhöra den mindre förmögna classen.
Valrätt har jag ansett böra tillkomma alla Svenska medborgare,
men tillika trott, alt deras valrätt borde utöfvas på
två olika sätt, med afseende på de tvänne olika classerna ,
nemi. af de mera förmögna, genom directa val, och af de
mindre förmögna, genom indirecta val, d. v. s. genom electorer.
Jag har så mycket hellre fästat mig vid denna fördelning,
som, ehuru dervid kan invändas, att äfven den innehåller
en fördelning i classer, dessa classer likväl äro så få
som möjligt, nemi. tvänne, och jag tror att skilnaden emellan
de båda classerna bortfaller, så att jag förmodar det ingen
förebråelse från den ena classen till den andra kan uppstå.
Jag har desto hellre i detta fall anlagit denna grundsats,
som jag finner alt Ulsk. har föreslagit att bestämma
en valcensus af a5o r:dr, enl. hvilken grundsats alla de personel-,
som ej äga dessa 2.5o r;dr, skola vara uteslutne från
valrätt. I denna calhegori finnas, snart sagdt, hela landsorter,
som nu äga valrätt inom BondeSlåndet. Detta har
jag ansett ej allenast orättvist, utan äfven alldeles inpractieabelt.
Uti mitt förslag är denna oriktighet undanröjd. Jag
bar dessutom ansett de tvänne af mig uppställda classerna
såsom storheter af olika slag, hvilka ej kunna mätas med
hvarandra, men sorn mycket väl kunna trifvas tillsammans
i5 H. 7
5a
Den 21 Octolicr f. m.
susom sammansätta af medborgare i samma land. På denna
grund har jag ansett, att hvardera af domsagorna inom Riket,
derunder inbegripna de smärre städer, som snart i afseende
på jurisdiclionen torde sammanfälla med domsagorna,
hvilka jag tror i sådant fall komma att uppgå lill omkring
120, — hvarom icke så må denna siffra förändras, — borde
välja en riksdagsman genom electorer af alla dem, sorn
tillhöra den mindre förmögna classen. Den förmögnare classens
riksdagsmän skola väljas till ett visst antal inom hvarje län,
efter en fördelning länen emellan, sådan som den finnes upptagen
uti ett till allmänhetens kunskap längesedan lemnacft
förslag, underlecknadt af Anckarsvärd och Richert. Vid
detla förslag finnes bifogad en tabell, som visar pä hvad
sätt de särskildta länen skulle bekomma två eller tre representanter
o. s. v. Uti detta förslag finnas dock upptagne
endast 55 riksdagsmän, hvilka skulle tillkomma genom dessa
val. Jag har trott mig böra i stället föreslå 6o, på det att
5 representanter ytterligare må kunna fördelas på de större
länen, som äga en öfvervägande folkmängd, isynnerhet en
större del förmögnare innevånare, såsom Stockholms län,
Skåne, o. s. v. Desse nu omnämnde representanter, nemi.
120 för den lägre classen och 6o för den förmögnare, borde
tillsammans utgöra den nedre kammaren, som sålunda
skulle komma att bestå af 180 riksdagsmän. Den öfre kammaren
har jag ansett böra bildas genom val af den nedre,
dock så att den andra kammaren endast hade rättighet alt inom
sig sjelf välja 6o ledamöter, men derjemte ägde att utom
sig välja 3o ledamöter, tillsammans 90. De som lemnat någon
uppmärksamhet åt Gr. Anckarsvärds och Hr Richert»
förslag, finna, att jag i detta fallet gjort den förändringen,
att jag utvidgat ledamötcrnes antal i den öfre kammaren,
och att jag lemnat nedre kammaren rättighet att välja en del
ledamöter utom sig. Dessa äro de egentliga grunderna för
mitt förslag. Något vidare behöfver jag nu icke upprepa.
Jag har eljest här i korthet skriftligen uppsatt grunderna
för mitt förslag, och om det ur någon af R. o. Ad:s ledamöter,
som vill upptaga dem till framställning af Hr Landtm,
såsom förslag till en Ståndets gemensamma tanke, så är det
naturligtvis tillgängligt. För min egen del anser jag mig ej
böra detsamma yrka.
Gr. Frölich» tillika aflemnade skriftliga förslag var
följande :
Uti nedra kammaren väljas genom electorer, på sätt här
nedan säges 120
Dito genom directa val ^°i8o
Uti öfra kammaren inträda genom val af nedra
kammaren inom sina ledamöter ..... 60
Dito utom densamma 3o
9°-
Hela Representationen 270.
Den 21 O c t o b c r f. m.
5i
Indirect valrätt inom hvarje prestgäll vid sockenstämma
äger hvarje välfräjdad 25 år gammal och myndig mansperson
utöfva genom elector, utsedd inom prestgället, utan afseende
på förmögenhetens ringhet.
Electorerne välja riksdagsmän vid häradsrätt och rådstufvurätt,
med rätt att utse hvilken Svensk medborgare de
för godt finna, som, jemte ägandet af god fräjd och myndighet,
fyllt 3o år.
Till directa val äro endast de berättigade, som erlägga
bevillning för ägande förmögenhet icke under 20,000 r:dr
b:co eller inkomst af minst 1,000 r:dr b:co.
Valen ske länsvis, äfvenledes med rätt att välja hvilken
Svensk medborgare under förenämnda qvalificationer, de
finna för godt.
Ledamöternes fördelning å hvarje district göres på sätt
den Hrr Anckarsvärds och Richerts förslag vidfogade tabell
utvisar. Det i detta mitt förslag tillagda antal af 5 representanter
för de direct väljande är ämnadt såsom tillökning
för ett och annat af de folkrikare länen.
Den öfre kammaren undergår utlottning af bland det
liela antalet vid andra och tredje riksdagen, men vid den
fjerde och sedermera utgår den tredjedel, som längst fungerat.
Hr Munck af Rosenschöld, Nils Rudolph, anförde
skriftligen till prot. följande:
Mine herrar! vi gå att afgöra öfver ett helt folks öde;
vi gå att besluta öfver det vigligaste ärende, hvilket kan
komma under folkombudens pröfning; det gäller samhällsbyggnadens
grundvalar. Hvar och en af eder känner helt
visst i denna stund liela tyngden af sitt svåra, sitt vigtiga
kall; mången, kanske ännu villrådig i sjelfva afgörandels ögonblick,
framlägger med darrande band det votum, hvarmed
lian vet sig afgöra ej blott öfver samtida medborgares väl,
lugn och förhoppningar, utan ock öfver kommande slägters
lycka, fosterlandets väl, dess frihet, måhända dess sjelfständighet.
Jag vågar hoppas, nej! jag är öfvertygad, att vi
komma att fatta vårt beslut utan afseende på den individuella
ställning vi hafva i samhället, utan partisinne, oberoende
af allt annat utom egen öfvertygelse om fäderneslandets
väl, lika känslige för hvad fäder gjort, som för hvad
efterkommande skola dömma, nog faste att ej för den närvar.
tidens måhända tomma förespeglingar uppoffra en kommande
tids lycka, men också nog beslutsarame att ej bibehålla
det gamla endast af villrådighet, och framför allt eftersinnande
att vårt handlingssätt kommer att bedömmas ej
blott af hela Svenska folkel utan af hela den verld, som
utgör vår samtid. Må de fälla den dom, att vi uppfyllt
våra medborgares och vårt fäderneslands fordringar. Då
jag har begärt ordet, har det ingalunda varit för alt lala
5 a
Dcii ai Octobcr f. ra.
till andras öfvertygelse; jag har endast velat framlägga de
skäl, hvarpå jag grundar min egen, för att visa, att jag icke
lättsinnigt fikar efter något nytt, innan jag gjort mig förvissad
om dess företräde framför det redan pröfvade gamla.
Det förslag Const.Utsk. nu framlagt till vår pröfning,
åsyftande nationai-representationens ombildning medelst
ståndsindelningens upphörande, och densammas bildande genom
allmänna val, utgår från en princip, som ingalunda
nu första gången framlägges till pröfning. Såsom vi veta,
uttalades denna princip redan af iSog års Const.Utsk.; den
har således redan en hel mansålder kunnat pröfvas; om den
hållit detta prof, måste den vara fast och säker. Ståndsrepresentationssättets
olämplighet och skadlighet framstod
klarast vid 180g års riksdag, då det ena Ståndet fann sig
nöjdt, blott det erhöll egna fördelar på del andras bekostnad,
och alla glömde fäderneslandets. Jag kan aldrig föreställa
mig, att en national-representation, bildad genom
allmänna val, skulle lill den grad kunnat blifva glömsk af
sin pligt, en lekboll för partierna, att man så ilia begagnade
en conjunctur, som bade bort ersätta allt hvad ett sekel
förspillt, att man såg sig tvungen att svika nationen i sina
förhoppningar att gifva efterkommandes oberoende, att ej
säga sjelfständighet, tili pris, att uppoffra seklers ära och en
tredjedel af Riket, för att endast få öfverlefva sin blygsel
på spillrorna af dess storhet.
Det oberoende, den makt, Svenska Adeln visade då, bevisar
huru långt den öfverlefva^ sin tid. Jag förstår icke
hvarför detta Stånd, sedan det låtit fråntaga sig allt utom
namnet, ej jemväl kastade detta åt sina plundrare; eller måhända
man tänkte sig hafva behållit nog för att kunna göra
anspråk på efterkommandes tacksamhet? Det förundrar
mig alt man, kännande den svaghet delta Stånd visade redan
då, ännu i besittning af stora privilegier, nu skulle
vilja förespegla någon möjlighet att i Sverige bilda en kraftfull
representation, hvaruti ingick aristocratiska elementer
liknande Englands öfverhus. Jag har hört, att en värd ledamot
af detta Hus, en viss Stael von Holstein, redan vid
1809 års riksdag yttrade, att Svenska Riddarhuset kunde
liknas vid en döende fogel, som endast viftade med ena vingen;
den slog säkerligen vid samma riksdag sina sista vingslag
— och nu må man förgäfves bemöda sig med att söka
gifva den ett nytt lif geno/n att gifva den en ny form; ty
da har man endast trädt fågelskinnet öfver en kloss, eller
gjort en s. k. bulvan, men andan och lifvet blir borta. —
Detta vare sagdt om odugligheten af det gamla. Jag vill
ett ögonblick fästa mig vid det tvåkammar-systeme, hvilket
somliga önska, emedan de icke kunna föreställa sig en representation
utan aristocrater; andra, emedan de måhända
sett något godt uti vår fyrdelta representations ständigt stridiga
åsigler och icke kunna föreställa sig en representation
Den 3i October f. ra.
53
af enhet och enighet. Man har framställt såsom ett hufvudsakligt
företräde hos en tvådelad representation, att de
lägre samhällsclasserna kunde uti den ena kammaren inrymmas
en sådan öfvervigt, att skatters beviljande med mera
skulle blifva helt och hållet beroende af desamma; på dessa
enda classers nidskhet skulle således kunna komma alt bero
alla de andras, hela samhällets, fäderneslandets ve eller väl.
Jag finnér mest öfverensstämmande med billighet och rättvisa,
att alla samhällsclasser få lika del i representationen
och statsangelägenheternas afgörande, i den mån de bidraga
till Statens bestånd; jag anser således, att om tvåkammarsystemet
skulle hvila på en sådan grund, vore det icke blott
skadligt utan ock obilligt och orättvist. Jag anser åter det
återhåll, som man förmenar skulle finnas uti en tvåkammarrepresenlation
derigenom, att de särskilda kamrarne skulle
stanna uti olika beslut, vara skadligt och alls icke något att
söka bland förbättringar; delta kan vinnas genom de fyra
kamrar, vi nu hafva, mer än tillräckligt. Jag har sett vår
nuvar. representation liknas vid ett skepp med spända segel
på torra marken; om vi antoge en sådan tvåkammar-represenlalion,
kunde det liknas vid att spänna en häst vid hvardera
ändan af en kärra och sedan drifva på, mouvementet
blef nog likasom skeppets i mullvadelementet, undantagande
då den ena hästen fick öfverhand, och den andra således
fick gå baklänges. Några förslag i detta systéme, jag
har hört, hvilka endast gingo ut på alt splittra representationens
krafter, helt och hållet göra den till en machin, sorn
skulle drifvas medelst Styrelsens ångkraft, såsom Ilr von
Ilartmansdorffs, med valda medlemmar ur fem Stånd, vissa
sjelfskrifna, deribland embetsmän och Konungens rådgifvare,
synes mig mera passande för t. ex. Konungen i Preussen,
om han en gång uti sin landsfaderlighet skulle vilja skänka
sina goda Tyskar en constitution, än för Svenskarna, då de
vilja förbättra den de hafva; ty det vore verkligen att göra
representationen ända till löjlighet beroende af Styrelsen.
Jag har, efter noga öfvervägande med mig sjelf, funnit
att någon annan representationsförändring än en sådan, hvars
hufvudprinciper äro— s t å n d si n d e I n i n g e n s upphörande,
allmänna val och en kammare, hvilka också äro
hufvudprinciperna uti Norrska grundlagen och Const.Utsk:s
under pröfning varande förslag, icke skall vara nyttig för fäderneslandet.
I värde dernäst sätter jag visserligen det förslag,
hvars fordringar äro upptagandet af ett femte Stånd af
hittills orepresenterade, hvilket Stånd indelas uti valkretsar
och efter dessa inväljer sina representanter; bibehållandet af
de öfriga fyra, bildade på sätt sorn hittills; samt ett skyndsammare
och ändamålsenligare sätt för riksangelägenheternas
afgörande. Men detta är dock det förra vida underlägset;
det femte Ståndet kom troligen ej att inbegripa alla
orepreseuterade medborgare, säkerligen blott de s. k. stånds
-
54
Den 21 Octobcr f. ra.
personerne; snart skulle en ny sarahiillsclass göra anspråk
på att blifva det sjette Ståndet. Det bibehöll oell än mera
utvecklade den nationens krafter så mycket splittrande
ståndsindelningen, kastskilnaden, sista arfvet af forntidens
barbari; det gaf icke representationen den enighet, sorn skall
vara dess styrka; det var väl tillfyllestgörande för den hittills
orepresenterade samhällsclassens eller de s. k. ståndspersonernes
fordringar men icke för fäderneslandets. Dessa
äro de skäl, som göra det ringare värdt än det förra förslaget;
— det, som gör alt jag ej skulle vilja tillsvidare antaga
ett sådant förslag, är, att det skulle tjena till att i sekler
undanhålla oss det bättre. Jag anser ett representationssätt,
grundadt på allmänna val och en kammare, hafva företräde
framför alla andra i tvänne afseenden; dels i afseende
på inre förhållanden, dels i afseende på yttre. Må
detta representationssätt då vara enligt hvad Utsk. föreslagit
eller med någon förändring, såsom t. ex. den Gr. Frölich
föreslog, att de som ägde under den af Utsk. fastställda
förmögenhet skulle välja genom electorer, de andra genom
omedelbara val. Ja! jag skulle nästan vara böjd att
gå så långt häri, att jag skulle önska, att alla af denna fattigare
dass af medborgare borde icke välja ombud tillhopa
med dem, som valde efter census, ty då blefve deras rösträtt
ett intet, utan välja vissa egna ombud i mån af sin
talrikhet; att de som icke hade den bestämda census och
valde genom electorer borde vid dessas utväljande hafva
rösträtt per capita, och, om det vore möjligt, att helst ett
ombud för denna fattigare classen kunde komma från hvarje
län, att man icke måtte mer säga såsom hittills, att den
fattige medborgaren ingen röst äger uti lagstiftningen, de
fattige inga representanter hafva, hvilka kunna skydda deras
rätt.
Skälen, hvarför jag anser, att vi böra antaga ett representationssätt
grundadt på allmänna val och en kammare,
sade jag härleda sig, dels från inre, dels från yttre förhållanden.
De företräden, afseende inre förhållanden, som en
representation, bestående af endast en kammare, liar framför
en representation, fördelad på tvänne, äro följande enligt
min öfyertygelse ganska vigtiga: no enhet uti representationen;
bestod densamma af tvänne kamrar, skulle de, såsom
ofvanför blifvit yttradt, ständigt stanna uti olika beslut
med hvarandra, och representationens makt vara tillintetgjord
genom sig sjelf; man skulle ingenstädes komma; man
vore i samma ställning som när ett skepp har en del segel
mot, en del med vinden; statsskeppet hade brassat back.
Vi skulle ännu oftare se de nu så obehagligt ansedda händelserna
inträffa, då den ena hälften af representationen
stannar mot den andra. Antoges ett sådant förslag, hade
folkets ombud sanclionerat sin egen vanmäktighel; tvåkammar-syslcmet
är, såsom en representant redan yttrat, tve
-
Densi Octobcr f. ni.
55
drägtens icke blott symbol, utan tvedrägten sjelf. Enighet
anses vara önskvärd i allt annat, jag tror den synnerligast
måste vara det i afseende på folkombuden, nemi. för alla
dem, som vilja dessas och fäderneslandets väl. 2:0 Skulle
en endast på ett håll arbetande representation skyndsammare
afgöra ärendena, än då desamma skulle genomgås på (vänne
ställen; man vann dermed icke blott den fördel, som
skyndsamhet i och för sig sjelf är, utan äfven den af en
mindre riksdagskoslnad. 3:o Hade en sådan representation
mera folkets förtroende, med hvilket den vore ett, och hvars
förtroende den aldrig skulle svika.
Hvad de yttre förhållanden angår, hvilka tala för ståndsindelningens
upphörande, allmänna val och en kammare, hvilka
tala för antagandet af Const.TJtsk:s förslag, så anser jag dem
vara ännu vigtigare. Mine herrar! Norrige har redan en på så
sätt grundad representation; Danmark söker tillegna sig en sådan.
Jag är öfvertygad, att om äfven vi antoge en dylik,
skulle vi blifva ej blott närmare förenade med Norrige, utan
afven komma uti ett närmare vänskapsförhållande med Danmark,
hvilket måhända i en framtid kunde lägga grunden
till ett Nordiskt förbund, likt det Tyska, hvilket inga diplomatiens
intriger skulle förmå slita, då dessa trenne Rikens
innevånare, som omisskänneligen äro barn af samma hus,
brödranationer, som redan hafva samma språk och folklynne,
lika seder och bruk, som alltid haft samma intresse,
om de endast förstått det, äfven hade fotat samhällsbyggnaden
på samma och lika grunder, att ej den ena stalén af
den andras mera aristocratiska eller monocratiska styrelsesätt
hade i en framtid något att frukta för sin frihet. Den tid
har, såsom jag förmodar, redan försvunnit, då folken voro
slafvar under regenternes nycker, då blott ett ord behöfdes
af dessa för att förvandla mot hvarandra vänligt sinnade
folk till de bittraste fiender. Den nära vänskap, som i sednare
tider i enskildta förhållanden äger rum mellan grannarna
på ömse sidor Sundet, synes mig betyda, att dessa
folk börjat inse fordna tiders felsteg, börjat förstå hvarandras
ömsesidiga intressen; och mig synes det vara tid att
en gång sluta den broderstrid, som ända från hedna tiders
natt, dit häfdens minne knappast räcker, fläckat våra svärd
med blod, öfverhöljt våra länder med förderf, och beredt
våra gemensamma fiender en väg till det Norden, om hvars
tillvaro de annars endast skulle påminnas af de män, som,
derifrån utgångne, nedergjorde deras härar och kufvade deras
länder. Mig synes det en gång vara lid att ända till
roten utplåna det hat, minnet af mot hvarandra begångna
omenskligheter, som hittills skiljt de Nordiska nationerna,
om vi icke vilja göra till en svepsak för en tredje nation
att göra oss till slafvar, sedan vi i broderfejd brutit våra
svärd, spillt vårt blod och förlamat våra krafter. Mig synes
det ändtligen vara tid, alt de tre Nordiska brödrafol
-
5G
Den a i 0 c t o b c r f. m.
len omgifva sig med enighetens sköldborg, för alt skydda
sig mot de från öster påträngande horderna; oell jag anser
en ganska stor början vara dertill gjord, om vi närma
oss hvarandra i vår hufvudsakligaste samhällsinrättning, sättet
alt bilda den andra statsmakten, folkets ombud. Tordenskjölds
skald klagar vid hans död med orden: ”alt han nu
ej mer finge strida med de tappra Svenskarne på Östersjön!"
Det är sannt, mine herrar! uti de bragdrika strider, som de
tappra Nordiska brödrafolken höllö med hvarandra, låg något
skönt; men skönare måtte det dock vara, om de kunna
lefva i en broderfrid, befästad både genom enskildta och
offentliga förhållanden. Jag har redan yttrat de skäl, hvarför
jag röstar för Const.Utskis förslag till antagande af en
nationalrepresentation lik den Norrska; skulle det hafva några
smärre fel, kunna de rättas; här är endast fråga om att
godkänna den princip, hvarpå det blifvit bygdt.
Man har anfört såsom väsendtliga hinder mot antagandet
af detta förslag, att det ej skulle vinna den andra statsmaktens
sanction. Jag anser mig sakna alla skäl till den
förmodan, att, ifall Svenska folket genom sina ombud verkligen
skulle antaga ett förslag till representation ungefär lika
med den Norrska, ifall Svenska folket skulle önska det,
att del då ej skulle vinna den andra statsmaktens sanction.
Mine herrar! vi böre erinra oss, att den man, som utgör
denna andra statsmakt, är densamme, hvilken lemnade Norrska
grundlagen sitt bifall, som blef dess sanction ; han gjorde
detta mot ett folk, mot hvilket han kunde utöfva den
starkares, att ej säga segrarens rätt; hvars huldhet han måste
vinna genom vapenmakt. Han skulle ej fästa åtminstone
lika afseende på ett folks önskan, hvars styresman han
blifvit genom val? Sådant, mine herrar, är ej möjligt!’ Der
var frågan om att glömma och förlåta, det är ädelt, det är
stort! Här är frågan om att ej glömma och belöna, det
mätte vara ädlare, billigare och större!
Man tror, att andra staters inblandning skulle komma
i fråga, om Svenska folket trodde sig äga rätt att såsom
det sig sjelft nyttigast finner representera genom ombud. Mine
herrar! Svenskarne hafva väl föreskrifvit andra nationer
lagar, men ännu ej, icke ens i sin förnedring, mottagit några
sådana; skulle något folk vara nog förgätet af folkrätten
och nog uppblåst af förmätenhet, att det skulle våga
något sådant, så är jag öfvertygad alt Svenskarne ej skulle
så mycket vanslägtas från sina fäder, att de ej skulle veta
gifva det en tillbörlig tillrättavisning; jag är öfvertygad, att
den Gud, som omgaf vårt land med fjellar och haf, äfven
gifvit oss mod och kraft att försvara det, då det gäller det
heligaste ett folk äger, nemi. friheten; att vi skola bevara
åt efterkommande hvad vi ärft af fäder, äfven om
en verld reste sig, för att frånrycka oss det, flit, kom aldrig
någon fiende utan för alt finna sin graf, såvida ej lii
-
Den 21 Octo b er f. m.
derneslandet och de tappres lif blifvit, likt de trehundrades
vid Thermopyle, såldt af förrädare. Slutligen, skulle någon
tro Svenska folkets önskan vara uppfylld, blott ledamöterne
af R. o. Ad. upphöra att vara sjelfskrifne representanter
och detta Stånd representeras genom val? Mine herrar!
något sådant är säkerligen ingen nog enfaldig att fästa
något afseende vid. Så länge R. o. Ad. representerar
såsom Stånd, måtte det vara de öfriga Stånden lika på hvad
sätt representanter tillkomma från detta Stånd. Jag är fullt
öfvertygad att den allmänna önskan är ståndsindelningens
upphörande; det kan ej förtryta någon, att en medborgare
födes till representant inom ett Stånd, hvars sjelfva tillvaro
grundar sig på födseln; det förtryter hvarje medborgare och
det med rättvisa, att här finnes ett Stånd, en värdighet i
Staten, endast tillkommen genom födseln, att vissa kunna födas
till Rikets högsta embeten, att för sådana embeten i främsta
rummet fordras högvälborenhet, att här finnas medborgare,
hvilka, så snart de äro födde, hafva företräden i samhället;
mig synes det vara adel nog att vara född Svensk;
— Östersjöns stränder och Tysklands fält känna våra anor!
Jag yrkar, såsom jag ofvanför yttrat, bifall till Const.Utsk:s
förslag, men till dess det antages, bibehållande af det representationssätt
vi äga.
Hr Nordensköld, Otto Gustaf: Uti det vigtiga
ämne, som här är under öfverläggning, har jag satt mina
tankar på papperet. Väl är jag uti åtskilliga delar af andra
talare förekommen, men jag anhåller dock att för R.
o. Ad. få uppläsa hvad jag skrifvit; kanske torde det dock
inverka på någons öfvertygelse.
Hr Norde nsköl d uppläste derefter följande:
Jag bör till en början ej uraktlåta nämna, att jag sedan
länge tillbaka stadgat min öfvertygelse, det vår närvarande
representation bör undergå förändring; frågan är blott
huru och på hvad sätt. Endast tvänne slags representationer
kunna komma i fråga, nemi. med en eller tvänne kamrar,
och enär min öfvertygelse stadgat sig vid det sednare,
så har jag ej anledn. att ingå i någon detaljanalys af Const.-  Utsk:s förslag, utan endast söka ådagalägga, huru jag kommit
till mitt resultat. Jag förenar mig för öfrigt med baron
Hugo Hamilton, Hr von Hartmansdorff och flera andra
talare, som i de gemensamma ståndssammankomsterna, enligt
min öfvertygelse, ganska väl ådagalagt ett tvåkammarsystemes
nödvändighet.
Redan så långt tillbaka som sedan år 1814? då jag var
Chef på bloqnadescadern vid Norriges kuster, lemnade en
Engelsk capitaine, hvilken med sin fregatt kryssade i Cattegatt,
mig till genomläsning en kritisk afhandling öfver den
Spanska ccnditutionen af år 1812, författad af en Nordi5
H. 8
53
Den ai Octo b er f. m.
amerikansk medborgare, — således af en republikan. Skriftställaren
ådagalade fullkomligt, när jag i korthet samlar dess
åsigter, enkammarsyslemets oduglighet för alla länder, och
allt det onda, som detta systéme, eller den antagna Spanska
conslitutionen, skulle bringa öfver Spanien. — Elan förutsade,
alt Konungen, vid sin återkomst, skulle jemte landet
undertryckas af den vildaste democratism eller ock nödgas
våldsamt tillskansa sig enväldet och för Spaniens lugn undertrycka
kammaren. Edan förutsade, att man skulle nödgas
göra ändring i constitutionen och antaga en öfre kammare,
och om jag nu ej, efter tjugusex års mellanlid, misstager
mig, förutsade han afven, att orostiftarena länge derefter
skulle begagna den passerade enkammartiden och 1812 års
constitution som ett retmedel till split, oro och inhemskt
krig. Allt har inträffat, trettiotvå är hafva passerat sedan
Spanien först reste sig emot Napoleons usurpation, och det
är fruktansvärdt, att detta olyckliga land, endast i följd af
sitt enda första fel, sitt enkammarsysteme, nu är' lika långt
från inhemskt lugn och tillfallen till medborgerlig förkofran
och uppkomst, som för trettiotvå år sedan. Portugal gjorde,
efter Spaniens exempel, ett försök med en kammare och
såg sig nödgadt att antaga tvänne, men samma orsak har
samma förfärligt menliga verkan på Portugals lugn och
trefnad.
Väl säger Utsk., att några obetydliga små Tyska Stater
endast hafva ett representanthus, men anför ock att Tyskarnes
betänksamhet gör inrättningen mindre vådlig hos
dem. Kanske torde dock Regenternes större makt, det Tyska
förbundet och omgifvande enväldiga staters Regenter
lika mycket, eller mera, bidraga att hålla orostiftarne i tygel?
Norrige anser Utsk., och (lere talare, som det vackraste
exempel på ett enkammarsystemes duglighet, helst det redan
Jyckliggjort Norrmännen den långa perioden af ett fjerdedels
sekel. — Jag kan tyvärr ej förena mig i detta omdöme, och
anser derjemte ett qvart sekel såsom en kort period i nationers
bestånd. Då Norrige år 1814 lösrycktes från Danmark
och ställdes, fritt och oberoende, i en alldeles sidoordnad
ställning till Sverige, kunde det så mycket lättare
ordna sina institutioner i alla hänseenden i den minsta scala,
som Sverige, den starkare brödren, låg med sitt land som en
skyddsmur framför Norrige, tvunget, i följd af sitt läge, att
alltid draga den största och första ty ngden af ett krig. Sveriges
undergång skulle föregå möjligheten att åtkomma Norrige,
hvars Konung sällan vistas inom landet, utan endast der
gör kortare uppehåll. Alla dessa och flera orsaker sammanlagda
kunna verksamt anses bidraga till att hindra Norriges
allvarliga, klokt betänksamma folk från att genom olämpliga
fordringar stöta sin Konung, för att ej gifva Sveriges Konung
och folk alltför stora anledningar till missnöje. Under sådana
omständigheter, alldeles egna för Norrige, kan dét o
-
Den ai October f. m.
59
möjliga blifva möjligt; men skiljdt från Sverige, med sin egen
Konung, skulle systemet der snart visa samma förderfliga
verkan, som i Spanien och Portugal. Jag har nu, som
jag hoppas, ådagalagt hvarföre jag aldrig med min röst kan
bidraga till en representationsförändring, ställd endast på en
kammare, men skall ännu härtill lägga, att den nation, sorn.
nästan vill kallas Nordens Fransmän, alltid måste supponeras
äga något af den Franska lättrörligheten, mot hvilken enkammarsystemet
lemnar ingen tillförlitlig garanti.
En reservant i Const.Utsk. har uppgjort ett mera fullständigt
förslag till en representation på tvänne kamrar;
men ehuru i principen öfverensstämmande med min, mäste
jag likväl fästa uppmärksamheten på, i min öfvertygelse,
ganska vigtiga detaljfel i detta förslag. Det första är, alt
Konungen ej tillerkännes något inflytande vid tillsättningen
af den första kammaren (lämpligast kallad Senaten) hvilket
fordras i följd af Sveriges belägenhet, der all den kraft måste
lemnäs ,Regenten, som kan öfverlåtas, med bibehållande
af de constitutionella friheterna. — Men det andra och liufvudsakliga
felet ligger deri, att hela valsystemet tyckes vara
grundadt på en landskapsfördelning med sina egna regeringar,
såsom i Norra Amerika, hvilket land synes hafva fästat
åsigterna hos förslagets upphofsman. Ingen regering eller
centralriksdag skulle i längden vara stark nog att hindra
de föreslagna landskapen att sammandraga sig, om det ej
från början inrättades så, att hvarje landskap utgjordes af
redan befintliga provinser, som hvar och en skulle kräfva
mer och mer oberoende, såsom nu i Norra Amerika, der likväl
denna indelning väl kan passa, ehuru den skulle förstöra
Sverige. —- Norra Amerika var redan indeladt i provinser,
med hvar sin gouverneur oell representantkammare,
i den Engelska öfverherrskapstiden; saken var således ej ny,
då provinserna lössleto sig från moderlandet; republiken
kunde så mycket hellre fortfara dermed, som den, efter oafliängighetens
erkännande, ej hade någon makt vid sina gränser,
hvars fiendskap mäklade ingifva den minsta fruktan.
Hvarken Canada, Mexico eller det nyskapade Texas kunna i
denna stunden anses farliga grannar, och på den inre sidan
har Förenade Staterne endast vilda marker, från hvilka
de än vildare innevånarne småningom bortträngas. — Under
sådana omständigheter, och sedan allmänneligen två kamrar
aro antagna, är det möjligt, att en sådan indelning ej allenast
kan fortgå, men också troligeu är den enda passande.—
Likväl är unionens kraft, i följd af ökadt antal stater och
utvidgadt område, så aftynad, att hos delta manligt praktiska
folk fråga allvarsamt uppstått att uppsätta 12 armeecorpser,
bestående af 8000 man hvardera, eller sammanlagda
96,000 man, ställda helt och hållet under centralstyrelsens
disposition, mindre emot (iendtliga grannstater, som
knappt finnas lill namnet, än i ändamål att tygla Unionens
Go
Den 21 October f. ra.
egna stater, om och när så skulle behöfvas. — Staterna äro
också, oaktadt sin verkliga collectiva styrka, såsvaga, att ett
litet krig i Florida emot en Indianstam, som ej räknar 4<>oo
krigare, redan kostat den oerhörda summan af omkring
60.000.000 r:dr Sv. b:co, och ännu är ej kriget sluladt. —
Ändtligen och ehuru man omtalat, att endast tullintraderna
betacka de unionella statsutgifterna, har man i sednare tider
med förvåning erfarit, att de olika staterna sammanlagdt
ökat sin skuld lill den ofantliga summan af omkring
530.000.000 r:dr Sv. b:co, hvilket visar närvar, generationers
benägenhet att söka förkofran på kommande slägters bekostnad.
Att samma orsak här hos oss skall hafva samma
verkan, betvifla!- jag icke; men benägenheten att öfvermåttan
offra på s. k. nyttiga företag, med åsidosättande af det
nödvändiga försvaret, sora Sverige så väl behöfver, enär det
ligger inneslutet emellan verldens tvänne mäktigaste nationer,
skall slutligen leda till alltför antifosterländska resultat.
— Jag bör dessutom ej undertrycka min fruktan, att både
under det af Utsk. föreslagna enkammarsyslemet, och det af
reservanten föreslagna tvåkammarsysteme, med sin iandskapsdelning
och styrelse, en fiende möjligen kunde uppstå, som,
med förmåga att skaka ett mäktigare, leder ett svagare land
i förderfvet, — en fiende, så mycket farligare, då den innästlar
sig, som den näres i egen barm och endast kan motstås
af en stark konungamakt och en på rikliga grunder väl
ordnad tvåkammarrepresentation. Denna fiende är en salarierad
tidningspress; ej en sådan, som salarieras af egen Regering,
ty den är icke farlig i något land, och minst i
Sverige, hvars Regering ej äger medel till slika utgifter. Jag
menar en tidningspress, besoldad af utländningen. ”Jag fruktar
Grekerna och dem sorn föra skänker.” Jag fruktar uppkomsten
af sådana tidningar, som, med folkets väl och frihet
på Jäpparua och i sina spalter, stryka utländskt guld i
sina fickor och bära skadliga institutioner eller utländskt
förtryck i hjertat. — Af alla dessa orsaker är jag emot båda
förslagen, och anser mig, hellre än att gilla, böra tåla
tiden och vänta tills något bättre uppgifves.
Rättast tyckes mig vara, att man denna riksdag öfverenskom
att fäderneslandet borde på annat sätt representeras
vid riksdag; att representationen borde bestå af tvänne kamrar,
ett senatshus och ett representanthus; att hvardera borde
bestå af så eller så många; att Konungen äger på lifstid
från någon viss ålder, under vissa lagar och restrictioner,
utnämna senatorer — alla eller åtminstone hälften obetingadt;
att den andra kammaren eller representanlerne
väljas på så eller så sätt. Kanske classval i båda husen, det
s. k. femte Ståndet inelusive, orsakade allmännaste tillfredsställelsen.
— Är detta allmänt antaget att hvila tills
nästa l iksdag för att äfven då antagas, och, understäldt Konungen,
erhållit Dess höga bifall, så är det lätt för det å
-
Den ai Octo ber f. m.
61
rets Const.Utsk. att utarbeta detaljförslagen, som, i sin tur
antagna, åter hvila till ett kommande riksmöte, för att äfven
då antagas och vidare emottaga Konungens höga bifall.
Enligt detta sätt drager det visserligen ut öfver en till den
andra riksdagen, men i så maktpåliggande ändringar, som
äro ämnade att fortgå genom sekler, böra ändringarna liksom
inväxa i nationen, innan de träda i verksamhet.
Resultatet af mitt anförande är, att jag alltför lifligt
älskar fäderneslandet, äfven in i dess framtid, för att med
min röst bidraga dertill, att det skall blifva ett experimentalfält
för ej ännu pröfvade constitutioner, eller för sådana,
som ej visat sig bestå en fullständig pröfning till folkens
båtnad. — Jag lemnar således ej min röst till någon annan
förändring, än ett fullkomligt tvåkammarsysteme, der båda
represenlantafdelningarna, för att tvingas till inbördes aktning,
äro fria och oberoende af hvarandra, och der Konungen,
efter vissa lagbestämmelser, äger att utnämna öfre kammaren
eller åtminstone att obetingadt utnämna det halfva
antalet af den.
Skulle förslaget, att vid denna riksdag endast besluta
om hufvudgrunderna, ej antagas, ehuru jag icke i grundlagen
ser något binder deremot, men Const.Utsk., efter betänk:s
återremiss, inkomma med ett nytt förslag, grundadt, enligt
ofvanuppgifna principer, på en representation, bestående af
tvänne kamrar, fullkomligen oberoende af hvarandra, och
der det uttryckligen förebygges att representanterne tillåtas
emottaga instructioner för sitt tillgörande som riksdagsmän;
så tror jag, att fäderneslandets fordringar äro väl iakttagna,
då jag med full öfvertygelse skall lemna mitt bifall till ett
sådant förslag.
Då tiden nu var långt liden, blef fortsättningen af dis—
cussionen uppskjuten till eftermiddagen.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. \ till 3 e. m.
In fidem protoeolli,
F. O. Silfverstolpe.
Onsdagen den 21 October i84o.
Plenum kl. 6 e. m.
Upplästes och remitterades till Stats- samt Allm. Besvärs-
och Ekon.Utsk:n K. M;s denna dag ankomna nåd.
skrifvelse!' till R. St.:
6a
Den 21 Octo b er e ra.
ilo angtde den nya ordinarie soldatroteringen i Riket;
gifven Stockholms slott den 17 Oct. 1840;
2:0 ang:de jemkning i provinsen Skånes ordinarie rotering;
gifven Stockholms slott den 17 Oct. 1840;
3:o ang:de förändring i södra Skånska infanteri-regltets
rotering, i följd af f. d. adelsfane-boställenas befrielse från
ordinarie roterings utgörande; gifven Stockholms slott den
10 Oct. 1840;
4:o med öfverlemnande af längder på tillökad ordinarie
båtsmansrotcring inom en del län; gifven Stockholms slott
den 17 Oct. 1840.
Likaledes upplästes och remitterades till StatsUtsk. K.
M:s denna dag ankomna:
1:0 nåd. skrifvelse till R. St., i anledn. af deras hos K.
M. anmälda beslut om K. Nummerlotteriets upphörande;
gifven Stockholms slolt den 17 Oct. 1840;
2:0 nåd. propos. till R. St., angrde rättighet för entreprenören
af pantlåneinrättningen i Stockholm, att under ytterligare
tio år begagna en fond, stor 100,000 r.-dr, af allmänna
medel; gifven Stockholms slott den 17 Oct. 1840.
Fortsattes den på f. m. började pröfningen af Const.-  Utsk:s mern. N:o 38, ang:de national-representalionens ombildning.
Hr Mannerskantz, Carl Axel: Jag hade först ämnat
att blott uppträda i discussionen öfver sjelfva principen
om tillämpligheten och utförandet af den tilltänkta reformen;
men då jag på förmiddagen hörde yttranden i motsatt
riktning af personer, som, lika med mig, nu först framträdt
till verksamt deltagande i fäderneslandets angelägenheter; så
bar jag äfven sökt sammanföra mina tankar i detta ämne
uti ett skriftligt anförande, som jag anhåller att få uppläsa.
Hr Mannerskantz uppläste derefter följande:
Sedan många år tillbaka var den tanken djupt hos mig
rotfästad, att förr än Svenska folkets närvarande, i så många
hänseenden vidunderliga representationsform vore i allo
förenklad och äfven i annan mån behöfligen förbättrad, förr
skulle aldrig någon sann och varaktig lycka och trefnad åt
detta folk kunna beredas. Jag har nu sett denna månghöfdade
hydra på närmare håll och i sanning ej derigenom
funnit skäl att ändra hvad jag om densamma hittills tänkt;
tvertom, hvad som förr blott var en af varm instinktlik känsla
för mitt fosterlands väl alstrad tro, har nu blifvit en på
den fullständigaste bevisning välgrundad, orubblig öfvertygelse.
Jag är derföre nu fast och allvarligen besluten, att
af alla mina krafter medverka till en ibland oss snart skeende
representationsförändring, som jag anser för den säkraste
hjelp, som åt mitt älskade fädernesland kan beredas
Den ai October e. m.
63
till räddning ur det domningstillstånd, hvaruti jag ser detsamma
nedsjunket. Att hjelpen verkligen behöfves, det skall
ej jäfvas af många; må man fråga i norr och söder, i öster
och vester af vårt vidsträckta land, — öfverallt skall man
höra samma högljudda svar: ja, alltför längesedan har reformens
rop fruktlöst ibland oss blifvit höjdt; vi vilja nu
ifrån tomma ord till verksam handling. Dag ifrån dag med
allt mera bestämdhet uttalar sig Svenska folkets vilja härutinnan.
Jag vet de finnas, som kalla dessa Svenska folkets
allvarligt yttrade önskningar för blott ett intet betydande
tomt återskall från af orosliftande publicister alltför länge
fostrade tidningsskrän ; men de bedraga sig, desse folkfrihetens
hemlige eller uppenbare fiender; må de vara förvissade
derom, deras falskt tillämpade s. k. historiska tbeorier
till trots, skall Svenska folket resa sig i massa för att erhålla
hvad det nu vill och önskar, obekymradt om hvad
det ville och önskade för sekler tillbaka; ty detta folk, länge
försänkt i liknöjdhetens dvala, har nu vaknat upp till
full sjelfmedvetenhet; det vill ej längre föras i ledband, önskar
sjelft vaksamt hägna sina dyrbaraste rättigheter, sjelft
verksamt främja sina vigtigaste angelägenheter; och alltsom
ligger i dess väg att hindra det derifrån, det skall af fläkten
från folkviljans mäktiga anda lika lätt bortjagas, sorn
vi se de yrande snöflockarne af vinterstormen drifvas utåt
fälten. Och aldraminst skall den murkna, föråldrade, illa
sammanfogade byggnad, som, hvilande på osäker grund, redan,
sedan sitt första uppförande, alltid varit färdig att ramla,
nu kunna emotstå både det sunda förnuftets och den
om sina behof väl upplysta allmänna opinionens ihärdigt
förnyade, förenade anfall. Svenska nationalrepresentationens
närvar., sä irrationella och ännu mera så opraktiska organisation,
inom hvilken Svenska folkets röst aldrig någonsin
i sin fulla styrka, ren och oförfalskad, hittills kunnat eller
framdeles skall kunna låta höra sig, kommer derföre visserligen
ej länge att äga bestånd; en snar framtid skall hafva
fullständigt bevisat delta påstående. Det vigtiga i förevar,
fall ligger derföre visst icke i frågan om en förändring nu skall
ske, utan huru den skall försiggå och hvad den skall innefatta.
Den absoluta nödvändigheten af en reform är
för mig och för de flesta med mig så ovedersägligen bevisad,
alt vi ej länka särdeles ifrigt sysselsätta oss med första
frågan, väl vetande att den nog löser sig af sig sjelf; men
hvad nytta reformen, genom sin både på rationella grunder
hvilande, och efter praktiska förhållanden lämpade beskaffenhet,
skall komma att medföra för vårt land, och hurudan
möjlighet som förefinnes att, utan för många och för
våldsamma skakningar, ibland oss bereda den såsom den
absolut mest nyttiga ansedda reforms införande, det är
tvänne frågor, som förtjena och behöfva tagas i det allvarligaste
betraktande. — Const.Utsk., till följe af det i 81
64
Den ai Octobcre. ra.
§:n åt detsamma gifna uppdrag att föreslå de förändringar
i våra grundlagar, sorn det anser högst nödiga, nyttiga och
möjliga att verkställa, sysselsätter sig härmed i det memorial,
hvarom vi i dag öfverlägga. Efter att helt lösligt hafva
vidrört det, äfven efter dess förmenande, af den ojemförligt
stora majoriteten inom Svenska folket erkända behofvet
af en snar representationsreform, öfvergår Utsk. till en
omständligare behandling af ämnets håda luifvuddelar. Det
skall af ingen nekas, icke ens af dem, som ännu bestämdare
och ifrigare än jag bestrida riktigheten af flera af de
slutsatser, hvartill Utsk. kommit, att ju icke Utsk. haft all
möda ospard, och derigenom af allmänheten förvärfvat sig
de rättvisaste anspråk på dess bifall och erkänsla — att med
allvarlig mångsidig grundlighet behandla ämnets theoretiska
del; d. v. s. hvad som innefattar först uttänkandet och derefter
utarbetandet af ett förslag till representationssätt, hvilket,
såsom hvilande på de mest rationella grunder, torde
blifva det mest ändamålsenliga, att äfven i vårt land söka
tillämpa — om nemi. det någonsin kan vara tillfyllestgörande
för en form, hvarinom mensklig verksamhet skall röra
sig, att den motsvarar endast fordringarna på theoretiskt
rationel, d. v. s. af såsom föregifna absolut riktiga, allmänt
gilltiga och derföre påstådt öfverallt tillämpliga förnuftsslut
bevisad fullkomlighet, utan att på samma gång och kanske
i ännu högre grad behöfva afse äfven den praktiskt rationella,
eller den som innesluter förmågan, att såsom härledd
dels ur ärfda, genom sekler bevarade och fortplantade, och
derföre alltid dyrbara historiska traditioner, dels ur allmänt
erkända det närvarandes verkliga behof vid en viss tidpunkt
åt ett folk bereda den sannaste trefnad, skänka detsamma den
längst fortfarande tid af belåtenhet, genom att, sedan alla
hinder derföre äro borttagna, utan att något sådant blifvit
rubbadt, sorn ännu alltid är godt, fast det är gammalt, i
högsta möjliga mån främjas dess materiella förkofran och dess
intellectuella utveckling. Efter min innerliga öfvertygelse
är likvisst denna sednare del af frågan, om ej för philosophen,
dock åtminstone för den praktiske lagstiftaren den
ojemförligt vigtigaste af de två; den stränga, logiskt construerade
fullkomlighetstheorien blir för denna sednare möjligen
alltid något som han städse bör hafva i tanken närvarande
såsom det mål, hvilket han sträfvar att slutligen hinna; men
må han akta sig för försöket att vilja föra det folk, hvars
varaktigt beståndande lycka han önskar befrämja, för hastigt
emot detta mål; allt menskligt framskridande på fulländningens
väg måste, för att vara säkert, ske långsamt och
betänksamt, och hvar och en, vare sig individ eller folk,
som blindt och hejdlöst löper till storms att med våld tillrycka
sig hvad som endast genom vaksam och ihärdig ansträngning
kan vinnas, stötes skonlöst tillbaka, och pliktar
ofta
Den 3i October c. m.
65
ofta med fullständig tillintetgörelse, alltid med en derigenom
annu vida längre fördröjd framgång, för det fruktlösa förmätna
försöket att trotsa denna naturens eviga lag, tecknad på hvarenda
sida i folkens tidehöcker. Jag nödgas erkänna, att jag
tror Gonst.Utsk. ej härpå hafva fästat det noga afseende,
som jag anser mitt fäderneslands sanna väl kräfva; jag tror,
att hellre än att, efter en blott flyktig och öfvergående inblick
i vår nu bestående Svenska samhällsorganism, ställa
upp en om än aldrig så riktig theori för det i allmänhet
mest rationella .representationssätt, förr hade man bort i
aldra främsta rummet sätta sig in i våra närvarande förhållanden,
för att derefter ur dem söka utveckla den hästa
och den mest förnuftsenliga reform, som vid innevarande tidpunkt
möjligen för oss står att erhålla, utan att kasta oss
in på revolutionernes olycksdigra bana; denna måste vi
Svenskar särdeles akta oss att beträda, ty dertill hafva vi
en alltför nära och alltför mäktig fiende öfver oss med svärdet
hotande vändt emot vårt bröst, färdigt att stöta till vid
första tecken till svaghet, som vi förråda. Vare dock långt
ifrån mig den tanken, att vi, af fruktan för möjliga faror
dervid, skulle underlåta att nu verkställa de många och genomgripande
reformer, hvilka långt för detta inom vårt
Svenska samhälle hunnit mogna till oundgänglighet, och
hvilkas alltför långa uppskjutande just vållat den efter utseendet
våldsamma kris, hvaruti vi nu befinna oss. Jag söker
tvertom min ära uti att räknas ibland dem, som nu
ifrigast och högljuddast ropa på en representationsförändrings
snara verkställighet ibland oss; med helamin själs förmåga
af styrka och liflighet önskar och hoppas jag, att den
måtte nu företagas och blifva oss lyckosam.
Skall Svenska nationalrepresentationens fördelning på fyra
kamrar upphöra eller icke upphöra? Det är den första fråga,
som till besvarande förekommer, då man närmare ingår
i skärskådandet utaf hvari förändringen bör och skall
bestå. Tvänne abderitiska ideer innefattas i denna form för
våra folkombuds sammanträden. Först den som är uttryckt
i sjelfva fyrdelningen, ty denna med alla de oundvikliga
omgångar, som den för i släp efter sig, skall nödvändigt alltid
så försena, förvirra och försvåra ärendenas behandling,
att ändamålsenliga, kloka, conseqventa beslut sällan skola
kunna fattas; beviset härpå se vi sedan flera månader dagligen
för våra ögon. Den andra om möjligt ännu orimligare
och säkert ännu skadligare ide'en ligger deri, att icke
nog med alt fyra kamrar skulle finnas, de skulle äfven vara
sammansatta af belt och hållet olika elemenler. Man säger,
de öro representanter för de inom samhället befintliga större
intressen. Dessa befinna sig dock ute i folklifvet sinsemellan
så spridda och sammanblandade, alt de der kunna
höra, kunna förstå, och derföre kunna hjelpa hvarandra,
i5 11. 9
66
Den ai 0 c t o b e r e. ra.
och skola sålunda då, när de lemnäs åt sig sjelfva, endast
alstra fred och samdrägt. Deremot inom närvar, representation
har man ställt dem i lätt slutna ståndshopar, fiendtligt
hotande emot hvarandra, så alt ej, förr än efter långvariga
inbördes strider dem emellan, så långt stillestånd kan
slutas, att derunder något för det allmänna nyttigt eller
godt sent omsider kan hinna till framgång befordras. Huru
en sådan organisation kunnat uppkomma är tänkbart; den
har haft sitt upphof i de tider, då regeringsmakten i
Sverige var allt; då folkmakten, utan någon annan egen
sjelfständig verksamhet än på sin höjd några privilegii-skyddande
besvärs utarbetande, icke hade mera att göra eller att
säga, än att blott lemna sitt ja elter nej till för dem framlagda
kungliga förslag, som nu väl oftast handla om nya
skatter, men naturligtvis också stundom om nya lagar. —
Men huru den så länge har kunnat bestå, sedan förhållandena
blifvit helt och hållet förändrade, då Svenska folket
långt ifrån att vidare vid sina riksdagar genom sina ombud
vilja inskränka sig till att spela en dylik blott passiv röle,
tvertom stundom af stränga tadlare beskyllts och ännu beskylles,
att alltför activt vilja blanda sig äfven i ärenden,
som del icke tillkommer att sjelft omsköta, det är mera oförklarligt;
det kan endast härledas från den ställning af afundsjukt
misstroget bevakande, hvaruti intressena redan hade
kommit till hvarandra när Svenska folket ändtligen vaknade
upp ur sin långa slummer, och får derjemte skrifvas
på räkningen af vår gamla välkända Svenska tröghet. Skall
denna sednare blifva öfvervunnen först i något hetsigt,
och då alltid för fullt ögonblick, eller skall icke hellre redan
nu under en af dessa (redliga öfverläggningsdagar, hvaraf
den närvarande är en, något af allt detta orimliga, skadliga,
onaturliga kunna borttagas, och vi derefter få en form
för våra folkombuds sammanträden, sådan att dessa kunna
motsvara sin höga och vackra bestämmelse? Så har jag
tänkt mig en folkombudsförsamling motsvarande sin bestämmelse,
att den till sig skall samla och inom sig sluta alla
ett folks ädlaste ock mäktigaste krafter; men dessa en gång
väl församlade inom den, ej skola de emot hvarandra uppställas
i blott stel oell noga afvägd mekanisk jemnvigt, utan
de äro kallade att like de fria lefvande blott af sig sjelfva
betingade naturkrafterna, i välsignelserik fruktbringande liflig
inbördes vexelverkan bekämpa och väl besegra men aldrig
förinta hvarandra. Under den ständigt pågående kampen
kunna väl stundom olycksbådande moln skocka sig tillsammans,
men emedan den rikt utrustade fulländade organismen
bär den kraftiga hjelpen, sluten inom sitt eget sköte,
skola då alltid, när de tjocka hotande massorna närma
sig hvarandra, uti ädla, höga, rena tankar och varma, lif—
liga känslor uttryckta, blixtrar derur framskjuta och regnfloder
framstörta, hvarpå åter på nytt och i ännu större
Den ai October e. ra.
67
fullhet, glädje och välmåga, fröjd och sällhet stola spridas
öfver den lyckliga fosterjorden. Huru annorlunda står icke
nu allt hos oss till? Väl äro fyra ädla mäktiga samhällskrafter
sammanförda äfven på våra närvarande riksdagar;
men blott i ett konstladt yttre förhållande till hvarandra
ställde, och derföre uti för ringa inre beröring till hvarandra
närmade, att aldrig något annat deraf kan alstras, än
nemi. långa perioder af orörligt ofruktbart stillastående och
derpå följande kortare tidrymder af oro och förstörelse,
uppkomne deraf, att än den ena än den andra af dessa krafter
blifver de andra öfvermäktig och våldsamt framstörtar,
att sedan hejdas blott af sin egen slutliga afmattning; den
af de särskilda krafternas inbördes täflan betingade harmoniska
samklangen dem emellan, som, om den funnits, skulle
kunnat väcka till lif och utveckling många goda i dessa
krafter inneslutna frökorn, den saknas helt och hållet.
Ännu en tanke utvecklad, innan jag skiljs vid detta vigtiga
ämne. En af de fria samhällsförfattningarnes mest underbart
välgörande verkningar uppenbarar sig i den aldrig
trytande förmågan att i ständigt växande grad inom ett folk
framalstra duglighet, kunskaper och förtjenster, dana utmärkte,
kunnige, snillrike män. Detta sker genom att kalla de
ypperste ur hvarje Stånd och yrke till det varmaste och
lifligaste deltagande uti alla deras fosterlands mest vigtiga
angelägenheter. Ur denna valda samling framträda sedan
de män, som med en brinnande eldig naturs hela oemotståndliga
kraft nära svärmande omfatta vissa dem kära ide'er,
åt hvilka de svurit sig sjelfva att egna liela deras lefnad
och för hvilkas framgång de vilja offra helsa och krafter,
lif och blod och allt hvad de äga; sådane män, som tyckas
ensamme skapade för folkförsamlingarnes tribuner skola der
träda upp alt, med kraftig vältalig stämma, lifva och hänföra
alla omkring dem, att glade och villige skynda med
dem genom mödosamma ansträngningar och ädla uppoffringar
till de mest storartade företags utförande; de skola
sålunda föra det folk, de leda med sitt mäktiga ord, med
säkra och snabba steg framåt på bildningens och odlingens
bana. Men vi, oaktadt vårt fria samhällsskick, skola äfven
af delta goda ej blifva delaktige, så länge vi på fyra olika
kamrar sammanträda; ty om — jag hemtar det exempel
jag nu anför i en riktning, som för mig är den naturligaste
att följa men otaliga nya sådana och lika kraftiga
kunna från andra håll framställas— när ibland oss på detta
rum församlade, en utmärkt krigare en dag uppträder
att fordra af oss väl dyrbara, men för vårt fosterlands försvar
nödvändiga offer; när han med en eldig själfull ingifvelses
hela värma för sin sköna sak talar till oss, höra vi
gerna hans ord, och ledde af hans mogna erfarenhet, upplyste
af hans kloka insigt, lifvade vi ock af den inom honom
herrskande ädla höga enthusiasm, gifva vi honom utan
G 8
Den a i O c t o b e r c. nu
tvekan, hvad det ock må kosta oss, under jublande bifall
vårt villiga samtycke. — Men delta båtar honom, oss och
den sak vi förfäkta till föga fromma; ty kanske just i samma
stund fattas på andra rum olycksbringande beslut, som
våldsamt, kanske för alltid, åter tillintetgöra allt hvad en
segrande vältalighet nyss lyckats till framgång befrämja —
och dock äro våra medbroder inom de andra ståndsförsamlingarna
ganska säkert icke mindre känslige än vi sjelfve för
vårt gemensamma fosterlands ära och sjelfständighet; aldraminst
de ibland dem, som nu under freden idogt sköta den
jord, de så ofta med sitt blod försvarat; men den mäktiga
stämma, hvars sista ljud nyss fruktlöst förklingat långt utom
de murar, som innesluta dem, den hafva de ej hört, sanningens,
den lifliga öfvertygelsens varma öfvertalande språk
har ej till dem kunnat framtränga; villande fördomar hafva
ej kunnat skingras — irrande begrepp icke rättas —
slumrande känslor icke väckas; — beslutet har ej kunnat
annorlunda utfalla; men skulden derför, den drabbe ej de
oskyldigt felande, utan dessa hämnande straff falle krossande
på deras hufvuden, som, somlige blinde, somlige seende,
de ena ej kunna, de andra ej vilja hemta hjelpen, der hjelpen
verkligen står att finna. Och härmed slutar jag min
förkastelsedom öfver den i all möjlig måtto aldrig nog fördömliga
stå ndsfördeIn ingen; öfver ståndssammansättningen
är dock icke med detsamma slafven bruten; om den
skall vidare räfst hållas, då vi komma till frågan om allmänna
val eller classval, och deras förhållande inbördes.
Till dess att den saken här mera specielt förekommer, skall
jag bedja att nu få uppskjuta hvad jag har ännu mer att i
ämnet anföra.
Hr von Hohenhausen, Carl, anförde skriftligen:
För några dagar sedan hade jag ej ens tänkt uppå att
yttra mig öfver det ämne, som nu utgör föremålet för II. o.
Adis öfverläggning, väl vetande att jag i denna väg ej ägde
rängaste anspråk på att, äfven för en minut, vinna det Högt,
Ståndets uppmärksamhet; men då jag, lika oförtjent som oförväntadt,
hedrats med förtroendet att vara ledamot i det
förstärkta Const.Utsk., så anser jag såsom en mig åliggande,
oeftergiflig pligt alt, på förhand, öppet tillkännagifva den
opinion, som kommer att läggas till grund för mitt votum
i denna den vigtigaste fråga, som kan inom nämnda Utsk.
gifva anledning till votering.
Jag får då förklara, att jag är bestämdt emot Utsk:s förslag
till allmänna val och enkammar-systemet— och så bestämdt,
alt jag hellre skulle votera min egen dödsdom, än
den öfver mitt fäderneslands sjelfständighet, lycka och anseende,
fällda dödsdom, hvilken jag anser vara en oundviklig
följd af det olycksbringande förslagets antagande. Ämnet
är redan till sina minsta detaljer utlömdt; jag inskränker
Den 2i October c. ra.
Gg
mig således till den sakens allmänna öfversigt, att det vore
obegripligt, huru ett sådant förslag kunnat inför R. St. framläggas
af deras förnämsta delegation, om man ej visste, att
under partitider, — och sådana lefva vi uti, — finnes ingenting
så orimligt, att det ej kan, under en eller annan förevändning,
begagnas såsom en utmaningshandske, framkastad
åt det motsatta partiet, utan att den, som utkastat handsken,
någonsin kan hoppas alt få densamma af antagonisten
upptagen. Utsk:s sammansättning har blifvit formerad under
ett konstgjord!, men likväl bland de starkast spända förhållanden,
som emellan de båda statsmakterna någonsin ägt
rum. Sjelfva denna Const.Utsk:s sammansättning utgör det
skarpaste uttrycket af denna skuggstrid — och Utsk:s förevar.
project, om det varit uppgjordt under början af riksdagen,
skulle af mig blifvit ansedt såsom en öfvermodets
produet, då jag nu deremot tror det vara dess motsats. Jag
tror nemi., att Utsk:s majoritet redan funnit sig stå isolerad
från nationen, från representationen och till och
med från största delen af sitt eget parti. Projectel kan således
vara en förberedd hederlig reträttväg. — Förkastad,
såsom det måste blifva, kan den Utskrs majoritet, som jag
åsyftat, göra sin capilulation, med bibehållen krigsära; det
vill säga med bevarad conseqvens i principer, och resignera
sina platser inom Consl.Ulsk., då jag gerna, för min
del, afsäger mig den plats inom förstärkta Const.Utsk. ,
hvilken jag, under lugna förhållanden, hvarken blifvit erbjuden
eller någonsin emottagit.
Hr von Hartmansdorff, A u g.: Under de förberedande
öfverläggningar, som inom dessa murar ägt rum, angrde
national-representationens ombildning, har äfven jag framställt
ett förslag dertill. Sedermera har jag, genom samtal
med riksdagsmän af alla Slånd, haft tillfälle att närmare erfara
deras åsigter i saken och deraf funnit anledn. att göra
åtskilliga jemkningar uti mitt första förslag. Jag hoppades
att, under denna dagens öfverläggning, äfvenledes få höra
några nya förslag ellef förändringar uti dem, som under de
samfällda öfverläggningarna framställdes, hvarigenom jag
kunde ytterligare föranledas att rätta min mening. Men då
det icke skett, har jag ansett mig icke längre böra dröja
att framställa milt numera jemkade förslag, under förbehåll
likväl att ytterligare få göra de rättelser, hvartill öfverläggningeu
kan gifva anledning. Innan jag tager mig friheten
att framställa den mening, som jag skulle önska måtte blifva
Ståndets gemensamma tanke i motsats af Utsk:s förslag, torde
det tillåtas mig att göra några allmänna betraktelser öfver
ämnet.
Första frågan är naturligtvis den: huruvida en förändring
verkligen är behöflig och följaktligen bör göras. Flere
talare hafva väl icke i anledn. af denna fråga, ulan i ali
-
7°
Den ai October e. ra.
mänhet under riksdagen, obilligt och öfver höfvan klandrat
vart närvar, representationssätt. Andra hafva nu, då det
ändtligen kommit i fråga att förändra det, förhållit sig dermed
såsom man vanligen gör med denna verlden. Man klagar
öfver hennes uselhet och vedermödor; men då det allvarligen
kommer i fråga att lemna henne, är det ändock ingen
som vill. Mig synes att det beröm, som vår representation
fått i dag mot vanligheten tillgodonjuta, äfven är något
öfverdrifvet. Jag vill icke trötta eder, mine herrar!
med att uppräkna hvarken hennes brister eller förtjenster.
Det torde vara nog att erinra om hvad en hvar känner,
som en eller flera riksdagar deltagit i göromålens behandling,
nemi. att denna går illa. Ett annat lika eftertänkligt
och lika ovedersägligt förhållande är, att upplyste, förmöglie,
erfarne och aktningsvärde medlemmar af Svenska folket
icke äro berättigade att deltaga i vår nationalrepresentation,
sådan hon för närvar, är. Jag menar nemi. de s. k. ståndspersonerne.
Är det billigt att längre utestänga dem? Olägenheterna
vid ärendenas behandling torde svårligen kunna
afhjelpas med mindre än att de flere kamrar, hvaraf vår
riksdag utgöres, varda färre, måhända två. Om denna inskränkning
göres, så är det nödvändigt att några sammanslås.
En talare på förmiddagen har trott, att all behöflig
förändring vunnes, om man förenade PresteSt. samt R. o. Ad.
till en öfre kammare samt Borgare- och BondcSltn uti en
lägre. Men om man gör sig reda för betydelsen af tvänne
kamrar, sådana Europeiska statsförfattningarne hafva bildat
dem, så finner man att den ene kammaren skall vara den
andres granskare. Kan man då begära, att de två Stånd,
som hittills varit jemlika med oss i rättigheter, hädanefter
skola underkasta sig vår granskning. Jag tror icke att vi
kunna begära det. Och om vi gjorde det, så skulle försöket
utan tvifvel misslyckas. I alla fall är det tydligt, att Ft.
o. Ad:s medlemmar, i händelse de skulle förenas med ett
annat Stånd, nödvändigt måste inskränkas till lika antal med
det Stånds ledamöter, med hvilka föreningen skedde. Men
då äro vi ock inne på den frågan, som Const.Utsk. först
framställt, nemi. om inskränkning af representanternes antal
i allmänhet. Vi såsom de talrikaste måste då vara beredde
på den största inskränkningen. Skulle nu de orepresenterade,
såsom rättvisan fordrar, förenas med de gamla Stånden:
så är det klart alt inskränkning i R. o. Ad:s antal blir
så mycket nödvändigare. Om vi antaga det antal riksdagsmän,
som Const.Utsk. föreslagit; så blifver deras mängd jemförelsevis
med det som finnes i andra länder så stor, att
mig veterligen är det blott Norrige, som har ett i förhållande
till folkmängden lika talrikt. Orri således en förändring
i representationssättet är nödig, huru man betraktar saken,
och äfven om man blott ville räkna på de fyra gamla Stan
-
Den 21 October e. m.
7l
vidtaga någon rubbning i det gamla, utan att, för rättvisans
skull, lemna inträde ät de orepresenterade. För min del
anser jag förändringen vara rättvis i hänseende till dem och
nyttig i afseende på vårt arbetssätt. Oin så förhåller sig,
vore det oklokt att sälta sig deremot, just derföre att det
vore orätt. Om man antager alt förändring bör ske, så
uppstår frågan: huru? Det är icke nog, mine herrar! att,
såsom någon talare gjort, tvärt förkasta Utsk:s förslag utan
att föreslå något bättre. De som icke vilja veta af någon
förändring böra icke heller antaga det, sorn de anse förkastligt,
under förhoppning att frågan just derigenom skall
vid en kommande riksdag förfalla; ty det skulle möjligen
kunna hända, att äfven ett omoget, ett oriktigt förslag klefve
under tvingande omständigheter antaget. Man torde icke
behöfva gå längre tillbaka, än till början af denna riksdag,
för att hemta en varning af hvad som då hände. Förslaget
till grundlagsförändring rör:de deparlementalstyrelsen,
var visserligen icke sådant som det bort. Delar deraf hade
kunnat och efter min förmodan äfven bort derifrån afsöndras,
för att göra återstoden användbarare. Jag yrkade det,
men förgäfves. Förslaget antogs i sin helhet, och dagarna
efteråt ångrade mången, att en myndighet blifvit undanröjd,
som man genast ville hafva återställd. JXär sådant kunnat
hända med ett förslag underordnadt detta i vigt; hvad skulle
då icke kunna hända med det förevarande? Huru djup blefve
icke ångern, och huru oersättlig förlusten? Min mening
är således, att, ehvad tanke man hyser, bör man uppriktigt
försöka att få till grundlagsenlig behandling livilande det
bästa förslag, som kan erhållas, så att, om den gamla hyddan
faller, man må finna sig någorlunda hemmastadd och
belåten i den nya. Man bör söka att få ett förslag, som i
sig sjelf är det förnuftsenligaste, så att det inom sig sjelft
må äga grunden för sin varaktighet. Det bör tillika i görligaste
måtto vara enligt med vårt gällande statsskick, på det
att vi sjelfve ej må vara främlingar i det nya. Vi måste
söka att få det enklaste, som är möjligt, så att det må vara
latt verkställbar och lättfattligt för menige man, ihåg—
kommande, såsom vi böre, att den stora mängden af Sveriges
innebyggare äger den utmärkta rättigheten att deltaga
i lagstiftning och beskattning; alt hon följaktligen har anspråk
på sådana förslag, som hon kan fatta och älska, för
att vilja dem upprätthålla.
Frågar man vidare: hvilka böra blifva riksdagsmän? så
svarar man lätteligen de kunnigaste, de klokaste, de dyrgdigaste,
de oväldigaste. Men hvar skall man finna dem? Huru skall
man få fram dem ur mängden och in i riksförsamlingen?
Coust.Utsk. har antagit en grundsats, som jag icke kan gilla,
och mot hvilken flere talare redan höjt deras röster. Det
har vid valen antagit de flestes välde; men de fleste äro
hvarken de kunnigaste, de klokaste, de dygdigaste eller de
Den 2i October e. m.
oväldigaste; utan de äro just motsatsen. Mängdens välde
är således det fruktansvärdaste af alla; ty det är råhetens,
öfverilningens, de otyglade lidelsernas och fördenskull
partiskhetens. Antagom förr hvilket annat som helst, än
detta. Ulsk. vill hafva allmänna val, efter en allmän måttstock
för valbarhet. Hvilken är denna mätare? Det är en
yttre tillfällig omständighet; det är inkomst eller förmögenhet;
det är penningen. Hon gifver ingendera af de egenskaper
jag uppräknat. Det säkraste och vanligaste penningen
gifver åt sin innehafvare är lättja; ty ägaren kan njuta
allt ulan behof att genom egna ansträngningar utveckla sina
anlag. Ofta tillhör hon derföre de mindre dugliga Dessutom,
ville man än medgifva mätarens riktighet, huru obillig
är icke tillämpningen? Om man t. ex., såsom Utsk.
föreslagit, antager a5o r:dr såsom villkor för valrättens utöfning,
hvem kan bevisa billigheten deraf, att den som äger
249 r:dr 47 sk. och 1 1 runstycken skall vara utestängd,
då den som ägde 1 runstycke mera skulle vara berättigad
att i valen deltaga. Detla förhållande gör, att den s. k. valcensus
aldrig kunnat bestå. Han är dessutom stridande mot
grunddragen uti Svenska riksförsamlingen, mot våra häfder
och ur dem härledda grundsatser. Adelsmannen, presten,
borgaren eller bonden, han må vara fattig eller rik, blott
han är sin egen, har varit berättigad att såsom riksdagsman
deltaga uti fäderneslandets angelägenheter. Detta sätt att
gå tillväga höfves folk, som aldrig utmärkt sig genom förmögenhet,
och som aldrig torde komma att göra det; men
som desto mera utmärkt sig genom personlig duglighet under
stora regenter. Vi få icke glömma vår historia. Vi
måste framgå på samma bana, som våra fäder beträdt, om
vi skola behålla den plats de åt oss förvärfvat, eller ock
varda till intet. En allmän måttstock är ock oriktig, derföre
att det lika litet gifves menniskor i allmänhet, som det
gifves t. ex. trianglar i allmänhet. De sednare äro antingen
rätvinkliga, liksidiga eller af någon annan bestämd beskaffenhet.
Så är det äfven med menniskor. De äro bestämda
personer, med hvar sina egenheter, af vissa yrken
lefnadssätt och vanor. Derefter är ock vår nationalrepresentation
inrättad. Den, som bland de valbara bäst kunnat
bedömma personernes förmåga, har haft rättighet att välja
representanter i Sverige; det vill säga, deltagarne i samma
yrke, eller ståndsbröderne. Dessa äro de rätta mätismännen
för ens duglighet. Till grund för sitt omdöme taga de den
närmare bekantskap både med mannens föistånd och hjerta,
med hans erfarenhet och uppförande, hvilken härflyter af
det närmare långvariga umgänge, som gemensamt yrke medför.
Dertill kommer, att om ett val skall blifva oväldigt,
så är det utan tvifvel derigenom att Stånd välja inom egna
medlemmar. Ett Stånd väljer icke så mycket efter ö
gon
-
Den 21 Octo ber e. m.
gonblickels hugskott som fastmera med hänsigt till det anseende
och del förtroende en kamrat linder längre tidskiften
inom sitt yrke förvärfva!. Hvarje Stånd har sin heder
att bevara. Denna känsla afliåller ock frän ovärdiga val,
när de ej äro allmänna. — Ju allmännare valen blifva, ju
flera som kunna få välja och väljas, ju vidsträcktare blifva försöken
och anspråken att lyckas, ju häftigare blifva valstriderna,
ju mer råkar oväldighelen i fara. Det bästa, som
kan åberopas för sjelfskrifvenhelen, är just den oväldighet,
som derigenom kan upprätthållas; ty intet parti kan utestänga
en sjelfskrifven riksdagsman frän sin yttranderätt. En
talare har på förmiddagen mot val anfört, att en despot
kunde genom dem hindra den adelsman alt blifva riksdagsman,
hvilken nu icke kan utestängas. Samma förhållande
är på andra sidan äfven med egenmäktiga tidningsskrifvare.
Sjelfskrifvenhelen har ock hindrat dem att utestänga någon
adelsman från sin yttranderätt, hvarpå den stämma, som J
nu hören, är ett talande bevis. Således erkänner jemväl jag
sjelfskrifvenhetens fördelar. Men deremot medför hon den
olägenheten, att man nödgas emottaga medlemmar, för hvilka
man måste blygas. Sådant kan icke hända eller hör åtminstone
sällan inträffa, då valen ske af ståndsbröder.
Om det lyckats mig visa, att Utsk:s grundsats, som hyllar
allmänna val, bör förkastas, och att vår gamla representalionsordning
genom val inom Stånd hör bibehållas, så
torde det nu tillåtas mig att, i öfverensstämmelse med hvad
jag i de allmänna sammankomsterna yttrade, framställa de
punkter, hvilka jag vågar underkasta eder pröfning, mine
herrar! såsom ett motstycke till Const.Ulskts förslag. Min
framställning innefattar blott hufvudgrunder; ty om de icke
skulle gillas, så hade det varit förgäfves att ingå uti ornständligheter.
Ja äfven om grunderna skulle gillas här, men
icke vinna bifall i de öfriga Stånden, så hade mödan varit
fåfäng. Det blir således Const.Utskts sak att bearbeta detaljerna,
i händelse grunderna vinna något afseende.
Första punkten: ”Riksförsamlingen utgöres af 2^0 medlemmar,
nemi. 5o adelsmän, 5o prester, 5o borgare, 5o bönder
och 5o till någotdera af förenämnda stånd icke hörande
ståndspersoner.” Jag anser det vara bättre, att de orepresenterade
ståndspersonerne bilda ett femte Stånd, än att inflicka
dem på de gamla Stånden ; dels emedan nykomlingarne
i förra fallet försäkrades om en gifven andel och inflytelse
i riksförsamlingen, dels emedan tvister i sednare fallet, Stånden
emellan, troligen skulle uppkomma, huruvida det ena
eller andra borde emottaga det eller det slaget aF ståndspersoner
eller ett större eller mindre antal deraf. Sådana
smärre stridigheter om tillämpningen kunde göra att hufvudfrågan
ginge under. De orepresenterade ståndspersonernes
antal, upplysning och förmögenhet äro ock så stora att
i5 11. 10
74
Den 31 Octo ber c. m,
de böra få intaga -J- i riksförsamlingen. Hr Lefre'n liar på
f. m., då lian talade för deras representationsrätt, icke omforma!
t deras antal. Han liar likväl meddelat mig uppgift
derå, enligt hvilken de valberättigade uppgå till 15,790 eller
till ett större antal än de valberättigade bland det egentliga
BorgareStåndet. Endast BondeSt. är talrikare. Jag har
väl hört påstås, att det icke skulle vara benäget att medgifva
någon förminskning uti den det nu äger uti representationen;
men jag gör mig förvissad att BondeSt., likaväl
sorn R. o. Ad. och sorn något af de öfriga Stånden, skall
göra rättvisa åt deras anspråk, som för det närvar, uro utestängde.
2:dra punkten: ”Riksförsamlingen indelas i tvänne kamrar,
a) de äldres, och b) de yngres, hvardera sammansatt af
125 ledamöter eller 25 af hvarje Stånd.” Jag har ansett, att
de som önska tvänne kamrar till förekommande af öfverilning
och för att hejda obelänkta föislags antagande höra
vara måna om att göra den öfre kammaren så maktägande,
att något motstånd derifrån kan väntas. Det torde säkrast
vinnas derigenom, att den äldre kammaren blir lika talrik
som den yngre, så att antalet ej må förskräcka någon i de
äldres kammare, eller medlemmarne af den yngre kunna åberopa
deras större antal såsom bevis, att de uttrycka en
större andel af folkets vilja. Då man åsyftar, att de äldres
kammare skall, såsom sig bör, hafva granskningsrätt öfver
de yngres beslut; så är det nödvändigt att sammansätta de
äldres kammare af enahanda beståndsdelar som de yngres.
I annat fall skulle man råka i den svårighet jag redan nämnt,
att RiksSt:n, som nu äro jemlika, skulle komma att stå i
underordnadt förhållande till hvarandra inbördes. Äro beståndsdelarne
lika, så blifva hvarje Stånds yngre ledamöter
lika mycket eller lika litet underordnade sina egna och de
öfriges äldre medlemmar.
3.dje punkten: ’’Hvarje Stånds medlemmar i hela Riket
indelas i 25 valkretsar, af hvilka hvardera väljer en riksdagsman
till de äldres och en till de yngres kammare.” Jag
bar i mitt förra förslag yrkat, att åtskillige medlemmar af
RiksSt:n måtte vara sjelfskrifne, hufvudsakligen med afseende
derpå, att ärendena derigenom skulle blifva i Utsk:n bättre
än hittills behandlade. Jag har äfven trott, att då sjelf—
skrifvenheten funnes inom PresteSt., och det troligen
skulle önska att bibehålla henne, så borde, för öfverensstämmelsen
i det hela, sjelfskrifne ledamöter äfven finnas inom
de andra Stånden ; men jag har dels sjelf hört biskopar förklara
sig böjda för sjelfskrifvenhetens uppoffring, dels förnummit
en af dem i dag offentligen yttrat samma mening
inom PresteStåndet. Om således sjelfskrifvenheten skulle
försvinna för embetsman, som redan ägt henne, så torde hon
ännu mindre kunna införas i de andra Stånden. Mot mitt
förslag har dessutom blifvit invändt, hvad jag icke kan ne
-
Den 21 October c. m.
ka, nemi, att i nuvar. riksförsamling redan finnes ganska
många, som äro eller varit embetsman, dels bland R. o. Ad.,
dels ännu fullständigare i PresteSt. I BorgareSt. finnas a t—
skillige borgmästare ; och om ofrälse slåndspersonerne få
riksdagsmannarätt, så inkomma ännu flere afskedade eller i
tjenst varande officerare eller civile embetsman. Jag vill således,
derest icke sjelfskrifvenheten skulle af någon annan
upptagas och med mera framgång förfäktas, förbigå det förslaget,
särdeles sorn både Adelns och Ståndspersonernes valsätt
derigenom blefve enklare.
4:de punkten: ”Intet Stånd och ingen valkrets må välja
riksdagsman utom sina egna medlemmar.” Jag yrkar det
derföre, att riksdagsmännen måtte äga erforderlig localkännedom.
Hvarföre hafva vi i detta Rike likasom i Norrige
så många representanter, om icke derföre att folkmängden
är så tunnsådd öfver Rikets vidsträckta yta? Dertill kommer,
att med kännedom om orterna följer vanligen kärlek
för dem. Ingen kan så nitälska för ortens angelägenheter,
som den hvilken der är född, eller lefval der en längre tid.
Denna kärlek gifver lif åt framställningarna och nit i öfverläggningarna,
hvarförutan riksdagsmännens sammankomster
skulle sakna det värde, sorn de böra äga. Slutligen
fruktar jag, alt om man tillåter val utom districlen, så skola
Stockholms innevånare lill en stor del blifva entreprenörer
för riksdagsbefattningarna; d. v. s. att rättegångsombud
och commissionärer för vissa orter, särdeles i disconterna och
på alla de ställen, der penningar kunna få lånas, skola tillskansa
sig rösterna och blifva riksdagsmän. Vi hafva sett i
Nord-A merika hvilken vigt privatbankerna haft i fråga om
representanternes tillsättning: och vi skulle få se det i Sverige,
derest icke valen inskränktes till Stånden. Jag fruktar
att vi i alla fall få nog mycket röna dessa sidoinflytanden.
5:te punkten: ’’Ingen, som är under 25 år gammal, må
utse valman eller väljas dertill, eller deltaga i val af riksdagsman
inom Stånd, der ombud omedelbart utses.”
6:te punkten: ”Ingen må blifva medlem af de yngres
kammare före fyllda 3o år, eller af de äldres, förr än han
upphunnit 4° år eller en gång varit riksdagsman."
7:de punkten: ”Ledamöterne af den äldre kammaren
väljas å fem riksdagar. Vid hvarje sådan afgår ^ af hela
antalet eller de fem äldste af hvarje Stånd. Åldern beräknas
efter lednadsåren, så länge någon af den första uppsättningen
är qvar och sedermera efter riksdagsmännens inträde
i kammaren.” J tordén finna, att dessa fem riksdagar är
nog mycket tilltaget. Jag har beräknat, att lagtima riksdagar
skulle inträffa hvart 3 år. I sådan händelse skulle, 0111
ingen urtima riksdag i n föl le, den som komme in vid 4° år
i äldre kammaren träda derur vid 55 år. Men det är troli01,
att näston urtima riksdag alltid skulle under tiden in
-
7<i
Den 21 Ocloberc. m.
träffa, och för hvarje sädin förkortades alltid representationstiden
med 3:ne år.
8:de punkten: ”Vid val till ombud i äldre kammaren
eller afgång derifrån göres ingen skilnad emellan lagtima eller
urtima riksdagar. De förra påräknas att inträffa hvart
tredje år utan rubbning genom de urtima.” Skälet är, att
0111 K. M. önner nödigt sammankalla en urtima riksdag, så
sker det utan tvifvel för något mål, som med afseende på
tidens omständigheter bör genast afgöras. Då ar det skäl,
att också valen ske med afseende på dessa omständigheter,
och att de riksdagsmän, som förra gången blifvit valde, med
beräkning på vanliga omständigheter icke återkomma för de
ovanliga. Ett annat skäl är det, att om K. ål. finner nödigt
alt vid en urtima riksdag vädja till folkets röst mot det
sätt, hvarpå ärendena under en lagtima blifvit behandlade,
sä böra icke de gamla riksdagsmännen blifva domare i egen
sak. De yngres kammare och en del af de äldres böra vara
vara valda för tillfället, 0111 icke den urtima riksdagen
skulle blifva ett gyckel, utan att medföra åsyftad påföljd.
i}:de punkten: "Till hvarje riksdag utser hvarje valkrets
ett ombud till den yngre kammaren, äfvensom ett till den
äldre, om kretsens ombud derstädes dött eller efter aldren
afgått. Afgången riksdagsman kan återväljas.” Jag har afvikit
från mitt förra förslag om gemensamt val till riksdags*-  män och derefter skeende fördelning efter åldern; ty det
skulle kunna hända, att begge riksdagsmännen från en krets
då komme att ingå i de äldres kammare, hvarigenom denna
valkrets blefve för fem riksdagar utesluten från sin valrätts
begagnande, i händelse intetdera ombudet under tiden afginge.
Efter mitt sednare förslag skulle hvarje valkrets för
hvar riksdag åtminstone komma att välja en riksdagsman,
och de valkretsar, för hvilka riksdagsmännen från de äldres
kammare utgått, få välja tvänne.
io:de punkten:’’Preste-, Borgare- och BondeStrn välja sina
riksdagsmän såsom tillförene, eller på sätt dessa Stånd hvart
för sig kunna finna skäl att under iakttagande af förenämnda
grunder närmare bestämma.’’
11 :te punkten: ”Ridd.directionen upprättar förteckning
på alla i Riket skattskrifna öfver 25 år gamla adelsmän,
som äro sina egna, och indelar dem efter skattskrifningsorterna
i valkretsar. Hvarje valberättigad adelsman äger alt
sjelf eller genom insänd valsedel omedelbart deltaga i valet.
Den som erhåller flesta rösterna blifver kretsens riksdagsman.
Efter Hr Lefrehs beräkningar, på grund af tabellverket,
finnas för det närvar, i Riket 2,525 adelsmän öfver 25 år
gamla. Om dessa indelas i 25 valkretsar, så komma toi väljande
på hvarje krets, eller 5o på hvarje ombud. Jag har ansett
mig böra upptaga till rättighet att välja och väljas icke blott
utternäs hufvudman utan hvarje medlem deraf, som är öfver
25 år gammal. Billigheten fordrar det, ty här finnas äller,
Den ai October e. ra.
77
sorn Wolt beslå af en eller tvänne medlemmar, då anili a deremot
illgöras af ett så stort antal, att t. ex. den Kuyleustjernska
för några år sedan hade 18 officerare i arine'en ,
utom embetsman i civil väg. Det vore icke billigt, om en
eller två personer af den ena ätten skulle hafva lika rätt
med alla de 18 af den andra. Jag har icke trott någon viss
förmögenhet böra fordras af en adelsman för rättighet att
välja eller väljas. Sådant har hittills icke varit villkor för
riksdagsmannarättens utöfning. Det är en egenhet för Adeln i
Sverige, att alla slägter, hvilka icke såsom min äro af utländsk
härkomst, att de heta icke efter egendomen utan efter sköldemärket,
såsom Gyllenstjerna, Sparre m. fl. De hafva talande
vapen eller med ett ord, det är bragden, icke förmögenheten,
som gjort Adeln i Sverige; och vi skola strängt
vidhålla denna grundsats. Valkretsarne kunna förändras,
derföre att Adelns stationer lätteligen förändras. Om t. ex.
Götheborg skulle upphöra att vara station för ett artilleri—
reg:te och detta förläggas till en annan ort, så förändrades
afven dervar. adelsmäns antal. Jag har uppgjort förslag till
25 valkretsar, hvarvid jag följt en närmare bestämd grund,
än beräkningen efter tabellverket , nemi. uppbördslängderna
för Riddarhusafgiften i836. Derigenom har jag fått veta
för hvarje stad och fögderi hvilka adelsman, som derstädes
äro skattskrifne. Antalet uppgår till 2,36g. Med fördelningens
uppläsning vill jag ej besvära Ståndet.
i2:te punkten: ”.Ståndspersonerne välja sina ombud likasom
Adeln. De förres blifvande Cancelli-direetion i hufvudstaden
uppgör förteckningar öfver Ståndets medlemmar
och indelar dem i valkretsar.” Med ståndspersonerne är samma
förhållande som med R. o. Ad. Det beror på regementenas
och embetsverkens stationer, hvar de fleste medlemmarne
uppehålla sig.
i3:de punkten. ”Alla riksdagsmän undfå af statsmedel
deras arfvoden, hvilkas belopp hvarje riksmöte för det nästkommande
bestämmer.”
i4:de punkten: "Hvarje Konungens rådgifvare må, fastän
han icke vore riksdagsman, kunna deltaga i kainrarnes
öfverläggningar, ehuru icke i besluten.”
Mitt förra yttrande var vidsträcktare; men jag anser mig
skyldig att nu sluta der Gonst.Utsk. slutat.
Hr Lagergren, Anders, uppläste följande:
Det ämne, som är under öfverläggning, utgör otvifvelaktig!
det vigtigaste af alla hittills behandlade riksdagsföremål,
så väl för den främsta plats det ibland dem intager, som
för det oberäkneliga inflytande en genomgripande förändring
af representationens form skulle komma att utöfva både på
samhället i det hela och mängden af dess individer. Intet
ärende fordrar ock derför en mera utvecklad öfverläggning,
en mera fulländad undersökning eller mogen pröfning, in
-
V8
Den 21 O c to ber e. m.
nan beslut fattas. Det första dock härvid bör och kan komma
i fråga, är, huruvida en förändring alls är nödig, eller
001 icke den gamla representationen med partiella förbättringar
bilde kunde och borde qvarstå. Bland Const.Utskts
medlemmar har det blott varit en enda, Professor Cederschjöld,
som försökt alt yrka denna sats, den han ock vid
Ständernes'allmänna sammanträden ensam underhållit. Oafgjordl
kan likväl vara, om lian, vid det tysta ja eller nej, som
en gång slutligen kommer alt afgöra denna sak, skall stå så
ensam som i talarestolen. Mig synes det derföre hafva varit
angeläget, det Utsk. icke lemnat något, äfven skenbart,
skäl för detta nej, derigenom att Utsk. uraktlåtit alt på
ett öfvertygande sätt bevisa den närvar, representationens
olämplighet, i stället alt blott cathegoriskt antaga ett sådant
förhållande. Yi känna huru, så väl under enskildla samtal
som i tryckta, med verklig talent utarbetade skrifter, det
närvans duglighet mer än en gång förfäktas; det bade också
varit både med Utskts och nationalrepresentationens värdighet
förenligt, alt sådana yrkanden fått en lugn och klar
vederläggning. Jag tror, att Ulsk:s arbete på delta sätt vunnit
betydligt i värde, ej allenast för denna, utan ock för en
kommande lid, som då bade sett dess omdöme grundas mindre
på dagens flyktiga mening, än på skäl, hemtade både ur
ett förflutet och närvarande, men med tillämpning på ett
sig derur utvecklande framtida förhållande. Så gjorde 1810
års Coust.Utsk., och hade de häda statsmakterna med lugn
verksamhet framgått på den bana, det då för dem framställde,
och ej lemnat det vigtiga ärendet å sido för orsaker,
som ej höra hit, skulle otvifvelaktig! den representationsförändring,
sorn nu här åsyftas, redan varit skedd och hunnit
utveckla sina första frukter.
Sveriges samhälle består af 2:ne statsmakter, Konung
och Ständer; båda böra vara fria, oberoende, starka hvar
och en på sitt sätt, utan åhåga att träda in på b varandras
område, men med varm önskan att i ostörd enighet befrämja
fosterlandets väl. Huru visar den närvar, representationen
sig skicklig att utveckla ett sådant förhållande eller ej?
— Se der en af de vigtiga frågor, mig synes Utsk. bort behandla,
och om svaret ej utfallit till representationens fördel,
hade genast dess olämplighet lill stor del varit bevisad.
Den statsmakt, som föreställes af R. St., bör naturligtvis
representera Svenska folket och skall det ock enl. gällande
grundlag. — Gör den det äfven?— är en fråga
Const.Utsk. bort utförligen besvara; ty skulle ett annat förhållande
visa sig, så är icke allenast olämpligheten af närvar,
representationsform rationelt utan ock enl. grundlagens ordalydelse
bevisad.
En representativ församling bör så sammansättas, att de
den tillhörande ärenden må af dess medlemmar kunna skyndsamt,
men utun öfverilning, kraftfullt, men utan split, sakkun
-
Den 21 October c. ra.
59
nigt, fast utan fordran af egentlig lärdom eller embetsmannafärdigliet,
handhafvas. Uppfyller närvar. representations sammansättning
dessa formella grunder, eller äro i stället dess verk
vanligen långsa m h e ten s, ehuru ofta lemnande spår af öfv
e r i I n i.n g , s v a g h e t e n s, ehuru sällan bärande enighetens
stämpel, mer än en gång okunnighetens, ehuru rika
kunskaper i alla ämnen finnas inom representationens sköte;
är det i allmänhet förhållandet, så kan man äfven i formelt
hänseende anse närvar, representationssätt olämpligt.
Hvarje förändring i en stats samhällsskick bör först ske,
då den är i full öfverensstämmelse med den allmänna viljan,
dock icke dagens och stundens vilja, utan den, som en
lugn pröfning finner vara tidehvarfvets fördomsfria uppfattning
af ämnet. Sjelfva felen kunna icke utan fara borttagas,
då de ej riktigt äro insedda, och den som brådstörtat*
i detta hänseende, orsakar snart större villervalla, än om han
låtit det sämre ännu någon tid qvarstå. Det ar i följd häraf
mig tyckes Utsk. bort antyda, icke allenast att allmänna
viljan önskar en förändring, utan ock i huru stor grad den
synes önska densamma: hvilka fel i vår statsförfattning allmänneligen
inses, och hvilka åter ännu omtvistas till den
grad, att många i de föregifna felen vilja se positiva förtjenster.
Ifrån denna undersökning hade Utsk. lätt kunnat
leda sig till hvad som är fullt moget till förändring, och
så föreslå en förbättring, sorn, utan att träda helt och hållet
utom det förflutnas, af mången kanske ej anade, band,
dock i dess både materiella ocb formella hufvudpunkter tillfredsställt
samtidens billiga anspråk.
Om jag här vågar några anmärkntr, skulle då Const.-  Utsk. i afseende på de 2:ne statsmakternas förhållande lill
hvarandra icke blott från den historiska sidan ådagalagt den
mindre tillfredsställande utvecklingen af samhällsförfattningens
öden, utan ock huru denna utveckling varit en nödvändig
följd af Ståndens inbördes förhållanden, och hvart
och ett af dessas särskildt till konungamakten. Det skulle
visat, om delta förhållande blifvit ändradt genom Reg.-  F:n 1809, 0111 följderna blifvit mera tillfredsställande, eller
om de lofva att ytterligare blifva det. Den sanning, som
här i en lugn och värdig ton låtit höra sig, hade säkert öfvertygat
mången ännu tvifvelsam. Ty mången tror sig nog
ännu göra sin Regering en tjenst med bibehållandet af en
representation, som utvecklad, såsom det förflutna och närvarande
lärer, att den måste utvecklas, nödvändigt skall allt
mer och mer försvaga konungamakten , under det att den
på samma gång splittrar och förlamar hela nationalkraften.
I afseende på R. St. såsom statsmakt , har de orepresenterades
rätt blifvit yrkad vid pass 120 år, erkänd enl.
theorien riktig, men ständigt uppskjuten, ehuru allt flere och
flere af de från början uteslutne med tiden fått plats inom
Stånden. De återståendes rätt är dock lika obestridlig, och,
8o
Den 31 Octo b er e. m.
sanningen att tillstå, den valrättighet, Utsk;s vallag erbjuder,
synes just egnad att tillfredsställa hvars och ens hilliga anspråk
i den delen. Ty personligheten ar här lagd till grund,
med det oeftergiflig!) villkoret af insigt och oberoende för
hvarje väljande. Men dä Utsk, här i afseende på de väljande
gjort ett stort, och efter min tanke helsosamt steg i
samtidens riktning, har det likväl i fullföljden deraf velat
lör mycket lösslita sig från det förflutna. Det har med ett
penndrag, alt jag så må säga, velat bortsopa ända till sista
spåret af de fordna Stånden. Men tror Utsk. på fullt allvar,
att det ock kan låta sig göra? Tror Utsk., att, om dess
förslag antoges, hvart och ett af de så upplösta Stånden ännu
på länge kunde komma att betrakta sig såsom alldeles
för i n trid t, eller alt ej stort missnöje mot den nya författningen
skulle uppkomma, 0111 symptomer uppenbarade sig, de
der förebådade ett eiler annat Stånds nära utträngande ur
representationen. Och att sådana symptomer lätt kunde
uppenbara sig, ja kanske icke torde länge dröja alt verkligen
förspörjas , ser nog hvarje uppå tidens tecken aktande
man. Det är icke försigtigt af Utsk. att för genomdrifvendet
af en abstract theon , som äfven, der den är verkställbar,
icke torde kunna gifva en full garanti för sin inre förträfflighet,
vilja äfventyra ett helt Rikes lugn och blottställa
det för faran af ständigt förändrade samhällsförfattningar.
En af dess medlemmar, Hr Prosten Ödmann, hade dock
lemnat Utsk. ett förslag, som, under det det erkände de väljandes
allmänna rätt, sammanband deras val med helgden af
redan bestående inrättningar, och i så måtto bort uppfylla
allas önskan, som det billigt förenade allas anspråk. Det
utgick från personlighetens ei kännande såsom allmän grund
för valrätten, när denna personlighet lemnat sådana yttre
garantier af oberoende, som samhället är tvunget att äska.
Men det öfvergick i afseende på valbarheten till den förnuftiga
och för allt samhälles bestånd nödvändiga grundsats,
att personligheten i dess representativa skick borde föreställa
Statens alla både materiella och intellectuella intressen. Härvid
betjenade det sig af redan för banden varande institutioner,
med upptagande af hvad som ännu orepresenteradt
var, och bibehöll så af det förflutna det som qvarstå borde,
alltid under inrymmande af samtidens och, jag tror äfven,
en sansad framtids fordringar. Utskts ord för., som icke af
någon lärer beskyllas för för mycket conservativa åsigter,
har yttrat, det lian till och med röstat för Prosten Ödmanns
förslag, och har sålunda på ett högst förtjenstfullt sätt visat,
att de liberalaste åsigter ej kunna eller böra utestänga
den varsamhet eller försigtiga omtanke, som är af nöden
vid hvarje förändring af samhällsskicket i allmänhet. Prosten
Ödmanns förslag har dessutom fördelar af den högsta
enkelhet och lätthet vid utförandet, förtjenst»' af icke van
I
i °
J,o
Den a i Octo ber c. m.
81
lig art, oell sorn isynnerhet vid alla förändringar iho af högsta
värde.
Slutligen i afseende på det formella af var representation
och dess förhandlingar, tyckes mig Utsk. vida utförligare
bort redogöra för dess olämplighet, då denna härutinnan
är både lättare att ådagalägga och kräfver en skyndsammare
förändring än i något annat hänseende. Utsk. har
deremot sagt nästan intet om alla de oräkneliga svårigheter,
närvar, representation framkallar. Det har blott brutit
stafven öfver detsamma och såsom botemedel för allt dess
onda föreslagit e ti k arn m ar-sy st erne t efter det mönster,
Norriges grundlag erbjuder. Det har ofta blifv it sagdt, men
synes dock ännu behöfva upprepas, alt hvad som möjligen
ar godt för det ena landet, kan blifva ett ond t för det
andra, och i alla fall är Norriges erfarenhet ännu för ung
och litet pröfvad, att man blindt bör förlita sig deruppå.
Sjelfva Utsk. Ilar för Ivåkammar-systeinet uppställt skäl, sfi
vackra och välgrundade, att man icke nog lian förundra sig,
att del sedan, nästan utan angifvande af något skäl, förklarat
sig för en kammare. Må vara, att Utsk. icke ansåg sig
kunna vidblifva den reservants mening, som ville bilda öfre
kammaren genom val från landskapsting, då dessa ting ej
lunnes och för sin framtida existens förutsatte inrättningar,
hvilka ej heller ännu sett ljuset. Må vara, att det ej kunde
biträda den mening, sorn ville alt öfre kammarens medlemmar
skulle väljas på lifstid, dels af fruktan att få den alltför
åldrig, dels af farhåga att den då kunde komma att sakna
den nödiga rörlighet, som äfven en öfre kammare bör hafva.
Må vara, att Utsk. icke kunnat biträda dessa meningar, så
var dock af en representant, Piili. Hamilton, inlemnadt ett
förslag till öfre kammare, hvilket väl bade förtjent Utsk:s
behjertande. Det förenar på ett tillfredsställande sätt de
anspråk på mognad erfarenhet, oberoende af en folkvilja,
som möjligen kunde följa dagens intryck, med de fordringar
af verklig nalionalanda och högsta politiska bildning, sorn
både kunna och måste göras hos en öfre kammare. Så väl
ålder, som ställning inom samhället skulle göra denna kammare
conservativ, men ej orörlig, och hvad den förkastade,
kunde man tro, att den bättre delen af nationen alltid borde
förkasta.
Det är med anledn. af hvad jag här haft äran anföra,
jag yrkar återremiss af Utskis betänk., vördsamt framställande,
om icke Utsk. skulle täckas i sitt svar på återremissen
fulleligen redovisa för närvar, representations brister i
bredd med dess möjliga fÖrljenster, samt, med frångående af
dess beslut i afseende på enkammai—systemet, upptaga den
af Frih. Hamilton uttalade idde, och slutligen i frågan om
valrätt och valbarhet modifiera dem enl. det förslag Hr Prosten
ödmann afgifvit.
i5 11. 11
8a
Dco ai O c l olj e r c. in.
Hr Gripenstedt, Joli. Aug.: Det ur utan ringaste
anspråk på förmåga att docera i denna sak, som jag uppträda
Jag liar blott ansett sorn en pligt, då jag börjat deltaga
uti allmänna angelägenheter, att uti prot. förvara mina
åsigter uti detta vigtiga ämne, som innefattar hvarken
iner eller mindre än om det existerande förhållandet skall
vara eller icke vara. En värd talaie på förmiddagen yttrade,
att denna fråga vore på oärligt säll behandlad afConst.-  Utsk., derföre att icke alla dervid förekommande svårigheter
blifvit af Utsk. upptagna, utan med en förvillande lystnad
förbigångna. Jag linner denna tillvitelse vara bland de
mest obilliga, emedan man sällan med mera uppriktighet oell
ärlighet kan tillvägagå än Utsk. gjort, då det upptagit skälen
för motsidans asigter fika fullständigt som skälen för dess egna.
Hvad jag först vill fästa mig vid är frågan 0111 valen
skola ske ståndsvis eller icke. Många hafva drifvit den satsen,
att gemensamt yrke skulle gifva rättighet till gemensamhet
i val, och att följaktligen val efter classer vore det
mest rationella och mest öfverensstämmande med det bestående
oell derföre borde antagas. Hvad yrken vidkommer,
så medgifves, all det är de, som, enl. en föregående talares
yttrande, uppehålla Staten och som bilda det nära oell inre
sambandet emellan dess delar; men detta kan likväl icke så
utsträckas, att yrkenas gemensamhet bör hafva sitt spel i
allmänna angelägenheter, lie tillhöra lifvet utanför och icke
inom rådplägande församlingar. För min del kan jag
icke inse fördelen deraf, att der staren klunga med prester
och dömmer öfver borgares affärer eller tvertom. Hvad
dessa särskildta intressen hafva att skaffa med rådplägande
församlingar finner icke jag; ty fråga är ju icke att, liksom
i en concurs, bevaka hvar och en sitt intresse, utan det är
Statens allmänna, som i första rummet bör afses, och skötes
delta väl, så blifva äfven de enskildes rätt bevakad; men
det stora intresset måste gå framför de mindre, och dessa
måste någon gång vika; ty sällan uppstår någon fråga, som
icke har tvänne sidor, d. v. s. för att vinna något godt af
högre ändamål måste uppoffring ske. Man har sagt, alt
ståndsvalen skulle vara det rationellaste, det förnuftsenligaste.
Mig tyckes, att det andra är ändå mera rationelt, och får
jag upprepa de ord, som en fräjdad talare yttrade under en
af de allmänna sammankomsterna, nemi. att dessa Stånd väl
aro en erfarenhet, men hafva varit det ännu mer; alttidens
riktning är kosmopolitisk, sträfvande till något stort
och allmänt, att förena de särskildta och spridda intressena
til! ett enda; och derföre synes det valsätt, som förr hade
tiden för sig, böra lemna ruin för det mera allmänna. —
En annan talare har sökt att bevisa, att man på det förra
sättet kunde gå längre ner i utsträckning af valrättigheten,
än eljest vöre möjligt. Del är väl sannt, att efter allmän
valprincip skulle icke en så stor del af folket blifva valbe
-
Den 21 Octo lier e. m.
85
Hilligad, som nit iir det; men man lior besinna, n11 hvarje
representants löst då äfven skulle gälla sorn en hel enhet vid
frågornas afgörande, då den nu deremot blott gäller som ^:del
deraf. Hvad denne värde talare yttrat angille Conseljpeisonalens
närvaro vid representationens öfverläggningar , så
förenar jag mig med hans åsigt, att de böra äga säte och
stämma uti rfidplägande församlingen; tv det torde vara nödigt,
att de söm halva Konungens öra ufven måste hafva nationens
eller dess ombuds. Af hvad jag nu anlydt, — j.ig
säger med Hit antydt, ty jag vill icke anse det annorlunda,
•— faller sig klart, att jag gillar allmänna val och icke slåndsval.
Detta kan dock icke nu vara annat än en önskan, enär
det icke är möjligt att med ett sådant varde, som en talare
sagt, kunna förundra förhållandet. Och då det således
blir nödigt alt göra någon uppoffring af satsen i sin helhet
lill förmån för det gamla, som finnes; så har det icke kunnat
undgå min uppmärksamhet att fästa särdeles vigt vid de
tvänne sätt, hvarpå man sökt närma sig den allmänna principen.
Hr Prosten Ödmann har föreslagit, alt valrätten
skulle vara allmän, men valbarheten inskränkt inom de
fyra ståndseathegorierna eller inom fem, i händelse ett femte
Stånd bildades af orepresenterade ståndspersoner. Ett annat
förslag har varit att välja inom dessa fyra eller fem Stånd ,
men göra valbarheten fri. Jag skulle helst vilja lemna min
röst till den modification, som Hr Prosten Ödmann framställt.
Äfven ett tredje, nemi. Hr von Troils förslag, har varit i
fråga; och jag tillstår, att jag icke vågar afgöra hvilket suni
är lämpligast.
Hvad den andra stora hufvudfrågan vidkommer, eller
huruvida den rådslående församlingen bör vara på en kammare
eller på två, så ber jag att få åberopa en af nutidens
skarpaste politiske skriftställares yttrande härom, deruti han
säger, ali det numera torde vara axiomatisk! att tvåkammarsystemet
äger företräde. Jag erkänner, att den rationella
principen, äfvensom min ålders tendens till det raska och
kraftfulla, mera än det betänksamma och försigtiga, länge
hållit mig i ovisshet hvilket jag skulle antaga såsom min öfvertygelse;
men jag får erkänna, att till följd af det föredrag,
som en värd talare, nemi. Hr von Troil, hade under
allmänna sammankomsten, har min öfvertygelse blifvit bestämd
för tvåkammar-syslemet. De allmänna skälen härför
anser jag mig icke höra upprepa, utan får jag blott förklara,
att min åsigt är lika med hans. Till slut får jag tillägga,
att långt ifrån att gilla hvad en ung talare på förmiddagen
i bålstora ord yttrade om tidningsskrän m. m. eller
instämma i hans panegyrik öfver sin egen och R. o. Adis
oberoende af allmänna opinionen; så skulle jag tvertom anse
såsom en lycka för både delta land och för det Stånd,
hvartill jag hörer, att del, genom en vacker uppoffring of
egna pratrogativer för fäderneslandets bästa, kunde skänka
84
Den ai October e. ra.
nationen en så högt påkallad behöflig reform sorn denna.
Min enskilda öfvertygelse iir dock ilen, alt en sådan reform
nu ingalunda kommer till stånd, och det af temmeligen naturliga
skäl. Liksom det nemi. i allmänhet är en egenskap
hos menniskan att gerna vilja bibehålla de intryck och äsigter,
hvarunder hon uppväxt, så ar det äfven klart, att de
fleste utaf de män , som tili deltaga i nationalförsamlingen ,
vant sig att betrakta det närvar, statsskicket såsom godt oell
derföre svårligen skola verka för ett annat. Först när ett
nytt slägte uppväxt, sorn under andra tidsförhållanden antagit
andru meningar, tror jag således, att en så genomgripande
reform kan vinna majoritet och vara alt påräkna.
Gr. Anckarsvärd, Garl Henr : I egenskap af le
damot
utaf Cunst.Utsk. har hos mig uppstått mycken villrådighet,
huruvida jag borde upptaga tiden genom att i öfverläggningen
deltaga, eller blott som uppmärksam åhörare
söka draga slutsatser af de olika åsigterna inom Ståndet i
afseende på Ulskis betänk.; men jag kan ej lindel låta att
begagna min rätt såsom äfven ledamot af detta lius, ali, i
hvad på mig beror, söka ådagalägga de bevekelsegrunder,
som för mig gjort sig gällande vid mitt deltagande i Utskis
förslag. — Ilär har blifvit anfördt mot Gonst.Ulsk., altdella
Ulsk. icke ingått i ett fullkomligt utförligt ordande oin bi ist—
fällighelen i vår närvar, sammansättning , i våra närvar,
ståndsförhållanden. Jag tror, att den, som med uppmärksamhet
läst Ulskis moliver till dess betänk., skall tinna, att
Ulsk. nöjaktigt ådagalagt allt hvad Ulsk. i detta hänseende
tänkt, och jag tror, att del varit öfverflödigt alt upptaga tiden
för att tydligare ådagalägga , alt i ord mera uttrycka
felaktigheten af vårt representationssätt, och grunderna för den
billiga klagan, som numera måste medgifvas, i afseende pä
hela vårt rik>sdagsväsende, förspörjes från alla landsorter.
Jag har således trott, och tror i denna stund, att det skulle
hafva varit ett fel att ingå i en omständligare bevisning af
hvad som icke behöfver bevisas, och som tydligen blifvit
vitsordadt genom öfverhiggningen inom detta Stånd, så alt
öfvertygelsen om det närvarandes bristfällighet icke bohult
stärkas af andra bevisningsgrunder, än de som ledt de många,
ja, de flesta talare, som här instämt i elen åsigt, alt
en reform i vårt representationssätt vore nödvändig. På
samma skäl har Utsk. ansett det böra falla af sig sjellt, att
fvrdelningens upphörande vore ett oeftergiflig! villkor, hvarförutan
inga reformer voro tänkbara, och att således hela
reformen livilar på upphäfvandet af denna fyrdelning,
såsom utgörande den väsendtliga bristen i hela vår sammansättning.
Likaså har Utsk. ansett det vara afgjordt, alt R.o.
Adis sjetfskrifna representationsrätt, på sätt som nu äger rum,
icke mera kunde försvaras från några rätlsåsigter, från några
billighelsgrimdsnlser, eller ifrån någon det allmännas
fördel. Ulsk. liar således icke heller ansett del vara
Den 21 Octo ber e. m.
85
hvarken tillständigl eller behöflig! att ingå i en närmare utveckling
af denna fråga. Utsk. liar förutsatt, att R. o. Ad.,
i samina ögonblick väl förståendes, sorn R. o. Ad. ansåg fäderneslandets
behof påkalla en så beskaffad uppoffring från
lt. o. Ad. alt frånträda sin sjelfskrifna representationsrätt,
så har, säger jag, Utskis majoritet varit af den öfyertygelsen
, att ingen tvekan i det hänseendet kumle äga rum; och
rict är på detta skäl, som Const.Utsk. grundat sin förutsättning,
att afsägelsen af denna rätt icke skulle möta motstånd.
Utsk. liar måst antaga dessa förutsättningar för att komma
till slutsatsen af principen för allmänna val, och Utsk-.s majoritet
har stannat i denna princip, hvilken tyckes i allmänhet
hafva blifvit ogillad, hufvudsakligen på den grund, att
det skulle vara stridande emot möjligheten att åstadkomma
ett resultat från dessa grundsatser; men Utsk. har icke kunnat
utgå från andra åsigter, än ifrån sin öfvertygelse om det
för fäderneslandet nyttiga. Det verkställbara liar Utsk. icke
ansett ligga inom något annat än i de närvar. Ståndens
öfvertygelse om nödvändigheten, nyttan och behofvet af en
representationsförändring, lill båtnad för fosterlandet; och
som en slutföljd deraf har man trott, att de resp. Stunden
borde göra en uppodling af sina hittills ägande s. k. privilegier
och sjelfskrifna rättigheter; varandes det ifrån denna
åsigt, som Utsk. utgått i sitt afgifna förslag. Det hade varit
för mycket begärdt af Utsk. alt tro sig hafva funnit utvägen
att kunna tillfredsställa alla opinioner i detta biinseende.
Striderna inom sjelfva Utsk. hafva varit ganska betydliga
och åsiglerna delade, innan man kom till ett slutligt
majoritets beslut; förhållandet har varit enahanda linder
öfverläggningen här, hvarest åsigterna varit i högsta måtto
skiljaktiga, och derföre måste denna omständighet fä gälla
som en ursägt, att Ulsk. icke på en gång kunnat träffa en
punkt, som skulle allmänt gillas. Det återstår för Utsk. att,
med ledning af de yttranden, som här och inom de andra
Stånden afgifvas, kunna komma till andra slutsatser, Debatt
genom summan jemkning af de olika åsigterna kunna tillfredsställa
opinionerna, ifall dessa kunna förenas så långt, att någon
gemensam tanke kunde komma alt uttrvckus.
Emot principen af allmänna val har på f. m., så till
sägandes, samhällets utbildnings historia blifvit utvecklad,
på så sätt, att man velat från fiskare-, jägare- och o\fösareiifvet
hemta stöd som utgångspunkt för yrkenas rättighet
att verka inom samhället såsom lagstiftande,; men jag tager
mig friheten att till den värde talare, som egentligen yttrat
dessa åsigter, hemställa, huruvida icke möjligtvis här, likasom
i andra fall, ytterligheterna träffas* och om icke just
derföre, att jägare- , fiskare- och oxfösai eyrkena blifvit så
sammanblandade inom hvarandra , det är rätt ali ifrån det
ensidiga samhällslifvet, sorn ett enda yrke, framställa ett allsidigt
intresse genom den oändliga mångfald af yrken, hvilka
86
D c ii a i 0 c t o b c r e. m.
numera omöjligen låta fördela sig hvarken inom 4 Stånd
eller 13, som hiir varit yttradt, eller 26, 52 ända till oändligheternas
oändlighet. Jag tror, att undersökningen om yrken
bevisar, att inom sjelfva yrkena förhållandena äro så
oändligen olika, att intressena blifva olika inom ett och samma
yrke. Den soin drifver ett yrke sorn fabrik, med ett
stort förlagscapital, har hell andra intressen med den inom
samma yrke, sorn sitter på sin kammare och tillverkar i
smått samma vara, sorn fabrikanten i stort. Den ene gör
t. ex. hundra tusentals saxar, då den andre gör en, och genom
gradationerna deremellan uppkommer så många olikheter
i yrken, att jag fruktar, det man derifrån nödgas komma
till den slutsats, att allsidigheten måste sökas, för att
representationskallet må kunna uppfyllas, och icke ensidigheten,
sorn yrkenas representanter skulle framställa. De svårigheter,
som Utsk. haft att bekämpa för uppgörandet af ett
förslag, då Ulskts innerliga önskan hade varit att kunna
frambringa ett sådant, som hade tillfredsställt Ståndens åsigter,
visa sig tydligen i den skiljaktighet deruti , som redan
yttrat sig inom delta Stånd; men en förebråelse, som tillfallit
Utsk., anser jag mig i egenskap af en dess medlem
höra upptaga, såsom varande af en förnärmande art, såsom
sårande och för mig särdeles smältande, nemi. att Utsk.-s
betänk, vore ett foster af partisinne, — ett foster af det sätt,
på hvilket Utsk. vid riksdagens början blef sammansatt.
Då yttrandet utgått från en ledamot af detta Stånd och
inom detta Stånd, så målte det icke sträcka sig längre än
att blott hafva afseende på Coust.Utskts ledamöter af R. o.
Ad.; ty hvad delta Utsk:s sammansättning i afseende på ledamöter
af de öfriga Stånden beträffar, och huruvida den
vunnit den värde ledamotens större eller mindre välbehag ,
så lärer han icke kunnat verka derpå. Hvad partisinne beträffar,
så frånhvälfver jag beskyllningen derför , icke allenast
ifrån mig sjelf, utan ifrån hela Const.Ulskrs personal,
af hvilken icke en enda gjort sig förtjent af detta tillmäle,
och hvaröfver jag icke har ord nog att kunna uttrycka min
innerliga ledsnad, att det någonsin blifvit gjordt , särdeles
med afseende på den verkan detsamma måste hafva på mig
sjelf, med hänsigt till den person, som tillmålet framställt.
Den allmänna meningen inom detta Stånd synes dock kunna
resumeras till ett erkännande af behofvet utaf reformer:
det har för mig, som, under en längre lid än mången och
kanske de fleste ledamöter af detta Hus, lifligt och innerligt
sysselsatt mina tankar med den glada föreställningen att få
se vår lagstiftning under andra förhållanden annorlunda sammansatt,
varit en sann tillfredsställelse, alt jag funnit resultatet
af de fleste talarnes yttranden hafva gått ut på behofvet
och nödvändigheten af reformer; och detta är redan
så mycket, att jag förklarar, det jag erfar den högsta tillfredsställelse
blott genom delta erkännande af nödvändiglie
-
Den -ii OctoLer e. m.
87
ten, ty derefter måtte det ej skall blifva omöjligt att kunna
komma öfverens om siittet för reformernes verkställande.
Från den ena sidan yi kas ståndseathrgoriernes bibehållande;
men på andra sidan måste man medgifva att allmännna val
påkallas som det enda verkliga uttrycket af folki ätligbeten,
jag vill icke Suga af folkopinionen, ulan af folkrältigheten.
För bibehållandet af ståndscathegorierna talar blott häfden.
Jag bar för mera än 10 år sedan, i sällskap med en af vår
tids mest fräjdade tänkare, som medarbetare deltagit i
uppgörandet al ett representationsförslag och deruti utgått
från principen af allmänna val, och jag har under loppet af
dessa to år icke fått tillfälle att ändra min åsigt i denna
del. Hvad jag här, äfvensom i Const.Utsk., yttrat i afseende
på det föreslagna projeetet eller den möjlighet till jemkning
af de olika åsigterna, som framställts, att nemi. jemte ali»
manna val äfven slåndsval skulle äga rum, var en verklig
uppoffring af min egen öfvertygelse, och att icke söka förfäkta
hvad jag för egen del anser vara det fullkomligaste,
då fråga vore att vinna ett stort ändamål, det stora nemi.,
att kunna förflytta sig ifrån den splittrade fyrdelningen med
alla dess obehagligheter, alla dess för fäderneslandet och det
allmänna mindre båtande resultater.
Jag från träder således helt och hållet min sats och anser
mig icke höra vidare ifra för de allmänna valen, ehuru jag som
grundsats anser dem vara de enda rätta ; öfvergående gerna på
en modification i detta hänseende. Den anmärkn., som blifvit
framställd, dels tinder Ståndens gemensamma öfverläggningar
härstädes, och dels af en talare under plenum på f. m.,
alt antagandet af Const.Utsk:s betänk, skulle beröfva en
ganska stor del af allmogen dess representationsrätt,— denna
invändning, säger jag, kan äga sin riktighet; men må det
tillåtas mig alt framkasta ett tvifvel om den uppriktiga meningen
af delta påstående, alt något förnärmande af BondeSt:s
rätt i detta fall skulle ligga i Const.Utskts betänkande.
Jag tror ej detta vara händelsen, och Utsk. liar icke heller
trott, att det sig så förhåller. En ledamot af BondeSt. yttrade
vid en af våra allmänna sammankomster, att i ett fögderi
af lians hemort 373 individer skulle blifva förlustige
sin representationsrätt till följe af Utskrs förslag. Jag ber
herrarne observera hurudant utslaget blir, när man ser saken
i sitt rätta sammanhang. Ibland dessa 3y3 individer
äro 2 med 25 r:drs egendomsvärde, 10 med 5o, 24 med y5,
36 med 100, 36 med 125, 39 med i5o, 87 med 175 och
64 med 200 r:drs hemmansvärde. Då fråga är, mine herrar!
att bestämma en val-census för valrätt, så hemställer
jag, om Utsk., vid bestämmandet af denna val-censns, kunnat
hoppas framgång för ett förslag, som understeg den obetydliga
summan af 25o r:dr som egendomsvärde. 1 det förslag
till representationsförändring, hvaruti jag för 10 år sedan
var medarbetare, upptogs valcensus lill 5 r:drs bevill
-
88
Den ai 0 c t o b c r c. m.
ning efter 2 al i,, och detta förslag liar af fräjdade granskare
blifvit beuämndl ett baekslngusitlarcförslag. Denna benämning
a nämnda förslag visar tydligen, alt man icke gjert
sig reda för luiru backstugan är beskaffad, när man ansåg
5 i:drs bevillning efter 2 art. komma på backstugor. Förslaget
erkännes både af mig och min fröjdade medarbetare
vara vida för inskränkt; men vi vågade ej gå så långt som
Const.Utsk., hvilket föreslagit ?.5n r:dr. Inom Coust.Utsk.
voro vi öfvcrtvgade, alt vi bade genom denna census bestämmelse
nedgått ända till backstugan; ty få backstugor
lära finnas med någon tillhörande försvarlig jordlapp, sorn
icke i värde uppgår lill 25o rtdr.
Hvad klagomålet beträffar öfver Utsk:s förslag, alt så
många medlemmar af BondeSt. skulle blifva uteslutne från
representationsrätt, så får jag Som försvar för Utsk , alt i
lietta hänseende åtminstone icke tillfälligt hafva begått någon
mannamån, anföra, alt om ägare af i5 eller 5o r:dis
egendomsvärde skulle fä frånträda sin representationsrätt, på
den grund att en census-bestäinmelse måste hafva någon
term, måste sluta vid någon sillra, och att de som falla utom
densamma blifva vanlottade; så förekommer på andra
sidan deremot, att Utsk. i samina hänseende beröfvat den
större jordägaren oändligt mycket mera, ty de, som för BondeSt.
-s räkning yrkat valrättens utsträckning ner till den
minsta hemmansdel, måste väl också medgifva, att valrätten
begagnas på samma sätt i motsatt förhållande till förmån
för de större jordägarne, så t. ex. sorn hemmantalet verkar
vid prestval. 'Yrkar man den största möjliga utsträckning
af valrättigheten lill heinmansvärden under hvad Ulsktn föreslagit,
så måste för billighetens skull samma rösträttighet,
som vid prestval siger ruin, nu äfven tilldelas de större
jordägarne; men nu har Utsk. föreslagit för den störste
jordägaren, för den som äger jord till en millions värde, ett
ett maximum af 6 röster, då i annat fall den större egendomsägarens
röster säkerligen skulle komma att uppgå till
4- af hela röstantalet inom communen. Således tror jag, att
Utsk. i delta fall bör vara fi i ka I lael t från den förmodan att
hafva velat göra någon inskränkning för BondeSt. , som icke
är fullt motsvarande, och t. o. m. vida öfverstigande lili
jnskränkningsväg hvad Utsk. föreslagit för den rikare classen
af jordägare. — Man har sagt, ifall jag rätt minnes,
alt ingenting vore ralionelt rätt i fråga om bestämmelser
för representationssätt och mycket annat, som icke utgick
ifrån folkets historia och som icke sammanväxt med folkets
vanor, begrepp och åsigler: för att kunna besvara denna
sats, nödgas jag öppet erkänna, under möjligheten att dervid
begå ett stort misstag, att min öfvertygelse, grundad på
min erfarenhet och min uppfattning af det historiska af vår
representation, ingalunda utfaller till fördel för densamma
under något hänseende. Jag är så innerligen öfvertygad om
alt
Den n Octo ber e. m.
89
ntt del lillbakastående, sorn inom Sverige länge ägt rum,
förnämligast är att tillskrifva vårt representationssätt, vårt
osammanhängande lags!iflningssätt på 4 särskilda kamrar.
Just denna så mycket beprisade ståndssammansältning, just
dessa ståndsföriiållanden äro, efter min öfvertygelse om eli
riklig uppfattning af det hisloiiska, den rätta orsaken, hvilken
vi kunna tillskrifva våra olyckor under de sednare 100,
ja 13o åren. Hvad sammanvexlen nied folkets vanor och
åsigter beträffar, så är jag äfven af motsatt öfvertygelse med
den värda lalaren; jag tror icke, att vårt representationssätt,
att våra ståndsföriiållanden äga den minsta rot hos folket;
jag lior ej alt folket för dem har någon förkärlek. Jag
är så öfverlvgad derom, att jag nästan ville våga hvad som
kanske är det djerfvasle af allt, att örn en appel nominal
kunde utgå till landets innebyggare af alla Stånd, så skulle
den öfvervägande p 11.1 ra I i t et en af alla särskildta Stånd frånkänna
sig sin representationsrätt och icke densamma vidhålla
; men min öfvertygelse är också, alt Ständerne, församlade
till allmän riksdag, utgöra någonting helt annat än
deras beståndsdelar hemma i landel, inom sina yrken, sitt
hvardagslif. Jag har inom Const.Utsk. gillat principen af
allmänna val; men jag har vid tillämpningen önskat, alt
Utsk. skulle hafva gått en annan väg, jag hade önskat, alt
Utsk. uppoffrat dess känsla af det i dess tanke rationelt
rätta för möjligheten att sedermera hos Ständerna kunna
vinna bifall lill en förändring; men jag får tillika förklara,
att jag icke anser någon olycka vara skedd, ty ett förslag
skulle från Utsk. utgå, och jag tror icke det var olyckligt
alt delta förslag blef så rationelt sorn möjligt. Då det utgick
från principen af allmänna val, var det åtminstone för
att hafva, så till sägandes, en capital-basis att bygga på,
hvilken måhända varit välgörande, om Utsk. framkommit
med ett annat förslag; och det skall alltid blifva en kär
skyldighet för Utsk. att omarbeta sitt förslag, på grund af
den ledning de gemensamma tankar kunna gifva, som Ulsk.
hoppas att ifrån de resp. Stånden emottaga, och hvilka tankar
jag skulle önska blefvo så positiva, så klara, att Utsk.
deraf må hemta någon sliker vägledning till vinnande af det
stora målet att kunna tillfredsställa Ständerna, och det ännu
vida större att kunna tillfredsställa Svenska folket, sorn säkerligen
med den mest spända uppmärksamhet väntar på ett
resultat af dessa öfverläggningar.
Jag liar med största nöje afliört de concessioner, som af
en värd talare, Hr von Hartmansdorff, blifvit gjorda, och
finner ingen omöjlighet uti, alt på de af honom uppgifna
grunder komma lill ett resultat; det har för mig varit särdeles
tillfredsställande att ifrån honom erfara först och
främst ett erkännande af behofvet, derefter af nödvändigheten
och sist en uppgift om sättet. Ehuru jag ej, efter
i5 H. 1»
9®
Den ai Octofcer e. ra.
hvad jag vid blotta afhörandet af yttrandet kunde fatta,
del ar Hr von HartmansdorfFs åsigter i allo, tror jag dock,
alt man i följd deraf skall kunna komma till någon saninlanjemkning
af åsiglerna i frågan. — Jag, i sammanjemknings-väg,
sluter mig väsendtligaSt lill Hr von Troils förslag.
Jag tror, att når fråga är att stifta fied, alt tillfredsställa
de olika opinionerna, så kan detta icke ske, om man
icke lemnar något åt hvarje. Jag tior, alt i första rummet
fördrar detta tidehvarf, att vi söka införa en representation,
som verkligen representerar Svenska folkel; nian må argumentera
sä mycket man behagar, att Svenska folket är represen
terad t,' derföre att Ingen säger att Standerne äro Svenska.
folkets representanter, så finnes likväl ingen ordställning
i
det borde vara. Jag tror, att ingenting annat constituerar
en folkreprésenlalion, än rättigheten alt välja och utse sina
representanter. Delta är én grundsats; som af ingen lärer kunna
motsägas. Här är (rågan således, om under huvar. förhållanden,
under vår (yrdelade sammansättning, som här
häfden för sig, det skulle vara en omöjlighet att få ett begifvande
till en förändring härutinnan; men, mine herrar!
detta beror ju på Ständerna sjelfva. Äf det för fäderneslandets
val, så bör och får det icke vara en omöjlighet att
göra uppoffringar. Anser man å ena sidan, hvilket jag bör
och mäste förmoda, att de, sorn hålla före att siåndsföi hållandena
böra bibehållas, yrka sådant, i den öfvertygelse, att
ståndsélementerna innebära beståndsdelar, sorn för fäderneslandets
nytta böra till ett bestämdt, visst förhållande inrymmas
inom representationen; manne då det icke å déii andra
sidan skull blifva möjligt, i likhet nied hvad Hr von Troil
löreslagil, att lenina Stånden eli viss anpart, som väljes af
dem sjelfva, och att för öfrigt lenina öppen valrätt celi valbarhet
åt Svenska folket att välja den andra delen; oell
må sedermera valen ske direclé, soln Hr von Hartmansdorff
föreslagit, till båda kamrarna på en gång, eller som
andra yrkat, genom eli utbrytning från den ena kammaren
lill den andra, under vissa qvalificationer af ålder m. 111.
Det kan väl icke blifva så omöjligt, och jag hyser den glada
förhoppning, att ett resultat bör kunna frambringas, då
man icke alltför mycket vidhåller sina åsigter å någondera
sidan, utan går hvarannan lill mötes, visande att det icke ar
intressen, icke yrken, icke personlig vinning, som utgör föremålet
för beslut, utan fäderneslandets behof af en representation,
som kan uppfylla dess kraf, och som kan på korläre
lid, med mindre besvär och större grundlighet,1 uppfylla
siria åligganden, än nuvär. representationssätt kan motsvara
sin bestämmelse.
Jag saknar en medlem af Ståndet, som på f. m. yttrade
sig, och jag är ledsen deröfver, ty jag hade velat något
utförligare anställa betraktelser deröfver; men jag måst#
D«n ax Oclober e. m. gx
dock upptaga något deraf. Han nämnde att Const.Utskts
förevar, förslag oell alla slag af representalionsförändringsförslag,
åsyftade ett intrång på konungamakten. Detta ber
jag herrarne taga i Öfvervägande; jag tror nemi., att det
är omöjligt att i en val-lag för en representations sammanträden
ens intendéra att inskränka konungamakten. Denna
makts förhållande till den andra, eller den lagstiftande,
ligger i de lagar, som aro uppställda emellan dessa håda
makter, men ingalunda i representationens sammansättning,
så att det yttrandet varit alldeles utom ämnet. Då Const.-  Utsk. inkommer med sitt förslag till grundlagens omarbetning,
i sammanhang med den föreslagna representations-förändringen,
så torde Ständerne komma i tillfälle att erfara, att Utsk.
så samvetsgrann t • som möjligt sökt bibehålla alla de nu var.
förhållandena mellan den verkställande och lagstiftande makten,
och att icke den ringaste tanke till intrång på konungamakten
ingått i Utsk:s åsigter; tvertom är Utsk. innerligen
öfvertygadt om, äfvensom jag sjelf för min enskilda
del tror, att ingen mera inträngt på konungamakten, än
Ständerna. Jag fruktar, att det är den historiska föreställningen
och minnet of regerande Ständer, som fört åtskilliga
talare på den tanken, att eti förändring i vårt representationssätt
skulle verka minskning i konungamakten. Hvad
Ständerne hafva varit, det skulle de ännu möjligtvis kunna
blifvä, hvilket jag dock hoppas aldrig mätte inträffa, men
dock icke ligger utom möjlighetens gräns; och det är just
dessa förhållanden, vår sammansättning på 4 kaimar, som
utgöra de fula sidorna af vår riksdagshistoria, oeh hvad
dessa sidor innehålla skall aldrig, genom en ändamålsenligt
sammansatt representation, på en eller tvänne kamrar,
kunna förnyas. Men jag tiar redan missbrukat R. o. Ad:s
tålamod och upptagit för mycket af dess tid, så alt jag icke
bör eller vill längre fördjupa mig i ämnet. Må jag blott
få följa min känslas ingifvelse, när jag vågar fästa R. o. Ad:s
uppmärksamhet nå behofvet och nödvändigheten, alt Const.-  Ui.sk.
huruvida Ståndet vidbiifver ståndsprincipen i allmänhet, med
det begifvande, soln jäg "förutser icke lärer kunna bestridas
af någon, nemi. de hittills ©representerades insläppande,
helst sorn ett 5 Stånd, hvilket jag tror i verkställigheten
vara lättare, än att fördela deni på de öfriga Stånden; om
It. o. Ad. anser en kammare böra väljas; för att derifrån sedan
utbryta den andra; eller om R. o. Ad. antager Hr von
HartmrtosdorUs förslag, att vid sjelfva valförrättningen ett
sådant dubbelt val sker lill begge kamrarna pi en gång;
samt alt R. o. Ad. ville taga i betraktande, huruvida det
icke vöre rätt och lämpligt; att för det framtida beståndet
af den inrättning vi gå alt stadga, med bibehållande af
ståndsförhållanden, medgifva allmän valrätt och en viss au--
9’
Den ai October e. m.
part i representationen åt den öfriga delen af folket, för att
förlika de begge åsigter, som nu söka göra sig gällande såsom
allmänhetens och tidell varfvets fordringar.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Det måste för hvarje
fosterlandsvän vara en tillfredsställelse, att vid denna riksdag
kunna i laglig ordning discutera ett förslag, hvilket på
allvar har det syftemål alt förändra vår representation till
en mern ändamålsenlig sammansättning. Då vid sista riksdagen
detta ämne väcktes, emottogo vi från dåvar. ConstUtsk.
äfven ett betänk., ang:de nationalrepresentationen.
Men detta betänk, stannade, så till sägande, vid titeln. Det
gick endast ut på några försök att, om jag så får säga, lappa
de alltför synbara bristerna i vår nuvar. representation,
utan en tanke, på en förändrad organisation, än mindre förändrade
principer. Hvarje försök att i någotdera hänseendet
tillvägabringa en reform strandade mot en obeveklig
ståndsmajoritet. Inom R. o. Ad. funnos då icke mer än 25
röster, som ansågo något slags genomgripande förändring
tarfvas. Inom BondeSt. gjordes äfven försök att erhålla en
gemensam tanke för ett representations-förändringsförslag;
men oaktadt i spetsen för detta försök stod den mest ansedde
man inom detta Stånd, Anders Danielsson, kunde han
dock ej samla mer än 10 röster för sin åsigt. För den,
som, lika med mig, i män af erfarenhet under loppet af
17 till 18 år, allt mer och mer öfvertygats om bristfälligheterna
i vårt nuvar. representationsväsende, måste det derföre
vara tillfredsställande att finna hvilka jättesteg opinionen
i detta läll tagit, och att förnimma, det personer, äfven
inom B. o. Ad., som fordom på det mest ihärdiga sätt
motsatt sig all förändring och som eljest pläga hylla de
strängaste conservativa åsigter, nu öppet erkänna behofvet
af en förändring, ja till och med uppgifva förslag dertill,
hvilka, enligt hvad jag hoppas, skola leda tili åtminstone
något resultat.
Hvad angår principen för ett nytt representationssätt,
så erkänner jag, lika med Gr. Anckarsvärd, den af allmänna
val såsom den rätta och såsom en af tidens fordringar.
Men jag deducerar icke denna allmänna valrätt ensamt
från någon personlighetens rätt. Man har offentligen i tryck
oell äfven under debatterna inom detta Hus, så väl i dag,
som vid conferenserna med samlliga Stånden , påbördat
Const.Dtsk. att hafva utgått från denna flacka åsigt. Då
ingen annan här erinrat 0111 oriktigheten af en sådan uppfattning
utaf Coust.Ulskts betänk., sä torde 111ig lillgifvas, att
jag fäster uppmärksamheten derpå och påstår, att en slik
slutföljd kan blifva härledd endast genom en förtydning
af Ulsk:s yttrande. Efter hvad jag kunnat upptäcka, finnes
nemi. uttrycket 0111 ''personlighetens rätt” icke mera än
på ett ställe i Utsk:s betänk., eller pag. 3i i slutet af sidan,
Den 21 Octobere. m.
der Utsk. yttrar sig, som följer: ”Yttre förmögenhet har
ofta blifvit anförd såsom på en gång ensamt och i och för
sig absolut gi i 11 ig grund för valrätt, — och de, hvilka anse
Statens enda eller åtminstone högsta ändamål vara äganderättens
skydd, hafva anledn. att fiån sin ståndpunkt sa uppskatta
den. Utsk. anser Staten såsom en uppfostringsanstalt,
der alla slägtets högre anlag skola erhålla sin möjligen största
utveckling. Det anser icke egendomen, utan
personligheten vara det som skall representeras,
och kan alldeles icke tillerkänna den förra värdighet af en
i och för sig gilltig grund för valrätt.” Hvar och en, som
läser delta i sammanhang,.finner, att Utsk. icke velat uttrycka
något annat, än att Utsk. icke anser egendom i och
för sig såsom gilltig valgrund, utan att Utsk. tillika velat
stödja sig på den rättsgrund, som härledes från Statens
högre ändamål af en så till sågandes andlig uppfostringsanstalt
för inenniskor; alt med ett ord det döda tinget, förmögenheten,
icke, såsom blott materiell, borde representeras,
utan de lefvande krafterna och intressena i samhället,
förmögenheten, bildningen, framskridandet förenade. Det
är således ingen inconseqvens af Utsk. att hafva stadgat
en punkt, der förmögenheten, tillsammans med den presupponerade
förmågan of politisk uppfostran, berättigar till
valrätt, d. v. s. icke blott yttre, utan äfven inre förmögenhet
eller s j e I f b e r o e n d e och bildning. Sådan föreställer
åtminstone jag mig Utskts mening hafva varit.
En talare har yttrat att, genom bestämmande af en
val-census, likasom ett streck drages genom nationen, så att
den, som stöde nedanför detta streck, vore lägre, då den
deremot, som stöde ofvanom, blefve högre. Jag är för min
del ingen älskare af laron om val-census, sådan som denna
lära finnes utvecklad i Frankrike och England. Jag ogillar
fördenskull, att Const.Utsk. stadgat en viss siflfer-census
såsom villkor för valrätt, och anser detta vara en ibland de
största bristerna i Utsk:s betänkande. Disk. hade i det fallet
blott beliöft bibehålla den grund, som finnes i vår nu
gällande Riksd.Ordn., och som i Sverige funnits sedan sekler.
Denna grund har, mig veterlig!, hittills icke föranledt
någon olägenhet , det är nemi. hemmansbesuttenheten på
landet och utöfvandet af borgerligt yrke i stad. Utsk.
bar för en allmän valrätt hemlat exempel från flera för oss
mindre bekanta förhållanden utomlands, men glömt vårt
eget land, sorn likväl erbjuder de mest talande bevis uppå
oskadligheten af en utsträckt valrätt. Den existerar nemi.
redan sedan de äldsta lider i BondeSt., der den minst upplysta
och torftigaste delen af allmogen, nemi. skatteallmogen,
deltager i valen, och i BorgareSt., der den fattigaste
borgare äfven har rösträtt. Men i Sverige är tillika
det egna förhållande, att valrättens vidd rättar sig efter förmögenheten,
som sålunda förmedlar den stora massans ma
-
94
Den ai October e. m.
teriella inflytande derigenom, att den som liar mindre förmögenhet
får i samma mån mindre valrätt, då nemi. valen
ske efter hemmantal, fyrktal, utskylder till staden o. d.
Då uti England och Frankrike den blotta siffran gifver en
rätt åt vissa medborgare, som andra sakna, deli gerdén lika
åt alla, sorn hafva hunnit olver ”strecket,” så går rättigheten
här i Sverige progressivt, så att det lörsta steget
kan vara högst obetydligt och skilnaden i rätt knappt
märkbar mellan deni, sorn uro eller icke uro valberiilligade.
Denha princip, sorn bar sin tillämpning i nästan alla Svenska
förhållanden, der folket utöfvar någon medborgerlig rätt,
hvilken äfven rörer andra, t. ex. vid prestval, sockenstämmor
etc., har Utsk. val lill en del bibehållit vid röstberäkningen
för valen, men dock likasom kastat omkull sjelfva
grunden, sorn är den, att enhvar medborgare, som är man
för sig, skall kunna deltaga i valen och der göra sina personliga
egenskaper gällande, likväl med ett efter hans större
eller mindre materiella intresse lämpadt aritlunetiskt inflytande
på besluten. Af denna anledning hafva också
valen här kunnat utsträckas så långt, och äfven åt personer
på en lägre punkt af förmögenhet och bildning politiska
rättigheter kunnat öfverlåtas. Jag medger likväl, att numera
ett maximum af röster bör bestämmas, för att ej vid
det förhållande, då de större jordägarne blifva valmän, lemna
alltför stor makt åt den yttre förmögenheten. Deremot
vill jag icke medgifva någon valrätt för dein, sorn ännu
icke äro sina egna. Då man antager en juridisk omyndighet,
måste man äfven antaga en politisk, och då den
förra ej upphör förr än vid en viss ålder, är det ingalunda
en orättvisa alt stadga, det den sednare ej upphör förr
än individen ställt en viss garanti för sjellberoende och
bildning.
På f. m. yttrades af den förste talaren, som i detta
ämne hade ordet, att ett hinder för en representationsförändring
i vårt land låge ibland annat deruti, alt de n. v.
ståndsledamöterne icke äga fullmakt att votera en sådan förändring,
förmodandes den välde ledamoten, alt det endast
vore capita af detta Stånd, som kunde bortskänka sin representationsrätt.
Möjligen har någon ledamot af Huset,
som är fallen för scrupler, kunnat fästa sig vid denna juridiska
exception: men i det fallet erinrar jag, att, då fullmakten
lyder derpå, att fullmäktigen skall ställa sig Sveriges
grundlagar till efterrättelse, och Sveriges grundlagar berättiga
hvarje representant alt votera en grundlagsförändring,
det således lärer deraf följa, att, om man äger rättighet, på
grund af fullmakt, alt ändra grundlagen i ett hänseende,
så måste man ock äga samma rättighet i ett annat.
En annan talare, Hr von Rosen, har till försvar för
ståndsvalen yttrat, att de särskildta yrkena borde representeras.
Detta bar sig, så länge frågan blott gällde val inom
Den ai October e. ra.
95
de n. v. RiksStånden, (ehuru t. ex. Adeln visst ej tyckes
representera något visst yrke,) men när samme talare
ville inrymma representationsrätt äfven åt det femte
Ståndet, liar lian nödgats lemna åsido sin princip, oell
då erkänt, att detina snmhalNclass väl ej representerade
något visst yrke , men att likafullt rättskänslan fordrade
alt göra afseende på dess personliga ställning i Staten,
dess förmögenhet, kunskaper, erfarenhet etc. Det
är likväl just detta sednare och ingenting annat, sorn anliängarne
af de allmänna valen påslå, nemi. att enhvar, sorn
genom siri personliga ställning lemnar en borgen för sjelfberoende
och insigt, skall, ulan afseende på Stånd,
kunna välja representant. Grundlagen har också betydligt
mindre fästat sig vid sjelfva valrätten, huru representanterne
väljas, h v i I k a skola komma till riksdag etc., sorn icke
mera dervid, att de [\ hufvudclasserne i landet må äga
sina representanter vid riksdagen, så att icke den eira classen
må genom beskattnings- och andra lagar förtrycka den
andra. Man besinne, att R. o. Adis-vallag icke ens finnes
i grundlagen, utan alt denna sednare hänvisar i det fallet
till Ridd.Ordn,; alt således R. o. Ad:s sjelfskrifna representationsrätt
icke är i grundlagen ultrvckt, utan att den
kan vid hvarje riksdag förändras, sivida R. o. Ad. inom sig
derom öfvei enskommer och Konungen dertill meddelar sin
sanctioh; ej heller har grundlagen bestämt någon vallag för
BorgareSt;, nied undantag för -Stockholm, utan i öfrigt välja
städerna dels med Celi dels utan electorer, och efter sär-t
skilda valstadgar. PresteSt., på samina sätt, väljer efter sina
gamla ordiuantier; endast för BondeSt. finnes en vallag
i i5 §:n Riksd.Ordn. Och, mine herrar! när lagstiftaren
i 1 §:n af nyssnämnda grundlag säger, att R. St. äro
Svenska folkets representanter, så synes den tanke väl
häfva föresväfvat honom, att Svenska folket också skulle
representeras; och är icke derigenom detta folks allmänna
valrätt -de jure erkänd? Jag föreställer mig fördenskull, att,
om någon representant vid 1809 års riksdag framkommit
med ett sådant förslag, som det Prosten Ödmann vid denna
riksdag väckt, och hvilket redan vid sista riksdag framställdes
af 111ig och några andra, detsamma skulle ansetts
stå i full öfverensstämmelse med förutnämnda 1 § Riksd.-  Ordn. De, som ifra för ståndsvalen, glömma en väsendtlig
omständighet, nemi. att Stånden numera icke representera
hvad som fordom utgjorde grunden för deras representation.
Vi veta alla, huru det éna Ståndet uppkommit efter
det andra och fått ökadt inflytande, i förhållande lill vigten
af de intressen, som nfKktigast inverka på statsorganismen
under det ena eller andra förhål landet, eller de idéer,
som tiden utvecklat. Men institutionerna hafva sin urigdom,
sin mannaålder och sin ålderdom. De passa ej lika för alla
tider och alla folkslag. Ett nytt slägte, en ny tid, nya
96
Den 31 October e. m.
idéer behöfva nya former, nya organer forsin verksamhet. Det
är ej valdt alt ur grafvarna mana Gustafvernes och Carlarnes
skuggor eller att vilja flytta Sverige tillbaka till medeltiden.
Dess adel är ej hvad den varit, icke heller dess presterskap,
borgerskap och allmoge; en mera spridd både förmögenhet
och statsmannabildning, ett bland den stora mängden
fördeladt kunskapsförråd, en vidgad industri och folkupplysning,
mera samfällighet i alla förhållanden, — allt detta
har jemnat ståndsskilnaderna, och det gör, att sjelfva den
ide'e eller det organiska i samhället, som förr representerades
af Stånd, nu icke behöfver denna begränsning — nej, icke
uthärdar den.
Man har i allmänhet yttrat ganska starka sympathier
för den s. k. orepresenterade classen; man anser, att en stor
orättvisa mot densamma är begången, och att det är af
stor vigt att inkalla den i representationen. Jag bekänner,
för min del, att jag icke vet eller kan inse den stora orättvisa,
som är vederiären hittills orepresenterade medborgare,
så framt nemi. K. M. sanctionerar R. St:s beslut alt säteriägare
skola få representera inom BondeSt.; ty då blefve
förhållandet, att hela den landlbrtikande classen representerades
antingen inom PresteSt,, BondeSt. eller R. o. Ad., så
framt ingen deribland vore eller hade varit embetsman. Det
nya element, hvars inrymmande i representationen säges vara
af en så utomordentlig vigt, skulle således hufvudsakligen
utgöras af civila och militära eller f. d. embetsmän;
jag medgifver, att de, som varit embetsmän, borde äga representationsrätt;
men då de, som mest ifra för representationsrätt
åt de orepresenterade, tillika påslå, att det icke är
personligheten, ulan yrkena, intressena, som skola representeras,
så lager jag mig friheten hemställa, huruvida embetsmannayrket
eller intresset icke må anses tillräckligt representeradt
så väl inom R. o. Ad. son) Preste- och BorgareSt:n.
De embetsmän åter, som tagit afsked, hafva vanligen
jord, och denna jord är också representerad inom R. o. Ad.
och BondeSt. Således, så snart den orättvisa blifvit undanröjd,
som nu hindrar ägare af säterier att deltaga i riksdagsmannavalen,
finner jag att, derest man icke vill antaga
den allmänna valprincipen, utan bibehålla Stånden, det ej
heller särdeles brådskar med inympandet å riksförsamlingen
af de s. k. orepresenterade. Man har sagt att denna orepresenterade
medborgareclass skulle utgöra ända till i5,ooo
valberätligade; men jag har anledn. betvifla denna uppgift,
förmodande att talet är något för stort. Jag erinrar mig,
att i någon af de conferenser, vi bevistat, för öfverläggning
i representationsfrågan, en ledamot begärde upplysning,
huruvida detta siffertal var hemtadt från i835 års tabellverk
eller från något sednare, hvarpå erhölls det svar, att
uppgiften vore tagen ifrån ifrågasatta års tabellverk; och i
an
-
Den 21 Oc löher c. m.
97
nnledn. deraf gafs den upplysning, att i 1835 ars tabellverk
icke voro upptagne de frälsebönder, som vid i834 års riksdag
erhöllo representationsrätt, ännu mindre alla säteriägare,
hvilka, enligt R. St:s beslut, vid denna riksdag fått sig enahanda
rätt medgifvep, och hvarå för det närvar, blott Konungens
sanction afvaktas. Således föreställer jag mig, att
det uppgifna antalet kommer att vid närmare granskning
betydligen förminskas. Emedlertid vill jag visst icke bestämdt
motsätta mig, att den hittills orepresenterade classen
medborgare skulle få representationsrätt, men aldrig kommer
jag att medgifva, att denna dass skall bilda ett särskildt
femte Stånd; det skulle vara att inrymma den alltför mycken
rätt, relativt åtminstone till BondeSt., som, äfven om
den ifrågavar. delen af Svenska medborgare uppgick till
!5,ooo valmän, säkerligen utgör 12 gånger det nyssnämnda
antalet. Om ståndsprincipen skall bibehållas, röstar jag således
för att desse orepresenterade föidelas på Adeln, Presteoch
BorgareSttn i enlighet med Frih. Sprengtportens förslag,
d. v. s. att, om representationen skulle bestå af 240 ledamöter,
Adeln, Preste- och BorgareShn valde hvardera 48
ledamöter, BondeSt. 60, och de nu orepresenterade 36.
Till Frih. Klingspor får jag särskildt hembära min tacksamhet
för den hederliga begrafning han, gifvit åt ståndsindelningen;
det hedrar honom att, efter det lyckliga och
varma försvaret för ståndsprincipen, likväl öfvergå på en så
liberal åsigt, som den Gr. Spens uttalat; önskandes jag, alt
en hvar, som, lika med Frih:o, ärft vissa sympathier för
Stånd, måtte följa hans exmpel.
Jag vill för öfrigt, då fråga blott är att i allmänhet
yttra sig öfver ämnet, endast tillägga ett par ord i afseende
på en vigtig principfråga, nemi. enkammar- eller tvåkammar-systemet.
Jag röstar för del sednare; skälen dertill
uppskjuter jag att utveckla. Men det förtryter mig, att
personer linnas, som, oaktadt alla förklaringar af män, som
visserligen äro ingenting mindre än aristocratiskt sinnade,
likväl fortfarande framställa det argument emot tvåkammar-systcmet,
att detta blott innebure ett återhållande aristocratiskt
element, som skulle komma i fiendtlig ställning
till den öfriga representationen. Detta är dock ingalunda
meningen med tvåkammar-syslemet. Man bar nemi. uppgifvit
all tanke på att den andra kammaren skulle bestå af
sjelfskrifvenheter eller ock af Konungen nämnda personer,
ulan man yrkar nu, att den bör väljas med qvalification
af endast högre ålder och för längre tid, d. v. s. den enda
aristocrati, denna kammare skulle bilda, vore den större erfarenhet,
den vidsträktare*sakkännedom, det lugn och den
skicklighet, som äro oskiljaktiga dels från en mer stadgad
Alder, dels från en längre tids deltagande i offentliga värf.
i5 fl.
ii
98
Den a: October e. tn.
Och hur kan man väl lala om alt den andra kammaren
skulle bildas af mot den forsla fiendtliga eleinenler, då
det bär föreslås, att den förra skulle utgå från den första,
och begge två således från folkel? En hvar vadje till sig
sjelf, och han skall finna, alt han mången gång har en
helt annan blick i saken och alltid ett mognare omdöme
vid den andra riksdagen, än vid den lörsta.
Slutligen får jag yttra den önskan, alt R. o. Ad. vid
detta tillfälle måtte betänka, att, om än frågan gäller en
ögonblicklig uppoffring af U. o. Ad:s ärfda rättigheter, denna
uppoffring dock hundradefallt återgäldes af det gagn,
som derigenom beredes ett älskadt fädernesland. Mine herrar!
den stora pluraliteten af Svenska folket önskar en reform
i vårt representationssätt; ja — den fordrar den allt
mer och mer högljudt. Den måste snart framtvingas af sakernas
inneboende kraft. Af R. o. Ad. nu högsinnad! gifven,
skall den utan tvifvel åt detta Stånd till väsendtlig del
återeröfra det anseende och de sympathier, som R. o. Ad.
fordom ägt, men till stor del nu förlorat, förnämligast till
följe af Ståndets oformliga sammansättning, hvilken visserligen
icke sann t uttrycker majoritetens af R. o. Ad. verkliga
opinion, och sorn gör det möjligt, att Ståndets beslut,
fattade den ena dagen af ett talrikt och den andra af ett
fåtaligt antal ledamöter, måste sakna den conseqvens och
den karakter, som ensamt ingifver aktning åt folkets representanter.
Hr Rosenblad, Bernh.: Hufvudfrågan, mine herrar!
i det vigtiga ämne, öfver hvilket vi nu öfverlägga, är icke,
huruvida Svenska folkets representation bör grundas på ett
så kalladt ett- två- eller fy r k a m ma r-s y s te m e, utanom
det bör hvila på en förment rationel eller på en nationel
grund.
Utsk. har utlåtit sig för den första grundsatsen, om
ock i tillämpningen det funnit sig oförhindradt att godtyckligen
derifrån afvika — måhända ett nytt bevis lör sjelfva
grundsatsens oanvändbarliet. Det yttrar sig nemi. sid. 18:
”Då TJtsk. här genast uttalar den öfvertygelsen, att hvarje
medborgare, med sin bestämmelse för evigheten, har lika
heliga anspråk på Staten, som denna, med sin genom tidell
längre fortfarande tillvaro, har på honom, följaktligen också,
att i mån af sin förmåga sjelf vaka öfver, att dess anspråk
i Statens lagar iakttagas, följer häraf ock, att Utsk.
icke kan anse valet af nationens representanter såsom några
Stånds, eller classers, utan såsom hvarje medborgares angelägenhet,
och således anser det vara både en rätt
och en pligt för hvarje medborgare, som lemnar
den borgen för insigt och oberoende, som Staten
både för hans och sin skull äger fordra, att deltaga
i val af de representanter, hvilka äga att å
Den 2i Octobcr c. ra.
99
folkets vägnar vaka för allmänt väl.” — Till en
början får jag fästa uppmärksamheten derå, alt det ingalunda
är en rationel — en förnuftets fordran, alt hvarje
medlem af Slaten, som anses lemna en viss borgen för insigt
och oberoende, skall medel- eller omedelbart deltaga i
lagstiftningen, men deremot fordra förnuft och rättvisa,
att i möjligaste måtto Statens ändamål uppfylles, som Ur att
skydda hvarje samhällsmedlem till lif och egmdoin, samt
att gifva honom skydd och säkerhet för förkofran af enskildt
välstånd för beredande af lycka och bildning för detta
och ett kommande lif, och det sätt, på hvilket detta dyrbara
ändamål bäst uppfylles, det är det rationellaste, oell vid
valet häraf kunna icke ett folks under sekler fortgångna
speciella utveckling, det vill säga dess historia, eller dess
fordna och beståndande institutioner lemnäs utan afseende.
Vore det icke så , — fanns det en allmän typ för ordnande
af ett samhälle och specielt af dess folkrepresenlation, så
skulle samma representation passa i alla länder, under alla
tidehvarf, för ett folk vid första inträdet på civilisationens
bana och då det der uppnått den högsta höjd med de
förmåner och de olägenheter denna medför (och som knappast
hos tvänne folk alldeles lika utvecklas), eller föralt
anföra exempel från vår tid, samma folkrepresenlation passa
i England, i Turkiet och på Nya Zeeland.
Det land, der man följdenligast försökt att bilda ett
samhälle efter en förment rationel grund, var Frankrike
under constituerande församlingen. Dessa försök leddes af
män, otvifvelaktig! bland tidehvarfvels utmärktaste tänkare
och med de renaste afsigter, och de understöddes af en allmän
opinion inom ett af de upplystaste folk i Europa,
men hvart förde dock dessa försök? I stället för alt efter
ändrade förhållanden ordna de samhällsbildningar, som utvecklade
under r4 århundraden redan fitnnos, och som
tillsammans utgjorde det dåvarande Frankrike och dess folk,
nedref man allt hvad som förut fanns, för att grundlägga ett
nytt Frankrike, eli konungadöme med republikanska
institutioner; meri inom tvänne år var detta förmenta
foster af förnuftets egen vishet ramladt, dess Konung
mördad på schavotten, och den förfärligaste terrorism herrskare
öfver folkets lif och egendom; och månne icke, om under
de — om jag ej irrar mig — r > olika försök man sedermera
gjort att återbilda det Franska samhället, man ännu
icke lyckats att finna någon form, som funnit stöd i nationens
tillgifvenhet, orsaken varit den, att man undanryckt
alla rötter, hvarifrån tillgifvenhet kunnat framskjuta.
Spanien och Portugal visa oss ytterligare exempel på
vådan att, med tillintetgörande af alla beståndande elementer,
vilja grunda en ny samhällsordning på förmenta för—
nuftsfordringar. Man har der tillintetgjort till och med de
varande democratiska institutioner, (vissa provinsers Fueros),
100
Den ii Octobcre. m.
som under seklers oinskränkta konungamakt bibehållit sig,
oell hvad bar man gifvit i stället? Wänne, man skulle önska
oss dessa länders periodiskt återkommande revolutioner oell
våldsamma grundlagsförändringar, än framkallade af gardes-sergeanter,
än af de större städernes pöbelhopar, eller
månne der rådande säkerhet till lif och egendom, eller
skydd för tillväxt i välstånd, lycka och bildning äro att eftersträfva
?
Förgäfves må man såsom motsatt exempel anföra de
Förenade Staterne af Amerika. Efter sjelfständighetsförklaringen
inträdde väl en Unionspresident och en Congress
i utöfningen af de hufvudsakliga rättigheter, som förut
tillkommo Englands Konung, men de särskilda stalernes
grundlagar och representation förblefvo med få förändringar
desamma som förut, och för den, som känner litet mer
än ytan af detta lands historia, visar det sig otvifvelaktig!,
alt den Amerikanska democratiens skönaste och renaste tidehvarf
icke varit efter sjelfständighetsförklaringen, utan
under den lid, då Nya Englands Stater, erkännande Englands
Monark såsom sin Konung, inom sig framvisade den
likhet i förmögenhet, tänkesätt och bildning, samt den enkelhet
och renhet i seder och lefnadsätt, som utgöra villkoret
för de vanligen så kallade republikanska dygderna.
I motsats mot de misslyckade försöken, att efter en
förment rationel allmän typ ordna samhällen och deras
representation, visa sig de, som på nationel grund byggt
samhällsförfattningarna, d. v. s. på det folks egna förhållanden,
för hvilket den nya lagstiftningen göres. På denna
grund bar hvarenda politisk lagstiftning hvilat, som vunnit
en framtid och sålunda kunnat uppfylla dess föremål, att
grunda slägtens lycka, trefnad och skydd. Bland de inångfalldiga
exempel, historien erbjuder, vill jag endast anföra
tvänne. När Philip 11:s tyranni föranledde de 7 nordliga Nederländska
provinserna alt uppsäga honom tro och lydnad
och att afsluta Utrechtska unionen, så öfvergingo dessa provinser
från att utgöra en beståndsdel af en monarki till republik,
utan annan förändring i dess förutvarande urgamla
institutioner och provincial-representation, än att ProvincialStänderne
för hvarje stat särskildt och Generalstaterne, d.
v. s. deputerade från alla 7 staterne, för de gemensamma
ärendena trädde i Konungens af Spanien ställe; och månne
denna aktning för det beståndande, äfven vid en eljest så
radikal förändring i statsform, icke burit lyckliga frukter,
och månne ej den både sjelf varit en verkan af och för de
följande tider bevarat den ärfda redbarhet, sorn gaf Hollands
folk förmågan att ärofullt genomgå den 70-åra striden med
verldens då mäktigaste monarki, och att bland Europas nationer
förvärfva ett anseende och ett välstånd, som öfverlefva!
den efemera politiska makten, och som bevarat nationaliteten
midt under ett främmande öfvervälde?
Den a i O c t o b e r e. m.
IOI
Det andra exemplet jag vill anföra, är England. Det
är allmänt bekant med hvilken religiös vördnad man i detta
land betraktar allt beståndande, och med hvilken varsamhet
man ändrar äfven det uppenbart oriktiga, då det äger
för sig häfdens talisman. Det är icke svårt att i dess
statsförhållanden uppsöka många brister; men månne man
ännu i något land sett till den grad realiseradt det svåra
problemet att förena en vidsträckt folkfrihet med en kraftfull
regeringsmakt, och månne ej orsaken ar, att begge hvila
på ärfda rättigheter och icke på ett dagens hugskott?
Och månne icke den styrka en kedja al folkinstitutioner
måste äga, hvars början är samtidig med nationens och
hvars utveckling följt men icke förutgått folkets egen, är
det ankare, på hvilket Englands sjelfbestånd hvilar, och som
räddat detta land undan stormar, hvilka brutit stater med
vida färre elementer lill fara inom sig?
Äfven Sveriges institutioner och dess representation hvila
på en nationel, d. v. s. på en folksenlig grund. Utbildad
jemte folket sjelft, hade vår representation i dess närvarande
form åtminstone iigt bestånd i Irenne århundraden, när
för första gången Konung Gustaf II Adolphs Riksd.Ordn. uppfattade
den i skrifven lag. Visserligen hafva sedan denna
tid nya elementer i Svenska folkbildningen tillkommit och
de gamla ordnat sig på nya sätt, och erkänner jag sålunda
att ett förändradt ordnande af representationen kan anses behöfligt;
men må man dervid iakttaga den Engelska varsamhet,
som först noga betänker hvilket nytt, som verkligen erfordras,
innan man upprifver de gamla grunderna, och med
dem måhända stödet för sjelfva Svenska Statens bestånd!
Bland de anmärkningar, man gjort mot vår närvarande
representation, är, att den ickeJi verkligheten representerar
folket. Det är visserligen sanni, att icke
livar och en, som utan våda kunde deltaga i bildandet af
representationen, dervid äger en röst, men med den utvidgning
valbarheten i sednare tider erhållit, kan man med
trygghet påstå, att ingen som hos sig känner förmågan
att uppfylla en folkrepresentants kall, och dertill äger
allmänt förtroende, numera saknar utvägar att
blifva valbar, (besittningen af några SkS smide eller andel
i en liten fabriksanläggning lemnar dertill rätt,) och troligen
finnas få länder, der så allmänt alla samhällsintressen
äro representerade, och der så svårligen inflytanden eller
intriger, från hvilket håll som helst, kunna hindra den ena
eller andra opinionen alt finna försvarare inom representationen.
Deremot visar erfarenheten från de länder, der allmänna
val äga runi och der sålunda eu ensidig opinion äger
så många medel att uteslutande göra sig gällande, att under
det af Const.Ulsk. föreslagna representationssätt lätteligen
cn stor del af Svenska folket — kanske ofta den upplys
-
101
Den 2i Octobere. m.
tåste — skulle komma atl sakna representanter för sina raeningar.
En annan förebråelse man gjort vår representation, är
långsam heten af våra riksdagar. Jag erkänner, att
våra 16 månaders riksdagar äro mycket för långa; men är
man rättvis, då man gifven skulden derför åt vår representation
och dess fyrdelning? Kan man glömma, alt med samma
fyrdelning långa tidehvarf fortgått, utan att våra riksdagar
någonsin öfverskrida få månader, men den tiden voro
liksdagsformerna enklare och talsjukan mindre? Mig har
alltid förefallit besynnerligt, om än icke oförklarligt, hvarföre
alla bemödanden att förenkla vår arbetsordning strandat
mot motståndet just hos dem, som eljest alltid föra i
munnen ordet reform.
Vidare har man förebrått vår representation att sakna
förmåga att skydda emot ingrepp af andra
statsmakten. Vid hvilka tillfällen skulle det väl hafva
varit, då denna saknad ägt rum? Förmodligen vid förändringarna
under Konungarne Garl XI och Gustaf lil, men månne
dessa förändringar voro framkallade eller underlättade
af formen för representationens sammansättning? Var det
icke missbruk af Rådets makt, som under Carl XI, och af
för stor regeringsmakt hos Ständerna, som under Gustaf lil
gjorde de verkställda förändringarna så populära inom landet,
och dervid kom visserligen icke formen för Sländernes
sammansättning i ringaste betraktande. Tvertom skulle en
sådan sammansättning elter allmänna val, som Utsk. föreslagit,
och som upplöser motståndet inom sjelfva representationen
emot en sin öfvervigt missbrukande majoritet,
lätteligen kunna framkalla det partivälde, som tvingar de förtryckta
enskildta intressena att söka skydd hosén ökad konungamakt,
och sålunda i sin tur framkallar denna. Och
vill man granska förmågan i detta hänseende hos de representationer,
som, lika med hvad Utsk. föreslagit, äro samansatta
efter förmenta rationella grunder, så torde den hafva
visat sig så ringa, all den föga kan anses öfverstiga nollpunkten.
Hvilken förmåga t. ex. ägde Franska representationen,
sammansatt efter allmänna val, år 1799, att
hindra General Buonaparte, understödd af några grenadierer,
att tillintetgöra den beståndande statsförfattningen, eller hur
stor var förmågan hos Spanska Cortesrepresentationen 1814
mot Ferdinand VII eller i8i3 mot Hertigen af Angoulcme,
och detta i samma Spanien, der Napoleons hela makt, understödd
af sveket och förräderiet, strandat mot Spanska
ihärdigheten, då det gällde försvara intressen, som verkligen
ägde folkets sympathier?
E11 ytterligare förebråelse man gjort vår representation,
är den för oförmåga att befrämja landels väl. Det
ligger i menskliga insigternas ofullständighet och naturen af
lagstiftande församlingar, att ingen kan fritagas från misstag;
Den 21 Octobcrc. tn.
io3
Dien nog tal vår jemförelsen med hvilken sorn helst, i afseende
på dess samverkan med konungamakten lill åtgärder
åsyftande allmänt väl. En af de hos oss i sednare tider
företagna, som ägt de på enskild rätt och allmän förkofran
mest ingripande verkningar, är den såkallade realisationen.
En dylik liar också i Norrige ägt rum, men månne någon
af de herrar, som så ofta för oss framställa Norrska representationen
och Norrska förhållanden såsom mönster, skulle
vilja utbyta det Svenska beslutet, som, då man ej mer
hade det förflutna i sin makt, tryggade det befintliga myntvärdet
och derigenom gaf säkerhet åt varande peiiningeförliållanden
enskilda emellan, samt åt framtida credit och industriella
speeulationer, — mot det Norrska, som sedan 1818
bragt landets då under halfva värdet sjunkna mynt lill pari,
och derigenom efter hand mer än fördubblat till nominalvärde
bibehållna enskilda skulder, embetsmannalöner och
endel skaller? Bland olägenheterna af de stora parlementariska
inflytelser, hvilka vid allmänna val hos oss skulle lika
litet uteblifva som i andra länder, är nödvändigheten
för regeringsmakten att åt dem göra concessioner. Månne
man skulle vilja hos oss skapa behofvet, att såsom i England
göra allmänna leverancer, sinecurer o. d. m. till medel
att vinna parlementarisk öfvervigt, eller såsom i Förenta
Staterna, göra alla embeten och således alla embetsinäns
välfärd beroende af en förändrad personal inom Styrelsen?
Såvida följderna af vidtagna åtgärder kunna vitsorda
en representalionsfnrmåga ali befrämja landets väl, månne
ej då den Svenska kan täfla med hvilken som helst? Stigande
egendomsvärden, framsteg inom hvarje gren af industrien,
försvunnen statsskuld, minskade skaller, månne dessa
Svenska förhållanden kunna uthärda jemföielsen l. ex. med
detta Frankrike, der sedan Julirevolutionen, under en allmän
fred, statsskulden ökats med i,4°° millioner francs oell
ordinarie budgeten med 200? En jemförelse med Spanien,
Portugal och de Spansk-Amerikanska republikerna, hvilka alla
länder man försökt lyckliggöra med moderna representationer,
torde vara obehöflig för hvar och en, som fästat ringaste
uppmärksamhet å förhållandena i dessa olyckliga
länder.
Slutligen och såsom ett kraftskäl för antagandet af
Utskts förslag framstå lies nationens fordran på förändring,
oell den adle Grefve, som förer ordet inom Utsk.,
liar nyss yttrat sin tanke, att om en appel nominal kunde
utgå till landels innevånare af alla Stånd, så skulle den öfvervägande
pluraliteten af alla Stånd frånkänna sig sin särskilda
representationsrätt. Beträffande ”nationens” fordran
på förändring, torde det tillåtas mig betvifla behörigheten
af deras målsmanskap, som egenmyndigt framställt sig såsom
dess ombud, och samma tvifvel tillåter jag mig äfven i afseende
på den förmodade verkan af en appel nominal, och
Den 21 Octobcr e. ra.
till oell med om denna verkan skulle vinnas, pa dess betydelse.
Af de 3 millioner menniskor, som utgöra Sveriges
folk, saknar den ofantligen stora majoriteten den kännedom
af de varande förhållandena, och de insigter för att grunda
ett omdöme öfver livad som borde vara, för alt ett, på
ett eller annat vis till vaga brag t, uttryck af deras mening
på minsta sätt kunde antyda hvad Svenska folket, efter
mogen samt med sakkännedom och lugn företagen
granskning af alla med frågan gemenskap
ägande förhållanden, skulle svala. Deremot är det en
gammal erfarenhet, huru lätt okunnigheten låter af partiviglaren
inbilla sig, att ett ord, han icke förstår, antingen
är orsaken till de enskilda olägenheter, från hvilka mänskliga
lifvet aldrig är frikalladt, eller kan afhjelpa dem. På
detta sätt låter förklara sig, huru, under bristen på lefnadsmedel
i Paris, dess lägre folkclasser instämde i rop mot
Mine Veto, (då Konungen nekat godkänna en lag, som förföljde
de prester, hvars samvete ej tillåtit dem underskrifva
den såkallade Konstitution civique,) eller för att hemta exempel
från en sednare tid och närmare land, huru lätt det var
alt få personer att sjunga glädjesånger för förkastandet af
den såkallade 72:011, hvilka icke gjort sig det ringaste reda
för hvad det förkastade grundlagsförslaget verkligen innehållit.
Jag borde nu undersöka verkningarna af det af
TJtsk. föreslagna representationssätt, ifall det blefve infördt.
Men dä jag redan nog länge upptagit tiden, inskränker jag
mig till att i korthet uppgifva följande Irenne, som icke
skulle uteblifva. Delta representationssätt skulle underlätta
medlen för intrigerna och parti vigla ren
att göra sig gällande inom representationen, det
skulle härigenom och genom de borttagna motståndskrafterna
inom densammn, ehuru i motsats med hvad Gr. Anckarsvärd
förklarat och jag icke betviflar hafva varit Utskts
tanke — högst betydligt försvaga konungamakten,
och skulle slutligen genom borttagandet af den rot,
representationen ägt inom folkets egna förhållanden, försvaga
dess förmåga att gifva skydd mot yttre eller
i 11 re ingrepp.
Men hvad fordra då .verkligen tidsförhållandena i denna
vigtiga fråga? Jo att bringa represen tationsel emeiiterna
inom Svenska samhället i harmoni med
deras nuvarande utbildning, men med bibehållande
af samma nationella grundel-, från hvilka
de utgått.
Härvid, mine herrar! tillåter jag mig återkomma lill ett
ämne, jag ofta vidrört, men som är nog vigligt, att ej uppmärksamheten
för ofta kan riktas ditåt; det är nödvändigheten
alt närmare fästa de länkar af förtroende, tillgifvenhet
-
DenaiOctobere. ta. fo5
het och kärlek, som förena de olika classerna och de särskilda
individerna af Svenska folket, och som tillhopa bilda
den stora samhällskedja, hvilken ensam förmår gifva styrka
och sjelfbestånd åt Svenska Staten. Här, mine herrar] vänder
jag mig lill personligheten i dess vidsträcktaste omfång,
nemligen till alla personer inom Svenska samhället. Del
är delta samband, som så ofta räddat fäderneslandet och i
kraft öfverväger hvarje numerisk styrka. När det då verkligen
fattiga, härjade, af inre och yttre krig ulsugade Sverige
under Gustaf II Adolph för sjelfbestånd nödgades til] oafbrutna
nya ansträngningar, sä var det detta samband, sorn i gemensam
karlek och gemensamma olfer för Konung och fädernesland
förenade alla, hög och låg, och utan att störas af enskildt» minnen,
opinioner och intressen. Bland de många vackra diag af
hvad en ädel Svensk kunde olfra för Konung och fädernesland,
den tidens historia erbjuder, tua jag återkalla, huru af tviinne
söner af den Gustaf Baner, hvars hufvud fallit för Konung
Carl lX:s bödelsyxa, den ene räddade hans sons, sin
Konungslige Herres och väns lif, och den andre, den store
Johan Bauer blef stödet för Carl lX:s sondotters thron, då efter
slaget vid Nordhagen aila frukterna af Gustaf Adolphs
segrar voro nära alt gå fötlorade. Alen också var Gud med
Sverige, och Svenskars fvratioåriga offer för fosterlandet funno
sin lön icke endast i dettas och Svenska namnets stigande
ära och anseende, utan ock i en, oaktadt ansträngningarna,
tillväxt i ekonomiskt välstånd, öfversligande framstegen under
något förutgående tidehvarf. Den politiska makt Gustaf
Adolph och hans närmaste efterföljares segrar gåfvo Sverige
är längesedan förlorad , men det moraliska anseende,
hans Svenskar gåfvo Svenska namnet, beror på oss dess efterkommande
att bevara. Må derföre särdeles de bland oss,
hvars enskilda förmögenhet eller ställning gifver dem förmåga
alt gynnande verka på underhal vandes och omgifvandes
lycka, erinra sig alt det tillgifvenhetens och tacksamhetens
band, sorn successivt sträcker sig från den lägsta kojan
till slottet, i förmåga ail gifva kraft åt samhällskedjan, af
ingen skrifven lag, af inga juridiska former, kail ersättas; må
de sålunda bemöda sig att tillvägabringa den angelägnaste
af alla reformer, nemi. aflijelpandet af den förslappning i
våra sociala förhållanden, såsom emellan husbönder och underhafvande,
emellan mästare och lärlingar o. s. v., hvilken
tyckes i fruktansvärd grad tilltaga; må vi vidare alla, liberala
och conservaliva, anhängare af fria eller inskränkande
handelslager, med bortläggande af alla hatets och oviljans
minnen, af alla fördomar, samlas kring vår åldrige Konungs
thron. Då , men endast på detta sätt, kunna vi, utan hinder
af förut fattade meningar, Ömsesidigt upplysa hvarandra,
och slutligen frambringa de beslut rörande vår representation,
vår civil- och ciitninal-lug, saint våta näringsi5
H. 14
io6
Den ax Ocloher c. ra.
Jagar, hvilka för många slägter skola bereda Svenska folket
lycka oell välstånd och bevara det Svenska namnets urgamla
aktning och anseende.
Hr von Rosen, Georg: Jag skulle icke hafva upptagit
R. o. Ad;s tålamod att afhöra något vidare ifrån mig i
denna fråga, helst då tiden är så långt framliden; men jag
är skyldig mig sjelf att besvara en anmärkning, som en värd
talare helt nyligen gjort vid mitt yttrande i f. m. plenum.
Måhända alt jag då uttryckte mig tvetydigt, kanske uppfattade
anmärkaren mitt yttrande orätt; ty jag anser icke i
afseende på det femte Ståndets inkallande till riksdagar, att
personliga rätten hos hvarje medlem af denna medborgareclass
är för närvar, förnärmad, då de icke hafva representationsrätt,
utan jag sade, att Staten borde tillegna sig denna
classens fosterlandskänsla, bildning och förmögenhet. Jag tror
att mitt yttrande var sådant, åtminstone var min mening den.
Hr von Hohenhausen: Jag anser mig skyldig att betyga
Gr. Anckarsvärd, ehuru frånvarande numera, min tacksamhet
för det lugna och värdiga sätt han användt för att
gensvara hvad han i mitt anförande funnit sårande; men
Grefven har misstagit sig deruti, att jag i mitt anförande
skulle hafva åsyftat endast ledamöter af R. o. Ad., som
tillhöra Const.Utsk., och ännu mindre Hr Grefven enskildt. Jag
har verkligen menat, hvad som äfven står i mitt anförande, hela
majoriteten af Const.Utsk., de andra Ståndens ledamöter deruti
inbegripne, n. b. dem som tillhöra majoriteten. Jag har hittills
sökt att akta mig för personligheter och skall veta att
göra det icke mindre hädanefter, så framt jag icke sjelf blir
anfallen; men jag skall hädanefter som hittills öppet och
ärligt angripa hvad jag nödgas kalla ett parti, äfven om jag
till min smärta skulle i första ledet finna personer, dem jag
ifrån barndomen älskat och högaktat.
Frih. Sparre, Sixten, hade inlemnat ett så lydande
anförande:
Då fråga uppstår om representationsförändring, uti hvilken
idee äfven jag instämmer, särdeles om den åsyftar snarare
och egentligen förbättring än förändring; så vill
jag dock till en början förklara, det jag under närvara nde
tid icke lemnar min röst till de förslag, som innefatta
en efterhärmning af främmande länders representationssätt,
på en eller två kamrar.
Den representationsförbättring, som i Sverige nu vore
af nöden, är: 1:0 att alla medborgareclasser må blifva representerade,
och 2:0 att hvarje representant måtte, i anseende
till sin person och ställning i samhället, kunna äga
anspråk på allmänt förtroende, såsom medlem af den lagstiftande
och controllerande makten. Hvad den första punkten
angår, så har början blifvit gjord, genom vettenskapsmäns
och bruksägares intagande i representationen; nu återstår
att deruti lemna inträde åt sådana egendomsherrar
Den 21 October c. m. 107
oell capitalister på landet och i städerna, sorn hittills icke
ägt någon representationsrätt, och torde ej heller vara ur
vägen, om, såsom upplysande och redogörande, äfven Statsrådets
alla ledamöter, i och för deras embeten, jemte vissa
embetsman från krigsmakten, domaremakten och collegierna,
samt landtstaterna och andra embetsverk, finge inträde i representationen.
Att ett minimiförmögenhetsbelopp föp hvarje
så beskaffad representant bör bestämmas, lärer icke bestridas.
Uti hvilka RiksSt. desse nya representanter böra få
inträde, äfvensom hvad vidare rörer det reglementariska och
utvecklingen af denna förbättring, lemnar jag till dem alt
föreslå och i detalj utarbeta, sorn vid denna riksdag uppgjort
de åtskilliga representationsförslagen; och ville jag här
inskränka framställningen af mina öfriga åsigter till blott
hvad som rörer vårt Riddarhus; och som de'förbättringar,
jag der nu åsyftar, äro af den beskaffenhet, att de kunna
frambringas endast genom en förändrad ståndsordning och
således bero blott utaf Ståndets beslut med Konungenssanction,
så hafva de ej den ringaste gemenskap med, eller inverkan
på de öfriga Ståndens förändringar eller förbättringar.
Hvad egentligen nu R. o. Ad. beträffar, så är det visserligen
långt mer än behöfiigen representeradt, i anseende
till talrikheten af dess representanter, men derföre ändå icke
just på det bästa sättel, under närvar, förhållanden. All
caput inom hvarje slägt är född representant, passar numera
icke, der nästan inga majorater finnas och ofta allsingen förmögenhet;
likaledes att ingen conlribution till Staten erfordras,
inga lärdomsprof, icke ens någon närings- eller embetsmannapraktik
behöfves, och, med uteslutande af allt delta, är lätt
alt föreställa sig sammansättningen af sådana representanter.
Den första angelägna reformen inom Riddarhuset torde
emedlertid vara, att så mycket som möjligt inskränka den
stora personalen, och hvilket beror af R. o. Ad. att verkställa,
och som lätt kan ske, både utan orättvisa och mannamån,
och så, att ingen lefvande introducerad slägt fråntages
dess representationsrätt. Utom att R. o. Ad. äger ett
betydligt större antal representanter än lefvande slägter, genom
deras fördelande uti Grefvar, Friherrar, Adels- och
Commendeursätter, — ja ännu mera, — tvänne bröder och
deras afkomlingar, som väl äro de närmast förenade inom
samma slägt, hafva dock nu ofta tvänne och flera representanter;
så, för alt låta synas denna oformlighet ännu större,
liar Riddarhuset bibehållit en oafbruten fullföljd nummerordning
för familjerna, allt sedan år i6s5, intill närvar,
stund, alltså med bibehållande af alla utdöda slägter, hvilka
aldrig, utom af Gustaf II Adolph sjelf, blifvit afförda, hvarigenom
Grefliga familjer synas vara
i/jt.
Friherrliga dto d:o
3go.
Adels- och •Comuiendeurs-ätter dto d:o a.3i.h
Summa a,845
io3
Den at October e. ta.
Häraf skulle kunna förmodas, att i v-årt länd funnes
en adlig slägt på ungefärligen hvarje hundrade medborgare!
förhållandet är dock helt annorlunda:
Grefliga familjer utdöda liro ...... g,,
Friherrliga d:o d:o
Adels- och Gominendeui sätter d:0 d:o i,/j65
—
I
Återstå lefvande familjer af alla fyra classerna i,»a3u
M en då en eller flere medlemmar utaf en adlig
ätt blifvit upphöjda till commendeurer, friherrar,
grefvar eller furstar, (Hessenstein, Putbus,) så kunna
de derigenom icke frångå att tillhöra samma slägt,
då de äga en och samma stamfader; och sådana lefvande
skigter, hvilka genom upphöjelse uti flera classen
hafva fått olika och tillökta nummer, uppgå ända
till
3rgj,
hvilka, äfvenledes som afskiljda familjer, höra såsom
representanter afräknas, hvarigenom återstå, lefvande
adliga skigter eller atter att representera,
endast .  8o4-
och dessa hvarken böra, eller rimligen kunna fråntagas representationsrätt,
så länge Svensk adel existerar. Detta karr
likvisst göra en skilnad af några nummer mer eller mindre,
i förhållande till det beslut, som kommer att fattas i anseende
lill vissa slägters bibehållande af flera re prest ntanteieller
sammanslående till en nummer, såsom: Lewenhaupt
och Leijonhufvud —, Sparre och Oxenstjerna—, Natt och
Dag och Sture —, Ribbing och Ribbing!) —, Trolle och
af Trolle, — Rudbeck och Rudebeck —, Hjerta och Gjerta, —
Tersmeden och Cedercreutz —, Uggla och Ugglas —, Monrad
gea d Osson och d’Osson —, Peyron och de Peyron —,
Lefren och af Lefren —, Bruncrona och Rabenius m. fl.
Hvad som nu beror af R. o. Ad., det är att sålunda
minska dessa familjers representanter, genom sammanslående
af hvarje sfägts olika elasser och nummer till en nummer,
vidare att, i stället för caput-re presea tan t, hvarje slugts alla
elasser samfäldt välja en representant, hvilken, så kvalificerad,
som gamla Ridd.Ordn. föreskrifter dock med förändring
till 3o års ålder i stället för 25, dessutom bör, enl,
debetsedel, till K. M. och K ronnn för förmögenhet eller
annan inkomst contribuera en viss minimiafgifl, t. ex. 5o
r:dr btco. Skulle någon slägt till någon riksdag icke äga
någon så qvalificerad medlem, så må densamma vid den
riksdagen blifva orepresenterad. Dessutom må inga fullmakter
äga rum, eller någon representera för annan slägt än
den, hvars nummer han tillhör och af densamma blifvit vald.
Då, utom slägternas ålder sins emellan, hvilken följer tidens
lopp och icke af menniskomakt kan förändras, ingen
annan förmånsrätt numera tillkommer den gamla adeln fram
-
Den n October e. nv.
föl' den nya, än att dess alla barn ärfva lika fadrens namn
oell värdighet, då deremot den i sednare lider, på Engelska
adeln modellerade inrättningen, att blott äldste sonen al den
nya adeln älfver fadrens namn oell värdighet, är en uppfinning,
hvilken nu bär ännu mindre passar, sedan fideicommissinrältningen
upphört; så skulle jag tro, alt icke ringaste
melin eller skada för hvarken landet eller ridderskapet kunde
uppkomma, om man ville rälta detta förhållande, för
den nya adeln, i likhet med den gamla.
Angide den nya nummerordningen, så, för att göra mitt
förslag så mycket mera fatlligt, får jag göra alternativa uppställningar,
då, uti den första, nummerordningen kommer att
beräknas för hvarje familj ilian i6x5 års första inli oduclion,
utan afseende på olika familjers samma upprinnelse eller
stamfader. Tersmeden och Cedercreutz 111. fl. , men dock så,
alt de olika classerna inom samma namn, grefvar och fri—
lierrar, sammanslås till en nummer.
Det andra alternativet sammanslår till en nummer äfven
de familjer med olika namn, som utgå från samma stamfader,
efter år i()25, Lewenhaupt och Leijonhufvud in. fl,
Oell det tredje sammanslår till en nummer älven de familjer
med olika namn, som utgå från samma stamfader, före
denna tid, .Sparre och Oxenst jerna.
Hvilket af dessa alternativer som gillas, är mig likgillligt
; de tvänne sista minska dock representantantalet med
tolf å femton nummer, hvarföre jag skulle anse det förmånligast.
De utdöda familjerna utgå alldeles ur all nummerräkning,
och anser jag äfven deras vapenplåtar lämpligast, med
Konungens nåd. tillstånd, kunna tillöka samlingen af monumenterna
uti Riddarliolinsgrafehoret.
Då en slägt hädanefter utdör, uppflyttas nästa slägt uti
dess nummer, och så vidare de efterföljande slag terna, så
att ingen nummer må vara vacant.
Kär Konungen utnämner en ny adelsman , blir en ny
nummer, men vid upphöjelse till friherre eller grefve blifva
inga nya nummer.
Jag har ansett de år i6a5 introducerade förste grefvar
och friherrar böra bibehålla nummerordningen framför den
tidens adelsmän, lili hvilka sednares nummer ingå samma
slägters friherrar oell grefvar, Fleming, Bonde, m. fl.
110
Deu 21 Octobere. m.
Nio t.
| Gammal N:r.
2
2
Sliigter.
Tillhörande
samina sliigter.
Adelsmän.
1 Fri herrar. 1
c
-t
fl)
<
fl:
1 Familjer.
1 Summa.
1 Representanter.
1 Summa.
i
1
Gr. Brahe
1
i
1
2
2
Gr. Lewenhaupt . .
1
1
i
3
3
Gr. Le la Gardie .
1
i
i
1
4
f rih. Oxenstjerna .
♦ ♦ ♦ ♦ ♦ ♦ ♦ ♦ ♦
i
8
4
♦ ♦♦♦♦♦♦
Gr. Oxenstjerna af
Korsholm
1
2
i
02
5
Gr. Horn af Åminne
♦ ♦ ♦ ♦ ,
1
70
5
♦ ♦♦♦♦..
Gr. Horn af Rantzien
1
2
i
3
6
Frih. Gyllenstjerna
i
1
i
29
7
Gr. Bjelke
1
1
i
1
8
HrLilljehök af Får-
dala
........
i
61
8
Hr Lilljehölt af Gä-
lared
i
2
i
4
9
Hr Fleming
i
17
9
Frih. Fleming af
Liebelitz
i
2
i
7
10
Hr Sparre af Rossvik
i
11
10
»♦♦♦♦•♦.
Frih. Sparre
i
66
10
Gr. Sparre af Söf-
deborg
1
3
i
9
11
Hr Ulfsparre. . . .
i
367
11
Frih. Ulfsparre . . .
i
2
i
10
12
Hr Soop
i
1
i
11
13
Hr Bonde
i
41
13
Gr. Bonde till Björnö
1
20
13
.♦♦♦♦♦♦♦
Frih. Boude
i
3
i
13
14
Hr Natt och Dag .
i
1
i
57
15
Frih. Posse af Säby
i
51
15
Gr. Posse
1
141
15
1
3
i
15
16
Hr Ribbing
i
40
Frill. Ribbing ....
i
2
i
Summa
28
16
Häraf synes huruledes 16 sliigter haft 28 representanter.
Den 21 Octo ber e. m.
lii
N:o 2.
O
so
s
B
£3
^5
%
v-
2
Slägter.
Tillhörande
samma slägter.
1 Adelsmän.
T
3
| Grefvar.
Familjer.
1 Summa.
t*
fl
3 2
3 £■
k ^
o
1
1
Gr. Brahe
i
i
i
2
2
Gr. Lewenhaupt . .
♦ ♦.♦♦♦♦♦
i
26
2
.
Frih. Leijonhufvud
i
2
i
3
3
Gr. De la Gardie
i
1
i
1
4
Frih. Oxenstjerna .
♦ *♦♦♦♦.♦
i
8
4
Gr. Oxenstjerna af
Korsholm
i
2
i
92
5
Gr. Horn af Åminne
i
70
5
Gr. Horn af Rantzien
i
2
i
3
6
Frih. Gyllenstjerna
*♦♦♦♦♦♦♦
i
1
i
29
7
Gr. Bjelke
i
1
i
1
8
Hr Lilljehök af Får-
dala
i
61
8
Hr Lilljehök af Gä-
lared
i
2
i
4
9
Hr Fleming
i
17
9
... ....
Frih. Fleming af
Liebelitz
2
2
i
7
10
Hr Sparre af Rossvik
» ♦ • «
i
11
10
..... ...
Frih. Sparre ....
2
66
10
Gr. Sparre af Söf-
deborg
i
3
i
9
11
Hr Ulfsparre . . . .
i
367
11
........
Frih. Ulfsparre . .
1
2
i
10
12
Hr Soop
i
1
i
11
13
Hr Bonde
i
41
13
*♦♦♦♦♦♦♦
Gr. BondetillBjörnö
i
20
13
Frih. Bonde
1
3
i
13
14
Hr Natt och Dag .
♦ ♦ ♦
i
187
14
»♦♦♦♦♦♦.
Frih. Sture
1
2
i
57
15
Frih. Posse af Säby
♦ ♦♦♦♦♦♦
1
51
15
1
141
15
i
3
i
15
16
Hr Ribbing
i
40
16
Frih. Bibbingh . . .
1
216
16
1
3
i
i Summa | 31| 16
16 slägter haft 31 representanter.
na Den 91 October e. m.
N:o 3.
O
Zl
g
3
52
S
5ä
Sliigter.
Tillhörande
samma Slagler.
>
fD
v.
£4'
rq
%
J
Grefvar.
V. T
B B
B Jr
£3
Cr r
c
B 2
m
1
1
Gr. Brahe ......
1
1
1
2
2
Gr. Lewenhaupt . .
i
26
2
.♦♦♦♦♦♦♦
Frih. Leijonhufvud
1
2
1
3
3
Gr. De la Gardie .
1
1
1
1
4
Frih. Oxenstjerna .
♦ . ♦
1
7
4
Hr Sparre af Rossvik
1
11
4
Frih. Sparre . . . .
1
8
4
Gr. Oxenstjerna al
Korsholm ....
1
66
4
Gr. Sparre af Söfde-
borg.
1
5
1
92
5
Gr. Horn af Åminne
1
70
5
Gr. Horn af Rantzien
1
2
1
3
6
Frih. Gyllenstjerna
1
1
1
29
7
Gr. Bjelke
i
1
1
1
8
Hr Lilljehök af
1
61
8
Hr Lilljehök. af
Gälared . ♦ ♦ .
1
2
1
4
9
Hr Fleming
1
17
9
Frih. Fleming al
Liebelitz ....
1
2
1
9
10
Hr Ulfsparre ....
1
367
10
Frih* Ulfsparre ♦ .
1
2
1
10
11
1
1
1
11
12
Hr Bonde
1
41
12
♦ *♦♦♦..
Gr. Bonde ti 11 Björnö
i
20
12
Frih. Bonde ♦ . .
1
3
1
13
13
Hr Natt och Dag .
1
187
13
Frih. Sture ♦ . .
1
2
1
57
14
Frih. Posse af Saby
. . . . . ♦ ♦ •
i
51
14
G r. Posse ....
i
141
14
. ♦ - ♦ ♦ ♦ ♦ ♦
Gr. Posse . . ♦ .
i
3
1
15
15
Hr Bibbing
1
40
15
Frih. Ribbing ♦ .
1
216
15
Frih. Ribbing . .
1
3
1
16
16
Hr Boye af Gennäs
1
294
16
Fri h, Boy e a f G en n ä s
1
2
1
Summa | 33
16
elc. etc.
16 släkter haft 33 representanter, hvaribland en 5,
Frih.
Den 21 October e. ra.
Frill. Sprengtporten, Jac. Wilh.: Då tiden så
långt framskridit och tvifvelsutan flere ledamöter önska att
yttra sig i denna fråga, hemställer jag, om ej öfverläggningen
kunde uppskjutas till nästa plenum.
På derefter framställd propos. beslöt R. o. Ad, alt till
nästa plenum uppskjuta fortsättningen af denna öfverläggning-
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. till 11 om aftonen.
In fidem prolocolli.
F. O. Silfverstolpe.
Lördagen den 24 October 1840.
Plenum kl. 9 f. m.
Justerades r prot.utdr. för den 21 dennes f. m. och
2:ne prot.utdr. för samma dag e. m.
Justerades pleni-prot. för den 7 dennes e. m.
Upplästes till justering och godkändes Exped.Utsk:s förslag
till R. St:s und. skrifvelse)' till K. AI.:
N-.o 123, i anledn. af arrendatorn af Edeby hemman på
Lofö A. Qdelbergs ansökning om prolongation af arrendet;
N:o 124, i anledn. af arrendatorn af kronohemtnanen
Söderby i Lofö socken M. Runstedts ansökning om prolongation
af arrendet;
N:o 125, i anledn. af Kronofogden Assessoren C. J. Lagercrantz^
ansökning om förlängdt arrende å Barkarby kronohemman
eller skatteköp derå;
N;o 126, aogrde åtskilliga ännu icke återställda förbindelser
ronde Svenska Statens fordna utländska skuld;
N.'o 127, ang-.de ersättning för åren 183g och 1840 till
de dagsverksskyldige under Marieholms och Cathrinebergs
landshöfdingeboställen;
N:o 128, ang:de befrielse från rotering för Torps kyrkoherdeboställe
å Dalsland.
Hr Frih. o. Landtm, tillkännagaf, att Gr. Wachtmeister,
Axel Knut, ledamot i Ridd.Utsk., anmält sig vara
nödsakad alt afresa från riksdagen, och att således afsäga sig
sin befattning i Utsk., under anhållan att blifva vid sin riksdagsmannarätt
bibehållen, och hemställde Hr Landtm., om
R. o. Ad. till denna anhållan behagade lemna sitt bifall.
Ropades ja.
i5 H. > i5
Den a4 Octobcr f. ra.
Hr Landtm, anmodade Ståndets electorer att vid deras
nästa sammanträde väija en ledamot i Ridd.Utsk. efter
Gr. Wachtmeister.
Fortsattes pröfningen af Const.Utskrs mern, N:o 38,
ang:de Nationalrepresentationens oinbildning.
Gr. Mörner, Carl, uppläste följande:
Det är redan så mycket taladt i frågan om nationalrepresentationens
ombildning, ej mindre i offentliga än i enskilda
sammankomster, att jag förmodar en livar i det närmaste
fattat sitt beslut i delta maktpåliggande ämne.
Innan vi skrida till frågans slutliga behandling ber jag
kortligen få yttra äfven mina tankar, och gifva tillkänna min
åsigt, föranledd till någon del af de discussioner, jag här
uppmärksamt åhört.
Öfvergången till ett nytt, ett förändradt samhällsskick,
fordrar otvifvelaktigt en allvarlig besinning, och är det ömtåligaste
öfverläggningsämne vi under någon föreg:de riksdag
förehaft. Jag är öfvertygad, att ingen sjelfskrifven representant
tvekar att afsäga sig sin häfdvunna rätt, sin andel i
lagstiftningen, om han tror sig kunna derigenom bidraga till
en bättre sakernas ordning, elter afhjelpa de olägenheter och
brister, som nu anses vidlåda det närvar, representationssättet;
men, mine herrar! då här är fråga om eftergift af
ett al f från förfädren, om införandet af något bättre än det
sjelfskrifna representantkallet, som dock åtminstone äger
den förtjensten att sakna det så ofta klandrade inflytandet
vid valen hos de 3:ne öfriga Stånden; då, säger jag, är det
i sanning af mycken vigt att se sig vät före, innan man skrider
till handling.
Närvarande vid fyra riksmöten som representant, har
äfven jag haft tillfälle erfara många af de öfverklngade olägenheterna
af vår fyrdelade representation, och stundom äfven
af den sjelfskrifna rättigheten att deltaga i lagstiftningen.
Jag har också någon gång önskat att se förslag framlagda
af verkliga statsmän och tänkare, som kunde tillfredsställa
nationens gemensamma fordringar och förmenta behof
af ett förbättradt statsskick.
Då jag, lika med många talare inom detta Hus, icke
anser Coust.Utsk:s förslag uppfylla ändamålet, eller leda lill
det gagn för fosterlandet, som en förändring i det bestående
måste medföra, om den skall kunna af välsinnade Svenska
män antagas; så önskar jag lifligt, att vi här må kunna
förena oss om ett sådant förslag, att det må i grundlagsenlig
ordning antagas vid nästa riksdag; men, mine herrar!
jag bör icke heller undertrycka den lika uppriktiga önskan,
alt R. o. Ad. nu beslutar så, att förslaget då icke afsiå<
eller faller.
Det torde icke blifva så lätt alt uppgöra ett sådant
Den a4 October f. ra.
s-om tillfredsställer allas intressen; men med förutsättning alt R.
o. Ad:s majoritet erkänner företrädesvis principen af tvåk
arn ina r-syst erne oell bibehåller ståndsfördelningen, hvilken
sednare icke lärer kunna upphäfvas, så länge verkliga materiella
fördelar tillhöra densamma; så torde de af Frih.
Hamilton och Hr von Hartmansdorff här framställda förslag
kunnat med nödiga modificationer sammanjemkas till ett sådant
helt, hvilket leder till det mål, dit man temmeligen
allmänt synes sträfva.
Jag inskränker mig för närvar, till delta generella omdöme
öfver frågan, med tillkännagifvande, att min röst för
eller emot denna reform kommer att bero af det sätt, hvarpå
saken nu afgöres, äfven i åtskilliga af dess detaljer.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att han nu, i anledn.
af Frih. Cederström* i sista plenum gjorda begäran, ville
Såta uppläsa i §:n i CJtsk-s förslag.
Innan denna uppläsning hann alt börjas, anmälte sig
Frih. Boye, Ludv., och yttrade:
Jag har trott, att, innan man går till specialiteterna, det
generella bör vara discuteradt, och det är i afseende på det
generella, som jag nu vill yttra mig; men om Hr Landtm,
det önskar, så dröjer jag med mitt anförande.
Frih. Sprengtporten, Jac. Wilh.: Jag kan ingen
anmärkn. hafva att framställa emot den begäran, som Frih.
Cederström i sista plenum gjorde, att i §:n, likasom alla de
efterföljande, måtte uppläsas; men om med denna uppläsning
åsyftas en föredragning af betänk, punkt- och momentvis,
så tager jag mig friheten att fästa Hr Frih. o. Landtm:s
Gamt Frih. Cederströms uppmärksamhet derpå, huruvida det
må anses till något gagnande att punkt- och momentvis
föredraga ett betänk., som rönt så ringa sympathi inom RiksSt:n,
och då är det lätt att förutse, att de gemensamma
tankar, som R. o. Ad. skall besluta i detta ämne, ej kunna
komma att erhålla någon den ringaste likhet med hvad Utsk.
föreslagit. Jag har ej kunnat föreställa mig någon annan
föredrag!), af delta betänk., än att Coust.Utsk:s förslag eller
dess åsigter betraktas i form af vissa allmänna satser, och
att R. o. Ad:s gemensamma tankar rör:de dessa hufvudgrtinder
för nationalrepresentationens ombildning må utgöra föremålet
lör öfverläggningen. Jag får i anledn. häraf bestrida
all föredraga, punktvis af detta betänkande.
Frih. Boye: På alldeles samma skäl, som den siste
värde talaren, nemi. att ingen sannolikhet finnes att betänkts
grunder blifva antagna, är jag äfven af den lanken, alt ett
föredragande punktvis till ingenting annat tjenar, än ali förnöta
liden. Under hopp att Hr Landtm, (einnar något afseende
häråt, anhåller jag att få yttra mig ang:de grunderna,
väl icke af sjelfva betänk., men af ett annat förslug ,
Den a4 Octo ber f. m.
sorn blifvit framstäldt, och sora jag tror behöfver närmare
skärskådas.
Hr Frih. o. Landtm, afbröt Frih. Boye, som nu började
ingå i pröfning af hufvudsaken, under begäran att han,
då frågan om föredragningssältet ännu icke vore afgjord,
ville dröja med sitt yttrande, tills sistnämnda fråga vore
afgjord.
Frih. Cederström, Jacob: Min begäran om betänkrs
föredragande punktvis står i öfverensstämmelse med grundlagarnes
föreskrift rörtde hvilande grundlagsförslags behandling.
Enligt 56 §:n Reg.F:n äga R. St. att, då Const.-  Utsk. afgifvit ett förslag lill ändring uti grundlagarna, vid
den riksdag sådant skett derom öfverlägga, och, om i afseende
derpå R. St. förena sig om gemensamma tankar, sådant
Utsk. till efterrättelse meddela genom återremiss, och om ej
de särskildta RiksSt:ns gemensamma tankar på annat sätt
kunna sammanjemkas, så skall genom votering uti förstärkt
Const.Ltsk. afgöras hvilket förslag, som bör hvila. Härbar
blifvit yttradt, alt det af Const.Ulsk. afgifna förslaget ej
vunnit sympathi inom R. o. Ad., alt det af samtliga de talare,
som hittills yttrat sig, med undantag af Utsk:s egna
ledamöter, blifvit og i I luci t, och att alla de Utsk:s ledamöter,
som sig derom yttrat, varit af skiljaktiga tankar, huruvida
det hela vore antagligt eller ej. Det blir således i min tanke,
så framt grundlagen ej skall åsidosättas, nödvändigt
alt vid förslagets föredragning punktvis framställa de rättelser
uti särskilda §§ deraf, som genom Ståndets gemensamma
tankar kunna blifva antagna att till Etsk. återgå, och
jag anhåller nu, likasom uti sista plenum, att sedan denna
fråga blifvit afgjord få yttra mig,
Hr Lefre'n, Jo b. Pehr: Lika med Frih. Sprengtporten
vågar jag förutsäga, att Coust Utskts förslag, sådant det
nu är framlagdt, icke torde vinna R. o. Ad;s bifall att hvila
lill nästa riksdag; men lika med Frih. Cederström tror jag,
att det ej går an att framställa detta förslag i sin helhet till
antagande eller förkastande; ty om dä R. o. Ad., såsom jag
förmodar, skulle detsamma förkasta och sedermera ej blifva
ense om någon gemensam tanke lill anmärkn. emot detsamma,
så skulle vi hafva inledt oss uti en olaglighet, emedan
om Ståndet ej kan förena sig om någon gemensam tanke
mot ett Coust.Utsk:s förslag till grundlagsförändring, som
föranleder till återremiss deraf, så måste detsamma hvila i
sin helhet, sådant det är, godt eller ondt. Jag skulle derföre
önska, att de ledamöter af Ståndet, som tänka lika med
mig örn den sannolika utgången af frågan om detta förslags
antagande, täcktes medgifva att någon del af betänk, upplästes,
utan att derföre vilja slösa bort hela vår förmiddag
med att uppläsa ett betänk., hvarom säkerligen en hvar af
oss redan tagit noggrann kännedom. Efter en sådan uppläs
-
Den 34 0 c 10 b e r f. m.
* *7
ning utaf en del af betänk, stöde det hvar oell en af R. o.
Ad:s ledamöter fritt att derom i anmärkningsväg yttra sig,
och Hr Landtm, vore då i tillfälle att framställa någon eller
några af de gjorda amnärknma till antagande eller förkastande
såsom Ståndets gemensamma tanke.
Frih. Sprengtporten: Jag skulle visserligen finna
Frill. Cederströms begäran ganska öfvertygande för mig, om
jag ej deruti saknade alla skal för den egentliga tvistefrågan,
nemi. den, huruvida R. o. Ad. eller något RiksSt. i allmänhet
är förbundet att punktvis eller momentvis granska och pröfva
ett Const.Utsk:s betänk., som innefattade flera punkter och
niomeriter. Jag har ej funnit uti grundlagarna något stadgande,
som hindrar R. St. alt besluta hvilka anmärknir som
helst, att utesluta hela paragrafer och momenter uti det
förslag, som framställes, och i stället förena sig om andra
åsigter. Någon slags anledn., hvarför betänk, skulle föredragas
punktvis, torde icke förefinnas uti grundlagen, och i
sjelfva sakens natur har jag ej heller kunnat upptäcka någon
sådan. Det oaktadt, 0111 någon form kan tillfredsställas
derigenom, att, på sätt Hr Lefre'n framställt, ett stycke i
sender af betänk, uppläses; så har jag redan från början
förklarat, att jag ej har någonting alt deremot invända.
Gr. Spens, Carl Gust.: Jag hade ämnat att vid detta
tillfälle få yttra mig uti sjelfva saken, som nu är föredragen;
men då jag af Hr Landtmts yttrande till Frill. Roye finner,
att det egentligen är frågan örn formen, sorn nu är å bane,
anhåller jag äfven att endast få yttra mig derom.
Det är temmeligen tydligt för hvar och en, som känner
representationsfrågans natur, och ännu mera tydligt för
hvar och en, som känner dess historiska utveckling, och sorn
afliört de på detta rum hållna debatter af alla fyra Ståndens
ledamöter, äfvensom debatten uti sisth Onsdagsplenum,
alt många särskilda meningar hos R. o. Ad. förefinnas, och
att följaktligen många särskildta förslag till Ståndets gemensamma
tankar kunna motses, likasom (lera sådana redan äro
gjorda. Ändamålet hur synes således framför allt vara , att
icke genom gången af föredragningen någons mening blir
tillbakasatt, utan att den föregrde volenn eller proposm, om
den aflöper utan votering, alltid blir så ställd, att derigenom
blott en sak i sender afgöres. Uti dessa kinkiga formfrågor
uppmanar jag eder, roine herrar! alt vi måtte biträ
da
hvarandra med att framställa, huru hvar och en i frågan
tänker. Det är högst angeläget att noga betänka denna
sak. Jag har trott, att det skulle vara oriktigt att, då så
stora principfrågor blifvit yrkade såsom contraförslag emot
Utsk:s betänk., nu börja med betänkts föredragning punktvis.
Jag anser icke, att sådant är uti grundlagarna föreskrifvet.
Grundlagarna säga, att vid föredragnin skola R.
St. komma öfverens om gemensamma tankar, såsom anmärkntr
i iS
Den 24 October f. m.
emot Const.TJtskts mern., i händelse detsamma ej af R. St.
gillas; men den bestämmer ej de gränser, som kunna existera
emellan dessa gemensamma tankar och Utsk:s betänkande.
Sålunda skulle jag önska , att , innan föredragntn
punktvis förekommer, de stora principfrågorna förut vore
afgjorda; sedermera är en sådan föredragning i sin ordning.
Den första principfrågan skulle jag tro kunna bäst besvaras,
örn Hr Landtm, täcktes göra R. o. Ad. ungefärligen följande
propos.: Anser R. o. Ad., att till Const.Utsk. bör såsom
R. o. Ad:s gemensamma tanke hänvisas den meningen, att
representationen bör fortfara att bestå af fyra
arbetsfördelningar. Denna tanke har jag väl ej nu hört
så bestämdt yrkas, -— jag minnes likväl ej om icke Hr
Ehrenhoff yrkade den; — men det är i alla fall nödvändigt för
målets behandling, att en sådan propos. framställes. Skulle
då, såsom åtminstone jag för min del önskar, denna fråga
besvaras med nej, så är det med detsamma gifvet, att, enl.
den tanke, som skulle blifva R. o. Ad:s, icke någon annan
arbetsfördelning än uti två fractioner kan äga rum, åtminstone
till följe af de här framställda förslag, ty ingen har
framställt fråga om en tredelning, ingen yrkat ett fullkomligt
enkammar-systeme. Det Norrska systemet, som närmast
går derpå ut, kan dock äfven kallas ett tvåkammar-sysleme.
Man kan således genast derefter begynna tala 0111 representationens
tvänne arbetsfördelningar.
Då skulle jag tro, alt den första frågan bör vara, huruvida
R. o. Ad. hänvisar såsom gemensam tanke den meningen,
att representationens begge arbetsfördelningar
böra vara sinsemellan s t å nd s sk i I jd a , hvilket,
om jag ej bedrager mig, är Frih. Boyes framställda tanke.
Han nämnde visserligen, att hvar och en af arbetsfördelningarna
inom sig borde bestå af flera Stånd , men skilnaden
dom emellan skulle likväl blifva, att vissa Stånd vöre uti
den ena, och vissa Stånd uti den andra. Jag anser, att denna
fråga först bör afgöras, innan man afgör frågan om ståndsval
eller allmänna val. Den sednare frågan är nemi. helt
olika vigtig, allt eftersom ståndssplittringen vidlåder sjelfva
liksd.göromålen, eller blotta riksdagsmannavalen. .Skulle R.
o. Ad:s gemensamma tanke visa sig vara, att arbetsfördelningarne
ej böra vara sins emellan ståndsskiljda, då bör först
afgöras om R. o. Ad. önskar att hela representationen skall
vara vald; och dertill fordras egentligen blott besvarandet
af tvänne frågor. Det har nemi. ej af någon blifvit framstäldt,
att sjelfskrifvenhet till representationsrätt genom börd
skulle komma att fortfarande äga ruin från den stund representationen
blefve fördelad på två kamrar. Sjelfskrifvenhet
genom börd till valrätt har deremot blifvit yrkad af
manga. Sjelfskrifvenhet genom börd lill representationsrätt
skulle också medföra, att den nuvar. Adelil till hela sitt antal
skulle kunna ingå uti den ena af den blifvande repre
-
Den 24 October f. m.
"9
sentationens kamrar eller i båda, och detta vore omöjligt,
så framt man ej ville antaga, att volertna borde ske ståndsvis,
hvilket vore att åstadkomma en splittring inom sjelfva
afdelningarna af representationen. Således den enda sjelfskrifvenhet
till representant, som kunde äga rum, vore den,
som skulle åtfölja vissa embeten, eller oek en dylik, som uti
vissa utländska stater, der utnämningar till representanter
göras af högsta statschefen för lifstid eller för vissa år. Jag
kan ej påminna mig, om det sednare förslaget har förekommit
bland de många, som här varit framställda. Förslag om
sjelfskrifvenhet för vissa embeten har blifvit framstäldt af
Hr von Hartmansdorff uti debatten af alla fyra Stånden här
på Riddarhuset, ehuru han likväl, om jag ej minnes orätt,
frångick detsamma uti sista plenum. Jag har emedlertid här
uppsatt dessa tvänne frågor, men skulle det så vara, att ingen
yrkar derpå, så är det naturligt, att upplagandet af dem
förfaller. Dessa frågor skulle lyda sålunda: anser R. o.
Ad. att såsom gemensam tanke bör hänvisas den
meningen att representationsrätt bör åtfölja vissa
embeten? och anser R. o. Ad. att såsom gemensam
lanke bör hänvisas den meningen, att representationsrätt
bör kunna utdelas genom utnämning
af K. M. för lifstid eller på vissa år?
Sedan dessa 4 frågor blifvit besvarade, så synes mig bäst
att närmast i ordningen afgöra frågorna om de särskildta
förslag till valrätt, som har blifvit framställda; likväl ej på
det sättet, att Hr Landtm, framställde till R. o. Ad.: antager
R. o. Ad. såsom sin gemensamma tanke Hr von Hartmansdorffs,
Frih. Hamiltons, Gr. Fröliehs förslag o. s. v.,
titan så att Hr Landtm, fortfar att afgöra frågorna om hvarje
sak för sig. Jag vill då föreslå att den forsta frågan linge
blifva: anser R. o. Ad. sig böra hänvisa såsom
sin gemensamma lanke den meningen, att representationens
medlemmar böra vara valde så väl
ståndsvis, som af hvarje Stånd inom sig; den andra
frågan : huruvida representationens medlemmar
böra vara valde i samfällda valförrättningar, men
inom vissa Stånd; tredje frågan: huruvida representationens
111 ed lem inar böra vara valde till en del
ståndsvis, till en del utan afseende på Stånd; och
skulle den frågan besvaras så, att en sådan efterföljande kari
komma i fråga, skulle jag önska, att den måtte blifva:
huruvida representationens medlemmar böra vara
valde uti den ena arbetsfördelningen ståndsvis,
och uti den andra utan afseende på S t å n tl.
Jag har hur med val ståndsvis menat, alt sjelfva rättigheten
alt välja skulle vara fördelad på Stånden och således
i den sista frågan, att på det viset tvänne kamrar skulle
uppstå, hvilket ganska väl kunde låta sig göra , ulan att
kamrarna vore ståndsskiljda. Den ståndsvis valda kammaren
120
Den 24 O c t 0 b e r f. tn.
kunde nemi. innefatta ombud för alla Stånd, dessutom kunde
rättigheten att väljas till sådant ombud vara gemensam
för alla Stånden. Det sednare närmar sig till Prosten Hallströms
förslag. Skulle nu alla dessa förslag afslås, så vore
med detsamma antagen den hufvudprincip uti Cont.Utskts
betänk. , som innehåller, att representationens alla medlemmar
böra på en gång vara valde, och valde utan afseende
på Stånd.
Skulle åter någondera principen af val ståndsvis antagas;
så synes mig, men då först, den frågan böra komma
uti betraktande, huruvida Stånden skola utöfver de
nu var. fyra förökas med ett femte, hvars närmare
begränsande blir föremål för särskild öfverläggning. Emot
denna fråga finnas tvänne contra-propos:r, som hvar för sig
kunna äga många försvarare: den ena skulle vara, attStånden
skola vara fyra och de o rep resenterade samhällsmedlemmar,
som ännu finnas, komma att på
dessa fyra Stånd fördelas; kommande sättet för
denna fördelning att sedermera utgöra föremål
för särskild öfverläggning. Den andra, att Stånden
böra vara de n u v a r. fyra, utan förändring eller
tillökning. Härvid skulle jag tro, att sedan de ofvanomtalade
föreg:de besluten hade afgjort, att någondera af
dessa tre meningar nödvändigt måste af R. o. Ad. framställas
såsom dess gemensamma tanke, blefve det bäst alt
särskildt votera om hvilkendera af de två sisla skulle blifva
contra-propos. till den första.
Jag har i allmänhet i dessa förslag utgått från den tanken,
att här nu egentligen vore fråga om vallagens principer.
Skulle alla de föreslagna voterma utfalla enl. Const.-  Ulskts tanke, då först synes det mig, att det blir lämpligt
att punktvis debattera detaljerna af Ulskts valförslag. Skulle
åter R. o. Ad:s tanke vara, alt man nu äfven kan debattera
om sjelfva arbetssättet, och om de två kamrarnes betydelse
såsom arbetsfördelningar , så finge man en ny serie af
frågor; men som jag ej trott det vara meningen att nu gå
så långt, och egentligen icke heller tror, att detta betänk.
N:o 38 kan föranleda en sådan utsträckning af öfverläggningen,
anhåller jag om propus, till Ståndet på antagande
af det förslag till föredragning, som jag nu haft äran
framställa.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att R. o. Ad., i anleda.
af den väckta frågan om formen för föredragningen,
torde vänta, att han framställde sin tanke. Han hade trott
den första §:n i Const.Utsk:s förslag till vallag innefatta de
hufvudsakligaste grunderna, hvarpå vallagen vore byggd, och
att således, om denna § skulle utan betydliga anmärkn:r af
R. o. Ad. anses böra hvila till grundlagsenlig behandling
vid
Den *.j Oetoler f. ra.
vid nilsiä riksdag, de efterföljande §§:no skulle den ena efter
den andra för R. o. Ad. föredragas (ill pröfning och afgörande.
Ii I ef ve åter vid den första §:n sådana anmärknir
gjorda, och hvaraf en del redan blifvit framställda, sorn kunde
blifva R. o. Adis gemensamma tankar och utgå från helt
andra grunder än den §, som Utsk. föreslagit; så torde R.
o. Ad. finna, att hela Const.Utskis förslag till vallag fölle,
och alt de öfriga §§:ne icke vidare kunde föredragas för R.
o. Ad. lill något afgörande, enär Ståndets gemensamma tankar
vore af den beskaffenhet, att ett förslag, bygdt på dem,
blefve helt annat till alla sina delar , än Const.Utskis nfgiftia
förslag. Hr Landtm, hade derföre trott, att, om t §:u
af vallagen upplästes , och antingen de redan gjorda a ilin
ii i knina vid Const.Utskis förslag framställdes till R. o. Ad:s
afgörande, huruvida något af dem antoges såsom gemensam
tanke, eller discussionen fortfore, och derunder andra, förslag
framställdes till gemensamma tankar, dessa komme att profvas
livart och ett i sin ordning, och i den ordning, sorn R.
o. Ad. vid discussionens slut kunde finna vara den riktigaste
och lämpligaste, och hvilket torde vara omöjligt att på
förhand afgöra, då Hr Landtm, icke kunde anse fullkomligt
riktigt, att, på sätt Gr. Spens föreslagit, Hr Landtm, skulla
bär först till afgörande framställa vissa af Hr Grefven uppräknade
grundsatser. Hr Landtm, ansåg sig icke kunna
framställa andra proposlr än dem, som af R. o. Adis ledamöter
särskildt blifvit begärda, och att Hr Landtm, icke
kunde, på sätt Gr. Spens föreslagit, fortgå med proposlr
hemtade från Hr Landtmls egen öfvertygelse om sakens beskaffenhet
och den ordning, i hvilken saken borde behandlas,
såvida del tillhörde Hr Landtm, att uppgöra några förslag,
som icke förut funnes, och såvida det vore fråga om
att behandla saken såsom den vid uppgörandet af ett förslag
i ett Utsk. borde behandlas. Nu hade redan ett förslag
blifvit framstäldt för R. o. Ad., hvarföre Ståndet torde finna,
att detta utgjorde egentliga grunden för Öfverläggningen,
och alt de proposlr, som, efter slutad öfverläggning,
borde framställas, måste afse de anmärknir, som inom Ståndet
under föredragningen blifvit gjorda emot Const.Utskis
förslag. R. o. Ad. torde således finna lämpligt , alt i §:n
finge uppläsas, att discussionen sedan finge fortgå , de särs'
ildta förslagen uppläsas, och att, när discussionen vore
slutad, Hr Landtm, sedan finge framställa proposlr i afseende
på de har yttrade meningar, i den ordning, som de
blifvit framställda, allt efter det sammanhang och den gemenskap
de ägde med Const.Utskis förslag.
Frih. Hamilton, Hugo: Efter den förklaring, sorn
Hr Landtm, nu afgifvit, kunde det visserligen vara onödigt
i det liela, att jag yttrade mig, då jag icke kan annat Sn
j5 H. i6
1 il
D cii a4 O c t o t fc r f. fn.
till hufvudsaken instämma i den mening Hr Frih. o. Landtm',
framställt. Jag tror, atl när ett förslag förekommer till öfverläggning
inom ett Stånd, så är det nödvändigt att hålla
sig inom förslaget. Förslagets ordalydelse förklarar ganska
bestämdt hvad som är föreslaget, då har står: "Efter dessa
förklaringar återstår för Utsk. att till grundlagsenlig behandling
såsom grundlagsförslag öfverlemna följande: För
slag
lill vallag. Valrätt tillkommer Svensk man, sorn
bekänner sig till christna läran, fyllt 21 år, är och 5 år varit
i Riket bosatt,” etc.
Detta är efter mia lanke den allmänna och forsla princip,
på hvilken hela förslaget är bygdt. Om nu II. o. Ad,
icke önskar atl pä elt obehörigt sätt fortsätta med diseussionen
i den allmänna kring ämnets alla delar gående lorm,
hvarefter vi nu kringgått detsamma, så kan jag icke tinna
något annat sätt att komma till saken och att förena oss
om en gemensam tanke, såsom anmärkn. emot Consl.Utsk:s
förslag, än atl just behandla detta förslag. Således tror jag
för min del, att man kati, sedan man uppläst och antingen
med ja elier nej besvarat degna af Const.IJuk. i dess 1 §
framställda princip, nemi. 011) allmänna val, så kan man,
vid nejets bestämmande, förklara hvad som är Ståndets tanke
om valen, t. ex. att de skola ske ståndsvis, för alt bilda
en eller (vänne kamrar. Så långt jag begriper , bör målet
kunna vinnas på den vägen, men jag lager mig vördsamt
friheten, efter Hr Landtm, nu behagat tillkännagifva sin
tanke rörtde gången af discussionen, att anhålla, det Hr
Landtm, behagade yttra huru långt, efter Hr Landlm:s tanke,
proposina till bestämmande af R. o. Adis tankar sedermera
kunna lemnäs, nemi. om proposir kunna äga ruin, —
hvilket jag högeligen skulle önska, — i fråga 0111 de öfriga
hufvudpt inciperna, som i betänk, aro uppfattade, nemi. principen
om hn,fvudindelningen, principen om en- eller Ivåknmmnr-systemet
och sedan principen om ståndsvalen. Kunna
oj dessa proposir lemnäs, så hlifver svaret efter min tanke
ganska kort, och discussionen blir då äfven ganska inskränkt;
ty då kan den egentligen endast röra framtida sättet för val
af representanter. Den fråga, som likväl är alldeles nödvändig,
äfven i afseende på sättet för valen, och som jag
tror kan ingå i svaret på 1 §:n, hvilket jag yrkar, ej för alt
göra min lanke gällande, utan för alt få frågan afgjord, är
den'allmänna frågan om och huru de orepresenterade skola
representeras. Om det då beslutas, att de böra erhålla representationsrätt,
så bör man öfverlemna åt Const.Utsk. att
föreslå, huru de skola representeras, hvarefter R. St. få yttra
sig deröfver.
Frill. Cederström: Jag anmälde mig i anledn. af Gr.
Spens’s yttrande, deruti han yrkade en form för föredragningen,
hvilken skulle förutsätta, alt R. o. Ad. agde rättig
-
Den i\ October f. m.
(tet ntt här inom sig directe bearbeta grundlagsförändringsförslag,
tvertemot tydliga föreskriften i 81 §:n Reg.Ftn; ty
frågor derom få. enligt denna §, icke väckas i R. St:s idelia,
utan skola öfverlemna.? lill Coust.Utsk. Det är detta
TJtsk:s rättighet och pligt att granska grundlagarna, och att
jemväl öfver sådana förslag, som de finna möjliga neli nyttiga,
afgifva utlåt, till R. St. Nu sedan Utsk. sådant fullgjort,
är det öfver Utskts förslag, som R. St. skola vilia
sig, icke öfver enskilde medborgares eller representanters förslager,
hvilka icke kunna upptagas förr än de till Const.-  Utsk. blifvit ingifna och sedan af Utsk. för R- St. framlagda.
Jag måste således i denna fråga helt oall hållet förena
mig i den åsigt, sorn Hr Frih. o. Landtm, yttrat. Inom
Const Utsk. hade det föredragningssätt, eller den form för
öfvei läggningen, sorn Gr. Spens föreslagit, visserl*gen varit
både rättsenlig! och ändamålsenligt, emedan inom Utsk:n
ärendena böra på sådant sätt behandlas. Annat deremot är
deias föredragning inom Stånden. Vore åter frågan af allmän
beskaffenhet och icke rörde en grundlagsförändring, då
kunde, vid ett 'betänk,, som andra gången förekom, jemväl
en sådan behandling, som den Gr. Spens föreslagit, användas.
för att inom R. St. bereda ett beslut, helt och hållet
stridande mot det förslag, sorn Utsk. framställt; men sådant
kan icke här äga rum. enär frågan är om ett grundlagsförändringsfördag,
hvilket måste behandlas i enlighet med
i mom. i 56 §:n Reg.Fm. Jag inskränker mig nu till detta
Villande, intilldess R. o. Ad. slutligen beslutar, ntt vi må
komma till ämnets föredragning, så framt icke ledamöter ännu
finnas, som önska yttra sig öfver det. allmänna i frågan,
hvilket naturligtvis, efter min öfvertygelse, icke bör nekas;
men jag för min del har intet att yttra förr än vi komma
til] sjelfva ämnets föredragning.
Frih. B o ve: I anledn. af de yttranden, sorn här blif
vit
afgifna af Gr. Spens och nu sednast af Frih. Cederström,
innefattar ämnet tvänne frågor. Den ena frågan blir i enlighet
med Frih. Cederström* invändning: Har Ståndet
rätt att antaga andra förslag, än dem. hvilka
ligga i betänkandet? Och i ardedn. af Gr. Spens’s anförande,
blir då den andra frågan: Hurudan bör då den
första propostn vara? lag skall vilm mig öfver båda
frågorna. Frih. Cederström svnes visserligen hafva rätt, då
man endast läser 81 §:n Reg.F:n, hvilken har tvänne morn.,
— det ena deruti föreskrifver sättet huru frågor om förändringar
i grundlagarna skola afgöras. då förs'ag derom väcka?
af enskilda personer hos Const Utsk., och det andra
handlar om behandlingssättet, då sådana förslag inkomma
från K. M. I det första morn., och äfven i hela början af
56 §:n af R<g,F:n vill det synas, sorn lagstiftarens mening
varit, att fästa dlscussionen inom R. St. uteslutande inom
D«Ä »4 October f. m.
del af Const. Ulsk. afgifna betänk. Andan och ordställningen
är luir verkligen sådan ; tilén likväl förekomma uti
samma 56 § följande ord: ”Göras åter i RiksShns plena emot
U t s k: s yttrande anmärkmr, bl ifve de, hvilka hvarje RiksSt.
särskildt förklarar utgöra dess gemensamma tanke, till ”Const.*
Utsk. hänvisade.” Deraf ser man således, att anmärknir
kunna förklaras utgöra Ståndens gemensamma tankar. Detta
är visserligen i strid mot hvad 8r §:n och hvad början
af 56 §:n innehåller; men delta försätter frågan i en
sådan tvetydighet, att jag för min del icke vågar öfvergå
till Frih. Cederströrns tanke, utan tror mig af grundlagen
förpligtad alt ingå i diseussionen öfver och besvara propos:n
på, huruvida de anmärkntr, som göras, kunna af Ståndet
antagas såsom Ståndets gemensamma tanke.
Jag har nu yttrat mig i anledn. af Frill. Cederströrns
anförande. Jag beder nu att få yttra mig i anledn. af
livad Gr. Spens framställt. Jag fattade måhända Gr. Spens’
yttrande orätt. Grefven har visserligen en lycklig gåfva
att tydligt uttrycka sig och, om jag så får yttra, enligt
ordspråket — träffa spiken på hufvudet; men måhända undföll
det Grefven, att han i början hegärde en propos. såsom
vår gemensamma tanke, som han förkastade vid slutet
af sitt yttrande, då han i stället begärde en annan. Grefven
begärde i början en propos., som i min tanke var den
rätta, nemi., att qiucstio an skulle först nfgöras, innan vi
komma till quaeslio quomodo; men slutligen begärde Grefven
en propos., som förkastade valrätten, d. v. s., sorn alltså
redan var inne på quaeslio quomodo. Jag håller mig
vid den första och uther mig att få göra Hr Landtm, och
Ståndet uppmärksamma derpå, alt så lange i >4 §:n Reg.-  F:n ännu står qvar, så länge R. o. Ad. ännu har sina privilegier
orubbade, så länge det ankommer på dem sjelfva
att afsäga sig dem, eller upphäfva mer eller mindre deraf;
så länge synes mig, att qnoestio an blir flen: afslår R. o. Ad.
sin ärfda representationsrätt eller ej? Örn deremot Hr Landtm,
först framställer propos. på Utsk:s förslag, så harhan galt förbi
qnajsio an, och redan ingått på quaestio quomodo. Uti Reg.Fin,
i Landtmarskalks-eden och i den personliga rättskaffenhet, som
allmänheten och jag synnerligen erkänner hos Hr Landtm.,
uti allt detta ser jag en borgen för, att ingen propos. här
göres, sorn lemnar någon tvetydighet om svaret, eller icke
bestämdt säger hvarpå vi skola svara, så alt vi icke efteråt
finna oss hafva besvarat någonting, som vi ej velat besvara.
Om Hr Landtm, gör propos. på första punkten, utan att
först hafva gjort den föreglde, nemi. den om Ståndet aLäger
sig sin representationsrätt elier ej, så svara vi måhända nej;
uien derföre anses vi måhända ej fullkomligt hafva bibehållit
vår förra rätt. Det vore. alltså bättre, om Hr Landtm,
ville framställa proposina i enlighet med ämnets natur, d. v.
». göra den första proposm på quaestio an, och den andra
Den j4 Oetober f. m.
p5 quoestio quomodo. Om R. o. Ad. svarar ja på den propos.
, huruvida R. o. Ad. afstår sin ärfda rättighet eller ej,
så är den första frågan i betänk, redan besvarad. Men det
är mig angeläget att göra R. o. Ad. uppmärksamt derpå,
att derföre att Ståndet svarar nej vid denna fråga, bar
Ståndet icke bundit sina liander i fråga örn de modificalioner,
sorn sedermera förekomma. Med anledn. af livad jag
yttrade i förra plenum och livad jag nu baft äran erinra, protesterar
jag emot all annan propos.,alt börja med , än den:
huruvida R. o. Ad. afstår sin ärfda representationsrätt eller ej.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Om mitt minne ej
felar, så tillfrågade Landtm, i förra plenum Ståndets medlemmar,
huruvida betänk, borde uppläsas eller ej, och
denna fråga besvarades då med nej. Jag anhåller om upplysning,
huruvida förhållandet verkligen var sådant, och alt
derefter få yttra mig.
Underl. Ridd.Secret. tillkännagaf, att förhållandet
varit alldeles sådant, som Hr von Hartmansdorff uppgifvit.
Hr von Hartmansdorff: När således Ståndet afsagt
sig alt höra betänk, uppläsas, så inser jag ej, huru någon
ledamot nu kan komma och begära en uppläsning, som ej
skulle tjena till annat, än alt förspilla vår tid och plåga
oss med ett onödigt afhörande af betänkandet. Då återstår,
såsom mig synes, endast frågan, huruvida R. o. Adis medlemmar
äga rätt att göra anmärkmr vid Const.Utskts betänkande.
Enligt 56 §:n Reg.F:n är deras rätt obestridlig.
Flera sådana anmärkntr äro i föregående plenum gjorda;
andra torde göras i detta. Alt här framställa, på sätt Frih.
Boye yrkat, en allmän grundsats till afgörande af R. o. Ad.,
utan alt något sätt för dess tillämpning är bestämdt; det
måste jag bestrida, under förmodan att de fleste bland R.
o. Adis ledamöter finna olämplighelen deraf. Jag för min del
är böjd, på sätt jag förut yttrat, att afsäga mig min medfödda
representationsrätt, men på villkor, som jag bestämdt
uppgifvit. Skulle deremot framställning göras på den allmänna
frågan, utan afseende på villkoren, så lärer förmodligen enhvar
säga nej. Det beror egentligen på det sätt, hvarpå R. o.
Ad. i framliden kommer att representeras, huruvida någon
vill medgifva förlusten af de rättigheter han genom födseln
erhållit. Just derföre att fråga är om en uppoffring skall göras
och om de villkor hvaremot uppoffringen skall ske,
mäste jag bestrida Frill. Iloyes förslag, att först rösta om
grundsatsen, skiljd från villkoren. Om man nu skulle börja
alt rösta om grundsatserna, så inträffar det alt Frih. Boye
yrkat en, Frih. Hamilton 2 eller 3 och Gr. Spens 7 eller
8. Då blefve första voteringen om företrädet mellan dessa
förslag, eller 0111 hvilketdera man skall börja med. Till förekommande
af sådana svårigheter vid föredragningen, hem
-
Den 2 4 OetobeT f. m.
stiller jag vördsamt, om icke R. o. Ad. skulle finna riktigt,
att vid detta tillfälle låta tillgå på samma sätt som vid andra
dylika, att de anmärkare, som äro gjorda mot Const.-  Utskrs förslag, må förekomma till Ståndets pröfning i den
ordning Hr Landtm, kan finna ämnets besk a (f. nliel fordra;
och att, sedan de i sin helhet blifvit Ståndet föredragna och
af detsamma granskade, contra-propostna icke komma att
innehålla något annat än; vinner nej, så antager R. o. Ad.
icke den och den ledamotens anmärka, såsom sin gemensamma
tanke. Derigenom äro vi ej förhindrade att göra huru
många anmärkntr som helst eller att få dem, hvar och en,
i sin ordning pröfvade. Skulle derefter hända, att ingen
h damols anmärka, varder af R. o Ad. såsom gemensam
lanke antagen, så följer deraf, alt Const Utskrs förslag står
oförändradt qvar. Skulle deremot Const.Utsk:s förslag blifva
föremål för den första pröfningen och ogillas samt derefter
ingen af de framställda anmärkningarna antagas såsom
Ståndets gemensamma tanke, så finge man intet förslag i behåll,
hvilket ej vore öfverensstämmande med dylika frågors
behandling. Jag hoppas att R. o. Ad. måtte finna, det en
strid om sattet att nu behandla dylika frågor, på annat siitt
än man tillförene gjort, endast skulle leda till tidsförlust,
då Landtm, troligen icke lärer kunna medgifva ett olika
behandlingssätt.
IJr von Troil, Emil: Jag vågar hoppas, att den
framställning Hr Frih. o. Landtm, behagat göra, ang:de siri
åsigt för ordningen af målets föredragning, likväl ej innefattar
en så bestämd förklaring, alt icke någon jemkning
deraf skulle kunna erhållas. Det lärer för hvar och en, som
lugnt betraktar grundlagen, vara gifvet, alt R. St. kunde
företaga målen till discussion och afgörande, antingen i deras
helhet, på sätt de från Utsk:n blifvit framställda, eller
också delvis. Det sednare föredragningssättet väljes för att
ej under discussionen sammanblanda ämnen, sorn äro af olika
beskaffenhet, hvilket medför betydliga olägenheter, då
målet har en stor omfattning, sönderfaller i flera särskilda
delar och tillika väcker ett allmänt intresse. Sådant är förhållandet
med det ämne, som nu är föredraget; örn det i
sin helhet skall fortfarande discuteras och slutligen afgöras,
så blir deraf en nödvändig följd, att de särskilda hufvudprinciperna
icke kunna klart och tydligen discuteras,
enär hvad sorn hörer lill svaromålet i hvarje särskild sak
icke kan förr än några timmar efteråt framföras och ståndsledamöter
således ej finna tillfälle att för sitt begrepp sunmanställa
och jemföra de särskilda åsigter, sorn deröfver
blifvit framställda. Det torde således vara nödvändigt att
här gå tillväga delvis. En annan fråga lärer väl vara, huru
denna sönderdelning skall ske. Ftili. Cederström har
yttrat, att den skall ske §-vis efter Utskrs förslag ; men man
D c n i\ 0 c I o 11 r f. m.
torde ! ii 11 inse, att dermed icke det ringaste vinnes; ty om
i §:n af Utskts förslag skulle föredragas, så Liefve det nödvändigt
att mot detsamma göra nästan alla de särskilda
anmärka.r, sorn man kunde finna sig böjd att göra mot betänk.
i sin helhet, när nemi. förhållandet är sådant, som
det nu tyckes vara, att grunden för anmärkningarna ligger
i sjelfva roten till förslaget. Det är icke de särskilda detaljerna,
som hafva väckt missnöje, utan det är sjelfva kärnan
af Ulsk:s förslag, som man åsyftar med sina anmärkningar.
Det torde derföre bär vara nödvändigt alt antaga
en annan delningsgrtind, än den efter §§; och jag tror ej,
att till förslagets grundliga och tydliga utredande och c!isen
tera nde någon lämpligare utväg kunde finnas, än den, som
Gr. Spens föreslagit. Om man tager hvar och en af hufvudgrundsatserna
för sig sjelf och särskildt discuterar dem,
och vid slutet af en sådan discussion Hr Landtm, skulle
behaga inhemta Ståndets tanke, huruvida det såsom sin gemensamma
anmärkning erkänner den framställda satsen, så
tror jag, att man säkrast kommer till målet, ehuruväl detta
ej ar det sätt, som leder till de kortaste discussionerna; men
hufvudsaken lärer bär icke vara så mycket att bespara tid,
som att få målet på det bästa sätt afgjordt. Skulle likväl
ej detta föredragningssätt kunna antagas, så tror jag likväl,
alt Hr von Hartmansdorffs förslag ar lämpligare än Frih.
Cederströrns. Hr von Hartmansdorff åsyftade, alt de anmärkntr,
som hvarje ledamot framställt emot Utskts förslag,
skulle tillsammans föietagas. Äfven detta kan leda till
målet, ehuru det visserligen blir vida svårare och krångligare
än Gr. Spens’s förslag; men hvad jag anser vara eu"
hufvudsak, är, att Hr Landtm, täcktes företaga en fördelning
elter sak af de ämnen, som komma alt discuteras, och
att det sedan måtte tillåtas att särskildt få discutera hvarje
särskild del och få propos. på densamma, så att icke discussionen
på en gång må angå alla de ämnen, som förekomma
till afgörande på grund af detta Utskis betänk.
Del är visserligen icke något orätt uti, alt här göra en
fördelning, på grund af de gjorda anmärkningarna och ej
på grund af de §§, hvaruti Utskts förslag sammanfaller;
ty förhållandet med ett Const.Uukts betänk, är alldeles olika
mot det förhållande, som äger rum med olla andra
Utskis betänkm. Här kan icke någon fråga uppstå om bifall
till eller underkännande af Utskis förslag eller förändringar
deruti, ulan det är blott fråga om alt dervid göra
anmärkntr, och alt undersöka, huruvida någon af dessa anmärka:!'
erkännes såsom Ståndets gemensamma lanke. Man
torde således finna, att när sjelfva saken här är alldeles motsatt,
så bör äfven behandlingssättet eller indelningssätlet
vara motsatt, då man handlägger ett Const.Utskis betänk,
eller ett betänk, från annat Utskott.
Den s4 Oetober (. fn.
Gr. Frölich, David: Jag anmälte mig, då jag holde
Hr Landtm:s egen ytlrade tanke understödjas af Frih.
Hamilton. Jag har sedermera hört särskilda meningar i anledning
deraf. Jag får äran förklara, att jag helt och hållet
instämmer med den sista värda talaren, och beder endast
att få göra några tillägg, för alt visa, att jag gjort
mig fullkomlig reda för den mening, i hvilken jag på sådant
sätt förklarat mig instämma. Lika med honom har jag ej
kunnat finna annat, än alt Const.Utsk., vid framläggande af
ett förslag till representationens ombildning, bort söka att
utgå från en grundsats och sedermera i förslaget utveckla
en sådan grundsats; derföre är det som Const.Utsk. har
uppsatt förslaget i §§ vid sjelfva redactionens justerande.
Då åter frågan är om att antaga någon anmärkn. deremot,
så är det naturligt, att anmärkningarna kunna varn af mångsidig
beskaffenhet. Det är klart, att personer finnas, sorn
utgå från helt andra grundsatser och följaktligen, om de voro
i tillfälle alt få afgifva fullständiga förslag, skulle uppsätta
dem i hell annan §-ordning. Då detta likväl innefattar
sådana anmärkntr, som hvarje ståndsledamot är berättigad
att göra, så hemställer jag, om det ej är alldeles omöjligt
alt kunna följa alla de opinioner, sorn nu i delta fall
blifvit yttrade, så framt man skulle vara bunden vid att
följa Utsk:s §-uppställning. Lika med hvad Hr von Troil
yttrat, anser jag Gr. Spens’s förslag till föredragning vara
det, som närmast öfverensstämmer med en riktig logisk analys
af alla de särskildta förslag och framställningar, som här
blifvit gjorda, och då det följaktligen grundar sig på den
princip, som blifvit nedlagd i 56 §:n Riksd.Ordn., der det
heter: alt propos. bör inrättas i enlighet med de nnmärkmr
i sak, som under discussionen blifvit gjorda, och då det ej
lärer kunna sägas, alt icke denna grundsats är tillämplig,
äfven lill delta betänk, lika så väl som lill alla andia; men,
på sätt Hr von Hartmansdorff visat, en sådan framställning
till propos. å de gjorda framställningarna möjligen genom
de talandes egen åtgärd kunde föranleda till en nästan oändlig
utsträckning: så får jag, för min del, äran förklara, att
jag verkligen anser Hr von Hartmansdorflfs förslag vara det,
som jag tror närmast öfverensstämma med åsigterna hos
detta Stånds ledamöter, äfvensom med det sätt att disculera,
som jag på detta rum funnit vanligt. Vore förhållandet
icke sådant, så skulle jag i allo yrka det föredragningssätt,
sorn Gr. Spens framställt, såsom det idealiskt riktiga; men
med afseende på det discussionssält, som jag tror är vanligt
inom detta Stånd, anser jag det vara riktigt att iakttaga Hr
von Hartmansdorff? förslag. Det skulle nemi. eljest hända,
att, då icke hvarje ledamot under debatten holle sig så
stride vid den grundsats, som vore framställd til! öfverläggning,
debatten kunde blifva oändlig, örn man åter endast
höile
Den 24 October f. ra.
holle sig till salien, så kunde äfven delta föredragningssätt
användas. Detta är hvad jag trott mig böra förklara, med
tillkännagifvande tillika, att jag hoppas alt Hr Landtm, derå
behagar fästa den uppmärksamhet, att ej ett sådant förklarande,
som Hr Landtm, redan afgifvit, måtte anses derför
lägga oöfvervinnerliga hinder.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Jag är af Hr von Hartmansdorff
förekommen uti hvad jag velat yttra, i:ör:de formen
för behandlingen af detta ärende. Jag ber således alt
i allo med honom få instämma i denna punkt och vill dessutom
blott ytterligare tillägga, i anledn. af Frih. Boyes
protest emot en sådan propos., som efter hans tanke skulle
vara stridande emot 1 14 §:n Reg.Ftn, angtde Ståndens privilegier,
hvilken likväl alldeles icke bestämmer R. o. Adis
representationsrätt, att denna § i denna del endast hänvisar till
Ridd.Ordn., hvarföre R. o. Ad. på intet sätt kan vara
bundet af dessa privilegier, vid afgörande! huruledes vår
representationsrätt bör ntöfvas. Vidare anser jag ingen af
Hr Landtm, gifven förklaring kunna lägga något band på
Ståndets rätt alt i sin helhet företaga till pröfning hvad Hr
Landtm, framställt, nemi. Const.Utsk:s förslag till vallag;
det faller af sig sjelft, att örn anmärkmr göras emot 1 §:n
i denna vallag, så är med detsamma hela vallagen underkänd,
åtminstone blifva i och med detsamma helt andra
grunder gällande, ehuru måhända ett och annat detaljförslag
kan antagas. Jag vågar alltså vördsamt hemställa, om
icke Hr Landtm, täcktes till R. o. Ad:s öfverläggning framställa
Const.Utsk:s förslag till vallag, och att discussionen
nu måtte inskränka sig inom detta förslag och icke gå derutöfver.
Inom detta förslag faller likväl frågan om en eller
två kamrar; ty om R. o. Ad:s tankar, skiljda från Utsk:s,
omfatta tvåkammar-systémet, så måste otvifvelaktig! frågan
om vallag för dessa båda afdelningar för representationen
på en gång behandlas. Emedlertid anser jag, såsom jag nyss
hade äran yttra, att vallagen i sin helhet måste vara föremål
för discussionen.
Hr Lefre'n: Då jag förra gången yttrade mig, så var
det under den förutsättning, att ingen propos. af Hr Landtm,
blifvit gjord om uppläsning af betänk.; jag måste hafva varit
frånvar., då den gjordes, och derföre korn jag att yttra
mig om denna sak, som redan var afgjord.
Jag instämmer för öfrigt med de herrar, som yrkat, alt
ämnet må företagas i sin helhet. Jag älskar representationsförändring,
och önskar vi skola komma till en sådan förståndig
och god ändring för framtiden; derföre önskar jag
att vi ej må kasta oss in i voteringar om abstractioner öfver
vissa allmänna satser, hvilka blott leda herhän, alt de
som ej äro fullt fasta i frågan, kasta sig måhända emot deni5
II. ' 17
Den a4 October f. m.
samma, emedan, såsom en värd ledamot, Hr von Hartmansdorff,
sednast yltrade sig, i denna fråga qusestio an är så
förbunden med quaestio quomodo, att de mäste på en gång
afgöras, emedan den sednare innehåller villkoret för möjligheten
af den allmänna principens antagande; ty ingen kan
antaga den nakna principen, ulan alt han tillika får veta
på hvad sätt densamma i detta fall kommer att blifva tillämpad.
Således den som önskar framgång åt denna vigtiga
fråga, kommer troligen att icke yrka på att här skilja emellau
sak och sätt.
Frih. Boye: Jag väntade sannerligen icke, att den aktningsvärde
ledamot, som egentligen talat emot mig, nemi.
Hr von Hartmansdorff, skulle nedlåta sig till den slags taktik,
att bortblanda hvad jig sade, eller att låtsa icke höra
hvad jag har sagt. Jag hade icke begärt propos. på någon
grundsats eller någon tanke, gerna må han kalla det hvad
han behagar, — men jag har begärt den på en fråga, sorn
Coust.Utsk. har förbigått, och sorn ändock nödvändigt måste
afgöras, innan vi komma till första punkten. Den sorn kan
läsa Svenska, måste medgifva, att dä i i punkten af betänk,
det föreslås, att hvar och en Svensk medborgare, som fyllt
21 år, skall hafva valrätt; så har Utsk. de facto förutsatt,
att R. o. Ad. skulle hafva afsagt sig sin rätt att vara sjelf—
skrifne representanter. Nå väl! denna förutsättning är falsk;
vi hafva icke afsagt oss denna rättighet. Yi måste vara
berättigade att först veta, om sådant skall ske. Detta måste
vara en fråga, som skall föregå, innan vi komma till
quaeslio quomodo. För öfrigt åberopar jag, mine herrar! allas
edert minne derom, alt jag verkligen yttrade, att genom
det nej, som R. o. Ad. derpå troligen skulle gifva till svar,
hade II. o. Ad. icke bundit sina händer för de modificationer,
som sedermera kunde ifrågakomma, d. v. s. ej lagt
hinder i vägen för Ståndet att yttra sig öfver alla de andra
särskildta förslagen, som här blifvit gjorda och således äfven
öfver Hr von Hartmansdorff!;.
I anledn. af hvad Gr. Horn yttrat, så öfverlemnar jag
till honom sjelf, om jag icke har yttrat mig nog tydligt, då
jag åberopat i 14 §:i> Reg.F:n. Jag vet ganska väl, alt den
intet innehåller om vår representationsrätt, emedan den
hänvisar oss till Riksd.Ordn. ; men det kan vara lika mycket
hvar det står. Representationsrätten hafva vi, och det
må hero af oss att yttra oss derom; men då måste vi också
vara berättigade till en ärlig propos., ej en propos., sorn
hoppar öfver vår lagliga l ätt. För öfrigt skall jag helt och
hållet instämma uti allt hvad Hr von Troil behagat nämna.
Han begärde, all hvarje förslag måtte framställas för
sig sjelft. Jag förenar mig lili denna anhållan, på det alt,
när Hr Landtm, gör propos. på det vigdga förslag, som Hr
von Hartmansdorff framställt, (och sorn, om den också får
Den 0 c t o b e r f. m.
en stor pluralitet för sig, jag icke desto mindre, sa mycket
som i min makt står, skall söka att vederlägga,) — min rättighet
alt yttra mig derom icke inå blifva förqväfd.
Hr Eli ren hoff, Gust. Herman: Jag är visserligen
af den tanke, att en reform är nödvändig; men jag tror
icke tiden vara inne att göra en fullkomlig omstörtning.
Hvad särskildt R. o. Ad. beträffar, så tror jag, att en ändring
i Ridd.Ordn. är tillräcklig, och dertill hehöfs icke
Const.Utskis medverkan; och som ingen yrkat antagandet af
Const.Utskis förslag, utan här blott varit fråga om ålerremiss
eller afsla g, så anhåller jag hos Hr Frih. o. Landtm,
om propos. på att helt enkelt återremittera betänk, eller afslå
det. Vinner afslag, så förfaller hela frågan; vinner återremiss,
så står R. o. Ad. öppet att antaga hvilket förslag,
som R. o. Ad. behagar. Skulle Hr Frih. o. Landtm,
finna sig af grundlagarna förhindrad att göra en sådan propos.
, så biträder jag Frih. Boyes förslag.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att, ehuruväl R. o.'
Ad. i sista plenum beslutat, att betänk, ej skulle i sin hellie!
uppläsas, R. o. Ad. likväl torde finna, att, då en ledamot
begärt, att en $ skulle uppläsas, man ej kunde anse R.
o. Ad:s beslut att icke uppläsa hela memorialet lägga hinder
i vägen för denna uppläsning; och hade Hr Landtm,
trott, att, då Frih. Cederström begärt i §:ns uppläsning, sådant
alltså icke kunde förvägras. För öfrigt torde R. o.
Ad. sedan sista plenum erinra sig, att Const.Utsk:s mern. i
sin helhet blifvit föredraget, och alt discussionen äfven behandlat
det i sin helhet, att således förslaget till vallag
blifvit för R. o, Ad. i sin helhet föredraget. R. o. Ad. torde
äfven finna, att om ingen af de anmärkmr, som under
discussionen framställts, lyckades att vinna sådan pluralitet,
att den lomme att utgöra R. o. Ad:s gemensamma tanke,
under det öfverläggningen fortginge öfver memorialet i sin
helhet, blefve det en nödvändighet att §-vis genomgå Const.-  TJtsk:s mern., på det att, sedan R. o. Ad. icke antagit någon
annan grund för vallag, än den Const.Utsk. föreslagit,
R. o. Ad. likväl måtte äga tillfälle att i §§:na ändra eller
rätta hvad som i de mindre detaljerna k unde finnas anmärkningsvärd!.
Denna Hr Landtnäs framställning torde Ståndet
behaga finna icke hindrade, att ju föredragningen t i 11—
ginge på det sätt, som flere ledamöter ansett vara det lämpligaste,
så nemi., alt, på sätt Hr Landtm, äfven under sitt
förra yttrande föreslagit, de särskildta förslag, som här framställts,
det ena efter det andra, och allt efter den gemenskap)
de kunde äga med Const.Utskrs förslag, klefve framställda
såsom propos:r till R. o. Ad:s afgörande, huruvida
de komme alt utgöra någon gemensam tanke. För öfrigt,
i afseende på Frih. Boyes mening, att den i propostn borde
blifva, huruvida R. o. Ad. ville afsäga sig sin sjelfskiif
-
Dcn 2iJ Octotcr f. m.
ua representationsrätt, sä behagade R. o. Ad. finna, att, innan
discussionen blifvit fulländad, det icke torde vara riktigt
att bestämdt yttra i hvilken ordning den borde framställas,
och att således Hr Landtm, icke, förr än discussionen
i allmänhet blifvit fulländad, kunde för R. o. Ad. framställa
hvilken propos., som borde blifva den första.
Frih. Boye: Med ali den aktning jag har för Hr Landtm.,
sfi vågar jag likväl till Hr Landtmts och liela Ståndets rätts,
känsla öfverlemna, hvartill det väl skulle tjena, att till slut,
sedan alla propos:r ang:de quaastio quomodo blifvit, måhända,
med ja besvarade, få den propos. som jag begärt.
Jag tror nemi., alt den bör vara den första, och utber mig
hos Hr Landtm, att få njuta till godo de rättigheter, som
grundlagen ger ett Stånd i sina debatter. Jag begär således,
alt Hr Landtm, behagade bestämdt förklara, huruvida
Ilr Landtm, vill gifva mig propos. eller ej, på del att, om
Hr Landtm, vägrar mig denna propos., jag må få den andra
proposm, nemi. den om R. o. Ad. fordrar, att Hr Landtm,
framställer densamma, eller ej, då vi få votera om saken.
Vi få då votera, mine herrar! om att få åtnjuta den föista
al våra rättigheter, den att blifva tillfrågade om vi vilja
afstå våra rättigheter eller ej.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att han, innan discussionen
blifvit fulländad, icke ansåg sig kunna framställa en
sådan proposition.
Gr. Frölich: I anledning af hvad så väl Hr Landtm,
sist yttrade, som hvad Frih. Boye anfört, anhåller jag vördsammeligen,
att Hr Landtm, behagade först framställa till
R. o. Ad., huruvida Ståndet anser sig hafva slutat den generella
discussionen öfver hela förslaget; befinnes det, att
denna diseussion nu är fulländad, så att icke några flera
ledamöter önska att yttra sig uti den allmänna delen af
frågan, så skulle jag önska, att Hr Landtm, behagade framställa,
huruvida R. o. Ad. antoge Hr von Hartmansdorffs
förslag till föredragningssätt, hvaruti jag och flere andre
ledamöter instämt. Bifalles della, såsom jag vill hoppas och
förmoda, så torde Frih. Boye hafva fått svar på sin propos.
, nemi. derutinnan, att i den mån den af honom
framställda principfråga blifvit mer eller mindre afgjord genom
de särskildta förslagens framställande och de beslut,
som deröfver fattas, så förefinnes sedermera icke något behof
af, att en så alldeles naken grundsats framställes till öfverläggning,
likvisst så, att det må stå Frih. Boye öppet,
ifall de gjorda s. k. anmiirknaia, i form af gemensam tanke,
icke finnas innefatta något slags svar på Frih. Boyes
principfråga, att då få den genom Hr Landtm, framställd.
Deremot hoppas jag, alt Frih. Boye också lär vara belåten,
emedan lian eljest påtagligen vill i en hast afgöra hela frågan.
D c ii O c t o b e r f, m.
133
genom att få denna grundsats framställd och bestämdt med
nej besvarad. Jag tror icke, att jag bär säger något, som
icke en hvar af eder instämmer uti, nemi. att, om man
skulle få framställa den propos., huruvida R. o. Ad. skulle
vilja afsäga sig sin ärfda rättighet till representation, utan
att få veta på hvad villkor, så skulle en livar säga nej, d.
v s. alt då skulle också med detsamma porten vara stängd
för möjligheten att tillvägabringa någon lämplig ombildning
af representationen. Är detta hans afsigt, så må man låta
honom gå på, låta honom begära Hr Landtm:* propos. och
låta honom framkalla Ståndets ogillande, ifall Hr Landtm,
vägrar propos.; men, Hr Frih, Boye! då är likväl ändamålet
här alltför skenbart och tydligt, och då måste jag beklaga,
att en man, som grånat här under våra former, skulle
vilja tro, att vi, som äro unge, låta dåra oss af hans vackra
tunga.
Frih. Cederström: Frih. Boye har deruti rätt, att
uti Reg.F:n finnes ingen annan § än den i izj, sorn omtalar
BiksSttns privilegier. Riksd.Ordn. innefattar bestämmelsen
för dessa privilegiers tillämpning på representationen. Likväl
och då i BondeSt:s privilegier ändringar blifvit gjorda
i afseende på representationsrätten genom särskildta af alla
4 Stånden medgifna och af K. M. fastställda beslut, hvarigenom
äfven frälsebönder in t rädt i representationen, och
sådant jemväl kan ske i hvilken annan detalj som helst; så
följer det äfven af sig sjelft, att, om vid pröfningen af det
förslag, som Const.Ulsk, afgifvit, R. o. Ad- skulle finna Rikets
nytta vara förenad dermed, R. o. Ad. äfven medgifver,
att den representationsrätt, som genom privilegier är fastställd,
blifver modifierad. Derom lärer naturligtvis ingen
fråga kunna uppstå, att icke, i händelse af bifall till Coust.-  Utsk:s förslag, en rättelse så väl i Ridd.Ordn. som i R. o.
Ad:s samt Preste- och BorgareSttns privilegier blefve nödvändig,
och att förslaget icke förut kan verkställas, — det
är ett förbiseende, som af en för stark förkärlek för ideer
om de allmänna valen insmugits i Utsk:s förslag; men icke
hindrar det, att, om i öfrigt man skulle finna förslaget dugligt,
man kan antaga detsamma till hvilatide och derefter
gå i författning om beredande af de frågor, som deraf skulle
blifva en nödvändig följd, att jemväl hvila lill afgörande
vid nästa riksdag. Jag kan således icke inse, alt någon särskild
propos. nu är behöflig, för bibehållandet af R. o. Ad:s
privilegier; men alt en sådan propos. kan vägras, derpå
tviflan jag, så att, om Frih. Boye yrkar denna propos., så
måste den naturligtvis framställas, då denna propos. skulle
innehålla, alt Coust.Utsk. hade, på sidan om grundlagarna,
afgifvit sitt förslag, innan Const.Ulsk. visste, huruvida R. o.
Ad. saint Preste- och BurgareSbn vore benägna att afstå
något al sina ståudsrälligher; men jag är öfverlygad, att
134
Den a j 0 c t o b e r f. m.
svaret på denna fråga i alla Stånden biifver ja, notabene
när tiden dertill biifver och ett förslag uppgöres, hvilket ur
antagligt och som kan medföra båtnad för Svenska folket.
Jag begär att få veta, huruvida vi få öfvergå till öfverläggning
om förslaget.
Under den discussion, sorn uppstått, sedan jag sist bade
ordet, bardet blifvit framstäldt, att R. o. Ad. beslutat, det
uppläsning af förslaget ej skulle äga rum, d. v. s., mine
lierrar! uppläsningen utaf detta lilla hyggliga betänk., deraf
uppläsning skulle upptaga några timmars lid. Proposm
oin denna uppläsning har R. o. Ad. besvarat med nej. Att
genom ett sådant svar frågan skulle kunna vura afgjord,
huruvida icke de särskilda §§:na skola kunna uppläsas, på
det att R. o. Ad:s tankar deröfver må inhemtas, det lärer
ensamt vara de ledamöters opinion, som sig derom nu yttrat;
men om också R. o. Ad. samfäldt skulle vara ense om
en sådan opinion, så lärer det likväl icke kunna nekas någon
ledamot, som har anmärkmr att göra, att uppläsa den
§, mot hvilken han vill rikta dem, att då motivera sina anmärkntr
och sluta med förslag till den gemensamma tanke,
som lian önskar skall blifva R. o. Adis mot den upplästa
punkten. Således kan det vara likgilltigt, om detta förslag
kommer alt fullständigt uppläsas från bordet af Ridd.Secretm
eller af enskild ledamot från dess plats. Jag anhåller alt
få veta, huruvida vi få skrida till öfverläggning om Const.-  Utskis förslag.
Frih. Boye: Då jag bestred Hr von Hartmansdorffs utväg;
att bortblanda frågan och att låtsa ej hafva hört hvad
jag så tydligt yttrade, så bestred jag äfven redan på förband
hvad Gr. Frölich nyss yttrade, som ej var något annat,
än ett upprepande af Hr von Hartmansdorffs framställning.
Han har likväl äfven yrkat, att jag borde vara belåten
med den behandling af ärendet, som han ville hafva,
d. v. s. alt jag borde vara belåten med alt den första frågan
förqviifves genom beslutet att afgöra quaestio quomodo,
utan att förut hafva afgjort quaestio an. Jag får då förklara
Grefven, att jag ej är belåten dermed, och alt jag är ledsen
öfver alt för Grefvens räkning nödgas nu för tredje gången
upprepa det villkor jag verkligen fästade vid min propos ,
nemi. det, att om äfven R. o. Ad. besvarade denna propos.
med nej, så hade Ståndet icke derigenom lagt hinder i vägen
för sig alt sedermera afgöra de öfriga förslagen, Hr von
Hartmansdorffs, Gr. Spens’s, Frih. Hamiltons och, må jag
blygsamt få tillägga, äfven mill. Jag kan omöjligt afstå
från den anhållan att få fram quaestio an, och jag vågar
hemställa lill Hr Landlmts och Ståndets benägna uppmärksamhet,
om J skulle vilja, mine herrar! att en efterverld,
sorn läser våra prot., skall Iro, att en så besynnerlig anda
lådde hos oss alt upp- och nedvända afgörande-sättel, att
Den 24 October f. m.
135
vi nfgjorde först qusestio qtiomodo oell sedan kommo till
quoeslio an, hvilken fråga då redan genom ett föregtde beslut
blifvit afgjord och derigenom i sjelfva verket förqväfd.
Jag tror att då denna riksdag är den första, sorn bereder
frågan om representationsförändringen, så skall det ej slå
felt, alt icke efterverlden skall läsa våra prot.; skall se huru
vi handlat; skall deraf sluta till, huruvida passionerna
mer eller mindre styrt oss, huru vi gått till väga med iner
eller mindre aktning för allas rätt, eller om vi varit styrde
af en partianda; se alt de, som framstallt en billig fordran,
begärt den naturligaste af alla propostr, icke fått den förr,
än den fåfängt göres oell fåfängt besvaras. Jag anhåller att
Hr Landtm, täcktes bestämdt svara mig , om jag får denna
propos. i råttan tid, eller om han vill gifva mig ilen
på delta sätt, som jag ej kan vara belåten med, så alt Ståndet
måtte få votera om huruvida jag skall erhålla den
eller ej.
Frih. Boye, Fredr.: Jag hemställer vänligen till Frih.
Boye, Ludv., och vördsamt till B., o. Ad., om det förslag,
Frih. Boye nu väckt, icke till sin verkliga natur är en helt
ny motion. Frill. Boye har ganska riktigt sagt, att quoestio
an finnes uti Reg.Fins 1 14 §; ja! det är sannt, alt R. o.
Ad. är deltagare uti representationen, men qusestio quomodo
eller frågan huru de skola deltaga, den finnes endast bestämd
i Ridd.Ordn. När nu en förändring skall göras i
Ridd.Ordn., så skall derom motion väckas. Denna motion
kan af andra begäras på bordet, och den har sammanhang
med delta ämne; men Coust.Utsk. har dermed alldeles intet
att göra. Jag kan för min del icke begripa annat, än att
Frih. Boyes motion måste hvila på bordet, för att uti sammanhang
med denna förändring i Ridd.Ordn. föredragas, och
ser intet hinder, hvarför icke Hr von Hartmansdorffs förslag
kan antagas, så alt vi få öfvergå direele till öfverJäggningen.
Gr. Frölich: R. o. Ad. har mer än en gång funnit,
att Frih. Boye är en man af karakter. Det kunde således
lätt hända, att Frih. Boye fortsatte sitt yrkande af Hr
Landtnäs propos. på hans förslag, och ali, ifall den vägrades,
han begärde en annan propos., nemi. framställning till
Ståndet, huruvida Ståndet fordrade en sådan propos. Om
Hr Frih:n i sednare fallet äskade votering, så skulle liden
betydligen medtagas, innan vi finge börja öfverläggningen
öfver det ämne, som här är under föredragning. Jag anser
derföre vådligast att antaga Frih. Boyes förslag, nemi. så,
alt Hr Landtm, täcktes framställa Frih. Boyes propos., n. b.
med del tillägg, som Hr Frihin dertill sjelf gjort uti sitt sista
yttrande, hvarigenom propos. skulle komma att lyda sålunda;
”afstår R. o. Ad. sin ärfda eller förvärfda
s j e 1 f s k r i f n a representationsrätt, med förbehåll
i3S
Den a4 O c t o b e r f. ra.
att, i Ii ändelse p r o p o s: n besvaras med nej, Slån*
det dock må vara oför hind rädt att sedermera
vidtaga sådana beslut, hvarigenom ti en sjelfskrifna
representationsrätten försvinner. En sådan
contrndiclio in adjectis innefattades verkligen tili Hr
Frilitns egen framställning oell är för lians läkning. Då har
Frill. Boye fått sin vilja fram, och jag vill underkasta 111ig
hans vilja, för att få något slut på saken.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att lian, i anledn. af
Frih. Boyes sist gjorda begäran att Hr Landtm, skulle yttra
sig huruvida den propos., som Frih. Boye begärt, af Hr
Landtm, i rätter tid skulle framställas, finge, med stöd af
53 §:ti Riksd.Ordn., upprepa hvad han äfven förut för R.
o. Ad. förklarat, att han icke fann sig kunna framställa någon
propos. i hufvudsaken, förr än öfverläggriingen derom
blifvit fulländad; och behagade R. o. Ad. finna, att den
propos., som Frih. Boye begärt, verkligen anginge hufvudsaken,
samt att det således icke vore Hr Landtm, enligt
Riksd.Ordn. tillåtet att framställa den, förr än discussionen
öfver hufvudsaken blifvit fulländad.
Frih. Boye, Ludv.: Mig tillhör alt först besvara den
besynnerliga framställning, som Frill. Boye, Fredr, gjort.
Jag har ej väckt någon ny motion och behöfver ej heller
göra det. Han har glömt, den värde ledamoten, alt, jemte
det alt i 14 §:|i försäkrar R. o. Ad. om sina privilegier, finnes
detta också uti Riksd.Ordn.; och måhända har han glömt,
att äfven den hör lill våra grundlagar. Jag behöfver således
ingen ny motion, men jag skall icke uppehålla mig dermed.
— Då Hr Landtm, uti sitt sednare yttrande, måhända
i full öfverensstämmelse med de föregående, hvilka jag ej
rätt fattat, Irmnat 111ig förhoppning, att den propos. jag begärt
i sinom lid blilver framställd, d. v. s. att den kommer
framför qucestio quomodo, så är jag fullkomligt tillfredsställd.
Jag hörde icke rätt väl Gr.Fröliehs framställning; men
0111 den var ett uppfattande af min propos., annorlunda än
jag sjelf framställt den, så jäfvar jag densamma. Min propos.
kan vissei ligen ej af någon, som har rätta och sanna
begrepp i sådana ämnen, anses innefatta någon contradiction.
Den innehöll nemi., attR. o. Ad., om det också besvarar första
frågan med nej, likväl har sig förvarad deras lagliga
rätt att antaga hvilka modificationer sorn helst. Var det
så Gr. Frölich framställde min mening, så slår jag vid den;
eljest må den stå för Grefvens egen räkning, — jag bryr
mig icke derom.
Fi ih. Cederström: Jag anhåller få fästa HrLandlmts
oärksamhet derpå, att 53 §:n Riksd.Ordn. egentligen
handla r
Den 24 October f. ra.
handlar om allmänna mål, och att då, sedan Hr Landtm:*
propos. 0111 Ståndet anser öfverläggningen fulländad blifvit
nied ja besvarad, någon öfverläggning i sjelfva saken icke
vidare må få äga rum, ehuru erinringar i afseende på propos:n
få göras; men detta är icke tillämpligt till frågor
rör:de grundlagsförändringar. Här måste naturligtvis, sedan
de s. k. allmänna discussionerna i ämnet, som fortfarit under
ett helt plenum och nu en god stund på det andra, anses
slutade, discussionen i frågan likväl ej vara slut, emedan
öfver hvarje särskild § eller punkt, der någon ledamot önskar
förändring, discussioner komma att uppslå, i anledn.
af hvilka propos:r måste framställas. Det vore kanske att
komma till ett snart slut i ämnet, om man finge den propos
framställd, som Frih. Boye begärt, men Frih. Boye må
väl ej vilja, att R. o. Ad. skall anse öfverläggniugen om
Const.Utskts mern. förhindrad genom 114 §:n Reg.Ftn. Det
låter sig icke göra alt komma till ett sådant resultat, ty R.
St. hafva vid åtskilliga riksdagar successivt beslutat förändringar
i representationen för de frenne öfriga Stånden, så
väl för det Bögvördiga Ståndet, som har bestämda privilegier,
som för BorgareSt., hvars privilegier innefattas uti
Riksd.Ordn. och för BondeSt., som jemväl icke äger några
andra ståndsprivilegier, än dem Riksd.Ordn. bestämmer,
men icke dem de erhållit på grund af Gustaf Ilits deni lemnade
försäkran 1789 0111 rättigheten till skatteköp. Jag anhåller
derföre vördsamt, på det vi målle komma ifrån den
generella öfverläggningen, att Hr Frih. o. Landtm, ville
framställa till R. o. Ad. den frågan, huruvida R. o. Ad.
anser sig genom 1 14 §:n Reg.Ftn förhindradt att kunna öfver
Const.Utskts mern. öfverlägga.
Hr Frih. o. Landtm, förklarade, i anledn. af Frih.
Cederström* sista yttrande, sin tanke vara, att om 1 i4 §tn
Reg.F:n hindrat afgörandet af Const.Utskts nu föredragna
mern., hade det varit HrLandtmts skyldighet alt icke föredraga
detta mern.; då Hr Landtm, af 114 §tn Reg.F:n icke
funnit något hinder för föredragningen, torde R. o. Ad.
finna, att en sådan propos., sorn Frih. Cederström begärt,
icke vore grundlagsenlig eller kunde af Hr Landtm, framställas.
Frih. Boye, Ludv.: Jag har i dag en besynnerlig otur
att icke blifva rätt förstådd. Jag talar Svenska språket,
sorn de andre, och söker tala så tydligt som möjligt, men
jag är gång på gång missförstådd. Jag tillskrifver delta en
särskild otur, men jag skall söka att reda mig, så godt jag
kan. Jag vet ej hvad anledn. jag gifvit Frih. Cederström
att sätta i fråga, alt jag skulle anse att 1 14 §tn Reg.F:n
liindrade R. o. Ad. att öfverlägga — visst icke! jag har
ej sagt något sådant; jag har blott sagt, att så länge ti4
i5 H. 18
138
D c n a4 0 c t o b c r f. ra.
§:n står qvar, och den adaequala §:n i Riksd.Ordn. jemviil
står qvar; så måste väl R. o. Ad. först utlåta sig,
huruvida det vill afstå sin representationsrätt eller ej. Detta
är allt livad jag har sagt. Jag skall nu begifva mig, på
Hr Landtmts begäran, att författa min propos. skriftligen,
i den önskan alt kunna vara så tydlig att jag icke åter blir
missförstådd.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. ansåg
öfverläggningen om formen fulländad.
Ropades ja.
Frih. Boye, Fredr.: Som här ej är fråga om någon
förändring uti Ridd.Ordn., och Frih. Boyes propos., sorn
nu lärer komma alt göras, indirect angår det sätt, hvarpå
R. o. Ad. finner för godt att här representera, så måste jag
anmäla min protest emot delta förfarande, såsom i min tanke
formvidrig!.
Hr Frih. o. Landtm, frågade Frih. Cederström, om
han yrkade uppläsning af i §:n i förslaget till vallag.
Frih. Cederström: Jag skall uppläsa den sjelf, efter
åtskillige ledamöter ej vilja tillåta att den uppläses från
bordet.
Hr Frih, o. Landtm, yttrade, alt, efter hans tanke,
intet hindrade uppläsningen af den ifrågavar. §:n.
i §:n i Const.Ulskis förslag till vallag blef derefter
uppläst.
H. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm, Gust.; Jag röstar för
upphörandet af representationen på 4 rum.
Redan 1809 önskade jag denna reform. Dertill föranleddes
jag af 2:ne äsigter, hvilka jag aldrig hört anföras och
likväl synas mig afgörande.
När, till den gradsom genom 1809 års grundlag skedde,
en representations åligganden och makt utvidgas, bjuder conseqvensen
ovillkorligen att dess sammansättning derefter lämpas.
— Ett är alt rösta öfver qucestiones an och säga
blott ja eller nej i fråga örn skatt och lag. — Ett annat att
hafva initiativ i båda och i allt; att slita hvarje qu aest i o
quomodo, att utöfva ännu ej ägda rättigheter till controll,
räfst m. m. — Huru kunde förbises, att den representation,
som förslår till det förstnämnda kallet, möjligen
icke förslår till det sistnämnda?
Det är en sägen , att så stort ondt finnes icke, som ej
har något godt med sig. Revolution, som ostridigt är det
lingsta möjliga politiska onda, och eldsvådan, denna mäktiga
materiella förstörerska, hafva dock det goda att de rödja
fri byggnadsplats. Det är efter brand Europas städer blifvit
regehnessigt byggda, och efter statshvalfningar hafva
Den i!\ October f- m.
statsskick blifvit systematiska och stadiga. Helst skulle visserligen
utbytet undvaras; men — man tillfrågas icke alltid.
Vederlaget är visserligen ringa: men försmås det, så haiman
skadan utan något skadestånd. Dock, förbi är förbi.
Historien tillkommer att bedömma hvad fordom kunnat och
bort ske. Oss tillhör att handla.
Tfrågavar. reform, som alltsedan 1809 varit nyttig, lärer
iS4o vara nödvändig. Denna nödvändighet är till för
mig i den män den fyrdelade representationen förlorat folkets
förtroende och tillgifvenhet ; hvarom jag med fullt förtroende
refererar mig till den majoritet af ståndsbröder, som,
mindre afbrutet än jag, Iefvat i fäderneslandet.
1 fråga åter 0111 utsträckningen af denna reform, och
om det nya skick den skall alstra, tänker jag, att när farkost
glider utföre i strid å, är förståndigt att lägga till och
taga fäste vid närmsta trygga och trefliga strand. Fortsättes
farten , kan man blifva ohjelpligen dragen till stupslörtande
fors. — Item anser jag, att farande så långt utföre,
som Const.Utsk. hänvisar, skulle vi finna sådan fors. I Hr
von Hartmansdorff* förslag ser jag den strand, om hvilken
vi må säga— ”här är oss godt att vara,” och för detta förslag
blifver jag röstande.
Frih. Cederström: Då jag går att yttra mig i afseende
på 1 §:n af Const.Utskts förslag till vallag, uti hvilken
ingår den egentliga hufvudgrunden för hela förslaget, kommer
jag måhända att befinnas blifva något vidlyftig, men
det blir nödvändigt för att komma lill det resultat jag önskar
i afseende på ådagaläggandet af det odugliga och otjenliga
uti Utsk:s förslag. Utsk. har byggt sitt förslag påförutsättningar
ifrån 1809 års riksdag om behofvet af en förändrad
representation, och ansett all bevisning för den nuvar.
representationens obrukbarhet uti det skick , hvaruti
samhället sig nu befinner, ehuru icke oförändrad sedan år
180g, obehöflig, och antagit såsom grundsats hvad Const.-  Utsk. vid 180g års riksdag yttrade om behofvet af rättelse
uti denna representation; men, mine herrar! Utsk. har dervid
förbisett hvad 1809 års Const.Utsk. och Ständer noggrannt
utredde öfver orsaken hvarför de icke kunde ingå
uti uppgörande af något förslag lill representationsförändring.
Desse Ständer funno, att i följd af de olika intressen , som
särskilda folkclasser i Riket enl. lagarna ägde i beskattningsväg
och jord samt i förhållande lill rättigheten att utöfva
yrken, att deltaga i landets försvar, med ett ord, att till
dess allas intressen genom lika rättigheter och skyldigheter
hunnit jernnäs, någon gagnelig förändring icke kunde införas.
De fastställde grunder för allmänna bevillningens utgörande
efler inkomst, de visade, att man bör komma dit i
afseende på alla statsbehofvens utgörande , men att sådant
icke kan ske på en gång, alt sådant fordrar tid, att sådant
Den 24 October f, in.
fordrar en speciel pröfning för hvarje särskildt fall, alt det
först måste uträknas hvad den ena bör betala, den andra
erhålla, för att icke röfva någon vid öfvergången till ett gemensamt
för alla lika beskattningssätt; allt detta var ådagalagdt
af 1809 års Ständer, men allt detta har nu blifvit
förbisedt af Utsk. Dåvar. Const.Utsk. fann icke några
svårigheter att bilda en representation, sedan de olika intressena
inom nationen blifvit sammanjeinkade, men att först
då frågan blefve med visshet utförbar. Då följer nf sig
sjelft, alt, när raan bestämt den ordinarie bevillning, som till
Staten borde utgöras, så att icke endast hvad dertill fordras
anvisas, utan derutöfver till näringarnas upphjelpande och
extra behof såsom ständig bevillning skulle af R. St. vid riksdagarna
anvisas hvad derutöfver kunde erfordras, likväl alltid
att utgå efter inkomst, ingen annan grundsats för utgörande
af statsbidrag kommer i fråga att tillämpas. Då blefve det
omöjligt att hvälfva ifrån den ena medborgareclassen på den
andra bördor, sorn derigenom skulle komma att trycka den
ena lill vinning för den andra. Då blefve det allas intresse
att uti representationen icke komme att deltaga andra än
de, som vore kände för att vara de mest rättskaffens och
kunnigaste medborgare. Då blefve ej fråga om allmän valrätt,
emedan ingen vore intresserad uti att blifva representant.
Det blefve då ett onus för de mest utmärkta medborgare
att åtaga sig detta bestyr, för att besörja nationens
deltagande uti lagstiftningen, hvilket bestyr är det vigtigaste
inom ett fritt samhälle. Dåvar. Const.Utsk. och Ständer
hade jemväl funnit, att bestämmelserna under sådana förhållanden
kunde blifva lätta nog att uppgöra genom öfverlåtelse
åt de upplystare classerna i samhället att sig emellan
utse de mest förtjente. Nå väl! med frångående af allt detta
har Const.Utsk. nu uti sin första § föreslagit , att valrätt
må tillkomma ”hvarje Svensk man, som bekänner sig till
christna läran, fyllt tjugoett år, är och fem år varit i Ri
ket
bosatt och tillhör någon af nedannämnda classer.” Dessa
classer upptaga sedermera ägande- eller åborätt till fastighet
i värde af 2Öo r:dr. Första momentet upptager jemväl dem,
som i stad äga eller för embete och tjenst innehafva egendom
af minst 5oo r:drs värde. Man kan således, mine herrar!
efter denna vallag, till och med genom en förmögenhet
af ett uppskattadt värde till 2Öo r:dr, äga rättighet att
deltaga uti val till representanter för nationen. Jag hade
trott, att, lill väljande af representanter för en nation, man
ej borde bestämma personer, som vore i beroende af andra;
och hade jemväl trott, att man ej heller såsom villkor för
att blifva en nationens representant helt simpelt skulle haf
va
uppnått 21 års ålder, bekänna sig till christna läran och
vara ägare af i5o r:drs värde i egendom. Fräjden och själsförmögenheterna
måste vara de främsta villkoren för att
kunna deltaga uti val eller kunna väljas; ty en vanfräjdad
Den 24 O c t o ber f. m.
eller rå okunnig person bör hvarken kunna välja eller väljas.
Här är en sådan likväl ej utesluten från valrätten, det
är blott valbarheten , som är honom fråntagen. Om man
således måste medgifva, att uti en conslitutionel monarki afsigten
med folkets deltagande i lagstiftningen och beslutande
rätt i tillfälliga beskattningsfi agor genom representanter är
behöflig; så måste man ock tillse, all representanterne blifva
sitt kall värdige. Formen är och mäste vara den republikanska
styrelseformen, utbildad till sin största möjliga fullkomlighet;
man måste då vilja förstå, att det icke meia är
fråga om att skilja sig uti olika elementer för att välja representanter,
— det blir icke mera personligheten, som skall
representeras; ty personligheten har ej mera något att representera,
utan det blir samhället, som skall representeras,
ty der aro alla lika, och alla äga alt i mån af inkomster
betala. Det är således nödvändigtvis derigenom, sorn förtroendet
för den största möjliga redbarheten inträder, i stället
för de enskildta intressena. Oligarkien måste underhålla de
särskildta intressena; den kan icke bestå derförutan, men
den hafva vi nu frångått; vi äga ej numera i Sverige ett
styrande råd ; vi äga en styrande Konung, folkets allmänna
omhud inför verldsdomstolen; och vi vilja ej återkomma till
de tider af oligarki, hvarifrån vi kunna härleda alla hindren
för att erhålla en god lagstiftning, och att nu komma till
ett förståndigt beslut i representationsfrågan. Jag lemnar
derhän livad som kan ske vid en blifvande riksdag; men jag
har likväl den förtröstan, att R. St. vid nästa riksdag blifva
sammansatte af så förståndiga märi, att de icke skola afskära
jnöjligheten för Sverige att fortgå lill en förståndig lagstiftning,
hvilket blir omöjligt, om Utsk:s betänk, antages. Nu
vill jag vid 1 §:n, för att dock göra den möjlig till antagande,
om man, med förbiseende af grundsatsen , vid nästa
riksdag skulle vilja antaga lagen, föreslå den förändring, att
ordet "välfräjdad” uti denna § mätte insättas, och jag förmodar
alt R. o. Ad. förenar sig om detta ords antagande.
Jag är ej bland dem, sorn anse R. St. äga rättighet att vid
första riksdagen, då Const Utskts grundlagsförslag förekommer,
dem afslå. Grundlagen bjuder, enl. mitt förstånd och
förmåga att förstå Svenska språket, just motsatsen , nemi.
att R. St. icke äga en sådan rättighet. Jag kan således
icke yrka afslag på t fjtn, utan inskränker mig till det yrkande,
att ordet "välfräjdad” måtte i denna § införas efter
ordet "Svensk.”
Frih. Hamilton, Hugo: Då jag i dag uppstår för alt
vid den slutliga handläggningen af denna stora fråga deltaga
uti Ståndets öfverläggningar, känner jag djupt vigten
och värdet af detta ögonblick. Sveriges R. St. skola nu afgöra,
huruvida de, med åsidosättande af alla splittringsideer
och ståndsintressen, vilja, vid den slutliga behandlingen af
Den Octobcr f. m.
detta vigtiga ämne, endast hafva för ögonen hvad som kan
leda till fosterlandets väl, och för det allmänna bärsta uppoffra
hvarje i strid dermed varande åsigt. Sådana ögonblick,
mine herrar! inträffa ej under hvarje generation, sällan
under hvarje århundrade, Må då det slägte, under hvilket
sådant inträffar, visa sig värdigt sin höga bestämmelse,
må det åsidosätta hvarje enskildt intresse och blott se på
fäderneslandets bästa! — Jag har tagit mig friheten alt förutsända
denna uppriktiga önskan, emedan jag, i anledn. af
ett eller annat här afgifvet yttrande, tror denna önskan ej
vara alldeles ur sitt ställe.
Förrän jag ingår i hufvudfrågan, ber jag dernäst alt få
med några ord bemöta en anmärkn. , som vid de allmänna
sammankomsterna blifvit i temmeligen stränga ordalag framställd
emot den princip, som af mig och mången blifvit vid
detta tillfälle hyllad, den nemi., att man vid behandlingen
af en för nationen så högvigtig fråga i första rummet bör
'afse hvad som är med något hopp om framgång verkställbart
och troligt att kunna för närvar, åstadkommas af det
man anser rätt, samt att man icke för en inom idealernes
område uppsökt bestämmelse af hvad man anser vara det
absolut rätta, och för ett strängt vidhållande häraf, bör uppoffra
hela sakens framgång. Man löper fara att genom ett
sådant, måhända alltför stort sträfvande efter conseqvens,
nödgas åt ett kommande slägte öfverlemna utförandet af en
nyttig och nödig förbättring i samhällsskicket, sorn, genom
en klok jemkning emellan det absolut principenliga och del
under nuvar. förhållanden möjliga, annars skulle kunna vinnas
redan för den samtida generationen.
Då denna åsigt har ledt flera bland RiksSttns ledamöter
och deribland äfven mig, så tager jag mig friheten, och
tror mig hafva rätt dertill, att förklara, att jag ej kan
finna den annat än fullt förenlig med hvad jag ville kalla
politisk karakter. Min politiska tro är, att det är rätt
att betjena sig af de lofliga medel, som äro att tillgå, för
att derigenom så fort och fullständigt som möjligt uppnå ett
gifvet mål, helst när detta måls uppnående är af behofvet
så högt påkalladt, som en lämplig förändring i vår representation
nu är det. Jag tror ej, alt man ens äger rättighet
till att låta en för fäderneslandet så vigtig sak för närvar.
falla, blott för det man ej kan få den alldeles så afgjord,
sorn man efter sin egen individuella åsigt skulle anse
för det absolut rätta. Långt ifrån att medgifva , att detta
sätt att behandla denna fråga kan förtjena att benämnas såsom
sataniskt, som en värd talare vid ett föregående tillfälle
behagat yttrycka sig, synes det efter min förmening vara
det enda rätta, det enda, som bör leda den, som är kallad
att inom representationen med sin röst bidraga til! afgörandet
af Statens öden, och endast på detta sätt kan man, sorn
Dc n 24 Octo be r f. ra. i43
mig synes, undvika alt förirra sig in på abstractionernes
tomma område. Derpå skulle landet i sanning ej vinna.
I sammanhang härmed tror jag, att man , genoih ett
samvetsgrann! användande af de medel, som nu erbjuda sig
i och för vinnande af en nyttig reform i vårt representationssätt,
bör sträfva att åtminstone komma in på den väg,
som leder till detta mål, om ock målet ej kan genast och
fullständigt ernås.
För att nu öfvergå till sjelfva saken, så är del väl sannt,
att jag vid de allmänna sammankomsterna har uttalat min
opinion i ämnet; men då dels liera anmörkntr sedan blifvit
deremot gjorda, dels åtskilliga nya förslag sedermera äro afgifna,
så har jag trott det vara min pligt att ännu en gång
söka redogöra för de grunder, på hvilka jag trott att man
kunde uppbygga ett förslag till representationens förenkling
och ombildning, och anhåller jag derföre om Ståndets benägna
öfverseende för det jag ånyo upptager dess tid med
en utveckling deraf.
Under de allmänna sammankomsterna har jag redan fritt
uttalat min öfvertygelse, alt på allmänna val, sådana som
Utsk. dem föreslagit, eller till och med hvilken modification
som helst, ej någon varaktig grund till en ny och bättre representation
kan hos oss uppföras. Skälet dertill ligger,
enl. min tanke, just deruti, att dessa allmänna val vid sin
tillämpning visa sig äga ett grundfel, hvilket af en fräjdad
talare blifvit vid samma tillfälle utveckladt, nemi. att de i
sjelfva verket aldrig kunna sättas i verket, med iakttagande
af fullkomlig rättvisa. Då man nemi. ej vill grunda förbättringarna
i landets representation på förut bestämda och
kända förhållanden, ulan, liksom 1789 och 1793 års lagstiftare
i Frankrike, tror sig böra åstadkomma dem endast efter
den strängt rationella principen och anse den såsom den
enda rälta utgångspunkten; så kauman icke neka, att hvarje
samhällsmedlen har något, om än aldrig så litet intresse
att bevaka, och att han i följd deraf rättvisligen bör åtnjuta
den honom tillkommande rättigheten att deltaga uti
valet lill representanter. I sträng conseqvens utvecklad, leder
denna princip till fattighjonets , till fångens •— framför
allt till qvinnans deltagande i statsbestyren. Detta har dock,
af skäl,_ som här vore öfverflödigt att utveckla, i alla länder
befunnits ogörligt i verkligheten, och har man derföre måst
taga sin tillflykt till en i sjelfva verket orättvis skilnad emellan
de mera bemedlade och de mindre bemedlade medlemmarna
i samhället, och uppställt en s. k. valcensus, till sin natur
alltid godtycklig. Man syndar då genast ifrån ”början mot den
strängt rationella princip, ifrån hvilken man trodde sig kunna
utgå, och denna orättvisa innebär eli i framtiden säkert groende
frö till missnöje och oroligheter, ett frö, hvilket år efter år,
slägte efter slägte, allt mera växer till och utvecklar sig, och
slutligen måste leda till sönderbrytande skakningar i samhället
»44
Den 24 Octobcr f. m.
från de mindre gynnade folkclassernas sida. Dessa taga då
väl ut sin ratt, men nationen förlorar derigenom allt mer
och mer den garanti, som den å andra sidan måste hafva
för sitt bestånd och bevarandet af sin värdighet; ty
ju mera valen, och, genom dem, inflytandet på Statens öden
faller inom den råa massans område, ju mera komma låga
passioner att dervid göra sig gällande, ju mindre äger nationen
förhoppning alt representeras af dugligheten, talangerna
och de upphöjda karaktererna. Genom den inverkan på
och corruption vid valen, som de förmögnare samhällsclasserne
då se sig tvungne att utöfva, om de ej vilja se sig alldeles
uteslutna derifrån, uppstår en demoralisation, som med
snabba steg måste föra ett sådant folk till branten af sitt
förderf.
Är den reform, som hos oss önskas, af en sådan art, att
den fordrar en förändring, så sönderbrytande af hela samhället?—
Om vårt älskade fosterland icke ägde en uråldrig
frihet; om dess intressen ej från hedenhös varit represente
rade,
och hela vårt samhälle ej redan hvilande på ett strängt
lagbundet skick; om här vore frågan att krossa despotismens
fjel t rar för att rädda hvars och ens politiska och naturliga
rättigheter undan ett nesligt förtryck: så skulle jag kunna
förklara, att här, liksom vid det ofvannämnda tillfället i
Frankrike, känslan skulle segra Öfver förnuftet, och att man af
bristande erfarenhet då skulle tro sig befogad, ja pligtig att
uppbygga det nya samhället på den ideella abstractionens
grunder, troende sig endast deruti finna de nödiga garantierna
för bevarandet af nationens frihet.
Lyckligtvis är detta ej fallet hos oss. Den personliga
oell politiska friheten hvilar på orubbliga grunder och är
genom lag och urminnes häfd så väl bevarad, att det ej k a n
falla någon in att i den minsta mån försöka någon rubbning
deruti. Då denna frihet sålunda är fullt så mycket
skyddad, som den kan blifva det, då landet äger en uråldrig
representation, så är det ju klart, att frågan nu blott hvälfver
sig om att tillse, huru den representation, som redan
finnes, må kunna så utvecklas och fullkomnas, att de fel,
som deruti möjligen upptäckts, må kunna afhjelpas, så att
den kommer att svara emot sitt ändamål.
Detta är efter min öfvertygelse den enda verkliga reform,
som nationens väl kräfver; den är ock, som jag tror,
den enda, som nationens majoritet åslundar. Om detta erkännes
som riktigt, så tror jag ytterligare, att delta behof
fullkomligt kan fyllas derigenom , att valen fortfarande ske
på det sätt nationen är van vid, blott med nödig utsträckning
till de ännu orepresenterade, eller efter stånd eller
corporationer.
I denna anda har en utmärkt talare framställt ett förslag,
nemi. att sönderdela dessa stånd i många classer; men
äf
-
Den 2/} Oelober f rn.
.45
äfven della förslag, ehuru mycket förtjenstfull!, skall enl.
min tanke åstadkomma en rubbning i nationens vanor, utan
motsvarande gagn; ty om de ännu orepresenlerade intagas
inom Stånden, så äro alla dessa classer ju redan inbegripne
i de nuvar. Stånden, och skulle då den föreslagna ytterligare
sönderdelningen endast leda till en inveckling af de bestämda
förhållandena. Jag tror derföre, att det nu gör tillfyllest,
örn vi komma derhän att ståndsvis välja representanter till
lika antal för hvarje Stånd, med beredande af utväg för de
ännu orepresenterade att erhålla den dem tillkommande andelen
i representationen.
Jag går nu att efter mitt bästa förstånd af saken besvara
den frågan, hvilketdera är lämpligast, skapande af ett
5:te Stånd eller inympandet af de ännu orepresenterade på
de förut varande 4 Stånden. Jag medgifver att denna fråga
är en detaljfråga, hvarom, såvida hufvndprincipen,
att de skola representeras och rättvist representeras,
skulle, som jag förmodar det, blifva Ståndets allmänna tanke,
egentligen icke nu skulle behöfva ordas; men då jag i
den motion, som jag vid riksdagens början inlemnade till
Const.Ulsk., uttalat min åsigt i detta ämne, så anhåller jag
vördsamt att nu få framställa mina motiver, hvarför jag
stannat vid den sednare meningen, och ej, i likhet med en
värd ledamot af detta Stånd, trott del vara lämpligt att
bilda ett särskildt femte Stånd.
Till en början tror jag att delta femte Stånd skulle leda
till en ytterligare inveckling af förhållandena inom representationen,
att ett nytt ståndsintresse skulle uppkomma,
hvilket bör undvikas, då meningen nu måste vara, att så
mycket som möjligt sammansätta alla ståndsintressen uti ett
enda, — nationens intresse. Jag tror vidare, att bildningen
af ett femte Stånd är i sakens nuvar. skick svårt att åstadkomma
utan en orättvisa, derföre att delar af delta femte
Stånd redan blifvit inympade på trenne af RiksSttn , då
BondeSt. inom sig redan upptagit en betydlig dass af de år
180g ännu orepresenterade, BorgareSt. en mindie, PrrsteSt.
en ännu ringare del, och R. o. Ad. ingen. Jag hemställer
då, om, då det är fråga att rättvist uppgöra denna fråga,
det är rättvist att det Stånd, som redan representerar ettså
öfvervägande antal af Piikets befolkning, och som redan har
ibland sig intagit alla säteri- och frälseägare, skulle ytterligare
undergå en minskning i dess andel i representationen,
hvilket skulle vara en gifven följd af bildandet af ett femte
Stånd. Likaså, ehuru i mindre mån, är detta fallet med
Borgare- och PresteSttn i jemförelse med Adeln.
Jag tror det derföre hafva någon grund för sig, att de
ännu orepresenterade böra fördelas på de Irenne s. k. privilegierade
Stånden. Detta låter äfven vida lättare göra sig,
när man blott afser de beståndsdelar, som utgöra denna s. k.
15 H. 19
Den 14 Octo lier f. m.
ståndspersonsclass. Man finner då i första rummet de civila
och militära ofrälse embetsmännen i eller utom tjenst. Jag
hemställer, om icke desses tjensteförhållanden, deras lefnadsvanor
och sympathier redan draga dem sjelfmant till R. o.
Ad. Jag hemställer dessutom: hvad är majoriteten af R. o.
Ad:s ledamöter, annat än tjenslemäns efterkommande, som
blifvit adlade för embetsmannaföi tjenster, således i allmänhet
en tjenstemannaadel. Lätt räknade äro de slägter, som
härstamma från gammal odalmanna-adel, och bör således ej
heller å Adelns sida någon svårighet möta för detta sammanslående.
Den anmärka, kan visserligen med skäl göras,
att, som desse embetsmäns antal är större än Adelns, så kunde
denna löpa fara att blifva utesluten från representerandet
af sitt eget Stånd, emedan de förra vid valen vore starkare
; men detta kunde lätt förekommas, örn desse embetsman
blefve inom Adeln representerade på samma sätt,
som brukspatronerne inom BorgareSt. , nemi. af ett visst
inskränkt antal ledamöter, utan att jag nu vill yttra mig om
bestämmelsen af detta antal.
Den andra classen af de icke representerade ståndspersonerne
utgöres af de gradnerade vid academierna, äfvensom
af lärarne vid de lägre läroverken. Desse äro genom sina
academiska studier så bestämdt ställde i samma bildningsgrad,
sorn den som råder inom PresteSt., att de redan liksom
höra till detta Stånd, och mig är dessutom sagdt af flera ledamöter
af detta Ständ, att om en ny fördelning kommer i
fråga, så emottaga de med nöje dessa personer inom sitt
Stånd, liksom de förut emottagit acadetniernes representanter.
BorgareSt. har, som jag hört, just i går slutat discussionen
om sitt särskildta Utsk:s förslag rörrde näringsfriheten. Dervid
hafva de sjelfve beräknat, att manufaeturister och handtverkare
på landet skola, då de betala någon afgift lill stad,
deltaga i städernas representantval. Fatighetsägarne i städerna
synas mig äfven sjelfskrifne att deltaga i valen til!
detta Stand, och återstår då blott den dass af jordägare på
jandet, som varit borgare i stad, men upphört att vara det.
Denna ringa dass bör visserligen icke kunna göra något hinder
för fördelningen, titan kunna de antingen ingå ibland
Borgare- eller BondeSt. utan något mehn för någotdera.
Genom en sådan fördelning skulle svårigheterne af ett
nytt Stånds bildande således, utan någon lör mig synbar
olägenhet, kunna undvikas.
I fråga om valen återstår ännu blott en hufvudprincip,
i hvilken jag skiljer mig från de talare, sorn förut yttrat
sig i ämnet, med undantag af Hr Prosten Hallström, som i
sin reservation förenat sig i samma åsigt. Jag tror att det
skulle hafva ett högst förmånligt inflytande på riksdagsmannavalen,
om man medgåfve Ståndens valmän, de må nu
blifva direcln eller electorer, rättigheten att, der de (inna
sådant lämpligt och nyttigt, kalla någon äfven icke till
Deli 24 October f. m.
'47
Ståndet hörande medborgare lill representant för Ståndet,
d. v. s., att fri valbarhet erkändes. Bevisande exempel för
nyttan och nödvändigheten häraf saknas ej, men det är öfverflödigt
att framdraga dem, då jag är öfvertvgad alt en
livar af Ståndets ledamöter lätteligen skall inse vigten för
valmännen af att vara oförhindrade att kalla en medlem
äfven af ett annat Stånd, der hans utmärkta egenskaper bjuda
ett sådant förtroende. Samhällets väl skulle derigenom
högeligen befordras, då det högsta målet vid bestämmandet
af ett val mäste vara, alt landets bästa, klokaste, erfarnaste
och visaste män få inträde i representationen. På
dessa skäl vidhåller jag denna del af mitt förslag, och kan
ingalunda finna mig öfvertygad om skadiigheten derutaf af
de inkast, som hittills blifvit gjorda deremot.
Sedan jag nu yttrat mig om valen , öfvergår jag till
frågans andra del, eller huruvida representationen bör delas
i en eller tvänne kamrar. Jag har efter min förmåga sökt
utveckla mina åsigter i detta ämne, då RiksSttn voro församlade
på detta rum, och har ej genom något sednare anförande
blifvit rubbad n!i min öfvertygelse om enkammar-systemets
vådlighet. Det återstår då blott att tillse, huru en öfre
kammare skall kunna i vårt land lämpligen och ändamålsenligt
sammansättas. Detta utgör visserligen en stor svårighet,
då de elementer, som fordom ansågos för de enda rätta,
ärftligheten och den större jordegendomen, dels förlorat sitt
inflytande, dels allt mera och mera skingras och försvinna.
Såsom utgångspunkt hafva dock de fleste förenat sig derom,
att denna kammare bör vara karaktersskiljd från den nedra,
och att det icke någonsin må tillåtas de hegge hamrarne att
under någon förevändning sammanträda till gemensamma
öfv,erläggningar, m. e. o. , ali tvåkammar-syslemet bör inrättas
på bestämd och orubblig grund. Hvad åter sjelfva
sammansättningen af den öfre kammaren beträffar, så hafva
åtskilliga mycket olika förslag blifvit framställda. Sålunda
har här blifvit föreslaget, att denna öfre kammare skulle
bestå af de tvänne första s. k. Stånden, Adelil och Presterne;
här har blifvit föreslaget, att regeringsmakten skulle äga
alt i densamma insätta ett visst antal ledamöter, utnämnde
för lifstiden ; vidare att dess ledamöter skulle af den nedre
kammaren säljas, meri äfven för lifstiden; ytterligare, att
samme valmän, som välja till den nedre kammaren, äfven
skulle välja till den öfre; och slutligen har man föreslagit,
att den öfre kammaren må. för hvarje riksdag utses af den
nedre. Det torde tillåtas mig alt upptaga dessa särskildta
förslag till besvarande, inen dervid får jag försl uttala den
allmänna hufvudgrund, ur hvilken jag bedömmer dem. Jag
önskar nemi., all den öfre kammaren malte äga en återhållande
eller modererande kraft, och alt denna kraft må vara
verklig, stark och hvilande på nationens förtroende; ty annars
skulle densamma alltför snart undangräfvas och upp
-
.48
Den a4 Oelobtr f. m.
l.öra att gagna. R. o, Ad. torde medgifva, att, utur denna
synpunkt sedt, det numera ej vore lämpligt att sammansätta
den öfre kammaren endast af dessa tvänne s. k. första Stånden,
under det de öfriga Stånden bildadej den andra kammaren.
En ytterligare skiljemur skulle derigenom uppresas
emellan Stånden, värre än den nuvarande; ensidiga åsigler
skulle troligen blifva rådande inom de båda kamrarne, icke
öfverensstämmande med nationens allmänna intresse, eller
åtminstone skulle de af den motsatta sidan så utmålas, och
den moraliska kraft, man önskade bevara åt denna kammare,
skulle snart på detta sätt försvinna.
I afseende på förslaget, att den öfre kammarens ledamöter
skulle för lifstiden utses af regeringsmakten, så får
jag till en början förklara , att enär det är frågan om en
aldelning af nationalrepresentationen, så bör, efter min tanke,
ingen annan än nationen sjelf äga rättighet att dertill
utse representanter, direct eller genom ombud valde. Att
en sålunda sammansatt öfre kammare icke heller äger en
tillräcklig moralisk kraft, 0111 ock utsedd med den noggrannaste
urskiljning å Regeringens sida, derpå finner man bevis
i Frankrikes oell andra länders på detta sätt sammansatta
pärskammare.
Skulle åter denna kammares ledamöter väljas directe af
samma valmän, som den nedre kammarens, och således ulan
högre valinstans, så befarar jag högligen, att det conseivativa
element, som borde vara nedlagdt inom den öfre kammaren,
icke kommer alt deruti ingå. För mig synes det
klart, alt då samma personer välja ledamöter till båda kamrarne,
så skola desse komma att blifva utsedde efter fullkomligt
enahanda politiska åsigler, hvilket ej kan vara önskvärd
t för den ärendenas behandling, som man afser med
tvänne kamrar. Åtminstone vid första riksdagen skulle de
komma att utgöra en enda fraction, och det ijenade då till
löga att fördela densamma på tvänne rum. Samma inkast
galler emot det förslag, som äfven blifvit gjordt, att här som
i Norrige för hvarje riksdag utse ett tagting. båda delarna
äro blott ringa modifica!ioner af enkammar-systemet. Nu
återstår blott att bedomina det förslag, som blifvit framstäldt,
att den öfre kammarens ledamöter skulle väljas af den nedre,
men för lifstid.
Jag tror, att så snart de äro valde för lifstiden, så kan
skriket, — oell vi måste medgifva att afven skriket är en
makt i vår lid, — soga: de äro numera utom vårt område,
vi hafva intet sätt mera att kunna imponera på dem , och
snart skola de utropas såsom blott tjensteandar åt den
andra statsmakten, samt dermed berölvas nationens förtroende,
och dermed äfven sitt nyXtiga inflytande på representationens
rådslag.
I sisla fallet åter, eller om den öfre kammaren väljes
af den nedre för ett visst antal riksdagar, — jag har före
-
Den Oct ober f. in.
slagit fem, — så synes mig att de skulle, med den erfarenhet
de samla under flera riksmöten, och utan något skadligt
inflytande från den ena eller andra sidam, kunna lugnt
och sansadt bedomina ärendena. Då de valdes för fem riksdagar,
så blefve vid hvarje riksdag eu femtedel ombyll, och
den ingående femtedelen motverkade då det förstelnade i
vissa idcer, som man med skäl förebrått andra länders pärskamrar.
Den femtedel, sorn utgick och som ägde rättighet
att ånyo kunna blifva invald, skulle äfven verka tili detta
mål, då det ligger i menniskans natur att söka bibehålla en
utmärkelse, ett förtroende, som man innehar, och genom ett
sträfvande härtill skulle den i sin mån bidraga till bevarandet
af den popularitet, som är för öfre kammaren nödig.
INIan skall anmärka, att äfven denna formation då skall göra
den öfre kammaren endast till ett Utskott af den nedre;
men jag tror, att den, genom sin större continuitet och de
trenne femledelarnes oberoende ställning, skall erhålla en annan
karakter och vinna den återhållande kraft, hvilken jag
såsom liulvudvillkor ansett erforderlig. Dernäst anser jag
högst vigtig!, alt den nedre kammaren erhåller rättighet att
välja till den öfre fritt och utan afseende på stånd, samt
alt de må äga att tillkalla ledamöter, som ej blifvit invalde
i den nedre kammaren, om de så finna nyttigt. Samma skal
tala bär, men i en annan högie grad, för fri valbarhet, som
jag förut anfört vid valen till nedre kammaren. Det kan
alltför lätt hända, att vid valen till denna kammare genom
parti-inflytande någon af landets ypperste män blifvit förbigången,
och hör man derföre lill delta högt uppsatta valcollegium
hafva det förtroende, att detsamma, 0111 dess ledamöter
sig derom förena, må kunna inkalla en sådan man
till representant i den kammare, på hvilken motståndet mot
öfverilade beslut och dermed landets väl så hufvudsakligt
heror.
Jag tror vidare, att hos oss, der så olika intressen ingå
och representeras tili den nedre kammaren, skall det blifva
svårt för ett enda parti, alt der genast vid riksdagens början
blifva rådande, och derigenom en så beskaffad ulgallling,
som man befarat, förekotnmas. Skulle den ändå inträffa,
tror jag att den, efter de principer jag hyllar, skulle
till och med kunna blifva nyttig. Jag tänker mig nemi.
icke möjligheten af att en af nationen vald kammare skulle
kunna förena sig om att till den öfre kammaren invälja personer
af erkänd oduglighet. Elt så oklokt steg torde få anses
otroligt.
Vid dessa val skulle den då förmodligen ledas af 2,'ne
olika åsigti r , nemi. antingen vilja de i öfre kammaren insända
de i deras tanke dugligaste männen, och desse skulle,
om ock af en viss politisk frii g. der visserligen väl fylla sin
plats, eller också skulle cle, om en sådan opinion blefve dea
herrskande inom den nedre kammaren , att man tyckte sig
Den 24 O c t o b e r f. m.
vara generad af någons öfverlägsenhet eller envisa motstånd,
söka att aflägsna honom ifrån sig, och på denna grund invälja
honom i den öfre kammaren. Jag hemställer då, om
man kan önska sig något mera återhållande element emot
dagens opinions måhända alltför våldsamma riktning åt ett
visst håll, än man just härigenom skulle få i den öfre kammaren;
ty just härigenom skulle denna ju erhålla en tillökning
i sin motståndskraft.
Då jag flera gånger yttrat, att jag inom den öfre kammaren
önskar en återhållande kraft, så ber jag att få förklara,
att jag dermed ej blott önskar åstadkomma ett motstånd
emot en alltför långt gående rörelse framåt. Den tid
kan låta tänka sig, då äfven inom Sverige hos representationen
lika reactionära åsigler kunde blifva herrskande, som
del inträffade under den Villéleska ministeren i Frankrike,
då nemi. ti llbakagåendet var så starkt, att en öfvermäktig
majoritet af 3oo ledamöter inom deputerade kammaren salle
sig emot hvarje framsteg, och till och med, ledd af en anlinationel
styrelse, blef ett verktyg i dess hand för att genomdrifva
de mest skadliga lagar, sådana som helgerånslagen,
den om förstfödslorätten in. fl. den tiden i Frankrike
framtvingade. Det är då af högsta vigt alt en tillräckligt
återhållande, en moralisk kraft är nedlagd i den öfre kammaren,
som har makt och mod alt afvärja sådana olyckshringande
beslut, som snart skulle föra landet in på revolutionernas
bana.
Jag har nu icke annat att tillägga, än en vördsam anhållan,
att för ordningens skull få uppläsa det förslag lill
gemensam tanke, som jag uppsatt. Det är måhända alltför
detaljerad!, men dertill har jag blifvit föranledd deraf, att
en annan värd ledamot ingått i dessa detaljer, och för att
kunna besvara desamma. Skulle Ståndet anse dem öfverflödiga,
så må de gerna uteslutas, men jag har trott det vara
min skyldighet att närmare utveckla äfven mitt förslag,
då det skett med andra.
Jag får alltså vördsamt föreslå följande:
1:0 Svenska folket representeras af> ombud, valde
ståndsvis.
2:0 Representationen beslår af t vän ne kamrar. Den
första eller Folkombudens kammare, beslår af 200
ledamöter. Den andra eller Rådkammaren beslår af
100 ledamöter.
3:o Till den första kammaren utse de hittills varande
Stånden, gemensamt med de s. k. slåndspersonerne, enl. nedanskrifna
fördelning, 5o ledamöter för hvarje Stånd, antingen
genom directa val eller eleclorer, på sätt för livarje
Stånd hittills varit brukligt.
4:o Det är Ståndens valmän obelaget att till representant
för Ståndet kalla äfven en ej lill Ståndet hörande
medborgare. All sjelfskrifvenhet tili repre
-
Den 24 Oc t ob e r f. ra.
sentanlkallet, vare sig i följd af börd eller embete, uppli
ö r e r.
5:o Ingen må blifva medlem af den forsla kammaren
förr än vid fyllda 3o år, eller af den andra, förr än vid
fyllda 4o år, eller efter att hafva bevistat minst två riksdagar.
6:0 Vid val till den första kammaren deltaga de hittills
orepresenterade ståndspersonerne på följande sätt:
Ibland R. o. Ad;s 5o representanter nises 10 af de
ofrälse, civile eller militäre, i eller ur tjenst varande embetsman,
som erhållit K. fullmakt.
Ibland P r es t e S l A n d e ls 5o representanter invälja lii—
rame vid gymnasierna och de högre läroverken tillika med
academierna tillsammans 10.
Ibland BorgareStåndets 5o representanter inberäknas,
utom de 5 af brukspatronerne utsedde, ytterligare 5,
valde af fastighetsägare i städerna och manufacturister på
landet, och f. d. borgare på landet.
BondeStåndet har redan intagit frälse- och säteriägare,
hvartill således blott det tillägg göres af jordägare,
som varit tjenstemän ulan K. fullmakt.
7:0 B. o. Ad:s samtlige ledamöter, som fyllt s5 år och
iiro sina egne, deltaga directe i valen till representanter för
sitt Stånd.
8:0 Den andra eller Rådkammarens ledamöter utses
genom val af den första kammaren, med rättighet att
välja inom eller utom sig.
9:0 Denna kammares ledamöter väljas för fem riksdagar.
Vid hvarje sådan afgår en femtedel af hela antalet,
nemi. de äldste, hvilket vid de 4 första riksdagarna bestämmes
efter lefnadsåldern och sedermera efter ledamöternes
inträde i kammaren. Dör ledamot af denna kammare,
utses ny af den första kammaren. De utgående kunna åter
inväljas.
(Anmärkn.: att kammaren skiljer ifrån sig dem de vilja
vara af med, t. ex. de conservativa , och just de böra
sitta i andra kammaren.)
10:0 De riksdagsmän af första kammaren, som inväljas
i den andra, ersättas genast genom nya val.
11:0 Vid val lill ombud i den andra kammaren eller afgång
derifrån göres ingen skilnad emellan lagtima riksdag
eller urtima.
12:0 Lagtima riksdag inträffar på bestämd dag hvartannat
år. Konungen äger att åtskilja riksdag och sammankalla
urtima, hvartill nya val förrättas till första kammaren.
i3:o Alla representanter erhålla lika arfvode och resetractamente
å statscassan.
Det torde nu tillåtas mig att slutligen få yttra några
r5a
Den a4 0 c t o b c r f. m.
ord ronde delta Stånds enskildta intresse i denna fråga.
Både gamla och unga representanter af Ståndet halva nemi.
nied varina ordalag framställt den fråga, huruvida R. o. Ad.
Liir och kan uppoffra sin hitintills varande, lagliga, sjelfskrifna
representationsrätt. Jag kan ej ogilla de känslor,
som härvid uttalats, ty jag hör ej öppet klandra hvad jag i
djupet af mitt 1»jerla skänker mitt bifall åt. Jag bekänner
uppriktigt, att äfven för mig är den känslan smältande, att
jag nödgas med min röst biträda lill ett beslut, hvarigenom
Ståndet fransa ger sig sjelft och sina efterkommande en dyrbar
rättighet. Del kan ej anses annat än som ett högst
dyrbart företräde alt, ulan beroende af någons gunst, okallad
kunna infinna sig för att deltaga i rådslagen om fäderneslandets
vigtigaste angelägenheter och bidraga lill dess
väl; men då jag sålunda delar deras känsla * som erkänt,
att de med smärta frånträda denna af älskade förfäder förvärfvade
rättighet, så torde det sifvén tillåtas mig att bedja
dessa värda medbroder återkalla i sitt minne, att vi med
dessa företräden, som vi ärft från fädren, äfven hafva arft
ett dyrbart oell skönt exempel , värdigt vår efterföljd, det
nemi., att, när det gäller att göra en uppoffring för ett älskadt
fosterland, icke se på våra enskilda fördelar, utan att
med beredvillighet om ock med smärta, på fäderneslandets
altare frambära äfven denna gärd. Jag gör det sjelfvilligt
och gerna, om ock offret är tungt för min enskilda känsla.
Åtskillige yttrade härtill sitt bifall.
Hr Frih. o. Landtm, tillkännagaf, att plenum k o mine
att fortsättas på eftermiddagen kl. 6.
Frih. Sprengtporten: Allt hitintills hafva öfverläggningarne
i detta maktpåliggande ämne förvissat mig om
livad jag aldrig bort eller har ansett tvifvelaktigt, nemi. att
R. o. Ad. betraktar representationsfrågan uteslutande såsom
en stor foslerlandsangelägenhet, utan alla sidoblickar på de
omisskänneliga uppoffringar, som ett beslut i denna fråga kan
medföra för detta Stånd; men samma öfverläggningar hafva
jemväl öfvertygat mig om en annan sak, nemi. alt detta
ämne redan blifvit skärskådadt från så många sidor att det
i sanning är svårt att hoppas alt kunna framställa något,
som icke förut af andra talare varit anfördt.. Jag anser mig
således icke bär böra uppträda med en omständlig redogörelse
för de åsigter, som jag i denna fråga förut framställt,
och för hvilka Const.Utsk. i största korthet har redogjort.
Det är för R. o. Ad. nogsamt kändt, att jag af grundsats,
så väl i detta ämne, som i andra, hyllar den progiessiva reformen;
och mot deras åsigt, som tro att derigenom icke
allt vinnes, får jag, med speciel tillämpning på representationsfrågan,
endast erinra om en obestridlig sanning: att, om
vår splittrade representation icke saknar vilja, kraft och förmå
-
Den 24 October f. m.
>53
maga för att ombilda sig sjelf, representationen säkerligen icke
i ett föryngradt skick kommer att sakna i en ännu högre
grad den egenskapen alt kunna fullkomna sig. Jag har ansett,
mine herrar! att hvarken med afseende på hvad klokheten
bjuder eller hvad möjligheten medgifver ett förslag
till representationsförändring skulle kunna framställas med
någon framgång och bifall, såvida ej i detta förslag ämnet
behandlades med afseende på bestående rättigheter och befintliga
förhållanden. — Jag har fattat denna öfvertygelse,
mine herrar! dels af det praktiska skäl, sorn jag framställt,
och dels derföre, att jag tillerkänner theorien i lagstiftningsläran
ingen absolut visshet. Då mau betraktar dessa tlieorier,
äfven om de blifva framställda af män med den största
skarpsinnighet i omdömet, finnér man, att de vanligen
hafva en objectiv, theorien tillintetgörande färg, härrörande
från de yttre inflytelser, som verkat under den tid då den
uppstått. Jag anhåller blott att i detta afseende få anföra
ett enda exempel, som äfven lill någon del belyser den tvistefråga,
som ligger djupt på botten af hela representationsfrågan,
nemi. striden mellan den allmänna valrätten och.
corporalionsval. Vi äga i vårt land ganska utmärkta tänkare,
som philosophiskt betraktat denna sak, hvilka underkänt
principen af corporationsval, derföre att dessa val
skulle strida emot den personliga rätten och emot den jemlikhet
i politiska rättigheter medborgare emellan, som bör
finnas. Nå väl, mine herrar! lika djupsinniga forskare i andra
länder, som utgått ur samma frisinnade skola, antaga
den motsatta valprincipen och förklara, att den högsta democratiska
frihet icke kan uppnås, utan i förening med corporationsval.
På dessa och många andra skäl liar jag ansett
att ståndsvalen för det närvarande måste läggas till hufvudsaklig
grund för ett förslag till representationsförändring.
Denna mening har jag här funnit biträdd af flera andra talare,
och emellan det förslag, som i detta afseende af mig
blifvit framstäldt, och det som af Hr von Hartmansdorff,
Frih. Hamilton m. fl. andra talare blifvit understödt, är i
sjelfva verket ganska liten skiljaktighet.
Jag anser mig således böra i hufvudsaken instämma i
dessa förslag, men jag tager mig derjemte den friheten att
fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet derpå, huru svårt det torde
blifva att inom detta Stånd göra en noggrann skilnad
emellan aliade nuancer i detalj, som dessa förslag sins emellan
innebära, i händelse det vore på denna grund, som R. o.
Ad. skulle till Const.Utsk. framställa några gemensamma
tankar.
Jag tror att R. o. Ad:s mening i detta afseende bör vara
så omfattande, alt den lemnar Const.Utsk. tillfälle att
kunna närmare pröfva fördelarna eller olägenheterna af
hvarje särskildt förslag, och det är i detta afseende, som jag
>5 11. 20
»54
De n a4 October f. m.
utber mig tillåtelse att för R. o. Ad. framställa huru jag
anser dess gemensamma tankar böra vara uppfattade, nemi.
att Svenska representationens fördelning på fyra rum bör
upphöra, och att denna representation bör sammanträda på
2, genom val stånds- eller classvis utsedda kamrar, vid hvilkas
bildning den skilnad iakttages, att, då ledamöterne i den
ena kammaren utses för hvarje lagtima riksdag, ledamöterne
i den andra väljas för längre tid bland personer, som förut
utöfvat riksdagsmannakallet och uppnått en mognare ålder;
samt att representationsförändringen bör afse, att, jemte upphörandet
af all sjelfskrifven representationsiätt, bereda de ofrälse
ståndspersonsclasserna, som nu äro uteslutna från rättigheten
att sända fullmäktige till riksdagen, en sådan rättighet,
i ett förhållande, som må anses motsvara dessa classers
billiga anspråk; dock att härigenom ingen annan inskränkning
må äga rum i den representationsrätt, som de
fyra RiksSt:n af ålder innehaft, än den, som, med afseende
å representationsrättens utsträckning till ofvannämnda eller
andi a samhällsclasser, som vid antagandet af 180g års Reg.F.
saknade representationsrätt, pröfvas rättvis deli oundgängligen
af nöden. Jag bör likvisst uttrycka den tanke, att jag, lika
med en annan värd talare, anser, att, om en representationsrätt
beredes för de orepresenterade ofrälse ståndspersonsclasserna,
detta likväl bi 11 ig t vis bör ske genom inskränkning af
antalet af de representanter R. o. Ad., Presterskapet och BorgareSt.
äga att utse, och att BondeSt. bör vidhållas den representationsrätt,
som detta Stånd nu innehar, med anleda,
deraf att redan åtskillige ledamöter af andra samhällsclasser
der redan blifvit intagne. Jag anhåller att vid detta tillfälle
få tili besvarande upptaga en anmärkning, som en värd
talare i ett föregtde plenum framställt, nemi. då han satte i
fråga, huruvida ledamöter i detta Stånd, som representerade
på fullmakt, skulle anse sig berättigade att biträda ett beslut,
i följd hvaraf deras principalers representationsrätt
komme att upphöra. Jag får i anledn. deraf fästa uppmärksamheten
derpå, att hvad vi uti representationsfrågan
vid innevar. riksdag kunnat tillgöra, endast är en förberedelse
och att hufvudmännerne för ätterna sjelfva äga att bevaka
sin rätt vid frågans slutliga afgörande.
Jag utber mig slutligen att få erinra derom, hurusom
denna fråga framför alla andra egnar sig att ådraga sig hela
vår uppmärksamhet. Det är ju en erkänd sak af Konung,
Ständer och folk, att en representationsförändring beliöfs,
och att vår gamla samhällsbyggnad icke längre motsvarar
tidens fordringar och fäderneslandets behof. Är denna
sanning en gång, mine herrar! af oss erkänd, så böra
vi också med nöje göra hvilken uppoffring som helst för att
komma till en bättre. Derigenom erbjudes oss äfven det
bästa tillfälle att på det mest -öfvertygande sätt bevisa våra
landsmän och medborgare, att, om vi också högt skatta de
Den 24 Oelober f. in.
*55
rättigheter, som vi åtnjuta, det likväl för oss finnes ett företräde,
som vi värdera högre än det att vara adelsmän, —
det att vara Svenskar.
Gr. Frölich: Jag har med största nöje afhört de 2:0c
siste talarnes vackra framställningar. Jag har funnit mig
uppmanad att instämma om R, o. Ad:s skyldighet att på fäderneslandets
altare framlägga den uppoffring, som är nödvändig
för R. o. Ad. att göra, för att bereda en förbättrad
representalionsform; men jag tillstår, att jag icke förr än
vid slutet af hvarje talares yttrande kunnat göra mig redo
för, huruvida talaren ämnat att följa det sätt af föredragningen,
som synts vara både af Hr Frih. o. Landtm, och af
Ståndet tacile medgifvet, nemi. att, sedan discussionen af den
allmännare delen blifvit slutad, och propos. örn dess afslutande
blifvit med ja besvarad, man skulle företaga de särskildta
förslagen till gemensamma tankar. Jag har i öfrigt
funnit, att de 2tne siste talarne hvar för sig framlagt ett
förslag till Ståndets gemensamma tankar. Om nu så är,
hvilket är ganska möjligt, att flere talare inom detta Hus
först ämna i allmänhet utlåta sig öfver ämnet, och, sedan
de det gjort, hvar för sig framställa ett eget förslag tili gemensamma
tankar; så möter visst derför icke något hinder;
men jag får vördsamt anhålla, att Hr Landtm, täcktes gifva
oss tillkänna, huruvida det är hans tanke, att, sedan dessa
allmänna yttranden och framläggandet af särskildta förslag
till gemensamma tankar blifvit slutade, man sedermera direct
får debattera öfver hvarje särskildt förslag till gemensam
tanke.
Medan jag nu har ordet, vill jag i afseende på Frih.
Hamiltons och Frih. Sprengtporten förslag blott i största
korthet åberopa hvad jag öfver dessa förslag redan har yttrat,
nemi. att, ehuru det vittnar om en liflig önskan att kunna
förena de intressen, som finnas inom RiksSttn, med dem,
som linnas derutom; så fruktar jag dock, att alla dylika
förslag, i sig sjelfva hvilande på ingen annan basis än den
godtyckliga uppställningen, äro af den beskaffenhet, att tankarne
svårligen derom kunna sig förena.
Jag förbigår således allt yttrande om hvad Frih. Hamilton
förklarat vara sitt politiska samvete. Jag har ej kunnat
följa hela hans vackia deduclion så att j.ig kan derom
göra mig ett adosquat och redigt begrepp. Icke heller kan
jag bestämma, om det hör till hans politiska samvete att
anse att skriket äfven är en makt i delta samhälle. Jag
lemnar således derhän, att en annan gång göra mig reda för
detta s. k. politiska samvete. På förhand vill jag förklara,
att jag är öfvertygad om att det ej kan vara annat än vackert.
Jag vågar slutligen vördsamt anhålla hos Hr Landtm.,
alt, sedan formfrågan blifvit definitivt reglerad, Hr Landtm,
Den 24 October f. ra.
täcktes erinra sig att på bordet ligger ett äf mig i förra plenum
afgifvet förslag till gemensam tanke, hvilket dels i afseende
på tiden, då det blifvit inlemnadt, dels i afseende på
dess allmänna natur, torde böra blifva ett ibland de lörsta,
som af Hr Landtm, föredragas.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, i anledn. af Gr. Frölichs
nu gjorda begäran, att han uppfattat R. o. Ad:s tanke
i afseende på föredragningen af ärendet sålunda, att sedan
hvar och en af Ståndets ledamöter, som ämnade yttra sig
öfver detta ämne i allmänhet, och sedan hvar och en af
II. o. Ad:s ledamöter, som ämnade framställa någon särskild
mening med förslag för att göras gällande såsom R.
o. Ad:s gemensamma tanke, afgifvit denna sin mening samt
yttrat sig, och således discussionen i allmänhet vore slutad,
de särskildt gjorda förslagen och de särskildt begärda propositionerna
för R. o. Ad. borde framställas; och förmodade
Hr Landtm., att R. o. Ad., vid ett mål af den omfattning
som detta, icke skulle kunna anse all öfverläggning om
frågan vara slutad, derigenom att öfverläggningen om frågan
i allmänhet vore fulländad, utan alt det stöde R. o.
Ad:s ledamöter öppet att, när ett förslag eller en mening,
som någon ansåge höra blifva Ståndets gemensamma tanke,
blifvit framställd, R. o. Ad:s ledamöter då måste äga fortfarande
rätt alt sig deröfver yttra, ehuruväl det vore önskJigt,
att detta sednare yttrande blott inskränkte sig till vissa
liufvudsakliga punkter och momenter, på det att man icke
åter måtte få en så vidtomfattande diseussion, som man
under förra plenum och i dag genomgått.
Frih. Boye, Ludv.: Lifligt känslig för de vackra uppmaningar
jag hört, att Ståndet ville glömma sig sjelft, för
att på fäderneslandets altare uppoffra hvad sorn kan tillhöra
dem, och derigenom bidraga till fäderneslandets väl; tacksam
för denna uppmaning och villig att lyda den, likväl under
iakttagandet af de förbehåll, sorn jag dervid anser nödvändiga,
nemi. att mitt fädernesland skall genom dessa uppoffringar
blifva lyckligare, att någonting derigenom skall
vinnas, och icke vägen vara öppnad för öfventyrares upptåg;
— känslig, säger jag, för dessa uppmaningar, ber jag
R. o. Ad. inom sig först afgöra, om de förslag, som nu äro
gjorda, gagna fäderneslandet, om de medföra fäderneslandets
sanna lycka; ja, om en hvar af oss samvetsgrann! gör
sig reda för denna fråga, så skulle jag misskänna dygden
och värdet af hvarje ledamot, om jag ett ögonblick tviflade,
att icke hvar och en härvid skall hafva fäderneslandets gagn
till syfte. Visst är det sannt, att egoismen tillhör tidsandan,
så att när man, punkt för punkt, följer tidsandan, så ligger
på botten egoismen och den dertill hörande popularitetssjukan.
Jag kan blott göra reda för mig sjelf; och får då
försäkra, att om jag i öfrigt af de förslag, jag här hört,
D e 11 24 0 c i ° b e r f. m. 157
kunde finna någon större lyclva för mitt 'fädernesland, om
jag kunde frigöra mig från de faror, som dessa förslag tvert0111
för mig framställa, så skulle jag samtycka till hvilketdera
som helst.; men då detta icke är förhållandet, så träffa
icke uppmaningarna mig. I sinom lid, när striden är utkämpad,
då först tror jag att den upplysning kan vinnas,
att man med lugnt samvete kan göra uppoffringen.
Så länge jag ännu tvekar om jag dermed bidrager till
mitt fäderneslands nytta eller ej, så länge säger jag nej och
låter hvar och en bedömma mig huru han behagar.
Jag står snart färdig att för min öfvertygelse få redogöra
inför en högre domstol. Jag har haft äran förut yttra,
att de grundsatser, sorn här blifvit framställda, synnerligast
i Coust.Utsk:s betänkande, och dernäst i Hr von Hartmansdorffs
förslag, äro så beskaffade, att de öfverlemna lill den
grad all statsmakt åt democraliska elementet, att del skulle
icke mera finnas någon säkerhet för beståndet af vårt regeringssätt,
Jag skall, när dessa särskildta förslag, hvart för
sig, förekomma, så godt jag förmår, bevisa, att kraftiga skäl
tala för min öfvertygelse, som ogilla dem. Jag skall nu endast
taga mig friheten att förklara, det jag anser var förbindelse
vara att upprätthålla vårt monarkiska regeringssätt,
och att jag hland alla dessa förslag finner intet enda, der
icke detta regeringssätt blifver, till följe af förslaget, rubbadt.
För mig återstår således för närvar, icke någon annan
pligt, än att uppgifva förslag till den mening, som jag
önskar att R. o. Ad. ville antaga som dess gemensamma
tanke.
Under erkännandet att stora brister vidlåda vårt nuvar.
representationssätt, men troende att de icke äro af annan
beskaffenhet, än att de kunna afhjelpas, föreslår jag, att
Ståndet mätte förklara sin allm. mening vara att vidhålla
detta representationssätt; men likväl med förbindelse att afhjelpa
bristerna, och inom representationen intaga de nu orep
resen t era de folkelasserna.
Att nu bestämma huru detta skall tillgå, är för tidigt,
men om principen är gifven, så lärer icke ett blifvande
Const.Ulsk. undandraga sig alt gifva oss ett betänk, angtde
detaljernes förändring. Mine herrar! jag ber att blifva lättvist
bedömd, då jag föreslår att qvarstå vid vår nuvar. representation;
nb. (jag anhåller alt man också må låtsa höra
hvad jag 1111 säger) nb. med de rättelser, som otvifvelaktigt
kunna göras, och till hvilka jag gerna skall lemna mitt bifall.
R. o. Ad. må således icke af hvad jag nu anfört laga
sig anledn. att tro, att jag för alltid vill åtnöjas med vår
nuvar. representation. A nej; jag tror att under passionernas
brusande, under skriket på rättelser, på democraliska
rättigheter, på förkastandet af' allt annat än det democratiska,
—- under denna tid tror jag det ej vara lämpligt att
ingå uti bestämmande af hvad sorn för alltid skall blifva
>58
Den aij October f. m.
gäll inde. — Jag tror dessutom, att om de dcmocratiska ropen
iiro så grundade, som man här vill föreställa sig, så har
det ingen fara. Inom a.o, 3o ci 5o år kunna våra efterkommande
se klarare och dömma lugnare; de hafva då en större
erfarenhet än vi; härmed har jag blott velat säga, alt jag
önskar få hänvisa denna stora förändring till en annan tjenJigare
tid, och hoppas jag ali livad jag nu icke kan göra,
skola mina efterkommande kunna. Jag slutar med förnyandet
af min anhållan att, då de särskildta förslag, som här
aro gjorda, blifva framställda, få närmare redogöra för det
nej, som jag kommer all votera för alla ihop.
Hr Ribbing, Bengt, uppläste följande;
Den märkvärdiga dagen är nu ändtligen inne, på hvilken
Svenska folkets representanter, hvar inom sitt Stånd,
skola, genom att uttrycka en gemensam tanke i det vigtiga
ämne, vi nu förehafva, grundlägga detta folks framtida öden,
så vidt som det beior af menskliga åtgärder. Flere mera
erfarne män än jag hafva så viii inom som utom Const.
TJtsk. utvecklat ämnet oell framlagt förtjenstfulla förslag i
della hänseende. Det oaktadt har äfven jag, uppmanad af
min varina åtrå att i någon aldrig så ringa mån kunna bidraga
till fäderneslandets väl, vågat, vid de gemensamma
RiksSttns sammanträden härstädes, kortligen antyda mina åsigter
i allmänhet öfver detta maktpåliggande ämne. De flera
tänkvärda yttranden, som både då och sedermera- här
blifvit alshia, hafva väl i afseende på de samfällda valen
något skakat Ulin öfvertygelse; men den står dock fast dervid,
att, om icke fullt samfällda val till representanter nu kunna vinnas,
de dock icke kunna alldeles uteslutas, såvidt nemi. man
genom ilen föreslagna representationsförändringen vill vinna
något mera än en enklare och mera skyndsam behandling af
v i k. sd. ärendena. Detta för sig sjelft vore visserligen en stor
vinst, men en större vore det likväl alt ur alla Stånd och
classer få oberoende och erfarne riksdagsmän.
Huruvida detta ändamål vinnes genom val inom R, o.
Ad., utan gemensamhet med de andra Stånden, beder jag eder
besinna, mine herrar!
Hvilka de blifva, som komma alt inverka mest på dessa
val, som till flertalet skola bestämmas af i tjenst varande
embetsman, hvars ofta enda utväg till lifsbergning består
i den lön de uppbära och den befordran de vänta, lärer icke
vara särdeles svårt att förutse. — Nära nog samma förhållande
synes mig äfven blifva inom det 5:le Stånd, som
man vill bilda af i tjenst varande och afskedade embetsman.
Till följe af dessa betraktelser och ehuru besynnerligt
det förefaller — gifvet säges vara, att grunderna för Const.
Ulskis betänk, icke vinna bifall, derföre att de äro alltför
rationella samt emedan det förslag, Gr. Spens i sin reservation
framställt, hvilar på bildandet af communalstyrel
-
Dea 2/[ O c t o b c r f. ni.
ser, hvilka jag icke tror blifva så lilli att organisera oeb gifva
lif— önskade jag) alt man ville slula sig ill) Hr von Troils
förslag, hvilket till någon del modererar de af mig befarade
följderna af slåndsval, eller kanske bellie till Prosten Ödmans,
i afseende på val af representanterna i allmänhet, men icke
på bildandet af den öfre kammaren, hvilken till antal eller
Hr von Hartmansdorffs och val efter Frih. Tersmeden» förslag
torde höra utses.
Då jag hufvudsakligen har velat yttra mig i afseende
på valprincipen och nu dertill haft tillfälle, får jag, med fullkomlig
öfvertygelse derom all mitt fäderneslands sjelfständighet
och ara klafver uppoffring af min medfödda representationsrätt,
förklara, alt jag, för delta vigliga ändamåls
vinnande, gerna iernnar detta offer — hvarjemte jag slutligen
får tillkännagifva den innerliga önskan, att våra öfverläggnirigar
i förevar, vigtiga ämne måtte i enighet fortgå
och utan afseende på enskildt ståndsintresse ändamålsenligt
afsiutas.
Hr Gripenstedt, Joli. Aug.: Öfver den del af frågan,
som innefattas uti den nu föredragna i §:n af förslaget
till vallag, anhåller jag att få yttra mig. Jag skulle tro, att
den största och vackraste egenskapen hos ett folks frihet
är likhet inför lagen. Af denna sats vill jag draga den slutsatsen,
att en likhet äfven hör existera vid val af dem, sam
'stifta lagarna. Ensamt denna åsigt är för mig tillräcklig att
bestämma min öfvertygelse för allmän valrätt. Man har sagt,
att den census, hvilken man fordrar såsom en borgen för begagnandet
af den allmänna valrätten, måste gifva anledn.
till orättvisor, hvilka man trott kunna undvikas genom classval;
men jag får hemställa, om en icke lika stor orättvisa
uppstår derigenom, att vid classval icke alla classer kunna
deltaga uti valet. Det torde vara omöjligt vid det complicerade
förhållande, som staterna numera fått, att vid ett sådant
val inrymma alla classer, och då man således mäste göra
ett undantag, och en del medborgare alltid måste uteslutas
ifrån de valberättigades antal, så linner jag den orättvisa,
som uppkommer genom classvalen, vara fullt jemförlig med
den, som skulle blifva en följd af den allmänna valprincipens
antagande. Dessutom finner jag ett praktiskt skäl emot valen
stånds- eller classvis deruti, att i tidernas längd måste
ovillkorligen förhållandet emellan dessa classer förändras, och
för att då vara rättvis, måste man äfven förändra classernas
valrätt, hvilket skulle förorsaka ständiga jcmkningar.
Detta behöfves icke, om principen af den allmänna valrätten
antages; ty den skall alltid sjelfmant lämpa sig efter de
olika förhållanden, som kunna uppstå. Detta, tillika med
de skäl som i Utskts betänk, äro anförda , bestämmer min
öfvertygelse, såsom jag redan nämnt, till fördel för den allmänna
valprincipen, men för att göra en öfvergång möjlig,
iGo
Den 24 October f. m.
tror jag en modification i den syftning, sora Prosten Ödmann
föreslagit, vara den lämpligaste; ty nog finnas capaciteter
inora de 4 eller 5 varande eller blifvande RiksSttn,
och jag betviflar ej att inom dem dugliga riksdagsmän kunna
utses.
Då jag nämnde 5 Stånd, så var det under förutsättning,
alt ett 5:te Stånd skulle tillkomma, och jag tror det
vara nödvändigt, att detta blifver ett särskildt Stånd för sig,
och att icke dess ledamöter instickas uti de nuvar. Stånden,
på så sätt som Frih. Hamilton anfört; ty om embetsmannapersonalen
t. ex. skulle komma att representeras ibland R. o.
Ad., så tror jag, att proportionen icke vore rätt bibehållen,
då säkerligen bland ståndspersoner deras antal, som varit
embetsman, är öfvervägande; och skulle alla dessa komma
att representeras inom R. o. Ad., så skulle en alltför stor
del af detta Stånds representanter derigenom bortgå. Om
deremot, som här blifvit föreslaget, endast eft visst antal af
denna dass skulle ingå bland R. o. Ad., så skulle åter de
blifva alltför få i jemförelse med de öfriga Ståndens medlemmar.
Då jag icke ämnar gå utom denna del af förslaget
till vallag, så har jag nu icke mycket annat att härtill
lägga, än att jag emot Const.Utskts mern. tror mig hafva
skäl att göra 2:ne anmärkntr. Jag tror nemi. för det första,
att åldern för de valberättigade bör vara 25 år, af skäl
sorn af åtskilliga reservanter blifvit framställda. Vidare har
man velat neka valrätt för dem, som utan dom och ransakning
kunnat från embete och lön skiljas. Jag tror icke
detta vara rätt; de som innehafva sådana embeten måste
dock ovillkorligen vara sådane personer, hvilka hafva de egenskaper,
att de måste kunna anses äga en lika grad af opartiskhet
och samma insigter, som den der äger 2Öo r:dr, 'eller
den af Const.Utsk. föreslagna valcensus. Jag tror dessutom,
att det är orätt att uti princip framkasta ett sådant
tvifvel om personers oberoende och deras tänkesätt i allmänhet.
Då jag nu, till följe af hvad jag yttrat, gifvit tillkänna,
huru villig och beredd jag är att för det allmänna
bästa göra en uppoffring af en representationsrätt, som jag,
lika med hvarje annan ledamot af detta Stånd, äger; så måste
jag likväl tillstå, att jag då vill äga den öfvertygelsen,
att uppoffringen onekligen länder det allmänna till båtnad.
För mig uppstår likväl tvifvel i delta afseende, ifall man
gifver sin röst åt något förslag i den syftning, som åtski2lige
talare framställt, nemi. att Stånden inom sig skulle välja.
Jag tror det ej, af det skäl att jag anser erkännandet af den
allmänna valprincipen såsom det enda rätta, och 0111 detta
ej vid denna riksdag kan åstadkommas, så tror jag, att man
hellre bör uppskjuta frågan till en annan. Opinionen mognar
med förunderlig hastighet i detta hänseende, och bättre
än att nu medgifva de gamla döende intressena en position,
Den a4 October f. m.
tGi
der de sedan skulle lyckas att ytterligare försvara sig elt
halft sekel eller så, tror jag det vara att afvakta den tidpunkt,
då denna opinion förmår framtvinga en förändring,
som äfven för den aflägsna framtiden förmår trygga det gemensamma
fäderneslandets bästa.
Hr Mannerskantz, Carl Axel: R. o. Ad- har redan
i dag uti så vältaliga ord hört så vackra tankar och så
varma känslor uttryckas, att det må synas förmätet af mig
att uppträda för alt tala uti ett ämne, som redan har blifvit
så väl utveckladt; men det lifliga intresse, som jag hyser
för den sak, som nu ibland oss afhandla?, har hos mig
ingifvit den öfvertygelsen, att också jag skulle kunna yttra
en och annan tanke, som kunde lända till att utreda och
upplysa åtskilliga af de punkter, som til! ämnet böra. Det
torde tillåtas mig att först utveckla några af de ide'er, som
jag hyllar i afseende på så väl valrätten i allmänhet, som
ock på sättet för dennas utöfning, hvarefter, sedan grunderna
härför blifvit fastställda, jag önskar fa redogöra för mina
åsigter ang:de den mest ändamålsenliga sammansättning
af folkombudsförsamlingarna. Den första fråga, som härvid
framställer sig, är, om antingen principen af allmänna
val eller den motsatta af val efter stånd är den mest rationella
att tillämpa. De allmänna valens princip har ibland
de talare, som här uppträdt, funnit ganska många försvarare,
men dock af det vida större antalet utaf dem blifvit bestridd.
Då den ene helt och hållet förnekat denna princips
tillämplighet och rationalitet, har en annan deremot förklarat
densamma för på en gång den enda rationella och den enda
användbara. Jag tror det alltid vara ett misstag å båda sidor,
alt sålunda envist vilja yrka hvardera dess satsers absoluta
riktighet; och månne icke vid detta tillfälle misstaget
till stor del härleder sig deraf, att man icke lätt gjort
sig reda för hvad med allmän valrätt egentligen bör förstås?
— Jag som erkänner den allmänna valrätten uppfattar likväl
begreppet derom något annorlunda än hvad jag hör de
flesta andra omkring mig nu göra; de förstå derunder rättigheten
för alla medborgare inom ett samhälle att alla
lika deltaga i valen till folkombud; jag deremot medgifver
med mitt antagande väl rösträtt, men icke lika rösträtt
åt alla. Jag kan icke annat än till fullo gilla den
principen, alt då hvarje medborgare inom elt samhälle har
den ovillkorliga pligten att, arbetande för det gemensamma
bästa, af alla krafter söka främja sitt fäderneslands framgång
till lycka och trefnad, så bör icke heller någon enda
ibland dem blifva utesluten ifrån möjligheten att med den
röst han afgifver kunna, i den mån förmåga dertill blifvit
honom olika beskärd, få verksamt deltaga i bildandet af de
folkombudsförsamlingar, inom hvilka de vigligaste foster
i5
H. ,,
Den a4 October f. m.
ländska allmänna angelägenheter skola behandlas och afgö'-  ras; hvarje individ af ett folk, vare sig fattig eller rik, hög
eller lag, må äga rättighet att blifva kallad att välja de ombud,
som skola gå att, genom visa lagar och kloka beslut,
på samma gång skydda den enskildes rätt och bereda det
allmännas fördel; den ene som den andre måste ju i dubbelt
hänseende häruti vara lifligt intresserad. De som blifva
korade att föra allas talan, må de derföre ock' af alla
varda utsedde; deras ord blifva derigenom så mycket mera
kraftigt bevisande, deras handlingar så mycket mera nyttigt
verkande. Men deraf att alla sålunda kallas till valens
förrättande, följer likvisst på intet sätt, att alla der skola
framträda med alldeles lika rösträtt; tvertom — ej är det
möjligt att den, som, sänkt i armod, ännu ej lyckats höja
sig öfver de tryckande materiella behofven, som ej mäktat
skafta sig den själsodling och det kunskapsförråd, som blott
en mera vårdad uppfostran kan skänka, skall kunna i lika
hög grad och i lika många hänseenden förstå alt rätteligen
bedömma hvad till hans fosterlands allmänna förkofran erfordras,
som de af hans lyckligare lottade medborgare, hvilka,
obekymrade för sitt bröd för dagen och med ett rikare
mått af bildning utrustade, hafva mera tid och bättre krafter
att lill fullständig insigts förvärfvande om hvad som bäst
kan främja det allmänna bästa kunna uppoffra. Nu katt
alltid af den större förmågan aldra lättast de bästa och
vackraste resultat åstadkommas, om densamma blott så
mycket som möjligt fritt får röra sig och verka; och deraf
följer, att det länder till det helas båtnad, att låta denna
större förmåga vid alla tillfällen med dess fulla tyngd trycka
på vågen. På denna grund tror jag, att då man gifvet*
alla medborgare inom ett samhälle rösträtt vid folkombudsval,
så bör man dock dervid fastställa en gradation i valrätten
dem emellan, hvarigenom den förmögne och upplyste
erhåller ett visst företräde framför den fattige och obildade.
— Jag behåller så mycket hellre min öfvertygelse
om äfven det rationella i denna af mig antagna graderade
valcensus, som genom dess införande valrätten emellan medborgarne
af ett samhälle kommer att fördelas alldeles i samma
förhållande, som alla andra jordiska förmåner blifvit
utdelade de menskliga individerna emellan. En högre rättsskipande
makt, emot hvars domslut något jäf ej finnes, gor
denna olika utdelning; och ingen orättvisa ligger i den derigenom
uppkomna för handen varande stora olikheten emellan
personligheterna; ty i samma mån som personligheten
blifvit med utmärkta gåfvor och rika förmåner af naturen
utrustad, i samma mån stiger ock dess förbindelse att allt
detta goda väl använda; med ali erhållen kraft skall hvarje
menniska arbeta att uppfylla hvar och en sin bestämmelse.
Och emedan menniskan lefver på en gång för ett högre och
för ett lägre lif, är hennes jordiska verksamhet dubbel; ar
-
Den i\ O c t o b c r f. m.
i63
betet är allisa af tvåfalldig art, kroppens och själens, och
har tvåfaldigt syftemål, att samla materiella och att samla
immateriella skatter. Det samlade materiella capitalet kallar
jag förmögenhet, och det samlade immateriella capitalet kallar
jag bildning. Då nu med olika rikedom, så af bildning
som af förmögenhet, personlighetens förmåga stiger, och med
denna större förmåga en större pligt bIifver ålagd, så, för
att uppfylla denna sednare, måste äfven större rättigheter
blifva tillerkända. Det är derföre som jag vill basera valrätten
val på ett erkännande af personlighetens rätt; men
det är den af bildning och förmögenhet modifierade personligheten,
hvarom då skall vara frågan. Emedlertid, till
följe häraf, uppkomma, när valrätten skall bestämmas, flera
särskilda cathegorier, hvarefter den bör utöfvas; alla innefattas
dock i de tre hufvudcathegorierna af personlighet, af
bildning och af förmögenhet; efter den förra bestämmes
hvilka menskliga individer skola äga valrätt, efter de båda
andra åter huru stor och hurudan del deruti hvar och en
ibland dessa individer skall erhålla. Såsom det är med den
enskilda menniskan, som, i olika riktningar verkande, på olika
sätt förmår uppfylla sin bestämmelse allt efter som olika
förhållanden hennes bana olika utstakat, på samma sätt är
det ock med samliällsclasser. I samma mån som de individer,
som bilda dem, äro rika på bildning och förmögenhet, i
samma mån höjer sig och hela classen öfver de materiella
behofven och vinner ledighet och förmåga att förvärfva och
använda för det allmänna nyttiga kunskaper, och bör derföre
kallas lill en mera verksamt och lifligt deltagande omvårdnad
om dess fosterlands alla vigtigare angelägenheter.
Jag tror alltså äfven den saken vara fullkomligt riktig, att
nemi. väl alla samhällsclasser böra kallas att deltaga i valen
af folkombud, men alt dock hvardera ibland dem skall
få rösta blott i ett förhållande, som är afmätt efter den
ställning den intager i samhället; denna ställning, bestämd
så väl efter den bildning som efter den förmögenhet, som,
vare sig ärfd eller förvärfd, af classen äges. För att åstadkomma
detta, bör man, innan man fastställer reglorna för
valrättens utöfyande, bafva eftersett huru samhället i särskilda
classer är indeladt; många dylika skall man finna,
om ock gränserna emellan dem aldrig äro bestämdt uppdragna
i verkligheten, När jag nämnt dass, har jag dermed
alldeles icke menat stånd; på de sednare vill jag ingalunda
fästa något afseende vid valrättens reglerande; ty
ombud för stånd komma alltid att företräda blott enskildta
intressen, då deremot ombud för classer skola företräda allmänna
intressen. Den skilnad gör jag emellan stånd och
dass, att jag med det förra menar en sammanfattning af individer,
som alla hafva samma art af verksamhet, ehuru olika
de äro i anseende till den olika grad af förriiögenhet
och bildning de äga, indelningen således gjord med afseende
på personligheternes qvalitaliva likhet. Med dass åter
1(54
Den 24 O c t o L e r f. m.
förstår jag den qvantitativa likheten i omnämnda hänseenden.
Om man kastar en blick omkring sig i samhällena,
skall man förmärka classindelningen vara lika naturlig och
frivillig, som ståndsindelningen ar onaturlig och tvungen.
Uti samma classer kommer ju den på anor rike adelsmannen,
— den på förtjenster om det allmänna rike statsmannen, —
den på lärdom rike prestmannen, — den på kunskaper rike
vettenskapsmannen — den på penningar rike köpmannen,
med flere andra. Uti samma stånd deremot kunna komma
den stolte grefven, som äger kanske hundrade herregods
strödda ikring landet, och en fattig friherre, som icke
en gång äger sin frihet, emedan han den för tiggande lösdrifveri
mistat; vidare, den med feta prebenden val försedde
prelaten, så väl som den knappt allönade kyrkovaktaren;
den myndige grosshandlaren, med kanske ett tiotal af rikt
lastade skepp simmande på hafvet, äfvensom den arme snushandlaren,
som med blott runstyckens vinst på den vara han
försäljer skall förtjena sin knappa bergning, o. s. v. Jag
hemställer nu, om icke alla de, som blifvit uppräknade såsom
tillhörande samma dass, i allmänhet synas icke allenast
inom sig formera särskilda umgängeskretsar, utan äfven
i alta andra hänseenden intaga ungefär samma ställning i
lifvet, då deremot ett helt och hållet motsatt förhållande
äger rum för dem, som tillhöra samma stånd. Men utom
det att sålunda individerna numera inom samhällena i verkligheten
finnas vara grupperade efter classer och icke efter
stånd, och detta skulle styrka mig att antaga valrättens utöfning
efter dass i stället för efter stånd; så är dock mitt
hufvudskål för detta antagande det som jag först anförde,
nemi. att classerne, sammansatta af medborgare utaf alla
yrken, få allmänna intressen att bevaka, då deremot stånden,
såsom de äro bildade, med afseende på gemensamhet i
ett eller flera särskilda arter af sysselsättningar, kunna föra
talan endast för enskildta intressen. Och som det är för det
allmänna bästa och icke för det enskildtas fördelar, som folkombuden
skola verka, så böra de utses af classer och icke
af stånd. När man på detta sätt ger åt olika samhäHsclasser
olika inflytande på valen, kan man derigenom kalla äfven
de minst upplysta och förmögna till ett deltagande i
vården om de allmänna angelägenheterna, hvarifrån ganska
säkert den talrikaste classen mäste helt och hållet uteslutas,
om icke en sådan olikhet antages. — Alla medborgare blifva
då representerade; inga uteslutne såsom nu är händelsen
ibland oss, och som det fortfarande skall förblifva, om
Const.Utsk:s närvar., förslag antages. Det är ett ytterligare
skäl hvarför jag vill formera classer och icke stånd, att
vid deri tilltänkta representationsförändringen på det sättet
inträdet inom lölkomhudsförsamlingarna lättas för alla de
nu 01 epresenlerade, som hafva rättvisa anspråk att dit inkomma;
ty jag tror att vid den representationsförändring,
D en a4 October f. mJ
i63
sorn man nu ar på god väg att göra, när man stall intaga
de hittills orepresenterade, den i alla hänseenden lämpligaste
utvägen är att inrymma alla dessa personer inom de Stånd,
som redan finnas, och derigenom förvandla dessa lill classer.
Svårligen skall det nemi. kunna låta sig göra att bilda ett
femte Stånd; ty hvilka böra komma att tillhöra detta Stånd,
och hvilka icke? Jag har här hört ofta upprepas, huru man
icke vill vela utaf någon census; jag bekänner likväl, att ett
sådant yrkande, just af dem som se de största farorna uti
ett antagande af de allmänna valens princip, och som derföre
i frigast arbeta deremot, förefaller mig högst besynnerligt,
Svårt vore väl att bestämma hvilka af de nu orepresenterade,
hvilka ibland den s. k. ofrälse slåndspersonsclassen,
som ifrån valrätt skulle blifva uteslutna ; månne t. ex. den
lägre kronobetjeningen, månne underofficerare, vare sig af
indelta eller värfvade armeen, eller alla sådana f. d. borgare,
som, sedan de uppsagt burskap i städerna, utflyttat på
landet och der köpt sig större eller mindre landtegendom,
skola erhålla valrätt inom detta nya Stånd man sätter i fråga
att bilda. Säkerligen äro många ibland dessa nu nyss
uppräknade fullt ut så qvalificerade att få välja representanter,
som mången på landet, knappt besutten bonde, eller i
städerna någon af de fattigare bandtverkarne; men om de,
och med dem alla, som kunna påräknas under ungefär samma
bildnings- eller lörmögenhets-cathegori, skulle komma
att höra lill det femte Ståndet, och der rösta per capita, så
skulle de der genom sitt större antal komma alt helt och
hållet dominera vid valen inom detta Stånd. Skulle man
antaga Const.Utsk:s förslag, så skulle man derigenom låta
det öfvervägande inflytande, som i afseende på folkombudsförsamlingens
sammansättning åt de mera bildade inom det
Svenska samhället nu är gifvet, genom adels, presters och
borgares större representationsrätt emot den som BondeSt.
äger, ehuru detta sednare Stånd är vida talrikare, och kanske
äfven förmögnare, än alla de tre öfriga Stånden tillsammantagna,
öfvergå på en gång och derigenom alltför hastigt
helt och hållet till den på en lägre ståndpunkt så väl i afseende
på bildning som förmögenhet ställda stora tallösa mängden.
En sådan öfvergång, genast från ytterlighet till ytterlighet,
skall jag åtminstone aldrig kunna förespråka. Men om man
icke inom det femte stånd, man vill bilda, fastställer någon
census för valrättens utöfning, då inträffar just, inom denna
class åtminstone, det förhållande man annars sä högligen
fruktar och så gerna vill undvika, eller den talrika obildade
massans uteslutande herravälde. Jag tror att för alla
dessa olägenheter hjelper, om man gör en uppdelning i classer
i stället för i stånd; man inrymmer då hvar och en af
alla nu representerade individer just inom den samhällsclass,
der mängden utgöres af dess gelikar, så väl i bildning sorn
i förmögenhet, och der den derföre skall finna sig bäst hem
-
i6G
Dcti a4 October f. m.
mastadd. Om ock förmögenhet härigenom synes få ett inflytande,
som kanske af mången skall anses vara för stort,
så är dock min lilliga öfvertygelse, att den makt, som är nödvändig,
emedan rättsenlig alt gifva, jast på detta sätt säkrast
kan bestämmas, så att derigenom i allo så väl den
mera som den mindre förmögnes rättigheter och fördelar
kunna på en gång blifva befrämjade. Äfvenså anmärker
jag dessutom, att jag alltid anser förmögenhet endast såsom
ett oumbärligt medel för individen, att den må kunna med
säkra steg skrida framåt emot den högre förädling, som är
dess jordiska verksamhets yttersta mål. — På alla nu anförda
grunder fortfar jag att yrka införandet af den graderade
valcensus jag föreslagit, så väl för framställandet af
de enskilda individernes som af hela samhällsclassernas representationsrätt,
och skall jag vidare framdeles närmare utveckla
hvad jag med en dylik valcensus förstår.
Jag antog för en kort stund sedan den enskilda menniskan
hafva en två fa 11 d ig bestämmelse att uppfylla, nemi. att
lefva både för dess högre immateriella och dess lägre materiella
behofs tillfredsställande. På samma sätt är det ock
icke allenast med samhällsclasserna, utan ock med hela samhällena.
Hvardera af dessa sednare har en dylik dubbel
verksamhet sig uppdragen; att sölja för dess materiella förkofran
och dess intellectuella utveckling är lika angeläget;
och det mäste då vara nödvändigt att taga på en gång båda
dessa omständigheter i betraktande, att intetdera af dessa
begge stora hufvudintressen må blifva förorättad! i dess anspråk
på skydd. Detta skydd är för båda säkrast alt söka
inom de representativa folkförsamlingarna; desamma böra
alltså vara sammansatta af de två hufvudelementer, som
förenade skola åstadkomma de för Statens verksamhet gifna
båda hufvudändamåjen; de classen, som äro sysselsatta med
intellectuelt arbete, så val som de som äro sysselsatta med
materiell, få derföre lika litet uteslutas utur representationerna.
Dock är ej ett dylikt blott inrymmande derigenom
nog; de båda elementernes inbördes förhållande bör der äfven
vara så afvägdt, att det ena ej skall kunna tillintetgöra
det andra; båda skola herrska med lika eller nästan lika
makt. Detta tror jag endast kunna vinnas genom införandet
af ett tvåkammar-systeme, eller folkombudsförsamlingarnes
organiserande på tvänne kamrar, Tvåkammar-systemet
bar ingen mera varm och ifrig anhängare, än jag är;
jag anser detsamma vara ett af de kraftigaste stöden för en
sann constitulionel frihet, och inom sig äga förmåga att
alstra vackrare resultat, än som af någon annan representationsform
kunna tillvägabringas. Så många äro dess fördelar,
att de ej alla här kunna ens omnämnas; några ibland
dem vill jag dock i korthet anföra. Så skyddar det för öfverraskningar,
derigenom att vid hvarje frågas afgörande
tvänne öfverläggningar på tvänne särskildta rum måste haf
-
Den October f, m.
va försiggått, innan beslut fattas; dessa böra då ej gerna
Lunna blifva förkastade. Ett annat bland tvåkammar-systemets
företräden igenfinnes deruti, att det nied framgång
förmår skydda det tillkommandes rätt emot det närvarandes
inkräktningar; delta åstadkommes derigenom, att, då
man i den ena kammaren inkallar idel representanter för
dagens opinion, man i den andra deremot gifvet' plats åt
dem, som, valde för en längre följd af år, derigenom måste
blifva uppmanade att icke låta sin omvårdnad omfatta blott
ögonblickets beliof. Ännu ett åliggande, som en representation,
formerad på tvänne kamrar, förmår uppfylla, är att
emot majoriteternes våldsamma maktspråk skydda minoriteterna
inom en nation för godtyckets absoluta herravälde.
Detta sker derigenom, att en stark och kraftfull minoritet,
inrymd i den ena kammaren, derigenom kallas till ett verksamt
deltagande i makten; då den skall, för att uppi ätthålla
principen för sin egen tillvaro, alltid vara angelägen
alt val skydda också alla andra minoriteters intressen, och
sålunda erbjuda äfven den minsta minoriteten, den enskilda
individen, en full säker borgen att alla dess rättigheter må
bibehållas oförkränkla.
Jag mäste här afbryta. Det ämne jag har att afhandla
är så vidlyftigt, att jag dermed redan alltför länge har tröttat
R. o. Ad:s uppmärksamhet. Jag ber derföre om ursägt,
och vill för det närvar, ej längre taga R. o. Adts tålamod
, i anspråk; utan skall jag bedja att till ett annat tillfälle få
uppskjuta att uttala hvad jag vidare har att i detta ämne
omnämna.
Gr. Horn, Claes Fredr.! Jag hade tänkt alt inför
Ståndet anföra de motiver, hvarpå jag grundar min öfvertygelse
om Consl.Utsk:s förslag. Jag hade velat ådagalägga
min öfvertygelse om det irrationella af allmänna val i allmänhet,
och ännu mer om deras tillämpning på Sverige;
men då här är så mycket taladt i denna väg, då nu tiden är
så långt framliden, och jag i alla fall är förekommen af de
talare, som yttrat sig före mig, så ber jag alt helt kort få
förklara, att jag med min röst kommer alt bi 11 u da det förslag,
som jag anser antagligast, för att komma till det mål,
hvilket jag tror vara oundvikligt, nemi. att den 4;delade
representationen må upphöra; men dervid fäster jag naturligtvis
det villkoret, som jag förmodar att hvarje representant
för sig bestämt, att icke vilja med sin röst bidraga till
upplösning af det närvar., ehuru olämpligt än det må vara,
såvida han ej förutser ett bättre tillstånd af det tillkommande;
men då jag erkänner att jag omöjligt kan fatta ett
sämre tillstånd af representationen än det närvar., anser jag
en förändring vara af nödvändigheten påkallad, och för alldeles
oundvikligt, att R. St. i närvar, tidpunkt bestämma
sig för en annan riksdagsform , under hvilken de kunna
iG8
Den a4 O c to ber f. ra.
arbeta lill något nyttigt ändamål. Deraf följer dock ingalunda,
att jag fullt ut godkänner alla de förslag, som hafva
haft för afsigt, med upphäfvande af de närvar, förhållandena,
att af helt och hållet främmande elementer sammansätta
en annan stat. Vore det tillfälle alt åstadkomma
något sådant, vore det möjligt att derigenom nu komma till
ett fullkomligt rationell tillstånd, och att helt och hållet
vinna det resultat man åsyftar genom denna representationsförändring;
så skulle äfven jag dertill vilja bidraga. För närvar.
anser jag likväl frågan endast vara : hvad kan möjligen
dervid vinnas? Hvad kunna de närvar. 4 RiksStm komma
alt besluta till vinnande af någon förändring och förbättring
uti representationen ? Jag måste således inskränka mig till
det möjliga i denna fråga. Dervid får jag på förband förklara,
att jag ej anser någon möjlighet för någon representationslörhättring
existera, derest icke R. o. Ad. uti första
rummet bestämmer sig att afstå från sin nuvar. representationsrätt.
Detta är således det första offer, som jag anser
oundvikligt, och för hvilket jag bestämmer mig. Jag erkänner,
att äfven jag gör det med smärta, såsom en talare
före mig yttrat, emedan det vore den yttersta grad af lättsinnighet,
om en så vacker rättighet skulle aflåtas, utan att
man dervid kände någon saknad; men äfven jag inser det
oundvikliga behofvet af att detta offer göres åt fäderneslandet.
Likväl önskar jag, att, dä detta offer göres, det ej måtte
blifva utan frukt. Jag tillstår uppriktigt, att jag ansett
det vara med den monarkiska principen oförenligt att från
samhället utesluta ett Stånd, som genom födseln äger de
praerogativer, som det constitutionelt monarkiska elementet
fordrar. Jag skulle derföre aldrig med min röst vilja beträda
ett beslut, hvarigenom Sveriges adel skulle upphöra.
Den måste i min lanke alltid komma att bestå med den
Svenska monarkien; men huru detta element skall representeras,
derom är nu frågan. Kunde den sjelfskrifna representationsrätten
inom detta Stånd bibehållas, så vore jag
den första att derpå yrka, såsom mest förenligt med den
princip den jag nu erkänt ; men då jag anser detta för
närvar, omöjligt, så måste jag öfvergå på valprincipen inom
R. o. Ad. Då jag således medger, alt R. o. Ad. må ingå
på det classval, som äfven jag anser för nödvändigt alt bibehålla
inom vårt samhälle, så måste jag bevara för R. o.
Ad. dess närvar, rätt att utgöra en af representationen,
såvida nemi. denna rättighet kan stå tillsammans med den
fördel jag vill gifva samhället, derigenom alt uti representationen
inkallas den stora och vigliga del af nationen, som
ännu finnes derutom.
Flere talare hafva yrkat intagandet i vår representation
af ett femte Stånd. Om jag kunde göra mig reda för
hvad som menas med della femte Stånd, så skulle jag obetingad
t
Den 24 October f. iru
tingadt anlaga denna fördelning. Måhända lyckas det någon
annan att bestämma detta, och då förklarar jag mig på
förhand dermed nöjd. Jag vet, att inom de särskildta RiksSt:n
olika meningar uppstått i della fall, och att der finnes
en ganska stor fraction af riksdagens majoritet, som ej vill
medgifva det femte Ståndets tillvaro. Skulle nu så inträffa,
så vore det nödvändigt att fördela detta element på de öfriga
Stånden. Af R. o. Ad., som gör en så stor uppoffring,,
då den afstår från en representationsrätt af circa rooo personer,
som nu äga att med sin röst deltaga uti Riksförsamlingen,
tror jag ej hilligtvis man kan begära, att de ytterligare
skulle inskränka sin rätt och dass genom intagande af
någon del af de orepresenterade. Samma förhållande inträffar
ej med de öfriga Stånden, om jag ock medgifver att
BondeSt., i anseende till sin talrikhet, skulle hafva skäl att
stöta ifrån sig hvarje tillökning. Derföre skulle jag, i händelse
en sådan fördelning skulle ske på de Irenne Stånden,
vilja medgifva BondeSt., eller den fjerde valclassen, en dubbel
valrätt emot de öfriga classerna.
Då skulle R. o. Ad. äga jf, Presterskapet eller den lärda
classen Borgerskapet med de val berättigade i städerna
^ oell BondeSt. eller alla de valbernttigade på landet
5. Jag erkänner naturligtvis, till följe af hvad jag förut
yttrat, tvåkammar-syste'met. Den öfre kammaren måste i
conceqvens af valprincipen äfven bildas ur valelementernaj
och jag tror, att då vi på historisk grund framgå för att
bilda det nya statsskicket på grund af det gamla, så måste
äfven den öfre kammaren bildas genom val ur alla valclasserna.
Måhända fordrar detta öfverhus för uppfyllande af
sin bestämmelse en så vida skiljd organisation från den nedre
kammaren, soin det sig göra låter. Af samma skäl sk lille
jag tro, att, då samma elementer formera begge kamrarna,
afseende likväl bör göras på högre förmögenhet, och der
ingen förmögenhet vore såsom norm att beräkna, eller inora
den lärda- och embetsmannaclassen, vore det kanske nödvändigt
att utsätta en högre värdighet för inträde i representationen,
t. ex. den värdigheten, som svarar mot capitaines-graden
inom arméen. Jag vill för öfrigt medgifva, att
de olika valclasserna må kunna välja utom sig, att det såledet
icke är behöfligt att en adelsman väljer på en adelsman
etc. Likaledes skulle jag vilja medgifva, att val till öfre
kammaren må sträcka sig utom valdistrictena, men att valen
till den nedre kammaren fästas inom valdistrictena; att
val till öfre kammaren ske för 5 riksdagar, men valen till
den nedre kammaren ske särskildt för hvarje riksdag. Äfvenledes
skulle jag såsom ett jemkningsförslag, hvilket måhända
blir nödvändigt för att inom detta Hus vinna en behöflig
majoritet för en representationsförändring i allo, vilja
föreslå, ali den öfre kammaren^ element äfven fick något
i5 Hr 22
*7°
C<d 2^ 0 c t o b e r f m.
mtra bestämdt tillegna sig den inotiarkiska principen. Jag
skulle således alldeles icke draga i betänkande att äfven
medgifva K. M. rättighet alt för lifstid insätta någon del af
ledamöterna i denna kammare. 1 sådant fall skulle naturligtvis,
för att något jemna valrältigbelen, om t. ex. valdistriclen
blefve i5, hvarje dass välja en representant till öfre
kammaren, d. v. s, 25 representanter af hvarje fördelning,
och K. M. ytterligare |>å lifstid välja 25 ledamöter af
den öfre kammaren. Till den nedre kammaren skulle hvar
och en af de öfriga dussenia välja en representant, men
den fjerde (vänne representanter. Vill man åter ej medgifva
K. M. rättighet att på lifstid utvälja representanter tillden
öfre kammaren, så bör den fjerde classen älven välja dubbelt
till denna kammare. Men oansedt mina egna åsigter,
öfvergå]- jag till hvilket annat antagligt förslag som göres,
och helst omfattar jag det som är uttryckt sednast af Frih.
Sprengtporten. Del förslag, lian har afgifvit, är skiljdt ifrån
alla detaljbestämmelser och är just derföre det, sorn jag anser
för del lämpligaste vid närvar, tillfälle. Om således
R. o. Ad. skulle anse det kunna blifva dess gemensamma
tanke att gå sa långt som Frih. Sprengtporten önskar, så
ar jag villig att med min röst dertill biträda; men jag tyckte
mig märka — så framt jag ej misstagit mig — ett uttryck
af Frihtn, som måhända kunde behöfva någon rättelse,
då han nemi. yttrade, att endast BondeSt. skulle komma
att göra någon uppoffring. Jag tror verkligen, att den
största uppoffringen inom representationen blefve hos R.
o. Ad. Man har äfven vid detta tillfälle omtalat det allmänna
skriket, som skulle utgöra en statsmakt i vår tidpunkt,
och för hvilken man måhända skulle nödgas gifva
vika. För denna makt viker jag aldrig, och tror att R. o.
Ad. ej bör göra det; men här finnes en annan makt, vida
starkare iin denna, och det är det allmänna förnuftets fordran.
Denna underkastar jag mig, och tror att R. o. Ad.
måste äfven så göra.
Jag slutar med att förklara, det jag alldeles icke fäster
mig vid något särskildt förslag i närvar, håga, utan tior
det vara bäst, att Coust.Utsk. endast och allenast får så allmänna
grunder sig ölverlemnade genom framställning från
detta Stund, att endast några allmänna principer blifva lill
XJtsk. ölverlemnade för den vidare utarbetningen af denna
fråga; då sedermera, vid nigörandet af det nya (örslaget,
det återstår för R. o. Ad. att med ja eller nej bidraga till
gillande af eli sådant jemkningsförslag, sorn på grund af
Const.Utsk:s förnyade arbete kan komma att äga rum.
Hr Lefre'n, Joli. Pehr; Äfv»n jag har framställt ett
förslug vid de särskildta tillfällen, då jag tagit mig friheten
att begära ordet i denna fråga, men ett annat förslag har
sedermera så nära jemkat sig till de åsigter, som jag från
Den 34 0 ciob e r f. m.
•7'
början framställt, nemi. Hr von Hartmnnsdorffs, att jag icke
anser mig böra besvära R. o. Ad. med någon särskild
framställning af mitt förslag, utan conformerar mig i hufvudsaken
med bans, öfvertygad om att det utgör hvad som
måhända är praktiskt för närvar, tid ocb ej farligt, ej heller
lör litet i relormväg; men jag tror, att då Utsk. får
detta förslag till behandling, i händelse det godkännes af
R. o. Ad. såsom dess gemensamma tanke, så är det naturligt
att Utsk. lärer, vid sammanjemkningen med de öfriga
Ståndens tankar i detta ämne, bereda möjlighet för R. o. Ad.
att antaga det sorn Utsk. första gången framställde till R.
St. Då jag således i luifvudsaken bar förenat mig i den åsigt,
som Hr von Hartmansdorff framställt, så följer deraf
naturligen, att jag bar anmärkn:r att göra mot de förslag,
som bär i dag ånyo blifvit framställda af Frih. Hamilton
ocb Frih. Sprengtporten. Emot Frih, Sprengtporten förslag
bar jag blott en anmärkn. att göra, nemi. att det är
uppfaltadt i så allmänna termer, att det verkligen inclnderar
alla de öfriga sorn äro gjorda, ocb ett par tre dussin
till, som skulle kunna göras, alla olika hvarandra, men ändå
öfverensstämmande med Frihlns förslag till gemensam
tanke. Det är en förtjenst, å ena sidan, alt Hr Fribtn verkligen
bar uppfatmt allt hvad som utgör en önskan bos pluraliteten
i detta fall; men bans förslag har det felet, alt
Ulsk. ej deraf kan hafva någon särdeles ledning. Jag har
bort Utsk.s ledamöter yrka, att det vore önskligt, att RiksSt;n,
vid afgifvande af deras gemensamma tankar, ingingo
så nära i detaljerna — ehuru icke alltför långt i detalj —
att Utsk. deraf kunde skönja hvad som verkligen kunde vara
majoritetens inom hvarje Stånd tanke. Frill. Hamilton
åter, som ingått, likasom Ilr von Hartmansdorff, i nödiga
detaljer (jag anser det icke oriktigt att ingå så långt i detaljer,
sorn desse herrar livar uti sitt förslag gjort, ty derigenom
blir för Const.Utsk. uttryckt hvad som är Ståndet*
gemensamma lanke, i händelse någoldera af förslagen lyckas
göra sig gällande såsom R. o. Adis gemensamma tanke) —
Fribin har, säger jag, hufvudsakligen två oriktigheter i sitt
förslag. Den första är, att Fribin formerar båda hamrarne
med olika antal ledamöter. Uti en lid, så känslig sorn den,
i hvilken vi lefva, för att äfven uti de aldra obetydligaste
omständigheter se stora skilnaden, stora vådor eller stora
företräden, fruktar jag att endast den omständigheten, att
dessa doo ledamöter, som skola säga sig vara uttryck af ögonblickcts
val, alt dessa årsbarn skulle förhäfva sig öfver
de der stackars ioo, som hade varit valde några för 5, 6,
andra för g, å io år ocb skrika ner dem — Frililn lmr
sjelf erkänt, att skriket också är en makt, ehuru icke alldeles
laglig — skrika ner detta loo-mannaråd hufvudsakligen
på denna grund, att de icke äro 200. Hvarföre lägga
ett sådant frö till olikhet, då det är alldeles likgiltigt, om
Den 34 October f. m.
den summa af 2 eller 3oo, som de skulle utgöra tillsammans,
divideras med 2 eller 3? Jag respecterar tidens anda,
endast då den är rättvis; men jag känner likväl inom mig,
att det kan komma en tid, då man ser detta siffertal vara
af stort inflytande. Den andra anmärknm, som jag skulle
vilja göra emot Frihtns förslag, är den, att han föreslagit,
att den ena kammaren skulle välja den andras ledamöter.
Delta är, efter mitt förmenande, så alldeles capitalt oriktigt,
när man slår an begreppet val, att man ej kan
hitta på något, som är capitalt oriktigare. Här har blifvit
framstäldt från alla sidor, och synnerligen från den, som anser
sig försvara de mest liberala theorierna, att ingenting
är så riktigt i fråga om val, som de directa. Jag skrifver
under detta påstående, och anser, att alla indirecta val, d.
v. s. val genom clectorer, som hafva rättighet alt välja äfven
utom sin egen krets, utom eleclorerna sjelfva, äro oriktiga
redan i sig sjelfva. Det finnes två slag af directa val;
det ena, då de väljande genast i första instansen utnämna
den, som de vilja sända såsom deras deputerade; det andra
sältet inträffar, när de välja ett mindre antal än de
sjelfve äro, t. ex. T'a, och säga alt denna ^0 äger att välja
en eller två eller så många representanter, som skola sändas.
Det är det andra slaget af val, hvilket måste användas,
der de valberältigade äro så talrike, att det ej låter sig
göra att genast välja dem, sorn skola blifva representanter;
men vid detta valsätt inträffar — såsom jag nämnt — aldrig
den omständigheten, hvilken ofia kan inträffa då eleclorer
välja, nemi. att de, som först haft valrätt och utöfva!
den, kunna få se en representant framträda, som ingen
af hela denna valförsamling tänkt på, ännu mindre gifvit
sin röst. Detta kan ej inträffa, dä man låter valen försiggå
på så så sätt som jag föreslagit, hvarigenom alltid det första
valet blott bestämde hvilka af det stora antalet som
skulle välja. Detta anser jag så maktpåliggande, att jag ej
ett ögonblick kan draga i betänkande att för min enskilda
del vika ifrån Frih. Hamiltons förslag att tillåta den ena
kammaren att välja den andra. Ville jag gå historiskt till
väga, så skulle det kunna blifva rätt ledsamma exempel på
detta skråmessiga föryngrande af den förste lagstiftarens säkra
grundsats. Om det en gång skulle komma derhän, att
en nedre kammare erhölle rättighet alt välja den öfre och
der insatte dåliga representanter, så skulle fäderneslandet
dragas med detta val så länge, till dess deras rättighet att
der qvarstå upphörde. Jag ber att få anföra ett exempel :
— vi klaga öfver att inom våra stift rättigheten qvarstår
för stiftels barn bland presterskapet, att i vissa personliga
tjenste)' och befattningar uteslutande få begagnas. Denna indigenatsrätt,
med alla sina ofördelaktiga verkningar, är just
den som ligger i denna grundsats, att den ena kammaren
skall välja den andra. Jag tior ej, att det ligger frihet deruti.
D e n 24 O c t o b e r f. m.
i73
Samma personer böra i min tanke välja till båda kamrarne.
Den väljande bör sjelf veta, om den som han valt är ämnad till
den högre kammaren eller till den lägre, och det bör ej bero på
en tillfällighet, om de sammankomne behaga sätta den ena eller
den andia i den öfre kammaren. Dessutom, mine herrar! är
det nogsamt kändt, att om det blir 80, som skola stå qvar
sedan förra riksdagen i den förra kammaren, och som väntade
på att få de 20 nya eller genom val från den nedre
kammaren, så skulle desse 80 ledamöters tänkesätt uti vissa
vigliga frågor vara nogsamt och väl kända, så att pluraliteten
inom dessa 80 vore en temmeligen allmänt känd sak.
Om nu den för året valda kammarens majoritet har rättighet
att insätta 20 ledamöter eller jt i den öfre kammaren;
så beror det af den kammare, som är vald för året, att bestämma
pluraliteten inom den öfre kammaren efter sitt godtycke;
och då frågar jag: hvar är den återhållande kraft,
som här sökes i den öfre kammaren? Jag tror den böra sökas
directe hos valmännen, som skola välja till begge kamrarne,
och man bör icke tillåta, att den ena delen af representationen
genom ett klokt användande af sin genom lagen
gifna valrätt completterar den andra lill en sådan majoritet,
som den för tillfället finnér för godt att bereda. Jag anser
dessa tvänne anmärknrr vara vigtiga nog, att R. o. Ad.
derå bör fästa afseende.
Slutligen vill jag göra några anmärkn:r i anledn. af
Frih. Boyes anförande. Frih:n frågar: göra dessa förslag
fäderneslandets lycka? Hvem kan svara på det?
Hvem skall åtaga sig att svara för att den representationsförändring,
som jag hoppas lyckas tillvägabringa, skall göra
fäderneslandets lycka? — Men jag frågar å andra sidan:
beredes fäderneslandets lycka genom stillastående på den
punkt, hvarpå vi oss nu befinna? — Denna fråga vågar jag
besvara med nej. Jag tror icke, att det är möjligt att bereda
fäderneslandets lycka genom fortgående af denna representation,
såsom den nu är; ej derföre, mine herrar! att jag
anser elementerna af denna representation vara dåliga, vara
oförmögna till något godt; tvertom, jag känner icke några
så goda elementer för en representations sammansättning,
som de fyra, hvilka för närvar, utgöra Sveriges riksförsamling;
men, mine herrar! det ligger i sjelfva fyrdelningen en
omöjlighet att kunna låta förnuftet göra sig gällande vid en
riksdag. Detta är alldeles ohjelpligt, såvida man icke kommer
att öfverlägga på två kamrar. Två kamrar kunna öfverlägga,
men ej Hera än 2 kamrar. Tre kamrar kurtna ej
öfverlägga, ty då blir en kullvoterad af de tvänne öfriga.
Fyra kamrar kunna icke öfverlägga, ty 3 votera omkull den
4, och slu! ligen kan icke heller en kammare öfverlägga, ty
med hvem skulle denna ena kammare öfverlägga utom med
sig sjelf? Detta låter sig icke göra; del är således endast
två kamrar, sora kunna öfverlägga, och del är just deruti,
t"4
Den Octobcr f. rn.
efter mitt förmenande, tvåkammarsystemets företräde ligger,
att det måste vara två om öfverläggningar skola äga ruin.
När dertill lägges, att om man går nrithmetiskt tillväga, oell
fyra Stånd skulle utgöras af 5o personer, så skulle liela representationen
bestå af 200 personer och 101 personer Liefve
då den absoluta pluraliteten, om de öfver lade på en
kammare; äro de åter delade på 2 kammare, så blir pluraliteten
hälften deraf. Deromot, oin man delar dem på 4
Stånd, så kunna 34 personer af bela antalet göra majoritet.
Delar man deni på 5 Stånd, så kunna 35 personer göra majoritet.
Ilar bar man det största skälet för fyrdelninyens
oell tredelningens förkastande, men till tvådelningens föredragande
framför endelningen, emedan sådana conjuncturer
kunna och skola inträffa, der den absoluta minoriteten deciderar
besluten och utgör majoriteten inom de särskilda fördelningarna.
Mine herrar! det var en gammal konst 1
Frankrike, när man delade den gamla Fransyska representalionsförsamlingen
i nio kamrar, emedan man då endast behöfde
äga pluralitet i 5, och för att äga pluraliteten inom
5 kamrar, behöfdes icke en stor del af bela antalet; hvarföre
också derstädes classvoteringarne bade den följd, att representationen
låg i den maktägandes band. Delta Hus bar
sjelf varit indelt i clnsser: huru var majoritetens och minoritetens
förhållande då? — De som verkligen utgjorde pluraliteten
i antal blefvo, oaktadt alla bade lika rösträttighet,
kullvoternde af majoriteten i tvänne elasser, och så går det
med alla representationer, som äro mångdelade, att icke tala
om den förnämsta olägenheten, nemi. att der kunna sitta
personer med god vilja och goda egenskaper, för att bilda
en god representation; men de skola sorgfälligt instängas i
fyra särskildta rum, för att så vidt som möjligt förekomma
att de må kunna förstå hvarandra i de ärenden, som de likväl
äro kallade att öfverlägga och att besluta uti. När man
varit riksdagsman vid några riksdagar, så hoppas jag att man
fatt nog af den plågan, som ligger uti att icke få böra hvad de
andra Stånden tänka om den sak, som är före, och att veta,
att de utmärkte tänkare, som bär mest yttra sig och sorn mest
borde vara hörde, icke lemnäs tillfälle att yttra sig inom de
andra fördelningarna, utan nu instoppas allt hvad som borde
börås lili fyra skrålådor. Det är denna stora olägenhet,
som jag anser tillhöra den närvar, representationen. Jag
bar sagt, att jag anser elemenlerna i alla afseenden goda;
men man kan ihopsätta en dålig representation äfven af
goda elementer, och detta är orsaken, mine herrar! hvarför
jag för min ringa del tillstyrker att R. o Ad. måtte öfvergå
till att välja sina ledamöter af representationen, i stället
för att äga sjelfskrifna ledamöter deraf. Vid ett föregående
tillfälle bar jag tagit mig friheten alt yttra, att det icke
-är en afsägelse af R. o. Adis primitiva egenskaper och upphof;
tverlom bar adeln i alla länder, der den slutligen ut
-
Den 2$ October f. m.
bildat sig till elt slutet Ständ i Staten, alltid uppkommit
primitivt genom val, och när ett ridderskap har slutat sig
tillsammans till ett Stånd, såsom i Sverige, så bör det icke
alltför länge dröja alt återgå till första upphofvet, som är
val, och då bör Ståndet inom sig välja, i stället att tillförene
Ståndet blef valdt uti sina första och främsta stamfäder
i forntiden.
Att jag tillstyrker R. o. Ad. att afsäga sig sin medfödda
personliga representationsrätt, torde synas besynnerligt,
då jag nyligen inträdt på detta runi, sittande här vid väggen
på sista bänken; men jag talar ej — jag är öfvertygad
derom — till personer, som sätta egoismen främst, utan jag
talar till män, som sätta fäderneslandet främst.
Hr von Hartmansdorff: Som Hr Landtm, förklarat,
alt, sedan de allmänna yttranden äro slut, de särskildta
förslagen skola föredragas; så vill jag icke besvära Ståndet
med något ingående i granskning af de förslag, som här blifvit
af andia framställda, och mot hvilka jag hade speciella anmärk
n:r att göra. Jag vill blott i redaetionen af hvad jag
sjelf framlagt göra ett tillägg, för att derigenom gifva mitt
förslag en fullständighet, som det saknar, men hvarpå andra
ledamöter fästat min uppmärksamhet. I mitt förslag
är ingenting yttradt om deras trosbekännelse, som kunde
blifva representanter. Detta innefattas likväl i Const.Utsk:s
förslag. Jag vill icke gå så långt, som Const.Utsk., att
Calholiker må vara riksdagsmän i det protestantiska Sverige;
utan jag vill hålla mig till 1111 gällande föreskrifter i
Riksd.Ordn., nemi. att alla christna trosbekännare må deltaga
i valen, men alt endast Lutheraner och Reformerta
må vara riksdagsmän. Jag anhåller således att i 4 §;n af
milt förslag ordalydelsen måtte blifva följande : Intet Stånd
och ingen valkrets mä välja riksdagsmän utom
sina egna medlemmar eller utom den rena Evangel
i s k a e 11 e r Reformerta lärans bekännare. Då
jag säger mitt förlag, är det ingalunda derföre att jag
vill tillerkänna mig hvad andra hafva yttrat.
Detta förslag innehåller till en stor del hvad som ursprungligen
varit Hr Lefreös mening. Jag har äfven i andra
fall jemkat min mening efter andras. Det är egentligen
icke mer än en hufvudsak uti förslaget, hvilken ursprungligen
varit min tanke. Jag beder således R. o. Ad:s ledamöier
icke tio, att jag genom detta uttryck på något sätt
vill tillerkänna mig andras tillhörigheter.
Frih. Sprengtporten: Skilnaden emellan Frih. Hamiltons
och Hr von Harlmansdoi ffs förslag ligger, så vidt
jag uppfattat deras karakter, deruti, att Frih. Hamilton önskar,
att den öfre kammaren skall vara mindre talrik än
den nedre, alt densamma skall bestå af 100 ledamöter, och
den nedre of 200, då deremot Hr von Hartmansdorff äfven
-
Den a4 O c t o b e r f. m.
som Hr Lefren önskat att båda hamrarne skola vara lika
talrika. Dessa förslag skilja sig äfven deruti, att Frih.
Hamilton föreslagit, att den nedre kammaren skall välja den
öfre, då deremot Hr von Hartmansdorff föreslagit att båda
hamrarne skola väljas af samma valcollegiér med för öfrigt
alldeles samma bestämmelser och villkor, sorn Frih. Hamilton.
Jag måste riktigt erkänna, att jag icke stadgat min öfvertygelse,
hvilket af dessa förslag jag skulle vilja lemna företrädet.
Jag anser Frih. Hamiltons förslag mera rationel!;
men jag tror, att Hr von Hartmansdot ffs och Hr Lefreäis är
mera praktiskt. Jag tror att detta snarare kan vinna bifall
inom representationen, än det förra. Under sådana omständigheter
skulle jag åtminstone för min del tro det vara
lämpligare, att R. o. Adis gemensamma tankar icke absolut
gåfvo företräde åt någotdera af dessa förslag, utan att man
öfverlemna!- ät Coust.Utsk. att på grund af de meningar,
som blifva framställda inom de fyra Stånden, närmare utveckla
och granska frågan samt slutligen, i afseende på detaljbestäimnelserna,
framställa en mening, som kunde sammanjemka
de olika tankarna inom RiksStm. Jag utber mig
för öfrigt, då jag hört en talare förklara att han ej ville rösta
för något modificalionsförslag, att få redogöra för min
åsigt i detta fall, då jag får förklara, att jag för ingen del
underkänner principen af en allmän valrätt. Jag skulle gerna
och utan all farhåga hafva L) i t råd t lill alla delar det
förslag, som Hr von Troil framställt, men min Öfvertygelse
är, att det vid denna riksdag; ej låter sig göra att komma
så långt, och då jag utgått från den åsigten att framförallt
en representationsförändring är nödvändig, och alt man bör
åtnöja sig med det mindre steget, som kan tagas i tidens
riktning; så har jag velat närma mig till de herrar, hvilkas
förslag äga största sannolikhet för sig att förvärfva sig
majoritetens bifall och att möjligen äfven vid en kommande
riksdag blifva antagna.
Frih. Boye har yttrat, att han finner det förslag till
kamrarnes sammansättning, som Hr von Hartmansdorff framställt,
alltför democratiskt; men den värde talaren liar icke
för delta påstående uppgifvit något skäl; alltså är det ganska
svårt att vederlägga honom. Huruvida denna sammansättning
må anses vara mera democralisk, än organisationen
af ett sådant tvåkammarsysteme i England och Frankrike,
derom vill jag ej tvista med den lärde ledamoten. Jag tror
likväl, att, enligt Hr von Hartmansdorffs förslag, elenienter
skulle ingå i öfre kammaren, hvilka visserligen äro ganska
conservativa; och säkert är, att detta förslag för ingen del
är mindre conservativt än hvad vi nu äga, och detta synes
mig vara tillräckligt för att afgöra denna fråga; jag anser
t. o. m. att det är mera conservativt. Jag tror på denna
grund, alt ingen (ära kan uppstå all ingå på detta förslag.
D c n »4 O c I o 1) e r f. in.
Hr v o 11 11 a ii . \r o I f f , Carl Ulrik: Visserligen är det
för mig numera ett .sällsynt tillfälle ali uttrycka min känsla
och mina omdömen om de stora riksdagsfiägor, som nu aro
föremål för R. o. Adis och de andra RiksSt:ns öfverläggning.
Jag bekänner, att då jag fick höra en ledamot af R.
o. Ad. , en af de ledamöter, sorn högst omtalas i
Hr Frih. o. Landtm, afbröt Hr von Hauswolff miller
hemställan, om han icke nu gick utom ämnet, hvarefter
Hr Landtm, åter uppropade
Hr von Hauswolff, som yttrade:
Om ej tiden vore så långt liden, skulle jag återgå till
mitt ämne, men vill nu endast anföra, att K. ftl. är i min
lanke den, som skall bestämma förändringarna i Sveriges
grundlagar, och jag går ej in på någon annan förändring.
Då tiden var långt liden oell flere ledamöter arnu anmält
sig att få ordet, uppsköts fortsättningen af detta måls
pröfning till eftermiddagen.
fl. R. o. Ad. åtskiljdes kl. £ lill 3 e. m.
In fiflem prolocolli,
F. O. Silfverstål]}^.
Lördagen den 24 October 18/jo.
Plenum kl. 6 e. m.
Fortsattes pröfningen af Const.Utskts meni. N:o 38,
nng:de nationalrepresentationens ombildning.
Gr. Spens, Carl Gust.: När jag sist hade ordet, trodde
jag att egentligen fråga var om formen för denna debatt, och
jag framställde då i det hänseendet min tanke. Den Idef
då af flera af Ii. o. Adis ledamöter godkänd, af andra bestridd,
och Hr Frih. o. Landtm, framställde sin tanke, som
jag fattade den, för den sednare meningen. Då jag älven
ganska väl ser, att det går an att här med mycken tidsförlust
framföra denna debatt på det sätt, att man endast framställer
propos. på de särskildta förslag, som blifvit gjorda först
af Hr A. och sedan af Hr 13., till dess alla äro afslagna,
och då möjligtvis först det blir afgjordt, att Coust.Utsk:s
betänk, förblifver hvilande. i stallet för att jag trott, att
man borde göra samma operation med de särskilda sakfrågorna,
så vill jag icke, emot dea tanke, som jag hört göra
sig gallande, nu fortsätta mitt yrkande; då propos. en gång
i5 II. a i
Den 34 0 c t o b c r e. m.
Kommer alt göras, blir det lillfälle att i delta afseende yttra
mig. Det är således i sjelfva saken jag utber mig att få
säga några ord. Oaktadt uppläsningen af 1 §:niUlsk:s förslag
fullkomligen ger anleda, att tro, att det egentligen vore
den, hvarom öfverlades; så liar jag sedermera hört af nästan
alla talare, som yttrat sig i imfvudfrågan, ali icke
blott en, utan flera frågor äro å bane. Det torde således
äfven förlåtas mig, om jag håller mig, till en början, vid
den stora frågan om allmänna val eller ståndsval. Jag har
i den frågan för 6 år sedan inför Coust. Utsk. och i tryck
inför allmänheten hyllat ståndsval; jag Ilar i år i Coust.-  TJtsk. förenat mig om, och, ehuru reservant, uttryckligen
bibehållit den tanken, all allmänna val voro de nyttiga och
de rätta. Det är således så mycket lämpligare att förklara
orsaken, hvarför jag öfvergålt från den förstnämnda åsigten
till en annan. Så länge som jag trott, att ständsvalen
skulle kunna i sitt historiska skick bibehållas, så lange liar
jag ansett, alt man icke borde frångå dem. Jag har i denna
sak så väl som i de flesta andra, så litet som möjligt är,
velat insticka i slatsmannaärenden docfrinära skäl, ulan städse
hållit mig vid de praktiska. Det är på praktiska grunder
jag trott att man borde öfvergå till allmänna val. Alla
våra riksdagar sedan 1809, och hvarföre skulle jag icke säga
alla riksdagar sedan sekler tillhaka, hafva småningom visat,
att fyrdelningen hör och måste upphöra, såvida något
nyttigt resultat förStaten skall i längden af vårt riksdagsmachineri
uppkomma. Är detta afgjordt — är det afgjordt,
alt hvarken i riksrepresentationen eller i länsnämnden ståndsdelningen
kan bibehållas såsom arbetsordning, d. v. s. fyrdelningen
för sjelfva arbetet, ulan att tillika råka ut för en
odräglig långsamhet; — är det afgjordt att sanningen häraf
ar tydlig för hvarje Svensk, som besökt en sockenstämma,
emedan det då blott behöfves att han frågar sig: liuru skulle
denna vara beskaffad, 0111 ^ sutte i sockenstugan, ^ i saeastian,
-J hos klockaren oell ^ hos comminister!!, — månne
häraf något resultat skulle kunna uppstå? — är, säger jag,
detta allt afgjordt, då är det också gifvet, att den fyrdelning
af representationen, hvars skadlighet är gifven, bör
upphöra.
Betraktar jag nu de förändringar, som hvart och ett
Stånd skall undergå, när fyrdelningen upphörer, visar det
sig först som en nödvändighet, att R. o. Ad:s sjelfskrifvenhet
till representation mäste upphöra. Sjelfskrif venheten
till valrätt kunde blifva qvar men i sitt nuvar. skick kunde
icke alla adelsmän, än mindre alla capita inkomma i en representation,
samlad på en eller tvänne kammare. Men Adelsståndet,
förestå 1 dt af valda representanter, är ögonskenligen icke
detsamma sorn Adelsståndet, för det närvar, förestäldt af capita
eller deras fullmäktige. Öfvergår jag till hvad Piiksd.-  Oidn. säger, så heter det der, att R. o. Ad. representeras
D c ii 2(j O c t o b e r e. m.
>79
på sätt som Ridd.Ordn. föreskrifver: således bar den Hilvar.
representationen fastställt sjelfva grunden för fjerdedelen
i representationen så löst, att den lian undras af ett enda
Stånd oell Konungen. Äfven detta är i Strid med l §:n
RiksdOrdn., som säger, att R. St. uro Svenska folkets representanter:
vill man följa denna princip conseqvent, bör
icke ett stånd liga andra grundvalar för sin representation,
än de andra Stånden. Valrätten och valsättet bör för alla
Stånden vara i grundlag stadgad, och denna ändring af nuvar.
förhållanden, kanske den väsendtligaste af dem alla,
Liefve således för Adelsståndet oundviklig. Går jag nu till
de öfriga Stånden, finnas i villkoren för deras representation
lill en stor del dylika anomalier. Det finnes t. ex. om
BondeSt. stadgadt, alt, för att vara bonde, måste man vara
besutten hemmansägare. BondeSt. har, på grund af det ordet
besutten, genom hemmanskly fningsförordningen undergått
på det sednare 20-talet en af de största förändringar;
och det är just derigenom som de personer, hvilka man nu
säger skola hafva blifvit uteslutne till följd af den utaf
Const.Utsk. bestämda siffran ?.5o r:dr, hafva i BondeSt.
blifvit intagne som besuttne. Vi laborera således med den
anomalien alt äga tvänne Stånd i vår representation, hvaraf
det ena genom sin ståndsordning, som det blott sjelft behöfver
godkänna, och det andra i sammanhang med ekonomiska
författningar, kan undergå väsendtliga förändringar i
sin sammansättning. Går jag till PresteSt., finner jag tiden
sjelf vara på vägen att förändra detsamma. Under det alt
nemi. det stora ropet på de orepresenterades rättighet att
deltaga i representationen småningom i PresteSt. inför ombud
från allt flera och flera lärda samfund och skolstater,
finna vi en annan lika bestämd tidehvarfsriktning till en
icke återhållbar emancipation af skolan och lärdomen från
kyrkan och tvertom. Det förberedes härigenom i PresteSt.
förr eller sednare en motsats, som icke skall göra detta Stånd
till hvad det nu är eller hittills har varit; det skall och
måste erhålla en laisk och en ecclesiastik ingrediens. Går
jag till BorgareSt. finner jag det försäkradt om sin, hvad
man skulle kunna kalla, renhet, om nemi. skråordningarne
äro säkra att bibehålla sig; men sjelfva dessa skråordningar
hafva visat sig med hvar dag mer och mer i strid med nationens
intresse och emot Ståndets egel. Egoismen sjelf korn-. ?
mer att drifva näringsidkarne att önska en amalgamntion
med hvarandra, och när den väl är verkställd, blir BorgareSt.
förvandladt till stadscommuner och blir något helt annat
än det närvar. BorgareSt.
När man nu icke kan hoppas att de nuvar. Stånden .
länge kunna komma att orubbade fortfara i deras historiska
skick, — huru mycket skall icke delta ytterligare okas ■
genom intagande af de orepresenterade, hvilket intagande
man icke ens försökt alt neka eller bestrida. Jag frågar
D v n a4 Octo b c l' e. m.
hvar och en, som tänkt på den saken, om icke, vid bildandet
af ett 5:te Stånd, man ovillkorligen skall stöta på samma
svårigheter, som man förebrår Coust.Utsk. att icke fullkomligen
hafva lyckats undvika. När frågan är alt välja ståndspersoner
med egendom, involverar detta begreppet af en census;
när frågan är om de orepresenterade lärda, måste någon
viss grad bestämmas; i frågan om embetsmän, måsteman
fastställa antingen K. fullmakt, eller, såsom ett af de tryckta
förslagen, capitaines-grad eller något dylikt, d. v. s. man skall,
da man öfvergår till positiva bestämmelser, komma till precist
samma svåiigheter som för de allmänna valen, och detta
tor -j af representationen. När slutligen alla dessa censusåsigter
i det femte Ståndet hunnit göra sig gällande, månne
man icke kan frukta, att de skola göra sig gällande i de andra,
och i afseende på deln, med hvilka detta femte Stånd
skall sitta tillsammans i samina kammare för att arbeta? En
beständig kamp skall således blifva följden af hvart och ett
annat beslut att förändra nationalrepresentationen än genom en
öfvergång till allmänna val, på ett eller annat sätt. Detta är
den orsak, jag upprepar det, som bestämt mig för allmänna
val och icke några theoretiska skäl.
Man tadlar att Coust.Utsk. infört census-siffror. Sverige
har i sin närvar, representativa författning en egenhet, som
skiljer den ifrån alla andra länders, der representationer önnäs.
Med de begge Stånd, i afseende på hvilkas valrätt förmögenliets-eensus
är införd, är förhållandet icke lika som
utomlands; der heter det, alt den som har vissa sk illing sterling.
får välja, och den som liar en pence derunder får icke
välja; hos oss, att den besuttne väljer efter hemmantal. På
samma sätt förhåller det sig med de flesta af BorgareSt:s
valdistricter. Då detta är förhållandet, så bar man derigenom
efter min tanke gjort denna så mycket omtvistade
fråga om census till en obetydlig detalj, i stället för att den
utomlands är en vigtig principfråga. Det är just begagnandet
af denna egenhet, som är en af de bästa sidorna af
Coust.Utsk;s betänk.; det är just härigenom, som det låga
egendomsvärde af 2Öo r;dr kan medgifvas såsom berättigande
till valrätt, och som denna detalj kan ändras ulan alt
rubba systemet. Man kan säga, att 100 ndrs egendomsvärde
medför röst, och systemet blir icke rubbadt, resultatet
icke heller; ty dessa -jgkMeiar betyda icke mycket. Const.Ulsk.
har deremot sökt i afseende på den större förmögenheten att
mildra den skarpa gradation, som nu finnes; det har sökt
hindra, alt icke valen helt och hållet skulle komma i rikedomens
händer, på det sätt nemi., att större egendom väl
skulle medföra större valrätt, men icke i samma proportion,
ulan i en mindre, och att det skulle finnas ett maximum
af röst-tal, utöfver hvilket valrätt icke skulle kunna få höjas
Denna princip skulle jag förmoda är oklanderlig, hvarmed
jag visserligen icke vill hafva sagt, att åtskilliga siffror
Den 24 Do to ber e. m.
ej må kunna klandras. Del är neuil. i denna §, sorn blifvit
uppläst eller i den första, fråga om arrendatorer: derom
kunde man säga mycket; man kunde säga, alt Utsk.
gått för långt, då det blott talat om 2:ne gradationer af
arrendatorer. Flera sådana detaljrättelser kunde kanske med
skäl framställas emot Utsk., men hufvudfrågan, mine herrar!
det är blott i afseende på den, som Utsk. ens kunnat
hoppas förmå försvara sitt förslag; det bade varit förmätet
att tro, det man skulle lyckas att i alla detaljer kunna tillfredsställa
allas fordringar.
Frih. Gederström har emot 1 §:n anfört, att ordet ”välfräjdad”
borde der tilläggas. Likväl äro i 5, och jemväl i
den 6 §:n utsatta de undantagsfall, då valrätt icke får utöfvas,
och då valrätt för alltid ar förverkad. Det är klart,
att sådant blott måste vara undantagsfall, och deribland är
bestämdt uppgifvet, att valrätt är för alltid förverkad af
den, hvilken genom lagnkraftvunnen dom är förvunnen till
nesligt brott etc. Jag hemställer, huruvida något annat
stadgande i afseende på fräjd vore lämpligt, än det som finnes
i denna 6 §. Vore förhållandet att denna 1 § ensamt
skulle framställas som ett grundlagsförslag, hvilande till nästa
riksdag, då skulle jag biträda Frihtns tanke, att ordet
"välfräjdad” tillädes i nämnda §; men som det finnes isamma
lag på ett annat ställe, hoppas jag att Ståndet icke
med mig anser införandet af detsamma här vara öfverflödigt.
H. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm, Gust.: Hr Baron Hamilton
har i f. m. plenum lemnat luft åt sin sorgliga
känsla vid den uppoffring Adeln beslutat; och med hans
ädla uttryck deraf skulle mina fåfängt täfla. Jag vill blott
anföra att denna uppoffring icke är ringare för oss af den
yngre, och såkallade Bref-eller Embets-adeln, som inom de
sednare 120 a i5o åren, eller än sednare, tagit säte i detta
Hus. De åldriga, historiska namnen äga, i följd af menniskolynnet
och följaktligen i folkbegreppen, dyrbara företräden,
hvilka deli fastvuxna, och sjelfva icke materiella, af
ingen materiel åtgärd, af inga majoritetsbeslut, af ingen oin
än officiel trycksvärta kunna åverkas. Efter politiska jordbäfningar
ses de oförändrade qvarstå. Tidens ström, som
undergräfver så mycket annat, befäster dessa. De qvarstå
när han bortsköljer lagsk rifna privilegier. Vi deremot, vi
af den yngre Adeln, vi förlora med dessa sistnämnda, således
nu med sjelfskrifvenhelen till deltagande i lagstiftningen,
vår väsendtligaste snmhällsfördel. Men icke dessmindre böra
vi rösta lika med våra äldre bröder. Efter 5o-årig politisk
jemlikhet är Franska korstågsadeln lika högt ansedd; och
likaså den Anglosachsiska och Wilhelm I:s Normandiska adel
i England, der sedan århundraden pärskapet dock ar den
enda politiska adeln I Norra Amerikas Förenta Stater, der
adel aldrig erkänts, gälla de Engelska slägt registren högt;
D c ii 24 O c ( o b e r c. m.
ocl» i Norrige ar ju icke 1 i k ” i 111 i g t att heta Wedel v. Jarlsberg
Vår
befogenhet att begå ifrågavar. uppodling har med
hänsigt till våra efterkommandes rätt blifvit satt i fråga.
Till ämnets afhandlande in abstracto skulle mångå plena
åtgå. Det praktiska deri är, 1:0 att knappt någon riksdag
sammanvarit utan sådant eftergifvande, som involverat efterkommandes
rätt; — ofta således hafva våra förfäder disponerat
vår och dermed till oss testerat enahanda befogenhet:
item ändrar vigten af uppoffringsämnet ingenting i rättsgrunden;
— 2:0 att snart sagdt ingen förbättring i statsskick
och lagstiftning varit möjlig 0111 efterkommandes rätt
icke kunnat disponeras ; 3:o att i fråga om uppoffringar är
väsendtligt att beakta rätta liden till dem; — de kunna
beslutas för sent ; derom vittna häfderna ; — 4:o Mt om>
som jag hoppas, Adelns representanter blifva valde af Ståndet,
blir detta, icke blott allmännyttigare, utan sig sjelft
gagneligare representeradt, än genom den närvar, sjelfskrifvenheten.
Våda för regeringssättet har blifvit anförd. Om med
regeringssättet menas konungamaktens närvar, attributioner
och det inbördes förhållandet statsmakterna emellan, hvilket
väl är det, sora egentligen utgör ett regeringssätt , bestrider
jag, att vårt åverkas af denna reform. Menas åter det machineri,
som 1809 påbyggdes vårt då grundlagda regeringssätt,
och väsendtligast, tänker jag, alstrat reformbegäret?
Ja! — jag anser till och med som ett oemotståndligt corollarium
af reformen, att i våra grundlagar allt, som icke är
hvad jag främst nämnde, undergår mest ingripande förändringar;
ja, att största delen af nämnde machineri försvinner.
Ofelbart synes mig till en början att hela vår utskottsmekanism
förändras. — Endast BancoUtsk. och Hemliga Utsk.,
när det kallas, fattar jag som gemensamt båda kamrarnes.
Jemte dessa Utsk. kunna permanenta förblifva Stats-, Bevill —
nings-, Lag- och Const.Utslun; men på dessa blifver gemensamheten
ju icke användbar. Const.Utskrs närvar, dictatur skulle
väl upphöra och deras förhållanden till sina resp. kamrar
blifva enahanda med de öfriga. Till beredande af extraanslagsfrågor,
af besvärs-, ekonomi-, önsknings-och molionsmal,
skall väl hvardera kammaren, när målen icke tillhöra
något af de permanenta Ulsk:n, hvar för sig tillsätta sina
Utsk. of män som äga speciel sakkunskap. Alt samtliga
Utskin få ett vida ringare antal ledamöter faller af sig sjelf.
1 den mån vårt föremål är att tillegna oss ett parlementärt
arbetssätt, förfalla väl de (lesia örn ej alla af 1809 års, oss
så exclusivt egna, controllinrättningar: — Opinionsnämnden,
— Just.ombudsmannen, — den närvar, formen för användandet
af 106 och 107 §§:na lleg.F:n, (Si samtidiga riksrätter!)
— Statsråds-prohnes granskning, — anspråken alt veta huru
många och hvilka rådgifvare öfvervarit målen och hvad en
Den a| O cl o lier e. in.
183
livar säde in. m. , som genom söndersmulande småaktighet
och complicalion förlamar den egentliga, representativa controllmakten,
hvilken uttalar sig genom majoriteten, hvilken
åter genom kammar-systemet kommer lill redbart och verksamt
uttryck.
Ett annat och hufvudsak ligt ändamål med denna reform
är att politiska rättigheter tilldelas alla dem, som allmänna
tänkesättet redan så länge kallat alt dem erhålla. Jag
antager således såsom gifvet, att, jemte bildandet af det af
Hr von Hartmansdorff till upptagande af ståndspersoner föreslagna
5:te Stånd, rättighet att välja oell väljas blifver lilldelt
alla fastighetsägare, som nu icke något Stånd tillhöra;
— alla individer af läroyrket, ända t. o. m. samtl. graduerade
vetlenskapsidkare, — alla manufactur- och fabriksidkare
på landet, de der nu icke något Stånd tillhöra (ty med
de Preste- och BorgareSttn, vid förra riksdagar skedde, rent
af homöopathiska tillsatserna var jag aldrig belåten) — slutligen
arrendatorerne och frälsebönderne, som också äro arrendatorer.
Äfven desse bära till kronofogden sin skatt,
och gifva till beväringen sina söner. I det land, ifrån hvilket
vi hemtat våra första och flesta parlementariska begrepp,
nemi. i England, utgöra farmers (arrendatorerne) landskapernes
talrikaste och redbaraste electorer.
Jag förnyar mitt åt Hr von Harlmansdorffs förslag lemnade
medhåll.
Ilr von Rosen, Georg: Flera förslag till representationsförändring
hafva blifvit framställda; flera röster hafva
höjt sig emot Coust.Utskrs förslag i ämnet, och älven
jag iir en ibland dem, som icke gilla detsamma. Hufvudsakligen
yttrade jag mig i denna fråga under förra plenum,
och vill nu endast anföra några ord i aniedn. af de skiljaktigheter,
som visat sig mellin de förslag, vid hvilka jag
egentligen fästat mig, nemi. Frih. Hamiltons och Hr von
Hartinaiisdorffs. Begge desse herrar hafva bibehållit ståndsprincipen,
begge hafva önskat fortfarandet af val ståndsvis:
deremot har en och annan röst höjt sig; men de skäl. som
blifvit framställda, kunna icke vara för mig nog gällande
för att biträda dem, utan anser äfven jag, alt slåndsvalen
fortfarande böra bibehållas. Jag erkänner öppet, att jag ej
som grundsats kan antaga någon personlig rätt till representation;
om denna grundsats kunde galla, så vore det naturligt,
att jag öfvergick på allmän valrätt och valbarhet. Jag
vill icke härom vara mångordig, men jag föranledes, i följd
af min öfvertygelse, alt uttrycka denna tanke; ty på den
livilar som grundsats alt ståndsvalen böra fortfara; dessutom
ligger nödvändigheten af ståndsval äfven deruti, enl. min
lanke, alt vi redan äga Stånd. När jag sammanlägger dessa
begge skäl, måste jag vidblifva, alt ståndsvalen måste fortfara.
Vi hafva nyss hört fiäjdade män och stora författare
184
Den a4 Octo ber e. m.
omtala den allmänna valrätten: j ig har sjelf, med all den
uppmärksamhet, som varit mig möjlig, med all den förmåga,
som min fattning gifvit mig, begrundat denna stora ider;
men mig tyckes, att de som hylla den, se icke framåt,
utan uppåt. Man vill formera sig idealer och glömmer i
praktiskt hänseende, att menniskor icke äro idealer. Jag
anser nödvändigt för Sverige att bibehålla ståndsval, ty jag
tror alt de allmänna valen skulle för landet vara olyckliga,
och att, om äfven R. o. Ad. gick in på detta sednare slaget
af val, skulle dock antagandet deraf möta motstånd hos
de andra Stånden. Det är icke blott den uppoffring R o
Ad. skulle komma att göra, som vore ett hinder deremot,
det vore orätt emot vart land, att på en gång kasta bort
hvad som i sekler existerat. Vi blefvo i alla fall åtskiljde
ståndsvis i det sociala lifvet, genom vår umgängeskrets, vår
bildning, vår klädedrägt etc. Om allmänna val antagas, så
finnes ingen garanti, att valet faller på den, som har det
stöista förtroendet; jag betvifla:-, att så komme att ske, utan
att hval- och en framförallt valde på en person inom sitt
eget Stånd. Deraf skulle hända, alt pluraliteten af de valberättigade
skulle taga inom deras Stånd sina representanter,
hvarigenom den jemnvigt inom representationen, som jag anser
så nödig, hirf stöld, till våda för Staten och det allmänna.
Jag önskar reformer i vårt representationssätt; men jag
erkänner öppet , alt jag önskar dem mindre för att få en
förändring i sjelfva representationen, än för alt kunna derigenom
bidraga till en förändring i riksdagsarbetsformerna;
deruti ligger dett hufvudsakliga vigten. Jag känner intet
yrke, intet intresse, som icke redan är tillräckligen represen,
teradt. Det ar allt hvad sorn tillhör en Statens sammansättning
i ekonomiskt, i moraliskt och intellectuelt afseende,
som i en representation afses; och jag hemställer, om ej
dels inom della Hus, dels i de andra Stånden det finnes ledare
för dessa nödvändiga villkor för Statens bestånd; men
när vi samlas med de bästa afsigter, med det högsta kunskapsmål!,
så slå Stånden isolerade från hvarandra, utan sammanhang.
Upplysningar, som gifvas i det ena Ståndet, skal,
som framkastas i det andra, slå isolerade ifrån hvarandra ,
den enes kunskapsmål t, den and'es erfarenhet kunna ej som
vederborde gagna hvarandra. Hvad sorn yttras i BondeSt.
få vi efteråt höra, och tvertom: jag har under denna riksdag
haft den erfarenhet, att beslut blifvit fattade här, hvaruti
jag äfven deltagit, men hvartill jag ej skulle hafva leifi—
nät min röst, om jag förut fått läsa hvad som i ämnet blifvit
ytlradt i andra Stånd. Jag är öfvertygad, att 0111 Sländerne
kunde sammanträda på en kammare, så skulle målen
skyndsammare, säkrare och med mera förhoppning om elt
skyndsamt resultat kunna behandlas. Jag anser således, att
R o. Ad. mätte välja inom sig sjelf, hufvudsakligen derföre,
utL
Den 24 O c 10 b e r e. m.
i85
att Ståndet må blifva construeradt så, alt det kan förena sig
till gemensam öfverläggning med de öfriga Stånden. Detta
är det hufvudsakliga skälet, ty icke kan det finnas något
annat. Vi få icke betrakta saken så, att vi kunna tänka
oss en bättre sammansättning af individer, än som finnes. Jag
gör mig inga stora förhoppningar i detta fall; vi äro mentiiskor,
oell de sorn komma att välja äro menniskor; vi
kunna icke säga, alt de som väljas blifva bättre; men jag
Önskar, att sammanträdet måtte ske sainmanblandadt, och
derföre tillstyrker jag reformen inom detta Hus.
Man har länge och ifrån många håll hört röster höja
sig, att i landet funnes ett Stånd, som icke vore representeradt,
nemi. ståndspersonsclassen : jag bestrider, att de icke
aro representerade, — de äro det, d. v. s. deras yrken,
deras intressen. Det är således icke för att betrygga deras
individuella rätt, som jag önskar att de måtte inkallas i representationen
, utan jag afser Statens rätt, som bör tillegna
sig denna classens kunskaper, erfarenhet och allt som behöfves
för att stärka den moraliska kraften inom representationen.
Något hvar känner, att personer inom denna dass
äga kunskaper, talenter och förmögenhet; deras förhållande
till Staten är sådant, att statsmakterne böra önska sig att få
dem in i representationen. I afseende å desse personers inträde
i representationen träffar jag på en olikhet emellan
Frih. Hamiltons och Hr von Hartmansdorffs förslagen om
jag rätt minnes, så önskade Frih. Hamilton deras an tal mindre
än i hvarje af de öfriga Stånden; jag gillar icke detta.
Deras antal bör vara lika med hvarje af de andra Ståndens
antal; det är icke individernes rätt, som kommer i fråga, och
af samma skäl borde PresteSt. hafva mindre antal representanter
än BondeSt. Jag hyllar den satsen, att hvarje
Stånd bör hafva lika många representanter. Frih. Hamilton
bar tillstyrkt, att ståndspersonsclassens representanter skulle
fördelas på 3:ne Stånd , nemi. på R. o. Ad., Preste- och
BorgareSttn: jag förenar mig icke med Frihtn i detta fall,
hvaremot jag förenar mig med Hr von Hartmansdorff, som
föreslagit, att nämnda dass skulle utgöra ett särskildt Stånd
för sig. Vi äga redan grunden lagd för de öfriga Stånden,
hvarje rubbning skulle störa, i ordets egentliga bemärkelse,
de förhållanden, i hvilka dessa Stånd stå till hvarandra.
Det är väl sannt, att i sednare tider hafva brukspatroner
inkommit i BorgareSt., men tiden har varit för kort för
att kunna säga om det varit nyttigt eller skadligt för BorgareSt.
BondeSt. har likaså inom sig upptagit säteriägare
och ofrälse hemmansägare; men deremot har ingen gränsskilnad
varit mellan dessa personer, ty de skola ovillkorligen
vara bönder. Det har varit med anledn. af dessa begge
Ståndens omnämnda tillökning, som ståndspersonsclassen
skulle inflickas i de Stånd jag nyligen nämnde; men jag tror
i5 H. 24
Den 24 O c t 0 b e r e. to.
ej att Stånden skola gå in derpå. Jag liar visserligen ingen
lätt att förespå detta, men så förefaller det mig; oell jag
finner också en annan olägenhet deraf Uppkomma, ty nar
den personal, sorn skall representera R. o. Ad., är nedsatt
till 5o personer, och det tillskott ståndspersoner, som skall
inflickas i alla Stånd, skall välja; så befarar jag — jag kan
åtminstone ana möjligheten deraf, — attoni dessa olika elementer
skola välja tillsammans, skall det ena kunna uttränga
det andra. Frih. Hamilton har visserligen satt en gräns
derför, men jag kan ej fatta något skäl till det antal han
uppgifvit , och tror att detta Stånd skulle blifva missbelåtet,
önskande derföre att Hr von Hartmansdorffs tanke i della
fall måtte blifva gällande.
Jag vill icke besvära R. o. Ad. med en genomgång af
alla de punkter, som Hr von Hartmansdorff uppgifvit ; men
då jag icke kan gilla Const.Ulskts förslag, och det af Hr von
Hartmansdorff framställda synes vara det som mest öfverenstämmer
med min öfvertygelse, får jag vördsamt föreslå,
det täcktes Hr Frih. o. Landtm, framställa den propos., att,
till svar på Const.Utskis betänk. , Hr von Hartmansdorffs
förslag må till Utsk. öfverlemnas såsom Ståndets gemensamma
tanke.
Hr von Troil, Emil: Här hafva yttrats olika meningar,
ibland annat om den form, under hvilken R. o. Ad:s
gemensamma tanke borde Const.Utsk. meddelas. I della
afseende gillar jag för min del den uppställning, som Frih.
Sprengtporten föreslagit. Jag tror det ligga utom allt ändamål,
att till Const.Utsk. återsända detaljeradt uppgjorda
förslag, då man ihågkommer att detta Utsk. äger att emottaga
dylika framställningar från samtliga de 4 Stånden, och
det torde väl föga vara att hoppas, att dessa Uro sinsemellan
så i detalj öfverenstämmande, alt Utsk, kan antaga och
Underställa något af dem R. St:s godkännande. Utsk. lärer
således blifva nödsakadt att sjelft uppgöra ett förmedlingsförslag
för sjelfva hufvudgrunderna, efter hvilka de mindre
vigtiga bestämmelserna sedan komma att uppgöVas. Jag har
äfven för min del uppgjort ett förslag till gemensam tanke,
som jag önskar underställa Ståndets godkännande; men innan
jag uppläser detsamma, önskar jag få yttra några ord
om de särskilda hufvudptinkter, kring hvilka discussionen
hviilft sig under dessa sednare plena. Det har för mig varit
en sann tillfredsställelse att förnimma, det de röster, som
böjt sig till ogillande af all förändring i vår representation,
varit till den grad få, att jag tror mig äga rätt att helt och
hållet lemna dem ur räkningen och antaga, att behofvet af
förändring i detta hänseende är allmänt insedt, hvarföre jag
icke vidaie vill uppehålla mig vid den saken; men i afseende
på sältet hafva meningarna skiljt sig , synnerligast i
tväiine hufvudåsigter, — den ena åsyftande ståndsval, —
Den October e. m.
den nndrn allmänna val. Dessa sednare har Const.Utsk. föreslagit,
men man Viar Viar sagt, att de voro orättvisa och
vådliga: det synes mig likväl, som det bevis, man velat anföra
för denna sats, mera afsåga sådana allmänna val, som
inom flera af Europas representativa statsförfattningar äro
antagna, än dem som Const.Utsk. uppgifvit. Med allmänna
val menar man visserligen för det mesta sådana, då en del
medborgare äga valrätt, och alla dessa sinsemellan lika,
hvaremot alla öfrige äro uteslutne; men derifrån skiljer sig
Const.Utsk:s förslag i den väsendtliga mån, alt det tilldelar
samma medborgare olika antal röster, hvarigenom också den
våda af en valcensus och den orättvisa af en valcensus, sorn
man åberopat från båda sidorna af Huset, försvinner. Man
finner ganska lätt, att, med antagande af hufvudgrundsatsen
om olika rösträtt, är det möjligt att borttaga all valcensus.
Const.Utsk. bar föreslagit, alt 1000 r:drs egendomsvärde
skulle medföra en bel röst, och en egendom af 25o rtdrs
värde -J. röst, och dermed har Utsk. velat att all rösträttighet
skulle upphöra. Det finnes dock ingen svårighet i tillämpningen,
att, med bibehållande af 1000 r:dr som enhet,
tillåta en hvar, som bar egendom, ja, blott af en r:drs värde.
att rösta i förhållande derefter, så att, då tooortdr vore
enheten, så vore en r:dr andra decimalen; och på det sätt
upphörde den skarpa skilnaden mellan valberättigad och icke
valberättigad. Man finner på samma sätt, att genom antagande
af en sådan olika rösträtt försvinner vådan deraf,
att de råa massorna skulle äga ett öfvervägande inflvtande
på valen; ty i den mån egendomen minskas , på grund af
hvilken valrätten utöfvas, minskas äfven rösträttigheten; den
blifver snart endast skenbar och slutar sorn ett försvinnande
sken. Lika litet tror jag. att våda finnes i den förespegling,
att ett och annat intresse möjligen skulle i en genom
allmänna val tillsatt kammare sakna sin egen representant;
ty man mätte väl förutsätta, att alla elasser. som i ett
samhälle finnas, äro för detsamma nyttiga och behöfliga,
likasom hvarje särskild del af menniskol roppen behöfves för
det helas trefnad och välstånd, Om således representationen
är utsedd för att ombesörja det helas bästa, och förstår
att vårda detta kall, så kan hon icke underlåta att tillse,
att hvarje särskild del af det hela blir skyddad. Detta fordras
dessutom af en annan omständighet, som icke utgör ett
behof för någon särskild del, utan som tvertom är det helas
och allas gemensamma och första fordran, nemi. allmän rättvisa.
Den som trodde sig befrämja fäderneslandets gemensamma
nytta med åsidosättande af rättvisans fordringar, begick ett
af de gräfsta misstag; sålunda tror jag ej, alt de allmänna valen
medföra några synnerliga vådor, och kan icke heller neka,
att de medföra den fördelen, att ingen uteslutes ifian
allt deltagande i nationalrepresentationen; ty äfven den ringares
löst får gälla för hvad den kan, äfvensom att repre
-
iSS Den s4 October e. m.
sentanten, genom sjelfva det sätt, hvarpå lian utses, uppmanas
att i främsta rummet betänka det helas, det allmännas
bästa, innan han tänker på de enskildta intressena. Jag
vill icke påstå, att ju ej en temmeligen god representation
kan erhållas genom val på andra sätt utförda; men hvad
jag gjort mig till hufvudregel vid den öfverläggning, som
nu är för handen, det är att söka tillvägabringa, att en representationsreform
måtte komma till stånd, emedan jag ej
anser med fäderneslandets väl förenligt att längre uppskjuta
densamma. För att uppnå detta mål, fordras att de särskilda
åsigterna skola förlikas. De särskildta ståndsintressena
och de orepresenterades anspråk böra härvid ej ensamt
ifrågakomma; man mäste äfven bemärka, alt det finnes en
betydlig afdelning af Svenska folket, så inom som utom representationen,
som anser de allmänna valen sorn de enda
lätta. Här har man visserligen mångfalldiga gånger yttrat,
att ståodsfördelningen är djupt rotad i Svenskarnes sinnen:
delta må hafva ägt sin riktighet, och jag tror, att för 20 år
tillbaka funnos få, som tänkte på något annat än Stånd i
afseende på vår representation: men under det sednare tiotalet
af år hafva sakerna sig betydligen förändrat, och åsigterna
0111 de fria valen hafva under dessa år vunnit ökad
styrka. De som tillhöra denna opinion, anse ståndsvalen
sorn en gubbe, som går ur tiden, och sig, som ungdomen,
hvilken har framtiden för sig. Vill man komma till slut i
frågan, så går det icke an alt helt och hållet låtsa som man
icke visste af den nya liden och blott söka sammanjemka
den gamlas stridiga intressen; tvertom synes hufvudfiågan
111ig vara, att åstadkomma en förlikning emellan den tid som
varit och den som inträder, och jag tror att denna sednare
handlar rätt, att i någon mån söka göra sina åsigter gällande,
och att det rälta förlikningsförslaget vore att antaga på
en gång både slåndsval och allmänna val. Jag tror att detta
vid denna riksdag låter sig göra; dröjer man dermed,
torde liten eller ingen fråga mera uppstå om bibehållandet
ens af skymten utaf Stånd.
I afseende på de särskildta förslag till ståndsval, som
inom detta Hus blifvit framställda , så vill jag blott i korthet
säga, att min åsigt i den delen, förutsatt nemi. alt stfindsval
skola finnas, närmast instämmer med Frih. Hamiltons.
Jag vill försöka alt närmare utveckla detta, då något af de
särskildta förslagen framställas till discussion inför Ståndet,
lvu vill jag blott yttra, att jag äfven instämmer i åsigten
om 2:ne kamrars bildande, likaledes på sätt Frih. Hamilton
föreslagit. Jag har tillförene, i närvaro af flera ledamöter
af detta Hus, utvecklat skälen derför, och skulle ej nu vidare
hafva vidrört detta ämne, så framt jag icke hört den
motsatta åsigten i f. m. plenum i temmeligen kraftiga ordalag
yrkas af den värda talare, hvilken, som orden folio,
yttrade, att Frih. Hamilton hade så capitalt orätt som möj
-
D c u '4 O c t o b c r e. m.
ligt. Min åsigt ur alldeles motsatsen till den välde talarens,
och vågar jag yttra den tanke, att han icke skulle hafva
uttryckt sig så, om han rätt gjort sig reda för den andra
kammarens egentliga bestämmelse. Han måtte hafva föreställt
sig, att meningen med densamma skulle vara, likasom
med den första kammaren , nemi. att uttrycka folkets opinion
för ögonblicket; men så är icke fallet. För uttryckandet
af denna opinion, är visserligen en kammare tillräcklig,
men den andras föremål är alt hejda denna opinion —
att hejda icke blott den första kammaren, utan äfven sjelfva
folket. Om man antager denna åsigt såsom riktig, —
och jag tror att det är den enda, som bör läggas till grund
för den andra kammarens tillvaro —; så måste man medgifva,
att en sådan conserverande senat måste bestå af män,
som både genom sina enskilda moraliska och inlellectuella
egenskaper, äfvensom genom det sätt, hvarpå de fått inträde
i representationen, äga anspråk på att med någon slags auctoritet
göra sina åsigter hörde inför representation och folk.
Man torde icke i detta afseende kunna erhålla en mera vördnadsbjudande
valmans-församling , än den af folket valda
representantkammaren, och om denna ej kan framleta de
män, som äro mest utmärkte för patriotism och duglighet,
så vet jag i sanning ej hvem som skall kunna göra det. Hr
Lefreåi har trott, att andra kammaren borde väljas af samma
valmän som den första, men för längre tid: i det fallet
skulle den andra kammaren stå på en vida mindre imponerande
ståndpunkt, än den första; tyen ledamot i denna kammare
kunde säga till en ledamot af den andra: du är vald
af samma personer som jag, men jag har blifvit vald (t. ex.)
5 år sednare än du och bör således anses bättre uttrycka
våra committenters nuvar. opinion. Deraf synes tydligt,
enl. min tanke, att ett olika ursprung för de båda kamrarne
och ett högre ursprung för den öfre eller andra kammaren,
hvad man må kalla den, är nödvändigt. Deremot anser
jag frågan, huruvida personernes antal i de båda kamrarna
skall vara lika, icke af någon vigt. Man skulle vara
frestad att tro, att den ledamot, som yttrade att den öfre
kammarens anseende hufvudsakligen hvilade på dess ledamöters
antal, förmodat, att detta anseende komme att afgöras
genom armstyrka. Uti en brottning är det visst armstyrkan
som ger utslaget; i ett fältslag beror detta till stor
del af anförarens hufvud, och i de täflingsstrider, som emellan
de båda kamrarna kunna uppkomma, är det endast htifvudenas
beskaffenhet och ej deras antal som liar inflytande.
Man har i dag särskildt talat om detta Stånds belägenhet
i afseende på de föreslående reformerna: högaktade ledamöter
hafva tillkännagifvit, att det var med en sorglig
känsla, som de på fäderneslandets altare ansågo sig förpligtade
att uppoffra innehafvande dyrbara rättigheter, under
anmodan till andra att handla likaledes. Jag önskar alt
igo
Den ^4 Oelober e. m.
denna uppmaning måtte följas! Jag Iviflar icke på rikligheten
och noggranna sanningen af hvad sorn blifvit anfördi;
men som jag icke vill uppbära något beröm, sorn mig icke
nied rätta tillkommer, så anser jag mig böra tillkännagifva,
att jag för min del anser den ifrågavar. förändringen icke
som någon uppoffring, utan snarare som en vinning; ty om den
nuvar. s. k. sjelfskrifna representationsrätten utbytes emot rättigheten
att välja oell väljas; så skulle en sådan rättighet medföra
en bestämd fördel för större delen af R. o. Adis ledamöter,
som för närvar, är helt och hållet orepresenterad. Representationtsrätt,
mine herrar! d. v. s. rättighet att genom ombud få
deltaga i fosterlandets angelägenheter — någon sådan rätt
äger icke för närvar, detta Stånd. Det är visserligen Ståndets
ledamöter obetaget att mangrannt infinna sig på detta
ruin, att lemna sina hus och yrken under månader och åratal,
för att öfvervara riksdagsmannaförhandlingarna; men
jag skulle vilja hemställa till de öfriga Stånden, till Preste-,
till Borgare- och BondeSt:n, om de verkligen ansågo sig representerade,
ifall man fråntog dem rättigheten att välja,
men tillika sade, att hvarje prest, hvarje borgare, hvarje
bonde, som hade lust, kunde komma upp till riksdagen och
rösta. Förhållandet blefve, att dessa Stånd icke komme att
representeras, utan att Stockholms prester och borgare ensamme
afgjorde sakerna.
R. o. Ad. liknar för det närvar., efter min tanke, åtskilliga
republiker i gamla tiden och under medeltiden, der
hela folket sammanträdde på torget och afhandlade sina gemensamma
angelägenheter; efterhand utvidgades området till
provinser och stora landsträckor, men författningen förblef
densamma, hvadan de, som bodde utom staden aflägse derifrån,
kunde sällan komma dit, och de som bodde inom densamma
afgjorde allt, — desse voro herrar, de andre undersåter.
Så är det också med R. o. Ad. Stockholms adel
har en betydande del i lagstiftningen; laudtadeln har ungefär
ingen. Det är likasom den förra delen af Ståndet,
eller Slockholms-adeln vore herrar och den andra delen
undersåter, men rättvisan fordrar att göra de ledamöter af
Ståndet, som bo i landsorten, delaktige af samma förmåner
och rättigheter, som de, hvilka bo i hufvudstaden. Jag känner
visserligen, alt det kan vara en personel uppoffring af
den del af R. o. Ad:s ledamöter, som här är bosatt, att afsäga
sig rättigheten att på lediga stunder kunna gå upp på
Riddarhuset och deltaga i en discussion eller votering; men
förmodligen komma de af här bosatte ståndsledamöter, hvilka
man känner vara intresserade af det allmänna, alt blifva
valde; och hvad lie öfrige angar, synas de icke hafva
fästat synnerlig vigt vid den nu ägande rättighetens utöfning,
dä jag påminner mig ibland annat den svårighet, som
vid denna riksdag icke sällan förekommit, att kunna complettera
Dtsktu, t. ex. LagUtsk. , med ledamöter af R. o.
Den 24 O c t o Ii e r e. m.
Afl., hvartill blott 4 beliöfves, då Slåodet likväl inom sig
räknar flera lagfarne män. Det förslag till R. o. Ad:s gemensamma
tanke, hvilket jag helst såg blefve anlaget, är af
följande lydelse:
Hr von Troil uppläste derefter följande:
Svenska nationalrepresentationen fördelas i 2:ne kamrar.
Den första kammarens ledamöter väljas för hvarje riksdag,
dels ståndsvis, och dels genom allmänna val.
Vid de allmänna valen medför större förmögenhet ökad
rösträttighet.
Den första kammaren väljer ledamöterna uti den andra
kam maren.
För att kunna inväljas i andra kammaren fordras, utom
valbarhet till den första, att hafva fyllt 4° år och varit
riksdagsman vid 2:ne föregående riksdagar.
Andra kammarens ledamöter äro valde för flera riksdagar.
Om vid början af en riksdag de ledigheter, som genom
döden eller af annan orsak uppkommit, inom andra kammaren
ej utgöra fullt en femtedel deraf, afgå så många bland
dem, som längst varit ledamöter af kammaren, att detta antal
af ledigheter erhålles. Hafva flere lika länge varit ledamöter,
bestämmes företräde i ålder dem emellan genom
lottning.
Hr von Troil tilläde derefter muntligen:
Jag tillåter mig nu blott att yttra den vördsamma önskan,
att vi så fort som möjligt måtte få öfvergå till discussion
om de särskildta förslagen lill gemensam tanke.
Hr von Hohenhausen, Carl: Då jag i ett föreg:de
plenum hade äran tillkännagifva, att jag ansåg min skyldighet
såsom vald ledamot i förstärkt Coust.Utsk. att på förhand
yttra den tanke, sorn kominer alt ligga lill grund för
mitt handlingssätt i frågor, der 2 Stånd stannat emot 2,
och då jag förklarat mig hufvudsakligen emot Coust.Utsk:s
förslag; så anser jag mig äfven skyldig att vid detta tillfälle
helt kort förklara de förändringar, för hvilka jag kommer
att votera, och de utgöras af Hr von Hartmansdorffs förslag,
likväl med den förändring, alt jag skulle önska, att i
stället för 2Öo ledamöter sattes 3oo ; ty jag tror, alt vid öfverängen
från nära goo ä 1000, sorn represenlanternes antal
nu utgör, lill os50 är aftagandet för stort, utan torde då 3oo
befinnas lämpligare. I en tid, då man så mycket räknar på
massorna, så tror jag, alt desse 2Öo ledamöter, fördelade på
2:ne kamrar, icke hvar för sig lomme att presentera sig så
imponerande som vederborde. För öfrigt voterar jag för
Hr von Hartmansdorffs förslag, ty jag anser detsamma på en
gång conservativt och mera liberalt än den nuvar. ståndsförfaltningen;
mera conservativt derföre, att då ståndsvalen
bibehållas och Stånd således välja, så har man anledn. till
Den a-j October c. iu.
den förmodan, att de skickligaste ledamöter väljas inom
hvarje Ständ, hvilket naturligtvis utgör en betydlig moralisk
styrka. Mera liberalt blir det af samma skäl, ty R. o.
Ad. afsäger sig blott den ärftliga rättigheten och väljer likasom
de öfriga Stånden. Detta är hvad jag i korthet har
att anföra, och är det för att en gång för alla befria R. o.
Ad. ifrån att afhöra mig i denna fråga, som jag gjort denna
min framställning.
Hr Nordensköld, Otto Gustaf: Jag önskar att egentligen
få upplaga till besvarande den punkt, som rörer
den föreslagna sammansättningen af den första kammaren,
och dervid nämna, att ehuru jag förenar mig i Hr von
Hartmansdorff-; förslag i öfrigt, kan jag det dock ej i afseende
härå. Hvad angår Frih. Sprengtporten yttrande under
f. m. ang:de progressiva förbättringar tills vidare, så
tillstår jag, att det ordet skrämde mig till en viss grad ; ty
jag kan ej ingå på en förändring med förutsättning atl snart
åter göra nva ändringar. Mig synes det vara nog oförståndigt
att skilja sig ifrån en gammal och bepröfvad vän, för
att taga sig en obepröfvad ny; man bör ej skilja sig frän
den gamla förrän man kan lita på den nya. Man kan ej
heller veta hvart progressionen slutligen kan föra. Jag bibehåller
derför det gamla tills jag ser ett nytt, som jag med
full öfvertygelse kan gilla. Frih. Hamilton yttrade äfven på
förmiddagen, att om Konungen fick tillsätta någon del af
första kammaren, så skulle den icke blifva nog rörlig och
ej heller taga impression utifrån. Del är denna impression
utifrån, för hvilken jag är rädd; ty rörelseelementet innehålles
i den nedre kammaren och moderationen i den öfre.
Om en femtedel förnyas hvarje riksdag, så blir denna femtedel
uttrycket af opinionen för dagen, sorn ofta kan vara skadlig
eller oriktig, den afgående femtedelen måste se, huru vinden
blåser, för att söka göra sig värdig att åter väljas, och då fordras
det ej en stor del af de återstående J för att gifva
öfvervigt åt rörelsepartiet, hvadan jag i denna del ej kan
förena mig med Hr von Hartmansdorff.
Men om Konungen får rättighet att tillsätta en viss
proportion i hvarje kammare, t. ex. halfva antalet obetingadt
och på lifstid, så är en sådan person, i samma stund
han blifvit utnämnd, oberoende af Konungen, sorn valt honom
på lifstid, och af opinionens vindflögel af samma orsak.
Med denna ändring tror jag fosterlandets sanna väl iakttagen
och lemnar detta mitt bifall. Jag går så långt i restriction mot
democraterna, att om Const.Utsk. inkommer med ett förslag,
sorn möjligtvis kunde antagas, så går jag in derpå, men jag ser
icke i detalj ett noga bestämmande att representanterne inom
hamrarne blifva absolut oberoende af möjligen påtvungna inslructioner
för sina tillgöranden vid riksdagen. — Iakttnges
detta
D e n a4 O c t o b c r c. m.
detta, måste jag söka att motarbeta hela förslaget. Sedan
jag yttrat detta, vill jag blott upptaga en omständighet i
afseende på det 5 Ståndet, hvilket jag väl anser böra få
inträde i representationen, men ej som Frih. blamilton föreslagit,
eller att detta 5 Stånd skall inrymmas inom Adeln,
Preste- och BorgareSt:n. Förmögenhet och intelligens skola
representera, beggedera besitter detta Stånd till den
grad, alt det ar jemngodt med EondeSt. och de öfriga 3:ne,
hvadan, enligt min öfvertygelse, det bör lemnäs en femtedel
i representationen och en femtedel åt de öfriga fyra Stånden,
inom hvilka valen böra ske ståndsvis.
Frih. Cederström, Jacob; Jag har denna gång begärt
ordet i anledn. af Frih. Hamiltons, Hr von Troils och
Gr. Spens’ yttranden. Frih. Hamilton har ansett det vara
en uppoffring af R. o. Ad. att afstå den ärftliga representationsrätten.
Deruti kan jag icke instämma. Tvertom anser
jag det vara en fördel, emedan R. o. Ad. då, likasom de
öfriga Stånden, erhöll betalning för sitt deltagande uti riksd.-  göromålen. Hr von Troil har utgått frän andra synpunkter,
men kommit till samma resultat. Han har slutat med
ett förslag till gemensam tanke, sorn afser lill en del slåndsval
och lill en del allmänna val. Han har trott, att allmänna
valen vore en allmän rättvisa, att representanten såsom
sådan vore pligtig att hafva för Ögonmärke det allmänna
och icke det enskildta intresset. Från denna förutsättning
skulle man komma till del resultat, att valen ur allmänna
massan skulle gifva individuel glömska af enskildta förhållanden
vid utöfningen af riksdagsmannakallet. Detta är en
from förhoppning på mensklig fullkomlighet, som tvifvelsutan
aldrig skall realisera sig. Så länge t. ex. säterier och
kronoskattejord icke öro belagde med enahanda onera, så
länge blifva ägarne af dessa olika slags jord alltid af olika
tanke i fråga om beskattningsväsendet, och det enskildta intresset
skall dervid alltid råka i collision med det allmänna.
Den värde talaren har äfven trott, alt det sätt, hvarpå en
vald representant inkommit uti representationen från folket,
skulle verka på hans handlingssätt. Jag tror det icke; ty
det är icke sättet, hvarpå representanten inkommit i representationen,
det må vara genom val eller födsel eller på
hvad annat sätt som helst, som bestämmer huru han kommer
att uppfylla sitt kall, utan det är hans personlighet,
som afgör huruvida lian är mäktig att, med förgätenhet af
sig sjelf, gagna det hela eller tvertom betrakta det enskildta
intresset ur annan synpunkt, än såsom ett ändamål, hvilket
representanten endast då rätteligen bevakar, när detta enskildta
intresse befordras genom befrämjande af det allmänna
intresset, hvarpå det enskildta anses bero. Uti alla
stater, der allmänna val existera, har man förnummit, att
i5 H. a5
>94
Den i\ Octobere. m.
vepresentanlkallet blifvit uppfattadt ur elen oriktiga synpunkten
att befrämja det enskildta intresset i annan ordning
än såsom ingredierande uti det allmänna eller samfundets
intresse. Samme värde ledamot har ansett R.
o. Ad. icke vara representerad!, emedan man skulle vara
representerad genom ombud för alt kunna anses vara representerad.
Äfven denna satsen måste jag bestrida; ty så
länge lagen bjuder huru Svenska folkets representation skall
vara organiserad, så är också en och hvar, från och med den
stund han legitimerat sig såsom riksdagsman, Svenska folkets
ombud; och från och med den stunden inträder hans förbindelse
att i representationen handla och verka, icke för
enskild räkning utan för det allmännas.
I afseende på hvad Gr. Spens erinrat vid min anmätkning
mot i mom. i i §:n, nemi. att Hr Grefven skulle med
mig instämt i fråga om tilläggande af ordet ”välfräjdad,’
derest icke 5 §:n innehöile ett negativt stadgande ang:de
dem, som icke kunna få välja eller väljas, anhåller jag att
få fästa uppmärksamheten derpå, att detta negativa stadgande,
som till sin form är hemtadt från Itiksd.Ordn:s 18 §,
kan helt och hållet undvaras, om, på sätt jag begärt, ordet
”välfräjdad” insättes, och om ytterligare tillägges ordet "sjelfmyndig;”
ty hvad den beträffar, som är under concurs, så
har han icke mera den egendom, för hvars ägande han skulle
få välja eller väljas, emedan han afstålt densamma till
sina creditorer, och hvad man afstått, det äger man icke
mera. De öfriga cathegorierna, såsom att vara dömd för
nesligt brott m. m., 3ro icke af behofvet påkallade; emedan
det kan finnas vanfräjdade personer, som icke äio dömde
för nesligt brott, men hvilka allmänneligen äro kände som
vanfräjdade, hvarföre de äfven böra uteslutas från rättigheten
att väljas eller deltaga i valet. Medan jag har ordet, vill
jag återgå till Hr von Troils sednare yttrande, i afseende på den
form för allmänna val, som han begärt, enligt hvilken större
förmögenhet skulle medföra större rösträttighet, och ehuru
denna fråga i sjelfva förslaget sednare förekommer, vill jag dock
i afseende på den generella grundsatsen förklara, ali i den
händelse sådant antages, Liefve BondeSt. helt och hållet uteslutet
från allt inflytande på valen, emedan öfrige i valdistrictet
befintlige individers förmögenhet skulle gifva dem
öfvervigt i röstantalet.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henr.: Fullkomligen instämmmande
i de åsigter, sorn Hr von Troil i förevar, hänseende
yttrat, skulle jag sjelf vara den förste att tilldömma
mig en slags förmätenhet, om jag tilltrodde mig att, efter den
klara framställning af ämnet, som den värde talaren gifvit
oss, kunna öka vigten af de skäl, han anfört för sin mening.
Jag skulle således nu icke hafva uppträdt, om det ej vore
för att genmäla ett yttrande af Frih. Cederström, mot hvil
-
Den O c t o Ii c r e. m.
tet en värd talare, Frih. Sprengtporten, redan yttrat sig.
Jag vädjar till R. o. Ad:s rättsbegrepp, om det är möjligt
att, på sätt Frih. Cederström önskat, i i §:n af vallagen bestämma
, att valberättigad person skall vara välfräjdad.
Const.Utsk. har i en undantags-^, som jag tror, ganska fullständigt
upptagit de qvalificationer, som betaga valrättigheten.
Jag vädjar till de personer, hvilka besitta vida större
juridiska insigter, än jag kan tilltro mig, om det skulle kunna
gå an att i en lag begagna ordet ”välfräjdad,” som innefattar
ett begrepp, hvars betydelse beror på det enskildta
omdömets tydning. Jag hemställer, om del går an att lemna
öppet för ett valcollegium att anse den ene eller andre
medborgaren för välfräjdad eller vanfräjdad. I sådana fall,
der fråga är om allmänna rättigheters åtnjutande eller frånträdande,
kan, efter mitt begrepp om lag, ingen anses vanfräjdad
annorlunda än såsom dömd för vanfräjdande brott;
ty jag hemställer hvilken ordning eller oordning skulle uppkomma,
om genom en lag en sådan latitud lemnades åt
ett valcollegii godtfinnande, att personer kunde uteslutas från
valrättighet efter begreppet om vanfräjd hos delta valcollegium.
Jag tror icke, att det är med rättsbegrepp förenligt.
Jag har ansett mig böra fästa uppmärksamheten härpå, på
det att ej R. o. Ad. måtte såsom dess gemensamma tanke
förklara, att det af Frih. Cederström yrkade tillägget skall
äga rum. För öfrigt instämmer äfven jag uti Hr von Troils
yttrande, under vördsam anhållan atl vi snart måtte få öfvergå
till öfverläggning om de särskildta förslagen till gemensam
tanke, som här blifvit afgifna.
Frih. Sprengtporten, Jac. Wilh.: Jag anser mig
förbunden att meddela Hr Nordensköld en förklaring, beträffande
ett uttryck, som jag på förmiddagen använde, då
jag nämnde progressiv reform. Då man ej kan neka, att
samhällsinrättningar tarfva förbättringar i följd af tidernas
förändring och den naturliga utveckling, som föregår inom
alla samhällen, och då det gifves ett sätt att tillvägagå, som
kan verka till förstörelse, nemi. genom hastigt omstörtande,
och ett annat sätt, sorn äfven kan leda till förstörelse, bestående
uti ett så långsamt framskridande, att man knappast
kommer från stället; så finnér man, att det äfven gifves ett
tredje sätt, som är det rätta, och som jag kallat den progressiva
reformen. Huruvida det förslag, som kan blifva
anlaget, i en framtid uti mer eller mindre mån kan komma
att undergå förändringar, kommer naturligtvis att bero
derpå, i hvad större eller mindre mån detsamma visar sig
praktiskt godt och nyttigt. För öfrigt vill jag i formelt
hänseende, för alt trygga den värda talaren i afseende på
de förändringar förslaget, om det antages, kunde komma att
undergå i framtiden, upplysa derom, att Frih. Hamiltons
förslag, om jag rätt minnes, innefattar, att grundlagsförän
-
Den a/j Octobere. m.
dring iclte skulle äga rum utan såvida beslutet i kamrnrne
blifvit fattadt genom |:dels pluralitet.
Hr Mannerskantz, Carl Axel: Jag får bedja R. o.
Ad. om ursägt att jag ånyo vågar uppträda för alt ytlra
mig i detta ämne; men då det icke lyckades mig på förmiddagen
att, såsom jag önskat, framställa mina åsigter i
saken, har jag ansett mig skyldig att så godt jag förmår
närmare redogöra för desamma. Jag liar för mig uppgjort
ett förslag, som, om det icke förtjenar att antagas, åtminstone
torde förtjena alt afhöras. I afseende på allmänna
valprincipen är min mening den , att hvar och en ,
som är välfräjdad och som äger en viss sjelfständig ställning,
skall vara berättigad att deltaga i valen. Jag tror
derföre att i §:n i Const.Utsk :s förslag med vissa modificationer
skulle kunna antagas. Valrätten kan utsträckas vida
längre än Const.Utsk. föreslagit ; ty om man använder
en sådan graderad valcensus, som redan äger rum inom
BondeSt., så behöfde man icke utesluta dem som genom
Const.Ulskts förslag blifvit uteslutna.
I stället för att fastställa 25o r:dr såsom den minsta
fastighet, som skulle gifva rösträtt, behöfde man alldeles icke
antaga något sådant minimital, utan hellre, sedan man bestämt
ett visst hemmansvärde såsom enhet, stadga, att hvarje till
•ett lägre belopp än denna enhet uppskattad fastighet skulle
gifva rösträtt jemnt i förhållande lill dess taxerade värde;
hvarvid likvisst, för att undvika annars för svåra bråkberäkningar,
jemna tiotal borde begagnas. Alla andra siffror,
sorn Const.Utsk. i sitt förslag uppgifvit, vill jag icke heller
antaga såsom fullkomligt goda ; deras slutliga bestämmande
anser jag böra bero af de noggrannaste och fullständigaste
statistiska beräkningar af de olika folkclassernes förhållande
till hvarandra, i afseende på bildning, förmögenhet, vistelseort
m. m. Efter hvilka grunder jag vill låta rösträtten
beräknas, har jag på förmiddagen antydt; den skall blifva
utöfvad efter de tre hufvudcathegorierna af personlighet,
bildning och förmögenhet. När rösträtten bestämmes olika
allt efter olika bildning och förmögenhet, vill jag att man
dervid skall taga i betraktande hela den qvantitativa olikheten,
både uti det materiella och immateriella arbetet och uti det materiella
och immateriella capitalet, och delta sednare antingen
det blifvit ärfdt eller förvärfdt. Const.Utsk. har tilldelat särskild
rösträtt åt några af dessa cathegorier, men uteslutit
andra; ägande fastighetsvärde, eller det ärfda eller förvärfda
materiella capitalet; idkande yrke, eller det materiella
arbetet; samt innehafvande embete, eller det immateriella
arbetet, hafva alla fått rösträtt; men deremot blott ofullständigt
det förvärfvade immateriella capitalet', nemi. endast
såvida det blifvit samladt under en längre intellecluel verksamhet
i det allmännas tjenst, och alldeles icke det ärfda
Den 24 Oclober e. m.
197
immateriella capitalet, eller adelskapet. Hvad sorn blifvit
uleslutet anser jag likväl böra tilläggas. Hvar och en, sorn
samlat elt större förråd af kunskaper, eller som besitter ett
större mått af talanger, huru lian ock för godt finner alt
dem använda, måste blott genom deras ägande vara berättigad
att derföre erhålla en större valrätt; ty det synes
mig högst besynnerligt att vilja förneka en sådan
åt kanske en af elt lands mest utmärkta personligheter,
blott derföre att denne af det allmänna ej drager någon
bestämd lön; jag tror derföre någon modificalion beliöfves
i 5 mom. af Const.Utskts förslag, på det att derigenom
det förvärfvade intellectuella capitalet må få ut sin
fulla rätt. Det ärfda intellectuella capitalet åter, af utmärkta
förfäder genom af dem förrättadt, Ivckadt och ärorikt
intellectuelt arbete samladt, och genom bördens rätt på
deras efterkommande öfverflvttadt, det medgifver jag, att
rättvisan af dess anspråk i allmänhet kan sältas i fråga; men
utan alt nu ingå i någon sådan närmare undersökning, blott
det factum att adelskapet nu ger en ganska stor andel i
representationsrätten, måste göra det nödvändigt att låta det
erhålla åtminstone något företräde vid den nu skeende förändringen.
Jag har för i dag uttryckt den tanken, alt alla
individer inom samhället, som få valrätt, böra till dennas
utöfvande blifva indelade i vissa valclasser; och skall det
röstetal, som hvar och en har att afgifva, bestämma den
dass han bör tillhöra. Jag antager i det förslag, jag slraxt
skall bedja att få aflemna, 4 valclasser; men detta tal är,
som alla andra jag anför, taget mera på måfå, blott för att
gifva någon idee örn hvad jag menar. I den classfördelning
jag gör, låter jag inom den lägsta classen alla valberätligade
individer blifva inrymde; detta sker på det inga skarpa
gränser må varda uppdragna emellan bildade och obildade,
emellan förmögne och icke förinögne; de i främsta rummet
nämnde äro de sednare anfördes bästa målsmän; de förre
böra då icke uteslutas ifrån möjligheten att kunna de sednares
förtroende sig tillvinna, och samma princip bör kanske
följas äfven för de högre classerna. Classindelningen
och de sifferberäkningar, som bestämma denna, skola så uppgöras,
alt man inom samma dass uppfångar alla som äga
ett visst bestämdt mått af bildning och förmögenhet, och
derpå skall afvägas med största möjliga rättvisa hela den
rösträtt, som hvardera af classerna bör tillkomma. När sedan
dessa classen skola utöfva denna deras rösträtt, vill jag
hafva så tillstäldt, alt, då, som jag äfven förr i dag omnämnt,
jag är en varm vän af tvåkammar-systemet, till den öfre kammaren
ledamöterne företrädesvis utses af de högre classerna,
men deremot medlemmarne af den nedre kammaren hufvudsakligen
af de lägre classerna. Derigenom anser jag mig
kunna vinna den högst angelägna fördelen, att se samhällets
både immateriella och materiella intressen inom representationen
säkert skyddade, de förra i den öfre kammaren, de sed
-
«98
Den a4 0 c t o b e r c. ra.
nare i elen nedre, hvardera med sitt mäktiga veto försedde,
som skall förekomma hvarje våldsamt intrång af det ena på
del andras bekostnad. Jag tror det förslag jag uppgjort
hafva ännu andra stora fördelar, särdeles med afseende på
lättheten att genom detsamma småningom öfvergå ifrån
ståndsval till allmänna val. Som, inom de högre classer jag
hildar, jag uppsamlar nära alla adelsmän och nära alla prester
som nu äga valrätt, så kunde denna lill en höl jan, bildande
särskilda underafdelningar inom classen, få fortfara
att välja inom sina stånd, om man så för godt funne; och
systemet vore ändå icke på något sätt rnhhadt lill sin grund.
Men allt detta skulle blifva för vidlyftigt att nu anföra och
utveckla; jag vill derföre icke längre upptaga R. o. Adis
tid, utan skall nu bedja att få aflemna följande förslag till
gemensam tanke; jag kan väl icke äga något hopp att få
detsamma antaget, men jag har ändå trott det ej skola skada
att framställa detsamma till det afseende det kan anses
förtjena. Och vid förslagets bedömmande önskade jag all
man mera måtte fästa sig vid de ideer, som ligga till grund
för detsamma, än vid dels de detaljer det innehåller och
dels det sätt, hvarpå det blifvit utarbetadt.
1. Valman är hvarje Svensk man, som bekänner sig
till Christna läran, fyllt 25 år och enligt gällande lag till
rösträtt i sockenstämma berättigad är.
2. a. Valman beräkne rösträtt efter följande grunder:
i:o Efter ägande fastighetsvärde. Fastighetsägare i
stad eller köping eller å landet tillkoinme rösträtt i det
förhållande till det taxerade värdet, af dess ägande fastighet,
att för från och med joo r;dr till i ooo r:dr en röst,
för från och med iooo till 5ooo r:dr två röster, lör från
och med 5ooo lill 20,000 r:dr tre röster, och slutligen för
20,000 r.dr och deröfver fyra röster må beräknas. Ägare
af mindre fastighet än 5oo r:dr räkne rösträtt för densamma
i jernnt nedstigande förhållande till det taxerade värdet,
2:0 Efter ägande årlig inkomst. Den som erlägger
bevillning för en behållen årlig inkomst af från och med
200 r:dr till 5oo r:dr tillkomme en röst; för en dylik inkomst
af från och med 5oo rsdr till 1000 r:dr två röster;
från och med 1000 r:dr till 2000 ridr tre röster, och för
öfver 2000 r:dr fyra röster. 3:o Efter för värfvad
bildning såsom lärd, embetsman, konstnär etc.
Hvar och en som i ordinarie embete eller tjenst, såsom
prest eller domare etc., anställd är eller som viss tid det
varit; eller som vid högre läroverk undergått bestämda exantina;
eller som är ledamot af lärda eller vittra samfund
eller academier etc. beräkne en röst. 4:°Eftel’ adelskap.
Hvar och en adelsman tillkomme en röst.
2. b. Röstetal efter mom. 1 och 2 må ej af valman
sammanräknas, utan beräkne han sin rösträtt endast efter
det af dessa 2 momenter, sorn ger honom det högsta röste
-
Den 24 October c. m.
>99
talet. Deremot må båda de genom mom. 3 och 4 erbållna
röster så väl till hvarandra som till de efter ettdera af moni.
1 och 2 beräknade röstetal sammanläggas.
3. Till rösträttens utölvande indelas valmännen i 4
classer. Med i:a classen rösta de som äga en röst och deröfver
eller derunder. Med andra classen rösta de som hafva
två röster och deröfver. Med tredje classen de sorn
äga lie röster och deröfver, och med 4;de classen de sorn
äga fyra röster. Valman röste ej med mera än en röst i
hvardera af de classer han tillhör.
4. Till riksdagens nedre kammare väljer i:a classen
100 representanter; 2:a classen 5o; 3:e classen 25; 4:e classen
25; till riksdagens öfre kammare 4:e classen 3o representanter;
3:e classen 20; 2:0 classen 20; i:a classen 10.
Nedre kammarens ledamöter skola vara minst 3o år gamla,
de väljas för en riksdag. Öfre kammarens ledamöter skola
vara minst 4oårgamla och hafva bevistat en riksdag; de
väljas för fyra riksdagar.
Ilr Grubbe, Samuel: Under de korta mellanstunder,
som mina ernbelsgöromål lemnat mig tillfälle alt deltaga
uti R. o. Ad:s öfverläggningar, har jag hittills blott
varit åhörare på detta rum. Jag har dertill först haft det
nämnda skälet, nemi. att jag blott haft tillfälle att fragmentariskt
kunna afhöra dessa discussioner, och således utan att
kunna följa dem i deras sammanhang. Dertill har kommit
ett annat skäl. nemi. att jag ej kunnat vänta, att en stämma,
som aldrig blifvit hörd inom detta Hus, skulle kunna
tillvinna sig någon uppmärksamhet och verka på besluten,
hvartill ytterligare kommer det 3 skälet, att jag måste bekänna,
att jag i afseende på defi vigliga punkt, som nu måste
tagas i öfvervägande, är något tveksam om livad som är
det rätta. Emedlertid, då jag förmodar, att det snart kommer
lill votering ronde förevar, hufvudpunkt, och då jag
derom bör afgifva mitt votum; så anhåller jag att med några
få ord få motivera detsamma. Man liar ofta talat om
det rationella och irrationella i förslaget. Någre talare hafva
tillstyrkt allmänna valen såsom det enda rätta; andre
åter hafva ansett ståndsvalen såsom det mest rationella. För
min del måste jag bekänna, att, ehuru jag tror att det linnes
vissa allmänna principer, som böra läggas till grund äfven
för bestämmandet af en nationalrepresentation och dess
organisation ; så anser jag dock dessa hufvudgrunder så generella,
att de i afseende på det speciella måste modifieras
af erfarenheten och af de särskildta förhållanden, sorn förefinnas
hos hvarje folk, och som äro olika hos sä 1 sk i Id ta folkslag
och uti hvarje tidehvarf, i följd hvaraf intet i detalj
utarbetadt förslag till nationalrepresentation kan betraktas
såsom allmänt riktigt. Hvad förnuftsgrunder för representationssättet
beträffar, så måste, såvida, enligt begreppet om
300
Den 24 Octohcr c. m.
statens idee, det är statens allmänna bestämmelse att i möjligaste
måtto söka befrämja realiserandet af menskligbetens
bogsta idee bos ett visst folk, d. v. s. utvecklingen af detta
folks intellectuella, moraliska och materiella krafter, och
i sammanhang dermed befordrandet af detta folks högsta
möjliga allmänna och individuella välstånd och trefnad, af
denna allmänna grundsats följa, att nationalrepresentationen
är att betrakta såsom medel för detta ändamål och således
lill sin sammansättning är i samma mån fullkomligare, som
den gifver större förhoppning, att dess beslut blifva öfverensstämmande
med statens ide'e och bestämmelse. Tillämpningen
af denna grundsats anser jag böra ske med hänsigt
till de förhållanden, som kunna vara olika för olika
folk. Hvad då beträffar förhållandet emellan de två sätt
att bilda sjelfva nationalrepresentationen, som här varit
ifrågasatta, nemi. antingen genom allmänna val eller genom
ståndsvis skeende val; så tror jag, att tillämpningen utaf den
nyssnämnda grundsatsen på denna fråga måste leda till det
resultat, att man icke kan gifva ovillkorligt företräde åt
någotdera; emedan uti särskildta fall det ena så väl som det
andra kan vara riktigt. De allmänna valen hafva för sig
ett stort och vigtigt skäl, nemi. att de på ett bestämdt och
tydligt sätt enoncera den satsen, att nationalrepresentationen
icke representerade enskildta stånds- och corporationsintressen
utan det allmänna bästa, d. v. s. vore en nationalrepresentation
i ordets fulla bemärkelse; men deremot har
ide'en af sådana allmänna val uti sin speciella tillämpning
det emot sia, att det är svårt alt inrätta dessa allmänna val
.
på det sätt, att man icke felar mot den regel för en nationalrepresentation,
alt dess medlemmar måste äga den högsta
grad af bildning, att de måste utgöra blomman af folkets
intellectuella och moraliska bildning. Det är klart, att
om nationalrepresentationen skall svara emot sin bestämmelse,
kan det icke ske under annat villkor, än att nationalrepresentationens
medlemmar uttrycka den högsta bildning, som
inom staten (innes. Jag fruktar, att allmänna valprincipen
icke lemnar tillräckliga garantier för uppfyllande deraf.
Dertill skulle erfordras att man bestämde en sådan valcensus
för valrättighelens utöfning, hvarigenom man linge säkerhet
derför att valrätten icke kommer att utöfvas af den råa
massan af folket, utan af dem , som ägde den grad af bildning
och ekonomiskt oberoende och sjelfständighet, som erfordras
för att kunna bedomina hvilka män, som äro de
skickligaste till nationalrepresentanter, och som hafva det
största intresse för samfundets fördelar. I delta hänseende
fruktar jag, att det förslag, Const.TJtsk. afgifvit, icke uppfyller
alla fordringar. Jag fruktar, att den af Utsk. föreslagna
valcensus icke är sådan, att den gifver tillräcklig garanti
derför att nationalrepresentationens medlemmar skulle
-
Den 24 Octobcr e. ra.
301
Je bomma att bestå utaf de mest bildade. Hvad åter beträffar
ståndsvis skeende val, så hafva de väl emot siar att
representanterne kunna betrakta sig mera såsom representanter
för ett visst stånds eller en viss corporations intressen,
än såsom representanter för fäderneslandets allmänna sak;
men deremot ser jag uti denna princip större sannolikhet
derför, att de mera bildade af nationens medlemmar blefve
inkallade i representationen. Man kunde tillägga mycket
för att jemföra de begge valprinciperna med hvarandra, och
man skulle komma till det resultat, att ingendera har ett
ovillkorligt företräde framför den andra. Blir nu fråga hvilkendera
principen man bör föredraga, så skulle jag tro, att
man, för att icke blottställa landet för revolutionära skakningar,
genom att försöka något hittills oförsökt, och hvars
möjliga följder icke kunna på förhand beräknas, bör i reformen,
så vidt ske kan, sluta sig till det närvar., utan att
derföre uppgifva möjligheten af en allt mer och mer fortgående
förbättring. Derföre voterar jag för ståndsvis skeende
val, om fyrdelningen upphäfves och nationalrepresentationen
fördelas i tvänne kamrar. Jag tror således, ungefärligen
i likhet med hvad Hr von Hartmansdorff föreslagit,
alt tjenligast vore att välja lika många ledamöter af de 4
Stånden; att dertill lägga en 5 valclass, som komme att omfatta
alla hittills orepresenterade classerna af samhällets medborgare;
att på något sätt förena dessa valclasser uti en enda,
så att de icke måtte utgöra fyra särskilda afdelningar.
Äfven är jag decideradt af den tanken, att representationens
fördelning i 2 kamrar äger många företräden framför
enkamroar-systemet. Skälen för denna tanke äro ofta och
så fullständigt utvecklade, icke blott uti tryckta skrifter,
utan äfven genom discussionerna på detta rum, att jag icke
anser mig böra upptaga R. o. Ad:s tid och tålamod med
desammas upprepande; men så öfvertygad jag är derom, att
det är tjenligast att utaf de 5 classerna bilda tvänne kamrar,
så tveksam är jag i afseende på den grund, efter hvilken
denna fördelning borde ske. De tvänne förslag i detta
hänseende jag hört, det ena af Frih. Hamilton och det andra
af Hr von Hartmansdorff, förefalla mig begge, för att
vara uppriktig, icke fullt tillfredsställande. Såvida meningen
med denna fördelning af representationen i tvänne kamrar
måste vara den, att dessa kamrar skola bestå af olika
elementer, att den ena skall mera föreställa det progressiva
och den andra det conservativa elementet; så fruktar jag,
att detta ändamål icke vinnes genom någotdera förslaget.
Efter Hr von Hartmansdorffs förslag skulle begge kamrarne
väljas af samma valmän. Det är sannolikt, att valmännen
vid sitt val följde samma grund som begge kamrarne. Om
då någon partiåsigt gällde bland valmännen, så skulle de
göra den gällande uti begge kamrarne; och man finge då
i5 H. 26
302
Den 34 O c to ber e. m.
icke den skilnad i karakter emellan begge kamrarne, som
utgör grunden för tvåkammar-systemet. Något dylikl fruktar
jag af ett annat skäl skulle blifva följden af Fril). Hamiltons
förslag, enligt hvilket den öfre kammaren skulle väljas
af den lägre. Det är naturligt, att den partiåsigt, som
kunde vara gällande hos pluraliteten af den lägre kammaren,
skulle komma att determinera valet af den öfre kammaren,
och att således samma åsigt hlefve rådande uti begge
kamrarne. Sedan jag sålunda nämnt de scrupler jag hyser
i afseende på de framställda förslagen, hvarvid jag isynnerhet
fäster mig vid nödvändigheten af kamrarnes så beskaffade
heterogena sammansättning, hvarigenom de erhålla
den olikhet i karakter, som erfordras, om de skola motsvara
ändamålet med tvåkammar-systemet, sa kunde man med
skäl fordra att jag skulle uppgifva förslag till något bättre,
i stället för hvad jag icke funnit fullkomligen antagligt;
roen jag erkänner min oförmåga dertill. Jag har väl i allmänhet
den tanken, att de håda kamrarne borde så construeras,
att den öfre kammaren komme att äga mera consoliditet
uti sin sammansättning, alt den skulle utgöras t. ex.
af den högre förmögenheten, af den jemförelsevis högsta bildningen,
och äfven, om man så vill, af den högre börden; men
alt uppgöra detta uti detaljerna, dertill erkänner jag min oförmåga.
Jag skulle föreställa mig, att om R. o. Ad. skulle
kunna i allmänhet förena sig om principer i ungefärlig öf
verensstämmelse
med Hi' von Hartmansdorff), förslag, nemi.
att välja lika många ledamöter af de fyra Stånden, att dertill
lägga en 5 valclass, att förkasta fyrdelningen; så skulle
man kunna öfverlemna åt Coust.Ulsk. att utarbeta ett förslag
till den ändamålsenligaste fördelning af representationen
uti tviinne kamrar, och man finge då se, huru
vida
det lyckades Const.Utsk. att lösa detta problem, hvartill
åtminstone jag för min del erkänner mig sakna förmåga.
Jag har afgifvit detta yttrande blott för att i korthet
motivera det votum jag kommer alt lemna.
Ganska många yttrade härtill deras bifall.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om de anmärkn:r
R. o. Ad:s ledamöter ämnade göra vid Const.Utsk:s mern.
i sin allmännelighet nu vore framställda, och om således öfverläggningen
i det afseendet finge anses fulländad.
Ropades ja.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att om han rätt uppfattat
den under denna och föregående dags plena fortgående
discussion, så hade de särskilda meningar, som här blifvit
framställda, hufvudsakligen varit följande: En del hade
med någon förändring utgått från den synpunkten, att
Const.Utskts förslag skulle hufvudsakligen blifva hvilnnde
till behandling i grundlagsenlig ordning vid nästa riksdag.
Den a4 October c. m.
Dessa vore Frih. Cederström.?, som vid förslaget icke gjort
annat un några aflinärknrr emot redactionen af i §:n;
llr Gripenstedt.?, som hufvudsakligen öfverensstämde med
Utsk;s, likväl under yrkande af några sakförändringar; och
llr Munck af Rosenschölds, sorn obetingad! instämt med Utsk.
Dernäst hade andra varit af den allmänna syftning, alt nuvar.
representation hufvudsakligen borde bibehållas. Dessa
vore Hr Ehrenhoff?, som framställt detta, under förklarande
att Const.Utsk:s förslag hvarken vore nödigt eller nyttigt,
och Frih. Boyes, sorn ansett att man borde qvarblifva vid
det representationssätt vi nu hafva, med de rättelser, som
deruti kunna göras, och med förbindelse alt deruti intaga
de nu orepresenterade. — En annan mening hade varit, att
allmänna val under vissa förbehåll visserligen borde äga
rum, men att tvänne kamrar borde af representationen
formeras. Denna hade blifvit framställd, dels af Frih. Klingspor,
som hufvudsakligen understödt det förslag Gr. Spens
i sin Const.Utsk;s mern. åtföljande reservation afgifvit; dels
af Gr. Frölich, som ansett valrätten böra ordnas i i cathegorier,
de förmögnares som välja directe, och de mindre
förmögnas, som välja genom electorer, samt att den nedre
kammaren borde välja den öfre; dels ock af Hr Mannerskantz,
som ansett valrätten böra ordnas uti flera classer och
på särskildta sätt, i föi hållande hvartill kamrarne äfven borde
sammansättas. — Vidare hade af Hr von Troil en mening
blifvit framställd, att nemi. valen borde vara dels allmänna
val, dels ståndsval; att första kammaren skulle väljas
dels ståndsvis, dels genom allmänna val, och den andra
af den första, med någon skiljaktig qvalificalion. Slutligen
hade andia meningar, framställda af Hr von Hartmansdorff,
Frih. Hamilton, Frih. Sprengtporten, Gr. Horn, Hr Grubbe,
Hr Lefreäi m. fl., varit, att valen borde ske ståndsvis, och
att representationen borde formeras på två kamrar. Hr
von Hartmansdorff? särskildta förslag innehölle hufvudsakligen
val inom 5 Stånd och bestämda valkretsar, hvilka inom
sig skulle välja till i kamrar, med lika många ledamöter
af hvarje Stånd uti hvarje kammare; Frih. Hamiltons, att
valen borde ske ståndsvis med 4 Stånd, tillökade i visst
förhållande med de nu orepresenterade, och fria val till första
kammaren, som skulle bestå af 200 ledamöter, och som
inom eller utom sig skulle välja till andra kammaren 100
ledamöter; Frih. Sprengtportens, att representationen borde
sammanträda på 2tne genom val, stånds- eller classvis, utsedda
kammare, hvarvid all sjelfskrifven rätt upphörde, och
de Hittills orepresenterade tillerkändes en viss andel, motsvarande
deras billiga anspråk; och Gr. Horns, att valen
skulle ske ståndsvis med olika andel för BondeSt., fria val
inom eller utom Ståndet, men till andra kammaren inom
valdistrictet. R. o. Ad. behagade finna, att de ledamöters
mening, hvilka ansett Utsk:s förslag böra hvila, blefve den,
Den >4 October e. m.
sorn cist borde komma i fråga; ty om R. o. Ad. förenade
sig till gemensam tanke i afseende på något af de öfriga,
konVme Const.TJtsk:s förslag icke att hvila oförändradt. Hr
Landtm, ansåg derföre för sin del, att den första propos.,
som framställdes, borde blifva, huruvida nuvar. representation
hufvudsakligen bör bibehållas, och således den afFrih.
Boye framställda mening blifva föremålet för proposm.
Denna mening vore, att inan borde qvarblifva vid den representation
vi nu hafva, med de rättelser, som deruti kunna
göras, och med förbindelse att deruti intaga de nu orepresenterade;
hemställande Hr Landtm., om R. o. Ad. ansåg
att denna propos. försl borde framställas.
Ropades ja.
Gr. Frölich, David: Som Frih. Boyes förslag icke
innefattar någon anmärkn., som kan tjena Utsk. till ledning
vid en skeende sammanjemkning af Ståndens olika tankar
öfver förevar, förslag lill nationalrepresentationens ombildning,
så hoppas jag, att R. o. Ad. förenar sig om att icke
för Ståndets gemensamma tanka förklara Hr Frihrns mening.
Hr Munck af R o s e n s c h ö I d, Nils Rudolph: Den
af Frih. Boye begärda propos. anser jag böra sist framställas,
emedan det är olämpligt att besluta afskalfande af
hvad som finnes, innan man vet om man får något bättre 1
stället. När R. o. Ad. beslutar antagande af något annat,
har man i och med detsamma beslutat borttagande af det
gamla.
Frih. Boye, Ludv.: I anledn. af den siste värde talarens
erinran, får jag vördsamt till Hr Frih. o. Landtm, samt
R. o. Ad. hemställa, om icke frågan redan är besvarad med
ja; men om den också icke är det, ligger det likväl i salens
natur, att första frågan är den, om vi skola behålla
hvad vi hafva eller ej. Jag nekar icke Gr. Frölich att
votera mot mig; men någon rättighet att inverka på andras
omdöme förmodar jag, att Hr Grefven icke vill tillvälla
sig; och det vore äfven ett fåfängt försök.
Frih. Sprengtporten: Jag kan icke finna annat, än
att Hr Munck af Rosenschölds anmärkn. är riktig, och jag
kan icke fatta hvad som skall blifva contra-propos., i händelse
votering skulle äga rum öfver Hr Frih:ns förslag. Att
besluta, det något skall afskaffas, utan att på samma gång
afgöra hvad som skall sättas i stället, anser jag vara ett
olämpligt sätt att behandla ämnet. Jag beklagar, att R. o.
Ad. besvarat propostn med ja; men jag hoppas att Frih.
Boye icke skall underlåta att utveckla inre hallen af sitt
förslag på sådant sätt, att vi, i händelse vi komma att votera
deröfver, veta hvad vi votera om; ty att blott säga,
att vi skola få representationsrätt, utan att nämna huru
denna representationsrätt skall blifva beskaffad, anser jag
Den O c t o h e r c. ra.
innefatta en så allmän sats, att det torde vara föga allvar
dermed.
Gr. Frölich: Om jag ej för mycket misstager mig,
så har Hr Frih. o. Landtm, icke gjort någon propos. till
antagande af Frih. Boyes förslag såsom R. o. Ad:s gemensamma
tanke, utan endast frågat R. o. Ad. om en sådan
propos:s framställande vore med öfverläggningen förenlig,
hvartill svarades ja. Frågan kan icke vara alt framställa
propos., huruvida R. o. Ad. instämmer med Frih. Boye
deruti, att så eller så skall ske; utan huruvida R. o. Ad.
för dess gemensamma anmärkn. förklarar Frih. Boyes framställning.
Till contra-propos. går det ej an att antaga annat,
än att R. o. Ad. icke såsom dess gemensamma tanke
antager Frih. Boyes förslag. Min erfarenhet från föreg:de
riksdagar begagnar jag, för att tillkännagifva, att då sådana
preliminära discussioner om formen uppstått, har man slutligen
stannat vid den af mig nyss nämnda åsigten för detta
måls behandling.
Frih. Boye: Jag har icke yttrat, att någon propos. på
mitt förslag är gjord. Jag har blott sagt, att, såsom jag
fattat framställningen, har Hr Frih. o. Landtm, frågat om icke
mitt förslag borde forst framställas, och att den proposin
blifvit med ja besvarad. För öfrigt är jag ense med den
siste talaren derom, att contra-proposln ej kan blifva någon
annan än den, att om mitt förslag icke bifalles, så är det
afslaget; men om det ankommer på Hr Frih. o. Landtm,
att bibehålla hvarje tanke oförkränkt, så skulle jag tio, att
sjelfva sakens natur föreskrifver, att den första proposm, som
är quaistio an, måste vara den, om vi skola behålla hvad
vi hafva, med rättighet att framdeles göra de modificationer
deruti, som kunna finnas nödiga och lämpliga. Jag kan icke
förstå, hvartill propos. på min framställning efteråt skulle
tjena, sedan man beslutat antagande af annat än det vi
hafva. Till Hr Frih. o. Landtnäs rättskänsla vädjar jag,
om icke min mening blefve förqväfd, ifall en propos. framställdes,
som afskar min åsigt. Frih. Sprengtporten har velat
finna ett fel i mitt förslag. Jag tror ej, att något fel
finnes deruti, ty fråga är ej om detaljer, ulan blott om
princip. Antages principen, blifva detaljerna föremål för en
cura posterior. Jag tillförsel- mig af Hr Frih. o. Landtm,
samt Ståndets rättvisa en laglig behandling af ärendet, hvartill
hörer, att milt förslag först framställes till antagande
eller förkastande; ty om någon annan propos. mellankommer,
är min mening afskuren. Det är klart som dagen.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henr.: Jag skulle före
ställa
mig, att det är högst nödvändigt att erhålla fullkomlig
kännedom om Frih. Boyes mening. Hr Frih. o. Landtm,
har, såsom jag uppfattat förhållandet, framställt till Huset,
2(>6
Den a4 October e. m.
huruvida Frill. Boyes mening först i ordningen borde proponera*
R. o. Ad. till antagande; men denna mening har
icke annorlunda iin under discussionen, i olika ordalag,
blifvit omnämnd. Jag anser derföre oeftergifligen nödvändigt,
att ordagrannt få höra Hr Frihtns åsigt, innan vi ytterligare
discutera om densamma.
Hr Frih. o. Landtm, uppläste ånyo Frih. Boyes förslag,
så lydande: att man bör qvarblifva vid det representationssätt
vi nu hafva, med de rättelser, som deruti kunna
göras, och med förbindelse alt deruti intaga de nu orepresenterade.
Hr Ribbing: Det förslag till propos. Frih. Boye framställt,
innebär ingenting; ty om jag svarar ja eller nej dertill,
blir förhållandet enahanda. När man framställer en
propos, alt behålla det vi hafva, under förbehåll att framdeles
göra ändringar deruti; så hemställer jag, om ej förbehållet
upphäfver den första meningen i propos:n. Jag frågar
derföre, om det går an att till propos. antaga en mening,
hvars besvarande blir utan ändamål.
Frih. Boye: Jag rår ej för, att Hr Ribbing ej fattar
meningen; men jag kan derföre icke medgifva att min propos.
innefattar någon slags contradiction. Principen begär jag proposition
på. Nå väl! ligger någon contradiction deruti att jag
icke bestämmer detaljerna. De blifva föremål lör en sednare
åtgärd. Dessutom får jag hemställa till Hr Ribbing, om han
ej befinner sig i den lyckliga belägenhet att göra huru han
vill? Han kan votera ju eller nej, hvilketdera han behagar.
Gr. Frölich: Ehuru jag, förra gången jag hade ordet,
sökte göra tydligt för Husets ledamöter, som icke öfvervarit
sådana frågors behandling, att det förklarande, som på
propostn kunde gifvas, icke innefattade någon bestämd tanke
i ämnet, utan blott ett uttryck af Ståndets åsigt i den
framställda frågan under sakens nuvar. skick, i dess helhet
betraktad, hvilken åsigt skulle af Const.Utsk. öfverväga* i
sammanhang med hvad så väl här som inom de öfriga Stånden
mot förslagen i öfrigt anmärkt blifvit; så får jag nu, i
anledn. af Hr Ribbing* yttrande, förnya denna framställning
och specielt till Hr Ribbing ställa det yttrande, att
lian liksom en hvar, som finnér Frih. Boye* förslag icke innefatta
en anniärkn., som kan tjena Const.Utsk. till upplysning
vid ärendets förnyade behandling, äger den utvägen
att svara nej till propositionen.
Åtskillige hördes ropa på pioposition.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag måste bekänna
det jag befinner mig i samma belägenhet, som Hr Ribbing,
nemi. alt anse Frih. Boyes förslag innefatta en motsägelse,
eller blott en önskan. Alt förklara det de gamla
D c n O c I o I) e r e. m.
Stånden skola bibehållas, men tillika vilja att de orepresenterade
skola representeras utan att uppgifva siitlet dertill,
innefattar ingen egentlig aninärkn. mot Utskts förslag.
Coust. Utsk. är ej skyldigt att anmärkningsvis emottaga
till utarbetning allmänna önskningar, utan hvarje ledamot,
som åslundar att hans anmärka, mätte blifva Ståndets gemensamma
tanke, är skyldig att framställa densamma i form
af bestämdt lagförslag; ty Ståndet skall tillkännagifva icke
blott hvad det vill, utan äfven huru Ståndet vill detsamma.
Jag anser derföre Frih. Boyes framställning icke vara
sådan, alt den kan blifva föremål för omröstning. Om det
ar likgiltigt, antingen man svarar ja eller nej till en önsknings-propos.
, så är det likväl icke likgiltigt huru R. o. Ad.
yttrar sig i denna vigtiga sak. Om de fleste, under förutsättning,
att det är likgiltigt antingen de svara ja eller nej,
röstade ja, så kunde det hända att all öfverläggning om det
öfriga i Const.Utsk:s förslag ansåges öfverflödig. På det att
slumpen icke må afgöra någon af de vigliga frågor, hvarmed
vi 1111 begynna, bar jag ansett mig böra fästa uppmärksamheten
derpå, att det ej är likgiltigt huru man i saken voterar.
Frih. Rantzou, Joli. Albert., instämde med Hr
von Hartmansdorff.
Hr von Troil; Jag är icke lycklig nog att kunna finna
Frih. Boyes förslag så likgiltigt, som andre talare ansett
detsamma. Jag finner detta förslag i det närmaste vara
detsamma, som Hr Ehrenhoffs, nemi. att tillintetgöra all reform
för denna gången. Frih. Boye tyckes väl vilja medgifva
de orepresenterades intagande i representationen ; men
deremot innefattar Hr Frihms förslag bestridande af fyrkammar-syslemets
afskaffande, hvilket likväl, bland alla de
nödvandiga förbättringarna, utgör den nödvändigaste, och ritan
hvilken de öfriga blifva onyttiga. Jag tillstvrker derföre,
att R. o. Ad. måtte svara allmänt nej lill Frih. Boyes
proposition.
Frih. Boye: Det är nu andra gången, som Hr von
Hartmansdorff behagat bortblanda sjelfva frågan. Jag vet
ej om afståndet från landlmarskalksstolen till Hr von Hartmansdorff
bänk vållar, att han hör så illa i afton. Jag
har icke begärt af Ståndet någon önskan, utan att R o Ad.
ville besluta, och det ar annat än att önska; men för att borttaga
all tvehogsenhet hos Hr von Hartmansdorff, får jag förklara
att om R. o. Ad. bifaller mitt förslag, så har R. o. Ad.
derigenom icke uttryckt en önskan, utan fattat ett beslut.
Ingenting är heligare än att våra rättigheter må vara oförkränkta
af alla möjliga tillställningar. Vi kunna icke veta
hurudan pluraliteten blir. Visserligen synes det, som om
den skulle vara emot min mening; men den är ännu icke gifven,
och således är det en skyldighet och rättighet alt tio
på möjligheten af något annat. Jag vill antaga möjligheten
Den 34 Octoberc. m.
att pluraliteten vill behålla det som finnes. Nå väl! Skall
man då ej få fram den meningen. Att vi åtminstone skola
votera härom, derför blifver jag man.
Frih. Hamilton, Hugo: Lika med Hr von Troil kan
jag icke finna Frih. Boyes propos. hvarken likgilltig eller
tvetydig. Det är ganska klart, alt den innehåller, att R.
o. Ad. skulle förklara, att det ar hvarken nödigt eller nyttigt,
(samma ord, som Hr Ehrenhoff använde) att göra någon
hufvudsaklig förändring i vår närvar, representation.
Det är således den vigtiga hufvudfrågan sjelf, som under denna
propos. afgöres; bi fal les Frih. Boyes förslag, så afklippes
derigenom all möjlighet att komma till något bättre.
Hr Lefre'n, Joli. Pehr: Hr Frih. o. Landtm, har
till Ståndet framställt den frågan, om icke Frih. Boyes förslag
skulle först framställas, och dertill har Ståndet svarat
ja. Således tyckes Frih. Boye böra vara lugn; och jag vet
ej hvarifrån Frih. Boye får den ide'en , som skulle här vara
tillställningar för att motverka Hr Frih:ns åsigt. Jag har icke
kunnat förmärka någon annan tillställning i denna fråga, än
att ganska många af R. o. Ad. önska reform i vårt närvar,
representationssätt, och denna önskan hafva de framställt
öppet och ärligt, som R. o. Adis värdighet klöfver; och då
vet jag ej, hvarföre man skall drömma om tillställningar,
som icke finnas, minst i denna fråga. Den öppenhet, som
iigt rum i discussionen, försäkrar oss om motsatsen. Må
R. o. Adis pluralitet afgöra, om vi skola stå qvar på samma
ställe, eller om vi skola taga ett steg framåt. Jag anser
Frih. Boyes propos. ingalunda likgilltig, utan tvertom
ganska vigtig.
Åter hördes rop å proposition.
Hr Ribbing: Jag beklagar, att icke jag, lika med
Frih. Hamilton, kan finna propos: n klar; men finner klart
att jag på densamma skall svara nej, om den blir framställd,
och jag önskar att pluraliteten måtte göra detsamma.
Frih. Boye; Ehuru jag icke ens kan minnas, att jag
nämnt ordet ”tillställningar,” ber jag att få förklara, att det
icke blifvit anväudt i sådan mening, som Hr Lefre'n tagit
detsamma, och undanber jag mig derföre all förtydning af
min mening.
Hr Munck af Rosenschöld: Jag kan icke göra mig
klart, att propos. kan framställas på annat sätt, än alt Hr
Frih, o. Landtm, först framställer propos. till utrönande
huru R. o. Ad. önskar, att representationsförändring skall
tillvägabringas, innan propos. göres på Frih. Boyes förslag,
huruvida vi skola förkasta eller bibehålla den vi nu äga; ty
om propos. derå först framställes, och den besvaras med nej, så
skulle man vara tvungen att antaga något nytt, äfven om
man
Den a4 Octobcr e. m.
209
man icke ansåge det så godt som det gamla. Man skulle
hafva handlat lika som den, hvilken, efter ett lidet skeppsbrott,
så snart han såg en dimma på sjön, genast stötte plankan
ifrån sig, innan han förvissat sig om denna dimma verkligen
var land eller det var en blott hägring. Jag föreställer
mig, att många finnas, hvilka, om de voro säkra på
att Utsk:s förslag skulle vinna pluraliteten för sig, hellre
än att antaga detta, skulle hafva röstat för bibehållandet
af det representationssätt vi äga; jag för min del skulle åter
önska bibehållandet af nuvar. representation, ifall den af
Utsk. föreslagna ej blir den vi få i stället; men hafva vi
redan beslutat afskaffandet af nuvar. representation, är all
återgång stängd.
Ropen å proposition förnyades.
Hr Gripenstedt Joh. Aug.: Jag anser detta ögonblick
vara ganska vigtigt. Lika med Frih. Sprengtporten
tror jag, att Frih. Boyes propos. bort sist framställas. Jag
föreställer mig, att de gjorda anmärkningarna böra, den ena
efter den andra, framställas till antagande såsom Ståndets
gemensamma lanke, och om då ingendera anmärkningen
vinner pluralitet, och TJtskts förslag ej heller skulle få pluralitet
för sig, så förblifva vi vid hvad som nu gäller; men
om vi på förhand skulle afgöra, att vi ej vilja blifva vid
det gamla, och det sedermera med de särskilda anmärkningarna
samt Utsk:s förslag skulle gå som jag nyss nämnt;
så vet jag ej hvad annat återstod, än att återtaga det första
beslutet. Då nu Frih. Boyes förslag genom R. o. Ad:s redan
fattade beslut — efter min tanke förkastadt — likväl
kommer att först framställas; så finnes äfven en utväg att
komma ur detta dilemma. Denna utväg är, att något af
de andra förslagen upptages till contra-propos. Jag inser
ganska väl, att det icke blir någon lätt sak att förena sig
om hvilket detta skall blifva, och att voteringar derom komma
att föregå; men detta betyder i sjelfva verket föga, ty
denna tvist om den blifvande contra-propos:n blir precist densamma,
som i alla fall måste förekomma i hufvudsaken, och
det förslag, som får majoritet såsom contra-propos., är utan
tvifvel just detsamma som får majoritet såsom Ståndets gemensamma
tanke, ifall något sådant finnes.
Hr Frih. o. Landtm, erinrade, i anleda, af den fråga
som uppstått, huru contra-propos:n borde blifva beskaffad,
i händelse af votering öfver Frih. Boyes mening, att
den uti denna fråga, likasom vid de efterföljande, ifall flere
komme att sedan såsom propos:r framställas, icke kunde
blifva annan, än: Vinner nej, anlages icke förslaget såsom
R. o. Ad:s gemensamma tanke.
R. o. Ad. hördes häruti instämma.
i5 H.
27
210
Den 24 October e. na.
Frih. Boye, Fredr.: Då Frih. Boye, Ludv., redan tillkännagifvit,
att han ämnar begära votering, i händelse Hr
Frih. o. Landtm, finner R. o. Ad:s svar å den propos., som
hommer ött framställas till antagande af Frih. Boyes förslag,
vara öfvervägande nej; så får jag förklara, det jag kommer
alt begära votering, derest propos:n kommer att anses vara
med ja besvarad.
Frih. Sprengtporten: Sedan R. o. Ad. redan beslutat
att Frih. Boyes förslag skall utgöra den första proposm,
så lärer det ej kunna ändras; men jag hemställer lill Hr
Frih. o. Landtm., om det icke vore lämpligast, att de kommande
propos:na — jag tager för gifvet, att Frih. B^yes
förslag icke bi fa I les — framställas i den ordning de närmast
öfverensstämma med Utsk:s förslag; ty då hade man
åtminstone någon grund att gå efter.
Gr. Frölich: Efter vi redan kunna förutse att votering
skall äga rum, hemställer jag till Hr Frih o. Landtm,
samt R. o. Ad., om vi ej efter slutad votering kunde få åtskiljas,
och om ej Hr Frih. o. Landtm, skulle finna för godt
alt utsätta plenum till nästa Måndag eller någon annan dag,
ju förr dess hellre, i nästa vecka för detta ärendes fortsättning,
hvaremedlertid de ledamöter, hvilka afgifvit förslag
till gemensamma tankar, måhända behagade försöka, om ej
deras förslag kunna ytterligare sammanjemkas i den mån
de äro af beskaffenhet att kunna föranleda till en sådan
sammanjemkning; ty det är nära nog omöjligt att kunna elis—
cutera dem alla.
Hr Frih. o. Landtm, fästade uppmärksamheten deruppå,
att det sednast afgifna yttrandet gått något utom det
ämne, som nu vore under öfverläggning, nemi. Frih. Boyes
förslag.
H. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm: Frih. Boyes förslag går
egentligen derpå ut, att ingen reform skulle ske. När nu
så är, att, om Frih. Boyes förslag antages, alla öfriga förslag
blifva öfverflödiga; så kan jag ej finna det vara rationel
att börja med att votera öfver de öfriga förslagen, det
ena efter det andra, för att slutligen komma till samma resultat,
som Frih. Boye afser med sitt förslag, nemi. att
Ståndet ej vill hafva någon reform. När jag talar om Frih.
Boyes förslag såsom icke åsyftande någon reform, så förbiser
jag dock ej, alt Hr Frihtn velat lemna rum för behöfliga
modificationer. Jag anhåller således, att Frih:ns förslag först
måtte framställas till antagande eller förkastande, synnerligast
som Ståndet redan med ja besvarat Hr Landtnäs propos.
, 0111 densamma borde först framställas.
Starka rop å proposition hördes.
Hr Munck af Rosenschöld: Jag torde få fästa Hl’
D e n i\ O c t o b e r e. m.
211
Frih. o. Landtm:s uppmärksamhet derpå, huruvida man kan
anse R. o. Ad. redan hafva beslutat, att Frih. Boyes förslag
först skall framställas, enär Hr Frih. o. Landtm, icke tillkännagifva,
huru Hr Frih. o. Landtm, uppfattat Ståndets
svar på propos:n derom. Om Hr Frih. o. Landtm, anser
proposm vara med ja besvarad, anhåller jag, att något af
de öfriga förslagen måtte blifva contra-propos. till Frih.
Boyes förslag.
Hr von Hartmansdorff: T händelse föredragningen
skulle komma att fortgå såsom hon börjat, och ingen af
alla de gjorda anmärkningarna skulle blifva förklarad för
Ståndets gemensamma tanke; så blefve följden den, att Const.-  Uisk:s förslag lomme att hvila till nästa riksdag. Om man
dä icke heller antoge detsamma, så bade man det gamla
qvar. Jag skulle tro att Frih. Boyes propos. bort sednare
förekomma; men sedan R. o. Ad. redan beslutat att den
skall först framställas, så vill jag icke sätta mig deremot.
Hr Frih. o. Landtm, uppläste ånyo Frih. Boyes mening,
oell hemställde derefter, om R. o. Ad. behagade antaga
den såsom sin gemensamma tanke.
Ropades ganska starka nej, blandade med ja.
Frih. Boye begärde votering.
Upplästes till justering och godkändes följande voter:sproposilion
:
Den som förklarar såsom Ståndets gemensamma tanke
Frih. Boyes mening, att man bör qvarblifva vid det representationssätt
vi nu hafva, med de rättelser, som deruti kunna
göras, och med förbindelse att deruti intaga de nu orepresenterade,
voterar
ja;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej förklarar R. o. Ad. icke ofvannämnda mening
såsom Ståndets gemensamma tanke.
Efter voteringens slut, befunnos rösterne hafva utfallit,
som följer:
Ja — 87.
Nej — 90.
Näst före voteringen hade R. o. Ad. beslutat att med
fortsättningen af detta måls pröfning uppskjuta till nästa
plenum.
H. R. o. Ad. åtskiljd es kl. -J till 11 om aftonen.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
212
Den 27 O c to b er f. m.
Tisdagen den 27 October 1840.
Plenum kl. 9 f. m.
Upplästes ankomna prot.utdr. från de öfriga RiksStm,
nemi. från PresteSt. af den 29 Aug. samt io, 14-» >7 och
19 dennes, från BorgareSt. af den 14, 17, 19, 21 oell 23
dennes, samt från BondeSt. af den 10, i4 och 17 dennes.
Lades till handlingarna.
Frih. Cederström, Jacob: Mot den propos., som,
på Frih. Boyes begäran, uti sista plenum framställdes till
antagande af R. o. Ad. såsom dess gemensamma tanke, får
jag reservera mig. Frih. Boyes yttrande involverade ett afslag
på Utsk:s betänk, och jemväl åtskilliga nya frågor om
förändring i grundlagen, hvilkas upplagande inom Ståndet
är enligt grundlagen förbjudet, den ena jemlikt 5f> §:n, och
den andra, i öfverensstämmelse med 81 §:n Reg.F:n. Jag
begagnar tillfället för att jemväl protestera mot allt upptagande
af så väl Hr von Troils, som Hr von HartmansdorfFs,
Frih. Hamiltons, Frih. Sprengtportens och Gr. Frölichs förslag
, såsom alla innefattande, jemte afslag på Utsk:s betänk.
, särskilda i Ståndet väckta motioner om grundlagsförändringar,
bokstafligen i strid med 8i §:n Reg.Frn. Jag
protesterar emot upptagande såsom gemensam tanke af hvad
Gr. Spens, Prosten Ödman m. fl. ledamöter i Const.Utsk.,
yttrat uti sina reservationer, hvilka, tvertemot stadganpet
uti 84 §;n Reg.F:n, fått åtfölja Const.Utskts betänk.
Const.Utsk., som förbisett tydliga bestämmelsen uti 84 §:n
Reg.F:n, berättigar likväl icke RiksStm, att, med förbiseende
utaf 81 §:n Reg.F:n, såsom gemensamma tankar upptaga och
derigenom såsom hvilande grundlagsförslag framtvinga åsigter,
dem Const.Utsk. icke ansett tjenliga att såsom grundlagsförändringar
framställa.
Fortsattes pröfningen af Const.Utsk:s mern. N:o 38, ang:-  de nationalrepresentationens ombildning.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att i hans tanke skulle
egentligen näst i ordningen till föredragande för R. o.
Ad. förekomma Frih. Klingspors mening; men då R. o.
Ad. torde finna, att denna mening icke innefattade något förslag
till gemensam tanke eller vore af beskaffenhet alt ensam
kunna blifva föremål för R. o. Ad:s pröfning, torde R. o. Ad.
äfven finna, att den borde förbigås, och alt således nu först
borde föredragas det dernäst förekommande förslaget om
Den 27 October f. m.
allmänna val under vissa förbehåll och med tvänne kamlar,
som af Gr. Frölich blifvit framstäldt.
Gr. Frölich, David: Det är visserligen sannt, alt
med afseende på ordningen, uti hvilken förslagen blifvit aflemnade,
mitt förslag är det, som nu i ordningen borde förekomma;
men jag hemställer till Hr Frih. o. Landtm., huruvida
icke, enär Frih. Boyes förslag blifvit främst i ordningen
företaget, såsom jag fattat, egentligen derföre att det
mest afvek från Const.Utsk:s utlåt.; och då jag tillika finner,
att det vore mest rationelt att låta det förslag, som
mest öfverensstämmer med Const.Utsk:s utlåt., blifva det
sorn företogs i ordningen närmast intill Const.Utsk:s förslag,
hvilket, derest ingen anmärkn. mot detsamma göres, kommer
att hvila till antagande eller förkastande vid nästa riksdag,
mitt förslag till gemensam tanke vore det, som borde
förekomma aldrasist och näst före det Hr von Troils förslag,
hvilket i så måtto närmar sig till Const.Utskrs, som det i
viss mån erkänner principen af allmänna val, då deremot
de öfriga förslagen afvika från grundsatsen af allmänna val.
Såvida R. o. Ad. (inner, att denna ordning i afseende på
förslagens föredragning är riktig, så hoppas jag, att någon
understödjer min anhållan, att milt förslag måtte komma
sist, och näst derförinnan Hr von Troils samt de öfriga uti
den ordning de värde upphofsmännen till förslagen sjelfve
finna för godt alt rangera dem.
Hr Lefren, Joli. Pehr: Jag får vördsamt anhålla
att få veta, om icke det var den ordning, i hvilken föredragningennu
sker, som Hr Frih. o. Landtm, vid resumerandet
af öfverläggningen framställde, sedan R. o. Ad. gifvit
sitt beslut tillkänna, att den preliminära öfverläggningen
skulle anses vara fulländad.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att han, i anledn. af
Hr Lefre'ns begäran, fick erinra R. o. Ad. derom , att då
discussionen 0111 detta ämne i allmänhet var fulländad, och
Hr Landtm, för Ståndet framställde, huru han uppfattat de
särskilda meningar och särskilda förslag, som här blifvit under
discussionen afgifna, hade Hr Landtm., så vidt som han kunnat
uppfatta saken, uppnämnt dem under vissa cathegorier, först
desom ickeansågo, att Const.Utsk:s förslag vore annorlunda beskaffadt,
än att det borde hvila med mindre förändringar till
nästa riksdag och dä grundlagsenlig! behandlas; dernäst de,
som ansågo att nuvar. representation borde hufvudsakligen bibehållas,
och dernäst de, som ansågo att allmänna val under
vissa förbehåll, men med tvänne kamrar, borde blifva gällande
för representationen; dernäst de., som ansågo att så väl allmänna
val som ståndsval borde äga rum; dernäst de, som
ansågo att val ståndsvis och två kamrar borde vara grunden
för representationen; och hade Hr Landtm, förmodat,
att ordningen för föredragningen borde blifva den, i hvilken
Don 27 Octo ber f. m.
lian nu upprepat förslagen. Detta hade Hr Landtm, trott
på den grund vara rätt, att då vanligen Utsk:ns förslag först
framställas till bifall, men sådant i afseende på Const.Utsk:s
nu väckta förslag icke kunde äga rum, utan de anmärkmr,
som vid delta förslag göras, under form af Ståndets gemensamma
tankar borde framställas, och Coust.Utsk:s förslag
blifva det sista, som bomme under pröfning, ifall R. o. Ad.
icke antoge någon annan gemensam tanke, Hr Landtm, hade
då trott, att det förslag, som närmast vore förenligt med
Coust.Utskts förslag, borde blifva det, som först föredroges
för R. o. Ad., med undantag likväl af det, som helt och
hållet förkastade all förändring och hvilket redan vore af
R. o. Ad. pröfvadt och afgjordt.
Gr. Frölich: Jag tillstår att jag icke kunnat tillfyllest
linna ledningen af den nu nyttjade argumentationen; men
för att inskränka mig till mitt förslag, anhåller jag att Hr
Frih. och Landtm, ville framställa blott den propos., huruvida
Ståndet vill tillåta, att mitt förslag blir det som sist
förekommer. Det har icke mycken cliance för sig att vinna
bifall hos R. o. Ad.; dock anser jag mig skyldig att förden
sak, sorn jag förfäktar och som jag anser vara riktig, göra
livad sorn slår i min förmåga, beroende det alltid på R. o.
Ad. att fritt yttra sig deröfver samt att antaga eller förkasta
detsamma. Det är naturligt, att om något af de föregide
blir ansedt tjenligt att antagas såsom Ståndets gemensamma
tanke, så förekommer icke mitt förslag, och dermed får jag
lof åtnöja mig.
Hr Lefre'n: Mig synes att den framställning ang:de
ärendets behandling, som Hr Frih. o. Landtm, i förra plenum
gjorde och nu ytterligare på min begäran haft godheten
ånyo nämna, är den riktigaste, jag tycker derföre bäst
vara att vidblifva hvad man en gång, om ej genom ett fullständigt
beslut, stadfästat, åtminstone lemnal utan anmärkning.
Frih. Sprengtporten, Jac. Wilh.: Jag får blott
instämma i den mening, som Hr Lefren sednast yttrat, nemi.
att det är lämpligast att förslagen förekomma i den ordning
som de närma sig Const.Utskts förslag; men jag tror icke,
att det är öfverensstämmande med denna ordning, om Gr.
Frölichs förslag, som förkastar principen af ståndsval, förekommer
sist.
Frih. Hamilton, Hugo: Jag kan för min del icke
finna annat, än alt åtminstone conseqveiisen är större uti det
af Gr. Frölich önskade föredragningssätt; ty då man börjat
med det mest conservativa förslaget, nemi. Frih. Boyes,och
motsatsen deraf eller Coust.Utskts förslag sist förekommer;
så synes det vara rättast att efter det mest conservativa företaga
de öfriga förslagen i den ordning det ena är mera
Den 27 Octoberf, m.
conservativt än det andra. Delta anser jag vara ett logiskt
sätt att behandla saken, och al sådan anleda, förenar jag
mig med Gr. Frölich i detta fall.
Hr von Troil, Emil: Såvida de särskildta förslagen
skola förekomma uti en fullkomligt systematisk ordning, så
finnes dertill visserligen icke någon annan utväg, än den som
Gr. Frölich föreslagit; ty det är en omständighet, sorn på
förhand är gifven, oell som icke hetor affi. o. Adis bestämmande,
nemi. att om allt skall genomgås, så stannar man
slutligen vid Const.U(sk:s betänk., om man icke stannar förr;
och man torde då linna, att det är mest systematiskt att
börja längst nerifrån och fortgå mot Coust.Utsk:s betänk.;
ty om man börjar närmast intill detsamma, och sedan aflägsnar
sig derifrån , utan att antaga något förslag såsom
B. o. Ad:s gemensamma tanke; så nödgas man sluta föredragningen
med ett stort hopp öfver den bana man tillryggalagt
för att komma åter till Const Utsk:s betänkande. Jag
skulle derföre tro, att det vore lämpligast att först företaga
det förslag, sorn mest skiljes ifrån Coust.Utskrs, och på så
sätt fortgå till dess B. o. Ad. förenar sig om något såsom
dess gemensamma tanke. Jag tror icke, att Ståndet i detta
fall beslutat det aldra ringaste. Visserligen erinrar jag mig,
att Hr Frih. o. Landtm, uti förra plenum gaf sin tanke
tillkänna huru han ansåg föredragningen böra ske, men nugot
beslut blef i a 11 led 11. deraf icke fultadt.
Hr Grip enstedt, Joli. A u g.: Jag föreställer mig,
att det måste vara Ilvars och ens intresse att så fort som
möjligt komma till slut med dessa öfverläggningar, hvilket
måste bero på huru snart man lyckas träffa det förslag, sorn
bar majoriteten för sig. För delta ändamål skulle jag anse
rättast vara, att Hr Frih. o. Landtm, framställer propos. på
det ena förslaget efter det andra, utan att likväl tillkännagifva
huru Hr Landtm, uppfattat Ståndets svar på propos:na,
och utan att svaren anses innefatta beslut, samt alt
Hr Landtm, derefter till antagande såsom Ståndets gemensamma
tanke framställde förslagen i den ordning han funnit
desamma hafva baft flera röster för sig.
Gr. Frölich: Den siste värde talarens förslag torde
icke vara antagligt, enär det ej är så lätt att utan votering
kunna bestämma hvad B. o. Ad:s majoritet önskar. Af denna
anleda., oell då min åsigt blifvit understödd af Frih.
Hamilton och Hr von Troil, så vågar jag anhålla, att Hr
Frih. och Landtm, täcktes framställa propos. till bifall på
det af mig begärda föredragningssättet; ty jag tror, att de
skäl, som bemälde herrar anfört, äro af beskaffenhet att B.
o. Ad. derpå bör göra afseende.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att R. o. Ad. behagade
finna, det ordningen för föredragningen af de särskildta
2lG
Den 117 O c t o b e r f. m.
förslag, som blifvit framställda för att göra sig gällande såsom
R. o. Ad:s gemensamma tankar, helt och hållet berodde
af R. o. Ad:s beslut, och att Ur Landtm, endast framställt
sin mening i den ordning han gjort det, af skyldig
uppmärksamhet, sorn lian trott, för Utsk-.s förslag, enär det
borde förmodas, att de meningar, sorn närma sig Utsk:s
förslag, snarast skulle vinna R. o. Adis bifall. Om så icke
vore, om R. o. Ad. ansåg att en annan ordning borde äga
rum, skulle visserligen Hr Landtm, ställa sig R. o. Ad:s beslut
i detta afseende till efterrättelse, men R. o. Ad. behagade
finna, att många svårigheter då torde uppkomma i afseende
på den ordning, i hvilken propnslna höra framställas,
enär, då hvart och ett af de öfriga förslagen framställes,
det blir tillfälle för- hvarje ledamot att göra samma fråga
som nu till föremål för beslut, eller huruvida företagandet
af det eller det förslaget då skall äga rum eller uppskjutas
till sist.
Frih. Hamilton: Efter jag förut yttrat mig i denna
preliminär-fråga, torde det tillåtas mig att få säga min tanke
äfven röride den nu af Hr Frih. o. Landtm, sednast
nämnda omständigheten, nemi. att vid hvarje förslag, som sedermera
af Hr Frih. o. Landtm, framställdes till antagande
såsom R. o. Ad:s gemensamma tanke, fråga kunde uppstå om
den ordning, i hvilken förslaget borde förekomma. Det är
just dessa förnyade strider om föredragningssättet, som böra
undvikas, och synes detta kunna ske, om man vill följa den
fullkomligen logiska ordning, uti hvilken Hr Frih. o. Landtm,
till föredragning uppställt de under öfverläggningen afgifna
förslagen, utgående från Const.Utskis till det mest conservativa,
men blott i omvänd ordning, sedan nu det mest conservativa
redan förevarit. Jag skulle då förmoda, att någon
rubbning uti den sålunda fullkomligen logiska och systematiska
uppställningen ej mera kunde komma att äga rum.
Orsaken hvarför jag understödde Gr. Frölichs förslag, och
hvarför jag vidhåller det nu, är den, att jag hoppades att
derigenom en betydlig besparing af R. o. Adis tid kan beredas;
tv jag har trott mig förmärka, att sympalhierna inom
detta Hus öro svagast för de förslag, som närma sig alltmer
och mer den allmänna valprincipen. Om föredragningen
derföre får fortsättas i den ordning, som redan är börjad,
och Hr EhrenhofFs förslag anses besvaradt i sammanhang
med Frih. Boyes, så följer i ordpingen Hr von Hartmansdorffs
förslag; och om det antages, så förfalla alla de öfriga.
I annat fall måste de öfriga förslagen i sin ordning
förekomma, tilldess vi slutligen hinna till det, som R. o.
Ad. vill antaga.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Jag uppträder visserligen
icke för att af Hr Frih. o. Landtm, begära en annan föredrag
-
Den aj October f. m.
dragningsordning, än jag liört de fleste ledamöterne yrka;
men mig har det synts, som om deras åsigter, hvilka stå
närmast Const.Utsk:s förslag, borde först föredragas, emedan
i annat fall de, som önska förändring i R, o. Ad:s representationssätt
, måste votera ja för de mest conservativa
förslagen, för att icke komma till en sådan ytterlighet, till
ett sådant närmande till Const.Utskts förslag, som jag och
många andra anse både olämpligt och olycksbådande för
landet.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. ansåg,
att, på sätt Gr. Frölich och Frih. Hamilton yrkat, Gr. Frölichs
förslag till gemensam tanke borde blifva det som sist
föredroges, och att föredragningen borde ske i omvänd ordning
emot den, hvaruti Hr Landtm, uppräknat de här framställda
förslagen.
Bifölls.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att sedan R. o. Ad.
fattat detta beslut, vore det förslag eller den mening, som
nu först borde för R. o. Ad. föredragas, den, som blifvit
framställd af Gr. Horn.
Gr. Horn: Jag finner, att Hr Frih. o. Landtm, upptagit
mina yttrade tankar i detta ämne såsom ett förslag till
omröstning inom detta Hus. Jag får dock anmärka, att mitt
yttrande hade afseende på de tvifvel, jag ägde om möjligheten
att här sammanjemka våra tankar i någon öfverensstämmelse
med de anmärkn:r, som jag trodde inom de öfriga
Stånden skulle göra sig gällande. Jag trodde mig veta, att
BondeSt. skulle förkasta frågan om ett femte Stånds infö
rande.
Likaledes har jag för mig sjelf icke kunnat redogöra
för gränsen emellan det femte och det fjerde Ståndet. Då
femte Ståndet skulle bestå af sådana personer, hvilka icke
tillhöra något af de fyra Stånden, så skulle BondeSt. tvifla
huruvida en bonde, som förvärfvat en bruksandel, skulle
qvarblifva i BondeSt. eller ingå uti femte Ståndet, eller huruvida
en ståndsperson, som icke vore eller varit embets
man,
skulle tillhöra femte Ståndet eller anses för bonde;
men jag sade, att det skulle fägna mig, om i detta hänseende
det lyckades andra att träffa en definition, som det varit
mig omöjligt att finna. Jag tog mig äfven den friheten
hemställa, om icke, i stället för fem valafdelningar, man kunde
bibehålla fyra, på så sätt, att R. o. Ad., som hade den
talrikaste representationsrättigheteo, icke på sig finge något
nytt element inympadt; att PresteSt. borde få med sig förenade
alla sorn höra till lärda eller vettenskapliga samfund.
Vidare att till BorgareSt. skulle höra alla inom städerna bosatte
mantalsskrifne ståndspersoner, samt att till fjerde classen
skulle höra alla på landet boende mantalsskrifne jord
i5
H. 28
2l8
Den aj Oelober f. ra.
agave eller tjenstemän, hvilka icke hörde til] någon af de
föreg:de classerna. Älven trodde jag, att BondeSt., såsom
varande talrikast, borde äga dubbel valrättighet emot de öfriga
Stånden; men detta var blott en idde, sorn jag icke
framställde i afsigt att proponera Ståndet till antagande såsom
dess gemensamma tanke, emedan jag önskar, alt man
måtte komma in på ett annat förslag, nemi. det som närmast
instämmer med Frih Sprengtporten, vid hvilket jag
yttrade att jag närmast förenade mig såsom varande minst
bindande för Const.Utsk., hvilket således lättare skulle konna
sammanjemka det med de anmärkn:r. som inom de öfriga
Stånden kunde förklaras som gemensamma tankar. I öfverensstämmelse
härmed får jag tillkännagifva, det jag önskar,
att mitt förslag matte förfalla, såvida ingen annan yrkar
detsammas upptagande.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att R. o. Ad., i anleda.
af detta anförande af Gr. Horn, torde finna, att hans
mening ej borde framställas lill R. o. Ad. såsom någon propos.
till gemensam lanke.
Ropades ja.
Hr Frih. o.Landtm, yttrade, att dernäst kommeFrih.
Sprengtportens förslag, hvilket Hr Landtm, lät uppläsa, så
lydande:
Att Svenska representationens fördelning på fyra runi
bör upphöra, och att denna representation bör sammanträda
på två, gtnom val, stånds- eller classvis utsedda kamrar;
vid hvilkas bildning den skilnad iakttages, att, då ledamölerne
i den ena kammaren utses för hvarje lagtima riksdag,
ledamöterne i den andra väljas för längre tid bland personer,
som förut ulöfvat riksdagsmannakallet och uppnått en
mognare ålder; samt att representationsförändringen bör afse
att, jemte upphörandet afall sjelfskrifven representationsrätt,
bereda de ofrälse ståndspersonsclasserna, som nu äro
uteslutne från rättigheten att sända fullmäktige till riksdagen,
en sådan rättighet i ett förhållande, som må anses motsvara
dessa classers billiga anspråk; dock att härigenom ingen
annan inskränkning må äga rum i den representationsrätt,
som de fyra RiksSttn af ålder innehaft, än den, sorn
med afseende å representationsrättens utsträckning till ofvannämnda
eller andra sarnhällsclasser, som vid antagandet af
180g år Reg.F. saknade representationsrätt, pröfvas rättvis
och oundgängligen af nöden.
Frih. Sprengtporten: Det är blott i afseende på formen
för föredragningen jag anhåller att få yttra några ord.
Jag har redan anmärkt att mitt förslag är affattadt i så generella
bestämmelser, att derunder inbegripes det väsendtligaste
af så väl Hr von Hartmansdorffs och Hr Lefreös, som
äfven af Frih. Hamiltons åsigter i detta ämne. Vid sådant
Den aj October f. m. alg
förhållande hemställer jag till Hr Frih. o. Landtm, samt
E. o Ad., huruvida icke den formen för föredragningen
skulle kunna tillåtas, att. derest R. o. Ad. skulle vara benäget
att antaga mitt förslag, sådant likväl borde ske under
förbehållen rättighet att derefter uti detaljerna pröfva
nämnde herrars förslag.
Frih. Boye, Ludv.: Jag torde få yttra mig först angrde
ordningen för föredragningen. Måhända har jag orätt fattat
meningen hos de talare, hvilka jag i dag hört yttra sig;
men jag hade trott, att det både skulle vara oss angenämast
och bäst leda lill ändamålet, om hvart förslag för
sig fiarnstulldes. Hvilketdera först framställdes, är mig likgiltigt,
blott icke något bestämdt antoges förr, än vi fått
höra alla de andra, på det vi icke må ångra vårt beslut,
om vi först antaga Frih. Sprengtporten, men sedermera finna
Hr von HartmansdorfFs förslag bättre. Jag får bedja om
nrsägt, om jag brister i uppfattningsförmåga, men såsom jag
fattat Frih. Sprengtporten förslag, så afser detsamma alskalfande
af all sjelfskrifven representationsrätt, och inom
dessa ord involveras ovillkorligen afskaffande af Svenska
adelns hittills uti privilegier samt uti grundlagarna och RiddOrdn.
förvarade rättighet. Jag har måhända fattat detta
orätt. Ilar Frih. Sprengtporten uti sitt förslag förbehållit
R. o. Ad. representationsrätt, så ligger grunden till mitt
tvifvel uti min felaktiga uppfattning; men för att icke falla
i någon surprise. anhåller jag att få delta dubium undanröjdt.
Jag anhåller nemi. att få veta , om Frih. Sprengtporten
med den af honom nyttjade termen menar att R. o.
Ad. skulle gå in på att icke äga någon representationsrätt.
Jag skulle beklaga, om så vore; ty jag vet icke, huru vi
skulle få deltaga uti representationen, om, derest vi icke finge
det i egenskap af adelsmän, det icke heller skulle vara
oss tillåtet åtminstone i egenskap af Svenska medborgare.
Gr. Frölich: Uti att motsätta mig Frih. Sprengtportens
förslag anser jag mig så mycket mindre behöfva vara vidlyftig,
som jag i detta ämne talat för en åsigt, hvilken är alldeles
motsatt Ur Friherrens. Jag har blott velat fästa R. o. Ad:s
uppmärksamhet derpå, att Frih. Sprengtportens förslag uti
de vigtigare punkterna, och biand dem hufvudsakligen i afseende
på sjelfskrifvenhetens upphörande samt Ståndens bibehållande,
är så undvikande, att detsamma icke bör antagas
såsom en gemensam tanke inom detta Stånd, emedan
Const.Utsk. deruti icke kan få mina principer på så sätt
uttalade, att de kunna tjena Utsk till vägledning vid ärendets
vidare behandling. På detta förhållande har jag ansett
mig böra fästa uppmärksamheten, ehuru jag visserligen
inser, att Frih. Sprengtporten med flit uppställt sitt förslag
i så allmänna termer, att det ej skulle stöta de opinioner,
hvilka uti åtskilliga delal[bestämmelser kunde skilja sig från
230
Den 27 October f. m.
Hr Frih:ns åsigter; men i detta bemödande fruktar jag att
Hr Frihtu gatt för långt. nemi. så långt alt R. o. Ad. omöjligen
kan anse sig böra antaga ett förslag, som alltför
obestämdt uttrycker de opinioner, hvilka böra bestämdare
uttalas, såvida ej åsyftade ändamålet skall förfelas. Jag
erkänner att Hr Frih. Sprengtporten uti ett vidlyftigt förslag
yttrat sig öfver alla principerna så väl som öfver alla
particulariteterna; men det lärer icke vara möjligt att få
anse alla de detaljerna såsom åtföljande detta förslag in nuce,
emedan ett sådant behandlingssätt icke kunde af Utsk. godkännas.
Frih. Sprengtporten: I anledn. af Frih. Boyes sednast
gjorda anmärkn. utber jag mig att blott få fästa Hr
Frih:ns uppmärksamhet på det i mitt förslag förekommande
uttrycket, att ingen annan inskränkning skulle äga rum uti
de fyra Ståndens af ålder ägande representationsrätt, än den
som kunde uppkomma, i följd af de orepresenterades intagande
i representationen; hvaraf Hr Frih:n nogsamt torde
inse, alt jag hvarken åsyftat eller att följden af förslagets
antagande kunde blifva R. o. Ad:s uteslutande från representationsrätt.
I afseende på Gr. Frölichs anmärkn. får jag erinra,
att orsaken hvarför jag framställt mitt project tili gemensam
lanke uti mera allmänna satser, är den, att jag fruktade,
att denna stora och vigliga fråga skulle kunna gå förlorad,
derest Const.Ulsk. blefve bundet vid för många och
för olika detaljbestämmelser, Hvilkas utarbetande jag ansett böra
blifva en omsorg för Const.Utsk., inom hvilket de inomjSlånden
uttalade särskilda principerna i alla fall torde behöfva
ytterligare generaliseras för att uti bestämda satser innehålla
Ståndens olika åsigter, hvilken operation i samma mån skulle
försvåras, som hvarje Stånd ville företaga sig att nedstiga
uti specialiteter. För öfrigt har jag framställt till Hr Frih.
o. Landtm., huruvida, enär mitt förslag innefattar hufvudgrunder,
sorn icke utesluta hvarken Frih. Hamiltons eller
Hr von Harlmansdorffs förslag, det må anses stridande
mot formen alt först pröfva mitt förslag och, derest detsamma
antages, sedermera inom gränsen af de deruti uttalade
hufvudgrunder ingå uti pröfning utaf de närmare bestämmelser,
som förekomma uti Frih. Hamiltons och Hr von
Harlmansdorffs förslag. Denna mening har jag i första rummet
velat underställa Hr Frih. o. Landtm:s pröfning, och
om Hr Landtm, linner den stridande mot formen, skall jag
icke vidare yrka derpå, ehuru jag för min del finner det
fullkomligen rationelt och öfverensstämmande med R. o.
Ad:s redan fattade beslut, att, sedan man antagit en allmän
grund, sedermera vara berättigad att dervid göra sådana
tillägg, som icke stå i strid med den antagna grunden. Jag
yrkar likväl icke propos. härpå, med mindre Hr Frih. o.
Landtm, finner denna åsigt öfverensstämmande med sin egen
Den 27 Octo ber f. ra.
221
öfvertygelse om hvad som fordras för redlighet uti före
dragningen. Bifalles denna min mening, så är Gr. Frölichs
anmärkn., som skulle de uti mitt förslag uttryckta satserna
vara för mycket allmänna, derigenom undanröjd; ty då berodde
det på R, o. Ad. att uti sina såsom gemensamma tankar
beslutade anmärkningar införa så många detaljbestämmelser,
sorn Ståndet kunde anse nödigt.
Hr Lefre'n: Såsom uppriktig vän af det ärendes framgång,
hvilket vi nu förehafva, linner jag visserligen att en
viss grad af nytta ar förenad med antagandet af Frih.
Sprengtporten förslag, enligt hvilket först åtskilliga uti allmanna
termer uttryckta satser skulle antagas, och derefter
de förlag öfvervägas, hvilka angå detaljerna; men om jag
äfven medgifver de möjliga fördelarna af detta sätt att t i 11 —
vägagå, så involverar likväl förslaget uti sin framställda allmännelighet
åtskilligt, som torde böra väcka några farhågor,
såsom t. ex. den allmänna satsen, att den hittills orepresenterade
delen skulle inrymmas representationsrätt, på
sätt Utsk. komme att föreslå i mån af billighetens fordran.
Jag minnes ej precist huru frasen föll sig. Om således
Const.Utsk. skulle finna för godt att fördela någon af deafdelningar,
som höra till dessa orepresenterade, directe tilt
R. o. Ad:s ledamöter, sålunda alt de med R. o. Ad." på så
sätt förenade personerne komme att votera per capita med
R. o. Ad:s ledamöter inom valförsamlingen; så skulle följden
deraf blifva, att R. o. Ad:s ledamöter, om de äfven
mangrannt tillslädeskommo, uti nästan hvarje valförsamling
skulle befinna sig uti en absolut minoritet; ty elter den
beräkning jag haft tillfälle att göra, vågar jag påstå, alt
åtminstone 2 ä 3 ofrälse röstande skulle inom hvarje valförsamling
vara tillstädes emot en af R. o. Adis ledamöter.
Ett sådant sätt att på gamla Stånden fördela de orepresenterade
classerna, torde R. o. Ad. finna nästan helt och hållet
tillintetgöra R. o. Ad:s representationsrätt. Med glädje
förnam jag i sista plenum utgången af voteringen. R. o. Ad.
uttryckte der med en ganska ansenlig pluralitet den vackra
tanken, att R. o. Ad. borde göra coneessioner åt sunda förståndet,
som fordrar en representationsförändring; men R.
o. Ad. bör ej högmodas deröfver, enär R. o. Ad. tvifvelsutan
gifvit detta beslut, ej af fåfänga, utan af öfvertygelse.
Detta hindrar likväl ej, alt detta beslut hedrar R. o. Ad.
och motverkar deras bemödanden, hvilka varit osparda för att
nedsätta R. o. Adis känslor och tänkesätt för fäderneslandets
sanna fördelar. Efter denna premiss, hvilken, minst
från min mun uttalad, bör kunna anses som skryt, skulle
jag tro, att ingen vill frånkänna R. o. Ad. dess rättmätiga
fordran, det ingen må begära, att Pr. o. Ad. skall helt och
hållet afsäga sig sin representationsrätt, hvilket likväl skulle
inträffa, derest en sådan lejondelning komme till ständ, sorn
jag vid början af min framställning omnämnde. Jag tror så
-
222 Den 27 Oetober f. m.
ledes, att det är nödvändigt att uti dessa allmänna satser
uttrycka en bestämd tanke; men den allmänna framställning,
som Frih. Sprengtporten förslag innehåller, lemnar
för mycket spelrum för sådana förslag från Coust.Ctsk., som
E. o. Ad. måhända icke kan antaga, och som ingen bil ligt—
vis bör fordra att E. o. Ad. skall antaga. Ehuru beklagligt
det är, alt vi skola vara skiljaktiga i dessa frågor, måste
jag likväl yrka, att de framstallda förslagen mätte i sin
helhet skärskådas och särskildt afgöras. Sedan Frih. Sprengtporten
sednast i förra plenum framställde sitt förslag, hafva
dessutom åtskilliga tillägg ägt rum. Förut har jag, för
min del, aldrig hört omnämnas, att någon annan utgångspunkt
för reformer skulle äga rum, än den, hvarpå vi befinna
oss. Man har såsom grund för den förändring, man
åstundar, åberopat 18oq års statsskick. Sedan 180g hafva
åtskilliga ganska väsendtliga förändringar uti representationssättet
blifvit vidtagna. Alla reformer böra utgå från status
quo. Det är det närvar, tillståndet, hvarmed man antingen
är belåten eller obelåten. Om man vill ändra något,
så är det icke ett förflutet tillstånd, utan det närvar,
skicket, sorn ar föremål för ändringen, och således icke det
som existerade 180g. Jag gör denna framställning för att
varna mot de olägenheter, som kunna uppkomma till skada
för saken, om sådana orimligheter skulle få insmyga sig i
förslaget. Jag slutar med att förklara, att om med återgången
till 180g såsom utgångspunkt skulle åsyftas, att innehafvare
af frälsehemman, hvilka under loppet af sisth
riksdag vunnit representationsrätt inom BondeSt., skulle inkastas
på något af de öfriga Stånden eller på det s. k. femte
Ståndet, ifall det komine att bildas; så skulle följden
deraf kunna blifva, alt denna dass, innefattande omkring
3o,ooo valmän, ägde en bestämd öfverlägsenhet lili alla val
inom det Stånd, sorn erhöll detta element. Deremot hafva
dessa 3o,ooo valmän, hvarmed BondeSt. blifvit tillökadt,
icke kunnat utöfva någon öfverlägsenhet inom den stora
folkclass af circa 160,000 sorn utgör valmännens antal inom
BondeSt. 3o,ooo utgör blott circa af 160,000, och att
öka valmansclassen med nk, verkar ej på det existerande förhållandet
eller kastar majoriteten inom classen till annat
båll iin den förut lutade. Deremot linnes icke något af de
öfriga Stånden, som kilade emottaga ^ af dessa valmän, titan
att i och med detsamma tillintetgöra dess egen ståndsrepresentation.
Detta är en utaf de svårigheter, som skola
uppkomma, ifall Frih. Sprengtportens förslag vinner framgång.
Jag har ansett min pligt vara alt på förhand utreda
de möjliga följderna af denna inskjutna sats, som tillkommit,
sedan förslaget förra gången blef för R. o. Ad. uppläst.
Jag önskar således, att de framställda förslagen måtte livart
för sig framställas lill öfverläggning och antagande, öfverlygad,
som jag är, att R. o. Ad. skall välja det, som R. o.
D e u 2; O c t o b e r f. m.
223
Ad. anser vara bäst, ocb att vi icke skola sluta med att få
Const.Utskrs förslag hvilande på bordet lill antagande eller
förkastande vid nästa riksdag; ty det ar en önskan, soln ingen
lärer kunna tillstyrka.
Hr von Troil: Jag skulle tro, att Frih. Sprengtporten
förslag ur en synpunkt kunde medföra nytta, nemi. att
förkorta R. o. Adis öfverläggningar i detta ämne. Jag finner
icke något grundlagsenlig! hinder för R. o. Ad. att besluta
burn många gemensamma tankar som helst, såvida de i verkställigheten
kunna stå bredvid hvarandra; och utgående från
denna åsigt, finner jag Frih. Sprengtportens förslag icke innefatta
någonting annat, än en itudelning af alla de särskilda
frågorna. Man har sagt, att Hr Frih:n blott galt
negativt tillväga. Likväl finnas åtskilliga positiva satser uti
Hr Frihtns förslag, såsom t. ex. frågan 0111 tvåkammarsyslemet,
om classval och de gamla Ståndens bibehållande såsom
valmansclasser. Hvad tvåkarnmar-systemet angår, så
skulle antagande af Hr Frih:ns förslag utesluta sådana gemensamma
tankar, i hvilka allmänna val till större eller
mindre del ingå, och deremot förkastande af Hr Frihms
förslag utesluta alla sådana gemensamma tankar, som fordra
val blott classvis. Derföre skulle jag tro lämpligast vara,
att R. o. Ad. beslutar, att med villkor, som Frih. Sprengtporten
sjelf uppgifvit för den händelse hans förslag antayes,
nu genast rösta om samma förslag. [ fall det antages, blir
följden den, att man närmare kan ingå i bestämmande af
villkoren för classval. Man kan då antaga antingen Frih.
Hamiltons eller Hr von [farimansdorfFs förslag med eller
utan modification deruti. Men om deremot Frih. Sprenglportens
uppränning till gemensam tanke förkastas, så skulle
jag tro, att hvarken Frih. Hamiltons eller Hr von llartmansdorfTs
förslag kunna komma under öfverläggning, emedan
de varit inbegripne uti den gemensamma förkastelse,
som innefattades uti afslag på Frill. Sprengtportens förslag
till gemensam tanke.
Gr. Frölich: Jag kan icke neka riktigheten af den
siste värde talarens deduction; men den utgår från ett helt
annat begrepp om det nu beslutade föredragningssättet, un
jag tror alt man kan komma till. Det närmar sig all betrakta
hvarje förslag till dess innehåll, och att således, på
sätt Gr. Spens vid öfverläggningens början yttrade, urtaga
de egentliga grundsatserna, som finnas i hvarje förslag, oell
derefter rangera föredragningen. Då likväl R. o. Ad. frångått
denna ide'e, och genom föregående beslut fastställt, att
hvarje förslag till gemensam tanke skulle anses såsom ett
belt för sig, på så sätt nemi., att förkastandet utaf det ena
förslaget icke hindrade upptagande af ett annat, sorn innehöll
samma satser som det förkastade, såvida dessa satser i
någon mån voro olika; så vore det uti tillintetgöra ett re
-
■xi\
Den a? October f. ra.
dan fattadt beslut och att gifva discussionen en annan och
ny riktning, om nian, på sålt Hr von Troil yrkat, skulle
hufvudsakligen låsta sig vid de grundsatser, som förevar,
förslag kan äga gemensamt med de förslag, som efterfölja.
Jag får således bekänna, alt jag icke kan gå in på ett sådant
föredragningssätt, utan förenar jag mig i detta hänseende
uti livad Hr Lefren sednast yttrat.
Frih. Sprengtporten: Jag anser mig, i anledn. af
Hr Lefrens anmärka., att mitt förslag skulle hafva undergått
förändring sedan det anmältes i Ståndets plenum, böra
gifva tillkänna, att förslaget är oförändradt sådant det afgafs
till R. o. Ad:s protocoll. Jag begagnar detta till lalle
att, i anledn. af Frih. Boyes aninärkn. ehuru jag anser ett
sådant förtydligande icke ytterst nödvändigt, hos Hr Frih.
och Landtm, samt R. o. Ad. anhålla derom, att då förslaget
framslälles till R. o. Ad:s antagande eller förkastande,
ett ord deruti måtte få tilläggas, så att, då det nu heter —
”jemte upphörandet af all sjelfskrifven representationsrätt”—■
det i stället mätte komma att heta: ”jemte upphörandet af
all omedelbar sjelfskrifven representationsrätt.” Äfven anhåller
jag, att ett annat ord måtte förändras, hvarigenom
meningen blir öfverensstämmande med Hr von Hartmansdorffs
förslag. För samma rättighet i utöfning af riksdagsmannakallet,
hvarför Hr von Hartmansdorff fordrat antingen
en viss ålder eller att förut hafva utöfvat riksdagsmannabcfattning,
har jag deremot fordrat begge dessa alternativ.
Detta gifver mig anledn. att begära, att ordet och
måtte utbytas mot ordet eller. —Hvad angår Gr. Frölichs
anmärkn. att det föredragningssätt, som jag föreslagit, skulle
vara stridande mot R. o. Ad:s beslut, så har jag uppfattat
beslutet på så sätt, att R. o. Ad. ansåg frågan icke höra
behandlas så, att man ingick uti en systematisk analys af
hela representationsförslaget, bestämde vissa grundsatser och
frun dessa grundsatser utarbetade ett helt förslag; men jag
har icke funnit, att Ik. o. Ad. genom sitt fatlade beslut förhindrat
sig att på en gång pröfva de förslag, som stå i
mer eller mindre oskiljaktigt samband med hvarandra.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Om man företager
öfverläggningen på det sätt, som Hr von Troil yrkat, och
hvilket äfven till någon del instämmer med hvad Frih. Sprengtporten
föreslagit; så återkommer man till det föredragningssätt,
som Gr. Spens uti ett föregående plenum begärt, oell
som R. o. Ad. då icke tycktes vilja antaga. Mig synes således,
att frågan derom redan är afgjord och afslagen; mea
om Hr Frih. o. Landtm, samt R. o. Ad. anser frågan i det
fallet vara öppen, så anhåller jag att få fästa Ståndets uppmärksamhet
så väl på fördelarna, som på olägenheterna af
ett dylikt föredragningssätt. Till de förra hörer, att man
Den ly O c t o b e r f. ra.
Ian genom frågornas delning förenkla iliseussionen, oell snarare
komma till slut med hvarje särskildt ämne. Det kan till
och med hända, att nian förvärfvar sig större pluralitet för
hvarje särskild fråga, än som i annan händelse skulle vinnas.
Men till olägenheterna måste man räkna, att som frågorna
blifva många och öfverläggningarna långvariga; så blifver det
olika pluraliteter, som göra sig gällande för särskilda frågor,
hvarigenom man vid öfverläggningarnes slut finner sig sakna
sammanhang i det hela. Man har visserligen fått ett förslag,
men ett sådant, hvarmed ingen är belåten, utom den som
icke vill hafva något hvilande. Om åter hvarje uppgifvet
förslag skall i sin helhet underställas Ståndets pröfning till
antagande eller förkastande, så kunna de, som icke vilja hafva
någon förändring i det närvar, förhållandet, hoppas, att
om en hvar, som sjelf uppgjort något förslag, vill för dess
framgång undanrödja alla andras: så skola desto flere slå sig
tillsammans att underkänna hvart förslag för sig, hvarigenom
man slutligen skall komma derhän, alt intetdera antages.
Svårigheter möta således hvilketdera sättet man väljer. Jag
skulle dock tro, att de, som verkligen nitälska för något bättre
än det närvar., icke skola af förkärlek till egna förslag
låta sig hänföras att hellre afslå hvar och en annans, än alt
icke få sitt eget fram. Likväl är det min öfvertygelse, att,
ifall alla afsloges, och Ståndet således uttryckte att det icke
kunnat förena sig om någon förändring; så vore det bättre,
än om Ståndet antagit ett osammanhängande. Sådant bör
ej vara att befara, om något i sin helhet antages, emellan
man bör förutsätta, alt hvartdera för sig är uppgjordt efter
en sammanhängande plan. Vid öfvervägande af dessa begge
föredragningssätt, måste jag således förena mig roed Hr
Lefreåi, Gr. Frölich och andra talare, som ansett hvarje
förslag böra i sin helhet förekomma. 1 sådan händelse bör
binder för antagande af ett efterföljande förslag, innebärande
vissa likheter med ett föregående, icke uppkomma deraf,
att detta blifvit förkastadt, emedan ogillandet kunnat härleda
sig ifrån andra omständigheter, hvari stadgandena varit
olika. Hvad nu särskildt Frih. Sprengtporten förslag angår,
så är det så vidsträckt, att uti dess omfattning kan ininbegripas
både Frih. Hamiltons och mitt förslag, ja kanske
ännu Heres, om det närmare granskas. Olägenheten af så
allmänna satser är, att man icke vet hvart eller hurti långt
nian kommer. Om Ståndet stannar vid Frih. Sprenglportens
förslag och icke bestämmer sig närmare, så skall Const.-  Utsk. sakna kännedom om Ståndets egentliga mening. Men
då man nu talar om de flera särskildta ingifna förslagen, så
befarar jag att mången af R. o. Ad:s ledamöter kanske icke
hört dem eller minnes hvad de innehålla. Jag skulle
derföre hemställa till Hr Frih. o. Landtm,, om ej skäl vore
att, innan öfverläggningen om Frih. Sprengtporten förslag
i5 H, 29
Den ij Octobcr f. uu
fortsältes, låta uppläsa de särskildta förslagen, såvida de innehålla
bestämda lydelser, på det Ståndets ledamöter må veta
huru många och hurudana förslagen äro.
Hr Munck af Rosenschöld, Nils Rudolph: Jag
anhåller att få veta, om Frih. Sprengtportens förslag är föredraget,
eller om fråga blott är om det skall först i ordningen
förekomma.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att föredrngningSördningen
nu genom R. o. Ad:S beslut vore bestämd, och att
det nu vore Frih. Sprengtportens förslag, som vore för R.
o. Ad. till pröfning föredraget.
Hr Munck af Rosenschöld: Då roan icke knn bedomina
hvilkendera principen, antingen af ståndsval eller af
allmänna val äger företräde, utan att med hvarandra jemföra
dessa principer; så anhåller jag att lill en sådan jemförelse
för några ögonblick få utbedja mig R. o. Ad:s uppmärksamhet.
Hr Munck af Rosenschöld uppläste derefter följande:
Jag
vill på förhand bedja det H. Ståndet om ursägt, att
jag kommer att blifva vidlyftig; men jag förutser, att en åsigt
i representationsfrågan kommer att göra sig gällande, hvilken
jag anser skadlig för fäderneslandet; jag förutser, att
den majoritet, som hittills segrat, vill fullborda segren, medan
den följes af en blind opinion, — jag vill så godt jag
förmår för en efterverld ådagalägga, att jag icke låtit bedraga,
blanda eller irra mig. Jag skulle icke besvära H. R. o.
Ad., jag vill icke säga med att höra på, men med att försumma
sin tid, under det jag uppläser hvad jag hår att anföra,
helst jag sjelf är besvärad deraf; jag skulle i tysthet
begrafva min reservation i prot, så framt det medgåfves af
formerna.
Jag har redan tillförene yttrat de skäl, hvarför jag anser,
att vi böra antaga Coust.Ulskrs förslag till nationalrepresentationens
ombildning, medelst upphäfvande af ståndsjndelningen
och representationens grundande på allmänna val.
De voro i främsta rummet, att derigenom sammangjÖto sig
alla de skiljda intressena till det enda fosterländska; den enhet
och enighet, som derigenom vanns icke blott inom representationen,
utan inom hela nationen; det föreningsband,
som det skulle utgöra mellan alla dess splittrade krafter, så
behöfligt i närvarande ställning. Uti andra rummet de fördelar,
hvilka likheten uti den samhällsinrättning, hvarifrån
alla andra utgå, hvarpå de byggas, skulle i politiskt afseende
medföra i hänsigt till våra grannfolk; hvilka fördelar jag
anser lika vissa, om denna likhet uti statsbyggnaden uppstår,
som för vårt politiska bestånd nödvändiga. Härtill vill jag
Den ij Octobcr f. m.
nu lägga eif, hemtadt endast från den sak, vi hafva till afgörande,
i och för sig sjelf betraktad; det nemi., att jag anser
detia vara det enda förslag, sorn kan förena alla de stridiga
intressena; de måste alla i sin mån offra någon enskild
fördel för det allmännas basta åt fäderneslandet; de kunna
göra det, ty de s(å alla i lika förhållande till detta gemensamma
fädernesland. Bibehåller man Stånden, skola alla söka
vinna något; men intet tycker sig hafva något i hufvudsaken
att uppoffra; alla hafva för litet.
Detta förslag har ännu elt företräde; det har auetoriteten
för sig. Hvar och en af de herrar, hvilka här inlemnat
särskildta förslag, har förkärlek för vissa små egenheter,
karakteriserande drag uti sitt förslag, om hvilkas företräde
han är fullt öfvertygad, och från hvilken öfvertygelse
han skulle anse fegt eller rättare sagdt lättsinnigt, orätt och
samvetslöst att vika. Det är Const.TJtsk-.s skyldighet att inkomma
med förslag till de förändringar i grundlagen, det
finner högst nödiga och nyttiga. Att Utsk. haft något skäl att anse
en förändring af grundlagen i afseende på representationen nödig,
torde ej af många bestridas; att den äfven kan vara nyttig,
torde vara lika allmänt erkändt; frågan huru den hör vara,
är blott det hvarom tankarne äro delade. Detta förslag kan
slutligen, enligt min öfvertygelse, icke blifva föremål för de
hemliga känslor, hvilka skulle uppstå, om ett förslag af enskild
motionär preferera des framför de andra.
Att Coust.Utsk. rimligtvis icke kunde inkomma med
något annat förslag än detta, derom är åtminstone min öf~
tvgelse orubblig. Man har ännu icke hunnit uppfinna mer
än tvänne hufvudgrunder för en samhällsbyggnad; det är
antingen den ursprungliga, hvartill nutiden återgått, då hela
samhället betraktas såsom en enhet, då alla födas med lika
anspråk, lika rättigheter uti samhället, — jag vill kalla den
enhets- eller folkprincipen uti samhällsbyggnaden; — eller också
den småningom utbildade och sedermera i medeltiden herskande
principen, då det stora samhället betraktades såsom
inbegripande under sig flera mindre, hvarje med olika rättigheter,
först grundade på personliga förtjenster, sedan fortplantade
genom börd; denna vill jag kalla samhällets mångfalldighetsprineip,
stånds- eller kastindelningsprincipen. Dessa
äro hufvudprinciperna i samhällsbvggnadskonsten liksom
den doriska och corjnthiska pelareordningen voro det i den
materiella, i den sköna byggnadskonsten. Måhända man får
lägga härtill en sednare tiders uppfinning, som är en sammansättning
af dem båda, och kan uti samhällsbyggnaden
anses innehafva samma plats, som den sammansatta pelarordnirigen
uti architekturen ; det är då, jemte börden, äfven
rikedomen intager en vigtig plats uti samhället, den vill jag
kalla samhällsbyggnadens tvåfalidighetsprincip, eller den arislocratiska
samhällsbyggnadsordningen, eller classprincipen.
Den 27 October f. m.
DS vår nuvar. på ståndsprincipen grundade samhällsbyggnad
skulle förändras, syntes mig Utsk. mycket mindre
hafva kunnat haft möjligheten för sig att träffa den punkt,
hvarest allas önskningar sammanföllo, om det, med bibehållande
af denna princip, detta hufvudthema, endast hade gjort
några förändringar, några variationer på detsamma, än då
det utgick från en helt ny princip, då alla måste göra lika
uppoffringar och hade lika vinst att förvänta. Emellan Utskrs
förslag och den representation vi äga, skulle kunna göras lika
många varierande förslag, som vintergatorna gömma stjernor,
och man skulle ändock icke hafva funnit deri punkt,
der allas önskningar sammanträffade. Enligt min förmening
är denna punkt och kan endast finnas uti ett sådant förslag,
der alla Stånden mäste uppoffra lika och få lika; uppoffra
alla sina privilegier och få alla lika rättigheter. Jag tror
det gifves intet haltande häremellan på båda sidor; vi måste
antingen förkasta ståndsindelningen, för att återgå till hvad
vi ursprungligen varit, ett folk med lika rättigheter, eller
också bibehålla hvar hvad vi äga. Annars skulle alltid tvist
uppslå om huru mycket det ena Ståndet hade rätt att bibehålla,
och huru mycket det andra borde afsäga sig. Utsk.
hade, enligt min öfvertygelse, ingalunda uppfyllt sin pligt,
om det inkommit med ett förslag, som ej var en sjelfständig
skapelse, jag vill ej säga en ytterlighet, för att ej missförstås,
men en hufvudprincip, alt jag må så säga en generalbas.
Detta förslag innefattar alla de andra här gjorda under
sig, hvilka endast äro variationer mellan de tvänne generalbaserna
af olika skolor — Const.Utskrs förslag och den
ståndsindelning vi äga. Mot de särskildta förslagen vill jag
anmärka:
1:0 De, som grunda sig på fem Stånd och val, hafva
först det emot sig att vara bvggda på en irrationel grund.
Ty likaså väl som att antaga fem yrken eller Stånd, kan man
antaga sex; innevånarne från de talrika fisklägena i Sverige
kunna hafva lika stor rätt alt blifva representerade, som de
s. k. ståndspersonerne, helst då de, åtminstone från fisklägena
i Skåne, äro folk af ansenlig förmögenhet och vida högre
bildning än i allmänhet BondeSt.; ty de utgöras ej blott
af fiskare, utan af en mängd sjöcapitainer, skutförare och
skeppare. Samma grund, som finnes för sex Stånd, kan finnas
för trettiosex och ännu flera; ty skall man bedomina
samhällsmedlemmarne i förhållande till deras yrken, blir det
en mångsidig figur, hvars sidor ingen räkna kan; men i afseende
på deras förhållande till samhället, endast betraktade
såsom samhällsmedlemmar, kunna de liknas vid en odelbar
punkt; ty allas deras förhållande och skyldigheter till det
gemensamma fäderneslandet, såsom sådant, äro lika, hvilken
princip också Utsk. antagit. För det andra äro de byggda
på en mycket illiberalare grund än den representation, vi
nu hafva, och gifva den andra statsmakten ett mycket stör
-
Den sj October f. ra.
329
re inflytande öfver representationen; de göra denna snart
sagdt till ett skuggspel. Uti den representation, vi nu hafva,
ingår egentligen blott ett beroende element eller PresteSt.
, hvars ledamöter endast hafva representationsrätt på grund
af sina embeten. Alla embeten anser jag vara en utgrening
af styrelsen, och när embetsmannaelementet får öfverhand
inom representationen, redovisar styrelsen för sig sjelf. Inom
Adeln och BorgareSt. kunna väl personer representera, hvilka
aro embetsmän, men de representera ej på grund afembele,
och dessa Stånd utgöras ej uteslutande af sådana; inora
BondeSt. finnas hvarken några, som uro eller varit embetsman,
och det representerar endast på grund af egendom.
Efter de nya förslagen komino Irenne beroende
elemenler att ingå uti representationen: Adeln, som ge
nom
den pluralitet embetsmannapersonalen har inom detta
Stånd, så snart fråga blefve om val, endast kunde anses vara
en delegation af en embetsmannacorps, en representation
af en embetsmannaclass; Presterne endast en embetsraannaclass
liksom nu; och slutligen de ofrälse ståndspersonerne,
hvilka också äro till större delen endast embetsmän. Derjemte
skulle upptagandet af ett femte Stånd uppdraga ännu
skarpare gränser mellan Stånden; ty det är detta femte Stånd
eller de s. k. ståndspersonerne, som hittills utgjort en föreningslänk
mellan alla Stånden från dem, som stå på bördens
tinnar, till den i mullen vadande bonden.
2:0 Gr. Spens’s förslag, hvilket jag anser för det vådligaste
af alla att antaga. Mine herrar! söndringar kunna
uppslå af sig sjelfva, det är icke något, hvartill man bör inlägga
frön uti lagstiftningen. Jag föreställer ibig, att sedan hvarje
landskap fått sitt särskildta landskapsting, skulle derigenom
utbilda sig ett intresse indnf detsamma,‘-skiljdt från det
öfriga landets. Vi skulle hafva lagt grunden till den bedröfligaste
söndring, som kunde uppstå inom nationen. Vi
skulle återse det gamla Sverige med sina fylken ; hvarje provins’s
innevånare skulle anse sig såsom en nation med från
de öfriga skiljdt intresse. Vi vore i samma ställning som
Körd-Amerikanska republiken, hvars särskilda stater, måhända
snart nog, komma att föra svärdet mot hvarandra. Vi
kunde måhända komma att få se ett drama, liknande det
inbördes kriget i Spanien, uppfördt på vår national-theater.
Vi böra komma ihåg huru mycket blod det kostade, huru
många hufvuden måste falla ett offer, emedan man ej ville
erkänna Franska republiken bel och odelbar; och det var
dock endast detta som kunde rädda Frankrike. Jag tror
redan af en talare blifvit nämnda Ludvig Xl:s förtjenster ora
Frankrike, hvilken gjorde alla detta lands särskilda provinser
beroende af Kronan ; ett förfarande, lika nyttigt för Frankrike,
som det sätt, hvarpå det verkställdes, vanhedrande för
honom sjelf. Jag vill icke nämna hans värdige föregångare
i Sverige, Ingiald IIIråda, som vann samma nyttiga ändamål
Den j; Oc tobe r f. m.
med samma afskyvärda medel; hail skulle hafva bränt våra
fylkeskonungar förgäfves. Jag beklagar, att provinsintressena
göra sig så mycket gällande, sorn rm är fallet; jag skulle
önska denna indelning af provinser aldrig funnits till namnet,
och är fast öfvertygad, att om vi införde sådana landskapsting,
hade vi gifvit näring och lif åt en den förfärligaste,
månghöfdade tvedrägtens hydra. Man mätte afhugga
dess hufvuden aldrig så ofta, ännu förfärligare skulle de
uppväxa ur såret, tills man förbränt det med Jolai vedbrand,
förstört deras upphof ända till rolen. Främst af allt
bör man väl söka sammanhålla och sammanfatta alla intressen
med det stora, fosterlandets. Vi gå att skapa oss en
framtid, och jag vill sluta med att i detta afseende lägga på
edert minne, mine herrar! ord, sorn väl ej hafva något värde,
då de komma ur min mun; men kanske det kan gifva
dem något värde, att de blefvo sagda afen af »evidens störste
män, stiftaren af ett nytt samhälle, då hans medborgare
vid hans dödsbädd slodo kring honom och med tårar
rådfrågade honom om den nya framtid, hvilken de genom
hans ilöd sago för sig; orden voro — gifven akt derpå; mine
herrar! ”enighet! enighet! eller tvedrägtens hydra
skall förderfva oss!” de voro hans sista; mannens
namn var Bolivar. Jag anser, alt vi ej hafva gjort någon
uppodling för stor, blott vi kunna vinna denna enighet;
tvedräglen kan bringa det största rike i förderf, det mäktigaste
folk till undergång; enigheten gör den svages kraft
tiodubbel.
3:o Hr Mannerskantz har anfört såsom skäl för de af
honom påvrkade classvalen, att de rike skilja sig så mycket
från de fattigare och fattige i lefnadsvanor, att de ej kunde
förås samman vid fråga om statsangelägenheternas afgörande;
men hvad som är hufvudsak ligaste fordran vid dessas afgörande,
som kan och bör vara gemensamt för alla sambällsclasser,
är kärleken till fäderneslandet; den finnes ej mer än
uti en enda skepnad, lika hos den fattige som hos millionär
ren, och kan saknas hos dem båda; det är en dygd, sorn lika
ofta fostras i kojorna, som den är en främling i palalserna.
4-.o Flere äldre talare hafva vttrat sig för bibehållandet
af del representationssätt vi äga. Jag vördar dessa röster,
hvilka komma likt en varning från fäders grafvar; det är
mig kärl, att män från ett tidehvarf, som snart icke iner är,
söka öfvertyga oss om värdet af det pröfvade gamla, vilja
vai na oss för att storma in på en okänd bana. Men tiden går
framåt, den rycker oss med sig, likasåväl sorn den kastar dem
tillbaka; då de sjelfve måste vika för tiden, må de icke undra
öfver, om hvad som svntes dem nytt, ungt och lefnadsfrisk!,
synes oss föråldrad); nog känna de ödets lag, "allt
är förgängligt under solen." Det hör till de menskligt
svagheterna att älska det, hvarmed man blifvit uppfödd;
Den 17 Octo ber f. m.
i3i
så älskar den gamle gammaldagsdrägt, seder oell bruk, oell
kan sällan tillbakabålla sin klagan öfver den nya lidens brister,
hvilka tilltaga i samma mån som bans ålderdomskrämpor.
Jag vördar den tid, som varit, men tror alt vi böra
älska den som är, lefva med densamma och söka att förstå
den. Jag vördar de institutioner vi hafva, hvilka i sekler
varit Sveriges lycka och ära, men samhällsirträttningarna äro
endast nationernas drägter; nationerna hafva också sina åldrar;
vi hafva öfverlefvat dessa institutioners tidehvarf, vi
hafva urvuxit dem, deras tid är kommen, de äio både utslitna
och föråldrade, de hafva intet annat värde, än att vara
ganda, och derföre vill jag lika så litet lemna ett nytt,
om jag är öfvertygad att det är bättre, som jag med all den
vördnad, jag hyser för ålderdomen, skulle vilja låta öfvertyga
mig, att i sjelfva det ätt vara gammal låg ett företräde
framför det att vara ung. Nej! mine herrar, liden förstör
allt, och 0111 vi skulle tro, att våra gamla institutioner
ännu skulle kunna utgöra vår ära och lycka, liksom de varit
det för våra fäder, och på de gamles tillstyrkan vilja bibehålla
åt det unga Sverige denna gamla drägt, våra gamla
institutioner; så hade vi gjort lika som ifall en yngling pä
farfars tillstyrkan trodde sig kunna göra sin lycka med nationaldrägten.
Ingen större förändring, den mätte hafva aldrig
så mångå i ögonen fallande företräden, har blifvit antagen
utan motstånd; de flesta först sedan den generation, (nr
hvilken de voro nya, nedstigit i grafven. Så sago vi sjelfva
christendomens införande kosta Konungar kronor och
dess Undersåtare blod, innan den segrade; ja! mången steg
för dess skull säkert i förtid i högen, om också icke lefvande;
ty derpå har historien endast lemnat ett bevis, Kettil
öchristen; hade man följt hans råd, hade vi säkert alla ännu
varit ochristne.
IVog vet jag, att den förändring, sorn nu är i fråga, äfven
måste dela lika öde med alla andra, att till en början
blifva förkastad, att blifva kallad en politisk förbättring;
men den skall äfven dela deras öde deruti, att slutligen blifva
segrande. Så mycket det smärtar mig att se, att den nu
blir förkastad, så mycket gläder det mig, att jag kan hoppas
lefva den tid, dä den skall komma att göra Sverige (vekligt.
Må de äldre herrska nu — men framliden är vår! de
äga snart icke mer af Sverige, än sex fot jord; de kunna
snart icke fordra iner, än alt vi skola vörda deras grafvar.
Den förändring, sorn är i fråga, är ingalunda den obetydliga
inom representationen; den är, den innebär en vigtig förändring
inom nationen; det är principen för ett nytt samhällslif,
eller rättare lifspr incipen för ett nytt samhälle, slåndsindelningens
upphörande. För att motverka denna oundvikliga
förändring, har man br ukat en taktik, som alltid anhängarne
af det gamla, vanans philosopher, fördomens prester
brukat, den, alt genom något nytt söka tillintetgöra
a3a
Den aj O c to ber f. m.
kraften lios det nya. Så, för att motverka christendomen,
talade de gamle Gudarne genom sina presters mun till folket,
då de ej kunde motstå hvite Christ, och föreslogo, att
de ville upptaga bland sig några af nordens tappre Konungar
— men äfven detta var förgäfves; templen blefvo öde
och offerlundens korpar skreko förgäfves på blod.
Äfven nu har förkärleken för det gamla, då den motsåg
sig ej kunna hejda det nyås kraft, föreslagit att uppblanda
det gamla med något nytt; men man skall ej derigenom undanrycka
det bättre segren; sedan tron försvunnit, hlifvn
Gudarne endast belåten, templen skola blifva öde, andan är
borta, der bor endast död.
För att visa, att jag icke finnér mig nöjd, blott vi få
något nytt, utan afseende på hurudant det är; att det är fölen
hufvudprincip jag nitälskar, om hvars nytta för fäderneslandet
och slutliga seger jag är ända till åskådlighet förvissad,
så vill jag härmed nedlägga min protest mot hvarje förändring
inom representationen, som ej grundar sig på ståndsindelningens
upphörande. Jag vill icke likna dem, som kommo
att låta döpa sig för den hvita drägtens skull, hvarmed
de begåfvades; jag vill ej uppoffra det gamla, blott för att
sjelf kunna få en flik af den mantel af beröm, som måhända
opinionens prester stå färdige alt kasta öfver dem, som
låtsa sig vilja låta sig omchristnas, låtsa sig vilja antaga deras
nya läror; det kan måhända gå dem likt deri, sorn kom
femte gången till källan, men fick ingen drägt, presterne hade
icke mer att gifva, han sade sig då ej vilja mer tro på
en Gud, sorn var så fattig. Jag protesterar mot all förändring
af representationen, som ej har till grund ståndsindelningens
upphörande; ty antagandet af en sådan är, enligt
mili öfvertygelse, ett steg tillbaka, ett steg åt sidan, för att
förvilla, och ett slut på vår folkfrihet. Bibehållora då hellre
ännu ett decennium det gamla, lemnom då hellre de gamla
i lugn! sedan de äro döda, lärer det icke smärta dem
om vindarne hviska i gräset på deras graf, att Sverige är
lyckligt på annat sätt än de förmodat.
Utom de skäl Frih. Boye anfört mot R. o. Ad:s representation
genom val, att det är en motsägelse, det är skadligt,
nian må då utgå från hvilken politisk grundsats sorn
helst, hvilka jag ock redan upptagit; så har jag ett att tillägga,
som jag ej sett blifvit af någon anmärkt. En stor
orättvisa skulle derigenom ske alla dem, som efter 1809 blifvit
adlade, hvilkas efterkommande aldrig kommo alt lemna
mer än en valman, då de dock nu alltid lemnat en representant.
Det var en orättvisa, att då man bibehöll den gamla
adeln, att, då man tillät att efter 1809 upphöja i adligt
Stånd, man gjorde den inskränkning, att blott den adlade,
och sedan hans äldste son skulle tillhöra detta Stånd. Man
låtsade sig hafva gjort en concession åt de ofrälse Stånden,
men
Den 37 October f. m.
men det var verkligen ett nytt privilegium St den redan befintliga
adeln; det största steget till en verklig indiansk kastskilnad,
näst det att förbjuda creerandet af nya adliga ätter;
det var orättvist mot förtjensten, liksom d,en ej kunde vara
lika stor efter 1809 som 1808; det var orättvist mot folket;
så länge adel anses vara något af förtjenster, adelskap en belöning
derför, Lör det stå öppet för hvarje medborgare att
hinna dit.
Slutligen vill jag besvara det inkast, man gjort mot den
sjelfskrifna representanträtten inom R. o. Ad. Hr von Hartmansdorff
har uppräknat och erkänt alla dess förtjenster,
men ansett att den borde upphäfvas för ett ringa fels skull,
vore så förkastlig, emedan representanter kunde komma upp,
för hvilka Ståndet finge blygas. Om det blefve val inom
Ståndet, måhända representanter kommo upp, åt hvilka ej
blott Ståndet finge blygas att hafva lemnat sitt förtroende,
utan öfver hvilkas åtgärder måhända nationen finge sucka.
JVog känner Hr von Hartmansdorff ordspråket, ”suum cuique”;
när han ej haft orsak att blygas för sig sjelf, så synes mig
han påtagit sig en både onödig och misstänkt omsorg att
blygas, eller frukta att komma att blygas för andra; ty en
sådan blygsel kunde ju med mycket annat möjligtvis segrandet
i brodersögat. När i de gamla republikernes tider hvarje
medborgare hade fri talan i Statens angelägenheter, förutsatte
icke det, att en hvar hade lika stor parlemenlarisk
förmåga; jag tror derföre icke, att någon af hans medborgare
ansåg sig böra blygas; den som pratade ur skyarna, vann
säkerligen gehör derefter, och bans medborgare ansågo sig
troligen på det högsta endast böra le deråt.
Sist vill jag nämna, att ehuru envist detta Stånd vill
försvara sina rättigheter såsom sådant, ty så anser jag förfarandet
är, att vilja medgifva val till representanter af ett
Stånd, hvars representationsrätt grundar sig på födsel, så berodde
det blott på en regents vilja, att, med den makt Svenska
regenterne nu hafva, tillintetgöra alla våra bemödanden;
lian behöfde blott utfärda ett adelsdiplom åt det genom sina
lysande bedrifter deraf så väl förtjenta Svenska folket.
Jag säger hvarken, att detta någonsin sker, eller att det ens
kunde vara troligt, men möjligt är det dock, och derigenom
hade man icke blott tillintetgjort all bördsskilnad, utan äfven
alla andra ståndsskilnader, hvilka jag anser fullt ut lika
så skadliga för samhället och lika så önskvärda att få bort,
sorn någonsin skilnaden mellan frälse och ofrälse.
Härmed vill jag hafva öppet förklarat, att jag bestämdt
rostar för bibehållandet af den representation vi äga, så framt
ej de principer, som ligga till grund för Const.Utskrs förslag,
komma att utgöra grunden för den representation, vi skola
få i stället. Jag är beredd att göra alla de uppoffringar, jag
i min ringa mån kan göra fäderneslandet, då det sker till
15 H. 3o
234
Den 27 0 c t o 1) c- r f. ro.
dess val; men för ett representationsförslags antagande, som
ej grundar sig på ståndsindelningens upphörande, liar jag inga
uppoffringar alt göra; ty jag anser ett .sådant, snarare än
att leda till fäderneslandets nytta, leda lill dess förderf.
Man vill bibehålla de gamla elementerna uti representationen,
Stånden, men endast gifva denna representation en
ny form; man vill ikläda de gamla gestalterna en nymodig
drägt, som icke harmonierar med deras väsen, icke passar
för den tid, hvarifrån de härskrifva sig; man har g|ort,
liksom om en målare skulle vilja föreställa en af de gamla
apostlarna, klädd efter sednaste modjournalen från Paris.
Hvad skulle man säga, ifall roan fick se Paulus i en sådan
drägt, sägande: ”jag har arbetat mer än eder alla, lidit af
hunger och vedermödor” etc. etc., eller predikande mot verldens
fåfänglighet. När form, ändamål och ämne så litet motsvara
hvarandra, som då man, med bibehållande af medeltidens
ståndsindelning, vill bilda en representation genom val,
och tvänne kamrar efter nyfranskt mönster, så skall det
verk man gjuter icke kunna länge hålla tillsamman, det är
som man ville af lera eller glas gjuta mekaniken till en
ångmachin. Jag anser, att när vi antaga något nytt, bör
det vara till hufvudprincipen lämpadt efter tiden, att vi
kunna hoppas att ej på sekler behöfva bortbyta det mot
något annat. Skulle man befara, att Const.Utskis förslag vore
en alltför radikal förändring att börja med, kan man ju bibehålla
åt de gamla R. St. ännu rättighet alt efter vissa
tiders förlopp sammanträda för att bestämma lagarna för
kammarens verksamhet oell upphäfva densamma, ifall det
skulle visa sig, att den ej kunde fullgöra sin pligt, eller svikit
folkets förtroende. Detta har jag redan haft äran yttra
vid de allmänna sammankomsterna, dock då som nu, med
lika litet anspråk på gehör, ehuru detta, enligt min öfvertygelse,
både vore det hastigaste och försigtigaste sättet att gå
framåt, och med den öfvertygelsen dör jag.
Flere talare hafva yttrat, att det är med smärta, sorn
de lägga offret af sin representanträtt på fäderneslandets
altare, ehuru gerna de ändock göra det. För min del, ifall
jag anser ett sådant offer vara för fäderneslandet nyttigt, gör
jag det både med glädje och gerna ; men anser jag det vara
onyttigt, anser jag det vara som att offra åt Baals prester;
det skulle icke blott smäl ta mig att göra det, utan jag gör
det alldeles icke.
Man har sagt, ”Rom byggdes icke på en dag!” det är
sannt; men hade man börjat med att bygga ett Sybaris, hade
deraf säkerligen aldrig blifvit något Rom. Rom vann ej
på en dag alla de segrar, sorn gjorde det till verldens herrskarinna;
men det byggdes af Romulus, krigsgudens son, oell
för sybaritiska nöjen bestämde han icke sin stad; hans första
undersåtare voro hvarken veklingar eller philosopber, de
voro äfventyrare; de förste Romare hade svärdets rätt att
Den 27 Octobcr f. m.
233
tacka för sin tillkomst, de visste också att göra den gällande;
Rom grundades af äfventyrare, det blef också sjelft ett
äfventyr uti verldsaltet Anse vi allmänna val böra vara det
mål vi skola sträfva efter, böra vi ej tas»a ståndsindelningen
till väglederska; ty da binna vi aldrig dit. Då anser jag ej
något annat sätt att skynda varsamt, finnes, än att, såsom jag
ofvanför yttrat, till en början bibehålla RiksStm såsom en
högre instans, än de genom allmänna val sammansatta landtständerna;
men utgå vi ej från början från principen af allmänna
val, binna vi aldrig dit. Rom byggdes icke på en
dag, men det bade ej blifvit Rom, om det ej hade grundats
af en Romulus.
Anlages icke ett sådant förslag till representationsförändring,
hvarigenom alla de öfriga Stånden måste afsäga sig
alla sina rättigheter, på samma gång som vi väta, bar jag
inga alt afsäga mig. Borgerskapets ståndsprivilegier, dess
skråordning, presterskapets ståndsprivilegier, dess indigenalsrätt
m. m., böndernes ståndsprivilegier, deras rättighet att
från får till son transportera jorden åt en af ätten, kasta de
andra in på embetsmannabanan eller göra dem till proletärer,
det missbruk de af denna rätt göra äfven vid skatteköpta
hemman, genom att bestämma viss utlösen, måtte vara
skadligare för samhället, än att R. o. Ad. på egen bekostnad
bevistar riksdagarna, hvilket jag, så länge slåndskilnaden
bibehålles, anser vara dess nytta. Anlages olyckligtvis
val inom delta Stånd, hemställer jag, om man tror
detta Stånd kommer att representera regeringen eller folket.
Jag anser att MedStånden borde inse, att det vore deras intresse,
att, så länge ståndsindelningen bibehålles, äfven bibeh
ii lies den sjelfskrifna representanträtten inom R. o. Ad.
Måhända nationen, för att blott nämna män af sednare tider,
haft någon nytta af att en von Schwerin, Cronhjelm,
Anckarsvärd, Frölich m. fl., kunnat begagna sig af sin representanträtt?
Att jag m. fl. mindre passande derför
gjort det, har den åtminstone icke haft någon skada utaf.
Men anlagom val inom detta Stånd, — och tiden behöfde
ej gå ikring många decennier, förr än dörren vore lika så
väl läst för en Gr. Anckarsvärd, som för mig. Vi böra
komma ihåg, der gifvas numera icke många af adeln, som ej
äro embetsman, endast några få capita, som äro fideicommissarier;
och till hvad grad man i närvar, lid vill hålla
embetsmannen i beroende, derom behöfver jag ej lala, derom
går ry-klet så allmänt, att det snart sagdt hviskas af vinden.
Jag medgifver visserligen, att capita visst icke böra
bibehålla sin sjelfskrifna representanträtt såsom någon förmån
i och för p I n ra 1 i te t en af dem, men de böra göra det
för fäderneslandets skull; ty skall R. o. Ad. utgöra Stånd
och den försvunnit, och vi få ett Stånd af embetsman, halden
tagit Svenska folkfrihetens tårar med sig i grafven. Drt
är visserligen sanni, R. o. Ad. måste anse skyldigheten att
a36
Den 27 October f. m.
representera såsom ett onus, nemi. landtadeln ; den måste lemna
sina hem, uppoffra sin ekonomi, vistas här med kostnad,
för att slutligen befinna sig uti en minoritet, lida nederlag
genom att blifva öfverflyglad af hofadel och Stockholms
adeliga embetsman; men den bör fullgöra detta onus, för det
Jilia företräde den ännu innehafver uti samhället, för att följa
fäders efterdömen uti att offra allt för fäderneslandet; något
kan den väl dermed ännu gagna detsamma. Det är väl
sanni, de bland dem, hvilka äro embetsman och ej blindt lyda
Styrelsens tygel, få röna verkningarna af sin motsträfvighet;
de, som våga öppet bryta med den, äro snart sagdt
biltoge i eget fädernesland —• men derföre må representationen
tacka sig sjelf — ännu står oss dock öppen rätt att,
då vi vilja, tjena fäderneslandet. — — — Skulle nu en majoritet,
med opinionens vind i seglen, fråntaga oss denna sjelfskrifna
representanträtt, utan att upphäfva våra Medständers
ståndsprivilegier, utan att upphäfva vår egen skyldighet
att utgöra ett Stånd; så har den betagit oss den enda
återstående utväg att tjena vårt fädernesland. Först beröfvade
man oss våra egendomar, ärfda efter fäder, förvärfvade
i fäderneslandets tjenst, köpta med blod och mödor —
jag talar icke om mig, länge var min ätt icke Svensk; hit
kommo mina förfäder flyktingar, såsom vänner af friheten,
heröfvade både fädernesland och egendom; jag talar om medlemmarna
af detta Stånd i allmänhet — nu, sedan man 1809
för partiafsigter uppoffrat våra hufvudsakligaste privilegier,
nu vill man, utan att antaga principen af allmänna val,
utan att upphäfva de öfriga Ståndens privilegier, betaga oss
den enda af värde, som vi ännu äga, rätten att såsom representanter
tjena fäderneslandet; man vill göra Ståndet till
en Regeringens marionett, till en syndabock, som skulle försona
och blifva ett offer för alla dess felsteg; hellre underskrifver
jag min egen dödsdom, än ett sådant förslag. Jng
vädjar till efterverldens dom; ty man hvälfver öfver mitt
fädernesland en olycka; jag säger, man har begått mot oss
både väld, våld och tyranni, och protesterar deremot, både
inför detta Stånd, samtid och efterverld. Jag beder de herrar,
som vilja offra det dyrbaraste de arfi af sina fäder, besinna
huruvida, då de erkänna val inom Ståndet, de verkligen
offra det för en stor och vigtig nationalidee på fädernesJandets
heliga altare, på hvilket intet offer är för stort, eller
åt opinionens blinda afgudabeläte. Åt detta har jag, åtminstone
för min del, intet att gifva; jag skulle endast önska,
att jag kunde slunga eld uti dess gap, att den måtte
förtära det. Vi hafva redan 1809 gjort alla uppoffringar åt
fäderneslandet, som kunna begäras; förr än de öfriga Stånden
lemna sina privilegier, anser jag, att vi ej med rättvisa
mot efterkommande kunna lemna de obetydliga vi hafva
igen. Sådana våra institutioner äro, kunna de ännu vara
vårt stöd, såsom de varit våra fäders, kunna vi ännu hafva
Den October f. m.
dem med arn, såsom ett minne af forntida storhet; men vill
man modernisera dem, skola de båda blifva löjliga och
onyttiga.
Mitt ultimatum är: ståndsindelniogen, sådan som den är,
eller icke slåndsindelning. Antager man allmänna val, är
friheten bevarad; då skall det allmänna folkintresset göra sig
gällande; det är alldeles uteslutet genom ståndsval. Så val
mitt förkastande af slåndsindelning och val, och tvänne kamrar,
som det företräde jag gifver ett folk och en kammare,
grundar sig på Hr Lefre'ns i föregående plenum så väl bevista
sats, att genom mångdelning, classdelning, kan den verkliga
minoriteten blifva den synbara majoriteten. Hr Lefren
har sagt, alt en kammare kan icke öfverlägga; den kan ej
öfverlägga med en annan, om denna icke finnes, men den
kan öfverlägga inom sig sjelf och lika säkert besluta. Hvem
bestrider den satsen, att bäst vore låta alla beslut bero på
ett hufvud, så framt man vore säker att hafva valt det bästa;
det bevisa de storverk envaldsregenler utfört; sjelfva
det fria Rom anropade alltid i sin nöd en dictalor; nog har
man hört förut, att ett gäddhufvud är mer värdt än hundrade
grodhufvud.
Jag har varit mer än mångordig; då jag förutser att
principen af val inom Ståndet gör sig gällande, vill jag på
förhand reservera mig deremot och tillägga, att sedan detta
blifvit satt uti verkställighet, är Svenska folkfriheten fal,
den väntar endast på köpare. Jag hemställer, huruvida
man skulle tro, att fordna tiders R. o. Ad. skulle anse friheten
befästad genom beslutet, att R. o. Ad. skulle representera
genom val; huru iy56 års Ridderskap skulle ansett,
om man velat drifva ett sådant förslag igenom.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, alt då en ledamot begärt,
att de särskildta förslagen till gemensamma tankar borde
uppläsas, ansåg Hr Landtm, sådant böra ske, hvarefter
upplästes Frih. Sprengtporten? förslag, sådant det blifvit efter
den ändring Frihtn i dag begärt, samt Frih. Hamiltons,
Hr von Hartmansdorffs, Hr von Troils och Hr Mannerskantz’s
förslag, sådana de i föregående dagars plena blifvit afgifna.
Då Hr Mannerskantz’s förslag skulle uppläsas, yttrade
han, att han önskade fä framställa en annan redaction af sitt
förslag; men Hr Jjandtm. ansåg lämpligast, alt detta skedde
då R. o. Ad. komme till pröfningen af delta förslag.
Derefter upplästes Gr. Frölichs den 21 dennes afgifna
förslag.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att, då de öfriga förslagen
mer eller mindre öfverensstämde med Utskts förslag,
någon uppläsning af dem för det närvar, icke torde erfordras.
Hr Ribbing, Bengt: Om jag icke förmodade, att,
a38
Den 27 Octoberf. m.
ehuru Hr Frih. o. Landtm, uti sista plenum förklarade sig
icke kunna inse behofvet utaf att föredraga ämnet i den ordning
sorn Gr. Spens föreslagit, utan att föredragningen borde
ske pä sätt Hr Fril), o. Landtm, nu ansett rättast vara,
nemi. att hvarje förslag föredroges i sin helhet, R. o. Ad.
det oaktadt har sig öppet att derom fatta sitt beslut; sä
skulle jag nu icke begärt ordet; men då jag icke känner någon
grundlags-§, hvaraf R. o. Ad. kunde vara bindradt att
nu besluta i denna fråga, så anhåller jag att få yttra mig i
anledn. af hvad Hr von Hartmansdorff sednast anfört röride
fördelarna och olägenheterna af det föredragningssätt, som
Frih. Sprengtporten begärt och Hr von Troil understödt.
Jag tror, att man vid närmare eftersinnande skall finna, att,
derest man icke antager detta föredragningssätt, man riskerar
att gå miste 0111 antagandet af någon gemensam tanke i
ämnet inom detta Stånd, hvilket i min tanke är att våga
alltför rnvcket. Med Hr von Hartmansdorff kan jag icke
dela den farhågan, att förslaget icke skulle blifva sammanhängande,
om grunderna först afgöras, och de särskilda bestämmelserna
sedermera, sålunda att vi t. ex. först besluta
huruvida representationen skall indelas uti tvänne kamrar
eller ej; om valen skola ske ståndsvis eller uti kretsar; om
de orepresenterade skola vinna inträde uti representationen,
— uti hvilka frågor både Frih. Hamilton, Hr von Hartmansdorff
och Frih. Sprengtporten öfverensstämma. Jag
tror nemi., att, om vi t. ex. forst besluta att kamrarnes antal
skall vara två, sådant likväl icke hindrar oss att sedermera
bestämma, huruvida dessa tvänne kamrar skola utgöras
hvardera af represenlanternes halfva antal; äfvenså tror
jag icke, nit, om vi först besluta att valen skola ske classvis,
det ä:;er något sammanhang med frågan, huruvida dessa
val må ske äfven utom valkretsarna. Likaledes tror jag,
alt, om vi först besluta de orepresenterades intagande i representationen,
vi deraf icke äro förhindrade alt sedermera
komma öfverens om, huruvida de skola utgöra ett särskildt
Stånd, eller om de skola fördelas på de redan befintliga
Stånden. Dessa äro några af de vigtigare frågorna, och det
kan finnas flera sådana. Dä vi först besluta öfver de allmänna
frågorna och sedermera öfver de speciella, så ligger
deruti en garanti, att det hela icke kan blifva så fasligt
osammanhängande, enär de speciella besluten naturligtvis alltid
mäste qvadrera med de allmänna. Dessutom är det icke
blott på värt gemensamma beslut, utan äfven på de tre öfriga
Ståndens gemensamma beiut, hvarpå Coust.Utsk:s åtgärd
hvilar. Förhållandet emellan dessa tre Stånds särskilda
anmärkntr blir troligen mycket mera osammanhängande,
än de grunder, hvarom vi kunna oss förena, i händelse
Frih. Sprengtporten förslag först antages. Man har
trott, att genom detta föredragningssätt skulle man utestänga
deras mening, hvilka vilja vidblifva det gamla; men de äga ju
/
Den 2j October f. m. 2^9
alllid den utvägen Stt 'afstå den ena pro‘pösfn' efter den andra,
då vi slutligen komma att förblifva vid hvad sorn finnes.
Hufvudsakliga fördelen af det föredragningssätt, som jag understödjer,
består deruti, att man får en basis af allmänna
grundsatser fastställd, hvarpå man sedermera kan bygga sina
beslut; man vinner äfven den fördelen, som bör verka
på Const.Utsk., nemi. att få se en större eller mindre majoritet
för hvarje principfråga, och, om inom något Stånd
finnes en liten majoritet för ett beslut, så blir man alltid
villrådig, huruvida denna majoritet kan anses verkligen uttrycka
Ståndets tanke, hvilket åter icke inträffar i afseende
på de frågor, för hvilka majoriteten varit mera öfvervägande.
Jag måste derföre högligen tillstyrka det föredragningssätt,
som Frih. Sprengtporten och Hr von Troil föreslagit,
samt hoppas och önskar, att Hr von Hartmansdorff äfven
måtte förena sig derom. Jag anser det så mycket nödvändigare,
som jag fruktar, att vi i annat fall sätta frågan på
ett tärningskast, och kunna gå miste om det ändamål, sorn
en öfvervägande majoritet uti en föregående votering ådagalagt
alt Ståndet önskar.
Hr Frih. o. Landtm, ansåg sig, i anledn. af delta
yttrande, böra erinra, att nu icke vore fråga om föredragningssältet,
emedan Fr ih. Sprengtportens förslag redan vore
föredraget till pröfning, utan frågan vore blott om sättet att
fatta beslut deröfver. Hr Landtm., för sin del, kunde icke
se något, som hindrade R. o. Ad. att, innan beslut öfver
Frih. Sprengtporten för slog fattades, förbehålla R. o. Ad.
rättigheten atl, detta förslag måtte bifallas eller förkastas,
likväl sedan kunna pröfva de förslag, sorn vore af andra ledamöter
framställda, och som, ifall Frih. Sprengtporten förslag
antoges, icke stöde i str id med detsamma. Skulle Frih.
Sprenglportens förslag förkastas, hade R. o. Ad. öppet att
pröfva de förslag, som icke stodo i str id med nämnda fulslag,
men voro på ett annat sätt beskaffade, och naturligtvis
äfven öppen rätt att pröfva de förslag, som voro i fullkomlig
strid dermed, såvida icke något annat antoges, innan pröfningeo
komme till dem. Hr Landtm, trodde således, forsin
del, icke något hinder vara, att ju, på sätt Frih. Sprengtporten
förslagit, om R. o. Ad. antoge Frih. Sprengtportens
förslag, pröfning kunde äga rum af Frih. Hamiltons och Hr
von HartmansdorfFs förslag, äfvensom, ifall det förkastades,
pröfning sedan vore öppen af samma förslag.
Hr Frih. o. Landtm, tillkänuagaf, att plenum komme
att fortsättas på e. m. kl. 6.
Frih. Hamilton: Efter den fullständiga utredning af
frågans skick, som Hr Frih. o. Landtm, nu gjort, återstår
blott att ingå i pröfning af Fr ih. Sprengtportens förslag och
i\ct
Den 2j Octoher f. m.
deröfver fatta beslut. Jag bar, så uppmärksamt jag kunnat,
genomgått detta förlag och gillar detsamma i sitt hufvudsyfte,
att nemi. framställa vissa, i allmänhet gällande satser,
och sådana, som icke inverka på Ståndets beslut i fråga om
detaljer. Det är likväl just ur denna synpunkt, som jag
skulle framställa en anhållan till Frih. Sprengtporten att
medgifva dels en redactionsförändring och dels en inskränkning
i förslaget. En redactionsförändring, så till vida, att
Hr Friherren först yrkat att fyrkamrigheten skall upphöra,
men sedan att representationen skall sammanträda på tvänne
kamrar, valda stånds- eller classvis, och utsedda för hvarje
lagtima riksdag. Asiglerna härom äro delade och många
anse, att nya val äfven till urtima riksdagar böra äga rum,
då antingen sådana sammankallas för att höra nationens tankar
i vissa speciella fall, eller ock, i händelse Konungen
skulle finna sig föranlåten att åtskilja elt lagtima riksmöte
och sammankalla ett urtima, för att vädja till nationens röst.
Jag anhåller derföre, att Hr Friherren vill medgifva, att ordet
lagtima finge utgå emellan orden hvarje och riksdag.
En inskränkning tror jag af nöden derföre, att frågan
om de orepresenterades inträde i representationen bör så
allmänt uttryckas, att icke något specielt förhållande dervid
i detta förslag uttryckes, hvarigenom hufvudanmäi kningen
emot förslaget förfaller. Det torde således endast höra heta:
”samt att representationsförändringen bör afse, att, jemte upphörande
af all sjelfskrifven representationsrätt, bereda de
ofrälse ståndspersonsclasserna, som nu äro uteslutna från rättigheten
att sända fullmäktige till riksdagen, en sådan rättighet,
och dermed punkt, utan att ingå i specialiteter deraf,
hvilka höra till de närmare bestämmelser, som R. o. Ad.
förbehållit sig att sedermera öfverenskomma om. På delta
sätt tror jag att Frih. Sprengtportens förslag skulle komma
att innehålla de Irenne stora grundsatser, hvilka böra uttalas
som grund för en blifvande förändring.
Frih. Sprengtporten: Med anledning af Frih. Hamiltons
yttrande, får jag endast anföra, att jag för min del icke
har något alt invända emot hans framställning, om R. o.
Ad. lemnar sitt bifall dertill, att mitt förslag till gemensam
tanke må undergå den förändring han föreslagit, och
som blott vore att utesluta den detaljbestämmelse, som kan
anses öfverflödig att nu införa, särdeles om R. o. Ad. ville
antaga hvad jag anser vore det rättaste och säkraste sättet
att komma till ett riktigt resultat i frågan, nemi. det föredragningssätt,
jag i början framställt och som flere ledamöter
understödt.
Gr. Frölich: Jag uppstår nu, icke för att tala vidare
om förslaget, — jag har redan gjort det, och kommer säkert
alt
Den 37 October f. m.
att votera deremot; — men jag uppstår blott för att fästa
R. o. Ad:s uppmärksamhet derpå, att om afsigten vid beslutets
fattande i denna vigtiga fråga är att blott bibehålla
ståndsskilnaden i afseende på valsättet och alt votera en förändring
i representationssättet från 4 kamrar till 2, m. e. o.
att besluta om sådana saker, hvarom jag skulle våga säga,
att man nära nog förut Sr ense, så är dertill för R. o. Ad.
tillfälle genom att bifalla Frih. Sprengtportens förslag till
gemensam lanke; men afslås åter bemälte Friherres förslag,
afven med de af Frih. Hamilton föreslagna modificatiooer
deruti, och hvilka jag ansett vara riktiga och behöfliga, så
har R. o. Ad., efter min förmening, ådagalagt, att Ståndet
ämnar förena sig om ett annat förslag, som kommer längre
fram, och som åsyftar något annat än att bibehålla ståndsskilnaden,
men blifva utaf med de 4 hamrarne. Jag har
blott velat hafva sagt detta på förhand, och kommer att
begagna denna argumentation i sin ordning, då ett sednare
förslag förekommer.
Hr von Hartmansdorff: Efter det medgifvande Frih.
Sprengtporten gjort, i anleda, af Frih. Hamiltons framställning,
får jag förklara, det jag ej anser någon betänklighet
förefinnas mot antagande af Frih. Sprengtportens förslag.
Jag vill dock erinra, att med uttrycket omedelbar sjelfskrifvenhet
icke lärer kunna förstås något annat, än alt R. o.
Ad:s medlemmar icke, såsom nu, äro omedelbart sjelfskrifna
riksdagsmän, men att de hafva en medfödd rättighet att vara
valmän. Angående en annan omständighet torde äfven
böra på förhand erinras, nemi. om den, att detta Ståndets
likasom hvarje annat Stånds representationsrätt icke må kunna,
sedan förändringen inträffat, Ståndet beröfvas utan dess
eget samtycke. Jag tror alt en ledamot af detta Stånd, soni
tillika är ledamot af Const.Utsk , kommer att i detta fall
gifva R. o. Ad. ett förslag, som är tillfredsställande, och
liviIket är uppsatt såsom en anmärkn. emot mit t, så at t Ståndets
medlemmar i detta hänseende icke behöfva hysa några
farhågor; för egen del skulle jag icke vilja uppoffra en del
af vår sjelfskrifvenhet, med mindre Ståndet blefve för framtiden
försäkradt derom, att återstoden icke må kunna, utan
Ståndets samtycke, detsamma betagas.
Hr Lefren: Som jag i början af detta plenum yttrat
åtskilligt emot Frih. Sprengtportens förslag, så får jag nu
förklara, att sedan jemkning dervid numera ägt rum, så är
jag af samma tanke i afseende derå, som den siste talaren
yttrat.
Frih. Hamilton: Jag log mig friheten begära ordet, i
anleda, af Hr von Hartmansdorff^ yttrande, att någon misstydning
kunde göras i afseende å den omedelbara represen
*
i5 H. 3!
Den a] October f. m.
tationsrättens upphörande. Man kan visserligen säga, att någon
tvetydighet ligger i uttrycket derom, hvarföre jag skulle
hemställa om ej Frih. Sprengtporten ville medgifva , alt
olden ”sjelfskrifven representationsrätt” finge utbytas emot
uttrycket ”sjelfskrifven personlig lätt alt vara representant.”
Rättigheten att välja inom oss, den vilja vi icke gifva ifrån
oss, utan rättigheten att vara sjelfskri fna representanter.
Hvad den frågan angår, att Ståndet borde, i händelse en
grundlagsförändring i framtiden skulle väckas, sorn rörde antalet
af Ståndets representanter eller dess existens inom representationen,
förbehålla sig ett veto; så bar jag äfven i mitt
förslag åsyftat ett sådant tillagg; men Hr Frih. o. Landtm,
har behagat nämna, att detta ämne icke var ibland de punkter,
som för närvar, voro under afgörande. Min tanke är
också, att Ståndet bör äga ett sådant veto, och jag har hört
ledamöter af Preste- och BondeSttn säga, att de icke heller
ingå på förändring i representationssättet, om icke deras rätt
ott deltaga i representationen blir så kringgärdad, att den
icke kan af någen majoritet borttagas, samt att de förbehålla
sig rättigheten vid sådana frågors afgörande, att kunna
skilja sig ståndsvis och att deras röst då bör äga vitsord i
frågan. Jag tror, att hvad BondeSt. beträffar, är detta af
stor vigt; ty den dag kunde annars inträffa, då få bönder
valdes in i representationen, och detta tror jag ej vara enligt
med nationens intresse.
Hr Rosenblad, Bernh.: Det torde icke vara utan
vigt att, vid fattande af beslut i ett så maktpåliggande ämne,
vara särdeles grannlaga i afseende på valet af uttryck,
då det icke är likgiltigt hvilka uttryck som begagnas, om
man antager orden afsägelse af representationsrätten, eller
något annat. Man torde påminna sig den strid, sorn under
flera riksdagar uppstått om vissa ledamöters af Riddarhuset
rättighet att deltaga i val till Utskott. Den meningen framställdes
då ilrån ena hållet, att ifrån alla möjliga val, som
kunde bereda Utsk., skulle dessa personer vara uteslutne.
Möjligen kunde man ifrån ofvannämnda uttryck deducera,
att beslutet vore, att i alla de frågor, som bestämma representationen,
vore all sjelfskrifvenhet borta. Jag tror derföre,
att den förändring Frih. Hamilton nyss nämnt, är nödvändig
och tillstyrker densamma; men som flera ändringar
deruti med motionärens begifvande redan blifvit gjorda, skulle
jag anhålla att förslaget blefve uppläst, sådant det nu
lyder.
Frih. Sprengtporten: Jag kan naturligtvis icke hafva
något alt anmärka emot hvilket förtydligande som helst,
för att uttrycka den mening mitt förslag innehåller, att R.
o. Ad:s representationsrätt genom val skall fortfara, men att
R. o. Ad:s rättighet att representera, på grund af en sjelfskrifven
personel rätt, borde upphöra. Jag föreställer mig
Den an October f. m.
a43
alt då i förslaget influtit ordet ”omedelbar”, derigenom
ganska bestämdt gifves tillkänna, att rättigheten att representera
genom val qvarstår, efter ordet ”omedelbar” just uttrycker
denna mening. I öfrigt öfverlemna!’ jag åt Hr Frih.
o. Landtm, samt R. o. Ad. alt sjelf bestämma åt hvilken af
de redactioner, som nu blifvit ifrågasatta, lemnäs företräde,
antingen den jag föreslagit, eller den Frih. Hamilton projecterat.
Gr. Spens, Carl Gust.: Jag bar begärt ordet, egentligen
i anledn. af Hr von Hartmansdorff* yttrande. Han
nämnde, att det var honom bekant, att en ledamot afConst.-  TJtsk. ernade som ett amendement till hans förslag framställa
ett annat, för att undvika en våda, som en talare omnämnt.
Hr von Hartmansdorff menade, som jag tror, mig, hvilket
jag har anledn. att tro derföre, att jag visat honom en uppsats
till detta amendement, och som frågan nu blifvit väck t,
anhåller jag att få uppläsa det. Det angår 10 punkten af
hans förslag, som lyder: ''Preste-, Borgare- och BondeStm
viilje sina riksdagsmän som tillförene, eller på sätt dessa Stånd
hvart för sig kunna finna skäl att, under iakt tagande af förenäinnda
grunder, närmare bestämma.” Om man genomläser
dessa ord noga, så ligger deruti ett frö till ett förderfligt
ståndssplit under framtida riksdagar. Der ligger nemi. hos
5.6 bönder nedlagd makten att ändra BondeSt:s, hos 26
borgare att ändra BorgareSt:s och hos 26 prester att ändra
PresteStts valsätt. Dessa förändringar skola likväl alltid
blifva högst litet välkomna förde öfriga Ständen, som skola
sitta i samma kammare med dem. Det skall gifva anledn.
till beständiga tvister om huru stadgandet iakttagits och förenämnda
grundel- blifvit observerade eller icke. Det är en
närmare bestämmelse häraf för framtiden , som jag ansett
höra äga rum i det förslag, som skall blifva hvilande såsom
R. o. Ad:s gemensamma tanke, för att vid nästa riksdag,
som nyttigt, komma under slutligt afgörande. Jag har
derföre tänkt, att 10 punkten i Hr von Hartmansdorffs förslag
borde lyda så bär: ”Inom AdelsSt. upphör skilnaden
emellan hufvudman och ättemän. Adeln, Preste-, Borgareoch
BondeSttn välja för öfrigt sina riksdagsmän på sätt dessa
Stånd hvart för sig kunna finna skäl att, under iakttagande
af förenämnda grunder, närmare bestämma under loppet af
den liksdag, då beslut fattas af R. St. om iakttagandet i
Riksförsamlingen af det 5:te Ståndets ombud;” och att sedan,
mellan 12 och 18 punkterna i Hr von Hartmansdorffs
förslag, sorn omtala grunderna för R. o. Ad:s och ståndspersonernes
valrätt, skulle införas en ny punkt, så lydande :
”Väcke?, på sednare riksdag, än den der beslut fattas om intagandet
i Riksförsamlingen af 5:te Ståndets ombud, fråga
om ändring i valsättet för ett särskildt Stånd, sammanträde
dess pä riksdagen närvar, ombud från begge kamrarne; och
=44
Den 27 October f. ra.
blifve intet annat ändringsförslag för Riksförsamlingen frnmstäldt,
än som dessa ombud genom flesta rösterna godkänt.
Till antagande af sådant förslag fordras sedermera Riksförsamlingens
beslut ocb Konungens samtycke.
Härvid önskade jag framställa under två alternativer
möjligheten att behandla dessa förslag, antingen som grundlagsförändring
eller som en civil lagförändring, men alltid
så, att Ståndet i begge fallen skulle äga ensamt initiativrätt.
Jag skulle icke vid detta tillfälle hafva uppläst dessa förslag,
utan dröjt dermed till dess Hr von HartmansdorfFs förslag
förekommer, mot hvilket jag har några smärre anmarkntr
att göra, om jag ej af Hr von Hartmansdorff blifvit
åberopad.
Upplästes Frih. Sprengtportens förslag, sådant det efter
de föreslagna ändringarna deruti blifvit redigeradt, så lydande
:
Alt Svenska representationens fördelning på fyra rum
bör upphöra, och att denna representation bör sammanträ,
da på två, genom val , stånds- eller classvis utsedda kamrar,
vid hvilkas bildning den skilnad iakttages, att, då ledamöterne
i den ena kammaren utses för hvarje riksdag, ledamöterne
i den andra väljas för längre tid bland personer,
som förut utöfvat riksdagsmannakallet eller uppnått en mognare
ålder, samt att representationsförändringen hör afse,
att, jemte upphörandet af all sjelfskrifven personlig rätt att
vara representant, bereda de ofrälse ståndspersonsclasserna,
som nu äro uteslutna från rättigheten att sända fullmäktige
till riksdagen, en sådan rättighet.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. ansåg
öfverläggningen i detta ämne fulländad.
Ropades ja.
Hr von Hartmansdorff: Jag vill erinra mig, att Hr
Frih. o. Landtm, en gäng förut förklarat det pröfningsrätten
af de öfriga förslagen ' vore oförkränkt af det beslut R. o.
Ad. fattar öfver detta; så att icke nugot hinder är att pröfva
Frih. Hamiltons eller mitt eller hvilket annat förslag, som
icke strider emot detta, i händelse det antages.
Hr Frih. o. L a n d t m. yttrade, att han, innan han fram -  ställde propos. å Frih. Sprengtportens förslag, ansåg sig böra
hemställa, om R. o. Ad. behagade förbehålla sig att, antingen
propostn om dess antagande besvarades med ja eller
nej, likväl hafva sig öppet att pröfva de efterföljande
förslag ....
Då Hr von Troil nu, innan Hr Landtm, fulländat
meningen, anmälte sig, erhöll han ordet och yttrade:
Så har jag icke uppfattat meningen , som skulle R. o.
Ad. förbehållit sig att, huru än svaret må utfalla på den
Den 27 Oclobcr f. m.
propps., som framställes öfver Frih. Sprengtporten förslag,
sedermera kunna ingå i pröfning af hviiketdera utaf de öfriga
förslagen som helst. Jag har föreställt mig, att meningen
vore den, att i händelse propos:n, soro framställdes, hesvarades
med ja, så kunde R. o. Ad. ingå i särskild pröfning
af alla sådana förslag, som inskränka sig till classval,
<1. v. s. Hr von Hartmansdorffs och Frih. Hamiltons, emedan
icke i dem den allmänna valprincipen till större eller
mindre del ingår, och att om proposzn hesvarades med nej,
blefve förhållandet motsatt, d. v. s. att R. o. Ad. då icke
kan ingå i pröfning af de förslager, som uteslutande hylla
c lass v a Iprincipen.
Hr Frih. o. Landtm, erinrade, i anledn. of Hr von
Troils sista yttrande, att den tanke Hr Landtm, framställt
icke varit sådan Hr von Troil uppgifvit den. Hr Landtm,
hade trott sig finna, att R. o. Adis särskilde ledamöters
tanke, åtminstone deras som yttrat sig i frågan, vore, alt
det beslut, R. o. Ad. fattade i afseende på Frih. Sprengtporten
förslag, icke skulle lägga hinder i vägen att fatta
beslut om de förslag, som i ordningen komma näst efter
Frih. Sprengtporten. Skulle Hr von Troils nu yttrade mening
blifva R. o. Adts beslut, fruktade Hr Landtm., att Hr
von Troils förslag icke under någon synpunkt kunde komma
under öfverläggning, antingen Frih. Sprengtporten! förslag
antoges eller förkastades. Hr Landtm, trodde, att meningen
med del förbehåll, som skulle göras, vore att, om
Frih. Sprengtporten förslag antoges såsom gemensam tanke,
det ej skulle hindra R. o. Ad. att pröfva Frih. Hamiltons
förslag, oell 0111 detta icke antoges, Hr von Hartmansdorffs;
och om åter Frih. Sprengtporten förslag besvarades
med nej eller icke antoges såsom Ståndets gemensamma tanke,
skulle det stå Ståndet öppet att pröfva de efterföljande
förslagen i den ordning de förekomme, och berodde det sedan
på denna pröfning, huruvida R. o. Ad. komme till pröfliingen
af de förslag, som förneka val ståndsvis och antaga
allmänna val.
Gr. Frölich: Jag bekänner uppriktigt, att jag icke
kan inse hvilken följden skall blifva af ett så beskaffad);
erinrande. Örn Frih. Sprengtporten! förslag antages som
R. o. Ad:s gemensamma tanke, så anser jag följden deraf
vara, att alla andra förslag upphöra; de komma således
icke under discussion vidare, ty då har R. o. Ad. ansett,
att det är dess gemensamma tanke som Ståndet fattat
i anledn. af väckta förslager till representationens ombildning,
och då är detta det enda, som afgår till Const.Utsk.;
eljest skulle jag förutse en evighet, om hvarje förslag derefter
skulle discuteras, och 0111 man skulle undersöka i hvad
mån de efterföljande förslagen kunna subsumera; under eller
std i strid med Frih. Sprengtporten!, isynnerhet sorn detta
Den 27 October f. m.
förslag är afFatladt i så allmänna termer, att det är omöjligt
att säga 0111 något förslag dermed instämmer eller icke. Jag
tror således det enda rätta föredragningssättet vara att nu
föredraga Frih. Sprengtportens förslag, och om det icke bifalles,
att föredraga de efterföljande, då det blir tillfälle för
Frih. Hamilton eller hvilken annan att söka göra modificationer
för att få in en eller annan af Frih. Sprengtportens
satser; men om bemalde Friherres förslag, efter det nu i
sin helhet är föredraget, blir bifallet, så mäste deraf följa,
att alla efterföljande äro alslagna och förfalla.
Hr Lefren: Huset lärer icke underlåtit att förnimma
ifrån början af denna discussion, huruledes detta förslag blifvit
framstäldt, ändradt och sedermera af dem understödt,
som från början talat emot detsamma. Hr Landtm, har,
efter mitt förmenande, framställt svaret på den sist gjorda
önskningen alldeles i öfverensstämmelse med den historiska
fortgången af denna frågas behandling. Motionaren sjelf,
Frih. Sprengtporten , har uttryckt, och främst bland R. o.
Ad. uttryckt den tanke, att hans förslag,, som innehåller
grundsatser, i händelse det antages som R. o. Ad:s gemensamma
tanke, långt ifrån att böra förhindra fortgåendet och
discuterandet af de förslag, som dermed i hufvudprincipen
öfverensstämma, snarare borde vara att anse som en föreg:de
saknödvändighet, och på denna grund har jag och Hr von
Hartmansdorff med flere ledamöter instämt i Frih. Sprengtportens
förslag; men skulle åter meningen vara, — hvilket
jag vrt icke vara motionärens egen , — att afklippa, genom
antagandet af Frih. Sprengtportens förslag, all rättighet att
discutera de detaljer, som linnas i Frih. Hamiltons och Hr
von HartmansdorfFs förslag, och hvilka instämma med Frih.
Sprengtportens grundsatser, så måste jag motsätta mig detsamma;
men det gör jag icke, emedan jag känner Frih.
Sprengtportens mening, samt att Hr Frih. o. Landtm, framställt
sin åsigt, hvilken är i öfvensstämmelse med sakens
förhållande.
Hr von Troil: Jag instämmer med den sista talaren
i ogillande af hvad Gr. Frölich sednast anfört; men jag begärde
ordet, för att blott tillkännagifva, att jag icke kunnat
uppfatta idden af hvad Hr Frih. o. Landtm, sednast yttrat,
nemi. att genom antagande af den förklaring öfver den framställda
propos:n, som jag begärt, skulle icke mitt förslag
till gemensam tanke kunna komma under ompröfning, antingen
propos:n besvarades med ja eller nej. Jag har icke
föreslagit annat än en fördelning af samtliga förslagen , sålunda,
att den ena delen skulle innefatta alla sådana förslag,
som grundade sig på classval, och den andra delen i sig inbegripa
alla de förslag, som utgå till större eller mindre del
från principen af allmänna val. Jag kan icke föreställa mig,
alt här nu kan blifva fråga örn något förslag lill gemensam
Den 27 O c to ber f. in.
247
tanlte, som icke i sig innefattar någondera af dessa cathegorier.
For öfrigt vill jag icke längre yrka den mening jag
förut framställt, utan skall alltför gerna underkasta mig hvad
Hr Frih. o. Landtm, samt det H. Ståndet beslutat.
Hr Hjerta, Lars: Jag är lill det mesla förekommen
af den siste värde talaren, och vill endast anföra, att i min
tanke kan icke ett beslut öfver Frih. Sprengtporlens förslag
utesluta R. o. Ad. ifrån att pröfva detaljerna. Frih. Sprengtportens
propos. är i min tanke icke något egentligt förslag,
utan blott grunder för ett sådant; men om deremot R. o.
Ad., genom bifall till Frih. Sprengtportens s. k. förslag,
icke skulle i något hänseende hafva bundit sig i afgörandet
af de påföljande i hänseende till grunderna, så finner jag icke
hvartill det skulle tjena att votera deröfver. Jag tror,
att om R. o. Ad. bifaller detsamma, så har 11. o. Ad. afgjort
i och med detsamma, att någon sådan propos., som innefattar
allmänna val , icke kan komma i fråga. I händelse
hvad jag anfört skulle innebära ett missförstånd om ratta
förhållandet, så ber jag blott alt få nämna, att anledntn
dertill är Hr Frih. o. Landtmis sednare förklaring, den jag
icke rätt fattade.
Frih. Hamilton: Jag är hufvudsakligen förekommen
af Hrr von Troil och Lefre'n , ronde hvad Gr. Frölich yttrat,
nemi. att, om Frih. Sprengtportens förslag antogs, det
dermed vore slut, och att man icke kunde ingå i pröfning
af andras förslager, som endast utgjorde en amplification af
Frih. Sprengtportens. Jag kan aldrig finna annat, än alt
R. o. Ad. måtte hafva reserverat sig denna rättighet. Således
anser jag det vara klart, att, om Frih. Sprengtportens
förslag antages, äfven andra dermed gemenskap ägande förslag
kunna komma under pröfning, hvaremot, om detsamma
afslås, så har R. o. Ad. stängt utvägen att antaga sedermera
förekommande förslag, grundade på samma satser, som
Frih. Sprengtportens; ty har man afslagit hufvudgrtinderna
för ett förslag , så ser jag ej, huru man kan antaga detaljer,
som hvila på just dessa grunder.
Hr Ribbing: Jag anser oss, om vi bifalla Frih. Sprengtportens
förslag, hafva oåterkalleligen kommit öfverens att
2:ne kamrar skola finnas, hvilka skola väljas stånds- och
classvis; vidare, att den ena kammaren skall väljas för hvarje
riksdag, och den andra för längre tid, beslående af personer,
som förut bevistat riksdagar och upphunnit en mogen
ålder; vidare, att R. o. Ad:s sjelfskrifna representationsrätt
skulle upphöra att vara gällande, samt att ofrälse ståndspersoner
skulle få inträde i representationen. Delta anser
jag blifva innehållet af förslaget till representationsförändring,
om Frih. Sprengtportens project i ämnet bifalles,
och jag anser oss icke kunna antaga de efterföljande förslagen,
som härmed slå i strid; men i allt annat anser jag
248
Den 27 October f. m.
oss oförhindrade alt vidtaga beslut. Så har jag föreställt
mig alt förhållandet vore.
Hr Lefren: Vid första föredragningen af detta förslag,
som nu är före, anmärktes, att det var uppstäldt i för allmänna
lenner, hvarföre också de personer, sorn för sin del
voro benägne att antaga antingen Frih. Hamiltons eller Hr
von Hartmansdorff» förslager, anmärkte, att dessa voro grundade
pä att närmare uttrycka sättet huru de förslag skulle
verkställas, som Frih. Sprengtporten framlagt i allmänna
termer. Sedermera hafva samma personer förbehållit sig,
att dessa tvänne förslag, hvars hufvudgrunder innehållas i
Frih. Sprengtporten, i alla händelser komma under öfverläggning,
antingen Frih. Sprengtportens förslag antogs eller
icke, emedan det finnes många, som möjligtvis skulle hesitera
vid alt antaga dessa allmänna satser, utan att känna
huru tillämpningen af desamma skulle äga rum. Jag är icke
rädd att säga ja till dessa allmänna satser, derföre att
jag är öfvertygad, att deras vidare utveckling i de kommande
förslagen skall blifva tillfredsställande. Jag är icke
emot, att man antager grundsatser först och gör utvecklingen
af desamma sedermera till föremål för öfverläggning ;
men det har aldrig varit meningen, att för den händelse,
att Frih. Sprengtportens förslag icke skulle vinna bifall, den
omständigheten skulle afskära pröfningen af alla de försl.ig,
som voro byggda på samma grundsatser, som Frih. Sprenglportens
i allmänna termer uppfattade förslag. Jag ber att
få göra denna framställning, för att precavera mot den tydning
man gjort, att, 0111 Frih. Sprengtportens förslag förkastades,
sådant involverade ett förkastande af Frih. Hamiltons och
Hr von HartmansdorfTs förslager, hvilket visserligen icke varit
Frih. Sprengtportens egen mening ifrån början.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att då ban måhända
illa uttryckt sig, då han yttrade sin tanke i afseende på det
förbehåll han trott flere ledamöter af R. o. Ad. anse böra
göras i afseende på den propos., som komme att. framställas
ronde Frih. Sprengtportens mening , finge Hr Landtm,
nu uppläsa ordalagen, sådana som han sedan uppfattat dem
skriftligen, så lydande: ”Om Frih. Sprengtportens förslag
antages, förbehåller sig R. o. Ad. att pröfva de afgifna förslag,
som dermed ej stå i strid; förkastas Frih. Sprengtportens
mening, pröfvas efterföljande förslag utan hinder af
beslutet.”
Frih. Cederström: Vid början af öfverläggningen
rör:de detta ämne, framställde Gr. Spens den frågan, huruvida
icke grundsatsen först borde afgöras och derefter tillämpningen;
men denna hemställan underkändes såsom ett
arbetssätt, vanligt inom Utsk., meri oförenligt inom ett Stånd,
hvarest blott fråga är att uttrycka en gemensam tanke, sorn
skall
D t n a; O c t o b e r f. m.
^40
skal! lill Utsk. förvisas; och då Hr Frih. o. Landtm, rätteligen
yttrat, alt, i den nian som en framställd tanke icke af
Ståndet godkännes, en annan af dem, som blifvit föreslagna,
kommer alt föredragas ända till och med den sisla, hvarefter
Utsk:s betänk., ifall inga vidare amnärkutr gjordes deremot,
skulle blifva bvilande lill nasta riksdag, kan således
icke, i händelse af ett alsing å Frih. Sprengtporten förslag,
något af de efterföljande förslagen, de må slå i strid med
det Sprengtportenska förslaget eller icke, komma under R.
o. Ad:s särskilda pröfning, hvarom R. o. Ad. redan fattat
sitt beslut genom bifall till Hr Frih. o. Landtnäs framställning,
och någon annan föredragning tror jag icke vara laglig.
Jag för min enskilda del anser onödigt yttra något öfver
dessa på sidan om Coust.Utsk:s betänk, framställda förslag;
men olver formen för öfverläggningen tror jag mig
äga rätt att yttra mig, och den är lättast iakttagen på sätt
Hr Frih. o. Landtm, föreslagit.
Hr Rosenblad: Då jag icke ser någorstädes i grundlagen
förbjudet att ett Stånd genom flera beslut sammansätter
sin gemensamma tanke, så ser jag icke heller någon ovillkorlig
skyldighet alt följa den ordning, som Gr. Frölich
föreslog, hvarföre jag tror det rättaste vara att följa den
ordning, som Hr von Troil aulydt; men jag får bekänna,
att 0111 jag lätt fattade den propos., som Hr Frih. o. Landtm,
uppläst, så tror jag, ull derigenom skulle ske en obillighet
emot dem, som icke delat de allmänna grundsatser, sorn
Frih. Sprengtporten förslag innehåller; ty om jag icke fattade
orätt, så I öi be håller ja-propos:n Ståndet rättighet att
pröfva de detaljförslag, som grunda sig på de allmänna
satser Frih. Sprengtporten framställt, men om nej vunne, så
förbehöll sig Ståndet rättighet, icke allenast alt pröfva de
förslag, som stödde sig på andra grunder än Frih. Sprengtporten,
utan äfven de, som hvilade på just detsamma, —
d. v. s. dessa sednare förslag skola fä rättighet att komma
under pröfning, ehvad ja eller nej vinner. Jag anser derföre
rättast, alt ja-propos:n innehåller Frih. Sprengtporten
förslag, men med tillägg att R. o. Ad. förbehåller sig att
sedermera pröfva de framställda förslagen, sorn hvila på de
af Frilitn uppgjorda allmänna grunder, men att, 0111 nej
vinner, så äro dessa allmänna grunder afslagna, och då återstå
de herrars förslag, som äro byggda på dessa allmänna
grunder.
Frih. Sprengtporten: Jag kan visserligen icke bestrida,
alt den siste värde talarens yttrade åsigt har mycket
skäl lör sig, men R. o. Ad. må väl också vara berältigadt
att i fråga oin föredraga.sättet fatta ett beslut, och följden
kan i afseende derå blifva antingen det beslut, att mitt förslag
skall, om det autages, anses som allmänna grunder för
i5 H. 3a
Den a? October f. ra.
de efterföljande förslagen, som ingå i detalj-bestämmelser,
eller också att betrakta delta förslag såsom stående så afskildt
från de andra med afseende på de olika delaljbestämmelser,
som deruti förekomma, att R. o. Ad. kan förbehålla
sig pröfningsrätten af hvarje förslag särskildt. På denna
grund instämmer jag i Ur Frih. o. Landtnäs behandlingssätt
af ämnet.
Hr von Hartmansdorff: Efter den propos., som Hr
Frih. o. Landtm, har gifvit oss, så, i händelse Frih. Sprengtporten
förslag antoges, är det Ståndet icke obetaget att pröfva
de förslag, som icke stå i strid med hans. Detta är rätt;
men deremot kan jag ej godkänna den sednare delen af propos:n,
ty derest Frih. Sprengtporten* afsloges, så lingö alla
öfriga förslag pröfvas utom Frih. Hamiltons och mitt. f
den händelsen skulle t. ex. de förslag, som Gr. Frölich,
Hr von Troil och andra ledamöter uppgjort, och hvilka innebära
tvänne kamrar, ändock kunna upptagas ti 1T ompröfning.
Det malte icke vara tillåtet, sedan man en gång förklarat
att man icke vill hafva 2 kamrar. Jag tror således
för min del, att om Hr Frih. o. Landtm, behagade sluta
propos:n der, hvarest de orden förekomma ”sorn icke slå
j strid med ofvannämnda grunder,” så hade man sagt
allt hvad som behöfves.
Hr Hjerta: Jag tager mig friheten att fästa den siste
talarens uppmärksamhet derpå, att orsaken hvarför ett jabeslut
för detta förslag icke bör kunna förhindra pröfningen
af de andra förslagen, om de i eli eller annat afseende
stå i strid dermed, är, alt Frih. Sprengtporten propos. innehåller
flera saker sammanförda. Om votering anställdes öfver
hvar oell en af de nu i ett sammanförda frågorna, så skulle hvarje
beslut till bifall utestänga alla andra förslag, som dermed
stöde i strid; men nu, då det innefattar flera punkter, så
ian det hända, att den ene voterar ja för den ena punkten
och den andre nej för en annan, och deras rätt dertill
ian ej afskäras. I följd deraf anser jag den framställda propostn
riktig, ehuru jag för min del tycker, att hela detta
sätt innefattar något orimligt, emedan ett bifall till Frih»
Sprenglportens propos. nödvändigt måste utesluta Gr. Frölich*
och Hr von Troil* förslager, för hvilka jag skulle velat
votera ja, ehuru jag hellre lägger ett ja för detta, af
den anledn. att jag hellre vill vinna något än intet.
Gr. Frölich: Om jag icke ansåg R. o. Ad:s beslut
vara bindande, det beslut nemi. att uttaga ett förslag i
sender som gemensam tanke, så finner jag också hvarföre
man kunde gå in på den propos., som Hr Frih. o. Landtm,
gjort; men som jag icke kunnat finna annat, än att dessa
slags ärender måste behandlas olika med andra mål, och
Den aj October f. ra.
jag mäste anse hvarje förslag tili gemensam tanke som ett
hell för sig sjelft, endast underkastadl möjliga modificationer,
så anser jag det icke vara ratt alt nu, genom detta förslag,
likasom förvandla Frih. Sprengtportens förslag till en
grundval för den blifvande discussionen. Jag trodde att det
skulle blifva en grundval för Const.Ulsk:s vidare bearbetning;
men då jag finner att meningen Sr, alt i alla händelser hafva
detta som en grundval, för alt troligen derpå bygga något,
så måste jag protestera emot detta i min tanke med
formen oförenliga sätt att uttrycka en gemensam tanke.
Gr. Horn: Jag tror icke alt R. o. Ad. har kunnat
fatta ett sådant beslut, som skulle utestänga R. o. Ad. ifrån
alt till en sådan gemensam tanke, som den Frill. .Sprengtporten
föreslagit, göra ett tillägg, som med detsamma står i
fullkomlig harmoni; hvaremot jag tror, alt R. o. Ad., genom
bifall till Frih. Sprengtporten förslag, afstänger för
sig alla möjliga utvägar att pröfva de förslag, som med detsamma
stå i strid; men om Frih. Sprengtporten förslag
förkastas, så ser jag intet hinder för R. o. Ad. att
pröfva alla ulvecklingsförslag , om de också hafva samma
elementer som Frih. Sprengtportens. Antages Frih.
Sprengtportens förslag, så är det klart, att derigenom vissa
frågor äro bestämdt afgjorda, ehuru ingenting hindrar R. o.
Ad. att dervid göra tillägg. I följd af denna min enskilda
öfvertygelse, förklarar jag, det jag anser det sednast af Hr
Frih. o. Landtm, framställda förslaget till propos. öfverflödigt.
Hr Lefren: Nu inträder för mig tiden att börja med
att göra ursägter för det att jag talar så ofta, men jag är
nu dertill föranledd af Hr von HartmansdorfFs sednaste anmärkning.
Han har haft orätt i afseende på den af Hr Frih.
o. Landtm, sednast framställda propostn. Jag anhåller alt
samma propos. mätte ännu en gång uppläsas, och alt jag
derefter må återfå ordet.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade dess mening hafva varit,
att, om Frih. Sprengtportens förslag antoges, R. o. Ad.
ägde sig öppet att pröfva de afgifna förslag, som dermed ej
stöde i strid; förkastades Frih. Sprengtportens mening, ägde
R. o. Ad. öppet att pröfva efterföljande förslag, utan hinder
af beslutet.
Hr Lefren: Den tanken tycker jag är klart uttryckt
och öfverensstämmer med hvad discussionen i sin helhet för
anledt.
Frih. Boye: Till Hr Frih. o. Landlm-.s eget bedömmande
eller minne öfverlemna!- jag vördsamt, om jag tager vilse
deruti, att Hr Frih. o. Landtm, för en ganska god stund sedan
frågade otn Ståndet ansåg öfverläggningen fulländad och der
-
a5a
Den 27 Octolier f. m.
på erhöll svaret ja. Jag anhåller i annat fall om en sådan
propos., på del alt vi måtte lå slut en gång.
Hr von Hartmansdorff: Såsom jag uppfaltade förslaget
till propos. innehåller det: att i händelse Frih.
Sprengtporten lördag afslås, är del tillåtet att ytterligare
tala oin sältet att göra allmänna val, hvarom fråga i åtskilliga
(01 slag förekommer. Bi fa lies del åter, så är med detsamma
gifvet, det tlassval och inga andra äro godkända.
Hr Rosenblad: Visserligen kommer jag, troligen åtminstone.
alt vid en votering öfver Frih. Sprengtporten
förslag votera ja, men jag måste bekänna, det jag anser voter:s-propos:n
innehålla hvad man plägar kalla laire plane;
ty den lemnar för stor rättighet åt den sidan, med hvilken
jig vill votera, som, ehvad ja eller nej vinner, dock kan göra
sin mening gallande. Jag hemställer, om ej afven den
andra sidan holde få något afgjordt genom denna votering,
och om således ej i contra-propostn kunde intagas, alt i händelse
nej vunne, så vore hela den sammanfattning af grundsatser,
som finnes i Frih. Sprengtporten förslag, afslagen.
Hr Frih. o. Landtm, erinrade, att den mening, han
uppläst, icke vore något förslag till voler:s-propos., enär
propos. om Frih. Sprengtportens förslag icke vore framställd,
utan blott ett uttryck af den mening Hr Landtm,
hyste, och hvilken han underställt R. o. Ad., egentligen såsom
ett upprepande af det, 0111 Hr Landtm, rätt mindes, af
Frih. Sprengtporten först vid början a( discussionen gjorda
förbehåll.
Hr Ribbing: Som Hr Frih. o. Landtm, sednast förklarade
propos:ns innehåll vara, så godkänner jag den fullkomligen
och anser den innehålla allt hvad den bör. Den
innehåller, att om Frih. Sprengtportens förslag bifalles, så
äger icke pröfning rum af de förslag, som stå i strid dermed,
och örn detsamma afslås, så äger en sådan pröfnings
rätt
rum.
Hi’ Frih. o. Landtm, yttrade, att i afseende på detta
ärende hans mening vore, att, om Frih. Sprengtportens
förslag antoges, R. o. Ad. ägde öppet att pröfva de afgifna
förslag, som dermed icke stodo i strid; förkastades det, ägde
R. o. Ad. att pröfva efterföljande förslag, utan hinder
af beslutet.
Hr von Hartmansdorff: Om jag vore så lycklig
att få en fråga besvarad, så skulle på andra sidan måhända
all tvekan vara håfven. I händelse Frih. Sprengtportens
förslag varder förkastadt, är det då tillåtet för R. o. Ad.
ali pröfva andra förslag, sorn stå i öfverensstämmelse med
Frih. Sprengtportens förslag?
Don a? October f. m.
Hr F r i It. o. L a n d t m. yttrade, att, ! hans tanke, R. o.
Ad. ägde, ilall Fiih. Sprengtporten» mening förkastades, att
|>iöfva det förslag, som vore närmast i ordningen.
Hr von Hartmansdorff: Således antingen Frih.
Sprengtporten förslag antages eller förkastas, så är ingenting
afgjordt.
Hr Ribbing: Då får jag förklara, ali jag alldeles tagit
felt om Hr Frih o. Landtm:» mening. Jag anser det vara
olagligt, alt, sedan vi antagit de grunder, hvarom fråga
är, man skall kunna förka-ta desamma, men att, om de förkastas,
så äga vi endast alt pröfva hvad som dermed står
i strid och ingenting annat.
Frih. Sprengtporten: Uti den propos , som Hr Frih.
o. Landtm, framställt, är klart uttryckt, att i händelse mitt
förslag antages, så aro i och med detsamma alla förslag,
som hafva alseende på allmänna val, förkastade. Huru Hr
von Hartmansdorff kan säga, att ingenting är beslutadt, i
händelse mitt förslag antages, kan jag ej förstå. Det är
nemi. dermed beslutadt alt inskränka alla efterföljande deInljbestämmelser
inom gränsen af slåndsval, och dessa hafva
håde Hr von Hartmansdorff och Frih. Hamilton föreslagit.
Gr.. Frölich: Jag är till det mesta förekommen af
Frih. Sprengtporten och vill hlott gifva tillkänna, att det
för mig ar ganska tydligt, att ingenting nytt blifvit Desi lillie]
t, således ingen gemensam tanke, utan endast alt R. o.
Ad. vid discussionen ämnade afskära all vidare talan om sådana
förslag, som hafva någon penchant för allmänna val;
och således har R. o. Ad. helt och hållet frångått den i
förra plenum antagna maximen att låta hvarje förslag komma
under pröfning.
Hr Munck af Rosenschöld; Jag reserverar mig mot
den framställda propov.n, hvarigenom ett alltför stort företräde
lemnäs ål den ena sidan; ty ifall Fi ih. Sprengtporten»
förslag hesvaras med ja, är frågan om allmänna val afgjord,
och denna piincip förkastad; men besvaras det åter med nej,
så är ingenting i afseende på den motsatta principen afgjordt.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. ansåg
något vara att erinra vid den mening Hr Landtm, lör en
stund sedan uppläst, i afseende på föibchållet vid propos:n
Om Frih. Sprengtporten» förslag.
Ropades nej.
Sedan härefter Frih. Sprengtporten förslag blifvit uppläst,
sådant det här ofvan sednast finnes upplaget, hemställde Hr
Frih. o. Landtm., om R. o. Ad. behagade antaga denna
mening såsom Ståndets gemensamma tanke.
Ropades ja och nej.
a54 Den 27 October f. m.
Hr Munck af Rosenschöld, som under propositionens
framställande anmält sig, uppropades och yttrade:
Jag hemställer, huruvida under sjelfskrifven personlig
rätt att vara representant äfven förstus den sjelfskrifna representationsrätt,
sorn utöfvas till följd af innehafvande embete
— t. ex. biskoparnes.
Frih. Roye: Efter min öfvertygelse Hr man skyldig åt
efterverlden, om man nu än vill bortslösa det förevarande,
att ådagalägga, att man allvarsamt och moget förfarit. Man
gör det mera genom en votering än genom acclamalion.
jag begär derföre votering; men icke för att gifva Hr Lefl'e'n
tillfälle att sjunga en gloriös segersång.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att då under sednaste
propositionens framställande en ledamot anmält sig att tala,
hade Hr Landtm, icke liaft tillfälle att yttra sig, huru svaren
blifvit afgifna på proposai, utan ansåg Hr Landtm, sig
således höra förnya sin sist framställda propos.; hemställande
alltså, om R. o. Ad. behagade antaga Frih. Sprengtporten
mening som sin gemensamma tanke;
Ropades starka ja, blandade med nej.
Då Hr Landtm, förklarade sig hafva funnit att ja öfverrösta!
nej, begärdes votering.
Upplästes lill justering och godkändes följande voteivspropos.
, bredvid hvilken äfven uppslogs en afskrift af Frih.
Sprengtportens förslag:
Den som anser, att Frih. Sprengtportens mening bör
antagas såsom R. o. Ad:s gemensamma lanke, voterar
ia»
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, antager R. o. Ad. icke Frih. Sprengtportens
mening såsom Ståndets gemensamma tanke.
Efter voteringens slut, befunnos ros ter ne hafva utfallit,
som föijer:
Ja — 110.
Nej — 55.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. £ till 3 e. m.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Den 27 Octo ber c. in.
255
Tisdagen den 27 October iSzfo.
Plenum kl. 6 e. in.
Fortsattes pröfningen af Consl.TJtskrs mern. N:o 38,
angtde nationalrepresentationens ombildning.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att han nu finge för
R. o. Ad. föredraga det förslag, Frih. Hamilton afgifvit,
och som, enl. hvad han kunnat finna, icke stöde i strid med
Frih. Sprengtportens på förmiddagen såsom Ståndets gemensamma
tanke antagna förslag.
Frih. Hamiltons förslag upplästes, så lydande:
1:0 Svenska folket representeras af ombud, valde
ståndsvis.
2:0 Representationen beslår af tvänne kamrar. Den
första, eller Folkombudens kammare, består af 200
ledamöter. Den andra eller Rådkammaren bestar af
100 ledamöter.
3:o Till den första kammaren utse de hittills varande
Stånden, gemensamt med de s. k. ståndspersonerne, enl. nedanskrifna
fördelning, 5o ledamöter för hvarje Stånd, antingen
genom directa val eller elecloref, på sätt för hvarje
Stånd hittills varit brukligt.
4m Det är Ståndens valmän obetaget att lill representant
för Ståndet kalla äfven en ej till Ståndet hörande
medborgare. All sjelfskrifvenhet till representanlkallet,
vare sig i följd af börd eller embete, upphörer.
5:o Ingen må blifva medlem af den första kammaren
förr än vid fyllda 3 o år, eller af den andra förr än vid
fyllda 4o år, eller efter att hafva bevistat minst två riksdagar.
6:0 Vid val till den första kammaren deltaga de hittills
orepresenlerade ståndspersonerne på följande sätt:
Ibland R. o. Ad:s 5o representanter utses t o af de ofrälse,
civile eller militäre, i eller ur tjenst varande embetsman,
som erhållit K. fullmakt.
Ibland P r es t eS t ån d e t s 5o representanter invälja lä»
rarne vid gymnasierna och de högre läroverken tillika med
academierna tillsammans 10.
Ibland BorgareStåndets So representanter inberäknas,
utom de 5 af brukspatronerne utsedde, ytterligare 5,
valde af fastighetsägare i städerna och manufacturister på
landet, och f. d. borgare på landet.
BondeStåndet har redan intagit frälse- och säteri
-
a56
Den 27 Octo ber c. m.
agnie, hvartill således blott del tillägg göres af jordägare,
som varit tjenstemän utan K. fullmakt.
7:0 R. o. Adis samtlige ledamöter, sorn fyllt 25 år och
iiro sine egne , deltaga direete i vulen lill representanter för
sitt Stånd.
8:0 Den andra eller Rådkammarens ledamöter utses
genom val af den första kammaren, med rättighet att välja
inom eller utom sig.
q:o Denna kammares ledamöter väljas för fem riksdagar.
Vid hvarje sådan afgår en femtedel af hela antalet,
nemi. de äldste, hvilket vid de 4 första riksdagarna bestämmes
efter lefnadsåldern och sedermera elter ledamöternes
inträde i kammaren. Dör ledamot af denna kammare,
nises ny af den första kammaren. De utgående kunna äter
inväljas.
10:0 De riksdagsmän af lörsta kammaren, som inväljas
i den andra, ersättas genast genom nya val.
11:0 Vid val till ombud i den andra kammaren eller
afgång derifrån göres ingen skilnad emellan lagtima riksdag
eller urtima.
12:0 Lagtima riksdag inträffar på bestämd dag hvartannat
år. Konungen äger ali åtskilja riksdag och sammankalla
urtima, hvartill nya val förrättas lill första kammaren.
i3:o Alla representanter erhålla lika arfvode och lesetractamenle
å statseassan.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Jag lemnar all förtjenst åt
det vackra förslag, som Frih. Hamilton framställt, och som
nu blifvit för R. o. Ad. föredraget, och jag förklarar, att
0111 det vore fråga 0111 samtliga Ståndens beslut att antaga
del såsom grunden för nationalrepresentationens ombildning,
så ville jag biträda detsamma, men för närvar, anser jag,
att det ligger utom den fråga, som är framställd för R. o.
Ad:s afgörande. Vi hafva nu, efter mitt förmenande, intet
annat att afgöra, än att sammanjemka en gemensam tanke
Yör:de vallagen, som är oss föredragen. Frih. Hamiltons
förslag handlar 0111 riksdags utsättande hvartannat år m. m.
Jag tror således, att för närvar, kunde R. o. Ad., äfven med
fullt erkännande af förslagets godhet, lemna detsamma alldeles
å sido och anse fullt tillräckligt hvad R. o. Ad. redan
förklarat forsin gemensamma tanke, då Ståndet godkänt
Frih. Sprengtportens förslag. Det innebär i sig sjelft så stora
och vigtiga grundsatser och har redan galt så långt å
R. o. Ad:s sida för möjligheten af ett förslags uppsättande,
att jag förmodar, att Coust.Utsk. både kan uppgöra det och
är mest belåtet, om R. o. Ad. nu slutar delta arbete och
anser sig hafva vidgjort hvad i denna fråga för närvar, kan
bestämmas, öfverlemnande åt Const.Utsk. att på dessa grunder
-
Den 27 Octo ber e. ni.
der och dem, sorn de öfriga RiksSt:n kunna såsom gemensamma
tankar meddela Utsk. , utarbeta ett detaljeradt förslag,
hvilket jag förmodar R. o. Ad. här med sin talrikhet
omöjligen kan åstadkomma. Jag får således för min del
vördsamt afstyrka godkännande af Frih. Hamiltons förslag.
Frih. Boye, Ludv.: Efter det beslut, sorn blifvit fatta
d t på förmiddagen, kan någon annan fråga för närvar,
icke uppstå, än den, huruvida det sätt att formera andra
kammaren, som Frih. Hamilton framställt, är det, som R.
o. Ad. vill antaga eller icke, Jag för min del anhåller att
få qvarblifva Vid denna fråga. Jag kan icke godkänna det
sysleme, som innefattas i delta förslag. En förträfflig talare,
sorn vi borde för första gången i Lördags , erinrade R.
o. Ad. om begreppet, om fordringarna af ett tvåkammarsysteme.
Med delta inträffar, efter min tanke, delta förslag
på intet vis. Han erinrade oss om hvad åtminstone hela den
öfriga verlden hittills erkänt, nemi. att ett tvåkammarsysteme
icke uppfyller sin bestämmelse derföre, att personer
af samma element förflytta sig på 2 kamrar. Dermed aro
fordringarna icke Uppfyllda. Fordringarna af ett öfverhus,
en öfre kammare, förutsätta ovillkorligen ett element af conservativ,
af återhållande kraft, hvarförutan, mine herrar!
nedre kammarens passioner skola hafva fullt spelrum. Sådant
har begreppet 0111 tvåkammar-systeinet varit i alla tider.
Om nu, när man ej nöjer sig,med mindre, än att tillintetgöra
R. o. Ad., och under vackra fraser om att R. o. Ad.
är qvar åsyftar att förinta oss, så till sågandes, att taga
ifrån oss vår rätt och förmå oss att sjelfve derpå ingå, icke
så att vi skulle afsäga oss den, ty det vore ärligt spel, utan
i det man kringgår oss, för att likväl hinna samma resultat;
— när man det vill, så må åtminstone den röst höjas,
som icke vill det. Om jag icke höres, om jag uträttar
ingenting, så är min appell till framtiden. Den skall dämma
0111 jag handlat ärligt såsom representant af milt Stånd
eller icke. Omöjligen kan jag säga, att det finnes någon
garanti för ett conservativt element uti det förslag, som nu
ligger framlagdt. Man säger mig, att representanterne väljas
för fem riksdagar. Deruti ser jag intet annat, än att. det
parti, som väljer, kommer att blifva rådande i öfre kammaren
för fem riksdagar; men någon garanti, någon borgen
för att der skall finnas något element, innefattande återhåll
på passionerna i den nedre kammaren, kan jag ej inse. Jag
skall dessutom, jemte denna generella erinran, göra anmärkn.
emot formationen af nedre kammaren. Man säger oss, alt
vi der skola vara 5o af hvartdera Ståndet. Nåväl! om nu
JiondeSt,, såsom man sagt mig, beslutar att icke nöja sig
med mindre än 120 representanter, skall BondeSt. då hafva
tredubbelt större rätt än vi? Och huru håller man det löf
-
i5 H.
33
a58
Den 27 Octobcr e. m.
let, att vi skola vara 5o af R o Ad., när man ger oss io
ofrälse ledamöter? Äro vi icke derigenom nedbragte till 4o?
Täcktes herrarne vidare granska plojéctet, så skall del visa
sig huru man kurtiserar de ofrälse Standell, hvilka jrtg hjertligen
högaktar, ehuru jag icke vill genom kurtis lör deni
skänka bort något för mitt eget Stånd. Enl. förslaget skola
de först hafva 5o representanter såsom vi. Sedan hafva de
10 hos oss. De blifva således 6ö och vi endast 4°- Huru
ärligt har man då handlat med oss? Bevare mig Gud från
alt med denna anmärkn. i afseende på ärligheten vilja kasta
en skugga eller ens en tanke ditåt, att icke så ärlig mening
och afsigt skulle linnas hos motionären, den aktningsvärde
skriftställaren, som hos mig, jag skulle vara olycklig, om
man af den värma, hvarmed jag talar, skulle vilja taga sig
anleda, att sluta till misstanke emot personerne. O nej!
Jag inser, jag erkänner allt det goda i afsigterna och jag är
glad, att hvad här förekommit skall stå i piolina för efter*-  verlden. Jag anser alltsammans såsom en transigeririg med de
revolutionära åsigterna, Nåväl! må man transigéra hunt
mycket man vill i obetydligheter, men må Svenska folkets
framtida lugn ej blifva föremål för sådana underhandlingar.
Jag tillstyrker afslag å detta förslag.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Tvänne falare, som
nyss yttrat sig, hafva yrkat, att man ej skall gå längre i bestämmelser,
än till de grunder, som Erih. Sprengtporten uppgifvit
samt R. o. Ad. på förmiddagen antagit. Dervid får
jag vördsamt erinra, att jag har biträdt dessa grunder med
min röst, under förutsättning och yrkande, att man skulle
komma till närmare bestämmelser, för att både sjelf Vela,
att man hade erforderlig säkerhet och äfven för att gifva
Const.TJtsk. en bestämd underrättelse om R. ö. Adis mening.
Jag måste således protestera mot en sådan afklippning af
vår öfverläggning, och vika att den rätt att pröfva de särskilda
bestämmelserna, hvilken Under förmiddagen begärdes,
också måtte blifva en verklighet, en sanning. Jag tror ock,
att just derigenom att R. o. Ad. ingår i bestämda föreskrifter,
undviker man allt sken af skäl för den beskyllning, sorn
Frih. Boye nyss gjort oss, att nemi. vilja transigéra med revolutionära
ide'er. Skulle man deremot lemna saken så obestämd,
som hon nu är; så kunde Ståndet Utsätta sig för sådana
beskyllningar, ej mindre af andra ledamöter, an af den
sista talaren. Han har, på sätt R, o. Ad. torde erinra sig,
i plenum näst före denna dag yttrat, att han ämnade säga
nej till allt hvad i detta ämne skulle sältas i fråga, såsom
jag vill minnas att orden föllo. Man bör följaktligen icke
vänta annat, än att han gör anmäikn.r Och invändningar
emot hvilket förslag som helst. Jag har äfven anmärkntr
att göra mot Frih. Hamiltons förslag, men jag tror icke alt
det förtjena? de beskyllningar, Frih. Boye deremot gjort.
Den 27 Octo b er e. m.
Hr Lefre'n, Joli. Pehr: Jag förenar mig i den siste
talarens åsigter. Jag begärde egentligen ordet i anleda, af
livad Frill. Boye yttrade, att liar icke speltes ärligt spel.
Frili;n gaf mig en liten compliment i förmiddags, för det jag
heliqgade förklara rnin glädje olver utgången af den votering,
sorn ägde rum i sista plenum, under föregifvande att
jag skulle hafva yttrat mig i öfverensstämmelse med dem,
som voro i motsatt sens med mig. Jag skickar denna corn,
pliinent tillbaka med fribrefspost och med påskrift ärligt spel
samt förbehåller mig att alltid få göra likaledes, då Frih:n
behagar traktera sina motståndare med sådana artigheter.
Frih. Boye: Jag bar blifvit påmint om ett yttrande, soni
jag afgaf i sista Lördagsplenum, och af hvilket man nu velat
draga den följd, att jag i annan väg, än genom ärligt motstånd
till hvad som proponeras, skulle nyttja invändningar
och beskyllningar för att vinna min önskan. Jag trodde
sannerligen, att då jag sist talade, nu för en liten stund seddn
, och sjelf fann att jag bade gått för långt i värma, —
jag trodde, säger jag, att jag då i den förklaring, jag deruppå
afgaf, hade afviindt ali elak tydning af mina ord. Jag
lemnar derhän, huruvida man har rätt att uttyda andras ord
emot deras afsigt. Jag har icke gjort någon beskyllning. Såsom
frågan företer sig för mig, såsom behandlingssättet företer
sig för mig, må jag vara berättigad att uttala det, synnerligen
nar jag tillika förklarar, att jag dermed icke på
minsta vis vill brista i aktning för andras öfvertygelse. Jag
tror 111 ig icke förtjena någon förebråelse, att hafva gått län^
gre, än hvartill jag äger rättighet. Jag har sagt, det är
sanni, att jag vill säga nej lill alla förslager; men kan icke
den orsaken få gälla helt naturligen, att jag finner alla oriktiga
i sina egna principer? Ilr von HartmandorfFs förslag
lill en andre kammare är en oriktig uppgift. Det är en
andre kammare, jag vet att Iian så behagar kalla den, och
det ankommer på eder, mine herrar! att hålla det tillgodo
och antaga det; men jag ser deruti alldeles icke den karakter
verkligen motsvarad, som jag anser ligga i tvåkummarsystemet,
hvarom, mine herrar! ni påmintes i Lördags af en
talare, som mångfalldigt bättre än jag utvecklade den frågan.
I öfrigt får jag tillkännagifva, att då jag afgaf detta
yttrande, hade jag ännu icke läst Amiral Nordenskölds förslag.
Jag trodde åtminstone, att 0111 jag skall, om jag är
tvungen alt antaga ett tvåkammar-systeme, hvilket jag numera
är, — bevare mig Gud att neka att ställa mig till
efterrättelse det beslut, man bär tagit, men jag är derföre
icke förbunden att antaga såsom tvåkammar-systeme hvad
man behagar så kalla. — jag trodde, säger jag, mig val varn
berättigad att se efter, huruvida det förslag, man gör ni ig,
svarar emot det politiska begrepp om I vå k anim ar-sy steine,
som jag, som liela verlden hittills liar känt. Jag åberopar
aGo
Den aj Octo ber e. m.
aktningsfullt den talare, sorn i Lördags här yttrade sig och
förklarade hvad med l våkammar-systémet förstås, och sorn
tydligen erinrade eder, mine herrar! att i de båda hamrarne
måste linnas olika karakterer, olika elementer, att der mäste
linnas en garanti för att kamrarnes olika bestämmelser uppfyllas.
Öfre kammarens bestämmelse är att hafva en återhållande
kraft emot nedre kammarens passioner. Jag frågar:
finnes något spår dertill i den kammare, som här är
föreslagen? Hr von Hartmansdorffs förslag, till hvilket vi ännu
icke kommit, ur mångfalldigt sämre ändå, oell jag skall,
när vi komma till detsamma, icke underlåta att gifva Hr
von Hartmansdorlf de erinringar, jag anser rättmätiga. Jag
fortfar nu att begära alslag, och vi lära få votera derom.
Jag tappar alla voteringar, men jag torde vinna inför efterverlden,
oell det är allt hvad jag begär. Så nära grafven,
sorn jag star, kan man icke tänka sig något annat motiv, än
det af innerlig välvilja för mitt fädernesland.
Gr. Horn: Visserligen är det ett duglingande med den
revolutionära tendensen, som går igenom vår tid , då R. o.
Ad. anser sig föranlåtet alt afsäga sig sin sjeifskrifnu representationsrätt.
Jag har här förut tagit mig friheten nämna,
att jag anser det såsom en stor uppoffring , icke endast och
allenast för R. o. Ad, enskildt såsom Stånd, utan verkligen
äfven för Svenska monarkien i sin helhet sedd. Men jag
har tillika sagt, alt jag icke inser någon möjlighet att bibehålla
denna princip, sorn jag skulle velat bevara med det nuvar.
Riddarhuset, och att vi således måste öfvergå från densamma
lill ett hell annat systeme. Det är på grund deraf, som
jag äfven nu får förklara, att jag villigt förenar mig i Frih.
Hamiltons åsigt, men jag har derjemte yttrat, alt jag gör
det, såvida jag öfvertygas om att den skall vinna de öfriga
Ståndens samtycke och bifall. Jag tviflar högligen derpå,
ty jag tror icke att man ännu är nöjd med den marsch,
sorn Frih. Hamilton tagit till norm för sitt förslag. Man
vill gå vida längre, och jag förmodar således, att om R. o.
Ad. nu äfven går så långt, sorn Frih. Hamilton det yrkat,
och de öfriga Stånden , hvart och ett på sitt ruin , ännu
ytterligare utsträcka sina pretentioner till det systeme och
den riktning, som vi hört i sednare lider så mycket förespeglas,
så är det möjligt, att Const.Utsk. anser sig föranlåtet,
på den grund det redan framställt, att återkomma till
RiksStm med ett förslag, som blir oanlagligt, både vid denna
och följande riksdag. Jag är således rädd för att vi här
skola gå längre, än vi med fullkomligt allvar böra betänka
oss alt kunna med fast löt qvarstå vid, då det är möjligt,
att R. o. Ad. med den concession, 0111 jag så må kalla det,
som Ståndet redan medgilvit, har hommit i den lyckliga position
utt måhända blifva en regulator för de öfriga Ståndens
reformförslag. Således anser jag verkligen för en våda,
Den 25 Octo ber e. ra.
alt numera fördjupa sig i detaljförslag på en reform väg. dag
skulle önska, ntt (jonst.Utsk., med den riktning, sorn det
från fi. o. Ad. nu fått, oell sorn jag förmodar att Utsk. afven
från de öfriga Stånden skall få, måtte på egen hand
kunna välbetänkt utarbeta det förslag, som kan blifva hvilande
till nästa riksdag. Jag får således numera, sedan Frih.
Sprengtporten förslag blifvit antaget, afstyrka alla efterföljande,
som kunna komma att framställas.
Hr Grubbe, Samuel: En värd talare bar, med långt
mera smickrande yttraude ronde det anförande jag i Lördags
hade äran afgifva, än jag anser det förtjena, uppmanat
mig att ytterligare anföra något ang;de begreppet af ett
tvåkammar-systéme. Jag bar icke den förmätenbeten alt, i
afseende på denna fråga, tro mig kunna säga något, som är
nytt för R. o. Ad. Jag anser frågan vara i det närmaste
uttömd, sedan den så ofta, allt sedan Lockes och Monlescjuieux’s
tider blifvit afhandlad. Jag yttrade i Lördags och
upprepar nu, att jag icke finner fordringarna af ett tvåkammar-systcme
vara i sjelfva verket fullt uppfyllda, hvarken
genom Frih. Hamiltons eller Hr von Hartmansdorff*
förslag, emedan i det förra den öfre kammarens ledamöter
skulle väljas af nedre kammarens ledamöter, hvaraf mig tyckes
blifva en följd, alt, om partianda kommer att blifva rådande
i nedre kammaren, den också kommer att blifva rådande
i den öfre, och att den blefve blott ett aftryck, en
ny upplaga, för att så säga, af den nedre kammaren; äfvensom
jag fruktar, att Hr von Hartmansdorffs förslag till
en öfre kammare bar det felet, att den öfre kammaren vaI —
jes af samma valmän, som den nedre kammaren, och således
efter samma åsigter. Jag tror icke, att den skulle få
den conservativa och modererande anda, som den bör hafva,
och den sjelfständighet, den aktning oell det oberoende, som
erfordras. Men jag erkände också uppriktigt vid samma
tillfälle, att jag sjelf icke under närvar, förhållanden tror
mig i stånd att uppgifva ett bättre förslag till att bilda en
öfre kammare, och jag nämnde just derföre, att jag var i
högsta grad tveksam huru det borde ske. Jag tror mig,
som sagdt är, vid detta tillfälle icke kunna säga något egentligen
nytt i denna fråga, något som R. o. Ad. icke förut
hört; men efter jag fått ordet, så begagnar jag mig af
detta tillfälle för alt vördsamt underställa R. o. Ad., om
icke, för den ytterligare behandlingen af den vigtiga frågan,
det vore nödigt att man ginge på det sätt tillväga, alt man,
sedan Frih. Sprengtportens förslag blifvit bifallet, numera
sönderdelade det i sina hufvudpunkter, och vid hvarje hufvudpunkt
uttalade de ytterligare bestämmelser, som R. o.
Ad. kan finna tjenligt att antaga såsom dess gemensamma
tankar. Jag fruktar, att om man skulle gå tillväga på det
sätt, att man först antingen antoge eller förkastade ett förslag
i sin helhet, Frih. Hamiltons t. ex., och derefter anio
-
Den 27 October c. m.
ge eller förkastade Hr von Hartmansdorffs, så kunde följden
blifva, att man egentligen ej linge något resultat, eller att
ninn ej blefve nöjd med någotdera af dessa förslag. De innehålla
hvartdera 12 å i3 punkter, Hvar och en, som linner
sig missnöjd med någondera af dessa punkter, mäste votera
nej, och då förfaller det hela. Jag skulle tro, att det
vore lämpligare, såvida icke den ordning, som R. o. Ad, redan
för sig utstakat, lagger hinder i vägen, hvilket jag dock
icke tror, jag skulle anse, säger jag, att det vore riktigare,
att man toge ut de särskilda hulvudpunkter, sorn nu äro
antagna, genom godkännande af Frih. Sprengtportens förslag,
att man granskade livar och en af dessa hijfvudpunkter,
för att då se till hvilka nämnare bestämmelser man,
med ledning, vare sig af Frih. Hamiltons eller Hr, von Hartmansdorff*
förslag, ville antaga, Genom frih. Sprengtportens
förslag äro dessa hufvudpunkter afgjorda; först och
främst att representationens fördelning på 4 rltm skall kom*
ina att upphöra. 1 denna fråga är således intet vidare alt säga.
Sedan är också afgjordt, att all egentlig sjelfskrifven representationsrätt
skall upphöra. Vidare är afgjordt, att alla Svenska
folkets representanter skola bestämmas genom val och genom
val ståndsvis. Men deri vore det ytterligare bestämmande
nödvändigt, huruvida det skall ske, såsom Frih. Hamilton
eller såsom Hr von Hartmansdorff föreslagit. Detta blefve
således en hufvudpunkt, hvarvid en närmare bestämmelse
skulle ske. Sedan är det vidare beslutadt, medelst Frih,
Sprengtportens förslag, att man på något vis skall i representationen
intaga representanter äfven af de hittills orepresenterade
dussenia af medborgare. Härvid hade man åter
att ytterligare öfverlägga, huruvida viet skal! ske antingen
enligt Hr von HartmansdorlFs eller Frih. Hamiltons förslag,
eller möjligen på ännu något annat sätt. Detta blefve således
äfven särskild föredragningspunkt. Vidare är förklarad!,
att ett tvåkammar-systcme skall äga rum, eller att representanlerne
skola fördelas i Ivanne kamrar, men huru
det skall ske, ar jcke närmare bestämdt, och då kumle det
blifva ett ytterligare föredragningsämne på hvad sätt eller
efter hvilka reglor och principer denna fördelning i 1 kamrar
skall försiggå. l3å detta sätt tycker jag, att man ration
nellare skulle komma till ett resultat, lättare åtminstone än
på det sätt, alt man på en gång granskar hvarje förslag i
sin Itel het, ty då fruktar jag man ej blefve fullt nöjd med
någotdera af förslagen.
Hr von Troil, Emil; Visserligen begärde jag ordet,
för att vttra något i anleda, af Frih. lfoyes sednasle anfö-t
rande’, men sedan dess har den varde ledamot, som sist ytt-r
rut sig, ånyo framkastat frågan om föredragningssättet. Jag
vill derföre, till dess den saken blir ytterligare afgjord, in
skränka
mig lill att i allo lorena mig i livad Hr Grubbe
derom framställt, och jag tror, att det blir svart att komma
De» aj 0 c t o b e r e. in
-
till ett redigt och sammanhängande resultat på annat sätt,
än att man tager ett af förslagen och genomgår det punktvis
samt afviiger dess särskilda delar emot alternutivernn i
de andra förslagen. Jag vågar tro* all icke något hinder för
att på detta sätt lillvägagå kan ligga i det förklarande, som
Hr Frih. o. Landtm, afgaf i förra plenum; Redan då yttrades
en dylik önskan af några ledamöter af detta Hus. Sedan
nu äfven deruti instämt en representant af den andra
statsmakten, så vågar jag hoppas, atl Hr Landtull också för
sin del ej längre skall finna sig obenägen att deruti ingå.
Jag anhåller att Hr Landtm, måtte behaga härom framställa
sin åsigt, samt derefter meddela Ståndet proposi på att vi
må så lillvägagå, som Hr Grubbe föreslagit.
Frill. Hamilton, Hugot Sedan Hr Statsrådet Grubbe
yttrat sig och dervid föreslagit ett sådant sätt för Irågans
behandling, som jag önskat från första början vidtaget, alt
hemb få denna vigtiga fråga behandlad, icke efter personers
individuella tankar, utan efter frågans hufvtiddetaljer Och
principerna derför, och alt blott, sedan den eller den hufvudpunkten
blifvit fiamställd och beslut derom blifvit fattadt,
man skulle öfvergå till de detaljer, sorn röra denna
punkt, så får jag endast mig deri förena. Jag troi-, att bedömmähdet
af den ena eller andra satsens företräde kan
ganska latt gå för Sig, när man får ställa dem bredvid hvarandra,
men att deremot, ifall förslagen 1 deras helhet skola
bedöminäs, det blir snart sagdt omöjligt att antaga något
af förslagen, emedan nästan älla i någon del torde ogilla
hvart och ett af de gjorda förslagen. Jag förenar lillg i
deras anhållan, som begärt att Hr Landtm, måtte medgifva
ett sådant uppå hufvudpunkternes afskiljande grundndt föredragningssätt.
O111 det är med formerna förenligt, skall
jag dermed vara högligen belåten.
Hvad de anmärkntr beträffar, som äine värde ledamöter
framställt emot det förslag, som bär mitt namn, så innehöll
den första af Gr. Horn, att man ej borde gå längre
än Frih. Sprengtportens förslag, som på förmiddagen biet'
antaget, eller att mati ej borde ingå i någon ytterligare detalj;
Deruti hyser jag verkligen samida tanke, sorn Gr. Horn.
Jag tror, att sedan de allmänna satserne äro uttalade, så är
detta effectivt allt hvad såsom en gemensam tanke borde
öfverlemnas till Coust.Utsk., hvilket sedan finge utarbeta
förslaget efter afvägning Och pröfning af detaljfrågorna. Det
är icke omöjligt för Const.Utsk., att genom infordrande af
discussionsprolocollerna, så väl i detta Stånd, som i de öfriga,
taga full kännedom af de ehskildta förslagen samt deraf
välja hvad Utsk. kan finna riktigt Och ändamålsenligt. Jag
vill äfven göra den värde Grefven uppmärksam derpå, att
mitt förslag ingalunda är afsedt att stå i strid med den åäigtenj
ty mitt förslag ingafs till Const.Utsk. i Mars månad
1(34
Den aj 0 et ober e. m.
della Sr, da jag omöjligen kunde hafva kunskap derom, all
ett de allmänna principerna så omfattande förslag, sorn det
Frih. Sprengtporten framställt, skulle blifva bragt å bane,
[Ivad särskildt angår de vackra framställningar, som Frih,
Boye gjort emot mitt förslag, så torde det vara tid alt besvara
dero, sedan förslaget punktvis kommit till föredragning.
Frih. Boye: Med full tillförsigt till det aktningsvärda
sätt att föra ordet ibland oss, som llr Frih. o. Landtm, ända
hittills ådagalagt, förvissar jag mig om, att det beslut,
sorn är taget, och som Hr Landtm, förut 2:ne gånger, dels
i förra plenum och dels i det nuvar. på förmiddagen, har
sanctionerat, icke nu får upprifvas. Vi hafva nu före det
project, som Frih. Hamilton afgifvit. Vi hafva det nu före
och vi mätte väl få göra det ifrån oss, Till den aktningsvärde
ledamot, som här för andra gången gifvit eder, mine
herrar! en erinran om hvad man hitintills förstått med tvåkammar-systemet,
till denne varde ledamot ber jag att få
ställa en erinran. Jag lemnar derhän den förskräckliga fara
det vore, 0111 också både Frih. Hamiltons och Hr von
Ilartmansdorffs förslag föllo. Jag ber att få erinra den värde
ledamoten, alt här är ett tredje förslag gjordt, och jag
bekänner, alt jag erfor en viss oro, när jag i förmiddags icke
hörde det upptagas bland dero, sorn skulle blifva föremål
för öfverläggningen, nemi. Amiral Nordenskölds förslag,
lii' Nordenskölds för slag att formera andra kammaren är åtminstone
mera öfverenstämrnande roed vanliga begreppet om
tvåkammar-syslemet. Han har erinrat sig, att Sverige af en
besynnerlig slump ännu är monarki, att det varit det i nå'
gi a tusen år, och att måhända folket — skrikarne i Stockholm
undantagne, åja! — men folket icke ännu är beredt
att förvandla det till republik. Hr Nordensköld har erinrat
sig, att vi ännu hafva en Konung. Han har föreslagit oss
en öfre kammare, deri jag åtminstone ser någon skymt till
återhållande kraft. I de 2tne andra förslagen finnes icke
någon sådan. Der är representationssättet handlöst öfverlemnadt
åt passionetnes välde, till en påföljd, som icke är
svår att förutse. Vi hafva ännu ett Sverige, mine herrar!
men vi skulle erhålla ett Portugal, ett Spanien, ett Polen.
Jag anhåller, att vi få votera om Frih, Hamiltons förslag,
och afven att vi må få votera om Hr von Hartmansdortfs
förslag. Men hos Hr Landtm, anhåller jag vördnadsfullt,
att Amiral Nordenskölds förslag icke må alldeles läggas ad
acta. Han har troligen afgifvit det, i hopp att det skall
komma under öfverläggning. Det är väl ingenting billigare
än att R. o. Ad. åtminstone må få höra det, och för min
del anhåller jag ödmjukast derom. Men innan jag nedstiger,
utber jag mig att få göra en ytterligare erinran emot det
för
-
Den 27 Octo ber e. ra.
265
förslag, som nu är föremål för öfver läggningen. Der råder
en besynnerlig benägenhet all förgäta stfindsegenskapen. Der
är tillåtet att gifva fullmakt åt andra, än dem, sorn äro adelsinän.
Jag frågar: om nu T^:delar af de rum, som voro
distinerade åt adelsmän, uppfyllas af personer, som icke äro
adelsmän, — huru ärligt är ståndsprincipen då bevarad?
Jag ber att ännu en gång få nämna ordet ärligt, ulan att
jag derföre menar, att icke Baron Hamilton är ärlig. Han
är en bland de hederligaste karlar jag någonsin känt. Han
har min fullkomligaste högaktning, men jag måtte väl få
tala om hans förslag, som i min tanke icke blir hvad han
sjelf åsyftar. Jag är öfvertygad, att han vill sitt fädernesland
så väl som jag; men jag tror, att han far vilse, och
då är det naturligt, att jag vill upplysa honom härom. Jag
ber herrarne att få erinra, att först och främst skulle det
femte Ståndet hafva 5o representanter, och sedan skulle det
hafva 10 ofrälse ibland oss. Det är liberalt, alldeles ofantligt!
Då de väljande skola hafva rätt att välja utom deras
Stånd, huru lätt vore det icke att af hela första Ståndet ingen
enda blefve qvar! Jag kan hafva orätt uti att ännu
vilja vara adelsman. Jag kan hafva orätt uti att vilja behålla
den rätt, som mina förfäder för mera än 800 år sedan
förvärfvat sig. Måhända kan jag hafva orätt deri, att
jag ej är färdig att kasta bort denna rätt, när skrikarne på
galan så vilja hafva det. Men jag handlar efter min bästa
öfvertygelse om min pligt, icke ensamt till mitt
Stånd, utan hufvudsakligast till Svenska folkets framtid,
som är i båga. Jag anhåller vördnadsfullt, att Amiral
Nordenskölds project måtte uppläsas. Det är åtminstone
sådant, att jag deri kan finna spår till en återhållande
kraft. Här finnes icke något' sådant, och jag ber
herrarne påminna sig en sak. I Frankrike nämner Konungen
hela Pärskammaren. Finnes icke frihet i Frankrike?
Jag tror det, åtminstone tro Fransmännen sjelfve att de äro
frie och anse deras tvåkammar-systeme vara riktigt. Hvarföre
kan icke här öfverlemnas åt Konungen att utse öfre
kammaren, åtminstone till någon del? Då vore åtminstone
något vunnet, men folkgunsten! folkgunsten! Jag önskar
herrarne folkgunsten. Jag rivaliserar icke om den; men jag
tror icke, att ett sysleme bör byggas på folkgunsten, eller
på abstractionens förespeglingar.
Gr. Horn: Då jag yrkade på afslag å alla de förslag,
som hädanefter kunde komma att göras, sedan Frih. Sprengtportens
förslag vunnit bifall, anade jag icke att fråga skulle
kunna uppstå örn förändring af del föredragningssätt, som
Hr Landtm, föreslagit och R. o. Ad. beslutat. Det var på
grund deraf, som jag trodde det blifva omöjligt för R. o.
Ad. att här i massa ingå i pröfning af sådana specialiteter,
15 H. 34
Den 27 October e. m.
som de särskildta förslagen omfatta. Men såvida det kan
Jäla sig göra, såsom Hr Grubbe föreslagit, att hvart och ett
moment för sig tages i öfvervägande samt discuteras och afgöres,
så inser jag visserligen en möjlighet, ehuru aflägsen,
att kunna komma lill något resultat. Jag tviflar likväl, att
vi dervid kunna lyckas, utan tror alt vi svårligen, ehuru
länge vi må discutera, komma lill något annat eller åtminstone
något bättre, än hvad som redan är beslutadt. Jag
har visserligen förklarat att jag skall förena mig med Frih.
Hamilton och äfven med Hr von Hartmansdorff, men af samma
skäl, som en värd talare här för några dagar sedan yttrade,
alt han nemi. gjorde det, såsom han i en liknelse framställde,
likasom en båt i en strid fors , der man ser brådjupet
för sig, fäster sig vid den första strand, som kan ernås. På
denna grund skall jag fästa mig vid hvilketdera af dessa
förslag som helst, men icke af något annat skäl.
Ilr Hjerta, Lars: Efter det förklarande, som Hr
Frih. o. Landtm, i förra plenum gifvit i afseende på föredragningssättet,
så tillstår jag, att jag för min del skulle
finna någon svårighet för Hr Landtm, att villfara den propos.
, som Hr Grubbe här har framställt, för den händelse
att den ledamot, hvars förslag vore framstäldt till R. o. Ad:s
öfverläggning, sjelf skulle yrka att få detsamma pröfvadt i
sin helhet; roen då hufvudändamålet här ej kan vara annat,
än ali R. o. Ad. skall komma till någon gemensam tanke öfver
de särskilda punkterna, och den ledamot, hvars förslag
nu är å bane, sjelf yrkar och anhåller alt få detsamma söndeideladt
och punktvis pröfvadt; så ser jag icke att något
hinder kan läggas emot en sådan begäran. Det är derföre,
som jag vågar förena mig nied några föregående talare och
anhålla att Hr Landtm, täcktes tillkännagifva sin tanke, huruvida
icke Ståndet må få börja att öfverlägga om den
puukt af Frih. Hamiltons förslag, som handlar om sjelfva
valsättet. Det blir då dervid, likasom vid de öfriga punkterna,
tillfälle för Frih. Roye och andra ledamöter, som
frukta vådor af detta förslag, all framställa såsom amendementer
de modificationer, hvilka finnas i de andra förslagen.
Blir Frih. Hamiltons förslag afslaget, så komma dessa andra
förslag i alla fall, hvart och ett i sin tur, under omröstning.
Hr Nordensköld, Otto Gust.: Jag hade icke tänkt
alt alldeles handlöst lemna mitt förslag å sido, ty då Hr
von Harlmansdorffs skall föredragas, bade jag ämnat föreslå,
om icke R. o. Ad. ville ingå på den idee, alt Konungen
skall kunna tillsätta någon del, t. ex. hälften, eller, efter
villkorliga lagbestämmelser, liela den öfre kammaren;
men jag hade för afsigt att dröja dermed till dess. Likväl
skulle jag nu, sedan Frill. Sprengtporten förslag är bifallet,
0111 icke en sådan bestämmelse antages, snarare vilja gå in
på den idee, att de godkända grunderna allena, med afslag
Den ay Octo ber c. m.
å de öfriga förslagen, öfverlemnas till Const.Utsk., hvarefter
R. o. Ad. hade sig öppet lemnadt, att ined full öfvertygelse,
att fäderneslandets val är iakttaget, antaga det förslag,
sora uppgöres, eller afslå detsamma, hvilket sednare
jag högligen skulle recoramendei a, ifall jag säg att Konungen
ej finge någon rättighet vid bestämmandet af den
öfre kammaren. Jag har hört sägas, att Fransyska Pälskammaren
icke fullkomligt motsvarar sin bestämmelse, emedan
den icke inom Frankrike åtnjuter den aktning, som den
Loide hafva, i följd af det sätt hvarpå den bildas. Jag tror,
att det är ett annat fel, som är orsaken dertill, och det är
det stora felet att Pärskammare!! skall vara en domstol och
nästan ii månader om året dömma om flera mer eller mindre
vigtiga saker. Detta sätter ned Pärskammaren, och vore
den icke en domstol, skulle den efter min öfvertygelse
bättre bibehålla landels aktning. För min del kan jag icke
neka, att alla med ren fosterlandskänsla böra afslå hvarje
förslag, som icke lemnar Konungen någon rättighet att tillsätta
åtminstone någon del af första kammaren, och derföre
skulle jag, när Hr von HartmansdorlFs förslag om bildande
af öfre kammaren förekommer, vilja hemställa, att någon
rättighet måtte tillerkännas Konungen i detta afseende.
Frih. Hamilton: Sedan Hr Frill. o. Landtm, ännu icke
gifvit tillkänna, huruvida Hr Landtm, anser sig föranlåten
att göra någon förändring i föl edragningssältet, bör jag
1111 söka besvara de blandade complimenter och attacker,
som en värd talare behagat rikta åt mig....
Hr Frih. o. Landtm, afbröt Frih. Hamilton och ytt
rade,
att ifall Frih. Hamilton ämnade ingå i hufvudfrågan
endast derföre att Hr Landtm, icke förklarat sig; så finge
Ur Landtm, tillkännagifva, att han icke trott sig kunna göra
det, derföre att så många talare anmält sig, och Hr
Landtm, trott det hafva varit deras afsigt att yttra sig om
formfrågan. Hr Landtm, hade trott, att, sedan alla yttrat
sig, lian borde säga sin mening om föredragningssiittet, hvarföre
Hr Landtm, trodde att med sjelfva ingåendet i pröfning
af ämnet lämpligen borde anstå tills frågan om före
dragningssättet
vore definitivt afgjord.
Frih. Hamilton anhöll då att få uppskjuta med afgifvandet
af sitt yttrande, tills den frågan vore afgjord.
Ilr von Hartmansdorff: Det är nu tredje eller fjerde
gången, som R. o. Ad. , under öfverläggningen om detta
ämne, återkommer till tvisterna om formen. Om vi fått gå
lill sjelfva frågans behandling, så hade vi troligen snarare
kommit till slut, än nu, då vi så länge öfverlag! 0111 sättet,
att vi förlorat både tiden och måhända något af saken för
formens skull. Om 11. o. Ad. skulle finna för godt antaga
del förslag lill föredragning, som Hr Grubbe uppgifvit samt
ulskillige talare understöd!, så är följden den, alt vi finge
aG8
Dell 27 Octo Ler e. in.
4 eller 5 förslag alt på en gång öfverväga. Så har, t. ex. i
fråga om kamrarnes bildning, Frih. Hamilton uppgifvit eli,
jag ett annat, Hr von Troil ett tredje, Gr. Frölich ett fjerde,
Hr Nordensköld ett femte o. s. v. Det kunde då hända,
att vi linge 4 eller 5 voteringar öfver hvarje punkt. Hela
veckor torde då behöfvas för att afgöra saken. Om deremot
R. o. Ad. skulle tillåta, alt målet finge fortfarande behandlas
såsom det börjats, nemi. så alt hvarje förslag i sin
helhet förekomme; så vore intet hinder för någon medlem
af detta Hus, att, i det ögonblick Frih. Hamiltons förslag föredroges,
framställa något annat, som han ansåge för bättre.
Derigenom blefve alla efter hand pröfvade, och man komrne
slutligen alt afgöra huruvida Frih. Hamiltons förslag verkligen
vore så godt, att det företrädesvis borde antagas. Med
ett annat föredragningssätt torde man endast komma lill det
mål, som åtskillige talare åsyftat, att nemi. icke få något
förslag, utom de allmänna grunder, Frih. Sprengtporten
uppgifvit, och hvilka jag för min del anser alltför vidsträckta.
Hade jag trott att man på eftermiddagen skulle bestrida allt
ingående i detaljerna, så skulle jag visserligen icke hafva på
förmiddagen förordat antagandet af Frih. Sprengtportens allmänna
grunder. Erfarenheten skall göra mig försigtigare i
framtiden.
Frih. Sprengtporten, Jac. Wilh.: Med afseende
på föredragningssätlet hade jag ämnat förena mig i den åsigt,
som af Hr Grubbe blifvit framställd och äfven biträdd
af andra talare; men då dervid torde äfven böra iakttagas,
att ett sådant föredragningssätt måhända icke lämpligen kan
äga rum, ulan att de ledamöter af R. o. Ad., som algifvit
förslag till gemensamma tankar, medgifva en sådan sönderdelning
af deras förslag, så lärer det väl bero på deras samtycke
dertill. Jag får likvisst, i öfverensstämmelse med hvad
Hr von Hartmansdorff sednast yttrat, hemställa, 0111 icke, då
Frih. Hamiltons förslag kominer alt föredragas för R. o. Ad.,
Frih:n ville medgifva, att detsamma, för att lätta discussionen,
finge punktvis förekomma. Hvad angår Hr Nordenskölds
förslag, hvilket lärer innehålla, att Konungen skall
utnämna ett visst antal ledamöter i öfre kammaren, så torde
delta förslag vara alldeles åsidosatt från någon vidare
pröfning af R. o. Ad. för det närvar., genom det beslut R.
o. Ad. på förmiddagen fattade, hvilket innehåller, att båda
kamrarne skola bildas genom val.
Gr. Frölich, David: Jag vill alldeles icke neka det
logiska i det förslag till nytt föredragningssätt, som Hr
Grubbe framställt, men jag tillstår, att detta vacklande i
fråga om sättet att gå till väga, då man en gång a f v i k i l från
elei primitiva föredragningssätlet och nu för andra gången
vill göra en förändring, är mig ganska vidrigt. Jag hoppas
och anhåller, att R. o. Ad. ville förblifva vid hvad i della
Den 27 October e. 111 ♦
fall en gång är beslutadt. Man kommer eljest både för
denna gång och äfven en annan gäng lill oberäkneliga olagenheter.
Jag tager mig för öfrigt friheten anmärka, i enlighet
med hvad Hr von Hartmansdorff redan erinrat, att
de särskilda meningarne i frågan om öfre kammarens bildande,
likasom en och annan del af förslagen, skulle föranleda
till nära nog interminabla discussioner. Jag vågar hoppas,
alt om man med allvar önskar och vill hafva ett hvilande
grundlagsförslag till nästa riksdag, så måtte rätta sättet
att få det vara att till Const.Utsk. öfverlemna de allmänna
grunder, som R. o. Ad. redan beslutat och ali dervid
för närvar, låta bero. I detta fall instämmer jag med
Gr. Horn och hvad Frih. Hamilton sjelf tyckes vara nöjd
med, nemi. att låta sitt förslag förfalla.
Hr Grubbe: Jag ber att först och främst, med afseende
på den erinran, som blifvit gjord emot mig af Frih.
Boye, få nämna, att då jag för en stund sedan omtalade de
tvänne projecter till tvåkammar-systeme, som af Frih. Hamilton
och Hr von Hartmansdorff blifvit gjorda, och dervid
icke nämnde Hr Nordenskölds förslag, så var det icke min
mening att här anföra alla de förslag till tvåkammar-systeme,
som hos R. o. Ad. kunde komma under öfverläggning, utan
jag nämnde dem såsom dem, hvilka jag oftast hört ifrågasättas.
Att jag ej nämnde Hr Nordenskölds förslag kom sig
helt enkelt deraf, att jag ej måtte varit närvar, då det upplästes,
emedan jag endast partielt och någon gång haft tillfälle
alt bevista R. o. Ad:s öfverläggningar. Men hvad för
öfrigt beträffar den discussion, hvilken jag råkat föranleda
genom mitt förslag; så skulle det göra mig ganska ondt, om
jag, genom ett förslag, som jag framställde i största välmening
för att förkorta discussionen, skulle råka att förlänga
densamma, derigenom att en öfverläggning skulle uppkomma
om föredragningssättet. Jag skulle i ögonblicket hellre vilja
återkalla mitt förslag, än alt föranleda något sådant. Men
jag skulle tro, att mitt förslag kan någorlunda förenas med
det beslut, som R. o. Ad. redan fattat, nemi. om det modifieras
på det sätt, att, efter vi nu skola sysselsätta oss med
granskningen af Frih. Hamiltons förslag, man, i stället alt
företaga förslaget i massa eller klump eller in totum et tantum,
finge dela sönder detsamma i sina hufvudpunkter. Då
komma vi till samma ändamål, som jag åsyftat, nemi. att
få hufvudpunkt» i na särskildt afgjorda. Jag tror icke att
R. o. Atl. har beslutat något om huru hvart och ett förslag
skall behandlas, utan blott att de skola förekomma hvart
och ett i sin ordning; ty jag kan icke erinra mig, att R. o.
Ad. beslutat alt på en gång antaga eller förkasta något förslag i
sin helhet. Jag tror alt R. o. Ad. är oförhindrad! alt sönderdela
hvart oell ett förslag i sina hufvudpunkter. Om vi
nu skulle göra det med Frih. Hamiltons förslag, så komme
Den 37 Octo ber e. ra.
vid hvarje hufvudpunkt att framställas något annat förslag
såsom alternativ, och derigenom kom man till ett resultat
rörtde denna punkt, för alt sedan öfvergå lill de öfriga. Om
vi blott lägga Frih. Hamiltons förslag, med hvilket vi nu
skola sysselsätta oss, lill grund i stället för Frih. Sprengtporten,
så tror jag, såsom jag för en stund sedan sade, att
formen är sauverad och kan mycket väl förenas med det
föredragningssätt, som på förmiddagen beslutades.
Frih. Hamilton: Jag begärde ordet, först i följd afen
hemställan till mig af Frih. Sprengtporten, att jag skulle
medgifva att mitt förslag finge sönderdelas punktvis. Detta
medgifvande kan jag så mycket lättare lemna, som jag sjelf
för en kort stund sedan hegärde det, och emedan jag alldeles
icke ämnar försvara redactionen af mitt förslag, utan just
vid frågan om hufvudpunklernas uppställande i §§ vid ett
föregående tillfälle ärligt tillstått, alt milt förslag erhållit
sin nuvar. form, endast för att motsvara de §§ Hr von Hartmansdorff
i sitt förslag uppställt. Hvad nu sjelfva föredragningssättet
i allmänhet angår, så vill jag blott deruti, lika
med den sista värda talaren, förklara, att jag, då jag förra
gången understödde hans tanke, icke trodde att den var i
någon strid med R. o. Adis beslut. Jag trodde ej heller,
att deruti innefattades något vacklande i den förut antagna
ordningen; ty hade jag det förstått, så hade jag åtminstone
för min del icke dertill gifvit mitt tillstyrkande. Men jag
trodde, att R. o. Ad. på förmiddagen beslutat, att de af
Frih. Sprengtporten framställda allmänna hufvudpunkter
skulle antagas såsom ett gemensamt förslag, samt att sedermera
de med detta förslag heslägtade frågor, framställda af
Hr von Hartmansdorff oell mig, skulle komma under öfverläggning.
Jag trodde då, att, när det antagna förslaget var
sönderdeladt i Irenne hufvudfrågor, det var ganska enligt
med det beslut, som på förmiddagen fattades, alt de förslag,
som blifvit framställda såsom ett slags förtydligande eller
tillägg till det allmänna principförslaget, behandlades efter
samma fördelning, som det sistnämnda innehåller. Det var
på denna grund jag ansåg , att det ifrågasatta föredraga.-  sättet skulle gå an. Jag medger dock alt det såvida är i
strid med det föredraga.sätt, som i förmiddags ansågs vara
det rätta, eller att mitt förslag, enl. IFr Landtmts framställning,
skulle komma att behandlas före Hr von Hartmansdorffs;
men jag hemställer, huru det kan gå an att pröfva
mitt eller något annat förslag, när man ej till alla delar godkänner
eller afslår det, ulan discussion, på annat sätt än att
man öfverlägger om de särskilda punkterna och säger: ”den
delen tycker jag om, den diden tycker jag icke om, den delen
jag icke tycker om ville jag hafva så och så.” När
man då säger huru man vill hafva det, måste man ju i den
delen betrakta äfven ett efterföljande förslag, och då äro vi
D e n 27 O c t o b c r c. ra.
inne på den bana, sorn är af Hr Grubbe föreslagen, och
hvilken synes vara den enda rälta, om man vill gå in i (rågan
och behandla den grundligt. En annan sak hade varit,
om R. o. Ad. hade velat gå in på den mening, som Gr.
Horn yttrat; men då det ej är fallet, tror jag det vara så
mycket nödvändigare alt punktvis företaga förslaget och då
uppläsa hvarje punkt, som jag nogsamt erfarit af en värd
talares yttrande, i hvars ställning kanske många andra sig
befinna, att han alldeles icke känner det förslag, öfver hvilket
lian gått att yttra sig, emedan han framställt anmärknir
emot sådant, hvarom icke ett ord står i förslaget.
Frih. Roye: Då vi nu så oförmodadt finna oss återförde
till discussionen om en sak, som i förmiddags afgjordes,
och hvaröfver då ett beslut fattades; så får jag vördsamt
erinra R. o. Ad-, att det sätt att afgöra, som nu är
föreslaget, utom att det, efter min öfvertygelse, strider emot
del beslut, som i förmiddags fattades, alldeles afviken
från det sätt, hvarpå vi behandlade Frih. Sprenglportens
förslag på förmiddagen. Icke gingo vi dervid punktvis tillväga.
Men om vi nu, i trots af all laglig ordning, skola
öfvergå till hvad nu blifvit yrkadt, så spår jag, ja! jag tror
jag blir sannspådd, att herrarne få 7 voteringar i stället fölen.
Skola vi punktvis afgöra förslagen, så skola vi lägga
band på och så lill sågandes snärja oss sjelfva. Då jag nödvändigt
skall fästa mig vid en punkt och bifalla eller afstå
den, så skall jag ej underlåta att om hvarje punkt begära
votering, i stället för alt, om herrarne nu vilja vara
så goda och följa samma marsch, som i förmiddags, vi komma
att discutera hvart förslag i sin helhet, då den ene fäster
sig vid en punkt, den andre vid en annan o. s. v.,
hvarigenom R. o. Ad. kommer till en stadgad öfvertygelse
om det hela, och vi stanna vid en votering om hela förslaget.
Hålla herrarne mera af 8 eller 9 voteringar, än en,
så må herrarne envisas med detta förslag. Jag tror likväl
icke, att Hr Landtm, kan lagligen rifva upp det fattade
beslutet.
Men det var icke i delta afseende jag anhöll om ordet.
Jag begärde det i ett annat. Då jag talar inför Sveriges
R. o. Ad., så kan jag ej tillåta mig något tvifvel derom, att
loyauteö har sin rött och sitt stöd inom hvarje bröst här.
Jag skulle tro denna loyaute' bruten, om man här svarar
mig, att man ej får öfverlägga om Hr Nordenskölds förslag.
Det är sannt, alt Frih. Sprenglportens förslag är bifallet
genom beslut. Det innehåller att representanterne skola
väljas. A la bonne heure! Men är det loyall att undertrycka
Hr Nordenskölds förslag, när vi alla medgifva alt det
kommit i glömska ? En värd ledamot, en ledamot, som för
sin framställning bland oss sista gången och i dag har mycken
rätt till vår aktning, har sjelf sagt, alt han ej kände
Den 37 October c. m.
det. Jag vnr icke häl- då det förekom, jag kände drt icke.
Skola vi nu, för att vi ej kommo ihåg det, icke få öfverlägga
derom? Skall det vara afklippl derföre alt ett beslut
finnes, som säger, att representanterne skola väljas. Nåväl!
val blir det väl också, om Konungen väljer. 1 beslutet står
lyckligtvis icke, vill jag tro, hvarken att Pehr Olsson eller
Jan Hansson skall välja. Jag ser då icke något hinder för
att säga, att öfre kammaren väljes af Konungen. Då, mine
herrar! blifva vi åtminstone icke af det öfriga Europa taxerade
för att icke hafva förstått, icke hafva haft något riktigt
begrepp 0111 hvad som menas med tvåkammar-systeme.
Vi hafva då icke utsatt oss för en förebråelse inför våra
efterkommande. Vi hafva då åtminstone visat att vi sökt
det ändamål, som utgör ändamålet af tvåkammar-syslemet,
jag menar möjligheten af ett conservativt element, hvilket icke
finnes och aldrig kan komma att finnas, hvarken i Frih. Hamiltons
eller i Hr von Harlmansdorffs förslag. Jag förnyar
min vördsamma anhållan, att Hr Nordenskölds förslag må
uppläsas.
Hr Le fre'11: Efter vi nu åter befinna oss i öfverläggning
om formen för föredragningen, så vill jag icke, såsom
den siste talaren, öfvergå lill ämnet, ulan uppskjuter dermed
lill en annan gång. Jag får blott vördsamt tillkännagifva,
att innan vi i förmiddags voterade öfver de fyra allmänna
principer, som innehållas i Frih. Sprengtporten» förslag,
så yttrades det mera än en gång, och den som nppgaf
förslaget var den förste, som framställde, att Frih. Hamiltons
och Hr von Hartmansdorff» förslag skulle anses såsom
utveckling i detaljerna af de 4 grundsatser, sorn Frih.
Sprengtporten» förslag omfattar. Om nu således äfven dessa
förslag skola sönderdelas, så går det såsom Frih. Boye
sednast framställt. Visserligen, i en så vigtig fråga som denna,
afskräckes jag icke af ö voteringar, och om de också
skulle blifva 16, så är ämnet så vigtigt och vidsträckt, att
R. o. Ad. visserligen ej lärer underlåta att släppa till så
mycket tålamod, som fordras för att votera 16 gånger och
16 gånger till, om det kan blifva nödigt. Således afskräcka
icke voteringarne mig. Jag går min väg helt öppet fram,
sådan den förut blifvit utstakad genom R. o. Ad:s öfverenskommelse
om föredrag».sältet. Men jag ber att få erinra,
alt här linnas många ledamöter, och bland dem är jag en,
som fästat sig vid målet i sin helhet, så framstäldt, som det
i Frih. Hamiltons och Hr von Hartmansdorff» förslag finnes,
och jag är färdig för min del alt kunna gifva mitt bifall
till det ena eller andra derföre, att de begge äro sammanförda
i ett helt systeme, som för hvar man visar hvilka
grundsatser ligga uti hvartdera systemet och hvilka således
göra för hvar och en klart hvilka garantier finnas uti det
ena
Den 27 O c t o 1) e r e. ra.
ena eller andra förslaget emot de vådor, som kunde uppstå
derigenom att Frih. Sprengtporten förslag naket öfverlemnades
till Const.Utsk. såsom ensamt utgörande R. o. Ad:s
tanke; och följaktligen tror jag, att man är bättre betjent
med att få antaga ett af dessa systemet' till utveckling af de
godkända af Frih. Sprengtporten uppgifna grundsatserna, än
att nu sönderplocka hegge dessa systemet', utan att veta, ont
man slutligen får något sammanhängande, och utan alt sålunda
hafva verkligen gifvit Const.Utsk. någon egentlig ledning
för sitt omdöme i det hela om R. o. Ad:s sätt att betrakta
denna fråga och R. o. Adis önskningar i detta afseende.
En ledamot har visserligen sagt, att Const.Utsk. skulle
hafva tillfälle alt läsa, igenom våra prolocoll, som innehålla
öfverläggningen i delta ämne. Efter mitt förmenande
är detta en nog stor förhoppning. Jag tviflar på att Ulsktn
i allmänhet hafva tillfälle att läsa ens alla de handlingar,
som verkligen tillskicka.? dem. Mindre torde de göra sig
särdeles besvär med att skaffa sig sådana handlingar, som de
icke enligt formen äro nödsakade att läsa igenom. Jag tror att
Const.Utsk. och äfven R. o. Ad. vore bäst betjente med, att eli
sådant förslag, som Frih. Hamiltons eller Hr von Hartmansdorff?,
blefve öfverlemnadt till Const.Utsk. såsom R. o. Ad:s
gemensamma tanke. Jag voterar för det ena och naturligtvis
icke för det andra, men derom blir fråga framdeles.
Jag yrkar att föredragningen mätte blifva sådan, som vi flera
gånger öfverenskommit om att den borde vara.
Hr Ribbing, Bengt: Jag får vördsamt erinra R. o.
Ad. om innehållet af det beslut, som på förmiddagen fattades.
Detta beslut innehöll, att såvida R. o. Ad. med ja besvarade,
d. v. s. biföll Frih. Sprengtporten förslag, skulle
det sedan vara R. o. Ad. tillåtet att discutera och bifalla
eller afslå de förslag, som icke slodo i strid meddetsamma.
Dessa förslag anser jag vara Frih. Hamiltons och Hr von
Hartmansdorff?. Då nu ett par värde ledamöter, Grefvarne
Horn och Frölich, föreslagit, att Ståndet skulle stanna vid
livad som redan är besluladt, så anser jag, att, om man nu
skulle fatta ett sådant beslut , det som fattades på förmiddagen
vore upprifvet, och anser således R. o. Ad. icke
vara berättigadt att ulan vidare åtgärd bifalla ett sådant
förslag. Men det kan ändå vinnas, om R. o. Ad. finner för
godt att afslå både Frih. Hamiltons och Hr von Hartmansdorffs
förslag, i hvilket fall följden troligen blefve att Frih,
Sprengtportens förslag ensamt komme att afgå till Const.-  Utsk.', men för min del skulle jag icke önska en sådan åtgärd,
såvida nemi. R. o. Ad. vill hafva såsom dess gemensamma
tanke framlemnadt lill Const.Utsk. ett fullständigt
förslag, hvilket jag icke anser Frih. Sprengtportens vara.
Jag anser det endast innefatta några allmänna grunder, som
i5 H. 35
Den 27 O c to ber e. m.
val tala alt få någon tillökning. Jag kan således ieke annat
än bestrida Ilr Grubbes propus, om föredragn.suttet,
hvilken propos. äfven på förmiddagen gjordes, men då icke
biel framställd till Ståndets godkännande af Hr Landtm.
Det beslut, sorn på förmiddagen fattades, tror jag dock man
bör vidblifva framför den marsell af föredragningen, sorn Hr
Grubbe nu begärt, och som äfven på förmiddagen var föreslagen.
Frih, Boyes önskan att få Hr Nordenskölds förslag
uppläst vill jag visst icke sätta mig emot, men jag kan icke
annat, än med Frih. Sprengtporten instämma deruti, att
denna uppläsning icke tjenar till något, i hvad beträ Ilar organisationen
af kamrarne, emedan beslutet på förmiddagen
tydligen innehåller att kamrarne skola väljas ståndsvis. Dervid
kan icke, såsom Frih. Boye yttrat, vara någonting lörglömdt,
ty beslutet är fullkomligen klart, och den sorn icke,
då beslutet fattades, insåg det, måste föra det på sin egen
räkning. I fråga om de många voteringarna, som Frih.
Boye hotar oss med, är jag af samma lanke, som den Hr
Lefren yttrat, jag anser nemi. R. o. Ad:s ledamöter vara
nödsakade att underkasta sig desamma, huru mångå ock
Frih.n kan finna sig road af att begära.
Hr von Troil: Flera satser rörsde sak hafva visserligen
här blifvit yttrade, emot hvilka jag hade åtskilligt att
invända; men jag har likväl bibehållit tystnaden i den dejen,
i afvaktan på att först få afgjord frågan 0111 sjelfva föredragn.
sättet, och jag täger mig friheten ännu en gäng anhålla,
att Hr Landtm, behagade gifva oss sitt beslut derom
tillkänna. För min del förklarar jag mig på förhand nöjd
med hvad Hr Landtm, behagar derom förklara efter afliöjande
af de opinionsyttringar i ämnet, som i dag ytterligare
blifvit afgifna. J öfrigt vill jag blott erinra den värda
ledamot, som gjort en appell till R. o. Ad:s loyaute', att han
måste liafva glömt beskaffenheten af detta Stånd några ögonblick
innan han gjorde sin appell, ty man skrämmer icke
ett RiksStånd med voteringar såsom man skrämmer skolpojkar
med strafflexor.
Hr Frill. o. Landtm, yttrade, att han, i anledn. deraf
att Frih. Boye yttrat, det ett förslag af Hr .Nordensköld
skulle vara förbigånget af Hr Landtm, vid uppräknandet
af de särskildta förslagen, och att det ej skulle blifvit upptaget
bland dem, som skulle till pröfning förekomma, finge
tillkännagifva sin tanke vara den, att Hr Nordensköld icke
afgifvit något förslag med afsigt att det skulle komma att
blifva R. o. Ad:s gemensamma tanke. Han hade visserligen
afgifvit ett anförande, innehållande åtskilliga hans tankar
och åtskilliga reflexioner öfver ämnet och en undersökning
derom; men han hade icke slutat med att framställa något
förslag, som skulle komma att blifva R. o. Ad:s gemensam
-
Den 27 October c. m.
275
ina tanke. Orden mot slutet vore följande; ”Jag lemnar således
ej min röst till någon annan förändring än ett fullkomligt
tvåkammar-systeme, der båda representäntafdelningarna,
för att tvingas till inbördes aktning, äro fria oell oberoende
af hvarandra, och der Konungen, efter vissa lagbestämmelser,
äger att utnämna öfre kammaren eller åtminstone
att obetingadt utnämna det halfva antalet af den.”
Ur Landtm, trodde, att om denna mening skulle kunna komr
111a under någon öfverläggning, så blefve det framdeles i anledning
af Frih. Hamiltons eller något annat förslag, då
flaga uppstode om karnrarnes formering, ehuru det då torde
möta vissa svårigheter, i anledn. af R. o. A:ds på förmiddagen
fattade beslut, men hvarom frågan torde få uppskjutas
tills det ämnet förekommer till pröfning. Hvad föredraga.
sältet anginge, så bad Hr Landtm, att få erinra ft. o.
Ari derom, alt R. o. Ad:s hittills varande beslut i afseende
på föredragningen eller formen, enligt Ilr Landtmts tanke,
endast innehållit, att sedan ett förslag vore pröfvadt, skulle
ett annat i en viss ordning förekomma lill pröfning, och,
om detta icke antoges, sedan ett tredje o. s. v. Dervid hade
likväl, så vidt Hr Landtm, kunde påminna sig, hvarken
af Hr Landtm, blifvit förklaradt eller af R. o. Ad. blifvit
beslutadt, att ett förslag nödvändigt skulle i sin helhet och
på en gång afgöras. Hr Landtm, trodde för sin del, alt
ingenting hindrade, att det förslag, som nu blifvit föredraget,
pröfvades punktvis, 0111 R. o. Ad. funne att så borde
tillgå. Något fattadl beslut i det hänseendet kunde Hr
Landtm, icke erinra sig, och med visshet visste lian, att
lian icke derom afgifvit någon förklaring, då han från början
af detta ämnes föredragning alltid ansett, att, om R. o.
Ad. ville punktvis pröfva något förslag, något hinder deremot
icke borde kunna möta.
Hr Nordensköld, Otto Gustaf: Jag är helt och
hållet förekommen af Hr Frih. o. Landtm. Min mening var
icke att afgifva ett förslag, men jag hade trott, att, då dis—
cussion förekom, om de förslag, som af andra blifvit afgifna,
jag skulle kunna ytterligare framställa den satsen, att Konungen
skall aga rättighet att tillsätta en del eller det hela
af öfre kammaren. Således har jag icke afgifvit något direct
förslag i saken, men ämnade jag att inhemta R. o. Ad:s
opinion derom, likväl utan att vilja yrka votering öfver den
saken, och blott för att formera mig sjelf en egen opinion
om hvad jag borde bifalla, eller hvad jag borde neka.
Hr Grubbe: Efter den förklaring, som Hr Frih. o.
Landtm, nyss täckts afgifva, nemi. att Hr Landtm, icke finner
genom R. o. Adis förut fattade beslut något hinder vara
lagdt i vägen för en pröfning punktvis af hvartdera af
de afgifna förslagen, har jag ganska litet att tillägga. Jag
ber blott ali lä nämna några ord i afseende på hvad Hr
2^6
Den 27 October e. m.
Lefren behagade yttra. Fir Lefren nämnde, att han ansåg
meningen af R. o. Ad:s i förmiddags fattade beslut, medelst
voteringen, i auledn. af Frill. Sprengtporten förslag vara,
att man antoge de fyra hufvudprinciper, som Frih. Sprengtporten
framställt, och att de skulle sedan, genom ytterligare
granskning af förslaget, komma att närmare bestämmas.
Det är icke något annat, än just livad jag åsyftar genom
den sönderdelning af de särskildta förslagen, som jag begärt.
Min mening är icke någon annan, än den, alt man, i
stället för alt votera öfver förslagen i deras helhet till antagan
de
eller förkastande, skall sönderdela deni just med ledning
af de af Frih. Sprengtporten uppgifna principer. JNu innehåller
t. ex. Frih. Hamiltons förslag en närmare bestämmelse
af Frih. Sprengtporten princip, att valen skola ske
ståndsvis. Man linge då yttra sig öfver denna närmare bestämmelse,
ocli ilen som ej vore nöjd dermed, finge antaga
det af Hr von Hartmansdorff uppgifna sätt, och likaledes
finge man förfara i afseende på de öfriga punkterna. Det
är ingen annan sönderdelning jag önskar, än just med afseende
på de af Frih. Sprengtporten framställda och af R. o.
Ad. bifallna hufvudmomenler. Häraf synes mig också följa,
att voteringarnes antal borde blifva temmeligen inskränkt.
Jag skulle tro, att det egentligen icke borde behöfvas mer
än en votering öfver hvarje hufvudmoment.
Frih. Boye! Jag anhåller alt i första rummet få frigöra
mig från allt uppsåt att hafva velat skrämma med
några voteringar; men jag ber herrarne vara så goda och
eftersinna, alt ställd emellan att antingen hetas skrämma elonödigtvis
göra herrarne besvär, eller att efterskänka min
öfvertygelse, så nödgas jag blott beklaga, alt jag kommer
att misshaga. Jag har icke sagt dessa ord, på det att de
skulle förstås så, sora min afsigt vore att skrämma; men
luiru vill jag göra annars, om nu t. ex. Frih. Hamiltons
förslag kommer fram och vi skola öfverlägga örn huruvida
hamrarne skola blifva sådana han framställt?— Alla talare,
som här yttrat sig, medgifva, att Frih. Hamiltons förslag
nu är under öfverläggning för alt utgöra en verkställighet,
en detaljföreskrift i afseende på det beslut, som vi i dag
logo; men lyckligtvis innebär icke det der lieslulet i förmiddags,
alt vi skola vara nöjda med vare sig hans eller
Hr von Hartmansdorfifs förslag, utan det mätte väl tillhöra
vår frihet att säga: ”jag känner ett bättre förslag, lätom oss
antaga det.” Det är något hardt att säga mig, att denna
fr i li e t skall vara mig beröfvad derföre, att det antagna beslutet
innehåller orden; genom val. Der står icke att
folket skall valja. Kail icke Konungen få välja? Jag föll
icke pä den tanken derföre att Hr Mordenskölds förslag var
lemnadt å sido. Är det billigt, är det loyalt att vilja hindra
111ig att tala lör llr JNordenskölds förslag, då jag finnér
Den 27 Octobcr e. m.
Jet klokare lin Je andra? Dessutom, Hr Landtm, liar haft
den godheten att uppläsa sista meningen af Hr Nordenskölds
förslag. Ehvad Hr Nordensköld nu vill hafva det till gemensam
tanke eller icke, så finnes dock förslaget, och när
jag finnér det mycket klokare lin de andra, skall jag ej få
framställa denna mening, skall den förtryckas, skall den anses
vara afskuren genom en föregående votering, dervid hvarken
jag eller någon annan tänkte på Hr Nordenskölds förslag
och således ej kunde reservera vår rätt att antaga detsamma?
Jag tror det icke, jag underkastar mig hvilket behandlingssätt
Hr Landtm, må behaga föreskrifva, men alldeles
icke later jag i min lur afskrämma mig från att, då jag
finner inig på gränsen mellan min öfvertygelse och complaisancen,
följa min öfvertygelse, och der jag finner votering
vara nödig, der begär jag henne, dä jag vet det vara min
rätt och bryl- mig litel om, att jag kan misshaga.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R, o. Ad. ansåg,
att Frill. Hamiltons förslag borde till pröfning föredragas
på det sätt, alt hvarje del af förslaget, sorn anginge en
.sammanhängande fråga, särskildt pröfvades, t. ex. en angtde
representationssättet, en annan ang:de sältet att formera andra
kammaren, o. s. v.
Ropades starka ja, blandade med nej.
Hr Landtm, förklarade, i anledning häraf, att ja öfverröstat
nej.
i:a punkten af Frih. Hamiltons förslag upplästes.
Hr Frih. o. Landtm, erinrade, att denna punkt nu
icke kunde komma under pröfning, då den innefattades i
Frih. Sprengtporlens af R. o. Ad. såsom dess gemensamma
lanke godkända förslag,
a:a punkten af Frih. Hamiltons förslag uppfästes.
Frih. Boye: Sedan Hr Frih. o. Landtm, samt det H.
Ståndet nu företagit sig att discutera förslaget, så får jag
anhålla, att discussionen mätte inskränka sig till att först
afse första kammaren och sedermera den andra.
Frih. Hamilton: Äfven jag förenar mig helt och hållet
i hvad Frih. Boye nu begärt, emedan formationen af hamrarne
utgöra tvänne, till karakteren alldeles skiljda, frågor.
Äfvenså är uti Hr von Harlmansdorffs eller det förslag, som
efter mitt skall pröfvas, dessa frågor skiljda i tvänne delar,
och i den första delen kunna vi möjligen komma öfverens,
men i den andra delen måste en discussion uppstå. Hvari
jag hufvudsakligen skiljer mig från Hr von Hartmansdorff,
så mycket jag kan fatta, är uti den princip, att jag tror
man skulle kunna medgifva de electorer eller fullmäktige,
sorn skola utse representanter för de olika Stånden, rättig
-
378
Den 27 October e. ra.
liet att, eler de finna sitt eget oell sitt Stånds intresse så fordra,
äfven kalla en ledamot först och främst utom districtet
och sedan jemväl utom Ståndet. Hvad det beträffar att
inom sitt eget Stånd få välja utom districtet, så skulle jag
tro, att örn man ej vill alltför mycket bakbinda electorernes
frihet att utse dugligheten, så bör det icke vara dem
förbjudet. Det faller af sig sjelft, att deras val i de flesta
fall skola falla inom districtet jiå dem som de närmast känna
; men skulle så hända , att de icke der känna någon, som
fullt motsvarar deras förtroende, och deremot i ett närbeläget
dist rict finnas personer af deras stånd (vi gå nu icke
längre) dero de önskade välja, och som det sednare districtet
icke valde, emedan det later tänka sig, att der finnas 4
eller 5 sådane personer; så vore det helt och hållet motsatsen
af hvad som bör sökas, att nemi, få de bästa, de
klokaste och erfarnaste in i representationen, att förbjuda
detta. Det andra sorn jag vrkat, och med mig äfven Prosten
Hallström i Coust.Utsk,, är, alt man borde lemna öppet
att på enahanda grunder välja öfver hela landet den
som anses skickligast oell mest förtjent af förtroendet. Det
beror på tycke och smak, om man är så ömtålig 0111 ståndsskilnadens
bibehållande i en kammare, der man önskar alt
ståndsskilnad skall upphöra; och jag kan ej i detta fall anföra
annat, än hvad jag förut yttrat, då jag framställde de
skäl jag ansett lala för saken, samt underkasta!' mig nu endast
Ståndets beslut härom. Jag hade trott, att det kunde
leda till något nyttigt, och förslaget har ingalunda härledt
sig från en sådan popularitetsjagt, som en talare omnämnt,
i hvilket afseende jag i allmänhet skulle önska, att man lemnade
å sido något i denna vigtiga sak så obetydligt som anspeglingar
om personers motiver. Vi hafva nog allvarsammare
och lingie ämnen för öfverläggningen. jNågon fara
tror jag fullt och fast icke kunna genom delta förslag uppstå;
ty det är gifvet att, så snart någon tjenlig person finnes
inom Ståndet, kommer ingen utom Ståndet alt utses. Att
den föreslagna rättigheten för närvar, kanske är öfverflödig,
derföre att den ändå ej komme att begagnas, det vill jag
medgifva; ty de flesta ståndsintressen äro ännu så varma,
att få skulle vilja välja utom deras Stånd, men jag tror ändå
att det vore att visa en vederbörlig aktning för de väljandes
omdömesförmåga, att icke alltför mycket inskränka
deras rättighet i denna del.
Hr Frih, o. Landtm, hemställde, då Frih, Hamilton
yttrat sig i afseende på sjelfva valen, och Frill. Boye begärt
alt frågan om de två särskilda kamrarne, den i :a och
deri a:a, skulle blifva två särskilda frågor, 0111 icke R. o.
Ad. skulle vilja öfvergå frågan om antalet, och först pröfva
frågan 0111 valen.
Hr von Hartmansdorff: Jag är lill endel förekom
-
Den 27 Octo ber e. m.
men af Hr Landtm. Jag anser det ickp vara i sin ordning
att tala om antalet af ledamöter i hvardera kammaren, då
dessa äro afdelningar af riksförsamlingen i det hela, förr än
man blifvit ense om antalet al de ledamöter, hvaraf hon i
det hela skall vara sammansatt. Kanske vore det afven i
sin ordning alt veta af hvilka eller hurti många Stånd,
riksförsamlingen skall utgöras. Jag underställer Frih. Hamilton,
hvars förslag nu är i fråga, om icke första framställningen
bör blifva om Stånden, ty äfven detta verkar till
en del på antalet. Om föredragningen på detta säl! finge äga
tura, så komma vi genast in på en af de frågor, deri jag tror
att Frihtn är ense med mig, och deri således ingen olikhet
emellan de af oss uppgjorda förslag torde uppkomma.
Ilr Nordensköld: Efter den anmärkn. Hr von Hartmansdorff
nu gjort, får jag för närvar, afstå från att yttra
mig; ty kanske är det nödigt att först afgöra huru många
Stånd skola finnas, innan man kommer till sättet för formationen
af någondera kammaren.
Frih. Boye: Jag förenar mig med de sista talarne, men
får äran gifva tillkänna, att då jag begärde ordet, var det
egentligen i anledn. af Frih. Hamiltons framställning, sorn
omfattade sjelfva valsättet. Måhända är detta icke nu i
fråga, utan förekommer det kanske först framdeles, och om
vi få gå till väga såsom de siste talarne framställt, har jag
ingenting deremot, utan reserverar blott min rätt att få
yttra mig, då frågan om valsättet förekommer.
Gr. Frölich: Det är ganska möjligt, att jag har samma
otur, som Frih. Boye beklagade sig öfver i sista plenum;
roen jag hoppas den ej måtte gå så långt, att jag får
vara vittne till att R. o. Ad. lifver upp sitt en gång genom
votering fattade beslut. På förmiddagen har R. o.
Ad. förenat sig om de grunder, nedlagda i ganska tydliga
och klara ordalag, som Frih. Sprengtporten framställt såsom
sitt förslag lill Ståndets gemensamma tanke. En bland
dessa grunder vai’, att ledamöter lill de båda hamrarne skola
formeras genom val, stånds- eller classvis. Herrarne torde
finna, att det är helt annat att säga stånds- eller classvis,
än att säga stånds- och classvis. I sednare fallet nemi.,
eller om i beslutet stöde stånds- och classvis, så är det gifvet,
att Stånd skulle utgöra en af de integrerande delarna
vid valen och dass en annan del. Nu står det deremot
tydligen alternativt antingen ståndsval eller classval. Jag är
bland dem, som yrka classval, men alldeles icke ståndsval.
Efter den retranchering af sitt först uppsatta förslag, som
Frih. Sprengtporten gjorde, då han lät utgå hela den sista
perioden, som bestämde, att de fyra Stånden skulle bibehållas,
kan jag ej finna annat, än att det öfverensstämmer
med Svenskt språkbruk, att orden ”stånds- eller classval1'
Den 27 October e. m.
innefatta tvänne alternativa meningar, som det varit författarens
äfvensom det Stånds' mening, sorn godkänt dem, att
låta såsom alternativer gå till Const. Utsk., på det att Utsk.
skulle kunna tillse, huruvida, i enlighet med de andra Ståndens
beslut, jemkning borde ske antingen till ståndsval eller till
classval. J\'u synes likväl R. o. Ad. hafva glömt bort detta alternativa
beslut — ett alternativt beslut af den natur, att jag tror
R. o. Ad. icke borde vidröra denna del af frågan, utan blott de
öfriga ; och om R. o. Ad. nu skulle ingå uti bestämmande af
huru många Stånd, som skola välja, sä har man ju i och
med detsamma tillintetgjort det andra alternativet, som rörer
classval. Jag tror det icke går an att så helt och hållet
förändra hvad man uttryckt. Har man icke menat annat
än ståndsval, hvarföre skrifver man då stånds-eller classval?
Har man icke menat att satsen i sin alternativa form
skall afgå lill Const.Utsk., hvarföre har man ej utsatt ståndsoch
classval eller ensamt ståndsval, i stället för stånds- eller
classval, hvilket tydligen är alternativt? Jag kan ganska
väl förstå, att här finnas ledamöter, kanske författaren sjelf
och många andra, som ej fästat uppmärksamhet på detta uttryck,
och som således finna det högst besynnerligt, att man
följer ordalagen i ett beslut; roen, mine herrar! detta är en
strid om saker, deruti man ej är berättigad att cedera begagnandet
af sina vapen, och delta vapen att hålla sig vid
ett beslut, som är fatladt, anser jag fullt legalt och mig
tillständig! att begagna. Jag vet bestämdt, att här äro flere
ledamöter, som voterat med Frih. Sprengtporten i förmiddags,
derföre att de funno, att i beslutet stod alternativt
öfverlemnadt åt Const.Utsk. att bestämma sig för den
mening i detta fall, som Utsk. kunde anse lämpligast. Vill
man nu förklara sin mening på det satt, att man stryker
ut det alternativa beslutet, så går man så tillväga, som jag
tror har den påföljd, alt man ej anser mycket värdt att
rätta sig efter hvad som beslutas, åtminstone i detta Stånd.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att R. o. Ad. torde
tillåta, att de punkter i Frih. Hamiltons förslag, som noginge
valsättet, blefve upplästa, enär discussionen, efter hvad
Hr Landtm, trott sig finna af den siste talarens yttrande,
redan börjat derom.
Derefter upplästes 3, 4> 5, 6 och 7 punkterna i Frih.
Hamiltons förslag.
Frih. Hamilton: Hvad först angår Gr. Frölichs yttrande
om ordalagen i Frih. Sprengtporten förslag och det
intryck eller den verkan de skulle hafva på frågans ytterligare
utveckling, får jag för min del yttra, huru jag förstått
Frih. Sprengtporten förslag. Måhända har det varit ett
misstag, och jag kan i det fallet ej gå längre, än alt erkänna
detsamma. Jag fattar nemi, mycket väl, hvarföre der
icke
Den aj October e. m.
icke stål- stånds- och classval; ty då skulle det, såsom Grefven
sagt, betydt, att man ville hafva begge delarne; men då
man har yttryckt sig, att tnan vill hafva stånds- eller
classval, så innefattar det icke annat, än ett närmare bestämmande
af bepreppet, och i det hela precist detsamma,
som om man endast nämnt ståndsval. Så fattade jag, och
så tror jag att de fleste ansågo det. Det är illa, att frågan
derom icke förut väcktes, så att allt missförstånd kunnat
förekomma*, men då beslutet i frågan fattades, då yttrade
ingen ett ord derom. Nu efteråt har man väckt frågan,
och om tataren vidhåller sitt yrkande, så vet jag intet annat
sätt till dess besvarande, än att första frågan blir att afgöra,
huruvida R, o. Ad. vill hafva stånds- eller classval,
ty då man gör skilnad på stånd och dass, så måste meningen
med ordet ”eller” vara, att man endast vill hafva det
ena. Men för resten tror jag det vara ganska klart för hvar
och en, alt det som är afgjordt, med rättighet att derom
förtydliga sin tanke, icke hindrar alt uttrycka huru många
ständ eller classer R. o. Ad. vill hafva. [Ivad skulle eljest
det villkor betyda, som gjordes, att de förslag, hvilka icke
stodo i strid med de nu antagna grunderna, skulle särskildt
förekomma till bifall eller afslag. Dessa grunder, som stadga
stånds- eller classval, måtte ej stå i strid med en bestämmelse,
som yrkar ståndsval, och de måtte ej heller stå i strid
med en annan bestämmelse, hvarigenom classval antagas.
Jag kan icke finna, att denna scrupel skall kunna hindra
att behandla frågan i detalj och utreda densamma.
För att nu öfvergå till förslaget, så är af en värd ledamot,
Hr von Hartmansdorff, yltradt, att uti denna punkt
torde de begge förslagen lätt kunna sammanjemkas. Hvarföre
jag föreslagit endast 4 ocb icke 5 Stånd, tog jag mig
friheten för några dagar sedan utveckla, nemi. att jag ansåg,
att ett femte Stånd skulle leda till ett nytt intresses
skapande inom representationen, hvaremot det utgör
min önskan, att, från den stund de af olika Stånd valde
representanter sammanträda inom riksförsamlingens murar,
alla Stånds intressen måste försvinna eller sammansmälta
och representationens medlemmar anse sig utgöra en enda
riksförsamling. Derföre ansåg jag, alt ju färre förhållanden
derstädes funnos! särskildt representerade, desto Ivckligare
och bättre skulle det vara. Jag trodde så; bar jag misstagit
mig, så önskar jag att derom blifva upplyst. När det
var min mening att detta var det rätta, så Lunde jag ej önska
ett femte Stånds bildande. — Jag kunde å andra sidan
ej heller bestrida rättvisan, som fordrade, att de ännu orepresenterade
skulle få en plats inom representationen. Jag
säger med flit ännu orepresenlerade, emedan ganska många
af de s. k. ståndspersonerna under de sednare åren redan
erhållit en sådan plats. Jag trodde äfven att rättvisan mot
i5 H. 3ö
Den aj O c t o li e r e. m.
de 4 äldre Standen fordrade att icke blott säga — ”sä är det
nu, ocii derefter skola vi göra fördelningen,’’ ulan att både
rättvisa och billighet talade för alt tänka något tillbaka och
se hvilka Stånd sora förut intagit andra classer till sig,
hvilka som minskat den andel de förut haft i representationen,
och hvilka således äro de, som nil i stället böra göra
någon uppoffring. Deruti ligger ingalunda någon slags kurtis
för ett eller annat Stånd, såsom en talare påstått, ingalunda
någon lystnad att behaga andra Slånd eller andra
personer, utan jag ledes dervid helt enkelt af en måhända
missförstådd känsla af hvad billighet och rättvisa synas fordra.
Jag tror det icke kan jäfvas, att då ett Stånd finnes,
som icke mottagit någon främmande dass, då deremot ett
annat Stånd bland sig upptagit en dass af nära 00,000 valmän,
så fordrar rättvisan vid en ny fördelning, att något
afseende derå fästes. Skulle deremot detta sätt att icke
bilda ett femte Stånd, utan fördela de orepresenlerade på
3 Stånd samt jemväl till en mindre del på det 4> som förut
intagit de flesta, icke vora i R. o. Adis tycke, — och jag
medger att det innebär en svårighet i verkställigheten, enär
de gamla ståndsintressena kunna anse det vara otjenligt i
och för deras gamla valrätt, att bland sig intaga ett nytt
antal ledamöter, — så är visserligen frågan lättast afhjelpt
dermed, att man bildar ett femte Stånd. Jag har äfven
hört, att det i de andra Stånden blifvit mer och mindre
yrkad t. Men om det skall ske, så får jag till den värda
ledamot, som hufvudsakligen framställt denna emot min tanke
motsatta åsigt, hemställa den idde, om icke den värde
ledamoten, då skulle medgifva att slåndspersons-classen, för
att kunna erhålla Jk i representationen, borde åter bland sig
intaga dem, sora, för att afhjelpa ett ondt inom samhället,
småningom blifvit inympade på de öfriga Stånden. Då kunde
dessa Stånd icke klaga öfver någon orättvisa, emedan
hvart och ett återställdes i det primitiva förhållande som
ägde rum år 180g, och sedan i lika förhållande för alla
minskade sin rätt från -J- till J i representationen. Jag har
talat med många härom, alt det inkast, som hufvudsakligen
deremot blifvit gjordt, är, att de frälse- samt säteriägare,
som välja bland BondeStls valmän, utgöra en corps af nära
3o,ooo personer, och alt de således, om de inblandades och
valde per capita med de öfriga ståndspersonerna, hvilka,
om jag icke missminner mig, utgöra omkring i3,ooo,
skulle helt och hållet förqväfva de sednares rätt. Jag tror
icke att R. o. Ad. behöfver ingå i någon sifferbestämmelse
härvid, utan blott yttra, att R. o. Ad:s tanke är, att samtlige
ståndspersoner, äfven de, som sedan år 1809 blifvit inflickade
på de andra Stånden, borde nu utgöra och bilda
en enda valclass, som gemensamt valde ett antal representanter,
lika stort som af hvartdera af de 4 gamla RiksSt:n
väljas, samt att Const.Utsk. må tillse, att inom de särskilda
D en aj October e. m.
a8S
cathegorier af denna samhällsclass man så bestämmer det antal
ledamöter, som hvarje cathegori må äga titsa, att icke någons
rätt och hilliga anspråk på behörig andel i representationen
må förqväfvas, eller att icke någon obillighet vid
fördelningen göres. Exempel torde i detta fall ej blifva
svårt att anföra, nemi. huruledes bruktpalrons-classen, ganska
talrik inom delta land, utser 5 personer i BorgareSt.
På samma sätt kunde denna dass framdeles utse 5 i det nya
Ståndet samt frälse- och säteriägare to eller 12 ledamöter,
såsom Const.Utsk. kan finna billigast. Jag har blott velat
nämna detta, för att visa, att jag icke alltför envist eller
ensidigt vidhåller milt förslag. Jag ämnar icke yrka votering
och önskar nu blott, alt den värde ledamot, hvars förslag
afser 5 Stånd, ville yttra sig, huru långt han anser sig
kunna ingå på det förslag jag nu framställt.
Hr Lefren: Jag begärde ordet egentligen med anledning
af Gr. Frölichs sista anförande. I förmiddagens plenum
tog jag mig friheten görn en anmärkn. öfver vådan
att så der handlöst votera öfver nakna principer. Jag slutade
likväl med att säga, det jag för min del utan betänkande
skulle säga milt ja till Frih. Sprengtportens förslag.
Jag har gjort det och ångrar det icke, roen jag är mycket
öfvertvgad om att de orden ’’s tänds- elier c lass v is” visserligen
icke lemna Gr. Frölich anlcdn. alt söka binda R.
o. Ad:s fria discussionsrält i denna fråga. Hr Grefven behagade
läsa Gonst.Utskrs betänk, jemte reservationerna. Deri
förekomma lin ståndsval än classval, använde af den ena eller
den andra, alllid för att uttrycka samma sak, nemi.
motsatsen till allmänna val. Detta samma sätt att uttrycka
sig har ägt rum vid öfverläggningarna, så väl vid samtliga
Ståndens sammanträden, som inom de särskildta Stånden.
Jag tror att Gr. Frölich fåfängt lärer söka binda R. o.
Ad:s fria discussionsrält i denna fråga, helst Frih. Sprengtportens
allmänna grunder antogos under uttryckligt villkor,
af Frilen sjelf framstäldt, att R. o. Ad. skulle efteråt få
öfverlägga om dessa 2 förslag i deras helhet , som nu
skola förekomma efter hvarandra, och det tror jag Gr.
Frölich, vid närmare besinnande, lärer sjelf finna och icke
fortfara att hålla oss vid ett positionskrig, för hvilket linn
slutligen ej lärer få många röster med sig. Jag är derom
öfvertygad.
Frih. Boye: Jag begärde ordet, då Gr. Frölich talade,
för att gifva honom fullkomligt rätt i den saken, att när
man af tvänne alternativer antager det ena, så har man icke
antagit det andra. Della är ett axiom, som icke kan bestridas.
Men jag vet sannerligen icke till hvad ändamål
Grefven vill komma dermed. Frih. Sprengtporten har visserligen
icke haft för afsigt att göra Const.Utsk. till vår
förmyndare. Oxn han också haft en sådan afsigt, så be
-
Den 37 October e. m.
lyder det ingenting, ty constitutionen bevarar åt RiksSt:n
afgöranderätten, oell Const.Ulsk. har icke rättighet alt
tillvälla sig något af den rätt, sorn hörer Stånden till. Jag
kan således icke förstå luiru Grefven vill hindra oss att af
de alternativer, sorn äro föreslagna, antaga det ena. Men
jag är sannerligen stadd i förlägenhet derföre, att jag fruktar
att vår öfvertygelse är så besynnerlig. Den ena stunden
gå vi in på den ena omständigheten och den andra
stunden gå vi in på den andra. Jag önskar nu, sedan Hr
Landtm, behagat säga oss alt vi skola utlåta oss, att vi skola
discutera öfver punkterna ang:de vallagen, äfven få stanna
vid den. Jag har då anrnärkntr att göra vid den första
punkten i vallagen. Jag tror, lika med Hr von Hartmansdorff,
alt innan man öfvergick till vallagen, hade man
bort bestämma, huru många Stånd, som skola välja. Frågan
örn ett femte Stånd, som ligger i Hr von Hartmansdorfls
förslag, tror jag att vi icke gerna kunna skära af.
Om Frih. Hamilton tillåter och Hr Landtm, behagar medgifva
det, så skulle då frågan 0111 huru många Stånd skola
finnas, hvilken fråga icke uppkommer i anledn. af Frih.
Hamiltons förslag, men finnes i Hr von Ilartmansdorlfs, och
likväl utgör en preliminär fråga, kunna lemnäs ovidrörd,
tills Hr von Harlmansdorffs förslag Lomme före. Men hvad
jag för min del icke kan godkänna, är det der fagra löftet
att af R. o. Ad:s 5o representanter få 10 afprutade.
Jag vill till den värda ledamot, som framställt förslaget,
hemställa, om han verkligen tror, att de nu orepresenterade
skola vara nöjde med ett så litet antal. Jag tror det icke.
Den andra anmärkningen jag vill göra, rörer den contradiction
i principen, som ligger deruti, att sedan vi hafva afgjort,
alt representanterne skola utses ståndsvis, så skulle vi
afvika från denna princip och fullkomligen tillintetgöra den
i så målto, alt vi öfverläto åt electorerne att tillintetgöra
den. Det gifves, mine herrar! i princip, såsom i allt annat,
något som kallas conseqvens, och sannerligen saknar jag icke
bär alf möjlig conseqvens i princip, när man, efter att hafva
antagit beslutet, alt Stånden skola blifva qvar, öfverlemnar
åt electorerne att skänka bort vår rätt. Jag har äfven
ännu en scrupel. Jag befarar att den der generositet skall
fälla ensamt R. o. Ad. till last; ty jag skulle mycket betvifla,
att PresteSt. ville intaga 10 ledamöter af de orepresenterade.
Äfvenså tviflar jag på, alt de 1 andra Stånden
skola göra det. Att nu emedlertid ingå på, alt vårt Stånd
skall ovillkorligen intaga 10 sådana ledamöter, när det efteråt
kan visa sig att de andra Stånden intaga ingen, synes
mig högst olämpligt.
Dessa äro de anmärkningar, som utgå från min öfvertygelse,
och jag rår icke för, om jag, för att fullfölja denna
öfvertygelse, nödgas begära votering. Blir det ansedt såsom
skrämskott, så kan jag ej hjelpa det, och på det viset kunde
Den 27 October e. m.
28a
man taga från livar och en dess öfvertygelse, blott genom
att beskylla honom för atl vilja skrämma.
Hr Rosenblad, Bernh.: Då i förmiddags det var fråga
0111 en projios., hvilken jag för min del ansåg vara alltför
fördelaktig för den mening, hvilken jag var sinnad att
sjelf understödja, så yttrade jag öppet min tanke, att det ej
var fair play i detta sätt att gå tillväga. Då var frågan
likväl ingalunda sådan som nu, eller vådan var på intet salt
så stor, som om man nu skulle tillvägagå på sätt Gr. Frölich
1111 velat föreslå. Då visste likväl hvar och en, sorn
var af motsatt tanke, hvad proposln innebar, och han hade,
geuom inläggande af sitt nej i votei ingsurnan, tillfälle alt
förekomma följderna. Sådan skulle dock icke följden blifva,
0111 man ad.vocatoriskt efteråt ville tvinga R. o. Ad. att tolka
sina beslut annorlunda än R. o. Ad. fattat dem, örn man
ville förklara de uttryck , R. o. Ad. såsom allmänna satser
antagit, på helt annat sätt än någon förut under diseussionen
framställt såsom deras rätta betydelse. En sådan advocalorisk
tydning, ett sådant advocaloriskt sätt alt binda R.
o. Ad., det kallar jag ej fair play. Just genom det beslut
R. o. Ad. förut fattade, att förbehålla sig öppen rätt alt,
efter antagandet af de i Frih. Sprengtpoi tens förslag införda
allmänna grundsatser, till öfverläggning upptaga hegge
de förslag, som stodo i sammanhang dermed, hade R. o.
Ad. förbehållit sig rättigheten att kunna pröfva, liuiuvida
Ståndet ville ingå i detaljer och icke efterskänka sin ratt,
eller öfverlemna den åt Const.Utsk., såsom Gr. Frölich nu
behagat förklara, eller alt det nödvändigt skulle blifva en
följd af beslutet att 2 valsätt skulle uppkomma, det ena
genom stånd och det andra genom dass. Nu kommer
jag vidare till hvad skilnaden är emellan stånd och dass.
Då det är fråga om politisk rätt, känner jag ingen skilnad
emellan stånd och dass i den vägen. På satt Hr Lefre'n
redan nämnt, äro också i Const Ulsk:s utlåtande dessa benämningar
använda såsom synonyma. R. o. Ad. har ej heller
genom sitt beslut sagt, att ined dass skall förstås något
annat än stånd, och således ej bundit sina händer. Just
genom detta sätt att uttrycka de allmänna grunderna är R.
o. Ad. oförhindradt, om, i stället för de sammansättningar
af Rikscorporationer, Riksstånd eller politiska classer, huru
man vill kalla deni, som redan finnes, och äfven det ifråga
var. 5 Ståndet, man vill adoptera andra sammansättningar,
att, med förkastande af alla de nuvar. 4 Stånden eller
classerna, antaga andra och hilda en dass af skomakare, en
af andra handtverkare o. s. v. Detta är R. o. Ad. oförhindradt
att besluta, och likaså kunna 4 Stånd bibehållas med
intagande af hittills orepresenterade eller ock de sistnämnde
bildas till ett 5 Stånd, och dervid är man icke bundeö att
tillika antaga något annat, som man ville kalla dass.
286
Dena^Octoter e. roj
Sedan jag yttrat detta, så skulle jag vördsamt underställa
Hr Fril), o. Landtm, samt R. o. Ad., om icke till ledning
för R. o. Ad., vid fattandet af beslutet om dess gemensamma
tanke, ronde dessa punkter i Frih. Hamiltons
förslag, som i så många punkter vidröra det sedermera förekommande
förslaget af Hr von Hartmansdorff, om icke villrådigheten
hos R. o. Ad:s ledamöter om de skola svara ja
eller nej på propos. lill bifall å Frih. Hamiltons förslag, i
osäkerhet om de derigenom skulle afsltära sig rättigheten att
antaga något synonymt i Hr von Hartmansdorff? förslag, som
de kanske mera skulle tycka om; om icke allt detta skulle
vara undanröjdt, i händelse man på en gång finge företaga
begge förslagen i de punkter som föredragas. Då har man
tillfälle att framställa det ena förslaget såsom contra-propos.
lill det andra, eller att jemföra motiverna för det ena
emot motiverna för det andra. Detta skulle åtminstone, efter
mitt sätt att se, både mycket förkorta discussionen, så
att man icke skulle komma att tala och votera om samma
saker flera gånge)', och jemväl, såsom jag nyss hade äran
nämna, tror jag, att det vöre mycket större ledning för Ståndets
ledamöter att kunna votera efter deras egen öfvertygelse.
Frih. Sprengtporten: För min del anser jag det ganska
riktigt uttryckt, då R. o. Ad. i förmiddags fattade beslutet
om både stånds- och classval, af det skäl, alt båda
dessa valsätt förekomma i vår nuvar. Reg.F. Sålunda måste
det antagas, alt Borga reS t:s val är ett ståndsval, men
att deremot brukspatronernes val är ett classval. Samma
förhållande inträffar äfven med val af riksdagsmän från academierna.
Dessutom var det också nödvändigt, att R. o. Ad.
ej skulle i detta fall binda händerna på Const-CJtsk., i händelse
Utsk. skulle komma alt uppgöra ett förslag på grund
af dess generella framställning, samt icke helter binda händerna
på sig sjelf t, när R. o. Ad. skulle komma attfnärmare
pröfva detaljerna af förslaget, ifall classval i mer eller mindre
män icke skulle komma att begagnas. Föröfrigt får jag
fästa Gr. Frölichs uppmärksamhet derpå, att det finnes dock
en dass, som han behagar kalla Stånd, och som kan blifva
ett Stånd, men sorn, enligt vanligt språkbruk, kallas dass,
nemi. ofrälse-ståndspersonsclassen. Jag tror således, att det
på den vägen icke låter sig göra alt komma till något band
på denna fråga, hvilket icke skulle öfverensstämma med det
beslut, vare sig till ordalydelse eller andemening, som R. o.
Ad. på förmiddagen fattade.
Jag anhåller föröfrigt att, i fråga om representanlerne
af de olika Stånden eller classerna, få instämma med Frih.
Hamilton deruti, att jag anser billigheten fordra, alt, då det
är fråga om att bereda representationsrätt för de orepresenterade,
man måste taga till utgångspunkt det förhållande,
T> c ii a7 O c t o b e r e. ra.
2S7
som förefanns, innan någon af de classen, som icke tillhört
de gamla RiksSttn, erliöllo representationsrätt, nemi. Ar i8oq.
Gör man icke det, och vill man bilda elt särskildt Stånd af
slåndspersonsclassen, med lika representationsrätt som de öfriga
Ståtiden, så kan jag ej finna annat, un att de orepresenterade
komma att verkligen väsendtligen gynnas, på bekostnad
af de 4 RiksStm, som ursprungligen haft denna rättighet.
De skulle då komma alt först erhålla 5o representanter,
enligt Hr von Hartmansdorff^ förslag, i likhet med de
öfriga Stånden. Dertill skulle komma 6 representanter för
liniversitelerna och Vellenskapsacndemien, som enligtfvanligt
begrepp måste betraktas såsom ståndspersoner. Dessutom 5
representanter för brukspatronerne, och dertill hade samma
dass blifvit skiljd från olla de valmän, som i sednare tider
ingått till BondeSt., nemi. alla innehafvare af frälse- och
säterijord, sorn icke varit tjenstemän eller förut tillhört annat
Stånd. Nu innehöll Frih. Hamiltons förslag, om jag icke
misstog mig på resultatet, med afseende på BondeStts
representationsrätt, att frälse- och säteriägare, som föröfrigt
tillhörde BondeSt., skulle välja med ståndspersonsclassen.
Om jag ej misstagit mig på Frihtns framställning, så föreslog
han äfven, att universiteternas och bruksdistriclenas representanter
skulle ingå i samma dass, hvars valrätt följaktligen
skulle minskas. 1 det sednare fallet instämmer jag fullkomligt
med Hr Frih:n, men jag tror det vara enklare och
lämpligare, att låta ägare af frälse- och säterijord fortfarande
välja med BondeSt., men deremot bibehålla detta Stånd
vid sin fjerdedel i representationen, och i samma man inskränka
representationsrätten för ofrälse-ståndspersonsclassen.
Hr von Troil: Lika med åtskilliga andra värda talare
hyser jag den öfvertygelse, alt Gr. Frölich misstagit sig om
meningen af det i förmiddags fattade beslutet. Om den mening,
som Hr Grefven framställt, vore den rätta, så vore det
visserligen, för mig enskildt, ganska fördelaktigt; ty jag funne
då icke det förslag till gemensam tanke, sorn jag afgilvit,
redan vara af R. o. Ad. undertryckt. Men jag kan likväl
icke undgå, att, i öfverensstämmelse med min öfvertygelse,
förklara, att jag anser så vara fallet med både min och
Grefven* mening. De hegge hufvudsakliga calhegorier, hvaruti
man på förmiddagen indelade propositionerna eller de
föreslagna gemensamma tankarne, voro dessa: ingå deri några
allmänna val eller icke? Det var den första af dessa
cnthegorier, som helt och hållet uteslöts genom voteringen.
Detta yttrades flera gånger innan voter:s-propos:n framställdes,
och jag förmodar, att icke många kunnat misstaga sig
derom. Förmodligen har Gr. Frölich icke lemnat uppmärksamhet
åt hvad i den delen yttrades; ty i sådant full
är jag öfvertygad, att han ej gjort den framställning, sorn
lian nu afgifvit. Någon tydning af ordet dass, i den syfl
-
288
Den 27 Octotcr c. m.
ning, alt det skulle kunna lämpas på Hr Grefvens förslag
till vallag, är så mycket mindre antaglig, sorn del i sådant
fall äfven skulle kunna lämpas på Cons!.Utsk:s förslag till
vallag, ty den innehåller afven en skugga af classer, enär
den ena skulle erhålla en större rösträttighet än den andra,
och man då kunde säga, att det vore en särskild class, sorn
finge 6 röster, en annan som finge 5 röster o. s. v. Jag vågar
hemställa, alt denna anmärkn. må rätt och slätt förfalla,
och icke komma att blanda hort den egentliga öfverläggningen.
Hvad den återstående cathegorien angår, så måste jag
erkänna, alt inom den begränsning, som i förmiddags uppdrogs,
tror jag icke att problemet kan lösas meia tillfredsställande,
än såsom Frih. Hamilton föreslagit. I den punkt,
som nu är specielt föremål för R. o. Ad:s uppmärksamhet,
utgör egentliga skilnaden i åsigter den, huruvida man skall
bilda ett femte Stånd, eller huruvida man i de redan befintliga
Stånden skall intaga de hittills orepresenterade. Den
första åsigten skulle visserligen medföra den lätthet, att icke
något Stånd behöfde besväras med några nya medlemmar;
men deremot kan man icke neka, alt för den händelse, att
man vill låta de nu var. 4 Stånden bibehålla alla de delar,
som de redan emottagit, så kunde de återstående classerna
ej göra anspråk på en femtedel i hela representationen. Dessutom
måste man erkänna, alt husägare i städer na så naturligt
sammanfalla i samma valcollegium med borgarne, att
det verkligen vore stridande emot klara och goda grund-*
satser all skilja dem derifrån. Skulle de således för enås med
BorgareSt., så skulle endast återslå i tjenst varande eller
afskedade embetsman, äfvensom skollärare, hvilka äfven lära
få anses såsom embetsman. Det lärer icke var a någon obekant,
att en af de betydligaste anmärkningar emot vår nu -  var. representation är, att den till så stor del beslår af tjenstemän,
och att Ijenstemannaintresset, hvilket visserligen bör
hafva sin förespråkare inom hvarje folkförsamling, likväl här
redan verkar starkare, än som behöfves. Hittills hafva tjenstemännen
utgjort hälften of representationen, ty vi hafva
haft 2:ne embetsmannastånd och 2:ne Stånd, som icke
varit det. Skulle nu den föreslagna reformen gå ut på alt
af 5 Stånd inrymma 3:ne åt embetsmännen, d v. s., att gifva
dem en öfvervägande inflytelse vid besluten, så förutser
jag tydligen, att hela förslaget kommer, 0111 icke vid denna,
likväl vid en blifvande riksdag, att förkastas. Det är delta
sorn bör förebyggas, och som förebygges på det af Fi ih.
Hamilton föreslagna sätt. Föi hållandet är ingalunda, att R.
o. Ad, på sätt en värd talare velat framställa, skulle derigenom
fl mindre antal ledamöter i representationen, än på
det andra sättet. Man må bär icke upptaga något siffertal
på bela antalet af kamrarnes ledamöter. I alla fall, 0111 man
an
-
Den 27 Octobcr e. m.
289
antager ett femte Stånd, lärer R. o. Ad. ej kunna representera
mera än .jt af det liela, oell just så är också förhållandet
enligt Frih. Hamiltons förslag. Han har visserligen
sagt, att af 200 ledamöter skola 5o räknas egentligen till R.
o. Ad., men deraf skola 10 utses af ofrälse tjenstemän, och
då återstå 4° utsedde af Adeln, hvilka utgöra ^ af hela antalet.
Jag förmodar, att Frih. Boye icke deråt lemont tillräcklig
uppmärksamhet; ty jag är öfvertygad, alt han i annat
fall ej kunnat misstaga sig om en så enkel omständighet.
Samma förhållande är det äfven med PresteSt. Det skall
skicka af hela antalet ledamöter utaf dem, som för närvar.
äga delaktighet i detta Stånd, och den sista 2o:delen,
d. v. s. fyllnaden i 4:delen af dem, som för närvar, icke
hör dit, men som synes höra erhålla representationsrätt uti
detta Stånd, såsom närmast beslagtad med detsamma. Derutinnan
skulle jag likväl tro alt utsträckningen kunde medgifvas
litet längre än Hr Frihtn uppgifvit. Jag hörde honom
endast nämna skollärarestaterna. Jag skulle dock tro,
att alla de personer, som i någon af de verldsliga faculleterna
erhållit högsta lärdomsgraden , borde erhålla representationsrätt
i detta Stånd, utan afseende på om de äro skollärare
eller icke. Det finnes visserligen uppgifvet ett annat
sätt att hjelpa det missförhållande, som skulle uppstå vid
bildandet af ett femte Stånd. Det vore att med delta förena
alla de delar af medborgareclasser, som erhållit representationsrätt
i något af RiksSlm efter år 1809. Dit skulle
således, utom ofrälse tjenstemän, lärdomscathegorien och husägare
i städerna, äfven ingå brukspatroner och frälsebönder;
men för det första torde man böra medgifva, att frälsebönderne
och skattebönderne begge verkligen äro bönder, och
att, då en så naturlig förening en gång blifvit ingången,
som den, hvilken kommit till stånd dem emellan, så vore
det mindre klokt att åter sönderbryta densamma. Della är
likväl det enda sätt, på hvilket jag tror att ett 5 Stånd kan
bildas, så att det i någon mån kan motsvara behörighetens
fordringar. På det viset låter det sig kanske göra att förekomma,
att ej missförhållandet emellan embelsmän och icke
embetsman blir för stort. Men det möter måhända större
svårighet att på detta sätt göra utbrytningar af ledamöter,
än att med de förra ledamöterna förena nya.
Jag vet icke rätt säkert, huruvida det föredragningsämne,
som nu afhandlas, inskränker sig ensamt till valrätten,
eller om det äfven omfattar valbarheten. Jag torde få yttra
några ord äfven om den sednare. Frih. Hamilton har
föreslagit, alt valbarheten ej skall vara inskränkt, hvarken
inom valkrets eller inom dass. Hvad det sednare beträffar,
så anser äfven jag förslaget vara ganska nyttigt. Jag skulle
tro, att 0111 en valkrets ville välja utom sin egen dass, så
borde den äga vitsord i afseende på nyttan deraf, och jag
i5 H. 37
Den 97 Oc t ober c. m.
Iian ingalunda föreställa mig, ntt ett sådant stadgande skulle
på något sätt för R. o. Ad. vara ofördelaktigt; ty jag erkänner,
alt jag hyser den tanken om mitt eget Stånd och
dess ledamöter, att jag tror de oftare skulle väljas till ombud
för andra valclasser, än tverlom. Likväl erkänner jag,
att denna omständighet icke är af den vigt, att den skulle
förmå mig alt rösta emot hela förslaget, huru den än må afgöras.
Men sådant är förhållandet med inskränkningen af
valbarheten inom valkretsen. Jag anser att ett förslag, som
innefattar en sådan bestämmelse, innefattar frö lill sin egen
förkastelse, och att detta gäller särdeles för R. o. Ad. Oin
detta Stånd indelades i valkretsar, sorn hvardera skulle välja
en representant, så komine hvarje sådan valkrets alt innehålla
60 å 100 ledamöter, allt efter huru stort man ville
att hela antalet af Ståndets representanter skulle blifva. Det
kunde då mycket lätt hända, alt inom en sådan valkrets ej
funnes någon lill ombud särdeles passande person; i alla fall
skulle en person derifrån sändas till riksdagen, och det blefve
då sannolikt någon, som skulle göra sitt fädernesland föga
gagn och sitt Stånd föga heder. Inom en annan valkrets
kunde finnas 6, 8, io personer, utmärkte för duglighet och
fosterländskt sinne. Af alla dessa vore likväl icke möjligt
att till riksdagen sända mera än en. Alla de öfrige skulle
vara ohjelpligen uteslutne. Dessutom vågar jag tro, att minni
iteten inom Ståndet skulle på detta sätt blifva alltför
mycket undertryckt. Om valbarheten blir fri inom hela
classen, så kan man föreställa sig, att hvarje verkligen utmärkt
förmåga skall kunna erhålla pluralitet inom åtminstone
någon valkrets; men sådant är icke förhållandet, ifall
valbarheten inskränkes inom valkretsen. Derjemte skulle jag
tro, att det blefve för Ridd directtn en alltför krånglig befallning
all uppdraga gränserna för de särskilda valkretsarne,
0111 de blifva så exoludva, som från vissa håll föreslås;
ty det skulle på deras bestämmande bero, att en eller annan
petson kunde uteslutas från all utsigt att blifva vald. Frih,
lfoye har uti ett föregående plenum ganska riktigt anmärkt,
att sjelfskrifvenheten medför den fördel, att äfven den mest
despoliska styrelse ej äger förmåga alt utesluta någon. Detta
är en fördel, som sjelfskrifvenheten verkligen medför; men
den måste uppoffras i anseende till de många vida öfvervägande
olägenheter, som åtfölja densamma. Vid öfvergången
bör man dock se till, att man af fördelen bibehåller så
mycket som möjligt, och detta vinnes derigenom, att valbarheten
icke inskränkes inom valkretsen, ulan åtminstone
får vara utsträckt inom hela Ståndet.
Hr von Hartmansdorff: [ afseende på meningen med
orden stånds- eller classvis, eller ståndsval eller classval, hvilken
här blifvit ifrågaställd af Gr. Frölich, är jag af samma
mening, som Hr von Troil; hoppas ock, att Ståndets med
-
i
Den 37 Octo ber e. m.
*9*
lemmar i allmänhet äro af den tanken, att denna fråga måtte
få förfalla. Men om vi derefter få ingå i pröfning af sjelfva
linfvundsaken, skulle jag önska att veta Irvnd som nu är
under öfverläggning; ty på en gång är ifrågastäldt, om vi
skola hafva 4 eller 5 Stånd, huru många ledamöterne af
knmrarne skola vara, om de skola få väljas inom eller utom
valkretsen, inom eller utom Ståndet o. s. v. Innan jag inlåter
mig i svaromål på alla dessa särskilda omständigheter,
anhåller jag vördsamt,att HrFrih. o. Landtm, ville upplysa
hvilkendera frågan nu är under öfverläggning.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att hvad som sednast
blifvit till R. o. Ad:s pröfning föredraget, vore Frih.
Hamiltons förslag, ang:de valbestämmelserna, innehållet i 3,
4, 5, 6 och 7 punkterna af förslaget, och hade Hr Landtm,
trott sig finna, att de sednare talarnes yttranden hållit sig
vid dessa punkter.
Hr von Hartmansdorff: På det vi måtte slippa att
samtidigt afhandla 3 eller 4 om 'c^e flera ämnen, underställer
jag Hr Landtm, och Ståndet, om det ej vöre skäl att
afskilja tre åtminstone, så att vi kunna hålla oss vid
ett ämne. Jemväl hemställer jag, om icke den första frågan
finge blifva den, huruvida det skall vara 5 Stånd eller 4»
emedan, om man väljer ståndsvis, såsom redan är beslutadf,
man måste veta hvilka som blifva. de väljande; detta åter
beror på Ståndens antal, eller på beskaffenheten af de personer,
af hvilka Stånden skola utgöras. Jag anhåller således
vördsamt, att Hr Landtm, måtte till Ståndet framställa, om
R. o. Ad. vill först afgöra, huruvida det skall blifva 4 eller
5 Stånd.
Gr. Frölich: Derest Hr von Troil kunde lyckas alt
få bifall till det sätt att välja inom Stånden och isynnerhet
inom R. o. Ad , som han förordat, skulle jag, för min
del, gerna vilja helt och hållet afstå från min anmärkn., och
instämma i hvad han framställt; men jag förutser, att denna
fråga får en helt annan utgång, än den Hr von Troil
tillstyrkt, och jag förutser, att den dessutom kommer att till
den grad inveckla R. o. Ad. i långa discussioner och mångfalldiga
beslut, att jag ej kan undertrycka min mening, att
bäst varit att låta Const.Utsk. försöka att göra en framställning
i enlighet med Frih. Sprengtportens redan godkända
förslag. Det har visst af en och annan ledamot blifvit taget
för afgjordt, att man kunde helt cavalierement gå förbi
min anmärkning, och en ledamot, Hr Rosenblad, har tillåtit
sig att gifva min anmärkning ett epithet, som jag verkligen
hade väntat mig skulle blifva pa följd t af ett klubbslag utaf
Hr Landtm. Han har flera gånger kallat min tanke advokatorisk.
Detta uttryck är väl i sig sjelft icke något ohöfligt,
men vanligen nyttjas det dock icke, när man vill vara
höflig. Jag måste föröfrigt anse mig vara likgilltig för hu
-
293
D e n 27 O c t o b c r c. ui.
ru R. o. Ad. vill modifiera sitt redan fattade beslut, på
grund deraf, att flere ledamöter uppfattat det på ett visst
vis, men jag anser mig berättigad att här få vidare ådagalägga,
alt mia anmärkn. varit grundad på Svenska språkbiuket,
sådant det förut i denna fråga blifvit begagnadt,
Herrarne torde erinra sig, att Const.Utsk., i dess förevar,
mern., bar sjelft, sedan det förklarat sig tillstyrka Ständerna
att frångå ståndsindelningen, föreslagit classer. Jag barockså,
för min del, föreslagit en gemensam tanke, som innefattar,
att dela Svenska folket, egentligen i och för valsättets
skull, i tvänne classer. Det borde således icke' vara främmande
för någon, alt ordet dass tages i en belt annan bemärkelse
än Stånd. Hvad den bemärkelse af RiksSt. beträffar,
som Frih. Sprengtporten omnämnde, nemi. att dermed
skulle menas ståndspersoner, så ber jag endast att få erinra
om det svar, som Fru Lenngren gaf sin goda vän, när hon
brydde henne för att hafva kommit i ett annat stånd; ty
detta varén vändning af frågan, som jag icke kunde förmoda.
För resten har här blifvit sagdt, att man förbehållit
sig vid beslutet i förmiddags, att vidare få utveckla de då
stadgade allmänna grunder. Ja, Gud bevars! det är mig
icke emot, om man vill utveckla dem, blott man ej gör utvecklingen
så, att man undertrycker meningen af det då fattade
beslutet. Jag yttrade mig, förra gången jag hade ordet,
derhän, som borde denna fråga förfalla, eller lämpligast,
förbigås och öfverlemnas till vidare förslags uppgörande af
Const.Utsk.; men om det Ur så, att R. o. Ad., på sätt Hr
Lefre'n yttrat, anspf, att jag genom denna anmärkn. velat afskära
R. o. Ad. från sin rättighet att förslagsvis uppgöra något,
som kan synas lämpligt för ståndsval, hvilket är ett alternativ,
så har jag visst icke något deremot. Om nemi.
R. o. Ad. vill uppgöra en gemensam tanke om huru valen
skola ske, med afseende på stånd, och en annan med afseende
på classer, allt under öfverlemnande till framtiden att
kunna antaga hvilkendera som kan synas lämpligast, sedan
man fått veta de andra Ståndens mening, så har jag ingenting
att erinra; men nu, sedan man här fattat ett beslut, att
valen skola ske stånds- eller classvis, tillstår jag, att jag ej
kan anse det vara riktigt att gå in på någon sådan förklaring,
som helt och hållet borttager det ena alternativet.
Sedan jag nu yttrat detta till prot., så lemnar jag derhän,
om R. o. Ad. vill gå på en väg, som för hvar och en, åtminstone
utom Ståndet och i en framtid, vid läsningen af
våra prot., skall ådagalägga, att R. o. Ad., vid fattande af
sitt förra beslut, åtminstone galt något lättsinnigt till väga,
då man icke anat hvad effect det torde hafva på det
följande.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att då R. o. Ad., i anledn.
af Gr. Frölichs anmärkn., måhända af Hr Landtm.
Den aj Octo ber e. m.
ag3
väntade en förklaring hvad Hr Landtnäs tanke vore, huruvida
de ordalag, hvaruti R. o. Ad:s beslut ur fattadt, lade
något hinder i vägen för antagande af Frih. Hamiltons eller
Hr von Hartmansdorff^ förslag, torde R. o. Ad. nu finna,
att en sådan förklaring vore helt och hållet öfverflödig, då
Hr Landtm, föredragit Frih. Hamiltons förslag utan någon
anmärkn., och med det yttrande, att lian ansåg det ej stå i
strid med de beslut R. o. Ad. fattat, då Ståndet förklarat
Frih. Sprengtporten förslag såsom R. o. Adis gemensamma
tanke.
Gr. Spens, Carl Gustaf: Efter den anmärkn., som
af Hr Frih. o. Landtm, har blifvit gjord, skall jag hålla
mig vid den del af Frih. Hamiltons förslag, som nu är uppgifven
vara öfverlägningsämne, ehuru jag, när jag begärde
ordet, egentligen gjorde det i och för några andra delar af
Frih. Hamiltons förslag, i afseende hvarpå jag trodde mig
böra uttrycka ett bekymmer för den gång, discussionen tagit.
Frågan huruvida det skall vara 4 eller 5 Stånd, kan jag
för min del icke bedömma annorlunda, än i enlighet med
den praktiska åsigt jag sökte häromdagen för R. o. Ad. framställa.
Jag har varit allmänna valens försvarare, har godkänt
detta systeme på den grund, att jag ansåg det medföra
mindre reglementerande, och derigenom mindre anledn.
till tvister för en framtid, än ett systeme af flera Stånd, sedan
allt det historiska af Stånden var rubbad t, såsom det,
efter min tanke, ovillkorligen skall blifva genom representationsförändring.
Genom det af Frih. Hamilton framställda
förslag, att en del af de orepresenterade medborgarne skulle
föras in på R. o. Ad., en del på PresteSt., en del på BorgareSt.
och en del på BondeSt., — eller kanske var meningen,
att från BondeSt. skulle afskiljas de, som i sednare tider
der blifvit intagne, — skulle man rubba mera af det
gamla, än genom förslaget att bilda ett femte Stånd. Man
Sr genom detta sista förslag närmare i stånd att bibehålla
åtminstone några af de gamla Stånden orubbade. Man får
derigenom mindre reglementerande, och det är på denna
grund jag tror, att Hr von Hartmansdorff^ förslag om 5 Stånd
är bättre än ett sådant inflickande uti de 4 gamla. Jag tror
att man genom ett sådant inflickande nästan skulle komma
till samma praktiska svårigheter, som hindrat mig godkänna
Professor Thomanders förslag med sina i3 Stånd. Det
Sr på denna grund jag skulle tillstyrka, att det femte Ståndet
måtte antagas. Jag förutser visserligen, att det återstår
ganska många och ganska stora svårigheter vid bedömmandet
af hvilka som skola tillhöra detta Stånd; men det inskränker
sig då åtminstone endast till en femtedel af representationen,
och dylika svårigheter uppstå ej för samtliga
Stånden.
En annan fråga har här blifvit omnämnd, i hvilken jag
Den aj O c I o b c r e. tn.
helt och hillet är of Frill. Hamiltons tanke, i motsats till Hr
von' Hartroansdorffs. Den angår, huruvida det skall vara
öppet för ett Stånd, för en valkrets, att välja utom sig, —
med ett ord, huruvida valbarheten skall vara inskränkt på
samma sätt ståndsvis, och ytterligare kretsvis, som vi beslutat
att valrätten skall vara inskränkt ståndsvis, genom bifall
till Frih. Sprengtportens förslag till gemensam tanke. Jag
gillar så helt och hållet denna Frih. Hamiltons tanke, att
en utsträckning utöfver kretsgränsen och utöfver ståndsgränsen
i fråga om valbarheten är lämplig, att om det vore fråga
om att i sin helhet antingen antaga eller afslå Frih.
Hamiltons förslag, sä skulle jag för den orsakens skull antaga
detsamma; men då det nu är fråga om alt punktvis
antaga det, så har jag ansett mig höra, så godt jag förmått,
söka bestrida detsamma i de delar jag icke kan anse det
vaia lämpligt.
Hr Hjerta, Lars: Då jag hade äran att i förmiddags
yttra mig öfver den propos., som var i fråga röride Frih.
Sprengtportens framställning, så tog jag mig friheten framställa,
att jag fann den vissa svårigheter underkastad, i anseende
dertill, att jag trodde den komma att förqväfva en
del ledamöters mening här inom Huset. Jag hade då icke
så noga attendera! till ordalagen af denna propos., men sedermera
upplyste mig några värde ledamöter, till hvilkas
minne jag derom kan vädja, då jag tvekade, om jag borde
votera ja eller nej, att min förmodan, att den åsigt jag tillhörde
skulle derigenom blifva förqväfd, var oriktig, enär
detta beslut endast skulle innefatta att R. o. Ad. afsade sig
sjelfskrifvenheten, men sedermera ville öfverlemna till ytterligare
afgörande, antingen valen skulle ske stånds-eller classvis.
Detta är hvad jag velat hafva äran förklara, i anledning
af den tvist, som uppstått i följd af Gr. Frölichs anmärkning.
Jag vet flere ledamöter, som dela med mig samma
öfvertygelse, och kan således icke tro, att någon advocatur
ligger i den framställning, som Gr. Frölich gjort; men
deremot skulle jag tro, att man ej kan sträcka sig så långt,
som Gr. Frölich yrkat, derutinnan, att R. o. Ad. nu endast
skulle bestämma, att valen skola ske, antingen på det ena
eller på det andra sättet, och uppgifva 2:ne alternativer derom
till Const.Utskts vidare behandling; ty då delta ämne
utgör, om jag så får säga, sjelfva det första lifselementet i
representationen, så är det Ståndet också naturligtvis icke
betaget, samt ej allenast dess rätt, utan äfven dess pligt, att
säga för hvilkendera åsigten dess tanke stannar. Jag vet visserligen
ännu icke, huruvida det ena alternativet af dessa skall
redan anses så förkastadt, att det ej kan komma under omröstning;
men om så skulle vara, så får jag, roed anmälan
om min reservation deremot, förena mig i Hr von Hartmansdorffs
anhållan hös Hr Frih. o. Landtm., att vi måtte få
Den 27 Octo her e. m.
öfverlägga om en punkt i sender af Frih. Hamiltons förslag,
emedan, om det icke sker, Ståndet ovillkorligen åter kommer
in i samma cirkelgång af discussionen, som föranleddes
af det förut gjorda förklarandet, att hvarje ledamots förslag
skulle företagas särskildt, hvilket haft till följd, att Ståndet
ilar under 2;ne hela plena discuterat saken i allmänhet, utan
att komma till något bestämdt resultat förrän i dag. Om
vi nu skola discutera olver de 3:ne särskilda punkterna af
Frih. Hamiltons förslag, så lärer det väl ändå blifva alldeles
nödvändigt att slutligen framställa propos. på hvarje
punkt särskildt, och då vore det väl så godt att dela dessa
punkter och afven föredraga dem hvar för sig. I följd deraf
skulle jag vördsamt anhålla att få yttra min tanke med
några ord, ang:de först den ena af dessa punkter, nemi. den,
huruvida 4 eller 5 Stånd skola äga rum. Då jag icke tillhör
dem, som önska ståndsval i allmänhet, utan helst skulle
önska allmänna val, tror jag likväl, att de, som önska och
vilja hafva ståndsval, utgå dervid från 2:ne hufvudgrunder:
den ena att uppfylla tidens, eller, såsom vissa ledamöter kalla
det, skrikets fordringar, att icke sätta sig för mycket deremot,
men ändock rubba så litet som möjligt; och den andra
hufvudgrunden, att det som beslutas, måtte hafva den
största möjliga probabilitet för sig att gå igenom och icke
blifva förkastadt. I det sednare afseende!, så bör det visserligen
icke i allmänhet lända till någon regel att rätta sitt
omdöme efter hvad man tror vara opinionen inom andra
Stånd; men under den förutsättning, att jag vill ställa saken
så, att den skall kunna möjligen leda till framgång, vågar
jag här nämna, det jag hört ganska många ledamöter af
andra Stånd förklara, att de hellre skulle vilja upptaga nu
orepresenterade medborgare i sina egna Stånd, än hafva ett
lemle, emedan de i sednare fallet, om 5 Stånd tillkomma,
i sjelfva verket förlorade en deremot svarande andel i representationen;
men 0111 återigen blott 4 Stånd komme att
finnas, så bade hvart och ett af de 4 Stånden åtminstone
qvar rättigheten att välja de ledamöter, för hvilka äfven valrätten
annars skulle frångå dem. Detta tior jag vara en
omständighet, hvilken man ej bör lemna helt och hållet utan
afseende. Jag nämner detta, utan något anspråk på att derigenom
framkasta något slags auetoritet från de andra Stånden,
emedan det är mycket möjligt, att andre ledamöter finnas,
som hört andra opinioner derom yttras, men jag åtminstone
har hört hvad jag nu uppgifvit. För min del, så är
det motiv, som bestämmer mig att votera hellre för de 4
Stånden, än för ett femte, att jag anser representationen derigenom
få en mindre skråmessig och exclusiv harakiel', då
deremot genom de särskilda nu orepresenterade samhällsclassernas
intagande i de gamla Stånden en större hopblandning
och allmänlighet skulle uppkomma. Jag anhåller att Hr
ag(5
Deli 37 Octo lier e. m.
Landtm, täcktes framställa pvopos. på denna punkt först, i
likhet med hvad Hr von Hartmansdorff begärt.
Hr Lefren: Jag vågar hemställa till Hr von Hartmansdorff
och Frih. Hamilton, som hafva uppgifvit hvar sitt förslag,
om de icke skulle finna förenligt med sina åsigter,
och om det icke skulle leda till lättnad vid öfverläggtiingen,
om framställning blefve gjord på det sätt, hvarpå de önskade
formera det 5 Ståndet, på det att R. o. Ad. må kunna
afgöra denna fråga och sedan lätteligen komma till de
öfriga.
Frih. Hamilton: Jag har begärt ordet, för att få förena
min anhållan med den, som förut här är gjord af i eller
3 ledamöter, alt nemi., för att komma till slutligt afgörande
af dessa punkter, den ena efter den andra, Hr Frih.
o. Landtm, täcktes sönderdela den nu föredragna delen af
frågan om valsättet, så att först förekomme den af Hr von
Hartmansdorff föreslagna propostn, huruvida det skall blifva
4 Stånd, jued ståndspersonsclassen derpå fördelad, eller 5
Stånd. I ämnet har jag intet att tillägga, ty dels har jag
förut yttrat min mening, och dels har, isynnerhet Hr von
Troil, och äfven nyss Hr Hjerta, så utvecklat hvad jag skulle
haft att säga, att jag nu blott får begära propus, på den
sats jag framställt. Jag har sökt göra det på grunder, som
för mig voro klara. Jag vågar dock förnya min fråga till
Hr von Hartmansdorff, och anhåller att lian rnåtte svara,
huruvida han kan vilja modifiera sitt förslag, såsom.jag första
gången föreslog, emedan jag ansåg, att i sådant fall meningarne
skulle kunna sammanjemkas, eller att derigenom
åtminstone skulle kunna beredas en billighet för de Stånd,
hvilka förut hos sig fått intaga andra ledamöter, än de från
början med dem förenade cathegorier af medborgare, och
jag skulle hemställa, — om Hr Landtm, det tillåter, hvarom
jag verkligen icke är fullt säker, — om det kan vara förenligt
med formen i dessa frågor, att detta må blifva en
contra-propos. till mitt nu föredragna förslag, eller kanske
rättare, alt, ifall Ståndet svarar nej till sistnämnda förslag,
Hr von Hartmansdorffs förslag, med de deruti nu af mig
ifrågasatta modificationer, må i andra rummet till antagande
framställas.
Hr Frill. o. Landtm, yttrade, att då ledamöter afR.
o. Ad. under discussionen ansett, att hvarje förslag borde i
sin helhet föredragas och pröfvas, men sedermera andra ledamöter
ansett, alt hvarje del, som utgjorde ett särskildt
ämne i förslaget, borde särskildt pröfvas, så hade Hr Landtm,
trott, att valbestämmelsen i Frih. Hamiltons förslag vore ett
sådant helt ämne, som borde för R. o. Ad. på en gång föredragas
lill pröfning, och på denna grund hade uppläsningen
-
Den 27 Octo ber e. m. *
gen skett af fle 4 särskilda punkterna, helst sorn den fråga*
hvilken nu R. o. Ad:s flere ledamöter ansett höra först profvas,
icke utgjorde föremål för den första, utan för den sjette
punkten i Frih. Hamiltons förslag. Då nu emedlertid af
flere ledamöter blifvit hegardt, att den frågan i Frih. Hamiltons
förslag, sorn angar valbeslänimelserna, särskildt skulle
föredragas, såg Hr Landtm, icke något hinder derföre,
och då Vöre det den 6 punkten af förslaget, som borde nu
afgöras, eller den soln angar valen till första kammaren och
bestämma lidet luiru och på hvad sätt de särskildta Stånden
och classernä skola förrätta dessa val till sammansättande af
första kammaren.
Hr von Hartmansdorff: Jag skall inskränka mitt
yttrande blott till den första punkten, hvilken flere talare,
och bland andra Hr Hjerta, yrkat måtte särskildt komma
lindér öfverläggning, nemi. deta örn Ståndens antal. Första
frågan är, efter min förmening, den, huru stort ablalet af
riksföi samlingens medlemmar skall i det bela vara. Frih.
Hamilton bar i i punkten af sitt förslag Uppgifvit ett antal
af 3öo. Jag vill hemställa, alt antalet ej må blifva större
än l5o. Skälet dertill är, alt om 2Ö0 antages, på sätt Coust.-  Utsk. föréslagit, så varder antalet af Sveriges representanter*
i proportion till folkmängden, lika med antalet af störthingsmän
i Norrige. Del- vi kunna närma oss likhet roed författningen
i Norrige, der syneS mig att vi öck böra göra det,
så snart det nemi; kan ske, ulan uppoffring af de egenheter,
som vi böra bibehålla. Om vi antaga 200 representantet1
i Sverige, så kommer det att finnas en riksdagsman för 12000
innevånare. Det är samma proportion soln i Norrige. Den
är vida större, än som i allmänhet brukas i något annat land.
Det är dock skäl att hon så är, dels derförfe, att vi hittills
haft ett så stort antal riksdagsmän, och dels hufvudsakligen
derföre* att Sorn vår folkmängd är glest spridd på en vidsträckt
yta* sä är det nödvändigt ätt hafva desto flera riksdagsmän
i förhållande till folkmängden, på det att localkännedom
onl hvarje särskild ol t rtui inom representationen finnas.
Derefter kommer frågan, huruvida desse 2Ö0 representanter,
om R. o. Ad. skulle Vilja antaga detta antal* böra
vara valde af 5 Stånd* eller 0111 4 Stånd skola bibehållas,
och öm af de 01 Cpi eseöterade bihang, colonifer* ellef hvad
öian vill kalla dem, skola inflickas på de gamla stammarna.
Jag måste afstyrka ett sådant inflickande, Och det på följande
skäl: Om de 10 ledamöter, soni mah föreslagit ätt väl
ja
såsom en förstärkning af R. o. Ad., skola Väljas särskildt
för sig, så komma dfe i sinä va leoni i teer icke att häfva något
sammanhang med R. 01 Ad. Detta Stånd väljer för sig
de 4° ledamöterne, och ståndspersönerne komma att välja
de 10 för sig alldeles afsöndrade: Inom ingendera kam
i5
H. 38
Den 27 October e. m.
maren lomma de att hafva något sammanhang med R. o.
Ad., ty der sitta hvarje Stånds representanter tillsammans
med de öfriga och rösta gemensamt. Det skulle endast kunna
vara i frågor om Utskts bildande, ifall dessa skola få
väljas ståndsvis, som ståndspersonerne skulle komma att rösta
särskildt jemte R. o. Ad. Men då skulle de, såsom mindre
talrike än R. o. Ad:s egentlige ledamöter, komma att
inom föreningen med dem tillintetgöras i sitt inflytande.
Man hade således gifvit dera en representationsrätt till namnet,
gemensam med Adelns, men vid det enda tillfälle, dåde
skulle utöfva den samfäldt med oss, finna de sig öfverröstade.
Den andra händelsen, då de möjligen kunde komma att rösta
samfäldt med R. o. Ad., vöre i fråga örn dess egen representation
samt Ståndets privilegier. Men jag hemställer
till eder, mine herrar! huru lämpligt det vore, alt de,
som inga adliga privilegier äga, skola med Adeln afgöra dessas
beskaffenhet? Vi hafva under dessa dagar hört ledamöter
sätta i fråga, huruvida någon för annan ätt befullmäktigad
adelsman, huruvida någon adelsman, som utöfvade
riksdagsmannakallet endast såsom ättemän, vore berättigad
att afsäga hufvudmännen deras medfödda, omedelbara representationsrätt.
När delta kan med värma sättas i fråga
om dem som sjelfve äro adelsmän, hvad skulle icke då sägas
om Adelns rättigheter uppoffrades måhända genom en
eller ett pär röster, dymedelst att ledamöter i riksförsamlingen,
hvilka icke vore adelsman, deltoge i Adelns- beslut ?
Oenighet, hat och bitterhet, men ingalunda något gagn för
Riket, skola blifva följderna af en sådan sammansättning.
Dessutom, huru skall ett val af 10 ståndspersoner, 0111 det
icke sker särskildt från R. o. Ad., titan tillsammans med
dem, väl blifva möjligt? Om R. o. Ad. vore iudeladt i i5
valkretsar, i hvilkendera af dessa i5 valkretsar skola ofrälse
ståndspersoner väljas? Eftersom de äro 10, så kunde
valkretsarne väl icke blifva flera? Och då blefve de nog
stora i ett så vidsträckt Rike. Man skulle komma i så stora
svårigheter vid valet, att det blefve föga verkställbar!.
Bäst synes mig att låta det förfalla. Se vi åter till PresteSt.
, så är här föreslaget, att skollärare skulle särskildt få
välja vissa ledamöter. Denna afsöndring anser jag oriktig.
Antingen böra desse ledamöter ingå i sjelfva PresteSt., eller
ej utväljas särskildt, af det skäl, att de äro innefattade under
presteriiga privilegierna, äfven om de icke bära prestkragen,
det de fleste dock göra. På samma sätt är det med
universiteten, som jemväl innefattas under presterskapets privilegier.
Det är fördenskull icke skäl att hänföra dem till
något annat Stånd. Jag anser således, att frågan om bihang
till PresteSt. jemväl bör förfalla, ty representanterne för
Vettenskapsacademien behöfva icke intagas i PresteSt., ulan
kunna antingen räknas till ståndspersonerne, eller icke till
något visst Stånd, emedan de höra till dem alla, med un
-
Den aj October e. m.
a99
dania" afBondeSt., hittills åtminstone. Således äro de redan representerade,
ined undantag af dem, hvilka tillhöra hittills orepresenterade
medhorgareclasser. Hvad BorgareSt. angår, så haiman
omtalat, huru riktigt det vore att husägare i städerna intoges
i BorgareSt. Sådant torde dock möta svårigheter hos borgerskapen,
som ofta finna husägarne i städerna hafva stridiga
intressen med'sjelfva borgarne. Jag tror således, att vi gjörde
orätt, om vi på förhand ville bestämma Preste- eller BorgareSttns
representation, utan vi böra, såsom mig synes, helt
enkelt inskränka oss till att bilda ett femte Stånd af dem,
sorn äro orepresenterade, och icke vålla, på sätt Gr. Spens
anmärkt, svårigheter vid ståndsbildningen, derigenom att vi
på de gamla stammarna vilja inflicka de tillkommande. Hvad
nu särskildt beträffar BondeSt., så har min mening ursprungligen
icke varit, att man skulle tilldela det någon större andel
i representationen, än det hittills haft, alldenstund man
icke bör medgifva att antalet skall bestämma representationsrätten,
ulan att denna bör utgå från intellectuella, mera
än från materiella hänseenden. Men om man lättare kail
åstadkomma lörslagets antagande, derigenom att frälse- och
säteriägare icke räknades bland BondeSt., hvilket ursprungligen
utgjorts af skatte- och kronobonde!-, så vill jag icke
sätta mig deremot. Men då bör saken tillgå på det sätt
ungefär, som Frih. Hamilton uppgifvit, att nemi. ett bestämdt
antal representanter utsättes för de frälse- och säteriägare,
sorn ej tillhöra andra Stånd, på det att deras, af Hr
Lefren förut omförmälda stora anta! icke måtte få ett för
stort inflytande pä representationen för ståndspersonsclassen.
I sådant fall ville jag hemställa till Frih. Hamilton, om han
ej skulle godkänna ett förslag af följande innehåll, och tillåta
att det finge träda i stället för det han först uppgaf, och
hvarom han gifvit mig förhoppning genom sina förra yttranden,
nemi.: ’’Eiksförsamlingen utgöres af 2Öo medlemmar,
nemi. 5o adelsmän, 5o prester, 5o borgare, 5o bönder och
5o till något af de öfriga Stånden icke hörande personer,
nemi.” ett bestämdt antal, t. ex. ”6 bruksägare, 10 frälse-och
säteriägare” o. s. v. Jag har utsatt 10, dels derföre att det
öfverensstämmer med det förslag, som Frih. Hamilton uppgjort,
dels ock derföre, att dessa io, jemförda med BondeSt:s
hela antal, utgöra ungefärligen af jordägarne i Riket.
Om jag räknar omkring 60,000 hemman, så skola desse ledamöter
af 5 Ståndet representera vid pass 6,000 hemman,
efter den beräkning jag på höft kunnat uppgöra. Brukspatronernes
antal har jag ökat med en, dels derföre, alt
igenom den nya smidesstadgan lärer stångjernssmidet i Riket
lomma att betydligen ökas, dels derföre, att om man antager
5 ledamöter, så blir det icke möjligt för hvarje valkrets
att få välja en representant till hvardera kammaren. Antager
man deremot 6, så kan man jemnt dela antalet med 2,
och sålunda få 3 district. Jag anhåller vördsamt att Hr
3oo,
Pen ij October e, m.
Frih. o Landtm, läcktes, sedan Frih. Hamilton yttrat sig,
göra framställning på det jag nu föreslagit.
Frih. Sprengtporten: För min de! hade jag föredragit
en något mindre summa af representanter i båda karnrarne
sammanslagna, än Hr von Hartmansdorff, nemi. 24°
1 stället för 25.o, derföre att, efter den åsigt som jag hyser,
BondeSt. borde bibehållas både vid frälseägaine, incorporerade
i Ståndet, och vid sin fjerdedel af representationen, samt
derföre att summan 240. kan jemnt delas med 5, sorn utgör
dividenden af de öfriga Ståndens andel, och äfven med 4.
som skulle utgöra dividenden af BopdeSUs andel i representationen.
Dessutom, om man skulle antaga 48 ledamöter af
hvarje Stånd, och i händelse R. o. Ad. skulle pröfva det
nyttigt, vid en närmare granskning af förslaget, att göra större
valkretsar, och lata hvar och en valkrets utse flera ledamöter,
så blefve intet hinder dervid,, då deremot, om summan
5o antages, denna summa icke låter jemnt dela sig för delta
ändamål. Jag kan icke med Hr von Hartmansdorff instämma
deruti, att det vöre gagnelig! för något alt låta frälset
välja särskilda representanter, i stället för att, såsom nu, sker,
låta BondeSt. fortfarande utse sina representanter på ett sätt.
Resultatet blefve samma förhållande, enligt så val Hr von
Hartmansdorff^ förslag, sorn mitt, alt BondeSt. i alla fall
lomme att representera med ett större antal ledamöter inom
riksförsamlingen, än något af de andra Stånden, och då res
it I ta te t blefve sådant, kan jag icke inse hvarföre man skall
införa så mycken omgång, för att komma till samma mål.
Frih. Boye: Måhända att frågan, huruvida de nu orepresenterade
medborgarne skola intagas på de 4 Stånden
eller formera ett eget, måhända att denna håga förljenar
att hetraktas ur en särskild synpunkt, som jag ännu icke
hört någon talare vidröra? Vore öfre kammaren af den beskaffenhet,
att den uppfyllde hvad verlden hittills förstått
roed öfre kammare, innebure den ett correctiv, innebure den
en tillbakahållande förmåga; så skulle jag icke draga i betänkande
att gifva min röst till formerandet af ett femte
Stånd; men såsom man uu fö,reslår oss denna öfre kammare,
synnerligen Hr von Hartmansdorff, så skulle, efter hans förslag,
5, Stånd hafva plats i öfre kammaren, och 5,Stånd hafva
plats i den nedre. Då är det en arithmetisk omöjlighet
att biträda det; det är ett arithmetiskt axiom, att da Hr von
Hartmansdorff på begge kamrarne fördelar de båda RiksStånden,
hos hvilka den conservativa, den återhållande kraften
bör kunna presumeras, nemi. R,. o. Ad. och PresteSt.,
så har han i sitt förslag omsorgsfullt tillställt så, att dessa
2 Stånd alltid skola stanna i minoriteten. Det är en vigtig
omständighet, mine herrar! när han och Frih. Hamilton icke
ger mig en öfre kammare, sorn innebär den återhållande
kraften, så må jag tillse för sjelfva Svenska folket, att icke i
