# ID: svediakorp-gov484
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 143,687
# sentences: 5,520
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Protocoll,
hållna
hos
H ö g 1 o f 1 i g e
Ridderskapet och Adelil,
vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm,
Ar 1840.
Fjortonde Häftet.
STOCKHOLM.
Hörbergska Boktryckeriet, 184f.
I
Lördagen den 3 October i84o.
Plenum kl. 9 f. m.
Justerades 6 prot.utdr. för den 3o sistl. September.
Justerades pleni-prot. för den 19 sistl. Sept. f. m.
Öppnades Hrr Electorers lista till val af ledamöter uti
nedannämnda Utsk. uti afgångne ledamöters ställe; och befunnos
dertill hafva blifvit utsedde:
i LagU tskottet:
N:o 234. Frib. Djurklou, fullm. Gr. Mörner, Carl Göran,
efter N:o 23m. Hr Rabenius, fullm. Gr. Mörner, Carl
Göran;
i Allm. Besvärs- och Ekon.Uts k ottet:
N:o 3gi. Hr Lagergren, Anders,
efter N:o 223. Frih. von Nolcken, Erik Axel;
i RiddarhusUtskottet:
N:o 253. Frih. De Geer till Löfstad, fullm. Frih. d’Ah!bedyhl,
Christer Henrik,
efter N:o 3o2, Hr Hjulhammar, fullm. Frih. von Vegesach,
Achilles.
Frih. d’A h I b e d y h I, Christer Henrik, anmälte, att
han, så väl af tjenstegöromål, sorn enskilda angelägenheter,
vore förhindrad alt ingå såsom ledamot uti Ridd.Utskottet.
Hr Frih. o. Landtm, anmodade Hrr Electorer att
vid deras nästa sammanträde välja en ledamot i Ridd.Utsk.
efter Frih. d’Ahlbedyhl.
Ånyo föredrogs Bevilln.Utsk:s den 23 och 26 sistl. Sept.
på bordet lagda utlåt. N:o 27, i anledn. af anmät'kn:r emot
betänk. N;o 12, angtde grunderna för den blifvande allm.
bevillningen, samt föreskrifterna för tillämpningen deraf.
Frih. Cederström, Jacob: 70 §:n Reg.F:n lyder
sålunda: ”R. St:s valda Bevilln.Utsk. åligge, att opåmint
vid hvaije riksdag uppgifva de allmänna grunderna för den
blifvande bevillningens fördelning, hvarefter och sedan summans
belopp blifvit fastställd, Utsk. uppdrages att, med tillämp
-
4
Den 3 October f. <n.
ning af dessa grander, författa förslag till bevillningens utgörande.
Skolandes allt, i den mån det medhinnes, R. St:s
plena underställas.’’ På sidan om denna § har Utsk. uti
dess svar på återremissen af betänk. N:o 12 inkommit med
förslag jemväl till bevilln.förordn. , ehuru statsbristsumman
icke är känd, och ehuru ovisst är, om någon statsbristsumrna
uppstår, eller till hvad belopp dess fyllande genom
bevillning är af behofvet påkalladt. Jag anhåller derföre,
att vi nu mätte inskränka oss till att afgöra endast grunderna
för den blifvande bevillningen, så att dessa grunders
tillämpning måtte ske först sedan statsbrislsumman är känd.
Ett annat förhållande skulle föranleda dertill, att R. o. Ad.
jemväl för sin del skulle deltaga uti den grundlagsvidriga
ställning, hvaruti Utsk. försatt sig och försökt att försätta
RiksStm.
Hr von Qvanten, Carl: Den utaf Frih. Cederström
framställda anmärkmn är ganska riktig; ty efter 70 (jin
Reg.F:n böra visserligen statsbehofven vara för RiksStm
framlagda innan bevilln.förordn. uppgöres, emedan författningen
derpå sig grundar. Om man antager Hr Frihms
förslag, som stödjer sig på nämnda §, följer deraf, alt någon
discussion öfver det af Bevilln.Utsk. framställda förslaget
till författning icke kommer alt äga rum ulan helt och
hållet bör uppskjutas. Anser man det åter vara rätt, alt
grunderna nu komma under öfverläggning, så har man gjort
hvad som möjligen nu är att göra; och 0111 man derföre
beslutar att hevilla.Ulsk:s betänk, på så säll i dag skall
komma under granskning, så får jag föreslå, att densamma
måtte punktvis företagas, emedan i annat fall kunde hända,
att åtskilliga punkter blefvo flera gånger af talare upptagna
och discuterade, hvilket komme att föranleda villervalla.
Jag röstar således för att man upplager betänk, till granskning
punktvis.
Frih. Sprengtporten, Jac. Wilh.: Jag anser mig
så mycket hellre böra biträda den utaf Frih. Cederström
framställda meningen, beträffande nödvändigheten att vid
denna öfverläggning endast företaga pröfningen af grunderna
för den blifvande bevillningen, och ingalunda ingå uti
beslut ang:de siffrorna, som, efter den jemförelse jag gjort
inom StatsUlsk., jag finner mig äga full aniedn. för den
förmodan , att allm. bevillningen vid denna riksdag kan
komma att nedsättas högst betydligt under det belopp, som
skulle uppkomma genom antagande af de grunder Bevilln.-  Utsk. uti sitt första förslag framställde. Upplysningsvis får
jäg endast nämna, att såvida StatsUlsk.s förslag lägges till
grund för slatsregleringen, kan bevillningen nedsättas med
omkring 1,000,000. Jag påminner mig icke till hvad belopp
denna nedsättning kan beräknas efter I$evilln.Utsk:s
förslag; men skilnaden är säkert ganska betydlig; och det
#
Den 3 Oetober i. ai.
är således med afseende, icke mindie å detta förhållande,
än å föreskriften i grundlagen, som Frih. Cederström ganska
riktigt åberopat, som jag anhåller om propos. till jR. o.
Ad. på antagande af det sätt för betänk:s föredragning som
Hr Frihtn föreslagit.
Hr von Hartmansdorff, Äng.; Jag erkänner grundlagligheten
af Frih. Cederströms anmärkning. Efter min
förmening är del för närvar. Ståndet tillåtet endast att bestämma
grunderna för bevillningen. Dock torde det föranleda
till ett dubbelt arbete, om grunderna särskildt afhandlas
nu, och tillämpningen deraf en annan gång. Månne det
derföre icke vore bättre att uppskjuta äfven grundernas afgörande
intill dess det kan ske samtidigt med tillämpningen
deraf. Jag förmodar att R. o. Ad. derigenom besparar tid,
äfvensom ali saken bättre och fullständigare algjordes, än
om grunderna särskildt behandlades.
Frih. Cederström: Jag skulle instämma med den
sisla värda talaren alt upp.kjula alltsammans, i händelse ett
sådant förslag kunde förenas med den grundlags-J, som jag
för R. o. Ad. uppläst. 7o §:n Reg.Ftn bjuder nemi., att
Hevilla.Utsk. skall opåmint vid hvarje riksdag uppgifva de
allmänna grunderna för den blifvande bevillningens fördelning.
Grundlagen har således velat, att Ständerne genast
vid riksdagens början skulle få pröfva och besluta öfver
grunderna för bevillningens fördelning, emedan lagstiftaren
insett behofvet att ändra och rätta dessa grunder i öfverensstämmelse
med nationens rätt förstådda allmänna nytta;
men tillämpningen af dessa grunder får inträda först
sedan bevillnts-summan blifvit bestämd. Jag kan följaktligen
icke linna, att uppskof med beslut rör:de grunderna
enligt grundlagen kan äga rum.
Hr von Qvanten: Grunderna för bevillningens fördelning
hafva egentligen icke blifvit rubbade, ty mot Bevilln.-  Ulsk:s första förslag hafva icke några särdeles vigtiga anmärkn:r
blifvit gjorda,, och grunderna äro således redan antagna.
Då återstår endast det regleraentariska att öfverlägga
om; men om man närmare granskar frågan, så finner
man, att grunderna och summorna äro så nära sammanfogade
, att de knappast kunna skiljas åt. Om jag t. ex. betraktar
grunderna för beskattning af en biljard, så mäste
jag öfverväga sjelfva beskatlningsbeloppet; och om detta blifvit
bestämdt t. ex. till 100 r:dr, så hör det till grunden för
denna beskattuingsdetalj alt afgöra om detta belopp är för
lågt eller för högt tilltaget. StatsLJtsk. kan suga hvad summa
som erfordras; men Bevilln.Utsk. kan aldrig bestämma
den summa som beviljas, ty den kan vara olik på flera hundra
tusen r:dr. På dessa grunder anser jag, att vi gerna
kunna företaga betänk.; men vill man granska Bevilln.Ulsk:s
åtgärder, så kan inan, efter mili öfvertygelse, icke förbigå
6
Den 3 Oclobcr f. m.
silfman. Jag skulle gerna vilja medgifva, att vi uppskjuta
liela frågan intill dess StatsUtsk. uppgifvit det belopp, som
genom bevilln. skall fyllas; men nekas kan det ej, att vi
då uppskjuta ett angeläget göromål.
Hr von Rosen, Georg: Jag kan så mycket mindre
instämma uti den siste värde talarens förmodan att grunderna
för bevillnrns fördelning redan skulle vara antagna, som
Bevilln.Utsk. uti sednare betänk, uti flera hänseenden ändrat
det första betänkandet.
Ilr von Qvanten: Till hufvudgrunderna för bevilfningen
räknar jag, om den bör utgå antingen efter fast egendom
eller efter behållen inkomst. Deruti ligga hufvudgrunderna;
det öfriga är blott detaljer. Sådant är åtminstone
mitt omdöme om frågan.
Hr Frih. o. Landtm, fästade, i anledn. af Hr von
Harlmansdorffs yttrande, uppmärksamheten deruppå, att
grundlagen föreskrefve, del grunderna för den blifvande
allm. bevillningen först skola uppgifvas, och att det derefter,
sedan summans belopp blifvit faststäldt, tillkomme Bevilln.-  Utsk. att, med tillämpning af dessa grunder, författa förslag
till bevillningens utgörande. Således kunde Hr Landtm, forsin
del icke annat än vara af den mening, att ett beslut
öfver grunderna och med detsamma öfver bevillningens utgörande
icke på en gång nu eller framdeles kunde låta sig
göra, ulan att R. o. Ad. för det närvar., på sätt öfrige talare
bär hafva ansett, borde först pröfva grunderna för den
blifvande allin, bevillningen, beroende det af R. o. Ad., alt
vid pröfningen af dessa grunder göra den mera generel eller
ingå mera i detaljerna, allt efter som R. o. Ad. fnnnedet
lämpligt. Visserligen vore Ulsk:s förslag af den beskaffenhet,
alt grunderna icke blifvit särskildt framställda och så
sluljda från det speciella, som måhända hade varit önskligt;
men Hr Landtm, trodde icke, att detta förhindrade R. o.
Ad. att bestämma grunderna, och i förhållande dertill derefter
specialiteterna, sorn deraf blefvo en följd, utan att
derföre Ståndets beslut kunde anses vara definitivt i afseende
på summorna, som skola utgöras till följe af dessa
grunder och deraf dragna specialiteter.
Frih. Cederström: Sedan Hr Frih. o. Landtm, nu förklarat
öfverläggningen endast angå grunderna för den blifvande
bevillningens utgörande, så anhåller jag att få yttra
mig öfver dem.
vensom uti svaret på återremissen och uti de särskilda jetnkningar,
som deruti förekomma, vidblifvit de grunder för
allm. bevillningens utgörande, hvilka allt sedan 1812 varit
gällande, och enl. hvilka bevillningen utgöres under särskilda
rubriker, som under olika artiklar i bevilln.förordn.
finnas införda, i stället lör den enkla grund för bevilluin
-
Den 3 Octo ber f. ni.
7
gens utgörande, som vid 180g och 1810 Arens riksdagar
bléf fastställd; hvaraf följden blifvit mycken olikhet uti bevillningens
utgörande, enär densamma icke utgått i mari af
inkomster utan af synbara ej verkliga capital, efter rubriker,
som i verkligheten intet säga och af person utan afseende
till inkomst. Jag skulle derföre, för min del, önska
återgång lill de grunder, som 1809 fastställdes, i öfverensstämmelse
med det statsskick, som då infördes. Jag anser
således icke mer än en enda rubrik böra ifrågakomma för
bevilln.taxeringen, som nemi. bör ske i mån af hvars och
ens inkomst, och i afseende på tillämpningen deraf anser
jag det icke böra få bero på Taxeririgs-comileerna att bestämma
den skaltskyldiges afgift till Staten, utan blott hans
inkomstbelopp. Sedan sålunda hvarje medborgares inkomstbelopp
blifvit bestämdt, bör det tillkomma R. St:s fullmäktige
i Banken och Riksg.contoret att summera ihop de särskildta
länens inkomster och derefter dividera den med
statsbristsumman , hvarigenom den procent blir bestämd, sorn
af inkomstbeloppet skall utgå till fyllande af slatsbristsumman.
Bevilln.förordn. komme då att innefatta några (å rader,
och den större eller mindre statsbristsumman komme
icke alt verka på förhållandet medborgare emellan, utan
komme alt fyllas genom en litet högre eller litet lägre procent.
Till antagande af detta förslag anhåller jag till en
början om Hr Frih. o. Landtnäs proposition.
Hr von Qvanten: Såsom jag väntade, har ett
förslag genast uppstått, huruvida grunden för bevillningens
utgörande borde sökas uti behållen inkomst, på sätt
1809 varit föreskrifvet, eller uti fast förmögenhet. Jag har
suttit uti Bevilln.-comite'er både efter 1809 och efter 181 a
års grunder, eller de hvilka för närvar, efterlefvas. Det
låter visserligen mycket redligt och ärligt, alt man skall
skatta till Staten efter behållen inkomst och icke efter egendom
såsom nu sker; men vid minsta granskning af dessa
begge förslag, finner man, att de leda ungefärligen till samma
ändamål. Då jag satt uti Taxerrs-comite' efter 1809 års
princip, fann man omöjligheten utaf att komma till något
bestämdt begrepp om hvars och ens inkomst. Man förlorade
sig uti gissningar och arbitrage, och beskattningen slutade
sig så, att man sade: bonden den och den på hemmanet
det och det han kan tåla 5 r:dr, och den och den kan
tåla 7 r:dr o. s. v. På så sätt gick det till den tiden. Man
hade intet att gå efter, utan tog summan på höft eller nästan
i vädret. Efter nuvar. förhållande deremot, stödjer
man sig på det värde, som jorden äger. Den förra beskattningen
efter inkomst gäller nu för städerna, och den tillgår
på så sätt, alt man godtyckligt säger: den mannen halden
inkomsten, utan att äga någon säker grund för sitt
omdöme. Den person i staden, som står väl bos borger
-
8
Den 3 Öctober f. ra.
skåpet, lior i följd deraf ringa inkomst; men äger lian fiender
bland borgerskapet, så äro bans inkomster stora. Sålunda
hafva vi valet emellan beskattning efter fastighetsvärde
oell beskattning efter den supponerade inkomst man
äger. Huru arbitrage äger runi i afseende på städernes beskattning
synes bäst al' den obetydliga summa, som städerne
erlägga i jemförelse ined livad som utgår af jorden. På
dessa grunder, och då jag icke kan finna någon fördel utaf
att öfvergå från en bestämd till en obestämd och godtycklig
beskaltningsgrund, får jag tillstyrka, att R. o. Ad. icke
måtte fästa afseende på Frih. Cederströms förslag.
Frih. Boye, Ludv.: Jag har öfverlefvat flera beskattningsgrunder;
men då jag är skyldig sanningen sin rätt, sa
bör jag förklara, att jag icke funnit någon enda af de mån -  ga jag öfverlefvat mera rättsenlig, än den som fastställdes
180g. Brister och ofullkomligheter åtfölja alla; men den
säkerhet, som den siste värde talaren framställde, är efter
mitt omdöme snarare svagare än starkare än den som gafs
180g. Den värde ledamoten trodde, att fastighetsvärde är
säkraste grunden för beskattningen; men må den värde ledamoten
tillåta mig erinra om svårigheten att veta huru
mycket i den synliga fastigheten verkligen är innehafvarens
behållning eller icke. Osäkerheten blir alltid enahanda;
men visst är åtminstone, att den beskaltningsgrund, som nu
antages, träffar sällan eller aldrig capitalister eller fordringsägare,
emedan begge kunna fördölja sin förmögenhet, då
deremot jordägarne svårligen kunna fördölja sitt tillstånd.
Jag förenar mig med Frih. Cederström.
Frih. Cederström: Då mitt yttrande ang:de tillämpningen
af 180g års fastställda grunder för bevillningens utgörande,
med iakttagande af nödiga jemkningar deraf, blifvit
inissförstådt på det sätt, att en talare här ordat om hvad
lian erfarit under handläggning af ifrågavar. bevilln.förordo.,
på sidan om hvad jag för tillämpningen deraf framställde;
så anhåller jag att få upprepa något från den tiden, som
kan upplysa förhållandet. Sedan grunden vid 180g års riksdag
var bestämd för bevillningens utgörande, yppades farhågor,
alt möjligen bevilln.beloppet, sorn då utgjorde två
millioner r:dr, som slutl. tillökades med 5oo,ooo, icke skulle
komma att fullt ingå; att brist skulle uppstå, och att således
R. St:s afsigt att fylla statsbehofven möjligen kunde
komma alt förfelas. Denna onödiga farhåga, som likväl
agde möjligheten för sig, efter den då e'tablerade författningen,
enl. hvilken Taxer:s-comite'erna skulle bestämma afgiften,
som hvar och en borde vidkännas, i stället för att
hvars och ens afgift bort bestämmas genom proc. af den
gemensamma behållna inkomsten, detta misstroende vållade,
att man beslöt en minimitariff, upptagande två millioner r:dr
hvar
-
Den 3 Octobcr f. m.
9
hvarunder a fy i flen icke skulle få gå, anseende att de
5oo,ooo skulle genom de progressiva afgifterna fullt ingå.
Nu lärer den värde ledamoten, som sist yttrade sig, finna
alt, i händelse miniini-lariffen varit borta, så hade någon
täflan vid författningens tillämpning att komma under hvad
taritfen stadgade icke kunnat uppstå; ty om Taxer:s-comiteerna
icke varit berättigade att bestämma den afgift en
hvar skulle vidkännas, utan endast haft för åliggande att
uppgifva hvars och ens inkomst, deraf fullmäktige i Riksg.-  cont. neli Banken bort bestämma afgifts-procenten proportionerlig
efter förhållandet emellan inkomstbeloppet öfver
liela Riket och det bevilln belopp, som erfordrades; så hade
det blifvit hvarje Svensk medborgares intresse att tillse det
hvars och ens möjligen högsta inkomst blef uppgifven, emedan
hvars och ens afgift blefve proportionsvis mindre i den
mån alla andra medborgares inkomst beräknades högre. Vid
iakttagande af sådan modification uti tillämpningen af 180g
års antagna grund för bevillningens utgörande, torde man
finna, att all farhåga för brist uti bevilln.summan försvinner,
emedan allas intresse förenas uti bemödandet alt inkomst-beloppet
må blifva så högt som möjligt.
Frih. Sprengtporten: Om en bevilln.författn. kunde
tillika innehålla en slagruta, hvarigenom det vore
möjligt att med säkerhet bestämma hvars och ens inkomst;
så ville jag visserligen medgifva, att det må anses rättvisare
alt grunda bevillningen på den verkliga förmögenheten , än
blott på den synbara: men då erfarenheten hittills ådagalagt,
alt en bevilln.förordn., grundad på denna förutsättning,
mött stora svårigheter i verkställigheten, och att vår
nu gällande bevilln.förordn. i de delar, der den är grundad
på denna princip, icke framter samma resultat i praktiken,
som man gillar i theorien; så skulle jag anse lämpligast
och mest praktiskt för närvar, att bibehålla den grund
för allm. bevillningens bestämmande, som hittills ägt rum;
att taga inkomsten lill beskattningsgrund liar den olägenheten,
att statsbidragen måste blifva högst fluetuerande och
beroende, t. ex. af missvexter eller stagnation i handel och
rörelse; af denna grundsak följer äfven att den verkliga
idogheten blir obilligt beskattad i motsats mejJ dem, hvilka
blott icke förstå att lika väl använda de förmögenheler och
fördelar, hvaraf de äro i besittning. För den verkligt idoge
är det möjligt att göra sjelfva klippan fruktbärande.
Skall han då beskattas lika högt för sin inkomst, som den
hvilken är i besittning af den rikaste jord, men som icke
vet att deraf draga fördel? Jag måste derföre betrakta Frill.
Cederströtns åsigt mera såsom en reservation, såsom en förnyad
framställning af vissa grundsatser, som Hr Frihtn hyst
för längre tid tillbaka, och som han förgäfves sökt att göra
• 4 H» 2
Den 3 Oclober f. m.
giilIande, än såsom ett förslag; som R. o. Ad. skulle kunna
antaga; liva t före jag afven iios Hr Frih. o. Landtm, anhåller
0111 propus. till antagande af den grund i denna del,
sorn hevilla.Ulsk. föreslagit.
Hr von Qvanten: Jag skulle äfven tro, att de värde
talaroes anföranden, hvilka yttrat sig för förändring af nu
gällande grund för bevitlningens fördelning , »ro att anse
såsom endast reservationsvis till prot. nedlagda; men jag vilt
dock uppgifva ett skäl, så talande för den föreslagna grundens
oanvändbarhet, att jag är öfvertygad det ingen skall
öfvergå pä de värde lafarnes project. Detta skäl, som jag
glömde att framställa förra gången jag hade ordet, består
deruti, att då man vill alt Ta x e r :s- corn i t e er n a skola bestämma
hvars och ens heliåflna inkomst, så befinnes likväl
förhållandet vara sådant, att största delen utaf de fattiga
jordägarne icke har någon behållen inkomst och således ingenting
alt skatta för; emedan deras inkomster hufvudsakligen
medtagas till prseslationer, tjenstefolks aflöning och andra
i och för handteringen erforderliga utgifter; hvilket är förhållandet
icke blott med de mindre jordägarne, utan äfven
med ganska många af våra possessionaten. Följden deraf skulle
blifva, att sådana personer komme att betala ingen skatt, eller
ock, då man icke kunde påläggas skatt efter inkomst, att
man likväl, för att sammanskrapa något, förklarade, att den
och deu, ehuru han försäkrat sig icke hafva någon inkomst,
skall uppskattas efter det eller det inkomstbeloppet. En sådan
princip kan jag för ingen del biträda. Frih. Cederström
säger, och det låter ganska enkelt, att efter den af
honom föreslagna grunden kommer ett län alt betala så
och så många rtdr. Såsom jag nyss visat, kunde det hända,
att största delen utaf länets innevånare icke ägde någon behållen
inkomst; men jag vill antaga, att alla hade inkomster,
och att hela länet skulle betala t. ex. 100,000 r:dr.
Huru skill le då denna summa fördelas? Det är ganska kinkigt;
och om den äfven noga fördeltes och beloppet bestämdes
som hvar och en skulle betala, så kunde före uppbörden
händelser inträffa, i följd hvaraf åtskilliga personer,
som åtagit sig att betala en viss summa, icke kunde åstadkomma
densamma. Då inträder en ny beskattning för att
fylla den brist, som uppstår af de händelser, att den ene
eller andre ledamoten i länet icke kan betala skallen; eller
skall man taga så mildeligen till, att den brist, som kati
uppstå deraf att åtskilliga innevånare i följd af eldsvådor
eller andra olyckshändelser blifva insolvente, kan fyllas af
öfverskotten ? I sådan händelse frågas, hvem som skall hafva
öfverskotten när de icke behöfvas. Då Staten begär t. ex.
100,000 r:dr och erhåller delta belopp, så mäste öfverskottet
onekligen anses för enskildt. Öfverskotts-cassor skulle
således uppstå i hvart län, för alt fylla de brister, som i följd
Den 3 O c t o b c r. f. m.
tt
af olyckshändelser kunde inträffa. Sådant skulle förorsaka
villervalla i beskattningsväg, oell den projecterade grunden
för bevillningens utgörande är således falsk och kan derföre
icke tillämpas. På alla dessa skäl förmodar jag, alt Hr
Frih. o. Landtnäs propos. i afseende på grunden för be-villningens
fördelning kommer att besvaras så, att Frih. Cederströms
förslag icke antages, ulan att vi förblifva vid den
grund, som hittills varit gällande, och sorn är den enda användbara.
Frill. Boye: Det är i anledn. af en värd ledamot Frih.
Sprengtportens yttrande, som jag begärt ordet. Jag är af
den tanke, att lika mycket sorn slagrutan behöfves på ena
sidan, lika mycket behöfves den på den andra, ty säkerheten
är approximativ och ingen annan. Frih. Sprengtporten
åberopade erfarenheten. Må det tillåtas mig erinra om obilligheten
att jemföra erfarenheten af ett beskattnings-systeme,
som icke fick följas mer än ett år, med erfarenheten af det
beskattnings-systeme, sorn allt sedan varit rådande. Jag bevistade
Orebro riksdag, då den beskattningsgrund, hvars
antagande Frih. Cederström nu begärt, kullkastades; och
bär finnes bland oss en ledamot — jag har icke rätt alt
nämna honom — som, lika med mig, ganska väl minnes,
huru det tillgick med omslörtningen. Det var nemi. ca pirtal-intresset,
som verkställde den, och Regeringens liknöjdhet
för grunderna, blott Regeringen lick sitt begärda anslag;
det var dessa omständigheter, som gåfvo utgången.
Det kan vara likgiltigt, om man behagar anse mitt yttrande
såsom en reservation, eller såsom afgifvet i ändamål att
föranleda ett beslut i öfverensstämmelse med den grundsats
jag försvarar; ty jag har icke den föi mälenheten att tro det
min åsigt skall vinna alla Stånden^ bifall; men om så skulle
behöfvas, skall jag söka taga de ledamöter, som tro mig tala
reservationsvis, ur deras villfarelse, genom att begära votering,
icke i hopp att derigenom vinna något vid denna
riksdag, men under den förmodan, att vid nästa riksdag
min mening skulle kunna göras gällande, emedan den grund
jag försvarar är den enda att rättvist fördela bevilluingen
folkclasserr.a emellan.
Gr. Hamilton, Henning Hugo Ludv.: DA innevar.
riksdag är den första, som jag bevistar, torde det vara ursägtligt,
om jag icke känner alla föreg:de bevilln.förordntr,
synnerligast dem, som äro äldre än jag sjelf; och det torde
således äfven ursägtas, att jag icke äger fullständig kännedom
om den grund för bevillningens fördelning, som Frill.
Cederström önskar antagen. Jag är emedlertid ledsen, att
Frih. Cederström nu först väcker fråga derom, emedan Bevilln
TJtsk. eljest varit i tillfälle alt ingå uti pröfning deraf,
dä Bevilln.TJtsk. måhända funnit dess företräde. Enligt
hvad jag nu hört, består denna grund deruti, alt bevillnts
-
12
Den 3 O c t o b c r f. tu.
afgiften skulle beräknas efler behållen inkomst. Jag befarar,
att om denna grund i allmänhet antogs, samma klagomål
skulle förspörjas, som nu låter sig höra vid tillämpning
af litte §:n af gällande bevilln.förordn. rör:de
beskattning för borgerlig rörelse, nemi. att uppgiften å inkomstbeloppet
icke öfverensstämde med verkliga förhållandet.
Dessutom skulle jag tro, att då denna fråga icke inom
något af de öfriga Stånden blifvit väckt, och man således
icke kan förmoda annat än att de öfriga Stånden skola antaga
den grund för bevillningens fördelning , hvarpå Ulsk:s
betänk, hvilar, det beslut, som R. o. Ad. kan fatta rör:de en
annan grund för bevillningens utgörande, icke kommer att
leda till något resultat, och anhåller jag på dessa skäl att
Ståndet måtte äfven för sin del vidblifva den grund för bevillningen,
som af Bevilln.Utsk. är föreslagen.
Frih. Cederström: Till bemötande af den siste värde
talarens framställning, rörtde yppadt klagomål olver tillämpning
af den grund för bevillningens utgörande, enl.
hvilken statsafgiften rättas efter inkomstbeloppet uti det af
den värda talaren uppgifna hänseendet, på sätt uti närvar,
systeine för bevilln.afgifternas utgörande finnes (örordnadt,
får jag blott hänvisa talaren till mitt förslag, som ingalunda
går derpå ut alt bevilln.förordn. skulle bestämma den
afgift som belöpte sig på behållna inkomsten; ty mitt förslag
afser endast alt bestämma sjelfva grunden för bevillningens
utgörande på så sätt, att vid taxeringen endast hvars
och ens inkomstbelopp skulle bestämmas, dervid man så
mycket mindre bör befara oriktiga uppgifter, som hvar och
en skattskyldig finner med sitt intresse förenligt, att allas inkomster
beräknas så högt som möjligt, emedan hvars och
ens afgift i samma mån förminskas. Inkomstbeloppet torde
för dem, som sitta i Taxerings-comiteerna, icke vara svårt
att bestämma, särdeles som man kan förmoda, att hvar och
en ärligt skall uppgifva sin inkomst, då han vet att han får
erlägga en större proc. deraf, i samma mån som totala inkomstbeloppet
utgör en mindre summa.
Frih. Sprengtporten: Det är i anledn. af Frih. Boyes
sista yttrande som jag anhåller alt få meddela den värda
talaren den upplysning, att min mening icke varit alt bestrida
något annat, än att såsom allmän grundsats för bevillningens
fördelning antaga afgift efter behållen inkomst i
stället för afgift efter synbar förmögenhet, så att jag ingalunda
velat underkänna lämpligheten af beskattning efter
behållen inkomst i de fall, der ingen grund för beskattningen
kan hemtus från synbar förmögenhet, och att jag aldrig
yttrat mig mot rättvisan af den princip, enl. hvilken capitalisten
■, uti jemförligt förhållande till öfrige medborgarnes
statsbidrag, efter sin förmögenhet deltager uti afgifterna till
Statens underhåll. Jag tror således icke, att uti den af
Dea 3 O c t o b e r f. m.
i3
mig hyllade åsigt igenfinnes något syfte att gynna de hattie
lottade medbo!gaine på de mindre vällottades bekostnad.
Hr Ribbing, Bengt: Jag erkänner visserligen, att den
princip för bevillningens utgörande, som Frih. Cederström sökt
göra gällande, borde såsom den enda rätta utgöra den grund,
hvarpå beskattningen borde byggas, såvida densamma ägde
egenskapen att vara verkställbar. Man säger väl, alt det
gemensamma intresset skulle förekomma svek i uppgift af
inkomslbeloppet; men månne icke förhållandet skall blifva
sådant, att en hvar söker uti sin uppgift i möjligaste måtto
nedsätta sin behållna inkomst, under hopp alt vinna på operationen,
i samma mån som honom lyckas att uti en sådan
nedsättning längre aflägsna sig ifrån verkliga förhållandet
än det lyckas den större delen af Rikets skattdragande
innebyggare, emedan hans dividend uti skattebeloppet naturligtvis
blir mindre, i samma mån å ena sidan honom
lyckas att få sina inkomster lågt beräknade, men å andra
sidan öfrige skaltskyIdige inbyggares inkomster blifva högre
upptagna? Jag minnes den tiden, då ifrågavar. beskattuingssätt
var gällande. Jag minnes huruledes mången, tvertemot
sanna förhållandet, uppgjorde debet och credit, så att behållningen
blef obetydlig eller att brist visade sig i stället
för behållning; med ett ord, man linde öppnat dörren för
alla möjliga försök till svek och bedrägeri. Efter en sådan
grund skulle Ta x e r.'s - co m i t ee r n a omöjligen kunna bestämma
en rättvis beskattning. Om t. ex. en landtegendom har en
driftig ägare, som förstår att förbättra den på ett sätt, att
den lemnar en fördubblad afkastning, men sedermera råkar
uti en ägares hand, som derå nedlägger kostnader och företager
odlingsförsök på ett sätt, att han förlorar, i stället för
att vinna derpå, huru skall Taxerts-comiteVn kunna utröna
på hvad sätt han calculerat. då han ämnade förbättra egendomen,
eller huru skall inkoms'eu kunna beräknas annorlunda
än medelst mätning af egendomens afkastning, jemförd
med hvad som erfordrats till dess skötande, och hvad
som till förmenta förbättringar blifvit påko.todt? Jag förmodar
derföre, att en hvar inser hvilka olyckliga följder
kunde uppkomma utaf det nu ifrågastnllda beskattningssättet,
och att det således är bäst att fästa sig vid något bestämdt.
När jag känner en egendoms taxeringsvärde, så bör
jag förmoda att det är någorlunda rikligt. Men skulle man
nu uppskatta idogheten, så skulle man derigenom ned-tämina
densamma; emedan den idoge såg, att hvad lian genom
omtänksamhet kunde föiskaffa sig mera än andra mindre
omtänksamma, annammades af Staten Jag tror således, att
det är nödvänigt att fästa sig vid någonting visst och bestämdt;
emedan det är den joid, sorn någon äger, hvilken
skall beskattas, och icke ägarens större eller mindre förmåga
att sköta densamirfa på eli mer eller mindre förmånligt
•4
D c 11 3 Oc t o 1) c r f. ra.
sii it. Dessutom Lör man besinna, att den ene köper en egendom
genom skuldsättning och liar derför ingen behållning,
då deremot en annan, som köpt för contanta capitaler,
liar behållning deraf; liten huru oell i hvad man skall
sådant kunna utrönas? Det föranleder till ett fiscaliserande,
som åstadkommer fiendskap, misstroende och andra ledsambeter.
Jag tillstyrker derföre antagande utaf den princip,
sorn finnes nedlagd i Ulskts betänkande.
Frih. Boye; Jag anhåller alt få hembära Frih. Sprengtporten
min tacksamhet för det tillfälle lian behagat gifva
mig att befria mig från misstanken alt hafva sagt något
sorn jag aldrig yttrat. Jag har aldrig ifrågasatt Frih. Ccderslröms
personliga tänkesätt om allmän eller enskild rättvisa.
Frill. Cederström liar uti det höga embete han beklädt
gjort sig berättigad lill del omdöme, alt Hr Frihrn
icke blott låtit de fattiga vederfaras rättvisa, utan älven
visat sig som deras beskyddare. Sedan jag förklarat detta
och sålunda bör kunna hoppas att ingen missförstår mitt
förra yttrande, lier jag att få qvarblifva vid den öfvertygelsen,
att det för närvar, endast är ett ofullständigt begrepp
om 180g års beskatlningsgrund, som gör att densamma
nu icke kan göra sig gällande. Hr Ribbings minne vill
jag icke bestrida, men jag tror att lian glömt något, nemi.
det correctiv, som det då antagna beskattnings-systemet ägde.
Jag skall gerna gifva rättvisa åt de talare, som påmint derom
att erinringen om denna grund för beskattningen nu
kommer för sent; men jag anser mig böra tillägga, alt min
afsigt ingalunda är att förlänga riksdagen, utan endast att
vinna någon förhoppning att det systeme, som jag anser vara
det enda rälta, må vid en kommande riksdag kunna göra
sig gällande.
Hr von Rosen: Det systeme, som Frih. Cederström så
högt försvarar, kan jag väl antaga såsom en theori, men aldrig
anse användbart; ty man misstager sig, 0111 man tror,
att man derefter skall kunna riktigt beskatta den fasta egendomen,
emedan den förmögenhet, som skall pröfvas efter
uppgifter, icke kan beskattas annorlunda än efter dessa uppgifter,
och ingen Taxerts-comite lärer finnas, som tror sig
kunna på samvete rätt bedomina en förmögenhet, sorn icke
är synbar. Min erfarenhet har sagt mig, ali med det systeme,
som nu är antaget, är också en slugs uppgift nödvändig för
att kunna bedomina inkomsterna, men huru tillförlitliga sådana
uppgifter äro, kan man bedomina deraf, att inom ett
härad uti det mig i nåder anförtrodda län uppgick vid ett
t a x er :s-1 i I i fa 11 e brännvinstillverkningen för året eul. uppgiften
lill taxering derå icke till så stort belopp sorn en enda
åbo inora häradet för året försålde till en enda köpman.
Huru skulle då comiterade kunna med säkerhet bedomina i
hvad mer eller mindre män' sådana uppgifter äro med sanna
Den 3 O c t o b e r f. m.
i5
förhållandet öfverensstämmande? De måste dock tro på uppgifterna,
oell om inkomsterna skola beskattas efter uppgift,
så blifva de större possessionerna säkerligen för ringa beskattade.
Jag kan derföre icke antaga den nu framställda
grundsatsen i sin tillämpning, emedan den endast skulle försvåra
pröfningen för laxeringsmännen, hvilken pröfning är
svår nog ändå. Jag betvifla!*, att mångå skulle hafva mod
att åtaga sig att på ära och samvete verkställa en beskattning,
som grundar sig blott på supposition, hvarigenom man
kunde begå orättvisa så väl mot den fattige sorn emot den
mera förmögne; oberäknad! att ett sådant beskaltningssält
skulle gifva nnledn. till afundsjuka , tvist och misstroende
med flera olägenheter, hvaraf samhället kornrne att lida. Jag
kan således icke tillstyrka antagande af den heskaltningsgrund,
som Frih. Cederström uppgifvit , och som blifvit af
Frih. Boye understödd.
I3r von Hartmansdorff: Jag bar hittills alltför litet
sysselsatt mig med bevilln.ärenden för att våga ingå i
pröfning af Frih. Cederströms förslag, vare sig lill godkännande
eller ogillande. Men jag anhåller alt få taga erfarenheten
lill grund för mitt omdöme. Inom oss är för
närvar, ingen del af bevilln.förordningen så mycket klandrad,
sorn den, der bevillningen beräknas efter den af Frill. Cederström
uppgifna grunden. Jag menar för den del af borgerskapet,
sorn icke erlägger minimi-afgift, utan de förmögnare,
sorn taxeras för behållen inkomst. Jag har sjelf såsom
ledamot i Pröfnings-comite' funnit, alt de rikaste voro de
som proportionaliter komino alt betala aldraniinst. Om nu
R. o. Ad., vid pröfning af dessa bevillningsgrunder, och då
den fråga, sorn Frih. Cederström väckt, icke varit från början
inom Bevilln.Utsk. behandlad eller följaktligen der utredd,
likväl skulle antaga Frihtns förslag; så och enär han
icke ens uppgifvit något förslag till redaction, hvartill B. o.
Ad., i händelse af votering, kunde hålla sig, fruktar jag att
vi konune att stanna uti det obestämda, och alt vi måhända
hlefvo ensamme 0111 vår mening, samt derigenom tillintetgjorde
vår, egen röst. Utan tvifvel komme de öfriga Stånden
att vidblifva den gamla beskattningsgrunden. Jag får
erinra R. o. Ad. derom , alt ett försök att införa en sådan
beskattningsgrund i England föranledde upplopp på åtskilliga
ställen, så att man måste öfvergifva försöket. Om en theori
är aldrig så riktig, men befinnes overkställbar eller föranledande
till olägenheter, hvilka öfverväga fördelarna deraf,
så måste man efterskänka densamma. Icke heller vet jag
hvad sorn skulle blifva contra-propos. mot Frih. Cederströms
förslag. När Bevilln.Utsk. tyckes hafva tagit saken så, att
ingen särskild bevillningsgrund skulle förekomma , och när
mig veterligen ingen bevillningsgrund är i betänk, uppgifven,
torde del blifva nödvändigt för Ståndet alt vid hvarje
Dc n 3 O c to Ij c r f ra
■särskild ariikel inom sig öfverenskomma om vissa ordalag såsom
stadgad bevillningsgrund. Da skulle jag förmoda , att
contra-proposm mot Frih. Cederströms förslag skulle blifva
andra artikelns öfverskrift eller något dylikt. Jag vet visserligen,
ali Frih. Cederström anser br v i lin. förordningen nästan
blifva öfverflödig; men utan tvifvel matte bans mening
likväl vara, att den personliga skyddsafgiften skall fortfara.
Jag hemställer derföre till Hr Frih. o. Landtm., om icke,
enär i art. i bevilln.förordntn är den, som försl bör föi e—
komma, den måtte till en början blifva öfverläggningsämne,
emedan jag tby förutan icke ser burn denna öfverläggning
skall komma till slut, åtminstone icke så snai t.
Frih. von Kraemer, Robert: Äfven jag måste bestrida
Frih. Cederströms förslag till beskaltningsgrund , emedan
jag anser det vara praktiskt omöjligt, utan att ställa Rikets
samtliga innevånare i harnesk mot hvarandra. Vi äga en bedröflig
erfarenhet fran den tid dä brännvinstillverkningen beskattades
med i sk. för hvarje tillverkad kanna. Jag har
varit närvar, vid många svåra strider i det fallet Jag beklagar
Taxer:s-comite'erna, om de för hvarje särskild detalj
skulle komma i samina predicament, hvaruti jag befunnit mig
i och för brännviusbeskattningen. Jag anser rättast vara att
öfvergå till Utskts förslag och discutera bevilln.förnrdnrn
paragrafvis, och alt Frih. Cederströms förslag må förfalla,
ehuru detsamma i theorien kan försvaras.
Frih. Cederström: Ilr von Hartmansdorff har ansett
svårigheter uppstå , i fråga om conlra-propos , mot det af
mig framställda förslag till grund för bevillningens utgörande,
i händelse votering derom skulle uppstå; och den värde
ledamoten har icke ansett några grunder i Utsk:s förslag vara
uppställda för bevillningens utgörande. Om så förhölle
sig, sä vore denna öfverläggning alldeles olaglig, emedan vi
nu öfverlägga om grunderna för bevillningen och om ingenting
annat. Nuvar. förslag lill bevilln.förordn. innefattar
såsom grunder för bevillningens utgörande personliga skyddsafgiften,
algil! af egendom, för inkomst och rörelse, tjenste!'
m m., såsom författningen utvisar; men om man såsom allmän
grund föi' bevillnings utgörande lill fyllande af statsbristsuminaii
antager hvars och ens behållna inkomst, så försvinna
alla förenämnda särskilda rubriker såsom grunder för
bevillningens utgörande. Man har såsom bevis på svårigheten
att antaga den utaf mig föreslagna bevillningsgrunden
anfört Taxerts-comileens beslyi med afgiflens bestämmande
och de dermed förenade olägenheter. Det är just från detta
bestyr, som den af mig föreslagna utvägen alldeles skiljer
Taxer:s-comiteerna. De skola icke bestämma en enda sk i I—
lings afgift. De skola blott pröfva den skattskyldiges inkomst,
men icke den afgift han derför bör vidkännas. Deruti
-
Denä October f. in,. -47
'Hit-- ’:*'S
uti ligger fröet, som medförde möjlighet att rubba den grund,
som 180g fastställdes för bevillningens fördelning ; ty Taxer:scomite'erna
voro då berättigade att sjelfva bestämma bevill—
niogsbeloppet efter den antagna grunden. Hade bevilln.-  förordn. icke bestämt tillämpning utaf afgiftsprocenten efter
inkomsten, utan i detta hänseende hänvisat till Rikets samtlige
innevånares sammanräknade inkomst, dividerad med statsbrislsumman,
så hade hvarje Svensk man funnit sin fördel
deruti, att summan utaf hela Rikets inkomst blifvit så hög
som möjligt, och följaktligen hade äfven uppgifterna kommit
sanningen så nära som möjligt. I afseende på den svårighet,
som Hr von Hartmansdorff funnit deruti , att jag icke
uppgifvit något skriftligt förslag för min åsigt, får jag erinra,
att förslaget är så enkelt, att det innefattas uti några få rader,
och består blott deruti, alt, med ogillande af de för
bevillningens utgörande af Utsk. föreslagna grunder, densamma
skall utgöras efter hvars och ens behållna inkomst, som
af Taxer:s-comite'erna pröfvas och bestämmas och derefter
meddelas fullmäktige i Banken och Riksg.cont., hvilka, efter
hopsummering af samtlige Rikets innevånares sålunda bestämda
inkomst, bestämma den procent, som skall erläggas.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, :■ 11 om han rätt fattat
discussionens gång, hade 2:ne meningar egentligen sökt att
göra sig gällande; den ena, Frih. Cederströms, understödd af
Frih. Boye, hade varit den, att bevillningen borde för alla
classer utgöras genom viss proc. af behållen inkomst, och att
således den af Bevilln.Utsk. för bevilln. af borgerlig rörelse,
handel m. m. föreslagna grund borde tillämpas för alla classer
af medborgare, som skulle utgöra bevillning.
Frih. Cederström: Det är alldeles riktigt. Likväl får
jag erinra, att de af Utsk. uppgjorda tariffer, efter hvilka
bevilln.afgiflen skulle beräknas, komma att försvinna, emedan
afgiften kommer att lämpas efter slatsbristsummans förhållande
till inkomstbeloppet öfver hela Riket.
Hr von Hartmansdorff: Jag befarar, alt om man till
contra-propos. mot Frih. Cederströms förslag antager någon
annan än den: Vinner nej, kommer Frih. Cederströms förslag
att förfalla; så äfventyra vi att i första propos:n få ett
bestämmande af bevillningsgrund , som vi icke vilja hafva;
fy, såsom jag förmodar, är det Ståndets mening att hafva
sig öppet lemnadt att pröfva hvar och en särskildt af de flera
grunder, som bevilln.förordnm innefattar. Jag anhåller
derföre att ja-propos:n måtte innehålla bifall till Frih. Cederström*
förslag och nej-propos:n afslag derå, med Ståndet
förbehållen rättighet att särskildt pröfva och afgöra hval'
och en af de uti förslaget innehållna grunder för bevillningens
utgörande.
i4 11. 3
i8
Den 3 Octobcr f. ra.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att Frih. Cederström»
förslag vore, att bevillningen i allmänhet borde utgöras genom
en viss proc. af behållen inkomst; det andra förslaget
vore att bevillningen borde utgöras i hufvudsaklig enlighet
med hittills gällande grunder. Då Hevilla.Utsk:s förslag
icke vore uppfattadt så, att det kunde framställas i
sin helhet till bifall, ansåg Hr Landtm, sig böra framställa
propos. å Frih. Cederströms förslag, hemställande alltså, om
R. o. Ad. ansåg att, på sätt Frih. Cederström föreslagit, bevillningen
borde i allmänhet utgöras genom en viss proc. af
behållen inkomst.
Ropades starka nej, blandade med ett eller annat ja , i
anledn. hvaraf
Hr Landtm, förklarade, det han trott sig finna att
nej öfverröstat ja.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, att förevar, mål
torde böra så behandlas, att Bevilln.Utsk:s utlåt:n föredrogos
punktvis och på sådant sätt, att sjelfva förslaget till bevillnförordn.
för R. o. Ad. artikel- eller ämnesvis föredroges,
emedan allt som i det egentliga betänk. N:o 12 af Utsk.
blifvit anfördt, äfvensom i utlåt. N:o 27, det som kunde tjeva
till ledning för föredragningen inom R. o. Ad., innehölle
hänvisningar till sjelfva förslaget till förordning, då, om man
så önskade, vid hvarje fråga som föredroges, den del af premisserna,
som dertill hörde, äfven kunde uppläsas.
Gr. Posse, Fredr. Salomon: Af en tillfällighet var
jag icke tillstädes, då Bevilln.Utsk. slutade det arbete, som nu
utgör föremål för R. o. Ad:s öfverläggning. Jag har således
icke haft tillfälle att, såsom jag önskat, i åtskilliga hänseenden
anmäla min reservation mot Utsk:s förslag till bevilln.
förordn.; men då jag icke vill anses såsom hade jag i
allo tillhört majoriteten, anhåller jag få tillkännagifva, att
)ag instämmer uti den reservation, sorn Utsk:s ordför. afgifvil,
åberopande i öfrigt den jag sjelf afgaf vid Utsk:s betänk.
N;o 12; och förbehåller jag mig att vid de särskilda punkterna
i förslaget få framställa de anmärkn:r , till hvilka jag
kan finna mig befogad.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: Det betänk., hvarom
vi nu öfverlägga, saknar i min tanke den form, som
är föreskrifven i grundlagen, enl. hvilken detsamma blott
bort uppgifva grunderna för bevilln:ns utgörande; ty att bestämma
något minimibelopp, innan statsbristsumman är känd,
kan så mycket mindre vara riktigt, som man, utan kännedom
af det belopp, som genom bevillning bör fyllas, ej kan
veta om icke äfven dessa minimibelopp komma att lemna
öfverskott. Sålunda anser jag det nödvändigt, att Ståndet
förbehåller sig, att de siffror, som nu kunna blifva antagna,
icke Uro alt anse annorlunda, än såsom förslags-silfror, hvil
-
Dcu 3 October f. m.
KJ
la kunna ökas eller minskas i den mån statsbrist9umman så
fordrar. I min tanke borde grunderna för bevillningen uppgöras
för hvarje artikel i ett visst förhållande till statsbriStsumman,
så att man ställde dessa grunder i en nästan algebraisk
form. Emedlertid förbehåller jag mig att siffrorna
icke blifva bestämda annorlunda än provisionelt, på det att,
sedan statsbristsumman blir känd, de må kunna ökas eller
minskas i förhållande till det belopp densamma kommer att
utgöra. Det blir i alla fall svårt att bestämma i hvad proportion
denna ökning eller minskning bör ske de särskilda
rubrikerna emellan, t. ex. i hvilken proportion afgiften för
tjenstemäns löner skall ökas i förhållande till afgiften för
borgerlig rörelse och dylikt; med ett ord, på det sätt som
det nu är stäldt, är det svårt att komma till ett billigt och
förnuftigt resultat. För öfrigt vill jag begagna delta tillfälle
för att erinra om en sak, som väckt min stora ledsnad,
nemi. att personer, som idka samma yrke och deraf draga
lika inkomst, skatta ganska olika derför, emedan det väsendtligen
beror på deras mer eller mindre ärliga uppgift. Delta
förhållande är isynnerhet beklagansvärdt i landsorterna. Jag
känner handlande i landsorterna, hvilka uppgifva en inkomst
af på sin höjd 1,200 r:dr för en rörelse, för hvilken de här
i Stockholm ganska säkert skulle blifva uppskattade efter 8
å 10,000 rtdrs inkomst. På samma sätt förhåller det sig med
samma yrken, af hvilka inkomsten är osynlig , och der det
således beror på hvar och en sjelf att ärligt uppgifva inkomstbeloppet;
men det kan icke hjelpas annorlunda äti genom
taxer:s-männens öfverenskommelse 0111 någon viss princip
för taxeringens verkställande.
Frih. Cederström: Efter Hr Frih o. Landtnäs förklarande
i början af denna öfverläggning, kunna endast grunderna
för bevillningens utgörande , men icke tillämpningen
deraf, nu komma under öfverläggning. Första artikeln angår
personliga skyddsafgiften ; skall naturligtvis, efter det beslut
R. o. Ad. fattat och hvarigenom Ståndet ogillat mitt
förslag, fortfara; men beloppet kan nu icke bestämmas, då
statsbristsumman ännu icke är känd.
Frih. Nauckhoff, Joh. Otto: Jag vet icke, om jag
rätt fattat Hr Frih. och Landtnäs tillkännagifvande , huru
detta ämne kommer att föredragas; huruvida nemi. föredragningen
skall ske ämnesvis elter §:vis. Kommer den att
ske ämnesvis, torde man få svårtatt reda sig, emedan åtskilliga
paragrafer hvar för sig innehålla flera ämnen. Jag skulle
derföre önska, att föredragningen måtte ske §:vis.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade-, att om han rätt fattat
Hr Cederschjölös anmärkn., så innehölle den, alt om R.
o. Ad. , vid pröfningen af grunderna för den allm. beviltningens
utgörande, bestämde vissa siffror , som borde utgå
30
Der. 3 O c t o b er f. ra.
för vissa classer eller viss egendom, det skulle ske med förbehåll
att Ståndet, när Bevilln.Utsk:s slutliga förslag till bevillningens
utgörande inkomrae, ägde att rätta och förändra
dessa siffror i förhållande till hela bevilln.summan , sådan
sorn den kommer att pröfvas nödigt för Ständerna att den
sig åtaga.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller att få yttra
mig när vi komma till någon bestämd sak, nemi. första artikeln
uti förslaget till bevilln,förordn., och afslår således
för det närvarande.
Frih. Cederström: Att nu fastställa siffror under förbehåll
att ändra dem, då statsbristsumman blir känd, kan
jag för min del icke gå in på; emedan det blir en välsvår
sak om Stånden skola inom sig efter beloppet af statsbristsumman
bestamma förhöjningen eller förminskningen af de
särskilda summorna i bevilln.förordn., och följden kunde
blifva lika många voteringar i förstärkta StatsUtsk., som det
finnes rubriker i författningen. Jag skulle derföre tro, att
grunden för bevillningens utgörande efter i art. är den, att
skyddsafgift skall utgöras af hvarje mantalsskrifven person,
så att frågan om det belopp och till hvilken ålder skyddsafgift
skall utgöras, måtte för det närvar, förbigås, emedan
70 §:n Reg.Fin föreskrifver, att då statsbristsumman är känd,
Utsk. bör uppdragas att efter de fastställda grunderna bestämma
densammas fördelning. Hr Frih. o. Landtm, täcktes
derföre, med förbigående af hvad förslaget i öfrigt innehåller
uti 1 art. af bevilln.förordn., gifva oss propos. derå,
huruvida R, o. Ad. såsom grund för bevillningens utgörande
efter denna art. beslutar, alt skyddsafgift skall erläggas
af hvarje mantalsskrifven person.
Härefter börjades den egentliga föredragningen punktvis
af betänk. N:o 12 och utlåt. N:o 2g.
j: a artikeln. Personlig skyddsafgift.
1 §:n.
Hr von Hartmansdorff: På det att Ståndet ej må
fästa sig vid siffror, eller göra någon tillämpning af grunderna
för bevillningens utgörande, hvilken icke hör hit , så
hemställer jag om icke beslutet kunde, i det närmaste öfverensstämmande
med hvad Frih, Cederström tillstyrkt, blifva
sådant, att personlig skyddsafgift skall utgöras af hvarje
man och af hvarje qvinna från och med fyllda 18 till och
med fyllda 60 år, samt att en sådan afgift skall utgå, efter
fyllda 60 år, af dem som äga en viss årlig inkomst eller '’
fastighet till ett visst värde.
Frih. Nauckhoff: Jag kan icke alldeles instämma uti
hvad den siste värde talaren yttrat, emedan derigenom en
oriktig jemförelse kominer att uppstå emellan 100 r:drs in»
Den 3 October f. m.
31
komst och en egendom af 100 r:drs värde, hvilket är något
annat. Jag kan knappt länka mig en egendom af 100 r:drs
välde, som afkastar 100 rldrs inkomst. Det är synbarligen
elt misstag , att Utsk. i denna del icke rättat sig efter de
anmärkntr, som vid förra föredragningen af detta amne blifvit
gjorda. Rättelse härutinnan anser jag lättast erhållas,
om man slutar den nu föredragna punkten, på sätt jag går
att uppläsa den: ”Denna afgift fortfar att årligen utgå, äfven
"efter fyllda 60 år, af alla dem, hvilka utan tjenst el ler rö"relse,
eller genom undantagsbeting vid afhandlingar om öfverlåtelse
af egendom, äga en årlig inkomst af 100 r:dr.”
O111 man sätter puukt der, så upphör den oriktiga jemförelse
n emellan 100 r:drs inkomst och 100 r:drs egendomsvärde.
Jag anhåller derföre om Hr Frih. o. Landtnäs propos. till
antagande af hvad jag nu föreslagit.
Hr v o 11 Har t m a n s d o r f f: Jag befarar att den siste värde
talaren icke tillräckligen gifvit akt på mitt yttrande. Jag utsatte
ingen summa och har således hvarken gillat eller ogillat den
Simi Utsk:s betänk, upptager; ty jag föreslog blott att skyddsafgift
skulle utgå äfven efter fyllda 60 år af dem, som aga
en viss årlig inkomst eller fastighet till elt visst värde. Denna
vissa inkomst eller fastighet kan vara den som talaren
uppgifvit, eller någon annan, hvilket blir föremål för R. o.
Ad:s beslut, när tillämpning af grunderna skall äga rum.
Frih. Nauckhoff: Jag går gerna in pä att utesluta
siffrorna; men i det fallet kan jag icke annat än vidblifva
min yttrade åsigt, hvilken uppfylles derigenom, att vi blott
begagna ordet "inkomst" och således utesluta behållning af
egendom.
Hr Cederschjöld: Hr von Hartmansdorff bar föreslagit,
att man skulle utesluta summan af det värde, den fastighet
skulle äga, hvars innehafvare efter 60 års ålder skulle
vara förbundne att utgöra skyddsafgift , och alt summan
skulle bestämmas i sammanhang med tillämpningen af grunderna
för bevillningens utgörande. Jag kan för min del
icke inse något skäl för ett sådant uppskof; emedan villkoren,
hvarunder de mantalsskrifne personer, som fyllt 60 år,
skola utgöra skyddsafgift, icke äro på något sätt beroende
af det belopp , som skyddsafgiften kan komma att
utgöra. Jag tillstyrker derföre bifall till hvad CJtsk. i delta
hänseende föreslagit.
Hr von Hartmansdorff: Måhända har Hr Cederschjöld
rätt i sin anmärkt!., och jag vill derföre icke bestrida,
att man äfven bestämmer beloppet; tnen , för att gå
en medelväg, anhåller jag att få förena mig uti hvad Frih.
Nauckhoff föreslagit.
Gr. Hamilton: Jag är egentligen förekommen utaf
Hr Cederschjöld, genom hans aumärkn. att bestämmandet
Den 3 October f. m.
utaf too r:drs inkomst och 2qo r:drs fastighetsvärde hörer
till grunden för bevillnings utgörande af den som hunnit
öfver 60 års ålder. Hvad åter angår, att det skulle ligga
någon obillighet i Utsk:s sednare förslag , eller att TJtsk:s
förra betänk, eller Frih. Nauckhofifs förslag skulle vara mera
rättvist, så vågar jag bestrida sådant. Det är klart, att
den som liar 100 r:drs inkomst alldeles icke står i samma
cathegori med den, som har fast egendom af öfver 100
r:drs värde. Måhända skulle man då kunna säga, att den
som har 100 rtdrs inkomst icke står i samma cathegori
med den, som har egendom af 200 rtdrs värde, emedan
räntan af 200 r:dr icke uppgår till belopp af 100 r:dr; men
förhållandet jernnäs något deraf, att små lägenheter, t. ex.
en liten byggnad, ofta icke kunde uppskattas till mera än
omkring 200 r:dr, ehuru de lemna deras ägare eller innehafvare
fördelar, som vida öfverstiga räntan på 200 r:dr;
och är det på denna grund som Utsk. föreslagit en sådan
skilnad i dessa begge summor som betänk, utvisar.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade att vid denna § förekomme,
såsom discussionen upplyst, flera frågor; den första
vore att personlig skyddsafgift skall erläggas af hvarje
mansperson och hvarje qvinna från och med fyllda 18 till
och med fyllda 60 år; och hemställde Hr Landtm., om R.
o. Ad. behagade bifalla detta förslag.
Ropades ja.
Hr Landtm, yttrade, att den andra frågan vore, huru
en sådan afgift skulle utgå äfven efter fyllda 60 år; härvid
förekomme åter tvänne frågor: den ena om bestämmandet
af en viss årlig inkomst för dem, som med erläggandet af
denna afgift skola fortfara efter fyllda 60 år; den andra
om bestämmandet af ett minimum utaf fast egendom, som
skall agas af den, hvilken skall fortfara med denna bevillnings
erläggande; och hemställde Hr Landtm, nu, om R. o.
Ad. behagade bifalla Utsk:s förslag i afseende på bestämmandet
af minimi-inkomsten för dem, som böra fortfara
med erläggandet af skyddsafgiften efter fyllda 60 år.
Ropades ja.
Hr Landtm, hemställde derefter, om R. o. Ad. behagade
bifalla Utsk:s förslag i afseende på minimi-beloppet af
ägande fast egendom, som kan föranleda erläggandet af
skyddsafgift efter fyllda 60 år.
Ropades ja och nej.
Hr Stuart, Fredr. Christopher: Jag tager mig friheten
fiista Hr Frih. o. Landtm:s uppmärksamhet derpå, alt
Bevilln.Utsk. har uti sitt sednare betänk, föreslagit, att
skyddsafgiften bör, äfven efter fyllda 60 år, utgöras af
dem, hvilka efter 2:dra ail. erlägga bevillning för fast
Den 3 October f. m.
egendom öfver 200 r:dr, och i det förra blott öfver 100
r:dr; och fur jag hemställa, det Hr Frih. o. Landtm, behagade
framställa propos. å Utsk:s förslag i sednare betänkandet.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att den af honora
framställda propos. mäste afse Utsk:s sednare förslag, då ingen
annan propos. blifvit begärd, och det förra betänk, icke
särskildt blifvit af Landtm, uttryckt. Den mening, som
utom Utsk. i afseende på den fasta egendom, hvilken borde
föranleda erläggandet af personlig skyddsafgift efter
fyllda 60 år, velat göra sig gällande, hade varit, att intet
bestämmande i detta fall skulle äga rum.
Frih. Cederström: Jag anhåller att få instämma
med Frih. Nauckhoff uti dess förslag lill redaction af detta
moment, hvarigenom summan af 200 r:dr kommer att försvinna,
och grunden för bevillnings utgörande i detta hänseende
blir 100 r:drs inkomst, vare sig af egendom eller af
hvad annat som helst.
Hr Stuart: Jag får fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet
derpå, att om Frill. Nauckhoffs förslag skulle antagas, så
skulle en stor del af Rikets innevånare befrias från bevillning,
hvilka efter nu gällande bevilln.förordn. bevillning utgöra,
och icke torde skäligen böra derifrån frilagas.
Frih. Nauckhoff: Det var för att undanrödja en
verklig orättvisa, sorn jag fiamställde mitt förslag: och det
vore beklagligt, om det icke skulle vinna gehör inom detta
Hus. Hvar och en vet, att stugan icke behöfver vara stor
för att uppskattas till 200 r:drs värde. Den som icke har
iner äu den stugan, kan icke jemföras med den som har
100 r:drs inkomst. Orättvisan af en jemförelse dem emellan
ar så i ögonen fallande, att det förundrar mig, alt Utsk.
kunnat för andra gången framställa det. Den som blott
äger den stugan, har knappt tak öfver hufvudet, ty han har
ingenting att underhålla det med. Jag kan således icke
annat än vidblifva den öfvertygelse, att en jemförelse emellan
100 r:drs inkomst saint i eller 200 r:drs fastighetsvärde
är högst obillig och orättvis.
Hr Bråkenhjelm, Pehr Reinh.: I anledn. af den
siste värde talarens yttrande, får jag förklara, alt jag visserligen
icke liar något emot hans förslag, emedan jag inser
orättvisan af det åberopade förhållandet; men såsom Hr
Stuart anmärkt, blir en stor del af Rikets innebyggare, hvilka
ännu erlägga personlig skyddsafgift, befriade från utgörande
deraf, nemi. aila de, som äro öfver 60 år gamla, och
som icke hafva 100 r:drs upptaxerad inkomst. Denna massa
utgör en stor nummerär af Sveriges innebyggare, och det
skulle således, efter min tanke, icke gå an att bifalla Frih.
Nauckhoffs förslag, med mindre det förändras så, att suni
-
Den3 0ctober f. m.
man nedsättes från 100 r:dr t. ex. till 5o r:dr, hvilken summa
jag förslagsvis nämner. Om Frih. Nauckholfs framställning
på så sätt modifieras, skall jag icke draga i betänkande att
bifalla densamma.
Hr Ribbing, Bengt: Om, på sätt Frih. Nauckhoff
anfört, det skulle hända, att den omtalda stugan icke
vore värd mer än 200 r:dr, så skulle jag genast öfvergå
på Frihms idee; men då dessa stugor icke lära blifva
värderade i högre proportion än fast egendom i allmänhet,
d. v. s. till omkring blott hälften eller tredjedelen af verkliga
värdet, så att man kan antaga att de stugor, som värderas
till 200 r:dr, egentligen äro värda emellan 4 oc^* 600
r:dr, och då äganderätten till en sådan fastighet är förenad
med större fördelar eller en bestämd inkomst, emedan densamma
uti en klok innehafvares hand kan användas så, att
den gifver mera än fem eller sex proc.; så tror jag att Bevilln.
Utsk. något nära funnit rätta måttstocken, då Utsk. i
förevar, fall förändrat fastighetsvärdet från 100 till 200 r:dr.
För min del tillstyrker jag derföre antagande af Utskrs
förslag.
Frih. Ridderstolpe, Fredr.: För att så fort som
möjligt komma ur stugan, får jag föreslå R. o. Ad., att dessa
capitalvärden icke måtte komma i annan beräkning, än i
afseende på taxering efter en viss proc., likasåväl sorn all
annan inkomst.
Frih. Nauckhoff: En värd talare har föreslagit nedsättning
uti inkoraslbeloppet, och en annan har velat höja
egendomsvärdet. Om någon förkärlek vidlåder Utsk:s förslag,
så vill jag gerna omfatta det, för att derjemte få min
åsigt gällande. Jag går således helst in på den sista ideen
att höja egendomsvärdet, och får således föreslå, för att
komma i jemförelse med inkomsten på ena och andra hållet,
alt egendomsvärdet måtte sättas till 1000 r:dr i stället
för 200 r:dr; och anhåller jag om Hr Frih. o. Landtm:s propos.
derå.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Jag tror att Utsk.
följt en riktig princip, då det såsom grund för skyddsafgifts
vitgörande efter fylda 60 år bestämt den fasta egendomens
värde och icke inkomsten deraf, emedan det är lättare att
bestämma egendomens värde än den inkomst, som deraf
kari påräknas. Att detta värde icke bör bestämmas lika
högt sorn det capital, hvaraf räntan motsvarar den inkomst,
soni Utsk. ställt i jemförlighet med fastighetsvärde uti förevar.
fall, anser jag billigt af det skäl, att den, som äger en
fastighet, har mera säkerhet för framtiden och befinner sig
uti en lyckligare ställning, än den som åtnjuter undantagsbeting
eller en mera tillfällig inkomst; dock tror jag, att
D c n 3 Octo b e r f. m.
a 5
rict fastighetsvärde, som Utsk. föreslagit, är för lågt och således
hör höjas, fastän icke i den mån som Frih. Nauckhoff
föreslagit, emedan följden deraf skulle blifva den, att de
fleste bönder, som hunnit öfver 6o år, blefvo befriade från
utgörande af skyddsafgilt. Jag föreslår derföre, att fastighetsvärdet
i förevar, hänseende måtte höjas till 5oo r:dr.
Frih. Sprengtporten: För min del tillstyrker jag
bifall till Utsk:s förslag, derföre att, om jag icke misstager
mig, Bevilln.Utsk. redan ökat fastighetsvärdet till 200 r:dr
ifrån 100, hvartill det i nu gällande bevilln.förordning är
upptaget. Skilnaden emellan den till ioo r:dr beräknade
inkomsten och det beräknade fastighetsvärdet, ligger uti den
omständigheten, att bostaden icke blifvit tagen i beräkning
vid bestämmandet af fastighetsvärdet. Om derföre hyresbeloppet
fråndrages inkomsten, sä lärer återstoden af inkomsten
kunna jemföras med verkliga behållningen af fastigheten.
Höjes fastighetsvärdet till 4°° r:dr, så och då ett helt
hemman i Sverige i medeltal är uppskattadt till ungefär 4°°°
r:dr, blefve följden den, att de fleste ägare utaf ^:dels eller
-jtjtdels hemman, hvilka äro ganska vanliga fractioner af
jordbruket i Sverige, skulle vid del i öfrigt förutsatta förhållandet
befrias från skyddsafgiften, hvaraf stor rubbning
för statsverket forde uppstå i afseende på den inkomst, som
är beräknad på skyddsafgiften. Jag tillstyrker antagande af
Bevilln.Utsk:s förslag, hufvudsakligen på den grund, att jag
anser Utsk. hafva väl öfverväga! och besinnat detsamma,
innan Utsk. framställde det, samt emedan jag finner det
bättre än de modificalioner, som på åtskilliga håll förekommit.
Hr Ribbing: Då jag sist hade ordet, yttrade jag mig
om förhållandet emellan fast egendoms taxeringsvärde och
dess verkliga värde. I öfverensstämmelse dermed får jag
fästa uppmärksamheten derpå, att om man antog ett minimivärde
af 5oo r:dr, så inträffar hvad Frih. Tersmeden befarat,
att mångfalldiga ägare af smärre hemmanslolter blefvo
befriade från skyddsafgiften, ehuru de ägde fastighet till
värde af minst 1000 r:dr, emedan ett tili 5oo r:drs värde
uppskattadt hemman i sjelfva verket är värdt minst 1000
r:dr. Jag anser således rättast vara att bestämma minimivärdet
till 200 r:dr, emedan man då kan laga för afgjordt,
att ingen kommer att erlägga skyddsafgift, hvars fastighet
icke är värd minst 4°°: roen väl 5 å 600 rrdr.
Hr von Rosen: Jag får äran upplysa, alt i Skåne
finnes en mängd hemmansdelar, som blott äro uppskattade
till 5o å 60 r:dr. Om man således skulle höja summan öfver
den af Utsk. föreslagna, så blefve en stor del hemmansägare
från afgiften befriade. Jag tror icke, att inkomsten
utaf en fastighet kan till summan jemföras med annan in
>4
H. 4
Den 3 Octobcr f. m
komst. Äfven jag tillstyrker derföre, att ntinimivärdet icke
må höjas öfver 200 r:dr.
Hr Stuart: Jemte det jag förenar mig uti hvad Frih.
Tersmeden till stöd för Utsk:s förslag anfört, får jag hemställa,
huruvida R. o. Ad. skulle finna lämpligt att förhöja minimum
af egendomsvärdet lill det höga belopp, som här blifvit
föreslaget. Uti en annan allmän författning, den nemi. ang:de
brännvinsbränningen, är minsta egendomsvärdet, hvarför
brännvinsbränning får utöfvas, antaget till 3oo r:dr. Mig
synes det åtminstone orimligt, alt man skulle vara befriad
från skyddsafgift, ehuru man innehade en så stor egendom,
att man derför vore berättigad lill brännvinsbränning.
Skälet för personliga skyddsafgiftens åläggande är, att hvarje
medborgare, som dertill äger förmåga, ansetts skyldig alt
bidraga till statsutgifterna för det skydd han af Staten åtnjuter.
Men jag vill derföre icke säga, att hvar och en bör
åläggas den högsta möjliga afgift, utan den minsta möjliga
Statens behof medger; något bör det dock vara, om icke
för annat, för att erinra honom om sin förbindelse till Staten
för det skydd han af Staten erhåller. Om minimisumman
af egendomsvärdet förhöjes, på sätt man här föreslagit,
så skulle följden blifva den, att mången, som äger fastighet
och är i större behof af Statens skydd, skulle befrias från
ifrågavar. afgift, då deremot andre, som hafva att påfordra
mindre skydd, eller allenast förderas enskilda personer, finge
vidkännas densamma. På dessa ytterligare tillagda skäl anhåller
jag om propos till bifall på Ulsk:s sednare förslag i
denna punkt.
Frih. Nauckhoff: Största delen af denna discussion
har gått ut på att finna en rättvis jemförelse emellan 100
r:drs inkomst och fast egendomsvärde. Om R. o. Ad. skulle
finna det af mig först framställda förslaget lämpligt, enligt
hvilket man borde stanna vid orden ”100 r:drs årlig inkomst/’
så kommer man lättast ifrån discussionen, och rättvisan
vore då bäst bibehållen.
Hr Rosenblad, Bernh.: Helt och hållet instämmande
med Utsk. samt de värda ledamöter, hvilka förenat sig
uti dess förslag, anhåller jag, att R. o. Ad. för bedömmande
af den verkliga orättvisan uti den sats, som Frih. Nauckhoff
försvarar, behagade eftertänka hvilken ställning i samhället
är fördelaktigast och följaktligen (einnar bästa tillfället
att efter fyllda 60 års ålder kunna erlägga skyddsafgift,
antingen skomakarens, hvars hela inkomst är uppskattad
till 100 r:dr, och som således måste betala skyddsafgiften
, ehuru inkomsten beror på hans händers arbete
, som, i händelse han sjuknar, tillika med inkomsten
upphör, eller den som äger en fastighet, taxerad till
iooo r:dr men värd kanske 2a3 gånger den summan; ty,
Den 3 O c t o b e r f. m.
*7
på sätt Hl- Ribbing upplyst, uppgår taxeringsvärdet sällan
till hälften af det verkliga värdet. Jag anhåller om bifall
till hvad Utsk. i detia hänseende föreslagit.
Uppå derefter framställd propos. bifölls hvad Utsk. uti
ullål. N:o 27 föreslagit i afseende på skyddsafgiftens erläggande
för fast egendom efter fyllda 60 år.
2:dra Artikeln. Afgift af lön, egendom och
rörelse ro. ro. Af em bets- och tjenstemän samt
betjente, m. 11.
a:dra §:n.
Hr von Rosen! Jag finner att Utsk. i afseende på
centonal-afgiflen uti sednare betänk, förändrat sitt tillstyrkande
uti det första utlåtandet. För min del kan jag icke
gilla denna förändring, och får derföre anhålla om propos.
till bifall på Ut>k:s betänk. N:o 12 i förevar, fall. Skälen
härför ligga klail i Utskts eget yttrande, då Utsk. säger,
att det icke kan bestridas, alt denna afgift utgår efter en
orättvis grund Särskildt får jag anmärka orättvisan uti
cenlonal-afgift för städernes löntagare, hvilka städerna sjelfva
aflöna, och hvartill statsmedel följaktligen icke användas.
Embetsmännen äro i allmänhet så högt beskattade
genom dryg fullmaktslösen och genom bevillning på lönerna,
alt jag icke finner skäl att förmedelst centonal-afgiften
öka denna beskattning, helst centonal-afgiften går till Wadstena
krigsmanshus, sorn är en statsangelägenhet och icke
någon inrättning, som särskildt angår embetsmännen. Jag
upprepar derför min anhållan om propos. till bifall å
Utskts tillstyrkande uti betänk. N:o 12.
Hr Stuart: Lika med Hr von Rosen, tager jag mig
friheten anhålla, att R. o. Ad , med ogillande af Utsk:s
sednare förslag, ville bifalla dess tillstyrkande uti betänk.
N:o 12, innefattande centonal-afgiftens upphörande. Till de
af Hr von Rosen anförda flera bindande skäl anhåller jag
endast få tillägga, att embets- och tjenstemännen redan blifvit
genom allm bevillningen efter 2 art. pålagde tillräckligt
statsbidrag. Att bibehålla centonal-afgiftens utgörande skulle
innebära en orättvisa emot tjenstemännen, hvilka genom
densamma komma att betala dubbel skatt för sina inkomster
och såmedelst draga en relativt högre bevillning än andra
medborgare. Anmärkning om centonal-afgiftens fortfarande
har egentligen icke blifvit framställd inom något annat
Stånd än BondeSt., hvars mening i Utsk. segrade med några
få, om icke med en enda röst. Jag förnyar min anhållan
om propos. till bifall på Utsk:s tillstyrkande uti betänk.
N:o 12.
Hr von Hartmansdorff: Jag instämmer med de 2:ne
sista värda talarne, och vill derjemte tillägga anhållan att,
Den 3 O c l o b c r f. m.
ehuru R. o. Ad. yttrat sig om aila de ämnen, som förekomma
i den nu förevar. §:n, Hr Frih. o. Landtm, likväl
täcktes göra särskilda framställningar till Ståndet, så väl
hvad centonalen beträffar, som i afseende på öfriga afgifter
på löner samt på rörelse och egendom, så att man icke må
blanda det ena tillsammans med det andra.
Gr. Posse: Tvänne talare hafva redan så fullständigt
utvecklat skälen för centonal-afgiflens upphörande, att jag
för min del icke anser mig böra borttaga R. o. Ad:s tid
med omsägning af de motiv, som lala derför, och inskränker
jag mig således till en anhållan, att Utsk:s tillstyrkande
uti betänk. N:o 12 mätte blifva gällande.
Hr von Qvanten: Hvad centonal-afgiften angår, så
kan jag icke medgifva, att hvarken dess bibehållande eller
afskaffande kan utgöra föremål för denna öfverläggning, sedan
vi öfverenskomma derom, att vi för närvar, icke skola
fästa oss vid några siffror; oell bör således denna fråga uppskjutas,
till dess vi komma till tillämpningen af grunderna
för bevillningens utgörande.
Hr Edenhjelm, Gillis: Då detta ämne första gången
i Utsk. förehades, funno större delen af Utsk:s ledamöter
centonal-afgiften vara orättvis af det skäl, att den embetsman,
hvars lön består uti boställe, som gifver en inkomst
af 600 r:dr, betalar ingen centonal-afgift, då deremot
den tjensteman, som blott har 100 r:drs contant lön, måste
erlägga centonal-afgift derå; men då betänk, återkom, började
Utsk:s ledamöter fundera på hvar ersättningen skulle
tagas; och som man fruktade för att ett nytt anslag skulle
behöfvas för att ersätta bristen, så beslöt Utsk:s pluralitet,
att centonal-afgiften skulle qvarstå. Jag har sedermera vunnit
underrättelse derom, alt statsanslag finues lill ersättning derför,
och yrkar jag derföre att centonal-afgiften måtte utgå.
Frih. Sprengtporten: Då med visshet kan antagas,
att vid denna riksdag en ganska betydlig nedsättning i skatterna
kan äga rum, och en vida större än hvad man vid
riksdagens början kunde förmoda; synes mig den första omsorgen
böra vara att göra denna skattenedsättning så allmän
och 1 allvist fördelad på alla samhällsclasser som möjligt;
och flera förslag äro redan väckta, som sannolikt i större
eller mindre mån komma alt bifallas, hvarigenom handel,
jordbruk och näringar erhålla nedsättning i deras skatter.
Under sådana förhållanden skulle jag anse inconseqvenl och
obilligt, om icke samma fördel äfven fick tillgodonjutas af
embetsmauna-classen , hvarföre jag tillstyrker, att Utsk:s
framställning i ders första betänk, måtte bifallas, och det
med så mycket större skäl, som den upplysning, Hr Edenhjeltn
aflemnat, är öfverensstämmande med den kännedom
örn saken som jag äger.
Den 3 O c t o b c r f. m.
29
Frih. Nauckhoff: Hr von Hartmansdorff har begärt alt
denna 2:dra § måtte delas i 2:ne nfdelningar: deruti forenar
jag mig med honom. I sådant fall skulle jag tro, att man
borde börja discussionen med tariffen på lönerna; — vi
hafva nu endast hållit oss vid centonalen. Hvad den
angår, förenar jag mig med dem, som yrka bifall till
hvad betänk. N:o 12 i denna del innehåller. Om Hr Frih.
o. Landtm, inrättar sin propus, efter den riktning discussionen
tagit i afseende å centonalen, har jag ingenting att
tillägga, utan anhåller blott alt få yttra mig om tariffen,
när den förekommer.
Hr Ribbing: Frånvarande då denna fråga sista gången
förevar i Ulsk., då ändringen beslöts, har jag icke haft
tillfälle alt reservera mig mot heslutet; ty hade jag varit
tillstädes, sa hade en röst mindre blifvit afgifven för upphä(Vandel
af det först fattade beslutet. Jag tillstyrker således
bifall lill betänk. N:o 12 i denna del.
Gr. Hamilton: Efter alla härvarande ledamöter af
Bevilln.Utsk. yttrat sina tankar i ämnet, torde äfven mig
tillåtas anföra, att jag tillhört minoriteten inom Utsk. i afseende
å heslutet rör.ule denna punkt, hvilket synes af den
reservation jag afgifvit.
Frih. Ridderstolpe: Utsk. har underkänt en anmärka.
, som i min lanke var ganska riktig. Pag. 6 i betänk.
N:o 27 lern nar underrättelse om denna anmärk n., soin
består deruti, att den, som på flera ställen eller olika orter
åtnjuter löneinkomster, skaij på det ställe, der den skattskyldige
mantalsskrifven är, löneinkomsternas sammanlagda
belopp å in dupplo aflemnad uppgift tillkännagifva och på
detta ställe derföre taxeras. Detta har Utsk. ansett öfverflödigt:
min erfarenhet säger mig tvertom, att ett sådant
stadgande varit ganska behöfligt; ty många algifter, äfven i
communalväg, grunda sig på en så beskaffad uppgift, och
hittills har det icke varit möjligt, åtminstone icke i det län
der jag är boende, att kunna förmå de skattskyldige att på
ett ställe uppgifva sina löneinkomster, ehuruväl flera på
hvarandra följande pröfnings-comitöer beslutat att så skulle
ske. Af sådan anledn. anhåller jag om propos. derpå, att
det föreslagna förtydligandet måtte i nu blifvande lie vill n:s—
stadga införas. Mig tyckes, att Ständerne ej höra belasta
sina samveten med att lemna medel till misstag, — jag vill
ej säga bedrägerier. — 1 morn., som följer dernäst i betänk.
N:o 12, står ang:de ”ecclesiastik-slaten och dertill hörande
betjente i anseende till tionde och öfriga rättigheter af församlingarna,
löner och löningstillökningar i penningar eller
hemmansräutor, vederlag etc. etc. hvilka derföre äga att
berörde utgift från sina egna inkomster afdraga." Det händer
ofta i Westmanland, att en mängd comministrar klaga
3o
Den 3 0 c t. ober f. m.
deröfver, att det hö de få af särskilda hemmansägare, blott
för att desse icke skola behöfva med egna hästar hemta
presten i sockenbud, kunnat komma under benämning af
vederlag, — att detta hö, säger jag, kan inberäknas bland
deras inkomster. Pröfnings-commiteerne hafva funnit detta
orättvist, och jag har delat deras åsigter; ty detta hö gifves
åt presten för alt underhålla en häst, hvarmed han må resa
i sockenbud, på det att bonden med egen bäst må slippa
att afhemta och åter skjutsa hem presten. Då dertill kommer,
att detta hö, som i taxeringen är upptaget till ett värde
af markegångspris, icke kan säljas, emedan, som jag nyss
nämnde, presten dermed skall underhålla häst för att kunna
resa i vissa förrättningar, så anser jag det också vara en
orättvisa att presten skall skatta för oftanämnda hö. För
att nu undvika de klagomål, som anföras i mängd, och
hvilkas afgörande kominer att besvära Kammarrätten, anhåller
jag om föitydligande af detta moment, att nemi. deruti
mätte införas, att sådant hö, som lemnäs enligt särskild
öfverenskommelse , icke måtte inberäknas bland löneinkomster.
Hr Rosenblad: Efter vi nu kommit på artikeln "hö”
ifrån frågan om centonal, så måste jag säga, alt jag ej
för mitt förstånd kan göra begripligt, huru sådana frågor
kunnat uppkomma, som den hvarom Frih. Ridderstolpe nu
talat, och huru man kunnat så missförstå meningen med
det väl kända ordet ”vederlag.” Men alldenstund jag är
skyldig att tro hvad en landshöfding sagt, skulle jag tio alt
saken är lätt hjelpt, om man säger: af Kronan anslaget
vederlag.
Som vi ännu a ro qvar vid frågan om centonalen, anhåller
jag om propos. på afslag å Utsk:s tillstyrkande i betänk.
N:o 27 samt bifall till betänk. N:o 12 i denna del.
Gr. Hamilton: Jag får blott i korthet angifva som
orsak hvarför Bevilln.Utsk. icke fästat afseende å Fiili.
Ridderstolpes anmärkn. rör:de detta sockenbuds-hö, att af
Bevilln.Utsk:s 12 ledamöter af PresleSt., ingen någonsin
hört omtalas sådant hö.
Hr Anckarsvärd, Aug.: Uti en fråga, som uteslutande
rörer en fördel för embetsmanna-classen, anser jag
som en skyldighet att en röst höjes, som står utom denna
dass lill den grad, att den snart sagdt aldrig kan komma att
räknas deribland. Jag förklarar alltså min öfvertygelse vara
i fullkomlig öfverensstämmelse med hvad Frih. Sprengtporten
yttrat om billigheten och rättvisan af cenlonalens
upphörande. Det tyckes länge nog hafva fortgått detta
systeme att gifva åt embetsmännen med ena handen och
taga ifrån dem hvad man gifvit med den andra. Jag yrkar
bifall på Ulsk:s första förslag.
D c 11 3 O c t o ber f. m.
3i
Hr Frill. o. La 11 <ll m. yttrade, att R. o. Ad, i anleda,
af de här framställda flera meningar, torde linna, alt särskilda
propoprr borde göras på särskilda delar af denna
punkt. Hvad först anginge frågan om centonalen, så och
då ingen af dem, sorn derom yltrat sig, i denna del yrkat
bifall å det sednare utlåt., ansåg Hr Landtm, sig böra framställa
propos. å det förra, hemställande alltså, om R. o. Ad.
behagade bifalla, på sätt Utsk. i betänk. N:o 12 föreslagit,
att den hittills af Inner utgående centonal skall upphöra.
Ropades ja.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att Frih. Nauckhoff
ansett, del R. o. Ad. särskildt borde pröfva Bevilln.Utskts
förslag rörtde be v ilin. af löner samt den propos. Utsk. föreslagit
för deras utgörande.
Frih. Nauckhoff: Sedan fråga uppstått att pröfva
grunden för åtgärden af bevilln. å löner, men icke sjelfva
siffran deraf, får jag anföra hvad jag i detta ämne trott mig
finna mera billigt än det sednaste förslaget. Utsk. har här
uppgjort en tariff, som icke synes vara grundad på rättvisa.
Exempel derpå inhemtas af första siffran; ty här säges, att
af alla löner, som öfverstiga 200 t. o. 111. 3oo r:dr, erlägges
en lika nfgift: således, om jag har 200 r:dr och 1 sk., så
får jag i bevilln. erlägga lika mycket, som om jag hade
3oo r:drs inkomst. Denna grund är gällande allt igenom
ända till 1200 r:dr, och på denna orättvisa har jag velat
fästa uppmärksamheten så mycket hellre, som jag förnimmer
benägenhet hos Husets ledamöter att lyssna till den
orättvisa beskattning, som hittills drabbat embels- och tjenstemän
i afseende på erläggandet af centonal. I förbigående
får jag upptaga en strof i betänk. N;o 27, hvarest det
heter: ”att Utsk. borde närmare öfverväga, huruvida icke
andra principer för denna beskattning kunde följas, så att
afgiften blefve jemnare fördelad; att anledningen hvarför
embets- och tjenstemän påfördes så lindrig bevilln., i jemförelse
med borgare, syntes vara den, att man tagit i betraktande,
det de förra skulle erlägga centonal-afgift, samt
att, om centonalen upphörde, borde derföre tjenstemännens
bevilln. ökas.” Förhållandet emellan borgerlig rörelse och
embetsmäns-löner i bevillningsväg är dock väsendtligen olika.
Löntagaren kan ingenting fördölja af hvad han äger uti
inkomst, ty Staten ådagalägger hvad han har, då deremot
borgarens inkomster ingalunda kunna så controlleras. Tiden
synes vara inne att rätta det orättvisa i närvar, beskattning
af embetsmännens löner. I början af mitt yttrande upptog
jag exemplet, hvari jag tror att orättvisan består; och vet
ej något säkrare sätt att afhjelpa denna, än att återkomma
till den princip, som i föregående, om ej i de 2:ne sista bevilln
förordningarna varit tillämpad, nemi. procentberäkning.
Om denna princip blir använd, så finner en hvar, att ali
D c n 3 O c t o b c r f. in.
orättvisa måtte upphöra, emedan, med tillämpning deraf,
livar oell en kommer att skatta precist efter hvad linn har
i inkomst och icke sä klumpvis, sorn Etsk. gått till väga i
sin uppgjorda tariff, ett beskattningssätt som kari blifva alltför
kännbart. Jag får derföre föreslå återinförande af procentberäkningen
vid bestämmandet af bevillningen å embetsnuinnens
löner, så alt t. ex. af all inkomst t. o. m. iooo
rtdr erlägges i proc., derutöfver t. o. m. 3ooo r:dr i proc.,
och af inkomst öfver 3ooo r:dr, 3 procent. Jag glömmer
ingalunda beslutet alt icke ingå i pröfning af siffran; detta
är blott i förbigående ett uttryck af min ide'e. Hufvudsakligen
håller jag mig vid principen, att, i utbyte mot hvad
Utsk. föreslagit i afseende å tariffen, få procentberäkning
införd. Jag har som hastigast gjort en uppsats på de skatter,
som Staten drager af embets- och tjenstemuns löner.
Att denna uppsats är ofullständig, torde ursäglas i anseende
till den korta liden. En lön t. ex. af 4°° t;i' spanuiål ä
10 rtdr pr t:a motsvarar 4°°o rtdr; af denna lön utgå icke
mindre än 3:ne olika beskattningar. Den första, som K. M.
och Kronan tager genom s. k, öfvennålskappar, utgörande
ungefär 22 t:r 8 k:pr, eller 222 rtdr 24 sk.; den 2tdra som
är centonalen, 4° r:^r (s°ui dock nu medgifves skall försvinna);
hvartill kommer den tredje eller bevilln. efter den
tariff Utsk. föreslagit, utgörande för 4ooo — 120. Således
af det nämnda lönebeloppet, sima skatter 38?. rtdr. Vill
man jemföra detta förhållande med hvad af jordbruket erlägges,
så motsvarar en sådan bevilln. ett egendomsvärde af
nära 200,000 rtdr. Man torde häraf finna hvilken olikhet i
beskattning som äger ruin emellan Statens löntagare och öfriga
medborgare, isynnerhet dem, hvilkas uppgifter icke kunna
controlleras. Jag anhåller alltså att Hr Frih. o. Landtm.,
i motsats till Utskts betänk., föreslår den princip, att procent-beräkning
bör äga rum vid bevillnings utgörande å
löner.
Hr Stuart: Anledningen hvarför Bevilln.Utsk. har
föreslagit samma grund för bestämmande af bevillningen å
embetsmäns löner, som i föregtde bevilln.förordning finnes
stadgad, är den, att man ansett en tjensteman med högre
lön lättare kunna bidraga till statsbehofvens fyllande änden
med lägre lön. Den ringare tjenstemannen med blott 200
rtdrs lön kan dermed icke bestrida sina oundgängliga utgifter,
och således med vida mindre lätthet, änden som innehar
högre lön, utgöra bevilln. derför. Om man föreställer
sig tvänne tjenstemän, den ene med 1200 rtdrs inkomst,
den andre med 200 rtdrs, skall man lätt finna huru olika
tungt skattebidragen af dem måste kännas. Den förre, om
han är ogift, kan verkligen lefva på sin lön och vid årets
slut hafva något öfver, hvarmed han kan betala sina ut
-
Den 3 O c t o b e r f m
33
skylder, då deremot den sednare knappast kan lifnära si"
med sin lilla lön och omöjligen derpå inbespara livad som
till skatternas inbetalande erfordras. Att han för denna sin
otillräckliga lön påföres relativt mindre utskylder än den i
bättre villkor försatte med den högre lönen, synes således
vara både billigt och rättvist.
Ur von Hartmansdorff: Jag instämmer gerna med
den vista talaren deruti, att en högre inkomst må kunna
tåla en högre procent; men denna grundsats upphäfver icke
Frih. Nauckholfs yrkande, att det måtte blifva efter en viss
procent-beräkning, om denna också är i stigande för högre
löner. Olämpligheten af den föreslagna afgiften visar sig
egentligen på gränsen emellan de bestämda afdelningarna.
Om jag med ett exempel skall upplysa detta, så torde R. o.
Ad. tillåta, att jag täger den minsta lönen, på det att man
må se att orättvisan drabbar den lika mycket som de högre.
Det är gifvet, att den som har ion rtdrs lön, betalar
2 r:drs bevillning; men skulle det hända att någon hade Joo
r:dr och af s^-i sa för l)an betala 3 r:dr: mister således
icke allenast de 2,4 skara öfver 3oo r:dr utan derjemte 24
sk. till af de 3oo, för hvilka han eljest blott hade betalt 2
r:dr. Denna orättvisa ökar sig med hvarje grad, så att om
någon, som har 1000 r:drs inkomst och derför i bevillning
erlägger 21 r:dr, skulle händelsevis komma att få 1001, sä
måste han betala 26 r:dr af den summa han erhåller. Han
mister således icke blott den ena rtdrn utan 4 dertill. Till
en slik obillighets förekommande, kail jag ej annat än understödja
Frih. Nauckhoffs förslag. Om R. o. Ad. skulleantaga
procentberäkningen, så är det ju ingenting, som hindrar
Bevillri.Ulsk. att uppgöra förslag till tariff med s igande
procentberäkning för högre löner, blott man förekommer
den obillighet jag antydt.
Hr von Rosen: Jag fruktar all det sätt, som Frih.
Nauckhoff yrkat och Hr von Hartmansdorff understöd!, sätter
oss i samma förlägenhet, så snart en stigande procentberäkning
skall ske; ty om jag beräknar procentvis, så blir
förhållandet detsamma, när jag kommer till gränsen. Jag
kan ej fatta ändamålet med procentbei åkningen , när det
blir i stigande.
Frih. Sprengtporten: Procentbei äk nings införan
de,
i stället för bestämd tariff, torde medföra svårigheter
vid sjelfva uppbörden och fordra uträkningar, sorn i annat
fall icke varit behöfliga. Del ar för öfrigt gifvet att man
genom en tariff kan komma lika nära samma mål, sorn genom
procenlberäk ning; ty det ar likgiltigt hvilken metod
man iakttager, såvida nemi. man blott delar tariffen i flera
underafdelningar, i stället för att blott bestämma 2 eller !.
Delas tarilfen i flera underafdelningar, utan att procent!». -
14 H. 5
34
Den 3 O c t o ber f. ra.
läkning införes, undviker man ski lii tiga r oell runst. i debiteringen,
hvarigenom följaktligen behofvet af vidlyftiga uträkningar
förekommes. Den nu föreslagna metoden är densamma,
som blifvit begagnad vid föregående bevilln.förordntr,
och livars bibehållande jag tillstyrker, under förklarande att
jag har ingenting emot, att de starka fallen emellan det
ena och andra be v ilin. beloppet, som nu finnas utsatta, må förekommas,
derigenom att toli (Te n må upptaga flera cathegorier.
Frih. Nauckhoff: Till förekommande af Frih. Sprengtportens
anmärkn. mot mitt förslag, får jag complettera detsamma
dermed alt skillingar och runst., ulan olägenhet för
statsenssan, kunna uteslutas.
Hr von Qvanten: Jag skulle tro, att rätta grunden i
afseende på tjensfemäns skyldighet att betala bevilln. vore
den, att de ingen bevilln. betalte; ty det är väl klart för
en hvar, att den lön man ger åt en person för ett arbete,
den bör man också låta personen få behålla; men som man
antagit den grunden som riktig, att embetsman böra erlägga
bevilln. af sina löner, så, i händelse jag skulle yrka för
dem befrielse härifrån, komrae jag troligen att stanna i
minoriteten, hvarför jag i detta fall vill afstå ifrån hvad
dock rättast vore. Här är nu fråga att någon afgift skall
utgå, och då föreställer jag mig, att rättast vore, att dä
hvarje embets- och tjensteman äger lön i förhållande till
vigten af innehafvande embete, så borde också afgiflen derför
stå i samma förhållande till inkomsten; d. v. s. att man
helt enkelt ålade en viss proc. alt utgå af lönen, den må
vara stor eller liten. Jag sluter mig således till dem, som
anse att grunden för bevillnings erläggande af embetsmäns
löner bör vara en viss procent, lönen må vara den minsta
eller den största.
Ur Rosenblad: Enär icke här är fråga om lämpligheten
och billigheten af en beskattning på embetsmäns löner,
hvilka i allmänhet visserligen äro ganska knappa, utan
fråga är om grunderna för bevillnings utgörande af desamma;
så hemställer jag till Frih. Nauckhoff äfvensom till
öfriga härvarande ledamöter af Ståndet, huruvida det vore
lämpligt för detta Stånd, som man just gifver den beskyllningen
att till största delen bestå af embetsman, att, på samma
gång vi borttaga cenlonal-afgiften, äfven göra en så betydande
nedsättning i bevillningen, som den Frih. Nauckhoff
föreslagit. Den nedsättning, som deraf skulle följa,
blefve nära -J af hvad de fleste embetsman betala, t. ex. af
den bevilln. å lön jag som commerce-råd nu betalar. Jag
skulle på detta sätt blifva qvitt nära -J af min bevillning.
Det vore alltför intressant, jag medgifver det, och icke heller
obilligt; men jag vågar ej göra anspråk på så mycken
godhet. Jag tror det i allmänhet vore väl, om man kunde
Den 3 Octobcr f. m.
35
vinna någon lindring i den nog skarpt stigande förhöjningen
i hevi lin ingen för hvarje ioo:de-tal. Deruti torde den enda
lämpliga jemkning vara möjlig. Procentberäkningen medför
samma olägenhet, som den af Utsk. framställda tariffen innehåller,
samt dessuLom möjligen bråk af skill ingar och
runst. Jag föreslår alltså, att jemkningen sker i sjelfva tariffen,
och anhåller att om en liten stund få uppläsa förslag
till en sådan jemkning, så snart jag hunnit skrifva det får—
digt.
Frih. Nauckhoff: Orri Hr Rosenblad hade hört mitt
yttrande, att jag mycket väl ihågkom Husets beslut att nu
icke inga i sifJerbestämmelser, så hade han kunnat bespara
oss föreläsningen i grannlagenhetsläran. Jag får upplysa,
att min uppgift icke var ett förslag, utan ett i förbigående
taget exempel till förtydligande af min mening.
Hr von Hartmansdorff: Jag erkänner riktigheten af
den anmärka., som blifvit gjord mot mig, nemi. att en förhöjd
procentberäkning också föranleder olikhet. Men jag
gjorde detta undantag från den riktiga regeln derföre, att min
anmärkn. icke skulle anses härleda sig af egennytta, emedan
jag, hittills åtminstone, är sjelf innehafvare af en högre
embetsmanna-Iön och icke ämnar begära någon fördel för
mig eller dem, som med mig äro i samma författning. Det
rätta vore visserligen att til! grund antaga procent-beräkning
och låta elen fortgå utan undantag. Men om detta
anses olämpligt i sak eller för min person opassande att föreslå,
så vill jag hellre tillstyrka flera underafdelningars antagande.
Om en sådan underafdelning gjordes emellan summorna
600 och 700 r:drs inkomst, så kunde, (här är likväl
icke fråga 0111 denna siffra, utan jag anför delta exempelvis,
) för 600 r:drs lön betalas i bevillning 7 rtdr, för 633
rtdr 16 sk. erläggas 8, för 666 rtdr 3a sk. q, och för 700 rtdr,
10 rtdr. Det vore således en grad för hvarje rtdr som tillädes.
Bevilln.Utsk. kan möjligen uppgöra bättre afdelningsgi
under, jag önskade blott att R. o. Ad. måtte bestämma
sig antingen för procent-beräkningen eller för lämpligare
underafdelningar, än de nuvarande.
Hr von Qvanten: Jag tager mig friheten hemställa,
om ej den frågan först bör afgöras, antingen man skall antaga
en progressiv beräkning eller en viss ränteberäkning.
Sedan den frågan är afgjord, så är tid att tala om huru
den progressiva beräkningen bör uppgöras, hvarföre jag anhåller
om propos. örn hvilkendera åtgärden skall vidtagas
som den rätta, antingen den progressiva beräkningen eller
rän teberäkni agen.
Hr Rosenbladt Jag får nu vördsamt uppläsa det förslag
till jemkning i tariffen, hvarom jag nyss nämnde, efter
de grunder som Frih. Sprengtporten nämnt angtde underafdelningar.
I stället för Bevilln.Utskts förslag alt för alla
36
Deii 3 Oclober f. m.
löner, som öfverstiga 200 och uppgå till 3oo r:dr skall erläggas
2 r:dr, så föreslår jag, att för 200 till 200 erlägges
1 r:dr, från i5o lill ioo r:dr 2; 3oo—35o, 3; 35o—4O0> 4»
45o—5oo, 5; 5oo—55o, 6; 600—65o, 8; 700—-750, 10;
7Öo—800, 12; 820 — 900, 16; 920—1000, ?o; 1000—io5o,
24; t 100—udo, 28; ;200—i2.5o, 32. Der är det lika med
Bevilln.Utikrs förslag, sedan kommer 3 procent. Det är en
liten jemkning för den lägre hälften, men ungefärligen lika
för den andra större hälften.
Hr Frih. o. Land tm. yttrade, att flere af R. o. Ad:s
ledamöter ansett Ståndet, innan det inginge i pröfning af det
speciella förslaget, böra göra förbehåll, att framdeles i behörig
ordning få pröfva och bestämma huru mångå proc.
af lön eller inkomst hvar och en bör utgöra.
Hr von Hartmansdorff: Jag tror dock, vid när
mare
eftersinnande, att man bör hålla sig vid procent-beräkningen;
ty då 3 proc. äro bestämda för löner öfver 1,200
r:dr, så förblifva alltid de högre löntagarne skyldige att betala
ilen högre afgiften. För dem som hafva löner under
1200 r:dr är skilnaden icke så stor, blott man håller sig
vid samma proc. för dem som hafva jemnt 1200 r:drs lön
och dem som hafva lägre belopp. Jag tillstyrker alltså R.
o. Ad alt hålla sig vid procent-beräkningen inom hvardera
af dessa 2:ne afdelningar. så att 3 proc. erlägges af dem,
som hafva löner öfverstigande 1200 r:dr, och någon ringare
proc. för dem som hafva löner derunder.
Hr Frih o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad., vid
pröfningen af Bevilln.Utskts nu föredragna betänk, och för
slag,
behagade förbehålla sig att framdeles i behöiig ordning
pröfva och bestämma huru stor procent af lön eller
inkomst hvar och en, som ålägges bevilln., bör utgöra.
Ropades j.i.
lii Frill. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
antaga den tariff för bevillningen af löner, sorn Be
villn.
Disk. föreslagit.
Hr von Hartmansdorff frågade huru Landtm, ansii!
R. o. Ad. hafva besvarat dess nyss förut framställda
proposition.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, alt than funnit den
med ja besvarad, oell att således R. o. Ad:s beslut i afseende
på tariff- eller procent-bevillning för egendom, lön eller
inkomst blott kunde anses som provisoriskt och bestämmande
den proportion, hvaruti bevillningen koirnne all utgöras,
då sjelfva summan en gång fomine att bestämmas.
Hr von Hartmansdorff. I det fallet skulle jag
tro att ingen propos. på den tariff, som nu står i Bevilln.
Dtskts betänk., kan äga runi; utan alt för R. o. Ad. nu
Den 3 Octoberf- m.
37
endast återstår att uttrycka, Innit'ida Ståndet vill alt bevillning
skall bifallas eller viss proc., eller efter någon annan
bestämd tariff. Jag anhåller om propos, på den förra
meningen.
Gr. Posse: Då båga är vackt om bestämmande af
viss procent, sä får jag fästa uppmärksamheten derpå, att
såvida en sådan beräkning skall accural uppgöras, uppståt
mindre brutna tal, hvarföre jag tror det böra algöras, att
smärre bråk, som icke uppgå lill fulla skill ingar-, få af
k
ortas.
Frih. Nauckhoff: Jag får upplysa den sista värda talaren,
att då jag väckt fråga om procent-beräknings införande,
så har jag completterat mitt yttrande derom, då jag
förklarat, att både skil lingni- och r:st. skulle uteslutas vid
uträkningen. Procent-beräkningen är dessutom icke ny, utan
tillämpad förut, och qvarstår äfven i Utsk:s förslag för löner
fr. o. m. 1200 rtdr. De 3 procent, som legat Hr Rosenblad
om hjerta!, finnas således förut.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Om, såsom Hr
von Hartmansdorff föreslagit, samma procent-beräkning iaktlages
för alla löner under 1200 r:dr; så skulle jag tro, att
denna beräkning icke kunde blifva högre än 1 procent, af
del skäl, att om den blefve högre, så blefve bevillningen
större än hvad den nu är för de Ingsta lönerna; och meningen
är ju icke att höja skatten på dem. Deremot om
bevillningen blefve lika för alla inom denna cathegori varande
löner, eller 1 proc. äfven för löner å 1100 och 1200
r:dr, så blefve bevillningen å des^-a högre löner nedsatt tili
■jtdel emot hvad den nu utgör. Jag tror ej det låter sig
göra att så nedsätta bevillningen, och föreslår derföre alt
Ståndet vidblifver det förslag Utsk. framställt, eller alt en
viss tariff uppgöres för bevilln. å löner under 1200 r:dr.
Hr Rosenblad: Jag instämmer med Frih. Tersmeden
och tror det vara olämpligt att nu nedsätta bevillningen
för alla löner under 1200 r:dr, — då språnget, ifall man
antoge 1 proc. bevilln. för alla löner från 1200 till den aldra
minsta, som är 200, hvarför bevilln. erlägges, vore alltför
stort, — till 3 pioc. för alla löner, som öfverstiga 1200
r:dr. Det vöre verkligen, 0111 förslaget derom antoges, ett
för stort spräng, att för 1200 rtdrs lön blott betala en proc.,
men för i3oo t. ex. få betala 3 proc. i bevillning. För
den ringa tillfredsställelsen att göra rationell hvad som dock
icke vore det, begick man en orättvisa, åtminstone en obillighet,
hvarföre jag hemställer att välja den gamla grunden.
R. o. Ad. har visserligen fattat ett beslut, sorn jag anser
onyttigt, nemi. alt uppskjuta bestämmandet af bevillningens
belopp till en annan gang, för att åter tala 0111
38
Den 3 October f. m.
samma sali elt pär timmar; men det beslutet måtte väl ej
hindra att fatta ett annat, som är, att förblifva vid den
gamla principen.
Hr Frih. o. Landtm, tillkännagaf, alt plenum Lomme
att fortsättas på eftermiddagen kl. 6.
Hr Bråkenhjelm: Efter som jag tyckt mig finna,
hvilan största svårigheten på en arithmetisk väg, nemi. huruledes
man skall kunna, utan för hastiga språng, komma
till väga med en progressiv förhöjning af bevillningen för
de högre lönerna, från de smärre. Dertill finnes likväl en
bestämd utväg, nemi. att inom hvarje ioo:detal r:dr bestämma
det bråk af r proc., hvarmed bevillningen för lön
skall höjas, utan att ändra hvad Utsk. föreslagit. Om man
t. ex. antager, alt roan vill belägga 3oo i :drs lön med i
r:dr bevilln. och en lön af 1200 r:dr med 3a r:dr; så beräknar
man med hvilken procent inom hvarje hundradetal
bevillningen måste stiga, för att börja vid 2 r:dr för 3oo
r:dr och sluta vid 32 r:dr för 1200 r:dr, då innehafvaren
af en lön fl t. ex. 3oo eller 3oi r:dr får sin jemna bevilln.
lika rättvist som han skulle densamma erhålla, ifall han råkade
att hafva precist samma belopp, som i tariffen finnes
utsatt. Derigenom Lomme icke något språng att äga rum ,
utan beräkningen klefve absolut riklig. Jag föreslår alltså,
att R. o. Ad. täcktes besluta, att för 3oo r:drs lön fastställes
en bevilln. af 2 r:dr, och för en lön af 1200 r:dr 32
r:drs bevilln., och att förhöjningen deremellan skall äga
rum i en jemn progression, så att för hvarje loordetal fortgår
procenten med lika bråk.
Gr. Mörner, Carl: För min del anser jag oss komma
närmast både billighet och rättvisa, om vi följa den tariff,
som Hr Rosenblad uppgifvit, hvarför jag tillstyrker
antagandet deraf.
Frih. Nauckhoff: Jag anhåller om tillgift, att jag
ånyo uppträder, men jag är mån om alt principen icke må
bortblandas med tillämpningen. Jag får påminna Huset, att
det icke af mig blifvit ifrågasatt att bestämma någon sorts
beräkning, hvarefter bevillningen å löner skall utgå i siffra,
utan frågan är om densamma skall utgå efter procent-berakning
eller efter tariff. Jag har af flere talares yttranden
funnit, att man velat discutera huru en sådan tillämpning
skulle se ut; men det har icke varit min sak att bringa den
frågan å bane, utan blott att få principen afgjord, antingen
Utsk:s eller mitt iörslag skall lagas till grund.
Hr Ribbing: Det vore väl om man icke ville göra alltför
stora ändringar i Bevilln.Utsk:s betänk.; ty jag fruktar,
alt discussionen derom då kan komma att räcka i flera
veckor. Jag föreslår alltså, alt R. o. Ad ville vidblifva
den princip i afseende å tariffen, som Bevilln.Utsk. föreslå
-
Den 3 October f. m.
3g
git, och om den synes alltför mycket förstora skilnaden
mellan de olika afgifterna för de särskildta lönebeloppen;
så föreslår jag antagande af Hr von Hartmansdorffs project,
att afgiften blott komme att stiga med i r:dr i sender ,
hvarigenom, efter min förmening, ingen särdeles mannamån
skulle komma att äga rum.
Hr von Qvan ten: Som jag försvarar den grundsatsen,
att man borde välja procent-beräkningen, hvilken icke tyckes
kunna göra sig gällande, men man deremot synes höjd
alt antaga en progressiv afgift; så frågar jag om denna
progression skall stanna vid 1200 r:dr, och om principen
derom stödjer sig på rättslära!]. Jag tviflar derpå. Det ur
derföre jag gjort anmärkningen, men öfverlemna!' för resten
åt herrarne alt besluta huru det behagas.
Gr. Posse: Jag anhåller, att R. o. Ad. ville fästa uppmärksamheten
på hurudan tillämpningen kan blifva af det
beslut R. o. Ad. går att fatta. Jag skulle tro, att Hr Bråkenhjelms
project endast medförer bråk i uträkningen och
ökadt arbete för dem, som skulle tillämpa detsamma. För
min del baller jag före, att den rättaste och kanske billigaste
beräkningen är att följa den tariff som Bevilln.Ulsk.
uppgjort. Jag får likväl säga, att om R. o. Ad. skulle finna,
att i den funnes alltför stora afstånd mellan summorna,
så kunde Hr Rosenblads förslag med all trygghet antagas.
Hr Bråkenhjelm: Den fruktan, soiti tyckes äga rum
att mitt förslag skulle medföra någon svårighet vid tillämpningen,
anser jag mig pligtig att förekomma, och får alltså
upplysa, det min mening är, att en bestämd tariff efter
mitt förslag bör blifva uppgjord. Jag måste så mycket meia
insiitera derpå, som jag erkänner mig hafva såvida begått
ett misstag i milt förslag, sorn jag bestämt både begynnelsen
och slutet af serien, nemi. 2 r:drs och 32 r:drs
bevillning, tvertemot sakens natur, då R. o. Ad. nu blott
afgör grunderna för bevillningen, men icke beloppet af densamma.
För att ännu mera öfvertyga R. o. Ad. om enkelheten
af förslaget, får jag tillkännagifva, att jag kan förena
mig med Hr von Hartmansdorff, såvida nemi., att tariffen
uppgöres med 3?. rader i stället för 8 rader, hvarigenom
det blir bestämdt hvilken inkomst som skall svara mot hvart
rottal r:dr, så alt tariffen icke innehåller flera uppgifter, än
dem, som svara emot jemna r:dr-tal. Detblefve3i punkter,
om man börjar med 02 och slutar med 2, tariffen blefve
enkel och rättvisan fullständig inom riksdalern. Jag får föreslå,
att R. o. Ad. måtte besluta i enlighet med Hr von
Hartmansdorff* förslag, att en tariff måtte uppgöras, som
bestämmer beloppet på hela riksdaler-tal mellan 2 och 32 ,
och att progressionen måtte gå jemnt geometriskt, — jag
har ej något annat ord att begagna. Blir Bevilln.Utsk. å
-
4°
Den 3 Octo ber t", ni.
lagdt att så uppgöra laiifFen, så känner jag att dess ordlof,
nog lagar att den lätt uppställes.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henr.: Det under öfverläggning
varande Bevilln. Utsk:s förslag är en produet af de
4 Riks,Stins deputerades bemödanden inom Utsk. , att i detta
afseende frambringa något resultat. Efter en långvarig discussion
inom Ståndet, måste jag bekänna, att jag icke kommit
till en så beskaffad slutsats, att de anföranden, sorn afgifvits,
verkligen varit af natur att kunna rubba öfvei tygelseri
om en större lämplighet hos det af Utsk. afgifna förslaget.
För min del finner jag mig till alla delar belåten med det
förslag Utsk. framställt, icke yrkande någon förändring, då
jag ej af de afgifna anföranden kunnat inhemta den fördel,
som skulle motsvara alla de olägenheter och all den tidsutdrägt,
som Liefve en följd af de här framställda förslagen.
Min anhållan inskränker sig alltså blott till begäran om propus.
på bifall lill Utsk:s betänkande.
Hr Frih o. Landtm, yttrade, att då ingen af R. n.
Ad:s ledamöter yrkat någon ändring i Utsk:s förslag i afseende
på de personer, hvilka för lein eller inkomst böra vara
bevilln. underkastade, R. o. Ad. i detta afseende borde
bifalla Utsk.s förslag.
Ropades ja.
Hr Landtm, yttrade, alt nu återstode bestämmandet
af de grunder, hvarefter desse personer borde debiteras lill
bevilln. för inkomst eller lön. Om Hr Landtm, ratt uppfattat
discussionen, så vore de hufvudsaklig» meningarna
följande: den ena, att bevillningen borde utgöras efter en
progressiv tarifF, den andra alt den borde utgöras efter en
viss procent-beräkning. Hvad den sednare meningen anginge,
så vore e n tanke, att procent-beräkningen skulle vara
större för de högre beloppen; den andra,- att den skulle
vara lika. Hvad vidare den progressiva tariffen anginge, så
innehölle Utskis förslag, att den skulle bestämmas för hvarje
100-tal; Hr Rosenblads, att den skulle bestämmas för
hvarje 5o-tal; och ett annat förslag, att den skulle bestämmas
i kr särskildta förhållanden. Hr Landtm, ville nu först
framställa propos. i afseende på den frågan, om bevillningen
borde utgöras efter progressiv tariff, eller efter procent-beräkning,
hemställande nu, om R. o. Ad. behagade bifalla
att bevillningen skall utgöras efter en progressiv tariff.
Ropades ja.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde vidare, om R. o.
Ad. behagade antaga en sådan progressiv tariff, som Bevilln.-  Utsk. föreslagit.
Ropades ja och nej.
Hr von Har t månsd o rff: Jag ser icke huru Ståndet
skall
Den 3 O c ( o b c r f. ra.
4‘
»kull kunna nu utsätta bestämda summor i detta fall. De
lära bära blifva föremål för ett sednare afgörande. Om
Ståndet förklarar sig för bifall lill tariffen, så måste ju äfven
den sedermera uppgöras.
Hr Frih. o. Landtm, trodde icke, att något hinder
vore för R. o. Ad. att antaga en sådan progressiv tariff, som
Utsk. föreslagit; den uppgåfve förhållandet genom siffer-beloppen
a, 5, 5, 7, io, i3, 17, 21, 26 och 32. Dessa siffi
ror hade inom sig ett visst förhållande, hvilket komme att
tjena till ledning vid beslutet om sjelfva tillämpningen af
grunderna.
Hr von Hartmansdorff: Om en sådan tariff skulle
antagas, sä kunde det hända att man, för erhållandet af 24
sk:s tillökning på innehafvande lön, finge till Staten i bevillning
gifva tillbaka 4^ r:dr, såsom jag redan visat. Till
undvikande deraf, vore del rättare att antaga lika många
ciasser som riksdalertal, på sätt Hr Bråkenhjelm föreslagit.
Hr Frih. o. Landtm, förnyade sin propos., om R.
o. Ad. behagade antaga en sådan progression, som Bevilln.-  TJtsk. föreslagit.
Ropades ja och nej.
Hr Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade antaga
en sådan progression, som Hr Rosenblad föreslagit.
Ropades ja och nej.
Hr Landtm, hemställde, om R. o. o. Ad. behagade
antaga en sådan progression, som Hr Bråkenhjelm föreslagit.
Ropades äfven ja och nej.
Då Hr Landtm, härefter förnyade sin propos. om antagande
af en sådan progression, som Bevilln.Utsk. föreslagit,
blef samma propos. af R. o. Ad. bifallen.
Likaledes biföll R. o. Ad. hvad Utsk. i öfrigt i denna
2;a § föreslagit.
3:dje §:n
Bifölls.
4:de §:n.
Hr von Troil, Emil: Jag tager mig friheten fästa
R. o. Ad:s uppmärksamhet på det förhållande, som äger rum
vid beräkningen af arme'ens löner sedan Konungen år i833
i nåder utfärdat en författning för amorteringen af de accorder,
sorn då funnos inom arméen. Förhållandet är sådant,
att vid en del reglten och corpser, der inga accorder
funnits, uppbär tjenstemannen hela lönen; vid andra åter,
der accorder fordom existerade , erhålla de tjenstemän , som
14 H 6
*
Den3 0ctobcr f. m.
blifvit eller blifva befordrade, endast en del af den ursprungliga
för tjenstgöringen anslagna lönen. Sålunda är förhållandet,
alt en compagni-chef vid de Skånska infanteri-regttena
anses äga 700 rtdrs lön och uppbär verkligen denna summa,
hvaremot vid de flesta indelta infanleri-rcgttena compagnichefs-lönen
är utsatt att vara Soo r:dr, men genom den
nämnda författningen hafva innehafvarne af sådana beställningar
blifvit anbefallde att utbetala i accordsränta i8or:dr;
följaktligen aga de ej i behåll mer än 620 rtdr samt således
80 r:dr mindre än motsvarande tjenstemän vid de Skånska
reg:tena. Nu blefve likväl förhållandet, genom bevilln.algiftens
debitering, på sätt hittills ägt rum, att den som effectivt icke
äger mer än 620 r:drs inkomst, blefve ålagd att betala
bevilln. efter 800 r:dr, dä den, som uppbär fullt sina 700
r:dr, ej behöfde skatta högre än efter detta belopp. Jag torde
ej behöfva vidlyftigare orda i denna sak, ty orikligheten
af ett sådant förhållande är alltför ögonskenlig, hvarföre jag
inskränker mig till anhållan om Hr Frih. o. Landtnäs propos.
att det måtte bestämmas, att under löner icke. inbcräknas
hvad som, enl. af Konungen i nåder utfärdad författning,
afgår sorn accordsränta.
Ur von Hohenhausen, Carl: Jemte det jag till alla
delar förenar mig med Hr von Troil , äfven i begäran om
den propos., som han föreslagit, får jag som ett ytterligare
bevis på orimligheten eller det hålda i principen af nuvar.
bevilln.afgift efter den nominella summan af lön , för hvilken
löntagaren gifvet' accord, säga, att den är värre nu, —
ehuru syftningen med aceordsamorteringen är lindring för
arraeens befäl, — än den tid, då man lånade sig penningar
till accorder, ty man kunde få låna emot 5 proc.; nu skall
man ovillkorligen betala 6, och man hade dessutom rättighet,
då man lånade mot 5 eller 6 proc., att få tillgodonjuta
bevillningsafdrag. Den nu lefvande generationen af artneens
officerare, som betalar 6 proc. till arme'ens accords-amorteringsfond,
kan aldrig hoppas att komma i den lyckliga belägenhet
att få åtnjuta sina löner fullt ut; det är således en
verklig uppoffring, som araieens officerare göra, och böra således
ingalunda betungas alt betala bevillning för hvad de
ej uppbära.
Hr von Hartmansdorff: Jag anser det yrkande, som
de a:ne föreg:de talarne gjort, vara så mycket mera billigt,
och böra bifallas, som det är en uppmuntran för andra corpser,
inom hvilka accorder möjligen ännu äga rum och böra
afskaffas, att förhålla sig på samma sätt som armeen gjort.
I hänseende till billigheten, talar saken för sig sjelf. Jag hoppas
att R. o. Ad. samtycker till förslaget.
Uppå derefter framställd propos. beslöt R. o. Ad., att
den accordsränta, som enl. af K. M. utfärdad författning ut
-
Den 3 Octobcr f. m.
43
göres af en stor del militäre embets- och tjenstemän , skall
afdragas från löneinkomsten , innan den till bevilln. beräknas.
I öfrigt blef 4 §'n bifallen , med de förändringar och
rättelser, som i utlät. N:o 27 blifvit föreslagna.
5 och 6 §§:ua.
Biföllos.
7 §:n
Bifölls
med förbehåll af procentens framtida bestämmande.
8 och 9 §§:na.
Biföllos.
Hr Frih. o. Landtm, ansåg sig, innan tiden lede för
långt, och måhända flere af R. o. Ad:s ledamöter aflägsnade
sig, böra meddela Ståndet, att i Talrnans-öfverläggningeu
varit fråga 0111 någon öfverenskommelse rör:de dag då Talmännen
borde föreslå de resp. Stånden att till pröfning företaga
Coust.Utsk:s förslag till Nalional-iepresentationens oinbildning.
Likväl, dä hvarken de öfrige Tahnännen, eller
Hr Landtm, kände, huru de resp. Ståndens ledamöter i delta
afseende tänkte, då måhända en del önskade uppskof, andra
åter önskade snart slut på riksdagen, och således ett snart
företagande af alla ärenden, hade man öfverenskomma, att
i dag vidare framställa fråga derom i Stånden, på det att
man vid nästa sammankomst kunde hafva någon rättelse i
det afseendet, och så att frågan , om möjligt vore , kunde
förekomma i alla Stånden på samma dag.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henr.: Med anledn. af Hr
Frih. o. Landtmts nu gjorda framställning , tager jag mig
friheten påminna om en anmälan, som finnes intagen i slutet
af Utsk:s betänk., att nemi. Utsk. anser betänk, hvarken
böra eller kunna till något slutligt afgörande förekomma
förr äu Utsk. hunnit till Stånden inkomma med ett slutligt
betänk., som uppfattar sjelfva förslaget till de nya
grundlagsförändringar, sorn blifva en nödvändig följd af de
grunder, som 1 litskrs betänk, aro föreslagna, och hvarförutan
jag tror, alt de resp. Stånden icke kunna hem'a någon
fullständig uppfattning af de grunder, som Utsk. föreslagit i
afseende på represenlations-förändringen. Jag skulle alltså
tro, att betänk, borde blifva hvilande , intilldess Utsk. hunnit
inkomma med det slutliga betänk., hvarom jag nu taJat
och hvarpå dagligen arbetas med största verksamhet.
Detta sednast omnämnda betänk, hade också nu varit så nära
färdigt, att del kunnat lemnäs til! trycket, om ej^ Utsk.
hela denna vecka genom andra riksd.göromål varit förhindradt
att arbeta på detsamma. Det är denna upplysning,
jag har trott mig böra lemna i frågan.
44
D c n 3 O c t o b c r f. in.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad., i
anledn.afGr. Anckarsvärds nu gjorda aiunärkn., ansåg att med
föredragningen af Const.Ulsk:s ifrågavar. betänk. Loide fördröjas,
intilldess Const.Utsk. inkommer med det i detta betänk.
omnämnda förslag till förändring i åtskilliga delar af
grundlagarna.
Ropades ja.
io:de §:n.
Hr von Qvanten: Jag finner, alt denna § innehåller
endast siffror, eller rättare sagdt, hvad en hvar skall betala.
Att man skall betala, derom är man öfverens, men huru
mycket föreslås i §:n; och som öfverenskomma är att i dag
blott afhandla grunderna för bevillningens utgörande, utan
att likväl bestämma siffrorna, tror jag vi gjorde rättast att
nu öfverhoppa denna §.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, ali då R. o. Ad. förut
förbehållit sig att framdeles i behörig ordning bestamma
beloppet för hvar och en bevilln.post, R. o. Ad. äfven torde
finna, att detta gällde äfven lör denna §. likasom alla föregtde
och efterföljande; men då denna nu föredragna §:n bestämde
så väl summorna, som ock de personer, hvilka i städerna
böra vara bevilln underkastade , äfvensom flera bestämmelser
i öfrigt, ansåg Hr Landtm, sig böra framställa propos. å
Utskts förslag, hemställande alltså, om R. o. Ad. behagade
bifalla förslaget i io:de §:n med den förändring ull it. N:o
37 innehåller.
Ropades ja.
litte, i2tte och i3:de §§:ne
Biföllos med den förändring utlåt. N:o 27 föreslagits
i4-‘de §:n.
Hr von Hartmansdorff: Här står i 14 §:n: ”Hit
höra contingentborgare, hvilka, då de idka gårdfarihandel,
sä framt denna handel kommer att fortfara, dessutom taxeras
lika med gårdfarihandlande på landet; och påföres dem bevillning
i den stad eller socken, der de a ro mantalsskrifne.”
Meningen: "sä fram/ denna handel kommer att förfara''
torde böra utgå, enär det förut heter: "då dr idka gård
farihandel.
'’ Om handeln icke tillätes, så kunna contingentborgare
lika litet som någon annan för bouoin taxeras.
«4 S--!1 bifölls, med uteslutande, på sätt Hr von Hartmansdorff
föreslagit, af orden: ”så framt denna handel kommer
att fortfara.”
i5:de §:n.
Hr von Rosen: Här äro upptagne Kronans handtverkare
till särskild beskattning för deras löner, dock ej under
D e 11 3 O c t o b t r f ra.
45
2 r:drs årlig beskattning. Da desse åro i samma förhållande
som löntagare, hvilka icke betala Lev ilin., då lönerna
understiga 200 r:dr, så sy lies 111ig billigt, att Kronans handtverkare
måtte behandlas i likhet med andra tjensteman; ty
det kan finnas de, som icke hafva 200 r:drs lön och skulle
således, om de betraktades sorn tjenstemän, undgå all betalningsskyldighet
af bevillning. Jag känner handtverkare vid
artilleriet, som arbeta för dagspenning och ibland äro sysselsatte
och iliand icke. Det ar alltå icke skäl att de betala
för hvad de icke hafva. Kronans handtverkare böra ,
efter min tanke, betraktas lika med löntagare.
Frih. Nauckhoff: Innan Hr Frih. o. Landtm, framställer
propos. på denna 5, anhåller jag, att den punkten
måtte blifva undantagen, som börjar pag. 12 i betänk. N:o
12 med orden : ”En lika afgift för hvarje representationsdag,
”så val i städerna som på landet” etc. Det slår också i öfverensstämmelse
med det beslut, som är fattadt, att 1111 endast
yttra sig öfver grunderna för bevillningens debiterande.
I samma förhållande står den följande punkten, som börjar
med orden: ”Afreser sådan person ifrån orten” etc.
Gr. Ha mil ton: Jag hemställer, huruvida ej den af
Frih. Nauckhoff omnämnda punkten verkligen hörer till
grunderna för bevillningens utgörande. Det står: ”En lika
”afgift för hvarje reprrsentationsdag, så väl i städerna som
"på landet, skall erläggas” etc. Så snart afgiften icke är bestämd,
som blir en sednare åtgärd, så hörer stadgandet huruvida
en sådan afgift bör erläggas eller icke, efter hvad jag
vågar tro, onekligen till grunderna.
Frih. Nauckhoff: Till svar å den siste värde talarens
yttrande får jag anföra, ali jag icke kan inse huruledes sådana
personer, hvarom detta mom. handlar, kunna komma
i fråga att erlägga bevilln. lill Svenska statsverket eller uppföras
å en Svensk bevilln förordning.
Hr von Heland, Isaac Fredr.: Ehuru jag ej reservationsvis
yttrat mig emot denna §, tager jag mig likväl
friheten framställa den ineonseqvens, hvarmed Utsk. gått till
väga vid beskattande af arbetare å manliga sidan , jemförda
med de å den qvinnliga. Utsk har föreslagit , att arbetskarlar
skola val a för bevilln. frie , då samma TJtsk. taxerat
fruntimmer, som idka klädessöm, lika med handtverkare, och
syjungfru!' lika med gesäller. Jag hemställer, om förtjensten
för ett fruntimmer, som i knappa omständigheter kanske på
sin höjd förtjenar 24 sk. r:gs om dagen, kan jemföras med
den af en handtverkare, hvilken anser en dagspenning af 1
r:dr r:gs vara nog knapp. På samma sätt förhåller det
sig med syjungfru!-, af hvilka det i min tanke finnas 2:ne
slag, nemi. de som idka klädessöm och hafva dagligen arbete,
och de som lifnära sig med linnesöm och ej hafva ar
-
46
Den 3 October f. m.
bete alan anse sig lyckliga då till dera blir ieranadt att
sy ett dussin skjortor. Det oaktadt hafva sådana syjungfrur
blifvit taxerade lika med gesäller, hvilka på hvarje verkstad
kunna finna arbete. Jag anhåller derföre ödmjukast, att R.
o. Ad. täcktes göra en billig nedsättning uti ifrågavar. fruntimmers
och syjungfrurs bevillning.
Gr. Hamilton: Jag hemställer, huruvida icke Hr Frih.
o. Landtm, skulle tillåta oss att efter bokstafven företaga
denna §, så att först hvad som förekommer under A finge
behandlas på en gång. En ledamot har gjort anmarkn:r vid
Utsk:s beslut i afseende å bevilln. för syjungfrur, en annan
har talat om acteurer. Det b.lir svårt att ordentligen kunna
ingå i svaromål, om ej frågorna få förekomma i ordning,
och discussionen hålla sig inom en bokstaf i sender.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad., för
att undvika att alltför mycket med hvarandra inblanda olika
saker, vid pröfningen af denna §, skulle behaga företaga
en bokstaf i sender till afgörande.
Ropades ja.
Bokstafven A.
Frih. Nauckhoff: Jag hemställer till den sista välda
talaren, Gr. Hamilton, hvartill detta skall tjena. Här äi icke
fråga om att bestämma afgiften för hvar och en , ulan
endast att afhandla grunderna för bevillningen. Då betänk,
kommer i det skick, att fråga blir att uttrycka hvad hvarje
cathegori eller dass skall betala, blir det nödvändigt att gå
detaljeradt tillväga, men dessförinnan synes det vara nog mycket
tidsödande och utan ändamål. Jag vågar således, med
all respect för den värde talarens mening, hemställa, huruvida
han icke ville från sitt förslag afstå.
Gr. Anckarsvärd: I motsats till deri sista talaren och
i fullkomlig öfverensstämmelse med Gr. Hamiltons förslag,
förenar jag mig deruti, emedan det ovillkorligen måtte leda
till redighet, om, vid belänkis föredragning, man följer bokstafven
och icke hoppar från handtverkare lill syjungfrur
och åter till acteurer, på sätt vi redan hört, så att man
slutligen icke rätt vet hvar man är hemma. Jag finner ganska
väl, att, lill följd af R. o. Ad:s beslut att nu icke få
sysselsätta oss med silfran , en förnyelse af detta betunk:s
föredragning ännu återstår, men anhåller likaväl, att vi nu
må få gå bokstafsvis tillväga.
Hr Frih. o. Ijandtm. hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla Ulskts förslag, att bevilln. bör uppföras under
de af Utsk. uppgifna benämningar för alla de rubriker,
sorn i TJtsk:s förslag finnas i t5 §:n upptagna under bokstafven
A.
Ropades ja.
Den 3 Octo ber f. m.
47
Bokstafven B.
Hr von Hartmansdorff': Sorn bokstafven B nu är i
antågande, så anhåller jag att få der göra en anmärkning.
På sid. ii i betänk. N:o 12 står: ”Bokhandlare lika med
handlande, § 10.’’ Kär man återgår till denna §, så befinnas
der handlande upptagne i första linien inom städerna i
två särskilda classen: följden deraf skulle vara, att en bokhandlare
i en småstad, t. ex. Linköping, komme att betala
samma minimi-afgift som en kryddkrämare, eller någon annan
handlande. Nu vet en hvar, att bokhandel är bland de
yrken, som gifva den ringaste afkomsten bär i Riket, särdeles
i landsorts-städer. Äfven liar i hufvudstaden tror jag
man finner de flesta concurser yppas hos bokhandlare, i förhållande
lill deras och öfrige handlandes antal. Bokhandlare
böra alltså, efter min förmening, icke ställas i bredd
med andra handlande i afseende på bevillnings utgörande;
ly det vore obilligt emot de förra och betungande för en
handel , som är alltför dålig , för att ytterligare besväras.
Jag anhåller således, att IL o. Ad. mätte borttaga tillägget:
’’lika med andra handlande.”
Gr. Hamilton: I anledn. af den siste talarens anmärkn.
får jag erinra, att i 145 §:n liar Utsk., så väl med afseende
å de omständigheter, som Hr von Hartmansdorff nu vidrört,
som den nytta bokhandeln framför många andra näringsgrenar
kan medföra, trott sig böra föreslå, att bokhandlare,
som icke har 200 r:drs inkomst, äro frie från bevillning, hvarföre
det icke torde vara af någon betydenhet eller våda, om
de här äro upptagne som andra handlande.
Hr Ribbing: Till hvad Gr. Hamilton yttrat får jag
upplysa, att bokhandlares provision är 10 proc., en inkomst,
som få kramhandlare lära hafva på sina varor.
Hr von Hartmansdorff: Just den omständigheten,
alt en författare här i Sverige förlorar på sina arbeten i5
proc. afven om han icke förlorar något särskildt på bokhandlaren
, borde beveka Ständerna att icke belägga bokhandeln
med en så dryg bevillning; ty bokhandlaren varder
derigenom tvungen att lägga denna dryga afgift på författaren.
Men då man i betänk. , på sätt Gr. Hamilton upplyser,
föreslagit, att bokhandlare, hvilka hafva så ringa inkomst
som 200 r:dr, skola slippa all bevillning; så har jag
ingenting att invända deremot hvad dem beträffar, ehuru
afgiften för dem, som hafva något större inkomster, är alltför
betungande. Det borde finnas några gradationer.
Hr von Qvanten: Jag förenar mig uti hvad Hr von
Hartmansdorff yttrat. Bokhandlare få visserligen 15 proc.
i provision på de böcker de sälja; men de sälja deremot så
sällan några böcker, så att äfven denna i sig sjelf höga inkomst
blir ganska obetydlig på det hela. Jag känner mån
-
Din 3 O c I o b c r f tn.
ga småstäder, der bokhandlare funnits, men som måst upphöra
med handeln i brist på afsättning eller till följe af förringa
afsättning, rättare sagdt, i förening med de dryga algifterna
derå till .Staten, hvarigenom möjligheten för innevånarne
i dessa städer blifvit försvårad att få köpa de böcker,
hvaraf de kunnat vara i behof. Helt annorlunda är för hållandet
med kryddkrämare t. ex., om han får i5 proc. vinst
å sina varor; ty lian omsätter dem mycket fortare, emedan
alla äro i behof af dem. Jag önskar alltså, att nedsättning
i beviliningen matte äga rum för bokhandlare.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att h.in icke fattat,
huruvida Hr von Hartmansdorff föreslagit någon viss bestämd
förändring i bevillningsbeloppet för bokhandlare.
Hr vou Har tmansdorff: Jag önskar blott att dessa
ord: "lika med handlande, § 10,” måtte utgå, på det
de ej må ställas lika med handlande i allmänhet. Huru
de förre sedermera böra stallas, öfverlemna!' jag till Bevilln.-  Utsk., eller det lärer få bestämmas när vi komma att fastställa
beloppen.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla Ulskts förslag under bokstafven B, med den
förändring, Hr von Hartmansdorff föreslagit.
Gr. Hamilton: Jag tror i allmänhet det vore bäst,
om Hr Frih. o. Landtm, behagade framställa propos. på bifall
till Utskts betänk., på det man kunde höra, huruvida
en sådan propos. besvarades med ja eller nej. Jag har visserligen
hört åtskilliga ledamöter yttra sig öfver obilligheten
i Utskts förslag; men alla öfrige torde, genom den tystnad
de iakttagit, åtminstone icke bestämdt hafva visat sig dela
denna åsigt.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. ansåg
Hr von Hartmansdorffs förslag böra förfalla.
Ropades nej.
Hr Landtm, hemställde derefter, om R. o. Ad. behagade
antaga Hr von Hartmansdorffs förslag, att orden ”bokhandlare,
lika med handlande, § 10,” böra ur förslaget
utgå.
Ropades ja.
I öfrigt biföll R. o. Ad. Utsk:s förslag under bokstafven
B.
Bokstafven G.
Hvad Utsk. under denna bokstaf föreslagit, blef äfven
af R. o. Ad. bifallet.
Bok
-
D*n 3 Octo b er £ m.
49
Bokstafven D.
Gr. Hamilton: Till hvad jag förut anfört, till svar
på t rili. NauckhofFs anförande i detta ämne, får jag tillägga
i afseende derå, att det ej vore rätt alt intaga utländingar
i en Svensk bevilln.förordn., att å pag. 19 finnes en rubrik,
sorn upptager utländingar, hvilka resa omkring i landet.
Då denna rubrik förut varit antagen och godkänd så väl
här sorn i de öfriga Stånden, så torde derför ej heller nu
något hinder uppslå.
Frih. Nauckhoff: Den siste värde talaren har sjelf
yrkat behofvet af att gå i ordning med frågorna, hvarföre
jag nu toide få påminna, att vi äro vid pag. 12 och icke
vid pag. ig. Man torde finna, att jag ej har orätt, att här
talas om utländska personer: om framställningen i afseende
härå med ja besvaras, så har man afgjort hvad som först
förekommer pag. ig. Låter sådant sig väl göra? Min anhållan
går blott ut på, att denna punkt, som måtte tillhöra
en särskild cathegori , ej må förekomma till öfverläggning
vid detta tillfälle, synnerligast som denna punkt angår utländingar,
hvilka omöjligen kunna underkastas bevilln. , ty
skall bevilln. kunna dem åläggas, så förutsättes med detsamma
att de skola vara närvar, då Taxer:s-comite'en sammanträder.
Af sådan anledn. önskar jag, att denna punkt måtte
uteslutas.
Gr. Anckarsvärd: För min del kan jag icke instämma
uti eller inse gilltigheten af Frih. NauckhofFs anmärkning.
I allmänhet uppstår mycken olägenhet af denna beskaffenhet,
som icke är absolut nödvändig. Jag kan ej uppfatta
Frih. NauckhofFs förmodan , att icke bevilln.förordn.
bör kunna sträcka sig äfven till utländingar, som här i landet
resa omkring. Det är ju gifvet, att då en utländning
är inkommen i landet för att idka ett yrke, så meddelas eu
sådan tillåtelse endast under vissa villkor, och man finner
i sjelfva §:n stadgade utvägar huru man skall få ut bevilln.
af sådana personer, nemi. att de icke utfå pass, förrän styrkt
blifvit, att den i bevilln.förordn. för en sådan person stadgade
afgiften blifvit erlagd. Jag anhåller om bifall till
förslaget.
Frih. Nauckhoff: Gr. Anckarsvärds anmärkn. har ej
kunnat öfvertyga mig att hafva haft orätt i min framställning.
Jag anförde förra gången, att för att kunna beskatta
en utländning, så måste denne vara närvår., då Bevilln.-  comiteen är nedsatt; ty dessemellan äger ingen att tillämpa
bevilln.förordn. på så sätt att kunna ålägga någon bevillning.
Det är på detta skäl, som jag önskar att denna punkt bör
utgå. Den afgift, som man anser böra läggas på utländska
skådespelare, lindansare etc., bör utgå med något visst för
14 H. 7
5o
Oen 3 Octobcr f. m.
hvarje gång de gifva representationer. Man kan säga, att
för hvarje gång de gifva en representation, skola de erlägga
så och så mycket; men att ålägga dem bevilln. anser jag i
högsta måtto olämpligt, dels af det skäl jag förut nämnt,
dels ock emedan bevilln. bör utgå efter inkomst, och man
ej på förhand kan veta, om de kunna här förtjena något,
vare sig mer eller mindre, medelst sina förevisningar. Frågan
oiii beskattningen har jag ansett böra uppskjutas, för att
i sammanhang med likartade ämnen kunna företagas.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller att få erinra
om en anmärkn., som jag tror mig förutgjort, då betänk, första
gången här förevar. Iden gamla bevilln. förordn. stadgas, att
resande theater-directeurer skola årligen erlägga 25 r:dr i
bevilln. och dessutom 4 r;dr för hvarje representation i Stockholm
och Götheborg. I det sednare förslaget har man uteslutit
Götheborg och endast bibehållit denna afgift för dem,
som gifva representationer i Stockholm, men bestämt henne
lili 2 r:dr i alla öfriga städer. Mig synes att föreskriften i
den gamla författningen var billigare än den , som Utsk. i
stället infört. Det säkra är nemi., att den som gifver skådespel
i Götheborg förtjena!’ mer än den som gifver sådana
i Borås, Alingsås eller andra småstäder. Jag tror således det
vara skäl att bibehålla den gamla författningens stadgande,
hvarå jag vördsamt begär proposition.
Frih. von Kraemer, Robert: Jag ber att få fasta
Hr von Hartinansdorffs uppmärksamhet på att det står i samma
§: ”för alla öfriga städer och orter erlägges i r:dr.”
Summan är bestämd lika för alla kringresande theater-dirécteurer,
och afgiften kunde tagas för hvarje representationsdag.
Hr Ribbing: Jag finner det vara en nog egen princip,
att man ej skall äga rätt att beskatta en utländning, på
sätt som är föreslaget, utan att ban skall vara närvar, vid
Bevilln.comite'en. På samma vis skulle man kunna säga, alt
om en utländning koper en egendom, behöfver han icke underkastas
taxering för densamma, emedan han är utländning.
Det skälet är således icke något sådant, som lägger hinder
i vägen för antagandet af hvad Utsk. föreslagit, icke heller
finner jag derför något hinder af hvad som förekommer på
i9:de sidan. Här är frågan om lindansare och konstridare,
som icke har sammanhang med det andra. Jag tillstyrker
bifall till Utsk:s förslag.
Hr von Qvanten: Jag gillar icke den afgift Utsk. föreslagit
af 2 r:dr, som en direeteur för en vandrande skådespelaretrupp
skall lemna till theatern i Stockholm; ty jag
anser, att om dessa 2 r:dr skola utgå, så bör det ock vara
den enda bevilln., som en sådan person bör betala, och skulle
jag vilja hafva denna afgift nedsatt till i r:dr för hvarje representation.
All annan bevilln. anser jag olämplig , synner
-
De ii 3 October f. m.
5i
ligast som den, hvilken ålägges bevilln., äfven någorstädes
skall vara skattskrifven; men hvar äro väl desse kringvandrande
konstnärer mantalskrifne? De komma i dag och resa
i morgon, de tillhöra ej ens vårt land, — hvar skola de
skattskrifvås? Må derföre en sådan person erlägga en skälig
afgift för hvarje representation; må det vara den beviiin. han
bör vidkännas, och den är man säker att kunna utbekomma.
Skall man åter antaga det förslaget, att en sådan skall
betala bevilln. särskildt, utom den afgift, som leranäs för
hvarje representation; så skulle hvarje landshöfding eller någon
annan i hvarje stad, ditensådan person kommer, fråga:
har ni erlagt bevillning? har ni bevis på att hafva betali
bevillningen? Det der beviset har denne personen kunnat
förlora, eller vill han ej lemna fram di t, måhända har han
kastat bort det — och då finnes ingen controll , huruvida
bevillningen blifvit erlagd eller icke , såvida ej hvarje stad ,
dit personen anländt, skall öppna en correspondance med alla
andra orter, der han uppehållit sig för alt utforska om bevilln.
blifvit erlagd.— Finner man att någon bevilln. bör för
sådana personer åläggas, då bör ock densamma utgå för hvarje
representation, sedan den är verkställd; ty inkomsten deraf
är troligen det enda personen har att lefva utaf. Jag yrkar
således rent afslag på hvad i5 §:n i den frågan omtalar och
begär Hr Frih. o. Landtm:s propos. derpå.
Hr Edenhjelm: Till följe af Hr von Ha rtmansdorffs
yrkande, att en theater-directeur skulle betala lika mycket
för hvarje representation i Götheborg, som i Stockholm, bör
jag upplysa, att jag knappast tror det finnes något ställe i
Sverige, der en theatertrupp har sämre förtjenst än just i
Götheborg. Det händer någon gång att en utmärkt god
trupp kommer dit och kan hafva någon behållning ; men
många hafva varit i den belägenhet, altman måst göra sammanskott
för alt få dem ur staden. Det hände för ett par
år sedan, att en person, som i Götheborg visade en panorama
med ganska vackra målningar, då han fick höra att
han skulle betala 4 r;dr för hvarje representation, kom till
mig, beklagande sig på det högsta och visade, att han de
flesta dagarna icke förtjent 4 r:dr under sitt vistande i staden.
Jag yrkar således, att Utsk:s förslag måtte fastställas.
Gr. Anckarsvärd : Det förekommer mig, som något
missförstånd hos mig uppstått i afseende å Frih. Nauckhoifs
yttrade åsigt. Om så är, ber jag att få rätta detta , dä jag
af Frih:ns sednare anförande kommit på den tanke att hans
anmärkn. i afseende å afgiftens erläggande utaf ifrågavar.
personer egentligen afselt uttrycket: ”jemte betyg alt bcvill■"ningen
för löpande året blifvit gulden." I händelse så varit,
kan jag ej neka, att äfven jag, i olikhet med mitt förra
yttrande, finner svårighet möta, huru dessa kringvandrande
personer, då de icke haft någon bestämd bostad härstädes
Ben 3 Octo ber f. m.
eller först i Riket inkommit sedan Bevilln.comiteerna slutat
sina arbeten, kunna med taxering beläggas, hvarföre jag gerna
skall biträda den mening, att bevilln. för dem må utgå,
synnerligast som representations-afgiften är så hög, att den
vida öfverstiger billighetens gränser. Jag beklagar blott, alt
vi i detta hänseende icke kunna nu komma till något resultat,
då vi, tili följe af det beslut R. o. Ad. fattat, icke få
vidröra summor; ty det hade varit lämpligt att nu afgöra,
huruvida en så hög afgift af dessa personer bör erläggas, på
orimligheten hvaraf Hr Edenhjelm nyss lemnat bevis. Jag
förenar mig med Frih. Nauckhoff, att allt hvad i Utsk:s betänk.
afhandlar bevis öfver erlagd bevilln. af sådana personer,
som nu äro i fråga, bör utgå.
Frih. Nauckhoff: Gr. Anckarsvärd har ganska rätt
uppfattat mitt yttrande, åtminstone till en del. Jag har icke
haft för afsigt att minska utländska skådespelares afgifter för
rättigheten att här uppföra representationer; min afsigt har
varit, att sådana skådespelare icke skulle betala mindre än
inhemska. Delta har varit grunden för min åsigt. Som en
utländsk skådespelare ej kan komma under bevilln.comileens
pröfning, emedan dertill fordras, ibland annat, att individen
sjelf ingifver förteckning å sina inkomster, och desse personer
vanligen vistas här en kort tid, kan ej heller bevilln.-  förordn. på dem tillämpas; men på det de ej måtte undandragas
ali beskattning, så skola de erlägga den genom representationsafgift.
Man bör således i afseende å dessa och dylika
personer stadga att ingen annan afgift för dem förekommer
än representationsafgiflen, som bör åsättas så hög,
att den motsvarar de afgifter och den bevilln., som inhemske
personer af samma yrke få vidkännas. Således borde
punkten, efter min önskan, sluta med ordet ”erlagd.”
Hr Edenhjelm: För att, så vidt möjligt är, slippa att
få sådana der herrskaper in i landet, tror jag det säkraste
vore, att de skulle erlägga bevillningen på gränsorten dit
de anlände, hvarförutan de ej skulle kunna erhålla pass till
resans fortsättande. Hvad bevillningen för inhemska personer
af samma yrke angår, lärer väl den böra erläggas der
de äro skattskrifne. Jag önskar bifall till hvad Utsk. föreslagit,
med tillägg att bevillningen erlägges vid gränsorten.
Hr Ribbing: Lika med Hr Edenhjelm anser jag att
bevilln. är ett nödvändigt correcliv för att icke få in alltför
många sådana sällskaper i landet. Jag ser intet hinder
hvarföre ej de skulle kunna betala bevilln.afgift i den ort
der de landstiga. Kunna de ej betala, så må de gerna vända
0111 igen. Hvad Hr Edenhjelm anfört hafva inträffat i
Götheborg med sådant folk, har jag sjelf erfarit i Jönköping.
Gr. Posse: Till den siste talarens yttrande får jag tillägga,
att enl. en Konungens skrifvelse af 1837 — datum
Den 3 October f. ra.
53
minnes jag nu icke, •— allt nog genom ett K. bref af 1837
är föreskrifvet, att sådana personer icke få inkomma i Riket
utan Konungens tillstånd. Det är således icke möjligt begära
att utfå en sådan afgift genast, då sådana personer till gränsorten
anlända, utan om de skola erlägga bevilln., bör väl
densammas affordrande icke ske, förrän efter första representationen;
eljest kunde det ilända, att man väl uttog
bevillningen, men att sedermera ali representation blefve
förbjuden.
Hr von Hartmansdorff: Jag biträder Hr Ribbings
yrkande att ifrågavar. personer må erlägga afgiften genast
efter ankomsten till Riket. Denna föreskrift stöde då i fullkomlig
öfverensstämmelse med det stadgande, som Utsk. föreslagit,
sid. 1 g, i afseende på s. k. Probenreuter, ty de skola
vid ankomsten erlägga 100 r:dr, som betalas i gränsorten,
der resepasset påtecknas. Om samma föreskrift infördes i
afseende på dem, hvarom nu är fråga, så torde det verkligen
vara det lämpligaste.
Frih. Nauckhoff: Att tillämpa en sådan föreskrift på
en theatertrupp eller skådespelare i allmänhet, tror jag icke
vara det rälta, af det skäl, att när de komma till gränsorten,
veta de ej huru många representationer de komma alt
gifva, hvarföre man ej heller med rättvisa kan bestämma
någon viss summa derför. Det rälta blir endast att erlägga
en viss afgift för hvarje representation, af hvilken vederbör.,
genast efter det biljettförsäljningen är slutad, kan sätta sig i
besittning. Hvad Hr von Hartmansdorff nyss nämnde afsåg
handelsexpeditör, som resa omkring i landet för alt sälja sina
varor eller lemna prof derå. I afseende å sådana personer
är det rätt att bestämma och vid gränsorten, dit de
först anlända, affordra dem en viss afgift för rättigheten att här
vistas, hvilkens utkräfvande bör förnyas, 0111 vistandet blir
längre än som vid gränsorten uppgifvits; men detta låter
icke göra sig med bibehållande af rättvisa , då fråga är om
skådespelare, hvilkas hela förtjenst beror på antalet af representationer
och frequencen af spectaleurer. Jag förnyar min
anhållan örn den propos. att utländske skådespelare för de
representationer, som sådana kunna komma att gifva, må
åläggas en afgift, som motsvarar hvad inhemska skådespelare
för året kunna komma att erlägga, och att punkten måtte
slutas med orden 'blifvit er lagd.”
Hr von Rosen: Jag förenar mig med Frih. Nauckhoff,
och önskar att man ej må fatta det beslut att vid gränsorten
beskatta sådana personer, hvilket då komme att ske utan
all norm; ty man kan ju ej veta , om desse personer under
sitt vistande här komma att förtjena något eller intet, ja,
det kunde ju hända, att de icke fingo rättighet att ens gifva
någon enda representation.
Deli 3 October f. m.
Hr von Qvanten: Jag vi!! fästa B. o. Adis uppmärksamhet
på den stora skilnad , som äger rum mellan en Probenreuter
och en theatertrupp. Probenreutern reser med
betydliga capita ler, han gör goda affärer , han betjenar så
väl de mindre som de större handlandena i städerna, han är
således icke en så oäfven person i Sverige, som sådan betraktad.
Han har erlagt en betydlig afgift, när lian betalt
too r:dr b:co; men dessa 100 r:dr kan han erlägga, emedan
han är förmögen och har stora arfvoden af sina coramittenler
i den ort, hvarifrån han kommer, allt i speculation
att bär kunna försälja en mängd varor af hvarjehanda
slag. En stackars theater-directeur deremot kommer ofta
hit med en betydlig trupp och äger icke en gång 100 r:dr;
han beböfver först gifva en representation för att kunna
lefva för dagen, — så är oftast förhållandet med en sådan.
I alla fall får icke, enl. hvad äfverr Gr. Posse ganska riktigt
anmärkt, tili följe af ett emaneradt K. bref, en sådan
theatertrupp eller någon sorts speculant i denna väg komma
till Riket utan särskild K. tillåtelse. Jag får derföre förnya
min begäran, att sådana utländska personer, då de till Sverige
anianda på speculalioti, icke måtte åläggas annan afgift,
än den sora kan bestämmas för hvarje representation de här
gifva, men alldeles icke någon särskild bevilln. Helt annat
är förhållandet med inhemska thealertrupper, de äro i Sverige
skattskrifna, de kunna taxeras.
Frih. Nauckhoff: Som det torde blifva svårt att få
någon ledning för bestämmandet af den afgift,,-som bör åläggas
utländska skådespelare för de representationer som härstädes
af dem gifvas, får jag fullständiga mitt förut afgifna
yttrande i afseende derå, då jag nu föreslår vördsamligen,
att samma afgift bör blifva 5o proc. högre än den inhemska
skådespelare för hvarje representation kommer att åsättas,
då jag förmodar, att det skydd, som den inhemske bör
få tillgodonjuta, vore funnet, utan att man behöfde taga sin
tillflykt lill bevilln. å utländningen. Jag anhåller, att Hr
Frih. o. Landtm, täcktes intaga detta förslag i propositionen.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Åd. behagade
bifalla Utsk:s förslag i afseende på theater-directeurer.
Ropades ja och nej.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att Hr von Hartmansdorff
föreslagit alt för representationer i Götheborg borde
erläggas lika afgift som i Stockholm.
Hr von Hartmansdorff: Efter den upplysning Hr
Edenhjehn lemnat, afstår jag från mitt yrkande.
Hr Ribbing: I den händelse Hr Frih. o. Landtm,
icke finner propos:n vara med ja besvarad, hemställer jag,
om icke rättast vore, att conträ-propos-.n Liefve , att be vi 11-
Den 3 October f. m.
55
ningen icke
gens tillstånd attfrär vistas, och gifvit den förtfa representationen,
eller drffbq. siri rörelse j hvilken deri lin må vara.
Emedlertid anhåller jag alt • få veta, huru Hr Frih, o. Landtm,
funnit den nyss framställda propos-.n besvarad.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att han funnit propos:n
med både ja och nej besvarad, utan att tunna urskilja
hvilken mening varit öfvervägande, hvarföre han nu ville
framställa propos. å de särskildta förslag, som blifvit afgifna,
hvarefter, om intet af dem antoges, han ville förnya sin
nyss gjorda proposition.
Hr von Hartmansdorff: Om Hr Frih. o. Landtm,
behagade förnya proposm tili bifall på Ulsk:s betänk, sådant
det är i denna punkt, så kunde vi kanske befrias från de
öfriga framställda förslagen.
Hr Frih. o. Landtm, förnyade i anledn. häraf sin
propos. om bifall å Utsk:s förslag rör:de theater-directeurer.
Bifölls.
Likaledes bifölls hvad Utsk. ronde doctorer föreslagit.
Fortsättningen af detta inåls pröfning uppskjöts till
eftermiddagen.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. % till 3 e. m.
Ia fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Lördagen den 3 October i84o.
Plenum kl. 6 e. rn.
Hr Frih. o. Landtm, tillkännagaf att från Exped.-  TJtsk. inkommit t vänne förslag till R. St:s tind. skrifvelser
till K. M., hvilka i början af nästa plenum komme att till
justering föredragas, nemi.:
N:o ii3, ang:de ändring i vissa delar af nuvar. lagstadganden
om giftorätt och arfsrätt, m. m.;
N:o 114, angrde upphäfvande af kämnersrätter, lagmansrätter
och riddare-synerätter , samt ändring eller upphäfvande
af åtskilliga lagens rum, rörtde rättegångs-ordningen.
□ en 3 Octoler c. ni.
Fortsattes den på förmiddagen började pröfningen af
Bevilln.Utskrs utlåt. N:o 27, i anlcdn. af anmärkningarna
emot betänk. N:o 12, angtde grunderna för den blifvande
allm. bevillningen, samt föreskrifterna för tillämpningen
deraf.
i5:de §:n.
Bokstafven E.
Utskottets förslag bifölls.
Bokstafven F.
Hr Frih. o. Landtm, erinrade, att på förmiddagen
en anmärkn. gjordes vid Utsk:s förslag, i afseende på fruntimmer,
som idka klädessöm.
Hr von Har t ma n s d o r ff, A 11g.: Jag tror, lika med den
ledamot, som yttrade sig i förmiddags, att åläggandet för
fruntimmer, som idka klädessöm, alt betala lika med handtverkare,
är öfverdrifvet. För få personer torde det i närvar.
tid vara svårare att ärligen sig försörja, än för fruntimmer,
som lefva af sömnad. Detta torde ej kunna förnekas
af någon, som vet till hvad grad hvarjehanda arbeten,
på hvilka de fordom kunde förtjena, numera blifvit för
dem tillgängliga, derföre att en mängd arbeten tillverkas af
fabriker, hvilka fordom gjordes för hand. Jag tillstyrker
således att R. o. Ad. måtte nedsätta det här föreslagna beloppet,
och att fruntimmer, som idka klädessöm, måtte i
bevilln. föi liknas med handtvcrks-gesäller eller sådana, som
betala mindre afgifter.
Frih. Cederström, Anders: Ehuru jag visserligen
icke ämnar motsätta mig en nedsättning i detta afseende,
får jag likväl fästa uppmärksamheten derpå, ali de fruntimmer,
som bär äro i fråga, äro sådana, som hafva en eller
flera medhjelperskor, och att de således verkligen idka
en näring. Jag skulle derföre tro, att ej någon stor nedsättning
för dem bör komma i fråga, emedan de tyckas kunna
jemlöras med skräddare i allmänhet.
Hr von Rosen, Georg: När Ulsk. gjort det villkor
för denna bevillnts erläggande, att en sådan klädessömmerska
skall hafva en eller flera medhjelperskor, så synes mig, att
man kan anse henne hafva riktig verkstad; och i sådant fall
anser jag hennes kön ej göra något till saken, ty hon kan
förtjena mer än en skräddare. Detta är åtminstone förhållandet
i provinserna. Jag känner der flera sådana näringsidkerskor,
som lefva ganska godt och hafva ganska god förtjenst.
Huru det är i Stockholm vet jag icke, kanske äro
de härstädes alltför många, för att hafva lika god utkomst;
men emedlertid anser jag dem idka en näring med riktiga
verkstäder. En annan sak vore, om hon sutte för sig sjelf;
men
Den3 0ctober f. m.
57
men då lion har medhjelperskor, som ej erlägga något annat
till Staten än sin skyddsafgift, då tyckes den här föreslagna
afgiftcn, eller minst a rrdr broo, ej vara för hög.
Jag anhåller derföre om bifall till Utsk:s tillstyrkande Uti
denna punkt.
Gr. Ha milton, Flenning Hugo Ludv.: Den anmärk
n., sorn i förmiddags gjordes, rörde egentliga s. k. syjungfru!',
som blott gå omkring och sy för dagspenning.
Med dem torde förhållandet vara att de äro i sämre omständigheter.
Hrad åter beträffar fruntimmer, som idka klädessöm
med en eller flera medhjelperskor, så tror jag, i likhet
med hvad den siste värde talaren anfört örn landsorterna,
att förhållandet äfven i Stockholm är sådant, att de i allmänhet
berga sig ganska väl. Hvar oell en, som är bosatt
här, torde veta huru stor svårighet frunlimmerna vanligen
hafva alt inom koitare tid få sina kläder färdiggjorda hos
sådana personer, emedan de äro öfverhopade med arbete,
och att de för sitt arbete taga väl betaldt, det torde äfven
hvar och en känna Jag tror det således ej vara någon stor
obillighet att jemföra dem med handtverkare. Beträffande
åter dem, hvilka den i förmiddags gjorda anmärkn:n rörde,
torde förhållandet vara annorlunda.
Utskts förslag under bokslafven F bifölls, med de förändringar
och rättelser, som i utlåt. N:o 27 finnas upptagna.
Bokstafven G.
Hr von Rosen: Sedan Utsk. tagit för grundsats alt
ej låta arbetskarlar betala någon skatt, så kan jag ej finna
skäl, hvarföre någon bevilln. skall erläggas af gesäller. De
äro i samma predicament som de förra. Om man känner
deras öden. i hvad skick de äro, i hvad fattigdom en del
mästare äro, hvilka derföre hellre hålla lärlingar än gesäller;
så är jag öfvertygad om, att man, lika med mig, skall
finna, alt både gesäller och mästare, så väl som allmänheten,
skulle vinna, 0111 gesällerne ansågos lika med arbetskarlar.
Jag får således vördsamt anhålla, alt Hr Landtm, täcktes
göra propos. derå.
Hr von Hartmansdorff: Det kan möjligen hända,
på sätt FJr von Rosen yttrat, alt gesäller ej blifva använde
af mästarne, derföre att det betalas något mera för dem än
för lärgossar. Men egentliga skälet, hvarföre gesällerne
blifva mindre begagnade, tror jag vara icke skatten, utan
den omständigheten, att gesällens arbete kostar mästaren
mera än lärgossens. När nu så många mästare, som anmäla
sig, äfven pläga blifva antagna, så varda de utan arbete,
och kunna ej hålla någon gesäll, utan fnåste åtnöja sig med
lärgossar. Jag tror att man gjorde riktigare om man iakttoge
livad bevilln.förordningen hittills stadgat, nemi. gesäl14
H. 8
58
Den 3 OctoLcr f. m.
lernes indelning i trenne classer: 1:0 verk-gesäller, hvilka
betala 3 r:dr; för dem, sorn äro på verkstad, der minst 3
gesäller finnes a:dr t6 sk., och för öfriga i r:dr 32 sk. b:ccr.
I det stället har Bevilln.Utsk. nu bestämt en afgift af 2 r:dr
b:co för hvarje gesäll, antingen han ur verkgesäll på större
eller mindre verkstad, antingen han är verkgesäll eller helt
enkelt gesäll. Detta synes mig vara att lägga lika skatt på
olika förhållanden. Jag vågar således vördsamt tillstyrka
R. o. Ad. att godkänna den classification, som uti den gamla
bevilln.förordn. är upptagen. Då vinnes äfven den lindring,
hvilken Hr von Rosen åsyftat för dem, som äro blott
och bart gesäller.
Hr von Rosen: Min erfarenhet som landshöfding gifvet1
mig ledning för mitt omdöme vid detta tillfälle. När
en gesäll blir skattskrifven hos en mästare, kan han blifva
qvar i >4 dagar hos honom på verkstaden och sedan lemna
den; han får icke pass förrän han företett bevis att han
betalt skatten till sin mästare; han gör icke detta, men bladet
oaktadt icke qvar på verkstaden, ehuru han icke kan
komma utur staden, åtminstone icke annorlunda än som
lösdrifvare. Han är då för tillfället en skadlig medlem af
samhällsordningen; åtminstone är detta förhållandet i den
ort, der jag vistas. Det vore deremot ganska hårdt för
mästaren att för honom betala skatten, då gesällen ej arbetar
hos honom mer än en kort tid. Enligt min öfvertygelse
borde gesällerne således vara frie från annan afgift, än
skyddsafgiften, då de erlägga den, och såmedelst hafva uppfyllt
sin förbindelse till Staten.
Gr. Mörner, Garl: Hr von Hartmansdorff har förnämligast
yrkat den gamla förordningens bibehållande, på
den grund, att han förutsätter att verkgesäll alltid skulle
finnas på verkstaden. Jag ber likväl få fästa uppmärksamheten
derpå, att detta ej är det vanliga förhållandet, åtminstone
ej på andra ställen än Stockholm, Götheborg och
Norrköping. Uti alla andra städer kan man gerna säga,
att mästarne äro sina egna verkgesäller. Det skulle vara
ganska tungt för mästarne uti de smärre städerna alt
för den förste gesällen betala 3 r:dr, för den andra 2 r:dr
jfi sk. och i r:dr 32 sk. för den tredje. Detta kan möjligen
äga rum i Stockholm, men ej på andra ställen; ty man vet
att gesäller nu för tiden i allmänhet äro mindre brukbart folk,
och de fleste duglige hålla sig inom Stockholm och de andra
större städerna. Jag förenar mig således uti Hr von Rosens
yrkande, att nedsättning af denna afgift lill i r:dr för alla
gesäller måtte äga rum.
Gr. Hamilton: I afseende på den anmärkn., som af
Hr von Hartmansdorff blifvit gjord, får jag blott tillkännagifva,
alt det verkligen varit Utsk:s afsigt och önskan att
åstadkomma minskning uti de afgifter, som mästare i all
-
Den3öctoberF. m. 5g
mänhet skola betala för sina gesäller. Utsk. trodde nemi.,
att det skulle vara mindre kännbart för dem, som hade
blott en gesäll, att få betala 16 sk. mera än förut, än för
dem, som hafva flera gesäller, hvilkas arbete de ändå, åtminstone
i hufvudstaden, måste ganska val betala, att erlägga
för en verkgesäll en så hög skatt, som 3 r:dr och folden
andra gesällen 2 r:dr 16 sk. Utsk. ansåg äfven, att
man ej borde lägga hinder i vägen för den, sorn ville utvidga
sin rörelse, genom att begagna tillfället och ålägga
honom en högre skatt derföre, att han ville hålla sig flera
gesäller. Om jag trodde att genom det förhållande, sorn
Utsk. åsyftat, arbetarnes belägenhet i allmänhet skulle försvåras;
så skulle jag visserligen vara bland de första, som
ville medgifva, att man återgick till det gamla. Att helt
och hållet befria gesällerna från bevilln., tror jag vore obilligt,
då de åtminstone här i hufvudstaden i allmänhet hafva
så betydlig förtjenst, att mästarens vanligen är ingen eller
åtminstone mindre än deras. Dessutom hafva vi i andra
punkten, angtde fruntimmer, som idka klädessöm, hänvisat
till handtverksgesäller, och således torde åtminstone
någon bevilln. för dem böra sättas. Skulle R. o. Ad. finna,
att den bör minskas, så vill jag ej sätta mig deremot; men
jag har ansett mig härmed böra redogöra för den åsigt,
som inom Utsk. var gällande.
Gr. Posse, Fredr. Salomon: Sedan jag anmälte
mig, har redan af Gr. Hamilton till stor del blifvit sagdt
hvad jag ämnade säga. Inom Utsk. önskade man åstadkomma
en lindring för en del mindre arbetare. Den gamla
författningen, som Hr von Hartmansdorff önskat alt få återupplifvad,
förutsatte, att det alltid skulle finnas en verkgesäll
uppå alla sådana verkstäder, der minst 3 gesäller finnas.
Denne blef dyr och derföre ville man ej hos sig låta
skattskrifva så stort antal gesäller. Jag tror alt den mästare,
som har flera arbetare, har lättare att utgöra den högre
afgiften, än den som blott har en eller två arbetare, och
att det vore orätt att pålägga den som har en så liten verkstad
alt skatta för en gesäll, ty ingendera af de två är
verkgesäll och ännu mindre den enda lärlingen, der det
blott finnes en. För min del får jag på dessa skäl och
dem som Hr von Rosen anfört fullkomligt instämma med
de värda talare, som önska att bevillningen för gesäller
måtte borttagas.
Hr von Hartmansdorff: Tvänne värde ledamöter
hafva påstått, att jag sagt hvad jag hvarken yttrat eller någonsin
tänkt, och som ej heller står uti den gamla författningen,
hvilken jag försvarat. De hafva nemi. påstått, att hvarje
gesäll skall vara en verkgesäll. Uti författningen står:
verkgesäll eller den förste på verkstad, der minst fyra finnas.
Således skall han hafva minst tre gesäller under sig
6o
Den 3 Octobe r f. m.
för alt vara verkgesäll. Det andra fallet inträffar, der minst
tre gesäller äro på verkstaden, hvarest den, som anses för
verkgesäll, således har i under sig; meri om verkstaden
blott har två gesäller, så är det klart, att ingendera af de
tvänne anses för verkgesäll och ännu mindre alt för någon
sådan betalas, då blott en gesäll arbetar på verkstaden, eftersom
gesäller i de begge sistnämnda fallen upptagas tili
författningen under benämning: alla öfriga gesäller.
De sistnämnde betala, efter gamla författningen, i r-‘dr 32
sk., men efter Ulsk:s förslag skulle de erlägga 2 r:dr. Jag
frågar då eder, mine herrar! hvilken tillstyrker väl lindring
för gesällerna, antingen jag, eller de ledamöter, sorn yrka
att alla gesäller skola erlägga 2 r:dr? Min mening är ej
heller att höja afgiften för dem, utan tverlom att låta henne
fortfara sådan hon hittills varit eller också att minska
henne. Nu är ej fråga om alt bestämma afgiften på
skillingen, ty del kommer att ske sedermera, utan vi skola
endast afgöra, huruvida någon classification af gesällers skatt
bör finnas eller ej. Jag tillstyrker det förra, då fråga är
om större verkstäder med 4 gesäller eller derutöfver, och
om mindre, hvarest färre eller blott en gesäll finnes.
Gr. Posse: Jag medgifver att mitt minne något tagit
felt vid detta tillfälle; men då det i författningen står, att
då enka fortsätter sin aflidne mans rörelse, anses den förste
arbetaren såsom verkgesäll, så var det detta, sorn missledde
mig, men jag fortsätter dock milt yrkande alt bevillu.afgiften
för gesäller måtte upphöra.
Hr von Rosen: I det fallet skulle jag så till vida vilja
ändra hvad jag förut yttrat, att för den verkgesäll, som
förestår en verkstad och således är uti mästarens ställe, bör
betalas; men då gesällerne vandra omkring, så händer det
att de vid mantalsskrifningen ej hafva något ställe att vara
på, och när den är förbi, vill ingen mästare antaga dem,
hvarföre de gå såsom lösdrifvare.
Hr Frih. o. Landtm, ansåg sig nu först böra framställa
propos. endast ang:de gesäller, samt fann sig böra
Jemna de öfriga till bokstafven G hörande artiklar till en
annan propos., hemställande nu om R. o. Ad. behagade bifalla
att, på sätt Bevillo.Ulsk. föreslagit, gesällerne böra
upplagas endast under en class.
Ropades nej.
Hr Landtm, hemställde, 0111 R. o. Ad. ansåg, att gesäller
böra classificeras i likhet med hvad i förra bevilln.-  förordn. föreskrifves.
Ropades ja och nej.
Hr von Rosen: Jag anhåller vördsamt om Hr Landtm:s
propos. uppå, hiu vida gesällerne böra vara frie från bevillning.
Den 3 O c löher. f. m.
Gi
Hr von Hartmansdorff: Jag tror ej att man sa på
ungefär bör befria den ena eller andra inedborgarclassen
trun alla afgifter. Skulle man handla följdriktigt i delta
fall, så borde man förfara likaledes i öfriga punkter, då man
linge se, att bevilln.förordn. erhölle ett helt annat utseende.
Afgifterna torde till och med blifva otillräckliga. Om 11. o.
Ad. ej finnér för godt att i detta hänseende låta 3 classen
qvarstå, likasom i den gamla förordn., så tillstyrker jag
tvänne classen. Det är i alla fall Ståndet öppet, när vi
komma lill sjelfva afgiftens bestämmande, att då afgöra i
hvad mån dessa classen skola betala mer eller mindre.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. ansåg
alt gesäller böra vara fria från bevillning.
Ropades starka nej, blandade med ja.
Hr Landt m. hemställde, om R, o. Ad. ansåg, att gesäller
böra uppföras till bevilln. i två classen.
Ropades starka ja, blandade med några nej.
Gr. Mörner: Då R. o. Ad. nu beslutat, alt gesällerne
skola erlägga bevilln., hemställer jag, om icke R. o. Ad.
skulle finna lämpligt att gå en medelväg och indela dem uti
tvänne classen. Dm första classen skulle blifva verkgesäller,
för hvilka borde erläggas 2 r:dr 16 sk., eller lika som nu
betalas för verkgesäll på enkas verkstad. För alla de öfriga,
som borde utgöra den andra classen , skulle betalas 1
r:dr. Då har man galt en medelväg emellan hvad här är
yrkadt och hvad den gamla författningen innehåller.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att då R. o. Ad. på
förmiddagen beslutat att i allmänhet uppskjuta medbestämmandet
af det bevilln.belopp, som bör utgöras, R. o. Ad.
torde finna lämpligt alt nu äfven i afseende på gesällerna
uppskjuta med bestämmandet af någon viss siffra, hvaremot
intet hinder vore att bestämma, t. ex. att första classen borde
erlägga dubbelt så hög bevilln., som den andra; hemställande
Hr Landtm. 0111 R. o. Ad. behagade bifalla ett sådant
stadgande.
Ropades starka nej, blandade med ja.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller att vi måtte få
uppskjuta afgifternas bestämmande och proportionen deni
emellan för de begge olika classcrna.
Hvad i öfrigt under bokstafven G blifvit föreslaget,
bifölls.
Bokstafven IL
Hr von Rosen: Jag väckte fråga i förmiddags oin
Kronans handtverkares afgifter. Dessa handtverkare äga löner
på stal samt rättighet att åtnjuta samma förmåner, sora
6a
Den 3 October f. m.
andre tjenstemän inom armeen. Mig synes derföre, att de
böra betala bevilln., om deras löner gå till 200 r:dr eller
derutöfver; men om lönen understiger 200 rldr, så äro de
fria. Jag begär propos. derpå.
Gr. Posse: Jag har redan vid föredragningen af betänk.
N:o 12 reserverat mig emot Utsk:s tillstyrkande ronde
hästhandlare. Ang:de dem heter det i betänk, salunda:
”Hästhandlare, eller sådana, som resa att sälja och byta hästar,
erlägga, utan åtskilnad på hufvudman eller följeslagare”
etc. — Jag tror att ordet ”följeslagare” ej är lämpligt,
emedan såsom följeslagare då möjligen kunde anses stalldrängar,
som föra hästarna. Jag får derföre anhålla, att detta
ord måtte blifva förbytt lill delägare i handeln.
Frih. Cederström: Bland de personer, som här äro
omnämnda, äro också huspredikanter. Då det ej nu kan
komma i fråga att bestämma någon siffra, emedan det enl.
fattadt beslut skall ske sednare, så vill jag blott i förbigående
nämna, alt af Utsk. har blifvit föreslaget 33 r:dr 16 sk. Jag
skulle tro, att om huspredikanter, då R. o. Ad. numera icke
i allmänhet har några sådana, och då de egentligen finnas
på större bruk och landtegendomar, samt sådana ställen, der
de verkligen behöfvas, likväl skola taxeras; så böra de ställas
i parite' med informatorer och lika med dem taxeras.
Hr Edenhjelm: Jag har begärt ordet i anledn. afHr
von Rosens yttrande om handtverkare. Jag får upplysa, att
jag tror Utsk. hafva fattat detta beslut derföre, att handtverkare
i städerna sällan hafva mer än 100 r:dr, högst i5o
r:dr i inkomst 0111 året Kronans handtverkare deremot hafva
bestämdt 200 r:dr i lön oell arbeta icke längre än till
klockan 1 på dagen, hvarefter de kunna efter behag använda
sin lid. Således är det väl icke för mycket, om de betala
2 r:dr b:co.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Jag är egentligen
förekommen af Hr Edenhjelm, då jag ämnat yttra mig
ang:de Kronans handtverkare, och vill derföre till hvad han
anfört endast tillägga, att då desse handtverkare, utom den
lön, de uppbära af Kronan, äga tillfälle till annan förtjenst,
så torde det ej vara för mycket, om de betala livad Utsk.
föreslagit.
IIr Silfverstolpe, David Willi.: Med anledn. af
hvad Hr Edenhjelm anfört, får jag äran upplysa, att af
Kronans handtverkare hafva mästarne icke mer än 100 r:dr
och gesällerne 90 r:dr. Jag skulle tro, alt detta åtminstone
bör gifva anledn. till nedsättning uti den föreslagna bevillningen
för dem, 0111 den icke kan helt och hållet försvinna.
Dessutom är förhållandet med Kronans handtverkare,
att de antagas med tre månaders uppsägning, då deremot
enskilde handtverkare hos en privat mästare kunna
Den 3 October (. ni.
lemna sina tjensler, när de för godt finna. De förre äro
således underkastade ett tvång, som de sednare ej behöfva
vidkännas, hvilket bör vara ett skäl att ej bestämma deras
Devi11ii. alltför hög. Jag skulle derföre vilja föreslå, att
K i önans handtverkare ej må blifva upptagne till högre afgift
än i r:dr.
Gr. Hamilton: ] afseende på Kronans handtverkare
är jag hufvudsakligen förekommen af Hr Edenhjelm, som
lillkännnagifvit orsaken, hvarför Utsk. ansett dem böra
taxeras såsom här skett. Han yttrade nemi., att då de blott
arbetade pa förmiddagarna för Kronans räkning, och om
eftermiddagen hade tillfälle att arbeta på öfverbeting eller
finge särskildt betaldt för arbete, som de då kunde förrätta
antingen för Kronans eller för enskildes räkning, så kunde
de väl bära en sådan bevillning. Då jag likväl önskar alt
så mycket som möjligt lindra den arbetande classens belägenhet,
sa vill jag ej motsätta mig den nedsättning, som i denna
punkt kan anses böra äga rum, ehuru jag tror den föreslagna
bevillningen ej vara öfverdrifven.
Det var likväl egentligen om huspredikanterna, som jag
nu ville yttra mig, efter detta ämne har blifvit inblandadt uti
(ifverläggningen om de öfriga arbetarne. Förhållandet med
dem är visserligen sådant, att huspredikanter numera sällan
kallas; men anledntn till min önskan, att de skulle åläggas
denna bevilln. var den, att jag hört, att åtskilliga unga predikanter,
hvilka önska undandraga sig den tjenstgöring, som
consistorium ålägger dem, att blifva adjuneter på ställen,
der de icke vilja vara, skaffa sig att blifva huspredikanter
och undandraga sig sålunda den tjenstgöring, som skulle
grunda deras framtida skicklighet. Här kan nu ej blifva
fråga om att bestämma summan; men här har blifvit föreslaget
att huspredikanterne skulle blifva debiterade i likhet
med informatorer; och det är denna förändring, som jag bestrider,
på de skäl jag nu anfört.
Hr von Hartmansdorff: Då de värde ledamöter,
som yttrat sig ang:de Kronans handtverkare, icke yrkat alt
de skola befrias från all skatt, så anser jag någon öfverläggning
i detta ämne nu icke böra äga rum, emedan tiden att
bestämma beloppet af denna skatt, inträffar när R. o. Ad.
tager detaljerna i öfvervägande. Likaså, om man får tala
om alla föremål på en gång, lärer det förhålla sig med
hästhandlare så att desse, om man ej vill att de skola befrias
fran alla afgifter, icke höra till närvar, öfverläggning.
Det enda jag anser höra hit, är hvad Gr. Hamilton, såsom
jag tror, ganska riktigt anmärkt. Frih. Cederström har begärt,
att huspredikanter skulle till deras afgifter förliknas
med informatorer. Detta måste jag, på de grunder Gr. Hamilton
anfört, lika med honom bestrida. Det är ett missbiuk
att, da medlemmar af R. o. Ad. begagna dessa perso*
04
Den 3 October f. m.
ner lill deras enskilda tjenst, om jag så får yttra mig, dessa
predikanter ändock få tillgodonjuta samma tjenstårsberäkning,
som om de hade betjenat en hel församling. Jag Önskar
derföre att de måtte beskattas rätt dugtigt, på det att
missbruket så litet som möjligt må komma i fråga. Olämpligheten
af alt sätta huspredikanter i likhet med informatorer,
torde man finna deraf, alt informalorerne äro lärare
för herremannens barn, men huspredikanterne måste i christendomen
vara lärare för herr’n sjelf. Det är således väl
skäligt, att han betalar mera för sin egen än för barnens lärare.
Frih. Cederström: Såvida en särskild bevilln. bestämmes
för de huspredikanter, som kallas af R. o. Ad ,
vill jag ej sätta mig emot hvad Utsk. har föreslagit; men
då stora bruk och inrättningar på landet, som äfven kalla
sådana predikanter, ofta äro uti ett verkligt behof deraf, så
skulle en så stor afgift som 33 r:dr 16 sk. blifva ett hinder
att få delta behof uppfyldt, hvilket för dem vore kännbart,
då de för det mesta äga en ansenlig arbetspersonal,
hvilken eljest mäste färdas till en aflägsen kyrka och derföre
sällan kom i tillfälle att få höra Guds ord. Om man
vill göra undantag för de huspredikanter, som kallas af R.
o. Ad., så må det så vara; men att de som kallas af bruk
och dylika inrättningar skulle erlägga en sådan afgift, det
tror jag ej vore lämpligt.
Hr Ribbing: Jag vet ej hvad som kan hindra en
bruksidkare, mer än hvar och en annan, att gå till kyrkan,
och kan derföre ej inse, att ett hink, mer än något annat
ställe, är i behof af egen predikant.
Frih. Ridderstolpe, Fredr.: Brukspredikanterne
kunna ingalunda komma under samma cathegori som huspredikanter,
emedan, såsom ganska riktigt anmärkt är, det
är en rättighet för R. o. Ad. att kalla huspredikanter och
en skyldighet för consistorium att honom missivera. Det
missbruk, som derigenom uppkommer, bör molas genom
den bär föreslagna afgiften af 33 r:dr 16 sk. b:co.
I afseende på hvad Hr Ribbing anfört, får jag anmärka,
att månget bruk är så aflägset från kyrkan, att bruksfolket
ej kan gå dit, och då är det högst nödvändigt att en
brukspredikant kallas, som förrättar gudstjensten vid bruket;
hvilket förhållande på flera ställen i Westmanland äger rum.
Hr Ribbing: Skulle brukspredikanter kallas vid alla
de bruk, der folket har långt till kyrkan, så tror jag ej, alt
våra prester skulle räcka till.
Utskottets förslag under bokslafven H bifölls.
Bokslafven I.
Hr von Hartmansdorff: Uti den gamla bevilln:s
för
-
Den 3 Octo ber e. m.
65
förordningen äro informatorer upptagna under tvänne classer.
De sorn tillhöra den första erlägga 2 rtdr, de andre (
r:dr. I det stället har Utsk. nu upptagit blott en enda class,
der alla betala 1 rtdr 2.4 sk. Jag anser det vara oriktigt
alt på detta sältet hänföra alla till lika afgift. Det är nemi.,
såsom jag tillförene anmärkt, en stor skilnad emellan en informator,
som möjligen redan är magister, kanske äfven docent,
sorn lefver uti ett privat hus eller med sina disciplar
på deras bekostnad och dertill har en betydlig lön, och en
sådan informator, t. ex. en gymnasist, som åtföljer några
skolgossar hem om sommaren och under terminerna äter
matsäck med dem. En sådan bör ej betala lika mycket
som den förre. Jag tillstyrker derföre att Pr. o. Ad. måtte
bibehålla informatorernes indelning i 2 classer, i öfverensstämmelse
med den nu gällande hevilla.förordningen och ej
sammanslå dem till en class, såsom Utsk. föreslagit.
Ilr vori Rosen: Jag får upplysa, alt Utsk. i sitt betänk.
JNto 27, med frångående af sitt tillstyrkande uti betänk.
N:o 12, föreslagit att informatorer må anses lika med
tjenstemän. Deras afgift kommer således att erläggas efter
lönens belopp. Till följe af denna förändring skulle informatorerne
hädanefter vara indelade uti flera classer än de
hittills varit.
Utskotleis sid. ig i utlåt. Nto 2g afgifua yttrande rörtde
bevillningen af informatorer upplästes.
Gr. Hamilton. I allmänhet har visserligen Bevilln.-  Utsk. ansett sig göra väl, örn det kunde inskränka antalet
af classer, der sådana ej vore bestämdt af behofvet påkallade.
Här medger jag likväl, i likhet med hvad Hr von Rosen
förut anfört, att så ej är förhållandet, utan att classerna
verkligen blifvit flera derigenom, att informalorerne blifvit
förde under samma cathegori, som embets- och tjenstemän.
Utsk. har nemi. uti i4> §tn uli betänk. jN:o 12 föreslagit,
att studerande, som för enskild undervisning ej hafva mer
äa 200 rtdr i lön, skola vara frie från bevilln. Utsk. har
trott det vara billigt, då desse personer uppoffra sir. lid och
en del af de år, som de eljest kunde använda för sin befordran
antingen inom embelsverken eller uti ecclesiastikväg,
att de ej upptogos till bevilln., då lönen ej uppgick till
200 rtdr. De informatorer åter, sorn häfva en större lön
än 200 rtdr, torde utan svårighet kunna erlägga bevilln.
derför i likhet med embets- och tjenstemän; och detta så
mycket lättare, som informalorerne, jemte sin lön, alltid
hafva mat och fria husrum på det ställe, der de äro antagne.
Jag tror således, att Utsk., med billigt afseende på
deras vigtiga åliggande, pålagt dem en så lindrig bevilln.,
som de sjelfve någonsin kunnat önska., och PresteStts leda
i4
H. 9
G6
Den 3 October c. m.
möter inom Utsk., hvilka borde vara mest intresserade i
detta ämne, funno afven detta förslag lämpligt och billigt.
Hr Ribbing: Jag var ej närvar, lili Bevilln.Utsk., då
denna afgift förändrades. Jag linner ej något skäl vara förhanden
alt bestämma den till likhet med afgiften för embets-
och tjenstemän; och minst finner jag skäl uti att de
böra betala mer, derföre att de hafva större lön. Man vet
väl på hvem denna afgift faller, ty ingen af oss lärer förmoda
att informatoren kominer att sjelf utbetala densamma,
utan den som håller honom. Detta är således att ytterligare
föröka den kostnad, som hvar och en har för sina
barns uppfostran, hvartill ej later finnas något gil Iligt skäl;
bättre vore att bestämma en mindre skatt för den som har
en dyrare informator, än för den, som har en för godt pris.
Vi hafva dessutom bifallit Utsk:s betänk, i hvad angår gouvernante!’;
de pläga vara lika dyra, som informatorer; och
det synes mig orätt, atl ej följa samma princip för informatorer,
som för gouvernante!-. Jag anhåller att betänk.
N:o 12 i denna fråga mätte blifva bifallet.
Gr. Mörner: Jag förenar mig hell och hållet uti det
yrkande, som Hr Ribbing nu sednast gjort; ty jag anser att
Utsk. i sitt första betänk, har gått billigt och rättvist tillväga.
På sätt Hr Ribbing anmärkt känner något hvar, att
det är husfäderne som få betala bevillningen för sina informatorer,
lika så väl som de öfriga personerna, hvilka han
har uti sitt hus. Dessutom är det bekant, och jag kunner
det ganska väl, att många gouvernante!’ hafva 3, 4 och
med 5oo r:dr b:co i lön, och likväl äro de endast uppförda
till i r:dr 24 sk. bevilln. Jag ser derföre icke, hvarföre
ej samina beskattning skulle få gälla för informatorer, som
äro uti alldeles samma ställning sorn gouvernanterna. Jag
förenar mig således lili det yrkande, att bevillningen må
blifva lika för informatorer, som för gouvernante!’, och att
således Utsk:s betänk. N: 12 bör bifallas.
Frih. Ridderstolpe: Jag anser att informatorerne ej
böla beläggas med högre afgift, än den nu föreslagna, och
afstyrker all cla-sification, emedan, om den skulle komma
att äga rum, alla informatorer komino att uppgifvas efter
den lägsta classen, hvilket jag ingalunda afundas dem.
Om desse informatorer upptagas såsom embets- och tjenstemän,
så är det väl sannt, att de sorn äga under 200 r:dr
i lön icke komma att betala någon afgift; men huru skall
man kunna kiinna beloppet af deras lön? Det blefve ganska
svält att controllera, och jag tillstyrker derföre, alt R. o.
Ad. måtte bifalla den bevilln. yf 1 r:dr 24 sk. för informatorer,
hvilken Utsk. uti betänk. N:o 12 föreslagit.
Frih. Cederström: För min del skulle jag ingenting
hafva emot alt informatorerne betalte lika med embets- och
Den 3 Octo Ler e. ra.
tjensteman, såvida det vore möjligt alt känna huru stora
deras löner verkligen äro; men delta lärer vara ganska
svårt, ofta omöjligt alt veta, så framt de ej sjelfve vilja samvetsenlig!
uppgifva det. Af detta skäl tror jag det vore
bättre att hålla sig till det gamla.
lii- Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla Ulsk.'s förslag under bokstafven I.
Ropades ja och nej.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att han icke, i följe af
de nu afgifna svaren, kunde bestämma hvilkendera meningen
vore den öfvervägande.
Hi’ von Hartmansdorff: Tvekan vid svarets beskaffenhet
torde komma deraf, att man ej bestämdt vet om det
är betänk. JN':o 12, eller det sednare betänk., som propos:n
angår.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att, om tvekan i det
afseendet förefunnes, lian finge erinra, alt det naturligtvis
vore på det förslag, hvilket Utsk. efter mognare öfverläggning
sednast framställt, som Hr Landtm, gjorde propos.,
då han endast nämnde Utsk:s förslag, enär Utsk. måste genom
detta sednare anses hafva underkänt det förra; hemställandes
nu om R. o. Ad. behagade bifalla Utsk:s förslag
under bokstafven I, sådant som Utsk. i utlåt. JNT:o 27 det
framställt.
Ropades ja och nej.
Hr Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade bifalla
Ulsk:s i betänk. N:o 12 under bokstafven 1 framställda
förslag.
Ropades starka ja, blandade med nej.
Bokstafven K.
Frih. Gederström: Uti de sammansatta Bevilln-,
Lag- och Ekon.Ulskms afdela, har blifvit beslutadt, att alla
krogar skola upphöra. Om nu detta beslut skulle vinna
Utsk:s och sedan äfven R. St:s bifall, så blefve all bestämmelse
af bevilln. för krögare öfverflödig. Jag hemställer
derföre, att Ståndets beslut i detta afseende må blifva villkorligt,
så att det endast kommer att gälla, i händelse krogarna
blifva bibehållna.
Hr von Rosen: Den siste värde talaren har rätt, s
framt man endast anser de ställen vara krogar, der brännvin
utminuteras utan mat; men som här förekommer krögare,
krögerskor och värdshushållare, så qvarstår likväl
skatten för de sednare, om man äfven skulle medgifva , att
de förra kunde utgå ur beslutet. Då det likväl ännu ej är
afgjordt, huruvida krögare hädanefter komma att finnas eller
68
D c i> 3 0 c I o b c r e. m.
ej-, så loide vara bast alt Inia deni qvarstå, ty om de ej
finnas, så erlägga de ingen bevillning.
Hr Ribbing: Jag tror, att om man läser betänk., så
bör man ej hysa någon betänklighet att antaga hvad Utsk.
här föreslagit. Ilär står: oberäknad bevillning för
brännvinsminutering.
Hr von Hartmansdorff: Jag instämmer med Hr
Ribbing, så mycket mera, som bär längre fram förekommer
spisqvarter, som ej utminutera brännvin, och då blir
del tillfälle att besluta lindring för dem.
Uppå derefter framställd propos. blef Ulsk:s förslag tinder
bokstafven K. bifallet.
llokstafven L.
Utskottets förslag under denna bokstaf bifölls, med den
förändring utlåt N:o 27 innehåller.
Bokstäfverna M. och P.
Utskottets förslag bi föllos.
Bokstafven S.
Hr von Rosen: I afseende på bevillningen för skollärare
har Utsk. uti betänk. N:o 12 hänvisat till informatorer.
Vi hafva nu beslutat, att de sednare skola inbegripas under
en och samma class; men skollärarne torde väl ej kunna
föras under en enda class, då deras skolor äro så olika.
Jag tror att de böra classificeras efter skolornas beskaffenhet
och den olika vinst, som desamma kunna gifva. En
skollärare på landet uti en skola med några bondpojkar har
ej någon betydlig vinst, men om han är lärare lili en stor
allmän skola, så är förhållandet helt annorlunda. Jag föreslår
derföre, att de i stället få utgöra bevillningen efter
deras löner.
Hr Ribbing: Här har Bevilln.Utsk. uti dess betänk.
JM:o 27 tillstyrkt en förändring i öfverensstämmelse med
livad Utsk. i samma betänk, föreslagit ang:de informatorer,
genom hänvisningen: ”lika med tjenstemän.” Det föijer
väl af vålt sista beslut rör:de informatorerna, att denna
förändring nu ej vidare kommer i fråga. För öfrigt
skulle jag tro, att det ej är värdt att göra någon skilnad
på skollärare, då vi nu satt ner deras afgift lika med in
formatorernes
till 1 r;dr 24 sk.
Hr von Hartmansdorff: 1 afseende på spisqvarter
står här: ”der jemte mat endast porter, öl och svagdricka
hållas tillhanda, fria från bevillning.” Deruti instämmer jag
alldeles. Jag kan väl ej tro, alt någon förändring är gjord
uti betänk. N:o 27, men anhåller likväl, att detsamma i
denna punkt måtte blifva uppläst.
De» 3 Oetober e. m.
Hr. Frill. o. Landtm, erinrade, att i utlåt. N:o 27
Utsk. litlstyrkt, alt föreskriften: ”spisqvarter, der, jemte
mat, endast porter, öl oell svagdricka hållas tillhanda, fria
från bevillning”, måtte från förslaget uteslutas.
Hr von Hartmansdorff: T sådant fall anhåller jag
vördsamt, alt R. o. Ad. måtte bifalla betänk. N:o 12 ang:de
spisqvarter. Om man på det sältet kunde, genom skattefrihet
uppmuntra inrättandet af spisqvarter utan spirituosa
och med detsamma äfven understödja bemödandena för nykterhetens
befrämjande, så tror jag alt man gjorde väl.
Hr von Rosen: Den afsigt, som Hr von Hartmansdorff
önskat, är vunnen snarare genom betänk. N:o 27 än genom
betänk. N:o 12; ty om spisqvartersvärden afsäger sig utminutering
af brännvin, så betalar han blott skatt för spisqvarter;
men eljest skall han äfven erlägga särskild skatt för
brännvins-minuteringen. Jag befarar, att om Utsk:s betänk.
N:o 12 skulle blifva gällande, så skulle mycken brännvinsminutering
utan skatt komma att äga rum.
Frih. Nauckhoff: Jag är af alldeles samma tanke,
sorn den siste värde talaren oell tillstyrker att betänk. N:o
27 malte bifallas.
Hr Eden hjelm: Efter nuvar. bevilln.förordn. skola
krögare och krögerskor betala skatt så väl för spishållningen
som för brännvinsminuleringen. Författningen, som är tydlig
och klar, säger, att intet brännvin får utlemnas, utan
att inåt dermed följer. Uti betänk. N:o 12 tillstyrker Utsk.,
att sådana spisqvartersidkare, som ej utminutera brännvin,
skola befrias från skatt derför. Deruti instämmer jag. När
detta betänk, blef återremitteradt, sä ändrade sig Utsk:s ledamöter
härutinnan. Jag reserverade mig då och yrkar
äfven nu att sådana värdshus måtte blifva befi iade från skatt
för brännvinsminutering. I Götheborg hafva vi sådana värdshus
och uppmuntra dem genom sammanskott, på det att
de skola bära sig. Det skulle vara hård t att pålägga dem
en sådan skatt. Jag yrkar derföre, att betänk. N:o 12 måtte
bifallas.
Gr. Hamilton: Om det vore möjligt att genom det
uti betänk. N:o 12 influtna förslag i afseende på spisqvarter,
der mat, porter och öl hållas till salu, minska brännvinssupandet,
så skulle jag visserligen vara den förste som biträdde
det. Jag kan likväl ej neka, alt jag i Utsk. bi träd t majoritetens
åsigt, att äfven de skola betala bevillning. Detta
beslut fattades dels på de skäl, som Hr von Rosen under
discussionen här anfört, och dels till följe af de missbruk,
som redan här i staden med sådana spisqvarter ägt rum.
Det upplystes nemi. under discussionen i Utsk., att åtskilliga
sådana värdshus funnits i Stockholm, och bland annat
äfven eli vid Svartmangalan. Der tillgick det så, att uti
7o
Den 3 October c. ra.
ofra våningen spisades middag och på nedra botten var
krog, der middagsgästerné logo så mycket brännvin de behagade.
Det har funnits ett annat dylikt värdshus, der man
spisade middag uti det yttre rummet, men de, som åslundade
att taga middagssupen, fingo den uti det inre rummet.
Brännvinet stod ej pä bordet, det var den enda skilnaden.
Utsk. trodde det ej vara lämpligt, att de, som drefvo en
näring, för hvilken de sjelfve blygdes, skulle vara fria från
bevilln. derför. På dessa grunder hav jag varit af samma
tanke med Utskrs majoritet, och skulle gerna öfvergå på
den motsatta lanken, om jag kunde tro, alt en enda sup
brännvin derföre mindre söps.
[Jr Ribbing: Det af Grefve Hamilton uppgifna exemplet
är visserligen rätt bedröfligt; men orri också ett sådant
exempel finnes, så hoppas jag likväl, alt flera motsatta skola
kunna uppgifvas; således tror jag mig ej, på grund af
Gr. Hamiltons anförande, böra afstyrka hvad Utsk. uti betänk.
N:o 12 föreslagit, under förhoppning att det i en icke
ringa mån skall bidraga till nykterhetens befrämjande.
Skulle något missbruk med sådana krogar försökas, så lärer
det väl ej blifva svårt att upptäcka det, och då kunde en
sådan inrättning särskildt beskattas för brännvins-minuteringen.
Gr. Mörner: Äfven jag skulle med nöje se, alt ifrågavav.
bevilln. kunde afskaffas, under förutsättning att brännvinet
ufven kunde afskaffas på de näringsställen, der sådant ej
bör finnas. Jag fruktar alt i allmänhet missbruk i detta
afseende ej kunna förekommas, och till bevis derpå bör jag
nämna, att, i afseende på detta sätt att uppmuntra lill nykterhet,
har jag just i dag af en embetsman fått höra, alt
uti en stad i provinsen, der ett så beskatfadt spisqvarter
utan spirituosa hålles, lemnar värden brännvin för intet till
alla som äta hos honom. Då tyckes det verkligen ej vara
skäl att befria honom från en sådan afgift, då han på detta
sätt bibehåller de gäster, som eljest skulle öfvergifva honom;
och det är intet skäl att uppmuntra honom, när han
sålunda utöfvar sin spisvärds-rättighet. Jag förenar mig
således med de herrar, sorn yrkat att så beskaffade spisqvarter
skola erlägga bevillning.
Frih. von K ros mer, Robert: Jag delar den åsigten,
alt betänk. N:o 12 bör bifallas. Det är väl möjligt att missbruk
kunna äga rum vid sådana inrättningar, der spisning
hålles utan försäljning af spirituosa, men sådant härrör endast
af felaktiga controller. Då vore det väl hård t örn, der
controllerna äro iakttagna, och ingen sådan ulminutering af
spirituosa äger rum, spisqvarteren skulle betungas med en
skatt, som egentligen tillkommit för krogar och sådana rörelser,
der spirituosa i öfverflöd tålas. Jag får såsom exempel
anföra, att inom Upsala stad finues en sådan matinrält
-
Den 3 Oc l o be r c. m.
71
ning utan spirituosa, lill hvilken academien ensamt betalar
aoo r:dr h:co såsom understöd, på det alt den må kunna
hära sig. Denna inrättn. har haft ett väsendtligt inflytande
på ungdomen, som der för godt pris fått sin förtäring; och
jag vill bedyra, att inga spirituosa derstädes någonsin funnits
att tillgå. Emedlertid har dock värdsfolket vid denna
inrättn. måst betala bevillning. Taxens- och Prnfnings-comite'erna
hafva befriat dem, men Kronans embetsman hafva
nödgats reservera sig deremot, och i högsta instansen hafva
de blifvit enligt bevilln.förorda, ålagda att utgöra bevilln.-  procenten, hvilket är ganska tryckande, då inrättningen ej
utan enskilde personers åtgärder kan bära sig. Alt inrättningen
varit af mycken vigt för Upsala stad, det kan jag intyga,
och önskar deiföre på det lifligaste, att sådana inrätta:!'
måtte blifva befriade från be v ilin. procentens utgörande.
Frih. Ridderstolpe: Jag anhåller att få instämma
med Hr Ribbing och voterar för betänk. N:o 12, i anledn.
af hvad der förekommer om spisqvarteren. Det är bedröfligt
alt lefva uti en lid och i ett land, der det bättre folket
ej vill föregå den arbetande classen med goda exempel.
Den som aflägger brännvinsbordet finner brännvinsflaskor uti
sina gästers fickor i tambouren, men man får ej tröttna att
söka bryta skalet, för att komma till kärnan. Jag vet föreningar,
som åtaga sig att betala conlributionerna för de
krögare, sorn skulle vilja afsäga sig utminuteringen af spirituosa.
Om nu R. o. Ad. borttager bevillningen för spirituosa
för livar och en, som endast håller porter och öl till
salu, så föregår R. o. Ad. den öfriga delen af nationen med
ett exempel, hvarigenom nationen kommer att finna sin representation
vara af en tendens, som verkar till fördel för
nykterheten. På dessa skäl tillstyrker jag bifall till betänk.
N:o 12 uti hvad spisqvarter och värdshus utan spirituosa
vidkommer.
Frih. Sprengtporten, Jac. Wilh : Jag instämmer
med Hr Ribbing och tror det vara nödvändigt att bibehålla
detta exceptions-stadgande, om ej af något annat skäl, åtminstone
för principens skull. Det må visserligen vara förhållandet,
såsom Gr. Hamilton nyss anmärkt, att vid de
uti hufvudstaden inrättade spisqvarteren, der spirituosa ej
finge försäljas, i tidens längd möjligen missbruk kunnat
uppstå; men jag har mig åtminstone bekant, alt dessa spisinrättningar
i hufvudstaden fortfarit under en ganska lång
tid, utan att sådana missbruk ä^t rum. Jag känner att äfven
på landet vid stora bruk, der större antal arbetare finnes,
värdshus äro inrättade, der mat erhålles, men utan någon
slags förtäring af brännvin. Allt detta visar, att sjelfva
principen torde böra bibehållas, ehuru det alltid blir svårt
att stifta lagar i detta fall; och då dessa så mycket komma
Den 3 Octobcr c. m.
i strid med seder oell passioner, får man ej vänta sig, alt
alla missbruk i ögonblicket skola kunna förekommas. Jag
tillstyrker bifall till livad Hr Ribbing föreslagit.
Hr von Rosen: Det skulle nästan se ut, som jag ville
motsätta mig hvad så många förespråkat; men jag måste
reservera mig emot ett beslut, hvarigenom alla sämre krogar,
som angifva sig för att endast sälja öl och porter, skulle
blifva fria från bevillning. Jag vill slå vad om ganska
mycket, att skilnaden emellan dem och de gamla krogarna,
som ägde rättighet att sälja brännvin, blefve ganska omärklig.
Jag tror, att då här skattas särskildt för värdshus- och
särskildt för brännvins-minulerings-rättigheten, så är controllen
lättare, än förhållandet blefve om Utsk:s förslag uti
betänk. JST:o 12 antoges. För öfrigt, om nu värdshusvärden
eller spisqvarlersidkaren finge utan skatt hålla mat, så kan
ju en och hvar blifva spisqvartersvärd och derigenom en
mängd lönnkrogar uppkomma, som jag trotsar någon landshöfding
att controllera. Anmäler lian sig för spisqvarter
och betalar sin skatt derför, så vet man hvar han finnes;
skulle han deremot hafva det fritt, så kunna spisqvarter finnas
på alla ställen, åtminstone på många , der det ej förut
varit påtänkt. De borde åtminstone betala någon skatt. Vi
hafva nog lönnkrogar ändå, utan att genom ett sådant stadgande,
som herrarne nu önska, skapa ändå flera. För öfrigt
får jag bekänna alt jag tror, att det blefve en ganska
kännbar minskning uti bevillningen, om alla spisqvarter och
värdshus blefve befriade frän skatt. I Slockholm t. ex. är
det en ganska lönande och, såsom jag tror, en icke obetydlig
rörelse. Uti de stora städerna , på de stora gäslgifvaregårdarna,
och de mera befolkade orterna, är det en ganska
god inkomst; och jag tror, att om det föreslagna stadgandet
antogs, så skulle alltför många komma att dela denna inkomst.
Jag finner således ej skäl att fritaga spisqvartersidkarne
från bevilln. och reserverar mig emot de vådliga
följder, som deraf kunna uppstå.
Gr. Hamilton: Det är visserligen icke vanligt här, alt
man medger att man haft orätt; men det är verkligen med
stor glädje jag nu hört af flera ledamöter omtalas det lyckliga
inflytande, som sådana spisqvarter utan spirituosa hafva
haft, och de lyckliga följder, som deraf kunna uppstå, och
jag finner deraf, att Utsk. endast lärer hafva erhållit upplysning
om undantagen. Jag yrkar derföre bifall till betänk.
N:o 12.
Hr Printzensköld, Carl: Jag kan ej med den sista
värda talaren dela den lyckan att hafva funnit mig öfvertygad
af de personer, som här yttrat sig för bifall till Utsk:s
betänk. N:o 12; tvertom tror jag, lika med Hr von Rosen,
att ett bifall till detta betänk, skulle leda till de skadligaste
miss
-
Den 3 O c t o b e r e. ra.
missbruk. Litel livar af oss lärer hafva sig nogsaml bekant,
huruledes mången medborgare-class , mången individ i samhället
är särdeles benägen att undandraga sig de skatter,
som han bör utgöra till Staten. Medger man nu ett undan
tags-stadgande, så skulle o tvifvelaktig t en mängd spisqvarter
uppkomma, hvilka, under rubrik att icke sälja eller utminutera
brännvin, likväl befattade sig dermed; och det är ej
heller osannolikt, att alla krogar då skulle förvandlas tili
spisqvarter, hvilkas innehafvare, under det att de afsade sig
försäljningen af spirituosa och derföre erhöllo uppmuntran,
likväl under hand läto denna försäljning fortgå sorn förut.
Jag anhåller alltså om afslag å betänk. N:o 12, samt alt betänk.
N:o 27 måtte bifallas, och får såsom ytterligare skäl
härtill lägga den omständigheten, som ingalunda saknar vigt,
att genom det missbruk, som eljest ganska säkert uppkommer,
Staten lika säkert skulle förlora en icke obetydlig de!
af sina påräknade inkomster, alldenstund lagbrytaren väl
kunde befordras liil straff, men alldeles icke åläggas att skatta
för en rörelse, som han olofligen idkat. Också erinrar jag
mig nu en redan inträffad händelse, som tillräckligt bevisar
faran för Staten af det föreslagna stadgandet. I staden Lund
hade nemi. det missbruk en längre tid blifvit föröfvadt, att
nästan alla dervar. bryggare och victualiehandlare, utan tillstånd,
idkade brännvinsminutering. De erlade afgift till stadens
cassa för denna rörelse, men Staten fick deremot ingenting.
Slutligen anmärktes detta förhållande af Kammarrättens
öfver-rev.depart., med påstående emot vederbör, om
betalning af de stadgade bevillnings- och minuterings-afgifterna,
som, efter hvad jag vill påminna mig , uppgingo till
omkring goo r:dr b:co; men Kammarrätten ansåg sig ej kunna
fastställa anmärknln , enär de, som idkat brännvinsminuteringen,
dertill varit oberättigade, ulan öfverlemnade åt vederbör.
kronoåklagare att denna öfverträdelse af författningarna
i laga ordning beifra; och Staten förlorade således en
icke obetydlig inkomst, som den under andra förhållanden
tvifvelsutan skulle fatt sig tillerkänd.
Hr von Hartmansdorff: Jag skulle tro, att vid detta
tillfälle, likasom vid alla andia, missbruket icke bör få
tillintetgöra sjelfva bruket. Om missbruk i detta fall äga
rum, så är felet utan tvifvel veder bör. myndigheters, och deras,
som verkställa taxeringen eller vaka öfver verkställigheten.
På samma grund som man nu ej vill medgifva denna
lindring, kunde man äfven säga, att emedan lönnkrogar
finnas, böra ej heller krogarna skatta, ty de kunna ju göra
sig till iönnkrogar allesammans, och då äro de befriade från
all skatt. Jag anhåller att IL o. Ad. mätte bevilja den
ifrågavar. eftergiften, men införa den under 145 §:n, såsom
lindring för sådana spisqvarter, der rusgifvande drycker ej
i4 H. 10
74
D e n 3 O c tobe r e. m.
försäljas. I sådan händelse skulle alla spisqvarler, om jag
lätt förstår författningen, blifva uppförda till bevillning,
men de som styrkte alt de ej försålde eller tillhandahölle
rusgifvande drycker, sedermera varda från afgiften befriade.
Frih. Ridderstolpe: För alt minska den våda för
framtiden, som Hr Printzensköld befarat, får jag erinra derom,
alt denna framtid blott består af högst 5 år, under hvilka
det vore ganska tillbörligt., att R. St. gjorde ett försök
i denna väg. Jag uthärdar med att votera för betänk.
N:o 12.
Frih. Nauckhoff: Här inträffar verkligen det förhållandet,
att missbruken befinna sig uti den stora majoriteten,
ända derhän att de blifva bruk, och jag får erkänna, att
hvad här har blifvit anfördt ej kunnat öfvertyga mig om
annat, än att en mängd lönnkrogar skulle uppstå till följe
af denna förändring. Om man ville uppmuntra en dylik sak,
som visserligen vore ganska väl, så må det då hellre ske genom
det undantagsstadgande, alt den som vid årets slut kan
styrka att han ej utminuterat brännvin, skall återbekomma
hvad- han förut betalt. Sålunda erhålla dessa matinrättningar
all den uppmuntran, som kan önskas, men att proclaroera
uti bevilln.förordn., att alla spisqvartei sidkare, som
uppgifva sig att icke utminutera brännvin, skola befrias från
afgifter, det är blott att inrätta lönnkrogar; och jag får för
min del reservera mig deremot, så att i en framtid, då denna
sak möjligen åter kan komma å bane, man ej må skylla
på länsstyrelserna.
Hr von Rosen: Jag befarar, att Hr von Hartmansdorff
fordrat för mycket af myndigheterna , då han ansett
det vara möjligt att conlrollera, alt en värdshusidkare ej utminuterar
brännvin. 1 afseende åter på hvad Frih. Nauckhoff
föreslagit, nemi. att en värdshusidkare, som vid årets
slut visar, att han ej utminuterat något brännvin , skulle
återfå hvad han i bevilln. erlagt, så tror jag, att han hallilla
svårt att bevisa, att han ej utminuterar brännvin, som
någon landshöfding att bevisa, att han gjort det. Jag tror
att äfven detta endast skulle föranleda, att författningen eluderades,
hvaraf många olägenheter skulle uppkomma.
Hr Edenhjelm: Jag afstår ifrån mitt förra yttrande
och förenar mig med hvad Hr von Hartmansdorff föreslagit,
nemi. att idkare af spisqvarter utan spirituosa måtte upptagas
i §:n >45, såsom befriade efter 2 art. Derigenom blefve
allt hjelpt.
Frih. Sprengtporten: Det är visserligen möjligt, att
jag misstager mig om hela frågan. Jag trodde det ej nu
vaia fråga om att alla spisqvartersidkare skola befrias ifrån
skatt, ty deruti har jag ej velat instämma , utan jag har
blott önskat, att sådana bestämdt kända matinrättningar, som
Deu 3 Octobcr e. ra.
hufvudsakligen hafva till ändamål alt för godt pris förse arbetsfolk
eller andra personer med föda utan brännvin, skulle
få tillgodonjuta denna eftergift. Att missbruk skola uppstå,
tror jag visserligen vara ett factum; men hvad jag också
tror vara ett factum, är, att några sådana missbruk ej uppstå
, sorn för sjelfva fiscus medfört särdeles betydliga förluster,
då de inrättntr, sorn hittills på grund af denna § uti
betänk, uppstått, varit ganska få. Det synes mig också besynnerligt,
att det ej skulle vara möjligt att få inrätta en
spisningsanstalt, utan alt vara tvungen alt skatta för brännvinsminutering.
Om nian aldrig så gerna önskade undvika
alt försälja spirituosa, så skulle man derigenom på sätt och
vis tvingas dertill, i det man nödgades skatta för sådan minutering.
Det ligger någonting principvidrigt häruti. För
öfrigt är frågan visserligen af en helt och hållet relativ vigt,
och jag vill icke längre uppehålla R. o. Ad. med något vidare
yttrande härutinnan.
Hr Ribbing: l afseende på Frih. NauckhofFs förslag
ang:de afgifternas Stei bekommande af spisqvartersidkare, som
ej utminutera spirituosa, så ser jag saken alldeles lika med
Hr von Rosen; men hvad i öfrigt Hr von Rosen så väl sorn
Frih. Nauckholf yttrat om de många lönnkrogar, sorn vore
alt befara, så ser jag intet hinder för att lönnkrogar kunna
uppkomma, lika så väl nu innan det ifrågavar. stadgandet
finnes, som sedan detsamma blifvit gällande. Jag kan således
ej inse, att denna invändning bör beveka oss till att ej
bifalla hvad Utsk. uti betänk. N:o 12 har föreslagit.
Frih. Tersmeden: Bevilln.Utsk. har uti betänk. N:o
n under bokstafven K § i5 föreslagit, att ”krögare, krö"gerskor,
samt de, soin hålla likörkammare, spisqvarter och
”värdshus, äfvensom traktörer oell källarmästare, som icke
”äro borgare, oberäknad bevilln. för brännvinsminutering,
”då den tillätes, i Stock holm och Götheborg skola skatta
”minst i5 r:dr, och i öfriga städer minst 10 r:dr.” — Här
har således Bevilln.Utsk. föreslagit, att sådana spisqvarter,
som icke minutera ut brännvin , likväl skola skatta för sin
rörelse, och att de således skola betala en särskild afgift för
brännvinsniinuteringen. Sedermera liar Utsk. under bokstafven
•S’, rubriken ”spisqvarter,” föreslagit, att sådana spisqvarter
, der, jemte mat, endast porter, öl och svagdricka
hållas tillhanda, skola vara fria från bevillning. Jag finner
emellan dessa begge förslag uti Ulskts betänk, en ganska stor
motsägelse, och vet icke heller något skäl , hvarföre spisqvarters-rörelsen
, mer än hvarje annan lofgifven rörelse,
skall vara fri från beskattning. Utsk. har i min tanke redan
derigenom gjörl en tillräcklig skilnad emellan spisqvarter utan
spirituosa och krogar, då det föreslagit, att de sednare skola
skatta särskildt för brännvinsminuleringen, hvarigenom de
förra erhållit en lindring emot det närvar, förhållandet. Jag
Den 3 Oc toli er c. ni.
skulle tro, att någon ytterligare lindring alldeles icke är skälig,
synnerligen som derigenom, enl. hvad här förut af flera
talare är ådagalagdt, en stor lockelse till inrättande af lönkrogar
skulle uppkomma. Jag tillstyrker bifall till Utsk:s
betänk. N:o 27.
Frih. Nauckhoff: Det är just på dessa spisqvarter,
som de egentliga lönkrogarna komma att uppstå, derföre alt
de slippa att betala brännvinsminulerings-afgiften, när de ej
angifva sig för en sådan rörelse; men den kommer ändock
att för sig gå i löndom. Detta är så mycket skadligare under
närvar, förhållanden, som det lärer vara nogsamt bekant
för hvar och en, som haft att göra med sådana saker, huru
svårt det är att åstadkomma bevisning i denna del. Kunde
man återkomma till äldre författningar, såsom den af år
1800, sä vore det åtminstone någon förhoppning att efter
densamma åstadkomma bevisning emot oloflig brännvinsminutering;
men så länge de förhållanden qvarstå, som nuvar.
bränn vinsförfattning upplaga, blifver controllen nära omöjlig;
man skall då obekymrad utminutera brännvin, val vetande
att med bevisningen icke häfver sig så lätt.
13 r Frill. o. Landtm, yttrade, alt då flera anmärkn:r
blifvit gjorda så väl vid rubriken ”spisqvarter” som ”skollärare,
” R. o. Ad. torde finna, att flera särskilda propos:r
Liefve nödvändiga i afseende på bokstafven S; och ville Hr
Landtm, försl framställa propos. på de rubriker, som finnas
upptagna före skollärare, och hvarvid inga anmärkntr blifvit
gjorda.
Hr von Rosen: Ilar förekomma äfven ”skeppare.”
Utsk. har uti betänk. N:o 27 infört en annan redaction än
den, sorn fanns uti betänk. N;o 12. Jag vet ej, om delta
blifvit observeradt.
Gr. Ha milton: Så vidt jag kan finna, är ingen förändring
i afseende på sjömän och skeppare gjord uti det sednare
betänk.; ty i afseende på den förändring, som blifvit
föreslagen, säger Utsk. uti betänk. N:o 27, att Utsk. får
”vördsamt afstyrka bifall till den ifrågasatta förändringen.”
Deremot kan man i afseende på sjömän göra en obetydlig
anmärkt), emot denna punkt uti betänk. N;o 12.
Hr von Hartmansdorff: Jag får i anleda, af de atimiirkmr,
som nu blifvit gjorda, vördsamt anhålla, att de
tillägg, som finnas uti betänk. N:o 27, alltid må blifva upplästa,
så att vi ej må fortfara att öfverhoppa dem.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla Utsk:s förslag i de rubriker af utlåt. N:o 12,
sorn äro upptagna framför skollärare,
Ropades ja.
k
Den 3 0 c l o b e r e. ni.
Hr Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade bifalla
hvad Disk. i afseende på skollärare föreslagit.
Ropades ja och nej.
Hr Ribbing: Jag förmodar, alt Hr Landtm, framställer
propos. på hvad betänk. N;o 27 innehåller i detta
afseende, och då svarar jag nej.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla hvad Utsk. i betänk. N:o 12 föreslagit i afseende
på skollärare.
Ropades ja och nej.
Hr Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade bifalla
Utsk:s i allat. N:o 27 i afseende på skollärare framställda
förslag.
Ropades starka ja, blandade med många nej.
Hr Landtm, förklarade, det han trott sig finna att ja
öfverrösta! nej.
Hr Ribbing: Jag begär votering, emedan genom det
nu fattade beslutet stadgandet om skollärare skulle komma
uti inconscqvens med hvad R. o. Ad. förut beslutat i afseende
på informatorerna.
Frih. Tersmeden: Jag finner ej, att del behöfves någon
conseqvens emellan skollärare och informatorer. Efter
mitt förmenande äro skollärare mycket mera att sätta uti
parite med .Statens tjenstemän, och derföre yrkar jag bifall
till Utsk:s förslag uti betänk. J\:o 27.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att han icke rätt fat
tat
Hr Ribbing* förslag.
Hr Ribbing: Som ingen understöd! mig i min begäran
om votering, så vill jag ej uppehålla R. o. Ad:s lid ulan afstår.
Då Hr Landtm, nu började framställa förslag till voter:spropos.
, begärde Hr Ribbing åter ordet och yttrade:
Jag vill ej uppehålla R. o. Ad:s tid, och derföre afstår
jag från min begäran om votering, så mycket mera, som jag
derutinnan ej af någon biand R. o. Ad:s ledamöter blifvit
understödd.
Hr Printzensköld: Sedan de fleste bland R. o. Ad:s
närvar, ledamöter med så mycken ifver talat för befrielse
från bevilln. för spisqvartersidkare, som ej uti synbar måtto
idka brännvinsminutering; så synes det nu vara lämpligt,
att R. o. Ad. äfven behjertar belägenheten hos de personer,
som uppoffra sig åt det lika svåra sora ansvarsfulla kallet att
idka skolundervisning. Att nu beskatta dessa personer såsom
tjenstemän, hvilka taga lön på Rikets stat, anser jag högst
obilligt, då Utsk. haft en ganska lämplig jemförelsegrund,
om det hänfört dem till likhet med enskilda informatorer.
,8
Den 3 Oclolicr e. m.
Jag får derföre yrka afslag å Utsk:s betänk. N:o 27 , men
bifall till betänk. N:o 12.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, alt propos. till bifall
å Utsk:s förslag i utlåt. N:o 27 blifvit framställd, och, som
Landtm, uppfattat svaren, med öfvervägande ja besvarad;
Hr Ribbing hade begärt votering, men sedan afslått; om då
ingen annan begärde votering, måste propostu anses såsom
bifallen.
Gr. Posse begärde votering.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, alt bifall till Utsk:s
förslag i utlåt. N:o 27 mätte blifva ja-propos. och bifall till
förslaget i betänk. N:o 12 nej-proposition.
bifölls.
Hr Printzensköld: Måhända skulle votering kunna
undvikas, om Hr Landtm, täcktes hafva godheten att ännu
en gång framställa propos. till bifall på betänk. N:o 12. Jag
skulle tro, att något misstag ägt rum, emedan åtskillige ledamöter
framställt, att de skollärare, om hvilka här är fråga,
äro sådane skollärare, som hafva sina löner på Rikets
stat, hvilket alldeles icke är förhållandet; ty desse personer
äro sådane, som stifta egna skolor, för hvilka de ej hafva
någon annan inkomst än hvad hvarje elev till sin lärare betalar,
och således är det fråga om så beskaffade skolor, som
t. ex. den vid Barnängen här i Stockholm.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, det R. o. Ad. torde
finna, alt denna nya propos. icke kunde framställas, då äfven
dervid kunde begäras votering , och man få en ny votering,
innan den förra vore företagen, hvilket icke vore förenligt
med ordning och grundlagens stadgande!).
Hr Print 2 ensköld: Jag tillåter mig mycket betvifla,
att någon votering skulle komma att äga rum, örn Hr Landtm,
täcktes bifalla min anhållan.
Upplästes lill justering och godkändes följande voter:sproposition.
Den som bifaller Bevilln.Ulsk:s i utlåt. N:o 27 i afseende
på skollärare framställda förslag, voterar
i“i
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, bifaller R. o. Ad. Ulsk:s i betänk. N.‘o 12 i afseende
på skollärare framställda förslag.
Efter voteringens slut, befunnos rösterna hafva utfallit,
sorn följer: Ja — i5.
IVej — 21.
Då nu beslut skulle fattas i afseende på Utsk:s förslag
V:de spisqvarter, begärde
Den 3 October e. m.
79
Gr. Hamilton ordet och yttrade:
Sedan Frih. Tersmeden efter mitt förmenande ganska
riktigt anmärkt, att en inconsecjvens skulle äga rum, om man
bibehöll hvad uti betänk. N:o \i stadgas, att spisqvarter,
der, jemte mat, endast porter, öl och svagdricka hållas tillhanda,
skola vara fria från bevilln.; så torde det vara rättast,
att uti detta fall bifalla betänk. IV:o 27, men i i45§:n,
bland dem som blifvit befriade från bevilln. , införa dessa
spisqvarter. I sådant fall komme , enl. den nya bevilln.-  förordn., de som hålla spisqvarter med vin och öfriga rusgifvande
drycker att betala bevilln., äfven om de ej hafva
brännvin.
Frih. von Kraemer och Frih. Ridderstolpe instämde
med Gr. Hamilton.
Frih. Nauckhoff: Jag har för min del intet emot en
sådan befrielse för dem som hålla spisqvarter utan spirituosa,
med villkor, att den person, hvarom fråga är, vid årets slut
tillförlitligen styrker, alt han under dess lopp ej utminuterat
brännvin.
Hr Printzensköld: Jag kan alldeles icke medgifva
det villkor, som Frih. Nauckhoff nu föreslagit. Jag tror,
att alldeles ingen befrielse för spisqvartersidkare bör äga
rum, äfven om de icke utminutera brännvin. Det är naturligt,
att om en sådan näringsidkare styrker, att någon brännvinsminutering
ej ägt rum, så bör han också blifva befriad
ifrån den afgift, som derför är fastställd. Då har han tillgodonjutit
den förmån, hvartill han lagligen och skäligen är
berättigad; men jag anser hvarken med billighet eller rättvisa
förenligt, att en person skall, för det att han idkar
denna rörelse, mer än någon annan, som idkar hvilken lofgifven
borgerlig rörelse som helst , vara befriad från bevillning.
Jag yrkar således bifall till betänk. N:o 27 , på sätt
jag förut haft äran att framställa.
Hr Ribbing: Jag får vördsamt föreslå, att dessa båda
rader ”spisqvarter, der jern temia t” etc. alldeles må
utgå här, och att vi må företaga öfverläggningen om detta
ämne först när vi komma till i/p §:n.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att alla nu tycktes
vara ense derom , att Utsk:s förslag i utlåt. N:o 27 borde
bifallas; frågan vore blott om något borde i afseende på
förevar, ämne införas i den §, som angår lindring i bevillningen.
Ropades ja.
Hr von Hartmansdorff: Jag är alldeles af den mening,
som Hr Landtm, sist yttrade, nemi. att detta mom.
måtte få föras in under 14-5 §:n.
Hr Printzensköld: Skulle det yttrande, som Hr
8o
Den 3 O c l o b e r e. tu.
Landtm, nu behagade meddela, leda till den påföljd, att man
skulle anse dem som idka spisqvarter derigenom berättigade
att varda frie från bevilln.; så reserverar jag mig emot ett
sådant sätt att förfara, och yrkar att dessa näringsidkare må
blifva bibehållne vid den plats de redan fått i Utskts betänkande.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade sig hafva anfört, det
han trott Ii. o. Ad. hafva bifallit utlåt. N:o 27, i afseende
på förevar, ämne, hvarjemte lian sagt, att frågan numera
endast vore, huruvida i den § , sorn angår lindring i be v i 11 -  ningen, något borde införas rörtde sådana spisqvarter, der
icke starka drycker försäljas, hvilket således nu vore föremål
för öfverläggningen.
Frih. Tersmeden: Jag hemställer, huruvida det ej
vore lämpligt att afgöra, om något skall införas uti §:n 145,
när vi komma till denna §.
Häruti förenade sig Frih. Cederström m. fl. ledamöter.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla den rad i betänk. N:o 12, sorn innehåller:
”Spisqvarters-, värdshus- och dylika iiäringshållare. Se
"krögare.”
Ropades ja.
Under erinran alt anmärkn. blifvit gjord i afseende på
artikeln "Syjungfru!-," hemställde Hr Landtm., 0111 R. o.
Ad. behagade bifalla de förslag under bokstafven S., hvarom
icke redan blifvit beslutadt.
Ropades ja.
Bokstafven T.
Utskottets förslag bifölls.
Bokstafven U.
Gr. Posse: Uti Utsk:s betänk. N:o 27 är en förändring
införd i afseende på utländingar. Jag får reservera mig
emot delta stränga beskattnings-systeme mot resande utländingar.
Detta har visserligen uti det sednare förslaget af
Utsk. blifvit nedsatt, men det finnes dock ett förhållande der
projecteradt, hvarpå jag anhåller alt få fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet.
Här säges: "Utländingar (deruti ej inbegripne
"Norrmän för Norrska produeter), som resa omkring i lan"det
och, efter eller utan medhafvande prof, för egen räk"ning
eller såsom utskickade för andra , utbjuda eller sluta
”handel om utländska varor , skola vid ankomsten erlägga
”5o r:dr, som betalas i gränsorten , der resepasset påtecknas
”eller ett nytt resepass erhålles.” Detta är både verkställbar!
och billigt, mea sedan slår här vidare: "och för den
”tid
Den 3 O c t o b e r e. m.
81
”lid, de utöfver tre månader sig i Riket uppehålla, dessutom
”5o r:dr för hvarje månad, hvilken afgift vid ankomsten
"äfven behörigen nedsättes för den tid de uppgifva sig vilja
"i Riket qvarstanna.’’ Jag skulle tro, att de ej uppgifva någon
tid , som de vilja i Riket qvarstanna. Jag tror också
att det blefve fasligt svårt att conlrollera, huruvida de ämna
qvarstanna eller icke, och affordra dem en afgift, som det
beror på dem sjelfva att bestämma. Jag skulle således för
min del tro, att om de skola fortfara alt betala något folden
tid utöfver 3:ne månader, som de sig i Riket uppehålla,
så vore det bättre att bestämma vissa månader, för hvilka
de böra nedsätta afgiften. Jag får likväl hemställa, om icke
detta kommer att föranleda alltför mycken correspondance
för vederbör, aucloriteter, uppgående i värde mot den inkomst
deraf kunde vinnas. Jag supponerar t. ex., att en utländning
inkommer till Ystad. Han nedsätter der en afgift för
viss lid, men begagnar ej denna tid. När han kommer till
Götheborg, så måste Iian derstädes vänta intilldess landshöfdingen
der liar skrifvit till landshöfdingen i Malmö, och denne
lill commendanten i Ystad, om ej ännu redovisning hunnit
ske, för att få veta, huruvida han nedsatt afgiften. DeLla
kan visst sättas på passet, men det kommer att medföra många
svårigheter, och jag ser ej huru det skall kunna hvarken
conlrolleras eller verkställas. Jag begär derföre alt det framgent
måtte få förblifva vid den bestämmelse, som i nuvar.
föreskrift finnes.
Hr Eden hjelm, Gillis: Jag Inar för min del ej biträd!
detta Utsk:s tillstyrkande, utan tvertom deremot protesterat,
och det af den orsak, alt jag tror denna åtgärd hafva
en motsatt verkan emot den som Ulsk. åsyftat. Jag medger
gerna, att detta reglemente är mycket principenligare än
det gamla. Efter det gamla reglementet berodde det på
landshöfdingens vid gränsorten godtfinnande att ålägga en
inkommande utländning att betala från 5o till och med aooo
r:dr. Det var intet hinder derför, ty det stod blott minst
5o rsdr, ehuru man tog för princip, att blott ålägga dem
5o r:drs afgift, och jag tror ej, att de \id någon af gränsorterna
ålades högre afgift, än 5o r:dr b:eo. Det är ej bestämdt
uti den gamla bevilIo.förorda., för huru lång tid
denna afgift skulle gälla, om den blott gällde för en resa
eller för flera resor på samma år. Nu har Utsk. projecterat
att, då en utländning inkom till gränsorten, skulle han
betala 5o r:dr, och sedermera en lika summa för hvarje månad
utöfver 3:ne, sorn han i Riket qvarstaunar. Delta äten
alldeles för dryg beskattning. När personer resa från
Danmark till Norrige och sedan ämna sig till Sverige, så taga
de i Christiania pass till Stockholm och Götheborg; men
söm ingen der kunnat underrätta dem om hvilka afgiller,
i4 H. 11
82
Den 3 O c lo b e r e. ni.
som föreslå ilem på Svenska gränsen, så anti ada de, oberedde
på en så dryg utgift, resan till Sverige. Jag anser
nödvändigt att nedsätta denna afgift lill 25 r:dr b.-co i månaden.
Äfven detta är kanske för mycket, men jag föreslår
de tina afgift i stället för 5o r:dr.
Hr von Rosen: Vid den förändrade redaction , sorn
Utsk. uti betänk. N:o 27 föreslagit, skulle jag önska en ytterligare
förändring. Der står: ’’U 11 ä 11 d n i ng a r, som r e”sn
omkring i landet”; men jag tror att detta är alltför
obestämdt, oell att det bör stå: sorn inkomma eller resa
omkring i landet. Jag får alltså föreslå denna förändring.
Hvad åter beträffar sjelfva skatten, så anser jag
den hittills varande såsom alldeles tillräcklig; ty de skola nu,
då de första gången inkomma, vid gränsen betala 5o r:dr,
men livad de skulle deponera för den vissa tiden som de
ville vistas i Riket, det erlägga de ej; ty när man vifllägga
skatt på dem, så resa de såsom mecbaniei eller botanister,
eller livad som helst, och sådant kan man omöjligen controllera
förrän de komma till den ort, der de göra upp sina
affärer. Der kan det blifva möjligt att utröna hvad deras
ärende kan vara; men på gränsorten är detta oändligen svåri
att controllera. Vi hafva sett dem resa i landet flera månader,
fått kunskap om deras ärenden och tagit skatten af
dem, ehuru med mycken svårighet. Skulle man nu öka
skatten, så förskansa de sig ännu mera, för att undgå att erlägga
densamma, hvarföre jag tillstyrker, alt i detta afseende
det förhållande får fortfara, som efter IÖ35 års författning
ägde rum.
Hr von Qvanten: Jag biträder de herrar talare, som
föreslagit, att skatten skulle nedsättas. Egentligen kan skattens
belopp nu ej blifva föremål för beslut ; men efter alla
andra talat derom, så har äfven jag velat nämna, att jag anser
den böra vara lägre. I en så hög beskattning, sorn här
är föreslagen, ligger verkligen något både orimligt och högst
orättvist. Man bör ej afskräcka utländningen att komma
in. Det händer visserligen , att han kommer utan alt vara
oss nyttig, men det händer också, att lian är fäderneslandet
till verklig nytta. Jag skulle således anse, alt om man bestämmer
5o r:dr, så har man gifvit fäderneslandet en tillräcklig
gärd för hans rättighet att här få färdas. Den månadtliga
afgiften är absurd, ja alldeles orimlig. Det kan ju
hända, att en sådan herre insjuknar och ligger sjuk i 2 eller
3 månaders tid; då får lian betala för det att han ligger
sjuk. Delta kan ganska lätt hända en sådan resande, synnerligast
som han måste byta om klimat, när lian kommer
till norden ifrån södern. Jag anser således, att denna afgift
bör upphöra, och att den afgift, som lian för en gång erlagger,
är tillräcklig för hans vistande här, åtminstone för
ett år.
Den 3 Octo ber *. m.
83
IIr Frih. o. Landtm. hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla Ut.skrs i utlåt. N:o 27 i afseende på utlandningar
framställda förslag.
Ropades nej.
Hr Landtm, hemställde derefter, om R. o. Ad. ansåg,
att bevillningen för resande utländningar borde bestämmas
efter de grunder, som i nuvar. bevilln.förorda. af år
1835 varit gällande.
Ropades ja.
Uppå derefter framställd propos. biföll R. o. Ad. Utskts
förslag rörtde bevillningen för utländningar, som i städerna
drifva handel och rörelse.
Bokstäfverna W. och Å.
Utskottets förslag biföllos.
16, 17 och 18 §§:na.
Biföllos.
19 §:n.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att R. o. Ad. torde
linna, det Utskts särskildta tillstyrkande i utlåt. N:o i7 icke
egentligen utgjorde någon bevilloingsgeund , utan vore en
hemställan, som för framliden borde äga ruin; hvarföre ock
den frågan borde skiljas från förslaget i det första betänkandet.
Uppå derefter framställda särskilda propos»' biföll R.
o. Ad. så väl 19 §:n i betänk. Nro 11, som hvad Dtsk. 1
utlåt. N:g 27 föreslagit.
ao §:n.
Bifölls.
21 §:n.
Hr von Qvanten: Jag får vördsamt begära, nit denna
§ måtte komma att discuteras under nästföljande §. Således
reserverar jag blott min rättighet alt återkomma till
densamma, sedan 22 §:n blifvit behörigen granskad.
Hr Stuart, Fredr. Christoffer: Jag får vördsamt
hemställa, att Hr Landtm, ville åtskilja dessa båda §§:r vid
föredragningen. Den ena, eller § 21, angår ägare af frälseräntor,
och den andra, eller § 22, angår ägare till frälsejord.
Dessa äro helt och hållet skiljda personer, och finner
jag således ej att någon förblandning af frågorna häraf Bevilln.
Utsk. blifvit gjord. För min del får jag derföre bestrida
den begäran, Hr von Qvanten framställt.
Hr von Qvanten: Jag kan ej finna, att mig kan betagas
rättigheten att yttra mig öm 21 §:n efter aa §:n; ty
84
Den 3 Oclober c. m.
dii man komnier lill denna, torde jag kunna ganska tydligt
Levisa, att 22 §:n borde snarare stå framför än efter den
2i:a; men efter den nu kommit att stå efteråt, så utber jag
in i g att få yttra mig deröfver efteråt, oell detta lärer ingen
kunna förneka mig.
Frill. Ridderstolpe: Jag får vördsamt anhålla, alt rcdactionen
uti § ai måtte sålunda förändras, att i stället för
orden: '"hvilken afgift af ägaren till frälseräntan bör er
läggas,
” det i stället mätte komma alt stå: hvilken afgift af
frälseränlans ii gare lior erläggas.
Ilr von Hartmansdorff: f afseende på ordalydelsen
uti 21 J:n instämmer jag nied Frih. Ridderstolpe. 1 hänseende
lill öfverläggning gemensamt om begge §§:no, så är
det ganska oskyldigt, om Hr von Qvanten anser det nödvändigt.
Propos. kan ju sedermera af Hr Landtm, göras
särskildt på hvardera §:n, om R. o. Ad. skulle finna, alt
de ej hafva del sammanhang, som Hr von Qvanten tror.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att lian ville låta uppläsa
äfven den 22 5:n> hvilken i sammanhang med den
2i:sta kunde pröfvas.
22 §:n upplästes.
Hr von Qvanten: Utsk. säger här, att ,Jtio shillingar
för hvarje rusttjenst-maik, efter ingifven och riktig befunnen
rustijehst-langd och jordebok i det län, der egendomen
är belägen,” äro af grundskattsnatur. Det är ganska säkert
och erkiinnes äfven af mig, alt rusltjenslinarkeu bär är en
grundskatt. Nu äger eli frälsehemmansägare jorden. Denne
äger äfven grundskatten till samma hemman och slår i
samma cathegori sorn ett skattehemman till Kronan, der
Kronan äger skatten och ägaren besittningsrätten. Om jag
nu föreställer mig en ägare af ett purt frälsehemman, så är
han skyldig, såsom ägare af rusttjenstmarkerna, att derför
erlägga en årlig be v ilin. af 10 sk. för hvarje rusttjenstmark,
såsom ägare till delta hemman. Det är ej fråga om någon
arman bevilln. för dessa rusttjenstmarker än de losk., som ägaren
erlägger; Staten kräfver ej mera af denne frälsehemmansägare
än sina 10 sk. på hvarje rusttjenstmark och afgiften för
sjelfva liemmansvärdet. Detta kräfver Kronan , och det får lion.
Då nu Kronan ej kan fordra mer än dessa afgifter, och icke heller
några andra afgifter kommit i fråga; så kan jag icke begripa
ali, om å delta hemman jag skiljer räntan från jorden och
sätter den i annor mans hand, sådant skall kunna föröka
afgiftema till Kronan af detta hemman, och detta sker likväl
här. Det är ju naturligt, att den som äger räntan af
hemmanet och tager de s. k. rusttjenstmarkerna, äfven bör
betala i bevilln. 10 sk. för dessa rusttjenstmarker, men om
räntan förflyttas pä annor man, så bör väl derföre ingen
bevillning erläggas, eftersom jordens ägare ej derför utgör
Den 3 October e. m.
85
någon bevillning. Nu bjuder likväl 21 §:n alt, om en annan
person blir ägare af en skaltefrälseränla, så skall han
derför erlägga be vi 11 n. såsom för fastighet, och deruti ligger
en tydlig orättvisa. För närvar, betalar jordägaren dessa
10 sk. för hvarje rustijenstrnark, och detta är rättvist,
om han njuter räntan derutaf; men nu får han betala dessa
io sk. för hvarje rusttjenstmark, fastän han afhändt sig
sjelfva räntan, och jag kan ej frångå min tanke i detta fall,
att deruti ligger en orättvisa, hvarföre jag får vördsamt föreslå,
att dessa 10 sk. af hvarje rusttjenstmark må anses utgöra
bevilln. för skatlefrälseräntan, och dea svarar på några
runstycken nära emot den bevilln , som 21 §:n föreskrifver.
Om jag mäktat göra denna fråga tydlig för de herrar, som
vilja förstå den — hvilket jag åtminstone försökt — det
vet jag icke; men emedlertid har jag framställt saken och
får begära, alt Hr Frih. o. Landtm, läcktes göra propos.
på, att denna afgift af 10 sk. på hvarje rusttjenstmark skall
utgöra bevillningen för skattefrälseräntor, och alt icke någon
annan bevilln. behöfver utgöras af den som rår om
räntan.
Hr Stuart: Genom den framställning, som Hr von Qvanten
gjort, finner man till hvilket resultat man kommer, då
man sammanblandar ämnen, hvilka icke hafva något sammanhang
med hvarandra. Enligt hvad jag förut anmärkt,
angår den 21 §:n ägare af f r ä I s e r ä n t o r, då deremot 22
§:n angår ägare till frälsejord. Bevilln.Utsk. har bibehållit
stadgandet uti den gamla författningen, hvilket stödjer
sig på den af Utsk. godkända grund, att ägare af frälseränta
äro att anse såsom capitalister och böra efter samma beräkning
erlägga bevilln. för deras inkomst deraf. Om nu
R. o. Ad. stannar vid att bifalla 21 §:n, oberoende af den
22, och derigenom bestämmer bevillningen för den sorn äger
det räntebärande capitalet eller frälseräntan; så blir R. o.
Ad. sedan i tillfälle att besluta om bevillningen för ägaren
af frälsejorden, och dervid fästa det afseende på Hr von
Qvantens anmärka., densamma kan anses förtjena.
Hvad rusttjenslbevillningen beträffar, så har den tillkommit
derföre, att frälsejorden är ganska lågt beskattad,
och alt man ansett densamma, till följe af denna lägre beskattning,
kunna draga någon starkare bevilln. lill Staten,
än den som utgjordes af skattejorden. Denna bevilln. har
tillkommit lill följd af en R. o. Ad:s concession vid en föreg:de
riksdag, då större deleu af frälsejorden ännu var i
dess hand; och jag tror alt R. o. Ad. ej bar skäl alt vara
mindre liberal nu än då, utan vidblifva hvad som förut i
delta fall är vordet faststäldt.
Hr Printzensköld: Jag skulle tro, att något misstag
ligger till grund för den framställning, som Hr von Qvanten
behagat göra. Han tror nemi. en orättvisa ligga deruti,
85
Den 3 Octo ber e. ra.
alt ägaren af frälsehemmanets jord skall betal i bevilln. för
de s. k. rusttjenst markerna, under det alt räntan är skiljd
från hemmanet och dess ägare erlägger bevilln. derför.
Jag skulle tro att, om man rätt betraktar saken, så finnes
ej uti ett sådant förhållande någon orättvisa. Jag vill antaga
och föreställa mig en ägare af ett purt frälsehemman,
d. v. s. alt både räntan och hemmanet uro i samma hand
förenade. Då liar Ur von Qvanten rnedgifvit, alt det är
med rättvisa och gällande författning enligt, att bevilln.
skall erläggas icke blott för frälsehemmanet, nemi. 2 per
mille efter frälseräntnns värde, utan derjemte äfven bevill
ning
för rustljenstmarkerna. Skiljes nu äler räntan ifrån
hemmanet, så är det naturligt, att hemmanet i samma mån
får ett mindre värde. Då är det också lika klart, att sedan
en sådan delning försiggått, så kommer nästa Taxer:s-comite'
att upptaga detta förhållande sålunda, alt den nedsätter
hcminansvärdct med så stort belopp, som motsvarar enpitalet
till frälseräntan, d. v. s. det capital som uppkommer
genom förvandling af frälseräntan efter 5 procent. Då är
det ju för Kronan alldeles likgilltigt, hvem som innehar
frälseräntan; om en person innehar frälseräntan och en annan
jorden, eller om räntan och jorden äro uti en o’ch samma
ägares hand. Det blir också likgilltigt för deras ägare,
ty någon orättvisa kan ej derigenom uppkomma, emedan
ägaren af frälsehemmanets jord blir, genom ett så beskaffadt
frånskiljande af räntan från jorden, befriad från den deremot
svarande afgiften för räntan, sorn han eljest skulle erlägga.
Således kan jag för min del icke linna, på sätt Hr
von Qvanten yttrat, att Staten förnärmat frälsehemmnnsägaren
derigenom, att den bevilln., som i 22 §:n omlörmäles,
kommer att blifva qvarstående.
Hr von Qvanten: Man kan visserligen leda sig till
det resultat, som Hr Printzensköld framställt, på så sätt, att
man förändrar hemmanets värde och söker sig fram på en
annan bcskattningsprincip; men bra tydligt föreställer jag
mig, att om jag är ägare till ett frälsehemman och dess
ränta, och Staten derför betingat sig en bestämd afgift, så
kan och bör denna afgift icke förändras derföre att en annan
rår om en del af hemmanet eller räntan af hemmanet.
Deruti ligger en orättvisa. Rättvist vore det då snarare, att
jordägaren, som äger en frälseränta, äfven betalte den bevilln.
, som 21 §:n föreskrifver; det vore rättvist, åtminstone
för den ränta, som jorden lemnar i en pur frälseägares
hand, men han betalar ingen afgift derför utan blott för
rustljenstmarkerna. Jag får upplysa, att denna fråga ej rör
mig, och att jag ej velat undandraga mig att betala den
bevilln., som bör utgå af skattefrälseräntan; men alla skattefrälsebönder,
som sitta på skattefrälsejord, få verkligen betala
bevilln., nemi. 10 sk. för hvarje rusttjenstmavk utöfver
alla andra afgifter. Då man ej blir förstådd, så är det bäst
Den 3 October e. m.
»7
alt lenina fallet, och således vill jag ej liingre försvara den
skattskyldige oell tillse huruvida han hlir lidande eller ej,
utan jag får då afstå från min räll, och han ina då fä
betala denna bevilln.; jag vill ej vidare lägga mig der
emot,
utan Utsk:s betänk, får slå qvar.
Hr 11 o senblad, Bernil.: Hr von Qvanten har så
klart ocli tydligt ådagalagt, alt ingen förändring äger runi
i afseeende på dessa rusttjenstmarker ocli förhållandet med afgifterna,
dä räntan innehafves af en annan än ägaren till
hemmanet, alt B. o. Ad. nu ej lärer kunna draga i betänkande
alt bifalla Utsk:s utlåt., hvarom jag vördsamt anhåller.
Hr von Qvanten: Om Hr Rosenblad skulle vara ägare
af ett frälsehemman, så rår lian också om frälseräntan,
och derföre betalar lian ingen afgift efter 21 Jin; men om
j.ig köper denna ränta af honom, så skall jag betala bevilln.
och lian äfven; ty grundskatten är 10 sk. af hvarje rusttjenstinark,
men grundskatten är ej någon bevilln., utan
skattefrälseräntan innefattar i det afseeudet rusttjenstrnarkerna.
Jag kan åtminstone ej förstå det annorlunda; men
jag får 1111 föreslå, att Ulsk:s betänk, antages, för att afkorta
all discussion i denna fråga.
Hr Printzensköld: Jag försökte väl förra gången
jag bade ordet, alt så tydligt som möjligt framställa det
oriktiga i Hr von Qvantens förslag och rättvisan deraf, alt
den bevilln., som Ulsk. i 21 §:n föreslagit, må qvarstå;
men måhända är det nödvändigt att ännu mera förtydliga
saken, och jag får således fästa Hr von Qvantens uppmärksamhet
derpå, att en frälseränta är fastighet likasom sjelfva
jorden; således, när frälseräntan säljes ifrån frälsehemmanet,
så inträffar ungefärligen samma förhållande, som om ett
kronoskattehemman klyfves i flera delar. Nu är det gifvet
och bestämdt, att Kronan skall efter skaltläggningsmetod
och andra författningar hafva dessa inkomster af sina skattehemman;
men sedan äganderätten lill jorden är skiljd från
äganderätten till sjelfva hemmanet, kan Kronan omöjligt få
hela delina inkomst af ägaren till hemmanet, utan den måste
delas emellan ägarena af räntan och jorden, och då får
Kronan i alla fall ut sin rätt. På samma sätt förhåller det
sig med frälseränleägare och frälsejordägare. De hafva hvar
sin del af frälsehemmanet, deras sammanlagda bevilln. utgör
hvad Kronan skall hafva, och dermed är saken slut.
Hr von Qvanten: Hvad Ilr Printzensköld nu anfört
är just ett bevis för hvad jag yttrat; ty om Kronan agnett
kronoskattehemman och detta delas, sa får ej Kronan en
enda skilling mera för det. Deremot, örn man skiljer skattefrälseräntan
från sjelfva hemmanet, så får Kronan en tillökning
genom bevillningen, som skall utgå af frälseräntan,
S3
Den 3 Octobcr e. m.
och det kallar jag för orättvist. Jag begär propos. på Utskts
betänkande.
Hr Frih, o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla Utskts förslag till 21 och 22 §:na.
Ropades ja.
Hr von Hartmansdorff: Jag får vördsamt erinra
om den anmärkt), vid redactionen, som Frih. Ridderstolpe
framställt och jag begär propos. derpå. Hans yrkande var att
det skulle liela: hvilken afgift nf frälscränlnus iigare l/ör
erlaggnsj i stället för orden: ”hvilken afgift af ägaren tili
frälseränta!) bör erläggas.”
Hr Frill. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. ansåg
den af Frih. Ridderstolpe och Hr von Hartmansdorff
yrkade rättelse böra iakttagas i 21 §:n, att orden ”af agaren
till frälseräntan” skulle förändras lill ”af frälseräntans
ägare.”
Ropades ja.
Hr von Hartmansdorff: Jag trodde alt vid 22 $:n
i Hr Landtmis propos. äfven innefattades bifall till Utsk:s
förslag i betänk. N:o 27, der ett tillägg är gjordt.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att då han förut förklarat
den propos. han framställt angå Utsk:s sednare förslag
eller N:o 27, då deruti funnes någon förändring eller
något tillägg och icke betänk. N:o 12 särskildt nämndes, så
kunde han i denna fråga icke annat än anse att R. o. Ad.
bifallit Utskts förslag, sådant det i betänk. N:o 12 blifvit
framstaidt, med det tillägg som N:o 27 innehåller.
23, 24, 25, 26 §§:ne samt bokstäfverna A, B och F i
27 §:n
Biföllos.
27 §:n. Bokstafven G.
Hr von Rosen: Utsk. liar uti sitt betänk. AT:o 12 i
afseende på gårdfarihandlande sagt, alt den afgift af 3o r:dr,
som af dessa handlande vid resor till utrikes ort bör erläggas,
skall uppbäras af landssecreUn, då pass meddelas , och
i behörig ordning redovisas. Jag känner ej någon orsak,
hvarför denna bevilln. eller skatt skall ingå på annat satt,
än all annan skatt. Redogöielsen och isynnerhet controllerna
äro svåra på detta sältet. Jag vet ej 0111 något underslef
häraf uppkommit; men jag tror alt den gårdfarihandlande
, sorn vili resa, bör insätta sin bevilln. på ränteriet
och ej erhålla pass förut. Jag tror alltså, att denna uppbörd
rättast bör tillgå såsom all annan uppbörd. Jag får
derföre föreslå, att den må tillgå på det sältet jag föreslagit,
och att ett bevis om er lagd bevilln. bifogas passet, så
att
Deli 3 October e. m.
89
sill man kan se, ej allenast hvarifrån lian kommer, utan
äfven att lian betalt skatten.
Hr Printzensköld: Jag instämmer så mycket hellre
med Hr von Rosen, som jag för min del af erfarenheten
vunnit den öfvertygelse, att det ar ganska nödvändigt att
öka antalet af Kronans uppbördsman och antaga så många
personer, sorn Kronan i detta fall kan behöfva använda. Det
är ingalunda något besvär för en gårdfarihandlande att insätta
sin bevilln. i landtränteriet och deröfver begära bevis;
och derigenom vinner Kronan tillräcklig säkerhet för afgiftens
erhållande, emedan den då inflyter directe i Kronans
cassa, hvaremot det eljest stundom kan äga rum, att förluster
för Kronan inträffa, om medlen skola ingå till landssecreteraren.
Hr Rosenblad: Jag skulle önska, alt någon af Utsk:s
ledamöter kunde upplysa på hvad sätt denna skatt förut varit
behandlad. Erlades den för hvarje gång pass uttogs af
gårdfarihandlande, så blefve den en passafgift och ej någon
bevillning på handeln, såsom meningen tyckes vara ; ty här
står, att denna afgift skall uppbäras af landssecret:n, då pass
meddelas. Vidare frågar jag: hvem bestämmer till hvilken
class gårdfarihandlanden hör, — ställes passet för ett år el •
ler för en resa? Jag skulle egentligen tro, att det enklaste
vore att denna bevilln.afgift, såsom all annan bevillning, erlades
i sin ort af hvar och en som vere känd att idka gårdfarihandel;
ty att behandla dessa näringsidkare, — som dock
torde hafva gjort landet åtminstone lika mycket godt som
ondt, — lika med eller kanske sämre än en utländsk Probenreuter,
det tror jag icke skulle vara lämpligt.
Hr von Rosen-. Denna beskattning är för hård, den
är ej någon pass-afgift, utan en bevillning, som särskildt erlägges.
Af dem sorn resa utrikes erlägges afgiften till landssecret:n.
Denna afgift tillfaller Kronan och skall af landssecret:n
deponeras i ränteriet; men jag anser det vara enklast,
att den omedelbart deponerades i landtränteriet. Hvad
deremot beträffar inrikes gårdfarihandlande och deras classification
, bestämmes den sednare af Taxer.-comiteei na, lill
hvilka de anmäla sig.
Orsaken hvarföre den gårdfarihandlande, som reser utrikes,
betalar bevillningen till landssecrethi är, att denna
bevilln. skall betalas förskottsvis; men detta kunde ske lika
väl, om den erlades directe på ränteriet Derigenom uppstod
ingen omväg. Då voro controlierna mera bestämda,
och jag kan ej inse behofvet af en särskild uppbördsmetod
för denna afgift.
Hr Edenhjelm: Som jag är född i orten, så är det ej
utan, att jag någorlunda känner förhållandet. Gårdfarii4
H. 12
9°
Den 3 October e. m.
handlarne bestå uu för det mesta af allmoge på landet och
contingent-borgare. Förr voro de fleste på landet, men i
sednare åren hafva de mycket flyttat in lill städerna. Landshöfdingen
i Elfsborgs län eiler landssecretm reser 2 eller
3 gånger om året till Borås och utfärdar der pass för hvarje
resa. De som äro contingent-borgare betala då antingen i
Ulricsehamn eller Borås, och allmogen betalar på landet.
Contingent-borgarena bo nästan alla på landet, men betala
likafullt contingenlen i den stad, der de äro skrifna såsom
contingent-borgare. Passen utdelas för hvarje gång särskildt,
såsom sagdt är, och förr hofva gårdfarihandlanderne betalat
en betydande afgift för passet, oär de uttagit pass till
Norrige. Detta har Utsk. nu ansett såsom otjenlig!, emedan
dessa resor till Norrige ganska mycket gagna landet; ty
gårdfarihandlanderne införa till Norrige en stor del af de
väfnader, som fabriceras uti Kinds och Marks härader.
Frih. Nauckhoff: Jag har egentligen uppstigit för
att förena mig med hvad Hr von Rosen föreslagit i afseende
på denna uppbörd. Landssecretin är egentligen ej någon
uppbördsman, och jag är derföre också af den tanken,
att denna afgift bör nedsättas uti ränteriet. Om, såsom
den siste värde talaren upplyst, denna afgift erlägges i andra
städer än sådana, der iandtränterier finnas, så kan jag
ej finna annat, än att der måste vara att tillgå någon Kronans
uppbördsman, hos hvilken afgiften då kan erläggas,
hvarigenom dess legala uppbördsman blefve i tillfälle att uti
laga ordning redovisa derför och de anledmr, som förefinnas
för landssecretm att uppbära denna så väl som andra
Kronans räntor, upphörde. Jag tillstyrker således, att
en förändring mätte vidtagas, hvarigenom landtränteriet koraine
att uppbära dessa medel.
Frih. Tersmeden: För att lättast och bäst sluta den
här uppkomna tvisten om de 3o r:dr, som Utsk. föreslagit
att gårdfarihandlande skola erlägga, då de resa utrikes, torde
det vara bäst att alldeles borttaga densamma. Jag kan
icke finna någon rimlig grund, hvarföre en sådan skatt
skulle påläggas gårdfarihandlande, som fara utrikes mer än
hvarje annan Svensk medborgare. Det måste vara af nytta
för landet, om de utom Riket vinna afsättning för sina
Svenska tillverkningar. Utsk. har funnit skäl att borttaga
den afgift, som här stadgas, då de resa till Norrige, och af
samma skäl vill jag föreslå, alt densamma helt och hållet
borttages. Jag föreställer mig, att det icke ofta inträffar,
att en gårdfarihandlande reser utomlands, om ej till Norrige;
och gör han en sådan resa, så tror jag att det länder
Riket till mera nytta än skada, och alt han således icke
derföre bör vara föremål för någon särskild beskattning.
Hr von Hartmansdorff: I afseende på redactionen
får jag nu göra samma anmärkn., som sist. Här står nemi.
Den 3 Octo ber e. in.
(sid. u5): 'sorn idka gårdfarihandel, så framt denna handel
kommer att fortfara." Jag yrkar att den sista meningen
må uteslutas. I afseende på innehållet, bestridde jag förra
gången undantaget från skatt för deras resor till Norrige.
Jag gör det ej numera; ty jag har inhemta! att gårdfarihandlande)
nes vinst på resor till Norrige har blifvit betydligt
minskad. I alla fall är förhållandet sådant, som redan blifvit
anmärkt, att de utföra våra varor till Norrige, och att sådant
bör uppmuntras i stället för alt betungas. — Hvad åter
beträffar resor till andra länder, så anser jag ganska riktigt
att desamma beläggas med afgifter, ty dessa resor ske
ej för att utföra våra väfnader, utan för att upphandla
främmande gods och införa det till Sverige. Då bör det
äfven förhålla sig med dem på samma sätt som med andra,
hvilka ej inskränka sin näringsrörelse blott till inhemsk handel,
utan äfven utsträcka den till utrikes handel. Då böra
de för den äfven erlägga särskilda afgifter.
Frih. von Kraemer: Om gårdfarihandlande skulle åläggas
att i landtränterierna sjelfve erlägga denna afgift, så skulle
deras resor betydligen försvåras, emedan, såsom Hr Edenhjelm
nu upplyst, det tillgår så, att passen ofta lemnäs
dem under landshöfdingens resor med Iandssecrehn, så väl
i Borås, som Ulricsehamn, och der finnas alltid kronofogdar,
hos hvilka afgifterna kunna erläggas.
1 afseende på hvad här blifvit anmärkt att Jandssecret:ne
ej borde uppbära denna afgift, så får jag fästa uppmärksamheten
derpå, att landssecret:ne redan uppbära ehartae-sig.-  afgiften m. fl. sådana afgifter, och således äro de redan
uppbördsman af åtskilliga afgifter, af hvilka jag skulle kunna
citera ännu flera. På de skäl jag nu anfört yrkar jag
bifall till Utsk:s betänkande.
Hr von Piosen: 1 afseende på hvad Frih. von Kramer
yttrat, får jag erinra, att Jandssecret:n ej redovisar för andra
cbartse-sig.-medel, än dem för hvilka han är försäljningsman
; men eljest redovisar icke !andsseeret:n för några chartor;
han köper sina chartor. Det finnes inga andra, som
redovisa chartor, än de som åtagit sig försäljningen deraf.
Hvad sjelfva saken beträffar, så tior jag att gårdfariliandlanden
bör få deponera afgiften på det landtränteri,
der han tager ut passet. Jag skulle likväl tro, att då han
ämnar göra en så lång resa, så kunde han äfven göra en
färd till länets landtränteri; men i Borås och Ulricsehamn
måste väl finnas uppbördsman såsom annorstädes; och jag
ser ej hvarföre ett undantag för denna afgift skulle göras.
1 afseende på att de skola betala för pass till utrikes ort,
så är det af samma skäl, som de skola taga pass för inrikes
resa. Jag yrkar, att de måtte betala lika mycket för
pass till den utrikes, som till den inrikes resan. Äfven har
jag den erfarenheten, att då de anmäla sig till utrikes re
-
91
De» 3 Octo ber c. m
-
sur, så hafva de vanligen ganska obetydligt af varor när de
resa ut, men äro rikligen dermed försedda då de komma
hem igen. Om dessa resor äro fördelaktiga för dem eller
ej, det vet jag icke, men nog sälja de sina utländska varor
när de hemkomma. Det är af detta skäl jag anhåller a tt
Utsk;s förslag måtte bifallas.
Hr Rosen b I a d : Jag anser mig först böra hafva äran erinra
R. o. Ad. om hvad jag tog mig friheten upplysa, då denna
fråga förra gången discuterades här, nemi. att genom gårdfarihandlarena
utföres till Norrige årligen för emellan 3 och
4oo,ooo r:drs värde af Svenska industri-producter, hufvudsakligen
af Svenska husflitens producter, af bomullsväfnader
och dylikt. Det var af detta skäl, som jag ansåg mig
böra motsätta mig allt betungande af en för Sverige så nyttig
rörelse som denna; men ett alldeles motsatt förhållande
äger rum i afseende på deras resor till andra utrikes orter,
(om man då vill anse Norrige såsom utrikes); de vaior,
som på sådant sätt af dessa handlande utföras, uppgå ej till
något betydligt värde, men deremot utvisa våra confiscations-annaler,
att en stor del af gjorda beslag härflyter från
dessa resor, och flere, som bort underkastas beslag, hafva måhända
undgått det.
Hvad sjelfva afgiften beträffar, så tror jag det bästa vore,
att denna bevilln. betaltes i hemorten vid beviiiningsårets
slut Skulle det ej komma »tt tillgå på det sättet, så instämmer
jag med Utsk., att då lärer det väl vara bäst att göra
på samma sätt som hittills, och att det ej är skäl att göra
någon förändring härutinnan för att skaffa en liten beqvämlighet
åt landssecret:n, en beqvämlighet, som han icke sjelf
lärer önska, ty han är van vid det närvar, förhållandet
.Således, om R. o. Åd. anser del ej löna mödan att antaga min
idde, så önskar jag bifall till Utsk.-s betänk, tili denna punkt.
Hr Edenhjelm: Jag för min del anser ingen fara vid att
landssecretm nu, såsom han redan länge gjort, uppbär denna
bevillning. Det kan ej blifva någon säkrare controll på
uppbörden af denna afgift, än då landshöfdingen sjelf är
närvar, och är i tillfälle att controllera honom deruti. På
samma sätt som det tillgår med bevillningens erläggande lör
dem, som resa till Norrige, på samma sätt kan det också
tillgå, då landssecret.n hunnar pass till utländsk ort. Jag
har aldrig sett, att detta gått orätt till. Jag anser derföre
nedsättning uti denna bevilln. öfverflödig, då det månget år
bänder, att den alldeles icke förekommer.
Frih. Tersmeden: Hr von Rosen har ansett alt, om
den här föreslagna bevillningen för gårdfarihandlandes utländska
resor af 3o r:dr borttoges, så skulle alla handlande anmäla
sig till utrikes resor, och likväl endast resa inom landet
och derigenom undslippa den bevilln., som de eljest
Dea 3 Octo ber e. m
9^
måste utgöra. Jag kan ej sålunda förstå den Ilar föreslagna
lie v i 11 n förordn. liar står, att gårdfarihandlande skola
vara 6 classer; sedermera tilläggas orden: "Hvarförutan de,
"sorn äga att sjelfva eller genom ombud idka berörde han"del,
för hvarje person skola erlägga: vid resor till utrikes
"ort 3o r:dr.” Således är detta ett tillägg utöfver den i bev
ilin förordn. dem förut ålagda beskattning. Om det också
vore förhållandet, såsom här är nätnndt, att de ej föra ut
särdeles mycket inhemska varor, utan att de i stället föra
in utländska; så finner jag intet mera ondt uti att de införa
utländska varor, än att alla andra handclsexprditer göra
det. Tullförsnilla de dem, så är det illa, men det bör
kunna förekommas af tullbevakningen; åtminstone måtte de
ej hafva lättare än andra att tullförsnilla. Jag kan med
ett ord icke finna något skäl, hvarföre en sådan särskild bevilln.
skall påläggas dessa gårdfarihandlande, utan yrkar
alt betänk uti denna punkt måtte afslås och den föreslagna
bevillningen utgå.
Hr Printzensköld: Det lärer ei finnas någon ledamot
af R. o. Åd., som ej anser nödvändigt att uti redaclionen
af hvarje författning iakttaga den största tydlighet.
Jag han ej neka, att jag finner en sådan tydlighet saknas
uti den del af denna §, som nu discuteras. Sedan Utsk.
nemi. uppställt bevillu afgifterna för gårdfarihandlande uti
vissa classer, ända till 6, så yttrar Utsk : ”hvarförutan de,
"sorn äga att sjelfve eiler genom ombud idka berörde liati"del,
för hvarje person skola erlägga: vid resor till utrikes
"ort (med undantag af Norrige) 3o r:dr.'’ Derefter kommer
följande: "Denna afgift skall uppbäras af landssecrehn etc." Är
det nu endast afgiften för resor till utrikes ort, som skall
sålunda erläggas, eller är det äfven afgifter, som för resor
inom landet af gårdfarihandlande skola erläggas, och för
hvilka resor de också begära pass? Efter en sträng tolkning
af ordalydelsen här skulle jag tro, att det endast är sistnämnda
afgift, nemi. 3o r:dr, som af landssecret:n här
skall uppbäras, och att de öfiiga afgifterna skola utgå
enligt hvad bevilln.förordn. i allmänhet innehåller. Jag
skulle till min rättelse önska, att någon af Bevilln.Utsk:s närvarande
ledamöter täcktes upplysa om rätta tillämpningen
af denna §, på det att något missförstånd och misstag ej
må äga rum, hvilket ofta inträffar i fråga oui bevilln.författningen.
Hr von Rosen: I anledn. af hvad Frih. Tersmeden
yttrat, får jag nämna, att en gårdfarihandlande betalar skatt
för sin handel, såsom för en näring. Om en handlande uti en
stad reser ut, så betalar han visserligen icke för hvarje gång
han reser; men han taxeras af Taxer.-comiteen för sin handel.
Gårdfarihandlanden betalar ingen annan borgerlig afgift
och blir af Taxer.-comiteen endast till denna bevilln.
94
Den 3 October e. tu
-
uppförd. Här äro de nu indelade uti 6 ciasser för den inrikes
handeln, och sammanförda uti en enda class i afseende
på bevillningen för utrikes resor. Jag finnér mycket
skäl att de skola betala särskildt för den utländska handeln,
och tror, att detta tillgår så, att alla, sorn handla
både ut- och inrikes, betala afgift de förra på lands-cancelliet
och de sednare i vanlig uppbördsväg.
Gr. Hamilton: Till svar å Hr Printzenskölds förfrågan,
får jag blott nämna, att som jag fattade frågan inom
Utsk., så afser uttrycket: ”Denna afgift skall uppbäras
af lan dssecret: n’’ endast de 3o r:dr, som gårdfarihandlanden
borde erlägga vid utrikes resor, när han erhöll
pass lill utrikes ort.
Hr Printzensköld: Enligt den upplysning, som Bevilln.
Utsk:s nuvar. ordför. behagat meddela, hemställer jag,
om icke, till förtydligande deraf, ordet "sistnämnde” finge
införas framför ordet "afgift.” Derigenom blefve all
otydlighet undanröjd, och någon fråga om de öfriga afgifterna
för gårdfarihandlande kunde således icke uppstå vid
den uppbörd, som landssecrehn äger att göra. Eljest
skulle den tillämpning kunna äga rum, att iandssecretm,
då han jemte landshöfdingen meddelade pass för gårdfarihandlande
för resor inom landet, äfven då kunde vilja uppbära
de bevilln.-afgifter, som gårdfaribandlanderne för denna
handel äro skyldige att erlägga.
Frih. von Kraemer: Efter den förklaring öfver §:n, som
Gr. Hamilton gjort, får jag nämna, att jag anser äfven denna
afgift af 3o r:dr för utrikes resor kunna erläggas i landtränteriet;
ty vid sådana resors företagande skola passen begäras
hos landshöfdingen i länet, hvarför det ej bör medföra
någon svårighet att insätta afgiften uti ränteriet, hvilket
jag alltså yrkar måtte blifva R. o. Adis beslut.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att, då anmärkn. blifvit
gjord i afseende på gårdfarihandlande, R. o. Ad. torde
finna, att särskild propos. derom borde framställas; hemställandes
nu, om R. o. Ad. i öfrigt behagade bifalla hvad Utsk.
under bokstafven G föreslagit.
Ropades ja.
Hr Landtm, yttrade, att hvad gårdfarihandlande anginge,
så hade först den anmärkn. blifvit gjord, att orden
"så framt denna handel kommer att fortfara” borde utgå;
hemställande Hr Landtm., om R. o. Ad. ansåg denna redactions-förändring
böra äga rum.
Bifölls.
Hr Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade i öfrigt
bifalla hvad Utsk. föreslagit i afseende på classificationen
af gårdfarihandlande.
Den 3 October c. m.
95
Ropades ja.
Ilr Frih. o. Landtm, yttrade, att olika meningar
hade uppstått om särskild afgift borde äga rum för gårdfarihandlandes
resor till utrikes ort, med undantag af Norrige;
och hemställde Hr Landtm., om R. o. Ad. behagade
bifalla Utsk:s förslag i detta hänseende.
Ropades ja och nej.
Hr Landtm, förklarade, det han trott sig finna att
nej öfverröstat ja.
Hr von Hartmansdorff: Om ej betänk, anses bifallet,
anhåller jag om votering.
Hr Edenhjelm: Jag kan ej begripa hvad det kan vara
för rättvisa uti att bifalla, att dessa personer skola slippa
att betala. När andre handlande drifva utrikes handel, så
få de betala, och då begriper jag ej, hvarföre Veslgötharne
skola slippa att betala, när de göra det.
Frih. Nauckhoff: I händelse plenum kommer att
fortsättas efter voteringen, så får jag hemställa till Hr Landtm.,
om icke, sedan den första frågan, ang, uppbördssättet af de
3o r:dr, blifvit afgjord, nemi. huruvida de skola uppbäras
af landssecretm elier nedsättas i landtränteriet eller ock
hos en Kronans uppbördsman, den sednare punkten äfven
kunde komma att afgöras, på det att vi ej måtte behöfva
återkomma till detta ämne.
Hr von Hartmansdorff: I händelse R. o. Ad. skulle
borttaga alla afgifter för gårdfarihandlandes resor utrikes,
vore det utan ändamål alt besluta hvem som skulle uppbära
dem. Jag förmodar likväl, att då voteringen är slut, Hr
Landtm, tillåter oss att åtskiljas för i afton; och då kunna
vi nästa gång afgöra denna fråga.
Frih. Ridderstolpe: Efter de upplysningar, som Hr
Edenhjelm lemnat, torde kanske ett annat resultat erhållas,
om Hr Landtm, behagade göra ny proposition.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att han icke visste, ora
icke något missförstånd ägde rum, antingen hos honom eller
hos R. o. Ad. vid besvarandet af propostn; måhända låge
misstaget hos Hr Landtm., hvarföre han ansåg sig ånyo böra
framställa den sist gjorda propos:n.
Frih. Tersmeden: Sedan Hr Landtm, framställt propos.
till bifall å förslaget, och denna propos. blifvit med
nej besvarad; så ser jag ej, att en votering kan undvikas på
annat sätt, än att de personer, som begärt votering, afstå
derifrån.
Frih. Ridderstolpe: Denna votering har blifvit eonditionelt
begärd, nemi. såvida ej R. o. Ad. bifaller Utsk:s
betänk. Bifaller R. o. Ad. betänk., så slippa vi att votera.
95
Bf« 3 Octobcr e. m
Hr Frih. o. Lant! tm. hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla Utsk:s förslag i afseende på ifrågavar.
ämne.
Ropades starka ja, blandade med många nej.
Hr Frih. o. Landtm, förklarade det han trott sig
finna att ja öfverrösta! nej.
Fir Munck af Rosenschöld, Nils Rudolph: Jag
reserverar mig deremot, att Hr Landtm, ånyo framställt
propos., sedan Hr. Landtm, redan engång förklarade huru
Hr Landtm, uppfattat R. o. Ad:s svar, och emot det sätt,
hvarpå Hr Landtm, nu gått till väga att bryta ett redan af
R. o Ad. fattadt beslut; och anhåller jag, att denna min
reservation må blifva uti prot. förvarad.
Frih. Tersmeden: Jag kan ej neka, att det är med
högsta förundran, som jag hört Hr Landtm, ånyo framställa
propos , sedan den redan en gång blifvit framställd och besvarad
; och nu begär jag voteriug.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att förmodligen ett
misstag vore begånget af honom, som trodde sig hafva förklarat
den första propos:n vara med ja besvarad, men måhända
i stället hade sagt nej, d. v. s., det ena ordet för det
andra; Ilr Landtnäs mening hade icke varit att ånyo framställa
en propos., som redan förut varit på afgörande sätt besvarad,
men vid detta tillfälle hade han, af Hr von HartmansdorfFs
begäran om votering, sedan Hr Landtm, trodde sig
hafva förklarat den mening öfvervägande, för hvilken Hr
von Hartmansdorff yttrat sig, blifvit uppmärksam deruppå,
att Hr Landtm:s ord, vid förklarandet huru propos:n blifvit
besvarad, måtte hafva fallit på ett sätt, sorn varit alldeles
stridande emot hans afsigt; af denna orsak, och då han ofrivilligt
begått ett misstag, hade han icke ansett sig böra
tveka att förnya den propos., han framställt. Nu, sedan
votering blifvit begärd, återstode endast att bestämma voter:s-propos:n
; hemställande Hr Landtm, om R. o. Ad. behagade
antaga bifall å Utsk:s förslag till ja-propos., samt
afslag å detsamma till nej-proposition.
Ropades ja.
Frih. Nauckhoff: Jag får hemställa, huruvida icke,
om ja vinner, vi kunde få antaga äfven den sista strofen,
så att vi icke vidare behöfva återkomma till denna fråga.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att då olika meningar
i frågan blifvit framställda, hvilka måhända kunde leda till
votering, och då i alla fall Riksd.Ordn. stadgade, att, sedan
votering blifvit begärd, den genast skall äga rum, kunde
ingen sådan framställning, som Frih. Nauckhoff begärt, för
det närvarande ske.
Upp
-
Den 3 Octo be r e. m. gj
Upplästes lill justering och godkändes följande voterrsproposition:
Den,
som bifaller Bevilln.Utsk:s förslag rör:de afgiflcn
lör gårdfarihandlande vid resor till utrikes ort, voterar
ia5
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, afslår R. o. Ad. Utsk:s förslag i denna del.
Efter voteringens slut, befunnos rösterna hafva utfallit,
sorn följer:
Ja — i3.
Nej — i 2.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. ii om aftonen.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Onsdagen den 7 October i84o.
Plenum kl. g f. m.
Justerades pleni-prot. för den ig sisth September e. 111.
Flr Frih. o. Landtm, lillkännagaf, alt Hr Stuart,
Fredr. Christopher, ledamot i Bevilln.Utsk., och invald till
ledamot i LagUtsk., afsagt sig denna sednare befattning,
samt att Frih. Gyllenstjerna, Nils, ledamot i Sevillu.Ulsk.,
och Hr Tersmeden, Gustaf Reinh., ledamot i Allm. Besvärsoch
Ekon.Utsk., erhållit Irenne veckors ledighet.
Frih. Cederström, Anders: Jag anhåller vördsamt
alt lä afsäga mig min plats såsom ledamot i LagUtsk., med
bibehållande af min riksdagsmannarätt.
Denna Frih. Cederströms begäran blef af R. o. Ad. bifallen.
Hr Frih. o. Landtm, anmodade Hrr Electorer att innan
nästa plenum sammanträda, för att välja tvänne nya ledamöter
i LagUtsk. efter Hr Stuart och Frih. Cederström,
samt en ledamot i hvartdera af Bevilln.- samt Allm. Besvärsoch
Ekon.Utsk:n, för alt i dessa sistnämnda Utsk. inträda
under den ledighet, som blifvit beviljad Frih. Gyllenstjerna
och Hr Tersmeden.
14 H.
Den } October f. ib.'
Hr Eden hjelm, Gillis: Som det kommit till min
kännedom, att Borgare- och BondeStm återremitterat Statsoch
Ekon-Utsk:ns betänk. N:o 3o, så får jag anhålla att
vid detta betänk, få göra några anmärkare. Jag hade visserligen
bort göra dem förra gången, då frågan hos R. o. Ad.
förevar, men jag tog då för afgjordt, alt bifall till betänk,
skulle lemnäs, och önskade det äfven i följd deraf, att jag
trodde man då skulle så’ myeket snarare komma i tillfälle
alt disponera medel, för att biträda de fiskare, som helt
nyligen blifvit öfverseglade, och äfven andra fiskare, hvilka
genom andra olyckshändelser förlorat sin redskap och således
äro urståndsatte att försörja sig sjelfva och sina familjer.
Hr Eden hjelm uppläste derefter följande:
Någre talare inom detta Hus hafva förenat sig i åsigter
med reservanterne i Utsk:n, och begärt samt fått återremiss
på betänkandet. Efter hvad jag fattat desse herrars yttranden,
så utgingo de från öfvertygelsen, att om några
medel till upphjelpande af fisket i Bohus läns skärgård skulle
bifallas, så vore det för att dermed afhjelpa den dervar.
nöden, och ett sådant anslag således att anse som en från
statsverket utgående fattighjelp för någon viss del af Riket,
hvilket skulle medföra mera skada än fördel för understödstagande.
Hade de värde talarne och reservanterne tagit närmare
kännedom om min motion i detta ämne, så vill jag
tro, att ett sådant motskäl icke blifvit anfördt. I min motion
lemnade jag den upplysning, att skärgårdsboerne betala
i årliga utskylder till K. M. och Kronan 6ri5 r:dr, till
gymnasium 752, till presterskapet 0^06, lill kyrkors underhåll
210 r:dr — summa 9,483 r:dr b:co. Jag hemställer
således till ‘eder, mine herrar! örn man väl med billighet
ltan jemföra delta folk med en vanlig tiggarehop, då det,
som de fleste göra, för det att de få bo på stenklippor,
hvarest knappast finnes en hand full jord, och uti det vilda
hafvet, hvarest dessa klippor äro belägna, hemtar sin Iifsnäring,
derför uti årliga utskylder betalar så betydliga summor,
och dessutom, när sjöförsvar kommer i fråga, måste
lemna de kojor, som troligen ingen fiende skulle vilja fråntaga
dem, för att försvara de på fasta landet boende bättre
lottade innevånare, som nu klaga öfver tryckande utskylder,
oaktadt de hafva jord att bruka, hvarutaf de hafva sin
bergning, om de vilja arbeta den och afstå från öfverftödiga
luxartiklar, samt sådana njutningar, som förstöra menniskan
så väl i ekonomiskt som moraliskt hänseende.
Hvad strandvraksgodsen beträffar, så beslå de uti sådana
effecter, som antingen från fartyg eller från annat land
galt förlorade, och derefter uppflyta antingen på land, eller
ock inflyta i vikar eller emellan skären. De personer,
sorn berga eller tillvarataga dylikt gods, äro skyldige tili
Den 7 O c to be r f. m.
99
att derom göra anmälan hos kronobetjeningen eller vid tullkammaren
inom districtet, hvars tjenstemän genom Konungens
Bef:h:de låta kungöra alt varor af den beskaffenhet på
uppgifvet ställe blifvit tillvaratagna. Inställer sig ingen ägare
dertill inom natt och år, forsaIjes godset på offentlig auction
ofta på 7 å 8 mils afstånd från det ställe, hvarest varan
är förvarad, och således oftast utan att de personer,
som funnit varan eller de sorn känna värdet deraf, hafva
någon kännedom om tiden för försäljningen deraf, hvilket
gör, att, ehuru den kan vara af betydande värde , den likvisst
vid de flesta tillfällen försäljes för så lågt pris, att de
kostnader, som tullkammaren för varan redan bestridt, icke
blifva ersatta, hvarför så väl Kronan, som den hvilken tillvaratagit
godset, derför icke får någon behållning.
Att så tillgår, bevisas bäst genom här bifogade uppgift
å Kronans behållning å strandvraksgods-medel , enl. Tullverkets
hufvudböcker från och med år 1834 till och med
i838:
Uppgift å Kronan behållna strandvraks-medel enligt
Tullverkets hufvudböcker för nedanstående år
År i834 . r:dr b:co /4,g65: 28. 5,
„ 1835 . „ „ 1,088: 45. 7.
„ 183ö . „ „ 1,143: 2.4. 2,
„ 18I7 . „ „ 1,167: 47. 1 1.
„ 18 >8 „ ,, i,2 3 3: i5. 6.
Slockholm och K. General-Tullstyrelsens Kamraarconlor
den 2 Mars 1840.
c. f.
J. M. 11 o 11 e r t z.
Fiskare och kustboer, som ganska val känna de förhållanden,
som jag här uppgifvit, finna således större beräkning
uti, att, så ofta som möjligt är, icke uppgifva hvarken
för krono- eller tullbetjening de af dem funna strandvraken,
utan behålla och använda dem antingen till eget behof,
eller afyttra dem för godt köp till andra personer, som
deraf kunna draga fördel, utan att någon åklagaremakt blir
j tillfälle att derå göra laglig åtalan.
Såsom exempel huru dermed som oftast tillgår, får jag
nämna huru dermed tillgick år 1838, då flera tusen lispund
talg inflöto i skärgården på fleja mils kuststräcka. Af denna
talg blef visserligen ganska mycket genom krono- och
tullbeljeningens försorg magazineradt, men största delen deraf
af flera ö- och strandboer undanhållen och i tysthet försåld.
Efter någon tids förlopp anmälde sig en person i egenskap
af commissionär för ett assurance-bolag i England
som ägare till talgen, och gjorde också bolagets lätt dertill
gällande genom sådana handlingar och märken på kärlen,
att sanningen deraf icke kunde bestridas. Den delen af
talgen, sorn var magazinerad, blef bolaget tillerkänd, men
deu öfriga delen gick förlorad. Samma förhållande äger
100
Den 3 Oelober f. m.
nästan årligen rum med styckegods af alla slag, fast icke till
det betydliga värde sorn den omnämnda talgen ansågs äga,
hvilken, såvidt jag vill minnas, kom inflytande från elt på
Skagern förolyckad t Ryskt eller Engelskt fartyg. Hade
communerna, då denna händelse inträffade, ägt Kronans rätt
till strandvraksgodsen, så hade inga sådana lagbrott, som de
uppgifna, kunnat äga rum, och många meneder derigenom
blifvit inbesparda, hvilket är så mycket sannolikare, som hvarje
person inom communen eller pastoratet då varit inleresserad
för strandvrakens lagliga behandling, för att deraf njuta
fördelar, som nu endast tillkomma lagbrytärne.
Att jag till R. H. St. icke kunnat inkomma med elt
förslag af denna beskaffenhet, utan att förut hafva gjort
mig fullkomligen öfvertygad om att det icke allenast bör
bereda säkerhet för godsägare, utan förnämligast verka till
godt i moraliskt hänseende hos den menniskoclass, som genom
okunnighet icke tror sig handla oriktigt uti åtkomsten
af okända menniskors egendom, endast det så kan fördöljas,
att intet nesligt straff derför kommer i fråga, hade väl
TJtsktn bort taga för afgjordt och således grundligare besvarat
äfven denna del af min motion.
I sednare tider hafva K. M. och Kronan afträd! från all
andel i jordfynd; och ora lösen derför någon gång kommer
i fråga, så erhåller ägaren af fyndet en åttondedel öfver
värdet deraf. Jag linner derföre så mycket mera billigt
uti att Kronan af samma skäl afstår från andelen i
strandfynd, synnerligast som den stora fördelen derigenom
kan vinnas, att folket sättes lif tillfälle alt på ett obehörigt
sätt söka till att åtkomma andras gods, och ägare deraf
kunna hysa hoppet att återfå sin förlorade egendom, samt
församlingarna eller communerna derigenom åtkomma medel
till nyttiga ändamål, utan någon betydande förlust för
statseassan.
Om de H. Utsk:n skulle vilja göra sig den mödan taga
kännedom om K. M:s nådiga quarantains-författn. af år
1806, så torde Utsktn finna hvilka besvärligheter som skärgårdsboerne
hafva för uppfyllandet af dessa svåra åligganden,
efter krono-, lull- och quarantains-tjenstemännen inga
andra personer hafva att påräkna till biträde för vinnandet
af de deruti fordrade åtgärder ärt skärgårdsfolket;
hvarföre jag äfven af denna orsak finner en förökad anledn.,
att det af mig gjorda förslag om Kronans andel i strandvraks-godsen
mätte pasloraterna eller communerna tillerkännas.
R.emitterades till Stats- samt Allm. Besvärs- och Ekon.-  Utsktn.
Upplästes lill justering och godkändes nedannämnda
De ii 7 Octoberf. m.
101
från Exped.Utsw. inkomna förslag till II. St:s underd. skrifvelser
till K. M., nemi.:
N:o i 13, ang:de ändring i vissa delar af nuvar. lagstadganden
om giftorätt och arfsrätt m. m.;
N:o 114, angrde upphäfvande af kämnersrätter, lagmansrätter
och riddaresyne-rätter, samt ändring eller upphäfvande
af åtskilliga lagens runi, rör.-de rättegångs-ordningen;
?J:o
ii5, ang:de rättighet för rotehållare inom åtskilliga
härader af Skaraborgs län, att erhålla utsyning på kronoparkerna
Halle- och Hunneberg;
N:o i 16, ang:de sökt befi ielse från Gölha-canal-bolag
ålagd bevilln. för utdelade vinstmedel;
N:o 117, i fråga om förändring af stadgandet angtde
fördelning af böter för försummad lagfart.
Fortsattes pröfningen af Bevilln.Ulskts utlåt. N:o 27, i
anledn. af anmärkntr emot betänk. N:o 1 2, ang. grunderna folden
blifvande allm. bevillningen, samt föreskrifterna för
tillämpningen deraf.
Hr Frih. o. L a 11 d t m. yttrade, att R. o. Ad. vid slutet
af sista plenum stannat vid 26 sidan af Bevilln.Utskts med
betänk. N:o 12 afgifna förslag, bokstafven G i 27 §:n, och
frågan derom, att afgiften af gårdfarihandlande skulle uppbäras
af landssecreltn, då pass meddelas, samt i behörig ordning
redovisas, enl. den controll, som af vederbör, embetsverk
kommer att bestämmas.
Gr. Mörner, Carl: Sedan R. o. Ad. genom votering
afgjort, att ifrågavar. afgift för resor till utrikes ort skall
qvarstå, och då det sednare mom. egentligen angar en detaljfråga,
hvarom R. St. icke ensamme äga beslutande rätt,
utan hvarom K. M. äger förordna, så får jag, till lörekommande
af tvist 0111 sjelfva uppbördssättet, vördsamt hemställa,
0111 icke detta mom. kunde helt och hållet ur §:n utgå.
Hr von Rosen, Georg: Jag får yrka den förändring
i redactionen af denna §, att i stället för ”denna afgift”
må sättas ”hvilken afgift,” emedan det eljest är obestämdt
huruvida detta stadgande alser endast afgiften för
utrikes resor eller jemväl den vanliga bevillningen för gårdfarihandel.
Jag skulle jemväl önska den redactions-förändring,
att föreskriftens lydelse blefve följande: "Hvilken afgift
skall uppbäras, då pass meddelas och i behörig ordning
redovisas, enligt den controll, som af vederbör, embetsverk
kommer att bestämmas”; så att ej definitivt blefve utsatt,
att landssecret:n skall verkställa uppbörden.
Gr. Mörner: Jag hemställer lill Hr von Rosen och
R. o. Ad. i allmänhet, om icke, på de skäl jag haft äran
anföra, det vore lämpligast att låta hela detta mom. ur §:n
loa
D e ii 7 O c t o b e i' f. m.
ulga, dä det i alla fall beror pä K. M. att förordna , huru
med uppbörden skall tillgå. För mig är det i öfrigt likgilltigt,
om R. o. Ad. vill besluta den här föreslagna eller någon
annan redaclion.
Hr Printzensköld, Carl: Jag tror det icke vara lämpligt
att, såsom Gr. Mörner föreslagit, låta denna mening utgå
ur förslaget. Det är kändt att bevilln.förordningarne alltsedan
år 1810, och äfven före den tiden, alltid innehållit
de reglementariska stadganden, som erfordrats för uppbördens
verkställande. Således skulle ett uteslutande af denna
reglementariska föreskrift måhända verka derhän, att embetsmyndigheterne
sattes i villrådighet, huru afgiften skulle uppbäras.
Jag får således för min del anhålla, att mom. måtte
få qvarstå; hvaremot jag i afseende på uppställningen deraf
till alla delar förenar mig i det yttrande, som Hr von Rosen
afgifvit, emedan jag anser tillräckligt, alt lagstiftningen
här förordnar, att afgiften skall uppbäras på sätt af vederbör.
embetsverk kommer att bestämmas; ty detta uttryck
förutsätter alltid att, vid bevilln.förordningens verkställande,
denna embetsmyndighet skall fästa uppmärksamhet vid afgiften
samt meddela ett stadgande huru densamma skall
uppbäras.
Frih. von Krtemer, Robert: Äfven jag instämmer i
hvad Hr von Rosen anfört. Jag skulle blott önska, alt, i
stället för "hvilken afgift,’’ såsom Hr von Rosen föreslagit,
utsattes ”hvilken sednare afgift,” för att borttaga
all tvetydighet; och då här är fråga blott om de utrikes
passen, så tycker jag, att afgiften ganska väl kan deponeras
i landtränteriet på samma sätt som den öfriga uppbörden.
Hr Ed en hjelm, Gillis: Jag får yttra hvad jag förra
gången nämnde, att ]ag ej ser någon fara dervid, att denna
uppbörd anförtros ut landssecretm. Skulle ej denna uppbörd
anförtros åt honom, så borde han ej heller få uppbära passagerare-afgifter,
eller de förhöjda afgifterna för alla Ryska
pass. Om afgifterna för deni, som resa till Danmark, skulle
nedsättas hos den vanliga uppbördsmannen, så skulle sådant
medföra för mycket bråk i Götheborg , der de resande ofta
begära sina pass midt i natten, och jag ofta fått stiga upp
klockan 12 om natten för att gifva dem pass.
Hr Printzensköld: Jag vill visserligen icke tvista om
ord och anser det således på det hela likgiltigt, 0111 ordet
"sednare” inflyter i delta stadgande, på sätt Frih. von
K raam er föreslagit; men jag tror mig böra fästa Hr Frih:ns
uppmärksamhet derpå, att meningen genom tillägg af detta
ord alldeles icke förtydligas; ty då här, sedan Utsk. uppräknat
de särskilda classerna för gårdfarihandlande, förekommer
en ny mening, innehållande: "Hvarförutan de, som äga
”att sjeIfve eller genom ombud idka berörde handel, för
Den 7 Octo ber f. ra.
"hvarje person skota erlägga, vid resor tili ulrikee, ort (nied
"undantag af Norrige) r:dr 3o; hvilken afgift skall uppbäras’’
etc.; så utgör detta en särskild mening för sig, der orden
”hvilken afgift” endast kunna hafva afseende på de 3o r:drna;
hvaremot i Utsk:s uppställning finnes punkt efter r:dr 3o,
och en alldeles ny mening börjar med orden ”Denna a fg i f t,”
hvilka ord möjligen kunna anses hafva afseende på alla de
förenärnnda afgifterna för gårdfarihandlande.
Hr von Hartmansdorff, A u g.: Jag är visserligen
af den mening, sorn Gr. Mörner yttrat , alt denna fråga,
som blott angår sättet att uppbära en afgift, hvilken
Ständerne beslutat, icke hörer till bevilln.förordn., utan till
K. M. att afgöra. Men då samma föreskrift är införd i nu gällande
bevilln.förordn. , och K. M. genom samma hennes utfärdande
låtit vid föreskriften bero; så tillstyrker jag att R.
o. Ad. äfven mätte låta dervid bero, blott med den förändring,
att, på skäl, som af åtskilliga värda talare blifvit
uppgifna, bär må införas sistnämnda afgift, i stället
för denna afgift.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla Utskts redaclion i denna del.
Ropades nej.
Hr Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade bifalla
den redaction Hr von Rosen föreslagit.
Ropades ja och nej.
Hr von Hartmansdorff erinradp, att äfven han föreslagit
en redaclion.
Hr Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade bifalla
den af Hr von Hartmansdorff föreslagna redaction.
Ropades ja och nej.
Hr Landtm, hemställde, om R. o. Ad. ansåg, att hela
den ifrågavar. meningen borde utgå.
Ropades nej.
Frih. von Kraemer: Jag får hos Hr Landtm, anhålla,
alt vi kunde få ny propos. på Hr von Rosens förslag, då
kanske svaret kunde utfalla lill bifall derå.
Hr von Hartmansdorff anhöll att Hr von Rosens
förslag måtte uppläsas.
Hr von Rosen: Det torde tillåtas mig alt sjelf få uppläsa
den redaction jag önskar , nemi. "denna sednare afgift
"skall erläggas, då pass meddelas och i behörig ordning redovisas,
enl. den controll, som af vederbör, embetsverk kom"mer
att bestämmas.” Jag anser nödvändigt, att i bevilln.-  förordn. står när skatten skall betalas; men huru redo
-
D c 11 "j Oc t o b c r f. m.
visningen stall ske, matte icke tillhöra Stiinderne att bestämma.
Uppå derefter framställd propos. antog B. o. Ad. Hr
von Rosens förslag till redaction , så lydande: ’M)enna sed”nare
afgift skall erläggas då pass meddelas , och i behörig
''ordning redovisas, enl. den conlroll, som af vederbör, embetsverk
kommer alt bestämmas.”
Bokstafven H.
TJtskottets förslag bifölls.
Bokstafven 1.
Frih. von K rosmer: Efter de här upptagna bevilln.-  nfgifterna för inspectorer, casseurer, bokhållare, fogdar, factorer
och skrifvare, förekommer en mening, som verkligen
föranledt misstag och olika tillämpning vid taxeringar. ”Den,
"sorn vid annans egendom eller landtbruk har närmaste lillbyn
eller styrelsen sig anförtrodd, taxeras efter personens
”kända verkliga tjenstgöring, ulan hinder af annorledes skedd
”uppgift, såsom rättare, då egendomen består af 2 till 4 manbal,
och derutöfver såsom fogde eller inspector.” Enl. ordalydelsen
af detta stadgande skall således vid en egendom
af t. ex. 4|- mantal ovillkorligen en person taxeras såsom
fogde eller inspector, ehuru det kan vara kändt, att der
verkligen ej finnes någon lögde eller inspector, utan att det
är en rättare, som har tillsynen öfver landtbruket. Det står
visserligen först, att taxeringen skall rättas efter personens
kända verkliga tjenstgöring, men sedan står det, allom egendomen
utgöres af mera än 4 mantal, så skall han taxeras såsom
inspector. Detta liar gjort, alt många fått betala afgift
för inspectorer, ehuru de aldrig haft några sådana, blott derföre
alt egendomarne bestått af mera än 4 mantal. Det finnes
visserligen häruti ett undantag, som enl. Ulsk:s sednare
förslag lyder sålunda: ”De ägare eller innehafvare af jord, som
”sjellve densamma bruka, och således icke hafva hos sig an”ställde
rättare, skola ifrån den för rättare stadgade bevilln,
”vara befriade;” men ett sådant undantag är icke gjordt i
afseende på inspectorer, ulan har blott afseende på rättare,
och det har verkligen äfven i år inträffat uti en Piöfningscornite,
der jag varit närvar., att personer fått betala inspectors-afgift,
fastän de aldrig haft inspectorer. Derföre skulle
jag önska, att redactionen fick följande lydelse: "Den, som
”vid annans egendom eller landtbruk har närmaste tillsyn
”eller styrelsen sig anförtrodd, taxeras efter personens kända
”verkliga tjenstgöring, utan hinder af annorledes skedd uppgift,
såsom rättare eller också såsom fogde eller inspector
så att man icke nämner de mantal hvaraf egendomen kan
bestå. När det står "efter personens kända verkliga tjenstgöring,
” så är det tillräckligt; ty det är nog kändt inom
taxer:s-districtet, om han är rättare eller inspector.
Den " O c t o b e r f. ra.
loa
Utskottets förslag i utlåt. N:o 27 upplästes.
Frill. Ridderstolpe, Fredr.: Gillande till en delden
af Frih. von Kraemer nu gjorda anmärkn., får jag vördsamt
föreslå, att uti deni Utsk:s sednare betänk, upptagna redaction
må införas framför ordet ”rättare,” inspector eller fogde,
så att der namnes den för inspector, fogde eller rättare stadgade
bevillning. Derigenom tror jag, alt rättvisa göres åt
den anmärkn., som nu blifvit gjord.
Hr von Rosen: Ordet ”rättare’’ passar ieke för Skåne,
ty man vet icke der hvad det vill säga, utan nyttjar i stället
benämningen ladufogde; och jag önskar derföre, att äfven
här ordet ”ladufogde” måtte begagnas , helst det förekommer
jemväl på andra ställen i bevilln.förordningen.
Gr. Hamilton, Henning Hugo Ludv.: I afseende
på den första anmärkntn, sorn Frih. von Kraemer framställt,
får jag fästa uppmärksamhet derpå, att bevillningen för
inspectorer, frälse- och gårds-, samt casseurer, bokhållare,
fogdar, faelorer och skrifvare i privat tjenst på landet, är
fördelad i 8 classer , af hvilka den lägsta endast betalar 2
r:dr b:co, således blott 2/j sk. mer än för rättare. Det torde
då icke varit alldeles utan skäl, som Utsk. föreslagit, att
för egendomar, som öfverstiga 4 mantal , åtminstone någon
förhöjning må kunna äga rum, jemförelsevis med de mindre
egendomarna. Naturligtvis kunna icke taxeringsmännen underlåta
alt pröfva till hvilken dass ifrågavar. personer böra
hänföras, och om då förhållandet är såsom Frih. von Krsemer
omnämnde, att egendomen består endast af 4^ mantal,
så torde icke bevillningen efter den högsta classen, utan efter
någon af de lägre blifva påförd, då den också icke lärer
blifva alltför orättvis Hvad åter den sednare anmärkntn
beträffar, så vill jag icke förneka dess riktighet, utan torde
ett tillagg i sista meningen böra införas framför rättare, så
alt der upptages t. ex. fogdar eller rättare.
Hr von Rosen: Uti sista mom. vid artikeln inspecto
rcr
står: ”de ägare eller innehafvare af jord, som sjelfve
”densamma bruka.” Meningen kan man väl förstå, men den
är icke tydlig, ty man kan ej säga, alt t. e\. en enka sjelf
brukar jorden. Om deremot redactionen blefve : ”de ägare
”eller innehafvare af jord, som hafva densamma under eget
”bruk,” så tror jag meningen vore tydligare.
Frih. von Kraemer: Jag är alldeles tillfredställd med
den förändring, som Frih. Ridderstolpe och Gr. Hamilton
föreslagit, nemi. att ordalydelsen må blifva: ”De ägare eller
”innehafvare af jord, söm sjelfve densamma bruka och såle”des
icke hafva hos sig anställde inspectorer eller rättare,
”skola ifrån den för sådana personer stadgade bevilln. vara
14 H. >4
Den 7 0 c kober f. m.
”befriade;” efter hvilken förändring jag medger alt förslaget
kan vara riktigt.
Hr von Hartmansdorff: Det förslag att bär införa
dem, sorn hafva jorden under eget bruk, måste jag motsätta
mig; ty det skulle ofelbart föranleda, alt samtlige jordägare,
som ej hafva arrendatorer på sina hemman, utan hafva dem,
såsom man säger, under eget bruk, men just fördenskull behöfva
rättare, skulle komma att befrias från denna rättareafgift.
Jag befarar till och med att det förslag, som Utsk. gjort
i betänk. JN:o 27, är mera tvetydigt än det, som står i betänk.
N:o 12; hvarföre jag anser bäst att de ordalag bibehållas,
hvilka i det sednare betänk, äro rör:de detta ämne
begagnade uti sista momentet. Derigenom torde man säkrast
kunna hindra att ägare af hemman under eget bruk ej på
grund af denna § befrias från den afgift, hvilken bör till
Staten utgöras för en rättare eller hvad den må kallas, som
förestår arbetet på stället.
Gr. Hamilton: Till endel är jag förekommen af den
sisla värda talaren, nemi. i hvad angår uttrycket: att hafva
jorden under eget bruk, emedan här uppe i landet dermed
menas, att man ej har landtbonde!' och torpare, utan sköter
egendomen sjelf med rättare och drängar. Hvad åter den
sednare delen af Hr von HartmansdorfFs yttrande angår , så
kan jag icke deri instämma; ty Utsk:s sednare förslag innefattar
det nödiga förtydligande, att icke blott jordägare, utan
äfven arrendatorer och andra egendomsinnehafvnre, då de
sjelfve bruka jorden, skola vara befriade från rätlare-afgift.
Frih. Ridderstolpe: Jag får instämma i den anmärkn.
och den protest, som Hr von Hartmansdorff och Gr. Hamilton
afgifvit. Jag måste äfven motsätta mig att den så väl i
gamla som nu föreslagna bevilln.förordmn intagna bestämmelse
af 2 lill 4 mantal må komma alt utgå. Uti Westmanland
har i de Taxer:s-comiteer, hvari jag deltagit, vårt
omdöme alltid varit, att då en egendomsägare eller arrendator
har hos sig anställd en man, som han kallar rättare,
och som utställer arbetet 0111 morgnarna, så måste denne såsom
rättare upptagas; men om ägaren eller arrendatorn sjelf
gjort sig besväret att stiga upp för att utställa arbetet och
uppgöra dess fördelning emellan folket, så hafva vi ansett
honom icke hafva någon rättare, ty det har varit sannfärdiga
förhållandet. Har jordägaren eller arrendatorn haft en
man, åt hvilken han anförtrott nycklarna till sin spanmålsbod,
så hafva vi taxerat denne såsom inspector, men har han
sjelf haft spanmålsbods-nycklarna samt låtit sjelf in- och utmäta
sin spanmål, så hafva vi ansett rättsvidrigt, att taxera
honom för en inspector, hvilket han sjelf varit. Detta i
min tanke rättvisa sätt att bedömma förhållandet skulle upphöra
och Taxer:s-comiteen sakna grund för ett sådant ski
-
Den 7 Octobcr f. ni.
pande af lagen, om bestämmelsen af 2 lill 4 mantal ur denna
§ skulle försvinna.
Hr Ribbing, Bengt: Det är nu, såsom alltid då man
vill intränga för långt i det enskildta lifvet och dess verksamhetskrets,
alt man ej kan komma till någon bestämdhet
i lagstiftningen. Jag undrar hvem som kan controllera om
jag sköter min jord sjelf eller icke. Jag, såsom ståndsperson
och jordbrukare, går ganska ofta upp örn morgnarna och
disponerar om arbetet. Det händer äfven ofta, att jag sjelf
täger i plogen och kör några faror för nöjes skull , för öfning?
skull, eller för att visa mina arbetare huru de böra
göta. Hvem kan då säga, om jag brukar min jord sjelf eller
icke? Hvem kan säga, om en bonde alltid sjelf brukar sin
jord? Ofta inträffar att han gör det mindre än herremannen.
Jag anser således försöket fåfängt att någonsin komma till
någon bestämdhet härutinnan, utan man måste öfverlemna
detta till taxerts-männens pligtkänsla och omdöme; och på
denna grund tror jag, att man icke kan komma till något
bättre lagstadgande än Utsk. föreslagit med den deri i sednare
betänk, gjorda förändring. Jag får derföre vördsamt
hemställa, om det ej kunde gå an att bifalla Utsk:s förslag.
Frih. von Kraemer: Jag har sökt bevisa, att verkligen
misstag eller oriktigheter äga rum i följd af de olika
föreskrifterna, då först säges att personerna skola taxeras efter
deras kända verkliga tjenstgöring, och sedan stadgas , att
de, då egendomen utgör mera än 4 mantal, skola taxeras såsom
inspectorer, fastän deras verkliga tjenstgöring kan vara en
rättarebefattning. Derföre tror jag, att saken borde hjelpas
på det sätt, som Frih. Ridderstolpe och Gr. Hamilton föreslagit,
nemi. genom den förändrade redaction , att de ägare
eller innehafvare af jord, som sjelfve densamma bruka , och
således icke hafva hos sig anställde inspectorer eller rättare,
skola ifrån den för inspector eller rättare stadgade bevilln.
vara befriade. Sådant stadgandet nu är, finnes ingen möjlighet
att befria den, som har 4t mantal, ifrån erläggande
af inspectors-afgift, och den som verkligen icke har rättare
får dock betala rättare-afgift. Ordet ”således” i redactionen
kunde jemväl försvinna, och efter en sådan förändring
skulle Berednings- och Taxer:s-comite'erne komma i tillfälle
att efter tjenstgöringen taxera en rättare eller inspector, hvaremot
de nu äro bundne genom föreskriften , att så snart
egendomen går öfver 4m£»ntal, skall inspectors-afgift påföras.
Hr von Hartmansdorff och Frih. Ridderstolpe
instämde i detta yttrande af Frih. von Kramer.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla Bevilln.Ulskis förslag rör:de inspectorer.
Ropades nej.
Den^Oc^oker f. m.
Uppå derefter framställd propos. biföll R. o. Ad. , på
sätt Frih. von Kraemer yrkat, Utsk:s förslag, med den förändring,
att sista morn. skulle erhålla följande lydelse: ”De
"ägare eller innehafvare af jord, som sjelfve densamma brunka,
och icke hafva hos sig anställde inspector eller rättare,
"skola ifrån den för inspector eller rättare stadgade bevillning
vara befriade."
Bokstäfverna K. L. och R.
Utskottets förslag biföllos.
Bokstafven S.
Gr. Mörner: Under den tid sallpeter-näringen var en
lönande anstalt för Svenska allmogen, så medger jag visserligen
att saltpetersjudare i allmänhet borde taxeras och äfven
classificeras; men under loppet af dessa sednare år har,
åtminstone i de södra orterna, saltpeter-näringen så aftagit,
att det nästan icke lönar mödan att bibehålla denna näring
och anlita saltpetersjudare. Desse äro i allmänhet gamle
män, som från längre tid tillbaka uppehållit sig och sina
familjer med detta handtverk. Deras inkomster äro högst
obetydliga. Jag hemställer, huruvida, då Utsk. i sitt sista
betänk., på sätt pag. 12 utvisar, vidblifvil sitt förslag att
från särskild bevillnings-afgift befria arbetsfolk, så i städerna
som på landet, det nu kunnat vara skäl att uppföra saltpetersjudare
till en afgift af 2 rtdr eller samma belopp , som
erlägges efter andra artikeln af personer med 3oo r:drs inkomst.
Jag vågar nästan påstå, ali åtminstone i Småland har
ingen saltpetersjudare haft 5o r:drs behållning, der han på
ett eller annat ställe under somrarna kokat saltpeter. Proportionen
är verkligen den, att för 4 eller 5 år sedan uppgick
saltpeter-tillverkningen i Kronobergs län till 2 å 3ooo lisp.,
och nu är den reducerad till 7 å 800 lisp. Då näringen så
aftärd, ifrån alt den förut var ganska lönande för saltpetersjudare,
hvilka dervid begagnade flera drängar; så hemställer
jag, om det nu är skäligt, att taxera de stackars saltpetersjudarne
till ens någon afgift, då Utsk. förut tillstyrkt,
att en så beskaffad afgift må helt och hållet upphöra för
arbetsfolk och med deni jemförliga personer i städerna oell
på landet. Jag tillstyrker, att på samma skäl saltpetersjudare
må befrias från all afgift efter 2:dra artikeln.
Hr von Rosen: Jag förenar mig med Gr. Mörner. Jag
kan icke, då näringen är sådan den nu befinnes i södra delarna
af Sverige, anse snltpetersjudaren vara annat än rent af en
dagsverkare. Ilan arbetar hos en annan enskild person; och
då Ii an är lika med andra, som söka arbete hos enskilda personer
, ser jag icke någon grund hvarföre en enskild saltpetersjudare
skal! vara underkastad ifrågavar. afgift. Ilan dir
kar emot dagspenning den ena dagen och tillverkar saltpeter
under den andra. Afgiften skulle snarare vara en beskatt
-
Den 7 O c to b er f. m.
niug på jordägaren, som rår om sallpetern, ty saltpetersjudaren
är ej annat än en daglönare. Jag tillstyrker derföre,
alt private saltpetersjudare må stå under samma rubrik sorn
Kronans, och således befrias från denna afgift.
Gr. Posse, Fredr. Salomon, Fril). Ridderstolpe
och Hr R i b bing förenade sig med Hr ven Rosen.
Uppå derefter framställd propos. fann R. o. Ad. saltpetersjudare,
så väl Kronans som private, böra vara frie Rån
bevillning.
I öfrigt bifölls Ulsh:s förslag linder bokstafven S.
Bokstafven T.
Utskottets förslag bifölls.
28 §:n.
Bifölls.
29 §:n.
Ulsk:s öfriga förslag i denna § bi föl los utan discussion,
men i anleda, af rubriken brukspredikant, anmälde sig
Hr Ribbing och yttrade:
I sista plenum var här discussion om huspredikanter,
och då talades äfven om brukspredikanter. Vi hade då förgätit
något hvar, att en classification var gjord, och äfven jag
liade förgätit det. Vi förutsatte vid det beslut, som då fattades,
att äfven brukspredikanter deri skulle vara inbegripne,
hvilket jag slutar af den då hållna discussionen. Detta var
åtminstone min mening, och jag önskade alt så skulle vara,
emedan jag ej kan finna skäl hvarföre brukspredikanter skulle
skiljas från huspredikanter, isynnerhet genom en så stor skilnad
i afgiften, som här föreslås, nemi. 33 r:dr 16 sk. och 5
å 2 r:dr. Jag föreslår derföre alt, om icke hela denna artikel
skall utgå och brukspredikanter beräknas bland huspredikanter
, åtminstone afgiften måtte utsättas till minst
dubbelt, men helst att brukspredikanter alldeles utgå.
Gr. Hamilton: Jag erkänner vissell igen att jag, då
frågan här förevar om huspredikanter, hade glömt bort denna
rubrik; men det var dock alldeles icke min mening, alt
brukspredikanter borde beskattas lika med huspredikanter.
Tvertom (inner jag ganska billigt, alt de draga en vida lin*
drigare bevilln., af det skäl att huspredikanter göra ingen
nytta, men deremot brukspredikanterne mycken nytta , synnerligen
som de sednare vanligen tillika bestrida den befattning
att vara skollärare för bruksfolkets barn.
Hr Anckarsvärd, Aug : I hvad af Gr. Hamilton nu
sednast blifvit yttradt instämmer jag fullkomligt. Förhållandet
är verkligen , att en stor skilnad äger rum emellan
bruks- och huspredikanter. Brukspiedikauten är för ett
Ilo
Den j 0 c t o b c r f < ra.
större samhälle och vanligen äfven skolmästare samt tjenar
således samhället i dubbelt afseende. Jag har egen erfarenhet
af detta förhållande, dä deremot på andra sidan huspredikanten
ur för enskild persons beqvämlighet anlagen,
och vanligen är informator tillika samt således endast betjenar
enskildta förmögnare hus. Jag tror således att skilnaden
är ganska väsendtlig , och instämmer följaktligen i den
af Hevilla.Ulsk. gjorda distinction emellan dessa slags predikanter,
hvilken jag önskar måtte bifallas såsom ganska
riktig.
Ur Stuart, Fredr. Christopher: Jemte det jag tager
mig friheten förena mig med de begge sista värda talarne,
får jag äran upplysa, alt den högre bevillningen för
huspredikanter blifvit föreslagen på yrkande af PresteSt:s
ledamöter inom Bevilln.Ulsk., hvilka uppgifvit, att de fleste,
sorn förskaffat sig kallelse till huspredikant, gjort det endast
för att vinna tjensteår, utan att behöfva underkasta sig någon
egentlig preslerlig tjenstgöring; hvaremot brukspredikanterne
äro, enl. hvad de siste taiarne redan anfört, i ständig
tjenstgöring såsom prestman ; och torde, med afseende härå,
H. it. o. Ad. finna skäl alt bifalla Utskts förslag, derpå jag
vördsamt anhåller om proposition.
Hr Rosenblad, Bernh.: T allmänhet får jag visserligen
förklara, att jag anser ett bland de minst lämpliga beskallningar
vara att lägga en sådan på rättigheten eller möjligheten
alt få tillgodonjuta Guds ord. Jag skulle således
för min del, om jag varit närvar, då It. o. Ad., efter hvad
jag tycker mig höra, lade en betydlig bevil In. på liuspredikanterne,
varit emot en sådan skatt, som betyder så litet,
och dervid det egentligen endast varit fråga om att en eller
annan gammal man begagnar rättigheten att, då han bor aflägset
från kyrkan och således sällan der kan höra Guds ord, kalla
en huspredikant, för att få höra det. Men har ett sådant
beslut blifvit fattadt, så är derföre icke något skäl att brukspredikanterne
sättas i samma cathegori, hvilket vore en hög
grad af skriande obillighet, der bruksfolket olla utgör ett af
4 ä 5oo personer bestående samhälle, som stundom har lång
väg lill kyrkan, och åt hvilket kyrkoherden ej kan, utan att
försumma sina vanliga göromål, egna all den omsorg, sorn
just en sådan folkclass, kanske mera än någon annan, kan
behöfva för underhållande af dess christendomskunskap och
sedlighet. Att vid sådant förhållande påföra rättigheten alt
bålla predikanter vid bruken en bevilln. af 33 r:dr 16 sk.
eller något dvlikt, måste jag anse obilligt. Jag skulle snarare
anse all bevilln. derför böra försvinna; ty den kan ej
annat än ingå bland bruksägarens utgifter och onera för
bruksdriften, och han betalar bevilln. för sjelfva egendomen.
Ett exempel i detta fall har jag varit i tillfälle att se den
tiden Motala mekaniska verkstad tillhörde Götha-canal. Vi
Den j O c t o b e r f. tn.
111
fifigo då tillstånd af K. M. att för befolkningen derstädes,
uppgående till omkring Goo personer, hålla en särskild predikant,
hvilket för fabriksägaren är ett stort onus, långtifrån
att vara en förmån. En måttlig afgift må fortfara, ehuru
äfven den är obillig; men att öka den såsom på en luxartikel,
det vore att göra Guds ord och sedligheten till en
luxartikel i samhället, och det kan jag icke medgifva. Jag
tillstyrker bifall, såvida man icke vill göra brukspredikanterne
alldeles beskattningsfria, hvilket jag helst skulle se, eller
sätta dem i samma cathegori med tjenstemän, som icke betala
bevilln., då deras lön icke öfverstiger 200 r:dr.
Hr Ribbing: Ingen må tro att jag uppstiger i denna
sok, derföre att jag ej är bruksägare; men jag tror, att om
man betraktar saken rätt, så ligger deri verkligen en orättvisa
till grund. Man säger att huspredikanten ej kan göra
nytta, men att predikanten vid ett bruk kan göra nytta. Jag
skall visserligen icke laga detta uttryck i den bemärkelse,
att huspredikanterne skulle kunna göra alls ingen nytta,ulan
allenast en mindre nytta; men förhållandet kan likväl vara
alldeles omvändt. Jag vill anföra exempel derpå. Vid en
landtegendom kan antalet af meoniskor vara 2 eller 3 gånger
större än vid ett bruk. Hvarföre skall då landtbrukaren
vara beröfvad samma rättighet , som bruksägaren har,
fastän han har flera personer under sig, hvilka behöfva lika väl
att gudstjenst för dem hålles som bruksfolket ? Jag vill t. ex.
omnämna det nya landtbrukssättet, som nu börjar alt gära
sig gällande i Skåne. Jag vet der en person, som jag kanske
icke bör nämna, men egendomen kan jag nämna, och
den heter Tosterup. Der finnas kanske 100 drängar utom
staltorparne, och jag hemställer, om icke då personalen der
kan vara större än vid ett bruk. Flera sådana egendomar
kunde uppräknas och kanske finnas, äfven efter det gamla
sättet att bruka jorden, flera landtegendomar med lika många
underhafvande, som vid ett bruk äro vistande. Är det
då billigt och rättvist, att bruksägaren skall hafva den fördelen
att kunna skalfa sig en särskild predikant för 2 rtdr ,
när en annan skall betala 33 r:dr 16 sk. Den bevisning att
man skulle beröfva folket tillfället alt få höra Guds ord, som
Hr Rosenblad framställt, kan jag alldeles icke anse riklig.
Jag kan icke inse hvarföre den ena menniskan mera än dea
andra skall behöfva särskild predikant, och jag kan ej finna
hvarföre icke en smed kan gå till kyrkan lika väl som en
annan dräng. JNär man betraktar dessa förhållanden, så vet
jag icke hvarföre man skall göra någon skilnad. Måhända
kan en bevilln. af 33 r:dr 16 sk. dock anses för hög fären
huspredikant, och då må den också anses för hög för en
brukspredikant. Jag skulle äfven tio, alt ägaren af en så
stor landtegendom eller ett så stort bruk , att han anser sig
behöfva en särskild predikant, kan hafva råd alt betala 33
111
Den 7 0 c t o b e r f. ra.
r:dr iG sk. för det lian antager en sådan person, isynnerhet
då det är för att undervisa hans underhafvande i christendomen.
Ifall meningen verkligen är sådan, hvarpå jag icke
vill tvifla , så måtte man icke hålla på 33 r:dr 16 sk. Jag
önskar derföre jemnlikhet, eller att man må göra rättvisa åt
den ena så val som åt den andra.
Frih. Ridderstolpe: Ehuru jag gillar mot iverna för Hr
Kibbings anförande, kan jag icke underlåta ali fästa R. o.
Ad:s uppmärksamhet derpå, att jag tror den af honom gjorda
jemförelse innefatta ett misstag, emedan här icke är fråga
om predikanter vid jordegendomar å ena och brukspred
i kanter å andra sidan; utan hvad Hr Ribbing kallat predikanter
vid jordegendomar är egentligen sådana predikanter,
som endast R. o. Ad. äger rättighet att kalla ; ty en sådan
rättighet medföljer icke possessionen af någon egendom , örn
den också vore af säteri-natur. Jag är för öfrigt af den
mening, att alla sådana predikanter böra vara från skatt befriade
och får föreslå, i enlighet med hvad en värd talare
förut yttrat, att desse predikanter af alla sorter måtte upptagas
efter samma grund som embets- och tjenstemän, d v.
s. taxeras endast ifall de hafva så stor lön alt contribution
derför bör erläggas.
Hr von Hartmansdorff; Först får jag vördsamt erinra
Ståndet, att nu icke är fråga om afgiftens bestämmande,
vare sig till i eller 5 r:dr , utan , enl. det beslut R. o.
Ad. förut fattat, kan nu endast fråga blifva, huruvida brukspredikonter
skola alldeles befrias från bevillning, eller om de
skola lill classification upptagas; pä tiel R o. Ad. må kunna
utsätta den afgift, som för hvarje dass kan finnas lämplig.
I sjelfva saken synes R. o. Ad. nu böra slippa att höra talas
om huspredikanter, sedan frågan om dem redan är afgjord.
Men efter som man begagnat deni till jemförelse med
brukspredikanter, så torde det tillåtas mig, som är af annan
mening, än några föregående talare, att fortsätta jemförelsen.
Huxpredikanterne äro, om jag får begagna en annan
talares uttryck, om icke en luxartikel, åtminstone ett föremål
för Inx. Jag påminner mig att, under min statssecret.-  tid , en herreman, som gerna gjorde alla lill viljes, lemnade
2-'ne prester tillstånd alt vara hans huspredikanter af misstag,
emedan han glömde att han redan hade en, då han antog
den andra. Denne herreman begagnade ingendera på sitt
gods, der han sällan vistades, men hade i hufvudstadén föga
mer än några bösseskott till sin kyrka. Så behandlas den
saken; då är det väl skäl, att man får betala 33 r:dr i6sk.
för missbruket; och herremannen behöfver icke ens betala
denna summa, utan det brukas att predikanten sjelf betalar
den för det prestei liga försvar han således erhåller. Så mycket
är det ock väl värdi, då han derigenom får räkna tjenste
-
Den 7 Octobcr f. ra.
stein-, utan att måhända predika någon enda gang under hela
året. Skälet hvarför man bör högt taxera dessa personer,
är, att då de sällan göra skäl för namnet och i alla läll blott
äro enskildes tjenare, men likväl få rakna tjensteår, de ej må
för mycket skada de prester, som verkligen arbeta i församlingen.
Hvad åter bi ukspredikanterne beträffar, så är med
dem ett helt annat förhållande. De få icke godtyckligt antagas
af någon bruksägare, ty 0111 det skedde, så finge de ej
räkna tjensteår. Derföre åtaga de sig icke heller en sådan
befattning på samma siitt som huspredikanterne, hvilkas ratt
är genom Adelns privilegier befästad. Är det fråga om att
antaga en brukspredikant, så måste tillstånd hos K. M. begäras,
hvarefter vederbör, domcapitel höres och yttrar sig,
huruvida omständigheterna äro sådana, alt predikantens anställning
är af nöden. Vanligen brukar consistorium då såsom
villkor utsätta, att linu skall predika offentligen vissa
gånger 0111 året, alt en bestämd lön anslås m. 111. sådant.
Således kan svårligen något missbruk med brukspredikantcrs
antagande uppkomma, med mindre consistorium skulle vara
i samråd derom med bruksägaren , tvertemot presterskapets
fördel i hela stiftet, hvilket är nästan otänkbart. Dessa 2:ne
slag af pvedikanter böra således icke med hvarandra jeuiföras.
Deremot inser jag ej något skäl hvarföre en huspredikant,
som blifvit tillåten, icke skulle betala en afgift till Kronan,
lika väl som hvarje annan offentlig tjensteman , ty en
sådan är han, såsom prest för en viss menighet, hörande till
bruket, det må vara större eller mindre, och vanligen beviljas
en dylik predikant endast för bruk, som äro aflägsna
från kyrkan. Jemförelsen med särskilda predikanter för stora
jordegendomar, prester, som äro mig obekanta, tror jag
ej heller vara riktig. Jordbruket hvilar om Söndagarna,
hvilket också vanligen är förhållandet med bruk, såvida der
ej finnes en masugn, hvars gång ej får nlbryfas eller lemnäs
utan våld. Här anfördes ett exempel från Skåne. Der är
vanliga förhållandet att folket har närmare lill kyrkan än
annorstädes, och Tosterups herregård ligger, såsom jag tror,
tätt invid kyrkan, så alt svårigheten för dess arbetare ali gå
dit är mindre än på de flesta andra orter. Jag hemställer
således att R. o. Ad. måtte godkänna den classification, som
Tjtsk. föreslagit, saint framdeles, då vi komma lill frågan 0111
siffrorna , afgöra om de äro riktiga , eller örn andra böra
införas.
Gr. Posse: Sedan jag anmälte mig, har Hr von Hartmansdorff
redan så förekommit mig, att jag ej har något att
tillägga. Jag ämnade också blott fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet
derpå , att då icke några siffror äro i fråga att. bestämmas,
så är det blott fråga örn alt afgöra huruvida brukspredikanter
böra indelas i classer och såsom sådane beskat>4
H. ,5
*14
Den 7 October f. ra.
tas, eller också anses såsom alldeles fria. Jag ämnade också
besvara hvad som i afseende på predikanter för jordegendomar
blifvit anfördt, samt dervid upplysa, att hvad Tosterup
angår, som har ett af de största jordbruk i Skåne, så finnes
en kyrka vid sjelfva gården samt 2tne vid hvardera gränsen
af egendomen, dit arbetarne utan svårighet kunna gå, hvarföre
en särskild predikant derstädes ej synes vara nödig.
Gr. Hamilton: Jag har också i hufvudsaken blifvit
helt och hållet förekommen af Hr von Hartmansdorff och
skulle således gerna afstå från ordet, om jag icke önskade
justera mitt yttrande om huspredikanter i så måtto, alt jag
ej sätter i fråga, att de ju icke möjligen kunna göra någon
nytta, men alt jag anser den nytta, de verkligen -göra, vara
sådan den af Hr von Hartmansdorff blifvit qvatificerad. Hvad
åter angår förhållandet vid landtbruk och jernbruk, så förekommer
den skilnad, alt vid jernbruken en stor mängd af
menniskor är concentrerad inom en mindre rymd, hvarföre
det längre afståndet till kyrkan är en olägenhet för dem
alla, äfvensom derstädes jordbruket vanligen är obetydligt, i
följd hvaraf barnen sakna sysselsättning, såvida icke bruksägaren
för dem håller en särskild skollärare, hvaremot barnen
vid landtbruket ganska tidigt kunna deltaga i arbetet.
Vid en större jordegendom har icke mängden af arbetare
långt till kyrkan, fastän en och annan kan hafva det, och
dessutom hofva de vanligen hästar, hvilket ej är förhållandet
med smederne.
Frih. Gederström, Anders: Jag är en oskyldig anledn.
till denna discussion genom det förslag jag gjort, att
huspredikanter måtte erlägga samma bevilln.afgift som informatorer;
men då, såsom Hr von Hartmansdorff redan upplyst,
här icke är fråga om utsättande af afgiftens belopp,
så synes mig discussionen lämpligast kunna uppskjutas tills
sådant kan ske, och jag afstår derföre från vidare yttrande.
Hr Ribbing: Genom Hr von Ilartmansdorffs yttrande
har visserligen mitt omdöme, i afseende på rättvisan af hvad
jag förut yrkat, något mildrats; men jag ber dock alt, då
några talare fästat sig vid det exempel jag anfört från Skåne,
få upplysa, att jag ej velat säga , att det ställe jag nämnt
vore ett bestämdt bevis för alt det vore lämpligt , alt just
der hafva en huspredikant, utan blott ett bevis att jordegendomar
finnas med så stor personal af arbetare, att en sådan
der kan behöfvas. För öfrigt skall jag icke påslå något annat
till följe af hvad jag anfört, än blott att få vid denna
artikel en annan redaction, så att här icke upptages ensamt
huspredikanter, utan predikanter så väl vid bruk som vid
landtegendomar, i hvilket fall rättvisan blefve iakttagen; ty
då det endast är Adeln tillåtet att kalla huspredikanter, samt
dessutom behof af predikant kan finnas vid en landtegendom,
som icke af någon adelsman innehafves, så tycker jag sam
-
Den j O c t o b e r f. m.
ma förhållande böra stadgas för predikanter vid bruk och
andra egendomar, helst det ej lärer betyda mycket om folket
är coneentreradt inom J:dels eller r’?:dels cjvadratmil.
Således anser jag, att meden sådan redaction fullkomlig rättvisa
vore gjord, och någon skilnad synes ej böra äga runi,
då landtbrukaren, som liar en mängd arbetare boende långt
fran kyrkan, bar samma åliggande att hålla särskild predikant,
som bruksägaren.
Ulskrs förslag rörtde bevilln. för brukspredikanter bifölls.
3o:de, 3 usta och 3a:dra §§:ne.
Biföllos.
33:dje §:n.
Hr von Hartmansdorff: Uti denna § har man infört
icke blott den afgift, som bör erläggas af utiånta capitaler,
utan äfven straffbestämmelsen för den, som icke medger
beviiln.afdraget. Jag hemställer till R. o. Ad., huruvida
en hevilla.förordp. bör vara en strafflag, och huruvida
det således icke vore lämpligt att ur bevilln.förordn. borttaga
den ifrågavar. straffbestämmelsen i sista mom. af denna §.
Frih. Cederström, Thure: För min del får jag äfven
instämma i det yttrande, som Hr von Hartmansdorff
fällt, alt en straffbestämmelse i förevar. 3 3 § blifvit införd,
hvilken det icke tillkommit Bevilln.Utsk. att föreslå, utan
måste föreslås af LagUtsk. och sedan sanctioneras af K. M.,
emedan detta är ett mål af den beskaffenhet, att det skall afgöras
af K. M. och icke beror ensamt af R. Sits lagstiftning.
Ålen jag kan icke inskränka mig blott dertill, att endastyrka
borttagande af sisla punkten, som börjar med orden:
''vägrar långifvare detta afdrag;” utan måste äfven yrka
borttagande af följande mening i slutet af andra punkten:
”Domare och executorer åligger att, då rättegång eller lagsökning
uppstår, ställa sig stadgandet härom till noga efterrättelse;
och må dom eller utslag icke utfärdas förr än säker
upplysning om verkställigheten af föregående stadgande
blifvit inhemtad.’’ Det måste medföra en grufligt stor omgång
i rättegången, om domaren skall söka att skaffa sig
upplysning derom, huruvida, då lagsökning sker, bevillningsafdraget
alltid har blifvit tillgodonjutet. Deraf skulle uppstå
alt domaren måste flera gånger gifva uppskofs-utslag,
hvilket är förbjudet. Jag får dock lill upplysning nämna,
att någon fara för låntagarne icke uppstår genom borttagande
af detta stadgande, emedan der domare och executorer
j allmänhet utfärda utslag öfver sådana mål, hvari räntan
är förskrifven till 6 proc., der innehåller utslaget att capitalet
skall betalas jemte 6 proc. ränta med iakttagande af
bevillningsafdrag; och derföre kan hvarken långifyaren eller
den person, sorn mottager utslaget till verkställighet, för
-
i iG
Deu 7 Octobcr f. m.
dra en för hög ränta, och låntagaren får då styrlin, huruvida
han under tiden åtnjutit hevilla.aldraget, men domaren
besväras icke dermed, och på sådan grund får jag anhålla
att äfven detta stadgande må borttagas.
[ir Printzensköld: Instämmande till alla delar i den
hemställan, som Frih. Cederström gjort derom, att sista
morn. af andra punkten i 33 §:n, rör:de domares och executorers
skyldighet att göra sig noga underrättade huruvida
låntagaren fått tillgodonjuta hevilla.afdrag, må från bevilln.
förorda, alldeles uteslutas, emedan jag anser det vara alldeles
olämpligt och icke medföra någon ytterligare säkerhet
för låntagaren, — kan jag deremot icke med honom och
llr von Hartmansdorff förena mig deruti, att sista punkten
af denna § må varda från bevilln.förordn. utesluten. Om
jag icke misstager mig alltför mycket, så finnes samma stadgande
i nu gällande bevilln.förordn., och har det äfven
funnits i de föregående bevilln.förordn:na. Någon särskild
lag om ansvar för den, sora vägrar bevilln.afdrag på de lån
lian utgifvit, vet jag ej heller finnas. Således lärer det väl
vara nödigt att, intilldess en särskild lag utkommer om ansvar
för den som vägrar att medgifva bevilln.afdrag, detta
stadgande i bevilln.förordn. qvarstår; och då det tillförene
i densamma influtit, ser jag ingen olägenhet vid att det äfven
nu der intages.
Frih. Cederström, Thure: Det är i anledn. af Hr
Printzenskölds yttrande, som jag blifvit uppkallad. Jag är
visserligen icke för närvar, försedd med 1835 års bevilln.-  förordn., men tror mig ganska bestämdt kunna säga, att
denna ansvarsbestämmelse icke der finnes upptagen. — Jag
fick nu låna nuvar. bevilln.förordn., och finner deraf, alt
detta stadgande förut är intaget, och då vill jag ej yrka,
alt sista punkten må utgå ur den blifvande förordningen.
Jag ber således om ursägt, och får endast förnya miu anhållan
att sista mom. af a:dra punkten må uteslutas.
Hr vou Hartmansdorff: Begge de anmärkta sladgandena
finnas i den gamla bevilln.förordningen. Jag har
ingenting emot att de fortfarande gälla; men de böra, efter
min förmening, alldeles icke stå i bevilln.förordningen. Detta
är ett misstag af II. St., och jag har deltagit deri, emedan
jag vid förra riksdagarna varit medlem af detta Stånd,
utan alt sätta mig deremot, att man i bevilln.förordn. infört
hvad som är ett föremål för Lag- eller Ekon.Utskts
behandling och sedermera hörer till K. M:s pröfning. Om
nu R. o. Ad. med de Öfriga Stånden stannar i olika beslut
om delta stadgande; så kommer förstärkta StatsUtsk. alt
rösta om en strafflag. Huru olämpligt vore icke ett sådant
förhållande? Derföre är det som jag vördsamt tillstyrker R.
o. Ad. att utesluta dessa stadganden från bevilln.förordningen,
men i sjelfva verket låta dem bestå och utgöra före
-
Ben 7 O c t o ber f. in.
mål för en särskild hemställan till K. M., sedan de varit
pröfvade i det eller de Utsk., som vederbör. Att på annat
sätt tillvägagå, skulle kunna leda derhän, att Bevilln.-  och StatsUtsk:n möjl. kunde ålägga icke blott böter utan till
och med spöstraff, hvarom LagUtsk. äger att yttra sig.
Frih. von Kraemer: Jag instämmer i Hr von Hartmansdorffs
mening, alt dessa begge momenter böra uttagas
ur bevilln.förordn.; men jag hemställer äfven, huruvida icke
följande föreskrift bör utgå: ”utsökes åter fordran i concurs,
”åligge det borgenär att behörigen styrka, det hevilla.afdra”gen
af gäldenären fulleligen fått åtnjutas.” Detta är verkligen
ett stadgande, sorn det för borgenären är svårt att
kunna uppfylla. Han erhåller ofta såsom hypolhek handlingar,
sorn tillhört andra personer; och att, då de skola af
honom i concurs bevakas, kunna styrka eller med ed fästa
att bevilln.afdraget är åtnjutet, kan ofta för honom vara
ganska svårt, emedan saken kan vara tvifvelaktig, då han
skall besvära sin fordran. Jag tror, att äfven detta Ingstadgande
borde utgå och utgöra föremål för en särskild lag,
på sätt Hr von Hartmansdorff har föreslagit.”
Gr. Hamilton: I anledn. af Hr von Hartmansdorffs
sednaste yttrande får jag blott anmärka, att förstärkta StatsUtsk.
ej kan komma alt votera om ordalydelsen eller straffbestämmelsen
i någon lag, således icke om något spöstraff,
utan endast om den fråga, huruvida hänvisning lill ett så
beskaffadt lagstadgande skall i bevilln.förordn. intagas eller
icke; ty det lärer ej kunna komma i fråga, alt förstärkta
StatsUtsk. borde votera om någon mot allm. lagen stridande
straffbestämmelses införande i bevilln.förordn., utan blott
om en i allm. lagen utsatt straffbestämmelses införande eller
icke; och således lärer icke faran vara så stor, den blifvit
antydd. För öfrigt kan jag visst icke bedömma, huruvida
härigenom någon svårighet för domare uppstår, emedan jag
icke befattat mig med dylika mål; men hvad jag tror mig
veta, är, alt om något misstag varit begånget i föreg:de
bevilln.förordn:!', så har det ej skett af R. St. ensamt, utan
af Konung och Ständer gemensamt, och någon stor fara
synes således ej vara för handen. Beträffande det 3:dje momentet:
”utsökes äter fordran i concurs, åligge det borgenär
”att behörigen styrka, det bevilln.afdragen af gäldenären
■”fulleligen fått åtnjutas;” så lärer det ej vara svårt att åstadkomma
en sådan bevisning, då det beror på hvar och en,
då han emottager qvitto å ränta, att deri låta införa att
afdrag för bevilln.procenten blifvit iakttaget.
Hr Ribbing: Jag inser visserligen grunden för en invändning
af den beskaffenhet, som Hr von Hartmansdorff
framställt; men jag tror att man bör akta sig, innan man
går in på den banan, att ur bevilln.förordn. utesluta ifråga
var. och andra dylika bestämmelser, som förut varit der
B c 11 7 0 c t o b c i1 f. m.
intagna, och att gora det styckevis, såsom nu blifvit föreslaget.
Hår finnas i flera §§ lagbestämmelser med böter, hvilka
uro af dylik beskaffenhet med de nu ifrågaställa, såsom
t. ex. i 4?, 64, loa och 1 o4 §§:na. Det kan med samma
skiil, som nu blifvit anförda, siittas i fråga, huruvida alla
i hevilla föi ordn. stagade höler böra uteslutas. Jag får derföre,
till förekommande af en alltför lang discussion, som
jag förutser i delta ämne, vördsamt hemställa, om icke R.
o. Ad. skulle finna tjenligt att i afseende på sådana föl hållanden
nu endast förbehålla sig rättigheten alt, sedan betänk.
i öfrigt är genomgånget, afhandla så väj den nu väckta
frågan som de andra dermed likartade, hvilka i della betänk.
förekomma, eller också låla det vara oantastad!.
Hr Printzensköld: Jag bör tillkännagifva, att jag
till alla delar instämmer i de äsigtcr, som Hr von Hartmansdorff
yttrat om olämpligheten deraf, att sådana stadganden,
som de nu ifrågavar., finnas i bevilIn.förordningen.
Jag har också icke försvarat dem på den grund, att det
vore lämpligt att de derstädes qvarstå; men jag har trott,
alt eftersom ingen särskild lag nu finnes till säkerhet för
att gäldenären må få tillgodonjuta bevilln.afdraget, så är det
bättre alt detta stadgande qvarstår i bevilin.förordn., än att
det skulle derifrån uteslutas och således alldeles försvinna.
Men om Hr von Hartmansdorff täcktes väcka en motion i
ämnet, med föranledande af dessa i bevilin.förordn. intagna
stadganden, samt denna motion remitteras till behandling
af Utsk. i den ordning grundlagen föreskrifver, och vi således
kunna få en särskild lag, som i delta fäll bestämmer
förhållandet emellan gäldenärer och borgenärer; så vill jag
visst icke påstå, att dessa stadganden må i bevilin.förordn.
qvarstå, utan ville jag i sådant fall instämma i den mening,
att de böra derifrån uteslutas, helst jag tänker alt
framdeles, i afseende på de sednare §§ i denna förordning,
äfven yrka den princip, att bevilin.förordn. ej bör innefatta
sådana bestämmelser, hvartill enl. grundlagen Konungens
sanction erfordras, innan de äga gällande kraft.
Frih. Ridderstolpe instämde med Hr Printzensköld.
Hr von Hartmansdorff; En värd talare har åberopat,
att Bevilln.Utsk. ej tillåtit sig annat, än hänvisa till
en § i I:Iande!s-b:n. Bevilln.Utskts åtgärd innehåller likväl,
genom den hänvisning Ulsk. gjort, att den, som underlåter
att lemna sin gäldenär hevilla.afdrag, skall anses såsom ockrare.
Om nu Utsk. i stället hade sagt, alt han skall anses
såsom tjuf; månne man då icke kommit till de spön, hvarom
jag talat? En annan talare bar omförmält, alt också
böter äro införda i bevilln.förordningen. Det är lika illa,
när det sker utan Konungens samtycke; ty det är också ett
straff, som Ständerne thy förutan icke kunna ålägga. Likväl
veten J alle, mine herrar! att bevilin.förordn. är en af
I
Den 7 O c l o b e r f. ra.
lie författningar, eller så att säga den enda, som Ständerne
äga att allena utfärda. Skulle nu Ständerne tillåta
sig alt på detta sätt intränga på LagUtsk:s och möjligen äfven
Ekon.Utsk:s område, så skulle de med detsamma jemväl
intränga på konungamaktens. Jag vet icke något lämpligare
sätt att hjelpa hvad vi sjeifve och våra föregångare
felat i afseende på bevilln.förordningen, än det som Hr Ribbing
uppgifvit, att sedan Ståndet genomgått grunderna för
bevilln.förordningen, det må blifva en särskild omsorg, innan
vi komma på tillämpningen, att urskilja hvilka stadganilen
i den gamla bevilln.förordningen, eller i den nu föreslagna,
icke uro af beskatlnings-natur, utan af egenskap
att tillhöra antingen Lag- eller Ekon.Utsk., samt att sedermera
dem dit remittera. Vi kunde dä få ett särskildt
betänk, om dem, samt derefter öfverlemna dem i ett sammanhang
lill K. M., hvarigenom bevilln.förordn. vederbörligen
inskränktes till sjelfva afgiflefnas bestämmande. För
ögonblicket synes mig således 11. o. Ad. kunna fortfara med
pröfningen af alla stadganden, som förekomma, Ståndet
likväl förbehållet att sedan få ur bevilln.förordn. utgallra
dem, som icke höra till beskattningen, utan till elen allmänna
lagstiftning, som af Konung och Ständer gemensamt,
eller af Honom allena utöfvas.
Hr Rosenblad: Emot hela stadgandet i 33 §:n kunde
vara mycket att invända, men det skall jag dock icke upptaga
nu, då inträffade förhållanden gjort det verkligen oriktiga
i detta stadgande mindre skadligt, än det förut varit.
Således må det stå qvar; men så länge detta stadgande om
bevilln.afdrag finnes, kan man icke umbära de föreskrifter,
som i slutet af §:n förekomma. Jag instämmer med Hr von
Hartmansdorff deruti, alt de ingå till en del på gebitet af
den gemensamma lagstiftningsmakt, som tillhör Konung och
Ständer, samt lill en del på gebitet af den lagstiftning, som
ensamt tillhör Konungen, då den innebär åtgärder af Dess
embetsman; och vid sådant förhållande instämmer jag helt
och hållet i hvad Hr Ribbing sagt, samt tror, att man mycket
enkelt och utan behof af den omgång, som genom en
remiss lill Utsk. skulle uppslå, kan komma tili slut på saken,
om man, med begagnande af den rätt eller skyldighet,
som 34 §:n 1 mom. Riksd.Ordn. stadgar, utan afseende på
hvilket Utsk. behandlat frågan, lät frågans egen art bestämma
sättet för densammas afgörande; så att, utan deri omgång
att behöfva skicka frågan till Lag- eller Ekon.Utsk.,
Hi Landtm, täcktes, sedan vi galt igenom hela bevilln. förbön.
, göra til I R. o. Ad. att besluta, det de före
skrifter
i den nu föreslagna 1 um förordn., sorn innehålla
antingen lagbestämmelser eller också åliggande, för Konungens
embetsman, skola meddelas K. M. lill dess godkännande
och befordrande af verkställigheten. Då lior jag att
Ilo
Den j Oclober f. ra.
man, nian att behöfva bråka, kan få en allmän föreskrift
för alla sådana fall, och då tror jag också, att vi gerna
kunna bifalla denna §.
Frih. Nauckhoff, Joli. Otto: Jag instämmer desto
hellre i det yttrande Hr von Hartmansdorff sednast afgifvit,
som den utveckling af ämnet, han under denna discussion
gjort, alldeles öfverensstänuner med de anmälkn:r, hvilka
jag log mig friheten att framställa, då Bevilln.Utsk:s betänk.
förra gången här föredrogs. Jag anhåller, att helt
och hållet få förena mig med honom, och alt, under loppet
af i detta betänk, intagna stadgandens föredragning, få, så
vidt jag anser anledn. förekomma, anmärka de ställen, som
borde, så till sägandes, reserveras, för att, sedan betänk, i
afseende på bevilln.grunderna blifvit genomgånget, kunna
blifva föremål för särskild föredragning.
Hr von Rosen: Jag instämmer så mycket mera i hvad
Ilr von Hartmansdorff yttrat, som jag kan förutse, att ett
sådant stadgande, införd t i bevilln.förorda, i dess egenskap
af bevilln förordn., icke af domaren kan tillämpas. Det utgör
icke lag förrän så väl Konungen som Ständerne dertill
samtyckt. Jag skulle tro, alt bevilln.Ulsk. kan lika litet
behandla dylika frågor i bevilln.förordn., som Bevilln.- och
Ekon.Utskm få behandla straffbestämmelserna i brännvifisförordn.
, utan tillhjelp af en afdelning utaf LagUtsk. Hvad
som angår öfverträdelse af förordningen utgör ett särskildt
capitel, och kan lika väl behandlas, utan att inflickas i en
författning ora bevillningen, hvilken icke gäller för domaren.
Jag får således tillstyrka, alt de stadganden, som hafva afseende
på böter eller straffbestämmelser, måtte särskildt behandlas
och blifva föremål för en särskild författning, som
underställes K. M:s sanction.
Hr Printzensköld: Då jag lika med de 2:ne sista
värda talarne anser det förslag, som Hr von Haitmansdorff
framställt, måhända vara det lämpligaste för all komma till
ett lagligt slut i åtskilliga bestämmelser, sorn nu äro i bevilln.
forordn. intagna, men hvilka egentligen äro af sådan beskaffenhet,
att de af Konung oell Ständer gemensamt böra
afgöras; så får jag instämma i Hr von Hartmansdorffs anhållan
alt alla dessa frågor nu måtte förbigås och, sedan
bevilln.förordn. blifvit genomgången, komma under särskild
öfverläggning för att remitteras till LagUtskls eller Lagoch
Ekon.Dtskms gemensamma behandling, allt efter frågornas
beskaffenhet.
Hr von Hartmansdorff» J“g erkänner alt de anmärknrr,
som H‘<- Rosenblad och von Rosen gjort, nio riktiga.
Om R. o. Ad. skulle besluta, att, med stöd af å'! §:n
a mom. Riksd.Ordn., ålägga Bevilln.Utsk., i fråga om allmänna
-
Den 7 October f. ni.
in
manna bevillningen, iakttaga samma behandlingssätt, som
Utsk. följt i afseende på brännvinsförfattningen, nemi. att
den del, som angår straffbestämmelser, böter och andra föreskrifter,
beroende på verkställighet af Konungens embetsmän,
må utgöra en särskild afdelning, sorn underställes Konungens
afgörande och icke anses höra till den af it. St.
allena beroende beskattningen; så skulle man på en genare
väg komma till målet, än om man beslöte remiss till Lagoch
Ekon.Utskotten. Således, ifall Hr Frih. o. Landtm,
finner för godt alt göra propos. på Ilr Rosenblads förslag,
hvilket jag icke finner skiljaktigt från Hr von Rosens, så afStår
jag från mitt.
Frih. Sprengtporten, Jac. Wilh.: Om jag icke
mycket misstager mig, så har, vid alla föreg:de riksdagar,
bevillningsfrågan blifvit behandlad på samma satt, som den
nu blifvit behandlad af Bevilln.Utsk., d. v. s. i sin helhet,
eller så att Utsk. framlagt ett fullständigt förslag till bevilln.
förorda., utan att söka sammanträde med andra Utsk.
för att behandla sådana delar af frågan, som ostridigt äro
af ekonomisk natur. Att nu, då R. o. Ad för andra gången
handlägger detta ärende, vilja införa en alldeles ny
princip i fråga om behandlingen af detta mål, föranledande
till alldeles öfverflödig omgång och i grundlagen på intet
sätt anbefallda sammanträden med andra Utsk., vore ej allenast
tvertemot den praxis, som hittills ägt rum, och hvilken
åtminstone för många talare fått galla mycket, ulan skulle
afven förorsaka en fullkomligt onödig långsamhet och kan
ingalunda vara behöfligt för att bevara Konungens ekonomiska
lagstiftningsrätt; ty då det vid denna såsom vid alla
föreg:de riksdagar kommer alt tillgå så, att R. St. öfverlemna
brvilln.förorda, till K. M. för att promulgeras, så
följer det af sig sjelft, att Konungen icke promulgerar annat
af hvad som tillhör den ekonomiska lagstiftningen, än
det sorn af Konungen gillas, och alt till följe deraf det
måste anses, att Konungen gillat de föreskrifter för verkställigheten,
sorn Bevilln.Utsk. föreslagit och Ständerne antagit;
föreskrifter, som äga ett så oskiljaktigt sammanhang med
frågan i dess helhet, att de derifrån alldeles icke kunna afsöndras.
Jag får således för min del bestrida den procedur
i afseende på detta mål, som Hr von Hartmansdorff föreslagit,
såsom efter min öfvertygelse gagnande till ingenting,
stridande emot den praxis, som hittills ägt rum, samt endast
ledande till att inveckla oss i långsamma riksd.förhandliugar,
hvilka redan äro alltför mycket tidsödande.
Hr von Hartmansdorff: Om det hände, att Konungens
nuvar. rådgifvare funne ett eller annat stadgande
af dem, som införts i bevilln.förordn., verkligen höra under
den Konungen tillkommande lagstiftningen, och detta inföH.
16
122
Benj- Öc l o l» e r f. m.
rande sålunda vöre, på sätt Frih. Sprengtporten sjelf erkänt,
olämpligt, samt Konungens rådgifvare således afstyrkte honom
att till alla delar godkänna dea af R. St. utfärdade
lievilln.förorda., och hon följaktligen Liefve styckad; hvad
skulle kommande ConstUtsk. möjligen säga derom? Skulle
ej anmärknlr både efter i<6 och 107 §§.:na samt måhända
ännu andra §§ göras? och hvilka tvister örn formen skulle icke
uppslå? Är det då icke, när man är ense 0111 soken, Läst
att gifva henne en laglig form? Om denna förut varit underlåten,
är det väl icke skäl att fortfara med misstaget,
särdeles då man påstår att de menlösa tiderna nu äro förbi,
och då man följaktligen Lör befara att alla strider skola
uppstå, hvilka möjligen kunna förekomma? Man Lör då
icke lägga ut snaror för Konungens rådgifvare, utan behandla
lagstiftningen så, att stötestenarne vid tillämpningen
äro undanröjda. Det är derföre jag begärt en formenlig
behandling af saken. Derigenom kan icke någon betydlig
tidsutdrägt förvållas, enar detta Stånd beslutat att icke nu
pröfva annat än grunderna; ty innan det omständliga kommer
under pröfning, kan BevillmUtsk. hafva gjort den tillstyrkta
a fsönd ringen.
Frill. Sprengtporten: Hr von Hartmansdorff fäster
sig här endast vid en theori, li v il ken themis tillämpning
liar visat sig alldeles obehöflig under loppet af 3o år, och
jag tror för öfrigt icke, att Hr von Harlmansdorlf funnit
några så äfventyrliga stadganden i det förslag, som Levdin.-  TJtsk. här framställt, att det på denna grund skulle vara
nödvändigt alt ingå i dessa fina abstracta distinctioner
emellan hvad som kan vara R. Sirs eller Konungens rätt i
detta fall, hvarvid det alltid är svårt att till det yttersta
urskilja hvad som är nödvändigt för verkställighet af hvad
Ständerne äga föreskrifva, från det som kan hänföras till
Konungens lagstiftningsrätt. Jag får således vidblifva den
tanke, att det ifrågaställa afskiljandet är alldeles obeböfligt
och i praktiskt afseende ledande till ingenting annat än det
resultat, att riksdagen onödigtvis uppehälles, i följd hvaraf
jag anhåller oui afslag på den propos., Hr von Hartmansdorff
begärt.
Hr Ribbing: Jag tror visserligen icke, alt någon särdeles
fara vore vid att låta ifrågavar. föreskrifter qvarstå
nu såsom förut; men jag kan icke neka, att jag finner en
viss conseqvens i hvad som nu är föreslaget, nemi alt afskilja
dessa lagbestämmelser från sjelfva Levdin.frågan. Jag
kan icke neka, atl jag finner samma conseqvens deruti, som
i hvad förut blifvit antaget såsom riktigt i fråga om instruction
för revisorerne, då vi alla voro ense om alt erkänna
riktigheten af en sådan princip. Då nu så är och tankar
ne
här synas vara mycket delade samt en lång discussion
torde uppkomma, ifall frågan nu borde afgöras, så hoppas
Den 7 OctoCcr f. m.
jag, att del tillätes mig att Ånyo anhålla det Hr Landtm,
tacktes till R. o Ad. framställa, huruvida icke uppskof med
discussiouen kunde äga ruin i detta hänseende, intilldess vi
kafva genomgått förslaget.
Frih. Gederström, Thure: Del är med anleda, af
Frih. Sprengtporten yttrande, som jag begärt olde!. Hr
Frilitn har nemi. y ttrut, att det ej vore någon särdeles våda
att låta dessa stadgande!) qvarstå. Jag vill icke inlåta
mig i någon strid om det kan vara någon särdeles våda
dervid eller icke; men jag täger mig friheten fästa Hr
Frihtns uppmärksamhet derpå, att om dessa stadganden icke
skola vara en nullitet, så måste de behandlas såsom Hr von
Hartmansdorff föreslagit; ty om Ständerne gilla detta betänk,
och föi fattningen utkommer, så kan jag försäkra, att ingen
domare eller executor finnes, sorn skulle tillämpa något
stadgande i fråga om de strå T bestämmelser, sorn här äro
införda, emedan de rälta sig endast efter af K. M. i vederbörlig
ordning sanetionerad lag och laga stadgor, men alldeles
icke efter hvad Ständerne i hevilla.förordn. föreskrifva.
Det är på sådan grund och då möjligen en och annan af
de här föreslagna åtgärderna kunna innefatta någon säkerhet
eller åtminstone en garanti för låntagaren att få tillgodonjuta
hevilla.afdraget, som jag yrkar alt frågan, så. mätte,
blifva behandlad.
Hr Kosen blad: Det är visserligen ganska rätt livad
Fril). Sprengtporten anfört, att ifrågavar. föreskrifter i hevilla.
föroi dn.,. af den natur, som nu är omtalad, äro i allmänhet
så likgilltiga eller så billiga, ali icke någon svårighet
för K. M. bör kunna uppstå att bifalla dem. Man kan
visst icke vänta några svårigheter å den sidany men det
hindrar icke, att det är en pligt för Representationen att
göra afseende på Konungens rätt och icke sälta Konungen
i nödvändighet att äfven emot Dess bepröfyande eller den
afgörande rätt, som grundlagen i detta fall Honom tillägger,
lemna bifall till Stäudernes beslut. Sådana straffbestämmelser
och föreskrifter för Konungens embetsman kunna icke
utan Konungens bifall meddelas, och att sätta Konungen i
nödvändighet att nödgas utan pröfning bifalla dem, är ett
förnärmande af det Kongl, praerogativet; äfvensom jag, just
då man kan förutsätta att inga svårigheter att erhålla Konungens
bifall skola möta, icke vet hvarföre man ej skulle
söka att gifva dessa lagbestämmelser den rätta och vederbör-,
liga formen. Jäg får förnya min anhållan alf, i öfverensstämmelse
med hvad dels Hr Ribbing och dels jag förut föreslagit,
llr Frih. o. Landtm., på det vi må komma ifrån
saken nu och vid de efterföljande punkterna, täcktes göra
ungefär följande propus : ”Alt R. o. Ad. mätte besluta, alt,
sedan förslaget till bevilln.förordn. blifvit genomgånget, Sevillu.
Utsk. mätte uppdragas alt sammanfatta de stadganden,
134
Den 7 October f. m.
som innehålla straffbestämmelser eller föreskrifter för Konungens
tjenstemän, hvilka böra i en särskild artikel upptagas,
för att sedermera underställas K. M:s nåd. bifall.’’
Frih. Sprengtporten: Om det verkligen skulle vara
förhållandet, alt i bevilln.förordn. nu blifvit införda några
nya stadganden af civil eller ekonomisk lagstiftningsnatur,
utöfver dem sorn redan sedan flera riksdagar tillbaka varit
gällande; så skulle jag fullkomligen instämma med Frih.
Cederström, att det för formens skull vore nödvändigt, att
de öfverlemnades till K. M. på ett sådant sätt, att de kunde
i constitulionel form af K. M. sanctioneras; men med
detta enda undantag anhåller jag att få vidblifva min mening,
att bestämmelserna i bevilln.förordningen icke röra
den ekonomiska lagstiftningen, samt alt de kunna till K.
M. öfverlemnas i sammanhang med bevilln.förordn. på samma
sätt sorn hittills ägt rum, äfvensom att de, då K. M.
promulgera! författningen, måste anses fullt tillämpliga och
gällande för både domare och executorer. Det förslag, som
Ilr Rosenblad framställt, innefattar, att Hevilla Utsk. skulle
erhålla en föreskrift af R. o. Ad. att bereda detta mål på
annat sätt, än Utsk. ansett lämpligt. Jag öfverlemna!- lill
Ståndets bedömmande, huruvida det kunde stå tillsammans
med Riksd.Ordn., att R. o. Ad. skulle besluta luiru ett
Utsk. skall behandla ett detsamma tillhörande ärende. Enligt
mia tanke är R. o. Ad:s rätt inskränkt till att föreskrifva
en viss tid, inom hvilken Utsk:n skola inkomma
ined sina memorialer; men huru Utsk:n skola behandla
ärendena, torde icke annorlunda än på grund af motion eller
de beslut, som fattas efter föregången remiss af enskild
ledamots motion, kunna föreläggas Utskotten.
Frih. Nauckhoff: Frih. Sprengtporten har sagt, alt,
af samma skäl sorn hittills, den form må passera, som Bevilln.
Utsk. iakttagit i sitt förslag, och hvilken varit gällande
under 3o år. Jag tror detta just vara ett skäl att nu
frånträda denna form, på det man icke vid nästa riksdag
må återkomma med ett åberopande af dess häfd, och derpå
stödja yrkandet om ett fortfarande. Om oordning eller
brist på form varit att förebrå föreg:de bevilln.författn:r,
så synes nu tiden vara inne att, åtminstone så vidt sorn
möjligt är, undanrödja oformligheten. Frihtn har sagt, att
då betänk, nu för andra gången förekommer, vore det mindre
lämpligt att införa nya former för behandlingen. Jag
tager mig friheten att fasta Frih:ns uppmärksamhet på hvad
jag nyss nämnde och nu upprepar, att dessa anmärkn:r
gjordes af mig äfven första gången då betänk förevar. Det
ar således i fortsättning deraf, som jag velat förena mig
med Hr von Hartmansdorff, hvilken jag tyckt hafva samma
tanke och åsigter i delta ämne som jag. Ilan har sedan
något skiljl sig från den mening jag yttrat. Jag åter qvar
-
De ii j October f. m.
i ib
står i min, tills jag får höra om det projeet, hvilket flr
Rosenblad uppgjort, öfverensstämmer med mina åsigter Det
har äfven blifvit yttradt af Frih. Sprengtporten, att han
ville ingå på en sådan behandling af saken, om Bevilln.-  Utskts förslag innehölle något nytt, som tillhörde antingen
den civila eller den ekonomiska lagstiftningen. I det fallet
står Frih:n verkligen på vägen att öfvergå på min tanke,
ty projectet innehåller begge delarna. Vi torde snart, då
fråga blir om mantals- och skaltskrifningen, komma i tillfälle
alt visa exempel på att sådana lagstiflnings-förslag influtit
i detta projeet. Sakerna stå icke nu på samma sätt
och samma fot, som för 3o år sedan. Hvad som då kunde
passera, tror jag nu fordrar mycken uppmärksamhet. Det
är således blott i det fallet jag ville ingå på Frih. Sprengtporten
förslag, om R. St. uti bevilln.stadgan införde en
punkt, hvarigenom åt K. M. i underd. öfverlemnades att,
derest uti densamma föreskrifter förekomme, som, utan att
vara af bevillningsnalur, icke af K. M. gillades, Högstdensamme
då täcktes låta införa andra, som pröfvades mer
lämpliga och nyttiga. Om Frihtn och de som tänka lika
med honom vilja ingå på ett sådant förbehåll, tror jag att
dervid ingen våda vore; och i det fallet skulle äfven discussionen
kunna verkligen förkortas.
Ilr von Hartmansdorff: Jag får vördsamt underställa
Ståndet följande förslag till beslut: ”Alt R. o. Ad.
nu väl ma genomgå och pröfva förslaget till bevilln stadga
i sin helhet, men att Ståndet derefter, vid meddelandet af
sina beslut, åt Bevilln.Utsk. uppdrager all afsöndra och särskildt
upptaga de reglementariska stadganden, hvartill K.
M:s nåd bifall erfordras.” Om ett sådant förslag af R. o.
Ad. antages, så fortgår pröfningen af betänk, obehindradt,
ingen tidsutdrägt vållas och Bevilln.Utsk. kan sedan göra
afsöndringen, hvarefter denna särskilda del af stadgan afgår
lill K. M., på samma sätt, som det tillgår med den reglementariska
stadga, som hörer lill brännvinsförordningen.
Då Hr Frih. o. Landtm, började hemställa, om R.
o. Ad. ansåg öfverläggningen fulländad, anmälde sig
Frih. Nauckhoff, och yttrade:
Innan Hr Landtm, skrider till den slutliga åtgärden
med klubban, anhåller jag att få veta, huruvida det af Hr
von Hartmansdorff uppgifna förslag blir föremål för propos.
emedan jag i sådant fall önskar att ytterligare få tillägga
några ord, innan öfverläggningen anses slutad.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, alt han trott sig böra
framställa propostna på det sätt, alt han först framställde
propos. på Utsk:s förslag; om R. o. Ad. ej antoge detta, ansåg
han sig böra framställa propos. på Hr von Harlmansdorffs
förslag; antoges icke detta, vilie han göra propos. på
iaG
Den 7 Oclobcr f. m.
Hr Rosenblads förslag, oell om icke heller delta antoges,
hade lian trott sig böra framställa propos. på de uteslutningar,
sorn af flera talare blifvit begärda.
Frih. Nauekhoff: I sådant fall anhåller jag att få
hafva mili talan öppen, i händelse ilen forsta proposln ej,
bilälles, oell i dess ställe något af de här uppgjorda förslagen
kommer alt framställas till antagande.
Hr Rosenblad: För att förminska antalet af propos:r,
skall jag låta mitt förslag till propos. förfalla och instämma
i Hr von Hartmansdorffs sednaste förslag. Jag får dock
dervid fästa det förbehåll, att jag instämmer i Hr von Hartmansdorff*
förslag, under den förutsättning alt R. o. Ad.
gillar sjelfva stadgandet, som är inlaget i sednare delen af
förevar. §, ehuru R. o. Ad. naturligtvis anser, att så val
detta stadgande, sorn de dermed likartade, skola, i händelse
af bifall till Hr von Hai tmansdorlfs förslag, komma alt införas
i det särskildta hillänget till bevilln förordningen.
Hr von Hartmansdorff: Jag är alldeles ense med.
Hr Rosenblad i lians önskan, att Hr Landtm, täcktes skilja
de båda frågorna åt. Derom, att det H. Ståndet mätte
godkänna innehållet af Bevilln.Utsk:s förslag, är jag jemväl
ense med Hr Rosenblad. Jag har ingenting emot innehållet,
men det är i sättet att framställa detta till K. M., som
jag önskade en förändring i betänk , på satt jag för Ståndet
haft äran uppgifva.
Frih. Cederström, Thure: Jag får blott erinra
derom, att jag vid den propos., sorn kommer att meddelas
i fråga huruvida R. o. Ad. godkänner innehållet af de här
föreslagna §§:ua, får förklara, alt jag åtminstone för min
del önskade att det icke må blifva föremål för godkännande,
som finnes i sednare morn. af 33 §;n, nemi. det stadgande,
som der är inlaget för domare och executorer, att de,
då rättegång uppstår, skola pröfva, huruvida bevilln.afdraget
blifvit alltid lill godo beräknadl. Ett sådant stadgande
skulle, på sätt jag förut anfört, leda till grufligt många svårigheter
vid lagsökningen för domaren. Det skulle gifva
anledn. till att många onödiga uppskofsutshig skulle behöfva
meddelas; uien det skulle medföra ännu en påföljd, nemi.
den olägenhet alt en skuldsedel af löpande egenskap ej kunde
executivt behandlas, emedan, då en person för en sådan
sedel blefve lagsökt, han alltid skulle invända: 'jag har icke
fått åtnjuta behörigt bevilln.afdrag.” Följden blefve alt
Konungens Bef:h:de, enl. 2 cap. 5 §:n Utsökn.-b:n, icke vore
berättigad att med ärendet taga befattning, utan att det
skulle förklaras vara tvistigt och hänvisas till behörig domstol.
På sådan grund får jag yrka, att detta stadgande må
uteslutas, helst det icke är fråga om, att icke nödig föreskrift
i detta afseende linues, då det alltid införes i utslaget,
Den y Octo ber f. m.
:a'tt gäldenären äger sig till godo beräkna bevilln.afdrag, och
linn således knn uppgöra den snken vid skuldens erläggande.
På samma sätt ur förhållandet med di t efterföljande stadgandet:
”nlsökes åter fordran i concnrs, åligge del borgenär
att behörigen styrka det bevilln.afdragen af giildenären
fulleligen fått tillgodonjutas.” Det blir ofia nära nog ganska
svårt för concursdomarcn, alt i della fall pröfva om
bevilln afdraget har blifvit lillgodonjutet. Föreställer man
sig en sådan concurs, deri det finnes kanske /{oo borgenärer,
så finnas der reverser, som äro icke allenast till viss man
och order, utan afven till sedelhafvaren ställda, reverser,
som mångfalldiga gånger blifvit prolongerade. Delta står
påskrifvet å reversen, som kan vara 5 ä 6 år gammal och
ofta prolongerad. Men der står icke derföre antecknadt,
huruvida bevilln afdragen blifvit gäldenären lill godo beräknade.
Skall då domaren sitta och pröfva samt undersöka
allt detta, så förökas frågan till sådan vidd, att jag ej vet
huru någon domare skall kunna hinna dermed. Nu är det
vanligt, att domaren blott tillser och pröfvar, huruvida sjelfva
fordran är gilltig. Deremot är det alltid vanligt, att concursdomaren,
när en sådan pröfning föregått, vid bestämmandet
af fordringens gäldande, inför i sjelfva domen, att
bevilln.afdrag skall i mån af räntebeloppet gäldenären till
godo räknas. Detta innefattar ali möjlig säkerhet för gäldenären,
men det innefattar icke något sådant stadgande,
som det nu föreslagna, hvarigenom dels allmänheten och
dels domare och execnlorer skulle sättas i den brydsammaste
belägenhet. På dessa grunder yrkar jag, att dessa båda
niomeuter icke måtte af R. o. Ad. blifva godkända.
Hr Rosenblad: I den händelse att discussionen i denna
fråga icke är förklarad vara slutad, så anhåller jag alt
få fortsätta densamma, men jag tyckte att Hr Landtm, nyss
framställde propos. derom.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att han väl för en
stund sedan börjat hemställa, om R. o. Ad. ansåg öfverläggningen
fulländad, men att en ledamot då anmält sig att
tala, hvarefter Öfverläggningen fortfarit, i anledn. hvaraf Hr
Landtm, nu uppropade
Hr Rosenblad, som yttrade:
1 sådant fall får jag vördsamt andraga, hvarföre jag icke
kan instämma med den sista talaren. Jag har förut gifvit
tillkänna, alt jag icke i principen gillar det slag af bevilln.
, som är föreskiifvet i 33 §:n. Men sedan föreskriften
derom finnes, är det väl en skyldighet, att den skall efterlefvas,
och då finner )3g icke, att dessa stadganden kunna
borttagas, utan måste, sedan den i detta fall lagstiftande
myndigheten, som är R. St., föreskrjfvit att ett sådant bevilln.
afdrag skall al gäldenären tillgodonjutas, sådana före
-
128
Den ; October f. ra.
skrifter finnas, hvarigenom denna rättighet hlifver honom
försäkrad. Om fordringsägaren skall göra gällande en
skuldförbindelse, så är det tvdligt att han i rattsväg har en
så mycket mindre fordran, då det i laga ordning blifvit
förklarad), ali ett sådant afdrag skall göras. Då lärer det
val vara en skyldighet, örn den ena lagstiftningen skall
stå i harmoni med den andra, att lägga hinder derföre, alt
gäldenären finge betala mera, än han ur skyldig alt betala,
samt att försäkra lians rättighet till ersättning, ifall han
tvertemot lagen icke fått tillgodonjuta detta bevilln.afdrag,
och derigenom uppkommer icke den minsta olägenhet för
borgenären, om han vid räntebetalningarna på skuldsedeln
tecknar eller låter teckna i vederbörlig ordning: ränta erlagd
med bevilln.afdrag, eller med observation af bevilln.-  afdrag. Hvilkendera påskriften som helst är nog. Det
är endast fråga om, alt gäldenären må verkligen tillgodonjuta
allt hvad sorn efter nuvar. stadgande fordringsägaren
på procentarv is tagit utöfver hvad honom enligt
lag tillkommit. Utsökes en fordran hos domaren eller
executorn, så skall den, för att vara execulionsgild, enl.
allmän lag vara ostridig. Antingen är den ostridig, om icke
någon tvist uppstår angrde det bevilln.afdrag, sorn gäldenären
bör tillgodonjuta, och då är denna fordran executiv,
ehvad ifrågavar. stadganden i bevilln.förordn. finnas eller
icke, så att derigenom ingen svårighet uppkommer; eller
också bestrider gäldenären fordringsanspråket och säger att
han ej fått tillgodonjuta detta afdrag, men då ur ju skuldens
belopp i alla fall tvistigt emellan guldenäien och fordringsägaren,
och skall frågan i alla full blifva föremål fördomarens
pröfning. Likaledes uti en concurs beror ju beloppet
af fordringarna derpå, huruvida en sådan förmån blifvit
tillgodonjuten af gäldenären eller icke. Skulle domaren ej
behöfva fästa afseende derpå, så skulle han komma att tillerkänna
borgenärerne ett större fordringshelopp än dem
tillkom. Derföre äro ifrågavar. stadganden så billiga till sin
beskaffenhet, när sjelfva lagen om bevilln.afdrag finnes, att
jag ej kan annat än tillstyrka deras godkännande, ehuru,
på sätt jag och flere andre ledamöter förut yrkat, det är
nödigt, att de i vederbörlig och laglig form blifva bifallna
af den andra statsmakten.
Frih. Cederström, Thure: Jag får anhålla om ursägt
att jag ännu uppträder i denna fråga, men jag är dertill
föranledd genom Hr Itosenblads yttrande. Min mening
har visserligen icke varit att borttaga bevilln.procenten,
och det har den varde talaren ej heller påstått ; men jag
ville borttaga det stadgande, som gör det till en ovillkorlig
skyldighet för domaren och executorn att pröfva i hvarje
fall, huruvida detta bevilln.afdrag verkligen har blifvit afdragel;
enär det skulle, på sätt jag redan anfört, leda till
svå
-
Den j Oclolicr f. ra.
129
svårigheter för domaren samt göra att aldrig någon löpande
revers kunde lagsökas, utan att den tredskande gäldenären
skulle begagna sig af invändningen att bevilln.afdraget
ej blifvit iakttaget. Hr Rosenblad har sagt, att om fordran
är klar och ostridig, så ålägges den till betalning och alden
det icke, så sker icke sådant. Detta är mycket rätt;
men en så beskaffad invändning som den, att bevilln.afdraget
ej blifvit tillgodoberäknadt, har, enl. hittills gällande
författningar, då sådana stadganden, som här blifvit föreslagna,
ej varit promulgerade, icke föranledt dertill att executorn
förklarat något mål tvistigt, som varit af executiv
egenskap, derföre att gäldenären invändt, att bevilln.afdraget
ej blifvit beräknadt, utan blott föranledt derhän, att
executorn i sitt utslag förklarat att gäldenären skall betala
skulden, men att lian vid räntans erläggande äger att tillgodonjuta
bevilln.afdraget, der räntan varit förskrifven till
6 procent. När nu gäldenären får en så beskaffad dom, så
kan honom icke något förfång ske, emedan när han betalar
sin skuldsedel, så, om det ej finnes afskrifvet på reversen att
bevilln.afdraget har blifvit vid räntans erläggande observeradt,
afdrager han för alla åren,'sedan reversen utgafs, detta
bevilln.afdrag. Detta är af så klar och tydlig beskaffenhet,
alt det icke behöfver vara föremål för något särskildt
utlåt, emedan bevilln.afdraget utgör 1 per mille och således
af livar och en kan uträknas. Detta medför ingen olägenhet
för borgenären, men om ett sådant stadgande, som
här blifvit föreslaget, skulle blifva vederbörligen beramadt
af Konung och Ständer, så skulle följden blifva, alt aldrig
något lagsökningsmål blefve ostridigt, jag må hafva en fordran,
som är aldrig så klar och tydlig; ty äfven om det
stod påskrifvet på reversen, att bevilln.afdraget blifvit iakttaget,
så kunde det hända, att man invände att det borde
hänvisas till domstol, för att man der ville visa, att sådant
afdrag icke skett. Af sådan anledn., och då jag icke kan
lemna min röst till lagstadganden, som helt och hållet skulle
störa den allm. crediten man och man emellan, vidblifver
jag mitt yileande om afslag å dessa moment i förevar. §.
Hr Frih. o. Landtm, tiilkännagaf, att plenum bomme
att foitsättas på eftermiddagen kl. 6.
Hr af Uhr, Gustaf: Om här någon sådan fråga
vore före, som rörde sjelfva menniskans ömtåliga intressen,
såsom t. ex. afskaffande af barbariska och olämpliga straff,
skulle jag visserligen önska, alt en ändring tillvägabragtes,
så fort som möjligt, emedan man icke har rättighet att låta
någon individ i samhället lida oskyldigt; men i en sådan
fråga som denna, i afseende hvarpå samma förhållande under
nära 3o år fortgått, utan att några särdeles stora olägenheter
uppkommit, och då vi nu befinna oss i en tidpunkt,
i4 Ii. 17
Örn 7 O c I o Ii c r f. m
då i alla fall våra ekonomiska inr:iltn:r snart Kira undergå
en stor förändring, emedan K. M. Kell nyligen eller under
loppet af denna riksdag sanctionerat en stor förändring i
sjelfva den statsmakt, som till lior honom, och nationen har
att förutse en stor förändring i den andra statsmakten genom
representationens omhildning; så tror jag, ali då man
låtit detta vara i 3o år, kan man också öfverlemna frågan
till den blifvande statsmakten, sorn ändå kommer alt ordna
förhållandet efter helt andra åsigter, emedan den kommer
att bestå af helt andra personer; och på sådan grund tillstyrker
jag, att det måtte förblifva vid Utsk:s förslag, emedan
man eljest skulle onödigtvis förlänga riksdagen.
Ilr Ribbing: Min mening, då jag anmälde mig, var
endast alt, innan någon propos. bielke gjord, hvilket jag
hoppas snart måtte ske, anhålla att det förslag, som Hr von
Hartmansdorff framställt, må blifva uppläst; men efter jag
har ordet, vill jag äfven nämna, att för mig hafva de skal
emot antagande af Utsk:s förslag, som Frih. Cederström
uppgifvit, icke visat sig gilltiga, alldenstund hvarje innehafvare
af en skuldsedel tillkommer att iakttaga hvad lagen
föreskrifver för att bibehålla sedeln vid gällande kraft.
Hr von Rosen: Sedan vi öfvergått lill redactionen
och lagbestämmelserna, får jag medgifva, att jag icke finner
någon otydlighet i redactionen. Domaren, han må sitta i
laga domstol eller vara executor, kan icke dömma förr än
pröfning försiggått. Det är den vanliga formen för alla sådana
mål. Det blir långifvarens skyldighet att bevisa det
han betalt bevilln.procenten. Så går det till öfverallt i
fråga om betalningsskyldighet. När han icke kan bevisa
det , så blir han ålagd att betala. Domaren kommer icke i
lietta fall i någon tvetydig ställning, ty det är i detta mål
som med alla andru, att när klagandet) icke kan förete bevis,
så gäller icke hans klagan.
G)’. Hamilton: Enligt hvad Frih. Nauckhoff fullkomligt
riktigt anmärkt, bar den här nu afhandlade principfrågan
verkligen blifvit framkastad första gången bevilln.-  förordn. var före, äfvensom i egenskap af motion. Delbar
således kunnat fordras af Utsk. , att det skulle yttra sig öfver
sjelfva principen, och det har Utsk. gjort. Jag tror alt
om man börjat med att föredraga betänk, frän början, och
således fått äfven den principfrågan afgjord; så hade man nu
icke varit i denna ledsamma belägenhet, att hafva 4 å 5 propos:!'i
perspectiv, af hvilka man kunde antaga den ena, om
icke de öfriga vore i fråga, hvilka man ville till en del förkasta
och till en del antaga. Jag hemställer således till Hr Frih. o.
Landtm., huruvida det icke skulle vara lämpligt, att nu låta
uppläsa hvad i afseende på denna principfråga är yttradt å pag.
3 af betänk. N:o 27, och att, sedan Ståndet i följd deraf afgjort
sjelfva principen, man kunde öfvergå till detaljerna. Det
Den 7 Octo ber f. m.
Liefve i sådant foll beroende af principens afgörande, huruvida
.Ståndet anser detta stadgande böra flyttas till en särskild
artikel eller qvarstå der det finnes intaget.
fl r M u nck af R osen seli öld, Nils Rudolph: Jag
anser att ifrågavar. stadgande bör qvarstå i hevilla.fcirordn.,
och att det icke bör kunna bestämmas af något annat Utsk.
än Bevilln.Utsk.; ty blott derigenom att Bevilln.Utsk. har
rätt att bestämma ett sådant stadgande, hvarigenom det är
omöjligt, att låntagaren kan beröfvas ersättning förden Levdin.
, som han har erlagt i förskott, blir den beskattning
af capitaler, som 3 i §:n föreskrifver, möjlig och rättvis. Om
något annat Utsk. skulle bestämma detta stadgande, hvarigenom
man vill försäkra låntagaren att återfå hvad han i
förskott erlagt , så skulle Bevilln.Utsk. hafva grundat denna
bevilln. på en orättvis och osäker grund, alldenstund det
ej kunde vara fullt och fast ölvertygadt, att ett annat Utsk.
skulle bestämma sådana stadganden, att låntagaren verkligen
återfick den bevilln., han i förskott erlade. Jag anhåller
således om bifall till Utskrs förslag.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, i anledn. af Hr von
Hartmansdorffs anmarkn., örn R. o. Ad. behagade så fatta
sina beslut, att R. o. Ad. först pröfvade om Ståndet ville
eller icke ville godkänna 3 i §:ns innehåll, sådant som Bevilln.
Utsk. det föreslagit, med alltid öppen rätt för Ståndet
alt pröfva huruvida Hr von Hartmansdorffs förslag borde antagas
eller icke, vid hvilken pröfning Bevilln.Utskts yttrande
i frågan skulle blifva uppläst.
Bifölls.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad., med
Ståndet förbehållen rätt alt sedan pröfva Hr von Hartmansdorlfs
förslag, behagade bifalla Bevilln Utskrs förslag i
3 5 §:n.
Ropades starka ja, blandade med ett eller annat nej.
Hr Frih. o. Landtm, förklarade, det lian funnit ja
hafva öfverröslat nej.
Hr von Hartmansdorffs förslag upplästes så lydande;
”Att R. o. Ad. nu väl må genomgå och pröfva förslaget till
”bevillningssladga i sin helhet, men att Ståndet derefter,
”vid meddelandet af sina beslut, åt Bevilln.Utsk.. uppdrager
”alt afsöndra och särskildt upptaga de reglementariska stad”ganden,
hvartill K. åhs nåd. bifall erfordras.”
Vidare upplästes Utsk:s i utlåt. N:o 27, sid. 3, rör:de
delta amne afgifna yttrande, frän och med orden: ”Till vederläggning
af’’ — till och med orden: ”beroende af de
sednare.”
Frih. Nauckhoff: I händelse den af Hr von Hartmansdorff
föreslagna åtgärd godkänncs, anhåller jag att det
Den 7 Octo ber f, in.
tillägg måtte göras, att Bevilln.Utsk. ålägges skyndsamt, eiler
så fort sig göra låter, inkomma med dess uppgift, på
det att Ståndet måtte blifva i tillfälle att genomseden utan
alltför mycken brådska, innan sjelfva bevilln.förordn. till
slutligt afgörande bos Ståndet förekommer.
Fiib. Sprengtporten: Jag lager mig friheten fästa
Ståndets uppmärksamhet derpå, att det är en särdeles vigtig
principfråga, som här förekommer. För min del instämmer
jag i del raisonnement, hvarpå Utsk. grundat sin mening,
och anhåller jag om Hr Landtnäs propos. till R. o.
Ad. all bifalla hvad Utsk. framställt i denna del, hvilken
propos. lärer böra först meddelas. Jag begagnar äfven detta
tillfälle för att yttra det jag tror, alt en värd talare
måtte här hafva begått ett misstag, då han trott att någon
domare eller executor skulle kunna vägra att verkställa eljer
tillämpa hvad bevilln.förordn. föreskrifver. Det är möjligt
att sådana exempel kunna uppgifvas, men i fråga om
den allmänna grundsatsen, såsom en följd deraf att icke
formlig sanction af K. M. blifvit meddelad, får jag förklara,
det jag betviflar att en sådan grundsats hos domare och
executorer skulle utöfver en viss gräns kunna göra sig gällande.
Ilr von Hartmansdorff: Jag vågar underställa det
H. Ståndet och äfven Frih. Nauckhoff sjelf, om det icke vore
lämpligast att låta mitt förslag vara oförändradt; ty om
man skulle göra det tillägg, som han begärt, nemi. att Utsk.
borde skynda sig med den afsöndrade delens ingifvande; så
skulle man möjligen komma i collision med ett annat Stånd,
om det är sannt att PresleSt. uppskjutit pröfningen af bevilfn.
stadgan. Då ser jag icke huru Bevilln.Utsk. kunde
göra, annat än afvakta hvad de öfriga Stånden beslutade,
ty sjelfva innehållet af hvarje § skall ju också tagas i öfvervägande.
Det torde vara lids nog, sedan R. o. Ad, fattat
sitt beslut, och då man kan öfverskåda ärendets gång, att
vidtaga någon ytterligare åtgärd. Nu önskade jag att Ståndet
behagade inskränka sig till den framställning jag gjort.
Frih. Nauckhoff: Jag har för min del ingenting emot,
att min framställning kommer att särskildt behandlas,
sa mycket mindre som den alldeles förfaller, om en annan
åsigt kommer att göra sig gällande, än den Hr von Hartmansdorff
framställt. Det är blott reservationsvis jag anhållit
0111 ifrågavar. tillägg, hvilket af flr Landtm, framdeles,
då ordningen dertill kommer, torde blifva föredraget.
Frih. Tersmeden Wilh. Fredr.: Lika med Frih.
Sprenglprorlen anser jag mig böra förklara, att jag helt och
hållet instämmer i den strof af Bevilln.Utsk:s utlåt., sorn
nyss upplästes, och jag tager mig friheten fästa R. o. Ad:s
uppmärksamhet på, att om det icke vore Ständerna med
-
Den 7 Oelober f. m.
i33
gifvet att föreskrifva luiru bevil In. förord», skall verkställas,
så vore det för dera omöjligt att uppgöra en sadan förordning.
Den nu följda proceduren är också densamma, som
alltid blifvit iakttagen under hela vårt nuvar. constilutionella
statsskick, och på sådan grund får jag motsätta mig,
att Hr von Harlmansdorffs förslag af R.o. Ad. antages, hvaremot
jag anhåller att Ståndet mätte bifalla hvad Utsk. föreslagit.
Dessutom tager jag mig friheten fästa R. o. Ad:s
uppmärksamhet derpå, att om R. o. Ad. nu fattar det beslut,
som Hi' von Hartmansdorff föreslagit, och möjligen ett
annat Stånd deri instämmer; så komma vi härvid i samma
dilemma, som vi iråkat i afseende på åtskilliga statsreglerings-frågor,
derest Bevilln.Utsk., såsom jag förmodar, finner
sig föranlåtet att uppställa voler:s-propos:r härom.
Ilr Rosenblad: Den fråga som 1111 är föremål för R.
o. Ad:s öfverläggning, eller den af Hr von Hartmansdorff
föreslagna propos., rörer redactionen af R. o. Ad:s beslut
ang:de bevillnings-grunderna eller fördelningen deraf, hvilket
är ungefär detsamma. Det kan således så mycket mindre
vara lämpligt att dervid göra ett sådant tillägg, som
Frih. Nauckhoff föreslagit, enär de andra Stånden nied samma
rätt som vi äga all besluta, huru It. St. finna för godt
att uppställa bevilln.stadgan och de stadganden, sorn dermed
aga gemenskap. Sedan R. o. Ad:s beslut ar falladt och
de öfriga Stånden äfven fattat deras beslut, så kommer R.
o. Ad:s beslut, i händelse vi bifalla förslaget, att ingå bland
de särskildta besluten, hvilka af Bevilln.Utsk. skola tillämpas
och sammanjemkas ; hvarföre jag tror, att det vore både
öfverflödigt och olämpligt alt göra något sådant tillägg,
sorn Frih. Nauckhoff föreslagit.
Frih. Sprengtporten: Den värde talaren, som yttrade
sig näst före den sista, har redan fästat R. o. Ad:s uppmärksamhet
på den ömtåliga fråga, som här är föremål för
öfverläggningen. A ena sidan kan man väl icke bestrida,
att, 0111 Svenska folket har rättigheten alt beskatta sig sjelft,
denna rättighet är fullkomligt illusorisk, om det icke får
tillika stadga på hvad sätt dessa medel skola utgå. Det är
således alltför svårt och nästan alldeles omöjligt, att efter
theorien uppdraga en gräns emellan de stadganden i bevilln.-  förordti., som äro af be vill nings— eller ekonomisk natur, ty
hvad den ene anser vara af bevillnings, anser den andre
vara af ekonomisk egenskap. Detta är 2:ne saker, som hänga
så nära tillsammans, att det är alldeles omöjligt, såsom
jag förut yttrat, att uppgöra någon sådan bestämmelse. Jag
hemställer derföre till R. o. Ad., om det må anses lämpligt
att här väcka sådana frågor, att framkasta sådana svårigheter,
som ingen kan lösa, och som otvifvelaktig!, om R. o.
Ad. skulle företaga sig att behandla denna ömtåliga fråga
på annat sätt, än den blifvit behandlad allt sedan år 1809,
i3.j
Den 7 Octo ber f. m.
just derföre alt det är så svårt att lösa den, skulle kasta oss
in på samma liana af svårigheter, som vi förut befunnit oss
på, utan alt vinna något ändamål och utan någon utväg
att reda förhållandet. Det är derpå jag tager mig friheten
fästa de värde talares uppmärksamhet, hvilka ansett det vara
af vigt att nu beträda en annan bana än den, som under
3o års tid varit begagnad; ocb jag hemställer till dem,
om de anse den princip, de bär framställt, vara så nödvändig
alt göra gällande, att man ovillkoi ligen bör kasta
sig in på svårigheterna; ty att vi skulle komma till dem,
inser jag tydligen, och jag tager mig derföre friheten att,
på samma sätt som jag yttrade mig då fråga var 0111 voter:s-propos:na
ronde statsregleriugen, afven nu fästa R.
o. Ad:s uppmärksamhet på, att det vore tilläfventyrs betänkligt
att antaga den nya principen, emedan jag icke ser
huru dessa tvister på grundlagsenligt siitt och lill ömsesidig
belåtenhet och tillfredsställelse skola kunna slutas. 1 denna
fråga synes det dessutom vara så mvcket mindre nödvändigt
eller skäligt alt beträda stridibanan, som man verkligen har
3o års praxis för sig.
Hr Printzensköld: Jag anser för en pligt, alt vid
detta tillfälle uppträda med det förklarande, att jag, af hvad
Frih. Sprengtporten här synes hafva åsyftat, att man borde
frånträda ifrågavar. rättsbegrepp, blott derföre att man kunde
råka i en dilemma, derigenom att 2 Stånd kunde stanna
emot 2, alldeles icke funnit mig öfvertygad om nödvändigheten
att frångå dessa rättsbegrepp, då jag linner dem riktiga.
Det är beklagligt, om ett missförhållande kan uppkomma,
derigenom att R. St:s särskilda afdelningar råka i
conflict med hvarandra; men detta skall åtminstone icke
hos mig verka derhän, att jag afviker från den öfvertygelse,
som mitt samvete ocb förståndet bos mig göra gällande.
Jag har redan under denna riksdag vid många tillfällen erfarit,
huruledes icke allenast åtskilliga Utsk., utan äfven
stånds-majoriteter sökt att göra inkräktning på konungamakten,
ithy att de velat vid statsanslagen fästa villkor,
oförenliga med grundlagens klara lydelse. Det är då lid att
äfven personer uppträda, som söka försvara konungamaktens
prserogativer och icke låta dem trampas under lötterna
af folkmakten eller de personer, sorn för tillfället lyckats
att göra sina meningar gällande. Jag kan icke annat
än afstyrka allt afseende på hvad Frih. Sprengtporten anfört.
Frih. Cederström, Jacob: Jag hade icke ämnat deltaga
i denna discussion, af det skäl, att endast grunderna
för bevillningens utgörande borde utgöra föremål för öfverläggningen
och icke detaljerna i hevilla.förordn., hvilka enl.
grundlagen ej få komma i fråga, förrän statsbrislsumman
blifvit uppgifven och Sländerne remitterat till Bevilln.Utsk.
att inkomma med förslag till denna summas fördelning ef
-
Den 7 O c t o b e r f. ni.
135
ler de fastställda grunderna, genom förslag till bevilln.förordn.
; men då fråga liär i 33 §:n uppstått rö'r:de en lagstiftning
på sidan om den, som afser bevillningen, ocl) denna
lagstiftning blifvit af åtskilliga ledamöter försvarad, icke
ensamt såsom af praxis helgad, derigenom att så skett vid
föregtde riksdagar, utan äfven på den grund, att detta skulle
stå i öfverensstämmelse med folkets rätt att sig sjelft beskatta
genom dess representanter; så kan jag i sådant nfseeende
icke annat än beklaga, att man ännu icke hunnit så långt,
att man vet skilnaden emellan rättigheten att bestämma
grunderna för bevillningens utgörande i allmänhet och rättigheten
alt stifta lagar med straffbestämmelser för särskilda
förbrytelser i bevillningsmål. Dessa åtgärder äro så fullkomligt
skiljda från hvarandra , att Frih. Sprengtporten
omdöme ej bort misstaga sig om denna skilnad. I det ena
fallet är det afgjordt, att Ständerne hafva allena beslutande
rätt, och det faller af sig sjelft, att de i det andra fallet
icke hafva mer än sin röst. Nu är det för öfrigt, mine
lierrar! icke förstärkt StatsUtsk., som kan komma att afgöra
en sådan fråga, om 2 Stånd skulle stanna emot 2, utan
det är ämnets beskaffenhet, som afgör 0111 frågan kan förfalla,
då i vidrigt fall grundlagen bestämt hvar voteringen
skall ske, och då kari den icke komma att ske i förstärkt
StatsUtsk., utan i förstärkt Bevilln.Utskott. Det är be v i 11 n.—
frågorna, som kunna komma alt afgöras genom förstärkt
StatsUtsk., men frågor om brottmålslagar höra icke dit, och
det förstärkta StatsUtsk. har ingen rätt att derom besluta.
Jag instämmer i det förslag, som Hr von Hartmansdorff
framställt.
Frih. Sprengtporten: Då en värd talare yttrat den
mening, alt hvad jag haft äran anföra ej skulle förtjena R.
o. Ad:s afseende, kan jag visserligen ej hoppas att kunna
uträtta mycket för den sats jag försvarar; men jag anhåller,
alt Hr Frih. o. Landtm, läcktes fästa sin uppmärksamhet
vid detta förhållande, öfvertygad om alt då grundlagens
helgd här är bevarad genom Ståndets ordför., på sätt grundlagen
stadgar, kari man också vara tryggad, att inga misstag
hvarken på den ena eller andra sidan skola komma att äga
rum i afseende på grundlagens tillämpning.
Hr von Hartmansdorff: Jag trodde på grund af
den propos., som Hr Landtm, gjorde för en timme sedan,
alt discussionen öfver formfrågan vore slutad oclp falt vi endast
hade att tala om innehållet af propositionerna. Men
då man nu går så långt i formfrågan, alt man erinrar vår
Landtm, om grundlagens iakttagande å den ena sidan, så
torde det tillåtas mig att på andra sidan säga, det jag ej
nog kan förundra mig öfver våra föregående Landtm:r och
Talmän, hvilka ansett sig berättigade att såsom på delar af
i3G
Den 7 0 c t o b e r f. m.
bevilln.förordn. göra propos. otn straffbestämmelser och andra
dyfika saker, som icke höra till beskattningen.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att om han rätt uppfattat
Frih, Sprengtportens mening, så hade den varit, att
R. o. Ad. skulle bifalla att, på sätt Bevilln.Utsk. föreslagit,
de särskildta stadgandena om tillämpning af R. St:s beslut
angtde-allin, bevillningen höra, såsom hittills, bland öfriga
föreskrifter intagas: hemställande Hr Landtm., om R. o.
behagade bifalla detta Bevilln.Utskrs förslag.
Ropades ja och nej.
Hr Frih. o. Landtm, förklarade, det han trott sig
finna att ja öfverrösta t nej.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller örn votering
och att mitt förslag måtte blifva eontra-propos.; hvarvid jag
skulle önska att för tydligheten det hette i ja-propos., att
stadgandena i bevilln.förordn. inforas på samma sätt som
hittills, emedan i annat fall åtskillige ledamöter kunna misstaga
sig om meningen och anse henne angå innehållet men
icke fördelningen af ämnet.
LTpplästes till justering och godkändes följande voter:sproposition
:
Den som bifaller, att, på sätt Bevilln.Utsk. föreslagit,
de särskildta stadgandena om tillämpning af R. St:s beslut
ang:de allm. bevillningen böra såsom hittills bland öfriga
föreskrifter intagas, voterar
ia;
den det ej vill, voterar
ne';
Vinner nej, beslutar R. o. Ad. att nu väl genomgå och pröfva
förslaget till bevilln stadga i sin helhet, men ali Ståndet
derefter, vid meddelandet af sina beslut, åt Bevilln.Utsk.
uppdrager att afsöndra och särskildt upptaga de reglementariska
stadganden, hvartill K. M:s nåd. bifall erfordras.
Efter voteringens slut, befunnos rösterna hafva utfallit,
som följer:
Ja — 35.
Nej —
H. R, o. Ad. åtskiljdes kl, 2 e. m.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Ons
-
Den 7 O c I o b e r e. ni.
Onsdagen den 7 October i84o.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades ! prot.uldr. för denna dag f. m.
Hr Munck af Rosenschöld, Kils Rudolph: Jag
nedlägger härmed min reservation mot Ståndets genom votering
uti förmiddags-plenum fattade beslut. Hvad jag under
discussionen då yttrade afsåg endast den ifrågavar. 33
§:n uti bevilln.stadgan. Nu vill jag tillägga, att om man
skulle följa den princip Hr von Hartmansdorff rn. fl. fram •
ställt och skilja allt från bevilln stadgan, som kunde hafva
någon gemenskap med den civila, criminella eller ekonomiska
lagstiftningen, så skulle t. ex. R. St. i afseende på de
uti bevilln.stadgan nu intagna reglementariska föreskrifterna
för Berednings- Taxerings- och Pröfnings-comiteer, hvilka
föreskrifter äro af ren ekonomisk natur, endast hafva önskning-srätt;
dessa föreskrifter skulle kunna ändras af Regertn
efter behag; och hvar hade vi då Svenska folkets rätt att
beskatta sig sjelft? Denna rätt kan icke inskränka sig till
blotta bestämmandet af grunderna, hvarefter bevillningen
skall utgöras, den måste jemväl inbegripa rättigheten att
vidtaga sådana mått och steg och meddela sådana föreskrifter,
att dessa grunder verkligen blifva följda, eljest vore den
endast half och gagnade till intet.
Fortsattes pröfningen af Bevilln Utsk:s utlåt. N:o 27, i
anledn. af anraärkntr emot betänk. N:o 12, angtde grunderna
för den blifvande allm. bevillningen, samt föreskrifterna
för tillämpningen deraf.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att R. o. Ad., vid
pröfningen af 33 §:n, genom votering beslutat gifva ett
uppdrag åt Bevilln.Utsk., sedan dess betänk, i allo blifvit
pröfvadt. Frih. Nauckhoff hade då föreslagit ett tillägg
till delta uppdrag i afseende på skyndsamhet med dess uppfyllande;
hemställande Hr Landtm, om R. o. Ad. ansåg något
sådant tillägg böra göras.
Ropades nej.
34:de §:n.
Hr Edenhjelm, Gillis: Då Bevilln.Utsk. beslöt att
låntagare vid sparbanker borde få tillgodonjuta bevilln.afdrag,
var jag icke närvar, och har således icke kunnat lemna
de upplysningar, som voro nödvändiga. Jag erkänner
visserligen, att jag icke känner alla i Riket befintliga spari4
H. 18
■ 38
Den 7 Octobcr e. m.
bankers förhållande; men bestämdt känner jag Götheborgska
sparbankens ställning, hvilken är sådan, att den icke
bär sig, om den skall vidkännas bevilln.afdrag. Götheborgs
bättre lottade innevånare måste i flera år sammanskjuta
penningesumtnor till sparbankens underhåll. Numera b*-fin—
ner den sig på den punkt alt den kun underhålla sig sjelf,
såvida den får tillgodonjuta sina inkomster oförminskade.
Jag har mig bekant, att dess utiåningsfond uppgår till
420,000 r:dr, hvarå bevilln.afdraget utgör omkring 1,260
r:dr; hvadan och då för t. ex. t83g sparbankens nettoinkomst
endast utgjorde 638 r:dr 25 sk. b:co, sparbanken,
derest densamma skulle vidkännas en årlig minskning i sina
inkomster af omkring 1,260 r:dr årligen, erfordrade ett årligt
tillskott af emellan 6 och 700 r.dr för att kunna bära
sig. I annat fall skulle den gå under. Jag medgifver gerna,
att denna sparbank äger en ganska betydlig grundfond;
men vi skola komma ihåg, huru svårt det är att administrera
ett capital af 480,000 rd:r, så att ingen förlust uppkommer,
och att vi förbundit oss att ansvara långifvare 5
proc. på deras i sparbanken insatta penningar. Jag anhåller
derföre, att R. o. Ad., med afslag å betänk. N:o 27,
ville bifalla Utskts tillstyrkande i betänk. Nto 12, åtminstone
hvad sparbankerna angår, så att de blifva befriade från
bevilln.afgift för utlånta penningar.
Hr von Rosen, Georg: Jag förenar mig med Hr
Edenhjelm. Det vore mycket illa om en föi fattning skulle
utkomma, som hindrade de nuvar. spaibankernes framgång
och nya sparbankers uppkomst. Det sednare blef åtminstone
följden af Utsk:s tillstyrkande uti sednare betänkandet.
Jag deltager uti administrationen i en sparbark, hvars sträfvande
är att binna dit bevilln.förordn. nu vill föra oss.
Christianstads läns sparbank har framgått ganska bra.
Den grundar sig på frivilliga gåfvor. Det ligger i sakens
natur, att en sparbank, hvilken icke räknar på
inkomst för sjelfva banken utan för dem, hvilka deruti
insätta penningar, icke kan komma på benen utan fond;
men man får väl icke alltföi mycket lita på barmhei tigheten,
ty äfven den kan tröttna. Ingen insättare i någon
sparbank får mer än 5 proc., ty den 6:te proc:n medtager
administrationskostnader, oberäknadi det skiljaktiga förhållandet,
som äfven gör den 6:te proctn behöflig för sparbankerna,
att då insättarens tolfskilling genast blir för honom
räntebärande, så blifva deremot dessa tolfskillingar stundom
flera månader qvarliggande ofruktbara för sparbankerna,
hvilken förlust för dem måste ersättas af öfverprocenten.
Directionerna uti sparbankerna utöfva sin befattning utan
arfvode af ren välvilja och menniskokärlek Jag betviflar,
att någon skulle vilja inträda i direclionen, med mindre det
får bero på sparbanken sjelf af bestämma, när densamma
befinner sig uti en sådan ställning, alt den kan vidkännas
Den 7 Octobere. m, 139
bevilln.procm. Christianstads läns sparbank har under hela
förflutna sommaren medgifvit bevilln.proc. för alla intecknade
lån; men den kan omöjligen, utan att erhålla tillskott
af enskilda personer, medgifva bevilln.afdrag äfven för
namnlånen. Det voro skada, om eu sådan inrättning skulle
brytas sönder för en princips skull, eller om nya sparbankers
uppkomst derigenom skulle försvåras eller förhindras.
Jag tillstyrker derföre, att i delta hänseende Utsk:s betänk.
N:n 12 mätte blifva gallande. Hvad disconterua beträffar,
så känner jag ingen som tager mer än 5 proc., och hvad
futligcassorna angår, så torde de flesta vara uti samma predicament
som sparbankerna, hvarföre jag äfven i afseende
på dem tillstyrker bifall till betänk. JN:o 12.
Gr. Mörner, Carl: Jag har föga att tillägga de
skäl, sam af Hr von Rosen och Hr Edenhjelm blifvit anförda
för afslag å förevar, betänk. N:o 27. För mig är det
icke fattligl hvarföre Utsk. frångått sitt förra betänkande.
Jag anser så många skäl tala för både sparbankers och fattigcaSsors
befrielse från bevilln.afgift, att jag tycker en hvar
böra klart inse billigheten deraf. Ganska många sparbanker
hafva visserligen vunnit den förkofran, att de skulle
kunna betala bevilln.procm; men de fleste befinna sig ännu
i den ställning, att de icke höra betungas dermed, ty den
ena procm, som sparbankerna tillgodokommer, då de emottaga
penningar mot fem proc, och utlåna dem mot sex, behöfves
i de flesta sparbanker i och för bestridande af förvaltningskostnaden
Jag kan dessutom icke ur rättsgrund
(inna, hvarföre sparbanker och fattigcassor skola vidkännas
ett oblidare öde än enskdda banker, som Utsk. befriat
från bevilln.procm. Det skulle väcka mycken uppmärksamhet
och verkligt bekymmer i landet, om bevilln.afgiften
lomme att qvarstå för sparbanker och fattigcassor. Jag anhåller
att R. o. Ad. valdes behjerta detta förhållande, samt
medgifva att Ulsk:s förslug i N:o 12 må antagas.
Hr Rosenblad, Bernh.: Bevilln.Utsk. har uti sednare
betänk, tillstyrkt, att från det uti första betänk, föreslagna
stadgandet i 34 §m må uteslutas orden : ”dock undantagas härifrån
sparbanker, äfvensom disconterna och fattigcassor."
Har äro tvänne förhållanden, som jag anhåller att få särskildt
afhandla, och af hvilka det första afser sparbanker
och fattigcassor, saint det sednare disconterna. — l afseende
på sparbanker och fattigcassor är jag af den tanke, att för
det närvar, är i allmänhet undantaget från skyldigheten ätt
erlägga bevilln., då räntan uppgår öfver fem proc., icke af
den vigt för dessa cassör, som det tillförene varit; emedan
de cassör, hvilka redan uppnått någon större consistance
och äga betydligare behållningar, i alla fall möta svårighe
ten
alt mot inteckningssäkerhet kunna utlåna sina penningar
mot sex proc. utan bevilln.afdragty det beror alltid
Den 7 O c t o b e r e. m.
på den säkre låntagarens fria vilja, om han vill emottaga
Jan, då han ej får tillgodonjuta bevilln.afdrag, och sålunda
känner nian att Stockholms sparbank funnit sig nödsakad
att utlåna betydligare summor mot fem proc. ränta, och Hr
von Rosen har äfven upplyst att Christianstads sparbank
sett sig tvungen att medgifva bevilln.afdrag på 6 proc. lån
mot hypotliek af faslighet; och då det förhållande, som
man åsyftar, sålunda i frivillig väg successivt inträder, finner
jag icke skäl hvarföre man nu skall söka på en gång intvinga
detsamma. Genom det tillfälle jag äger att med min
uppmärksamhet kunna följa den del af lånerörelsen i Götheborg,
sorn icke är fästad vid R. St:s låneverk, har jag inhemtat
och kan vitsorda det af Hr Edenhjelm upplysta förhållandet.
Genom de nitiska och ädla män, som stå i spetsen för närvar,
sparbanks-inrättning, hvilken i proportion till folkmängden är
den största i Sverige, ly 400;000 rtdrs utlåningsfond i Götheborg
är i nämnda hänseende mera än 700,000 r.'dr i Stockholm,
— genom desse mäns, säger jag, nit och omsorg, har
det varit möjligt för sparbanken att antaga en lånerörelse ,
som utan desse mäns omtanke icke varit möjlig, och som ingen
annan nuvar. hvarken publik eller enskild låneinrättning
kan utöfva, och hvilken lånerörelse länder till förmån, så väl
för dem som begagna densamma , som för sparbanken sjelf;
ty större delen af de lån, som utgå från Götheborgs sparbank,
lemnäs på kortare tid mot säkerhet uti varor, hvartill
fordras, att de män, som stå i spetsen för inrättntn,
sjelfve känna varornas beskaffenhet och med sin uppmärksamhet
i öfrigt följa förhållandena, på det inrättntn må vara
tryggad mot förluster. Nyttan af dessa lån för rörelsen
i orten inses deraf, att ingen privat person äger den fond,
som erfordras för att kunna bispringa med sådana län , och
att de icke kunna erhållas i andra publika verk, emedan sådan
lånerörelse icke är dem tillåten. För dem som behöfva
lån på 3 ä 4 månader, är det. således i hög grad förmånligt
att äga sparbanken att tillgå, der de kunna erhålla lån på
sina varor. De gifva med nöje fi proc. derför. Hvarföre skall
man då förhindra sådant, som leder till förmån för så väl
den enskilde som för den fromma stiftelsen? Dessa disconteringar
på kortare terminer innefatta ett så eget förhållande,
att de icke kunna jemföras med andra låneoperationer ;
ty i allmänhet kunna sparbankerne icke erhålla 6 proc., utan
att medgifva bevilln.afdrag. För Götheborgs sparbank är
sådant möjligt, i följd af det uppgifna förhållandet, att utlåningen
kan ske på kortare lider mot säkerhet i varor; ty
under sådana omständigheter räknar låntagaren för en baatell
den bevilln.afgilt af -fldels proc., som honom borde
gtillomma.
Hvad åter angår skyldigheten för disconterna att vidkännas
bevilln.afgilt för sina 6 proc:s-lån, så är detta stad
-
Den 7 Octobcr e. m.
gande, vingast sagdt, löjligt. Jag ber om förlåtelse, att jag
begagnar detta uttryck. Det är blott tvänne fall, i hvilka
disconterne hafva rättighet att taga mer än 5 proc.; och
torde något bevilln.afdrag för dessa fall eller för straffräntan,
utgörande 8 proc., icke böra ifrågakomma hvad den
sednare beträffar, med afseende på det obetydliga belopp,
som bevillningeti utgör, enär straffräntan sällan kommer att
beräknas mer än några dagar eller veckor. Jag förenar mig
således i allo med dem, hvilka yrka afslag på Utskrs sednare
betänk, och antagande af dess tillstyrkande uti 34 §rn af
betänk. N:o 12.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fi edi'.; Jag ifrar lika mycket
som någon annan för sparbankers och fattigcassors förkofran
och uppkomst; men jag tror, alt detta undantagssladgande
föga eller intet kan inverka på dessa inrättningars
uppkomst eller bestånd. När de utlåna sina penningar, böra
de, i betraktande af de medel de hafva att förvalta, fullt
ut fordra samma säkerhet, som andra cassör betinga sig. Är
det väl troligt att låntagare, som kunna prestera full säkerhet,
skola erbjuda sig alt erlägga 6 proc., då man vet, att
det numera icke är svårt alt äfven i vårt land få låna penningar
mot fem procent? Jag skulle visst icke vilja motsätta
mig detta undantagsstadgande , efter detsamma, i enlighet
med hvad jag nu nämnt, är oskadligt och ändamålslöst; men
då hvarje undantagsstadgande, som icke tjenar till något , i
och för sig sjelft eller såsom undantagslag alltid är skadligt,
så anhåller jag om bifall till Utsk:s tillstyrkande uti sednare
betänkandet.
Gr. Hamilton, Henning Hugo Ludv. : Då denna
fråga första gången inom Bevilln.Utsk. förevar, var jag af
den tanke, alt det var skäl alt bibehålla sparbankerna vid
rättigheten att icke lemna bevilln.afdrag ; men inom Utsk.
funnos tvänne personer, som voro directeurer för sparbanker,
och hvilka förklarade , det de ansågo denna rättighet icke
medföra någon vinst för sparbankerna, emedan säkre låntagare
icke kunde erhållas, med mindre utlåningen antingen
skedde mot fem proc. eller med tillgodonjulande af bevilln.-  afdrag. Detta nämner jag icke för alt motsätta mig det
stadgande, som Utsk. i föira betänk, föreslagit, i händelse
sakkunnige personer skulle finna det nödvändigt, utan blott
för att förklara orsaken till Utskrs förslag i sednare betänk.,
efter en ledamot sagt sig icke kunna fjnna något skäl hvarpå
Utsk. grundat sitt beslut. Hvad fatligcassorna angår, så funnos
inom Utsk. äfven åtskillige ledamöter, som voro directeurer
i sådana cassör, och hvilka upplyste, att den ifrågavar.
rättigheten icke var af någon fördel för dessa cassör, emedan
de icke kunde med säkerhet utlåna sina penningar till den
höga räntan af 6 proc., med mindre bevilln.afdrag agde rum;
men att rättigheten deremot medförde den olägenhet, att då
■4?
Den 7 Octo ber e. m.
de beviljade lån till lägre ränta än 6 proc., så gjorde revisorerne
anmärkn:r emot ett sådant för bål la tule. Äfven trodde
de, att fattigcassorna skulle mindre än sparbankerna vara i
behof af att icke lemna be v i lin.-afdrag, emedan faltigcassornas,
förvaltning icke medförde så stor kostnad som sparbankernas.
De trodde således, att det var en ren vinst för fattigcassorna
att förlora rättigheten alt utlåna mot 6 proc., utan alt medgifva
bevilln.afdrag, helst directionen derigenom undgick den
ledsamheten att blottställas för revisorernes anmärkntr.
Hr Eden hjelm: För att bestyrka sanningen af hvad
Hr Rosenblad yttrat rör:de sparbankens i Götheborg utlåning
, får jag upplysa, att utlåningen, enl. sista räkningen
deröfver, förhöll sig sålunda, alt emot reverser med hypothek
af stångjern var utlånl i 19,750 rtdr b:co, emot hypothek af
jernkettingar 7,600 r:dr b:co, emot bly g33 r.-dr 16 sk.,
emot oförtulladt socker 58,000 r:dr, emot oförtulladt caffe
10,750 r:dr, emot oförtullad tobak 4°°° r.'dr, emot oförtullad
peppar 3,4oo r:dr, emot oförtulladt Engelskt bomullsgarn
80,983 r:dr 16 sk., emot oloitullad hampa 3o,000 rtdr,
emot oförtulladt salt 4,boo rtdr, emot segelduk io,5oo rtdr
etc. Nu hemställer jag lill en hvar, som varit uti handelsstäder
och sett de handlandes magaziner, 0111 de icke dervid
funnit, alt det ofta händer att socker och salt smälter bolt
af tillfälliga händelser, såsom t. ex. af flöden, hvarunder
vattnet trängt in i magazinerma, hvilket inträffat flera gånger
sedan jag kom till Götheborg. Blifver icke sådant sparbankernas
förlust, om ej den person, sorn varan tillhör, ar vederhäftig
derför? Och hvarifrån skall ersättning för förlusten
tagas, om icke låneinrättningen sjelf äger någon capital-.
fond.
Hr von Rosen: Hr Rosenblad har misstagit sig om
mitt yttrande, dä han trott mig hafva sagt , all Christianstads
sparbank funnit sig nödsakad att nedsatta räntan på
intecknade lån; ty sådant skedde derföre att sparbanken var
i tillfälle alt kunna göra det. Om den ytterligare kunde
nedsatta densamma lill 4 proc., skulle den gerna göra del,
emedan sådant vore en vinst för allmänheten, och emedan
bankens ändamål icke är alt samla penningar, enär ingen rår
om densamma. Efter 13 eller i5 års administration halden
hunnit så långt, att den kunnat nedsätta räntan på lån
emot inteckning; men ännu är dess ställning icke sådan, att
den kan utsträcka denna förmån äfven till de s. k. namnlånen.
Äfven får jag upplysa, att hittills ingen svårighet visat
sig att erhålla sakta låntagare mot 6 procts ränta. Jag
kan tryggt säga säkra låntagare; ty sedan sparbankens inrättning,
har aldrig någon förlust för densamma uppkommit.
Aldrig har någon förskingring ägt rum, och aldrig har jag
funnit någon oordning uti inrättningen. Detta kan jag säga
utan att gifva mig något beröm , emedan jag icke mer än
Den 7 Octo ber e. ra.
2:ne år tillhört directionen. Tilloppet af lånesökande är till
den grad stort, att de af directionens ledamöter, hvilka ilga
egna tillgångar, ofta gått i förskott för sparbanken, så att
jag ser ingen svårighet för densamma att få sina penningar
ntlånta, men väl att bestrida sina utgifter lör hushyra, papper,
postporto m. m. Jag önskar derföre, att R. St. ville
fästa uppmärksamhet på dessa bankers fortfarande bestånd i
och för den nytta, den ordning, ja till och med den sedlighet
de sprida i landet, hvilket erfarenheten redan nogsamt
bevittnat. Jag förnyar derföre min anhållan att sparbankerne
måtte undantagas från skyldigheten ntt vidkännas beviIin.
afgift för sina utlåningar.
Frih. Cederström, Jacob: Undantagslagar äro i allmänhet
af menligt inflytande och gagna sällan dem, som äro
föremål för desamma. Jag instämmer med Frih. Tersmeden
uti anhållan om bifall till Utsk:s sednare betänkande. Hvad
sorn här blifvit anfördt till fördel för sparbankernes förkofran
innefattar icke något direct eller bestämdt skäl, emedan
dessa banker kunna ordnas så, att de beräkna delägarne till
godo en mot vinsten svarande proc. , oell det är icke skäl
att dessa cassör skola åtnjuta högre ränta än andra. Det
kan icke vara förenligt med sunda lagstiflningsprinciper att
stifta undantagslagar mera för den ena assosiationen än för
den andra, oeh hvarje sådant försök att kringgå lagens allmänna
bestämmelser innefattar ett sönderryckande af de grundsatser,
som böra vara gällande för alla.
Frih. von Kraemer, Robert: Inom den ort, hvarest
jag bor, är förhållandet sådant, som Hr von Rosen sagt förhållandet
vara inom Christianstads län, och jag förenar mig
derföre med honom uti anhållan om bifall tili betänk. N:o
12 i denna punkt. Bevilln förordn. innehåller i flera afseenden
undantag från allm. stadganden ; och jag vet då icke
hvarföre ej undantag skulle kunna få äga rum för de 2:ne
allmänt nyttiga inrättn:r, hvilkas bestånd beror derpå.
Frih. Ridderstolpe, Fredr., instämde med Frih.
von Kraemer.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: Bevilln.Utsk. har
uti sitt sednare betänk, tillstyrkt, att del uti förra betänk,
gjorda undantaget för sparbanker, disconter och fattigcassor
mätte uteslutas. Hvad sparbankerna beträffar, så lemnar jag
det derhän, emedan, efter hvad jag vill minnas, åtminstone
sparbanken i Stockholm måst nedsätta räntan på dess utlånta
penningar lill 5 proc., i följd hvaraf de, hvilka der
insätta penningar, måste åtnöja sig med 4 procent. Hvad
åter diseonterna angår, så är vinsten deraf R. St:s , och det
beror således af dem att eftergifva någon del deraf eller ej;
och hvad slutligen angår fatligcassorna , så kan man äfven
säga, att hvad som brister uti cassans tillgångar måste till
-
Den 7 Oc t o b c r c. m.
skjutas af deni eller den communen, sorn cassan tillhör; men
här linnes en allmän inrättning i Stockholm, nemi. Allm.
Barnbördshuset, hvats fond måhända kan ställas i cathegori
med fattigcassor. Denna inrättning befinner sig likväl uti
sämre belägenhet lin andra fattiginrältn:r. Den grundar sig
på donerade capital samt afkastningar af huset; men om
dessa inkomster icke läcka till , hvilket de icke gjort utan
den yttersta förknappning på ändamålets bekostnad; så finnes
ingen som bidrager till fyllande af bristen. Stockholms stad
gör det ej, och af R. St. har man ej kunnat begära det.
Jag anser för min pligt såsom directeur för inrättntn att göra
den hemställan, om icke R. o. Ad. skulle linna skäl att bevilja
ett specielt undantag för denna inrättning.
Gr. Mörner: Jag har begärt ordet i anlédn. af Frih.
Cederströms yttrande, att undantagslagar icke böra äga rum
för sparbanker och fattigcassor, och att sparbanker i allmänhet
kunna ställa sin lånerörelse så, att deras utgifter kunna
bestridas med den proc. de beräkna sig till godo, och att
de således kunna betala bevilln.afdrag; men man bör besinna
, att förhållandet är ganska olika med olika banker. En
hvar vet att de flesta sparbanker i provinserna tillkommit
genom enskildta bidrag. Så är åtminstone förhållandet med
den som finnes i Kronobergs län, hvilken inrättades för 12
år sedan, men hvars fond är ganska obetydlig. Denna sparbank,
som nyligen återbetalt sitt lån af hushållssällskapet i
orten, befinner sig numera i den ställning, att densamma
förmedelst den proc., som den äger att disponera, jemnt och
rätt kan bestrida förvaltningskostnaden. Enahanda torde
förhållandet vara med de flesta sparbanker i Riket. Det är
möjligt att ett annat förhållande äger rum med Stockholms
och Götheborgs sparbanker; men i allmänhet torde de befinna
sig uti den belägenhet, som jag nyss nämnt rör:de sparbanken
i Kronobergs län, ehuru densamma icke underlåtit
att på allt sätt hushålla för att tillvägabringa minskning i
utgifterna. Jag önskar och anhåller så väl för sakens skull,
som för att tranquilisera landsortens innevånare , alt R. o.
Ad. ville afslå betänk. N:o 27 och vidblifva hvad Utsk. tillstyrkt
uti betänk. N:o 12.
Gr. Posse, Fredr. Salomon: Föreg:de talare hafva
så tydligt och fullständigt utredt förhållandet, att jag icke
anser mig böra tillägga något i allmänhet. Jag vill blott
nämna i afseende på den ort, om hvilken jag äger speciel
kännedom, att för sparbankerna iuom Malmöhus län, hvilka
icke äro mindre än 7 till antalet, är det icke alltid lätt att
erhålla säkra låntagare, hvarföre directionerna sjelfva i sådana
fall ingått på den concessionen att bevilln.afdrag skulle
få äga rum. Och anhåller jag derföre om bifall till Utsk:s
tillstyrkande i betänk. N:o 12. I afseende på disconterna instäm
-
Den .j O c t o b c r e. m.
stämmer jag med IJr Rosenblad, att de, endast med få undantag,
icke beräkna mer an 5 procent.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Jag liar deltagit uti
förvaltning af en sparbank i landsorten, och jag bar dervid
funnit, huruledes inkomsterna, när man skall gifva den ränta,
sorn de fattige insältarne fordra, äro så ringa, att man med
största svårighet kan besörja förvaltningen; att man icke kan
det, utan att personer finnas, hvilka af välvilja åtaga sig besväret
föi' intet eller åtminstone för mindre än hvad som
vederborde. Om dessa cassors inkomster skulle förringas
genom den lagstiftning, som tili I3evilln.Utsk:s sednare betänk,
är föreslagen; så blefve följden att räntan förminskades för
deni, hvilka uti sparbankerna insätta sina små capitaler, och
att dessa för landet nyttiga inrättntr förlorade det förtroende,
sorn de uti de särskilda landsorterna kunnat sig förvärfva.
Äfven i lmfvudsladen skulle detta förhållande utan tvifvel
inträffa; ty jag vet händelser med tjenstehjon, hvilka ännu
icke kunnat få så mycket förtroende för sparbanker, att de
der våga insätta sin besparade penning mot ränta, utan förvara
den hellre sjelfve oförräntad. Om det nu, lill följd af
ett förändradt stadgande i bevilln.föi ordn. , inträffade, att
sparbanken i Stockholm nödgades förminska räntan på de
der insatta medlen , så skulle utan tvifvel en återverkan i
tänkesättet hos den fattigare classen deraf vållas och inrättn:n
derigenom skadas. Jag tillstyrker derföre alt R. o. Ad. måtte
bifalla betänk. N:o 12 i denna del.
Hvad fatligcassorna angår, så är den anmärkn:n ganska
riktig , att socknarna eller menigheterna böra fylla livad sorn
brister uti befintliga inkomster till de fattiges vård. Men
livar oell en, som försökt alt på en sockenstämma eller vid
någon annan folkförsamling förmå de skaltgifvande att öka
bidragen, torde tvifvelsutan hafva erfarit huru vanskligt ett
sådant företag är. De som vilja de fattiges väl anser jag
derföre göra bäst, om de låta afgiflen förblifva oförändrad
och så sent sorn möjligt begagna den utvägen att tillita menigheternas
bevågenhet för bidragens ökning.
Hvad slutligen disconlerna beträffar, så instämmer jag
hufvudsakligen med Hr Rosenblad. Jag tror nemi. att besväret
med bevilln.afdragets beräkning för de kortare tider
sådant kan komma i fråga, är både för låntagaren ocfi långifvaren
mera värd t än sjelfva saken. Jag afstyrker följaktligen
ail förändring uti det tillstyrkande, som betänk. N:o
12 i denna punkt innehåller.
Hr Ribbing, bengt: Då denna fråga inom BevillnTJtsk.
förevar och ventilerades, ansåg Utsk. principlöst, att,
då en viss ränta är bestämd, hvilken i allmänhet icke får
öfverskridas, man likväl skulle tillåta en olaglighet, d. v. s.
att, då enskilde personer vid stadgad påföljd är förbjudet att
14 H. 19
Den 5 October e. m.
laga högre ränla än en viss procent, man likväl skulle tillåta
publika cassör och associationer att procenta. Det torde
icke kunna nekas, att uti sådana utulnntagsföi hållanden ligger
en viss motsägelse, oell den har Utsk. velat förekomma
Dessutom har Utsk. ansett det vara väl att göra allt hvad
som göras kan till räntornas nedsättning i allmänhet, enär
det är en allmänt antagen sats, att räntan i vårt land är för
hög; och Utsk. har derföre trott sig icke böra understödja
de höga räntorna, utan snarare laga så, att de kunde falla
något.
Hvad de särskilda cassorna angår, så vill jag ingalunda
bestrida hvad ätskillige talare uppgifvit i afseende på sparbankerna
och svårigheten att kunna underhålla dem , så att
de, som deruti insätta penningar, oafkortadt må erhålla 5
proc. derå; men om detta är svårt på ett ställe, så torde
likväl förhållandet icke vara enahanda med alla sparbanker,
oberäknadt att sådant till stor del lärer bero på administrationssättet.
Min öfvertygelse är, att, om denna undantagslag
icke äger rum för sparbankerna, lånesökandernes antal skall
ökas, emedan det just är dessa hårda lånevillkor, som göra
att inga andra lånesökande infinna sig, än de som icke kunna
få penningar på annat sätt. Hvad discontei na angår, så
kunna de väl icke räknas till milda stiftelser; och hvad fattigcassorna
beträffar, så hafva de mera namn än egenskap
af milda stiftelser, för hvilka man särskildt ömmar, emedan
penningarna uti dessa cassör icke tillhöra de fattiga utan de
förmögnare samhällsmedlemmarne, hvilka sammanskjutit deni
lör alt dermed underhålla de fattiga inom communen; och
således tror jag, att bevilln.afdrag äfven för fattigcassor bör
äga rum. Likväl torde bevilln.proctn sällan komma i fråga,
ty åtminstone i min ort kunna fattigcassorna icke få sina
penningar utbulta mot 6 proc., utan måste åtnöja sig med
5 proc.; och stadgandet om hevilla.afdrag i detta hänseende
ar således af föga betydenhet. På dessa skäl har Utsk. fattat
sitt beslut, hvilket jag för min del anser välgrundadt.
Hr von Rosen; Jag kan icke neka, att det vore en
orättvis beskyllning, åtminstone emot de sparbanker, som jag
känner, om man verkligen ville påstå, att låutagarne uti desamma
blifvit oppkuggade; ty om man räknar noga, tror
jag, att man skull finna att det faller sig lika dyrt om icke
dyrare att taga lån uti diseonterna mot 5 proc. , som uti
sparbankerna mot 6. Jag tror, att de fleste sparbanker handla
på samma sätt som de sparbanker, hvilka jag känner,
hvarest commissionsarfvode aldrig ifrågakommer. Låuesökanden
inskickar sina lånehandlingar till bokföraren eller någon
af directeurerne och erhåller sina penningar ulan all slags
afgift; icke ens postporto får han vidkännas. Om man beräknar
ajla de afgifter, som äga rum vid alla andra låiteiurättningar,
så tror jag alt de uppgå till den 6 procenten.
Den 7 October e. m.
Jag liar ansett mig böra meddela denna upplysning i anledn.
af livad Hr Ribbing sednast yttrat ronde de hårda villkor,
som äro förenade med lån i sparbankerna.
Frih. Ridderstolpe: Här har blifvit så tillräckligen
ordadt i detta mål, att jag skall vara ganska kort. Min öfvertygelse
är, att det skall verka ond blod hos nationen, om
icke samma undantag i afseende på sparbanker , disconter
och fattigcassor, som gäller uti den nuvar. bevilln.förordn.,
kommer att äga rum uti den blifvande författningen.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla Utsk:s, ronde 34:de §:n, i utlåt. K:o 27 fram
ställda
förslag.
Ropades starka nej, blandade med många ja.
Hr Landtm, förklarade, det han trott sig finna nej
hafva öfverrösta! ja.
Uppå derefter framställd propos. biföll R. o. Ad. 34:de
§;n, sådan den i betänk. N:o 12 finnes föreslagen.
35:le §:n.
Hr Rosenblad: Jag anhåller, att 1 mom. uti denna
§, hvilket lyder sålunda: ”Bevillning utgöres vidare af alla
"actie-bolag, privatbanker, associationer, societeter, verk, hy"potheks-
och andra allm. inrättn:r med 5 proc. af utdelningen,
” måtte först företagas och afgöras, samt att derom
få yttra mig. Då detta ämne förra gången här förehades,
gjordes dervid en anmärka, mot Utsk:s förslag , att
be vi lin. proc: n utaf actie-bolag, privatbanker m. fl. inrättntr
skulle vara lika stor, utan afseende derpå om utdelningen
utgjorde större eller mindre proc. af actie-beloppet. Det ansågs
nemi. obilligt, att de inrättmr , hvilka gåfvo en ringa
proc. af actie-capitalet i afkastning, skulle beskattas i samma
proportion som de associationer, hvilka gåfvo en vida högre
proc. i afkastning. Denna anmärka, har Ulsk. icke behagat
godkänna, utan Utsk:s anförda skäl bestrida billigheten afen
jemkning i detta hänseende. Jag tror att man i detta fall
lämpade sig efter de billigaste grunder, 0111 man följde det
landets beskattningslag, som varit nödsakadt att till kanske
den högsta möjliga grad använda en sådan inkomst-taxa som
vår allm. bevilln.; jag menar England, hvarest Engelska
Parlamentet följt den billiglietsgrund, alt när inkomsten utgjorde
ett visst minimibelopp, så var afgiflen lägre; men då
denna mrnimipunkt var uppnådd, så bibehölls den för samma
belopp stadgade procenten. Jag skulle således i öfverensstämmelse
härmed, men ulan att ingå i deras sals, hvilka
yrka en förhöjd proc. för vissa inrättmr, såsom privatbanker,
hvpotheks-föreningar m. fl., önska en nedsatt proc. förde
associationer, hvilka i utdelning gifva mindre än 5 proc.
af actie-capitalet. Bland andra sådana assosiationer känna
Den 7 October e. m.
vi något hvar Götha-canal-bolag, hvilket utan tvifvel är ett
ibland dem, som gjort de största uppoffringar på allmänna
företag. Detta bolag bär efter 3o år för första gången innevar.
år erhållit utdelning af i proc. Det är möjligt, att
den framdeles kommer att ökas; men det är äfven möjligt,
att någon ökning deraf icke kommer att äga ruin , hvilket
lill betydlig del beror på den mer eller mindre stränga beskattning,
som bolaget kan blifva underkastadt. Att beskatta
detta bolag lika med dem, uti hvilka utdelningen uppgår lill
20 ä 3o proc., torde väl icke vara rätt. Jag anhåller derföre,
att i mom. uti 35 §:n måtte erhålla följande lydelse:
"Bevillning utgöres vidare af alla actie-bolag , privatbanker,
associationer, societeter, verk, hvpotlieks- och andra allmänna
inrättnir, med 5 proc. af utdelningen, då denna uppgår till
minst 5 proc. af sammanskjuina capitalet. Å lägre utdelning
erlägges lika proc. i bevilln., som utdelningen gör i
fulla proc. af sammanskjuina actie-capitalet.
Sedan jag nu yttrat mig om den billighelsgrund, hvarefter
bevilln. af bolag, associationer m. fl. inrättn:r hör äga
rum, och enl. hvilken grundsats sjelfva bevilln.proc:n bör vara
större eller mindre i förhållande till den stone eller mindre
utdelnings-proctn; så anhåller jag att få yttra några ord
ronde den mening, som Bevilln.Utsk. uti sednare betänk,
upptagit, nemi. att bevilln.afgiften bör utgå med io proc.
af utdelningen, då utdelningen öfverstiger 6 proc. af actiecapitalet.
Denna princip är motsatt den, sorn, enl. hvad jag
haft äran nämna, ligger till grund för Engelska inkomsttaxan.
Det var denna princip, som låg till grund för 1799
års Jacobiners beräkningssätt , hvilket likväl aldrig gick i
verkställighet. Det är visst möjligt, att privatbanker ett eller
annat år kunna gifva 12 å i5 procts utdelning på det
sammanskjutna capitalet; men man skall komma ihåg, huru
mycket större belopp bolagsmännen riskera att förlora på
det sammanskjutna capitalet. Utdelningen är således till en
stor del en assurance-procent, så att jag tror, att de hvilka,
lika med mig, icke hafva den förmånen att vara delägare
uti privatbanker, kunde undgå delaktighet uti den .Svenska
afundsjukan deröfver att associationer finnas, som erhålla 17,
å i5 proc:s utdelning; aldraminst i afseende på sådana föreningar,
som t. ex. ångfartygs-bolag, emedan knappast mer
än 6 proc. kan anses som behållning af mer än 7.0 proc.
utdelning, dä man tager i beräkning eapital-förminsk ningen,
som uppkommer genom fartygets årliga försämring. Jag afstyrker
således förhöjningen och anhåller om propus, i öfverensstämmelse
med det förslag jag redan haft öran framlägga.
flr Frih. o. Landtm yttrade, att då Hr Rosenblad
begärt, alt första mom. mätte blifva föremål för särskild behandling
af R. o. Ad., och att de andra icke måtte företagas
förr än det första blifvit afgjordt, R. o. Ad. torde lin
-
Den 7 Octobere. m.
’49
na det Hr Landtm, först borde framställa propos. ang:de
första momentet.
Gr. Hamilton: Den siste värde talarens anmärkn., att Bevilln.
Utsk. icke skulle hafva anfört skäl hvarföre Utsk. icke
rättat sig efter de anmärknrr, sorn vid Utsk:s första betänk,
gjordes i det ändamål, att bevilln.procm måtte rättas efter
utdelnings-proc:n på actie-capitalet, har förmått mig att begära
ordet. De anmärknir, som vid Utsk:s första betänk,
inom detta Stånd gjordes i afseende på förevar. §, gingo
derpå ut, att bevilln. borde erläggas med i proc. af utdelningen,
då den ej öfverstiger i proc. af actie-beloppet, med i
proc., då den ej öfverstiger två proc o. s. v. Utsk. liar i
anledn. häraf yttrat, att dess förslag utgått från syftningen
att icke i beskattningsväg motverka uppkomsten och utvecklingen
af industriella företag. Detta synes mig vara ett godt
skäl. Enligt de gjorda anmärkningarna skulle de bolag, som
genom kloka operationer kunde erhålla 10 proc utdelning,
beskattas med io proc. deraf, då de deremot, jemlikt Ulk:s
tillstyrkande, endast komnie att vidkännas fem proc. Uti q
§:ti är stadgadt, att för ångfartyg betalas bevillning efter fem
för hundradet af behållna inkomsten. Hvad sorn skall anses
för behållen inkomst är icke lill fullo bestämdt, enär en
del af den behållna inkomsten stundom ej utdelas, utan afsältes
för blifvande behof, eller för att bilda nytt capital,
då natin ligen ett ångfartygs capitalvärde ärligen förminskas;
men R. o. Ad har emedlertid godkänt principen att för
sådana industriella företag skall betalas i bevilln. fem proc.,
endast af det belopp, som kan anses för behållen inkomst.
Hvad det beträffar att det gifves actiebolag, sorn på många
år icke erhållit någon utdelning, så är ett sådant förhållande
visserligen beklagligt; men mm bör ihågkomma, att Staten
för sitt bidrag till det exempelvis nämnda bolaget icke
heller fått någon ersättning.
Hr Rosenblad: Jag underställer R. o. Ad.s bepröfvnnde,
om jag icke har rätt uti det påstående, att Utsk. icke
med något skäl besvarat min åsigt, att de bolag, hvilkas
utdelning är ringa, icke böra tryckas med bevilln. i samma
proportion som de, hvilkas utdela.procent är större. Utsk.
yttrar sig nemi. med följande ord: ’’Då Utsk:s förslag utgått
”från syftningen alt icke i beskattningsväg motverka uppkomsten
och utvecklingen af industriella företag, men Utsk.
”likväl anser att, med bibehållande af den i allmänhet an”tagna
beskaltningsprincip, att nemi. 5 proc. af inkomsten
”borde utgöras, någon så beskaffad nedsättning i bevillnin”gen
för actie-bolag, sorn på ofvannämnda sätt blifvit ifra.
'gasatt, icke rältsenligt kan äga rum —.” Månne man icke
motverkar uppkomsten af industriella företag, då man trycker
deni med skatter, när de hafva motgångar att bekämpa
! För resten får jag erinra, alt jag uti mitt förslag icke
Den 7 October c. m.
skiljer mig från Utsk. deruti att bevilln.proctn icke bör
förhöjas då utdelningen öfverstiger 5 proc., utan endast i
den omständigheten, att jag önskar att, då utdelningen icke
uppgår till 5 proc., bevilln.procm icke må fordras till högre
belopp, än den proc., som utdelningen utgör af actiecapitalet.
Jag anhåller om propos. i öfverensstämmelse med
mitt förslag, likväl med den rättelse, alt ordet ”allmänna”,
på sätt som Utsk. i sednare betänk, tillstyrkt, bör utgå.
Gr. Hamilton: Jag vill medgifva, att Utsk. måhända
icke anfört tillräckliga skäl hvarföre Utsk., oansedt de gjorda
anmärkningarna, vidblifvit sitt förra förslag ronde hevilla.
proc:ns belopp, hvilket Utsk. ansett böra vara oförändradt,
äfven då utdelningen icke uppgår till 6 proc. af
actiebeloppet; men Utsk. liar äfven fästat sig dervid, att
en sådan nedsättning uti bevilln.proczn stundom skulle kunna
utgöra en indirect belöning för dåliga speculalioner. Om
jag t. ex. bygger ett ångfartyg och låter det göra resor på
sådana orter att behållna utdelningen uppgår till 6 proc., så
betalar jag i be vi I In. 5 för ioo af utdelningsbeloppet; men
om jag skickar det till sådana orter, att fartyget icke renderar
lika mycket, så handlar jag oklokt, och sådana okloka
speculalioner böra icke uppmuntras genom en nedsatt
bevilln. procent.
Hr Ribbing: Jag biträder de åsigler, som Gr. Hamilton
yttrat, och får tillägga, att jag i allmänhet icke älskar
undantag, synnerligast uti allmänna lagstadganden, hvilka lidia
vara nagotnära lika för alla. Likväl tillhör jag icke dem,
som äro så hårda att icke vilja lemna någon fårmån åt associationer,
som uppstå i och för stora allmänt nyttiga företag,
såsom t. ex. för Gölha-canal-bolag, för hvilket någon
lindring i afgifterna utan tvifvel är med billighet förenlig;
men jag anser det vara farligt att i lagstiftning såsom princip
antaga dylika undantags-förhållanden, emedan det skulle
kunna hända att sådant kunde gifva anledn. för andra associationer,
som kunna vara af mångfalldiga slag, att tillkrångla
sina räkningar så, att de utvisade mindre inkomt än som
öfverensstämde med verkliga förhållandet för att på så sätt
eludera författningen. Skulle deremot vid stora allmänt
nyttiga företag sådana händelser inträffa, att lindring behöfdes,
och äfven ansågs förtjent; så må framställning derom
göras i extraordinär väg, då R. St. förmodligen icke underlåta
att bevilja hvad som kan vara rättvist och billigt; men
jag önskar framför allt, att inga allm. undantags-stadganden
i sådana fall må komma i fråga.
Hr Rosenblad: Hvad det beträffar, huruvida undantags-Iagar
böra äga rum eller icke, så får jag förklara, att
absoluta satser omöjligen kunna göras gällande uti en bevilln.
förordn., roed bibehållande af allmän rättvisa. Sålunda
finnes äfven uti denna förevar, bevilln.författa. en hel
Den 5 October e. m.
artikel, som innehåller undantag, hvilka utan orättvisa och
obillighet icke kunna borttagas, emedan man då skulle beskatta
den fattiga lika med den rika. Vidare torde det
tillåtas mig få fusta hermines uppmärksamhet på hvad det
är för sorts bolag, som kunna komma i fråga att beskattas
under förevar. §, Derunder kunna nemi. icke komma
andra än sådana inrättntr, som äro af allmännare sammansättning
och således icke handelsföreningar eller handelsbolag
eller dermed jemförliga mera enskilda assosiationer;
utan det är sådana företag, som äro ställda på adier, och
hvilka, till följd af deras sammansättning, äro lill hela deras
rörelse-förhållande underkastade offentligheten. När då
bevillningen bestämmes, den må utgöra 5 eller en proc. i
förhållande till utdelningsprocin, så ligger uti sjelfva denna
offentlighet en bestämd möjlighet för skattskrifvaren att debitera
efter sanna förhållandet.
Beträffande Gr. Hamiltons yttrande att det vore enfalldigt
af ett bolag att använda sina krafter på ett mindre
förmånligt företag, då det skulle kunna röra sig lill större
enskild fördel; så får jag förklara, att, ehuru det visserligen
kan synas att mången på samma sätt som Hr Grefven föreställt
sig förhållandet, jag likväl för min enskildadel aldrig
kunnat anse det vara enfalldigt handladt af Svenska medborgare,
hvilka ingått uti sådana assosiationer sorn Götha-canal
eller Höganäs bolag, der den enskilda uppoffringen befrämjat
stora allmänt-ny t tiga företag; men då jag å ena sidan icke
anser den enskilda medborgaren häruti hafva handlat oriitt,
skulle jag deremot å andra sidan finna det så mycket
oriktigare, om Staten ville i beskattningsväg trycka dessa
föreningar och behandla dem lika med de bolag, hvilkas företag
enskildt burit lyckligare frukter. Om dessa bolag
skulle jemföras t. ex. med handelsbolag i allmänhet, hvilka
beskattas efter behållna inkomsten, så vore ju äfven ur denna
synpunkt tillämpning af den af mig yrkade principen
liklig. Jag anhåller om propos. i öfverensstämmelse med
det förslag jag redan haft Uran framställa, men får tillägga,
att om man skulle anse det vara tydligare att, i stället för
den redaction som jag föreslagit, nemi. att å lägre utdelning
än feni proc. skulle i be v ilin. erläggas lika proc. som
utdelningen gör i fulla proc. af samrnanskjutna actie-capi
talet,
bestämma att för en utdelning af en proc. erlägges en
proc. bevilln., för två proc. utdelning, två proc. i beviltn.
o. s. v.; så har jag ingenting deremot, emedan den redactions-föräodringen
är likgilltig, enär hufvudsaken förblifver
densamma.
Hr Tham, Sebastian Mathias: I anledn. af Hr
Rosenblads yttrande har jag trott mig böra meddela den
upplysning, att Hr Rosenblad, i en till Bevilln.Utsk. remitterad
motion, föreslagit att Götha-canal-bolag skulle befrias
Den 7 Oclobcr c. m.
frän erläggande af bevilln., dä utdelningen icke öfversteg i
proc. o. s. v., pä sätt Hr Rosenblad nu hemställt. Denna
motion blef af Utsk. afstyrkt, och ansågs att bevillningen
borde utgöras med 5 proc. af utdelningen. Samma betänk,
är bifallet af alla 4 Stånden. Hemställes nu till Hr Rosenblad,
huruledes, ifall förändring sker i bevilln förordningen,
utdelningar af Götha-canal-bolags adier skola komma att
beskattas.
Hr Ribbing: Hr Rosenblad anförde i afseende på assosiationer
och söcieteter m. m., att deras räkningar voro
till den grad offentliga, all deras verkliga inkomst icke kunde
undandölja*; men jag hemställer, huru man skall kunna
undersöka förhållandet t. ex. med ett ångfartygsbolag, som
är stäldt på adier, och många andra bolag, såsom arbetandet
af ett malmstreck och dylikt företag, som stundom lyckas,
stundom misslyckas. Huru kan man controllera deras
inkomst? Jag tror det ej vara möjligt. Gör man ett försök
i denna väg, så kan det sträckas så långt, alt man slutligen
ej kan veta hvar man stannar. Skall man ändtligen göra
undantag, så är bäst alt vänta med dem till dess man kommer
till den § i bevilln förordn., der undantagen förekomma.
Gr. Hamilton: I hufvudsaken tvckes allt vara utta
ladt,
som man derom kan säga, och jag vill Mott i korthet
anföra, att jag, likasom Hr Rosenblad, hyser all aktning
för de män, som, med egen uppoffring, börja och fullborda
sådana företag som Gölha-canal; men jag tror, att de vanligen
äro underkastade sådana förluster, att de icke äro belåtne
med en så ringa lindring i bevillningen som den, hvilken
här är i fråga, och Ständerne hafva visat, att de icke
voro nidske, icke en gång på millioner, då delta stora, allmänt
nyttiga företag skulle verkställas. Skulle ett sådant
stort företag komma i fråga, skall jag visserligen vara ibland
dem, som rösta för bidrag dertill; men jag tror icke, att
en lindring, sådan som denna, kan för ett sådant förelag
blifva tillräcklig eller af väsendtlig vigt.
Hr Rosenblad: Hr Ribbings anmärkn. vill jag endast
besvara dermed, att i händelse förhållandet skulle vara som
han påstår; huru skall man kunna beräkna 5 proc. af utdelningen,
om man icke kände utdelningen? Sjelfva uttrycket
'"utdelning” visar, att det blott kan komma i fråga för sådana
på actie-capital ställda inrättn:r, hvaraf utdelningarna
offentligen kungöras, ty eljest känner icke skattskrifvaren
dem. I afseende å hvad Hr Tham yttrat rör:de en af mig
väckt motion, får jag erinra, att den angick utdelningen å
actier i Gölha-canal för innevar. år 1840. Jag fästade i
denna motion uppmärksamheten på billigheten, att, då för
första gången omsider en så ringa utdelning som 1 proc.
kom i fråga, densamma kunde blifva fri från bevillning.
Mo
-
Den - Oc t oljer e. m.
153
Motionen vann intet afseende, utan Utsk:s afstyrkande dera
bifölls af Ständerna. Hlir uppstod ingen discussion derom,
jag var ej närvar, vid föredragningslillfället och lemnar billigheten
derhän af det fattade beslutet, synnerligen som motionen
endast hade afseende på hvad jag nyss nämnde, eller
endast denna första utdelningen å Gölha-canal-bolags adier,
och ej pä kommande tider, att actie-ägarne ej för denna
första utdelning skulle beskattas lika tungt som de, hvilka
årligen fått sin vissa utdelning, den må nu hafva varit stor
eller liten. Så länge någon patriotism finnes i landet, hoppas
jag att sammansättningar skola äga rum för befordrandet
af sådana allmänna företag, mindre för den deraf liärflylande
vinsten, än för att befrämja en allmän inrättning;
men jag hemställer huruvida man uppmuntrar hågen dertill,
då man ej drager i betänkande alt beskatta äfven den
minsta inkomst, som deraf kan uppstå.
Hr von Hartmansdorff: En af dem, som talat för
bifall å Utskts betänk. N:o 12, oförändradt, blott med uteslutande
af ordet allmänna, har egentligen vidhållit, att
intet undantag borde äga ruin. Jag anhåller att få fästa
uppmärksamheten derpå, alt t. ex. i fråga om skatt eller
bevillning på embetsmäns löner, har Utsk. tillvägagålt och
Ständerne under flera riksdagar stadfästat, äfvensom R. o.
Ad. vid delta riksmöte antagit den grundsats, att den, som
icke innehade en lön, uppgående till 200 r:dr, vore fri från
bevillning. Ifrån 200 till 1600 ökas bevillningens belopp
allt efter som lönen höjes, intilldess öfver 1600 r:dr betalas
3 proc. Här deremot vill icke Bevilln.Utsk. vidhålla ett sådant
stigande i bevillningen , icke eller medgifva någon befrielse
för den ringaste utdelning, utan säger, att 5 proc.
skola betalas så väl af dem, som hafva 20 proc., som af
dem, hvilka hafva en proc. utdelning. Detta är en så i ögonen
fallande obillighet, alt jag ej förstår huru Ståndet skulle
kunna densamma godkänna. Om man på ena sidan, lika
med mig, icke vill lägga en högre bevillning på dem som
vinna mera, på det man må uppmuntra folk att ingå i actiebolag.
för att medelst förenade krafter åstadkomma större
företag än den enskilde skulle mäktat göra; så bör man,
å andra sidan, ock för samma orsaks skull vara billig mot
dem som förtjena litet, på det att, om ett företag ser äfventyrligt
ut, de som möjligen ville våga sina penningar derpå,
icke måtte befara att af skatter ytterligare betungas. Billigheten
synes följaktligen fordra den jemkning Hr Rosenblad
vrkat, att, derest utdelningen på adier koinme att belöpa
sig till mindre än 5 proc., bevillningen också måtte
blifva mindre. Om man då antoge den jemna fördel ningsgrund,
att hevilla.procenten förminskades i samma män som
uldelningsproeenlen , så att den blelve 4) 3, 2 och 1, så
i4 H. 20
Den 7 October c. m.
hade man iakttagit motsvarigheten. Jag tillstyrker att fl. O.
Ad. mätte medgifva en sådan nedsättning i hevillningen för
utdelning å actier, hvarå utdelningen understiger 5 proc.
För hvad hon går öfver 5 proc. må det blifva vid Utsk:s
förslag.
Hr Ribbing: Jag är den som önskar att inga undantag
må ske, men min mening kan icke vara att utsträcka
denna princip så långt, som skulle undanlag alltid kunna
undvikas, utan endast att så litet undanlag som möjligt må
äga rum. Den jemförelse en värd talare gjort i afseende pä
embetsmannalöner är icke på sitt ställe, ty dessa löner äro
så bestämda och så gifna i statsverkets räkenskaper, att
derom kan icke misstag ske, de få nog betala sin bevilln.
till sista runstycket af sin inkomst, då deremot, i afseende
å bolag och associationer, inkomst af deras företag litet eller
intet kan controlleras; och derföre finner jag ej skäl till undantag
för det ena eller andra bolaget. Jag märker nog,
att ögonstenen för denna discussion är Götha-canai-bolag;
men ehuru jag äger actier deruti, kan jag likväl ej biträda
den nu gjorda framställningen. Vore dock frågan blott om
detta bolag, så skulle jag ej vilja motsätta mig förslaget;
roen det är i alla fall icke på sitt ställe att sätta in undantaget
här, ty här är äfven fråga om andra verk och assosiationer.
Uti bolag och associationer, mine herrar! der
icke Statens embetsmän kunna controllera och revidera räkenskaperna,
kunna de också föras till hvad vinst eller förlust
som helst. Skall något undantag ske, må stadgandet
derom införas icke här, utan i 145 n och associationens
eller bolagets namn bestämdt utsättas.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla i-.sta mom. i 35 §:n af Utsk:s förslag, med
den förändring, sorn utlåt. N:o 27 föreslår.
Ropades ja och nej.
Hr Landtm, förnyade samma proposition.
Ropades äfven ja och nej.
Hr Landtm, hemställde, 0111 R. o. Ad. behagade bifalla
att ifrågavar. i:sta mom. i 35 §:n borde erhålla den
lydelse Hr Rosenblad föreslagit.
Ropades starka nej, blandade med ja.
Hr Frih. o. Landtm, förklarade, det han trott sig finna
att nej öfverrösta t ja.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller att Hr Frih.
o. Landtm, behagade uppläsa Hr Rosenblads förslag, emedan
de fleste torde hafva glömt dess ordalydelse.
lii Ribbing: Sedan Hr Fiib. o. Landtm, förklarat
huru han upplättat R, o. A l:s svar på den af honom gjorda
Den 7 October e. ra.
i55
framställningen, sä hoppas jag, att någon annan propos. icke
kan ifrågakomma, utan torde den sorn är missnöjd begära
votering, om honom så för godt synes.
Hr Rosenblad begärde votering.
Upplästes lill justering och godkändes följande voler:sproposition:
Den,
som bifaller rista mom. i 35 §:n af Bevilln.Utskts
förslag, voterar
ja;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, antager R. o. Ad. Hr Rosenblads förslag, alt ifrågavarande
mom. erhåller följande lydelse: ”Bevillning utgöres
vidare af alla actie-bolag, privat-banker, associationer,
societeter, verk, hypotheks- och andra inrättningar
”med 5 proc. af utdelningen, då denna uppgår till minst 5
proc. af sammanskjulnn capitalet. A lägre utdelning erläg”ges
lika proc. i bevilln., som utdelningen gör i fulla proc.
”af samrnanskjutna actie-capitalet.”
Efter voteringens slut, befunnos rösterna hafva utfallit,
som följer:
Ja — 4a.
Nej — 18.
Då nu vidale skulle pröfvas de återstående momenten
i 35:te §:n, yttrade
Hr Rosenblad: Utsk. har, just för att bevisa sin ryktbara
conseqvens alt strängt beskatta utan undantag den som
har något eller den som bär intet, föreslagit en upphöjning
på en gång, så att bevillningen blir femdubbel emot hvad
den eljest är, enär Utsk. i sitt sednare betänk, föreslagit för
s. k. Trollhätte lottsedlar 25 proc. bevilln. af deras belopp.
Jag anför detta som bevis på den ryktbara conseqvens,
hvaraf Utsk. skrutit att undvika undantag. Då jag
erkänner, att en grund derför finnes, nemi. att denna afgift
i flera år ägt rum till lika högt belopp, kan jag deremot
icke finna dess fortfarande billigt; ty oberäknadt att
innehafvaroe af dessa lottsedlar gjort förlust på sjelfva ca
pitalet,
som blifvit reduceradt till sitt halfva värde, hafva
de ytterligare förlorat ■§ deraf, och är det då i sanning obilligt,
att de skola betala a5 proc., då ingen annan betalar
mer än 5 proc.; och om jag ej inar mig (jag kon dock
ej säga för säkert), så tror jag, att med. år 1848-, icke allenast
allt ränte-åtnjutande upphör för dessa lottsedlar, utan
att äfven sjelfva capitalet är hemfallet till Kronan, d. v. s.
de ta proc. som räckt i ioo år, Jag anhåller om afslag å
denna del af Utskls betänk., men att det öfriga af 35 §:n i
betänk. N:o 12, eller den gamla redactionen, må blifva gälluude.
*56
Den 7 October e. m.
Gr. Hamilton: Utan alt vilja yttra något hvarken
för eller emot Hr Rosenblads anmärkn. i afseende å Bevilln.-  Utsk:s conseqvens, får jag blott erinra, alt det föreslagna
stadgandet ang:de actier i gamla Trollhätte.slussverk står i
full conseqvens med stadgande i 1835 års författning, af
hvilken detta är blott en afskrift.
Hr Stuart, Carl Gustaf: Hr Rosenblad bär upplyst
förhållandet med dessa s k. Trollhältc-lottsedlar, som endast
förfara att gravera Staten lill år i853, då all vidare
räntebetalning derå upphör. Under i8oq års riksdag infördes
den beskattning af a5 proc. å dessa lottsedlars afkastning,
som sedermera fortfarit. Denna afgift bestämdes troligen
under den förutsättning, alt Staten, efter förloppet af
iooår, skulle vara skyldig att återbetala hela capitalet; men,
på sätt Stats-Ulsk. vid denna riksdag utredt, äro dessa obligationer
blott annuiteter; och vid sådant förhållande torde
billigheten fordra, att de befrias från den orimligt höga bevilln.
, hvarmed de för närvar, äro belastade. Jag instämmer
således med Hr Rosenblad deruti, att Bevilln.Utskls i
dess sednare betänk, gjorda framställning rör:de särskild bevilln,
för ifrågavar. obligationer måtte afslås.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att då ingen gjort någon
anmärkn. vid de sednare momenten af 35:le §:n, sådana
de finnas föreslagna uti betänk. N:o 12, utan endast vid
det uti utlåt. N:o 27 föreslagna nya morn., ansåg Hr Landtm,
sig först böra framställa propos. på det förra förslaget ensamt,
och derefter på det nya momentet; hemställandes
alltså, om R. o. Ad, behagade bifalla de återstående mom:n
i betänk. N;o 1a.
Ropades ja.
Uppå derefter framställd propos., blef det i utlåt. N;o
27 föreslagna nya mom. af R. o. Ad. afslaget.
36:te §:n.
Hr Stuart, Carl Gustaf: Bevilln.Utsk:s nu afgifna
förslag har visserligen såvida företräde framför det stadgande,
som finnes i nuvar. bevilln.förordn. i afseende å bevilln.
af fideicommisser, att den stridighet i föreskrifterna, hvilken
hitintills gifvit anledn. till olika beräkningar af enahanda
bevilln.afgift, för framtiden upphörer; men jag anser att
Utsk. har oriktigt bibehållit stadgandet af fideicommiss-bevilln.
i första mom. och deremot uteslutit detsamma i det
4:de. Enligt Utsk:s förslag, skulle nemi. icke allenast erläggas
10 proc. bevilln., då fideicommiss-egendom första gången
af en fideicommissarie tillträdes, ulan sedermera skulle
dessutom hvarje fideicommiss-innehafvare vid egendomens emottagande
erlägga 6 proc, af fideicommissets värde. Då
en fideicommiss-stiftelse icke medför full äganderätt för fidei
-
Den 7 October e. m.
commissarien, så synes icke samma bevilln. skäligen böra erläggas
derför, som för en egendom, hvaröfver ägaren innebar
full och oinskränkt ägande- och dispositionsrätt. Jag
får derföre anhålla, alt R. o. Ad. täcktes utesluta stadgandet
om fideicommiss-bevilliK ur första mom. eller ibland de bevilln.
afgifter, som för erhållen lös eller fast egendom med
oinskränkt dispositionsrätt böra utgå efter 6 proc. samt i
motsats med Utsk. bibehålla stadgandet härom i 4 morn.
eller ibland de bevilln.-afgifter, som utgå efter 3 proc. å
den emottagna egendomens värde.
Uppå derefter framställd propos. blef Utsk:s enl. utlåt.
N:o 27 framställda förslag bifallet med den förändring, att
ordet "”fi d e i corn m i ss” uteslutes utur' första mom. af 36
§:n, men bibehålies i 4 momentet.
3:dje Artikeln. Afgift för karakters-fullmakter.
3y:de §:n.
Hr von Rosen: Utsk. har ökat bevillning å karaktersfullmakter
emot hvad den förra bevilln.förorda, i detta
ämne innehöll. Utsk. yttrar fpag. 16) att den för karaktersfullmakter
stadgade afgift icke synes hafva nog kraftigt
medverkat till det dermed åsyftade ändamålet att minska
begäret efter titlar, hvarföre Utsk. trott sig böra föreslå en
ytterligare beskattning. Jag har sökt att göra redo för mig
sjelf hvilket resultat, som genom en sådan ökad beskattning
skall inträ.Ta. Jag tror alt den icke verkar till det mål,
sora Utsk. förmodar, och är för öfrigt af den lanke, alt en
stor obillighet ligger i sjelfva beskaltningsgrunden. Jag anser
mig icke här böra förklara min opinion om fullmakter,
grader och titlar; den må vara hvilken som helst, så finner
jag en obillighet att beskatta något, som icke ingår i någon
annan grund för beskattningen i hela bevilln.förordningen.
Hafva karaktersfullmakter något värde, så måste det ligga i
belöningen för någon förtjenst, och då försvinner allt skäl
till beskattning; har den åter icke något värde, så försvinner
äfven då allt skäl till beskattning. Vi hafva sett hvilken
verkan, efter hvad Utsk. trott sig finna, den förra beskattningen
haft, och alt den varit ingen; jag tror alt följden
blefve densamma, om beskattningen nu ökades ytterligare
med 4 proc. Vi hafva nyligen haft en motion från
Const.Ulsk. att göra en lag, ätt inga karaktersfullmakter
skulle få utgifvas: månne Bevilln.Utsk. bör gå denna lag i
förväg, ifall den beviljas? Jag tror det icke. Det är sannt,
att man har trott att fåfänga låg i begäret efter dessa fullmakter;
jag vill icke bestrida att så kan vara händelsen vid
mångå fall, men då är jag af den mening, att icke blott
denna art af fåfänga bör beskattas, ty jag tror den icke
vara skadligare än hvilken annan sorls fåfänga som helst.
Hvad är sjelfva rikedomen ofta, om icke en fåfänga? Den
j 58
Den 7 Octobcr e. m.
beskattas på sitt sätt, men capitalisten drager ingen beskattning.
Jag tror icke alt fåfängan motarbetas genom denna
beskattning och afstyrker följaktligen alla afgifters läggande
å karaktersfullmakter. Jag tror att det ändamål, som åsyftas,
ingalunda vinnes genom denna beskattning; ty den kommer
endast att drabba den fattige, som får en sådan bevisning
af K. nåd, eller andras välvilja, då deremot den rike
blir den som relativt minst skattar för en sådan fullmakt,
och derigenom vinner man motsatsen af hvad man åsyftar.
Jag befarar icke att från delta rum väcka denna fråga, ty
den gäller i mindre grad dem som tillhöra detta Stånd, än
många andra, som icke höra till något Ständ. Se vi oss
omkring, så är det många vi beskatta, som icke äga någon
rösträttighet , och som icke äro i tillfälle att försvara
sig, emedan de ej äro representerade. Jag tror snarare att
ändamålet, dit man syftar, skall vinnas, om denna beskattning
borttages, och på sådan grund tillstyrker jag att 37
och 38 §§:ne måtte försvinna, hvarom jag vördsammast anhåller
om proposition.
Frih. Stjernstedt, Theodor: Denna § torde kunna
tolkas på åtskilligt sätt. Detta är genast elt fel, emedan
en föreskrift bör vara tydlig och bestämd ; men om den
kan komma alt tolkas på ett sätt, som skulle obilligt drabba
flera personer, blir den ännu mera felaktig. Jag vill fästa
mig vid de militära grader, sorn skulle kunna blifva föremal
för denna beskattning. Utsk. säger ali för fullmakter,
öppna bref eller resolutioner på karakter eller namn, heder
och värdighet af embete eller tjenst, eller å sådan beställning,
med hvars innehafvande ej åtföljer lön på stat eller
arfvode, skall i bevilln. årligen erläggas tio proc. af beloppet
etc. Det linnes grader inom ammen, som icke åtföljas
af någon lön: sådana aro öfverstelieutenants- och generuladjutants-graderna.
Vi hafva 3 generalsgrader, men blott en
generalsgrad med lön. Alla dessa lönlösa grader skulle således
träffas af denna beskattning, och det är likväl nödvändigt
för den, som vill fortgå på den militära banan, att
passera dem. Det linnes äfven andra befordringar, som icke
nödvändigt måste passeras, men som man svårligen kan undandraga
sig att emottaga, ifall man blir ihågkommen dermed,
emedan de innebära expectance på framtida befordran.
Sådana äro de s. k. graderna i armeen. Det vore i
sanning bardt, om den, som finge en sådan grad, skulle
skatta för densamma, alldenstund han svårligen kunde vägra
att emottaga densamma. Utsk. nämner att den beskattning
af 6 proc., som sista riksdags Bevilln.Utsk. föreslag, har befunnits
otillräcklig: på skäl jag nyss anfört, torde man linna,
alt den beskattning af 10 proc., som nu föreslås, icke blir
tillräckligare, och att man framdeles torde fä skäl att öka
denua beskattning än tuera , så att slutligen endast rika per
-
Dea 7 October e. m.
söner skulle kunna emottaga dessa befordringar. Jag vill
icke yttra mig om huruvida dylika graders utdelande eller
tiel hittills följda befordrings-syslemet är det rätta eller icke,
utan fäster mig blott vid det oriktiga att vilja beskatta deni
sorn icke hafva någon del i tillkomsten eller tillämpningen
af dessa befordringslagar eller befordringsgrundsatser. Om
delta förslag bifalles, skulle vi komma alt liga 3:ne särskilda
beskaltningsgrader å s. k. karaktersfuilmakter, nemi. sådana
som icke erlägga någon annan beskattning än sjelfva
fulImaktslösen, sedan, de sorn skatta 6 proc. af beloppet af
del slämplade papper, hvarmed fullmakten är försedd, och
3:dje cathegorien biefve den, som skall betala 10 proc. af
eharlse-sig beloppet. Vid nästa riksdag kunna vi få en 4*de,
så en 5:te cathegori o. s. v.; jag hemställer om detta kan
kallas sammanhang, och om det ej är ett förkastligt beskaltningssätt.
Beskattningen torde dessutom komma att drabba
personer, som Utsk. icke förutsett eller ämnat någon särskild
bevilln., jag menar officerare vid Stockholms borgerskaps
cavallen- och infanteri-corpser, hvilka, till följd af
LJtskts förslag, borde åläggas den ifrågavar. beskattningen,
emedan de icke hafva lön på stat.
Det står visserligen i 3 morn., att den sorn erhållit högi
e karakter än som åtföljer innehafvande ijenslegrad och,
efter behörigt förordnande, minst ett år förrättat den tjenst,
som motsvarar den högre karakteren, samt sådant vederbörligen
styrker, erlägger icke under samma tid någon karakIcrs-bevillning.
Således kan man derifrån under detta förhållande
blifva fri; men då skall man likväl äga en grad
under den befattning man på behaglig lid förrättar; ty" figer
man icke en sådan, så får man skatta. Jag påminner
mig, alt StatsUlsk. i sitt i:sta betänk, rörtde statsregler:n
löreslog eller åtminstone framkastade den ideen, alt ett anslag
för officerare vid Gottlands nationalbeväring vore mindre
behöflig!, emedan officerarne kunde göra tjenst för intet.
Ifall den meningen gjort sig gällande och officerarne
vid nämnda corps hade åtagit sig en så lönlös möda; så hade
hela tacken derför varit att de blifvit beskattade som fåfänga
varelser. Vid sisla riksdag tillkom denna beskattning
på det sätt, alt det först voterades i förstärkta StatsUtsk.
om principen; Bevilln.Utsk. ålåg det sedermera att tillämpa
denna princip. Bevilln.Utsk:s tanke var då att den svårligen
kunde tillämpas, och Utsk:s dåvar. ordför. Gr. von Fersen
yttrade sig sålunda: "Jag begärde ordet i anledn. af
"Hr von HartmansdorfFs begäran om ogillande af betänkandet.
Äfven jag ogillar den ifrågavar. beskattningsprincipen;
”men jag får upplysa, alt det ur förstärkta StatsUtsk., som
"beslutat det en sådan beskattning skall äga rum, och endast
”verkställigheten deraf har ålegat Bevilln.Utsk. Nu är allt”så
frågan, om Utsk. i detla afseende tillfredsställande för
-
i6o
Den 7 October e. m.
”farit; men ogilla betänk, kan man icke, utan ett annat
”verkställighetsförslag måste sättas i stället, såvida R. St:s
”beslut i förstärkta StatsUtsk. ej skulle komma att annul"leras.
Man bade hoppats alt de, som beslutat beskaltn.,
”jemväl skulle inkomma till verkställighet; men då sådant
”icke skett, har Utsk. varit försatt i den bårda nödvändig”beten
att bereda verkställighet åt ett förslag, som Utsk. i
”början af riksdagen förklarade overkställbart. Jag hoppas
”att hela saken vid en kommande riksdag skall förkastas;
”men nu måste man bifalla den föreslagna verkställighels”metoden,
såsom den enda möjliga.” Nuvar. Bevilln.Utsk.
bar icke funnit sig bundet af delta förhållande, men hvad
ordföranden i samma Utsk under förra riksdagen hoppades,
bar likväl icke inträffat. Principen är dessutom i sin grund
oriktig och i tillämpningen orimlig. Det finnes många andra
förhållanden, hvarpå den borde användas, ifall den vore riktig:
hvarföre ej äfven beskatta ordnar? Det finnes många titlar,
som äro allmänt gängse i samhället, men som icke äro
belagda med charteradt papper; hvarföre icke pålägga äfven
dem beskattning? Dessutom tror jag det vara ett misstag
att söka qväfva fåfängan, derigenom att man söker operera
mot symptomerna deraf. Under Fransyska revolutionen
helte det: e'galite', fralernite' ou la mort; men derföre
lärer ingen påstå, att Franska nationen är mindre fåfäng
än någon annan nation. Utsk. har omnämnt det öfverflödiga
i lefnadssätt, som högre t i LI a r medföra. Jag skulle
tro, att Utsk. genom denna tankeyttring endast erinrat om
hvad som förut är kändt, att fåfängan beskattar sig sjelf.
Utsk. hade således ej beliöft besvära sig dermed. Dessutom
torde jag få erinra om det orätta att vilja kringgå någons
rättigheter; delta är ett sätt att kringgå Regeringens rättighet
att gifva fullmakter. Ifall Ständerne vilja pålägga någon
beskattning för att kringgå denna rättighet, så kan del leda derhän,
allden andra Statsmakten kunde komma på den ideen
att kringgå Ständernes föreskrifter. Dertill behöfdes i detta
fall ej mer än att Regerten tilläde den person, hvilken bon
ville titulera, ett arfvode af i r:dr , så vore den betitlade
fri från beskattning. Jag anhåller om propos. till afslag å
37 punkten.
Frih. Nauckhoff, Joli. Otto: Då jag riktat en
anmärkn. i detta fall emot i835 års bevilln.förordning och
jag funnit nu var. Bevilln.Utsk. hafva gått i de förras fotspår,
så har jag icke funnit betänkligt att vända samma
anmärkn. emot detta Utsk:s tillgörande.
Jag anhåller derföre att få uppläsa denna del af min
anmärkn., som icke lärer vara känd af andra än dem sorn
deltagit i Utsk., oell Utsk, har, sorn vanligt, gått knapphändigt
-
D c 11 7 O c t o 1) c r c. m.
digt till väga nied besvarandet af anmärkntr, sorn riktats mot
detsamma. Min anmärkt), lyder sålunda: såsom en motsägelse
mäste det uppfattas, att uti samma stadga, som har
till föremål att beskatta elfectiv inkomst, jemväl finna med
afgifter belagda s. k. karaklersfullmakler, just af det skäl,
all de icke medföra innehafvaren någon inkomst. Denna
stadga pålägger alltså skatt, både för det man har inkomst
och för det man icke har inkomst. Belenda tänkbara skäl
för karakter'.sfullmakters ytterligare beskattande vore, om de
kunde hänföras till cathegorien af öfverflödsartiklar; men
bevilln.stadgan är dock ingen öfverflödsförordning.
Omisskänneligen går denna beskattning derpå ut att inskränka
tilldelandet af dylika fullmakter; men ehuruväl sådant
ändamål låter motivera sig, kan man ingalunda säga
detsamma om sättet för dess ernående. Då Konungen, för
att utmärka förljenster, icke alltid kan befordra till högre
värdighet med thy åtföljande lön, ej heller vid alla tillfällen
lämpligen anvisa penninge-gralifieationer; lior för dylika
fall begagnats tilldelandet af karaktersfullmakter, redan
beskattade genom den ganska betydliga stämpelafgift eller
charta, hvarmed de beläggas; att gå derutöfver, medelst påläggande
af bevillning, antyder en åtgärd, hvilken så väl i
motiv, som i tillämpning, är främmande för R. St:s värdighet.
Jag anhåller att på grund af de nu upplästa skälen
hela denna artikel måtte uteslutas och förenar mig i öfrigt
uti hvad flr von Rosen yttrat.
Gr. Mörner: Jag anmälde mig egentligen för alt, i
afseende på hvad Frih. Stjernstedt anfört rör:de militären,
nämna, att detsamma inträffar i anseende till de civila tjenstemännen,
åtminstone till en stor del. — Det är bekant,
att t. ex. unga domare, som länge fortfarit med förvaltningen
af ett domare-embete, få häradshöfdingefullmakt. Detta
är icke blott en titel, utan en verklig tjenst, d. v. s. en
verklig grad, som berättigar innehafvaren alt söka andra
tjenster. De hafva, då fråga exempelvis uppstår om befordran
till ordinarie-dornare-embete, vare sig till häradshöfding,
assessor i en af Hofrätterna eller något dylikt,
sin tur dertill efter datum å deras häradshöfdingefullmakt.
Det vore hardt för dessa lönlösa unga män alt utgöra en så
hög skatt, som Utsk. nu föreslagit. Jag förenar mig således
i hvad Frih. Stjernstedt och Hr von Rosen yttrat i afseende
å Utsk:s förslag i denna del.
Hr Printzensköld: Från hvilken synpunkt man än
ma betrakta den beskattning, hvarom nu är fråga, kommer
man dock icke till annat resultat, än att den blifvit föreslagen
och vunnit Ständernes bifall vid i834 års riksdag i och
för den fåfänga, som en karaktersfullmakts sökande och erhållande
skall medföra. Jag tror mig, utan att begå miss
i4
H> 2 1
Den 7 O c t obe r c. in
-
tag, kunna erinra, att Hr Cederschjöld var motionär till
denna beskattning; jag minnes också, huru han anförde
den titelsjuka, som inritat sig i landet, och att densamma
borde beskattas. När jag går tillbaka till äldre bevilIn.förordningar,
linner jag äfven der försök gjorda att beskatta
fåfängan; således innehåller den af 1789 afgifter för begagnande
af sidentapeter och sidenöfverdrag, ja för begagnande
af ett visst antal fönsterlufter, hvarigenom man ville beskatta
den, som hade den fåfängan att bebo en stor våning
framför den som var rik, men belåten med ett mindre antal
rum. Ständerne funno likväl tid efter annan olämpligheten
af dessa beskattningsgrunder, hvarföre de också ur
bevilln.förordn. försvunnit. Äfven de sista försöken att beskatta
vindrickande och kortspel hafva derifrån blifvit utplånade.
N11 har man velat förnya försöket, men detta har
icke medfört fördelaktig verkan; och hvarföre skulle man
då fortfara dermed? Jag tror att sådaut vore olämpligt och
får på dessa och de flera skäl, som föreg:de talare anfört,
tillstyrka att ifrågavar. §5 må ur bevilln.förordn. utgå.
Gr. Hamilton: Jag begärde egentligen ordet, för att
yttra mig i sjelfva saken ; men det må tillåtas mig att först
nämna några ord i anledn af den tillvitelse Utsk. fått emottaga
af Frih. Nauckhoff att knapphändigt hafva besvarat de
anmärkntr han förut framställt. Bevilln.Utsk. har dock vid
hvarje § sökt i möjligaste korthet upptaga och besvara de
deremot riktade anrnärkn:r, och det oaktadt har Utskrs betänk.
vuxit till den vidd, sorn en hvar ser att det äger.
Hvad särskildt Frih. Nauckhoffs anmärkn:r beträffar, sä häråt
dem blifvit -egnade första, hela andra och största delen
af 3:dje sidan, hvarföre så väl med afseende härå, som vid
betraktande af Utsk:s betänk, på det hela, jag ej väntat,
att Utsk. skulle af honom få emottaga en sådan tillvitelse.
Jag vill nu öfvergå till sjelfva saken. I min reservation
har jag antydt, att jag ansåg beskattningen på karak
tersfullmakter
obillig; men under förutsättning att ej hela
artikeln derom i bevilln.förordn. skulle utgå, har jag framställt
ett jemkningsförslag för att göra beskattningen i någon
mån rättvisare. Jag framställde ett sådant förslag, säger
jag, derföre, att om de öfriga Stånden icke skulle fin
nas
inom sina respective Stånd, mera än inom Utsk. beredda
att ingå på det rättvisaste förhållandet, de dock måtte
kunna göra något medgifvande; men då man i allmänhet
yrkat, att hela denna artikel skulle försvinna, frångår jag
mitt alternativa förslag och förenar mig med dem som yrka
att hela art. måtte utgå. Jag får förklara, att jag icke fäster
mig vid sjelfva summan, ty det kan vara likgilltigt huru
man beskattar dessa fullmakter, och capitalräkningen i
den för 1837 afslutade rikshufvudboken visar att bevillningen
å karaktersfullmakter endast uppgått till 3o4 r:dr, hvar
-
Den 7 Octo ber e. m.
if>3
med troligen fåfängan icke utrotas här i landet, hvarföre
således hela den 3:dje art. endast är att anse som en opinionsyttring.
Man har sagt, att karaktersfullmakter blifvit
utdelade utan skäl och utan afseende på förtjenst: jag tvekar
icke att deltaga i en sådan opinionsyttring, och jag beklagar
att vi icke i afton hafva den nog sällsynta lyckan att
finna ibland oss någon Konungens rådgifvare, som kunde
blifva delaktig af den opinion, som här uttalas. Jag har
uttalat min i den reservation jag afgifvit, och vidblifver
densamma, förenande mig med dem, sorn yrka att 3:dje
art. må ur hevilla.förordn. försvinna.
Hr von Hartmansdorff: Om här ej finnes någon af
Konungens nuvar. rådgifvare tillstädes, så finnes här åtminstone
en f. d. rådgifvare. Han kan i det fallet upplysa
något, åtminstone för sin del. Han är ingen älskare af karak
tersfullmakter, och han har visat sin tro med sina gerningar
ända derhän, att han, för motståndet emot en karaktersfullmakts
meddelande, troligen fått sig en mäktig ovän.
Han har för två andra fall gjort motstånd, så långvarigt,
att de, som skulle hugnas med karaktersfullmakter,
funno ingen annan utväg, än att skaffa sig hoftitlar, hvilket
bättre lyckades. Hvad sjelfva beskattningen angår, så
är jag af samma mening, som flere talare yttrat, nemi.
att den är olämplig. Bevilln.förordn. åsyftar, som förnuftigt
är, att beskatta inkomst; men att beskatta hvad sorn vanligen
för innehafvaren vållar utgift, det har man icke velat
på, i annat hänseende än här. Vill man beskatta fåfängan,
så är det icke nog att beskatta den som yttrar sig i åstundan
att äga en högre värdighet än innehafvande embete
medförer; utan då borde man äfven beskatta den fåfänga,
som består deruti att t. ex. kläda sig bättre än man har
råd till, eller eljest i allt hänseende lefva öfverdådigt eller
öfverflödigt. När man icke vill göra det, utan lemnar rikedomen
obeskattad och gifver den tillfälle att på allt sätt
yfvas; så borde man äfven tillåta, att, der verklig förtjenst
finnes, Konungen må kunna utmärka henne utan att Ständerne
sätta sig deremot. Att denna rättighet oell denna utväg
till förtjenstens uppmuntran möjl. blifvit missbrukad,
vill jag icke bestrida; men man bör icke borttaga bruket
för missbrukets skull, synnerligast som våra grundlagar utvisa
den väg Ständerne hafva att beträda, om anmärkn:r
mot Konungens rådgifvare i ett eller annat hänseende böra
äga rum. Men denna utväg beslår icke i beskattning på
dem, som icke äro rådgifvare. Det är dessutom ett oriktigt
sätt af Sländerna, att vilja med kringgående af den utväg
våra lagar utstaka, begagna en annan för att inskränka konungamakten
medelst en obillig lagstiftning i beskattningsväg.
Detta bevisar att man icke vill följa den stadgade
grundlagsvägen, utan att man på orätta och olagliga vägar
i64
Den j October c. m.
vill nappas med Konungen om makten. Jag önskar och hoppas
alt R. o. Ad. borttager hela denna artikel. Genom uppläsningen
af Gr. Fersens vid sista riksdag afgifna yttrande i
ämnet, finner R. o. Ad. huru det tillgick med sjelfva stiftandet
af delta stadgande, och huru nian då önskade att detsamma
vid denna riksdag måtte försvinna.
Hr Ribbing: Det ser ut, som om denna 3:clje art.
skulle komma att stryka, men jag kan ej vara kall för behandlingen
af den fordna Svenska redbarheten. Jag tror,
att man är skyldig alt på allt tillåtet sätt söka att densamma
bibehålla, såvida möjligt är, och densamma föröka. Obestridligt
är det, att den genom dessa många och rundJigen
utdelade karaktersfullmakter faller. Ostridigt är alt
dessa fullmakter bidraga till fåfänga, öfverflödig lefnad och
dylikt mera. Ostridigl är, att den verklige embelsmannens
förtjenst kommer att ganska myckel lida af samma karaktersfullmakters
utdelande. Jag behöfver ej nu derpå citera exempel,
jag har gjort det förr en gång på detta ställe. Det
är så så ofantligt stora prejudicer, som härigenom uppkomma,
att man icke behöfver uppräkna dem. Man talar i allmänhet
om fördelen af den indirecta beskattningen : jag frågar
om något kan vara mera värdt alt beskatta än fåfängan?
Man jemför fåfängan efter titlar med den som uppkommer
af rikedom och den döda fåfängan, om jag så får yttra mig,
hvilken består i grannt möblerade rum: visserligen är liknelsen
icke så oriktig; meli för min del får jag säga, att jag
sätter mera värde på granna möbler än på rang. Genom
detta utdelande af titlar blir ofta en yngre tjensteman ställd
vid sidan af den äldre , ofia nog tager den betitlade högra
handen af den andra vid ceremoniella tillfällen och allmänheten
skall ju tro, alt den yngre och betitlade möjligen äger
ett större värde som tjensteman , än den äldre. Är det då
rätt ali bedraga allmänhetens omdöme? Jag har hört att
man erkänner riktigheten af den princip jag framställt; men
jag vet ej hvartill det tjenar att erkänna ett fel, om man ej
vill söka att I ö re k om rn a* d ess förnyande. Man säger alt det
icke skall hjelpa att förhöja bevillningen på dylika fullmakter:
man kan ju dock försöka. Jag har ofta hört personer,
hvilka blifvit, sorn det heter, hugnade med sådana fullmakter,
beklaga sig deröfver, emedan de saknat råd alt lösa deni,
alldenstund de ej medfört någon lön. Jag tror det skulle
göra godt, om den föreslagna högre beskattningen ålades; ty
nian skulle draga i betänkande att begära en sådana fullmakt,
och få äro väl de sorn få sådana, utan att sjelfve söka derefter.
Jag biträder Utsk:s betänk, och anhåller att detsamma
må bifallas.
Hr von Rosen: Den siste talaren liar yttrat, ifall jag
förstått honom rätt , alt allmänheten kunde förvillas i begreppet
mellan den verkliga förljensten och den titulerade:
Den 7 Octobcr c. m.
iG5
jag tror det icke. Förtjensten uttryckes icke hvarken i namnet
eller fullmakten, denna sednare må nu vara stundom en
belöning för verklig förtjenst eller icke. Nu skulle en sådan
titel få ett värde efter den beskattning man erlade derför.
Man köper sig [denna bevillning, som man måhända
icke ägde, om man ej vore beskattad. Ändamålet,
som man önskar, tror jag icke vinnes på detta sätt. En talare
bar sagt, att missbruket bör ej laga bort sjelfva bruket:
jag yttrar mig icke om huruvida jag gillar eller ogillar
tillvaron af karaktersfullmakter, det är blott beskattningen
derå jag vill hafva bort. Vi få se hvad påföljden blir,
när Const.Ulsk:s betänk, kommer under öfverläggning.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henr.: Jag hade hoppats
kunna undgå att yttra mig i denna fråga ; men då den urartat
till en s. k. opinionsyttring från den ena sidan, så må
det tillåtas mig alt begagna tillfället att i samma fråga yttra
min opinion i motsats till de många ledamöter, som talat
emot Bevilln.Utsk:s betänkande. Man har sagt, alt föremålet
för bevilln.förordn. vore blott att taxera inkomst, och
att det således vore orätt att taxera hvad som blott medförde
utgift. Jag kan lill en början icke finna det vara rött
att säga, det en karaklersfullmakt icke är en inkomst; ty
visserligen kan väl det sägas vara en inkomst, som utgör
en tillfredsställelse för mången af dem , som utan förtjenst
kunna få sådana fullmakter, för att dymedelst vinna företräde
framför sina likar i samhället. Det är en inkomst,
som förvärfvas mycket lättare än mången annan inkomst,
som är högre beskattad än denna ; och sålunda anser jag
sjelfva förslaget att beskatta den ingalunda som en obillighet,
synnerligast om samhället skulle befinna sig på den punkt,
alt missbruk och kanske mycket vidsträckta och stora missbruk
insmugit sig vid sådana titlars utdelande, så alt lagstiftningen
funne sig föranlåten att söka alla möjliga lofliga
utvägar för alt förekomma desamma. — En värd talare på
andra sidan yttrade, att om den sällsynta lyckan inträffat, alt
någon af Konungens nuvar. rådgifvare varit tillstädes, skulle
talaren funnit sig tillfredsställd, om en opinionsyttring blefve
öfverbörd till Konungen i detta ämne; men jag tror ej att
meningen var sådan som följden blef, att af en f. d. Konungens
rådgifvare få höra omtalas den ovänskap , hvaruti han
med en mäktig person råkat, derföre att lian velat förhindra
en karaktersfullmakts meddelande. — Man yttrar sig
mot Utsk:s förslag att åsätta bevilln., under det alt man ej vill
tala om sjelfva saken eller motverkandet af dylika fullmakters
utdelande, hvilka jag åtminstone för min del anser som
en af de största samhällskräftor, som någonsin funnits och
verkat mera ondt, än mycket annat inom vårt samhälle; ty
jag skulle föreställa mig, att tjenstemännen borde finna sig
hedrade mera af den Statens tjenst, hvarmeden hvar arbe
-
i6S
Den 7 October e. nr.
klädd, utan att behöfva söka denna större hedern i en högre
charta på sin fullmakt eller i en annan benämning, än den
som åtföljer hans innehafvande grad. Denna titelsjuka har
verkat mycket ondt under de sednast förflutna 3o åren, derigenom
ibland annat , att de lägre tjenstemännen velat föra
ett dyrare lefnadssätt, än deras löner medgifvit, i jemförelse
med de högre och vållat de ständigt vid hvarje riksdag yrkade
behofven på löneförhöjning. Beträffande discussionen
rörtde detta ämne i öfrigt, så har äfven häruti det K. prserogativet
blifvit insvept, och jag får med anledn. deraf bekänna,
att jag rättnu ej vet hvaruti Ständernes praerogativ
består, då Konungens inblandas i snart sagdt hvarje ämne,
som här till öfverläggning förekommer; ty när det skall kallas
olofliga vägar att Bevilln.Utsk. föreslår skattebelopp, som
just bar detta sig uppdraget, när det, säger jag , kallas att
kringgå konungamakten; så vet jag i sanning icke hvaruti
vår lagstiftningsrätt numera består, eller huru man skalt
kunna undgå ett s. k. kringgående och olofligt förfarande.
Jag beklagar slutligen, att de, som så mycket ifra för
konungamaktens helgd genom försvaret för, som en maktens
attribution , att utdela karaktersfullmakter, derigenom
äfven försvara möjligheten att kunna förstöra samhällets moral.
Man har sagt, att bruket ej bör borttagas för missbruket:
jag ber en hvar, med handen på hjerta!, svara om det
ej är just missbruket, som bör borttagas, mera än bruket.
Hr Printzensköld: Del är redan i denna fråga så
mycket taladt, att jag har föga att dervid tillägga. Jag vill
derföre icke vara vidlyftig, utan blott besvara en anmärka.,
framställd af Hr Ribbing, som skäl hvarföre den ifrågavar.
bevillningen borde bifallas, att det stundom händer, att en
lägre tjensteman, försedd med en högre karaktersfullmakt,
derigenom ställer sig framför en högre tjensteman, som ej
äger annan fullmakt än den som åtföljer hans verkligen innehafvande
grad, och hvarigenom denne sednare kunde anse
sig förnärmad. Jag skulle mycket beklaga, om det funnes
någon tjensteman med verklig förtjenst, den der icke sökt
någon karaktersfullmakt, som skulle anse sig förnärmad, då
vid enskilda sammankomster eller vid ceremoniella tillfällen
den lägre tjenstemännen gick framför honom. Förtjensten
står qvar, hvarest den linnes, och stämplas icke af platsen
vid en ceremoni; och jag tror ej, att någon tjensteman, som
äger eget värde och vet att uppskatta det, linner sig förnärmad
af den lägre plats , som vid en ceremoni eller ett
samqväm han ägde alt intaga. — Gr. Anckarsvärd har anfört,
att dessa karaktersfullmakter föranledt framställningar
om behofvet af ökade anslag för Regertns embetsman : jag
skulle hemställa, om någonsin anslagen för Rikets embetsmän
blifvit beräknade efter karaktersfullmakter. Jag tror att de
blifvit beräknade efter de verkliga platser, som finnas i Ri
-
D e n 7 0 c l o b er e. m.
kets embetsverk och således komma karaklersfullmakterne
icke der i beräkning.
Frih. Stjernstedt: Jag vill blott nämna, att jag lika
litet bes trid t, som jag hört någon annan göra det, Bevilln.-  Utsk:s rättighet att föreslå ett dylikt stadgande eller Ständerna
att antaga detsamma ; men lika gifvet måtte det vara,
att om Ständerne finna den föreslagna afgiften orättvist
drabba vissa personer, och att beskattningsprincipen är oriktig,
sä äro de berättigade att förkasta en dylik beskattning.
Om man vill lägga en alltför hög afgift på karaktersfullmakter,
så kan följden blifva, att personer, som dermed hugnas,
icke kunna, i anseende till den dermed förknippade utgift,
emottaga en sådan utmärkelse, och Regerm , hvars prerogativ
det är att kunna gifva hedersbevisningar, blir på detta
sätt denna rätt betagen. Det är ej rätt att så söka kringgå
Regerrns rättigheter, ty hon kan i stället kringgå Ständernes
föreskrifter.
Hr Tersmeden, Carl Reinh.: Här har blifvit taladt
om opinionsyttring i afseende å karaktersfullmakter.
R. o. Ad. har härutinnan redan afgifvit en ganska kraftig,
då Ståndet antagit Ekon.Utsk:s betänk, att till K. M. ingå
med und. anhållan, att titlar utan medföljande embete eller
tjenst, eller med högre värdighet än den innehafvande embete
eller tjenst medför, ej må förlänas.
En värd talare har yttrat, att de högre tjenstemännen
icke hafva annat medel att uppmuntra förtjensten i de lägre
graderna, än förmedelst karaktersfullmakter. Jag tror deremot,
att ett vida kraftigare finnes uti ett förändradt befordrings-systeme,
der såsom grundsats antages, att vid alla tillfällen
låta den af de sökande, som äger skicklighet och god
conduite, vinna företräde framför den oduglige, fastän denne
sednare dermed skulle förena börd och relationer. —
Embetsmanna-värdighelerna skulle äfven på detta sätt återvinna
det anseende och den aktning de understundom genom
en och annan individs oduglighet, och, jag nödgas tillägga,
osedlighet, förlorat. Genom strängt iakttagande af ett
sådant befordringssätt skulle den förtjente embetsmannen vida
mer uppmuntras, emedan honom vederfores rättvisa , än
genom erhållande afen karaktersfullmakt, hvars värde jag
åtminstone icke kan inse.
Hr von Hartmansdorff: Jag tror icke att detta
Stånd bifallit något Ekon.Utsk:s betänk, af det innehåll den
siste talaren omförmält; men väl vill jag påminna mig , att
R. o. Ad. bifallit, såsom hvilande till grundlagsenlig behandling
vid nästa riksdag, det betänk., som Const.Utsk. i samma
hänseende afgifvit. I det fallet har ju Ståndet redan
lemnat en opinionsyttring. Är den redan gifven, så behöfver
man icke säga om samma sak för andra gången. I hän
-
Den 7 Oc t obe r e- m.
seende lill det yttrande, som en annan talare haft, då han
klandrat min mening, att man olagligen kringginge grundlagen
genom den ifrågaställda beskattningen , så torde Const.-  Ulskts betänk, i detta fall, eller dess förslag, rättare sagdt,
att ett annat stadgande, än det som finnes i grundlagen, måtte
der införas, bevisa, att man icke har grundlagsenlig rätt eller
anspråk på att borttaga det som man vill undertrycka
genom beskattning. Månne då icke mitt yttrande att man
nu velat kringgå lagen är riktigt? Samme talare har jemfört
inkomst med tillfredsställelse, med den tillfredsställelse
nemi., sora skulle bestå deruti, att man finge släcka sin törst
efter fåfänga. Men om en sådan tillfredsställelse skall kunna
med afgift beläggas, så borde äfven törst efter godt vatten
beskattas, så att de som bo i Upsala , der måhända det
bästa vatten finnes, borde jemförelsevis betala mera än de
som bo på andra ställen, der icke lika godt vatten vore att
tillgå. Det är sagdt, att titlarna utgöra en samhällskräfta,
beslående deruti att man söker gunst. Skulle man få beskatta
sökandet efter gunst, så borde äfven fikandet efter
folkgunst beskattas. Då borde äfven utsättas huru mycket
den borde till Staten erlägga, hvilken lofordades i tidningarna
o. s. v. Man har sagt att fåfängan föranledt Statens
tjenare att föra ett öfverdådigt lefnadssätt, hvarigenom
lönerna blifvit otillräckliga. Efter min förmening hafva lönerna
snarare blifvit otillräckliga derigenom , alt andre personer
än tjenstemän föra ett så öfverflödigt lefnadssätt, att
tjenstemännen, om de qvarhållits vid den ringa lön som tillförene
var dem beskärd, hade kommit att synas, om icke
såsom tiggare, åtminstone nära derintill, i jemförelse med
köpmän t. ex. i Stockholm och Götheborg. Hafva desse och
andre medborgare råd att sjelfve lefva så stort , så böra de
ock hafva råd att löna Statens tjenstemän så , alt skilnaden
mellan de förres och de sednares lefnadssätt icke sticker för
mycket af.
Hr Tersmeden: Jag är den siste värde talaren tack
skyldig, att han återfört uti mitt minne förhållandet med
Ekon.Utsk:s betänk., hvarigenom jag får tillfälle all rälta
ett misstag i mitt förra yttrande. Det var nemi. Const.-  Utskts meni. om förändring af grundlagen i afseende å karaktersfullmakter,
som af R. o. Ad. blef antaget , och då
detta förslag, enl. R. St:s beslut, blifvit i i vilande till grundlagsenlig
behandling vid nästa riksdag ; så är derigenom en
vida amplare opinionsyttring gifven , än om frågan om karaktersfullmakter
endast såsom önskningsmål blifvit behandlad.
Hr von Rosen: Den opinionsyttring, som omnämnes,
tyckes mig vara tillräcklig och vida rättvisare än den , som
kommer att kosta andras penningar. Jag skulle måhända varit
-
Den 7 Octobcre. ra. 169
rit tyst vid delta tillfälle, om jag trott att det medel, Beviiln.
Utsk. föreslagit, skulle afhjelpt det onda; men jag är
öfvertygad, att det icke hjelper.
37 §:n blef derefter af R. o. Ad. afslagen.
38 §:n.
Sedan R. o. Ad. afslagit 37 §:n, fann Ståndet den 38:de
böra förfalla.
Forsättningen af delta måls pröfning uppskjöls till nästa
plenum.
Lades på bordet nedannämnda från Utsktn inkomna
ul!åt;n , betänk:n och memorialer, nemi. från
StatsUtskottet:
N:o 324, med förslag till voter.'s-propos. i anledn. af
skiljaktiga beslut öfver utlåt. N:o 258, ang:de löneersättning
för f. d. Slatssecreterarne Grip och von Hartmansdorff;
N:o 325, med förslag till voter:s-propos., i följd af skiljaktiga
beslut öfver utlåtandena N:is ig5 och 3o4, ang:de lönereglering
för stats-departementens expeditioner;
N:o 326, i anledn. af återremiss å utlåt. N:o 170;
N:o 327, i anledn. af återremiss å ut låt. N:o 177;
]V:o 328, i anledn. af återremiss å utlåt. N:o 178;
N:o 32g, i anledn. af återremiss å utlåt. N:o i85;
N:o 33o, i anledn. af erhållen återremiss af StatsUtsk:s
utlåt. N:o 227;
N:o 331, i anledn. af K. M:s nåd. skrifvelse ang:de de
rusthållsnummer vid Bohus-läns reg:te, hvilka, i följd af
vägran att ingå på hästvacance-afgifts-contractens förlängning,
komma att till cavallen återgå;
PJ:o 332, i anledn. af återremiss å meni. N:o 234;
N:o 333, i anledn. af återremiss å utlåt. N:o 241;
N:o 334, i anledn. af erhållen återremiss å StatsUtsk:s
utlåt. N:o 255;
N:o 335, i anledn. af återremiss å utlåt. N:o 275;
N:o 336, i anledn. af återremiss å utlåt. N:o 282;
N:o 33y, i anledn. af väckta motioner , ang:de upphörande
af afgifter till handels- och sjöfarts-fonden, samt huru
förhållas bör med de anslag , som varit å denna fond anvisade;
N:o
338, i anledn. af väckt fråga om utbetalning till
Bredaryds församling af ett räntan å hemmanet Rannäs Holsagården
motsvarande capital;
Stats- samt Allm. Besvärs- och EkonomiUtskotten:
N:o
41, i anledn. af väckt motion om anslag till förhöjd
lön åt en skollärare i Östhammar;
i4 H. 22
170 Den 7 Oelober e. m.
N:o 42, i anledn. af vackt fråga om inrättande af én
skola i Arvika köping;
N:o 43» i anledn. af väckt fråga, att säterier, äfvensom
rå- och rörs-hemman, måtte deltaga i fjerdingsmans aflöning;
N:o 44) angtde dispositions- och jordägande-rälten till
de s. k. kyrkohemmanen i Halland;
N:o 45, ang:de besittningsrätten till annexe-, stom-,
mensal- och kyrkohemman i Skåne, Halland och Blekinge
och Bohus län, för de å dessa hemman antagna åboer;
N:o 46) i anledn. af väckt fråga, att de s. k. bibeltrycksrnedel,
som årligen erläggas af pastorerne på Gottland, mätte
användas till folkundervisningens befrämjande derstädes:
N:o 47> i anledn. af väckt fråga om lifgifvande af en
officiel tidning;
N:o 48) i anledn. af väckt motion, att den spanmål,
som upphandlas för statsverkets räkning, mätte levereras
efter vigt;
N:o 49) > anledn. af väckt fråga om en lika beskattning
å all jord inom Riket, m. m.;
N:o 5i, i anledn. af väckt fråga om skyldighet för embets-
och tjenstemän m. fl., alt, då de företaga resor i K.
M:s och Kronans ärenden och på Dess bekostnad, färdas på
ångfartyg, der sådant sig göra låter;
Stats- Banco- och Lag-Utskotten:
N:o 5o, i anledn. af Peter Pehcssons från Calmar län
motion om upphörande af Bankens och Riksg.cont:s forum
privilegiatwm;
Be villo.- samt Allm. Besvärs- och Ekon.-  U tskotten:
N:o 5, i anledn. af gjorda amnärktaTr vid sammansatta
Utsk:ns betänk. N:o 2, ang:de grunderna för förändrade föreskrifter
om brännvinsbränningens utöfning samt afgifterna
derför;
N:o 6, i anledn. af återremiss utaf förevar. Utskrns betänk.
N:o 3, atig:de ersättning till kronolänsmannen för resor,
som af dem anställas till försegling af brännvinsredskap;
Allm. Besvärs- och E k o n. U t s k o 11 e t:
N:o 100, i anledn. af motioner om förändring af sättet
att aflöna tjenstemän och betjening vid tullverket samt upphörande
af de i detta afseende stadgade sporllar och expeditions-afgifter;
N:o
101, i anledn. af väckt motion om upphörande af
den afgift, som erlägges för begagnande af vägarna å K.
Djurgården;
i\:o 102, i anledn. af väckt motion om ändring af hittills
gällande bestämmelser om Sveriges och JNorriges ömsesidiga
handelsförhållanden;
K:o io3, i anledn. af väckta motioner, dels om ulsträck
-
De n 7 October e. m.
ning af föreskrifterna i K- kungörelsen den 27 Aug. 1823,
0111 domares skyldighet att lenina pastorerne förteckning öfver
sakfällde personer, dels om uppgifter å personer, som,
efter häfdande, inför domstol lofva hvarannan äktenskap.
N:o 3o4, ang:de föreslagen ordning för tillsättande af
kronolänsmans-tjenster och villkor för befordran till sådana
tjenster.
H. R. 0. Ad. åtskiljdes
kl. i till 11 om aftonen.
In fidem protocotli
F. O. Silfverstolpe.
Lördagen den
10 October 184o.
Plenum
kl. g f. m.
Justerades pleni-prot:n
för den 23 sisth September f.
och e. m.
Öppnades Hrr Electorers lista till val af ledamöter uti
(ledannämnda Utsk., uti afgångne ledamöters ställe; och befunnos
dertill hafva blifvit utsedde, i
Lagutskottet:
N:o 167. Hr Geete, Sten Porse, och
N:o 1661. Hr Carlheim Gyllenskjöld, Henrik Adolph
Oscar,
efter IN -.o 86. Hr Stuart, Fredr. Christopher, och N:o i5o2 B.
Hr von Uthfall, fullm. Frih. Cederström, Anders;
Riddar husUtskottet:
K:o >3o4. Hr Kuylenstjerna, Otto Wilhelm,
efter N:o 253. Frih. De Geer, fullm. Frih. D’Albedyhl,
Christer Henrik.
Likaledes öppnades Hrr Electorers lista till val af ledamöter
att uti Utsk:n inträda under deri åt permitterade ledamöter
lemnade ledighetstid ; och befunnos dertill hafva
blifvit utsedde, i
BevillningsUtskottet:
N:o 702. Hr Prytz, Lars Adolph,
under den ledighet, som blifvit beviljad åt N:o 3. Frih.
Gyllenstjerna af Lundholm, Kils Christopher;
i;i
Den io Octobcr f. ra.
Allm. Besvärs- och Ekon.Utskottet:
N:o 579. Hr Klöfverschjöld, Carl Fredr.,
under den ledighet, som blifvit beviljad åt N:o 277. Frih.
Mannerheim, fullm. Hr Tersmeden, Gustaf Reinbold.
Fortsattes pröfningen af Bevilln.Utskrs utlåt. N:o 27, i
anledn. af anmärkn:r emot betänk. N:o 1 2, ang:de grunderna
för den blifvande allm. bevillningen, samt föreskrifterna för
tillämpningen deraf.
4:de artikeln. Föreskrifter, ang:de hvad vid mantalsoch
skattskrifningar, Taxerings- samt Pröfnings-comite'er bör
iakttagas, om ändrings-sökande i debiterings- och taxeringsmål,
samt om besvär öfver ådömda böter.
3g:de §:n.
Hr Edenh jelm, Gillis: Innan någon discussion i detta
ämne börjas, och för att så mycket som möjligt förkorta
öfverläggningen samt bespara en dyrbar tid, får jag anhålla,
att Prosten Östermans reservation vid betänk. N:o 27 måtte
blifva uppläst.
Prosten Östermans vid utlåt. N:o 27 fogade reservation
upplästes.
Hr von Rosen, Georg: Jag tillstyrker, att Ståndet
fäster afseende på den nu upplästa reservationen. Jag gör
det så mycket hellre, som jag tror, att det förslag Utsk.
här framlagt icke är användbart, såsom ledande tili debatter
emellan häradsskrifvaren , presten och sockenombuden,
hvarigenom mantalsskrifningarne skulle så fördröjas , att de
ej kunde medhinnas. Jag ser ingen enskilds rätt förnärmad
genom det sätt, som hittills vid mantalsskrifningarna varit
vidtaget, då mantalslängden vid sockenstämma uppläses, om
sådant äskas, och den då är tillgänglig för alla sockenboer,
hvilka, om de hafva anmärkntr att göra , kunna klaga öfver
häradsskrifvarens åtgärd. Jag tillstyrker således , att
Prosten Östermans reservation må få gälla, samt således de
a:ne sista raderna af första momentet från ordet ”äskås”,
jemte 2:dra oeh 3:dje momenterna , uteslutas. Kanske alt
det sista momentet är litet ömtåligare att vidröra, men jag
kan ej hjelpa, att jag finner Bevilln.Utsk. här hafva gått utöfver
sin gräns, då det lemnat en instruction för häradsskrifvaren,
hvilket jag icke kari gilla , så länge den författning,
som Prosten Osterman åberopat, är gällande. Jag tror
det icke tillkomma ett Utsk. att kullkasta en redan promulgerad
och öfver 100 år gällande K. författning. Det skulle sätta
häradsskrifvaren i en ganska betänklig ställning, om lian
nödgades välja emellan att handla antingen emot det genom
votering vid mantalsskrifningen fattade beslutet, eller emot
sin»-4jensteåligganden.
Den 10 October f. m.
i73
Gr. Posse, Fredr. Salomon: Redan vid förslå början
af detta betänkandes föredragning har jag haft äran anmäla,
att jag ingick på samma reservation, som Gr. Hamilton
i afseende på denna § afgifvit. Jag fortsätter nu densamma
och yrkar, i likhet med de begge föreg:de talarne,
att de 2:ne utvalde sockenombuden måtte alldeles ur författningen
försvinna. Jag tror alt de skulle medföra icke
någon nytta, utan endast en oändlig mängd af tvister, anmälanden
och rättegångar. Sedermera förekommer eli morn.,
att Konungens Bef:h:de skall, på reservation af hätadsskrifvaren
emot comite'ens åtgärd, om skäl förefinnas, rättelse
meddela. Jag får säga, att då Konungens L!ef:h:de förut
är ålagd att der hafva ett ombud; så blefve det ett ganska
ledsamt förhållande, att kanske ofta nödgas upphäfva hvad
detta ombud vidgjort. Jag får äfven säga, att enl. min öfvertygelse
skulle vid inflyttningar mycken partiskhet komma
alt äga rum, emedan dessa af församlingen valda ombud
säkerligen, så snart någon anledn. dertill funnes, skulle bestrida
inflyttningen. Jag tror att icke allenast i detta, utan
äfven i många andra fall en mängd svårigheter skulle uppkomma,
samt att de antnärkn:r af communerna, som nu icke
äro sällsynta emot häradsskrifvare!! i fråga om inflyttningar,
ej heller framdeles kunde uteblifva, och de skulle
då göras icke emot häradsskrifvaren, utan emot socknens
egna ombud. Jag hemställer huru detta skulle kunna försiggå.
Jag anhåller derföre, att den anmärkn., som är gjord
i Prosten Östermans reservation, måtte få gälla, nemi. att
de begge sista momenterne samt orden: ”Derjemte skola
tvänne på sockenstämma valde församlings ombud vid förrättningen
vara tillstädes,” må utgå.
Hr Printzensköld, Carl: Inom den politiska verl
den,
likasom inom den fysiska, inträffar understundom, alt
epidemier eller farsoter uppkomma, de der fara land och
rike omkring och göra sina förhärjningar. Dessa epidemier
hafva väl icke det gemensamt med det fysiska slaget, att de
döda sina offer, men de hafva en annan egenskap, sora icke
är stort bättre, nemi. den, alt de förvilla, att icke säga förrycka
äfven det sundaste begrepp. Man inbillar sig, att något
ondt finnes i samhället. När man frågar de af denna
epidemi smittade, hvari detta onda består, så veta de icke
att derpå svara. Detta är likväl något, som behöfver och
måste utredas, för att samhället skall komma i ett sundt
och helsosamt tillstånd. Inom vårt kära fädernesland hur
nu, sedan flera år tillbaka, en sådan farsot tagit öfverhanden,
och det vill synas, att den vid denna riksdag hunnit sin
culminationspunkt. Inom och utom Representationen klagar
man öfver missförhållanden, som inom samhället skola
finnas. Man vill förbättra samhällsinrättningen, och man
vill sålunda förstöra allt gammalt blott derföre, alt det rå
-
>74
Den 10 October f. m.
kar förskrifva sig från en äldre tid, utan att besinna, om
det man vill sälta i stället är bättre eller ofta mångfalldigt
sämre. Denna epidemi ville jag kalla reformfeber, och en
sådan feber har nu äfven inträngt i Bevilln.Utsk., då det
velat i förevar. § införa ett stadgande, hvarigenom Utsk.
tror sig hafva förbättrat en sedan sekler tillbaka gällande
institution, under det att Utsk. på samma gång försämrat
den och begått uppenbara olagligheter. När man går tillbaka
och granskar de författningar, som röra mantalsskrifningarna,
så finner man, att dessa äro samtidiga med de författningar,
sorn innehålla stadgande derom, att alla medborgare
i Sverige skola vid en viss ålder i mantal skrifvas. Lagstiftningen
ansåg detta vara, såsom förhållandet också verkligen
är, en administrativ åtgärd, den der endast hade till
föremål att få veta antalet och åldern på de medborgare,
som funnos i samhället, på det all man derefter skulle
kunna utröna hvilka af dessa medborgare borde skatta den
afgift, som hade blifvit påbjuden. Innan bevilln.förordnauppkommo,
så utfärdades dessa författningar ensamt af verkställande
makten. Sedan 1809 års statsskick inträdde och
andra grunder antogos för bevillningens utgörande, samt
deribland äfven den grund, att man, utom mantalspenningar,
skulle erlägga en s. k. skyddsafgift, så blef äfven nödvändigt
att för utrönande af denna skyddsafgift vända sin
uppmärksamhet på mantalsskrifnings-inslitulionen. Detta är
orsaken dertill, att denna institution blef föremål för Bevilln.
Utsk:s äfvensom R. Sirs behandling. Men då skyddsafgiflen
går ut precist efter samma grund, med undantag
endast i afseeende på åldern, som inantalspenningarne, så är
det ufven naturligt och klart, att de stadganden och författningar,
som tjenat och ännu tjena till grund för mantalslängdernes
upprättande, måste gälla äfven i afseende på
skyddsafgiftens debitering. Således anser jag, att R. St. ej
äga någon laglig rätt att göra någon slags förändring i de
författningar, som redan äro gällande rör:de mantals- och
skaltskrifningar, och att hyad derom så väl i förevar, sont
föregtde bevilln.förordna- influtit, utöfver hvad manlalsskrifnings-författningarne
stadga, är en olaglighet, så länge icke
K. M. derå meddelat sin sanction. Nu har man lill råga
på de olagligheter man velat införa i dessa författningar,
sökt att införa en mantalsskrifnings-comite', hvarigenom man,
i stället för att låta verkställa författningarnes innehåll,
nemi. alt i mantalslängden uppteckna alla befintliga personer,
eller för att nyttja de ord, som jag tror äro begagnade
i ififlå års mantals-commissarie-instruction , uppteckna
allt hvad lif häfver, nu tillsatt comiteer, som skola pröfva,
huruvida man i mantalsförteckningarna uppskrifvas må eller
icke, inom hvilka comite'er strider och tvistigheter skulle
uppkomma oell upptaga liden; icke besinnande att dessa
förrättningar äro af den beskaffenhet och omfattning, att
Den io October f. m.
om man sliall kunna sluta dem på den bestämda liden, så
duger det sannerligen icke alt sätta sig att discutera öfver
hvarje mantalsuppgift och öfver hvarje person, utan är det
nödvändigt att genast efter de för handen varande oell
meddelade upplysningarna fullborda förrättningen. På dessa
skäl och på dem, som ytterligare af Prosten Osterman i
dess reservation äro anförda, anhåller jag, att den tillsats,
som Bevilln.Ulsk. tillåtit sig att göra i nu förevar, förslag
till bevilln.förordn., måtte derifrån alldeles uteslutas.
Ifall R. o. Ad. skulle bifalla denna min vördsamma
hemställan, så förbehåller jag mig att i afseende på redactionen
af den återstående §:n få göra åtskilliga anmärkntr,
emedan jag anser åtskilliga ganska svåra fel emot Svenska
språket deri förekomma.
Frih. Ridderstolpe, Fredr., instämde med Hr
Printzensköld.
Hr Edenhjelm: Ehuru jag visserligen icke heller gillar
redactionen af denna §, så får jag dock yttra, att §:n är
ungefärligen lika med hvad den varit i nästan alla tider,
och jag kan ej minnas alt annat är tillagdt, än hvad som
angår sockenombuden. Jag får i öfrigt tillägga vid hvad
de andre värde talarne yttrat 0111 oforndighelen af dessa
sockendeputerade, att om en sådan comité' skulle inrättas,
så vore det nästan omöjligt för landshöfdingen, att kunna
utsätta tiden för mantalsskrifningarna, ty dervid skulle då
äfven föras prot., och man vet icke huru länge förrätlningarne
kommo att räcka. Men jag går ännu längre. Jag
anser det vara högst olämpligt, att landshöfdingen har ombud
der. Hvem är det landshöfdingen dertill förordnar?
Det är alltid någon af socknens innevånare, hvarföre den
person, som egentligast borde noggrannt tillse, att mantalsskrifningen
behörigen verkställes, naturligtvis är lika intresserad,
som presten och de begge sockenombuden, att motarbeta
fattiges mantalsskrifning. Således skulle mantalskrifvaren
hafva alla de öfriga 4 ledamöterna emot sig. Såsom
ett exempel på oformligheten deraf vill jag blott nämna, att
inom ett af mina fögderier minnes jag, att en gång mera än
5oo personer blefvo uteslutne vid mantalsskrifningen, och
det af det skäl, att desse personer satte sig deremot. Jag
för min del skulle tro, att det rätta vore, att det blefve ett
administrativt åliggande för häradsskrifvaren alt i mantalslängden
upptaga alla i socknen vistande personer, och att
socknemännen, om de icke äro nöjde dermed, må äga att
deröfver besvära sig hos Konungens Bef:h:de. Jag yrkar
afslag å Utskts tillstyrkande i denna §.
Frih. von Kraemer, Robert: Min åsigt är, att ju
mindre man rubbar ekonomiska författningar, desto bättre
är det. I detta afseende tror jag icke någon förändring vara
af beliofvet påkallad. 1835 års förordning, hvilken i
Den io October f. m.
denna särskilda punkt är lika med de föreglde, vet jag icke
hafva mött någon olägenhet vid verkställigheten, och jag
skulle således anse, att den borde oförändrad bibehållas.
Den innehåller i 42 §:n, som i 1835 års förordning svarar
emot den 3g:de i den nu föreslagna: ’’I hela Riket skola
mantals- och skattskrifningar börjas i medlet af November
månad, då alla, som inom den 3i December samma år fylla
r5 år, i mantal skattskrifvas, och de, som vid lika tid
fyllt 17 år, antecknas till personlig skyddsafgifts erläggande.
Mantals- och skattskrifningen förrättas inom hvarje stad,
pastorat eller socken, i närvaro af ett sådant Konungens
Bef:h:des ombud, som med nödiga kunskaper förenar anseende
i orten. Af presterskapet må endast ordinarie eller
tjenstförrättande pastorer kunna dertill förordnas, hvilka
dessutom alltid sjelfve böra dervid vara tillstädes, eller i sitt
ställe hafva dertill utsett någon af församlingens prester;
men är pastor ensam prest, och laga förfall hindrar hans
inställelse, må han foga den anstalt, att annan person ti11—
slädeskommer, som med pastors ansvar ur den medförda
husförhörsboken meddelar all den upplysning, som lagligen
kan äskas." Något annat vet jag icke härvid erfordras, än
att det gamla stadgandet oförändradt bibehålles. Jag går
äfven så långt, att jag tror, att alla de föreskrifter, som i
1835 års författning finnas om mantals- och skattskrifningarna
samt om Berednings-, Taxerings- och Pröfnings-comite'erna,
böra oförändrade bibehållas. Det finnes likväl
ett par punkter, hvarvid jag framdeles, närde blifva föredragna,
kommer att göra några anmärkn:r, nemi. i afseende på
mantalsskrifningen för academier. Men för öfrigt skulle jag
anse desto bättre, ju mindre man ändrar sådana författningar
, som äro häfdvunna och folket är vandt vid. Det
går då som ett uppdraget urverk, och det gör mycket besvär
och bekymmer i landsorterna, när ändring i en sådan
författning sker. De mindre skrifkunnige och de, som ej
hafva tillfälle att studera sig in i författningarna, blifva
derigenom ofta utsatte för böter och andra olägenheter.
Jag för min del skulle anhålla, att vi kunde få behålla
i8J5 års författning med några förändringar, på grund af
anmärkn:r, dem jag ber att framdeles få anföra.
Frih. Cederström, Anders: Ehuru jag i hufvudsakcn
delar de åsigter, som här blifvit yttrade och instämmer
i den reservation, som Prosten Osterman afgifvit, kan jag
likväl icke med stillatigande deltaga i det yttrande, som af
Hr Printzensköld blifvit fäldt, nemi. att Bevilln.Utsk. skall
hafva begått en uppenbar olaglighet, då det föreslagit det i
3g §:n intagna stadgande. Då det är tydligt och klart, att
Utsk. egentligen föreslagit detta stadgande, för att bereda
verkställighet åt beslutet om skyddsafgiftens utgörande, och
Den io Octo ber f. m.
då det beror på Bevilln.Utsk. att bestämma, huruvida denna
skyddsafgift skall utgå eller icke, så lärer det också vara
temmeligen klart, att, om Utsk, sagt ait alldeles ingen skyddsafgift
skall utgå, så bade den gamla författningen, som af
Hr Printzensköld är åberopad, måst upphöra af sig sjelf,
emedan icke någon sådan afgift kommit i fråga, och jag
kan derföre ej undgå säga, att ehuru jag icke kan godkänna
den åtgärd, som Bevilln.Utsk. föreslagit, anser jag densamma
dock fullt laglig.
Hr Printzensköld: Det yttrande, som jag förut tagit
mig friheten meddela, tror jag var så tydligt och klart, att det
icke blifvit af hvad Frih. Cederström nu anfört, vederlagdt.
Jag anser det således icke ens mödan värdt, att till besvarande
upptaga hvad bemälde Friherre i förevar, fall har
ordet. Orsaken hvarföre jag nu anmält mig, var den, att
jag önskade yttra några ord i anledn. af hvad Hr Edenhjelm
och Frih. von Kraemer anmärkt derom, att, med undantag
af hvad som angår sockenombuden och de 2lne sednare
momentena, förevar, förslag till bevilln stadga är fullkomligt
lika med hvad de äldre bevilln förordningarne innehålla,
och att man deraf icke funnit någon olägenhet. Detta
är för mig ganska väl bekant, men derföre att man en
lång lid haft författningar, som varit illa redigerade, som
haft uppenbara fel emot grammatikan, inser jag icke skäl
att bibehålla dem längre i deras närvar, skick. Jag skall
nu redogöra för de anroärkn:r specielt rör:de fel emot gram
matikan, som vid detta förslag förekomma. I aldra punkten
står: "Mantals- och skattskrifningen förrättas inom hvarje
stad, pastorat eller socken, i närvaro af ett sådant Konungens
Bef:h:des ombud, som med nödiga kunskaper förenar
anseende i orten.” Sedan förekommer i följande punkten
ett märkvärdigt stadgande: ’’Af presterskapel må endast ordinarie
eller tjenstförrättande pastorer kunna dertill förordnas.
’’ Skall det enligt denna redaction vara presterskapet,
som förordnar ombudet, eller skall Konungens Bef:h:de
meddela förordnandet? Pronomen dertill kommer också
så sent efter, att man ej vet lill hvad det skall hänföras,
äfvensom man är i osäkerhet huruvida meningen är, att af
presterskapet, såsom dess ombud, pastorer eller vice-pastorer
skola förordnas. Sedermera kommer pronomen relativum
”hvilka," hvarefter man väntade sig en bestämmelse om
hvilka bland desse pastorer eller vice-pastorer skola förordnas,
men i stället förekommer: "hvilka dessutom alltid sjelf—
ve böra dervid vara tillstädes." Här är åter en stötesten,
nemi. ordet "dervid," hvarom man ej vet hvarpå det har
afseende. Derefter kommer ett uppenbart språkfel. För att
visa detta, skall jag uppläsa början af meningen ännu en
gång: ”Af presterskapet må endast ordinarie eller tjenstför
14
H.
Den 10 October f. m.
rättande pastorer kunna dertill forordnas, hvilka dessutom
alltid sjelfve böra dervid vara tillstädes, eller i sitt ställe
hafva dertill utsett någon af församlingens prester.” Ordet
sitt är här ett pronomen reciprocum, sorn kan hafva afseende
på ett föregtde suhstanlivum i singularis, men alldeles
icke i pluralis. Således måste det utbytas mot ordet deras.
Vidare står här: ”men är pastor ensam prest.” Att han
icke kan vara ensam prest inom hela Riket måtte vi vara
ense om. Det måste väl stå hvar lian ar ensam prest, och
är väl nödigt att tillägga orden: inom församlingen. Sedan
lyder fortsättningen sålunda: ”och laga förfall hindrar hans
inställelse, må han foga den anstalt, alt annan person till—
städeskommer, som, med pastors ansvar, ur den medförda
husförhörs-boken meddelar all den upplysning, som lagligen
kan äskås.” Med pastors ansvar! Jag frågar en livar, hvad
vill denna, om jag så får uttrycka mig, gallimathias säga?
Kan man säga med någons ansvar? Det mätte väl heta på
någons ansvar, eller under någons ansvar, eller också under
samma ansvar, som är stadgadt för någon annan. Alla dessa
uppenbara oriktigheter och grammatikaliska språkfel hafva
fortfarit, tror jag, sedan år 1818; men det förundrar mig
sannerligen, att Cevilia.Utsktn kunnat låta dem så länge
existera. För att nu hjelpa den saken och göra Svenska af
§:n, så att den må kunna fattas och begripas af hvar och
en, samt icke vara ett åtlöje för dem, som läsa densamma,
får jag föreslå följande redaetion, hvilken ej skall hafva den
minsta menliga inflytelse på meningen, utan, såsom jag tror,
fullkomligen skall lugna Frih. von Krsemers fruktan för att
någon tvetydighet eller olägenhet genom redactionsförändringen
skulle uppstå. ”Mantals- och skattskrifningen förrättas
inom hvarje stad, pastorat eller socken, i närvaro af ett sådant
Konungens Bef:h:des ombud, som roed nödiga kunskaper
förenar anseende i orten. Dertill” (nemi. till ombud,
och der har man pronomen relativum till hvad som föregår)
”må bland presterskapet endast kunna förordnas ordinarie
eller tjenstförrättande pastorer, hvilka” (der har man
åter pronomen relativum på sin plats, ty det afser nästföregående
substantivum) ”dessutom alltid böra antingen sjelfve
öfvervara förrättningen, eller också dertill” (nemi. att öfvervara
förrättningen) ”hafva i deras ställe utsett någon af
församlingens öfriga prester.” (Till församlingens prester
hörer jemväl pastoren eller vice-pastoren och derföre bör
här införas öfrige prester) ”Är pastor ensam prest inom
församlingen och laga förfall hindrar hans inställelse, bör
han föranstalta att annor person, försedd med husförhörsboken,
tillstädeskommer, för att utur densamma, under lika
ansvar, som för pastor” (sådan måste väl meningen vara i
§:n) ”meddela alla upplysningar, som lagligen kunna äskås”
Frih. von Kraemer: Jag har visst icke något emot
>
Den i o O c t o b e r f m.
179
den redaetions-förändring Hr Printzensköld föreslagit, hvilken
innehaller samma föreskrifter, blott med en omvändning
af ordställningen, sorn jag medger visserligen kan tåla
förändring. Ider finnas fel mot språket, det är bevist, inen
att de icke åstadkommit något tvifvelsmål om §:ns rätta
tillämpning, det kan jag intyga; ty det har alltid tillgått
så, att Konungens Bef:h:de nämnt ett ombud att vara närvar.
vid mantalsskrifningen. Har han icke funnit någon,
som varit mera passande än pastorn, så har han nämnt pastorn,
och har denne varit hindrad, så har någon af församlingens
öfrige prester varit närvar, med husförhörsboken.
Så har detta stadgande blifvit tillämpadt. Jag medger,
att den redaction, som nu blifvit föreslagen, innefattar
bättre Svenska; men den innehåller precist detsamma, och
således har jag intet deremot.
Gr. Hamilton, Henning Ludv. Hugo: Jag har visserligen
sökt att hittills, så långt min inskränkta förmåga medgifvit,
försvara Utsk:s åtgärder, då jag deruti deltagit; men jag
har reserverat mig emot Utsk:s förslag i denna § och har derföre
icke någon skyldighet att försvara pluralitetens mening.
Jag gör det icke heller och önskar, att de här gjorda tilläggen
mätte utgå. Jag begärde egentligen ordet, till en
början derföre, att Frih. Anders Gederström ansåg detta stadgande
vara skadligt, men lagligt. Jag har i Bevilln.Utsk.
varit af alldeles motsatt åsigt. Jag kunde icke bedomina om
det var skadligt, ty jag har icke deltagit i sådana förrättningar,
som här äro i fråga, men jag trodde stadgandet vara
i olaglig väg tillkommet, emedan det är i strid med en K.
förordning, och på denna grund har jag reserverat mig einot
beslutet. Jag skall, efter jag har ordet, begära att få
nämna några ord i anledn, af Hr Printzenskölds yttrande.
Den värde talaren har ingått i en medicinsk, politisk och
philosophisk undersökning om tillståndet i Bevilln.Utsk. och
tror en epidemi, nemi. reform-epidemi, der vara rådande.
Jag tror, alt de oriktigheler och möjligen icke fullt lagliga
förslag, som här förekomma, alldeles icke kunna härleda sig
från någon sådan epidemi. Tvertom har jag på sednare tider
funnit, att Utsk. varit tillräckligen prohibitiv; sinnad t.
Men jag tror, att felet bör sökas i en helt annan anledn.,
nemi. i en felaktighet uti vår representation och våra Utsk:s
sammansättning. Hvar och en har varit i tillfälle att se
huru mycken spetsfundighet och förvärfvad bildning understundom
fordras för att rätt förklara grundlagens ordalydelse.
Det händer att äfven de, hvilka under flera riksdagar
gjort detta tili snart sagdt ett älskiings-studium, likväl
äro af olika tankar derom. Ännu mera måste detta vara
förhållandet med dem, som för första gången bevista en
riksdag, och som dessutom genom sin uppfostran och allmänna
bildning icke fått den skärpa i omdömet, som för
Den 10 Ocfober f. m.
dessa finare distinctioner erfordras. Jag hyser all aktning för
hvart och ett af RiksSttn; men vi måste medgifva, alt en
sådan klyftighet ej kan finnas uti ett af dessa Stånd, och då
man dertill tager i betraktande, att de privilegierade Stånden,
såsom man vill kalla dem, vanligen arode, hvilkas ledamöter
äro minst talrikt närvar, i Utsktn, derföre att de
rent af, jag tvekar icke att utsäga det, försumma sig; så
blir följden, att det enskildta intresset hos dem, som icke
förmå att fullständigt tolka grundlagens ord, gör sig gällande
vid alla voteringar. Derföre tillkomma sådana stadganden,
som verkligen för en eller annan dass kunna anses
medföra någon fördel, då denna dass för ögonblicket tillfälligtvis
utgjort majoriteten inom Utskm. Jag fruktar åtminstone
att detta ar anledningen.
Hvad åter beträlfar sjelfva redactionen, så har Hr Printzensköld
yttrat mycken förundrau öfver att sådana felaktiga
redactioner kunna insmyga sig. Jag medger, att det icke
är bra; men Hr Printzensköld känner troligtvis huru
med sådana redaetiouer tillgår. De blifva, sedan Utsk. fattat
sina beslut, uppsatta af cancelliet och justeras sedan inför
TJtsk., som blott hör deni en eller annan gång uppläsas.
Den som vill göra sig ytterligare besvär, ser visserligen
igenom dem, men vanligen har ploraliteten blott hört
dem uppläsas och kan då icke ingå i den speciella granskningen
af ordställningen. Om något i detta fall skulle förundra
mig, så vore del, att, ehuru Kammarrätten säkerligen haft
åtskillige tjenstemän här närvar, vid de föregtde riksdagarna,
desse, som äro i tillfälle alt hela året om alla dagar
begrunda bevilln.förordn., likväl icke fästat uppmärksamhet
på de verkligen stora grammatikaliska fel, som jag medger
finnas i förevar. 39 §.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: I saken instämmer
jag uti den reservation, som Prosten Osterman afgifvit. I
formel t hänseende är jag visserligen af Hr Printzenskölds
och andre värde talares mening, att den ifrågavar. §:n icke
hörer till beskattnings-lagstiftningen, utan till den lagstiftning,
som tillhör Konungen allena, af hvilken också en
mantals- och skattskrifnings-författning af år 1812 är utfärdad.
Men då R. o. Ad. redan i föregtde plenum beslutat,
att de delar af bevilln.förordn., som tillhöra Konungens
lagstiftning, böra af Beviiln.Utsk. afsöndras från det
öfriga; så förmodar jag att H. Ståndet finner icke behöfligt
vara, att nu uppehålla sig med denna omständighet, utan
blott fästa sig vid innehållet. Men då den formella behandlingen
älven angått språket, så, om R. o. Ad. skulle
vilja antaga Hr Printzenskölds förslag, hvaremot jag icke
har något alt invända i hänseende till redactionen, skulle
jag önska att både vid denna § och äfven vid de följande
en annan 1 edactions-rättelse matte iakttagas, nemi. den att
De# To Oclober f. m. «8i
låta kyrkoherden belial la sitt Svenska namn. Derigenom
all han kallas pastor, har det handt i en föreg:de §, som
jag icke nu hittar på, att man förblandat pastorer och pastorat.
Om man liibehölle den Svenska benämningen kyrkoherde
i stället för pastor, så skedde åtminstone icke en
sådan förvexling.
Hr Printzensköld: I anledn. af hvad Gr. Hamilton
anfört, anser jag mig böra blott nämna, att de erinringar
jag gjort gälla icke minoriteten inom Utsk., utan pluralitetcn,
och det är denna pluralitet, som jag påstått vara af
reform-feber angripen. Hvad återigen redactionen angår,
så får jag öppet bekänna, att det kan vara en omission af
Kammarrättens tjenstemän, att de icke under en mängd
riksdagar fästat uppmäiksamhet på de betydliga språkfel, som
i bevilln.förordn. förekomma. Felet kan således äfven skrifvas
på min räkning, men jag erkänner uppriktigt, att jag
icke under de föreg:de riksdagarna tagit så nära del i några
riksd.förhandlingar, och således ej heller i hvad bevilln.-  författningen rörer, att jag på det förhållande, som nu är
framstäldt, fästat någon uppmärksamhet. Jag har äfven,
jag erkänner det lika uppriktigt, satt förtroende till åtskilliga
i våra Bevilln.Utsk. varande ledamöter, hvilkas bildning
bort vara en borgen för att Svenska språket begagnades
i författningen, och icke uppenbara språkfel deri lemnades
utan rättelse. Men då nu icke så skett, har jag ansett
för en pligt, i följd af det embete jag nu innehar, att
närmare följa bevilln.förordn. vid bevilin.frågornas behandling
inom R. o. Ad., och har jag trott mig böra anmärka
de fel emot språket, som jag funnit i författningen.
Hr Munck af Rosenschöld, Nils Rudolph: Jag
har begärt ordet blott för att göra den anmärkn. emot Hr
Printzenskölds redaction af denna §, att den sista delen deraf
är något otydlig, då den innehåller, att den person, som i
pastors ställe infinner sig vid mantalsskrifningen, skall meddela
upplysningarna under lika ansvar som pastor. Jag tror
deremot att det bör heta, alt han skall göra det på pastors
ansvar, ty att säga det en annan person skall göra det under
lika ansvar med pastor, tror jag vara ingenting värdt,
emedan pastor ansvarar för sina förseelser vid mantalsskrifningen,
såsom för embelsfel; men om han skickar i sitt
ställe en annan, begår denne icke embetsfel , hvarför det
bör blifva på pastors risk , om han begår något fel.
Hr Printzensköld: Den anmärkn., som Hr Munck af
Rosenschöld nu gjort vid mitt redactionsförslag, är i sanning
så orimlig att jag knappast skulle anse den värd någon
vederläggning. Jag bör blott erinra derom, att den, som har
laga förfall att infinna sig vid en förrättning, den må vara
hvilken som helst, han kan hvarken enl. Svensk lag, rättsbegrepp
eller sundt förnuft vara underkastad något ansvar
182
Den 10 O c t o b c r f. m.
för hvad som passerar vid denna förrättning, der lian icke
inställer sig. När ombudet infinner sig, så är det ombudet,
som liar ansvaret för hvad detsamma gör och låter. Underlåter
ombudet något af hvad detsamma, såsom företrädande
pastors ställe, vid förrättningen åligger, så är det
ombudet och icke den af laga förfall hindrade kyrkoherden,
som derför skall ansvara. Annat är förhållandet, om
oriktigheter finnas i husförhörsboken. Förekomma der sådana,
och oriktiga uppgifter på grund deraf blifva meddelade,
då har icke ombudet gjort någon oriktighet, utan har
pastor sjelf begått den. Detta synes mig hafva bort vara
så tydligt och klart, att Hr Munck af Rosenschöld icke
bort framkomma med en sådan anmärka., som den ifrågavarande.
Hr Frih. o. Landtm, erinrade, att alla de, som öfver
deri nu föredragna delen af Bevi!!n.Utsk:s betänk, sig
yttrat, hade ansett, att allt det borde uteslutas, som Utsk.
föreslagit att i 3g §:n införa utöfver hvad hittills gällande
författning föreskrifver; hemställande Hr Landtm., om R. o.
Ad. behagade bifalla ett sådant uteslutande.
Ropades ja.
Hr Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade bifalla
den af Utsk. föreslagna redaction i öfrigt.
Ropades nej.
Hr Landtm, hemställde, om R o. Ad. behagade antaga
den redaction Hr Printzensköld föreslagit.
Frih. von Kraemer: Här torde jemväl böra införas
17 år, då beslut blifvit fattadt, att mantalspenningar ifrån
denna ålder skola utgöras. I fråga om skyddsafgiften är
förslaget bifallet, att den skall utgå vid 18 års ålder.
Hr von Hartmansdorff: Som jag förmodar att åldel
sbestämmelsen bär bor rättas efter beslutet om 111 inlalspenningarna,
så gjorde väl H. Ståndet rättast, att lika med
Bevilln.Utsk. lemna den frågan öppen.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att, livad siffertalen
anginge å åldern på dem som böra i mantal skatlskrifvas
eller antecknas till erläggande af skyddsafgift, R. o. Ad. torde
finna att siffran vore beroende af de beslut, som i dessa
frågor redan af Ståndet eller R. St. äro eller blifva fattade.
Frih. Nauckhoff, Joli. Otto: En värd ledamot har
gjort en annan anmärkn., som i det af Hr Printzensköld afgifna
project ej blifvit observerad , nemi. om obehöfligheten
af Konungens Bef:h:des ombuds närvaro vid ifrågavar. förrättning.
Då jag är af alldeles samma tanke, som den värde
unmärkureu i detta afseende uttalat, så måste jag yrka,
Oen 10 October f. ra.
183
att denna fråga måtte blifva föremål för pröfning, innan
ett ovillkorligt antagande af Hr Printzensköids project kan
komma i fråga, hvilket jag i alla öfriga fall är färdig att
antaga, såsom ägande företräde framför den gamla redactionen.
Jag tror, att någon måste vara i spetsen för förrättningen,
och det torde kanske vara betänkligt att öfverlåta
detta åt häradsskrifvarén, då man kommer ihåg, att
någon contractsprost å embetets vägnar kan vara närvar,
och icke gerna bör ställas under häradsskrifvaren, eller någon
annan honom underordnad person i det allmänna lifvet.
För att föi lika dessa båda åsigter, tror jag man kunde göra
ett utbyte af ord, som äfven skulle hafva ganska vigtigt
inflytande i sak, nemi. om man i stället för Konungens
Befthtdes ombud begagnade uttrycket: "den person, som Ko"nungens
Bef:h:de uppdrager att förrättningen fullgöra.”
Derigenom har man äfven uttryckt, att en person skall finnas,
som leder förrättningen, och att den icke helt och hållet
lemnäs beroende af häradsskrifvaren. Med detta utbyte
tror jag, att begge åsigterna skulle vara skäligen belåtna, och
jag mäste så mycket hellre yrka något dylikt, som jag i
alla delar förenar mig i hvad Hr Edenhjelm yttrat i afseende
på deri oformlighet oell collision, som kan uppkomma
emellan Konungens Bef:h:des ombuds tillgöranden, och dem,
hvartill Konungens Bef:h:de sedermera kan finna sig befogad
i ändringsväg. Så länge ordet ”ombud” står qvar, så förutsattes
naturligtvis, att landshöfdingen vid förrättningen är
närvar., antingen sjelf eller genom substitut. Det är detta
som jag anser oformligt och för ingen del behöfligt, ty då
besvär öfver mantalslängderna i alla fall dragas inför Konungens
Befthtde, så blir han ändock i tillfälle att pröfva
dem. I afseende på förrättningens ordentliga gång erfordras
således blott en person, som derför är ansvarig. En sådan
ansvarighet är alldeles icke oskiljaktigt förenad med mantalsskrifvarens
befattning, hvilken verkligen har ett helt annat
föremål. Om man således, på sätt jag nyss hade äran nämna,
utbytte ordet ”ombud” emot något annat, som uttrycker,
att en person af Konungens Befthtde bör utses att stå
i spetsen för mantalsskrifningen, eller alt denna sker i hans
närvaro och under hans ledning, så är jag för min del tillfredsställd,
och jag tror att roan äfven å andra sidan kan
vara det. Jag anhåller således, att Hr Frih. o. Landtm,
täcktes, innan punkten i sin helhet blir föredragen till afgörande,
låta denna åsigt komma under öfverläggning.
Hr von Rosen: Jag kan icke dela den siste värde talarens
tanke, att Konungens Bef:h:de icke borde hafva ombud
vid mantalsskrifningarna. Jag fäster mig synnerligen
dervid, att oro författningarna medgifva honom att der hafva
ombud, så har han också rättighet att vara sjelf närvar., om
han så nödigt pröfvar. Jag tror det är rätt vigtigt. Jag tror äf
-
184
Den 10 O c t o b e r f. ni.
ven att ett ombud, utsedtaf' landshöfdingen, arsa mycket nödigare
och nödvändigare, som det bör utgöra den rätta controllen
på häradssk ■ ifvaren, Ombudet står der såsom förman,
har rättighet att göra anmärkmr vid häradsslu ifvarens åtgärder
samt kan hos landshöfdingen anmäla, huru häradsski ifvaren
fullgör sina skyldigheter vid mantalsskrifningen, hvarom
landshöfdingen eljest har svårt att blifva underrättad. Jag
tror att delta är nödvändigt, och isynnerhet fäster jag mig
dervid, att det kan vala behöfligt lör landshöfdingen att,
då han så pröfvar nödigt , sjelf kunna vara närvar, vid förrättningen.
Jag tillstyrker således, att detta måtte qvarstå
i författningen. För öfrigt kan den collision, Frih. Nauckhoff
nämnt, icke vara värre än vid alla de tillfallen, då
det blir en ovillkorlig nödvändighet för Konungens Bef:h:de
att sända sina ombud till andra förrättningar; ty han kan
icke vara sjelf närvar, vid dem alla, och derföre tior jag
det äfven vid mantalsskrifningarna bör vara honom öppet,
att antingen sjelf vara tillstädes eller skicka ombud, för att
bevaka det allmännas rätt och författningames efterlefnad.
Frih. Ridderstolpe: Äfven jag anser att Konungens
Bef:h:de bör hafva ett ombud vid manlalsskrifningarna. I
afseende på anförande af skäl för min sats är jag förekommen
af den sista värda talaren; men dessutom får jag nämna,
att i motsatt fall skulle kyrkoherden ställas i en ganska
obehaglig collision. Han behöfver nemi. någon att vända
sig lill vid anmälan af de förhållanden, hvilka det åligger
honom att uppgifva. Jag anser derföre, att Konungeus
Befi hide bör hafva detta ombud vid dessa förrättningar.
Hr Ed en hjelm: Skälet hvarföre jag i mitt förra yttrande
förklarade mig anse olämpligt att Konungens Bef:h:de
skall hafva ombud vid mantalsskrifningarna, är fördel första,
att det är ganska svårt att få sådana ombud. Jag vet
att jag mångfalldiga gånger förordnat 3 å 4 personer och
fått dessa förordnanden tillbaka, med afsägelse till befattningens
emottagande. För det andra stödjer jag mig derpå,
att hvarken i Stockholm eller Götheborg några Konungens
Bef:h:des ombud vid dessa förrättningar finnas, och jag har
icke sett, att det i Götheborg går mera oordentligt lill än
annorstädes. I Stockholm vet jag icke huru det går, men
jag har icke hört att der går sämre än på andra ställen,
der Konungens Bef:h:de hafva ombud.
Gr. Hamilton: I förmodan att Hr Landtm, ännu icke
förklarat öfverläggningen ronde 3g §:n vara slutad, får jag
äran tillkännagifva, att jag är förekommen af Hr von Rosen
och instämmer med honom.
Frih. Nauckhoff: Uppstår någon betänklighet genom
den farhåga, att Konungens Bef:h:de, i saknad af ombud
vid
Den 10 October f. m.
i85
vid mantalsskrifningarna , ej skulle få veta huru der tillgår,
så måste jag säga, att det skälet är temmeligen svagt. Jag
har icke föreslagit, att vid dessa förrättningar någon af Konungens
Def:h:de särskildt utsedd person må saknas. Tvertom
har jag ansett, att der borde vara en sådan, som förrättar
mantalsskrifningen, och det är dennes egenskap, att
vara i landshöfdingens stad och ställe, som jag velat borttaga.
Då landshöfdingen förordnar en person, som förrättar
mantalsskrifningen, så måste han kunna välja en person,
som afgifver nödig berättelse om hvad dervid passerat. Hvad
åter pastor beträffar, så har jag tagit i betraktande, att han
ej må sättas i någon obehaglig ställning. Det finnes ganska
många exempel derpå, alt icke någon annan person än kyrkoherden
funnits att tillgå för ifrågavar. befattning att vara
landshöfdingens ombud, och jag har ansett ganska olämpligt,
att han uppträder i sådan egenskap, på samma gång
som han har egna tjensteåligganden att uppfylla. Jag tror
derföre, att ett klokare sätt bör antagas för att ordna dessa
förhållanden, och kan således ej finna mig på något sätt
vederlagd genom de skäl, som sednast blifvit anförda.
Hr Munck af Rosenschöld: Jag har icke funnit
mig öfvertygad genom den replik, som Hr Printzensköld
lemnat mig. I bevilln.förordn. står icke hvilken person skall
skickas af pastor. Han kan skicka hvem han behagar, kyrkovaktaren,
en omyndig son eller någon dylik person. Hvad
vore då meningen med att en sådan person skulle företräda
pastors ställe under lika ansvar som för pastor. Jag kan
icke inse hvad detta ansvar skulle blifva. Jag har visserligen
icke något anspråk att göra min mening gällande, men
jag reserverar mig emot antagande af en sådan redaction,
som den af Hr Printzensköld föreslagna.
Hr Ed en hjelm: Om Frih. Nauckhoff litet bättre kände
localförhållandet i Bohus län, än han tyckes göra, så
skulle han finna, att det förhållande jag omnämnt ganska
ofta inträffar. Jag vill blott såsom exempel åberopa Bullarens
härad. Der finnes, utom pastor och länsmannen, endast
en commissionslandtmätare, hvilken dessutom bor aflägset
från allmänna vägen, åt hvilken ifrågavar. befattning
kan uppdragas. Om desse tjenstemän äro på förrättningar
eller sjuke, så vet jag sannerligen icke hvem jag skall förordna,
om icke någon som bor på 3 ä 4 mils afstånd och
kanske ej vill emottaga uppdraget, emedan det är förenadt
med kostnader och dessutom vägen är ganska svår.
Hr von Hartmansdorff: Min korta erfarenhet i
dessa ämnen har likväl visat mig, att landshöfdingens närvaro
vid mantalsskrifningen, när så låter sig göra, icke är
utan nytta. Likaså torde det förhålla sig med landshöfdingarnes
ombud. Så snart författningen förutsätter, att landsi4
H. ’4
iSG
Den 10 October f. m.
höftlingen sjelf tan vara tillstädes, så bör äfven ett ombud
linnas, då han icke ar det. Jag tillstyrker således vördsamt,
att R. o. Ad. måtte, på de skäl som blifvit anförda
för ombudets bibehållande, dertill samtycka. Den omständigheten
att man får nekande svar af dem, som förordnas,
inträffar i alla län, men vanligen finnes dock någon, som
vill emottaga uppdraget, och man har i alla fall presterskapet
alt hålla sig till, hvilket kan förordnas, då icke någon
annan finnes att tillgå. Skulle nu så illa åtbära, att sjukdom
eiler annat laga förfall hindrar vederbör, att sig inställa,
så är olägenheten icke större, än att de kunna vara
frånvarande, utan hinder för förrättningens fortgång. Men
om man för dylika händelsers skull boittoge hela föreskriften,
så gjorde man orätt. Att sådane landshöfdingar
kunna finnas, som förordna kyrkoväktare till sina ombud ,
tror jag icke; men skuile det inträffa, så blifva de troligen
afsatte, och dermed är saken hulpen.
Hr Aminoff, Joh. Fredr.: Jag har under flera år
varit i tillfälle att se huru nödigt och nödvändigt det är,
att mantalsskrifningarna med ordning verkställas, och att
äfven landshöfdingen* ombuds närvaro dervid är af högsta
nödvändighet. Jag har vistats i en stad, som är den 3:dje
i ordningen, eller den första, der icke det undantag gäller,
som för Stockholm och Götheborg. Jag önskar således på
det högsta, att ett sådant ombud må vid mantalsskrifningen
finnas; men jemte det jag yrkar detta, önskade jag också,
all R. o. Ad. beslutade att aldrig pastorn finge blifva detta
ombud, eller att icke någon prest kunde dertill förordnas.
Presterskapet har för egen del dervid så mycket alt göra,
att pastorn kanske icke vore af någon nytta såsom landshöfdingen*
ombud och säkerligen dervid försummade sina
egna åligganden. Jag hemställer derföre, att man måtte
bibehålla hvad som förut varit stadgadt om ett ombuds
förordnande, men alt icke någon af presterskapet må utses
dertill.
Hr Munck af Rosenschöld: Jag blef förra gången
uppropad efter flera andra talare, så att min replik i afseende
på Hr Printzensköld* redactionsförslag rör:de pastors
ombud blef inblandad med andra talares yttranden om landshöfdingen*
ombud. Jag får derföre ypplysa Hr von Hartmansdorff,
att han begått ett misstag, då han trott, att jag
förmodat, att kyrkovaktaren skulle kunna blifva förordnad
till ombud för Konungens Bef;h:de.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att, hvad först aoginge
den i denna § omnämnda ålder å dem som böra till skatt
antecknas, R. o. Ad. torde finna att dessa siffror bero af
de beslut, som i sådant afseende särskildt fattas och blifva
gällande.
Ropades ja.
Den io October f. m.
lii' Landtm, hemställde, om R. o. Ad. ansåg att, på
sätt hittills skett, Konungens Bef:h:des ombud borvid mantals-
och skattskrifningen vara närvarande.
Ropades ja.
Hr Landtm, hemställde, om R o. Åd. i öfrigt och
med undantag af de förändringar, sorn redan blifvit beslutade,
behagade antaga den afBevilln.Utsk. föreslagna redaction
af 3g:de §:n.
Ropades nej.
Uppå derefter framställd propos. antog R. o. Ad. den
af Hr Printzensköld föreslagna redaction, så lydande: ’’l
”hela Riket skola mantals- oell skattskrifningar boijas....
”förenar anseende i orten. Dertill må bland presterskapet
”endast kunna förordnas ordinarie eller tjenstförrättande pastorer,
hvilka dessutom alltid böra antingen sjelfve öfverfara
förrättningen, eller också dertill hafva i deras ställe
”utsett någon af församlingens öfrige prester. — Är pastor
”ensam prest inom församlingen, och laga förfall hindrar
’’hans inställelse, bör han föranstalta, det annor person, för”sedd
med husförhörsboken, tillstädeskommer, för att utur
"densamma, under lika ansvar, som för pastor, meddela alla
"upplysningar, som lagligen kunna äskas/’
40 §:n. Förslaget i denna § bifölls.
41 §:n.
Hr Printzensköld: Uti denna § förekommer, såsom
jag skulle tro, ett tryckfel, ty pionomen relativum ”densamma,
” som lärer hafva afseende på mantals- och skattskrifningarna,
är singuiaris, och här bör stå desamma eller
pluralis, efter mantals- och skattskrifningarna äro pluralis.
§:n innehåller i öfrigt åtskilliga otydligheter, föranledda just
af dessa pronomina relativa, som alltid af Utsk. illa användas.
Här slår nemi.: "Konungens Bef:h:de skall om mantals-
och skattskrifningarna tidigt utfärda sådana kungörel”ser,
som för landet utsätta uti hvilken ordning densamma
”hvarje dag på för- eller eftermiddagen förrättas.” Den
som läser denna strof vet icke så noga om ordet densamma
eller desamma, som det förmodligen varit Utskts mening
att begagna, har afseende på kungörelserna eller mantals-
och skattskrifningarna. Man kan visserligen sluta dertill,
men Svenska är det icke. Vidare står det i slutet af
§:n: "hvarförutan kungörelsen bör innehålla tydliga föreskrifter
för dé skattskyldige om de uppgifter till mantals"och
skattskrifning, som, enligt författningarna och denna
”bevilln stadga, af dem böra aflemnas." Här förekomma
icke mindre än tre nomina substantiva, nemi. uppgifter, mantals-
och skattskrifning samt författningarne, innan orden af
dem inflyta i meningen, och man vet ej hvarpå dessa ord
skola hafva sfseende. Alla dessa otydligheter tror jag skulle
i88
Den 10 October f. m.
kunna undanrödjas, om man försvenskade §:n, och dertill
får jag framställa följande förslag: ”Om mantals- och skattskrifningarna
later Konungens Bef:h:de tidigt utfärda kungörelser,
som för landel utsätta den ordning, uti hvilka dessa
förrättningar hvarje dag på för- eller eftermiddagen skola
ske, samt att den, som inom tredje timmen från det förrättningen,
enligt kungörelsen, skall börjas, sig icke inställer,
är till böter förfallen; hvarförutan kungörelsen bör innehålla
tydliga föreskrifter om beskaffenheten af de uppgifter
till mantals- och skattskrifning, som de skattskyldige, enl.
författningarna och denna bevilln.stadga, skola aflemna.” Då
tror jag att det blefve Svenska i §:n, och något misstag eller
otydlighet skulle derigenom icke efter min öfvertygelse
kunna uppkomma.
Hr von Hartmansdorff: Jag har en anmärkn.isak
att göra vid denna §, hvilken, om den af R. o. Ad. gillas,
lätt kan införas i Hr Printzenskölds förslag till redaction.
Här står nemi., att ”den som, inom tredje timmen från den
tid, då förrättningen enligt kungörelsen är bestämd att börjas,
sig icke inställer, är till böter förfallen.” Följden af denna
föreskrift har varit, vid de mantalsskrifningar, sora jag bevistat,
att, om mantalsskrifningen blifvit utsatt att börja kl.
g om morgonen, så hafva alla de, som blifvit uppropade
från kl. 9 till 12, och icke funnits på stället, blifvit befriade
från böter; men de, som uppropats efter kl. 12, till böter
fällda. Detta medför 2:ne olägenheter. Den ena, att
de sorn efter klockan 12 blifva pliktfällde anse sig misshandlade,
sägande: vi, som bebo de hemman, hvilka stå långt
ned på mantalslängden, hafva icke väntat oss att blifva så
hastigt uppropade; de öfrige hafva haft 3:ne timmars tid,
hvarunder de icke blifvit pliktfällde; men vi blifva det genast.
” Den andra olägenheten är den, att förrättningen göres
oordentligt, emedan de, som skola, efter den vanligen
antagna ordningen, vara tillstädes vid förrättningens.början,
uro likgilltige derför, emedan det icke kostar dem några böter
att 3 timmar uteblifva, hvadan man måste gå tillbaka
efter kl. 12, för att se om de förut uteblifne kommit tillstädes
eller icke, hvilket gör tidsspillan och oordning. Jag
skulle derföre vördsamt hemställa att det finge heta, att den,
som icke är tillstädes då han uppropas, är till böter förfallen.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla Bevilln.Utskrs förslag till redaction i nu förevar.
§.
Ropades nej.
Hr Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade antaga
den af Hr Printzensköld föreslagna redaction.
Ropades ja och nej.
Den 10 October f. m.
Hr Printzensköld: Jag hemställer vördsamt, om icke
en sådan förändring kunde äga rum uli den redaction,
jag föreslagit, alt den kommer i conformitet med hvad Hr
von Hartmansdorff tillstyrkt. Jag tror att det vore ganska
ändamålsenligt.
Gr. Posse: Jag får hemställa till R. o. Ad., om det
går an, att för en allmänhet, som icke är van alt precist
iakttaga klockslaget, bestämma att de, som icke äro genast
tillstädes, skola vara till böter förfallne. Hr von Hartmansdorff
har anmärkt, att nu hafva de, som i början uppropas,
väntningslid och de öfrige icke; men skulle den föreslagna
förändringen äga rum, så blefve ju förhållandet alldeles motsatt,
emedan de, som först uppropades, skulle erhålla ingen
väntningstid, och de öfrige, ju sednare deras ordning kom,
hade desto längre tid på sig. Jag tillstyrker således att förändring
i detta afseende ej måtte ske.
Frih. Cederström, Thure: Jag får vördsamt förklara,
att jag i allo instämmer med den sista värda talaren,
emedan jag fullkomligen finner det vara ganska hardt
och obilligt för de skattskyldige, om de skola vara till böter
förfallne derföre, att de icke vid första uppropet vid
mantalsskrifningen äro tillstädes. När man betraktar, alt
den skaltskyldige ofta har lång väg, och att icke alla klockor
kunna gå lika; så måste det ganska lätt kunna hända,
att den, som i ordentlig tid begaf sig hemifrån, det oaktadt
kom några minuter efter uppropet och derföre blef till böter
förfallen. Det har visserligen , på sätt en värd talare
anmärkt, den olägenhet, att förrättningen understundom kommer
att 3 timmar fördröjas; men sådant lärer svårligen kunna
förekommas, och det inträffar vid andra tillfällen, såsom
vid ting och andra sammankomster, att parterne icke äro
närvarande vid första uppropet, utan måste uppropas flera
gånger. Jag tror att olägenheten blefve mindre, om de som
förrätta mantalsskrifningen, i händelse folket, emot hvad jag
förmodar, ville allmänt begagna rättighet att hafva 3 timmar
lill godo, utsatte förrättningen att börjas tidigare om
morgonen. Det medför således ingen svårighet, om detta
stadgande qvarstår såsom förut; men det skulle medföra böter
för många, om de nödgades genast vid uppropet vara
närvar., emedan det är nära nog omöjligt för en aflägset
boende allmoge, att på klockslaget vara tillstädes. Af sådan
anledn. yrkar jag bifall till innehållet af §:n, med den redactions-förändring,
som af Hr Printzensköld blifvit föreslagen.
Frih. von Kraemer: Jag instämmer i den åsigt, som
Hr von Hartmansdorff uttalat. Inom församlingarna är ganska
väl kändt i hvilken ordning mantals- och skattskrifningen
kommer att försiggå. De äro indelta i sexmanna-districter
och känna ganska väl hvilka districter först förekomma.
igo
Den 10 October f. ra.
De olägenheter och uppehåll, som Hr von Hartmansdorff omnämnt,
äro så betydliga, och den orättvisa, som drabbar dem,
livilka uppropas efter klockan t2, då de genast, i händelse
af frånvaro, äro till böter förfallne, oaktadt de förut uppropade
blifvit derifiån befriade, synes mig så tydlig, alt jag
anser mig böra yrka den förändring i förevarande §, sorn
Hr von Hartmansdorff föreslagit.
Frih. Ridderstolpe instämde roed Frih. von Kraemer.
Frih. Nauckhoff: Äfven jag instämmer i den åsigt,
som Hr von Hartmansdorff framställt. Jag skulle tro, att
den våda , som man här förespeglat, af misstag om några
minuter, kan undgås af hvem som vill det; ty det är intet
som hindrar , att i hvarje socken , l. ex. Söndagen förut,
uppläsa den ordning, hvilken vid roantalsskrifnings-förrättningen
kommer alt iakttagas, så att hvar och en får veta
med hvilket dislrict förrättningen börjar o. s. v. Då kan
det icke blifva svårt för någon att veta ungefär när han
skall tillstädeskomma. Säkert är, att ju sednare man utsätter
tiden, desto längre får man vänta, emedan hvar och
en i det längsta uppskjuter att infinna sig. Således ju förr
man utsätter tiden, ju bättre. Hvar och en vet dessutom ,
att mantalsskrifningen skei- på en lid af åiet då dagarna äro
korta och således böra väl begagnas. Alt börja klockan 12
är redan för sent. Jag tillstyrker derföre antagande af Hr
von Hartmansdorffs förslag, med det tillägg, att en bestämd
ordning må på förhand kungöras, efter hvilken förrättningen
skall försiggå.
Hr von Rosen: Äfven jag är älskare af ordning vid
sådana har tillfällen , men jag tror att vi sträcka ordningssinnet
nog långt, om vi af en menighet fordra en verkligt
militärisk punktlighet. Jag tror det icke går an, ty vi böra
påminna oss, att alståndet från den skattskyldige till skattskrifningsstället
ofta är ganska långt, och denna förrättning inträffar
vanligen under en årstid, då vägarna äro svåra. Det kan
blifva mycken tvist underkastad t, huruvida laga skäl eller
biliighetsskäl föranleda uteblifvandet vid första uppropet.
Jag medger visserligen, att 3 timmar äro ett väl långt dröjsmål,
men att fordra att de skattskyldige skola vara närvar,
vid sjelfva uppropet, anser jag vara för långt gånget. Jag
bar visserligen erfarit, att en och annan oordning eller rättare
sagdt något besvär för bäradsskrifvaren kunnat uppkomma
genom uteblifvande vid uppropet; men jag troi', att
om vi skulle utsträcka fordringarna på punktlighet så långt
som bär blifvit föreslaget, så skulle andra verkligen obilliga
olägenheter uppkomma. Man bar ett correctiv, som jag vet
varit prakticeradt, då allmänheten väl mycket begagnat sig
af de tre timmarna. Man utsatte nemi. mantalsskrifningen
till klockan 5 om morgonen, och uteblifvandet hände sedan
aldrig mera. Deri tror jag att man har ett ganska godtcor
-
Den io October f. m.
recliv, örn allmänheten visar en föresats att begagna sig af
dessa 5 timmar. Jag tillstyrker således alt det stadgande,
som i författningen finnes, måtte qvarstå, och tior att missbelåtenheten
ej klefve liten om förändringen skedde. Böterna
äro här icke betydliga, men böter i allmänhet äro icke
angenäma, och 3 timmar kunna de skattskyldige behöfva såsom
rådrum vid tillfälliga hinder för inställelsen.
Hr von Hartmansdorff: I städerna lärer åtminstone
icke förekomma det hinder, som här blifvit anförd t för landsorterna
; ty om man har längre från den ena gränden , än
dea andra, då man går till rådstugan, så beror på den ordning,
man iakttager och med hvilken gränd man börjar, om
de aflägsnaste komma först eller sist. Denna or dning plägar
dock icke godtyckligt förändras, och således kan en hvar
-efter gammal vana veta ungefär nar ordningen vid mantalsskrifningen
trommer till honom. Hvad landet betr äffar , så
hafva de värde ledamöter, som omtalat huru man nödgats
utsätta mantalsskrifningen till klockan 5 om morgonen, för
att hafva de 3:ne timmarna förflutna innan dagsljuset börjar,
genom detta exempel nogsamt ådagalagt det nuvar. stadgandets
oriktighet. Att man måste drifva gäck både med
allmänheten och författningen , för att komma till en verkställighet,
som motsvarar ändamålet, bevisar ju tydligen att
författningen är olämplig. Säkerligen vinna hvarken R. St:s
eller Konungens författningar något derpå, att de måste tillämpas
på ett gäckande sätt. Om någon skulle förlor a derpå,
att böter utsättas för frånvaro vid upprop, ifrån förrättningens
början, så är det hans eget fel ; ty på samma sätt,
som uppropet i stad förrättas efter en viss ordning, så sker
det också på landet efter den ordning, hvari hemmanen uti
jordeböckerna förekomma, och hvilken ordning aldrig plägar
ändras. Hvar och en vet derföre med hvilken rote och
ined hvilken gård inom hvarje rote uppropet börjas. Men
låtom oss antaga, att för deras beqvämlighet , hvilka skola
uppropas vid förrättningens början, de 3 timmarnas uppskof
beviljas, hvad blir följden? Jo! att uppskofvet om morgonen
sker på bekostnad af dem bland församlingsboerna, som skola
uppropas mot slutet. När förrältningarne ske på sena
och våta hösten, så är en återresa i mörker och djupa vägar,
såsom förhållandet vanligen är om hösten , både besvärlig
och äfventyrlig. Kommer nu dertill att en mantalsskrifning
icke plägar aflöpa utan någon brännvinsförtäring
under tiden , så kan det hända , att de , som under en ledsam
väntan begagnat flaskan till deras tröst , jemväl äfventyra
hals och ben under hemfärden. Då synes det vara
bättre, att de skattskyldige få stå bittida upp, hvarvid de
äro vane, för att i råttan tid infinna sig vid förrättningen,
än att de sent skola resa hem. Alla öfrige personer , som
deltaga i förrättningen, äro naturligtvis också underkastade
Den 10 October f. m
samma besvär och äfventyr, att färdas hem i mörkret, såvida
de ej skola ligga qvar vid gästgifvaregården eller förrättningssläilet,
der utrymme ofta saknas, och der nattlägret
skulle medföra särskilda kostnader. Jag tror således, att om
R. o. Ad. skulle behaga bifalla mitt förslag, så hlefve äfventyren
och olägenheterna mindre , än om man låter sölet
bibehålla öfverhanden.
Gr. Hamilton:-Enl. hvad jag förut nämnt, har jag
ingen erfarenhet i dessa mantalsskrifnings-frågor att åberopa,
och jag vill således ej motsätta mig den af Hr von Hartmansdorff
föreslagna förändring. Jag har blott begärt ordet
för att bestrida tvänne af honom uttalade satser. Den
ena var, att en orättvisa skedde dem, som blefvo pliktfällde
enl. nuvar. stadgande, eller åtminstone att de klagade öfver
en sådan orättvisa. Klaga de, så hafva de efter min öfvertygelse
orätt; ty då timmen dr utsatt, inom hvilken de skola
infinna sig, så finnes ingen orättvisa deruti, att de, som icke
rätta sig derefter, blifva pliktfällde, då andre, som ställa sig
författningen till efterrättelse, icke pliktfällas. Den andra
satsen var, att man vid lagstiftningen borde göra afseende
på dem, som under mantalsskrifningen supa sig fulla. Jag
kan icke instämma deruti, och funnos inga bättre skäl för
förändringen, så skulle jag helt och hållet afstyrka densamma.
Hr Frih. o. Landtm, lät uppläsa Hr Printzenskölds
förslag till redaction med den ändring , som han i sitt sednare
yttrande deruti gjort, så lydande: ”Om mantals- och
”skattskrifningarna låter Konungens Bef:h:de tidigt utfärda
"kungörelser, som för landet utsätta den ordning , uti hvil”ken
dessa förrättningar hvarje dag på för- eller eftermid”dagen
skola ske, samt att den, som vid upprop i bestämd
"ordning ej är tillstädes, gör sig till böter förfallen; hvarförutan
kungörelsen bör innehålla tydliga föreskrifter om
"beskaffenheten af de uppgifter till mantals- och skattskrifning,
som de skattskyldige, enl. författningarna och denna
"bevillo.stadga, skola aflemna."
Hr von Rosen: Att i kungörelsen skulle stå en bestämd
ordning för mantalsskrifningen kan jag icke förena mig
om, ty kungörelsen borde då innefatta hela mantalslängden.
Jag kan icke förstå, att jag i kungörelsen kan bestämma ordningen
annorlunda, än genom hela mantalslängdens införande.
Frih. Nauckhoff: Äfven jag anser ordet "ordning"
icke fullständigt uttrycka meningen. Visserligen har äfven
hittills brukats, att i kungörelsen intaga en viss ordning, men
denna ordning afser dagarna och ställena för mantalsskrifningen.
En speciellare ordning tror jag icke lämpligen böra
intagas i Konungens Bef:h:des kungörelse, emedan det
skulle
Den 10 Oclober f. m.
skulle varn för vidlyftigt. Men det är ingenting sora hindrar
ett tillägg i projectet, hvarigenom skattskrifvaren klagges
att låta uppläsa en underrättelse om den ordning , sorn
inom socknen skall iakttagas. Detta vore tjenlig! till förekommande
af att böter, såsom Hr von Rosen nyss uppgifvit,
kunde emot billighet äga rum ; ty har man en sådan
kungörelse förut, så vet hvar och en nära nog, när hans
ordning förekommer, och då må ingen sedermera klaga öfver
att böter redan på morgonen, då förrättningen börjas,
följa på uteblifvande. Jag skulle derföre anhålla att, såvida
man vill ingå i så många detaljer, ett tillägg infördes, hvarigenom
vederbör, skattskrifvare ålades kungöra de inom mantalsskrifnings-dislrictet
boende, hvilken ordning vid uppropet
kommer att äga rum, hvarefter jag tror att hvar och
en, som försummade sig, kunde skylla sig sjelf.
Hr Printzensköld: Då orden ”i bestämd ord
ning”
tyckas vacka betänklighet hos en och annan ledamot
af detta Hus, ser jag intet hinder att de utgå , emedan förslaget
dock blir lika klart; ty om det beter: ”samt att den,
"sorn vid upprop ej är tillstädes, gör sig till böter förfallen,”
tror jag ändamålet vara fullkomligen vunnet, och den betänklighet
undanröjd, som Frih. Nauckhoff vidrört.
Frih. Nauckhoff: Jag ber att ordet ”ordning” ej må
uteslutas. Jag anser nödigt och nyttigt att det intages; ty
det afser icke huru mantalsskrifningen bör ske, hvilket jag
ej finner böra intagas i Konungens Def:h:des kungörelse,
utan ordet ”ordning” bör stå här derföre , att Konungens
Bef:h:de i kungörelsen må äga ej allenast utsätta dagar och
ställen för förrättningen, utan äfven hafva sig öppet att införa
andra föreskrifter, som kunna finnas nödiga, och således har,
efter min tanke, utsättandet afordet ”ordning” en vidsträcktare
betydelse, än Hr Printzensköld haft i ögonsigte, då han
nu ansett det kunna utgå. Jag anhåller således, att detta
ord måtte få qvarstå, men att ett tillägg må göras, hvarigenom
en mera detaljerad föreskrift till säkerhet för dem,
som skola inställa sig, blefve vunnen.
Hr Printzensköld: Då bevill.stadgan icke lärer hafva
för ändamål, att innefatta alla de speciella reglementariska
föreskrifter, som äro nödiga för mantalsskrifnings-förrättningen
, utan det ankommer på Konungens Bef:h:de, att i
deras om dessa förrättningar utfärdande kungörelser, efter
sig företeende omständigheter, meddela närmare föreskrifter;
sfi skulle jag för min del tro, att eftersom Frih. Nauckhoff
önskar att orden ”i bestämd ordning” må qvarstå, dessa
ord också, för det ändamål bevilln.förordn. afser, göra tillfyllest;
ty att inrycka en hop speciella föreskrifter, tror jag
ej skulle vara gagneligt eller ändamålsenligt. Jag ber således
att Hr Frih. o. Landtm, täcktes ännu en gång låta uppi4
H. 25
■94
Den 10 October f. m.
läsa förslaget, på det R. o. Ad. måtte bedömma, huruvida
det är antagligt eller icke. Jag är visserligen icke kär i
mitt förslag, och vill någon uppgöra ett annat, blott det innehåller
Svenska, så vill jag ingalunda vara emot dess antagande.
Sedan Hr Printzenskölds nyss upplasta förslag ånyo-blifvituppläst,
hemställde Hr Frih. o. L a n d t m., om R. o. Ad.
behagade antaga detta förslag.
Ropades starka ja, blandade med nej.
Hr Landtm, förklarade, det han funnit ja hafva öfverröstat
nej.
Frih. Cederström, Thure: Jag vill visserligen icke
vara envis och begära votering i denna fråga, men jag anhåller
att få i prof. intagen min reservation emot R. o. Ad:s
nu fattade beslut, alt de, som icke äro närvar, vid uppropet,
skola genast vara till böter förfallne.
Gr. Posse instämde i denna reservation.
Hr von Rosen reserverade sig äfven emot det nu fattade
beslutet.
Hr Aminoff: Jag är skyldig att för herrarne anmäla
hvad jag bestämdt känner af de mantalsskrifnings-förrättningar,
hvarvid jag varit närvar., att under första timmen
är ingen tillstädes, under den andra få, och alt först under
den tredje timmen de skattskyldige börja att mera mangrannt
infinna sig. Jag kan således ej annat än förena mig med de
herrar, som föreslagit, att plikten genast må åläggas , när
man icke infinner sig i den ordning , som är föreskrifven,
och -att icke dessa 3 respit-timmar må äga rum. Derigenom
att de skattskyldige ej infunnit sig före den tredje timmen,
har ofta inträffat, alt förrättningen räckt inpå natten,
till skada för de personer, som varit ordentlige och infunnit
sig på rättan tid, men fått dröja till slutet, emedan de
personer, som varit frånvar. vid första uppropet, ansetts hafva
rättighet att blifva antecknade, då de anmälte sig. Det
har på somliga ställen ansetts, att de borde vänta tilI slut,
hvilket torde vara det rätta; men någon lag derom finnes
icke, och det har tillgått olika. Jag instämmer derföre med
de herrar, som yrkat, att den bör plikta, som ej på utsatt
tid infinner sig.
Hr Frih. o. Landtm, fästade uppmärksamheten deruppå,
att beslutet redan vore fattadt rör:de ordalydelsen af
stadgandet i 4i:sta §:n
Ilr
Eden hjelm: Jag får äfven reservera mig emot beslutet
och det af så mycket mera skäl, som det inom skärgården
är alldeles omöjligt för de skattskyldige att vara precisa;
ty de gå ut med god vind, som sedan kan helt och
Den 10 October f. m.
hållet vända sig, och de kunna ej med vittnen styrka förhållandet.
Hr af Schmidt, Georg Lars: Jag får äfven reservera
mig i denna fråga, ty det linnes så många tillfälligheter,
som kunna hindra folket att infinna sig på den bestämda
tiden, att det är hardt att pliktfälla dem, som under en
lång resa kunnat blifva uppehållna.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller att få erinra
hrr reservanter, att laga förfall gäller för uleblifvande vid
mantalsskrifning, och att dertill äfven hörer hinder af sjö. Jag
håller här lagboken i handen , men hittar ej straxt på capitlet,
hvilket jag dock skall visa för den , som kan vilja
se det.
Hr von Rosen: Jag skall utbedja mig alt vid min reservation
få tillägga, att jag anser den skattskyldiges närvaro
vid mantalsskrifningen vara föreskrifven egentligen derföre,
att han må kunna bevaka sin rätt. Jag vet ingen annan
olägenhet af hans utevaro, än att lian i mantalslängden,
der han ändå antecknas, kan införas oriktigt , eller i strid
med de uppgifter, hvilka han har rättighet all meddela.
42:dra §:n.
Hr Pr intzensköld: I första punkten af denna J förekommer
en olikhet emot hvad motsvarande stadgande i nu
gällande bevilln.förordn. innehåller, ithy att här står ”härom
utfärdade kungörelser”, i stället för att nuvar. bevilln.
förordn. innehåller ”härom utfärdande kungörelser.
” Jag skulle nästan tro, alt det sednare uttrycket
är bättre, emedan man talar om hvad som skall ske, och
att man skall rätta sig efter de kungörelser, som af Konungens
Bef:h:de komma att utfärdas. Men detta är en omständighet,
som på det hela kan vara likgiltig, ty meningen
är derigenom likväl icke otydlig.
I den andra punkten återigen förekomma samma fel ,
som jag förut anmärkt i a:ue föreg:de §§, nemi. att der äro
rikliga grammalikaliska språkfel. Det torde tillåtas mig att
uppläsa punkten: ”Dessa uppgifter, som t vä fa 111 författas,
”skola noga upptaga alla de personer, som lill hvars och ens
”hushåll höra” etc. Deri förekommer ingen omening. Men
sedan står: ”äfven skall bestämdt uttryckas personens embete,
”tjenst eller befattning, den rörelse, näring eller handtering,
”lian idkar, hans fastigheter, verk och inrättningar, äfvensom
”fartyg om fern svåra lästers drägtighet och derutöfver, samt
”ändlligen de hos hvar och en boende hyresman, eller andra,
”hvilka dessutom, för sig och sitt folk, äro pliglige alt enahanda
förteckningar och uppgifter aflemna.” Äfven skall bestämdt
uttryckas fartyg och hyresmän ! Detta är något,
som jag icke begriper, och det är i sanning förundransvärdt,
att man kunnat förbise sådana oriktigheter. Jag får der
-
kjG
De 11 io Octo b er f. ra.
före föreslå följande redaction: ”Dessa uppgifter, som tväfullt
författas, skola icke allenast noga upptaga alla de personer,
hvilka lill hvars och ens hushåll höra, med utsättande
af namn, ålder, mer eller mindre arbetsförmåga, bräcklighet,
o. s. v.; utan äfven bestämdt innehålla personens embete,
tjenst eller befattning, den rörelse, näring eller handtering
han idkar, hans fastigheter, verk och inrättningar, jemte de
honom tillhöriga fartyg om fem svåra lästers drägtighet och
derutöfver, samt ändlligen de hos hvar och en boende hyresmän,
eller andra,” etc. Då får verbum ”innehålla” hafva
afseende på alla de uppgifter, som skola aflemnas, och då är
språket riktigt samt meningen tydlig och klar.
4 >:dra §:n blef af R. o. Ad. antagen med de redactionsförändringar,
som Hr Printzensköld deruti föreslagit.
43:dje §:n.
Hr Printzensköld: Ehuru Utsk. i sitt sednare betänk.
i så måtto frånträdt det förslag, som i betänk. N:o 12
förekommer, att det tillerkänt åklagaren -fidei af bötesbeloppet,
kan jag likväl icke underlåta, alt äfven vid detta förslag
göra anmärkning. Alla de äldre bevilln.förordn:r, lill
och med den nu gällande, innehålla, att dessa böter skola
till hälften tillfalla åklagaren och till hälften socknens fattiga.
Jag vet i sanning icke, hvarföre man beständigt skall
söka fråntaga tjenstemännen deras tillsländiga inkomster, äfvensom
den uppmuntran de böra skäligen erhålla för det
de upptäcka olagligheterna. Det är visserligen sannt, att
embetsmannens pligt bör vara en tillräcklig driffjäder för
uppfyllandet af hans skyldigheter; men då må man å andra
sidan icke förbise, att embelsmannen, så väl som andra, behöfver
inkomster för att kunna lefva; och när han får dessa
inkomster på lagliga vägar, så förekommer man att han
skaffar sig dem på olagligt sätt. Det är en ganska billig
fördelning, som i nuvar. bevilln.stadga finnes, och Utsk. har
icke anfört ett enda skäl för billigheten deraf, alt en förändring
i denna fördelning skulle äga rum. Jag yrkar sades
att, med afslag å Bevilln.Utsk:s utlåt, i så väl betänk. N:o
12, som betänk. N:o 27, det stadgande härom, som i nu gällande
bevilln.förordn. förefinnes, må äfven i den näst blifvande
oförandradt bibehållas.
Frih. Cederström, Thure: För mindel får jng förklara,
att jag icke, i likhet med den siste värde talaren,
kan yrka någon förändring i den nu föredragna punkten
af Bevilln.Utsk:s memorial. Jag finner det nemi. vara
billigt , alt om åklagaren tillägges en del af böterna , så
böia åtminstone de fattige inom communen få de öfriga
fidelarna. Böter, som uttagas vid skattskrifningarna, utgå
isynnerhet af den fattigaste folkclassen , och då tyckes det
mig icke vara obilligt , alt större delen af dessa böter användas
till socknens fattiges bästa. Jag finner äfven en an
-
Den 10 Octo ber f. m.
'97
ledn., alt nu bifalla detta BevilIn.Utsk:s förslag, just af det
beslut B., o. Ad. nyss fattat. Enär böterna nu komma att
mångdubblas, derigenom att de skattskyldige icke få någon
tid att inställa sig, så torde den allmänna åklagaren vara
tillräckligt belåten med en tredjedel af böterna. Jag yrkar
således bifall till Utsk:s förslag.
Frill. Nauckhoff: Jag nödgas anmärka ett annat förhållande
vid denna §. Här står; ’’böle till socknens fattige
”1 r:dr.” Jag vet icke af hvad skäl Utsk. aflägsnat sig från
18,2 års författning, som jag menar upptager 2 r:dr. Här
lärer icke vara fråga om att utsätta några böter , ty efter
det beslut, som R. o. Ad. redan fattat, torde de på en annan
väg blifva bestämda. Jag anmäiker således här endast
oriktigheten af förändringen , på det att saken i den blifvande
proposm må observeras och icke undfalla Utsk. Här
står äfven: ”och vare samma bot för den, som underlåter
”alt anmäla de på ägorna inhysesboende personer.” Således
1 r;dr, efter hvad Utsk. här bestämt. Denna bot är alltför
liten. Jag får således anmärka att, så vidt man önskar det
härvid åsyftade ändamålet, äfven böterna böra bestämmas i
förhållande dertill.
Hr von Hartmansdorff frågade, om det vore den
42:dra eller 43:dje §:n, som vore under öfverläggning.
Hr Frih. o. Landtm, svarade, att det vore den 43:dje.
Hr von Hartman sd or ff; I det fallet får jag, lika
med en föreg:de talare, yrka, att den gamla föreskriften om
böternes fördelning tveskiftes emellan åklagaren och socknens
fattiga må bibehållas. Befattningen alt göra anmärkn:r
är så obehaglig, att hon just derföre ofta underlätes. Kommer
dertill, såsom stundom händer, att dessa anmärkn:r förfalla,
när de underställas landshöfdingens pröfning, så underlåtas
de desto mera. Det har händt mig , att just af en
häradsskrifvare få det svaret, att anmärkn:n är obehaglig att
göra, och om lion icke af landshöfdingen godkännes, så ådrager
man sig blott ovänner för besväret. Jag tror således,
att vill man ordning, så måste man låta den gamla föreskriften
qvarstå. Min mening och öfvertygelse är icke att böterna
skola blifva flera, derföre att väntningstiden af 3 timmar
är borttagen; ty der folket märker, alt allvar är i fråga,
der infinner det sig också i rättan tid cch der kommer
allt att gå i sin ordning. Således anhåller jag att R. o. Ad.
mätte i detta fall godkänna författningen sådan, hon hittills
varit.
Hr Printzensköld: Till svar på den anmärkn., som
Frih. Nauckhoff behagat göra derom, att bölerne för underlåten
inställelse vid mantals- och skattskrifning nu äro lägre,
än i K. förorda, den 3o Sept. 1812 blifvit faststäldt, får jag
äran upplysa, hvad jag förmodat alt Hr Frih:n och Lands
-
xg8 Den 10 Octobcr f. m.
liöfdingen skulle kanna i följd af sitt embete, att dessa böter
fortforo att oförändrade gälla till 1823 års riksdag, emedan
samma böter ännu i 1818 års bevilln.förordn. finnas utförde
lill 2 r:dr b:co. Men vid 1823 års riksdag beslöto
Sländerne, alt dessa böter skulle nedsättas till 1 r:dr, hvilket
också ganska riktigt i den då utfärdade bevilln.stadgan
står att inhemta. Men som dessa böter voro fastställda i en
af K. M. utfärdad författning , så ingingo Ständerne till K.
M. med und. anmälan om detta deras beslut, under anhållan
att K. M. täcktes dertill sitt nåd. bifall lemna, hvarpå
K. M. i nåd. bref till Kammar-coll:m biföll R. St:s förslag
och anbefalte Kammar-colhm, att så väl derom, som äfven
om besvärstiden i dessa frågor utfärda en allmän kungörelse.
En sådan kungörelse är äfven, om jag ej misstager mig, utfärdad
den 19 Dec. 1823, och detta är orsaken hvarföre endast
1 r:drs böter äro upptagna i sednare bevilln.förordningar.
Jag begagnar detta tillfälle, för att äfven svara några
ord på hvad Frih. Cederström yttrat. Frih:n trodde det
vara tillfyllest, att åklagaren erhölle ytdel af bötesbeloppet,
och att, då böterne till större delen utgå af de fattigare bland
församlingens innevånare, det också vore billigt att desamma
till större delen till fö 11 o församlingens fattige. Skulle denna
princip göras gällande, så skulle det vara obilligt, om någon
åklagare i något enda fall skulle få ens den ringaste an-.
del af böter, som utgå i andra mål; ty vi kunna väl ickeneka,
att böter som ådömmas vid häradsrätt eller vid andra
tillfällen, träffa personer, som äro mantalsskrifne i någon
församling, och böterne borde då af samma skäl hemfalla
till församlingens fattiga. Detta är icke någon rättsgrund,
som jag för min del kan godkänna. Tvertom är det
en rättvisa deruti, att den som anmärker att olaglighet föröfvats,
också får åtnjuta någon belöning derföre, att han icke
underlåtit att densamma åtala. Denna belöning har lagstiftningen
funnit kunna lämpligen tilldelas, derigenom att
hon tillagt åklagaren en viss andel af de böter, hvartill den
försumlige eller felaktige gjor t sig förfallen , och jag kan ej
inse orättvisan deraf, att en mantals- och skatlskrifvare, sorn
här är åklagare eller fiscal , får likaväl sin andel i dessa böter,
som i de åtal, hvari han eljest är dertill enl. författningarna
berättigad.
Hr von Rosen: Jag tycker' det kan vara mest likgiltigt
örn häradsskrifvaren får hälften eller tredjedelen af böterna.
Hans lön och inkomster äro egentligen icke beräknade
på böter. Han har en ordinarie-lön. Att han bör
hafva något vid detta tillfälle såsom åklagare, finnei' jagskäligt
derföre, att det kan öka hans besvär, och hufvudsakligen
derföre att försummelserna må åtalas , på det författningarna
må hållas i helgd. Jag säger icke, om böter bö
-
Den 10 Oetober f. m.
>99
ra finnas eller ej, men då författningen stadgar att de skola
finnas, så böra de också viddensammes öfverträdande utgå.
Jag tror att det kan vara likgiltigt, om hälften eller
tredjedelen af bötesbeloppet tillägges häradsskrifvaren, ty 16
sk. b:co kunna vara motsvarande det besvär som honom tillfaller.
Men deremot finner jag en obillighet, om jag så skall
kalla det, deruti, att om någon vill undandraga sig eller gifva
anledn. dertill, att någon annan skattskyldig kan undandraga
sig skatt, skola alla böterne tillfalla fattigcassan i församlingen.
Detta förhållande gör häradsskrifvaren och etnbetsmännen
i sanning mera besvär, än orri man kommer en
timme sednare till mantalsskrifningen. Jag ser att äfven i835
års författning stadgat, att alla dessa böter skola gå till fattigcassan.
Jag skulle tro, att äfven här åtalaren bör hafva
sin vissa andel, när åtal skett, ty här blefve det en förlust
för Staten, om icke åtalaren fästade uppmärksamhet vid och
anmärkte förhållandet. Jag anser åtalet här vara mera vigtigt,
och dock tillägges hela bötesbeloppet åt fattigcassan,
hvars föreståndare jag icke tror hafva mycket tillfälle att
controllera förhållandet. Jag skulle derföre önska, att åtalaren
äfven här finge sin lott. Sedermera är här i sista momentet
utsatt, att 0111 den för uteblifvande från mantalsskrifningen
botfalde icke inom 14 dagar går till häradsskrifvaren
för att aflemna bristande uppgifter, skall han vara skyldig
lill dubbel bot, men dervid är icke sagdt hvem som skall
få böterna, eller huru de skola fördelas.
Frih. Cederström, Thure: Jag liar blifvit uppkallad
i anledn. af Hr Printzenskölds svar på mitt förra anförande.
Jag får dervid först förklara , att jag med Hr von
Rosen finner , att denna fråga verkligen icke är af särdeles
vigt, men jag kan icke undertrycka min enskilda öfvertygelse
derutinnan, att jag i allmänhet anser att ingen person
bör egentligen hafva någon fördel deraf, om han väl eller
bättre än andia sköter sin tjenst. Jag anser att hvar och
en, blott i följd af sitt tjensteåliggande , bör uppfylla sina
skyldigheter, men att icke det bör vara någon särskild fördel,
som uppmanar honom alt väl utöfva sin tjenst. Men
jag får tillägga, att då här blifvit yrkadt , att det vore behöfligt
att åklagaren, på det åtal måtte ske, finge någon andel
i böterna, så kan jag icke frångå mitt yttrande, att han
med -J:del bör vara belåten, hvilket jag äfven tycker vara
billigt. Hvad rättsgrunden beträffar, så måtte det vara lika
billigt att tillägga socknens fattige -§:delar, som att tillägga
dem hälften. Det är i flera författningar, såsom i fråga om
fylleri och flera andra mål, redan förut stadgadt, att socknens
fattige böra få -§:delar af böterna. Hvad ifrågavar.
förhållande beträffar, så är i allmänhet här icke samma förhållande,
som med böter vid häradsrätten för uteblifvande
eller andra orsaker, enär det, såsom Hr von Rosen rätteli
-
200
Den io 0 c to be r f. ra.
gen anmärkt, är för sin egen skull, sorn den skattskyldige
är tillstädes vid mantalsskrifningen; ty om han uteblir eller
icke, så antecknas han i alla fall efter husförhörslängden.
Jag yrkar således bifall till Utsk:s förslag i denna §.
Frih. Nauckhoff: Till svar å hvad en värd talare
nyss yttrat i afseende på mitt anförande, får jag nämna, att
då jag gjorde anmärka, vid bötesbeloppet i r:dr, så var det
temmeligen tydligt, att jag ansåg r r:dr vara för litet eller
för mycket, med ett ord att vara oriktigt. Delta matte således
varit ett tillräckligt motiv för den anmärkn. som jag
gjort. Då den emedlertid framkallat en historik öfver uppkomsten
af detta stadgande, så matte detta hafva varit fördelaktigt
för dem, som deraf haft behof. Jag erkänner gerna,
att jag verkligen hört lill deras antal , och tackar således
för upplysningen. Beträffande vidare samma bots tillämpning
på de personer, som underlåta att uppgifva dem,
som bo på deras ägor och egentligen äro att anse såsom lösdrifvare,
så har jag hufvudsakligen fästat mig vid att denna
bot af i r:dr är alltför liten, och då någon bestämd siffra
nu icke kommer att utsättas , så har jag dermed blott velat
säga, alt jag anser den böra vata högre. Hvad åter författningen
mera generell betraktad angår , så får jag nämna,
att jag trott bevilln.förordn. vara en sådan stadga
som gällde från den ena riksdagen til! den andra , och alt
således, då fråga är att utfärda en ny, jag icke ser något
hinder hvarföre icke äfven högre böter deruti må kunna
inflyta. Jag anser mig således icke hafva gifvit prof på
brist hvarken i omdöme eller minne, då jag gjorde min
framställning.
Frih. Gederström, Anders: Om den fatalietid af 3
timmar, som Utsk. föreslagit, blifvit af K. o. Ad. antagen,
skulle jag icke haft något emot att häradsskrifvaren fått hälften
af bötesbeloppet; men då den blifvit borttagen, och detta
kommer att blifva ganska lucrativt för häradsskrifvaren, enär
han lätteligen kan ställa så till , att en stor del af församlingens
innevånare icke kunna på bestämd tid vara tillstädes
vid mantalsskrifningen, så skulle jag helst se, att han icke
fick någon andel i böterna, utan att allt tillföll, såsom
Utsk. först föreslagit, församlingens fattiga.
Gr. Posse: Jag är visst icke bland dem, som söka motarbeta
att en laglig inkomst må kunna erhållas för de personer,
som jag en gång förut inom detta rum förklarat mig
anse alltför svagt lönade; men jag erkänner, att jag dock är
af den tanken, att inkomster , tillkomna isynnerhet genom
täta och många anmärkn:r och bötesandelar, icke äro hvad
jag gillar eller önskar. Genom det nyss fattade beslutet har
verkligen ett öppet fält i den vägen uppkommit, och det är
på den grund att jag tror vida flera sådana bötesbelopp i
detta
Den 10 October f. ra.
aoi
detta fall skola komma att utgå, än förut, som jag för min
del anser det vara fullkomligen tillräckligt, att en tredjedel
tillfaller åklagaren. Jag instämmer i hvad Frih. Cederström
nyss yttrat och anhåller, att det af Bevilln.Utsk. i betänk.
N:o 27 föreslagna tillägg måtte bifallas.
Hr Printzensköld: Om det äfven må vara sannt,
såsom Gr. Posse nyss yttrat, att böter äro en obehaglig inkomstkälla,
hvarföre Hr Grefven densamma i allmänhet ogillat,
så står den satsen dock fast, att dessa böter för K. M.
och Kronan utgöra en icke obetydlig inkomst, äfvensom att
de äro af samma natur för de åklagare, som deraf erhålla
andel. Det voro lyckligt, 0111 Hr Grefven skulle kunna bereda
så stora ordin.inkomster för alla tjenstemän, att några
extra-ordin.inkomster för dem icke vore af nöden. För det
att nu förhållandet är sådant, att Hrr iandshÖfdingar tilläfventyrs
hafva så stora inkomster på stat, att de icke behöfva
några extra-ordin.inkomster eller s. k. sportlar , för att
kunna subsistera deraf, så är dock icke händelsen sådan med
pluraliteten af lägre tjenstemän. Häradsskrifvarne hafva i
sanning icke så stor lön, — det torde Hr Grefven likasom
alla andra IandshÖfdingar hafva sig bekant. De hafva deremot
ett nästan öfvermåttan stort arbete. Alt nu vilja betaga
dessa med ett stort arbete öfverhopade tjenstemän en
förbättring i deras inkomster, derigenom alt de få del i böter,
ålagda i följd af angifvelse!-, som af dem blifva gjorda,
anser jag icke innebära någon rättvisa, om äfven det vore
önskligt, att ett annat förhållande kunde existera. Jag vidblir
således mitt yrkande, att fördelningen af böterna må
förblifva sådan den varit.
Hvad beträffar Frih. Nauckholfs anmärkn. derom , att
böterne för uteblifven inställelse vid mantalsskrifningen skulle
vara för ringa, så har Hr Frihtn måhända rätt; men intilldess
K. M. medger förhöjning af dessa böter, hvilket jag anser
oundgängligen nödvändigt innan någon ändring kan ske,
mäste de väl till oförändradt belopp i bevilln.förordn. qvarstå,
och det var på denna grund jag tog mig friheten upplysa,
att dessa böter här äro införda i conformitet med hvad
en af K. M. utfärdad författning innehåller. Beträffande åter
de för oriktiga uppgifter här bestämda böter, så bör jag tillkännagifva,
att de, på sätt Frih. Nauckhoff anfört, äro äfven
efter min öfvertygelse alldeles för ringa. 1 1812 års
kungörelse om mantals- och skattskrifningar är den person,
som innehar en egendom, der han icke vistas, ålagd att vid
20 r:dr b:co böter tillse att uppgift för denna egendom, på
hvilken han icke vistas, varder till mantalsskrifningen aflemnad.
Dessa böter synas mig kanske nog dryga, men jemför
man dem med de böter, hvarom här nu är fråga, då oriktiga
uppgifter afgifvas, så skulle jag tro, ått de sednare stå
«4 H. a6
202
Den ioOctober f. m.
i alltför stort missförhållande till de förra. Det ena ur en
uraktlåtenhet, som ganska lätt kan hjelpas, det andra förutsätter
nära nog ett uppsåt, eller också en uppenbar vårdslöshet,
emedan det måste vara ganska lätt att gifva en riktig
uppgift. Jag skulle således tro, alt Ständerne, jemte det
de till bestämdt belopp höjde dessa böter, borde bos K. M.
anhålla om fastställelse på en sådan förhöjning. Man har
här i bevilln.stadgan, likasom i den nästföreg:de, inryckt en
mening, som har det felet att icke vara med rätta förhållandet
öfverensstämmande. Här står nemi.: ”skolande dessa
"böter, som aro desamma, hvilka uti särskild K. förordning,
"angtde mantals- och skattskrifning, äfven finnas utsatta" etc.
Om orden "dessa böter” hafva afseende på ansvaret för den,
som beträdes med oriktig uppgift, så får jag förklara , att
några sådana böter alldeles icke finnas i 181 2 års kungörelse
om skattskrifning bestämda. Der omtalas endast böter för
den skattskyldige, som uteblifver från skattskrifningen ; för
den skattskyldige, som underlåter att, inom viss tid efter det
han inflyttat i en församling, anmäla sig hos församlingens
pastor och aflemna sitt prestbetyg; för den skattskyldige,
som, icke boende inom skatlskrifnings-districlet, underlåter
att meddela uppgift på den egendom han inom districtet
äger; men några böter för oriktiga uppgifter har jag icke i
denna kungörelse kunnat upptäcka. Således är det en oriktighet
, att man sagt dessa böter vara desamma, som i K.
förordn. om mantals- och skattskrifning finnas utsatta. Dessa
ord hafva ej heller influtit i 1818 års bevilln.förordning. De
hafva först blifvit tillagda i i8a3 års förordning. Orsaken
dertill kan jag i sanning ej inse, och de måste hafva influtit
genom något misstag. Jag skulle således för min del tro,
att en redactionsförändring här borde äga rum, hvilken jag
likväl nu icke är beredd att uppgifva, hvarigenom det noggrannare
uttrycktes, att de böter, som först i punkten omtalas,
äro desamma, som i K. förordningen upptagas, men
deremot att det sednare slaget af böter icke finnes i någon
annan författning utsatt än i sjelfva bevilln.stadgan; och borde
en författning, som gemensamt omtalar dessa böter, till
allmänhetens efterrättelse utfärdas genom K. M., der R. St.
torde böra förhållandet anmäla.
Hr von Hartmansdorff: En talare har trott att
häradsskrifvarne skulle kunna så tillställa att vederbör, skattskyldige
icke hunne fram till mantalsskrifningen. Med samma
skäl, som han förmodar sådant, borde han ock kunna
förmoda att häradsskrifvarne tillställa hvilken annan brottslighet
som helst. Vili man antaga det ena, så är det andra
lika antagligt eller lika osannolikt. Jag förmodar följaktligen
att R. o. Ad. icke gör afseende på en sådan anmärkning.
Hvad böternes belopp beträffar, så skulle jag önska, att R.
o. Ad. i detta hänseende ville låta bero vid den sisla bevilln.-
Den 10 October f. ni.
förordn., oell att således de 3 första momenterne af den §,
nemi. den /[&: te, som i den gamla bevilln.förorda, motsvarar
4> §-'n i Utskrs förslag, måtte blifva af R. o. Ad. godkända,
likväl med den rättelse, som flr Printzensköld sednast
omnämnde, att orden om böterna: ’’som äro desamma, hvilka
”uti särskild K. förordning, angide mantals- och skattskrifning,
äfven linnas utsatta,” måtte uteslutas I det fallet
komme meningen att lyda så här: ”skötande dessa böter tilI"falla
fattigcassan i den stad, socken eller församling, hvar’’
t i 11 den pliktfällde hörer” etc. Jag vågar vördsamt anhålla
om Hr Landlm:s propos. till denna framställning.
Frih. Cederström, Anders: Till bevis derpå alt
häradsskrifvaren, utan alt begå någon olaglighet, kan så tillställa,
att de skattskyldige ej komma att vara tillstädes vid
mantalsskrifningen, får jag nämna, att han kan utsätta limmen
dertill så tidigt, att ganska många helhe betala dessa
böter, än de underkasta sig alt vid denna tid infinna sig.
Full. von Kraemer: Jag vill blott lill besvarande af
den siste talarens anmärkn. erinra , att det icke är häradsskrifvaren,
som utsätter tiden för mantalsskrifnings-förrättningen,
utan Konungens Bef:h:de.
Hr Printzensköld: Ändamålet att uppställa bevilln.-  förordn. så alt den varder laglig, tror jag kunna vinnas genom
det förslag, som Hr von Hartmansdorff framställt, nemi.
att den mellanmening, som man vid i8a3 års riksdag i berville.
förordn. inflickade och der sedermera fått qvarstå, uttages;
så att meningen blir följande: ”skolande dessa böter
”tillfalla fattigcassan i den stad, socken eller församling” etc.
I)å har man icke omtalat huruvida de äro desamma , som i
någon K. förordn. om mantals- och skattskrifning finnas utstakade,
utan endast att de finnas, och då tror jag ändamålet
är uppfyldt. I öfrigt bör jag, i anledn. af hvad som här
är anmärkt af Frill. Anders Cederström, ang:de böterna,
tillkännagifva, att detta icke rörer böterna för underlåten
inställelse eller för underlåtenhet att vara tillstädes vid uppropet,
ty det är icke häradsskrifvaren , som bestämmer tiden
eller timmen då mantalsskrifningen skall taga sin början,
och att det således är för honom omöjligt alt ställa så
till att de skattskyldige varda betungade, utan att det är
hans ovillkorliga skyldighet att ställa sig till efterrättelse hvad
Konungens Bef:h;des kungörelse innehåller, och om de skattsky
Idige icke göra detsamma, då först tillkommer det honom
att göra anmärkn.; i följd hvaraf han icke kan genom
enskilda tillställningar skaffa sig denna inkomst, hvarken till
större eller mindre belopp.
Frih. Cederström, Anders: Jag vet ganska väl alt
det är Konungens Bef:h:de sorn utsätter timmen, men jag
vet också, alt det vanligen sker till följe at den framställ
-
Den 10 0 c l o li e r f. ro.
ning, som häradsskrifvaren gör, och att det således i sjelfva
verket ändock för det mesta lärer blifva häradsskrifvaren,
som bestämmer tiden.
Hr Printzensköld: På den anmärkn., som af den
siste talaren framställdes, bör jag endast svara, alt jag förmodar
Konungens Bef:b:de böra hafva så mycket omdömesförmåga,
att de kunna pröfva, huruvida liäradsski ifvarens
förslag är antagligt eller icke.
Hr Mannerskantz, Carl Axel: Det förundrar mig
att man så länge skall hålla på att tala om en sak, sorn en
af härvarande landshÖfdingar har förklarat vara fullkomligen
likgiltig, då här endast tvistas om huruvida åklagaren
skall få hälften eller tredjedelen af böterna. Jag var en
af dem, som tidigast ropade ja dertill, att uppskofvet under
tre timmar med böters åläggande skulle upphöra, på den
grund alt jag trodde ordningen derigenom skulle befrämjas,
men om det blott skulle lända till att öka inkomsterna för
tjensteraännen, skulle jag högligen ångra detta ja. Jag tror
att den tjensteman, som är närvar, för alt hålla ordning,
enligt den honom åliggande tjenstepligt, bör tillse att böter
vid efterlåtenhet äga rum; men böterna böra finnas för
ordningens bibehållande, och icke för att bereda inkomster
för tjenstemännen.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla Utsk:s förslag i 4Rdje §:n.
Ropades ja och nej.
Hr Landtm, yttrade, alt han, till förekommande af
missförstånd, ville framställa propos. särskildt å bötesbeloppets
fördelning, och särskilt pä §:ns innehåll i öfrigt, hemställande
nu först, om R. o. Ad. ansåg i fråga var. bötesbelopp
böra fördelas på sätt Bevilln.Utsk. föreslagit.
Ropades ja och nej.
Hr Landtm, förklarade det han trott sig finna att
nej öfverröstat ja.
Hr Landtm, hemställde om R. o. Ad. ansåg att bötesbeloppet
borde fördelas på sätt förut gällande bevilln.
förordning föreskrifter.
Ropades ja och nej.
Hr Landtm, förklarade, det han trott sig finna att
ja öfverröstat nej.
Hr Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade i öfrigt
gilla Bevilln.Utsk:s förslag i denna 4^ §•
Ropades nej.
Hr Landtm, hemställde om R. o. Ad. ansåg att, på
sätt Hrr Printzensköld och von Hartmansdorff föreslagit,
Den 10 Octo ber f. ra.
so5
orden: ”sorn uro desamma, hvilka uti särskild K. förordning,
ang:de mantals- och skattskrifning, ufven finnas utsatte,
” borde utgå.
Ropades ja.
Hr Landtm, hemställde vidare, om R. o. Ad. behagade
i öfi igt gilla den föreskrift i afseende på denna §, som i
nu gällande författning är intagen.
Hr von Hartmansdorff: Jag får blott vördsamt erinra,
att i nu gällande bevill.författning finnas ett 4-'de
morn., ang:de besvärshänvisning i detta afseende. Detta är
icke upptaget i nu afgifna förslag till denna §. Jag har ej
förmärkt hvart Utsk. förflyttat denna besvärshänvisning,
eller om hon är alldeles borttagen. Jag erinrar detta blott
på det saken måtte komma under öfverläggning, då fråga
blifver om besvärshänvisning i allmänhet.
Hr Printzensköld: Jag bör, i anledn. af hvad Hr
von Hartmansdorff nu erinrat, hafva äran tillkännagifva,
att den besvärshänvisning, som bär i bevilln.förordn. varit
intagen, står jemväl i Kammar-coliegii kungörelse den 23
Dec. 1823, och skulle det således synas mig, som vore densammas
införande i bevilln.förordn. öfverflödigt.
Hr Frill. o. Landtm, yttrade att, om han rätt fattat,
hade Hr von Hartmansdorffs förslag innehållit, att hittills
gällande be v ilin. stadga , med undantag af sista momentet,
som icke är upptaget i Utsk:s förslag, skulle af R. o.
Ad. bifallas.
Hr von Hartmansdorff: Jag vill blott erinra, att
genom bifall till detta förslag, det icke må vara oss betaget,
alt framdeles yttra oss om besvärshänvisningen.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. med
iakttagande af det beslut Ståndet nyss fattat, för öfrigt behagade
bifalla Utsk:s förslag i 43 §:n
Ropades ja.
44=de §:n.
Frih. von Kraemer: Då Bevilln.Ut»k:s betänk. N:o 12
första gången förevar till öfverläggning, gjorde jag några
anrnärkn:r emot denna § och om olämpligheten att dubblera
mantals- och skattskrifningen inom universitets-städerna. Dessa
anmärkn:r hafva undfallit Utsk:s uppmärksamhet. Jag kan
omöjligen frångå dem. Förhållandet är att academi-staten
tillhör samma församling, som stadens öfrige innevånare.
De hafva samma pastoralvård, gemensam sockenstämma, gemensam
fattigförsörjning, gemensamma fattighus och folkskolor;
med ett ord de utgöra blott en församling, och genom
det antagna sättet att verkställa särskilda mantalsskrifningar,
hafva ofta stora olägenheter inträffat och personer
ao6
Den 10 Octobcr f. m.
ej blifvit inskrifne i mantal, derföre att man ej haft tillfälle
all noggrannt jemföra de på olika ställen förda mantalslängderna.
Äfven inom academi-stoten har man insett olägenheterna
deraf och önskat en förändring. Vid föreg:de
riksdag trodde jag,- att detta skulle kunna hjelpas derigenom,
att jag i Bevilln.Utsk. yrkade, att arne ledamöter af
slädens öfriga innevånare skulle vara närvar, vid academislalens
mantalsskrifning, och tvertom arne ledamöter af academi-staten
vid stadens, för att kunna upptäcka de missförhållanden,
som kunde äga rum; men erfarenheten har visat,
att detta icke varit tillräckligt, emedan personer flyttat
från det ena till det andra stället inom staden, ech det ej
varit möjligt, att så hastigt få nödig upplysning af de olika
mantalslängden, som blifvit förda. Jag får med anledn. af
dessa antnärknrr föreslå, att 44 §:n luå erhålla följande lydelser
"”Vid universiteten förrättas mantals- och skaltskrifningen
för academi-staten och dem, som under academiska
jurisdictionen lyda, i förening med och vid samina tillfälle,
som mantals- och skattskrifningen verkställes för den öfriga
församlingen i den stad, der universitetet är förlagdt, i närvaro
af academi-bokhållaren och ett af academiens rector
utsedt ombud."
Gr. Posse förenade sig med Frih. von Kraemer.
TJppå derefter framställd propos. beslöt R. o. Ad., att,
på sätt Frih. von Kraemer föreslagit, stadgandet i 44 §sn
skulle erhålla följande lydelse; "Vid universiteten förrättas
"mantals- och skattskrifningen för academi-staten och dem,
"som under academiska jurisdictionerna lyda, i förening
"med och vid samma tillfälle, sorn mantals- och skattskrif—
"ningen verkställes för den öfiiga församlingen i den stad
"der universitetet är förlagdt, i närvaro af academi-bokhål"laren
och ett af academiens rector utsedt ombud."
45:le §:n.
Hr von Hartmansdorff: Här förekommer ett ord,
som jag fruktar kan vålla att personer oriktigt uteslutas ur
mantalslängden. Det står nemi : "De vid mantals- och
skattskrifningen meddelade uppgifter om personers namn
och ålder skola med husförhörsboken på stället noga jemföras,
så att ingen skattskyldig förbigås eller uteslutes
från mantalslängden." På grund af ordet skattskyldig
torde det kunna hända, att åtskillige personer, som borde
stå i mantalslängden, ej komma dit. Jag vet icke hvilket
ord som borde brukas i stället, om icke det vanliga vederbörande;
men ordet skattskyldig kan föranleda fleras uteslutande.
Gr. Posse: Jag skulle tro, att, i anledn. af den anmärkn.
Hr von Hartmansdorff gjort, icke något annat erfordrades,
än att borttaga ordet "skattskyldig," då stadgandet
komme alt innehålla, "så att ingen förbigås."
Den 10 October f. m.
Ulskrs förslag bifölls med ulesliilaiide af ordet ”skattskyldig’’
emellan orden ”ingen” och ”förbigås.”
46:le jj:n.
Hr Aminoff: I första mom. af denne § skulle jag önska
en liten förändring Här står att den skattskyldige skall
mantalsskrifvas och taxeras der han bosatt är, till nästa fardag
flyttar, eller största delen af året sig uppehåller. Derföre
händer ofta, att personer varil bosatte på ett ställe
och uppgifvit sig att vistas största delen af året på ett annat
ställe. Derigenom uppkommer oreda, och jag skulle
tro, att detta vore lättast hjelpt dermed, att föreskriften om
skattskrifning, der de skattskyidige uppgifva sig vistas största
delen af året, blefve utesluten.
Hr Printzensköld: Uti sista punkten af ifrågavar. §
förekommer förslag till en lagbestämmelse, som både har
föranledt och kan föranleda till många svårigheter. 1 K.
Kammarrättens instruction finnes stadgadt, att fråga om
skattskyldigs skattskrifriingsoi t skall, efter det den af Konungens
Bef:h:de blifvit pröfvad, fullföljas i Kammarrätten,
men i K. Kammarcollegii instruction finnes åter det stadgande
införd t, att om tvist uppstår om mantalsskrifningsstället
för personer, hvilka kunna komma att ligga fattigförsörjningen
till last, skall frågan derom gå från Konungens
lief:h:de till Kammar-colhm. Dessa stadganden hafva
understundom blifvit så förstådda, att äfven frågor af sistnämnda
beskaffenhet, eller de, som egentligen tillhöra Kammar-collegii
pröfning, hafva blifvit bänvisade till Kammarrätten
samt der jemväl upptagna. För att undvika tvetydighet
i förevar, fall, skulle jag tro det vara bäst, att utesluta
de sista orden, eller utbyta strofen : med besvärs
hänvisning
till K. Kammarrätten, emot någon annan,
som bättre uttrycker saken, och jag vågar för min
del föreslå, att denna punkt må blifva af följande lydelse:
”Uppstår fråga om den ort, der någon skall skattskrifvas,
profves deu af Konungens Bef:h:de, hvarefter saken fullföljes,
på sätt författningarne stadga.” Då har icke bevilln.
förordn. något bestämdt stadgande härom, och komma de
af K. M. utfärdade föreskrifter för de båda embetsverken
att lända till efterrättelse.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller att få instämma
både med Hr Aminoff och Hr Printzensköld. Om första
mom. finge följande lydelse: Hvarje skattskyldig skall
ovillkorligen i mantal uppföras och taxeras, der han bosatt
är, eller till nästa fardag flyttar, så tror jag att stadgandet
vore riktigast. Det skulle eljest möjligen kunna hända, att
de, som nu ett år hafva vistats i liufvudstaden för riksdagens
skull, blefve, ehuru de höra till landsorterna, skattskrifne
här, med flera sådana olämpligheter. I afseende på
ao8
Den i o O c t o b e r f. m.
besvärshänvisningen, tror jag det vara så mycket rikligare,
att införa de ordalag Hr Printzensköld uppgifvit, som Ständernes
företag att gifva besvärshänvisning, i sådana mål sorn
dessa, lätteligen kan föranleda misstag och olägenheter, på
sätt Hr Printzensköld anmärkt.
Hr von Rosen: Jag befarar, att första mom. af 46
$;n kan möjligen stå i motsägelse med den communal-lag,
som nu under riksdagen förekommer till afgörande. Dervid
har Utsk. icke, mig veterligen, fått någon bestämd anmärkn
emot bestämmelsen, att jag kan vistas i en socken,
utan att der vara skattskrifven. Skälet dertill var att icke
gifva socknens innevånare anledn. att hindra folk att vistas
inom socknen. Om vi nu bifalla hvad Utsk. i denna § föreslagit,
och få en motsatt författning en annan dag, så är
jag rädd att någon collision derigenom kunde uppkomma.
Jag minnes icke ordalydelsen i eommunal-lagen och kan
derföre ej föreslå den förändring, som har synes erfordras;
men om någon minnes den, så skulle jag önska att vi kunde
få detta stadgande i likhet dermed. Jag tror att det
kan vara i bevilln.förordn. likgiltigt hvar en person blir
skattskrifven, blott skatten går ut. Det blir communallagen,
som bestämmer hvar man skall skattskrifvas och här
stadgas huru skatten skall gå ut. Detta är två olika saker;
men på det ingen stridighet emellan författningarna måtte
uppkomma, önskade jag att denna punkt ändrades i öfverensstämmelse
med communal-Iagen.
Frih. Gederström, Jacob: I afseende på första mom.
i 46 §:n tillstyrker jag så mycket hellre, att R. o. Ad. måtte
uppskjuta sitt beslut om redaclionen deraf, som fråga är
om förändring i legostämmotiden. Om sådan förändring
sker, att legostämma kan så väl på landet som i städerna
blifva två eller ännu flera gånger om året, så följer af sig
sjelf, att denna bestämmelse ej går an. I afseende på det
sista morn., så instämmer jag uti Hr Printzenskölds anmärkt!,
emot den deri nämnda besvärshänvisningen till kammarrätten.
Frågan har egentligen uppkommit deraf, att embelsoch
tjenstemän, som skola, efter §:s ganska bestämda och
tydliga innehåll, vara mantals- och skattskrifne der de hafva
tjenst, likväl hafva låtit skattskrifva sig på landet, der
de haft egendom, och derigenom förorsakat confusion vid
bevillningens påförande, emedan Taxerings-commiteerne icke
haft kännedom om deras löneinkomster. I sådana frågor
är naturligtvis Kammarrätten forum. Deremot i fråga om
inflyttning och mantalsskrifning för dem, som begärt inflyttning
är Kammar-collina det forum, som skall dömma, emedan
på det utslaget beror, huruvida skyldigheten lill framtida
fattigvård skall tillhöra den commun, dit flyttningen
sker, eller den, hvarifrån den skett. Jag instämmer således
med
Den i o Oc t o b e r f. m.
209
med Hr Printzensköld deruti, att slutorden i sista morn. må
utgå, och efter Konungens Ref:h:de må införas: ”med besvärshänvisning
till ort och ställe sorn vederbör.”
Frih. von Kraemer: Jag skulle anse att första mom.
borde få stå qvar oförändradt. Derigenom uppfylldes äfven
det villkor Hr von Rosen anmärkt i afseende på nya coinmunal-lagen;
ty örn de orden, största delen af året
sig uppehåller, blifva bibehållna, så står det i öfverensstämmelse
med det förslag till communal-lag, som blifvit afgifvet.
Att borttaga dessa ord, och endast utsätta der
lian bosatt är eller till nästa fardag flyttar, tror
jag vara betänkligt, emedan personer finnas, som icke äro
bosatte någorstädes, utan lefva med sin kappsäck. De böra
dock någorstädes taxeras, och der de Uppehålla sig största
delen af året torde de lämpligast böra uppföras i taxer.-  längden. Jag tillstyrker således bifall till delta af Utsk.
afgifna förslag.
Hr Printzensköld: Äfven jag tillstyrker bifall å
hvad Utsk:s förslag i första punkten innehåller, emedan
jag af erfarenheten förnummit, att skattskrifvaren ganska
ofta nödgats i mantal teckna personer, hvilka, såsom Frih.
von Kraemer anmärkt, icke hafva något stadigt hemvist, rita
n uppehålla sig på orten vid den tid, då mantalsskrifningen
förrättas. Det är nödvändigt att de på något ställe
skattskrifvas, och skulle dessa ord Utgå, så skulle man säkerligen
få många personer, som aldrig i någon mantalslängd
blefvo antecknade. Hvad åter angår sista punkten,
sä erkänner jag företrädet af det förslag, som Frih. Cederström
framställt, nemi. att utesluta orden till K. Kammarrätten,
och utbyta dem emot till ort och ställe
som vederbör; och jag får således deruti till alla delar
instämma.
Hr von Rosen: Sedan jag nu blifvit underrättad om
innehållet af Hr Aminoff, förslag, hvars yttrande jag icke
först rätt upplättade, så förenar jag mig med honom och
afstår Från hvad jag nyss yttrade; men jag skälle önska eli
förändrad redaction i så måtto, att, i stället för att här
står ”der han bosatt är,” utsattes inom den socken,
der han är bosatt; ty tvist har ofta uppstått inom församlingarna
0111 det hemman, der en person skall skaltskrifvas,
och slutligen har det blifvit bestämdt, alt han skulle
skattskrifvas på socknen. En mängd sådane personer finnas,
och socknemännen hafva börjat gräla om huruvida det är
tillåtet samt velat utesluta dem från socknen. För befränir
jande af den anda, sorn råder i communal-lagen, tror jag
alt man borde så mycket som möjligt undvika att sådana
tvister må uppkomma; och örn här infördes inom den
socken, der han bosatt är, tror jag att mycket vore
vunnet, hvarföre jag anhåller om en sådan förändring.
i\ H. 27
.110
Den 10 October f. m.
Fril), von Kraemer: Det af Hr von Rosen föreslagna
tillägg ’’inom socknen,” tror jag icke vara tjenlig!., ty då
borde äfven staden tilläggas, enär stadgandet skall gälla
så väl för staden sorn för landet. Jag tror det vara tillräckligt
att stadga, såsom §:n innehåller: ’’dér han bosatt
”är, till nästa fardag flyttar, eller största delen af året sig
”uppehåller;” hvarigenom all tvetydighet försvinner.
Ilr von H a r t rii a nsd ö r f f: Jag tror också att man
kan låta orden der han bosatt är qvarstå, emedan den
s. k. löslistan på sådana persöner, som icke hafva stadigt
hemvist, ändock icke kan umbäras. Äfven under nuVäf.
förhållanden, vill i en församling, der vanfräjdade personer
finnas, ingen låta dem skattskrifves hos sig. För öfrigt tror
jag, alt Frih. von Krasmer begått ett misstag, då han, på
grund af förslaget lill lag orri menighetsstyrelser och fattigvård,
velat bibehålla orden eller stör sta delen af året
sig uppehåller; ty nämnda förslag åsyftar, att en person
må kunna uppehålla sig och arbeta i annan församling, än
der han är skattskrifva, för att derigenom förekomma inflytlningstvistér.
Skulle man nu bibehålla de ord Frih. vört
Kraemer önskat, så skulle indyttningstvister oftare uppkomma,
emedan den församling, der arbetskar leri , söm vistades
i främmande församling, voré skattskrifven, skulle genast
säga: ”då han vistas största delen af året i en annan församling,
så bör han snarare skattskrifvaS der än hos oss*
emedan det står ett eller i författningen, och det är mera
skäl att han skattskrifves der han arbetar, ärt dör hän sällan
finnes.” För att förebygga denna tvist, lärer det vara
bäst ätt borttaga de ord, som aro i fråga;
Frih. Cederström, Anders: Örti man börlingen
dessa Ord, så hemställer jag hvar man skall skattskrifva de
persöner, hvilka ej äro bosatte på något viSst ställe, utari
bo än här än der, och blott några dagar äro på ena stället
samt några dagar på ett annat. Huru skall man vid ett
sådant tillfälle bele sig, om dessa ord borttagas? Något måste
väl sättas i stället för att stadga huru i sådant fall bör förfaras.
Hr Printzensköld: Lika med den siste talaren fi liktal-
jag, att derest, pä sätt Hrr Aminoff och von Hartmansdorff
yrkatj ”eller största delen af året sig uppehåller,
” från förslaget uttages, skulle en mängd personer
komma att finnas, hvilka aldrig i någon mantalslängd blefvo
synlige. Det händer icke sällan, på sätt Frih. Cederström
yttrat, att personer, utan att äga någön bestämd vistelseort,
begifva sig ifrån den ena örten lill en annan, utan att ens
vid sådana tillfällen äga prestbevis, så att deraf kan inhemta*
hvar de varit skattskrifne. Skulle nU desse personer icke
få tecknas i mantalslängden inom den församling eller
den commun, der de hela året om, kanske lill och med
D c n i o O c t o b c i' i. m.
31 l
flera år, sig uppehållit, utan derifrån blifva uteslutne, så
skulle en oreda uppkomma, samt K. M. och Kronan ganska
ofta ga i mistning om de personliga utskylder, sorn desse
personer böra till Kronan erlägga. Det förekommer ganska
ofta oell oftast i landshöfding»! nes resolutioner om afskrifning
af k rono-utskylder exempel på sådana personer.
Jag skulle tro, att om äfven afskrifnings-resolutionernes antal
skulle minskas, derigenom att sådana personer rent af
från skattskrifning uteslölos, så skulle likväl icke derigenom
någon vinst för Kronan uppkomma; ty antagas måste det,
att om en stor del a( utskylderna för dessa personer afskrifvas,
så finnes dock en stor mängd, föl hvilken de utgå. Jag
tillstyrker således, att denna punkt af Utskts förslag mätte
få oförändrad qvarstå.
Hr von Rosen: Ju mera jag begrundar hvad som är
afgjordt i eommunal-lagen , desto mera inser jag detta moments
vigt; ty hvad man sökt att der vinna , kunna vi här
förlora, nemi. förmånen för den obemedlade, att vistas der
lian lättast kan sig försörja, utan att föranleda tvist ined församlingen
, sorn ganska ofta vägrar honom alt der blifva i
mantal antecknad. Jag vill påminna mig, att vi under dis—
missionen inom Utsk:n gjorde en bestämd distillation emellan
skattskrifning och mantalsskrifning. På grund häraf får
jag föreslå, att morn. må få denna lydelse: ”Hvarje skatt—
”skyldig ska|l ovillkorligen skattski ifvås, och taxeras der han
”mantalsskrifven är.” Då tror jag bevilln.stadgan gatt så
långt sorn densamma tillkommer och icke bestämt hvar mantalsskrifningen
skall ske, hvilket tillhörer eommunal-lagen.
Den .skattskyIdige skall betala skatten der han är mantalsskrifven
, men vi hafva icke förorsakat någon collision eller
härmed sammanblandat (rågan om hans vistelseort, så alt tvi
Sterna peli striderna derom en gång må kunna upphöra.
H»t von Hartmansdorff oell Printzensköld instämde
med lii* von Rosen.
Frih. von Kraemer: När jag närmare tänker på den
föreslagna coinmunal-lagen, så instämmer äfven jag i Hr von
Rosens förslag, emedan det nndanrödjer alla betänkligheter,
då man skiljer emellan skatt- och mantalsskrifning.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, alt om han rikligt fattat,
hade Hr von Rosens förslag varit följande: "Hvarje skattskyldig
skall ovillkorligen till skatt uppföras och taxeras,
”der han mantalsskrifven är" Då han likväl ansåg sig först
böra framställa propus, å hvad Ulsk. tillstyrkt, hemställde
han, oin R o Ad. behagade bifalla Utskls förslag.
Ropades nej.
Hr Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade bi —
falla den redaction af i:sta mom., sorn Hr von Rosen föreslagit.
312
De n 10 October f. m.
Ropades ja.
Hr Landtm, yttrade, att vidare vore, om han rätt fattat
meningen, yrkadt, att i sista mom. skulle, i stället för
besvärs-hänvisning till Kammarrätten, hänvisas till ort och
ställe som vederbör.
Hr Printzensköld: Jag skulle tro, att ändamålet
kunde vinnas, om punkten finge följande lydelse: ”Uppstår
”fråga om den ort, der någon skall skattskrifvas, profves den
”af Konungens Bef:h:de med besvärshänvisning,” antingen
”på ort och ställe som vederbör,” eller måhända ännu bättre,
’’på sätt och i den ordning författningarna föreskrifva.”
Frih. von Kraemer: Det sednare alternativet skulle
jag önska, emedan det synes mig bättre att hänvisa lill författningarna,
än att utsätta på ort och ställe sorn vederbör.
Hr Aminoff: Då jag i 46 §»ns första mom. anhöll om
den förändring, att orden ”eller största delen af året sig
uppehåller” skulle gå ut, tänkte jag icke på redactionen af
första delen af samma morn., utan blott på den sista delen,
hvilken jag ej gillade; men sedan jag hört att Hr von Rosen
gjort ett förslag i afseende på den återstående delen, så
får jag förklara, alt äfven jag deruti instämmer.
Frih. Ridderstolpe: Emedan ifrågavar. författning
gäller allmogen och sådant folk, sorn är mindre lagkunnigt,
anser jag att tydligt bör utsättas hvar besvär skola anföras.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad, ansåg
sista mom. i 46 §:n böra antagas med den ordalydelse,
att i stället för orden ”till K. Kammarrättenskulle införas
orden: ”på sätt och i den ordning författningarna föreskrifva.
Ropades starka ja, blandade med nej.
I öfrigt blef Ulsk:s förslag i den nu föredragna $:n af
R. o. Ad. antaget.
47;de §:n,
Rifölls.
Hr Frih. o. Landtm, tillkännagaf, att plenum komme
att fortsättas på eftermiddagen kl. G,
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att han, i anledn. af
den öfverenskommelse, som förliden gårdag blifvit gjord i
Talmans-öfverläggningen, ansåg sig för några ögonblick böra
afbryta öfverläggningen öfver nu förevar, ärende, för att för
R. o. Ad. framställa hvad i Talmans-öfverläggningen förefdlit.
För 2:ne plenidagar sedan hade R. o. Ad. fattat beslut
eller ansett, på derom gjord hemställan, att föredragningen
af Const.Utsk:s mein. JV:o 38 borde uppskjutas, intilldess
Titsk, inkommit med det förslag, som Utsk, omnämnt i
Den io October f. m.
samma mern., sid. 66. Detta hade skett på framställning af en
ledamot utaf Const.Utskottet. Sedermera hade förliden gårdag
i Talinans-öfverläggningen af ledamöter af Const.Ulsk.
blifvit anmält, att någon längre tid komme att åtgå innan
ifrågavar. nya förslag kunde till Stånden inkomma, samt att
Utsk:s ledamöter ansågo och önskade att RiksSt:n med det
snaraste måtte företaga pröfnjngen af Const.Utsk:s meni. N:o
38, anglde Natiopal-representationens ombildning ; hvarefter
öfverläggning i det afseendel ägt rum, då de fleste Talmannen
varit af den tanken , att lämplig dag borde för föredragningen
utsättas, så att den kunde ske bos alla Stånden
på en gång, och hade <lå blifvit ansedt, att en lämplig dag
vore nästa Onsdag 8 dagar till. Ledamölerne af BondeSt.
samt Talmannen för samma Stånd hade visserligen också ansett
detta vara det lämpligaste, men hade trott, att måhända
Ståndet ville företaga pröfningen af detta mål innan den
tiden komme. Emedlertid hade blifvit beslutadt , att Talmännen
i dag hos Stånden skulle framställa detta ärende
och hemställa om Stånden ansågo alt pröfningen af Const.-  Utskls mern. N:o 38 borde företagas i plenum Onsdag 8 dagar
till; hemställande Hr Landtm, alltså lill R. o. Ad., huruvida
Ståndet ville qvarblifva vid sitt förut fattade beslut,
eller, med anleda, af det olika förhållande, som nu visade
sig, emot det som ägde rum då Ståndet fattade sitt förra
beslut, nu behagade utsätta någon viss dag till målets pröfning.
Gr. Frölich, David: Jag vet icke om jag riktigt
uppfattat Hr Landtmls framställning derom, huruvida det
varit en bland ledamöterne af Const.Utsk. , som gifvit tillkänna
för Hrr Talmän i conclaven, att det nu vore Utsk:s
önskan, att RiksSttn mätte hastigt företaga handläggningen
af Const.TJtskrs betänk. N;o 38. Det förefaller mig verkligen
besynnerligt, att en ledamot af Utsk. skulle meddelat
ett sådant förklarande å Utsk:s vägnar , som är uppenbart
stridande emot det förklarande Utsk. afgifvit i betänk. N:o
38. Jag sätter dock icke i tvifvel, att förhållandet så har
varit Jag måste endast för min del beklaga, att en sådan
framställning blifvit gjord, oell att det gehör deråt blifvit
lemnadt, att Talmännen, på satt Hr Landtm, behagat förklara,
funnit sig böra föreslå RiksSttn en annan metod, än
den Const.Utsk. uttryckligen först föreslagit, och som jag
anser vara den rätta. Jag liar likvisst haft tillfälle öfvertyga
mig under conferencen här i går, att personer, tillhörande
RondeSt. och Const.Utsk., med en inflytelse som icke kan
förnekas och som är allmänt känd, yrkat, att frågan måtte
ju förr desto hellre i Stånden förekomma. Jag kan då icke
annat än beklaga en sådan tournure och öfverlemnar åt R.
o. Adis ledamöter, att sjelfve i så fatta omständigheter bestämma,
huruvida de vilja gifva vika för en sådan impuls,
2l4
Dea 10 Octo ber f. m.
sorn efter min tanke ovillkorligen leder till att tinder de
11öyst motsatta meningar, sorn vi hört i dessa frågor anföras,
oell sorn ännu icke fått tid att jemka sig, vi måtte till
definitivt afgörande företaga ett så vigtig t ämne.
Hr von Hartmansdorff: Jag får erkänna, att då
förslaget gjordes samt R. o. Ad. fattade sitt beslut om i fråga
var. uppskof, gaf jag föga akt derpå. Jag föreställde mig,
att en så lång tid ej kunde dervid åtgå, sorn erfarenheten
nu visat verkligen erfordras. Jag förundrar mig öfver, alt
Coust. Utsk. har ifrågaslällt att utarbeta detalj fö i slag i öfverensstämmelse
med de grunder, Utsk. i dess första betänk.
N:o 38 uppgifvit, innan Utsk. visste, huruvida RiksSt:n
skulle gilla dessa grunder. Om de nu blifva förkastade,
och andra meningar göra sig gällande i Stånden, så förfaller
med detsamma allt det arbete, Utsk. gjort sig för att
upprätta en Riksd.Ordn. i öfverensstämmelse med samma
grunder. Jag skulle tro, det Utsk. tvertom bort önska, alt
grunderne hade blifvit af RiksSttn pröfvade , innan Utsk.
företog sig ett arbete, sorn eljest kunde befaras vara fruktlöst.
Jag tillstyrker således vördsamt, att R. q. Ad. måtte
antaga det förslag , som Talmännen gjort , på det att icke
alltför mycken fid måtte förspillas både för Utsk. och
RiksSttn.
Uppå derefter framställd propos fann R. o. Ad. lämpligt,
att till pröfning företaga Coust.Utskrs mern. JN:o 38 i
det plenum, sorn inträffar 8 dagar efter nästa Onsdag.
48:de §:n.
Hr von Rosen: Då jag motsatt mig Utsk:s förslag,
att vid mantalsskrifningen socknemän skulle vara närvar,
och rösta ihop med presten och mantalsskrifvare!! , finner
jag likväl, att det bör vara tillfälle för hvar och en inom
socknen alt göra aninärkn:r emot mantalslängden, 0111 någon
inom socknen finner sig deraf förnärmad. Det sätt, hvarpå
detta nu går till, är nästan oanvändbart för ändamålet. Mantalslängden
uppvises för socknen under en sockenstämma och
uppläses då. Der är icke tid att anmärka hvad sorn kan
böra anmärkas, och dessutom händer, att den icke uppläses,
hvilket är det vanliga. Jag skall derföre föreslå , att , i
stället för att mantalslängden skulle uppläsas i sockenstämma,
häradsskrifvare!!, så snart han får den färdig, skickar
densamma till socknen, som väljer ombud, hvilka hafva den
hos sig, der hvar och en, sorn vill granska den, må göra
det, och sedan framställa sina anmärkn:r i sockenstämman.
Då kunna anmärkntna ske ordentligt, och hvars och ens rätt
dertill står öppen. Såsom det nu går till, är sådant icke möjligt.
Jag hemställer till något hvar, sorn bevistat sockenstämmor,
0111 mantalslängden knappast någonsin blir uppläst,
och om ej uppläsningen, då den sker, verkställes så fort, att
Den i o O c t o b c r f. ni
-
dervid anmärkntr ej kunna göras. Det är en förändring derutinnan
jag önskar, oell får derföre föreslå, alt denna §, i
stället för dess nu v nr, redaction , niå komma att innehålla,
att den upprättade mantalslängden skall vara tillgänglig hos
magön, sorn socknen dertill utser, på det att hvar oell en
der må k ti it na göra anmärkmr, och att 8 dagar derefter
skall utsättas sockenstämma , der dessa anmärkntr anmälas
och antecknas.
Frih. Nauekhoff: Då Ut<k. hufvudsakligen bibehållit
lydelsen af den 5o §:n gamla bevilln.förordn. , hvilken
svarar emot den nu förevar., och jag i allmänhet varit mindre
nöjd nied redactiönen deri , i anseende till dess påtagliga
otydlighet; så nödgas jag äfven göra en anmärkning.
Här förekommer t. ex. följande mening: ”hvilket allt till
"vederbör. Taxerings-cömite' öfverlemnas.’’ Jag förstår väl
Ungefärligen hvad meningen är, men högst illa är det uttryckt.
Jag skulle önska, att detta blefve förändradl, så att
det t ex. utsattes: "med sina bilagör (-mottagas af hvarje
”församlings pastor, hvilken har att nämnda handlingar
förseglade lill s o e k n e n s B e r e d 11 i n g s - c o tn 1-  ’’te öfverlemna” etc. Då har mdii full reda på hvarom
frågan är. Att handlingarne böra vara förseglade, är en
tillsats, som jag nu tog mig friheten göra, men som ickekan
vara obehöflig; ty då dessa handlingar, för hvilka häiadsskrifvaren
till stor del ansvarar, af honom Öfvei ieninas, bör
han hafva någon materiel säkerhet för att de förblifva i oförändradt
skick, sådana han aflemnat dem , intilldess alt de i
comite'en reproduceras. Jag vet då icke hagot baltie sätt,
än alt de förseglade aflemnas till pastor. Det saknas äfven
i denna § en föreskrift för städei-nd. Förhållandet i städerna
är i detta, likasom i de flesta fall, alldeles icke detsamma
som på landet. Jag skulle derföre önska , alt ett särskildt
mom. må blifva tillsatt, sorn uttrycker huru förhållas
skall i städerna och föieslår i sådant ändamål: ”1 stad skall
mantalslängden, sedan den blifvit afslutad, hållas de skattskyldige
tillhanda å tid Och ställe, som magistraten åligger alt
gifva tillkänna genom kungörelse från predikstolen." Deil
förändring, som Hr von Rosen begärt i redactioheh eller
uppställningen af denna §> står icke i någon strid med hvad
jag nu yttrat. Jag finner tvertom , att den alltför val kail
förenas med de anrnärkmr, som jag gjort, såvida Ståndet behagar
dem godkänna. Jag anhåller emedlertid, att Hr Landtm,
täcktes föredraga detta förslag, när vi komma till propos. om
§:h. Jag anhåller nu få tillägga något, som jag nyss glömde.
Jag nämnde att handlingarna skulle aflemnas till socknens
Beredms-comile''. Detta var under förutsättning alt
Beredh:s-comile'erne komma alt fortfara. Jag har icke trott
mig böra gå längre i denna del af frågan , då den § , sorn
egentligen rörer detta ämne, ännu icke är föredragen, Det
Den io 0c t olie r f. m.
är således på grund af den önskan jag hyser , alt Beredmäcomiteerne
må fortfara, som jag uppgjort detta föislag.
Frih. Ridderstolpe: Jag får endast erinra om det beslut,
som R. o. Ad. redan fattat, på grund af Hr von Hartmansdorffs
framställning , att ordet ”pastor” i nuvar. stadga
bör alltid utbytas emot kyrkoherde.
Hr von Hartmansdorff: Som denna § är den första,
hvari ordet Beredn:s-comite' förekommer i den gamla
bevilln.förordn. , och samma comité' blifvit utesluten i den
nya, der Taxer:s-comile'i stället införts, så synes mig nödigt
alt R. o. Ad. vid delta tillfälle först afgör, huruvidaBeredniscomite'en
skall fortfarande finnas eller icke. När denna fråga
är besvarad, så förfalla en mängd föreskrifter och andra
böra tillsättas i de följande §§:na. Jag får således vördsamt
tillstyrka, att Hr Landtm, behagade särskildt till R. o. Ad.
framställa, såsom öfvei läggningsämne, den frågan , huruvida
Beredn:s-comite'erne skola fortfara eller icke, och att derefter
vi måtte komma till afgörande af ordalydelsen , så väl i
denna §, som de följande, hvilka röra samma ämne, Under
tiden kunde då Hr von Rosen och Frih. NauckhofF göra en
sammandragen redaction af §:n, sådan de önska den. 1 hufvudsaken
instämmer jag med dem, så att det endast är fråga
örn ordalagen.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att, då 48:de §:ns jy^
delse mycket berodde på det beslut, som Ståndet komme att
fatta om Beredms- och Taxer:s-coinite'erna, R. o. Ad. måhända
torde finna lämpligt att uppskjuta beslutet om 48 = de
§:n tills 49;de §:n blifvit föredragen, och beslut fattadt öfver
den fråga, som i sistnämnda g förekomme, och hvarom
vid detta måls första behandling många anmiirkn:r gjordes.
Ropades ja.
Gr. Hamilton: Jag är helt och hållet förekommen af
Hr von Hartmansdorff och vill blott nämna, att det ej torde
vara rätt att taga denna § under profning, innan det är
beslutadt, huruvida Beredn:s-comite'er böra linnas.
Frih. Nauckhoff: Så snart 49‘de §:n blir föredragen,
så är jag alldeles på den punkt, hvartill jag önskat komma,
för att få frågan om Beredn:s-comite'ernas bibehållande afgjord.
Hr von Rosen yttrade sig vara förekommen i hvad
lian ämnat yttra.
Hr Aminoff: Vi kunde enl. min lanke fortsätta pröfningen
af 4Ö:de §:n, om vi i stället för Taxens-comite' här
begagnade uttrycket vederbörande comité; ty då vi i nästa
§ komma att afgöra huruvida Beredn:s-comite'er skola finnas
-
Den io Oclober f. m.
nas eller ieke, så faller det af sig sjelft , att med vederbör,
comile' skulle förstås Bcredn:s-cnmileen, örn den bibehållrs
och i motsatt fall Taxer:s-comile'en.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade,det han trott sig finna,
att K. o. Ad. med ja besvarat hans sista• propos. , hvarföre
han nu finge föredraga /|9;de §;n.
4g:de §:n.
Frih. Na rickhoff: Förslaget alt sammanslå Taxerrsoch
Berednrs-comileerna vittnar om alt Lisk. alldeles åsidosatt
eller förlorat ur sigte de väsendtligen olika ändamål ,
som med dessa comiteer varit åsyftade, och som göra att de
städse blifva oförenliga. Rlisstaget och vådan af detta misstag
blifva uppenbara, då man genomläser 2.5 §:n af förslaget
med den rättelse, som betänk. N:o 27 innehåller. Man
skall deraf linna, alt sammanslåendet af dessa comitier leder
derhän, att på Pröfnings-comiteen hopa hela laxeringsbestyret
för landet; att denna comité, då den skulle äga att förändra
hvad Taxer:s-comite'en gjort , lomme att både taxera
och besluta. Men det är icke en gång Pröfnings-comiteen,
som denna makt blefve , enl. Utsk:s förslag, tillerkänd. Det
vore på sin höjd en af dess ledamöter, som komtne att utöfva
densamma. Hvar och en ledamot redogör vanligen för
det distr icl, sorn ligger honom närmast, och de öfr ige få tro
derpå. Coinile'ens sammansättning af t5 ledamöter, eller lill
och med 20, såsom Utsk. föreslagit, hjelper obetydligt denna
sak. Derifrån måste först afdragas ledamölerne från städerna,
hvarigenom man kan säga, att hvar och en af de återstående
ledamöterna erhåller ungefär]. T'5:del af ett helt län på
sin lott att redogöra för. Della är redan myckel vidsträckt
för denne person. Hvad skall det då vara för alla öfrige af
comite'ens ledamöter, som äro långt ifrån alt vara invigde i
local-förhållandena? Man skall kanske invända, att denna
speciella kännedom om local-förhållandena icke går för lor ad
genom sammanslåendet; ty det är intet som hindrar att hafva
en Taxer:s-comite' i hvarje socken. Men låtom oss se
huru med detta inkast kan förhålla sig i tillämpningen. På
grund af mantalslängden fungerar derr föreslagna comite'err
först såsom Beredn:s-comile' och ordnar taxeringslängderna.
Sedermera fungerar den såsom verklig Taxerts-comitcf. Mert
hvaruti består då fördelen af hela taxerrs-längden? Jag kail
icke finna någon annan, än att samma personer öro de sorn
förbereda ärendena, och de som sedermera taxer a. Jag skulle
likväl tro, att detta icke är någon fördel, ulan tvertom skadligt
och olämpligt, och jag är säker om att de skattskyIdige
i deras tur snart skola finna del vådligt. De skattskyldige
förlora genom denna anstalt utvägen att redan i början af
ärendets behandling vinna lättelse, och nödgas, sedan den ena
local-instansen är borttagen, vända sig till Pröfnts-comiteen.
De nödgas resa lång väg dit, nödgas längre än en dag, kanske
i4 H. aä
I) <- n i o 0 c I o I) e r f. m.
t lein, vara linna Irån sina hemvist, och slutligen Pröfn:*-  comiteen, sorn blifvit föreslagen, hehölver visst en eller annan
vecka innan den hinner sinia sina arbeten, hvilka dessutom,
på säll jag redan ball äran nämna, inskränka sig till
hvad en ledamot för sill district kan uppgifva. Jag bar i
största korthet sökt uttrycka mitt omdöme om denna anstalt.
Resultatet måste natml gtvis blifva det, att jag röstar lör
bibehållandet af så väl Beredn.- som Taxer.s-comile'erna,
emedan jag anser, alt de skaltskyldiges säkerhet endast på
delta siitl kan bibehållas, och att löi slaget att slå ihop
dem bär samma olycksaliga stämpel af nyhetsbegär utan
motiver, som många andra saker.
Hr von Rosen: .lag bär.svårt alt yttra mig om den
4r) §:n, såvida det icke tillätes att äfven göra anmärka, vid
de följande, som hänga tillsammans med 49 Utsk. bar
frånlrädt de former, soln hittills varit gällande för Berednings-,
Taxerings- och Prölnings-comiteer. Då Utsk. derigenom
säkerligen trott sig göra en förbättring, får jag å
min sida yttra, att jag icke tror derpå, utan att tvertnin
det blefve sämre, än det hittills varit, — för det första
derföre, alt man är van vid de former som finnas. Fulket
är vant dervid och belåtet dermed. Jag har aldrig i orterna
bort någon klagan deröfver. Det enda sorn kunde vara
alt anmärka vid de nuvar. formerna, är möjligen sammansättningen
af Taxer:s-comiteerna, enär personer skola resa
dit, blott för att välja, och om de icke blifva vahle
resa hem igen. Jag tror således, att, när vi hafva alt afgöra,
huruvida nuvar. former skola gälla, vi få ingå något
i detaljerna af efterföljande §§ Beredn:s-comile'en anser
jag nödig att bibehålla, fördet allden har personlig och
local-kännedom. Att, såsom Utsk. bär velat stadga, låta
socknarne slå sig tillsammans om en Taxens-comite', är, i
många orter åtminstone, en författning, som slår på papperet
och aldrig blir verkställd. Det är nu tillåtet för socknar
af samma pastorat inom samma län, att slå sig tillsammans
om en Berednts-eomite, men detta händer, åtminstone inom
mitt län, aldrig. De hafva icke det intresse för de främmande
socknarna', att de vilja aflägsna sig så långt från sina hem,
utan hafva begärt sina Beredn:s-comite'er socknevis. Om nu
endast Taxerts-comileer skola finnas, så blifva de ovillkorligen
på de flesta ställen socknevis. Dertill hörer att Utsk.
ålagt kronofogden att vara närvar, i dessa Taxer:s-com i teer.
Det blir omöjligt, ty han medhinner icke detta. Del är
under en tid, då han har uppbörden att bestrida. Hans
mesta göromål inträffa verkligen under denna lid. Rester
skola indrifvas, och han kan icke medhinna detta. Utsk.
har föreslagit att, ifall det vore svårt för honom att aflägsna
sig från sina öfriga göromål, han skall äga anskaffa någon
annan sorn gör hans tjenst. Jag behöfver blott åberopa
delta såsom ett bevis, att det icke låter sig göra. Först
De 11 io O c t o b c r f. m.
oell främst Ilar ieke fogden rättighet att låta någon annan
göra hans tjenst. En vicarie måste tillförordnas, och landshöfdingen
äger icke rättighet att tillsätta denne, utan Kaminnr-colltin
sk ali göra det. Skulle nu hvarje år en sadan
person tillsättas, så blefve omgången för stor och saken ovei
kställbar. Jag afstyrker således en författning, som ej
kan tillämpas. Jag tror för öfrigt alt hegge dessa institutioner,
Taxer.Vs-eomiteVr häradsvis och IJedcdnts-coiniteer socknevis,
äro en fullkomlig garanti för håde enskild rätt och
det allmännas. Jag inser icke, att den nuvar. Taxer:s-comitcfen
häradsvis kun undvikas. Utsk. lemnar visserligen
landshöfdingen rättighet all vara ordför. i Taxerts-comiteen
socknevis; men jag hemställer, huruvida landshöfdingen kan
medhinna att vara närvar, vid hvarje sockens Taxerts-comileå
För mig är det klart, alt då en ny hevilla.förordning ingår,
isynnerhet om grundsatserna äro ändrade mot de förut gällande,
så tarfvas det en åtminstone för hvarje län, sorn äger
någon kännedom om författningen, så att den tillämpas
lika i alla orter. Vi se nu hunt det går lill i Beredntscomiteei
na, der personer silla, vissel ligen med mycket nit
och god vilja, men med föga kunskap om författningen.
Landshöfdingen är efter nuvar. författningar ålagd all första
gången en ny hevilla förorda, tillämpas, vara närvar, vid
Taxer:s-comile'en. Detta har, åtminstöhe i den ort, der jag
l>or, gjort ganska godt, och lindi al Pröfnings-comiteen
från ett ofantligt besvär, emedan den derigenom undvikit
ali ändra om nästan allt, som eljest verkligen behöft omgöras.
Hvad besväret i följd af de mångå comiteerna angår,
så anser jag det ganska obetydligt. IJercdms-comileen
har icke större besvär, än all inom sin socken komma tillsammans
för alt uppgöra sitt ai bete. Dertill ålgar vanligen
en dag eller en eftermiddag. Taxeigs-comileVns ledamöter
halva visserligen en litet längre resa, men denna resa
är ganska nyttig för dem. De kunna der tillrättavisa hvad
som orätt blifvit gjordt vid Beredius-comiteen. Skulle nu
allt uppdragas åt Pröfnings-comiteen, så tior jag knappast
att vi fiugo någon, som inställde sig vid Pröfnings-comileerna.
De äro icke angelägna att resa dit nu, ännu mindre
ville de det, om de nödgades der tillbringa flira (lagar,
för att afgöra alla de tvister, missräkningar eller fel,
sorn nu vid Taxeris-comiteerna rättas. Med den förändring,
sorn jag önskar, ali Taxer:s-comile'erna tillsattes sålunda, all
adelsmän, prester bönder, ståndspersoner, med ett ord alla
valdes turvis af socknarna och icke hehöfde resa till Taxertscomiteen
blott för att välja ledamöter, tror jag att ingen
skulle beklaga sig öfver nuvar. ordning. Nu händer det,
att ingeu kommer i förlitande på andras inställelse, och
derföre lar det händt mig, alt jag e| haff fullt antal ledamöter
i Taverts-comiteåm. Detta ar den enda olägenhet jag
känner i närvar, fot m. Ändrades det, sä vöre ingenting vt
3'JO
D«n 10 Octo lier f. m.
clare att dervid fordra; hvarföre jag vid 49 §:>i får föreslå,
att samina former, sorn hittills efter i815 års författning äro
fållande, måtte fortfara och framdeles blifva glillande, blott
med den förändring, att ett särskildt valsätt för ledamöter
i Taxer:s-con>itern stadgas, så att de vela hvilka der skola
sitta. Det kan ganska lutt ske att socknarne välja turvis en
prest från en socken, en bonde från en annan, en adelsman
från en tredje etc. Dä är ingen olägenhet. Då är det bäst
som det är, och jag är öfvertygnd att allmänheten skall
bålla Ii. St. räkning för bibehållandet af den gamla formen ,
vid hvilken den är van.
Hr Eden hjelm; I Utsk. har jag bilrädl den mening,
alt Bered n:s-com iteer ne kunna undvaras, och det har jag
gjort af de skäl jag genom erfarenhet funnit bestyrkta vid
taxeringarna. Beredn:s-cömite'erna blcfvo, efter hvad jag vill
minnas, inrättade då hemmanen skulle värderas. Det ansågs
då, att ingen kunde bättre göra det, än socknarnes egna
innevånare. Nu känner hvar och en ganska väl hvad hvart
hemman är värdi, och således anser jag dessa comile'er icke
vidare behöfvas. De hafva mångå olägenheter. I alla dessa
Beredn:S-comite'er för socknarna skall t. ex. väljas af alta
•Stånd till ledamöter af Taxer:s-comite'erna. När nu en
Taxens-comite' sammanträder, så komma en mängd menniskor,
adelsmän, prester, bondel’ och ståndspersoner, som äro
valde till ledamöter al denna comité. Då sker ett nytt val
till taxeringsrriän, och det är icke hälften af de valde, som
ingår i comitcen, utan de få resa hem igen. Jag tror, att
om taxerings-dislrieterne ej blifva större än ett pastorat, så
böra ledamöterne fullkomligen känna hemmanens värde och
hvad de skattskyldiga bör åläggas såsom bevillning. Jag
tillstyrker således Berednts-comitcfci nes borttagande.
Hr von Rosen: Jag (Ar fästa den siste värde talarens
uppmärksamhet derpå, att det icke är ensamt hemmanens
taxeringsvärde, som af Beredn:s-comite'en bestämmes, utan
många andra saker. Dervid skall bestämmas classificationen
af personerne efter deras tjenst och yrken. Hvad skatt gerningsmännen
skola utgöra, eller om de böra från skatt befrias,
skall profves. Skulle man dock (inna Berednts-comile'-  erna öfverflödig.!, så bör man icke bibehålla dem, såsom
Etsk. gjort, endast med en förändring af namnet; ty de s.
k Ta x e r: s-co m i leer n e skulle egentligen ej blifva nnnnt än
Beiedn:s-cornite'er, då de på de flesta ställen skulle hållas
socknevis. Då blifva vi af med Taxerrs-comiteerna , hvilka
jag anser mera angelägna. Sålunda blefve ett olika förhållande
inom hvarje socken i häradet. Särskilda meningar
skulle inom hvarje socken göra sig gällande, så att taxeringen
blefve ensidig och orättvis. Medleminarne af socknecomiteen
äro för mycket bekanta, för att hafva afgörandelätt;
de böra bereda och upplysa pa i tiel fa förhållanden,
Dcu i o O c l o b c r f. ni.
311
men sirö icke nog opartiska fcir alt utgöra en Taxerts-comite'.
Således om R. o. Ad. skulle tinna liegge inslansernes Lii fjella
I In n d e öfverflödigt, så vill jag för min del göra det förbehåll,
att Taxerts-comitcerne må bibehållas häradsvis, men
lielst önskade jag att Beredn:s-comite'er socknevis afven måtte
fortfara.
Hr Printzensköld: Jag kan icke neka dertill, att
det luis mig för ett ögonblick uppkom en tvehågsenhet, huruvida
Berednts-comilcerne kunna vara nödiga eller icke,
sedan jag hört en landshöfding från sin bänk uttala den
öfvertygelse, att de icke äro nödvändiga; men min tvehågsenhet
har ej varat länge, ty jag finner, viel öfvervägande af
de skäl, [Ir von Rosen anfört, det vara så påtagligt, alt
BeredtUs.comiteerne ej böra eller kunna, under hopp om en
förbättrad sakernas ordning, afskaffas, att jag till <dla delar
förenar mig i det yttrande han afgifvit. Man behöfver icke
mer lin besinna, att genom borttagande af den första instansen,
beröfvar man den skatlskyldige tillfälle att på närmare
håll sjelf kunna controllera den beskattning, som honom
ålägges. Derigenom att man så går till väga, öfverhopar
man, såsom Hr von Rosen riktigt anfört, Pröfn:s-comitden
med en sådan mängd af klagomål, all måhända liela
månader skulle gå förbi, innan Pröfnings-comiteVn hunne
sluta sina arbeten. Jag tror att den tidsspillan, som Prölnings-coiniteen
i detta fall finge vidkännas, är vida större,
än den som uppkommer eller åtminstone öfverklagas såsom
följd af Berednts-comiteernes bibehållande. Jag tillstyrker
för min del, att bevilln.förordnrn, sådan den nu är gällande,
äfven hädanefter må få qvarstå.
Hr von Hartmansdorff: Jag anser de skäl, som Ilr
von Rosen och Frih. Nauckhoff anfört för Beredn:s-comiteernes
bibehållande, vara öfvervägande. Det enda skäl
deremot, som Hr Edenhjelm andragit, äro de fåfänga
resorna för åtskilliga personer till Taxerings-comite'erna.
Denna olägenhet varder afhulpen, i händelse R. o. Ad., såsom
jag hoppas, antager det förslag, som Hr von Rosen
uppgifvit, nemi. att valen lill Taxerings-comiléernes ledamöter
skulle ske turvis. Jag tillstyrker således att R. o. Ad.
mätte bibehålla den inrättning, hvarom 5i §:n af nu gäl
lande
bevilln.förordn. stadgar.
Hr Frill. o. Landtm, hemställde, om 11. o. Ad. gillade
att, på sätt Bevilln.Utsk. föreslagit, hittills varande Beredn.
vs-comiteer komme att upphöra.
Ropades nej.
Hr Landtm, yttrade, att han uppfattat Frill. Nnuckhoffs
och Ilr von Rosens förslag så, alt det skulle innehålla
samma stadgande!!, som hittills, i afseende på Beredn:s- och
Taxerts-eomiteernes bibehållande, med den förändring, att le
-
•J 1 2
Den io Ocl ober f. m.
mö terne i Taxer:s-comite'erna skalle utses turvis från de
socknar, som utgöra taxerings-dislrictet, enl. den ordning, hvarom
socknarna öfverenskomma.
Hr von Hartmansdorff: Jag hemställer vördsamt,
om icke detta beslut bör fattas då den § förekommer, hvilken
rörer Taxer:s-comile'ers bildande.
Hr Eden lije lm: Ehuru jag är öfvertygad att de andra
Stånden redan afgjort hvad Bevilln.Utsk. föreslagit, innan
vi hinna genomgå denna artikel, och att således hvad
här ordas ej kommer att blifva gällande, anser jag mig likväl
skyldig alt reservera mig emot del sist fattade beslutet.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. ansåg,
att hittills varande Taxer:s- och Beredn;s-comiteer äf
ven
hädanefter böra Lii beli allas.
Ropades ja.
Hr von Hartmansdorff: Föreskrifterne om Taxer:scomiteers
bildande innehållas egentligen i 92 §:n af nu gällande
bevilln.stadga. Sedan R. o. Ad. beslutat, att Re red u.-  comiteerne skola bibehållas, så lärer det vara nödigt, ali
Ståndet i allmänhet håller sig till den gamla bevilln.förordn:s
stadganden i de följande §§:na , emedan det lärer
vara svårt, att vid hvarje särskildt tillfälle iakttaga de förändringar,
sorn Utsk. i sitt förslag infört, och som nu återigen
borde rättas efter R. o, Ad:s beslut. Under sådan förutsättning
torde måhända den frågan, sorn nyss väcktes af
Hr von Rosen och Hr Landtm, framställde, kunna genast
företagas. Jag har intet emot bifall dertill; jag ville nu
blott hänvisa till den § i den gamla författningen, sorn
stadgar 0111 sältet att utse Taxer:&-comite'ens ledamöter.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, alt, sedan R. o. Ad.
beslutat att så väl Berednls- som Taxer:s-comite'erna böra
fortfara, Ståndet torde finna, att det första beslutet borde
angå sältet alt välja eller utse de ledamöter, som skola utgöra
Berednts-comitéerna och sättet att formera Taxerfscomiteerna.
Frih. Nauckhoff: Jag hemställer vördsamt 0111 icke
den föreg:de 4$ §:a nu måhända skulle kunna företagas,
sedan den 4y"de redan är afgjord.
[Ir von Rosen: Sedan Ståndet har beslutat, att håde
Beredms- och Taxei :s-comileerne skola fortfara, så hemställer
jag, om icke vi kunde antaga alla de öfriga §§:na i
18 15 års författning, som röra Berednings- och Taxer:scomiteernes
sammansättning och göromål, med den förändring
jag önskat i valet af ledamöter i Taxer:s-camite'erna,
nemi. att de väljas turvis inom socknarna, så att hvar och
en förut vet att han veikligen blir ledamot när han reser
dit. Likväl får jag härvid framställa en principfråga, som
.Den 10 Octo lier f. m.
223
Bevilln.Utsk. 1111 liar vidrört, och som något förändrar den
gamla författningen. Gamla författningen ålägger landshöfdingen
alt, om lian ej sjelf kan vara närvar, vid Taxertscomiléen,
utse en ordför. i sitt ställe. Revilln.Utsk. har vid
denna riksdag föreslagit, att Taxerls-comiteen må sjelf välja
sin ordförande. Deremot har jag intet att invanda, dock att
landshöfdingen, 0111 han sjelf kommer tillstädes, intager ordförande-platsen.
Jag tror att man då i alla fall ej ville
välja någon annan. Jag tror det kan vara detsamma, om
de valde sins emellan utse ordlör., eller han väljesaf landshöfdingen.
Denna förändring har jag således ingenting
emot. Den besparar landshöfdingen besväret att skrifva till
en hop personer, som ofta afsäga sig uppdraget. Den al
landshöfdingen utsedde ordform har icke rösträttighet, och
det synes lämpligt alt comite'ens medlemmar må inom sig
sjelfve till ordför. utse den, för hvilken de hafva förtroende.
För Öfrigt har jag ingen anmärka, att göra emot i835
års författning. Har förekommer en omständighet till,
nemi. att Utsk. nedsatt plikten för den ledamot, som icke
infinner sig, ifrån 6 r:dr 32 sk. till 3 r:dr 16 sk. Det kail
också vara likgilltigt.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att då Frih. Nauckhoff
nu begärt alt 48:de §:n mätte föredragas, R. o. Ad.
torde linna, alt sådant borde äga runi. Efter det beslut
Ståndet nyss fattat, kunde den icke antagas sådan den blifvit
af Revilln.Utsk. föreslagen. Det förslag lill annan redaction
af denna 48:de §, som här under discussionen blifvit
framsläldt, hade Hr Landtm, fattat vara af följande lydelse:
"Den upprättade mantalslängden skall å allmän sockenstämma
tili granskning företes, eller ock, om så begäres,
uppläsas ocb sedan genom påskrift af vederbör, pastor...
Frih. Ridderstolpe erinrade, att det borde heta
kyrkoherde.
Hr Landtm, fortfor derefter: "...genom påskrift af
vederbör, kyrkoherde, eller den hans tjenst förrättar, samt
tvänne närvar, socknemän, styrkt blifvit, att antingen inga
eller endast de uti särskild förteckning upptagna anmärku:r
blifvit till rättelse antecknade, med sina bilagor emollagas af
hvarje församlings kyrkoherde, för att, förseglad med hans
och häradsski ifvar ens sigill, förvaras intill dess handlingarna
varda till vederbörlig Berednts-comite' öfverlemnade, för alt
ytterligare granskas” o. s. v. enligt Utsk:s förslag.
Frih. Nauckhoff: Jag hemställer huruvida icke Hr
Frih. o. Landtm, behagade jemväl föredraga det mom.
rör:de städerna, som jag haft äran föreslå såsom tillägg vid
denna §.
Hr von Hartmansdorff: Om Hr Frih. o. Landtm,
tillåter, att det första momentet af §:u, som endast innehåller
D e n 10 0 c t o b c r f. m.
en lydelseföl ände ing af det ganda stadgandet, först föredrages;
sa kunde Frih. NauckhofFs, förslag sedermera särskildt
till pröfning förekomma.
Gr. Hamilton: Efter så mycken vigt här lägges på
ord, så får jag upplysningsvis nämna, ali benämningen pastor
äfven > sednare delen af §:n förekommer och således äfven
der torde böra utbytas emot kyrkoherde.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att R. o. Ad. torde
finna lämpligt att först fatta beslut i afseende på den redaction
han uppläst, oell att sedan företaga pröfning, huruvida
ett nytt mom. borde tilläggas. I afseende på den anmärkn.
som Gr. Hamilton gjort, ruride ordet ”kyrkoherde,”
torde böra tagas i öfvervägande alt på många stallen i denna
författning, sorn redan blifvit af R. o. Ad. gillade, ordet
”pastor” förekomme, och all således ordet ”kyrkoherde”
icke på alla ställen kunde införas; hemställande Hr Landtm,
nu, om R. o. Ad. behagade bifalla den redaction af 48 §:n>
som han nyss uppläst.
Ropades ja.
Frih. Nauckhoff: Jag vet icke, om det förslag tili
ett sednare morn., som jag nyss uppgaf, blifvit antecknadt,
och får således ånyo framställa detsamma. Motivet dertill
hade jag äfven nyss äran nämna, nemi. att §:n egentligen
handlar om förhållandet på landet, och föreskrift för städerna
alldeles saknas. Detta är orsaken hvarföre jag trott
mig böra anhålla om ett tillägg, som afser förhållandet i
städerna. Delta tillägg borde efter mitt förmenande blifva
så lydande: ”1 stad skall mantalslängden, sedan den blifvit
alslutad, hållas de skattskyldige tillhanda å lid och ställe,
som magistraten åligger att genom kungörelse från predikstolarna
tillkännagifva.”
Gr. Hamilton: Som sannolikt det tillgår i städerna
såsom på landet, så alt sockenstämma hålles öfver församlingarnes
gemensamma angelägenheter; så hemställer jag, om
icke samma stadgande kunde blifva gällande äfven för städerna.
Måhända kan det nu föreslagna stadgandet vara
bättre, hvilket jag ej kan bedömma, men nog skulle jag föreställa
mig, att den §, som nu finnes, innehåller föreskrifter
huru härvid skall tillgå.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. ansåg
att, på säll Frih. Nauckhoff föreslagit, ett nytt mom. borde
tilläggas i 48 jj:n, så lydande: ”1 stad skall mantalslängden,
sedan den blifvit afslutad, hållas de skattskyldige tillhanda
å lid och ställe som magistraten åligger ali genom kungörelse
frän predikstolarna tillkännagifva.”
Ropades ja.
Frih.
Den 10 O doter f, m.
225
Frih. von K riem er: På de skäl, som här redan blifvit
anförda, isynnerhet af Hr von Rosen, skulle jag tillstyrka,
att alla §§ i r835 års författning, från och med den
5i:sta till och med den i5csta måtte antagas, blott med
förändring i g2 §:n, som angår suttet att välja ledamöter i
Taxerts-comiteer. Då ingen anmärkn. mig veterligen på
Jandet blifvit gjord emot dessa stadganden, och det är nyttigt,
att så mycket som möjligt bibehålla våra ekonomiska
författningar orubbade, så skulle jag tro, alt ingen annan
ändring borde ske, hvarförutan discussionen kunde betydligen
förkortas, om vi finge en propos. på alt allt som rörer
Berednings- Taxerings- och Pröfnings-comite'er skall förblifva
vid hvad i i835 års förordning stadgas, endast med
den förändring i 92 §:n som Hr Landtm, redan omnämnt.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att, hvad Pröfnings
comite'en
anginge, R. o. Ad. torde finna, att stadgandena
derom borde blifva föremål för särskild pröfning, och alt
endast Berednings- och Taxerings-corn i teerne nu borde vara
föremål för öfverläggningen.
Hr von Rosen: Då jag önskat alt Taxer:s-comile'erne
må fortfara, men finner tillsättningen af dess ledamöter besvärlig
för en del af de valde; så får jag föreslå, att ledamöter
till Taxer :s-com i töen så väljas, att antalet blir lika
med hvad i83ö års författning föreskiifver, och att adeln
inom häradet väljer och insänder sina vallistor till Konungens
Bef:h:de, som derefter underrättar den valde derom.
Presterskapet inom häradet insänder valsedlar till contractsprosten,
som äfven underrättar den valde. Ståndspersoner
och BondeSt. välja, genom fullmäktige från socknarna, inför
häradsrätten vid det ting, som inträffar näst före den tid då
förrättningen skall försiggå; hvarförutan häradsskrifvaren
underrättar socknarna när tiden för dem inträffar att utse
ledamöter i Taxer:s-comiteen.
Hr von Hartmansdorff: Jag instämmer med Frih.
von Kraemer deruti, att sedan R. o. Ad. beslutat bibehålla
både Berednings- och Taxer:s-comite'er, vore det rättast att
godkänna den gamla bevilln.förordn. till och med den §,
hvarefter frågan om Pröfnings-comiteer förekommer, d. v.
s. den 133 §:n i nuvar. bevilln.stadga; Ståndet likväl förbehållet,
att särskildt besluta om Taxerts-coraiteernes sammansättning.
Dertill fordras en bestämd ordalydelse, som kunde
pröfvas lika väl i eftermiddag eller en annan dag, som
nu. Det är en sak, sorn icke hindrar pröfningen af det
återstående, ehuru nödvändigt det är, att Ståndet antager
en bestämd lydelse, hvilken kan ordagrannt införas i bevilln.
stadgan, emedan beslutet tliy förutan ej kati anses äga
den fullständighet, som erfordras, då målet slutligen afgöres.
14 H. 29
aaQ
Dell 10 October f. ra.
Jag hemställer således lill Hr Frill. o. Landtm., om en sådan
ordning vid föredragningen icke må följas?
Hr von Rosen förenade sig nied Hr von Hartmansdorff.
Hr Printzensköld: Jag instämmer så mycket hellre
i den hemställan, som Hr von Hartmansdorff nu gjort, sorn
i en af de §§, hvilka innefatta stadganden om val till ledamöter
i Taxerts-comite', en sådan osvenska förekommer, att
det är rakt omöjligt att kunna förstå dess verkliga mening.
Frih. Nauckhoff: Genom denna propos befinner jag
mig i den högst besynnerliga ställning att nödgas tillstyrka
antagande af en författning, som jag i mångå fall ansett vara
från början till slut btistfällig. Men af två onda ting
väljer nian naturligtvis det minsta; och som det inflytande
vanan utöfvar på menniskonaturen äfven hur gjort sig gällande
under den tid man nödgats tillämpa allt det förvrängda,
som finnes i den gamla förordningen, så föranledes jag
att nu rösta ja, ehuru det är emot min öfvertygelse.
Hr Frih. o. Landtm, fästade, i anledn. of det förslag,
sorn flere talare 1111 gjort, R. o. Ad:s uppmärksamhet
derpå, att måhända flera beslut, som Ståndet fattat eller
komme att falla i anledn. af de §§, som stå längre fram i
bevilln.förordn., skulle kunna inverka på redaclioncn eller
meningen af de stadganden, som för Berednings- och
Taxer:s-comite'erna hittills varit gällande, och att således,
om R. o Ad. ginge alt fatta eli sådant beslut, som blifvit
föreslaget, Ståndet likväl måtte förbehålla sig, att i afseende
på sådan redaction och sådana meningar, som stå i strid
med andra beslut, sorn R. o. Ad vid pröfningen af ifrägavar.
ärende i sin helhet fattat eller komme alt fatta, R.
o. Ad. då mätte ilga att förändra och rälta paragrafer, som
på detta sätt stöde i strid med detta R o. Ad:s beslut.
Hr von Hartmansdorff: Denna erinran är ganska
riktig, ty det finnes i bevilln.förordn. en mängd åberopanden
af §§ oell momenter, hvilkas nummer äro rubbade genom
de beslut och den ordning, hvarom R. o. Ad. förut förenat
sig. Jag instämmer således i den framställning, som Hr
Frih. o. Landtm, gjort.
Under det förbehåll, sorn sednast af Hr Landtm, blifvit
omtaladt, samt under förbehåll att måhända i dag på
eftermiddagen företaga pröfning af frågan 0111 det sätt och
den ordning, i hvilken Taxerts-coiniteerne böra utses och
formeras, antog R. o. Ad, uppå derefter framställd propos.,
samma stadganden, som hittills varit gällande i afseende på
Berednings- och Täxerts-comiteer , och som innehållas i
gamla författningen från och med 5i:sta till och med
i33:dje §:n.
Dea 10 O c t o b e r f. ra.
127
1 12 §:n.
Frih. von Kraemer: Äfven i allt hvad sorn angår
Piöfniiigs-fcoiiiileer inom länen, skulle jag för min del önska
Oförändradt bibehållande af 18 >5 års förordning, och får
anhålla alt propos. derpå måtte blifva framställd. Jag tror,
att de gamla föreskrifterna icke innehålla någonting, som ej
kunde ganska väl appliceras, då de ej allenast under de sista
fem åren, utan ock en längre tid förut, varit tillämpade.
Hr von Rosen: Utsk. har här ändrat den motsvarande
§:n i gamla förordn. och endast uppdragit Pröfnings-com
i teen, att granska fastighetsvärdet å landet, då deremot i34
§:n i nu gällande författning ger en vidsträcktare latitud åt
Pröfnings-comiteens verksamhet. Den skall jemväl granska
taxeringarna å näring, rörelse och löne-inkomst; men nu
tyckes det, enligt 112 §:n afUtsk:s förslag, vara meningen,
att den blott skall bestämma fastighetsvärdet. Jag föreslår,
att 1 54 §:n af i835 års författning må qvarstå, i stället för
112 §:n af den nu föreslagna.
Hr von Hartmansdorff: Jag biträder Fiih. von
Kraemers anhållan, att den gamla förordningens stadgande om
Pröfnings-comite' må oförändradt qvarstå, likväl med undantag
af 138 §:n, som svarar emot 116 §:n i Utsk:s betänk.
N:o 12. Der står: "Konungens Bef:h:de utfärdc derefter
genast allmänna kungörelser, som innehålla dagen för
Piöfnings-comitöens sammanträde, namnen å de ledamöter
han utsett, samt föreskrift för den, som af Pröfnings-comitéen
äskar någon rättelse, att antingen förut hos Konungens
Bef:h:de, eller sednast kl. tolf å den dag comiteen sammanträder,
skriftligen ingifva sina anmärknrr vid den öfverklagade
åtgärden” etc. Denna lid af kl. 12 har samma fel, som jag,
i fråga om inställelse vid mantalsskrifning, förut anmärkt
vid den utsatta inställelsen 3 timmar sednare än förrättningen
börjar. Nar Pröfnings-comite'en är sammankommen
i residensstaden, så börjar den vanligen sin förrättning kl. g
om morgonen, för att på dagen hinna till slut dermed. Skall
man då sitta till kl. 12 och vänta på besvären, så är förrättningen
under tiden ogjord; ty det kan hända, alt bland
de besvär, som inkomma, finnas sådana frågor, som eomitden
förut, på grund endast af då förekomna handlingar, redan
pröfvat och afgjort. Men örn nya oförutsedda omständigheter
förefalla vid de sist inkomna anmärkningarna, så
nödgas comite'en måhända att göra om sitt arbete. Jag tillstyrker
fördenskull följande lydelse: — "askar någon rättelse,
att antingen förut hos Konungens Bef:h:de, eller sednast dagen
före den, då eomitden sammanträder.” Det är så mycket
nödvändigare att besvären ingifvas dagen förut, sorn det
behöfves för landskamereraren och äfven för landshöfdingen
sjelf, om lian vill vara väl hemmastadd i sina stycken, att
228
Den 10 October f. m.
genomse de anmärkn:r, som till pröfning vid sammanträdet
förekomma.
Frih. von Kraemer: Äfven jag instämmer i den redactions-förändring,
som Hr von Hartmansdorff föreslagit i
138 §:n af nuvar. bevilln.förordn. Jag tror att den länder
till redighet och lätthet vid föredragningen af ärendena;
och medan jag nu har ordet, skulle jag äfven vilja anhålla,
att ifall alla de stadganden, som röra Pröfnings-comiteen,
antages, samma förbehåll må iakttagas som Hr Frih. o.
Landtm, framställdt i afseende på Berednings- och Pröfnings-comite'er,
nemi. att den rättelse i redaetionen må kunna
införas, sorn i följd af redan fattade eller framdeles vidtagande
beslut kan erfordras.
Hr von Rosen: Jag finnér att besvärens inlemnande
först klockan 12 på dagen är en stor olägenhet, men jag
kan icke gerna biträda Hr von HartmansdorlFs förslag, att
de skola inlemnas sednast dagen förut. Skälet dertill är att
de flesta besvären medtagas af någon ledamot i Pröfningscomiteen,
på det den klagande må slippa att sjelf gå dit,
eller genom ombud föranstalta om sina besvärs inlemnande
till landscancelliet. Jag tror icke att någon betydlig olägenhet
uppstår, om de inlemnas då comiteen skall sätta sig.
Let kan visserligen vara några besvär, som kunde behöfva
genomses förut af landskamereraren och landshöfdingen, men
sällan äro frågorna af den vigt, att de behöfva länge funderas
på. Åtminstone har det sällan varit förhållandet, der
jag suttit i Pröfnings-comiteen, utan klagomålen hafva varit af
den beskaffenhet, att man någorlunda kunnat undersöka dem
på stället. För öfrigt är landshöfdingen och landskamcrel-arens
föreg:de undersökning tilläfventyrs icke mycket båtande;
ty besvären skola ändå pröfvas af comite'ens ledamöter,
som icke äro i tillfälle att granska dem förr än comiteen
satt sig. Jag skulle önska den förändring, att som
comiteen vanligen sätter sig kl. ro, denna tid utsattes till
besvärens inlemnande, i stället för kl. 12. Då tror jag alt
comiteen icke vore besvärad af nuvar. olägenhet, och de
rättsökande voro lisade derigenom, att de lättare kunde få
sina besvär ingifna af de ledamöter, som från deras ort reste
till Pröfnings-comite'en. Så tillgår åtminstone i mitt
län, att de flesta besvär till comite'en inlemnas af de ledamöter,
som skola sitta der. Jag tror att vi äfven få något
afse de skattskyldiges lättnad och icke ensamt Pröfningscomitéens.
Jag tillstyrker således att besvären få inlemnas
till kl. 10 å den dag comite'en sammanträder.
Hr Ed en hjelm: Utsk. har utsatt ifrågavar. tid af det
skäl, som Hr von Rosen anförde, nemi. att sällan eller aldrig
besvär från landet inlemnas annat än genom ledamöter
i Pröfnings-comiteen, och ganska ofta händer det, att en
eller annan ledamot ej kommer förrän kl. n och till och
Den 10 Octobcr f. ra.
med först emot kl. 12; hvarförutan Utsk. utsatt klockan
12 derföre, att allmänheten är van vid denna tid, som äfven
gäller vid alla domstolar. Den tiden glömmer allmänheten
aldrig, men om vi sätta ut klockan 9 eller 10, så
komma många ej ihåg det. Jag har dessutom ej sett någon
olägenhet af nuvar. stadgande.
Frih. Cederström, Thure: Jag får vördsamt förklara,
alt jag för min del har ingenting att erinra deremot,
om de stadganden, som i 1835 års bevilln.förordn. finnas intagna,
blifva antagna, blott med del undantag, att jag anhåller
få fästa II. o. Ad:s uppmärksamhet derpå, huru obilligt
sista stadgandet i 143 §:n af nuvar. bevilln.förordn. är,
att ledamöter af Pröfnings-comite'en i Stockholm ej skola
erhålla något arfvode. Det är på intet ställe så besvärligt
att vara ledamot af Pröfnings-comite' som i Stockholm.
Det händer icke sällan, att de besvär, som inkomma lill
Pröfnings-comile'en derstädes, utgöra 1200 å i5oo mål. Dessa
mål skola särskildt pröfvas, hvaraf ej sällan inträffar, att
Pröfnings-comiteens sammanträden vara oafbrutet 2 ä 3 månader,
derunder ledamöterne äro tillsammans minst 2 gånger
i veekan för- och eftermiddagarna. Jag har under frenne
år varit ledamot af Pröfnings-comite'en i Stockholm och
dervid funnit dels huru svårt det varit att få personer, sorn
velat åtaga sig att vara ledamöter i Pröfnings-comite'en,
och dels svårigheten att erhålla ledamöter, som velat uppoffra
sin lid med alt oafbrutet deltaga i dess arbeten. Det
är likväl icke ett ovigtigt åliggande, som Pröfnings-cornite'-  ens ledamöter fått sig uppdraget, emedan comiteen skall
bestämma huruvida den debitering, som blifvit den skattskyldige
påförd, är rättsenlig eller icke. Det har ofta här
i Stockholm inträffat, att af Pröfnings-comiteens ledamöter
blott ftdelar och stundom blott hälften varit tillstädes af
den anledn. att de sagt: ”vi kunna icke lönlöst uppoffra
vår tid för ett sådant arbete.’’ Af sådan anleda., och då
jag tror att det verkligen skulle lända till förmån för den
skattskyldige, får jag föreslå, alt ledamöter af Pröfnings-comite'en
i Stockholm, lika sä väl som ledamöter af denna
comité' på landet och i andra städer, måtte erhålla arfvode,
hvilket jag får föreslå mätte bestämmas till r rtdr 16
sk. b:co för hvarje dag, som ledamöterne i comiteen Ijcnstgöra,
och alt detta arfvode mätte utgå så, att, i stället för
J proc. af den taxerade bevilln.summan, 1^ proc. finge till
kostnaderna användas. Jag tror att ett sådant stadgande
skulle för Stockholms stad medföra stor nytta, och begär
derföre proposition till bifall på detsamma.
Frih. Nauckhoff: Det har blifvit sagdt, att inga olägenheter
försports derigenom att besvärstiden hos Pröfningscomiléen
varit utsatt till kl. 12 samma dag sammanträdet
sker. I strid dermed får jag nämna, att jag icke erinrar
mig någon Pröfnings-comite' — och jag har likväl öfver
-
23o
Den 10 O c to ber f. ni.
varit åtskilliga — eler ieke ganska väsendtligt! olägenheter
uppstått derigenom, att denna tid varit utsatt till kl. 12;
ty i följd deraf har comiteen under sitt sammanträde före
denna tid alltför litet kunnat sysselsatt sig med sina egentliga
göromål, just i saknad af de besvär, som kunde inkomma
och inverka på besluten. Jag förenar mig således till
alla delar med de ledamöter, som begärt att besvären måtte
inlemnas åtminstone dagen förut. Jag skulle önska det,
icke för comiteens beqvämlighet, ty den har jag icke åtagit
mig alt här föra lill torgs, utan för de skattskyldiges eget
birsta j emedan då besvären inkommit kl. 12, hvilket jag sett
mångå gånger inträffa, hvarvid de inlemnats ej genom eomiteens
ledamöter, hvilka jag alltid funnit tillstädes på utsatt
tid, utan genom andra ombud och lill och med per
posto; så har följden blifvit, att besvären endast i förbigående
kunnat pröfvas. Mången gång har man behöft upplysningar,
sorn ej på stället kunnat erhållas. Allt detta leder
mig till den öfvertygelse, att det är just i de skattskyldiges
intresse, som deras besvär borde inlemnas minst en
dag förut, 0111 icke flera, eller så tidigt alt de må kunna
undergå en föregående granskning på landscontoret och
lius landshöfdingen, hvarigenom de upplysningar ej skulle
komma att saknas, som borde inverka på beslutet. Jag tillstyrker
således att den föreslagna förändringen må äga rum.
Gr. Hamilton: Uti den hufvudsak, hvari Utsk. afvikit
från de §§ i förra bevilln.förorda. , som röra Pröfningscomiteen,
har jag varit af olika tanke med Utsk:s majoritet,
och skall jag således ej hafva någonting emot, att en
annan åsigt här gör sig gällande; men jag kan icke gilla det
summariska sätt, hvarpå R. o. Ad. går till väga i frågan.
Om Bevilln. Utsk. vore R. o. Ad:s Utsk., så kunde det så
vara; men då ett R. St:s Utsk. afgifvit betänk., så skulle
jag tro, att R. o. Ad., åtminstone af aktning för MedStånden,
borde taga någon kännedom om de anmärkn:r, som i
de andra Stånden blifvit gjorda, och hvilka måhända kunde
lända till någon förändring i 1835 års författning. Likväl
har icke ens Ulskts betänk, här blifvit uppläst, och mången
torde vara alldeles obekant med hvad förslaget innehåller.
Detta föredragningssätt har äfven ledt dertill, att vi
1111 discutera 5 §§ på en gång, och jag skall anhålla att
ytterligare få bringa den fjerde å bane. — 137 §:n af 18 35
års bevilln.förordn. innehåller: ”Sednast inom Irenne vec’’kor
efter det Taxeris-comitéerne sina åligganden fullgjort
”skola magistraterne i städerna samt kronofogdarne å lan”det
hafva till Konungens Bef:h:de insändt Taxerts-comile'-  ”ernes protocoll, handlingar och längder, jemte allt annat,
”sorn dessa förrättningar tillhört, vid bot af en r:dr till lä”nets
eller stadens fattigförsörjning, för hvarje dag der”med
längre dröjes.’’ Inom BorgareSt. är deremot den
Den 10 October f. m.
anmärka. gjord, att då taxeringslängden inom hvarje stad
skall föras af den person, som det antingen tillhörer, eiler
magistraten dertill förordnar, hvilken i håda dessa fall måtte
anses magistraten underordnad, synes åliggandet att insända
taxeringshandlingarna icke kunna tillhöra någon annan
än magistraten; men som härvid jemväl förekommer,
att det af Konungens Bef:h:de heror alt antaga protocollsförande,
af hvilken magistraten således icke äger att omedelbart
infordra taxeringsprotocollet, har man ansett det
vara oriktigt, alt magistraten skulle åläggas plikta, för att
en person, som landshöfdingen utsett, ej insändt prolocollet
i råttan lid. Flera anmärkn.'r torde finnas af samma beskaffenhet;
men sedan Ii. o. Ad. beslutat att nu derpå ej
fästa något afseende, så vill jag ej längre dermed uppehålla.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, alt R. o. Ad. af Gr.
Hamiltons yttrande borde lufva funnit nödvändigheten deraf,
alt stadgandena rörtde Pröfnings-comite'en pröfvas på
samma sätt, som varit iakttaget vid föredragningen af de
första delarna af detta mål, nemi. paragrafvis, hvarföre discussionen
nu torde böra hålla sig vid de stadganden, som
förekomma i 112 §:n. Vid denna § vore gjord den anmärkn.
, att den borde redigeras till likhet med 134 Jtn i
nu gällande bevilln.stadga.
Frih. von K rasm er: Det var i afseende på discussionen
om andra §§, som jag begärde ordet; men sedan Hr Frih. o.
Landtm, återfört oss till disctission öfver 112 §:n i Utskrs
förslag, får jag blott anhålla, att vi kunde få propos. till densammas
antagande, sådan den är uppfattad i i34§tnaf 1835
års författning.
Frih. Nauckhoff: Till genmäle af Gr. Hamiltons anmärkn.
, att R. o. Ad. något för summariskt behandlade frågan,
får jag tillkännagifva, att det är med fullkomligen berådt
mod, som jag röstat såsom skett, och att jag tagit all
den kännedom af Ulskts arbeten, som varit mig möjligt,
Jag förmodar, att då dessa betänkm långt före detta varit
utdelade, så har hvar och en haft god tid eller åtminstone
ej saknat den tid sorn erfordrats, för att bedömma halten af
Utsk:s arbeten och sedan komma till de beslut, som böra
fattas. Jag kan således icke för min del ingå på att hafva
slumpat med saken, utan det är med fullkomlig öfvertygelse
jag röstat på sätt jag gjort.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller att den motsvarande
jj:n* i gamla bevilln.förordn. mätte blifva uppläst,
på det att man må kunna jemföra honom med den nu föreslagna.
134 i 1835 års bevilln.förordn, upplästgs.
23a
Den 10 Octo ber f. ra.
Hr von Hartmansdorff tillstyrkte, att denna gamla
5 mätte antagas.
Hr F rili. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla Utsk:s förslag i i 12 §:n.
Ropades starka nej, blandade med ja.
Uppå derefter framställd propos. beslöt R. o. Ad. att
hittills varande hevilla.förordnings stadgande i 134 §:n äfven
hädanefter borde blifva gällande.
113 §:n.
Frill, von Kraemer: Jag anhåller att i35 §:n i Hilvar.
bevilln.förordn. måtte fä uppläsas, och anhåller om
propos., att den mätte blifva antagen.
i35 §:n i 1835 års bevilln.förordn. upplästes.
Hr von Rosen: Jag förenar mig med dem, som önska
att 135 §:n i 1835 års författning må blifva gällande.
Utsk. har förändrat ledamöternes antal. Jag kan icke förstå
hvarföre no ledamöter skulle vara bättre än i5. Men
jag hemställer, huruvida' R. o. Ad. påyrkar att landshöfdingen
skall fortfarande hafva rösträttighet i Pröfnings-comite'eu.
För utgången af saken tyckes det vara likgiltigt; ty är det
hans röst , som ger majoritet, så är det flera särskilda omständigheter,
som göra om han hittar på del rätta, om jag
så skall säga. Då äro tankarne så delade, att det kan vara
likgiltigt, om han har rösträttighet eller icke. Han har
icke rösträttighet i Taxerts-comiteen, ej heller vid markegångssättningen.
Jag anser det derföre äfven vid Pröfningscomilerns
beslut vara likgiltigt. Jag får likväl här säga
min enskilda lanke, alt jag i detta fall ogillar Ulskcs förslag
att Iråntaga honom rösträttigheten; ty det visaren tendens,
som jag önskade icke funnes, då man bedömmer landshöfdingens
kall. Man har på sina ställen velat betrakta landshöfdingen
endast såsom en person med blackarna i ena handen
och spöna i den andra. Så anser jag honom icke böra
betraktas, och jag tror att landshöfdingens vackraste skyldighet
är alt uti Pröfnings-comitcen bevaka den fattiges
rätt jemte Kronans. Jag nämner detta för min enskilda
del, men är likgiltig, om jag får behålla rösträttighet i
Pröfnings-eomiteen eller icke.
Hr Ed en hjelm: Uti Utskts beslut att landshöfdingen
ej skall hafva någon rösträtt har jag icke deltagit, och det
af mångfalldiga skäl, men isynnerhet derföre, att vid Pröfnings-comite'en
förekomma många göromål, deri landshöfdingens
yttrande är högst nödvändigt. Der skall t. ex.
väljas ehartae-sigillatse-ombud för länet. Landshöfdingen är
ansvarig för uppbörden, — skall lian då icke hafva ett ord
med i laget? Jag yrkar alt detta beslut måtte upphäfvas.
Gr. Hamilton: Jag anhåller att bär blott få anmärka,
Den 10 October f. ni.
a33
ka, alt jag i Utsk. reserverat mig emot beslutet, alt landsliöfdingens
rösträttighet i Pröfnings-comite'en skall upphöra;
och får jag derjemte nämna, att anledningen hvarföre Utsk.
föreslagit 20 ledamöter, i stallet för i5, här sannolikt kommer
att förfalla; ty den var att Utsk. ansåg någon ändring
i Pröfnings-comite'ens beslut icke böra äga rum, på hvilken
grund Utsk. trodde sig böra förstärka ledamölerues antal.'
Hr Printzensköld: Äfven jag yrkar, att den gamla
§:n i bevilln förordn. mätte få oförändrad qvarstå. Jag kan
omöjligen inse hvarföre man skulle, såsom Utsk. föreslagit,
förkorta §:n samt göra den tvetydig samt föianledande till
tvister. Jag kan lika litet inse skälet hval före man fråntagit
landshöfdingarna den rösträttighet, som de förut ägt. Detta
innefattar ett misstroende till Konungens ansvarige embetsman,
sorn ingalunda är väldigt. De hafva lika väl, som
hvarje annan ledamot af Pröfnings-eomiteen svurit eden,
att de skola rätt och sanning styrka; och då de äro förbundne
att i sina beslut iakttaga rättvisa, vet jag icke hvarföre
man till dem skall äga mera misstroende än till de deleguerade
af åtskilliga medborgare-classer, som der skola rösta.
Ensamt den omständighet, som Hr Edetihjelm nämnde,
att chartae-sigillatae-försäljningsmäti skola af Pröfningscomiteerna
utses, är tillräcklig för att visa med huru liten
sakkännedom Bevilln.Utsk. i detta fall gått till väga. Jag
tillstyrker således, att förevar. § i Bevilln.Utsk:s förslag
måtte ogillas, och att den gamla §:n må få qvarstå.
Hr von Hartmansdorff: Jag är af samma mening,
som Hr von Rosen, alt landshöfdingens rösträtt behöfves både
för att skydda Kronans och den fattiges rätt. Förhållandet
är vanligen, att de, hvilka bäst kunna betala, dem
vågar ingen beskatta så. högt som vederborde, hvadan de
fattige få i förhållande till de förmögnare betala mera, än
skäligt är. Då finnes vanligen ingen annan än landshöfdingen,
som vågar gora några anmärkiur emot dem, sotn
äro för lågt beskattade. Att göra denna anmärka, utan
rösträtt häfver sig icke så lätt. Men jag får anmärka en
annan omständighet, som förefaller besynnerlig. Så mycket
misstroende, som Bevilln.Utsk. haft för landshöfdingarne,
så godt förtroende har Utsk. haft för öfver- och underståthållaren;
ty under det att landshöfdingarne mistat deras
rösträttighet, så hafva desse ståthållare fått behålla deras.
Det står neuil. i 1 ig §-‘n: "I Stockholm vare särskild Pröfnings
comité, hvilken, under ordförande af öfverståthållaren
eller, i dess frånvaro, af underståthållaren, eller den
Konungen i deras stalie i nåder förordnar, med laglig rösträttighet,
skall beslå af tre af Ridderskap och Adel” etc. Jag
skulle för min del tro, att landshöfdingarne äro lika så goda
Domän, som öfver- och underståthållaren, och att de
14 H. 3o
234 Den 10 Octo b er f. 111.
således kunna vara äfven af Bevilln.Ulsk. lika väl betrodde,
som de sednare.
R. o. Ad. antog de stadganden, soin finnas intagna i
i 35 §:n af hittills gällande be v ilin. förordning.
Då tiden var långt liden, uppskjöts pröfningen af de
återstående delarna af detta ämne till eftermiddagen.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. ^ till 3 e, m.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe,
Lördagen den to October i84o.
Plenum kl. 6 e. lil.
Justerades pleni-prot. för den 26 sisth September.
Fortsattes pröfningen af Bevilln.Utskts utlåt. N:o 27, i
anledn. af anmärkntr emot betänk. N:o 12, angtde grunderna
för den blifvande allm. bevillningen samt föreskrifterna
för tillämpningen deraf.
n4 §:n.
Hr Printzensköld, Carl: Bevilln. ötsk. har uti en
särskild § framställt ifrågavar. stadgande ronde landskamererarnes
skyldighet att i och för det uppgifna ändamålet
öfvervara Pröfnings-comiteernes sammanträden, ehuru
delta stadgande, om jag icke missminner mig, förekommer
uti en annan § rör:de Pröfnings-coroite'erna, nemi., derest
milt minne icke felar, uti i 35 §:n af nu gällande bevilln.-  förordning. Jag vet icke hvartill det gagnar, alt i detta
fall göra en särskild § rör:de landskamererareo, då denna §
kan innefattas uti den i35, och då R. o. Ad. beslutat att
den blifvande bevilln.stadgan skall, så vidt möjligt ur, blifva
sådan som den närvar, befinnes, med undantag blott i
de delui-, der denna i afseende på språket eller sjelfva bestämmelserna
finnes tvetydig eller oriktig. Jag tillstyrker
derföre, att 135 $:n uti nu gällande bevilln.förordn., hvilken
innesluter 1 i3 och ii4§§.’na i Utskts förslag, mätte förblifva
oförändrad.
Undeit. Ridd. Secret. anmälte, alt R. o. Ad. påförmiddagen
antagit de stadganden, som finnas i i35 §:n af nu
Dell i o Octo bet* é. m
i35
gällande bevilln.förordn., och att i nämnda § finnes intagen
den föreskrift, sorn svarar mot i 14 §:n i Utskts förslag.
Gr. Hamilton, Henning Hugo Ludv.: Jag är förekommen
af Hr Ridd Secrettn, som upplyst alt det stadgande,
som finnes föreslaget uti i 14 §:n förevar, betänk.,
redan är bifallet genom R o. Ad:s på förmiddagen fattade
beslut alt antaga 135 §:n uti gamla bevilln.förordn., hvilken
omfattar både i 13 och m4 §§:na uti förevar, förslag.
Hr Printzensköld: Jag ber om ursägt för mitt misstag.
Jag påminte mig icke hvad jag nu ihågkommer, nemi.
att 135 §:n uti nu gällande förordning är i hela sin vidd
af R. o. Ad. antagen. Hade jag erinrat mig det, så hade
jag blott velat föreslå, att den nu föredragna i 14 §:n mätte
förfalla.
Som en följd af R. o. Ad:s på förmiddagen fattade beslut,
fann R. o. Ad. i i4 §:« böra förfalla.
i i 5 §:n.
Hr Printzensköld: Vid jemförelse af denna § med
den sorn uti nu gällande bevilln.förordn. med densamma är
lika lydande, nemi. den 136 §:n, har jag trott mig märka,
alt lieviIln.Utsk:s förslag är bättre än gamla redactionen;
och jag tillstyrker derföre antagande af Bevilln.Utsk:s redaction,
helst någon afvikelse i sjelfva saken från det nu gällande
stadgandet deruti icke förefinnes.
Stadgandet i i i5 §:n bifölls..
Hr Printzensköld: Emellan 136 och i38 §§:na uti
gamla förordningen, hvilken sednare § innehåller det stadgande,
som finnes, upptaget uti i 16 §:n af Bevilln.Utsk:s
förslag, förekommer en §, som angår tiden inom hvilken
Taxer:s-comite'ens prot. med tillhörande handlingar och längder
skola lill Pröfnings-eomitéen vara ingifna. Om man,
såsom jag nyss nämnt att R. o. Ad. önskar, vill i möjligaste
måtto bibehålla den gamla redactionen; så torde det äfven
vara nödigt att bibehålla denna §, som kommer nast efter
den, hvarest stadgas om Pröfnings-comiteerna; och får jag
derföre anhålla del R. o. Ad. täcktes besluta att 137 §:n i
gamla förordningen må qvarstå med den redactionsförändring,
som är af behofvet påkallad, och hvarom jag utber
111ig att särskildt få yttra mig, ifall mitt förslag vinner R.
o. Ad:s samtycke.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Den af Hr Printzensköld
omnämnda § uti gamla bevilln.förordn. har i Ulsk:s
förslag sin motsvarighet uti m i §:n, hvilken lyder sålunda:
'"Sednast inom 3 veckor efter det Taxer:s-comite'erne i stii"derna
slutat sina förrättningar skola magistraterne till Konungens
Bef:h:de insända Taxerts-comiteernes protocol^ hand
-
q3 6
Den io October c. m.
”lingar oell längder vid bot af en r:dr till stadens fallig’
försörjning för hvarje dag dermed längre dröjes ’’ Denna §
har icke kommit under öfverläggning hos R. o. Ad., derföre
att Ståndet vidblef föreskrifterna i gamla bevilln.förorda.
, från och med frågan om Bered n-corn i teerna till början
af föreskrifterna om Pröfnings-comiteerna.
Frih. Nauckhoff, Joh. Otto: För min del anser
jag den omnämnda i 37 §:n lätteligen höra hafva sitt ställe
näst efter i33 §:n i gamla förordningen; och anhåller jag
derföre, alt denna ordning i föreskrifternas uppställning måtte
blifva iakttagen.
Hr Printzensköld: Det är visserligen sannt, på sätt
Hr von Hartmansdorff anmärkt, att en mot 137 §:n lili
gamla förordningen svarande § finnes uti den 11 1 af Ulsk:s
förslag; men då R. o. Ad., med ogillande af Bevil ln.Utsk:s
nu uppgjorda förslag, vidhlifvit den gamla förordningen i de
delar Hr von Hartmansdorff uppgifvit, och något stadgande,
motsvarande iii §:n i Utsk:s förslag, icke finnes, utom i
137 §:n i nu gällande förordn.; så blir det nödvändigt att
denna § erhåller nödig uppmärksamhet. Det kan vara likgiltigt,
om den qvarstår der den nu befinnes i gamla förordn.
, eller om den uppföres näst efter den af Frill. Nauckhoff
omnämnda §, som handlar om Taxer:s-comiteerna; ty
det verkar ej på sjelfva saken.
Hr Frill. o. Landtm, yttrade, att han först ville framställa
propos. på saken och sedan på redactionen, hemställande
alliså, om R. o. Ad. ansåg, att, på sätt i den gamla
hevilla.stadgan varit brukligt, en särskild § borde finnas ang:de
-insändandet af Taxerts-comitéens protocoller och längder.
Ropades ja.
Hr Landtm, hemställde vidare, om R. o. Ad. ansåg,
att den borde hafva sitt rum i sammanhang med de stadgande»,
som angå Taxer:s-comite'erna.
Ropades ja.
Då Landtm, nu skulle låta uppläsa den redaction,
som Utsk. föreslagit i den §, som skulle motsvara den ifråga
var. , anmälte sig
Gr. Hamilton och yttrade:
Jag får blott erinra, att den redaction, som Bevilln.-  Utsk:s sednare förslag upptager, och som jag anser i saken
vara riktigare än den som finnes uti nu gällande bevilln.-  förordn., likväl endast omfattar förhållandet i städerna och
således icke kan antagas såsom ersättning för en §, hvilken
innefattar föreskrifter för så väl landet som städerna. Hr
Printzensköld lärer deremot hafva uppgjort sitt förslag så,
att det motsvarar den ifrågaställa §:n lili gamla förordningen.
Den io October e. m
Hi P r i n t z e n s k ö I d : Såvida den §, hvarom nu är
fråga, skulle få sin plats näst efter den sista,-, gp,q;i rör taxering
i städerna, så bekänner jag, att mitt förpäg icke är
lämpligt att der införas. .Skulle den åter, såsom jag förmodar,
få qvarstå på sitt gamla ställe oell hafva afseende på
taxeringen så väl på landet sorn i städerna; så tror jag ali
den är för ändamålet lämplig. Införes den näst efter 133
§:n i gamla förordningen, hvilket stadgande blott rör städerna,
så måste §:n derefter lämpas; men då blir det nödvändigt
att intaga ett lagstadgande i förevar, hänseende i
och för taxeringen på landet. Detta kan visserligen låta
sig göra; men att införa delta stadgande, som är lika för
taxeringen på landet oell i städerna, på så sätt styckad!,
synes mig mindre lämpligt. Då likväl denna artikel blott
rörer taxeringen i städerna, torde R. o. Ad. måhända inse
behofvet eller rättare sagdt lämpligheten deraf, att §:n må
på sitt gamla ställe i bevilln.förordn. qvarstå. Kanske anses
det såsom eli upprifvande af ett redan fatladt beslut. Jag
skulle dock tro, alt frågan hvar en § skall hafva sin plats
uti bevilln.förordn., icke är af så obeskriflig vigt, att något
hinder af ett redan fattadt beslut skäligen kan uppkomma
för II. o. Ad. att derom annorlunda förordna.
Frih. Nauckhoff: Om, enl. R. o. Adis beslut, §:n
kommer att slå efter 133 §:n, så kan den likväl placeras
framför den i34,soni handlar om Pröfnings-comitéerna; och
då Pröfnings-comileerne omfatta både städerna och landet,
samt denna § handlar om de ärenden, som Pröfnings-comite'erne
skola handlägga, så bör den slå framför 134 §:n.
Jag ville härmed icke hafva sagt , att denna uppställning
är utmärkt bra, men det vore ändock eli steg till förbättring,
och derföre har jag gjort min framställning.
Upplästes så väl 86 §:n i Utsk:s förslag, som det förändrade
förslag lill ni §:n, som Utsk. i utlåt N:o 27 afgifvit.
Hr Printzensköld: Utan att afbida något ytterligare
beslut af R. o. Ad., om denna § skall stå på det ena eller
andra stället, tror jag mig böra redogöra för de skäl hvarföre
jag anser ej blott den r.u gällande §:n i 1855 års bevilln.
stadga, ulan äfven den §, som Bevilln.Ulsk. föreslagit,
alldeles icke vara lämplig. Den gällande §:n har det felet
att stadga höler för kronofogdar och magistrater, när de
underlåta alt inom trenne veckor efter taxeringen till Konungens
Bef:h:de insända taxeringsprot. med tillhörande längder
och handlingar, utan att §:ti omnämner huruvida prot:sföranderne
vid städernes Ta\er:s-comitc'er öro ansvar underkastade
för uraktlåtenhet att prot. och handlingar inom viss
tid aflemna. Det lärer icke vara hvarken billigt eller rättvist,
att magistraterne skola ansvara för fel, som de icke
sjelfve utan prot:s-föranderne begå. Det torde således vara
nödigt, nit §:n bestämmer ansvar, icke blott för magistraterna,
a38
Den io Octo her e. ni.
derest de underlåta att inom stadgad tid , sedan de bekommit
prot. och handlingar, insända dem lill Konungens Bef:h:de,
utan äfven för prot.-föranderne, i händelse de försumma
att inom föreskrifven lid till vederbör, aflemna protm med
handlingarna. Det sednare förslaget har det felet , att det
blott rör städerna och icke landet. Jag bor i Bevil In. Utsk:s
nuvar. förslag icke kunnat upptäcka något stadgande, som
innefattar ansvar för kronofogde, i händelse lian underlåter
att inom Irenne veckor taxeringshandlingarna till Konungens
Bef:h:de insända. Det är möjligt, att ett sådant stadgande
tinnes lili förslaget, ehuru jag icke kunnat få rätt derpå. På
grund af livad jag nu haft äran anföra, hemställer jag till
R. o. Ad., om icke, till undanrödjande af de af mig nu anmärkta
felaktigheter, 137 §:n kunde erhålla följande lydelse:
■”De vid taxens-förrättningen förda prot. med dertill hörande
längder och handlingar skola, vid bot af 1 r:dr, lill länets
eller stadens fattige för hvarje öfverskjutande dag, inom tre
veckor efter förrättningens slut, ingifvas, af kronofogde till
Konungens lief:h:de, och af den person , som i stad bestridt
prot.föringen, tili stadens magistrat , hvilken vid enahanda
bot vore pligtig att inom 8 dagar derefter desamma till Konungens
Bef:h:de insända."
Gr. Hamilton: Hvad som af Hr Printzensköld blifvit
ansedt såsom ett fel i Ulskts förslag härleder sig derifrån
att Utsk. framställt detsamma såsom endast gällande
för städerna, hvarföre någon föreskrift i afseende på kronofogdarne
der icke kunde inblandas. Utsk. har särskildt i afseende
på Taxer:s-comite'erna på landet föreslagit det stadgande,
som tinnes uti 86 §:n, och hvarom Hr Frih. o. Landtm,
nyligen erinrat. Skilnaden emellan Ulsk:s båda förslag, om
man tager dem gemensamt, samt det som Hr Printzensköld
uppgifvit, består blott deruti, att Utsk. föreslagit att häradsskrifvarne
borde till Konungens Bef:h:de insända protmi
stället för alt Hr Printzensköld vill att kronofogdarne skola
göra det. Jag kan icke bedömma hvilket som är lämpligast;
men i afseende på redactionen godkänner jag Hr Printzenskölds
förslag och instämmer uti anhållan örn propos. till
detsammas antagande.
Frih. Nauckhoff: Ulan tvifvel är det en fördel uti
Hr Printzenskölds rednctionsförslag, att stadgandet ronde så
väl landet som städerna tinnes på ett ställe ; men , systematiskt
betrakladt, tror jag att det vore i sin ordning, om alla
de stadganden, som röra taxeringen på landet, skiljdes från
dem som röra taxeringen i städerna. Sedan R. o. Ad. fattat
sitt beslut i denna del, synes det mig 1 i k gil 1 tigt, om någon
delning äger rum , eller om dessa stadganden sammanslås;
och torde det derföre vara lämpligast att antaga Hr
Printzenskölds förslag. Hvad taxeringen i städerna särskildt
beträffar, så är uppställningen af föreskrifterna derom så
Don 10 October e. m.
oredig, att något mer elier mindre ordning är af föga betydenhet.
Hr Printzensköld: Jag får fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet
derpå, att R. o. Ad. har, med ogillande af
Bevilln.Utsk:s ifrågavar. förslag, bibehållit Berednrs- och
Taxer:s-comite'erna i det skick , hvaruti de enl. nu gällande
hevilla.förordn. befinnas. Uti 13eredn:s-comiteen är häradsskrifvaren
prot.förande och uti Taxerts-corniteen kronofogden.
När nu Bevilln.Utsk. borttagit Berednts-comiteen, så har
det velat öfverflytta prot.föl ingen i Taxer:s-coraite'en på häradsskrifvaren.
Det skulle innebära en ren förvillelse att antaga
den §, sorn förslaget innehåller, emedan den åsyftar
andra förhållanden, än dem, hvarom R. o. Ad. har beslutat.
Det är således nödvändigt alt i den §, hvarom fråga är,
upptaga så väl kronofogdar som prot.föranderne uti städernes
Taxer:s-comite'er, medan liäradsski ifvarne äga särskildt
stadgande i nu gällande bevilln.förorda, att föra prot., och
äfven ansvar, i händelse de uraktlåta sin skyldighet derutinnan.
Hr von Hartmansdorff: Äfven jag tillstyrker antagandet
af deu redaction, Hr Printzensköld uppgifvit, med
det tillägg likväl, att handlingarnes insändande till Konungens
Bef:h:de sker för att hållas Pröfnts-comite^erna tillhanda.
Gr. Hamilton: Då insändandet af dessa handlingar
icke kan hafva annat ändamål, än alt de skola hållas
Pröfnrs-comiteerna tillhanda, och det icke lärer vara rätt
att nämna något om PrÖfn:s-comiteerna förrän man uti en
föreg:de § uppgifvit hvad Pröfn:s-comite'erne äro; så hemställer
jag, om icke Hr Printzenskölds förslag kunde oförändradt
antagas.
Hr Printzensköld: På sätt Gr. Hamilton ganska riktigt
anmärkt, synes det vara logiskt rätt, att den i §:n, sorn
handlar om Pröfms-comitéerna, äfven omtalar dessas sammansättning
och verkningskrets, och att det således är mindre
lämpligt att ifrågavar. § står framför den som handlar
om den myndighets sammansättning och verksamhet, till
hvilken prot:n och handlingarna böra ingifvas. Antingen
måste derföre §:n införas näst efter i33 §:n i nu gällande
bevilin.förordn. , —• hvilket äfven låter sig göra, emedan den
är den sista af alla de §§, som röra taxeringen så väl på
landet som i städerna, — eller ock bör den, hvilket måhända
vore bättre, bibehålla sin gamla plats. Detta öfverlemnar
jag till R. o. Ad:S eget bepröfvande.
Hr Printzenskölds förslag, roed det tillägg Hr von Hartmansdorff
yrkat, upplästes, så lydande: ’’De vid taxer:s”förrättningarna
förda prot:r med dertill hörande längder
”och handlingar skola, för att Pröfnings-comileen tillhanda”hållas,
vid bot af t r:dr, till länets eller stadens faltigför
-
Den 10 October e. m.
”sörjning för hvarje öfverskjutande dag, inom lie veckor ef”ter
nämnda förrättningars slut , ingifvas af kronofogdarna
"till Konungens Bef:h:de; och af dem, sorn vid taxeris”förrättning
i siad haft prot.föl ingen sig anförtrodd, till sladdens
magistrat, hvilken, vid enahanda hot, vare pligtig att
”dessa handlingar, inom 8 dagar efter deras emottagande,
’’ti!l Konungens Bef:h:de insända.’’
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, oro R. o. Ad. behagade
antaga denna redaction af den ifrågavar. §:n.
Hr Printzensköld: Derföre att efter min öfvertygelse
det tillagg, som blifvit gjordt till mitt förslag, icke
blott är olämpligt, utan äfven åstadkommer missförstånd och
ett slags löje öfver R. o. Adis åtgärder vid granskning
af förslaget till bevilln.förordn., måste jag bestrida detsamma;
men jag ser icke hinder för att §:n får det rum som
R. o. Ad. beslutat, om nemi. redactionen blir oförändrad.
Det är nemi. klart, att handlingarna skola lill Pröfn:s-comiteen
öfverlemnas; men det är orätt alt uti en föreg:de §
omnämna Pröfnls-comite', och uti en sednare 5 bestämma
hvad denna comité är för en slags myndighet.
Frih. von Kraemer, Robert: Jag instämmer deruti,
att tillägget, det handlingarna insändas för att tillhandahållas
Pröfn:s-comiteerna, icke behöfves. Pröfms-comiteen sammanträder
två månader efter det Taxerls-comile'en slutat sitt
arbete, och Irenne veckor efter det Taxer:s-comite'en fulländat
sitt uppdrag skola handlingarna insändas lill Konungens
Reflhlde. Orsaken hvarföre de så tidigt skola insändas,
är den, att landscontoret må erhålla erforderligt rådrum
att göra de anmärkn:r, som skola underställas Pröfnls-comite'ens
bedömmande. Jag tror således, att tillägget icke behöfves,
emedan det är gifvet, att handlingarna skola tillhandahållas
Pröfn:s-comite'en, enär densamma, som i annat fall
icke skulle kunna vidtaga någon åtgärd , således vore utan
ändamål.
Hr von Hartmansdorff: Jag afstår från mitt tillägg,
efter som jag märker att det icke gillas.
Uppå derefter framställd propos. antogs den nyss upplästa
redactionen, med uteslutande af orden ”för alt Pröfnls”comitcen
tillhandahållas.’’
i i (J §:n.
Hr von Hartmansdorff: Det var denna §, vid hvilken
jag på förmiddagen gjorde en anmärka., som jag nu förnyar.
Jag hade önskat att orden: ”sednast kl. 12 å den dag
”comite'en sammanträder,’’ kunnat utbytas mot orden:
”sednast dagen före den, dä eomite'en sammanträder;” men
deremot hafva åtskillige ledamöter gjort anmärkn. och ansett
-
Den iö Octobef e. m.
2} i
sett fataliedagen böra vara den, då pröfningen börjas, emedan
ledamöterne uti Pröfn:s-comite'en från de särskilda örterna
i districtet sorn oftast medhafva besvärsbandlingar,
hvarigenom de klagandes tid och kostnad besparas. Om R.
o. Ad. derföre skulle finna för godt alt besluta den förändring,
i följd hvaraf ordalagen blefvo sådana: ”sednast ådén
”timme, då comite'en sammanträder;” så vunnes det ändamål,
sorn den nyssnämnda anmäikntn afser; ly då kungörelse
förut är utfärdad örn dag och timme för corn i t ceus
sammanträde, så kan ingen vara okunnig derom.
Frih. Nauckhoff: Jag har visserligen äfven hört, åtminstone
från ett håll, alt anmärkn:r på förmiddagen blifvit
gjorda emot Hr von Hartmansdorffs förslag. Jag förmodar
likväl, alt de motiver, som på förmiddagen hos honom gjorde
sig gällande, äfven skola göra det i eftermiddag. Hvad
mig angår, så enär jag biträdt förslaget på förmiddagen, sä
vidhåller jag ock detsamma nu i eftermiddag. Det åsyftar
hufvudsakligen att besvären må så tidigt ingifväs till Konungens
Bef:h:de, att landshöfdingen kan hinna deraf taga kännedom
och samla alla de upplysningar, som för besvärens
pröfning erfordras, och vid Landsli.embetet kunna vära tillgängliga,
emedan i annat fall landshöfdingen och landskamererare^
som icke på förhand kunna veta hvilka besvär sorn
kunna inlémnäs, omöjligen kunna vara beredde med de upplysningar,
som erfordras för att Vederlägga eller understödja
besvärandernes påstående. Jag finner således fullt skal för
det yrkande, att besvären böra vara inlemnade sednast dagen
före Fröfnis-comiteens sammanträde.
Gr. Posse, Fredr. Salomon: Redan inom Ulsk.
har jag väckt samma förslag, som Hr von Hartmansdol ff
ifrågaställt, i anseende till de svårigheter, som ärö förenade
dermed, att icke förr än kl. 12 samma dag Pröfn:s-comite'en
sammanträder känna de besvär som skola afgöras. Men då
jag möttes af samma invändntr , sorn Hr von Hartmansdorff
anfört, så afstod jag från mitt yrkande, emedan jag icke
trodde mig finna tillräcklig sympålhi för min önskan. Då
likväl saken nu ånyo blifvit å bane bragt, får jag förklara,
att jag instämmer med Hr von Hartmansdorff uti den anhållan,
att besvärstiden åtminstone icke måtte blifva längre
än till den timme, som för Pröfn:s-comitéens sammanträde
är utsatt.
Hr Printzensköld: Under det jag å ena sidan medgifver,
att det kan vara en fördel, 0111 det af Hr von Hartmansdorff
framställda förslaget antages, och att del kan bidraga
till skyndsammare handläggning och utredning af de
ärenden, som utgöra föremål för Pröfn:s-comiteens bedömpiande;
så bör jag likväl å andra sidan icke förbise den omständighet,
alt den sorn är missnöjd med taxeringen, är skyl14
H 3 1
D c 11 10 Octobcr c. ra.
dig att besvära sig icke lios Konungens Bef:h:de, utan bos
den öfvermyndighet, sorn är insatt i ordningen öfver taxeringsmännen,
nemi. Pröfnts-comitcen. Det synes 111ig således
innefatta någonting oriktigt att man ålägger den missnöjete
skattskyldige att, vid äfventyr af talans förlust, ingifva sina
besvär lill Konungens Bef:h:de. Det må vara ett beneficium
juris för honom , men icke hans skyldighet ; deremot synes
det mig vara ganska lämpligt, att den timme på första sammanträdesdagen
, som i förslaget finnes upptagen , och som
jemväl förordningen innehåller, varder bestämd såsom sista
terminen, inom hvilken den missnöjde bör, vid äfventyr
att taxeringsåtgärden mot honom vinner laga kraft, inkomma
med sin klagan till Pröfnls-comitéen. Denna comité' behofver
dessutom någon tid att organisera sig, att mottaga handlingar
af vederbör., att tillförordna sin prof.förande, att taga
kännedom om åtskilliga förberedande åtgärder för sina
förhandlingar; och det torde således med skäl kunna antagas,
att de tre timmar, hvarunder Pröfn:s-comite'en måste afvakta
de skattskyldiges besvär, kunna, utan att ledamöterne
äro overksamme, tillbringas på det ställe der Pröfn:s-comitéen
har sammanträdt, så all någon olägenhet icke uppkommer
deraf, att del stadgande, som nu finnes, bibehålies, hvilket
är så mycket nödvändigare, som det öfverensslämmer
med vanlig rättegångsordning och bruk , att man skall till
den öfverdomstol, vid hvilken man för sin klagan och icke
annorstädes, ingifva sina besvär. Väl vet jag, att i åtskilliga
frågor, såsom vid besvär öfver Pröfnrs-comiteers beslut, äfvensom
i fråga om Jandtmäteri-förrättningar, man skall, vid
äfventyr af talans förlust, ingifva sina besvär till Konungens
Bef:h:de; men då man utan olägenhet kan undvika undantags-stadganden,
tror jag det vara bäst.
Frih. Nauckhoff: Den siste värde ledamoten har genom
sitt eget yttrande till en del besparat mig vederläggning
af hvad han nämnde. Det synes vara skilnad emellan
att ingifva sina besvär till Konungens Bef:h:de och att
ställa dem till Konungens Bef:h:de. Det sednare har ingen
projecterat, utan frågan har endast varit, att de skulle inlemnas
till Konungens Bef:h:de, hvilket sker vid många andra
tillfällen; och det torde således icke kunna anses för någon
oformlighet, att besvären, ställda till Pröfnts-comitéen,
inlemnas till Konungens Bef:h:de dagen förePröfn:s-comite'ens
sammanträde. Hvad de förberedelser vidkommer, som Pröfn:scomile'en
skulle behöfva, för alt organisera sig, så äro de
mig alldeles främmande; ty prot.föranden är redan i ordning
med bläck, penna och papper, innan comite'en sammanträder,
och de öfriga åtgärderna har jag icke funnit Upptaga
så lång tid, att de kunna sysselsätta vederbör, från sammanträdestimmen
till klockan tolf. Jag finner mig således icke
vederlagd uti min åsigt att fatalieliden för besvärs anförande
Den 10 October e. m.
uti Pröfnts-comite bör bestämmas till dagen före comiteens
sammanträde; hvarföre jag anhåller, att Hr Frih. o. Landtm,
täcktes till contra-propos. upptaga min framställning.
Hr Printzensköld; Jag ber att få förklara Frih.
Nauckhoff, att jag för väl känner huru det går till vid besvärs
anförande hos så väl Taxerss- och Pröfn:s-comite'er,
som inom de högre instanserna, för alt, såsom Hr Frih:n
uppgifvit, hafva kunnat säga , att besvären skulle ställas till
Konungens Bef:h:de, enär Konungens Bef:h:de icke äger makt
att i anledn. af besvären ensamt pröfva och besluta. Jag
har endast sagt, att del är en rättegångsförmån, ett beneficium
juris för den klagande, att kunna få inlemna sina besvär
hos Konungens Bef:h:de; men alt sådant icke bör anses
för ovillkorlig skyldighet, emedan sakens natur förutsätter
att besvären skola inleumas till den embetsmyndighet ,
till hvilken de äro ställda. Alt undantag hittills ägt rum och
framdeles komma alt äga rum, kan icke blifva ett skäl att
fortfara med undantags-stadganden ; hvarföre jag vidblifver
min hemställan, att den skattskyldige må vara obetaget att
vid talans förlust före klockan tolf å första sammanträdesdagen
sina besvär till Pröfn;s-comitéen ingifva.
Frill, Nauckhoff: Gerna medgifver jag, att ali meniugsslrid
må upphöra, emedan föga intresse är dermed förenadt,
Likväl kan jag icke frångå, att jag å motsidan icke
hört något skäl, som kunnat uppväga dem som jag anfört, då
det icke lärer kunna nekas, det de klagandes fördel och säkerhet
i förbemälda afseende är fästad vid den förändring,
som jag tillstyrkt.
Hr von Hartmansdorff: Jag vidblifver visserligen
den mening jag förut yttrat, nemi. att besvären borde ingi
IV a s dagen före Pröfnts-comiteens sammanträde. Men dd
jag här äfventyra!’ att på andra sidan få ett sådant beslut
som det Hr Printzensköld yrkat, nemi. att fatalietiden för
besvärs anförande uti Pröfn:s-comite' skulle räcka ända till
tre timmar efter det Pröfnts-comiteens förrättning börjat, så
är det af fruktan derför som jag till fatalietimme föreslagit
en tid, hvilken jag anser mera passande. Skulle det kunna
lyckas att vinna bifall till Frih, Nauckhoflfs förslag, så vore
det så mycket bättre, egentligen derföre, att hvarje föredragande
bör vara beredd på sin föredragning. Men om
besvärshandlingarne icke inkomma förr än under föredragningen,
så kunde det hända, i anseende till behof af erforderliga
upplysningar, antingen alt beslutet måste fördröjas
eller ock fattas blott på grund af förmodanden och förutsättningar.
Jag anser således vara bäst att bifalla Frih,
Nauekhoffs hemställan ; men hellre än att få Hr Pi intzenskölds
förslag antaget, framställer jag mitt jemkningsföi slag.
Hr Eden hjelm, Gillis: Af samma skäl som jag i
a44
Den 10 Q c löhe r e. en.
förmiddags påstod, alt besvären icke behöfde inlemnas förr
än klockan 12, den dag fönältnln börjas, yrkar jag det äfven
nu. Hr Printzensköld bar klart utredt, att de icke behöfva
inlemnas förr, peli jag liar således icke af nöden att
upprepa skälen derför. Pröfn:s-comite'en har under tiden
tillräcklig sysselsättning. Den skall genomläsa alla taxer:sprottr
nied tillhörande handlingar, oberäknad! andra förberedande
åtgärder, hvarmed tiden från sammanträdes- till
fätalje-timmen fullkomligen upplages. Af dessa samt förut
anförda skäl, och då falalietiinmen i allmänhet är kl. 12 på
dagen, tillstyrker jag, all den timmen äfven i förevar, fall
måtte blifva det.
Hr Printzensköld: Det kan visserligen för min enskilda
person vara likgiltigt, om fatalietiden för besvärs anförande
uti Pröfnts-comile bestämmes antingen till den dag
då Pröfn:s-comile'en sammanträder, eller till dagen förut;
Jag vill blott fästa uppmärksamheten derpå, huruvida det
kan varti lämpligt qtt stadga en fatalietid, som , i händelse
den icke iakttages, beröfva;- rnig talan hos en embetsmyndighet
, innan denna myndighet är organiserad; ty Pröfn:scomiteen
är icke organiserad förr än den dagen, då den enl.
Konungens I5ef:h:des kungörelse sammanträder; men den bör
vara formerad till en myndighet, innan någon åtgärd i dess
namn och å dess vägnar kan företagas. Hvem skall likväl,
då Pröfn:s-comile'en ännu icke är organiserad, afgöra, huruvida
den klagande försuttit fatalier eller icke? Skall det måhända
ankomma på en slarfvig landsconlorists uppgift, huruvida
den klagande försuttit sin rättighet lill klagan eiler
icke? Månne del då är öfverensstämmande med ordning, att
de besvär , sorn icke blifvit ingifna dagen före den , då
Probus-cornilsen träder i verksamhet, icke varda upptagna?
Om besvären deremot få ingifvas sedan comiteen sanimanträdt,
så är comite'en sjelf i tillfälle alt bedömma hvem sorn
försuttit sin talan eller ej. I annat fall måste comiteen tro
på andras uppgifter, i stället för aft grunda sitt beslut på
egen bestämd kännedom 0111 förhållandet.
Hr von Rosen: Såsom en medelväg emellan de stridiga
åsigterna har jag trott mig böra föreslå , att besvären
till Pröfn.‘SrCOiniteen böra vara inlemnade sednast en timme
efter del Pröfnts-comileen sammanträdt , på hvilket förslag
jag tror att ingen rättsökande skall förlora; ty de klagande,
hvilka personligen inlemna sinn besvär, höra kunna hinna
from före klockan 10; och de som begagna commissionärer,
boende på stället der comiteen sammanträder, kunna förut
inskicka besvärshandlingarna. 1 afseende på Pröfn:s-comite'ens
arbetssätt får jag upplysa, att lili de comite'er , hvaruti
jag deltagit, tillgått sålunda, all prot. och handlingar blifvit
häradsvis genotngångne och pröfvade , så alt man skiljt
sig vid det ena häradet efter det andra; och det är således
Den 10 Ocloljer e. m.
angeläget att besvären blifva så tidigt som möjligt inlemnade
, till undvikande af uppehåll uti comitelentt^s [göromål ,
hvilket äfven skulle förekommas, om fatalietiden bestämmes
på sätt. jag föreslagit.
Frih. von Kraemer: Jag är förekommen af Hr von
Rosen genom den af honom lemnade upplysningen alt längdernas
föredi aguing och de inkomna besvärens i sammanhang
dermed skeende pröfning districtvis försiggå. I öfrigt
får jag förklara, att jag tillstyrker alt fatalietiden mätte bestämmas
till kl. 10 den dag Pröfn:s-comite'en sammanträden
Frih. Nauekhoff: Här har blifvit sagdt, att besvären
så mycket mindre kunna jnlemnas före den tid , som i nu
gällande författning såsom fatalietimme är bestämd, som
Pröfn:s-cumiteen annu icke är organiserad vid den tid lätalielimmen
, enl. mitt förslag, skulle inträffa. Jag bestrider
denna uppgift, och till stöd för min åsigt får jag uppläsa i JR
§:n uti nu gällande bévilln.förordn , hvarest det heter: ”Kor
nungens Ref:li:de utförde derefter genast allmänna kungörelse!',
som innehålla dagen för Pi öln:s-comite'ens sammanträde,
namnen å de ledamöter han utsett, samt föreskrift för
den, sorn af Pröfn:s-eomitden äskar någon rättelse , att antingen
förut hos Konungens Bef:h:de, eller sednast kl. 12 a
den dag corn i toen sammanträder, skriftligen ingifva sina
amnärkn:r vid den öfverklagade åtgärden, skälen tjll den rättelse,
som sökes, jemte hvad till upplysning och bestyrkande
af förhållandet tjena kan. Det är således gifvet , att
Pröfn:s-comite'ens ledamöter äro förut kände. Ledainntei nes
$air> fuan träden rätta sig efter almanachan; men besvärstideu
rättar sig icke efter ledamöternes sammanträde, utan efter
dagarnes antal, på sätt författningarne förmå. Jag ser således
icke något hinder, hvarföre icke besvären, kunna i detta,
liksom i alla andra fall, oberoende af comiterades sammanträde,
inlemnas antingen en eller flera dagar förut ; och jag
vidblifver derföre min mening att besvären böra inlemnas
sednast kl. 12 dagen före sammanträdet. Jag vet icke hunf
det tillgår i andra län ; men der jag haft tillfälle alt deltaga
uti förrälln:n, har man sålunda förfarit, alt sedan cornite'ens
ledamöter sammanträdt, här prolius och handlingarnes
läsning genast företagits häradsvis, och beslut blifvit fnitadt
i sammanhang med läsningen. Deraf täcktes R. o. Ad.
inse nödvändigheten att på förhand hafva inhemlat besvär
ren; fy huru är det möjligt att kunna fatta beslut, innan
den timmen är passerad, inom hvilken ytterligare besvär
kunna lagligen ingifvas? De komma ofta så på sisla slonden,
att det är minuten, som afgör huruvida fatalietiden ar
försutten eller icke. Jag hemställer då, om man med conversation
eller på annat sätt skall fördrifva tiden från sammanträdet
till kl. 12 på dagen, derest detta klockslag såsom
fatalietid bör afvaktas, sedan klaganden haft två månader
Den io 0 c t o b e r e. m.
på sig att författa sina besvär, och ehuru det måste ligga
uti hans intresse att dem så tidigt inlemna, att de å landscontoret
i förväg hinna granskas, och sådana upplysningar
derom antecknas, som sedermera för sakens rätta och säkra
bedömmande af Pröfn;s-comitden kunna erfordras. Hvaremot,
om ord för. icke förr än i sista stunden eller kl. 12
på dagen, under det comite'en är tillsammans, erhåller besvären,
så kan det hända, att han icke är i tillfälle att genast
meddela de upplysningar, hvilka dock för ärendets pröfning
finnas oundgängliga. Hvad är då annat att göra, än
a!t efterskicka de handlingar, som för ändamålet erfordras.
Jag må betrakta ämnet hur jag vill, så finnér jag blott fördelar,
men ingen olägenhet för de klagande uppkomma deraf,
att besvären skola vara inlemnade dagen före sammanträdet;
och då intet enda af de niot min åsigt anförda skälen varit af
beskaffenhet att öfvertyga mig, att mitt förslag icke skall
lända äfven besväranderna till fördel, så nödgas jag vidblifva
detsamma.
Frih. Ridderstolpe, Fredr.: Jag hoppas alt R. o,
Ad. icke föreslår någon extra-fatalietimiue för Pröfn:s-comiteerna,
emedan den ordinarie är den som bäst passar. Vi
hafva tillräckligen mycket gjort för att toka bort folket;
och bäst vore derföre att blifva vid det gamla och innehålla
med det nya, då man icke har något desto nyttigare eller
nödigare att föreslå.
Hr Printzensköld förenade sig med Frih. Ridderstolpe.
Frih. Cederström, Jacob: Äfven jag anhåller, att
samma timme på dygnet, som efter rättegångsordningen i
allmänhet utgör fatalietimmen , matte i detta hänseende för
bevillningsmål blifva gällande. Hvad åter angår frågan om
dagen då besvuren böra inlemnns, om det bör ske directe
lill Piöfn:s-comitcfen eller dagen förut, så lärer det väl icke
kunna bestridas, att det är lika rättsén ligt, 0111 förordna}
bestämmer att de skola inlemnas till landsoontoret dagen
förut eller till Pröfnts-eomiteen den dag comite'en sammanträder;
men i hvilketdera fallet som helst bör det ske före
kl. 12 på dagen, Jag kan dock icke neka, att det för ärendenas
behandling i Pröfins-comitoen vöre förmånligt, om besvären
ingåfyos dagen före sammanträdet, för att kunna varda
jemförda nied de handlingar, som erfordras för att upplysa
förhållandet i hvarje särskildt fall,
Hr Edenbjelm: Mig kan det vara likgiltigt, om den
missnöjde blir ålagd att inkomma med sina besvär 14 dagar
eller en månad förut; men hvarföre kan man icke bereda
den pä landet boende skattskyldige , sorn finner sig till
klagan öfver beskattningsåtgärden befogad, fördelen af att
fa inlemna sina besvär med ledamöter uti Pröfnls-comitcen,
Den io Octobcrc. m.
hvarigenom klaganden undviker att hafva commissionär eller
alt sjelf resa lill stället?
Hr von Qvanten, Carl: Den som äger den minsta erfarenhet
om huru det tillgår vid Pröfn:s-comite'er måste
medgifva, att den, som i ändamål att besvära sig anländer
från landet, mäste, om besvären ovillkorligen skola inlemnas
dagen före sammanträdet, Uti residensstaden uppehålla sig
ett dygn längre än han behöft dröja å stället, der Pröfnrscomite'en
sammanträder. Pröfn:s-comite'en sammanträder vanligtvis
kl. 10 f. m., och det är då med god ordning förenligt,
att de personer, som äro med besvärshandlingar förSedde,
inlemna dem så tidigt, att de på en gång kunna hopsamlas,
och att, sedan comiteens arbete är börjadt, afbrott
deruti icke må äga rum i och för inlemnande och emottagande
af flera besvärspapper. Delta är så klart, att det ic^
ke bÖr vara underkasladt någon tvetydighet. Jag får derföre
föreslå, att i 16 §:n må blifva sådan den är Uti Utskts
förslag, blott med den ändring, alt besvären böra inlemnas
före kl. 10 f. m. den dag eomiteen sammanträde!'. Jag har
deltagit uti Pröfms-comitéer, hvarvid krångel och trassel
Uppkommit deraf, att klaganderne sednare än jag nu nämnt
ingifvit sina besvär.
Hr af Schmidt, Georg Lars: Under den längre tid
jag varit landshöfding har jag förvärfvat den erfarenhet, att
någon olägenhet aldrig uppkommit deraf, att klaganderne
ägt rättighet inlemna sina besvär intill kl. la den dag comiterade
sammanträdt; men väl har jag fornUmmit att denna
rättighet varit förmånlig för de besvärande, som haft
längre väg att resa, emedan de i och för besvärens inlemnande
icke behöft resa dagen förut, hvilket deremot blifvit
nödvändigt, derest fatalietimmen inträffat tidigare på förmiddagen.
Beträffande den förmenta nödvändigheten alt inlemna
besvären till landsconloret, för alt kunna på förhand
granskas af landskamereraren , så får jag säga , att jag icke
vet hvad som egentligen menas med denna granskning, enär
det icke är landshöfdingen och landskamereraren i länet ensarone,
utan desse gemensamt med Pröfnts-comiteens öfriga
ledamöter, af hvilka handlingarna skola granskas och målet
pröfvas. Jag tillstyrker derföre, att fatalietimman må blifva
kl. 12 på dagen, som Pröfn:s-comiteen sammanträder.
Frih. Nauckhoff: Jag ber R. o. Ad. om ursägt för
det jag nödgats ånyo uppträda. Det sker emot min önskan;
men jag har ansett för min pligt att underkasta mig obehaget
att förlänga discussionen för att besvara några inkast
mot den åsigt jag trott mig böra försvara. Man har sagt,
att de som ämna besvära sig hos Pröfms-comiteen hafva behof
af att med comite'ens ledamöter insända sina besvär.
Det vore illa och ledsamt, om dertill icke funnes andra utvägar,
än att dermed besvära comite'ens ledamöter. För att
Den 10 0c toli ev c. m.
finna orimligheten haraf, tanke man sig följande förhållande.
Om nemi. de 10 eller i i ledamöter utaf comiteeh , sorn
komma från landsbygden, fördelas på samtlige besväraiiderna,
så mäste dessa ledamöter ganska rundligt beräkna resetiden,
om de skola binna råka alla de klagander , sorn belöpa
sig på hvar och en af dem. Delta behof kan således
icke vara stort, destomiodre sorn, jemte postgången, flerfalldiga
andra utvägar finnas för alldaglig cömmunication med
residensstaden i alla riktningar af länet. Då utväg sålunda
icke kan saknas för besvärens insändande till Landsh.embetéf,
så återstår blott att Utröna Om klaganderne, hvilka hafvä
2:ne månaders rådrum till besvärens författande, böra ingifva
desamma limmar förr än hittills ägt rum.'
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla Bevilln.Ulskis förslag i 116 §:n.
Ropades starka ja, blandade med några nej.
Då fl r Landtm, förklarade, det lian trott sig finna att
ja öfverrösta t nej, begärde
f^rih. Nauckhoff votering.
Upplästes till justering och godkändes följande voterispropnsilion:
Den
som bifaller Revilln.Utskts förslag i 116 §:n, voterar
ia»
den det ej vill , voterar
nej;
Vinner nej, anser R. o. Ad., att fatalietiden för inlemnande
af besvär öfver Taierts-comiteernes åtgärder bör vara sednast
kl. 12 på dagen, dagen före den då Pröfn:s-comite'en'
sammanträder.
Efter voteringens slut, befirnnös rösterna hafva Utfallit,
som föijer;
Ja — 4°.
Nej — ti.
11 7 och I i8 §§:ne.
Förslagen i dessa §§:r biföllos.
i 19 §:ii.
Hr Printzensköld: Jag änser för nödvändigt ali i
hvarje författning vara så kort som möjligt, emedan tydlighet
derigenom beredes, och att de ord äro öfverflödiga,
hvilkas borttagande hvarken rubbar meningen eller minskar
tydligheten. Uti denna § förekommer ordet: ”rörelsei dkande,
” hvilket är ett oegentligt ord, och omedelbart på
detta ord följer ordet ”borgare,” afseende, såsom af den derpå
följande classificationen inhemtas, sådana borgare, som idka
rörelse, och ordet ”rörelseidkande” bör således utgå, såsom
-
Den 10 October c. m.
sorn Varande icke blott oegentligt utan äfven öfverflödigt.
I morn. af denna § bör i följe häraf erhålla följande lydelse:
”1 .Stockholm vare särskild Pröfnings-comité', hvilken Lindel-
ordför. af öfverståthållare!), i dess frånvaro af underståthållaren
eller den Konungen i deras ställe i nåder förordnar
med laglig rösträttighet, skall bestå af tre af R. o. Ad.,
tre prester, två af Stockholms magistrat, dem öfverståthållaren
utser, 12 borgare, nemi. tre af grosshandels-, tre af
minuthandels-, två af fabriks- och fyra af handtverks-classerna
samt fyra ståndspersoner.” Härigenom vinner §:n uti
spiåket, utan att förlora i meningen.
1 afseende på sednare mom. af denna § måste jag förnya
min anmarkn. mot Utsk., att Ulsk. glömt att begagna
Svenska språket. Första raden innefattar likväl ett fel mot
språket. Der står nemi : "med valet af dessa sednare så väl
”sorn RiksStins ledamöter.” Hvad det skall betyda, kan jag
icke begripa; men om ordet ”af” sättes emellan orden ”sorn”
och ”RiksSl:us” så blir det Svenska, ty då kommer meningen
alt lyda så bär:” med valet af dessa sednare, så väl som
af RiksStins ledamöter, förhålles på det sätt’’ etc. Uti följande
mening, som börjas roed orden ”hvarvid iakttages att
en af dessa,” är förhållandet enahanda; ty hvad ordet
”dessa” har afseende på, vet man icke. Först uppräknas
nemi. 6 personer, och så följer ordet ”dessa”, hvilket förmodligen
mäste hafva afseende på ordet ”person” såsom det
närmaste; men då uppstår den orimligheten, att ordet ”dessa”,
som skall hafva afseende på flera, i sjelfva verket blott
motsvaras af en. Till förtydligande häraf skulle jag vilja
föreslå följande redaction, hvaraf man får se hvad ordet
”dessa” har för betydelse: ”Med valet af dessa sednare, så
väl som ef RiksSt:ns ledamöter, förhålles på det sätt, att
Taxer:s-comite'en i dess plenum inom sig utser sex personer,
nemi. en af R. o. Ad., en prest, tre borgare och en ståndsperson;
hvarvid iakttages, att af delta antal ledamöter (ty
der står 6 ledamöter förut, och således vet man, att det skall
vara detta och icke något annat antal) en utses ifrån hvarje
af Taxer:s-comite'ens afdelningar” etc. Då blir §:n så till
sågandes öfversatt på ett språk, som gör honom begriplig
för en hvar som läser honom.
Gr. Hamilton instämde med Hr Printzensköld.
Hr von Hartmansdorff: Jag har trott alt ordet rör
e I s e i d k a n de , som står uti 1 mom. af denna §, och som
Hr Printzensköld klandrat, bör qvarblifva. Förhållandet är
nemi., såsom en hvar vet, att i hufvudsladen finnes åtskillige
grosshandlare, hvilka qvarstå såsom borgare, ehuru de
upphört att drifva rörelse. Författningens mening är väl
den, att endast sådane borgare skola väljas, som idka den
rörelse, hvaraf de bära namn. Derföre bör ordet väl qvarstå,
äfven om det låter något ovanligt.
14 H. 32
Den 10 October e. m.
Hr Printzensköld: Jag skulle likväl tro, att här i
Stockholm inträffar, att icke vörelseidkande borgare äfven
väljas till ledamöter i Pröfnings-comiteen; ty man kan icke
veta, om en borgare idkar rörelse eller ej, då hail icke
uppsagt burskap, särdeles som han hvad dag som helst kan
börja sin rörelse ånyo, i händelse han nedlagt densamma;
och det ar således svårt att bestämma hvilka personer äro
activa i den rörelse, för hvilken de skatta. Skulle det dock
vara nödigt, att den mening, som ordet innebär, qvarstår;
så bör likväl icke ”rörelseidkande” begagnas, utan bör det
heta: ”tolf borgare, som idka rörelse,” — då blir det en
för örat angenäm Svenska.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla Utsk:s förslag i i 19 §;n.
Ropades ja och nej.
Hr Printzensköld: Det förundrar mig verkligen att
höra ja svaras på Hr Frih. o. Landtnäs propos., då jag tydligen
visat alt uppenbara språkfel förefinnas i Utsk:s förslag,
äfvensom huru dessa kunna undanrödjas genom den
redactionsförändring jag uppgifvit; och R. o. Ad. torde derföre,
om icke för något annat, åtminstone för sitt eget anseendes
skull, bifalla mitt förslag.
Hr Frih. o. Landtm, förnyade sin sednast framställda
proposition.
Piopades starka nej blandade med många ja.
Hr Landtm, förklarade, det han trott sig finna att
nej öfverröstat ja.
Hr Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade antaga
den redaction af 119 §:n, som Hr Printzensköld föreslagit.
Ropades ja och nej.
Hr Landtm, yttrade, att han i sin propos. nu ville
skilja de båda momenten i §:n; hemställande nu först, om
R. o. Ad. behagade antaga Utsk:s förslag i första morn., med
uteslutande af ordet ”rörelse-idkande.’'
Ropades nej.
Första mom. blef derefter oförändradt anlaget, sådant
Utsk. det föreslagit.
Uppå derefter framställd propos. beslöt R. o. Ad., att
sednare morn., på sätt Hr Printzensköld föreslagit, skulle
erhålla följande lydelse: "Med valet af dessa sednare, så väl
"sorn af RiksSl:ns ledamöter, förhålles på det sätt, att Taxe”rings-comite'en
i dess plenum inom sig utser sex personer,
’'neml. en af Ridderskap och Adel, en prest, lie borgare
”och en ståndsperson; hvarvid iakttages, alt af detta antal
Den 10 Octo ber e. m.
”ledamöter en utses ifrån hvarje af Taxer:s-comite'ens afdel”ningar,
o. s. v. lika med Utsk:s förslag.
120 §:n.
Hr Printzensköld: Det är verkligen obehagligt att
beständigt nödgas återkomma med anmärkn:r mot Utskts
betänk, för fel mot grammatiken. Här finnes ett sådant uti
sista punkten af §:n, der det heter: ”öfverståthållare!! ut
”sätter tiden till Pröfnings-comite'ens sammanträde, och gaille
allt som tillämpas kan hvad om Pröfnings-comite' i
”landsorterna blifvit förordnad!.” Detta är en mängd hoprörda
ord, hvaraf jag icke begriper meningen, med mindre
jag sätter ordet ”uti” emellan oiden ”galle” och ”allt.’’
Jag föreslår derföre att redactionen uti denna punkt måtte
blifva följande: ”Öfverståthållare!) utsätter tiden till Pröfningt-comiléens
sammanträde och galle uti allt som tillämpas
kan hvad örn Pröfnings-comite' i landsorterna blifvit
förord nåd t.”
120 §:n antogs med den af Hr Printzensköld föreslagna
redactionsförändring, att ordet ”uti” skulle tillsättas emellan
oideu ”galle” och ”allt.”
121 §:n.
Frih. Cederström, Thure: Redan på förmiddagen
erinrade jag derom, att jag ansåg obilligt, att, då ledamöter
uti Pröfnings-comiteer på landet bekomma ersättning för
deras besvär, ledamöter uti Pröfnings-comiteen i Stockholm
icke skulle tillerkännas någon sådan ersättning; hvilket måste
vara så mycket mera orätt, sorn det mäste vara ett svårare
åliggande att bestrida en sådan ledamots-befattning i
Stockholm, än det är i landsorterna. Det händer nemi. icke
sällan, att antalet af de mål, som af Stockholms Pröfningscomite'
skola handläggas, uppgår till 12 ä i5oo, så att comiteens
sysselsättning oafbrutet varar nästan i trenne månader,
under hvilken tid ledamöterne måste sammanträda två
gånger i veckan för- och eftermiddagar. Då ledamöterne
icke erhålla arfvode för sitt besvär, händer icke sällan, att
de äro så litet måne om uppdraget, att de uteblifva, så att
stundom blott halfva antalet tillstädeskommer, hvilket menligt
inverkar på så väl de skattskyldiges som på Kronans
rätt. Jag får derföre föreslå, att sednare mom. uti denna
§ mätte erhålla följande lydelse: ”Så val för mantals-commissariernes
och de vid Taxer:s- och Pröfnings-comile'erna
i Stockholms siad biträdande ledamöters samt öfrige personers
tjenstgöring, sorn ock till kostnaders bestridande vid
taxeringar bestås if proc. af hufvudstadens hela taxerande
hevilla.summa, hvilken pioc. af Pröfnings-comiteen fördelas;
derom prot.utdrag, sorn innefattar fördelningen , aflemnas
till fullmäktige i Riksg.contoiet.”
252
Den to 0c t o ber c. ni.
Hr Pr in tzensköld: Återigen nödgas jag följa Bevilln.
Utsk. på bälaroa med den besvärliga grammatikan.
Det är ett pronomen relalivurn, sorn denna gång varit en
stötesten för Bevilln.Utsk., oell som föra nied l del att göra
sig skyldigt till osvenska. Här står nemi.: ”Till kostnader”nes
bestridande vid de hållna taxeringarna etc. anslås en
”proc. af hela länets bevilln.summa, hvilken af Pröfnings”comiteen,
innan den åtskiljes, fördelas.” Den som läser detta
kan icke begripa annat, än att det ar bela länets bevilln
summa, och icke procenten deraf, sorn Pröfnings-comitcen
skall fördela. En redaclionsförändring , hvarigenom
orden få den ställning att pronomen relativum kommer att
stå i förhållande till det ord, hvarpå det har afseende, är
således nödvändig; och jag skulle i sådant ändamål vilja föreslå,
att orden ”en procent af hela länets bevilln.
”stimma” malle utbytas mot orden ”af hela bevilln.-  summan för länet en procent.”
Sedermera förekommer uti sista punkten af detta mom.
följande ord: ” ingen efterräkning af bevilln.proc:n för föregående
år äger vid beräkning eller utbetalning rum.”
Deraf skulle man kunna sluta, att vid andra tillfällen efterräkning
af bevilln.proc:n för en föregående lid kunde komma
i betraktande. Sådant är likväl icke förhållandet, ty
fråga om efterräkning af bevilln.procln kan icke vid något
tillfälle äga rum. Jag föreslår derföre, att orden ”vid beräkning
eller utbetalning” måtte utgå, och meningen
erhålla följande lydelse. ”Ingen efterräkning af bevilln.
pr oc:n för föreg: de år äger rum, ulan
skall Prof n ings-co milden blott fördela den proc.,
som å taxeringsårets bevilln. sig belöper.”
Gr. Hamilton: Den siste värde talarens anmärkntr,
och isynnerhet den första af dem, finner jag ganska riktiga,
och torde således Utsk:s förslag till öfverensstämmelse dermed
böra rättas, ehuru någon olägenhet hittills icke uppstått
af den anmärkta redactionen, som i flera år varit gällande.
Men jag begärde ordet egentligen i anleda, af dea
förste värde talarens yttrande, mot hvilket jag icke ville
anföra några skäl, utan endast tillkännagifva del jag beklagar,
alt under en riksdag, då man så allmänt önskar införande
af communalstyrelser, intresset för allmänna ärenden
likväl kan vara så ringa, alt personer, som ho i Stockholm,
undandraga sig alt deltaga uti Pröfnings-comiteer eller anse
sjelfva förtroendet innefatta mindre ersättning än en eller
annan riksdalers betalning.
Hr von Rosen: Jag önskar visserligen ledamöterne
uti Stockholms Pröfnings-comiteer alla de fördelar, som med
rättvisa och billighet äro förenliga; men jag hemställer till
Frih Cederström, som väckte frågan om arfvode för ledamöter
uti Stockholms Piöfnings-comite', om förhållandet e
-
D c n i o O c l o b c r e. m.
253
mellan besväret för dessa ledamöter och för ledamöterna uti
Pröfnings-coinileeina på landet är jemförlig!, då man besinnar,
alt del endast är för deras resor, som de sistnämnda
tillägges ersättning. Ledamöter uti Pröfnings-cnmiteen i
Rikets öfriga städer erhålla ingen ersättning derför oell hufva
aldrig väckt fråga derom. Icke heller är sådant förenligt
med principen för commnnalbestyr, hvilken grundar
sig på förtroende; ty förtroende och arfvode bör icke på
samma gång ifrågakomma. Jag afstyrker således den värde
talarens förslag.
Frih. Cederström, Thure: För min del får jag förklara,
att jag så mycket som någon annan nitälskar för utbildning
af cmmnunal-väsendet. Jag vill icke heller vara
envis för mitt yrkande, till hvilket jag föranleddes deraf, att
Utsk. föreslagit alt ledamöter uti Pröfnings-comiteerna på
landet skulle tilläggas arfvode ; jag nemi trodde alt arfvode
borde likaväl ifrågakomma på det ena stället, som på det
andra, emedan det icke kunde blifva någon full ersättning
för besväret, utan blott någon godlgorelse för den inkomst,
som, i följd af lidens användande i och för Prof nings-comile'ens
göromål, på annat håll kunde förloras.
Hr Frih. o. Landtm, yltrade, alt Utsk. i utlåt. N:o
27 hemställt, alt med bestämmandet af proc.-beloppet
och öfriga anslag malle anstå, intilldess vid bevillningens
fördelning hunnit utrönas, huruvida och i hvad mån någon
förändring derutinnan kunde böra äga rum, föreslående Hr
Landtm, alt R. o. Ad. behagade bifalla denna h< mställan.
Ropades ja.
Hr Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade i öfrigt
bifalla Ulsk:s förslag med det tillägg, som Frih. Cederström
föreslagit.
Ropades nej.
Uppå derefter framställd propos. hirf 121 §:n i öfrigt
bifallen med de redactionsförändringar Hr Printzensköld föreslagit,
nemi. alt orden ”en proc. af hela länels becilia.
-summa,” skulle utbytas emot orden "af hela bevilln.-  "summan för länet en procent;” samt att orden "vid beräkning
eller utbetalning” skulle ulga.
122 §:n.
Frih. Nauckhoff: Jag tager mig friheten fästa uppmärksamheten
på en otydlighet uti motsvarande § uti it3i5
års författning, hvilken blifvit fortplantad uti förevar, förslag,
nemi. huruvida ed skall aflaggas hvarje gång en person
kommer i tillfälle att handla såsom ledamot af Beredn.-,
Taxens- eller Pröfnings-eomile, hvarigenom det kunde hända,
alt han icke mindre än 3.ne gånger på ett år komme
all aflägga eden, hvilket torde vara öfverflödigt. Jag skid
-
a54
Den 10 October c. m.
le ej ifrågaställt något förtydligande i detta hänseende, om
jag ej påminte mig att denna fråga gifvit anledn. till villrådighet
vid hvarje Pröfnings-comite', hvaruti jag deltagit. Om
R. o. Ad. delar"min åsigt att ett förtydligande i detta hänseende
behöfves, skall jag afgifva förslag till den redactionsförändring,
som kan erfordras.
Gr. Posse: Till följd af R. o. Ad:s på f. m. fattade
beslut ang:de Beredn:s-comite'ens bibehållande , torde det
blifva nödvändigt, att ordet ”Berednings’’ införes i denna
§ på vederbörliga ställen.
Ilr Pri ntzensköld: 1 allmänhet fäster jag föga vigt
vid edgångar; ty den, som lyder samvetets röst, behöfver
ej genom ed påminnas om fullgörandet af sina åligganden;
men då edgång är en ordning, som är införd, såsom jag
tror, uti alla civilicerade samhällen, och i vissa fall har nytta
med sig, så skulle jag tro, att den bör qvarstå för alla
ifrågavar. tillfällen. Jag stödjer detta omdöme äfven på det
förhållande, att t. ex. en domare aflägger ed, icke blott då
han blir domare i en lägre instans, utan äfven om han derifrån
förflyttas till ett högre embetsverk, för att derigenom
få en hågkomst om hvad honom, såsom tjenstgörande vid
dessa verk, åligger. På dessa grunder anhåller jag, att §:n
må förblifva sådan den befinnes, endast med den rättelse,
som Gr. Posse anmärkt.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att R. o. Ad. torde
finna Ulsk;s förslag i denna- punkt icke kunna antagas, med
mindre än att ordet ”Berednings” deruti infördes, i öfverensstämmelse
med R. o. Ad:s förut fattade beslut, att Beredms-comiteerne
skola bibehållas, på sätt som i den hittills
gällande författningen varit föreskrifvet; hemställande Hr
Landtm, om R. o. Ad. behagade bifalla Utskls förslag med
denna lättelse, lill följd af R. o. Adis förut fattade beslut.
Ropades ja.
123 §: n.
Hr von Piosen: Jag anhåller, att ordet ”Berednings’’
i denna § må tillsättas.
Hr P r i n t ze 11 s k öI d : Denna § ai' visserligen till sin
ordalydelse fullkomligt lika med den § i nu gällande bevilln.
förordn., som handlar om samma ämne. Jag kan likväl
icke derföre godkänna den, ty den innebär en emot
Reg.F:n stridande utsträckning af R. St:s beskattningsrätt.
Uti §:n förekommer nemi. det stadgande, att ledamöterne
uti Taxerings- och Pröfiiings-comite'en äro att anse såsom
R. St:s ombud, hvilka äga, icke allenast att verkställa bestämda
föreskrifter, utan ock att uti vissa frågor med R.
St:s makt och myndighet besluta, hvilket förutsätter det R.
St. skulle aga rätt att emellan riksdagarna genom utsedda
Den i o O c t o b e r c. m.
a55
ombud ulöfva den beskattningsmakt, som Ständerne hafva
sig förbehållen. — Reg.F:n innehåller dock tydligt och
klait, a t L beskattningen skall ske vid allmän riksdag, hvaraf
följer att Taxerings- och Pröfnings-comiteerne, långt ifrån
att kunna anses beklädda med den åt II. St. i grundlagen
förvarade makt, tvertom endast äro verkställare af de
vid allmän riksdag af Ständerna stiftade beskattningslagar.
Att då vilja göra dessa comitier till en delegation af R.
St., som med dessa äger lika makt och myndighet, är icke
blott oformligt utan uppenbart lagstridigt; hvarföre jag tillstyrker
att ordalagen uti denna §, som tillkommit vid 1823
års riksdag, då början gjordes till försök af maktutvidgning
å Ständernes sida, måtte förändras till likhet med redactionen
uti 1818 års bevilln.förordn., der ifrågavar. § har
följande lydelse: Ledamöter af Berednls-, T axer: soch
P r ö fn i n g s-co m i t e'e r njuta i och för deras befattning
samma säkerhet och hägn, som i Reg.Fin
och Riksd.Ordn. är åt riksdagsmän försäkrad.
Gr. Hamilton: Jag medgifver alt då, enligt nu gällande
och föregående bevilln.förordntr, så väl den skattskyldige
som Kronans ombud ägt rättighet att öfverklaga och
kunnat vinna ändring uti Pröfnings-comiteens beslut; så har
det stadgande, som innefattas uti förevar. 123 §, blott varit
ett gyckel, enär sjelfva förordningen innefattat andra föreskrifter,
som visat att comiterade icke ägt att besluta med
R. St:s makt och myndighet; och närvar. Bevilln,Utsk:s majoritet
har icke heller haft för afsigt att inrymma en sådan
makt åt ifrågavar. comiteer. Då likväl efterföljande §§
handla om ändringssökande uti debiterings- och taxeringsmål,
och Ståndets beslut derom otvifvelaktigt verkar på
den nu i frågas tä 11 da principfrågan, torde R. o. Ad. finna
lämpligt att uppskjuta sitt beslut öfver densamma, intill
dess Ståndet tillkännagifvit sin åsigt ronde ändringssökande
uti ifrågavar. mål.
Hr Printzensköld: Det förhållande att innevar. riksdags
Bevilln.Utsk. icke sökt att ytterligare utvidga R. St:s
makt, kan ingalunda utgöra något skäl att låta denna §
oförändrad qvarstå; ty det är sjelfva sakens natur, som bör
bestämma §:ns lydelse, men icke de individuella begrepp,
som hos en eller annan af Utsk:s ledamöter kunna göra sig
gällande; och om äfven den oväntade händelsen skulle inträffa,
att Utsk:s märkvärdiga förslag att inrätta ansvarslösa
myndigheter uti vårt constitutionella land kunde lyckas vinna
framgång, så kan likväl grunden dertill icke hemtas
från en sjelftagen makt, utan grunden ligger i någonting
helt annat; ty desse taxeringsman äro ingalunda R. St:s
ombud, försedda med den makt och myndighet som R. St.
sjelf ve äga. Således förändras icke sjelfva saken, om denna
§ får den redaction som 1808 års bevilln.förordn. innehåller.
256
Den 10 October c. in.
Frågan om rättighet alt klaga öfver Pröfuings-comitcers beslut
äger ingen inverkan på förevar, principfråga, hvars afgörande
snarare äger inflytande på den förra. Jag tillstyrker
således, att förevar, ämne måtte särskildt och först afgöras
på det sätt jag redan haft äran föreslå.
Hr von Hartmansdorff: Jag finner ingenting att
erinra mot den af Hr Printzensköld yrkade förändringen.
Dock anser jag rättast vara, att föredragningen sker uti den
ordning, som Gr. Hamilton begärt. Hemställer derföre, att
Ståndet, med förbigående af denna §, måtte först pröfva
den påföljande artikeln ang:de ändringssökande nti förevarande
mål.
R. o. Ad. ansåg alt med pröfningen af denria § borde
tills vidare anstå.
Då nu 124. §:n skulle föredragas, yttrade
Hr von Rosen: Innan vi hinna till §:n anhåller jag
alt rubriken må blifva ändrad till öfverensstämmelse med
|835 års förordning.
Gr. Hamilton: Jag anser visserligen icke tvetydigt,
huru denna § skall blifva afgjord; men jag hemställer dock
om det är skäl att besluta öfver rubriken, innan man
kommer till §§:na, derföre att rubriken, i händelse Utsk:s
förslag uti sjelfva §§:na skulle blifva godkändt, då kommer
att innehålla någonting oriktigt.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att R. o. Ad. torde
finna Gr. Hamiltons anmärkt!, så obestridlig, att ingen propos.
nu behöfde framställas.
124 §:n.
Gr. Hamilton: Jag hemställer, örn ej Utsk:s yttrande
uti betänk. N:o 27, hvilket är upptaget på ett ställe för
§§ 124; 1och 1såsom stående i deras sammanhang,
bör uppläsas.
Utsk:s yttrande i utlåt. N:o 127 öfver 124; l2^ och
126 §§:na upplästes.
Gr. Hamilton: Då jag tog mig friheten besvära med
uppläsning af dessa vidlyftiga anmärknfr, skedde det derföre,
att jag tror det icke stort flera anmärkn:r kunna göras
mot Utsk:s förslag, och emedan det är af vigt, att en
hvar inom Ståndet stadgar sin öfvertygelse i ämnet. För
min del anhåller jag om bifall till betänkandet.
Frih. Cederström, Thure: Jag får vördsamt förklara,
att jag icke anser någon betänklighet hafva förekommit
dervid, att Bevilln.Utsk. föreslagit upphörande af Kammarrättens
pröfningsrätt i fråga om besvärs fullföljande mot
Prof
-
Den 10 0c t o b e r e. m.
Pröfnings-comitéers beslut, och att besvären skola directe
ingå till K. M.; men då jag di t förklarat, kan jag icke
undgå att fästa uppmärksamhet derpå, att det i min tanke
är hö'gst obilligt att förneka Kronans ombud att besvära sig
öfver Pröfnings-comite'ers beslut. Mig veterligen finnes icke
i rättegångsordningen något fall, uti hvilket blott den ene
parten är till klagan berättigad. Jag anhåller om ursägt
att jag misstagit mig, då jag ej varseblef att berörde stadgande
blifvit ändradt uti betänk. N:o 27.
Hr Frih. o. Landtm, erinrade, alt det vore i?4 och
icke 125 §:n, som vore under öfverläggning.
Hr Printzensköld: Jag anhåller alt Hr Frih. o.
Landtm, täcktes framställa propos. till bifall å den §, sorn
nu är föredragen.
Stadgandet i 124 §:n blef af R. o. Ad. bifallet.
125 §:n.
Frih. Cederström, Thure: Jag nitälskar lika så
mycket som någon annan att enskild rätt må vara betryggad,
men detta stadgande innehåller något vådligt för den
enskilda säkerheten. Med all aktning för Piöfnings-comite'ens
sammansättning, får jag dock säga, att, enligt hvad en
flerårig erfarenhet gifvit mig vid handen, jag inhemtat huru
det ofta inträffar att större delen af comitéens ledamöter
saknar nödig kännedom om de författningar, som äro af
nöden för hvarje särskildt tillfälle, hvaraf händer, att ganska
ofta besynnerliga, jag skulle våga säga, lagstiiga beslut
uppstå. Det vore obilligt att tillskapa en sådan myndighet,
som skulle domina i sista instansen, då det ganska väl kunde
hända, att densammas beslut vore alldeles oriktiga. Jag
tillstyrker alltså, att det stadgande, som finnes i 148 §:n af
1835 års bevilln.stadga måtte bibehållas, nemi. att skattskyldig,
för egen del, och kamereraren vid Öfverstålh.embetet
i kronouppbördsärenden samt landskamererarne eller
den deras tjenst förrätta, å Kronans vägnar, äga alt öfver
Pröfnings-comite'ens åtgärd anföra besvär etc. Jag önskar
att besvären måtte stanna hos en auetoritet, antingen i K.
Kammarrätten eller hos Konungen, och skulle af dessa helst
se, att de stannade hos Konungen; jag kan ej finna det vara
någon inskränkning i folkets rättigheter, att man öfverlemnar
åt Konungen rätt att pröfva Pröfnings-comite'ei)s
beslut, enär uppenbart mätte vara, att likasom Ständerne
kunna uppdraga åt Pröfnings-comiteen att besluta om den
skattskyldiges besvär vid taxeringen, likaväl kunna de uppdraga
åt en annan auetoritet att besluta öfver Pröfningscomite'ens
beslut, hvarigenom man vinner den fördel att
kunna få de möjligen anförda besvären bedömda af personer,
som känna författningarna. Hindrades jag ej af go§:n
14 H. ‘ 33
a58
Den 10 October e. m.
Reg.F:n, så skulle jag kunna ådagalägga luiru nödvändigt
det är, att man får öfverklaga Pröfnings-eomite's åtgärder,
isynnerhet som deras beslut ofta kunna grunda sig på ett
uppenbart missförstånd af bevilln.författningen. Det händer
mera sällan, alt någon skattskyldig egentligen klagar öfver
den summa, som blifvit honom till betalning påförd,
som icke mera deröfver, att ehuru bevilln.förorda, i vissa
fall medgifver undantag och lindring i debiteringen, skatt,
sådant oaktadt, påföres. Af sådan orsak är det vigtigt, alt
sådana frågor bedömmas af personer med sakkännedom. Det
står i en § i bevilln.förorda., att de af R. o. Ad., magistrater
samt öfriga personer, som, utan att vara borgare, idka
handtverk, skola taxeras som borgare: i Stockholm finnes
en mängd personer , som t. ex. idka sprutslageri, der finnas
s. k. archli-betjente m. fl. äfvensom afskedadt krigsmanskap,
hvilka, i följd af vissa nåd. resolutioner, äga rättighet att
idka handtverk, för att kunna försörja sig, utan att dock
äga rätt att åtaga sig större arbetsbeställningar. Sådane personer
hafva ofta blifvit ansedde och taxerade som borgare.
Det vore obilligt, 0111 en så dryg lunga skulle kunna åläggas
sådana personer, utan att någon auetoritet funnes, hos
hvilken de kunde anföra klagomål. Jag påminner mig äfven,
att åtskilliga allm. verk, hvilka borde vara fria från bevilln.
, blifvit ansedda såsom til'hörande enskilda corporationer;
och af sådan anledn. påfördes, 1807, Riddarhuset bevillning,
äfvensom K. theatern och allin, barnhuset för de
lägenheter, som derinom uthyras. Sådant skulle alltför ofta
inträffa och blifva beståndande, om man ej ägde en auetoritet,
hos hvilken man kunde anföra klagomål. På dessa
m. fl. skäl afstyrker jag bifall till hvad Utsk. föreslagit.
Hr von Rosen: Utsk. har velat meddela Pröfn:s-cotnite'erna
en makt att göra och låta, utan att man skulle äga
lätt att öfverklaga deras beslut. Utan att upprepa de skäl,
sorn tala häremot och äro så klara, får jag föreslå, att de
§§, som i Utsk:s betänk, förekomma under Atis 125 , 126
och 127, måtte borttagas och i stället antagas de §§, som i
i835 års författning förekomma under N:is 146, '47 > *48»
149, 15o och 151 , hvilka stå i sammanhang med hvarandra,
hvarjemte rubriken må blifva densamma som i sistnämnda
författning.
Hr Printzensköld: Jag har föga alt tillägga de skäl,
som i Utsk:s betänk, finnas upptagna för ogillande af det
förslag, som Utsk. framställt. Endast det bör jag nämna ,
att det icke stur tillsammans med constitutionella garantier
alt tillsätta 25 myndigheter, sorn äro ansvarslösa för sina
handlingar. De skulle i sanning mera kunna anses som Turkiska
paschar än som constitutionella myndigheter. Högsta
doinareinakten, ja, sjelfva regeringsmakten i vårt land är icke
fri från ansvar; dess förseelser, den sednares likaväl som
Den 10 Oclolitr e. m.
den förres kunna anklagas oell afdömmas inför Riksrätt.
Jag hemställer, huruvida det är lämpligt att inrätta sådana
institutioner, som den ifrågavar., och afstyrker detta mot
allt rättsbegrepp stridande förslag, och tillstyrker deremot att
den gamla bevil!n.förordn:n må förblifva gällande; kunnandes
jag icke inse nyttan af att borttaga K. Kammarrätten,
såsom en instans dit besvärsmål öfver Pröfn:s-comiteernes
beslut kunna ingifvas, emedan man icke med sådana saker
bör besvära Regenn, som har vida vigtigare pligter att uppfylla,
än att meddela beslut, som oftast nog , till och med
för den det angår, kan vara af ringa vigt på det hela taget
, och hvaröfver Kronans embetsman alltför väl kunna
dömma.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla Hr von Rosens förslag, att i?.5, 126 och 127
§§:ne måtte afslås , och att R. o. Ad. i stället måtte antaga
i4ö, 147» '4^, 149> '5o och i5i §§:na i gamla författningen.
Ropades ja.
Uppå derefter framställd propos. beslöt R. o. Ad. äfven,
att öfverskriften på ifrågavar. afdelning i bevilln.stadgan
skulle erhålla samma lydelse , som i gamla författningen.
Hr von Hartmansdorff: Jag hemställer om icke den
§, som förbigicks förra gången, nu finge komma under öfverläggning,
nemi. den anmärkn. som Hr Printzensköld gjorde
ang:de skydd för taxeringsman.
I anledn. häraf föredrogs 123 §:n i Utskts förslag.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att Hr Printzensköld
dervid gjort den anmärkn., att §:ns innehåll vore oriktigt i
jemförelse med verkliga förhållandet, och att §:n borde erhålla
den lydelse, som densamma i 1818 års bevilln.förordn.
bar; hemställande Hr Landtm, nu likväl först, om R. o.
Ad. behagade bifalla Bevilln.Utsk:s förslag i 123 §:n.
Ropades ja och nej.
Hr Landtm, förklarade, det han trott sig finna att
nej öfverröstat ja.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
antaga den redaction af stadgandet i ia3 §:n , som
1818 års bevilln.förordn. innehåller.
Hr Printzensköld: Det torde kanske tillåtas mig att
uppläsa den §:n, så att R. o. Ad. får kännedom om densammas
innehåll: ”Ledamöter af Beredms-, Taxer:s- och
Pröfn:s-comite' äro att anse såsom R. St:s ombud, hvilka äga
icke allenast att verkställa bestämda föreskrifter , utan ock
att med R. St:s makt och myndighet afgöra och besluta uti
frågor, der endast den enskilda kännedomen och öfveitygel
-
Den 10 October c. ra.
sen om medborgares olika ställning och förhållande måste
ligga till grund för pröfningen; alltså komma desse ledamöter
att i och för utöfningen af deras kall tillgodonjuta enahanda
skydd och säkerhet som uti i i i §:n Reg.Ftn och 77
§:n ltiksd.Ordn. är åt riksdagsmän försäkrad.”
Den nu upplästa redactionen blef af R. o. Ad. antagen.
Gr. von Platen, Baltzar: Jag har visserligen icke
sökt att upptaga R. o. Adis tid med någon strid om denna
§; jag har för väl kunnat ana hvad utgången skulle blifva i
sådant fall; men jag har blott velat reservera mig, då jag
icke kan finna det vara skäl att borttaga en § i ett, af icke
3o ledamöter sammansatt Riddarhus, då samma § fått passera
2:ne riksdagar, och den, som begärt densammas borttagande,
icke kunnat uppgifva de vådliga följderna af dess
qvarvaro.
Hr Munck af Rosenschöld, Nils Rudolph, förenade
sig med Gr. von Platen.
Hr Printzensköld: Jag tror mig hafva tillräckligen
visat de skadliga följder, som uppkommit af denna §, då
Bevilln.Ulsk. vid denna riksdag behagat göra försöket att
utsträcka R. St:s makt och myndighet ända derhän att vilja
tillsätta personer, som emellan riksdagarna skulle hafva samma
makt och myndighet, som den R. St. sjelfve, endast vid
allmän riksdag, äga att utöfva.
128, 129, i3o, i3r, i32, 133, i34 och i35 §§:ne.
Hvad Utsk. i dessa §§ föreslagit bifölls.
136 Jin.
Hr Printzensköld: l det exemplar jag äger af Utsk:s
förslag, står ordet ”uppbära,” så att jag ej vet hvad som
kunnat gifva anledn. till anmärkntn ; men jag har en anmärkn.
att göra mot redactionen längre ner. Der står:
■”antingen af sjöfolket sjelfve eller deras redare.”
Ordet ”sjöfolk’’ är visserligen collectivt, emedan det utmärker
flere personer, men det är i och för sig sjelf ett nomen i
singularis, och således passar icke ordet ”sjelfve”, utan
antingen böra ordalagen blifva ”sjöfolket sjelft eller dess redare,
” eller också ordet ”sjöfolk” utbytas emot "sjömän”, då
uttrycket blir riktigt, nemi. "sjömannen sjelfve eller deras
redare.”
Gr. Hamilton: Jag får i anledn. af Hr Pi intzenskölds
yttrande angtde ordet ”uppbära” nämna, att i Utsk:s första
betänk, i detta ämne hade af tryckfel influtit upphöra i
stället för uppbära, hvarvid anmärkn. gjordes af Frih.
Nauckhoff, och hvilket fel nu af Utsk. antydes hafva blifvit
rättad t.
Utsk:s förslag bifölls med den af Hr Printzensköld före
-
Den io Octobcr e. m.
slagna förändring, att ordet ”sjöfolket” skulle utbytas emot
ordet ”sjömannen.”
I 37 §:n.
Utskottets förslag bifölls.
138 §:n.
Hr Printzensköld: Det villkor, som här förekommer,
har föranledt till många tvister. Jag anser detsamma
vara olämpligt och oegentligt; ty det blir svårt att bevisa,
hui livida en husbonde njutit någon tjenstbarhet af den skattskyldige
eller icke. Jag tror, att ett sådant förhållande, att
husbonden åtnjutit tjenstbarhet, ofta inträffar , men deremot
ett förnekande deraf högst sällan, och att man i sådant fall,
för osäkerheten att kunna bevisa, får antaga uppgiften som
sann, att tjenst blifvit utgjord; ty eljest skulle Kronan ganska
lätt kunna blifva i mistning af sin tillständiga rätt. Då
det dessutom ligger i sakens natur, att en husbonde, som
tillåter en person att bo på ägorna af gården, måste ansvara
för den inflyttades utskylder; så beror det ju också på husbonden
sjelf alt med personen öfverenskomma 0111 villkoren
härföre och säkerheten för deras uppfyllande. Jag tror att
§:n blir riktig, om hela den sista meningen uteslutes.
Hr von Qvanten: Det kan visserligen vara rätt artigt
att höra en ledamot så berömvärdt försvara Reger:ns rättigheter
att utfå skatterna till det högsta belopp som kan
åstadkommas, och visserligen finnes största säkerheten för
deras utbekommande, om man bara låter den betala, som
har något att betala med. Grunden dertill ligger deruti,
alt man tror, att den som har jord, han liar alltid sin bergning,
ehuru dock förhållandet icke alltid är så, och att husbonden
nog kan gå i förskott för personer som bo på hans
ägor, emedan han nog kan af dem erhålla det arbete, som
motsvarar kronoutskyIdema. Det der kan låta alltför bra,
men det är icke sagdt, att alla, som bo på mina ägor, äro
arbetsföre. Det finnes orklöse, ålderstigne personer, backstugusittare,
som ej kunna göra husbonden någon nytta, men
lian skall likafullt betala deras utskylder, derföre att de bo
på hans ägor. Är del rimligt sådant? — jag frågar det.
Skall han köra bort de der gamla personerna ? Hvar skall
han göra af dem? Skall han kasta dem i sjön kanske? Är
det ej vackert nog att de få bo på hans ägor, utan att han
tillika skall betala deras onera till Staten, blott och bart för
det att husbonden låter dem bo på sina ägor. Jag tillstyrker
bifall till Utsk:s förslag.
Gr. Hamilton: Då R. o. Ad. redan i f. m. antog 1835
års författning utan förändring i hvad den angår Taxeriscomiteer
på landet och 137, i38 och i3c) §§:ne i detta förslag
finnas i samma författning under §§:na ro5, 106 och
107, hvilka alla stå under Taxens-comite' på landet; så tor
-
Den 10 October e. ra.
de ali discussion om dessa §§:r, nend. l3y, 138 och 13g
böra förfalla.
Hr von Hartmansdorff: Den anmärkn., som Gr.
Hamilton gjort, synes vara så gilltig, att all vidare öfverläggning
om dessa §§ lärer böra förfalla.
Frih. Cederström, Anders: Om den anmärkn.,som
Gr. Hamilton gjort, är riktig, så har jag ingenting att saga.
Hr Frih. o. Landtm, yl trade, att då, på sätt Gr. Hamilton
upplyst, R. o. Ad. verkligen genom antagande af alla
de §§, som i den gamla författningen angå Beredms- och
Taxer:s-comile'erna, äfven antagit io5, 106 och 107 §§:na i
sistnämnda författning, hvilka äro alldeles desamma sorn den
i3", i38 och 1 >9 i Utsk:s förslag, torde R. o. Ad. finna, att
något beslut i afseende på >38 §:n icke vidare kunde äga
rum, så vidt det ändrade denna §.
Hr von Qvanten: Då man lärer fattat beslut att
slumpa, och dessa §§ genom en surprise redan äro afgjorda,
så återstår endast för mig att deremot anmäla min reservation.
Hr Printzensköld: Jag vet väl, att R. o. Ad. beslutat
i f. m. plenum, alt, med föi kastande af Bevilln.Utsk:s förslag
ang:de Beredu:s-comite'ernes upphörande, den gällande bevilln.-  stadgan skulle, i hvad densamma rörer till varon af Deredn:soch
Taxer:s-comite'er, landa till efterrättelse; men icke kunde
jag af detta R. o. Ad:s beslut draga den slutföljd, att Ståndet
derigenom gillat hvarje § specielt, som under dessa rubriker
förekomma i den nu gällande bevilln.stadgan, destoinindre
som det nya förslaget har alldeles omflyttat §§:na,
så att somliga af dem i gamla förslaget stå nu under rubriken
Pt öfn:s-comite', och anser på sådan grund R. o. Ad.
vara oförhindradt att fatta sitt beslut i denna fråga ; grundande
jag min öfvertygelse derpå, att Hr Frih. o. Landin),
framställde till R. o. Ad. bifall eller afslag å nästföregsde §,
hvilken också utgör den io5 i nu gällande bevilln.stadga och
står under artikeln Taxerrs-comite på landet. Det är blott
frågan om Beredtus- och Taxer:s-comite'ernes oförändrade
bibehållande, och de stadganden, som i öfverensstämmelse
med desamma stå i bevilln.förordn., som R. o. Ad. godkänt,
men icke de speciella föreskrifter, som röra rättigheten för
de skattskyldige att njuta befrielse ifrån bevilln. eller skyldigheten
för husbonde att ansvara för sina arbetares bevillning,
o. m. d.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att då R. o. Ad:s på
förmiddagen fattade beslut vore så omfattande, att det inbegrepe
alla de §§, som då uppräknades, tordeR. o. Ad. finna,
att någon pröfning till förändring i 138 och i3g §§:na
icke kunde äga rum, hvarför Hr Landtm, nu ville föredraga
140 §:n.
Den io October c. m.
a 63
Hr Printzensköld: Jag får reservera mig emot en
sådan tydning.
Gr. Hamilton: Jag nämnde redan rinder f. m. plenum,
att jag icke för min del kunde gilla det sätt, hvarpå R. o.
Ad. gick till väga, då R. o. Ad. nog summariskt antog i835
års författning i stället för dessa §§; men sedan Hr Frih. o.
Landtm, förklarat sin mening i saken, har jag egentligen ingenting
att tillägga. Jag vill blott säga , att i afseende på
137 §:n, är den antagen på 2 ställen, och detta bevisar att
förfarandet icke varit det rätta.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att R. o. Ad. torde finna,
att han visserligen vid föredragningen af 137 §:n hade
bort. fästa uppmärksamhet på förhållandet; det vore en förbiseelse
af Hr Landtm, att icke märka det, men R o. Ad.
torde finna att, då propos:n varit om R. o. Ad. biföll förslaget
i 137 §:n, och då Ståndet bifallit detta förslag, så
hade saken ej undergått någon förändring; propos;n hade
icke innehållit, all förslaget skulle under den nämnda §:n
upptagas, utan blott att det förslag, som i nämnda § blifvit
framstaldt, skulle bifallas. R. o.'Ad. torde deraf finna, att
det beslut, Ståndet vid 187 §:n fattat, icke stöde i någon
strid med det som R. o. Ad. förut fattat.
Frih. Cederström, Thure: Jag instämmer också deruti,
att då R. o. Ad beslutat under f. m. att bibehålla
gamla bevilln.stadgan från och med § 5i t. o. m. § i33; så
bör äfven beslutet lända till efterrättelse; men då en olikhet
förefinnes mellan den 138 §:n och den 107, sä får jag
anhålla, att den 1 38 §:n måtte få samma ordalydelse som
den 107, emedan följande ord i det nya förslaget äro uteslutna:
med rättighet att åtnjuta ersättning af den som dem
sedermera under året antagit.
Hr Frih. o. Landtm yttrade, att han icke rätt hört
och fattat Frih. Cederströms framställning.
Frih. Cederström: Jng begärde ordet endast i anledn.
af Gr. Hamiltons förklarande, att då R. o. Ad. beslutat bibehålla
§§ från och med 51 t. o. m. i33 i i835 års bevilln.-  förordn., och 138 §:n i den nu föreslagna bevilln.förordn. är
densamma som 107 §:n , gamla bevilln.stadgan ; så skulle i
följd deraf den 138 §.‘n böra förblifva oförändrad. Jag anser
att R. o. Adis beslut lägger hinder i vägen för att kunna
antaga något annat än hvad den 107 §:n gamla bevilln.
förordn. innehåller; men då 138 §:n i den nya nu föreslagna
bevilln.förordn. icke är lika med 107 §:n i den gamla , så
anhåller jag att redactionen i den i38 §in i den blifvande
bevilln.förordn. redigeras till likhet med den förutnämnda
107 §:n i gamla förordningen.
Hr von Hartmansdorff: Det är den to6 §:n i gamla
264
Den 10 October e. m.
bevilln.förordn., som svarar emot den 138 §:n i det under
öfverläggning varande förslaget.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att, hvilken § det än
vore af de redan bifallna, som svarade emot den 138, R. o.
Ad. torde finna, att någon pröfning eller något beslut om
denna § numera icke kunde äga rum.
i4o, 14-1 och i42 §§:ne.
Utskottets förslag t>ifö 11 os.
Hr Printzensköld: Hr Frih. o. Landtm, framställde
så hastigt propos. till bifall å den i(\i §:n, alt jag sannerligen
icke bann taga tiden i akt för att fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet
på ett förhållande, som der förekommer. Det
är gjordt ett tillägg i denna 142 §, sorn motsvarar § N:o
160 i nu gällande bevilln.förordning. Det är nemi. i38 §:n
i delta förslag, som befriar jordägare från ansvarighet för
arbetsfolks utskylder, och det är 1 58 §:n i detta förslag, som
i denna i4> åsyftas, men icke 1 38 §:n i den nu gällande
bevilln.förordn.; således blir det nödvändigt att förändra
§:ns nummer, så att den refererar sig till den §, sora i
nu gällande bevilln.stadga förekommer, och som är den
106 §:n.
Hr Frih. o. Landtm, fästade, i anledn. af Hr Printzenskölds
anmärkn., uppmärksamheten deruppå, att alla citationer
i bevilln.stadgan, som kunna göras i §§:na , måste
rättas efter den nummer, som den § får, hvarpå citationen
syftade. Då R o. Ad. antagit en mängd andra §§ än Utsk:s
förslag innehölle, hade en helt ny nummerföljd af §§:na, än
som förut ägt rum, uppkommit. För att förena alla dessa
siffror, skulle fordras en jemförelse af R. o Ad:s alla beslut,
hvartill tillfälle nu icke kunde vara , hvarföre något
bestämmande af §§:nes nummerordning och antal nu icke
med säkerhet kunde äga rum ; och hemställde Hr Landtm.,
om R. o. Ad. fann något att erinra vid denna förklaring.
Ropades nej.
l43 §:n.
Hr von Hartmansdorff: Då detta betänk, första
gången förevar, gjorde jag och flere andre ledamöter jemte
mig anmärkntr emot 3:dje punkten , eller det 3:dje undantaget
för personer, under det året de beredas till den heliga
nattvarden. Detta undantag, som låter ganska väl, tolde i
verkställigheten föranleda , att mången , under förevändning
att läsa till nattvarden, befrias från skatt, och att, då detta
lyckas ett år, så fortfar man dermed i flera år. I stället
för att uppmuntra till dcsfo mera flit och skyndsamhet med
den angelägna nattvardsläsningen, torde undantaget vålla att
man uppskjuter henne så länge som möjligt, för att befrias
från
Den 10 October e. m.
205
från skatten. Jag anhåller alltså att §:n måtte få förblifva
sådan han är i nu gällande bevilln.förordning.
Gr. Hamilton: De farhågor Hr von Hartmansdorff
nu yttrat kommo visserligen i betraktande under öfverläggningen
härom inom Bevilln.TJtsk. ; anén det öfvervägande
antalet inom Utsk. trodde dock, att dervid icke vore någon
fara. Åtskiilige, isynnerhet af Högv. PresteSt:s ledamöter,
ansågo det här föreslagna undantaget vara af stor vigt; ty
förhållandet vore sådant, att en person pålandet, under den
tid han beredes till sin första nattvardsgång, hade svårt att
få tjenst, och att denna svårighet motvägde den fruktan man
hyste , att en sådan person , för att slippa den obetydliga
skatten , skulle fortsätta läsningen i flera år. Är förhållandet
sådant, så torde det vara skäl att lindra dem, som äro
af naturen mindre väl lottade och derföre ej kunna fullborda
denna läsning på ett år; ty tiden , som åtgår till läsningen,
minskar möjligheten till arbetsförtjenst.
Frih. Cederström, Anders: Då detta betänk, förra
gången förevar, var jag en ibland dem, som önskade, att
detta förslag skulle utgå. Jag vidhåller ännu samma tanke.
Utom de skäl för borttagandet af detta stadgande , sorn Hr
von Hartmansdorff anfört, finnes ännu ett annat. Man kan
nemi. af ordalydelsen i §:n draga den slutsats, att den som
fortsätter denna läsning 10 å 20 år, skulle under hela denna
tid vara befriad från ifrågavar. skatt. Det heter nemi.
”för det året,” d. v. s. för det år, hvarunder de läsa till
skrift. Meningen kan ej vara, och är visserligen icke heller,
för så lång tid som jag exempelvis anförde; men den slutsats
jag nu framställt kan derifrån dragas, och de fleste lära
också, om detta stadgande införes, draga ut på tiden med
nattvardsläsningen till dess de fyllt 18 år.
Frih. Cederström, Thure: I likhet med hvad Gr.
Hamilton yttrat, yrkar jag bifall å TJtsk:s förslag. Jag tror
icke, att känslan hos allmänheten för det religiösa och heliga
är så försoffad och försvagad , att befrielse från denna
lumpna beskattning skall kunna förmå föräldrar undandraga
sina barn ett eller annat år längre från att beredas till den
heliga nattvardens begående. Jag tror, att föräldrar anse
som den skönaste perioden i sin och deras barns lefnad, då
desse begå H. H. nattvard, hvadan jag är fullt öfvertygad ,
att de farhågor, sorn 2:ne föreg:de talare förespeglal , icke
böra kunna ingifva något bekymmer; hvaremot jag anser att
den läsande nattvardsungdomen bör befrias från bevilln. under
läsningstiden, emedan den derunder ej kan biträda sina
föräldrar med arbete. Jag tillstyrker bifall till det föreslagna
undantaget.
Hr Printzensköld: Oaktadt alla de trosartiklar den
i4 H.
34
a6G
Den 10 October e. m.
siste talaren uppräknat, har jag dock icke kunnat öfverlygas
om nyttan af ifrågavar. stadgande. Det bevisar alltför
liten grad af erfarenhet hos den värda talaren, då han tror,
att så hög grad af religiositet och rättskänsla finnes hos den
lägsta medborgareclassen , att den icke skulle begagna sig af
det undantag har föreslås, ifall detsamma bifölles, och att
icke denna dass skulle taga tillfället i akt som ett ytterligare
medel att undandraga sig erläggandet af en skatt, hvartill
Staten är berättigad. Med stöd af de utaf Hr von Hartmansdorff
uppgifna skäl, tillstyrker jag afslag å detta förslag.
Gr. Hamilton: Jemte det jag verkligen tror, att de
skäl, som Frih. Thure Cederström anfört, också kunna hafva
sin vigt, får jag fästa deras uppmärksamhet, som bestridt
Ulskrs förslag, derpå, att om man betraktar saken ur en blott
ekonomisk synpunkt, så skulle den lindring i bevilln., personer
under nattvardsläsningen åtnjuta, blifva så mycket mindre
, än den förtjenst de kunde påräkna genom arbete under
tiden, att de af ekonomiska skäl visserligen hellre skulle vilja
arbeta än läsa. Jag kan ej föreställa mig , att icke en person
af i5 å 16 år skulle, om han arbetade den tid han använder
på nattvardsläsningen, kunna förtjena vida mer än
hvad bevillningen utgör. Vill man således ej fästa något afseende
å det religiösa, så tycker jag att man af rent ekonomiska
skäl borde lemna bifall till Utskrs förslag.
Hr Munck a f Rosen sc h öld : För de farhågor Hr
von Hartmansdorff framställt, att folk af arbetsclassen af
vinningslystnad skulle uppskjuta sin första nattvardsgång, fin*
nes ingen grund i verkligheten. Ty det är en vinst för hvar
och en af denna dass att få påskynda sin första nattvardsgång;
alldenstund ingen, vore han än kommen till högre ålder,
får så stor lön, om han tager tjenst innan som sedan
han gått till nattvarden. Jag tillstyrker bifall till Utskrs
förslag.
Hr von H a r t m a n sd o r f fr Gr Hamiltons anförande,
hurusom det vore lätt för en yngling vid den ålder, då
nattvardsläsningen kommer i fråga, att förtjena den ringa afgift
, hvarom nu talas, synes just bevisa onödigheten af undantaget.
Då dertill kommer dess möjliga skadlighet, synes
R. o. Ad. hafva dubbelt skäl att förkasta Utsk:s förslag.
Gr. Hamilton: Jag anhåller om ursägt att jag ånyo
uppträder; men då mina egna skäl blifvit anförda emot mig,
måste jag nyttja dem ännu en gång, måhända med bättre
framgång. Jag har sagt, att det vore lätt att förtjena den
ringa penningen, som behöfves för erläggandet af bevillningen;
men det är just med det villkor alt nattvardsläsningen
vore fullbordad. Skola flera timmar om dagen borttagas
med läsning, och likaledes många timmar förnötas med gången
från hemmet till kyrkan eller prestgården , der läsnin
-
Den io October e. m.
gen förehafves; så är det klart, att sådant förhindrar möjligheten
till förtjenst.
Hr von Qvanten: Jag får äfven understödja förslaget,
och kan försäkra, att det är stödt på billiga grunder.
Hr Printzensköld: Jag nödgas ånyo uppträda, för
att bestrida bifall till förslaget. Jag vet ej hvad religiösa
saker haf va att skaffa med beviiln.förordningen. Den sorn känner
huru det går till på landsbygden , skall inse ändamålslösheten
af detta stadgande. Den yngling eller den qvinna,
som skall beredas till nattvarden, plägar vanligen och nästan
alltid vara fri från arbete hos sin husbonde, under den tid
beredelsen pågår. Jag skulle knappast tro, att i hela Sveriges
rike finnes en enda husbonde, sora skulle undandraga sig den
både af natur och gudomlig lag åliggande skyldigheten att
lemna tillfälle åt dessa unga varelser att bereda sig till en
så helig förrättning, som den ifrågavar.; men jag tror , att
han ändå kan hafva tillräcklig nytta af dessa personer äfven
under läsningstiden, för att icke befrias från att för dem
betala bevillning. Delta förslag leder endast till försök att
undandraga K. M. och Kronan dess tillständiga rätt. Jag
tillstyrker fortfarande afslag å §:n i denna punkt.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att då flera meningar
uppstått ang:de 3:dje punkten i 143 §:n, ansåg han sig böra
skilja den från de öfriga; hemställande alltså, om R. o.
Ad. behagade bifalla förslaget i de 2:ne första punkterna.
Ropades ja.
Hr Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade bi
falla
Utsk:s förslag i 3:dje punkten.
Ropades ja och nej.
Hr Landtm, hemställde, om R. o. Ad. ansåg 3:dje
punkten böra utgå.
Ropades äfven ja och nej.
Hr Landtm, yttrade, att då han ej kunnat fatta hvil
ken
mening som varit den öfvervägande, ansåg han sig böra
förnya sin först framställda proposition.
Hr von Hartmansdorff: Jag önskar att Hr Frih. o.
Landtm., vid ropens bedömmande, såsom svar på den gjorda
propos-.n icke måtte räkna för flera än en hvarje ledamot
som upprepar sitt ja eller nej, 3 å 4 gånger efter hvar
andra.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. be
hagade
bifalla Utsk:s förslag i 3:dje punkten.
Ropades ja och nej.
Hr Landtm, förklarade, det han trott sig finna nej
öfvervägande.
a68
Den lo.October c. n>.
Gr. Hamilton: Jag anhåller att få reservera mig emot
Ståndets nu fattade beslut.
Hr Munck af Rosenschöld: Jag anhåller äfven fa
leservera mig och tillika att Hr Frih. o. Landtm, icke ville
räkna Hr von Hartmansdorffs nej för mer än ett.
Frih. Gederström, Thure: Äfven jag anhåller att
få reservera mig. Jag vill ej upprepa de skäl, som förmå
mig dertill, de äro redan af mig utvecklade, utan beklagar
endast att R. o. Ad. fattat ett beslut, hvarigenom en billig
lindring för den fattige i dess utgifter icke blifvit medgifven.
>44 §:n
Utskottets
förslag bifölls.
i45 §:n, esta punkten.
Frih. Cederström, Thure: Jag skulle anhålla att
få till denna § göra ett tillägg. Det ar nemi. allmänt bekant
, att i vissa landsorter comministrarne äfvensom presterskapet
i allmänhet få ersättning för resor i sockenbud,
eller s, k. sockenbuds-hö. I Westmanland har en sådan ersättning
blifvit inberäknad bland presternes inkomster. Denna
inkomst bör dock ej anses som sådan, utan för hvad den
verkligen är, en ersättning för den nödvändiga embetsresan,
hvarföre jag föreslår ett nytt mora., af innehåll: — "prester
för den ersättning de erhålla i och för resor i sockenbud."
Hr Printzensköld: Jag nödgas bestrida antagandet
af det tillägg den siste talaren framställt. Jag har aldrig
hort talas om en sådan ersättning för resor i sockenbud. En
sådan, om den gifves, verkar i alla fall icke någon inkomst
utan blott en ersättning , och som bevilln.stadgan undantager
alla ersättningar för afgifter, dem en person måste vidkännas;
så kan icke, enl. en rik tig tolkning af bevilln.förordn.,
bevilln. påföras för åtnjutandet af hvilken ersättning som
helst, — således icke heller för den ifrågavarande. Om derföre
ett sådant farhållande, som den siste värde talaren omnämnt,
verkligen inträffat, så bevisar det ingenting annat,
an en okunnighet hos den, som så tillämpat bevilln.förordn ;
och hade ändring deruti blifvit af vederbör, sökt, så är jag
också ganska öfvertygad, att rättelse vunnits.
Gr. Hamilton förenade sig med Hr Printzensköld.
Hr von Hartmansdorff: På det alt villkoren icke
malte sammanblandas, hemställer jag att propos. på sockenbuds-hö
göres särskildt, och att mig må tillåtas sedermera
anmäla ett särskildt föremål för befrielse från bevillning.
Hr Frih. o Landtm, yttrade, att lämpligast torde
vala att först framställa propos:*' å bifall till Utsk:s förslag,
med öppen ratt för Ståndets ledamöter att föreslå och be
-
Den 10 October e. m.
sluta öfver de särskilda propostr , som kunna anses nödiga;
hemställande Hr Landtm, nu , om R. o. Ad. behagade bifalla
i:sta punkten i i/|5 §:n.
Ropades ja.
Hr Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade bifalla
att, på sätt Frih. Cederström föreslagit , comministrars sockenbuds-hö
äfven borde i denna s:sta punkt införas bland
undantagen från bevilln. efter 2:dra artikeln.
Ropades starka nej, blandade med ja.
Hr von Hartmansdorff; Uti 2:dra §:n afUtsk:s förslag
till bevilln.stadga, är upptagen ibland andra stater äfven
minister-staten. Det är bekant, att tillförene var ministerstaten
icke underkastad bevilln. efter 2 art., roen det har
skett i sednare tider, och som jag tror, med afseende derpå
att våra utrikes varande sändebud hafva för deras lönevillkors
ringhet haft tillstånd att längre tider vistas hemma i
fäderneslandet. För dem som det göra vill jag icke begära
befrielse, de må dela samma afgifter med oss öfriga, som äro
hemma i landet; men för dem, som städse vistas utrikes ,
och för de öfriga under den tid de göra likaledes, hemställer
jag, örn ej R. o. Ad. skulle finna billigt att medgifva befrielse
från bevilln. efter 2 art. De äro, såsom man vet , i
allmänhet ringa aflönta, jemförelsevis till de kostnader, som
deras vistande på främmande ort och sjelfva deras egenskap
fordra. Efter de beslut, som Ständerne vid denna riksdag
fattat, att nerol, nedsätta anslaget til! minister-staten, är det
en följd att deras villkor blifva än ringare. Jag hoppas således,
att R. o. Ad. måtte deraf hemta ett ytterligare skäl
att bifalla min hemställan.
Hr Printzensköld: Erkännande billigheten af hvad
Hr von Hartmansdorff föreslagit , får jag dock fästa uppmärksamheten
derpå, att vid pröfningen af 4 §;u i delta
förslag till bevilln.förordn. upptagas bestämdt pensioner och
arfvoden till minister-staten , som de der skulle till bevilln.
taxeras. Samma § har af R. o. Ad. blifvit bifallen , så vidt
jag kan påminna mig, och jag vet ej huruvida R. o. Ad. kan
göra ändring i detta dess förut fattade beslut.
Hr Munck af Rosenschöld: Då jag tyckt mig finna,
att Hr von Hartmansdorff väckt en ny motion, hemställer
jag, huruvida Hr Frih. o. Landtm, anser densamma kunna
upptagas till R. o. Ad:s pröfning. Om så skulle vara,
anhåller jag att den måtte få hvila på bordet.
Hr Frih. o. Landtm, ansåg sig i anledn. af den fråga,
som nu blifvit väckt, böra gifva sin tanke tillkänna, att,
sedan R. o. Ad. bifallit 4 §:n> i hvilken står följande: 'JUn”der
lön förstås all den inkomst, som genom tjensten under
”loppet af året blifvit förvärfvad. Beloppet deraf skall på det
Den 10 Octo ber e. m.
"sätt uppgifvas, att hvad efter stat utgår, derifrån icke un’’dantagna
löner, pensioner och arfvoden å minister-staten,
"eller af convoj-cassan, eh vad dit hörande em betsmän
"vistas in- eiler utrikes,’’ o. s. v.; hade R. o. Ad. i
denna fråga fattat ett så beskaffad t beslut, att det af Hr von
Hartmansdorff nu gjorda förslag icke, enl. Hr Landtnäs tanke,
kunde till R. o. Ad:s pröfning framställas.
i45 §:n, 2tdra punkten.
Utskottets förslag bifölls.
i45 §:n , 3:dje punkten.
Frih. Cederström, Thure: Då jag för min del icke
kan önska att bibehålla ett lagstadgande, som innefattar en
sådan otydlighet, att vid tillämpningen olika meningar uppstå
huru detsamma skall förstås, föreslår jag vördsammast,
att orden: hvarunder likväl icke må inbegripas sådana,
hvarigenom hyresmedel eller annan inkomst till enskilda
personers eller corporationers förmån inflyta/’ måtte uteslutas,
och att punkten endast måtte komma att heta: Kronans
och Statens jemte andra till allmänt behof anslagna byggnader,
verk och inrättningar; den del af städernes jord etc.”
Jag har nyligen nämnt huru delta stadgande blifvit missförstådt,
att man ansett publika hus och byggnader som
enskilda corporationers egendom, och att man åsatt bevilln.
å hyresmedel för lägenheter tillhörande Riddarhuset eller
K. Theatern.
Hr Printzensköld: Jag vet af erfarenheten, att en
mängd af tvister i anledn. af denna § uppkommit och blifvit
fullföljda i Kammarrätten, der §:n blifvit tolkad, visserligen
efter en och samma princip; men sedermera hafva
målen blifvit dragna under K. M. och §:n tolkad på annat
sätt, så att åtskillige af Kammarrättens beslut blifvit fastställda,
andra åter upphäfna. För att förekomma sådant,
och då bevilln.beloppet är obetydligt, tillstyrker jag , att
sista strofen af ifrågavar. punkt måtte tagas ur förslaget.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla Utsk:s förslag i 3:dje punkten.
Ropades nej.
Uppå derefter framställd propos. blef samma förslag
bifallet med den förändring, Frih. Cederström och Hr Printzensköld
föreslagit, att nemi. orden, ”hvarunder likväl icke
må inbegripas sådana, hvarigenom hyresmedel eller annan
inkomst till enskilda personers eller corporationers förmån
inflyta,’’ böra utur punkten utgå.
4:de punkten.
Hr von Hartmansdorff: Under förra öfveiläggningen
om detta ämne, förekom äfven fråga, huruvida spisqvar
-
Dea 10 October e. ra.
ter, der, jemte mat, endast porter, öl och svagdricka försäljes,
skulle befrias från bevillning. Man ansåg enda sättet
att befrämja sådana spisqvarters inrättande vore, att befria
deni från bevillning. Jag vill nu återbringa detta ämne under
R. o. Ad:s pröfning, och hemställa om ej sådana spisqvarter
borde här upptagas till befrielse från bevillning.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde till Hr von Hartmansdorff,
om han icke skulle finna att, om R. o. Ad. biföll
hans begäran, det som sålunda beslöts måtte blifva sista
punkten i denna §, och att således öfverläggningen derom
kunde uppskjutas tills de af Utsk. framställda punkter i
denna § blifvit afgjorda.
Uppå derefter framställd propos. biföll R. o. Ad. Utsk:s
förslag i 4:de punkten.
H. Ex. Hr Gr. Posse, Arvid: R. o. Ad. har nu beslutat
att Höganäs stenkolsgruva, såsom varande af en större
patriotisk och för Riket gagnelig omfattning, skall befrias
från bevilln. intill nästa riksdag. Obestridligt lärer det vala,
att Götha-canal äv af icke mindre patriotisk och gagnelig
omfattning. Jag anser rättvisan fordra, att samma förmån,
som blifvit åt delägarne i Höganäs stenkolsgruva förunnad,
mätte tillerkännas delägarne i Götha-canal; anhållandes
att Hr Frih. o. Landtm, täcktes till R. o. Ad. framställa
den propos, att Gölha-canal-bolag må befrias från bevillnings
erläggande, intilldess utdelningen på actierna uppgå
till åtminstone 4 procent.
Hr Printzensköld: I anledn. af H. Ex. Hr Gr. Posses
nu gjorda hemställan, må det tillåtas mig att i R. o.
Ad:s minne återkalla, att, när frågan om bevilln. på adier
här förevar, väckte Hr Rosenblad samma fråga som den,
hvilken nu af H. Ex. blifvit framställd. Det upplystes då
utaf en af Bevilln.Utsk:s tjenstemän, att Hr Rosenblad väckt
en motion i samma syftning, hvilken, af Bevilln.Utsk. afstyrkt,
jemväl blifvit af de samtliga Stånden afslagen. R.
o. Ad. afslog äfven, när Bevilln.Utsk:s betänk, i den delen
förevar, Hr Rosenblads framställning om befrielse eller lindring
för Götha-canal-bolag från bevillnts erläggande å dess
adier, och det vore att upprifva ett förut fattadt beslut,
ifall R. o. Ad. bifölle H. Ex. Hr Gr. Posses förslag.
H. Ex. Hr Gr. Possfe: Om förhållandet verkligen är
sådant som Hr Printzensköld anfört, att samma förslag, som
jag nu framställt, redan en gång förut blifvit af R. o. Ad.
pröfvadt och afslaget, så följer deraf, att den frågan icke
ånyo kan eller bör kunna upptagas; men den fråga, som
förevar då 35 §.‘n pröfvades, var en helt annan, ty den angick
icke Götha-canal-bolag specielt, utan bolag i allmänhet
och sättet att beräkna bevillningen på deras utdelningar.
Den io October e. m.
Hr Rosenblads förslag var, att för bolag i allmänhet
skulle stadgas, alt om utdelningen icke uppgick till mera än
1 proc., så skulle i bevilln. blott deraf erläggas i proc., för
2 proc., 2 proc. i bevilln. o. s. v. Detta är något belt annat,
än hvad jag föreslagit, och lägger visst icke något hinder
i vägen att bevilja min framställning. Har åter, på sätt
Hr Printzensköld anfört, en annan framställning af Hr Rosenblad,
likartad med min, blifvit af R. o. Ad. afslagen, då
förfaller naturligtvis äfven min.
Hr von Rosen: Om jag påminner mig rätt, så var Hr
Rosenblads motion af helt annan beskaffenhet, än den Hr
Gr. Posse nu framställt. Hr Rosenblad yrkade på ett visst
sätt att beskatta bolag efter en viss proc. af utdelningen å
bolagens adier. Det nämndes visserligen vid tillfället exempelvis
Götha-canal-bolag; men något bestämdt beslut i afseende
derå fattades icke. Jag tror således ej att något hinder
ligger i vägen att nu fatta ett beslut i anledn. af hvad
Gr. Posse framställt.
Gr Hamilton: Då frågan om befrielse från bevilln.
för actie-bolag eller annat sätt att bestämma deras bevilln.
förevar, så motsatte jag mig förslaget derom för bolag i allmänhet
, derföre att en sådan befrielse skulle kunna komma
till godo äfven sådana bolag, som icke voro af allmän nytta.
Jag tror mig likväl, utan att fela mot conseqvensen i
mitt förra handlingssätt, kunna biträda II. Ex. Hr Gr. Posses
förslag, då Götha-canal-bolag är af annan beskaffenhet.
Jag vill likväl, i sammanhang med hvad Hr Printzensköld
nämnt, uppläsa ordalagen i Hr Rosenblads motion, på det
alt R. o. Ad. må kunna bedömma, huruvida frågan kan
komma under öfverläggning, hvarom jag verkligen är tviflande.
Hr Rosenblad föreslår nemi. i sin motion : ’’att den
i år utfallande utdelning å actier i Götha-canal-bolag med
en proc. af capitalet för i:sta och -J d:o för 2:dra classens
actier måtte från bevilln. befrias; samt att i nya bevilln.-  förordn. måtte antagas det stadgande: att så länge utdelningarne
i nämnda bolag icke öfverstiga i proc- af capitalet,
för år räknadt, de äro från bevilln. fria.
Hr Printzensköld: Af den nu upplästa strofen ur
Bevilln.Utsk:s betänk, i anledn. af Hr Rosenblads motion,
torde R. o. Ad. hafva inhemtat riktigheten af min anmärkn.
emot H. Ex. Hr Gr. Posses framställning, och att således
den fråga, som han väckt, icke lärer kunna komma under
R. o. Adis pröfning.
H. Ex. Hr Gr. Posse: Jag hade mig bekant den fråga,
som Hr Rosenblad väckte då 35 §:n förevar till öfverläggning.
Det förslag, han då framställde, var något helt annat
än det, som jag nu tagit mig friheten väcka, och angick
bo
-
Den 10 October e. m. 2j3
bolag i allmänhet, men icke Götha-canai-bolag specielt. Jag
tror således, att något hinder från öfverläggning?!) rörrde Hr
Rosenblads förslag och det deröfver fattade beslutet icke
finnes för R. o. Ad. att nti upptaga den fråga, hvarå jag
begärt propos ; men då det betänk , som Bevilln.Utsk. under
Nio 9.4 afgifvit, och hvarur Gr. Hamilton uppläst en
motion af Hr Rosenblad, likartad med den, som jag i afton
framställt, deruti Bevilln.Utsk afstyrker Hr Rosenblads motion,
blifvit af R. ö. Adi gilladt, lärer mitt förslag böra
komma att förfalla. *
Upplästes slutet af Bevjlln.Utskts betänk. N:o 24 af innehåll,
att sedan Hr Rosenblad föreslagit, dels alt den i år
Utfallande utdelning å adier i Götha-canai-bolag måtte från
beVillh. befrias, dels att i nya bevilln.forordn. malte intagas
det stadgande, att så länge utdelningarna i nämnda bolag
icke Öfverstiga 1 proc. af capitajet, för år räknadt, de må
vara fria från bevillm, Utsk. funnit sig sakna skäl att tillstyrka
bifall å ifrågavar. motion, då den af Hr Rosenblad
föi éslagna befrielse från bevilln. skulle utgöra ett undantag
från den beskattning, som för actiebolag, associationer, m.
il dvlika inrättningar är volden föreslagen och jemväl hittills
ägl rum, och, genom beviljande af ett undantag för
Götha-canai-bolag, flera bolag och associationer af allmän,
om ock jemförelsevis mindre vigt, kunde erhålla anleda, till
anspråk på befrielse från bevilln. tn. m.
H. Ex. Hr Gr. Posse: Efter det Bevilln.Utsk. afstyrkt
Hr Rosenblads motion och alla 4 Stånden bifallit betänk,
derom, så lärer någon fråga om befrielse helt och hållet
från bevilln. för Götha-canai-bolag icke kunna upptagas;
trien deraf följer icke, att ju ej Götha-canai-bolag kän, lika med
hvad i 149 §;n för Borås stad föreslås, erhålla någon nedsättning
i bevillningen å utdelningen på dess adier, och jag får
derföre förändra mitt nyss gjorda förslag sålunda, att Hr
Frih. o. Landtm, täckes föreslå R. o. Ad. att besluta, att
Götha-canai-bolag icke skall betala mer än 4:<lels proc. i
-beVi11n. på utdelningen å dess adier, intill dess utdelningen
uppgår till 4 proc. å hvarje acties capitalbelopp.
Gr. Hamilton: Då frågan om aclie-bolag sist förevar,
biföll R. ö. Ad. Utsk:s betänk, och afslog den fråga, som
varit väckt, att bolag skulle kunna erhålla någon minskning
i bevillningen på så sätt, att bevillningen rättades i någon
mån efter hvad proc.-utdelningen utgjorde af capitalet.
Jag tror att R. o. Ad. fattade detta beslut på goda skäl,
derföre att denna lindring skulle eljest hafva tillfallit alla
actie-bolag och svårigheter alltid skulle uppstått att kunna
Controllera hvilken procent sådana utdelningar utgjorde af
deras capital. Det vore t. ex. icke möjligt att kunna säga
Götha-canal-bolags capital-värde; man kan väl säga livad
14 IL 35
Den 10 Oclober c. ra.
nctierne gjort, men åtskilliga summor hafva blifvit nedlagda,
som ökat deras capitalvärde, hvarföre jag tror, att alla sådana
proc.-beräkningar af capitalvärden icke äro riktiga.
Jag anser således, att om Gr. Posses förslag skall kunna
vinna bifall, bör det framställas så, att icke utdelningens
förhållande till capilalvärdet kommer i fråga, utan alt Götha-canal-bolag
malte erhålla lindring från en viss del af
den hevilla., bolaget efter nu glillande grunder skulle utgöra,
t. ex. hälften deraf. "Under sådana förhållanden skulle
jag vilja bifalla Gr. Posses förslag, hvilket jag i annat fall
måste motsätta mig.
H. Ex. Hr Gr. Posse: Jag kan icke ogilla den an*
märkn., som Gr. Hamilton gjort i sjelfva principen, men jag
kan icke förena mig med honom i frågan om beloppet af
bevillningen. Jag har förändrat mitt förslag så, att hevilla,
må beräknas på den inkomst canalens adier gifva, men blott
till Jgdels procent.
Hr von Hartmansdorff: När frågan förevar oiflr
actiebolags bevilln., yrkade jag nedsättning för dem, som
hade mindre än 5 procents inkomst på deras capital. Jag
instämde då med IJr Rosenblad i de särskilda gradationeiaf
bevillning, som han föreslog; men vårt gemensamma yrkande
förlorade i den votering, som deröfver anställdes.
Dessutom har Ståndet, genom bifall lill Bevilln.Utsk:s betänk.
N:o a4, särskildt nekat all eftergift åt Götha-canal-bolag.
Ehuru gerna jag skulle vilja i detta hänseende göra
rättvisa åt Götha-canal-bolag, emedan det mycket lidit; så
kan jag likväl icke, af aktning för Ståndets beslut, nu med*
gifva, att man upphäfver hvad som genom 2:ne särskildta
beslut är afgjordt. Om R. o. Ad. och R. St. redan en
gång förut nekat ali eftergift åt Götha-canal-bolag, så
måtte Ståndet äfven hafva nekat eftergift af -J:dels proc,
eller hvad helst som utgör något.
Gr. Hamilton: Jag begärde ordet i anleda, af Hr
von Hartmansdorflfs sista yttrande. Ständerne hafva afslagit
en motion alt Götha-canal-bolag måtte vara fritt från bevilln.
, förutsatt att utdelningen å actierna icke öfverstege en
proc. af capitalet. Det är, efter min tanke, en annan fråga.
Om Ständerne ingå på den ide'en, att Göthä-canal-bolag
skall erlägga -|:dels proc. å utdelningen, så har det icke
afseende på i hvilket förhållande dessa utdelningar stå till
eapitalbeloppet; man slipper då den konstiga uträkningen.
Jag tror icke, att i sjelfva beslutet står omlaladt, alt all
lindi ing föl-Götha-canal-bolag afslås, ulan blott att befrielse
derifrån icke blifvit af Ständerna medgifven efter de grunder,
motionen innefattade.
Hr Printzensköld: Efter den fullständiga upplysning
om R. o. Ad:s åtgärder i förevar, fråga, som Hr von Hart-»
Den i o O c t o 1) e r e. ui.
mansdorff meddelat, förmodar jag att Hr Frill, o. Landtm,
icke lärer kunna meddela propos. till hvarken bifall, afslag
eller någon slags påföljd å H. Ex. Hr Gr. Posses framställning.
Jag erinrar mig, att när 35 §:n förevar, Hr Rosenblads
yrkande om nedsättning i bevillningen, sådan den i §:n blifvit
föreslagen, bade förnämligast afseende på Götha-caualbolag,
hvilken association han bemödade sig alt få undantagen
från det allmänna stadgande, som der förekom. Detta
bemödande misslyckades genom den votering, som deröfver
anställdes; och då R. o. Ad. beslutat, alt alla actie-bolag
skulle betala bevilln. med 5 proc. af utdelningen, så lärer
något undantag nu icke kunna äga rum eller ens frågan
derom kunna komma under pröfning,
H. Ex. Hr Gr. Posse: Då jag märker så mycket motstånd
emot milt förslag, så vill jag visserligen icke vara envis
alt vidhålla och påyrka detsamma, ulan öfverlemna!- till
Hr Frih. o. Landtm, att bedöinma, huruvida propos. derå
må kunna framställas eller icke; men för min del kan jag
ingalunda gå in på hvad den siste värde talaren yttrat, ty
jag vet ej hvarföre Götlia-canal-bolag skall försättas i en
sämre ställning, än Höganäs stenkolsverk. Skulle det vid
35 §:n, och i anledn. af Hr Rosenblads framställning, fattade
beslutet lägga hinder i vägen för någon förmåns beviljande
åt Götha-canal-bolag; så mäste också samma hinder
ligga i vägen för förunnandet deraf åt Höganäs stenkolsverk.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att han icke fann det
beslut, som R. o. Ad fattat i anledn. af 35 §:n i bevilln.-  förslaget, lägga något hinder för framställandet af den propos,
, som Gr. Posse begärt, men att det beslut, som R. o.
Ad. och de öfriga Stånden fattat i afseende på Bevilln -  TJtskCs betänk. N:o 24, lade svårare hinder för framställandet
af Gr. Posses förslag till beslut af R. o. Ad., hvarföre
Hr Landtm, ansåg sig böra hemställa, om R. o. Ad. ansåg
denna fråga böra förfalla
Ropades
ja.
5:le, 6:te och y:de punkterna,
Utskottets förslag biföllos.
8:de punkten.
Gr. Hamilton: Sedan Utsk. hade fattat sitt beslut i
denna fråga, har jag erhållit en K, skrifvelse till Commerce~coll:m
ang:de handelslärliogars i Upsala befrielse från erläggande
af bevilln. efter bevilln.förordms 2 art. Handelsläi
lingar i Upsala lära, enligt hvad bär upplyses, blifvit af
Pröfnings-comiteen befriade från bevillnings erläggande, hvaröfver
landskamereraren i Upsala län anfört klagomål, och
Konungens slutliga afgörande lyder sålunda: - - ”Och sorn
”den genom 2 art. i bevilln.förordn. stadgade beskattning på
”personer ej kan hafva afseende på sådana, sorn, utan att
Den 10 Octo ber e. m.
"vara i åtnjutande af någon lön, äro i andras bröd, samt
"detta i allmänhet är förhållandet med handelslärlingar,
"hvilka vanligtvis, för„t dä husbonden af dem kan hemta
"någon egentlig nytta i sin rörelse, få sig särskild aflöning
"tillagad; alltså och då samma skäl, som föranledt den för
"lärlingar i handtverk, maniifacturer och fabriker i hevilln"förordnts
4 a,'L 162 § medgifna befrielse från beskattning
”efter nyssnämnda förordnings 1 art., äfven måste galla för
"handelslärlingar, helst hevilln. efter 1 art. för handelslär”lingar
eller dem, som ej uppnått den för deras antagande
’’ti! I handelsbel jentcr i K. förordn. d. ig Dec. i y 54- stad"gade
tid, icke finnes vara i bevilln.förurdn. särskildt före"skrifven,
hvadan det lill stöd för öfverklagade utslaget åberopade
bpvilln.förprdnts stadgande, örn hevilln. för han”delsbetjenter,
icke är i förevarande fall tillämpligt, liafve
"Wi funnit Taxerts- och Pröfnings-comilderne rätteligen haf"va
från hevilln. befriat de hos handlande i Upsala varande
"lärlingar, hvilka icke tjcpat åtta år i handel, samt fördenskull
pröfvat skäligt, att, med upphäfvande af det ölver"klagade
utslaget, besväranderne från den derigenom ålagda
”afgifts utgörande i nåder befria." Jag föreslår i anledn.
häraf, att i den förevar. 8 punkten ordet ”handelslärlingar"
matte införas.
Hr von Hartmansdorff: Jag har ingenting emot att
dessa lärlingar ökas med handelslärlingar; men jag hemställer,
om del är lämpligt att införa dem utan att bestämma
den ålder de skola hafva. Det kunde hända, att för befrielses
vinnande ifrån skatten de förblifva lärlingar längre än
vederborde. IVJånne det ej vore skäl att någon yiss ålder
utsattes, hvarutöfver detta läringskap icke befriade dem från
skattens erläggande? Jag hörde nyss af Gr. Hamilton, att 8
är är den bestämda tiden för en handelslärling. I händelse
en yngling ej blifver handelslärling förr än vid 17 eller 18
års åldei-, så skulle han hinna att blifva riksdagsmytidig,
innan han betalte någon skatt till Kronan, Detta vöre dock
något för mycket. Måhända borde 18 år bestämmas, hvarutöfver
egenskapen af jarling icke befriade från bevillnings
erläggande.
Hr Frih, o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla Utsk:s förslag.
Ropades nej.
Uppå derefter framställd propos. beslöt R. o. Ad., att
8 punkten skulle erhålla följande lydelse: ”Lärlingar i handel,
handtverk, manufacturier och fabriker, till fyllda 18 år."
Hr Frih. o. Landtm, erinrade, att Hr von Hartmansdorff
yrkat befrielse från beyilln, för spisqvarter, der rusgifvande
drycker icke försäljas.
Deli 10 Octo ber e. ur.
Hr von Hartmansdorff: Ordalagen hufva varit, att
spisqvarter, der, jemte mat, porter, ö! och svagdricka hållas
till handa, skola vara befriade från bevillning.
Hr Printzensköld: Då fråga om undantag för dessa
spisqvai tet »idkare sednast förevar, tog jag mig friheten at t
mot ett sådant undantag anmäla mitt bestridande, och jag
förnyar nu denna anmälan, emedan jag icke kan inse rättvisan
deraf, att en näring, som ger sin innehafvare inkomst,
derföre ait den ej uppmuntrar lill hrännvinsföi lärande, skall
vara fri från bevilln., dä likväl andra spirituosa drycker,
hvartill öl och porter onekligen få'räknas, på ett sådant
spisqvarter föisäljas. Bevilln.förordn, grundar sig derpå,
alt hvar och en, som äger en inkomst, skall skntla till Staten,
och jag ser ej något skäl att befria någon näring, sorn
gifvet" inkomst, och till denna cathegori höra sådana spisqvarter.
Det är nog att desse spisqvnrtersidkare befrias
från den särskilda bräonvinsnatnulei ingsafgift, sorn i brämvinsförordn.
utsattes. På dessa skäl anhåller jag vördsamligen
0111 propos. till afs|ag å framställningen i afseende ä
dessa spisqvartersidkares befrielse från bevillning.
Hr Eden hjelm: Jag förenar mig i den anhållan, snut
Hr von I lat I mansdorlF gjort, att spisqs prtersidkande, sou»
icke afyttra spirituosa, må få åtnjuta lindring i bevilln., af
det skäl, att genom sådana spisqvarlers inrättande kan lill
en betydlig grad bi ännvinssupandet förekomma»,
Hr voq Rosen: Jag afstyrker att något spisqvarter
får vara fritt från bevillning. Jag kan icke se, burn det
kail vara med (tidning förenligt, alt vissa sådana spisqvarter
finnas befriade från all slags skatt. Den förutan skall hvarlenda
hus blifva ett spisqvarter, -d. v. s. man »kall anmäla
sig i mängd för idkandet af denna rörelse; och hvem skall
kunna eonlrollera, att icke spirituosa ändå finnas der att
tillgå? Jag afstyrker således förslaget, helst sådane spisqiarlersidkare
redan äro befriade från brännvinsminuteringsafgiflen.
Frih. Cederström, Thure: För min del skulle jag
i så måtto vilja tillstyrka Hr von Hartuiansdoi ffs förslag,
sorn jag ville tillägga dervid det stadgande, alt sådana spi»-  qvartersidkare, hvilka icke kunna anses äga en påräknad in*
komst af 2' o ndr, borde vara frie från bevillning» erläggande
för sin rörelse, ty då gick man en medelväg. Jag finnér
ett ytterligare skäl till denna anhållan af det stadgandet,
att tjenstemän, hvilkas inkomster icke stiga till 200 r:dr,
äro befriade från bevilln.; och då det leder till måttlighetens
befrämjande, att sådana spisqvarter finnas, der spirituosa
icke försäljas; så tillstyrker jag Hr von Harlmansdorlfs
förslag med den modification, jag dervid nu framställt.
Hr Edenhjelm: Frih. Cedcrslröms nu framställda yr
-
Deu to Octo ber e, ni.
kande afstyrker jag alldeles, emedan det är omöjligt alt kunna
controllera huru stor inkomst en spisqvartersidkare kan
hafva. Götheborgs krögare t. ex. hafva ganska goda inkomster,
men ingen uppgifver sig ändå till mer än 100 r:drs
inkomst.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
såsom g:de punkt i i/$5 §:n antaga Hr von Harlmansdorlfs
förslag.
Ropades starka nej, blandade med några ja.
14ö och 147 §§'ne.
Utskottets förslag bi föl los.
,48
Hr von Hartmansdorff: Under förhoppning alt
Ståndet måhända torde vilja på annat sätt, än jag en gång
föreslog, och hvilket ogillades, befrämja nykterheten genom
eftergift i skatten: så vill jag underställa R, o. Ad., oni
icke någon nedsättning i bevillningen kunde beviljas dem
af arbelsclassen, sorn icke förtära brännvin, och om ej ett
tillägg skulle kunna göras vid denna §, af innehåll: ”att
hvarje mantalsskrifven mansperson af den mindre bemedlade
arbelsclassen, som i denna § omförmäles , jemte gesäller,
tjenstedrängar och lärlingar samt allmogens hemmavarande
söner, erhålla åtta skill i ngars afkortning uti personliga skyddsafgiften,
enär de vid mantalsskrifningen afsagt sig bruket af
brännvin och dylika starka drycker. Skulle någon, oaktadt
afsägelsen, likväl begagna deni, och sådant blifver kändt,
kommer han, vid nästa mantalsskrifning, alt antecknas till
fulla skyddsafgiftens erläggande.”
Mot bifall lill detta förslag invändes förmodligen, att
det skulle beröfva Staten en del af dess inkomst; men jag
är öfvertygad, att om detta sätt att uppmuntra till brännvins
utläggande lyckades: så skulle Staten vinna vida mer
genom besparing af fängelser, tvångsarbetsanstalten och fångtransporter,
som brännvinets omåtlliga bruk nu medföra,
oberäknadt den trefnad och det lugn, som brännvinets försakande
i allmänhet skulle medföra.
Hr Printzensköld: Ingen kan uppriktigare än jag
önska att några medel måtte utfinnas, hvarigenom dryckenskapslasten,
som beklagligen inom vårt land tagit öfverhanden,
mätte kunna utrotas; men jag tror likväl icke, att sådana
medel kunna vinnas på den väg, som Hr von Hartmansdorff
föreslagit. Man känner af äldre hevilla.förordna-,
att bruket af starka drycker beskattades, och att de voro
från en sådan beskattning befriade, som vid mantalsskrifningen
afsade sig bruket deraf. Standerne funno likväl snart
pläinpligheten af detta stadgande, och det försvann äfven i
påföljande bevilln.förordn:r. Alt nu åter för allmogen in
-
Den 10 Octobcr c. ra.
a?9
föra ett sådant, som i anseende till omöjligheten atl cont
roll era huruvida en afsägelse af brännvinets bruk vidhålles
eller icke, sedan mantalsskrifningen väl är förbi, torde blifva
så många svårigheter underkastadt, att jag åtminstone
anser stadgandet, sådant som Hr von Harmansdorff detsamma
nu föreslagit, vara i högsta måtto ändamålsvidrigt. Det
skulle måhända föranleda till fiscalisationer å personer, som
afsagt sig brännvinets bruk och fått afkortning på sina debetsedlar,
men hvilka sedermera ej kunnat afhålla sig från
förtärandet af denna dryck. Man skulle kanske vid en
kommande mantalsskrifning framdraga dessa personer, för
att, så till sägandes i restväg, påföra dem skatt till följd af
en uppgift, som de med gerningarna visat vara osannfärdig.
Jag tror icke, att lagstiftaren bör meddela sådana stadganden,
som föranleda rättegångar och angifvelse!-; och då
detta stadgande skulle medföra många obehagliga påföljder,
mäste jag för min del bestrida dess antagande. Det är då
vida bättre att söka utrota dryckenskapslasten på den väg
inan redan börjat, än att gå dermed till väga på sätt Hl1
von Hartmansdorff föreslagit. För öfrigt kan jag ej underlåta
att uttrycka min förundran deröfver, att Hr von Hartmansdorff
kunnat göra den ifrågavar. framställningen, då
det just är han, som städse anfört som skäl att icke göra
undanlagsstadganden, svårigheten att vaka Öfver verkställigheten
af desamma,
Gr. Hamilton: Det torde icke behöfva sägas, att äfven
jag skulle vilja göra allt för nykterhetens befrämjande,
Så säga alia, och jag hoppas, att så tänka äfven alla; men
jag hemställer, huruvida icke ett bifall till Hr von Hartmansdorffs
förslag skulle komma alt stå i strid med det beslut,
som Ståndet fattat i anleda, af Prostarne Sandbergs
och Ölirnbergs motion om consumtionsafgift på brännvin,
ehuru detta visserligen ej är fullkomligen detsamma som Hr
von Hartmansdorff föreslagit.
Hr von Rosen: Om den afsigt, som med Hr von
Hartmansdorffs motion åsyftas, kunde vinnas, skulle jag un
derstödja
densamma ; men jag är öfvertygad om de stora olägenheter,
som deraf skulle blifva en följd. Den som vill
lägga bort att supa, ser ej på, om han derigenom får sin
debetsedel förminskad med en 8—skilIing-, men mången skulle
måhända afsäga sig bruket af brännvin, blott för att få
en 8-skilling att supa för, d. v. s. supa upp den 8—sk il I ingen,
som han eljest skulle hafva betalt till Staten.
Hr von Hartmansdorff: Jag ser tydligen att det
går lika illa med denna brännvinsmotionen, som med de
Öfriga; men jag bör erinra mina värda motståndare, den
ena, att jag icke talat emot undantag ifrån bevilln.förordn.,
tvertom sökt att åstadkomma sådana, tutan jag har talat emot
upprifvande af ett beslut, som Ståndet fattat, och som
Den 10 October e. m.
innebar ett undantag. Emot den andra får jag anföra, all
det är en stor skilnad alt ålägga skatt för det att nian
söper, och befria från skatt för det alt roan ieke super.
Gr. fia milton: Jag erkänner riktigheten af hvad Hr
von Hartmansdorff sagt, mea jag tror att moliverna för afstyrkande
af håda delarna, icke blott kunna, utan äfven
mäste vara alldeles desamma.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. ansåg,
att en sådan lindring, som Hl' Von Hartmansdorff före-*
slagit, borde äga rum.
Ropades starka nej, blandade med några ja.
Uppå derefter framställd ptopos, blef Utskis förslag i
148 §:n bifallet.
• 49 §:n'
Gr. Hamilton: Då jag inom Utsk. reserverat mig mot
beslutet att minska den lindring, som Borås stad hittills åtnjutit,
anser jag mig skyldig att närmare redogöra för moti.
verna dertill. Staden Borås hade i Utsk. sin representant,
sorn mycket ifrigt förfäktade stadens fördelar, hvilket hade
till följd, att första gången frågan förekom, ansåg Utsk. sig
icke böra föreslå någon förändring i afseende å denna punkt;
men då frågan andra gången återkom, var samme representant
borta, och de motiver, lian anfört, läto icke mera höra
sig, utan Utskis betänk, i Nio 27 antogs. Som skäl för befrielsen
anförde den förutnämnde representanten, alt, enl.
Commerce-collegii uppgift för år i838, bade Borås stad i
hevilla, för rörelse erlagt i,844 ridr 36 sk., oaktadt bevilln.
likväl ieke Utgått med mera än trefjerdedelar. Skulle nu
den sista fjerdedelen äfven utgått, eller 614 fidi- 44 sk , skälle
bevill ningen för nämnda stad, år i838, Utgjort en sammanraknad
summa af 2,45c) ridr 32 sk , då deremot, enl. bemälda
eollegii uppgift för samma år, bi finnes att 2.8 af Rikets
städer tillsammans erlagt endast 2,45o r.-dr 16 sk., d.
v. s 9 ridr 16 sk. mindre än, hvad Borås ensamt i bevilln.
utbetalt; att bland öfriga städer Norrköping erlagt 3,22 i r:dr
32 sk., hvarefter i ordningen lomme Borås, sorn skattat,
enl hvad ofvan är sagd t, 2,45g fidr 32 sk-, och derefter
Carlskrona, som ej utgjort mer än 2,246 ridr 8 sk., eller 2i3
j:dr 24 sk, mindre än Borås, hvarförutan Borås fått underhålla
31 båtsmän, då Stockholm ej haft mer ari 100 och
Götheborg endast 4° st. Dessutom hade staden årligen måst
erlägga till Staten betydliga räntor för erhållna lån, hvarigenom
allt dess belägenhet på sednare tider ej förbättrats.
Sedan jag afgaf min reservation, liar staden likväl fått någon
lindring genom nedsättning i räntan å det lån den af
Staten erhållit, och jag vill derför icke envist påyrka att
den
Den 10 Octo ber e. m.
den gamla §:n i bevilln.förordn., rör:de lindring för Dorås,
bibehälles, utun liar jag endast ansett mig böra redogöra
för skälen till min reservation, den jag i största korthet afgifvit.
Hr Frill. o. Landtm, yttrade, alt då Utsk:s förslag
inneböllo tvänne siirskilda frågor, den ena om Borås och
den andra 0111 Wenersborg, ansåg linn sig böra framställa
särskilda proposir på hvardera frågan, hemställande alltså,
om R. o. Ad. behagade bifalla Utskts förslag i hvad det
rörde Borås.
Hr Printzensköld: I fall propos. är meddelad på
det förslag, som finnes i betänk. N:o 27, så biträder jag
detsamma; angick propos. åter hvad som föreslås i N:o 12,
så kan jag ej annat än motsätta mig antagandet af detta
sistnämnda förslag.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att då förslaget i utlåt.
N:o 27 vore det af Utsk. sist afgifna, och det enda,
som nu blifvit uppläst, samt ingen af R. o. Ad:s ledamöter
begärt propos. på N:o 12, hade Hr Landtm, icke nu kunnat
framställa propos. på annat än förslaget i N:o27, hemställande
nu åter, om R. o. Ad. behagade bifalla delta
förslag.
Ropades ja.
Likaledes biföll R. o. Ad. hvad Utsk. i afseende på
Wenersborg föreslagit.
i5o, 151, iÖ2 och 153 §§:ne.
Utskottets förslag biföl los.
Hr Printzensköld: Sedan R. o. Ad. nu slutat handläggningen
af bevilln.stadgan, så torde det tillåtas mig att
lästa R. n. Ad:s uppmärksamhet på ett ställe i de genomgångna
§§:na af bevilln.förotdn., som jag hittills förbisett,
meli som lill redactionen är af beskaffenhet att påkalla en
förändring deruti hos Utsk., nemi. i fråga om häslhandel.
Det beter nemi: ”Under sådan hästhandel begripes icke den
försäljning af hästar, som en fastighetsinnehafvare i och för
sin fastighet behöfver.” Uttrycket ”hästhandel,” hvaraf någon
kan vara i behof, förefaller mig något besynnerligt, och
icke mindre besynnerligt förekommer mig, att en fastighetsinnehafvare
för'sin fastighet behöfver försäljning af hästar.
Jag är val ej nu beredd att för ögonblicket uppgifva en
passande redaotion, men jag hoppas att Utsk, sjelft må kunna
förbättra densamma, sedan dess uppmärksamhet derpå
blifvit väckt, och göra densamma sådan, att den måtte blifva
begriplig, åtminstone för den, som skall tillämpa stadgandet
i denna del,
.4 H. 36
Den iq Öclober c. ra.
Hr Ed enil jelin s R. o. Ad. har fattat sitt beslut i
denna §; jag anhåller och hoppas att dervid målte få förblifva.
Hr Printzensköld: Jag har för mycken aktning för
K. o. Ad:s beslut, för att kunna ens göra ett försök alt
vilja upprifva ett sådant; men man upprifver icke något
beslut, derföre att man söker göra osvenska till svenska, och
derpå har min framställning galt ut.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att då R. o. Ad:s beslut
i afseende på Utsk:s förslag om hästhandlare vore fattad!,
och icke kunde ändras, samt Hr Printzensköld ej hel •
ler afgifvit något förslag till förbättrad redaction, borde R.
o. Ad. finna att någon propos. i ämnet nu ej af Hr Landtm,
kunde framställas.
Hr Landtm, erinrade, att ännu återstode något af I3evillti.
Utskis förslag att af R. o. Ad. pröfvas, nemi. frågan
om formeringen af Taxer:s-comite'erna, i hvilket afseende
en redaction skulle föreslås; hemställande Hr Landtm., då
tiden vore så långt liden på natten, om R. o. Ad. behagade
uppskjuta denna fråga till nästa plenum.
Eifölls.
Lades på bordet nedannämnda från Ulsk:n inkomna
betänktn, memorial och utlåt:n, nemi. från
BancoUtskottet:
K:o g8, i anledn. af H. R. o. Ad:s återremisser å Ulskis
under Klis 55 och 57 afgifna ullätin;
Klo gg, i anledn. af Fabrikören A. L. Soldins ansökning
om eftergift af upplupna räntor å 2:ne lån i Bancodisconlen;
LagU
tsk ottet:
K:o 137, i anledn. af väckt motion om utsträckning och
förtydligande af ig §:n uti instructionen för R. St:s Just.-  ombudsman;
Klo i38, i anledn. af erhållna återremisser utaf Utskis
betänk. Klo 81, öfver väckta motioner, dels anglde förmyndarekamrars
inrättande i städerna och på landet, dels ock
om ändring af lagens stadganden, rör:de de tysta förmånsrätterna;
Klo
13g, i anledn. af återremiss utaf Utskis betänk. Klo
gz öfver väckta motioner om skärpning af straffet för
åverkan ;
Klo 140, i anledn. af återremisser utaf Utskis betänk.
K:o 5g öfver väckta motioner om upphäfvande af en del
särskilda domstolar;
Klo 141, i anledn. af erhållen återremiss utaf Utskis
Den 10 October c. m.
a83
betänk. N:o 108, öfver väckt motion om offentlighet vid
underdomstolar och poliskaiurar;
Allm. besvärs- och Ekon.Utskottet:
N:o io5, i anledn. af väckt motion att lösningsrätten
till fjerdeparter i Fahlu grufva icke vidare må vara de
brukande bergsmännen förbehållen;
N:o 106, i anledn. af väckta motioner om rättighet för
Hernösands stift alt komma i åtnjutande af de 124 t:r spanmål,
som derifrån årligen utgå till Upsala domkyrka;
N:o 107, i anledn. af anmärkntr vid Utsk:s betänk. N:o
26, angtde skjutsningsanstalterna i Riket;
N;o 108, om föreslagna åtgärder för att befordra skeppsfartens
förkofran ;
ExpeditionsUtskottet:
N:o i3, i anledn. af Poslinspectoren C. F. Lindstedts
ansökning om förhöjning uti ett honom vid sistlidne riksdag
tillagdt arfvode.
11. R. o. Ad. åtskiljdes kl. £ till 12 ont natten.
In fidem protocolli
O. Silfverstolpe*
Onsdagen den i4 October 1 84o
Plenum
kl. 9 f. m.
Justerades pleni-prol:n för den 3o sisth September.
Hr Bråkenhjelm, Pehr Reinh., hade inlemnat ett
anförande, så lydande:
För R. St. kan det ej vara obekant, att Svenska tabellverket
är det fullkomligaste, sorn i någon känd stot på jorden
finnes. Måttstocken för en nations lycka och förädling
hemtar man med ratta från det värde, som den enskilde
medborgarens lif, inora densamma, kan sägas äga. Lili Asiens
despotiska länder är detta värde så ringa, alt tyranniets
olyckliga offer ej finna det löna mödan att räkna hvarandra:
uti de flesta Europeiska stater utgör folkräkningen,
till kön, ålder, lefnads- och dödssätt, mortalitet, m. m., föremål
för den vettenskapliga forskningens probabilitets-belakningar:
endast uti Piorra Amerikas Förenta Stater och
o84
Den 14 Ocloberf. in.
uti Sverige grundar man de^sa, för mensklighet!'!) vigtiga,
beräkningar på bestämda fada; och del finnes hos oss intet
menniskolif så obetydligt, att det ej lemnar sitt bidrag till
Upplysningen om de vägar eller afvägar, på hvilka vi nalkas
eller aflägsna oss från samhällets lycka och trefnad;
hvarföre ock, då Engelska Assurance-cpmpagnierna uppgöra
sina tariffer, det är Svenska tabellverket, som lägges till
grund för beräkningen.
Tabellverkets fullkomliga skick är, såsom vi alla veta,
frukten af secreterarens uti Tabell-commissionen långvariga
och ihärdiga nröda. DA denne man, efter afdrag af alla
omkostnader, bevisligen icke ägt större ersättning, än 4° ®
5o r:dr årligen för tabellernas utarbetande; då Iian likväl
dermed i 25 år fortfarit, och genom mödosamma förbättringar
under hvarje qvinqvennium bragt tabellerna till deras
nuvar. skick; så lärer det vara gifvet, att Sverige endast
har att tacka den rena fosterlandskärleken för den
vackra gåfvan; och Staten tillkommer att ej lemna sådan
tjenst obelönad.
Jag föreslår, att, för de vid Tabellverket gjorda tjenste!',
åt Hr Leijonmark må på allm. indraga.staten anvisas
ett årligt arfvode af 5oo r:dr, a 11 utgå under Hr Leijonmarks
lifstid; åberopar enligt 56 §:n Riksd ordn. denna Lägås
omedelbara föranledande af förstärkta StatsUtskrs votering
öfver K. M:s nåd. propos. ang:de ökadt anslag för Tabell-commissionen,
samt anhåller, att denna min motion nu
genast remitteras till SlatsUtskoltet.
Remitterades lill StatsUtskottet.
Anmältes och lades på bordet BancoUtsk:s utlåt. N:o
104, öfver väckt fråga om tillfällig förstärkning af fonden
för lånerörelse på namn och reverser.
Gr. Frölich, David: Detta BancoUtsk:s mein. innefattar
ett tillstyrkande till Ständerna att förstärka Bancodiscontens
fond, hvilken nu är till den grad medtagen, att
discont-directm satt i fråga att låta en kungörelse utgå lill
allmänheten, att de, som begärt och fått sig lån beviljade,
likväl icke kunna utfå dem förr än efter 3 å 4 månader.
Det nu upplästa BancoUlskts meni. anhåller jag måtte sättas
främst på föredraga-listan till nästa plenum, på det alt
detsamma måtte skyndsamligen kunna behandlas, i anseende
till ärendets vigt.
R. o. Ad. beslöt att BancoUtskrs utlåt. N:o to4 skulle
sättas främst på föredraga.listan i nästa plenum.
Upplästes till justering och godkändes Exped.Utskrs
förslag till R. St:s und. skrifvelse!' till K. M.:
N:o 118, ang:de Bredaryds tn. fl. socknar i Jönköpings
Den i\ Octo ber f. m.
■i85
Ian beviljad ersättning af skalteköpeskilling för hemmanet
Rannäs Holstagård ;
N:o i 19, angtde åtskilliga redogörare inom Jönköpings
län beviljid befrielse från ålagd ersättning af oberäknade
bevilln.afgifter;
Nio 120, i afseende å koluingsrätt för de norra provinserna
;
N:o 121, ang:de förändring i sättet lör bedömmandet
af saltpeters halt och beskaffenhet;
N:o 122, i fråga om upphäfvande af förordningen d.
27 April 1742 OL'h förklaringen den 4 Joli 1745, angtde
förbud emot guld och silfvertnynls utförande ur Riket samt
nedsmältande.
Underl. Ridd.Secret : SlatsUtskts mein. Nto 3iq,
angtde tryckningskostnaderna för RiksSttns prot. vid mnevar.
riksdag, äfvensom utdelningen af samina prot., har blifvit
bifallet af H. R. o. Ad., Preste- och BondeSt:n, men återremitteradt
af BorgareStåndet. Sistnämnda Stånds återremiss
angår, enligt de underrättelser, jag erhållit, icke annat
än att lånecontoren i Malmö och Götheborg borde erhålla
hvar sitt exemplar äfven af föregående riksdagars protocoll.
I alla fall är SlatsUtskts mein. genom 3tne Stånds beslut bifallet.
Samma mern. innehåller i 3tdje punkten, att af de
tryckta protocollerna och bilagorna dertill skall utdelas till
RiksSttns ledamöter vid innevar. riksmöte och för Ståndens
archiv innehållas det antal exemplar, som hvarje Stånd dertill
disponerat. I afseende härpå har R. o. Ad. ännu icke
fattat något beslut. Samma mein. innehåller i 6:te punkten
att af protocoller skola 6 exemplar afsättas i Riksg.contoret;
1 till hvartdera af Slats-departtn, Just.revision och Just.ombudsmannen,
3tne till banken, samt lånecontoren i Götheborg
och Malmö, 1 för hvarje af de med bibliolhek försedda
läroverk, uppå derom skeende reqvisition; att Konungens
Befihtde skola erhålla ett exemplar hvardera, samt att,
om några exemplar skulle finnas derutöfver, de skulle vara
att tillgå för deni, som derpå ville prenumerera; och får
jag hemställa, om ej Ståndet skulle behaga besluta att i5o
exemplar aftemnas till Riksg cont., och alt de återstående
3:io exemplaren finge utgöia det belopp af exemplar, som
skola utdelas ibland Ståndets egna ledamöter, — ett belopp,
hvilket, enligt min erfarenhet från föregtde riksdagar, vore
för detta behof tillräckligt.
Denna hemställan blef, uppå derom af Hr Frih. o.
Landtm, framställd propos., af R. o. Ad. bifallen.
Hr Frih. o. Landtm, erinrade, att R. o. Ad., då
Ståndet beslöt att Berednts- och Taxer:s-comite'er fortfarande
skulle såsom hittills äga rum, tillika beslutat, att orga
-
a 86
D c 11 >4 0 c t o b c r f. in.
nisationen af Taxcris-comiteerna och redactionen af de §§,
sorn i sådant afseende vöre nödiga, skulle, sedan R. o. Ad.
i öfrigt slutat pröfningen af Bevilln Utsk:s betänk, ruride
allm. bevillningen, af Ståndet afgöras.
Ur von Rosen, Georg: I anleda, af R. o. Ad:s i
förra plenum fattade beslut, får jag föreslå en annan redaction
i stället för 90, 91, 92, 93 oell 94 §§;ne i nu gällande
bevilln.stadga, så lydande. —
Ur von Rosen uppläste derefter följande förslag:
§. Taxerts-comite' på landet skall utgöras af 2:ne ledamöter
af R. o. Ad., 2:ne al Presterskap, 2:ue af Ståndspersoner
samt 3 af BondeSt. ; och utse de till taxeris-distrielet
börande socknars Beredn:s-comite'er, inotn sig, dessa ledamöter,
i enlighet med den i nästföljande § nämnda bestämmelse.
§. Den ordning, hvarefter Taxeris-comitöens ledamöter
af de särskilda socknarna årligen skola utgöras, så alt en och
samma socken icke hvarje gång lemnar ledamot blott af samma
Stånd, bestämmes ul PresteSt. genom öfverenskommelse
inom hvarje contract, oell för de öfriga Stånden genom sockenombuds
öfverenskommelse inför häradsrätt. Sådan öfverenskommelse
gäller för hela den tid denna bevilln.stadga
blifver gällande.
§. Der tillgång ej är på ledamot af R. o. Ad., utses i
dess ställe af Ståndspersons-classen.
§. Utsedd ledamot, som utan laga förfall från comité^
sammanträde uteblifver, bote 6 r:dr 32 sk. till socknens
fattiga, och varder taxeringen, utan afseende derpå, fortsatt.
Hr von Rosen tilläde derefter muntligen:
Jag anhåller att detta måtte införas i den blifvande bevilln.
stadgan, i stället för de §§ jag förut nämnt, anhållande
om propos. derpå.
Frih. Cederström, Jacob: Om jag skall godkänna
det af Hr von Rosen framställda förslag lill valsätt af ledamöter
i Taxer:s-comite', så skulle jag dock dervid begära
det tillägg, att taxer:s-districten skola så lämpas, att ifrån
hvarje Berednts-comite' åtminstone en ledamot komme att
vara ledamot af districtets Taxens-comite'; ty i annan händelse,
om flera socknar än som utgjorde ett taxer:s-district
vore under ett sådant taxeris-district inbegripna , så skulle
många socknar blifva utan ledamöter i Taxer:s-comite'eu, och
upplysningar i följd deraf komma att saknas, hvilka äro nödvändiga
för att fortskynda arbetet och göra controllen möjlig
för vederbör, embetsman.
Gr. Mörner, Carl: I anledn. af hvad Frih. Ce
derström
föreslagit, att taxer:s-districten skulle så ordnas,
att en ledamot af hvarje socken ovillkorligen borde deltaga
i Taxerts-connte^ns åtgärder, så tror jag, för min del,
Den 14 O c t o b c r f. m.
a»;
det skulle kunna undvikas, da det sätt, hvarpå Taxens»
co nii teer nes ledamöter väljas, icke ingår i det förslag , som
Frih:n framställt; ty sedan Beredn:s-comiteerne, hvilkas bibehållande
R. o. Ad. beslutat, inom sig ordnat taxeringen
för socknarna, så har det vanligtvis så tillgått , alt när alla
ledamöterne i Beredn:s-comite'en kommit till Taxérts-comiteen,
hafva endast g blifvit valde, hvaraf handt , att manga
socknar blifvit orepresenterade. Af sådan anledn. finner jag
ej att någon annan föreskrift behöfver antagas, än den sorn
innefattas i Hr von Rosens förslag, hvilket jag anser vara
rättsenlig!, samt hvarå jag anhåller 0111 Hr Frih. o. Landtnäs
proposition.
Hr von Rosen: Till svar å Fiih. Cederström* anförande
vill jag nämna, att jag anser öfverflödigt, att hvarje
socken skall lenina en deputerad till Taxer:s-comiteen, enär
det kunde hända, alt ett taxer:s-district vore så stort, attdet
innefattade ända lill 3o socknar, hvaraf skulle följa, alt ända
till 3o ledamöter skulle väljas. Ändamålet vinnes med minsta
besvär för allmänheten, om mitt förslag anlages; ty antalet
af ledamöter i Pröfn:s-comiteerna blir tillräckligt alt
piöfva Berednis-comiteernes åtgärder.
Gr. Hamilton, Henning Hugo Ludv.: Jag får
blott föreslå en liten förändring i en af de utaf Hr von Rosen
uppgifna §§, nemi. i den sista. Den lyder så : Utsedd
ledamot, som utan laga förfall från comite'ens sammanträde
uteblifver, bote fö sk. till socknens fattige, och varde
taxeringen utan afseende derpå fortsatt. En af R. o.
Adis ledamöter förebrådde Bevilln.Utsk. ganska skarpt för
grammatical-fel, som förefinnas i dess afgifna förslag till ny
bevilln.förordn., så att det torde vara skäl ali Sevillu.Utsk:s
ledamöter tillse att inga grammatical-fel må inflyta i de förslag,
som inom Stånden framställas och möjligen antagas,
för alt sedan i bevilln.förordn. införas. Jag får således hemställa,
att i stället för orden "ulan afseende derpå,”
må införas, ”utan afseende på hans frånvaro,” eller
något annat dylikt; ty eljest skulle taxeringen kunna hänföras
till böterna, och det torde ej vara meningen.
Frih. Cederström: Hr von Rosen har ansett som ett
hinder för det af mig begärda tillägg, att ett härad kunde
bestå af så många socknar, att det icke vore möjligt att en
person från hvaije kunde blifva ledamot i en Taxeris-comite.
Jag frågar: hvarföre kan icke ett sådant härad delas på flera
Taxer:s-comiteer? — eller om en socken utgör ett taxerisdistrict,
så följer klart, att de, som derinom finnas, skola utse
det antal, som bör i Taxer:s-comiteen sig infinna. Del
faller af sig sjelft, att skall en Taxeris-comite''förnuftigt ordnas
, så bör der, från hvarje beredn:s-district, minsten ledamot
finnas närvar. , och det är således taxer:s-districtens antal,
som bör inträda i bredd med valet af ledamöter. Om
a88
D c n 14 Oclober f. m.
derföre Hr von Rosens förslag skall gillas, så bör dertill fogas
det stadgande, att laxerts-disti ictens antal så skall lämpas,
att icke något berednts-districl blir orepresenteradt.
Uppå deiefter framställd propos. bifölls Hr von Rosens
förslag, med den förändring Gr. Hamilton deruti föreslagit,
att, i stallet för orden ”utan afseende derpå skulle sattas
”utan afseende på hans frånvaro.”
Vid förnyad föredragning af Be\illn.Utskts den 23 och
96 sisth Sept. på bordet lagda betänk. N:o 28 , i anledn. af
Hr Chrislierssons motion , ang:de bestämmande af det belopp,
uppbördsman och redogörare borde åtnjuta för debitering
och indi ilning af bevillningen, bIef s nima betänk, af
R. o. Ad. lagdt till handlingarna.”
Föredrogs ånyo BancolJtskts drn 26 oell 3o sisth Sept.
på bordet lagda utlåt. N:o 97 , i anledn. af K. M:s nåd.
propos., anglde rättighet för Direclionen af armeens pensionscassa
till ett räntebärande creditiv i R. St:s Bauk.
På begäran af Frih. Stjernstedt, T lie od or, blef
hans reservation uppläst, hvarefter lian, på grund af samma
reservation, anhöll om återremiss å BancoUlskts utlåt. Nrogy.
Gr. Frölich, David: I den frågan, huruvida ett sådant
creditiv är gagneligt eller nyttigt, har BancoUtsk. icke
utlåtit sig. Jag tager för afgjordt, alt det är nyttigt. Den
frågan huruvida det kunde vara vådligt för hanken att lemna
ett sådant creditiv, vill jag besvaia dermed, att jag icke
anser det vara vådligt för banken alt lemna ett sådant; men
då redan ett creditiv finnes, fastän egentligen lör ett annat
ändamål, på sätt reservanten upplyst, men för samma pensionscassa
lemnadt lill Riksg ernit., och olämpligt vore att
ytterligare ett creditiv lemnades ; så tior jag skäl vara för
handen att bifalla BancoUtsk:s utlåt., synnerligas! som det
visar sig, alt dylika creditiv, anvisade på banken, hafva den
elfect, alt summor stå afsalia, sorn sederine! a icke komma
att i bankrörelsen tillgodogöras, fastän denna summa, i form
af creditiv, icke anlitas. Det har inom Ulsk. af den värde
reservanten blifvit upplyst, att meningen troligen icke vore
att någonsin lyfta ereditivet, utan skulle det blott vara som
en garanti att operaIionerne inom pensionscassan skulle lyckas.
Delta var orsaken, sorn bestämde mig att votera i enlighet
med majoriteten inom Ulsk., emedan sådana creditiv,
som icke lyftas, höra icke heller beviljas. Det är endast sådana
creditiv, hvilka spiida bankens penningar, som äro öfverenstäininande
med riktiga bankprincipi-r. Uppslår fråga
åter att blott lemna creditiv, dem man icke tror skola lyftas,
då äro Riksg.-cont:s fonder dertill de rätta, Enär nu
ar
-
Den 14 October f. m.
armeens pensionscassa förut äger ett creditiv på Riksg.cont.,
så ur det lämpligt att hafva dem begge derstädes, helst meningen
icke är att begagna någotdera, och att banken matte
förskonas ifrån att hafva sådana creditiv, som blott till siffran
absorbera dess fond; ty summan, hvarå creditivet lyder,
afföres och blir orörlig i banken, hvilket icke är enligt med
en rätt princip för en bank.
Detta har varit orsaken till majoritetens beslut i denna
fråga; och jag begär bifall till Utsk:s betänk., då det i öfrigt
står en hvar öppet att, i följd utaf afslaget, väcka en
ny motion om ett creditiv i Riksg.cont., hvilken jag icke allenast
vill understödja, utan äfven är färdig att väcka , om
ingen annan vill göra det.
Hr Lefre'n, Joh. Pehr: Det är sannt, att arme'ens
pensionscassa har för det ändamål, som allmänneligen är
kändt, nemi. för befordrandet af arme'ens accorders amortering,
ett creditiv på Riksg.cont.; men armdens pensionscassas
direction har också ett bestämdt åliggande att småningom
göra inbetalningar på detta creditiv eller småningom
minska assignalionerna på detta creditiv i mån som de omständigheter
inträffa , för hvilka creditivet är meddeladt.
Deraf blifver följden, att detta creditiv på Riksg.cont. kommer
att upphöra innan kort, derföre att de orsaker upphöra,
som berättiga cassans direction att samma creditiv
påräkna. Deremot är cassan i behof af ett creditiv för fullföljande
af de operationer, som äro nödvändiga för att upprätthålla
de transactioner, hvaruti directionen nödgats ingå,
till uppfyllande af hvad sorn föreskrifvet är för amorteringscassans
behöriga skötande. Jag skulle tro , att ett creditiv
på banken vore billigt att medgifva; jag skulle tro, att ett
creditiv på banken vore öfverensstämmande med bankens
functioner. Gr. Frölich har visserligen anmärkt, att det
fanns redan ett creditiv, som sällan skulle begagnas, och Grefven
uttryckte sig, som måhända icke alls skall begagnas, och
att derföre så beskaffade creditiv icke borde ställas på banken,
emedan bankrörelsen är af natur att genom creditivs
meddelande låta medlen komma i omlopp. Denna grundsats
vill jag icke i allo bestrida , men jag vill göra deruti
9.:ne inodificationer , som jag tior vara tillräckliga att för
detta fall visa, att Gi efvens åsigt icke är riktig. För det
första är det alldeles icke sagdt, det creditivet ej skulle komma
att begagnas; jag är tvertoni öfvertygad , att creditivet
kommer att någon gång begagnas; och det är just för dessa
behof, som icke på förhand kunna beräknas, som creditiv
äro inrättade. Creditiver uro icke till sin ide'e tänkta för
ott utgöra en anstalt, hvarigenom man får penningar på ett
håll för att låna ut dem på ett annat, utan just för tillfälliga
påkäuningar i det verk , som har att skaffa med liqvi
14
H, 37
jgo
Deli 14 O c t o b e r f. m.
dationer. Således måste med crediliver afses, icke att deras
anlitande dagligen och stundligen skall komma i fråga, utan
att de mätte utgöra ett ryggvärn emot, som jag nyss sade,
tillfälliga påkänningar.
Hvad beträffar faran att bankens medel skulle ligga
ofruktsamma, så får jag påminna derom, att då Svenska ban
kens
styrelse är ålagd, enl. bancolag, att reservera sin vinst
mellan riksdagarna, och alt denna reserverade vinst icke
ens får begagnas af Ständerna förrän vid en kommande riksdag;
så är det icke farligt, alt man mellan riksdagarna lemnar
ett creditiv, hvartill sådana medel kunna begagnas, då
de i alla fall skola ligga ofruktsamma och icke bidraga att
öka bankens inkomst för några få tillfällen som creditivet
skulle anlitas. Jag tillstyrker att R. o. Ad. ville bifalla återremiss,
oell vill jag tillägga, att om cassans styrelse skall få
sig detta creditiv på banken anvist, så kunde det villkor dervid
göras, att cassa-styreisen dermed skulle liqvidera lill fullo
sitt creditiv i Riksg.cont. och således icke hafva creditiv på
mera än ett ställe.
Frih. Stjernstedt: Det är ett misstag af Gr. Frölich,
let jag inom BancoUlsk. skulle hafva yttrat, att det för arme'ens
pensionscassa nu begärda creditivet aldrig skulle komma
att begagnas. Sådan har aldrig varit min mening eller
af mig blifvit yttradt, men väl, att om pensionscassan erhölle
det begärda creditivet, kunde just delta förhållande
medföra, att penningeutgifter, som pensionscassan eljest skulle
nödgas bestrida, derigenom stundom helt och hållet undvekos.
Jag är för öfrigt förekommen af Hr General Lefre'n ;
creditiver äro icke afsedda för annat än tillfälliga behof och
banco-reglementet ålägger fullmäktige att indraga sådana
creditiver, som begagnas såsom stående lån. Banco-reglementet
föreskrifver äfven, att endast den aviserade andelen af creditivet
skall beräknas i den utelöpande sedelstocken, hvilket
jemväl torde bevisa, att ett creditiv ej bör anses som en
summa, hvilken blifvit afsedd att nödvändigt ingå i , eller
fylla behofvet af den nödig ansedda penningeslocken.
Hr von Troil, Emil: Jag nödgas bestrida det förslag,
som blifvit framstäldt af näst den sista talaren, att nemi. bevilja
det begärda creditivet på banken med villkor, att det,
som är lemnadt på Riksgcont., skulle upphöra. Jag tror
alt man onödigtvis gjort denna i sig sjelf enkla fråga något
trasslig, derigenom att man inblandat deruti en annan, som
dermed egentligen ej har sammanhang. De åtgärder, som i
afseende å armeens accorder äro vidtagna i sednare tider,
äro hufvudsakligen 2:ne. Den ena var af Konungen beslutad
och af Ständerna godkänd flera år innan den andra kom
i fråga. Den förra bestod uti accords-reglei ;n, d. v. s. accordens
bringande till ett medelbelopp för hvarje grad, hvilket
skulle sålunda tillgå, att alla, som befordrades, kommo att
Den i4 October f. m.
betala efter den nya tariffen, och ilen afgående, ifall han
erlagt högre accord, bekomma skilnaden af någon eller några,
som tillträdt tjenste!', hvilkas fordna accord varit lägre
än de för framtiden fastställda; men det kunde hända, att
den som hade det högre accordet först afginge, och då förefanns
behof att erhålla medel att förskjuta skilnaden mellan
deli afgåendes accord och det som hans efterträdare skulle
erlägga. Denna brist åter skulle ersättas i den mån som
tjenstemän med lägre accorder afgingo, och detta behof kunde
möjligen låta känna sig några år innan tillgångar för detsammas
fyllande voro disponibla.
Det var, för alt den auetoritet, som skulle verkställa
dessa regleringar, mätte äga medel dertill, som Ständerne redan
182g beviljade ett creditiv på Riksg.cont., stort 100,000
r:dr. Detta creditiv har måst vara räntefritt, emedan inga
medel öro tillgängliga att betäcka räntan. Man kunde
vid företagets första början icke så noga förutse hvad belopp,
som skulle erfordras, och antog summan af 100,000
såsom den der man beräknade såsom tillräcklig. För närvar.
är det belopp, som å detta creditiv är draget, vid pass
i5,ooo r:dr, och summan förändras icke synnerligen för hvart
år, annorlunda än alt den småningom minskas. Det skulle
för accords-amorteringsfonden blifvit tryckande , 0111 den
skulle nödgats erlägga ränta på det belopp, som blifvit draget,
och jag förmodar, att den ej skulle på sådant villkor
kunna emottaga det nya creditiv på banken, hvarom fråga
nu är.
Den andra åtgärden är accordens amorterande, åsyftande,
icke som den föregtde, deras jemnande, utan deras totala
försvinnande. Beslutet derom är redan fatiadt och satt i
verket, och de välgörande verkningarna deraf skola tvifvelsutan
låta erfara sig, fast efter en lång följd af år; men till
förkortande af denna tiderymd har direct:n för armeens pensionscassa
varit betänkt på att kunna nedsätta räntan på utelöpande
assignationer, och till befrämjande af delta företag
vore ett creditiv på banken angeläget och nyttigt. Man har
sagt, att det nu ifrågavar. creditivet måhända icke komme
att begagnas: det är möjligt att så kunde inträffa, men det
vore också möjligt, alt det för någon kort tid blefve användt,
och deraf följer, att det blott kan ställas på det verk,
som har rätt att utgifva sedlar. Skulle Riksg.cont. meddela
detta creditiv, så vore detta verk nödsakadt ,att i sin cassakista
behålla denna summa, som måhända icke under en lång
följd af år komme att utgå, och hvilket skulle leda lill förminskande
af sedelstocken samt förökad ränteförlust. För
banken äger sådant icke rum, ty enl. de föreskrifter, som
Ständerne vid föreglde riksdagar lemnat, äro bancofullinäktige
icke skyldige att i sedelstocken inberäkna hela summan
af beviljade creditiver, utan är det åt dem öfverlemnadt att
probabilitetsvis calculera hvad som på creditivet kan komma
Den i4 Oetobjer f, ra.
att dragas, hvilket belopp ensamt inräknas i sedelstocken.
Det har handt, att beviljade creditiv alldeles icke varit inberäknade
i sedelstocken, emedan de ej varit någonsin anlitade;
sådant är förhållandet med den creditivrätt, som beviljats
Rikets sparbanker, och hvaraf ingen af dem sig begagnat,
Frågan är icke, som jag kunnat uppfatta densamma,
att bestämdt ålägga Banco-styrelsen att bevilja ifrågavar. creditiv,
utan blott att bemyndiga densamma, att, för den händelse
bankens ställning det medgifver, kunna ett sådant bifalla,
likasom förhållandet redan är med creditiver åt hypotheksföreningarna.
Jag skulle derföre tro, att en återremiss
af detta utlåt, vore den enda åtgärd , som kunde vidtagas i
händelse R. o. Ad. icke skulle vilja helt och hållet afstå
förslaget; ty att nu bifalla BancoUtskts betänk, på den grund,
att raan i dess ställe ville anvisa ett creditiv på Riksg.cont.,
är att förespegla något som icke låter sig verkställa.
Hr Lefren: På det att denna fråga icke måtte blifva
svårare till sin utveckling, än nödigt är, anhåller jag, att de
sista orden i mitt förra utlåt, måtte få utgå i anledn. af Hr
von Troils anmärka., nemi. orden: att inbetala det ägande
creditivet i Riksg.contoret. Vill directionen göra det, så staldet
benne i alla fall öppet. Jag anhåller om återremiss.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Hr von Troil har
i milt tycke så fullständigt utredt frågans beskaffenhet, att
jag derom icke behöfver något tillägga. Men i afseende på
billigheten af armeens pensionscassas begäran , bör jag säga,
att de som hjelpa sig sjelfve till den grad som armeens officerare
det gjort i hänseende till accordens amortering, dem
böra också R. St. hjelpa. Det är en oegennyttig åtgärd af
nu lefvande Hrr officerare, gagnelig för Rikets tjenst och deras
efterkommande. Det är således skäl att Ständerne visa
dem all den välvilja de kunna. På sådan grund tillstyrker
äfven jag återremiss af förevar, betänkande.
BancoUtskts utlåt. N:o 97 återremitterades.
Ånyo föredrogs BorgareStis genom prot.utdr. af den a3
sistl. Sept. gjorda och den 3o i samma månad på bordet
lagda inbjudning till de öfriga Stånden att förena sig uti
BorgareStis beslut i anledn. af StatsUtskis utlåt. N:o 311,
ang:de sökt eftergift eller anstånd med inbetalningen af det
Öregrunds stad beviljade lån.
Gr. von Platen, Baltzar: Sedan R. o. Ad. frångått
sitt första beslut och antagit BorgareStis inbjudning i afseende
å en begärd lättnad i återbetalningen af det Borås stad
beviljade lån, anhåller jag, att R. o. Ad., i likhet med nämnda
beslut, mätte antaga förenämnda Stånds nu föredragna
inbjudning i afseende å Öregrund.
Den 14 October f. m.
2q3
Uppå derefter framställd propos. antog K. o. Ad. den
gjorda inbjudningen.
Vidare föredrogs Borgare.Stls den 3o sistl. Sept. på bordet
lagda inbjudning till de öfriga RiksSt:n af den 26 i samma
månad, att förena sig i BorgareStts beslut i anledn. af
StatsUlsk:s utlåt. N:o 314? angtde villkoren för det till staden
Wenersborgs återuppbyggande beviljade lån.
Gr. von Platen, Baltzar: För conseqvensens skull
anhåller jag äfven här, att B. o. Ad. ville antaga inbjudningen.
Inbjudningen blef af B., o. Ad. antagen.
Ånyo föredrogs LagUtskts den 3o sisth Sept. på bordet
lagda betänk. N:o 122, i anledn. af väckta motioner om upphäfvande
eller ändring af K. förordningen den 9 Maj 1835,
angtde hvad iakttagas bör vid handel om lösören, som köparen
låter i säljarens vård qvarblifva.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Jag tror visserligen
att denna författning är sadan, alt den förändring Utsk.
föreslagit behöfves ; men jag skulle dels hafva önskat, att
språket varit klarare än det är, och dels att man icke föreslagit
det köpare skulle få med sin ed fylla bevisningen att
afhandlingen icke vore diktad lill annans förfång. Edgång
skulle jag önska att man i möjligaste målto undveke, synnerligast
der frestelserne till mened kunna vara stora. Jag
har icke ingått i en så noga granskning af saken som vederbort;
men jag hoppades att andra af B. o. Ad:s ledamöter,
som pläga sysselsätta sig med lagfrågor, skulle hafva
gjort det. Dock, som olla tegat, har jag ansett mig böra
fästa uppmärksamheten vid den hufvudfråga i betänk. , der
jag anser stadgandet oanlagligt.
Gr. Frölich, David: I anledn. af den siste ledamotens
anmärkn., får jag anhålla alt detta förslag måtte hvila
på bordet till nästa plenum.
Hr von Hartmansdorff förenade sig med Gr. Frölich.
På begäran af Frih. Ced er s t r ö in, Anders, samt Gr.
Frölich, David , lades, vid förnyad föredragning, ånyo på
bordet LagUtsk:s den 00 sisth Sept. första gången bordlagda
betänk. A:o 12J, i anledn. af så väl K. M:s nåd. propos. med
förslag till förordning emot olofliga folksamlingar, sorn ock
särskilda i detta ämne väckta motioner.
Likaledes lades ånyo på bordet, på begäran af Frih. Ced
e vströ m , A n ders, och Gr. Anckarsvärd, Carl Henr.,
29i
Den 14 0 c t o b e c f. ra.
LagUtskrs den 3o sisll. Sepl. första gången bortlagda betänkande!)
:
N:o 124, i anledn. af väckta motioner om upphäfvande
af K. M:s nåd. förbud af den 10 Dee. 1812 emot ali gemenskap
med f. d. Konung Gustaf Adolph, f. d. Drottningen
och deras barn ;
N:o ia5, i anledn. af väckta motioner om ändring i
5 cap, Missg.-b:n.
Företogs till pröfning LagUtsk:s den 3o sisth Sept. på
bordet lagda utlåt. N:o 126, i anledn. af dels gjorda anmärkmr
emot Utsk:s betänk. N:o 66, i fråga 0111 förtydligande
af K. brefvet den 2) Sept. 1777, dels väckt motion
om upphäfvande af samma K. bref.
Hr Palmcrantz, Joh. Mauritz: Den del af LagUlsk:s
betänk. N:o 126, som innehåller alstyrkande utaf en
af Hr Professor Geyer väckt motion om upphäfvande af K.
brefvet d. 25 Sept. 1777, kan jag, på de skäl Utsk. fördetta
sitt afstyrkande anfört, icke annat än fullkomligen gilla;
men hvad Ulskrs svar på de emot Utsk:s betänk. N:o 66
gjorda anmärkn:r beträffar, sä anhåller jag att dervid lä
göra några erinringar.
Uti betänk. N:o 66 föreslog Utsk. alt genom utfärdande
författning måtte varda, såsom ett af K. brefvet d. 25
Sept. 1777 föranledt undantag från allm. lagens stadgande
i 1 cap. 2 §:n Straff-b:n, förordnad!, det ej någon må häktas
för brott emot 5 cap. 1 §:n Missg.-b:n, förr än efter det
K. M. förklarat undersökningen böra fortgå. Emot redactionen
af delta lagförslag gjorde jag den anmärkn., att densamma
icke vore nog tydlig för att vid tillämpningen förekomma
möjliga oell, såsom mig syntes, ganska ursäglliga
misstydningar och misstag. Jag föreslog derföre, att i det
nya lagförslaget borde, i öfverensstämmelse med rätta förståndet
deraf, bestämdt uttryckas den mening, att frågan om
häktning för s. k. majestätsbrott lomme, sedan ransakningens
fullföljd blifvit anbefalld, att städse bero på vederbör,
domstols pröfning. Uti sitt sednare utlåt. N:o 126 säger
Utsk., att man ej bar skäl alt befara det någon domstol
skall så misstyda författningens mening, som jag och en annan
ledamot, Hr Cederschjöld, ifrågasatt, att nemi. en domstol
skulle, med åsidosättande af sin pröfningsrält i fråga om
en majestätsförbrytares häktande, möjligen anse en sådan
förbrytare böra i häkte inmanas, så snart brottets upptagande
vore anbefaldt. Jag lemnar derhän, huruvida en dylik
misstydning icke kan hos någon domare befaras; men i
sådant fall är det domarens förtjenst, och icke lagens, hvilken
jag ingalunda anser nog tydlig. Om man erkänner,
att en lag är otydlig, så bör man väl ej underlåta att förtydliga
densamma, endast af det skäl, att man förmodar att
lagens mening, ehuru otydlig, ändock inses. Dessutom då
Den 14 Octo h er f. m. qc)5
här är fråga om en af hvarje medborgares dyrbaraste rättigheter,
nemi. rätt till personlig frihet, så bör man väi
claris verbis uttrycka när denna rätt är förverkad. I
anledn. af hvad jag nu anfört, anhåller jag alt R. o. Ad.
mätte, med gillande af Utsk:s förslag i hufvtulsaken, för dess
del besluta en sådan redaction af författningen, att deruti
tilläggas den mening: ”att vederbör, domstols eller myndig’’hets
pröfningsrätt i fråga om den tilltalades häktande härigenom
likväl icke är på något sätt förändrad.’’
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla LagUtsk:s utlåt. j\r:o 126 och betänk. N:o 66.
Ropades ja och nej.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att R. o Ad., då propos.
blifvit med ja och nej besvarad, torde finna lämpligt att
dela målet i tvänne propostr, den eria ang:de Utsk:s i betänk.
N:o 66 framställda förslag, den andra angtde Utsk:s
yttrande öfver Professor Geyers motion.
Hr Palmcrantz: Då LagUtskts betänk. N;o 126 in
nefattar
tvänne ämnen, nemi. ito utlåt, i anledn. af en inom
ett annat RiksSt. väckt motion, om upphäfvande af 1777
års K. bref, och 2:0 Utsk:s svar på anmärkntr, gjorda emot
Utskrs under N:o 66 afgifna betänk.; så anhåller jag att Hr
Frih. o. Landtm, täcktes framställa tvänne särskilda propos:
r, nemi. först på den delen af N:o 126, som innehåller
utlåt, öfver den väckta motionen, och sedan på den, sorn
angår en förändring i högstberörde nåd. bref.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Betänk. N:o 66 är
det ursprungliga i delta fall, och härrörer från Just.ombudsmannens
framställning. Det sednare betänk , eller N:o 126,
innehåller svar på nnmärkn:r, framställda emot det första
betänk, eller N:o 66. Dervid har äfven Professor Geyer
gjort anmärknrr; men Utsk. har behandlat dem såsom en
särskild motion. Om så är, hade Utsk. icke bort införa
hans motion i svaret på en återremis; ty deraf blifver följden,
att Professor Geyers motion kommer att till slutligt
afgörande företagas, första gången hon föredroges, under
det alt Just.ombudsmannens framställning föredroges, för
andra gången. Delta är ett formfel, hvilket ingen talman
borde tillåta; ty antingen skall propos. göras helt
och hållet till bifall å Ulsk:s betänk. N:o 126, oaktadt det
innehåller svar på en återremiss, eller ock skall Hr Geyers
motion utbrytas och lill Utsk. återgå, för att der ånyo behandlas
innan utlät, deröfver till Stånden återkommer. Jag
bestrider all sådan behandling af betänk., hvarigenom ett
formfel komme att begås.
Frih. Cederström, Anders: Hr Geyer gjorde verkligen
en motion i sammanhang med PreateSt:s anmärkn-.r
Dell 14 Octo ber f. m.
vid belänk. N:o 66. LagUtsk. kunde ej gerna komma med
ett särskildt betänk, öfver denna motion, emedan den afsåg
samma lag-§, hvarom förut vore fråga. Det är orsaken
hvarföre Hr Geyers framställning blifvit besvarad i sammanhang
med anmärkningarna vid betänk. N:o 66.
Hr Le fredi, Joli. Pehr: Jag är af samma tanke i
frågan om formen, som Hr von Hartmansdorff. Det händer
stundom, att Utsk:n vidtaga åtgärder i den lofvärda meningen
att förkorta ärendets behandling, utan att betänka, att
följden blir just motsatsen. Likväl hafva' vi en lagenlig utväg
alt godtgöra hvad LagUtsk. här felat, nemi. om Hr
Frih. o. Landtm, täckes först företaga den delen af ärendet,
som afhandlar den begärda återremissen på den Geyerska
motionen. Blir den återremissen bifallen, så följer deraf
klart, att den andra delen måste hvila till afgörande,
intilldess Ulsk:s utlåt, öfver den Geyerska motionen kommer
tillbaka, och då är intet fel i formen begånget, utan
saken får behandlas i öfverensstämmelse, den ena med den
andra. Jag anhåller derföre att Hr Frih. o. Landtm, ville
utröna, huruvida åter remiss meddelas på den nämnda delen
eller å Hr Geyers motion.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att han, i Öfverensstämmelse
med hvad han för en stund sedan anfört, och
med afseende på Hr Lefreåis framställning, först ville göra
propos. på Utsk:s yttrande öfver Professo!' Geyers motion.
Hr von Hartmansdorff: Jag kan icke annat än förena
mig med Hr Lefre'n derutinnan, alt om målet skall få
en formriktig behandling; sä måste Hr Geyers motion återremitteras,
på det att, när svaret återkommer, R. o. Ad.
må vara oförhindradt att afgöra målet i hela sitt sammanhang.
LagUtsk. kan deraf också förmärka, att det endast
leder till tidsutdaägt att öfverhoppa sådana lagliga förmer
som Riksd.Ordn. föreskrifver. Som saken icke ur af brådskande
beskaffenhet, så synes mig intet hinder vara för vidtagandet
af den utväg, Hr Lefieåi föreslagit.
Hr Palmcrantz: Emot det förslag, de tvänne siste
talarne framställt, har jag, hvad sjelfva saken beträffar, visserligen
ingenting att invända; men i sådant fall måste betänk.
N:o 126 hvila, intilldess LagUtskls svar på återremissen
hinner lill Ståndet inkomma, och härigenom lior jag icke
riksd.göromålen blifva förkortade.
Frih. Cederström, Anders: Om meningen är alt
gifva LagUtsk. en ti 11 rät t a visn i ng , så har jag ingenting att
invända emot hvad Hr von Hartmansdorff anmärkt; men
om frågan ar att förkorta riksd.göromålen, ser jag icke, om
man äfven vill behandla Hr Geyers framställning som en
särskild motion, hvarföre man ej skulle framställa propos.
till
Den 14 Octo ber f. ra.
a97
till bifall på Utsk:s förslag, ty bifalles det, så behöfver ju
återremiss ej komma i fråga, och då är Hr Geyers s. k.
motion äfven afgjord. Bifalles icke Utskts förslag, då kan
återremiss komma i fråga. Dock skulle jag tro, att, utan
afseende å den Geyerska motionen, sednare delen af Utsk:s
betänk. N:o 126 kan bifallas.
Hr Cederschjöld, Robert Theophron: Den omständigheten
att en motion blifvit väckt, sedan LagUtsk.
redan en gång afgifvit sitt betänk, uti ifrågavar. mål, anser
jag icke kunna lägga hinder i vägen för afgörandet af den
frågan, hvarom nu för andra gången utlåt, inkommit, helst,
i händelse en annan princip följdes, det skulle stå en hvar
öppet alt hindra ett måls afgörande under en hel riksdag,
blott man den ena gången efter den andra väckte nya motioner,
som kunde göra. modilicationer, i den, som låg till
grund för det första betänkandet.
Hvad angår Hr von Hartmansdorff? anmärka, alt det
icke brådskade med saken, så får jag fästa uppmärksamheten
på, att detta är ett stort misstag af den värde ledamoten:
ty om man vill bereda framgång åt målet, så måste
man påskynda dess afgörande hos Ständerna. Jag vill
nemi. i minnet återkalla, att orsaken hvarföre Ständernas
beslut vid förra riksdagen icke vann Konungens bifall, var
den, efter hvad Just.ombudsmannen i sin embetsberättelse
uppgifver, att förslaget kom så sent mot riksdagens slut till
Konungen, att något svar derpå, under Ständernas sammanvaro,
icke kunde meddelas. Jag hemställer om det voré
rätt, att Ständerne nu förfore på samma sätt, d. v. s. fördröjde
förslagets inlemnande till Konungen intill tidepunkten
af riksdagens slut, för alt resultatet af detsamma skulle
åter blifva enahanda som förut.
Jag ser icke något hinder alt framställa propos. på det
förslag, som förut är af LagUtsk. handiagdt och nu för andra
gången blifvit inför R. o. Ad. föredraget, och att utgången
af Hr Geyers motion må bero afR. o.Adis beslut i afseende
å Utsk:s första förslag, då, i händelse Ståndet bifaller LagUtsk:s
förslag i den delen, hvarom Just.ombudsm. väckt
fråga, Hr Geyers motion förfaller; — i annnat fall kommer
återremis i fråga. Återremiss må likväl alltför gerna,
för alt bevara formen, äga rum; men LagUlsk:s svar på
denna återremiss i sednare fallet, d. v. s. i det fall att R.
o. Ad. samt de öfriga Stånden bifallit Just.ombudsmannens
motion, blefve helt säkert, att vid sådant förhållande åter—
remissen på Hr Geyers motion icke kunde till någon åtgärd
föranleda. Detta lärer vara det enda sättet att komma ifrån
saken.
Hr von Hartmansdorff: Min mening är icke att
föranleda något uppskof; men det torde väl blifva svårt för
t4 H. 38
Den 14 October f. m.
Hr Frih. o. Landtm, att föreslå återremiss af ett betänk.,
sorn redan är svar på en återremiss. LagUtsk. hade kunnat
undvika sådant, oni det afgifvit ett särskildt betänk,
öfver Hr Geyers motion, såsom man vanligtvis plägar göra.
Ingenting hade hindrat Utsk. att, samtidigt med sitt svar
på återremissen å betänk. N:o 66, svara på Hr Geyers motion.
Om man behandlar saken så, att man anser Hr Geyers
motion utan något värde eller påföljd: då går det visserligen
an, såsom Hr Cederschjöld föreslagit, alt börja med
N:o 66 oell lemna den Geyerska motionen derhän. Men vill
man bereda hvarje motionär tillfälle att fä sin talan lagligen
pröfvad, då tror jag ej att man kan gå tillväga på sätt Utsk.
gjort. Jag skall icke vidare yttra mig i denna sak, utan
öfverlemnar till Hr Frih. o. Landtm, att göra hvad lagligt
är.
Gr. Frölich, David: Det förhållandet, att Lag Utsk.
satt sitt svar på Ilr Geyers motion i samma betänk., som
det, hvarom förut varit fråga, bör icke kunna verka derhän,
alt behandlingssättet af frågan blir annorlunda. Som
svar på hvad den siste värde ledamoten anfört, får jag blott
förklara, att jag förenar mig i Ilr Cederschjölds åsigt och
instämmer i hans begäran örn propos. först på betänk.
N:o 66.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad, behagade
bifalla Lag-Utsk:s yttrande öfver Professor Geyers
motion.
Ropades starka ja, blandade med ett eller annat nej.
Ilr Landtm, förklarade, det han trott sig finna ja
hafva öfverrösta! nej.
Hr Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade bifalla
Utsk:s förslag i betänk. N:o 66.
Ropades ja och nej.
Hr Cederschjöld: Jag anhåller att propos. måtte
blifva framställd på det af mig vid betänk. N:o 66, till förekommande
af allt missförstånd, i afseende på tillämpningen
af denna förordn. gjorda förslag; och anser jag mig böra
tillkännagifva, att jag med visshet vet, alt detsamma är
antaget af ett Stånd. Jag känner icke hvad utgång saken
erhållit i de öfriga Stånden, men derom torde Hr Ridd.-  secretm meddela upplysning.
Undert. Ridd.Secret.: Ingen underrättelse är ankommen
från något annat Stånd än BorgareSt., hvars beslut
lyder sålunda: att utlåt. N:o 126, uti hvad det angår
den väckta motionen om upphäfvande af K. brefvet den 25
Sept. 1777, godkändes, och alt samma utlåt, i öfrigt lades
till handlingarna. Jag har eftersett och funnit att betänk.
JN;o 66, är af BorgareSt. bifallet.
Deli 14 Octo ber f. m.
a‘J9
Hr von Hartmansdorff: Jag tror mig vara förvissad,
alt detta Stånd hellre än att ingå på de tvänne särskilta
jemnkningsförslag, som blifvit uppgifna af Hrr Cederschjöld
och Palmcrantz, skall instämma uti ett annat Stånds beslut.
Jag yrkar således alt betänk, måtte oförändradt bifallas.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, alt då den af honom
gjorda propos. blifvit med ja och nej besvarad, och han
icke kunnat bestämma hvilkendera meningen varit öfvervägande,
ville han framställa propos. å Hr Palmcrantz förslag;
skulle ej heller det vinna R. o. Ad:s bifall, ville han framställa
propos. å Hr Cederschjölds förslag; och vunne ej heller
det bifall, skulle han förnya sin nyss gjorda propos. till
antagande af Utskrs förslag; och hemställde Hr Landtm,
nu, om R. o. Ad. behagade bifalla Utsk:s förslag, med det
tillägg Hr Palmcrantz föreslagit,
Ropades nej.
Hr Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade antaga
det förslag, som funnes intaget i Hr Cederschjölds reservation.
Ropades ja och nej.
Hr Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade bifalla
LagUtsk:s i betänk, N;0 66 framställda förslag.
Ropades ja och nej.
Hr Frih. o. Landtm, förklarade, det han trott sig
finna nej hafva öfverrösta! ja.
Hr von Hartmansdorff, frågade, om således hela
betänk, vore afslaget.
Hr Landtm, yttrade, att Hr Cederschjölds förslag ännu
återslode oafgjordt.
Hr von Hartmansdorff begärde då votering.
Hr Cederschjöld: Jag anhåller, alt mitt förslag
mätte blifva contra-propos.; och, som det icke blifvit uppläst,
att detsamma måtte helt och hållet utskrifvas, på det
R. o. Ad:s ledamöter må erhålla fullständig kännedom om
innehållet.
Gr. Frölich: Mitt yttrande är numera öfverflödigt, ty
jag begärde ordet, endast för att till Hr Frih. o. Landtm,
framställa den vördsamma förfrågan, af hvad orsak R. o.
Ad. icke fick veta huru Hr Frih. o. Landtm, uppfattat
Ståndets svar på Hr Frih. o. Landtnäs propos. å Hr Cederschjölds
förslag.
Upplästes lill justering och godkändes följande voter:s~
proposition.
Den sorn bifaller LagUlsk:s betänk. N:o 66, voterar
)a5
D c ii i\ Oc t o b e r f. ra.
den det ej vill, voterar
Nej;
vinner nej, beslutar R. o. Ad., i enlighet med Hr Cederschjölds
reservation, att genom utfärdande författning varder
förordnad!, det ej någon må häktas för brott emot 5
cap. i §:n Misg.btn, ehvad den åtalade förbrytelsen blifvit
begången genom tal, skrift eller tryck, förr än K. M., i
öfverensstämmelse med Dess nåd. bref af den 25 Sept. 1777,
förklarat undersökningen böra fortgå, hvarefter vedei hörandes
pröfningsrätt i fråga örn den tilltalades häktande in
träder.
Efter voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit,
som följer:
Ja — 36.
Nej — 38.
Då nu ånyo föredrogs LagUtsk:s den 3o sisth Sept. på
bordet lagda betänk. N:o 127, i anledn. af väckta motioner
om ändringar i ansvarighetslagen för StatsRådets ledamöter,
blef samma betänk, ånyo lagdt på bordet af Frih. Cederström,
Anders, och Frih. Cedeström, Jacob.
Ånyo föredrogs LagUtsk:s den 3o sisth Sept. på bordet
lagda betänk. N:o 128, i anledn. af väckt motion om uppliäfvande
af K. Förordn. den i3 Juli 1818, ang. handskrifne,
på sedelhafvaren eller på viss man och ordres ställda,
invisningars eller s. k. assignationers belopp.
Hr Rosenblad, Bernh.: De stora missbruk, som
framkallat behofvet af det lagstadgande, som nu är till uppliäfvande
föreslaget, föranleda mig alt i korthet blott anhålla
om afslag på Utsk:s förslag.
Hr von Hartmansdorff, Aug., uppläste Hr Stjernsledts
vid betänk, fogade reservation.
Hr Stuart, Carl Gustaf: På de skäl, som blifvit
anförda, vid så väl 182} års riksdag, som vid 1829 års riksdag,
anser jag det af LagUtsk. nu förnyade förslag böra bifallas;
ty jag tror, att intet ändamålsenligt och lämpligt
medel till penningerörelsens och industriens befrämjande bör
försummas. Det är omöjligt att, blott genom en Riks-bank,
kunna fournera rörelsens hela behof af bytesmedel. Vid
sista riksdag, antogs en stadga för inrikes vexlar, men detta
rörelsemedel har ännu icke blifvit begagnadt. Den förhoppning
man då hyste, att genom den stadgade inrikes vexelrätten
hafva beredt ett fördelaktigt och af behofvet påkalladt
samt begärligt medel för rörelsens befrämjande, föranledde
dertill, att man vid sista riksdag icke förnyade nu ifrågav,
förslag i afseende på invisningar man och man emellan,
som vid föreg:de riksdagar varit framstäldt. Då Hr von Hart
-
