# ID: svediakorp-gov483
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 55,584
# sentences: 2,000
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Den a3 September f. m.
af ledamot af StatsUtsk. måste uppträda, för att förklara,
att jag motsätter mig en sats, som af eu värd ledamot här
blifvit yrkad, hvars grundlagslolkning så lätt kan gälla såsom
lag för R. o. Ad. Det har nemi. här blifvit yrkadt att
i anslagsfrågor, då två Stånd stanna emot två, skulle frågan
kunna förfalla, då likväl 69 §:n Reg,Fin uttryckligen säger,
att då två Stånd stanna emot två uti statsregleris-frågor,
skall StatsUtsk. förstärkas till 3o ledamöter af hvarje Stånd,
hvilka skola öfver frågan votera. — Vidare beklagar jag,
att den värde ledamot, som sist hade ordet, här så bestämdt
yrkar att R. o. Ad. skall frångå ett redan fattadt beslut,
för att komma till det mål, som han med mig gemensamt
åsyftar, då jag nemi. tror, att, med någon jemkning uti Hr
Bråkenhjelms förslag, R. o. Ad. skulle kunna gifva StatsUtsk.
en önskad anledn. och sätta Utsk. i möjlighet att ånyo
upptaga denna fråga, som eljest skulle genom R. o. Ad:s beslut
vara för alltid afskuren; om nemi. R. o. Ad. uttryckligen
förklarade, alt StatsUtsk., utan afseende på R. o. Adis
fattade beslut att förkasta vissa votens-proposir, ägde rättighet
att ställa sig till efterrättelse 69 §:n Reg.Fin, och
således ånyo till jemkning och föreslående af voteris-propos.
upptaga de frågor af.statsreglenn, som varit under Ståndets
ompröfning. Om R. o. Ad. fattar ett beslut i denna syftning,
så skulle jag förmoda, att hvad Gr. Frölich söker kunde
vinnas; men jag bekänner uppriktigt, alt om, i anledn.
af Grefvens hemställan, Ståndet skulle frånträda sitt redan
fattade beslut, så orimligt och olagligt det ock må vara, så
tror jag ej, att vi komma till det mål, som jag gemensamt
med honom önskar.
Hr Lefrön: Jag ber om ursägt att jag ännu en gång
vågar besvära R. o. Ad. Här är yttradt af Hr Cederschjöld,
som, utom sin kännedom om grundlagens mening och bokstaf,
i detta fall har det för sig, att ej hafva varit närvar,
när det ifrågavar. heslutet fattades, och således, i fråga örn
hvad som här förefaller, är personligen ojäfvig, — här har,
säger jag, af honom blifvit yttradt åtskilligt, som, om vi
icke misskänna en uti den moderata oppositionens leder beständigt
stående mans uppriktighet, lillkännagifver, att här
är sjukt afven på StatsUtskls sida vid behandlingen af frågan.
Han har sagt, att denna fråga håller på att utbilda
sig till en slags ambitionsfråga, en täflan hvem som skall
hafva rätt. Den som synes mig pligtig att göra ett steg i
detta fall är den beredande myndigheten StatsUtsk., nemi.
ett steg till jemkning utaf äfven sina misstag; men han söker
å andra sidan bevisa, att R. o. Ad. skulle hafva begått
misstag i sitt beslut. Jag är verkligen öfvertygad om, att
StatsUtsk. ej behöfver något förklarande från R. o. Adis sida,
för att, så vidt det ej vill sätta armbågarna emot R. o.
i3 H. 76
6oa
Den s3 September f. m.
Ad. och PresteSt., kunna och pligtskyldig! böra upptaga hela
denna sak till sådan jemkning, till sådana åtgärders vidtagande,
sorn fordras för att kunna läka ihop det sår, som
håller på att vidga sig. Dertill är det så mycket mera
pligtigt, som det ej lär kunna neka, att det nog knapphändigt
har behandlat ärendet, då det alldeles har försummat
att försöka en inbjudning till de Stånd, hvilkas beslut
det ej för sin del ansåg vara de bästa, alt sig med de öfriga
Stånden förena, utan helt enkelt kastat frågan in till förstärkta
StatsUtskts afgörande i första hand. Skulle det behöfvas
något bevis på, huru vi på den sida, till hvilken jag
hör, oegennyttigt behandlat denna fråga, och att det blott
är omvårdnaden för grundlagens helgd, som för oss till dessa
beslut, till dessa förslag, som vi här söka åstadkomma,
ligger ju skälet för hvats mans ögon. Ingen af R. o. Ad:s
ledamöter lärer väl vara i okunnighet om huru pluraiiteten
står i förstärkta StatsUtsk.; man behöfver väl ej vara trollkarl
för att veta, att om förstärkta StatsUtsk. ej vill vara
mycket beskedligt och godhjertadt i anslagsfrågor, så beror
det af Utsk. alt vägra hvad som helst; det kan säga nej
och kan säga ja, och nog Jära vi på denna sidan veta
hvad vår opinion, då vi vilja bifalla ett anslag, som två
Stånd afslagit, gäller hos förstärkta StatsUtskrs pluralitet.
Således hvad kunna vi, mine herrar! vara ömma om annat
än grundlagens helgd; ty här är ingen fråga om att kunna
vinna något anslag. Vi veta ju att det beror af Utsk. att
vid hvarje anslag säga nej. Således äro vi ju ganska oskyldige,
då vi önska lagens helgd åtminstone till formen. Jag
förklarar nu, och ber att R. o. Ad. ville derpå fästa något
afseende, att R. o. Ad:s beslut ej kan af någon, som ej vill
vränga förhållandet, så uppfattas, att vi skulle tagit något
beslut emot våra MedStänder, hvilkas rättigheter jag och
alla mina vänner respectera från den första till den sista,
ehuru vi kunna vara af olika tankar. Det kan vara angeläget
att uttrycka detta, då man har förmärkt, att på den
vanliga vägen, som begagnas när man vill gifva saker en
färg, som de ej äga, roan redan börjat ur en falsk synpunkt
inför allmänheten framställa förhållandet, och derigenom utkasta
eldbränder.
Hr Ribbing, Bengt: Det är verkligen bedröfligt att
se på hvad punkt förhållandet nu kommit. Nationen lärer
väl ej hafva särdeles mycket att vänta af riksd.förhandlingarna,
då man kommit till en sådan ställning. Jag har tyckt
mig finna att det gatt derhän, att våra debatter här äro föga
öfverlygande. Den ene lärer icke vilja fatta hvad den andre
menar, utan mig synes allt vändas till det värsta. Tillfredsställande
har det väl varit att höra, huru en och annan af
R. o. Ad:s majoritet, uti det plenum då det nu ifrågavar.
beslutet fattades, förklarat, att de icke velat inkräkta på
Den a3 September f. m.
6o3
de andra Ståndens beslutande-rätt; men jag fruktar, att raan
nu för tiden kommit så långt, att ingen tror på sådana förklaringar,
äfven om de äro uppriktiga. Bäst är derföre att
bevisa sin tro med gerningarna. Då numera ingen lärer
vilja medgifva att lian har orätt, återstår blott för hvar och
en att säga hvad lian anser vara rätt. Jag skall således för
min del nu endast anföra detsamma, sorn blifvit uttryckt
genom mitt instämmande uti den af Frih. Sprengtporten
afgifna reservation, eller alt jag finnér StatsUtsk. hafva
handlat rätt och R. o. Ad. orätt i sitt beslut. Endast följderna
skola afgöra, om jag nu har rätt eller orätt, och
dessa kunna af ingen med visshet förutses. Jag vill ej se
saken ifrån den mörkaste sidan, men jag önskar, att om
icke denna kris har någon annan fördel med sig, den åtminstone
måtte draga läckelset från deras ögon, som ännu
icke hafva insett nödvändigheten af en representations-förändring,
hvilken, när den kommer till stånd, efter hvad jag
hoppas, skall befordra enighet och kraft i förhandlingarna,
hvilket synes vara fåfängt att förvänta af detta /j-kammarsysteme,
som jag helt och hållet ti 1 Iskrifver det bryderi,
hvaruti vi nu kommit. Har det dock verkat derhän, att
beslut om representations-förändring derigenom kan åstadkommas,
så anser jag detta, som man nu å begge sidor tyckes
beklaga, vara det lyckligaste, som kunnat hända oss.
Jag vill ej upptaga hvad som blifvit yltradt om vrängda
framställningar och dylikt, för att ej åstadkomma ännu mera
split och oenighet, utan förbigår allt sådant. Återstår
således blott att yttra mig om det slutliga förslaget i Gr.
Frölichs reservation. Gerna skulle jag vilja biträda detta
eller något annat dylikt förslag, som kunde åter bringa i
ordning hvad som kommit i oordning, men jag beklagar att
jag, lika roed många andra, det icke kan, emedan jag ansei\
det vara stridande emot grundlagen.
Hr Stjerngranat, Gustaf: Det är med anlédn. af
Gr. Frölichs redogörelse för det Ståndets beslut, som grundlagt
voter:s-propos:n öfver anslaget till Krigs-coll:m, som jag
ber att få hänvisa Grefven lill det prot.utdr. från BondeSt.
, som bär upplästes, när frågan förevar, och hvaraf synes,
att BondeSt. bar beviljat ansläget till Krigs-colbm sådant
det hittills har utgått, fastän beloppet sedan med siffror
finnes utfördt till 666,666 r:dr 32 sk. b:co. Om nu
StatsUtsk. funnit för godt att, i stället för att hålla sig till
siffran, rälta sig efter hvad Ståndet med ord uttryckt vara
sin mening, så bade resultatet blifvit, att BondeSt. beviljat
696,666 r:dr 32 sk., och således att detta Stånds beslut varit
ense med så väl R. o. Ad:s som PresteSUs, under hvilket
förhållande någon volerts-propos. emellan de begge uppgifna
summorna ej kunnat komma i fråga, då detta anslag genom
tre Stånds beslut var afgjordt. Det var blott detta jag
ville fästa uppmärksamheten på.
6o4
De 11 a3 September {. m.
Hr Hjerta, Lars: Lifvad af samma önskan, som utan
tvifvel de fleste af Husets ledamöter, alt på ett tjenligt sätt
komma ifrån denna affär, har jag med stor uppmärksamhet
afhört de varma försäkringar, som af några ledamöter - blifvit
framställda, att de genom sitt deltagande uti majoritetens
beslut i sista plenum ej velat kringgå MedStåndens ratt,
och den utväg de till stöd för denna försäkran vidtagit att
kosta hela skulden på StatsUtsk. Jag bekänner likväl alt,
oaktadt den deduclion de gifva åt sina tankar och oaktadt
den auctoritet, som genom Hr Cederschjölds understöd blifvit
deråt lemnad, har jag likväl ej kunnat komma till någon
annan öfvertygelse om sakens ställning, än den, som
Gr. Frölich har uttryckt i sitt anförande. De värde talarne
hafva nemi. talat om att StatsUtsk. skulle ingå lill R.
St. med ett jemkningsförslag, men de hafva ej tydligen uttryckt,
huru detta jemkningsförslag skulle vara beskatfadt.
Jag skall försöka att suppleera denna lucka. Jag föreställer
mig nemi., att detta jemkningsförslag ej kunde bestå af mer
än två alternativer; ty antingen skall StatsUtsk. säga till
Borgare-och BondeSlm Borgare- och BondeSt.-u hafva beslutat
anslaget med villkor, men villkoret utgör en fråga af
ekonomisk och administrativ natur, följaktligen måste det
afskiljas ifrån anslagsfrågan; anslaget är beslutadt af alla 4
Stånden, och villkoret är ett ekonomiskt ärende, som särskildt
bör afgöras. Då inträffar likväl den omständigheten,
att då uti detta ekonomiska ärende två Stånd stannat emot
två, så skulle frågan alldeles förfalla, och dessa Stånds mening
genom ett sådant jemkningsförslag alldeles förqväfvas.
Det andra alternativet vore, att StatsUtsk. framställde till
Borgare- och BondeSt:n, att de skulle anse sin mening såsom
rent afslagen, och äfven i sådan händelse skulle deras
mening förqväfvas, så framt den icke varit ett rent afslag,
utan de beviljat anslaget under det ifrågavar. villkoret. Jag
tager mig vördsamt friheten att fästa Husets uppmärksamhet
derpå, att en sådan votering om anslag med villkor
alldeles icke utesluter frågans beskaffenhet att vara af ekonomisk
natur, och att den ej kan åstadkomma någon våda
för ett praejudicat, att R. St. derigenom skulle vilja styra,
såvida det alltid blir K. M:s rättighet alt icke begagna sig
af det under det vissa villkoret medgifna anslaget. Detta
har redan under discussionen af flera ledamöter blifvit framstäldt,
men jag tror att, om man besinnar att endast dessa
tvänne alternativer finnas, så äro dessa tvänne Stånds beslut,
ifall de ej vilja frångå dem, förqväfda, och det är detta jag
anser R. o. Ad. och PresteSl. ej hafva rättighet till; ty då
R. o. Ad. och PresleSt. hafva sina beslut i det ena alternativet,
så hafya dessa tvänne Stånd icke någon större makt,
än att säga: vi votera för vårt beslut, likasom de andra
Stånden votera för deras. På grund häraf kan jag ej finna
någon annan utväg att komma ifrån saken, än som kan er
-
Den a3 September f. m.
Go5
hållas genom en sådan motion, som Gr. Frölich framställt,
och anhåller derföre, lika med honom, om propos. på denna
motion.
Hr Rosenblad, Bernh.: Sjelfva villkoret för ett
conslitutionelt samhälle är att hålla sig inom lagarna. Lagarne
böra tjena lill efterrättelse för hvilken statsmakt sorn
helst. De förslag, som nu blifvit gjorda, att under hotelser
eller under förespeglingar af vådliga följder föra till en afvikelse
från dessa grundsatser, äro af en ganska vådlig art.
Man behöfver ej gå längre än till den majoritets eget yttrande,
som framställt frågan. Grefven hemställde nemi., huruvida
icke R. St., på grund af deras beskattningsrätt, agde
rättighet att bestämma villkor för de beviljade anslagen.
Det är ganska sannt, att en sådan rättighet Önnes, nb. inom
lagarnes gebit. Talaren tilläde: på det att nationen
eller folket måtte få sin vilja fram med dessa
villkor. Om nu R. St. i sådana ämnen, der grundlagen
ej uttryckligen öfverlemna!- åt R.j St. att ensamt besluta,
utan till och med tvertom åt den andra statsmakten öfverlemnar
att ensamt besluta, skulle taga rättighet att bestämma
villkor, så vore det ju olagligt. I en af de frågor, som
nu förevarit vid de afslagna voter:s-propos:na, nemi. den
om Carolinska institutets instruction, är ett sådant villkor,
' hvilket endast tillhört den andra statsmakten att bestämma
enl. 89 §:n Reg.Fm, som stadgar, att ”uti R. St:s plena må
frågor väckas om förändring, förklaring och upphäfvande
af lagar och författningar, som Rikets allmänna hushållning
röra; örn sådana nya lagars stiftande samt om grunderna
för allm. inrättningar af alla slag, hvilka frågor skola till
utredning af Allm. Besvärs- och Ekon.Utsk. förvisas. R.
St. äge dock icke makt att i dessa mål annat eller mera
besluta, än föreställningar och önskningar att hos Konungen
anmäla, och hvarå Konungen, sedan Statsrådet deröfver
blifvit bordt, gore det afseende Han för Riket nyttigt
finner.”
Om det nu skulle vara en rättighet för R. St. att, vid
beviljandet af de oundvikliga statsanslagen, bestämma villkor
för deras användande, hvilka innehöllo stadganden i frågor,
öfver hvilka R. St. icke äga rätt alt besluta; så skulle ju de
facto grundlagens bud vara tillintetgjorda, och vi vore slutligen
komna tillsamma punkt, som under 1720 års regerts-systéme,
då folket, d. v. s. den rådande liksdags-majorileten, hade
makt att på detta sätt få sin vilja oinskränkt fram. Ku har
det inträffat, att två Stånd bifallit och de två öfriga Stånden
icke bifallit hvad StatsUtsk. föreslagit; men då qvarstår
i alla fall 34 §:n Riksd.Ordn., som i slutet af 2:a mom. uttryckligen
bjuder: ”och bestämme sjelfva ämnets beskaffenhet
efter grundlagen, men icke den hvarje särskildt Utsk.
i allmänhet uppdragna befattning, huruledes ett mål, i en
-
6oG
Den a3 September f. m.
lighet roed R. St:s deröfver tillhöriga beslutanderätt, bör
afgöras.” Det Ur således ej för det att StatsUtsk. har handlagt
det, som två Stånds beslut kan blifva R. St:s beslut,
utan det hade fordrats 3 Stånd, men när två Stånd stannat
emot två, så skulle frågan förfalla. Detta ämne har StatsUtsk.
uti den i:a punkten, som varit före i betänk. N:o 3ol,
behandlat under tvänne olika cathegorier. Der voro en slags
frågor, hvarutinnan sjelfva anslaget var af två Stånd bifallet,
utan det villkor, som de två öfriga Stånden antagit.
Då dessa villkor öfverskrida R. St:s rätt, måste de förfalla.
Då hade StatsUtsk. bort hemställa, huruvida ej de tvänne
Stånd, som beslutat villkoret, äfven utan detta villkor ville
medgifva det af dem beviljade anslag, eller i motsatt fall afslå
detsamma. Den andra cathegorien innehölle sådana punkter,
deruti R. St. ej ägde beslutanderätt, och nar uti dessa frågor
två Stånd stanna emot två, så förfaller naturligtvis saken
af sig sjelf.
I afseende på den punkt, som nu förekommit, så, utom
att vi ännu icke känna hvad de andra Stånden beslutat,
hafva vi så mycket mindre här kunnat brista i uppmärksamhet
emot de andra Stånden, som de andra Stånden icke
kände, huruvida icke det beslut, som här fattades när frågan
första gången förevar, kunde genom 3 Stånds beslut
blifva R. St:s mening, och således såsom en R. St:s önskan
hela den delen, som rörde concessionen, kunde framläggas.
Jag vågar fästa uppmärksamheten derpå, att väl, enligt hvad
StatsUtsk. uti detta betänk. N:o 3oi hemställt, hvarje dess
punkt eller afdelning utgör ett helt för sig sjelf, oell hvaröfver
sålunda särskildt kan beslutas utan samband med öfriga
punkter, men att då frågan — som här är sammanjemkning
af RiksSl-.ns olika beslut i ett visst ämne — nu
för första gången är under öfverläggning, Ståndet ej med
förändringar kan antaga hvad Utsk. föreslagit, utan endast
■— om det hvarken vill i sin helhet bifalla eller afslå detta
förslag, — detsamma med dervid gjorda anmärkn:r återremittera.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Jag är egentligen uppkallad
af den sista värda talaren. Han har ingått i undersökning,
huruvida R. o. Ad:s beslut, att vägra vid anslagen
fästa villkor, varit enl. med grundlagarna eller ej; men här
är ej fråga om att i allmänhet bestämma, huruvida R. St.
må äga rättighet alt, såsom villkor för statsanslag, framställa
önskningar till K. M., utan frågan är helt enkelt den,
huruvida något RiksSt:s majoritet äger rättighet att förklara
det andra RiksSt. handlat mot grundlagarna. Hr Landtm, hade,
genom att meddela propos. till bifall å voter:s-propos:na, tydligen
tillkännagifvit, att Hr Landtm, ansåg dessa propos:r vara
i öfverensstämmelse med grundlagarnes föreskrifter uppfattade.
Det är således tydligt och klart, att Hr Landtm, icke bort
Den a3 September f. m. 607
meddela någon annan propos. än den till bifall eller återremiss.
Resultatet af Hr Landtmts derutöfver sträckta medgifvande,
nemi. att, tvertemot den åsigt, som involverade
uti proposm till bifall, lenina R. o. Ad. rättighet att förklara
samma bifall olagligt eller förklara propos. till bifall olaglig,
var just det som försatte R. o. Ad. uti det dilemma,
hvaruti Ståndet för närvar, synbart sig befinner. För min
del skulle jag likväl tro, att det finnes en utväg att komma
ur delta dilemma, hvilken ej innebär så många svårigheter,
sorn man bär har velat förespegla. R. o. Ad. har beslutat
att afslå åtskilliga bland StatsUtskts voter:s-propos:r, med
anmodan till Utsk. att till Borgare-och BondeStrn hemställa,
om icke äfven de ville frångå beslutet om de villkor, som
voro fästade vid vissa anslag. PresteSt. åter har ogillat dessa
voter:s-propos:r, men directe inbjudit Borgare- och BondeSttn
att förklara att de frångå sina beslut rörtde villkoren.
Jag föreställer mig, att de sistnämnda Stånden vidblifva
sina beslut, och när alla dessa olika beslut komma
till StalsUtsk., lärer det vara StatsUtsk-.s skyldighet och
rättighet att, då R. o. Ad. fattat ett beslut och PresteSt.
ett annat, men de begge öfriga Stånden vidblifvit sina
med StatsXJtsk:s propos. öfverensstämmande beslut, inbjuda
R. o. Ad. och PresteSt. att vid sådant förhållande låta bero
vid de af två Ständ bifallna voter:s-propos:na; och jag ti or,
alt R. o. Ad. och PresteSt., utan att upprifva sina beslut
eller att ådraga sig beskyllning för inconseqvens, kunde för
fredens och sämjans skull åtnöjas med denna medelväg.
Hr Rosenblad: De skäl, som den siste värde talaren
onfört såsom bevis för grundlagsenligheten deraf, att Talmännen
gjort propos. på Utsk:s utlåt, i ämnet, kan jag så
mycket mindre erkänna såsom riktiga, som det på sådant
sätt skulle bero af Talmannens individuella åsigler. Const.-  Utsk. har, med anledn. af en BondeStrs Talrnans vägran att
framställa propos. på ett S(atsUtsk:s utlåt., förklarat, att
Talmannen ej agde rättighet att bedomina grundlagsenligheten
af Utskrs förslag, utan att Ståndet vore berättigadt
att erhålla propos. derpå. De kunde på detta sätt göra den
mest grundlagsstridiga handling till föremål för R. Sils öfverläggning.
Jag vet visserligen, att i slutliga resultatet lagens
bokstaf är en död bokstaf, såvida det ej finnes pligtkänsla
och sansning hos dem, som skola lyda den och äro
pligtige att efter bokstafven tyda densamma. Det är denna
sans och laglydnad, som jag hoppas måtte finnas; och, oakttadt
de farhågor som blifvit förespeglade, har jag ännu ej
sett att R. St. varit i saknad deraf, och så länge tror jag,
att man bör hålla sig till de åtgärder, som ligga inom laglighetens
gränser.
Hr Dalman: Jag anhåller få fästa den siste värde talarens
uppmärksamhet dervid, att här ej varit fråga om nå
-
6oS
Den a3 September f. m.
gon propos. på något Utskts utlåt., utan angtde lagligheten
af ett Utsk:s satnmanjemknings-förslag. Icke heller kan jag
inse, att någons mening blifvit förtryckt, om Hr Landtm.,
i öfverensstämmelse med grundlagarna och sin först yttrade
mening, vägrat propos. till afslag å de ifrågavar. votertspropostna.
Den majoritet af R. o. Ad., som ansett votertspropostna
böra afslås, hade naturligtvis då yrkat att Hr
Landtm, skulle framställa denna proposition. Då hade öfverläggningen
förklarats hvilande, och Const.Utsk., som alden
enda domme i frågan om rätta förståndet af grundlagen,
hade då fått afgöra, huruvida Hr Landtnäs vägran af
propos. varit öfverensstämmande med grundlagarna eller icke.
Då hade vi kommit att handla på en legal basis, och då
hade man undvikit all denna inveckling.
Hr von Hartmansdorff: Jäg skall ej besvära Ståndet
med ytterligare tal om Gr. Frölichs motion, hvarom jag
redan yttrat mig. Jag vill egentligen säga några ord om
det förslag Hr Bråkenhjelm gjort. Han har trott sig kunna
genom sitt förslag göra StatsUtsk. oförhindradt att komma
med ett jemknings-förslag, som StatsUtsk. i annat fall ej
ägde framställa. Men en remiss från R. o. Ad. af något
dess beslut kan ej gifva StatsUtsk. någon annan makt, än
den grundlagen redan gifvit. Jag nödgas således, ej mindre
för Hr Bråkenhjelms, än för Gr. Frölichs förslag afstyrka
alla åtgärder, och hoppas, att Hr Frih. o. Landtm, lärer
finna sig af grundlagen lika förhindrad att göra propos. å
det ena, som å det andra.
En värd talare har yttrat, att saken blifvit en ambitionsfråga.
Jag hemställer till eder, mine herrar! om grundlagens
helgd skall vika för ambitions-frågor, äfven om de yrkades
af 3:ne Stånd.
Man säger, att vi skulle komma lili en högst svår förlägenhet,
om ej votering ägde rum i förstärkta StatsUtskottet.
Först nödgas jag återkomma till hvad jag förra gången
sade, att hvarken Gr. Frölich eller någon annan af dem,
som tänka lika med honom, visat alt a:ne af våra MedStänder
yttrat sådana tänkesätt i frågan. Men äfven om en dylik
händelse inträffat, så ser jag ingen stor olägenhet deraf
uppkomma; ty om ingen ny statsreglering göres af förstärkta
StatsUtsk., så qvarstår den gamla statsregleringen, sådan
som hon från förra riksdagen varit, och det tror jag ej vore
någon skada.
Hvad slutligen Hr Dalmans sista förslag vidkommer, så
äger dermed samma förhållande rum, som med alla andra,
att innan man vet hvad de öfriga Stånden tänka, så är det
icke skäl att på förhand, och på försök, vidtaga åtgärder
uti detta Stånd. Jag är öfvertygad om lagligheten af hvad
R. o. Ad. samt PresteSt. gjort, och, som jag förlitar mig på
att
Den a3 September f. m.
att de öfriga Ståndens omdöme är lika godt som de förstnämndes,
så är min förhoppning att de göra rättvisa åt vårt
beslut.
Gr. Horn: Som det måste vara af högsta intresse för
R. o Adis ledamöter i StatsUtsk. att få den frågan utredd,
huruvida desse ledamöter böra inom StatsUtsk. kunna, obehindrade
af R. o. Adis förkastande af de Ivänne Ståndens
beslut, upplaga och lill jemkning ytterligare framställa dessa
voterls-proposlr; så ber jag att få fästa R. o. Adis synnerliga
uppmärksamhet äfven på hvad deri siste värde talaren
nu yttrat. Han sade nemi., alt ehvad beslut R. o. Ad.
nu må fatta, så kan della icke gifva StatsUtsk. någon an
nan
auctoiitet, än att handla elter grundlagen. Om den
välde talaren vill extendera detta sitt yttrande ända derhän,
att han medgifver, alt StatsUtsk. endast och allenast
behöfver följa grundlagen och ej göra något afseende på R.
o. Ad:s beslut, ifall det strider emot denna grundlag; så
medgifver jag visserligen, att StatsUtsk. derigenom fått en
utväg att rätta dessa missförhållanden, som nu inträdt. —■
Den värde ledamoten fällde äfven ett annat yttrande, sorn
jag tyckte vara af belänklig art, nemi. att det vore likgiltigt
eller utan våda, om denna votering i förstärkta StatsUtsk.
skulle komma att äga rum, emedan den gamla statsreglerin
i sådant fall skulle komma att qvarstå. Jag heiden
värde ledamoten få förklara, att om ett sådant förhål
lande
skulle .uppstå genom R. o. Adis förkastande af andra
RiksStls beslut i stalsregleris-frågor, så ser jag verkligen en
våda derigenom uppstå. Måhända denna våda eller dessa
.följder äro aflägsna; men jag anser mig likväl böra uttala
nu hvad derigenom troligen skall uppkomma. Det är således
efter min tanke ganska obetänkt att så tyda R. o. Ad:s
beslut, alt det måhända skulle kunna gifva en bestämd anledn.
att förklara R. o. Adis afsigt hafva varit att afskala
all möjlig fara för en ny statsreglering, och att således den
gamla statsreglerln skulle fortfara. Jag får uttryckligen förklara,
att jag ej kan gilla en sådan åsigt, och jag önskar,
alt R. o. Ad. icke af Hr von Hartmansdorffs uttryck fattar
en sådan mening eller ens gifver anledn. till att en sådan
tanke måtte spridas utom delta Hus.
Gr. Frölich: Hvad mig åter beträffar, så anser jag
mig böra tacka Hr von Hartmansdorff för det att han öppet
uttalat hvad som varit hans mening; ty förra gången
han yttrade sig, uttryckte han sig så mystiskt. Jag tror att
ban sade, alt som vi ej hade någon fullmakt från de öfriga
Stånden att tolka deras mening, så vore det för tidigt att
derom nu vidare inlåta sig. Jag upptog icke da hans ytt
-
13 II.
77
6io
Den 23 September f. m.
rande till något svar, emedan jag ansåg det nog mystiskt
för alt anställa en debatt derom; men nu, då lian i tydliga
ordalag sagt livad han liaft i bakhåll, så tackar jag honom
för denria uppriktighet, och oaktadt jag förmodar alt få se
huru den värde ledamotens tanke äfven denna gång kominer
alt göra sig gällande, såsom hans tankar alltid fått utveckling
och bifall af Husets majoritet; så är det godt, säger
jag, att man nu åtminstone vet hvad man har att rätta
sig efter, och detta är alltid något vunnet i sådana ämnen,
som det förevar., der man eljest ofta får nöja sig med dunkla
declamationer emot R. St. cch Svenska folket.
Hr von Hartmansdorff: Jag kan hvarken hindra
den ena Grefven eller den andra, alt åt mina ord gifva
livad tydning de behaga, eller att tillägga mig den ena eller
anelia afsigtcn. Men jag är ej skyldig att erkänna deras
utlydningar, och har aldrig förklarat mig hysa den aRigt,
som de velat påbörda mig. Jag har blott velat vederlägga
påståendet om den förlägenhet, hvaruti vi, efter desse herrars
yttranden, skulle belinna oss.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, alt på sätt flere ledamöter
af R. o. Ad. under discussionen lillkännagifvil sig se
Gr. Frölichs förslag, ansåg Hr Landtm, också detsamma,
emot 53 och 58 §§:na Riksd.Ordn., icke kunna blifva föremål
för propos. lill R. o. Ad., emedan det tillägg, som Gr.
Frölich föreslagit, skulle vara ett upprifvande of R. o. Ad:s
förut fattade beslut. Hr Landtm, ansåg sig derföre till R.
o. Ad. endast böra framställa den propos., om R. o. Ad. ansåg
de förslag, hvilka under discussionen blifvit gjorda, att
i ett eller annat afseende förklara R. o. Ad:s förut fattade
beslut, för det närvar, böra förfalla.
Ropades starka ja, blandade med ett eller annat nej.
Hr Bråkenhjelm: Såvida Hr Landtm, ansett det of
mig uppgifna förslag kunna föranleda någon propos. till
Ståndet, så linde jag hoppats att Hr Landtm, lill Ståndet
framställt densamma.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att R. o Ad. torde
finna, att i den af honom framställda propos. innefattades
alla de förslag, hvilka blifvit uppgifna lill förklaring af R.
o. Ad:s förut fattade beslut; och hade Hr Landtm, trott sig
linna denna propos. af R. o. Ad. med ja besvarad. Skulle
någon af R. o. Ad:s ledamöter anse detta vara oriktigt, så
stöde honom öppet att begära votering och att yrka sitt förslag
till contra-proposition.
Hr Lagerhjelm: Om jag ej orätt faltal Ilr Bråkenhjelms
förslag, så strider det emot R. o. Ad:s för åtta dagar
Den a3 September f. m. 611
sedan faltade beslut, och torde derföre ej kunna blifva föremål
för någon öfverläggning.
13. R. o. Ad. åtskiljdes kl. J lill 3 e. m.
Iu fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Onsdagen den 23 September i84o.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 3 prot.utdr. för denna dag f. m.
Hr Coyet, Julius Carl Aug.: Som jag för enskilda
angelägenheter nödgas afresa från riksdagen, får jag äran
afsäga mig förtroendet att längre vara ledamot af Ridd.-  Utsk., under anhållan likväl att varda vid min riksdagsmannarätt
bibehållen.
Hr Frih. o. Landtm, anmodade Hrr Eleclorer alt vid
deras nästa sammanträde välja en ledamot i Ridd.Utsk. efter
Hr Coyet.
Upplästes till justering och godkändes Exped.Ulskts förslag
till R. St:s lind. skrifvelse!- till K. M. t
Nto ioi, angtde underhållande på Statens bekostnad af
vissa delar utaf den sedan år idia emellan Wermland och
Jemtland anlagda nya väg;
Nto 102, angtde ett for adjunclen i historien vid Upsala
universitet anslaget arfvode, så länge han ombesörjer de
Professoren E. G. Geyer åliggande examina och tentamina;
Nto io3, angtde f. d. Landshöfdingen Statsrådet af Wingårds
lind. anhållan om befrielse från ränta för en del honom
till ersättning ådömda balance-medel;
Nto to/j, angtde öfverlåtelse till kyrkoherdebostället i
Vestra Tollstads socken af kronoängen Skinnarvrån;
Nto io5, i anleda, af framstäldt förslag, att halfva lulluppbörden
för inkommande utländska stenkol må till understöd
för Höganäs stenkolsverk anvisas;
N:o 106, angtde tillverkning vid R. Stts pappersbruk
Tumba af papper för Chartas-sig.-contts behof;
Nto 107, angtde inskränkning i allmän åklagares rätt att
anställa åtal å brott emot i4 cap. 3 §tn Missg.-b:n;
Nto iu8, angtde tiden för tillämpning af den blifvande
nya förfällningen rörtde brännvinsbränningen;
Den a3 September e.
N:o tog, ang:de beviljande af transito- och nederlagsrätt
för Slitö hamn.
Upplästes Exped.Ulsk:s raein. N:o (2, i anledn. af en
yrkad förändring i Utsk:s förslag till und. skrifvelse N:o 65.
Äfven upplästes Exped.Utsk:s förslag N:o 100 till und.
skrifvelse till K. M., i anledn. af K. M:s nåd. propos. om
fortfarande tills vidare af anslaget för Rikets Allra. Ärenders
Beredning.
Detta förslag blef af R. o. Ad. godkändt.
Föredrogs ånyo StatsUlskrs den 16 och ig dennes på
bordet lagda utlåt. N:o 3io, i anledn. af väckt motion om
utfärdande af förnyad inslruction för R. Sl:s revisorer i hvad
som rörer deras befattning med statsverket.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Vid detta förslag till instruction,
sora StatsUtsk. uppgjort för It. St:s revisorer, torde några
upplysningar erfordras. Först i afseende på redactionen
måhända. Uti i §:n yttrar sig StatsUtsk. så: ”R. St:s revisorer
skola tillse, det dera i behörig ordning tillhandahållas’'
etc. Delta ur en något ovanlig terra; oin det i
stället hette, att Pr. St:s revisorer äga att emottaga 1:0,
2:0, 3:o eller allt hvad sora linnes i §:n uppräknadt, skulle
det måhända vara lämpligare. —Pag. 16, 7 §:n 2 mom. heter
det: ”Finna revisorerne något af R. St. faststäldt anslag
vara öfverskridet, eller till annat ändamål draget, eller
ock något i öfrigt vid förvaltningen att erinra, vare sig i
allmänhet eller särskildt.” Det der ordet ”i allmänhet”
synes mig öfverflödigt, så vidt jag kunnat fatta, och bör
alltså bortgå. 3 mom. af samma § innehåller: ”Af denna
berättelse med tillhörande tabeller läte revisorerne utskrifva
2:ne originalexemplar, af hvilka det ena till K. M. i und.
ingifves och det andra aflåtes till fullmäktige i Riksg.cont.,
hvilka skola samma berättelse ej allenast utan uppskof till
trycket befordra och med allra, tidningarna utdela låta,
utan ock vid näst derpå följande riksdags början till R. St.
öfverlemna.” Hittills har berättelsen blifvit tryckt så snart
förklaringarne öfver anmärkningarna hunnit afgifvas. Jag
ser ingen skada, om samma uppskof vid denna tryckning
fortfarande kommer alt äga rum. Jag önskade få veta
hvarföre revisionsberättelsen genast skall tryckas, jag finner
ingen nödvändighet derför. Vidare hemställer Utsk., 1:0
att R. St. måtte till K. M. i und. öfverlemna ett exemplar
af den fastställda instructionen, med und. anhållan det K.
M. täcktes låta densamma genom trycket offentliggöra. Hittills
har Konungen utfärdat en nåd. kungörelse, och det
torde vara i sin ordning. Uti 2 mom. af samma 7 § förelägges
fullmäktige i Riksg cont. att äfven ombesörja tryckningen
af samma inslruction. Således skulle så val H. M.
Den a3 September e. m.
Ci3
Konungen eller Regertn, som Riksg.cont., draga försorg om
tryckning af samma sak. Uti 6 §:n af gamla instructionen
är föreskrifvet, alt revisorerne skola genom allmän kungörelse
kallas: det står icke i nya förslaget, och hvad i 20
§:n af den gamla instructionen finnes stadgadt, tror jag böra
i den nya instructionen bibehållas, såsom en god ledning
vid arbetet. StatsUtsk. har föreslagit, att på insidan af titelbladet
68 §:n Riksd.Ordn. borde aftryckas: jag har ingenting
deremot, det är ganska oskyldigt, men måhända
borde äfven den 90 §:n Reg.F:n aftryckas på samma blad.
På dessa skäl anhåller jag om propos. på återremiss.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Jag bör först förklara, alt
StatsUtsk. haft för afsigt med det nu framställda nya förslaget
till instruction för R. St:s revisorer, att borttaga alla
sådana bestämmelser, som möjligen kunde häntyda på de
förvaltande verkens skyldighet i deras förhållande till R.
St:s revisorer; emedan, då grundlagen uttryckligen stadgar
att Ständerne äga rätt att för sina revisorer utfärda en instruction,
detta grundlagsbud icke kan hafva för afsigt att
låta Ständerna intränga på konungamaktens område i något
fall, och min öfvertygelse, likasom den majoritets inom
StatsUtsk., som lågt grunden till detta betänk., är den, att
den gamla instructionen icke kunnat af Ständerna utfärdas,
såvida Konungen icke behagat sanctionera densamma. Nu
har StatsUtsk. funnit olämpligheten deraf, att Ständerne utfärda
en instruction, som är deras ensak och i något enda
fall antaga ett stadgande, som erfordrar den andra statsmaktens
samtycke. Ett sådant behof förutsätter möjligheten
af att sanction vägras, och för en sådan händelse böra
Ständerne icke, enl. min och StatsUtskts tanke, utsätta sig.
Yi hafva haft erfarenhet utaf, att Konungen icke kunnat
sanctionera ett sådant beslut: jag tror att Konungen dertill
haft flerfalldiga anledntr, och med minne af denna tilldragelse
har, som jag tror, StatsUtsk. sökt att på allt sätt förebygga
en förnyelse deraf. Sedan har StatsUtsk. sökt alt
ur denna instruction borttaga alla sådana omständigheter,
som kunde lägga band på Ständernes revisorer i sjelfva formen
för deras arbetssätt. Del är endast angeläget, alt, med
upprepande af grundlagens stadgande rörrde revisionsförrättningen,
påminna Ständernes revisorer om de ia k ttagelser, som
blifvit införda; och i sådant fall är det tydligt att denna
instruction alldeles icke kan innehålla något annat än blott
ett hänvisande till grundlagens bud. Det är också i de
enklaste termer, som StatsUtsk. föreslagit att instructionen
måtte utfärdas. Hvad tryckningen beträffar, så torde man
finna motsägelse deruti, att, på samma gång som StatsUtsk.
föreslår att fullmäktige skola ombesörja tryckningen af instructionen,
äfven tind. anhållan sker hos Konungen att densamma
till trycket befordra. Hr Lagerhjelm har fästat upp
-
6i4
Den 2^ September e. m.
märksamheten på, att SlntsUtsk. föreslagit att på titelbladet
af instructionen måtte införas 63 §:n Riksd.Ordn,; detta är
ett förslag, som StatsUtsk. grundat på den förutsättning jag
linft äran tillkännagifva såsom StalsUtskts åsigt, att nemi.
endast detta grundlagsbud bör lända revisorerne till efterrättelse
o(di kan sålunda af Sländerna lill efterrättelse beslutas;
oell beträffande .anhållan hos Konungen om instructionens
meddelande af trycket, så är det en åtgärd, som
Sländerne endast i önskningsväg kunna framställa. Orsaken
hvarför StalsUlsk. föreslagit båda åtgärderna, nemi. lind.
anhållan hos Konungen samt antydan till fullmäktige att
äfven ombesörja inslructionens tryckning, är, alt StatsUtsk.
ansett Konungens promulgation lämplig, emedan denna instruction
äfven bör lända lill efterrättelse för Konungens
embetsman, så vidt Konungen anser lämpligt att sådant anbefalla.
Skulle i annat fall enibetsmännen. ej anse sig pliglige
att tillhandagå med behöfliga upplysningar, så är naturligt,
att då revisorerne icke hafva något annat att göra,
än att sådant lill Ständerna anmäla, och då får statsrevisionen
blifva hvad den kan. Den är i alla fall ett oling på
det hela, och det vore önskvärdt att den försvunne ; men
förmodligen kan det ej ske förrän vi få tätare riksdagar,
och då skall jag blifva den förste, sorn yrkar att statsrevisionen
aldrig må sammankomma.
Hr von Hartmansdorff, A 11 g.: Jag tror deremot,
alt revisorerne och deras förrättning är af vida större vigt,
än man i allmänhet synes dervid fästa, samt alt granskningen
af statsverket endast igenom deras befintlighet utom
StatsUtsk. kan varda fullständigt utförd. Den kan icke vederbörligen
medhinnas under pågående riksdag i ett Ulsk.,
som har så mycket annat ali göra. Såsom medlem deraf
har jag gjort försök i den vägen, och vet huru litet man
hinner uträtta, då man är upptagen dels af göromål in plenis
och dels i Utsk:n. Det är således lika nyttigt oell nödvändigt
som grundlagsenlig!, att sådana revisioner mellan
riksdagarna finnas. 68 §:ri Riksd.Ordn., hvilken StatsUtsk.
velat sälta såsom företal lill denna instruetion, bestämmer
de rättigheter, sorn Ständerne i afseende derpå hafva. Den
innehåller, att R. St:s revisorer mellan riksdagarna skola,
enl. utfärdad instruetion, öfverse och granska statsverkets,
Bankens och Riksg.contts tillstånd, styrelse och förvaltning,
likväl hvad statsverket angår, utan rättighet att meddela
föreskrifter eller förändringar besluta. Enär nu instruclionen
blifvit så uppsatt, att hvad som angår de allm. embetsverk,
hvilka stå under Konungens lydnad, är borttaget derifrån;
så tror jag icke, att der qvarstår något hufvudsakligt
att mot innehållet anmärka, om ej sådana omständigheter,
hvarå Hr Lagerhjelm redan fästat uppmärksamheten, bland
dessa anser jag mig ånyo böra upptaga den frågan, sorn lö
-
Den 23 September e. m
-
6i5
inkommer (sid. 17) i 3 morn. af 7 §:n. Skilnaden emellan
detta stadgande och det sorn finnes i nu gällande instruetions
sisla § är den, att då berättelsen för hvarje revision nu skall,
inom 3 månader efter del den inkommit, genom Konungens
försorg tryckas tillika med vederbör, myndigheters i anledn.
deraf gifna utlåttn och förklaringar, samt med allm. tidningarna
utdelas; så har Utsk. bär föreslagit, att af denna berättelse,
med tillhörande tabeller, skola revisorerne låta utskrifva
2tne originalexemplar, af hvilka det ena lill K. M. i
tind. ingifves, och det andra aflåles lill fullmäktige i Riksg.-  cont., hvilka skola samma berättelse ej allenast utan uppskof
till trycket befordra och med allm. tidningarna utdela låta,
utan ock vid näst derpå följande riksdags början till R. St.
öfverlemna. 1 den händelse att tryckningen skall ske utan
uppskof, så är det ogörligt, att vederbör, embetsverks förklaringar
kunna tryckas med detsamma, utan revisorernes
anmärka:r komma att allena utgå bland allmänheten. Saken
är då framställd blott från den ena sidan, ehuru begge
parlerne skulle höras; ty man bör val önska, att den sorn
läser berättelsen äfven mätte läsa förklaringen, på det en
hvar må se hvad som säges för och emot. Det vore en
obillighet mot vederbör, embetsverk att icke tillåta, att förklaringarne
finge åtfölja anmärkningarna. Om meningen är
att underställa allmänheten revisorernes arbete, likasom andra
anmärkntr underställas en domstol, och allm. tänkesättet
är väl här den beredning, som sedermera verkar på
Sländernes domslut, — om, säger jag, det är meningen; så
förhåller man sig partiskt, om man ej tillåter, såsom vid
andia anmärkntr, alt vedeiböris förklaringar åtfölja til! de
döminandes kännedom. Jag yrkar således, att dessa berättelser,
hädanefter såsom hittills, icke må tryckas förr, än
vederböra förklaringar äro afgifna och kunna tillika a 11—
mängörns. Om då samma förklaringstid utsättes som hittills,
nemi. 3:ne månader; så behöfver man icke frukta ett
alltför långt uppskof genom tillåtelsen för vederbör, alt
också yttra sig. Jag förenar mig således med Hr Lagerhjelm
i anhållan örn återremiss, på det att rättelse mätte
iakttagas.
Frih. Cederström, Jacob: I anledn. af Gr. Horns
yttrande, att SlatsUtsk. sökt att undvika all slags beröring
med stadganden, som fordra sanction, och att instruclionen
skulle vaia ställd directe för Ständernes tillgörande, utan
någon inblandning med de embelsmyndigheter, som icke sorida
under Sländerna, anhåller jag att få instämma i Ilr Lagerhjelms
anmärkntr. — Uti 1 §:n af den föreslagna instruetionen
heter det: ”R. St:s revisorer skola tillse, det dem i behörig
ordning tillhandahållas r:0 2:0 3:o ■” Om
icke oiden: ”R. St:s revisorer skola tillse," innefatta
en befallning för dem att träda i direcl beröring med em
-
6i6
Den a3 September e. m.
betsverken för att der taga befattning med hvarje särskildt
verks räkenskaper, hvilket tvertom, enl. min tanke, ej bör
dem tillhöra, skulle jag tio, att §:n borde lyda: R. St:s revisorer
äga att emottaga: 1:0 —— 2:0 3:o då,
i händelse af försummelse häruti å embetsmyndigbeternes
sida, rättelse kan hos Styrelsen begäras. — I afseende på
tryckningen af berättelsen, och då det icke kan vara afsigten
med förslaget att missleda allmänheten, genom att i
förväg trycka anmärkn:r, innan ännu vederbör, verk haft
tillfälle att förklara sig öfver desamma, utan att meningen
med densamma måtte vara att underrätta allmänheten så
väl om anmärkntna, som påminnelserna dervid; så instämmer
jag äfven i hvad af föreg:de talare i afseende härå
blifvit yttradt, att nemi. anmärknma och svaren derå böra
i ett sammanhang tryckas. Jag begär åtérremiss å utlåtandet.
Hr LefiVn, Joli. Pehr: Jag inskränker mina anmärkn:r
hufvudsakligen till den punkt, som rörer tryckningen
af revisorernes anmärkn:r förr, än vederböra förklaringar
deröfver hinna att på samma gång tryckas. Hr von
Hartmansdorff har framställt de skäl, som jag för min del
önskat att kunna utveckla; men det är numera öfverflödigt,
hvarföre jag blott förenar mig med honom i detta fall och
gör mig förvissad orri alt StatsUtsk. skall, af billighet och
rättvisa i förening, ledas till att erkänna riktigheten af den
gamla regeln, att man bör höra deni som man vill domina.
Jag begär åter remiss.
Gr. Horn: Jag hemställer till de värda talare, som
yrkat derpå att revisionsberättelsen icke må tryckas utan i
sammanhang med förklaringarna öfver deri förekommande
anmärkn:r, huru detta stadgande skulle kunna stå tillsammans
med planen för hela uppställningen af detta inslructionsförslag,
att nemi. Ständerne icke hafva att sig befatta
med Kronans embetsverk. Förklaringar på Ständernes revisorers
anmärkn:r utgå från embetsverken, och alldeles orätt
vore det att i en Ständernes instruction för deras revisorer
intaga något enda stadgande om en åtgärd, som af de förvaltande
verken skall vidtagas, då Konungens sanction å
instruclionsförslaget icke begäres. Det är just för att conseqvent
genomföra den planen, att icke söka Konungens
sanction, sorn StatsUtsk. icke kunnat föreslå att förklaringarne,
såsom utgående från Konungens embetsman, skulle
åtfölja anmärkn:r, gjorda af R. St;s revisorer. Jag nekar
icke, att 0111 så sker, så är det väl, och jag ser ej hvad
som hindrar, att Konungen anbefaller att forklaringarne efterfölja
på samma väg som anmärk rima förut galt, då nog
revisorernes misstag, i händelse sådana blifvit begångna,
komma att i dagen ställas. Vidare hafva anmärkmr blifvit
-
1
Den s3 September e. m.
vit gjorda mot det föreslagna stadgande, att R. St:s revisorer
ägde att tillse att alla för revisionsarbetet nödiga handlingar
vore tillgängliga. Detta stadgande är en gifven följd
af 68 §:ns Riksd.Ordn. tydliga föreskrift; det törsta, som
revisorerne hafva att tillse, är, att de hafva något alt granska,
och blir ingenting till deni öfverlemuadt, så är det gifvet,
att de hafva en föreskrifven väg hvarpå de skola begära
upplysningar; men icke få revisorerne vänta till dess
att ifrågavar. handlingar blifva lill dem öfverlemnade, utan
de måste genast tillse, att de kunna komma i verksamhet,
emedan endast 3:ne månaders tid är föreskrifven såsom
maximum för deras sammanvaro. På denna grund anser jag
alldeles icke, att de anmärkn:r, som blifvit gjorda mot förslaget,
böra föranleda till återremiss.
Hr Lefre'n: Jag klandrar icke grunden för den plan,
som StatsUtsk. framlagt i delta fall; men jag är öfvertygad
om att denna StatsUtsk:s plau är fullt förenlig med billighet
och rättvisa i de anmärkta fallen. Det fordras en ganska
liten tillökning i föreskrifterna, för att förena de stridigheter,
som uppstått. Om StatsUtsk. skulle föreslå en viss
tid, inom hvilken tryckningen bör besörjas, t. ex. 3:ne månaders,
och fullmäktige i Riksg.cont. tillika ålades att på
samma gång med anmärkningarna till trycket befordra aila
de förklaringar, som till förenämnde Hrr fullmäktige dessförinnan
blifvit aflemnade, så är det ingenting, som slör den
plan, hvars grunder Gr. Horn nyss omtalat, och hvilka jag
godkänner. Jag tror icke, alt det är angeläget, att en plan
bör tagas så sträft, så att icke dermed kan förenas billighet
och rättvisa; och jag är öfvertygad örn, att StatsUtsk. med
någon uppmärksamhet torde laga dessa anmärkntr i öfvervägande,
hvarföre jag fortfarande anhåller om återremiss,
under förklarande, att jag ingalunda vill störa Utsk:s plan
utan fullkomna densamma.
Frih. Boye, Ludv.: Jag har icke i minnet inslructionen
för Ständernes revisorer, men om icke efterlefnaden
af densamma fordrar en tryckning h part af anmärktUna,
utan afbidan af förklaringarna; så anser jag angeläget vara,
att ett undantag nu stadgas. Det är i högsta måtto orättvist,
att revisorerne, som icke hafva någon annan befattning
med embetsverken, än att göra anmärkmr mot desamma,
skulle på förhänd kunna gifva åt allmänheten ett
ofördelaktigt intryck om förhållandena, hvarom rättelse först
mångå månader derefter skulle kunna henne meddelas. Jag
förenar mig med dem som begärt återremiss, och anhåller
om ändring i denna omständighet.
Hr Lagerhjelm: Uti den nu gällande instructionen
finnes stadgadt, alt berättelsen skall Irenne månader efter
i3 II. 78
6i8
Den a3 September e. m.
det densamma inkommit, genom K. M:s försorg, jemte vederbör.
aucloriteters i anledn. deraf afgifna utlåt:» oell förklaringar,
tryckas och med allmänna tidningarna utdelas.
Att trycka berättelsen förr än förklaringarna och vederböra
utlåt:n, synes vara en orättvisa; och någon brådska dermed
kan jag så mycket mindre inse, som erfarenheten visat, alt
resultaten af revisionerna blifvit kända ganska tidigt och
före revisionens fullbordan.
Tväntie andra af mig gjorda anmärkntr hafva icke blifvit
till besvarande upptagna. Den ena angick den dubbla
tryckningen af inslructionen för revisorerna. Hvarföre skall
man icke blott anhålla hos K. M. att densamma måtte blifva
tryckt, utan äfven ålägga fullmäktige i Riksg.cont. att
låta trycka den? Har man någonsin sett alt en instructiou
blifvit utfärdad, som icke blifvit tryckl? Man fruktar kanske
alt förlora i den kraft man äger att utfärda instructinn,
ehuru 68 §:n Riksd.Ordn. i detta hänseende är tydlig och
bestämd, derest den ej äfven tryckes genom fullmäktiges
försorg, och å andra sidan, alt ej få den behörigen promulgerad,
om deri ej tryckes genom K. M:s försorg; men i delta
hänseende har man ej begagnat sig af lämpliga termer,
då man velat anhålla, att K. M. täcktes låta 'instructionen
genom trycket offentliggöras, emedan detta offentliggörande
äfven kan ske genom bokhandeln, hvilket är belt annat än
alt kungöra densamma.
Den andra anmärknJn, hvarpå jag ej heller erhållit svar,
afsåg, huruvida icke revisorerne äfven hädanefter skola sammankallas
genom särskild kungörelse, hvarom 6 §:n i nu
gällande instruclion stadgar sorn föijer: ”Det år en sådan
revision infaller, lage den sin början den i5 September oell
varde revisorerne dertill af K. M. genom allmän kungörelse
kallade.” Månne det ligger något ondt uti alt en sådan kallelse
äger rum? Hvarföre har den då blifvit utesluten?
Ännu en af mig gjord anmärkn., som man ej besvarat,
angår 7 §:n 2 moni , som innehåller: ”Finna revisorerne något
af R, St. faststäldt anslag vara öfverskridet eller till
annat ändamål draget, eller ock något i öfrigt vid förvaltningen
att erinra, vare sig i allmänhet eller särskildt” etc.
Icke kan meningen med orden ”i allmänhet” vara den,
att revisorerne skulle tillerkännas rättighet alt gå tillbaka i
granskningen och således inkomma uti en redan förfluten
1 evisionstid, eller hvad kan meningen vara med dessa ord?
I afseende på redactionen af 6 §:n, der det heter:
’— — — hvilka åtgärder i afseende å möjligen inträffade
proprie-balancer” etc , får jag erinra, alt ordet ”möjligen”
icke behöfs, och att redactionen uti gamla instructionen
är bättre i 17 §:n, som handlar om delta ämne. Då
man gör en ny redaction, bör den väl åtminstone blifva
lika god som den, hvilken ledan finnes. På alla dessa skäl
Den a3 September e. m.
6i9
anhåller jag om återrémiss, på det förslaget i enlighet dermed
måtte undergå nödig förbättring.
Gr. Horn: Jag trodde verkligen, att Ilr Lagerhjelm
skulle ansett sig hafva fått sina anmarkn:r hesvarade genom
mitt tilikännagifvande, hvarföre StatsUtsk. föreslagit den nya
instruetionen ifrån en annan synpunkt an den gamla, nemi.
att Ständerne icke borde föreskrifva sina revisorer någon
åtgärd, sorn inträngde på konungamaklens område; att hvad
tryckningen af den för dem uppgjorda instruetion anginge,
vore den en åtgärd, som Ständerne endast kunde ålägga sina
fullmäktige, men icke någon auetoritet, som sorterade under
konungamakten, och att således för den tänkbara möjligheten,
efter sådant inträffat förut, att Konungen ej skulle vilja
promulgera instruetionen, densamma likväl skulle komma
revisorerna tillhanda genom R. Sl:s fullmäktige för det ändamål
68 §:n i Riksd.Ordn utstakar, i följd hvaraf det icke
kan få bero af konungamakten att lägga hinder i vägen för
revisionernes verkställande. Samma § säger, alt förrättningen
skall omfatta minst 2 år. Månne icke Hr Lagerhjelm
i detta stadgande skulle finna en förklaring hvarföre uti instruetionen
står, att levisorerne skola granska om något anslag
vore öfverskridet, eller till annat ändamål draget m m.,
som förekommer i 2 mom. af 7 §:n, då det är revisorerne
tillåtet att sträcka granskningsrätten utöfver 2 år, om de
dertill hafva tillfälle? Jag tror således, att om Hr Lagerhjelm
täckes inse hvarföre den nya revisions-instruetionen
är föreslagen, skall han finna hvarföre de särskildta lagstadgandena
blifvit så uppställda som de sig nu befinna, och
i följd deraf mindre anledning till klander. Jag vill icke
motsätta mig återrembs, om derigenom en bättre redaetion
kan åstadkommas, blott R. o. Ad. täckes godkänna sjelfva
grunden för instruetionen,
Frih. Cederström: Det är efter min öfvertygelse ganska
naturligt, alt StatsUtsk. vidtagit den åtgärd att söka
undvika ali collision med konungamakten, emedan 68 §:n
Riksd.Ordn. innehåller, att revisorerne skola, enl. af Ständerna
utfärdad instruetion, öfverse statsverkets ställning;
men den värde ledamoten, som sist yttrade sig, sade, att
hvarje revision skall omfatta minst två års afslutade räkenskaper.
§:n innehåller icke det der ordet "minst,” utan
§:ns lydelse är helt enkelt denna: ”Desse revisorer, som skola
vara sex af hvarje RiksSt., böra emellan riksdagarna sammanträda
så ofta, alt hvarje revision må kunna omfatta
(vänne års afslutade räkenskaper.” Således icke
minst tvänne, utan blott två Något vidare än hvad
detta stadgande innefattar, må således icke i instruetionen
kunna inflyta, så framt Ständerne önska, att den instruetion,
de fastställa, skall blifva gällande; ty 0111 Ständerne söka
Den a3 September e. ra.
öfverträda hvad grundlagen bjuder, så lärer väl konungamakten
komma emellan och säga: stanna här.
I afseende åter på den behöfliga kungörelsen för revisorernes
sammanträde, får jag fästa Gr. Horns och Utsk:s
uppmärksamhet derpå, att då till revisorer väljas embetsman,
så faller det af sig sjelft, att desse embetsman icke
kunna frånträda sina innehafvande befattningar utan att Konungen
utfärdat kungörelsen, emedan tjenstledighet erfordras
för revisionsarbetet, och den vinnes just i följd af alt kungörelsen
om revisorernes sammanträde emanerat från Konungen.
Det är klart, att om Ständerne hafva förtroende
för embetsmännen och vilja begagna sig af embetsmannadugligheten,
så måste desse genom nämnda kungörelses utfärdande
af Konungen erhålla rättighet att afhålla sig från
ulöfningen af sina embeten under revisionstiden. Det är således
nödvändigt, att i instructionen utsättes kungörelse,
hvilken naturligtvis genom Konungen bör utfärdas. Jag
förnyar min begäran om återremiss.
Hr von Hartmansdorff: I afseende på tryckningen,
får jag underställa It. o. Ad. och äfven StatsTJtskts ledamöter,
ifall återremiss beviljas, om det icke ganska väl kan gå
för sig, alt fullmäktige i Riksg.cont. åläggas att jemte revisionsberättelsen
trycka vederbör, embelsverks förklaringar,
så framt de inom 3:ne månader efter slutad revision varda
till Riksg.cont. aflemnade. — Förra gången jag hade ordet,
glömde jag att göra en anmärkn., hvilken jag nu torde få
framställa. I den gällande instructionen, likasom i det nya
förslaget, igenfinnas följande ord: ”Finna revisorerne något
af R. St. faststäldt anslag vara öfverskridet eller till annat
ändamål draget, eller ock något i öfrigt vid förvaltningen
alt erinra, vare sig i allmänhet eller särskildt för revisionsåren”
etc. Dessa ordalag äro så vidsträckta och obestämda,
att de kunna begagnas till hvilka anmärkntr som helst.
Erfarenheten har ock visat, att de blifvit begagnade till sådana,
hvilka ingalunda tillhöra räkenskapers granskning,
utan hvarigenom revisorerne intränga på området af Konungens
makt att organisera, t. ex. i förslaget all upphäfva K.
Krigshofrätten, hvilket, om minnet ej feiar, kom ifrån Ständernes
revisorer. Första oformligheten bestod deruti, att
med anledn. af räkenskapernes granskning sätta domslolens
upphäfvande i fråga; den andra var, att utan riksdagsmans
motion eller Konungens propos. framlägga ett sådant förslag
till Ständernes afgörande, hvilket jag också anmärkte, då
revisionsberättelsen hos oss förevar. När man sett de åtgärder
och beslut, som dessa ord i den gamla instructionen
föranledt; så tror jag det vore skäl alt taga bort dem i
den nya.
StatsUlskls utlåt. N:o 3io återremitterades.
Den a3 September e. m.
621
Företogs till pröfning Consl.Utskts den 19 dennes på
bordet lagda mern. IST:o 42 > rör:de StatsUtskts anledn. till
anmärkn. i fråga om den Jemtland åren i832 och i833
meddelade undsättning af spanmål.
11. o. Ad. fann detta meni. icke erfordra annan åtgärd,
än att läggas till handlingarna.
På begäran af Hr af Uhr, Gustaf, samt Gr. Frölich,
David, lades ånyo på bordet Const.Utsk:s den 19 dennes första
gången bordlagda mein. N:o 43» raed aine förslag till
ändring uti g §:n Reg.Fm.
Ånyo föredrogs StatsUtsk:s den 19 dennes på bordet
lagda utlåt. N:o 314» i anledn. af anmärkntna vid Utskrs
betänk. N:o i5o, angtde villkoren för det till staden Wenersborgs
återuppbyggande beviljade lån.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Det betänk., som
återremitterades, nemi. N:o i5o, och hvaröfver SlatsUtsk. här
yttrar sig, har R. o. Ad. redan bifallit. Jag hoppas och
anhåller, att Ståndet ville vidblifva sitt förut fattade beslut,
hvarom jag utbeder mig proposition.
R. o. Ad., som redan förut bifallit betänk. N:o i5o,
fann detta utlåt. N:o 3i4 icke erfordra annan åtgärd än att
läggas till handlingarna.
Föredrogos ånyo och biföllos StatsUtskts den 19 dennes
på bordet lagda ullåt:n:
N:o 315, angtde sökt befrielse från ersättandet af uppburna
förskott till utgifter i följd af cholera-farsoten;
N:o 316, ang:de sökt befrielse från Götha-canal-bolag
ålagd bevilln. för utdelade vinstmedel.
Vid förnyad föredragning af StatsUtskts den ig dennes
på bordet lagda utlåt, N:o 3l7, i anledn. af åtskilliga ännu
icke återställda förbindelser rör:de Svenska Statens fordna
utländska skuld, blef samma utlåt, ånyo hegardt på bordet af
Hr af Wingård, Joli., och Frih. Cederström, Jacob.
Ånyo föredrogos och biföllos StatsUtsk:s den 19 dennes
på bordet lagda utlåttn:
N:o 318, ang:de åtskillige redogörares inom Jönköpings
län lind. ansökning om befrielse från ålagd ersättning af
oberäknade bevilln.afgifter;
N:o 319, angide tryckningskostnaderna för RiksSttns
prot. vid innevar. riksdag, äfvensom utdelningen af samma
protocoll;
W:o 820, ang-.de dispositionen af de vid riksdagens slut
öfverblifvande exemplar af hillänget till RiksSttns protocoll;
Den a3 Sep t c uil) er e. m.
N:o J22, i anledn. af väckt motion om ersättning för
åren 18)9 oell 1840 till de dagsverksskyldig under Marieholms
oell Cathrinebergs landshöfdinge-boställen.
Då nu ånyo föredrogs StatsUtskrs den iq dennes på
bordet lagda mein. N:o 323, i anledn. af erhållen återremiss
å StatsUtskrs utlåt. N:o 254, fann R. o. Ad. detta meni.
N:o 323 icke erfordra annan åtgärd, än att läggas till handlingarna.
Föredrogs ånyo LagUtskis den ig dennes på bordet lagda
betänk. N:o 118, i anledn. af väckt motion, ang:de en
närmare förklaring öfver lagens stadgande i fråga 0111 skyldighet
att särskildt lagfara med hvarje öfverlåtelse af inköpt
fast egendom.
LagUtsk-.s betänk. N:o 1 18 blef begärdt ånyo på bordet
af Gr. Mörner, Carl Göran, och Hr Bråkenhjelm,
Axel Georg.
Likaledes begärdes ånyo på bordet af samma ledamöter
LagUtskis den 19 dennes på bordet lagda betänk. N:o 11g,
i anledn af vackt fråga om förändring af stadgandet ang:de
fördelning af böter för försummad lagfart.
Anvo föredrogs LagUtskis den ig dennes på bordet lagda
mein Nio 120, med förslag till samman jemkning af de
inom RiksStrn fattade skil)aktiga beslut, vid förehafvande af
TJtsk:s, genom betänk. i\T:o 26 och utlåt. N:o 70, framställda
förslag rörde den uppenbara kyrkopliktens afskuffunde.
Hr von Hartmansdorff, A ug.: Ståndet torde erinra
sig, att efter mycken öfverläggning voterades om del beslut,
sorn här är åberopadt. Jag hoppas och förmodar, att
R. o. Ad. nu vidblifver detsamma och godkänner den voterispropos.
, sorn Ulsk. föreslagit.
Frih. Boye, Ludv.: Ulsk. har ganska riktigt anmärkt,
att förslaget om den uppenbara kyrkopliktens afskaffande är
af 3:ne Stånd bifallet. Skiljaktigheten angår således blott
det af Utsk gjorda tillägg derom, att då den uppenbara
kyrkoplikten förvandlades till enskild, så skulle från predikstolen
den olyckliges namn uppgifvas. Derom stannade två
Stånd emot två. Jag förenar mig med Hr von Hartmansdorff,
att R. o. Ad. ville vidblifva sill beslut, så mycket hellre,
solli samilia skäl, hvilka lala emot bibehållande af den uppenbara
kyrkoplikten, tala äfven emot kungörandet af den
olyckliges namn från predikstolen. Vill man, i afsigt att
åstadkomma förbättring hos deri brottslige, borttaga den högre
skymfen; så må man borttaga den mindre också,— det
är en slags schavottering i det ena sorn i det andra fallet. Jag
Den a3 September c. m.
anhållet’ derföre om propos., att R. o. Ad. ville qvarstå vid
sitt i denna fråga en gång fattade beslut.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
antaga den af LagUlsk. gjorda inbjudning.
Ropades nej.
Uppå derefter framställd propos. blef den föreslagna
voter:s-propos:n af R. o. Ad. godkänd.
Vid förnyad föredragning af LagUtskrs den 19 dennes
på bordet lagda utlåt. N:o 121,.i anleda, af återremisser utaf
åtskilliga från Utsk. afgifna betänkm, fann R. o. Ad. detta
utlåt, icke erfordra annan åtgärd än att laggas till handlingarna.
Till pröfning företogs Ridd.Utsk:s den i5 sisth Atig. och
den g dennes på bordet lagda mern. i anledn. af väckta frågor,
dels om tillägg till K. circulärel den 4 Juli 1770, i afseende
å förbindelse för Domcapitlen alt till Ridd.directtn
insända uppgifter å alla inom församlingen boende och bosatte
adlige personer, dels om anslående af arfvode åt den
cancellist, sorn har befattning med upprättande af vissa anteckningar
till completterande af de genealogiska samlingarna.
Detta mern. blef af R. o. Ad. bifallet.
Vidare föredrogs Ridd.Ltskls den 29 sisth Ang. och den
9 dennes på bordet lagda meni., i anledn. af Frih. Boyes,
Fredr., gjorda hemställan ang:de antagandet af R. o. Ad:s
referenter, m. m.
Frih. Boye, Fredr.: På det att R. o. Ad. icke måtte
vara i okunnighet örn det beslut, som Utsk. behagat
meddela Ridd.directm, emedan detsamma ej är infördt i det
nu upplästa meni., får jag tillkännagifva, att Utsk. funnit,
att desse referenter böra anses i likhet med hvad instructionen
föreskrifver i afseende på de personer, som antagas till
tjenstemän inom Ridd.cancelliet, att nemi. de skola vara af
adlig börd, och hvad platsen anginge, att ett af de här
inom skranket varande borden, som flera dagar varit ledigt,
skulle få af dessa referenter begagnas. Under ogillande af
den form, hvaraf Utsk, betjenat sig, skulle jag likväl anhålla
0111 propos. till bifall kunde framställas å Ulsk.’s meni.,
så alt R. o. Ad. till nästa plenum kunde få sin önskan fram.
Hr von Hartmansdorff, A u g.: Jag tror äfven, lika
med Frih. Boye, att Utsk. icke gjort lätt, då elet behandlat
en remiss sä, att det egentligen icke svarat Ståndet utan gifvit
befallningar på eget bevåg. Hvad innehållet af Utsk:s
beslut beträffar, så har jag ingenting deremot. Jag är således
färdig alt instämma med Fidi. Boye, det R. o. Ad.
Den a3 September e. ra.
väl må gilla Utskrs åt Ridd.directm meddelade föreskrift,
ehuru R. o. Ad. anser det sätt, som Utsk. begagnat, vara
oriktigt.
Hr Coyet, Julius Carl A u g.: Då jag deltagit i
Utsk:s beslut i detta fall, får jag likväl nämna, att jag icke
varit ense med pluraliteten i afseende på den här anmärkta
formen, utan att jag deremot mig reserverade.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Om Ståndet skall godkänna
en åtgärd, som Ridd.Utsk. vidtagit, eller ett förslag, som
detsamma afgifvit; så skulle jag tro, att Ståndet bör vara
i tillfälle att känna detta förslag. Yäl har en ledamot af
Ridd.directtn upptradt och förklarat hvaruti detta beslut
består; men jag tror icke, att ett sådant meddelande är det
formenligaste sättet för R. o. Ad. att taga kännedom om
Ridd.Utsk:s tillgöranden, och på grund häraf skulle jag tro,
att en återremiss af delta mern. vore på sitt ställe.
Gr. Frölich, David: Detta ärende har visat sig vara
ett af dem, som man kan kalla sega, och jag hemställer,
om ej Ståndet kan slippa att dermed än ytterligare besväras.
Sedan icke Ridd.directm första gången fann sig uti
att verkställa hvad som då var beslutadt, så skulle jag önska,
att Ståndet lät bero vid de förhandlingar, som direetm
och Utsk. sins emellan behagat taga, hvaraf säkerligen Ståndet
kan med all tranquillite' afvakta utgången, emedan, hvilken
denna utgång än må blifva, kommer den, som man plägar
säga, som senapen på eftermiddagen.
Hr von Hartmansdorff: Då en medlem af Ridd.-  directm och en annan af Ridd.Utsk. lemnat samma uppgifter
ang:de innehållet af Utsk:s åtgärd, så tror jag ej att det
bör vara något tvifvel underkastadt. Likväl är det icke
formenlig! att besluta på muntliga uppgifter, utan de böra
vara skriftliga. Men då fråga blifvit väckt om återremiss,
och det synes som skulle man ej vilja sluta denna öfverläggning,
så instämmer jag med Gr. Frölich i begäran alt
R. o. Ad. måtte låta vid den tagna åtgärden bero, på det
att vi omsider må komma ifrån saken till något annat.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
låta bero vid de i detta afseende vidtagna åtgärder.
Ropades ja.
Lades på bordet nedannämnda från Utsk:n inkomna
betänkta och utlåttn, nemi. från
Stats- samt Allm. Besvärs- och Ekon.Utsk:n:
N:o 25, i anledn. af K. M:s nåd. skrifvelse ang:de frågan
om lindring uti den hemmansägarne i Jemtland åliggande
roterings- och rustnings-skyIdighet, och dels nedan
upptagna inom RiksSttn i ämnet väckta motioner;
Nto
Den a3 September e. tn.
6a 5
N:o 26, i anledn. af väckt fråga om befrielse från rotering
för Torps prestgård å Dahlsland;
N:o 27, i anledn. af väckt fråga om anläggning af en
köping i Wittsjö by af Vestra Göinge härad och Christianstads
län, samt inrättande af ett postcontor derstädes;
N:o 28, i anledn. af väckt motion om ändring i föreskrifterna,
angrde utarrendering af kronolägenheter;
N:o 29, i anledn. af väckt fråga om statsanslag till inrättande
af ett stamholländeri;
N:o 3o, i anledn. af väckt fråga om understöd af statsmedel
till upphjelpande af fisket i Bohus läns skärgård;
N:o 31, i anledn. af väckt fråga om Landtbruks-academiens
indragning, m. m.;
N:o 32, i anledn. af väckt fråga om Smålands Husarreg:tes
afsittning, emot erläggande af häst-vacance-afgift;
N:o 33, i anledn. af väckt fråga om fördelning emellan
tvänne tjenstemän af de polismästaren istockholm tillhörande
befattningar, såsom polisdomare och polismästare;
N:o 34, i anledn. af väckt fråga om Landshöfdingesätets
i Götheborg förläggande till Uddevalla, och att Götheborgs
och Bohus län måtte benämnas Bohusland med Götheborgs
Jan, m. m.;
N:o 35, i anledn. af väckt fråga om statsanslag till
tryckning och spridning af skrifter för befrämjande af nykterhet
;
N:o 36, i anledn. af väckt motion om tillökning i de
s. k. kalldygnen vid tackjernsblåsning;
N:o 37, i anledn. af väckt fråga, att åboer å kronohemman
och nybyggen i Rikets norra provinser måtte undfå
rättighet att å sina hemman och nybyggen kola till
afsalu;
N:o 38, i anledn. af väckt fråga om inrättande af en
skola i staden Borgholm;
N:o 3g, i anledn. af väckt motion om förändring i sättet
för bedömmandet af saltpeters lia11 och beskaffenhet;
W:o 4°; i anledn. af väckt fråga om Lunds stifts fördelning
i tvänne stift;
BevillningsUtskottet:
N:o 27, i anledn. af anmärkntr emot betänk. JV:o >2,
angtde grunderna för den blifvande allm. bevillntn, samt föreskrifterna
för tillämpningen deraf;
Wto 28, i anledn. af Hr Christierssons motion, angtde bestämmande
af det belopp, uppbördsman och redogörare borde
åtnjuta för debitering och indrifning af bevillningen;
BancoUtskottel:
N:o 81, i anledn. af förre Kamererare!) C. Matlons ansökning
om restitution af lön, samt erhållande af pension;
$:o 82, i anledn. af Riksd.fullm. G. B. Apelqvists moia
H. 79
Den a3 September e. m.
tion, angtde nedsättning i räntan med en proc. å alla lån,
som från R. St:s Bank eller de derunder lydande lånecon-*
toren utgifvas;
N:o 83, öfver väckt motion, ang:de låns lifgifvande från
R. St:s Bank emot första inteckning uti fast egendom på
landet till belopp af fastighetens halfva taxeringsvärde;
N:o 84, i afseende på väckta förslag till förändrade föreskrifter,
i afseende på bankens faslighets- samt skiftesoch
odlings-lånerörelse;
N:o 85, öfver väckta motioner ang:de låns lifgifvande
från banken, emot pant af storskiftade hemman i Dalarne;
N:o 86, öfver väckt motion, angtde förskoltslåns meddelande
från banken för strömrensningar, sjö- och myraftappningar
samt i stort företagna odlingar;
N:o 87, i anleda, af väckta motioner, angtde dels utsträckning
af lånetiden och nedsättning af räntan för discont
lån, samt dels bestämmandet af någon viss andel af
discontfonden till lån åt jordbrukare och bergsmän;
Nto 88, i anledn. af väckta motioner, dels om inrättande
af låneconlor i hvarje provins, dels 0111 tillökning i
discontfonden och nedsättning af räntan för discontlån, 111. m.
Upplästes ankomna prot.utdr. från BorgareSt. af den t6
dennes och från BondeSt. af den 19 dennes.
Lades till handlingarna.
H, R. o. Ad. åtskiljdes kl. f till 9 e. m.
In fidem protocolli,
F. O, Silfverstolpe.
Lördagen den 26 September 1840.
Plenum kl. 9 f. m.
Justerades 9 prot.utdr. för den 23 dennes e. m.
Justerades p!eni-prot:n för den g dennes f. och e. m.
Öppnades Hrr Eleclorers lista till val af ledamöter uti
nedannämnda Utskott uti afgångnes ställe; och befunnos
hafva blifvit ulsedde, till ledamot i
Den 26 September.
Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet:
N:o i543. Hr Hedersljerna, fullm. Gr. Posse, Knut Axel,
efter N:o 815. Hr Gripenskjöld, fullm. Frih. Baab, Adam
Christian;
Riddar h u sUtskottet:
N:o 3o2. Hr Hjulhammar, fullm. Frih. von Vegesach,
Achilles,
efter JN:o 363. Frih. Coyet, fullm. Hr Coyet, Julius.
Till pröfning företogs SlatsUtsk:s den 16 och 23 dennes
på hordet lagda utlåt. N:o 3i2, i anledn. af återremisser
å L’sk:s betänk. N:o 70, ang:de de staden Borås beviljade
byggnadslån.
Hr af Dalström, Gust. Jac.: Då troligen de fleste
af Husets ledamöter icke äga fullkomlig kännedom om förhållandet
med det samhälle, som nu hos R. St. begärt nedsättning
i de dryga algifter, hvilka detta samhälle måste erlägga
för detsamma beviljade byggnadslån, och jag tror mig,
såsom varande från den orten, hafva fullkomlig kännedom
om den bedröfliga ställning, hvaruti detta samhälle sig befinner;
så anser jag mig af pligt uppfordrad, att vid detta
tillfälle motsätta mig StatsUlskts tillstyrkande i detta ärende,
öfverlygad alt R. o. Ad. lemnar mig någon uppmärksamhet
i anseende till ärendets vigt, och då det icke begäres,
att af statsverket en enda skilling må utgå till denna undsättning,
utan blott att i den vinst, som af ett olyckligt samhälle årligen
lemnäs till Staten, någon minskning, ehuru ringa den är,
mätte blifva beviljad. Då jag förra gången, vid återremissen
af detta ärende, begärde, att för de byggnadslån, som
blifvit Borås beviljade, staden må fortfarande göra endast
afbetalning å capitalet, men alt eftergift af sjelfva räntan
måtte medgifvas, ansåg jag detta antagligt på den grund,
alt Riksg.cont. för det närvar, icke har någon skuld, och
alt räntan ei lades å byggnadslån för en stad, som varit nog
olycklig att inom den korta tiderymden emellan 2:ne riksdagar
2:ne gånger vara totalt nedbränd. Jag ansåg denna
ränta vara en ren vinst för Staten,, och jag skulle tro att
de staden beviljade byggnadslån blifvit lemnade för att bereda
samhället en välgerning, men att Staten icke borde
fordra ränta på denna välgerning. Förhållandet med dessa
byggnadslån är följande: när staden första gången afbrann,
erhöll densamma ett byggnadslån af 100,000 r:dr mot 3
proc. ränta och 3 proc. afbetalning, och då kort derefter,
eller 5 år sednare, staden ånyo afbrann, erhöll den ytterligare
ett byggnadslån af 85,000 r:dr. Villkoren för detta
lån voro dock ganska hårda. Väl beviljades för de första 5
åren, att blott 5 proc. ränta skulle erläggas, men derefter
skulle årligen inbetalas på lånet 10 proc. jemte 5 proc. ränta,
d. v. s. alt i5 proc. skulle den olyckliga staden årligen
628
D e u aS September.
betala för detta låneunderstöd. R. St. funno likväl, vid
1835 års riksdag, denna ränteinbetalning vara för hög, hvarföre
afbetalningen nedsattes till 3 proc., men sjelfva intresset
på länet fortfor att utgå med 5 proc. I det första lånet,
eller det, för hvilket staden erlägger 3 proc. ränta och
3 proc. afbetalning, begär jag ingalunda någon nedsättning,
mea då, såsom jag haft äran anföra, Riksg.cont. icke häftar
för någon skuld, utan således den ränta, som det erhåller,
är en bestämd vinst för statsverket, så anhåller jag vördsamt,
icke blott hos StatsUtsk., utan också hos R. o. Ad.,
att räntan på det sednare lånet af 85,ooo r:dr mätte nedsättas
från 5 till 4 proc., och capitalalbetalningen Irån 3
till 2 proc., så alt staden icke kommer att erlägga mer än
6 proc. årligen för de båda låneunderstöd den erhållit. Jag
tror mig så mycket mer hafva skäl att begära denna nedsättning,
då i allmänhet räntefoten i sednare tider betydligen
fallit, så att mången utlånar penningar för 4 a 4s proc.,
då fullkomlig säkerhet tinnes; och då äfven här fullkomlig
säkerhet för lånets återgäldande finnes, så skulle jag tro, att
icke Staten bör gå längre i sina fordringar i afseende på
ett olyckligt samhälle, än de enskilde långifvarne göra. Jag
saknar dessutom vid detta tillfälle icke helt och hållet priejudicat
för hvad jag begär. Wexiö stad t. ex. har erhållit
ett byggnadslån med samma villkor, som jag nu begär, nemi.
4 proc. ränta och i proc. afbetalning, och likväl har denna
stad icke mera än en gång afbruunit och icke totalt. Förbållandet
med Borås är deremot, att inom 5 år har staden
2:ne gånger totalt afbrunnit. Jag hemställer till detta Hus,
om det icke synes troligt och verkligen är sanningsenligt,
att de till delta samhälle hörande personer genom sådana
olyckor förlorat större delen af sin egendom och således äro
salle ur tillfälle att erlägga de dryga ränteafgiller, som nu
af detta samhälle fordras. Medan jag har ordet, anhåller
jag jemväl hos Hr Frih. o. Landtm, att blifva upplyst, huru
de öfriga Stånden, nemi. Preste- och BorgareSt:n, i detta
ärende förfarit; hvarefter jag ber att få fortfara.
Underl. Ridd.Secret. tillkännngnf, att underrättelse
huru detta mål blifvit afgjordt endast ankommit från BorgareSt.
, hvars just nu ankomna prot.utdr., af den 23 dennes,
innehöll, att Ståndet, med ogillande af StatsUtskts betänk.
N:o 70 och utlåt. N:o 312, beslutat, det må den vid
innevar. års siut befintliga återstod af det staden Borås emot
5 proc. ränta beviljade lån liqvideras på det sätt, att räntan
betalas med 4 proc., och att 2 proc. capitalafbetalning erlägges;
i hvilket beslut BorgareSt. inbjudit de öfriga RiksSt:n
alt instämma.
Hr af Dalström: Då R. o. Ad. nu mottagit en in
bjudning
från BorgareSt., som är alldeles öfverensstämmande
med hvad jag vågat vördsamt begära, och jag tillika
Den 26 S e p 11 m b c r,
629
länner, att PresteSt. äfven bar ogillat förevar, betänk., och
deremot i likhet med BorgareSt. förklarat räntan å det sednare
lånet af 85,000 r:dr böra utgå med 4 proc. och afbetalningen
med 2 proc., vågar jag vördsamt hos R. o. Ad.
anhålla, alt R. o. Ad. täcktes afslå betänk., men deremot
antaga BorgareSt:s inbjudning, hvilket jag hoppas så mycket
mera, som derigenom icke någon förlust för Staten åsyftas,
utan tvertom endast vinsten nedsättes från 5 till 4 proc.;
och jag hoppas, att detta måtte vara tillräckligt af ett samhälle,
som inom 5 år undergått 2tne härjande eldsvådor.
Hr Eden lije Im, Gillis: I följd af de handelsförbin
delser,
hvari staden Borås och dit gränsande härader slå till
Götheborg, är äfven jag i tillfälle att känna förhållandet,
och kan jag således vitsorda åtminstone det mesta af hvad
Hr af Dalström nu anfört. Borås stad var i fordna tider
ganska förmögen och kanske en af de förmögnaste städer i
Riket, men sedermera har, i följd af de olyckliga eldsvådor,
som inom några år 2:ne gånger helt och hållet ödelagt staden,
förhållandet blifvit helt annat. Det som nu är i fråga,
anser jag alldeles icke såsom någon kostnad för Staten,
utan blott som ett simpelt biträde. Kan staden derigenom
blifva sauverad, så tyckes mig detta biträde vara intet emot
den olycka, som troligen i annat fall inträffar, att Barås
blir en fattigcoloni. Jag anhåller derföre vördsamt, att Hr
Frih. o. Landtm, täcktes hafva godheten proponera R. o.
Ad. att förena sig i samma beslut, som jag tror mig vela
att icke blott BorgareSt., utan äfven PresteSt. fattat, nemi.
alt de 100,000 r:drne skola stå såsom hittills, men att på
de 85,ooo r:dr skall räntan nedsättas lill 4 proc. och afbetalningen
utgå med 2 proc. årligen.
H. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm, Gust.: Jag förenar
mig helt och hållet med Hrr af Dalström och Edenhjelm.
Wärmare än dessa herrar kan jag icke utveckla frågan. Jag
vill endast kalla Ståndets uppmärksamhet derpå, att Borås
är ett centrum för husfltten i Westergöthland, att Borås
på ett utmärkt sätt åstadkommer det gagn, som länder vänta
af städer, och att således beviljandet af den för Borås
stad begärda gunst blir för hela orten gagnelig.
Gr. Hamilton, Henning Hugo Ludv.: Ehuru jag
icke personligen haft tillfälle att lära känna tillståndet i
Borås, har jag i anseende till de olyckor, sorn öfvergått denna
stad, blifvit öfverlygad, att den behöfver någon lindring
i sina utgifter. Jag har ett ytterligare skäl att instämma
med Hrr af Dalström och Edenhjelm, derigenom alt Bevilln.-  Utsk. nu föreslagit, att den lindring i bevilln. för borgerlig
rörelse, som staden Borås tillgodonjutit, måtte upphöra.
Ett Utskls betänk, betyder visserligen icke särdeles mycket,
ty det kan lätt afslås; men man kan af öfverläggningen in
-
C3o
Den a6 September.
om Utsk:n stundom bedömma, huru det skall tillgå i RiksSt:n;
och om jag vid detta tillfälle skulle af Ulsk:s öfverläggning
taga någon rättelse lör slutliga utgången, så skulle
jag tro, all denna lindring kommer att upphöra. Det fanns
nemi. inom Utsk. ingen mera än jag som yrkade att den
malte få fortfara, hvarföre också beslutet blef all den skulle
upphöra. Staden Borås har väl sin representant uti Bevilln.-  Utsk., men han var för tillfället hindrad att vara närvar.,
så alt ingen biträdde min mening.
Hr Eden hjelm: I anledn. af hvad Gr. Hamilton nu
yttrat, får jag tillkännagifva, att då frågan om lindring i
bevillntn för Borås stad första gången i Bevilln.Utsk. förevar,
yrkade jag mycket derpå, och ingingo, så vidt jag kan minnas,
de fleste utsk:s-ledamöterne derpå, men detta beslriddes
sedan i RiksSl:n och Utsk. rättade sig derefter samt
fattade ett annat beslut.
Hr Ribbing, Bengt: Jag är visserligen icke bland
deni, som missunna sin nästa hjelp i nödens stund. Jag vet
af erfarenheten hvad det vill säga, att ej hafva hjelpsamhet
att förvänta och kail således så mycket mindre sätta
mig emot en sådan välgerning; men jag får fästa R. o. Ad:s
uppmärksamhet på StalsUlsk:S förevar, betänk., hvaruti det
bevises, att Borås stad verkligen icke betalar mer än 4 proc.
ränta pä de lån, som blifvit staden lemnade, nemi. 3 proc.
för det ena och 5 proc. för det andra lånet. Denna Utsk:s
framställning har icke blifvit motsagd eller vederlagd, och
torde derföre böra tagas i betraktande vid frågans afgörande.
Hr Tham, Sebastian Mathias: Hufvudsakligen
instämmer jag i hvad förut blifvit yttrad t, men den siste
värde talarens framställning har uppkallat mig att afgifva
ett svar. Visst är det sanni, attoni man sammanräknar båda
låncsummorna, hvilka blifvit lemnade tinder olika villkor,
så uppgår räntan icke öfver 4 proc. ; men här är meningen
all bereda en lindring, så att för del sednare lånet
af 83,ooo r:dr, likasom förhållandet är med vanliga bancolan,
ej må fordras mer än 4 proc. ränta och i proc. capital-afbetalning,
och jag anser att någon högre betalningsskyldighet
ej bör bestämmas, då jag af calculer, som jag
haft tillfälle att granska, sett alt staden, om icke någon lindring
nu beviljades, skulle komma att årligen betala öfver
35,ooo r:dr. Jag hemställer, oin det kan vara möjligt för
en sådan stad, sorn endast lärer hafva i8(5 borgare. Jag instämmer
med Hr af Dalström, och yrkar att BorgareStrs inbjudning
må antagas.
Hr af Dalström: Jag vill blott taga mig friheten
ali nämna några ord i afseende på hvad en värd talare anfört,
alt då man sammanslår båda lånesummorna, ränlorne
Den a6 September.
icke uppgå till mera än 4 proc. Jag kan visserligen icke
motsäga denna i StatsUtsk:s betänk, förekommande uppgift,
men jag får likväl dervid erini’a, att af dessa lån det ena
utgick 5 år före det andra; att följaktligen det är olika
personer, som kommit i åtnjutande af lånen; samt att, ehuru
visserligen sammanräknade räntebeloppet för bela staden utgör
4 proc., räntan likväl af somliga individer måste betalas
med 5 proc., då deremot andre betala 3 proc. Således,
då bär är fråga om lindi ing för stadens innevånare och icke
om det abstracta begreppet staden, skulle jag tro det vara
nödvändigt, alt man faster sig icke vid räntans tolal-belopp,
ulan vid den ränta hvarje individ kommer att erlägga. För
öfrigt hem tar jag från Gr. Hamiltons uppgift, att Bevilln.-  Utsk. afstyrkt nedsättningen i bevillningen för Borås stad,
ett ytterligare stöd för min begäran, att BorgareSt:s inbjudning
mätte antagas. Jag skulle tro, att, ifall detta Bevilln -  TJtskts afstyrkande vinner afseende i RiksSt:n, stadens utgifter
blifva förökade med omkring 7 å 800 r:dr, hvilka
synas utgöra en laprisumma och visserligen äro det för statsverket,
för hvilket några hundra r:drs vinst ej är af vigt,
men för den fattiga staden äro de af mycken betydenhet.
Jag anhåller ytterligare hos Hr Landtm, om framställning
till antagande af inbjudningen från BorgareStåndet.
Frih. Boye, Fredr.: Jag har redan vid förra riks
dagen
yttrat mig till förmån för staden Borås, och jag tror
mig nu skyldig alt ytterligare göra det äfven denna gången,
då jag, genom några och tjugu års tjenstgöring inom provinsen
vid dervar. reg:te, är i tillfälle att känna förhållandet
med Borås, och huru nyttig Borås var för hela provinsen,
emedan spanmålen alltid hade säkraste afsättningen
och betaltes bäst i nämnda stad. Nu har genom de ?.:ne
eldsvådorna staden, i stället för att vara förmögen, råkat i
fattigdom; och då Hr af Dalströms begäran, sorn redan blifvit
bifallen af PresteSt., nemi. att för det staden beviljade lån
må, likasom för bancolån, erläggas 4 proc. ränta och 2 proc.
afbetalning, är i högsta grad billig, måttlig och rättvis, kan
jag ej annat än instämma med dem, hvilka tillstyrkt ett sådant
beslut, och anhåller jag om Hr Landtm:s propos. derpå.
Gr. von Platen, Baltzar: Ehuru jag visserligen
deltagit i detta tillstyrkande af StatsUtsk., äfvensom i andra
beslut af dylik beskaffenhet, anser jag icke mig tillständigt
att strida emot den mening, sorn nu blifvit så allmänt inom
B. o. Ad. yttrad; men om resultatet skall blifva sådant,
som nu är yrkadt, må det vara mig tillåtet att anhålla att
få lill prot. antecknadt, att jag beklagar den inconseqvens,
som uppkommer, enär R. o. Ad. förut för den lilla staden
Öregrund samt äfven för Wenersborg afslagit sådana lånevillkor,
sorn nu yrkas för Borås,
63a
Den 26 September.
Hr af Dalström: Jag billigar visserligen det yttran
de,
som Gr. Platen nyss afgifvit och finner att nu ifråga var.
lindrings beviljande ej står i fullkomlig conseqvens med förut
fattade beslut; men jag tror dock, att harvid förekommer
en omständighet, som ej kunde åberopas i fråga 0111
de af Gr. von Platen nämnda städer, nemi. att Öregrund
och Wenersborg blott en enda gang albrunnit, då deremot
Borås 2:ne gånger afbrunnit och det inom loppet af 5 år;
och hoppas jag således att detta förhållande matte inverka
på R. o. Ad:s beslut.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, örn R. o. Ad. behagade
antaga BorgareSt:s i denna fråga gjorda inbjudning.
Ropades ja.
Ånyo föredrogs Const.Utskrs den ig och 23 dennes på
bordet lagda mern. N:o 43, med 2:ne förslag till ändring
uti 9 §:n Reg.F:n.
På derom af Hr Frih. o. Landtm, gjord hemställan,
fann R. o. Ad. för godt att särskildt pröfva hvartdera af de
tvänne under littäs A. o. B. i mein. upptagna förslag.
Förslaget litt. A.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag anhåller att
få fästa Ståndets uppmärksamhet på den gamla §:ns lydelse
i sin helhet, så vidt den angår denna fråga. Nu finnes stadgadt:
''Skulle någonsin den oförmodade händelse inträffa,
att Konungens beslut vore uppenbarligen stridande emot
denna Reg.Form eller Rikets allmänna lag, åligge det då
Statsrådets ledamöter att kraftiga föreställningar deremot
göra/’ Den sednare punkten sammanhänger äfven med den
nu upplästa, och jag torde derföre få äfven uppläsa den:
"Der någon särskild mening icke blifvit till prot. anförd,
ansés de närvar, hafva styrkt Konungen till det beslut Han
fattat. För rådslagen skola Statsrådets ledamöter vara ansvarige,
såsom i 106 §:n derom vidare stadgas." Utsk, har
föreslagit följande ordalag: ’’Skulle någonsin inträffa, att
Konungens beslut vore uppenbarligen stridande emot Rikets
grundlag, eller allmän lag, eller Rikets sannskyldiga nytta,
åligge det då etc. De ord, sorn äro tillagda, äro: Rikets
sannskyldiga nytta. Således har Utsk. velat, att dessa
ord skola innefattas under samma ansvars-påföljd, som de
hvilka stodo i den gamla redactionen- Ansvars-påföljden enligt
106 §:n, som här är åberopad, är åtal inför Riksrätt.
Deremot är ansvaret efter 107 §:n, der Rikets sannskyldiga
nytta oraförmäles, anmälan lill entledigande. Sistnämnda §
innehåller nemi.: ""Skulle Const.Utsk. anmärka, alt Statsrådets
ledamöter samfäldt, eller en eller flere af dem, uti
deras rådslag om allmänna mått och steg icke iakttagit Rikets
-
Den aG September.
633
kets sannskyldiga nytta” etc. R. o. Ad. finner således, att
Coust.Utsk. har i fråga om Rikets sannskyldiga nytta åsyftat
ett annat och strängare ansvar än det som förut finnes
i grundlagen stadgadt. Är sådant med skäl gjordt? Man
kan visserligen säga, att Rikets sannskyldiga nytta kan på
annat sätt, än genom en bestämd lag-§:s öfverträdande, äfventyras
och stor skada derigenom vallas. Men då en Iag-§:s
öfverträdelse kan bestämdt af domstol pröfvas, så kan hon
deremot icke bestämdt afgöra hvad som är Rikets sannskyldiga
nytta eller ieke; ty det beror på olika omdöme hos
den ena eller den andra och icke på någon förut skrifven
lag eller gifven föreskrift. Mig synes således, som hade
Utsk. icke riktigt afvägt sitt förslag i denna del, utan velat
tillämpa en laglig påföljd, der domaren svårligen lärer
någonsin kunna efter lag, utan endast efter eget godtfinnande,
eller hvad man kallar godtycke, besluta. Jag skulle således
tro, att §:n är efter sin gamla lydelse riktig och efter den
nya oriktig. Jag får fördenskull vördsamt hemställa, om
icke Ståndets samfäldta mening borde blifva, alt denna
grundlags-förändring är oriktig.
Gr. Frölich, David: Utan att vidare för närvar.,
innan flere ledamöter yttrat sig, ingå i bestridande af den
siste värde talarens framställning och tillstyrkande, att R.
o. Ad. måtte uttrycka en viss tanke, får jag till en början
fästa hans och Husets uppmärksamhet på, alt han icke riktigt
refererat den jkilnad, som äger rum emellan g§:ns nuvar,
lydelse i medlersta perioden och den nu af Const.Utsk.
föreslagna. I denna §:s gamla redaction står nemi.: ^stridande
emot denna Reg.F. eller Rikets allmänna lag/' Deremot
slår i den nya redactionen : ”stridande emot Rikets
grundlag eller allmän lag.” När vi nu hafva åtskilliga grundlagar
utom Reg.Fm, så finnes att hvad Utsk. åsyftat är en
rättelse i denna del, som icke är likgilltig, om så oförmodadt
skulle hända, att Konungens beslut vore stridande emot
Riksd.Ordn., Tryckfr.-förordn., eller någon annan grundlag
än Reg.Fm, då nu endast den sistnämnda upptages. Att
återigen säga, att de öfriga grundlagarna skola vara innefattade
under Rikets allmänna lag, skulle vara en extensiv
tolkning i fråga om tillämpningen, som icke torde i detta
fall tillåtas. Det är derföre som jag icke för min del kan
godkänna Hr von Hartmansdorffs förslag, att förklara Const.-  Utsk:s tillstyrkande vara olämpligt, åtminstone hvad denna
del beträffar, utan tror, att den rättelse är ganska nyttig
och nödvändig till en början, alt, i stället för denna Reg.-  Form, står ”Rikets grundlag.”
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Det är mig icke möj
ligt
alt tolka den förändring, som Const.Utsk. föreslagit, på
det sätt, som Hr von Hartmansdorff gjort del. Jag kan ej
i3 H. 80
634
D c n 26 September.
finna något annat, än alt Const.Utsk. med denna förändring
åsyftat alt ålägga Statsrådets Iedan>öter att göra kraftiga
föreställningar äfven i sådana mål, der Konungen skulle
vilja emot all förmodan fatta ett sådant beslut, som vore
stridande emot Rikets sannskyldiga nytta; men dä någon
förändring i 106 §:n icke blifvit föreslagen, så kan jag icke
af nu ifrågavar. redactionsförändring draga den slutsats, att
Const.Utsk. skulle äga att förordna Riksrätt emot den ledamot
af Statsrådet, som underlåtit att göra föreställningar i
så beskaffade mål. 106 §:n innehåller nemi.: ”Finnér Utsk.
af dessa protocoll, att någon Statsminister, Statsråd, Hofcancelleren,
Statssecreterare eller annan ledamot af Statsrådet,
eller den embetsman, som i commandomål Konungen råd
gifvit, uppenbarligen handlat emot denna Reg.Frs tydliga
föreskrift, eller tillstyrkt någon öfverträdelse deraf och af
andra Rikets gällande lagar, eller underlåtit att göra föreställningar
emot sådana öfverträdelse!', eller dem vållat och
befrämjat genom uppsåtligt fördöljande af någon upplysning,
då äge Const.Utsk. att ställa en sådan under tilltal af Just.-  ombudsmannen inför Riksrätten” etc. Således är det tydligt,
att, så länge 106 §tn blir oförändrad, Riksrätt ej kan
förordnas emot någon Statsråds-ledaroot, såvida lian ej underlåtit
att göra föreställningar emot öfverträdelse af Rikets
gällande lagar. På detta skäl anser jag, att Const.Utsk. ingalunda
saknat fog alt toresia denna förändring, och förenar
jag mig äfven med Gr. Frölich deruti, att det är ett riktigt
förtydligande, att i §:n införes Rikets grundlag i stället för
Reg.Ftn. Jag tillstyrker således, att detta förslag må få
hvila lill afgörande vid nästa riksdag.
Frih. Cederström, Jacob: För min del får jag
till prot. anmäla, att jag bestrider allt afseende på Hr von
Hartmansdorffs gjorda framställning, såsom grundlagsvidrig.
Hr von Hartmansdorff har velat annihilera ett af Const.-  Utsk. afgifvet förslag till grundlagsförändring i rak strid
med 5ti och 81 §§:na Reg.Ftn. Öfver sjelfva lagförslaget och
dess mer eller mindre ändamålsenlighet anser jag mig nu
icke tillständig! att ingå i något yttrande. Det blir tid att
göra det, då RiksSttn komma att deröfver besluta, d. v. s.
vid nästa riksdag. Jag anhåller om propos. att förslaget
må hvila till grundlagsenlig behandling vid nästa riksdag.
Hr von Hartmansdorff: Ifall R. St. godkände den
mening, som Frih. Cederström yttrat, så skulle all öfverläggning
0111 Const.Ulsk:s förslag lill grundlagsförändringar
vara öfverflödig, sä väl i detta Stånd som i de öfriga. R.
o. Ad har förut, vid flera tillfällen, förklarat sig emot Frih.
Cederströms mening, och i öfverensstämmelse med sin åsigt
behandlat målen. Denna åsigt har äfven varit delad af Hr
Frih. o. Landtm. Jag förmodar således att vi komma att
förhålla oss nu såsom tillförene. Hvad sjlfva saken beträffar,
Den 26 September.
635
så erkänner jag riktigheten af Gr. Frölichs anmärka., angtde
orden Rikets grundlag. Skälet, hvarför jag icke fästade mig
dervid förra gången, var, att Const.Utsk., emot hvad brukligt
ur, icke låtit trycka orden "Rikets grundlag” med annan stil,
utan låtit dem intagas såsom vöre de oförändrade, ehuru
endast Reg.Fm namnes i den gamla §:n. Således godkänner
jag denna del af betänkandet. R. o. Ad. torde ock
erinra sig, att jag i fråga derom ej gjort någon anmärka.
Min erinran var emot orden: Rikets sannskyldiga nytta. —
En annan talare har här anmärkt, att om de än infördes
i 9 §:n, skulle likväl ingen annan påföljd derigenom drabba
Konungens rådgifvare än samma tillämpning af 106 §:n soin
förut. Men i den händelsen skulle den enda åsyflningen
vara, att kraftiga föreställningar skola göras, äfven i frågor
om Rikets sannskyldiga nytta. Det är således ordet kraftiga,
hvarpå vigt egentligen skulle läggas. Detta är dock
ett oegentligt uttryck; ty ehuru kraftiga ordalagen må vara,
i hvilka Konungens rådgifvare göra deras und. föreställningar,
så äro dessa likväl icke kraftiga, med mindre de verka,
och verkan ligger alldeles icke i ordalydelsen. Det kunde
således vara lika godt, om hela ordet kraftiga vore borta,
som att det står här; ty det betyder i det hela ingenting.
Troligast är, att de hofsammaste ordalag äro lill deras verkan
de kraftigaste. Om man ser saken blott ur den synpunkten,
så gjorde man, efter min förmening, måhända rättast,
om man toge bort ordet kraftiga. Skola likväl orden
”Rikets sannskyldiga nytta” bär qvarstå, så tror jag,
att man, för följdriktighetens skull, bör i slutet af 9 §:n åberopa
icke blott 106 §:n, utan äfven den 107, som är tilllämplig
i fråga örn Rikets sannskyldiga nytta. Men på intet
villkor tror jag, att R. o. Ad. bör oförändradt godkänna
Const.Utskts förslag att hvila till grundlagsenlig behandling
vid nästa riksdag.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att då han hört 9 §:n
Reg.Ftn här citeras af flera ledamöter efter den ordalydelse,
som den före denna riksdag haft, men hvilken icke numera,
efter den af Konung och Ständer vid denna riksdag
deruti beslutade förändring, vore gällande, ansåg Hr Landtm,
sig böra låta uppläsa den nu gällande ordalydelsen af 9 §:n
Reg.Ftn.
Denna § upplästes härefter, så lydande: "Uti alla mål,
som hos Konungen i Statsrådet förekomma, skall prot. föras.
Statsrådets tillstädesvarande ledamöter böra, under ansvarighet
för rådslagen, till den påföljd, hvarom i 106 och
107 §§:na vidare stadgas, ovillkorligen till prot. sina meningar
yttra och förklara; Konungen dock förbehållet att allena
besluta. Skulle någonsin den oförmodade händelse inträffa,
att Konungens beslut vore uppenbarligen stridande
mot Rikets grundlag eller allmän lag, äligge det då Stats
-
63S
Dea a6 Septernber.
rådets ledamöter alt kraftiga föreställningar deremot göra.
Den, som ej särskild mening till prot. anfört, vare för beslutet
ansvarig, såsom hade han styrkt Konungen att det
beslut fatta.”
Frih. Cederström: Till bemötande af hvad Hr von
Hartmansdorff i början af dess sednare anförande yttrat,
nemi. att det skulle vara öfverflödigt att alls yttra sig öföfver
Const.Utskts förslag, om man icke finge ogilla eller
förkasta dem vid första riksdagen, får jag just vid detta
grundlagsförslag gifva Hr von Hartmansdorff anleda, att göra
en sådan anmärkn., som grundlagen medgifver, ang:de
förändring af ordet ”grundlag,’’ som, i stället för att stå i
singularis, borde stå i pluralis, eller beta grundlagar, då vi
hafva 4 grundlagar, och öfverträdelse af den ena bör gälla
lika med öfverträdelse af den andra. Detta skriffel kan
grundlagsenlig! rättas genom RiksStms gemensamma tankar;
men ett beslut till förkastande af Const.Utsk:s förslag blir,
om det 100 gånger fattas, 100 gånger ett grundlagsbrott.
Gr. Frölich: Jag finner mig hafva begått ett miss
tag,
då jag förra gången uppträdde, och orsaken dertill är
för hvar och en af Husets ledamöter uppenbar. Hvad nu
först och främst beträffar Frih. Cederström^ sätt att tolka
grundlagen, så får jag blott förklara, att jag förbigår det
och gör del 100 gånger, om han kommer att 100 gånger
yrka sin sats. För öfrigt och med afseende på den redaction
ifrågavar. grundlags-^, efter vid denna riksdag redan antagen
förändring, nu har, kan jag icke annat än i allo tillstyrka
R. o. Ad. att antaga hvad Const.Utsk. har föreslagit,
emedan det nu mera icke lärer vara något tvifvel om
att Statsrådets ledamöter böra göra föreställningar, så väl i
fråga om Rikets sannskyldiga nytta, som rör:de öfverträdelse
af Rikets grundlag och Rikets allmänna lag. Det är blott
detta moment, som Utsk. i sitt nya förslag åsyftat, och skulle
det förkastas, så ville det säga detsamma som att Konungens
rådgifvare icke borde göra föreställningar, utan blott
tiga när Rikets sannskyldiga nytta vore i fråga, samt ej
yttra sig oftare än när fråga uppkom om den oförmodade
händelse, att grundlag eller allmän lag skulle af Konungen
öfverträdas. Hvar och en lärer finna orimligheten af ett
sådant beslut. Hvad för öfrigt Hr von Hartmansdorff anfört
för att visa olämpligheten af ifrågavar, tillägg, loide
anses vara förfallet genom den observation, som Hr Dalman
deremot gjort. Hvad åter borttagande af ordet ”kraftiga”
vidkommer, så skulle jag väl kunna medgifva Hr von Hartmansdorff,
alt det ordet kunde försvinna och aldrig bort
finnas i denna §, emedan föreställningar varit nog. Derom
är jag ense med Hr von Hartmansdorff, men att del nu
skulle vara lämpligt att borttaga detta ord ur §:n, då det
stått der en längre tid, kan jag deremot ej finna. Deraf
Den 26 September.
63?
skulle kunna uppstå den tanken, att föreställningarne, i stället
för att vara kraftiga, borde vara lindriga, och det tror
jag icke skulle vara så alldeles bra. Huruvida uti sista
momentet, som likväl ännu icke blifvit föredraget af HrLandtm.
, äfven bör, jemte den af TJtsk. föreslagna rättelse,
hvilken jag hoppas blir godkänd, införas 107 §:n, det lemnar
jag derhän. Detta torde i alla fall anses vara en ny
motion, som del beror af Hr von Hartmansdorff att på vederbörligt
sätt bos Const.Utsk. anmäla.
Hr Lefre'n, Joh. Pehr: Jag begärde ordet i anledn.
af Gr. FrÖlichs framställning om ifrågavar. §:s nuvar. lydelse,
men sedan den nu gällande §:n blifvit uppläst, och
Gr. Frölich deraf funnit att han begått ett misstag; så har
jag intet vidare att i saken anmäla, än att jag delar de åsigter,
som af Hr von Hartmansdorff blifvit framställda.
Hr Dalman: Min afsigt, då jag begärde ordet, var
att begära uppläsning af denna §:s nuvar. lydelse. Sedan
detta nu är verkstäldt, så förmodar jag att Hr von Hartmansdorff
deraf inhemtat, att den sista punkten i §:n, som
innefattade hänvisning endast till 106 §:n, numera icke finnes,
utan att tvertom i början af nuvar. g § står hänvisning
till både 106 och 107 §§:na. Hade denna förändring, hvarom
jag icke var rätt säker, ej varit förut vid denna riksdag
beslutad, så bade jag förenat mig med Hr von Hartmansdorff,
emedan det ostridigt icke är lämpligt i ett lagbundet
samhälle, alt en sak, som endast beror på opinionen
om Rikets sannskyldiga nytta, underkastas Riksrättens eller
en domstols bepröfvande. Då de anmärkn:r, som Hr von
Hartmansdorff nu gjort emot detta Const.Ulsk:s förslag, följaktligen
synas helt och hållet förfalla; så förmodar jag, att
den värde ledamoten icke vidare fortsätter sitt motstånd,
utan tillåter R. o. Ad. att för denna gång bifalla Const.-  Utsk:s förslag, emedan det verkligen, såsom Gr. Frölich erinrat,
om R. o. Ad. afsloge denna förändring, skulle se ut,
som R. o. Ad. ej hade det anspråket på Konungens rådgifvare,
alt de skola hos Konungen göra föreställningar i sådana
mål, som angå Rikets sannskyldiga nytta.
Hr von Hartmansdorff: Efter den upplysning, som
är lemnad om ordalydelsen af den nya §:n, eller att både
106 och 107 §§:ne der äro åberopade, förfaller den delen af
min anmärkn., emedan det vid sådant förhållande kan vara
likgilltigt, om det nu föreslagna tillägget göres eller icke.
Jag skall icke besvära Hr Landtm, med anhållan om särskild
propos. på den frågan.
Hr Lefre'n: Jag har förenat mig i den åsigt Hr von
Hartmansdorff först yttrade. Jag är icke så liberal som
han, att låta det stå som skrifvet är; ty grundlagen säger,
att Const.Utsk. skall föreslå nödiga och nyttiga förändrin
-
638
De n 26 September.
gar. Jag tycker att det är onödigt att skaffa sig en redaction,
som är onyttig. Men jag skall icke bry mig om att
söka motverka livad som här är föreslaget; det må blifva
så många förslösade skrifkostnader som helst af den sorten.
R. o. Ad. beslöt, att Const.Utskts under litt. A. afgifna
förslag borde oförändradt livila till grundlagsenlig behandling
vid nästa riksdag.
Förslaget Litt. A.
Hr von Hartmansdorff: Den föreslagna redactio
nen
är följande: ”Den närvar, ledamot, som icke till prot.
anfört särskild afstyrkande mening, vare för beslutet ansvarig”
etc. Mig synes det vara vida bättre, örn man icke talade
hvarken örn af- eller tillstyrkande, ty både i ett afnell
i e 11 tillstyrkande kunna linnas modifica tioner, efter
hvilka ledamoten kan anses mer eller mindre felande. Det
vore efter min förmening vida bättre att säga: ”Den som
icke till protocollet anfört afvikande mening.”
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: Den rättelse eller
förändring, som Const.Utsk. bär föreslagit, är i min tanke
af stor vigt och angelägenhet. Det kan nemi. hända, att
Konungens rådgifvare betraktat saken på en sida, och alt
Konungen sett saken på en helt annan och fattar, i enlighet
med sitt raisonnement, beslut, då man i Statsrådets
prot. vanligen finner en allmän tystnad iakttagen. Det tyckes
nästan, som hade rådgifvarne tröstat sig dermed, att de
yttrat en särskild mening, fastän denna mening icke innefattat
något afstyrkande af Konungens beslut, utan, 0111 jag
så får säga, rådgifvarne yttrat sig åt öster och Konungen
beslutat åt söder. Derföre synes det vara nödvändigt att
stadga, att deras råd skola innefatta ett afstyrkande till Konungens
beslut, såvida de af prot. vilja vänta skydd för
deras rådslag, och således kan jag icke annat, än i denna
del tillstyrka bifall till Const.Utsk:s förslag till förändring
i nuvar. stadgande.
Gr. Frölich: Jag instämmer helt och hållet i den
siste talarens mening om riktigheten af ordet ”afstyrkande,”
och det egentligen på den grund, att när man här i försatsen
omtalat Konungens beslut, som kunde vara stridande
emot lag eller Rikets sannskyldiga nytta, så bör väl motsatsen
innefatta' något annat än blott en mening, som är afvikande.
Hvar och en vet hvad det ordet vill säga, och i
stället för detsamma nyttjas i dagligt tal hos den mera bildade
classen det Fransyska ordet ”evasivt.” Är det nu den
värde talarens mening, som önskat begagnande af ordet ’’afvikande,
” att Statsrådets ledamöter skola yttra sig evasivt,
så är detta en besynnerlig mening, men likväl, då han sjelf
varit Konungens rådgifvare, vet han bäst huru nyttigt det
kunde vara om ett sådant ord kunde få inflyta i grundla
-
Den 26 September.
63g
gen. Jag deremot som tror, att ordet ”afvikande” är det
sämsta, som kunde antagas i stället för "afstvrkande,” får
afstyrka en sådan förändring; men vill man; taga bort afstyrkande
och nyttja ett annat ord, så kunde man begagna
uttrycket: motsatt mening. Då likväl, såsom jag tror, afstyrkandet
är det bufvudsakliga, så anser jag bäst alt bibehålla
det, men hvad som är säkert är, att ordet ”afvikande”
ej bör begagnas.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Jag vill uppriktigt be
känna,
att jag skulle önska att från Const.Utsk. ingått ett
förslag till ändring i nuvar. stadgande uti 9 §:n Reg.F;n,
som mera slått tillsammans med de begrepp, jag åtminstone
gör mig om en verklig och riktig depai temenlal-styrelses
utveckling här i landet. Deremot finner jag bär vid denna
§:s behandling samma hyllning af de gamla grundsatserna,
som den, på hvilken den gamla nuvar. grundlagen och gamla
styrelseformen blifvit grundad. Jag finner nemi. här uttalad
den tanke, att Stalsråds-ledamöterne skola eller böra
till prot. uttrycka en mening, stridande emot den, som Konungen
afgifver, och sorn blir den rådande lör beslutet,
hvarpå ett reger:s-ärende sig stödjer. Min öfvertygelse är,
att ett sådant förhållande i intet fall kan vara nyttigt för
Riket, att sådana Stats: åds-prot. förekomma lill granskning,
hvaruti man finner i ord alltför kraftiga föreställningar,
men som varit fullkomligen kraftlösa i resultaten, då sålunda
reger:s-åtgärder kunna vara vidtagna tvertemot de
tillstyrkanden, som hela Statsrådet afgifvit. Ett sådant förhållande,
om det skulleifortfara eller skulle uppkomma, anser
jag för utvecklingen af vårt constitutionella samhällslif ytterst
skadligt och förderfligt. Jag anser det äfven vara i yttersta
måtto förlamande för Riks-styreisen, om alla Statsrådets ledamöter
skola vara solidariskt, en för alla och alla för en,
ansvarige att icke någon öfverträdelse af Käkets allmänna
lagar skall äga rum. Ett sådant stadgande innebär bestämdt,
alt Statsrådets samtlige ledamöter skola vara ansvarige, t. ex.
i händelse en föredragande för ecclesiastik-urendcn skulle af
oaktsamhet eller föresats söka och lyckas att genomdrifva
ett beslut, som kunde vara stridande emot en § i kyrkolagen.
Likaledes skulle samtlige Statsråds-ledamöterne vara
ansvarige, i händelse en krigsminister, med flit eller af oaktsamhet,
utverkade ett beslut eller utfärdandet af en författning,
som i något fall rubbade den gällande ordningen
för roteringsverket. På sådant sätt anser jag, att samtlige
ininistrarnes egentliga befattning ej kunde blifva annan, än
att förskansa sig emot alla tänkbara öfverträdelse:' af författningar,
som röra ett eller annat departement, och alt
de sålunda skulle sakna både tid och förmåga att inom sina
respectiva departementer offra all den förmåga och all den
tid, som verkligen efter min öfvertygelse tarfvas för hvar
64o
Den 26 S c p t e m ber.
och en af Conseljens ledamöter enskildt, för att verka till
Rikets sannskyldiga nytta. Jag medger att då man vill i en
lag-§ stadga den ministeriella ansvarigheten, så är det visserligen
riktigt, alt Const.Utsk. i första rummet fästat sig
dervid, att samtlige Conseljens ledamöter höra vara ansvarige
om de afstyrka något, som vore för Rikets sannskyldiga
nytta gagnelig!, eller tillstyrka eller underlåta att afstyrka
något sorn vore skadligt för Riket; men en sådan moraliskt
och politiskt riktig ansvarighet är något helt annat, än att
de skola vara juridiskt ansvarige för den minsta lagöfverträdelse,
som någon föredragande kunde vara saker till. Jag
hade således önskat, att detta förslag skulle mera specielt
påfört den föredragande ansvarigheten i alla de facil, sorn
tillhöra lians departement, samt från en sådan juridisk ansvarighet
befriat alla de öfriga ledamöterna i Statsrådet, men
deremot så mycket mera skärpt den moraliska och politiska
ansvarigheten. Pä grund af denna öfvertygelse är det naturligt,
att jag ej kan gilla det tillstyrkande, som Coust.
Utsk. uti litt. B af detta betänk, afgifvit, och jag bekänner
upprigtig!, att, derest Const.Utsk. vid denna riksdag icke
lyckas alt mera utarbeta en ministeriel ansvarighet och en
lag för departemental-styrelsens förhandlingar i det hela,
tror jag verkligen, att vi icke hunnit långt på den bana,
som jag trodde oss riktigt beträda vid början af denna
riksdag, samt anar jag, att det vigtiga steg, som Representationen
tog att införa departernental-styrelsen, kommer att
bära alltför sorgliga frukter.
Hr von Hartmansdorff: En talare har trott mig
med ordet afvikande mena hvad man på ett annat språk
kallar evasivt. Jag har deremot menat hvad man på ett
annat språk kallar dissensus. Evasivt skulle jag tro böra
öfversätlas med undvikande. — Hvad sjelfva saken beträffar,
så har jag, sedan Hr Cederschjöld derom yttrat sig,
fått reda på hvad Coust.Utsk:s förslag åsyftar, eller att det
egentligen innebär en instruclion för prot.secreterarne. I
händelse detta grundlagsförslag af R. St. blir antaget, så
böra Statsråden och prot.secreterarne egna en särdeles uppmärksamhet
ät uppställningen af protocollet. Nu plägar
det tillgå så, att huru än discurserne fallit inom Statsrådet,
och huru mänga gånger man må hafva yttrat sig före eller
efter Konungen, så införas först de meningar, hvaruti hvarje
Statsrådsledamot stannat och slutligen Konungens votum.
För att nu vara säker om att Statsråden ej må falla i den
snara, den nya redactionen innehåller, så borde prot.secreteraren
upptaga vid slutet: ”hvilket beslut de och deSlalsrådsledamöterne
i und. afstyrkte.” Dermed vore allan rättfärdighet
uppfylld, såvida nemi. vigt lägges på ett i prot.
bestämdt uttryckt afstyrkande. När meningen är sådan, så
må
Den a6 September.
må §:n gerna stå sådan sora Utsk. här föreslagit, ty då betyder
förändringen ingenting annat än en formalitet. Hvad
återigen Gr. Horns yttrande beträlfar, så tror jag, att, så
lange icke 1720 års Reg.F. är åter införd, så kan ej heller
fråga blifva om någon sådan ansvarighet, sora han önskat.
Skulle den solidariska ansvarigheten bestå deruti, att ansvaret
för beslutet i alla fall skulle åligga den föredragande,
såsom Gr. Horns mening tycktes vara; så frågas huru det
skulle tillgå, i händelse samtlige Statsrådets ledamöter varit
af annan mening om kyrkolagen, än föredraganden för ecclesiastik-ärenden,
hvilken måhända studerat den mest och
förstod den bäst? Om då de öfrige misstagit sig, så borde
väl icke han dragas inför Riksrätt, eftersom hans yttrade
mening varit den rätta. Detta torde tydligt bevisa att en
solidarisk ansvarighet, der olika meningar kunna och måste
uppstå, icke kan inför Riksrätt göras gällande. Jag låter
min anmärkn. gerna förfalla.
Gr. Frölich: Om jag än skulle i princip instämma
med Gr. Horn, finner jag mig dock för närvar., och
på de skäl Hr von Hartmansdorff framställt, icke kunna
yrka tillämpning deraf: hvarvid jag dock icke åbe
ropar
1720 års Reg.F., utan finner ett hinder deruti, att
ännu är oafgjordt och icke genom någon ändring af ifrråga
var. § lärer kunna blifva afgjordt, huruvida ordalagen i
4 §:n Reg.Ftn, att Konungen äger allena styra Riket, skola
förklaras eller icke förklaras annorlunda, än nu vanligen
sker. Då jag således anser mig förhindrad att nu ingå i
något detaljerad! yttrande 0111 Gr. Horns förslag, och anser
mig blott böra hålla mig inom de gränser, som nu af grundlagen
äro föreskrifna, nemi. inom den del deraf, som Const.-  Utsk. framställt i sitt förslag; så kan jag ej annat än tillstyrka
att delta förslag må blifva hvilande till nästa riksdag,
helst det innefattar, så långt det går, åtminstone en
väsendtlig förbättring; och då nu Hr von Hartmansdorff afstått
från att yrka motsatsen, synes intet hinder möta forén
propos. af Hr Landtm., att förslaget må hvila till nästa
riksdag.
Gr. Horn: En värd ledamot har verkligen gjort ett
stort misstag, då han trott att jag skulle vilja yrka en ju
ridiskt,
solidarisk ansvarighet för samtliga Statsrådets ledamöter.
Det var just motsatsen jag afsåg; men jag säde, att
en solidarisk ansvarighet i moraliskt afseende är hvad jag
yrkar och önskar att Statsrådets ledamöter måtte underkasta
sig. Deremot framställde jag, att Const.Utsk:s förslag
bort innehålla ett afskiljande af den juridiska ansvarigheten,
hvilken, såvidt den rörer Rikets civil- kyrko- eller militärlagar,
endast och allenast bör tillämpas på den föredragande,
så att samtlige de öfrige Statsråds-ledamölcrne befrias
i3 H. 81
Den 26 September.
från denna juridiska ansvarighet. Men della milt yttrande
innefattade Mott ett motiv, hvarföre jag önskar få i prot.
den reservation nedskrifven, att jag ej kunnat godkänna det
grundlagsförändrings-förslag, som i detta afseende blifvit af
Const.Utsk. afgifvet.
R. o. Ad. fann Consl.Ulskts förslag litt. IS böra oförändrndt
hvila lill grundlagsenlig behandling vid nästa riksdag.
Föredrogs ånyo .StatsUtskts den 19 och 23 dennes på
bordet lagda utlåt. N:o 3ig, i anledn. af åtskilliga, ännu
icke återställda förbindelser rörtde Svenska Statens fordna
utländska skuld.
Hr af Wingård, Job., uppläste följande:
Af StatsUtskrs utlåt. N:o 317 inhemtas, att Riksg.cont.
blifvit genom de för Jiqviden af dess utländska skuld vidtagna
åtgärder fullkomligen tryggadt emot ytterligare anspråk
från fordringsägarnes sida. Det ligger emedlertid i
sakens natur, att af flera tusen utfärdade partial-obligationer
några kunna under en längre tidrymd hafva af en eller
annan orsak gått förlorade, och att således pr»scription slutligen
måste på dem tillämpas.
Af de i5,ooo stycken partial-obligationer, som för lånen
i [lolland voro utfärdade, saknas ännu 2S4 stycken, oell
då de, oaktadt derom år 1816 utfärdade kungörelser, icke
alltsedan blifvit företedda, är det sannolikt, att de icke mera
finnas. De kunna följaktligen icke förevisas till afskrifning
å hufvud-obligationerna, hvilka alltså komma att qvarblifva
i notarii publici vård till den 3o-åriga prsescriptionstidens
förlopp. Vid detta förhållande synes det vara utan
ändamål, att nu vidtaga den med kostnad och något äfventyr
förenade åtgärden, att till Holland utsända och der låta
å hufvud-obligationerna afskrifva de till Riksg.cont. aflerunade
partial-obligationer, för hvilka sådant icke redan ägt
rum. Ty så länge en enda partial-obligation icke är afskriven,
återställas ej htifvud-documenterna, och om de vid proescriptionstidens
förlopp utan vidare omväg återfås, så är det
ju likgilltigt, om (lera eller färre partial-obligationer äro å
dem afskrifna.
Hvad Brabantska länet beträffar, så äro af utfärdade
92Öo obligationer 73 stycken ännu icke till Riksg.cont återlemnade,
deribland inbegripna 9 stycken, som Riksg.cont.
före år i8i5 betalt, men icke återbekommit. Största delen
af dessa 73 obligationer är utan tvifvel äfven förlorad och
praescription bör å dem tillämpas.
Vid den föreslagna anhållan hos K. M. om vidtagande
af ändamålsenliga åtgärder för de ännu saknade lånehandlingarnes
återställande eller fullkomliga dödande, är intet att
vinna; men då Riksg.cont:s betalningsskyldighet för de än
-
Den 36 September.
na i räkenskaperna bnlancerade skuldposter upphört, synas
de kunna dei ifrån slutligen afföras.
Om an dessa anmärkmr icke skulle anses föranleda till
återremiss af betänk. i\r:o 317, är mitt ändamål med dem
likväl till hufvudsaklig del vunnet genom de ytterligare upplysningar
de åt ämnet kunnat gifva.
Gr. Frölich, David: Jag har åtskilliga anmärkmr
att göra emot StatsUlsk:s förevar, betänk., dels i sak, dels i
form. I sak kan jag icke annat än för det första anmärka,
att då, på sätt bekant är, R. St. vid i8i5 års riksdag till
H. M. nuvar. Konungen öfverlemnat, att inlösa Rikets utländska
gäld till den återstående delen, som var blott |:del
af hvad den befanns utgöra år 1812, emedan |:delar afskrefvos,
och K. M. emottagit detta uppdrag af R. St., under
villkor att ”till Riksg.cont. aflemna alla de Rikets således
inlösta skuldförbindelser, sorn då voro i utländsk mans
ägo;” så förefaller det mig något eget alt, vid den convention,
som afslöts år i8i5, icke hafva funnit att alla fordringsägare
ingått denna convention, ulan blott, såsom orden lyda,
"ett ganska betydligt antal.” Då hvar och en nu lärer finna,
att ett ganska betydligt antal ägare till partial-obligationer
icke är detsamma som alla, så inträffar således en
möjlighet, att med en del, om också ett ganska obetydligt
antal, icke någon convention är gjord, och att det åtminstone
är tvifvelaktigt, huruvida villkoret i detta fall är uppfyldt
eller icke. Väl har K. M. genom en skrifvelse af den
23 Dec. 1817 gifvit R. St:s StatsUtsk. tillkänna, huru med
inlösningen af Rikets skuld-obligationer sig förhöll; men
huruvida sedan den tiden, d. v. s. under sedermera förflutna
23 år, någon upplysning från R. M. till R. St. ingått,
derom har StatsUtsk. icke sig utlåtit. Skulle tili så vara, alt
någon nådig skrifvelse i ämnet sedermera kommit till StatsUlsk
, så anser jag, att Utsk. i sin recit derom bort underrätta
Ständerna. Är det åter så, att icke någon sådan skrifvelse
från K. M. ankommit, så anser jag visserligen denna
omständighet fordra en upplysning, dock icke en sådan, som
StatsUtsk. nu föreslagit Ständerna alt genom und. skrifvelse
söka bereda; utan jag tror att StatsUtsk. hade ålegat, att
direele till K. M., antingen sjelft eller genom Riksg.cont.,
framställa begäran om en upplysning, huruvida ingenting
vidare vore att för Ständerna anmäla i denna fråga, innan
StatsUtsk. framställde saken för Ständerna. Då Utsk. funnit
sig kunna förklara, "att Utsk. visserligen anser Svenska
statsverket vara hufvudsakligen betryggadt emot sådana ytterligare
fordringsanspråk, som nu eller framdeles möjligtvis
skulle kunna grundas på ofvan uppgifna, till Riksg.cont.
icke återställda skuldförbindelser;” så får jag fästa linsets
uppmärksamhet pä hvad skäl Utsk. kunnat hafva till ett
sådant calhegoriskt förklarande, då icke någon visshet finnes
644
Den a6 September.
i afseende pä alla de fordringsägare, som icke inställt sig
genom ombud vid den s. k. conventionen. Detta anser jag
vara af StatsUtsk. alldeles för litet inoliveradt. Äger StalsUtsk.
några gilltiga grunder för denna dess mening, så bör
Utsk. uppgifva dem; ty på de nu framställda kan jag icke
instämma deruti, a!l Svenska statsverket är betryggadt emot
sådana blifvande möjliga anspråk.
I afseende på formen, ocb då K. M. icke i detta fall
bör betraktas såsom statsmakt, utan personligen, såsom den
der med Svenska statsverket ingått i aftal, anser jag det vara
alldeles olämpligt, att K. St. fortfara att med några und.
skrifvelser till K. M. såsom statsmakt göra en slags anmaningar
eller påminnelser, hvilka i fle tfa I Id ig t afseende måste
anses vara obehöriga. Det är nog af att Svenska statsverket
bar med nu regerande Konungen Carl Johan afslutat ett aftal
år 1815. Det är nu fråga om dess uppfyllande. Deröfver
bör Riksg.cont. vaka, då det enl. 66 §:n Reg.F:n åligger
detta conior att tillse det Rikets credit varder vårdad.
Har nu StatsUtsk. funnit att Riksg.cont. sådant underlåtit,
så borde StatsUtsk. i Riksg.conCs blifvande instruetion framställa
hvad för Riksg.cont. återstår att dervid göra, och
bland sådana återstående åtgärder skulle jag för min del
anse det icke vara tillräckligt, att endast genom en und.
skrifvelse till K. M. erinra om uppfyllande af de ingångna
villkoren, utan att äfven, till beskyddande af ej mindre Svenska
statsverkets framtida ansvarighet, än ock Rikets nuvar.
credit, genom en artikel i någon utländsk tidning, t. ex.
Hamburger Correspondenten, Riksg.cont. borde tillkännagifva,
alt i händelse några obligationer skulle emot förmodan
ännu vara utelöpande, så har Svenska statsverket redan längesedan
och alltsedan år i8i5 ställt medel till K. M:s disposition
för att afbörda denna skuld. Då har statsverket
genom sin rätta organ, Riksg.cont., vidtagit de åtgärder, som
i ena eller andra afseendet böra äga rum, utan att man inledt
R. St. lill någon ny efter min tanke alldeles obehörig
skrifvelse till K M. i detta ämne. Jag anhåller, att R. o.
Ad. ville tillåta att dessa mina anmärkntr må få afgå till
StatsUtsk., dit betänk, torde återremitteras.
Gr. von Platen, Baltzar: Jag får bölja med att
tillkännagifva, del jag ej varit närvar, vid fattandet af StatsUtskts
ifrågavar. beslut, emedan jag då var borta på permission,
och skulle således ej ansett mig äga skyldighet att
besvara anmärkntna, om någon af de StatsUtsk:s ledamöter,
som öfvervarit målet, här varit tillslädes. Men jag ber dock
att nu få meddela några upplysningar, ulan alt derföre vilja
motsätta mig den återremiss, som bär från 2:ne olika sidor
blifvit önskad. Den siste värde talaren har anfört, att StatsUlsk.
icke upplyst, huruvida någon skrifvelse i ämnet frän
K. ål. ankommit sedan år 1817. Det lärer vara temmeligen
Den 2G September.
645
gifvet, att hade en sådan skrifvelse ankommit, så kunde icke
StatsUtsk. hafva gjort sig skyldigt lill den försummelsen att,
då det relatera! förhållandet så godt Utsk. förmått, efter att
hafva från liiksg.cont. sökt förskaffa sig upplysningar derom,
icke omnämna eller undansticka en sådan skrifvelse, desto
mindre som StatsUtsk. hemställt, att en förn vad påminnelse
måtte göras. Man har afven fästat sig dervid, att
Utsk. upplyst, att ett betydligt antal af obligationernes innehafvare
ingått på den s. k. couveutioneu, men att deruti
icke ligger någon visshet alt de alla gjort det. Detta är
ganska riktigt; någon sådan visshet ligger icke deruti, men
det har ej heller StatsUtsk. anfört. Utsk. har sagt, att i
det nuvar. förhållandet ligger fullkomlig säkerhet för statsverket,
och det är nära gränsande till säkerhet, att en del
af obligationerna förkommil samt de öfriga äro inlösta.
Då della blott ur ett par upplysningar, som jag velat lemna,
så inskränker jag mig dertill; och vill jag icke framställa
något yrkande om bifall till betänkandet.
Hr von Hartmansdorff, Äng.: Jag har icke kunnat
finna del några anmärkntr blifvit gjorda emot del förevar.
betänkandet. Här är blott fråga om formaliteter. Om
R. St. vilja vända sig till K. M. i denna fråga, så finnes
icke annat än en form, som är den vanliga för und. skrifvelse!'.
Vilja deremot R St. icke i saken yttra något till
K. M., så föi faller också all fråga derom. Men att, i detta
fall, vilja föreskrifva särskilda och olika former emot
dem, som i andra mål brukas, skulle jag anse olämpligt.
När således i sak, såvidt jag förnummit, icke varit något att
anmärka, så synes mig del enklaste vara att bifalla Utsk:s
betänkande.
Gr. Frölich: Jag tror mig hafva tillräckligen i mitt
förra yttrande gifvit tillkanna, att jag gjort anmärkn:r isak;
men 0111 också icke så varit, så då jag begärt en så väsendtlig
upplysning, som den huruvida någon communicatiou om
förhållandet ägt rum sedan år 1817, och Gr. von Platen
upplyst, att icke någon sådan ägt rum; så tror jag att deruti
ligger en tillräcklig anledn. till återremiss, på det man
må vinna upplysning 0111 förhållandet, innan inan kanske vidare
har lust att yttra sig i saken. Det är dessutom en
annan sak, som ibland ej plägar vara så oväsendtlig, nemi.
den rör:de formen, och då jag gjort anmärkn. dervid, så
torde äfven i detta afseende en fråga förekomma, som icke
bör så alldeles saklöst lemnäs å sido, utan i alla fall erfordrar
ett svar Hvad för resten angår del som Hr Statsrådet af
Wingård upplyst och omordat, så må det vara ganska sannt,
att en stor del obligationer äro förkomna och borttappade
samt icke kunna komma alt företes, hvilket är hufvudsaken;
men då detta gäller ej mindre Statens framtida ansvarighet,
hvarom frågan ej lärer kunna fullkomligen afgöras ännu på
646
Den a6 September.
6 år, än äfven dess närvar, credit, så tror jag att den af
mig föreslagna åtgärd örn en kungörelses utfärdande genom
Riksg.cont. uti utländska tidningar vore ej allenast i högsta
grad nyttig utan äfven nödvändig. Detta måtte vara en
anmärkn. i sak, och om den också icke är det, utan endast
en anmärkn. i formen, så hoppas jag att R. o. Ad. icke vä
grar återremiss.
Hr Lagerhjelm: Pehr: Mig synes som den åtgärd,
hvilken den siste talaren föreslår, kan anses innesluten i den,
som StatsUtsk. föreslagit, och då så förhåller sig, ser jag
icke att den önskan, den värde talaren yttrat, kan leda till
något uppehåll af ärendet; ty i händelse StatsUtskrs förslag
bifalles af Representationen, och den åtgärd, som den siste
talaren äskat, skulle helinnas vara den lämpliga; så lärer
den utan allt tvifvel komma alt vidtagas, och således alla
vidare bestämmelser i denna sak vara öfverflödiga; hvarföre
jag för min del tillstyrker R. o. Ad. att bifalla StatsUtskis
betänkande.
Gr. Frölich: Jag hade verkligen ej väntat mig, att
Hr Lagerhjelm kunnat förbise skilnaden emellan att hos K.
M , som i detta fall ej är annat än en contrahent med Staten,
anhålla att, såsom orden lyda: ”alla erforderliga och
ändamålsenliga åtgärder varda vidtagna, på det att, så snart
härvid förekommande omständigheter och förhållanden möjligen
medgifva, antingen de för fordna statslånen i Holland
utgifna hufvudförbindelser jemte dertill hörande handlingar,
äfvensom de hitintills icke återställda partial-obligationerna
för enahanda lån i Brabant må återbekommas, eller åtminstone
vederbörliga bevis om dessa hufvud- och partial-förbindelsers
fullkomliga dödande erhållas;” och alt, på sätt
jag föreslagit, låta Riksg.cont. utfärda kungörelse i ämnet.
Jag stödjer mig hufvudsakligen derpå, att 23 år förbigått,
och icke någon åtgärd, om den också finnes vidtagen, blifvit
af K. M. meddelad R. St. Att således ytterligare yrka
hos Konungen, alt Han måtte vidtaga någon åtgärd, anser
jag hvarken ändamålsenligt för sakens vinnande, eller skickligt,
efter Han, ehuru blott contrahent med Slaten, dock är
Sveriges Konung. Således är det alldeles icke samma syftemål
jag har, som det Hr Lagerhjelm anser vara vunnet, utan
ett alldeles motsatt; och under sådana förhållanden kan jag
icke afstå från att begära återremiss.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla StatsUtsk:s utlåt. N:o 317.
Piopades starka ja, blandade med nej.
Då Hr Landtm, förklarade, det han trott sig finna
att ja öfverröstat nej, begärde
Gr. Frölich votering.
Den 26 September.
Upplästes till justering och godkändes följande voter:sproposition:
Den
sorn bifaller StatsUtsk:s utlåt. N:o 307, voterar
ia;
den det ej vill, voterar
"ej;
Vinner nej, anser R. o. Ad. de vid ofvannämnda utlåt, gjorda
anmärkn:r föranleda dess återremitterande.
Efter voteringens slut, befunnos rösterna hafva utfallit,
som följer:
Ja — 43.
Nej — 3o.
Gr. Frölich: Jemte det jag får reservera mig emot
R. o. Ad:s nu fattade beslut att icke tillåta återremiss af
StatsUtsk:s betänk., får jag, på grund af 56 §:n Riksd.Ordn.,
härmed väcka följande motion.
Gr. Frölich uppläste derefter följande:
Att Riksg.cont., som enligt 66 §:n Reg.Fln åligger att
tillse, det Pukets credit varder bibehållen och vårdad, i afseende
på den omständighet, att icke alla innehafvare af
statsverkets äldre partial-obligationer infunnit sig vid den
år *815 träffade convention, samt att alltsedan 1817 någon
underrättelse icke kommit Riksg.cont. tillhanda, huru sig
förhåller med den då ännu icke inlösta andelen af Brabantska
lånen, måtte dels hos K. M. i underd. anhålla om ytterligare
upplysningar om hvad sig tilldragit rörrde detta
ärende sedan sistnämnda år, dels ock genom utfärdande
kungörelser uti Hamburger Correspondenten eller annan utländsk
allmän tidning tillkännagifva innehållet af det aftal
af år 1S15 emellan dåvar. Kronprinsen af Sverige och Svenska
statsverket, i följd hvaraf något anspråk nu eller för
framtiden icke mot statsverket kan äga rum för möjligtvis
ännu oanmälda fordringar på grund af ännu utelöpande
partial-obligationer.
Begärdes på bordet af Frih. Cederström, Jacob,
och Hr Lefre'n, Joh. Pehr.
Föredrogs ånyo LagUtsk:s den 19 och 23 dennes på
bordet lagda betänk. N:o 118, i anledn. af väckt motion
ang:de en närmare förklaring öfver lagens stadganden i fråga
om skyldighet att särskildt lagfara med hvarje öfverlåtelse
af inköpt fast egendom.
På begäran af Frih. Boye, Ludv., upplästes äfven Hr
Lagergrens reservation.
Frih. Boye, Ludv.: Reservanten har ganska riktigt
framställt de äfventyr, som skulle inträffa, om detta betänk,
bifölles. De olägenheter, som man genom förslaget velat
undanrödja, äro snart sagdt inga, åtminstone obetydliga i
648
Dea 36 September.
jemförelse med de svåra påföljderna af lagförslagets antagande.
Bördsrälten vore snart sagdt utom all säkerhet. Reservanten
har icke omtalat hvad som är verklig sanning,
att jemväl skälmstycken kunde ske till förfång för tredje
mans rätt, derigenom att förste säljarens förbindelser undangömdes
för allmänheten, då hans aflåtna salubref icke lagfares,
och tilläfventyrs lagfart icke begärdes förrän 2:dra,
3:dje eller 4’^e ägaren inträdde, under hvilken tid bördsmännen
eller enskilde fordringsägarne varit i okunnighet om
de transactioner, som mellankommit. Jag anhåller om Hr
Landtnäs propos. till afslag å detta betänkande.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag anhåller alt få
uppläsa Hr Hallings reservation: ”Genom tillstyrkande af det
nya stadgande, att lagfort å köp, skifte eller gåfva ej må af
domaren vägras derföre, att föregående öfverlåtelse icke blifvit
särskildt lagfaren, har Utsk. upphäft skyldigheten för
den, som genom köp, gåfva eller skifte förvärfyat sig fast
egendom, att derå söka lagfart. Att en sådan skyldighet
för det närvar, äger rum, måste erkännas, såvida man erinrar
sig, att K. förordn. den i3 Juni 1800 föreskrifver böter
för den, som underlåter att, inom viss tid efter åtkomsten
af fast egendom, uppbud derå taga. Endast på denna
grund skulle jag funnit mig hindrad att mcdveika till det
förslag, Utsk. nu tillstyrkt, isynnerhet som Utsk. uti särskildt
betänk, upplifvat nyssåberopade föreskrift, medelst föreslagen
annan fördelning af derigenom stadgade böter; men
ett ännu vigligare hinder igenfinner jag deruti, alt, om Utsk:s
nu förevar, betänk, blifver lag, börd och lösen vore för den,
som vederbör, gjord osäker, om ej alldeles afskuren, enär
en egendom kan genomgå flera händer utan lagfart, som
likväl utgör första villkoret för den, hvilken börds- eller
lösningsrätt äger och den begagna vill, att. sitt anspråk gällande
göra.’’ Hr Halling har här i korthet anfört detsamma,
som öfrige reservanter mera omständligt upptagit. Jag
instämmer med honom, och anhåller att R. o. Ad. måtte afstå
detta betänkande.
LagUtskts betänk. N:o 118 blef af R. o. Ad. afslaget.
Vid förnyad föredragning af LagUtsk:s den ig och 25
dennes på bordet lagda betänk. N:o 11g, i anleda, af väckt
fråga om förändring af stadgandet ang:de fördelning af böter
för försummad lagfart, blef samma betänk, af R. o. Ad.
bifallet.
Hr Frih. o. Landtm, tillkännagaf, att plenum komme
att fortsättas på eftermiddagen kl. 6.
Föredrogs ånyo Stats- samt Allra. Besvärs- och Ekon.-  Utsktns den 23 dennes på bordet lagda betänk. N:o 25, i an
ledn.
Den 26 S e p t e m b c r.
64 9
ledn. af dels K. M:s nåd. skrifvelse angtde frågan örn lindring
uti den hemmansegarne i Jeni iland åliggande roteringsoch
rustningsskyldighet och dels nedan upptagna i ämnet
väckta motioner.
Begärdes ånyo på bordet af Hrr Boy, Joh. Fredr.,
och Munck af Rosenschöld, Nils Rudolph.
Vid förnyad föredragning af Stats- samt Allm. Besvärsoch
Ekon.Utskms den 23 dennes på bordet lagda betänk. N:o
?.6, i anledn. af väckt fråga 0111 befrielse från rotering för
Torps prostgård å Dahlsland, blef samma betänk, af R. o.
Ad. bifallet.
Ånyo föredrogs Stats- samt Allm. Besvärs- och Ekon.-  Utskms den 23 dennes på bordet lagda betänk. N:o 27, i
anledn. af väckt fråga om anläggning af en köping i Wittsjö
by af Vestra Göinge härad af Christianstads län, samt inrättande
af ett postconlor derstädes.
Hr von Hartmansdorff, Äng.: Jag bestrider in
galunda,
att i Wittsjö må blifva en köping eller att postconlor
der må anläggas, om K. M. anser det lämpligt. Men
jag finner deremot oriktigt, att R. St. till Konungen ingå
med anhållan om undersökning i detta hänseende, särdeles
då Utsk:n sjelfva förklarat, att det behöfves flera skäl än
de anförda, innan anläggningen kan tillstyrkas. R. St., om
de skulle begagna samma uttryck som Utsk:n, borde sålunda
sjelfve förklara, att de ej hade nog skäl för deras recommendation.
Då synes mig vara bättre, att R. St. ej begära
någon undersökning, utan att de låta vederbör., som i saken
äro intresserade, sjelfve vända sig till K. M. Man kan
icke förutsätta, att, i händelse de äga skäl och lämpligt glatt
bifalla deras ansökan, K. M. skulle vägra sitt samtycke
derföre att Ständerne icke recommenderat saken. Jag tillstyrker
således, att lt. o. Ad. måtte göra med denna fråga
på samma sätt, som de vid nästförflutna riksdag gjort, nemi.
låta henne förfalla.
Stats- oell Ekon.Utsk:ns betänk. N:o 27 afslogs.
Till pröfning företogs Stats- samt Allm. Besvärs- oell
Ekon.Utsk:ns den 23 dennes på bordet lagda betänk. N:o
28, i anledn. af väckt fråga om ändring i föreskrifterna
ang:de utarrendering af kronolägenheter.
Hr Ribbing, Bengt: Då jag, lika med motionären,
kan intyga att så tillgår, att arrenden af boställen och andra
kronolägenheter ofta betalas alltför högt, hvarigenom
det inträffar, såsom motionären anfört, att icke allenast kro
i3
H. 82
G5o
Den a6 September.
nohemraanen blifva ruinerade och utsugna, utan ufven nrrendalorerne
få gå samma väg, och icke endast arrendatorerne,
utan jemväl borgensmännen få vidkännas ganska stora
förluster; så anser jag detta ärende icke vara af den ringa
vigt, som man skulle förmoda. Harmens motion skiljer sig
härifrån deruti, att han helt enkelt begärt att förlängning
af arrenden må få äga rum efter det pris, hvarmed de förut
varit betalta; och det finnes en väsendtlig skilnad deruti,
att en stor städjepenning skulle betalas. Detta tror jag
är ett ganska godt sätt alt förekomma det onda. Mu händer
det ganska ofta, att sådane personer blifva arrendatorer,
som icke hafva särdeles tillgångar, ehuru de kunna genom
slägt och vänner få borgensmän; men om hvar och en, innan
han tillträder arrendet, förmår betala en betydlig städjepenning,
så går det väl an att betala ett måttligt arrende,
hvaremot det är värre att slå sig ut för den, som ofta utan
betänkande och tillgångar ingår förbindelse att betala ett
stort arrende. Jag anser derföre denna motion i väsendtlig
mån vara olika med Marme'ns, och önskade alt R. o.
Ad. måtte derpå fästa mera uppmärksamhet, än jag tveker
mig finna att den ännu erhållit. Vid besinnande af dessa
omständigheter, kan jag icke annat än önska, att betänk,
måtte blifva återremitteradt, och ett annat utlåt, i detta ämne
af Utsk:n afgifvet.
Gr. Mörner, Carl Göran: Det är i anledn. af den
siste värde talarens yttrande jag begärt ordet. Jag har ej
af hans framställning kunnat finna annat skäl, hvarföre
R. o. Ad. eller R. St., genom en förnyad behandling af
denna fråga, skulle upphäfva sig till ett slags förmyndare
för dem, som vilja arrendera kronolägenheter, än att
desse ej sjelfve kunna beräkna sina fördelar, eller de villkor
de kunna gå ut med, och att R. St. då borde komma dem
till hjelp. Dessutom skulle jag tro, att detta vore ett indi—
rect sätt att afbända Kronan de densamma tillhörande lägenheter,
och jag tror att detta indirecta sätt bör undvikas.
Önskar man målet, så må man säga rent ut, att Ständerne
böra försälja Kronans lägenheter. Ifrågavar. föreskrift innehåller
intet annat, än att nuvar. innehafvare af kronolägenheter
skola på ett indirect sätt komma i besittning af äganderätten
dertill. Jag afstyrker Hr Ribbings förslag och yrkar
bifall till Utsk:ns betänkande.
Hr Ribbing: Det är mig obegripligt, huru den siste
talaren kunnat så uppfatta mitt yttrande, som han gjort
det. I afseende på livad lian säger, att Ständerne skulle
göra sig till förmyndare för arrendatorer, så medger jag,
att sådant kan till viss grad påstås, emedan detsamma kan
i fråga om alla lagar anföras; men jag har icke så mycket
afsett förmynderskapet, eller om jag så får säga arrendatorernes
nytta, som icke mera K. M:s och Kronans fördel el
-
De» aG September.
ler det ändamål att icke kronolägenheterne må blifva totalt
ruinerade, hvilket jag fruktar att de blifva med den
lag, som nu existerar. Detta är hvad jag egentligen åsyftat
med min framställning.
Frih. Sprengtporten, Jac. Wilh.: Jag hade icke
ämnat yttra mig i denna fråga, och jag föreställer mig, att
i alla fall vid denna riksdag icke den princip kan komma
att göra sig gällande, som Hr Ribbing försvarar, nemi. att införa
en städja vid arrendens emottagande; men jag anhåller
likvisst, då ämnet gifvit anledn. till yttrande af stridiga meningar,
att få tillkännagifva, det jag fullkomligen instämmer
i Hr Ribbings mening, att det utan tvifvel vore det
riktigaste i slatsekonomiskt afseende, om, vid kronolägenheten
bortarrenderande, ett fixt årligt arrende bestämdes efter
deras rätta värde och afkastning, samt derutöfver erlades
en städja, beroende af anbuden vid auctionstillfället.
Principen är också icke ny, ty den finnes redan till en del
anlagen i afseende på militias-boställen.
Gr. Mörner: Jag kan icke dela Hr Ribbings fruktan
alt Kronans lägenheter, i följd af nu gällande utarrenderingssiilt,
skola komma i förfallet skick. Jag har här hört (lera
förslag till förlängning af arrenden af StatsUtsk. framställas
och understödjas, hvilka alla utgått från den grund, att nuvar.
arrendatorer af kronolägenheterna skola, oaktadt de efter
uppgift erlagt höga arrenden, hafva så förbättrat lägenheterna,
att de betydligt tilltagit i värde. Att en arrendator,
som utfäster sig att betala ett högt arrende under förhoppning
att förbättra lägenheten, skulle sedermera, då han
kommit i besittning af arrendet, försämra densamma, innebär
en motsägelse, och jag tror icke, alt erfarenheten visat
ett sådant förhållande, som Hr Ribbing förutsatt. Jag fortfar
i min anhållan om bifall till betänkandet.
Hr Ribbing: I afseende på hvad som sist anfördes
får jag endast erinra, alt sedan skadan är gjord, är det för
sent att hjelpa den.
Stats- samt Allm. Besvärs- och Ekon.Utsk:ns betänk.
N:o 28 bifölls.
Ånyo föredrogs och bifölls Stats- samt Allm. Besvärsoch
Ekon.Utsk:ns den 23 dennes på bordet lagda betänk.
Nto 29, i anledn. af väckt fråga 0111 statsanslag till inrättande
af ett stam-holländeri.
På begäran af Hrr Eden hjelm, Gillis, och von
Hartmansdorff, A ug., lades ånyo på bordet Stats- samt
Allm. Besvärs- och Ekon.Utsk:ns den 23 dennes på bordet
lagda betänk. N:o 3o, i anledn. af väckt fråga om understöd
af statsmedel till upphjelpande af fisket i Bohusläns skärgård.
C5a
Den 26 September.
Då nu ånyo föredrogs Stats- samt Allm. Besvärs- och
Ekon.Utsktns den 23 dennes på bordet Ingda utlåt. N:o 31,
i anledn. af väckt fråga om Landtbruks-academiens indragning
m. m., blef samma utlåt, af R. o. Ad. bifallet.
Föredrogs ånyo Stats- samt Allm. Besvärs- och Ekon.-  Utsk:ns den 23 dennes på bordet lagda betänk. N:o 32, i
anledn. af väckt fråga om Smålands husar-reg:tes afsittning
emot erläggande af häsl-vacance-afgift.
Gr. Mörner, Carl: Utskrn hafva visserligen med
skäl nämnt, att Småland i allmänhet är en af de hårdast
roterade provinser; och jag skulle önska alt detta må tagas
i betraktande, då fråga förekommer örn ersättning för roteringen
i Kronobergs län eller rättare sagdt vacance-afgiften
derstädes. Då vill jag gerna vara med om att understödja
förslaget att ersättning derför må utgå af bevillningen; men
i afseende på frågan här, som rörer afsittning af Smålands
cavallen, så tror jag, att Ulsktn gått väl långt, då de föreslagit
en anhållan hos K. M., att reg:tet måtte få afsitta.
Skälen dertill ligga klart för ögonen. 5oo nummer af Smålands
husar-reg:te äro redan afsuttne, sedan rusthållarne blifvit
deröfver hörde år 1812. 5oo nummer återstå således,
och det är dessa nummer, som man nu ytterligare vill skola
afsitta. Bland skälen för ett sådant yrkande liar BondeSt.
anfört, att provinsen är fattig och liar brist på spanmål.
Detta är ett förhållande, som är allmänt kändt; men då
vacance-afgiften är 7 t:r spanmål, och för 5oo nummer ett
belopp af 35oo t:r spanmål skulle, förvandladt i penningar
efter mai kegångspris, komma att utgå från orten, så hemställer
jag, om det synes lämpligt att helt och hållet afskilja
detta penningebelopp från orten, der det eljest skulle qvarstanna;
och dertill kommer, att alla rusthållarenummer hafva
augmentsräntor, hvarigenom de utan särdeles svårighet
böra kunna utgöra det onus, som är så mycket öfverklagadt. .,
Det är visst möjligt, att rusthållarne i allmänhet eller till
någon del önska att blifva befriade från detta onus, men i
alla fall skulle jag tillstyrka och önska, att rusthållarne nu
såsom år 1812 måtte blifva hörde öfver detta förslag. Detta
hindrar icke R. St. att till K. M. ingå med und. anhållan, att K.
Al. måtte tillåta rusthållarne att öfver frågan höras, innan ett
beslut fattas i detta hänseende, äfvensom jag af detta skäl icke
vill bestämdt yrka afslag på detta betänkande; hvarföre jag hos
R. o. Ad. vördsamt anhåller att betänk, mätte blifva återremitleradt,
med begäran att Utsktn måtte tillstyrka en sådan skrifvelse
till K. AI., att rusthållarne vid Smålands husar-reg.-te må komma
i tillfälle att höras öfver den begäran, som af provinsens
fullmäktige blifvit vid innevar. riksdag gjord.
Gr. von Platen, Baltzar: Jag är glad att kunna
förena mig i det yttrande, sorn den siste värde talaren afgifvit,
Den 26 September.
653
d. v. s. i syftningen af hvad han begärt, ehuru jag ej kan
komma till samma resultat. Han har nemi. önskat återremiss,
men jag tror att just då man i saken önskar hvad han
tyckes åsyfta, så bör man bifalla betänk., enär jag omöjligen
kan föreställa mig annat, än att K. M. icke kan finna
Jämpligt att låtafverkslälla en sådan sak, som den ifrågavar.,
utan alt höra rusthållarne. Jag tror således, att den siste
talarens afsigt är fullkomligen vunnen, och tillstyrker således
bifall till betänkandet.
Frih. Sprengtporten, Jac. Wilh.: Jag finner mig
förekommen af Gr. von Platen. Utsktns förslag kan väl
icke så förstås, alt K. M., utan att höra rusthållarne,
skulle fatta något beslut i delta ämne; och då detta varit
det enda skäl Gr. Mörner anfört för återremiss af betänk.,
så tror jag icke att hans framställning bör dertill föranleda,
[lär har för öfrigt blifvit sagdt, att Småland är en fattig
provins, och det lemnarjag derhän; men hvad jag tror, är,
alt Småland är en provins, som har en ganska betydlig handel,
att alla år ganska betydliga summor tillflyta provinsen
från andra delar af Riket, och alt det på denna grund bör
vara mindre svårt för Småland, än måhända förandra provinser,
att betala en vacance-afgift. Frågan är helt och
hållet öfverlemnad till K. M:s pröfning, och ur militärisk
synpunkt betraktadt, tror jag, alt det skulle finnas skäl att
förvandla ifrågavar. cavalleri-reg:te till infanteri. Således,
och med afseende derpå att Småland är en provins, der
häslafveln icke gått särdeles långt, anhåller jag om bifall
till betänkandet.
Frih. Ce d ers t rö m , Jacob: Det är visserligen icke
den al Gr. Mörner framställda frågan om rusthållarnes hörande,
som är egentliga motivet hvarföre jag yttrar mig emot
detta betänk.; ty lika med de talare, som efter honom yttrat
sig, anser jag icke välbetänkt att utan rusthållarnes
medgifvande besluta reg:tets afsittning; men jag ogillar betänk.
i anseende till den besynnerliga omständighet, att, då
11. St. af K. M. begärt en fullständig sammanhängande försvarspl.
in till nästa riksdag, R. St. det oaktadt skulle lill K.
M. ingå med speciella tillstyrkanden att förvandla cavallen
till infanteri. Uti ett annat betänk, kunde vi om några dagar
likaledes få se tillstyrkt, att förvandla infanteri till cavallen.
Jag ber att få fästa Ståndets uppmärksamhet på
det oförståndiga af alt Ständerne inblanda sig i detaljerna
af en föisvarsplan, som de begärt fullständigt uppgjord af
K. M. Det blefve sålunda icke K. M. öppet, att, utan ett
rakt åsidosättande af hvad Ständerne begärt i detaljerna,
kunna fullgöra hvad de i det hela begärt. Det måtte vara
klart, att vilja Ständerne erhålla en försvarsplan från K. M.,
så måste också K. M. hafva fria händer att bestämma hvilka
delar af armeen skola tjenstgöra till häst eller lill löt,
654
Den 26 September.
Ii vilka som skola stullas på vacance, och hvilka böra ersattas
genom conscription, med flera detaljer, som måste öfverlämnäs
till K. M. vid det helas ordnande. Jag tillstyrker
afslag å förevar, betänkande.
Gr. Mörner: Frih. Sprengtporten har visserligen rätt
anmärkt, att Småland i allmänhet torde vara mindre lämpligt
för hästafvel!)och att man endast med mycken
möda kan der få köpa remonter. Detta är ett förhållande,
som är väl kändt; men jag tror å andra sidan, att då vacance-afgiften
skulle uppgå till värdet af 3,5oo t:r säd, så
vore det för provinsen högst menligt, 0111 en så betydande
summa skulle derifrån utgå, helst man icke kan förutsätta,
att denna summa skulle på något annat sätt komma orten
till godo, och jag upprepar hvad jag förut yttrat, att då
provinsen är fattig oell har brist på spanmål, så ligger deruti
ett skäl, hvarföre jag skulle önska att reg:tet icke fick
sitta af, ulan att det åtminstone finge bero på rusthållarnes
fria vilja. Beträffande Gr. von Plåtens yttrande, att derom
icke behöfdes något stadgande, emedan det vore gifvet att
de skulle höras, så är det möjligt att sådant kommeattske;
racn då i Utskms betänk, helt enkelt framställes, att K. M.
måtte tillåta att de skola afsitta, så har jag åtminstone ansett
högst obestämdt, huruvida meningen kan vara att de
verkligen böra höras, hvilket jag anser vara deras ovillkorliga
lätt.
Gr. Horn, Claes Fredr.: En värd talare har yttrat,
alt det vore ett oförstånd af StatsUtsk. att tillstyrka något
partiell tillgörande i Sveriges försvarsplan. Jag skulle tilt
och med vilja medgifva den värde talaren, alt en sådan åsigt
kunde försvaras från hans sida, men i detta fall tror
jag icke att StatsUtsk. ingått på den banan att vilja suppleera
en krigsministere. Frågan äl- helt enkelt den, att
på förhand tillstyrka Ständerna att för deras del medgifva,
att en reduction af Smålands husarer kan äga rum, i händelse
K. M. finner saken lämplig, naturligtvis med rusthållarnes
begifvande. Det är för att på förhand hafva den frågan
undangjord, som de förenade Utsk:n tillstyrkt ett sådant
medgifvande af 11. St., emedan jag tror att Utsk:n vid denna
riksdag ganska riktigt insett, att en sådan förändring af cavallen
till infanteri, utan Ständernes hörande, icke står så
alldeles tillsammans med 80 §:n Reg.F:n. Således skulle R.
St. här icke hafva tagit något initiativ i försvarsplanens
uppgörande och icke heller hafva tillkännagifvit, att K. M.
bör medgifva en sådan afsittning; men på de grunder, som
Ulsk:n framställt, hafva de medgifvit för deras del, att K.
M. må kunna vidtaga en sådan åtgärd. Jag kan således icke
finna något skäl att återremittera eller förkasta detta betänk.,
emedan man derigenom ej gjorde annat än undanryckte möjligheten
för Konungen att kunna vidtaga ifrågavar. åtgärd,
Den a6 September. 655
ifall flan finner den vara lämplig. Jag tillstyrker bifall å
betänkandet.
Hr Ribbing, Bengt: Jag är alldeles förekommen af
Gr. Horn genom hvad han yttrat, ty det var hufvudsakligen
detsamma jag ville anföra. För öfrigt får jag tillägga,
att Gr. Mörner sagt, att den föreslagna skrifvelse!) innehölle,
det K. M. måtte tillåta alt Smålands liusar-reg:te skall
afsitta; men i betänk, står, att reg:tet får afsitta, och således
tror jag alt ingen deraf kan draga den slutsats, att
Ständerne skulle hos K. M. anhålla att Smålands husarer
må afsitta, utan att rusthållarne blifva hörde, hvilket enlmin
tanke vore en orimlighet. I afseende på den förlust,
som skulle tillskyndas orten genom den stora vacance-afgiften,
får jag hemställa till Gr. Mörner, huruvida icke köpesumman
för hästar och munderingar vid 5oo nummer
vida öfverstiger värdet af den spanmål, som från provinsen
skulle utgå för vacancen. Jag tillstyrker bifall å betänkandet.
Frih. Cederström: I händelse R. St., på sätt Gr.
Horn yttrat, ville i förväg gifva sitt begifvande till partiella
förändringar för den försvarsplan, som R. St. begärt;
så skulle jag tro, att det ej vore rätt väl betänkt, alt lemna
ett sådant begifvande ensamt i afseende på Smålands cavalleri-reg:te,
utan lärer det i sådant fall böra lemnäs in totum
et tantum för armi/ens organisation. Då kunde dertill
vara något skäl och skulle något ändamål kunna vinnas;
men då det inskränker sig till några hästar vid ett cavalieri-reg:te,
finner jag detta begifvande i förväg vara helt
och hållet ooyttigt; ty då R. St. komma alt från K. M.
emottaga en plan till försvarsverket i dess helhet, komma
de också i tillfälle att säga ja eller nej till de delar deraf,
som röra indelningsverket, ty i det öfriga hafva de ingen
talan ; men att nu vilja göra ett undantag för Smålands
husarer anser jag ganska obetänksamt. Jag afstyrker bifall
till betänk, och förnyar min anhållan om afslag.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag instämmer vä
sendtligen
i hvad Frih. Cederström yttrat. Men då några
anmärkmr, som blifvit gjorda i motsatt syftning, icke äro
besvarade, så torde det tillåtas mig att upptaga dem. Man
säger, att Småland är otjenligt för häslafveln, och att man
der måste köpa hästar från andra landskap. Det händer
visserligen, men del händer också att en mängd ryttare-hästar
köpas inom sjelfva landskapet. Särskildt vet jag att i
Calmar län köpas hästar både till Kronobergs och Jönköpings
län. Om då penningarne icke stanna i de 2 sistnämnda
länen, så stanna de åtminstone i Calmar län, som äfven
har sin andel i Smålands rytteri. Om landskapet icke är särdeles
sädesbärande, så äro betesmarkerne vidsträckta och af
6:')6
Den 26 September.
beskaffenhet att göra hästarna härdigare, än i mera
bördiga landskap. Jag finnér också i detta betänk, en
strid med ett annat från StatsUtsk. Under öfverläggningen
om 3:dje hufvudtiteln hörde vi påstås — och
jag kan ej påminna mig, att ens StatsUtsk:s ledamöter försökte
bevisa motsatsen — att nemi. det cavallen', som finnes
i Riket, vore i förhållande till infanteriet så ringa, alt det
ej kunde till antalet nedsättas, utan skada för Rikets försvar,
ja, att det knappast vore tillräckligt. När nu StatsUlsk.
i ett annat betänk, har föreslagit, att de redan afsultna
cavalleri-regrtenas rusthållare skola få sig förbehållet
att icke kunna uppsägas från deras hästvacancers gäldande
med spanmål; så vill det ju säga, att StatsUtsk. åsyftar att
dessa rytterier aldrig mera skola sitta upp. När Utsk. nu
vidare föreslår att Smålands ryttare skola sitta af, så är det
en förminskning af det antal cavallen, som finnes, utan någon
motsvarande tillökning i det som redan är för ringa.
Men här är ännu ett annat skäl, som åtminstone för mig
skulle ensamt vara tillräckligt till afslag å detta betänk.
Inom hvarje krigshär finnas historiska minnen, som krigaren
värderar, och för hvilkas skull samhället vanligen låter äfven
kostnader utgå, om så behöfves. Det är icke förgätet,
att det var i spetsen för Smålands rytteri som Gustaf Adolph
stupade vid Lutzen. Tron J, mine herrar! att i något land,
der ett regemente funnes, som följt landets störste Konung oell
störste hjelte i döden, man kunde föreslå detta regementes upplösning,
utan motstånd af hela armeen. Jag förmodar, att om ingen
annan är representant af Svenska krigshärens tänkesätt, så
måtte det vara Riddarhuset. Jag yrkar, att R. o. Ad. måtte
afslå detta betänkande.
Stats- samt Allm. Besvärs- och Ekon.Utsk:ns betänk.
N:o 32 Lief af R. o. Ad. afslaget.
Ånyo föredrogos och lii föllos Stats- samt Allm. Besvärsoch
Ekon.Utsktns den 23 dennes på bordet lagda betänktn:
N:o 33, i anledn. af väckt fråga ora fördelning emellan
tvänne tjenstemän af de polismästaren i Slockholm tillhörande
befattningar såsom polisdomare och polismästare;
N:o 34, i anledn. af väckt fråga om landshöfdingesätels
i Götheborg förläggande till Uddevalla, och att Götheborgs
och Bohus län måtte benämnas Bohusland med Götheborgs
län, m. m.
Företogs till pröfning Stats- samt Allra. Besvärs- och
Ekon.Utsktns den 23 dennes på bordet lagda utlåt. N:o 35,
i anledn. af väckt fråga om statsanslag lill tryckning och
spridning af skrifter för befrämjande af nykterhet.
Frih.
Don 26 September.
65;
Frill. Cederström, Jacob: Jag vill visserligen icke
motsätta mig den fromma syftningen, som ligger till grund
för Stats- oell Ekon.CJtsk: ns förslag, att anvisa ett anslag af
2Öoo r:dr till spridande af tryckta skrifter, tjenliga till hämmande
af fyllerilasten; men jag linner det mer än besynnerligt,
alt man tror sig genom tryckta skrifter kunna hämma
denna last.
Gr. von Platen, Baltzar: Då saken, så framställd
som den blifvit det genom den siste värde talarens anförande,
kan synas ännu mera besynnerlig, än den eljest är, så
torde det tillåtas mig att framställa förhållandet något närmare.
Det har icke förefallit någon af Stats- och Ekon.-  Ulsk:ns ledamöter möjligt att hämma fyllerilasten med ett
anslag af 2Öoo rtdr. Kunde den hämmas med penningar,
hvilket alldeles icke lärer komma i fråga, så hade naturligtvis
en sådan summa varit alltför obetydlig. Men alla
ledamöterne af dessa Ut>k. voro ense derom, alt fylleriets
hämmande till stor del berodde af de lärdomar, som PresteSt.
kunde lyckas att inom församlingarna göra gällande.
Frågan var om ett anslag, som uti motion af en bland
nämnda Stånds ledamöter var hegardt, och hvars nytta
vitsordades af samtlige ledamöter af PresteSt. i Utsk., såsom
beredande en lättnad vid deras bemödanden för ändamålet,
och då ansflgo de, som biföllo delta betänk., att nälden
del af Representationen, sorn man ansåg isynnerhet böra
verka för delta ändamål, önskade anslaget och ansåg
detsamma kunna bereda någon nytta, så borde de öfrige, i
livad på dem ankom, dertill medverka. Dessutom tror jag,
att de fleste, som biföllo detta betänk., hvarom beslutet
fattades med ganska liten majoritet, leddes af den öfvertygelse,
att det varit bäst, 0111 motionen aldrig varit väckt,
men att, sedan den blifvit väckt, det ej var Svenska Representationen
värdigt att afslå det obetydliga anslaget, hvarigenom
den kunde anses fästa alltför liten vigt på det ifrågasatta
ändamålet. Jag anhåller 0111 bifall till betänkandet.
Stats- samt Allm. Besvärs- och Ekon.Utskms utlåt. N:o
35 bifölls.
Likaledes biföllos vid förnyad föredragning Stats- samt
Allm. Besvärs- och Ekon.Utskms den 23 dennes på bordet
lagda betänkm:
N:o 36, i anledn. af väckt motion om tillökning i de s.
k. kalldygnen vid tackjernsblåsning;
N:o 37, i anledn. af väckt fråga, att åboer å kronohemman
och nybyggen i Rikets norra provinser måtte undfå
rättighet att å sina hemman och nybyggen kola till afsalu;
N:o 38, i anledn. al väckt fråga om inrättande af en
skola i staden Borgholm.
13 U. 83
65S
D«n a6 September.
Föredrogs ånyo Stats- samt Allm. Besvärs- och Ekon.-  TJtskms den 23 dennes på hordet lagda utlåt. N:o 3g, i anleda.
af väckt motion om förändring i sättet för bedömmandel
af sallpeters hail och beskaffenhet.
Frill. Cederström, Jacob: Föreskrifterna för profningen
af saltpeter kunna icke komma att leda till något
tillfredsställande ändamål, ty det är icke beroende af profningen
utan af tillverkningen, huruvida denna profning är
lätt controllbar, så väl för tillverkaren, som förden hvilken
profvar saltpetern, eller ock är underkastad fullkomlig arbitrage
af den sistnämnde. Om nota bene tillverkaren tillåter
att genom en bristfällig preparation en mängd koksalt
och orenlighet oafsöndrad! förblifver i tillverkningen; så är det
sedermera rent af omöjligt alt controllera, huruvida den, som
profvar saltpetern, afdrager för få eller för många proc. af
vigten. Det vore således efter min mening mera ledande
till ändamålet, om Ständerne nnhöllo hos K. M., att för
sjelfva tillverknings-processen föreskrefvos sådana controller
oell åtgärder, att koksaltet och all orenlighet bltfve skiljdt
från sjelfva saltpetern. Blefve saltpetern sålunda renad, vore
den ej längre underkastad någon arbitrage vid profningen,
då den deremot nu vid en sämre tillverkning måste äga
rum. Jag tror att en livar, som har någon kunskap oin
denna tillverkning, bör vara underrättad derom, att äfven
ifall saltpetern omsmältes och gjutes innan den blifvit renad,
så skall denna gjutna saltpeter likväl vid profningen
blifva underkastad betydligt arbitrage, just derföre att icke
vederbörlig noggrannhet blifvit iakttagen vid tillverkningen,
för att få koksaltet afskiljdt. Jag anhåller om återremiss af
detta betänk, och att Ulsktns tillstyrkande må riktas på föreskrifterna
för tillverkningen, i stället för att afse föreskrifterna
för profningen,' hvilken sednare blir ganska lätt och
omöjligen kan blifva menlig för tillverkaren, så framt varan
är hvad den verkligen bör vara —• ren.
Gr. von Platen, Baltzar: Jag vill icke tvistaj med
den sista talaren om rättaste sättet att tillverka saltpeter;
men jag hemställer till honom och Riddarhuset, 0111 det ej
kunnat bända, att Utsk:n fått uppbära en förebråelse, om
de, med anledn. af en motion örn förändrad profning af
saltpeter, föreslagit region för densammas tillverkning. Det
är visserligen möjligt, att det rätta sättet alt hjelpa saken
vore alt gifva andra reglor för sallpetcrns tillverkning; men
då motionen endast innehåller ett förslag, att ett annat sätt
för profningen må antagas, samt Utsk:n och den siste talaren
äro ense derom, att icke några bestämda föreskrifter
af R. St. böra föreslås för profning; så lärer det vara rätt
att icke ingå i något bedömmande deraf, ulan öfverlemna
saken till K. M., och låta det bet o på hvar och en att för
bättra
sin tillverkning.
Den 26 September.
65g
Hr Ribbing, Bengt: I Gr. von Flåtens yttrande instämmer
jag, och då jag af erfarenheten vet, huru olika
saltpeter profvas, samt att det bogsta missnöje deröfver är
gällande, så bar jag ej kunnat annat än med min röst bi-'
träda hvad Utskrn bär tillstyrkt, såsom af högsta behof påkalladt;
och då tillika är upplyst af Utskm, att ett nytt sätt
att med tillförlitlighet profva saltpeter blifvit uppfunnet af
Directeur Edman, så vet jag icke hvarföre man skulle motsätta
sig detta sätt. Utsktn hafva dertill tillstyrkt motionen
i sådana ordalag, alt det goda ändamålet måtte kunna vinnas,
och jag hoppas att det ej må motarbetas. Saltpeternäringen
har visserligen, i anledn. af det mycket nedsatta
priset, betydligen aftagit i landsorterna; men detta hindrar
icke att äfven det nuvar. förfarandet vid profningen dertill
i ansenlig mån bidragit, och jag hoppas, att, orri ett tillförlitligare
profningssätt kommer att äga rum, och man kan
vara säker på att icke af den ena blifva behandlad på ett
och af den andra på ett annat sätt, näringen skall vinna
mycket. Jag tillstyrker att betänk, må antagas.
Frih. Cederström: Man liar framställt den frågan,
huruvida, då motionen egentligen åsyftade rättelse i profningen,
Utskm kunde inkomma med förslag till den rättelse,
att föreskrifterna för tillverkningen skulle förbättras. Jag
hade likväl för min del trott, att, då motionen, efter hvad
i sjelfva betänk, är refereradt, afser svårigheterna för sa11—
peter-tillverkningen i anseende till det arbitrage, som vid
profningen äger rum, man hade i Utskm kunnat utreda
förhållandet; och om just den i betänk, omförmälde Directeuren
Edmans afhandling örn sahpeter-tillverkningen blifvit
genomläst, så bade Utskm bestämdt kunnat finna, att
0111 saltpetern är vederbörligen renad, uppstår vid profningen
ingen möjlighet för det arbitrage, som nu äger rum, ela
den icke är renad; och på andra sidan, mine herrar! måste
man väl erkänna, att då Kronan löser saltpetern, för alt
leverera den till krutbruken, så kan icke den saltpeter, hvilken
innehåller -J:del eller £:del koksalt, saint orenlighet, einottagas
såsom renad, emedan krutlillverkaren icke af denna
blandning kan tillverka krut, utan först måste omsmälta oell
rena den, för att sedan ånyo uppväga den och derefter beräkna
hvad lian emottagit. Om icke afseende på saltpeterns
halt vid dess inlösande gjordes, skulle Staten komma att
ganska dyrt köpa koksalt, i stället för saltpeter, och en sådan
ordning matte icke vara åsyftad; men, såsom jag förut
yttrat, allt försök alt komma från arbitrage, sä länge sallpetern
icke vid tillverkningen blifvit renad, är omöjligt. Således
bör man väl ej, såsom Utskm föreslagit, ingå till K.
M. med begäran orri en författning, sorn ej kan leda till ändamålet,
då man ej vill utgå från den grundsats, som verkligen
leder dertill, nemi. att föreskrifter må meddelas,
6Go
Den 26 September.
huru den saltpeter stall vara behandlad, som man är berättigad
att leverera mot det af Slaten fastställda pris.
Gr. von Platen: Jag kan ej annat än vara ense med
den siste talaren derom, att man bör söka bereda sä god
vara som möjligt; men jag kan omöjligen finna, att, dä bär
klagas öfver arbitrage vid profningenj, det afsedda ändamålet
kan vinnas derigenom, att jag härmed sammanblandar
den fråga, huruvida tillverkningen kan vara sådan, att intet
arbitrage kan äga rum. Om jag såsom tillverkare kan komma
med så god vara, alt den ej kan casseras, så lärer jag
af eget intresse vara uppfordrad att göra tillverkningen så
god som möjligt. Men jag har ännu aldrig liört, alt det
vid profningen bör blifva fråga 0111 annat, än att utröna
varans verkliga värde, och att deremot sättet att tillverka
den må vara producentens ensak.
Frih. Sprengtporten, Jac. Willi.: Jag äger icke
så grundliga kunskaper i chemien, som Frih. Cederström,
och kan derföre icke bedomina, huruvida det ej kan linnas
någon möjlighet att profva saltpeter, utan att den ar fullkomligen
renad; men då just den uppgift göres i motionen,
att Directeur Edman skall hafva funnit en sådan utväg, och
betänk, inskränker sig lill en tillstyrkan att hos K. M. begära
en undersökning i della afseende, så tror jag det vara
skäl att bifalla detta betänkande.
LIr Rosenblad, Bernh.: Förevar, betänk, är af så
obeskriflig! oskyldig egenskap, att jag ej ser något hinder att
bifalla detsamma; tvertom kunde det vara en olägenhet vid
att icke lemna bifall dertill, då det grundar sig på en uppgift
af en så sakkunnig man, som Saltpetersjuderi-directeuren
Edman, hvilken lärer varit den, som först, efter Finlands
afskiljande från Sverige, här infört saltpeter-näringen
på allvarsammare sätt.
Stats- samt Allm. Besvärs- och Ekon.Utsk:ns utlåt. N:o
3g bifölls.
Ånyo föredrogs Stats- samt Allm. Besvärs- och Ekon.-  TJlskms den a3 dennes på bordet lagda utlåt. N:o 4°, > anledn.
af väckt fråga om Lunds slifts delning i tvänne stift.
Hr Munck af Rosenschöld, Nils Rudolph: Jag
vill icke anhålla om återremiss af detta betänk., fullt öfvertygad
att ingenting dermed vinnes. Jag vill blott anmärka,
att jag anser Utsk:n icke hafva haft skäl att afstyrka
ifrågavar. förslag, derföre att Ekon.Ulsk. i samma ämne
tillstyrkt ett förslag i annan syftning, alldenstund detta redan
af 3:ne Stånd blifvit afslaget och således t ill i n tet g jord t.
Jag anser Utsk:n ej heller hafva haft skäl att afstyrka detta
förslag, derföre att de tillstyrkt afskalfändet af biskopsembetena,
ty delta förutsätter icke ovillkorligt upphäfvandet
Den 26 September.
af den ecclesiastik;) indelningen i stift; och alt jag i min
motion icke åsyftat denna indelnings upphäfvande, är klart
deraf, att jag alternativt föreslagit, att antingen biskopsetnbetena
måtte afskafifas och deras funclioner öfverllyttas på
domprostemhrtena, eller också en inskränkning ske uti biskoparnes
löner. Vidare ansel' jag, att Utsk:n icke halt
skäl att afstyrka förslaget derföre alt fonder saknades, emellan
inga andia fonder bade varit bellö fl i ga, än de som redan
finnas anslagna för Lunds stifts-styrelse, hvilka äro så
rundt tilltagna, alt de skulle vara fullkomligt tillräckliga
för 2:ne stil is-s t y reiser, isynnerhet som göromålen för dem,
genom stiftets delning, skulle blifva betydligt lörminskade.
Slutligen vill jag af många blott anföra eli skäl hvarför
jag anser att Utsk:n bort tillstyrka bifall till mitt förslag,
det nemi. hvarpå Ekon.Utsk. grundat sitt tillstyrkande, alt
en del af Lunds stift borde tilläggas Calmar stift, eller att
Lunds stift är för stort, för att kunna behörigt skötas afen
stifts-styrelse. Detta är hvad jag funnit att anmärka emot
Utsktns föi farande.
Stats- samt Allm. Besvärs- och Ekon.Utsktns utlåt. N:o
4o bifölls.
Föredrogs ånyo Bevilln.Ulskts den 23 dennes på bordel
Ingda utlåt. Ato 27, i anleda, af anrnärkntr emot betänk.
]\:o 12, ang:de grunderna för den blifvande allmänna bevillningen
samt föreskrifterna för tillämpningen deraf.
Begärdes ånyo på bordet af Hrr Rosenblad, Bernh.,
Lagerhjelm, Pehr, m. fl.
Likaledes begärdes ånyo på bordet af Hrr von Hartmansdorff,
Au g., och von Qvanten, Carl, Bevillu.-  Utskts den 25 dennes på bordet lagda betänk. N:o 28, i anledn.
af Hr Christierssons motion ang:de bestämmande af
det belopp, uppbördsman och redogörare borde åtnjuta för
debitering och indrifning af bevillningen.
Då nu ånyo föredrogs BancoUtskts den s3 dennes på
bordet lagda meni. i\:o 81, i anledn. af förre Kamereraren
C Mattons ansökning om restitution af lön samt erhållande
af pension, blef samma mern. Legardt ånyo på bordet af
Hrr Tham, Sebastian Mathias, och Bildt, Knut.
Ånyo föredrogs och bifölls BancoUtsk:s den 23 dennes
på bordet lagda betänk. Nto 82, i anledn. af Riksd.fullm.
E. B. Apelqvisls motion, angtde nedsättning i räntan med
en proc. å alla lån, som från R. St:s Bank eller de derunder
lydande låne-contoren utgifvas.
66a
Den aO Septcmber.
Föredrogs ånyo BancoUtsk:s den 2] dennes på bordet lagda
utlåt. N:o 83, öfver vackt motion ang:de låns utgifvande
från 11 St:s Bank emot första inteckningen ii ti fast egendom
på landet till belopp af fastighetens halfva taxeringsvärde.
Fril). Stjernstedt, Theodor: Delta betänk, är åt
följdt
af åtskilliga reservationer, bland hvilka en af Hr
Stuart, med hvilken jag förenat mig, och på de skäl, som
deii finnas anförda, anhåller jag om afslag ä delta betänk.
Denna reservation är så lydande: "Den af BaneoUlsk. nu föreslagna
utsträckning af bankens lånehitriiden för fastighetsägare
lill hälften af de belånade Inndtegendomarnes taxeringsvärden,
förutsätter onekligen och föranleder ofelbart en
ansenlig tillökning i den för denna lånerörelse nu anslagna
och begagnade fond, såvida lånetillgången skall framdeles
någorlunda motsvara de hädanefter troligtvis högst betydligt
ökade låneanspråken. Med fustadt afseende härå, och
enär, enl. min åsigt, icke något af bankens nu var. utlåningssätt
är, i anseende till lånetidens längd samt den för låneliandlingarnes
granskning och bevakande erforderliga talrika
tjenstemanna-personal, mera oförenligt med bankens egentliga
föremål och mera kostsamt för densamma, har jag funnit
betänkligt att med min röst understödja den ifrågaställda
ovillkorliga tillökningen af omförmälda låneunderstöd.
Men dä låns meddelande till halfva beloppet af det egendomar
a landet åsätta laxer:s-värde i allmänhet icke anses
särdeles äfventyrligt för långifvare, så och på det att den
till lån för jordägare särskildt bestämda andel af bankens
tillgångar må, äfven framgent, till bela sitt belopp för det
afsedda ändamålet utgå, har jag för min del deremot icke
dragit i betänkande tillstyrka alt, i händelse ifrågavar. lånetillgång
hädanefter icke skulle, enligt förut stadgade villkor,
kunna utlånas emot inteckning i fast egendom, hvad som
sålunda af låneanslaget vore obegngnadt mätte, efter enahanda
grundel', få ulgifvas såsom lån till ett belopp, motsvarande
halfva taxer:s-värdel å den derför inteck nade landtegendom.
”
Hr Rosenblad, Bernhard: För min del tillstyrker
jag egentligen bifall till hvad Utsk. föreslagit, d. v. s. det
bufvudsakliga af Ulsk-.s förslag, nemi. bestämmelsen att halfva
värdet efter iöfg års taxering må kunna belånas. Detta
förslag anser jag välgrundad!, ty ehuru vi äga 2:ne exempel
på att i sednare tider, eller sedan nu gällande föreskrifter
stadgades, förluster ägt rum å fastighetslån på landet,
så förekommo dervid så särskildta förhållanden, alt de ej
kunna verka till någon slags rubbning af den allmänt obestridliga
sats, att banken äger full säkerhet inom halfva taxer:s-värdet.
Att endast tillåta belåning motsvarande -y:del
af fastighetsvärdet, derföre att man möjligen önskar inskränka
beloppet af dessa lån och göra enskildes associationers
Den 36 September.
663
lånerörelse så mycket större, tror jag vara olämpligt och
icke kunna leda till något särdeles ändamål. Jag erkänner
således riktigheten af Utskts mening i detta fall ; men Utsk.
hor förgätit att i sin redaction fullständigt afskrifva hvad
nuvar. banco-reglemenle stadgar i afseende på begagnandet
af den rätt, som 1829 öppnades, att äfven kunna beläna
pant, som har en äldre inteckning, så snart de sammanräknade
ioleckningsbeioppen ej öfverstiga den del af värdet,
hvarutöfver lån ej får meddelas. Dervid har Utsk. förgätit,
att äfven 3 års ränta å det förut intecknade lånet bör afdragas,
innan banken bestämmer sin lönesumma ; ty i annan
händelse skulle dessa 3 års ränta komma att öfverstiga
det tillåtna belånings-beloppet, enär jemväl sagda ränta hade
inteckningsrätt framför det sednare länet. Det är på
denna grund jag anhåller om återremiss, och derjemte får
jag nämna, ehuru jag icke för ögonblicket får reda på det
ställe, der Utsk. bestämt minimi-beloppet af dessa lån till
200 r:dr, hvilket kanske står i ett annat betänk., att jag
skulle önska att detta belopp blefve något förhöjdt; ty derigenom
försvunne all den anledn. man kunde hafva att befara,
det tillgångarne genom denna belåningsgrund skulle
blifva för mycket förknappade. Jag anhåller 0111 återremiss.
Hr Stråle, Nils Wilh.: För min del instämmer jag
med Frih. Stjernstedt i den anhållan, att R. o. Ad. mätte
afslä detta betänkande. De skäl, sorn i den upplästa reservationen
äro anförda, att nemi. denna lånerörelse för banken
är ganska besvärlig, förenad med mycken kostnad, många
omgångar och controllör, hafva icke blifvit upptagna och
vederlagda. Erfarenheten torde också hafva visat, att fördelarne
af sådana lån ofta icke är o så stora, som man väntar,
samt all de för låntagarne förorsaka stora kostnader, medelst
commissions-arf voden och andra utgifter', som icke motsvaras
af de beräknade fördelarna. Det har handt att låntagare,
då de försummat att å rätt tid göra inbetalningar
af capital och ränta, sett sin egendom såld på ulmätningsauetion,
ehuru de då kunnat betala det för fallna, och för alt bibehålla
egendomen hafva de måst låta en annan person inropa
densamma för ägar ens r äkning. Sådana exempel äro mig bekanta.
ålan inser latt hvilka kostnader och förluster derigenom
uppkommit. Den fördel, som bancolånen gifva, kommer egentligen
efterkommande till godo, men minskar icke beloppet af de
utbetalningar, som för det närvar, måste göras. Det torde då
vara tid att banken, så fort ske kan, kommer ifrån så beskaffade
lån, och att man undviker allt som uppmuntrar dem
och ökar möjligheten och hågen för deras söl.ande.
Iir von Qvanten, Carl: Jag kan just icke neka,
ulan måste medgifva, alt i min tanke är lån pä fastighet
för en bank icke rikligt och rationelt; men den frågan är
icke nu före, hvarföre jag icke liar något att dervid tillägga.
r.64
Den 26 September.
Men hvad angar sjelfva belåningen till hälften af laxeigsvärdet
eller -ytdel deraf, så måste jag göra en anmärkning.
Jng (inner af reservationerna, att banken redan gjort betydliga
förluster på lån ulgifna lill -jtdel af taxei :s-väi de!. Då
synes det mig vara vådligt att lemna lån lill hälften af värdet.
iSSg års taxering är, lik andra taxeringar, ganska ofullkomlig,
och på den bör man icke äga rätt att bygga
Jåns lifgifvande; ty det förorsakar förluster, såsom af reservationerna
kan inhemtas. Skulle man då antaga Utskts betänk.
, så måste man, jemte det begärda taxer:s-beviset, jemväl
begära en banco-vardering, sådan sorn fördom måste anskaffas
för att erhålla ifrågav.ar. lån. Dessa banco-värderingar
medföra kostnader och besvär, det är sannt; men på
andra sidan synes mig, alt icke belåning till hälften af värdet
bör kunna medgifvas på andra grunder; och jag får således,
då svårigheter möta för den saken, sluta mig lill dem,
sorn anse rättast att låta bero vid hvad sorn förut varit,
och att följaktligen betänk, må blifva afslaget.
Hr von Hartmansdorff, A ug.: Jag anhåller alt få
instämma med Frih. Stjernstedt och Hr Stråle, samt önskar
således afslag å betänkandet. Om här skulle under något
villkor medgifvas belåningsrätt till halfva taxer:s-värdet, —■
och villkorligen liar Hr Stuart tillstyrkt äfven det,— så befarar
jag att bankens säkerhet äfventyrades. Del finnes exempel
att egendomshafvare sjelfve begärt alt få sina egendomar
högre taxerade än alla andras, utan tvifvel i den afsigt
att kunna erhålla större lån än eljest. Om sådant af Taxertseller
Pröfnings-comiteen medgåfves, så visste banken icke
med säkerhet hvad han kunde utlåna. 1 den enda Pröfnings-comite',
deri jag tagit del, förekom just en sådan händelse,
der en person sjelf yrkade, att hans egendom måtte
taxeras högre än alla andras. Men Pröfnings-comiteen satte
sig deremot, på det att ingen mätte af ett sådant högre laxerts-värde
förledas. När emedlertid sådant kan hända, så
anser jag säkrast och rikligast vara, att förblifva vid det
stadgande, som nu ur gällande för utlåning af bankens penningar.
Hr Rosenblad: Till bestridande af den siste värde
talarens yttrade betänklighet, får jag uppläsa sjelfva förslaget,
hvilket torde vara tillräckligt för alt borttaga hans betänklighet.
Det lyder nemi. så bär: ”Grunden för låne
summuns
bestämmande blifver iSög års taxer:s-värde, enl.
behörigen styrkta utdrag af vederböns taxer:s-läugder; och
ina, efter pröfning af omständigheterna i hvarje särskildt
fall, hälften af della värde kunna såsom lån meddelas emot
pant af fast egendom på landet, men allenast en tredjedel
af samma värde emot pant af hus och jord i städerna utom
Stockholm” etc. Det synes således, alt det står icke att man
skall
Den 26 September.
CG5
skall gifva lån, motsvarande halfva värdet, utan att man
får gifva lån motsvarande halfva värdet, efter pröfning af
omständigheterna i hvarje särskildt fall. Ovad vill del säga
annat, än att de handlingar, som inkomma, skola profves?
Jag känner ganska väl, att, just för alt få högre belåning,
högre brännvinsbrännings-i ätlighet o. s. v., en hop
personer i vissa orter bemödat sig om alt högt uppsätta sina
egendomar utöfver rälta värdet, oell måhända har detta
icke mött nog motstånd af vederbör. Taxens- och Pröfningscomiteer,
då de derigenom så mycket lättare kunnat komma
till det bestämda minimi-beloppet af länens taxerts-värde,
och sålunda andra kunnat blifva mera lindrigt taxerade;
men då man ser äganderätts-bandlingarna och deraf finner
hvad som blifvit betaldt för egendomen, och det visar sigen
betydlig skilnad emellan taxerts-värdet och köpevärdet, så är
icke Baneostyrelsen skyldig att gifva lån motsvarande halfva
värdet, utan tvertom enligt detta förslag skyldig, att vid
sådant förhållande nedsätta lånesumman. Jag finner således
icke af dessa få undantag någon betänklighet emot den allmänna
sats, att halfva taxer:s-värdet må vara grunden för
belåningen å egendomar på landet. Hvad sedan Hr Stråles
och Frih. Stjernstedts satser angår, hvilka afse ett afslag å
betänk., egentligen på den grund att Hr Stråle ansåg att all
sådan rörelse vore för banken olämplig, så kunde i sistnämnda
afseende visserligen mycket vara alt tala både för och
emot; men då här icke lärer kunna uppstå fråga om att
taga bort denna rörelse, och jag tror att under nuvar. förhållanden
hvarken banken kan umbära detta tillfälle att
göra sina capitaler fruktbara, eller de smärre jordägarne
kunna umbära denna lånetillgång, — och att det måtte för
dem vara fördelaktigt att erhålla sådana län, synes deraf,
att de söka dem, ty utan behof af förmyndare lära de kunna
beräkna 0111 commissioris-arfvodet uppäter fördelarna af
lånet eller icke; — så kan jag icke annat än vidhålla hvad
jag förut yttrat och anhålla om återremiss af betänk, för
afhjelpande af den förgätenhet i sednare momentet, hvarpå
jag fastat uppmärksamhet.
Hr Mannerskantz, Carl Axel: Jag har begärt or
det
för att tillägga några skäl till dem, som blifvit anförda
såsom gilltiga till afslag å betänkandet. Hvad som blifvit
anfördt lill vinnande af bifall, har endast åsyftat att bevisa,
det bankens bästa är skyddadt, om också inteckn.beloppet
upphöjes till hälften af taxer:s-värdet; men jag tror
icke att här kan komma i fråga bankens bästa eller icke
bästa, ty det har Utskrs förslag icke afsett, och i det fallet,
då en viss summa eller ett visst capital är afsatt för lånerörelsens
bedrifvande mot inteckning i fast egendom, samt
i3 II. 84
666
Den 26 September.
Leia detta capital beflnnes begagnadt eller användt emot
inteckning till en tredjedel af laxens-värdet; så är det gifvet,
alt örn man skulle Löja intecknings-värdet till hälften,
måste bankens säkerhet minskas. Det kunde endast förekomma
någon anledn. att afstå från denna större säkerhet
i det foll, att banken ej kunde utlåna sina capitaler emot
inteckning till en tredjedel af taxeris-värdet; men då detta
icke är förhållandet, så linnes icke något skäl att höja belåningen
till halfva värdet, innan hanken icke finge sina penningar
utlånade på annat sätt, desto mindre sora banken i
sådant fall kunde göra hvad BancoUtsk. ej velat tillstyrka,
nemi. lioja rättigheten att utlåna ifrån 6000 till 12000 r:dr.
Detta har BancoUtsk. a (styrk t, ehuru ett lån af 12000 r:dr
för en större egendom kanske ej skulle utgöra en tiondedel
af värdet. Således har Tllskts afsigt icke varit att skalfa
banken någon fördel , utan afsigfen har varit att lemna de
mindre jordägarne en fördel. Detta ändamål är ater blott
till en del vunnet, då blott en del, men icke massan af dessa
jordbrukare kunna vinna fördel genom förslaget, med min-'
dre lånecapitalet ökas; ty när inteckningsvärdet ökas från
en tredjedel till hälften af taxens-värdet, så är det gifvet
att, på det lån skola kunna utgå till lika mångå sorn förut,
måste capitalet förhöjas med 5o procent. Dä borde 7,600,000
r:dr afsättas dertill, men hvarifrån dessa penningar skulle
tagas, det kan jag ej finna. Skulle deremot icke en sådan
summa afsättas, så skulle förhållandet blifva, att ganska många
personer af den jordbrukande classen fingo mindre lanetillgångar.
Således af alla möjliga skäl, både för bankens
och den iånebehöfvande allmänhetens intresse, anser jag afslag
böra lemnäs på detta betänkande.
Hr Ribbing, Bengt: Hvad jag anser här hufvud
sakligen
skulle verka till ett afslag å betänk., vore att banken
ej kunde beräkna full säkerhet; men för min del kan
jag icke annat än hemta ett ytterligare stöd för den förmodan,
att banken ej skulle riskera något, från det exempel
Hr von Hartmansdorff nyss anförde derpå, att Pröfningscomite'en
rättar missförhållandet, i händelse någon bjuder
till att få sitt hemman alltför högt laxeradt. Man riskerar
således intet i detta fall, och skulle det någongång hända,
att Taxer:s-comite'en blefve lurad, så kan misstaget dock icke
blifva betydande. Jag anser att efter ingen taxei ingsgrund
hemmanet kan vara värdt mindre än halfva taXer:s-värdet,
och så länge jag ej hört något enda exempel anföras,
att banken eller någon inteekningshafvare blifvit lidande,
då lånet icke uppgått högre än till hälften af faxertsvärdet,
så måste jag tro, att ingen fara är att bifalla betänk,
i den delen.
Hr Stuart, Carl Gust.: Jag delar den siste tala
rens
åsigt, att någon egentlig våda för banken icke skulle
D c ii 26 September.
förorsakas, om rättighet lemnades banco-styrelsen, att meddela
lån på inteckning i fast egendom på landet, till hälften
af taxens-värdel, men på sätt jng i min reservation antydt,
hyser jag egentligen betänklighet emot bifall til! ifrågavar.
förslag derföre, att i sådan händelse lånefonden skulle blifva
alldeles otillräcklig, hvilket äler i en framtid Lomme att
medföra anspråk på tillökning af denna lånefond, samt att
bankens tillgångar således blelvo använda i en låneväg, som är
den minst lämpliga af alla de lånegrenar, hvarmed banken
för närvar, sysselsätter sig. I afseende på Ur Rosenblads
framställning, anser jag mig dock böra upplysa, alt ehuru
det är medgifvet banken att icke bevilja hela det lånebelopp,
som här är bestämdt, så är det likväl antaget, att någon
prutning på denna summa i allmänhet ej skulle ske,
och anledn. till en sådan prutning komme också att saknas,
då lånehandlingarne icke upptaga egendomarnes inköpsvärde,
ulan laxerts-bevisen äro de egentliga handlingar, på hvilka
banco-coinmissarierne i detta fall hafva alt lita. Jag instämmer
i Hr Rosenblads anmärkn. i afseende på den förgätenhet,
som i nu föreslagna stadgande förekommer af bancoreglementets
föreskrift om undantag af 3 års ränta af förut
intecknade lån. För min del finner jag således alldeles likgilltigt,
om R. o Ad. afslår eller återremitterar detta betänk.
; men för händelsen af afslag, har jag likväl trott mig
höra upplysa, att detta betänk, innehåller ett stadgande, som
jag anser höra af R- St. vidtagas, nemi. stagdandet om det
års taxeris-uppgift som för låns meddelande bör tjena till efterrättelse,
oell [Jtsk. har i detta afseende föreslagit j83g
års taxeringsvärde. Jag skulle derföre anse, alt betänk,
fordrar återremiss.
Hr von Qvanten.’ Den anmärkn. som Hr Rosenblad
gjort, såsom skäl till bifall å Utsk:s betänk., måste jag upptaga
såsom skäl lill afslag; ty då man uppsänder handlin--  garna till hufvudstaden för alt granskas, oell författningarna
utstaka, alt man får belåna dem till hälften, samt man
uppfyllt de lagliga villkoren; så är det myeket orätt, att
bancofullmäklige kunna afpruta något, tvertemot stadgad
lag. Jag skulle då hellre underkasta mig något bestämdt
och mindre att draga på, än alt draga på godtycket, och i
det fallet får jag tillstyrka, att en tredjedel må antagas
framför det villkoret, att af bancofullmäklige skall godtyckligt
bestämmas, huruvida man bör få låna hälften eller
en tredjedel, synnerligast som bancofullmäktige icke äro i
tillfälle att bedomina, huruvida jag bör få hälften eller tredjedelen,
utan att infordra särskildta papper. Jag har förra
gången haft äran nämna, alt det rättaste vore alt bifoga en
bancovärdering jemte betyget om taxens-värdet, men det
har ej blifvit upptaget och skulle äfven medföra mycket
besvär och kostnader. Således, hellre än att man underkastar
sig godtycket, skulle jag önska, att man förblifver
668
Dcu aC September.
vid livad som varit häfver, oell att det tyckes vara tillräckligt
bevisadt deraf att fonden går åt med nuvar. belåning,
äfvensom deraf att banken gjort förluster på denna
belåning, två omständigheter till, som göra, att jag måste
yrka afslag, och alt således frågan må förfalla.
Hr von Hartmansdorff: Mot Hr Stuarls yttrande
om nödvändigheten att återremittera betänk., på det att
årtalet 183g, såsom det hvars taxer:s-värde skall beräknas,
måtte införas i bauco-reglementet, får jag invända, att som
banco-reglementets redaclion i alla fall skall underställas
R. St;s bepröfvande vid denna riksdag; så blir då tillfälle
för BaneoUtsk. att göra rättelse af denna siffra. Bancovärderingar,
hvarom den siste talaren yttrade sig, tror jag
icke skulle leda lill någon större säkerhet. Under den tid,
jag var Riddarhus-kamererare, hände det, att ett hemman,
som var taxeradt till 3ooo r:dr, var baticovärdeiadt lill
10,000 r:dr. Således kan öfverdrift på det hållet lika
väl äga rum, sorn vid andra taxeringar. Jag vidblifver det
vördsamma tillstyrkande, jag redan gjort, att detta betänk,
malte afsiås.
Hr Rosenblad: Det är en liten irring i hvad Hr
von Hartmansdorff sist yttrade, då lian sade, att bancoreglementets
redaction ovillkorligen skall underställas R. St:s
bepröfvande. Förhållandet är icke sådant, ty BaneoUtsk.
bar rättighet att sjelft utfärda det, men nya beslut har Ulsk.
icke rättighet att utfärda. Vid sisla riksdagen begagnade
BaneoUtsk. sin rättighet, att utgifva banco-reglementet, men
införde deruti endast hvad Ständerne beslutat. Således måste
i denna punkt ett beslut fattas, och derföre tror jag,
att äfven de herrar, sorn vilja hafva ett afslag till Utsk:s
förslag, skulle kunna instämma deruti att låta betänk, gå
tillbaka till Utskottet.
BancoUtsk:s utlåt. N:o 83 återremitterades.
Vid förnyad föredragning af BancoUtskts den a3 dennes
på bordet lagda betänk. N:o 84, > anledn. af väckta förslag
till förändrade föreskrifter i afseende på bankens fastigheter
samt skiftes- och odlings-lånerörelse, blef det ånyo
lagdt på bordet af Hr R i b b i ng, Bengt, och Frih. Sprengtporten,
Jac. Wilh.
Föredrogos ånyo och biföllos BancoUtsk:s den 23 dennes
på bordet lagda utlåt:n:
N:o 85, öfver väckta motioner angide låns lifgifvande
från banken emot pant af storskiftade hemman i Dalarne;
N.'o 86, öfver väckt motion ang:de förskotts-låns meddelande
från banken för strömrensningar, sjö- oell myr-aftappningar
samt i stort företagna odlingar.
Den a6 September.
G6y
Till pröfning företogs BancoUtsk:s den 2.3 dennes på
bordet lagda utlåt. JV:o 87, i anledn. af väckta motioner
ang:de dels utsträckning af lånetiden och nedsättning af räntan
för discontina, samt dels bestämmandet af någon viss
andel af disconlfonden lill lån åt jordbrukare och bergsmän»
Hr Rosenblad, Bernh.: Jag instämmer helt och hållet
med 1 eservanterne uti att afstyrka den föreslagna förlängningen
of lånetiden i disconterna, och jag skulle anse
såsom måhända alldeles öfverflödigt att här utreda den våda,
som uppstode genom att utsträcka den personliga crediten
på så lång tid, som Ulsk. föreslagit. Jag skulle således
egentligen vilja anhålla om afslag å detta betänk., 0111 icke
samma betänk, innehölle ett afstyrkande af 4 eller 5 andra
förslag, i hvilka afseenden jag helt och hållet instämmer
med Utsk., och då möjligen ett afslag på hela betänk, kunde
anses innebära ett godkännande af dessa förslag. Derföre
får jag anhålla om återremiss af betänkandet.
Hr von Qvanten, Carl: En värd talare har förklarat
sig emot delta förslag. Jag deremot finner det ganska
billigt och böra antagas. Handelsdisconten anlitas mest af
köpmän, hvilka ofta omsätta sina capilaler och kunna derföre
med beqvämlighet omsätta sina lån på sex månader.
Deremot begagnas lånecontoret i allmänhet af jordbrukare
och embetsman, och desse uppbära sina inkomster vanligen
icke mer än en gång om året. Visst finnas det många embelsmän,
sorn uppbära deras lön qvartaliter, men också många
, som göra det endast en gång om året, nemi. de som
hafva indelt lön. Ingen lärer deremot kunna bestrida, att
jordbrukaren blott en gång om året mottager sin afkastning,
och då jordbruket står i den bedröfliga ställning i afseende
på skuldsättning, att det finnes intecknad Svensk jord för
70 å 80 millioner r:dr b:co, så att, om man beräknar den
icke intecknade skulden, man kunde antaga att jordbruket
måhända arbetar med en skuld af 100 millioner r:dr b:co,
samt vid sådant förhållande behof af lån nödvändigt mäste
uppstå vid inträffande missvextår, eldsvådor och andra olyckshändelser;
så finner jag ingenting billigare, än att ett lån,
som vid sådana händelser lemnäs, äfven beviljas på ett helt
år, hvarigenom jordbrukaren ser sig i tillfälle att försälja
sina producler, för att sedermera kunna göra afbetalning
på sin skuld. På dessa grunder får jag, tvertemot den siste
talaren, yrka att detta betänk, måtte bifallas. Hvad be.
träffar samme talares yttrande om vådan, så är denna våda
för jordbrukaren och löntagaren icke farligare på ett år, än
på ett halft år; ty jordbrukaren behåller vanligen sin egendom
till fardag och löntagaren har också fardag på sin
egendom. Jag kan således icke inse någon den minsta våda,
och billigheten talar för saken vida mera än vådan talar
emot den. Den verkliga billigheten skulle uppoffras om
6jo
Den a6 September.
hintagaren i disconten, då lian icke mer än en gång 0111 året
njuter någon inkomst af sin egendom, icke skulle lå rättighet
alt endast en gång 0111 året göra inbetalning på det lån,
som banken lemnat honom, synnerligen sorn i Sverige banken
är allas förläggare och skall släppa till vid alla tillfällen.
Vi hafva nu visserligen erhållit några obetydliga tillgångar,
genom de s. k. privatbankerna, men hvad vilja privatbankerne
förslå? De kunna icke uppfylla Svgnska folkets
behof och äro beroende af de regleringar, som Ständerne
beslutat, hvarföre, och dä man ej kan komma öfver
det antal bancosedlar, som banken vill utgifva, samt R. St:s
Bank uppträder såsom förläggare för all rörelse, ja, för den
minsta småsak , denna bank också mäste vara beredd alt
uppfylla de villkor, som kunna vara billiga för rörelsen,
neli dertill mäste jag j första rummet räkna lättigheten att
få lån, som blott en gång om året behöfva omsättas, då
låntagaren icke oltare liar några inkomster.
Ur Ribbing, Bengt: De bevekelsegrunder, som deri
siste talaren anfört för att visa billigheten af detta betänk.,
vågar jag motsäga. Jag tror icke en gång att det blefve
någon särdeles fördel för jordbrukaren och embetsmannen
att få lån på längre tid. Först och främst skulle en större
säkerhet, än som nu erfordras, blifva af nöden, och för det
andra tror jag, att hvar oell en, sorn anlitades såsom borgensman,
skulle mera draga i betänkande att skrifva på en
borgen för 12, än lör (5 månader, Hvad jordbrukares och
embelsmäns tillstånd beträffar och deras behof af lån på
längre tid, i anseende till deras inkomster, så tror jag att
förhållandet icke är alldeles sådant, sorn Hr von Qvanten
yttrat, Embetsmän i allmänhet få uppbära deras löner
mera än en gång om åtef> somlige qvartalsvis, andre, som
hafva indelta löner med boställen, hafva årligen en s. k. sommarskatt,
och 0111 man sjelf arrenderar ut sitt boställe, så
betingar man sig vanligen räntans erläggande 2:ne gånger
om året. Jag kan således icke linna den längre länetiden
vara af behofvet påkallad. Jag tror tvertom, att frestelsen
att låna i disconten redan är för stor, och skulle nu dessa
lån ytterligare favoriseras, så fruktar jag att många obehagliga
följder skulle uppkomma genom lån, som togos utan
mogen föregående öfverläggning och kunde föra mången till
gäldstugan, Jag är till och med säker på, att om betänk,
blefve bifallet, så finge vi se den sednare mycket mera befolkad
än den nu är, Jag önskar derföre att betänk, måtte
alsi ås.
Frih. Stjernstedt, Theodor: Jemte det allmänna
skäl, som är gällande emot utsträckning af lånetiden för
discontina, Hvilka tillhöra en lånerörelse, som endast bör
afse tillfälliga behof, och jemte de skäl, som blifvit här anförda
af de värde talare, som yttrat sig emot betänk., får
Den 16 September.
jag åberopa och fästa uppmärksamhet på ett förhållande,
som äfven är omnämndt i Hr Stuarts reservation, nemi. att
en anomali skulle inträffa genom bifall till Ulskrs förslag,
enär i sådant fall eli lån, lör hvilket icke någon pant lemnäs,
och som kan omsättas, skulle kunna ineddelas på ett
års lid, då deremot lån, för hvilka säkerhet lemnäs och ingen
omsättning äger rum, endast kunde meddelas på ett
halft år. Jag tror att äfven detta är eli skäl, sorn här borde
lala för afslag å betänkandet.
Hr von Troil, Emil: Här hafva blifvit skiljaktiga
meningar yttrade, hvaraf förmodligen den ena hufvudsakligen
afsett låntagarens fördelar Och den andra långifvarerts
eller bankens säkerhet. Jag skulle likväl tro, att om man
närmare betraktar saken, så Skall män linna, alt båda dessa
intressen här fullkomligen sammanfalla. Det kan visserligen
i allmänhet vara fördelaktigt för en låntagare att erhålla
längre betalningstid; men 0111 man här afser jordbrukets
lindel hjelpande, så måste man medgifva att för slående lån,
för sådana lån, som användas lill inköp af egendomar, eller
sådana förbättringar, som först efter lång tid betala kostnaderna,
blir tiden i alla fall för kort, äfven 0111 den skulle
utsträckas till 3 eller 4 år. Det tinnes också andra lånetillgängar
för behof af sådan beskaffenhet, men discontens
ändamål är att tillhandahålla låntagare penningar för tillfälliga
behof och för korläre tider. Ett hufvudsak ligt villköl'
för alt en sådan lånerörelse skall kunna uppfylla sitt
ändamål är, att penningarne skola vara att tillgå, då de behöfvas.
Detta villkor ar redan till en del oinihtetgjoidt,
ty ofta mäste man rut vänta 2:ne månader innan länet kan
Utfalla. Men om, genom den nu föreslagna lindringen i De—
talnings-terminei na, dessa lån göras ännu mer begärliga; så
kommer ofelbart att inträffa, det så många lånesökande tillströmma
att, i händelse icke creditiven för bancodiseonten
Ökas, kommer man att få vänta på lånen, icke endast ett
par månader, utan ett år eller kanske flera. I sådant fall
finner man tydligen, att denna inrättning blefve helt oell
hållet ett oting, icke motsvarande behofvet hvarken för dem,
som Önska stående lån, eller för dem, som behöfva lån på
kortare tid. Man skulle då troligen vid en annan riksdag
finna sig föranlåten att rätta detta missförhållande, men
skulle dervid icke vilja skärpa villkoren för låntagarne, hvilket
alltid är obehagligt. Måhända skulle man då finna sig
föranledd att öka creditivet, d. v. s. öka det belopp, som
genom allm. disconlen kunde Utlånas, hvilket efter mitt förmenande
vore en bland de mest vådliga åtgärder för hankens
säkerhet, som kunde vidtagas. Elt bevis på att theoretiska
grundsatser understundom finnas i den praktiska tillämpningen
alldeles förändrade, är det, alt för Svenska Stats—
banken äro de s. k. fastighetslånen, ehuru mindre princip
-
672
Den qG September.
enliga, iikviil mindre ufventyrliga, än allmänna discontrövelsen.
Man skulle t. ex. företaga sig att hastigt upplösa
den ena eller andra af dessa lånerörelsegrenar, att låta dem
upphöra eller utredas så fort sorn lagen medgifver; och man
skulle otvifvelaktig! finna på discont-utredningen en ojemförligt
större förlust än på den andra. Då jag tror att så
väl banken som den lånebehöfvande allmänheten är bättre
betjent med det nu var. förhållandet, än med det som Utsk.
tillstyrkt, tillstyrker jag afslag å betänkandet.
BancoUlskts utlåt. N:o 87 blef af R. o. Ad. afslaget.
Vid förnyad föredragning af BancoUtsk:s den al dennes
på bordet lagda utlåt, N:o 88, i anledn. af väckta motioner,
dels om inrättande af lånecontor i hvarje provins, dels om
tillökning i disconlfonden och nedsättning af räntan för discontina
ni. m., blef samma utlåt, af R. o. Ad. bifallet.
Ilr Frih. o. Landtm, yttrade, att alla mål, hvilka på
föredraga.listan varit uppförda, nu blifvit för R. o. Ad. föredragna,
hvarföre R. o. Ad. torde finna att något plenum
på eftermiddagen icke blefve behöflig!; hemställande Hr
Landtm, alltså, om Ståndet tillät att det gjorda anslaget finge
nedtagas.
Bifölls.
Hr Frih. o. Landtm, tillkännagaf, alt Gr. Posse, Knut
Axel, hvilken enligt Electorernes i dag öppnade vallista blifvit
utsedd till ledamot i Allm. Besvärs- och Ekon.Utsk., afsagt
sig detta förtroende.
Likaledes tillkännagaf Hr Landin!., att Frih. Stjernstedt,
Lars, ledamot uti LagUlsk., till följe af trägen
tjenstgöring i Hofrätten, afsagt sig sin plats i nämnda Utsk.5
hemställande Hr Landtm, om R. o. Ad. behagade bifalla
hans tillika gjorda anhållan att vid sin riksdagsmannarätt
varda bibehållen.
Ropades ja.
Hr Landtm, anmodade Hrr Electorer att i de sålunda
afgångne ledamöters ställe invälja en ledamot i Lag- och en
i Allm. Besvärs- och Ekon.Utskottet.
Upplästes nedannämnda från BancoUtsk. inkomna betanien,
1111 åt:n och memorialer, nemi.:
N:o 77, i anledn. af gjordt accordsanbud till liqvid af
ett utaf numera aflidne Majoren Crispin Ekman hos bancodisconten
upptaget lån;
N:o 78, öfver gjorda anmärkntr vid Utsk:s betänk. N:o
36, i anledn. af väckt fråga om förändrad organisation af
bancofulimäktiges expedition ;
N:o
Den 26 September.
Cj3
N:o 79, i anledn. af de inom 3:ne RiksSt. gjorda anmärkn-.
r vid Utsk:s betänk. N:o 44? meö förslag till ny aflönings-stat
för Bancoverkets euibets- oell tjensteman, konstidkare
samt vaktbel jening ;
N:o 8o, i anleda. af verkställd revisioh af BancodiscontVerkets
räkenskaper oell förvaltning lör år i83g;
N:o 8g, angtde en af bankens cOmmissariat verkställd
afskrifning af 2:ne från banken utgifna fast ig lie ts—län , hvilkas
belopp icke kommit låntagarne tillhanda;
N:o go, i anledn. af Inspectoren P. E. Normans ansökning
om eftergift af Upplupen öfverränta å ett lån i Bancodiseonten;
N-.
o gi, med hemställan, att den Jerncont. beviljade cred
i t i viii It i banken måtte få fortfara till nästa riksdag;
N:o g2, öfver en väckt fråga om fortfarande af det sparbankerna
i Riket beviljade creditiv;
N:o g3, öfver Hr C. Halleuborgs motion, åsyftande förändring
i nu gällande föreskrifter, rÖrrde cassacrediliv åt
hy pot liek.sforeningar;
N:o 94, i anledn. af Hr Rosenblads, B., motion om creditiv
från R. St:s Bank åt privatbanker;
N:o q5, öfver väckta frågor om afsättande utaf en fond
1 R. St-.s Bank, att användas till lån mot pant af ritorr
spanmål;
N:o 96, öfver K. M:s nåd. propos. angrde sokt creditivrätt
i R. St:s Bank för Stockholms stads Drätselcommission;
N:o 97, i anledn. af K. M:s nåd. propos. angrde rättighet
för Directionen af armeens pensionscassa till ett räntebärande
creditiv i R. Stts Bank.
Upplästes ankomna prot.utdr. från de Öfriga Stånden,
nemi. från PresteSt. af den 19, BorgareSt. af den 23 och
BondeSt. af den 23 dennes.
Lades till handlingarna.
H» R. o. Ad. åtskiljdes kl. -J till 3 e. m.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
13 H.
85
6;4
Den 3o September.
Onsdagen den 3o September i§4o.
Plenum kl. g f. m.
Justerades 10 prot.utdr. för den 26 dennes.
Justerades pleni-prot:n för den 12 dennes f. och e. n>.
Öppnades Hrr Electorers lista till val af ledamöter uti
nedannämnda Utsk. uti afgångne ledamöters stalie; och befunnos
dertill hafva blifvit utsedde, i
Lagutskottet:
N:o 86. Hr Stuart, Fredr. Christopher,
efter N:o 780. Hr Klingenstjerna, fullm. Frih. Stjernstedt,
Lars;
Allin. Besvärs- och Ekon. Utskottet:
N:o 223. Frih. von Nolcken, Erik Axel,
efter N:o i5/j.3. Hr Hederstjerna, fullm. Gr. Posse, Knut
Axel.
Hr Frih. o. Landtm, tillkännagaf, att Gr. Mörner,
Carl Göran, hvilken varit fullm. för adeliga ätten Rabenius,
återlemnat sin pollett och således afgålt ur Lag Utsk.; och
anmodade Hr Landtm. Hrr Electorer alt innan nästa plenum
välja en ledamot i Gr. Mörners ställe uti ofvannämnda
Utskott.
Hr Frih. o. Landtm, tillkännagaf, att Ridd.direct:n
anmält sig till referent af R. o. Ad:s förhandlingar hafva
antagit vice Notarien Lagerstråle, hvilken ensam åtagit sig
ansvaret för nämnda befattning, men fått sig till biträde
vice Häradshöfdingen Lindencrona; och hade Directionen
ansett platsen för referenten böra blifva vid ett af notarieborden
i Riddarhussalen. Directionen hade derjemte anmält,
att de anteckningar, som af dessa referenter göras, skola
andra dagen efter den då öfverläggningen ägt rum, klockan
emellan g och 12 på dagen, vara tillgängliga till justering i
Ridd.cancelliet, hvarefter de hållas lidnings-redactionerna
tillhanda.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Det synes, som vid detta
tillfälle directtn fästat alltför litet afseende på den del af R.
o. Ad:s ledamöter, som är arbetande i Utsk., då directcn
tilltrott sig att på förhand kunna utsätta den timme, sorn
nu blifvit uppgifven, för justeringen af de härstädes under
debatterna afgifna yttranden, hvilka sedermera skola utlöpa
bland allmänheten. Jag har förut protesterat mot hela åtgärden
såsom olämplig och, efter mitt begrepp, olaglig, emedan
medlen till de ifrågakomne referenternes aflönande Uro
tagna der, hvarifrån de icke bort tagas; men jag ber att
Den So September.
6^5
än ytterligare få nedlägga min protest mot en sådan tydning,
som skulle de afgifna och i korthet refererade yttrandena
efter förutnämnda tids förlopp anses justerade. Sådant
kommer jag icke att erkänna.
Frih. Boye, Ludv.: Jag erkänner gerna välmeningen
hos dem, som begärt denna anstalt; men jag tror att
härigenom förhållandet skall blifva sämre än förut. Tillförene
hafva tidningarne gifvit visserligen många ganska felaktiga,
ja, bristfälliga uppgifter om förhandlingarna här,
men dessa uppgifter hafva icke haft auctoiiteten af att vara
justerade. Nu skulle deremot hvarje misstag synas och antagas
af allmänheten som justeradt. Emot denna praescription
för talarne inom oss protesterar jag för nain del, emedan
den är verkställbar kanhända af somliga, men icke af
alla. Jag begär propos. till återremiss eller afslag.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Jag tror äfvenledes,
alt någon annan justering än den, som i laglig ordning göres
inom Ståndet, icke bör ifrågakomma. Jag anser följaktligen
den ifråga var. åtgärden icke böra innefatta något annat,
än att yttrandena, sådana som de blifvit af referenterne
uppsatta, finnas alt tillgå för dero, som vilja desamma
genomse. Jag förmodar, att de fleste Jedamölerne icke medhinna
att genomse dem, åtminstone torde det blifva händelsen
med mig. Således 0111 R. o. Ad. skulle godkänna att
de ifrågavar. yttrandena må under de uppgifna timmarna
vara tillgängliga, (eller 0111 någon ulsk.ledamot funne någon
timme på e. m. lämpligare, har jag ingenting deremot) så
tror jag att man gjort allt hvad man bort; ty om någon
annan justering, än den lagliga, lärer val icke fråga kunna
framställas.
Hr Frih. o. Landtm, fästade, i anledn. af Frih. Boyes
yttrande, R. o. Ad:s uppmärksamhet deruppå, att här blott
vore fråga om en underrättelse från Ridd.directm om de
åtgärder, som directtn, i anledn. af R. o. Ad:s förut fattade
beslut och i anledn. af den anmodan directtn från Ridd.-  IJtsk. erhållit, nu vidtagit, och således icke något föislag
underkastadt R. o. Ad:s pröfning. Visserligen vore det hvarje
ledamots af R. o. Ad. rättighet att i anledn. af denna
underrättelse föreslå de åtgärder, Ståndet kunde linna tjenliga
alt vidtaga; men hvad lämpligheten af hela åtgärden i
allmänhet anginge, behagade R. o. Ad. finna, att den, efter
flera gånger förut förnyade öfverläggningar, blifvit beslutad
och således väl icke kunde upphäfvas, utan måste verkställas
i öfverensstämmelse med förut fattadt beslut, som innehöll,
om Hr Landtm, ej oriktigt erinrade sig förhållandet,
att pröfvas skulle, huruvida den åtgärd, som vidtoges, blefve
ändamålsenlig eller icke, innan den komme att upphäfvas.
Hvad justeringen af referenternes sätt att uppfatta de
af Riddarhusets talare afgifna yttranden anginge, torde R.
o. Ad. finna, att icke annat kunde komma i fråga, än att
6^6
Den 3o September.
referenternes uppfattning vore tillgänglig för dem af R. o.
Ad:s ledamöter, som behagade att den genomse, innan den
aflemnades till de lidningsredactioner, som skulle vilja deraf
begagna sig, men att någon officiel egenskap icke kunde tillerkännas
desse referenters uppfattning, samt att denna justering
således icke kunde under någon synpunkt motsvara de
justeringar, som bär i R. o. Ad;s sammankomster verkställas.
Frih. Boye: För min del ar jag mycket belåten med
den förklaring, som Hr Frih. o. Landtm, gifvit oss; men
jag tror, att då det likväl är just fördelaktigt, derigenom
att det ger rättelse i det förhållande som Utsk. anmält, så
anser jag utom all fråga, att Utsk. bör genom prot.utdr. få
detta svar; ty annars förblifver frågan i det skick den är,
nemi. att talarnes yttranden, då tiden är förbi för rättelser,
äro att anse som justerade. Så snart Utsk. framställt en sådan
tanke ocb den beböft den förklaring Hr Frih. o. Landtm,
gifvit oss, så är väl nödvändigt att Utsk. får sig densamma
till efterrättelse meddelad, hvarföre jag anhåller om propos.
att Ulskrs åtgärd må erhålla den rättelse, som ligger i Hr
Frih. o. Landtnäs nyss afgifna förklarande, men hvilket skulle
stanna inom oss, om ej Utsk. genom prot.utdr. deraf erhöll
del,
Gr. Horn: Väl erkänner jag riktigheten af Hr Frih.
o. Landtrms förklaring, att icke de ifråga var. utdragen af
våra förhandlingar hafva officiel egenskap; men likväl ber
jag att få fasta R. o. Ad:s uppmärksamhet på den halfofficiella
egenskap de måste äga. Då R. o. Ad, tillåter dessa
oftanämnda referenter att inträda, för att här nedskrifva
sina anteckningar vid notarieborden, låta dessa anteckningar
sedermera, efter af R. o. Ad. fatladt beslut, justeras på
vissa timmar ocb sedan desamma utgifva bland allmänheten;
så följer också otvunget, att dessa uppgifter skola hafva vitsord,
åtminstone i moraliskt hänseende. Jag hemställer hvilket
besynnerligt förhållande skall uppstå, i händelse någon
justering af referenternes anteckningar skulle äga rum, om
ett sådant yttrande fick publicitet, och det sedermera inträffade
att samma yttrande undergick en hel annan justering
inför prot,, hvarigenom dessa acter komme att stå i
motsats till hvarandra, Jag hemställer, säger jag, hvilken
karakter skola Riddarhusets förhandlingar inför allmänheten
antaga, om sådana förhållanden skulle äga rum i afseende å
ledamöternes yttranden härstädes. Jag underkastar mig icke
detta, synnerligast som jag icke äger tillfälle att deltaga i
justeringsåtgärden, men allmänheten likväl skall tro, att de
yttranden, som af referenterne uppsättas och i tidningarna i
mitt namn reproduceras, äro af mig gillade. Jag anser således
hela åtgärden i högsta grad olämplig, och jag vet ej
hvarföre R. o. Ad. icke kan besluta, att referenterne, om
de nödvändigt skola finnas, må få sin plats på läktaren, der
sadana platser* förut äro utsedda, för att ej inblandas vid
Den 3o September.
R. o. Ad. vanliga protocoll. Må desse referenter göra sina
anteckningar särskildt för sig, bäst de behaga, må de beta.
las derför efter man derom beslutat; men må R. o. Ad,
akta sig att fatta beslut, som liar afseende på justeringen
utaf de af desse referenter uppsatta utdrag af förhandlingarna;
ty någon annan justering af de yttranden, som af
vederbör, talare här afgifvas, får ej ske, än inför R. o. Ad:s
eget protocoll. Jag ber alltså, att ingen annan åtgärd vidtages,
än att Ridd.-directtn underrättas, att referenterne må
taga plats, der den för lidnings-redactionerna finnes anvisad,
och att referenterne efter eget godtfinnande må förfara med
R. o. Ad:s debatter, utan att R. o. Ad. dermed tager annan
befattning än att betala dem. Det är härom jag anhåller
om proposition.
Dr Cederstråle, Joh. Casimir! 1 anledn. afFrih,
Boyes yttrande ber jag få upplysa, att här är icke fråga
om något förslag från Ridd.Utsk., utan endast en anmälan
af Landtm, om den åtgärd, som Ridd.directrn till följe af
R. o. Ad:s beslut vidtagit. Att någon justering utaf de af
referenterne uppsatta yttranden skulle äga rum, bär ingalunda
varit meningen, ulan endast att anteckningarne på en
bestämd tid skulle finnas tillgängliga till genomseende af vederbör.
talare sora sådant önskade, innan de till lidningsredactionerna
aflemnades, och hvilket ej kunde anses som
en formlig justering. Beträffande åter frågan om platsen,
der referenterne skulle få sitta, så har i del prot utdr., som
kommit directin tillhanda, det blifvit antydt, att desse referenter
skulle vara att anse såsom tillhörande Riddarhusets
cancelli, roed afseende så väl hvarpå man ej ansett att dem
kunde anvisas plats pi läktaren ibland Öfriga tidningsreferenter,
som ock alt derifrån vöre svårt att alltid höra hvad
Sorn säges.
Frih. Sprengtporten, Jac. Wilh. förenade sig i
det yttrande Gr. Horn afgifvit.
Hr von Qvanten, Carl; Jag får äfven förena mig
till alla delar med Gr. Horn och tillägga, att om referenterne
icke äga den kunskap och den skicklighet alt uppfatta
R. o. Adis muntliga anföranden och återgifva dem i
tidningarna, på ett sätt, att R. o. Ad. blir belåtet; så är
nödigt att hela saken upphör, hvadan jag tillstyrker att antaga
Gr. Horns förslag.
Hr Tham, Sebastian Mathias: Visserligen in
stämmer
jag i sjelfva saken med Gr. Horn, men jag tror
mig böra upplysa, att Ridd.Utsk. beslutat att referenterne
skola anvisas plats nere i salen. Detta beslut blef af R. o.
Ad. gilladt, och prot.utdr. ankom till Ridd.Utsk. af den lydelse,
att R. o. Ad. lät vid Utsk;s beslut bero. Jag hemställer
alltså, om fråga numera kan uppstå, att referenterne
skola sitta på läktaren. För öfrigt instämmer jag visserligen
Cj8
*
Den 3o September,
med Gr. Horn, oell har bestrid t den föreslagna åtgärden
så väl inom R. o. Ad. som inom Utskottet.
Gr. Horn: Jag påminner mig ganska väl, att R. o.
Ad. för en tili sedan beslöt att låta bero vid de åtgärder,
som varit vidtagna; men dervid fastade jag det begrepp, alt
R. o. Ad. icke ville med den frågan vidare befatta sig, utan
låta bero vid den vidtagna åtgärden. Hvilken var denna
åtgärd? Jo, att Ridd.Utsk. pä eget bevåg tagit ett beslut,
som blifvit communiceradt med Ridd.directm, som mot beslutet
protesterat. Jag [fästade vigt vid directms protest och
trodde att R. o. Ad. ville låta dervid bero, och att den saken
icke skulle komma under R. o. Ad:s pröfning; men att
R. o. Ad. skulle hafva gillat Ridd.Ulsk:S förfarande, det
kan jag icke tro vara R. o. Ad:s mening.
Hr Thara: Det är i anleda, af Gr. Horns yttrande,
hvari det förekom mig som skulle Grefven tro att jag deltagit
i Ridd.Ulskts beslut, sorn jag får äran tillkännagifva,
att jag ansett detsamma vara formstridigt och mig deremot
reserverat. Blott detta har jag velat namna.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Då Ståndet på Gr.
Frölichs förslag lät bero vid de åtgärder, som Ridd.Utsk.
vidtagit, var förhållandet att Utsk. hade medelat åtdirect:n
just de föreskrifter, hvilkas innehåll Hr Frih. o. Landtm,
omförmält. Enär Ridd.Utsk. hade gjort detta, utan att svara
Ståndet annat än att Utsk., på grund af Ståndets remiss,
gifvit Ridd.directm föreskrifter i ämnet, anmärkte jag, att
innehållet af föreskriften väl vore riktig, men sättet hvarpå
Utsk. förfarit varit oriktigt. Då nu tvist derom uppstod,
och Gr. Frölich yrkade att låta bero vid hvad som
skett, ingick jag derpå. Så står frågan; följaktligen är
Hr Frih. o. Landtnäs anmälan icke annat än en underrättelse
om det förra beslutet. Det enda nya, som dervid förekommit,
är frågan om tiden, under hvilken yttrandena böra
vara tillgängliga att genomses af vederbörande talare. Den
saken kan rättas, så att tiden utsattes till någon timme på
e. m. i stället för på f. m. Men hvad justeringen beträffar,
så måste något misstag ligga i uttrycket, emedan den ej kan
hafva inflytande på sjelfva frågan, utan må del bero på en
livar alt genomse sina yttranden eller icke. Jag kan icke
se att någon ledamot deraf är bunden.
Gr. Horn: Jag skulle tro, att Ridd.directm har skä
lig
anledn. att af R. o. Ad. begära den uppmärksamhet, att
directm åtminstone i lagenlig väg må få emottaga sina instruetioner
af Ståndet. I sådant fall tror jag, att R. o. Ad.,
emot gifven instruetion och emot den värdighet denna direction
bör äga, icke i allmänhet skulle vilja åt Ridd.Utsk,
uppdraga en sådan myndighet att kunna gifva befallningar
åt denna direction. Jag har ej kunnat tänka mig, att R.
o, Ad, skulle hafva gillat något sådant eller haft detta till
Den 3o September.
6/9
afsigt med det omförmäldta beslulet, utan jag trodde, att
med beslutet blott vore menad! att låta bero vid åtgärden
och lemna åt Ridd.directjn alt handla efter sin instruelion,
och att icke underkasta sig en befallning lemnad från Utsk.
Jag tror således att directm icke bort ens ställa sig lill efterrättelse
Ridd.Utsk:s instruelion, isynnerhet som R. o. Ad.
icke gifvit Ridd.Utsk. minsta anledn. till detta beslut; ty
jag vet, att då man begärde att referenterne skulle inrymmas
plats inom skranket, så ville andre ledamöter deremot,
att de skulle begagna läktaren ; således står frågan oafgjord
och directm måste, om åtgärden skall bringas till verkställighet,
hafva alt stödja sig på en annan auetoritet
än hittills. Jag måste derföre begära, att R. o. Ad.
ville ogilla den åtgärd, som blifvit framställd till verkställighet.
Det är denna verkställighetsåtgärd, hvaremot jag
reserverar mig, önskande att det måtte få bero vid de debatter,
som inom detta obetydliga ämne redan ägt rum,
på del ej tiden, som på vida bättre sätt kan användas, må
onödigtvis förnötas.
Undert. R i d d. S e c r e t.: I anledn. af den uppkomna
frågan om innehållet af Ridd.directts memorial till lt. o. Ad.
får jag anmäla, att viet innehöll, att Ridd.Utsk. i anledn. af
den remiss utaf Frih. Boyes, Fredr., framställning, som kommit
Utsk. tillhanda, hade till directm meddelat nödiga föreskrifter.
Vid föredragningen af detta meraor., beslöt R. o.
Ad. att vid Ridd.Utsk:s sålunda gjorda anmälan låta bero.
Gr. Frölich, David; Såvidt jag, efter min uppkomst
i detta plenum, har kunnat uppfatta föremålet förfrågan,
så lärer egentligen den bestå deruti, huruvida någon
justering skall äga rum af referenternes uppfattning af R.
o. Ad:s herrar ledamöters yttranden, samt huruvida denna
justering skall äga rum dagen efter ett plenum. För min
del får jag förklara, att jag alldeles icke kan biträda den
mening att någon justering skall äga rum af sådana yttranden
; ty om en sådan tilläts, skulle det blott föranleda till
oändliga debatter derom. Det tnå vara de antagne referenternes
egen sak, att göra uppfattningen sådan, att den kan
vara tillfredsställande, hvilket erfarenheten bäst kommer att
utvisa; men att någon justering skall ske, och att, om den
sker, den skall företagas dagen efter hvarje plenum, anser
jag alldeles olämpligt. R. o. Ad. beslöt att låta bero vid
den anmälan, som gjordes om remissen till Ridd.-directm;
denna åtgärd innefattar ingenting annat, än att låta bero
vid hvad sorn skett, och att icke göra något mera. Det
ligger just i orden ”låta bero” det begrepp, att man sig
med saken ej vill vidare befatta. Så skulle jag tillstyrka
R. o. Ad. att anse beslutet och låta af referenters antagande
blifva hvad det kan bli.
Hr von Heyne, Georg: Då beslut fattades om an
tagande
för R. o. Ad.‘s egen räkning och på Ridddarhus
-
68o
Den 3o September.
CaSsans bekostnad af tvänne personer till att referera öfverläggningarna
inom detta Stånd, var jag ej bär närvar., hvarföre
jag anhåller att nu till prot. få nedlägga min allvarliga
reservation emot samma beslut, som jag anser ändamålsJost,
ehvad de särskildta yttrandena justeras eller icke, Blifva
de ej af vederbör, talare justerade, men likväl införas i
tidningarna, så kunna de vara alldeles orätt uppfattade och
alltså uttrycka motsatsen af hvad talaren velat säga och
sagt. Jag anhåller ytterligare att få nedlägga min protest
och reservation emot hela detta arrangement, som jag anser
ändamålslöst och snarare ledande lill skada än gagn.
Hr Frih. o. Landtm, erinrade, i anledn. af den nuVar.
disctlssionen, det hans yttrande vid dess början innehållit,
att de anteckningar, som af referenterna göras i Ståndets
plenum, skola andra dagen derefter emellan kl. g och
12 vara tillgängliga till justering i Ridd.-cancelliet. Ståndet
behagade deraf finna, att om än ordet "justering’’ måhända
ej varit väl valdt, utan hort heta ''öfverseende,’’ visade
likväl hela den öfriga delen af meningen, att någon
verklig justering icke kunde vara satt i fråga, då den blott
inneholle att anteckningarne vore tillgängliga till justering,
hvilket i stället hort heta: ”tillgängliga till öfverseende'.”
O111 Hr Landtm, rätt uppfattat Frih. Boyes och Gr. Horns
mening, så hade den varit, att Ridd.-direct:n skulle underrättas
derom, att R. o. Ad. icke kunde anse denna åtgärd
vara annat än de enskilde talarnes öfverseende af sina vttranden,
i den mån de kunna dertill äga tillfälle, och icke
höra under någon synpunkt anses såsom en justering. För
öfrigt hade Ridd.Utskis under discussionen omnämnda anmälan
till R. o. Ad. innehållit, att Utsk. meddelat direct:n,
huru direcBn vid antagandet af dessa referenter hade att
förfära, äfvensom yttrande angide den plats, som åt referenterne
skulle anvisas. Vid detta inemot', af Ridd.Utsk. hade
R. o. Ad. förklarat sig låta bero; hvaraf följde, att R. o»
Ad. för det närvar, gillat, att referenternes plats skulle vara
nere i Riddarhussalen,
Gr. Horn: Jag hegärde verkligen återremiss af nu
omtaldta llidd.Utsk:s betänk., emedan jag önskade att frågan
skulle i formlig och laglig väg afgöras. Detta bestreds
emedan R. o. Ad. syntes trött vid denna frågas ytterligare
behandling, samt önskade att låta hero vid hvad som vore
vidgjordt. Jag erkänner alt det var ett misstag af mig, då
jag trodde att directm, med afseende på R. o. Adis verkliga
fördel och hvarje ledamots rättighet, icke skulle tilltro sig
att ingå i verkställighetsåtgärder, som icke voro gillade af
R. o. Ad:s beslut, ty något formligt sådant har icke blifvit
fattadt. Jag önskar således, att R. o. Ad. för närvar., enär
frågan endast rörer detta Stånd och heror af dess beslut,
icke ville godkänna denna verkställighetsålgärd, förrän Ridd.-
di
-
Den 3o September.
direct:n fält tillfälle att nogare betänka sig på frågan och
med billigt afseende på möjligheten deraf att åtgärden vore
af en half-oflieiel egenskap föreslå, att den ej må äga rum
på sätt sorn är i fråga. Men om någon justering af referenternes
uppsatser skall äga rum, så önskar jag att den
måtte ske inför Hr Ridd.Secrettn, ty någon egenskap af
granskad förhandling, utgången efter R. o. Ad:s beslut, måtte
icke kunna tillerkännas desamma utan något certificat.
Vi utskts-ledamöter hafva icke tid att ingå i denna
granskning, men för min del vill jag gerna öfverlåta åt
Piidd.Secrettn justcringsrätten, ifall han är i tillfälle att densamma
sig åtaga; i annat fall bestrider jag förslaget härom,
och önskar att 11. o. Ad. måtte förklara, att beslut i afseende
å någon granskningsåtgärd icke fattas, utan må det
bero af referenterne att förfara med sina anteckningar huru
de behaga, men att R. o. Ad. som Stånd icke med desamma
tager någon befattning.
Gr. Frölich: Jag beklagar, att jag ej kan vara af
samma tanke som Gr. Horn. Jag anser det vara nödvändigt
att skilja frågorna åt, att veta hvad som är föremål
för discussion eller icke. Jag kan ej föreställa mig, att fråga
kan blifva, eller någon discussion uppstå, huruvida referenter
skola finnas eller icke, eller om den plats de må intaga,
ty derom är redan beslutadt. Orsaken hvarföre beslutet
icke fick vanlig form, eller det vanliga uttrycket, att
R. o. Ad. gillade den föredragna handlingen, låg deruti, att
formerna för denna handling voro något krokiga, emedan,
då man gillar det slut hvaruti vederbör, stannat, men icke gillar
formen, det är då, som man låter bero; men att låta
bero vid meningen af ett förslag, är ett beslut, som ej får
rubbas eller brytas. Likväl finnes i beslutet inryckt, att det
är tills vidare, så att om herrarne eller någon enskild
ledamot vill upprifva det, må det ske efter särskild motion,
men först mäste detta beslut någon gång hafva gått i verkställighet,
innan någon kan bedja att verkställigheten af
detsamma skall tillintetgöras. Detta lärer ej kunna jäfvas,
sådan är åtminstone min uppfattning af saken, och således
bör man låta bero vid det beslut, som blifvit
framlagdt, att referenter skola finnas, och att de skola
få plats här nere någorstädes i salen, kanske bäst vid
notarie-borden, så att derom kan ej blifva fråga. Nu är
åter fråga om justering at dessa anteckningar, i afseende
hvarå Gr. Horn rätteligen anmärkt att ingen justering fåröga
rum, hvarvid han dock begärt att den må ske inför
Ridd.Secretrn. Jag tillstår, att jag ej rätt känner huruvida
Hr Pudd.Secret.-ns tid medgifver, att han kan åtaga sig densamma
; men om än så är, vore det olämpligt, emedan anteckningarne
helt och hållet böra stå för referenternes egen
i3 II. 86
68a
Den 3o September.
räkning, i hvilken mening jag ej kan tillåta, alt lingon modification
göres ulan väckandet af motion i ämnet.
Således hoppas jag, att diseussionen nu matte inskränka
sig till ämnet, som är, örn jag rätt fallat detsamma, blott
en anmälan derom, att i och för verkställigheten af det fattade
beslutet, kommer referenten att påföljande dag efter
hvarje plenum visa hvad han sk lifv i t, man må nu kalla
denna förevisning justering eller hvad man behagar. Jag
tror således, att vi med godt samvete kunna låta diseussionen
förfalla, nb. 0111 denna anmälan icke innefattar något annat
än en anmälan.
Hr Ribbing, Bengt: Jag har, sedan Gr. Frölich
yttrat sig, ingenting att anföra i sjelfva saken hvad beslutet
angår, ulan förenar mig i allo med Hr Grefven. Dock får
jag göra den erinran, att 0111 något ändamål med tillhandahållandet
af anteckningarna skall afses, så må det vara tillåtet
att justera hvar och en sina yttranden, i händelse referenten
skulle illa hafva uppfattat en talares mening; ty
eljest vet jag ej hvartill tillhandahållandet skall tjena.
Gr. Horn: Jag ber om ursägt, att jag ånyo uppträ
der,
men jag önskar att R. o. Ad. icke fattar något beslut,
sorn Ståndet kommer att ångra. Jag begär derföre alt här
måtte uppläsas del omtalade Ridd.Utskts beslut, hvilket
Ridd.direcUn bort ställa sig lill efterrättelse. Del är nödvändigt,
att se hurudant det beslutet är, och om det är rätt
förs låd t.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Ridd.direcims
förevar, anmälan eller tillkännagifvande innefattar egentligen
2 frågor. Den ena angår referenternes placerande och
är, efter hvad jag kan förstå, redan godkänd, hvadan dervid
ingenting är vidare att åtgöra. Den andra är en ny
fråga, huruvida det tillkännagiivandet bör officielt till Ståndet
anmälas, att någon viss tid på dagen referenternes uppfattning
af härvarande talares yttranden varder i cancelliet
till genomseende tillgängliga. De fleste talare, som yttrat
sig, hafva funnit olämpligheten af detta tillkännagifvande;
med dem instämmer jag, och hemställer att R. o. Ad. ville
ogilla den sista delen af directms anmälan och blott godkänna
den förslå.
Upplästes Ridd.Utsk:s prot.utdr. af den 22 Augusti, så
lydande:
Afskrift.
Utdrag af protocollet, hållet hos Högh RiddarhusUtskoltct
den 22 Augusti 1840.
S. D. Medelst beslut den 19 uti denna månad, som
genom prot.utdr. den 21 dennes kommit Utsk. tillhanda,
hade R. o. Ad. till Ridd.Utskts handläggning remitterat en
af Frih. Roye, Fredr., ej mindre såsom ledamot af R. o.
Den 3o September.
G83
Ad., ii o ilfven i egenskap af för det närvar, ordför. uti
Ridd.directtn, hos Ståndet gjord hemställan, huruvida, —
sedan R. o. Ad. beslutat att, för författandet af resumeer
öfver Ståndets förhandlingar, hvilka resumeer i tidningarna borde
införas, en eller tvänne referenter komme alt antagas, samt
Ridd.Ulsk., vid meddelandet till direclionen af Ståndets nyssnämnda
beslut, förklarat, att kungörelse, det sökande tilt
ifrågakomna referentplatser agde alt hos direclionen inom
viss tid sig anmäla, borde genom directionens försorg
uti allm. tidningarna införas, — R. o. Ad. ansåg, alt
enär den för direetionen utfärdade instruction uttryckligen
stadgade, att till Ridd.cancellister endast adelsmän finge
antagas, denna föreskrift jemväl borde iakttagas vid antagandet
af ifråga var. referenter, äfvensom hvilken plats R. o.
Ad. behagade anvisa åt dessa referenter, antingen nere i
Riddarhus-salen eller på läktaren.
Utsk., sorn fann lämpligast vara, att först i öfvervägande
taga den uti Frih. Boyes hemställan sednast förekommande
fråga, eller om bestämmande af den plats, som åt
de blifvande referenterna borde utses, ansåg, alt någon hemställan
af Ridd.-directm i detta afseende, enligt Utsk:s förmenande,
destornindre varit af behofvet påkallad, sorn uti
den root Utskts förnyade«memorial, ang:de väckt fråga, 0111
tillvägabringande af ett lämpligt sätt för ett noggrannt refererande
i tidningarna af R. o. Ad:s förhandlingar, utaf
tvänne ledamöter afgifna reservation, hvilken R. o. Ad.,
med förkastande af Utskts betänk., hufvudsakligen antagit,
finnes på flera ställen antydt, hvad äfven under discussionen
inom Ståndet än vidare blifvit utveckladt, alt plats åt ifråga
k om n a referenter, hvilka voro att anses såsom tillhörande
Ståndets cancelli, borde anvisas nere uti Riddarhus-salen,
helst jemväl anfördt blifvit, att en anledn. till det mindre
noggranna refererandet uti tidningarna af Ståndets öfverläggningar,
torde förefinnas uti svårigheten för tidningarnes
referenter att, med plats på läktaren, kunna fullständigt
uppfatta discussionen; i följd hvaraf Utsk,, hvilket det icke
tillkomrae att i denna fråga lemna närmare föreskrift, men
som för sin de! ansåg lämpligast att en tjenlig plats åt de
blifvande referenterne anvisades nere uti Riddarhus-salen i liom
skranket, öfverlemnade åt Ridd.direcltn att åt oftabemälde
referenter utse den plats uti salen directlo, för ändamålets
vinnande, funné lämpligast.
Beträffande åter Frih. Boyes hemställan derom, huruvida
ifrågakorone referenter borde vara af adlig börd eller
icke, så enär, i öfverensstämmelse med hvad Utsk. ofvan anfört,
bemälde referenter äro alt anse såsom ti!ihörande Ståndets
cancelli, samt den för Ridd.direcltn och de vid Riddarhuset
anställde tjenstemän utfärdade instruction uti i3
§:n stadgade, bland annat, ”alt al la så väl ordinarie
sorn extra-ordinarie tjenstemän vid Riddarhuset
684
Dea 3o September.
skola vara af adligbörd eller ock ii I d s t e söner af
de sedan år iBog adlade ätter,’’ fann Ulsk. detta stadgande
lägga binder i vägen att till ifrågnkomna befattningar
antagas andra personer, än de, sora antingen sjelfve äio
adelsmän eller äldste söner af de sedan år 180g adlade ätter,
hvarföre Ridd direct:ii skulle äga alt under iakttagande
af nyssberörde stadgande, samt hvad ofvan åberopade
i3 § af instruetionen vidare innehölle, till omförrnälda befattning
antaga en eller tviinne af de conipetente sökande,
directtn dertill funne mest lämplige; och skulle underrättelse
om Utskts sålunda fattade beslut meddelas Ridd.directionen
genom utdr. af protocollet, somt anmälan derom bos
R. o. Ad. göras medelst vördsamt memorial. Ut supra.
In fidem
W. Stråle.
Hr von Qvanten: Sedan jag gjort mig underrättad
om, att tvänne referenter äro antagne, så bar jag ingenting
vidare att tillägga; eljest bade jag ämnat föreslå att ajournera
frågan. Men för att icke betaga de der herrar referenter
den rätt, som dem numera tillkommer alt få referera
de tal, som bär hållas, så bar jag ingenting att säga.
Gr. Horn: Sedan R. o. Ad. numera baft tillfälle alt i
minnet återföra innehållet af Ridd.Utsk:s förslag, så tror
jag mig icke hafva begått något misstag, då jag ansett att
ifrågavar. anteckningar utgå från vårt protocoll; ty det säges
uttryckligen att desse referenter skola anses tillhöra
Riddarhusets cancelli. Om nu detta beroende vid den föreslagna
åtgärden, skall så förstås som Gr. Frölich yttrat, så
liar R. o. Ad. beslutat alt öka sitt cancelli med tvänne referenter,
och då tror jag, att mitt förslag, det Hr Ridd.-  Secret:n må inspectera desse cancellistrrs göromål, är på
sitt rätta ställe. Jag har förut öfverlåtit åt Hr Ridd.Seci et:n
att sanctionera dessa af referenterna gjorda uppsatser hvad
mina yttranden angår, i händelse R. o. Ad. skulle fatta beslut,
att justering af anteckningarna skall äga rum, hvaremot
jag visserligen protesterar såsom oförenligt med ordning
och skick; men om det olyckliga beslutet att låta bero
vid Utsk:s förslag binder händerna på Riddarhuset och att
således de nya cancellistcrne skola utföra till allmänheten
någon del af vårt prot.,så är en formlig justering det rätta,
och alt icke något af desse cancellisters uppfattning af våra
yttranden må till allmänheten utföras, förrän en sådan ordentlig
justering försiggått. En sådan justering åter, att
hvarje talares yttrande skulle på en viss timme vara till
genomseende i cancelliet tillgängligt, ogillar jag derföre, att
Utsk:s ledamöter icke kunna medhinna att en sådan verkställa.
Jag anser alltså hela den föreslagna åtgärden från
början till slut så orimlig, att bäst vore att ajournera densamma,
och önskar att beslutet åtminstone ej må få den ut
-
Den 3o September.
C85
sträckning alt de nya cancellisterne skola sitta vid notarieborden,
utan må de få andra platser sig anvisade, ty derom
bar R. o. Ad. ej fattat något beslut, hvarförutan kan bestämmas
att ingen justering medgifves af hvad dessa anteckningar
innehålla. Jag återkommer alltid till den slutsats,
alt om justering Lesluies i afseende å referentermes uppfattning
af här afgifna yttranden, bör densamma vara formlig.
Hr von Hartmansdorff: Trenne värde ledamöter,
Gr. Frölich, Hr Ribbing och Frih. Tersmeden, hafva redan
framlagt frågans skick så tydligt, att jag ej ser huru Ståndet
skall kunna stanna i tvekan om hvad som ur beslutadt.
Det, hvaröfver intet beslut blifvit faltadt och hvarom nu
öfverliigges, är frågan om justeringen. Vare sig att den sker
af vederbörande talare sjelfva eller skall ske af Hr R.idd.-  Secretrn, så anser jag densamma icke lämplig, utan tillstyrker
att Ståndet helt enkelt måtte förklara, alt frågan om
justeringen af dessa i sammandrag uppfattade yttranden må
förfalla, och att vi ju förr desto hellre finge öfvergå till
pröfning af de ärenden, som stå på dagens föredragn.lista.
Hr Ribbing instämde med Hr von Hartmansdorff.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att han icke såsom något
öfverläggningsämne framställt den anmälan Ptidd.direct:n
gjort om de åtgärder, som directtn till följe af Ridd.Utsk:s
föreskrift vidtagit, för att sätta i verket R. o. Ad:s beslut
om referenters antagande; Hr Landtm, hade blott tillkännagifvit,
huru åtgärderna blifvit vidtagna; beslutet kunde
icke blifva annorlunda, än det af R. o. Ad. redan förut vore
fattadt. Frih. Tersmeden hade, om Landtm, rätt fattat
hans mening, föreslagit, att den åtgärden, att referenternes
anteckningar skulle vara till justering tillgängliga andra dagen
efter sedan de vore gjorda, emellan kl. 9 och 12 på
dagen, skulle ogillas; andre ledamöter hade ansett att R. o.
Ad. skulle förklara all justering af dessa anteckningar vara
oriktig eller icke böra komma i fråga. Hr Landtm, hemställde
likväl till R. o. Ad., huruvida något sådant beslut
vore af den gjorda anmälan påkalladt.
Gr. Horn: Jag har tagit mig friheten anhålla hos Hr
Frih. o. Landtm, om det förslag, att all fråga om justering
af desse referenters anteckningar måtte förfalla och instämmer
alltså i hvad Hr von Hartmansdorff sednast yttrat. Jag
förmodar alt Hr Frih. o. Landtm, icke vägrar alt framställa
en sådan propos., emedan det är uppgifvet, att en dylik
justering kan äga rum. Då ett sådant tillkännagifvande är
gjordt, kan R. o. Ad. också förklara, att Ståndet ej vill veta
af en sådan justering, hvarigenom dessa anteckningars
halfofficiella egenskap förfaller.
Hr Frih. o. Landtm, förklarade sin tanke vara, att
intet beslut af R. o. Ad. kunde förhindra den ledamot, som
GS6
Den 3o September.
det åslundade, att för sin del öfverse och enskildt för sig
justera de gjorda anteckningarna, och att således ett beslut
af R. o. Ad. i det fallet af sig sjelft ej kunde äga någon
påföljd, hvarföre Hr Landtm, ansåg sig böra fusta uppmärksamheten
på ändamålslösheten af alt fatta ett sådant beslut.
Hr von Heyne: Efter den förklaring Hr Fril), o.
Landtm, afgifvit, och såvida ingen justering af referenterncs
anteckningar skall anses hafva ägt ruin, ser jag ej det kan
vara en talare betaget att genomögna de yttranden han afgifvit
och referenten uppfattat, likasom det ej lärer förmenas
någon talare att på Aftonblads- eller Dagligt Allehandacontoret,
eller hos hvilken tidningsredaclion som helst, genomse
det yttrande han afgifvit, om detsamma skall i någon
af tidningarna införas. Jag är nemi. öfverlygad, att,
om frågan huruvida Hrr tidningsredacteurer erna införa det
eller det yttrandet besvaras med ja, det ej heller nekas den
person, som ett sådant yttrande afgifvit, att på derom gjord
begäran få genomse detsamma, för att införa nödiga rättelser
derutin nan.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. ansåg
all fråga om justering eller öfverseende af referenternes anteckningar
böra förfalla.
Ropades ja.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Innan något mål
på listan förekommer till pröfning, vill jag taga mig friheten
underställa Hr Frih. o. Landtm, samt det H. Ståndet, örn
det icke skulle behaga utsätta någon viss dag till föredragning
af betänk, ronde grunderna för den blifvande bevilln.-  förordningen. Detta betänk, är redan 2:ne gånger bordlagdt
härstädes, ehuruväl förhållandet ej så är hos de öfriga Stånden.
Men händelsen har nu så fogat, att en eftermiddag
varit upptagen af gemensam öfverläggning angtde nationalrepresentationens
ombildning och dels alt både för- och eftermiddagar
för en mängd ledamöter varit upptagna af omröstningar
i förstärkta StatsXJtskottet. Jag befarar således,
att de fleste af Husets ledamöter icke haft nog lid att egna
åt detta vigtiga ärende. Jag, för min del, befinner mig i
denna belägenhet, och det är fördenskull jag gör den ödmjuka
hemställan , hvarå jag anhåller om Hr Frih. o.
Landtmts framställning till Ståndets samtycke. Måhända
kunde det finnas lämpligt att om Lördag eller någon annan
dag i nästa vecka företaga målet, blott det ej må ske i dag,
ty dertill vore vi nu för litet beredde.
Gr. Frölich, David: För min del skulle jag tro, att
det vore för tidigt att företaga den frågan äfven nästa Lördag.
Anledningen till denna förmodan är, att denna vecka
liar varit upptagen af andra föremål, som verkligen så ledt
uppmärksamheten på sig, att få hafva lenmat någon åt
Den 3o September.
687
ifrägavar. ämne. Jag skulle för min del anhålla, att föredragningen
af frågan finge uppskjutas till det första i nästa
vecka förekommande plenum.
Hr Ribbing, Bengt: Efter hvad jag förmodar, lärer
representationsförslaget förekomma nästa Onsdag, och då
lärer väl icke frågan om bevilin.förordningen äfven kunna
förekomma.
Gr. Frölich: Om jag ej misstager mig, så är icke
representationsfrågan bordlagd mer än en gång, och således
lärer den ej kunna förekomma, om den icke nu skall bordläggas
andra gången i dag. I slutet af mern. står en antydan
derom, att Ständerne icke må företaga frågan lill behandling
inom Stånden, förrän Utsk. inkommit med andra
tillhörigheter, för att gemensamt med förslaget skärskådas
på en gång. Alt företaga till definitivt afgörande representationsfrågan,
-innan man sett huru Utsk. ämnar att rätta
de öfriga delarna af grundlagen, vore i högsta måtto olämp-'
ligt. Derföre tror jag, dels att den värde ledamoten, Hr
Ribbing, misstagit sig i sjelfva factum, och dels att R. o. Ad.
skall finna det olämpligt och omöjligt, att representationsfrågan
inom Stånden kan förekomma nästa Onsdag.
Hr von Qvanten, Carl: Nu är frågan 0111 när Bevilin.
Utskts betänk. ang:de grunderna för alim. bevillningen
skall föredragas, och icke om när Const.Utsk:s betänk. ang:de
förändring i nationalrepresentationen skall till pröfning förekomma.
Jag får derföre föreslå, alt till föredragning af
förenämnda Bevilin.Ulsk:s betänk, må utsättas nästa Lördag
d. 3 0ct., inom hvilken tid en hvar, som ämnar vid betänk,
göra anmärkn:r, väl bör hinna att af detsamma taga kännedom.
Jag anhåller om propos., att föredragningen af Bevilln.
Ulsk:s ifrågavar. betänk, måtte till nästa Lördag uppskjutas,
för att då till öfverläggning förekomma.
Ilr Ribbing: Att representationsfrågan är 2tne gånger
bordlagd tror jag mig med visshet veta, ehuruväl jag ej
har bestämd säkerhet på att den skall till pröfning förekomma
nästa Onsdag, emedan jag ej haft tillfälle att fråga
Hr Frih. o. Landtm, derom; men om man skall kunna sätta
lit till hvad tidningarna omförmäla, så skulle den frågan
förekomma den 7 October. Jag anhåller att Hr Frih. o.
Landtm, täcktes lemna upplysning härom.
Gr. Hamilton, Henning Hugo Ludv.: Jag har för
min del ingenting emot att frågan uppskjutes huru länge
som helst, men jag vill blott fästa uppmärksamheten derpå,
att inom ett annat Stånd fråga blifvit väckt att erinra om
Bevilln.Utsk:s nog långsamma behandling af detta ärende,
samt att lill och med fråga varit, att genom prot.utdr. begära
att Bevilin.Utsk. måtte så skyndsamt som möjligt inkomma
med sitt utlåt, i denna del. Således torde de öfriga
683
Den 3o September.
Stånden hafva mera brådtom att få delta mål afgjordt, än
R. o. Ad., hvarföre jag tror att föredragningen af detta mål
icke bör härstädes uppskjutas längre än till nästa Lördag.
Jag nämnJe, alt inom ett annat Stånd fråga varit om långsamheten
hos Bevilln.Utsk. i afseende å detta ämne, men får
då likväl upplysa, att redan den 5 Sept. inkom målet till
Exped.Utskottet. Vare härmed ingalunda sagdt, att ju ej
Exped.Utsk. arbetar så mycket som möjligt, utan endast att
ej Bevilln.Utsk. förtjenst förebråelse för långsamhet, som man
velat föra detsamma till last.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, alt hvad anginge Coost.-  Utskts mern. om nationalrepresentationens ombildning, så hade
i sednaste Talmans-öfverläggning fråga varit om dag för
dess föredragning inom de särskildta Stånden, och hade Talmännen
då öfverenskomma, alt denna föredragning ej skulle
äga rum före nästa Onsdag den 7 October, emedan man
ansett, att tid borde lemnäs, dels till fullständigt instuderande
af delta vidlyftiga arbele, dels också för de sammankomsters
skull ledamöter af samtliga RiksSttn dels hafva haft
och dels ännu komma att hafva rörlde detta ämne, emedan
ej förutses kunde huru många sådana sammankomster Ståndens
ledamöter skulle önska, och man ansåg att egentliga
föredragningen af betänk, icke borde äga rum förr än de
öfverläggningar, som dervid kunde förekomma, blifvit något
när fulländade, ehuru någon viss dag ej blifvit dertill utsatt.
Emedlertid hade man trott, att det måhända skulle
kunna gå an att företaga målet nästa Onsdag eller ock att
uppskjuta det till påföljande Lördag.
Hr Ribbing: Jag tror i alla fall och önskar, att ifråga
var. Bevilln Utskts betänk, ina få förekomma nästa Lördag.
Man kan icke veta så noga, huruvida detsamma hinner
slutas den dagen; kanske går dertill följande Onsdagsplenum
äfven åt.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. ansåg,
att Bevill n.Utsk:s utlåt. N:o 27 borde till pröfning företagas
nästa Lördag.
Bifölls.
Uppå derefter af Hr Frih. o. Landtm, gjord hemställan,
och med afseende derpå, alt Bevilln.Utskts betänk.
N:o 28 står i närmaste sammanhang med utlåt. N:o 27, beslöt
R. o. Ad., att pröfningen af betänk. N:o 28 skulle uppskjutas
tills utlåt. N:o 27 blifvit pröfvadt.
Föredrogs ånyo Gr. Frölichs, David, den 26 dennes på
bordet lagda motion om åtgärders vidtagande i afseende å
den år 1817 ännu icke inlösta andelen af Brabantska lånen,
m. ca.
Hr
D e n 3o September.
G8y
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att han för sin del
ieke kunde finna, att 56 §:n Riksd.Ordn. berättigade lill
framställande af en sådan motion, som Gr. Frölich afgifvit,
enär 56 §:n innehÖlle, att icke nya ämnen af riksdagsmän
må väckas sedan en månad från riksdagens början, enl. 27
§:n, tilländalupit, såvida icke sådana frågor af redan faltade
beslut, eller redan upptagna ärenden, eller under riksdagen
inträffande händelser, omedelbarligen föranledas. Denna motion
kunde icke Hr Landtm, anse såsom omedelbarligen föranledd
af något förut faltadt beslut, ulan tvertom helt och
hållet inbegripen i del beslut R. o. Ad. fattat vid föredragningen
af StatsTJtsk:s utlåt. N:o 319, hvilket utlåt, föreslagit
en und. anhållan hos K. M., på det att all anledn. till
vidare undersökningar om de ifråga var. skulderna och deras
liqviderande må för framtiden upphöra. Således hade Ståndets
genom bifall till betänk, fattade beslut afsett, att denna
und. anhållan till K. M., om den bifölles, skulle undanrödja
behofvet af all vidare undersökning om skulderna och
deras liqviderande.
Gr. Frölich, David: Jag tror för min del, att det är
uppenbart, att den åtgärd jag föreslagit icke kan egentligen
anses inbegripen i den förra, helst den ena innefattar en
und. skrifvelse från Ständerna till Konungen, och den andra
en föreskrift till en åtgärd att vidtaga af R. Sl:s Riksg.contor.
Begge dessa åtgärder kunna ske utan någon collision
med hvarandra, och sammanhanget är intet annat än just
sådant, som efter min tanke berättigar mig att göra motion.
Är likväl förhållandet att den af ingen understödes, så må
då dervid bero, men då får jag åtminstone protestera mot
Idr Frih. o. Landtm-.s åsigt.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde derefter, alt R. o.
Ad. måtte tillåta fortfarandet af föredragningen utaf de ämnen,
som på föredragningslistan voro uppförda.
Bifölls.
Företogs till pröfning Stats- samt Allm. Besvärs- och
Ekon.Utskms den 23 och 26 dennes på bordet lagda betänk.
N:o 25, i anledn. af dels K. M:s nåd. skrifvelse, ang:de frågan
om lindring uti den liemmansägarne i Jemtland åliggande
roterings- och rustningsskyldighet, och dels redan upptagna,
inom RiksStm i ämnet väckta motioner.
Hr Boy, Joh. Fredr., uppläste följande:
Såsom följd af betänk. N:o 25, i auledn. af K. M:s nåd.
skrifvelse, ang:de frågan om lindring uti den hemmansägarne
i Jemtland åliggande roterings- och rustningsskyldighet,
anser jag pligten ålägga äfven mig anföra mina åsigter.
Innan sådant sker, bör jag hafva äran meddela, att ehuru
jag har förmån vara reg:ts-chef i Jemtland, har jag, från
mitt inträde uti denna plats, bemödat mig alt ej allenast
13 H. 87
G9°
Den 3o September.
nppfalta livad till denna befattning directe hörer, ulan äfven
egnat min tid och mina bemödanden åt att lära kunna
detta land, inse dess behof och bidraga till dess förkofran.
Då jag några år tjenstgjort som landshöfding, samt varit medarbetare
och nästan ensam verkställare af den rotejemkning, hvarpå
de närvar, förhållandena stödja sig, torde det icke vara alltför
förmätet, om äfven jag tror mig hafva en någorlunda riktig,
om ej den riktigaste åsigt af delta ämne. Jag vill således
uti hvad jag nu har äran föredraga för ingen del se
denna sak ensidigt, alltså ej såsom den chef, hvilken ensamt
ser på nummerärens högre antal af sina underhafvande, utan
egentligen på hvad det allmännas och provinsens väl fordrar.
Denna fråga är af en vida mer ingripande natur än man
anar, då man erinrar sig, det en stor del af Småland är
indelt efter å t-J hemman å hvarje soldat, och att i andra
provinser dertill äro anslagna 2 0 2^ hemman; sker nu
rubbning på något ställe, torde ett sådant praejudicat snart
leda till större operationer, och landet få vidkännas högst
betydliga kostnader ensamt för arbete och utredning med
sådana jemkningar, utan att de kunna sedan realiseras.
Grundvalen för Utsk-.ns betänk, är, alt rotejemkningen skall
hvila på samma grunder, som i det öfriga Sverige. — Rustoch
rotehållare samt jägare skola hafva samma skyldigheter
och rättigheter i Jemtland som annorstädes. — Denna sats,
så vacker och riktig i tlieorien, har det med sig, enl. mitt
begrepp, att jag icke kan göra fatlligt, huru den samvetsgrann!
skall kunna utföras; och då jag troligen skulle åtminstone
blifva en af verkställarne, är det ändå nödvändigt
alt hafva grunderna klara deri, äfvensom för hvar och en
annan som dermed kan komma att hafva befattning. Upplysningsvis
får jag meddela, alt de grunder och beräkningar,
som jag förmodar varit uppställda för Ulsktn, alldeles icke,
efter min öfvertygelse, kunna komma att blifva någon riktig
bas. Då denna bas eller grundlinierna, som kunna åstadkomma
en likhet med Sveriges öfriga rotering, ännu icke är
funnen, och hvars finnande kommer att utgöra ett ganska
vidlyftigt arbete; så kan, förr än sådant skett, man ej ana
eller beräkna hvad effect den kan medföra. Angeläget blir
dervid att jemföra hvad de öfrige indelte soldaterne äga gemensamt
med dem i Jemtland,— att upplysa huruvida Jemtlands
jägare, i och med detsamma en sådan jemkning verkställes,
skola genast försättas på detta förhöjda contract — huru
förhållas bör der de nu gällande contracter emellan roteoch
rusthållare med jägarne skola behandlas, då endera
parten nekar till dess omintetgörande o. s. v., samt huru
långt Regerms förmåga sträcker sig i thy fall.
Jemtlands jägares aflöning utgår nu med årlig lega i: tö.
för service m. m 5. —
2 a tunna korn 16: 32.
B:co r:dr 23. —
Den 3o Se p t e xn b c r.
då åter ett medium af den Svenska indelta soldatens löningsförmäner
loide uppgå till nära 5o r:dr b:co. tunnland
(hvaraf 6 på ett gärde-mantal) utgöra nu en jägare vid
reg:tet; hvarje gärde-mantal äger minst 5oo tunni, jord och
högst 3ooo. — När jägaren antages, betingar lian sig vanligtvis
rättighet att erhålla mark till odlande af torp på stamrotens
ägor; han odlar då denna nejd och äger besittningsrätt
derå på sin och sin hustrus lifstid; då de äro döda,
återfaller lägenheten till stamrotens innehafvare, och om
hemmanet gått i arf, etablerar sig icke sällan contraherade
ägarens barn eller barnabarn derå; och på en mängd ställen
liar denna åsigt i betydlig mån på ett kraftigt och nyttigt
sätt understödt cullurcn. Vid sådana ofta förefallande
casus, nemi. att jägaren betingat sig lifslidstorp, uppstår en
särskild calcul på hvad jägaren kostar slamroten:
Inkomst:
Antages att stamroten utgör i j
tunnland.
Betalar 3 t:r 24- —
Contant af Statscont.... 6: 32.
3o: 32.
Afgå utgifter 16: 16.
äger stamroten för sin jord i/\: i6.
Bortgår under denna riksdag
passevolancen ... 7. —
blir behållning b:co r:dr 21: 16.
Urrotarne äro verkligen för hardt betungade med afgiften
af 8 r:dr per tunnland. Denna afgift borde vara 5 a 6
r:dr, hvilket bör rättas; men detta fel ligger uti allmogens
eget beslut, som vid sista rotejemkningen, tvertemot rotertscommissionens
förslag, uppstegrade denna afgift från det af
mig projecterade maximum 6 till 8 r:dr, hvilket härledde sig
derifrån att deputerade till större delen bestodo af stamrotar.
Vid itsta sqvadron är deremot ej den jemnhet uti fördelningen
af rustskyldigheten som vid fältjägare-reg:tet. Project
till vinnande af ett bättre förhållande har på K. M:s
nåd. befallning varit rusthållarne förelagdt, men enskildta
intresset motarbetade K. M:s nåd. afsigt, till förbättring
för dem.
Rör-.de 2:dra sqvadron åter är den på regitets indelningsverk,
och då det är vida fördelaktigare att hålla häst än
att hålla karl, vore det en olycka för provinsen, om deri
nu eller framdeles skedde någon ändring.
Enligt General-befälhafvarnes anmälanden äro Jemtländningarne
goda jägare, vana från ungdomen att med sin
ofta sjelfgjorda studsare i betydlig mån bidraga lill sin utkomst,
och då ligger det i sakens natur att förhållandet bör
vara sådant, synnerligast då det eviga krig, hvari han be
-
Utgift:
Vanliga legan . . 1: 16.
Service  5. —
JVIötespassevolance 7. —
Beklädnads-bidrag 3. —
B:co r:dr 16: 16.
6.J2
D e ii 3o September.
finnér sig med klimatet och naturen, måste härda dess krafter
oell utbilda dess tankeförmåga. Det synes alltså vara
en förlust för fäderneslandet att vidkännas minskning i deras
antal. Vi vilja nu se, om det ej äfven är det för provinsen,
eller de rustningsskyldige, som man ändå velat hjelpa.
Härtill måste jag, för att göra mig förstådd, begagna
ett negativt bevis. Som jag redan förut haft förmån antyda,
tror jag ej alt en blifvande rotejemknings-commission,
hvars medlemmar, åtminstone ej alla, böra tagas från Jemtland,
för att kunna anses fullkomligt opartiska, kan komina
att nedsätta nummerären betydligt; men ponera det högsta
möjliga, nemi. till hälften, då rust- och rotehållare komma
i precist samma ställning de nu äro, då man erinrar sig att
jägarne skola åtnjuta samma rätt och få deras inkomster
fördubblade, emedan de icke kunna antagas hafva mera än
hälften af hvad den indelta soldalen åtnjuter i lönevillkor.
Staten hade dervid förlust af en duglig trupp, som uti allt,
med undantag af arbete utom provinsen, ur färdig att dela
ljuft och ledt med den öfriga armeen inom och utom Rikets
gränser. Vinsten vore i detta afseende således ingen för
dem, som skulle åtnjuta den. Minskas denna nedsättning i
nummerär till mindre än hälften, blir förlusten gifven för
rust- och rotehållare och i samma mån kännbar, som antalet
af reduetion blefve liten. Härtill kommer ännu ytterligare
en stor skada för provinsen, mest kännbar för en sådan,
som Jemtland, nemi. att de summor, som nu utgå af
stats- och enskildta medel af öfver- och underbefäl, ej mer
tili det närvar, beloppet spriddes ensamt i sistnämnda nejder,
utan troligen komme äfven Vester-Norrlands län till
godo, och det lif och den verksamhet, som de nu åstadkomma,
blefve till Jemtlands stora skada förminskade. Ser
man åter detta project af de förenade Utskrn ur den militära
synpunkten och antager hvad som ej kan beräknas, emedan
det beror af huru en blifvande rotejemknings-commission
anser det, att 200 nummer försvunno; så upphör
derigenom en af de redan svaga bataljonerna af Jemtlands
fältjägare-regrte, hvilket redan är svagt för att utgöra
cadie till den betydliga styrka af VesterNorrlands, Medelpads,
Jemtlands och Herjeådalens beväring, hvilken tillsammans
med jägarne lill häst och fot utgör en respeelabel
styrka, danad efter locala förhållanden och, med Trönderne
till reserv, alltid är färdig att afböja, om ej afslå, hvarje
fiendtligt anfall, synnerligast emellan Ljungan och Ångermanna-elfvarnes
herrliga vattendrag. På dessa grunder och
med mitt varma nit för Jemtlands väl och med mina åsigter
till Nordens försvar, kan jag ej annat än på det högsta protestera
och afstyrka all nedsättning af Jemtlands reg:te, men
deremot yrka, i betraktande af att mari i Norden haft missvext
uti 10 år, och till lättande af allmogens mindre goda
omständigheter, det ett årligt anslag af 4000 r:dr b:co måtte
Don 3o September.
tills vidare utgå, hvarigenom Regertn Liefve i tillfälle träffa
sådana åtgärder, att en ömsesidig belåtenhet för Staten, rustoch
rotehållare uppstode. Jag yrkar och anhåller således
om återremiss, oell om jag får den äran blifva kallad lill
Utsk:n, skall jag för dem med nöje lemna alla af mig kända
upplysningar, som kunna finnas behöfliga, och hvilka,
lill undvikande af en tröttande vidlyftighet, nu måste undvikas.
Hr von Törne, Michael: Båda Statsmakterna haf
va
beslutat lindring i Jemtlands rotering, men om sättet att
verkställa denna lindring halva tankarna varit olika. Mig
synes det vara klart, att då K. M. bestämdt förklarat, att
någon förminskning af regrtels nummerär icke får ske, sedan
200 man redan blifvit nedsatte, blir det förslag, som de sammansatta
Utsk:n afgifvit, overkställbar!; hvarföre jag yrkar,
att Utsktn, utan några förbehåll, måtte tillstyrka användandet
af de redan vid förra riksdagen anslagna medel, på sätt
den afdelning gjort, sora baft denna roteringsfråga till utarbetning.
Jag anhåller om återremiss af betänkandet.
Sedan jag nu haft äran nämna några ord rörtde Utsktns
förslag, återstår för mig att vid den siste värde talarens
yttrande få erinra, att han år 1825 var ledamot i Jemtlands
roterts-commission och då med mig delade lika tänkesätt
ronde behofvet af lindring i rotens-bördan för Jemtlands
rust- och rotehållare, samt instämde till alla delar uti
följande roterts-commissionens und. betänk, till K. M., hvari
yttras: "att, ehuru det icke tillhör commissionen att närmare
undersöka i hvad förhållande roteringen i Jemtland,
genom den nu verkställda provisionella jemkningen, kommit
till andra orter, synes ändock, vid en hastig öfversigt, en
stor olikhet deruti för närvar, i allmänhet sig förete, då i
nästgränsande provinser endast hålles en soldat för 2 mantal,
och i Jemtland deremot, oaktadt den nådigst beviljade nedsättningen,
en soldat för •JJldels mantal, hvarföre en ytterligare
lindring i rotens-bördan för denna ort är af eLt verkligt
behof påkallad."
Af det nu anförda är ådagalagdt, att den värde ledamoten
då erkände behofvet af en sådan lindring i Jemtlands
rotering, som jag föreslagit. Hvad som för öfrigt
blifvit klandradt i mitt förslag, är sedan vederlagdt genom
de calculer och öfriga bilagor, som åtföljt min motion till
de sammansatta Utsk:n. Jag förnyar min anhållan om återremiss
af betänkandet.
Gr. von Platen, Baltzar: Få ämnen synas vara
mera outredda än detta, oaktadt utredning deraf icke saknats.
Vi hafva hört hvad som varit synligt för Utsk:n och
för dem som tänkt i ämnet, och vi hafva hört att särskilda
auetoriteter inom länet hysa stridiga åsigter i saken. Salunda
har reg:ts-befälhafvaren förklarat sin öfvertygelse vara
694
Den 3o September.
den, alt rust- och rotehållarnes belägenhet icke skulle förbättras,
derigenom att styrkan minskades; då deremot landshöfdingen
i länet ansett olikheten emellan rustningsbesväret
i Jemtland och angränsande provinser vara högst betydlig
och för provinsen skadlig. Det synes likväl, som skulle K.
M. hafva gillat landshöfdingens åsigt, då K. M. förklarat enda
skälet hvarföre 11. St;s gjorda hemställan, hvilken var
densamma Utsktn nu föreslagit, icke kunde af K. M. bifallas,
vara det, att militärstyrkan icke kunde förminskas; och
det är således icke bestridt, att icke Jemtland är tyngre roteradt
än andra provinser. Sålunda återstår att tillse, huruvida
militärstyrkan i Jemtland kan nedsättas eller icke.
Utsktn hafva förklarat, att de icke kunna säga huruvida
militärstyrkan kan blifva större eller mindre än den ar.
De hafva blott velat uttala den princip, som R. St. vid a:ne
föregide riksdagar uttryckt, att, om äfven Sveriges försvar
och sjelfständighet förutsätta behofvet af en större militärstyrka
lili den delen af Riket, Jemtland likväl icke kan vara
förpligtadt att bära tyngden af en vida större militärstyrka,
än Rikets öfriga med Jemtland jemförliga provinser.
Detta är enda resultatet, hvartill man kommit, och det anser
jag för min del vara rikligt. Den förste värde talaren
har meddelat upplysning ronde åtskilliga detaljförhållanden,
hvarom han bör äga närmare kännedom än de fleste ledamöter
inom Huset. Likväl torde det tillåtas mig att med
några ord få besvara åtskilligt af hans yttrande. Ilan har
sagt, att det vore skada att skilja sig vid en så god trupp,
som Jemtlands fältjägare; men truppens bättre eller sämre
beskaffenhet är icke något skäl för behofvet deraf, och om
den äfven är behöflig lill dess nuvar. eller ännu större nummcrär,
följer ej deraf, att Jemtland ensamt skall vidkännas
hela tyngden af dess underhåll. Man har äfven sagt, att
rust- och rolehållarne skulle komma i samma ställning,
hvaruti de nu befinna sig, ifall jemkningen verkställdes.
Delta kan jag för ruin del icke inse; ty ehuru jag visserligen
finner att Utsktn icke kunna ingå uti närmare förklaring
om sättet hvarpå rotejemkningen lämpligast bör ske,
kan jag dock icke neka, att det förefaller mig besynnerligt,
om de roteringsskyldige i Jemtland skulle förblifva uti deras
nuvar. ställning genom en förändring, som skulle försätta
dem under lika förhållande med rust- och roteringsskyldige
i det öfriga Sverige, hvarest ungefär endast hvar ig;de mantalsskrifven
karl är soldat, då deremot i Jemtland hvar cpde
karl är soldat, och då för ett jordvärde af 42^7 r;dr b:co
betalas uti statsbidrag i det öfriga Sverige 177 rtdr b:co,
men för samma jordvarde i Jemtland 4^4 r'dr samma mynt
i anseende till den stränga rust- och roterings-skyIdigheten
derstädes. Då detta ämne nu icke för första gången är föremål
för R. St:s öfverläggning, utan varit det vid 2:ne
föregtde riksdagar, och den uttalade principen då blifvit god
-
Den 3o September.
känd af RiksSt:ns majoritet, som icke torde kunna anses bäfva
varit radieal; så hemställer jag, om icke R. o. Ad. skulle
vilja bifalla betänkandet.
Hr Buy: Först får jag äran nämna, att deri redan
vidtagna förändringen roed Jemtlands fältjägare-reg:te inträffade
ett par år efter det jag kom till Jemtland, då jag
ännu icke ägde den kännedom om förhållandet, som jag nu
äger. Svårigheten af en sådan operation inses lätt, då man
besinnar, alt clei till erfordrades nya contract och jemkning i
skuldförbindelserna med flera minutiösa detaljomständigheter.
1 afseende på soldattorpens beskaffenhet, så kan jag meddela
den upplysning, att jag på min bostad uti basta delen af
Jemtland har i i torpare, som hvardera äger arne kor och 4
får, och stundom äfven i häst, samt en derefter lämpad
jordrymd, för hvilket allt jag tager den högsta möjliga skatt,
bestående uti i5 dagsverken om året af hvardera torparen
på dess egen kost. Deraf kan man bedomina jordmånens
beskaffenhet i den landsorten. — Till besvarande af hvad en
utsk.ledamot anmärkt, får jag tillkännagifva, att för mitt
begrepp är det klart, att villkoren blifva lika, om en rotehållare
nu gifven lill en soldat a5 r:dr, eller framdeles 2tne
rotehållare skola i aflöning lemna 5o r:dr. En sådan rotejemkning
kan icke införas ulan despotism. Vid den rotejemkning,
hvaruti jag deltagit, tillgick på det sätt, att jag
från 4- om morgonen till io om aftonen sökte förmå vederbör.
att ingå på förslaget och öfverenskom om villkoren
derför, hvilket omsider genom ihärdighet äfven lyckades;
men tiderna hafva förändrat sig, så att jag numera icke tilltror
mig att på så sätt kunna lyckas uti ett dylikt företag.
Jag vill icke neka, att Jemtland verkligen är hardt roteradt,
men jag vågar påstå, alt bördan deraf icke så mycket består
uti sjelfva roteringen, som fastmera uti andra förhållanden.
Utan bestämda föreskrifter hvarefter roter:s-jemkningen
skulle ske, vill jag ej åtaga mig verkställigheten af
R. St:s beslut derom ; men gifver man mig riktiga och bestämda
grundlinie!- derför, skall jag söka efter yttersta förmåga
verkställa befallningen, så alt den leder lill landets väl.
Gr. von Platen: I följd af den siste talarens yttran
de,
vill jag till hvad jag redan nämnt blott tillägga, att jag
finner ganska mycket skäl uti hans önskan att äga bestämda
reglor för rotejemkningens verkställande, i händelse han
får befattning dermed; men att jag derföre icke kan frångå
den öfvertygelsen, att dessa reglor eller föreskrifter böra
meddelas af någon annan auetoritet än R. St. eller något
R. St:s Utsk. Förmodligen beror sättet, hvarpå rotejemkningen
skulle komma alt verkställas, på de föreskrifter, sorn
derom kunna meddelas af den auetoritet, under hvars befäl
den värde talaren i sin militära egenskap lyder, och hvilka
föreskrifter naturligtvis blifva öfverensstämmande med
GgG
Den 3o September.
elen princip för verkställigheten deraf, hvarom R. St. kunna
öfverenskomma.
Hr von Qvanten, Carl: Detta ämne liar varit fö
remål
för R. St:s pröfning, icke blott vid denna utan äfven
nästan alla föregtde riksdagar, och har alltid blifvit ansedt
så som L)tsk:n vid denna riksdag behagat uppfatta detsamma.
Jag fäster mig äfven vid de anmärkntr eller upplysningar,
som Hr von Törne meddelat, och som tala för betänkandet.
Att Hr Boy söker bibehålla den nuvar. nummerären
förundrar mig icke. Tvertom skulle det kanske vara orätt,
om han ej gjorde det; men lian stödjer sin åsigt på den likhet,
som bör äga rum emellan fördelningen af rotehållen i
det öfriga Sverige och fördelningen deraf i Jemtland. Likväl
har det undfallit Hr Boy att Jemtland lidit af 10 års
missvext, då deremot det öfriga Sverige icke kunnat beklaga
sig öfver en sådan landsplåga, hvaraf följer, att man icke
bör ställa Jemtland och dess rotehållare i cathegori med roteliållarne
inom Sveriges öfriga provinser. Vidare har Hr Boy
omtalat, huru litet man kan erhålla af jorden i Jemtland, hvilket
ytterligare bevisar att Jemtland är hardt tryckt och att
man måste ömma för en provins, hvilken icke blott io år
varit hemsökt af missvext, utan äfven nödgas begära afskrifning
till 100,000 rtdr för erhållen undsältningsspanmål. Om
man vill undvika anslag för sådant ändamål, så bör man
minska den beskattning, som trycker Jemtland. Af dessa
skäl anhåller jag att Utsk:ns betänk, måtte blifva antaget.
Hr Boy: Jag anhåller att få rälta det misstag af den
sisla värda talaren, som skulle Jemtland erhållit afskrifning
för hundratusentals r:drs skuld för bekommen undsättningsspaninål.
Jemtland har nemi. betalt sina skulder för
spanmål efter markegångspris, och i enlighet med de föreskrifter
som R. St. meddelat, medelst inrättande af districtmagaziner.
Hr von Hohenhausen, Carl: Jag kan och vill icke
ingå uti de detaljer af frågan, som tillhöra det rent kamerala
af saken, emedan jag icke känner dem; men i afseende
på det rent militära, eller, hvilket är detsamma, huruvida
nedsättning af Jemtlands fältjägare-reg:tes nuvar. nutornera
r öfverensstämmer med det behof af reguliera trupper,
som förefinnes inom 6:te militär-districtet, med afseende dels
på districtets vidsträcta areal och dels på den beväringsstyrka,
till hvilken den reguliera truppen skall utgöra stam,
torde det tillåtas mig få nämna, alt till 6:te militär-districtet,
hvars areal, Lappland inberäknade utgör något mera
än den öfriga delen af Sverige, finnes för det närvar. 56o
man, utgörande Jemtlands faltjägare-reg:te samt Jemtlands
hästjägare-sqvadron, som icke kan användas till bevärin
gens
-
Den 3o September.
gens exercis, samt Westerbottens reg:te af omkring 700 man
Det vill suga, att för en beväringsstyrka af omkring 6000
man Ennes en stam af icke fullt i5oo man. Att districtet
vid krigsti11fä11igheter skulle få undsättning från andra district
är föga troligt. Visst är det sannt, alt man icke bör
befara alt någon betydlig fiendtlig styrka skall göra invasion
norr ifrån. Dock kan den vara tillräckligt stor för att
icke kunna tillbakavisas af de trupper, som nu finnas uti
6:te inilitär—districtet; ett förhållande som man torde böra
besinna innan man beslutar någon ytterligare nedsättning af
den nuvar. numtnerären. Efter de förminskningar, som redan
skett, utgör Jemtlands reg:te, såsom jag redan nämnt,
icke mer än 56o man, som man, med beräkning af sjuka
och vacancer, icke kan upptaga lill mera äu 5oo man, hvilka
äro fördelta på 2:ne bataljoner. Jag hemställer då till
en livar, som är militär, om det är lämpligt att förminska
dem. Jag instämmer med dem, hvilka yrkat återremiss, på
det att Utsktn måtte taga denna sak i närmare öfvervägande.
Hr von Qvanten: Jag bar uttryckt mig oriktigt,
om jag sagt att Jemtland positivt kostat statsverket den summa
jag uppgaf; men om jag vill undersöka det belopp, för
hvilket Jemtland blifvit af statsverket debiteradt, så tror jag
att jag skall komma summan temmeligen nära, enär det icke
lärer kunna nekas, att statsverket gjort en uppoffring genom
den tillåtelse det lemnat Jemtland att efter markegång få
återbetala ett betydande parti undsättningsspanmål, som kostat
statsverket 5o proc. mer än återbetalningen. Äfven påminner
jag mig, att afskrifning skett, som föranledt anmärka,
mot Konungens rådgifvare. På detta sätt vill jag nedpruta
den summa jag nämnt, men står likväl fast vid min uppgift
att statsverket gjort stora uppoffringar för Jemtland.
Hr Boy: Till svar å hvad den siste värde talaren sist
anförde, får jag blott erinra, att i den uppgifna händelsen
bar Jemtland delat ljuft och ledt med Westergöthland.
Gr. von Platen: På det att Husets samtlige ledamö
ter,
af hvilka flere äga noggrannare kännedom i detta ämne
än jag, må erhålla fullständig upplysning om det ämne,
hvarom här är fråga, så får jag äran tillkännagifva, alt då
Jemtlands fältjägare-reg:te förminskades frän 1040 till 800
man, så skedde sådant med den väsendtliga förändring, att
då de 104.0 man ägde rättighet att icke kunna commenderas
utom provinsen, så äro deremot de 800, somför närvar,
utgöra Jemtlands Fältjägare-regtte och Hästjägare-sqvadron,
förbundna att lemna provinsen, när fäderneslandets försvar
sådant påkallar.
Hr von Qvanten: Jag har begärt ordet, endast för
13 II. 88
D«n 3o September.
att erinra derom, att Westergöthland, sorn är en vidsträckt
provins med ömsom bördig och steril mark, visserligen ofta
varit i behof af undsättning, som äfven bekommits; men
att denna undsättning i den del af landet, som jag bebor, blifvit
återbetald till sista sk i 11 i n gen, icke efler markegångspris,
utan med det fulla penningebelopp, som Staten till undsättning
förskjutit.
Hr von Hohenhausen: Till svar å hvad Gr. vnn
Platen sist anfört, får jag Uran nämna, att mig veterligen
har Jemtlands Fälljägare-reg:le icke varit utom provinsen,
sedan detsamma blifvit förminskadt.
Hr Boy: Jag anhåller alt i anledning af Hr von Qvan
tens
sista yttrande få meddela den upplysning, att Westergöthland
icke innehåller de största länen, ulan att de norra
länen äro af vida större areal, hvilka dock efter samma
grunder som Westergöthland betalt sina skulder lill statsverket.
Hr von Qvanten: Då j ig talade om de största länen eller
största provinserna, så afsåg jag icke arealen ulan folkmängden.
För vidsträckta skogar om många hundrade tunlands vidd torde
någon undsättningsspanmål icke erfordras.
Ilr von Troil, Emil: Man skulle i sanning af den
na
discussion kunna fatta den tanke, att det ifrågavar. ämnet
hörde till de mest invecklade, om till dess utredande
fordrades alt noggrannt undersöka hela undsättningsverket
för missvextår i Jemtland, icke blott för denna provins i och
lör sig sjelf, utan äfven i jemförelse med Westergöthland.
För min del vågar jag tio, att dessa ämnen med sjelfva saken
icke äga den ringaste gemenskap; ty 0111 en ort lider
af missvext, så kan det vid åtskilliga tillfällen vara rätt och
billigt, att Staten lemnar någon undsättning derför; men
liksom den plåga, hvaraf orten lider, är öfvergående, på
samma sätt bör undsättningen vara af temporär beskaffenhet
och följaktligen icke hänföras till Statens permanenta
utgifter. Vill man betrakta saken i och för sig sjelf, så torde
blott arne omständigheter böra öfvervägas. Den ena är
de rust- och roteringsskyIdiges behof af lindring, och den
andra fäderneslandets och särdeles de norra provinsernas behof
af försvar. Hvad första frågan angår, så lär meningen
vara stadgad derom, att Jemtland i förhållande till det öfriga
Sverige är allt för båldt roteradt. Om Jemtland fordom
kunnat bära en högre rotering, så har sådant sin grund
deruti, att manskapet icke var förbundet alt gå utom provinsen,
hvarigenom legningen biff mindre dyr; men då Jemtland
upphört att vara en gränsprovins, sä vore det utan
ändamål att inom densamma hålla en trupp, som icke kunde
användas förr än fienden framtrangt till gränsen deraf;
och den förändring, i följd hvaraf Jemtlands reg:te numera
Den 3o September.
är förbundet atl gå utom gränsen när så kan behöfvas, var
sålunda af behofvet påkallad oell så myckel mera ändamålsenlig,
som den minskning i nummerären, hvilken för ändamålet
erfordrades, icke minskat landets försvarsstyrka utan
snarare ökat densamma förmedelst den skyldighet, som genom
förändringen tillkom återstoden af regtlet, att lika med
Rikets öfriga trupper försvara landet äfven utom provinsen.
Deremot kan jag icke annat än instämma uti den värde talarens
yttrande, hvilken sade, att man ej, utan att för mycket
försvaga försvarsverket i norra delen af Riket, kan
minska den reguliera soldatstyrkan under del antal, hvartill
den nu uppgår; ehuru denna åsigt icke lärer kunnat
göra sig gällande, då nian beslutat alt med 200 man förminska
Jemtlands Fälljägare-reg:te för att deraf bilda ett
slags cavallen, hvars behof och ändamål öfvergår mitt ringa
förstånd att kunna inse. Då den saken emedlertid är afgjord,
måste jag dock afstyrka vidare inskränkning af nämnda
regtte. Jag är af den öfvertygelse, som jag tillförene fullständigt
för R. o. Ad. utvecklat, att vårt försvarsverk måste
grunda sig hufvudsakligen på en indelt väl öfvad stam, till
hvilken beväringen kan sluta sig, och att denna stam bör
finnas spridd inom de särskilda provinserna, hvarifrån bevär:s-manskapet
kommer. Följaktligen skulle ej den minskning
af Jemtlands reg:te, som kunde komma att äga rum,
ersättas derigenom, att indelt manskap ditcommenderades
från andra provinser; men jag tror, att en utväg gifves att
erhålla ersättning på lämpligare sätt än man föreslagit.
Jemtlands Fält jägare-reg: te utgör nemi. för det närvar, stam,
icke blott för Jemtlands, utan äfven för WesterNorrlands
bevär:s-manskap, uti hvilket sednare län roteringen endast
består utaf båtsmän, deraf en betydlig del ligger så långt
från hafvet, att de fleste knappast någonsin sett detsamma.
Om några hundrade man deraf bland dem, som ligga närmast
Jemtland och längst ifrån Bottniska viken, förvandlades
lill faltjägare, hvarigenom reg:tet vunne nödig ersättning
för hvad som beliöft reduceras till rotehållarnes lindring,
så erhåller icke blott Jemtlands beväring, utan äfven
WesterNorrlands en tillräcklig stam af sina egna provinsers
innevånare, hvilket alltid är fördelaktigare, än om stammen
erhåtles från andra delar af Riket. — Om man från en annan
sida betraktar detta förslag, så kan det visserligen icke
nekas, att flottan genom detsamma skulle mista någon del
af sitt manskap, hvarför ersättning borde lemnäs i contant
anslag; men det torde böra medgifvas, atl en sådan minskning
uti båtsmännens antal i sjelfva verket icke leder till
försvagande af sjöförsvar, emedan man kan taga för gifvet
att de båtsmän, som ligga långt upp i landet, äro föga lämplige
för sjötjenst; och att, derest tillräckliga medel dertill
finnas, Styrelsen öfver Sjöförsvars-departemenlet kari på annat
sätt anskaffa en lika stor och tillika mera användbar
700
Den 3o September.
personal för flottans räkning. Jag skulle önska, att, om
dessa omständigheter kunna finnas förtjenta af någon uppmärksamhet,
desamma måtte komma under öfvervägande
vid öfverläggning om den förändrade organisation af försvarsverket,
som jag förmodar att R. M. kommer att företaga
på grund af R. St:s vid denna riksdag derom beslutade
und. anhållan.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Då denna fråga vid
182g års riksdag behandlades, hade jag äran vara medlem
af StatsUtskottet. Min mening öfverensslämde då med de
öfriga utsk.ledamöternes, att Jemtland behöfde lindring uti
sitt roterls-besviir. Denna mening vidhåller jag fortfarande.
Hrr von Troil och von Hohenhausen hafva redan upplyst,
att en minskning i den nuvar. styrkan af Jemtlands ordinarie
manskap skulle vara menlig för Rikets försvarsverk.
Detta förhållande är utan tvifvel skälet hvarföre ej K. M.
medgifvit den nedsättning af ordinarie styrkan, som skolat
blifva följden af en lindrigare rotering. I stället har K. M.
begärt ökadt anslag, för att kunna godtgöra rotehållarne
deras kostnad i den mån hon vore drygare ån andre rotehållares
i Riket. Hr von Troil har nyss utredt huruledes
det roterade manskapet skulle kunna bibehållas vid den erforderliga
styrkan och bevärts-exercisen i WesterNorrlands
län äfven med fördel besörjas, om de derstädes indelta båtsmännen
förvandlades lill soldater. Men i sådant fall behöfdes
contant ersättning åt flottan, för att annorledes ersätta
det manskap, som hon förlorade. Ilr von Troils förslag går
således i sjelfva verket ut på detsamma som K. M:s nåd.
propos., nemi. ökadt anslag. Jag anhåller derföre, att R.
o. Ad. måtte återremittera betänk., på det alt de sammansatta
Utskrn, och särdeles StatsUtsk., malte taga i öfvervägande,
huruvida icke ett ökadt anslag borde beviljas, för att
åstadkomma nödig rättelse i roter:s-skyldigheten utan minskning
i eller skada för Rikets försvar.
Gr. von Platen: Sedan jag afhört Hr von Troils yttrande,
förenar jag mig uti anhållan om återremiss af betänkandet.
Hr von Qvanten förenade sig med Gr. von Platen.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Då Hr von Hartmans
dorff
benäget upplyst R. o. Ad. derom, att han vid 182g
års riksdag delade dåvar. StatsUtsk:s åsigt i ämnet i så måtto,
att han ansåg Jemtland vara i behof af understöd; så
skulle det vara intressant att på samma gäng erfara, huruvida
icke Hr von Hartmansdorff då jemväl delade Utsk:s
åsigt rör:de medlen för bibringandet af den nödigbefunna
lindringen. Af Utsk:s belänk. upplyses, att R. Si:s StatsUtsk.
vid så val i83o och 1834 åreus riksdagar som vid denna
riksdag delat den åsigt, att lindring borde tillvägabrin
-
Ben 3o September.
701
gas på det sätt, att Jemtland icke roterades tyngre än Rikets
öfriga landskap. Af Utsk:s betänk, upplyses vidare,
att R. St. vid 182g års riksdag beslutat en und. skrifvelse i
denna syftning, äfvensom att Ständerne vid sistl. riksdag
afslagit K. M:s nåd. propos. af ungefär samma innehåll, som
den K. M. till nu församlade Ständer allåtit; och Utskts
betänk, upplyser derjemte, att landshöfdingen i länet Hr Törne
hos K. M. gjort und. hemställan om en sådan lindring
och en sådan rotejemkning som StatsUtsk. nu föreslagit och
Ständerne vid föregtde riksdagar beslutat. Vid sådant förhållande
lärer någon tvekan om R. St:s åsigt i ämnet destomindre
kunna uppstå, som någon reservation icke finnes
bifogad StatsUtsk:s betänkande. Jag anser således en återremiss
icke tjena till något, helst jag icke kan inse, alt det
utaf Hr von Troil väckta förslaget kan komma under Utsktns
öfverläggning gemensamt med denna fråga, hvarmed det
icke äger omedelbart sammanhang; hvarföre jag äfven förmodar
Hr von Troils mening blott hafva varit den att fästa
krigsadministrationens uppmärksamhet på ett sätt att lindra
roterisbördan i Jemtland, utan att behöfva betunga statsverket
med särskildt anslag dertill. På dessa skäl anhåller jag
0111 bifall till betänkandet.
Stats- samt Allm. Besvärs- och Ekon.Utsktns betänk.
N:o 25 återremitterades.
Ånyo föredrogs Stats- samt Allm. Besvärs- och Ekon.-  Utsk:ns betänk. JNT:o 3o, i anledn. af väckt fråga om understöd
af statsmedel till uppbjelpande af fisket i Bohus läns
skärgård.
Frih. Sprengtporten, Jac. Wilh.: Jag anhåller,
att min reservation måtte blifva uppläst, och att R. o. Ad.,
på grund af hvad densamma innehåller, ville återremittera
betänkandet.
Frih. Sprengtportens reservation upplästes.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Då jag begärde ordet,
ämnade jag anhålla om uppläsning af Frih. Sprengtportens
reservation för att instämma deruti. Om R. o. Ad.
skulle, på annat sätt, än Frihtn och öfrige reservan terne föreslagit,
bevilja ett så beskalfadt understöd som det ifrågavar.
; så kunde det svårligen betraktas annorlunda, än såsom
ett fattigvårds-bidrag åt en viss ort. Om en ort finge ett
sådant, så ser jag icke huru man skulle kunna neka dylika
åt hvarje annan, som vore i betryck? Jag anhåller derföre
om återremiss af betänkandet, på det att beslutet mätte få
den förändring, som reservanterne yrkat. Det hindrar icke
K. M. att lör tillfället bispringa den ort i Riket, der fiskrarne
vore nödställde eller att likväl åstadkomma det gagn som
Utskms pluralitet åsyftat; men det skulle ske på ett satt,
Den 3o September.
som icke leil elg till anspråk, hvilka man svårligen kunde
tillfredsställa.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr., förenade sig med
Hr von Hartmansdorff.
Hr Edenhjelm, Gillis: Ehuru Utsk:n icke beviljat
mer än i5oo r:dr af den summa, som jag begärde, anser
jag dock något bättre än intet. Ett ögonblickligt understöd
för den fiskare, som förlorat en båt eller ett fiskredskap,
är af större nytta än ett något betydligare understöd, som
kommer en eller flera månader sednare, emedan hans eget
så väl som hans familjs lidande under tiden mångdubbelt
ökats. Jag anhåller derföre om bifall till betänk., under
det förklarande, att jag gerna skulle instämma med reservanterne
samt Hr von Hartmansdorff, om ej anslagssumman
vore så obetydlig, att densamma skulle snart sagdt blifva
ulan gagn, om den korame att delas på flera håll.
Stals- samt Allm. Besvärs- och Ekon.Utskrns betänk.
N:o lo återremitterades.
Föredrogs ånyo BancoUtsk;s den 2> och 26 dennes på
bordet lagda mein. N:o 81 , i anledri. af förre Kamererare»
C Mattons ansökning om restitution af lön samt erhållande
af pension.
Hr Tham, Sebastian Mathias: Då man genomläser
detta betänk, och jetnför reciten, som utvisar att Hr
Malton blifvit skiljd ifrån kamererare!jensten, med de skäl
på grund hvaraf Utsk. tillstyrkt pensionen; så tror jag att
man skall finna, att skälen aro föga talande för ett sådant
tillstyrkande. Också ser man af rescrvanternes antal, att
plur.diteten inom Utsk. varit ringa. Jag utber mig att fä
uppläsa en af reservationerna. Den lyder sålunda: ”Ehuru
förre Kainereraren Matton, som icke lärer af allm. medel
åtnjuta annat bidrag till sin bergning, än en årlig pension
stor 3oo r:dr af civilstatens peusionsinrättning, är försatt i
en beklaglig ställning, förtjent af enskildt behjertande, måste
jag likväl, såsom ledamot af II. BaneoUtsk., förklara, det
jag, med afseende å de skäl, på hvilka beslutet om Måttons
skiljande från karnereraretjensten vid Banco-disconlverket sig
grundar, icke finner någon gilltig anledn. att understödja
hans i fråga var. ansökning om löneersattoing och pension af
11. St:s flank, hvarföre jag icke heller kan instämma i BancoUtsk:s
uti detta ämne nu gjorda hemställan.” Mot Utsk:s
beslut hafva icke mindre än 1 1 ledamöter anmält reservation.
Reciten af betänk, upptager visserligen, att Matton
begärt afsked från tjensten; men den upplyser tillika, alt
ansökningen blifvit afslagen, oell Matton derefter skiljd från
befattningen. Jag hemställer då, huruvida, vid sådant förhållande
att en person af förekomna anledntr blifvit skiljd
Den 3o September.
från sin tjenst, pension bör honom meddelas. Jag vill icke
ingå uti en närmare utredning af skälen för min åsigt.
Fullständiga motiv derför skulle kunna framläggas, om sådant
vore tillständigt, utan inskränker jag mig tiU att blott
begära afslag å betänkandet.
Frih. Stjernstedt, Theodor: Min afsigt var blott
alt åberopa den af Hr Tham upplästa reservationen. Då
R. o. Ad. nu redan erhållit kännedom om densammas innehåll,
får jag blott på grund deraf instämma lili anhållan
om afslag å betänkandet.
Hr Stuart, Carl Guslaf: Min Utskrs betänk, vidfogade
reservation utvisar, alt jag icke deltagit i Utsk:s beslut
öfver detta ämne. Jag anser det prsejudicat, som bifall
lill Utsk:s hemställan innefattade, vara högst betänkligt. Då
en tjensteman, som under sin tjenstgöring ådagalagt både
skicklighet och redbarhet samt ordentligen och olörvitligen
fullgjort sina t jensteåligganden, söker och erhåller afsked,
ulan att vara till pension berättigad, kan man i allmänhet icke
anse honom sedermera äga några gällande anspråk, för att,
derest hans ekonomiska omständigheter framdeles möjligtvis
skulle sådant fordra, väcka fråga om pensions erhållande.
Det är således oväntadt och måhända exempellöst, att en
person, som, i följd af sitt förhållande under tjenstetiden
icke kunnat på begäran erhålla afsked, utan blifvit skiljd
från sin tjenst, derefter väcker anspråk på pension, synnerligast
då han, såsom förhållandet är med Kamereraren Matton,
icke en gång ägt fullmakt på den honom fråntagna
tjenst, utan blott varit förordnad att tills vidare förrätta
densamma; hvilket förordnande, hvad Matton beträffar, för
öfrigt endast fortfarit under ij år. Med afseende på dessa
och öfriga härvid förekommande omständigheter, instämmer
jag uti anhållan om afslag å betänkandet.
Hr von Troil, Emil: Detta betänk, torde af mången
anses hafva fallit sig mycket vackert, ty onekligen utgör
barmhertigheten en af menniskans vackraste egenskaper, och
denna barmhertighet torde sällan hafva uppenbarat sig i så
bög grad, som just uti detta förslag. Här är nemi. icke
fråga om att lemna medel såsom belöning för gjorda tjenster;
icke att lemna en gåfva åt en person, som är fullkomligen
I i k g i 11 tig för gifvaren d. v. s. banken; utan fråga ur
att lemna understöd åt en person, som står i motsatt förhållande
med dem, hvilka gjort banken tjenster. Huruvida
den nya bana, som BancoUtsk, föreslår R. St., kan vara
oriktig eller ej, derom vill jag icke ingå i något omdöme.
Jag vill blott upplysa, att den är motsatt den bana, som
hittills blifvit af Bancostyreisen beträdd, åtminstone då jag
var ledamot deraf. Dispositions-uÖikningen N:o 2, från hvilken
förmodligen pensionen lomme att utgå, är visserligen
till en del afsedd att lemna understöd åt icke så mycket
Den 3o September.
bankens egna afskedade tjenstemän, som fastmera deras eflerleniuade
enkor oell barn, sorn icke hafva annan pension,
oell befinna sig i utblottad belägenhet; men om detta icke
vore i reglementet föreskrifvet, sä vore det åtminstone en vedertagen
plägsed, sorn det icke skadade att så mycket som
möjligt hälla i helgd, nemi. att fästa hufvudsakligt afseende
på den afgångne fadrens eller mannens tjenster emot Bancoverket,
att derpå fästa mera vigt än på hans eget eiler anhöriges
behof och utblottade tillstånd. Man lemnade således
större understöd åt anhöriga till en person, som gjort
sig i hög grad förtjent af verket, och mindre åt den, hvars
förtjenster vore ringare; och om det händt, hvilket jag icke
vill bestrida, att någon i stort behof varande anhörig till en
tjensteman, som i någon mån kunnat jemföras med Kamereraren
Matton, blifvit understödd, så är det åtminstone mig
alldeles obekant, att ett sådant bevis på välvilja blifvit lemnadt
den afgående tjenstemannen sjelf. Ifall R. St. bifalla
detta betänk., så kommer sådant att innefatta en anvisning
för Bancostyrelsen att, med användandet af de medel som
finnas på dispositions-räkningen N:o 2, tillvägagå efter motsatta
grunder med dem, hvilka hittills blifvit följda.
BancoUtskts mern. N:o 81 afslogs.
Ånyo föredrogs BancoUtskrs den 2a och 26 dennes på
bordet lagda betänk. N:o 84, i anledn. af väckta förslag till
förändrade föreskrifter i afseende på bankens fastighets- samt
skiftes- och odlings-lånerörelse.
Ilr Rosenblad, Bernh.; Då Utsk:s betänk, omfattar
flera olika ämnen, skall jag särskildt yttra mig öfver
li vartdera.
1:0 Förhöjning i fonden för beläning af fa s t
e g e n d o 111.
Utsk. har föreslagit, att 220,000 r:dr skola öfverflyttas
från odlings-lånefonden till ifrågavar. fond, hvars circulations-capital
derigenom blifver 5 millioner r:dr. Utan att
nu ingå i någon undersökning af theorien,, huruvida fastighetslån
i allmänhet äro ibland de lämpligaste föremål för en
bancorörelse, tror jag mig, under närvar, förhållanden, —•
då Svenska bankens verkliga lånerörelse i så ringa mån
motsvarar hvad dess tillgångar och dess credit tillåta, och
då år efter annat de oullånta behållningarna å bestämda lånefonder
tillväxa, till lika mehn för bankens inkomster och
för Räkets penningerörelse, — icke endast kunna tillstyrka
den förhöjning i fastighets-lånefonden, Utsk. föreslagit, utan
äfven kunna gå längre. Utsk. har nemi. förgätit tvänne befintliga
fastighets-lånefonder, som årligen förminskas, utan
att den influtna amorteringen är anvist till någon ny utlåning.
Den ena är de s. k. silf ver lånen, eller lånen mot
åter
-
Den 3o September.
7o5
återbetalning i silfver. Förvandlade till vanliga lån efter
3-| proc. ränta, beräknades de vid 1834 års slut till r:dr
707,^61: 23. 4. b:co, hvarå sedermera öfver 100,000 influtit
i afbetalning. Den andra är lånen till städer och corporationer,
hvarå vid i834 års slut åf.erstodo r:dr 88,023:
21. 5., ehuru nyss förut en post af 2.00,000 r:dr (lån tili
Götheborgs stad) blifvit inbetald. Jag anser, att dessa summor
böra komma under beräkning, och att sålunda, t. ex.
i rund summa ”ci r c u I a t i o n s-ca p i t a I e t eller fonden
för lån å fastigheter, derunder i nhe räknadt hvad
som nu är utlånt mot återbetalning i silfver,
samt till städer och cor po rationel-, bör bestämmas
till 6 millioner r:d r, hvaraf 5 millioner r:dr
för lån å landtegendomar och 1 million r:dr för
lån å s t a d s e g e n d o m a r.” (Den lilla tillökning i relativa
beloppet, som dessa sednare härigenom skulle erhålla, rättfärdigas,
dels deraf att deras andel i de nya fonderna är större,
dels att i sednare åren tilloppet af lånesökande å dem varit
relativt större än å landtegendomar). Skulle detta förslag
bifallas, kunde äfven det å maximilånesummans förhöjning
till 12,000 r:dr utan olägenhet godkännas.
Detta förslag har jag likväl gjort under förutsättning,
att icke någon hufvudsaklig förändring kommer alt äga rum
i föremålen för bankens lånerörelse. Skulle deremot nedannäinnda
förslag vinna något afseende, frånlräder jag helt
och hållet hvad jag nu yttrat om faslighetslånefondens
tillökning utöfver livad Ulsk. föreslagit,
Jag har på detta rum redan förut yttrat, att i min tanke
den första utväg till creditens och rörelsens befrämjande,
man i vårt land företrädesvis, efter myntvärdets lyckliga
återställande, bort begagna, varit upprättandet af solida hypo.
theksföreningar. De äga två stora förmåner, helst i de
länder, der man har ondt om capitaler, crediten är inskränkt
och rädd, samt industrien hunnit föga öfver första utsprickningen.
Den ena förmånen är den säkerhet emot alla kriser,
som en upplåning, ställd på långa terminer, med smärre
årliga amorteringar, gifver; den andra är tillfället att
göra små capitaler lätt och säkert fruktbara, begge af omätligt
värde för bildandet af nya capitaler och beredandet af
industriens säkra framskridande. Men detta oaktadt hafva
dessa inrättningars bildande hos oss icke omfattats med det
intresse eller den framgång, som de vida vådligare privatbankerne.
Ett stort hinder har otvifvelak tigt varit den svårighet
och det af obekantskapen med dylika pappers natur
alstrade misstroende, hvarmed hypotheksföreningarnes obligationer
blifvit emottagna. Den ena af de tvänne föreningar,
som blifvit stiftade, har hufvudsakligen hemtat sina
fonder från utrikes ort, och på detta sätt både underlättat
undanrödjandet af de uppskrämda farhågorna för bankens
13 H. 89
Dea 3o September.
silfverutvexling, och tillika påskyndat tidpunkten af räntefotens
nedsättning. Den andra — den Skånska — är deremot
helt och hållet grundad på inhemska tillgångar. Oin
man än mot vissa §§ af denna förenings stadgar, och särdeles
deni som medgifva upplåning pä kortare tid, skulle kunna
göra grundade anmärkntr, så behöfver man endast betrakta
denna förenings sammansättning, för att finna, att den troligen
är den solidaste enskilda Corporation i Sverige, och
att dess förbindelser sålunda äga all den säkerhet, sorn möjligen
en enskild förbindelse kan äga. När dertill kommer,
att innehafvaren af en sådan obligation är fri från de faror
af tysta förmånsrätter, inteckningsförnyelser, concursbevakningar
o. s. v., hvilka i vårt land icke endast utgjort ett så
stort hinder för möjligheten att göra små eapitaler fruktbara,
och sålunda för de små men många besparingarna,
utan ock för de allmänna cassorna varit svåra klippor, att,
trots skickliga och dyra ombudsmän, säkert förbisegla, så
skulle man tro, att dessa obligationer borde vara särdeles
begärliga för de allmänna cassorna. Men förhållandet har
varit alldeles motsatt. Till och med en så upplyst Corporation,
som civilstatens deputerade, har icke tilltrott sig kunna
medgifva dessa obligationers emottagande, utan mot särskild
pant af inteckuade reverser. Under dessa förhållanden
skulle det vara ett stort steg framåt, om R. St. gåfvo efterdömet
af fördomsfrihet och sakkännedom, och mcdgåfvo
emottagande eller beläning af säkra bypotheksföreningars
obligationer. I sådant fall behöfde man ingalunda inskränka
fonden till de förutnämnda små afbetalningarna i silfverlånen
samt i lånen till städer och corporationer, utan kunde
gerna dertill anvisa till och med en million af de sedan sista
riksdag indragna sedlar att efter hand utgå. (Om behofvet
sedermera skulle fordra någon indragning, finnes
dertill den lätta, numera obegagnade utvägen af upplåning
för lägre ränta än den banken i den nya lånerörelsen sjelf
kan godtgöra sig).
2:0 Minimibeloppets å utgifvande fastighetslån
bestämmande till 200 r: d r.
Detta har hittills utgjort i5o r:dr, hvartill erfordrats
ett fastighetsvärde af minst 4^0 r:dr. I den händelse R. St.,
på sätt jag äfven tillstyrkt, skulle bifalla Utsk:s förslag, alt
en egendom finge belänas lill halfva värdet, skulle härigenom,
under antagande af ett låneminimum af 200 r:dr, fastigheter
af endast 4°° rldrs värde kunna belånas. Då härigenom
otvifvelaktigt lånecancelliets arbeten i betydlig mån
komme att förhöjas, och äfven i andra hänseenden de små
lånen äro för banken de äfventyrligaste, torde minimum
böra höjas till åtminstone 2Öo r:dr. Kanske att det afven
utan olägenhet kunde bestämmas till 5oo r:dr, (fordrande ett
fastighelsvärde af 1000 r:dr), då för smärre lån kostnaden
vid årliga liqvider nppfräter vinsten å den lägre räntan,
Den 3o September.
ocli blir i längden kanske detta enda utvägen att undgå en
betydlig tillökning i lånecancelliets tjenstemannapersonal och
särdeles af dess commissarie!-.
3:o Bestämmandet, att fastighetslån utöfver minimibeloppet
ej få utgifvas, utan å fullt t i oriksdalertal.
Erkännande behofvet af förändring i närvar, föreskrift,
för undvikande af större vidlyftighet i bokföring m. m.,
tror jag dock valet af slutsummor olyckligt. Endast vid
lånets första bokföring vann man förmånen att undvika skit—
lingar; men då genast efter första afbetalningen oftast en
återstod uppkomme, hvilken icke slutade på fullt riksdalertal,
måste ändå låneboken föras i flera colunmer för riksdalerns
underafdelningar. Deremot komme efter detta förslaget
den skyldiga årliga inbetalningen, som alltid är 6 proc.,
ofta att slutas å skilling.-)!- och runstycken, hvaremot, om
man antagit det andra alternativet, eller att slutsummorna
bestämdes till 16: 3a., 33: 16., 5o:, 66: 32., 83: t6., och
fullt hundratal, man vann förmånen att denna inbetalning
alltid komme att utgöra fullt riksdalertal.
4:o De af Ut sk. föreslagna nya föreskrifter i afseende
på omsättning af fastighetslån.
Under det att jag helt och hållet instämmer i hvad
Utsk. i likhet med bankens öfver- och understyrelse tillstyrkt,
anser jag mig böra upptaga de anmärknu- deremot,
Hr Lagerbjelkes reservation innefattar.
1818 års iuteckningsstadga eller lag, som i vissa fall
gifver en yngre inteckning företräde framför en äldre, har
för våra allmänna låneinrättningar och särdeles banken, äfvensom
för vederbörande lånesökande, medfört många bekymmer,
omgångar, svårigheter o. s. v., äfvensom den lör
den mindre lagkloka allmänheten, som ej kan föreställa sig,
att en sednare gifven säkerhet kan minska kraften afen
äldre, både redan föranledt och troligen, så länge denna lag
kommer att äga bestånd, skall föranleda kännbara lidanden.
Men här är icke nu fråga om denna lags afskaffande, utan
att i föreskrifterna för bankens tillvägagående vid fördelning
af fastighetslån införa hvad erfarenheten visat vara erforderligt.
Hr Lagerbjelke har emot förslaget, att vid fördelning
af ett bancolån, intecknadt i flera fastigheter, de nya inleckningarne
i delarna borde innehålla samma förmånsrätt
för banken, som hon innehaft i den odelade panten, anfört,
dels att om detta stadgande skulle betraktas såsom en speciallag,
den komme i collision roed allmänna stadgandet i
18 §:n inteckningslagen, dels att sjelfva föreskriften att medgifva
en intecknings beräkning från äldre datum än då den
meddelas, om än förutvarande inteckningshafvare dertill
lemna sitt bifall, alltid skulle ingripa i deras rätt, som emot
gäldenären under mellantiden förvärl.vat s. k. tysta förmånsrätter.
Beträffande första anmärkn:n, får jag upplysa, att
708
Den 3o September.
dg en föreskrift i bancoreglementet endast är ett R. St:s ensk
i Idta stadgande för deras bank, hvarigenom gällande inteckningslagar
icke kunna undergå någon förändring, sålunda
äfven, om Utsk:s förslag bifalles, villkoret för de nya inleckningarnes
beviljande af en domstol förblefve, så länge
18 §:n i 1818 års förordning qvarstår, öfrige inteckningshafvares
medgifvande, och att föremålet för den föreslagna nya
föreskriften är, att banken såsom villkor för sitt medgifvande
till lånets fördelning, skall fordra bibehållandet af sin redan
ägande säkerhet, ett villkor, hvars behof just Hr Lagerbjelkes
sednare anmärka, bäst ådagalägger. Beträffande denna,
synes det hafva undgått Hr Lagerbjelkes uppmärksamhet,
att genom den nya inteckningens tillgodonjutande från den
gamles datum, ingen då möjligen befintlig tyst förmånsrätt
förminskas; ty banken äger ju i hela panten och således i
samtliga dess delar förmånsrätt framför alla de tysta förmåner,
som tillkommit efter gamla intecknings datum, och
mer får hon ej genom nya inteckningens beräknande från
den gamlas datum. Således kan ej härigenom någon tyst
förmånsrätt förlora i den kraft den redan äger. Deremot,
om banken roedgåfve inteckningens beräkning från nya documentets
datum, skulle de under mellantiden tillkomna tysta
förmånsrätter, på bankens bekostnad, förvärfva ett företräde,
som de förut icke ägt. Då bankens säkerhet fordrar
afböjandet af detta, och i annan händelse gäldenären skulle
belastas med anskaffandet af bevis, att han ej är besvärad
med några tysta förmånsrätter, — bevis som dock aldrig
kunna blifva helt och hållet fullständiga, — torde det föreslagna
stadgandet finnas väl grundad!,
Med anledn. af de anmärkntr jag gjort vid en del af
TJtsk:s förslag, anhåller jag om återremiss af ifrågavar. betänk.
, hvarvid detta milt yttrande torde få medfölja.
BancoUtskts mern. N:o 84 återremitterades.
Vid förnyad föredragning af BancoUtskts den 26 dennes
på bordet lagda utlåt. N:o 77, i anledn. af gjordt accordsanbud
till liqvid af ett utaf numera aflidne Majoren Grispin
Ekman hos Rancodisconten upptaget lån, blef samma utlåt,
af R. o. Ad. bifallet.
Företogs till pröfning BancoUtskts den 26 dennes på
bordet lagda utlåt. N:o 73, öfver gjorda anmärkntr vid Utskrs
betänk. N:o 36, i anledn. af väckt fråga om förändrad organisation
af bancofullmäktiges expedition.
Hr Rosenblad, Bernh.: I det hela är skilnaden obetydlig
emellan BancoUtsk:s tillstyrkande uti betänk. JV:o 36
och uti detta sednare betänk. N:o 78; men då det är med
ordning förenligt, att arfvoden stå på den stat, hvilken omfattar
alla slags bankens arfvoden nemi. supplementarstaten,
Den 3o September.
7°9
som tillhör aflöningsstaten, så får jag anhålla om propos. till
bifall af hvad Utsk. (öreslagit uti dess första betänkande.
* Hr von Hartmansdorff', Au g.: Jag får erkänna min
okunnighet om bankens supplementarstat; men att der finnes
mer än en sådan, synes af detta betänk., hvarest lalas
om obestämda supplementarstaten, liv i Iket förutsätter en annan.
För min del linner jag tillstyrkandet sådant, att det
skäligen kan antagas; ty om anslaget icke behöfves, så kan
det besparas. Behöfves det åter, så har man anvisat utväg
alt erhålla penningar dertill. Jag skulle derföre tro att
man gjorde rättast, om man antoge Utsk:s sednare förslag.
Hr Rosenblad: Jag hade icke väntat att min medfullmäktig
uti banken skulle hunnit under den korta tiden
af en månad göra sig bekant med skilnaden emellan bankens
ordinarie och dess obestämda supplementarstat. Ordinarie
supplementarstaten är den delen af bankens aflöningsstat, på
hvilken de arfvoden, som äro af ordinarie art, utgå. Obestämda
supplementarstaten afser mera obestämda utgifter af
hvarje slag. Om t. ex. någon förordnas att förrätta tjensten
för en person, som blifvit sjuk, så erhåller den tjenstförrättande
sitt arfvode på obestämda supplementarstaten.
Till bevis derpå alt ifrågavar. arfvode svårligen kan umbäras,
får jag anföra följande. Bancostaten ägde uti sin siste
Bancosecreterare en af de utmärktaste personligheter, som
kunna fylla en sådan plats. Hans nit, arbetsamhet och oväld,
så väl sorn hans kännedom uti bankens alla detaljer, kunde
omöjligen öfverträffas; men ett gammalt ordspråk säger:
Ultra posse nemo obligatur. Bland de handlingar, som funnos
på bancofullmäktiges bord, befunnos ingående rapporter
från Malmö lånecontor, hvilka upptogo de successiva förändringarna
uti lånetransactionerna. Hade resumeer af dessa
rapporter blifvit uppgjorda, utvisande resultatet af lånecontorets
ställning för de särskilda tidpunkter rapporterne omfattade,
så skulle utan tvifvel den bekanta Lindstedtska balancen
blifvit upptäckt första året efter Lindstedts vingleri
med bokföringen; emedan jemföi elsen af de för directionen
vid Malmö lånecontor framlagda föredragningslistorna med
de till banken insända veckorapporterna utan tvifvel skulle
ådagalagt förhållandet. Nu deremot blef balancen icke
upptäckt förr än flera år sednare. Hade vederbör, åklagare
velat sträcka sitt anspråk icke blott mot direct:n vid Malmö
lånecontor, utan något längre, så tror jag, att han kunnat
äga rättighet dertill; och jag vet icke, om ej lill och med
Hr von Hartmansdorff var så tidigt ledamot af Bancostyrelsen
182g, att till och med honom, ehuru ganska oskyldigtvis,
kunnat drabba något slags ansvar för det sådant icke
skett. När arfvodet är nedsatt till 3oo r:dr, så anser jag det
icke vara för mycket för den person, som biträder secreteraren
i dess mångfalldiga göromål äfven med uppgörande af
710
Den 3o September.
i fråga var. sammandrag. Jag förnyar min anhållan om bifall
till Utskts första betänkande.
Hr Stuart, Garl Gustaf: Då BancoUtsk:s betänk.
Nto 36 här förevar, yrkade jag bifall dertill. Flere talare
uppstodo då, af hvilka några begärde afslag och andre återremiss
deraf. Med afseende på den opinion, som sålunda
uttalade sig inom detta Stånd, så väl som på PresteStts ålerremiss
af betänk., ansåg Utsk., vid förnyad handläggning af
ärendet, sig böra tillstyrka den modification, sorn betänk.
Wto 78 innehåller. Jag för min del fortfar dock att vara
af samma tanke som jag, vid föredragningen af det första
betänk., yttrade, och hvilken fullkomligen instämmer med
hvad den siste värde talaren nu anfört, eller att Utskts framställning
uti sistnämnda betänk, var lämpligare än uti det
nu afgifna. Jag får derföre förena mig med Hr Rosenblad
uti anhållan om propos. till bifall å betänk. N:o 36.
Uppå derefter framställd propos. biföll R. o. Ad. BancoUtskts
betänk. Nto 36.
Till afgörande företogs BancoUtsk:s den 26 dennes på
bordet lagda utlåt. Nto 79, i anledn. af de inom 3:ne RiksSt.
gjorda anmärkntr vid Utskts betänk. Wto 44» med förslag
till ny aflöningsstat för Bancoverkets embets- och tjenstemän,
konstidkare samt vaktbetjening.
Hr Rosenblad, Bernh.; Jag skall endast yttra mig
öfver några få punkter om Utskts förevar, förslag, mot hvilka
jag har några anmärkntr att göra i afseende på sednare
betänkandet. Utsk. säger, §tn 11! ”Sorn, enl. den af Utsk.
antagna princip, skilnaden emellan lönestat och supplementarstat
vore den, att på den förra uppföras alla löner och
på den sednare alla andra i och för tjenstebefattningar nödiga
anslag, har en ledamot af H. R. o. Ad. yrkat, att lönerna
för garde des medailles och brandmästaren måtte lill
den förra staten öfverföras, hvarjemte samme ledamot ansett,
att pappersmästaren vid Tumba, som vore en i och för
sedelpapperets tillverkning och controllerna dervid ganska
maktpåliggande person, jemväl borde bland konstidkare upptagas,
men med samma anteckning, som för bruksförvaltaren
vid Tumba, nemi. t ”uppbär sin lön på Tumba bruksstat.
” I afseende på uppförande på lönestaten af lönerna
för garde des medailles och brandmästaren får jag anmärka,
att då skilnaden emellan lönestat och supplementarstat just
är den, att den förra upptager alla löner, och den sednare
de tillskott, som under någon annan benämning såsom arfvoden,
ersättning, missräkningspenningar och dylikt mera,
utgå; så torde det obestridligt vara rättast, att lönerna för
garde des medailles och brandmästaren öfverföras på lönestaten.
Föröfrigt torde böra anmärkas att brandmästaren, med den
vigtiga befattningen att vårda brandanstalterna, skäligen bör
Den 3o September.
anses för en lika maktpåliggande person att genom tryggade
ntsigter för egen ålderdom och efterlemnades utkomst lästas
vid banken, som en kammar- eller husdräng. Samma sist
anförda skäl torde tala till bifall för pappersmästarens vid
Tumba uppförande på bankens stat med samma anteckning
som för bruksförvaltaren: ''uppbär sin lön på Tumba slat."
Pappersmästare!! tillhör icke arbelselassen; han är bruksförvaltarens
närmaste man, och det fordras redbarhet och
skicklighet alt bekläda en sådan befattning.
Vidare har Utsk. lill s5oo rulr nedsatt det anslag, som
fullmäktige tillstyrkt till 2300 r:dr för extractarbeten samt
lönlöse extra-ordin. tjenstemäns uppmuntran; men Utsk. har
dessutom uppfört i4°4 r;dr på indragn.stat till 11 nuvar.
innehafvare af extra löner. Fullmäktige hade till 2Öoo r:dr
nedsatt det anslag så väl comileradc som commissariatet föreslagit
af 3ooo r:dr, och med villkor att häraf skulle först
afgå ännu varande extra löner till dess innehafvarne afgingo.
Efter gamla staten utgjorde anslagen till ersättning för extraordinariers
tjenstebiträde 2462 r:dr, hvilket synes af 1835 års
bancoreglemente pag. 4° °ch 243. Att på denna class af
bankens tjenare göra en besparing, under det man visar den
högsta så stor frikostighet, torde icke vara billigt. Derföre
torde bäst vara fullmäktiges förslag, hvarigenom till och med
för det närvar, en besparing af 4o4 r:dr uppkommer, ehuru
ordinarie staten ökats med 1000 r:dr, en tillökning rikligen
ersatt af förut föreslagen öfverflyttning.
Vidare har Utsk. icke gjort afseende på det förslag,
som dels af ledamöter inom detta Stånd, och dels of reservanter
samt bland dem Hr Stuart blifvit afgifvet till öfverflyttning
på ordinarie stat af tjenstebefattningar, som fullmäktige
uti sitt förslag satt på indragn.stat. Det är visserligen
sannt, att bancofullmäktige, utan någon ändring i Utsle.s
beslut, äro berättigade till en indragning, när de så pröfva
nödigt; men lättheten för bancofullmäktige att kunna besluta
en sådan emot hela bancostatens intresse och önskan
är icke densamma, när det gäller att borttaga en tjenst, som
R. St. emot bancofullmäktiges tillstyrkan flyttat på ordinarie
stat, som när den står på indragn.stat. Hvad commissarietjensterna
beträffar, så kan ovillkorligen den ene commissarien
uti deposit.afdelningen, der, utom de tre veckor Stockholms
stads kronouppbörd äger rum, göromålen äro i vida
större grad minskade efter nya organisationen än commissariernes
antal, indragas. De öfriges indragning beror på ingåendet
af de gamla sedelvalörerna och derigenom uppkommande
minskning i cassornas och sedelcontorets göromål.
Hr Rosenblad uppläste derefter följande:
På grund af hvad jag nu anfört, får jag vördsamt föreslå
:
"Att H. R. o, Ad., jemte bifall till hvad BancoUtsk.
712
Den 3o September
-
för öfrigt i betänkandena N:o 44 och 79 hemställt, måtte
godkänna det af Utsk. i förutnämnda utlåt. N:o 44 afgifna
förslag till aflöningsstat för Bancoverkets em bets- oell tjenstemän,
konstidkare samt vaktbetjening med följande förändringar:
i:o
att 2:ne commissarie-löner a 1600 r:dr hvardera,
en casseurs d:o å 1200 r:dr med åtföljande ioo r:dr tjenstgöringsarfvode
samt 5oo r:dr missräkningspenningar, en bokhållare-lön
i sedelcontoret ä 700 r:dr, 3:ne contorsskrifvarelöner
dersammastädes å 4°° rtdr, samt ett cassaskrifvarearfvode
å 400 r:dr, eller tillsammans rtdr y3oo öfverflyttas
från ordin.staten till indragn.staten, med skyldighet för bancofullmäktige
att vid första commissarieledighet, genom indragning
af en cornmissariebeställning inom deposit.afdelningen,
bereda den ena commissarielönens indragning, samt att,
i afseende på de öfriga härigenom på indragn.stat öfverflyttade
tjenster, indraga desamma, så snart fullmäktige, efter
att förut vid hvarje ledighet hafva hört commissarialet, Enna
bankens göromål sådant medgifva;
2:0 att på ordinarie staten bland konstidkare
uppföras, så väl en garde des medailles och en brandmästare,
med de för dessa befattningar af Utsk. på supplementarstat
föreslagna löner af 200 r:dr för den förre och
i5o r:dr för den sednare, som en pappersmästare vid
bankens pappersbruk, med samma anteckning, som för
bruksförvaltaren: uppbär lön på Tumba bruksstat;
3:o att det på ordinarie statens supplementarstat uppförda
anslag af t5oo r:dr för extr acta r beten samt lönlöse
ex Ira-ord in. tjenste mäns uppmuntran förhöjes
till 2Öoo r:dr, dock med tillägg, att, så länge någon af de
i t på indragn.stat med extra-lön uppförda extra-ordinarier
icke till ordinarie lön befordrats eller från sin innehafvande
extra lön afgålt, dessa extra löner böra af detta anslag bestridas,
hvarigenom sålunda det för detta behof af Utsk.
med sammanräknadt i4o4 r:dr å indragn.staten uppförda anslag
kommer att bortgå;
4:o alt, i likhet med hvad Utsk. i sitt sednare betänk.
]Nr:o 79 föreslagit, Bokhållaren Schös samt Archivarien Schröderheim
hvardera å indragn staten uppföras med 720 r:dr.
R. o. Ad. biföll derefter, uppå derom framställd propos.
, BancoUtsk:s utlåt. Wto 79 jemte betänk. Wto 44j med
de förändringar, som Hr Rosenblad nu föreslagit.
Föredrogos ånyo och biföllos BancoUtskts den 26 dennes
på bordet lagda utlåt:nt
N:o 80, i anledn. af förrättad revision af Bancodiscontverkets
räkenskaper och förvaltning för år i83g;
W:o 89, angtde en af bankens commissariat verkställd
af
-
Den 3o September.
7i3
afskrifning af 2:ne från banken utgifna fastighetslån, hvilkas
belopp ieke kommit lånlagarne tillhanda;
N:o 90, i anledn. af Inspectoren P. E. Normans ansök
ning om eftergift af upplupen öfverränta å ett lån i Bancodisconten
;
N:o 91, med hemställan, att den Jerncont. heviljade creditivrätt
i banken måtte få fortfara till nästa riksdag;
N:o g2, öfver en väckt fråga om fortfarande af det sparbankerna
i Riket beviljade creditiv;
N:o q3, öfver Hr C. Hallenborgs motion, åsyftande förändring
i nu gällande föreskrifter, rörtde cassacreditiv åt
hypotheksföreningar;
N:o 94, i anledn. af Hr Rosenblads, B., motion om creditiv
från R. St:s Bank åt privatbanker;
N:o q5, öfver väckta frågor om afsättande utaf en fond
i R. St:s Bank, att användas till lån mot pant af ritorr
spanmål.
Företogs till pröfning BancoUtskrs den 26 dennes på
bordet lagda utlåt. N:o 96, öfver K. M:s nåd. propos. ang:de
sökt creditivrätt i R. St:s Bank för Stockholms stads Drälselcommission.
Hr Rosenblad, Bernh.: Då jag icke motsätter mig
bifall till BancoUtsk:s förevar, utlåt., så sker det icke på
den grund, att jag gillar det af Utsk. för dess tillstyrkande
anförda skäl, emedan sådant innebure, att man icke skulle
bevilja creditiv åt de säkraste och solidaste, hvilka äro de
som ensamt böra beviljas creditiv, utan åt dem, hvilka icke
kunnat få penningar på annat sätt, än genom creditivrätt;
men då en ledamot af Stockholms magistrat, som sitter uti
BancoUtsk., icke afgifvit reservation emot tillstyrkandet, så
måste det anses vara med vederböra eget medgifvande, som
man låter saken förfalla, och af sådant skäl har jag för min
del ingenting deremot.
Hr Stuart, Carl Gustaf: Bland de flera skäl, hvarpå
Utsk. grundat sitt afstyrkande af K. M:s nåd. propos.,
har varit den förmodan Utsk. hyser, att en sådan creditivrätt,
som blifvit föreslagen, men icke lärer vara af Drätselcommissionen
begärd, aldrig skulle komma att begagnas;
och har Utsk. dessutom i prasjudicats hänseende ansett betänkligt
att åt en sådan commun som Stockholms stad meddela
creditivrätt i banken. Jag hemställer till R. o. Ad.,
om icke endast dessa 2:ne skäl äro tillräckligt talande för
det resultat, hvartill Utsk. kommit.
RancoUtsk:s utlåt. N:o 96 bifölls.
Vid förnyad föredragning af BancoUtsk:s den 26 dennes
på bordet lagda utlåt. N:o 97, i anledn. af K. M:s nåd. proi3
H. 90
7'4
Den 3o September.
pos. angtde rättighet för direcltn af armeens pensionscassa
lill ett räntebärande creditiv i R. St:s Bank, blef samma
utlåt, ånyo hegardt på bordet af Frih. Stjernstedt,
Theodor, och Frih. Stjernstedt, Fredrik.
Upplästes och lades på bordet, på begäran af Ilrr von
Hartmansdorff, Äng., och Stuart, Carl Gustaf,
tvänne prot.utdr. från BorgareSt., af den 23 och 26 dennes,
med inbjudning lill MedSlånden att förena sig uti Bot'-  gareStts beslut
1:0 att, med ogillande af StatsUtsk:s betänk. Wto 24
och utlåt. N:o 31 1, bevilja den förlängning af de föreskrifna
terminerna för återbetalning af det till staden Öregrund, vid
1828—i83o årens riksdag, af allmänna medel lemnade lån
al 5ooo r:dr, att, i stället för stadgad årlig afbetalning med
10 proc., densamma må verkställas med 5 proc. å det primitiva
capilalet;
2:0 att, med ogillande af StatsUtskts betänk. Nto i5o
och utlåt. Nto 314, stadga, att Wenersborgs stads vid detta
ars slut varande skuld till Staten må betalas med 6 proc. a
det primitiva capitalct årligen , af hvilka 6 proc. 4 proc.
utgöra ränta och återstoden afräknas på capitalet.
Upplästes till justering och godkändes nedannämnda från
Exped.TJtsk. inkomna förslag till R, St:s und. skrifvelse!' till
K. M.:
N:o 110, i anledn. af K. Mts nåd. propos. angtde kronohemmanet
Karlebys anslående lill boställe för kronofogden
i Wadsbo fögderi;
Nto 111, i anledn. af K. M:s nåd. propos. angtde beloppet
af den behaglig tids förlänings-spanmåi, sorn vid ledigblifvande
pastorat bör bibehållas, och om återstodens användande;
Nto
112, ang:de rättighet för åtskilliga städer alt återbekomma
af dem erlagd rotefrihets-bevillning.
Justerades pleni-protm för den iG dennes f. och e. m.
Hr Frih. o. Landtm, tillkännagaf, att Frih. von
Nolcken, Erik Axel, och Frih. von Vegesach, Archi
lies-, anmält sig vara hindrade att emottaga det förtroende,
sorn blifvit dem lemnadt att vara ledamöter, den
förre i Allm. Besvärs- och Ekon.Utsk. och den sednare i
Ridd.Utsk.; och anmodade Hr Landtm. Hrr Electorer att
innan nästa plenum välja nya ledamöter i de sålunda afgångnes
ställe.
Lades på bordet nedannämnda från LagUtsk. inkomna
betänkt!] och utlåttnt
Den 3o September.
N:o 122, i anledn. af väckta motioner om upphäfvande
eller ändring af K. förordningen den 9 Maj i83o, anglde
hvad iakttagas bör vid handel om lösören, som köparen låter
i säljarens vård qvarblifva;
N:o 123, i anledn. af så väl K. M:s nåd. propos. med
förslag tili förordning emot olofliga folksamlingar, som ock
särskilda i detta ämne väckta motioner;
N:o 124, i anleda, af väckta motioner om upphäfvande
af K. M:s nåd. förbud af den 10 Dec. 1812 emot ali gemenskap
med f. d. Konung Gustaf Adolph, f. d. Drottningen
och deras barn;
N:o I2Ö, i anledn. af väckta motioner om ändring i 5
cap. Missg.-b:n;
N:o 126, i anledn. af dels gjorda anmärkntr emot TJtskts
betänk. N:o 66 i fråga om förtydligande af K. brefvet den
9.5 Sept. 1777, dels väckt motion om upphäfvande af samma
K. bref;
N:o 127, i anledn. af väckta motioner om ändringar i
ansvarighetslagen för Statsrådets ledamöter;
N:o 128, i anledn. af väckt motion om upphäfvande af
K. förordn. den i3 Juli 1818, angtde handskrifna, på sedelhafvaren
eller på viss man och order ställda invisningars
eller s. k. assignationers belopp;
N:o 129, i anledn. af väckt motion om förhöjning af den
i lagen stadgade mansbot;
N:o i3o, i anledn. af väckt motion om utfärdande af
taxa för rättegångskostnad, m. m.;
N:o 13 r, i anledn. af väckt motion om rättighet för
den, som till försäljning emottagit varor och derpå lenmat
ägaren förskott, att derför njuta, framför andra borgenärer,
företräde till betalning ur samma varor;
N:o i32, i anledn. af väckt motion om ändring afpraescriptionstiden
för klander å fast egendom;
N:o 133, i anledn. af väckt fråga om närmare lagbestämmelser,
huru förfaras bör, då, vid lagfarts sökande, fullständiga
åtkomsthandlingar saknas;
N:o 134, i anledn. af väckta motioner om ändring i nu
gällande stadganden, ang:de behandling af frågor om oenighet
makar emellan;
N:o i35, i anledn. af väckta motioner, om ändring af
beräkningsgrunden för magistraternes boupptecknings-arfvoden;
N:o
136, med anmälan om behofvet af en rättelse, i anledn.
af Utsk:s betänk. N:o 112, ronde väckt motion om
ändring af 4 och 5 §§:na i 17 cap. Ärfda-b.‘n och af 3 §:n
i 8 cap. Jorda-b:n, samt om upphäfvande af K. förordn. den
19 Aug. 1762.
Upplästes ankomna prot.utdr. från de öfriga Stånden,
nemi. från PresteSt. af den 23 dennes, från Bor
-
7,g Den So September.
gareSt. af den 23 och 26 dennes, och från BondeSt. af den
26 dennes.
Lades till handlingarna.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. \ till 3 e. m.
lu fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
