# ID: svediakorp-gov482
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 145,240
# sentences: 5,549
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Den g September e. m.
3oi
I öfverensstiimmelse med hvad jag nu anfört, vågar jag,
såsom ett utkast till föreskrifter i detta ämne, föreslå följande;
1:0 Deputerade från sockennämnderna sammanträda inför
landshöfdingen i länet och öfverenskomma, antingen att
hafva en gemensam fattigvård för hela länet eller detsamtnas
fördelning uti större districter, allt efter som lämpligast
finnes.
2:0 Sockennämnderne äga tillsyn och förvaltning af fattigvården
inom hvarje socken eller församling; och derjemte
utses en districts- eller länsnämnd, som äger central-styrelsen.
3:o För hvarje district, eller, om så nödigt finnes, för
hvarje socken, uppgöres en tariff, som utvisar huru mycket
bör bestås i underhåll för ett fattighjon, efter dess ålder
och kön, med förutsättning att detsamma är oförmöget till
allt arbete.
4:o Sockennämnden äger målsmanskap för hvarje person,
som anmales till underhåll såsom fattighjon, och äger i
sådan egenskap träffa aftal med någon välkänd och pålitlig
person, hvilken såsom husbonde emottager fattighjonet till
tjenst och underhåll. Dervid beräknas det arbete fattighjonet
anses kunna verkställa till en viss andel af det å tariffen
bestämda underhåll, t. ex. T's, eller ^ o. s. v., så att
det underhåll, som kommer att utgå, bestämmes t. ex. till
ioi t95> u eller ^:ten o. s. v. Har fattighjonet egen bostad
och således ej öfverlemnas till husbondes vård, bestämmes
underhållet efter enahanda grunder. Sockennämnden åligger
att tillse det fattighjonet af husbonden njuter sin rätt och
icke misshandlas eller missvårdas.
5;o För hvarje år upprättar sockennämnden förteckning
på alla de personer, som inom socknen njuta underhåll, och
insänder densamma till districts-näinnden, hvilken åter, efter
de grunder som för fördelningen inom socknarna blifvit
antagna, fördelar sammanslagna beloppet på samtliga underbållsskvldiga
personer inom districtet och derefter genom
sockennämnderna besörjer uppbörden och utgifvandet af det
stadgade underhållet. Dervid skulle således hända, att den
ena socknen, som hade färre fattiga, komme att lemna bidrag
till den som hade flera; och denna åter, lill fyllnad
i det bidrag, sorn inom socknen utgjordes, erhölle medel
från en eller flera andra socknar.
6:0 För de fattiga, som under årets lopp tillkomma,
bör förskott kunna göras till ersättning det kommande året,
hvaremot afdrag sker för de afgångna.
7:0 Då fattiga barn finnas, hvilkas föräldrar sakna vilja
eller förmåga att meddela dem nödig vård oell uppfostran,
bör sockennämnden draga försorg att de komma till beskedligt
folk, som vårdar sig om dem och låter dem gå i skolan.
Underhållet derför intages uti det; i 5:te punkten nämnda
förteckning.
302
Den 9 September e. m.
8:0 Har en socken särskild fattigcassa, sorn lemnar tillgång
till utgifters bestridande, kommer sådant att iakttagas
vid utgifternas fördelande, så att blott bristen uti det underhåll
socknen åligger att bestrida, kommer af socknemännen
att utgöras.
Kan detta förslag, närmare utveckladt, bringas till verkställighet,
är det att hoppas, att barnen skola blifva bättre
vårdade än hitintills, samt att mödrar, som genom vården af
deras barn nu hindras att taga tjenst, blifva i tillfälle dertill;
äfvensom i öfrigt ökandet af fattighjonens antal motarbetas.
Jag anhåller vördsamt, att detta mitt anförande måtte
få åtfölja återremissen till Utsk:n.
Remitterades till Lag- samt Ailm. Besvärs- och Ekon.-  Ulsktn.
Hr Frih. o. Landtm, tillkännagaf, att Gr. Sandels,
Samuel Aug., ledamot i Ridd.Utsk., anmält sig vara nödsakad
att från riksdagen afresa och således afsagt sig sitt
rum i Ridd.Utsk.; och hemställde Hr Landtm., om R. o.
Ad. behagade tillåta honom att det oaktadt blifva vid sjn
riksdagsmannarätt bibehållen.
Bifölls.
Hr Frih. o. Landtm, tillkännagaf äfven, att Frih.
Hermelin, Aug. Söderling, ledamot i Const.Utsk., och
Hr Ribbing, Arvid, ledamot i Allm. Besvärs- och Ekon.-  Utsk., erhållit 3 veckors ledighet, den förre från den 5 och
den sednare från den 14 dennes; och anmodade Hr Landtm.
Hrr Electorer att innan nästa plenum sammanträda för att
välja ledamöter, så väl i den afgångnes ställe, som i de permitterades.
Justerades 1 prot.utdr. för denna dag f. nr.
Justerades pleni-protrn för den 26 sistl. Aug. f. och
£• nili.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. ^ till 11 om aftonen.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe,
Lördagen den 12 September i84o.
Plenum kl. 9 f. m.
Justerades i5 prot.utdr. för den g dennes e. m.
Den 12 September f. n.
3oS
justerades pleni-prolm för den 29 sistl. Aug. f. och
e. m.
Upplästes till justering och godkändes nädannämnda
från Exped.Utsk. inkomna förslag till R. St:s underd. skrifvelser
till K. M., nemi.:
N:o 75, i fråga derom att enskild äganderätt bör vika
för allmänna ändamål;
N:o 78, ang:de ändring i cavalleri-reg:tenas uniformer;
N:o 83, ang:de ifrågaställd lönereglering för landtstatens
tjenstemän och betjente samt landtmäleri-slaten i provinserna
;
N:o 84, i anledn. af R. St:s åren i835, 1837 och 1839
församlade revisorers berättelser, ang:de granskningen af de
under K. Commerce-collegii förvaltning ställda fonder;
Nio 85, angtde en ansökning af arrendatorerna utaf
Nyqvarns qvarn och bro att bibehållas vid arrendet af dessa
lägenheter;
N:o 86, angide rättighet för enkan efter afl. Professoren
Fries att retroactivt beräkna en henne tillagd pension
;
N:o 87, ang:de ersättning till nämndemän och fjerdingsmän
för syner och värderingar m. m.;
N:o 88, ang:de s. k. undantags-contracters intecknande }
N:o 89, i anledn. af väckt fråga om förtydligande af 2
§:n i 41 caP- Missg.-b:n.
Hr Rappe, Joh, Axel Gust.: Då min militära tjenstebefattning
icke ger mig tid att deltaga såsom ledamot uti
Ekon.Utsk., får jag undanbedja mig detta förtroende, och
derjemte vördsamt anhålla att vid min riksdagsmannarätt i
öfrigt varda bibehållen.
Denna begäran blef of R. o. Ad. bifallen.
Hr Frill. o. Landtm, anmodade Hrr Electorer, då
sålunda en ledighet i Allm. Besvärs- och Ekon.Utsk. uppkommit,
att innan nästa plenum sammanträda, för att densamma
ersätta. Derjemte tillkännagaf Hr Landtm., att hos
honom blifvit anmäldt, det Electorerne, vid det sammanträde
som förliden gårdag hållits till förrättande af de val, hvarom
i sista plenum blifvit tillsagdt, ej så talrikt inställt sig,
att val kunnat äga rum; i anledn. hvaraf han fästade Hrr
Electorers uppmärksamhet, dels på vigten deraf att utsktsledamöterne
i ordentlig tid väljas, enär Utskms göromål
måste bero deraf, att verksamma ledamöter i Utskm finnas,
och dels derpå, att örn Utskms göromål afstanna, riksdagens
förlängning äfven i betydlig mån deraf måste blifva en följd;
anmodande Hr Landtm, derföre Hrr Electorer att fulltaligt
infinna sig vid det blifvande sammanträdet.
3o4
Den la September f. m.
Hr af Ström, Israel Adolph, hade inlemnat följandet
I
likhet med hvad jag i mitt anförande vid Lag- och
Ekon.Utsktns betänk. IN:o 6 haft äran föreslå, får jag, med
anledn. af detta betänk., såsom ny motion till R. H. St:s
bepröfvande hemställa, om icke, då så olika åsigter vid denna
riksdag gjort sig gällande, så väl i Utsk:n som i RiksStm,
rörtde härads-allmänningsskogarnes skötsel, vård och behandling,
den utväg kunde tagas, att, till undvikande af de
många omvägar och besvärligheter, som äro förenade med
de nu brukliga former för utsyning af skogsförnödenheter
från allmänningarna, den tidspillan och besvär, som denna
omväg förorsakar de sökande, häradsrätterne och slutligen
Konungens Bef:h:de, som skall jemka och repartisera de
knappa tillgångarna på så många händer, ofta så att ingen
blir rätt belåten och mången utsyningstagare nödgas färdas
långa vägar efter en för honom ändå otillräcklig utsyning,
då han på närmare håll kunnat mot samma betalning erhålla
fulla beloppet, hvarför hans anpart blifvit såld åt en
närmare skogen boende, — om icke, till undvikande af alla
dessa olägenheter, samma grnnder kunde följas vid allmänningsskogarnes
behandling, som nu i flera år varit brukligt,
och med stor förmån begagnats med kronoparkerna, nemi.
att den skog, som, efter skedd uppskattning, för året borde
huggas, sorterades i sågstockar, timmer, gärdsel, ved och
stör, och på öppen auction såldes till den mestbjudande inom
häradet, och beloppet derför sedan utdelades på de till
Utsyning inom häradet berättigade. Derigenom skulle alla
oredor och tvister försvinna, mycket besvär undanrödjas, och
mången, som haft behof af t. ex. 100 stockar till husbyggnad,
men vid repartitionen skulle fått nöjas med 10 stockar
om året, kunna på en gång fylla sitt behof och slippa förnya
sin ansökning 10 år å rad, då de först erhållna i o stockar
kunnat vara till hälften förmultnade, innan fyllnaden
erhållits, och då deremot huset vore färdigt i o år förr än efter
nu brukliga ulsyningsmetoden. Huru många dagsverken
skulle icke derigenom besparas för den som bor långt från
allmänningen, men kunde för sin anpart i utdelningen af
penningarna köpa på närmare håll sina skogsförnödenheter,
kanske bättre passande för behofverna, än dem han kunde
få från allmänningen? Skulle sedan någon stridighet uppstå
om fördelningen af penningarna, så är den mycket lättare
sliten, än den om utsyningen; och om en mtinicipal-styrelse
skulle sättas öfver denna cassa, vore detta mycket mera passande,
än en municipal-styrelse öfver skogen.
Det förstås af sig sjelft, att af den inflytande summan
skogvaktarnes löner först skulle utgå, och äfven något afsätlas
till frösådder, då sådant kunde behöfvas, och huggnings
kost
-
Den 12 September f. m.
3o5
kostnadens förskjutande, men det öfriga blifva häradets tillhörighet.
På detta sältet skulle alla stridiga åsigter kunna sammanjemkas
och alla tvister förfalla.
Någon aflöning till den förvaltande personalen behöfdes
icke; ty afkastningen af kronoparkerna bestrider desses aflöningar.
Af sig sjelf förstås dock, att lill denna åtgärd, örn den
antages, fordras K. M:s nådiga sanction, ti vilken troligen icke
förvägras, då K. M äger kännedom om att resultaterne af
en lika behandling med kronoparkerna visat sig ganska fördelaktiga,
och ådagalagt alt skogshushållningen derigenom
gjort ganska betydande fram steg här i landet på en icke
längre tid än från år 1825.
Den fördel, som genom häradsallmänningarnes förvaltning
af instruerade ansvarige och driflige personer beredes,
skall med tiden blifva den, att skogarne skola gifva minst
dubbel afkastning emot förr, och deras utseende vara en nyttig
prydnad för landet, hvilket redan visat sig på de kronoparken
allmänningar och enskildes skogar, som kommit under
skicklige förvaltares händer, hvilka obehindradt fått verka
eldigt antagna rationella grunder. Jag vågar vördsammast
anhålla, att detta såsom ny motion måtte få åtfölja återremissen
af Lag- och Ekon.Utsk:ns betänk, N:o 6, för alt i
sammanhang dermed upptagas och besvaras.
Remitterades lill Lag- samt Allm. Besvärs- och Ekon.-  TJtskrn.
Ånyo töredrogs StatsTJtskts den g dennes på bordet
lagda mein. N:o 3oi, med förslag till sammanjemkning eller
voterts-propostr, i anleda, af skiljaktiga beslut, angtde statsreglertn.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Jag anhåller, alt detta Stats
Utsk:s
mein. N:o 3oi måtte få ytterligare hvila på bordet
till nästa plenum, och då blifva R. o. Ad:s första öfverläggningsämne.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr., förenade sig med
Hr Lagerhjelm.
R. o. Ad. beslöt att detta mål skulle blifva det första
på föredraga.listan i nästa plenum.
Vid förnyad föredragning af StatsUtskls den g dennes
på bordet lagda memorialet' och utlåt:n :
N:o 3o2, med förslag till sammanjemkning och votertspropos:r
i anledn. af RiksSt:ns olika beslut, i fråga 0111 beräkningen
af statsverkets inkomster;
N:o 3o3, med förslag lill voter:s-propos. för omröstning,
i3 H, 3g
3o6
Den 12 September f. m.
j anledn. af skiljaktiga beslut, i fråga om löne-ersättning lill
adjungerade ledamöter i Götha Hofrätt; och
N:o 3o4, i anledn. af återremiss å utlåt. N:o ig5;
blefvo de ånyo på bordet lagda af Hrr Lagerhjelm,
Pehr, och Bråkenhjelm, Axel Georg; hvarjemte, på
hemställan af den förre, R. o. Ad. beslöt, att dessa Irenne
memorialer och utlåt, skulle i den ordning de här ofvan
finnas upptagna, uppföras på föredragn.listan för nästa plenum
näst efter mein. N:o 3oi.
Upplästes och lades på bordet StatsUlskts mein. N:o
321 med en rättelse uti mein. N:o 3ot.
R. o. Ad. beslöt att detta mein. skulle till pröfning företagas
i sammanhang med och på samma gång som mern.
IS':o 3oi.
Ånyo föredrogs Const.Utsk:s den 2 och 9 dennes på bordet
lagda mern. N:o 29, i anledn. af tre Stånds återremisser
på mern. N:o 1 1, angtde riksdags återkomst hvart tredje år.
På begäran af Frih. Cederström, Jacob, upplästes
ett prol.ntdr. från BorgareSt. af den 5 dennes, af innehåll,
att Ståndet antagit Const.Utskts uti meni. N:o 29 gjorda inbjudning
att foga sig efter MedStånden, och alltså godkänt
till grundlagsenlig behandling vid nästa riksdag Utsk:s förslag
i mern. N:o 11, rör:de riksdags återkomst hvart tredje
år; i följd hvaraf Ståndet funnit den uppgjorda voter:s-propostn
förfalla; äfvensom Ståndet låtit bero vid Utskts yttrande,
att någon vidare grundlagsändring icke påkallas af Ståndets
i anledn. af mern. N:o 1 1 förklarade gemensamma tanke.
Frih. Cederström, Jacob: Genom BorgareSt:s in
stämmande
med de öfriga Stånden har förfallit den eljest olagliga
händelsen, alt vi finge votera om ett nytt förslag,
väckt inom BorgareSt, i stället för Coust.Utsk., och som af
Const.Utsk. olagligen blifvit till votering framstäldt. Enligt
2 morn. af 56 §:nReg.F:n får väl jemkning uti ett afgifvet förslag
äga rum; men att genom gemensamma tankar göra nya förslag
till grundlagsförändringar är ingalunda tillåtet, och derom
är likväl här fråga; ty då Const.Ulsk. föreslagit riksdagarnes
återkomst hvart tredje år, så innefattar BorgareScs
gemensamma tanke, att riksdagarne borde återkomma hvartannat
år, ett nytt förslag, och hade derföre bort af Const.-  Utsk. afvisas. Detta har jag velat hafva i prot. antecknadt,
för att visa, all det ej undfallit uppmärksamheten inom R.
o. Ad. För öfrigt är vid denna punkt af Utskts betänk,
intet vidare att tillgöra, sedan BorgareSt. förenat sig med de
öfriga Stånden, och förslaget sålunda är genom 4 Stånds beslut
såsom hvilande antaget.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Sedan Borgare
St.
antagit Coust.Utsk:s inbjudning, torde i frågan ej vara
Deli 12 Sept em ber f m.
något vidare att tillgöra. Jag vill derföre blott besvara
Frill. Cederströins anmärkt!., sorn är så till vida riktig, att
Stånden ej äga rättighet att väcka några nya motioner 0111
grundlagsförändringar; men bär bade Utsk. föreslagit en
förändring af liden mellan riksdagarna. Det var således
framstäldt till R. St:s öfverläggning, att bestämma hvilken
tid de ansågo lämpligast. På sådan grund anser jag den af
BorgareSt. till Const.Utsk. aflåtna gemensamma tanke icke
innefatta någon ny motion, och att Utsk. således varit p I i g -  tigt att densamma upptaga.
Hr Lefren, Joli. Pehr: Jag ber att få instämma uli
den siste värde talarens yttrande; ty jag finnér den stränghet,
som en annan talare här ådagalagt, vara oförenlig med
56 $:n Reg.Fm.
Hr von Hartmansdorff, A u g.: Jag anhåller att
Ridd Secretm mätte upplysa, om icke K. M:s nådiga propos.
i samma ämne, som detta betänk, angår, har blifvit lagd på
hordet till grundlagsenlig behandling vid nästa riksdag, och
alt jag sedan mätte få yttra mig.
Undert. Ridd. Secre t.: Vid föredragning af Coust.-  Utsk:s mein. N:o 27, med utlåt, öfver K. Rits nåd. propos.
till R. St., ang:de lagtima riksdagars återkomst hvart 3:dje
år, saint örn föremålet för urtima riksdagar, beslöt R. o. Ad.,
alt den nåd. proposln komme att hvila till grundlagsenlig
behandling vid nästa riksdag. Hos Preste- och BorgareStm
har Gunst.Ulsk.‘s mern. ]M:o 27 blifvit godkäpdt och af BondeSt.
bifallet.
Hr von Hartmansdorff: Sålunda ligger till grund
lagsenlig
behandling vid nästa riksdag ett förslag, som åsyftar
detsamma som detta, med den skilnad, att efter den K.
proposln skulle tiden för lagtima riksmöten ej rubbas af
urtima riksdagars mellankomst; meli enligt Coust.Utsk:s förslag,
som nu är under öfverläggning, skulle ingen skilnad
göras emellan lagtima och urtima riksdagar, likasom hittills.
I händelse nu R. o. Ad. samt de öfriga Stånden
skulle till grundlagsenlig behandling vid nästa riksdag
antaga äfven Const.Utskls förslag, så skulle R. St. vid
nästa riksdag hafva tvänne motsatta förslag att afgöra. Likaväl
sorn R. St. nu bordlägga dem begge, kunde de då möjligen
bifalla beggedera, af hvilka det ena tillintetgör det
andra. Är det rimligt att på det sättet behandla grundlagen?
Jag öfverlemnar delta lill ledamöterna i Const.Utsk.
och till detta Stånd att bedomina. För mig kan det visserligen
vara likgiltigt, men det synes mig ej förenligt med
Ståndets värdighet att på det sättet gå till väga.
Undert. R idd. S ecr e t.: Då Hr von Hartmansdorff, i
följd af dea upplysning jag meddelat ur diarierna, trott sig
linna, alt det i K. M:s nåd. propos, framställda förslag korn
-
3o8
Den ia September f. m.
iner att hvila till nästa riksdag, får jag äran nämna, alt
Const.Utsk:s mein. j\:o 27 innehåller afslyrkande till den
nåd. propos:n, oell alt detta afstyrkande är godkändt af tvänne
Slånd och bifallet af ett tredje.
Hr von Hartmansdorff: Jag beröm ursägt för mitt
misstag.
Uppå derefter framställd propos. lät R. o. Ad. bero vid <1
Consl.Utskts yttrande i mern ]N:o 2g.
Föredrogs ånyo Const.Utsk:s den 2 oell g dennes på
bordet lagda meni. N:o 3o, i anleda, af återremisserna på
meni. N:o 14, rörsde liden för riksdags fortfarande. j
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, 0111 R. o. Ad. behagade
antaga Const.Utskrs i detta mein. framställda förslag '
till förändring i 10g §:n Reg.Fm och 80 §:n Riksd.Ordn., 1
att hvila till grundlagsenlig behandling vid nasta riksdag.
Bifölls.
Ånyo föredrogs Const.Utskts den 2 och g dennes på
hordet lagda meni. N:o 3i, ang:de erhållen återremiss af
Utsk:s mein. N:o i3. I
Hr Lefre'n, Joli. Pehr: Jag är också af den tanke,
som Hr Frih. o. Landtm, nyss framställt; men ber att få göra en
liten anmärkn. till protocollet. Ilar säges, alt då ”H. Ex. Statsministern
för utrikes ärendena, Frih. Stjernelds afskedsansökning
är af K. M. bifallen, samt i betraktande af de emot Stats-*
råden, Frih. J. Lagerbjelke, Ihre och Törne bladh framställ- 1
da anmärkningars antal och beskaffenhet, finnér Cnnst.Utsk.
för sin del någon und. anmälan, enl Reg.F;ns § 107, numera
icke af omständigheterna påkallad.” 107 §:n Reg.Fm ålägger
Coust.Ulsk. att att vid sina anmärko:rs afgifvande taga
i betraktande 0111 Rikets sannskyldiga nytta kräfver en anmälan.
Jag är ej af den tanke, alt dessa anmarkn:r bort
vara gjorda, men vill anmärka besynnerligheten deraf, att
Const.Utsk. nu sålunda erkänner, att dess anmärkn:r ej förtjena
något afseende. Jag instämmer tili Const.Utsk:s nu yttrade
tanke, men hade önskat för landets värdighets skull,
att Ulsk. betänkt detta, innan det gjorde anmärkningarna.
Gr, Anckarsvärd, Carl Henr.: Med anledn. afHr
Lefre'ns framställda anmärkn. torde jag få fästa Ståndets
uppmärksamhet på det förhållande, att aldrig någon speciel
anmärkn. blifvit gjord emot någondera af Statsråden lilie,
Törnebladh och Lagerbjelke; och att de anmärkn:r, sorn
blifvit riktade mot deni samfäldt med de öfriga rådgifvarne,
röra så beskaffade rådgifvare-åtgärder, i hvilka de varit delaktiga,
alt, efter Utsk:s förmenande, då de lösryckas ur sitt
sammanhang med anriiarkntna mot ett helt reger jngs-systöme
under loppet af 6 år, för att användas särskildt einert individer,
som blott under 6 månader hade varit deltagare uti
Den ia -September f. m. 309
fådplngnlngarnade icke k mide föranleda någon anmärka :s
framställande till det resultat, sorn 107 §:n Reg.F:n antyder.
Det är på grund häraf jag vågar tro, all Coust.Utsk., långt
ifrån att efter Hr Lefre'ns förmenande hafva begått någon
inconseqvens eller handlat mot Rikets eller Utsk:s egen värdighet,
handlat i full conseqvens och i fullkomlig öfverensstämmelse
med fordringarna af det kall, soni det haft alt
uppfylla. Jag anhåller också att dessa an|närkn:r måtte få
stå i prot. för min räkning, i bredd med Hr Lefrens, till
den kraft och verkan, hvartill de kunna göra sig gällande.
R. o. Ad. fann detta mern. icke erfordra någon annan
åtgärd än att läggas till handlingarna.
Till pröfning företogs Const.Utsk:s den 2 och 9 dennes
på bordet lagda mein. N:o 33, ang:de ytterligare framstallda
antnärkn anlednrr, med afseende på Statsrådets bristande
fulltalighet.
Fi ili. Boye, Ludv.: Tiden för de an märk n:r, som
uro upptagna i detta memor., ingär inom denna riksdags
böljan. Jag känner intet enda rum i grundlagen, som tillåter
Const.Utsk. att yttra sig öfver Statsrådets handlingar
under pågående riksdag. Jag tror, att då sliltarne af våra
grundlagar haft den grannlagenhelen att icke tillåta sådant ,
har grunden dertill varit, att passionerna under påstående
riksdag skulle kunna åstadkomma mycket mera ondt än godt.
Jag bestrider således, att Const.Utsk. någonsin haft rätt att
inkomma med detta förslag. Jag grundar denna tanke äfven
derpå, att, då grundlagen gifvet' Const.Utsk. rätt till
anmiirknrr, så förutsätter densamma kännedom af Statsrådsprotocollerna
före riksdagen. Const.Utsk. har således ingen
fält att blanda sig uti hvad som sker under riksdagens lopp,
och jag tror att denna anmärkn. ar Högst vigtig att vidhålla,
så framt vi ej skola gifva anledn. dertill, att Const.-  Utsk. förvandlar sig till ett Välfärds-utskolt. Jag bestrider
all öfverläggning härom, och tror, att Hr Frih. o. Landtm,
icke är berättigad att framställa någon propos. på ett så
olagligen tillkommet memorial.
Hr Ribbing, Bengt, uppläste följande:
Const.Utsk. har väl i det nu föredragna mein. N:o 33
och i anledn. af de inlemnade anmärka.anledn:na lillkännagifvit
och antyd t de betänkliga följder, som igenom Statsrådets
ofullständiga sammansättning redan lill en de| inträffat,
och vidare, om delta förhållande får fortgå, i ännu
större tillvexl blifva oundvikliga, men icke utlåtit sig hvarken
huruvida det anser Statsrådets ledamöter, i afseende på
hvad som blifvit anmärkt, hafva iakttagit Rikets sannskvldiga
nytta, ej heller bestämdt föreslagit R. St. någon utväg
att vinna den rättelse härutinnan, sorn synes vara af högsta
3io
Den 12 September f. m.
behof påkallad, till upprätthållande af statsförvaltningens
ostörda gång.
Till följe häraf får jag anhålla 0111 återremiss af detta
memorial och yrka den åtgärd, som Hr Prosten Hallström,
understödd af Gr. Spens, i sin reservation föreslagit, den
nemi., att Utsk., efter uttalande afsina åsigter i detta maktpåliggande
ämne samt af de bekymmer, som under betraktelser
af närvar, förhållanden troligen bemäktiga sig hvarje
fosterländskt sinne, måtte, med stöd af Riksd.Ordn:s 37 §
2 morn., hemställa till R. St., huruvida de må finna Rikets
väl kiäfva att i sådant afseende göra en und. framställning
hos K. M.
Frih. Cederström, Jacob: Det förevar, memorialet,
såsom alldeles otillbörligt, har efter min öfvertygelse blott
af en ledamot inom Utsk., Hr Cederschjöld, blifvit rätt uppfattadt.
Grundlagen är ganska bestämd och tydlig. Del är
på grund af de uti Statsråds-prot:n införda yttranden, som,
vid granskningen af dessa prot. inom Const.Utsk., anmärkntr
der lagligen kunna göras och anmälas mot den eller dem af
Statsrådes ledamöter, som Utsk. finner uti sina rådslag icke
hafva iakttagit Rikets sannskyldiga nytta. Här har icke något
Statsråds-prot. legat till grund för Utsk:s memorial, och
således vet Utsk. icke här hvilken eller hvilka af Statsrådets
ledamöter, som sig i frågan yttrat, vet icke om de
till- eller afstyrkt completteringen af Statsrådets ledamöter.
Sådant är för Utsk. okändt, men Utsk. har trott sig kunna
göra en anmälan på sidan om formerna, för att möjligen
kunna inverka på blifvande beslut hos K. M. och hos R.
St.; ty att R, St. skulle kunna bifalla den framställning,
som Utsk. gjort, och finna Rikets väl kräfva a11 begära entledigande
af Statsrådets samtlige ledamöter, derföre att deras
antal icke är fullt, ehuru kanske sedermera styrkas kunde,
att en och hvareviga en så yttrat sig till prot., att frågan
måste förfalla, — detta lärer väl ej vara tänkbart. ■—•
En annan ledamot, här har likväl tagit frågan ur en annan
synpunkt, nemi. Hr Ribbing, som på grund af Hr Prosten
Hallströms reservation föreslagit, att betänk, må blifva
återremilteradt för att efter piotocollets infordrande återlemnäs.
Jag ber att få fästa Ståndets uppmärksamhet derpå,
att Const.Utskrs functioner äro i detta fall uti 107 §:n
B.eg.F:n och 29 §:n Riksd.Ordn. bestämda. Utöfver denna
gräns må Utsk. ej försöka alt komma, eller måste Utsk:s åtgöranden
af R. St. ogillas. I den ställning har Utsk. här
ställt sig, att R. St. ej kunna upptaga hvad Utsk. framställt,
och således Rikets väl icke kräfva annat, än att ogilla betänkandet.
Hr Lagerhjelm, Pehr: En värd talare har anmärkt
emot Const.Utsk. all det ej varit behörigt att upptaga denna
fråga, efter sorn den inträffat under riksdagens lopp.
Den 12 September f. m.
3i *
Jag är af samma tanke som denne talare, nemi. att Utsk.
ej kan grunda denna sin åtgärd på något bestämdt stadgande
liti grundlagen; men deremot är likväl intet förbud, och
jag tror derföre att en sådan åtgärd kan vidtagas. Hurti
lämplig den är i förevar, fäll, öfverlemna!' jag till hvar och
en att bestämma; men då sjelfva frågans natur är sådan,
att anledntn till den gjorda anmärkningen möjligen kan vara
förbi uti detta ögonblick, så synes mig denna öfverläggning
ej vara lämplig. Härvid bör äfven tagas i betraktande
ett annat förhållande, som kunde blifva en följd af under
riksdagens lopp möjligen inträffande händelser. Man kan
ganska väl föreställa sig ett Coust.Utsk., som hade samma
åsigter i allmänhet, som ett Statsråd. Om detta inträffade
under en riksdag, kunde man ganska väl vänta sig åtgärder
af detta Statsråd, hvilka vore i öfverensstämmelse med Const.-  Utskts åsigter. Dessa åtgärder kunde vara af en ganska
rask beskaffenhet i afseende på grundlagen. Anmärkntr deremot
kunde göras, hvilka öfverlemnades till Const.Utsk.,
som kunde ogilla dem och således bekräfta åtgärderna. I tidens
lopp kommer en annan riksdag med ett Const.Utsk. af
helt andra åsigter. Detta Utsk. granskar då, i föl jd af grundlagens
föreskrift, just denna fråga, men ser densamma ej
blott i det ögonblick, då den uppkommit, utan äfven alla
dess följder. Detta Const.Utsk. finner, att anledn. förekommer
till anmärkn., och att denna åtgärd strider emot Reg.-  F:ns klara ordalydelse. Hvad kan då göras? Det är Const.-  Utsk:s skyldighet att göra anmärkningen. Om nu densamma
verkar till åtal inför Piiksrätt, så skulle inför Riksrätten
de tilltalade till sitt försvar kunna åberopa ett Const.Utsk.,
som varit af alldeles motsatt tanke. Hvart skulle detta leda?
Detta tyckes ej vara väl betänkt i afseende på framtiden,
men väl later del sig göra i min tanke, ty det är ej
förbjudet i grundlagen.
I afseende på sjelfva formen är jag af samma öfvertygelse,
som Hr Cederschjöld, att Utsk. saknat anledn. till
godkännande af denna anmärkn., och alt det ej rätteligen
kunnat tillstyrka användandet af 107 §:n Reg.F:n. Till följe
delaf kan jag icke heller finna någon återremiss behöflig,
och tror följaktligen icke annat vara att göra, än att lägga
detta betänk, till handlingarna. — I afseende på sjelfva saken
må mig tillåtas den framställning, att man af Const.-  Utsk:s förklaring skulle kunna föreställa sig, att ingen svårighet
varit för K. M. att formera sitt Statsråd. Likväl
kunde man möjligen från andra sidan antaga, att sådana
svårigheter kunde äga rum. Det torde kanske ej vara utan
svårighet att få personer, som förenade på en gång de egenskaper,
som fordras för detta ansvarsfulla kall med vilja och
böjelse att antaga detta maktpåliggande förtroende. Sådant
möter svårigheter, som ingalunda kunna vara bekanta för
Const.Utsk., och Statsrådets ledamöter kunna ju alltför väl
3ia
D c 11 i i September f. 111.
hafva gjort framställning derom lill K. M., ehuru de ej influtit
i Statsråds-protocollet. Detta är ju en enkel förklaring
af hela saken. Ofta liander det, att de enklaste förklaringar
ej äro de sorn falla en lättast in. Detta ser man
inom vettenskaperna; hvad som är enklast ligger en icke
alltid närmast. Hvarföre skulle ej inom politikens område
samma förhållande kunna äga rum? Delta förhållande tyckes
vara så naturligt, att man hör vara uppmärksam att ej
falla in deruti. Jag tror ej att Riket vinner hvarken i makt
eller styrka och rikedom genom ett sådant förfarande.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.; Frih. Boye har
anmärkt, att Const.Utsk. ej skulle vara berättigadt att upptaga
anmärknrr mot de förhållanden, som inträffat under
riksdagens lopp. Grundlagen ger Const.Utsk. rättighet att
infordra Statsråds-prottn, och att handlägga de anmärkn:r,
som från RiksStm inkomma. Sådana anmärkntr hafva här
kommit Utsk. tillhanda, och jag anser derföre, att det varit
Utsk:s skyldighet att dem besvara. Dessutom hafva äfven
föregtde riksdagars Const.Utsk. så förfarit. Denna anmärka.
af Frih. Boye är dessutom redan af llr Lagerhjelm
besvarad. — Frih. Cederström deremot säger, att Const.Utsk.
ej haft rättighet att upptaga en sådan anmärkn., emedan
det ej haft något prot. att gå efter, och att det vore möjligt,
att de allesammans till prot. yttrat något tillstyrkande,
som gjorde att 107 §:n ej mot dem kunde tillämpas. Ett
sådant prot., i händelse det skulle finnas, är efterfrågadt
och hegardt från Statsrådet Ihre, hvilket betänk, äfven upplyser.
Från honom har man erhållit det svar, att något sådant
prot. ej funnes. Således lärer åtminstone icke den händelse
kunna inträffa, som Frih. Cederström ansell möjlig,
att Statsrådets ledamöter hade till prot. yttrat sig i detta
äm ne.
Hvad för öfrigt sjelfva saken beträffar, så är detta ett
för alla klart liggande factum; hvarför jag äfven anser, alt
icke något prot. behöfves för alt bestyrka, att detta förhållande
med skäl både inom Representationen och inom nationen
väckt uppmärksamhet, då det så länge kunnat fortfara;
och fastän jag inom Utsk. varit af den tanke att någon
anmärkn. enl 107 §:n ej borde göras, anser jag dock,
att Representationen bör lemna uppmärksamhet åt detta
förhållande och i und. anmäla sitt bekymmer deröfver inför
thronen. På grund deraf förenar jag mig med Hr Ribbing
i anhållan om återremiss till Utsk., på det att saken
måtte få en sådan behandling.
Hr LefreTi, Joli. Pehr: Med Hr Lagerhjelm delar
jag den öfvertygelsen, att grundlagen ej afser någon annan
granskning genom Const.Utsk., än för de ärenden, som förefallit
intill riksdagens början. Jag vet väl, alt man vid
fö
-
Den ia September f. m.
3i3
föregule riksdag tillåtit sig afsteg från denna grundsats.
Detta hindrar likväl icke mig att anse ett sådant afsteg
från grundlagens otvifvelaktiga mening vara vådligt för framtiden.
Vi äro redan på vägen att skönja dessa vådor, oell
just genom förevar, betänk, börjar en efter mitt förmenande
alldeles grundlagsvidrig afväg. Här föreslås en återremiss,
för alt åstadkomma en skrifvelse till K. M., förmodligen att
genom Coust.Utskls försorg uppsättas och af R. St. godkännas
rörtde ett mål, som uppkommit i anledn. af en anmärkn.
emot Konungens rådgifvare. Grundlagen måste likväl vara
tydlig i detta fall, om den också skulle anses otydlig i afseende
på granskningsrättens utsträckning till föremål, som
ligga inom denna riksdag; ty 106 och 107 §§:na stadga bestämdt
huru förfaras skall vid anmärkntr, som göras emot
Statsrådets ledamöter. Att nu föreslå ett tredje sätt att göra
anmärkn:r genom uppsättande af und. skrifvelse!', som ej
hafva till föremål någon anhållan om rådgifvares entledigande;
det är, efter mitt förmenande och min innerliga öfvertygelse,
alldeles stridande mot grundlagen. Const.Utsk.
har både rättighet och pligt att ställa de Konungens rådgifvare
inför Riksrätt, som de anse hafva förbrutit sig emot
hvad 106 §:n Reg.F:n innehåller. De hafva rättighet enl.
107 §:n att göra den anmälan jag nyss nämnt; men ingenstädes
i grundlagen finnes något stadgande, som berättigar Const.Utsk.
att, i egenskap af Const. Utsk. och med anledn. af från RiksSltn
remitterade anmärkn:r mot Statsrådet, till R St. göra förslag
af hvarjehanda beskaffenhet. Detta är, mine herrar!
ett inträdande på en bana, hvarigenom det kommer att inträffa,
som Frih. Boye nämnt, att Const.Utsk. i framtiden
kommer att urarta till ett s. k. Välfärds-utsk., hvilket kommer
att åstadkomma ofärd i stället för välfärd. Jag föreslår
att R. o. Ad. måtte lägga detta memorial till handlingarna,
såsom ej kräfvande någon åtgärd, och att R. o. Ad.
således undviker att gå in på en farlig bana.
Frih. Boye: Det var i anledn. af Hr Lagerhjelms yttrande,
som jag begärde ordet. Jag är honom visserligen
förbunden, för det han gillat min åsigt i början af sitt yttrande,
och ändå mera honom förbunden för den ganska
riktiga förklaring han gifvit R. o. Ad. på ratio legis, hvarför
grundlagen ej bör kunna gifva Const.Utsk. rättighet att
sträcka sin granskning inom denna riksdags början; men jag
är ledsen öfver, att allt det goda jag kunde hemta af Hr
Lagerhjelms yttrande, förfaller genom den för mig högst
oväntade conclusion, hvartill han slutligen kom, nemi. att
hvad som grundlagen ej förbjuder, vore Const.Utsk. tillåtet.
Jag tror tvertom, att Const.Utsk:s hela makt hvilar på hvad
som är uttryckligen tillåtet, och att så snart Const.Utsk. ut
sträcker
sina åtgärder ett enda hårsmån öfver hvad grund
10
H. 4o
3i4
Den 12 September f. m.
lagen i tydliga ordalag tillåter, så är det på villoväg, oell
på en väg, som för statsskickets bestånd det är angeläget att
tillstänga. Jag ber likväl vördsamt att få erinra R. o. Ad.
derom, att jag yttrat mig blott om formen. Hade Const.Utsk.
ej inkommit med ett memorial, innehållande denna anmärka.
ty dertill var Utsk. oberättigadt — utan blott med en
hemställan till R. St. att hos K. M. göra en tind. framställning
om nödvändigheten af Statsrådets compleltering och en
und. anhållan, att K. M. ville deråt lemna afseende,—- hade
Const.Utsk. stannat dervid; så hade jag understödt Utsk.
Af ett sådant prsejudicat hade ingen fara möjligen kunnat
uppkomma. Jag vidblifver den öfvertygelse, alt Hr Landtm.,
sin ed och sin pligt likmätigt, ej kan göra någon annan
propos. på detta betänk, än att lägga detsamma till handlingarna.
Hr Tersmeden, Carl Reinh.: Äfven jag anser Const.-  Utsk:s memorial i vissa delar ofullständigt, ehuru ej af samma
skäl, som en värd vän och talare, Hr Ribbing, nemi.
att Const.Utsk. bör till R. St. inkomma med ett förslag till
det beslut, som R. St. böra fatta. Jag anser att Const.-  Utsk. endast bör uppgifva facta, och att R. St., på grund
af dessa och i stöd af toy §:n Reg.Frn, böra lätta sina
beslut; men Coust.Utsk:s facta äro efter mitt förmenande
icke nog upplysande. Const.Utsk. yttrar: ''Vissa bland ofvanuppräknade
fall kunna inträffa, då det vore för sent att
till fullo organisera K. RI:s conselj. Andra åter hafva under
de från den nya styrelseformens antagande förflutna
3:ne månader inträffat. R. St. hafva nyligen einottagit K.
M:s propos. i ämnen, som 8 §:n Reg.Ftn omförmäler; och
hvad angar de frågor, hvarom 81 §:n Reg.F:n handlar, vill
Utsk. endast erinra, alt R. St., långt för detta, för deras del
antagit och hos K. M. i und. anmält vissa förslag till ändringar
i Rikets grundlagar. Statsrådets nuvar. ofullständiga
sammansättning måste antingen hindra högvigtiga frågors
afgörande, eller ock föranleda deras pröfning i grundlagsvidrig
form. Det inses således lätt, huru maktpåliggande
Statsrådets fulltalighet är, och huru anmärkningsvärd den
underlåtenhet förekommer, att K. M:s rådgifvare lålit utan påminnelse
till Statsrådets prot. bero vid det förhållande, att
tvänne Statsrådsembeten redan i flera månader varit vacanta.”
Const.Utsk. har således här visat att grundlagen blifvit
öfverträdd och att beslut blifvit på ett grundlagsvidrigt sätt
fattade, men uppgifver icke bestämdt hvilka af Statsrådets
ledamöter, som deruti deltagit. Denna anmärka, anser jag
vara af den natur, att återremiss af memorialet icke bör
kunna vägras; och då Const.Utsk. i sådant fall ytterligare
kommer att handlägga målet, så förenar jag mig med Hr
Ribbing i den anhållan, att Const.Utsk., tvertemot Hr Lefrens
bestridande, måtte till R. St. inkomma med tillstyrkan,
Den 12 September f. m.
3i5
alt lill K. M. ingå med und. anhållan, att Han täcktes i
nåder complettera sitt Statsråd enligt grundlagens föreskrift.
Att lägga ifrågavar. memor. till handlingarna utan anini
irkn., vöre i min tanke rent af att gäcka grundlagen,
emedan de i detsamma uppgifna grundlagsöfverträdelser derigenom
skulle kunna anses såsom godkända af R. o. Ad.
Frih. Gederström: io5 §:n Reg.F:n bestämmer Const.-  Utskrs skyldighet ”alt iiska de protocoll, som uti Statsrådet
blifvit förda, utom dein, som angå ministeriella ärenden och
comm.indomål, hvilka endast i det, som rörer allmänt kända
och af Utsk. uppgifna händelser, må kunna fordras.”
Derefter följer uti i ot> och 107 §§:na Utsk:s skyldighet att
efter dessa protocollers granskning pröfva, huruvida förhållandet
enl. 106 §:n ger anleda, till åtals anställande inför
Riksrätt, eller enl. 107 §:n, till anmälan om entledigande af
en eller flera bland Statsrådets ledamöter; uti det sednare
fallet likväl beroende på R. St:s pröfning, om de finna skäl
alt göra en sådan anmälan. Uti Riksd.Ordnts 2g § 3ro närmare
bestämmelser gifna, men hvarken här eller uti den af
Hrr Hallström och Ribbing åberopade 37 §:n har Const.-  Utsk. fått någon annan myndighet; ty uti 3y §:n 2 mom.
står: ”Intet Utsk., Const.- och BancoUtsktn allena undantagna,
vare berältigadt att väcka frågor till afgörande i R..St:s
plena, eller att upptaga andra ämnen än de från plena remitterade.
” — Samme värde ledamöter hade bort finna, att i 56
och 81 §§:na Reg.Fm finnas de ämnen specificerade, deruti
Const.Utsk. äger grundlagsenlig rätt att väcka frågor, sådana
som Hr Prosten Hallström och Hr Ribbing här föreslagit.
Uti anmärkningsväg kan icke Const.Utsk. handla, utan
att hafva det Stadsråds-prot., hvarpå en sådan anmärkn.
skall grunda sig. Detta prot. har Frih. Tersmeden här upplyst,
att Utsk. reqvirerat. En sådan reqvisition af Const.-  Utsk. hade bort förutsätta att Utsk. känt någon dag* då
fråga varit om complettering af Statsrådet. Utsk. har fått
lill svar, att något sådant prot. icke finnes, och Utsk. hade
bort förstå af sig sjelft, att det ej borde finnas; ty det tillgår
icke så här i landet, som uti andra länder, der en minister
uppgör ett program och föreslår en hel serie af Statsråder
för Konungen, som antager hela antalet af ministrar
på en gång. Här måste pröfvas deras skicklighet alt utöfva
rådgifvarekallet. Någon ändring uti grundlagen har Utsk. i
detta fall icke föreslagit. Detta var likväl Utsk:s rättighet
att göra. Utsk. hade kunnat föreslå de ändringar, hvarigenom
åliggande infördes för K. M., att, i händelse af sanvik rådgifvarepersonalens
resignation af deras embeten, K. M. borde
på en gång utnämna ett helt Statsråd. Detta är visserligen
Const. Utskts lagliga rättighet; men att, innan ett sådant stadgande
finnes, försöka att i anmärkningsform göra framställningar
emot att så ej förfares, är och blir en olaglighet.
316
Den i» September f. m.
Detta skulle ej heller blifva bättre, om R. St. nu gjorde en
annan olaglighet genom att återremittera ett betänk, lian
Const.Utsk., innefattande en anmälan efter 107 §:n, deröfver
R. St. efter grundlagen endast äga att svara, huruvida de
tinna Rikets väl kräfva att begära entledigande af någon
Statsrådsledamot, eller, om de, såsom i detta fall förhållandet
är, finna, att Const.Utsk. på sidan om sina rättigheter
förfarit, ogilla Ulskts framställning och lagga den lill handlingarna.
Hvad som af Frih. Boye sednast blifvit yllradt, att om
Utsk. helt enkelt tillstyrkt en anhållan hos K. M., att Statsrådet
snart måtte completteras, så skulle han med Utsk. deruti
instämt och understödt dess förslag, måste jag bestrida;
ty med en sådan framställning har Const.Utsk. ej af grundlagen
fått rättighet att framkomma, och således icke heller
R. St. att derom öfverlägga eller besluta. Jag tillstyrker
ogillande af Const.Utsk:s betänk., och att det måtte läggas
till handlingarna.
Hr Bråkenhjelm, Pehr Reinh.: Const.Utsk. har,
under åberopande af 107 §:n Reg.Ftn, öfverlemna! de gjorda
anmärkntna lill den åtgärd R. St., vid pröfning af de
här förekommande omständigheter, finna Rikets väl kräfva.
För min del får jag, hvad denna pröfning beträffar, tillstå
att jag saknar tvänne vigtiga upplysningar, hvilka jag haft
rätt alt fordra af Const.Utsk. Den ena upplysningen består
deruti, att Utsk. ovillkorligen är förpligtadt enl. 107 §:n
Reg.Fm att säga mig, om det anser att ledamöterne af
Statsrådet icke iakttagit Rikets sannskyldiga nytta. Derom
äger jag ovillkorlig rätt att af Utsk. erhålla upplysning, förr
än jag öfver denna fråga voterar. Den andra upplysningen,
som Utsk. hade bort meddela mig såsom ståndsledamot, är
den omständigheten, mot hvilka ledamöter af Statsrådet, som
107 §:n är i fråga att tillämpas. Som ingendera af dessa
båda bestämmelsei' i Utsk:s utlåtande innefattas, så kan jag
för min enskilda del icke finna annat, an att detta betänk,
tillkommit på sidan om grundlagen, och anhåller på sådan
grund, att detsamma såsom grundlagsvidrigt måtte läggas till
handlingarna.
Hvad sjelfva hufvudfrågan beträffar, så ämnar jag ej
nu inlåta mig deruti. Hade det varit fråga om huruvida
R. St. ansett lämpligt, tjenligt och lagligt att låta platserna
i Statsrådet stå obesatta, så hade jag kanske äfven fått yttra
mig derom; men nu anser jag mig ej dertill berättigad, utan
förnyar min anhållan, att Const.Utskts memor,, såsom grundlagsvidrigt
och såsom stridande mot 107 §:n Reg.Ftn, må
blifva lagdt till handlingarna; derest man icke skulle förutsätta,
att Const.Utsk. ej känt 107 §:n, hvilket ej är möjligt,
såvida man erinrar sig, alt samme ledamöter under innevar.
riksdag många gånger åberopat densamma, eller också, om
Den 12 September f. m.
raan skulle förutsätta, att Const.Utsk. ej funnit att Statsrådets
ledamöter ej iakttagit Rikets sannskyldiga nytta; och
i båda fallen är och förblifver utlåtandet, enl. min enfalldiga
tanke, grundlagsvidrigt.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Såvida det vore R. o. Ad:s
tanke, att delta tneinor. af Const.Utsk. är grundlagsvidrigt,
så vore del visserligen öfverflödigt för hvar och en att derom
något vidare yttra: men min öfvertygelse är, att om man
också ej kan gilla formen för detta betänk, eller den slutsats,
hvartill Const.Utsk. deruti kommit; så ansel' jag likväl
Const.Utsk. hafva varit fullt berättigad! alt med detta betänk.
inkomma. Väl har här blifvit yrkad den sals, att
Const.Utsk. ej skulle äga rätt att upptaga anmärkn:r, som
hade till föremål regerings-åtgärder, hvilka blifvit vidtagna
under pågående riksdag; men vid närmare eftersinning af
det rimliga i denna fråga bör väl hvar och en fiuna, att ett
Const.Utsk., så förenadt som Sveriges grundlag velat hafva
detsamma, och med den function, under hvilken det uppträder,
bör otvifvelaktigt hafva rättighet att frambringa den
juridiska ansvarigheten så nära på tiden som möjligt. Jag
är ej bland dem, som gilla den minisleriella ansvarigheten,
sådan den uti vår grundlag finnes bestämd; jag tror, att den
är ett fullkomligt chartequc, och att den aldrig kan förenas
med Rikets sannskyldiga nytta, då den så bestämmes; men
då vår grundlag nu så velat, så måste jag underkasta mig
lagens bestämda lydelse i delta fall, och då tror jag, att
Const.Utsk. icke kan förbise den anmärkn., som det tror sig
skäligen kunna göra. Eljest skulle det, med den förutsättning,
som nu olyckligtvis råder inom Representationen, att
dess majoritet kan stå i fiendtligt förhållande till Konungens
rådgifvare, kunna inträffa, att under en riksdags lopp verkliga
statsbrott af Konungens rådgifvare beginges. Jag anser
derföre högst olämpligt, örn icke ett pågående Const.Utsk.
skulle kunna desamma genast beifra. Jag tycker att det är
en fullkomlig inconseqvens af de ledamöter, som i Ivonungens
rådgifvare endast vilja se embetsmän och ej statsmän,
att vilja vägra ett sådant ansvars påstående.
Hvad nu enskildt beträffar delta betänk., så bekänner
jag uppriktigt, att jag tror ej att Const.Utsk. rätt förfarit,
då Utsk. från de premisser det anfört kommit till detta tillstyrkande
elier åtminstone denna häntydning för R. St., att
handla efter 107 §:n Reg.Frn. Jag kan icke för min del
finna, att Const.Utsk. på laglig grund kommit till detta beslut
i frågan, emedan jag instämmer med de reservanter, som
anse att det för Const.Utsk. fordras ett protocoll till grund
för en framställning i detta fall; men äfven från en annan
synpunkt eller den af det verkliga, det förnuftsenliga förhållandet,
0111 jag så får uttrycka mig, hade jag verkligen
trott, att en anmälan efter 107 fj:n vore högst olämplig i
detta fall. Const.Utsk. har likväl i sina premisser uttalat en
318
Den ii September f. in.
mening, som jag anser vara af så hög vigt, så förtjent af
R. o. Ad:s, af hela Representationens och hela nationens ompröfvande,
att jag skulle lifligt önskat att Const.Utsk:? tankar
i detta fall kunnat få en annan åtgärd än Coust.Utsk.
sjelft synes hafva åsyftat. Sålunda skulle jag hafva önskat,
att Const.Utskts slutsats af det riktiga raisonnement, som
Utsk. lagt lill grund för betänk., varit den, att Const-Utsk.
ej kunnat förbise de omständigheter, som måhända föranleda
K. M. att ännu längre uppskjuta Statsrådets completlering
och ännu mer Statsrådets organisation på ett sätt, sora öfverensstämmer
med den verkligt constitutionella formen och
constitutionella ansvarigheten; hvarför Const.Utsk. velat till
R. Sl:s eget ompröfvande öfverlåta hvilken åtgärd kunde
vara lämpligast. Jag bekänner, att jag vid första påseende
äfven tänkte mig, att Const.Utsk. enligt 107 §:n kunde vara
berättigadt att föreslå någon åtgärd i detta fall; men nu
anser jag med flera andra, att ett sådant positivt tillstyrkande
från Const.Utskrs sida ej vore grundlagsenlig!. Den
motionsrätt, som är Const.Utsk. lemnad i denna §, bör tydligen
hänföras på 29 §:n, der Coust.Utsk:s verksamhet är
begränsad; men detta hindrar ej att uti svaret på anmärkningen
Const.Utsk. kunde lemna till R. St. en stor och vigtig
anledn. till en petition till K. M. En sådan petitions
rält
är ingalunda förvägrad, och det skulle bero på R. St.
att bestämma, huru denna petition skulle författas, och huru
den skulle communieeras emellan de särskildta RiksSttn. Man.
kunde ganska väl till Ekon.Utsk:s handläggning öfverlåta att,
med begagnande af Const.Utsk:s argumentation, komma till
ett resultat. För min del öfverlemna)- jag likväl helt och
hållet åt R. o. Ad. att afgöra, huruvida R. o. Ad. finnér
lämpligt, att med en återremiss till Const.Utsk. häntyda på
Ståndets åsigt, i likhet med hvad jag anlydt; då kunde ett
ytterligare memorial från Const.Utsk. lemna R. St. ytterligare
anledn. till en lind. framställning till K M., sådan som
jag tror att det kunde vara R. St. värdigt att den framställa,
med afseende på utvecklingen af det constitutionella
systemet; men skulle begreppen örn denna utveckling ännu
ej bafva mognat, hvilket jag olyckligtvis har all anledn. att
förmoda, så vore det likväl en välgerning, om nationen och
de, som handla i Rikets värf, kunde få se huru långt denna
utveckling hunnit, såvida R. St., roed ledning af Const.-  Utsk., icke skulle linna lämpligt alt till K. M. ingå med en
petition. Då vore det i min tanke klart, att Svenska
Representationen eller åtminstone dess majoritet ännu ej hade
kommit till den höjd af constitutionella begrepp, som jag
tror vara nödvändig, om en verkligt constitutionel Styrelse
skall göra landets lycka; men om vid detta tillfälle en återremiss
sker till Const.Utsk., så skulle jag för min del äfven
önska, att Const.Utsk. af denna discussion mätte finna anledn.
att inkomma till R. St. med förslag till sådana grundlags
-
Den i2 September f. m.
3ig
förändringar, som nödvändigt fordras för att göra departemental-systemet
gagneligt eller åtminstone så tjenligt för ändamålet,
att det ej förderfva!' och förrycker ärendenas gång.
Jag yrkar återremiss af det ifrågavar. Coust.Utsk:s memorial.
Hr Lefre'n: Jag hegärde ordet i anledn. af Hr Ter
smedens
yttrande. Sedermera liar Frih. Cederström, som
jag tycker, ganska fullständigt vederlagt hans åsigt. Jag hade
derföre ämnat att i detta fall blott förena mig med Frih. Cederström
; men den siste värde talaren, hvilken börjat med att
deducera samma grundsats, som Frih. Cederström framställt,
har likväl, efter att hafva bevisat att Const.Utsk. ej äger
någon motionsrätt, på sätt Hr Tersmeden påstått, slutligen
stannat uti den conclusion, alt Const.Utsk. skulle anmodas
inkomma med ett slags förslag till petition, hvilken sedermera
skulle remitteras till Ekon.Utsk. och så komma vidare
lill R. St:s behandling. Om nu talaren icke tillerkänner
Const.Utsk. motionsrätt i fråga om en skrifvelse till K. M.,
så måste ju Const.Utsk. icke heller hafva rättighet alt blifva
motionär i frågor, som skola remitteras till Ekon.Utsk.
Hvart skulle detta bära? Det skulle hära directe till att
lemna Const.Utsk. en riksprojectmakare-rättighet. Utskts rättigheter
äro inskränkta inom 29 §:n Riksd.Or.ln., sorn Hr
Grefven sjelf citerade. Att nu utsträcka denna rättighet till
alla de händelser, der grundlagen ej tillåter någon annan att
göra motion, således äfven till de under riksdagen förekommande
förhållanden, vore orimligt. Hvarje enskild riksdagsman
har denna rättighet, men det högmodiga Const.Utsk.
äger den ej, så framt det icke vill sig densamma grundlagsvidrigt
tillmäta, hvilket jag ej tror att det vill.
Grefven har också talat om det ofta nämnda constitutionella
statsskickets utveckling. Uti premisserna till Utsk:s memorial
finnes en utveckling eller rättare en inveckling deraf, hvilken jag
ej hade ämnat bry mig 0111 alt vidröra ; men efter Hr Grefven
kommit fram med den der gamla satsen, som så ofta utgjort ett
stridsämne, så vill jag yttra några ord derom. Utsk. sager:
”Den ene har varit obekant med den andres åsigter och förmåga.
Hvarje enskild liar tvekat att inträda uti den solidariska
ansvarighet, som en ministere, i rätt förstådd constitutionel
anda innebär.’’ Här har Const.Utsk. gjort ett anslag
på det der stora riksdagsthemat, som vi här så ofta råka
på, nemi. att vi skulle äga en så beskaffad minister-styrelse,
som i andra länder äger rum. Vi äga, mine herrar!
en constitutionel styrelse efter Svensk grundlag och ej efter
några hugskott. Jag har en gång förut förklarat, att jag
känner mig pligtig att alltid uppträda då fråga uppstår härom.
Jag skall göra detta till mitt lefnadsyrke, ända till dess
att grundlagen ändrar var styrelse. På samma sätt som en
af parlamentets ledamöter gjorde till sitt yrke att tala emot
slafhandeln, så skall jag för min del tala mot all öfverträ
-
3ao
Den ii September f. m.
delse af grundlagen i delta fall, utan fruktan för det tadel,
hvarför jag derigenom kan komma att blottställa mig. Jag
hemställer att detta memorial mä blifva lagdt till handlingarna,
det för tjenar ej någon annan åtgärd. Const.Utsk. har
visserligen rättighet att afven uti denna fråga tillämpa 10S
och 107 §§:na; dertill behöfves intet protocoli. Statsrådet
är pligtigt att i sådana fall göra framställningar till K. M.
Detta säger jag likväl ej derföre, att jag anser att en sådan
framställning har bort ske. Vi känna tillräckligt svårigheten
af att bilda en eonselj. Det behöfver icke ordas derom.
Jag förnyar min anhållan att Coust.Utsk:s memorial
endast måtte läggas till handlingarna.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henr.: Utskrs betänk, har
från åtskilliga synpunkter blifvit klandradt, men det har
också blifvit det i motsatta riktningar, så motsatta, att äfven
derifrån torde få hemtas anleda, till ursägt för Utsk.,
derföre att det ej kunnat komma till det resultatet, att blott
handla efter den ena åsigten, som här inom Ståndet gjort
sig gällande. 29 §:n Riksd.Ordn. förutsätter, att Utsk. kan
anmärka, att en eller flere af Konungens rådgifvare i rådslagen
eller i allm. mått oell steg icke iakttagit Rikets sannskyldiga
nytta, och i händelse en sådan anmärka, göres, densamma
för R. St. anmäla. R. St. kunna då, om de finua
Rikets väl det kräfva, i und. skrifvelse hos K. M. anmäla
deras önskan, att lian ville dessa Statsråds-ledamöter från
deras embeten skilja. Utsk. hade på grund af 37 §:n Piiksd.-  Ordn. opåmint kunnat fästa R. St:s uppmärksamhet på förhållandet
med det incompletta skick, hvaruti Statsrådet sig
befinner. Nu har frågan genom remiss från 3:ne Stånd blifvit
å bane bragt. Det har således varit ett bestämdt åliggande
för Utsk. att upptaga och handlägga frågan. Derom
lärer ingen fråga kunna uppstå, att Utsk. kunnat helt enkelt
underkänna frågan. — Här har blifvit yttradt, att Utsk.
sträckt sina anmärkn:r utöfver den i grundlagen medgifna
tid för Utsk:s anmärkn:r. Jag kan ej förstå hvarpå denna
anmärkn. grundar sig, på hvilken grundhigs-§ ett sådant förmenande
stödjer sig. Jag tror äfven, alt förra riksdagars
exempel och förra Const.Utsk:s handlingssätt tillräckligt och
tillförlitligt ådagalagt, alt en annan mening varit gällande
och gjort sig gällande, då till och med, i anledn. af under
riksdagarna förefallna tilldragelser, Riksrätt blifvit förordnad,
hvilket jag tror har varit fallet vid sista riksdagen; och
då i detta hänseende en sådan Riksrätt icke lärer hafva kunnat
förordnas, utan på grund af infordrade Statsråds-protocoll,
så lärer Utsk. hafva att stödja sig på ett ganska gifvet
praejudicat i detta fall.
Här har blifvit yttradt af en värd talare på andra sidan,
men som jag icke numera finner här, att Utsk. genom
sitt
Dun ii Suptum ber f. ra.
3ai
sitt »ätt att förtära snart skulle kunna förvandlas till ett
välfärds-utsk. Hvad meningen med delta valfärds-ulsk. varit
lios den varde talaren Ilar jag svårt att inse, då våra former
äro långt ifrån att närma sig till det välfärds-utsk från
fordna tider, mot hvilket jag i det närvarande Const.Utsk.
icke finner något svarande. Jag skulle likväl e| finna något
midt uti, om Const.Utsk. uti en framtid kunde komma i
tillfälle alt fungera såsom ett verkligt välfärds-ut»k., att det
finge tillfälle att befrämja den allm. välfärden genom så beskaffade
anmärkntr, som utgöra föremål för ej allenast enskildes
bekymmer, utan mahanda äfven en hel nations sammantagna
bekymmer. Då Utsk. ägt rättighet ali upptaga
de från Stånden remitterade anmärkntr, så är det helt naturligt,
alt klaudie! och underkännandet nu skall riktas emot
det sätt, hvarpå Utsk. upptagit dessa anmärkntr.
En bland de hufvudsakligaste anmärkntr, sorn mot Utsk.
blifvit gjord, vill jag nu upptaga; men härvid torde man
först böra komma ihåg, att Utsk. ej kan åläggas att handla
annorlunda än i öfverensstämmelse med dess öfvertygelse om
grundlagens stadganden, med dess öfvertygelse om del allmänna
bästas fordringar; att det således måste vara utsktsmajoritetens
öfvertygelse, sorn måste ligga till grund för deras
handlingssätt, och att denna öfvertygelse måste respecleras
lika så väl hos den ena sorn hos den andra I Utsk:s
betank. har en reservation gifvit anledn. till framkastande
af tviflet om rättigheten för Utsk. att grunda sin anmärka,
på ett prot., som ej finnes. Denna anmärkn. mot Utsk:s
handlingssätt har med mycken begärlighet inom Ståndet blifvit
upptagen, för att derpå grunda oriktighelen af Utskts
till R St. nu ölveilemnade framställning. Jag tager mig
friheten att hemställa till eder, mine lii i rar! hvarthän en
sådan grundsats i sin utveckling skulle leda. Nionde l;;n
Reg.F:n bestämmer förhållandet med prot.-fölingen inom
Statsrådet, då deli säger, att uti alla mål, som hos Konungen
i Statsrådet förekomma, skall protocoll föras. Om
man nu antager den grundsats, att frånvaron af ett protocoll
skulle kunna föranleda till underkännande af all anmärkningsratt,
så vore det ju helt klart, att genomen vidsträcktare
application af denna grundsats skulle utvägen för den
ansvaiiga rådgifvar^-personalen att undgå alla slags anmäikntr
helt enkelt blifva den, att ej föra något prot.. att
då vid R. St:s sammanträden prot. äskades, endast förklara,
att inga prot. varit förda, eller att alla regerts-ärendena behandlades
utom prot., och att prot endast fördes öfver besluten.
Således tror jag ej att denna anmarkn kan äga
ruin; men 1111 kommer ett annat förhållande Här liar af en
värd talare blifvit yttradt, att io5 tj:n föreskrefve prot:s infordrande
såsom grund för Coust.Utskts bedömmuude af radio
H, 41
I> c ii i 'i September f. iti
gifvare-åtgärderna. Vid detta tillfälle har prot. verkligen
blifvit infordradt; men man har fått till svar, att någon påminnelse
af Statsrådet i afseende A Statsrådets incompletta
skick icke blifvit till prot. förd. Jag tager mig friheten
hemställa till herrarne, om ett så beskafiadt förhållande,
som Statsrådets närvar, incompletta skick, icke bade knit t,
icke påkallat några påminnelser. Om förhållandet finnes
vara sådant, så måste del hafva varit inför prot., som dessa
påminnelser bort afgifvas; och då det blifvit svaradt, att
något sådant prot. icke finnes, så har Ulsk:s majoritet trott
sig deruti äga tillräcklig anleda, för en anmärka, mot uteblifna
sjelfkrafda påminnelser om Rikets bästa. Derefter
torde man böra komma till den betraktelsen, huruvida verkligen
Statsrådets närvar, incompletta skick öfverensslä ramer
med Rikets bästa. Jag lager mig friheten fråga om
det allmänna finner sig belåtet med det närvar, förhållandet
inora Konungens rådgifvare-personal. Jag tror att,
om man samvetsgrann! ville yttra sina tankar, så vore det
ganska få af eder, mine herrar! som icke yltrade bekymmer
öfver det närvar, förhållandet, som ej funnit olämpligheten
af detta förhållande under R. St:s sammanvaro, då det synes
som K. M. bättre iin någonsin vore i behof af en coraplett
och fullständig rådgifvare-personal. Jag täger mig friheten
fråga, 0111 samhället verkligen kan anses nöjd t och belåtet
med det närvar, förhållandet. Jag känner mycket väl,
att det påstås att det blott är en ganska liten fraction af
personer, som göra sig till ett yrke att klandra, att vara
missnöjda med allt; men min öfvertygelse är, att missbelåtenheten
är vida mern utsträckt, än man föreställer sig inom
de högre regionerna och inom den mera inflytelserika personalen.
Jag frågar om samhället i närvar, stund ej känner
sig uti behof af.reformer; örn det ej är beliofvet af dessa
reformer, som plågar samhället; 0111 det ej är det stationära
tillstånd, i hvilket vi befinna oss, som utgör anledntn till
vår missbelåtenhet; och af hvem är del, som dessa reformer
skulle kunna med framgång beredas, om icke af en val
sammansatt ministere, en minislere, som äger förmåga och
skicklighet dertill; och dertill fordras väl i första rummet, att
den skall vara complett. Jag tager mig friheten fråga, om
Const.Utsk. misstagit sig i åberopandet af de grundlags-§§,
som förutsätta ett complett Statsråd.
Här har af en värd talare blifvit frnmsläldt, att Const.-  Utsk:s anmärka, väl går derpå ut att antyda att grundlagen
blifvit öfverträdd; men att Utsk. ej uppgifvit huru och af
hvem den blifvit öfverträdd, och att Const.Utsk:s anuiärkn:s-memorial
om Statsrådets incompletta skick derföre
ej skulle förtjena någon annan åtgärd, än att läggas till
handlingarna. Till den amnärkntn, att icke Const.Utsk.
riklat sio anmärk n. mot någon viss, någon enstaka person,
Den 11 Seplcmbei f. m.
3a3
någon rådgifvare ensain, torde det tillåtas mig få svara, att
nar Coust.Utsk. riktat sin anmärkn. deremot, att Statsrådet
samtaget uti sitt svar till Coust.Utsk. bestämdt förklarat, att
ingen påminnelse till protocoll blifvit förd rörtde det incomplelta
skick, hvaruti Statsrådet sig befinner; så måste
deraf vara klart, att Ulsk. med rätt eller orätt, allt efter
de olika omdömena, riktat sin anmärkn. emot bela den närvar.
Statsråds-personaleu, som efter Const.Utsk:s förmenande
underlåtit att göra de påminnelser, som eller Utskrs tanke
Rikets väl hade kialt. Vi hafva nyligen, mine lierrar!
sett en resignation inom Statsrådet; vi hafva sett de båda
Statsminislrarne resignera på den föregifna orsaken att förstärkta
StatsUtsk. afslagit några fordrade anslag. Jag respecterar
de uppgifna orsakerna, och beklagar blott, då de
resignerande personerne, som uppgifvit dem, verkligen gjort
det allmänna så väsendtliga tjensler, då de infört inom våra
samhällsförhållanden en sådan tanke, att resignationer kunna
oell böra äga rum i brist på förtroende hos R. St., att personer
med dessa tänkesätt inkommit uti Styrelsen under så
olyckliga förhållanden, alt de nödgats gå derifrån på detta
sätt. Det har likväl ej kunnat undfalla iniu eller någon
annans uppmärksamhet, att förstärkta StalsUtsk:s afslag minst
af alla rörde dessa båda resignanter, emedan det icke rörde
någonderas departement; men jag ber alt få förklara min
stora högaktning för deras yttrade åsigt att ej vilja fortfara
med stalsbestyret, då deras egen öfvertygelse var, alt de
ej ägde förtroende af R. St., och att således den ministere,
hvaraf de voro medlemmar, följaktligen icke heller ägde R.
Sits förtroende. Det har visserligen icke heller kunnat undfalla
någon, att de depart.chefer, hvilka afslaget egentligen
rörde, ej funnit sig föranlutne till ett sådant steg, och att
således principen icke gjort sig gällande, och att den omöjligt
kan göra sig gällande inom en så besynnerligt sammansatt
miriistöre, som ilen närvar, är. — Inom förstärkta SlalsUtsk.
återstå, mine herrar! ännu ganska många frågor att
afgöra; och jag hyser det hopp, att Coust.TJtsk. måtte finna
en ökad anledn. af de tilldragelser, som deras förra afslag i
anslagsväg hafva förorsakat, att tillfredsställa nationens fordringar
genom ett fortsatt afslående, och genom att lemna
fullständiga anledn:r för en minister för utrikes ärendena att
resignera. Men jag återkommer till Statsrådets incompletla
skick. Då grundlagen åsyftat ett till antalet bestämdt Statsråd,
och att det skall äga en oeftergiflig skyldighet att afgifva
råd, så måste dess fulltalighet inverka på reger:s-äi vildenäs
gång Lagstiftarne hade erfarenheten af en olycklig
organisation, som ödet satt på thronen, och 1809 års lagstiftare
sökte, så vidt som på dem ankom, att genom införande
af en ansvarig rådgifvare-pcrsonal förekomma dylika
olycksdigra öden, som då öfvergingo Sverige; mea desse lagstiftare
tänkfe sig ingalunda någonsin ett öfvernaturlig! vä
-
3^4
Den |4 Septrmbcr f. m.
sende på thronen, sorn ej skulle varn i l>eliof af några rådgifvare,
neli sanningen att säga, så halva tidernas annaler,
med undanlag likväl af smickrets och sjellförtroendets, sällan
visat sådana styrelseformer, att inga lådgifvare varit behöfliga.
Aienniskoi na behöfva biträde och råd al hvarandra,
och legenterne lika så val soln olla andra Allena styrande
är en ordlek, men som alltför ofta förekommer onder
våra öfverlaugningar, då man här åberopar värt statsskicks
olikhet med andra statsskick, då man åar påstår, att
man vill göta -ig lill eli lelnadsyrke att bestrida införande
al så beskaffade ministeriella förhållanden, som i andra lander.
Jag har icke kunnat uppfatta föremålet för lefnadsyrket,
annorlunda än att det skulle utgöra ett befrämjande
af att bibehålla nilena styrandet i sin princip, sådan
som vissa ledamöter uppfattat den efter vår nu gällande
grundlag. Då Ingsliftarne bestämt rådgifvare-personalens antil,
dä It. St. tor dem anslagit loner; så har nationen rätt
att se personalen fulltalig.
liär har af en värd talare på andra sidan blifvit yrkadt,
alt i motsats till Coust.Ulskrs åsigt af nöd-vändighrten
alt få ministéren complelterad, borde Utsk , lika med honom,
hafva ansett behöflig! eller nödvändigt att ännu längre
hafva fördrag med denna ministeres sammansättning. Här
har blifvit sagdt, alt det tillgår icke lins oss såsom i andra
länder med ministere-förandi ingar. En annan fråga blir då:
bör man söka ströfva dei hän, att förhållandet må blifva
detsamma, som i andra länder? Jag utber mig alt få veta,
om förhållandena i andra consti utionella länder, i England
t. ex , öro bestämda i skrifna lagar, om minislerernas comhinationer,
om sältet för deras bildande och anledningarna
till deras fall, om sådant finnes eller kan vara föreskrifvet
uti lagarna, om sådana föi ändringar kunna ske annorlunda
än genom nötning på förhållandena, genom afnötning af de
gamla föi hållandena för till inlöia nya, bättre än de gamla,
mera ändamålsenliga, mera systematiska än de. En Stvrelse
måste väl ej endast pro forma existera och vara en död bokstaf.
Lagstiftaren måtte väl med consultativt Statsråd haft någon
mening. Den ekonomiska lagstiftningen hos oss foldrar bestämdt
eli fulltalig Conselj, äfven al consultativa Stalsiåder,
och synes mig så mycket mera kräfva det 1111 under pågående
riksdag vid en förändrad organisation af Statsrådet,
sådan sorn den, hvilken pågått under innevar riksdag. Jag
kan således icke frångå majoritetens inom Coust.Etsk öfvertygelse.
att det närvar, föt hållandet varit nnmärkningsvärdl
och såsom sådant bort underställas R. St:s pröfning. Jag
skulle väl önska veta hvad den nya ministeren egentligen på
de 3 eller 4 månaderna af sin tillvaro uträttat, hvad den
verkligen gjort; hur den genom någon åtgärd sökt tillförlitlig
kännedom om de förhållanden, som existera inom landet;
den missbelåtenhet, som 6gt rum; det misstroende till
Den 13 September f. m.
tiiinisterens förmåga, som verkligen existerar och sorn vi ej
kunna förneka, mine herrar! ly om vi vere lika uppriktige
allesammans, så Sr jag öfver lygad, ali motståndet mot denna
mening inom delta ruin skulle blifva ganska obetydligt.
Har skulle ej d i många röster lioja sig för att jäfva, ali förhållandet
verkligen ar sådant, sorn jag frainstallt det. StatsUtsk.
beviljar anslag, och jag tror, sanningen att säga, alt
man ej har stort skäl att beklaga sig öfver njugghet lili dess
anslag. Elter hvad jag tror mig vela, så lära vi snart halva
att foi vänta förslag lill betydliga anslag, uppgående lill
millioner riksdaler lör vallen-commiinieal inner, fängelsesystemets
ordnande, in. m. Jag är den förste alt erkänna
behofvet, mine herrar! den förste att vilja lillst , i ka inedlens
anslående; men kan jag med godt samvete tillstyrka
utgifter af folkets skattemedel under nafvar, minisleriella
förhållanden! Jag uther mig att få vela åt hvilka dessa
medel skola anförtros, hvem som skall anordna deras användande.
Jag lager mig friheten fråga, om i delta ögonblick,
då millioner anslås, då från StalsUlsk. behnfven framställas
för R. St., den föregående frågan är afgjord inom R
St., 0111 lagsliftarne vilja halva ett förändrad! st raffsy steine,
om lagstiftarne bestämdt ändamålet eller villkoren lör dessa
anslagsmedel. Jag hemställer, huruvida, under så beskaffade
förhållanden. Coust Utsk. handlat orätt, då det framställt såsom
anunii kningsvärdt, att den närvar, rådgifvare-personalen
icke söker blifva fulltalig, ej inför thronell framställer
påminnelser, hvarigenom deras fulltalighet skulle kunna befrämjas.
Ändamålet, mine herrar! med ett ansvarigt Statsråd
är, att afleda alla oblida omdömen om Regentens personlighet.
Wänne ej till följe af Statsrådets nleblifvande
completlering; manne ej i brist på Statsrådets sjelfkrafda påminnelser
derom; månne ej den allmänna tanken skulle kunna
komma att fästa sig vid en sådan tanke, atl just deu största
bristen egentligen skulle ligga uti Regentens egen personlighet ?
Det är detta, som åligger en ansvarig rådgifvare-personal att
afböja och förekomma genom den utväg en sådan rådgifvarepersonal
äger, att inför Konungen uti Statsrådet göra folkets
röst gällande. Det är uteblifvandet af sådana påminnelser,
som gifvit anledn. till missnöjet och missbelåtenheten.
Det är uteblifvandet af dessa påminnelser, mine herrar!
som grundlagt Const.Utskts nu ifrågavar. anmärka memorial,
— och jag tror att Utsk. har handlat lätt; jag tror att då
Utsk. fått lill svar, alt några sådana sjelfkrafda påminnelser
ej blifvit afgifna, har Coust Utsk deruti ägt fullkomlig
anledn. att lill R. St. framställa förhållandet under den form,
hvartill 107 §:n Reg.F:n lemnar Utsk anledning. Jag hade
hoppats, mine herrar! att, i stallet för det svar, som Ut*k. fåll,
då del begärde att få del af .Statsrådets tillgöranden eller de
påminnelser, hvilka Statsrådets ledamöter inför prof lill Konungen
gjort, i afseende på ministerens Completlering, Utsk.
3iG
Den 12 September f. m.
ha le fått mottaga ett Statsråds-prot., som uttryckt Statsrådets
bekymmer öfver förhållandet, som antydde R. St:s bekymmer
deröfver, som upptagit tidens tecken, som anmärkt
de instruetioner, med hvilka en del af de valda Ståndens
ledamöter blifvit affärdade till denna riksdag i afseende på
de ministeriella förhållandena. Jag hade önskat ett prot.,
som hade visat, att ministeren inför K. M. framställt, huru
missbelåtenheten sprider sig ibland folket, huru de ofrälseSlåndens
betänkligheter vid statsbidragens beviljande vinna
syropathier hos folket, ty dessa sympathier uro omisskänneliga.
De finnas verkligen, och då är det brist pä uppfyllande
af pligt, alt Statsrådets ledamöter underlåtit att inför
prot. fästa K. M:s uppmärksamhet på dessa förhållanden.
För min del tror jag äfven, att de privilegierade Ståndens
tjenstfärdighet vid statsmedlens beviljande till nästan allt
hvad Reger;n önskat, de privilegierade Ståndens bifall till
nära nog allt hvad de öfriga Stånden afslagit, bland allmänheten
väckt lika mycken förtrytelse, som de öfriga Ståndens
förfarande väckt bifall. Jag hade trott, att ett sådant förhållande
bort blifva antydt inför thronen, bort hafva gjort
sig gällande der; och jag är öfvertygad, mine herrar! alt
om så beskaffade påminnelser blifvit gjorda , så hade detta
förhållande blifvit afhjelpt. Jag har yttrat, alt jag hade
önskat ett så beskaffadt Statsråds-prot., istället för det svar,
som lemnades Utsk.; men jag bör återtaga detta; jag ville
säga, att jag Önskade, att ett sådant prot. funnits, ty då,
mine herrar! hade Utsk. aldrig blifvit satt uti behof att
infordra något sådant prot., då hade behofvet redan och
långt före detta varit afhjelpt. Jag tror således, äfven på
dessa grunder, att Const.Utsk. har handlat likmätigt sin pligt,
då det förfarit såsom det gjort; och jag från!räder aldrig
den öfvertygelse, i motsats mot mina vedersakare, att Const.-  Utsk. äger fullgilltig lätt, att göra anroärkntr öfver uteblifvande
af sjelfkrafda påminnelser, — en åtgärd, som, efter
Utsk:s förmenande, bort äga rum,— likasom Utsk. äger att
göra anmärkn:r på grund af de prot., som Öfverlemnas till
dess granskning, i händelse de dertill föranleda. Det är
omisskänneligt, mine herrar! förden, som sträcker sina tankar
något längre in uti samhällsförhållandena, att samhället
håller på alt bereda sig till strid om massans eller fåtalets
intressen. Ställningen är betänklig Detta lärer utan tvifvel
ej kunna nekas af någon, som med minsta eftertanke och
utan alltför mycken fördom betraktar ställningar och förhållanden.
De kunna icke afhjelpas, utan en ministére, som
inger förtroende genom handlingar. Första villkoret derför
mäste naturligtvis vara, att Statsrådet befinner sig uti
ett complett skick, uti det skick, som grundlagen bestämmer
att det skall äga vid rådslagens afgifvande. Enl. vår
grundlag kan ju icke något svar afgifvas lill R. St. i grundlagsfrågor,
utan att hela Statsrådet höres, men hela Stats
-
t)en 12 September f. m.
rådet finnes ej, ty Statsrådet är incomplett, oell till den grad
incomplelt, att det numera utgör en villervalla, och att man
icke vet hvad det är. Några consultativa Slatsråder finnas
icke. Den ene deparl.chefen flyttas till att förvalta ett annat
departement och nya depai t chefer tillsättas en och en,
utan alt man vet, snart sagdt, hvarifrån de komma eller
hvilka deras politiska tänkesätt äro. Fö'r att draga nationell
ur dessa bekymmer fordras en minislere, som blifver
på ett planmessig! sätt organiserad. Man gör mycket orätt,
om man tillägger klandret någon personlig riktning, åtminstone
från min sida. Jag respecterar personligheterna sA
mycket som någon annan, äfven med åsidosättande af de
största grundsatser. Jag har, för min del, ingenting emot
bildandet af en rent stationär minislere, en ministere uti Hr
von EJartmansdorlfs åsigter och anda. Jag har intet emot
alt den understödjes af allt det tvedäckude politiska förstånd,
som icke ens vill medgifva en enda aflastningsort på
Sveriges kuster för något utländskt gods. Jag har intet emot
att dessa äro ministerens principer, dess grundsatser; ty man
vet då åtminstone hvarpå man har alt räkna. Jag har intet
emot en sådan combination, såvida den hos K. M. finner
de största sympalliierna, ty jag vill ej uti någon mån
söka ingripa tili det K. prerogativet, då jag så väl sorn någon
annan vet, att det är K. M:s enskilda lätt alt utse sina
ministrar; men jag vet också, att tidsandan ar stark, alt det
är tidens anda, att ministerer bilt)as efter något systeine,
att de hildas efter ömsesidig öfverenskommelse, att de bildas
af personer, som till förmåga och tänkesätt känna hvarandra,
som tänka och handla efter samma grundsatser, som
slå och falla med hvarandra. Striden blir då åtminstone
öppen; den blir försatt på den constitulionella terrain, pä
hvilken den bör föras Detta må vara sagdt blott emot
dessa I i k gi 11 tiga ministrar, hvilka hafva nästan ingen färg,
en sådan minislere, under hvilken vi suckat under de sist
förflutna 3o åren och hvilka vi kunna tillskrifva, att våra
reformer icke framgått, och att vi ännu stå på den låga
ståndpunkt, hvarpå vi befinna oss. Måtte en ministere blifva
sammansatt efter grundsatser, de må vara hvilka sorn
helst! Den får göra sig gällande så länge den kan, och jag
är öfvertygad derom, att det enda sätt att komma lill slut
med vår närvar, olycksaliga villervalla, är att få en ministere,
bildad efter bestämda åsigter, och ej en ministere,
sådan som den nuvar., bildad så, att man icke vet om den
bar några åsigter, eller ej. Jag tror nu, oaktadt alla de
amnärkntr, som blifvit gjorda emot Utsk:s betänk., alt den
åsigt, som yttras i slutmeningen deraf, är den rätta. Jag
har åtminstone ej kunnat uppfatta Const.Utskts verkningskrets
annorlunda, än att den inskränker sig till utrönande
af föremålet för anmärkntr; och detta är hvad Ulsk. sökt
göra efter sitt bästa förstånd. XJtsk. har öfverlemnat åt R.
Den ■ a September f. nj.
St., 'Otti äro ile enda, hvilka kunna besluta öfver frågan,
att i öfverensstämmelse med deras öfvertygelse om lindringarna
för Rikets val besluta oell afgöra. Det ar således på R.
St:s afgörande, smn frågan beror. Jag kan ej finna annat,
ån ett uttryc k af svaghet lius K. St., om nlerremiss skulle
göras, med begäran att Ulsk. skall bestämdt uttrycka om R.
St skola använda 107 §:n Reg.Ftn eller icke. Jag kane) finna,
alt R. St. begära mer an en utredning af målet, och den
antydning, sorn Utsk. lemna!, att på grund af 107 §:n [Ilsk.
öfverlemna!' åt R. St. att handla efter smn deni för godt
synes. Af reservationen synes, att inom Utsk. äfven den
äsigten sökt göra sg gällande, att blott föreslå en anmälan
till K M. Jag måste bekänna, att jag ej tillhört denna
mening, utan jag har tillhört den majoritet, sorn framställt
anmärkntr med hänsyftning på 107 §:n. Jag har
gjort det på den grund, alt min innerliga öfvertygelse är,
att, såsom Utsk. uttrycker sig, den nuvar. miuisleren, med
a I aktning för personligheterna, icke utgör den kärna,
omkring hvilken en riktigt kraftfull och stark minislere
kan komma att bilda sig; och det är på denna
grund jag vidblilver mitt yrkande af en anmälan efter 107
§:u. Så långt har jag handlat såsom Utskts ledamot; men
nu inträder min ratt såsom stånds-ledamot , att yttra mig
öfver sjelfva saken i dess tillämpning, och då vidblilver jag
min yttrade tillstyrkan, att göra en anmälan hos K. M. med
ledning af 107 tj:n och med begäran, att K. M. ville vara
nådig och skilja sig från samt och synnerligen sina närvar,
rådgifvare, för att på sådant sätt komma till väga med bildandet
af en liv minister?, sorn kunde komma i tillfälle att
ingå på andra grundsatser, elter andra förhållanden, an det
d 'gliga inproppnings-systeme af en och en i sender, med
hvilka Representationen aldrig halt aran alt göra bekantskap,
och sorn lill en stor del äro okände till sina politiska
tankesätt, till sin förmåga och sina åsigter. Jag yrkar att
Hr Frih. o. Landtm, ville framställa propus, till R. o. Ad.,
a:t, med den ledning, sorn 107 §:n lemnar och på grund af
Gnöst.Utskts belank., eu lind. anmälan till K. M malle göms
0111 entledigande af samtliga ledamöter af dess närvar,
rådgifvare- personal.
Hr Frih. o. Landtm, tillkännagaf, att plenum Lomme
att fortsattas på eftermiddagen kl. 6.
Hr Tersmeden, Garl Reinh.: Jag har hufvudsak
ligen
anmält mig för att bemöta ett inkast af Hr Lefren
och visa, att jag ej så alldeles utan grund yttrat, att Coost.-  Ulsk. har motionsrätt. Andra inom af J7 §:n Riksd.Ordn.
innehåller följande: ”Intet Utsk., Const. o. BancoUlsktn al”lena
undantagna, vare berättigadt att väcka hägur lill afförande
i R. Sits plena, eller att upptaga andra ämnen lin
Denia September f. ra.
”de från plena remitterade,” &c. Jag tror således alt jag
haft anledn. till min framställning.
Hr Lefre'n har här yttrat, alt han, så länge han lefver,
stall tala emot alla öfverträdelse!' af grundlagen. Detta är
ett så ädelt beslut, att jag är öfvertygad att hvarje ledamot
af R. o. Ad. vill biträda honom deruti; men jag hemställer,
huruvida det väl parar sig dermed, att Hr Lefre'n yrkat,
att Const.Utskrs ifrågavar. mern. N:o 33 utan anmärkn. skall
läggas till handlingarna. Det innehåller likväl bestämda
lagöfverträdelser. Bland annat stadgar 5 §:n Reg.Ftu, att
Statsrådets ledamöter till antalet skola vara tio. Hvar och
en känner nogsamt, att allt sedan K. M. sanctionerade R.
St:s beslut om grundlagsförändringarna i afseende på Statsrådet,
hafva 2tne platser i Conseljen varit lediga och Statsrådet
således under hela denna tid incomplett; följaktligen
har, genom detta förhållande, en öfverträdelse af 5 §:n Reg.-  F:n ägt ruin. 8 §:n Reg.Ftn omtalar hvilka mål samtlige
Statsrådsledamöterne skola öfvervara, och då det ej är tänkbart,
att under en tid af flera månader mål af sådan beskaffenhet
icke skulle hafva förekommit i Statsrådet, och
Const.Utsk. derjemte bestyrker att de verkligen förevarit;
så är äfven i detta fall grundlagen öfverträdd. Jag tror således,
att de, som yrka återremiss af betänk, och anmärka
dessa grundlagsöfverträdelser, mera tala till upprätthållande
af grundlagens helgd, än den, som yrkar att meinor. skall
läggas till handlingarna. Svenska folket inser i denna stund
lika så väl, som vi, att grundlagen i dessa delar en längre
tid varit öfverträdd. Det har sin uppmärksamhet fästad på
sina representanter och hyser den förhoppning, att desse
mätte inför thronen tillkännagifva deras egna och nationens
bekymmer, samt hos K. M. i und. anhålla, att Han, enl.
grundlagen och på ett mera nationelt sätt än hitintills, måtte
formera sitt Statsråd, och Svenska folket på sådant sätt
erhålla en minislere, som äger kraft och förmåga att tillvägabringa
de reformer, hvilka äro så högt af behofvet påkallade.
Frih. Cederström: Ordform i Const.Utsk. har i början
af sitt yttrande förklarat, att det icke är någon nyhet
att utan Statsrådsprot. Const.Utsk. upptagit anmärkmr emot
Statsrådets ledamöter, och alt Utsk. vid sista riksdagen till
och med remitterat ett sådant mål till Riksrätt. Det är
något för långt gånget, att inför ett RiksSt. framkomma med
uppgifter, så belt och hållet i strid med verkliga förhållandet.
Den värde ledamoten kan icke vara i okunnighet derom,
att frågan härflöt af en K. propos., som naturligtvis
var åtföljd af Stadsråds-prot., och att således ett Statsrådsprot.
fanns och var föremål för Utsk:s granskning.
I afseende åter på hvad den värde talaren ytterligare
13 H. 4*
3Jo
Den 11 September f. m.
har vttrat, alt Utsk. varit skyldigt att svara på remisserna
från 3 RiksSt. af anmärkn.anledntna, så finnes uti grundlagen
ej ett enda ord derom, men val är Const.Utsk. pligtigt
att pröfva de till dem remitterade anmärka.anledtitr,
emedan det åligger den, sorn uttalat anmärknings-formeln
inom något RiksSt., att inför Utsk. uppgifva anledningarna;
men om Utsk. ej finner skäl att derpå göra något afseende,
så finnes intet stadgande i grundlagen, som ålägger Utsk. alt
i alla fall en framställning derom till R. St. aflåta. — Samme
värde ledamot har yttrat, att Coust Ulskts ledamöters
sätt att uppfatta grundlagen måste få gälla och vara det
rättesnöre, hvarefter Utsk. skall fullgöra sina functioner.
Han borde såsom ledamot af delta Utsk. veta, alt det är lagen,
som skall gälla, och icke deras opinion. Opinionen är
underordnad lagen, och detta så mycket mera här, der lagen
endsst efter bokstafven får tillämpas, och ordföranden
äger aldrig tillstädja att något i Utsk. kan förekomma, sorn
är i rak strid mot grundlagens ordalydelse. — Grefven har
äfven sagt, att det vore en ganska vådlig sak att framställa, att,
för det intet prot. finnes, skulle anmärkt), uteblifva. Han har
hemställt huruvida icke Statsrådet då kunde undgå all ansvarighet
vid riksdagarna, derigenom att intet prot. fördes
vid Statsrådets sammanträden. Het är Coust.Utskts ordför.,
som så yttrat sig, då likväl 9 §tn Reg.F;n tydligen stadgar,
att uti alla mål, som hos Konungen uti Statsrådet förekomma,
skall prot. föras. Jemväl bestämmer i5 §:n, att i commandomål
skall prot. föras. Samma grundlag bestämmer
också, att Const.Utsk. skall äska dessa prot., och att de icke
få vägras; men det finues ej någon enda tanke, något enda
ord i denna grundlag, som gör att Const.Utsk. kan finna sig
berättigadt alt utan dessa prot. handlägga en nnmärkn., derför
att det faller Ulskts ordför. in, att opinionerna inom
Utsk. skola göras gällande i stället för grundlagen. Samme
värde ledamot har vidare yttrat, hvad vi flera gånger förut
under denna riksdag hört, om behofvet af reformer och införande
af en ministere, som kan vara tjenlig till deras be-,
redande. Jag får denna gången såsom förut hänvisa den
värde talaren till de former, som vår grundlag bestämmer
för reformers tillvägabringande inom Svenska statsskicket.
De skola motioneras inom Slånden, de skola beredas af
Utsktn, samt slutligen blifva föremål för R. Sits öfverläggningar
och beslut, dem R. St. hafva att hos K. M. anmäla,
så framt icke R. St. i frågan sjelfve äga beslutande-rält, då
någon sådan anmälan till erhållande af K. M:s sanclion ej
behöfves. Ingenstädes få vi komma fram med försök att på
annan väg, än den grundlagen föreskrifver, inleda oss på en
bana, hvarpå vi ej kunna inträda utan att vara i revolutionstil
Istånd.
Samme värde talare har äfven yttrat, att uti det svar,
son} från Statsrådet blifvit iemnadt på Utskts förfrågan om
Den ta September f. m;
33i
något prot. funnes, innehållande lind. påminnelser af Statsrådet
lill K. M. om ministerens coinplettei ing, Utsk. ej hålli
t den upplysning, att några sådana påminnelser ej blifvit
gjorda. Jag måste saga att, om ett sådant svar verkligen
blifvit afgifvet, så beklagar jag, att äfven K. M:s Statsråd,
sorn expedierat detta svar, misstagit sig 0111 formen; ty Utsk.
får icke begära prot. annat un uti ett bestämdt mål och för
en viss dag, måste således veta hvad det begär, och då först
kan från den andra sidan svaras, att ett sådant prot. icke
finnes; men icke äger Utsk. rätt alt få svar på förfrågningar,
om Statsrådets ledamöter uti den ena eller andra frågan
gjort K. M. föreställningar. Statsrådets ledamöter hafva
inga andra skyldigheter sig ålagda af grundlagen och ansvarighetslagen,
än att i förekommande frågor sig yttra.
Det är helt tydligt, att K. M. med Statsrådet öfvei lägger
om ärendena i den ordning de föredragas, och att Han äf
ven
i fråga om rådgifvarepersonalens complettering ej kunnat
undgå att rådföra sig med dem. Detta är så enligt sakens
natur, alt ingen af Const.Utsk:s ledamöter bort tveka
om alt sådant ägt rum och måste äga rum, innan någon
tillsättning kan ske.
Såsom skäl att anse det af Utsk. afgifna betänk, riktigt,
har man anfört, att vi här i Sverige böra söka alt
komma till likhet med hvad i andra lunder äger rum i afseende
på ministerers bildande. Jag frågar, mine herrar!
huru en ledamot af Const.Utsk. kan yttra sig sålunda, då
icke samme ledamot gjort och i Utsk. genomdrifvit något
förslag till grundlagsförändringar, hvilka kunde leda till det
af honom åsyftade ändamålet. Se der den väg, hvarpå han
äger att befordra sin tanke. Om den vinner majoriteten^
inom Utsk. bifall, så kan den möjligen göra sig gällande; i
annan händelse deremot förfaller den. Han kan visserligen,
om han är riksdagsman, utom Utsk., och det yrkar, få Utsk:s
utlåt, öfver den väckta motionen, och densamma jemte
utlåt, till trycket befordra; men han kommer icke längre
dermed. — Han har äfven yttrat, att Utskrs utlåt, borde
innefatta ett svar, påkalladt af tidens tecken. Jag måtte säga
att det förefaller mig besynnerligt, om en anmärkn anledn ,
remitterad till Utsk., der skulle blifva förvandlad, icke till
en direct anklagelse, utan till ett thema, hvaruti Const.-  Utsk. skall göra politiska reflexioner; ty sådant öfverensstämmer
icke med 29 §:n Riksd.Ordn. och öfriga grundlags§§,
som angå Const.Ulskls functioner härutinnan. Utskls
funclioner äro enkla och bestämda; hvarje sidosprång derifrån
är grundlagsvidrigt. — Samme ledamot har sagt, att
Utsk. skulle äga rättighet att anmärka rådslag af Konungens
rådgifvare inom Statsrådet och att jemväl anmärka
uteblifna tillstyrkanden. Grundlagen innehåller bestämdt,
att om Statsrådet icke yttrar sig för eller emot ett beslut,
sorn fattas, skall det anses såsom Statsrådet tillstyrkt det
-
33i
Den 12 September f. m.
samma, och således måste Utsk. veta om Statsrådet tillstyrkt
eller afstyrkt, ehvad Statsrådet yttrat sig eller ej.
Den värde talaren har förklarat vår ställning vara betänklig,
och uppmanat förstärkta StatsUtsk. att bortvolera
alla anslag, emedan man ej hade förtroende för Statsrådets
ledamöter. Denna betänklighet har han ansett icke kunna
afhjelpas annorlunda än genom ett complett Statsråd. Den
af honom s. k. betänkliga ställningen kan vara betänklig,
om man blir rädd derför, men i annat fall tror jag den ej
vara betänklig.
Jag vill icke vidlyftigare upptaga den värde ledamotens
yttrande i denna fråga, öfvertygad att R. o. Ad. lärer nogsamt
finna, att Utsk. här, utan att äga den uti grundlagen
bestämda grunden för sitt tillgörande, har velat tillvälla sig
rättigheten att framkomma med ett utlåt., som skulle leda
till tillämpning af 107 §:n Reg.F:n mot Statsrådets nuvar.
ledamöter; och jag är förvissad att sådant icke emot grundlagens
föreskrifter kan komma att äga rum.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Man har anmärkt
att grundlagen fordrade ett fulltaligt antal Statsrådsledamöter.
Hvem vet icke det? och hvem önskade ej, att grundlagens
föreskrift, i detta fall, vore uppfylld? Man har till
yttermera visso äfven anfört en hel mängd skäl för nyttan
af att hafva ett fulltaligt Statsråd. De sednare skälen äro
alldeles öfverflödiga; ty då de lagliga redan finnas, så är
man skyldig att fullgöra lagen. Men vid detta lagens fullgörande
möter, såsom vid uppfyllandet af alla andra pligter,
frågan oni förmågan. Det är en allmän regel: ultra
posse nemo obligatur. Denna måste gälla för Statsrådets
fulltalighet lika väl som för alla andra förhållanden.
Huru många försök, som i detta fall äro gjorda, det vet
icke Const.Ulsk.; och troligen icke heller någon annan utom
Statsrådets medlemmar. Att i detta hänseende föra något
till Statsrådets prot., såsom här blifvit yrkadt, torde måhända
hafva varit mindre lämpligt. Om man fortfarit med utnämningar
af Statsrådsledamöter på samma sätt som man
började med Gr. Wachlmeisters, och fått se, den ena dagen
efter den andra, i Statstidningen först en utnämning och
sedan en derpå följande afsägelse — månne sådant bidragit
till Rikets bästa, eller att på något sätt skingra bekymren
och farhågorna? Hade det bidragit att stärka Rikets anseende
bos främmande makter? Jag tror det ingalunda. Men
låtom oss antaga, det man, utan att så noga bry sig om
hvem man finge till Statsrådsledamot, blott sökte sig någon,
hvilken som helst, hvem ville väl blifva entreprenör för
anskaffningen, och hvem kunde taga sig ut dermed på sådana
villkor, som R. St. lemna? Vi hafva sett en Konungens
rådgifvare, som framträdt med det upploget, otu det
tillätes mig nyttja ett sådant ord, att söka tillvägabringa ett
Den ia September f. ni.
333
samfäldt afskedstagande af Statsrådets ledamöter. Men det
har slutat så, att han sjelf gått sin väg, innan saken var
fulländad. Detta föredöme torde afskräcka från efterföljd;
men om man skall finna någon, som vore förmäten nog alt
företaga sig något dylikt, och vilja göra leverancen utan afseende
på personerna, månne vi ej skulle utsätta oss för samma
gäckeri, som, efter hvad jag vill minnas, hände Pitt i
England, hvilken, för att få fram en fråga, tillskapade en
mängd af Pairer? Man gjorde en carricatur, på hvilken
föreställdes en bonde, gapande på husen i London och till
hvilken de kringstående sade: ’’akla du dig för Mr. Pitt;
får han se dig, så gör han dig till Pair.’"’ Vill man bedrifva
saken så häftigt, kan man sjelf komma i bryderi för sin
obetänksamma brådska.
En värd talare bar yttrat sin högaktning för vår förenämnde
ministers sätt att resignera. Jag måste uttrycka min
bedröfvelse deröfver, att ledamöter af Statsrådet i Sverige,
att personer, som borde vara statsmän, så litet förstå vår
grundlag, att de vilja hos Svenska folket, i motsats emot
grundlagens andemening och ord, i stället för den s. k.
a 11 e n a s t y re I se n, införa en a 11 e h a n d as t y re I s e, en regering
af alls slags folk, som hafva tid och lust att agera
på den politiska skådebanan. Talaren har önskat, att afslag
å behöfliga anslag fortfarande måtte äga rum, på det alt
alla de nuvar. rådgifvarne också måtte gå sin väg.
Jag erkänner att StatsUtskrs nidskhet i ett hänseende
har fägnat mig, deri nemi. att det bevisar de Hrr Statsråd,
hvilka onödigtvis och obetänkt begärt sitt afsked, det StatsUtsk.
fördenskull icke gifver ett öre mera. Om det förstärkta
StatsUtsk. gör på samma sätt, så hoppas jag att vi
för framtiden skola så mycket mera sällan få se dylika upptåg.
Det har blifvit sagdt, att det under riksdagen vore
nödvändigt äga ett fulltaligt Statsråd. Min mening är den,
att under riksdag ett sådant ombyte af Statsråd, som hos
oss ägt rum, icke kan leda till något godt; ty under ett
riksmöte äro Statsråds-ledamöterne alltför mycket sysselsatta
med dagens händelser för att kunna företaga sig några
vigligare regerings-ärender, hvartill fordras lugn och vidsträckt
eftertanke. Orättvisan hos dem, som hafva anspråk
på några större regerings-åtgärders utförande under en sådan
tid, är följaktligen påtaglig. Men, säger man vidare, hvad
hafva minislrarne uträttat under denna riksdag? Denna finga
är besvarad genom hvad jag förut anfört, De gamla
hafva tagit afsked; de nya hafva inträdt. Det är ock svårt
för de sednare att veta hvad R. St. sjellve vilja, så länge
tvänne Stånd i de väsendtligaste frågorna stanna emot två.
Talaren har yttrat, alt han icke visste till hvem det stora
fångvårdsanslaget skulle öfverlemnas, hvadan han ansåge sig
icke kunna tillstyrka dess beviljande. Jag frågar om man
kan vara förvissad, att den för sina åsigter sökte nya Just.-
334
Den ia September f. m.
Statsministern skall, om han inträder, sitta qvar intilldess
omröstningarna i förstärkta StatsUtsk. för sig gått och extrastatsregler.
slutligen blifvit uppgjord? Man borde för sälerhels
skull capitulera med honom, alt han åtminstone
sutte qvar en viss tid, antingen till dess han fått penningar,
eller, om inga sådana erhållas, till nästa riksdag, så att man,
under tiden, ej är ulan både penningar och minister för
fångvården. Detta blir en sak för StatsUlsk. att öfverväga
vid extra statsreglertn, då man får se om det föreslår sådana
anslag att RiksStånden kunna dem godkänna.
Här har också blifvit sagdt, alt saknaden af Statsrådsledamöter
gjorde R. St. bekymmer. Jag är frestad att tro
motsatsen, ty R. St:s beslut hafva varit så beskaffade, att
inga Statsråds-ledamöter gerna kunnat fås. Hade man verkligen
önskat erhålla några sådana, då hade R. St. troligen
förfarit annorlunda än de gjort, både med de gamla och de
nya Statsråden. Jag betvifla!' således, att något bekymmer
i della hänseende oroat R. Sl.
Man har talat derom att de privilegierade Slånden vore
tjenstfärdiga. Jag förmodar att talaren menat deras färdighet
alt tjena fäderneslandet. Denna erkänner jag, hvad R.
o. Ad. samt PresteSt. angår. Jag tror äfvenväl att Svenska
folket skall erkänna det, om icke för ögonblicket, dock åtminstone
i framtiden. Det har blifvit yttradt att Svenska
folket vore missnöjd! med statsregleringen. Jag har icke riktigt
fattat talarens mening, om det var missnöjdt deröfver
att Slaten falt för mycket eller deröfver att han lått för litet.
Om Svenska folket tror, att Staten fått för myckel, så behöfver
det blott vänta ett år, för att komma på andra tankar.
Är åter Svenska folket missnöjdt dermed, alt Slaten
fåll för litet, så erkänner jag mig vara af samma mening.
Talaren väntar sig en strid emellan massans och fåtalets
intressen. Om detta innebär en hotelse åt delta Stånd, så
får jag först förklara, det jag icke tror, att rädslan är hemmastadd
hos oss; och för det andra får jag säga att, med
undantag af vår sjelfskrifna representationsrätt, jag icke vet
hvad det är som man skulle kunna önska att beröfva oss.
Vill man taga ifrån oss vår egendom, så är det åtskillige af
de andra Stånden, som äfven hafva något att förlora och
som äfventyra att i deras ordning blifva plundrade lika så väl
sorn vi. Talaren har funnit en likgilltighetsministere hafva fortfarit
under trettio års tid. Förut har han likväl yttrat, det
han ansåge min ringa person vara en ibland dem, som haft
nit för något visst systeme. Ifall så är, och emedan jag
verkligen varit en af Konungens rådgifvare under dessa trettio
år, så har jag samtidigt både varit lill och icke varit
till. Talaren har förklarat, att nuvar. ministere icke utgjorde
en kärna, kring hvilken han trott att nationen kunde
samla sig. Det vore önskligt att han sjelf uppgåfve prof
på en sådan kärna, så alt man, nar personalen vore ulko
-
Den ii September f. in.
335
råd, finge se om kärnan vore tom, eller om det lönade mödan
alt sammansluta sig omkring den. Han önskar att man
måtte begära aflägsnandet af alla sådana personer, som till
deras förmåga ansågos vara okände. Denna önskan tyckes
vara för vidsträckt, ty så länge en person ännu icke intrudt
i Konungens råd, så lärer väl bans förmåga för detta kall
vara okänd. Om han än visat en tillräcklig förmåga på
lägre platser, så bör man dock komma ihåg: tel brille au
second rang qui s’eclipse au premier. Jag ser icke
huru en sådan anhållan till K. M. lämpligen skulle kunna
göras, ulan att R. St. med detsamma uppgåfve en fullständig
förteckning på de nya (efter man icke vill lemna anslag
åt personer, som man icke känner) och alt R. St. derjemte
i den und. skrifvelsen oroförmälte huru mycket de ville i
anslagsväg betala för stycket af de nya Slatsråds-ledamöterne.
Dervid borde dock göras det uttryckliga tillägg, att om några
af dessa Statsråd afginge innan förstärkta StatsUtsk. blifvit
färdigt med anslagsfrågorna, R. St. ändock ville gifva
lika mycket för att slippa dem, som ledsnat vid det höga
förtroendet; ty på annat sätt ser jag icke huru K. M. skulle
kunna bifalla ifrågavar. anhållan.
Här har blifvit sagdt att första felet vore att man icke
gjort framställning till K. M. om Statsrådets fullständigande;
och det andra, alt man icke fört till prot. huruvida några
sådana framställningar blifvit föredragna eller ej. Dertill
har talaren lagt, all om man på det sältet kunde godtyckligt
undvika att öfver vissa ärenden föra något Statsråds-prolocoll,
så funne ett blifvande Const.Ulsk. blott tomma
rummet och kunde intet uträtta i anmärkningsväg. Jag
tror ej att man behöfver fru k ta, alt icke protocoll hädanefter
såsom hittills komma att i grundlagsenlig väg äga rum;
ty i g §:n Reg.Fln står det: ”Uti alla de mål, som hos Konungen
i Statsrådet förekomma, skall prot. föras,” etc. I afseende
på delta memorials behandling har man framställt
tvänne förslag: det ena, alt jemlikt Utsk:s syftning man skulle
hos K. M. begära att blifva af med alla nu befintlige Statsråd,
derföre att de icke åstadkommit Statsrådets fulltalighet.
Således, i stället för ali hafva 7 eller 8 Statsråd, såsom nu
är händelsen, skulle man i underdånighet anhålla att få alls
inga. Det sista alternativet deremot innehåller att man skulle
föreställa K. M. nödvändigheten alt hafva ett fulltaligt Statsråd.
Detta vore på sitt salt följdriktigt, ty hade R. St. först
blifvit af med alla de rådgifvare som nu linnas, så vore det
kanske oundgängligt att de, i bl ist på andra, gjorde sig sjelfive
till rådgifvare. Jag vet likväl icke huru det skulle tillgå
med fullmakterna för de nya Statsråden, enär det icke
funnes några gamla, som kunde contrasignera. De nya blefve
då äfven i detta hänseende sjellgjoida. Enär Const.Ulsk.
således lill R. St. öfverlemna! ett inemot'., åsyftande en åtgärd,
som befinnes olämplig, inser jag ej något annat steg
33Ö
Den ia September f. m.
vara lämpligt, än att tyst och stilla lägga detta memorial
till handlingarna.
Gr. Horn: Jag har någon anledn. att förmoda, attén
värd talare midtemot har misstagit sig om mitt yttrande,
och måhända dela flere med honom delta misstag. Jag heida
alt få förklara, alt jag aldrig menat eller ens, som jag
tror, kunnat uttrycka den tanken, att Const.Ulsk., i motsats
emot dess anmärkn. att en complettering af Statsrådet
borde äga rum, skulle önska att densamma annil längre fördröjdes.
Om denna anmärkn. af den värde talaren var riktad
emot mig, så får jag förklara, att jag på intet vis kunde
tänka mig ett sådant tillstånds fortfarande. Jag trodde deremot,
att en petition, grundad på de vackra premisser, sorn
Const.Utäk. framställt, kunde mycket väl framläggas för K.
M., såvida nemi. R. Sirs majoritet riktigt uppfattat denna
fråga från en rent politisk synpunkt; men jag förklarade
äfven mitt tvifvel derom, emedan jag tyckt mig märka hos
den majoritet, som vid denna riksdag är rådande, mindre
utvecklade begrepp om rätta förståndet af en constitutionel
styrelse. Den värde talaren har äfven till mig, såsom ledamot
af förstärkta SlatsUtsk , gjort den allmäningen, att man
genom fortsatta afslag å alla anslagen skulle uttrycka sin
missbelåtenhet med Konungens Gonselj. Jag medger, att
denna utväg af StatsUtsk. varit afsedd, för att tillvägabringa
en förbättrad administration i della land. Detta har nu
inträffat, men beklagligen återstår ännu hela utvecklingen af
denna fråga. Jag tror alt det kan till stor del tillräknas
R. St. sjelfva, alt vi ännu icke kommit till denna utveckling,
eller att majoritelernas politiska förstånd icke varit
nog mäktigt att hos K. M. ingifva förtroende till R. St:s
bistånd deruti. Endast derigenom kan jag förklara det eljest
högst besynnerliga phenomen, att vi sett införas en Conselj,
som företer hvad en annan värd talare kallat en allelianda-regering;
men om allt framgent R. St:s StatsUtsk.
och förstärkta StatsUtsk. skulle allt mer och mer, genom
vägrande anslag, göra det lill en ren omöjlighet för Reger:n
alt handla till Rikets sannskyldiga nytta, så förmodar jag,
att dermed icke kan i närvar, stund uträttas något annat,
än att man får uppskjuta sina förhoppningar till en kommande
riksdag; ty för mig är det nära nog obegripligt,
huru R. St. på den grund, hvarpå de redan arbetat, skulle
kunna utveckla ett systeme, som skulle kunna föranleda R.
o. Ad. att understödja en sådan Regering, som den, hvilken
den värde talaren och jag önska mätte finnas i Sverige. Jag
förmodar, att det endast blir kommande R. St., som nu
mera derom kunna taga någon befattning. Vidare är det
yrkadt, att, med stöd af detta Coust.Ulsk:s memor., R. St.
skulle enl. 107 §:n Reg.Ftn begära entledigande af alla Ko
nun
-
t) c n 12 September f. m.
337
mingens rådgifvare. Jag yttrade mig helt och hållet emot
den slutsats, hvartill Coust Utsk. kommit, och jag får uppriktigt
bekänna, att då jag likväl förmodar, att Coust.Utskts
afsigt i detta fäll icke kan sträcka sig längre, än till det
förhållande, som ägde rum då dess meiner afgafs, så borde
It. Sits framställning till K. M. i detta afseende innebära
en önskan, att K. M. matte ur Statsrådet aflägsna alla sina
rådgifvare, med undantag af Statsrådet Grubbe. Det skulle
således blifva Statsrådet Grubbe, som skulle grundlägga den
nya minisleren,— en utväg den jag ingalunda vill tillstyrka;
men om detta betänk, återremitteras lill Const Utsk., så
skulle, på grund af återremissen, möjligen Const Utsk , med
frångående af sitt tillstyrkande, uti sjelfva sitt afstyrkande
af åtgärden kunna nedlägga sådana förklaringar, som kunde
föranleda R. St. till den af mig omtalade petitionen. På
grund häraf yrkar jag ännn vidare återremiss af betänkandet.
Gr. Anckarsvärd: Jag förlänger ogerna discussioner,
som ej leda till något ändamål; men åtskilliga inkast hafva
här blifvit gjorda mot mitt yttrande, hvilka jag anser mig
tvungen att upptaga och besvara.
Frih. Cederström besitter en obestridlig förmåga att
bortvända andras tal och att bortsophistera hvad hans motståndare
yttrat, och denna förmåga har han verkligen på
ett utmärkt sätt sökt göra gällande mot milt anförande.
Så framt jag ej misstagit mig örn Hr Frihtns yttrande, likasom
jag tror att han gjort om mitt, och i hvilken händelse
jag på förhand anhåller 0111 ursägt för mitt misstag, så har
Hr Frih:n sagt, att jag vttrat, det Const.Utsk. kunde förordna
Riksrätt och kunde stadga sina omdömen om regertsförhandlingar
utan afseende på något prot. Något sådant
har jag aldrig tänkt och följaktligen icke heller kunnat yttra.
Hr Frih:n har trott sig kunna tillrättavisa ett misstag
å min sida, då jag yttrade, alt Const.Utsk. vid sista riksdagen
beslutade en Riksrätt, såsom jag trodde, icke på
grund af infordradt prot. utan på grund al under riksdagen
förefallna åtgärder, i det Hr Frih:n meddelat den upplysning
att anmärkntn gjordes på grund af en K. propos.,
beledsagad af det Slatsråds-prot., sorn gaf anleda, lill anmärknCn
Denna uppgift af Hr Frih:n synes mig alldeles icke
kunna hafva någon inverkan på mitt förmenande af Const.-  Uts'k:s rättighet att äfven göra anmärkn:r och förordna Riksrätter
på grund af anmärkntr mot åtgärder, sorn blifvit vidtagna
under riksdagens lopp. Frihtn har ej i detta hänseende
kunnat framvisa något förbud för Const.Utsk. och kan
således icke gifva någon grund för sitt påstående, att. Utsk.
i detta fall grundlagsvidrigt förfarit. Det blir åtminstone
icke för Frihtn möjligt att öfvertyga mig 0111 att Utsk. för
1
i II. 43
338
Pen 12 September f. tu.
farit orätt. Frihm liar äfven påstått, att Coust.Utsk. oVältvist
yttrat, att det beror på Utsk. att efter dess opinion
behandla grundlagen. Något sådant yttrande eller åtminstone
någon sådan mening har jag icke haft. Jag har, om
jag påminner mig rätt, yttrat, att Utsk., i afseende på sitt
omdöme, måste vara fritt, och att delta omdöme måste omfatta
anmärkningarnas upplagande eller underkännande, emedan
i grundlagarna icke kan vara föreski ifvet, huruvida Utsk.
skall godkanna eller underkänna en anmärkning. Detta är
sålunda allt hvad jag tagit mig friheten alt i sådant hänseende
yttra.
Fribtn har gjort Ståndet bekant med behandlingssättet
af reformerna i allmänhet. Detta känna vi alla, och alla
veta vi, alt Frihm är obeskrifligt fast i grundlags-paragraferna,
och behöfva således icke något ytterligare bevis på
hans kunskap deruti, hvilken ej blifvit af någon bestridd.
Frihm har äfven satt i fråga en anmärkn. i afseende på det
svar, som Utsk. fått mottaga från Statsrådet i anledn. af
Utskts begäran om prot. ronde de tillgöranden, som af Statslådets
ledamöter blifvit vidtagna inför K. M. i Statsrådet,
till vinnande af dess compleltering, och Frihm har påstått,
att aldrig något svar bort afgifvas, som innefattade annat,
än att ett sådant prot. icke tinnes. Här har deremot nu
Const.Utsk. fått det svar, att några sådana påminnelser icke
blifvit till prot. afgifna. På denna grund anser jag Utsk.
hafva handlat rätt, då Utsk. yttrat, att dessa påminnelser
bort vara afgifna.
Frihm har yttrat, alt Utsk. bort i grundlagsenlig väg
hafva föreslagit en grundlagsförändring, som åsyftade det
nya sättet att tillvägabringa ministere-förändringar och ministere-sammansättningar.
Detta liar icke fallit Utsk. in. Utsk.
bar icke trott, att någon grundlag borde föreskrifva K. M,
sättet att bilda sin minislere, och Utsk. har icke velat påtaga
sig den förebråelsen att på minsta vis hafva velat ingripa
uti detta K. M:s prerogativ att efter sitt behag bilda
sin minislere, som Const.Utsk. ganska väl känner vara K.
M:s egen omsorg.
Frihm har påbördat mig att hafva yttrat, att Utskts
svar bort innefatta anspelningar på tidens tecken. Härvid
får jag göra den anmärkn., att jag aldrig fällt något sådant
yttrande. Jag har sagt, att jag önskat ett Statsråds-prot.
till svar på Utsk:s infordrnn, hvilket visade att Statsrådets
ledamöter sökt inför K. M. göra gällande de tidens tecken,
hvilka äro ögonskenliga och af natur att böra framställas
inför K. M. Delta har jag sagt, men ingalunda att sådant
bort ingå uti Utskts betänkande.
Frihm, äfvensom en annan värd talare, har anmärkt
emot mig, att jag uppmanat StalsUtsk. alt fortfara med alt
afslå anslagen. Dervid har jag intet alt återtaga på minsta
vis.
D c ii 13 S e p t « mb c r f. m.
33g
Jag ber atl få begagna tillfället för ait besvara en annan
värd talare', sorn yttrat att det visat sig att StatsUtsk.
för de gjorda resignationerna ej gifvit ett öre mer. Detta
bevisar blott, att StatsUtsk. förstått att uppskatta livad resignationerna
liitlilis varit värda, och i detta fall synes mig
att man äfven är StatsUtsk. tacksägelse skyldig.
Här liar blifvit framstäldt af en värd talare, att hvarken
Utsk. eller någon annan kan känna hvilka försök, sorn
blifvit gjorda att complellera Statsrådet. Samme värde talare
har sagt, alt det vore föga ändamålsenligt och riktigt
att fortfara på sätt som tillgick med H. Ex. Hr Gr. Wachtmeisters
utnämnande i Statstidningen. Jag kan icke se, hvaruti
det adtequata i tillämpningen består, då jag icke tror
alt i hela Sveriges rike kan finnas någon, sorn godkänt och
gillat det sätt, som då vidtogs, nemi. att i Statstidningen
införa en person såsom utnämnd till en plats af denna betydenhet,
utan atl han sjelf var tillfrågad om han ville emottaga
densamma; så mycket mindre när han i constitutionel
anda kunde betinga sig med hvilka ledamöter han skulle
vilja ingå i Konungens råd. Samme värde talare har sagt,
att om man ville complettera Statsrådet, utan att bry sig
om hvem sorn bildade det, så trodde han, att tilläfventyrs
ingen skulle vilja blifva entreprenör för en sådan inrättning.
Hvad angår den anmäi kntn, alt Evera som helst kund? tagas
lill Statsråd, så tror jag, att den besvaras lätt dermed,
att jag icke kan finna att något annat sysleme varit vidtaget
hittills, än det att taga just hvilken som helst; ty icke
har det varit synligt för menniskoögon, alt man velat
grunda valet på de valdes kända åsigler, och således tror
jag, att entreprenaden i detta hänseende varit ganska lätt.
Efter entreprenadskapet varit satt i fråga, får jag nämna,
att jag tror det hafva varit ett af de största fel, de största
misstag, att man ej kunnat anvisa K. M. någon person, sorn
kunnat blifva entreprenör, någon person med så mycket förtroende,
så mycken känd skicklighet, att han kunnat föreslå
K. M. nio andra personer att bilda en minislere, som
i förväg kommit öfverens om den styrelseprincip de önsjkade
göra gällande. Jag tror icke, att detta vore mycket hegardt,
och att det afven svarade emot förhållandet; ty då
det skall vara Konungen sjelf, som utser sin minislere, så
måste han nödvändigt i detta hänseende vara vägledd af
någon, som föreslår dessa personer, och sorn om dem halmera
kännedom, än det kan vara möjligt för en K, person
att äga. Här har i sammanhang dermed blifvit ytlradt af
en annan värd ledamot, att efter min åsigt skulle det för
närvar, vara Statsrådet Grubbe, som skulle komma att formera
ministeren. Hvad mig beträffar, har jag intet deremot.
Jag bör supponera, att Statsrådet Grubbe blifvit
inkallad på grund af öfvertygelsen om hans skicklighet och
förmåga; och om det då blir lian eller någon annan, seni
34o
Den il September f. m.
får sig uppdraget att bilda ministeren — detta skall vara
mig likgiltigt, och jag har intet emot förslaget, utan tror
att Statsrådet Grubbe, så väl som någon annan, kunde hilla
på passande ledamöter.
Har liar blifvit af en vard talare yttradt, med något
slags hån, såsom mig tycktes, alt en Konungens rådgifvare
bade velat göra försöket att bilda en solidariskt ministeriel
ansvarighet. Detta är åtminstone för mig en obekant sak.
Det har blifvit sagdt, alt lian strandade på försöket, alt han
snart sjelf i anledn. deraf mäste öfvergifva Conseljem Förhållandet
är mig obekant, och jag har blott sett en person
ingå i Statsrådet, utan någon beräkning på en sådan solidarisk
ansvarighet. Om han, efter alt sålunda hafva inlrädt,
gjort ett dylikt försök och strandat på försöket att vinna så
mycket förtroende inom Statsrådet, så är detta hvad jag
högeligen beklagar, emedan jag veikligen är öfvertygad,
alt, om ej detta misstag blifvit begånget, den åsyftade personen
troligen kunnat genom sin skicklighet, sina talanger,
sina förtjenster och kunskaper bilda en ministere, som kunnat
tillfredsställa nationen, åtminstone bättre an den närvarande.
Jag har ej kunnat fatta det troligen qvicka, men för
mig obegripliga i tillämpningen af Pilts carricatur. Jag kan
således icke åtaga mig att vid delta tillfälle besvara den
tillämpning derutaf på mina åsigler, som den värde talaren
bar gjort, då han trott, att jag önskat införa eri allehandastyrelse.
Jag begriper icke heller hvad meningen dermed
varit, så framt han ej velat påbörda ring, ali j ig skulle
önska alt Allehanda skulle komma all styra, men delta har
åtminstone icke varit min afsigt, och hvad den värde talaren
menar med sin allelianda-styrelse, förstår jag icke. Jag
kan ej begripa annat, än att alla styrelser måste omfatta
hvarjehanda eller allehanda bestyr »f flera slag. Sålunda
anser jag mig ej träffad af denna framställning.
Samme värde talare har påstått, att min och deras
åsigt, hvilka yrkat Statsrådets compleltering, under närvar,
förhållande skulle bevisa mycken oerfarenhet. Jag vågar
visserligen icke berömma mig af någon särdeles erfarenhet,
men nog har jag tillräcklig erfarenhet om våra parlamentariska
förhållanden, för att någorlunda kunna bedamina ställningar
och förhållanden 5 och enl. mia öfvertygelse äro uti
iiigen tidpunkt grundlags-öfverlrädeher för It ('gerin och
allm. säkerheten vådligare, än då de ske inför lagsliftarnes
ögon, enär deras upphofsman derigenom nära nog vilja söka
sig en sanction derpå, då öfvei trädelserna oanmärkta fått
passera, just emedan de laglige anmärkarne äro tillstädes och
således böra iakttaga hvad Rikets sannskyldiga nytta krafvel»
Den värde talaren har äfven sagt, att, så länge två
Stånd stanna emot två, ingen grund för rådgifvarnes omdöme
skulle förefinnas, annorlunda än att de skulle komma
Deli ja S c p l c m b c r f. ni.
till den besynnerliga siriIsatsen, som blott vår grumling innefattar,
nemi. att all fråga förfaller, då två Stånd stanna
emot två. Jag hemställer likväl lill den värde talarens ljusa
förstånd, klara omdöme oell verkliga erfarenhet, huruvida
den värde talaren anser beskaffenheten af dessa trunne
Stånds beslut ej förtjena något afseende, vid urskiljandet af
hvad dermed egentligen åsyftas. Jag känner alltför väl
talarens åsigt och ar öfvertygad om alt detta är hans uppriktiga
öfvertygelse när lian yttrar det; men tror väl den
värde talaien alt de båda privilegierade Ståndens afslag på
grundräntans förminskning icke är eli anmärkningsvärdi förhållande,
alt det ej förljenar uppmärksamhet, om två Stånd
stanna emot två i dessa frågor, du de båda näringsidkaude
Stånden fordra lindring och de båda lärande Stånden afslå
all sådan lindring? Tror den värde talaren, alt han, såsom
ledamot afen Conselj, icke skulle finna sig föranledd alt
fästa något mer afseende på de tvänne Ståndens behof af
lindi ing. än på de tvänne andra Ståndens afslag derpå? Jng
för min del tror, att just dessa tvänne Stånds stannande
emot två bort gifva ganska grundade anledmr till betänkligheter
för en rådgifvare-personal, som inträngt i slatsförhållandena,
som intiängt i samhällsskicket i vårt land och
uppfattat detsamma under de högsta synpunkter; och jag
tror ali det icke ligger en så alldeles stor oerfarenhet i
förutsättningen af ett sådant förhållande.
Den värde talaren har i afseende på ett yttrande från
mig, ali jag afstyrkt anslående af medel, hvilkas behof och
nödvändighet jag erkänner, och hvilkas användande jag skulle
önska så fort som möjligt matte inträffa, hemställt huruvida
jag kunde ansvara för att, när medlen blifvit anslagna,
den nye Just.Statsministern komrne att stanna qvar. Delta
är en fråga, som jag knappast vet hvad den kan hänsyfta
på Jag tror visserligen icke, att en Just Statsminister, i
känslan af sitt höga kall och sin inflytelse på samhället,
skulle vilja skilja sig från det vackra föremålet att kunna
använda de medel, som R. St. anslå, till de föl bättringar,
sorn han anser nödvändiga. Jag kan således icke föreställa
mig livad våda egentligen bär skulle uppstå; ty detta är
en våda, som ligger i allt, en våda, som ligger i de nienskfjga
förhållandena; dt t är en våda som ingen kunde förekomma;
ty ingen kati svara för den andres lifstid, och det
Leror dessutom af livar och en, som inkommit i en Conselj,
att. derifrån laga afsked.
Det har af den värde talaren blifvit yttradl, att det är
R. Sits beslut, som egentligen är orsaken lill den ni i nist er i —
ella kris och den' ministeriel la föl lägenhet, som nu agnrum.
Detta är ett talesätt, mine herrar! som gjort sig temmeligen
allmänt gällande inom vissa kretsar, men som från en
annan sida mäste bestridas. Jag vet icke hvad det är, som
kail R. St. tillvitas. Alt R. St. afslagil de obetydliga anslag,
3}i
Den la September f. m.
sorn liitlills ägt ruin, anser jag hafva skett på ganska välgrundade
skäl. Att R. St:s förstärkta SlatsUtsk. kommer
»tt framgent, såsom jag hoppas —och jag skyr ej att nämna
det jag hyser detta hopp — fortfara i sitt afslag; delta
är i mili lanke det enda medlet att komma till en annan
ställning, att komma utur den bekymmersamma belägenhet
i administrativt hänseende, hvaruti Staten nu är. Det har
blifvit af en vard talare mig före bråd t, att jag hyst sådana
åsigter. Den värde talaren har yttrat, att det borde öfverlemnas
till kommande Ständer att befrämja reformerna och
att åstadkomma de beslut, som kunde finnas ändamålsenliga
i detta afseende. Det ar just i samma afsigt, som jag önskar
att afslagen nu måtte komma att äga rum, för att genom
dessa afslag möjligen komma lill bildande af en ministere,
som uppfattat samhällets behof annorlunda än de nu
blifva uppfattade. Det är åtminstone ändamålet för mina
tillgöranden i denna del, att en så beskaffad ministere måtte
komma till stånd förrän eljest skulle inträffa. Jag vill
uti allt hvad på mig ankommer söka alt afböja ett uppskof
dermed under fem eller sex år. Till della mål ser jag ingen
möjlighet att komma, annorlunda än genom hvad man behagar
kalla StatsUtskrs nidskhet — en nidskhet, den jag godkänner,
en nidskhet som jag hoppas måtte få fortfara inora
förstärkta StatsUtsk. Ehuru andra sidans åsigter äro motsatta,
måtte del ej kunna förmenas mig att hafva min åsigt;
ty rättigheten alt tänka är lika för oss alla, då vi ej söka
förnärma andras afsigter, då vi icke tillvälla oss rättighet att
bedomina hvad som ligger utom vår omdömesförmåga och
utom vår gransknings- och omdöinesrätt.
En värd talare på andra sidan har paraphraserat mitt
uttryck, rörtde de privilegierade Ståndens tjenst färdighet, såsom
orden lära fallit ifrån mig, att bevilja anslag. Det är
möjligt, alt ordet ”tjenslfärdighet” ej var det lämpligaste,
men jag ber den värde talaren och Huset ihågkomma, att
under ett muntligt anförande blir del nära ling omöjligt,
att så väl och lämpligt afväga sina ord, som man eljest
skulle önska. Den värde talaren har emedlertid sökt paraphrasera
uttrycket och vända det derhän, att denna tjenslfärdighet
vore färdighet att tjena fäderneslandet. Jag leranar
derhän, om resultatet kommer att blifva sådant, om deras
handlingssätt kommer att af Svenska folket så bedöm
mas.
Jag är förvissad derom, att både den värde talaren
och de som handlat lika med honom, handlat efter sin öfvertygelse;
men detta kan icke betaga mig rättigheten att
tro, det ändamålet helt och hållet förfelas, och att det vore
isynnerhet för detta Stånd en vida lämpligare röle, att
sälta sig i spetsen för det behof af rörelse, hvari samhället
sig befinner, än alt strida deremot, såsom nu sker. Jag tror
att om herrarne, till och med den värde talaren sjelf, skul
le
följa sitt hjerta helt och hållet, och yttra sin öfveitygel
-
Deu i'J September f. m.
343
se fullständig!; så skulle de medgifva alt vi befinna oss i
den största förlägenhet, hvarunder något annat conslitutionelt
land för närvar, suckar. Jag är öfverlygad, alt dessa
förhållanden böra afses af en ministeie; och derför har jag
önskat en ministeie, som ägt förmåga alt uppfatta samhällets
förhållanden från sa beskaffade åsigter, som jag bär ofvan
framställt.
Här bar blifvit yttradi af någon talare — jag kati icke
precist erinra mig af hvilken — att jag skulle hafva sagt,
att folket vore missnöjd! med statsreglertn; men om detta
ord undfallit mig, så har det varit ett misstag, ty det kunde
ej vara grundadt på min öfvertygelse, enär statsreglertn
ännu icke är afgjord, och således något missnöje deröfver
ännu icke kan hafva sträckt sig till folket. Deremot vill
jag icke frånkänna mig, alt jag har sagt och tror, alt missbelåtenhet
kommer all äga rum, då folket får mindre lindring
i sina bördor, än det under närvar, gynnsamma förhållanden
har väntat sig, och ett sådant förhållande måste
man nödvändigt komma att tillskrifva en ministeie; ty
det är omöjligt, mine herrar! alt R. St. kunna fullständigt
Uppfatta Statens förhållanden, och det är endast en ministei e,
sorn kan uppfatta dein i deras helhet.
Man har sagt, att 0111 Const.Utskrs anmärkn.memor.
skulle leda till den af mig åsyftade åtgärden att tillämpa
107 §:n Reg.F:n; så skulle man komma i en ännu värre
och brydsammare belägenhet, derigenom att man, i stallet
för några Slalsråds-ledamöter, skulle komma att hafva inga.
Hvad sjelfva förhållandet vidkommer, så vill jag ej ingå uti
något yttrande om huru stor skilnaden skulle blifva; men
en värd talare på andra sidan har afhulpit denna förmenta
olägenhet, derigenom alt han uppgifvit, alt Statsrådet Grubbe
kunde formera den nya ministeren; och jag har redan
haft äran yttra, alt jag skulle anse detta så mycket lämpligare,
som han så nyss är inkommen, att han icke bort anse
sig bunden af de anterieura förhållandena i ministeren, och
alt han således vore ganska lämplig alt bilda en ny.
Jag vill icke längre pröfva R. o. Ad:s tålamod, utan
får blott gifva tillkänna, att jag ej af de anmärkntr, som
mot mitt yttrande blifvit framställda, kunnat rubbas i min
öfvertygelse, alt anledntr Bro för handen till anuiärkn. enl.
107 §:n, såsom jag förut anfört.
Gr. Spens, Carl Gust.: Icke närvar, vid början af hvad
en ibland de förste talarne yttrat i denna fråga, har jag sedermera
sökt följa debatten med så mycken uppmärksamhet
som möjligt, och hade ämnat försöka att vederlägga några
af de inkast, som blifvit gjorda emot Coust.Utsk:s förfarande.
Denna discussion har likväl nu blifvit så vidlyftig, att
jag bort frukta att missbruka R. o. Ad:s tålamod. Jag vill
således blott anhålla att till prot. få yttra mig i afseende
344 Dea ra September f. ni.
på några frågor, der jag fruktar att elen korta fo’men af
min reservation emot Utskts betänk., hvilken hlotl innefat
tade
ett instämmande med Ur Cederschjöld och Prosten
Hallström, skulle i en framtid kunna föranleda någon lill
den förmodan, alt jag instämt i de yttranden, hvilka lior
blifvit fällda i anleda, af denna reservation. Jag bekänner
mig icke kunna dela den tanke, som liar förnekat Coust.-  Disk. rättighet ail göia imniiirUtr, på den grund, alt det
icke bar erhållit något Statsråds-pi ot. ; deras, som tadla alt
Coust.Ulsk. vid detta tillfälle icke bar frågat efter något
prot. för en bestämd dag, utan efter det måls pro!., om
hvilket de önska vinna upplysning; deras, som (adlat att
Const.Utsk , när det fått det svar att något sådant [irot. icke
finnes, bar ansett sig kunna göra en anmärkning. Orsaken
hvarför jag saknat prot. ligger deruti, alt jag vid detta
tillfälle var af den tanke, alt en anmärka, mot Statsrådets
ledamöters förfarande borde antingen uraktlåtas eller ske
efter 106 §:n Reg.Ftn för de tillfällen, da de tillåtit några
vigtigare inål eller några af de mål, der samtlige Statsrådets
ledamöter bort vara närvar., att under dessa månader
nfgöras; men jag ansåg det omöjligt alt rätt bedomina omfattningen
af liela delta måls sammanhang, utan att äga bela
sviten of dessa prot. under bela loppet af de sista Irenne
månaderna; och att infordra dessa, ansåg jag vara alltför
mycket gjordt af Const.Utsk., emedan det derigenom
skulle hafva åtagit sig en förbindelse att deni i sin helhet granska,
hvilken de icke kunde fullgöra. Detta är det som jag velat
till prot. anmärka, för att slippa anses vara af samma tanke
med dem, hvilka här i detta mål yttrat sig. Jag har för
öfrigt i detta mål varit i en olika belägenhet emot, såsom
jag tror, de flesta af Ulskts ledamöter. De fleste af dem
lära nemi. hafva tillstyrkt departemental-styrelsens antagande.
Jag har afstyrkt det. Jag har varit ibland de högst
få, som här talat emot densamma, och är en ibland de blott
nitton, 0111 jag icke minnes orätt, som voterat deremot. Jag
förutsåg redan då, att tiden ännu icke var inne till dess antagande.
Jag yttrade min tanke, att man först borde hafva
en Representations-förändring, hvarigenom folkets ombud
blefvo så valde oell så litet paralyliserade af formerna, alt
de uttalade folkets röst. Jag yttrade, alt man först borde
hafva en fullständigare ansvarighetslag för Statsrådets ledamöter,
och besvärsmålen skiljdn från de administrativa, på
det man ej skulle utsätta sig för faran att aldrig få några
Statsråder, som icke inom kort lill skulle för myckel fördjupa
sig i detaljer. Jag vill icke längre fortfara med
framställningen af allt delta. Jag skulle eljest kunna hetas
vid detta tillfälle spela den röle, sorn fabeliörfattaren tillägger
den bekante Docleur Tant-pis, då lian later honom yttra
sigt II est mort, je 1’avais bien prevu. Enda orsaken
hvar
-
Sen ia September f. m.
345
hvarför jag framställt detta, är dea, att jag ansett mig derigenom
för min del Lunna möta Gr. Horns uppmaning till
Const.Utsk. att inkomma med förslag till reformer, som
kunde befrämja depnrtemental-styrelsens utveckling. Efter
min tanke är det äfven vid en controll-anstalt de lefvande
elementerna, sorn först böra tagas i betraktande, och sedan
kan det blifva fråga om att derefter lämpa de döda formerna,
hvilket sednare här motsvarar förändrade redactioner
af de grundlagsparagrafer, som kunna anses otjenliga.
Prosten Hallström föreslog inom Utsk. och understöddes deri
af mig och några andra, att, i stället för anmärkn., en motion
lill R. St. efter 3y §:n 2 mom. Riksd.Ordn. skulle göras,
deruti Const.Utsk. skulle föreslå R. St. att för K. M. uttrycka
sitt bekymmer öfver den närvar, ställningen. Detta
var det som jag — ehuru jag icke delade öfvertygelsen om
depar lemen tal-styrelsens nytta — icke ansåg möjligen kunna
disputeras vara nyttigt. Man har velat disputera Const.-  Utsk:s rättighet alt enl. Riksd.Ordnts 3y § 2 inom. göra motioner.
Man har sagt, att det endast vore sådana motioner,
som i 29 §:n Riksd.Ordn. stå omtalade. Jag frågar: hvar
slår det alt, derför att en del paragrafer upprepa hvad som
linnes i en mängd andra, hvarje paragraf skall innefatta ett
sådant upprepande; och att hvad som står i en skall anses
oininletgjordt, derför att det ej tillika står ä en annan? Här
slår tydligt: ''Intet Utsk., Const.- och BancoTJtsk:n allena undantagna
vare berältigadt, att väcka frågor till afgörande i
R. St:s plena” &c. Således måste Const.- och BancoUtsk:n
äga en sådan rättighet. Att nu inskränka detta till hvad
som uti 29 §:n Riksd.Ordn. finnes uttryckt, är ju tydligen
stridande emot den upplästa ordalydelsen, sorn sätter Const.-  Utsk. i parite' med BancoUtsk., och sedan med SlatsUtsk. i
sådana mål, der K. M:s propos. till detta Utsk. har blifvit
öfverlemnad; och som således har afseende på alla de händelser,
der Ulsk:n hafva sådana befattningar, att de kunna
få anledn. till anmälanden eller motioner, som antingen undfallit
riksdagsmännen, eller som angå ämnen, hvarom dessa
icke kunnat äga kännedom. Vid alla sådana tillfällen är
motionsrälten åt Utsktn öfverlemnad. Jag bekänner alt jag
icke annorlunda kan tyda grundlagens föreskrifter i detta fall.
I ordningen förekommer nu att yttra sig öfver hvad
som med detta betänk, skall göras. Jag erinrar att jag hört
en amnärkn. göras af Hr Bråkenhjelm, då han klagat deröfver
att Const.Uisk. icke i sin slutliga framställning och
sitt yttrande om 107 §:n har bestämdt sagt om det var för
bristande iakttagande af Rikets sannskyldiga nytta eller om
det var för bristande nit, skicklighet och drift, som Utsk.
ansåg 107 §:n böra och kunna emot Statsrådets närvar, ledamöter
användas. Jag erkänner alt denna anmärkn. är
möjlig, men icke att den leder lill samma resultat, hvartill
13 H. 44
346
Dea is September f. m.
Hr Bråkenhjelm derigenom kom, att Utskrs mentor, skulle
läggas till handlingarna såsom grundlagsvidrigt, utan dertill,
att samma mentor, torde höra återremitteras, på det att
man i förenämnda afseenden må erhålla upplysning om hviiketdera
har inom Utsk. varit majoritetens mening.
Här har i allmänhet blifvit af flera sagdt, att mentor,
skulle läggas till handlingarna, såsom grundlagsvidrigt och
onödigt. Om det är grundlagsvidrigt eller onödigt, derom
får majoriteten äfvensom minoriteten inom Const.Utsk. afvakta
historiens dom, på samma sätt som majoriteten och
minoriteten inom R. St. få underkasta sig den. Genom R.
St:s beslut kunne vi icke få den förklaring, att det är
grundlagsvidrigt att göra den anmärka. Utsk. här gjort;
men väl kunna — jag bestrider det ej — deremot inom
RiksSUn göras anmärkntr, och jag tror derför att, endast på
grund af den upplysning, som Hr Bråkenhjelm saknat, mentor.
bör återremitteras. Om nemi. återrenjiss ej sker, måste
vid detta betänk, samma form iakttagas som Hr Landtm,
nyttjat vid det s. k. ddcharge-be tänkandet eller vid Const.-  Utskrs mern. N:o i3, då det tillgick så, att sedan memor.
var lagdt lill handlingarna, gjorde Hr Frih. o. Landtm, propos.
derpå, om Ståndet ansåg Rikets väl kräfva, att den eller
de personerne skulle anmälas till entledigande. Är det
nu så, att upplysning saknas om hvilka personer Const Utsk.
vid detta tillfälle ansett böra ställas till ansvar efter 107 §:n,
vare sig hela Statsrådet eller blott den föredragande, då kan
jag för min del icke inse, att Hr Frih. o. Landtm, skulle
kunna göra den propos., hvilken skulle följa uppå den, att
lägga memor. lill handlingarna.
Hr Tersmeden, Gustaf Reinh.: Ingen har hestrid!,
att grundlagen säger, att Statsrådet skall bestå af tio ledamöter,
efter den nu införda förändrade organisationen deraf.
Icke heller har någou bestridt, att detta bild varit
ouppfylldt alltsedan departemental-styrelsen antogs. Deraf
borde också följa, att ingen med skäl bort kunna bestrida
de gjorda anmärkningarnas gilltighet. Frågan är blott den,
huruvida de äro af den vigt, att antingen 106 eller 107 §:n
Reg.F:n bör på grund deraf tillämpas. Här har någon af
Const.Utskrs ledamöter sagt, att han trodde, det 106 §:n vore
mera tillämplig än den 107 §:n, om någon skulle tillämpas,
emedan detta vore en rak öfverträdelse af grundlagen.
Det kan visserligen icke nekas, att detta har mycket skäl
för sig; men då jag tror, att Rikets sannskyldiga nytta icke
kunnat blifva riktigt iakttagen i anseende till Statsrådets incompletta
skick, så önskar jag så mycket hellre, att 107 §:n
måtte tillämpas, som icke dessa begge §§ på en gång kunnat
tillämpas, och jag alltid hellre önskat att denna § måtte
användas än den 106.
Här har blifvit sagdt, såsom jag tror, ganska riktigt af
Denia September f. m.
347
Hr von Hartmansdorff, att man icke af Regertn kan fordra,
att under riksdagens lopp några vigtigare åtgärder i reforiaväg
skola vidtagas, då de ej blifvit yrkade af någon annan.
Jag tror alt lian deruti kan hafva rätt; men hvad man af
den nya Regertn alltid bort kunna vänta, och hvartill tid
alltid finnes, är, att den bort taga det af förra Regertn
följda befordrings-systemet i närmare sigte. Jag kan icke
tro annat, än att, om Statsrådets ledamöter hade varit tio
i stället för 7, en så vigtig förändring hade kunnat göra sig
gällande hos K. M., och att, om jag så får uttrycka mig,
en rensning med de skedda befordringarna deraf bort blifva
en följd. Jag har under debatten vid decharge-betänkandet
yttrat och dervid icke blifvit emotsagd, att hvad landet
kunde hafva mest alt lägga de förra rådgifvarne till last, var
icke utnämningen af de eller de personerna till deras platser,
utan ännu mera att K. M. icke begagnat sin rättighet att
från förtroendeembeten skilja sådana personer, hvilkas karakter
och seder öppet tadlades. Jag skulle således tro, att,
om Statsrådet varit fulltaligt, fråga hade kunnat uppstå om
alt skilja en eller annan sådan hög embetsman från sin plats,
0111 hvilken sådant hade varit bekant; och jag skulle hafva
önskat detta så mycket mera, som Regertn derigenom hade
bevisat, att den velat beträda det constitutioneila systemets
bana, och derigenom återfört en belåtenhet med Konungens
person, som förut funnits, och hvilken jag tror mycket Blifvit
minskad lill följe af de herrars uppförande, som yrkat
att Konungen skall vara allena styrande. Jag skulle
med ett ord hafva önskat, att Konungens Statsråd sökt göra
sina råd gällande, och, om de det ej kunnat, aflägsnat sig
för att icke välla missbelåtenheten emot Majestätet, hvilket jag
anser såsom en af de största olägenheterna af vårt gamla
slyrelse-sysleine. Jag tror således, att det bort vara de nlivar.
rådgifvarnes pligt alt efter två eller tre sessioner, då
Statsrådet fortfarit alt vara incomplett, lemna Konungen
tillfälle att uppdraga åt en eller flera af dem att bilda
en ny ministere i enlighet med hvad Reg.Ftn derom stadgar.
Alt detta icke skett, inser jag lika med Gr. Anckarsvärd,
och önskar Hr Landtmts propos. på alt R. o. Ad.
måtte besluta en skrifvelse till K. M., med anhållan att K.
M. ville, på grund af detta memor. och Const.Utskts derutinnan
gjorda tillstyrkande, entlediga sina samtliga nuvar.
rådgifvare. Jag anhåller om Hr Frill. o. Landtmts propos.
derpå.
Frih. Gederström: Det är visserligen ingen ovanlighet,
att Gr. Anckarsvärd söker komma ifrån ett vederlagdt
yttrande, genom att anse sig ej hafva yttrat hvad som blifvit
vedin lagdt. Jag hembär honom emedlertid min tacksamhet,
för det han på delta sätt sjelf vederlagt hvad lian yttrade
uti sitt första anförande. Mia anmärkn. deremot alt
348
Den is September f, m.
Const.Utsk. icke kan utan Statsråds-prot. besluta öfver anmärkn.
anledn:r eller remittera dem till Riksrätt, och att
remissen till Riksrätt vid sista riksdagen skedde på grund af
ett granskadt prot., bar han ej kunnat vederlägga och således
å andra sidan medgifvit, att man ej kunde utan prot.
gå till väga i Utsk. Jag vill således ej vidare återkomma
till delta ämne, som egentligen icke ytterligare bort vidröras.
Jag tänker icke följa Grefven på den sidostråt omkring
betänk., som Isan sedermera gjort, emedan ämnet för vår
öfverläggning nu är hvarken mer eller mindre än detta
Utskts mentor., och huruvida det, på grund deraf, befinnes
att Rikets väl fordrar entledigande af Konungens rådgifvare.
Då nu detta betänk, bevisligen blifvit grundlagsvidrigt uppfattadt,
så lärer icke någon sådan åtgärd kunna äga runi,
utan betänk, måste ogillas. Allt hvad som blifvit anfördt
rörtde behofvet att vägra anslag för att borltvinga en radgifvarepersonal;
rörtde allt hvad som blifvit yttrat om att
två Stånd stannat emot två uti anslagsfrågorna, i den mening
att de Stånd, som vägrat anslagen, skulle hafva företräde
framför dem, som beviljat anslag, vill jag endast hänvisa
till grundlagen, som förbjuder alt vägra anslag, der Rikets
behof iiro gifna och der man ej kunnat underkänna
dem. Rikets behof profvade skola ock anslagen beviljas.
Det Stånd, som önskar ett annat handlingssätt, ställer sig på
revolutionens bana. Jag går ifrån dessa anmärkntr, såsom
riktade emot Gr. Anckarsvärds an förande, och vänder mig
till Gr. Spens, från hvilken jag ej vänlat någon misstydning
af grundlagen. Gr. Spens har ytlrat att 37 <j:n Riksd.Ordn.
kunde tillämpas till andra föremål, än de functioner, som
för Utsk. blifvit i grundlagen noggrannt bestämda. Det är
detta, som förundrat mig och som jag icke kunnat lemna
oanmärkt. 53 §:n Reg.Fln utvisar tydligen Const.Ulsk:s
åligganden vara: ”att väcka och upptaga frågor rörtde förändringar
i grundlagarna och yttranden deröfver till R. St.
afgifva, samt att granska de uti Statsrådet förda protocoll."
Derefter har Grefven i 29 §:n Riksd.Ordn. samma ämne vidare
utvecklat och finner i 37 §:n 2 mom. af samma Riksd.-  Ordn. ånyo upprepadt hvad så väl Banco-, som Const.-  Utsk:n och i vissa fall jemväl StatsUlsk. hafva för rättigheter
i motionsväg, nerol. Const.Utsk. anmälande-rätt i ansvarighetsfrågor
och motionsrätt i grundlagsfrågor, och dermed
för detta Utsk. punkt.
Samme värde ledamot har tillstyrkt en ålerrerniss af
betänk, och har uti belänk. förenat sig med Prosten Hallström.
Jag kan ej neka, att samma förundran, som Grefvens
anför, nu har väckt hos mig, samma förundran väckle
hos mig Hr Hallströms ord i reservationen, afvikande från
de emia ord, som blifvit riktigt reserverade, nemi. Hr Cederschjölds,
hvilken i denna fråga någorlunda uppfattat
grundlagens mening och sagt, alt, i saknad af Statsråds-prot.,
D c il ta September f, sn.
349
de gjorda anmärkningarna ej kunde af Consi.Utsk. upptagas
till pröfning. Jag anhåller likväl att, då så väl den ene,
som den andre talaren frångår det rätta föremålet för öfverläggningen
och ingår i yttranden om andra medel och
andra utvägar till vinnande af sökta mål, talar om representationsförändringen
och allt annat utom det egentliga föremålet
för öfverläggningen, sådant måtte förelommas, och
att memor., med R. o. Ad:s ogillande, måtte blifva lagdt
till handlingarna.
Man har frågat om ett sådant betänk, kan ogillas. — Ja,
mine herrar! man kan lill och roed, om Utsk» dertill uti
ett blifvande betänk, gör sig skyldigt tili ytterligare brott
emot grundlagen, ställa ledamöterna under tilltal enl. rio
§:n Reg.Ftn, för det de vågat bryta grundlagen.
ff* Frih. Boye: Angtde förevar, memor. har jag redan haft
äran yttra mig, nemi. att jag anser det ej vara öfverensstämmande
med Sveriges grundlagar. Jag har nu begärt
ordet, egentligen för att, såsom jag hoppas, med samma hofsamhet,
som Gr. Anckarsvärd iakttagit uti sin hemställan
till Hr von Hartmansdorff, å noin sida lill Grefven göra också
en hemställan. Den ädle Grefven har hehagat medgifva,
att grundlagen bjuder, att i de ärenden, der tvänne Stånd
stanna emot två, förfaller frågan; men han har likväl hemställt,
om Konungens rådgifvare icke borde göra mera afseende
på fordringarna af de tvänne Stånd, som han kallar
närande, samt deras behof af skattebördornas nedsättning.
Jag får erinra derom, att när i beskattningsfrågor två Stånd
stanna emot två, så kommer frågan aldrig till K. M., och
Konungens rådgifvare få således aldrig tillfälle att gifva något
råd i en sådan fråga. — Grefven har äfven klandrat ett
annat yttrande af Hr von Hartmansdorff, hvilket jag ber att
få försvara, derföre att jag antager det fullkomligt såsom
mitt eget, nemi. att R. St. verkligen synas sjelfve vara skulden
till den ministerkris, hvaruti vi befinna oss. Jag skall
icke uppehålla mig mycket vid det bevis för denna sats,
som ligger uti det orimliga de'charge-betänk., hvilket kommit
från Const.Utsk. Man har redan tillräckligt stridt om
lämpligheten deraf, ty man finner i detta afseende framdraget
både likt och olikt. Jag skall derförutan framställa
ett skäl, som jag öfverlemnar till Grefvens af mig och allmänheten
erkända goda urskilningsförmåga. Kär R. St. antaga
Grefvens önskningar, till afslag på betydliga anslag lill
Staten; när förstärkta StatsUlsk. fullgör Grefvens begäran,
och sätter hvarje depart chef utur tillfälle alt, efter sin öfvertygelse,
på den platsen kunna gagna fäderneslandet; när
en sådan person nödgas säga: jag skulle åtaga mig del, om
jag hade medel, men R. St. hafva vägrat dem, och jag kan
derföre icke fullgöra hvad af mig fordras, såsom krigsminister
t. ex.; — då frågar jag: be hofs det starkare skäl, äu
»
35»
Dea 12 September f. tn.
della, för att visa att R. St. genom sin njugghet tillbakaskjuta
hvarje håg att inträda i Styrelsen? Jag tror äfven,
att den ädle Grefven bör vid närmare eftersinnande något
jemka med sig uti den indelning han gjort af RiksStm, då
lian ansett de privilegierade Stånden blott vara tärande och
de andra endast närande. Äro då de ledamöter af detta
Stånd, sorn äro jordbrukare, — och jag menar att Grefven
sjelf befinner sig i denna belägenhet, — äro de blott tärande?
Bidraga de icke till Statens bästa, likaså mycket som
borgare och bönder? Jug tror det visserligen. Jag känner
t. ex. en possessionat i Nerike, som erlägger i kronoutlagor
iner än tvenne af Nerikes städer tillsammans. Är då han
endast tärande? Hvarföre skulle han icke också räkna sig
ibland de närande? Det der saltet att elassificera medborgare
lill det resultat alt den ene skall väga mer än dea
andra på Statens våg, att sönderslita de föreningar som
grundlagen sjelf gör, öfverlemna!' jag till Grefven, om det
är fullkomligt rättvist. Jag vet, att populariteten — åh ja,
den vinnes ju mera man smickrar de båda Stånd, af hvilka
man väntar gagn för sina planer! Jag hemställer likväl tili
Grefven om delta kan vara rätt.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Då flere af R. o. Ad:s ledamöter
yrkat återremiss, oaktadt alli hvad deremot hittills
blifvit anförd t, torde det tillåtas mig att ingå i närmare
granskning af denna fråga. De som yrka återrernissen, stödja
säg på innehållet af 07 §:n Riksd.Ordn. Visserligen innehåller
denna § motionsrätt för Const.Utsk.; men ingalunda
kan denna motionsrätt vara af samma beskaffenhet som
den, hvilken omtalas i 60 §:n af samma grundlag, der det
heter: ”Vilja R. St. till Konungen framföra någon deras
”allmänna önskan, i hvilket ämne som helst, förhålles der”roed
på det sätt Reg.Ftns 89 § utstakar.” 89 §:n åberopar
Ekon.Utsk. Om man nu vill förklara stadgandena i de båda
§§:na af Riksd.Ordn.; huru kan man göra det annorlunda
än på det sätt, alt 87 §.'ns stadgande rörlde Const.Utsk.
endast och allenast afser den motionsrätt, som tillkommer
detta Utsk. enligt grundlagarna, och hvilken är bestämd dels
i Reg.F:n och dels i 29 §:n Riksd.Ordn.? Mig synes alltså,
alt den återremiss till Const.Utsk., hvilken af åtskilliga ledamöter
blifvit yrkad, icke skulle tjena till någonting; ty
Const.Utsk. kan icke behandla målet till det resultat, sorn
desse ledamöter önskat, äfven om Utsk. dertill vore benäget.
Tiil följe af denna min anmärkn. tror jag icke att någon
återremiss kan komma i fråga. Man vill hafva en återremiss,
för att få utredt, hvilka de personer äro, som här
böra stallas till något slags ansvar i ett elles annat hänseende
Huru kan man önska det, då Const.Utsk. bestämdt
yttrat, att alla Konungens rådgifvare skola entledigas? Har
icke Utsk. derigenom bestämdt uttalat sin önskan? Jag tror
Ges la September f. m.
3Si
ej att den bestämdare kan uttalas. 107 §:n Reg.Fm innehåller
icke någon anleda, för R. St. att återremittera så beskalfade
ut!åt:n som detta. Af allt detta synes mig följa,
att en återremiss ur olaglig och stridande emot grundlagarna,
hvarföre jag för min del icke tror att den kan komma
i fråga, och då den ej kan komma i fråga, så förstår jag
icke, att man kan göra något annat, än lägga hela detta besynnerliga
arbete till handlingarna, hvarpå jag begär Hr
Landtmts proposition.
Hr Hjerta, Lars: Mig förekommer det, såsom hade
denna fråga led t till någon digression från det egentliga öfverläggningsämnet.
Jag vet icke om jag misstager mig; saen
jag tror ej, att det finnes någon ledamot inom detta Hus,
sorn icke känner verkliga orsaken till den ministeriella kris,
som varit öfverklagad, och att om man nu här talar huru
länge sorn helst deröfver, så kan man likväl aldrig vidröra
den verkliga orsaken. Jag tror således, att alla uppmaningar
tdi Utsk. att aflemna en förteckning på rådgifvarne,
eller talet om possessionaternes utlagor i Nerike alldeles icke
leder till något resultat, utan kan anses såsom en skärmytsling
emellan talarne, som väl kan vara alltför intressant
men alldeles icke förer till något ändamål. På denna grund
skall jag icke heller förlänga discussionen, utan endast i korthet
nämna, att om jag också anser Const.Utskrs mern. grundlagsenlig!
, så skulle jag likväl icke vilja yrka att denna sak.
behandlades enl, 107 §:n; först och främst emedan jag icke
har något hopp att min tanke skall gå igenom hos R. o. Ad:s
majoritet, och sedan äfven derföre, att jag tror, att om R.
St. afven förenade sig om denna tanke, den icke skulle kunna
göra sig gällande, jag tror nemi., att den nu var. ministeren
icke kan uppfylla nationens förhoppningar och behof
af reformer. Min tanke är således alldeles densamma som
StalsUtsk:s ordför. Gr. Horn för någon tid sedan yttrade,
nemi. att det enda medlet att få en förändring härutinnan
— hvilket är hvad man egentligen åsyftar — vore, att R.
St. afsloge alla ordinarie- och extra-anslag, hvilka icke af
det bestämdaste för handen varande behof äro påkallade.
Detta anser jag vara R. St:s pligt både emot nationen och
emot Konungen, som på det sättet bäst kan blifva öfverlygad
derom, att nationen icke hyser förtroende lill den Hilvar.
Styrelsen. I sammanhang härmed utber jag mig likväl
att få reservera mig emot det yttrande af Gr. Anckarsvärd,
deruti han velat medgifva, att Statsrådet Grubbe skulle vara
den, som kunde bilda en ny ministere. Jag vet icke om
det är tillåtet, enl. 90 §:n Reg.Fin., att här göra Hr Grubbes
egenskaper till föremål lör discussion, och skall således
icke våga någon betraktelse deröfver. Jag vill blott i
korthet yttra, att jag anser omöjligt, att Gr. Anckarsvärd,
00a han tagit närmare kännedom af bemälde Statsråds åsig
-
35a
Den n September f. m.
ier och skrifter, skulle kiliana Sosia att lian skulle hilda en
ministere i detta land. Jag förenar mig med dem, som begärt
ålerrerniss af detta memor., derföre att jag önskar att
R. St. måtte hos K. M. i und. anhålla, att nationen finge
en complett ministere, emedan jag anser, att om nationen
skall få en ministere, af hvilken den kan något vänta, så
måste densamma äfven nödvändigt vara complett.
H. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm, Gustaf: Jag protesterar
allvarligast mot Gr. Anckarsvärds classification af RiksSt:n
såsom vore aine de tärande och a:ne de närande.
Den purt materiella uppfattningen — den nemi. att det åkerbrukande
ståndet skaffar brödet, och det handlande saltet, —
må ju med den värde talarens samtycke undanrödjas. —- Meningen
kan ej bernias utur beskattningsväsendet. Adeln skattar
ju för grundegendom uppskattad till y5 mill. (nära
delen af Rikets) och jorden i Sverige beskattas ju utan
hänsigt til! ägarens stånd. — Menas löntagarne ? De skatta
i bevillning för sina löner lika tota! summa roed den sammantagna
bevillning, som af aila handlande, handtverkare
och borgare i hela Riket erlägges *). Men månne de, försina
löner, icke gifva Staten mera än denna bevillning; desse
lärare, som varda religionen och bilda det uppväxande slägte!?—
desse löntagande vetenskapsman, skalder och konstnärer,
som upplysa nationen och pryda den ? — desse domare
som skipa lagen åt folket?— desse Statens tjenare, som sköta
dess ärenden och vårda dess egendom ? — desse stridsmän,
som egnat sig åt Rikets försvar? — Äro de som idel vattenbi
alt anse, alla de bland desse, som derjemte äro i 2:ne
Stånd röstberättigade? — Jag säger, jag, att när de uppoffrat
tillgångar och ungdomsår på sin bildning lill det allmännas
tjenst; och när de i denna tjenst använda sådan dels
medfödd, dels sig tillkämpad förmåga, hvilken, använd i andra
yrken, beredt dem vida rikligare villkor och vida trefnare
lefnad, hafva de gifvit Staten vida mera än de af Slaten
få. Lika orättvist som oriktigt skulle således deras medvaro
i arne Stånd ådraga dessa epithetet tärande, hvilket
inom familjer, bolag, och alla mennisko-aggregater betecknar
dem hvilka lefva på de öfriges flit ulan att i denna
deltaga. — Medelst sådant differencierande af samhällsclasser
eldas det ståndssplit, hvilket redan så länge varit en kräfta
i vår Stat; och på hvilkets ytterligare exacerbation redan
så mycket varit vid denna riksdag anlagdt; — och med hela
min öfvertygelse om del anti-fostei ländska deri, anser jag
mig af fosterländsk pligt kallad alt sådant mottala.
Hr Ribbing: Här har af en ledamot i Ståndet blifvit
fäldt ett yttrande, som jag ingalunda med stillatigande kan
ffir
*)
Enligt rikshufvndboken för år i8å} utgjorde den förra sunim.ui
330,770: 39. 3. och den sednare 233,793: ^6.
Den 12 September f. m.
3.03
förbigå. Det rör indirect mig och direct en af de värdigaste
ledamöter, som linnas på Riddarhuset. Frill. Cederström
har nemi. yttrat, att det vore honom oväntadt, att Gr.
Spens skulle vränga grundlagen. Jag frågar, mine herrar!
om vi vilja, att en sådan utlåtelse skall stå i vårt protocoll.
Jag för min del önskar, att aldrig något sådant må komma
dit. Den värde ledamot, som direct emot sig fått slungad
en sådan förebråelse, visar med sitt stillatigande ännu mer,
att lian icke tagit en sådan förebråelse direct åt sig. Jag
lespecterar honom ännu mer derför, men jag har icke kunnat
göra så med. Skulle Frih. Cederström för sin del vilja
låta detta stå i prot., så anhåller jag, att mitt högtidliga
ogillande måtte sättas derjemte. För öfrigt tror jag, i afseende
på sjelfva saken, att, då jag ej hört någon yttra sig
för bibehållandet af det förhållande, som äger rum i Statsrådets
nilva!', sammansättning, det skulle vara en bedröflig
erfarenhet, om R. o. Ad., eller det s. k. Rikets första Stånd,
skulle möjligen bjuda till att genom en nekad ålerremiss förhindra
oss att i laga väg vinna det Önskade målet för våra förhoppningar.
Man skulle möjligen i sådant fall kunna göra
sig den föreställning, att R. o. Adts syftemål vore att få
ännu mera invecklade och kritiska förhållanden i denna del,
och såmedelst på sådan väg kunna få de förbättringar, som
äro åsyftade. Jag är åtminstone icke af dem, som önska sådant.
Jag önskar lugn och fred, så länge som möjligt; och
det är derför jag ånyo får begära återremiss af delta mentor.
, till vinnande af det ändamål, som jag förut framställt.
Gr. Spens: Jag har begärt ordet, endast med afseen
de
på Hr Ribbings yttrande om några ord af Frih. Cederström
i afseende på hvad jag nämnt uti ett föregrde anförande.
Jag hembär Hr Ribbing de varmaste tacksägelser folden
vänskap han alltid hyst, och äfven nu visat för mig;
men hemställer, om någon tvist i anledn. af det yttrande,
Som här är i fråga, bör upptaga R. o. Ad:s tid. För min
del har jag intet emot, att det står i prot. Min mening har
ej varit att förolämpa någon annan, och jag fattade ej Frih.
Cederströms yttrande såsom på något sätt förolämpande.
Jag önskar således, att det helt och hållet må bero af Frih.
Cederström hvad som af hans yttrande skall stå qvar i protocollet.
Hr Munck af Rosenschöld, Nils Rudolph: Då
jag deltagit uti de anmärkn:r, hvilka föranledt Const.Utsk:s
ifrågavar. memor., torde mitt tänkesätt i afseende på det
halfva interregnum, sorn råder uti vår styrelse, vara fullkomligt
ådagalagdt. Detta anser jag vara nog för mig; det
tillhör eder, mine herrar! alt handla, att besluta. Jag vill
icke ingå uti något bedömmande af det sätt, hvarpå Const.-  Utsk. behandlat de gjorda anmärkn:na; jag öfverlemna!'helt
13 H. 45
Den u September f. m.
och hållet åt Ståndet att, med anlcdn. af ifrågavar. memor.’
iakttaga livad det anser sig värdigt och Riket nyttigt. Skulle
Ståndet anse detta memor. lill ingen åtgärd föranledande,
skall jag beklaga det, men — har icke mer att beklaga!
Hr Frih. o. Landtm, ytlrade, att då Const.Utsk. uti
nu föredragna memor. icke tillstyrkt Stånden alt fatta något
visst beslut, utan öfverlemnat pröfningen af målet till R.
St:s afgörande, i öfvertygelse att Utsk. utredt saken och
följt föreskriften uti 107 §:n Reg.Fm, som ålägger Utsk. att,
då enskild riksdagsman till Utsk. inkommit med någon an-*-  niärkn., deröfver sig yttra och saken RrksSttns pröfning underställa;
så funne R. o. Ad. att någon propus, till bifall
å Utskts betänk, icke kunde äga rum, och att Hr Landtm,
derföre ålåge att framställa propostna i öfverensstämmelse
med hvad här under discussionen blifvit begärdt. Den första
propos., som Hr Landtm, trott sig finna vara tinder dis-1
missionen begärd, vore den, att Utsk:s mein. skulle utan vi11
dare åtgärd läggas till handlingarna. Den andra, som Hr
Landtm, trott sig finna vara begärd, vore att memor. skulle
återremitteras i följd af dervid gjorda anmärkmr; och den
tredje, alt R. o. Ad. skulle anse, det R. St. bolde hos Ko-1
ritingen, till följe af 107 §:n Reg.Fin, anhålla, att Konungen
måtte ur Statsrådet och från ernbetel skilja nuvar. Stats-1
råds-personalen. Till en början ville Hr Landtm, nu framställa
den propos., som först blifvit begärd; hemställande
lian alltså, örn R. o. Ad. ansåg Coust.Utsk:s nu föredragna
memor. utan någon vidare åtgärd böra läggas lill handlingarna.
Ropades, starka ja, blandade med nej.
Då Hr Landtm, förklarade, det han trott sig finna aU
ja öfverröstat nej, begärde
Hr Tersmeden, Gust. Reinh., votering, och anhölf
att den af honom förut yrkade propos. måtte blifva coutra-proposition.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. be-1
hagade till eontra-propos. antaga den mening, som Hr Ter-1
smeden, Gustaf Reinh., i sitt yttrande framställt.
Hr Tersmeden, Carl Reinh,, yrkade att conträ-propostn
mätte innehålla återremiss.
Hr Landtm, yttrade, att då Hr Tersmeden, Gust,
Reinh., begärt votering, ansåg Hr Landtm, sig först böra
hemställa, om R. o. Ad. till contra-propos. ville antaga hans
mening; blef den ej till contra-propos. antagen, ville Hr
Landtm, hemställa om Ståndet antog till contra-propos. Hr
Tersmeden?, Cari Reinh., förslag.
Gr. Horn: Jag tyckte att Hr Frih . o. Landtm, sjelf
framsta!Ide frågorna i den ordning, sorn de under öfver
-
Den 12 S c p t c m b e r f. m. 355
läggningen förekommit; och då tror jag, att återremiss förekom
i andra rummet. På grund deraf hemställer jag, om
icke, såsom Ilr Tersmeden, Carl Reinh., och flere andra talare
yrkat, återremiss får blifva contra-proposition.
Hr Tersmeden, Gust. Reinh.: Då flere ledamöter
yrkat återremiss, och ingen annan talare än jag yrkat den
contra-propos., som jag framställt, så afstår jag från min begäran.
Uppå derefter framställd propos. fann R. o. Ad. för
godt bestämma att contra-propos:n skulle innehålla återremiss.
Upplästes till justering och godkändes följande voterrsproposition.
Den som anser, att Const.Utsk;s mern. N:o 33 skall
utan vidare åtgärd läggas till handlingarna, voterar
ja>
den det ej vill, voterar
nej;
Vänner nej, anser R. o. Ad. de vid Const.Utsk:s ofvannämnda
mern. gjorda anmärkn:r föranleda dess återremitterande.
Efter voteringens slut, befunnos rösterna hafva utfallit,
som följer:
Ja — 68.
Nej — 28.
Hr Frih. o. Landtm, hade under voteringen bortgått
och lemnat klubban åt Gr. Lervenhaupt, Mauritz.
II. R. o. Ad. åtskiljdes kl. ^ lill 4 e- ln
In
fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe,
Lördagen den 12 September i84o.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 5 prot.utdr. för denna dag f. m.
Hr Ribbing, Bengt, uppläste följande:
Sedan den utväg blifvit stängd, att, genom återremiss af
Const.Utsk:s mern. N:o 33, få rättelse i det förhållande som
närvar, ofullständiga sammansättning af Statsrådet företer,
och då denna ofullständighet icke står tillsammans med de
allmänna ärendenas oförhindrade gång, är det, som jag an
-
Den 12 September c. m.
ser mig både skyldig och berättigad att, i den ordning 60
§:n Riksd.Ordn. föreskrifver, föreslå R. St. att inför H. M.
Konungen i underd. framföra deras allmänna önskan i detta
afseende. Icke lärer denna önskan inskränka sig till en und.
anhållan om ett enkelt complelterande af Statsrådets ledamöter
lill det antal 5 §:n Reg.F:n föreskrifver. Nej, det
måste vara och är Representationens och hela Svenska folkets
mening att icke allenast till' alla dessa vigtiga embeten
befordras red eli ge, allmänt aktade Svenske män
af den rena Evangeliska läran, utan äfven s&dane män, som
uro öfvertygade örn nödvändigheten af att grunda sina riksvårdande
åtgärder och råd på en opinion, hvilande på rationella
grunder, och som bjuder enhet både mellan Regertsledamöterna
inbördes och med R. St:s uttalade tänkesätt —
d. v. s. ömsesidigt förtroende. Visserligen äro förhoppningarne
för det närvar, icke särdeles stora att komma
härtill; men det skulle djupt smärta mig, om ej förenade
bemödanden kunna verka hvad nödvändigheten och fäderneslandets
väl bjuder Om vi inför H. M vår åldrige
Konung öppet och okonstladt framföre våra fosterländska
önkningar, om vi sanningsfullt, värdigt, och utan öfverdrift inför
Honom tolka våra bekymmer — då måste vi blifva hörde
och trodde. Den redlige mannen skall då ej neka det redliga
folket hvad det behöfver — ett Statsråd, sådant som Reg.-  F:n föreskrifver och nationen önskar.
Frih. Cederström, Jacob: Jag tager mig anledn.
af den utaf Hr Ribbing nu yttrade reservation, att reservera
mig mot den contra-propos., som i f. m. plenum låg till
grund för R. o. Ad:s votering, såsom lagstridig. Den värde
ledamoten, Hr Ribbing, yttrade då sitt höga ogillande mot
mitt sätt att yttra mig: höjden af den värde ledamotens
ogillande måste mätas med måttet på hans förmåga att uppfatta
andras yttranden.
Hr Ribbing anhöll om remiss af dess motion till vederbörligt
Utskott.
Hr Ribbings motion begärdes på bordet af Frih. Cederström,
Jacob.
Justerades pleni-prot, för den 2 dennes f. m.
Företogs till pröfning StalsUtskis den 2 och g dennes på
bordet lagda utlåt. N:o 28g, i anledn. af erhållen åfelt remiss
å StatsUtsk:s utlåt. N:o 76.
R. o. Ad. fann, alt utlåtandena N:is 76 och 28g borde
tillsammans och punktvis föredragas, samt att N:o 76 skulle
tjena till grund för föredragningen.
t §:n ansågs icke erfordra framställande af någon proposition.
D e u 12 September c. m.
35y
2 och 3 §:ne.
Ansågos icke erfordra någon åtgärd.
4 §:o
Hr
Lefren, Joli. Pehr: Jag vågar tillstyrka afslag
å denna punkt. Mig synes det icke vara skäl att en sådan
skrifvelse till Konungen afgår.
Utskrs förslag ansågs, uppå derefter framställd propos.,
hö'ra förfalla.
5, 6, 7, 8, 9, io och ii §§:ne.
Ansågos icke erfordra någon åtgärd.
12 §:n.
Hr Lefren: Då Utsk. icke har ansett sjelfva utbetal
ningen
eller summan vara föremål för anmärka., utan blott
ansett att den bort tagas från 8:de hufvudtileln, i stället för
den 3:dje, och denna sednare titels extra-anslag synes vara
närmare att bestrida utgifter, sådana som dessa, skulle jag
tro skäl vara för handen altafslå Utsk:s åsigt i denna punkt;
hvarom jag anhåller om proposition.
Utskts förslag blef af R. o. Ad, afslaget,
13 och 1.4 §§:ne.
Ansågos icke erfordra någon åtgärd.
i5 §:n.
Utsk:s tillstyrkande bifölls,
16, 17, 18, ig, 20, 21, 22, 2), 24 och 25 §§:ne.
Ansågos icke erfordra någon åtgärd eller framställandet
af någon proposition,
26 §:n.
Hr Lefre'n: Då betänk, förra gången förevar, så upp
lystes
det att det var ordet "F o r t i f i c a t i o n s-a fd e Ining,
” som synts hafva fästat uppmärksamheten, och att
således byggnader, som hörde till inqvartering, icke dermed
hade gemenskap; men det upplystes, alt de ordin.-anslag, sorn
för fästningsbyggnader och reparationer äro fastställda, tillika
äro bestämda för bestridandet af de utgifter, som erfordras
i och för underhållet af Kronans hus och byggnader
för mililär-truppers inqvartering; och sorn gifvet är, att det
Norrska Hästjägare-detachement, som här uppehåller sig,
skall hafva inqvartering, men Kronan fått vidkännas betydliga
utgifter om nya stallbyggnader för detsammas behof
skolat uppföras, hvilka utgifter nu besparats, derigenom att
ett af de K. lustslotten blifvit för ändamålet upplåtet; si
synes detta hafva varit en sparsambetsåtgärd, hvaraf afven
torde böra följa, att då, genom denna inqvartering, opåräknade
utgifter drabbat lustslottet, ersättning detsamma bort
beredas af anslaget till inqvarteringar; hvarföre jag anhåller
om afslag på hvad i 26 §:n i betänk. N:o 76 föreslås.
358
Den 12 September e. m.
Gr. Horn, Claes Fredr,: Jag får blott upplysa, att
StatsUtsk. icke varit främmande för det förhållande, som den
siste talaren omnämnt; men StatsUtsk. har vid granskning
af revisorernes berättelse trott sig finna, att de omkostnader,
som Staten kunde hafva för den härstädes vistande del af
Norrska Hästjägare-gardet, tillhörde det Norrska Kronan att
ersätta och borde icke belasta Svenska statsverket. Detta är
orsaken till Utsk;s hemställan.
Hr Lefre'n: Det är för första gången jag hör delta
skäl; hade det varit ett af skälen, så hade Utsk. förra gången
bort yttra det, så att man kunnat få tillfälle vederlägga
detsamma. Mig synes, alt när trupp från Norrige commen
deras
hit, så bör icke Norrska statscassan besörja inqvarte
ringen,
åtminstone gör jag mig icke ett sådant begrepp om
inqvartering. Jag anhåller om afslag å sednare delen af
denna punkt.
Gr. Horn: Jag uppträdde förra gången alldeles icke
för att yrka bifall till StatsUtsk:s tillstyrkande; ty jag får
bekänna, att jag finner det vara af så ringa betydenhet och
ett sä tvetydigt ämne, att likaväl kan Hr Lefren som StatsUtsk.
hafva rätt, men jag nämnde det blott som en orsak
till StatsUtsk:s tillstyrkande.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Om Norrska statsverket
under så många år som föreningen varat, eller Norrska
trupper varit förlagda härstädes, icke blifvit besväradt
med anhållan om ersättning för dess jägares inqvartering,
synes det också vara olämpligt att numera väcka en sådan
fråga. Jag instämmer med flr Lefren i begäran om afslag
å denna sednare punkt.
Utskottets förslag afslogs.
27 och 28 §§:ne.
Ansågos icke erfordra någon åtgärd,
29 §:n.
Utsk:s tillstyrkande bifölls.
3o, 31, 32, 33, 34, 35, 36, 37, 38, 39, 4°> 4l och 4^
§§:ne.
Ansågos icke erfordra någon åtgärd eller framställande
af någon proposition.
43 §:n.
Utsk:s tillstyrkande bifölls.
44 §:n.
Ansågs icke erfordra någon åtgärd.
45 §: n.
Utskts tillstyrkande bifölls.
Den 12 September e. m.
35g
46, 47; 48) 49) 5°) 54, 52 och 53 §§:ne.
Ansågos icke erfordra någon åtgärd eller framställandet
af någon proposition.
54 §:n.
Hr von Hartmansdorff: Ifall kostnaderna böra
godtgöra» af boslällsinnehafvarne, men likväl drabba statsverket,
så är det ett fel i verkställigheten, men icke i författningen,
Då borde StatsUtsk. hafva gjort anmärka, mot
vederbör, embetsman, men icke begärt författningens förändring.
Är åter författningen felaktig, så skall man icke antaga
att någon öfverträdt hvad rätt är, utan blott begära
att en annan författning utfärdas. Sådant som Ulskts
förslag nu är, anser jag det icke böra bifallas utan afslås.
TJtsk:s förslag blef af R. o. Ad. afslaget.
55 och 56 §§:ne.
Ansågos icke erfordra någon åtgärd.
57 §:ii
Frih.
Cederström, Jacob: Då delta betänk, förra
gången förevar, gjorde jag deremot anmärkn., att Utsk.
hade ställt frågan i cathegori med vanligen pensionerade
embetsman, ehuru frågan är helt annorlunda. Hr Lagerheim
blef skiljd från sin befattning genom fransmännens eröfring
af Algier och förlorade dervid mycket af sin egendom, utom
det alt tjensteii Upphörde; och då han nu åtnjuter på indraga.
stat 1000 r:dr Hamburger b:co, som icke på långt
när svarar emot befattningens lönevillkor på stället, eller
jemnt ^idelen deraf; så kan jag för min del ej annat
finna, än att StatsUtsk. behandlat denna fråga ganska oriktigt.
Sällan förekomma fall, sådana som detta. Det faller
af sig sjelft, att då en embetsman är anställd på utrikes
ort, och i följe af krigstil 1 fällen halis tjenst upphörer, hans
hus plundras och förstöres under anfallet på staden, der han
var anställd, för att bevaka sitt fäderneslands fördelar; så
kan man väl ej för en embetsman, som väl skölt sin befattning
och träffats af så härda slag som Tit. Lagerheim, göra
något mindre, än att bibehålla honom vid en del af sina
inkomster, till dess han kan i tjenst åter varda anställd.
Jag tillstyrker således afslag å denna puukt.
Utsk:s förslag blef af R. o. Ad. afslaget.
58, 5g, 60, 61 och 62 §§:ne.
Ansågos icke erfordra någon åtgärd.
63 §:n.
Utsk:s förslag uti i6:de punkten af utlåt. N:o 289 blef
äfven uppläst.
Hr Lagerhjelm, Pehr! Hela denna fråga är äf så
36o Den i n September e. m,
underordnad beskaffenhet, att jag skulle önska alt ingen åtgärd
koinme i fråga.
Hr Frill. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. be
hagade
bifalla Utskts förslag i dersna punkt.
Frih. Cederström: Det lärer väl vara sådant, som
betänk. N:o 289 upptager, nemi. att skrifvelsen till K. M.
skall afgå.
Hr Frih. o Landtm, förklarade, i anledn. af Frih.
Cederströms yttrande, sin mening vara den, alt då StatsXJtsk.
i utlåt. N:o 289 tillstyrkt samma sak, som uti N:o
76, blott med en förändring i sättet, det beslut, som R. o.
Ad. ginge alt fatta, naturligtvis hade afseende på det förslag,
sorn Utsk. i utlåt. N:o 28g i afseende på denna punkt
gjort: hemställande Hr Landtm, nu ånyo, om R. o. Ad. behagade
bifalla Utskts förslag i denna punkt.
Ropades nej.
Uppå derefter framställd propos. blef förslaget af R, O.
Ad. afslaget.
64, 65, 66, 67, 68 och 69 §5 :ne.
Ansågos icke erfordra någon åtgärd.
70 §:n.
Utsk:s tillstyrkande i i7.'de punkten af utlåt. N:o 28g
upplästes.
Detta tillstyrkande blef af R. o. Ad. bifallet.
71 §:n'
Ansågs icke erfordra någon åtgärd.
72 §:n‘
Utsk:s tillstyrkande i t8:de punkten af utlåt. N:o 28g
upplästes.
Detta tillstyrkande bifölls af R. o. Ad.
73 §:n.
Hvad Utsk. i denna § tillstyrkt blef af R. o. Ad. bifallet.
74’ 75 och 76 §§:ne.
Ansågos icke erfordra någon åtgärd.
77 §:n
Utsk:s
tillstyrkande bifölls.
78, 79, 80, 81, 82 och 83 §§:ne.
Ansågos icke erfordra någon åtgärd.
84 §:n.
Utskts tillstyrkande bifölls.
85 §:n.
Ansågs icke erfordra någon åtgärd.
Den 13 September e. m.
36i
86 §!n.
Utskrs tillstyrkande i igrde punkten af utlåt. N:o 280
upplästes och bifölls.
87, 88, 89, 90, 91, 92, g3, 94, g5, 96, 97 och 98 §§:ne.
Ansågos icke erfordra någon åtgärd eller framställandet
af någon proposition.
99 §:n.
På begäran af Hr von Hartmansdorff upplästes
äfven 22tdra punkten i utlåt. N:o 289.
Utskrs tillstyrkande bifölls.
100, 101, 102, io3, ro4, io5, io6, 107, 108, 109, 110,
lii, 112, 110, 1 14 °cb ii5 §§:ne.
Ansågos icke erfordra någon åtgärd eller framställandet
af någon särskild proposition.
116 §:n.
Hr Peyron, Gustaf Abrah., hade inlemnat följande,
sorn upplästes:
Vid 116 §:n i utlåt. N:o 76, och 24 §:n i utlåt. N:o
289, ronde verkställda låneförsträckningar utaf de under
collegii utrednings-afdelnings förvaltning ställda extra-anslagsmedel
lill de ordin, statsmedlen, får jag aran anföra, att,
som extra-statsanslaget är i banken insatt på samma räkning
sorn det ordinarie; så har, då tillgång af ordin.-medel
tillfälligtvis ej varit disponibla till assignering på banken,
behållni ogen af extra statsanslaget blifvit begagnad, men i
den mån ordin.-medlen från Stats-cont. blifvit levererade,
har det tillfälliga lånet omedelbarligen blifvit godtgjordt.
När nu ett så beskaffad! tillfälligt lån eller anticipation inträffat
vid årets slut, så har densamma uti räkenskaperna
blifvit synlig. Särskild hufvudbok upprättas likväl alltid för
ordin.-slatsmedlen och särskild hufvudbok för det extrastatsanslaget,
äfvensom särskilda controll- och liqvid-böcker
föras, så att ingen förblandning af ordin.- och extra-statsanslag
ägt eller kunnat äga rum, annorlunda än tillfälligtvis
och på kort tid, derigenom att medlen äro förvarade uti
en gemensam cassa i banken.
Sedan de leverancer för reserv-upplaget, hvarom contracter
redan äro afslutade, blifvit fullgjorda, är extra-statsanslaget
till fulla beloppet användt; jag får således afslå
Utskrs förslag.
Hr Lefren: Uti betänk. Nro 289, sidan 18, upplyser
Ulsk. med följande ord förhållandet: ’’I afseende härpå har
inom R. o. Ad. blifvit yrkadt, att, då, enligt hvad K. Krigscollegii
öfver revisorernes förenämnda anmälan afgifna und.
utlåt, ådagalade, en fullständig redovisning af ifrågavar. anticipationer
och låne-transactioner alltid verkställdes och nöi3
H. 46
36j
Deri 12 September e. m.
diga dispositioner ej annorlunda knnde utgå, hvadan de anmärkta
åtgärderna vore för det allmänna af verklig fördel”
&c. Detta har Ut>k. upptagit som en numärkn. oell vederlägger
icke den, utan nämner blott, att då PresteSt. lemnat
punkten utan anmärkn., samt Borgare- och i’>ondcSt:n densamma
godkänt, så vidblifver Utsk. sin mening. På de "runder
anmärkntu utvisar och på de skal Hr Peyron i det nyss
upplästa anförandet yttrar, får jag anhålla om alslag på
Utsk.*s framställning i denna del, hel t dessa tillfälliga anli
cipationcr
eller lån i eli administrativt verk, då nödig ordning
för öfrigt iakltages, är en lättnad för administrationen;
och då de icke sammanblandas hvarken i hufvudböcker eller
annorlunda, ser jag ingen fara deraf uppkomma. Deremot
är det en lättnad för veiket att kunna bestrida utgifter,
som tillfälligtvis aro något större, än hvartill medel lör
ögonblicket finnas i eassan.
Hr von Hartmansdorff: .lag vill till Hr L< Trens
anmärkt), blott lägga, att Ut»k:s svar icke åsyftar alt visa
hvad som ar rätt, utan blott att upptaga den mening, som
blifvit den rådande. Det är icke den, som R o. Ad. bör
göra gällande, utan del som rätt är; hvilket jag tror Hr
Lefren hafva uttryckt. Jag tillstyrker således alslag lill
Utsk:s framställning.
Gr. Horn: I anledn. af den siste värde talarens anmärkn.
mot StatsUtsk. alt ick.e hafva velat framställa det
rätta, får jag hänvisa lill ordalagen i utlåt. JNT:o 289, der det
säges, att Utsk. icke kan frångå sitt förra utlåt, på grund
af 3:ne Stånds bifall dertill. Delta tror jag vara en bestämd
skyldighet för StatsUtsk. att iakttaga vid alla tillfällen,
då majoriteten inom Ständerua uttryckt sin opinion.
Hr Lefre'n: Jag vågar motsäga den siste talarens framställda
grundsats såsom allmännelig. Om ej vår representation
vore fyrdelad, så behöfde icke det stadgande linnas,
att återretniss skall äga runi första gången ett betänk, utföre,
ifall anmärkn:r göras, som hindra dess oförändrade
antagande; men just derför att vi äro delade på flera Stånd,
så har grundlagen bestämt, att återremiss skall äga rum,
och att intet partielt bifall till särskilda delar af ett betänk,
medgifves. Jag upphäfver mig icke till granskate huru de
öfriga Stånden hafva följt grundlagen strängt, då de tillåtit
sig vid denna riksdag alt upptaga vissa delar af ett mål till
partielt afgörande; men delta har skett och har den olägenhet
med sig, att om den grundsats Gr. Horn framslallt
skulle blifva gällande, så skulle R. o. Ad:s anmärkn.T, vore
de än aldrig så förståndiga, icke komma i betraktande. Det
är icke blott troligt, utan fast mera säkert, att grundlagen
afsett, att, då anmärkn:r kommit från ett Stånd, så skola
dessa anmärkntr kunna betraktas och godkännas, utan afse
-
Oen ii September e. m.
363
emie på om ett eller flera Stånd förbisett den sak, sorn utgör
föremål för anmärkning. Det år först då ett betänk,
andra gången kominer tillbaka från Ulsk., sorn den grundsats
är absolut riklig, som Gr. Horn nu framställt; men då
Utsk. första gången får ålerremiss af ett mål, då är denna
princip otillnmplig; ty eljert blottställer man sig för att säga,
a't sorn de öfriga Stånden godkänt saken, så vore Utsk.
förbundet ali icke godkänna anmärkningarna dervid, om
också de vore så klara, som att i gånger i är 4- Den af
Gr. Horn framställda grundsats skulle i annat fall binda
Ständerna mera än giundiagen ämnat.
Frih. Cederström: StatsUtsk. bade af 56 §!n Reg.-  F:n bort bernia ledning för bedömmandet af Borgare- och
Bonde.Ståndens beslut i aReende härå, då dessa Stånd vid
betänkts första föredragning bifallit somliga §§ och återremitterat
andra, och sålunda i sitt yttrande deröfver helt enkelt
förklara, att som anmärkntr mot åtskilliga §§ blifvit
vid målets första föredragning framställda, ansåge Utsk., på
grund af ofvannämnda 50 § i Reg.F:n, desamma hafva föranledt
utlåtandets återremitterande. Jag kan således icke
godkänna C tdits undandragande att ej upptaga de af R. o.
Ad. gjorda anmärkntr.
I sjelfva saken instämmer jag med Hr Lcfreåi, att ett
embetsverk, som har medel under ordinarie- och extraordin.-  tillar insatta för sin räkning i banken, af dessa medel må
kunna utassignera af det ena eller andra slaget, och att, om
dervid inträffar att utgiften bestrides af det ordin.-medelsanslaget,
som bort betackas af det exti a-ordinarie eller tvertom,
så uppkommer deraf ingen skada för Staten, då ingendera
af titlarna öfverskrides, och hvad som möjligen vid ett
tillfälle tagits från den ena godtgöres viii ett annat tillfälle
inom loppet af året. Jag begär afslag pä Ulsk:s utlåt, i
denna del.
Gr. Horn: Då jag talar i egenskap af representant,
så inedgifver jag fullkomligen riktigheten af hvad Hr Lefren
och Frih. Cederström framställt. Jag delar deras tanke, att
i följd af vår fyrdelade representation, så borde icke något
Stånd vid första återremissen fatta något bestämdt beslut
öfver någon eller några delar af ett Utsk:s utlåt.; men då
de 3:ne öfriga Stånden vidtagit denna åtgärd, tror jag mig
icke som utsk ledamot ägt rättighet att, på Utsk:s rum,
kunna motsätta mig hvad Stäudernes pluralitet beslutat.
Helt annat är, att jag här klmdrar denna åtgärd för min
del, och tror att de andra Stånden gjort orätt, och ali pröfningen
af ett Stånds anmärkn:r genom de öfriga Ståndens
förfarande blifvit afskureu. Som ledamot af detta Stånd,
biträder jag derföre Fiih. Cederströms och Hr Lefrens mening.
364
Den t> September c. m.
Hr von Hartmansdorff: I den händelse håde Preste-
Borgare- och BondeShn hade bifallit Ulsh:s förslag, sa
hade det verkligen funnits 3 Stånds beslut, och Utsk. hade
varit förhindradt att göra afseende å detta Slandets anmarkn:r.
Men enär i det sednare betänk, uttryckligen står
att läsa, alt det förra blifvit utan anmärkning lemnadt
af PresteSt., och detta icke vill suga detsamma som att hafva
blifvit bifallet, så synes mig vara klart, att Utsk. icke
bort säga sig ej hafva kunnat fasta afseende på de gjorda
anmärkningarna.
Utsk:s förslag i 116 §:n ufslogs.
117 §:n.
Utsk:s yttrande i 25:te punkten af utlåt. N:o 289 upplästes
äfven.
Hr Peyron hade inlemna t följande:
Vid 25:te punkten får jag, åberopande hvad jag den 27
sistlidne Maj på detta rum i samma amne anfört, tillstyrka
att colbm fortfarande får lemna anstånd, i afseende å upprättade
entreprenad-contracter. Långt ifrån att tillskynda
betänkliga följder, är detta af nytta och gagn för Kronan.
Hr Lefre'n: Jag sorn stundom har alt skaffa med sådana
ärenden, som detta, känner nogsamt huru besvärligt
och svårt det är att i vårt land, med den mindre vana vid
punktlighet, som leverantörer vanligtvis iakttaga, komma
till rätta vid sådana transaelioner. En sådan rättighet, som
här är i fråga, är af verkligt gagn för det allmänna, och
det förtroende lärer man likväl böra hysa för ett administrerande
verk, att detsamma icke i oträngd t mål, utan då
skäl och billighet äro för handen och då Kronans rätt och
bästa icke deraf lider, tillämpar denna rätt, att nemi. kunna
gifva anstånd med fullgörandet af levereiingar. En småaktig
noggrannhet skulle föranleda til! ganska betydliga kostnader
för Kronan, ty i samma mån skola leverantörerne
förbehålla sig mera betydliga villkor och förmåner, då de
finna sig blottställde för en småaktig punktlighet i detta
fall. Frågan ligger inom det reglementariska, och att här
reglementera anser jag icke vara nyttigt. Jag tillstyrker afslag
på denna punkt, så mycket hellre, som Utsk. icke vederlagt
de skäl, som af Hr Peyron anfördes då betänk, förra
gången förevar, utan blott åberopar sitt förra yttrande,
som af 2 Stånd godkänts och af det 3:dje blifvit lemnadt
utan anmärkmr. Vi veta således icke hvad StatsUtsk. tänker
om anmärkn:n, efter Utsk. icke densamma vederlagt.
Jag tillstyrker afslag till Utsk:s framställning.
Frih. Gederström: Afsigten med sådana entreprenadauetioner
måtte vara att erhålla leverancerna för minsta
möjliga pris. Om de villkor, som för en leverantör fram
-
Den 13 September e. m.
365
ställas, äro all Iför stränga, och jemväl erfarenheten vitsordar,
att de med lika stränghet utkräfvas; så faller af sig
sjelf att entreprenören begagnar sig af så mycket högre priser
på sin vara, för att kunna betacka sig för böter, som
äfven vid den minsta försummelse vid leverancens (ullgörande
skulle hos honom uttagas. Då i öfrigt, vid försummelse
att bevaka Kronans rätt, vederbör, embetsmy ndigheter
stå i solidarisk ansvarighet, i händelse ett möjligen medgifvet
uppskof med fullgörandet af en leverance skulle för
Kronan medföra någon förlust, så kan jag ej förmoda att
någon rimlig aniedn. (innes alt bifalla Utskts förslag, utan
instämmer jag i begäran om afslag derå.
Hr Nordensköld, Otto Gustaf: Äfven jag kan icke
annat än instämma i Hr Lefre'ns yttrande. Jag har i många
år haft att göra med dessa saker, dels sorn varfschef, dels
ock som chef i Förvalta, af sjöärendena. Det skulle vara
mycket illa, om ej de förvaltande verken skulle lä pröfva
frågor 0111 anstånds meddelande vid leverancers fullgörande
och dertill kunna lemna bifall. Hittills har aldrig deraf någon
förlust för Staten uppkommit. Dessutom får jag nämna
att i fråga om vigtigare och större leverancer, är det Konungen
som pröfvar ansökningen.
Ulsk:s förslag i den nu föredragna §:n blef af R. o. Ad.
nfslaget.
118, 119, 120, 121, 122 och 123 §§tne.
Ansågos icke erfordra någon åtgärd, eller föranleda till
framställande af någon proposition.
124 §:n.
Utsk:s tillstyrkande blef af R. o. Ad. bifallet.
I2Ö §:n.
Hr Nordensköld: Då denna punkt förra gången förevar,
så anhöll jag om ålerremiss, sedan jag upplyst, att
icke några besparingar, som på extra- och expectance-staten
uppstått, blifvit för ordin, aflönings-staten anvand, utan alltid
öfvergålt lill ökande af anslaget lill materielen. Sådant
har äfven inträffat i år, så att hvad som besparats genom
minskade utgifter på extra- och expectance-staten har blifvit
tillagdt anslaget för materielen. Jag tillstyrker afslag å
denna punkt.
Ulsk:s förslag afslogs.
126 §:n.
På begäran af Hr Nordensköld upplästes äfven Utsk:s
yttrande i 3o:de punkten af utlåt. N:o 289.
Hr Nordensköld: Sedan Utsk. sagt, att framdeles
medel skulle finnas lill bestridande af kostnaderna för ekvirkes-förrådens
inventering, så har jag visserligen ingenting att
366 Den 12 September e. m.
deremot invända, ulan tillstyrker bifall till denna punkt,
elter medel lill behofvet komina att finnas.
Hr von Hartmansdorff: Hr Nordensköld liar trott,
att efter som man får medel, så vore det skäl att bifalla
Utskrs yttrande. Det är ovisst burn det kan komma att gå
med den extrn-statsregleringen, hvilken, om den bifalles af
2 Stånd, torde afslås af 2 andra och möjligen äfven af förstärkta
StatsUtsk. Det synes emedlertid icke vara skäl att
bifalla en onödig utgift; och det vore alltför illa att medel
skulle lemnäs blott åt misstroendet, men inga åt för
troendet.
Hr Printzensköld, Garl: Jag made högligen be
klaga
det misstroende, sora visat sig bos så val StatsUtsk.
som ledamöterna af aine RiksSt. Om någon af dem, som
yttrat detta misstroende, bade varit i Carlskrona och sett
den hushållning och den vård sorn hafves om ekvirket derstädes;
så skulle de tinna att denna inventering vore onödig,
ty det är icke möjligt att från förråden kunna olofli
gen
utföra en sticka af det der förvarade virket, utan att
sådant skulle upptäckas. — Då man vet af hvilka stora dimensioner
virket består, och huru mycket dess tyngd försvårar
allt hemligt borttagande af detsamma, torde man väl
filina att, om det också vore en möjlighet, hvilket det dock
snart sagdt icke är, utan en ren omöjlighet att olofligen från
förråden kunna tillgripa och bortföra ett sådant ekstycke
som der förvaras, det derföre icke försenade att uppoffra
en så stor summa, som skulle åtgå för ifrägavar. inventerings
verkställande. Den nidskhet, StatsUtsk. slridse iakttager;
synes än mera anmärkningsvärd genom dess beredvillighet
att till ett sådant ändamål som detta bevilja medel.
Jäg tror de 8000 r:dr, sorn härtill komma att åtgå. kunnat
bättre användas på flottans materiel och yi kar i alla hänseenden
alsing på Utsk:s förslag.
Gr. Horn: Del är i anleda, af den siste talarens an
märka.
vid denna punkt, som jag egentligen ber att få yttra
några ord. Talaren har gjort StatsUtsk. orätt i detta
fall, då jag kan upplysa honom, alt samma åsigt, som han
nu yttrat, har varit rådande hos Utsk:s afdelning, att nemi.
inventeringen vore öfverflödig. Det har således, sedan 3lne
Stånd funnit denna inventering nödig, varit StatsUlskts skyldighet
att söka utväg till verkställande deraf; hvarföre Utsk.,
som ej velat att kostnaden skulle betackas af 4:‘*e hufvudt
i tel ns förut nog knappa anslag, yttrat sig på extra-statsreglenn
skola hänvisa medel för ändamålet.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla Utsk:s förslag i 126 §:n.
Ropades starka nej, blandade med några ja.
Den in September e. m.
367
Hr Landtm, hemställde, 0111 R. o. Ad. behagade afslå
samma förslag.
Ropades snarka ja, blandade med några nej.
IIr Dalman, Willi. Fredr.: På de line sista punkterna
bar Hr Frih. o. Landtm, gjort propos., dels till bifall
och dels tili afslag. Begge propositionerne hafva blifvit
med ja och nej besvarade. Jag får derföre hemställa, om
ej, till vinnande af fullständighet i protocollet, Hr Frih. o.
Landtm, behagade tillkännagifva, huru Hr Landtm, uppfattat
R. o. Ad:s svar på de framställda propositionerna.
Hr Landtm, förklarade, det han trott den sista propos:
n vara med ja besvarad, helst han icke funnit något nej
så liårdt yttradt, att det kommit till hans öron.
Hr Lefre'n: Anses nu äfven StatsUtsk:s förslag om medels-tillgången,
för den händelse att inventering af ekvirkesförråden
kommer att äga rum, på grund af 3:ne Stånds derom
tvifvelsutan fattande beslut, vara af R. o. Ad. afslaget ?
Jag tror att det vore orätt handladt, ty om R. o. Ad. behagar
afslå saken, behöfver R. o. Ad. dock icke afslå medlen
att kunna fullgöra inventeringen, ifall den anses nödig.
Hr von Hartmansdorff: I händelse 3 Stånd blifva
ense att inventering skall äga rum, så lärer väl icke StatsUtsk.
, af förtrytelse deröfver alt icke alla 4 Stånden instämt
i samma beslut, vilja återtaga sina ord att föreslå medel
genom extra-stalsregiering till utgifternas bestridande i och
för denna inventering. I alla fall synes R. o. Ad., lika litet
som något annat Stånd, kunna besluta på underrättelse
om ett tilltänkt förslag. När detta en gång inkommer, du
lärer det vara tid för R. o. Ad. att derom besluta. Dessförinnan
tror jag alt vårt beslut betyder lika mycket eller
lika litet som något annat Stånds öfver hvilken tilltänkt sak
som helst.
127, 128, 12g, 1 3o, 131, ij2, 133 och 1 34 §:ne.
Ansågos icke erfordra någon åtgärd eller föranleda framställande
af några propositioner.
135 §:n.
Utsk:s tillstyrkande bifölls.
1 36 §."n
Utsk:s förslag uti 3i:a punkten af utlåt. N:o 289 blef
äfven uppläst.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller att Hr RiddarhusSecrel:n
mätte upplysa huru 12 punkten blifvit afgjord.
Ifall saken är af lika beskaffenhet, så lärer väl Ståndet
nu böra fatta enahanda beslut.
Underl. Ridd. Secret. tillkännagaf, att Utskts förslag
i 12 §:n blifvit af R. o. Ad. afslaget.
36S
Den 12 September e. m.
Hvad Iltsk. i den nu föredragna punkten föreslagit blef
nu ufven af R. o. Ad. afslnget.
127 $:n.
Utsk:s förslag uti 3a punkten af utlåt. N:o 289 upplåstes
oell bifölls.
138 och 139 §§:ne.
Ansågos ieke föranleda tilt någon åtgärd.
l4° §:n<
Utsk:s tillstyrkande bifölls.
i4i och 142 §§:ne.
Ansågos icke erfordra någon åtgärd.
>43 och 144 §§:ne<
Utsk:s tillstyrkanden biföllos.
i45, i4*3 och 147 §§:ne.
Ansågos icke erfordra någon åtgärd.
148 §:n.
Utsk:s yttrande och förslag uti 35:te punkten af utlåt.
N:o 289 upplästes.
Hr von Hartmansdorff: Man torde måhända anse
mig jäfvig att tala i fråga om personers rätt lill pension,
hvilkas befattningar äro lill indragning föreslagna. Men som
desse personer icke innehafva förtroende-embeten, så torde
icke förhållandet dera och mig emellan vara alldeles jemförlig!,
och derföre mig tillåtas att fästa Ståndets uppmärksamhet
på detta ämne. Möjligen torde någon af Kammarrättens
embetsman, här närvarande, veta bättre besked och
kunna upplysa R. o. Ad. 0111 hvad rätt och skiiligt är. Emedlertid
får jag erinra att calendern visar det 3:ne personer
äro anställde vid ifrågavar. revisions-corrtor. Skulle de
nu, ifall Utsk:s förslag går i fullbordan, förlora sina innehafvande
beställningar med åtföljande löner, —eller hvem ansvarar
för alt SlatsUtsk. ihågkomme dem, ifall R. o. Ad.
samt de öfriga Stånden bifölle detta betänkande? Möjligen
vore beställningarna indragna, men ingen erinrade sig tjenstemännens
öde. — Jag påminner mig att StatsUtsk. har, t.
ex. i fråga om Nummerlotteriet, utan betänklighet yttrat,
att i händelse det skulle upphöra, så borde på indragn.stat
uppföras ersättning för löner åt dem, som äro anställde vid
detta verk. Jag tror ej att tjenstemännen der tjena på annat
än constilutorial; hvarföre hyser man då icke samma
välvilja för ett revisions-contor i Kammarrätten? Jag torde
äfven få erinra, att vid,1825 års riksdag beslutade Ständerne
att tjenstemännen vid allm. Magazins-inrättningen skulle
indragas, men att, ehuru någre af deni tjente på constilutorial,
de dock skulle få behålla deras löner för framtiden.
Antingen man gör jemförelse med den ena eller andra af
dessa
Den la September e. ra.
36g
dessa tjenstemanna-corpser, loide man finna, att de som nu
äro i fråga böra blifva på enahanda sätt behandlade sorn
de andra.
Hr Printzensköld: I anledn. af den uppmaning,
som den siste talaren gjort till någon af K. Kammarrättens
tillstädesvar. tjenstemän att upplysa förhållandet med den
tjenstemanna-personal, som finnes anställd vid allm. Magazinscontoret
i Kammarrätten, får jag upplysa att detta revisionscontor
kallas: Revisions-contoret för magazins-ärendens utredning,
och motsvarar, som man torde finna, en del af f.
d. Magazins-direclionen. Delta conior har numera ingen
annan befattning med magazins-ärendena, än att utreda de
gamla balancer, som kunna återstå sedan f. d. MagazinsdirecUns
tid, äfvensom de undsättnings-rester, som ännu finnas
oliqviderade sedan 1818 och 1826 årens missvexter, hvarföre
tjenstemännen derstädes åtnjutit sina löner under namn
af arfvoden, i förväntan att delta contor med tiden skulle
kunna upplösas. Jag kan likväl icke undgå att erinra huru
obilligt det skulle vara, om detta contor nu upplöstes, utan
att de dervid anställde tjenstemännen finge åtnjuta ersättning,
derföre att de uteslutande uppoffrat sin tid inom detta
contor. Chefen för detsamma, som tillika är adjungerad
ledamot i K. Kammarrätten, är icke anställd annorstädes
än inom Magazins-contoret; skulle detta indragas, utan att
han finge bibehålla sin lön, så blefve han skiljd från ali den
inkomst han inom Kammarrätten påräknat, hvilket ingalunda
vore med rättvisa förenligt. De öfrige tjenstemännen
inom samma contor äro dock anställde annorstädes, och derföre
är förhållandet detsamma; men hvad chefen angår, anser
jag rättvisan fordra, att han varder bibehållen vid de
löneinkomster han för närvar, innehafver.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att det egentliga förslaget
i denna punkt vore det som funnes uti utlåt. N:o 28g,
och att det innehölle tvänne delar, den ena om upphörande
af Revisions-contoret, och den andra om de dervid anställde
tjenstemäns rätt att vid contorets upplösning få på indragningsstaten
uppförda sina löner och arfvoden.
Hr von Hartmansdorff: Då Utsk. uttryckligen säger,
att fråga om dessa löners åtnjutande på indragn.stat icke
är väckt, så ser jag icke hvad förhoppning man kan hafva
om hennes väckande, eftersom StatsUtsk. icke har motionsrätt.
Antingen mäste R. o. Ad. bifalla StatsUtskis sednare
betänk, i denna fråga, med tillagg alt Ståndet fordrar alt
StatsUtsk. inkommer med ett särskildt förslag angtde dessa
tjenstemän, eller ock att Hr Printzenskölds nu afgifna yttrande
får anses såsom en ny motion, hvilken kommer att
till StatsUtsk. remitteras, på det att saken ej må falla i
glömska.
•3 H. 47
Den i a September e. m.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, 0111 R. o. Ad. behagade
bifalla förslaget uti utlåt. Nto 28g, i afseende på
upphörande af det under Kammarrätten stallda särskilda
Pievisions-contor för allm. magazins-ärenden.
Ropades ja.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om Ståndet behagade
gilla Utskts yttrande angtde utgåendet af lönerna för
tjenstemännen vid ifrågavar. Revisions-eontor efter coutorets
indragning.
Ropades nej.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om Ståndet ville
låta denna fråga bero till framtida åtgärd.
Hr von Hartmansdorff: Jag får vördsamt hemställa,
om ej Hr Frih. o. Landtm, finner med formen mest förenligt
att till R. o. Ad. framställa livad jag yrkat, eller att
Ståndet fordrar det StatsUtsk. inkommer med yttrande om
löneersättning åt dessa tjenstemän.
Uppå derefter framställd propos., beslöt R. o. Ad. alt
anmoda StatsUtsk. inkomma med förslag, huru förhållas
skall med löner och arfvoden för de personer, som nu äro
anställde vid det ifrågavar. Revisions-contoret.
'49 §:n
Utskts
tillstyrkande i 36 punkten af utlåt. N:o 289 upplästes
och bifölls.
i5o, i5i och 162 §§:ne.
Ansågos icke erfordra någon åtgärd.
153 §:n.
Utskts tillstyrkande bifölls.
■ 54 §tn.
Utskts yttrande i 37 punkten af utlåt. Nto 289 upplästes
och ansågs icke erfordra någon åtgärd.
Beträffande åter förslaget uti i54 §tn af utlåt. Nto 76,
så förklarade Hr Frih. o. Landtm., det han ansåg att någon
propos. derå ej kunde till R. o. Ad. framställas, enär det
framställda förslaget icke vore förenligt med 3o §tn Riksd.-  Ordningen.
i 55 §tn.
Utskts yttrande i 38 punkten af utlåt. Nto 289 upplästes.
Frih. Cederström: De anmärkntr, som lins R. o Ad.
blifvit gjorda mot den här föreslagna skrifvelsen, tior jag
vara väl grundade. Det faller af sig sjelft, att Konungens
Befthtde, hvar i sitt län, äro fullkomligen ansvarige för contractens
riktighet och borgensmannens vederhäftighet och
skall dem i laga ordning bevaka. Afskriften* insändande till
K. Siats-cont. af dessa contracter är blott en åtgärd, som for
-
Den u September c. m.
diar mycken lid, utan att medföra något gagn och kunde
leda dertill, att en eller annan af dessa borgensförbindelser
Lomme att förskingras. Jag tillstyrker afslag å denna punkt.
TJtsk:s förslag blef af R. o. Ad. afslaget.
156 §:n.
Utsk:s tillstyrkande bifölls.
157 §:n.
Ansågs icke erfordra någon åtgärd.
158 §:n.
Hr von Hartmansdorff: Det ser ut, som hade Utsk.
i 158 punkten besvarat hvad som står i den i5g, ty der
lalas 0111 prof på den torra och på den våla vägen. Jag
hemsläller om ej den i5g§:n äfven bör uppläsas, på det att
Ståndet må kunna taga båda i samfäldt öfvervägande.
i5g §:n upplästes.
Hr Lefre'n: Som Hr von Hartmansdorff redan an
märkt,
så synes här ett misstag vara begånget på så sätt,
att svar på anmärkn:r vid i58 §:n blifvit införda som svar
på anmärkn:r gjorda vid den i5g:de. För min del tror jag,
att R. o. Ad. gör rättast att bifalla hvad i betänk. N:o 76
är föreslaget, nemi. att R. St. vilie hos K. M. i und. anhålla
om nåd. befallning till myntverkets styrelse, att, så
vidt möjligt är, låta i myntverkets hufvudböcker inrätta särskildta
conti, utvisande kostnaden för myutningen af hvarje
särskild metall. Jag inskränker mig nu att blott vidröra
i58 §:n och anhåller ali återfå ordet när den i59§:n kommer
före.
Utsk:s tillstyrkande i 153 §:n bifölls.
i5g §:n.
Hr Lefren: Vi äro här åter i samma svårighet som
förut i afton blifvit anmärkt, nemi. att StatsUtsk. ansett sig
förhindrad t att göra ändring i sitt förra utlåt., till följd af
de öfriga Ståndens beslut vid betänkts första föredragning,
SlatsUlsk. har således icke yttrat elt ord, huruvida de uppgifter,
som anmärkaren i detta Stånd gjort mot betänk, vid
dess första föredragning, sakna grund eller äro fotade på
goda grunder. Jag måste antaga, att då StatsUtsk. ingenting
derom nämnt, men blott refererat hvad anmärkaren
framfört, Utsk. godkänt de gjorda anmärkningarnes riktighet.
Deraf följer således, att Svenska myntet, långt ifrån
att vara underhaltigt, (eller sådant som af misstag kommit
i omlopp,) är så nära intill normal-lialten och så väl fabriceradt,
att jag vågar tiotsa alt något lands mynt skulle kunna
framsättas, som är fabriceradt med iakttagande af remedium
i så inskränkt mån, som just detta vålt mynt. Attén
framställning, sådan som den här föreslagna, skulle kunna
Den ta September e. m.
hos allmänheten föranleda den öfvertygelse att Svenska myntet
icke ägde den tillbörliga godheten, utan att deruti vore
något att klaga öfver, är ganska påtagligt. Att en sådan
sak icke är likgilltig, lärer R. o. Ad. nogsamt finna, och
att BondeSt. redan är inne på att misstänka myntets halt
på grund af de vid denna riksdag i detta afseende gjorda
framställningar, och att revisorerne, som icke tillbörligen
granskat de prof som legat till grund för bedörnmandet af
myntet, hafva väckt misstanke hos BondeSt. och således hos
en betydlig del af Svenska national-representationen, — allt
detta bevisar, att det icke är förståndigt att låta ett sådant
bref till Konungen afgå, helst upplyst är och icke af StatsUtsk.
vederlagdt blifvit, att Svenska myntet verkligen innehåller
livad det lagenligt bör innehålla, och att, i afseende
å vigten, det tillåtna remedium icke är begagnadt längre
än till en inskränkt del af hvad lagenligt kunnat begagnas.
Jag tillstyrker derföre afslag på hvad här föreslås, och gör
det på grund så väl af hvad jag framställt, som att det är
angeläget att inom detta Stånd, der man gjort sig besvär
att undersöka målet, afstå framställningen om ett sådant
brefs afgående, som blott skulle väcka farhågor om myntets
rätta värde.
Frih. Cederström: Med den sista talaren instämmer
jag deruti, att det remedium, som ingått i myntet, icke är
för högt, och att således myntet är hvad det bör vara; men
att vid silfvers utlemnande från banken till myntet och återlemnande
från myntet till banken såsom mvntadt, använda
tvenne olika prof, nemi. den s. k. torra i ena och våta vägen
i den andra, hvaraf en skilnad uppkommer i vigt af
■j^g^dels proc., — det är icke rätt; hvarföre jag tillstyrker
antagandet af Utsk:s förslag om skrifvelse till K. M., i hvad
angår begagnande af enahanda prof vid silfvers mottagande
i myntet och aflemnande såsom myntadt till banken.
Utsk:s förslag uti i5g §:n afslogs.
160 §:n.
Utsk:s tillstyrkande bifölls.
161 och 162 §§:ne.
Ansågos icke erfordra någon åtgärd.
i (53 §:n.
Utsk:s tillstyrkande bifölls.
164, 165, 166 och 167 §§:ne.
Ansågos icke erfordra någon åtgärd.
168 §:n.
TJtskts tillstyrkande bifölls.
169 §:n.
Ansågs icke erfordra någon åtgärd.
Den il September e. m.
170 §:n.
Utsk:s yttrande i 44 punkten af utlät. N:o 289 upplästes.
Hr Lefre'n: Jag tillstyrker bifall till första delen i betänk.
N:o 76, pag. 67, der det heter: ”— lärer för närvar,
något tillgörande från R. Sl:s sida i detta ämne icke ifrågakomma;”
och dermed tillstyrker jag äfven bifall till hvad
i betänk. N:o 289 a 11 fö res i detta ämnes sednare del. Här
ser jag med glädje, att StalsUlsk. icke ansett sig förhindradt
att upptaga och yttra sig öfver anmärkn:r, som äro gjorda,
oaktadt a:ne Stånd godkänt hvad Ulsk. i sitt första utlåt,
yttrat. På sådant sätt hade Utsk. bort behandla hela betänk.
allt igenom, och då hade de öfriga Stånden fått veta
hvad detta anmärkt, och anmärkmna ej blifvit en hemlighet,
förvarad i Utskottet.
Ulsk:s tillstyrkande i 44 punkten bifölls.
171, 172 och 173 §§:ne.
Ansågos icke erfordra någon åtgärd.
174 §:'i
Utskts
tillstyrkande bifölls.
175 §:n.
Ulsk:s tillstyrkande i 45:te punkten af utlåt. N:o 289
upplästes.
Hr Le frön: Jag tillstyrker bifall till hvad Utsk. framställt
i sitt sednare betänk, och afslag å förslaget i det förra
naturligtvis.
Tillstyrkandet i 45:te punkten bifölls.
176, 177 och 178 §§:ne.
Ansågos icke erfordra någon åtgärd.
179 och 180 §§:ne.
Utsk:s tillstyrkanden biföilos.
181, 182, 183, .84, 185 och 186 §§:ne.
Ansågos icke erfordra någon åtgärd.
187 §:n.
På begäran af Hr Lefren upplästes äfven 47‘de punkten
i utlåt. N:o 289.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller att få uppläsa
det som innehåller någon upplysning för Ståndet, och
som står ofvanom hvad Ridd.cancellisten uppläste, nemi.:
"Beträffande den i § 187 föreslagna und. hemställan, om
meddelande af sådana föreskrifter, hvarigenom må kunna förekommas
att å det på 3:dje hufvudliteln uppförda anslag
till rese- och tractaments-kostnader för militäre embets-och
tjenstemän anvisningar äga rum, sedan detsamma för året
till hela sitt belopp utgått, är hos R. o. Ad. anmärkt, att
delta anslag icke vore att betrakta annorlunda än såsom ett
374
Den 12 September e. m.
föislngs-anslag, och att, i händelse ofvanberörde hemställan
hilölles, det lätteligen kunde inträffa, att sä beskaffade resor,
ehuru af verkligt behof påkallade, i anseende till bristande
tillgång måste inställas.” Om inan föreställer sig att
det anslag, som här beviljas och som icke är ett förslagsanslag,
tagit slut i October månad och angelägna militära
resor böra i November och December företagas; så skulle,
efter detta förslag, inga militära resor få äga rum utan
tjensten finge stå sitt kast. Elt sådant beslut må man väl
ej förmoda skulle kunna af R. o. Ad. fattas.
Hr Le fre'n: Här förekommer åter, att Utsk. icke yttrat
sig öfver anmärkningens beskaffenhet. Det hade varit
intressant för de öfriga Stånden att få vela hvad värde anmärkn:n
hade i Utskrs tanke. Det är naturligt att om ett
sådant beslut skulle blifva Ständernes, som här föreslås, så
kan det hända, att en för Kronan vigtig sak, en fataIie—
fråga förloras; ty om medel ej finnas till resekostnaden, så
kan ej heller resan anbefallas, hvaraf följden åter blir, att
Kronan förlorar sin talan för detta sätt att handlägga ärendet.
Jag afstyrker ett sådant förslag och anhåller om propos.
på afslag å denna punkt.
Utskrs förslag blef af R. o. Ad. afslaget.
188 och i8q §§me.
Ansågos icke erfordra någon åtgärd.
190 §:n.
Utskrs tillstyrkande bifölls.
rgi §:n.
R. o. Ad. ansåg, alt den uti denna § omförmälda anmärkning
borde lemnäs utan vidare åtgärd.
192 §:n.
Utskrs tillstyrkande bifölls.
■93„§:n>.
Ansågs icke erfordra någon åtgärd.
194 §rn
Utskrs tillstyrkande bifölls.
>95^0.
Ansågs icke erfordra någon åtgärd.
196 §m
Utskrs tillstyrkande bifölls.
107, 198, 19g, 200, 201 och 202 §§rne.
Ansågos icke erfordra någon åtgärd.
7.0I §:n.
Utskrs tillstyrkande bifölls.
204 §.‘n.
Ansågs icke erfordra någon åtgärd.
Den September e. m.
375
90) §:n.
Utsk:s tillstyrkande bifölls.
206, 207, 208 och 20g §§:ne.
Ansågos icke erfordra någon ålgård.
210 §:u.
Utskis tillstyrkande bifölls.
21 1 §:n.
Ulskts tillstyrkande i 49:^e punkten af utlåt. N:o 28g
upplåstes.
Hr Lefren: Jag tillstyrker bifall till detta sednare betänk.
oell afslag å betänk. Nto 76.
Tillstyrkandet i 49:<^e punkten af utlåt. Nto 28g bifölls.
212 och 2i3 §§:ne.
Ansågos icke erfordra någon åtgärd.
Slutmeningen i utlåt. Nto 76.
Hr von Hartmansdorff: Jag torde knappast behöfva
i Ståndets minne återkalla de anmärkntr, som gjordes mot
denna slutmening i betänk., då det förra gången hos R. o.
Ad. förevar. De innefattade i korthet att collegiernes förvaltning
måste rälta sig antingen efter allmänna föreskrifter,
som de hafva att följa, eller ock efter K. Mts nåd. bref.
Underlåta de någondera delen, så äro de ansvar underkastade,
antingen efter de anmärkntr, som Kammarrätten eller
Statsrevisorerne göja. Följaktligen är en påminnelse af
den beskaffenhet, som här blifvit föreslagen, obehörig och
kan icke åsyfta annat än ett obefogadt klander af de förvaltande
verken. Skulle afsigten sträcka sig ända derhän,
att klandra Konungens rådgifvare; så har man icke valt lätta
vägen, ty den går genom Const.Utsk. Jag vill icke trötta
Ståndet med ett vidlyftigt upprepande af dessa förhållauden,
utan anhåller blott om alslag å betänk, i denna del.
Hr Lefren: Som jag är en bland dem, hvilka såsom
förvaltare haft medel om händer, så anstår det icke mig alt
särskildt till- eller afstyrka ifrågavar. skrifvebes afgående.
Detta oansedt kan jag icke underlåta att såsom en allmän
reflexion yttra den åsigt, att, enligt den erfarenhet jag kunnat
förvärfva mig om saltet hvarpå administration skötes i
andra länder i jemförelse med Sverige, jag kommit lill den
glädjande öfvertygelse, att uti intet bildad! Europeiskt land
så litet är att klaga öfver malversationer, sorn i vårt land;
samt att del kanske icke är något land i Europa, der man
till den grad, som hos oss, till sista skillingen och runstycket
i hvarje täll redovisar för statsmedlen; och gladjande är det
äfven att kunna hafva den öfvertygelse!), alt anledningarne lill
klagomål i detta hänseende med hvarje år förminskats Jag
eiinrar mig från min ungdomstid sådana förhållanden Edella
Den 12 September e. m.
fall, som nu omöjligen skulle kunna inträffa, och hvartill
numera icke finnes det ringaste spår; men det är tyvärr
modernt att klaga öfver sitt eget fädernesland och berömma
alla andra länder. Månne man gjort sig reda för huru det
står till i andra länder och huru .förhållandet är inom fäderneslandet?
Jag vill icke påslå, att ej misstag kunna äga
rum, att icke förbiseende af några frdr på några tusende
kan inträffa; men såsom ett generell omdöme kan jag säga,
alt vi icke hafva något i delta hänseende att beklaga oss
öfver. Jag skulle önska, att man ville taga närmare kännedom
om förhållandet. Jag tillhör icke dem, som smutsa
eget bo. Jag talar helst beröm örn mitt fädernesland, när
jag tror mig aga laglig rätt dertill.
Frih. Gederström: Jag har, då detta betänk, första
gången utgjorde föremål för R. o. Ad:s öfverläggning, yttrat
mig rörrde oformligheten af den slutmening, hvarmed
Utsk. beledsagat detsamma. Detta oaktadt har Ulsk. uti
sednare betänk, vidblifvit sitt tillstyrkande, att en generel
skrifvelse skulle utgå till samtliga de förvaltande verken,
ehuru Utsk. uti detta sednare utlåt, tydligen och bestämdt
upplyst, att det endast är K. Förvaltningen samt Convojcommissariatet,
mot hvilka anmärkn:r äro riktade. Dessa
anmärkntrs beskaffenhet känner jag icke, emedan StatsUtsk.
icke upplyst oss om desamma, och vi kunna således icke
pröfva hvarföre deri föreslagna skrifvelsen skall afgå i afseende
på de nämnda verken, och ännu mindre hvad de öfriga
angår, mot hvilka någon anmärka, icke förekommit.
Jag hemställer, om det vid sådant förhållande är passande,
att med en sådan skrifvelse besvära K. M. och tillika förorätta
de embetsverk, hvilka icke gjort sig skyldiga till sådana
förseelser, hvarom skrifvelsen skulle handla. Jag tillstyrker
derföre afslag på denna punkt i betänk. N:o 76.
På begäran af Gr. Horn upplästes ufven 5i:sta punkten
i utlåt. N:o 28g.
Gr. Horn: Utan alt vilja tillstyrka R. o. Ad. att in
stämma
uti StatsUtsk:s förslag till und. skrifvelse i denna
punkt, vill jag blott upplysa, att StatsUtsk. icke, såsom Frih.
Gederström trott, hufvudsakligen fästat sig vid (vänne förvaltande
verks misshushållning. Sådant är icke förhållandet.
Jag tror, att i sista skrifvelsen tydligen tillkännagafs, alt det
var det sätt, hvarpå dessa verk bemött R. St:s revisorers
anmäi kn:r, hvarvid Utsk. fästat sig, och att Utsk. velat förekomma
den missbelåtenhet bland allmänheten, som skulle
blifva en följd deraf att en sådan förnärmelse mot R. St:s
delegerade revisorer lemnades oanmärkt. Dessutom har en
af R. o. Ad:s ledamöter, sorn sjelf varit förvaltande chef,
medgifvit, att malversationer kunnat äga rum, fastän icke i
så stor scala, sorn i andra länder, och Utsk. torde således
hafva varit till anmärknln icke obefogadt.
Hr
Den i a September e m.
Hr Printzensköld: Jag borele förklara StatsUtsk.
tnin erkänsla derför, att det biträdt så val Revisions-cont.
soin Adv fiscals-embetet uti Kammarrätten i fullgörande af
deras embetsåligganden, då Utsk. sagt, alt det funnit mindre
noggrannhet uti hushållsdetaljerna, emedan det tillkommer
Revisions-cont. och Adv.fiscals-embetet att tillse huru
nied hushållningen tillgår; men då Utsk. behagat, som man
säger, skara alla embetsverken Öfver en kam, och sålunda
förklarat att alla misshushållat, så har Utsk. afvikit från de
principer, som ligga till grund för åklagaremaktens skyldigheter,
nemi. att angifva icke mindre hvaruti misshushållningen
bestått, än äfven hvilka personer och förvaltande
embetsverk gjort sig lill förebråelsen för misshushållning
skyldiga, och Utsk. har sålunda sträckt den åklagarerätt,
Utsk. tillegnat sig, utöfver gränsen af gällande lagar i allmänhet,
och vida öfver gränsen af gällande lagar för Utskts
befattning. Jag tror således, att Utsk. derutinnan har högst
olagligen och obehörigt sig förhållit; och då det icke lärer
vara Representationen värdigt att framkomma till K. M. med
en obestyrkt och i allmänna ordalag alfatlad anklagelse mot
Rikets embetsverk, hvilka med heder kunna bestå jemförelsen
med embetsverken uti hvilket Europeiskt land som helst,
så tillstyrker jag på det aldra högsta ogillande af Utskts förslag
i denna punkt.
Hr Peyron hade iulemnat ett så lydande anförande:
beträdande Utsk:s föreslagna tillrättavisning, kan jag
icke undertrycka min förundran; och då Utsk. i detta afseende
vidblifvit sitt beslut, måste jag förnya min redan inom
detta rum å collegii vägnar gjorda anhållan, det täcktes
Utsk. antyda, i hvad och när Krigs-collrm gjort sig förtjent
af de stränga beskyllningar Utsk. nog obilligt synes hafva
collectivt emot olla förvaltande verk yttrat.
Jag får ärar votera för afslag å denna StatsUlsk:s hemställan.
Gr. Frölich, David: Det är möjligt, att en sådan
framställning, som den StatsUtsk tillstyrkt, kunde i någon
måtto anses obehöflig. Jag ponerar det endast derför, att
det möjligen kan anses icke tillhöra mig att rikligt bedomina
förhållandet, då jag icke varit ledamot af StatsUtsk.,
och då det torde vara allmänt kändt, att jag icke kunnat
hafva tillfälle att så intränga i detaljerna, sura StatsUtsk.
och revisorerne: men då StatsUtsk. funnit revisorernes anmärkn.
vara sådan, att Utsk. kommit till en så beskaffad
framställning, sorn Utsk. i första betänk, afgifvit och uti det
sednare vidhållit; så hemställer jag till en hvar hvad följden
skulle blifva, om R. St. underkände hvad Ulsk. tillstyrkt.
Fråga är ju endast derom, att K. M. skulle erinra de förvaltande
verken att iakttaga mera sparsamhet och hushållning.
Man bör noga observera, att de termer Utsk. begagi3
H. 48
37S
Den ia September e. m.
nät icke innehålla någon slags accrimination raol de förvaltande
verken; ty att förständiga dem att iakttaga hushållning,
ar icke detsamma som att anklaga dem för misshushållning,
och framställningen innefattar således egentligen ingenting
annat, än hvad som bör följa af sig sjelft, men som
intet förvaltande verk, då densamma kommer från deras
principaler, hör taga så illa, att det vill motsätta sig densamma.
2 Stånd hafva redan instämt i Utsk:s mening.
Skulle nu detta Stånd anse en sådan erinran icke böra äga
rum, så hemställer jag, om icke allm. opinionen, som förmodligen
icke gör sig det bästa begrepp om de förvaltande
verkens ordentlighet och sparsamhet, skulle blifva den, att
de förvaltande verken, hvilka motsatt sig ett sådant förständigande,
derigenom skulle ådagalagt en afsigt att vilja hafva
liksom ett nytt privilegium att handla emot R. St:s önskan
i detta fall. Sådan fruktår jag för att opinionen skulle
blifva, i händelse vi underkänna StatsUtskrs förslag;
och endast af denna orsak, och således icke i följd af någon
hos mig inneboende lust att accriminera de förvaltande verken,
hvilka jag för litet känner, för alt kunna göra det, är
det, som jag tillstyrker bifall till Utsk:s hemställan. Likväl
har jag fästat mig vid en och annan sak, som icke visat
prof på hushållning bos de förvaltande verken; men om äfven
den föreslagna skrifvelsen från R. St. kommer att afgå,
är det derför icke sagdt, att densamma kommeatt föranleda
hvad man kallar en skrapa från K. M.; ty det är ju möjligt
att K. M. i detta, som i många andra fall, finner att R. St.
haft orätt, och då är det ju ingen fara för de förvaltande
verken. Jag anser derföre vara bäst att låta bero vid hvad
StatsUtsk. tillstyrk t.
Hr Lefre'nf Att dömma utaf Gr. Horns sednaste anförande,
lärer Hr Grefven så fattat min framställning, som
skulle jag hafva erkänt, att malversationer blifvit begångna
af Sveriges förvaltande veik. Oin mina ord hafva fallit sig
så, ber jag att få återtaga dem, emedan jag aldrig haft
skäl att säga sådant, och således icke heller kan tro, att de
ordalag jag begagnat, för att uttrycka min mening, varit
sådana, att den kunnat förstås så som Gr. Horn uppfattat
densamma. Jag har nemi. sagt, att vi kunna jemföra oss
med hvilket land som helst, och att vi ligga framför andra
länder i fråga om noggrannhet vid redovisningen, så väl
som i sparsamhet och hushållning. Vi åstadkomma företag
med så små summor i jemförelse med hvad som erfordras i
andra länder, att vi hafva den glädjen att icke tala om det
för utländningar af fruktan för att taxeras för osanningar.
Jag skulle kunna bevisa, att de flesta företag kosta mindre
hos oss än i andra länder, icke blott derför att dagsverken
och materialier äro mindre dyra, utan på det hela taget.
Jag hvarken af- eller tillstyrker hvad Utsk. här behagat
Den ia September c. m.
föreslå, af det skäl, att jag sjelf varit förvaltande chef; men
jag har måst lätta mitt sinne, då så mycket göres vid denna
riksdag för att nedsätta mitt fädernesland.
Hr Lagerhjelm: Tvänne talare hafva föreställt sig,
att bifall till hvad StatsUtsk. i förevar, punkt föreslagit icke
skulle innefatta någon accrimination mot de förvaltande
verken. För min del finner jag i Utsk:s förslag en bestämd
förutsättning alt misshushållning ägt rum af dessa verk, och
mig förefaller således klart, att om skrifvelsen skall innehålla
något, detsamma komme att föranleda K. M. att förständiga
de förvaltande verken att hädanefter iakttaga mera
hushållning än hittills. Lika med Hr Printzensköld kan jag
icke finna, att R. St. mera än andra äga rättighet att framkomma
med en sådan framställning, med mindre densamma
grundar sig på bestämda facta. Vi hafva sett revisorernes
berättelser, och vi hafva denna qväll haft tillfälle att genomgå
hvad StatsUtsk., vid anställd granskning deraf, ansett
sig böra yttra, och vi hafva deraf funnit att StatsUtsk.
förgäfves sökt framlägga sådana facta, som kunde grundlägga
det resultat hvartill StatsUtsk. i förevar, hänseende kommit;
ty denna granskning visar blott anmärkntr i afseende
på några småsummor, hvilka Utsk. funnit hvar för sig vara
alltför obetydliga för att kunna föranleda till någon åtgärd.
Under så fatta omständigheler kan jag icke inse, att R. St.
kunna mera än någon enskild person framkomma roed en
skrifvelse, som innehåller anhållan, att K. M. mätte förständiga
de ifrågavar. embetsverken att hädanefter förhålla sig
på bättre sätt än hittills; hvarför jag tillstyrker R. o. Ad.
att afhålla sig från en sådan skrifvelse, som den StatsUtsk.
velat föranleda, synnerligast som, derest anledntn lill skrifvelsen
vore grundad, StatsUtsk. eller R. St. äga en annan
grundlagsenlig väg att göra sin anmärka, gällande, ty att
den väg, som Utsk. föresl ag>‘, icke är den rätta, vågar jag
bestämdt påstå.
Frih. Cederström: Gr. Frölich har trott, att hvad
Utsk. i slutmeningen yttrat, icke skulle innefatta någon angifvelse
om misshushållning emot embetsverken; likväl torde
Hr Grefven såsom ord för. i Exped.Utsk., i händelse Riks
St:n
skulle besluta att en skrifvelse i detta fall bör afgå,
icke kunna undgå att uti skrifvelsen intaga det stycke a:
betänk., som innefattar hvarken mer eller mindre än {oljande
ord: ”Utsk. tvekar ej att uttrycka dess på här olva» anförda
facta grundade öfvertygelse, att uti statsförvaltningen
misshushållning i flera fall ägt ruin, och alt R. 3t:s revisorers
derom förnyade anmärknir uti ingen väsendtlig man
verkat till en bättre ordning eller till uodanrödjande af sådana
brister i styrelseverkenas organisation och förvaltning,
Viva) igenom en noggrannare vård om Statens medel bort inträda.
” Om detta icke vill säga något, så Viar StatsUtsk. ej
38a
Peil 12 September e. m.
heller förstått att ratt använda det Svenska språket; men
om det förutsätter hvad det uttrycker, så måtte det innefatta
en ganska bestämd oell högst förnärmande anmärkning.
IVär inga bestämda facta äro uppgifna eller man förmått säga
i hvilka fall embelsverken försyudat sig, så kan jag, ehuru
chef för ett förvaltande verk, icke vara så medgörlig som
Ur Lefreåi, att jag förklarar mig likgilltig för hvad som kan
ske. Jag förklarar, att jag icke underkastar hvarken mig
eller det embetsverk, hvars chef jag är, eli sådant utlåtande
opålaldt; och skulle det komma från 11. St. lill K. M,, så
kommer jag att protestera deremot hos Konungen, med begäran
att den strängaste undersökning måtte anställas till
utrönande deraf, om någon misshushållning ägt rum, och
om icke den strängaste sparsamhet i afseende på Statens
medel blifvit iakttagen, och i sednare fallet alt Ständernes
yttrande stämplas såsom det förtjenar. Den värde Grefven
bär vidare frågat hvad verkan det skulle hafva på allm.
opinionen, om II. St. afslogo en sådan af StatsXJtsk. tillstyrkt
åtgärd som den ifrågavarande. För min del tror jag, att ett
rättvist handlingssätt medför den bästa verkan, men icke
kunna Ständerne sägas handla rättvist, om de bifalla Utsk:s
betänk, i denna punkt.-—I afseende på hvad den värde talaren
yttrat derom alt det icke vore gifvet, att en sådan
framställning till R. St. skulle leda till någon påföljd å K,
M:s sida, emedan K. M. icke behöfde bifalla denna begäran
mera än andra, hvarpå K. M. icke gjort afseende, -— så är
detta en insinuation, som bevisar att den ifrågaställa skrifvelse!]
jemväl i Grefvens tanke är otillbörlig; ty \ore dea
tillböiiig, så boide man icke kunna ifrågasätta, att K. M.
icke skulle lemna bifall dertill. Att skrifvelsen, derest den
kommer flit afgå, likväl icke kommer att föranleda någon
föreställning till de förvaltande verken, anser jag för gifvet,
emedan K. M. visserligen skall finna sådant vara otillständigt.
Jag anhåller om afslag å betänk, i denna del.
Frih. Sprengtporten, Jac. Willi.: För att undvika
upprepande af hvad jag i denna punkt inom Ulsk. anfält,
anhåller jag blott att min reservation måtte blifva
uppläst.
Frih. Sprengtporten vid utlåt. N:o 289 fogade reservation
upplästes.
Hi' Printzensköld: De conclusioner Gr. Frölich många
gånger tillförene dragit afsina framställda premisser, hafva
ofta förekommit mig obegripliga. Sä har äfven förhållandet
varit i dag. Sålunda har Hr Grefven förespeglat oss,
att Svenska allmänheten skulle få misstroende till de förvaltande
verken, i händelse 11. St. afslå det förslag till tind.
skrifvelse, hvarom fråga 1111 är. Jag hemställer lill en hvar,
om icke Svenska allmänheten, i händelse den får se en olli
-
De n 13 September c. m.
381
ciri skrifvelse från R. St., hvaruti de förvaltande verken anklagas
för misshushållning, tvertom skulle draga den conclusion,
alt misshushållning verkligen ägt rum. Kommer deremot
skrifvelse icke att afgå, så kan, efter sunda begrepp,
någon annan slutföljd icke uppkomma, än alt någon misshushållning
icke varit att öfverklaga. «
Slutmeningen uti utlåt. N:o 76 blef af R. o. Ad. afslagen.
Föredrogs ånyo och bifölls StatsTJtsk:s den 2 och g
dennes på bordet lagda utlåt. JST:o 290, i anledn. af väckt
motion om afskrifning af åtskilliga K. Krigs-collegii artilleriafdelnings
i Mariebergs egendom intecknade capital-skulder.
Företogs till pröfning StatsUtskts den 2 och 9 dennes
på bordet lagda utlåt. N:o 292, i anledn. af erhållna återremisser
å utlåt. N:o 145.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag anhåller att få
veta huru detta mål blifvit afgjordt hos PresleStåndet.
Medan Underl. Ridd. Secret. genomögnade några
handlingar för att kunna lemna den begärda upplysningen,
anmälde sig ånyo
Hr von Hartmansdorff och tillkännagaf, det han
fann anledn. begära att åhörarena på läktaren måtte aflägsnas.
Härmed förenade sig Hr Bråkenhjelm, Pehr Reinh.,
och Hr Bråkenhjelm, Axel Georg.
T anledn. häraf anmodade Hr Frih. o. Landtm, åhörarne
att aflägsna sig.
Underl. Ridd.Secret. tillkännagaf, att StatsUtsk:s
utlåt. N:o 292 blifvit godkändt af BorgareSt., samt med vidblifvande
af förra beslutet lagdt till handlingarna af PresteSt.
Rörtde BondeStts beslut om utlåt. K:o 292 vore ännu
ingen underrättelse ankommen.
Hr von Hartmansdorff: I det fallet är det förgäfves
att söka fä någon ändring i beslutet, f annan händelse
skulle jag vilja föreslå att intill nästa riksdag förberedande
åtgärder mätte vidtagas till sådan reglering, att begrafningshjelpen
kunde försvinna.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bitalia utlåt. IS':o 292
Ropades nej.
Uppå derefter framställd propos. blef utlåt. N:o 292 af
R. o. Ad. afslaget.
Frih. Sprengtporten, Jac. Wilh.: Jag har begärt
oidtl blott för att till prot. få anmärkt det ovanliga
38 a
Den iaSepte m ber e. ra.
förhållande, att R. o. Ad. afslår ett betänk., hvarå ingen
yrkal afslag.
Ånyo föredrogs och bifölls Bevilln.Utskts den 2 och 9
dennes på bordet lagda betänk. N:o 25, i anledn. af Hr
Göran Hammars motion om lindring uti bevillning för staden
Wexiö.
Likaledes bifölls, vid förnyad föredragning, BancoUlsk:s
den 2 och 9 dennes på bordet lagda utlåt. N:o 68, öfver
väckt förslag att belåna redan intecknade och på banken
transporterade skuldebref.
Frih. Sprengtporten, Jac. Wilh.: Då jag nyss hörde
en ledamot af R. o. Ad. yrka åhörarnes aflägsnande från
läktaren, föreställde jag mig, att någon motion skulle väckas
eller något ämne förekomma, som kunnat gifva anledn. dertill;
men då jag sedermera icke förnummit anledningen till
den värde ledamotens begäran, så får jag hos Hr Frih. o.
Landtm, anhålla, att förbudet för åhörarne att vara närvar,
måtte upphöra.
Gr. Frölich, David, förenade sig med Frih. Sprengtporten.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att han, i anledn.
af ett oskick, som till honom blifvit anmäldt, ansett att läktaren
borde utrymmas; hemställande om R. o. Ad. ansåg,
att någon pröfning af förhållandet i öfrigt borde äga rum.
Frih. Sprengtporten: Jag ägde icke någon slags
kännedom om det förhållande, hvarom Hr Frih. o. Landtm,
nu upplyst R. o. Ad., och finnér mig tillfredsställd af deri
utaf Hr Landtm, lemnade förklaringen.
Gr. Frölich: Äfven jag finner mig nöjd med den förklaring
Hr Frih. o. Landtm, afgifvit, då jag icke belviflar
att sådant förhållande ägt rum, som bort föranleda åhörarnes
aflägsnande.
Hr Bråkenhjelm, Pehr Reinh.: Ridd.fiscalen torde
vara i tillfälle att lemna de herrar, som sådant önska, närmare
underrättelse om anledntn till åhörarnes aflägsnande.
För min del tror jag, att gilltig orsak dertill icke saknats.
Ånyo föredrogs BancoUtsk:s den 2 och 9 dennes på
bordet lagda utlåt. N:o 69, öfver ett väckt förslag, alt beräkningen
af ränta i R. St:s Bank måtte i alla de fall, der
sådan ränleberäkning äger rum, upphöra.
På begäran af Hr Bråkenhjelm, Pehr Reinh., upplästes
dess vid utlåt, fogade reservation.
Hr Bråkenhjelm: Jag inser ej hvarföre icke R. St:s
Den ia September e. m.
383
Bank må bevilja sina faslighetslåntagare samma villkor, sorn
andra allm. cassör medgifva sina låntagare. Allm. Brandförsäkringsverket
för egendomar på landet medgifver rättighet
för låntagare att årligen amortera capitalet med två
proc. och att erlägga fyra proc. i ränta. Dessa lån tilldelas
inga andra än intressenterne uti Brandförsäkringsverket,
hvilka sjelfve bestämma grunderna för lånerörelsen. De äro
således i högre grad än R. St. intresserade deraf, att inbetalningarne
ordentligen ingå, på det att lån desto tätare må
kunna beviljas. Jag skulle derför tillstyrka Ståndet att återremittera
betänk, på den grund, att Ståndet anser, att samma
grunder böra gälla för liqvider af fastighetslån ur banken,
sorn för lån i allm. Brandförsäkringsverket, nemi. att
räntan betalas en gång om året, alt prsescriptionstiden blir
sex månader, och att, derest inbetalningen icke verkställes
inom 6:te månadens utgång, capitalet anses till ovillkorlig
inbetalning uppsagdt.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Jag anhåller att Hr
Stuarts reservation måtte blifva uppläst. Jag anser henne
vara ganska riktig och skulle derför, på grund deraf, önska,
att R. o. Ad. ville återremittera betänkandet. Det af Hr
Stuart föreslagna liqvidationssättet anser jag vara det enklaste.
Hr Stuarts reservation upplästes.
Frih. Stjernstedt, Theodor: Detta BancoUtskrs
betänk, har tillkommit i följd af en motion utaf en riksdagsman
inom BondeSt., som önskat att beräkningen af
ränta på ränta mätte upphöra, i anseende lill dess tryckande
beskaffenhet. Under sådant förhållande har BancoUtsk.
icke ansett lämpligt att vidtaga en föreskrift sådan som Hr
Stuart yrkat, enär densamma skulle blifva mera tryckande,
än den som motionären velat afskaffa; utan har BancoUtsk.
icke ansett sig kunna vidgöra någonting annat, i följd af
motionen, än söka åstadkomma någon lindring, bestående
deruti att ränta på ränta icke kommer att beräknas förr
än efter hvarje års utgång.
Hr Bråkenhjelm: I likhet med den sista värda talaren
finner jag, att Hr Stuarts förslag skulle för fastighetslåntagare
komma att blifva mera tryckande, än nu gällande
författningar. Dessutom torde jag få fästa uppmärksamheten
på olämpligheten att stadga straffränta för fastighetslån.
Med straffränta måtte icke afses annat än skydd mot
fondens sannolika förlust, då betalning uteblifver, — en förlust,
som är möjlig, då utlåningen sker på namn, men då utlåningen
sker mot inteckning uti fast egendom, bör aldrig
straffränta komma i fråga. Hellre än att återremittera Utskts
betänk., skulle jag vilja bifalla detsamma, emedan det afser
någon lättnad för låntagarne, som slippa att göra insättning
384
Den u September e. m.
mer än en gång om året. Men stadgandet är i alla fall
oriktigt i det hänseende, att ehuru låntagaren icke är tvungen
att göra afbetalning mer än en gång om året, så tvingas
han likväl aft betala ränta på ränta för sex månader af
låneåret, när han betalar t. ex. 4 proc. ränta och 4 pfoc»
amorlissemcnt vid slutet af låneåret, och af denna inbetalning
räknar banken sig till godo ränta på ränta för 6 månader,
men icke för de 6 sista månaderna. Detta är orimligt,
och Utsk. har befriat låntagarne från denna skyldighet.
Jag skulle önska att R. o. Ad. ville låta all ränta pä ränta
försvinna. Vinsten deraf för banken är obetydlig, och förlusten
för den enskilda må äfven anses obetydlig; men både
bokföring och räkningen emellan banken och de enskilda
blifver lättare och enklare, om förhållandet blir detsamma,
som uti allm. Brandförsäkringsverket. När låntagaren gör
sin afbetalning, så crediteras han derför under den dag afbetalningen
skett. Då beräknas huru stor del deraf afgår
på capitalet, och hvad sorn utgör räntebetalning, och det
nya året beräknas honom till godo från den dag, då afbetalningen
är gjord. Dessutom finnes en viss dag på året,
inom hvilken afbetalning skall göras för alla prsemier, såvida
ersättning skall äga rum, derest egendomen brinner. För
lån äger den prxscriptionslid rum, att om insättningen icke
göres inom 6 månader från förfallodagen, så skall lånet
uppsägas. Med ett sådant stadgande kunde banken vara
lika belåten, som den enskilda cassan är det. Jag vet icke
hvarför den lagstiftande m ilsten skall tillåta sig alt göra undantag
från en lagparagraf, för hvilken han fordrar respect
af alla andra innebyggare i Riket; och blott på denna
grund önskar jag, att den af mig tillstyrkta ändringen måtte
äga rum.
Hr von Hartmansdorff: Jag är alldeles ense med
den sista värda talaren derom att liqvid icke bör göras mer
än en gång om året, på sätt Utsk. föreslagit; men lika med
Hr Stuart anser jag det vara rätt, att då man betalar öfverränta
på discontlån, bör man äfven göra det på dessa
lån och efter samma grund. Likasom discontfonden är afsedd
att lemna nya lån ål andra låntagare med de medel,
som inflyta i räntor, och genom afbetalningar på de gamla
lånen; så är äfven fastighets-lånefonden beräknad att lemna
nya lån utaf de medel, som inflyta genom räntor och capital-afbetalningar.
Förhållandet är således lika i det ena som
andra fallet.
Hr Bråkenhjelm: Jag får tillkännagifva, att ett ytterligare
skäl finnes för mig mot bestämmande af öfverränta
på fastighetslån, bestående deruti, alt då Högsta Domstolen
har förklarat, att den som inlemnar ett falskt document
uti Banco-disconten icke borde ansvara för mera än 5 proc.
rän
-
Den is September e. m.
385
ränta, så skulle, derest en egendom vore intecknad för bankens
räkning, hvilken egendom innehades af någon annan
än låntagaren, möjligtvis eller sannolikt kunna inträffa, alt
banken finge processa om öfverräntan och frånkännas densamma,
på sätt som händt med Banco-disconlen. Detta bevisar,
alt saken är sjuk; och jag anser icke värdigt R. St.,
all frångå hvad allm. lagen stadgar. Finner R. St. alt enskilde
medborgare skola hålla sig vid lagen, så böra väl äfven
R. St. sjelfve göra det.
Frih. Stjernstedt: Allm. lagens stadgande kan i delta
fall icke komma att gälla för banken, enär banken har
privilegium att beräkna ränta på ränta; icke heller kan jag
finna, att förhållandet är detsamma med den enskilda som
med banken. Det kan vara af behofvet påkalladt, att allm.
lagen förbjuder sådan ränteberäkning enskilda emellan, för
att förekomma bedrägerier, som kunde utöfvas derigenom
att skuldsedlarne ställdes på en sådan konstig ränteberäkning;
men något sådant har den enskilde icke att befara uti
sina Iransactioner med banken; och då dessutom den enskilde
långifvaren kan beräkna ränta på ränta genom att
taga särskild skuldsedel på den förfallna räntan, så ser jag
ej hvarför icke banken skall få tillgodonjuta samma förmån.
Jag anhåller 0111 propos. till bifall å betänkandet.
Hr Ribbing, Bengt: På de grunder Hr Bråkenhjelm
anfört, anhåller äfven jag om återremiss af betänkandet.
Jag tycker icke om undantagslagar, aldraminst i detta fall;
ty då fastighetslån med den ränta, sorn derå erlägges, egentligen
äro ämnade att favorisera fastighetsägare, så vet jag
ej hvarför man med ena handen lager igen hvad man gifvet-
med den andra; och då capitalet är till betalning förfallet,
derest icke räntan och amortissements-procenlen i
rättan tid inbetalas, så anser jag det vara obilligt att taga
ränta på ränta.
BancoUtskts utlåt. N:o 69 återremitterades.
Lades på bordet Coost.Utsk:s memorialer:
N:o 3g, i anledn. af nterremisser på mern. N:o a4;
N:o 4°, ang:de två Stånds ålerremisser på mern. N:o25;
N:o 41, ang:de en af Hr Roos, C. U., anmäld anledn.
till anmärkn. emot Statsrådet och f. d. Statssecrettn Grip.
Upplästes ankomna prol.utdr. från de öfriga RiksSUn,
nemi. från PresteSt. af den 2, 4* ^ och g dennes; från
13 H. 4g
386 Den 12 September e. m.
BorgareSt. af den 4> 5 och 9 dennes, samt från BondeSt.
af den 2 dennes.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. ^ till 11 om aftonen.
lil fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Onsdagen den 16 September 1840.
Plenum kl. 9 f. m.
Justerades 6 prot.Utdr. för den 12 dennes e. m.
Justerades pleni-prot. för den 2 dennes e. m.
Öppnades Hrr Electorers lista till val af ledamöter uti
nedannämnda Utsk.; och befunnos dertill hafva blifvit utsedde,
nemi. i
Allm. Besvärs- och Ekon.'Utskottet:
N:o 14■ 3. Hr Råfelt, Anton,
efter N:o 1284. Hr Rappe, Joli. Axel;
Riddar husUtskottet:
N:o 25. Gr. Wachtmeister, Axel Knut,
efter N:o 124. Gr. Sandels, Samuel August.
Likaledes öppnades Hrr Eleclorers lista lill val af
ledamöter alt under permitterade ledamöters bortovaro inträda
i nedannämnda Utsk.; och befunnos dertill hafva blifvit
utsedde:
i Co n slit 11 tion sUtskottet:
N:o 2195. Hr Edelstam, Fabian,
under den ledighet, sorn blifvit beviljad åt N:o 107, Hr
Ulfsax, fullm. Frih. Hermelin, August Söderling,
i Allm. Besvärs- och E k o n.U t s k o 11 e t:
N:o 1198. Hr Cedercrona, Joh. Ulrik,
under den ledighet sorn blifvit beviljad åt N:o 1768, Hr
Schmiterlöw, fullm. Hr Ribbing, Arvid, från och med
den 14 dennes.
Företogos till pröfning SlatsUtskls dels den 9 och 12
dennes, dels endast sistnämnde dag på bordet lagda memorialer,
N:o 3oi, med förslag till sammanjemkning eller voterts-propositioner,
i anledn. af skiljaktiga beslut angrde
statsreglerin; och N:o 3oa, med en rättelse uti mern. N:o 3o t.
Den 16 September f. m.
38 7
R. o. Ad. beslöt att detta mern. stalie punktvis pröfvas.
i:sta punkten.
De föreslagna voterts-propositionerna godkändes.
2tdra punkten.
Hr von Hartmansdorff, A ti g.: Sora R. o. Ad. beliagat
fatta sitt beslut på grund af den framställning jag
gjort, så får jag fasta uppmärksambeten derpå, att, hvad
summan beträffar, min mening var, att den skulle blifva
3o,ooo rtdr,eller det belopp, sora vid förra stalsreglertn såsom
förslagsanslag bestämdes. Detta förhållande synes äfven
af StalsUtskts betänk. Nto 3i, hvarest står att nämnda summa
såsom ordinarie-anslag må. upptagas i riksstaten till dess
förut bestämda belopp af 3o,ooo rtdr. Någon tvekan hade
således icke bort uppstå för StatsUtsk., huruvida R. o. Adts
mening varit den, alt anslaget skulle förblifva 3o,ooo rtdr.
Men till yttermera visso, får jag nu upprepa del; och om
Hr Frih o. Landtm, behagade inhemta Ståndets tanke derom,
så finge SlatsUtskts närvar, ledamöter förnimma, att
Ståndets beslut varit sådant, som jag nu omförmält, vid
hvilket förhållande frågan om voterts-pi opositioner i denna
punkt förfaller.
Hr Lefren, Joli, Pehr: Här är bestämdt 3tne Stånds
beslut derpå, att summan skulle vara 3o,ooo rtdr, enär R.
o. Ad., i fråga om beloppet, bifallit Utskts betänk, vid första
föredragningen; och något skäl finnes således icke hvarför
StatsUtsk. skulle föreslå votering emellan en mindre summa
och den större eller 3o,ooo rtdr, som Irenne Stånd bifallit.
Någon annan skiljaktighet förefinnes icke, än att ett Stånd
velat uppföra denna summa såsom förslags-anslag, och de
öfriga Irenne såsom fast anslag. Jag yrkar afslag på frågan
0111 votering i förstäikt StatsUtsk., hvarigenom ett af RiksSltns
pluralitet faltadt beslut kunde blifva upphufvet.
Frill. Sprengtporten, Jac. Willi.: StatsUtsk. har
icke kunnat för bis'iimdl antaga, alt R. o. Adts beslut innefattade
att anslaget till K. Hofstallet skulle komma att
utgå med 10,000 rtdr. Det är visserligen på ena sidan sagdt,
att anslaget icke kunde komma att utgöra mindre än 3o,ooo
rtdr; men då detsamma enligt R. o. Adts beslut skulle utgöra
ett förslags-anslag, så kunde det äfven komma att öfverstiga
3o,ooo rtdr. På denna grund och då BondeSlts samt
de öfriga tvänne Ståndens beslut, att anslaget skulle vara
fast, sålunda är R. S!:s beslut, har StatsUtsk. icke kunnat
antaga annat, än alt R. 0. Adts beslut att anslaget skulle
vara förslags-anslag icke innebure att R. o. Ad. såsom sådant
anslag bestämt någon viss summa, och på detta förhållande
har StatsUtsk. grundat sina voterts-propositioner, deruti jag
anser Utsk. hafva rätteligen förfarit och hemställer till R.
o. Ad., då Ståndet icke fattat något bestämdt beslut i afse
-
388
Dea 16 September f. m.
ende på beloppet, om icke R. o. Ad. ville öka anslaget, då
votering kan komma i fråga emellan den högre summa, sorn
R. o. Ad. hunnit bestämma, och den mindre, som BondeSt.
antagit.
H. Ex. Hr Gr. Brahe, Magnus: Jag var en bland
dem, hvilka yrkade återremiss på Utsk:s första betänk, öfver
förevar, ämne, och grundade denna min anhållan på
den olikhet, som uppstått emot hvad som ägde rum i förra
statsregler:n, i det hänseende att anslaget, som då upptogs
såsom förslags-anslag, nu deremot af StatsUtsk. tillstyrkcs
att bestämmas såsom fast anslag. Jag får då förena mig
med Hr von Hartmansdorff uti den åsigt, att frågan om voter:s-propos:r
i denna punkt må förfalla, sedan trenne Stånd,
nemi. Preste- Borgare- och BondeSt:n, beslutat alt anslaget
skulle upphöra att vara förslags-anslag, samt trenne Stånd,
nemi. R o. Ad. samt Preste- och BorgareStCn, uti sina beslut
blifvit ense derom, att anslaget skulle bestämmas lill
3o,ooo r:dr, i hvilket sednare hänseende Hr Frih. o. Landtm,
täcktes först inhemta R. o. Ad:s svar på den propos., huruvida
icke Ståndets mening var den, då Ståndet fattade sitt
beslut i anleda, af Utsk:s utlåt, efter återremissen, att anslaget
skulle blifva 3o,qoo r:dr.
Frih. Cederström, Jacob: Jag liar begärt ordet i
anleda, af Frih. Sprengtportens sista yttrande, hvaraf synes
att Hr Frih:n uppfattat R. o. Ad:s beslut så, som hade R.
o. Ad. fastställt ifrågavar. anslag, icke till 3o,ooo r:dr, ulan
till ett högre belopp. Att åtgången kunde öfverskrida 3o,qoo
r:dr, förutsätter R. o Ad:s beslut, hvarigenom anslaget bestämdes
såsom förslags-anslag; men det belopp, som R. o.
Ad. såsom förslags-anslag fastställde, var hvarken mer eller
mindre än 3<>,ooo r:dr. Derjemte hafva, såsom Hr Frih:n
anmärkte, trenne Ständ beslutat att anslaget skulle vara
fast, och R. o. Adis beslut i den delen är således af intet
inflytande på saken. StatsUtsk. har således varit fullkomligen
oberältigadt alt framkomma med några voter:s-propos:r
i denna punkt, enär R. o. Ad. icke beslutat någon annan
summa än 3o,ooo ridt. Jag har likväl ingenting emot att
Hr Frih. o. Landtm, inhemtar Ståndets lanke huruvida det
vidblifver sitt beslut anglde anslagets belopp, innan Hr
Landtm, skrider lill hufvudsukliga propositionerna i denna
punk l.
Frih. Sprengtporten: Då Frih. Cederström nu talat
för StutsUlsk:s framställning, hvarigenom Utsk. inbjudit R.
o. Ad. alt förena sig med Preste- och BorgareStln i fråga
0111 delta anslags bestämmande lill ett fast anslag af 3o,ooo
rldr, så behöfver jag derom icke vidare yttra mig.
Hr von Hartmansdorff: Jag har icke galt så långt
Som StatsUtsk., alt jag velat anmoda R. o. Ad. frånträda
Den 16 September f. m.
38g
sitt beslut, och säga att anslaget skulle vara fast i stället för
att vara ett lörslags-anslag; utan har jag blott anhållit att
Hr Frih. o. Landtm, ville inhemta Ståndets tanke, huruvida
icke dess mening var, då beslutet fattades, att anslaget skulle
utgöra 3o,ooo rtdr. Frågan, huruvida det skulle vara
förslags-anslag eller ej, är af trenne Stånd afgjord, oberoende
af R. o. Ad. Jag skulle icke önska att Ståndet frånträdde
hvad det en gång på goda skäl beslutat.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
förklara sitt beslut vara, att på stat uppföras för
hofstallet utfodring 3o,ooo r:dr.
Ropades ja.
Hr von Hartmansdorff: Då öfver denna fråga beslutades,
samt R. o. Ad. bestämde, att anslaget skulle vara
ett förslags-anslag, så skedde det på den grund, att priset på
fourage ömsom är högre och ömsom lägre. Mot denna satsen
yttrades af StatsUtsk:s närvar, medlemmar, att det vore
onödigt bestämma anslaget till ett förslags-anslag, enär under
loppet af föregtde åren på anslaget blifvit reserverad en
summa, om jag minnes rätt, af något öfver 17,000 rtdr.
Jag skulle med anledn. deraf önska få veta, huruvida StatsUtsk.
anser delta anslag för framliden vara af den beskaffenhet,
att hvad som det ena året kan besparas, när fourage!
kostar mindre, må kunna reserveras K. Hofstallet till
godo för ett kommande år, när fouraget kostar mera; och
att, om någon af StatsUtsk:s närvar, ledamöter derpå behagade
lemna svar, jag derefter finge vidare yttra mig.
Hr Bråkenhjelm, Pehr Reinh.: Sedan R. o. Ad.
fattat sitt sisla beslut i denna fråga, så skulle jag, olika
med den siste värde talaren, önska, alt icke någon af SlatsUtsk:s
ledamöter ville utlåta sig i ämnet, emedan derigenom
möjligtvis någon tvetydighet i betänk, skulle kunna
uppletas. För milt begrepp är betänk, tydligt derutinnan,
att de ifrågavar. 3o,ooo r:dr äro öfverlemnade till K. M:s
fria disposition, utan någon redovisningsskyldighet; ty jag
kan icke se annat, än att K. M. äger att med summan göra
eller låta efter godtfinnande, så att, om något för ett år
blifver öfver, K. M. eller förvaltningen af dess liof, nemi.
Riksmarskalks-embelet, icke kan vara förpligtadt att låta
en sådan behållning balanceras uti räkenskaperna, sorn föreläggas
R. St:s revisorers granskning; utan kommer det följande
årets anslag att utgå med fulla beloppet af 3o,ooo
r:dr, äfven om någon behållning finnes på anslaget för det
föregående året.
Frih. Sprengtporten: Den siste välde talaren har
så fullkomligen upplyst förhållandet, att jag anser något
vidare yttrande å min sida icke vara be hö fl ig t, för alt
lemna Hr von Hartmansdorff den utredning af frågan, sorn
3ijo
D e 11 16 September f. m.
lian önskat. Jag hemställer, om det icke är nödvändigt, att
R. o. Ad., som förklarat att detta anslag bör utgå med
3o,ooo r:dr, äfven tillkännagifver sin mening, att det bör
blifva ett fast anslag. Jag inser visserligen, att genom ett
sådant beslut saken är densamma som StatsUlsk. framställt
i sin inbjudning; men om icke något beslut fattas, så stannar
StatsUtsk. i afseende på R. o. Ad:s mening uti samma
tvekan hvarför StatsUtsk. redan fått uppbära förebråelser.
Hr von Hartmansdorff: Efter den förklaring, som
Hr Bråkenhjelm afgifvit och Frih. Sprengtporten bekräftat,
anser jag vidare yttrande i ämnet för tillfället vara öfverflödigt.
I afseende på Frih. Sprengtportens sednare yttrande
att Ståndet skulle frångå sitt beslut att anslaget borde
vara ett föl slags-anslag, och deremot bestämma en viss summa,
får jag vidhålla hvad jag redan yttrat. När det redan
finnes trenne Stånds beslut derpå alt anslaget skall vara
fast, så ändras det ej af fjerde Ståndets beslut; och när
trenne Stånd bestämt anslaget till Jo,000 r:dr, så behofves
icke vidare beslut derom. v
Hr Lefre'n: Jag förenar mig lill alla delar med hvad
den siste värde talaren yttrat i fråga om obehöfligheten af
vidare förklaring i ämnet, och anser riktigt, att R. o. Ad.
vidblifver sitt först fattade beslut i fråga om anslagets natur.
R. o. Ad. har grundat sitt beslut på den öfverenskommelse
emellan K. M. och R. St., som ägde rum 1810 och
som då af R. St. förelädes II. M. Konungen samt af H. M.
antogs, och enl. hvilken vissa höräntor skulle öfverlemnas
till Statens disposition, mot det att hofstallet skulle erhålla
hvad sorn erfordrades för ett visst antal hästar eller ett visst
belopp rationel-; och R. o. Ad. har således icke behof af,
för alt tillvägabringa ett R. St:s beslut, att frångå sitt vid
en föreg:de riksdag fattade beslut, som är grundaöt på rättvisa
och afser uppfyllande af ett contract, som blifvit för
3o år sedan afsluladt.
Frih. Cederström: För min del anser jag ingenting
annat återstå, än att erhålla Hr Frih. o. Landtnäs propos.
derå, huruvida R. o. Ad., med förklarande att anslaget utgör
3o,ooo r:dr, afslår de af StatsUtsk. framställda votenspropositioner.
Uppå derefter framställd propos. ansåg R. o. Ad. att,
till följe af det nyss fattade beslutet, de af StatsUtsk. uti
aldra punkten uppgjorda förslag till voterjs-propositioner
borde förfalla.
3:dje punkten.
Hr von Hartmansdorff: Den första framställningen
från StatsUtsk., hvaruti det föreslog alt Rosei bergs K. lustslott
icke skulle innefattas uti första afdelningen af första
Imfvudtiteln, var grundad på ett misstag, såsom Utsk.upp
-
Den 16 September f, m.
3(ji
lyst uti sednare betänk., hvilket af 2.‘ne Stånd är bifallet.
Det första på misstag grundade betänk, bifölls af BorgareSt.
, hvilket lagt det sednare betänk, lill handlingarna. BondeSt.
har beslutat att anslaget för Rosersbergs K. slott skall
hänföras till sednare afdelningen af ifrågavar. hufvudtitel.
Detta beslut är äfven grundadt på ett misstag. Vid sådant
förhållande att två Stånd stannat emot två, på det sätt att
tvänne hållit sig vid det första på ett misstag grundade tillstyrkandet,
och två Stånd vid det sednare betänk., hvaruti
misstaget är undanröjdt, lärer R. o. Ad. finna det votering
om en erkänd oriktighet icke kan komma i fråga. Följden
kan således icke blifva någon annan, än den, att votering i
förstärkta StatsUtsk. öfver denna punkt skall förfalla.
Frih. Sprengtporten: Det har visserligen varit ett
misstag af StatsUtsk., som föranledt Utsk:s första yttrande
rörrde Rosersbergs K. lustslott, emedan Utsk. saknat kännedom
om det af R. St. vidtagna beslut, hvarigenom samma
lustslott blifvit upplåtet lill K. M:s fria disposition ; men
något sådant stadgande vid öfverlåtelse!!, som skulle kunna
hindra R. St. att i afseende på redovisningen för det till
samma lustslott beviljade anslaget efter omständigheterna
förordna, har icke ägt rum; och då frågan rörer statsregel!,
så, ehuru jag både hoppas och troi-, att någon förändring
i afseende på dispositionen icke måtte blifva vidtagen,
lärer R. o. Ad. finna, att det icke luter sig göra att
låta frågan förfalla, samt att då två Stånd stannat uti stridiga
beslut i ämnet, ingen annan utväg återstår, än att votera
uti förstärkt Statsutskott. Annorlunda har StatsUtsk.
icke kunnat betrakta saken och har således funnit sig föranlåtet
att framställa dessa voler:s-propos:r, enär den upplysning,
som StatsUtsk. sedermera lemnat, icke föranledt
någon förändring uti det Stånds beslut, som bifallit första
utlåtandet.
Frih. Cederström: Jag anhåller alt få uppläsa hvad
uti betänk. N:o 168 ang:de K. lustslottet Rosersberg blifvit
af StatsUtsk yttradt. Utsk. säger nemi.: ”Hvad särskildt
angår K. lustslottet Rosersberg, så enär dispositionen af detta
slott, med den dertill hörande jord, blifvit af R. St. vid
1818 års riksdag, såsom ett bevis af deras und. tillgifvenhet
till nu regerande Konungen, för dess lifstid upplåten, jemte
det för byggnadernes underhåll å stat uppförda anslag 2000
r:dr årligen; i följd hvaraf, enl. hvad Utsk. numera fått
inhemta, förvaltningen af Rosersbergs slott och kungsgård,
i olikhet med hvad i afseende på de andra lustslotten äger
rum, varit och ännu är ställd under K. M:s eget höga inseende,
anser Utsk., som med den föreslagna fördelningen
af hufvudtitelns anslag icke åsyftat någon inskränkning uti
dispositionsrätten öfver berörde af R. St. till K. M. upplåtna
kungsgård, sig böra särskildt i afseende på densamma till
-
Den 16 September f. m.
styrka, att anslaget för Rosersbergs K. lustslott 2000 r:dr
må hänföras lill lista afdelningen af hufvud ti telus anslag och
således vara i afseende på förvaltningen frän revision fritaget.
” Det är denna slutmening i XJtskis betänk. N:o 168,
som gifvit anledn. till olikheten i besluten, derigenom att
BorgareSt. icke utlåtit sig utan lagt sednare betänk, till
handlingarna; men premisserna för detta tillstyrkande hade
bort föranleda StatsUlsk. att blott hos RiksSCn anmäla, att
saken komme att förfalla, emedan ett af R. St. fattadt beslut
om öfverlåtelse till Konungen på dess lifstid af ett slott,
med ett bestämdt årligt underhållsanslag, icke lärer kunna
af sednare Ständer rubbas eller undergå förändring. Jag
tror således, att frågan om votering i detta fall måste förfalla.
H. Ex. Hr Gr. Brahe: Då StatsUtskrs Hrr ledamöter
sjelfve medgifvit, att ett misstag inom Utsk. ägt rum i afseende
på Rosersbergs K. lustslott, och BorgareSt., som lagt
Utsk:s sednare betänk, till handlingarna, icke utlåtit sig huru
Ståndet uppfattat samma betänk., hvaruti Utsk., med
rättelse af misstaget, frånlrädt sitt tillstyrkande uti första
betänk.; så hemställer jag till Hr Frih. o. Landtm, samt R.
o. Ad., om icke bästa och lämpligaste sättet att komma till
ett bestämdt förhållande i frågan vore att återremittera denna
punkt, på det Utsk. må blifva i tillfälle att inhemta
hvad åsigt BorgareSt. har i saken. Utan tvifvel skall BorgareSt.
då instämma med R. o. Ad. och PresteSt., emedan
Ståndet förmodligen icke lärer kunna vidblifva ett beslut,
som innefattar antagande af ett tillstyrkande utaf StatsUtsk.,
hvilket varit grundadt på ett misstag, och StatsUtsk. af sådan
anledn. sedermera frånlrädt; ty om BorgareSt., utan
att uppgifva motiver derför, belt enkelt vidblifver sitt första
beslut, så har Ståndet i och med detsamma medgifvit,
att det fattat ett oriktigt beslut, enär detsamma hvilar på
ett misstag och följaktligen på en oriktig grund.
Frih. Sprengtporten: Jag tror icke att återremiss
till StatsUtsk. i denna fråga skulle behöfvas för att utreda
densamma; utan skulle jag snarare hemställa till Hr Frih.
o. Landtm., om icke, till erhållande af bestämdt yttrande
af BorgareSt., lämpligt vore att genom prot.utdr. anmoda
samma Stånd att förena sig med R. o. Ad.
Hr Lefre'n: Denna fråga synes från början vara äm
nad
att blifva föremål för misstag. Först har StatsUtsk.
gjort ett sådant, hvarom Utsk. sedermera lemnat upplysning.
Derpå har StatsUtsk. fått emottaga tvänne Stånds beslut,
som öfverensstämmer med Utsk:s sednare yttrade riktiga
åsigt af saken. Det bar således synts 111ig uti frågans så
fatta beskaffenhet hafva varit öfverensstämmande med hvad
StatsUtsk. vanligtvis, så väl vid denna som föreg:de riksda
gf"’»
-
Den 16 September f. m.
J93
gar, brukat iakttaga, då två Stånd äro ense med StatsUtsk,
och det tredje icke yttrat sig öfver sednare betänk., att
Utsk. har full anledn. alt inbjuda CorgareSt. alt med CJtskts
sednare åsigt samt R. o. Ad:s fattade beslut och PresleSt:s
sig förena. Detta bar Utsk. likväl icke gjort; men om icke
vid detta tillfälle skäl förefunnits för inbjudning, så vet
jag ej när StatsUtsk. får anledn. dertill. Jag ser icke annat,
än att det är en glömska af StatsUtsk.; ty jag kan icke föreställa
mig alt Utsk. icke skulle finna anledn. till inbjudning
att instämma uti ett beslut, som Utsk. finner vara riktigt;
ocb då uraktlåtenheten häraf således måste vara ett
misstag, anhåller jag om bifall till återremiss af denna punkt,
på sätt H. Ex. Hr Gr. Brahe begärt.
Frih. Sprengtporten: BorgareSt:s beslut att lägga
Uisk:s sednare mern. till handlingarna har icke kunnat af
StatsUtsk. uppfattas annorlunda, än såsom ett’förklarande,
att Ståndet vidblef sitt första beslut. Det må för öfrigt öfverensstämma
med den siste värde talarens erfarenhet om
riksd.ärenders behandling, att när två Stånd stanna mot
två, Utsk. gjort inbjudning till något Stånd att förena sig
med den motsatta sidan. Efter min erfarenhet har sådant
icke varit brukligt, och StatsUtsk. har icke heller haft anledn.
dertill. Jag nämner detta, endast för att freda StatsUtsk.
från den förebråelsen att äfven i detta afseende hafva
begått ett misstag, och då jag ansett mig böra redogöra
för den åsigt, nr hvilken StatsUtsk. uppfattat frågan, vill
jag likväl icke motsätta mig den åtgärd R. o. Ad, kan anse
lämpligen böra vidtagas. Jag får blott upprepa, att jag anser
saken snarast kunna bringas till målet, om R. o. Ad,
genom prot.utdr. inbjuder BorgareSt, att förena sig uti R.
o. Ad:s beslut; börandes inbjudningen ske till BorgareSt,
hellie än till BondeSt., derföre att det förra Ståndets behandling
af denna fråga icke är så bestämd som det sednare
Ståndets,
Frih. Cederström: Jag skulle tro, alt man skulle
kunna undvika återremiss och hastigare komma till slutlig
öfvertygelse derom, att hvarken Borgare-eller BondeSim, då
frågan ånyo för dem blifver utredd, kunna vidblifva ett beslut
alt söka rubba ett af föreg:de Ständer fattadt beslut
om ifrågavar. K. lustslotts öfverlåtelse på Konungens lifstid
till K. M:s fria disposition, Dm nemi. R. o. Ad, ogillar
votei :s-pi oposma och genom prot.utdr. meddelar de öfriga
Stånden sitt beslut, grundadt derpå att R. St, redan vid
t8i8 års riksdag till K. M. på haus lifstid öfverlåtit Rosersbergs
K. lustslott, jemte ett årligt underhålls.anslag af 2000
r:dr, så lärer följden blifva den att de öfriga Stånden finna,
att någon votering icke kan komma i fråga,
Hr von Hartmansdorff: Jag skulle äfven tro attén
13 fj, 5q
Den 16 September f. m.
inbjudning till BorgareSt. i delta hänseende vore öfverflodig
ocb mindre passande, enär man bör antaga, alten livar,
som blifver upplyst om sina misstag, rättar dem ulan påminnelse.
BorgareSt:s medlemmar veta ganska väl, alt missräkning
icke är liqvid; de veta äfven att misstag icke kan
blifva föremål för votering bland dem, sorn veta att misstag
är begånget. Skulle R. o. Ad., sorn från början afvetat
att så var, likväl sälta i fråga att rös a om saken, så befarar
jag alt det femte eller åtminstone det fjerde misstaget
i denna fråga inträffade. Jag har visserligen ingenting emot
en ålerremiss af denna punkt; men jag anser den öfverflödig,
emedan saken derigenom icke kan blifva annorlunda
beskaffad eller annat hufvudsakligt beslut föranledas.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. ansåg
alt, till följe af de vid 3:dje punkten gjorda anmäi kntr,
densamma borde till StatsUsk. återremitteras.
Ropades ja och nej.
Hr Bråkenhjelm: 34 §:n a mom. Riksd.Ordn. innehåller,
att det är ämnets beskaffenhet och icke den hvarje
särskildt Utsk. i allmänhet uppdragna befattning, som bestämmer
huruledes ett mål i enlighet med R. St:s deröfver
tillhöriga beslutanderätt bör afgöras. Frågan huruvida de
lill underhåll af Rosersbergs K. lustslott beviljade 2000 r:dr
skola vara underkastade R. St:s revisorers granskning eller
icke, anser jag vara of administrativ beskaffenhet, och såsom
ett önskningsmäl att anse, enär det är afgjordt, att
dessa medel en gång för alla blifvit anvisade att under H.
M. Konungens lifstid årligen utgå, för att, på sätt H. M.
Konungen lämpligast finnér, användas till underhåll af nämnda
lustslott. Om således två Stånd stanna emot två, måste
frågan förfalla. Jag förenar mig derföre med dem, hvilka
anhållit att Hr Frih. o. Landtm, måtte proponera rätt och
slätt afslag på StatsUtsk:s tillstyrkande i denna punkt; ty
då kommer all votering i förstärkta StatsUtsk. och all annan
åtgärd i denna fråga vid denna riksdag att förfalla.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. ansåg
att votering i förstärkt SlatsUlsk. i denna fråga icke
borde äga rum.
Ropades starka ja, blandade med nej.
Hr Frih. o. Landtm, förklarade, det han trott sig finna,
att ja öfverrösta! nej, och var i begrepp att fortsätta
sitt yttrande, då sig anmälte
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Jag skulle icke
tro, att det kan bero på R. o. Ad. alt undertrycka 2.'ne
Stånds bestämdt uttryckta mening uti en statsreglensfråga.
Tvänne Stånd hafva beslutat att ifrågavar. 2000 r:dr skola
redovisas. R. St:s rätt att lemna delta anslag, med föreskrift
om det skall redovisas eller icke, anser jag vara ovill
-
D c ii 16 September f. m.
395
kori ig, och i löij'! deraf tror jag äfven, att R. o. Ad. icke
äger rutt, när två Stånd stannat emot två, att fatta det beslut,
som, enl. Hr Frih. o. Landtm.-s uppfattning af R. o.
Ad:s svar på Hr Landtin:s nyss framställda propos., skulle
vara fatladt.
Gr. Frölich, David: Jag uppstår endast för att anhålla,
att Hr Frih. o. Landtm, täcktes framställa proposCn
direct och icke indirect, d. v. s. jakande och icke nekande,
emedan ett motsatt framställningssätt lätt kan leda till förvillelse
och misstag å Ståndets sida.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Vid den utaf Hr Bråken
hjelm
väckta frågan anhåller jag att få säga några ord,
emedan den innefattar en principfråga, hvarom jag någon
gång förut
Ulsk:s lätt att behandla de frågor, som tillhöra StatsUtsk:s
handläggning. 34 §:*> 2 mom. Riksd.Ordn. bestämmer, att
sättet, hvarpå frågor skola afgöras, icke beror på Utsk:s utan
på ämnets beskaffenhet. Förevar, ämnes beskaffenhet tyckes
111ig likna den vid Hera riksdagar behandlade frågan om instruetiou
för R. St:s revisorer; och efter allt hvad jag kan
påminna mig, har ingen del af instruetionen för revisorerna
varit föremål för votering inom förstärkt StatsUlsk. Det
synes mig, som om denna fråga vöre af beskaffenhet att fordra
3:ne Stånds sammanstämmande beslut, för att afgöras;
ty det är icke någon anslagsfråga, utan endast huru med
det beviljade anslaget skall förhållas i revisionsväg; och då
tvänne Stånd derutinnan stannat emot två, så tror jag icke
alt vidare beslut vid denna riksdag derom kan fattas, utan
att (rågan bör förfalla i kraft af 34 §:n 2 mom. Riksd.Ordn.,
enär SiatsUtsk:s åtgärd derutinnan är att anse såsom vore
den Ekon.Utsk:s.
Frih. Cederström:. Det är i anledn. af Frih. Tersmedens
reservation , som jag får till prot. förklara, att StatsUlsk.
varit oberättigadt alt framställa voter:s-propositioner
i frågan; och alt, enär densamma icke är af statsreglerings
natur, intet Stånd kan vara betaget att ogilla SlatsUtsk:s
förfarande att framställa förslag till volerts-propositioner.
Frih. Sprengtporten: Jag anhåller blott att på förhand
få anmäla min reservation i afseende på den princip,
till hvilken Frih. Cederström och HivLagerhjelm bekant sig,
nemi., att frågor som stå i närmaste sammanhang med statsreglering
och som röra R. St:s rättighet att bestämma huru
statsmedlen skola användas, kunna anses, förfalla, då två
Stånd stanna emot två.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att, då Gr. Frölich
riktigt anmärkt, att någon tvetydighet kunnat uppstå vid
svaren å Hr Landtnäs propos., sådan som den i ordalagen
varit framställd, hvilket Hr Landtm, ock vid förklaringen
t) t n lG September f. m.
huru lian uppfattat svaren hade ämnat erinra, Hr Landtm,
nu ansåg sig böra ånyo framställa propos. i ämnet; hemställandes
alltså om R. o. Ad. behagade afslå del uti 3:dje
punkten framställda förslag till voterrs-proposition.
Ropades starka ja, blandade med nej, i anleda, hvaraf
Hr Landtm, förklarade, det han trott sig finna att ja öfverrostat
nej.
4:de punkten.
Frih. Cederström: Harvid förekommer i första rummet
den besynnerligheten, att Utsk. anmäler, det BondeSt.
icke afgifvit något yttrande i frågan, Utsk, föreslår väl, ali
samma Stånd bör besluta i saken, men tilltror sig tillika att
föreslå voter:s-propos:r. Jag hade trott, att det varit Utsk:s
skyldighet, när Utsk. erhöll prot.utdr., som utvisade att BondeSt.
verkligen icke förehnft och beslutat öfver denna punkt
i betänk., att från BondeSt. begära del af Ståndets beslut i
denna punkt, innan fråga kunde uppstå om voter.s-propos-.r;
och hvad voteris-proposma i och för sig sjelfva beträffar, så
och då frågan är af pur administrativ beskaffenhet, nemi.
om förvaltningen skall utöfvas af en eller flera myndigheter,
och ingalunda rörer controll å medlens användande, —
så hade Ulsk. icke bort föreslå någon sådan rättighet för
StatsUtsk. att med R. St:s rätt afgöra saken; ty då ämnet,
såsom jag nämnde, icke är af statsregler:s natur, så kommer
Utsk:s tillstyrkan att förfalla, med mindre tre Stånd förena
sig om detsammas antagande. Jag anhåller derföre om propos,
till afslag å voter-.s-propositionerna.
Hr Lefre'n: Ehuru jag i saken instämmor med Frih.
Cederström, anhåller jag dock om återremiss, på det Utsk.
må komma i tillfälle alt, som sig bör, först begära del af
BondeSt:s beslut, innan Utsk. inkommer med förslag till
voter:s-propos:r. R. o. Ad. har nemi. rättighet att få veta
hvad BondeSt. har beslutat, innan R. o. Ad. tager något beslut
i ämnet. Är det icke heller klart, så rår jag ej derför.
Hr von Hartmansdorff: Jag hemställer lill Ståndet
hvartill en återremiss skulle tjena; ty om BondeSt. har instämt
med R. o. Ad. och PresteSt., så är saken genom Irenne
Stånds beslut afgjord. Då förfaller frågan om votering
i förstärkta StalsUtskottet. Har åter BondeSt. instämt med
BorgareSt,, så stå två Stånd emot två; och som frågan, på
sätt IL- Lagerhjelm anmärkt, ingalunda är af statsreglerings
beskaffenhet, utan blott en organisationsfråga, eller ett önskningsmal,
afseende under hvilken eller hvilka myndigheter
de K. lustslottens förvaltning skall lyda samt enl. 34 §:n 2
mom. Rikd.Ordn. det är ämnets beskaffenhet och icke Utsk:s
namn, som bestämmer en frågas behandling; så kan jag icke
finna annat än att denna sak måste förfalla, och följaktligen
icke kan blifva föremål för omröstning i förstärkta Stats
-
Den 16 Sep lemb er f. m.
397
Utskottet. Jag anhåller att Hr Frih. o. Landtm, måtte till
Ståndet framställa, om det icke anser frågan om votering i
förstärkta StatsUtsk. böra förfalla.
Frih. Sprengtporten: Den fråga, om hvilken Ri
von
Hartmansdorff nu yttrat sig, är utan tvifvel en af de
vigtigaste principfrågorna inom statsbestyret. StatsUtsk. har
ansett alla i sammanhang med statsreglerm gjorda framställningar
på statsreglerm äga sådant inflytande, att Utsk. trott
sig böra lill Stånden framställa voter:s-propos:r i olla de
händelser då Stånden i dessa frågor stanna uti olika beslut.
Jag delar denna åsigt och har till prot. velat anmäla denna
tanke, för den händelse R. o. Ad. stannar i olika mening
med mig. I öfrigt får jag förklara, alt jag icke kan inse
alt StatsUtsk. förtjena!- förebråelse, derföre att det till tidens
vinnande framställt voterts-propositioner, för den händelse
all BondeSt. icke skulle instämma med R. o. Ad.
samt PresteSt., i hvilket fall frågan om votering kommer
att förfalla, utan förenar sig med BorgareSt., då votering
kommer att äga rum. Utsk. har nemi. dermed endast velat
undvika långsamhet uti ärendenas behandling och båticke
föreslagit någon åtgärd, sorn enl. Utsk:s uppfattning af
dess åligganden rörtde statsmedlens användande är grundlagsvidrig.
Reg.Fm innehåller, att statsmedlen skola användas
på sätt R. St. föreskrifva; och tvifvelsutan ingår deruti
sjelfva sättet huru de skola administreras. Det är min åsigt,
och det har äfven varit StatsUtskottets. R. o. Ad. må uppfatta
saken på annat sätt; men för att icke vara vidlyftig
uti andra frågor, som kunna förekomma af samma beskaffenhet,
har jag ansett mig böra yttra detta såsom en reservation
mot ett annat sätt att uppfatta dylika frågor.
Frih. Cederström: Den tolkning, som Frih. Sprengtporten
velat gifva åt grundlagen, för att öfverflytta på förstärkta
StatsUtsk. rättighet alt utun konungamaktens medverkan
difinilivt besluta uti frågor, som bero på R St:s och
konungamaktens gemensamma afgörande, sålunda att Ständerne
endast i önskningsväg kunna saken hos K. M. anmäla,
ur af en särdeles märkvärdighet. Det faller af sig sjeift att
StatsUtsk. äger denna rättighet uti statsreglerts-frågor eller
frågor om anslag; ty deruti är grundlagen klar; men denna
rättighet är icke så att förstå, att om StatsUtsk. uti ett betänk.
om anslag behagar inflicka en administrativ fråga; en
fråga om ekonomiska lagar eller författningar, om deras upphäfvande
eller förändring, dessa inflickade särskildta ekonomiska
ämnen blifva föremål för förstärkta StatsUtsk:s afgörande
då i Stånd i besluten deröfver stannat emot 2, på
sätt som i statsregler:s-frågor, utan komma de enl. 8g §:n
Reg.Fm att på det sätt behandlas, att de förfalla, derest icke
tre Stånd förena sig om förslagets antagande; och kommer
förslaget, derest det sålunda antages, att i önskningsväg un
-
3yS
D e 11 16 September f. in.
(lerslåIlas K M:s nåd. pröfning. Eli annat behandlingssätt
förutsätter att Ekon.Utsk. vore öfverflödigt, emedan alla dithörande
frågor kunde sammanbindas med statsreglertn och
öfverlemnas till StatsUlskts behandling. På samma sätt kunde
det gå med lagfrågor, frågan om domstolarnes organisation
m. in. Val hafva domi arne löner af statsverket; men
hittills har ingen annan an Frih. Sprengtporten komrnit fram
med den grundsatsen, alt frågor t. ex. om domstolarnes organisation
kunna blifva föremål för StatsUtskts behandling
och förstärkta StatsUlskts afgörande.
Hr von Hartmansdorff: Jag har icke gjort Stats
Utsk.
någon förebråelse; men om StatsUlskts ledamöter finna
mina anmärkntr vara af den beskaffenhet alt de innebära
förebråelser, så är det utan tvifvel StatsUlskts eget fel. Frih.
Cederström har redan anmärkt, huruledes det skulle kunna
hända, emedan penningar erfordras till ali statsförvaltning,
att StatsUtsk. kunde begagna den vägen för att alldeles inträda
|>å Ekon.Uukts område och föreslår organisationsförändringar
i alla Styrelsens grenar. Likaväl som StatsUtsk.
nu föreslår alt de K. lustslotten skola ställas under en gemensam
myndighet samt vill att frågan derom skall afgöras
genom votering i förstärkt StatsUtsk., likaväl kunde Ut-k.
en annan gång föreslå att de K. slotten skulle ställas under
10 särskilda myndigheter samt äfven låta votera derom i
förstärkt StatsUtsk.; och allt sådant skulle K. M. rätta sig
efter, antingen han funnit det lämpligt eller icke. Sådan
kan icke vara grundlagens mening om K. Mts rättigheter,
och något försök alt genom dylika voteringar vilja intränga
på Hans område, kan jag icke medgifva. Jag vill icke påstå
att StatsUtsk. åsyftat något sådant; men jag säger att StatsUtskts
förslag, om det af R. o. Ad. godkännes, skulle kunna
föra till sådana slutföljder, och att de tider kunna komma,
då praejudicaten med begärlighet begagnades emot konungamakten.
Jag förnyar min anhållan om afslug på denna
punkt.
Hr Lagerhjelm: Jag uther mig att ännu en gång
få yttra några ord i denna fråga, i afseende hvarå jag för
den mening jag försvarar kan åberopa icke blott 34 §:n 2
mom. Riksd.Ordn , utan äfven 69 §tn Reg.Ftn, som constituerar
det förstärkta StalsUlskoltet. Denna 5 säger nemi.:
”Uppstå antingen hos R. Stts plena gemensamt eller uti något
af RiksSttn betänkligheter alt antaga hvad StatsUtsk.
tillstyrkt uti det som rörer antingen Statens reglerande
eller lie v i 11 n i n g e n s derefter lämpade hela belopp
eller hvartill Riksgcontts utgifter och inkomster hörer
eller grunderna för Riksg.coults styrelse och förvaltning;
då böra de skäl anföras på hvilka sådana betänkligheter
sig stödja samt meddelas StatsUtsk., som derefter tager
ärendet under vidare öfvervägande.’' Längre fram i
D c n 16 Sept c m b c r f. m.
samma §. luter det: ”Förblifver något Stånd ändock vid
den mening det förut fattat, a ('göres saken efter tre Stånds
beslut Stanna två Stånd emot två, då skall SlatsUtsk.
förstärkas.” Således innebär denna §, hvilken constituerar
det förstärkta SlatsUtsk., en tydlig bestämmelse af de ärenden,
hvilka der kunna förekomma; men bland dem, som jag
uppläst, namnes icke något, som rör ens en instruclion för
R. Sils revisorer , hvadan en så beskaffad fråga icke
kan förekomma i förstärkta SlatsUtsk. , emedan sådant
för det första skulle strida emot 34 §-'n 2 morn. Riksd Ordn.
och för del andra utvidga den cathegori, som Reg.Ftn uti
69 §:n stadgat för förstärkta StatsUtsk:s verksamhet. Det är
på de’Sa skäl, som jag tycker mig (inna en gifven och klar
öfverensstämmelse emellan 34 §:n 2 mom. Riksd.Ordn. samt
69 §:n Reg.Frn; och då två Stånd stanna emot två uti frågor,
som icke kunna hänföras till någon af de uti 6g §:n
Reg.Fm omnämnda cathegorier, så anser jag desamma icke
kunna blifva föremål för votering i förstärkt SlatsUtsk.,
utan komma enl. y5 §:n Riksd.Ordn. att förfalla. Det synes
mig som grundlagsstiftaren önskat, att en så stark opinion,
som tre Stånds beslut, skulle erfordras för sådana ändringar
och reformer, som icke angå beslut uti de till statsreglertn
hörande frågor, hvilka uppräknas uti 6g §:n Reg.-  F:n; och i kraft af denna åsigt är det som jag uti förevar,
särskildta fall hyser den öfvertygelse, att då två Stånd stannat
emot två, så km icke votering derom äga rum i förstärkt
SlatsUtsk; hvadan jag äfven måste tillstyrka afslag å
StatsUtsk:s förslag i denna punkt.
Hr Le fre'n: Jag vill ingalunda tillvita SlatsUtsk. nå
gon
bestämd plan att inträda på den andra statsmaktens
område; men då en talare framställt den princip, att det
är R. St:s grundlagsenliga rätt att behandla denna fråga, så
som den blifvit behandlad, emedan den äger sammanhang
med statsreglertn; så har jag vélat erinra derom, att det
var på dylika trappsteg, som SecretaUtsk. fordom uppsteg
öfver konungamakten i Sverige. Men det är just dessa
trappsteg, som genom 180g års grundlag blifvit afskafifade.
Grundlagens stadganden gå öfverallt ut på alt förekomma
insteg på konungamaktens område, hvilket man icke skall
undgå att märka, om man vill se grundlagen i dess sammanhang.
Den yttrar sig beständigt försvarsvis mot så väl
konungamaktens förökande som mot R. St:s maktutvidgning.
Lagstiftaren bär tydligen haft för ögonen den sorgliga
erfarenhet, som fordna SecretaUtsk. gifvit Svenska nationen
till ett ännu sorgligare minne. — Hvad sjelfva ämnet beträffar,
så tror jag att det är af önskningsnalur; det involverar
endast en formfråga, den nemi , huru med lustslottens
administration skall förhållas. Att StatsUtsk. så betraktat
likartade frågor vid denna riksdag, är icke utan exempel.
i^OO
D eli 16 September f. m.
Äfven vid detta betänk, förekomma, under form af lind.
anhållan hos K. M., ett par frågor af enahanda beskaffenhet,
t. ex. frågan 0111 anslag för Rrigs-eollegii fördelning på
hvartdera af Krigs-departementen. Denna båga, som ligger
mycket närmare statsreglertn, liar Utsk. likväl, af skyldig
aktning för den lag, sorn bjuder att icke träda konungamakten
för nära, sorn sig bör, framställt i form afund, anhållan.
Den nu förevar, frågan ligger dock mycket mera
aflägsen från R. St:s maktområde.
Gr. Frölich: Såsom jag uppfattat marschen af denna
disctlssion, sä hvälfver sig densamma om hvarken mer eller
mindre än den frågan, huruvida detta Stånd nu, när det
icke borde ifrågakomma alt vidare ingå i formen utan blott
att säga ja eller nej till ett af StatsUtsk. framstäldt jernkningsförslag,
likväl genom att åbanebringa en sådan formfråga
möjligen skall föranleda oberäkneliga påföljder, ty påföljden
kan blifva icke mindre än den, alt två Stånd stanna
emot två uti frågau, huruvida man vill följa grundlagen,
som bjuder att votera i förstärkta StatsUtsk. öfver ämnen,
som äro af natur att der böra afgöras, eller huruvida man
icke skall votera derom. Derhän leda möjligtvis de tillstyrkanden,
som göras å andra sidan, ifall nemi. tvänne Stånd
skulle stanna i den åsigt, som nu blifvit yttrad inom detta
Hus. Om R. o. Ad., då frågan här första gången förevar,
anmärkt att ämnet vore af sådan beskaffenhet, att StatsUtsk.
alldeles icke bort befatta sig med sådana reglementariska föreskrifter
i afseende på de K. lustslotten, som Utsk. tillstyrkt
; om i afseende på formen en sådan anmärka, blifvit
gjord, och man sagt att frågan derom vore elt önskningsmål
och således icke af statsregler!s-natur; så hade StatsUtsk.
haft tillfälle att i enlighet dermed behandla ämnet,
ty då hade StatsUtsk. genom deputation, på sätt 69 §:n
Riksd.Ordn. antyder, kunnat direct i Stånden sökt bringa
frågan till öfverensstämmelse med den inom detta Stånd
yttrade önskan; men då gingo anmärkningarna, som föranledde
till återremiss, blott derpå ut, att detta Stånd icke
ville hafva i sjelfva saken ett sådan beslut som Utsk. tillstyrkt;
och ingen anmärka, gjordes derom, huruvida StalsUlsk.
ägde rättighet alt yttra sig på sätt sorn skett. Således
skulle jag tro, att denna aniuärkn. i formen nu kommer
för sent, hvilken innefattar ingenting mindre, än ett försök
alt rubba ett beslut, som åtminstone till en del kan anses i
detta Stånd vara fatladt, enär anmärkntna vid återremissen
icke afselt att fasta StatsUlsk:s uppmärksamhet derpå att
Utsk. öfverskrida gränsen för dess rätta bestämmelse. Beträffande
Hr Lagerhjelms sätt att förstå 69 §:n Reg.F:n, så
får jag för min del tillstå, att jag icke kan linna att nämnde
§ innehåller någon instruclion för StatsUtsk. i afseende
på
Den 16 September f. 111.
på de maij sorn tillhöra eller icke tillhöra detta Utsk:s befattning.
Sådant finnes i andra grundlags-§§. 6g §:n innehåller
blott föreskrift huru förhållas skall då två Stånd
stanna emot två uti sådana frågor, som röra statsreglerm.
Sådan ar frågan nu. Alt kasta oss tillbaka till 34 §:n 2 mora.
RiksJ.Ordn , för att tillse om förevar, ämne är ett önskningsmål,
innefattar en invändning, hvars syftning man lätt
kan finna; ty när händelsen gjort att två Stånd stannat ernot
två uti en sak, som ligger en om hjerta t, så är det enda
utvägen att vinna ändamålet. Detta är så öppet, alt det
är fåfängt att vilja dölja det; och då det icke blifvit rent
utsagdt, så bör man lemna tillfälle att uttala det. Denna
afsigt kan likväl icke anses klandervärd; ty en hvar nyttjar
naturligtvis grundlagen så godt hart kati; för att vinna sina
afsigler; men hvart kommer man, då man vill vinna afsigter
på sådant sätt? man kommer dit, att det märkvärdiga
phenomen visar sig, att två Ständ förklara det de icke vilja
gå in och votera i föstärkta StatsUtsk. med dé två öfriga
Stånden. Jag hemställer hvarthän ert sådant skall leda ,
och sedan jag förklarat att jag anser Ståndets förfarande
icke blott oriktigt utan äfven vådligt, hvarföre jag äfven på
det kraftigaste protesterar deremot; så skall jag icke vidare
deltaga i diseussionen härom, utan kastar ansvaret derför
på deras axlar och samveten, som velat sä ställa till.
Frih. Cederström: Den siste värde talaren liar bör
jat
med att förklara, att del sätt att behandla denna fråga,
soni jag och andre talare tillstyrkt, skulle innefatta ett försök
alt på sidan örn grundlagen införa ett beslut eller rättare
alt tolka grundlagen. Den Värde ledamoten kan i
grundlagen förnimma form och ordning för huru förklaringar
af griiiidlagen skola införas, och fråga derom kan således
icke väta föremål för öfverläggning hos oss. Samme
ledamot har påstått, att fråga nu vore att rubba ett beslut.
Vöre något beslut faltadt, så kunde ingen rubbning deraf
ifrågakomma, men just derföre att något beslut icke är taget,
har fråga uppstått att besluta genom förstärkt StatsUtsk.
, som dermed icke har att skaffa, men hvilket Utsk.
inan på andra sidan gerna vill gifva en sådan beslutande
rättighet för att kunna få fram frågor såsom beslutade,
ehuru af beskaffenhet alt fordra K. M:s sanction, och sorn,
derest de blefve afgjorda såsom statsregler:s-mål i förstärkt
StatsUtsk., icke komma att underställas K. M. sanction, emedan
statsregler:s-frågor, hvartill dessa skulle förvandlas, icke
erfordra K. M:s sanction. Då likväl embetsmyndigheter icke
kunna tillskapas utan K. M:s bifall, så måste den der ledsamma
sanctionen hindra StatsUtsk. att med R. St:s rätt
fuska till beslut derom. Samme värde talare har trott, alt
det ligger dem, hvilka tala emot StatsUtsk:s betänk,, om
t3 H. 5i
Den lG Se [item ber f. m.
lijeit.it
mili del får jag förklara, att långt ifrån att så är, skulle jag
i ögonblicket instämma deruti, att en enda embetsmyndighet
ordnas för att hafva inseende öfver alla slotten, såvida
nemi. det sker i grundlagsenlig forin, d. v. s. alt tie Stånd
förena sig deröm, Och att frågan behandlas icke såsom en
st a (sreg Ierss-fråga utan såsom ett önskningsmål, hvilket det
etter grundlagen äfven är, Så alt K. M. matte tå tillfälle
alt efter vederböra hörande bedomina huruvida han anser
förslaget gagnelig t eller ej. Otvifvelaktig! mäste man erkänna,
att det mätte vara bättre att hafva en öfverstyrelse
än flera. Derom torde således ingen tvist kunna uppstå;
och den värde talaren bar således, alldeles på sidan otti förhållandet,
tillagt mig att vara emot sjelfva föremålet för beslutet;
ty det är endast formen för beslutet, som jag motsagt
såsom grundlagsvidrigt. Talaren slutade med att förklara,
del följden utaf afslag lill voterts propositionerna kunde
blifva den, då två Stånd stannat emot tVå, att votering
i förstärkta StäfsUfsk. icke blefve af Och grundlagen Således
icke uppfylld, sorn stadgar, alt då två Stånd stanna
emot två i statsieglerts-frågor, saken skall afgöras i förstärkt
StatsUlsk., då dessa Stånd kunde undandraga sig att votera
i någon fråga, otti de éj få Votera i denna. Det är visserligen
möjligt, att något Stånd vill undandraga sig sin skyldighet
att uti förstärkta StalsUtsk. votera, derför att något
annat Stånd afslagit all votera om ekonomiska villkor, derom
i Stånd sfanoat emot 2; men detsamma kan hända med
hvarje annan Corporation eller myndighet, som vill undandraga
sig att fullgöra ett åliggande. Det Sotti icke får i
första! kta StalsUtsk. afgöras, med det må man icke försöka
att komina dit på orätt väg. Jag förnyar min anhållan otti
afslag på voterts-proposilionerna.
Hr von Hartmansdorff: Förra gången jag hade ordet,
glömde jag att erinra det granskning af räkenskaperna är
lika möjlig, antingen det är en eller flera myndigheter, sorn
handhafva förvaltningen, och att således ingenting är afl i
det hänseendet påminna, ålan har sagf det vi nu komma
efter med nya frågor, sedan vi underlåtit att väcka dem
vid ämnets första behandling, och alt vi nu sätta Utskts
rätt i fråga, ehuru vi tillförene icke så gjort. Jag påminner
mig icke, huruvida jag i detta specielfä fall yttrade mig vid
återremissen, men väl all jag visserligen 10 gånger åtminstone
anmärkte att StatsUlsk. hade dels gjort nya motioner,
hvartill det icke varit bera 11 igud I, och dels inträdl på Ekon -  Ulskrs område. Hvad afseende Utsk skulle göra på dessa
erinringar kunde man på förhand icke vela ; men nu har
man fatt se huru litet Utsk. brytt sig derom. Hvad jag bestämdt
påminner mig, är, att H. Ex. Hr Gr. Brahe uppträdde
i denna fråga och förklarade att Utsk:s önskan, det alla
Den 16 September f. m.
4o3
Slottens förvaltning måtte ställas tinder en enda myndighet,
redan vore uppfylld, emedan de slodo under RiksmarskalksEmbetet.
Om jag icke missou uner in ig, sä åberopade H.
Ex., i detta hänseende, ett konungabref så gammalt sorn sedan
1818. Det är således ingenting nytt som Utsk. i fråga —
ställt; men i alla full äro propositioner framställde af StatsUt.
k., som ingen motionsrätt äger. Att nu R. o. Ad. eller
hvilket annat Stånd sorn helst skulle, derför att StatsUlsk.
Sa för godt finner, låta grundlagen eller sin egen öfvertygelse
stå tillbaka för StatsUlsk;} pnskningar, dertill finner
jag jckp anledning. Om SlatsfJtsk. gått för lång}, om det
föranledt två Stånd att stanna erno} tyå; så kommer det ansvar,
som Gr. Frölich velat vältra på Ståndens skuldror, att
hvila på StatsUtskts egna. Må 1111 en livar gpra som honom
godt synes oc|i taga ansvaret på sig. Det Stånd, som förblifver
vid grundlagen, lärer alltid få åtnjuta både äran och tillfredsställelsen
af alt hafva hållit sig vid hvad som är rätt.
Ur L agerh jelin: En värd talare har anmärkt, aft
man 1111, genom den vändning som discussionen fått, velat
försöka att upprifva ett fattadt beslut, Jag ber 11. o. Ad.
fästa uppmärksamhet dervid, all discussionen egentligen angår
tillämpning af grundlagen. Jag har linder loppet af
denna riksdag hall tillfälle all åberopa 34 §-'n 2. mom. Riksd.-  Ordn. uti frågor af ungefär samma beskaffenhet som denna.
Huruvida jag dervid äfven åberopat 69 §:n Reg.Ftn kgn jag
icke påminna mig; men om så skett, vöre det icke underligt,
såvida de ärenden vari}, före, spm tillhöra förstärkta
gtafsUfskgttet. Man säger, att det ligger åtskilliga ledamöter
ou) hjertat att få saken på ett visst sätt afgjord. Jag
beundrar en hvar, sorn kan se hvad som ligger rpig pin
hjertat. Det är något spm jag förvarar hos mig sjelf. Naturligtvis,
säger inan, nyttjar en hvar grundlagen såsom han
kan för sina afsigters vinnande. Jag kan icke tillerkänna
mitt samvete förmågan att nyttja grundlagen såsom jag yill
för mina afsigters skull. Jag yttrar 111ig i enljghpt med det
sätt, hvarpå jag uppfaltn} älnnpt, och jag strider för min
mening. Jag önskar att blifva vederlagd; men intill dess
jag det blifver, måste jag verka efter mitt förstånd att fatta
grundlagen. Jag öfverlemnar ål eii hvar att göra på samma
sätt.
Hr Lefren: Jag anmälte mig i ögonblicket daen värd
talare ville tillåta sig att intränga på den enskilda öfvertygelsens
område. Här sades, att det eller det ligger en 0111
hjertat, och att man i och fördenskull tolkar grundlagen efter
sina afsigter. Ja! på mitt hjerta ligger en enda sak vid
denna riksdag, och den har jag icke dolt. På mitt hjerta
ligger känslan af min pligt såsom medborgare alt, i trots af
allt hvad som må ske i försonings- eller i annan väg, sä
godt jag förstår strida för grundlagens helgd, att strida mot
4°4
Den 16 September f. m.
de symptomer jag tycker mig varseblifva att grundlagen icke
skall respecteras. Delta ligger mig om hjertat, och detta
uttalar jag öppet, emedan jag tror mig dertill berättigad;
det må vara Gr. Frölich förbehållet att tyda det huru han
behagar. Här talas örn tidens jtecken. Ett bland dem är
äfven det som jag nu anfört, och jag tror, alt R. o. Ad:s
pligt i främsta rummet ur alt, utan afseende på hvad som
hända kan och titon sidoblickar, gå rakt fram på målet,
sorn är att följa grundlagen efter grundlagens både anda och
bokstaf, utan att låta skrämma sig af hvad förespeglingar
§om helst.
Frih. Sprengtporten: Jag är skyldig alt göra de
tvänne talare, som yttrat sig näst före den sista, den rättvisa,
att StatsUtsk. icke saknat anmärknzr vid sina förslag,
och att StatsUtsk. icke heller blifvit opåmint alt i sina framställningar
stanna inom de gränser, som desse och andre värde
talare ansett vara bestämda för StatsUtskzs verksamhetskrets.
Sålunda erinrar jag mig väl, att desse talare icke
blott bestrid t den åsigt, att StatsUtsk. skulle, i sammanhang
med statsreglerzn, kunna framställa någon önskan, utan äfven
alt något villkor skulle kunna framställas vid statsreglerzn.
Jag påminner mig äfven, att den sats yrkats, att
StatsUsk. icke vöre berättigadt att föreslå något utöfver
hvad en Konungens propos. innehåller, och påminner mig likaledes
det påstående, att StatsUtsk. vore ovillkorligen förbundet
att anslå allt hvad till statsbehofvens fyllande erfordras;
och som ingen domare kan uppstå emellan Konungen
och R. St., lärer icke detta påstående kunna förstås annorlunda,
än att StatsUtsk- vore förbundet att bifalla pilt
hvad Konungen begärt. Men StatsUtsk. har icke ansett sig
kunna stanna inom denna trånga gräns för sin verksamhet;
StatsUtsk. har icke ansett det leda till Statens gagn, icke
vara förenligt med StatsUtskzs bestämmelse, icke förenligt
med Ständernes rätt att ej, i sammanhang med anslags beviljande,
kunna göra framställningar till Konungen om ett
ändamålsenligare användande af de anslagna medlen, än sorn
dermed varit afsedt. StatsUtsk. har grundat sin åsigt på 64
§:n Reg.Fzn, som säger att statsmedlen skola vara ställda till
Konungens disposition, för att användas till de af R. St.
pröfva de behof, och på den 65 §:n i samma grundlag,
som stadgar att statsmedlen ej få användas annorlunda än
faststäldt blifvit. Vidare har StatsUtsk. grundat sin åsigt på
34 §tn 2 mom. Riksd.Orda., som Hr Lagerhjelm nyss åberopat,
och hvilken §Zs 2 morn. tydligen visar, att det icke vore Utskzs
functioner utan ämnets beskaffenhet efter grundlagen, som bestämmer,
huruledes ett mål, i enlighet med R. Stzs deröfver
tillhöriga beslutanderätt, bör afgöras, och att således en
önskningsfråga kan behandlas i sammanhang med en statsreglerzsfråga,
hvilket dessutom är klart af praxis vid före
-
Dun iG S c }i t c m b c i* f. m
gtde riksdagar, och hvarpå således ej något bevis torde behöfva
anföras.
Det är på dessa skäl och af den anledn. alt StatsUlA.
ansett alla de frågor, sorn stå i sammanhang med statsreglertn,
hafva ingått som motiver för Utskts beslut, som Utsk. ansett
grannlagenheten och Reg.Ftn öfverensstämmande att framställa
voterts-propnstr i dessa frågor; och att dessa icke tiora
förfalla, ur visserligen Utskts åsigt. Jag respecterar hvarje
ledamots häremot stridande öfvertygelse, men önskar att
man ej måtte lägga Utsk. till last några motiver, som ingalunda
ingått i Utskts beräkning.
Jag har i denna fråga nu haft tillfälle ali utveckla mili
tanke, och finner alltför val, att denna högst vigtiga principfråga
blir afgjord i öfverensstämmelse med den majoritets
åsigter, som vid så många tillfällen yttrat sig.
Hi- Lagerhjelm! Det ur utom ali fråga, att det icke
allenast tillkommer, utan äfven åligger
laga och handlägga, samt således äfven med sina förslag inkomma
i andra ämnen rörtde frågor, än de, som egentligen
innebära anslag. Så måste ske, och som exempel må anföras,
att från StalsUtsk. har inslructionen för Pi. Sits revisorer
utgått; men det sätt, hvarpå jag läst 34 §;n 2 morn.
Riksd.Ordn. ger mig tillkänna, att i dessa frågor äger StalsUtsk.
icke annan rätt än Ekon.Utsk. eller andra Utsk., oell
grundlagen säger bestämdt, att Utskts beskaffenhet kommer
icke att inverka på behandlingssättet, utan Lominer alt rätta
sig efter innehållet. Också finnes en mängd af frågor,
hvilka kunna framställas som exempel härpå, men deri 5
Stånds beslut göra undantag. För öfrigt ber jag få tillkännagifva,
att det är i sjelfva formen jag yttrat mig, och, vidblifvande
min åsigt, med all aktning för andras öfvertygelse,
yrkar jag, fortfarande, propus, på afslag å den föreslagna
voterts-propostn.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
afslå StalsUtskts uti 4;de punkten framställda förslag
till voterts-proposition.
Ropades starka ja, blandade med nej.
Hr Frih. o. Landtm, förklarade, det lian trott sig
finna ja hafva öfverröstat nej.
Då nu äfven upplästes StatsUtskts å sidan 5 gjorda anmälan
angtde de öfriga punkterna uti utiåttna N:is 3i och
168, fann R. o. Ad. delta tillkännagif
till något beslut.
Atte punkten.
Frih. Cederström! Ifrågavar. propos lärer böra gillas
för den händelse, att Preste- och BondeSttn icke skulle
förena sig med R, o. Ad. och BorgareSt., då i motsatt full
åter voterts-propostn kommer att förfalla.
4oG
Duu 16 Sup t c 111 ber f. ni.
Hr Lagerhjelm: I denna punkt hafva R. o. Ad. samt
BorgareSt. samina åsigter, men Preste- oell BondeSlm deremot
stridande. Jag hemställer, 0111 ej R. o. Ad. skulle täckas
inbjuda dessa 2:ne sistnämnda Stånd alt lenena sig i R.
o. Ad:s samt BorgareSt:? åsigter i denna fråga.
Hr Frih. o Landtm, yttrade, alt, då det nu framställda
förslaget om inbjudning vore en särskild fråga, som ej inverkade
på voterts-propostn, Hr Landtm, ansåg sig försl börli
framställa propus, å Utskts förslag; hemställande alltså,
pin R. o. Ad. behagade gilla Ulskts i 5:te punkten framställda
förslag till vofeyts-proposition.
Ropades ja,
Hr Lagerhjelm: Jag föreställer mig, att del förslag
jag gjort kan nu bljfva föremål för R. o. Ad:s öfverläggning,
nemi. huruvjda R. o. Ad. skulle finna läll peli skäligt
alt hemställa så väl lill Preste- sorn IfpruleSt:n att ingå på
11. o. Ad:s samt BorgareSt;? åsigter härom. Skulle R. o.
Ad. täckas fatta ett sådant beslut, anhåller jag att prpt.uklr.
derom genast måtta uppsättas, justeras och lill dessa Stånd
pxpedjeras, på det att inbjudningen måtte komma dessa
Stånd tillhanda, innan detta StalsUfsk;s förslag hos deni
blifvit föredraget.
Hr Frih. p. Landtm, yttrade, alt Hf Lagerhjelius
förslag vore att R. o. Ad. skulle genom prot.utdr låta afgå
inbjudning till Preste- och BondeSlm alt sig med R. p. Ad.
samt BorgareSt. förena i beslutet örn lönerna för hofrältslåden
och assessorerne uti Hofrätterna ; hemställande Hy
Landtm, nu, 0111 R. o. Ad. ansåg att en sådan inbjudnjng
borde göra?.
Ropades ja och nej.
Hr von Hartmansdorff: Då Ståndet sjöIft liar bestämt
dessa löner för hofrättsråd och qssessorpr, så lärer det
yäl sket t derför att Ståndet ansett sitt beslut vara riktigt.
Hvad Ståndet anser vara rikligt hundhult af sig sjellt, anser
yäl Ståndet äfven böra iakttagas af andra Ständ. Det vöre
pn motsägelse att vägra inbjudning i detta fall. Jag hemställer
således, att R. o. Ad. mätte bifalla Hr Lagerhjelm?
förslag.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, ali, då han jcke af Ro.
Ad:s svar å den sednast framställda proposm trott sig
kunna bestämdt ?ijg9 hvilken mening varit den öfvervägande,
han ansåg sig ånyo höra framställa densamma till R. p.
Ad:s besvarande, hemställande nu alltså, 0111 R. o. Ad. behagade
besluta en sådan inbjudnjng, som Hr Lagerhjelm
fpfeslagit.
Bifölls.
(5:te punkten.
frih. Cederström: Jag anhåller att Hr Ridd.Secret.
Den lG September f. m.
4»7
malle upplysa, huruvida icke Ständerne beslutat Öfver det
förra betänk, nemi. N:o 92; ty i händelse Stånden deröfver
beslutat, så lärer denna besynnerliga contra-propos icke vara
lämplig, d. v. s. ”elen som vill, alt, så framt R. St.
bifalla etc.” Ar beslutet kändt, så måste det ock vara upptagit
i piot.utdrin.
Ijndérf. Ridd.S ecret. tillkännagaf att från PresleSt.
ännu ingen underrättelse ankommit, huru Ståndet afgjort
StalsUtskts utlåt. N:o 221, hvarföre det troligen liöä nämnda
Stånd ännu icke vore afgjordt.
Frih. Cederström: Då icke samtliga Stånden ännu
utlåtit sig olver betänk. N:o 92, så käti jag ej föimoda möjligheten
af att förstärkta StatsUtsk. skulle i förväg kunna
besluta öfver hvad Ständerne kunna komma att besluta,
titan lärer väl härmed böra anslå till deSs alla Ståndehs beslut
hunnit inhemtas och deraf StatsUtsk. får skaffa sig del
hvad Preste.St:s beslut nngåh
Frill. Sprengtporten: Såvida jag fattat Frill. Cederslröms
anmärkn. rätt, så är det just för att undvika att
StatsUtsk. skall komma att på förhand beduia i frågan,
söm man låtit denna mellanmening inflyta, d. V. s ätt beslutet
må blifva oafhängig! af beslutet rörtde betänk. N:6 92.
Detta förslag innefattar icke något annat, än att det beslut.
Söm kail komma att fattas i förstärkt StatsUtsk., kommer att
rätta sig i öfrigt eftef- de beslut, sorn kunna fattas öfver
befääk. N:o 92, att nemi. voteringen kan ske oafhängig! af
det beslutet, emedan det beror af StänderneS egert åtgärd.
Frih.- Cederström: Till svar å Frih. Sprengtportens
anförande får jag begära alt blifva underrättad huru det
skulle komma alt gå, i händelse Ständerne afslå betänk. Nio
9>; Nu voterar förstärkta SfalsUtsk., i förutsättning af bifäll
till betänk. N:o 92; men örn detta betänk, afslås, hrtVit
kommer det då att gå? — Jo, voteringen förfaller. Jag frågar,
är det rimligt, är det resonlig! att låta förstärkta StatsUlsk.
votera i en fråga, som befinner sig i det skick söirt
den ifrågavar., så att voteringen, som sker af det Utsk. sorti
med R. St:s rätt afgöra frågor, kunde komma RiksSlms beslut
i förväg, eller rnåsté det blifva beroende af hvad sedan
kan beslutas i hufvudsaken? Sådant är icke förenligt med
ordning och skick. Jag tror alltså, ätt frågan bör hvila
intill dess beslutet öfver betänk. N:o 92 är kändt; bifalles
betänk. N:o 92, då kan justering af Voter:s-pi opos-.n äga rum;
afslås samma betänk, åter, då måste propos. förändras.
Frill. Sprengtporten: Jag kan ej finna annat, ärt
att, orii betänk. N:o 92 afslås, så kommer med dessa löner
att föi hållas som med alla andra löner.
Hr von Hartmansdorff: Jag hemställer till det H.
Ståndet, örn icke det vore lämpligt att uppskjuta afgöran
-
4o8
Desi i(3 September f. ra.
det af denna fråga. Då besluten icke liro kända hvarken
af StatsUtskts medlemmar eller af R. o. Ad., så kan icke
heller någon bestämd voler:s-pt'opos. uppgöras, utan att
man äfventyra!- det beslutet blifver Utan påföljd. Någon
tidsförlust kan derigenom icke uppkomma, ty i samma ögonblick,
som R. o. Ad. får prol.utdr. om beslutet, kan Ståndet
också företaga frågan till afgörande. Jag anhåller således
alt uppskof för närvar, må äga rum.
R. o. Ad. beslöt, att pröfningen af de voter:s-propos:r;
hvilka StatsUtsk. i denna 6:te punkt föreslagit, borde uppskjutas
lills R. o. Ad. erhållit kännedom om alla Ståndens
beslut i afseende på det ämne, som afhandlas i StatsUtskts
Utlåt. N:o ga.
j:de punkten.
Frih. Cederström: Här förekommer alldeles enahanda
förhållande sorn med föregtde punkt, hvarföre jag anhåller
att jemväl denna måtte uppskjutas, lill dess PresteSt:s
beslut är klindt,
R. o. Ad. fattade i afseende på denna punkt samma
beslut, som i afseende på 6:1 e punkten.
8:de, q:de och to:de punkterna.
De uti dessa punkter föreslagna vcter:s-pröpos:r godkändes,
n:te punkten.
Frih. Cederström: Jag får tillstyrka, att R. o. Ad.
ville antaga StatsUtskts inbjudning och förena sig med PresteSt.
, hvarigenom alternativen i Utskts förslag komnie alt
förenklas.
R. o. Ad. antog StatsTJtskis inbjudning till instämmande
i PresleStts beslut, till följe hvaraf den första vöter:s-proposm
i delilla punkt skulle komma att förfalla; den andra
voteris-proposin i denna nite punkt godkäildesi
Hr Frih. o. Landtm, tillkännagaf, att på Hr Lager-*
hjelms begäran prot.utdr. nu blifvit uppsatt ang-.de den af
R. o. Ad. i anleda, af 5:te punkten beslutade inbjudning;
och blef detta prot.utdr, nu till justering uppläst och godkändt.
i2:te punkten.
Frih. Cederström: Ulsk. har ganska rätteligen funnit,
att icke aflöning och villkor borde sammanblandas i en
propos-, utan att beslutet i afseende å Kammarrättens tjenstemän
rätt att efter uppnådd viss ålder vid afskedstagande
bibehållas vid de nrfvoden, sorn uppföras på indragn.-  slaten, bör blifva föremål för förstärkt StatsUtsk.; hvarföre
jag hemställer, om icke, i confonnitet med premissen, första
Den 16 September f. m.
<°9
alternativet af jn-prcpos:n bör uteslutas och det andra bibehållas.
Det faller af sig sjelft, ali i händelse ja-propos:n
vinner, sa sta Kammarrättens tjensteman i samma catliegori
med tjenstemännen inom Kammar-colltm.
Flr Printzensköld, Carl: Äfven jag delar den öf
vertygelse,
som Fi ib Cederström yttrat, att det är öfverflödigt
att bibehålla det första alternativet. Det synes vara
en gifven följd al sakens natur, alt, i händelse förstärkta
StatsUtsk. bifaller det villkor, som blifvit underkastadt samma
Utsk:s pröfning hvad K. Kaminar-colkm beträffar, nemi.
alt dess tjensteman få vid alskedstagandet bibehålla sina arfvoden
som pensioner; så bör samma förman tillkomma hvarje
embetsverks tjenstemän och således äfven Kammarrättens.
Återstår således för förstärkta StatsUtsk. alt pröfva den fråga
som 2 Stånd bifallit och andra 2 afslagit, nemi. sjelfva
lönetillökuingen. Jag tillstyrker att första alternativet måtte
ogillas.
Frill. Sprengtporten: Jag vill icke bestrida det ju
mycken analogi finnes mellan dessa förhållanden; men då
Ständerne i dessa särskilda frågor fattat särskildta beslut,
som genom prot.utdr. kommit StatsUtsk. till handa; så hemställer
jag, om det låter sig göra att alldeles undertrycka
besluten i afseende på en fråga, och endast säga, alt man
afgjort den enl. dess analogi till en annan fråga. Jag befarar,
att om R. o. Ad. alltför mycket förändrar voter:s-propos:na,
dessa högst invecklade frågor, deri det ena Ståndet
fattat ett beslut, det andra Ståndet ett annat och till hvilkas
redande det fordrats mycken skarpsinnighet, skola så intrasslas,
att man kommer att stanna i ett verkligt chaos,
hvarutur man icke skall kunna reda sig. Jag får åtminstone
för min del i prot, nedlägga min reservation mot ett sådant
handlingssätt.
Frill. Cederström: Om icke Utsk. hade föreslagit
sjelfva löneanslags-summan 11,075 r;dr 2<S sk. g r:st. i sammanhang
med villkoret för einbets- och tjenstemännen att
vid afskedstagande! vara berättigade att undfå beloppet af
hela deras aflöning på indragn.stat, utan uppställt frågan örn
voteringen om anslaget helt simpelt i den första, och frågan
0111 rättigheten i den andra voter;s-pi oposm, så hade
allt varit klart; men nu måste väl medgifvas, alt om Ständei
ne alslå den för Kammar-collegii tjenstemän begärda rättigheten
att, vid upphunnen viss ålder, få, med bibehållande
af full lön, d. v. s, så väl af lön som arfvode, afgå, så
kan första alternativet medföra att Kammarrätten blir utaf
med både det ena och det andra, d, v, s, blir utaf med anslaget,
på samma gång som rättigheten att efter afskedstagande!
dess tjenstemän skulle få vid sina innehafvande löne
13
H. 5a
D e 11 16 September f. m.
inkomster bibeltållas. Sådan kan väl icke meningen vara,
utan anslaget måste blifva föremål för enkel votering. I afseende
på rältighelen för Kammarrättens tjenstemän att bibehålla
arfvodena som lön på indragn.slaten, så lärer det vara
en enkel följd af hvad Ständerne redan beslutat i afseende
på Kammar-colhm.
Hr von Hartmansdorff: Ifråga var. ämne delar sig
i tvänne delar: den första nemi., att ett fast penninge-anslag
skall beviljas K. Kammarrätten Fri lili nästa riksdag; den andra,
att embets- och tjenstemän inom detta verk, hvilka af
samma anslag fått Jönetillökning under namn af arfvode,
skola, i händelse de, under tiden mellan detta och nästinträffande
riksmöte, ansåges berättigade att öfverflytta* på
indragn.stat, äfven der få tillgodonjuta fördelen af detta
anslag. Begge dessa frågor har StatsUtsk:s sammanfört i
det första alternativet, hvilket är orätt. Det kunde nemi.
hända, att de röstande i förstärkta StatsUtsk. ville bevilja
anslagets utgående till arfvoden åt tjenstemännen intill nästa
riksdag, men derföre icke bevilja pensions-förmån på indragn.
stal; och att, som begge dessa frågor voro sammanförda,
beröfvade man Kammarrättens tjenstemän fördelen
att få åtnjuta arfvodena intill nästa riksdag hellre än att
medgifva deras åtnjutande äfven på indragn.stat. Skiljas nu
begge frågorna åt, så är det hvarje röstande i förstärkta
StatsUtsk. obetaget, att särskildt bevilja arfvodena och särskildt
bevilja eller afslå pensionsrätten. Jag skulle således
hoppas, att äfven Frih. Sprengtporten finner det Frih. Cederströms
anmärkn. varit riktig. Instämmande med honom
och Hr Printzensköld, anhåller jag att R. o. Ad. icke måtte
antaga första alternativet i ja-propos:n.
Frih. Sprengtporten: Frih. Cederström har anmärkt,
att det kunde hända, att följden af voter:s-propos:n, sådan
den nu befinnes, biefve, alt Kammarrätten icke finge något
tillökadt anslag: jag önskar att detta anslag måtte beviljas
K. Kammarrätten; men om detta verk ej kan få detsamma,
så kan det ej hjelpas, emedan förstärkta StatsUtsk. afgör
frågan med R. St:s rätt. I afseende å Hr von Hartmansdorlfs
klander öfver sammanförandet af 2:ne frågor i första
alternativet af ja-propos:n, får jagsvara, att Utsk., vid uppställningen
af dessa voter:s-propos:r, måste rätta sig efter
Ståndens beslut. För öfrigt förekommer här 2:ne frågor:
den ena om högre löner, och den andra, huruvida dessa löner
skola blifva fasta eller anses som arfvoden. Dessa frågor
uro tillräckligt omtalade och utvecklade. Hvartill gagnar
det väl att R. o. Ad. fordrar samma sak på ett annat
sätt än de öfriga Stånden? Det leder endast derhän, att det
ena Ståndet beslutar på ett sätt, det andra på ett annat,
och det 3:dje olika med det 4:^ej hvaraf slutligen följden
Den 16 September f. in.
4”
b!ifver intet resultat. Jag tillstyrker således bifall till StatsUlskrs
förslag.
Uppå derefter fr.itnslälld propus, blefvo de i litte punkten
föreslagna voter:s-propos:na af R. o. Ad. godkända.
lltde punkten.
Frih. Cederström: Ulsk:s förslag till i:a propostn i
afseende å bestämmandet af lönebeloppet till i5o eller 45o
r:dr torde af R. o. Ad. böra gillas och godkännas; men hvad
sedermera i Ulskrs betänk, förekommer rörtde dessa läkares
rättigheter, tillsättande och vistelseort, är icke annat än ett
ekonomimål, hvilket jag förmodar bör återremitteras till
Utsk., för att i jemktiingsbetänk. föreslå hvad Utsk. anser
Ståndens beslut föranleda; hvarefter Stånden hafva att besluta,
oell om 3 Stånd sig då förena, blifver det ett R. St:s
beslut, sorn genom lind. skrifvelse till K.M. afgår, med anhållan
att den ordning må blifva fastställd för så väl ordin,
som e. o. provincial-läkares tjenstgöring, sorn R. St. ansett
nyttig; men stanna åter i Stånd emot n i denna fråga, så
förfaller densamma. Att den skall kunna blifva föremål för
votering i förstärkt StatsUtsk., måste jag bestrida. Jag begär
således bifall till den första voter:s-propos:n, och derefter
återremiss tili Utsk för sammanjemknuig af de olika
meningarna rörtde villkoren för de extra-prov.läkarnes tjenstgöring.
Frih. Sprengtporten: Jag kan ej finna annat, än
att det måtte vara en bestämd statsreglertsfråga, att då
Ständerne besluta anslag till löner af 25o eller r:dr åt
blifvande prov.läkare, Ständerne då äfven må. kunna besluta,
att dessa löner ej få tilldelas sådana läkare, som förut
innehafva löner, utan endast åt sådana, som ej innehafva
annan tjenst. Detta., säger jag, mätte vara en alldeles ren
statsregler:s-fråga, som icke kommer inom gebitet af önskningsmål;
och då Stånden hafva fattat deras skiljaktiga beslut
i delta ämne, hvilka de tvifvelsutan icke lära frångå,
så kan jag icke se det leda till något gagn att återremittera
frågan till StatsUtsk., på det StatsUtsk.. må — hvartill det
icke haft anleda. — hemställa till Stånden att frångå de
villkor de fästat vid anslagets beviljande. Jag yrkar derföre
bifall lill hvad StatsUtsk. i dessa votei :s-propos:r framställt
till Ständernes. antagande.
Hr von Hartmansdorff: Jag instämmer äfven deruti,
att frågan 0111 lönerna böra blifva 200 eller 4^o r:<tr
bör vara den, som först afgöres. Antingen man anser villkoren
vara en statsregks-fråga eller icke, så tror jag, att deras
bestämmande bör afsöndras från den förra propos:n; ty
det ar klart, att villkoren böra blifva olika, 1 händelse aflöningen
utsattes tili 2Öo rrdr, än om hon skall utgöra 45b
r:dr. Nu deremot äro votens-propos.na uppställda lika så
4 12
Den i6 September f. m.
viii för den ena händelsen sorn den andra. Jag skulle således
tro, att det hlifver nödvändigt återremittera den sednare
(rågan till SlatsUtsk , så att det, sedan aflöningens storlek
är bestämd, må kunna till Ständerna göra de framställningar,
som af det första beslutet föranledas. Ilar äro icke
mindre än 4 särskilda meningar uttryckta, ang:de villkoren
för denna aflöning. När nu hennes belopp icke ens är gifvet,
hvad skall det väl blifva af sådana voter:s-propos:r?
Således, för sakens egen framgång, önskar jag ålerremiss,
hvarigenom ingen betages sin rätt att, när frågan återkommer,
omfatta den mening, som lämpligast synes.
Frill. Cederström: Jag instämmer med Hr von
Hartmansdorff, och anhåller blott alt la tillägga några ord,
för att bevisa beskaffenheten af de villkor, som finnas i voter:s-propos:n
intagna. Den första af dessa underordnade
voter:s-propos:r lyder så: ’ Den som vill att eontra-propos:n
bör innehålla ali exlra-prov.-läkare, utan meningheternes
begifvande och Sundhels-collegii hörande, med denna beställning
icke få förena någon annan, voterar ja’’ Jag ber
att få fästa Frih. Spreng'portens uppmärksamhet derpå, att
våra medicinal-författningar tydligen och klart utsätta ve
»
t'
derbör. aucloriteters äfvensom Sundliets-collegii lällighet
att disponera öfver alla inom ltiket aflönade läkare, för alt
tjenstgöra der de behöfvas, och det utan afseende på inenigheternes
begifvande. Den lärer väl icke komma att genom
förstärkta SlatsUtsk. rubbas, denna lagstiftning, lill följe
af ett beslut, som skulle involvera, att det af Ständerna nödigt
befunna större antalet af läkare icke skulle få användas,
der deras närvaro för det allmänna vöre af nöden.
Det är ju klart, att då Ständerne beslutat tillökning i
personalen, men skiljt sig i frågan om Ijenvtgöringspligt
eller rätt, och om löne beloppet mellan 2Öo och 4^0 r:dr,
så är lönebeloppet en statsregleris-fråga, hvilken skall med
Ständernes rätt afgöras i förstärkta SlatsUtsk.; men frågorna
om tjenslgörings-pligt och rätt äro af beskaffenhet alt inverka
på de lagar, som för läkarevården inom Riket äro
gällande och sålunda af purt ekonomisk beskaffenhet. Hvad
dessa angår, kunna Ständerne visserligen hos Konungen anmäla,
att de finna förändringar nödiga; men derom lår ej
voteras i förstärkt SlatsUtsk., derföre att besluten i dessa
detaljer skilja sig. Jag kan ej förmoda att Frih. Sprengtporten
vill betaga Styrelsen rättigheten att använda en läkare
från en ort, der dess närvaro icke för ögonblicket är
nödvändig, på en annan, der en sådan person är af yttersta
vigt; ty nog är det gifvet, att menigheten, om dess tanke
skall inhemtas, vägrar tillåtelse för ortens läkare att begifva
sig annorstädes, af fruktan att den epidemi, som härjar
på det ställe, der läkarens närvaro vore nödvändig, kunde
sprida sig vidare, och samma menighet, hvars läkares bi
-
Dc» 16 September f. m.
413
träde äskades, då väl behöfde honom inom det district, der
han som läkare vore anställd.
Jag förnyar min begäran om gillande af den första voter:s-propos:n,
och örn återremiss af de öfriga till StatsUtskottet.
Frih. Sprengtporten: Det torde icke hafva und
fallit
den siste talaren, att StatsUtsk., då det uppställt sina
förslag till volerts-propos.T för alt godkännas af Stånden,
icke kunnat äga förmågan att ingå i pröfning, huruvida det
må anses lämpligt eller icke, alt de nya extra-prov.-läkarebefattningarna
förenas med hataljonslakare-ljenster, eller om
detta må ske endast i de fall, då menighelerna önska att
en sådan förening af dessa t jenstebefallningar må äga rum,
utan endast att framställa contra-propostr i öfvcrensstämmelstämmelse
med Ståndens beslut; och då ingen talare kunnat
ådagalägga, att icke StatsUtsk. framställt votei :s-propos:r i
öfverensstämmelse med Ståndens beslut, så hemställer jag
hvartill det skulle tjena att besluta en återremiss, hvarå
Utsk. icke kumle svara annat än att meddela de särskildta
Ståndens prot.utdr., för att bevisa ali Utsk. ställt sig deras
beslut till efterrättelse. Jag hemställer alltså, att R. o. Ad.
mätte bifalla den föreslagna voterts-proposm, helst den goda
saken icke kominer att vinnas, om man borttager det villkor,
hvarunder anslaget beviljas.
Hr von Hartmansdorff: Om man vill alt votering
skall anställas öfver de uppgifna proposma, så får jag fästa
uppmärksamheten derpå, att ehuru \ särskilda meningar
blifvit framställda såsom Ståndens beslut, synes likväl icke
mer än 2 allernativer vara i propos:na upptagna.
Om man vill uppgöra voter:s-propostr om villkoren förr
än afiöningsbeloppet är bestämdt; så måste man här komma
till samma uppställning, som den, hvars felaktighet Frih.
Cederström redan anmärkt i 2tne propostr, som börjades med
så framt etc. Om Ståndet nu medgifver återremissen,
hvarigenom ingens mening förqväfves, så kan man, när saken
från StatsUtsk. återkommer, afgöra huru man skall
förhålla sig, stödd på den grundval, som då är lagd medelst
summans gifna belopp. Jag anhåller att Hr Frih. o. Landtm,
ville skilja frågorna åt, så att först propos. framställes till
bifall å den föreslagna voter:s-propos:n rör:de lönebeloppen,
och derpå till återremiss af det öfriga.
Frih. Sprengtporten: På det att återremissen måtte
blifva upplysande i detta hänseende, skulle jag önska, att
den talare, som begärt en sådan, under yttrande att dessa
voterts-propostr icke voro riktiga, behagade uppgifva huru
han anser att voler:s-propos:n bort vara uppställd.
Frih. Cederström: Jag har i mitt första yttrande
i afseende på de sednare voter:s-propos:na vördsamt fram
-
4.4
Den 16 S c p t c 111 b e r f. m.
ställt, att dessa voter:s-propos:r äro för tidiga; att Ulsk.
hör inkomma till Ständerna med elt betänk, i frågan, innefattande
bestämd uppgift örn Ståndens skiljaktiga beslut med
förslag lill saminanjenikning; af de beslut, som Ständerne deröfver
fatta, blir beroende 0111 någon, neli ! sådant fall huru
voter:s-propos:na komma att se ut; äfvensom då först kan
afgöras örn de kunna komma i fråga.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att han, i anledn. af
den begäran, som blifvit gjord 0111 frågornas åtskiljande, ansåg
sig böra framställa särskilda propostr i ämnet; hemställande
således nu först, om R. o. Ad. behagade godkänna
SlatsUtskts förslag till den första voter:s-propos:n i denna
punkt.
Ropades ja.
Uppå derefter framställd propos. beslöt R. o. Ad., att
StatsUtskts förslag i afseende på de öfriga till denna i Lde
punkt hörande votei :s-pt opos:r skulle, på grund af de gjorda
anmärkntna, till StatsUtsk. återremitteras.
i(ij:de punkten.
Hr von Hartmansdorff: Då detta mål första gån
gen
föredrogs hos R o. Ad., gjorde jag genast den anmärkt),
att StatsUtsk. här hade begifvit sig in på Ekon.Ulsk:s område,
derutinnan nemi. att StatsUtsk. velat föreskrifva Konungen
på hvad sätt den medicinska bildningen skulle skötas
här i landet. Det är en fråga, som enl 89 Reg.F:n
tillkommer Konungen alt afgöra; och 0111 Ständerne vilja
yttra något i afseende derå, skall sådant ske genom Ekon.-  Utsk. Denna min nnmärkn. har af StatsUtsk. blifvit öfverhoppad.
Oaktadt alla de erinringar, som äfven i ett annat
Stånd gjordes deremot, har Utsk. likväl vidblifvit saken, oell
nu hafva 2 Stånd stannat emot 2. Enär delta förhållande
inträffat, så måste frågan förfalla, emedan det icke finnes
någon pluralitet och frågan icke angår penningar utan sältet
alt bilda medici här i landet, med hvilken sednare StatsUtsk.
har slätt intet att skaffa. Jag föreslår alltså, att R.
o. Ad. måtte afslå denna voter:s-pi opos. såsom icke hörande
till ett ämne, hvilket är föremål för statsregleringen.
Frih. Cederström: Med Hr von Hartmansdorff in
stämmer
jag till alla delar deruti, att R. o. Ad. bör afslå
denna voterts-propos. Det lärer vara tydligt, att det villkor,
som förestås, icke angår annat än formen att promovera
doctorer, och formen för denna promotion, vare sig
att den försiggår vid universiteten eller vid Carolinska institutet,
lärer väl aldrig i verlden kunna blifva en statsregler:s-fråga.
Den kan omöjligen dertill dragas, hvarföre jag
ej kan annat än afstyrka antagandet af den föreslagna vo.
ter:s-propos:n; ty innan den nuvar. oiduingen föl dessa pro
-
Den i (i September f. m.
motioner blifvit lagligen upphäfven, oell Konungen utfärdat
en annan, kan ej heller förändring häri ske.
Frill. Tersmeden: Det kan visserligen icke nekas,
som Hr von Hartmansdorff anmärkt, att del beror af Konungen,
huruvida medicinae-doctorer skola promoveras här
eller vid Carolinska institutet; men del måste ock bero på
R. St., alt vid anslagets beviljande fästa det eller de villkor,
sorn de för godt finna; ty eljest äga Ständerne ju rätt att
afslå framställningen oin anslagets meddelande. Detta är
hvad Borgare- och BondeSt:n gjort, då de med visst villkor
beviljat anslaget. Skulle nu anslaget aii'es hevi I jad t, fast
a:ne Stand dervid fästat villkor; så inträffar likväl, att ett
sådant anslag är be vi I jad t mot alne Stånds beslut, som endast,
enl. hvad jag nvss sade, beviljat detsamma med det
villkor, som StatsUtsk:s mein. innehåller, och alt frågan således
ej kommer till förstärkt StatsUtsk. Det är ej och kan
ej blifva rätt, att på detta sätt narra fram anslag tvertemot
2tne Stånds beslut.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henr., förenade sig med
Frih. Tersmeden.
Frih. Sprengtporten: Jag får fästa Frih. Ceder
ströms
uppmärksamhet derpå, att StatsUtsk. blott har framställt
det som ett villkor, att en yngling, som vid universitetet
genomgått en förberedande philosophisk kurs, skulle
kunna fullborda sin bildning som läkare vid Carolinska institutet,
men att Ulsk:s mening ingalunda varit, att detta
institut skulle lå rättighet att promovera medicinae-doctorer,
som anses tillhöra academierna; hvilket är så mycket tydligare,
sorn Utsk. sjellt i sednare betänk., i anledn. af de
anmätkutr, som förekommo mot det första, sådant förklarat.
Således, om Ständerne skulle komma vid en votering att
gilla villkoret, så kunde deraf ej uppkomma den tillämpning,
som Frih. Cederström föreställt sig. I öfrigt utber jag mig
få tillkännagifva, att jag ingalunda anser R. o. Ad. vara berältigadt,
alt, genom afslag tili del af Utsk. framställda förslag
till voter:s-propos., undertrycka det villkor, som Borgare-
och BondeSUn fästat vid sjelfva anslagets beviljande.
Då det varit ett villkor för anslaget, så är del otvifvelaktig!
alt detta ingått i statsreglertn, och med samma skäl
som R. o. Ad. anser sig berattigadt att kunna tillintetgöra
detta villkor, med samma skäl kunna äfven Borgare- och
BondeStm förklara, att vid sådant förhållande, och då ett
Stånd tillintetgjort det villkor, hvarunder de beviljat anslaget,
dessa Ständ ansågo sig föranlåtna alt återkalla sitt beslut
0111 anslagets beviljande, och Carolinska institutets lärare
sålunda komma att gå miste örn löneförhöjning. Rättigheten
är lika stor på ena sidan alt återkalla ett fattadt beslut,
som på andra sidan att undertrycka de villkor, som
vid beslutets fattande blifvit fästade.
Den i(i September f. m.
På dessa skål, och-då jag ej finner att det föranslagets
beviljande utsatta villkoret kan leda till något annat, ån alt
Carolinska institutet måtte utbilda sig till en fullkomligen
praktisk och theoretisk läroanslalt, sådan sorn Konungen i
sjelfva dess fundation dermed afsett, kan jag ej annai, ån
så väl i afseende på sjelfva saken, som för att behålla formerna
rena, tillstyrka II. o. Ad. att gilla hvad StatsUtsk.
föreslagit.
Hr von Hartmansdorff: Den siste talaren har ve
lat
afskräcka It. o. Ad. från voter:s-propos:ns ogillande dermed,
att i sådan händelse kunde Borgare- och BondeStm
återkalla deras beslut om anslagets beviljande, emedan de
icke fingo dervid fastadt del villkor, som de uttalat. I motsatt
fall kunde ju äfven hända, att R. o. Ad. samt PresteSt.
återkallade deras bifall till anslagets utgående, så framt det
framställda villkoret icke bortloges. Således står man på
samma punkt å ömse sidor. .Manne icke delta bäst bevisar
att villkoret ingalunda verkar på anslagsfrågan, utan blott
tjenar till att uttrycka Ståndens olika åsigter om sättet att
bilda läkare? Om Ständerne vilja uttrycka några dylika, så hafva
de, efter hvad jag förut nämnt, tillfälle dertill genom Ekon.-  XJlsk. Vilja de uttrycka dem genom StatsUtsk , så går del ock.
an, men icke på del sätt alt man derom röstar inom förstärkta
StatsUtsk., hvarest man voterar om penningar, men
icke om tillfälliga åsigter. Jag skulle således just af Frih.
Sprengtpoi tens sista yttrande tro än mera anledn. vara för
handen att afslå dessa voter:s-propositioner.
Upplästes ett från PresteSt. ankommet prot.utdr. af denna
dag, af innehåll, att Ståndet, på grund af 34 §m i inom.
Riksd.Ordn., i afseende på denna i4:de punkt i StatsUlsk:s
meni. N:o >01 funnit för godt afslå voter:s-propos:n, såsom
innefattande ett villkor af ekonomisk och administrativ beskaffenhet,
och på grund deraf, att i fråga derom i Stånd
stannat emot 2. I afseende på sjelfva anslaget hade Ståndet
förklarat sig vilja vidblifva sitt redan förut fattade beslut
om bifall dertill, samt beslutat anmoda StatsUtsk. alt från
Borgare- och BondeStm inhemta utlåt:n, huruvida äfven
nämnda Stånd vilja i sakens så beskaffade skick anslaget bifalla;
hvilket beslut PresteSt. inbjudit R. o. Ad. att biträda.
Frill. Sprengtporten: Af det nu upplasta prot.-
utdr. har jag funnit, att PresteSt. af-Jagit della villkor, men
likvisst under den förutsättning ]ag (ramställt, alt det berodde
af Borgare- och BondeStm att återkalla sitt bifall lill
anslaget. Jag gör mig förvissad, att Hr von Hartmansdorff,
till följd af en oriktig uppfattning af mitt yttrande, men
icke för att misstyda detsamma, gifvit den tolkning deråt,
som trodde jag att något Stånd vore berältigadt att återkalla
-
Den 16 September f. ra.
4' 7
kalla sitt beslut derföre, att icke dess åsigt vunnit i förstärkt
StatsUtsk.; men jag har ansett ett Stånd vara berättigadt
att återkalla dess beslut, då samma Stånds mening
blifvit undertryckt till följe af ett annat Stånds beslut, och
nekad att komma till den slutliga pröfning, som finnes i
Reg.F:n bestämd, och hvilken utöfvas af Ständerna i förstärkta
StatsUtskottet.
Hr Ribbing, Bengt: Då jag föreställer mig, att det
villkor, som StatsUtsk. fästade vid beviljandet af löneförhöjningen,
egentligen förorsakat det definitiva beslutet om
sjelfva löneförhöjningen, så skulle det kunnat hända, att om
icke det villkoret blifvit fästadt, någon löneförhöjning ej
heller blifvit tillstyrkt. Jag anser derföre förenligt med
grundlagens föreskrifter, att StatsUtsk. i sitt utlåt, fogat detta
villkor, alldenstund det i så betydlig mån inverkar på sjelfva
saken. I följd af denna åsigt kan jag icke annat än biträda
Frih. Tersmedens mening, och yrkar bifall lill hvad
StatsUtsk. föreslagit.
Hr Lagerhjelm: Det synes mig som PresteSCs be
slut
i denna del vore det enda rätta, ty det tillfredsställer
icke allenast föreskriften i 34 §tn 2 mom. Riksd.Ordn., utan
äfven föreskriften i Reg,F:ns 89 §, bibehållande den naturliga
rätten hos hvarje Stånd att besluta huruvida de vilja
gifva anslag eller icke.
Jag hemställer alltså, om ej R. o. Ad. skulle finna skäligt
att, med instämmande i PresteStts beslut, afslå StatsUtsk:s
förslag.
Gr. Anckarsvärd: Då jag ej, i likhet med den si
sta
talaren, kan finna, att PresteShs beslut är det rätta efter
mitt förmenande; så kan jag ej heller ur någon synpunkt
instämma i yttrandet ang:de samma beslut. Jag finner
tvertom, i öfverensstämmelse med hvad Frihtne Tersmeden,
Sprengtporten och Hr Ribbing upplyst, ingalunda
något olagligt tillägg af StatsUtsk. bär hafva blifvit gjordt;
och dessutom kan jag ej finna, att derom nu egentligen är
fråga, utan endast huruvida Ståndet vill gå in på den föreslagna
voter:s-propos:n eller icke. Derom, säger jag, torde
numera enda frågan vara; ty jag kan ej fatta huru det
skulle gå vid dylika frågor, då tillstyrkandet af sjelfva anslaget
har utgått från synpunkten örn den nytta, som anslaget
skall medföra, om ett sådant villkor, som det vidanslaget
fästade, icke skulle iakttagas, och på grund af nyttan
har ju StatsUtsk. föreslagit det tillökade anslaget. På
grund af öfvertygelsen om dess nytta hafva 2 Stånd bifallit
StatsUtsk:s förslag; och det lärer ej finnas annan utväg -för
de Stånd, som ej förena sig derom, än den åtgärd att slita
tvisten, som StatsUtsk. föreslagit genom voter:s-propos:n,
i3 H. 53
418
Den 16 September f. m.
hvilken voter:s-propos. det naturligtvis beror af Ståndet att
antaga eller förkasta. Jag yrkar bifall på StatsUtskts förslag
till voterts-propos.,och naturligtvis äger den motsatta meningen
att göra siri rätt gällande på samma sätt som jag min genom
att begära votering.
Hr von Hartmansdorff: I anledning af Hr Lager
heims
uppmaning, att vi måtte instämma med PreteSt., får
jag förklara, det jag, för min del, gerna afstår från den
mening, som jag förut yttrat, för alt instämma med PresteStåndet.
Derigenom torde andras rätt på intet sätt förnärmas.
Tvertom visas så mycket mera aktning för Borgareoch
BondeStm, som de då få tillfälle förklara sig, huruvida
de vidblifva sina redan fattade beslut eller ingå på PresteStåndets.
Hvad den siste talaren yttrat om villkorets beroende
derpå, att man för dess nytta fästade det vid anslaget, så är
det just detsamma, som kan sägas om alla anslags-frågor.
*Får man fästa villkor af sådan beskaffenhet, alt de inkräkta
på konungamaktens rätt, så kan man alltid åberopa nyttan;
ty naturligtvis anses hvarje inrättning, åt hvilken man vill
gilva penningar, nyttig på något sätt. Men deraf följer icke
att Ständerne få fästa villkor, som sträcka sig längre än de
lagligen kunna besluta.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Om vi skulle fullfölja
den bana, som PresteSt. anvisat, så blefve resultatet det, att
omkring 20 eller 3o punkter af StatsUlsk:s betänk, om statsreglerm
skulle komma att ånyo pröfvas af de Stånd, som
endast villkorligt beviljat vissa anslag. Vi skulle således
komma i kretsgången af en ny debatt om statsreglerm, och
således än mera inveckla oss deruti. För min del kan jag
ej begripa, att R. o. Ad. icke skulle vara berättigadt, alt
första gängen betänk, är före kunna fatta enahanda beslut
och dervid fasta enahanda villkor som Borgare- och BondeSt:n;
och om så ej sker, utan Stånden stanna i olika beslut,
— hvar skall väl en sådan tvist som denna slitas, om ej i
förstärkta StatsUtsk.? Det är sannt, att detta mål är ett
önskniugsmål, och att det beror af Konungen att verkställa
Ständernes begäran; men det måtte också bero på Ständerna
alt säga: vi gifva icke högre anslag, derest icke det villkor
vi dervid fäste iakttages. Ständerne hafva, enl. grundlagen,
tydlig och obestridlig rätt att bestämma de ändamål,
hvarför Ständerne anslå medel ; och jag kan ej finna annat,
än att denna fråga innefattar ett sådant bestämdt ändamål,
för hvilket Ständerne vilja gifva lönetillökning åt lärarne
vid Carolinska institutet. Gillar icke Konungen ändamålet,
så följer deraf ovillkorligen, att anslaget icke utgår, och då
tyckes mig att tvisten är lätt sliten, utan att någon fråga
kan blifva att Ständerne vilja inkräkta på konungamaktens
gebit.
Den iG September f. m.
4*9
Gr. Horn, Claes Fredr.: Jag har länge med lyst
nad
afliört denna discussion rör:de StatsUtsk:s förhandlingar
vid föi evar. betänk.; jag förklarar nu uttryckligen, att denna
discussion gått alldeles utöfver föremålet för betänk., då
R, o. Ad. nemi. synes vilja ingå i pröfning, icke allenast af
sina redan fattade beslut, utan äfven af andra Stånds. Jag
skulle tro, att i afseende å detta betänkts handläggning R.
o. Ad. icke haft något annat att tillse, än huruvida StatsUlsk.
rätt uppfattat de särskildta beslut, som inom hvarje
Stånd kunnat blifva tagna, och att R. o. Ad. för resten icke
kan ingå i pröfning af andra frågor än dem som voro återremitterade
till Ständerna, med föranledande af Ständernes
fattade beslut; men då man discuterat äfven andra Stånds
beslut, huruvida de varit väl eller illa grundade, så tillstår
jag, att jag tror sådant vara utom ordningen för denna debatt.
Jag hemställer således, om ej R. o. Ad. skulle finna
lämpligast vara, att bara tillse huruvida StatsUtsk. fullgjort
sin pligt att sammanjemka Ståndens olika beslut, dem det i
öfrigt icke tillkommer Utsk. att förändra eller motivera.
Hr Frih. o. Landtm, tillkännagaf, att plenum komrne
alt fortsättas på eftermiddagen kl. 6.
Frih. Sprengtporten: Då denna princip-fråga är.
af yttersta vigt, utber jag mig få fasta R. o. Ad:s uppmärksamhet
derpå, huru omöjligt det är, om man tänker
sig en ändamålsenlig statsreglering, att antaga den grundsats,
att Ständerne icke vid något tillfälle skulle kunna fästa
villkor vid de anslag, som beviljas. Ett villkor ligger
likväl i hvarje be v i I jad t anslag; man måste nödvändigt tänka
sig ändamålet till sin form och beskaffenhet vid anslaget.
Konungen, för att begagna en liknelse, aflåter t. ex- en nådig
propos. om en caual-anläggning: samtidigt roed den K.
proposm inkomma under riksdagen enskilde motionärer med
förslag till enahanda canal-anläggning, som den K. propos:n
afhandlar. Om nu det Utsk., som skall behandla saken,
finner, att ändamålet kan vida bättre vinnas genom förändringar
i det förslag, som Konungen framställt, än genom
ett oförändradt antagande af detsamma; så hemställer jag,
om man ej skall kunna under sådana förhållanden antaga
som princip rättigheten för Ständerna att säga: vi bevilja
hvad E. M. i anslagsväg begärt, men med villkor, att i det
af E. M. till R. St. afgifna förslag till canal-anläggningen
den inodification göres, sorn Ständerne finna vara nyttig för
alt vinna ändamålet. I denna nn förevar, speciella fråga
består villkoret icke i något annat, än att Ständerne bevilja
anslaget med förbehåll, att det ändamål, eller den organisation
af Carolinska institutet, sorn Konungen ursprungligen
tänkt sig och som legat lill grund för inrättningens verksamhet,
måtte genom det beslutade anslaget sältas i verket.
På dessa skäl måste jag tillstyrka R. o. Ad. att bifalla StatsUtskis
förslag till volerls-propositioneu.
4io Den 16 September f. m.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
godkänna den uti i4:de punkten föreslagna votertsproposition.
Ropades starka nej, blandade med munga ja.
Då Hr Frih. o. Landtm, förklarade, att han funnit
nej hafva öfverröslat ja, begärde
Gr. Anckarsvärd votering.
Upplästes till justering följande votens-proposition:
Den, som godkänner StatsUtsk:s förslag till voter:s-propos.
i i4:de punkten af raein. N:o 3oi, voterar
ia»
den det ej vill, voterar
ne>\
Vinner nej, instämmer R. o. Ad. i det beslut, PresleSt, rör:de
denna punkt fattat.
Efter voteringens slut, befunnos rösterna hafva utfallit,
som följer:
Ja — 33.
Nej — 74.
Hr Ribbing, Bengt, reserverade sig emot det fattade
beslutet.
i5:de punkten.
Frih. Cederström: För den händelse att Borgare
eller
BondeSCn, efter att hafva genomläst första alternativet
i denna voter:s propos., icke skulle finna, att, då de yttra
sig, att af välvilja för Hr Professor Cederschjöld, i anseende
till dess ådagalagda och kända stora skicklighet, vilja anslå
åt honom 600 r:dr b:co, denna välvilja, långt ifrån att vara
sanning, tvertom innefattar en verklig ovilja, alldenstund Hr
Cederschjöld skulle komma i mistning af 66 r:dr 32 sk. i
sina förut innehafvande inkomster, och sålunda rätta sitt
beslut genom instämmande med R. o. Ad. och PresteSt., —
så lärer denna voter:s-propos. böra gillas.
Hr Rosenblad, Bernh.: Vid innevar. riksdag hafva
visserligen inbjudningar kommit mycket ur bruk; men då
jag har anledn. att förmoda, åtminstone på yttre omständigheter,
att en inbjudning i denna fråga icke skulle blifva
utan resultat, och den både grundar sig på rättvisa och billighet
samt skulle komma att minska de många voter:sproposrna;
så hemställer jag vördsamt, om ej R. o. Ad.
skulle finna lämpligt att inbjuda Borgare- och BondeStm
att i förevar, fråga förena sig uti R. o. Ad:s samt PresteSt:s
beslut.
Den föreslagna voter:s-propos:n blef af R. o. Ad. godkänd.
Uppå derefter framställd propos. beslöt R. o. Ad. att
Den 16 September f. m.
genom prot.utdr. inbjuda Borgare- och BondeSt:n till instämmande
i R. o. Ad:s samt PresteStts beslut i afseende på
den summa, som bör å allm. indragn.staten anvisas att årligen
utgå till Professor Cederschjöld.
i6:de punkten.
Frih. Cederström: Jag får tillstyrka R. o. Ad. att
antaga StatsUtskts inbjudning, och således förena sig med
PresteSt. i dess beslut rörtde tillökningen af ä5o r:dr, att å
allm. indragn.slaten uppföras, hvarefter naturligtvis i:a propos:n
och jemväl sednare alternativet komme att förfalla.
R. o. Ad. antog den till Ståndet i denna punkt gjorda
inbjudning, till följe hvaraf den förra af de föreslagna voter:s-propos:na
ansågs förfalla. Den sednare voter:s-propos:n
Lief deremot godkänd.
Utskts sid. 17—19 gjorda anmälan, angrde förhållandet
med de här icke förut upptagna, andra hufvudtiteln tillhörande
punkter, ansågs icke erfordra något beslut af R. o. Ad.
Fortsättningen af detta måls pröfning uppskjöts till
eftermiddagen.
Frih, Gederström, Thure: Då jag för enskilda
angelägenheter är tvungen att aflägsna mig från riksdagen,
får jag afsäga mig min plats som ledamot i Ridd.Utsk. ,
under anhållan att varda vid min riksdagsmannarätt bibehållen.
Denna Frih. Cederströms begäran bifölls, hvarefter Hr
Frih. o. Landtm, anmodade Hrr Electorer att innan nästa
plenum sammanträda, för att utse en ledamot i Ridd.-  Utsk. efter Frih. Cederström.
II. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 2 e. m.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
4*2
Den i6 September e. m.
Onsdagen den 16 September i84o.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades i prot.utdr. för denna dag f. rn.
Justerades pleni-prot. för den 5 dennes f. m.
Upplästes till justering och godkändes Exped.Utskrs förslag
till R. St:s und. skrifvelser till K. M.:
JV:o 91, i atiledn. af K. M:s nåd. remiss å f. d. Lieutenanten
J. W. af Uhrs und. ansökning om pension;
N:o 92, angtde förnyande af förut väckt fråga om delägarerätt
uti civilstatens pensions-inrättning för borgmästare
i Rikets städer, med undantag af Stockholm, samt för
desse tjenstemäns enkor och barn;
N:o 9J, ang:de comrnissions-landtmätares berättigande
till delaktighet i civilstatens pensions-inrättning;
N:o 94, rör:de väckt fråga om kungsladugården Halltorps
på Öland vinnande till Kronan.
Upplästes ett från Exped.Utsk. ankommet mern. N:o 1 t,
i anledn. af gjorda anmärknrr vid Exped.Utsk:s förslag till
und. skrifvelse N:o 64-
Tillika upplästes Utskts förslag N:o 90, till und. skrifvelse
till K. M., i anledn. af K. M:s nåd. propos. om medels
anvisande till gevärsfabrikationen.
Uppå derefter framställd propos. beslöt R. o. Ad., att,
med frånträdande af sitt i anledn. af Exped Ulskts förslag
N:o 64 fattade beslut, nu gilla förslaget N:o go.
Fortsattes den på förmiddagen började pröfningen af
StatsUtskts memorialer, N:o 3oi, med förslag till sammanjemkning
eller votens-propositioner i anledn. af skiljaktiga
beslut,
uti mera. A:o 3oi.
iy:de punkten.
R. o. Ad. antog den lill Ståndet ställda inbjudningen
att förena sig i PresteSt:s beslut, i följe hvaraf den första
voter:s-propos:n ansågs förlalla; den andra voter:s-propos:n
godkändes.
i8:de punkten.
På begäran af Hr von Hartmansdorff, A u g., upplyste
undert. Ridd.Secret., att ingen underrättelse ännu ankommit,
huruvida BorgareSt. antagit den uti denna punkt
till detsamma ställda inbjudning.
Den 16 September c. m.
4a3
Hr von Hartmansdorff: Wig synes som kunde voteringen
bär förfalla. Det ar nemi. blott ett Stånd, som ansett
särskildta pensionsrum böra finnas. Uti denna mening,
som var R. o. Ad:s, hafva de öfriga Stånden icke instämt.
Sålunda förekomma inga särskildta pensionsrum. I fråga
åter om sjelfva anslaget, har ingen förändring blifvit beslutad.
Det qvarstår således likasom förut. Ilär tvistas endast
om olika sätt att skapa pensionsrum. Som delta icke verkar
på anslagsfrågan, så kunde alla dessa särskilda modificalioner
förfalla.
Hr Lefrén, Joh. Pehr, instämde med Hr von Hartmansdorff.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att då R. o. Ad. varit
det enda Stånd, som beslutat att särskildta pensionsbelopp
utöfver anslaget för generalerne skulle uppföras såsom generals-pensioner,
vore hans särskilda mening, i öfverensstämmelse
med hvad Hrr von Hartmansdorff och Lefrén yttrat,
att votering öfver detta R. o. Ad:s beslut icke emot de öfriga
tre Ståndens beslut kunde äga rum, och att 6g §:n Reg.-  F;n helt och hållet stridde emot Utsk:s förslag i denna del;
hemställande Hr Landtm, alltså, om R. o. Ad. ansåg alt fråga
derom borde förfalla.
R.opades ja.
Uppå derefter framställd propos. blefvo de öfriga voter:s-propositionerna
i denna punkt afslagna.
ig:de och 20 punkter ne.
De uti dessa punkter föreslagna voter:s-propos:r godkändes.
2i:sta punkten.
Frih. Cederström, Jacob: Den här föreslagna första
voteringen, ang:de skrifvelse till K. M. med und. framställning
om åtskilliga förändringar med gardes-reg:tena i öfverensstämmelse
med hvad SlatsUtsk. uti i4 punkten af dess
utlåt. N:o 44 föreslagit, innefattar ett ämne af purt administrativ
beskaffenhet, deruti 2 Stånd stannat emot 2, och
hvilket således måste anses hafva förfallit. Någon votering
derom kan således ej blifva grundlagsenligen gilltig i förstärkt
StatsUtsk., hvarför någon voter:s-propos. i ämnet ej
kan till bifall framställas. Den sednare voter:s-propos:n åter
kan ej annat än gillas. Jag anhåller derför om Hr Landtmts
propos. till afslag å första votei':s-propos:n.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. godkände
Utsk:s förslag till voter:s-propos:r i denna punkt.
Ropades ja och nej.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller vördsamt, att
de båda särskildta föremålen för propos:n måtte åtskiljas i
Den j6 September e. ra.
den framställning Hr Frih. o. Landtm, behagar till Ståndet
afgifva. Den första propostn angår organisationsfrågan, deruti
2 Stånd stannat emot 2, och deri jag lika med Frih.
Cederström anser, att StatsUtsk. inträdt på ett område, som
icke tillhör detsamma. Den andra åter är en anslagsfråga,
som torde särskildt få förekomma, och vid hvilken jag ej
har någon erinran att göra.
Uppå derefter framställda särskilda propos:r, blef den
första voter:s-propos:n afslagen och den sednare godkänd.
22:dra punkten.
Den föreslagna voter:s-propos:n godkändes.
23:dje punkten.
Undert. Ridd.Secre t.: Då i den nu upplästa delen
af StatsUtsk:s utlåt, är intaget, att R. o. Ad;s beslut i denna
fråga ej blifvit meddeladt, så får jag medgifva, att genom
en försummelse af mig har uti prot.utdr. icke blifvit
upptaget det beslut, hvarigenom R. o. Ad. förklarade sig
icke vilja bifalla Utsk:s förslag i denna del. Prot.utdr.
rör:de StatsUtsk:s utlåt. N:o 44 innefattar: ” 15:de punkten,
Kronprinsens Husar-reg:te.” Hvad K M. i Dess nåd. propos.
om statsverkets tillstånd och behof i detta afseende föreslagit,
nemi. att, förutan det redan på stat varande anslaget
på reg:tets personella stat, måtte ytterligare uppföras i32i
r:dr 3g sk., och till förökadt gage för den tjenstgörande
styrkan 2335 r:dr 18 sk. b:co, bifölls. Utskrs yttrande om
en sqvadrons förläggande till Norrland ansågs förfalla. R.
o. Ad:s prot. för den 5 Aug., hvilket är justeradt, innehåller
derjemte: ”Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
behagade bifalla Utsk:s förslag i i5:de punkten. Ropades
nej.” Derefter förekommer framställningen af de propostr,
hvarom R. o. Ad:s beslut finnas uppfattade i prot.utdraget.
Frih. Cederström: Ehuru StatsUtsk. lätt kunnat från
R. o. Ad. få den upplysning, som nu af Ridd.Secretm blifvit
lemnad, ifall Utsk. derom gjort anmälan; så anser jag
mig, då detta förhållande ej inverkar på saken, kunna förbigå,
att det i StatsUtsk:s nu upplästa betänk, ser ut, som
hade R. o. Ad. icke beslutat i denna fråga. Nu är det upplyst,
att R. o. Ad. beslutat i likhet med PresteSt., och då
denna fråga om indragning af hästar tili vinnande af besparing
icke involverar annat än en organisationsfråga, som icke
tillhört StatsUtsk., icke blifvit remitterad, och således
icke blifvit i laglig ordning behandlad, får jag för min del
begära propos. till afslag å den föreslagna voter:s-propos:n.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Jag är äfven af den tanke,
att detta är en organisationsfråga, äfvensom att den, då 2
Stånd stannat emot 2, måste förfalla. Således kommer jag
till
Den i6 September c. m.
till samma resultat, som ilen siste värde talaren, fastän på andi a
grunder, hvilket jag för min del vill hafva vördsamligen anfört.
Jag tror nemi., att votering i denna fråga icke i förstärkt
StatsUtsk. kan komma att äga rum, på den grund
att 2 Stånd stannat emot 2, och att saken utgör en organisationsfråga.
Den föreslagna voter;s-propos:n blef derefter, uppå
framställd propos,, afslagen.
i/1'.de punkten.
Fiih. Cederström: Här inträffar alldeles enahanda
förhållande, som vid nästföreg:de punkt. StatsUtsk. föreslår
en reorganisation af ett reg:te och dess successiva indragning.
I afseende derpå hafva 2 Stånd stannat emot 2, och
Utsk. inkommer dock med förslag till voter:s-propos, på
det att förstärkta StatsUtsk. må kunna bifalla hvad 2:ne
Stånd afslagit i en sådan purt administrativ fråga. Jag anhåller
om Hr Frih. o. Landtmts propos. till afslag å denna
voterls- proposition.
Den föreslagna voter:s-propos:n blef derefter, uppå framställd
propos., afslagen.
25:te punkten.
Frih. Cederström: Här förevar, fråga om nedsättning
af anslagssumman är beroende af den om indragning
af hästar; ty de befintliga hästarne måste naturligtvis förses
med skoning. Här är således fråga om sjelfva villkoret, eller
huruvida genom vissa hästars indragning vid några reg:ten
denna besparing kan äga rum, och då i frågan derom 2
Stånd stannat emot 2, lärer R. o. Ad. förmodligen finna, att
denna fråga förfaller, och således i och med detsamma äfven
frågan om nedsättning af anslaget till hästarnes skoning.
Jag anhåller följaktligen örn afslag å ifråguvar. vo!er:s-proposition.
Frih. Sprengtporten, Jac. Wilh : Jag tager mig
friheten hemställa lill den sista värda talaren, om han icke
sträckt sin härledning nog långt, då han ansett, att äfven
en fråga om anslag på riksstaten skulle kunna hänföras under
den der classen af organisationsfrågor, sorn Frih Cederström
påstått icke kunna föranleda votering i förstärk t StatsUtsk.
Jag vågar fästa R. o Ad:s uppmärksamhet uppå, att
det kanske vore att nog mycket tyda grundlagen, om så
skulle äga rum.
Hr Frih. o. Landtm, ansåg sig, i anledn. af Frih.
Cederström* sista anförande, och för alt möjligen förkorta
discussionen, böra gifva R. o. Ad. sin enskilda mening tillkänna,
nemi. att votering i detta afseende måste äga rum,
enär här vore fråga om upptagande i stat af tvänne olika
.3 H. 54
Deri 16 September c. m.
summor, hvarom två Stånd stannat emot två; hvarföre ock
Hr Landtm, icke fann sig, emot 69 §:n Reg.F:n, kunna
framställa propos. till afslag å den voterts-propos., som StalsUtsk.
i förevar, fall föreslagit.
Hr Rosenblad, Bernh.: Jag är i det hufvudsak ligaste
förekommen af hvad Hr Frih. o. Landtm, redan yttrat.
Det kan icke bestridas, att då 2 Stånd anslagit en summa
och 2 andra en annan, så måste derom voteras. Det har
måhända också icke varit Frih. Cederslröms mening att
sträcka sitt påstående så långt. Det enda, som härvid kan
ske och verkligen bör ske, med anledn. af R. o. Ad:s förut
fattade beslut, är en återremiss i anseende till sjelfva ordalagen
i voter:spropos:n, deri StatsUtsk. alldeles onödigtvis
intagit den mellanmeningen: ”i föl jd af föreslagen indragning
af hästar vid Lifgardet till häst och Kronprinsens husarreg:te;”
ty det behöfves icke något motiv för R. St:s beslut,
och detta motiv är också oriktigt, efter det inblandar
sig i en åtgärd, hvaröfver R. St. icke hafva beslutande rätt;
så att R. o. Ad. torde böra fästa Utsk.-s uppmärksamhet
derpå, att votens-propos. må erhålla följande lydelse: den
som anser anslaget för cavallen- och artilleri-hästars remontering,
skoning m. m. böra nedsättas till 28,000 r:dr, voterar
ja; den det ej vill, nej; vinner nej, kommer samma anslag
att uppföras till enahanda belopp som för närvar., eller
30,675 r:dr 32 sk. b:co. Jag får således vördsamt anhålla
om propos. på återremiss.
Frih. Cederström: Jag har svårt att förstå, huru Hr
Rosenblad kunnat komma till den slutföljd, han nyss framställt.
Utsk:s beräkning af anslaget härrör från beräkningen
af det antal hästar, som Utsk. i 14 punkten i dess förra
betänk, föreslagit till indragning, och Utsk. har rätteligen
här yttrat, att dess hemställan om nedsättning af anslaget
för cavallen- och artilleri-hästars remontering, skoning m.
m., skett med afseende på den föreslagna indragningen af
hästar vid Lifgardet till häst och Kronprinsens husa: reg:te.
När denna fråga om indragning af hästar förfaller, så följer
af sig sjelf, att frågan om anslagets nedsättande till 28,000
r:dr icke existerar. Den har uppkommit ensamt genom den
föreslagna indragningen af hästar vid förenämnda 2:ne reg:-  ten, och nu passar det sig dessutom så, att det är i afseende
på denna indragning af hästar, som 2 Stånd stannat
emot 2, men icke i afseende på anslaget; ty derom hafva 2
Stånd beslutat det förra anslagets bibehållande, BorgareSt.
beslutat 28,000 och BondeSt:s beslut förfallit.
Hr Rosenblad: Om jag missförstod Frih. Cederströms
verkligen tydliga ord, så var det endast derför att jag hade
det förtoende till hans grundlagskännedom, att jag icke trodde
att han kunde bestrida en slutsats, som verkligen efter
Den 16 September e. m.
4*7
vår nu gällande grundlag är obestridlig. Lika med Frih.
Cederström ogillar jag visserligen det motiv, som blifvit anfördt
för denna nedsättning, och ägde jag en röst vid blifvande
voteringen i förstärkta StalsUtsk., så skulle jag votera
deremot; men det kan icke hindra mig att iakttaga skyldigheten
att afse hvad som enligt grundlagen är tillbörligt.
Skälet, hvarför nedsältningen skulle ske, må vara hvilket
som helst, oriktigt eller icke, så var det dock de 2 RiksSl:s
rätt, som endast hafva beviljat 28,000 r:dr, de må vara aldrig
så otillräckliga, att fatta ett sådant beslut. De andra
Stånden hafva beviljat mera, och då måste frågan slitas på
sätt grundlagen stadgar. Det är endast den oriktiga voter;spropos:n
af StatsUtsk., som måste förändras; ty StatsUtsk.
har visserligen föreslagit en nedsättning af hästantalet, men
detta var en fråga, som fordrade 3 Stånds bifall för att kunna
blifva ett R. St:s beslut, som kunde underställas K. M:S
afgörande, och då icke 3 Stånd bifallit denna StatsUtsk:s
hemställan, så mätte den förfalla; men frågan om anslagssumman
måste likväl blifva föremål för votering. Jag (år
förnya min anhållan om propos. på återremiss.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att, då han af grundlagen
ansåg sig förhindrad att framställa den propos., Frih.
Cederström begärt, och då den af StalsUtsk. föreslagna voterts-propos.
icke mera kunde förenas med det beslut R. o.
Ad. förut fattat, återstode blott det af Hr Rosenblad framställda
förslag, alt denna punkt skulle återremitteras, och
hemställde Hr Landtm, alltså nu, om R. o. Ad. ansåg de
anmärkntr, som vid denna punkt blifvit gjorda, föranleda
dess återremitterande.
Ropades ja och nej.
Hr Frih. o. Landtm, förklarade, det han trott sig
finna att ja öfverröstat nej.
26:te punkten.
Frih. Cederström: Alldeles enahanda förhållande inträ
(Far här, som i fråga om Wermlands Fältjägnre-reg:te,
och jag anhåller således, att R. o. Ad. ville afslå denna voter:s-pro
position.
Hr von Hartmansdorff: Jag instämmer visserligen
i- den önskan, att proposin måtte afslås, men då Frih. Cederström,
örn jag ej hört orätt, yttrat att han här funne
samma förhållande som vid förra frågan, hoppas jag att R.
o. Ad. icke fäster sig dervid; ty det är ej så. Här är icke
fråga om någon anslagssummas förändring, ty den hafva
RiksStm lemnat oförändrad, utan blott om den organisationsfrågan,
att successivt göra indragning af reg:tet. Delta
är en bestämd skilnad, som bör föranleda Hr Landtm, att
bär gifva propos. till afslag, då det i förra händelsen vägrades^
-
De u 16 September e. m.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
afslå den föreslagna voterls-propos: n.
Ropades ja och nej.
Hr Frih. o. Landtm, förklarade, det han trott sig
finna att ja öfverrösta! nej.
aytde punkten.
Den föreslagna voler:s-propos:n gillades.
28:de punkten.
Frih. Gederström: Här är åter ett förslag lill votei
:s-propos. i en purt administrativ fråga om reorganisation
af Gottlands Nationalbeväring, deri 2 Stånd stannat emot 2
och förslaget således måste enl. grundlagen förfalla. Jag anhåller
om Hr Frih. o. Landtnäs propos. till afslag å denna
vo le r: s-proposition.
Den föreslagna voter;s-propos;n blef af R. o. Ad. afslagen,
2cj:de punkten.
Frih. Cederström: Jemväl här inträffar ett dylikt
förhållande, som i de föreg:de punkterna. Statsanslaget är
af Utsk. uppfördt och af 4 Stånd bifallet, men frågan om
indragning af befälet är af 2 Stånd bifallen samt af 2 Stånd
afslagen. Det är således denna organisationsfråga ensam som
qvarstår, men som icke kan blifva föremål för votering i
förstärkt StatsUlsk., utan måste enl. grundlagen för fa Ila.
Jag anhåller således om propos. till afslag å ifrågavar. vqter:s-proposition.
R. o. Ad. afslog den föreslagna voterts-propositionen,
3o:de punkten.
Den föreslagna voter:s-propos:n godkändes.
3 itsta punkten.
Frih. Cederström: I denna punkt hafva R. o. Ad.
samt PresteSt. anslagit 696,000 r:dr. Deremot har BondeSt.
anslagit 666,666 r:dr 32 sk. och BorgareSt. 644>|66r:dr
32 sk., men tillagt rotefrihets-afgifterna 22,5oo r:dr, hvarigenom
detta Stånd jemväl kommit lill summan 666,666 r:dr
3r sk. Jag ber att få fasta R. o. Ad:s uppmärksamhet derpå,
att då BondeSt. beslutat 666,666 r:dr 32 sk., och R. o.
Ad. samt PresteSt. 696,000 r:dr, så är naturligtvis minimisumman
bestämd till 666,666 r:dr 32 sk., och måste således
voterls-proposln ovillkorligen blifva 666,666 r:dr 32 sk. i ena
alternativet och 696,000 r:dr i det andra. Derefter förekommer
fråga, huruvida af rotefrihets-afgifterna 22,5oo r:dr böra
anvisas till titeln, efter R. o. Ad:s samt PresleSt:s beslut,
eller efter BondeStis beslut ingå till Riksg.contoret. Nu
passar det sig likväl så, att i afseende på dessa 22,5oo r:dr
BorgareSt. beslutat, att de skola ingå till 3:dje titeln, men
Dea 16 September e. m.
inclusivt med det af BorgareSt. besintade mindre anslag af
644)'66 i;dr 3a sk. uppföras för Krigs-collegii departement.
Jag anser således, att denna punkt måste till StatsfJtsk. återremitteras,
för att få voter:s-propos:na sålunda förändrade,
att i afseende på frågan om anslaget till Krigs-collegii departement,
votertn blifver emellan 696,000 r:dr och 666,666
r:dr 32 sk., samt att då 2 Stånd bifallit att 22,5oo r:dr af
roteriogs-afgifterna skola gå till 3:dje lnifvudtiteln, men ett
Stånd, att de skola ingå till Riksgcont. och BorgareStts beslut
i frågan mäste blifva derunder subsumeradt, i händelse
det icke vill förena sig med BondeSt. eller de 2 andra Stånden,
hvarom naturligtvis Utsk. bör aflåta inbjudning till BorgareSt.
, den andra voterts-propostn, som af StatsUtsk. bör
framställas, blir den, huruvida dessa 22,600 r:dr rotefrihetsafgifts-medel
böra tilläggas 3:dje titeln, oberoende af förenämnda
696,000 eller 666,666 r:dr 32 sk., eller också enligt
BondeSlts beslut ingå till Riksg.contoret. Jag anhåller således
om propos. till ålerremiss af denna punkt.
Hr von Hartmansdorff: Jag tror för min del, alt
den obestämdhet eller oreda, som Frih. Cederström omförmält,
egentligen härrör deraf att Utsk. har vid propositionens
uppgörande sammanblandat de alne frågorna om 666,666
r:dr 32 sk., och om 22,000 r:dr. Det är gifvet att den
minsta summan utgör de af BondeSt. beviljade 666,666 r:dr
02 sk. Detta beviljande är gjordt utan sammanhang med
de 22,5oo r:drna. PresteSt. bar beviljat 696,000 r:dr, utom
de ifrågavar. 22,5oo rtdrna; följaktligen bar PresteSt. också
beviljat de 666,666 r:drna 32 sk. R. o. Ad. bar fattat samma
beslut, således beviljat 696,000 r:dr utom 22,5oo; följaktligen
äfven 666,666 r:dr 32 sk. Således kan icke någon
mindre summa utsättas i propos. än dessa 666,666 r:dr 32
sk. Som hon är närmast StatsUtsk:s mening, bär hon utgöra
ja-propos. Conti a-propos. blir deremot 696,000 r:dr.
Denna sak synes mig så enkel, att jag icke vet om någon
ålerremiss kan beliöfvas, eller om icke R. o. Ad. skulle kunna
besluta, det ja-propos. blifver å 666,666 r:dr 32 sk. och
nej-propos. å 690,000 r.dr. Sedan R. o. Ad. pröfval denna
fråga, torde vi särskildt få tala om de 22,5oo rtdrna.
Hr Lefrén, Joli. Pehr: Jag är af samma tanke med
den siste värde talaren, såvida alt jag äfven anser att saken
är klar och icke borde föranleda lill annan voterts-propos.,
än den talaren nämnde; men jag delar icke den öfvertygelse
med honom, att vi bär utan återremiss kunna eller böra
taga beslut i frågan, utan anhåller jag vördsamt om propos.
till återremiss.
Frih. Cederström: 1 händelse Hr Frih. o. Landtm,
anser det vara med grundlagen förenligt, att första gången
delta betänk, är under öfverläggning, man bär kan direcl
göra ändring i proposma, så bar jag visserligen ingenting
Den 16 September e. m.
emot, alt den propos., som blifvit af Hr von Hartmansdorff
uppgifven, blir antagen, emedan den fullkomligt instämmer
med den, hvarmed jag ansett StatsUtsk. böra inkomma till
RiksSttn. Enligt 56 §:n Reg.Ftn är dock tydligt och klart,
att man ej kan, då en sak första gången förekommer, antaga
den med ändringar, utan då anmärkn:r äro gjorda mot
riktigheten af den föreslagna voter:s-propos:n, och den ej
kan rent af afslås, emedan votering i förstärkt Utsk. bör
äga rum, så måste väl Utsk. erhålla del af den förändring
i proposm, sora man föreslår, för att med densamma liLl
Stånden inkomma.
Hr von Hartmansdorff: Det torde kanske vara nödigt,
att jag uppger redaction af propos. sådan jag anser
henne böra blifva. Jag föreslår derföre att hon må lyda
sålunda: Den som vill, att för försvarsverket i allmänhet
eller för Krigs-collegii departementer skall såsom bestämdt
anslag uppföras 666,666 r:dr 32 sk., voterar ja; den det ej
vill, nej; vinner nej, uppföres 696,000 r:dr såsom bestämdt
anslag för försvarsverket i allmänhet eller Krigs-collegii departementer.
Hr Rosenblad: Gillande Hr von Hartmansdorffs förslag
till förändrad voter:s-propos. instämmer jag likväl alldeles
med Hr Lefre'n deruti, att det lärer vara emot våra
former att nu bestämma den, utan torde denna fråga böra
återremitteras, och i sammanhang dermed naturligtvis äfven
frågan om den särskilda propos:n i afseende på de härvid
förekommande 22,5oo r:dr.
Hr Frih. o. Landtm, förklarade, i anledn. af den
fråga, som uppstått, huruvida 56 §:n Reg.F:n skulle medgifva
alt R. o. Ad. nu icke allenast afsloge en propos , som
StatsUtsk. framställt såsom förslag till voter:s-föremål uti
förstärkt StatsUtsk., utah äfven för sin del antoge en helt
annan, att han ej ansåg 56 §:n lägga något hinder deremot,
enär denna fråga icke vore första gången, utan tredje gången
före hos R. o. Ad.; hvarföre beslutet, enl. Hr Landtmis
tanke, kunde fattas i öfverensstämmelse med StatsUtsk:s förslag,
eller med ändring deraf, alltsom R. o. Ad. funne tjenligast
och bäst.
Frih. Cederström: Till Hr Frih. o. Landtm, får jag,
i anledn. af dess nu afgifua förklarande, hemställa hvad
följden skulle blifva, om hvarje Stånd, istället för att återremittera
en voter:s-propos., som man ej ansåg antaglig,
skulle uppgöra särskildt förslag till voter:s-proposition. Enligt
min tanke skulle derigenom vida större svårigheter uppstå,
än om man återremitterade frågan till Utsk., med de
anmärkn:r och contra-förslag till propus., som blifvit gjorda,
i hvilket fall alla fyra RiksSttn på samma gång frän
Utsk. erhöile det yttrande, som skull ligga till grund för
Den 16 September e. m.
43«
antagande af en förändrad propos. Jag tror att, till vinnande
af ordning, det är bäst att återremittera frågan till
StatsUtsk., och i sådant afseende upprepar jag mitt första
yttrande, att den andra voter:s-propos:n, nemi. ang:de 22,5oo
r:dr af rotefrihets-afgifterna, mäste blifva, huruvida dessa
skola anslås till 3:dje hufvudtiteln i enlighet med R. o. Ad.
samt PresteStrs beslut, eller ingå till Riksg.cont. jemlikt BondeStts
beslut.
Frih. Sprengtporten: Jag skall visserligen icke be
strida
den återremiss af förevar, punkt, som af åtskillige talare
blifvit begärd; men jag utber mig dock att få tillkännagifva
min öfvertygelse, att StatsUtsk. har ganska riktigt
förfarit; ty då ett Stånds beslut sammanbundit frågan om
anslaget af rotefrihets-afgifterna med frågan om materielanslaget,
och ett annat Stånd äfven gjort detta, derigenom
att sistnämnda Stånd afslagit frågan om rotefrihets-afgifterna,
men bestämdt förklarat, att hela anslaget ej finge blifva
mer än 666,666 r:dr 3a sk., så tror jag icke att StatsUtsk.
kunnat framställa volens-propos. till RiksSt:ns antagande
annorlunda, än i enlighet med denna uppfattning af besluten,
och det är på sådan grund, som StatsUtsk. kommit
till den här framställda voter:s-propos:n, hvilken också fullkomligen
reder frågan och på intet sätt hindrar att i förstärkta
StatsUtsk., om pluraliteten skulle vara af den meningen,
i alla fall bestämma anslaget till 666,666 r:dr 32 sk.
med särskild uppförande af rotefrihets-afgifterna. Jag anser
anmärka.frågorna ej förtjena mycket begrundande af StatsUlskottet.
Hr von Hartmansdorff: Om R. o. Ad. skulle återremittera
delta betänk., månne vi, när det återkomma, voro
i bättre författning att kunna bestämma propos. än nu? Det
skulle ju möjligen kunna hända att StatsUtsk. vidblefve det
förslag, som det nu gjort? Om nu ett annat Stånd också
hade återremitterat förslaget, så kunde man icke veta huru
samma Stånd komme att besluta. Då kunde det hända,
att R. o. Ad. gjorde på ett sätt och det andra Ståndet på
ett annat. Vi befunne oss då på samma punkt som nu.
Men om R. o. Ad. anser det vara bättre att återremittera
frågan, så vill jag visserligen icke vidhålla min mening längre.
Jag ser dock icke att något egentligen vinnes med en
återremiss, då frågan är så enkel, som den att bestämdt
uppgifva 2:ne summor, hvilka redan äro af RiksSt:n på förhand
bestämda. Hade icke StatsUtsk. inblandat frågan om
de 22,5oo r:drna, så hade denna tvist aldrig uppkommit.
Hr Lefre'n: Det är i anledn. af Frih. Sprengtporten
anförande, som jag begärt ordet. Hr Frih:ns mening är,
att 3 Stånd sammanstämmande afgjort, huru med ifrågavar.
22,5oo r:dr skall tillgå. Jag är af alldeles motsatt åsigt.
Tvänne Stånd, nemi. R. o. Ad. samt PresteSt. hafva sagt,
431
Den 16 September e. m.
alt Krigs-collegii departement skall få elt lika anslag som
hittills af 696,000 r:dr. Men dessa 2 Stånd hafva icke sagt,
att Krigs-collegii departement skall få berörde 22,5oo r:dr,
utan dessa skola blifva qvar vid 3:dje hufvudtiteln i allmänhet,
på sätt vid sista riksdag genom särskildt beslut bestämdes.
Deremot har ett Stånd, nemi. BorgareSt., bestämdt
sagdt , att dessa 22,5oo r:dr skola gå till Krigs-collegii departement,
och slutligen har BondeSt. sagt, alt de skola gå
till Riksg.cont. Således ar det 2 Stånd, som på ett och
samma sätt bestämt huru med dem skall tillgå, och de 2
öfriga Stånden hafva derom stannat i olika beslut sins emellan
och med hvad de 2 förstnämnda Stånden beslutat. Huru
kan man då påstå, alt här finnes 3 Stånds sammanstämmande
beslut om huru med dessa 22,£00 r:dr skall tillgå?
Detta är tillräckligt skäl för återremiss, och jag anhåller att
få åberopa detta såsom ett skäl till, utom hvad som blifvit
näinndt om de 666,666 r:dr 32 sk., hvilka äro beslutadt
minimum af anslaget för Krigs-collegii departement. Jag
förnyar min anhållan om återremiss.
Hr R osen blad: I afseende på sjelfva saken helt och
hållet instämmande med Hr Lefre'n, anhåller jag att i fråga
om återremiss få yttra, att en sådan har den förmån med
sig att lugna deras föreställning, lill hvilkas antal jag bekänner
alt jag hörer, som anse denna fråga första gången
nu vara före; ty jag anser att nu, icke såsom vid föreg:de
tillfällen, är fråga om att bevilja 690,000 r:dr eller 666,666
r:dr 32 sk., utan att nu enda föremålet för Ståndets öfverläggning
är, alt gilla eller icke gilla det förslag till voterrspropos.
, som StatsUtsk. i denna punkt afgifvit. Skulle vi
nu på egen hand besluta en annan voter:s-propos., så kom
man i ett nytt dilemma, d. v. s. att i händelse denna förändring
ogillades af de andra Stånden, eller Utsk. icke delade
samina tanke, så råkade man i en ytterligare sirid, för
att komma ifrån frågan om de olika meningar, som uppstått,
och derföre tror jag att äfven för deras mening, som
anse alt man nu kan afgöra frågan, det vore bäst att återremiss
ägde rum. Likväl, innan jag anhåller om att propos.
dertill må ske, får jag begära, att. om prot.utdr. i ämnet
äro ankomna från Borgare- oqh BondeSttn, de måtte
uppläsas; ty ehuru jag, såsom jag förut yttrat, i allo instämmer
med Hr Lefre'n derom, att StatsUtsk. misstagit sig
i sitt sätt att uppgöra denna voter:s-propos., eller att tolka
RiksSt.-ns beslut; så då likväl Ulsk:s förslag kan anses vara
en art af inbjudning, synes mig att, i händelse de 2 Stånd,
som fattat de omtvistade besluten, skulle hafva instämt i hvad
Utsk. föreslagit, kunde kanske skälet till återremiss förfalla.
Jag anhåller att få veta om några prot.utdr. ankommit, och
att de i sådan händelse måtte uppläsas.
Un.
Den 16 September c. ra.
433
Undert. Ridd.Secret. tillkännagaf, att hvarken från
Borgare- eller BondeSt:n någon underrättelse ankommit rör:de
deras beslut öfver StatsUtsk.-s raein. N:o 3oi, och att från
PresteSt. ingen annan underrättelse derom ankommit, än
den, som anginge i4:de punkten, och hvilken på förmiddagen
blifvit uppläst.
Frih. Sprengtporten: Jag vill visserligen medgifva
Hr Lefren, att det kan ligga en icke iakttagen fin distinction
att göra emellan RiksSCns; beslut, då 2 Stånd beslutat att
ifrågavar. 22,5oo r:dr skola ingå till titeln, och de andra
Stånden alt de skola inbegripas under anslaget till Krigscollegii
departement, men denna skilnad är icke särdeles
väsendtlig. Då man erinrar sig, att K. M. af Ständerna erhållit
disposition af besparingarna, så inses, att i alla fall
intet hinder finnes för K. M. att använda dessa 22,5oo r:dr
antingen till Krigs-collegii departement eller till andra föremal
för 3:dje titeln. Hvad åter angår frågan om återremiss,
så då Hr Landtm, förklarat, att saken nu skall kunna
afgöras, har jag visserligen intet att deremot invända. Jag
kan i alla fall icke finna, huruledes det slutligen, om RiksSt:n
stanna i olika beslut om voter:s-propos., skall gå annorlunda,
än att dessa propos:r ifall frågan ej kan förfalla,
måste justeras af förstärkt StatsUtsk. Detta synes mig vara
enda utvägen, och derföre kan det vara mig likgilltigt om
denna fråga afgöras nu eller efter föregången återremiss.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
gilla StatsUtskts i denna punkt framställda förslag till
voterts-proposition.
Ropades nej.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
godkänna den af Hr von Hartmansdorff föreslagna
voter:s-propos. i afseende på den nu föredragna punkten.
I anledn. af de svar, som å denna propos. lemnades,
förklarade Hr Landtm, sig icke hafva kunnat uttröna hvilken
mening varit den öfvervägande, hvarföre han nu hemställde,
om R. o. Ad. ansåg de emot denna punkt gjorda
anmärkn:r böra föranleda dess återremitterande.
Ropades ja och nej.
Hr von Hartmansdorff: Då den ledamot af Stats
Ulsk.
, som vid öfverläggoingarna i dessa ämnen vanligen
här behagat upplysa R,. o. Ad. om anledningarna till SlatsUtsk:s
framställningar, ansett målet kunna utan skada för
saken, genast afgöras, derigenom att voler:s-propos:n ändrades;
så hemställer jag till Ståndet om det icke vore en vinst
af tid om H. Ståndet nu under öfvervägande toge det förslag
till voter:s-propos., hvilket jag uppgifvit. Jag anhåller
vördsamt om förnyad propos. derå.
13 H. 55
434
Den 16 September c. m.
Hr Lefren: För alt bespara tid , ofstår jag från min
begäran om återremiss.
Gr. Frölich, David: Propos. på Hr von Hartmans
dorffs
förslag är redan gjord, och, så vidt jag kunnat höra,
endast med nej besvarad. Är det meningen, att propos. skall
förnyas tills man får höra den besvaras med ja, så må det
gå; men jag får för min del förklara, alt jag väntat mig att
få höra Hr Landtnäs lillkännagifvande huru han hört proposln
besvaras, då den en gång blifvit gjord och besvarad.
Ilr Frih. o. Landtm, yttrade, alt han, på Hr von
H.irtmansdorffs begäran, och äfven i anledn. af Gr. Frölichs
yttrande, atisåg sig böra förnya den propos. han nu äfven
framställde, om R. o. Ad. behagade godkänna den voter:spropos.
Hr von Hartmansdorff föreslagit.
I anledn. af de å denna propos. lemnade svar, förklarade
Hr Landtm., det han trott sig finna att ja varit öfvervägande.
Frih. Cederström: Sedan den nu gjorda propos.
blifvit, enl. Hr Landtnäs uppfattning, med ja besvarad, så
är den af Hr von Hartmansdorff uppgjorde voter:s-propos.
antagen. Det blir då naturligtvis nödvändigt, att uti det
prot.utdr., som ang:de denna förändring från R. o. Ad. afgår
till de öfriga Stånden, motiverna för densamma blifva
införda; ty eljest kan jag icke förstå, huru dessa Stånd skola
finna skälen för den af R. o. Ad. beslutade förändring.
Jag hemställer derföre, om icke såsom sådana böra upptagas
de under discussionen anförda skäl, att genom 3 Stånds beslut
minimi-summan blifvit bestämd till 666,666 32, och att
2 Stånd beslutat 696,000 r:dr, samt således dessa summor
ovillkorligen måste utgöra de tvänne alternativerna; äfvensom
att för öfrigt, såsom alldeles skiljdt från denna fråga,
föremålet för den andra voter:s-propos:n måste blifva, huruvida
22,5oo r:dr af rotefrihets-afgifterna skola uppföras på
3:dje titeln såsom förut, eller också enl. BondeSt:s beslut ingå
till Riksg.contoret,
Hr von Hartmansdorff: Jag har ej väl kunnat
höra hvad Frih. Cederström yttrade, men så vidt jag förnam,
lärer det angått anslags-summorna af 696,000 r:dr och
666,666 r:dr 32 sk. Nu återstår likväl frågan om anslaget
af 22,5oo r:dr. Af de Stånd, som derom beslutat, har R.
o. Ad. anslagit dem till Krigs-collegii departementer, PresteSt.
har gjort likaledes, och BorgareSt. har gjort äfvenså.
Jag kan ej finna annat, än att äfven i det fallet vi hafva 3
Stånds beslut; och att följaktligen ingen votering behöfves;
Frih. Cederström: Med den siste talaren skulle jag
hafva instämt och således icke här 2:ne gånger förut hafva
yttrat mig i annan syftning, i händelse BorgareSlCs beslut kun
-
Den 16 September c. m.
435
de anses vara det, som Hr von Hartmansdorff framställt;
men det är icke så, ty BorgareSt. har inräknat dessa 22,200
r:dr i summan till Krigs-coilegii departement, hvilket icke
är detsamma, som att anvisa dem på titeln till Krigs-collegii
disposition. Det måste således, då här icke finnes 3
Stånds sammanstämmande beslut bestämdt blifva fråga om
votering, så framt icke BorgareSt. eller också BondeSt. forenar
sig med R. o. Ad. samt PresteSt., hvarföre denna fråga,
såsom jag nyss yttrade, måste vara föremålet för den
andra voterts-propostn i denna punkt, och motivet dertill
måste igenfinnas deruti att BorgareSt. icke särskildt anvisat
dessa 22,5oo r:dr till Krigs-coilegii disposition, utan inclusive
i anslaget af 666,666 r:dr 32 sk., hvaremot de särskildt
blifvit anvisade af R. o. Ad. samt PresteSt., äfvensom BondeSt.
upptagit dem särskildt, men att ingå till Riksg.cont. Jag
skulle tro, att Hr von Hartmansdorff måste häruti instämma,
och då R. o. Ad. beslutat förändring af den första voterts-propostn,
torde intet hinder möta, att nu jemväl bestämma
den sednare; och lärer sista propos blifva, alt den
som bifaller att 22,5oo r:dr af rotefrihels-afgifterna komma
att, till följe af R. o. Ad:s. samt PresteStts beslut, anvisas
på 3 hufvudliteln, likasom vid förra statsreglertn, voterar
ja; den det ej vill, voterar nej; vinner, nej, komma dessa
22,5oo r;dr att ingå till Riksg.contoret.
Frih. Sprengtporten: Då jag tillstyrkt R. o. Åd.
alt gilla StatsUtsk:s förslag, hvilket jag ansett och ännu anser
vara det rätta i denna fråga, finner jag mig alldeles urståndsatt
alt framställa huru en voter:s-propos. uti nu ifrågaställde
afseende kunde uppgöras, utan alt något Stånds beslut
blefve undertryckt eller förändradt. Jag kan icke instämma
i Hr von Hartmansdorffs förslag, emedan BorgareSt.
beviljat dessa 22,5oo r.'dr endast under det villkor att
de blifva inberäknade uti materiel-anslaget, och jag kan ej
heller instämma i hvad Frih. Cederström yrkat; ty då skulle
BorgareSt:s beslut blifva helt och hållet undertryckt. Man
har ingen ledning för uppställande af en voter:s-propos.
härom. Jag nämner detta, blott för att anmäla min reservation
emot begge dessa nu förslagna voter:s-propos:na samt
för att ådagalägga att StatsUtsk. måhända icke förfall t så
alldeles utan behörig grund i denna fråga, då Utsk. föreslagit
den voler:s-propos., sorn R. o. Ad. underkänt. Jag
finner mig så mycket mera styrkt i denna tanke, som jag
nu, vid närmare genomläsande af betänk , finner alt det ej
kan klart inhemtas, huruvida PresteSt. samt R. o. Ad. beslutat
att dessa 22,5oo rtdr skola ingå till titeln.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller alt få upp
läsa
några ordalag ur StatsUtsk:s eget betänk., hvilka jag
tror vara bevisande för min mening. Sidan 29 näst sista
raden stå följande ord: ”Genom trenue Stånds beslut är så
-
43G
Den 16 September e. m.
ledes afgjordt af oftaberörde 22,5oo r:dr böra särskildt lill
utgifter för försvarsverket anvisas.” Jag vet icke om man
kan med tydligare ordalag säga detsamma, som jag nyss påstod.
Om de iiro tydliga nog, så hoppas jag också, att K.
o. Ad. finner, det ingen volerts-propos. örn dessa 2?.,5oo r:dr
kan komma i fråga, emedan de redan, genom 3 Stånds beslut,
uro för sitt ändamål anslagna.
Hr Lefre'n: Jag grundar min åsigt egentligen på sam
ma
a sista rader, sidan 2g af StatsUtskts betänk., som den
siste talaren uppläst. Der står ganska riktigt anfördt, alt
genom Irenne Stånds beslut är således afgjordt, alt oftaberörde
22,5oo r:dr böra särskildt, till utgifter för försvarsverket,
anvisas; men jag vågar påslå, att StatsUtsk. deruti
bar orätt, ty det är blott i Stånd, nemi. R. o. Ad. samt
PresteSt., sorn anvisat dem särskildt till försvarsverket i allmänhet,
och BorgareSt. har deremot anvisat dem till Krigscoilegii
departementer, hvaruti ligger en väsendtlig åtskilnad;
ty till dessa Krigs-collegii departementer hafva R. o.
Ad. samt PresteSt. icke anvisat mera än 696,000 r:dr, men
särskildt till försvarsverket i allmänhet dessa 22,5oo r:dr.
Det är just derföre att jag vågar tro, att StatsUtsk. har
missförstått RiksSttns beslut, som jag anser att frågan icke
är afgjord, utan måste underkastas votering.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att då StatsUtsk. i sitt
mern. förklarat, att således genom tre Stånds beslut det vore
afgjordt, att oftaberörde 22,5oo r:dr böra särskildt till utgifter
för försvarsverket anvisas, sage Hr Landtm, sig af 69
§:n Reg.Ftn förhindrad att framställa propos. på något annat.
Skulle det, såsom Hr Lefre'n framställt, häruti ligga
något misstag af StatsUtsk., så berodde det af Utsk. alt, såvida
Utsk. funne saken ännu icke vara afgjord genom de
beslut, sorn Stånden fattat, då med vidare yttrande härutinnan
inkomma utan någon särskild återremiss från R. o. Ad.
Gr. Frölich: Vid sådant förhållande att, hvarken af
Ståndets ledamöter eller af Hr Frih. o. Landtm, de data,
på hvilka beslutet skall grundas, anses vara fullkomligen säkra,
hemställer jag, om icke afgörandet af denna punkt måste
uppskjutas; ty att låta saken bero, eller fatta ett beslut
på förmenta oriktiga data, torde väl icke låta sig göra.
Hr Rosenblad: Måhända befinna vi oss redan i det
dilemma, som jag befarade, då jag ansåg olämpligt, att propos.
gjordes till förändring af voter:s-propos. om anslaget af 696,000
r:dr eller 666,666 rrdr 32 sk. Likväl för att på något sätt, sedan
man kommit i detta dilemma, reda sig derutur, får jag vördsamt
hemställa, om vi ändock icke äga ett tillfälle, att få
upplyst hvad de särskildta Stånden verkligen beslutat. Vi
äga nemi. tillgång till de andra Ståndens oss meddelade prot.-  utdr. öfver de fattade besluten, jemte vårt eget justerade
Den 16 September e. m.
437
prot. i ämnet. Om Ridd.Secrettn nu har dem till hands,
så torde de kunna uppläsas och man derigenom få fullständig
kännedom, huruvida StatsXJtsk. vederbörligen eller icke
refererat hvad besluten innehålla om dessa 22,5oo r:dr.
Medan underl. Ridd.Secret. framsökte de prot.utdr.,
hvarutur underrättelse skulle meddelas, anmälte sig
Gr. Frölich och yttrade:
Jag anhåller vördsamt, alt det af Hr von Hartmansdorff
föreslagna och af Ståndet bifallna sätt att bedomina
första frågan måtte genom uppläsning göras närmare bekant.
Atskillige jemte mig hafva ej lätt kunnat uppfatta
förhållandet dermed. Jag menar att det beslut, som 11. o.
Ad. fattade i förra frågan, måtte uppläsas.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att så snart, enl. Hr
Rosenblads begäran, underrättelse blifvit meddelad om prot.-  utdrrns innehåll i detta ämne, skulle från prot. blifva uppläst
dea voter:s-propos. R. o. Ad. nyss antagit.
Undert. Ridd.Secret. tillkännagaf, att Stånden, enl.
deras prot.utdr., i denna fråga fattat följande beslut, PresteStåndet:
att till hvad StatsUtsk. i utlåt, N:o 202 pag. 24
tillstyrkt, att nemi. vid 25:te punkten må under benämning
af rotefrihets-afgifler till armedens materiella behof uppföras
ett belopp af 22,5oo r:dr, Ståndet lemnat bifall, men deremot
afslagit det af Utsk. dervid föreslagna villkor af nedsättning
i anslaget till Krigs-collegii departementer; Borgare
Ståndet: att med vidblifvande i öfrigt af sitt beslut
öfver 25:te punkten af StatsUtsk:s utlåt. N:o 44, Ståndet
godkänt StatsUtsk:s tillägg vid denna punkt i afseende på
rotefrihets-afgifterna uti utlåt. N:o 202; B o n d eS tå n d e t:
att Ståndet ogillat StatsUlsk:s utlåt, i 25:te punkten och
beslutat att de 22,5oo r:drne af rotefrihets-afgifterna, sorn
Utsk. föreslagit till armeens materiella behof, icke skulle
dertill användas, utan borde uppföras och beräknas bland
statsverkets inkomster, för att sedermera komma Riksg.cont.
till godo; samt R. o. Ad.: att Utsk:s förslag i 25:le punkten
icke blifvit bifallet, utan hade Ståndet ansett, att för
det deruti afsedda ändamål skulle uppföras 696,000 r:dr
b:co såsom hittills, och derjemte det under namn af rotefrihets-medel
utgående, till 22,5oo r:dr calculerade, belopp,
som sedan sista riksdag varit 3:dje hufvudtiteln anslaget.
Den voter:s-propos., som Hr von Hartmansdorff föreslagit
och Ståndet nyss godkänt, upplästes så lydande:
Den som vill att för försvarsverkets i allmänhet eller
för Krigs-collegii departementer skall såsom bestämdt anslag
uppföras 666,666 r:dr 32 sk., voterar
ia;
den det ej vill, voterar
nej;
438
Den 16 September e. m.
Vinner nej, uppföras 696,000 r:dr såsom bestämdt anslag
för försvarsverket i allmänhet eller Krigs-collegii depai temen
ter.
Gr. Frölich: Sedan nu, efter uppläsning af alla hand
lingar,
jag gissar att R. o. Ad., genom uppmärksamt afhörande
deraf, funnit förhållandet vara ett dilemma, hvari
Ståndet kommit genom bifall till Hr von Ilartmansdorlfs
förslag; så vet jag verkligen ingen annan råd, än alt anhålla
hos samme värde ledamot, att han behagade nu uppgifva
en sådan propos., som lian för sin del anser lämplig,
för att leda oss ur detta ilemma, då jag icke hyser något
tvifvel om att Ståndet med honom i allo instämmer.
Hr von Hartmansdorff: Den uppläsning af Ril^s
St:ns
protutdr., hvilken nyss är gjord, skulle möjligen föranleda
mig lill den förmodan, att äfven BondeSt. hade ämnat
bevilja 696,000 frdr, och att det är genom misskrifning
som 666,666 rrdr 3?. sk. blifvit upptagna; ty prot.-  utdr., som nu af Ridd.Secretm upplästes, innehåller tydligen,
att det gamla eller hittills utgående anslaget beviljades, och
det har utgjort 696,000 rrdr. Det är således troligt, att
BondeSt. haft samma mening, som R. o. Ad. samt PresteSt.
; men den saken är nu förhi. Hvad den sednare frågan
om de 22,5oo rrdrna angår, har jag intet annat att säga, än
hvad jag yttrade från början. Jag önskade nemi. att denna
fråga skulle skiljas från den, som R. o. Ad. nu redan afgjort.
Jag kan då ej finna annat, än att detta anslag är af 3
Stånd afgjordt, nemi. af BorgareSt., PresteSt. samt R. o,
Ad., hvilka alla hafva anslagit beloppet till Krigs-collegii
deparlementer. På sådan grund hemställer jag, om icke
Hr Frih. o. Landtm, skulle vilja fråga Ståndet, huruvida
det icke anser frågan redan vara genom 3 Stånds beslut afgjord,
hvadan ali fråga om voterts-propos. derom bör förfalla.
Hr Frih. o. Landtm, upprepade, i anledn. af Hr von
Hartmansdorffs nu gjorda anmärkn. det yttrande han nyss
afgifvit, att, sedan StatsUtsk. förklarat frågan om rotefrihets-medlen
vara genom tre Stånds beslut afgjord, och då
de upplästa prot.utdrZn icke vore deremot stridande, Hr
Landtm, ansåg sig genom 69 §:n Reg.Ftn vara förhindrad
att framställa någon propos, i afseende på votering om denna
fråga.
Frih, Sprengtporten: Jag har blott begärt ordet
för att anmäla min reservation emot det beslut, som blifvit
faltadt, nemi, att anse den frågan afgjord, att 22,5oo r:dr
skola enl. 3 Stånds beslut uppföras på Krigs-collegii departement
utöfver de 696,000 r:dr, sorn äfven, till följe af den
beslutade voter:s-propos:n, kunna komma att sålunda uppföras,
hvaremot jag finner att BorgareSt. endast villkorligt
anslagit dessa 22,5oo r:dr, under supposition att anslaget
Dea 16 September e. ra.
459
skulle blifva tillsammans 666,666 r:dr 3a sk. Men jag vill
också medgifva, alt jag finnér frågan likgilltig lill sina följder,
då jag icke kan föreställa mig annat, än att förstärkta
StatsUtsk. måste slutligen justera de beslut, hvaruti RiksSt:n
stanna i fråga 0111 voter:s-propos:n.
32:dra punkten.
TJndert. Ridd. Secret. yttrade, att då StatsUtsk:s mern.
i denna punkt innehölle, att R. o. Ad. icke meddelat sitt
beslut i det ämne, som vore föremål för denna punkt, han
ansåg sig skyldig att uppläsa R. o. Ad:s prot.utdr. i ämnet;
det lydde sorn följer: ”20:te punkten. Försvarsverket i allmänhet
eller K. Krigs-collegii departementet, hvarunder äfven
upptages indelta räntor för Åkers krutbruk och Husqvarna
gevärsfactori. Utsk:s förslag blef icke bifallet, utan
ansågs etc.’’
Frih. Cederström: Af det nu upplästa prot.utdr.
finnes, att R. o. Ad. tillkännagifvit sig icke hafva bifallit
Utsk:s förslag. Dervid har icke den vanliga termen, alt
Ståndet afslagit förslaget, blifvit begagnad; men icke bifalla
måtte vara synonymt med afslå. Då R. o. Ad. icke antagit
något annat i stället, så mätte naturligtvis det gamla qvarstå.
Jag kan således för min del icke annat än låta bero
vid hvad Utsk. härvid föreslagit.
Hr von Hartmansdorff: Då 2 Stånd i detta fall
stannat emot 2, och det icke är fråga om någon förändring i
sjelfva anslaget; så ser jag icke annat, än att denna fråga
är en af dem, som komma att förfalla. Man har ifrågaställa
att inom titeln göra en fördelning af anslaget, hvilken icke
förut ägt rum. Detta måtte vara en önskningsfråga och
icke något statsreglerings-ämne.
Frih. Cederström: Jag ber om förlåtelse för det jag
under mitt förra yttrande misstog tnig i afseende på resultatet
af den skrifvelse, som skulle komma alt till K. M. afgå.
Jag instämmer med Hr von Hartmansdorff deruti, att
det är en helt enkel administrationsfråga, huruvida fördelning
af anslaget för Krigs-coll:m skall komma att äga rum,
och anser jag således lika med honom, att då 2 Stånd stannat
mot 2, frågan måste förfalla.
Hr Frih, o. Landtm, yttrade, att första frågan
här vore, om R. o. Ad. gillade Utsk:s hemställan, emedan,
om så skedde, det blefve tre Stånds beslut i frågan, och
framställde Hr Landtm, nu alltså, om R. o. Ad. behagade
gilla Utskis hemställan i den del, som vore föremål för denna
punkt.
Ropades ja och nej.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde derefter, om Ståndet
Den i6 September c. ut.
ansåg sig genom sitt förut fattade beslut hafva förkastat
denna hemställan.
Ropades starka ja, blandade med några nej.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
godkänna den föreslagna voterts-piopostn.
Ropades starka nej, blandade med ja.
Uppå derefter framställd propos. blef den föreslagna
voter:s-propos:n afslagen.
33:dje och 34:de punkterna.
De föreslagna voterts-propostna godkändes.
35:te punkten.
Frih. Cederström: Denna propos. är, i följd af
hvad R. o. Ad. redan i afseende på förut förehafda votertsproposrn
beslutat, af natur att böra förfalla, och jag anhåller
således om propos. tili afslag å denna voter:s-proposition.
Hr von Hartmansdorff: Jag tror mig om förhål
landet
böra lemna något närmare upplysning, än den siste
talaren gjort. Som 2 Stånd icke bifallit de indragningar af
regementen, hvilka Utsk. föreslagit, så kunna följaktligen ej
heller de besparingar uppkomma, som blifvit af Utsk. omförmälda.
Frågan måste, i anledn. af förut fattade beslut,
förfalla.
Frih. Sprengtporten: Jag instämmer fullkomligt
med den siste talaren deruti, alt inga besparingar kunna uppkomma
i följd af de beslut, som blifvit fattade, och finner
således den af honom yrkade propos. till afslag vara en klar
följd af de föreg:de besluten.
Uppå derefter framställd propos. blef den föreslagna
voler:s-propos:n afslagen.
36:te punkten.
Hr von Hartmansdorff: Här finnes 3, och jag
tror nästan 4 Stånds beslut, att en skrifvelse skall afgå.
Således skall det ske. Men de olika meningar, som om
densamma uppstått, bevisa aldrabäst olämpligheten af StatsUtsk:s
handlingssätt. Här är i fråga alt i förstärkt
StatsUtsk. rösta om det ena eller andra Ståndels ordalag.
Delta skulle ju kunna gå derhän, att man slutligen finge
votera om ett och eller något dylikt. Har det någonsin
varit grundlagens mening? Ingalunda. Frågan måste väl
på de grunder, som Hr Lagerhjelm och andra talare anfört,
behandlas på sätt som det tillgår med andra organisationsmål,
hvilka af Ekon.Utsk. behandlas. Då ser jag intet annat,
än att ett jemknings-betänk. först bör af StatsUtsk. af
gif
-
Den 16 September e. m.
44»
gifvas. Troligen liira då RibsSt. förena sig om vissa ordalag;
men al! i förstärkt StatsUlsk. rösta om dem, anser
jag alldeles olämpligt. Skulle det likväl komma till en sådan
omröstning, och R. o. Ad. här ville bestämma voter:sproposm,
så skulle jag tillstyrka att, då det är fråga om en
försvarspinn och ingen bör vara mera intresserad för freden,
än det Stånd, som är dess budbärare, det måtte blifva
PresteSt:s förslag, som R. o. Ad. antager.
Hr Rosenblad: Jag medger riktigheten af den an
märkn.
, som Hr von Hartmansdorff gjort, ali StatsUtskts sätt
att behandla detta ämne har föranledt till den möjligen inträffande
högst olämpliga händelse, att förstärkt StatsUtsk.
kan komma att votera om och eller eller; men då saken
kommit till denna punkt, så lärer här icke finnas annan utväg,
än att på ett eller annat sätt besluta om skrifvelsens sammanjemkande,
antingen genom ett särskildt sammanjemknings-betänk.
, hvilket kanske varit det bästa, emedan
inan då måhända icke hade stannat i olika tanke om
beslutet, eller också på något annat sätt. Men jag tror icke
att vi äga rättighet, alt, utan inbjudning, antingen af något
annat Stånd eller af Utsk., antaga ett annat Stånds beslut
i denna flaga. Utsk. har väl inbjudit oss att antaga sitt
eget, men icke något annat de andra Ståndens beslut; och
då tror jag det vore lämpligast, aldrahelst sorn skilnaden
icke är så förskräckligt stor, om R. o. Ad. ville inbjuda de
öfriga Slåoden att antaga R. o. Ad:s beslut. Vi kunna inbjuda
andra att antaga vårt beslut, men vi kunna icke inbjuda
andra att antaga annat beslut än vålt eget, och om
denna af mig föreslagna inbjudning får jag anhålla att propos.
måtte blifva meddelad. Jag får ytterligare tillägga,
att jag har så mycket mindre anledn. förmoda, att inbjudningen
skall väcka något motstånd, lill och med icke af
dem, hvilka varit mest intresserade för Utskts eget förslag
i ämnet, som jag erinrar mig, alt då discussion derom här
förevar, y!trade sig den StatsUlskrs ledamot, som förde försvaret
af Utskts förslag, att han icke fann mycken olikhet
eller mycket att erinra vid det förslag, som då blef R. o.
Ad:s beslut.
Frih. Cederström: Frågan om en tind. skrifvelse
till K. M. i afseende på en försvarsplans föreläggande vid
nästa riksdag, är af Rikets 4 Stånd bifallen; men endast ett
Stånd har bifallit Utsk:s betänk., 3 Stånd hafva skiljt sig
derifrån. Det synes således alldeles naturligt och i följd af
grundlagen klart, att det ålegat Utsk. alt göra ett förslag
till sammanjemkning af de 3 Stånds beslut, hvilka skiljt sig
från Utsk:s betänk., och alt lill RiksSt:n inkomma dermed.
Jag kan för min del icke instämma hvarken i Hr von Hartmansdorfls
förslag att antaga PresteShs beslut, eller i Hr
Rosenblads, att inbjuda de öfriga Stånden att instämma med
. 3 H. 56
Dell 16 September e. m.
R. o. Ad., innan Utsk. fullgjort dess i grundlagen fast
ställda
skyldighet, att afgifva ett fullständigt jrmkningsbetäok.
till redactionen, deruti föremålet för skrifvelse!!
upptages, sadan den till K. M. bör afgå, på det Ständerlie
sedan må komma i tillfälle att derom besluta. Alt vid
sådana tillfällen, då ett redactionsförslag skall pröfvas,
l\iksSt:n kunna skilja sig i afseende på termer och ord,
är något som ej kan undvikas och alltid qvarstår; hvarföre
det Utsk., som med målet haft befattning, ifall icke sammanjemkning
äger rum, måste förstärkt afgöra frågan. Således
blir denna fråga, i händelse RiksStm ej komma öf
verens,
föremål för votering i förstärkt StatsUtsk.; men få
RiksSttn ett på grund af de särskildta besluten uppfattad
t förslag till lind. skrifvelse, som möjligen kan innefatta
allt hvad de särskildta Stånden sagt, så dr det rätt troligt,
att alla dessa voteringar försvinna, och att en förståndig
skrifvelse kan komma att från Ständerna afgå, i stället
att man genom dessa voteringar endast kan få en högst ofullständig
skrifvelse och nära nog ingenting uttryckande af
hvad man önskat uttrycka. Jag får således vördsamt tillstyrka,
att denna punkt måtte blifva till StatsUtsk. återre
mitterad,
på del Utsk. må uppsätta ett förslag till und.
skrifvelse eller sammanjemkning af de skiljaktiga beslut,
hvari RiksSttn stannat.
Hr Frih. o. Landtm, ansåg sig i anledn. af hvad som
nu blifvit yttradt, böra fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet
deruppå, att StatsUtsk. verkligen på visst sätt till R. o. Ad.
gjort en inbjudning att ingå på Utskrs förslug, då Utsk. yttrar
sig sålunda: ”Om icke någotdera af sistnämnda 3:ne
RiksSt. skulle behaga antaga Ulsk:s förslag;” hvilket R. o.
Ad. borde finna vore ett slags sammanjemkningsförslag till
de olika Stånden.
Hr Lefre'n: Gifvet är, att alla 4 RiksSttn beslutat,
att en und. skrifvelse i detta ämne skall äga rum, och således
måste ett jemkningsförslag framkomma på ett eller annat
vis. Jag bade begärt ordet för att göra den framställning,
som Hr Frih. o. Landtm, nyss gjorde. Vi äro verkligen
inbjudne af StatsUtsk. att förena oss i BorgareStts beslut,
hvilket öfverensstämnier roed Ulskts förslag i dess förra
betänk,, och jag för min del vill, 0111 sådant kan bidraga
att få målet slutligen afgjordt, tillstyrka, alt R. o. Ad.
måtte, med frångående af dess förra beslut, antaga Utsk:s
inbjudning.
Frih. Sprengtporten: I anledn. af Frih. Cederströms
anmärkn., att StatsUtsk. hade bort föreslå R. St. en fullständig
skrifvelse till K. M. i denna fråga, tager jag mig
friheten fästa den värde talarens uppmärksamhet derpå,
huruvida det icke egentligen må anses vara ett åliggande
för Exped.Utsk., att uppställa de skrifvelse!-, hvilka böra
Den 16 September e. m.
443
afgå till K. M., och icke för StatsUtsk. RiksSt:n hafva i
denna fråga visserligen stannat i olika beslut, men dessa beslut
ligga hvarandra i alla fall så nara, att jag ej kan föreställa
111ig, alt StatsUtsk. kunnat framställa något annat
jemkningsförslag, iin Utsk:s eget, hvilket är det centrum,
omkring hvilket de olika besluten mer eller mindre hållit
sig. En värd talare har trott att jag tillförene instämt i
den redaction, som i afseende på denna punkt blifvit af R.
o. Ad. anlagen. Jag får i anledn. deraf upplysa, att jag
visserligen, då Hr Rosenblad första gången yttrade sig i
denna fråga, fullkomligen instämde i den åsigt, som han då
framställde och fann den icke vara särdeles skiljaktig från
Utskls förslag; men sedermera gjordes vid [Jr Rosenblads
förslag den förändring i R. o. Ad:s beslut, att den nya organisationsplanen
borde vara byggd ensamt på utsträckning
af beväringens öfningar, hvaremot uteslutande skedde af de
ordalag, som i Utsk:s förslag förekomma, alt II... St. med
detsamma borde uttrycka den önskan, att denna utgärd kunde
stå tillsammans med lindring för de rustande och roteringsskyIdige.
Från det ögonblick man gjorde en sådan förändring
ansåg jag mig icke kunna i beslutet instämma, emedan,
efter min åsigt, dessa båda frågor stodo i ganska
nära sammanhang. Då nu, eill. min mening, ingenting kunde
vinnas genom återremiss för att Utsk. skulle uppgöra ett
jemkningsförslag, som redan af Utsk. blifvit framställdt; så
hemställer jag till Ilr Frih. o. Landtm, samt R. o. Ad., huruvida
någon annan utväg linnes, än att skiljaktigheterne afgöras
genom votering i förstärkt StatsUtsk., efter det slutligen
är delta Utsk., som skall pröfva de skiljaktigheter,
hvilka sannolikt i alla fall komma att qvarstå; och i händelse
man antager denna fullkomligen grundlagsetiliga utväg,
samt då hvarken någon anmärkn. blifvit gjord eller lärer
kunna göras emot proposilionernes behörighet eller Utsk:s
uppfattning af RiksSt:ns beslut, så skulle jag tro, att R. o.
Ad. hade anledn, att bifalla Utsk:s redactionsförsiag.
Gr. Frölich: Det synes som vissa ledamöter hade för
afsigt att låta denna kinkiga fråga öfverflyttas på Exped -  Utsk., och sådant måste naturligtvis sätta mig uti eli slags
bekymmer, hvarföre jag anhåller att R. o. Ad. benäget täcktes
pröfva denna kinkiga fråga nu, så godt först som sist,
hvilket jag anser kunna lämpligen låta sig göra, derigenom
att R. o. Ad. behagar bifalla den inbjudning, sorn SlatsUtsk.
framställt. Egentliga orsaken hvarföre jag likväl vågar
tillstyrka detta, är, alt jag förmodar, att de andra Stånden
icke ansett denna inbjudning så oförnuftig, om jag rätt
hörde ordet, som Frih. Cederström inom delta Stånd förklarat
den vara, i hvilket fall det kunde hända, att något
af dem antagit densamma, och att man således, derest R,
o. Ad. gjorde likaså, derom erhöll 3 Stånds beslut samt slapp
444
Dcb i6 September e. m.
de 3 voteringarna i förstärkt
före, att det H. Ståndet inåtte antaga den inbjudning, hvarmed
StatsUtsk. inkommit.
dr Hosén bl ad: Jag kan icke instämma iden lanken,
att godkänna det förslag till inbjudning, som bär verkligen,
ehuru indirect, blifvit af StatsUtsk. gjordt, ty du skulle,
med frångående af hvad R. o. Ad. förut beslutat, den önskan
a priori blifva uttryckt, att det framtida förslaget skall
ovillkorligen innebära tillstyrkanden, som innefatta lindring
i de rustandes och roteringsskyldiges besvär. Vi känna att
vid denna riksdag fråga är väckt, ehuru ännu icke afgjord,
om ganska betydlig lindring för de rustande och roteringsskyldiga.
Skulle nu denna fråga blifva bifallen vid denna
riksdag och ändock en sådan skrifvelse afgå, samt således
uttryckas, att en ytterligare lindring bör ligga till grund för
den önskade organisationen, så skulle sådant kunna innebära
följder till möjlig skada för dessa framtida förslag. Delta
är något, som jag icke för min del kan gilla, och detta kunde
ej anses såsom en sammanjemkning; ty i sådant fall borde
beslutet utgöra ungefärligen medium af de 4 Ståndens
beslut. Men som elt sådant medium är svårt alt uppgöra,
så är det måhända rättast att anse Utskrs nu afgifna be
tänk. såsom elt jemkningsförslag; och torde det kanske ändå
vara bäst att godkänna voter:s-propositionerna. Visserligen
blefve det då kanske icke den ralla nämnden, som
skulle afgöra frågan, enär saken ej blifvit handlagd af det
rätta Utsk.; men efter det nu varit StatsUtsk., som behandlat
frågan, så är det icke någon annan nämnd än förstärkta
StatsUtsk., som kan afgöra de olika meningarna, och då lärer
det vara bäst att antaga voterts-propositionerna.
Frih. Cederström: I händelse det skulle vara af
sigten
att icke erhålla en ändamålsenlig skrifvelse i ämnet,
att icke få en utveckling af detsamma sådan det vore lämpligt
för Ständerne att öfverlemna till K. M , så ville jag instämma
med den siste talaren helt och hållet; ty mycket
hellre än jag skulle vilja ingå på inbjudningen af StatsUtsk.
att antaga dess förslag, sådant det blifvit framsläldt, skulle
jag för min del vidblifva R. o. Ad:s beslut och antaga voter:s-propos:na.
Men jag Iviflar på, att icke Frill. Sprengtporten,
hvilken såsom Ulsk:s ledamot yttrat sig i ämnet,
med den hos honom kända skicklighet i utveckling af ämnen,
ej skulle kunna uppgöra ett förslag i StatsUtsk., som
vore af helt annan beskaffenhet, än det, med hvilket Utsk.
inkommit, och icke instämde med bans egna åsigter, men
som lian, på grund af de 4 Ståndens olika beslut, hade anledn.
att framställa och af alla 4 Stånden kunde med tillfredsställelse
gillas. Af sådan grund hade jag önskat, att
frågun återgått till StatsUtsk., på det Utsk. skulla k omma
i tillfälle att inkomma med ett sålunda jemkadt betänk.,
Dea 16 September c. m.
445
icke nied den kalla refereiingen af de olika besluten samt
voter:s-propos:r derom, hvilka icke, i ett ämne sådant som
detta, kunna blifva elementer till en förståndig skrifvelse till
K. M.
Hr Lefren: Jag nödgas vidblifva att vi antingen måtte
antaga inbjudningen eller återremittera betänk, samt begära
en sammanjemkning. Det är ingenting så lätt, som att
sammanjemka dessa 4 beslut. Det är 3 Stind, som bestämdt
sagt, att beröringens förökade exercis eller öfningar må ingå
i organisationsplanen. Dessa 3 Stånd hafva tillika önskat,
att planen måtte blifva uppgjord med afseende på de
s k a 11 d r a g a n d e s fördel, såsom ett Stånd uttrycker sig,
inom nu befintliga tillgångar, sager det andra Ståndet,
och lill lindring i de rust andes och rote ringsskyld
iges besvär säga det 3:dje ecb zjtde Ståndet. Hvarför
kan man icke upptaga alla dessa motiver? Ingenting är
lättare, och jag skulle åtaga mig att sammanskrifva del på
5 minuter, så att alla Stånden, såvida de icke vilja krångla,
hvilket jag ej kan förutsätta, deruti skulle finna sina önskningar
upptagna. Jag anhåller om ålerremiss, på det att
en sammanjemnning måtte uppgöras.
Hr Rosenblad: Om R. o. Ad. vill besluta en återremiss,
så vill jag visserligen icke sätta mig deremot, men jag
anhåller att få fästa uppmärksamhet derpå, att Hr Lefrens
jemkningsförslag, att upptaga alla 4 Ståndens pelita, skulle
hafva den påföljd, att det icke motsvarade något Stånds
önskningar. Skrifvelse:! kornme i sådant fall att omfatta
frågor, derom just några af RiksStrn velat undvika att a
priori uttala någon åsigt. Ifall ålerremiss äger rum, anhåller
jag att äfven detta yttrande må få medfölja.
Hr von Hartmansdorff: Vår öfverläggning tyckes
nogsamt hafva bevisat huru svårt det är att här af 4 särskildta
förslag kunna sammansätta ett gemensamt, hvarmed
alla finna sig belåtna. Jag hemställer derför vördsamt till
Hr Landtm, och Ståndet, om icke bäst vore alt återremittera
betänkandet? Om då StatsUtsk. inkommer med ett
jemkningsförslag, så förmodar jag att samtliga RiksSttn redan
äro så ledsna vid tvisten om ordalagen, att de i möjligaste
måtto foga sig efter jernkningsförslaget; men att utan
ett sådant besluta votering om saken, tror jag icke vara enligt
med grundlagen, ty der upptagas först försök till jemkning,
och det är blott för den händelse att en sådan misslyckas,
som omröstning i förstärkt Utsk. är föreskrifven.
Hr Ribbing, Bengt: Då jag finner Utsk:s förslag, som
af BorgareSt. är antaget, vara tillräckligen jemkadt och redan
nu kunna passera såsom ett jemkningsförslag, samt jag
alldeles icke är rädd för att de rustande och roteringssky 1-  dige skola få för mycken lindring, så föreslår jag alt R. o.
Ad. måtte antaga Utskts inbjudning.
446
D c n 16 S c p t e 111 b e r c. m.
Ur Lager Ii jolm, Pehr: Jag ulbcr mig att få numna,
det jag anser detta sätt vara stridande emot grundlagen, alt
genom voteringar i förstärkt StatsUlsk. komma till ett slutligt
resultat i detta hänseende, likasom jag anser det vara
ganska lätt verkställbar! att, såsom Hr Lefrén friimslullt,
åstadkomma ett tillfredsställande jemkningsförslag af SlatsUtsk.
i vanlig ordning; hvarför jag icke för min del kati
godkänna Utsk:s nu gjorda framställning.
Hr Frill. o. Landtm, hemställde, om II. o. Ad. behagade
antaga den af StatsUlsk. gjorda inbjudning.
Ropades ja och nej.
Hr Frih. o. Landtm, förklarade, det han trott sig
finna att ja öfverröstat nej.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde vidare, om R. o.
Ad. behagade, för det full att de öfriga Stånden icke anloge
inbjudningen, i öfrigt gilla de föreslagna voterts-propo$:r,
som icke genom R. o. Ad:s nu fattade beslut förfallit.
Ropades ja.
Hr Rosenblad: Jag får reservera mig emot det tagna
beslutet och dervid tillika anmärka, alt det åsyftade ändamålet
dock icke är vunnet, emedan voterls-proposlna qvarstå,
endast förminskade lill 2 i stället för 3.
Frih. Cederström: Äfven jag anmäler till prot. min
reservation emot det beslut R. o. Ad. fatlat. Det står i
sirid med grundlagens föreskrift om frågors behandling; ty
något jemkningsbelänk. är icke af
sådant skall enligt grundlagen afgifvas, innan frågan må genom
votering i förstärkt Ulsk. afgöras.
Hr von Hartmansdorff: Jag reserverar mig också
emot beslutet, dels derför att jag anser de ordalag, sorn
Utsk. begagnat, vara mindre väl valda, än de, hvilka R. o.
Ad. begagnat i sitt beslut, ehuru jag icke heller gillar dem,
dels derför alt icke något jemkningsbelänk. blifvit nppgjordt,
hvilket, såsom Frih. Cederström anmärkt, var den grundlagsenliga
vägen, och dels derför, alt nu kommer man alt omedelbart
rösta i förstärkt StatsUlsk. öfver en sak, hvilken icke
hörer dit, innan jemkningsutvägen blifvit förgäfves försökt.
Måiet är nu på allt sätt misshandlad!.
Hr Lagerhjelm: Jag får också reservera mig emot
detta beslut, såsom stridande emot de i grundlagen fastställda
former eller föreskrifter för behandlingen af dylika
ärenden.
StatsUtsk:s anmälan, sid. 34 och 33, ang:de öfrige punkter
hörande till tredje hufvudtitelns reglering, erfordrade
icke något beslut af R. o. Ad.
3y:dc punkten.
Ilr Nordensköld, Otto Gustaf: Den af R. o. Ad.
Den iG September e. m.
447
i detta ämne beslutade skrifvelse lill K. M. liar jag ingenting
emot; tvertom skulle jag önska, att Ständernes skrifvelse
kunde blifva sådan. Men nu hafva blott 2 Stånd
stannat i ett sådant beslut, och hafva de 2 öfriga antagit
Utsk:s förslag. När denna fråga afgjordes hos R. o. Ad.,
förutsåg jag icke möjligheten, att saken kunde blifva föremål
för votering i förstärkt StatsUtsk., och för att möjligen
undvika detta, anhåller jag vördsamt, att R. o. Ad. måtte
besluta inbjudning till Borgare och BondcSCn att instämma
i den af R. o. Ad. beslutade skrifvelse, så att ett sammanstämmande
beslut må uppkomma. Jag anhåller att propos.
härom måtte blifva af Hr Frih. o. Landtm, framställd.
Hr Frih. o. Jjandtm. yttrade, att han till afgörande
af R. o. Ad. torde få framställa Ilr Nordenskölds begäran,
sedan R. o. Ad. fattat sitt beslut ang:de volerts-propos. uti
denna punkt, hvilken R. o. Ad. torde finna i alla fall vara
nödvändig.
Frih. Gederström: Samma förhållande äger rum i
denna punkt, sorn i den nyss afgjorda, angtde landtförsvaret,
nemi. att en skrifvelse till K. M. är af Ständerna beslutad,
men att man i afseende på skrifvelsens innehåll icke
varit ense, titan stannat 2 Stånd emot 2. 1 stället för att,
såsom grundlagen bjuder, inkomma till RiksSt:n med ett
förslag till jemkning af dessa olika meningar, kommer nu
Utsk. belt simpelt, lör all bespara sig mödan af denna sammanjemkning,
in med ett förslag till voterls-propos., och
borttager sålunda möjligheten af en jemkning, som kunde
vara nyttig på ömse sidor. Jag kan alldeles icke gilla ett
sådant förfarande oell yrkar här, likasom i afseende på förra
punkten, att frågan måtte återremitteras, på det att Utsk.
må inkomma med jemkningsförslag.
Hr Rosenblad: I visst hänseende har Frih. Cederström
rätt i fråga om formen, men vid detta tillfälle är
StatsUtsk. verkligen så mycket mera ursägtadt, för att icke
hafva afgifvit något jemkningsbetänk., sorn, när man erinrar
sig innehållet af den skrifvelse, som Utsk. föreslagit och 2
Stånd antagit, samt dermed jemför innehållet al de 2 andra
Ståndens beslut, man finner, att det icke är möjligt att göra
en sådan sammanjemkning, utan alt tillintetgöra den mening,
sora gjort sig gällande i den ena skrifvelsen; ty ville
man deri inflicka hvad som finnes i den andra, hvilken uttrycker
en mängd omdömen i afseende på planens beskaffenhet,
så skulle man undertrycka den ide', som låg lill grund
för den ena skrifvelsen, att sådane omdömen ej borde uttalas.
Jag ser således verkligen icke, huru under sådana förhållanden
StatsUtsk. kunnat förfara annorlunda; ty man kan
icke sammanjemka eld och vatten; men lika med Hr Nordensköld,
så, då jag icke tror att Ständerne böra uttala nå
-
443
Den 16 September e. m.
gra sådana omdömen, enär de noa ledamöter, hvaraf R.
St. utgöras, troligen skulle vara den sämsta defensionscomite',
som kunde sammansättas, anhåller jag att Hr Landtm,
täcktes, eller föregången propus, till godkännande af volertspropos
för den händelse alt den kan blifva behöflig, framställa
propos. till bifall å den af Hr Nordensköld föreslagna
inbjudning till Borgare- och BondrSttn att instämma i de
andra Ståndens beslut.
fir von Hartmansdorff: Efter det beslut, som Ståndet
fattade i den förra frågan, ansel- jag visserligen fruktlöst
att nu yrka detsamma, som jag då gjorde; men för
grundlagens skull anser jag mig likväl vara dertill förbunden.
73 §:n Riksd.Ordn. säger: ”Stanna RiksStrn i sina beslut
öfver någon fråga uti, hufvudsakligen eller till vissa
delar, skiljaktiga meningar, då skall hvarje Stånds beslut genom
prot.utdr. remitteras till det Utsk., sorn med målet befattning
haft, hvilket åligge att meningarna, så nära möjligt
ar, sammanjemka och med förslag öfver denna jemkning inkomma
till R. Sits plena, sorn öfver den yppade frågan sedermera
definitivt besluta. Skulle detta försök till jemkning
fruktlöst aflöpa, utvälje R. St. i sina särskildta plena genom
allmän omröstning till en nämnd att förstärka det Utsk.”
etc. Det jemkningsförslag, sorn grundlagen bjuder, är lika
lutt gjordt i detta fall, som det kunnat göras af
fråga om landtförsvaret. Jag ser svårligen huru Hr Frih.
o. Landtm, skall kunna, utan förbiseende af nyss upplästa
73 §:s innehåll, föreslå oss antagande af den föreslagna voter:$-propos:n;
men skulle det likväl ske, får jag, likasom
förra gången, reservera mig mot ett sådant sätt att behandla
ärendena.
Frih. Sprengtporten: Det är mycket väl att grundlagen
bjuder verkställighet af vissa föreskrifter; men deiman
strandar på omöjligheten, kunna icke grundlagens föreskrifter
i detta fall iakttagas. En värd talare bar redan
upplyst att de båda skrifvelse!-, som af de olika RiksStm
äro beslutade, hvar för sig utgå från så alldeles olika grundsatser
och behandla saken på så alldeles olika sätt, att det
icke är någon slags möjlighet att föiena dessa olika meningar
till en mening. Detta har Utsk. insett och således icke
föreslagit någon jemkning af hvad sorn icke kan saminänjemkas.
Det må vara ett fei af Utsk., att icke hafva framställt
detta; men jag hemställer om det kunnat vara nödigt,
att erinia RiksSttn om detta förhållande, hvilket är uppenbart
för hvar och en, som tagit kännedom om de olika besluten.
Jag skulle på dessa skäl icke tro, att Hr Landtm,
kunde finna sig på något sätt förhindrad att framställa propos.
till gillande af denna voterts-proposilion.
Frih.
Den 16 September e. m.
449
Frill! Cederström: Den siste talaren liar såsom ursagt
för Utsk., att icke hafva följt grundlagen och inkommit
med jemknings-betänk,, åberopat en föreg:de talares yttrande
om oförenligheten af de olika besluten inom RiksSt:n.
Det är just för dessa händelser, som grundlagens stadgande
är uppgjordt, och det är just för dem, som sammanjemkning
af de olika besluten måste beredas. Att RiksStm
icke varit kunniga om hvarandras beslut är klart deraf, att
vi beslutat på olika runi; och det är just derföre att vi besluta
på olika rum, okunnige om hvarandras beslut, som besluten
skola af det Utsk., som målet handlagt, i möjligaste
måtto sarnmanjemkas. Örn denna jemkning fruktlöst aflöper,
så inträder det förhållande, att votering i förstärkt Utsk.
skall äga runi; men den värde talare, som sist yttrat sig,
lärer likväl förmodligen finna, alt ehuru i uppställningen
af de olika besluten sådan skiljaktighet förekommit, att ingen
jemkning eller förändring uti RiksStms plena kan uppgöras,
måtte det icke vara ur vägen att Utsk., vid pröfning
af de olika framställningar, som endast af 2tne Stånd blifvit
beslutade, tager i öfvervägande på hvilkendera sidan det
rättaste ligger, för alt, med framställning af orsakerna, inbjuda
Stånden att, med frånträdande af de skiljaktigheter,
som ej kunna förenas, instämma i den sammanfattning af
besluten, som synes Utsk. lämpligast. Derigenom kan man
komma till ett nytt och ändamålsenligt resultat. Jag kan
således icke annat än instämma med Hr von HartmansdorlF
och förnyar hvad jag förra gången yttrade, att jag anser
frågan böra till Utsk. återremmitteras, för alt behandlas i
grundlagsenlig ordning.
Hr Frill. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
gilla StatsUtsk:s i denna punkt föreslagna voterrs
proposition.
Ropades ja.
Hr Nordensköld: Jag får endast vördsamt anhålla om
den propos., jag begärt, och hemställer om ej Hr Landtm,
nu finner lämpligt att meddela densamma.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad., på
sätt Hr Nordensköld yrkat, ansåg att inbjudning borde till
Borgare- och BondeSltn afgå, att dessa Stånd måtte sig förena
i det beslut R. o. Ad. samt PresteSt. fattat i afseende
på en ur.d. skrifvelse till K. M. rörtde det som denna punkt
afhandlar.
Ropades ja och nej.
Hr Frih. o. Landtm, förklarade, det han trott sig
finna ja hafva varit öfvervägande.
38:de punkten.
Den föreslagna voler!s-propos:n godkändes.
i3 H. 57
Den iG Sept ernber c. in.
otonie punkten.
Hr Rosenblad: En inadvertance liar har undfallit
Ulsk., då nemi. Ulsk. sagt, att 2 Stånd icke beslutat om
fördelningen af anslaget emellan linie- oell skärgårdsflottan,
men sedermera i sitt förslag till voterrs-propos., äfvensom i
sin framställning rör:de den möjliga utgången af dessa Stånds
pröfning, endast förutsatt möjligheten alt de kunde bifalla
Utsk:s förslag, nemi. att fördelningen borde äga rum. Utsk.
bar icke förutsatt den andra lika stora möjligbeten, att dessa
begge RiksSt. kunna förkasta Utsk:s betänk, oell förena
sig med R. o. Ad. Det måste således, vid antagande af ifrågavar.
voterts-propos., iakttagas, alt älven ifall de 2:ne Stånd,
sorn icke bärom fattat beslut, afslå fördelningen, så kommer
volertn att förfalla, likasom den förfaller örn de antaga
IJtskts förslag.
Hr Nordensköld: På de grunder jag bade äran alt
för R. o. Ad. framställa, då denna punkt första gången förevar,
lager jag mig nu friheten alt vördsamt anhålla 0111
alsing å ilrågavar. fördelning såsom onyttig och skadlig samt
efter mili tanke jemväl grundlagsvidrig. Ännu hafva Ständerne
aldrig bestämt en sådan fördelning. Den är dessutom
lika med förslaget i 3j:a punkten och några andra propostr,
som R. o. Ad. förut afslagit. Jag får således vördsamt anhålla
om propus, till afslag.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade sig vid det sakeus skick,
sorn StatsUtsk. framställt, vara i mycken förlägenhet i afseende
på den propos., som slutligen skulle framställas, då
två Stånds beslut saknades i denna fråga, och det endast
vore vid det bestämda förhållande att två Stånd stannat
emot två, som votering i förstärkt. StatsUtsk. borde äga rum.
Ilr Landtm, hemställde derföre, om R. o. Ad. skulle behaga
låta öfverläggningen hvila tills Ståndet inhemtat huru de öfliga
Stånden, sorn ej förut fattat sitt beslut, nu på StalsUtsk:s
framställning hafva beslutat.
Hr Rosenblad: Då 2:ne Stånd icke fattat deras beslut
i detta fall, hemställer jag, örn det icke skulle stå i
harmoni med den förut beslutade inbjudningen i afseende
på 3y:dc punkten, att R. o. Ad. anmodade de 2.'ne Stånd,
sorn icke faltal beslut i denna fråga, alt förena sig med
R. o. Ad.
Frih. Cederström: Då Ulsk. framställt förslag till
voter:s-propos., utan att ännu känna RiksSttns beslut, så
lärer förslaget helt enkelt böra ogillas och betänk, återremitteras,
för alt, sedan Utsk. inhemtat RiksScns beslut,
inkomma med utlåt, i ämnet; ty icke har Utsk. rättighet
att lill Ständerna inkomma med voterts-propos-, innan det
fått kännedom om RiksS.Cns beslut i ämnet. Först sedan
Ulsk. erhållit del deraf, är det berättigad! all inkomma med
D c ii iG S c [) t c in b c r c. m.
redaetionen, och om olikhet i besluten äger rurh föreslå deri
voterts-propos., sorn bör antagas. Ilär finnes icke en sådan
casus, och således anhåller jag om ogillande af Utskts förslag
till voter:s-propos. i ämnet, och att frågan åter förvises
till Utsk., för att Utslr., efter erhållen kännedom om
Ståndens beslut, må inkomma med förnyadt betänkande.
Frih. Sprengtporten: De anmärkntr, som den siste
talaren behagat framställa, torde mera få anses riktade emot
föredragningen inom de Stånd, sorn förehaft statsreglering
men icke fattat beslut i alla punkter, ån emot StatsUlsk.,
som, för att undvika att onödigtvis fördröja riksdagen och
i anseende till de erinringar Utsk. mottagit från Talmans
O
O
conlerencerua om skyndsamt nfgifvande af detta betänk.,
ställt sig denna önskan till efterrättelse. Den anmärka.,
som Hr Rosenblad gjort, att Utsk. underlåtit att omtala för
RiksSttn hvad följden skulle blifva deraf, att 3 Stånd skulle
komma att i motsats till Utsk:s förslag fatta sina beslut,
är verkligen, efter min tanke, af särdeles liten betydenhet;
ty det lärer då följa af sig sjelf, att, i följd af 3 Stånds sammanstämmande
beslut, voter:n skulle komma att förfalla,
utan att någon hemställan derom kunde vara behöflig, enär
saken sålunda utan votering vöre afgjord. Jag anser således,
att denna scrupel icke bör gifva någon auledn. lill uppehåll
med frågans afgörande hos R. o. Ad., utan alt R. o.
Ad. alltför väl nu kan deröfver fatta sitt beslut. Hvad återigen
angår den hemställan, sorn Hr Nordensköld gjort, att
R. o. Ad. skulle afstå voter:s-propos;n, på den grund att
den innefattar fråga om fördelning af ett anslag; så tager
jag mig friheten erinra, att det är R. St., som derom skola
latta sitt beslut, och som äga att bestämma under hvilka
Villkor de bevilja anslaget. Jag vågar således protestera
emot den åsigt, som här under förmiddagens förhandlingar
gjort sig gällande, alt ett sådant villkor skulle kunna undertryckas.
Jag anser R. o. Ad. icke äga rätt att undertrycka
något beslut, som inom vår fyrkamriga representation
fattas, utan att hvarje Stånd liar samma rätt att få
sin åsigt i detta fall pröfvad inom förstärkt StatsUtsk. Dessutom
leder en sådan princip lill ganska svåra följder, då
bär t. ex. är fråga om ganska stora anslag för exlra-slatsreglerm.
Det är alldeles omöjligt att något förslag derom
kan af StatsUtsk. framställas, utan alt i sammanhang dermed
föreslås de administrativa åtgärder, vid hvilka anslagen
böra begagnas. Detta ar alldeles oundvikligt. Jag hem .
ställer då, mine herrar! huruvida det låter sig göra, att, då
StatsUlsk. inkommer med ett sådant förslag, förklara alt de
dervid fästade villkoren förfalla. Tre eller alla fyra RiksSt:n
kunde bifalla anslaget; men då fråga blefve oin villkoren,
så fingo de stånd, som på god tio, i förlitande på
villkorens iakttagande, bifallit andaget, veta att villkoret! ej
Den 16 September e. m.
kornato under någon pröfning. Jag kan ej .annat än fästa
R. o. Ad:s uppmärksamhet på de vådliga följder, hvartill
detta sätt att behandla stalsreglertn leder, och är tillfredsställd
öfver att hafva nedlagt min protest deremot.
Hr von Hartmansdorff: Jag tror visserligen det icke
vara SlatsUtskrs fel, att det ej vetat hvad 2 Stånd beslutat,
utan att det ligger i expedierandet af RiksSt:ns beslut. Men
det är måhända StatsUtsk:s fel, att hafva, af för mycket
nit för skyndsamhet, framkommit med förslag till volertspropos.
i ämnen, der Utsk. icke vetat hvad 2 Stånd beslutat.
För denna ofullständighets skull anser jag H. R. o. Ad.
vara förhindradt, att yttra sig öfver denna propos. Mig synes
att någon annan framställning icke kan af Hr Landtm,
göras eller af Ståndet godkännas, än att antingen uppskjuta
frågan eller också återremittera henne. Uppskof tjenar till
ingenting, ty det är, i alla fall, genom StatsUtsk., som framställning
skall göras till RiksSttn, innan de härom besluta.
Således måste väl återremiss äga rum, och jag hemställer
att Hr Landtm, måtte låta oss få propos. derom, på det vi
måtte komma någon väg med våra ärenden.
Frih. Cederström: Frih. Sprengtporten har trott,
eller yttrat, att det vore RiksSt:ns och icke Ulsk:s fel, alt
Utsk. ej fått del af deras beslut. För min del påstår jag,
alt det bestämdt är Ulsk:s fel, ty grundlagen bjuder, att
Utsk. skall i sådant fall med särskild preliminär hemställan
eller memorial ingå till RiksSl:n att begära de upplysningar,
som saknas. Denna preliminära hemställan har Utsk. försummat,
och Utsk. har direct ingått till RiksStln med förslag
till voter:s-propos., hvartill det säger sig hafva hemtat
anledn. af hvad som blifvit yttradt i Talmans-conferencerna.
Det är icke från Talmans-conferencerna, som Utsk:n få hemta
grund för de förslag, hvarmed de inkomma till Stånden.
Det är helt enkelt från de prot.utdr., hvilka från Stånden
expedieras, som Utsk. har att hemta grunden för sina framställningar.
Finner Utsk. att besluten ofullständigt uttrycka
sig öfver de särskilda punkterna, så är det Utsk:s skyldighet
att till det eller de Stånd, der sådant förekommer, göra
anmälan derom genom memorial och begära att få veta,
huru i det fallet blifvit beslutadt. Först derefter är Utsk.
berättigadt att inkomma med sina sammanjemknings-förslag.
Jag kan icke annat än iterera min begäran, att R. o. Ad.
måtte ogilla voter:s-propos:n och återförvisa frågan till Utsk.
att till RiksStm inkomma med uppgift på de särskildta Ståndens
beslut, och dervid, ifall sk i I ja k t i g h e t e r förefinnas, som
icke kunna sammanjemkas, jemväl föreslå voter:s-propos.
Jag begagnar äfven detta tillfälle för att yttra några ord i
afseende på det sista Frih. Sprengtportens yttrande om vådan
alt icke antaga de villkor, StatsUtsk. behagat föreslå för de
anslag, som R. St. besluta, Qm det skulle vinna burskap,
D c 11 16 September c. ni.
453
alt SlatsUtsk. finge föreslå villkor, som, om de blefvo af 2
Stånd bifallna, skulle blifva föremål för votering i förstärkt
StatsUlsk., ehuru de icke involverade annat än enkla administrativa
åtgärder, beroende af åsigterna hos de ledamöter,
som tillhöra StatsUtsk., och hvilka, då 2 Stånd stanna
emot 2, äro grundlagsenligen förfallna; så måste man bekänna,
att man ville inträda på en bana på sidan om grundlagen,
för att komma derhän att Ständerne skulle regera,
i stället för att helt simpelt pröfva statsbehofven och anslå
de medel, som fordras. Det ena leder till ordning, det andra
lill upplösning. Må det vara en hvar fritt att ingå på
den bana han finner för sig tjenligast. Jag begär propos.
till återremiss.
Hr Ribbing, Bengt: Jag hemställer till Hr Landtm,
sjelf, om icke Hr Landtnäs nyss gjorda propos. om uppskof
nied denna frågas afgörande, tills de andra Stånden i ämnet
fattat deras beslut, blef besvarad med ja. Åtminstone tyckte
jag mig finna det, och saken torde således kunna anses
afgjord.
Hr Nordensköld: Till följe af den framställning Hr
Landtm, gjort, förenar jag mig med Frih. Cederström och
Hr von Hartmansdorff samt anhåller 0111 återremiss.
Hr Frih. o. Land t m. hemställde, om R. o. Ad. ansåg
de vid StatsUtsk:s förslag i denna punkt gjorda anmärkn:r
föranleda dess återremitterande.
Ropades ja och nej.
Hr Frih. o. Landtm, förklarade, det han funnit ja
hafva öfverrösta! nej.
4o:de punkten.
l Hr Nordensköld: Äfven denna punkt får jag vördsamt
anhålla att R. o. Ad. måtte behaga afslå. Den discussion,
som förra gången förevar, upplyste tydligen, hurusom
den summa, för hvilken man skulle bygga skärgårdsfartyg,
vida öfversteg hehofvet, då deremot andra fartyg, som aro
förfallna, ej skulle kunna repareras. Jag anhåller på de
skäl, som då androgos och äfven med stöd af dem, som
Frih. Cederström nyss framställde 0111 olämpligheten att hinda
händerna på Regeringen, hvarigenom mycket ondt kail
åstadkommas, att R. o. Ad. måtte afslå denna punkt.
Frih. Cederström: Den af Utsk. här föreslagna voler:s-propos.
är grundad på Utsk:s förutsättning om antagande
af en und. skrifvelse till K. M. med begäran 0111 linieflottans
successiva indragning. Jag skulle för min del tro,
att denna fråga, då derom 2 Stånd stannat emot 2, icke kan
blifva föremål för expedierande af någon sådan skrifvelse
och således ej heller föremål för omröstning i förstärkt StatsUtsk.
Deraf (öijer också, att detina fördelning af anslaget
454
D c u 16 S e p t e 111 b er e. 111.
förfaller; fy då förutsättningen förfaller, måste väl äfven
påföljden förfalla, emedan eljest man icke skulle göra ringaste
afseende på livad logiskt oell förståndigt bör uga ruin.
Jag kan således ej tinna annat, än att bär är anslaget bestämdt
gifvet, oell att fördelningen deraf, såsom beroende på
en förutsättning, som icke kan gå i verkställighet, mäste
förfalla.
Den föreslagna voler:s-propos:u blef af R. o. Ad. afslagen.
4 usta punkten.
Hr Nordensköld: Denna fråga, som blifvit väekt af
enskild motionär, oell som rörer ett önskningsmål, som ieke
kan bifallas för det att medel dertill saknas, såvida de ieke
kunna skapas genom en ny reglering, beror nu på framställning
bos K. M., emedan föredraganden för sjöärendena
önskat hjelpa den saken. Emedlertid anhåller jag vördsamt,
att R. o. Ad. måtte afsla denna punkt, som ur fullkomligen
af lika beskaffenhet med flera andra, som här blifvit afslugna.
Den föreslagna voter:s-propos:n afslogs.
StatsUtskis anmälan sid. 38 nngtdc öfriga punkter, hörande
till fjerde hufvudtitelns reglering erfordrade icke något
beslut af R. o. Ad.
4a:dra punkten.
Utsk:s till Ståndet gjorda hemställan all förena sig uti
PresteSt:s beslut bifölls, byar,igenom den första votensproposm
ansågs förfalla, den sednare votens-proposm godkändes.
43:dje punkten.
R. o. Ad. antog inbjudningen lill instämmande i PresteSl:s
beslut, hvarigenom den första voter:s-propos:n ansågs
förfalla.
Den andra föreslagna votens-proposm godkändes.
Då nu propos. skulle framställas rör:de den tredje votens-proposm,
anmälde sig
lif von Hartmansdorff och yttrade:
1 detta fall hafva i Stånd stannat emot i. Här förekommer
fråga om ett villkor, hvars olämplighet jag redan
framställt första gången frågan förevar. Jag måste ännu
-vidhålla detsamma och yrkar alt R. o. Ad. måtte alsia votens-proposm,
såsom ronde en förfallen sak.
Den tredje föreslagna votens-proposm blef derefter af
R. o. Ad. afslagen.
44:de och 4^-t® punkterna.
De föreslagna votens-proposma godkändes.
Pen 16 September e. m.
455
46:le punkten.
Hr von Hartmansdorff: Anslaget Sr af 3 Stånd medgifvet.
Det villkor, sora 2 Stånd dervid fasta!, har återigen
af 2 andra Slånd blifvit förkastadt. Villkoret är af
den beskaffenhet, att det alldeles faller inom den ekonomiska
lagstiftningens område; hör således ej blifva föremål för
votering i förstärkt StätsUtsk. Jag hemställer således alt
R. o. Ad. måtte afslå den i förevar, punkt föreslagna votensproposition.
Den föreslagna voter:s-propos:n afslogs.
Utsk:s yttrande och anmälan sid. 4 b rörrde öfriga punkter
hörande lill femte hufvudtileln, erfordrade nu ej något
beslut.
4y:de punkten.
De föreslagna voter:s-propos:na godkändes.
TJtskts yttranden sid. 46, rörrde öfriga till sjette hufvudtileln
hörande punkter samt ang:de sjunde hufvudtileln, erfordrade
nu ej något beslut.
48:de punkten, samt StatsUtsk:s utlåt. N:o 821.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, alt R. o. Ad. af det
upplasta mein. N:o 321 borde finna, att R. o. Ad:s beslut
alt anslaget borde vara 43o,ooo r;dr icke blifvit antaget af
något af de öfriga Stånden, och att de alla hafva bestämdt
lägre summor, hvarföre R. o. Ad:s beslut icke kunde blifva
föremål för votering; hemställandes alltså Hr Landtm, om
R. o. Ad., på sätt StatsUtskr. föreslagit, ville förena sig uti
PresteStts beslut.
Ropades ja.
Hr von Hartmansdorff: Jag finner ganska riktig
den propos., som nyss gjordes, att, när R. o. Ad. beviljat
43o,ooo r:dr och PresteSt. beviljat den dernäst högsta summan
425,38o r:dr, R. o. Ad. skulle förena sig med PresteSt.
De voter:s-propos;r, som nu äro föreslagna af StatsUlsk.,
anhåller jag att få höra en gång till, emedan Ulskts sednare
betänk, ännu icke blifvit utdeladt, och vi således endast genom
den skedda uppläsningen erhållit kännedom om dessa
propositioner.
Sedan så väl den andra voterrs-propostn uti mern. N:o
321, sorn den uti 48 punkten af mern. N:o 3oi föreslagna
voler:s-propos. blifvit upplästa, blef den sistnämnda af R.
o. Ad. godkänd.
4g:de punkten.
Den föreslagna voter:s-propos:n godkändes.
Ulsk:s anmälan sid. 47 oc^ 4^ angule öfriga punkter,
hörande till 8:de lmfvudlitelns reglering erfordrade nu icke
något beslut.
Den 16 S e p t ernber e. m.
5o:de punkten.
Den föreslagna voter:s-propos:n godkändes.
5irsta punkten.
Hr von Rosen, Georg: Jag skulle tro, att Utsk.
misstagit sig, då det sagt att PresteStis beslut närmast instämmer
med BörgareShs, till antagande hvaraf PresteSt.
derföre blifvit inbjudet. Jag tycker alt PresteStrs beslut
mest närmar sig till R. o. Adrs, och skilnaden är så obetydlig,
att jag knappast kan utleta hvaruti den består. PresteSt.
begär, alt icke antalet af landtbruksskolor, som böra
erhålla understöd och beloppet för dem hvardera, må blifva
bestämdt. Det har också R. o. Ad. önskat, eller att ett anslag
af 5,ooo r:dr må fördelas emellan sådana lägre landtbruksskolor,
hvilka visat sig hafva bildat ett capital af minst
20,000 rrdr i penningar eller egendom, hvilket villkor för
understödet jemväl PresteSt. bestämt. Dessa beslut äro nästan
alldeles lika och till meningen fullkomligt öfverensstämmande.
Jag får derföre hemställa, huruvida icke R. o. Ad.
ville medgifva alt redactionen af dess beslut må förändras
till samma lydelse, som PresteStis beslut, hvarigenom voterm
om contra-propos. icke skulle blifva behöflig, och då meningen
i alla fall blir densamma, synes en sådan votering
ku niia undvikas.
Hr von Hartmansdorff: Så framt det är oss tillåtet
att instämma med PresteSt., så har jag intet emot det
förslag Hr von Rosen gjort.
Hr Frih. o. Landtm, fästade, i antedn. af de sista
talarnes yttrande, uppmärksamheten deruppå hvad följden
skulle blifva, örn R. o. Ad., utan inbjudning, förenade sig
med PresteSt., och PresteSt. på samma gång förenade sig
med R. o. Ad., och om icke så mycken förbistring deraf
skulle kunna uppkomma, att det vore riktigare, om R. o.
Ad. icke utan inbjudning ändrade sitt beslut.
Hr Rosenblad: Jag erinrar mig, att vid en föreg:de
riksdag, jag tror det var år 1829, den händelse inträffade,
som Hr Landtm, supponerat, nemi. att 2:ne Stånd utan inbjudning
successive ändrade sina beslut och antogo hvarandras;
men jag vågar tro, att ehuru vi icke nu kunna antaga
PresteSt» beslut, så är den utvägen öppen, att vi inbjuda
PresteSt. att antaga vårt, jemte det vi fästa PresteSt:s
uppmärksamhet på den ringa skilnad, som finnes emellan
båda Ståndens beslut.
Uppå derefter framställda propos:r godkände R. o. Ad.
de föreslagna voter:s-propos:na samt beslöt att vänligen inbjuda
PresteSt. att förena sig uti R. o. Adis i denna punkt
omförmälda beslut.
52:dra
Den 16 September e. m.
5a:dra punkten.
Hr von Hartmansdorff: Egentligen hafva har två
Stånd stannat emot två i fråga om afleverering tili Riksg.-  cont. af Manufactur-discont-foudens netto-behällning; ty
PresteSt. har blott sagt, att 14,000 r:dr skulle godtgöras
Riksg.-cont. för den motsvarande summa, som på stat uppföres
åt Teehnologiska institutet. Jag hemställer också till
R. o. Ad., huruvida det är lämpligt att, så länge Ständerne
icke hafva förändrat deras beslut om ändamålet med sjelfva
fondens öfverlemnande, eller så länge de icke hafva återtagit
den, bestämma genom en votei is-propos. i förstärkt StatsUtsk.
ett annat sätt att begagna fondens afkastning, än det
som afgjordes, då fonden första gången öfverlemnades. Jag skulle
tro, att detta innebär en motsägelse, medförande en inskränkning
i de till näringarnas understöd anslagna medel, hvilken
jag desto mindre tror att Ständerne åsyftat, som frågan icke
blifvit behandlad på sätt om näringsärenden stadgas. Mig
synes alltså lämpligast vara att återremittera frågan till
StalsUtsk., så att det må upplysa, om och när Ständerne i
grundlagsenlig väg fattat några beslut, föranledande till rubbning
i denna åt näringarna disponerade uppmuntran.
Hr Rosenblad: Ett af de mest karakteristiska för
slag
af 1840 års StatsUtsk., som för framtiden kommer alt
teckna dess statsmanna-blick och förmåga, förekommer uti
det förslag, som StatsUtsk. gjort angrde öfverflyttning af
Manufactur-discontens behållning till Riksg.cont., just i det
ögonblick, då det är fråga om förändring af det sysleme
för Rikets utrikeshandel, hvilket under ett hundrade år varit
begagnadt, och uti hvilket en del af landets industri-idkare
trott sig äga ett förment erforderligt skydd för deras rörelse.
Att just då borttaga det hopp om successiva, förstärkningar
i tillgångarna för förläggandet af deras rörelse
under gynnande villkor, och det utan att genom denna
afklippning annat vinnes, än att Riksg.cont. erhåller en osäker
och icke beräknelig ringa inkomst, — detta är verkligen
ett så tecknande drag af combinationsförmåga, att det
ej kan undgå komma i beräkning i framtida omdömet öfver
närvar. StatsUtsk. Men beslutet är emedlertid fattadt
och är numera icke föremål för öfverläggningen. Nu är
endast fråga örn i hvad mån detta beslut kan föranleda till
de proposir, som här äro oss underställda. Dervid förekommer
visserligen att tvänne RiksSt. bestämdt sagt, att ej allenast
de 14,000 r:dr som motsvara det på riksstaten uppförda
anslag för Teehnologiska institutet, utan att liela manufacturdiscontens
årliga behållning, i stället för att användas till
förstärkande af tillgångarna, skola öfvergå till Riksg.contoret.
Ett tredje Stånd har deremot sagt att endast 14,000 r:dr,
motsvarande det nya anslaget för Teehnologiska institutet,
i3 fl. 58
458
Den lG September e. tu.
skola så användas, och det fjerde har afslagit hela förslaget.
Här är likväl fråga om huruvida Ständerne, utan R. M:s
bifall, kunna äga någon dispositionsrätt öfver annat, än som
motsvaras af det nya anslaget. Manufactur-discontfonden
är en Svenska Statens förut samlade förmögenhet, sorn står under
Konungs och Ständers gemensamma disposition, och en disposition
å densamma,genom öfverflyIlning till Riksg.cont., kan icke
ske utan med Konungens bifall. Deremot då anslaget på riksstaten
af 14,000 r:dr för Tecknologiska institutet endast blifvit beviljad!
under villkor af en sådan öfverflyttning, lärer vara
nödigt, att beslutet redigeras sålunda, att R. St. hos K. M.
und. anhålla om Dess bifall till en dylik öfverflyttning, vare
sig af hela behållningen, såsom 2 Stånd, eller af de 14,000
r:dr som ett Stånd beslutit; kommandes, i händelse en sådan
ansökan icke bifalles, beslutet om anslaget för Tceknologiska
institutet på riksstaten. För att få voler:s-propos;na
i öfverensstämmelse härmed upprättade, är det nödigt att
återremittera betänkandet. Men dessförinnan anhåller jag
att ännu en gång få underställa R. o. Ad., om det icke vore
lämpligt, då sakeus financiela sida för Riksg.cont. är af så
högst ringa betydenhet, helst man , i osäkerhet huruvida
några besparingar utöfver förluster verkligen på ifrågavar.
fond uppkommer, icke kan taga dem i beräkning vid uppgörandet
af Riksg cont:s budget, men deremot intrycket af
detta beslut i så hög grad är bidragande att reta sinnena
oell skrämma intressena vid de föreslående vigtiga besluten
om ökad handelsfrihet, att ännu en gång begagna den utväg,
som lagligen finnes nemi. att inbjuda de andra Stånden
att instämma i hvad R. o. Ad. för dess del i förevar, ämne
beslutat, och derpå anhåller jag om proposition.
Frih. Cederström: Jag deltog i öfvei läggningen, då
R. o. Ad. afslog Utsk:s förslag i denna del. Jag får nu, i
anledn. af StatsUtskrs refei ering af RiksStms särskildta beslut,
lika med de föregide talarne, hemställa, att frågan måtte
till Utsk. återremitteras, på det att, sedan 3 Stånd beslutat
den verkställighets-åtgärd, att besparingar af manufacturdisconten
skola öfverflyttas på Riksg.cont., sådant icke må
komma att expedieras annorlunda, än med und. anhållan
om K. M:s medgifvande dertill; ty icke kunna Ständerne
ensamme besluta derom. Väl kunna de besluta att Tecknologiska
institutets anslag icke kommer att utgå af statsverket,
utan ensamt af manufactur-disconten, men alldeles icke
att manufactur-discontens besparingar skola öfverflyttas till
Riksg cont., med mindre K. M. dertill iemnar sitt nåd. samtycke.
Jag kan deremot icke instämma med den siste talaren
i fråga om inbjudning nu, utan skulle tro, att denna
inbjudning lämpligare förekommer i sammanhang med Utsk:s
svar på återremissen. Utsk. bör, såsom jag tror, jemväl fästa
uppmärksamhet på det af honom anförda välgrundade
Den 16 September e. m.
459
skäl, att man ej bör förminska de fonder och tillgångar,
som för inhemska näringarna äro att påräkna, då man beslutar
en längre utsträckt näringsfrihet, emedan i samma
mån friheten blir rådande, kommer också behofvet af capitaler
att ökas, långt ifrån att förminskas. Jag skulle derföre
tro, att efter det CJtsk. besvarat återremissen, kan lämpligast
den inbjudning, Hr Rosenblad föreslagit, blifva af R.
o. Ad. beslutad.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. ansåg,
att denna punkt, till följe af de anmärka: r, sorn dervid blifvit
gjorda, borde återremitteras.
Ropades ja.
Hr Frih. o. Landtm, fastade, i anledn. af den väckta
frågan om inbjudning, uppmärksamheten deruppå, att
tre Stånds beslut redan deruti öfverensstämde, attdei4,ooo
rtdrne skola till Riksg.cont. öfverlemnas, och alt således en
inbjudning derom af R. o. Ad. icke vore enlig med formen,
enär tre Stånds beslut redan funnes i denna fråga, hvilket
icke finge upprifvas.
Utsk:s anmälan sid. 5i och angtde öfrige till nionde
hufvudtiteln hörande punkter erfordrade nu ingen åtgärd.
53:dje, 5/{:de och 55:te punkterna.
De föreslagna voter:s-propos:na godkändes.
56:te punkten.
Hr von Hartmansdorff: Här förekommer åter den
händelse, att Utsk. uppgifvit voter:s-propos:r, utan att känna
hvad ett Stånd beslutat, och besluten inom de 3 Stånd,
hvilkas åtgärd är känd, äro sins emellan olika. Jag hemställer
derföre vördsamt, om icke R. o. Ad. skulle finna för
godt att återremittera äfven denna punkt.
I anledn. af denna anmärkn. blef 56:te punkten återremitterad.
57.'de punkten.
R. o. Ad. förenade sig, enl. Utsk:s hemställan, uti PresteStis
beslut, samt godkände den föreslagna voter:S-propositionen.
58:de punkten.
Den föreslagna voter:s-propos:n godkändes.
Utsk:s anmälan, sid. 56 och ang:de öfriga till tionde
hufvudtiteln hörande punkter fordrade nu ingen åtgärd.
5g:de punkten.
Den föreslagne voter:s-propos:n godkändes.
6o:de punkten.
46o
Den 16 September c. m.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller att Ridd.—
Secret:n måtte få upplysa huruvida någon underrättelse ankommit
om den behandling frågan fått hos PresteSt.
Underl. Ridd.Secret. tillkännagaf, att den ifrågavar.
underrättelsen ännu icke ankommit.
Hr von Hartmansdorff: Då hörer detta mål till
dem, deri Utsk. föreslagit oss, att antaga voter:s-propos:r,
innan man vet huru alla Stånden beslutat. Jag hemställer
derföre, om icke denna fråga äfven är af beskaffenhet att
böra återremitteras.
Uppå derefter framställd propos. blef denna punkt återremitterad.
6usta punkten.
Den föreslagna voterts-propostn godkändes.
Utsk:s slutliga anmälan, sid. 60 och 6i , angtde öfriga
till allm. indragn.staten hörande punkter erfordrade nu ingengåtgärd.
Upplästes ett prot.utdr. från PresteSt. af den 1 1 sisth
Aug., af innehåll, att Ståndet, vid pröfningen af oatdra punkten
uti StatsUtskts utlåttu N:is 44 oc^ 202, och då ordställningen
af det uti Utlåt. ]N:o 202 pag. 27 föreslagna tillstyrkande
sannolikt skulle föranleda dertill, att ersättningen till
inqvarteringsgifvare för hvarje dogporlion, och öfriga omkostnader
vid truppers marscher till och ifrån möten alltid
och allestädes komme att utgå med 12 sk., hvilket strede
emot det af It. St. bifallna Stats- och Ekon.Utsk:ns utlåt.
N:o 3, funnit för godt med ändring deraf besluta, att ett
anslag, stort 9000 r;dr, på 3:dje hufvudtiteln skall uppföras
till ersättning åt inqvarteringsgifvare, för skilnaden mellan
det belopp, som till dagportioner, enl. markegångsberäkning
af portionernas beståndsdelar, uppkomme och af passevolance-medlen
ufginge vid indelta armeens marscher till
och ifrån reg:ts-befäls- och rekryt- samt exercis-sqvadronsrekry
t-och remont-möten, och det portionsvärde i rund summa,
som vid de årliga markegångstaxornas upprättande komme att
uppföras, innefattande kostnaderna så väl för sjelfva dagportionen,
inberuknadt brödet, sorn för vedåtgången, kärlens
begagnande, m. ra., samt alt detta anslag måtte anses
såsom ett reservations-anslag, så alt hvad under ett år ej
utginge borde, utan att sammanblandas med titelns öfriga
besparingar, afsättas lill bestridande af ett kommande års
utgifter för samma ändamål; uti hvilket beslut PresteSt.
inbjudit de öfriga Stånden att instämma.
J.: Uppå derefter framställd propos. fann R. o. Ad. för
godt att vidblifva sitt i ämnet förut fattade beslut.
Den 16 September e. m.
461
Likaledes upplästes ett prot.utdr. af den 1 1 sisth Aug.
från PresteSt., af innehåll, att vid pröfningen af 6:te punkten
uti StatsUtsk:s utlåt:n N:is 54 och 2i3 Ståndet, sora beviljade
det af Utsk. i utlåt. N:o 54 tillstyrkta årliga anslag
af j5oo r;dr, funnit detsamma böra sålunda fördelas:
För 1 intendent, med ansvar för vården af det
hela
1600. — —
— t conservator 5oo. — —
— 2 elever 3oo. — —
— i ritare 5oo. —• —
Till de öfriga 4 intendenternes aflönande, att
af Ii. Vettenskaps-akaderaien fördelas . 2400. — —
Ärligt anslag för vården och ökandet af de
zoologiska samlingarna  i5oo. — —
Dm d:o 0:0 de botaniska .... 3oo. — —
D:o d:o dra de mineralogiska . . . 400. — —
Summa r:dr y5oo. — —
eller en tillökning af 5ooo r:dr.
I hvilket beslut PresteSt. inbjudit de öfriga Stånden att sig
förena.
R. o. Ad., som fattat enahanda beslut, fann i anleda,
deraf denna inbjudning icke erfordra annan åtgärd, än alt
läggas lill handlingarna.
Hr Frih. o. Landtm, tillkännagaf, att Hr Edelstam,
Fabian, vald att under den åt Frih. Helmelin beviljade ledighet
vara ledamot uti Const.Utsk,, af.sagt sig detta förtroende,
och anmodade i anleda, häraf Hrr Eleclorer att innan
hästa plenum invälja en ny ledamot att i Utsk. under
ledigheten inträda.
Lades på bordet nedannämnda från Utsktn inkomna memorialer
och utlåttn, nemi. från
Cons tit udon sUtskottet:
N:o 38, angtde National-representationens ombildning;
StatsUlskottet:
N:o 3o5, i anledn. af Olof Olofssons motion om rättelse
i förment oriktig tillämpning af den för Westerbotten
gällande skattläggningsmetod;
N:o 3o6, i anledn. af erhållna återremisser å utlåt. N:o
2°4; _
N:o 307, i anledn. af erhållen återremiss på SlatsUtskts
utlåt. N:o 228;
N:o 3o8, i anledn. af väckt motion om afskrifning af
Grosshandlaren C. F. Liijewalcbs återstående skuld till statsverket,
i och för erhållna försträckningar till Wester- och
Norrbottens luns undsättning;
Nra 3og, i anledn. af R. Mts nåd. propos. ang:de af
-
46i
Den 16 September e.m.
skrifning af undsättningsskulderna i Norr- och Westerbottens
län, samt enskilda motioner om dylik afskrifning i så
väl berörda som i andra län;
N:o 3io, i anledn. af väckt motion om utfärdande af
förnyad instruetion för R. St:s revisorer, i hvad som rörer
deras befattning med statsverket;
N:o 31 i, i anledn. af anmärkmna vid IJtskts betänk.
N:o 9.4, angtde sökt eftergift eller anstånd med inbetalningen
af det Öregrunds stad beviljade lån;
N:o 3is, i anledn. af återremisser ä Utsk:s betänk. N:o
70, angtde de staden Borås beviljade byggnadslån;
N:o 313, i anledn. af anmärkntr vid Utsk:s betänk. N:o
29, angtde yrkad utsyningsrätt å kronoparkerna Halle- och
Hunneberg.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. -j till 12 om natten.
In fidem protocotli,
F. O. Silfverstolpe.
Lördagen den 19 September 1840.
Plenum kl. 9 f. m.
Justerades 4 prot.utdr. för den 16 dennes e. m.
Gr. Frölich, David, uppläste följande:
Redan i början af föredragningen i sista plenum af
StatsUtsk:s mern. N:o 3oi, och då jag förmärkte den oförmodade
syftningen hos några Husets ledamöter, att bryta
sig en ny bana vid behandlingen af detta grannlaga ärende,
tog jag mig friheten allvarligen varna för den våda det syntes
mig medföra, att träda öfver formerna på ett sätt, som
åtminstone skulle kunna anses obehörigen ingripa i de öfriga
Ståndens beslutande ratt och följaktligen kunde föranleda
till en betänklig och möjligen obotlig brytning; men som
Hr von Hartmansdorff och Frih. Cederström, Jacob, uti de
flesta delar understödde af Hrr Lagerhjelm, Lefren och Rosenblad,
då, såsom vanligen, befunnos äga Husets majoritet
vid den på förmiddagen anställda voteringen öfver i4:de
punkten, och då minoiileten på köpet fått erfara, att deras
nej betydde platt intet, återstår föga annat för oss bland
den fåtaliga minoriteten, än att med förnyad protest reservationsvis
söka ådagalägga, det vi ägt mera besinning och
att, om vi anse oss böra qvarsitta i det längsta på våra
bänkar och blottställa oss för alt betraktas såsom undergifna
vittnen till våra motståndares framfart, så är det till en
Den 19 September f. m.
463
del för att, om möjligt, lemna vårt bistånd vid iråkad villervalla,
när resultaterna böYja visa sig och bistånd till slut
torde finnas behöfligt.
Enskildt har jag ock på milt samvete, att när jag i
början af förra plenum uppträdde och måhända nog varmt
beskyllde förbemälte herrar för afsigten att vilja bereda anslag
åt Regenn oberoende af alla villkor och stipulationer, jag
till en del möjligen kunde hafva misstagit mig och i alla
fall bort närmare söka utreda formfrågans beskaffenhet och
det farliga i dess förbiseende. Visserligen är det, i min
tanke, ännu uppenbart, att förbemälde herror velat blifva
qvitt alla villkor vid anslagen; men som det tillika förefaller
mig nu, som de varit mera angelägne om att undanrödja
hvarje den minsta skymt till Ständernas inverkan i statsregler:s-frågor
utöfver den, att anslå och bestämma summorna,
än att ens vara betänkte på att bibehålla sjelfva anslagen;
och när jag vidare besinnat, att det otvifvelaktigt bort
varseblifvas af representanter, så hemmastadde som de namngifne
herrarne i våra former, det Statscassan, genom den nu
valda operationsplanen möjligen kunde gå miste om de anslag,
som RiksStm genom sina förutgångna beslut visat sig
villiga att under vissa villkor medgifva — helst resultatet
kunde blifva, i bästa fall, att man kom att votera om sjelfva
anslaget med ja eller nej, i stället för att, enl. StatsUtskrs
förslag, voteringen skulle angå endast villkoret;
men, i ett annat fall, än värre; att man icke alls torde komma
till någon votering, då det är problematiskt, huruvida
de 2:ne Stånd som godkänt alla de propositioner, hvilka de
icke återremitterat, vilja medgifva ett sådant uteslutande af
vissa punkter för voteringen; — så kan jag ej annat än högeligen
beklaga den förvillelse, som, för alt inrymma åt konungamakten
en mera obegränsad dispositionsrätt öfver statsmedlen,
än som med rätta kan härledas från våra grundlagar,
tror sig böra drifva jalousien mot Ständerna till det
yttersta och i utöfningen af de sednares obestridliga rätt,
enligt 65 §:n Reg.F:n, att nemi. fastställa såväl ändamålet,
hvartill medlen skola användas, som sjelfva medelsbeloppet,
vill finna endast ”ett obehörigt begär att inkräkta på konungamakten”
och ”att sjelfve vilja regera.” Visserligen är
det sannt, att i den mån förtroendet för Regerts klokhet
och hushällsaktighet vid dispositionen af statsmedel beklagligen
sjunkit ganska lågt, behofvet visat sig för Ständerna
af ett sorgfälligare utstakande af gränsor och villkor; men
att förbemälda herrar, biträdde af detta Husets majoritet —
ja äfven om de tro sig kunna anse majoriteten i det Högv.
Ståndet såsom förbundsbröder — skulle föreställa sig möjligheten
af att genom en kupp, sådan som denna, med ens
få makt att qväsa misstroendets naturliga, men hittills fogliga
och lagliga yttring, det gränsar i sanning till det otroliga
— och må de alltså skylla sig sjelfva, om raan på de
-
D c n 19 S e p t c 111 ber f. ni.
ras skuldror — på sätt jag redan i förra plenum yttrade —
lägger ansvaret för de oberäkneliga följderna af en sådan
dristighet.
Jag sade mig hafva bort söka närmare utreda det formvidriga
och skall nu söka fylla bristen.
Föremålet för meni. N:o 3oi, var icke att föranleda till
några Ståndens nya beslut, hvarken i hufvudsak eller redaction
af de äldre, utan endast alt bringa antingen till grundlagsenlig
e n li e t — d. v. s. minst 3:ne Stånds beslut — eller oek
till bestumda motsatser af två mot två dessa Ståndens
förra beslut uti statsreglensfrågor, hvilka ej få förfalla.
StatsUtskts skyldighet bestod: dels uti satnmanjemkningsförslag
— der icke blott 2:ne Stånds motsatta meningar
utan flere funnos; — dels uti en purt verbal uppställning
af så beskaffade bestämda beslut under allernativerna af ja
och nej. — RiksStms skyldighet, åter och enda rättighet
vid granskningen af detta memor. bestod dels i första
calhegorien: alt alternativt godkänna inbjudning
till jemkning, eller att vidblifva förut falladt beslut;
dels i den sednare: alt antingen godkänna StatsU
t s k : s förslag till voter:s-propos:r eller ock alt återremittera
dem; men R. o. Ad. liar i stället tagit sig före,
ronde den sednare cathegorien isynnerhet, icke allenast att
afslå uti, som jag tror, minst i5 särskilda punkter allt hvad
de icke ville, men i de flesta fall troligen bort godkänna,
ulan ock, att, med uteslutande af StatsUlsk:s propos:r och
efter egna calculationsprinciper, såsom i fråga örn anslag
till Krigs-coll:m, sätta en annan, i RiksStms förra beslut
svårligen igenfinnelig mening i stället för den afslagna. Detta
förfarande är, som jag tror, exempellöst till och med under
de ”menlösa dagarna” af vårt 3o-åriga statsskick. Jag
har åtminstone, under ospard möda att efterleta praejudicat,
icke kunnat få rätt på något, och jag uppmanar alltså dem,
som vanligen älska praejudicater — äfven högre än lag —
att härutinnan ådagalägga deras lärdom. Finnas 1111 hvarken
lag eiler praejudicater, efter hvilket slikt låter sig construera,
så är det klart, att vi äfven här på Riddarhuset
fått allenastyrandet incarneradt med dess gamla kännemärke:
stat pro ra tio ne voluntasl!
Det var detta mot formen nog våldsamma steg, som jag
egentligen önskat förekomma. Alt man i åtskilliga detaljer
med fog kunnat önska rättelse i StatsUtsk:s uppställning af
voterts-proposma vill jag icke bestrida, äfvensom att man
icke ulan skäl kunnat anmärka i hufvudsak, att då, t. ex.
rör:de det föremål, som innefattas i 3:dje punkten, 2tne
Stånd fortfarit i att godkänna hvad StatsUtsk., på grund af
ett misstag, första gången tillstyrkt, oaktadt Utsk. sedermera
sÖkt rätta misstaget; så hade dessa båda RiksSt. bort finnas
villiga till rättelse. Detta synes väl hafva all billighet för
Den 19 September f. m.
465
sif;; men jag frågar, om R. o. Ad. annorlunda än såsom
Utsk. sjelft föreslagit, nemi. genom inbjudning till det ena
RiksSlåndet, burt tilltro sig att åstadkomma rättelsen, endast
genom att afslå vnterts-propostn? Återremiss blef i detina
punkt förgäfves begärd.
Genom att afslå en voterts-propos., som är riktigt eller
oriktigt uppfattad till ja oell nej, vinner man intet annat —
ifall andra RiksSt. gillat eller återremitterat den — än att
ingen votering derom i förstärkt StatsUtsk. kan äga rum,
ifall icke en synnerlig medgörlighet hädanefter hos det ena
eller andra Ståndet kan beredas. Grundlagen föreskrifver
väl, att meningarne skola samtnanjemkas, och att ett ärende,
som icke får nedläggas, genom voteringar slutligen måste
afgöras; men huruvida nu, efter en sällan förryckning af
den i sig sjelf konstiga apparaten, detta kommer att ske,
tillhörer framtiden ensam att upplysa. — Att R. o. Ad. pä
rent allvar velat försöka alt tvinga något af de andra RiksSl:n
till eftergift i deras mening, skulle jag knappt kunna
tro; ty det vore ett alltför löjligt försök; men blotta skenet
af en sådan löjlighet hade också bort undvikas och den
gifna formen, återremiss, heldre vidtagas. För öfrigt är
ett beslut i en statsreglerts-fråga, likt en dom af Högsta
Domstolen i en rättsfråga, oåterkalleligt — det må för resten
vara rätt eller orätt dömdt eller beslutadt. I R. St:s
beslut kan icke ens någon resning på nya skäl tillvägabringas.
Följaktligen, huru det än måtte utfalla, måste det lända
till efterrättelse intill nästa riksdag; så bjuder grundlag,
så bjuder ock del sunda lagtolkningsvettet och helgden af
folkets, hos Representationen nedlagda rätt att sig sjelft
beskatta.
Men, invänder man — ”StatsUtsk. hade i flera fall icke
till votering framställt sjelfva anslagen, utan blott, villkoren
dervid, hvilka ofta voro uttryckta endast i underdåniga
hemställanden, och hvilka alltså, till deras natur
egentligen önskningsmål, enl. 89 §:n Reg.Ftn, vid berörde
tillfälle saklöst kunde oell borde genom afslag afsöndras, likasom
ett ogräs, under det man lemnade den öfriga
skörden att mogna för K. Stats-contorets räkning?” Ja
visst hade StatsUtsk. kunnat uppställa proposma i vissa
fall annorlunda och med upprepande af de bifallna anslagssummorna
vid hvarje punkt; men om villkoren för vighetens
skull blifvit på papperet skiljda från summorna, så följer
icke deraf, att villkoret, hvarmed en sak är gifven, kan
ulan gifvarnes samtycke godtyckligt skiljus ifrån gåfvan,
utan denna sednare måste dermed stå eller falla öfverallt
der den utgjort en integrerande del af beslutet att gifva;
eller med andra ord: de framställda propositionerna, ehuru
rör:de endast det egentligen stridiga, att jag så må säga :
corpus delicti (hvilket stundom befanns endast i vill ko -  j 3 H. 59
D e ti 19 September f. m.
ren eller tilläggen), berättigade icke derföre ett eller två
Stånd att absolut lösslita villkor fiån anslag, hvilket endast
genom votering, i stadgad ordning, lagligen kunde
ske. Den logik alltså kan icke vara sund, sol» icke vill
fatta nödvändigheten af sammanhang deni emellan, och
att det var detta sammanhang, som utgjorde knuten alt
lösas, men icke att med svärdsäng afhuggas, hvilket måste
anses lika barockt nu som för 2000 år sedan.
Men — så framt intet annat ändamål än reservation
vore för handen — livi skulle jag så långt hafva fortsatt
min contra-argumentation? Ett annat, utom det att söka
reda frågan, gifves också, nemi. att åter söka, så godt man
förmår, hjelpa saken till 1 ät ta, på det villervallan icke mätte
blifva till sina verkningar skadlig, derest StatsUtsk. funne
sig genom R. o. Ad:s beslut och blotta prot.utdr. derom ,
utan något tillägg, satt ur stånd, eiler saknande all impuls,
alt antingen jemka ytterligare, eller intaga de ifrågavar.
punkterna under den förestående voteringen.
Jag hemställer alltså vördsamt, om icke Pi. o. Ad. ville
besluta såsom eli nödigt tillägg till de rörtde meni. N:o3oi
i öfrigt gifna utlåt:», att nemi. StatsUtsk., vid öfvervägande
af desammas möjliga hinderlighet. för bestämda votertspropos:s
uppställande på sätt grundlagen föreskrifver till ovi
11 kori ig t antagande eller förkastande med ja och nej, mätte
i alla de fall, der de öfriga RiksSttns stridiga beslut icke
kunnat genom redan gjord inbjudning och sådan inbjudnings
antagande till erforderlig propositionsmässighet modifieras —
utan hinder af den eller de af R. o. Ad:s yttrade meningar,
derutinnan de för sin del helst önskat borttagande
af särskildta vid anslagen fästade villkor eller anmälanden,
ånyo till sammanjemkning och Inga förslag till voterts-propostn
ärendet uti så beskaffade läll åter upplaga, och återremiss
alltså äfven i dessa delar af R. o. Ad beslutas.
Gr. Frölich tilläde, att lian öfveilemnade åt Ståndet
sjelft, om det ville att denna reservation finge åtfölja till
Utsk. och de öfriga Stånden.
Frih. Sprengtporten, Jac. Willi.: Jag anhåller
att min reservation matte blifva tdl prot. antecknad mot
det af R. o. Ad., vid justering af StalsUsskts förslag till
voler:s-propos:r för omröstning i förstärkta StatsUtsk. rörtde
slatsreglerm fattade beslut, hvarigenom R. o. Ad. underkänt
de uti åtskilliga punkter af StatsUtsk. fästade villkor vid
anslagssummornas beviljande, sedan dessa villkor blifvit af
andra Stånd pröfvade och godkända, emedan jag icke anser
något Stand äga rättighet att pröfva laglighelen af de
beslut, som inom de öfriga Stånden blifvit fattade eller i
någon mån Lägga hinder i vägen för dessa besluts slutliga
sammanjemkning genom votering i förstärkt Utsk., då de,
genom sin skiljaktighet, föranleda en sådan åtgärd. Icke åt
Den 19 Scp t e ui be r f. m.
467
.Sländön, men ål Lundlin, och Const.Utsk. sami Talmän har
glim dlagen öfverlemnat alt bevara formernas helgd; och kan
jag sä mycket mindre föreställa mig, att desamma, af Utsk.
eller tvänne af RiksSlm, skulle hafva blifvit nfverirädde, då
Ulskts i dessa punkter klandrade betänk., som i öfrigt slödjer
sig på 64 och 65 §:na Reg.F.Mi, flerfalldiga gånger vaiit
till öfverläggning inom alla fyra Stånden, utan att i afseende
på sin behörighet, mig veterligen, mötas af någon enda
Talmans anmärkning eller vägrade proposition.
Hr Tersmeden, Carl Reinh-, förenade sig uti de
reservationer Gr. Frölich och Frih. Sprengtporten afgifvit.
Hr Westfelt, Nils: Äfven jag anhåller att få för
ena
mig uti Gr. Fröliehs och Piili. Sprengtporten reservationer,
och vill blott tillägga, att jag beklagar de herrar,
som löranledt dessa reservationer och beklagar, alt jag, sorn
troligen blir en af dem, hvilka komma alt deltaga uti voteringarna
i förstärkta StatsUtsk., blir nödsakad att votera
mot den öfvertygelse jag ägde innan det förfarande skedde,
mot hvilket reservationerne äro afgifne.
Hr Lefrén-, Joli. Pehr: Jag anhåller att till prot.
må blifva antecknadt i anledn. af de beslut, som äro föremål
för reservationerna, att jag icke förmärkt att R. o. Ad.
ogillat något annat Stånds beslut. R. o. Ad. har ogillat åtskilliga
af StatsUtsk. framställda propos:r för votering i förstärkta
StatsUtsk. Det är en himmelsvid skilnad så val i
sak som i tendens.
Frih. Boye, Fredr.: Uti sista plenum misstrodde jag
min egen omdömesförmåga i afseende på de beslut, sorn R.
o. Ad. då fattade; men sedan jag nogare eftersinnat och begrundat
förhållandet, tror jag mig kunna med visshet säga,
alt R. o. Ad alldeles formstridig! förhållit sig i afseende på
de beslut R. o. Ad. fattat öfver de af StatsUtsk. framställda
voler:s-propos:r; hvarföre jag förenar mig uti Frih. Sprengtporten
reservation, hufvudsakligen med afseende på den
formslridighet, som jag anser vara inom R. o. Ad. begången.
Gr. Horn, Claes Fredr.: En värd ledamot har yttrat
att R. o. Ad:s förkastande af åtskilliga utaf StatsUtsk.
framställda voter:s-propos:r icke innebure något upprifvande
af andra Stånds beslut, utan blott uttryckte ett ogillande
af StatsUtsk:s förfarande. I anledn. af detta yttrande
nödgas jag begära, att äfven jag måtte blifva antecknad
bland reservanterna mot R. o. Ad:s beslut rör:de dessa vo«
ler:s-propos:r, emedan jag icke, lika med den varda talaren,
kunnat finna alt R. o. Ad. medelst annullering af voter:spropstna
blott uttryckt ett ogillande af det sålt hvarpå
StatsUtsk. uppfattat Ståndens beslut; ty ett sådant underkännande
af StatsUtsk:s uppfattning af Ståndens beslut hade
bort föranleda återremiss, men icke förkastande af votertsproposfna,
emedan sådant, efter min öfvertygelse, innebär
468
Den 19 September f. m.
elt kränkande af de öfriga Ståndens rutt. Är det så, att
Gr. Frölichs reservation, såsom jag tyckte mig märka utaf
Fril). Sprengtportens yttrande, skall medfölja prot.utdr. lill
de öfrige Stånden, så nödgas jag likväl af aktning för R. o.
Adis verkliga majoritet till prot. anmäla äfven den erinran,
att jag icke anser Riddarhusets fåtalighet vid detta tillfälle
kunna i något fall uttrycka R. o. Adis verkliga majoritet.
Alt antaga motsatsen, anser jag vara en verklig orättvisa
mot största delen af Husets medlemmar, emedan jag förmodar,
alt knappt mer än eller -jldel deraf nu är tillstädes;
hvarmed jag likväl ingalunda vill hafva sagt, att icke desse
frånvar. ledamöter till en stor del kunnat saknas vid förut
fattade vigliga beslut, som angått fäderneslandets större intresse;
och den majoritet, som för närvar, verkar inom Riddarhuset,
får jag göra den rälttvisa, att densamma, måhända
missledd af någon befarad revolutionär tendens utom
Riddarhuset, trott sig deremot böra uppställa en kraft, som
jag beklagar att man af missförstånd så illa användt. Jag
kan således icke annat än högeligen beklaga, att ett sådant
uppträde inom delta Hus kunnat äga rum; och jag kallar
föihållandet ett uppträde, emedan jag förnam att ledamöternes
skraltmuskler voro mera salta i verksamhet, an någon
allvarsam tanke på hvad här förehades.
Gr. Frölich: Jag instämmer desto hellre uti den åsigt,
som den siste värde talaren syntes hafva, nemi. att min reservations
afgående till StatsUtsk. jemte det justerade prot.utdr.
måtte i detta ögonblick beslutas, som jag i samma reservation
icke kunnat underlåta att, enl. min öfvertygelse och
pligt såsom representant, söka lemna elt förslag till möjlig
rättelse af det misstag, som jag ansett vara begånget, och
att denna rättelse skulle af R. o. Ad. närmare pröfvas. Då
jag tillika, i anseende till det verkligen svåra problemet att
hitta på ett sätt att lösa frågan, sora kunde leda till ändamålet,
funnit mig nödsakad alt förändra det först uppsatta
skriftliga yttrandet till denna reservation, så alt detsamma,
xiii det skick hvari del nu befinnes, icke kan läggas på bordet,
så anhåller jag hos Hr Frih. o. Landtm, samt R. o.
Ad. att uti ett renskrifvet exemplar få öfverlemna det, för
att till elt annat plenum blifva bordlagdt, hvar emellertid
det justerade prot.utdr. jemväl loide få hvila.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Det torde tillåtas
mig att säga några ord mot hvad reservantcrne anfört, ingalunda
derföre alt någon påföljd deraf kan uppkomma, men
på det att deras påståenden icke må anses medgifna derföre
att man tiger. Det har blifvit yttradt, att ansvaret för de
oberäkneliga följderna af R. o. Adis beslut skulle komma
öfver Ståndet. Jag skulle tro att om ansvar kommer öfver
någon, så är det öfver StatsUtsk., hvilket begått både i sak
och form misstag, som föranledt andra inom Stånden. Stats
-
Den 19 September f. ra.
Utsk. liar tillåtit sig framställningar, som icke äro lagliga.
Just genom dem är det vi kommit till sådana frågors afgörande,
som dem, hvaröfver reservanterne klagat. 11. o. Ad.
är, såsom en högre myndighet, naturligtvis förpligtadt, att
mera än något Utsk. akta lagen. Endast derför bar Ståndet
icke inlåtit sig i StalsUtsk;s öfver lagen sträckta framställning.
Man liar sagt, att intet praejudicat (innes för ett
sådant förhållande. Lyckligtvis är det så; ty jag tror ej alt
något SlalsUtsk. tillförne gjort sådana försök som det närvarande.
Man har påstått, det R. o. Ad. velat tvinga de
öfriga Stånden från deras beslut. Alldeles icke! R. o. Ad.
liar endast velat försvara sin egen frihet, d. v. s. af StatsUtsk.
icke låta tvinga sig lill åtgärder, dem Ståndet ansett
olagliga, och det måtte vara Ståndets rättighet. Att pröfva
de öfriga Ståndens beslut, har R. o. Ad. icke befattat sig
med; och följaktligen icke t i 11 vä I la t oss någon sådan rättighet.
Beskyllning för motsatsen kan hvarken bevisas eller
erkännas. Det har äfven blifvit sagdt, att R. o. Ad:s fåtalighet,
då besluten fattades, borde tagas till grund, för att
icke anse dem uttrycka flertalets önskan inom Ståndet. Så
länge grundlagen icke bestämmer huru stort R. o. Ad:s minsta
beslut föra antal skall vara, så är Ståndet berälligadt alt,
så länge plenum varar, fatta beslut. På dem som hafva så
litet intresse för fäderneslandets angelägenheter, att de icke
komma tillstädes, bör man icke särdeles räkna. Månne dessutom
de, hvilka åberopa Ståndets fåtalighet, då besluten gått
deni emot, göra detsamma då de vinna en omröstning, uti
hvilken endast få ledamöter deltagit? En reservant har sagt
något, som skulle antyda att R. o. Ad. vid ifrågavar. tillfälle
velat ådagalägga en kraftyttring mot andras företag. Jag
vill icke upprepa ordet, sorn talaren dervid begagnade. Men
hvad mig sjelf beträffar, — ty jag kan icke svara för andras
afsigter — så har jag blott velat sälta mig emot hvad jag
ansett för lagstridigt. Då motionären sjelf begärt sitt förslag
på bordet för alt närmare granska det, så synes det som
han också beböfde någon betänketid, innan han försvarar
det. Deremot har jag ingenting att påminna, emedan jag
hoppas att betänketiden användes till det bästa; men att R.
o. Ad:s prol.utdr. derför äfven skulle hvila, kan jag icke
medgifva, emedan sådant vore grundlagsstridig!.
Hr Ribbing, Bengt: Såvida någon discussion öfver
reservationer ar tillåten, för hvilken förmodan jag i grundlagen
icke finner någon anledn., så anhåller jag att de afgifna
reservationerna må få hvila på bordet. För öfrigt
instämmer jag uti Frih. Sprengtporten muntliga yttrande.
Gr. Frölichs skriftliga anförande fick jag ej afhöra, emedan
Hr Grefven redan hade uppläst detsamma då jag uppkom.
Gr. Frölich: Jag anhåller vördsamt att med några få
ord få besvara något af hvad Hr von Hartmansdorff sednast
47°
D e ii 19 S c j) t c rn ber f. ni.
y t ti nt. Hvad först beträffar det ansvar, som Hr von Hartmansdorff
trott alt jag velat vältra på R. o. Ad:s skuldror,
så får jag erinra derom, att hvad jag i detta hänseende yttrat,
icke innefattade annat än ett upprepande af hvad jag i
början af förra plenum tog mig fi iheten att anmärka örn
det ansvar, som jag ingalunda velat lägga på R. o. Ad.,
utan på de herrars skuldror, hvilka föranledt de beslut,
emot hvilka jag reserverat mig. Hvad dernäst angår det
prsejudicat, som enl. Hr von Hartmansdorff! förmodan icke
skulle finnas, så får jag äran meddela den upplysning, att
jag, fastän så sent alt det icke kunnat upptagas uti milt
skriftliga anförande, erhållit kunskap om ett prsejudicat i
detta fall från sista riksdagen, då man var så noga med att
hafva voter:s-propos:na bifallna af alla fyra Stånden, att då
vid ett tillfälle, när förstärkta StatsUtsk. sammanträdt, för
ali votera öfver åtskilliga voter:s-propos:r, man fann att uti
en fråga blott frenne Stånd hade godkännt propos:ne, ansåg
man sådant innefatta en olaglighet, hvilken rättades på det
sätt, att det fjerde Ståndet sedermera inkom med sitt godkännande
af samma voter:s-propos:r. Nu har man trott del
vara nog, alt tvänne Stånd förklarat sitt ogillande af voter:s-propos:r,
och att således deras makt i det fallet skulle
motväga de två öfriga Ståndens. Jag hemställer, om icke
det kan kallas ett försök att inverka på de öfriga Ståndens
beslut. Hvad dernäst beträffar hvad Gr. Horn yttrat om
Husets fåtalighet, så troi- jag, att Gr. Horn blifvit missförstådd
af Hr von Hartmansdorff; ty förmodligen bade Hr
Grefven afseende på Husets fåtalighet i denna stund och
icke i sista plenum. Sist och hvad beträffar Hr von Hartmansdortfs
mig benäget lemnade tillstånd att få jemka mitt
i dag upplästa anförande, så har det icke varit för att jemka
ett enda ord eller strof deruti, som jag begärt att få aflemna
ett annat exemplar deraf än det som jag uppläste,
utan derför alt detta innehåller åtskilliga ulstrukna sidor,
för hvilkas uteslutande jag velat aflemna ett renskrifvet
exemplar. Om någon af R. o. Ad:s ledamöter belviflar sanningen
af denna uppgift, så vill jag till prot. aflemna skriften,
sådan den befinnes, för alt derigenom ådagalägga att jag
icke haft för afsigt att i något hänseende jemka densamma,
emedan jag icke ansett hvad jag yttrat i någon omständighet
behöfva jemkas. För öfrigt och derest jag skulle hafva
misstagit mig uti min anhållan att prot.utdr. malte jemte
min reservation få hvila på bordet; så går det ju an att
låta prot.utdr. genast afgå till StatsUtsk.; men mig torde
icke desto mindre tillåtas att lägga min reservation på bordet,
på sätt som någon gång tillförne torde hafva skett, och
som nu desto mindre lärer böra nekas, som reservationen
innefattar ett försök att uppgifva ett förslag till lättelse af
de begångna misstagen.
Den ig September f. m.
Hr Lefren: I anledn. af den talarens anmärkn., hvilken
yttrade sig näst före den siste, har jag begärt ordet för
alt uppläsa 5o §;n Riksd.Ordn., hvilken lyder sålunda:
”Hvarje Stånds ledamot äger rätt att i pleno slående och
från sin plats till prot. fritt tala och utlåta sig i alla frågor,
som under öfverläggande komma, och om lagligheten
af allt som inom Ståndet sig tilldrager.” Det är detta lagrum,
i följd hvaraf jag förra gången hegärde ordel. Det lärer
ock vara tillfredsställande. Jag vill blott tillägga, att
om den af en värd talare framställda grundsats, enl. hvilken
man skulle fä bedomina ett Stånds beslut efter antalet
al de ledamöter, som för tillfället varit närvar., vore riktig,
så att beslutets kraft berodde på det större eller mindre antal
ledamöter, sorn deruti deltagit; så borde väl samma princip,
hvilken jag för min del icke gillar, äfven tillämpas på
Utsktn. Mig har blifvit berättadt, alt vid denna riksdag inträffat
hvad jag sjelf vid föregtde riksdagar såsom Utsk.-ledamot
erfarit, nemi. att ett Stånds i Utsk. närvar, medlemmar
med en rösts öfvervigt utgjort pluralitet mot alla de
öfriga tre Ståndens vid tillfallet i Utsk. tillslädesvarande ledamöter
sammanräknade. Om vi skola få mottaga sådana
beslut från Utsk:n, så hemställer jag om vi på sådan grund
ägde rättighet att beklaga oss deröfver, eller att cassera sådana
beslut. De som komma tillstädes i Utsk.'n äga rättighet
att handlägga målen och äfven pligt att göra det; och
enahanda är förhållandet inom Stånden, så att jag för min
del tycker, att den der anmärkntn har sina sidor.
Frill. Cederström: Hos Hr Frih. o. Landtm, samt R.
o. Ad. anhåller jag, alt denna discussion, alldeles på sidan
om grundlagen, mätte upphöra. 53 §:n Riksd.Ordn. innehåller
tydligen, att väl må erinringar vid fattade beslut i
tjenliga ordalag göras, men att ingen må försöka att beslutet
genom ny öfverläggning upprifva. Gr. Frölich är på
vägen att komma dit genom sin framställning, hvilken andra
ledamöter upptagit uti yttranden, som Hr Grefven åter
besvarat. Reservationer stå för hvars och ens egen räkning
och böra icke gifva anledn. till discussion öfver livad den
ene eller andre uti sin reservation behagat anföra, såvida ej
fråga uppstår om förolämpande eller brottsliga uttryck. Jag
anhåller derför, alt vi måtte få öfvergå till de ämnen, som
enl. föredraga.listan utgöra föremål för dagens öfverläggning.
Hr Ribbing: I följd af hvad jag förut yttrat och Hr
Lefren i anledn. deraf behagat upplysa, har jag ingenting
att tillägga till hvad Frih. Cederström nyss anmärkt, och
hvaruti jag instämmer.
Gr. Horn: Hvar och en ledamot, har Hr Lefren gan*
sko riktigt anmärkt, äger rättighet ali fritt yttra sig öfver
hvad som lagligen eller olagligen passerar inom Ståndet,
47*
Den 19 September f. m.
Hiir är verkligen fråga om ett sådant förhållande, och jag
kan således med rälta begära ordet för att afgifva ett svar
på den förklaring, som af åtskilliga ledamöter blifvit gjord
öfver mitt yttrande. Jag ville nemi., då jag förmärkte att
fråga var att med öfriga Stånden communicera den utaf
Gr. Frölich afgifna reservationen, att den stora allmänheten
i Sverige icke skulle förledas att tro, att fäderneslandets angelägenheter
inom R. o. Ad-, såsom Stånd, i allmänhet afgjordes
af så få ledamöter, som sisth plenum deltogo i debatten,
äfvensom jag ansåg det bedröfligt, om allmänheten
skulle tro, att ett så vigtigt ämne som det ifrågavar. blifvit,
på sätt sorn skett, afgjordt med den vid riksdagens början
antecknade majoriteten inom Riddarhuset Jag ville dermed
äfven hafva gilvit en påminnelse åt de från var. ledamöterne
att icke lemna riksd.ärendenas gång så handlöst, som man
vid åtskilliga tillfällen icke så alldeles saknat skäl att öfverklaga.
En ledamot har trott, att inom något Utsk. vid
denna riksdag, dervid han måhända afsett StatsUtsk., den
händelse skall inträffat, att ett Stånds ledamöter öfvervägat
samtliga öfriga Ståndens i Utsk. närvar, medlemmar;
och får jag i anledn. deraf meddela det bestämda förklarande,
att något sådant förhållande denna riksdag icke
ägt rum inom StatsUtsk. Detta får jag tillkännagifva, på
det man icke må tro att det misstag, hvarför StatsUtsk.
anklagas, kunnat hafva sin grund i nämnda förhållande. En
annan ledamot har icke velat upprepa ett ord som jag (ällt,
emedan han ansåg del lör de öfriga Stånden förnärmande.
Jag anser mig derför höra förklara, det jag yttrade, att jag
trodde alt den inom Ståndet verkande majoriteten, som måhända
utom Huset trott sig linna en emot Huset riktad revolutionär
tendens, ansett sig böra vidtaga åtgärder, hvarigenom
denna tendens kunde motas; och att således härutinnan
motiverna borde sökas för majoritetens handlingssätt;
men jag tilläde, det jag beklagade, att man handlat ur denna
synpunkt, emedan en dylik kraftyttring är det största
misstag, som R. o. Ad. kan begå.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att örn han fattat Gr.
Frölichs begäran rätt, så innehölle den, att reservationen
icke skulle meddelas de öfriga Stånden, utan åtfölja prot.-  utdr. till Statslltskottet. Då Gr. Frölichs reservation blifvit
begärd på bordel i anledn. af det förslag, som deruti
förekommer, att R. o. Ad. skulle fatta ett beslut, men prot.-  utdrts afgående till Utsk. icke finge genom enskilde ledamöters
eller minoritetens protest eller reservation uppehållas;
torde R. o. Ad. finna, att prot.-utdr. måste afgå; och linge
Gr. Frölichs samt öfrige ledamöters reservationer sedan afgå
till Utsk., när de hunne blifva till prot. aflemnade.
Öpp
-
Den 19 September f. m.
Öppnades Hit Electorers lista till val af en ledamot,
att elter Hr Edelstam, Fabian, i Const.Utsk. inträda under
permitterad ledamots bortovaro; och befanns dertill hafva
blifvit utsedd:
A:o 172). Hr Gunther, Claes Ephraim.
Likaledes öppnades Hrr Electorers lista till val af en
ledamot i Ridd.Utsk. efter Frih. Cederström, Thure; och
befanns dertill hafva blifvit utsedd:
N:o 2061 B. Hr Lagerbring, fullm. Frih. Stjernstedt, Lars
Fredrik.
Upplästes till justering och godkändes Exped.Utskls förslag
N:o 95 till R. St:s und. skrifvelse till K. M., ang:de
eftergift af Kronans rätt till ett efter Comministern Wetterströms
enka Tallet danaarf.
Frih. Sprengtporten, Jac. Wilh.: Då i följd af Hr
Frih. o. Landlm:s förklarande, att de reservationer, som jag
och andre ledamöter afgifvit, icke komma att till öfriga
Stånden afgå, förrän de blifvit till prof. aflemnade samt justerade,
ändamålet med dessa reservationer, nerol, att fästa
de öfriga Ståndens uppmärksamhet derpå att inom Riddarhuset
finnes en majoritet, som ogillar Ståndets ifrågavar. beslut,
skulle till större delen förfelas; så hemställer jag till
Hr Frih. o. Landtm, samt R. o. Ad., huruvida det må anses
med formerna förenligt att medelst särskildt prot.utdr. på
förhand underrätta MedStånden, att de ledamöter, hvilkas
namn borde uppgifvas, reserverat sig mot beslutet uti yttranden,
som sedermera skulle Stånden meddelas.
Frih. Cederström, Jacob: I afseende på det till —
kännagifvande, som Hr Frih. o. Landtm, lemnat ifråga om
att meddela de öfriga Stånden reservationer, som på Riddarhuset
blifvit afgifna, är Riksd.Ordn. tydlig och klar derutinnan,
att de ledamöter, som åstunda eommunicationer med
de öfriga Stånden, skola aflemna det för ändamålet nödiga
antal exemplar utaf reservationerna.
Frih. Sprengtporten: R. o. Ad:s protocoll skola innefatta
en trogen framställning af allt hvad som här tilldrager
sig, och det är ingen tvifvel underkastadt att reservationerna
blifvit aflemnade, hvarföre de ufven komma
att afgå till öfriga Stånden när de blifva justerade; men
derpå hade jag icke afseende, utan min hemställan gick endast
derpå ut, att sjelfva factum eller att reservationer blifvit
afgifna mot R. o. Ad:s beslut, samt namnen på de ledamöter,
som sålunda reserverat sig, skulle medelst särskildt
prot.utdr. lillkännagifvas de öfriga Stånden.
Gr. Frölich förenade sig med Frih. Sprengtporten.
13 H. 60
■'174
Den 16 September f. m.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att om han rätt fallat
Frih. Sprengtportens framställning, innehölle den, att ett
prot.utdr. till de öfriga Stånden borde afgå, innehållande att
vissa till namnen uppgifne ledamöter af R. o. Ad. reserverat
sig emot R. o. Ad:s beslut.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag finnér Hr Frih.
o. Landtnr.s framställning ganska riktig, och vill blott tillägga,
att jag förmodar det reservalionerne skola vara inlemnade
och justerade, innan de kunna afgå; ty Ståndet
skall väl veta hvad som afgår, innan det fattar ett beslut
att sådant må ske. Yi hafva väl hört reservationer i dag
uppläsas och muntligen afgifvas; men vi hafva också hört,
att en reservation skall förnyas; jag vågar icke säga jemkas.
Hr Le frön, Joh. Pehr: Om jag riktigt fattat Hr
Frih. o. Landtnäs framställning, så är fråga endast derom
att meddela de öfriga Stånden särskild uppgift på de ledamöters
namn, hvilka reserverat sig mot R. o. Ad:s beslut,
jemte tillkännagifvande att desse ledamöters reservationer,
sedan de blifvit justerade, äfven skola MedStåndeu delgifvas.
För min del tillstyrker jag, att denna anhållan icke måtte
förvägras.
Frih. Cederström: Det är verkligen förundransvärdt,
att, ehuru riksdagen så långt framskridit, man likväl icke
kommer ihåg det rent af materiella i våra former. 5^ §:n
j mom. Riksd.Ordn. innehåller följande: ”De allm. beslut,
som ett Stånd fattar äfvensom hvad ett särskildt Stånd i
egenskap af RiksSt. beslutit och annars rätt röra kan, meddelas
de öfriga Stånden genom utdrag af protocollet. Vill
ledamot, som ej i Ståndets fattade beslut instämt, sin särskilda
tanke hos de öfriga Stånden anmäla, stånde det honom
fritt genom särskildt memorial eller dictamen till prot.,
hvilket må MedStånden tillställas, enär lian de för coramunicationen
och prot. nödiga exemplaren deraf till Secretm
aflemnar.”
Frih. Sprengtporten: Jag vill ingalunda undandraga
mig att, på sätt Riksd.Ordn. föreskrifver, till prot. skriftligen
aflemna min reservation för communication deraf med
de öfriga Stånden; men jag har anhållit, att det factum,
som tilldragit sig, nemi. att reservationer blifvit afgifna,
mätte MedStånden på förhand tillkännagifvas; och jag hemställer,
om icke denna begäran är så billig och så förenlig
med sakens natur, att den icke bör vägras. När Hr Frih.
o. Landtm, har upptagit min anmälan, så underkastar jag
mig R. o. Adis beslut, men icke Frih. Cederströms tolkning
af grundlagen, enl. hvilken min anhållan skulle vara olaglig
och obillig.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att R. o. Ad. borde
finna, det Frih. Snrengtportens och Gr. Frölichs rätt att få
Den ig September f. m.
4?5
ett prot.utdr., innehållande att desse ledamöter och flere
andre afgifvit reservationer emot R. o. Ad:s i sista plenum
fattade beslut, vore temmeligen ostridig, hvarföre Hr Landtm,
ville framställa den propos., om R. o. Ad
Gr. Horn, Claes Fredr., anmälde sig, fick ordet
och yttrade:
Ehuru jag gerna skulle vilja biträda Frih. Sprengtportens
begäran, så nödgas jag likväl vid hans framställning
göra den observation, att om prot.utdr. belt enkelt uttryckte,
att reservationer blifvit afgifna mot R. o. Ad:s beslut
ronde votens-proposma, så kunde man deraf icke inhemta,
om det vore mot bela beslutet man reserverar sig, eller
mot hvilka delar deraf sådant skett; och jag anser derföre
ett sådant lillkännagifvande såsom oegentligt icke böra
äga rum.
Gr. Frölich, David: Om den notis, som, på sätt
Frih. Sprengtporten begärt, genom särskildt prot.utdr. skulle
meddelas de öfriga Stånden, endast innehölle att flere ledamöter
af R. o. Ad., hvilkas namn kunde uppgifvas eiler
också uteslutas, anmält deras reservationer mot R. o. Ad:s
tili sista plenum fattade beslut, hvarigenom åtskillige af
StatsUtsk. framställda voler:s-propos.'r blifvit afslagna, samt
att reservationerne, så snart de hunnit justeras, jemväl skola
Stånden meddelas; så tror jag att allan rättfärdighet vore
uppfylld, samt att den af Frih. Cederström citerade grund!ags-§:n,
som blott handlar om, huruledes reservationer, som
man önskar få med öfriga Stånden communicerade, skola
till erforderligt antal exemplar skrifteligen aflemnas, icke
bör kunna inverka på den ifrågaställda notisens afgifvande.
Frih. Cederström: Prot.utdr. rörtde de fattade be
sluten
är, om jag icke misstager mig, redan för R. o. Ad.
justeradt. 57 §:n 1 mom. Ptiksd.Qrdn., som jag blott till en
del uppläste, lyder i fortsättningen sålunda: "Lag samma
vare då någon remiss går från RiksSt. till Ulsk. eller utlåtande
från Utsk. lill RiksSt.; kunnande dock ej i något fall
utlåtande eller beslut genom enskild ledamots eller minoritetens
protest eller reservation uppehållas.” Prot.utdr. måste
således afgå. Att deruti tillkännagifva att protester äro
afgifne, som framdeles skola Stånden delgifvas, är så mycket
oformligare, som det beror på desse reservanter sjelfva
huruvida protesterna komma MedStånden tillhanda; ty om
reservanterne icke aflemna det antal exemplar utaf reservationerna,
som för communicationen erfordras, så kommer ett
sådant delgifvande icke att äga rum; och det torde således
vara orätt att på sådant sätt på förhand tillkännagifva, att
reservationer äro att förvänta. Så snart de aflemnas med tillräckligt
antal exemplar, komma de att afgå, reservanternas
bön förutan.
Den ig September f. m.
Frih. Sprengtporten: Förevar, fråga är verkligen en
ganska vigtig principfråga, som rörer hvarje ledamots rätt.
Den afser hvarken mer eller mindre, än huruvida någonsin
på samma gång som prot.utdr. meddelas MedSlånden om ett
fattat beslut, underrättelse tillika skall få lemnäs derom, att
reservationer blifvit mot beslutet afgifna. Genom en sådan
anmälan erhålla de öfriga Stånden anledn. att uppskjuta deras
beslut i frågan, till dess de erhålla del utaf reservationerna;
men så snart man erkänner, att underrättelse om
anmälda reservationer icke får meddelas uti prot.utdr. ronde
det beslut, mot hvilket reservationerne förekommit; så har
man i och med detsamma afklippt möjligheten för reservanterna
att vinna det ändamål, som åsyftades med reservationernas
communicerande med öfriga Stånden. Jag vill ingalunda
vidare tvista med Frih. Gederström i denna fråga;
utan anhåller blott att Hr Frih. o. Landtm, täcktes gifva
sin mening tillkänna och framställa propos. på min anhållan.
Hr von Hartmansdorff: Prot.utdr. rör:de R. o. Ad:s
beslut i afseende på voterts-propositionerna är redan justeradt.
Någon ändring deruti lärer således icke kunna äga
rum; men jag skulle tro, att som icke något Utsk. kan
komma tillsammans förrän i morgon, och reservanterne förmodligen
före pleni upplösning på eftermiddagen, hafva sina
reservationer skriftl. aflemnat; så kunna dessa redan i morgon,
måhända före StatsUtsk:s sammanträde, komma detsamma
tillhanda med ett särskildt prot.utdrag. Någon anledn.
uti grundlagen dertill att MedStånden skulle pröfva reservationer,
som afgifvils uti ett annat Stånd, bar jag icke kunnat
finna. Stånden meddela hvarandra blott sina beslut,
men inlåta sig icke uti någon pröfning af enskilde medlemmars
reservationer.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att om han rätt fattat
meningen, hade Frih. Sprengtporten begärt, alt ett särskildt
prot.utdr., jemte det redan justerade öfver R. o. Ad:s beslut
ang:de StatsUtsk:s mern. N:o 3oi, skulle till MedStånden och
StatsUtsk. afgå, tillkännagifvande att några narnngifne ledamöter
sig reserverat emot R. o. Ad:s beslut att afslå en del
föreslagna voter:s-propos:r.
Hr Tersmeden, Gustaf Reinh.: Äfven jag har ämnat
afgifva reservation mot R. o. Ad:s beslut uti åtskilliga
punkter af StatsUtsk:s betänk. N:o 3oi; men då fråga uppstått,
att Gr. Frölichs med fleres yttranden skulle ligga på
bordet, har jag velat afvakta tillfället att läsa reservationerna,
då jag möjligen blott förenar mig uti dem. Skulle
likväl underrättelse medelst särskildt prot.utdr. komma alt
meddelas de öfriga Stånden derom, att reservationer äro aflemnade,
så anhåller jag att uti prot.utdr. blifva antecknad
såsom den der ämnar afgifva reservation mot ifråga var.
beslut.
Den 19 September f. m.
477
Fril). Ged ers t rom: Mot expedierande af särskildt prot.-  utdr., innefattande anmälan derom, alt åtskil lige bland R.
o. Adis ledamöter anmält reservationer, som framdeles skola
Stånden meddelas, reserverar jag mig såsom rakt stridande
root 57 §:n Riksd.Ordn ; och förmodar jag att R. o. Ad.
icke, på sidan om denna grundlags-§:s tydliga innehåll, lärer
medgifva någon communication med de öfriga Stånden,
innan reservanterne iakttagit grundlagens föreskrift, d. v. s.
till prot. aflemnat det antal exemplar utaf reservationerna,
som för comrnunicationen erfordras; och då sådant skett,
behöfver prot.uldr. icke ifrågasättas, ty då följer det af sig
sjelft att ett sådant måste uppsättas och expedieras.
Gr. Frölich: För att betaga den siste värde talaren
all betänklighet i afseende på lagligheten af den föreslagna
åtgärden, så är jag för min del, derest Frih. Sprengtporten
i afseende på sin reservation äfven medgifver det, villig att
låta afsändandet af ett särskildt prot.uldr. hvila intill dess
reservationerna uro skriftligen afgifna.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. biföll,
att ett sådant prot.uldr., som Landtm, nyss uppgifvit, finge
till de öfriga RiksStm samt SlatsUtsk. afgå.
Bifölls.
Undert. Ridd. Secret. anmälde, att han i början af
eftermiddagens plenum skulle till justering uppläsa ifrågavar.
prot.utdr., som då i alla fall komme SlatsUtsk. och de öfriga
RiksSttn tillhanda, på samma gång som prot.utdr. rörtde
StatsUtsk:s mern. N:o 3oi.
Hr von Hartmansdorff: Som prot.utdr. icke kan
innehålla annat än hvad sig tilldragit, så förmodar jag ock
att det icke kommer alt innehålla annat i afseende pä en
ledamot, än att han tillkännagifvit det han ämnade reservera
sig.
Ånyo föredrogs StatsUtsk:s den g och 12 dennes på bordet
lagda mern. !N':o 3o2, med förslag till samman jemkning
och voter:s-propos:r, i anledn. af RiksSt:ns olika beslut, ifråga
om beräkningen af statsverkets inkomster.
Detta mera. ansågs böra punktvis pröfvas.
i:sta punkten.
Den föreslagna voter:s-propos:n godkändes.
2:dra punkten.
Hr von Hartmansdorff, Au g., anhöll få veta om
någon underrättelse från de öfriga Stånden ankommit, huru
de i anledn. af denna punkt beslutat.
Undert. Ridd.Secret. tillkännagaf, att ingen underrättelse
derom ännu ankommit.
478
Den 19 September f. m.
Hr Fril), o. Landtm, yttrade, att StatsUtsk. syntes
hafva i denna punkt gjort en inbjudning till R. o. Ad., då
det sagt, att Utsk., ”såvida icke R. o. Ad. samt PresteSt.
skulle behaga bifalla Utskrs uti N:o 226 afgifna af BorgareSt.
godkända tillstyrkande etc.”
Hr von Hartmansdorff: Ståndet torde' erinra sig
att frågan härom mycket ordentligt genomgicks förra gången,
då slutligen genom votering bestämdes, att den mening
skulle blifva rådande, enligt hvilken Utsk. uppgjort sina
propositioner. Det beslut, som Ståndet fattade, är mera öfverensstämmande
med PresteStts, än det beslut, som Utsk.
föreslagit. Jag anhåller således, enär vi icke veta hurti
PresteSt. i förevar, fall beslutat, att R. o. Ad. måtte vidblifva
sin mening och godkänna propositionerna sådana de
af StatsUtsk. äro uppgjorda.
Frih. Cederström, Jacob: För min del instämmer
jag med Hr von Hartmansdorff uti anhållan, alt R. o. Ad.
måtte vidblifva sitt beslut och godkänna voter:s-propos:na.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
antaga StatsUtsk:s förslag att bifalla Utsk:s i utlåt. N:o
226 afgifna tillstyrkande.
Ropades nej.
Uppå derefter framställd propos. blef voter:s-propos:n
af R. o. Ad. godkänd.
3:dje punkten.
De föreslagna voter:s-propos:na godkändes.
Då nu ånyo föredrogs StatsUtsk:s den 9 och 12 dennes
på hordet lagda mern. N:o 3o3, med förslag lill votertspropos.
för omröstning, i anledn. af skiljaktiga beslut, i fråga
om löneersältning till adjungerade ledamöter i Götha Hofrätt,
blef den deruti föreslagna votens-propos. af R. o. Ad.
godkänd.
Upplästes till justering och godkändes Exped.Utsk:s nedannämnda
förslag till R. St:s und. skrifvelser till K. M.,
nemi.:
N:o 96, ang:de pension å allm. indragn.staten åt f. d.
Statssecretm Danckwardt;
N:o 97, ang:de understöd för ullsorteringsanstalter i Götheborg
och Malmö;
N:o 98, i fråga om upphäfvande af allm. lagens stadganden
i 25 cap. 7, 11 och 16 §§:na Rätteg.-b:n med flera
föreskrifter ang:de summa appellabilis.
N:0 99, ang:de ändring i 5 cap. 4 §:n Straff-b:n.
Till pröfning företogs StatsUtsk:s den 9 och 12 dennes
Den 19 September f. m.
479
på bordet lagda utlåt. N:o 3o4, i anledn. af återremiss å
utlåt. N:o 195.
Detta mål ansågs böra punktvis pröfvas.
i:sta och 2:dra punkterna.
Bi föl I os.
Hr von Hartmansdorff, A11 g.: Jag anser mig böra
vid första punkten tillägga, att jag visserligen har bifallit
anslaget, emedan jag anser det behöfligt; men att jag derföre
ingalunda kan godkänna den uppgjorda organisationen
af Just.departementet. Utan tvifvel lärer man icke kunna
anföra exemplet af något land der Rikets högsta domstol
icke har en cancelli-betjening, som är domstolen underordnad.
Mig synes derföre olämpligt, att, sedan Just.ministern
upphört att vara medlem och ordförande i Högsta Domstolen,
lian likväl skall vara chef för domstolens cancelli och
kunna bestämma föredragningen inom domstolen. Om ärendena
gå långsamt, så behöfva Just.råden icke förklara annat,
än att det är föredragandernes fel, och som domstolen icke
har något att säga öfver dem, så är domstolen alldeles
oskyldig till hvad som öfverklagas.
3:dje punkten.
Hr von Hartmansdorff: Jag vet att det yttrande,
jag nu kommer att afgifva, skall varda misstydning underkastad!;
men jag har så ofta måst utsätta mig derför, att det
föga gör lill saken om sådant sker en gång iner eller mindre.
Min mening är att anslaget till en prot.secreterare inom
Ecclesiaslik-departementet utöfver det antal, som redan
finnes på stat, är onödigt. Uti intet af de särskildta Slatsdepartm,
med undantag af Justitiae-deparl:t, finnas flere än tre
prot.secreterare på stat, ehuru målens antal inom t. ex. Landtförsvars-
och Civil-departm utgör nära dubbelt mot målens
antal inom del Ecclesiastika. I allmänhet kan man icke beräkna
att flera än en föredragning i veckan äger rum. När
då tvänne prot.secreterare finnas, så är den ene ledig hvarannan
vecka, såvida icke händelsen skulle göra att föredragningen
någon gång vore så vidlyftig, att protocollet behöfde
delas emellan begge, då de finge tjenstgöra gemensamt hvarje
vecka. Men för sådana händelser plägar någon cancellist
eller copist vara att påräkna, likasom man tillförene, då allmänna
beredningen fanns, alltid hade en sådan tjensteman
ledig för att der föra protocollet. De prot., som der fördes,
ökade äfven göromålen emot hvad sora nu är förhållandet,
emedan 2:ne prot. då, i stället för ett nu, upptogo samma
mål. Tiden är således i samma mån tillräckligare för tjenstemännen
nu än då. •— Jag får äfven erinra, att för Just.-  depart:t, hvarest föras 7 protocoll i veckan, nemi. fem
förmiddags- och ett eftermiddags-protocoll i Högsta Domstolen
samt åtminstone ett protocoll i Statsrådet, finnas icke
48o
Den 19 September f. m.
flere än 6 protocolls-secreterare, och följaktligen en mindre
än protocollens antal i veckan. För Ecclesiastik-depnrtementet
deremot finnes med 1 prot.secreterare en mera än protocoll
föres i veckan. Om nu de ifrågaställa 600 r:dr beviljas,
så finnas uti Ecclesiaslik-departementet tvänne prot.-  secreterare mera än protocoll föres i veckan. Detta vare
nog sagdt om saken oell om dessa Ijensternäns behöflighet.
Af en sednare punkt i betänk, synes, det förslaget att på
indraga.stat uppföra de öfverlalige tjenstemännen inom K.
M:s Cancelli och således äfven inom Ecclesiastik-departementet,
hvarest de fleste sådane finnas, har blifvit afstyrkt.
Detta StatsUtskts förslag hafva Preste- och BorgareSltn bifallit.
Enligt enskilda underrättelser, som jag äger, lärer
BorgareSt. hafva vidblifvit detta beslut, då betänk. N:o ig5
föredrogs. Följaktligen har Ecclesiastik-departementet förlorat
hvad detsamma rätteligen borde tillkomma. Sålunda
nödgas de tjenstgörande embets- och tjenstemännen inom
departementet aflöna eller pensionera de öfvertalige; emedan
det till stor del är genom minskning i de verklige eller
tjenstgörande embets- och tjenstemännens, på stat beviljade
löner, som de öfvertalige erhålla sina inkomster. När
nu StatsUtsk. icke funnit för godt att göra rättelse der hon
bort äga rum, men deremot velat gifva anslag der det är
öfverflödigt; så gifves ingen annan utväg för att någorlunda
afhjelpa bristen inom Ecclesiastik-departementet, än att bevilja
de 600 r;dr, som blifvit ifrågasatta för en prot.secreterare,
på det att de verklige tjenstemännen mätte få någon
ersättning för hvad de afstå lill de öfvertalige. Jag ser mig
således, på det någon billighet mätte vederfaras de förre,
föranlåten tillstyrka R. o. Ad. att bevilja dessa 600 r:dr,
icke derföre att de erfordras till bestridande af protocollstjenstgöringen
inom Ecclesiastik-departementet, men på det
icke alltför stor obillighet måtte betunga dem, som bestrida
göromålen och äro afiönle under hvad de borde vara.
Frih. Sprengtporten, Jac. Wilh.: Det har tvif
velsutan
varit svårt för StatsUtsk. att kunna ingå i sådan
detaljundersökning beträffande tjenstemännen inom K. M:s
Cancelli, sorn varit behöflig för att med den sakkännedom,
som den siste värde talaren utvecklat, med full säkerhet och
visshet kunna pröfva om den ifrågavar. prot.secret.-lönen af
600 r:dr kunnat besparas eller icke. Utsk. har deremot utgått
från en annan princip, nemi. att icke, genom sådana
smärre förknappningar som den ifrågavar., gifva anledn. till
den framtida förebråelse, att R. St., vid införandet af den
nya departemental-styrelsen, så ställt till, att göromålen, i
brist på nödige embets- och tjenstemän, icke kunnat å Statsexpeditionernas
sida skötas så väl, som man haft rätt och
skäl att förmoda. Jag måste således beklaga, ali de upplys
-
Den ly September f. m.
48i
lysningar, som den värde talaren afgifvit, icke kommit StatsUtsk
tillhanda vid remissen af K. M:s nåd. propos. i ämnet;
ty då hade StatsUlsk. haft den ena aucloriteten att
sätta emot den andra, och då hade lllskts utlåt, rörtde denna
detaljfråga tvifvelsutan blifvit annorlunda än hvad som
ägt rum. Det skäl, hvarpå StatsUtsk. grundat sin framställning,
har för mig varit så öfvei tygande, att jag, ulan afseende
på de af den siste värde talaren anförda bevekelsegrunder,
hvilka föranledt honom alt tillstyrka anslagets beviljande,
oansedt han ansttt detsamma i och för det dermed afsedda
ändamålet obehöfligt, i sjelfva saken instämmer med
honom och anhåller om Hr Frih. o. Landlmts propos. lill
bifall å Utskts förslag i denna punkt.
Hr von Hartmansdorff: Orsaken, hvarför jag icke
yttrade dessa anmärkn:r, då frågan första gången förekom,
var dels den, alt jag kände ett visst obehag såsom f. d. chef
för Eclesiastik-expeöitionen alt yttra mig på ett sätt, som
kunde tydas såsom vrånghet, och dels att jag var så öfvertygad
det StatsUtsk. skulle säga nej till Konungens propos.,
att någon anmärkt!, icke behÖfdes mot anslagets beviljande.
Jag har likväl icke på mitt samvete att hafva tegat för hinge
härmed; ty då en medlem af detta Stånd, hvilken då tillika
var ledamot af StatsUtsk., för mig berättade alt det
tillstyrkt denna del af K. M:s nåd. propos., så sade jag honom
genast hvad jag nu sagt R. o. Ad.
Förslaget i 3:dje punkten bifölls.
4:de punkten.
Bifölls.
5:te punken.
Hr af Wingård, Joli., hade inlemnat ett så lydande
anförande:
Ehuru Gr. Horn och Frih. Sprengtporten, under öfverläggningarna
uti StatsUlsk. rör:de lönereglertn för depart.-  expeditionerne, sökt göra gällande de välgrundade åsigter
Hesse herrar uti sina reservationer vidfogat det återremitterade
betänk.; anser jag mig dock böra såsom t. f. chef för
ett af dessa departement fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet på
några omständigheter, som torde vara förtjenta att tagas i
betraktande.
Det är en gammal sats, att den, som vill ett ändamål,
äfven bör vilja medlen. Om äfven det misstroende, som en
af StatsUsk:s ledamöter i bilagan lill ofvannämnda betänk,
yttrat sig hysa till den s. k. Rådkammarens åsigter uti statshushållningen,
skulle mera allmänt delas, mätte ett sådant
misstroende nu sakna grund, åtminstone i afseende på ett
föremål, för hvilket man ännu icke lemnat Rådkammarens
personal något anslag alt disponera. Eller har måhända
.3 H. 61
482
Den 19 September f. m.
StatsUlskis majoritet någon annan afsigt, än att göra elen
en tid så lifligt omfattade departemental-styrelsen till en
sanning? Vid uppgörandet af de föreslagna aflöningsslaterne
iakttogs samvetsgrant all möjlig hushållning; och man förmodade
derför, alt Ständerna skulle icke allenast häråt göra
rättvisa, utan äfven inse, att man sökt med ett mindre antal
arbetande bestrida bestämdt ökade göromål. StatsUtsk.
har dock, i stället för all rätt uppskatta dessa likaså välvilliga,
som redbara afsigter, icke allenast gjort ytterligare afkorlningar,
utan äfven belastat expeditionerna med en indrngn.
slat af de öfvertaliga cancelli-tjenstemännens hittills
till stor del af andra hufvudtitelns besparingar utbetalda löner,
och således tillintetgjort all möjlighet att inom gifna anslag
begränsa de 11 tgiftsbelopp, som för behofven ovillkorligen
erfordrades. För den ringa summan af omkring 16,000
r:dr har man betagit departemental-styrelsen förmågan att
kunna röra sig och gagna inom de nya formerna; och om
hushållning så i enskild som allmän väg är en god sak, företer
dock en illa beräknad karghel lika så ofta en fullkomlig
misshushållning, som den största frikostighet. Man bör
dock icke tro, alt andra motiver ägt rum vid detta tillfälle,
äfvensom vid några sednare tilldragelser, än en småaktig
sparsamhetsanda och saknad klar uppfattning af dess möjliga
följder. För den oinvigde, som ser sakerna som de borde
vara, faller det sig dock svårt alt befria sig från tanken,
att icke ett misstroende till Styrelsens afsigter, visserligen
icke ovanligt inom representativa församlingar, ligger till
grund för åtskilliga beslut i anslagsväg; men om detta misstroende
någorstädes gör sig gällande, urartar det aldrig derhän,
att man låter statsmachinen stanna, för att vinna några
sidoafsigtor. Motståndet sträcker sig vanligtvis endast
till de förmodade utgifter, hvarmed en Styrelse tros umgås
i afseende på förbättringar, som icke allmänt gillas, eller
hvilkas nödvändighet icke inses af alla. Då man under förra
århundradets partistrider härstädes stridde om sättet för
landets förkofran och indrog då som nu politiska meningar
inom ekonomiens område, och strypte eller utsläppte medel
till enskilda afsiglers befordrande, hämmade man dock icke
ärendenas eller styrelseverkens vanliga gång, de måtte hafva
fallit i händerna på hvilka som helst. Besluten i den
delen ansågos bestående utöfver riksdagsperioderna, och de
motsägandes olika tankar uti allm. hushållningen gällde endast
för så lång tid, som partiet var i besittning af makten.
I sednare tider, då man trodde sig böra hushålla, talades
alltid om statsverkets betryckta belägenhet. Nu kan denna
icke åberopas, ty aldrig hafva R. St. sammankommit med
så stora tillgångar alt disponera som nu; men det synes nästan,
sorn dessa stora tillgångar gjort 11. St. ännu hushållsak
ligare, lika med mången rik man, som synnerligen fäster
sig vid småsaker och tror sig kunna öka sin förmögenhet
Den igScpte m b e r f. m.
433
genom alt spara på skillingen, på hvilken han kunde förtjena
riksdalern.
Skatternas storlek och allmänna obelåtenheten äro nu
ordet och lösen för dagen; och om det får medgifva?, att
skatterna, såsom från ålder ojemnt fördelade, äi'o i vissa fall
tryckande och obelålenheten oftare omtalad än känd ; så kan
det lätt bevisas, att ju-t en trångbröstad vacklande hushållning
och intressenas strid föranledt en stor del af de öfverklagade
olägenheterna.
Hvad nu specielt beträffar frågan om iönereglerln inom
cancelli-departemenlena, så förekommer härvid särskildt, att
den inkomst statsverket tillskyndats, i följd af den genom
sportlarnas upphörande ti 11 ö k ta chartse-sig.-afgiften, motsvarar
den vid sisla riksdag cancelliet embets- och tjenstemän
beviljade löneförhöjningen, så att det för delta ändamål beviljade
nya statsanslaget är genom högre inkomst för stämpladt
papper fullkomligen ersatt; samt att nu begärda öfverflyltning
på indragn.stat af den öfverlaliga embetsmannapersonalen
är, hvad Finance-departementet beträffar, desto
angelägnare för göroinälens behöriga gång, som, endast under
förutsättning af bifall till denna öfverflyIlning, Civiloch
Finance-deparlementenas lönreglering ansetts kunna t i 11—
vägabringas utan behof af ökade löneanslag, aldenstuud, såsom
ersättning för en från Finatice- till Ci vil-deparlemenlet
afträdd prot.secret -lön, påräknats det lönebelopp, som
nu på Finance-departementets stat åtnjutcs af en öfvertalig
tjensteman.
Hr von Hartmansdorff: Den ledamot, hvars yttrande
nu blifvit uppläst, har visat både behöflighelen att
antaga K. M:s nåd. propus, och äfven möjligheten att
göra det. Jag vill således icke fästa mig vid dessa delar
af ämnet, utan vid den sednare punkten af Utsk:s förslag,
der Utsk. tillstyrker: ”Det R. St. mätte såsom ett af
dessa omständigheter påkaliadt undantag medgifva att K. M.
må åf nuvår. andra hufvudtitelns besparingar, om tillgång
dertill finnes, disponera det belopp, som må erfordras till de
öfvertaliga tjenstemännens aflönande, likväl med iakttagande
deraf, att då desse tjenstemän icke kunde undandraga sig att
besti ida sådana tjenstebefaltniugar, hvarå de erhållit fullmakter,
de till hvarje expedition hörande tjenstemän inflyttas
på ordinarie stal, i den mån ledigheter yppas inom af dem
innehafvande tjenstegrader, och således icke någon ny utnämning
äger rum förr än de inom expeditionen i samma
grad varande öfvertalige först blifvit använde.” Om detta
skulle tillämpas på Ecclesiaslik-depnrtemenlet, så och då den
derstädes befintliga öfvertalige tjenstemannen, som innehar
copistlön, är en 54 års gammal gråhårsman, hemställer jag,
om det vore lämpligt alt insätta honom såsom copist vid en
blifvande ledighet inom denna grad. Jag skulle knappt tro,
484
Den 19 September f. m.
aLt han ser att skrifva vid ljus; åtminstone lärer det falla
sig svårt för honom. Likväl vill (Jtsk. insätta honom till
copist, för hvilken skrifning vid ljus, särdeles under den
mörka årstiden, är oundgänglig. Den som innehar cancellistlön
bland de öfvertalige tjenstemännen är 55 år gammal
och lärer således svårligen kunna bestrida de göromål, som
äro förenade med en cancellistbefattning. Dertill hörer att
expediera posten och för sådant ändamål sitta uppe på embetsruuunet
om eftermiddagarna. När det är mycket brådtom, kan
det hända att man äfven behöfver tillsätta nätterna, hvilket
svårligen låter sig göra för en gammal man. Den person,
som åtnjuter regisliatorslön, är 61 år gammal. Är det rimligt,
att fordra sådan tjenstgöring af honom? Den öfvertalige
tjenstemännen, som innehar exped.secret.-löri är 65 år
gammal. Då han uppnått den ålder, vid hvilken man är
berättigad att uppföras på indragn.stat med bibehållande af
liela lönen, så torde man fråga hvarför han icke tager afsked
på sådant villkor? Jo derför ali jag tror nära hälften
af hans inkomster utgöras af ersättning för sportlur från den
tid sportlarna till föl I o tjenstemännen, och för hvilka han
icke linge någon ersättning, i händelse han uppfördes på
indragn.stat. Om StatsUtsk. hade gjort sig nnderrättadt
om sådana förhållanden, så skulle icke hafva inträffat att
StatsUtsk. afslagit anslag, der de bort gifvas, och tillstyrkt
anslag, som voro onödiga, på sätt jag nämnde örn
creteraren. Alen då R. o. Ad. nu ser huru målet blifvit behandladt,
så hoppas jag att Ståndet icke gillar StatsUtsk :s
betänk., utan bifaller K. M:s nåd. proposition. Det må nu
blifva af delta beslut i förstärkta StatsUtsk. hvad det kan;
men af detta Stånd, som kan och bör känna hvad som i embetsförhållanden
är möjligt eller icke, vore det väl orätt att
fatta något annat beslut.
Frih. Cederström, Jacob: Med den siste värde talaren
instämmer jag och vill blott, såsom bevis på huru andra
frågor af dylik beskaffenhet blifvit betraktade, upplysa,
alt då afräknings-cont. i Kongl. Kainmar-colhm indrogs i
anledn. af den till Stats-cont. öfverflyttade controllen öfver
räkenskaperna, så blef afräknings-contts tjenstemanna-personal
uppflyttad på indragn.stat, och nya löner beviljade för
den tillökade tjenstemannapersonalen inom Stats-contoret.
När sådant ägde rum i och lör en controll, som aldrig kom
att gå i verkställighet; så frågar jag, om icke samma förhållande
ännu mera är af behofvet på kalladt, då fråga är
om reglering af tjenstemanna-personalen inom de nya statsexpeditionerna;
ty icke kan man hoppas att komma till ett
ändamålsenligt resultat med organisationen, derest K. M.
skall vara bunden vid personer, antagne efter fullmakter i
andra befattningar. Det torde således vara nödvändigt, att
de personer, hvilkas Ijenstebelältningar i följd af den nya
Den ig September f. m.
485
organisationen upphört, öfverflyttas på indragn.stal; visserligen
med öppen rättighet att använda deni såsom biträde uti
sådane nya befattningar, som i det närmaste öfverensstämma
med de göromål dem ålegat i de tjenster, hvarpå de
erhållit fullmakt; men alltid med hänsigt dertill, att man
icke kan befalla en person att åtaga sig någon befattning pä
sidan om den fullmakt han innehar. Jag tillstyrker afslag
å Utskts betänk, och bifall till K. M:s nåd. proposition.
Hr Ribbing, Bengt: Jag erkänner visserligen principen
att ingen bör befordras till ett embete, till hvars bestridande
han saknar duglighet; men jag hemställer till R.(
o. Ad. huruvida det skulle vara försigtigt att göra den princip
gällande, att då en embetsman vore oduglig att förrätta
sin tjenst, han skulle kunna få bibehålla sin lön för lifstiden
utan att förrätta tjensten. Efter min öfvertygelse bör
en embetsman laga afsked, när han icke mera kan förrätta
tjensten. Om särskilda omständigheter skulle föranleda dertill,
alt man ansåge honom förtjent af pension, ehuru icke
till pensionen lagligen berättigad, eller förhållanden förefunnes,
på grund hvaraf han billigtvis borde hugnas med någon
pension, så må en sådan afgående tjensteman derom göra
ansökning i den ordning sorn vederbör, då på ansökningen
kommer att fästas det afseende, hvartill de för sådana
särskildta fall talande omständigheter kunna föranleda. Jag
tillstyrker antagande af Utskts förslag i denna punkt.
Frill. Sprengtporten: R. o. Ad behagade fästa uppmärksamhet
dervid, att SlatsUtsk. hufvudsakligen gillat den
reservation, som jag afgaf vid det tillfälle, då Utsk. afiät sitt
första betänk, i ämnet. Jag erkänner, alt, då frågan förekom
lill pröfning andra gången inom SlatsUtsk., jag för mili
del äfven hyste någon betänklighet att vid del tillägg Utsk.
gjort, nemi. att K. M. utaf besparingarne skulle få disponera
hvad som erfordrades för de öfvertalige tjenstemännens
aflöning, fasta det villkor att desse tjenstemän, hvilka varit
tjenstfria, ånyo skulle inträda i tjenstgöring; men då Hr
von Hartmansdorff upplyst derom, att inom K. M:s cancelli
finnas emhetsmän, hvilka, ehuru de uppnått 65 års ålder,
och äro till pension berättigade, likväl anse sig äga rättighet
att befrias från tjenstgöring, fastän de icke vilja taga
afsked, emedan de då skulle förlora hvad dem, utöfver lönen
på Stat, nu tillkommer, motsvarande de sportlar, som
dem förut tillfallit; så finner jag nog mycken undfallenhet
deruti att låta en embetsman, som är lill pension berättigad,
uppbära hela sin lön, ehuru han icke förrättar tjensten. Jag
utbeder mig att äfven få fästa Ståndets uppmäi ksamhet på
den förändring, hvarifrån ett sådant förhållande sig härleder.
Vid sistl. riksdag aflat K. M. till R. St. nåd. propos., hvaruti
K. M. föreslog minskning uti embelsmännens antal inom
K. Mts cancelli, men tillökning tili lönerna, saint alt den s.
486
Den 19 September f. m.
k. cancelligeblihren, som hittills utgått till dessa tjenstemän,
borde läggas på cliartaesigillatae—afgiften och ingå till statsverket,
samt tjenslemännen tilläggas ersättning för hvad dem
sålunda frånginge. R. St. bi föl lo till alla delar hvad K. M.
begärde för reglering af sitt cancelli, men gjorde dervid den
framställningen, om icke regleringen borde ske successivt,
emedan Ständerne befarade, att de af K. M. begärda anslagen
icke skulle blifva tillräckliga, derest regleringen genast
och på en gång försigginge. Derpå fästade K. M. icke afseende,
utan regleringen verkställdes genast, hvaraf följden bief
den brist af 16,000 r:dr, som måst af besparingarna fyllas.
Det är denna omständighet, som StatsUtsk. haft i betraktande;
och Utsk. har ansett sig icke kunna afvika från de
af R St. vid sistl. riksdag i detta hänseende yttrade åsigter,
och har derför icke funnit bättre utväg att förlika R. St:s
föreskrift med rättvisa och billighet mot embets- och tjenslemännen,
än genom tillstyrkande att dessa löner måtte utgå
af besparingarna; och alt de måste blifva mera tillräckliga
än förut, är klart deraf, att de fleste embetsverk, hvilka
hittills haft löner anvisade på besparingarna, fått desamma
å stat uppförda. På dessa skäl anhåller jag om bifall
till Utsk:s hemställan.
Hr von Hartmansdorff: Jag erkänner riktigheten
af Hr Piibbings yttrande derom, att den som icke kan göra
sin tjenst skall taga afsked. Men huru skall det verkställas?
Vid detta tillfälle är förhållandet, alt alla de tjenstemän,
hvilka jag omtalat, hafva exped.secret.-fullmakt och halva
redan i 10 år eller deröfver såsom sådane förrättat exped.-  secret.tjenst. När jag hlef chef för Eclesiaslik-expedilionen,
så var främste prot.secreteraren den lägste tjenstemannen
inom verket, hvilken hade lön. Den yngre piot secreterare!!
så väl som alla cancellister och copisler voro lönlöse. Det
var för att komma ifrån detta missförhållande, som K. M.
begärde lönereglering samt erhöll anslag dertill. Men emedan
R. St. icke beviljade någon indragn.stat för öfvergången,
så befinner man sig nu i den ställning, alt de verklige
tjenstemännen mäste, genom sina löners förknappning, betala
de öfriga, såvida desse icke erhålla ersättning af besparingarna.
Detta användande af besparingarna har dock varit
föremål för anmärkt!., oell jag tror nästan att Riksrätt,
i anleda, deraf, förestår. Om då R. St. besluta, alt besparingar
ytterligare skola begagnas för delta ändamål, så har
jag väl ingenting deremot, särdeles om beslutet fattas föle
Riksrättens sammanträde, hvarigenom beslutet itinebure ett
slags frikännelse för de tilltalade rådgifvarne; men följdriktigt
af R. St. vore det icke handladt. Man har sagt att
ifrågavar. tjenstemän äro tjenstfrie. Sådant är icke förhållandet;
ty de göra alla tjenst såsom exped.secreterare, ehuru
Ijenslgöringen, förmedelst deras talrikhet sällan påkom
-
Den 19 September f. m.
487
mer. Hvad det belru(Tar att löneregleringen bort ske successivt
i den mån de öfvertalige afgingo: så var det detsamma
sorn att säga, att det gamla förhållandet skulle fortfara
intill dess de öfvertalige hunnit att med döden afgå.
Huru det lyckats, se vi nu; men på det att de, som voro
alldeles lönlöse, mätte få någon inkomst, så att de kunde
fästas vid verket, Lief det nödvändigt att genast genom extra
anslag förbättra deras ställning. Om nu R. o. Ad. skulle
bifalla K. M:s propos. med det af Frih. Sprengtporten
yrkade tillägget i afseende på besparingarnes användande, så
befarar jag att ett sådant beslut svårligen kunde verkställas.
Jag tror derföie säkrast vara alt oförändradt antaga K. M;s
nåd. proposition.
Frih. Cederström: Det var i anledn. af Frih. Sprengtportens
framställda exempel af tjenstemän, hvilka upphunnit
ilen ålder, du de enl. författningarna äro berättigade att erhålla
liela lönen i pension, men som dock qvarstå i tjensten
i anseende tili deras rättighet att erhålla andel i sporilarna,
som jag begärde ordet. Så länge man icke äger laglig rättighet
alt skilja en tjensteman ifrån sin tjenst, hvilken icke
genom fel eller försummelse gjort sig förlustig rättigheten
att behålla embete!, så lärer det få bero på tjenslemannen
sjelf att derom förfoga, d. v. s. besluta när han bör inlemna
sitt afskedsmemorial. Af de upplysningar, sorn blifvit
lemnade så väl vid förra riksdagen som vid denna, borde
det för StatsUtsk. vara klart, att någon ordning icke kan
vinnas på annat sätt, än genom att på indragn.stat uppföra
de tjenstemän som enligt nya organisationen icke behöfvas;
ty att dervid vilja hushålla med några r:dr för slatscassan
skall medföra en vida större förlust genom det sätt, hvarpå
ärendena komma att handläggas, derest tjensterna icke få
tillsättas efter hvad den nya organisationen och de derigenom
förändrade formerna kunna erfordra, oberoende af den
obetydliga besparing, som skulle kunna vinnas genom alt
antaga till de nya befattningarna de tjenstemän, som innehafva
fullmakter på embeten under den gamla organisationen.
Jag förnyar min anhållan 0111 bifall lill K. M:s propos.
och afslag på Utsk:s betänkande.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Jag måste bekänna, att jag
ieke minnes hvad K. M:s nåd. propos., som jag nu icke har
till hands, i förevar, hänseende innehåller, och vågar jag
derföre utbedja mig, alt någon utaf R. o. Ad:s ledamöter,
som tilläfventyrs har densamma med sig, behagade upplysa
mig derom.
Frih. Sprengtporten: Den upplysning, som Frih.
Cederström meddelat, nemi. att en embetsman, som uppnått
65 års ålder, icke kan tvingas att laga afsked med bibehållande
af hela lönen i pension, var så mycket mindre påkal
-
488
Den 19 September f. m.
lail, som hvarken StatsUtsk. eller jag framställt något sådant;
ty jag liar blott yttrat, att en sådan embetsman antingen
måste göra sin tjenst eliel taga afsked med bibehållande
af sin lön. Hr von Hartmansdorff har yttrat, att anledn:n
hvarföre den lönereglering, sorn verkställdes med K.
Rits cancelli, föranledde brist skulle varit den, att R. St. icke
haft den omtanka att, jemte bifall lill lönereglenn, stadga
någon indragn stat. Jag tror icke, att K. M. vid förra
riksdagen begärde någon indragn.stal, ty R. St. bi föl I o fullständigt
hvad K. M. begärde. Hvad beträffar vådan utaf
att anvisa detta anslag på besparingarne, så tror jag sådant
icke vara vådligare, än att gifva anslag för Gardes-regttena
utaf besparingarne.
Gr. Horn, Claes Fredr.: En värd ledamot har be
gärt
att få veta hvad K. M:s nåd. propos. i denna punkt
innehåller. Jag får upplysa honom, alt K. M. begäit det
It. St. måtte ställa de öfvertalige ljenslemännen på indragn.-  stat. Denna nåd. propos. har jag bi t rädt, emedan den är
utgången från det nva s t a ts fö 1'hållande, som inträdde då departement.
J-sty reisen antogs; och jag tror, alt conseqvensen
fordrar, för att understödja denna reglering i Styrelsen, att
Ii. St. icke neka medel, som oundgängligen dertill erfordras
för att erhålla tjenstemän med både den vigor och skicklighet,
sorn behöfs för att arbeta i de nya formerna Huruvida
de öfvertaliga tjenstemännen äga dessa egenskaper, må
de sjelfve och deras chefer bedömma. På den grund har
jag tillstyrkt, att dessa personer skulle ställas på indragn.-  stat, men ingå i tjenstgöring efter de fullmakter de innehafva
i den mån platser blifva lediga; men min mening kan
icke vara den StatsUtsk. uttryckt, alt de skulle vara förbundne
att ingå i tjenstgöring under den grad, hvarpå de
innehafva fullmakt. Jag ogillar i allo, att man anvisar bestämda
anslag på besparingarna, och jag kan deiföre äfven
i denna punkt icke dela StatsUlskls åsigt. Skulle den likväl
godkännas af li. o. Ad., så yrkar jag, att det måtte ske
utan villkor, och alt dessa personer måtte åtnjuta sin aflöning
på indragn.stat utan skyldighet att ingå i tjenstgöring.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att då denna punkt innehölle
tvänne delar, af hvilka afslag blifvit yrkadi å den
ena, men icke å den audra, ansåg han sig böra skilja dem
vid proposms framställande; hemställande 1111 alltså först 0111
11. o. A<1. behagade bifalla hvad Utsk. föreslagit och 3 Stånd
redan bifallit ang:de lönefyllnad för Exped.secretm Walhelm
och Prut.secrettn Hegardt.
Ropades ja.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde derefter, om R. o.
Ad. behagade bifalla hvad Utsk. i sednare delen af punkten
-
Den 19 September f. m. 489
ten föreslagit i afseende på de öfvertalige embets- och tjenstemän
nen.
Ropades starka nej, blandade med ja.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde derefter, om R. o.
Ad. behagade bifalla hvad K. M. i Dess nåd. propos. föreslagit
i afseende på de öfvertaliga embets- och tjenstemännen
samt vaklbetjente.
Ropades starka ja, blandade med nej.
Hr Frih. o. Landtm, förklarade, det han trott sig
finna, att vid svaren å denna sist framställda propos. ja öfverrösta!
nej.
6;te punkten.
Bifölls.
7tde punkten.
R. o. Ad. fann, att intet beslut af Ståndet i anledn.
deraf erfordrades.
Hr Frih. o. Landtm, tiilkännagaf, att plenum komme
att fortsättas på eftermiddagen kl. 6.
Ånyo föredrogs BancoUtsk:s den 2 och g dennes på
bordel lagda utlåt. N:o 75, i anledn. af gjord framställning
om in- och utvexlings-prisen å ducater, samt utvexling af
guld- och silfver-planlsar.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: I slutet af detta
betänk, förekommer något, som jag tycker icke alldeles är
öfverensstämmande med hvad som synes vara Utsk:s egen
mening. Der står nemi : ’ Bancostyrelsen vare förbjudet att
inköpa guld till banken vid de tillfällen, då tillgången deraf
uppgår till -y:del af bankens metalliska cassa.” Men nu
gifves det två sätt för banken att erhålla guld nemi. det ena
genom köp, hvilket är förbjudet, och det andra medelst
vexling, hvarom ingenting är nämnt. Men då det är lika
förderfligt om banken under det förutsatta förhållandet invexlar
eller köper guld, så torde detta stadgande lämpligen
böra uttryckas sålunda : ”Bancostyrelsen vare förbjudet att
till banken inköpa eller invexla guld, då tillgången deraf
uppgår lill -jMel af bankens metalliska cassa.” Jag öfverlemnar
likväl till Ståndet att bedömma, huruvida denna anniärkn.
är af beskaffenhet, att betänk, i anledn. deraf bör
återremitteras.
Hr Stuart, Carl Gust.: Nyss uppkommen, har jag
icke hört, att någon annan anmärkn. mot BancoUtsk:s betänk.
N:o 75 blifvit gjord än den som Hr Cederschjöld framställt,
och hvarpå jag får lemna det svar, att hvarje för
i3
II. 62
Den 19 September f. ui.
stärkning af bankens metalliska cassa genom guld i sjelfva
verket sker genom köp, enär guld icke är såsom egentligt
mynt i allm. rörelsen gångbart och banken ej heller är skyldig
att invexla ducat- eller annat guldmynt, hvadan alltså
det guld, sorn banken emottagit, det må vara i myntad eller
omynlad form, måste anses såsom en af densamma inköpt
vara. Jag förmodar derföre, att någon återremiss icke af
den nu uppgifna anledn. beböfves, då ordet ”inköpa” i afseende
på ifrågavar. metall innefattar så väl hvad som egentligen
förstås med köp, som äfven hvad som i fråga 0111
mynt utaf andra metaller menas med vexling.
Hr Cederschjöld: Den siste värde talaren har, så
vidt jag kunnat fatta hans mening, påstått, att allt emottagande
af guld i banken vore köp, och att icke någon
egentlig vexling deraf existerade. Men om så vore, så hade
Ut-.k. icke bort uti det föreg:de af betänk, lala 0111 ducaters
in vexling till samma pris som deras utvexling. Då
likväl sådant skett, och i betänk, således förekommer på
ett ställe flaga om vexling af ducaler och på ett annat ställe
om köp deraf, så kan jag icke tro annat, än att man borde
på sista stället, hvarest inköp af ducater förbjudes, äfven
förbjuda invexling af desamma.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Då möjligen miss
tag
om rätta meningen kan uppkomma, på sätt Hr Cederschjöld
ganska riktigt anmärkt, så är det särdeles för dem,
hvilka skola verkställa R. St:s beslut, af vigt, alt ordalagen
blifva så bestämda som möjligt. Jag hemställer derföre, om
icke R. o. Ad. skulle vilja, med anledn. af Hr Cederschjölds
anmärkn., återremittera betänk., på det att efter ordet ”inköpa’’
uti slutmeningen af betänk, måtte tillsättas orden:
eller invexla.
BancoUtsk:s utlåt. N:o y5 återremitterades.
Föredrogs ånyo Const.Utsk:s den 5 och g dennes på
bordet lagda mein. N:o 34, ' anledn. af återremisserna på
meni. N:o 18.
Första sidan af memorialet upplästes.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
medgifva, att, på säll Utsk. nu hemställt, de tvänne
förslagen till förändring i 4 §:tl Reg.F:n finge särskildt såsom
af hvarandra oafhängiga behandlas.
Ropades ja.
Det återstående af memorialet upplästes.
Frih. Cederström, Jacob: Detta mern. är af en särdeles
märkvärdighet i afseende pä det försök Const.Utsk.
har gjort alt advocera sig ifrån skyldigheten att helt enkelt
tillämpa grundlagen efter ordalydelsen. Utsk. liar nemi. in
-
Den 19 September f. m.
49‘
gått uti en förklaring af grundlagen och dess tillämpning,
ehuru 83 §:n Reg.F:n bestämdt bjuder att grundlagarna
skola efter ordalydelsen tillämpas, och att förklaringar öfver
grundlagen skola ske på samma sätt, som för ändring
deraf är föreskrifvet. Emedlertid följer af de framställda
voter:s-propos:na, alt ifrågavar. grundlagsändrings-förslag
kunna komma att icke hvila till grundlagsenlig behandling
vid nästa riksdag. Jag får fästa uppmärksamheten på det
högst besynnerliga uti Utsk:s deduetion, då Utsk. från det
förhållande alt R. St. äga rättighet att afslå en K. M:s nåd.
propos. örn någon ändring i grundlagen vid samina riksdag
propostn blifvit afgifven, så framt nemi. Coust.Utsk. afstyrkt
förändringen, velat härleda sig dertill, att sådana grundJagsändringsförslag,
som anlingeu grunda sig på enskilde riksdagsmäns
motioner eller ock å Const.Utsk:s egen framställning
äfven må kunna af R. St afslås Just motsatsen alden
naturliga följden af grundlagens bokstaf; ty hvad Const.-  Utsk. framställt, det skull hvila till grundlagsenlig behandling
vid påföljande riksdag; men om förslaget kommer frän
K. M, och Coust.Utsk. afstyrker detsamma; så kunna R.
St. afslå det vid första Riksdag. Är åter motionen väckt af
enskild riksdagsman, så blir den aldrig föremål för RiksSltns
öfverläggning, derest Coust.Utsk. afs'år motionen. När Gonst.-  Utsk. icke vill begripa denna enkla slutföljd af dess egen
makt att undertrycka ett grundlagsförslag, så måste jag förklara,
att jag icke anser Const.Utsk. mäktigt att föreslå något
dugligt i grundlagsväg; ty den som icke förstår första
grunderna deraf, den måste icke vara tjenlig att föreslå reif.
iction till nya lagar. Jag måste på det högsta ogilla Utsk:s
förfarande, emedan det är af den mest vådliga beskaffenhet
för framtiden; ty har man börjat med att advocera sig från
rättigheten att låta Utskrs förslag hvila, så kan man snart
derefter vilja bevisa, att det är grundlagsenlig! att vid första
riksdagen antaga ett grundlagsändrings-förslag. Sådant
har blifvit försökt tillförene till icke särdeles tillfredsställelse.
För mili del vill jag icke deltaga uti ett försök i motsatt
riktning. Skall ett förslag till grundlagsförändring undertryckas
vid den riksdag, då förslaget blifvit väckt, så måste
sådant ske inom Const.Utsk., men icke inom RiksStm;
och jag beklagar, att inom Ståndet propos. blifvit framställd
på den besynnerliga gemensamma tanke, att ett af Const.-  Utsk. tillstyrkt grundlagsförslag vore öfverflödigt, äfvensom
att Const.Utsk. upptagit ett sådant förklarande från Ståndens
sida och med anledn. deraf ifrågaställt alt Utskts förslag
kunde förfalla. I afseende på voterts-propostn Litt V. får
jag erinra, att efter det beslut R. o. Ad. fattat vid Litt. A ,
kommer densamma att förfalla. Jag protesterar mot hvarje
propos. till bifall af dessa förslag såsom grundlagsslridiga,
emedan jag anser att de väckta grundlagsförslagen böra
hvila till grundlagsenlig behandling vid nästa riksdag, oan
-
Den 19 September f. m.
sedt den inom RiksStm uttryckta gemensamma tanken att
de böra förfalla.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: Den siste värde
talaren har vidhållit sin gamla princip att neka RiksSt:n
rättighet att genast afslå ett af Const.Utsk. afgifvet förslag
till ändring i grundlag. Jag anhåller, att på en gång få
upptaga de skäl talaren nu anfört, så väl som dem han vanligtvis
i dylika frågor plägat anföra. Talaren sade, att det
i grundlagen är R. St. förbjudet att besluta öfver grundlagsfrågor
vid den riksdag förslaget blifvit väckt. Jag skall
derföre utbedja mig att få uppläsa några ställen af grundlagarna,
för att bevisa att med beslut öfver grundlagsfrågor
förstås allestädes just den åtgärden, hvarigenom R. St. antingen
för deras del till lag antaga grundlagsförslag eller
ock förkasta detsamma, nemi. vid den sednare riksdagen.
Uti 56 §:n 2 mom. Reg.F:n heter det t. ex.: ”Tillstyrker
Const.Utsk. hvad en riksdagsman hos detsamma i sådant afseende
föreslagit, eller utlåter sig Utsk. med till- eller afstyrkande
å en af Konungen i lika ändamål gjord propos.,
varde Utsk:s yttrande vid samma riksdag öfverlemnadt till
R. St., hvilka vid densamma må derom kunna öfverlägga
men icke vid densamma besluta.” Med besluta menas här
att antaga till lag. I fortsättningen af §:n heter det: ”Göras
i R. St:s plena icke några anmärkn:r emot Const.Utsk:s
yttrande, hvile detsamma såsom ett R. St:s utlåt., hvaröfver
först vid nästa riksdag, och då endast med ja eller nej skall
kunna beslutas." Här står ordet "besluta" i samma mening
och på samma sätt uti 81 §:n Reg.Ftn uti följande föreskrift:"
R. St. må icke å den riksdag då Utsk. någon sådan
ändring föreslår, utan först å den nästföljande, derom
besluta." Vidare heter det: "Tillstyrker Utsk. hvad Konungen
föreslagit, hvile frågan till nästa riksdag, då R. St.
skola sitt beslut derom fatta. Afstyrker Utsk. Konungens
propos., då må R. St. genast kunna antingen denna propos.
afslå eller ock afgöra att de vilja öfver densamma å nästföljande
riksdag besluta." Här står således i samma period
lahult både om att afslå och besluta. Sjelfva detta afslag
skulle väl enl. Frih. Cederströms mening också vara ett
beslut; men del synes tydligt, att det ordet icke är nyttjadt,
då fråga är om att afslå ett grundlagsförslag, utan nyttjas
endast för att uttrycka det definitiva afgörandet. Enahanda
är förhållandet uti 29 §:n Riksd. Ordin, som stadgar: "Const.-  Utsk., som utgöres af 24 ledamöter, tillkommer att, i den ordning
Reg.F:n föreskrifver, granska Rikets grundlagar samt
upptaga frågor och till plena afgifva förslag om ändringar,
förbättringar och förklaringar deraf, hvaröfver Ståndens ledamöter
vare obetaget att in pleno yttra sina tankar,
nien R. St. ej förr än å den nästföljande riksdagen må
besluta.” Med besluta menas äfven här att antaga til!
Den 19 September f. na.
493
Itig. Det andra skälet hvarföre man velat bestrida R. St.
rättighet att kunna förkasta ett förslag af Const.Utsk. vid
samina riksdag då det blifvit väckt, plägar vara det, att 56
§:n 2 inom. Reg.Fin stadgar, att utlåtandet skall hvila
till R. Sirs afgörande vid påföljande riksdag, och att förslaget
följaktligen, sedan det en gång är väckt, icke kan tillintetgöras
vid första riksdagen. Till besvarande häraf får
jag erinra, att utlåt, skall hvila, såvida resultatet af behandlingen
blir något utlåtande. Enligt 6o;de §:n Reg.Frn hörer
till bevillningen jemväl 1 a n d 11 u II s - a f g i f t e r n e. Men
sedan R. St. upphäft landltullen, så kunna några I and (tullsafgifter
icke uppkomma, oaktadt landttullen står i grundlagen
upptagen bland bevillningen. Och på samma sätt förhåller
det sig med det uti 56 §:n Reg.Frn omnämnda utlåtande,
hvilket kommer att hvila lill den påföljande riksdagen,
såvida ej detsamma vid första riksdagen af R. St.
t i 11 intetgöres. — Slutligen vill jag nämna, att det nu icke är
första gången, sorn Const.Utsk., på sätt som skett, tillämpat
våra grundlagar och läst dem riktigt; utan vid sjelfva den
riksdagen, då 2 morn. uti 56 §:n Reg.Frn antogs, tillämpades
grundlagen på samma sätt. Vid 1815 års riksdag, kort
efter det nämnde mom. uti 56 §:n Reg.Frn var antaget, afslog
nemi. R. o. Ad. dea 14 Juli en af Const.Utsk. tillstyrkt
ändring uti 4 §:n Reg.Frn, och Const.Utsk. tvekade då icke
att den 20 Juli föreslå sakens afgörande i förstärkt Const.-  Utsk., i den händelse R. o. Ad. icke ville frånträda sin anmärkning.
Utsk. handlade då på samma sätt som nu, och
jag förmodar derföre att R. o. Ad. icke finner någon tvekan
vid att bifalla Const.Utskrs förfarande i denna del.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Jag anser Hr Ce
derschjöld
hafva så riktigt utfört bevisningen för den sats,
lian yrkat, att jag har nästan intet att tillägga. Jag vill
blott hemställa, huruvida det vore lämpligt att enskild motionärs
framställningar till Const.Utsk. skulle hafva mera
vigt än Konungens proposir, i fråga om grundlags-ändringar.
Sådana K. proposir, öfver hvilka Const.Utsk. har yttrat
sig, kunna afslås; skulle icke då andra framställningar
om förändring i grundlagarna, hvilka väckas antingen inom
Const.Utsk. af någon bland dess egne ledamöter eller af annan
riksdagsman, som dermed vändt sig till Const.Utsk., äfvenväl
kunna afslås vid den första riksdag, då de framkomma?
Den farhåga Frih. Cederström yttrat, mäste jag visserligen
respectera, emedan jag sett honom, på den riksdag
som antyddes, med ganska ringa understöd strida för grundlagens
helgd. Men jag tror likväl, att just det sätt att behandla
grundlagsfrågor, som nu yrkas, är det säkraste hindret
emot all öfverraskning i beslutet; ty är det gifvet, alt
2ine riksdagars sammanstämmande beslut erfordras innan en
grundlagsförändring kan antagas, så måste det medföra större
4o4
Den ig September f. ra.
säkerhet att ett förslag icke antages för ögonblickets meningar,
utan på grund af fortfarande tänkesätt. .Skulle deremot
en grundlagsförändring, hvilken t. ex. vid denna riksdag
allmänneligen ogillades, likväl böra hvila till nästa riksdag,
derföre att Const.Utsk. vill så hafva det, så kunde det
hända, att då antogs lill grundlag hvad de fleste Stånden
vid denna riksdag hade ogillat. En sådan sammanstämmande
mening, som grundlagen åsyftar, skulle då icke hafva
ägt runi.
Jag torde icke behöfva säga, sedan Hr Cederschjöld detsamma
redan yttrat, att ordet besluta, sorn Frih. Cederström
åberopat, icke kan, då man jemför det med alla särskildta
ställen, der det förekommer och med sammanställningen
af andra ord, betyda något annat än antaga
eller afgöra. Jag tillstyrker således att R. o. Ad. måtte,
nied vidblifvande af sitt beslut i sjelfva hufvudsaken, godkänna
det förslag till voter:s-propos., som Const.Utsk. uppgifvit.
Frih. Cederström: Den siste talaren har ansett Hr
Cederschjöld hafva fullständigt bevisat sin åsigt i det yttrande
han nyss afgaf. Den siste talaren tiar jemväl frågat om
enskild riksdagsman skulle äga bättre rätt än Konungen i
fråga om förslag till grundlagsförändring, om Ständerne icke
skulle kunna afflå en riksdagsmans motion, till förändring i
grundlagen på samma riksdag sorn den väckes, då de hafva
denna rättighet i afseende på en K. propos. i sådan syftning.
Den värde ledamoten har dervid förbisett, att Ständerne
icke äga rättighet att afslå en så beskaffad K. propos.
, med mindre Const.Utsk. afstyrkt densamma; har deremot
Const.Utsk. tillstyrkt densamma, så skall den hvila,
om ock alla 4 Stånden dertill svarade nej, ty i hela grundlagen
finnes ej en bokstaf, som bestrider att en Konungens
propos. till grundlagsförändring, äfven ogillad af alla 4 Stånden,
skall hvila till påföljande riksdag, så framt Const.Utsk.
tillstyrker densammas antagande, utan tvertom innehåller
Si §:n Reg.Ftn bestämdt, att en Konungens propos. till ändring
i grundlagen, som Utsk. tillstyrkt, skall hvila till nästa
riksdag, men afstyrker Utsk. hvad Konungen föreslagit,
då kunna R. St. den genast afslå eller besluta att den skall
hvila. Ett annat förhållande äger rum med enskild riksdagsmans
motion om grundlagsförändringar, deni kan Coust.-  Utsk. sjelf undertrycka, utan att behöfva meddela det till
Ständerna. Hvar finnes i grundlagen något ord om den
tanka, Hr Cederschjöld framkastat 0111 2:ne riksdagars sammanstämmande
beslut? Jag känner icke något dylikt. I
afseende på förslag till grundlagsförändring, väckt inom
Const.Utsk., så uppkommer ingen våda af att de hvila; men
deremot kan den blifva ganska stor af deras undertryckande
genast. Grundlagsstiftaren har, med förutseende deraf
Den 19 September f. m.
495
ntt lättsinniga förslag lill ändringar i grundlagen kunna uppkomma,
derför icke ensamt bestämt uppskof med deras afgörande
till en kommande riksdag, utan ock att alla fyra
RiksShn och Konungen skola vara enige om förändringen.
Från sådana synpunkter utgången, är lagstiftningen klar;
från sådana som Hr Cederschjöld den framställt, blir den
advocatorisk och kan tillämpas godtyckligen, så väl af Ständerna
sorn af ConstUtsk., hvilket kan slutligen föranleda
dertill, alt man ej förstår den lag, hvarefter man
skall lefva. Man har frågat hvaruti sjelfva heslutet skall bestå:
svaret dertill igenfinnes i grundlagen, som säger, att det
skall bestå i ja eller nej. Detta ja eller nej måtte betyda
bifall eller afslag, och icke något annat. Detta ja eller nej
får ej afgifvas förr än vid en kommande riksdag, så framt
det ej är en K. propos., som Utsk. afstyrker; men om
deremot Utsk. tillstyrker denna propos och hela Representationen
äfven mangrannt skulle anse densamma riksförderfiig,
äger Representationen dock ingen förmåga att få
den afslagen vid samma riksdag som den framställts.
Jag ämnar icke vidare yttra mig i frågan; den som
icke vill förstå våra lagar, han kan låta bli det.
Hr Lefren, Joh. Pehr: Jag delar icke den åsigt,
som den siste talaren hos oss så ofta och så ihärdigt i denna
fråga framlagt; men då saken är af vigt, så anser jag
mig äfven böra uttala det enda skäl jag har att anföra mot
honom till styrka för Utsk:s åsigt; troende det skälet vara
tillräckligt. Det första stället i grundlagen, der fråga af
denna beskaffenhet behandlas, är 56 §:n Reg.F:n. Der förefalla
i §:ns 2 mom trenne förhållanden i afseende å grundlagsfrågor.
Antingen är Konungen den som har föreslagit
en grundlagsförändring, eller är det en enskild riksdagsman,
som föreslagit den, genom dess inlemnande till Const.Utsk.
eller ock är det Const.Utsk. sjelf, som på grund af sin motionsrätt
i sådana frågor, framställt förslag derom. När nu
Const.Utsk. har rättighet att genast undertrycka ett förslag,
som är framlagt af enskild riksdagsman, så måste ju deraf
vara en gifven och klar följd, att om Utsk. icke så gör,
utan upptager den enskilde riksdagsmannens förslag, så har
Utsk. försatt sig i samma förhållande, som om det sjelf föreslagit
saken. Det är icke blott ett väckande af frågan,
som äger rum, då enskild riksdagsman adresserar sig till
delta Utsk. med förslag till en grundlagsförändring, ty om
Utsk. icke undertrycker den väckta motionen, så afgifver
Utsk. ett betänk, derom till Ständerna, och då står detta
betänk, alldeles i samma förhållande, som om Const.Utsk.
sjelfmant skulle hafva ett sådant betänk, framlagt. Enär
det nu är gifvet och i förutnämnda 56 §:s 2 mom. tydligen
uttaladt, att för ett förslag till grundlagsändring, som
enskild riksdagsman väckt och hvaröfver Const.Utsk. sig ytt
-
Den ig September f. m.
rat, behandlingen deraf bör vara sådan, som nuvar. Const.-  Utsk. i förevar, fråga föreslagit, nemi. att hvila till nästa
riksdags afgörande; så måste deraf vara en följd, att det är
ett betänk., som Utsk. godkänt, efter det icke har undertryckt
saken, som på det sättet kan behandlas. Om Utsk.
kominer fram med ett eget betänk., icke föranledt af enskild
riksdagsmans framställning, hvaruti ligger då den lagliga
grunden, att Utsk. skulle till sitt eget verk hafva ett
så stort förtroende framför den enskilde mannens förslag,
som icke kan framkomma, utan att Utsk. gifvit sitt tillstyrkande
deråt, att Utsk. skulle kunna tvinga alla 4 Stånden
att låta på deras bord hvila ett grundlagsförändrings-förslag,
som vore det mest absurda man kan tänka sig? Jag vill ej
namna ett exempel, för alt visa huru orimligt det vore.
Hela Europa skulle kunna få kännedom om, att den Svenska
Representationen låtit till ett möjligt antagande efter 5
år hvila ett grundlagsändrings-förslag af den mest scandalösa
beskaffenhet, så att man skulle få skämmas i 5 år. Huru
vill man påstå, att t, ex. den grofsta dumhet, framställd eller
understödd af Const.Ulsk., mäste hvila på Ständernes bord
till nästa riksdag, och att alla 4 Stånden icke ägde förmåga
att undertrycka en sådan dumhet vid första riksdagen som
den framställes? Kan det rimligen vara lagstiftarens mening
att lägga i ett enda Utskts hand en större portion af makt
än hos alla 4 RiksSttn tillsammantagna, af hvilka detta så
mäktiga Utsk. dock endast utgör en delegation? Så har jag
ej kunnat fatta grundlagen, och beklagar, om någon finnes,
som på allvar vill tillägga ett Utsk. en sådan despotisk makt.
Yi hafva nog ändå skäl att klaga öfver hårdheten hos Ulsk:n,
så att det nu är desto mindre skäl att tillägga Const.Utsk.
en absolut envåldsmakt öfver Rikets 4 Ständ, sora detta
Utsk. är sjelft af motsatt tanke till ägandet af en sådan
makt, hvarföre jag också håller Utsk. räkning; tillstyrkande
bifall lill hvad föreslaget blifvit.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade,
på sätt Const.Utsk. föreslagit och i öfverensstämmelse
med borgare- och BondeSttns beslut, låta Utsk:s förslag hvila
till afgörande vid nästa riksdag.
Ropades ja och nej.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. behagade
vidblifva sitt förut fattade beslut.
Ropades ja.
Uppå derefter framställd propos. godkände R. o. Ad.
de under litttris B. och C. föreslagna voter:s-propos;r.
Likaledes, och för den händelse att något af de öfriga
Stånden icke skulle medgifva, att de båda förslagen finge
åt
-
Den ig September f. m.
497
åtskiljas, godkände R. o. Ad. äfven de föreslagna voter:sproposrna
litt:is A. och D.
Anvo föredrogs Const.Utsk.'s den 5 och 9 dennes på
bordet lagda meni. N:o 35, i anledn. af två Stånds återremisser
på meni. jM:o 20.
Upplästes ett nu ankommet prot.utdr. från PresteSt. af
denne dag, af innehåll att Ståndet återremitterat meni. N:o
35, med deu af Ståndet såsom dess gemensamma förklarade
tanke, att Ståndet, med frånträdande af den redaction, som
det föreslagit till ändring af sednare perioden i 34 §:n
F:n, deremot biträdt den af R. o. Ad. i detta hänseende
uppgifna.
Då Hr Frih. o. Landtm, började framställa propus,
å Utsk:s inbjudning att R. o. Ad., med frångående afsina
anmärkntr, måtte foga sig efter de MedStånd, som låtit förslaget
hvila till nästa riksdag, anmälte sig
Hr von Hartmansdorff, Äng., och vttrade:
Jag torde få erinra detta H. Stånd, att den förändrade
redactionen, uppgjord af Hr von Troil, antogs på den grund,
att derigenom skulle lemnäs Konungen ett vidsträcktare tillfälle,
än 1111 gällande grundlag medgifver, att välja sina rådgifvare.
Jag hoppas således att R. o. Ad. desto hellre måtte
vidblifva sitt en gång fattade beslut, som PresteSt., enligt
det nu upplästa prot.utdr., funnit riktigt att sig med R. o.
Ad. förena; i följd hvaraf nu i förstärkt Const.Utsk. kominer
all röstas endast mellan R. o. Adis samt PresteStts beslut
å den ena sidan samt Borgare- och BondeStms beslut å
den andra.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
antaga den gjorda inbjudningen af Gonst.Utskottet.
Ropades nej.
Då nu (råga blef om godkännande af de föreslagna voter:s-pr
o positionerna, yttrade
Hr Lefren, Joli. Pehr: Sedan PresteSt., enl. hit
inkommet och 1111 uppläst prot.utdr., med frångående af sin
först yttrade lanke, förenat sig med R. o. Ad., så synes mig
att R. o. Ad. lärer vara satt i nödvändighet att återremittera
betänk., emedan helt andra propostr än här föreslås,
måste uppsättas, enär dessa röra PresteSt., under förutsättning
att antingen R. o. Ad. eller PresteSt. skulle ingå på de
andra Ståndens beslut.
Hr von Hartmansdorff: Sista meningen i Const.-
Ulsk:s betänk, utvisar att någon ålerremiss icke behöfves.
Der står nemi.: "skulle ettdera af de båda återremitterande
Stånden antaga Utsk:s inbjudning om de gjorda anmärknin13
H, 63
Den ig September f. m.
galnas frångående, men det andra deremot vidblifva sin mening,
så kominer denna alt blifva conlra-propos. i den lörsta
voteringen, och nv votering att således göras obehöflig.
Hr L efren: Jag frångår min anmärkn.; jag förbisåg
hvad Hr von Hartmansdorff nu upplyst.
Hr Ribbing, Bengt: Jag undrar, om ej de 2 sisle
lalarne misstagit sig. Hur står nemi. i sista punkten: ”skulle
ettdera af de båda återremitterande Stånden antaga Utsk:s
inbjudning om de gjorda anmiirkningarnes frångående, men
det andra deremot vidblifva sin mening, så kommer denna
att blifva contra-proposition. De gjorda anmiirkningarnes
frångående, innebär det också ett ingående på de 2 andra Ståndens
beslut? Jag är ej ratt säker härpå.
Hr von Hartmansdorff: I händelse ett af de återremitterande
Stånden skulle frångå sin mening och antaga
TJtsk:s, så vore 3 Stånd ense om den ja-propos., som Con-I.-  Utsk. uppgifvit, och då funnes blott ett Stånd för nej-propos:n,
eller den sorn Utsk. omförmäler i sisla punkten. Nu
är skilnaden blott den, alt 2 Stånd vidblifvit ja-propos:n och
2 Stånd omfattat contrn-proposM. Slutföljden kan således
icke blifva någon annan, än jag nyss uppgifvit.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att, då PiesteSt. förenat
sig med R. o. Ad., R. o. Ad. torde finna, att propus,
icke kunde framställas till bifall å de voter:s-propos:r, som
Const.Ulsk. föreslagit; men då Utsk. tillika föreslagit, att,
i händelse ett af de återremitterande Stånden frånginge sin
mening, voter:s-propos:n skulle komma att blifva sådan, att
ja-propos:n blefve den af Utsk. föreslagna förändring och
nrj-propos:n den mening, som det af de återremitterande
Stånden hyllat, hvilket icke fränträdt sin mening, hemställde
Hr Landtm., om R. o. Ad. behagade bifalla detta förslag.
Ropades ja.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde vidare, örn R. o.
Ad. ansåg återremiss nödig för uppgörande af denna votertsproposilion.
Ropades nej.
Föredrogs ånyo Const.Utsk:s den 5 och 9 dennes på
bordet lagda mein. N:o 36, ang:de R. o. Ad:s återremiss på
mein. N:o 21.
Hr von Hartmansdorff, Aug : Förhållandet med
detta mål är detsamma som med det förra. R. o. Ad. fattade
sitt beslut genom votering: jag anhåller alt R. o. Ad.
måtte detsamma vidblifva och »antaga Utsk:s förslag till voterts-proposition.
Uppå derefter framställda propos:r fann R. o. Ad. icke
Den 19 September f. m. ijgg
för godt att antaga den af Utsk. gjorda inbjudning-, men
godkände den föreslagna voter:s-propositionen.
Likaledes godkände R. o. Ad. den voteids-propos. , sorn
af Coust.Utsk. blifvit (öreslagen uti dess den 5 och g dennes
på bordet lagda meni. JNT:o 37, i anledn. af erhållen
ålerremiss på mein. N:o 2a.
Föredrogs ånyo och bifölls Råneo- oell LagUtsklns den
5 och g dennes på bordet lagda betänk. N:o 2, i anledn. af
väckta frågor örn upphäfvatnle af förordningen den 27 April
1742 och förklaringen den 4 Juli >74^» ang:de förbud emot
guld- och silfvermynts utförande utur Riket, samt nedsmältande
och förvandlande deraf.
Till pröfning företogs Banco- och LagUtsktns den 5 och
g dennes på bordet lagda utlåt. JN:o 3, i anledn. af väckt
motion 0111 uppliäfvande af K. förordningen den 2 Maj 1747»
angtde strå dets skärpande för deni, sorn föröfva svek och
bedrägeri med bankens sedlar.
Frih. Cederström, Anders: Utan att nu ånyo vilja
orda otn de åsigter, sorn föranledt mig all väcka den motion,
i anledn. hvaraf LagUtsk. afgifvit nu föredragna betänk.
, anhåller jag blott att få åberopa den reservation jag
i anleda, deraf afgifvit, och som finnes betänk, vidfogad,
under anhållan att detsamma, på de skäl der äro anförda,
varder ålerremitleradt.
Hr Bråkenhjelm, Pehr Reinh.: Jag skulle ej anse
att något vunnes genom en ålerremiss af detta betänkande.
Utskts plural i tets tanke är bär nedlagd och blir troligtvis
icke ändrad endast på de skäl, sorn i reservationerna äro
åberopade, emedan dessa skäl varit använda inom Utsk. emot
dess beslut. Det innebär således en oformlighet att återremittera
ett betänk, endast på grund af reservationer, emedan
dessa förut äro kända af Utskottet. Det hufvudsakliga
skäl, hvarföre jag tillstyrkt afslag å motionen, är, att ett
bifall å densamma skulle haft till påföljd, att ansvaret (ör
bancosedlars efterapning och förfalskning, som nu finnes
tryckt på hvarje sedel, skulle upphöra eller mildras; och
denna mildring skulle varseblifvas på hvarenda 8-sk., som
löper omkring i landet. En helt annan sak är att första
gängen stadga ett såJaut straff, sorn det ifrågavar., och helt
annat, att, sedan det i många år varit tillämpad!, upphäfva
detsamma. Allmänheten får ett annat begrepp 0111 sjelfva
saken, och förfalskningarnes mängd torde tilltaga, 0111 straffet
mildras. Af sådana åsigter tillstyrker jag bifall till Utsk:s
betänkande. — Vore frågan att för första gången stadga ett
straff för dylika förbrytelser, som här äro i fråga, så vore
Soo
Den 19 September f. m.
jag visserligen af samma tanke, som motionären; men då
det nuvar. straffet varit så länge tillämpad!, då det är af
en livar bekant att den, som eftergör en bancosedel, bäti
varder hängd; så är det älventyrligt att på bvarenda sådan
sedel förkunna allmänheten att detta straff är borttaget.
Hr Ribbing, Bengt: Jag biträder Frih. Cederströms
anhållan om återremiss, icke allenast på de grunder han och
öfrige reservanter anfört, utan äfven derföre, att den lag,
som utsätter att en sedelförfalskare skall varda hängd, icke
mera tillämpas. Vöre vi i det stadium af civilisation, att
en sådan lag tillämpades, så skulle jag icke begära återremiss:
men då jag i allmänhet anser det vara illa, att sådana
lagar finnas, som icke tillämpas, emedan derigenom endast
uppkommer en större laglöshet, lin om lagen vore sådan
att den tillämpades; så tillstyrker jag återremiss, med
begäran att- straffet måtte lämpas efter brottets beskaffenhet.
Hr Rosenblad, Bernh.: Jag delar, livad mig angår,
Utsk:s tanke, att för en så grof förbrytelse, som sedelförfalskning,
är det vådligt att borttaga dödsstraffet, om än
det icke tillämpades. Det har dock i sednare tider blifvit
tillämpadt och skulle måhända i en för icke längesedan inträffad
ryktbar casus, om ej andra omständigheter inträffat,
kommit att tillämpas. Men för alt få frågan snarast afgjord,
anhåller jag att få veta huru de öfriga Stånden afgjoi t detta
betänk., ifall sådant blifvit bekant till följe af ankomna
prot. utdrag.
Underl. Ridd.Secret. tillkännagaf, att prot.utdr:n väl
icke för ögonblicket vore till hands, men att anteckningen
i diarium utvisade, alt de tre öfriga Stånden bifallit Bancooch
LagUtskms utlåt. N:o 3.
Uppå derefter framställd propos. blef detta utlåt, äfven
af R. o. Ad. bifallet.
Ånyo föredrogs Banco- och LagUtsk:ns den 5 och t)
dennes på bordet lagda betänk. N:o 4» • anledn. af väckta
frågor, dels om upphäfvande af nu gällande stadgande, att
3:dje uppbudet icke må meddelas å i banken pantsatt fastighet,
förrän lånet blifvit slutbelaldt eller omsatt, dels ock
om åläggande för banken att till vederbör, domare årligen
aflemna förteckningar på intecknade fordringar.
Hr Rosenblad, Bernh.: Jag delar den tanke, som
i reservationerna uttryckes, alt det är betänkligt att borttaga
från banken den rättighet den äger. Det är af mycken
vigt för banken att känna hvilka som äro dess gäldenärer,
och detta skulle banken upphöra alt känna, 0111 ifrågavar.
stadgande borttoges. Deremot vill jag medgifva , att det kan
vara besvärligt för domarena att verkställa stadgandei, livar
-
Den 19 September f. m.
5oi
före också en mängd exempel förefinna;, att de icke iakttagit
föreskriften. Jag tror derföre, att örn Petter Pehrssons
förslag bifölls alt banken borde tillställa vederbör, domare
förteckningar å ägande inteckningar inom hvarje domares
jui isdiction, så blefve alla möjliga anlednir till billiga
klagomål öfver denna företrädesrätt undanröjda , och på
denna grund anhåller jag om återremiss.
Hr Ribbing, Bengt: Jag tror att IJtskts betänk, bör
antagas, ty om det ej skulle antagas, så återstår en mängd
olagenheter vid faslighelshandel. Det finnes personer, som
tillhandla sig fastigheter med intecknad bancoskuld; de innehafva
t. ex. förmynderskap och kunna icke få emottaga
bancolånet, med mindre än att först blifva qvitt förmynderskapet.
Omkostnaderna och omgångarna blifva många, ulan
att egentligen gagna till något. Jag tror att man ej bör
afse bankens öfverflödiga säkerhet, ty efter nuvar. författning
belånas fastigheter så lågt, att någon fara icke kan för
banken uppstå, om än den förmån banken hittills haft
skulle försvinna, och dessutom är i många domsagor hela
författningen bortglömd, utan att deraf någon skada limat;
och skulle banken verkligen lidit förlust till följd af någon
uraktlåtenhet å någon domares sida, så har den varit så
ringa, att den ingalunda kan jern föras nied dé stora olägenheter
för faslighetshandel, som ifrågavar. stadgande medför.
Jag tillstyrker således bifall till Utsk:s betänkande.
Hr Bråkenhjelm, Pehr Reinh.: Det är just det af
den sista talaren anförda skälet, som för mig innebär ett
skäl till motsatta åfsigter, nemi. det belopp, hvartill egendomar
i banken få belånas. Jag får nemi. tillkännagifva, att
BancoUtsk. medgifvit och beslutat, att till Ständerna hemställa,
alt fastighet å landet må hädanefter belånas till densammas
halfva taxerlsvärde. Tillstyrkandet i detta betänk,
hvilar på förutsättningen, att belåningen skulle förblifva på
dess nuvar. fot. Då deremot Utsk. numera beslutat ingå
lill Ständerna med förslag att förändra principen i afseende
å maximi beloppet för fastiglietsbelåningen; så följer deraf,
att det argument Utsk. anfört: ”att vid egendoms belåning
i banken afseende uteslutande göres å pantens beskaffenhet
och ograverade värde, samt att icke några sådana omständigheter
med panten eller lånesökanden förefinnas, ,soin kunna
förringa bankens företrädesrätt till betalning ur pantförskrifna
fastigheten, utan att lånesökandens större eller mindre
vederhäftighet för öfrigt tages i betraktande, hvadan
ock lån mot sådan pant till hankens betryggande mot förluster
icke meddelas till högre belopp, än som motsvarar en
inskränktare del af fastighetens taxeringsvärde” — nu upphörer,
enär Utsk. tillstyrker Ständerna £ taxer:svärdet såsom
maximum för belåningen. På denna grund tillstyrker jag
alt betänk, mätte återremitteras, och föreslår att Hr Rööks
5oa
Den 19 September f. mi
reservation blefve lagd till grund för Ständernes beslut. —
Det ur klart, att antages detta betänk. nu, innan Stiinderne
afgjort huruvida de vilja besluta belåningsrätlen till en egendoms
halfva taxertsvärde, eller förblifva vid det ganda, som
bestod af ^:del, så kommer sådant att utöfva ett stort inflytande
på den sednare frågan, och mig skall det qvitta lika,
antingen Ståndet skulle vilja återremittera eller uppskjuta
afgörande! af detta betiink. lill dess frågan om maximibeloppet
af belåningsrätten blifvit afgjord. Jag tillstyrker
emedlertid åter remiss.
Hr Stuart, Carl Gustaf: Äfven jag yrkar återremiss.
Jag medgifver visserligen, alt vid ett eller annat tillfälle
kan det medföra olågenheter och besvär för en köpare,
att, innan 3:dje uppbudet erhålles, vara nödsakad söka transport
i banken af det lån, som banken å den köpta egendomen
beviljat; men deremot är det också för köparen en obestridlig
lättnad vid köpevillkorens fullgörande, att ett sådant
lån finnes å den köpta egendomen. Jag tror således, alt
i delta fall olägenheter och fördelar kunna ungefärligen motsvara
hvarandra. Det skäl, som isynnerhet föranleder mitt
motstånd till förslaget, är dock det äfventyr, hvarför banken
härigenom blefve utsatt, särdeles hvad stadsegendomar
beträffar, hvilka egendomar äro af mycket obestämdt värde
och ingalunda kunna anses innefatta en tillräcklig realsäkerhet
för långifvaren, ulan fordras derjemte till haus
betryggande onekligen särskild personalsäkerhet. En talare
har redan tillkännagifvit, att hädanefter kommer sannolikt
ifrågavar. stadgande att för banken blifva af större vigt än
förut, såvida bancolånen, på sätt Utsk. tillstyrkt, varda meddelade
till högre belopp i förhållande lill taxertsvärdet, än
tillförene. En annan talare har sagt, att den skyldighet som
åligger domaren att iakttaga, innan 3:dje uppbudet beviljas
å inköpt och med bancolån behäftad egendom, vore inom
vissa domsagor bortglömd. Jag tviflan likväl derpå, helst
domarena skulle äfventyra alltför mycket, om de uraktläto
iakttaga hvad 1768 års förordn. i detta afseende föreskrifver.
För öfrigt anser jag mig böra fästa uppmärksamheten derpå,
att den ifrågasatta fördelen för banken icke mätte vara
så IiUgi 11lig, som man låter påskina, alldenstund de flesta
cassör, sorn i sednare tider erhållit K. reglementen för sin
utlåning, alltid förbehållit sig samma slags förmån, som banken
i berörde hänseende från gammalt varit tillerkänd. Men
då banken åtnjuter denna förmån, så anser jag deremot, lika
med Hr Rosenblad, att banken bör vid hvarje års slut
meddela vederbör, domare uppgifter på de under hvarje domares
jurisdiction belägna och för bankens läkning intecknade
egendomar, på det att domslolarne, för meddelandet af
fastebref, må hafva lättare att controllera förhållandet med
dylika inteckningar. Jag anhåller om ålerremiss, samt, i hän
-
Den 19 September f. m.
5o3
delse af bifall dertill, att dessa anmäikn:r må densamma
ål löija.
Hr Stråle, Nils Willi.: Anledningen hvarföre ban
ken
från början undfått rättigheten alt erhålla den underrättelse,
sorn nu omtalas, var egentligen den, att vid den
tiden (illinos inga bestämda föreskrifter, att vid concurs eller
utinätnings-auclion banken skulle underrättas, att försäljning
af egendomen, hvari banken bade inteckning, koinme
i fråga, hvarigenom banken, då en sådan egendom, behäftad
med bancolån, såldes till annan person, sorn sedermera gjorde
concurs, kunde, i okunnighet derom, komma i äfventyr
att förlora sina penningar. Banken borde således blifva underrättad
om hvem sorn vore ägare af pantén, på det alt
banken kunde bevaka sin räll, när sådant koni i fråga; men
sedan det i concurslagen blifvit föreskrifvet, att inteckningshafvare
alllid skola erhålla särskild kallelse, då ägare till
intecknad egendom göra concurs, så kan jag ej inse i hvad
måtto något äfventyr för banken skall kunna uppstå, 0111
det hittills gällande stadgandet angille hvad sorn iakttagas
bör då 3:dje uppbudet beviljas på inköpt fastighet, deri banken
äger inteckning, numera skulle upphöra; ty så länge
afbetalning af ränta och capital ordentligen fullgöres, måtte
det vara likgiltigt för banken hvilken som rår om egendomen.
Iakttagas deremot icke afbetalningarna ordentligen,
så kominer det till lagsökning, och då måste ägaren höras
deröfver, hvarefter domen går för sig, ehvad den ene eller
andre rår örn egendomen. Emedlertid har, i följd af denna
bankens ägande rättighet, inträffat, alt många directioner
för andra cassör, hvilka sett denna föreskrift för banken,
äfven trott, att det för dessa cassors säkerhet vore af nöden
att hafva samma rättighet som banken i delta fall, samt
derföre begärt och erhållit rättighet att blifva underrättade
när egendomar, hvilka häfta för skuld till dessa cassör, försaljas.
Sådana ansökningar om en dylik rättighet hafva
småningom ökats; man har tänkt, att när den ena cassadireclin
lått denna förmån, kunde icke den andra förnekas
densamma. Visserligen har man föreduifvit, att den cassadirection,
sorn ville åtnjuta denna rättighet, bolde sjelf tillställa
domaren en förteckning på de egendomar, hvari cassan
äger inteckning inom hvarje särskild domstols ju risd i c—
tion, på det att stadgandet med mera säkerhet skulle kunna
iakttagas, men man har derigenom funnit att domarenas göromål
skulle ökas, ulan att man kunde anse något verkligt
ändamål dermed vunnet, hvarföre, då på sednare lider sådana
frågor i Högsta Domstolen förevarit, denna grundsats
äfven der blifvit tillämpad, och man har frågat: örn det
erfordras att erhålla sådana underrättelser från domstolarna,
hvarföre skall rättigheten dertill endast tilläggas banken och
särskilda cassör? Hvar och en synes vara lika berättigad
5o4
Den 19 September f. m.
att erhålla samma rättighet, och på detta sätt skulle slutligen
hvarenda inleekn-.s-hafvare kunna begära och icke med
skäl kunna vägras att erhålla samma rättighet som banken.
En hvar torde finna hvilka ökade göromål för domstolarna
delta skulle förorsaka. Jag har icke hört någon kunna säga
hvaruti äfventyret för banken egentligen skulle ligga, om
denna rättighet borttages; ty så länge afbetalningarna så till
capital som ränta, enl. hvad jag förutsagt, ordentligen fullgöras,
qvittar det banken säkerligen lika mycket hvem som
är ägare af den egendom, hvari banken har inteckning;
och uppstår concurs, så lemnäs uppgift på egendomsägarens
namn.
Hr Ribbing: Man har här omtalat fördelarna af bancolån:
det är visserligen en stor fördel att hafva dessa lån,
men sådana som föreskrifterna nu äro, blifva fördelarna
mindre än de kunde vara. Man har i allmänhet vid denna
riksdag funnit alt jordbruket isynnerhet behöfver någon
hjelp; olyckligtvis är det så här i landet, att när man på
ett sätt hittar på att upphjelpa någon näring, så söker man
på ett annat sätt alt göra denna uppmuntran om intet. Så
är förhållandet äfven här. De ifrågavar. lånen äro visserligen
fördelaktiga; men de äro belastade med så många omständigheter
och former, att fördelarna af desamma reducera
sig till ingenting, helst då man annorstädes kan få låna
penningar till 5 proc.; ty lika gerna lånar jag penningar
af enskilda på 5 proc. sorn att taga ett bancolån. Man kän
ner
ganska väl hvad det kostar innehafvare af dessa bancolån,
som ej bo uti eller nära i grannskapet af Stockholm
att hålla sig commissionärer för inbetalning af räntor m. m.
Jag tror derföie det vore skäl att undanrödja någon enda
af de svårigheter, som vidlåda dessa lån. Äfven jag finner
otjenligt, att man för banken och vissa cassör skall skapa
undantagslagar i afseende på credilförhållanden, synnerligast
om man skulle finna att de icke äro alldeles nödvändiga;
och för min del kan jag ej finna hvartill detta skall
gagna. Den förändring, som är tilltänkt i banco-reglementet
att få i banken belåna egendomar till deras halfva taxertsvärde,
anser jag ingalunda äfventyrlig, då man väl vet, att
andra cassör och privatbanker utan tvekan belåna egendomar
till deras fulla taxertsvärde, utan att deraf för dessa cassör
eller banker försports någon förlust; än mindre kan då någon
förlust för Riksbanken uppstå, som ej lemnar lån till
högre belopp än till halfva taxerssvärdet å den egendom,
som för detta lån pantförskrifves. En talare har betviflat
min uppgift att i åtskilliga domsagor den ifrågavar. författningen,
eller den af d. 5 Febr. 1768, icke iakttages: jag skulle
dock kunna styrka denna min utsago med åtskilliga exempel
och uppgifva namnen på de domare, som förbisett samma
-
Den 19 September f. m.
5o5
tna författning, om jag ej dertill vore förhindrad af stadgandet
i 90 §:n Reg.F:n. Jag kail således ej annat än, i öfverensstämmelse
med mitt förra yttrande, begära propos. till
bifall å delta betänk., men vill icke heller motsätta mig
andras begäran om återremiss. Skulle, i afseende på stadsegendomars
intecknande, något undantag böra ske, tror jag
dock icke, att i afseende på jordegendomar någon risk kan
uppstå, och anhåller således, att, om stadsegendomar skola
undantagas, jordegendomar ej må blifva det.
Hr Rosenblad: Då den ifrågavar. rättigheten lemnades
banken, så, att dömma af den tidens riksd.handlingar,
lärer första anledntn dertill varit efterlefnad af Ständers
beslut, som bestämde att ett visst maximibelopp skulle få
utlånas på egendom eller 40,000 daler koppar- eller silfvermynt
— jag minnes icke sä noga hvilketdera, och det kan
ej heller göra något till saken, — som sedermera ansetts
motsvaras af 6,000 r:dr b:co. Hvad det nu gällande stadgandet
angår, får jag fästa uppmärksamheten derpå, att 0111
Bancostyreisen, eller rättare, bankens connnissariat icke skulle
känna hvilka som aro låntagare i banken, så skulle Ständernes
stadgande i öfrigt blifva ett fullkomligt chartek. — Att
så varit förhållandet, derpå skulle jag kunna framställa exempel,
om jag ej, likasom Hr Ribbing, i hvad han ville bevisa,
och äfven jag känner, att domare förglömt den skyldighet,
som dem i afseende å dylika uppgifter åligger, hindrades
derifrån af 90 §:n i Reg.F:n ; men utan afseende derpå
tror jag, alt stora betänkligheter uppkomma, om banken
sättes ur tillfälle att känna sina gäldenärer. Jag vill antaga
hvad jag icke känner, alt sednare concurslags stadgande, att
inteckningshafvare, när concurs inträffar hos den som lernnat
inteckning, skola derom underrättas, äfven sträcker sig
till vanliga års-proclamata; jag vill antaga detta, och alt i
afseende derå ingen våda skulle vara, om banken ej kände
sina gäldenärer; men vi hafva ägt ett exempel, hvarom 18J7
års revisionsberättelse talar, då en domare hade förgätit att
underrätta banken 0111 en inom hans domvärjo inträffad sammankallelse
af creditorer, i anledn. af concurs. Om Bancocommissariatet
fick se en kallelse af creditorer vid en uppstådd
concurs, utan att banken fick en sådan kallelse, i händelse
den till creditorerna afstådda egendomen vore för bankens
säkerhet intecknad, och denna egendom, under de 28 år som
ett bancolån kan räcka, hade öfvergått i flera andra händer,
hvad hade Bancostyreisen alt göra? Kunde styrelsen
undgå att inställa sig för att bevaka bankens rätt, oaktadt
kallelse från domaren utebli fv i t, eller kunde hon det icke?
Den styrelse, som ställt en oskyldig commissarie till ansvar
för förment försummelse af bevakning utaf en lös pant,
skulle troligtvis finna sig nödsakad att verkställa bevaknin
i3
H. 64
5oG
Den ig September f. m.
garna. Hvad skulle det icke göra för besvär för banken
och onödigt bryderi för domstolarna, emot alt fullgöra den
skyldighet de nu hafva, att underrätta banken om de förändringar,
som ske med dessa fastighetslån; och hvad olikheleu
mellan banken och den enskilde långifvaren angår,
får jag fästa uppmärksamheten på skilnaden mellan en inrättning,
som är skyldig att i 28 år låta lånet stå, eller en
enskild man, som kan säga upp sina meddelade lån när han
behagar, och som kan bevaka sina små affärer, — huru vidsträckta
de än må vara, dock små i jemförelse med bankens,
— bättre, än banken med sina tusende. Jag förnyar min
begäran om återremiss.
Hr Bråkenhjelm: Man har sagt, att så länge afbetalningarne
till capital och ränta ordentligen verkställas, så
betyder det ingenting 0111 banken är i okunnighet om hvem
som är dess gäldenär; men när inbetalningarna icke ingå ordentligen,
så hemställes, om ej det vore intressant för banken
att veta hvem som i sådan händelse bör åkäras för utbekommande,
antingen af hela lånebeloppet eller räntan. För
att kunna stämma, måste man väl också kunna adressera sig
lill något subject, någon individ. Man liar sagt, att fördelarne
af hancolån numera icke äro så särdeles stora, sedan
allm. räntefoten blifvit nedsatt, och lån kunna erhållas mot
5 proc., hvarigenom man äfven undginge de stora omkostnader,
som äro oundvikliga vid hancolån. Det är sannt, att
omkostnaderne för nya hancolån äro betydliga, så alt fördelen
af sådana på mindre summor är ingen, i anseende lill
kostnaderna dervid; ty de små lånen, nedgående ända till
i5o r:dr capitalbelopp, löpa de första åren med en ränta af
7 0 8 proc.; men detta gäller egentligen för dem, som först
upptagit länet, ty den som får detsamma på sig öfverflyttad!,
han får lånet mot de oförhöjda 4 proctn, och för honom
uppkommer ingen annan utgift än det årliga commissions-arfvodet
vid insättningarna af capital- och ränle-afbelalningarna.
BancoUtsk. inkommer till Ständerna oförtöfvadt
med förslag, att dessa insättningar icke skola göras
mera än en gäng hvarje år, hvaraf således en ännu större
lättnad för innehafvarne af dessa lån uppstår; och som innehafvare
af bancolån känner jag att omkostnaderna i coramissions-arfvode
vid dessa omsättningar bestiga sig till 1 rtdr.
Ilvad bankens förluster på fastighetslån beträffar, får
jag upplysa, att de för närvar, stiga till icke mindre än
33,ooo r:dr. Detta visar, att förluster hafva uppstått, och
icke så obetydliga som man tror. Revisions-berättelsen
sedan sista riksdag innehåller uppgift på ett hemman i Westergöthland,
behäftadt med bancolån, som blifvit såldt till
lägre belopp än |:delen af taxerrs-värdet, hvarigenom förlust
för banken uppkom. Jag förnyar min begäran om återremiss.
Den ig September f. ra.
Fnli. Cederström, Anders: Jng vill icke motsätta
mig återremiss, men anhåller att få besvara en joch annan
anmärkning. Först får jag anföra, alt då bancolån i fastigheter
ej få uppsägas, så är följden deraf, att om ägaren till
den inlecknade egendomen är en slarf, som försummar och
vanvårdar densamma, banken förlorar vida mer derigenom
att en dylik person nödgas bibehålla denna egendom oförsåld,
än att densamma, genom öfvergången till andra ägare,
måhända skulle komma i förbättradt skick. Man har sagt,
att banken utsattes för en stor risk genom att icke kunna
sina gäldenärer. Derför att en egendom, hvaruti banken
har inteckning, öfvergår lill annan person, bar väl ej banken
förlorat sin rätt bos den, sorn till banken utfärdade sin
skuldsedel på det erhållna lånet. Banken kan således alltid
vända sig till sedelutgifvaren, ifall egendomen uppgår vid
försäljning till ett värde, understigande det derpå erhållna
bancolånet. Man har sagt att banken drabbats af förluster,
och som exempel derpå anfört en egendom i Westergöthland,
som vid försäljning uppgått till mindre värde än det,
hvartill bankens fordran uppgick. Just detta bevisar, att
stadgandet tjenar till ingenting, ty då egendomen icke har
det värde, som motsvarar bankens inteckning, så lärer sällan
hända att banken hos gäldenären får fvllnaden, ehuru banken
alltid äger alt för återstoden vända sig till utgifvare!!
af skuldsedeln, hvilken, om han har något, ovillkorligen
mäste betala banken sin fordran fullt ut.
Hr Stuart: Den siste talarens försvar för Ulsk:s betänk.
har uppkallat mig. Han har trott att banken ägde
en alltid fortfarande och tillfyllestgörande personalsäkerhet
hos den, som upptagit fastighetslån i banken. I sådan händelse
vore bankens tjenstemän nödsakade att alltid följa en
sådan persons och hans rättsinnehafvares ekonomiska ställning
med sin uppmärksamhet, samt låta bevaka bankens
fordringar i alla sådana personers concurser, äfven om de
inträffat långt efter det desse försålt de egendomar, hvari
banken ägde inlecknade fordringar, Hvilka bevakningar väl
troligen icke komme att leda till någon synnerlig vinst för
banken, särdeles om lånen då icke voro till indrifning förfallna,
men deremot skulle medföra mångfalldigt besvär och
ökade göromål. Man torde icke kunna frånkänna personalsäkerheten
all vigt', och om det för hvarje fordringsägare i
allmänhet är nödvändigt alt känna hvilka personer aro hans
debitorer, — huru mycket mera behöflig måste då en dylik
kännedom vara för banken, som omöjligen kan, utan särskilda
uppgifter, hålla reda på de ombyten, sorn inträffa
med ägarne af omkring 6000 af densamma särskild belånade
egendomar? Nödvändigheten och vigten för banken alt
erhålla officiella uppgifter rör:de förändringarna med ifragavar.
låneinnehafvare, torde således icke kunna bestridas.
5o8
D c 11 i g September f. m.
Slutligen får jag fästa uppmärksamheten derpå, att genom
antagande af Utsk:s förslag, blefve alldeles oiilöjligt
att hädanefter iakttaga och tillämpa R. Sits beslut i afseende
på det roaximi-belopp, som hvarje bankens låntagare
får innehafva.
Hr Stråle: Till svar å hvad ett par ledamöter anfört,
får jag upplysa, att hvad angår bevakningen i årsproclamata,
så Uro föreskrifterna derom enahanda som i afseende a
concurser, att nend. inteckningsinnehafvare skall få särskild
kallelse, och om han ej får en sådan särskild kallelse, så är
hans rättighet lill den intecknade fastigheten qvar. Så länge
domaren icke har bevis i sin hand, att inteckningshafvaren
emottogit kallelse till inställelse vid concursen, kan
icke domaren frånkänna inteckningshafvaren sin rätt i den
pantsatta fastigheten. Bankens säkerhet är således härigenom
betryggad, och jag vet ej hvarför exeptionslagar skola
finnas. Den rättighet, sorn nu påstås för banken, kan likaväl
hvarje enskild inteckningshafvare påslå sig böra få tillgodonjuta.
Hr Lefre'n, Joli. Pehr: Jag får fästa R. o. Ad:s
uppmärksamhet på en reservation, som åtföljer betänk., nemi.
på Hr von Rööks, och ber att få densamma uppläsa, emedan jag
instämmer i reservantens åsigt. Han säger nemi. huru banken
skall få underrättelse om ny köpare till en egendom,
som banken äger i pant. Reservanten yttrar sig sålunda:
”Men emedan II. Ulsk:n icke fästat uppmärksamhet vid mitt
förslag om sättet att hädanefter lemna R. St:s Bank underrättelse
rör:de ombyte af ägare lill sådana fastigheter, som
äro intecknade för upptagna bancolån, nemi. alt då nytt
köp sker af på dylikt sätt graverad fastighet,
och köparen anmäler sig till lagfarts erhållande,
honom af domstolen måtte föreskrifvas att, innan
andra uppbudet beviljas, bevisligen styrka
att det nya köpet blifvit anmäldt uti R. St:s
Bank.” Om så sker, ser jag ej alt några andra conlroller
behöfvas; ty man vet då alltid när den pantförskrifna egendomen
ombyter ny ägare, och lagfarten kan ej äga bestånd
med mindre förutnämnda formalitet iakttages. Jag tillstyrker
återremiss, förenande mig med reservanten.
Hr Bråkenhjelm: Till svar på den värde ledamotens
anmärkt!., som anförde att ifråguvar. nu gällande stadgande
utgör en undantagslag, ber jag få nämna, att det äfven utgör
en undantagslag för banken alt vara ålagd alt utlåna
penningar root vissa villkor. Presteras de säkerhetshandlingar,
som i bancoreglementet finnasjföreski ifna, så får ej banken
vägra lånet, utan måste antaga handlingarna. Detta
åliggande innebär en lika sträng undantagslag till bankens
nachdel, som det nu gällande stadgandet till bankens fördel.
D c n 19 S c p t c ra b e r f. m.
Banco- och LagUtsktns betänk. N:o 4 återremitterades.
Föredrogs ånyo LagUtskts den 5 neli 9 dennes på bordet
lagda betänk. Nto 112, i anleda, af väckt motion om
ändring af 4 och 5 §§:na i ig cap. Ärfda-btn och af 3 §:n S
cap. Jorda-b:n, samt örn upphäfvande af K. förordningen den
19 Augusti 1762.
Gr. Mörner, Carl Göran: Jag bar inom Utsk. reserverat
mig mot detta betänk., och jag anhåller att för R.
o. Ad. få ytterligare utveckla skälen dertill. Testamenlsrätten
är, som jag tror alt också förslaget till ny civil-lag
antager, icke någon naturlig eller menniskan medfödd rättighet,
utan den grundar sig på samhällsinrättningen, och
det måste således bero på samhället sjelft all ordna denna
på ett sätt, som kan vara med samhällets ändamål förenligt.
Alt då ordna denna angelägenhet så, att genom en utsträckning
af testamentsrälten föräldrar befrias från sin naturliga
förbindelse att lemna de barn, som de framfödt, i den stallning
att de ej ina falla samhället lill last, anser jag vara
emot samhällets intresse i hög grad stridande. Ifrngavar.
betänk, åsyftar i framsta rummet detta. Enligt nu gällande
stadgande äger man, på grund af stadsrätt, icke rätt att
bortgifva mer än 6:te penningen; efter detta förslag åter,
rätt att bortskänka hälften af all slags egendom. Huruvida
den förmån, som härigenom skall beredas en person i det
predicament alt han efterlemna!- barn och bröstarfvingar,
ieder till stärkande af samhällsbanden, kan jag icke linna.
Jag tror alt den utvidgade testamentsrälten blir en uppmuntran
till osedlig lefnad och föreningar utom äktenskapet,
hvilket jag skulle förmoda att samhällsinrättningen
bör söka alt förekomma. Man har visserligen sökt ett correctiv
mot bortskänkandet af egendom, då testamentsgifvaren
efterlemna!- barn, och det ej kan af sitt arf njuta föda
och uppfostran, i domarens rättighet att pröfva hvad efter barnets
stånd och villkor för dess underhåll kan erfordras, tili
dess det sig sjelft nära kan; men förslaget i denna tiel är ej
annat än ett palliativ. Möjligheten för barnet alt sig sjelft
försörja blir i alla fall högst problematisk; och uppmuntran
för industririddaren att söka åtkomma testamenten hos ofia
sjukliga, svaga oell tilläfventyrs till förståndet förslöade personer
är ingalunda nyttig. Den egentliga förändringen, som
detta betänk, åsyftar, rörer visserligen slädernes innevånare,
och enär betänk, blifvit af BorgareSt. bifallet, så skulle man
kunna anse mindre nödigt att en ledamot af della Ständ
deruti yttrar sig; men jag anser frågan vara af en för samhället
vigtig beskaffenhet och har derför trot t mig icke höla
underlåta att fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet på densamma.
Hvad angår testamentsrälten för R. o. Ad:s ledamöter,
så kan jag ej finna att någon förändring är deruti
D c u 19 September f. m.
föreslagen, och jag har således, i följd deraf, ingenting att
anföra, utan anhåller om propos. till afslag, emedan jag ej
tror att en återremiss skulle tjena till något.
Frih. Cederström, Anders: Då detta är ett ämne,
som närmast rörer BorgareSt., anhåller jag om upplysning
huru betänk, der blifvit afgjordt.
Undert. R i d d. Secre t. tillkännagaf, att BorgareSt. antagit
håda alternativen i Utskts betänk., det ena för den
händelse att förslaget ang:de lika gifto- och arfsrätt af R.
St. godkännes och vinner K. M:s nåd. sanction, det andra
för ett motsatt förhållande.
Frih. Cederström; Då jag för min del icke kan finna
någon rättsgrund hvarför det ena Ståndet skall hafva
olika arfslagar med det andra, så önskar jag bifall till betänkandet.
Gr. Mörner: Frih. Cederström har fastat min uppmärksamhet
just på ett skäl i Utsk:s betänk., som jag hade
tänkt relevera. Utsk. har sagt, att det vore för alt införa
likhet i arfslagarna; men deruti har Utsk. misstagit sig, emedan
Utsk. alldeles icke infört likhet i testamentsrälten i
stad och på landet, utan i den delen bibehållit olikhet,
Utsk. har blott salt en olikhet i stället för en annan. Efter
Utsk:s förslag skulle inskränkningen för innevånare å landet
att bortgifva arfvejord qvarstå, då deremot ingen skilnad
göres mellan ärfd eller förvärfd egendom i stad. Dea som
bor på landet och icke har något annat än ärfd fastighet,
kan icke testamentera bort en enda skilling deraf; men den, som
förstört jj:delar af hvad han ärft i stad, han kan af den
återstående tredjedelen bortskänka hälften. Jag tror då ej
att man kan säga, att likhet är införd, utan blott en olikhet
i utbyte mot en annan, och den olikhet, som är före
slagen
ali införas i stället för det nuvar. förhållandet, åsyftar
en förminskning till barns och slägtingars nachdel. Den
sorn haft fri dispositionsrätt en viss tid af hvad han ägt,
lians rättighet alt disponera öfver sin egendom utöfver lifvets
gräns bör så ordnas, att samhällets ändamål vinnes,
som är att undvika tiggare och bedragare.
Hr Stuart, Carl Gustaf: DA jag genomläste Hetta
betänk., fastade jag mig just vid den omständighet Gr. Mörner
i sitt sista yttrande anfört, nemi. att premisser och
conclusion icke stå tillsammans, enär, såsom skäl för Ulsk:s
förslag, blifvit anfördt: ”alt enhet i lagstiftningen vore ett
hufvudsakligt villkor för densammas fullkomlighet, samt att
den olikhet i testamentsrätt, som i nu gällande lag för särskilda
medborgareclasser blifvit antagen, icke vore förenlig
med fordran på jemlikhet inför lagen.” Gr. Mörner har redan
erinrat 0111 den olikhet, som, i händelse af bifall ti|l
tlet framställda förslaget, äfven hädanefter komine att äga
Den 19 September f. m.
rum i afseende på testa me ntsräl ten i stad och på landet.
Jag tror, att detta utgör en tillräcklig anledn. för R. o. Ad.
att återremittera detta betänk., hvarom jag anhåller, under
åberopande af Gr. Mörners anmärkmr.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Man har åberopat,
att den lika arfsrätten vore ett skäl, hvarför man skulle bifalla
detta betänkande. Men ändamålet med den lika arfsrätten
var förmodligen, åtminstone står det bär, att barnen
skulle få lika andel i föräldrarnes qvarlåtenskap. I rak strid
med denna syftning säger ifrågavar. betänk., att det tillåter
föräldrar alt göra genom testamente en stor olikhet i barnens
arf. Om nu denna olikhet skulle möjligtvis kunna
föranleda orättvisa, särdeles på bekostnad af de barn, som
uppföra sig väl, och kanske till fördel för dem, som uppföra
sig illa, så vore det än värre. Man kan föreställa sig en
dotter, som för det första fått efter sin fader lika arf med
sina öfriga syskon, men blifvit illa gift, t. ex. med en drinkare.
Då kommer den olyckligt gifta dottren tili sin mor,
som kanske är sjuk och svag med ringa förmåga att emotstå
tårar och böner, klagande deröfver att hon är blottad
på tillgångar för ögonblicket och hopplös för framliden, om
modren ej vill gifva henne testamente utöfver hvad henne
kan i arf efter modrens död tillfalla. Hon torde dervid såsom
skäl åberopa, att de öfriga syskonen, som blifvit väl
gifta, befinna sig i goda omständigheter; och den klagande
lyckas. Följden kan då blifva, att de barn, som uppfört sig
sämst eller försatt sig i sämre villkor, få större förmåner än
de öfriga. Man har sagt, i formclt hänseende, att då saken
anginge särdeles BorgareSt., så borde man höra efter hvad
nämnda Stånd i denna fråga beslutat: jag vet ej huruvida
BorgareSt., då frågan om den lika arfsrätten var före, hörde
efter hvad R. o. Ad. eller BondeSt. beslutade ang:de en
arfsfråga, som närmast rörde dem. Jag betviflar dock att så
skedde; ty R. o. Ad. lärer varit det sista Ståndet, som beslutade
öfver sin egen rätt. Jag vill visserligen icke i detta
fall yrka några repressalier, men jag tror Ståndet vara oförliindradt
att efter eget omdöme afgöra frågan, huru den än
må hafva blifvit behandlad i de öfriga Stånden. Jag anhåller
om afslag å detta betänk., ty jag anser icke något
skäl vara anfördt af den beskaffenhet, att kunna föranleda
hvarken till återremiss eller bifall å betänkandet.
Frih. Cederström: Jag får fästa uppmärksamheten
derpå, att enligt landsrätt äger man bortgifva all sin förvärfva
egendom, men enl. stadsrätt icke mer än -J:del, der
barn och bröstarfvingar finnas. Om nu R. o. Ad. anser den
rätt R. o. Ad. äger vara obillig, och förändring deri böra
äga rum; då äro Hr von Hartmansdorffs skäl gilltiga; ser
R. o. Ad. saken icke så, utan finner den rätt detta Stånd
äger vara riktig och ändamålsenlig till sina principer, då
Don 19 S e p t c 111 b c r f. na.
mäste också lii- von Hartmansdorfifs skäl förfalla. Hvad Hr
von Hartmansdorff anfört, häntydande derpå att Preste- och
BorgareSt:n ej, då frågan om den lika arlsrätten var före,
liörde efter hvad R. o. Ad. gjorde, lärer ingalunda passa in
på delta betänk , enär nämnda Stånd då bilöllo ett betänk.,
sorn afsåg lika arfsrätt för de öfriga Stånden, sorn de sjelfva
hade, hvilket de ansågo för sig och detn lika fördelaktigt;
men här är åter motsatsen i fråga, eller att de lagar,
som vi anse böra gälla för oss, i detta fall ej för de öfriga
Stånden skulle vara lämpliga och ändamålsenliga, förmodligen
emedan vi tilltro oss större moralitet och förstånd vid
disponerandet af vår egendom. Jag yrkar bifall till betänkandet.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla LagUtsk:s betänk. N:o i 12.
Ropades ja och nej.
Hr Landtm, hemställde, om R. o. Ad. ansåg de gjorda
anmärkningarna föranleda betänkis återremitterande.
Ropades ja och nej. %
Uppå derefter framställd propos. blef betänk. N:o t 12
af R. o. Ad. afslaget.
Frih. Cederström reserverade sig emot delta beslut.
11. R. o. Ad. åtskiljdes kl. ^ till 3 e. m.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Lördagen den 19 September i84ö.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades ii prot.utdr. för denna dag f, m.
Föredrogs ånyo LagUtskrs den 5 och 9 dennes på bordet
lagda betänk. N:o 1 13, i anledn. af så väl K. M:s nåd.
propos. med förslag till förändrade stadganden rörrde bysättning,
som ock särskildt i detta ämne väckta motioner.
Hr af Grubbens, Nils Wilh.: Jag beklagar ganska
mycket, att min motion blifvit af Utsk. styckad. Jag anser
att frågan om bysättningstvångets upphörande omedelbart
hänger tillsammans med frågan om räntans frigifvande, som
ut
-
Den 19 September c. m.
513
utgör föremålet för Utskrs under N:o 114 afgifna betänk.
; och då den redan af 3 Stånd blifvit afgjord,
så blifver för mig intet annat öfrigt, än att granska
livad om bysättning blifvit föreslaget, så vidt i min förmåga
står. Det var redan år i8?.3, som jag inom detta Stånd
begärde modificationer i bysältningen i ungefär samma förhållande,
kanske dock något liberalare, än hvad Utsk. nu
föreslagit. Jag bade icke trott, alt 17 år skulle erfordras,
för att Ständerne skulle finna en sådan modilication nödig.
Jag har, under ett träget yrkande af modificationer, ej kunnat
vid de sednasle riksdagarna vinna annat än en liten förhöjning
i den bysattes underhåll, ett litet anstånd med bysättningen
oell något dylikt smått. Då ansåg jag, att vid denna
riksdag tiden skulle vara inne, alt, sedan vid dessa
3 riksdagar större modificationer ej kunnat ske, alldeles
upphäfva bysättningstvång^, och på denna grund gjorde jag
denna gången motion derom. Saken har icke blifvit så behandlad,
sorn jag önskat, nemi. i sammanhang med räntans
frigifvande, och på denna grund kan jag ej annat än göra
en generel anmärkn. emot Utskts betänk., först i afseende
på framställningen pag. to, der det heter: ”Bysättning eller
förlust af gäldenärs personliga frihet kan ej betraktas eller
rättfärdigas som ett straff för gäldenärens oförmåga att sin
skuld betala, utan är ett medel att tvinga gäldenär att förnöja
sina borgenärer med alla de tillgångar lian äger.” Såsom
ett rättfärdigt medel kan visserligen icke bysättningen
försvaras. Vi hafva redan en lag om utmätning, och derigenom
tager man utan gäldenärens medgifvande allt hvad
han har till borgenärens förnöjande. Sedan utmätning
skett, och man tagit allt, hvartill tjenar då bysättning?
Vidare står här: ”men i denna egenskap utgör ock bysättning
efter Utsk:s lanke ett nödvändigt villkor för befästande
af förtroende enskilda emellan, särdeles i penninge-afhandlingnr
samt således äfven för befrämjande och bibehållande
af allmänna crediten.’’ Allm. crediten är visserligen
en god sak, del skall Gud veta, en välgerning för hvar och
en; men icke bör man derföre hafva gnidstugan i perspecliv.
Detta vore detsamma som att säga: att villkoret för
bankens existens vore galgen, och för religionens, den onde.
Mig synes det vara högst omoraliskt och i psychologiskt afseende
oförsvarligt, att sedan jag genom utmätning tagit allt
hvad gäldenären äger, skall jag hafva rätt att hålla mig till
hans person. Detta vore ett fullkomligt återgående till slafveriet
i Romarnes tid. Vidare säger Utsk., att, ”om detta
tvångsmedel icke funnes, bedragares försök att undanhålla
sin egendom från ett rättmätigt användande till gälds betalning
ofta skulle lyckas.” Det är icke möjligt all sådant
skulle lyckas, då utmätning är tillåten. Låt förpanlningsriitten
upphöra, så kan man taga allt hvad sorn finnes, oell
i 3 U. 65
Den 19 September e. m.
då kan man låta personen få vara i fred och icke pina honom
genom Instängning inom regel och lås. ”Ett allmänt
misstroende skulle uppstå hos capitalisterna och minska utvägarna
äfven för de redlige att erhålla penninge-förstruckningar.
” Delta är sannt; så länge gäldstugan qvarstår, är
det svårt för den redlige att erhålla penninge-försträckningar.
Men låt gäldstugan upphöra, låt räntan blifva fri, låt
penningen, om jag så får säga, vara en handelsvara och
gälla allt hvad den gälla kan, — tj då den handlande icke
kan åläggas att endast taga vissa proc. vinst på sin vara,
så finnes ej skäl att sålunda inskränka capitalisten, — och
den redlige skall ganska säkert erhålla penningar, kanske
för 3 eller 4 proc. ränta; men sådant är icke möjligt, så
länge bysättningen qvarstår och penningehandeln är i ockrares
händer. Deremot anser Utsk. både rättvisa och mensklighet
påkalla sådana förändringar i bysättningslagen, att
ifrågavar. tvångsmedel ej må utsträckas längre än ändamålet
oundgängligen kräfver.” Jag kan ändå icke begripa hvilket
detta ändamål egentligen är, då man i alla fall kan taga
allt hvad gäldenären äger, och dertill äger man rättighet
genom utmätning. Ändamålet att han skall betala, då lian
ingenting äger, är icke något ändamål, allt detta utgör icke
något skäl för bysättningens bibehållande. Slutligen säger
TJtsk.: ”äfvenledes skulle den verkan och det ändamål, sorn
åsyftas med bysättning, upphäfvas, om någon annan tidsgräns
derföre stadgades än den, sorn ligger i naturen af densamma,
eller att tvångsmedlet upphör, så snart anlednm lill dess
begagnande ej mera finnes.” Det är bra hårdt, att den, som
icke har något att betala med, skall sitta instängd så länge
tills han kan få något till sin borgenärs förnöjande. När
han icke har det minsta att betala med, och icke får eller
kan arbeta sig till någon förtjenst, så vore detta detsamma
som att säga till en tjuf: medlet alt stjäla en gång till har
du ännu qvar, så länge du har händer och fötter, derföre
hör du hela din lifstid vara inspärrad. Det är precist samma
förhållande.
Efter nu så olyckligt inträffat, att bysättningen, så godt
som af sig sjelf, sedan räntans föregifvande är afslagen, måste
qvarstå, får jag endast nämna, att jag helt och hållet i
det fallet förenar mig i Ur von Rööks reservation och anhåller
om återremiss, på det att åtminstone den gräns, som
i denna reservation finnes utsatt, må blifva iakttagen, att
icke en menniska måtte få sitta flera år för en skuld, som
han ej kan betala; och jag skulle anse, som jag förut haft
äran nämna, att utmätning vore det bästa correctivet, och
att man sedan bör Jemna gäldenären tillfälle att sjelf försörja
sig.
Mot sjelfva punkterna får jag ytterligare anmärka följande
:
I usta §:n skulle jag önska ett litet tillägg, så att den
Den ig September c. m.
lomme att lyda: "För fordran, sorn genom utslag är fastställd,
11 jute borgenär efter sledd utmätning, der lian
det äskar, bysältning å gäldenär, efter thy derom i hvarje
läll är stadgadt.”
I 2:dra §:n önskade jag äfven den förändring, att der
må stadgas: ”Emot löftesman, som åtagit sig annans gäld
efter löpande förskrifning eller invisning såsom sin egen, må
ej för samma skuld bysättningsutslag verkställas förr än i 4
dagar efter den dag, då lian bevisligen erhållit del af utslaget;”
i stället för alt Utsk. utsatt 8 dagar efter erhållen
del af lagsökningen.
I 3:dje §:n står: "Är gäldenär i början af concurs i bysättningshäkte,
varde, sedan han bouppteckningen besvurit,
derutur lösgifven.” Härvid anser jag böra tilläggas, alt han
inom 6 månader skall göra del.
I 4;de §:n står: — "samt gäldenären i thy fall ej gitter
hos Konungens Bef:h:de eller inför domstol med ed styrka,
att han sådan tillgång ej äger.’’ Delta skulle efter min
tanke böra helt och hållet uteslutas. Om utmätning i första
hand medgifves och bysättning efteråt, så behöfves ingen
edgång. Ju flera edgångar ske, desto mera missbrukar
man dem, derpå har man sett en mängd exempel, och derföre
finnes intet skäl att ytterligare öka edgångarnes antal.
För öfrigt har jag intet annat att säga, än att jag förenar
inig med Hr von Röök och anhåller om återremiss af betänkandet.
Frih. Cederström, Anders: Jag får fästa Hr af
Grubbens’ uppmärksamhet derpå, att han icke är ensam
motionär i detta ämne, utan jemväl flera andra. Bland andra
har K. M. afgifvit en nåd. propos. i ämnet. Således
inser jag icke, att LagUtsk. kunnat sammanblanda de frågor
Hr af Grubbens sammanfört, nemi. räntans frigifvotide och
bysätlningen, hvilka visserligen icke hafva ett så omedelbart
sammanhang, att de i ett och samma betänk, bort
sammanföras. LagUtsk. har ansett, att principen för bysättningen
bör vara den, att då gäldenären lemnat ifrån sig
all den egendom han äger, bör han vara fri. Man kan icke
begära att någon skall sitta längre i bysättningshäkte!, än
tills han aflemnat allt hvad han äger; men det skulle ofta hända,
ifall bysättningstvånget helt och hållet upphörde, attén
person, ehuru man visste alt han hade egendom, ej kunde
förmås att afstå densamma, hvaremot han nu genom bysättningen
tvingas att uppgifva den undanhållna egendomen.
Af sådan orsak har Utsk. ansett nödvändigt, alt tills vidare
bibehålla bysättningstvånget. De redactionsförändringar, som
Hr af Grubbens föreslagit, anser jag vara af den beskaffenhet,
att de icke, i öfverensstämmelse med K. M:s propos.,
kunna antagas, och hvilken jag anser i alla hänseenden äga
företräde framför de af Hr af Grubbens gjorda förslag, och
5i6
Den 19 September c. m.
Utsk. har endast gjort ett par förändringar i denna propos.
som ansetts nödvändiga för meningens förtydligande.
Hr Stuart, Carl Gust.: Jag hade hoppats alt vid
denna riksdag man skulle helt och hållet afskaffat det s. k.
bysätlningstvånget. Jag hade trott, att frågan derom, hvilken
så mångå gånger varit R. Sirs pröfning underställd, åtminstone
nu skulle vinna ett önskligt gehör; men då opinionen
ännu icke synes så allmänt utbildad derom, att bysätlningstvånget
bör hädanefter försvinna, så anser jag, att
man mäste vidtaga de åtgärder, som erfordras för att göra
detsamma mindre onaturligt och mindre olämpligt, än det
hittills varit. Jag har derföre i hufvudsaken icke något att
erinra mot K. M:s nåd. propos. i de delar den af Utsk. blifvit
understödd; men jag anser mig likväl böra göra några
tillägg vid ett par stadganden. Jag får i sådant afseende
åberopa Hr Kallings reservation. Lika med honom anser
jag, att en viss tid bör bestämmas, efter hvars förlopp bysätlningstvånget
för någon person icke får vidare fortfara.
Jag skulle också anse högst nödvändigt, att en viss minimisumma
fastställdes för bysätlningen. Till detta yrkande har
jag hemtat en hufvudsaklig anledn. af den högst intressanta
uppgift, som för några dagar sedan stod att läsa i Statstidningen,
och hvilken innefattade den märkvärdiga upplysning,
att de fleste bysalte personer voro inmanade i häktet
endast för ett par riksdalers skuldbelopp hvardera. I afseende
på 2:dra §:n tror jag att den princip, som i alla andra
hänseenden är stadgad, äfven här bör iakttagas, nemi.
att bysättnings-utslagets verkställighet ej bör beräknas från
lagsökningens communicerande, utan från den dag, den lagsökte
utaf detta utslag erhållit del. Det är med afseende
å dessa anmärkn:r, som jag, äfven för min del, anhåller
0111 återremiss af Utskts betänkande.
Hr Ceder schjöld, Pehr Gust.: Jag har sjelf förr
väckt motion om bysättningstvångets afskatfande och kan
icke låta delta tillfälle förbigå, utan att bestrida Utslits bevisning
för nödvändigheten af dess bibehållande. Ett af de
hufvudsakligaste skälen man anför för dess bibehållande, är
svårigheten för den ohemedlade att kunna få credit, ulan
della tvångs fortfarande, eller utan att han, om jag så får
säga, pantsätter sin kropp och sin själ hos långifvare». Detta
hr just ett skäl för mig att önska bysättningstvångets afskalfande,
på det att icke någon må få en sådan credit, som
han ej bör hafva, och som leder honom till förtappelsen,
hvilket åtminstone är fallet med -jt-jdelnr af dem, som blottställa
sig för delta tvång; ty icke nog dermed att han använder
i flärd och fåfänga hvad han sålunda åtkommit, utan
sedan lim blifvit i häktet insatt, blir han till kropp och
sjiil förlorad. Jag tror alt det finnes straff i lagen för dem,
som äro nog dumma oeh enfalldiga alt förskrifva sin sjal
Den 19 September c. m.
lill den onde. Men dä bor viii samma lag icke gifva den
onde tillfälle att genom proeentares bemedling få makt med
bildade menniskor och i bysättningshäkte förderfva dera till
både kropp och sjul, och sålunda för både tid och evighet.
Gr. Mörner, Carl Göran: Flere värde talare hafva
lntr yrkat bysättningstvångets upphörande. Jag skulle önska
alt jag kunde hysa samma öfvertygelse om nyttan deraf.
bristande önskan att med dem instämma hindrar mig
icke derifrån, men jag skulle tro, att erfarenheten nogsamt
visat, att sådant icke låter sig göra, och kanske få länder
kunna uppgifvas, der försöket blifvit gjordt. Orsaken dertill
ligger icke endast deruti, att den fattige ej kunde få
penningar, utan alt ett sådant tvång qvarstår, lietta anser
jag som den minsta omständigheten. Hufvudskälet är att
bysättningstvång^ uppmanar till en punktlighet, som, ifall
detta äfventyr ej funnes, icke skulle iakttagas. När man
är öfvertygad att man måste på bestämd tid honorera sina förbindelser,
såvida icke eljest man skall se sin credit på en gång
förstörd, så ligger deri en stark driffjäder lill ordentlighet.
Jag har i Utsk. delat den tanken, att bysättningstvång^
icke kan helt och hållet borttagas, och har derföre ansett
mig böra ytterligare understödja denna mening. — I en fråga
har jag varit från CJtsk:s förslag skiljaktig. Utsk. har
antagit den af K. M. i dess nåd. propos. äfven föreslagna
föreskrift, att, då en person en gång varit för en fordran
bysatt och från häktet lösgifven, eller han uppgifvit sin egendom
och fordringen blifvit i concursen bevakad, bysättning
för samma fordran ej vidare må kunna äga rum, ehuru
den som bysatt gäldenären ingenting erhållit. Jag skulle
tro, att så länge en fordran är ogulden, så bör den ena fordran
hafva samma rättighet i rätlsväg som den andra; deremot
ifrågavar. stadgande skulle leda derhän, alt då en gäldenär
en gång hade afstått sin egendom, men sedermera gjort
gäld, skulle de personer, som derefter lemnat honom län,
stå i ett bättre predicament, än de, hvilka gifvit honom
lån på den tid dä han ännu ansågs vederhäftig. Del före
har jag icke ansett detta stadgande lämpligt. Utsk. har visserligen
såsom ett correcliv föreslagit, att bysättning kunde
äga rum för den händelse, att man kunde visa att gäldenären
hade tillgångar, som han undandölja samt att han i sådant
fall borde ined ed fria sig. Jag kan icke neka, att jag
med Hr af Grubbens delar den tanken, att ju flera edgångar
föreskrifvas, desto flera tillfällen uppstå till falska eder,
och jag hade velat föreslå, att den, som en gång bysatt en person
tor skuld, må, då liaD gör det andra gången, erlägga
ett högre dagtractamente och sedermera ytterligare förhöja
det, ifall vidare bysättning komme i fråga, samt att ingen
må för skuld kunna hållas bysatt längre tid än 3 sammanräknade
år, i hvilken åsigt äfven Hr Halling har instämt,
äiS
Den 19 September e. m.
samt livilken Sifvén i andra lunder lärer vara vedertagen.
■— Hr af Grubbens har föreslagit åtskilliga tilliigg vid det
gjorda förslaget, men flera af dem skulle, i stället för att
blifva gynnande för gäldenären, blifva för honom högst menliga.
Sålunda bar Hr af Grubbens, hvad 3:dje §:n beträffar,
föreslagit, att gäldenär, som vid början af concurs
sitter i bysättningshäkte, skall, sedan han besvurit bouppteckningen,
blifva derutur lösgifven 6 månader derefter. Nu
är händelsen den, alt den som gör concurs, skall genast vid
sin ansökan derom foga bouppteckningen, och att han således
genast kan besvära den och således äfven genast kan slippa
ut, utan alt behöfva sitta inne de 6 månaderna. På grund
af den anmärkn. jag emot Utskts förslag framställt, får jag
förena mig med dem, som yrkat detsammas återremitterande.
Hr af Grubbens: Den siste värde talaren märker
jag bar icke förstått min mening. Jag hade förut nämnt,
att jag förenade mig med Hr von Rööks reservation, hvari
det står att gäldenären skall vara fri efter 12 månaders förlopp.
Min mening var alt förkorta hans bysättning, d. v.
s. alt sedan hau suttit 6 månader, skall han vara ovillkorligen
förpligtad alt gifva upp sin slat, och att när den vore
uppgifven, skulle han befrias ur häktet. Min mening var
således alt förkorta liden vid sådant förhållande till 6 månader
i stället för ett år. För öfrigt gillar jag visserligen
den siste värde talarens yttrande i denna sak; men jag tror
att bysättningen verkligen icke behöfves för att kunna få
penningar, och har förut sagt, att en reel person får ganska
säkert penningar ulan alt hafva bysältning i pcrspecliv.
Gr. Mörner: Jag vill endast fusta den siste värde
talarens uppmärksamhet derpå, att en person, som har en
annan bysatt, kan, utan att afbida 6 månader, få honom
att afträda sin egendom, då han så behagar, om han derom
gör ansökning hos domaren.
Hr Bråkenhjelm, Pehr Reinh.: Jag är icke ju
rist,
men jag nödgas ändå erkänna att jag haller Utsk. räkning
för att hafva bibehållit bysättningstvånget. Det finnes
nemi. andra capitaler, än de som evalveras i riksdaler-tal.
Det finnes fysiska och intellectuella krafter, som ofta hos
en yngling utgöra hans enda capital. Dessa gå och gälla
för hvad de kunna, så länge bysättningstvånget finnes. Uppliäf
detta, och han är kanske blottställd för att omöjligen
kunna göra det första steget på sin bana, derföre att man
kanske icke känner honom. Hr af Grubbens har anmärkt,
att den, som är väl känd eller en reel man, alltid kan få
credit; men en ung roan är icke känd, han kan vara en
pålitlig man eller hafva föresats att betala, men roan känner
honom icke. Är bysättningstvånget <jvar, så haj- han
D c n it) S e p t e 111 b c r e. m. 5nj
lättare att slä sig igenom de första svårigheterna än annars,
och jag skulle blott af denna anledn. vilja tillstyrka dess
bibehållande. Det bar blifvit framstäldt, att afsigten med
dess bibehållande kan äfven vara alt framtvinga undanhållna
tillgångar hos gäldenären. Jag skulle vilja tillägga, att
afsigten afven kan vara alt förekomma sjelfsvåld och lättsinnig
skuldsättning; ty det är och förblifver likvisst en
sanning, alt då man vet att bysättningstvånget följer på en
sådan skuldsättning, så göres den icke med samma lättsinnighet,
som då man vet, att man går fri, man må handla
så oärligt som helst. Jag tillstyrker Utsk., i händelse af
återremiss, alt vidblifva sitt betänkande.
Gr. Mörner: Som jag talat för bysättningstvångets
bibehållande, har jag nu begärt ordet, egentligen endast
för att reservera mig mot att jag skulle hysa den åsigt, att
det borde bibehållas såsom ett medel att bereda unga personer
lättare tillfälle alt få låna. Skulle ett undantag i
detta stadgande kunna göras för särskildta fall, så skulle jag
visserligen tillhöra dem, som ville föreskrifva, att aldrig bysättning
i sådant fall må äga rum. Den lätthet, som beredes
dem att låna, tror jag vara deras verkliga förderf, och
jag tror jemväl, att om ett sådant undantag för dessa personer
kunde medgifvas, skulle man derjemte hafva gifvit
dödsknäeken åt allt hvad ockrare heter. Jag skulle, livad
dem beträffar, icke vilja hafva någon bysättning, om jag
kunde göra någon skilnad; men jag anser det för andra fall
för samhällets stora angelägenheter vara af vigt att bibehålla
bysättningen, och derföre har jag ej kunnat tillstyrka
densammas afskalfande.
Hr Cederschjöld: En värd talare i mitt grannskap
har ansett bysättningstvånget nödvändigt, emedan en fattig
yngling ej skulle kunna göra sina första steg på vädjobanan,
utan en lättare tillgång på lån — den lättnad nemi., som
genom bysättningstvånget skulle uppkomma — emedan han
ännu icke haft lid att göra sig känd. För min del önskar
jag, att hvar och en fattig yngling måtte följa det exempel
jag gifvit. Jag började ilin bana alldeles utan medel och
uti andras tjenst, samt har dragit mig fram utan att ens behöfva
begagna de försträckningar, som blefvo mig erbjudna
till och med utan skriftliga förbindelser. Jag har sålunda
säker erfarenhet, att en fattig yngling kan draga sig fram
utan lån, och säkert hinna till sjelfbestånd, hvaremot man
1111 dagligen ser exempel derpå, att de, som börja med att
utgifva löpande skuldsedlar och utsätta sig för bysätlning,
innan kort förderfvat ej allenast sig sjelfva, utan äfven vänner
och slägtingar. Jag kan således icke af det skäl, som
mot mig blifvit anfördt, finna mig öfvertygad, utan måste
vidblifva mitt yrkande om återremiss.
Den 19 September e. m.
Ht' Rosenblad, Bernin: I det liela instämmer jag
alldeles i de tankar, som blifvit yttrade af Gr. Mörner, men
jag anser mig dock böra tillägga något af den erfarenhet,
sorn jag tror mig hafva förvärfvat, dii jag under 10 år befunnit
111ig i styrelsen af ett bland Rikets disconlverk. Jag
anser, att den personliga crediten skulle lida en högst kännbar
skakning, till mycken skada för dem som behöfva namn,
i händelse bysättningsrätten skulle upphöra. Jag tror att
detta slag af belåning, ulöfvad af reella långifvare — det
må vara publika verk eller enskilde aktningsvärde män, jag
talar icke örn ockrarne, — mycket sällan skulle kunna begagnas,
särdeles af de officiella verken, om icke denna rätt
funnes, och örn icke derjemte en annan sak låge i våra
seder, nemi. den missaktning, som åtföljer den som varit
bysatt. Jag tror att man icke bör förvexla 2:ne alldeles
olika förhållanden. Man har afsett det tillfälle, som
derigenom uppkommer för slösare att falla i ockrares
bänder, och den skada, som i anseende till möjligheten
af bysättning skulle uppkomma för släglingar och vänner,
då de sålunda blefve tvungne att lemna biträden.
Jag tror att skadan i detta fallet vore lika stor,
om bysättning icke funnes: ty man hade då andra utvägar,
som till hederns bevarande lade lika stort band på föräldrar
och anhörige och lika mycket kunde tjena ockrarne. Deremot
tror jag, att en reel meri fattig person, som ibland
kan behöfva lån, skulle lida ofantligt, 0111 icke denna utväg
till lån funnes, d. v. s. den yngre fattige embetsmannen,
som någon gång kan vara i behof. I det discontverk, der
jag varit ledamot af styrelsen, linnes det ingen dass af medborgare,
på hvilken detta verk gjort så ringa förluster, sorn
på embetsmännen, de der icke haft någon annan inkomst
än hvad tjensten kunnat lemna och ofta icke haft annat än
förhoppningarna framför sig. Betalningen har kanhända
berott just af den esprit de corps, sorn ålagt dem alt göra
rätt för sig för att undvika bysättningen. Tag bort den,
och man borttager det stöd och den utväg att erhålla lån,
som derigenom uppkommit. Det är få, som vid detta verk,
kanske den största långifvare i Sverige, kommit i fråga till
bysättning, och de, med hvilka sådant inträffat, hafva varit
sädane, som, ifall de icke på detta sätt kommit i häkte, i
alla fall på något annat sätt hade blifvit dit insatte.
TI 1- von Hauswolff, Carl Ulrik: Först och främst
uther jag mig alt få uppläst det dictamen jag haft äran i
dag inlemna till Ridd.Secret:n. Jag får prevenera, att det
bestrider de argumenter, som den siste värde talaren nu
anförde. Samma argumenter förebragte han äfven vid sista
riksdagen, och mitt anförande vid i834—1835 årens riksdag
upptog alla hans aigumenter i detta fall precist ord för
ord.
Den ig Sep te mijer e. m. 23
ord. DA lian nu upprepat dem, så anhåller jag att äfven
få repetera hvad jag anfört, och jag anhåller äfven att till
prot. må tagas hvad jag då svarade, och som jag inlemnat
till Utsk. i denna fråga. Nu ber jag, alt mitt anförande,
som jag inleinnat till Ridd.Secret:n, måtte blifva uppläst, och
jag förbehåller mig att sedan få göra några muntliga tillägg
eller en och annan anrnärkn., hvartill anledn. kan förekomma.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att Hr von Hauswolff
ägde en obestridlig rättighet yttra sig från sin plats, men
hvad anginge uppläsning af hans inlemnade skrift, så vöre
den så beskaffad, att Hr Landtm, icke kunde låta den uppläsas.
Hr von Hauswolff: I sådant fall ber jag ödmjukast
alt skriften må lemnäs till mig, så skall jag Jäsa upp den
sjelf.
Hr af Grubbens: I anseende till Hr Rosenblads ytt
rande,
får jag nämna, att under års tid, som jag varit
läkare vid Stockholms gäldstuga, tror jag att det är högst
3 eller 4> s°m varit bysatte för Banco-discontens fordringar,
hvilket torde bevisa, att banken icke bc hofver löpa någon
fara, om bysättningen skulle upphöra. De som blifvit bysatte,
hafva just varit sådane, som Hr Bråkenhjelm nämnde,
unga gossar, som nyss kommit på egen hand och skuldsatt
sig, samt så fort de blifvit bysatte blifvit till kropp och
sjal förderfvade. Det är således icke något skäl alt bysättningen
skall fortfara för deras skull, och då man ser, att en
så stor discontrörelse som bankens icke behöft bysätta mer
än 3 eller 4 personer, så kan fördelen endast blifva för
ockrarne, och det är just dem, jag ville söka utrota. Det är
ockrarne, som suga merg och mod ur ungdomen, men låt
ungdomen, såsom Hr Cederschjöld yttrat, sjelf draga sig
fram, så är det ingen som förnekar den obemedlade hvad
han verkligen behöfver; han skall då vinlägga sig om ett
godt namn, och för ett godt namn får han penningar i
Banco-disconten, som är medgörlig och icke vill bysätta, då
det kan undvikas. Jag anser således så mycket större skäl
vara alt bysättningslvånget må upphöra.
Hr von Hauswolff: Med den sista värda talaren
förenar jag mig i allt. De principer, hvarifrån jag utgår,
äro anförda uti milt yttrande, som nu blifvit undert-ryckt
af ett högre statsintresse, hvars inflytelse vida öfvergå:- allt
hvad jag kunde proponeia för R. St. och delta Stånd. Jag
förenar mig med den sista värda talaren i allt hvad han
yttrat, äfvensom jag instämmer med en föregrde talare, som
jag också i högsta grad estimerar för hans riksdagsmnnnagrundsatser,
hvilka nästan äro en regel alt antaga för livar
och en, som följt med våra liksdagstilldragelser. Jag för
:3
H, 66
522
Den 19 September e. m.
enar mig med dem, och med detsamma får jag förklara,
att jag gör det just för de orsakers skull, som den siste talaren
förklarade, nemi. för upphäfvande af det oerhörda
procenteriet här i Stockholm, hvilket gifver anledn. till de
rysliga vinglerier och catastrofer, hvaraf vi inom få dagar
och det inom 11. St. haft ett exempel, sådant, att de böra
darra på de bänkar, der de sitta. På sådana grunder instämmer
jag i anhållan om återrémiss. Falska eder öro det
enda som uppkommer genom proposm från högre ort.
LagUtskts betänk. N:o i3 återremitterades.
Till pröfning företogs LagUtsk:s den 5 och 9 dennes
på bordet lagda betänk. N:o ii4, i anledn. af väckt motion
om ändring af föreskrifterna i g cap. Handels-b;n, angide
ränta af försträckta penningar eller varor.
Hr af Grubbens, Nils Wilh.: Delta är just den
fråga jag nyss talade om, och hvilken motion redan är afslagen
af 3 Stånd. Jag tror således det icke vara värdt att
uppehålla tiden med discussion derom; men ifall R. o. Ad.
skulle vilja med mig uttrycka dess tänkesätt och visa att
vi bättre inse förhållandet i denna fråga, än de andra Stånden,
så anhåller jag, att detta betänk, måtte läggas till handlingarna.
Hr Stuart, Carl Gust.: Jag hade trott, att Lag*-
TJlsk. skolat komma till ett annat resultat vid behandlingen
af de motioner, hvilka detta betänk. N:o 114- afser; men
då Utsk. afstyrkt upphäfvandet af en lagbestämmelse, som
jag anser högst oriktig och ändamålsvidrig, om man vill
äga ett ordnadt credit-systeme, så får jag på de skäl derjemte,
som Hr Ekholm i sin reservation utvecklat, anhålla
om Hr Frih. o. Landtnäs propos. till afslag å detta betänkande.
LagUtsk:s betänk. N.'o 114 afslogs.
Ånyo föredrogs LagUtsk:s den 5 och g dennes på bordet
lagda betänk. N:o 1J7, i anledn. af väckt motion ang;de
villkorliga utmätnings-resolutioner.
Gr. Mörner, Carl Göran: Då ifråga var. ärende i
Utsk. behandlades var jag icke med. Jag kan derföre icke
underlåta att begagna detta tillfälle att framställa de anxnärkn:r,
hvartill jag anser detsamma skäligen gifva anledning.
Här är fråga om alt till förmån för ett visst slag af
fordringsbevis medgifva en rättighet, som andra fordringsbevis
ej äga. Den som inkommer med ett skuldebref, utgifvet
afgäldenären sjelf, och derpå söker utmätning hos Konungens
Bef:h:de, han får icke en sådan villkorlig utmätnings-resolution,
sorn här är i fråga; men en auetionsförrättare, som
kommer med utdrag af ett auetions-prot., som han sjelf sam
-
Den 19 September e, m.
di3
mansalt, får sådan resolution, och dess kraft och verkan heror
på det intyg 2tne fjerdingsman för tillfallet lemna honom.
Jag tror att undantagslagar i allmänhet äro af vådlig
beskaffenhet och ser icke hvarföre ett auetions-prot.
skall anses vara ett bättre document, än böcker, förda af
handelsmän, eiler skuldsedlar, utfärdade af gäldenärerna
sjelfva, särdeles då på landet auetionsförrättarne icke äro
dertill ständigt antagne personer, utan för tillfället begagnade.
Det kan vara ett annat förhållande i städerna, der
auetionskamrar äro inrättade, men att på landet, der auetionsförrättaren
är hvilken gårdsfogde eller klockare sorn helst,
ett sådant privilegium för honom skulle finnas, anser jag
för min del icke på något sätt lämpligt, och får jag på
denna grund yrka återremiss af betänkandet.
Frih. Cederström, Anders: Gr. Mörner har vis
serligen
ganska rätt, att detta är ett undantagsstadgande, mea
det grundar sig likväl på landssed. Det finnes icke nugot
stadgande härom intaget i lagen, men då likvisst det varit
vedertagen sed i de flesta landsorter alt så beskaffade resolutioner
blifvit meddelade, så har LagUtsk. trott det vara
bättre alt gifva en sådan landssed kraft af lag, än att den
utan stöd af lag skulle följas.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, örn R. o. Ad behagade
bifalla LagUtskts betänk. N:0 117.
Ropades ja och nej.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Anmärkmn om o
likheten
i behandlingen af skuldfordringsmål är visserligen
riktig, men jag skulle anse såsom en verklig skada för executionsverket,
om det förslag, som här blifvit gjordt af LagUlsk.
, icke antoges. Förhållandet är verkligen nu, och det
lära alla domare i Hofrätterna äfven veta, att, ehuru en
sådan författning som den ifrågavar. icke finnes, landshöfditigarne
likväl meddela villkorliga resolutioner, och att detta
föregår, med bifall af så väl de personer, hvilkas mål äro i
fråga, som af öfverdomstolarna. Att afslå detta betänk, lärer
således icke tjena till att få lagstiftningen i detta fall
likare, utom i bokstnfven; ty i verkställigheten kommer, efter
hvad jag förmodar, samma förhållande som hittills att
fortfara så länge icke något ansvar derpå följer. Jag tillstyrker
derföre bifall till saken, men vill man jemka något
i ordalagen, så må det gerna vara.
Gr. Mörner: Jag har icke yrkat, alt något förbud må
utfärdas emot ifrågavar. resolutioners meddelande. Nu beror
det på landshöfdingarna sjelfva, att pröfva hvad de tro
sig till, och det blir på deras risk, om de förgå sig; men
om det blir en allmän rättighet att utfärda sådana resolutioner,
så lärer också ali ansvars-påföljd hvälfvas från dem,
helst det lärer blifva svårt att stadga på hvad sätt granskningen
af auctionslängderna skall ske. Jug har baft erfa
-
Den 19 September e. m.
renhet of att auetionsräkningarna förfalskas, oell det på dubbelt
sätt. Jag kan med handlingar styrka, att auetionsförrältare
lemnat ett utdrag åt inroparen och ett annat åt den
som sålt varan, samt behållit ett 3:dje för deras egen räkning
Att nu vid sådant förhållande tillägga dem rättighet
alt på sådana handlingar få utmätning, blott de få ?,:ne personer,
sorn säga att inroparen ingenting invandt, tror jag
vara alltför äfventyrligt för att införas i någon lag.
Gr. Posse, Fredr. Salomon: Jag begärde ordet e
gentligen
på den grund, att jag tyckt mig höra en värd tatalare
yttra, att om äfven ett stadgande i detta afseende
gjordes, skulle det icke tjena lill något. Jag lärer dock
hafva misstagit mig om detta yttrande, och på en annan
värd ledamots anförande får jag svara, att om det äfven
händer att auetions-utdragen ej aro fullkomligt riktiga, så
äro också dessa resolutioner alltid villkorliga. Jag anser
deras nytta ej vara mycket stor, men att också deras
skada ej kan vara stor, emedan den som mottager en
sådan resolution på dess auetions-debet, äger ovillkorlig
rättighet att förklara sig, och verkan af resolutionen, ifall
han det gör, upphör alldeles, då ett nytt utslag i saken
kommer alt fällas. I alla fall har LagUtsk. i sitt betänk,
ganska visligen förebyggt, att kostnaden må blifva större
för den lagsökle, emedan förslaget innehåller, att kostnaden
ej må för gäldenären blifva ökad utöfver den som skolat
uppstå, derest den villkorliga ulmätnings-resolutionen ej
varit gifven. Jag anser således icke någon våda uppstå och
instämmer i yrkande örn återremiss, för att ändring må ske,
ifall fog dertill tinnes.
Hr Rosenblad, Bernh.: En ledamot af LagUtsk.,
om jag icke irrar mig, har försvarat detta betänk., ehuru
han icke tyckts ogilla de sköl deremot, som af en annan ledamot
blifvit anförda. Han har nemi. försvarat det på den
grund, att ett bruk i detta afseende redan skall vara hos
embetsmyndigheterna infördt, och att det då vore bättre,
alt gifva detta bruk en laglig sanction, än alt låta det äga
ruin utom lag. Jag erinrar mig i detta f.dl, att våra gamla
lagar gifva benämningen osed åt sådan sed, sora icke är tilllåten,
och då skulle jag tro, alt om embetsmyndigheterna
tillåtit sig hvad som är emot lag, så finnes deruti icke anledn.
att stifta en lag, som gillar deras förfarande, utan snarare
en anledn. all tillhålla dem att icke dermed fortfara.
Den siste värde talarens yttrande tycktes, om jag rätt uppfattat
det, antyda, att antingen skulle detta förslag icke innebära
något emot gäldenären, och då skulle det icke tjena
till något, eller också skulle det verkligen innebära något
emot honom, och då vore det ganska olämpligt, enligt hvad
förut blifvit fratnstäldt, så att jag för min del, efter hvad
jag med mitt icke juridiska omdöme kan uppfatta, tycker
Den 13 September e. ra.
5a5
alt Gr. Mörner liar ganska riktigt uppfattat ämnet, hvarföre
jag också anser lämpligt att afslå betänkandet.
Frih. Cederström: Detta betänk, har till ändamål
att göra en lättnad för så väl fordringsägaren som gäldenären.
Om härvid skulle tillgå såsom lagen eljest föreskrifver
för utsökning af fordringar i allmänhet, så skulle först
fordringsägaren hos Konungens Bef:h:de begära utmätning.
Sedan skulle ansökningen communiceras gäldenären och viss
tid utsätta», inom hvilken han hade att sig förklara, och först
sedan denna förklaring blifvit afgifven, finge utmälnings-resolutionen
meddelas. Derigenom skulle lagsökningskostnaden
blifva mycket betydligare och ofta uppgå till högre
belopp än hela den ursprungliga skulden. Della kan undvikas
då den lagsökte ej har någon invändning att göra emot
krafvel, och om han viii förklara sig, så blir hans rätt, oaktadt
denna resolution, bevarad ; ty i betänk, står tydligen:
”dock att utmätning, enl. så beskaffad! beslut, ej må verkställas
innan utmätningsförrättaren tagit skriftligt bevis, det
gäldenär emot krafvet ej gör invändning, antingen af -gäldenären
sjelf, eller, derest han ej är skrifkunnig el lör ej viii
beviset meddela, af 2 ojäfvige män; äfvensom ett sådant
behandlingssätt icke i något fall och således ej heller i den
händelse, att gäldenär emot krafvet gör invändning och målet
förthy kommer att fortgå, på sätt eljest är i allmänhet
föreskrifvet, må för gäldenär medföra någon ökad kostnad
utöfver den, som skolat uppstå, derest ofvanberörde utttiätningsresolution
icke varit gifven.’’’ Jag kan således ej inse
den våda, som häraf skulle uppstå, eller att en osed derigenom
skulle sanctioneras, utan tror tvertom att sålunda
lättnad skulle uppkomma både för fordringsägaren och för
gäldenären.
Gr. Posse: Med den värde talare, som yttrat, att om
ett oskick insmugit, så bör det afskaffas, instämmer jag fullkomligt;
men jag får äfven äran upplysa, att om jag yttrade
mig att det icke betydde något, alt sådana resolutioner
existerade eller icke, så har det varit ett fel i mitt sätt alt
uttrycka mig. Jag har velat sägn, att jag icke anser deni
betyda något i det afseende, att dessa resolutioner vanligen
börjas med orden : ”derest närlagde auetionsdebet erkännes,
så ålägges gäldenären att betala,” men derest han icke erkänner
det, så är han berättigad att inkomma med förklaring,
hvarföre resolutionen för honom icke betyder något.
Det var endast denna upplysning jag ville lemna.
Gr. Frölich, David: Förhållandet med ifrågavar.
auetioner i allmänhet, hvad allmogen beträffar, är verkligen,
så vidt jag kunnat under en längre tid observera, alt sältet
för sådana krafs gäldande har bildat sig efter förtroende
och landssed utan behof af annan laglig åtgärd, än den som
den siste värde talaren nämnde, hvilken någon gång kom
-
Deii 19 Sep t em lier e. m.
mer i fråga. Vi böra lomma i håg alt nuctionisten nästan
alltid är en person, som åtnjuter betydligt anseende inom
det district, der lian håller auctionen. Det ligger således
redan lili hans uppträdande såsom auctionist ett slugs borgen
för att han icke gör obehöriga kraf. Dernäst har han rättighet
alt icke anteckna en inropare vid auctionen, 0111 han
icke anser honom vara sådan alt lian vill göra rätt för sig.
3Mär det nu i praxis visat sig, alt indrifvandet af sådana
obetydliga auctionsinrop kan ske genom dylika resolutioner,
som den siste talaren nämnde; så tror jag verkligen, lika
med Gr. Mörner, att det kuntje vara vådligt att etablera
en lag, enl. hvilken kraf skulle kunna dagligen göras af
förmenta auctionister och på grund af förmenta protocoller,
samt med ett ord sagdt, verkligen sådana händelser och
olägenheter kunde uppkomma, som alltid måste inträffa när
reglementen och lagar utkomma, der de verkligen icke beliöfvas.
Jag tror således, för min del, och efter allt hvad
erfarenheten sagt mig i en ort der det är ganska vanligt att
auctioner ske nästan hvarje vecka, att icke någon förändring
i det nu sedvanliga sältet är af nöden, eller bör föranleda
till stiftandet af någon lag.
Hr von Hartmansdorff: Jag befarar, att åtskillige
af Ståndets ledamöter måhända icke fattat hvad som är skälet
till min önskan, att en författning i detta hänseende
måtte utfärdas. Orsaken hvarföre dylika resolutioner af
landshöfdingarna meddelas, är, så vidt jag känner, icke någon
annan än besparing i kostnader och tid för de personer,
som äro i fråga. Om en bonde, en dräng eller någon
annan person nf den ringare folkclassen på en auction gör
ett inrop, som går till 1 r:dr 16 sk., 2 r:dr eller något dylikt,
och han lagsökes derför, samt lagsökningen skall ske
med alla vanliga formaliteter; så händer det honom att få
i lagsökningskostnad erlägga 3 r:dr 16 sk. eller något dylikt,
d. v. s. dubbelt mera än hela skulden utgör. Hvad
man kan åt honom i det fallet bespara är ju en välgerning,
Om nu, till förekommande af de (lerfalldiga omgångar, sorn
nyss nämndes, landshöfdingen utfärdar en villkorlig utmätnings-resolutron,
som innehåller' ungefärligen de ordalag,
hvilka nyss af en värd ledamot uppgåfvos, att derest gäldenären
erkänner fordringens riktighet eller icke deremot gör
invändning, så äger kronobetjeningen att densamma utmäta;
så besparas både kostnad och tid. Vill man nu icke medgifva
delta, så gör man ej annat än alt man låter bestå
utom lag ett bruk, som uppkommit just för deras bästa,
Hvilkas fördel man tror sig försvara genom afstyrkande af
LagUtskts förslag. Jag kan ej finna, att man dermed vinner
något annat, än att man låter gäldenären, såsom det
heter, dö efter konstens reglor, hvilket alltid kostar mera,
än om man låter saken gå en genväg, sorn icke skadar rätt
-
Den 19 September c. m.
visan, roen kan gagna parlernn. Oin likväl R. o. Ad. icke
skulle finna för godt alt bifalla della betänk., så är jag förvissad
alt saken kommer att i alla fall gå sin vanliga gång.
Dervid är dock den skilnad, att man ej vill erkänna i lag
hvad som sker i verkligheten, samt att R. St. såsom lagstiftare
ej vilja medgifva hvad Hofrätterne och Högsta Domstolen
låta gå opåtaldt i lagskipningen.
LagUlskls betänk. Klo 117 återremitterades.
Föredrogs ånyo Allm. Besvärs- och Ekon.Utsk:s den 5
f och 9 dennes på bordet lagda betänk. Nio 99, i anledn. af
väckta motioner, ronde förändrad reglering af consuls-districten
samt utfärdande af en ny consulad-stadga.
Hr von Hauswolff, Carl Ulrik; Detta är ett mål,
hvaruti jag visserligen tror en del af de närvar, böra anse
mig äga någon rättighet att tala. Ett så långvarigt vistande
i de orter och de länder, der consulater nu skola finnas,
och hvarom nu en lag föreslås, detta vistande och det i
politiskt och merkantilt, så väl utländskt som fosterländskt
afseende, gör mig berättigad att tala i detta mål. Jag i
högsta grad understödjer den motion, som är gjord, men
jag tror att den icke är nog tillräcklig. När från andia
håll, och de hållen känna vi hvarifrån de komma, alla anslag
blifva förknappade, då Statens fördel står i fråga, när
dess heder och ära, dess handelsfördelax-, ja allt förknappas
genom knappa anslag; huru kan man då begäx-a att ett sådant
stort systeme, som en consulad-författning afser, skall
blifva rätt bedömd här i Sverige, hvarest vi deruti äro så
långt efter alla andra ländei-. Consulerne äro numera icke desamma
, som vi finna dem vara i Puffendorlf och de gamla
böckerna om deras befattningar; de äro nu diplomatiske
personer och försvara deras länders intressen bättre än många
plenipotentiärer vid de största hof. Särdeles applicerar
sig detta till de nya förhållanden, som ovillkorligen skola
öppna sig emellan Europa, särdeles Sverige, och Mexico samt
Södra Amerika. Consulerne blifva der helt andra personer,
än vi hittills ansett dem för; de blifva diplomater, som skola
öppna gemenskap emellan Sverige och dervar. stater, så
alt der blifva nederlagsplalser för vårt jern och våra manufacturei-.
De måste vara män af förtroende och credit, så
väl i Sverige som utomlands. Jag tillstyrker motionen och
en helt ny reglering af hela consulad-befattningen, och derföre
ber jag att betänk, må blifva ålerremitteradt till helt
och hållet ny behandling.
H. Ex. Hr Gi\ Löwenhjelm, Gustafi Consuladinkomsterna
förslå på få platser och förslå ingenstädes till
den grad af representation, hvilken är consuier nödig. Item
hafva många af deni icke ens råd att på Konungens namnsdag
hos sig samla capilainerna. Likväl mäste en consul vara
5aS
Den 19 September e. m.
i någorlunda goda omständigheter för att uppfylla den del
nf sin bestämmelse, hvilken beror af det anseende i residensorten
och det gehör af embetsmyndigheterna, hvilka till
flaggans och handelns behörigaste gagnande erfordras. Anställas
Svenska infödingar, sakna de således utkomst, om de
icke handla, hvilket oftast misslyckas emot platsens afundsjuka
concurrens och i brist af tillräckliga capitaler och credit;
ty de som äga dessa, de begifva sig icke till en fjerran
ort att der mödosamt tjena för ringa. Väl äga vi infödda
Svenska consuler, hvilkas handelsfirmor äro högt ansedda,
och stå t. o. m. i främsta linien bland residensortens. Bland ,
dessa må exempelvis nämnas Generalconsul Pettersen i Bordeaux!
och Generalconsul Sterky i Petersburg. Näst dessa
kunna äfven nämnas Generalconsul Tott i London. Men
desse bilda undantag; regeln är den jag sagt; och af denna 1
följer att, i brist af Svenskar eller Norrmän, så qvalificerade
som de nyssnämnde, consulaterne besättas med handlande
i consulatorten. — Enär ett sådant förtroende af en främmande
regering medförer anseende och tillförer affärer, öfvertages
det gerna af de första husens chefer, hvilka medelst
sina förhållanden till de loenia embetsmyndigheterna
nödvändigt förmå, till flaggans fördel, vida mera än en torftig
Svensk tjensteman, som med knapp nöd förmår lifnära
sig vid den, i brist af bättre fortkomst, sökta consulsposten.
— Betänkligt vore likväl att exclusive åt utländningar
lemna vården af våra commerciella intressen i främmande
hamnar. Men nu finnes correctivet i Generalconsul von
Ståbis förslag; ty derigenom att i hvarje land tillsattes ett
inskränkt antal generalconsuler, behörigen lönade af Staten,
och man åt dem lemnar att under eget ansvar tillsätta alla
de öfriga många consulerna och vice-consulerna samt att
taga dem bland infödingarna, bland de handlande i residensplatser,
äro båda ändamålen vunna. Consulat-tjenstebefallningen
blir bestridd öfverallt af en handlande, som på stäG
let äger anseende, men handelsintresset blir ändå i högsta
instansen styrdt och bevakadt af Svenskar eller Norrmän,
som innehafva generalconsuls-platserna. — Annorlunda vinnas
icke båda ändamålen; ty aldrig få vi råd att löna mängden
af consulater och vice-consulater. Ej heller kunna deras
antal minskas; fastmera blir nödvändigt att det öka; ty
ehvar våra flaggor trafikera, böra de helsås af Skandinavisk
flagg, svajande öfver ett consulat.
Hvad åter beträffar consulernes ställande under utrikes
ministern, så tror äfven jag, att det vore fördelaktigare.
Engelska consulaterna rapportera till utrikes departementet.
Fransyske consulerne och generalconsulerne stå under utrikes
ministern till den grad, att de avancera i diplomatiska
corpsen, räkna tur inom densamma. Consulerne rangera
med legations-secretcrare, generalconsulerne med charges
d’af
-
Den 19 S c p l c 111 b c r c. m.
d’alfaires; och det liander ganska ofta alt generalconsuler
blifva eliaiges d'affaires, eller tvertom charge's d’affaires generalconsuler.
De utgöra 2:ne utgreningar af samma corps.
Till livad grad det låter förena sig med våra öfriga inrättningar
och författningar, Liefve för långt att bär undersöka
oell öfver min höfva att fullständigt bedömma. Denna punkt
borde alldeles icke vidröras af oss. Consulernes ställande
under Utrikes-ministern kan vara ganska nyttigt anno 1840,
oell genom förändrade förhållanden blifva olämpligt åt året,
och consulerne då böra få annat förmanskap. — I allmänhet
anser jag representationerna vara incompetenla lill fastställande
af sådana organisationer, hvilkas lämpligaste skick Regeringarne
ollena förmå rätt bedömma, ej blott alt emellan
ministererna fördela ärendena, och efter omständigheterna
ändra denna fördelning, men äfven alt bestämma och ändra
ministrarnes antal. På det hela anser jag förslaget ganska
nyttigt för vårt handelsintresse samt fullkomligen rationel
uppfyllande alla de ändamål, som i ämnet böra sökas,
hvarföre jag tillstyrker förslagets antagande.
Hr von Stahl, Emil, uppläste följande:
Förevar, betänk, har blifvit af 2:ne RiksSt. ålerremitteradt,
hufvudsakligast på den grund, alt Ekon.TJtsk., i afseende
å tillstyrkandet i aldra punkten, eller i fråga om anslaget
å handels- och sjöfartsfonden, underlåtit alt communicera
sig med SlatsCIlskottet. Då H. R. o. Ad. behagat
meddela remiss å mina motioner till StatsUtsk., men Ekon.-  Utsk. sedermera ensamt behandlat desamma, får äfven jag,
med det tacksammaste erkännande i öfrigt af den behandling,
som motionerna af Ekon.EItsk. fått röna, nu på enahanda
grund yrka återremiss af betänk, till Stals- samt
Ekon.Utsk-.ns gemensamma åtgärd.
I afseende å sjelfva hufvudsaken, torde jag vid detta
tillfälle få tillägga några ord.
Af handeln och sjöfarten utgå för närvar. 2tne afgifter,
nemi. afgiften lill handels- och sjöfartsfonden samt consulad-afgiften.
Den förra af dessa afgifter, förut känd under
namn af convoj-afgift, har sedan längre tider ägt rum,
och användes till år i83o egentligen lill kostnaden för Svenska
handelns skyddande ernot våldsamheter från Barbareskernes
silla. Dea utgick tillförene med 1 rtdr b:co å hvarje
läst för fartyg, som begagnade s. k. Turkiska pass, samt,
efter särskild taxa, å utgående och inkommande varor.
L ä s t e t a I s-a fg i f te n äfvensom afgiften å utgående varor
hafva numera upphört, och afgiften till handels- och
sjöfartsfonden utgår för närvar, blott med 10 proc. ä införselstullen.
Dess belopp beror således å tullens, men kan
i medeltal beräknas till 3oo,ooo r.dr årligen. Uppbörden af
denna afgift är ganska enkel. Afgiften drabbar endast för/
13 II. 67
53o
Den 19 September c. m.
brukaren af utländska öfverflödsvavor, hvilka lemna den
största tullinkomst, och den utgör, hvad fabriks- och slöjdevaror
beträffar, en tillökning i det skydd, som är afsedt för
inhemska näringsidkare. Sådan är beskaffenheten af denna
fond. Afgiflen är en af de minst tryckande. Dess upphörande
skulle icke i märkbar mån kunna verka å varupriserna,
men dess bibehållande skall fortfarande komma att
lemna medel till sådana för handeln och sjöfarten nyttiga
ändamål, för hvilka utvägar på annat sätt blott med svårighet
kunna åstadkommas. Den sednare af dessa afgifter,
eller consulad-afgiften , drabbar sjöfarten allena.
Jag har förut, på grund af tillgängliga officiella handlingar,
sökt alt visa, att beloppet af denna afgift under de
sednare åren utgjort circa 33,333 r:dr 16 sk. Hamb. b:co,
eller ä 128 sk:s kurs 133,333 r:dr 16 sk. r:gs.
Consulerne äro Statens ombud i främmande länder.
I denna egenskap är deras skyldighet icke blott att bevaka
liandelns och sjöfartens fördelar, utan jemväl att följa industriens
och konsternas framsteg, samt söka bereda de upplysningar
i dessa afseenden, som till fäderneslandets nylla
kunna bidraga. De böra derjemte med deras embetsåtgärder
biträda hvarje enskild, som desamma påkallar. Är det
en sanning, alt consulerne sålunda icke äro till ensamt
för sjöfarten, och att desse embetsman i första rummet
äro alt anse såsom sjöfartens controllanter, då måste den
princip, som här länge varit följd, att låta sjöfarten ensamt
bidraga till consulernes aflöning med skäl kunna anses
såsom med billigheten föga öfverensstämmande, samt det
således vara en pligt att tillse, alt denna sjöfart från ett så
beskalfadt obilligt onus befrias. — Sedan Franska eröfringen
af Algier år i83o, hafva de årliga summor, som föiut af
Sverige erlades till Regeringarne i Algier, Tunis och Tripolis,
upphört, hvarigenom utväg blifvit beredd, dels alt borttaga
lästetals-afgiften och den på utgående varor,
dels att å fonden anvisa andra utgifter till handelns och
sjöfartens bästa. Bland dessa sednare hafva jemväl varit löner
till åtskilliga consuler, men någon mera generel åtgärd
har i detta fall icke blifvit vidtagen, eller något egentligt
systeme i afseende å aflöningen följdt, så att då t. ex. generalconsuln
i Portugal erhållit fast lön af handels- och
sjöfartsfonden , har generalconsul» i England fortfarande
fått uppbära en särdeles dryg och tryckande consulad-afgift.
Följden har också varit, att vid sednaste riksdag, men ännu
mera sedermera, starka rop höjt sig emot consulad-afgiflerna
i allmänhet, hvilka blifvit ansedda såsom ett olämpligt
onus och ett af hindren för sjöfartens förkofran. Då liandels-
och sjöfartsfonden hittills Jemnat högst betydliga årliga
öfverskott, lärer densamma, utan ringaste känning,
kunna bekosta den utgift, som nu är ifrågasatt för de öfrige
consulernes aflönande; och jag vågar förmoda, att R.
Den 19 September e. m.
53i
H. St. alltså, med behjertande af sjöfartens verkliga behof
af frigifvelse från consulad-afgifterna, skola å nämnda fond
anvisa de för ifrågavar. aflöning erforderliga medel.
Jag har äran till ledning för de begge förenade II. Utsk.,
hvilka, på grund af den yrkade återi emissen, lära fa befattning
med frågan, öfverlemna ett förslag till aflöningsstat för
de consuler, som icke redan äro med löner försedde. Denna
nya stat slutar sig å 21,000 r:dr Hbr b:co, som med
12,333 r:dr 16 sk. Ilbr b:co eller nära 5o,ooo r:dr r:gs
understiger det belopp, som nu i consulad-afgifter utgår,
och hvilken summa bör blifva så mycket mindre kännbar
för handels- och sjöfartsfonden, som med all visshet torde
kunna på förhand antagas, att då Norrige jemväl blifver
delaktigt af den fördel, som genom consulad-afgifternas anskaffande
åsyftas, nästkommande Norrska Storthing skall
komma alt lemna ett ökadt bidrag lill nämnda fond.
Jag liar sett den anmärkn. framställd emot den motionerade
reorganisation af consulat väsendet, alt icke embetsmän,
men ansedde köpmän vore de lämpligaste all anställa
såsom consuler. Hvad angår vice consuler, är della en
afgjord sanning och jemväl med hittills öfverallt följd praxis
öfverensstämmande. Icke så i afseende’ å generalconsulerne.
Genom den föreslagna nya districtfördelningen skall hvarje
generalconsul verksamhet blifva af tjenstgöromål så mycket
upplagen, alt han icke kan påräkna någon tid öfrig för
egna liandelsaffarers bestridande. En köpman af första ordningen
skulle således aldrig hädanefter kunna emotlaga en
dylik befattning. Inträffade delta undantagsvis, skulle Iian
öfverlemna consulsgöromälen till någon å dess contor anställd,
i Svenska eller Norrska språket kunnig person; lill
livad nytta för det allmänna, lemnar jag åt eder, mine herrar!
alt afgöra. Det finnes ingen, sorn mera än jag kan hysa
en sann aktning för den verkliga köptnansbildningen. Jag
har sett denna bildning bär i landet, men ännu oftare å det
ställe, der jag har den äran att vara anställd såsom tjensteman,
hvarest personer inom handelsclassen finnas, som genom
sina insigler, kunskaper och verldskännedom icke blott
kunna anses sorn köpmän af första ordningen, men såsom
verkliga statsmän.
Jag vill för ingen del yrka något bestämdt förbud för
en dylik köpman alt förordnas till en generalconsuls-plats,
men tror dock lämpligt vara, att för det fall, alt han derjemte
fortsätter sin handelsrörelse, en del af den anslagna
lönen, på enahanda sätt som i andra länder är antaget, bör
besparas slatscassan, ejler hos oss handels- och sjöfartsfonden,
samt endast ett mindre arfvode honom bestås.
Man har anmärkt att generalconsulerne skulle få för
stor makt, om dem tillätes att tillsätta och afsätta vieeconsuler.
Detta är en rättighet, sorn i alla länder finnes
generalconsulerne inrymd, och som vår nu gällande consols-'
53 a
Den ig September e. m.
stadga jemväl medgifver. Någon ny eller ökad myndighet
hillver desse embetsman icke derigenom tilldelad. Då viceconsul
tjenstgör på generalconsulns ansvar, vore det en
orättvisa att inskränka denna rättighet. Jag skulle åtminstone
föi' min egen del icke våga fortfara i ulöfningen af
min befattning, om denna rättighet fråntoges mig. Hvem
skulle ock hällre kunna utvälja skickliga personer till vieeconsuler,
än generalconsuln, som på nära håll är i tillfälle
att uppsöka desamma?
En anmärkn. emot utländske personers förordnande
till generaleonsuler torde det tillåtas 111ig ätt ytterligare få
framställa. Om t. ev. eli utländsk man, som innehar uppdraget
såsom Svensk och Norrsk generalconsul, såsom det
nödvändigt någon gång måste inträffa, nödgas att göra reclamationer
hos sin egen Regering till fördel för Svenska
eller Norrska handelsintresset, eller enskilda personer, —
skulle han väl vinna samina gehör och uppmärksamhet som
en nationel Svensk eller Norrsk generalconsul, sorn befunne
sig i fullkomligt oberoende af den ifrågavar. Regeringen?
— Tänkom oss en dylik reclaination, framställd af de
aktade Brittiska eller Ryska generalconsulerne här i Sverige,
och den påföljd, i händelse af ett rättvist anspråk, som
derå skulle löija. Om för ytterligare exempel, i närvar,
ögonblick, då så mångfalldig klagan höres öfver förhållandena
med Öresundska tullen, en Dansk man vore anställd
såsom Svensk och Norrsk generalconsul i Köpenhamn och
Elseneur,— skulle denne Danske man, äfven förutsatt med
bästa vilja, dock kunna med samma nit och ifver uppträda
emot vexationerna eller söka upptäcka missbruken, som
den der anställde Svenske mannen 1111 gjort? Skulle det
icke tili och med höra förlåtas den Danske mannen, om
han för sitt eget lands materiella intresse något tillslutit ögonen
för det främmande landets? Skulle det väl vara att
undra på, om han uraktlåtit något af sin skyldighet af fruktan
för sin egen Regerings missnöje, eller af bäfvan alt af
mängden i dess eget land stämplas såsom en dålig patriot?
Jag tror icke att svaret på dessa frågor af någon, som närmare
tagit kännedom af förhållandena, skall kunna blifva
af tvetydig beskaffenhet. Jag vågar på dessa grunder fortfarande
hysa den mening, alt generalconsulerne helst böra
vara ensamt embetsmän, samt att Svensk eller Norrsk man
framför den som står i något slags beroende till främmande
Regering städse bör till dylika befattningar äga företräde.
I afseende å 3:dje punkten, eller frågan om manifesterna
för fartyg, som segla till Holstein, anser jag väl att vår
Regering blott med svårighet skulle kunna göra hos den
Danska Regeringen någon framställning i berörde afseende,
eller söka alt åstadkomma förändringar i de legalisationsacter,
sorn denna Regering för seglationen på sitt egel land
föreskiifvit. Emtdlei ttd loide det liUålas mig att upply sa,
Den 19 September e. in.
533
ali Commerce-colltm redan gjort framställning i delta amne
lill K. M., i följd hvaraf någon vidare åtgärd i frågan icke
tolde vara af beliofvet påkallad.
Emot Hr Oxehufvuds, af Ekon.Utsk. tillstyrkta, förslag
alt generalconsulerne skulle lyda under ulrikes departementet,
har jemväl anmärkn. blifvit gjord. Consulerne sortera
1111 under 4 olika chefer, Ministern för utrikes ärendena,
Commerce-colltm, Norrska Finance-, Handels- och Tull-departementet
samt General-tullstyrelsen. Om detta kan lända
till enbet lemnar jag derhän. Jag föreställer mig att
Commerce-coll.m, i följd af en utbildning af departement.dstyrelsen,
framdeles skulle komma alt upphöra; — under
hvem skola då consulerne sortera? Jag linner i detta fall
ingen annan aucloritet återstå, än utrikes departementet, tv
It. II. St. hafva glömt ali skapa en ministere, som finnes i
andra länder, med minister-styrelse, och hvaraf Sverige kanske
har det största behof, nemi. en ministere för handeln.
Civil-departemenlet har nu fått densammas angelägenheter
på sin del. Huruvida nämnda departement i längden skall
kunna sköta den verkliga brorslott i affärer, som sålunda
blifvit detsamma tilldelad, torde framtiden bäst komma att
utvisa.
Jag anhåller att dessa anmärkntr måtte få åtfölja återremissen.
Förslag till aflönings-stal för de generalconsul!-!', hvilka,
efter det vid innevar. riksdag väckta förslag, skulle komma
att anställas.
H. b:co ralr.
1. Finland. Generalconsul!) i delta land är redan
med fast lön försedd.
2. Ryssland. En Gen.consul
2,5oo.
3. Preussen och! „
, . JJ:0  2,000.
Mecklenburg!
4- Hansestäderna, 1
Holstein Han-f D;0
w
nover, Olden-j
burg. J
5. Danmark D.o  2,5oo.
6. Holland D:o  2,000.
7. belgien D:o  2,000.
8. England D:o ...... 3,000.
g. Frankrike D:o  2,5oo.
10. Portugal. Gen.consuln i detta land åtnjuter re
dan
lön.
11. Spanien. En Gen.consul 2,000.
12. Italien. I Dessa Gen.consuler äro redan med
,3. Grekland. V|ö.ner fÖMcdde>
14. lurkiet. J
Baibaresk-stalerna. Uppföras icke loir.
Transport 21,000.
534
Den 19 September c. m.
H. b:co i:<)r.
Transport 21,000.
j5. Norra Amerika.}
16. Brasilien. (Desse Gen.consuler äro redan
17. Monte Video, (med fasta löner försedde.
18. Caracas. '
Då alla nu tillsatte Gen.consuler och consuler,
jemväl de som äro med fast lön försedde, aga att
uppbära consulad-afgift af fartyg, och enär denna
rättighet icke torde kunna dessa embetsman under
deras tjenstetid eller förr in vid deras afgång från
tjenslen betagas; torde R. H. St., i ändamål att, der
sig göra later, genom öfverenskommelse och ersättning
genast afskaffa consulad-afgiflen, böra intill
nästa riksdag å handels- och sjöfartsfonden i detta
ändamål anvisa en särskild summa af /[,ooo.
Summa H. b:co r:dr 25,000.
Anmärkning: Då, enligt den på officiella handlingar
grundade uppgiften i undertecknads motioner, sjöfarten år
18)8 ensamt i consulad-afgifter erlagt 33,3 i 5 r:dr 16 sk. II.
b:eo, skulle den nya regleringen kunna verkställas med ofvannämnda
summa, som med 12,333 r:dr 16 sk. II. b:co
understiger det belopp, som nu till consulernes aflöning
utgår. Ett ökadt bidrag till handels- och sjöfartsfonden
från Norriges sida, som jemväl blifver delaktigt af den åsyftade
fördelen, torde med all visshet af nästa Slorthing kunna
påräknas.
Frih. Sprengtporten, Jac. Wilh.: Det må med
skäl tillhöra de ledamöter af delta Stånd, som hafva en
närmare kännedom om handelns behof oell olägenheter, alt
bedomina fördelarna af det förslag, som blifvit väckt och
Ekon.Utsk. nu framställt till II. St:s antagande, att utbyta
consuler och consulad-afgifter emot generalconsuler och viceconsuler,
som icke äro aflönade. Jag vill tro, att detta är
ett förslag, som förtjena!' mycket afseende; men jag tager
mig friheten fästa uppmärksamhet på en enligt min tanke
i betänk, förekommande ©fullständighet, att nemi., då Ekou.-  Utsk. tillstyrkt, att lönernc för generaleonsulerne måtte utgå
från handels- och sjöfartsfonden, CJtsk. icke meddelat
Ständerna någon utredning i hvad mån denna fond lemnar
tillgång till en sådan utgifts bestridande utöfver den summa
af 66,000 r:dr, som redan från handels- och sjöfartsfonden
utgår lill consulers aflöning, oberäknad! kostnaden af öfver
90,000 r:dr för fredsverkels underhållande med Barbaresk-staterna
jemte andra anvisningar, hvarmed denna fond är belastad.
Åled den kännedom jag haft tillfälle att flygtigt taga
om förhållandet, vågar jag säga, att handels- och sjöfartsfonden,
såvida dess behållning ej lages i beräkning, utan
blott dess inkomster, icke för uärvär. lemnar ett så stolt öf
-
Den ig September e. m.
535
verskott, att derpå skulle kunna anvisas 20,000 rltlr H. b:co,
utöfver de dispositioner, som på denna fond nu äga rum.
Jag får för öfrigt, i händelse R. o. Ad. bifaller en återremiss,
upplysa Ekon.Utsk. derom, alt StalsUlsk. för det närvar.
handlägger frågan 0111 en ny reglering af handels- och
sjöfartsfonden, samt att, derest det förslag skulle blifva antaget,
som nu hvilar på SlatsUlskts bord, skulle deraf uppkomma
ilen följd, att ingen tillgång på denna fond vore att
i framliden påräkna för ifrågavar. generalconsulers aflöning.
Det är med dessa anmärkntr jag anhåller om återremiss.
Hr Rosenblad, Bernh.: Uti nu förevar, betänk, har
H. Utsk. sammanfört (vänne för hvarandra alldeles främmande
ämnen, nemi. det ena reglering och aflönande af SvenskNorrska-consulaterna,
och det andia, tillvägabringande af
förändring i el t K. Danskt stadgande om vissa iakttagelser
vid handel på Danska staterna. Jag skall börja med upptagande
af det sistnämnda.
I den nya tullförordning för Hertigdömena Schlesnig
och Holstein, hvilken af K. Danska Regeringen d. 1 Maj
i838 utfärdades, förekommer ett stadgande [sorn redan förut
lärer varit gällande för det egentliga Danmark), att hvar
och en skeppare, som från utländsk ort ankom till någon
hamn inom hertigdömena, skulle vara försedd med ett manifest
öfver medhafvande varor, bestyrkt af Danska consulns
eller vice-consulns påskrift, såvida sådan agent på lastningsorten
vore anställd, men eljest med dervar. auetoritets, och
i lösen för ett sådant Danskt consulsintyg blef en afgift af
3 sk. H. b:co för hvarje läst af skeppets drägtighet fastställd.
Då detta stadgande icke är inskränkt lill Svenska skeppare
eller till handel från Sverige, utan gäller vid all införsel,
äfven med Danskt fartyg, kan icke, på grund af tractaler
eller statsrätt, något besvär emot detsamma af Svenska Reger:n
äga rum. Men då tyngden deraf hufvudsakligen drabbar
handeln på hertigdömena från vissa Svenska städer, såsom
Wisby, Calmar o. s. v., hvarifrån utförseln hufvudsakligen
består af skrymmande varor, hvars värde ej motsvarar
det nödiga lästetalet, och denna utförsel mest äger rum med
dessa städers fartyg och för deras egen räkning, så har
Commerce-colltm redan å frågan fästat K. M:s nåd. uppmärksamhet,
för det fall, att K. M. skulle finna lämpligt
göra densamma till föremål för en diplomatisk underhandling.
Det torde vara öfverflödigt återkalla i Ståndets minne,
alt, då ifrågavar. stadgande helt och hållet legat inom
Konungens af Danmark suveräniletsrättigheter, en ändring
deri icke, på sätt den af Utsk. föreslagna hemställan tyckes
antyda, kan ankomma på något beslut af Konungen af
Sverige. Skulle Utsk. anse, att, ehuru K. M:s uppmärksamhet
å saken redan blifvit fästad, någon anmälan af R. St.
äfven bör äga rum, — en åtgärd hvars lämplighet i en tid
-
Den iij September e. ni.
punkt, då Sverige fordrar rättelser i Öresundska tull 11 j>p—
karden af dea betydligaste vigt för Danska statseassan, jag
\ill lemna obestämd — så loide den böra ställas i följande
ordalag, ”att R. St. bos K. M. anhålla, att i fall K. M.
skulle så finna lämpligt, K. M. täcktes hos K. Danska Hofvet
söka bereda en sådan jemkning uti ifrågävar. stadgande,
att från skyldigheten alt medhafva manifest måtte befrias
fartyg, hvars laddningar endast bestå af tunga oell skrymmande
varor (såsom t. ex. trädvaror, jern och kalk), hvilka
svårligen kunna blifva föremål för tullförsnillning.” Om
Danska Piegeringen bi föl le en dylik hemställan, vöre de
ifiågavar. Svenska städernes klagomål afhulpna, då deras
utskeppning på Danmark nästan uteslutande består af dylika
varor. A en hemställan deremot, alt Danska Regeringen
för »(gifvande af nödig befunna intyg skulle godkänna en
främmande autoritet, der den ägde egna agenter anställda,
lärer man så myckel mindre kunna vänta sig, som det motander
alla Staters fordringar i dylika fall, och en likartad
begäran a Danska sidan svårligen från den Svenska kunde
bifallas. Jag bör dock nämna, att innan en dylik hemstäl
lan,
som den, hvartill jag föreslagit redaction, kan med någon
utsigt till framgång göras hos Danska Regeringen, torlin
det vara nödigt alt, på sätt comiterade för sjöfarten
och Commerce-colhm i underdånighet föreslagit, först inskränka
det stadgande i nu gällande Svenska seglationsoi dning,
som, i fullkomlig öfverensstämmelse med det öfverk
lag ad e Danska, för alla laddningar fordrar manifest, till endast
dem sorn bestå af vissa varor. Ty att för vår handel
på Danmark begära förmåner, som man icke reciprokt vill
bevilja den Danska på Sverige, vore endast att compromettera
Svenska Regeringen.
Jag öfvergår nu till den andra och vigtigare delen af
Utskts utlåt., hvilken afser våra egna consulaters reglering,
aflöning m. m. Ulskts förslag i afseende härå omfattar fyra
särskildta föremål, nemi i :o en förändrad reglering af consulsdistricten;
2:0 cousulernes förseende med bestämd lön,
hvaremot nuvar. consulad-afgifter borde upphöra; 3:o con
sulernes
ställande under Utrikes Statsministern; samt 4:°
omarbetning af nuvar. consulad-stadga.
1:0 och 2:0. Du de tvänne första frågornas afgörande
äger ett oskiljaktigt sammanhang, skall jag upptaga dem
tillsammans. Nuvar. fördelning af consulsdistrictena grundar
sig hufvudsakligen på en af K. IM. år 182/j! fastställd
reglering, med några sedermera i densamma verkställda förändringar.
I enlighet dermed uro anställde, en consul i
Finland, 4 > öfriga Ryska Öslersjöhamnar, 4 i de Preussiska
med Mecklenburg, en i hvardera af hansestäderna, hvaraf
den i Hamburg tillika har under sitt district Altona, och
lör det närvar, derjemte är consul för Konungariket Hanno
-
Den 19 September e. m.
nover; 5 för Damnark, af hvilka den i Köpenhamn nu äfven
förestår consulatet i Helsingör; 2tne i Konungariket
Nederländerne, hvilka skola förenas till en; en för Belgien;
en för StorBritannien och Irland ; 8 för Frankrike; 4 för
Spanska hamnarne vid Medelhafvet, hvarförutan de vid Atlantiska
hafvet äro omedelbart ställde under K. M:s beskickning
i Madrid; 2 i Portugal; en i Gibraltar; en på Malta;
2 i Österrikiska hamnarna; en handelsagent för Italien, under
hvilken lyda 2 consuler i Sardinien; en i Toscana; 2 i
Påfvestaten och 1 i Konungariket Begge Sicilierne; en för
Grekland och Joniska öarna; 3 i Turkiet och Egypten; en
i Ryska hamnarna vid Svarta hafvet; en i dem vid Hvita
hafvet; 4 • Tripolis, Tunis, Algier och Marocco; en på
Goda Hoppsudden; en på Philippinska öarna; en.för Förenta
Staterna af Amerika; en för Cuba; en för Republikerna
Venezuela, Golumbien och Ecuador; en för Brasilien;
en för Republiken Uraguay (MonteVideo); hvarförutan fråga
blifvit väckt om anställande af consuler i de öfriga nya staterna
i det fordna Spanska Amerika. Härförutan äro 4
consuler anställde i Paris, Berlin, Frankfurt arn Mayn och
Wien, hvilkas befattning helt och hållet kan anses nominel.
I afseende på aflöningen kunna consulaten fördelas i
2tne classer, de som, jemte befattningen anslagna sportlar,
äga en bestämd lön, utgående af handels- och sjöfartsfonden,
och de som endast tillgodonjuta sportlarna. Till den
förra classen höra alla de, som med sina consular-göromål
förena diplomatisk befattning, nemi. de i Constantinopel,
Grekland, handelsagenter i Italien, samt alla consulerne på
fasta landet af Amerika, äfvensom consulerne i Finland,
Hamburg, Alexandria och Odessa. Beträffande sportlarna,
så bestå dessa af sine slag, ersättning eller lösen för vissa
embetsåtgärder efter fastställd expeditionstaxa, och consuladafgift.
Den förra har af ålder ägt rum för alla consulat och
äfven för några af de aflägsnare utgått till högre belopp än
nu; den sednare var deremot endast undantagsvis beviljad
några få af de vigtigare consulaten, (men då i allmänhet till
vida högre belopp än nu utgår), till dess, efter föreningen
med Norrige, hvarest ifrån Danska tiden en likartad afgift
ägt rum först för vissa consulat och slutligen genom K. brefvet
af den 29 Juni 1833, hvaraf jag här får bifoga en afskrift,
alla consulater, för fartyg, som antingen lossa eller intaga ny
last eller både lossa och lasta, fingo sig tillerkänd en consuladafgift
af J^rdels r:dr Hbr b:co för hvarje svår läst
af fartygets drägtighet, dock sålunda, att de consuler, som
förut hade rättighet till högre afgift, för sin tjenstetid fingo
bibehålla denna, men att efter deras afgång den nya regleringen
skulle inträda. (Af de få återstående högre afgifter,
som ännu utgå, men vid nuvar. innehafvares afgång upphöra,
är den till eeneralconsuln i StorBritannien och Ir,
3 H. 68
538
Den 19 September e. m.
land den mest betydliga. Den utgöres med 3 P. St. för hvarje
fartyg af till och med 75 svåra laster, samt med ^ P. St. för
hvarje 25:te läst derutöfver.) Derjemte erlägges till consuln
i Helsingör af de Svenska fartyg, som endast för Sundska
tullens klarerande anlöpa nämnda hamn och ej gå inrikes
orter emellan, samt äro öfver io läster, 2 rtdr Svenskt b:co
af hvarje däckadt och 1 r:dr af hvarje odäckadt fartyg. De
af mindre lästetal äro fria från all afgift. (Vid Öresundska
tullklareringen erlägga Norrska fartyg i specie skilling för
hvarje läst.) Ehuru i Norrska upplagan af den gemensamma
consulsstadgan Svenska expeditionstaxan blifvit införd,
har dock sedermera blifvit förklaradt, att den ej gäller för
Norrska fartyg, och alt consulerne, emot åtnjutande af consulad-afgifter
efter lästetal, äro skyldige att lemna alla e arbets
åtgärder gratis.
Beträffande denna expeditionstaxa, så äro de deri bestämda
afgifter, jemförelsevis med hvad hos andra nationer
finnes stadgadt, så måttliga och tillika så sällan förekommande,
särdeles om Commerce-collegii hemställan om inskränkning
i skyldigheten att vid varu-införsel till Sverige
medhafva manifest, finner nådigt bifall, att någon förändring
i dem ej torde böra äga rum, helst de gälla lika för Svenska
och utländska fartyg, som äga behof att tillita våra
consuler. Deremot måste den egentliga consulad- eller läste—
tals-afgiften, som utgår endast af Svenska och Norrska fartyg,
anses såsom ett prsetnium för alla de nationers fartyg,
med hvilka vi äga s. k. reeiprocitets-tractater, och som icke
tillagt sina consuler en lika rättighet, och för en viss gren
af Sveriges bandel, eller just den hvars intresse framkallat
besvären öfver förutnämnda Danska stadgande, är den ganska
tryckande. Ty om det må anses föga betydande, att
ett Svenskt fartyg, som en eller högst 2 gånger om året med
dyrbarare laddning och lätt returfrakt besöker en Amerikansk
hamn, betalar denna afgift, så är detta icke förhållandet
med t. ex. städerna Calmars, Westerviks och Wisbys
sjöfart på Schleswig och Holstein, hvarthän t. o. m. 6 å 7
gånger om året samma fartyg kunna utföra laddningar, hufvudsakligen
bestående af trädvaror och kalk, och oftast återvända
med barlast. För dessa städers handel skulle afska/fandet
af Svenska consulad-afgiften vara en lindring af mera
vigt än befrielsen frände öfverklagade Danska consulspåsklifterna,
och denna lindring torde förtjena så mycket mer Ständernes
afseende, som den är beroende af Svensk lagstiftning,
då det torde med full säkerhet kunna antagas att för K.
M:s bifall dertill endast erfordras att anvisa nödiga medel
för de genom coosuiad-afgiftens indragning uppkommande
besparingar.
Med Generalconsul von Stahl instämmer jag deri, att
i allmänhet, på sätt de större staterne vanligen bruka, consulsgöiomålen
ombesörjas både af verkliga lönta embets
-
Den 19 September e. m.
53g
män, som icke i egen handelsrörelse på den ort, der de äro
anställde, kunna äga ett någon gång stridigt intresse med
dem hvilka de äro skyldige att lemna sitt biträde. Men
då både de förenade Konungarikenas handel och förhållandena
i öfrigt äro ganska olika på olika orter, och tillgångarna
troligen aldrig komma att medgifva oss att anslå fast
lön åt alla consuler; så skulle jag anse, att consulaten borde
fördelas i alne classer, 1:0 i dem som förseddes med bestämd
lön, och 2:0 i dem, för hvilka ingåen sådan anslogs,
utan der man påräknade att kunna få platserna tillsatta ined
handlande på stället, som i de ökade förbindelserna med
vårt land, hvartill deras anställning beredde dem tillfälle,
funno sin hufvudsakligaste ersättning. Under närvarande
förhållanden skulle jag sålunda tro, att consuler af
första classen, d. v. s. med lön, och som till åtskilnad från
de andra måhända kunde benämnas g e n e r a I - c o n s u I e r,
borde anställas:
en för Finland,
en ,, Preussen och Mecklenburg,
en ,, Hansestäderne, Hanover, Oldenburg och Holstein,
en ,, öfriga Danmark med säte i Helsingör, och som, med
afseende på denna consols särskilda skyldigheter
att bevaka Svensk och Norrsk rätt vid Sundska
tullklareringen, borde förses med eget cancelli,
en ,, Nederländerna,
en ,, Belgien,
en ,, Storbritannien och Irland,
en ,, Spanien,
en ,, Portugal,
en ,, Italien (utom Österrikiska staterna),
en ,, Grekland och Joniska öarne,
en ,, Turkiet,
en ,, Tunis,
en ,, Tripolis,
en ,, Algier, (för det närvar, en af de vigtigaste ham
nar
för Svenska sjöfarten i Medelhafvet),
en ,, Marocco,
en ,, Förenta Staterna af Norra Amerika,
en „ Vestindien (egentl. Cuba) samt Mexico, Central-Ame
rika,
Venezuela, Columbien, Ecuador,
en ,, Brasilien; —
samt af j:dra classen, d. v. s. utan lön:
en i S:t Petersburg, hvarunder nuvar. consulat i Reval borde
läggas,
en i Riga, hvarunder det i Liebau likaledes borde läggas,
en i Archangel,
en i Havre de Grace för Franska hamnarna vid canalen,
en i Bordeaux för dem vid Atlantiska hafvet,
en i Marseille för dem vid Medelhafvet,
en i Gibraltar,
en på Malta,
54o
Den 19 September e. m.
en i Odessa,
en i Venedig, „
en i Triest,
en i Alexandria,
en på Goda Hoppsudden,
en på Phiiippinska öarna,
och en i någon haran t. ex. Valparaiso, vid stilla hafvet,
hvilken måhända torde böra erhålla ett mindre anslag
för resekostnader, till bevakande af handeln i öfriga
hamnar inom Staterna Chili, Bolivia och Peru.
Jag har nemi. ansett, att under nafvar, förhållanden
löner för consuler i Alexandria, Odessa och Montevideo äro
en fullkomligt onyttig utgift, och som sålunda böra vid innehafvarnes
afgång indragas; att det likaledes skulle vara en
ändamålslös uppoffring, att med stor kostnad organisera diplomatiska
consulater i de nya staterna af Spanska Amerika,
innan en tryggad stadga i dessa lunders inre förhållanden
kommer att framkalla den industriella utveckling, som äfven
för de Nordiska Rikenas handel och sjöfart kunde öppna
nya kullor. Deremot har jag trott, att consulaterna t Tunis
och Tripolis, oaktadt dessa staters allmänna afsägelse
af pira lei i genom tractaten med b’rankrike af i8äo, icke
kunna utan våda för vår sjöfart i Medelhafvet umbäras, äfvensom
att det med lön försedda consulalet i Cai accas kunde
förenas med det i Havannah och flyttas till denna ort,
på hvilken redan icke obetydlig sjöfart från Sverige äger
rum, och hvars handel i allmänhet är att (näst New York)
anse såsom den andra i nya verlden. Men då de förhållanden,
sorn bestämma fördelningen och classificationen af consulaterne,
äro ständiga förändringar underkastade — (hvilka
t. ex. skulle ej blifva följden af ett .sjökrig i Orienten?), anser
jag det vara af yttersta vigt, alt icke binda K. M:s dispositionsrätt
vid vissa noggrannt bestämda summor eller vid
vissa platser för deras användande, utan att härvid en någorlunda
frihet måtte lemnäs.
En ledamot af StatsUtsk. har tillkännagifvit, att detta IJtsk.
redan fattat beslut att föreslå upphörandet af den fond, hvarifrån
BesvärsUtsk. beräknat tillgången för de nya consulslönerna,
d. v. s. handels- och sjöfartsfonden. I så fall hade
H. StatsUtsk. otvifvelaktig! förvärfvat ringa anspråk på Svenska
handelns och sjöfartens erkänsla, då derigenom skulle
afskäras utvägarna både att befria denna, på sätt nu blifvit
ifrågasatt, från en tryckande börda, och att äfven i annan
väg bereda densamma stora lättnader.
Då den fullständiga regleringen af consulat-districten och
af aflöningen endast kan ske genom gemensamt beslut från både
Svenska och Norrska sidorna, anser jag att R. St. för det
närvar, böra inskränka sig till att hos K. M. anhålla:
att K. M. täcktes bifalla, att från och med år 184?.
all s. k. consulad-afgift af Svenska fartyg, som inom något
Den ig September c. m.
consulsdistrict lossa eller lasta varor, må upphöra, hvaremot
nuvar, consuler berättigas till en ersättning motsvarande
hvad denna afgift i medeltal under åren 1836—i8/jo utgjort,
äfvensom att från och med samma tid eller förut, i händelse
consulalet i Helsingör skulle blifva försedt med bestämda
löner, den fastställda afgiften till consuln derstädes af Svenska
fartyg öfver 10 läster, hvilka klarera Sundska tullen,
måtte upphöra;
att deremot en summa, motsvarande hvad ofvannämnda
consulad-afgifler i medeltal utgjort under åren 18J6—1840,
ställes till K. M:s disposition, att jemte de redan å handelsoeh
sjöfartsfonden anslagna löner till consuler, och hvad
R. St. kunna finna nödigt, i sammanhang roed den väckta frågan
om Sundska tullen, föreslå för en förändrad reglering af consulatet
i Helsingör, användas i och för consulernes aflöning samt
till förutnämnda ersättning för consulad-afgiften;
samt att K. M. måtte låta upprätta och samtidigt meddela
Sveriges Ständer och Norriges Storthing ett förslag till
ny reglering af consulat-distiiden, med iakttagande af den
grundsats, att dessas antal vid inträffande ledigheter i möjligaste
måtto minskas, samt att de vigtigare af dem blifva
försedda med bestämd lön.
3:o Frågan om consulernes ställande under Utrikes
Statsministern.
Jag erkänner riktigheten af det anförande, att i flera
länder consulerne blifvit ställde under utrikes departementet,
(ehuru detta icke är förhållandet i de flesta), men der
så ägt rum, såsom t. ex. i Frankrike, är utrikes departementet
hell olika organiseradt emot här. Derunder lyda bureauer
med en talrik embetsmannapersonal, (contor), hvaribland
flere, sorn endast hafva att göra med consulaten, och
hvars tjenstemän till en hufvudsaklig del utgöra plantskolan
för valet af consuler, äfvensom cheferne, ofta valde inom
dessa, äga en rik skatt af egen erfarenhet i de ämnen, de
behandla. Men i vårt land, der utrikes ministerns hela departement
består af en bref-expedition, hvars personal, utom
cabinettssecretcn vanligen utgöres af unga män, nyss komna
från academierna, med hufvudsaklig riktning försina studier
åt diplomatien, och der för chefen — Statsministern sjtlf —
utrikes förhållandena måste vara en hufvudsak, och en förtroligare
bekantskap med handelns endast en tillfällighet;
der hemställer jag huruvida man kan vänta den noggranna
sakkunniga uppmärksamhet på consulernes förvaltande
af deras göromål, utan hvilken denna institution möjligen
skulle kunna urarta till en börda i stället för att vara
ett biträde för vår handel, eller om man der alltid kan hoppas
den förmåga att sammanfatta och bedömma resultaterna
af consulernes rapporter, hvilken erfordras för att bereda
en fullkomlig öfversigt af utrikes handelns ställning,
dess förändringar och de deraf föranledda behof af nya
54»
Den 19 September e. m.
föreskrifter i lagstiftningsväg. Då vi nu äga ett eget embetsverk,
med just dessa ämnen till ett af sina hufvudföremål;
så hemställer jag huruvida under närvar, förhållanden
eller utan en högst betydlig förändring af nuvar. organisation
af embetsverken, och hvarom fråga icke blifvit väckt,
det skulle vara lämpligt att vidtaga den föreslagna förändringen.
Detta hindrar icke, att, på sätt redan ager runi,
och hvad som äfven i afseende på flera embetsverk inrikes
vid nya departemental-organisalionen blifvit iaktiaget, consulerne
i alla sådana frågor, som tillhöra utrikes departementet,
äro skyldige att rapportera till och emottaga befallningar
af utrikes ministern.
4:o Omarbetning af consuls-stadgan.
Då min erfarenhet under min behandling i Commercecoll:m
af consulsärenden instämmer med motionärens , i
afseende på ofullständigheten och bristerna i närvar, consulsstadga,
har jag ingenting alt anmärka emot Utsk:s förslag
i detta fall.
Hr von Hauswolff: Den siste ledamoten har vis
serligen
inledt min tanke öfver detta ämne i en helt ny canal,
än den förut hade, då jag fick höra vår störste statsman
yttra sig i ämnet, dervid jag ej kunde annat än bifalla
allt hvad han sade. Jag biliigar äfven allt hvad motionären
i ämnet upplyst och yrkat, men med det undantag, att han
helt och hållet förglömt Sveriges ställning till de nya staterna
i Amerika. Det är verkligen besynnerligt, att detta
är så alldeles förbisedt i förevar, fråga. Men den siste talaren
yttrade sig i flerfalldigt afseende ganska rätt, och deremot
i mångfalldiga andra delar så orätt, att jag ej kan instämma
deruti. Jag vill icke gå med personaliteter tillhanda,
men jag vill påminna den värde ledamoten, att det fanns
en generalconsul på andra sidan Sundet, som blef anklagad
för att äga kapare-fartyg mot Sverige; att det fanns på andra
sidan om Atlantiska hafvet en generalconsul, som blef
anklagad för alt gifva utländska fartyg namn af Svenska
och Svensk flagga, hvilket kallades coll wera, och alt det
fanns en annan man, sorn icke var generalconsul, utan hederlig
karl, som satte sig emot detta, och att den ene dog
fattig och den andre dog rik. Jag känner sådana förhållanden
alldeles för många. På St. Barthelemy vet jag
huru kingiga consulat-förbållandena voro. Det var länge
fråga om att en generalconsul för NordAmerikanska staterna
skulle blifva utländning på St. barthelemy. Då kom dit
en, som just nu är i fråga att blifva President i Förenta
Staterna, skickad som consul, och consulat-förhållandena der
voro af den kinkigaste beskaffenhet. Vi hade att försvara
vår Regerings heder och vår nations ära emot förtal, som
gått alldeles för långt bär på riksdagen och bland allmänheten;
ty något hederligare, något ärligare, något i alla hän
-
Den 19 September e. m.
543
delsér i allt afseende strängt rättvisare, an som skedde på
den klippan St. Barthelemy, har aldrig funnits och kan aldrig
finnas hvar sorn helst inom Sveriges Rike och landamären.
Jag förfäktar detta, så länge jag lefver, så sannt
jag varit embetsman sjelf på den klippan. Detta consulatförhållande
kommer att gifva mig anledn. att förklara mig
vidare, ty det är nödvändigt. Jag håller med den värde
ledamot, som sagt att generalconsulerne böra äga högre befattningar.
De böra i uuvar. tider blifva diplomatiske personer,
hvilket är alldeles nödvändigt, och derigenom att de
det blifva, nedsättes det anslag på den ministeriella cassan,
som är så mycket öfverklagadt. Den som är consul, har
icke den diplomatiska höga rangen, men han umgås med
alla. Han är den, som är medlare emellan handlande samt
sjöfarande och Regeringen, och han har i de länder, som
nu äro i fråga, det anseende, som diplomaten har i Europa
och kanhända mera. Jag anhåller derföre, att den saken
tages i djupt öfvervägande. Jag bifaller motionärens förslag,
H. Ex. Hr Gr. Löwenhjelms tillstyrkande, och äfven det goda
af hvad min motsatta vän och ledamot anfört. Men jag
ber att det helt och hållet lemnäs till K. M:s nåd. bepröfvande,
när Han finner för godt att dessa saker, som röra
consulerna, blifva afgjorda; ty det är så okändt för R. o.
Ad. samt de öfriga RiksStm hvarthän saken sträcker sig,
att det endast är Konungen och Regelin, sorn kunna utveckla
och befordra dess framgång.
H. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm: Hr Rosenblads anfö
rande
föranleder mig till några utvecklingar af hvad jag förut
framställt. Jag har tillstyrkt consulaternes ställande under
utrikes departementet, hufvudsakligen derföre att de
skulle få en chef. Jag är alltid för enhet i organisationer,
och anser det hufvudsakliga felet i våra ligga i bristande
enhet. — Nu laborera våla consuler under en lux af förmän.
Trenne auetorileter måste t. ex. höras, när de begära
tjenstledighet på några månader. Jag önskar att en enda
och samma embetsmyndighet föredrager deras tillsättande
eller befordran, correspondance med dem, vakar öfver deras
göromål, och ställer dem till ansvar, föreslår dem till belöning,
och utöfvar med ett ord allt chefskap öfver dem.
Då nu fråga uppstått huruvida Utrikes-ministern skulle vara
denna chef, så har det mycket som talar för sig. Det kunde
likväl anföras mycket till fördel för det andra systemet, som
Hr Rosenblad vidrörde, nemi. att del blefve en civil-minister,
att det blefve nuvar. Inrikes-ministern, som erhölle detta
förmanskap, efter han tillika har handeln och financerna
under sitt förmanskap. Men i båda fallen inträffa nya af
Hr Rosenblad förträffeligen utvecklade förhållanden, hvilka
än ytterligare utvisa misstaget uti att intaga sådana förbehåll
eller föreskrifter i en fråga sådan som denna. Här afhandlas
consulaternes organisation och aflöningen. Hvem
544
Den 19 September e. m.
de skola stå under, det kunna vi icke bedömma. Hr Rosenblad
har fullkomligt rätt deruti, att Utrikes-departementets
närvar, personal icke kan förslå att bestrida detta förmanskap
för consulerna. Denna personal skulle åtminstone
fördubblas på sätt Hr Rosenblad anfört. Uti
Fransyska utrikes-departementet finnes en särskild division
commerciale, som står i bredd med en division politique,
och dessa divisioner hafva sina egna direeteurer och egna
bureauer. Utan en dylik organisation kan vår utrikes-ministere
icke öfvertaga consulaterna. Men en sådan organisation
förutsätter anslag, och dessa vore ju ämne för en alldeles
ny, och med Generalconsul Stahls förslag ingen gemenskap
ägande fråga. Må således den om detta förmanskap
åsido lemnäs, och förslaget derföre till Utsk. återremitteras.
Allm. Besvärs- och Ekon.Utskts betänk. N:o 99 återremitterades.
Ånyo föredrogs Hr Ribbings, Bengt, den 12 dennes på
bordet lagda motion om und. anhållan hos K. M. i anledn.
af Statsrådets närvar, ofullständiga sammansättning.
Någon ledamot af R. o. Ad. begärde denna motion på
bordet.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att som denna motion
redan förut hvilat på bordet, så måste den nu vid fördragningen
remitteras och kunde ej vidare bordläggas, och tilI—
kännagaf Hr Landtm., att motionären, på Hr Landtmts hemställan,
uteslutit några ord, hvarigenom likväl meningen på
intet sätt undergått någon förändring.
Hr Ribbing, Bengt: Efter den erinran, som Hr
Frih. o. Landtm, gjort i afseende på de ifrågaställa orden,
har jag efterkommit Hr Landtm:s vilja, på det att icke nu,
såsom vid flera andra tillfällen under riksdagen, jag och
flere andra skulle nödgas afhöra en efter min tanke onödig
och onyttig discussion örn former och småsaker. Jag vill
ingalunda vara orsaken till ett sådant missbruk af tiden;
derföre har jag också ingått på denna förändring af min
motion, dock ingalunda frånträdande den öfvertygelse, att
nuvar. ofullständiga sammansättning af Conseljen förorsakar
ett mindre kraftfullt upprätthållande af vår statsförfattning.
Hr Tersmeden, Carl Reinh.: Sedan R. o. Ad.
utan anmärkn. lagt till handlingarna Const.Utsk:s mern. N:o
33, är äfven vägen stängd att genom Const.Utsk. få frågan
om ministerens incompletta skick ytterligare behandlad, äfvensom
att från samma Utsk. få tillstyrkan om en und. hemställan
till K. M. i samma ämne. Jag begagnar mig derföre
af
Den 19 September e. m.
545
af det tillfälle till någon åtgärd i detta afseende, som nu
yppar sig, och förenar mig med Hr Ribbing samt biträder
hans motion, och det af så mycket större anledn., som motionen
icke allenast afser att få Statsrådet till numerären
complett, utan äfven att få en kraftfull, duglig och nationel
ministere.
Hr von Hohenhausen, Carl Ludv., uppläste följande:
Om
jag rätt uppfattat Hr Ribbings till remiss nu förekommande
motion, så tillstyrkas deruti R. St. att hos H.
M. Konungen i underd. anhålla, att Högstdensamme täcktes,
ju förr dess hellre, complettera Regeringspersonalen med Ministrar
och Statsråd, som åtnjuta nationens förtroende. En
und. skrifvelse af denna syftning kan väl, vid första påseendet,
synas både oskyldig och välment; men om en sådan
Representationens directa inverkan på K. M:s vigtigaste prserogativ
ej af något lagsladgande påbjudes, ej af något föregående
exempel sanctioneras; så fordrar visserligen R. St:s
värdighet, så kräfver ovillkorligt en ömsesidigt skyldig grannlagenhet
vid förhandlingar Statsmakterna emellan, att den
und. skrifvelsen är af ovanliga och tvingande omständigheter
påkallad, samt att den må kunna anses leda till något
fördelaktigt resultat.
Det må visserligen af beliofvet anses påkalladt, att Reger:s-personalen
städse hålles complett; men oundgängligt
är icke och kan ej heller detta behof vara. Grundlagen
stadgar uti 8 §:n Reg.F:n, att Statsrådets samtlige ledamöter,
der de icke laga förfall äga, skola öfvervara
alla mål af synnerlig vigt och omfattning. Lagstiftaren har
således förutsett möjligheten af att ett Statsråd kan sjukna,
kan, för enskildta angelägenheters skötande, äga tjenstledighet,
eller att en Statsråds-plats genom dödsfall och genom
erhållet afsked kan vara vacant, utan att alla dessa händelser
behöfva eller få inverka på äfven de vigtigaste reger:särendenas
oafbrutna gång. Något utomordentligt behof af
en brådstörtad complettering synes således icke n u mera äu
eljest vara förhanden. Deremot är det en känd sak, att
svårigheten af ministerers complettering med fullt skickliga
individer, är ganska stor, äfven i de folkrikaste och mest
civiliserade stater; att sådant hos oss alltid varit fallet är
således icke underligt, och genom Ständernes egna åtgärder
under innevar. riksmöte har denna svårighet ökats tilt en
grad, som närmar sig omöjligheten att öfvervinnas. De förnämsta
ehuru visst icke enda åtgärderna af denna art äro
de'charge-betänk. och den föreslagna statsreglertn.
Utan att ånyo vilja bringa i gång ändlösa discussioner
öfver begge, tillåter jag mig dock att karakterisera det förra
såsom båldt och obilligt i sina grunder samt orimligt i
i3 H. 69
546
Dea 19 September e. m.
sin tillämpning; den sednare åter, såsom mindre beräknad
på Statens verkliga behof och tillgångar, än på frambringandet
af en omöjlighet för Regertn att, efter dess föreskrifter,
i 5 påföljande år sedan riksdagen slutats, kunna ändamålsenligt
besörja ärendenas jemna och kraftfulla gang.
Den opartiske representanten lärer få medgifva, att, med
sådana antecedentia för ögonen, hvar och en, som kunde
komma i fråga till minister eller statsråd, måste länge tveka,
innan han åtager sig ett i alia hänseenden svårt och
ansvarsfullt kall, hvars närmaste följd ur den, att om han
icke först och främst, tvertemot grundlagens föreskrift och
anda, förmår tillrycka sig regeringstömmarna och dymedelst
göra vår charta till en osanning, och om han ej dernäst
sjelf anser och tvingar eller öfvertala!- sina medbroder att
anse R. St:s und. önskningar såsom befallningar, förbindande
till oeftergiflig lydnad; eller om han, der de und. önskningarna
vid en riksdag stå i strid med dem af en annan,
ej på förhand kan gissa hvilka som vid nästa riksdag skola
göra sig gällande; så skall han, ”sig sjelf lill billig näpst
och varnagel för andra,” blifva inför allmänheten framställd
såsom skott-tafla för kitsliga tidningsskrifvares grofkorniga
sarcasmer och af ett blifvande Const.Utsk. (om sammansatt
i samma anda som det närvarande), fällas saker efter 107
§:n Reg.F:n död eller lefvande, i tjenst eller afskedad, vid
rådslagen närvarande eller frånvarande.
Under sådana auspicier, sedan den gamla Conseljen blifvit
upplöst och den nya sammansättningen i de tvänne väsendtligaste
länkarna åter sönderbrustit, så äga väl R. St.
föga skäl att hos K. M. förutsätta någon liknöjdhet för Conseljens
completterande, endast derföre atl sådant ej ännu
kunnat tillvägabringås, helst när medgifvas måste det ingen
kan tvingas att en Statsrådsplats emottaga och att, i sjelfva
verket, mindre vigt ligger uppå när Statsrådsplatserna besättas,
än huru de blifva besatta. En und. påminnelse i
denna del synes mig följaktligen icke kunna leda till något
fördelaktigt resultat, men vara både obehöflig och obehörig,
samt motionen derföre böra afstyrkas utaf det Utsk.,
till hvilket den blifver remitterad.
Hvad beträffar den sednare delen af motionen eller en
und. önskan att K. M. till ministrar och statsråd måtte utvälja
personer, som äga nationens förtroende, så
vore det godt att få veta genom hvilken slagruta sådana
förborgade skatter skulle kunna upptäckas. — Hvem vågar
att i detta fall uppträda såsom nationens målsman. Månne
Representationen? Men det är fara värdt att i en sådan fråga
komma två Stånd att stanna mot två. Skall denna Gordiska
knut då, likasom många andra, af förstärkta StatsUtsk.
afhuggas; eller bör man, med menlöst förtroende till
vissa tidningars allvishet och allvetenhet, åt dem öfverlåta
målsmanskapet? Huru vill man i alla händelser utfinna nå
-
Den 19 September e. m.
54;
gon grundlagsenlig form att inför H. M. Konungen utpeka
den eller dem, som Högstdensamme Lör välja? Skulle meningen
syfta på personer, tagna ur oppositionens sköte, eller
af densamma recommenderade, eller åtminstone af denna
opposition uppburne oell gillade, med ett ord att om man
anser oppositionen bäst ocli sannast uttrycka nationens önskningar,
så strider detta helt oell hållet mot min öfvertygelse.
Jag skulle derföre anse 111ig jäfvig, 0111 här afkunnades ett
domslut, som jag dessutom i alla andra fall anser mig incompetent
att fälla; men må det tillåtas mig att, för egen
upplysnings skull, till sjelfva denna opposition få framställa
följande frågor:
1:0 Har oppositionen vid de bedröfliga målningarna öfver
Rikets närvar, ställning mera rådfrågat verkligheten,
sådan den af det oförvillade förnuftet och dagliga erfarenheten
vitsordas, än tidningsskrifvares och brochure-författares
carricatur-bilder — an det egna, måhända omedvetna
klanderbegäret?
2:0 Är oppositionen riktigt säker på, att en mycket omordad
missbelåtenhet är så allmän, så djup, sorn den påstås
vara, och alt den härflyter mera från felaktiga regertsåtgärder,
än från besagde tidningsskrifvares och brochure-författares
oaflåtliga bemödanden att vacka och underhålla missnöjet?
3:o
Har oppositionen, som erkänt de för Riket vådliga
följderna af denna obelåtenhet och deraf uppkommen spänning
Statsmakterna emellan, gjort hvad i dess förmåga stålt
att dem undanrödja eller åtminstone förminska?
4:0 Ilar oppositionen, för sådant ändamål, vid tillsättandet
af utsk:s-ledamöter, i allmänhet mera sökt skicklighet
och vana vid riksd.ärenders behandling i förening med
lugna, opartiska och upplysta åsigter, än ett blindt förtroende
till de inom oppositionen ledande personernes omdömen?
5:o Har oppositionen under riksd.förhandlingarna, så
mycket möjligt varit, undvikit att framkomma med oroväckande
och retsamma motioner, yttranden och ulskts-beläu--  kandell ?
6:0 Ilar ändtligen oppositionen klart gjort sig reda för,
örn den genom sina tillgöranden under riksdagen mera sökt
befrämja och verkligen befrämjat Rikets sannskyldiga nytta
än vissa partiåsigter.
Kan oppositionen på ära och samvete besvara alla dessa
frågor med ja, så har jag orätt — så må mitt nu afgifna
anförande qvarstå i protocollerna, såsom ett nytt bevis på
huru man, med de basta afsigter, kan groft misstaga sig om
personer och förhållanden,— och, en gång rätt öfvertygad
örn misstaget, skall jag vara den förste att önska det oppositionen
måtte bibehålla nationens förtroende, 0111 den verkligen
äger detsamma, samt att den derutöfver måtte förvärfva
H. RI. Konungens, ifall oppositionen det ännu saknar..
548
Den 19 September e. m.
Men derutaf följer icke, att jag skulle anse för nyttigt, ännu
mindre för nödvändigt, att Konungens Conselj uteslutande,
eller ens hufvudsakligen befolkades med oppositionsmän; ty
så länge desse anse sig företrädesvis böra representera de
industriella intressena, så återstå andra orepresenterade intressen
för Statens anseende, trefnad och bestånd, minst lika
vigtiga att inom Conseijen understödja och befrämja, såsom
t. ex. den yttre och inre sjelfständighetens, hyfsningens, upplysningens,
sedlighetens m. fl., och för dylika ändamål fordras
sådana kunskaper, sådan verldskännedom och affärsvana,
hvilka, ej mindre hos oss än öfverallt annorstädes, oftare
och lättare igenfinnas hos embets- eller de s. k. tärande folkclasserna,
än hos de mera egentligt närande. Jag tror således,
att om, emot min förmodan och önskan, någon und.
skrifvelse i ämnet kommer att till K. M. ifrån R. St. afgå,
så bör deruti hvarken diteet eller indirect påpekas de egenskaper
roan hos de blifvande rådgifvarne önskar finna. Reg.-  F:ns 4 § stadgar bestämdt qvalificationen på Konungens rådgifvare
och hvem som, vid deras tillsättning, äger
rätt att qvalificationen på individerna tillämpa. Om misstag
i sådana fall äga rum på högre ort, så stadga 106 och 107
§§:na samma grundlag, sättet huru dessa misstag af nationens
ombud kunna och böra rättas; men dertill hörer, att
den jury, åt hvilken pröfningen af Statsråds-protocollerna
är öfverlemnad, ledes af en anda, nog upplyst för att inse
hvad Rikets sannskyldiga nytta och väl kräfva, nog högsint
att kunna glömma alla personliga considerationer af
vänskap, hat eller egennytta, och nog fosterländsk att,
när ropen korsfäst! korsfäst! lioja sig, veta uppoffra ögonblickets
popularitet för den redbarare äran alt hafva sparat
sin nation de outplånliga fläckarna efter orättfärdiga domar.
— Att i stället för denna grundlagsenliga, värdiga och förnuftiga
procedur vilja, genom skattevägran eller andra maktspråk.
påtvinga Konungen lill rådgifvare personer, hvilka,
med eller utan skäl, uro mängdens favoriter för dagen, det
kallar jag att för enskildta intressen uppoffra fäderneslandets;
det Ur att likna barn, hvilka med flit sarga sig sjelfva, för
att uttrycka sin iIIska mot föräldrarna; det öfverensstämmer
så föga med Svenskens ädelsinnade karakter, med dess betänksamma
klokhet i beslutens fattande och manliga allvar
i deras utförande, alt jag ej ett ögonblick kan frukta, det
R. St. låta förleda sig ali emot sin ärorika och ålderstigna
Konung använda ett handlingssätt, som af samtid och efterverld
skulle stämplas med en benämning, den jag skyr att
uttala.
Hr von Hohenhausen anhöll alt hans anmärknumåtte
få åtfölja remissen af Hr Ribbings motion.
Hr Ribbing: Den siste värde talaren tyckes förskottsvis
hufva velat gifva det Utsk., dit motionen blifver remi t
-
Den 19 September e. m.
549
terad, ett råd huru det skall förhålla sig. Jag hoppas att
Utsk. skall noga besinna detta råd, och, om det är godt,
följa det, men i annat fall icke. Han har sagt, att om tvingande
omständigheter föranlåtit ett sådant förslag, som det
jag framställt, så skulle han icke vilja missbilliga detsamma.
Nå väl! för mitt del får jag härpå svara, att det är just
dessa tvingande omständigheter, som föranlåtit mig att göra
motionen, alldenstund jag så till vida kan svara honom på
de samvetsfrågor han ställt till oppositionen, hvartill jag äfven
lärer räknas, att jag någorlunda gjort mig reda för den
obelålenhet, som tydligt och öfverallt uttalar sig. Den tillkännagifver
sig icke allenast här i hufvudstaden, utan, om
man blott litet vill efterforska huruvida den äfven finnes i
landsorterna, skall det icke blifva svårt att der få höra den
uttalad. — Vill den som har relationer annorstädes än här
undersöka förhållandet, så kommer han att få höra sådana
saker, som jag icke kan eller vili här omtala. Icke har det
fallit mig in att till ledamöter i Statsrådet skulle inkallas
hvarken sjuka, döda eller ur Conseljen förut afskedade personer,
hvarom talaren ordat, men väl andra så qvalificerade
personer, som 4 §:n, °cb så många deraf, som 5 §:n Reg.-  F:n föreskrifver. Min mening har varit och är att, vid alla
vigtigare frågor eller vid sådana som 8 §:n Reg.Ftn omförmäler,
d. v. s. i alla mål af synnerlig vigt och omfattning,
t. ex. frågor rörtde förslag till nya allm. författningars vidtagande
m. in., få samtlige Statsrådets ledamöter närvar, för
att deröfver höras. Min mening har äfven varit att, om
möjligt, få Statsrådet så complett, att icke, hvad nu är fallet,
hinder möta för sanctionerandet af R. St:s beslut i grundlagsfrågor
o. s. v. Vill man dock påstå, att icke detta är
tvingande omständigheter vid betraktande af nuvar. förhållanden,
att framkomma med en sådan motion, som den ifrå —
gavar., så skulle sådant på det högsta föiundra mig. För
öfrigt, och dä ingen lärer vilja neka, att lagar stiftas för att
lydas och efterkommas, hvaribland främst Rikets grundlagar,
så tror jag icke heller att någon vill påstå , att de inom
vålt fädernesland stiftade lagar ej skola följas, efterkommas
och lydas, emedan det samhälle, der sådant fortfarande
kan äga rum, verkligen är i fara. Jag tror att följderna af
ett sådant förhållande ej kunna beräknas.
Den värde talaren har påstått, att det skulle vara mindre
passande, alt på detta sätt framkomma med erinran om
Statsrådets completteiande. Jag får hemställa till honom
sjelf, antingen det är mera värdigt, mera nyttigt och mera
passande, att med sanningens okonstlade språk framkomma
till sin Regent, eller att försöka uppställa sådana skiljemurar
emellan Regering och folk, att icke denna välmenta sanning
kan komma till Regertns öron? Jag fruktar, ty värr,
att här äro alltför många, som försöka uppbygga sådana murar,
i mening att utestänga sanningens framkomst till Ko
-
D«h ig September e. m.
nungen; jag beklagar detta förhållande, och så länge det
äger ruin, inedgifver jag gerna, att raina och andras bemödanden
i den riktning, som motionen åsyftar, troligen förfelas;
men jag tror äfven, att de personer, sora vilja upprätta
skiljemurarna, slutligen komina att krossas under desamma.
— Det är icke rådlig t, icke nyttigt, nej det går icke an,—
om jag med en liknelse får uttrycka mig, — att sätta bålverk
emot den mer eller mindre sakta rinnande strömmen
och tro att man dermed evinnerligen skall kunna hämma
den i sitt lopp. Vattenmassan blir slutligen så stor, att dessa
bålverk ramla och åstadkomma förödelse; hvarefter det
är för sent att ångra sitt okloka handlingsätt. — Vidare har
talaren bemödat sig, liksom många andra, att framställa oppositionens
män i den mörkaste dager. Jag tror att delta alett
ytterligare tillägg till bemödandena att söndra folk och
Regering. Jag ber den värda talaren eftertänka, om det är
lätt och bra, att framkasta sådana förebråelser mot den ena
efter den andra. Icke kan lian känna de motiver, efter hvilka
hvarje personlighet handlar; — jag lemnar hans öfvertygelse
i sitt värde, han må gå sin väg fram, men lian .må
också tillåta mig att gå min; och om han räknar mig till
oppositionen, så kan jag försäkra honom på samvete, att
mina bevekelsegrunder äro likaså redliga som hans. — För
öfrigt har samme talare framställt så många frågor, skriftligen
uppsatta, att jag icke förmått desamma tillfullo jiu
uppfatta, för att derpå lemna svar, och har således ingenting
vidare att för närvar, begära, än remiss af min motion,
under det hopp, att handläggningen deraf skall i sin mån
bidraga till det goda syftemål, som jag önskar se realiseradt.
Jag önskar nemi. en Conselj så sammansatt, att den kan förena
folket, Representationen och Regeringen. Jag ansiy denna
förening högst nödvändig för Rikets väl. — Utan enighet
i rådslagen Conselj-ledamöterne emellan, utan enighet
emellan Regering och folk, anser jag för alldeles omöjligt
att Rikets väl kan befordras i någon väsendtlig mån. — Det
är delta höga mål, hvartill jag önskar kunna bidraga, och
jag hoppas att det åtminstone till någon grad genom den
åtgärd min motion innefattar skall kunna vinnas, bedrager
jag mig häruti, så är det ganska illa; men det må åtminstone
tillåtas mig att bibehålla hoppet så länge möjligt är.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Då Hr Ribbings motion,
efter hvad han sjelf uppgifvit, grundar sig på det afslag,
som R. o. Ad. beslöt, då fråga var om remiss af Const.Utsk:s
betänk, ronde completterande af .Statsrådet; så anhåller jag,
ali Ekon.Utsk., vid behandlingen af ifrågavar. motion, måtte,
om det så för godt linner, sälta sig i beröring med Const.-  Utsk., på det att den vigtiga fråga, som Hr Ribbing vidrört,
ang:de ej allenast complettering af Statsrådets personal,
utan äfven möjligheten för denna personal att handla i en
Dea ig September c. m.
551
Konstitutionel och parlamentarisk anda, måtte af Const.Utsk.
pröfvas och noga besinnas. Jag tror nemi. att ConstUtsk.
ännu icke noga betänkt hvilken utveckling vår grundlag måste
hafva, för alt åstadkomma denna lyckliga förening i vårt
regeringssätt, äfven vinstgifvande för nationen, lyckobringande
för folket, då jag nemi. ännu saknar från Const.Utsk.,
och jag tillägger med förundran, äfven från Regerms sida,
sådana förslag til! förändring i grundlagen, hvarförutan departemental-styrelsen
på intet sätt är utvecklad och på intet
sätt är i tillfälle att uppfylla sin bestämmelse.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: I den händelse
Ekon.Utsk. skulle sälta sig i beröring med andra Utsk. för
att besvara denna motion; så anser jag, att det hufvudsakligast
och förnämligast bär blifva StatsUlsk., ty utan penningar
kan en rådgifvarepersonal, aldrig såväl utrustad med
kunskaper och med constitutionella föreskrifter, dock icke
någonting åstadkomma. Utan penningar varda de gode herrarne
i sina företag dock bakbundne, och då StatsUtsk. ej
vill lossa på pungen, äro alla önskningar fåfänga.
Hr Ribbing: Jag får förena mig i den begäran, som
Gr. Horn har framställt. För öfrigt får jag, i afseende på
hvad den siste talaren yttrat, nämna, att jag hoppas, att
hvar sak skall blifva behandlad för sig. Att framställa nödvändigheten
af en förening med StatsUtsk. på de grunder
han anfört, tror jag varit mindre hans allvarliga mening, än
ett försök att ridiculisera.
Hr Ribbings motion remitterades till Allm. Besvärs- och
Ekon.Utskottet.
Företogs till pröfning Const.Utsk:s den 12 dennes på
bordet lagda mern. N:o 3g, i anledn. af ålerremiss på mern.
N:o 24.
Uppå derefter framställda särskilda propostr beslöt R.
o. Ad.
att godkänna förslaget, att ordet ”före” må i stället
för ordet ”under” införas emellan orden ”Sveriges Konung”
och orden ”de sed naste fem åren;”
att antaga den till Pi. o. Ad. ställda inbjudningen att
låta förfalla sin anmärkn., att utländning, under de uppgifna
villkoren, må njuta Svensk-manna-rutt, endast i fråga
om tjensters tillsättande;
att godkänna den af Utsk., med afseende å sammanförande
på ett ställe af allt som rörer undantagen för utländsk
man från §:ns allmänna stadganden, föreslagna redactiotisförändring;
och
att godkänna de voter:s-propos:r, som ej genom förestående
beslut förfallit.
55a
Den 19 September e. m
-
Vidare föredrogs Const.Utsk:s den 12 dennes på bordet
lagda mern. N:o 4<U ang:de två Stånds återremisser på mern.
N:o a5.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
antaga den af Utsk. till R. o. Ad. gjorda inbjudning
att frångå sitt förut fattade beslut och förena sig med Borgare-
och BondeStm.
Ropades nej.
Uppå derefter framställd propos. blef den föreslagna
voter:s-propos:n godkänd.
Företogs till pröfning Const.Utskls den 12 dennes på
bordet lagda mern. N:o 41 j ang:de en af Hr Roos, Carl Ulrik,
anmäld anledn. till anmärkn. emot Statsrådet och f. d.
Statssecretm Grip.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. fann
den af Hr Roos anmälda anledn. till anmärkn. erfordra någon
åtgärd.
Ropades nej.
Då nu ånyo föredrogs Const.Utskrs den 16 dennes på
bordet lagda mern. N:o 38, ang:de Nalional-representationens
ombildning, blef samma mern. begärdt ånyo på bordet af
Frih. Sprengtporten, Jac. Wilh., och Frih. Cederström,
Anders.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att då ifrågavar. Const.-  Utskts mern. N:o 38 vore mycket vidlyftigt och anginge den
måhända vigtigaste fråga, sorn kunde förekomma, R. o. Ad.
torde finna skäl att med nästa föredragning deraf något längre
tid än vanligt fördröjdes, och att i blifvande talmansöfverläggning
öfvenskommes om någon dag, då det samtidigt
inom samtliga Stånden kunde föredragas; hemställande Hr
Landtm, alltså, om R. o. Ad. således tilläte, alt det icke
uppfördes på nästa föredragnings-lista.
Bifölls.
Föredrogs ånyo och bifölls StatsUtskts den 16 dennes
på bordet lagda utlåt. N:o 3o5, i anledn, af Olof Olofssons
motion om rättelse i förment oriktig tillämpning af den för
AVesterbotten gällande skattläggnings-metod.
Lades till handlingarna vid förnyad föredragning StatsUtskts
den 16 dennes på bordet lagda utlåt, och memorial:
N:o 3o6, i anledn. af erhållna återremisser å utlåt.
N:o 204;
N:o 307, i anledn. af erhållen återremiss på StatsUtsk:s
utlåt. N:o 228.
Vid
Den ig September c. m.
553
Vid förnyad föredragning af StatsUtskis den 16 dennes
på bordet lagda utlåt. N:o 3o8, i anledn. af väckt motion
om afskrifning af Grosshandlaren G. J. Liljewalchs återstående
skuld till statsverket i och för erhållna försträckningar
till Wester- och Norrbottens läns undsättning, blef
samina utlåt, af R. o. Ad. bifallet.
Ånyo föredrogs StatsUtskis deri 16 dennes på bordet
lagda utlåt. N:o 3og, i anledn. äf K. M:s nåd. propos. angrde
afskrifning af undsättningsskulderna i Norr- och Westerbottens
län, samt enskilda motioner om dylik afskrifning i så
väl berörde som andra län.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: StatsUtsk. har icke
velat rent rit tillstyrka afskrifning. Det har således föreslagit
en åtgärd till conlroll på betalningsförmågan hos de personer,
som äro skyldige Staten penningar för nndsättningsspahmål,
hvilken controll är af den beskaffenhet, att den
endast är en form, som man kan skylla på för alt kunna
Säga det vederböra yttrande är infordradt och att det varit
till förmån för afskrifningen. Det är nemi. föreslaget, att
på sockenstämma skulle utrönas huruvida de undsättningstagande
vore utan förmåga att gälda deras skulder. Vid en
sockenstämma händer det vanligen, att ingen annan kommer
tillstädes, än den som är på något sätt intresserad i frågan.
Hvem är i socknen intresserad derför alt Kronan skall få ut
sitt igen? Om någon vore det för rättvisans skull, så är
Skilnaden likväl den, att de som vilja slippa att betala, bo
närmast honom, som för rättvisans skull ville yttra sig i sakéti.
Kronan håller honom icke skadeslös för all den förargelse
han får af siria grännar, i händelse häri djerfves tala
mot deras fördel. De behöfva blott öppna en grind eller
taga ett hål på hans gärdesgård, för att låta sina kreatur
komma in på hans ägor och ofreda dem, oberäknadt
allt annat trassel. Hellre än att sätta sig emot sina grannar
och hafva förtret af dem, låter han Kronans rätt fara
efter den vanliga regeln, att Kronan som tager af alla, tål
nog vid förluster. Jag, som önskar, att dessa undsättningar
icke måtte varda bestämda gåfvor, utan att de måtte förblifva
lån, som vederbör, äro skyldige att efter förmåga
återbetala, önskar att verkliga controller derå må finnas.
Då tror jag, det ingen vore bättre att vidtaga, än den som
K. M. i sin nåd. propos. uppgifvit. StatsUtsk. anser den
mindre användbar, derför att kronobetjeningen skulle få så
mycket att sköta. Må det vara Konungens omsorg, under
hvilken kronobetjeningen står. Jag anhåller således alt R.
6. Ad. ville återremittera detta betänk., på det att StatsUtsk.
måtte taga saken i närmare öfvervägande, särdeles som Ulsk.
föreslagit, att samma regel, sorn här tillstyrkes för Norr- och
i3 H. 7°
554
D c n 19 September e. m.
Westerbotten, äfven mätte gälla för alla de öfriga landskapen
i Riket. Örn ingen begärt undsättning förr, sä skulle
man otvifvelaktigt komma att göra det hädanefter, ifall detta
iiqvidalionssätt blefve vidtaget, ty man kunde vara temmeligen
säker om, att socknen icke skulle hafva den bårdheten
alt ålägga någon återbetala sitt lån.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Vid behandlingen af detta
ämne inom StatsUtsk., kunde Utsk. icke förbise hvilken tidsutdrägt
och hvilken olägenhet för Kronans uppbördsman
det skulle medföra, att indrifva dessa fordringar, såsom lagarna
föreskrifva; men att tillstyrka R. St. en afskrifning
af dessa fordringar, sorn nära nog allesammans kunna anses
afskrifna, emedan tillgångar för betalningen brista, ansåg
StatsUtsk. ganska oriktigt, emedan derigenom åtskilliga
missbruk kunde insmyga sig, och dessutom ansåg StatsUtsk.
det vara högst obilligt, att sådane personer, som, genom
trilska eller förbiseeude af kronobetjeningen, ännu icke gäldat
sina skulder, då kanske andra med mindre tillgångar
redan gjort det, skulle befrias från betalningen. Detta skulle
verka en ovilja, ganska naturlig och icke förmånlig hvarken
för det mindre samhället eller Staten. Derför trodde
StatsUtsk. aldra bäst vara, om bela communen gemensamt,
d. v. s. sockenstämman enhälligt, i luonobetjeningens närvaro
tog denna fråga i öfvervägande och afgjorde på sitt
ansvar, att all tillgång saknades hos den gäldbundne, då således
ingen vidare åtgärd från Kronans sida skulle öga rum;
men, om en enda skiljaktig tanke i en sådan sockenstämma
yttrades, skulle kronobetjeningen fullfölja talan samt söka
indrifva Kronans fordran. Att äfven detta sätt att förfara
skulle tillämpas på alla provinser i Riket, tycktes vara påkalladt
af den största billighet, om nemi. det antogs för en
ort, och då, enligt de upplysningar StatsUtsk. kunnat inhemta,
det verkligen är förhållandet, att största delen af hvad
Kronan nu har utestående hos individerna, om icke alltsammans,
är att anses såsom förlorad; så tror jag, att, i händelse
äfven ett klokare systeme för undsättningar komme
framdeles att äga runi, icke något praijudicat, sådant som
Hr von Hartmansdorff föreställt sig, kan ligga i vägen för
antagande af det förslag, som StatsUtsk. framställt.
Frih. Cederström, Jacob: Hr von Hartmansdorff
har rätteligen anmärkt det oriktiga i form och sätt, som
StatsUtsk. föreslagit för utredande af tillgångarna till
gäldande af skulder, och skulle denna grundsats i afseende
på Kronans fordringar för undsättnings-spanmål i
Norr -och Westerbottens län äfvensom de öfriga länen i
Riket godkännas; så skulle naturligtvis på samma skäl
jemväl i afseende på rester af Kronans räntor en dylik
åtgärd kunna vidtagas, för att utröna förmågan att
dem gälda; och man kunde på detta sätt ganska ledigt
Den 19 September c. m.
555
Lomma till uppliäfvande af allt hvad skatt och ränta i
Sverige heter. Det är likväl förundransvärdt, att Utsk., vid
behandlingen af detta mål, då K. M. dermed förenat frågan
om bildande af grundfonder för socken- och district-magaziner
inom länen, icke funnit denna väg vida enklare och
tjenlignre både för att skalfa Kronan sitt tillbaka lill district-magaziners
bildande, och att jemväl utan sockenstämma
utröna förmågan att betala. Om man nemi. åt socknarna
sjelfva öfverlemnar att besörja uppbörden af den obetalda
undsättnings-spanmålen, samt låter den användas till
bildande af sådana magaziner, så blir ingen fråga örn att icke
socknarne sjelfva öfverenskomma om de tjenligaste åtgärder
till resternes ir.drifvande, så att med visshet kan förutses,
att inom en viss bestämd tid, som ej bör vära alltför
kort, ingen enda kappe är utestående, En sådan åtgärd tror
jag i alla provinser blefve lämplig och föranledande dertill,
alt Kronans fordringar kommo att indrifvas i stället för att
vara bortkastade enl. Usk:s förslag. I detta fall kan jag
tala med stöd af erfarenhet, ty jag har nyttjat detta medel
vid spanmåls-undsättningar inom Gottlands län, då jag der
var landshöfding, och dervid uppkom icke en kappes rest.
Socknarna besörjde sjelfva om uppbörden, och icke en enda
kronobetjent var dervid behöflig. På samma sätt kan icke
heller här kronobetjeningen behöfva belastas med detta bestyr,
utan kan det bäst och lämpligast anförtros åt socknarna.
Jag instämmer i anhållan om återremiss.
Hr Rosenblad, Bernh.: Jag förenar mig helt och
hållet med Hr von Hartmansdorff. Jag tror att proejudicatet
skulle vara obeskrifligen farligt, att på detta sätt öfverlemna
uteslutande åt socknarna sjelfva, att bestämma eftergiften.
Detta skulle, åtminstone om det sträcktes utom
landskaperna Norr- och Westerbotten, som lidit stora olyckor,
och der jag derför tror det vore bättre att rent af efterskänka
alltsammans, innebära en bestraffning för de län,
som haft den betänksamhet, alt icke vilja ligga Slaten och
det allmänna till last. Jag får härvid erinra om det förtjenstfulla
under de förflutna 3o åren hos den dåvar. länsstyrelsen,
en numera afliden landshöfding i ett af de fattigare
länen i Sverige, nemi. Jönköpings, som viinjde sin
allmoge att icke hafva tillit till sådana understöd af Staten,
som hade den stora förtjensten att bespara den skuldsättning
och Staten förluster, samt hade den ännu större förtjensten
att afhålla länets innevånare från den lättja, som
tior sig icke behöfva egna ansträngningar, egen sparsamhet,
som tror sig icke behöfva arbeta, utan anser sig kunna kasta
sig handlöst på det allmänna; under det att tvertom ett
angränsande af naturen mycket rikare lotladt län förorsakade
för Staten stora förluster. I de norra länen kunna
möjligen 10 års missvexler tala för ett annat handlingssätt,
556
D e n' j9 September e. m.
men för de södra länen skulle IItsk:s förslag vara en belöning
för lättja och brist på omtanke samt ett straff för dem,
hvilka icke velat falla Slaten till last. Jag instämmer i Hr
von Hartmansdorff^ begäran om återremiss.
Frih Sprengtporten, Jac. Willi.: Sättet att freda
Staten för förluster i följd af undsättningar under missvextår,
torde hufvudsakligen vara alt tillvägagå med mycken
försigtighet vid undsättnjngarnes meddelande. Sedan de en
gång blifvit iemnade, visar erfarenheten, alt det ofta är ganska
svårt för Staten att få sina förskotter tillbaka. Jag har
icke i StatsUtsk. deltagit i behandlingen af detta mål. Jag
var då frånvarande. Men då nu åtskillige talare med så
mycken bestämdhet yttrat sig om det felaktiga i Utsk:s förslag,
att. låta det i visst fall, likväl under controll af vederbör.
embetsmyndighet, bero af ett mer eller mindre förmånligt
utlåt, å sockenstämman i hvad mån afskrifning skall
kunna äga rum; så får jag endast för min del nämna, alt
jag icke tror, att en sådan undersökning, verkställd å sockenstämma,
verkligea skulle vara så litet gagnelig och tillförlitlig,
som desse talare förmenat. Jag bör tro att man i
sockenstämma visserligen bör vänta att se communens eget
intresse beyakadt; ipen °m dessa undersökningar ske med
vaksamhet af Kronans embetsman, tror jag också att man
der kan vänta rättvisa och uppriktighet. Principen är icke
så alldeles ny att låta dylika afskrifningar bero på sockenstämmas
beslut. Jag utber mig blott att i detta fall få åberopa,
såsom ett exempel från det lilla till det stora, en författning,
contrasignerad af Hr von Hartmansdorff åt’ 1834»
då choleran hotade. Denna författning bestämde bland annat,
att de fattige skulle erhålla medicamenter fritt, samt
att genom utdrag af sockenstämmo-prot. skulle utröpas hvilka
som voro fattige. Vid detta tillfälle ville man erkänna
sockenstärnruans intyg såsom fullt gill ligt. Nu vill man vid
ett förhållande, sora icke är precist detsamma, men som
likväl utgår från samma grundsats, förklara sådana intyg
alldeles otillförlitliga. Det var blott denna anmärkn. jag
ville framställa.
Hr von Hartmansdorff: Den författning, sorn vidtogs
med medicamenter för choleran, var icke af annan lydelse,
än den som fanns före Hr von Hartmansdorffs lid, såsom
statsecreterare, och som annu gäller. Upphandlingen
af medicamenter för fattiga sjuka inom församlingarna betalas
af medieinalfonden, då deras fattigdom är bestyrkt på
sockenstämma. Således var föreskriften om choleran blott
en fullföljd af hvad sorn förut agde rum samt ännu är gällande.
Jag tror likväl icke, med den erfarenhet jag inhemta!,
alt denna controll är särdeles tillförlitlig; men i brist
på någon annan har den hittills varit begagnad. Hvad man
ser, är, alt anslaget til! medieinalfonden nästan aldrig räc
-
Den 19 September e. in.
55j
ker till, utan behofven beständigt blifva större; hvilket hjelpe*
derigenom att anslaget är ett förslagsanslag. StalsUtsk:s
ledamöter hafva haft tillfälle att erfara det. Jag vill dessutom
nämna, alt under min statssecreterare-tid yrkade jag
en förändring med dessa medicamenters betalande; men
Sundhels-colhm var af en annan åsigt, och den segrade icke
allenast i Statsrådet, på sätt prot.utdr. som medföljde till
Ständerna utvisade, utan äfven hos dem. Det later således
vara deras fel, att ingen rättelse är vidtagen i afseende på
sättet att betala medicamenter. Hvad nu ifrågavar. sak beträffar,
så, 0111 sockenstämman skall hållas, såsom här är
sagdt, under inseende af en kronobetjent, men denne måhända
icke är hemma i socknen, och således ej har rösträtt
der, så ser jag icke hvad lian skall kunna uträtta; men att
sockenstämman eller den skyldiga menigheten skall sätta sig
tillsammans för att bereda afskrifning, är tvifvelsutan det
troligaste. Nu är det sagdt, att om någon enda gör invändning,
så skall afskrifningen ej tnedgifyas. Jag ville väl se
den enda, sorn, om han ej vore ägare af hela socknen eller
den störste godsägaren derstädes, skulle djerfvas emot alja
de andra vidhålla, att tillgång funnes till betalningen.
Frih. Sprengtporten: Jag får, i anleda, af Hr von
Ilartmansdorffs sednaste yttrande, anföra, att det icke varit
min mening att framställa någon slags anmärka, enmt i83j
års författning. Jag önskade blott att få åberopa en auetoritet,
och Hr von Hartmansdorff har nu ytterligare styrkt
det skäl jag då anförde, enär han framställt att författningen
var grundad på ett äldre förhållande. Jag ville blott
ådagalägga, att principen icke var så alldeles ny, och jag
tror att då man uppdrager åt communerna att beskatta sig
sjelfva, så kati man åt dem uppdraga att rättvist och efter
verkliga förhållandet uppgifva när möjligen en afskrifning
bör komma * fråga. Hela denna lagstiftning om undsättning
är för öfrigt ett så inveckladt och svårt ämne att behandla,
att det må ursägtas StatsUtsk., om det icke haft
den lyckan att träffa precist hvad som varit det lalla. Vi
veta nemi., att i detta ämne tankarne varit högst olika, och
att man i fråga derom ännu icke kommit tilt något bestämdt
mål.
Gr. Horn: Hr von Hartmansdorff^ förutsättning tyckes
antyda den tanken, att nuvar. skuldebelopp skulle innestå
hos en stor del af socknarnes innevånare samt lill och med
hos deni, som hade säte och stämma i sockenstämman; men
förhållandet är icke sådant. Kronans största fordringar ulestå
nu hos sådana personer, som bestämdt ej kunna räknas
till dem, hvilka äga afgöra sådana mål i sockenstämma. De
äro backstugusittare, enkor, soldater och annat fattigt folk,
hvaremot, efter hvad kändt är, ytterst få hemmansägare ärp
bland dessa Statems gäldenärer; och vid sådant förhållande,
558
Den 19 September e. m.
skulle måhända den författning, som Hr von Hartmansdorff
och Frih. Sprengtporten omtalat, vara ganska tillämplig
äfven i delta Fall. Jag kan icke inse någon våda, eller
att, såsom här blifvit framstäldt, något proejudicat skulle
uppstå för att framdeles undanhålla Staten dess rättmätiga
fordringar, i händelse undsättningar skola gifvas, helst det
väl lärer vara temmeligen gifvet, all ifall de komma att
lemnäs, sådant ej skall ske på ett så olämpligt sätt som hittills.
Jag kan således ej finna, alt den minsta olägenhet kan
uppstå, eller att någon orättvisa kan vara att befara, i händelse
StatsUtsk:s förslag antages.
Frih. Gederström: Hvarje missvext eller tillfällig
nöd blir af en fortfarande förderflig beskaffenhet, i händelse
den icke, i motsats dertill, genom en större ansträngning
kan leda till verklig förkofran för den ort, der den inträffar.
Men det följer af menskliga förhållandet i allmänhet,
att om vid tillfällig nöd man får den afhjelpt med en fördubblad
ansträngning, att afbörda sig de skulder, som dervid
åsamkas, ifall betalningstiden blir lämpad efter förmågan
att afbetala skulderna, genom arbete af den som ej
äger den vara, som blifvit lånlagen, men har arbetsförmåga
och deremot kan erhålla den spanmål eller de penningar,
som blifvit honom förskjutna; så kan på sådant sätt en missvext
för en provins blifva en anledn. till stor förkofran,
lill arbetsamhet och begrepp derom, att en sådan tillfällig
nöd icke är sa farlig; som man förut trodde. Deremot i
samma stund, som man, i stället för att uppmuntra till arbetskraftens
starkare anlitande, rnedgifver afskrifning af lemnade
understöd vid ögonblicklig nöd, i samma stund har
man lagt grunden till en allmän nöd och fattigdom samt
antagit ett systeme, som skall leda derhän, att vid hvarje
den minsta olyckshändelse, vid en inträffande hagelskur,
pretentioner på understöd skola göras, och att man året derefter
inkommer med ett sockenstämmo-prot., utvisande att
inga tillgångar för betalningen finnas. Då skall Staten vidkännas
förlusten, och sålunda den ena provinsen tillskjuta
medel för den andra, tills slutligen hela samhället förvandlas
till ett samfund af fattiga. En sådan grundsats är den
förderfligaste man kan länka sig. Deremot är den tillfälliga
undsättningen af största nytta för samhället, då den lemnäs
så, att hvarje commun, der den meddelas, får sjelf besörja
om återbetalningen. Jag förnyar min anhållan om
återremiss.
Hr von Hartmansdorff: Om det vore, på sätt den
siste talaren yttrade, hela menighetens skyldighet att betala
undsättningen, så kunde raan gerna öfverlemna till samma
menighet att förklara hvilka som vore oförmögne att betala.
Troligen blefve de då högst få, men i motsatt fall skedde
väl motsatsen, Här är nyss sagdt, att de ifrågavar. perso
-
Den 19 September c. m.
55g
neine icke hafva rösträttighet på sockenstämman, att de i
allmänhet icke äro hemmansägare, utan bakstugusittare och
inhyseshjon. Då blir följden troligen den, att socknen i det
hela, d. v. s. hvar socken, fruktar att få'underhålla dem såsom
fattighjon, ifall deras saker utmättes af kronobetjsningen.
Hela församlingen blefve sålunda jäfvig att förklara dem oförmögne
att betala. Nu säger man, att undsältningarne i
Norr- och Vesterbotten samt på andra ställen varit olämpliga.
Jag har aldrig hört annat sägas om undsättningarna
under all den tid jag deltagit i allm. ärendens behandling.
Hvarje gång hafva undsättningarna varit olämpliga; ett annat
sätt hade bort vidtagas, för att man skolat slippa afskrifningarna;
men alltid hafva de kommit att äga rum.
Det hjelper icke att på detta sätt skjuta saken ifrån sig, ty
derigenom fortfar man blott att, såsom Frih. Cederström
yttrat, småningom göra hela Riket till ett fattighus.
StatsUtskts utlåt. N:o 3og återremitterades.
Föredrogs ånyo SlalsUtskts den 16 dennes på bordet
lagda utlåt. N:o 3io, i aniedn. af väckt motion om utfärdande
af förnyad instruetion för R. Sits revisorer i hvad
som rörer deras befattning med statsverket.
Begärdes ånyo på bordet af Hr von Hartmansdorff,
Aug., Frih. Cederström , Jac., Ilr Rosenblad, Bernh,
m, fl. ledamöter.
Frih. Cederström, Anders, hade inlemna! följande:
Då jag tillhörde den minoritet, som i sisth Onsdagsplenum
röstade emot de beslut R. o. Ad. fattade i en del
af förstärkta StatsUtsk:s förslag till voterts-propostr; så anhåller
jag att äfven nu få förena mig med de herrar, som
emot dessa beslut till prot. i förmiddags afgifvit deras reservationer.
Lades på bordet nedannämnda från Utsk:n inkomna
mern., ullåtm och betänktn, nemi. från
ConstitutionsUtskottet:
N:o 42, rör:de StatsUtsk:s aniedn. till anmärkn. i fråga
om den Jemtland åren i83a och j833 meddelade undsättning
af spanmål;
N:o 43, med 2:ne förslag till ändring uti g§:uReg,F:n;
StatsU tskottet:
N:o 31 4j ’ aniedn. af anmärkntna vid Utskls betänk.
N:o i5o, ang:de villkoren för det till staden Wenersborgs
återuppbyggande beviljade lån;
N:o 3i5, angtde sökt befrielse från ersättandet af uppburna
förskott till utgifter ji följd af cholera-farsoten;
56o
Den 19 September c. m.
Nro 316. ang:de sökt befrielse från Götha-canal-bolng
ålagd bevillning för utdelade vinstmedel;
N:o 317, i anledn. af åtskilliga, annu icke återstå 1 Ida,
förbindelser rörtde Svenska Statens fordna utländska skuld;
N:o 318, angrde åtskilliga redögöräres inom Jönköpings
län und. ansökning om befrielse från erlagd ersättning af oberäknade
bevilln.-afgifter;
N:o 31 g, angrde tryckningskostnaderna för RiksStms
prot. vid innevar. riksdag, äfvensom utdelningen af nämnda
protocoll;
Nro 320, angrde dispositionen af de, vid riksdagens slut,
öfver blifvande exemplar af bihanget till RiksStms protocoll;
Nro 322, i anledn. af väckt motion om ersättning för
åren i83g och i«4o till de dagsverksskyldig^ under Marieholms
och Cathrinebergs landshöfdinge-boställen;
Nro 323, i anledn. af erhållen återremiss å StatsUtskrs
utlåt. Nro 254;
L a g U t s k o't t e t:
Nro 118, i anledn. af väckt motion, angrde en närmare
förklaring öfver lagens stadganden, i fråga om skyldighet
att särskildt lagfara med hvarje öfverlåtelse af inköpt fast
egendom;
Nro i iqj, i anledn. af väckt fråga om förändring af stadgandet,
angrde fördelning af böter för försummad lagfart;
Nro 1 ao, med förslag till såmmänjemkning af de inom
RiksStrn fattade skiljaktiga beslut vid förehafvande af Ulskrs,
genom betänk. N:o 26 och utlåt. Nro 70, framställda förslag,
rörrde den uppenbara kyrkopliktens afskaffande;
Nro 121, i anledn. af återremisser utaf åtskilliga från
Utsk. afgifna betänkrn.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. J till 11 örn aftonen.
In fidem protocoll!,
F. O. Silfverstolpe.
Den 23 September f. m.
Onsdagen den 28 September iS/jo.
Plenum kl. g f. m.
Justerades io pro t.ut dr. för denna dag f. m.
Upplästes ankomna protutdr. från de öfriga Slånden,
nemi. från PresteSt. af den g, 12 och 16 dennes, fiånBorgareSt.
af den 12 dennes, och från BondeSt. af den 5, g
12 oell 16 dennes.
Lades till handlingarna.
Hr Frill. o. Landtm, tillkännagaf, alt Frih. Raab,
Adam Christian, ledamot i Allm. Besvärs- och Ekon.Utsk.
och för det närvarande a frest från riksdagen, efter erhållen
t ren ne veckors ledighet, anmält sig hafva haft det missödet
att ånyo insjukna i frossan, hvarföre han nödgats afsäga sig
sin plats i Ulsk., under anhållan alt, då lian, så snart helsa
och krafter det medgåfve, ämnade återvända till riksdagen,
blifva bibehållen vid sin riksdagsmannarätt.
Denna begäran blef af R. o. Ad. bifallen.
Hr Landtm, anmodade, i anledning häraf, Hrr Electorer
att innan nästa plenum sammanträda, för alt välja en
ledamot i Allm. Besvärs- och Ekon Ulsk. i Frih. Raabs
ställe.
Hr Gripenstedt, Joli. A u g., uppläste följande:
1 anseende till mili bortovaro, då sammansatta Statsoch
Ekon.Utsk:ns under N:o 1 afgilna utlåt., ang:de sältet
för utgörande af städernas utom Stockholm inqvarteringsbesvär,
här förevar, anhåller jag nu vördsamt att dervid få
göra några anmärkn:r.
Utsktn hafva deruti föreslagit, att inqvarteringsskyldigbeten
hädanefter må af statsverket öfvertagas, och der contant
inqvartering erlägges, att den må utgå etil. en i förslaget
upptagen tariff. Redan före ärendets behandling i
Utsk:n, vid remissen af den K. propos:n i ämnet, har jag
haft den äran alt söka ådagalägga, huru olämpligt det vore,
att på delta sätt fastställa en enda tariff för alla städerna,
utan att taga i betraktande de högst olika förhållanden, sorn
olika orter förete, och ulan afseende på det belopp, hvartill
inqvartei ingen nu och tillförene utgått. Jag har då äfven
sökt att visa, huru Götheborgs garnison genom en sådan
åtgärd blefve beröfvad nära hälften äf sin huvar, inqvai
tering, tvertemot billighet och rättvisa; ty, jemföi d med
priserna på stället, är denna ingalunda för bög, och den
1 3 II. 71
Den a3 September f. m.
inqvarteringsskyldiges pligt måtte det alltid vara, alt lemna
boningslägenhet, eller att, i brist deraf, in natura till fullo
ersätta livad den kostar att hyra, och ej blott till en del,
såsom fallet blir om förslaget godkännes. Jag hade dessutom
till bekräftelse på dessa uppgifter anskaffat handlingar,
som utvisa, alt Konungens Bel:h:de och stadens äldste,
d. v. s. inqvarteringsgifvnrne sjelfve, erkänna och vitsorda
hvad jag nu sagt, och dessa handlingar hafva äfven blifvit
till Utskm remitterade.
Med anledn. häraf hafva de II. Utskm utlåtit sig, att
de väl medgifva riktigheten af den sats i allmänhet, alt
olika omständigheter lemna billiga anspråk på olika inqvarteringsersättning,
men att de likväl finna betänkligt att derefter
rätta tariffen, ”så mycket mindre som, hvad af K. M.
uti dess nåd. skrifvelse i ämnet blifvit yttradt, icke föranleder
till bestämmande af särskilda tariffer för olika släder.”
I frågan åter om inqvarteringen särskildt för Götheborgs
stad, säga Utskm, att ”då någon närmare utredning
om inqvarterings-kostnadens i Götheborg förhållande till den
i andra städer, eller huru denna kostnad nu i contant ersattes,
icke blifvit meddelad eller kunnat af Utskm erhållas,
anse TJtskm sig ock, genom hvad i öfrigt blifvit i ämnet
anfördi, hafva, så vidt det på TJtskm berott, lemna! ali
skyldig uppmärksamhet åt de gjorda framställningarna.’’ Jag
uther mig, att något närmare få granska dessa anförda skäl,
hvarföre intet afseende blifvit fästadt vid mitt yrkande, att
den föreslagna tariffen, om också användbar för alla de öfriga
städerna, der ingen kommer att derpå förlora, åtminstone
ej måtte få tillämpas för Götheborgs garnison. Det
sednare af dessa skäl, eller okunnighet oin de nämnda förhållandena,
till följe af uraktlåtenhet u min sida att derom
upplysa, hade jag minst väntat att få höra, då jag i milt
förra yttrande uttryckligen hänvisat Utskm till tabellen
Litt. 15. vid betänk. N:o 46 från sammansatta Stats- och
Ekon.Utsktn vid förra riksdag, och hvilken tabell måtte
hafva varit för TJtskm tillgänglig. Der stå alla de bristande
upplysningarna alt se, och Utskm, hvilka jag nu anhåller
derom måtte taga kännedom, skola deraf, såsom jag hoppas,
finna riktigheten och billigheten af mitt påstående.
TJlskms andra anmärkn. att något dylikt undantag för Götheborg
icke i den K. proposm fanns intaget, äger sin riktighet;
men jag vågar påstå, att detta förhållande troligen
har uppstått till följe af en begången uraktlåtenhet af förre
föredraganden för krigsärender Saken är i korthet följande:
Commendanten i Götheborg hade redan tidigt på sistförfluten
äret till K. M. inlemnat en skrift, deri han, på
anförda skäl, anhöll alt K. M., vid en blifvande reglering
af inqvarteringen, i nåder måtte tillåta alt Götheborgs garnison
i detta hänseende bibehölles vid sina hittills varande
förmåner. Denna skrift remitterades nu lill utlåt, af Ko
-
Den a3 September f. m.
563
nungens Bef:h:de, som för samma ändamål infordrade en
förklaring af magistraten och stadens femtio äldste. Hvad
dessa handlingar innehålla, känna Utsk:n redan, och det återstod
således endast att, förordadt och medgifvet af Konungens
I5ef:h:de och inqvarterings-gifvarne sjelfva, slutligen
handlägga ärendet inför Konungen. Hvad hade nu varit
naturligare och med rätta behandlingen mera enligt, än
att denna handläggning ägt rum i sammanhang med inqvarterings-frågan
i allmänhet, hvartill den hörde och hvaraf
den utgjorde en del? Men sådant skedde likväl icke, ulan
handlingarna lågo qvar i Krigs-expedtn, der jag hemtade
afskrifter af desamma, och der ligga de troligen ännu. Att
frågan, sålunda försummad och obevakad, icke heller kom
att bemärkas i den K. propos:n var ganska naturligt, och
jag hoppas genom dessa upplysningar åtminstone något hafva
förminskat vigten af det skäl, Ulskai deraf hemtat för
sin mening.
Jag har icke kunnat underlåta att härigenom ytterligare
fästa H. Utskins uppmärksamhet på detta ämne, och söka
afböja ett beslut, som skulle tillskynda en enskild corps
ganska kännbara förluster, hvaraf den visserligen icke hatgjort
sig förtjent; och jag är fullt öfvertygad, att de redan
förut anförda uppgifterna, hvarpå jag grundar billigheten
af dess anspråk, skola kunna bestyrkas af hvar och en, som
känner förhållandet. Att denna corps, såsom TJtsk:n tyckas
tro, i alla händelser skulle vara skyddad för någon förlust,
genom den förbindelse stadens äldste i den förut omtalda
förklaringen afgifvit, att, oberoende af det som kommer att
beslutas, erlägga samma inqvartering som hittills, är en villomening;
ty detta conlract är stäldt på 3 månaders uppsägning,
och ofelbart händer det att staden snart afsäger sig
skyldigheten att tillskjuta fyilnaden, ifall statsverket för en
så obetydlig besparings skull ej kommer att erlägga den
till fullo.
Hr Bildt, Knut, anförde skriftligen:
l hvad Hr Gripenstedt nu anfört rör:de inqvarteringsförhållandena
med Götheborgs garnison får jag i allo förena
mig, med anhållan, att få äran fästa de H. Utskais uppmärksamhet
på den omständighet, att det vore högst obilligt,
0111 de i Götheborg garnisonerade corpser skulle förlora
någon del af nu innehafvande inqvarlerings-förmåner,
som jemnt fylla behofvet. Frågan är nu att nedsätta in—
qvarterings-penningarna i följande förhållande:
för en snbaltern-officer från g5 till 5o r:dr b:co:
,, capitaine „ 143 ,, 8o,
,, major ,, a85 ,, 200,
,, öfverste-lieutenant ,, 335 ,, 266: 32.
,, öfverste, från en god local in natura, till 400
b:co, som äro otillräckliga att hyra en dylik.
5G/t
Den a3 September f. m.
Det ur troligt, ntt dessa föreslagna summor kunna blifva
tillräckliga i Rikets öfriga garnisons-orter (utom Stockholm),
men alt de icke iiro det i Götheborg kan vitsordas af hvar
och en, sorn derom äger någon erfarenhet. Som denna fråga
red in förevarit vid föregtde riksdagar, så hade ock commendanten
i Götheborg i god tid varit betänkt på nödvändigheten
att fästa K. M:s höga uppmärksamhet på ämnet,
för alt freda dess underhafvande från det hårda öde, att se
sina redan knappa utkomslvillkor betydligt nedsatta af den
anleda., att statsverket skulle öfvertaga den inqvarteringsskyldighet,
som hittills ålegal Götheborgs stad, åt hvilken
man måste göra den rättvisa, att densamma i en lång följd
af år, med afseende å olika hyrespriser, med sådan billighet
uppfyllt sina inqvarterings-åligganden, att inqvarterings-tagarne
dermed varit Delålne.
Det är beklagligt, att de af vederbör, auctoriteter afgifna
und. utlåltn kommit att förbises vid uppställningen af
den i detta ämne vid denna riksdag afgifna nådiga proposm;
hade icke detta skei t, så skulle troligen Götheborg icke
kunnat af de H. Ulsk:n sättas i samma calheaori som de
öfriga Rikets garnisonsorter, då hushyrorna der endast äro
jemförlig:) med hufvudstadens för detta fall. Jag anhåller
vördsamt, alt de H. Utsk:n täcktes noga behjerta de nu
uppgifna förhållanden, som bestyrkas af de redan vid remissen
af den K. propostn från f. d. Krigs-expedm uttagna
och till Ulsktn aflemnade handlingarna, hvarjemte jag lika
vördsamt anhåller, alt de II. Utsk;n benäget täcktes afböja
det möjliga resultat, att Götheborgs garnison blir så obelåten
med den nu föreslagna inqvarterings-regleringen, alt den
vid första kännedom derom måste söka ändring deri, som
troligen ej skulle kunna a (slås, enär ändamålet med den nya
regleringen alldeles förfelades, då jag förutsätter alt meningen
dermed ej kan vara att så förnärma inqvartcringstogarne,
ali desse ej ulan enskild uppoffring kunna anskalfa sig
nödiga rum.
Af de>sa skäl anhåller jag vördsamt, alt den för Götheborgs
garnison nu gällande inqvarlerings-tariif måtte för
framtiden blifva fastställd till efterrättelse, hvilket torde vara
så mycket billigare, som stadens äldste sådant medgifvit
i de forenämnda handlingarna i ämnet, hvilka icke lära
blifvit K. M. föredragna före den K. proposms afgifvande.
Som jag varit frånvar., då detta mål af H. R. o. Ad.
återremitterades, så får jag vördsamt anhålla hos Hr Frih.
o. Landtm, samt hos det H. Ståndet, att detta mitt yttrande
får afgå till sammansatta Stats- och Allm. Besvärs- och
Ekon Ulsktn, der jag inhemtat den underrättelse, att denna
fråga, efter den skedda åtcrremissen, ännu icke blifvit handlagd.
Hr Edenhjelm, Gillis: Äfven jag var, i följd af
en resa på landel, hindrad att vara närvar, då Utsk; ns ifra
-
Dcu a3 September f. m.
565
gavar. betänk, bär förevar. Jag hade således icke tillfälle
att göra de anmärkmr, sorn dervid varit alt framställa. Jag
får nu endast biträda livad Hr Gripenstedt först yltiat och
äfven hvad Hr Bildt dervid tillagt. Upplysningsvis får jag
jemväl tillägga, att när jag kom till Götheborg såsom suballei
n-officer, hvilket var år 1798, hade jag 5o rtdr om
året såsom inqvartering. Sedermera och under mitt chefskap
liar inqvarteringsersättningen blifvit förökad i mån af
hyrorna, och jag vill tro att för närvar, garnisonen bar ungefär
hvad som rätt och nätt behöfves. Allt hvad den skulle
få mindre, vore för litet, och man kunde med samma
skäl taga bort alltsammans, sorn man nu skulle taga bort
hälften af beloppet; ty i bvartdera fallet blefve ändamålet
oupplyldt. Harvid vöre många anmarkntr att göra, men
jag har ej beredt mig derpå, då jag ej anat att ämnet i dag
skulle förekomma. Hvad jag i hast kommer ihåg, är, att
Utsktn föreslagit så och så många rum för officerare och
äfven för gemenskapen; men de säga icke hvad qvadrat-innehåll
dessa rum skola hafva. Jag erinrar mig, att jag i
många rum, der jag varit inqvarterad som yngre, legat i
sängen och läst upp dörren. Om nu 2 subaltern-officerare
eller 4 underofficerare skulle ligga i ett sådant rum, — hurudan
vore då inqvai leringen ? Vidare får jag anmärka, alt
gemenskapens inqvartering blifvit nedsatt till 8 rtdr om
året. Då 4 bo tillsammans, så är deras lagliga rätt att utom
rum erhålla 2 par lakan, hufvudkuddar, sängtäcken, möbler
111. 111. Man kan icke få allt delta för 32 r:dr, hvilka ännu
mindre förslå till ved och ljus. Det är detsamma, som att
säga ali garnisonen ej skall hafva någon inqvartering. Jag
instämmer således med de föregtde t niarne, och önskar att
Utsktn måtte fästa afseende på de nu gjorda anmärkningarna.
Dessa Irenne yttranden remitterades till Stats- samt
Allm. Besvärs- och Ekon.Utsktn.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att i den öfverläggning,
som förliden gårdag ägde rum emellan Landlmarskalken
och Talmännen, hade blifvit öfverenskoinmet, afl någon
längre tid borde förflyta innan Coust.Utskts förslag till Nationa
l-representationens ombildning borde för Stånden föredragas;
och hade så väl af Talmännen sorn af de närvar,
ledamölerne af Stånden ansetts, att föredragningen af detta
vigtiga ärende åtminstone icke kunde äga rum förr än i det
plenum, som inträffar i4 dagar härefter, hvarom Hr Landtm,
ansåg sig böra Ståndet underrätta. Derjemte hade dä förekommit
det förslag, alt tillfälle skulle beredas för ledamöterna
af samtliga Stånden att på ett rum sammanträda för
ali särskildt och utan prot. öfverlägga öfver detta vigtiga
och vidlyftiga mål, hvaruti man förmodade alt tankarne
566
Den 23 September f. m.
skola vara mycket delade; oell bade det af de närvar, ledamöterna
af Talmans-öfverliiggningen ansetts, att en sådan
särskild öfverläggning skulle medföra mycken nytta för att,
så vidt möjligt vore, förena meningarna vid de sedan förefallande
discussionerna omkring de hufvudsakliga punkterna
af represenlations-förslaget. Hr Landtm, bade trott, att R.
o. Ad. med nöje skulle upplåta Riddarhussalen till sådana
sammanträden, och hemställde nu om R. o. Ad. ville bifalla
ali nämnda sal finge upplåtas till de sammanträden, som
i ofvannämnda ändamål kunde komma i Råga.
Ropades ja.
Hr Landtm, yttrade vidare, alt de öfrige Talmännen
samt de närvar, ledamöterne af Stånden hade ansett det vara
lämpligt, om ett sådant sammanträde ägde rum nästa
Måndags-eftermiddag; och hemställde Hr Landtm., dä R. o.
Ad. upplåtit Riddarhussalen dertill, om Ståndet äfven funne
lämpligt att detta gjordes bekant, hvarefter man, sedan det
första sammanträdet ägt rum, kunde bedomina huruvida behofvet
fordrade eller ändamålsenligt vore alt hafva flera sådana
sammankomster; hemställande Hr Landtm, alltså, om
R. o. Ad. tillät Hr Landtm, att meddela de öfriga Ståndens
Talmän det beslut, R. o. Ad. nu fattat.
Ropades ja.
Gr. Frölich, David: Jag uppstår endast, för att till
min och Ståndets efterrättelse få fråga, om Hr Landtm,
täcktes vid delta tillfälle föra ordet. Jag befarar, att del
eljest skulle kunna uppstå svårigheter i delta afseende; hvarför
jag hoppas och önskar, att Hr Landtm, mätte förklara
sig vilja göra samtliga Stånden detta biträde.
Hr Frih. o. Landtm, fästade, i anledn. af detta yttrande,
Gr. Frölichs och R. o. Ad:s uppmärksamhet deruppå,
att då sammanträdet ägde rum icke för R. o. Ad. allena,
utan äfven för ledamöter af alla Stånden, det berodde
och kunde icke annat än bero af de sammanträdande att
välja den ordför. de funne Ijenligast; anseende Hr Landtm,
sig likväl, på det att saken på något vis skulle börjas, skyldig
all öppna sammankomsten, helst då den skedde i R. o.
Ad:s sessionsrum.
Hr Lefren, Joli. Pehr: Då vid ig23 års riksdag sådana
sammanträden ägde rum, dels här, dels uti en H. Ex.
Hr Gr. De Geer tillhörig local, hvilka sammanträden medförde
mycken nytta uti de frågor, som då föredrogos till
öfverläggning, så gick det så lill, alt Landtm, och alla Talmännen
voro närvar, och upptecknade hvar för sig de ledamöter
af deras respeclive Stånd, hvilka anmälte sig. Sedan
började Landtm, alt uppropa en af R. o. Ad:s ledamöter.
Då denne ledamot talat, uppropade Erkebiskopen en
af PresteSt., och sedan Borgare- och BoudcSttns Talmän
Den a3 September f. m.
5 67
hvardera en ledamot af sina Stånd; oell den femte, som yttrade
sig, var åter en af Riddarhusets ledamöter. Om icke
någon hade anmält sig af det Stånd, hvars ledamot var i
ordningen att uppropas, så anmäl tes sådant af dess Talman,
och då uppropades en ledamot af nästa Stånd, Detta bidrog
till mycken ordning och alla voro dermed belåtne,
ehuru der ganska mycket tvistades.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Jag föreställer mig, att de
öfriga trenne Stånden icke inträda på detta rum, utun att
vara hit inbjudna af R. o. Ad.; och då jag förmodar att Hr
Landtm, täcktes å R. o. Ad:s vägnar göra en sådan inbjudning,
så finner jag deraf en gifven anledn. för R. o. Ad:s
ordfor., att på detta rum blifva ordför. för alla Stånden.
Gr. Frölich: Gr. Horn har fästat min uppmärksamhet
på en omständighet, som jag anser vara af vigt, nemi.
den af inbjudningen. Han har likväl endast, såsom jag tyckt,
indirecte framställt denna fråga. Jag anser mig derför böra
mera direct framställa den, och anhåller on) Hr Landtm:s
propos. till Ståndet, alt låta en inbjudning afgå lill de öfriga
Stånden; ty annars skulle det möjligen hända, att Stånden
ansåge sig oberättigade att här inställa sig.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. ansåg,
på sätt Gr. Frölich föreslagit, att en inbjudning borde
afgå lill de öfriga Stånden, för att, innan den egentliga föredragningen
inom Stånden af Const.Ulsk:» förslag till ombildning
af National-representationen äger rum, med R. o.
Ad. sig förena till gemensam öfverläggning utun protocoll
öfver ifrågavar. ämne; och om R. o. Ad. behagade dervid
förklara sig med nöje dertill upplåta Riddarhussalen.
Ropades ja.
Vid förnyad föredragning af StatsUtskts den 16 dennes
på bordet lagda utlåt. N:o 31 1, i anledn. af anrnärkn:na vid
TJtsUts betänk. N:o 24, angtde sökt eftergift eller anstånd
med inbetalningen af det Öregrunds stad beviljade lån, blef
samma utlåt, af R. o. Ad. bifallet.
Ånyo föredrogs StatsUtskis den 16 dennes på bordet
lagda utlåt. N:o 312, i anledn. af återremisser å Utskts betänk.
Pilo 70, angtde de staden Borås beviljade byggnads-lån.
Begärdes ånyo på bordet af Hrr Tham, Sebastian
Mathias, Bildt, Knut, och af Dalström, Gust.
Jacob.
Till pröfning företogs StaUUlskts den t6 dennes på
bordet lagda utlåt. N:o 313. i anledn. af anmärka:!- vid
TJlsk:s betänk. N:o 22, ang:de yrkad ulsyningsratt å kionoparkerna
Halle- och Hunneberg.
568
Den 23 September f. m.
Hr von Hartmansdorff, Aug-: Det är framst ii IIningnrne
liti betänk. N:o 22, sorn genom förevar, utlåtande
vidhållas. Betänk. N:o 22 innehåller tvänne förslag, af
hvilka det ena torde böra bifallas och det andra ofslås.
Jag hemställer derför till Hr Frih. o. Landtm., om icke
detta betänk, finge punktvis föredragas.
R. o. Ad. beslöt i anledn. häraf, alt detta mål skulle
punktvis pröfvas.
i:sta punkten. Ang:de Åse härads samt Thuns skolas rättigheter
till utsyning.
Utsk:s framställning i denna del bifölls.
2:dra punkten. Ang:de ifrågaställd rättighet för rotehållarne
på slättbygden inom Barne, Wiste, Åse och Skånings
härader att, till soldatstugornas uppbyggande, erhålla virke
från kronoparkerna Halle- och Hunneberg.
Hr af Ström, Israel Adolph: Då 1823 års Ständer
öfverlemnade till K. M. att reglera kronoparkerna och skogarna
i Riket, afsågo R. St. säkerligen, att denna reglering
en gång skulle slutas. K. M. utsatte då en viss praeseriptionstid,
inom hvilken alla de, som hade några anspråk, borde
göra dem gällande. De gjorde det äfven allesamman och
lingö sina anspråk algjorda. N11 komma ifrågavar. sökander
tjugu år efter och vilja upprifva hvad som redan blifvit
gjordt. Jag inser ej hvarför dessa skola hafva någon förmån
framför andra eller hafva någon rättighet till kronoparkerna
tjugu år efter sedan fatalierna äro förfallna. Jag
anhåller derför, att betänk, må blifva afslaget, så att den
redan gjorda reglertn må blifva gällande, oell de som redan
fått andelar s:g tillagda, malte få bibehålla dem.
Hr von Hartmansdorff: Jag instämmer med Hr af
Ström i hvad han yrkat; men anhåller att till skäl derför
äfven få begagna sjelfva uppställningen af det förslag StatsTJtsk.
gjort. Det innehåller nemi., att, om det skulle hända att
vederbör, lidit orätt, K. M då malte förhjelpa dem till sin
rätt. Jag öfverlemna!- till en och hvar, om R. St. lämpligen
kunna till K. M. ingå med en sådan anhållan ; R. St.
böra väl först veta 0111 någons rätt blifvit för nära trädd,
innan de hos K. M. anhålla om rättelse. Denna allmänna
anhållan, alt, om någon lidit orätt, han måtte blifva förhjelpt
till sin rätt, är alldeles öfverflödig, så länge vi äga
16 §:n i vår nuvar. Reg Form. Någon särskild ansökning
derom i afseende på Hunne- och Halleberg synes mig följaktligen
olämplig; hvadan jag yrkar afslag på denna Utskrs
framställning.
Gr. von Platen, Baltzar: Då hvar och en känner
den vigt, som i allmänhet fästes vid de nu redan ingångna
knek
-
Den 23 September f. ni.
569
knektecontrncten, då livar och en vet hvad oro det skulle
väcka, om föi ändringar skulle ske uti livad som blifvit stadgadt
genom dessa eontracter, så anser jag rätt att låta detta
mål gå lill laga domstol; ty jag finner det rätt att, då
någon anser sig möjligen hafva lidit orätt i en sådan fråga,
låta det gå till laga undersökning, och Kronans rätt blifva
beroende af den laga domstolens undersökning, på det att
målet en gång måtte blifva slutligen afgjordt. Hvar och en
måste väl erkänna, att uttrycken bär ej äro så tydliga, alt
icke man å ömse sidor kan anse sig hafva rätt; och jag
skulle derföre önska att man ville ingå på hvad Utsk. framställt.
Denna undersökning är här begärd i olikhet med
hvad sorn uti en annan sak var fråga 0111 för några år sedan,
derför att någon rotehållare ej bevakat sin rätt, hvilket
llr Ström ganska riktigt anfört. Det är också icke utan
exempel, alt rättigheten att u föra sin talan har blifvit medgifven
åt den, som försuttit sin rätt. Detta är allt hvad
som i denna fråga blifvit begärdt.
Hvad åter beträffar det som en talare anfört i afseende
på ordställningens olämplighet, så tror jag det vara orätt
att afslå en sak blott för en oriktig ordställning. Jag skulle
tro, att om man gillar saken, så måste uppställningen
kunna ändras i öfverensstämmelse med de beslut, som fattas
i frågan. Jag har intet vidare alt anhålla, än att R. o.
Ad. måtte bifalla hvad Utsk. i delta afseende föreslagit.
Frih. Cederström, Jacob: Jag skiljer mig från den
sista värda talaren och förenar mig med de föregide om afslag
på betänkandet. Regleringarne af kronoskogarna äro
verkställde på K. M:s befallning. Hvar och en var genom
kungörelse underrättad 0111 och när de skulle verkställas och
kallad att tillstädeskomma, för att göra sina anspråk gällande.
Derefter bar förrättningarne blifvit i laga ordning
fullbordade, och vunnit laga kraft. Att nu begära en undersökning,
skulle icke leda till annat, än att fördröja verkställigheten
af de regleringar, som R. St. sjelfve begärt till
allmän nytta. Hvad de gamla knektecontracten beträffar
och i deni befintlig anvisning på skogstiligång från kronoparken^
och allmänningarna , så har sådant aldrig ägt rum,
annorlunda än i proportion af tillgång; ty der icke tillgång
på kronoskogar fanns, der lemnades ingen utsyning,
och sådant har förhållandet varit alltsedan knektecontractens
upprättande. Nu är förhållandet så till vida olika, att afvikning
från de reglerade skogarna icke tillätes directe åt
hemmanen, utan afverkningsbeloppet säljes till bestämda priser
och får afhemtas på bestämda ställen och tider. Då
har hvar och en tillfälle att inköpa sitt behof af de skogsetfecler,
hvarpå skogen lemnar tillgång. Endast på detta
sätt kunna skogome blifva för landet och allmänheten af
i3 H. 72
570
Den 23 S c p t c 111 b e v f. m.
slör nylla, i stället för att de hittills varit af nära nog ingen.
^Jag begär afslag på betänkandet.
Gr. von Platen: Att den siste värde talaren skulle
skilja sig från min åsigt, förundrar mig icke, och jag beklagar
det i anseende till den erfarenhet, som han har framför
mig; men jag kan likväl icke dervid låta saken bero, utan alt
göra några aumärkn:r vid hvad han andragit. Af den framställning
han gjort, skulle man kunna tio, alt frågan vore
om att hindra en påbörjad skogsreglering. Detta har aldrig
blifvit sagdt, ulan jag tror alt Ulsk. gjort allt nödigt afseende
på den reglering af skogarna, som blifvit vidlagen.
Här är icke heller fråga 0111 nya understöd af denna skogspark,
utan endast derom, att en ringa del af de rotehållare,
hvilka der haft ulsyningsrutt, måtte fä ett lagligt utslag,
genom hvilket de blefve fråndömde denna rättighet,
hellre än att det skulle hetas, att de förlorat denna rättighet,
derföre alt de icke passat på sin tid.
I3r von Hartmansdorff: Min mening har icke varit
att på något sätt bestrida de ifrågavar. rolehällarnes rättighet
till utsyning på dessa kronoparken ifall de dertill äro
berättigade. Orsaken hvarföre de nu ej bekomma utsyning
tyckes vara den, att de ej bevakat sin rätt vid skogse^leringen.
Om nu denna utsyningsrätt skulle af dem kunna
återfås, så, i händelse dertill fordras alt bryta dom, som
vunnit laga kraft, är det icke it. St., utan Högsta Domstolen,
som dermed äger befattning. För alt vinna resning är
det för deni, lika väl sorn för hvarje annan Svensk medborgare,
öppet att göra deras rätt gällande genom underd. ansökning
hos K. M. Bör man betvifla atl, om deras anspråk
äro grundade, de ju icke skola af K. M. behjertas, lika väl
då de framställas af dessa rotehållare sjelfva, sorn då de recommenderas
af R. St.? O111 man skulle följa StatsUtskis
tankeledning, så blefve följden att mern afseende göres på
sakföraren, R. St., än på sjelfva saken, rolehållarnes rätt.
Detta är icke min mening, och derföre anser jag olämpligt
att komma med en sådan framställning till K. M. Jag föreslår
derföre att R. o. Ad. icke måtte antaga, ulan afslå
detta betänkande. Genom ett sådant afslag blefve vederbörandes
rätt ej i ringaste mån förnärmad, ulan lika god som
förut. Det rätta vore väl, att R. St. aldrig såsom ombud
befattade sig med en sak, som rörer enskild mans rätt.
Frih. Gederström: I anledn. af Gr. von Phvtens sista
yttrande, anhåller jag endast alt få fästa hans och Ståndets
uppmärksamhet på 18 §:n Reg.Fm. Det är icke Konungen,
som kan återgifva försutten tid. ulan det är Högsta
Domstolen. 18 §:n Reg.Fm lyder sålunda: "Denna Högsta
Domstol tillkommer det äfven alt upptaga och afgöra
alla ansökningar, alt Konungen må bryta dum uter, som
Den a3 September f. m.
vunnit lago kraft, eller återställa laga tiel, som försutten är.”
Nu är det icke tänkbart eller rimligt, att R. St. skulle gå
till K. M. och begära att K. M. mätte bos Högsta Domsto
len
anhålla om återställande af den förfallna tiden. Det är
endast hos Högsta Domstolen, man kan anmäla sig för alt
återfå försutten tid, och alldeles icke bos K. M. i Stats
rådet.
Gr. Anckarsvärd, A u g.: Jag instämmer till alla delar
i Gr. von Tia lens yttrande, och ber blott få tillägga, att
för min känsla vore det verkligen motbjudande att afslå
detta betänk, från SlalsUtskoltet. Då livar och en vet hur
svårt det är för vår allmoge, för våra rotehållare, att i besvärsväg
göra sina anspråk gällande, emedan detta fordrar
mera upplysning och kunskaper än de äga; så tror jag, att,
sedan saken blifvit börjad i motionsväg bos R. St. och remitterad
till StatsUtsk., detta Utsk. ej kunnat afgifva något
annat annorlunda beskaffadt förslag, än det som ifrågavar.
betänk, innehåller. Jag anhåller, i likhet med Gr. von Platen,
0111 bifall till Utskis betänkande.
Gr. Frölich, David: Jag anhåller vördsamt, att sista
strofen af SlatsUlsk-.s första betänk., som åberopas i det
sednare, mätte blifva uppläst.
Den begärda uppläsningen verkställdes.
Gr. Frölich: Efter afhörandet af StatsUtsk:s betänk,
vill jag icke neka, att den af Hr von Hartmansdorff och
Frih. Cederström gjorda erinran kan äga siu grund. Delar
möjligt, alt uti dessa ordalag ligger lör mycken anledn. alt
anse dem såsom en formlig ansökan af R. St. för dessa rotehållares
rätt, hvilket ej torde vara lämpligt; men sådant
kan hjelpas genom tillägg af ett par ord, t. ex. om de orden:
”i händelse de i laga ordning hos K. M. ingifva
sin underdåniga ansökan derom,” inflickades någorstädes
såsom en mellansats. Då innefattar R. St:s skrifvelse
ett slags förord för dem, att de måtte kunna i loga ordning,
genom resningsansökan , , vinna sitt ändamål, hvilket ej kan
anses olämpligt utan tvertom högst lämpligt. Skilnaden är
blott formel, men efter man ganska val känner, att vederbör.
göra mycket afseende på formerna, då de finna dem
ligga i vägen lör rättsökande; så torde det vara nödvändigt
alt icke fela emot formen. Annars skulle jag för min del
visst finna, att icke någon föredragande bör fästa sig vid en
sådan småsak; men då en f. d. föredragande fästat sig dervid
såsom en sak af vigt i Konungens Conselj, så får jag
vördsamt föreslå, alt R. o. Ad. ville låta det af mig föreslagna
tillägg lili en mellanmening införas.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Det förefaller mig vara möjligt,
att, i händelse vederbör, skulle söka få sin talan åtel -  ställd, för att komma i åtnjutande af samma rätt, som öl
-
5yi
Den a3 September f. m.
l ige rotehållare i detta afseende nga , vid föredragning af
denna und. anhållan, hinder möjligen kunde uppkomma af
stadgandet i 77 §:n Reg.Fm. Då synes det mig, om så
skulle vara, att det vore val om R. St. på förhand undanröjde
ett sådant hinder genom sitt betänkande. Del synes
mig således vara lämpligt, — och jag hemställer till L)tsk:s
ledamöter, som närmare känna saken, om jag ej har rätt
deruti, — att, för den händelse K. M. skulle medgifva en
sådan restitution af fatalier, R. St. förklarade, att de för
sin del icke vilja lägga något hinder i vägen derför. Om
målet är andra gången före, så kan delta genast rättas; i
annat fall måste betänk, återremitteras.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Jag hegärde ordet för alt
understödja Gr. Frölichs förslag, emedan jag anser det innebära
en jemkning emellan de särskilda tankar, som inom
RiksSlIn blifvit yttrade; och jag gör det så myckel hellre,
som jag tror, att, då R St. bär uppträda såsom contrahenter
jemte K. M. på ena sidan, det ej vore ur vägen, alt de
omfattade denna fråga med något intresse, och att de således
snarare undanrödja do öka de svårigheter, sorn för rotehållare»
i della afseende kunna äga rum, i händelse nemligen,
såsom Gr. Frölich ganska riktigt förutsatt, vederbör,
rotehållare i laga ordning sin lind. anhållan om restitution
af deras talan i denna del till Högsta Domstolen ingifva.
Gr. Frölich: En scrupel har hos mig uppstått, sedan
jag sist hade ordet, nemi. att då den und. skrifvelse!! skulle
gå lill K. JM., så skulle deremot den andra frågan 0111 resning
gå till Högsta Domstolen; men vid närmare efterseende
finner man tydligen, att sådant icke innefattar något hinder
för saken, ty K. M. lärer icke underlåta, att pä grund
af en sådan und. skrifvelse, som den föreslagna, meddela
Högsta Domstolen sin nåd. vilja i detta fall, likasom vid alla
tillfällen då K. M. yttrar sig öfver resningsansökningar. Jag
erinrar mig likväl icke med visshet 0111 de böra anmälas i
Conseljen. Emedlertid lärer aldrig R. St:s förbön , 0111 jag
så må säga, för interessenternes und. resniugsansökan kunna
lägga något hinder i vägen, utan snarare befordra densamma.
För öfrigt har jag uppsatt den mellaumening, som efter
min tanke bort inflyta, och den borrie lyda så: R. St.
anse lämpligt förklara, att, i händelse K. JV1. skulle uppå
derom skeende lind. anhållan och efter föregången undersökning
finna ifrågnvnr. rotehållare vara i behof af utsyning
för deras soldattorps underhåll, R St. för derus del medgifva,
det må, utan hinder af den skedda regleringen, rolehållarne
återfå rättighet till sådan utsyning, hvaraf de före
regleringen varit i åtnjutande.
Hr von Hartmansdorff: Om R. o. Ad. skulle be
haga
fatta det beslut, som Hr af Ström föreslagit, så vidhåller
icke jag längre min första önskan, att betänk, mätte
Den a3 September f, m.
afslås. Jag hemställer dock till Gr. Frölich, om icke ordalagen
lämpligen kunde blifva att, i händelse K. M., på grund
af vederbörandes derom gjorda rind. ansökan, skulle lör öfrigt
finna skäl att gifva den försuttna tiden åter, R. St. förklara,
på grund af 77 §:n Reg.F:n, ali från deras sida intet
hinder möter.
Gr. Frölich tillkännagaf, att han icke motsatte sig en
sådan redaction, som Hr von Hartmansdorff nu föreslagit.
' O
Hr von Qvanten, Carl: Jag har ägt en egendom
vid Halle- och Hunneberg, med hvilken åtfölj r jordlotter
på detta berg. Denna egendom har jag sålt och är således
icke mera intresserad i frågan, men kan lemna ganska säkra
underrättelser om förb dlandet med Halle- och Hunneberg.
Jag tror således, att Ulskts betänk, stödjer sig på ganska
goda skal, ty hela trakten kring Halle- och Hunneberg saknar
i allmänhet skog, och hemmanen hade fullt skal alt påräkna
Kronans skog från Halle- och Hunneberg. Också
qvarstår åtskillig utsyningsrätlighet för mi I i l i e-host ii 11 en, och
jag tror äfven alt andra hemman äga sådan rätt; men då
skogen reglerades på nämnda berg, skedde delta verkligen
genom ett maktspråk, ty allmänheten, som bebor trakten
deromkring, tillsades att uppgifva med lrvad rött de ägde
utsyning på herget. Då var det ej så lätt för dessa personer
alt uppgifva skäl, sort) ansågos gällande, emedan det var
snait sagdt omöjligt, att i hast få reda derpå, då man icke
ägde tillgårrg till nödiga documenter, som till en del uro
omkring i5o år gamla. Derför beslöt Konungens Bef:h:de,
att all rättighet lill utsyning på berget skulle upphöra. På
samma sätt tillgick med åtskilliga andra dylika frågor. Jag
vill endast såsom exempel nämna, huruledes jag, såsom ägare
af tvänne egendomar på berget, hvilka tillfallit min egendom
såsom ersättning för vattenskador i och för Trollhätte
byggnad, som förut tillhörde Kronan och hvilka egendomar
naturligtvis då ägde både mulbete och r ättighet till skogsfång
på detta berg, likväl förlorade vid regleringen både vedbrand
och mulbete för dessa hemman, hvarigenom de blefvo nödsakade
att föra hjordarna från bergsbygderna ner att bela
på slättlandet. Det gick lill och med så långt, att jag förbjöds
alt färdas till mina egna hemman Onsdagar och Lördagar.
Det är enligt en Kammar-collegii skrifvelse, som
ägaren är förbjuden alt färdas till sin egendom. Jag äger
detta document och kan således ådagalägga, att så lagstridigt
tillgått. Skrifvelsen förbjuder en att medtaga yxa, äfven
när man hemlar ved från bergel; ty jägeribetjrningen
har sig uppdraget att hugga skogen och försalja den, men
den sorn köper får- ej hafva yxa med sig. På dessa goda
grunder finner jag Ulskrs b> lank. böra i alla afseenden bifallas.
Ingenting är billigare, än att, såsom
Halle- och Hunneberg leiunar utsyning Jag kan visserligen
/
Deli a3 September f. m.
icke motsäga Hr von Harlinnnsdorffs förslag, alt de må lios
K. M. återvinna den rättighet, sorn verkligen förut tillhört
deni; men att åstadkomma en sådan skrifvelse af flera hundrade
rotehållare, möter flera svårigheter och så stor kostnad,
att det kanske ej skulle lönn mödan för att tilläfventyrs
slutligen få ett afslag. Jag föreslår derföre att betänk,
måtte bifallas.
II. Ex. Hr Gr. Posse, Arvid: Äfven jag har någon
kännedom om regleringen af kronoparken»! Halle- och [lunneberg,
ty det är jag, som i egenskap af landshöfding uppgjort
förslaget dertill. Min kännedom öfverensstämmer likväl
icke med Hr von Qvantens, men jag vill ej besvära R.
o. Ad. med att afhöra en detaljerad uppgift om dessa förhållanden;
ty de höra för närvar, icke till saken.
Hvad åter sjelfva saken beträffar, så tior jag, alt den
kan betraktas ur tvänne synpunkter, nemi. antingen såsom
en fråga om återfående af förlorade fatalier, eller såsom en
fråga om sältet att disponera en K. ål. och Kronan tillhörig
egendom. Betraktar jng den ur förstnämnda synpunkt,
så måste jag instämma uti den åsigt, som Frih. Cederström
yttrat, nemi. att det icke tillhör hvarken K. M. eller Ii; St.
alt göra några eftergifter, ty det enda sältet att återfå i
rättsfrågor försutten tid ar att söka resning hos Högsta Domstolen,
som likväl ej beviljar den under andra villkor, än att
nya skäl, som ej voro tillgängliga vid den tid fatalierna förlorades,
uppgifvas. Betraktar jag åter frågan, såsom rörtde
dispositionen af en Kronan tillhörig egendom, så anser jag
R. St. vara alldeles oförhindrade att fatta hvilket beslut de
behaga; ty äger jag en egendom, så måste det vara min
rättighet alt aflåta mer eller mindre deraf till hvilken mig
godt synes. I motsats emot hvad IIr von Qvanten nyss
yttrat, tror jag ej, att hemmansägarne omkring Halle- och
Hunneberg Uro i behof af utsyning; ty jag påminner mig
ganska väl, att de vid regleringen bevakade sin rätt i och
för hemmanen; och författningen, som grundar sig på R.
St:s förslag lill K. M., innehåller, att af kronoparkerna skulle
tilldelas hemmanen hvad de kunna visa sig verkligen hafva
rättighet alt fordra, och att i det fall, då de endast af
gunst och nåd åtnjutit utsyning eller betesrätt pä kronoparkerna,
skulle dein tilldelas hvad hemmanets bestånd fordrade,
hvarefter det skulle pröfvas om sådan mark borde särskildt
skattläggas, eller om densamma utan skatt borde tilläggas
hemmanet. Dessa hemman kring Halle- och Hunneberg lingö
i anslag af de s. k. Liderne och af dertill gränsande mark
så mycket som ansågs svarande mot hemmanens behof; och
ehuru jag ej kan påminna mig detaljerna, så tror jag dock
att dervid också togs i beräkning hvad sorn fordrades för
soldattorpen. Jag vilI likväl ej bestrida möjligheten af att
så icke skedde, och alt de således kunna behöfva ali få
Den a3 September f. m.
5;5
elelia biträde från kronoparken™. Detta anser jag dock för
min del säkrast vinnas genom en skrifvelse lill K. M., deruti
B. St. tillkännagifva, att om K. M., eller förutgången
ytterligare undersökning, skulle finna att ilrågayar. hemman,
som förut haft utsyningsrält för soldattorpen, skulle vara i
behof af utsyning från kronoparkerna Halle- och Hunneberg,
K. M. må utan hinder af den skedda regleringen låta
tilldela dem en sådan förmån. Då har K. M. fria händer,
och E. St. hafva ej ingripit i Högsta Domstolens makt.
Gr. Frölich: E. o. Ad. har hört anledn:n hvarför jag
i detta mål uppträdde. Jag tog mig friheten alt tillkännagifva,
att jag fruktade, att det möjligen kunde ligga en formfråga
i vägen för vederbör, all vinna deras afsigt. Jag tillstår
likväl, att jag nu, i anledn. dels af Hr von Qvantens
uppgift, men synnerligast till följe af den siste värde talarens
upplysningar, som jag kan och bör lita på, anser mig
böra återtaga hvad jag nyss yttrat, och jag får således förena
mig med hvad Gr. Posse anfört, och detta så mycket
hellre, som jag finner att, såsom Hr von Qvanten upplyst,
del kunde vara nära nog omöjligt att få tillsammans en
tind. suplik i form af resningsansökan af de spridda intressenter,
hvilkas rätt det rörer; och då det bör anses snarare
såsom en fråga, hvaröfver E. St. kunna fatta beslut, än såsom
en rättsfråga, så torde det af Gr. Posse föreslagna tillägg
vara lämpligt, och jag hoppas alt detta, i stället för
hvad Hr von Hartmansdorff föreslagit, mätte få blifva E. o.
Adis beslut.
Hr von Qvanten: Det är för att besvara Gr. Posses
anförande, som jag begärt ordel. Om jag fattade hans yttrande
ratt, så gaf han mig på sätt och vis dementi för hvad
jag sagt, och det är detta jag gerna vill förklara. — Hvad
först och främst angår rättigheten lill utsyning på kronoparken,
så stödjer den sig på resolutioner, fattade i Rådkammaren
1734 oell 1733. De äro visserligen 100 år gamla,
dessa beslut, som i Rådkammaren fattades, men hafva ej
blifvit upphäfna förrän till följe af Konungens Bef:h:des
lind. skrifvelse är 1835, utan dom och ransakning, och utan
all slags undersökning huruvida vederbör, voro nöjde med
en ändring eller ej. Att man med glädje afslår en rättighet
är något högst sällsynt. Jag anser mig hafva fullt skal
att försäkra, att, om man hört rotehällarne, så skulle aldrig
Rådkammarens beslut af 1734 och 1738 hafva blifvit upphäfna.
I detta fall tror jag mig således ej hafva uppgifvit
annat än hvad rätt är. Hvad åter angår arbitrage!! vid
sjelfva regleringen, så lärer väl Gr. Posse ej kunna neka,
att jag sagt sanni, och af Kammar-collegii skrifvelse, på
grund af Konungens Bef:h:des project, utber jag mig att få
uppläsa en del, såsom bevis för min uppgift att jordägaroe
Den a3 September f. m.
lilifvit förbjudne att färdas till deras egendom. Denna skiifvelse
lyder sålunda:
Afskrift af Ii. Kammar-collcgi i bref af (ten 8 Dec. iS33-
” Aflierntningen får ske på alla sökncdagar i veckan
utom Onsdag oell Lördag, sorn derifrån undantages,
enär jägarens tid då icke inedgifver att å afhemtningarua
hafva tillbörlig tillsyn ; och liar jag härvid velat erinia samtliga
vederbör., att, jemlikt 4 §'n * >8o5 års skogsordning,
vid ansvar såsom för skogsåverkan, nu oell framdeles ställa
sig denna föreskrift om dagar för aflierntningen till efterlefnad,
oell dels att, i enlighet med hvad jag i kungörelsen
den 29 Januari 1811 äfven meddelat, ingen alföring får under
hvad sken som helst ske under natterna eller från skymningen
lill dagningen, vid särskildt stadgadt vite 3 r:dr 16
sk. b:eo, äfvensom att yxa vid afhemlningeu icke får begagnas
eller å kronoparkerna medhafva*. — —”
Lika lydande med originalet, styrka
Nils Andersson på Klinten. Sven Jonsson från Jonstorp.
Så lyder K. Kammar-collegii skrifvelse; och således
tror jag mig hafva vederlagt Gr. Posses påstående, att milt
yttrande vore oriktigt, då det deremot var ganska riktigt.
11. Ex. lii G r. Posse: Hr von Qvanten har icke tillåtit
mig att qvarstå vid min föresats att ej besvära R. o.
Ad. med några yttranden om detaljerna vid regleringen af
kronoparkerna Halle- och Hunneberg. Jag skall dock inskränka
mig till det helt enk'a svaret, att Hr von Qvanten
har ganska rätt deruti, att hemmansägarne omkring dessa
parker hade en K. resolution att åberopa; men Hr ,von
Qvanten får å sin sida medgifva mig, att denna resolution
äfven innehåller att de hade utsyningsi ätt af gunst och mide,
och att R. Sits skrifvelse till K. M., i öfverensstämmelse
hvarmed författningen utfärdades, innehöll, att de som ej
kunde åberopa annat än gunst och nåde, ej skulle tilldelas
större skogstillgång, än som funnes behöflig för deras hemman.
Hr von Qvanten: Jag har nu först fått veta, attén
resolution, som Rådkammaren utfärdat, liar (vänne sidor,
den ena den lagliga, och den andra den olagliga, eller sådant
som sker på gunst och nåde. Om nu t. ex. en jordägare
förlitar sig på ett beslut, tillkommet af gunst och
nåde, och det sedermera kommer en anmärkn., att det icke
var lagligt det han gjorde, utan alt det vara af gunst och
nåde, som lian fått rättighet dertill, så kan jag icke begripa
hvartill resolutionen skulle tjena. Jag skulle tro, att de
flesta resolutioner stödja sig på gunst och nåde, och att,
då en rättighet beviljas af gunst och nåde eller är grundad
på lagliga former, så måste den i båda fallen gälla, intilldess
-
Den a3 September f. m.
577
dess en lag upphäfver densamma, ty gunst och nåde har
också sin lagliga form.
Hr Frill. o. Landtm, hemställde, örn R. o. Ad. behagade
bifalla den nu föredragna punkten.
Ropades starka nej, blandade med ja.
Hr Frih. o. Landtm, förklarade, del han trott sig
finna alt nej öfverröstat ja.
Efter några saminanjemkningar af ordalagen, fann R.
o. Ad. heslutet böra blifva följande, nemi.: att R. St. anse
lämpligt förklara, att, i händelse K. M. skulle, uppå derom
skeende lind. anhållan och efter föregången undersökning,
finna ifrågavar. rotehållare vara i behof af utsyning för deras
soldat-torps underhåll, R. St. för deras del medgifva,
del må, utan hinder af den skedda regleringen, rotehållarne
återfå rättighet lill sådan utsyning, som de före regleringen
varit i åtnjutande af.
Justerades i protutdr. rör:de R. o. Ad:s nyss fattade
beslut i fråga om gemensam öfverläggning med de öfriga
Stånden öfver Const.Utskts förslag ang:de National-representalionens
ombildning.
Ånyo föredrogs Gr. Frölichs, David, den ig dennes på
bordet lagda yttrande, i anledn. af en del af de beslut R.
o. Ad. fattat vid pröfningen af StalsUtskis mern. N:o 3oi.
Hr Anckarsvärd, Äng.: Sjelf frånvar. då Gr. Frö
lich
uppläste sitt anförande, och då jag tillika hört sägas
att gauska få af R. o. Adis ledamöter vid detta tillfälle voro
närvar., vågar jag vördsamt anhålla, att detta anförande
nu måtte blifva uppläst.
Gr. Frölichs ifrågavar. yttrande upplästes.
Frih. Cederström, Jacob: Såsom reservation är
den af Gr. Frölich författade nyss upplästa skriften ej förtjent
af att upptagas till vederläggning; men i slutet af samma
skrift förekommer ett förslag, att R. o. Ad. skulle fatta
ett beslut för att komma till en utväg att upprifva sina
förut fattade beslut och derigenom kunna åstadkomma en
sammanjemkning. Dtt är besynnerligt nog, att ett sådant
förslag här kunnat framkomma i rak strid mot grundlagens
stadgande. Grundlagen är tydlig, och reservanten har sjelf
yttrat, att hvad som R. Sl. beslutat ej kan underkastas någon
resning. Så är förhållandet med hvarje R. St:s beslut.
Af sådan anledn. förmodar jag, alt Hr Frih. o. Landtm,
lärer finna sig förhindrad att till Ståndet göra någon propos.
på Gr. Frölichs framställning i ämuet.
13 H. 73
Den aä September f. m.
Hr Bråkenhjelm, Pehr Reinh.: Den upplasta re
servationen
gifver mig anleda, alt förklara, det jag, såsom
delaktig i voteringen öfver anslaget och del dervid fästade
villkor för Carolinska institutet, alldeles icke ansett mig votera
öfver sjelfva princip-frågan, huruvida icke R. St. vid
anslagens beviljande ägde rättighet och nära nog skyldighet
att dervid fästa bestämda villkor. Jag voterade blott öfver
det föreslagna anslaget, oell alldeles icke öfver princip-frågan.
Jag liar tvokt mig finna, att i reservationen frågan
0111 anslaget blifvit mycket bortblandad med den allm. princip-frågan
Dertill föranledes j g så mycket iner, som reservanten
föreslagit ett tillägg, hvilket jag icke kan gilla,
emedan jag ej kan föreställa mig annat än ali genom votering.
t. ex. i frågan 0111 villkoren för anslaget till Caiolinska
institutet, då genom denna votering blir afgjordt huruvida
R. o. Ad. går in på villkoren och likaledes i de öfriga
Stånden blir afgjord med eller utan votering, huruvida
dessa Stånd för deras del gilla eller förkasta villkoren, —
så blir derigenom i och med detsamma bestämdt, huruvida
villkoret får Iväntie Stånd för sig och tvänne Stånd emot
sig. Skulle della hända, får jag tillkännagifva min mening
vara, att frågan bör såsom anslagsfråga afgöras i förstärkt
SlalsCJtsk. och voler:s-propos:na innehålla anslagets beviljande
med villkor eller utan villkor, och jag föreställer mig
att StatsUtsk. på egen hand uppgör proposfna på grund af
de beslut af RiksSl:n, hvilka del genom prot.utdr. får sig
meddelade.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Den siste värde ledamotens
förklaring upplyser mig verkligen nu mera, det jag gjort ett
misstag, då jag trott, alt R. o. Ad:s majoritet uti ifrågavar.
fall handlat efter någon bestämd plan att undertrycka något
i voter:s-propos:na, som Ståndet för sin del icke bort bifalla,
emedan Hr Bråkenhjelm nu ganska offentligen lillkännagifvit,
att han voterat öfver en fråga, som ej blifvit af Hr
Landtm, till votering framställd, då nemi. Hr Bråkenhjelm
förklarat, att hans votering grundat sig på hans egen opinion
om huruvida beslutet alt vid anslaget för Carolinska
institutet fästa ett villkor, vore lagligt eller ej. Jag förmodar
verkligen, att denria majoritet, åtminstone de fleste, som
i denna fråga afgifvit sina röster, delar samma misstag med
den värda talaren, hvars förmåga af logisk uppfattning jag
alltförväl känner, för att icke tro, att ej flere andra kunnat
göra samma misstag som han. Det har nemi. icke kunnat
vara för R. o. Ad, tillständig!, att vid den af Hr Landtm,
framställda propos. rörtde StatsUtskrs uppställning af votertspropostn,
ingå i vidare pröfning af sjelfva ämnet, Det är
detta stora misstag, som Hr Bråkenhjelm begått, och som
jag förmodar att de fleste öfrige ledamöter älven gjort. På
sudan grund har R. o. Ad. äfven, efter min tanke, tagit be
-
D c n a3 September f. m.
579
slut om något lielt annot, iin sorn af lif Landtm, blifvit
barnstöld!; ty det var bär ieke fråga om annat än alt afgöra
huruvida StatsUtsk. i sitt redaclions-förslag förfarit rätt
eller icke, orri Slatslltsk. i de framställda voter:s-propos:na
följt Pi. Sits beslut eller ej. Made således ledamöterne funnit
att StatsUtsk i detta fall oriktigt förfarit, så kunde ej
fråga vara om del oriktiga i behandlingen af sjelfva ämnet
och ingenting annat åtgöras än alt åtel remittera den oriktiga
punkten till Ulsk , för att af Ulsk. infordra en riktig redaction,
hvilken öfverensslämde med de beslut, som lini blifvit
fattade. Detta förmodar jag vara orsaken att vi kommit
i detta dilemma, och att således R. St:s majoritet omedvetet
gjort sig skyldig alt hafva vidtagit en åtgärd, hvarigenom de
inkräktat på de andra Ståndens beslutande rätt.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Jag kan icke inse huru R.
o. Ad kan ingå i någon öfvei läggning i denna sak, och jag
känner intet annat stadgande, sorn kan vägleda en sådan
öfverläggning sorn denna, än den 58 §:n Riksd.Ordn , som
stadgar följande: ”Vid justering, af prot. eliel prol.utdr. kan
ett beslut ingalunda ändras, men väl sådana tillagg göras,
hvarigenom ingen ändring i beslutet uppkommer.” Således
linde vid justering af det ifrågavar. protocollet fråga kunnat
uppstå om tillägg i detta beslut, men med den inskränkning,
alt ingen förändring deruti får äga ruin. Således kan jag
icke se huru den framställning, som Gr. Frölich gjort, kan
blilva föremål för R. o. Ad:s beslut eller åtgörande; men i
anleda, af de uttryck, hvilka så väl Gr. Fiölieh som en annan
värd talare här hall, anser jag mig lör min enskilda
del kunna upptaga några till besvarande. Man har nemi.
beklagat den förvillelse, som å t sk i 11 ige ledamöter hysa, och
det dilemma hvaruti R. o. Ad. kommit genom det beslut,
som blifvit fattadt, samt inflytandet af detta beslut på R.
St:s eller de öfriga Ståndens rätt. Mig synes det ej, såsom,
genom det beslut R. o. Ad. fattat, något intrång skett hvarken
på R. St:s eller de andra RiksSCns rätt. R. Sits rätt,
äfven enligt deras begrepp, som anse densamma innebära
ovillkorlig förmåga att med villkor fatta beslut, är alldeles
oförändrad; ty om Irenne Stånd besluta ett ansi ig äfven
med villkor, så är detta beslut lag. Om man då talar om,
huruvida detta beslut öfverensstämmer med grundlagen eller
ej. så blir det eli öfverflödigt tal; ty när trenne Stånd fattat
beslut i grundlagsfrågor och dervid fästat villkor, så kan
delta beslut ej ändras. Här har likväl fråga varit om trenne
Stånds fattade beslut, icke i en anslagsfråga, utan i en
adminislrationslråga; och den omständighet att två Stånd
stannat emot två, och det uti en administrationsfråga, har
verkat derhän, att man uti de calhegorier, under hvilka det
förstärkta SlatsUtsk. kan verka, och hvilka äro bestämda i
63 §:n Reg.F:n, icke kan passa in de frågor, som nu varit
58 o
Den a3 September f. m.
före uti förstärkta StatsUtsk.-s förslag till voter:s-propos:r,
och när de icke kunna passas in deruti, så följer derutaf
också, alt de ämnen, som i dessa votcr:s-propos:r förekomma,
icke kunna bandläggas af ett sådant förtäckt StatsUtsk.,
som är bestämdt i 69 §:n Reg.Fm, och något annat känner
jag ej. All jag nu yttrat dessa ord, innebär likväl å min
sida intet medgifvande att någon vidare öfverläggning kati
äga rum ronde det beslut, som R. o. Ad. fattat, men väl
kunna vid justeringen göras tillägg, som icke ändra beslutet,
på sätt 58 §:n Hiksd.Ordn. stadgar.
Gr. Frölich, David: Med dem sorn ännu icke haf
va
funnit, att ett misstag af R. o. Ad. blifvit gjordt, då de
afslagil i stället för alt återremittera StalsUtsk:s förslag,
anser jag mig icke här böra inga uti någon vidare diseussion
0111 saken. Gr. Horn har redan till en ledamot, sorn
yttrat sig örn sak och grundsatser, gifvit ett svar, uti hvilket
jag ber alt få instämma. Jag tror och hoppas för öfrigt,
alt rättvisa skall 111ig göras så väl inom sorn utom detta
Hus, ty anledntn till min reservation i eli föreg:de plenum
var, att om möjligt söka åstadkomma en rättelse i det misstag,
egentligen i sjelfva framställningen, som jag då anmärkte.
Jin ledamot, Frih. Cederström, har med rälta sagt, att intet
afseende borde göras på min framställning utöfver hvad
en reservation förljenar. Jag skall vara den förste att medgifva,
att intet afseende bör göras å min reservation, emedan
en reservation förutsätter ett oåterkalleligt beslut, emot
hvilket man anser sig böra reservera sig. Är det nu så,
alt ett sådant beslut är fattadt, och att således en reservation
icke förljenar något afseende; så är jag dermed belåten,
helst min afsigt icke varit någon annan, än alt på det
enda sätt, jag föreställt mig såsom möjligt, åstadkomma ett
sådant tillägg, hvarigenom deras misstag kunde rättas. Då
tili förra plenum mitt förslag till tillägg och rättelse gjordes
och på vanligt sätt möttes af Frih. Cederström och Hr
von Hartmansdorff med yttranden, såsom hade jag föreslagit
något orimligt, så ville de, på det alt tillfälle till besinning
skulle vinnas, ytterligare fördröja afgörandcts ögonblick,
och derföre begärde de det på bordet. En värd ledamot,
som jag likväl nu här saknar, nemi. Frih. Sprengtporten,
ansåg lämpligt, sedan han likväl förenat sig med
mig i en allmän reservation, att föreslå R. o. Ad. attde öfriga
Stånden skulle genom särskildt prot.utdr. underrättas
derom, alt åtskillige ledamöter inom R. o. Ad. hade reserverat
sig emot R. o. Adis beslut. Detta blef af R. o. Ad.
efter något motstånd från det vanliga hållet gilladt. Jag
tillstår då, att jag icke förmodade, det min reservation eller
milt förslag skulle uppföras på föredragningslistan. Jag är
således sjelf af den tanke, att det icke bör anses för en
motion och vill ej bestrida de värde ledamöters påstående,
Den a3 Se j> te aili e r f. m.
som åberopa 58 §:n Riksd.Ordn., att detta förslag till rättelse
genom ett tillägg ej bör upptagas. Jag känner mycket
val den grund, hvarpå ett sådant yrkande kan göras; men
då bör jag likväl förklara, att i sådan händelse tillstänga
de värde ledamöterne af detta Hus den sista utvägen att
åstadkomma en lättelse i hvad som är orätt. Här gäller
det, mine herrar! alltför stora intressen, att man skulle få
på något sätt spegelfäkta, utan man måste tala rent språk;
bär är fråga 0111 ingenting mindre, än huruvida R. o. Ad.
genom att vidhålla ett beslut, sorn hvar och en borde erkänna
vara oriktigt och olagligt, ville för sin del medgifva
att rätta della misstag, medan tiden dertill nu är inne, eller
om de vilja blottställa sig för alt ett annat möjligen nödvändigare
grundlagsbud blifver ouppfylldt, nemi. det att
staten skall regleras. Jag föreställer mig alltför väl, att åtsk
i I lige ledamöter, egentligen Hr von Hartmansdorff och
Frih. Cederström, hvilka föranledt det heslut, hvarigenom
R. o. Ad. afslagit i stället för alt återremittera — jag föreställer
111 ig n111föi väl, alt de och flere andre anse mig härutinnan
vara ledd af begäret alt få gifva desse herrars mening
en deconfitur. Jag vill till och med alldeles icke frisäga
mig hän att till en del hysa den afsigten alt lilo 11 a
deras fel; men jag hoppas likväl, alt man skall göra mig
den rättvisan, alt jag, jemte detta syfte, har ett annat högre
uti nödvändigheten alt söka ställa lill rätta, så alt votering
kan äga rum i förstärkt Statsutskott. Det är möjligt, och
man har ej någon annan utväg att komma från saken, än
den att della Stånd, på sätt jag föreslagit, förklarar sig beredvilligt
lill jemkning, om StatsUtsk. gör något initiativ till
en sådan jemkning. Jag har älven temmeligen säker anledn.
att förmoda, att ett annat RiksSt., nemi. del Högv. Ståndet,
skall, på grund deraf att del icke varit så absolut som detta
Stånd uti att afslä, utan endast ogillat de 14 eller i5 punkterna,
nu jemte delta ogillande återremittera frågan till
StatsUtsk, på det att Utsk. deraf måtte taga sig initiativ
till alt göra detta Stånd en hemställan att förena sig med
de andra Stånden. Jag ber likväl att få erinra dessa herrar,
att om meningen skulle vara att på det sättet komma
ifrån saken, så hjelper detta likväl icke, ehuru de än vilja
arrangera det, såvida icke Ståndet vid detta tillfälle, då fråga
är om ett tillägg, medgåfve att det vore villigt lill en
sådan jemkning, örn StatsUtsk. tillåter sig, hvilket jag ej
skulle våga 0111 jag vore ledamot af StatsUtsk. alt, tvertemot
det fattade beslutet, komma med ett sådant förslag till jemkning.
Jag får dei före föi klara, att jag fruktar, att de andra
Stånden icke skulle anse delta förfarande öfverensstämmande
med grundlagen, och att i alla fall resultatet skulle
blifva, att de förklarade lagen här vara öfvei trädd. Detta
har jag ansett mig böra uttryckligen förklara. Fortfara
herrarne att icke vilja slämma i början, utan låta vattnet
582
Den a3 September f. 111.
gå i ån, så får jag härmed kasta detta på hermines ansvar.
Det år visserligen sanni, all det år ganska obehagligt att
vi quasi pröfva ett R. Sl:s beslut; men jag tror alt det
vore vida obehagligare, om man icke kunde komma till
att reglera staten i förstärkta SlalsUtsk. Jag inser ganska
val, att i afseende på de O punkterna kunde möjligen såsom
le pis aller försökas all låta de andra punkterna slå
qvar och låta votering försiggå endast öfver dessa. Jag inser
också, alt man ej bör så mycket förlita sig uppå en sådan
utväg; ty det kan hända, alt de tvänne andra Stånden
säga: Hvem har lofvat R. o. Ad. och PresteSt. att plocka
ut vissa punkter ur det i ett enda memorial ål dem lenmade
förslag och dervid vidtaga sådana åtgärder, att de föranledde
till ingen votering? Hvem lofvar er alt så gå lill
väga och att nu votera öfver vissa punkter samt göra det
omöjligt för oss alt votera? Hurudan blir då ställningen?
Ja nog kan man skratta, men jag får likväl erinra, att den
skrattar bäst, som skrattar sist. Jag blir likväl icke då ibland
dem som skratta; tvertom finner jag saken högst betänklig.
Jemkning och votering äro de enda af grundlagen tillåtna
åtgärder i sådana fa 11 som statsregler.-n, och man borde ej
antaga några andra grunder. Har man antagit dem, så bör
delta misstag i tid rättas. Något vidare har jag icke att
tilliigga i saken, ty jag liar icke haft för afsigt alt gifva någon
eller några deconfitur; men jag liar ansett för riktigt
att yttra mig i saken och utveckla min åsigt deruti. För
öfrigt får det gå huru som helst.
Hr Bråkenhjelm: Jag får tillslå, alt jag icke blif
vit
öfvertygad om att jag begått något misstag vid voteringen.
Äfven får jag tillkännagifva, alt min öfvertygelse i
dag är alldeles densamma sorn för åtta dagar sidan. Alin
åsigt af ämnet är alldeles enahanda sorn då. Det mycket
åberopade misstaget anser jag ligga hos StatsUtsk.. Hade
SlalsUtsk, i stället för att föreslå den egentligen administrativa
frågan eller sjelfva önskningsmålet, föreslagit R. St.
att votera öfver anslag med eller utan villkor; så hade vi
varit ifrån denna öfverläggning, hvilken jag likväl icke anser
så förtviflad, som den siste värde talaren, emedan jag ej
kan föreställa mig annat, un alt när beslutet återkommer
till StatsUtsk. från R. St., så kan Utsk. ej annat än finna,
att två Stånd beslutat anslaget med villkor och två Stånd
utan villkor. Det säger sig.sjelft liurudana voler:s-propos:na
då skulle blifva. Jag ser ej att förstärkta StatsUtsk:s åtgärder
derigenom blefve på något sätt hindrade och vågar
förlita mig på StatsUtsk;s ledamöter, all de hafva nog insigt
i grundlagen för alt taga de tvänne Ståndens beslut på
den ena sidan och de begge andras på den andia sidan och
låta förstärkta StatsUtsk. votera. Hvad för resten angår
motionen eller reservationen, så i händelse StatsUtsk. skulle
Dell a3 September f. m.
583
inkomma lill R. St. med en sådan hemställan i en framlid,
vore det kanske bäst, om den värde Grefven behagade
tillåta, alt dess nu väckta fråga finge hvila intill dess att
det visade sig hvad Ulskis afsigt är, på del alt icke något
fatladt beslut må ligga i vägen om någon sammariiemkning
kan komma i fråga.
Hr Lefre'n, Joli. Pehr: Sedan Gr. Frölich, utöfver
sin reservationsrätt i slutet af reservationen, begagnat tillfället
att få göra R. o. Ad. ett förslag, så har denna dis—
mission deraf blifvit föranledd. Jag anser mig således också
berättigad att uti densamma deltaga, så mycket mera
som jag förut varit bland dem, hvilka i flera punkter varit
af den tanke, att StatsUlskis framställda voler:s-propos:r saknade
laglig grund Jag kan icke underlåta alt vid detta tillfälle
från den enda plats, der jag är berättigad att tala i
sådana vittnens närvaro, hvars omdöme icke beror af vrängda
framställningar, högtidligen förklara, att min åsigt vid
behandlingen af dessa frågor — och jag vågar tro äfven
samtlige de herrars åsigt, som med mig hafva delat öfverlygelse
— alldeles icke har varit att inträda uti något censorsskap
öfver de 2 andra Ståndens fattade beslut. Detta
är ett angeläget förklarande. Del bör högtidligen föi k lalas,
ty liär börjas, genom en vrängd framställning af det
enkla förhållandet, anfallen emot detta Stånd och emot
PresteSt., såsom vore vårt bemödande alt vilja mästra, alt
vilja tillintetgöra på olagligt sätt våra MedSlånds lika lagliga
rättighet, som vår egen. Jag ber herrarne vördsammeligen
härtill lägga märke, och alt det är här som por
tarne
vilja öppnas till split. Man måste således här, hva
rest
besluten blifvit fattade, söka alt utreda målen med en
sann förklaring af moliverna till dessa beslut. StatsUtsk.
bar fått afslag eller ogillande på sina förslag lill voter:spropostr.
Delta, mine herrar! är ej ett misstroende lill de
andra Ståndens beslutande-rätt; det är blott en tillrättavisning
åt värt gemensamma Utsk., som icke är vår herre och
mästare, utan vår medbroder och utredare af de ärenden,
som vi slutligen skola handlägga. Det hade, efter mitt och
mina vänners förmenande, lillhult StatsUtsk. att afgifva ett
jemkningsförslag i främsta rummet, och att icke framkasta
kala, nakna förslag till voler:s-propos:r, der önskningsmål
och administrativa mål ingå. Den utgångspunkt, som jag
valt till ledning för mitt omdöme i denna fråga, är rättvisa
och ärlighet, ulan benägenhet att vilja träda någon annans
lätt för näu a. Densamma länker jag ärligen vidhålla och
tanker derifrån mig icke skrämma låta af hvad helst, som
kan inträffa. Ärlighet varar längst; redlighet har sin belö
ning,
och jag förlitar mig på all nationen icke skall se frågan
endast ur en synpunkt, utan betrakta densamma på alla
sidor, och framför allt se den ur den synpunkt, hvarur de
584
Den a3 September f. ra.
personer förklarat sig hafva sett densamma, som tillstyrkt
det fattade beslutet.
Jag är Gr. Frölich tacksamhet skyldig, derför att han
uti sin reservation icke har bestämdt uttalat alt alla frågor
stå under samma cathegori som vissa af dem. Gr. Frölich
ger tydligen tillkänna och uttrycker det klart, att der äro
frågor, i afseende på hvilka det är tvifvel underkastadt, huruvida
de borde förekomma till votering i förstärkta StatsUtsk.
eller icke. Detta är öppet och rikligt förklarad!, och
deraf mäste bernias en anledn. från andra sidan alt se att
StatsUtsk. har förhastat sig. Det måste tillåtas mig att
säga detta.
Gr. Frölich har nu sednast yttrat, att R. o. Ad., så
framt det ej vill gå ifrån sitt fattade beslut öfver voter-.sproposlna,
har stängt den sista utvägen för en reconcilialion,
som här skulle vara af nöden eller stängt den sista
utvägen att komma till rätta i denna sak, som StalsUtsk.
har ihoptrasslat. Jag tror, för min del, att här
ej är någon väg slängd, såvida StatsUtsk. skulle täckas fullgöra
hvad detsamma, i frågans närvar, skick, enl. grundlagen
åligger, och inkomma till R. St. med de inbjudningar,
de framställningar till jemkningar, hvartill de fattade besluten
kunna föranleda; men skulle StatsUtsk. vilja sätta sig
på sina höga hästar och försöka att ej fullgöra den skyldighet,
som åligger Utsk., såsom beredande makt inom R.
St., alt utreda frågorna på laglig väg, så hvalfvén jag på
StatsUtsk., både för dess första tillgörande i frågan och för
det sista, att det underlåtit alt reda frågan såvida det på
Utsk. berott, — jag hvalfvén på Utsk. det ansvar, som Gr. Frölich
vill kasta på R. o. Adis majoritet, hvilken alldeles icke
har granskat och fattat beslut öfver de andra Ståndens beslut,
utan blott och bart öfver StatsUtslus efter deras mening
oriktigt uppställda och utan stöd af grundlagen framställda
vol eris-propos-.r.
Gr. Frölich har slutligen frågat, hvem som tillåtit R.
o. Ad. att utplocka vissa punkter i det betänk., som StatsUtsk.
öfverlemnat och att öfver vissa besluta bifall och öfver
andra besluta ogillande. Det vore bra besynnerligt, om
icke R. o Ad. skulle aga denna rättighet, då frågan för tredje
gången är före, och detta så mycket mera, som tvänne
af' MedSlånden under hela riksdagen tillåtit sig att afgöra
vissa frågor till bifall och andra lili återremiss, då ärendet
för första gången varit före, hvilket ej litet bidragit att försvåra
StatsUtsk-.s pligt att jemka ihop Ståndens olika meningar.
Jag behöfver likväl, för att besvara Grefvens nakna
philosophi fram och tillbaka, endast anföra slutmeningen af
sjelfva betänk., hvilken lyder sålunda: ”Slutligen har Utsk.,
som anser hvarje uti förestående mern. under olika nummer
upptagen punkt innefatta ett särskildt förslag, fastän de alla
blif
-
Den a3 September f. m.
585
blifvit uti ett mern. sammanförda, funnit sig böra till R. St.
hemställa, att, vid forsla föredragningen, hvarje punkt må
blifva föremål för särskild pröfning, så att, i händelse återremiss
af någon punkt skulle kotorna att äga rum, de öfriga
ändock kunna varda afgjorda.” Häruti finnes således ett
svar på den frågan: hvem har tillåtit R. o. Ad. att
behandla mern. punktvis? ty StatsUtsk. har dertill inbjudit
samtliga RiksSlm. Likasom den motsatta sidan är jag
angelägen om upprätthållande af lugn inom samhället och
inom RiksStto. Jag tror att det är bäst att icke gå till doms
med hvarandra öfver den frågan: hvem har börjat? Må det
tillhöra efterverlden att bedömma hvem som velat styra i
stället för att råda! Må en kommande lugn tid bedömma
hvem som förbisett grundlagens föreskrifter! Må vi remittera
till samma myndighet, framtiden, att afgöra hvem som
sökt att bevara grundlagens helgd! Låtom oss icke göra upp
denna räkenskap, men låtom oss gå hvar och en till sig
sjelf och komma ihåg sanningen, när vi tala med oss sjelfva
eiler inför fäderneslandet!
Frih. Cederström: Jag trodde, då jag förra gången
yttrade mig i detta ämne, att det ej borde få blifva någon
öfverläggning i denna fråga, der R. o. Ad. redan beslutat,
och der reservationens slutmening innefattar ett försök att
på grundlagsvidrigt sätt upprifva detta beslut; men efter den
utveckling af sina åsigter, som Gr. Frölich behagat göra
och de af andra ledamöter under discussionen fällda yttranden,
hvilka jemväl kunna föranleda till upptagande och besvarande,
kan jag ej underlåta att ännu en gång yttra mig
och litet fullständigare gå till väga roed Gr. Frölich? reservation.
Han har velat tillskrifva mig och några andra
ledamöter af detta Stånd afsigter på sidan af grundlagen,
verkande till annihilation af MedStåndens beslut, — en insinuation,
sora må vara för Grefvens räkning till hvad den
kan gälla i hvarje förnuftig varelses omdöme. På den sidan,
der jag står, har ej fråga varit om annat, än att tillse
att grundlagen måtte efterlefvas och ej öfverträda?, hvarken
af någon majoritet eller något Utsk:s tillgörande; men
der majoriteten kommer emot mig, der blir min reservation
icke i sådana termer som Gr. Frölichs afgifven, ty jag söker
icke att upprifva ett lagligen fatladt beslut, utan jag nedlägger
min reservation till prot. och motiverar den på grundlagarna
, ej på fraser. De ifrägavar. voter:s-propos:na af
StatsUtsk., som af R. o. Ad. blifvit afslagna, angå frågor
som förut af R. o. Ad. och PresleSt. blifvit afslagna, och
som de äro till sin natur ekonomi-mål och således ej annorlunda
än såsom sådana enl. 89 §:n Reg.F:n kunna behandlas,
följer ock deraf, att de förfallit och alt aldrig fråga
om votering i förstärkt Utsk. derom fått uppkomma. Härlä
H. 74
5S6
De n a3 September f. m.
vid gör Utsk:s namn ingenting till saken, ly det är ämnets
beskaffenhet, som bestämmer huru det skall behandlas. Af
detta skäl, och då Utsk. det oaktadt tilltrott sig att inkomma
med voter:s-piopos:r öfver anslags bestämmande med
villkor, der likväl sjelfva anslagsfrågan var afgjord genom
frenne Stånds beslut; så frågar jag: hvar finnes den myndighet,
som säger, att sammaojemkningar få äga rum i sådana
frågor som dessa, alt grundlagen får åsidosättas och
att 2:ne Stånd skola, för att gå 2tne andra Stånd till mötes
och antaga den opinion, som af dem blifvit uttryckt,
åsidosätta sin egen opinion att i öfverensstämmelse med
grundlagen förklara, att lagen bjuder här att målet skall
förfalla, efter två Stånd stannat mot två uti den ekonomiska
frågan. När man ej vill se enkelt hvad grundlagarna
bjuda och följa dem, ulan söker på intrigens väg göra möjligt
att upprifva redan fattade beslut, och förespråkar möjligheten
af att andra MedStånd skulle vägra att fullgöra sina
functioner såsom representanter för Svenska Folket; då måste
jag säga, att man går en bana, der man bör vänta sig
att hafva åskådare, som noga följa subjecten, och som icke
sakna förmåga och kraft att hålla dem i ordning.
Det har blifvit yttradt af Hr Bråkenhjelm, att en voterts-propos.
kunde af StalsUtsk. framställas till beviljande
af anslag med eller utan villkor. I de frågor, der villkor
af R. St. blifvit föreslagna, nejni, ekonomiska frågor, der få
inga voter:s-propos:r framställas; ty det är lent af grundlagsvidrigt,
och jag kan ej förstå huru StatsUlsk. kunnat
göra sig skyldigt till eli försök i detta afseende. Skulle
Utsk. likväl ytteiligare våga ett sådant försök, så blir det
då R. St:s rätt alt, sedan betänk, inkommit, deröfver besluta.
I sjelfva saken, mine herrar! anhåller jag, efter jag har
ordet, att få yttra några ord om lämpligheten af hvad som
blifvit gjordt. Afsigten hos dem som reserverat sig, att söka
tvinga Styielsen, för hvilken man hyser misstroende, lill
de åtgärder, som man önskar, är, Gud ske lof, tillräckligen
ådagalagd, så väl som afsigten med upprifvandet af de beslut,
som nu blifvit fattade. Det fägnar mig, att man ändtligen
aftager slöjan och visar sig sådan man är. Jag medger
väl, att R. St. kunna äga lätt att alslå anslag, men ingenstädes
finnes uti grundlagen ett ord, som säger att villkor
vid de beviljade anslagen kunna fästas på sidan om föremålen
för behofvet; ty på samma grund, som villkor i
detta fall då kunde fästas, skulle man äfven kunna vägra
alla anslag, så framt icke något dervid fäsladt villkor uppfylldes,
och då kunde man äfven begära att Regerm, för
att få anslag, dagligen skulle låta med vissa prygel afstraffa
vissa personer inora samhället, sora ej vore behagliga folden
majoritet, som fattat beslutet. Hvart skulle man komma
med en sådan tillämpning of grundlagen, att man på
sidan af densamma söker tillvälla sig sådana rättigheter?
D e 11 a3 September f. m.
58;
Hvad R. o. Ad:s majoritet har beslutat är i fullkomlig öfverensstämmelse
med grundlagen, och efter mitt förmenande
ganska väl betänkt. I motsats mot den Grefve, som reserverat
sig, är jag öfvertygad om, att de öfriga Stånden
skola finna, att R. o. Ad. och PresteSt. deruti gjort rätt.
Gr. Horn: Del är med lil
Cederström och Hr Lefre'n egentligen rikta sina framställningar
emot StatsUtsk. ; ty derigenom hafva desse värde
ledamöter, likasom Hr Bråkenhjelm, ådagalagt, att derus afsigt
icke var att förnärma de öfriga Ståndens rättigheter,
utan endast att tillrättavisa StatsUtsk., som efter deras tanke
lo r fa i it grundlagsvidrigt. Jag får då uppriktigt erkänna,
att oro det äfven skulle vara lätt för StatsUtsk. alt ådagalägga
alt detsamma rikligt förfarit, så bör det likväl vid
detta tillfälle vara en lag lör StatsUisk. att taga på sina
skuldror det ansvar, som desse herrar vilja lägga på oss,
på det att möjligen dei igenom någon tillrättavisning af frågan
skulle kunna komma alt äga rum. Jag får derföre fästa
R. o. Ad:s uppmärksamhet derpå, att, då en värd ledamot
sagt, alt majoriteten har velat visa StatsUtsk. att det
haft orätt och alt således afslag å den framställda votertspropos:n
med rälta ägt rum, R. o Ad. verkligen skulle göra
riktigast, om R. o. Ad. remitterade detta tillkännagifvande
till StatsUtsk ; ty om icke detta blir särskildt lill StatsUtsk.
uppgifvet, så förmodar jag,-all R. o. Ad:s afslag på votertspropos:na
kommer att gälla såsom bevis på något helt annat,
än hvad de värde ledamöterne velat yttra, nemi. såsom
ett afslag på de tvänne andra Ståndens beslut. Det är på
grund deraf jag nu får instämma uti Gr. Frölichs förslag,
att R. o. Ad. skall lemna StatsUtsk. något initiativ för att
företaga frågan; ty jag anser ej att StatsUtsk. eljest äger
någon rättighet att dessa frågor upplaga, då de ej till Utsk:s
handläggning förekomma, enär med ett rent afslag på voterlspropostna
StatsUtsk. svårligen kan vidare afgifva något betänk.
i frågan. Har åter StatsUtsk. begått något misstag i
ett eller annat fall eller i alla aFeenden, efter de värde ledamöternas
åsigt; så är det ganska naturligt, ali StatsUtsk.
bör på något sätt derom blifva underrältadt, på det att
StatsUtsk. må rätta sin förseelse; och jag vill på förhand
försäkra,, att StatsUisk. alldeles icke, såsom en värd talare
yttrat, anser sig vara R Sits herre och mästare eller vill
säita sig på sina höga hästar för att imponera på R. St.,
utan StatsUtsk. anser sig snarare vara R. Stts tjenare, oell
pligtig! att, i allt hvad på Uisk. hetor, efterkomma R. Stts
önskan. Aar nu Gr. Frölichs reservation erhållit en hell
annan karakter, lin uti förra plenum dermed afsågs, förmodar
jag icke Gnfvens afsigt kunna vara att vidare vidhålla
detta anförande, såsom en reservation, hvilken enl. Frih.
Sprengtporten önskan skulle till de öfriga Stånden afgå
588
Den a 3 September f. m.
Jag finner nemi. icke, att en reservation, uppställd såsom
sådan, bör kunna blifva en anledn. för R. o. Ad. att vidare
handlägga frågan till StatsUtsk:s efterrättelse. Ett sådant
tillkännagifvande till de öfriga Stånden anser jag icke vara
riktigt. Jag skulle således föreslå, att Gr. Frölich ville förvandla
sin s. k. reservation till en verklig motion inom detta
Stånd, helst slutet af denna reservation i sjelfva verket
innebär en sådan; och får den endast egenskap af en reservation,
så tillstår jag, att de värde ledamöter af detta Stånd,
sorn anse att någon åtgärd i det fallet ej kan äga rum, i min
tanke hafva lätt. Då kommer detta anförande helt enkelt
att afgå till de öfriga Stånden, såsom Grefvens enskilda tanke,
utan någon påföljd. Jag önskar derföre för min del, att
vi nu få betrakta Gr. Frölichs anförande såsom ett förslag,
hvilket det också innebär, och att detsamma uti denna egenskap
nu mätte blifva föremål för R. o. Adts öfverläggning
och beslut; emedan jag anser denna utväg vara den enda,
hvarigenom majoriteten numera kan vinna sin afsigt att få
SlatsTJlsk. alt ytterligare granska sina förslag och sedan inkomma
till Pi. St. med ytterligare jemknings- och votertspropositioner.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henr.: Jag har på intet vis
bidragit alt åstadkomma den villervalla, sorn nu ögonskenligen
äger ruin, till följe af de beslut R. o. Ad. fattat i afseende
på de af StatsUtsk. föreslagna voter:s-propos:r; och
jag får uppriktigt bekänna, alt jag ej kan utfinna någon utväg
för R. o. Ad. att komma ifrån det dilemma, hvaruti
dess majoritet vid detta tillfälle synes hafva ställt sig. Frånvar.
dä Gr. Frölich afgaf sin reservation, anhåller jag i första
rummet alt deruti helt och hållet få instämma, så vidt
den innefattar Grefvens reservation emot R. o. Adts beslut.
Det måste förefalla hvar och en i högsta måtto besynnerligt,
att höra en fråga behandlas från båda sidor, under
åberopande af grundlagsbudets tydlighet och klarhet. Ilär
åberopas å ena sidan, alt R. St. ej äga rättighet att fästa
några villkor vid sina medgifvanden af anslag; här medgifves
lill och med från samma sida af andra talare, att denna
rättighet att fästa villkor vid anslagen är obestridlig, och
jag mäste för min del erkänna, att jag icke kan fatta meningen
med det grundlagsbud, som skulle förhindra R. St.
att, beviljande ett anslag, bestämma att under det och
det villkoret får anslaget användas på det föreskrifna sättet.
Ku ar här frågan, mine herrar! att två Stånd fästat ett sådant
villkor vid det beviljade anslaget, ett villkor, som jag
hade äran yttra, när frågan förevar, att jag var öfveitygad,
att de fleste af de ledamöter, som talat emot sjelfva saken, mäste
erkänna villkorets riktighet, ehuru de bestridde rättigheten
för R. St. alt bestämma något villkor och således äfven
rättigheten för StatsUtsk. att föreslå något sådant. Nu hafva
Den a3 September f. m.
689
likväl Iva Stånd ansett sig äga denna rättighet, och två
Stånd hafva frånlänt sig densamma. Således äger, efter min
tanke, StatsUtsk. att framställa lill slutligt afgörande i förstärkta
StatsUtsk. de voter:s-propos;r, som uttrycka de båda
åsigternas meningar, den ena såsom ja-propos. och den
andra såsom nej-propos. Detta har, efter mitt begrepp,
StatsUtsk. uppfyllt. R. o. Ad. äger ej, efter mitt begrepp
om grundlagen, någon möjlighet alt nu kunna komma till
det stadium af målets behandling, att ingå i pröfning af
sjelfva saken, utan äger endast att afhandla, huruvida StatsUtsk.
, iner eller mindre riktigt, till någon eller ingen del
uppfyllt sitt åliggande att uti de framställda voter:s-propostna
inlägga de båda särskilda meningarna, hvilka således
genom det förstärkta StatsUtsk. skola afgöras.
Jag kan ingalunda förena mig med Hr Lagerhjelms doctrin
i afseende på statsanslag utan villkor. Hr Lagerhjelm
förmår aldrig någonsin att öfvertyga mig, att R. St. ej under
något villkor äga rättighet att bestämma ett villkor,
hvarunder R. St. medgifva att de beviljade medlen blifva
använda på det sätt, som R. St. ansett med behofvet öfverensstämmande.
~ Här har blifvit yttradt af en värd ledamot,
att felet ligger hos StatsUtsk., som ej uppgifvit voterts-propostna
så, som det hade bort göra det. I sådan
händelse, mine herrar! synes mig otvifvelaktig!, att felet äfvenledes
ligger hos den majoritet inom Ståndet, hvilken fästat
afseende på det fel bos StatsUtsk., som legat till grund
för dess beslut, och som genom återremiss kunnat rättas;
ty om R. o. Ad. funnit något fel uti de framställda votertspropostna,
så hade ju R. o. Ad. ägt att återremittera dem
till StalsUtskrs eftersinnande, i hvad mån Utsk. misstagit
sig vid votei :s-propos:nas uppsättande. Jag tog mig vid
ifrågavar. tillfälle friheten alt erinra om detta förhållande,
men det var då förgäfves. Detta var vid tillfälle af votertsproposlns
rÖrtde Carolinska institutet föredragning, och då
jag äfven begärde votering, hvilken med stor pluralitet tappades,
såsom lt. o. Ad. nogsamt torde påminna sig.
Här har af en värd talare, of Hr Bråkenhjelm, om jag
ej missminner mig, blifvit yttradt, att StatsUtsk. mäste äga
rätt att upplaga frågan, då två Stånd stannat emot två.
Delta måtte icke vidare röra denna fråga, sedan StatsUtsk.
afgifvit sina voterts-propostr. Dessa voterrs-propostr afgåfvos
just på den grund, alt Stånden stannat i olika meningar.
Då hade R. o. Ad., på sätt jag yrkade, ingen annan
rättighet, än alt återremittera betänk., för alt underkänna
de af StatsUtsk. föreslagna voterts-propostna, men ingalunda
alt helt och hållet afslå all slags jemknings-propos., hvilket
likväl här skett.
Det har blifvit sagdt af en värd talare här, att det hade
ålegat StatsUtsk. att bereda sammanjemkning. Jag kan
ej finna att StatsUtsk:s hela förslag med voterts-propostna
590
D c ii i3 September f. m.
galt ut på något annat än alt berecia jemkning, och det var
just della förslag, som underkändes af den majoritet, sorn
ej ville hufva någon jemkning, utun etl rent afsiag, hvartill
R. o. Ad., efter mitt förmenande, i sakens nu var. ställning
ej ägt den ringaste rättighet. Jag kan för min del alldeles
icke se huru R. o. Ad. vill komma ifrån delta beslut. Detta
öfvergår helt och hållet mitt begrepp, sedan beslutet numera
är fattadt. För mig återstår blott alt beklaga förhållandet,
ty att reda det numera, dertill känner jag ingen utväg
och vet ej huru man skall komma till lätta dermed.
Ilar har blifvit yllradt af en värd talare, ali han alldeles
icke låter skrämma sig af det för handen varande förhållandet.
Hvad de der stora orden om skiämsel beträffar,
så tror jag ali de gerna kunde sparas, lill dess någon fara
kommer i fråga. Jag tror icke heller, alt man å andia sidan
behöfver låta skrämma sig af ett misstag; ty saken visar
sig nu bestämdt sådan, alt äfven ganska många af de
herrar, sorn deltagit i volerm, sedan de nu kommit till
närmare eftersinning oell inse förhållandet, skulle önska alt
det vore annorlunda, derom är jag Öfverlygad Jag gör lör
mycken rättvisa ål deras omdöme, för att icke tro att de
sjelfve öfvertyga! sig om att de misstagit sig i detta afseende.
Jag för mia del vet icke huru denna fråga numera
skulle kunna rättas, det får jag erkänna; och hvad Gr.
Frölichs förslag beträffar, så lemtiar jag det derhän; jag
kan hvarken understödja eller undei.käuna det.
Hr Frih. o. Landtm, tillkännagaf, att plenum komme
alt fortsättas på eftermiddagen kl. 6.
Gr. Frölich: Jag anser mig först böra till besvarande
upptaga den anmärka., som blifvit riktad emot mig, att
jag skulle vilja öppna portarna lill split, och att jag velat
tillskrifva mina motståndare afsigler, som de ej haft. Jag
får dertill svara, att det är mig verkligen på sätt och vis
kärt alt finna genom det sätt, hvarpå man nu förfäktar
sjelfva hufvudsaken, alt man icke halt någon annan afsigt,,
än att, efter sitt begrepp, tolka grundlagarna, men jag måste
derjemte beklaga, att det är omöjligt att öfvertyga dessa
herrar, att de förlorat det rälta syftemålet, nemi. alt
komma till Statens reglerande. Dermed borde nu vara förfallen
all vidare acci imina!ion för afsigter att öppna portarna
till split. I mitt förra yttrande log jag mig blott
friheten att utlåta mig Öfver sjelfva formfrågans beskaffenhet.
Oansedt jag det gjorde, oansedt jag trodde denna discussion
böra egentligen hvälfva sig omkring formfrågan, — nemi.
huruvida del vore tänkbart att SlatsUtsk. ens kunde upptaga
propos. till någon vidare jemkning, än mindre åstadkomma
någon rättelse med två Stånds beslut och delta Stånds
ytterligare vidhållande af sitt beslut, — ehuru jag förklarade
att jag ej ville ingå i sjelfva hufvudsaken och ej ansåg nöd
-
Den 23 September f. m.
5gi
vändigt att vidröra den; sa finner jag mig likväl nu dertill
nödsakad, enär det befinnes ej hafva gjort tillfyllest alt
hänvisa till formen.
Här har blifvit, isynnerhet af Frih. Cederström, diteet
påslådt, att afsigter skulle hafva förefunnils, så väl hos oppositionen,
sorn isynnerhet hos StatsUtsk., alt bereda sig en
olaglig väg för att tvinga konungamakten till vissa concessiotier
eller alt ingå på vissa villkor i anslagsväg. Det torde
således vara nödvändigt, mine herrar! att en gång se
denna fråga på allvar i synen oell ej längre dölja hvad man
på den ena eller andra silian vill och tror vara det lätta.
Frågas nu: anse de herrar, som beskylla StatsUtsk. alt hafva
gått utöfver sin pligt, utöfver giundlagarna — anse de
alt detta folkslags författningar icke medgifva detsamma att
vid statsreglerts-frngor få sådana villkor af konungamakten
erkända och efterföljda, som kunna föranleda sammanjemkning
till en så beskaffad reorganisation, äfven om det vore
fråga 0111 en total så beskaffad successiv reorganisation af
våra inrättningar, alt folkets vilja dervid iakttoges, äfven
örn alla andra constitutionella utvägar dertill hittills icke
funnits kunna vinna gehör. Jag får då förklara, att jag anser,
att uti Svenska folkets representanters rättighet att beskatta
nationen ligger oeftergifligen en antydan, alt de må
kunna försöka alt vid anslagen lästa sådana villkor, alt folket
får sin vilja fram. Jag vet mycket val, att förfäktarena
af en absolut monarkisk makt vilja sätta sig emot detta
i det längsta och vilja genom anspeglingar af vådan af en
sådan gradual-förbättring i samhällsskicket afskräcka derifrån.
Frih Cederström tror nemi., att om det skulle tillåtas
R. St. att uti ett afseende få börja med att göra ett villkor
vid ett anslag, så skulle det slutligen kunna komma
derhän, att R. St. föreslå K. M-, alt Han skulle låta dagligen
afstraffa en eiler flere med prygel. Nyss förut hade
den värde ledamoten temmeligen tydligt och med fingrarna
pekande på mig gifvil tillkänna hvem lian ansåg del vara,
som borde blifva ett af de första offrén för denna kraftiga
maklutöfiiing. Jag får gifva Frihtn tillkänna, att jag bär
står färdig att blifva detta offer, hellre än att jag skulle
eftergifva min öfvertygelse derom, att Svenska folket har
rättighet ali graduelt bringa sin regering att eftergifva för
folkets vilja, genom att vid anslagen fästa sådana villkor,
hvilka Reger:n måste iakttaga, om den vill hafva anslagen.
När vi likvisst kommit så långt, så torde vi kunna, med förbigående
af en hel hop declarnalioner, närmare se på hvad
saken är. Det har af en värd ledamot, Iir Lefren, blifvit
tydligen påpekadt, att jag skulle i min reservation erkänt,
att voterts-proposlna, sådana de af StatsUtsk. blifvit framställda,
varit oriktiga. I anleda, deraf ber jag alt få förklara,
att sådant halver jag icke sagt; ty om de varit oriktiga
och om de kunnat vara annorlunda, hvilket är en stor
Den 23 September f. ml
skilnad, ty en propos. kan vara flerahanda, ulan att någon
al de särskilda propos:na är oriktig, så hade behandlingen
deraf varit att återremittera, men icke attafslå. Detta
machineri, mine herrar! att genom förstärkta StalsUtsk.
utröna majoriteten, mäste vi besinna vara något så alldeles
egendomligt fo’r våra märkvärdiga grundlagar, att det också
såsom ett mycket eget ting måste särdeles varsamt behandlas.
Det är verkligen en stor uppgift att lösa, huru fyra
maktägande Stånd skola sitta på hvar sitt rum och latta
beslut, hvilka sedan skola blifva ett enda beslut. Det är
ganska ingeniöst tänkt af 1809 års grundlagsstiftare att ens
lalla på den tanken af ett förstärkt SlatsUlsk. och att föreskrifva
huru delta Utsk. skall gå till väga, för att med
mycken varsamhet, med de särskildta Ståndens beslutanderätt,
få tillsammans det bela. För att denna lanke skall
kunna lyckas, är det likväl alldeles nödvändigt att vederbör.
hålla sig noga vid den föreskrifna formen, och denna
form, sådan den finnes uttryckt i 69 §:n Reg.Fm, innebär
ej mer än tvänne utvägar, den ena är att jemka med sig
och den andra att votera. Man bör endast besinna, att det
ej finnes någon tredje utväg, ej den att liqvidera, ej den at-t
jemka flera gånger, emedan det kan hända att vederbör, ej
vilja jemka med sig, om det ej jemkas genast; och om man
vill jemka, mine herrar! så får man ej börja med att afsiå.
T sjelfva ordet ”afslå” ligger något som tyckes vara en
motsats till att jemka; ty börjar man med att slåss, så bänder
det, alt ej någon jemkning blir utaf. Derföre hade man
nu, då det var fråga om att jemka, bort finna olämpligheten
af att afslå och i stället återremitterat betänkandet. Nu
är detta endast en formfråga, i hvilken StatsUtsk. naturligtvis
ej kunnat begå annat fel, än att möjligen uppställa en
oriktig voterts-proposilion. Huruvida nu en sådan oriktighet
af StalsUtsk. kunnat berättiga R. o. Ad. att göra en
ännu större oriktighet, derom är just nu frågan, och denna
fråga vill man kanske bortblanda: men om man det vill, så
blir ju följden, såsom Gr. Anckarsvärd tydligen anvisat på,
att nb. om tankarne ej nu vilja sammanjemka sig, så blir
det en möjlighet att erhålla någon ändring. — Jag har af
Gr. Horn blifvit uppmanad att förändra min reservation till
en motion, och jag är oändligen villig dertill. Jag har redan,
gifvit tillkänna alt reservationen borde anses såsom sådan
endast såvida R. o. Ad:s beslut anses orubbligt. I annan
händelse deremot bortfaller reservationen, och om man
då vill antaga den sednare delen och något godt ändamål
dermed kan vinnas, sä har jag intet deremot; men Gr. Horn
och de värde herrarne sjelfve behagade finna, huru svårt
detta är, såvida ej Frih. Cederström å ena sidan och Gr.
Anckarsvärd å andra sidan medgifva att jemkningsförslag
äro möjliga; ty om den ene anser det för något, sorn skall
af
-
U> c n 23 September f. m.
5g3
afstyrkns, oell den andre för en sak, hvars utgång Gr. Anckarsvärd
sagt sig förutse omöjligen kunna leda till något,
så blifva alla försök alt vinna något genom mitt förslag
fruktlösa. Det är således tvifvelaktigt, 0111 något jemkningsförslag
från StatsUtsk. kan inkomma, innan det visar sig om
någon jemkning uti de alldeles motsatta meningarna här kan
äga rum. Under sådana förhållanden kan jag ej annat än
öfverlemna ärendet å ena sidan till de värde herrarnes besinnande
och lörnya min förklaring, alt jag tvär mina liander
och lägger på de herrarnes skuldror ansvaret om de
fortfara i sin förvillelse. Jag skulle önska, att det funnes
någon makt öfver R. St., som alldeles enväldigt behandlade
statsreglei :S-frågor, som kunde bjuda att de skulle behandlas
så eller så; ty då skulle jag vända mig till den makten och
säga: Herre! förlåt dem, ty de veta icke hvad de
g ö r a.
Hr Lagerhjelm: Då jag ännu en gång utber mig R.
o. Ad:s uppmärksamhet under en discussion, som efter min
åsigt tjenar till intet, så hör jag redogöra för skälet dertill,
som är att man velat tillerkänna mig andra åsigter, än jag
verkligen hyser.
Man har velat debitera mig att icke medgifva åt R. St.
någon rättighet att fasta villkor vid anslag. Jag har tvert0111
ultryckeligen sagt, att då 3 Stånd beslutat anslag med
villkor, så ur ett R. St:s beslut (actiskt tillkommet, som gör
all öfverläggning om dess laglighet fullkomligt öfverflödig.
Huru vill man då påbörda mig att frånkänna R. St. en sådan
myndighet.
Man säger alt jag ogillat StatsUtskts förfarande, men
det har jag ej gjort. Om StatsUtsk. har 2 Stånds beslut
för en åsigt och 2 andra för en annan, så måste målet afgöras
i jemknings- eller voteringsväg, om det ej kan förfalla,
hvarom olika tankar kunna uppkomma. Förmodligen hade
jag röstat för dess afgörande i jemkningsväg. Jag kan derföre
icke tillerkänna mig något ogillande af StalsUlsk:s förfarande.
Den villervalla, som här mycket omtalas, kan jag ej
upptäcka; ej heller något dilemma, hvaruti R. St. förmenas
komma, i händelse voteiing i förstärkt StatsUtsk. icke kommer
att äga rum öfver alla fiamslällda propositioner. Jag
hade i går aftons tillfälle alt deltaga uti en discussion öfver
detta ämne inom Talmans-conferencen. Någon villervalla
kunde icke derunder förmärkas, tvertom behandlades ämnet
både redigt och lugnt, och någon dilemma förespeglades
icke heller, som R. St. möjligen skulle komma uti. Man
var deremot temmeligen allmänt af den öfvertygelsen, att
ingen votering kunde komma att äga rum inom förstärkt
StatsUtsk. oin 2:ne Stånd ogillade votens-propostna, hvadan
de deruti innefattade villkor måste förfalla.
i3 H. 75
594
Den a3 September f. m.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag ämnade just
börja med det, sorn Hr Lagerhjelm slutade med att säga,
nemi. att fråga om detina öfverläggning skall räcka längre.
Hvad kati ändamålet vara med fortfarandet deraf? Frågan
är ju helt enkelt den: kan Gr. Frölichs s. k. reservation
föranleda till någon åtgärd eller icke? Dervid tror jag alt
man har gatt för vida och kommit på ämnen, som icke nu
äro föremål för öfverläggning. Jag medger ganska gerna
motionärens välmening, äfvensom deras, hvilka med honom
delat lika tänkesätt. Då lian tror sig hafva tält, så är det
naturligt att han tror, det alla andra höra tycka så med,
undantagande PresleSt. samt Jt. o. Ad., som uttryckligen
yttrat en annan mening. Motionären tager således för afgjordt,
att Borgare- och BondeSt:n tänka såsom han. Oin
detta är ursäglligt å hans sida, så lärer del äfven vara ursäglligt
å vår, om vi tro att dessa Stånd tänka lika med
oss. Om så är, ser jag cj något skäl, hvarföre vi, med anleda.
af en berättelse att dessa Stånd äro af annan mening,
skulle gå ifrån vår. Gr. Frölich har hvarken företedt något
prot.uldr. från de.sn Stånd eller någon annan fullmakt
alt här föra deras talan. Hafva de något att till oss yttra,
så lära vi förmodligen få det på deu väg, som grundlagen
föreskrifver. Då synes mig tiden först vara inne att taga
detta mål i öfvervägande. Skulle vi nu på förhand afgöra
detta mål och möjligen rätta oss elfer Gr. Frölichs mening,
och de begge andra Stånden sedermera yttrade alt R. o. Ad.
hade ganska rätt den första gången, men misstog sig deremot
den sednare, hvarthän hade vi då tvingat saken ? Jag
tror till och med, att om R. o. Ad:s fleste ledamöter skulle
genom det ombudsmanskap för de andra Stånden, som Gr.
Frölich åtagit sig, hafva blifvit bragte på andra tankar än
de hade för några dagar sedan; så är det alldeles icke Ståndets
rätt att bryta ett beslut, som det en gång fattat. Jag
hoppas sålunda, att Hr Landtm., på sätt Frih. Cederström
från början yrkat, finner det ingen propos. i detta afseende
Lan göras, utan att Gr. Frölichs motion endast lägges till
handlingarna, hvarefter Ståndet torde få öfvergå lill andra
måls föredragning, i stället för alt hela dagen sysselsätta
sig med detta.
Hr Bråkenhjelm: Det är med stor förundran jag
hör ordform i StatslJtsk. förklara, att detta Utsk. icke vidare
kan behandla slatsreglerts-frågor, der två Stånd stannat
emot två, och uti hvilka de framställda voter:s-propos:na
blifvit af R. o. Ad. ogillade. Jag får förklara, att min tanke
är, att då R. o. Ad. ogillat t. ex. genom votering proposui
rör:de anslag för Carolinska institutet, så har R. o. Ad. derigenom
endast tillkännagifvit, det R. o. Ad. ej anser med
grundlagen öfverensstämmande, att ett rent önskiiingsmål,
lösryckt ifrån anslagsfrågan, bör få förekomma till afgörande
Den 23 September f. m.
i förstaik(a StatsTJlsk., och tror ännu, hvad jag trodde då
jag voterade och hvad jag alltid kommer att tro, att R. o.
Ad. härutinnan med rätta noggrann t följt grundlagarna; men
då förhållandet nu ur sådant, att StatsUtsk. begärt ett initiativ
af R. o. Ad., vågar jag hemställa till Gr. Frölich,
om han icke ville medgifva en sådan jemkning uti sitt förslag,
att det endast liorarae att åsyfta en remiss till StatsTJtsk.
, af innehåll, att R. o. Ad. förklarar sig endast hafva
afslagit de framställda voter!s-propos:na N:is i, 4>
26, etc., utan att R. o. Ad. anser StatsUtsk. deraf förhindradt
att i öfverensstämmelse med 69 §:n Reg.Fln handlägga
alla de statsre'aIer:s-frågor, i hvilka två Stånd stannat
emot Iva. Jag vågar uppmana Gr. Frölich att instämma
uti delta förslag, och tror att det skulle leda till det af
honom åsyftade ändamålet.
Gr. Morn: Då jag instämde uti Gr. Frölichs förslag
att få R. o. Ad:s bestämda förklarande aflemnadt till StatsUtsk.
, så gjorde jag det uti egenskap af ledamot i detta
Utsk. , emedan jag trodde mig derigenom erhålla en utväg
alt inom Utsk. ännu en gång få upptaga denna fråga, som
blifvit afbruten af R. o. Adis beslut i vissa punkter. Jag
gjorde detta äfven på grund af det tydliga stadgandet uti
69 §:n Reg.Fln., der det står: "Uppstå antingen hos R. St:s
plena gemensamt, eller uti något af RiksSlln, betänkligheter
alt antaga hvad StatsUtsk. tillstyrkt uti det, som rörer antingen
Statens reglerande, eller bevillningens derefter lämpade
hela belopp, eller hvad lill Riksg.eont:s utgifter och
inkomster hörer, eller grunderna” etc., så har StatsUtsk.
alt förfara efter grundlagens ordalydelse; men StatsUtsk.
kan naturligtvis icke vidare handlägga frågan, då R. St.
icke tillkännagifva sina betänkligheter, utan helt enkelt afslagit
frågan. Jag vågar på förhand säga, att'jag icke tror,
att det blir möjligt för StatsUtsk. att upptaga dessa frågor
lill förnyad handläggning, hvilket likväl den siste värde talaren
ansett vara en ganska naturlig åtgärd. Derigenom kan
R. o. Ad. ingå uti den förklaring, som af Hr Bråkenhjelm
blifvit tillstyrkt, och skulle Gr. Frölich i denna syftning
vilja förändra sin motion, så förmodar jag, att ingen betänklighet
vidare uppstår hos R. o. Ad. emot hans förslag;
men jag bekänner, att jag, vid genomläsningen af detta förslag,
som jag ej så noga uppfattade, då det upplästes, funnit
att Grefven deruti yttrat en mening, som skulle kunna
tydas derhän, att R. o Ad. skulle vilja upprifva sitt redan
fattade beslut. Ett sådant yttrande vill jag icke biträda
och tror ej heller alt det varit Gr. Frölichs afsigt att yttra
något sådant; men en förklaring af R. o. Ad:s beslut anser
jag vara ganska grundlagsenlig och fullkomligt tillräcklig såsom
ett utredande bidrag till R. o. Ad:s förut faltade beslut,
och då tror jag att StatsUtsk., med stöd af 6g §:n
596
Den a3 September f. m.
Reg.Fm, kan ånyo inkomma med jemkningsförslag oell med
förändrade voter:s-propos:r, uti hvilka likväl alltid alla Ståndens
beslutande-rätt noga observeras.
Hr von Qvanten: Den besynnerliga casus har inträffat,
att man en längre stund discuterat öfver en reservation,
som i hufvudsaken troligen bör anses såsom en afgjord sak,
och att en sådan händelse inträffat, mäste jag lika med många
andra beklaga, men nödgas äfvenväl undersöka, huruvida
man har fog alt klaga öfver den ställning, uti hvilken
man sig befinner.
En värd talare här har bevisat, att frågan sönderfaller
uti tvänne delar, den första frågan, om anslagets beviljande,
och den andra frågan, om att föreskrifva ett villkor för detta
anslags användande; och då den sednare delen hör lill 89
§:n lleg.F:n och den förra hör till StatsUtsk:s förslag, så
borde frågan om penningarna qvarstå och frågan om deras
användande förfalla. Deruti ligger grunden till det beslut,
som blifvit fattadt. Jag kan ej förena mig uti denna åsigt,
ty om man betraktar StatsUlskcs arbeten och de skyldigheter
Utsk. har att uppfylla enl. grundlagarna, så finnes ej
ett enda anslag, som ej beviljas under villkor. Från den
första hufvudtiteln till den sista beviljas anslagen under de
eller de villkoren; och då grunden för StatsUtsk:s arbeten
just består uti att bestämma de villkor, hvarunder anslagen
böra beviljas, måste det förundra mig, att man vill borttaga
de villkor, som tvänne Stånd lagenligt och riktigt bestämt.
Frågan är kanske mindre vigtig, tv jag förutser
hvarken revolutioner eller upplösning af Representationen
i anledn. af ett sådant beslut; men det är åtminstone en delicat
fråga. Spänningen emellan Stånden erkännes. Då vet
jag ej om man handlar klokt, att i stället för afslag gå in
på jemkning.
Hvad angår den reservation, som Gr. Frölich låtit oss
få del af, så är visserligen dervid intet att göra; ty den
står såsom reservation för hans räkning och kan visserligen
ej upphäfva ett redan fattadt beslut; men hvad sedermera
den jemkning beträffar, som reservanten föreslår, så skulle
jag tro, att R. o. Ad. borde omfatta den, och jag vågar derifrån
vidare leda mig till den åsigten, att hvad Hr Bråkenhjelm
föreslagit måtte upptagas till pröfning. Jag skulle föreställa
mig, att R. o. Ad. måste meddela en sådan förklaring,
då StatsUtsk. verkligen fått uppbära en hel hop oförtjenta
tillvitelser för sina åtgärder, hvilka åtgärder likväl
uttryckligen af grundlagarna dem åläggas, nemi. att bestämma
villkor för hvartenda anslag, som de föreslå R. St. alt
bevilja, och att R. o. Ad. således godkänner Hr Bråkenhjelms
förslag; ty ett sådant godkännande skulle af de tvänne Stånd,
som ej dela R. o. Ad:s samt PresteStts tanke, med välvilja
emotses. R. o. Ad:s åsigter uro delade; pluraliteten af Slån
-
D e ii 23 September f, m.
597
del njuter onekligen lön af Staten, och har mahanda andra
åsigter än den minoritet af det, som får försörja sig sjelf.
Hr Cederschjöld, Pehr Gustaf: Till en början
får jag förklara, att jag ej var tillstädes då det beslut fattades,
hvarom nu är fråga, ännu mindre deltog i discussionen
derom; men jag inser med bekymmer den förlägenhet,
hvaruti Ståndet framdeles kan komma att befinna sig genom
detta beslut. Det skulle uti lugna tider, sådana som vi förr
öfverlefva), ingen fara varit; ty då hade de andia Stånden
funnit rättvisan och billigheten af R. o. Adis beslut. Helt
annorlunda är det deremot nu. Det är nu nära nog ett
partisinne eller åtminstone en ambitionssak, som förmår de
andra Stånden att vidblifva sina fattade beslut. Då ett
Stånd fordrar en propos. af sin Talman, som vägrar att
framställa den, så finnes en myndighet, som kan slita tvisten,
nemi. Const.Ulsk. Men det finnes ingen, som kan tvinga
ett Stånd att gå in på det andra Ståndets mening. Der
är sålunda intet annat att göra i en sådan strid emellan
RiksSt:n, än som hela Representationen får göra, då den
kommer i strid med den andia statsmakten, nemi. alt vädja
till framtiden lills sinnena hinna lugna sig och en allmän
upplysning hinner sprida sig; och detta hafva vi sell har
burit goda frukter hittills. Jag kan derföre ej finna annat,
än att det vore nödigt att påhitta en sådan utväg äfven
nu. Jag begagnar för öfrigt detta tillfälle för att nämna,
att jag tror att icke blott StatsUtsk., utan äfven Stånden
hafva missförstått grundlagen i fråga om stalsregler:n, då
de nemi. antagit att hvarje fråga om anslag, deruti två
Stånd stannat emot två, nödvändigt skall gå lill förstärkta
StatsUtsk. Uti Riksd.-Ordn:s y5:te § finnes nemi. det allm.
stadgande, att om frågan kan förfalla, så måste bon del då
2 Stånd stannat emot 2. Och att det finnes äfven anslagsfrågor,
som äro af denna beskaffenhet, är otvifvelaktig!. Om
t. ex. en löneförhöjning för en tjensteman blifvit af tvänne
Stånd beviljad, men af de tvänne Öfriga Stånden afslagen;
så bör denna fråga, enl. mitt förmenande, ej gå till förstärkt
StatsUtsk., utan förfalla, och Ijenstemannen få nöja sig med
hvad han förut haft. O111 deremot R. St. komma öfverens
om inrättande af en ny tjenst, såsom t. ex. extra-provincialläkaretjensten,
och två Stånd säga att de skola hafva t. ex.
25o r:dr i lön, och de begge andra Stånden säga att de
skola hafva mera; så måste derom voteras, emedan denna
fråga icke kan förfalla, sedan R. St. beslutat att en sådan
tjenst skall inrättas. Så är afvan förhållandet i alla andra
anslagsfrågor, som äro af beskaffenhet att ej kunna förfalla,
att då två Stånd stannat emot två, så skall frågan afgöras
genom votering i förstärkta StatsUtsk , emedan ett anslag
måste utgå. Ungefär enahanda är förhållandet med villkor,
som StatsUtsk. föreslagit. Äfven dessa frågor kunna icke
598
Den 23 September f. m.
alltid efter samma princip behandlas; ly det finnes helt visst
villkor, sorn tillhöra 11. St. att bestamma, såsom t. ex. hurti
de medel skola förvaltas, som R. St. anslå till slottens
underhåll, nemi. att de vilja hafva dem ställda under ett
enda publikt verk, på det att deras användande må bättre
kunna controlleras. Delta anser jag R, St. hafva rättighet
till. I afseende åter på andra villkor, som gripa in uti
sjelfva Regeringsmaktens bestyr, så tror jag ej att R. St.
liufva denna rättighet. Jag vet alt meniiignrne derom äro
delade, och det tjenar till intet att nu lala derom; ty derom
är ej fråga för del närvarande. Det är nu endast fråga
om att söka finna någon utväg ur den labvrinth, hvaruti
nian nu befinner sig, och detta måste ske med ledning af
sjelfva det prot utdr. öfver det beslut R. o. Ad. fattat, hvaruti
de förklarat att de ogillade de voler:s-propos;r, sorn
blifvit af StatsUlsk. föreslagna, med anmodan till StatsUtsk.
att inhemta de tvänne öfriga Ståndens mening, huru de
tänka att förfara med denna fråga i anledn. af R. o. Adis
beslut. Detta beslut anser jag ej kunna upphäfvas, ehuru
gerna jag nu kunde vilja det; men man kan göra ett tillägg
af innehåll, att man anmodar StatsUtsk. att lill R. o. Ad.
inberätta resultatet af den hemställan, som det gjort till de
tvänne andra Stånden, hvarefter R. o. Ad., i händelse de
andra Stånden linna sig ej kunna ändra sina beslut, vill bestämma
huruvida de kunna tillåta sina deputerade i förstärkta
StatsUtsk. att i voteringen deltaga, under protest
emot sjelfva voter.-s-propos:ns olaglighet. Ty likasom en enskild
riksdagsman kan protestera emot en voter:s-propos:s
olaglighet och likväl deltaga uti voteringen; så mäste äfven
ett RiksSt. kunna protestera emot en voler:s-propos. och
likväl deltaga uti voteringen, på det att ej machineriet må
komma att stanna. Ty vi måste komma ihåg, att för del
Stånd, sorn bar sin Talman på sin sida, eller som, i händelse
Talmannen skulle göra svårigheter, har majoriteten i
Const.Utsk. på sin sida, finnes ingen makt, som kan tvinga
detsamma att iakttaga lagen, och derföre tror jag att man
måste gifva vikt, för stormen i förhoppning att den lugnar
sig för framtiden.
Gr. Frölich: Jag är nu så kraftigt uppmanad att åter
uppträda, att jag ånyo måste besvära R. o. Ad. med att afhöra
mitt yttrande. Den siste talaren har, såsom jag tror,
utgått från samma syftning, som jag, nemi. alt söka åstadkomma
en rättelse uti det missförhållande, sorn emellan
RiksStm uppkommit; men jag mäste beklaga, att han tänkt
sig denna rättelse endast i afseende pä en enda fråga, eller
i allmänhet blott i den händelse, när det kunde vara fråga
om ett villkor, som möjligen kunde förfalla.
En annan värd ledamot af detta Stånd, Hr Bråkenhjelm,
bar äfven afgifvit ett förslag, hvilket jag ber att få upplä
-
Den a3 September f. m.
599
sa, efter jag falt det skriftligen af honom. Det lyder sålunda
:
”11. o. Ad. vill förklara sig endast hafva afslagit voterrspropostn,
utan att R. o. Ad. anser StatsUtsk. derigenom förhindradt,
att i öfverensstämmelse med 6g §:n Reg.Ftn behandla
alla de statsiegler:s-fiägor, uti hvilka två Stånd stannat
emot två.”
Begge desse herrar, äfvensom, jag fruktar, min värde
vän Gr. Horn, hafva tänkt sig endast de frågor bland de
>5 afslagna, der sådan händelse inträffar, att man kan säga
att två Stånd stannat emot två i afseende på frågan. Det
finnes likväl beklagligen mångå andra punkter i en helt annan
cathegori, och med afseende derpå ansåg jag mig böra
ställa ordalagen annorlunda. Om man nu täckes gifva noga
akt på dessa ordalag, efter den förklaring, som jag skall söka
gifva derpå, så skall man finna att jag sökt så mycket
som möjligt dölja, att R. o. Ad. förut fattat något beslut,
efter jag icke kunde dölja alt det verkligen var fråga om
ingenting mindre än alt upprifva det. Jag liar öppet förklarat,
att jag vill alldeles icke inleda R. o. Ad. på' alt nu
företaga en åtgärd, efter hvilkens vidtagande jag möjligen
skulle få den förebråelsen, alt jag för lod t Ståndet alt upprifva
sitt redan fattade beslut. Jag säger tvertoiu ärligt till,
alt jag ej vet annan hjelp, än att upprifva Ståndets redan
fattade beslut, emedan det eljest ej blir någon statsreglering
utaf, men termerna har jag ansett mig böra göra så lindriga
som möjligt. Sjelfva hemställan lyder så här : ’Jag hemställer
vördsamt, om icke R. o. Ad. ville besluta såsom ett
nödigt tillägg till de ronde meni. N.o 3o t i öfrigt gifna
utlåtanden, att nemi. StatsUtsk., vid öfvervägande af desammas
möjliga (underlighet för bestämda voter:s-propos:rs uppställande,
på sätt grundlagen föreskrifver, till ovillkorligt antagande
eller förkastande med ja och nej, måtte, i alla de
fall, der de öfriga RiksShns stridiga beslut icke kunnat genom
redan gjord inbjudning och sådan inbjudnings antagande
till erforderlig proposilionsmessighet modifieras, utan
hinder af den eller de af R. o. Ad:s yttrade meningar, derutinnan
de för sin del helst önskat borttagande af särskildta
vid anslagen fästade villkor eller anmälanden, ånyo till sammanjemkning
och laga förslag till voterts-propostr ärendet uti
så beskaffade fall återupptaga, och återretniss alltså äfven i
dessa delar af R. o. Ad. beslutas.”
Au är jag skyldig upplysa hvilka dessa punkter äro,
der icke två Stånd stannat emot två, och deri sålunda Hr
Bråkenhjehns förslag är overkställbar!. Det är t. ex. i statsregler:n
en fråga, som angår anslaget lill Krigs-colltm. I
den frågan torde herrarne erinra sig att R. o. Ad. och PresteSt.
i sina första beslut tillstyrkte 6g6,ooo r:dr, att BorgareSt.
tillstyrkte 666,666 r:dr, och att BondeSt. föreslog
644,00° r:dr. Au uppgjorde en värd ledamot här, när beslutet
6oo
Den 23 September f. m.
derom fattades, en jemkning eller sifferliqvid, hvilket är något
hell annat, än hvad enl. grundlagen menas med ordet
jemka. Han resonerade på följande sätt: När två Stånd
hafva beslutat 696,000 r:dr och ett Stånd beslutat 666,666
r:dr, och det alltså ar klart, att de två första Ståndens beslut
äfven innefatta 666,666 r:dr, följaktligen, säger man,
hafva 3 Stånd antagit 666,666 r:dr. På delta sött skulle
man artificiell hafva kommit till ett minimum af sistnämnda
summa, och det skulle nu endast vara om differencen
emellan 666,666 r:dr och 644i°0° i:^'' mnn hade genom votering
att afgöra. Derföre föreslog han och genomdref på
ett eget sätt, sorn blifvit anmärkt, att de proposJr, som befunnos
uti StalsUtsk:s förslag, afslogos, och i stället för desamma
sattes förenämnda calcul. Nu torde R. o. Ad. tinna,
att delta är en alldeles ny metod att uppstalla voter:s-propos:r,
och alt en så beskaffad händelse äfven visade, att mitt
förslag till lättelse icke kunde innefattas uti något bland de
af andra personer afgifna förslag. Hade R. o. Ad., såsom
sig bort, behandlat denna speciella puukt, nemi. med ihågkominaude
alt hvarje lill belopp olika beslut var ett beslut
för sig; så är klart att, i likhet med hvad StatsUtsk. föreslagit,
två Stånds sammanstämmande beslut om 696,000 r:dr
blifva ja-propos., men hvad som skulle blifva nej-propos.
kunde endast genom speciel votering, nemi. emellan 666,666
r:dr och 644>°°0 r:dr, afgöras. Det särskildta machineri
lagstiftaren måst uttänka och föreskrifva för att bringa 4
särskilda kamrars beslut till ett, får ej en hårsmån rubbas
utur sitt läge, om det skall vara användbart, och det duger
derföre icke, att med hvad arithmetisk skicklighet som helst
tillkonstla likhet och derpå grunda användandet af principen
om 3 Stånds beslut; ty en sådan manöver står alldeles
på sidan om grundlagen. Jag motsätter mig således delta
förfarande och tror att StatsUtsk. behandlat saken rätt.
Jag tror mig nu tillfyllest hafva bevisat för R. o. Ad. riktigheten
af mina påståenden, och dermed gifvit tillkänna,
hvarföre jag ansett mig böra rycka fram det sista medlet
till rättelse, nemi. mitt förslag, och jag måste förnya till de
värda herrar, som instämt med mig, min begäran, att de
icke må vända sig till mig längre, ty jag kan ej afhjelpa
det första felsteget, utan de må nu vända sig till Frih. Cederström
och de herrar, som ovillkorligen vilja vidblifva ett
fattadt beslut, så att 0111 någon jemkning eljest vore möjlig
genom förstärkt StatsUtsk., så lärer denna egentligen derföre
blifva omöjlig, att förstärkta StatsUtsk. icke lärer kunna
upptaga denna fråga, och om R. o. Ad. utom grundlagen
vill åstadkomma detta, så lära de öfriga Stånden ej dermed
blifva belåtna.
Gr. Horn: Jag beklagar, att jag verkligen i egenskap
af
