# ID: svediakorp-gov481
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 149,628
# sentences: 4,714
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Fröt o c o II,
hållna
IlOS
H ö g I o f I i g e
Ridderskapet och Adeln,
vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm,
År 1840.
Trettonde Häftet.
STOCKHOLM.
Hör bergska Boktryckeriet, 184 * •
Onsdagen den 2 September i84o
-
Plenum kl. 9 f. m.
Justerades 7 prot.utdr. för den 29 sistl. Aug. e. m.
Justerades pleni-prottn för den 12 sisth Aug. e. m. samt
den i3 i samma månad.
Hr Nordensköld, Otto Gustaf: Det är med an
ledn.
af Gr. Anckarsvärds reservation i fråga om anslagen
under riksslatens 4;de hufvudtitef, som jag, vid justeringen
af det prot., som angår detta ämne, anhåller att få uppläsa
hvad jag vid samma reservation har att anmärka, och
hvartill jag ej förr än nu haft tillfälle, emedan jag var frånvar.
, då Hr Grefven afgaf förenämnda reservation.
Hr Nordensköld uppläste derefter följande:
Bortrest då Gr. Anckarsvärd uppläste sin reservation
emot H. R. o. Ad:s beslut om fjerde hufvudtiteln, kunde
jag ej genast besvara den, eller förbehålla mig rättigheten
dertill, och helt nyligen har jag sett den införd i Dagligt
Allehanda.
Hade Hr Grefven deltagit i discussionen, då fjerde hufvudtiteln
förevar, hade jag och flera andra med mig lika
tänkande haft tillfälle att försvara oss. Reservationen hade
då helt enkelt innefattats i discussionen, och om Hr Grefven
icke funnit Ståndets beslut svarande emot dess önskan,
baile opinionerna utom våra murar äfven då haft tillfälle
till jemförelse!1. Hvad är då naturligare, än att jag tillåter
mig tro att man (utom vid 1 :sta hufvudtiteln) undvikit all
discussion, för alt slippa emottaga motskäl, men sedermera
genom reservationer inverka på det förstärkta StatsUtsk.,
för den händelse alt något annat RiksSt., antingen före eller
efter discussionen hos Adeln, hade stannat i beslut ej
enliga med Hr Grefvens. Vid ett sådant förhållande anser
jag det vara representantens oeftergifliga skyldighet att söka
stamma strömmen och motverka möjliga beslut, som, enligt
min länge rolfästade orubbliga öfvertygelse, skulle vai a stridande
emot det af oss alla älskade fäderneslandets sanna väl.
Hr Grefven instämmer i StatsUtsk:s utlåt, om sjöförsvaret
emot linieskeppen, emedan dessa ej kunna uppbringas
"till ett rimligt förhållande emot grannens anfallsmedel i denina
väg,” och längre fram, ”att vi ej kunna mäta oss med
4
Den 2 September f. m
''fiendens anfallsmedel i denna viig,” och han hetntar stöd
för dessa satser derifrån, ”att tankarne inom vapnet visa
”sig så delade emellan linieskepp och skärgårdsflotta.”
Helt naturligen har jag då eftertänkt hvilka officerare
inom vapnet varit af olika tankar, och med någon förundran
finner jag då, att tills dato jemnt ingen befinner sig
i denna cathegori; ty mig veterligen hafva blott Irenne personer
uppträdt i samina syfte som Hr Grefven, (vänne af
dem genom skrifter eller muntligen här på Riddarhuset;
men begge hafva redan, den ene lill och med ganska längesedan,
lemnat sjörensten. — Deri tredje, Hr Gr. Glaes Aug.
Cronstedt, har satt sitt namn på titelbladet af en ryktbar
vorden brochure, hvilken (jag kan ej underlåta alt här säga
det) sårat min nationalkänsla, då han sid. 3 och 4 säger:
"Del saknade Finland, måhända dock med mera
"skäl sa k na d t genom de minnen, hvarmed det vid
"moderlandet var fä sta dt än i militäriskt och politiskt
afseende.” Jag vågar hoppas, att .Svenskar tänka
annorlunda, ty från detta yttrande till loftal öfver den, som
allmänt erkännes hafva vä Ma t Finlands förlust, är knappt
eli steg. Men äfven denna andor är ju ej mera qvar i sjörensten.
Han har beliöft att derifrån vara skiljd, för att
publikt erkänna det han tinder en lång embetsmannabana
handlat emot bättre vett. Jag beklagar konungar och folk,
sorn häruti fått en föga angenäm, men dock lärorik lärdom.
1 sitt på Riddarhuset den i Dec. 1828 upplästa memorial
yrkade Gr. Anckarsvärd, att Sverige, sedan det förlorat
Finland, ej mera kan söka sitt försvar i en skärgårdsflotta,
”emedan Svenska kusten framställer hela sin front
”emot fienden och lemnar anfall-punkterna åt fiendens val,
”på en till det mesta öppen och djupgående kust af mer än
hundra mils längd,” ulan mäste i detta hänseende hädanefter
endast tillita en flotta af linieskepp. Men derefter
kommer lian till den förvånande slutsats, att sjöförsvaret
numera för Sverige är olämpligt; och att, sorn vi ej kunna
hafva en flotta af linieskepp, stark nog att beherrska Östersjön,
så böra vi ej underhålla någon flotta, men endast några
fregatter och ett marin-elablissement, från hvilket man
i behofvets stund kunde bilda det nödvändiga af ett skärgårdsförsvar,
eller diversionsmedel för våra kuster vid infällande
krig. Derjemte ansåg Hr Grefven då ”såsom alldeles
oundgängligt,” att en gränsfästning mot Aland
skulle uppbyggas — År 1828, således, borde Sverige, enligt
Hr Grefvens öfvertygelse, hafva hvarken skärgårdsflotta eller
linieskepp, med ett ord, ingen flotta; men nu är Hr
Grefvens "orubbliga öfvertygelse,” att vi väl ej böra
hafva skepp, men kasta oss uteslutande pä skärgårdsflotta,
med bibehållande af högst fyra svårare fregatter, några corveller
och -mindre seglande fartyg till handelns skyddande
sandar fredliga tider.
Den a September f. m..
5
Gr. C. A. Cronstedt besvarade då Gr. Anckarsvärd i ett
skriftligt anförande, afgifvet den 8 Dec. 1828, och yttrade
bland mycket annat, försvar för flottan, från linieskeppet
och ångfartyget ända ned till kanonjollen: "Med deri erfa”renhet
och kännedom jag äger i följd af mitt embete,
”förklarar jag högtidligt och ansvarar för, att
”Sverige kan underhålla sin till sitt försvar behöfliga flotta."
Båda Hrr Grefvar hafva nu ganska betydligt ändrat sina
åsigter, och på ett förundransvärt sätt närmat dem till hvarandra,
på så sätt att den ene förkastat linieskepp och den
andre adopterat endast skärgårds-försvar. Begge voro dock
redan 1828 mognade män, som efter pröfning gjort förhållandena
åskådliga för sig, för alt rätt uppfatta fäderneslandets
behof; att dessa ändrade åsigter ej kunnat härflyta
från tillkomsten af bombkanoner, eller ångfartyg, som framdriftsmedel,
måste för tänkaren vara så mycket tydligare,
som båda dessa innovationer vore välkända år 1828 och
det sednare till och med omtvistadt. Jag bör dock öppet
förklara, att jag på intet sätt kan eller bör förebrå Gr. Anckarsvärd
, såsom icke varande en man af yrket, dess så betydliga
opinionsförändring; men jag är befogad alt tadla
anspråk att framställa som allmänt gällande sin opinion för
dagen, då han yttrar: ”att nationen icke velat och
”icke vill på denna väg förstöra sina medel, och
”det b lifver slutligen alltid nationens opinion
”och vilja, som i sådant afseende måste r e s p e c”te
ras.” Fullkomligen erkännande allmänna opinionens allmakt,
skulle äfven jag villigt buga mig i stoftet för denna
förfärliga makt, 0111 jag ej af historien lärt, att den, lika
ofta orättvis som rättvis, lika ofta falsk som sann, nedslagit
fosterlandets mest moraliska, redliga, skickliga och sanna
vänner, för alt upplyfta omoraliska, mer eller mindre
skickliga, men opinionen lågt smickrande förderfvets män,
för hvilka fosterlandet hade betydelse blott som medel till
makt, och för hvilka makten var blott ett medel till hämnd
eller till rikedom och njutning, för alt sedan resa stoder
till de förin och definitivt nedslå de sednare. Men del kan
ju dessutom i många stater befinnas, att opinionerna, af orsaker
alltför vidlyftiga att här omtala, vore så litet utbildade
eller så vacklande, (som till exempel Hr Grefvens
egen opinion angrde sjöförsvaret', att det vore en feghet att
till dem lyssna. Också skulle min fosterlandskänsla och
orubbliga öfvertygelse om hvad det behöfves i frågan om
sjöförsvar, gifva mig mod att trotsa en sådan ögonblickets
opinion eller parliåsigt, öfvertygad, sora jag vore, att snart
skulle sanningen klar och ren uttaga sin rätt. Lyckligtvis
är i Sverige och i denna fråga opinionen ej så uttalad, ty
af fyra Stånd har det Högv. PresteSt. och Adrin enhälligt
beslutat i en annan anda än StatsUlsk. och Hr Grefvens reservation,
och jag tror, att nationen ännu är nog rättvis.
6
Den 2 September f. m.
att i så invecklade förhållanden, som dem rörtde landets
försvar, lägga mycken vigt på dessa, i slika mål, upplystare
Ståndens åsigter. Jag är öfvertygad att i händelse Konungens
rådgifvare voro lättsinnige nog, att för sitt tillgörande
taga intryck af en, äfven mera stadgad opinion än den närvar.
, så skulle ett kommande Const.Utsk. ej underlåta att
anmäla dem till behandling enligt så väl 106 som 107 §:n.
Jag tillstår öppet, att jag ej kan göra för mig begripligt,
att Sverige, med sitt insulära läge, liggande emellan
stora och mäktiga stater, kan våga att, om jag så må säga,
inkrypa i sig sjelf, och endast hålla fyra fregatter såsom
en lank och ett samband med Europas öfriga nationer, eller
till handelns skydd under fredliga tider, då den vanligen
ej tyckes behöfva skydd. Af oppositionens organer, af alla
slag, har jag hört önskningar eller sett propositioner gjorda
derhän, att Sverige ej bör äga linieskepp, enär det ej kan
beherrska Östersjön, — att skärgårdsvapnet sedan Finlands
förlust ej mera utgör ett försvar; men att en fästning mot
Ålandsskären är af oundviklig nödvändighet (en befästning,
hvars nytta för Sverige jag ej förmår begripa); att skärgårdsvapnet
är det enda, som Sverige beböfver, och sorn
kan passa till allt, äfven på öppen kust; att bombkanoner
och ångfartyg vålla alla dessa underverk (ej ännu af erfarenheten
bepröfvade); att armeens värfvade regtten böra
indragas; att alla indelta reg:ten böra indragas och fäderneslandet
endast tillita beväringen, som likväl ej beböfver
exercera, om ej möjligen med trädgevär; att under allt*
detta medel ändå icke må anslås till Stockholms försvar;
att Carlskronas befästning endast sker för den onödiga Iinie—
flottans skull, sorn skulle i krig utan ändamål sysselsätta en
alltför betydlig del af vår lilla armee, (utan att man betänker
nödvändigheten af några befästade ställen, der de handlandes
dyrbara egendom, handelsfartygen, under kriget kunna
finna en säker tillflykt); — under det att man i de ledande
tidningarna sett yrkas, att Sverige bort deltaga i den
Orientaliska frågans afgörande, att Sveriges inblandning i
Polska kriget bade gjort Polen fritt, att ett kraftigt ord af
Sveriges Konung (hvilken man likväl vill fjettra snart sagdt
lill hand och fot,) hade varit nog att (tindra Kysslands
Sjelfherrskare att bygga fästningen vid Bomarsund (hvars
skada för Sverige jag ej förmår begripa) m. m. Huru man
vill sammanbinda så diametralt stridiga för hållanden är utom
min förmåga att förstå.
Preussen har ingen flotta säger man; hvad är då naturligare,
än att vi ej böra hafva någon: men Preussen har
också ingen hamn, i hvilken en flotta kan förläggas, och
der den ej, genom flodmynningens fyllande medelst några
sänkta skeppsskråf, skulle innestängas för alltid eller åtminstone
för kriget. Dessa flodmynningar äro likväl förvarade
genom betydliga fästningar-, som ock bilda skydd för han
-
Den a September f. m.
7
delsfartyg och försvåra landstigningar. Men om det är riktigt,
det sorn påståtts, nemi. att Sverige bör sluta sig till
Preussen, så får en stor seglande flotta en större betydelse,
ty utan en sådan flotta blir Skandinavien i den Preussiska
Statsmaktens ögon en absolut nullitet. Preussen torde dessutom
af erfarenheten bäst känna hvad det är att vara utan
flotta, då det ej ännu kan hafva glömt, hurusom en obetydlig
Svensk escader år 1806 blockerade hela Preussiska
monarkiens alla hamnar och hämmade all dessas handel.
Denna sednare omständighet allena visar nödvändigheten af
en seglande flotta, ty denna lemnar åtminstone visshet att
några fiendtliga örlogsfartyg icke förmå (under namn af fredlig
blockad och intill dess vi beqvämt oss till påtrugade
villkor) stänga oss ifrån alla handelscommunicationer med
den öfriga verlden.
Om Gr. Anckarsvärd anser, att vi ej böra hafva stor
flotta enär vi ej kunna mäta oss med Ryssland, så bör ej
heller sjelfva Ryssland hålla en flotta; ty det mäktar icke
herrska i Östersjön längre än till dess en Engelsk flotta visar
sig inom Sundet. Men hvarföre påkostar då Rysslands
klarsynta monark en olroligen kostsam flotta, hvilken i anseende
till vattnets beskaffenhet i Cronstadt så ofta måste
ombyggas? Säkerligen ej för alt imponera på Sverige, utan
fast hellre för att åt sitt land gifva det så nödiga anseendet,
lika nödigt för freden som för kriget. Frankrike, Holland
och Amerika förmå ingendera beherrska Oceanen, och
ändå hålla de stora seglande skepp jemte ett proportionerlig!
antal smärre fartyg, hvarje af dem i förhållande till
sina locala behof, och helt enkelt af den orsak att af de
olika vapnen måste hållas "något af hvarje’’ för att deraf
göra ett fullständigt helt.
Engelsmannen Laing, som år 1838 reste i Sverige och
deröfver skrifvit hvarken smickrande eller sannt, hvartill
hans hjelpkällor icke lemnade honom möjlighet, har likväl
om Gottland följande yttrande, som förtjenar Svenskars behjertande:
"Denna ö (Gottland) skall en gång anses
"som den angelägnaste politiska punkt i det Nor”ra
Europa. I följd af dess geographiska belägenhet
är det ett hänglås på Finska och Bott"niska
vikarna, hvilken, i en efftcliv makts ägo,
"skulle inlåsa den Ryska flottan såsom i en damm
"och försäkra den fria navigationen i Östersjön.
"Det är intet troligt, att en hamn, så angelägen
”för Ryssland och för de andra Europeiska mak"terna,
skall länge besittas af Sverige.” I sammanhang
härmed bör äfven beaktas nedanstående yttrande
af Engelska Statsministern Lord Palmerston, då Engelska
cabinettet nyligen af oppositionen antastades för Cracowska
händelserna, och denna fria stads kränkning af Ryssar och
Österrikare. "Felet ligger deri, att detta Gracoiv,
8
Den a September f. m.
"åt vilket Irael aterna lofvat oberoende, icke
”äger någon egen kraft och är innesluten af de
"stora raak ter na En slat, som vill vara oberoende,
"mäste ilga medlen all hålla sina grannar i en slags fruklan,
"och dessa äger Cracow icke, hvadan det också
”är absurdt att tala om dess oberoende. Lika
”narraktigt vore påståendet att England skulle
”göra krig i följd af ett t r a c t a t s b r o 11, sorn för"störde
Cracow s oberoende, ty om Cracow blef plun"dradt
och brandi, skulle sådant, ehuru sorgligt det an
"vore, ändå icke rättvisa eli Europeiskt krig." Genom de
förslag, sorn no ske till vår militärs inskränkning, skulle
Svenskarne, med kränkning af sitt frihelssinne och sin på
aktning grundade fosterlandskärlek, sjelfvilligt skapa sig till
en så inelfecliv makt, alt det blefve ett större, men lika
obetydligt och lörödmjukadt Cracow, om hvilket utländningen
rättvist skulle säga: "att det är absurdt alt tala om
dess oberoende.” Om t. ex. Rysslands Kejsare, dertill uppmuntrad
eller uppretad af de "vei k ligen fria," föll på
en ide'e att plötsligen utan någon varning intaga Stockholm,
bränna staden och all dess krigsmateriel, men för bankens
och dess metalliska fonds säkrare förvarande Hylla den till
Petersburg, och sedan, återgående, anhålla om ursägt för
tilldragelsen, under förklarande att det skett i följd af öfverskridna
instruetioner elc. etc. och derjemte afgifva den
högtidligaste försäkran alt Europa kunde vara tryggt, enär
Ryssland icke ämnade inkräkta en fots bredd af Sveriges
jord: är det troligt, att Europas makter anställde ett Europeiskt
krig, och dertill pokostade milliarder, om Sverige
i sin förtviflan icke ägde egna medel att "slunga krigets
bloss i Latiens barm tillbaka,” och dymedelst framtvinga
detta krig, för hvars resultat sjelfva det mäktiga Ryssland
skulle bäfva? Nej — fruktansvärd! är att man endast skrattade
åt Svenskarnes oförstånd; kanske dock beklagade och
tillät en stambok få utgå för att hjelpa Stockholmsboerna
att uppbygga sin stad, och uppmuntra den civila architecturen
i stället för den militära.
Jag vill likväl för en stund antaga att allmänna opinionen,
förvillad eller sann, sammanstämde med StatsUtsk:s
majoritets och med Gr. Anckarsvärds reservation; — jag supponerar
denna opinion talande till StalsUlsk., och mig tyckes
höra den säga såhär: "J ägden vid afvägandet af fjerde
hufvudtiteln tvänne vägar att gå; antingen ansågen J att
alla linieskepp borde försvinna och högst fyra fregatter bibehållas;
eller ock att flottan borde till sin sammansättning
vara sådan den nu är, intill dess snart stundande förbättringar
möjligen kunde deri göra ändringar. — En medelväg
deremellan, tviflets väg, fanns icke; ty då haden J skäligen
lagt vår Konungs öfvertygelse-i vågskålen, och tviflet hade
upp
-
Den i September f, m.
9
upphört. I det första fallet, om J, med handin pA edert
fosterlandska hjerta, hade kunnat stiga: ”vi behöfva icke
linieskepp,” och som ett axiom måste antagas, att hvad
sanni och rätt är i dag, blir det äfven i morgon, i öfvermorgon,
om ett år, om fem eller flera år, så haden J ju
förbisett vårt och fäderneslandets heligaste intressen, de eko
nomiska,
som fordra att hvad som är öfverflödigt, eller nu
meia gagrdöst, hör göras så nyttigt för fäderneslandet som
möjligt. J haden då hort begära denna öfverflödiga men
dyrbara materiels försäljning. [de'en är dessutom icke ny,
ty redan på lyöo-talet ropade ett parti: ”säljen fladén, säl
”jen
fladén, så lån J penningar nog, försäljningen inbringar ju
”millioner, som annars skulle undergå betydlig försämring,
”och man måste derjemte begagna conjuncturen, som nu
"torde vara förmånlig.” Huru använda de ingående penningarna,
blir en annan fråga (kanske kunde de delas på communerna,
från hvilka de utgått). t den andra händelsen
åter, eller om flottan ej bort säljas men bibehållas, hade dét
varit eder skyldighet att gå Konungens önskningar till mötes,
och genom rifning förskaffa mina försvarare erforderlig
erfarenhet för den tid, då jag måste anlita deras kraft och
skicklighet, väl vetande att arméen, som är nationens kärna,
är mitt yttersta hopp, och alt flottan, till den, är att
anses sorn les enfants perdus för en stormande trupp. Jag
vet att vår belägenhet fördrar att vi äro starka, att vi måste
vara en effectiv makt, delta kostar, men alltid vida mindre
än att återeröfra friheten från utländskt förtryck, sedan
den en gång är förlorad.”
Om efter detta den allmänna opinionens yttrande, H.
StatsUtsk. beslutat om fartygens försäljning och begärt min
tanke i ämnet, hade den blifvit, att fartygen säkerligen med
förmån skulle kunna försäljas, att man borde sända en beskrifning
öfver dem till Frankrike, Holland, England och
Ryssland, ja kanske lill Norrige, som åtminstone köpte fregatterna.
Säkert skulle köpare på den utsatta auctionsdagen
infinna sig. Enär vi äga sex fregatter, men endast skola behålla
fyra, så kunna två, och af de tio skeppen åtminstone
sex om ej sju nfyttras, och alla så förmånligt, att de säkert
inbringa minst fyra millioner r:dr b:co. Men derutöfver
hafva vi tre h fyra linieskepp, som, ehuru i bruk bart skick,
likväl äro sämre; dessa borde bibehållas och insättas i våra
färdiga dockor eller dockans svajrum, för att endast så vida
bevaras, alt de vid tillfälle kunde anderas en flute utan
balteribestyckning. ,Så borde dessa skepp bibehållas, intilldess
att nuvar. tillgöranden hunnit frambringa sin frukt,
och att vid tillfälle af den sista capitulaliön, som Sveriges
bevarade ynglingar, efter hedrande strider, kunnat bereda
sig (ty här blef lika litel som vid Warschau äran af en fred
att hoppas), skulle bland cnpitulationsvillkoren betingas vår
i 3 H. 2
10
Den 2 Se flem ber f. m.
rättighet att utrusta dessa skepp, på det alt det antal (allvarsamt
sagdt) verkligen Fria män, hvilka — jag betvifla!-  det ingalunda — ännu funnos qvar, då Engö med hustrur
och hai n och bohag embarquera, för alt, sedan de på hvarje
fartyg inlastat något af det gamla fäderneslandets heliga
jord för att dermed döpa och inviga det nyas, bortsegla och
på den främmande jorden gömma Sveriges skam och Sveriges
flagg, hvilken, för att begagna ett af StatsUtskls Utryck,
blifvit utrangerad utur det Europeiska flaggförbundet —
och sålunda under ett annat himmelsstreck söka ett nytt
fädernesland. Vore jag nog olycklig att då lefva, skulle jag
ej uraktlåta att begära mig en plats på något af dessa skepp,
och milt första råd, då colonien ankom till destinationsorten,
skulle blifva, att på den första jemna berghäll, i djupa
outplånliga drag, inrista fadrens misstag till varning at ded
nya Staten.
Innan jag slutar, bör jag — för att ytterligare, och äfven
från synpunkten af denna krigsmateriel ändamålsenligare
förändiing, visa huru angeläget är alt behålla det man har
— här omnämna, alt jag, sedan ofvanstående var nedskrif-»
vet, erhållit kunskap, att man i England redan håller på alt
applicera den s. k. skrufven på (vänne redan färdigbyggda
vanliga seglande fregatter, som dymedelst på samma gång
blifva svårt armerade seglande- och ång-fnrtyg, således kanonslupar
i stor scala. Att dessa försök snart följas af ännu
djerfvare, är så mycket sannolikare som menniskösnillet måste
söka att förena segling med ånga, emedan denna sednare
kialt enbart är alltför kostsam, att ej säga minös äfven för
rikare stater. För mindre rika blir framskridandet ännu
förmånligare, ty då kunna vi, 0111 jag så må uttrycka mig,
åter få vara med, och sjömanna-skickligheten återtager sin
rätt; men dertill fordras, äfven med de bästa anlag deni
Svenskarne ej sakna, ändock alltid öfning. I följd af dessa
pågående innovationer, är det ganska sannsynligt, att skärgårdsvapnet
och skä.igårdskriget äfven måste undergå högst
betydliga förändringar. Lika gifvet är det, alt våra stora
skepp oundgängligen måste bibehållas och fullbordas; deraf
åter uppstår nödvändigheten alt färdigbygga dockorna, dels
för att bevara sjelfva skeppen, och dels, efter insättningen,
på skröfven applicera skruf och machinerier. Medel härtill
kunna endast Ennas inom deal H. M. Konungen begärda extra
statsanslag.
Jag har nu slutat. Må opinionen stadga sig huru som
helst, och R. St , eller deras Utskott, eller förstärkta Utskott,
hvart och ett efter sin åsigt, tjena fäderneslandet; —
jag har gjort min skyldighet att gifva upplysningar efter
mm bästa och orubbliga öfvertygelse.
Föredrogs ånyo BancoUtsk:s ilen 29 sisth Augusti på
bordel lagda betänk. JN:o 64, angtde lifgifvande från banken
Den 2 September f. ra.
af dess, enl. 18 ig ars beslut, utöfver grundfonden beli albia
räntevinst ocb capital-ölverskott.
Hr von Hartmansdorff, A 11 g.: Reservationerna vid
detta betänk, äro sä niånga ocb omständliga, alt föga kan
vara att tillägga. Jag vill blott hålla mig till 2:ne af dem:
1:0 i afseende derå, all BancoUtsk. bland de tillgångar, sorn
vid detta riksmöte borde kunna af Ständerna disponeras,
bar Utsk. icke upptagit bancovinsten för innevar. år. Man
kan deremot invända, att som bokslutet icke varder full färdigt,
förrän med nästa år; så vet man ej med säkerhet förr
än då, huru stor behållningen skall blifva. Men sådant hindrar
icke att man kun fatta beslut i öfverensstämmelse dermed,
d. v. s att den vinst, som efter bokslutet kan komma
att finnas för innevar. år, äfven mätte för statsverkets behof
få användas, på samma sätt som för de år, hvilkas bokslut
äro kända. — Om man antager alt bancovinsten' blefve
lika stor för detta år, som i medeltal för de föregtde åren,
sedan sista riksdag, så skulle en tillgång af 660,000 r:dr uppkomma.
Jag är öfvertyga*!, att denna summa snarare är
för liten lin för stor. Nästa fråga blifver: huru och när
skall denna summa utgå? Om R. o. Ad. skulle, när detta
betänk, återkommer — ty jag anhåller örn återremiss och
förmodar att andre värde ledamöter göra detsamma — besluta,
att den blifvande bancovinsten för innevar. ur 1840
fördelas mellan de fem kommande åren intill nästa riksdag,
på samma sätt som den bancovinst, som redan är till si Ifra u
känd; så funnes en tillgång, lika fördelad mellan hvarje år.
Den utgift af nya bancosedlar, som man velat sålunda lika fördela,
på det ingen betydlig rubbning i peiminge-förliällaar
dena skulle äga rum, blefve då äfven iakttagen.
Den a:dra omständigheten, vid hvilken jag vill göra
anmärkt!., ur den, att Utsk. tillstyrkte det banken skulle betala
960,000 r:dr af Riksg.cont:s skuld till banken; det vill i
enkla ordalag säga, alt banken skalf afskrifva en del af sina egna
fordringar. Detta är det gamla, såsom fördömligt ansedda,
sättet att liqvidera skulder till banken. Jag kan icke annat
än högligen afstyrka detta liqvidatinnssält. Det vöre ett medel
alt genast, vid lörsta riksdagen efter realisationens verkställighet,
ingifva Svenska lolket misstroende lill Ständernes föresats
att bålla deras förbindelser till banken. Således, utan
afseende på summan, afstyrker jag R o. Ad. all medgifva
ett sådant sätt att begagna bancovinsten.
Hr von Troil, Emil: Den siste talaren har fi omkommit
med en af dessa besynnerliga satser, sorn under loppet
af liksdagen icke sällan försports från detta båll, — satser,
Sorn skulle leda till bevisande af sådant, som icke kan bevisas,
och sorn derföre mäste tillgripas på höft. Den sats,
den värde ledamoten begagnat, har varit, att afskrifva en
skuld och betala en skuld vöre detsamma. Det ligger vis*
13
Den 2 September f. in.
serligen j sakens natur, att när en skuld är betald, så måste
den afskrifvas, och hvad Ulsk. föreslagit i afseende på bankens
fordran bos Riksg.cont , innefattar icke en sadan afskrifning,
som sker ulan betalning; ty Ulskts förslag innebär,
att sedan, i öfverensstämmelse med hvad vid sista riksdag
beslutades, del blifvit afgjordt, att bankens salderade
vinst intill denna riksdag skulle alsättas till Staten, det vill
på detta stalie säga detsamma som till Riksg.cont., så skulle
nied denna penningesumma, sorn icke mera är bankens, utan tillhör
Riksg.cont., detta verk betala en del af sin skuld till banken
och sålunda infria ett visst belopp af sina obligationer. Ständerne
må besluta denna åtgärd eller icke; jag vill icke vid detta
tillfälle ingå i undersökning om den större eller mindre lämpligheten
deraf, men hvar och en måtte finna, att sådant icke utgör
en afskrifning af bankens fordran, utan blott en afbetalning.
Den värde ledamoten, som sålunda visat sig så mån
om att trygga banken för en fara som icke finnes, har deremot
varit mindre laggrann att rubba en annan af de föreskrifter,
som vid sista riksdag lemnades för att ställa banken
på en säker fot, nemi. att hon icke skulle afstå någon annan
vinst, än den som vore bokförd. Den regel är urgammal,
att det endast är bankens salderade vinst som till Staten
skall afsätlas, och genom våldförandet af denna regel ar
det som banken kommit på obestånd.
Ehvad R. o. Ad. må besluta i afseende å första punkten,
så nedlägger jag min allvarliga reservation deremot, att
Ständerne skulle göra dispositioner af någon annan bankens
vinst, än den sorn genom afslutadt bokslut är salderad.
Hr Lefre'n, J o b. Pehr: Jag börjar med hvad den
siste talaren slutade, och protesterar på det högsta emot att
Ständerne skola tillåta sig att, tvei lemot bankens gällande
institutioner, vid någon riksdag och således icke heller vid
denna, använda för statsverkets behof någon annan del af
hankens vinstmedel än den, som efter upprättadt bokslut utgör
bankens salderade vinst för en förfluten tid. Med mycket
besvär hafva vi kommit att yrka helgden af den grundsats,
på hvilken bankens credit skall hvila, och en rubbning
deraf skulle återföra oss i den labyrint, hvarutur vi 18 34-  Jyckligen utträdde. Jag är ibland dem, som yrka anslags
bifallande. Jag yrkar högre anslag för försvarsverket, emedan
jag tror att försvarsverket det fordrar, för alt fäderneslandet
måtte vara i säkerhet, men en annan säkerhet ligger
också i stabiliteten af Rikets myntväsende och bankens förhållande
till det allmänna.
Jag tior icke att del tillhört BancoUtsk. att gifva förslag
huru bancovinsten, ölverh-mnad till statsverket, borde
användas, utan att dess skyldighet i della fall hade varit,
att, sedan Utsk. inom sig afgjoi t hvilken del af bancovinslen,
dell salderade nemi., för upprätthållandet af bankens
credit vore behöflig) säga till Ständerna alt resten tillstyrkes,
Den 2 September f. m.
»3
och malte tili statsverkets disposition öfverlcmnas, för att användas
på sätt det Utsk., som med statsverkets tillgångar
har att skaffa, nemi. StatsUtsk., kan finna lämpligast. Deremot
har BancoUtsk. nu ingått i frågan om användandet af
dessa statsmedel; de blifva nemi. statsmedel fran den stund
.BancoUtsk. förklarar sig icke behöfva denna vinst och Ständerne
denna förklaring bifalla.
Jag tillstyrker återremiss och motsätter mig att någon
beräkning som statsinkomst göres af en bancovinst, sorn icke,
till följe af uppgjord t bokslut, är synlig. Vi hafva icke något
bokslut för banken uppgjordt för detta år, och vi skulle
inkomma på en falsk bana, om vi ej stannade vid hvad
som är afsluladt.
Gr. Frölich, David: Jag beklagar att discussionen
tagit en vändning, sorn, i händelse betänk, återremitteras,
blir föga upplysande för BancoUtsk. Den förste talaren har
framställt i allmänhet en önskan, att BancoUtsk. skulle i
calcul upptagit den för detta Ar blifvande bancovinsten; jag
har icke deraf kunnat draga den slutföljd, alt han vill hafva
en viss summa anvisad på bancovinsten, ulan att han
föreställt sig att bancovinsten kunde utgå sedan den genom
bokslut blifvit bestämd. Dervid hafva 2:ne ledamöter fästat
sig pä ett sätt, som om fråga vore om intet mindre än att
calculera på viss bestämd summa bancovinsten att uttagas
innan den blifvit genom bokslut gifven. Jag kan icke fatta
alt någon attack på bankens fundamental-grundsats är af
Ilr von Hartmansdorff gjord, och ännu mindre kan jag fatta,
att det beslut, hvaruti Utsk:s majoritet stannat, föran]
ed t till anfallet, eller ens hvarifrån denna diseussion foranledt
sig, ty den är icke riktad emot Ulsk:s förslag. Ilr von
Troil liar yttrat, att han icke vill ingå i diseussion om lämpligheten
af att låta Riksg.conlls skuld till banken absolut
blifva qvittad och afskrifven: jag tillstår att delta förundrar
mig, då denna är en så väsendtlig fråga, att det verkligen
vore interessant få höra denne högvise ledamots yttrande i
det fallet. För min del får jag säga, att jag anser det icke
lämpligt att minska den fond af obligationer, som finnes af
Itiksg.cont. utfärdad till banken, emedan jag anser rättaste
sältet att verkliggöra garantien, hvaruti Ständerne stå för
banken, att låta deponera obligationer. Detta är en fråga,
som icke bör förbises, utan hvarom man tvertom bör yttra
sig. Så länge discussionen går på detta sätt och icke går
vidare, så förklarar jag ännu en gång att BancoUtsk. lärer
få svårt att fatta hvad detta Stånd egentligen finnér rätt
eller icke; ty hvad angår den nu uppkastade frågan om
detta års bancovinst, får jag fästa uppmärksamheten derpå,
att det är mycket möjligt all taga i anspråk vinsten, sådan
den bl ifver bokförd alt derefter utgå till vissa lörutsedda
ändamål, utan alt derföre lasdera den af Hrr von Troil och
>4
Den i Scptcmbc r f. m.
Lefren så mycket beprisade grundsatsen, hvilken jag icke
vill förnärma. Alt den deremot icke vidrörer den vigliga
delen af Utskts tillstyrkande, som innefattar en liten slrvpning
af 960,000 r;dr, då nemi. utbetalningen af denna summa
endast skulle göras genom återställande af gamla obligationer,
torde en livar finna vara något besynnerligt. Det
är klart, att jag, som framlagt mina tankar så fullständigt
reservationsvis, icke bör besvära herrarne med alt böra en
närmare utveckling af mina ideer. Godkännas de icke, så
låter jag dem falla; men jag vill blott antyda derpå, att
detina discussion hittills egentligen icke är örn Utskts betänk.,
utan måste syfta åt något helt annat; livad det månde vara.
kan jag icke säga.
Ilr Lefren: Jag syftar icke åt annat än hvad jag talar
om, men jag medgifver att jag i värman för principen glömde
att tillägga hvad som är en gifven följd af mitt yrkande,
nemi. att BancoUtsk. skall helt enkelt säga hvad del kan
vara utaf med, men icke lala ett ord om hvartill medlen
skola användas; ty StatsUtsk. tillhör det alt till Ständerna,
inkomma med förslag huru dessa medel skola begagnas.
Jag tror liden vara inne att motsätta mig all indragning af
statsverkets lill banken utfärdade obligationer, emedan jag
tror att banken bör behålla sin fordran i obligationer, ehuru
dessa obligationer icke borde vara så stora utan förminskas
lill sin numerär, hvarigenom de blefvo mera användbara
för att trygga bankens credit. Sålunda tror jag mig
hafva besvarat den sista talaren. Det kommer sig deraf,
att denna fråga ligger icke mera inom BnncoUtskts gebit
utan inom StatsUtskts att derom inkomma med förslag, emedan
det är Statens skuld, som skall liqvideras af banken,
och hvartill StatsUtsk. skall uppgöra project, och när detta
inkommit, blir det tillfälle för Ständerna att motsätta sig
ett liqvidationssätt som detta, hvilket jag anser vara oriktigt;
ty banken måste hafva sådana papper i sin vård, som,
kunna realiseras eller pantsättas, ifall banken skulle behöfva
lån. Sådan var den grundsats, som vid realisationen följdes,
och vid den vill jag qvarblifva, emedan jag ej vill gifva
skäl eller auledn. till den tro, att bankens credit är på väg
alt äfventyras. Man liar sagt att bankens vinst lör sista;
året kunde begagnas: jag är så sträng i mina åsigter, att
jag påstår, att som bankens slutliga vinst icke blir känd,
förrän efter detta års slut då riksdagen kanske också är
slut; så anser jag alla beslut derom vid denna riksdag sorn
en anticipation på en blifvande vinst och således sorn en
återgång till det gamla falska systemet att anticipera på
baucovinsten. Börjar man bara att anticipera litet, så är
man inne på banan. Jag bryr mig ej 0111, vare sig att summan
är stor eller liten; nog af, principen är bruten. Det
är principens upprätthållande, som medför credit, och den
-
Den a September f. m.
na princip får ej brytas, vöre det än blott en enda tolfskilling
i fråga.
Frill. Boye, Ludv.: Discussionen omfattar alne frågor:
den ena öppnad af Hr von Hartmansdorff, den andra af
Hr Lefrdn. Jag kan icke förstå Hr von HarlmansdorfFs
framställning annorlunda, än att lian anmärkt att detta årets
vinst icke blifvit upptagen i calculen och i sammanhang
dermed begärt, att den måtte kunna användas af Ständerna;
lian har dock icke begärt att delta användande skulle vidtaga
förr, än vinsten blifvit salderad. Principens villkor äro
ju då uppfyllda, och jag kan icke begripa huru nine aktningsvärde
ledamöter, Hrr Lefren oell von Troil, kunnat säga,
alt någon princip blifvit bruten. Jag ber att få erinra
derom, alt om man antager att ingen disposition af den
framdeles salderade bancovinsten för delta år tillhör detta
riksmöte; hvad blir väl följden? Jo, att som man väl såsom
otvifvelaktigt kan antaga, att denna riksdag slutas förr, än
bankens bokslut för iBjo hinner upprättas, så kommer bancovinsten
för samma år att ligga acctimulerad i banken, och
statsverket beröfvas den fördel deraf, som skulle beredas,
om Sländerne beslutade att dispositionen vidtoge, sedan salderingen
vore gjord.
Hvad angår den andra frågan, som här blifvit inblandad,
nemi. huruvida BancoUtsk. är behörigt att yttra sig
nng:de användandet, så instämmer jag i det fallet med Hr
Lefren och tror att gränsen för BancoUlskrs 1111 a t. vore att
helt simpelt säga hvad banken, med afseende på dess bestånd,
kan Umbära, samt att det icke angår BancoUtsk. utan
StatsUtsk, att utlåta sig om medlens användande. Jag skulle
dock tro, att det användande, BancoUtsk. föreslår, skulle
leda till betänkliga följder. Alt säga sig inbetala summan,
men förbehålla sig att fä obligationerna betalda, är detsamma
som alt begära att få behålla penningarna. Jag skulle
tro det vara bättre att banken behöll obligationerna, och
att Sländerne beslutade huru bancovinsten skulle användas,
för alt åt rörelsen ålergifvas; tv annars befarar jag verkligen
en strypning. O111 privatbanker icke funnits, hvar hade
allmänna rörelsen slått med 7 millioner r:dr bancosediar,
accumulerade dels i banken, dels i Bäksg contoret ? Men böra
vi fortgå på samma sätt?
Gr. Horn, Claes Fredr.: Tvänne värde ledamöter
hafva lill rak nät BancoUtsk. som ett fel, att vid detta betänk:s
afgifvandc hafva bifogat en tanke om statsverkets skuld till
banken, anseende att denna fråga uteslutande borde tillhöra
StatsUtsk. I anledn. deraf får jag i lt. o. Ad:s minne återföra,
att en af dessa ledamöter sjelf från detta Stånd till
BancoUtsk. aflåtit en motion, innehållande, att BancoUtsk.
directe till Ständerna borde inkomma med yttrande, burti
mycket af bancovinsten torde böra a flå t as till statsverket.
Händelsen fogade alt innan denna motion ankom till Banco
-
Den 2 September f. m.
TJtsk., hade samma Utsk. gemensamt med StatsUtsk. detta
ämne till handläggning. Dä de sammansatta Utsktn för denna
fråga nöd vändigt barde gemensam t råda och afgöra, Banco Utsk.,
huruvida banken å sin sida ansåg sig behöfva någon del af
bancovinsten, och StatsUtsk. å sin sida, huru bancovinsteu
borde användas; hade det oek varit naturligt, att BancoUtsk.
på samma gång, samfäldt med StatsUtsk,, pröfvat och
ofgjort inom sig, huruvida statsverket borde återbetala til!
banken någon del af sin skuld, eller med andra ord, huruvida
en större eller mindre del af bankens fordringar bos
Riksg.cont. skulle afskrifvas. StatsUtsk. har — jag bör öppet
säga det — lunge väntat på, att, i följd af ett inom de
sammansatta Utsktn falladt beslut, erhålla communication
från BancoUtsk., om dess mening rörrde bancovinsten, hvarigenom
StatsUtsk. blef i tillfälle att behandla denna fråga i
hvad på StatsUtsk. ankomme; men BancoUtsk. har, emot
sitt, med StatsUtsk. gemensamt fattade, beslut, enskildt behandlat
densamma och således galt den motionärens önskningar
till mötes, som strängast klandrat BancoUtskts tillgörande
alt, under förbigående af StatsUtsk., enskildt hafva
communicernt sig med Ständerna. Jag vill af' detta förfarande
icke draga den slutsats, att BancoUtsk. obehörigt ingått
i pröfningen af den båga, som strängt blifvit klandrad,
nemi. huruvida banken kunde vara i behof af samma reservfond,
som innehålles i Riksg.conCs skuld till banken. Jag
tror att BancoUtsk. är behörigt att i första rummet derom
yttra sig, samt instämmer i den åsigt, att rätta tiden nu vore
inne för att ingå i denna pröfning, hvarigenom StatsUtsk.,
efter delfåendet af besluten, kunde få en ledning för sina
tillgöi •anden i saken. Det är på denna grund jag lifligen
skulle önska, att R. o. Ad. inginge i en allvarlig pröfning af
hela ilen fråga, som BancoUtsk. framställt; fästande jag ett
hufvudsak ligt afseende på de reservationer, som finnas betänk,
bifogade, synnerligen på Gr. Fröliehs, som innehåller grundsatser
och planer, som efter min öfvertygelse förtjena allvarligt
begrundande.
Hr Ribbing, Bengt: Emot de värda talare, som hafva
yttrat att BancoUtsk. icke må tillerkännas rättighet och
skyldighet att yttra sig i afseende på användandet af bancovinsten,
utan att endast tillkännagifva huru stor summan
är, som kan användas, måste jag anföra, att då bankens
ställning kan mycket bero af det olika användandet af bancovinsten,
så måtte det också vara BancoUtskts pligt att, i betraktande
häraf, yttra sig i ämnet. Då man erkänt att BancoUtsk.
först skulle handlägga denna fråga ensamt, tyckes
det också vara en gifven följd, att Utsk. måste yttra sig i
detta ämne. Man tyckes vara alltför ömtålig och nogräknad
med Utsk:n i allmänhet, om de skulle aldrig så litet
öfverskrida en strängt utstakad gräns för sina yttranden.
Jag tror icke detta vara rätt. Jag tror det vara bättre, om
de
lDen*i September f. m,
*7
de yttra sig något för mycket än något för litet. Jag anser
BancoUtsk. icke hafva här öfverskrida den stränga gränsen,
utan önskar, i händelse af återremiss, att BancoUtsk. icke
matte underlåta alt då ånyo yttra sig i afseende på hancovinslens
användande.
Mr Stuart, Carl Gust.: Man har skarpt klandrat
BancoUtsk., under påstående att Disk. öfverskrida gebitet
för dess verksamhet och ingått i pröfning huru den samlade
bancovinsten skulle användas. Jag kan icka medgifva befogenheten
af detta klander; och jag anhåller att, till besvarande
af den härom framställda anmärkn., få hänvisa till
samtliga Ståndens BancoUtsk. meddelade remisser å alla de
förslag, som vid denna riksdag blifvit väckta om bancovinstens
användande. Utsk. bar således just i dessa från Riks—
St:n erhållna remisser och förslag haft en grundlagsenlig anledning,
att, vida längre än hvad Utsk. nu gjort, sträcka
sitt yttrande angående dispositionen af den behållna bancovinsten.
Utsk. har likväl icke velat ingå i något utlåt, härom.
Utsk. har endast uppgifvit beloppet af den summa, som
enligt Utskts åsigt kan från banken aflemnas och användas
lill allmänna behof; men Utsk. har likväl icke trott sig
kunna underlåta att fästa uppmärksamheten på en motsedd
möjlighet af tillökning i bankens nuvar. lånerörelse, helst
flera omständigheter synas dertill föranleda.
De talare, som här klandrat den försigtighet, som BancoUtsk.
ådagalagt vid framställningen om afbetalning åStatens
skuld till banken och samma afbetalnings användande; desse
talare, säger jag, borde hafva varit närvar, vid BancoUtsk:s
sammanträden och hört de mångfalldiga anspråk, som
der framställts om utvidgning af bankens lånerörelse, och
om bankens skyldighet alt genom låne-understöd lätta och
befrämja alla möjliga grenar af inhemska industrien. Jag
tror att desse herrar då skolat finna en nöjaktig förklaringsgrund
till förslaget, att en viss disponibel summa måtte finnas
att tillgå för de äskade lånebiträdena. I annat fall torde,
under nuvar. förhållanden, anledn icke saknas till farhåga
för rubbning af de vid realisationens beslutande faststallda
grundsatser i afseende på bankens sedelntgifning; ty
jag betviflar högeligen, att dessa mångfalldiga låne-anspTåk
kunna särdeles hos de öfriga Stånden helt och hållet undertryckas.
Man har sagt, att BancoUtskts förslag skulle medföra
en strypning; detta kan jag likväl ej medgifva. Räntevinsten
ligger nu till största delen använd i Handels- och
Närings-disconten, samt är på detta sätt i låneväg utgången
i allmänna rörelsen. Om nu hela denna räntevinst kommer
att utbetalas från banken, i den mån ny räntevinst för berörde
lånerörelses underhållande inflyter, finnes följaktligen
icke någon tillgång uti den blifvande bancovinsten för att
>3 H. 3
18
Den a September f. m
fylla tle nu ifrågasatta nya eller ökade lånebehofven. För
öfrigt och i den händelse att Ständerne besluta, att den afbetalning,
hvarom BancoUtsk. nu väckt fråga, skall verkställas;
så måste det blifva BancoUlskrs skyldighet att tillse,
att dessa medel icke blifva ofruktbara, utan att de, på ett
för både banken och det allmänna fördelaktigt sätt, varda
använda. Ett ytterligare skäl för denna afbetalning kar
BancoUtsk. trott sig finna deruti, att dymedelst kommo statsverkets
obligationer till banken att minskas till ett återstående
capitalbelopp af jemn t 3 millioner r:dr. Härigenom
skulle åter, efter all sannolikhet, det blifva kättare att vinna
R. St:s bifall till en omskrifning af dessa obligationer, hvilken
omskrifning är oundvikligen påkallad, såvida dessa obligationer
skola vara af någon egentlig nytta för bancoverket.
Om StatsUtsk. skulle finna, att Statens tillgångar, under
tiden intill nästa riksdag, icke medgifva den i obligationerna
föreskrifna årliga afbetalning af i proc. utaf de
ras
primitiva capital-belopp eller 4-)400>000 r;dr, så är sådant
i sanning för banken af vida mindre vigt, än den omständigheten
att kunna fi obligationerna omskrifna på ett
sätt, ali de i behofvets stund kunna för underhållandet af
bankens förnämsta functioner begagnas.
Den grundsats, att en bank alllid bör äga ett förråd af
allmänna eller statspapper, för alt vid beli af användas, erkänner
jag visserligen, och det är just för att bereda tillämpning
åt denna grundsats, som jig väckt och skall, så vidt
jag förmår, söka understödja frågan om en förändrad form
af berörde i sitt nuvar. skick alldeles olämpliga statsobligationer.
Med Gr. Horn instämmer jag deruti, att då BancoUtsk.
ensamt ingått till Ständerna med yttrande i detta ämne,
har Utsk. i sjelfva verket afvikit från det beslut, som
Stats- och BancoUtskm vid gemensamt sammanträde fattat;
men att domina af den discussion jag nu bott, finner jag
att BancoUtsk. deruti handlat, om ock inconseqvent, dock
icke oklokt. Hr von Hartmansdorff har väckt fråga derom,
att äfven innevar. års bancovinst borde tagas i beräkning
såsom tillgång för nu förestående statsutgifter; men lika med
Hr Lefre'n, anser jag ett sådant praejudicat vara högst vådligt,
ty äfven om man skulle inskränka dispositionen så, att den
icke finge gå i verkställighet förrän det verkliga beloppet
af denna vinst vore i räkenskapen salderadt, så vore dock
den en gång etablerade principen för bankens rättighet att
emellan riksdagarna disponera ifrågavar. vinstmedel rubbad,
emedan med lika mycket skäl som man vid denna riksdag
skulle föreskrifva att i84o års räntevinst får användas, ehuru
dess belopp ännu icke är kändt, eller till banken ingått, med
samma skäl kunde man förordna att räntevinsten för i84i,
l84a, i843 o. s. v. skulle få begagnas till allmänna utgifter,
så snart den vore i räkenskaperna till beloppet bestämd.
Såsom ytterligare skäl till Utsk:s förslag i afseende å ifra
-
Dtn 2 September f. m.
*9
finvar. afbetalning, får jag slutligen nämna, att Riksg.cont.
för närvar, äger på sin räkning i banken innestående en
contant behållning af mer än 3 millioner r:dr, och ulf, derest
dessa medel icke i första rummet varda använda till bestridande
al Statens utbetalningar, utan skola fortfarande innestå
odisponerade, under det att den utlånade bancovinsten
indrages oell härtill begagnas, just den befarade s k. sedelstrypningen
måste ovillkorligen inträffa.
Någon anmärkn. har för öfrigt ej här blifvit gjord, som
icke redan hos Utsk. varit under öfvervägande, och jag kan
således t j annat än yrka propos. på bifall till Utskts utlåtande.
Hr Bråkenhjelm, Pehr Reinh.: Den siste talaren
bar anfört tvänne hufvudsakljga skäl för antagandet af Utskts
betänkande. Jag hörer till reservanterna och har stannat i
minoriteten i Utskottet. Den värde talaren har förfäktat
Utsk:s beslut, — vi äro således af olika tankar. De tvänne
argument han anfört, vill jag efter förmåga söka vederlägga;
jag är öfvertygad om, att de sakna grund. Det första består
deruti, att en afskrifning af 960,000 r:dr af Riksg.-  cont:s obligationer vore nyttig derföre, att dessa 960,000 r:dr
då skulle få användas i bankens lånerörelse, der brist nu
finnes. Jag får med anledn. deraf upplysa, att för några
dagar sedan utgjorde Handels- och Närings-discontens behållning
i cassan något öfver ^ million, som ligger der ofruktbar,
förutan möjligtvis en million, som samma discont
kunde draga till sig från bankens general-cassor i händelse
af behof. I banken ligga således rätt betydliga capitaler
ofruktbara, icke blott, som talaren nämnde, Riksg.cont:s
depositionsskuld, utan bankens egna medel ligga till betydliga
belopp i dess hvalf ofruktbara.
På åtskilliga titlar äro låne-creditiver, t ex. för allm.
disconten och för fastighetslån, men isynnerhet för den förstnämnda,
åtgångna, så alt lånesökande få i allm. disconten
vänta flera veckor på utbekommande af de lån de fått sig
beviljade. Detta bevisar, att de 8 millioner, som äro anslagna
till allm. disconten, äro i rörelsen utelöpande, och att
denna fond behöfver förstärkning, hvarom äfven inom BancoUtsk.
fråga flera gånger förekommit, — men huruledes denna
förstärkning skulle åstadkommas, är icke afgjordt, och
derom har fråga icke varit. Att förstärka den med medel
från Riksg.cont., som sjelft har medel liggande i banken ofruktbara,
synes föga ändamålsenligt. Långt bättre linner
jag det då varn, att banken upplånade medel emot 2 ä 3
proc. från vissa verk, t. ex. från Riksg.cont. och inslack deni
i sin lånerörelse, hvarigenom banken skulle vinna 2 å I proc.
Det andra skälet, som anfördes, var, att Riksgcont:s obligationer
skulle blifva lättare att omskrifva till mera tjenliga
belopp och derigenom blifva mera användbara: jag hem"
30
Den 2 September f. m.
»taller dervid, om det är lättare att omskrifva obligationer,
derföre att summan minskas med 960,000 r:dr. Visserligen
blir blanquelternes antal mindre, och ett mindre antal namnteckningar
kommer i fråga; men någon annan lättnad ser
jag icke af denna åtgärd; och kan man skrifva obligationer
på 3 millioner, så karr mart äfven sk l ifva dem på
3.960.000 r:dr.
Om, som den värde talaren sjelf erinrat, dessa obligationer
verkligen äro nödvändiga och användbara statspapper,
så är det andamålslöst att minska dem emot mindre bancosedlar,
hvarigenom de blefvo mindi e användbara på utländsk
botten i behofvels stund, såsom vid ett inträffande krig eiler
missvext. För min enskilda del är jag öfvertygad, att denna
minskning gått och går för långt med de 2 proc. afbetalning,
hvarigenom obligationerna äro förminskade från
4.400.000 till 3.g6o,ooo r:dr sedan sista riksdag. Jag skulle
önska, ätt de förblefvo vid sitt primitiva belopp, emedan
jag anser dessa obligationer, såvida de lyda på tjenliga summor,
vara mera användbara för banken på utrikes ort, än
bankens egna sedlar. För öfrigt har jag inom Utsk. tillhört
minoriteten äfven i fråga deiom, att BancoUtsk. borrie
genom prot.utdr. underrätta StatslJtsk. om detta sitt beslut.
Jag begärde votering derom i Utsk., men blef ofverl östad;
jag förenar mig med dem, som begärt återremiss, på den
grund att BancoUtsk. gjort orätt, då det föreslår Ständerna
att utvidga Riksg.contts obligationer och i stället behålla
dem i sin rörelse.
Frih. Cederström, Jacob: Jag kan icke, lika med
föreg :de talare, klandra BancoUtsk. derföre, att Utsk. yttrar
sig öfver användandet af bancovinsten. Del är ett förslag,
hvarpå R. o. Ad. samt de öfriga Stånden kunna göra det
afseende de finna lämpligt; men jag godkänner icke del gjorda
förslaget, utan instämmer i Hr Nordtnanckars betänk, vidfogade
reservation, att nemi. bancovinsten öfverlemna» till
disposition af statsverket utan fråga om numerären af Riksg.-  contts obligationer. Hvad åter frågan om 1840 och kommande
års blifvande bancovinsler beträffar, så följer det af
sig sjelft, att det är1 eli ämne, främmande för detta betänk.,
och alt frågan derom måste först upptagas, när bancoreglenrentet
förekommer, då Sländerne komma att fatta sitt beslut,
vare sig att denna vinst skall öka lånerörelsen eller
komma att ligga ofruktbar.
Jag anhåller om åter remiss af betänk, på det att BancoUtsk.
måtte utur sitt utlåt, utesluta all annan disposition af
bancovinsten, än att den öfverlemnas till statsverket med
■J:del årligen.
Frih. Stjernstedt, Theodor: Jag har endast be
gärt
ordet i anledn. af den fruktan för ett stryp-systeme,
som uttalat sig, och som skulle blifva följden, ifall detta
Den a September f. m.
»i
betänk, godkändes. Hr Stuart har redan upplyst och det
synes dessutom af betänk., att meningen icke varit alt åstadkomma
någon strypning genom Utsk:s tillstyrkande att
en summa af 960,000 r:dr skulle erläggas till Riksg.cont.
genom äterlemnande af dess obligationer, då denna summa
ur afsedd för en utvidgad lånerörelse. Att Utsk. varit beril
t tigad t att framställa detta förslag, synes mig vara en gifven
följd deraf, att då man äger lätt att sälga att en viss
summa kan afsättas lill statsverkets behof, må man äfven
kunna säga af hvilka för handen varande tillgångar den må
tagas. För öfrigt, då så många reservationer åtfölja sjelfva
betänk., och så många anmärkntr deremot nu blifvit gjorda,
betviflar jag ingalunda, att betänk, blir återremitteradt, då
Utsk. blir bäst i tillfälle att besvara desamma.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Då delta BancoUtskrs be
tänk.
sysselsätter sig med bancovinslens bestämmande och
dess disposition, så hade jag väntat att Utsk. något sysselsatt
sig med den motion jag väckt, och som äfven remitterades
till BancoUtsk. rör:de denna disposition. Jag finnér
likväl ej spår härtill och föreställer mig alltså, att såvida
inin motion skall behandlas af det Utsk., dit den blifvit
remitterad, vore en återremiss af della betänk, behöflig,
endast för den orsakens skull. Jag har föreslagit att af
bancovinsten skulle 1 million reserveras, för att i låneväg
användas, och att deraf inflytande räntemedel kunde disponeras
till förbättrande af transportmedlen inom fäderneslandet,
såsom vägars och canalers anläggning. Jag klandrar
likväl icke alt Utsk. sjelft ingått i disposition af dessa medel;
men jag kan icke ingå på det förslag Utsk. uppgifvit,
all förminska statsverkets skuld i annan ordning än hittills
blifvit bestämdt, åtminstone icke förr, än jag från StatsUlsk.
inhemta! behofvet och sålunda sett alt man har större
tillgångar än Staten skäligen bör använda.
Jag tror, alt man, utan att utsätta sig för de faror som
man fruktat rörrde dispositionen af innevnr. års möjligen
blifvande bancovinst, kan taga densamma i beräkning, så
nemi. att den icke disponeras förr, och icke i annan händelse,
än att en sådan vinst uppstår. Det kommer icke i
fråga, när en samlad summa linnes af 3 millioner r:dr att
genast disponera beloppet af detta årets möjligen blifvande
vinst; den kan icke komma i fråga alt disponeras på ett,
två eller tre år. Om den blott villkorligen disponeras nu,
nemi. till det belopp som kommer att visa sig af bokslutet,
så träder man icke banken för nära och gifvet' icke anledn.
till de farhågor man förespeglat.
Jag åberopar i öfrigt de sakrika reservationer, som finnas
betänk, bifogade emot Utsk:s förslag att consolidera banken
genom sedelstockens minskning, hvilken händelse skall
inträffa, ifall Utskts förslag att afkorta så betydligt på stats
-
21
D c n i S e p t e rn b e r f. m.
verkets skuld, blir antaget. Att ingå i närmare öfverläggning
rörtde dispositionen af denna vinst nu, synes mig vara
att träda i förväg de öfverläggningar och förslag, som man
har skäl att vänta sig från StatsUtsk. och jag afhåiler mig
derföre derifrån; likväl vill jag hemställa tili Utsk, om icke,
enär ett så stort belopp som 3 millioner kommer att disponeras,
hvaraf blott en ringa del kommer att första året utgå,
det vore skäl att i låneväg, genom handels-disconten,
mot nedsatt ränta göra den öfriga delen användbar i rörelsen,
nyttig och fruktbärande för banken. Då banken äger
3 millioner och deraf icke mer än en kommer att utbetalas,
så äro ju 2 millioner qvar; hvarföre ej utlåna dem mot låg
ränta, hvarigenom sedelstocken komtne att ökas till sitt fordna
belopp? Jag nämner detta, äfven med afseende på den
motion jag gjort; måhända kunde härigenom medel anskaffas
för det ändamål jag afsett. Jag instämmer i begäran
om återremiss.
Gr. Frölich: Jag borde måhända icke vidare yttra
mig, för att ej förlänga discussionen och draga ut på tiden
för återremissens ankomst till BancoUtsk.; men det egna
förhållande, att jag der fungerar som ord för. tills vidare,
gör, att det är för mig lämpligare att här yttra mina tankar
än i Utsk. Jag begagnar således, med R. o. Ad:s tillåtelse,
tillfället alt något närmare utveckla hvad som egentligen
utgör skiljaktigheterna af de förslag, hvarom man talar.
Representanten för Utsk:s beslut, sådant det af majoriteten
är fattadt, nemi. Hr Stuart, har haft tillfälle alt
yttra och motivera sina åsigter; en annan värd ledamot inom
Utsk., som icke nu är här tillstädes, Hr Nordenanckar,
har i en reservation yttrat sig, och denna reservation har
Frih. Cederström fästat sig vid, såsom den han önskade
skulle egentligen vidhållas, och dernäst finna herrarne en
reservation, äfven betänk, bifogad, af mig nfgifven. Skiljaktigheten
meningarna emelian är egentligen icke så stor i
hufvudsaken, eller hvilken summa som af bancovinsten kommer
att till statsverket öfverlemnas. Deruti skilja sig de 3
meningarna föga. Till och med äro Hrr Stuarts och Nordenanckars
tankar så till vida öfverensstämmande, som de båda
inskränkt sig till en fördelning af den nu reserverade summan
3,31 i,216 r:dr 4* sk. 5 r:st. beräknad för blifvande 5
år till nästa riksdag och anordnande af Jj:del för hvarje kommande
år. Skilnaden dem emellan består endast deruti, att
Hr Stuait eller BancoUtskts majoritet tillstyrker alt första
och en del af andra årets återbetalning skall ske genom öfverlemnande
af dödade reverser, hvilket Hr Nordenanckar
åter icke önskar. Min mening har i afseende till siffran afsett
ungefär samma utbetalningar årligen som Hr Nordenanckar,
dock så att första årets disponibla summa komme att
gå till circa 800,000 r:dr, således något mer än den årliga
D e n a September f. m.
bancovinsten per medium under fem år, hvilken utgjort
circa 620,000 r:dr årligen. För de återstående åren circa
5oo,ooo r:dr.
Hvad som tillhör min åsigt såsom alldeles eget, ur, att
jag funnit det tillfälle vara inne då Ständerne borde, likasom
j83o, fastän lyckligtvis under andra förhållanden, bestämma
bankens och med detsamma Riksg eootts financiella
ställning ; — jag har icke kunnat inskränka mig till en så
enkel sak, som att blott med 5 dela 3,21 1,216 r:dr 4> sk.
5 rest., utan jag har velat se hvad inflytande delta skulle
hafva på hela Sveriges finance-systeme. Hen sorn anser att
formen eller något annat föremål, hvilket som helst, hör föranleda
inskränkning i bedömmandet, den som icke frågar
elter att agera efter plan, utan som lemnar derhän örn någon
plan linnes eller icke, — han må göra som han behagar;
jag, som ledamot af BancoUtsk., har ansett min pligt
vara att se huru långt denna fråga kunde hafva inflytande
på andra, som dermed hafva gemenskap. Blir nu den egentliga
tonen i alla remisser att blott dela den förut uppgifna
bancovinsten med sitfran 5, så äro vi i sanning lätt från
fiägan; men då komma ånyo dessa frågor före, och då beror
det på om ide'erna sammanhållas, så att det slutligen
blir ett godt resultat. Detta kan jag ej förutse; likväl torde
R. o. Ad. erinra sig, att denna fråga är af natur att den
i 3:ne månader hvilat. Hen var i början ganska vidsträckt
och föranledde till sammanträden mellan Banco- och StatsUtskm
samt hade fått nära nog en definitiv behandling i alla
detaljer; men när dessa skulle sammanföras till ett helt,
ville de begge Utsktn skiljas åt, likväl med föreskrift att
BancoUtsk. skulle bestämma beloppet af den bancovinst, som
kunde af Ständerna disponeras och villkoren derför. Nu är
frågan örn huru man vill uppfatta dessa villkor: derom hafva
skiljaktigheter uppstått inom Utsk., och jag måste vitsorda
Hr Stuarls yttrande, nit meningarne inom Utsk. divergerat
åt så många håll, och alt åsiglerna varit så delade,
att man väl kan saga att BancoUtsk icke är för närvar,
det rätta finance-utsk.; men jag hemställer om det blir mera
ett finance-utsk. derföre alt vi så parlielt behandla frågan.
Emedlertid, då man sagt att man ej behöfde befara
någon strypning, derföre att man betalade med reverser,
torde jag få nämna att bankens sedelstock i denna stund är
förminskad med nära nog en million, efter hvad sisla redogörelsen
utvisar. Sedan jag sagt detta, har jag ingenting
vidare i hufvudsaken att tillägga.
Hr Bråkenhjelm: Med afseende på hufvudsaken i
Uisk:s förslag, uraktlät jag i mitt förra yttrande att fästa
uppmärksamheten derpå, att delta förslag har för afsigt att
göra allt användande af bancovinsten i och för allmänna
ändamål intill nästk. riksdag omöjligt, såvida händelsen skul
-
»i
Den a September f. oi
-
le göra att denna riksdag inträffade inom två år, då liela
bancovinsten lomme dels att ligga i bankens hvalf, dels att
stå i bankens räkenskaper utan att komma hvarken statsverket
eller det allmänna till godo, samt Sliinderne hafva
händerna bundna hvad dess användande beträffar. Olikheten
mellan Ulsk:s förslag och reservationerna som detsamma
åtfölja, är således mycket större än den Gr. Frölich trott
sig finna; dessutom ligger en olikhet mellan Utsk:s mening,
reservationerna och Gr. Frölichs förslag i sjelfva väsendet
af detta sistnämnda, som jag anser ganska märklig och vållar
att jag hesitcrar att antaga detsamma, nemi. att inblanda
bankens affärer med statsverkets alltför nära, för att
dervid behörigen kunna afse bankens säkerhet. Vi veta
något hvar från fordna tider, alt en sådan sammanblandning
har bered t högst olyckliga följder: och ehuruväl jag
icke för närvar, ser någon fara å färde, befarar jag likväl
att Grefvens förslag, om det antogs, skulle i framliden kunna
leda derhän. Hvad sjelfva den s. k. strypningen beträffar,
sä torde det för hvar och en, som icke läst sista half
årets
öfversigt af bankens ställning, böra tillkännagifvas, att
depositions-skulden är, om jag rätt minnes, nära 8 millioner.
Ett eller annat 100,000 tal eller en eller annan million, liggande
i bankens hvalf, undandragna allmänna rörelsen,
skulle betyda föga; men då der ligga flera millioner, nära
8 millioner i depositions-skulder, då betyder en million till
ganska mycket; och då i bankens hvalf, som jag förut nämnt,
ligga betydliga summor eller -f af hela rörelsecapitalet, så
frågar jag, 0111 denna -Jgdel får vara orörd, huruvida icke
detta kan kallas en strypning.
Hr Stuart: Hr Bråkenhjelm har framställt några anmärknrr
vid mitt förra yttrande, hvilka jag anhåller alt få
besvara. Den värde talaren har anfört, alt det vore lika
lätt att få statsobligationerna omskrifna under deras närvar,
capilalbelopp, som i händelse detta belopp nedsattes. R. o.
Ad. tolde ilock erinra sig, hurusom, vid sista riksdag, flera
svårigheter mötte inom de öfriga Stånden för att erhålla en
sådan omskrifning, som då ifrågasattes; och med erfarenhet
deraf anser jag ganska sannolikt, alt denna omskrifning icke
heller vid denna riksdag blir verkställd, under annat villkor,
än att capitalbeloppet af obligationerna i och med detsamma
varder ansenligt förminskndt. Hr Bråkenhjelm har vidare
yttrat, att, i anseende lill fördelaktigheten af sådana
papper för en bank, den hittills stadgade afbetalningen derå
borde helt och hållet upphöra: nien skola obligationerna
bibehålla sin nuvar. form och ordalydelse, så måste denna
afbetalning i öfverensstämmelse dermed fortfara, derest icke
dessa obligationer skola förlora all credit och blifva i alla
hänseenden onndvändbara för banken. Vidare har Hr Bråken
-
Den a September f. m.
kenlijelra fästat uppmärksamheten derpå, att bankens alla
disponibla tillgångar icke äro i låtieväg använda: detta ar
sanni, och det måste alltid inträffa, alt en bank, som rör
sig i så betydlig scala, som den Svenska, måste hafva en
del af sina tillgångar för tillfället obegagnad, emedan lånebehofven
alltid äro och måste vara periodiskt omvexlande.
Den strypning, som man öfverklaga!-, härleder sig icke från
bankens rörelse; orsaken dertill måste sökas i andra omständigheter,
och deribland förnämligast i de betydliga summor,
som nu, vida mer än förr, äro för allmänna verks räkningar
i banken insatta och såmedelst undandragna allmänna
rörelsen. Man har sagt, att rörelsecapitalet blifvit ininskadt
med nära en million r:dr. En sådan minskning förklaras
också ensamt af det i banken nu innestående belopp af statsbidragen.
Jag har i min hand uppgifter å vexelbankens ställning
den i Juli i8’>5 och den i Juli 1840; deraf visar sig att de
för enskilda personers och åtskilliga verks räkning i banken
deponerade medel, vid slutet af första halfåret i835, utgjorde
4>°32,000 r:dr, och vid slutet af innevar. års första hälft,
7,o3?.,ooo r:dr. Således hafva genom ökad behållning å bankens
depositions-räkningar 3 millioner r:dr blifvit under
dessa 5 år dragna ur rörelsen. Dertill är dock banken fullkomligt
oskyldig, enär det icke lärer kunna förbjudas enskilda
personer eller de allmänna verken att der insätta sina
penningar. Det lärer i allt fall blifva föremål för kommande
öfverläggning, att, derest Utsk:s förslag skulle gå igenom,
bestämma huru de medel, som banken får behålla,
skola på det mest ändamålsenliga och nyttiga sätt begagnas;
och det tolde icke vara svårt att finna utvägar, hvarigenom
man för framtiden kan undvika att dessa penningar blifva
ofruktbara, och hvarigenom deremot äfven en ökad bancovinst
kan åstadkommas. — Jag får öppet förklara, att, efter
mitt omdöme, och såvida icke R. .St:s beslut framkalla
ett sådant förhållande, det ingalunda skall blifva en följd af
de ifrågavar. afbetalningarna, att rörelsecapitalet skall minskas;
tvertom tror jag, att derigenom en ökning skall beredas,
då man, i anseende till uppskjuten utbetalning af vinstmedlen
från banken, blifver nödsakad att för åren 1840,
1841 och 1842 till extra-statsutgifter använda de rörelsen
undandragna medel, som nu för statsver kets och Riksg.contts
räkning äro i banken innestående.
Hvad Gr. Frölichs förslag beträffar, så väckte det hos
mig, likasom hos nästan alla Utskts öfriga ledamöter stora
betänkligheter, härledande sig från den sammanblandning
emellan staten och hanken, som mäste blifva en oundviklig
följd af detta förslag, och hvaraf åter slutliga resultatet
skulle blifva en ny realisation och en ny villervalla i allmänna
penuingerörelsen. Jag nödgas derföre afstyrka bei3
H. 4
Den i September f. m.
rörde förslag, ehuru jag erkänner c!e flera goda och användbara
ideer, som deruti linnas, och hvilka, som jag hoppas,
framdeles icke komma att lemnäs ur sigte, ulan varda tillämpade
på ett sätt, hvarigenom de farhågor, man nu hyser
mot förslaget, kunde hufvudsakligen undanrödjas. Hr
Lagerhjelm har, så vidt jag förmått rätt uppfatta hans yttrande,
klandrat Utsk. för alt hafva underlåtit att upptaga
åtskilliga motioner rör:de bancovinstens användande: detta
klander är just en motsats mot det, som Utsk. fått från
andra håll emottaga, och det synes sålunda som skulle Utsk.
gått en icke förkastlig medelväg.
Hvad detta årets vinst beträffar, så torde det vara så
mycket mera orätt att nu disponera densamma för statsutgifter,
som, efter hvad allmänt kändt är, ovanligt stora tillgångar,
den förutan, finnas. Jag tror att man ej bör, jemte
disponerandet af dessa tillgångar, nu äfven begagna bankens
blifvande vinst och såmedelst, på ett alltför egennyttigt sätt,
betaga kommande Ständer erforderliga medel att då användas
till enahanda föremål, helst man måste kunna taga för
afgjordt, att stora behof äfven vid nästa riksdag skola finnas
att fylla.
Jag fortfar i min anhållan om propos. på bifall till betänkandet.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller att i sammandrag
få mot flere värde talares yttranden framställa den mening,
hvarmed jag började, särdeles som jag för henne funnit
understöd af flera värda talare. Min framställning åsyftade
att åt Riksg cont. bereda tillgången af den vinst banken
gjort, och som för densamma icke vore behöflig. Jag
ansåg v:ne hinder för begagnandet af bancovinsten vara af
Utsk. i dess förslag lagda. Det ena dymedelst att 960,000
r:dr skulle undandragas allm. rörelsen, och det andra derigenom,
alt man icke inberäkna t 18/(0 års bancovinst bland
till gångarna för allm. arbeten eller företag. Då Riksg.cont.
icke behöfver något understöd, utan dess villkor äro ganska
goda, så kan med betalningen af 960,000 r:dr på dess skuld
lill banken icke annat vinnas, än att betaga Riket det gagn,
som det skulle hafva af dessa medels utbetalning för nya
företag, m. e. o. att hindra dess förkofran. Det är derföre
jag bestridt förslaget. Man säger å andra sidan att detta
capital skall i banken begagnas till utlåning, hvarigenom man
skall få penningarna ut i rörelsen. Men först är det ovisst
på hvad villkor denna utlåning beviljas; och dernäst har
utlåning alltid den svårigheten, alt om banken sedermera
skulle vilja för något behof ur rörelsen draga de lån hon
meddelat, så vore det svårt för låntagarne att umbära medlen.
Bättre synes mig följaktligen om banken, hvad lånerörelsen
beträffade, begagnade den utväg jag tillförene ifrågaställa
att upplåna medel å ena sidan och utlåna dem på
Den 2 September f. m.
27
den andra. De, som kunna undvara capitaler, större eller
mindre, finge da tillfälle att förränta dem i bankens rörelse,
och de lånsökande kunde alltid påräkna en i det närmaste
lika tillgång på medel till fyllande af deras behof.
Ilvad angår den summa af 660,000 r:dr, som troligen
kommer att tillfalla banken såsom vinst för innevar. år, så
kan den visserligen disponeras på sätt Frih. Cederström föreslagit,
nemi. alt rörtde densamma allm. föreskrifter upptagas
i banco-reghtet; men derigenom äro medlen också
undandragna beräkningen af de tillgångar StatsUtsk. kan anvisa
för allm. behof. Om man åter antoge att denna del af
bancovinsten skulle begagnas på det sista året af de fern,
som förflyta intill nästa riksdag; så blefve följden, att man.
det året först finge icke blott 660,000 r:dr af deni, sorn redan
äro besparade och i bokslut upptagna, utan man finge
äfven 660,000 r:dr lill för år 1840, d. v. s. 1,320,ono r:dr
på ett år, hvilket måhända vore för mycket, 0111 BancoUtsk.
liar ratt deruti alt bancovinsten bör någorlunda lika fördelas
på hvarje år, för att icke på en gång göra för stor rubbning
i lörelse-capitalet. Hr Stuarts anmärka, all enskilde
personers behållningar i banken stiga lill n millioner, och
att det således icke beror af Ständerna att förminska den i
banken liggande summan, vill jag så till vida bestrida, som
den värde ledamoten väl vet, alt dessa 7 millioner, utgöras
af behållningar från alim. verk och inrätto.T samt bolag, lika
väl sorn af enskilde personers egendom. O111 Hr Stuart behagar
uppgifva huru mycket sorn tillhör de allm. verken
och bolagen, så torde man finna, alt de enskilde personernes
behållningar i banken icke uppgå till särdeles stora
summor.
Samme ledamot liar fruktat, att man skulle gå för nära
in på bankens tillgångar, eller rättare sngdt, på de för Ständerna
tillgängliga medel, då de sammankomma nästa riksdag,
ifall man begagnade sig äfven af 1840 års bancovinst. Men.
i det fallet behöfver man ej hysa någon farhåga, ty arn man
blott beräknar bancovinsten för åren 1841 — 1 ö45, så skall
för de åren, efter 660,000 r:dr årligen, uppkomma samma
belopp af 3,3oo,ooo, som nu finnes för åren i835—1819.
Hr Stuarts- mening att Riksg.emilis obligationer boide
ställas på mindre valörer för att kunna blifva mera användbara,
bestrider jag allde les icke. Men den omständigheten
torde böra blifva, föremål för ett särskildt utlåt, från BancoUtsk.
, hvaröfver B. o. Ad. må framdeles besluta,
Hr Ribbing, Alvid: Det heter, att betänk, är
BaneoUtskts; men det börjas: ’’Stats- och BancoUtsktn baf■”va
vid sammanträde den i4 nästl. Juli etc.’’ De hafva
nemi. fattat det beslut, alt BancoUtsk. skulle först yttra sig
ensamt, huru mycket som BancoUtsk. hade i vinst att lemna
till statsverket. Det är alltså ett verkligt beslut, icke alle*1
aS
D c n 2 September f. m.
nast af BancoUtsk., sorn influtit i detta BancoUtsk:s betänk.,
utan äfven af Stats- i förening med BancoUtsk. Är betänk,
således till en del af de förenade Utsk:n, så borde också
återremissen blifva dit. För min del skalle jag tro, att i
denna fråga det varit lika oriktigt att skilja Banco- oell
StatsUtsktn från hvarandra, sorn i allmänhet, i fråga 0111
cassa-conto, alt skilja debet och credit, såvida nemi., på sätt
flere ledamöter andragil, det mycket ankommer på huru
ilian vill använda medlen och utlemna desamma. Det ankommer
och inverkar på hvad tillgångar man äger, om utgiften
sker till låns eller till andra ändamål; i förra fallet
har man medlen ejvar; men använder man dem till bestämda
utgifter, så äro de försvunna. Att nu i hvarje detaljfråga,
som förekommit ang:de statsutgifter, tillerkänna BancoTJlsk.
ensamt den sakkunskap, som anslagsfrågors behandling
i deras helhet kan medföra, och endast StatsUtsk. förskaffar,
är, efter min tanke, ett fullkomligt misstag. Man
skulle visserligen, på sätt Hr Stuart yttrat, finna Gr. FröJiclis
reservation åsyfta en sammanblandning af banken med
statsverket, om nemi. här vore fråga om bankens grundfond ;
men frågan är ju blott 0111 den behållna räntevinsten på
capital-öfverskottct; och då måtte det icke röra banken eller
dess säkerhet, så mycket mindre som samme ledamot och
pluraliteten i Utsk. förklarat, att icke någon tillökning i
bankens fond vore behöflig; och således har det, som skulle
leda lill farhåga, blifvit undanröjdt. Jag måste beklaga att
begynnelsen så illa slutat, att, ehuru begge Utsk:n börjat
sitt arbete, de sedermera åtskiljts; och derifrån härleder sig
den oformligheten, att reservationerna afhandla hufvudsak
och sjelfva betänk, bisak. De särskilda delarna af detta lilla
obetydliga betänk, hafva redan lill granskning blifvit upptagna:
för min del tillhör jag dem, som tro, att obligationerna
böra förblifva liggande der de äro, till dess de conto
nteras.
På de skäl jag anfört, anhåller jag om ålerremiss, och
att BancoUtsk. må sätta sig i beröring med StatsUtsk., för
att fullständigt och i plan, på sätt reservationerna utstaka,
behandla denna fråga.
Gr. Frölich: Den siste värde talaren har verkligen
fört discussionen på en väg, hvarpå den från början bort
föras, nemi. huruvida denna fråga är af beskaffenhet, att,
sedan den blifvit af BancoUtsk. utredd, böra vidare af de
sammansatta Utsk:n behandlas eller icke, d. v. s. om återremiss
skall ske lill BancoUtsk. eller till Banco- och StatsIJtskm.
Det formella anser jag dock vara underordnadt sak.
Emedlertid och medan jag har ordet, får jag besvara Hr
Stuarls anmärkn. vid mitt förslag, att detsamma skulle kunna
förorsaka en sammanblandning mellan banken och Riksg.-  cont. eller statsverket. Jag tror detta vara ett skäl, som
man kan nyttja när man vill, emedan det är af en så afl
-
Den a September f, m.
29
män natur, att dervid kan fästas hvilket begrepp man behagar.
Da man fuller ett sådant omdöme, synes mig alt man äfven bort
suga hvaruti en sådan sammanblandning, nb. en obehörig sammanblandning,
kommeatt bestå; det har icke skett, men jag tror
mig kunna gissa lill utvecklingen. Jag har i Hrr bancofullmäktiges
yttrande, som jag tager mig friheten relevera, hört ettprof
på huru man ser sådana saker. Det finnes i deras yttrande
till BancoUtsk. det förklarande, att Hrr bancofullmäktige
för sin del afstyrka all tillökning i grundfonden, emedan det
skulle kunna hända, att om Ständerne den ena riksdagen
togo sig före att öka grundfonden, så kunde de en annan
gång äfven minska den. Jag hemställer hvad vigt man kan
Jemna åt ett dylikt skäl, och hvad innefattar det annat än
detsamma, som alt säga, att Ständerne 5ro i ett sådant omyndighetstillstånd,
att de ej kunna jugera om sina angelägenheter
och intressen, all banken bör aktas som ett noli
me tangere, samt att man ej får se till om något är alt förbättra,
ty derigenom skulle man möjligen försämra? Sådana
monstruösa argumenter lemnar jag i sitt värde. I anledn.
af IJr von Hartmansdorffs yttrande att frågan om obligationernas
omskrifning ålåge det BancoUtsk. att yttra sig öfver,
får jag upplysa, att motion derom redan är väckt och remitterad
till SlatsUtsk, och att således förstnämnda Utsk.
ej lärer komma att behandla samma fråga, såvida icke Statsoch
I5ancoUtsk:n sammanträda, hvilket till någon del torde
böia äga rum, till trots af det beslut BancoUtsk. sagt sig
hafva fattat att vilja gå direete till Ständerna.
Frih. Sprengtporten, Jac. Wilh.: För att sätta
K. o. Ad. i tillfälle alt bedomina, om det må anses tjenlig!
för att påskynda riksdagsärendenas gång att ånyo till Statsoch
BancoUtskm återlemna frågan till hvad belopp bankens
vinst skall användas, får jag upplysa, att hela frågan om
extra-statsregler:n blifvit liandlagd af utgiftsafdelntn inom
SlatsUtsk., och att till grund för denna handläggning hufvudsakligen
delta BancoUtskts förslag legat. Skulle nu ett
nytt sammanträde, Stats- oell BancoUtskm emellan, äga rum,
så vore måliända allt det vidsträckta arbetet utan nylla och
utan ändamål, och jag förutser deraf en obegränsad utsträckning
af riksdagen, och derföre anhåller jag att B. o. Ad.
icke måtte instämma i den åsigten, att del ämne, som i förevar.
betänk, förekommer, måtte ånyo blifva föremål för
dessa båda Ulsk:s liandläggning.
Hr Bråkenhjelm: I anledn. af den siste talarens
yttrande, tager jag mig friheten förklara mitt förra anförande
så, att jag icke nu påstår, att någon preliminär-fråga bör
återremitteras till de sammansatta Utsk:n. Jag har endast
velat säga, att jag i BancoUtsk. ämnar vidhålla det gemensamt
med StatsUtsk. fattade beslutet att genom prot.utdr.
underrätta SlatsUtsk. om buncovinslens belopp och ingå till
3o
Den a September f. m.
Ständerna med nytt betänkande. Jag anser för min de! olämpligt,
att återtemisseu afgår till de sammansatta Utsktn.
R. o. Ad. torde erinra sig, att dessa sammansatta Utsk. bestå
af inalles 72 personer och voro i verksamhet flera timmar
innan de knöde stanna i det beslut att BancoUtsk. borde
ensamt uppgifva beloppet af bancovinsten.
Hr Ribbing, Arvid: I anledn. af Frih. Sprengtporten
yttrande tager jag mig friheten fästa uppmärksamheten
derpå, alt en återremiss åtminstone af en viss del af
detta betänk, till de förenade Stats- och BancoUtskm ingalunda
bör hindra fortgången af arbetet med extra-statsreglertn.
Denna extra-statsreglering är, som jag förmodar, baserad
på den del af detta betänk., som bestämmer bancovinsten
lill 3 millioner r:dr; således är den summan redan
gifven, och om extra-statsregler:n derpå är byggd, så behöfver
ingen rubbning komma i fråga, hvaremot de öfriga
frågor, som betänk, innehåller, torde böra till de förenade
Utsktn återgå för att vinna en mera utsträckt och omfattande
behandling.
Gr. Horn: Sedan den siste värde talaren förenat sig
med Gr. Frölich i .önskan alt ifrågavar. betänk, måtte till de
sammansatta Stats- och BancoUlsk;n återremitteras, tager jag
mig friheten, i likhet med Frih. Sprengtporten, för R. o.
Ad. framställa den olägenhet, som af en sådan åtgärd blefve
följden. För det första tror jag, att den gjorda framställningen
saknar all form, emedan ett betänk, svårligen
kan återgå lill annat Utsk. än hvarifrån det utgått. Alt
för öfrigt de förenade Stats- och BancoUtskm icke haft gemensamt
bestyr med detta betank., derom vittnar rubriken,
och måhända har den brist i form, som BancoUtsk. iakttagit)
numera kommit riksd.ärendena till fromma. Då Utsk.
fått anledn. att enskildt för sig bearbeta frågan om extrastatsreglerrn,
och då den i det närmaste är färdig hos Utsk.,
så skulle jag tro, att någon vidare sammanblandning af dessa
Utsk. mera leder till förfång än nytta för riksd.göromålen.
Det blir ändock StatsUtsk:s ensak hädanefter, sedan BancoUtsk.
skiljt sig derifrån, att tillse i hvilka frågor StatsUtsk.
nödgas hafva sammanträde med BancoUtsk., men då
kommer sådant alt ske till följe af detta sednare Utskrs åtgärdei-)
såvida de icke helt och hållet skulle af Ständerna
ogillas. Blifver det StatsUtsk:s rättighet att på egen hand arbeta,
så tror jag att derigenom vinnes ett hastigare afgörande
af saken, och att dessa fiågor kunna gå i bredd med hvarandra,
nemi. extra-statsreglertn och medlen för samma reglering.
Den ena frågan kommer StatsUtsk., den andra
BancoUtsk. alt afhandla.
Hr Hjerta, Lars: Om jag ej orätt fattat Hr Rib
bings
sista yttrande, så skulle det gå derpå ut, att R. o. Ad.
Den a September f. m.
3i
skulle bifalla betänk. i dess första punkt, men återremittera
den del deraf, som angår användandet af bancovinsten för
de 5 kommande åren intill nästa riksdag. Jag tror att ett
binder i grundlagen ligger deremot, att ett betänk, skulle
kunna till en del bifallas och till en annan del återremitteras,
då det första gången föredrages; utan föreslår jag derföre,
att den värde ledamoten måtte förvandla sitt yrkande
i sednare nfseendet lill en ny motion, som kunde särskildt
remitteras.
I sjelfva saken bafra redan så många yttranden blifvit
afgifna, att jag ej vill förlänga discussionen, utan anhåller
blott att få förena mig i den begäran Frih. Sprengtporten
gjort, på grund af de upplysningar han lemnal, och hem tar
dertill särskild anledn. från den erfarenhet, att man länge
stridt för att äodtligen komma till den punkt, att statsverkets
och bancoverkets räkenskaper skulle blifva åtskiljda från
hvarandra. Jag tror att man så mycket som möjligt bör
iakttaga alla former, som härtill kunna bidraga. Det kan
synas mera rigoristiskt i förevar, fall; men der Ständerne
äro allena maktägande och således endast ett moraliskt hinder
kan existera mot ett ögonblickligt rubbande af föregående
beslut, så bör man vara så mycket mera öm om dessa
former och skydda en sådan Rikets skatt, som banken utgör.
Gr. Frölich: Jag har blott några ord att säga, och
får först tillkännagifva, att jag i mitt förra yttrande icke
ovillkorligt tillstyrkt återremiss till de sammansatta Utsk:n,
emedan jag blott varit angelägen att denna fråga skit lie komma
under discussion. Jag finnér af de skäl, som blifvit anförda,
att återremiss icke bör ske till de sammansatta Utskm
gemensamt af hufvudfrågan, men jag anhåller att StatsUtsk.
genom prot.utdr. måtte underrätta BancoUtsk. om
förhållandet med frågan om obligationernas omskrifning, så
att BancoUtsk. äfven må få tillfälle yttra sig i den delen.
BancoUtslus betänk. N:o 6:j återremitterades.
Ånyo föredrogs LagUtskts den 11 sisth Augusti på bordet
lagda betänk. N:o 104, i anledn. af väckta motioner om
upphäfvande eller ändring af K. förordningen den 24 Aug.
i8i3, emot fylleri och dryckenskap.
Frih. Cederström, Thure: För min del hade jag
trott att omarbetning utaf 1813 års författn., ang:de fylleri
och dryckenskap, icke varit af behofvet påkallad. Jag skulle
tro alt LagUtsk. bäst förfarit, om Utsk. inskränkt sig till
att, på sätt en af motionärerna föreslagit, endast föreslå ändring
uti i 1 §:n, som säger, att förbrytelser mot denna författning;
utöfvade på landet, skola anmälas hos Konungens
Béf:h:de, som äger dem upptaga och pröfva: men sedan
LagUtsk. företagit sig att omarbeta författningen i sin hel
-
Den 2 September f. m.
ket, och dervid följt samma Asigter, sorn varit gällande uli
gamla författningen, endast med den skilnad att Utsk. tillstyrkt
lindrigare straff för tredje och fjerde resan sådan förseelse;
så vill jag icke yrka afslag ä betänk., utan tillåter
in ig en anmärka, deremot, som torde höra föranleda återremiss.
Nar Utsk. föreslagit upphäfvande af förordningen
af den 2.4 Ang. 1813, så har Utsk. icke i och med detsamma
föreslagit upphäfvande af K. brefvet den 29 April 1820,
hvilket gör hufvudsaklig.! ändringar uti i8r3års författning.
Det synes så mycket mera besynnerligt, alt detta K. bref
kunnat undgå LagUtskts uppmärksamhet, som detsamma
finnes intaget uti i83o års författnings-sainling; men när nu
icke nämnda K. bref blifvit lill upphäfvande föreslaget, så
måste det qvarstå till efterlefnad. Jag vill då fästa Ståndets
uppmärksamhet derpå, i hvilka omständigheter en domare
skall komma, som måste tillämpa 2:ne mot hvarandra stridande
författningar. För det första innehåller det K. brefvet,
huru den skall straffas, som 4:^e> 5:te eller 6:te resan
förgår sig i delta hänseende. Derom linnes ingenting nämndt
uti förevar, lagförslag. För det andra heter det uti det K.
brefvet: att den som kominer drucken inför Konungens
]3ef;h:de, någon domstol etc., skall fällas till dubbla böter;
men då uppstår den frågan, huruvida domaren i sådant fall,
och derest det är 2:dra, 3:dje eller 4;öe resan fylleri, hvarför
den tilltalade skall fällas, antingen skall tillämpa ifråga
var. lag, då dubbla bötesbeloppet kommer att utgöra 6
r:dr 32 sk., eller om det K. brefvet skall tillämpas, i hvilken
händelse böterna blifva större. Jag anhåller om återlemiss
af betänkandet.
Frih. Leijonhufvud, Abrah.: Då Hr Frih. o.
Landtm, ännu icke tillkännagifvit sin mening i afseende på
sättet för målets föredragning, hemställer jag, 0111 det må
vara mig tillåtet att omedelbart ingå i discussion öfver betänk.
, och om jag deröfver må yttra mig i dess helhet,
eller om betänk, skall paragrafvis afgöras. Det är blott
denna grannlagenhet jag ansett mig böra iakttaga, innan jag
tillåter mig något yttrande i ämnet.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att, då den fråga, som
innefattas i LagUtskrs betänk. N:o 104, vore första gången
under R. o. Ad:s pröfning och således icke kunde förändras,
utan måste i sin helhet antagas, förkastas eller återremitteras,
han för sin del trodde, att någon tid vunnes, om discussionen
finge, på sätt Frih. Cederström redan iakttagit,
omfatta frågan i sin helhet, utan att målet paragrafvis föredroges.
På det sältet hade R. o. Ad. ock vid de flesta tillfällen
till v ägagå 11, då frågor första gången förevarit; och
hemställde Hr Landtm., om Ståndet ansåg alt äfven med
detta betänk, borde så förhållas.
Ropades ja. Frih.
Den 2 September f. m.
33
Frih. Leijonhufvud: Jag delar icke Frih. Cederström*
åsigt, såvidt den innefattar ett ogillande deraf att Utsk. afgifvit
förslag till en ny författning. Jag tror det vara väl
i lagstiftning att, såvidt ske kan, glömma bort det gamla,
när en ny författning Utfärdas, samt anföra allt hvad socn
gäller uti ett sammandraget helt. Efter mitt förmenande,
har Utsk. lemnat åsido de bestämmelser, som igenfinnas uti
gamla författningar, då Utsk. gifvit oss ett nytt förslag, mot
hvilket jag derföre nödgas göra några anmärkntr. Den philantropi,
sorn ifrar för mildare lagstiftning, under förhoppning
att folkbildningen och den moraliska förbättringen kunna
beredas annorlunda än genom hårda straffbestämmelser,
mäste glädja sig ät det försök, som LngUtsk. gjort att åstadkomma
en så beskaffad förmildring. För mig enskildt är
det äfven angenämt att uti detta förslag igenfinna några af
de ideer, som jag tillförene uttalat och som hvila på helt
och hållet nya principer i afseende på lagstiftning för det
s. k. fylleri- och dryckenskaps-hrottet. Det tillhör egentligen
den sednare tidetts förhållanden att en särskild lag för
fylleri och dryckenskap varit af noden. Under föregtde tider
fästade man ej särdeles afseende dervid; fylleri ansågs
då icke för något brott, och i allmänhet var lasten mindre
bekant än nu Jag finner derföre icke underligt, att en lagstiftning
komniit emellan, för att hejda ett ondt, som visat
sig i tilltagande. Något hinder möter således icke alt öfvergå
till ett annat systeme, såvida det godkännes af rättsförhållanden,
förnuftet och erfarenheten. Min mening har varit
att, såvidt ske kunnat, ställa på sidan om lagstiftningen
all peeuniär ansvarighet; men dertill fordras en helt annan
sockennämttds-förvaltning och andra förhållanden, än som
ttu finnas, och jag vill derföre icke ifra för ett absolut afskaffände
af peetiniära och cörporella bestraffningar.
Utskottet säger sig vara af den mening att böterne för
fylleri böra, hvarje gång åtal sker, endast utgöra det belopp,
söm nu för första resan är stadgadt, att påföljden af ej mindre
correctionsarbete än den med ärelöshet jemförliga förlusten
af medborgerligt förtroende måtte borttagas, och att
den felande i Stället, när han ej af lie undergångna bestraffningar
för fylleri i allmänna lefvernet låter sig rätta, utan
fjerde gången eller oftare gör sig lill samma brott saker,
skall anses föl fallen att Under förmyndarevård ställas, om
sådant af vederbör, äskas. Detta är en så betydlig förbättring,
att jag anser ganska mycket derigenom vara vunnet.
Det är icke behöflig! att utveckla de rättsgrunder, hvarföre
man ansett fy 1 ler i las te tt vara hemfallen under allm. lagstiftning.
Derom kan mycket sägas, men jag skall icke besvära
dermed. Jag anhåller blott att få göra några anmärknrr vid
följande §§. Den i §:n stadgar 3 r:dr 16 sk. böter för
hvarje resa fylleri-förseelse. Jag hade trott, att en varnings
i3
H. 5
34
Den a September f. ni.
grad kunnat finnas sålunda, att på första resan icke föfjt b a-*
tesansvar; men det har icke kunnat ske, derföre att vi sakna
en myndighet, som kan utöfva en slags fadersmakt och
varna för dryckenskapslasten, i §:n stadgar vidare: ”Döm”mes
någon 4 gånger eller oftare till ansvar för fylleri, vare,
”om han är myndig, dessutom under förmyndare ställd, då
"påstående derom göres." Detta förslag anser jag vara ganska
nyttigt och ändamålsenligt; men i och med detsamma
lagen belägger detta brott med så hardt straff, som alt vara
omyndig förklarad, blir bötesansvaret i jemförelse dermed
en obetydlighet, hvilket derföre bör försvinna. För 5:te resan
fylleri-förseelse anser jag den tilltalade böra hafva förverkat
rättigheten att kallas till ett allmänt mer eller mindre
vigtigt medborgerligt förtroende. I vår lagstiftning är
redan antaget, att den som blir förklarad omyndig, icke får
begagnas till vissa befattningar. Dock anser jag att rättigheten
till ett på så sätt förverkadt medborgerligt förtroende
bör anses ålerförvärfvad i och med detsamma omyndighetstillståndet
upphör.
a:dra mom. uti i §:n stadgar förhöjdt ansvar för den
som befinnes öfverlastad inför Konungens Bef:h:de eller någon
domstol eller vid de uti mom. Uppräknade allm, sammankomster.
För min del anser jag ansvaret för dessa händelser
icke böra förhöjas, utan att det bör förblifva vid 3
r:dr 16 sk. böter, dels derföre, att om ansvaret förhöjes,
skall det blifva svårare att få personer att inställa sig vid
sådana sammankomster, der deras närvaro erfordras, emedan
de skola frukta att blottställa sig för en förseelse, som
kan ådraga dem så höga böter, och dels emedan frestelsen
till omåttlig förtäring af brännvin och starka drycker vid
dylika sammankomster är större än uti enski Idta lifvet, särdeles
förmedelst de mångfalldiga s. k. smyghandteringar, som vid
sådana tillfällen finnas och svårligen lära kunna förekommas.
3:dje mom. i i §:n bör stå qvar, men deraf följer också,
att om uppenbara kyrkoplikten i allmänhet kommer att
försvinna, så måste den äfven här upphöra. Jag har redan
antydt den mening, att jag är särdeles mild i lagstiftning mot
fylleriförseelser; men uppå andra sidan, att ändamålet torde
anses bäst vinnas genom hårda straff, har jag trott att man
bör gå en medelväg. Jag har den öfvertygelsen, att det icke
är del hårda straffet, som afskräcker för fylleri-förseelsen,
oci) att ändamålet förfelas, om man icke på annan väg kan
söka befrämja det. Jag har trott, att correctivet ligger i
uppfostran, i folkbildningen, som skall utvecklas genom
municipal-styielse och genom den läran, att menniskan betraktas
med mera grannlagenhet, och alt lion icke skjutes
bort derföre att hon är felaktig, i öfverensstämmelse härmed
är det äfven min öfvertygelse, att straffbestämmelser,
ehuru af mildare art, böra gå i bredd med nykterhetsifvern,
oell att bemödandet att förleda till fylleri bör straffas svå
-
Den a September f. ra.
35
rare än sjelfva fylleribrottet; ty att vilja förleda någon till
fylleri, anser jag så skamligt och så förnedrande, att det
ingalunda kan vara adoeqvat att med lika straff belägga den
som blir full och den sorn är vållande dertill; och jag föreslår
derföre att böterna uti 4 morn. af i §:n må blifva i3
r:dr 16 sk., i stället för 3 r:dr 16 sk., som Utsk. föreslagit.
Sista mom. af r §:n stadgar: ”Öfvermage, som af starra
drycker öfverlasta!- sig, agas af föräldrar eller husbonde
”i närvaro af krono-, stads- eller polisbetjent; men den som
”till öfverflödig förtäring en sådan förleder, bote 6 r:dr 32
”sk.” Den som förleder en öfvermage till omåttlig förtäring
af starka drycker, så att han blir öfverlastad, anser jag böra
straffas dubbelt så hardt som den hvilken på så sätt förleder
en annan, och följaktligen föreslår jag att böterna i detta
mom. må blifva 26 r:dr 32 sk.; men deremot får jag afstyrka
allt ansvar för en öfvermage, sorn af sådan anledn.
råkat alt fela mot författningen. Det händer sällan att en
öfvermage öfverlastar sig; och sker det någon gång, så corrigeras
han icke genom en sådan offentlig aga, som Utsk.
föreslagit, hvilken blott motarbetar ändamålet med hans uppfostran.
Genom en sådan aga skall han anse sig hafva undergått
ett vanärande straff, sorn skall lägga hinder i vägen
för hans moraliska utveckling, icke mindre än för hans
framtida fortkomst. Det bör aldrig kunna åläggas en fader
att aga sin son; föräldravården bör icke kunna öfverflytta»
till offentligheten. Jag har alltid vågat motarbeta en sådan
grundsats, emedan jag finnér den omoralisk, och emedan
jag icke finner det rättsenligt att någon tvångsmakt skall
kunna ålägga mig alt aga min son i närvaro af en kronoeller
polisbetjent.
5 §:n innehåller föreskrifter, huru förhållas skall när
någon finnes öfverlastad på allm. näringsställen. För min
del skulle jag tro, att 5 och 6 §§:ne icke bort ställas tillsammans
med fyllerilagen, emedan de äga närmare sammanhang
med författningen ang:de brännvinsminutering; men
om de skola qvarstå, så får jag göra den anmärknin, att jag
anser det stadgade ansvaret för litet. Icke heller bör det,
på sätt 5 §:n tillåter, bero på värdshusvärdens skön, huruvida
en person, som öfver liöfvan förtär starka drycker, är
så öfverlastad, att han icke utan våda för sig och andra kan
lemnäs utan vård och biträde; utan så snart någon finnes
öfverlastad och drucken, bör det vara värdshusvärdens åliggande
att lemna den druckne personen all den tillsyn och
skötsel, som för dylikt tillstånd vanligen erfordras, och det
vid ansvar, i händelse af uraktlåtenhet häraf, till belopp af
böter från och med 10 tili och med 20 r:dr efter omständigheterna;
börandes dessa böter fördubblas, derest den
druckne redan varit öfverlastad, då had inträdde på näringsstället,
men sådant oansedt erhållit ytterligare förtäring
af starka drycker, till den grad, att han blifvit fullkomligen
36
Den 2 September f. m.
rusig; och skulle någon under sådan omständighet ljuta döden,
fordrar jag, att värdshusvärden, som på nämnda sätt
deilill medverkat, skall straffas med half mansbot.
Uti 6 Jin förbjudes vid 6 r:dr 32 sk, bot och förlust
af all rätt till betalning på varan allt ut borgande af starka
drycker, ej mindre åt omyndiga studerande under deras vistande
vid academier, gymnasier och skolor utan föräldrars,
förmyndares eller lärares vetskap och vilja, än åt tjenstefolk,
gesäller och lärgossar samt gemenskapen af krigsmakten,
ulan vederbör- husbönders, mästares eller befälhafvares
lof. Såsom jag redan nämnt, anser jag denna § innefatta ett
reglementarisk t stadgande, sorn bör jntagas i författningen
pm brännvinsbränning; men om den kommer att stå qvar
»iti denpa lagen, anser jag mig böra erinra, att ingen makt
kan hindra en sjelfständig person att på credit emottaga
starka drycker, och till cathegprien af sjelfsländiga personer
hänför jag tjenstefolk och gesäller. Jag skulle derföre
trp att författningen i detta fall kunde inskränka sig till de!
Stadgande, att, vid äfventyr som här förutsattes, 1 öi bjuda
utborgande af starka drycker till någon, som står under
spckennämnd, eller sorn icke är myndig.
Vid io Jin, sorn handlar om domstolen, vid hvilken
fylleribrott skall åtalas, anser jag böra tilläggas den uti t t
Jin 2 mom. af 1813 års förordning medgifna tillåtelsen alf
skriftligen få erkänna förseelsen. I sammanhang härmed bör
ett stadgande införas, som förbjuder domaren att i fylleiiroål
ålägga värjemålsed. I allmänhet är det visserligen antagligt
att värjemålsed ej bör komma i fråga i sådana mål;
men då jag äfven sett exempel på motsatsen, så torde det
icke vara olämpligt att en bestämd föreskrift härom äger
rum. i3 Jin förmår att förordningen skall en gång om året
från predjkstplarna kungöras. Jag anser den böra äfven uppläsas
på lista rättegångsdagen af hvarje häradsting samt uppspikas
på tingsdÖrren.
Dessa anmärknir äro afvikande från det systeme Utsk.
följt; men de hvila likväl på samma grundsats, nemi- atf
göra författningen mildare och tillämpligare. De torde derföre
förtjena uppmärksamhet; och i händelse det äfven skulle
vara R. o. Adis öfvertygelse, så tillstyrker jag återremiss
så mycket hellre, som redan af en talare är begärd
Hr
von Röök, Gustafi Det är egentligen i anledn.
af Frih. Cederströms, Thure, anförande jag nu uppträder,
och får försäkra honom Pcb H. R. o. Ad., att LagUtsk. ingalunda
har förbisett K. brefvet den 29 Mars 1825, sorn till
sitt innehåll är intaget i de i anledn. deraf förändrade
uti K. förordnln den 24 Augusti i8i3 emot fylleri och
dryckenskap, och således ej heller behöfde af Utsk. åberopas
samt följer af sig sjelf, att detta K. bref skulle genom
Utskis förslag till en ny redaction af K. förordningen till
Den rx Sept e m I) c f f. ni.
?'7
all vellian upphöra. Jag beklagar, att LagUtskls motiver
ej blifvit inför H. Ståndet upplasta, och är öfvertygad, att,
0111 R. o. Ad. derom gifvit sig lid taga kännedom, Ulskts
betänk, vunnit Ståndets bifall.
Hr Frih. o. Landtm, tillkännagaf, alt plenum koni*
me att fortsättas på eftermiddagen kl. 6.
Frih. Cederström, Anders: Af Frih. Leijonhufvud
är jag hufvudsakligen förekommen; likväl är det åtskilligt,
hvaruti jag icke instämmer med honom. Den af Frih. Cederström,
Thure, gjorda anmai kn:n rör:de i8a5 års K. bref
har Hr von Röök vederlagt och visat att samma bref, såsom
görande en ändring i, eller tillägg till i8i3 års för*
.ordning, upphör att vara gällande i samma stund nämnda
förordning blifvit upphäfven. Att ej de stränga stadgandena
VI t i j 813 års förordning motsvarat ändamålet, synes deraf,
att dryckenskapen sedan nämnda år ingalunda förminskats.
Fyllerilasten är ett moraliskt ondt, som ingalunda låter härn*
(lia sig genom criminella lagbud. Denna last kan icke egent*
ligen anses såsom ett brott emot samhället, annorlunda än
dels ur den synpunkten, att den till helsan förstör och i
ekonomiskt hänseende ruinerar de samhällsmedlemmar, som
Utöfva den, samt dels i det hänseende, alt drinkaren utj
sitt medvetslösa tillstånd icke kan bestämma siria handlingar
iiiera än daren, och följaktligen är för samhället farlig. Då
drinkaren efter lagen straffas för de brott eller förseelser
lian hegar under sitt rusjga tillstånd, så kunde visserligen
deruti ligga ett tillräckligt correctiv mot dryckenskapen, ifall
lian ville låta rätta sig, emedan fruktan alt under ruset be*
gå något brott, hvarför han kunde blifva straffad, borde
afhålla honom från att öfverlasta sig; men högst sällan lå*
ter drinkaren fruktan för stralf afskräcka sig från dryckenskap,
och derföre är det min öfvertygelse, att man genom
de stränga straffen uti 1813 års författning snarare motyer*
kat än befordrat ändamålet. I denna författning bestämmes,
om jag rätt minnes, för första resan fylleri 3 r:dr 16 sk,
böter; för andia resan 6 r:dr 3a sk.; för tredje resan i3
r:dr 16 sk., samt för fjerde resan likaledes i3 r:dr 16 sk.
och förlust af rättighet att deltaga i val eller väljas till
sådana förrättningar, som innefatta medborgerligt förtroende.
Utsk, har i stället för alla dessa straffbestämmelser
endast tillstyrkt 3 r:dr 16 sk. böter för hvarje gång
någon öfyerbevises alt hafva varit drucken, utan afseende
på huru ofta han för sådan förseelse blifvit tilltalad och
piik lfa Id. Mot detta fJtsk:s förslag liar jag reserverat mig,
emedan jag ansett den, som 3:ne gånger pliklat för dryc*
kenskap och 4;de resan beträdes med sådan förseelse, höra
betraktas såsom pförbätterlig, hvarföre jag velat, att deq
som sålunda 4-de gången pliktfälles bör vara beröfvad medborgerligt
förtroende, hvilket är så mycket nödigare, son?
38
Den 2 September f. m.
lian, enl. Utsk:s förslag, ej ovillkorligen skall sältas under
förmyndare, utan endast i händelse af påstående, och således
till skada för sig och samhället kan fortfara att såsom
fullmyndig innehafva så viii förmynderskap som andra medborgerliga
förtroenden, hvilket ej torde vara nyttigt eller
råd ligt, enär man kan förutse, att han ytterligare skall Öfverlasta
sig och i sådant tillstånd förorsaka krångel och villervalla,
om ej värre, vid de förrättningar, uti hvilka han
på grund af medborgerligt förtroende kunde komma att deltaga.
Af denna anledn. instämmer jag uti anhållan om återremiss
af betänkandet,
Hr von Rosen, Georg: Uti 6 §:n stadgas 6 r:dr 3a
sk. bot samt förlust af all rätt till betalning för varan,forn
någon utborgar starka drycker åt omyndiga studerande under
deras vistande vid academier, gymnasier oell skolor,
utan att föräldrar, förmyndare eller lärare äga kännedom
derom och medgifva det; äfvensom för sådant utborgande
åt tjenstefolk, gesäller och lärgossar samt gemenskapen af
krigsmakten, utan vederbör, husbönders, mästares eller befälhafvares
lof. Härvid skulle jag vilja hafva det tillägg,
att påföljden skulle blifva enahanda för starka dryckers utborgande
åt personer, sorn för 4;de resan fylleri blifvit förklarade
omyndige, emedan jag anser dem böra vara lika
mycket skyddade mot frestelsen, som tjenstehjon och andra
omyndige personer, särdeles som den, hvilken för fylleri
blifvit ställd under förmyndare, ägde så mycket större väckelse
att söka på credit förskaffa sig starka drycker, som
lian, i egenskap af omyndig, slapp att betala desamma.
Det är således genom att bestraffa krögaren, som utborgar
starka drycker åt en sådan omyndig person, som man skall
förekomma ytterligare itererad förseelse, och jag skulle tro
alt näringsidkare böra vidkännas ökad bestraffning för itererad
förbrytelse i detta fall. Utsk. har uti 5 §:n förklarat, att
det på vederbörts bepröfvande efter omständigheterna må ankomma,
huruvida värd af sin näringsrättighet må förklaras förlustig,
derest han i öfrigt gjort sig till ansvar skyldig för sådan
förseelse, som nämnda §. omförmäler. Samma påföljd anser
jag böra följa på iteration af den uti 6 §:n nämnda förbrytelsen.
Jag gillar Utsk:s tillstyrkande uti io §:n, att förbrytelser
af denna art icke böra åtalas inför Konungens Bef:h:de
såsom endast föranledande till omväg; ty när åklagare till
Konungens 13ef:h:de inlägger memorial, hvaruti person tilltalas
för flera brott, så åberopar han ofta vittnen, hvilka
skola höras vid häradsrätten i orten, der de finnas; men då
vittnen yttrat sig om hans brottslighet, och målets utredning
sålunda egentligen sker vid häradsrätten, så måtte väl
domaren lika väl kunna tillämpa lagen sorn Konungens Befh:de.
På grund af hvad jag sålunda anfört, anhåller äfven
jag om återremiss af betänkandet.
1) c n i S c jp t e m l> c r f. m.
39
tJr Ribbing, Arvid: Uti stadgandet alt den som beIrädes
med 4:<^e resan fylleri skall stii 1 las under förmyndarevärd
erfordras det förtydligande, huruvida, hädanefter som
hittills, domstolarne skola äga alt ställa den under förmyndare,
som 3:ne eller färre gånger gjort sig saker till ansvar
för fylleri. Sådant är visserligen icke förbjudet i denna §.,
men den kunde möjligtvis tydas så, att endast med 4;de resan
fylleriförbrytelse vore förenad rättighet för vederbör, att
få den saltfällde ställd under förmyndarevård. Härpå anser
jag mig böra fästa Utsk:s uppmärksamhet och tillstyrker för
min del, alt förhållandet i detta hänseende måtte blifva
hädanefter såsom det hittills varit. Äfven skulle jag tro,
att den varningsgrad, som Frih. Leijonhufvud åsyftat, skulle
i det närmaste kunna ernås genom iakttagande af hvad
vid åtskilliga domstolar prakticerats, nemi. genom alt höra
församlingen, innan beslut fattas om en för itererad fylleriförseelse
dömd persons ställande under förmynderskap, ty
genom att sålunda höra församlingen vinner frågan en slags
offentlighet eller märkvärdighet, som ingalunda kan vara
särdeles behaglig för den felande; hvadan ock ett sådant
församlingens hörande innefattar ett slags varning, som mera
direct ustadkommes, derigenom att domstolens ordför. vid
sådana tillfällen ställer några förmanande ord till den felande,
i händelse församlingen tillstyrker att han för den gången
icke bör ställas under annans förmyndarevård. Vidare
skulle jag tro att skyldigheten alt i den händelse, som nu
förutsattes, stå under förmyndare, icke bör bero derpå, att
påstående derom göres, emedan det då kunde handa, att
den mera förmögne och ansedde, som är tillräckligen gynnad,
derigenom att han medelst höler, hvilka för honom
äro af ingen betydelse, kan få umgälla sin förseelse, än ytterligare
gynnades derigenom, att kanhända ingen vågade
göra påstående mot en sådan mera betydande och maktägande,
ehuru lika lastfull supare.
Frih. Leijonhufvud liar fästat uppmärksamhet på den
§., som bestämmer huru den skall straffas, hvilken förleder
en annan alt öfverlasta sig; och har Hr Frihtn, som ansett
den af Utsk. antagna straffbestämmelse för ringa, föreslagit,
att ansvaret måtte blifva t3 r:dr 16 sk. böter. I grundsatsen
kunde jag visserligen dela samma åsigt, att ett strängare
ansvar erfordras; roen då det hittills kanske ofta varit ansedt
för en heder att truga sina gäster att dricka, och på
så sätt vara god värd, hvarigenom mången kunnat förledas
att förtära så mycket att han blifvit drucken: så skulle jag
tro, att det vore en för häftig öfvergång, om ansvaret i
detta hänseende bestämdes till så höga böter, och då vore
det fara värdi, att detta lagstadgande aldrig tillämpades,
och att böterna aldrig utginge, emedan man ansåg dem
orimliga, ovan att betrakta saken från den mera allvarsamma
sidan. Deremot måste jag instämma uti den af Frih.
4°
Den 2 September f. m.
Leijonhufvud gjorda anmärknm, att det icke bör vara någon
faders eller husbondes åliggande att ställa sig till efterlefnad
hvad en krono- eller polisbetjent kan linna för godt
att, efter föregången lagioring och ifieddeladt utslag, föreskrifva
i afseende på aga för barn eller tjenstehjon. Den
varde talaren har så väl utvecklat skälet för sin åsigt, att
jag endast behöfver förena mig med honom. För min del
anser jag penningestraffet för den omyndige icke vara olämpligt,
emedan det egentligen drabbade fadren eller förmyndaren,
som derigenom påminnes om hvad i uppfostran kata
brista. Det stadgande, alt den som i förrättande af K. Rl:s
Och Kronans tjenst är drucken skall böta dubbelt emot det
som i i §:n i mom. är utsatt, finner jag ganska riktigt*
Sker det tredje gången , heter det j bör han från tjensten
afsätta*\ hvarföre icke ändra gången? Uti 5 §:n har äfven
en talare yrkat högre ansvar. Jag tror, att man icke bör
stadga alltför stränga straffbestämmelser; ty i samma män,
sora straffet är lindrigt, kaO man hoppas att det skall blifva
Verksteldt. För Öfrigt anser jag, lika med Hr von Röök ,
att alla föreglde författningar angtde fyllerilasten äro uppliäfnä
genom denna, derest den blir antagen. Man har
nämnt något om ny ktei hetsvännernas bemödanden att utrota
Och förekomma dryckenskapen. De slå i fullkomlig harmoni
med den lagstiftning, som är Cn öfvergång från straff
till bibringande af öfvertygelse om det rätta och sanna*
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: Ämnet som utgör
föremål för öfverläggning, nemi. huru den i så många hänseenden
menliga och förderfliga fyllerilasten lämpligast och
säkrast skall kunna utrotas, är visserligen af ganska stor
vigt. Man måste dock erkänna, att denna last under de
sednasle i5 åren i allmänhet betydligen aftagit, och att man
nu sällan ser bättre mein tuskor blottställa sig för det förakt,
hvaraf densamma åtföljdes, och här i Stockholm har det
kommit ända derhän att icke en gång vaktmästare vilja låta
se sig druckne. Men äfven i landsorterna har den aftagit*
jag erinrar mig, då jag för 26 å 28 år sedan började resa
emellan Skåne och Stockholm, huruledes uti en viss provins
jag ofta var blottställd, icke blott för gräl, utan äfven för
handgripliga äfventyr af öfverlastade och okynniga menniskor.
Nu deremot kan man med trygghet färdas genom
samma provins, likasom öfverallt annorstädes, utan att nästan
se någon rusig, knappt om Söndagarna eller vid marknader;
och då denna förändring för sig gått under tillvaron
af våra hårda och orimliga författningar mot fyllerilasten,
bevisar sådant blott, alt Cn tilltagande moralisk utveckling
trotsat sjelfva dessa författningar. Hvad nu sjelfva författningen
beträffar, så anser jag såsom en orimlighet att belägga
fylleri med böter, emedan straffet mindre drabbar suparen
-
Pen 2 September f. m.
4t
ren än lians hustru och barn, hvilka få umgälla mannens
och fadrens förbrytelse, så länge den skall med penningar
försonas. För min del tror jag, att man bör söka verka på
drinkarens moraliska känsla; och att man sålunda bör låta
kyrkorådet eller sockennämnder, derest sådana blifva organiserade,
varna honom de tvänne första gångerna, och att,
derest han tredje gången förser sig, en sådan förbrytare bör,
på sätt jag vid föregtde riksdagar föreslagit och LagUtsk.
nu tillstyrkt, ställas under förmyndarevård. Vid Utskls tillstyrkande
i detta fall har jag dock en anmärkn. att göra,
Utsk. vill nemi. icke lossa honom från förniynderskapet förrän
det räckt tvänne år, och han sjelf begär befrielse derifrån,
sedan han emedlertid sitt lefverne bättrat. För att
vinna ändamålet, skulle han således vara nödsakad att bevisa
det han lefvat nyktert under dessa tvänne år, och det är
alltför ovanligt, att någon skall tvingas bevisa sin oskuld.
För min del tror jag, att en sådan person bör dömmas under
förmynderskap på viss tid, t. ex. i eller 2.’ne år, och att
han efter den bestämda tidens utgång må varda ifrån förmyndareinseendet
befriad, derest han under tiden icke blifvit
om nytt fylleri öfverbevisa
2.:dra mom. af i §:n stadgar: 'Om någon inför Konungens
13ef:h:de eller någon domstol, vid allm. sammankomster,
’’läsförhör, stämmor, auctioner, marknader, skjutningar eller
■”skallgångar, finnes af starka drycker öfverlastad, fälles han
”till dubbla böter, emot hvad här ofvan blifvit utstakadt.”
Detta anser jag till följd af samma princip orimligt och dessutom
öfverflödigt. y:de §:n bestämmer nemi. huru förhållas
skall med en person, som på väg eller gata träffas af starka
drycker öfverlastad, eller om han i sådant tillstånd befinner
sig på värdshus, näringsställen, krogar eller andra allm. ställen.
Att visa ut honom från ett sådant ställe, eller att stänga
in honom till dess han återvunnit sina sinnens bruk, anser
jag vara tillräckligt och det lämpligaste sättet att straffa
honom.
Uti ?.:a morn. af 2:a §:n heter det: ”Är någon annan
”vid förrättande af K. M:s och Kronans tjenst drucken,
”bote dubbelt mot det, som i i §:n i inom utsatt är. Skir
”det tredje gången, blifve han ock, efter omständigheterna,
’’på vissa år eller för alltid från tjensten afsatt.” Första
gången kunde han bestraffas dermed, att han utaf sin chef
erhöll en varning. Hjelpte icke det, så kunde han suspenderas
på viss tid. För öfrigt finnér jag ganska billigt, att
den får plikta, som förleder andra att supa, samt att näringsidkare,
som låta gästerna supa mera än de tåla, icke blott
böra ansvara derför, utan äfven vara skyldige att vårda dea
öfverlastade.
Frih. Cederström, Thure: Jag matte hafva uttryckt
i3 H. 6
4a
Den a September f. m.
mig otydligt, då en väld ledamot kunnat tro, att jag talat
för hårda straffbestämmelser. Det har icke varit min mening,
utan får jag förklara, att jag i allo gillar de mildare
straffbestämmelser för fylleribrott, som detta betänk, innehåller,
derföre att straff icke böra vara öfverdrifna utan
noga lämpade efter brottens natur. Jag tror äfven, att jag
alltid yttrat mig för mildare strafflagar, såsom t. ex. i fråga
om qvalificerade dödsstraff, om spö och risslitning, om den
uppenbara kyrkoplikten m. m.; men jag framställde en anmärkn.
, som jag ansåg böra föranleda en återremiss, den
nemi. att Utskts betänk, icke innehöll upphäfvande af 1825
års K bref, så att domaren kunde lemna sitt tvifvelsmål,
huruvida han blott skulle följa den nu föreslagna författningen,
i händelse den blefve antagen, eller tillämpa det K.
brefvet, hvilket innehåller föreskrifter, som stå i strid med
samma författning. Min mening har icke blifvit rubbad af
den s. k. vederläggning, som 2:ne LagUtskts ledamöter samt
Hr Ribbing försökt. Jag kan nemi. icke finna, att en af K.
M. utfärdad författning, som innehåller ändringar uti en förut
ulgifven författning, blir upphäfven derigenom att R.
St. föreslå upphäfvande af den först utfärdade författningen.
Jag känner icke annat sätt, än det som 87 §:n Reg F:n föreskrifver
för stadgande af civil—lag; och det må vara ledamöterna
af LagUtsk. samt den värda ledamoten af detta
Stånd, som deruti instämt, förbehållet, alt tro det man, under
förslaget att upphäfva en författning, tyst subsumerat
ett förslag att upphäfva en annan. Jag tror att den, som
nitälskar för sakens framgång, måste göra anmärkntr, på det
förslaget må framkomma i fullständigt skick, emedan det i
annat fall icke lärer kunna vinna K. M:s sanction, enär Högsta
Domstolen förmodligen icke skulle underlåta att i underd.
fästa K. M:s uppmärksamhet på det af mig nu an
märkta
förhållande, derest an!edn:n dertill qvarstod, och
hvaraf följden blefve den att förslaget komme att förfalla.
Jag förnyar min anhållan om återremiss, och begär att äfven
detta yttrande måtte få åtfölja densamma.
Hr Cederschjöld, Robert Theophron: Till beredande
af nödig tydlighet uli författningen hemställer jag, att så
val 181 3 års förordning som alla sedermera utkomna författningar
röride fylleri och dryckenskap måtte förklaras hafva upphört
i och genom den nu föreslagna författningen i ämnet,
hvilket är så mycket nödvändigare, som, jemte det af den
sista värda talaren omnämnda, äfven ett annat K. bref finnes
af 1837, som egentligen handlar om straff för iteration
af dryckenskapsförseelser. Med en föreg:de talare instämmer
jag deruti, att penningeböter icke utgöra ett lämpligt
straff för fyllerilasten; men då vi icke äga socken-nämnder,
och då vi ej veta om vi erhålla dem, ännu
mindre med livad verksamhet de kunde verka till ändamålet:
så anser jag någon annan utväg för närvar, icke kun
-
Den 2 September f. m.
4J
na vidtagas, än att lindra penninge-ansvaret, ocli anhåller
derföre, att fylleri-förseelse icke må beläggas med högre ansvar
än de vanliga böterna, nemi. 3 r:dr 16 sk.; afven då
förseelsen itereras. Jag förenar mig med LagUtsk. i den
åsigt, att det för 4-de resan stadgade ansvar af förlust af medborgerligt
föitroende icke bör finnas, hvarken för 4;de resan
eller för ytterligare itererad förseelse. Den farhåga, sorn
Frih. Cederström förespått, nemi. att det kunde hända, att
en person, som pliktat för 4:de, 5:te eller flera gånger förnyad
fylleri-förseelse, kunde blifva utsedd till någon förrättning,
som förutsätter medborgerligt förtroende, och derigenom
åstadkomma allmän förargelse, är af ingen betydenhet,
emedan det icke är att förmoda, att en person, hvilken 4:de
gången försett sig med och straffats för dylik öfverträdelse,
skall blifva vald till någon befattning, som innefattar medborgerligt
förtroende; men för att tillintetgöra möjligheten
deraf, enär förhållandet låter tänka sig, så får jag föreslå,
alt en sådan persons ställande under förmyndarevård icke
må bero blott derpå, att påstående derom göres, utan att
domaren, som dömmer honom för fylleriförseelsen, skall
vara förpligtad alt jemväl dömma honom att stå under förmyndare-inseende
den föreslagna tiden. Deremot kan man
invända, att det finnes många personer, dömde för ^:de resan
fylleri, hvilka icke äga något, som kan utgöra föremål
för förmyndares förvaltning; roen då har förmyndaren icke
heller särdeles besvär med myndlingen, och sådana personer
böra i främsta rummet ställas under polismaktens uppsigt.
Der annan polismyndighet icke finnes, som detta inseende
borde tillkomma, torde krono- eller polisbetjenter erhålla
förordnande alt hafva förmyndare-uppsigt öfver sådana personer.
Så länge ett sådant förhållande existerade, kunde
den sålunda dömde personen icke väljas till någon befattning,
som innefattade medborgerligt förtroende, emedan sådant
icke kan lemnäs åt en omyndig. Men då någon ställes
under förmyndarevård för 4'de resan fylleri, så bör han
från förmyndare-inseendet befrias, då han förbättrat sig, hörandes,
i händelse denna åsigt godkännes, LagUtskts förslag
i öfverensstämmelse dermed ändras. Utsk. säger nemi.: ”dock.
”att den således sakfällde må, der han sitt lefverne bättrat,
”efter 2 års förlopp anmäla sig hos domstolen ali åter var”da
myndig förklarad.” Detta innehåller ingenting; ty ingen
lärer kunna hindra honom alt, om han så för godt
finner, dagen efter det han blifvit för fylleriförseelsen pliktfälld
oell under förmyndare ställd, anmäla sig hos domaren
med begäran att blifva myndig förklarad. Efter 2 års förlopp
bör han vara ovillkorligen berättigad alt blifva myndig;
då blir det en skyldighet för den, som påslår att lian
ej förbättrat sig, att bevisa påståendet.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Ingen af de värda
talare, sorn yttrat sig, bar fästat sig vid den af Utsk. löre
-
44
Den 2 S e p t e rn b e r f. m.
slagna förändringen uti definitionen pä en drucken eller'uppgiften
på de omständigheter, hvaraf man kan antaga att någon
är öfverlastad. Uti i8i3 års författning heter det:
”att den, som genom missbruk af starka drycker sig öfverkasta!’,
så att af hans åtbörder eller af hans orediga sinnesförfattning
synbarligen märkas kan att han drucken är, haf”ve
sig till ansvar för fy! leri brot t skyldig gjort.’’ Uti Utsk:s
förslag står deremot: ”att den som af starka drycker synbarligen
öfverlastad är, skall vara till ansvar derför förfallen.
’'’ För en hvar, som antingen sjelf hållit undersökning,
ang:de fylleribrott, eliel’ som afhört sådan ransakning,
ur det bekant, att allmogen och de lägre folk-classerna vanligtvis
förklara, att de icke sett den vara drucken, som icke
är så handfallen, att han hvarken kan stå eller gå. Om
derföre endast den, sorn synbarligen är öfverlastad, kommer
att ansvara derför, så befarar jag, att man icke får någon
annan sakfälld för fylleri, än den som är så drucken,
att lian icke kan resa sig upp. Jag påminner mig huruledes
en öfverlastad person blef sakfälld, just på den grund
alt vittnen upplyste, det han vid det åtalade tillfället haft
sådana fugter, som lian icke brukade, när han ej bekommit
brännvin. De som äga mera erfarenhet än jag i dessa
måls behandling, torde kunna vitsorda riktigheten af hvad
jag yttrat, och att följaktligen den gamla redactionen i detta
hänseende är bättre än den nya. I afseende på gradationen
af bestraffningen, skulle jag vilja instämma med Frih. Leijonhufvud
deruti, att det visserligen vore bättre, om man,
med undvikande af böter, kunde inskränka sig till att bölja
med varningar. Men utan tvifvel är förhållandet sådant,
att den druckne, när han varder nykter, hellre erlägger
bötesbeloppet, än han underkastar sig en varning t. ex. inför
kyrkorådet. Om man derföre börjar med varningsgrader
och för upprepad förseelse ålägger böter; så skulle förbrytaren
anse sig hårdare bestraffad första gången ban felade
mot författningen, än sednare. Frågan är derföre, om
man icke på grund af sjelfva erfarenheten borde vända 0111
förhållandet och hålla sig vid Utsk:s förslag, nemi. att börja
med bötesansvaret. Jag är visserligen af den mening, som
både Utsk. och Frih. Leijonhufvud uttalat, att böter för
fylleri göra icke blott förbrytaren sjelf, utan äfven hans
omgifning, hans hustru och barn fattigare än de redan äro
genom sjelfva fyllerilasten; men hvilket annat straff vill
man sälta i stället? Har man icke något annat, så måste
man väl bibehålla det som finnes. Jag finner icke skäl att
bibehålla samma bötesbelopp för aldra och 3:dje, som för
första resan fylleri, ulan anser jag upprepandet af denna
förseelse böra hårdare bestraffas, såsom förhållandet är med
andia förbrytelser. Jag öfverlemna!' derföre till Utsk:s beprölvande,
om det icke vore skäl att höja böterna för andra
resan fylleri. För tredje resan torde varning inför
Den a September f. ra.
45
kyrkorådet vara på sitt ställe. Vore det så lyckligt att vi
finge menigliets-styreiser, så torde varningen böra ske inför
dem. ålen så länge de icke finnas, får det väl ske inf
r den myndighet, som vi äga, nemi. kyrkorådet. Beslutet
om varningen, grundadt på den tilltalades öfverbevisning
om förseelsen, meddelar naturligtvis domstolen. För 4:de
resan ville jag hålla mig till det äfventyr Utsk föreslagit,
nemi. att drinkaren förklaras omyndig, då påstående derom
göres; men troligen underlätes sådant påstående emot honom,
ifall han är fattig och icke vidare har något alt förstöra
för sig sjelf, hustru eller barn. Men då han likväl i
sin vandel är så klen, att han kan och bör ställas under
förmyndare, hemställer jag om det icke vore skäl, att han,
på sätt Frih. Anders Cederström yrkat, förklarades förlustig
medborgerligt förtroende, d. v. s. rättigheten att deltaga uti
val eller att kunna väljas till förrättningar, som förutsätta
församlingens eller annat allmänt förtroende. Äger han icke
förtroende att vårda sitt eget gods, så lär honom väl icke
heller böra uppdragas befattningar, der andras väl kan komma
under hans vård. Att det icke skulle kunna inträffa,
att personer, som varit 4;de resan befunne druckne, erhölle
dylika uppdrag, är en något förlängt sträckt förhoppning,
särdeles i de orter, der man i afseende på supandet
icke är så noga som här. Exempel äro förhatliga; och jag
vill derföre inga anföra; men något hvar torde erinra sig
personer, som äro kände för rätt stora drinkare, men icke
förthy innehafva medborgerliga uppdrag. För femte resan
fylleri torde straffet böra bestå deruti, att den som sålunda
försett sig, ovillkorligen ställes under förmyndare-inseende,
antingen det yrkas eller icke. Lika med Utsk. anser jag det
vara rätt, att den, som varit drucken vid allm. sammankomster,
fälles till dubbla böter. Om någon är drucken på
galan och icke åstadkommer förargelse, såsom händelsen deremot
måste vara då den druckne befinner sig vid ett läsförhör
eller inför en domstol; så är hans förbrytelse mindre,
än om han varit det vid en allmän sammankomst eller
då lian har ett allmänt uppdrag, såsom vid en skallgång, då
hela ändamålet kan förfelas i följd af hans rusiga belägenhet,
och då många menniskor förspilla tid och kostnad blott
för hans förseelse.
I afseende på redactionen får jag endast göra en anmärka.
, som är af föga betydenhet, men som bör iakttagas,
efter sådant utan olägenhet låter sig göra. I 7 §:n heter
det nemi.: ”Hvar och en som, af starka drycker öfverlaslad,
”träffas på väg eller gata må, när dess behöriga vårdande
etc.” Ordet ”dess,” som kan hafva afseende på ordet väg
eller gata, hvilkas behöriga vårdande äfven kan ifrågasättas,
torde böra utbytas mot ordet "hans,” emedan fråga är om
en person, hvarpå det har afseende. Jag anhåller om åter
-
46
Den i September f. m.
remiss af betänk., samt att dessa anmärkntr mätte få till
Utsk. åtfölja.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Som jag tycker mig finna,
att återremiss af detta betänk, lärer blifva en följd af dis—
cussionen, så tager jag mig friheten att i korthet tillkännagifva
mina åsigter i ämnet. Jag får då säga, att jag anser
i det närmaste orätt och öfverflödigt att stadga lagar, som
speciell vidröra fyllerilasten. Erfarenheten har redan visat,
att det icke är genom stränga polislagar man uppnår det
lyckliga resultat, som åsyftas; och då man känner det öfverdåd,
som karakteriserar allmogen på de ställen der fyllerilasten
gripit omkring sig, så finner man äfven att denna
last åtföljes af ett skrytsamt trots mot dessa lagar, som äro
stiftade för att hämma densamma; att det är ofta nog mindre
begäret för dryckenskap, än skrytet att kunna, icke allenast
hafva råd att bestå sig denna välplägnad samt traktera
andra, utan äfven visa att man har medel att köpa sig
ifrån ansvaret, hvaruti orsaken bör sökas till dylika förbrytelser.
Så har jag åtminstone vid många tillfällen funnit
förhållandet, och jag är öfvertygad, att om icke detta retemedel
funnits, hade fyllerilasten hos dessa individer varit
mindre. Jag vet äfven, att fylleribrott sällan beifras; och
då det sker, är det hufvudsakligen mot dem, som äga medel
att köpa sig fria från ansvarsföljden, derest den påfordras.
Icke heller kan jag erkänna, att sådane förbrytare
blifvit rättade genom straffen; men väl har jag funnit, alt
sådana åtal haft ett olyckligt inflytande pä dessa personers
husliga förhållande, då de, i brist af tillgång för böterna,
måst undergå fängelse vid vatten och bröd. Jag skulle önska
att Utsk., vid besvarande af återremissen, ville besinna
att följden utaf för stränga straffbestämmelser, i detta som
i alla andra fall, blir den, att icke den lag skipas sorn stiftas.
Man bör afvakta den tid, då genom en förbättrad uppfostran
och synnerligast genom en förbättrad ton, kommande
från samhällets höjder, fyllerilasten upphör i och med
skrytet, som både åtföljer och till någon del äfven förorsakar
densamma. Äfven tror jag, alt decorrectiv, som blifvit
afsedda, i sjelfva verket redan gifvas; ty icke lärer t.
ex. någon omtänksam person lemna sitt förtroende åt den
som, i följd af fylleri och dryckenskap, icke kan sköta sina
egna värf. Lagens mellankomst i detta hänseende är således
icke behöfllig. Jag anser derföre klokast vara att låta
denna lagstiftning hvila, med afseende på de förbättrade förhållanden,
som äro att förvänta, i händelse socken-nämnder
blifva ordnade, så att de i detta hänseende kunna utöfva
det moraliska inflytande, hvarigenom ändamålet möjligen
skall kunna ernås. I väsendtlig mån skall utan tvifvel en
klokare lagstiftning i afseende på bränn visbränningen jemväl
bidraga dertill.
Den 2 September f. m.
47
LagUtsk:s betänk. N:o ic>4 blef af R. o. Ad. återremitteradt.
Hr Ribbing, Arvid: Jag anhåller endast alt få göra
ett tillägg till hvad jag redan yttrat. Slutet af i morn. uti
i §:n lyder sålunda: ’’dock att den således sakfällde må, der
’'han sitt lefverne bättrat, efter 2 års förlopp anmäla sig
"hos domstolen att åter varda myndig förklarad." Häruti
anhåller jag om den ändring, att orden: "efter två års
"förlopp anmäla sig hos domstolen att", måtte utgå
och i stället insättas ordet "kunna", så att meningen blir
denna: dock att den således sakfällde må, der han sitt lefverne
bättrat, kunna åter varda myndig förklarad.
Detta yttrande skulle äfven åtfölja den nyss beslutade
återremissen.
Vid förnyad föredragning af LagUtsk:s den 22 sistl.
Augusti på bordet lagda betänk. N:o io5, i anledn. af väckt
motion, om ändring i sättet för testamentens kungörande,
blef samma betänk, af R. o. Ad. bifallet.
Föredrogs ånyo LagUtsk:s den 22 sisth Augusti på bordet
lagda betänk. N:o 106, i anledn. af väckt fråga om upphörande
af frälsemäns rättighet att i vissa mål dömmas af
Hofrätt såsom första domstol.
Hr Ribbing, Arvid: Inom detta rum förevar icke
längesedan en fråga ang:de förmyndarekammares inrättande.
Jag hade då tillfälle att yttra några ord i afseende derpå,
huruvida frälsemans rätt kan lida derigenom att del district,
hvaröfver Hofrätten har inseende, vore för vidsträckt, då
deremot domstolen i orten, hvars district är mindre, lättare
kan fullgöra sin pligt såsom öfverförmyndare. Jag erinrade
mig då icke att ett sådant betänk., som detta, var att förvänta.
Det är således på grund af hvad jag förut anfört, som
jag tillstyrker antagande af Utsk:s förevarande betänk., men
med ändå meia utsträckning, hvarom jag torde få framdeles
yttra mig.
Frih. Leijonhufvud, Abrah.: Det gifves ett mo
dernt
talesätt, som mycket begagnas, nemi. att alla samhällsförhållanden
skola jernnäs, och att enhet bör införas
småningom uti lagstiftningen och administrationen. För min
del gifver jag min fullkomliga hyllning åt denna idde, såvida
den i verkställigheten är tänkbar, och såvida den står tillsammans
med den naturordning, som säger, att det är omöjligt
att jemna allt. Jag har icke någon förkärlek för
företrädesrättigheter, så vidt de röra personer, och skall ej,
så vidt jag förstår, motverka fortgången från det sämre till
det bättre; men det torde tillåtas mig få qvarstå vid den
öfvertygelse, som hos mig är orubblig, att icke allt är godt
48
Den % September f. m.
och nyttigt, blott derföre att tidens rop fordrar att man förbiser
de fördelar, sorn aro förenade med en gammal ordning
och bryter sönder hvad som finnes. Idet lagförslag,
hvarom nu debatteras, förutsätter en concession. Det börjar
med att förutsätta, att R. o. Ad. vill afsäga sig ett s. k.
privilegium. Huruvida det är privilegium eller icke, lemnar
jag derhän. Jag tror att det är af glömska, som det ännu
står qvar. Det afser en underordnad rättegångsordning och
kari således gerna upphäfvas, om R. St. och K. M. så för
godt finna, utan att någon concession behöfves; men det
ligger en ofullständighet i lagstiftningen, när den ar baserad
på en lag, som fordrar andra föregrde villkor. Dessutom
har motionärens afsigt gått vida längre än detta förslag.
Han har yrkat förändring i andra förhållanden, som
röra fräIsestiindel ensamt, i den mån det äger rättighet
att välja Hofrätten lill sin domare. Ulsk. har blott fästat
sig vid Hofrätten såsom domare i eoncursmål. Det återstår
att tillse, om denna förändring är nyttig. Jag betraktar
den icke såsom någon fördel för R. o. Ad.; men deremot
är det efter min tanke en stor fördel för dem, som i concursmål
processa med frälsemän, att veta, att en sådan rättegångsordning
finnes. Jag bygger min förmodan, att det är
större fördel för dem som äga anspråk på att dömmas af
häradsrätten såsom första domstol än för cessionanten, derpå
att det kan vara likgiltigt för honom under hvad domstol
han sorterar; men det är icke likgiltigt huru hans rättegång
behandlas. Det fordras för att sanctionera detta beslut,
att concurs-lagen radicalt omarbetas. Den har sina §§
i afseende på eoncursmål, som icke kunna stå tillsammans,
derest icke Hofrätten blir första domstol i eoncursmål. Concurslagen
är derpå beroende. Jag förmodar, att Utsk. haft
detta i minnet. Det är icke nog att utesluta ordet Hofrätt.
Jag ber att få fästa uppmärksamheten på förhållandet i concursmål.
Man säger att det är lätt för häradsrätten att behandla
det. Det kan så vara, så vidt man har afseende på
cessionanter bland allmogen; men belt annat är förhållandet
med sådana personers concurser, hvilkas tillgångar icke äro
concentrerade inom districtet, och uti hvilka fordringsägarne
icke bestå af några få i närheten boende personer, hvilka
sjelfve kunna bevaka sin rätt, utan der cessionanten ligger
i vidsträckta affärer, är delägare uti privatbanker och disconter
och andra bolag, har fastigheter uti flera provinser, intecknade
uti publika cassör: hvilket allt föranleder till vidlyftig eorrespondance
med särskilda myndigheter och enskilda personer.
Med afseende härpå fäster jag mig särskildt vid förhållandet inom
frälseståndet. Huru skulle det gå lill, om alla borgenärerne
skulle infinna sig vid den häradsrätt i orten, der cessionanten
var skattskrifven ? Det vöre en obscur häradsrätt. Man
vet knappt hvar den har sina sessioner Man finner icke
nå
-
Deli i September f. m.
49
någon person att anförtro sina handlingar. Man saknar boningshus
alt vistas uti oell kan knappast för betalning erhålla
hvad som behöfs för uppehället. Skulle man då nödgas
uppehålla sig der 3 ä 4 veckor, för att afvakta upprop
och skriftvexla med mera, ser jag ej hvar det skulle taga
vägen. Till hofrätten deremot inskickas handlingarna än en
än annan gång, och der är tillgång på så qvalificerade personer,
att de med trygghet kunna anförtros bevakning och
andra handlingars inlemnande. Sådant sker der genom correspondance.
Concurslagen bör hvila på den förutsättningen,
att domstolen, som skall tillämpa densamma, bör vara
permanent. Häradsrätierne äro det visserligen icke, men då
concursmålens antal icke är stort, låter det sig göra att afhjelpa
denna brist genom extra-ting, nar så fordras; men
om häradsrätt skulle blifva första instansen uti frälsemäns
concurser, så hemställer jag, huruvida det vore möjligt att,
jemte de ordinarie tingen i de flesta orter tre gånger om
alet med tre, fem eller flera härader samt extra förrättningar
och brottmålsransakningar emellan lingen, kunna medhinna,
icke blott de flera extra tingsförrältniugar, som dessa
concursmål skulle erfordra, utan äfven, oberäknadt andra,
utom de nu nämnda göroniålen emellan tingen, att utarbeta
vidlyftiga concursdomar, icke sällan omfattande 6o å 70 ända
till toorde ark. Uti häradsrätterna sitta ofta personer,
som kunna vara mycket qvalificerade alt slita andra tvistefrågor
och hålla brottmålsransakningar, men som sakna den
lagfarenhet, sorn erfordras för att skilja invecklade förhållanden
i concurser, såsom t. ex. frågor om boskilnad, urarfvaförmån
och invecklade inleckningsfrågor. Sådana concursmål
skulle häradshöfdingen icke hinna utarbeta utan
tjenstledighet från sina öfriga befattningar, och skulle dessutom
vara besvärad af ett göromål, hvarvid han icke ägde
den vana, som hofrättspersonalen, hvaribland de personer,
som få på sin lott sådana mål, kunna taga sig en eller annan
veckas ledighet till utarbetande deraf; och då referenten
hunnit uppsätta domen, undergår den en ganska allvarsam
discussion af fem eller sex personer, som alla äga speciel
vana och erfarenhet af dylika mål. Jag tror derföre,
att den mera gedigna pröfningen af sådana concursmål bäst
erhålles i hofrätten. Ett annat skäl för dessa concursmåls
förflyttning från hofrätten, nemi. alt papperslösen är mindre
vid härads- än vid hofrätten, måste utan tvifvel förfalla,
då man besinnar att resekostnaden och fullmäktigs-arfvodet
blefve drygare vid häradsrätten än vid hofrätten. Jag ser
således intet skäl att såsom en isolerad anstalt borttaga denna
fråga från det beslående förhållandet, och jag tillstyrker
derföre afslag på betänkandet.
Hr Ribbing: Den marquanta skilnaden, som den siste
i3 H. 7
5o
Den 2 September f. m.
värde talaren uppdragit emellan frälsemäns och andra personers
concurser, kan jag för min del icke biträda, hvarken
på grund af de nu omtalda concnrserna eller af andra ornständigheter.
Jag tror att de aldra vidlyftigaste concurser,
såsom den Haalska, den Ekermanska, den Larssonska, visa
att andre än frälsemän kunna göra stora concurser, och att
man följaktligen icke kan säga att hofratterna äro de domstolar,
som i första instansen handlägga de betydligaste concursroålen.
Likväl är det en omständighet, hvaruti jag anhåller
att få förena mig med den sisla välda talaren, den
nemi. att Hr Hjertås motion ägde vidsträcktare omfattning
än Utskts betänkande. Hr Hjerta har nemi. yrkat uppliäfvande
i allo af frälsemans rättighet alt dömmas af hofrätten
såsom första domstol. Detta förslag upplager jag såsom
min egen motion, och förenar mig på grund deraf med Frih.
Leijonhufvud, under anhållan om ålerremiss, troende mig
icke vidare behöfva upptaga de skäl, som han anfört mot
detta lagförslag, och bland hvilka del hufvudsakligasle bestod
deruti, alt det blott vore en partiel förändring, som genom
bifall lill betänk, skulle åstadkommas.
Frih. Cederström, Thure: Jag är hufvudsakligen
förekommen af Frih. Leijonhufvud, men anser mig dock böra
förklara, alt om fråga vore att antaga nya lagförslaget,
skulle jag tillstyrka den ifrågavar. förändringen; men då
fråga endast är om ett partiel t lagstadgande, hvilket i min
tanke icke bör behandlas isoleradt utan i sammanhang med
de lagbud, hvilka dermed äga gemenskap; så måste jag motsätta
mig förslaget, emedan jag afstyrker all sådan partiel
lagförändring, som icke är af behofvet påkallad. Man bör
icke lösrycka och förändra vissa §§ och låta andra, som med
dessa äga sammanhang, stå oförändrade. I anledn. af Hr
JJibbings yttrande och anförda exempel på större concurser,
till bevis derför att de största concurser icke behandlas af
hofrätten såsom första instans, får jag tillkännagifva hvad
Larssonska concursen beträffar, att ordin, domhafvanden i
den häradsrätt, vid hvilken detta concursmål i första instansen
behandlades, förklarade sig af öfriga tingsgöromålen
förhindrad att handlägga concurstvisten och att en borgmästare
uti en angränsande stad för detta ändamål erhöll förordnande.
Följden af LagTJtskts förslag, om det antogs, skulle
sålunda kunna blifva den, att särskilda domhafvande finge förordnas
för behandlingen af dylika vidlyftiga concursmål. Jag
vet en concurstvist i Norrland, som icke tillhörde hofrältens
handläggning, som första domstol, med hvars afgörande det
dröjde 8 år, just derföre att domhafvanden icke medhann att,
jemte sina egna vigtiga göromål, åt concursmålet egna den
tid, som erfordrades lill domens utarbetande; men sådant är
icke alt undra öfver, då man besinnar alt fordringsägarnes
antal stundom uppgår till 3 a 4°o, samt flera hundra an
-
D c ii a September, f. m.
5i
märkn.punkter kunna framställas, hvilka skola upplagas och
pröfvas. För min del anser jag hofrätterna icke böra betungas
med liera sä beskalfade vidlyftiga mål, än de redan
hafva, och jag yrkar derföre afslag på betänkandet.
Frih. Boye, Ludv.: Jag anhåller om propos., icke
till återremiss, utan till afslag på betänkandet. Till de skäl,
som Frih. Leijonhufvud anfört och hvilka jag åberopar, vilt
jag blott lägga några få. Om jag föreställer mig en bedräglig
concurs utaf en frälseman, så är det klart att lian icke
kan önska någonting baltie, un att rättegången måtte blifva
anhängig vid häradsrätt, emedan han då ser ett längre uppehåll
med målets afgörande; men icke i något annat falt
kan jag förslå någon fördel af närvar, förhållande för R. o.
Ad. För ereditorerna deremot måste det alltid vara en fördel
att få en instans besparad. Jag kan icke gilla det sätt
att förfara, nemi. alt lösrycka ur lagförslaget särskilda delar
deraf, utan att upptaga de bud, hvilka stå i sammanhang
dermed. Om nya lagförslaget blir antaget och öfriga
särskilda domstolar Lomme att upphöra, samt häradsrätterna
blefvo permanenta, då är förhållandet helt annorlunda; men
jag förblifver likväl vid den öfvertygelse, alt förändringen
alltid skall blifva menlig för ereditorerna.
Frih. Leijonhufvud: Jag anhåller blott att få fästa
uppmärksamheten derpå, att jag icke förbisett att möjligtvis
för ett eller annat tillfälle vidlyftiga concurser kunna inträffa
äfven på landet alt behandlas af häradsrätt. Jag talade
blott exempelvis om de större concurser, som inträffa,
när jag betraktar frågan i det hela; och det är ofelbar!, att
af 10 concurser, som inträffa vid häradsrätt, icke en är invecklad,
då deremot alla io vid hofrätten fordrat sin tid.
Den Haalska concursen handlades af särskildt tillförordnad
rådstufvurätt i Götheborg, derföre att den ordin, rådhusrätten
var jäfvig. Den räckte i många år. Den Ekermanska
concursen vid Wassbo häradsrätt, på det sätt att ordin, domhafvanden,
en skicklig och bepröfvad domare, under 2 ä 3
år var permitterad, för alt egna sin tid till utarbetande af
concursen. Domsagan sköttes emedlertid af en substitut, och
concursmassan måste bekosta särskildt skrifvarebiträde och.
handseereterare åt den ordin, domhafvanden. Dessa exempel
bevisa således ingenting emot hvad jag yttrat, och jag
förnyar derföre min anhållan om afslag å betänk., samt förenar
mig med Frih. Boye i den omständighet, att det synes
oförenligt med den ådagalagda afsigten att vilja afskaffa
en mellaninstans såsom lagmansrätten, att införa en ny instans
i dessa eoncursförhållanden, hvilket skulle inträffa om
frälsemäns concurser icke vidare fingo behandlas af hofrätten
såsom första domstol. Längre tid skulle åtgå innan målet
blefve slutligen afgjordt, och massans tillgångar i samma
mån bortsmälta till cessiouantens underhåll, curatelsarfvode,
5a Den a September f. m.
m. m. Då jag sålunda yrkar afslag på betänk., gör jag det
icke derföre alt jag derigenom vill sauvera ett af frälsemannens
praei ogativ, ty såsom sådant lägger jag föga vigt deruppå;
utan jag gör det derföre att de olycklige borgenärerne,
som anförtrott sin egendom åt en frälseman, som gör
concurs, måtte fredas från olägenheten af en meia impliquerad
och försvårad samt följaktligen mera mödosam och kostbar
rättegång.
Frih. Cederström, Anders: Då de fleste talare, som
yttrat sig, varit emot Utsk:s betänk., så lärer det vara föga
hopp för mig att kunna vinna bifall dertill. Likväl anser
jag mig böra nämna, att efter min öfvertygelse skulle både
11. o. Ad. och allmänheten blifva belåtna med förändringen.
Man har sagt, att det vore en fördel för allmänheten att
dessa mål handläggas i hofrätten såsom första domstol. Deruti
kan jag icke instämma. Om förhållandet vore sådant
att frälsemäns concurser voro de vidlyftigaste och mest invecklade,
så skulle jag till en del medgifva påståendet; men
numera har frälsemannen till största delen förlorat de egendomar
de förut ägt. Måhända är |:delar af detta Stånd fattigt,
och att dess enda förmögenhet består uti de tjenster
de innehafva. Den tid, då frälsemän possederade stor förmögenhet,
blefvo deras concurser derigenom invecklade. Nu ser
man possessionaten med stora egendomar, hvilkas concurser
icke behandlas vid hofrätt. Om alla concurser ovillkorligen
skulle behandlas vid hofrätt, så skulle jag icke hafva någonting
deremot; men att R. o. Ad. skall utgöra ett undantag,
anser jag hvarken vara rätt eller gagnelig!; ty derigenom
att en och annan mera invecklad concurs behandlas i hofrätten,
lärer ganska ringa vara vunnet, när ändock de flesta
och vidlyftigaste komma att behandlas hos underrätterna,
hvarigenom en ojemnhet i rättsförhållanden uppstår, som ar
likaså menlig för så väl cessionanterna sjelfva som creditorerna
och allmänheten. Man har anmärkt, alt det skulle
vara en fördel för bedrägliga cessionanler af delta Stånd,
om deras concurser fingo handläggas vid häradsrätten. Det
kan jag icke begripa; ty om så vore, så skulle sådant äfven
vara en fördel för bedrägliga cessionanter af andra Stånd,
och då måste deruti finnas ett skäl hvarföre deras concurser
äfven borde handläggas af hofrätt såsom föista domstol.
Om någon hade väckt motion att alla concurser skulle handläggas
i hofrätt såsom första domstol, så skulle jag icke motsatt
mig det; men då man tvertom velat hafva alla concurser
i första hand handlagda af underdomstolarna, så anser
jag det vara rätt och principenligt, att ej ett Stånd har någon
företrädesrätt i detta fall framför de andra. Dessutom är detta
ingen förmån förR. o. Ad.; tyen adelsman, som bor aflägse från
hofrätten, måste alltid finna det olägligare och besvärligare, att
infinna sig der, än vid domstolen i orten. Man har äfven
Den 2 September f. m.
53
invändt, alt del icke vore lämpligt att anlaga så partiella
stadganden, som delta, utan att man borde dröja tili dess
nya lagförslaget kunde blifva antaget. Orsaken hvarföre
LagUtsk. icke velat tillstyrka bifall till Hr Hjertås förslag i
dess vidsträcktare omfattning, var den, att Utsk. val ansåg
det vara nyttigt för så väl allmänheten som R. o. Ad. att
concursmålen förflyttades från hofrätten till underdoinstolarna,
men alt deremot sådana ämnen som testamentsbevakningar
oell förmyndarefrågor fortfarande borde tillhöra hofrätten,
emedan det alltid vore en fördel alt vid en enda domstol
kunna få reda på förhållandet i dessa hänseenden. Jag
tillstyrker således bifall till betänkandet.
Hr Hjerta, Lars: Äfven jag, som väckt motion i
delta ämne, skulle visserligen hafva åtskilligt att anmärka
mot LagUtsk:s betänk., i ändamål att erhålla återremiss derå,
på det Utsk. måtte gifva den utsträckning åt den tillstyrkta
förändringen, som jag med min motion bar afsett; men då
jag tror, att det vore ganska nyttigt alt dessförinnan erhålla
kännedom om huru denna fråga blifver betraktad i de öfriga
Stånden, så utber jag mig att få begagna min rättighet
alt begära frågan hvilande på bordet.
Hr Cederschjöld, Robert Theophron, förenade
sig med Hr Hjerta.
Hr von Hauswolff, Carl Ulrik: Jag får i allo motsätta
mig hvad talaren näst för den sista behagat yttra. Först
och främst har han yttrat en sak, som är för allmänhetens
tungor alltför mycket utspridd, och som finnes i statistiska
uppgifter om Sveriges förhållande i detta hänseende utspridt
af höga auetoriteter, men som vid närmare betraktande skall
finnas falsk, nemi. att Adelns solida förmögenhet i Sverige
förminskas så starkt som det finnes i siffervärde upptaget
uti officiella uppgifter; ty dessa upptaga icke hvad som genom
giftermål och sidoarf tillkommer Adeln, utan blott hvad
sorn genom försäljningar frångår Ståndet. Jag tror, att om
vi komma ihåg att genom ett eller annat giftermål inom
R. o. Ad. en eller annan million blifvit förvärfvad i solid
förmögenhet, så skall man finna att Adeln icke befinner sig
på så dålig ståndpunkt, som de statistiska uppgifterna synas
utvisa. Fördelen derutaf att hafva hofrätten till första instans
är otvifvelaktig, och när vi alltsedan 1809 sett, att det
Stånd, som icke eftergifvit |:del icke T'T:del af sina företrädesrättigheter,
icke velat ingå på en förändring, hvaraf fördelen
för öfriga Stånden vore obetydlig; hvarföre skola då
vi eftergifva en rättighet som allm. lagen stadgat såsom regel
Stånden emellan? Endast detta har jag velat anföra såsom
skäl för anhållan om afslag å betänkandet.
Frih. Cederström, Thure: Om jag icke hört orätt,
har en ledamot förenat sig uti Hr Hjertås anhållan att betänk.
54
Den a September f. in.
måtte livila på bordet, oell i sådant fall afstår jag ifrån alt
vidare yttra mig. Har jag återigen misstagit mig, så att
betänk. icke blir hvilande, anhåller jag att få yttra några ord.
Hr Ribbing: Jag anmälte mig, egentligen för alt förklara,
alt det icke kan vara någon fördel för frälsemän att
hafva hofrätten till första domstol uti förmyndareärenden,
derföre alt, utom hvad jag redan andragit, dä de i låneviig
vilja anlita allm. cassör, nödgas de lösa bevis öfver innehafvande
förmynderskap, icke blott i hofrätten, utan äfven vid häradsrätten,
emedan äfven häradsrätten kan förordna en frälseman
till förmyndare. Man har ansett concursmålens förHyltning
från hofrätt till underdomstolarna såsom tillskapande
af en ny instans. Någon ny instans kunna domstolar,
som redan finnas, icke kallas. Man har äfven velat påstå,
alt conen rstv ister na blifva hastigare afgjorda i hofrätten än
de skulle blifva i häradsrätten. Härtill får jag blott svara,
att för häradsrätten gäller viss tid, inom hvilken de skola
vara afgjorda, hvilket icke är förhållandet med hofrätten.
Hr Frih. o. Landtm, förklarade, att LagUlskts betänk.
N:« 106 komme, i onledn. af tvenne ledamöters begäran, alt
hvila på bordet till nästa föredragning.
Föredrogs ånyo och bifölls LagUtskts den 22 sisth Aug.
på bordel lagda betänk. N:o 107, i anleda, af väckt motion
0111 ändring af izj. cap. 7 §:n Rätteg.-b:n.
Ånyo föredrogs LagUtsk:s den 22 sisth Aug. på bordet
lagda betänk. N:o 108, öfver väckt motion ang:de offentlighet
vid underdomstolar och poliskamrar.
Frih. Leijonhufvud, Abrah.: Del vill synas mig,
som hade LagUlsk. velat etablera en grundsats af liberalitet,
som likväl icke håller profvet, då man kommer längre fram;
ty de villkor, som för rättigheten blifvit bestämda, äro af
den art, att tillåtelsen förfaller hvarje gång poliskammaren
vill tillämpa den. TJtsk. tillstyrker nemi., att rättegången
skall hållas offentligen vid poliskamrar, när sådana mål der
förekomma, i hvilka poliskammare domsrätt utöfvar. Härvid
göres likväl den inskränkning, att denna offentlighet är
tillåten så vidt icke trängsel deraf uppkommer, såvida målen
icke äro stötande för anständigheten och sedligheten,
och såvida i öfrigt målet icke är af den beskaffenhet, att
poliskammaren nödigt finner att öfverläggning till beslut
inom lyckta dörrar hålla. För min del ser jag ej, hvarför
icke TJtsk. kunnat gå rakt fram och säga, på sätt motionären
åsyftat, att poliskamrar skola vara öppna under handläggning
af alla frågor; ty så länge villkoren för offentligheten
finnas qvar, anser jag icke nödvändigt att från offentligheten
cwcludera de mål, uti hvilka poliskamrarna icke äga
D c u a September f. m.
55
domsrätt; och på denna grund anhåller jag om återremiss
af betänkandet.
Frih. Cederström, Anders: Skälet hvarföre Utsk.
icke velat föreslå offentlighet vid poliskamrar i andra
inål än sådana, uti hvilka poliskammaren utöfvar domsrätt,
är, alt de s. k. ordningsmålen eller polissakerna stundom
äro af beskaffenhet, att det är bättre att de icke komma
lill allmänhetens kännedom. Det händer ofta, att personer
ställas till förhör inför poliskammaren, hvilkas förseelser
äro af sådan beskaffenhet, alt de måste inför allmän
domstol åtalas, derest de blifva allmänt kända, ehuru i de
flesta fall så väl dessa personer som det allmänna vore bäst
betjenta med att deras förseelser förblefvo obekanta för offentligheten,
samt ej blefvo föremål för domstols handläggning.
Beträffande det stadgade undantaget för de händelser
poliskammaren finner nödigt att hålla öfverläggningen lill
beslut inom lyckta dörrar, så afses dermed ingenting annat
än rättighet för poliskammaren att, efter offentligen ballen
ransakning uti något mål, tillsäga åhörarne att afträda under
öfverläggning om beslutet, hvars afkunnande åhörarne
må öfvervara.
Hr Hjerta, Lars: Då det är jag, som genom min motion
gifvit anledn. till delta betänk., så torde det tillåtas
mig att derom få yttra några ord. Jag kan icke inse någon
gilltig anledn. för den distinction som Utsk. gjort emellan
de mål, uti hvilka poliskammaren utöfvar domsrätt, och
dem, uti hvilka poliskammaren endast har att anställa efterforskning.
Om man från offentligheten undantager alla
de mål, uti hvilka poliskammaren endast tillkommer att anställa
ransakning; så blifver i sjelfva verket all offentlighet
omöjlig, emedan en åhörare då skulle insläppas under ransakningen
i det ena och utvisas under handläggningen af
det andra målet, emedan sådana mål förekomma om hvarandra
uti en poliskammare. Det händer att en person kan
vara inkallad till poliskammaren i och för en ransakning uti
ett större mål, hvaruti poliskammaren icke har domsrätt;
men under ransakningen angifves han att emot någon person
hafva förgått sig i sådant afseende, der poliskammaren
äger rättighet att höra vittnen och dömma honom. Under
sä beskaffadt förhållande skulle främmande personer både
äga och icke äga rättighet att vara närvar.; men att nu
anföra alla de skäl, på grund hvaraf jag tror att offentligheten
vid poliskamrarna icke bör vara mera inskränkt än
vid härads- och kämnersrätter, vore blott att upprepa hvad
jag i motionen anfört, hvarmed jag icke vill upptaga tiden ;
men om betänk, blir återremitterad t, torde Utsk. behaga
närmare undersöka saken, och med afseende på beskaffenheten
af de mål, som i en poliskammare förekomma, finna,
alt om Utsk. är böjd t för en publicitet vid poliskamrarne
56
Den 2 September f. m.
si som domstolar, offentlighet äfven uti andra mål derstädes
bör äga rum. Man kan säga, att det finnes vissa mål, hvilka,
i anseende till deras särskilda beskaffenhet, böra vara
undandragna offentligheten; alt tillfällen kunna inträffa då
polismyndigheten har af nöden att höra personer, som icke
böra comprometteras genom att inkallas till offentligt förhör;
men då dessa personer icke efter formlig angifvelse uti
skriftlig rapport, utan blott på budskickning, af poliskammaren
blifvit inkallade; så kunna de höras i särskildt rum
eller vid särskildt tillfälle, men uti mål, der formlig rapport
ägt rum, kan hvem som helst inställas och med stöd
af Tryckfrihetslagen begära afskrift af rapporten samt offentliggöra
densamma i allmänt tryck. På grund af hvad
jag nu anfört samt de skäl, på hvilka motionen i öfrigt
stödjer sig, anhåller jag om återremiss af betänkandet.
Hr Ribbing, Arvid: Jag blott tager mig friheten
anmärka, alt om det ändamål, som den siste värde talaren
åsyftat, skall vinnas; så torde det likväl vara lämpligt, att
förhållandet blefve enahanda med det som äger rum hos
Konungens Bef:h:de i landsorterna, hvarest ofta polisförhör
förekomma, hvilka, just derigenom att de hemliga hållas,
till upptäckande af begångna brott gifva eu ledning, som
skulle gå förlorad, derest polisförhören skedde offentligen.
Jag tillstyrker således ingen förändring uti det betänk., som
LagUtsk. afgifvit, anseende för min del det vara nog, om
offentlighet äger rum uti sådana mål, uti hvilka poliskammaren
äger domsrätt. Äfven vid domstolarna förekomma
stundom mål under ransakningen, hvarunder domaren (inner
nödigt att aflägsna åhörarna, nemi. sådana mål, hvilka såra
anständigheten, och hvilka, enl. gällande författningar, få
hållas inom lyckta dörrar. Grundsatsen om offentlighet vid
undersökningar vidlåder således bestämda och nödvändiga
inskränkningar, och då LagUtsk. i detta fall gått det rätta
så nära som möjligt, skulle jag för min del tro, att betänk,
bör bifallas.
Hr Fl jer ta: För min del liar jag fattat saken så, att
under uttrycket poliskammare äfven skulle inbegripas Konungens
Bef:h:de för de tillfällen, då polisförhör der förefalla.
Beträffande den siste värde talarens yttrande, att brott lättare
blifvit upptäckta, derigenom att cancelliförhören ske
hemligt, så tror jag att detta förmenande hvilar på ett misstag
om sjelfva det sätt, på hvilket den ena upplysningen kan
verka till inhemtande af den andra. Det måste tagas för
afgjordt, att äfven om offentlighet äger rum, är det Konungens
Bef:h:de eller polisauctoritelen obetaget att utan åhörares
tillträde conferera med de underhafvande, som skola
bidraga till upplysningars införskaffande. Det är blott vid
sådana tillfällen, då sjelfva förhöret försiggår, då parter äro
in
-
Den a September f. ra. 07
inkallade och upplysningar af deni skola inhemlas, som jag
anser offentlighet vara af nöden. Vid sådana tillfållen tjenar
dessutom hemligheten vid förhören till ingenting, emedan
man kan vara öfvertygad, alt de som icke varit tillstädes,
men som äro intresserade af att få kännedom om hvad
sorn blifvit taladt och svaradt, lätteligen skola kunna få veta
det utaf någon af de i målet hörda parterna. Med min
motion har jag egentligen åsyftat att åt sådana parter, som
sakna råd, tid och tillfälle att förse sig med rättegångsbiträde,
bereda ett slags skydd, om de äro orätt angifna; ty
emot den häpnad, som ovanan att inställa sig vid domstol
kan medföra, finnes det ett slags skydd uti främmande personers
närvaro, som kunna höra hvad som passerar. Jag
skulle tro, all dessa skäl äro vigtigare än att de böra förbises,
och anhåller derföre 0111 återremiss af betänkandet.
LagUlskts betänk. N:o 108 återremitterades.
Vid förnyad föredragning bifölls LagUtskrs den 9.2 sisth
Äng. på bordet lagda betänk. N:o 109, i anledn. af väckt
motion, angtde föreskrifters meddelande derom, att den som
är dömd till böter, motsvarande högsta kroppsplikt, genast
bör i häkte inmanas eller för böterna ställa borgen.
Fl. R. o. Ad. åtskiljdes kl. J till 3 e. m.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Onsdagen den 2 September i84o.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 3 prot.utdr. för denna dag f. m.
Justerades pleni-prot:n för den i5 dennes f. och e. m.
Föredrogs ånyo LngUtsk:s den 22 sisth Aug. e. m. på
bordet lagda utlåt. N:o 110, i anledn. af gjorda anmärkntr
vid Utsk:s betänk. N:o 56, öfver väckta motioner om upphäfvande
af kämnärsrätter, lagmansrätter och riddaresynerätter,
samt ändring eller upphäfvande af åtskilliga lagens
rum, rör:de rättegångs-ordningen.
Frih. Ged erst röra, Thure: Till förekommande deraf,
alt icke detta betänk, må få samma öde, som ett betänk.,
t3 H. 8
58
Den 2 September e. tu.
som förevar på förmiddagen, ali efter ungefär alne timmars
discussion blifva ytterligare lagdt på bordet, får jag vördsamt
anhålla, att, derest någon af Ståndets ledamöter vill sig
derom med mig förena, detta betänk, må fä hvila på bordet
till nästa föredragning.
Frih. Fleming, Herinan Reinbold, förenade sig
med Frih. Cederström.
Viii förnyad föredragning af LagUtskis den 92 sistl. Aug.
e. m. på bordet lagda betänk. N:o lii, i anledn. af väckt
motion om tillägg till 7 §:n i 5g cap. Missg.-bin, blef samma
betänk, af R. o. Ad. bifallet.
Föredrogs ånyo Lag- samt Allm. Besvärs- och Ekon.-  Utsk:s utlåt. Nio 1 , i anledn. af väckta förslag till ändringar,
tillägg och förklaringar af de om skiftesverket i Raket
gällande fö r fat t n inga r.
Begärdes ånyo på bordet af Frihine Cederström, Jacob,
och Cederström, Thure.
.Likaledes blefvo ånyo bordlagda, uppå begäran af Frihine
Cederström, Thure och Cederström, Anders, Lagsamt
Allm. Besvärs- och Ekon.Utskins belänkini
Nio 2, i anledn. af viickta frågor örn ändring och förklaring
i vissa delar af K. förorda, den 1 Aug. i8o5, samt
andra förfall!n:r, röride skogarna i Raket;
Nto 3, i anledn. af K. Mis nåd. skrifvelse i fråga 0111
ändring af K. förorda, den 19 Dec. 1827 angille grunderna
och villkoren för hemmansklyfning, samt afsöndring af jord
eller andra lägenheter från hemman.
Vid förnyad föredragning af Lag- samt Allm. Besvärsoch
Ekon.Utskins den 22 sisth Aug., på bordet lagda betänk.
Nio 5, angide lagstiftningen 0111 fattigvården i Riket,
blef samma betänk, ånyo begärdt på bordet af Frihine Cederström,
Thure, och Cederström, Jaeob.
Föredrogs ånyo Allm. Besvärs- och Ekon.TJlskis den 22
sisth Aug. på bordet lagda betänk. Nio g4, i anledn. af
väckt motion, röride skyldighet för Rikets stapelstäder att
hålla upplag af salt.
Hr von Hartmansdorff, A u g. i När det beslut, somt
här åberopas, af Ständerna fattades vid sisth riksdag, bestred
jag detsamma såsom skadligt. Ar 1837 gjorde jag i Juni
månad en resa norr ut. Då låg isbandet på saltsjön från
Roslagen ända upp till Sundsvall. Det var omöjligt för något
seglande fartyg att komma i land. Emedlertid var saltsjön
landlös och strömmingsfisket påbörjad!. Men i städerna
Den a S e ji t c m b c r c. m.
fanns intet salt, utan den välsignelse af fisk, som erhölls,
kunde ej förvaras. Folket, sorn tillströmmade,, måste köpa
fisken osaltad, och skyndade dermed hem för ätt fylla sina
magar för tillfället. Men för våren oell sommaren saknades
ett födoämne, hvilket såsom hufvudsaklig beståndsdel ingår
i matordningen för Norrland. Städerna, sorn icke försett sig
med salt, saknade vinsten på dess försäljning, fiskrarne förlorade
större delen af deras förtjenst, då varan ej kunde
förvaras, och allmänheten saknade tillgång på den vanliga
födan. Detta skedde i Norrland. Under den sommar jag
var tillförordnad landshöfding i Calmar, fick man ovanligt
mycket fisk i skärgården. Salt saknades i Westervik. Folket,
som kom dit, fick icke köpa varan annorlunda än kapptals,
på det att man ej skulle kunna säga, ali salt ej fanns.
Men emedlertid förlorade köpmännen en eljest säker vinst
och skärkarlarne en stor del af lierås näring. AI sk i 11 ige enskilde
personer beklagade sig för mig; men när jag anmodade
dem att ingifva officiel klagan, så svarades, alt de icke
ville stöta sig nied köpmännen i Westervik, med hvilka de
hade sin väsendlligasle handel. Någon officiel klagan inkom
icke, och jag kunde således ej heller i officiel väg söka rättelse
Sådana äro likväl följderna af det liberala systeme,
som vill behandla Sverige på samma sätt som England, hvarest
kusterna äro tillgängliga för handeln från alla verldsdelar
och under alla årstider. Sådant är icke förhållandet
i Sverige, och derföre borde man rätta sina författningar
derefter. Så gjorde våra förfäder, och jag önskar vi hade
följt deras exempel. Jag har anfört dessa händelser för att
gifva R. o. Ad. en fullgilltig anleda., såsom jag hoppas, til!
återremiss af detta betänk., då jag yrkar, att det gamla
åliggandet för stapelstäderna att hålla salt-upplag måtte
upplifvas.
Frih. Cederström, Jacob: Den siste talaren har rätteligen
upplyst det missförhållande, som, genom den städerna
lemnade frihet att indraga sina saltupplag, uppkommit.
Det faller af sig sjelft, att vid sådant förhållande skall under
den tid af året, då fiskarena hafva mesta behof af denna
vara, saltet möjligen alldeles icke kunna erhållas eller också
så fördyras, alt saltpriset äter upp fisken, hvilken således
icke kan utan förlust saltas, och att följaktligen, då salt brister,
hvad som icke genast kan förtäras måste kastas bort
såsom gödsel. Att dessa missförhållanden blifva följden af
att saltupplag icke finnas, är en gifven sak. Svårigheten är
likväl att nu hufvudstupa återgå till hvad som var. Att nu
ålägga städerna alt upplägga vissa lusen tunnor salt, skulle
vara en direct beskattning, och lärer väl således få lof att
gå småningom. Man måste tillstädja städerna att under loppet
af 5, 10 ä 12 år återkomma till det saltupplag, som
förut ålåg dem att hafva. Så länge delta saltupplag fanns
(io
Den j September e. m.
inom städerna, var också köpmännens enskildla intresse förbundet
dermed, alt de sjelfve höllö salt, utan att behöfva
anlita det allmänna saltupplaget, och då fanns ingen brist
på salt. Speculationen kunde då icke vara, alt genom brist
på salt uppstegra denna varas pris, då dess anskaffande från
annan ort vore nära nog omöjligt, emedan man väl visste,
att om prisen uppstegrades i handelsboden, så öppnade staden
sitt saltupplag för billigt pris. Alltså var blott tillvaron
af ett sådant upplag tillräcklig alt förmå köpmännen
att väl förse sig med denna vara. Jag yrkar således, jemte
det jag förenar mig med Ilr von Hartmansdorff i anhållan
om ålerremiss af delta betänk., ali Utsk. måtte föreslå i
hvilken ordning och på huru lång tid de fastställda saltupplagen
böra åter fyllas, samt de villkor, som dervid böra
bestämmas. Det kan och bör harvid icke undfalla Utsk.,
alt anlednin lill förra Ständers beslut, nemi. att det fanns
städer der sallupplagen icke på 5o års tid blifvit anlitade,
hvarföre de ansågos öfverflödiga, saknar all vigt, sedan numera,
såsom Hr von Hartmansdorff upplyst, erfarenheten
under de sista fem åren visat, att brist på salt uppkommit
då dessa sallupplag ej funnits, och alt priset derå varit fördubbladl,
om icke ännu högre. Sådana förhållanden uppkomma
deraf, alt vi icke utan stor förlust kunna tillverka
salt af Östersjö-vattnet. Kokningen af salt utaf detta valten
kostar så mycket bränsle och medtager så mycken tid ,
alt det ej är tänkbart att verkställa den. Vi hafva icke vid
våra stränder så salt vatten, alt hvar och en som fiskar kan
sjelf koka sig ett tillräckligt förråd af salt, ulan vi måste
anlita städerna om saltets anskaffande, och då städerna sakna
denna vara, kunna icke heller fiskerierna bedrifvas, till
alldeles oberäknelig förlust för samhället.
Frih. Leijonhufvud, Abrah : Jag kan beklagligen
icke illustrera frågan med några exempel i afseende på de
olägenheter, som för vissa trakter uppkomma genom brist
på salt pcb i afseende på det sätt hvarpå fisken osaltad måste
användas; men jag tror, att den egentliga frågan icke
gäller några sådana speciella förhållanden, utan en ekonomisk
grundsats. Det har redan en gång blifvit decreteradt
af R. St., att det är obehöfligt att tvinga städerna alt med
afseende å särskildta förhållanden hålla saltupplag. Jag
trodde det vara öfverflödigt att återväcka frågan derom,
och att vi derom voro öfverens. Icke heller tror jag att
motionen föranleder dertill att några särdeles stora olägenheter
deraf följt. Jag har visserligen all aktning för förfädrens
vanor, men tror det icke vara den nu lefvande generationens
sak att i allt låta binda sig af deras exempel, utan
att det är tillåtet att framrycka på frihetens och upplysningens
gebit, då det kan ske utan någons förnärmande.
Jag behöfvet icke vara vidlyftig, ty jag tror att Utsk. till
-
Den ’2 September e. m.
61
räck ligt gjort reda för sina åsigler, samt att de skäl, som
dervid blifvit anförda, kunna vara, om icke jemngoda, åtminstone
icke mycket underlägsna de förhållanden, som här
äro framställda. Det lärer alltid blifva svårt att med prohibitiv-föifattningar
så tillställa, att icke en vara på ett eller
annat ställe någonsin skall kunna saknas, och jag tror
alt det ligger i frihetssystemet att göra varan tillgängligare
för dem, som deraf kunna vara i behof. Att åter med
tvångsmakt tillförbinda vissa intressen eller corporalioncr att
för det allmännas bästa uppoffra sina enskilda fördelar, tror
jag vara mindre lämpligt. Är det ett positivt behof, alt
sallupplag böra finnas vid vissa stationer, så tror jag det vara
Statens åliggande alt bidraga till detta behofs fyllande,
men är det ingalunda efter mili åsigt det enskildta intresset,
som ett sådant åliggande bör tilläggas. Jag för min del
tillstyrker derföre bilall till betänk., och anser mig icke
derför böra utveckla några flera skill, än dem sorn blifvit
i detta betänk, uttryckta.
Hr af Grubbens, Nils Willi.: Jemte det jag förenar
mig med de herrar, som begärt återremiss af delta betänk,
, vill jag endast exempelvis anföra att det ej är mera
än 10 ä 12 år sedan vi här i Stockholm voro alldeles utan
salt, så att emellan 20 ä 3o,000 tunnor fisk förskämdes, sorn
icke kunde insaltas, innan det blef öppet vatten. Jag ville
blott nämna detta såsom en upplysning.
Hr Ribbing, Arvid: Af datum på detta betänk., äfvensom
af dess innehåll, finner jag att jag ej varit i Utsk,
närvar, vid denna frågas afgörande. Jag vill således fritaga
mig från delaklighet i beslutet, och då betänk, ingalunda
upptager det slags skäl, sorn här blifvit anfördt såsom grund
för återremiss, nemi. att, utom de vanliga äfventyr, som
anskaffande af en nödvändighetsvara kan vara underkastad,
äfven bör tagas i betraktande de naturhinder, som af en föreg:de
talare blifvit åberopade, och hvilka medfört de af
honom omnämnda stora svårigheter för införandet af salt,
då det varit allromest behöflig t; så skulle jag tro, att åtminstone
icke dessa skäl, genom Utsk:s betänk., eller de på
detsamma grundade påståenden blifvit vederlagda. Fördenskull
och då frågan är af större vigt i sig sjelf, än den förlust
som kau uppstå genom saltupplagen, skulle jag tro att
fullgilltiga anlednrr finnas till återremiss, hvilken således ufven
jag vågar yrka.
Fril). Sprengtporten, Jac. Willi.: Det torde nu
mera
vara alldeles för sent att ingå i några betraktelser,
huruvida det må anses hafva varit välbetänkt, att befria
städerna från den skyldighet de förut hade att bålla saltupplag,
en skyldighet, som äfven blifvit utsträckt till spanmåls-upplag.
Sedan städerna blifvit befriade derifrån, kan
Ga
Den a September c. m.
jag icke föreställa mig att någon lagstiftning, sorn återför
ett sådant åliggande för dem, kan komma i fråga. Skulle
det visa sig, att någon åtgärd är erforderlig i detta afseende,
så torde behofvet böra fyllas genom andra administrativa
utvägar; men att återföra det gamla förhållandet, sorn
ålade städerna ett sådant onus, mäste jag för min del afstyrka.
Jag tillstyrker bifall å Utskts betänkande.
Hr von Hartmansdorff: En värd talare liar yttrat,
all det vore en ekonomisk grundsats, friheten nemi., som
skulle göras gällande vid delta tillfälle. Jag tror att den
ekonomiska grundsatsen, Rikets bästa, är den, som företrädesvis
bör göras gällande; icke den lheoreti«ka, som man
läser sig till, utan den praktiska, som erfarenbeten lärer.
Efter den hafva våra förfäder undvikit brist. Vi måtte väl
icke vara så doclrinära, att vi hellre blottställa oss för bristen,
än våga afvika från den theoretiska grundsatsen. Här
har också blifvit yttradt, att man har decreterat sallupplagens
obehöflighet. Sakens natur har decreterat deras behöflighet.
Kunde det bero af vår fria vilja alt förklara något
behof vara afskafjädt, så skulle jag önska alt man kunde
förklara alla anslags-behof afskaffade, och att man sålunda
sluppe att tvista derom vid riksdagarna. Ty värr är det icke
så. Man har sagt, att vi genom saltupplagens afskaffande
framryckt på frihetens och upplysningens gebit. Om vi
kommit längre fram derpå, så hafva vi gått baklänges på
ett annat, nemi. klokhetens och försigtighetens gebit. Det
har också blifvit sagdt, att sallupplagen varit gjorda endast
för undantags-förhållanden, men deras afskaffande vore regel.
Jag erkänner att saltupplagen alltid varit gjorda för
undantags-förhållanden. Regeln har varit att köpmännen
skulle förse sig med så myckel salt, som behöfdes; men
som oförmodade hindel’ kunde inträffa, så skulle saltupplagen
vara ali tillgå. Äfvenledes har man yttrat att den
enskilda vinsten ej borde uppoffras för allm. fördelar. Jag
tänker alt det borde vora tveitom, all den enskilda vinsten
måste vika för den allm. fördelen; och tliy förutan lärer
intet samhälle kunna bestå. Man har också sagt, att sedan
saltupplagen en gång blifvit afskaffade, vore del för sent
att vilja skapa dem ånyo, och örn det skulle göras, borde
sådant åtminstone icke ske på stapelstädernes bekostnad. Det
må blifva Ekon.Utsk:s sak att föreslå huru de skola återställas.
Jag skulle förmoda, att då skyldigheten att hålla
dem i stapelstäderna motsvarat de rättigheter dessa städer
i andra fall åtnjutit, och såvida dessa rättigheter ej upphört,
lära stapelstäderna svårligen kunna undandraga sig att uppfylla
denna skyldighet, när så påfordras. Den afskaffades
derföre alt man trodde saltupplagen ej längre vara behöfliga;
men när motsatsen visar sig, måste man väl återgå
till det gamla förhållandet. Emedlertid har jag här en upp
-
Den 2 September e. m.
gift på de gamla afgifterna till saltupplngen, deraf R. o.
Ad. loide finna, alt dessa afgifter icke äro så förfärande.
”1 Stockholm och öfriga Östersjöhamnarna erlägges för ett
fartyg af i oo läster •£ tunna salt per last, gör circa 90 tunnor
efter 3 rtdr tunnan, b:co r:dr 270. Räntan härå ä 6
proc. utgör 16 r:dr 9 sk. I Götheborg och hamnarna på
vestra kusten, erlägges för ett fartyg af 100 läster tunna
salt per läst, som utgör circa 90 tunnor, hvarå priset, då
Sundsk tull härför ej betalas samt minskad fraktkostnad
beräknas, efter 2^ rtdr per tunna, b:co r:dr ii5. Räntan
härå å 6 proc. gör i3^ rtdr. Dessa depositioner återfås,
med undantag af räntan, då fartyget antingen säljes, förolyckas
eller slopas. Dessutom erlägges en gång för alla
magafcins-afgift, soin ej återfås, med iG sk. per läst." R. o.
Ad. täcktes häraf finna, att det egentligen är ett depositum,
ett slags förskott, som göres, och hvilket fartygsägaren sedan
återfår. Det som egentligen förloras är räntan. Följaktligen
är icke uppoffringen så stor, som åtskillige ledamöter
af delta Stånd måhända föreställt sig. Jag fortfar i min
vördsamma anhållan om återremiss.
Allm. Besvärs- och Ekon.Utskts betänk. N:o gj återremitterades.
Ånyo föredrogs Allm. Besvärs- och Ekon.Utskts den 22
sisth Aug. e. 111. på bordel lagda ytterligare betänk. N:o g5,
angtde bestämmande af sältet för kolinätning inom bergslagen.
Frih. Cederström, Jacob: Med Utsk. instämmer jag
fullkomligt i fråga om nyttan af nu föreslagna stadgande;
men i afseende på tillämpningen deraf, begär jag likväl, alt
R. St. i den skrifvelse till K. M., som härom bör afgå, måtte
bestämma, att sådana föreskrifter för de öfriga bergslagen
utom Stora Kopparbergs län ej må träda i verkställighet,
förrän året efter del K. M:s förordning derom utfärdas,
på det alt allmogen ej måtte mötas af alltför stora svårigheter
att kunna efterlefva densamma, eller nödgas uppskjuta
sina koltransporter undertiden; ty, mine herrar! derförinnan
måste allmogen göra om alla sina kolskrindor, hvilket
ej kan ske på en dag, hvaraf en stor olägenhet skulle
uppkomma, hvilket ej kan vara afsigten med denna förändring.
Den är nyttig till sin princip, men skulle blifva ganska
skadlig till sina följder, om icke en sådan proescriptionstid
bestämdes. Jag nödgas derföre begära återremiss, på
det att denna rättelse i förslaget till und. skrifvelse måtte
iakttagas.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla Allm. Besvärs- och Ekon.Utsk:s betänk. JNT:o g5.
Ropades ja och nej.
Hr Landtm, hemställde, 0111 R. o. Ad. ansåg de vid
64
Den 2 September e. m.
beliink. N:o g5 gjorda aninärkn:r föranleda dess återremitterande.
Ropades äfven ja och nej.
Hr Frill. o. Landtm, yttrade, att lian ej kunnat af
svaren på propositionerna fatta någon bestämd öfvertygelse
om majoritetens mening, utan ville han ånyo framställa den
första propositionen.
Hr Ribbing, Arvid: Oaktadt discussionen är slutad,
anhåller jag att fA förena mig med Frih. Cederström.
Allm. Besvärs- och Ekon.Utskts betänk. N:o ga blef af
R. o. Ad. återremilterudt.
Vid förnyad föredragning af Allm. Besvärs- och Ekon.-  Utsk:s den 22 sisll. Äng. på bordet lagda utlåt. N:o g6,
i anleda, af väckta motioner om inskränkning i den s. k.
landtmanna-seglationen , blef samma utlåt, af R. o. Ad. bifallet.
Föredrogs ånyo och lades till handlingarna Allm. Besvärs-
oell Ekon.Utsk:s den 22 sisth Äng. e. m. på bordet
lagda utlåt. N:o gy, i anledn. af Utsk:s betänk. N:o 22 öfver
motion om inrättande af kurhus i staden Carlshamn.
Då nu ånyo föredrogs Allm. Besvärs- och Ekon.Utskts
den 22 sisth Aug. e. 111. på bordet lagda betänk. N:o g8,
i anledn. af väckt motion om transito- och nederlags-rätt
för Slitö hamn, blef samma betänk, ånyo hegardt på bordet
af Hrr von Hartmansdorff, Aug., och Nordensköld,
Otto Gustaf.
Företogs till pröfning StatsUtsk:s den t5 och 26 sisth
Aug. på bordet lagda utlåt. N:o 264, i anledn. af väckta
ulerretnisser A utlåt. N:o 1 i5.
I sammanhang härmed upplästes ett ifrån PresteSt. ankommet
prot.utdr. af den 2g sisth Aug., af innehåll, att
Ståndet, dels med ändring af det i betänk. N:o ii5 afStatsUtsk.
föreslagna villkor, atigtde skyldighet för Professoren
Akerman att kostnadsfritt undervisa de unga läkare, som om
ortliopediska sjukbehandlingen önska taga närmare kännedom,
beslutat alt i dess ställe vid det beviljade anslaget fästes
det villkor, att en yngre läkare af Professor Åkerman
vid institutet antages, såsom dess biträdare, hvilken af honom
undervises i den orthopediska läkarekonsten, för att
sålunda bildas att en gång efter Professor Åkerman kunna
blifva institutets föreståndare; dels i öfrigt bifallit hvad så
väl i betänk. N:o 1 15 som N:o 264 blifvit afUtsk. tillstyrkt,
blott med det tillägg, att anslaget till Professor Åkerman
personligen, 5oo r:dr, utgår från och med början afinnevar.
år,
D e n J S e p t e m b t r e. in
-
ar, samt uppföres på allni indraga.stalén; varande MedStånden
inltjudna att om enahanda beslut sig med PresteSt.
förena.
Frih. Fleming, Herm. Reinh , uppläste följande:
En representant kan och bör ej med liknöjdhet förbise
att med sin röst biträda en så allmänt nyttig och välgörande,
som denna ifrägavar., nu under öfverläggning förehafvande
sak, hvilken synes lända till fäderneslandets så väl
närvarande som framtida nytta och gagn. — Här kommer nemi.
att under denna öfverläggning afgöras om orthopediska institutets
bestånd eller fall. Det mätte då tillåtas mig att
blott få framställa 2:ne frågor: 1:0 Har denna inrättning
ej redan tillräckligt motsvarat fäderneslandets
billiga erkänsla för dess välgörande nytta,
då flere hundrade krymplingar nästan at alia
åldrar blifvit satte i tillfälle, genom helsans
återfående, välsigna denna inrättnings grundläggare?
2:0 Böra ej R. St. då behjerta denna
välgörande anstalts bestånd? Jag svarar med min
röst, — och tror fullkomligt att alla fäderneslandets rättsinnige
vänner dela deruti min åsigt, — mycken välgörande
nytta har genom denna inrättning åstadkommits, och fäderneslandet
skulle visa den största orättvisa och otacksamhet,
om ej dess behjertande understödde denna inrättnings bestånd.
Och endast de, som personligen närmare tagit kännedom
af denna förträffliga inrättning, äro i tillfälle att bedomina
om den väsendtiiga nytta densamma redan framvisat;
och sjelfva saken torde dessutom tala tillräckligt för
sig sjelf, så att ej några granna eller vidlyftiga fraser behöfva
tilläggas för en så högt upplyst församling som detta
Högh Stånd.
Denna välgörande inrättning har blifvit af den oförtrutne,
mer.niskoälskande och förtjenstfulle mannen Hr Professor
Åkerman stiftad och grundlagd, i det skick hvari den nu
befinner sig, hvars djupa och sakkunniga insigter i denna
vettenskapsgren ovedersägligen förtjena hela fäderneslandets
tacksamma erkänsla och behjertande till nödigt understöd.
Utan den sista punktens behjertande, upphör denna inrättning
att vidare kunna uppfylla sin välgörande bestämmelse.
— Ja! den nödgas återsjunka till sitt fordna intet, och
qvarlemnar endast åt menniskovännen en bitter och djup
smärta, att ej hafva kunnat skänka genom sin röst, fortsättande
af den ädla afsigt, grundläggaren till denna välgörande
inrättning velat lemna sitt fädernesland.
Orthopediska institutets närvar, förlust eller balance,
enl. Hr Professor Åkermans egenhändiga och pålitliga calcul,
utgör per qvartal omkring i2o3 r:dr b:co, som måste af
hans enskilda tillgångar tillgripas, för att upprätthålla insti—
13 H. 9
6(>
Uc n 2 September e. m.
lutets bestånd oell behofver. Fordrar ieke då billigbeten,
att nationen skänker åt denna gamla förtjenstfulle man sin tacksnmhetsgärd
för dess gjorda uppoffringar? Jag anser det vara
min pligt, och liden vara inne, att med min röst tillstyrka
vördsamt en årlig anslagssumma af i,5oo r:dr b:co för ifråga
var. instituts framlida bestånd, hvilken summa R. St. täcktes
bevilja att å allmän stat utgå, och att för Hr Professor
Akerman personligen, så länge lian sjelf handhafver chefsskapel
för orthopediska institutet, för dess möda och besvär
måtte på indragn.stat åt honom anslås årligen en summa af
1000 r:dr b:co, alltsammans att utgå ifrån innevar. års början,
samt, i händelse Hr Professoren blefve oförmögen att
som chef vidare handhafva institutets öfverinseende, han då
måtte för sin öfriga lifstid årligen få åtnjuta 5oo r:dr b:co,
emot iakttagande af följande förbindelse, som tryggade institutets
och fäderneslandets fördel, nemi :
1:0 att tre (3) fattiga, lytta barn alltid skola få fri plats
och kur i oitbopediska institutet;
2:0 att en ung läkare med mekanisk fallenhet blifver af
Professor Akerman för alltid engagerad vid institutet, att af
Hr Professoren hållas och lönas, samt undervisas grundligt
både theoreliskt och praktiskt, äfven genom egen handläggning
i den orthopediska läkarekonsten, för alt blifva qvalificerad
alt en gång kunna blifva professorns efterträdare som
cbef och förste läkare vid institutet. Detta sista villkor
är högst vigligt.
I hvad fall som helst, Professor Akerman må snart eller
sent lemna institutet, så är hans efterträdare alltid färdig
och beredd genom en grundlig vettenskaplig bildning i den
orthopediska läkarekonsten — att emottaga chefsplalsen.
Hvarje bildad nation bör äga ett orlhopediskt institut.
I få länder kan mer än ett bära sig. Ett land har mer
gagn af en duglig oell grundlig orthopedisk läkare, än
af flera halflärda; ty endast af en sådan kunna landets
alla missbildade barn blifva grundligt botade, efter vettenskapens
och konstens ständiga framsteg. Den orthopediska
praktiken är både svår i många afseenden och mindre lönande,
den fordrar hos sin man mekanisk fallenhet, mycket tålamod,
flit, arbetshåg, sjelfuppoffring och menniskokärlek.
Den vanliga läkarepraktiken är mer både beqväm och tacksam.
I alla länder äro derföre högst få, som vilja egna sig
åt ett grundligt studium af orthopedien; hvarföre det äger
så mycket mer talande skäl för detta nu befintliga orthopediska
institut, att ej af en tacksam och ädel nation bortglömmas
ellar förskjutas.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: Jag får vördsamt
tillstyrka R o. Ad. att i allo antaga och biträda det beslut
PresteSt. i denna fråga fattat, och anhåller jag om propos.
derpå.
Den 2 September e m.
67
H. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm, Gust.: Jag tillstyrker
att, på sätt Professoren Åkerman begärt, beslutet måtte blifva,
alt han efter slutad tjenstetid öfverflytta® på indraga -  staten med 5oo r:dr pension, och att anslaget för en lärare
■blir för en af honom bildad lärare och icke för lärares bildning
i allmänhet. Detta öfverensstämmer med hvad PresteSt
beslutat, med hvilket jag förenar mig.
R. o. Ad. beslöt att instämma uti PresleSlrs i delta ämne
fattade beslut.
Upplästes till justering och godkändes Exped.Utskrs ne
dannämnda
förslag till R. St:s und. skrifvelse!' till K. M.
nemi.:
Nro 68, ang:de till staden Söderhamn beviljadt låneunderstöd
;
N:o 69, ang:de pension för bokhållaren Sture;
Nro 70, ang:de pension åt Vice-Amiralen G. af Klints
enka;
Nro 71, ang:de pension för aflidne Agronomen Stephens’s
enka;
Nro 72, ang:de förre häradsskrifvaren S. F. Hagelius
und. ansökning 0111 förhöjd pension;
Nro 78, ang:de ändring i 24 cap. 8 5n> samt 34 cap.
Missg.-b:n;
Nro 74, ang:de ansvars stadgande för inslående af fönster;
Nro 76, ang:de tillägg i 17 cap. 32 §:n Rälleg..b:n, sådan
den lyder i K. förordn. den 20 Januari 1779;
Nro 77, ang:de rälta grunden för förvandling till fängelse
vid vatten och bröd af böter, som ådöminas för sådana
stölder, hvilka ligga i tveböte emot annan tjufnad;
N:o 79, angrde oinfattningeu af blifvande förordningar
i kameral-ekonomi- och polili-mål;
N:o 80, angrde revision af de academiska constitulionerna;
N:o
8t, angrde rättighet för tiondegifvare i Skåne att
lösa kyrkornas behållna tionde efter årlig markegång;
Nro 82, angrde föreslaget förbud för tjenstemän vid embetsverken
alt på samma gång innehafva mer än en tjenst
med lön på stal.
Frih. Boye, Ludv.: Jag bestrider icke vigten af att
Exped.Utskrs förslag till und. skrifvelse:- justeras, men till
Hr Landtmrs loyaute' öfverlemna:- jag, om det är rätt och billigt,
alt så många sådana på en gång justeras, att bänkarna
blifva tomma, innan vi komma till föredraga::: af de på
bordslistan upptagna mål. Nu anhåller jag att, om flera
dylika förslag återslå, de må uppskjutas till en annan dag,
och att vi måtte få återkomma lill föredraga.listan.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, i anleda, af delta Frih.
68
D c ii i September c. m.
lioycs anförande, alt alla inkomna förslag lill vind. skrifvelser,
hvilka af Ridd.Setretm blifvit för Hr Landtm, anmälda,
nu redan blifvit upplästa och justerade.
Föredrogs ånyo LagUtsk:s den i5 och 26 sisth Aug.
e. m. på bordet lagda betänk. N:o 97, i anledn. af väckt
motion om inskränkning i allmän åklagares rätt att anställa
åtal å brott emot i4 cap. 3 §:n Missg.-b:n.
Hr Ribbing, Arvid: Innan R. o. Ad. går att fatta
sitt beslut i denna grannlaga fråga, anser jag mig skyldig
numna, att, i anseende dertill att föräldrar och svärföräldrar
ofta på gamla dagar vistas hos sina barn, inträffar ty
värr icke sällan, att tvister om de s. k. undantagen, som
tillkomma föräldrarna, uppstå emellan dem och deras barn.
l)eu dagliga samrnanlefnaden ofta inom samma bosättning
ger beklagligtvis mången gång anledn. till missbälligheter, så
alt dessa mål ty värr icke äro sällsynta vid domstolarna. 1
ena sidan tyckas väl de skäl, som LagUtsk. framdragit, tala
derför, att föräldrar borde äga rättighet att eftergifva åtal
emot sina barn, då fråga är om smädeord, som af barnen
kunna hafva af hastighet blifvit fällda emot föräldrarna,
synnerligen då samma LagUtsk. likväl upptagit att allmän
åklagare skall äga rättighet att anställa åtal, då brottet skett
i samqväm eller då flere varit närvarande. Detta ord samqväm,
som förekommer i det af Utsk. föreslagna tillägg, är
dock något obestämdt, det kan jag ej annat än anmärka.
Men å andra sidan torde icke heller böra lemnäs utan afseende,
alt om lagens nuvar. stränghet i detta fall och allmän
åklagares skyldighet att beifra de brott, som bär äro
i Iråga, skulle upphöra, så skulle måhända mera allmänt
förekomma sådana svåra beskyllningar och smädelse!', som
J O ' 1
nu icke äro allmänna, eller åtminstone icke så ofta vid domstolarna
blifva åtalade. Jag tror verkligen, att lagens Strängbet
i detta fall fördelaktigt inverkar, eller att de exempel,
sorn en eller annan gång fastän sällan i orterna förefinnas
p.i de stränga straff, hvilka följa på sådana blott, afhålla
från deras förnyande vid de mångfalldiga tillfällen, då anledn.
T dertill erbjuda sig. Jag har för min egen del stannat
i villrådighet, om jag skulle tillstyrka lagens bibehållande
oförändrad sådan den är, eller örn jag skulle antaga den
förmildring eller den inskränkning i allmänna åklagare-rätten,
som LagUtsk. tillstyrkt. Men emedlertid har jag ej kunnat
underlåta alt framställa de betänkligheter emot antagande
af LagUtsk:s förslag, som hos mig uppstått.
Frih. Cederström. Thure: För min del kan jag
icke undgå att yrka bifall till LagUtsk:s nu förevar,
betänk. Det är nemi. uppenbart, att förhållandet emellan
föräldrar och barn hvil.ir på en religiös grund, nemi. på
den sorn utgör det heligaste för fatnilje-lifvet, nemi. föräldra
-
Den a September e. m.
kärleken. Jag anser således, att det är alldeles obehörigt
att inblanda allm. åklagare i sådana förhållanden, aldrahelst
vid betraktande deraf, alt lagen är sa sträng, att sådana
brott som smädelse emot föräldrar skola straffas med
spö. Jag får vidare tillägga, att i betänk, finnes, på sätt en
värd talare nyligen anmärkte, efter min tanke ganska riktigt
uttryckt, alt allmän åklagare icke får föra talan i andra fall,
än då smädandet skei' i samqväm, d. v. s. en större samling
af personer. Då det sker i större samqväm, är det icke allenast
ett brott emot föräldrarna, utan äfven ett brott, som
är kränkande för det allmänna; men der det sker endast
emellan föräldrar och barn, utan att andra äro närvar.,
finner jag att det icke må blifva föremål för allmän åklagares
åtgärd, hvarföre jag vördsamt får tillstyrka bifall till
betänkandet.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: Jag instämmer med
den sista värda talaren i tillstyrkandet af bifall till Utsk:s
betänk. Jag anser nemi. förhållandet emellan föräldrar och
barn vara så heligt, att icke någon främmande makt bör
emellan dem intränga onödigtvis. Jag tror, alt ett sådant
brott, som här är fråga om, icke kan begås, derest icke föräldrarne
sjellve dertill gifvit anledn. genom en vanvårdad
uppfostran, och jag anser derföre obilligt att betaga dessa
föräldrar rättigheten alt i medkänslan af detta fel försona
sig med sina barn och derigenom undgå lagens anlitande.
Jag anser derjemte högst betänkligt och oriktigt att tillåta
polismakten ett intrång i de enskildta husen, och allder
spionera öfver familje-föi hållanden, hvarföre jag, såsom sagdt
är, tillstyrker bifall till Utskts betänkande.
Hr Ribbing: De värde talare, sorn sist yttrat sig, haf
va
mycket skäl för deras åsigt, äfven såsom jag betraktar
soken; men jag kan icke annat än fästa deras och äfven R.
0 Ad:s uppmärksamhet derpå, att det begrepp, som man
vanligen fäster vid föräldrars förhållande till sina barn, är
nästan motsatt lill verkliga förhållandet vid den tid då föräldrarne,
såsom det gemenligen kallas, bo på undanlag eller
inhyses hos sina barn. Då äro föräldrarne nästan som barn
och barnen såsom föräldrar. Ofta våga icke dessa föräldrar
motsätta sig barnens vilja. De äro vanligen svaga, bräckliga
och fullkomligt beroende af sina barn; de få sällan, utan
stränga påståenden och understundom icke utan rättegång,
åtnjuta de undantagsförmåner, som dem böra tillkomma,
och barnens egna behof, då deras familj tilltager, göra det
ofta svårt för föräldrarna att berga sig på sin ålderdom.
Man bör icke just så uteslutande fästa sig vid orden föräldrars
förhållande till sina barn eller tvertom, utan äfven
närmare betrakta, huru det i vårt torftiga land förhåller sig
1 sjelfva verket. Detta tror jag äfven böra tagas i betraktande,
då man går att fatta sitt beslut; men för min del
7°
Den a September e. m.
skall jag icke motsätta mig, alt beslutet må blifva sådant
som de siste talarne yrkat och Utsk. tillstyrkt.
Frih. Boye, Ludv.: På de väl grundade skäl, som
Hr Cederschjöld framställt, ber jag att få förena mig med
honom i anhållan om propos. till bifall å LagUlsk:s betänkande.
LagUtskrs betänk. N:o 97 blef af R. o. Ad. bifallet.
Företogs till pröfning LagUtskrs den i5 och 26 sistl.
Aug. e. m. på bordet lagda betänk. iV:o 99, i anleda, af
väckt fråga om förändring i vissa delar af nuvar. lagstadganden
örn giftorätt och arfsrätt, 111. m.
Frih. Boye, Ludv., uppläste följande:
Då jag nu går att yttra mig, angrde LagUtsk:s betänk.
N:o 9g, måste jag anmärka, huruledes Utsk., med afvikande
från föreskriften i Riksd Ordnrs 5i §, tillåtit sig att i samma
betänk, upptaga 2:ne särskildta ämnen, nemi. icke allenast
frågorna om arfsrätten och giftorätten, utan äfven frågan
om istadarälten till sidoarf; af hvilket förfarande den
olägenhet nu uppstår, att, ifall Ståndet företager betänk,
till pröfning, och skulle vilja afslå Utsk:s tillstyrkanden i de
förra, men bifalla tillstyrkandet i den sednare, så torde Ståndet,
derföre att betänk, nu förekommer första gången, icke
kunna göra någotdera, utan mäste återremittera detsamma,
deraf en onyttig tidsutdrägt åstadkommes.
För en annan vigtigare anmärka, emot det behandlingssätt,
som betänk, framställer, utbeder jag mig Ståndets uppmärksamhet.
Då man besinnar, att frågorna om arfsrätten
och giftorätten utgöra de vigtigaste principfrågor, uti hvilka
civil-lagförslaget föreslår ändring; och man tillika erinrar
sig de förberedande steg, som statsmakterna ansett nödiga
att vidtaga, vittnande alla örn ej mindre Konungens, än föreg:de
Ständers afsigt, att på en gång och i ett sammanhang
pröfva och afgöra nya lagen, samt alt då taga i öfvervägande
de eftertänkliga aumärkntr, som äro af Högsta Domstolen
och Hofrätterna emot särskilda delar af lagförslaget
afgifna; så har man sannerligen svårt, att, med den varsamhet,
som Statsmakterna sålunda lii (tills ådagalagt, förena den
otåliga brådska, som vid denna riksdag framstått, för att hastigt
genomdrifva civil-lagförslagets antagande af Ständerna;
en brådska, hvartill Utsk., utan alla betänkligheter, nu lemnat
sitt biträde. Det försök, som, vid riksdagens början, genom
särskilda motioner gjordes, för att få lagförslaget utan
pröfning godkändt, möttes inför allmänheten af ett för
starkt ogillande för att kunna fullföljas; och man synes
derföre hafva öfvergått till en annan utväg, den nemi., att
från lagförslaget lösrycka de särskilda principfrågor, om hvilkas
genomdrifvande man är angelägnast, och för hvilka man
Den J September e. ra.
7*
hoppas ett isoleradt, och följaktligen knapphändigare behandlingssätt,
än det, sorn konnne att äga rum, ifall frågorna
pröfvades, i deras fullständiga sammanhang, med sina i lagförslaget
uppgifna detaljbud, och äfven i deras förhållande
till nya lagens öfriga principstadganden, hvarmed öfverensstämmelsen
är för angelägen, att alldeles förbigås. Jag ogillnr
detta förfarande af Utsk., och tror att Utsk. bort tillstyrka
anstånd med afgörandet, intilldess nya lagförslaget
kan i sin helhet förekomma. I denna tanke styrkes jag äfven
deraf, att jag icke rätt väl förstår hvartill ett beslut nu
egentligen skulle gagna, såvida man måste erkänna, att om
också beslutet nu kunde vinna K. M:s sanction, sådant icke
förmår hindra nästa riksdags Ständer att till pröfning företaga
lagförslaget i sin helhet, och då jemväl öfvergå till ett
annat beslut.
I följd af denna mening, anhåller jag om propos., att
med afgörandet må anstå intilldess nya lagförslaget förekommer.
För det fall att Ståndet icke dertill samtycker, bör jag
hufvudsakligen yttra mig. Jag är då af den tanke, att menniskonaturen
likmätigt, har föräldrakänslan i allmänhet alltid
varit lika varm för doltren, sorn för sonen; och då man
likväl vet att, från fornåldren, har i Sverige inom de jordägande
classerna så väl arfsrätten, som giftorätten, varit olika
könen emellan; så undgår man icke att inse, det denna
olikhet ingalunda haft sin grund i en orättvis föräldrakänsla,
eller fördomar, utan dels i samhällets omsorger för sitteget
bestånd, och dels i könens olika förhållande till samhället;
hvartill äfven torde hafva kommit ett icke oskäligt afseende
på det större behof af tillgångar, för att framkomma till ett
enskildt sjelfbestånd, hvari den unge mannen befinner sig, än den
unga qvinnan, som, i silt ogifta tillstånd, har blott inskränkta
behof, och sorn, då hon gifter sig, har rätt alt förlita sig på mannens
i alla tider erkända förbindelse att försörja hustrun. Det
gafs en tid, då i Sverige känslan för fäderneslandet stod framför
känslan för egna barn; och man trodde då, att kärleken till
fäderneslandet ägde sin grund i kärleken till fadrens jord, samt
att hågen och förmågan till yttre försvar och inre uppoffringar
var att påräkna såsom större hos den större jordägaren,
än hos den ringare. Man ansåg då politiskt angeläget
att, så mycket möjligt var, sammanhålla jorden, så att den
ägdes af en, icke i fattigdom och skulder fördjupad, utan
välmående, eller åtminstone besutten allmoge. Samhällets
representanter voro förnämligast jordägare, och då de, i
ändamål att gifva samhället en garanti mera i sjelfva arfsfördelningen,
gåfvo olika fördelar åt de olika könen, afpassade
efter deras olika förhållande till samhället, låg deri,
efter min tanke, icke heller någon orättvisa. Qvinnan deltagei
icke i samhällets försvar, och bidrager icke till dess
politiska bestånd. Hon är fritagen från alla de personliga
Den a September*, m
servituter, sorn samhällets mångfalldiga omsorger af mannen
fordra: och ehuru hon, under äktenskapet, visserligen har
sin del i hushållsbestyren, är och blir dock oförnekligt, att
jordens odling och boets bestånd beror vida mera på mannens,
än på hustruns tillgöranden. Till lättnad uti berörda
olikhet, gaf lagstiftaren icke blott åt den gifta qvinnan morgongåfvorätten,
ulan han gaf äfven öppen rätt åt makar,
alt, dels genom förord, och dels genom testamente, af förvärfd
egendom godtgöra den mindre loiten i arfvtjorden.
Efter öfvervägande af allt detta, anser j ig mig skyldig att
också taga i betraktande de följder, som den föreslagna förändringen
skulle medföra, nemi. jordens ytterligare splittring,
och den svårare ställning, hvari allmogen, vid hvarje arfskifte,
skulle försättas, då sonen nödgades antingen lemna
den ärfda jorden åt auctionsklubbon, eller också fördjupa
sig i skuldsättning, för att, dubbelt högre än hittills, utlösa
sina systrar, samt ändtligen, för R. o. Ad. särskildt, de förökade
svårigheter, som skola uppstå för hvarje son af ett
icke rikt hus, alt förvärfva bildning och framkomst i verlden,
sedan lagstiftaren förnekat honom samma arfsrätt, som
hans far fått tillgodonjuta. Jag tror icke att någon husfader
skulle känna tillfredsställelse af en lag, som uppoffrade
sonens väl, för att förbättra den blifvande mågens ställning;
och jag kan för min del icke anse den föreslagna förändringen
annorlunda, än såsom ett sätt att undergräfva Adelns
individuella bergning. Såsom bevis att någon obelåtcnhet
med nu gällande lag angrde arfsrätten och giftorätten icke
heller är hos allmänheten rådande, är jag berättigad att antaga,
dels att de särskilda utvägar, som lagstiftaren lemnat
till lättnad deri, nemi. förord och testamente, sällan varit i
sådan afsigt begagnade; och dels att vid de 3:ne sistförflutna
riksdagarna är förändringen afslagen så väl af Adeln som
af BondeSt. Vid denna riksdag lärer det Hederv. BondeSt.
deråt gifvit bifall, genom omröstning; men jag är inom
mig ganska förvissad derom, att den pluralitet, som gifvit
beslutet, skall, då den hemkommer till sina committenter,
nogsamt erfara huru litet detsamma öfverensstämmer med
begreppen och viljan inom allmogen i allmänhet. För mig
äro alla dessa skäl tillräckliga, att, med full öfvertygelse, afslå
ifrågavar. förändring.
Beträffande slutligen den del af betänk., som angår istadarätten
till sidoarf, så ville jag gerna deråt nu gifva understöd,
men fullgör formernas fordran, då jag anhåller om
återremiss af betänk, i sin helhet.
Frih. Boye tilläde muntligen:
Första frågan torde, i anledn. af hvad jag nu haft äran
yttra, vara den, huruvida R. o. Ad. finner skäl att uppskjuta
afgörandet af denna fråga, så att afgörandet bör anstå,
intill dess nya lagen förekommer eller icke.
Frih.
Den a Scptcmlier t. m.
73
Frih. Cederström, Thure: Förevar. LagUtsk:s be
tänk.
är, efter mitt förmenande, ett bland de vigtigaste, som
vid denna riksdag komma under R. Sl:s pröfning. Jag instämmer
deruti att principen, hvarpå detta LagUtskts betänk.
sig fotar, är fullkomligt rättsenlig, och jag kati icke,
oaktadt den vältaliga framställning en värd talare, Frih.
Boye, här lemnat till försvar för bibehållande af den olika
arfsrätten efter stads- och landsrätt, finna mig öfvertygad
om att den princip vore oriktig, som säger att samma barn
af samma föräldrar skola äga rätt till lika alf. Jag tror och
är fullt öfvertygad derom, att inga hvarken s. k. politiska
eller klokhetsskäl kunna vara nog gilltiga för att upphäfva
denna princip, som är grundad på förnuftsbegrepp och den
oförvillade känslan. Men när jag har lemnat denna bekännelse,
att jag i principen gillar att döttrar och söner må
äga lika arfsrätt, hvarföre jag finner ett ytterligare stöd äfven
deruti, alt förhållandet är nu i lagen att, i båga om
egendom i staden, de äga lika rätt; kan jag icke undgå att
göra den anmärkn., att jag måhända trott, att det varit mindre
lämpligt af LagUtsk. att nu partielt föreslå denna lagförändring
och icke dermed vänta tills pröfningen af det
nya lagförslaget förekommer. Jag säger detta så mycket
mera, som just den olika arfsrätten efter stads- eller landsrätt
är en hufvudprincip i den gamla lagen, hvarigenom, om
man antager denna förändring, sambandet emellan den gamla
lagens särskildta stadganden ännu mer förryckes än nu är
förhållandet. Jag får vidare tillägga, att det måhända fördröjer
antagandet af det nya lagförslaget i sin helhet, om
man nu börjar att antaga än den ena än den andra delen
deraf; men jag lägger dock ingen särdeles vigt derpå, utan
skall jag, om H. Ståndet i allmänhet finner sig böjdt för att
antaga den föreslagna förändringen, icke motsätta mig densamma.
Men jag måste i fråga om de partiella stadganden,
som här förekomma, göra några anmärkn:r, hvilka, om man
derpå behagar göra afseende, borde föranleda återremiss.
Efter mitt förmenande har LagUtsk. icke allenast bort föreslå
den förändring i de a sista punkterna af 3 §:n 9 cap.
Gifterm.-b:n, alt morgongåfvan skall upphäfvas, i den händelse
alt hustrun har barn efter mannen, utan jag tror, att
hela stadgandet om morgongåfva bör alldeles, i likhet med
hvad nya lagförslaget innehåller, upphäfvas, då man antager
lika giftorätt. Morgongåfvan infördes just till ersättning derför
att hustrun icke hade lika giftorätt med mannen. Derföre
stadgar 9 cap. Gifterm.-b:n att mannen skall utfästa morgongåfva
till sin hustru, så att den, utsatt i fast egendom
på landet eller i stad, får utgå med en tredjedel af mannens
behållna lott i boet, hvilken hustrun får behålla så länge
hon feuka sitter och ärliga lefver, såsom lagen säger, och
återigen, om den är utsatt i lösören, får blifva TVdel af mani3
H. io
:4
Don a September e. m.
nens lott och af hustrun såsom evärdelig egendom hegngnas.
Men är icke morgongåfva utfast, så får hustrun hälften af
hvad mannen högst kunde utfästa. Nu när man anser att
a rf ar en familjens gemensamma tillhörighet, måste man
tillslå, att derigenom att morgåfvan skulle qvarstå, fastän
giftorätten blefve lika, skulle mannens arfvingar få mindre
rätt än hustruns arfvingar. Vidare får jag förklara, att då
genom de här föreslagna förändringar i den olika arfsrätlen
otvifvelaktigt följa hemmanskly fningar samt mindre besullenhet,
hade också, efter mitt förmenande, förslaget bort, i
fråga om arfvingars inbördes lösningsrätt, innehålla de stadganden,
som i 8 cap. 7 och 8 §§:na Ärfda-b:n af Lag-comite'ens
förslag finnas intagna. Jag tror det vara en stor omission,
att detta ej blifvit i betänk, iakttaget, och jag kan
ej finna nuvar. lags föreskr ifter i 5 och 6 §§:na af 12 cap.
Ärfda-b:n om brödrens s. k. tagelott, äfvensom det r.u föreslagna
tillägget i 7 §:n af samma cap. vara tillfredsställande.
Mot 4 §:n 3 cap. Ärfda-b:n anmärker jag hufvudsakligen,
att det ej bort stå: "äro ej syskon eller afkotnlingar af dem,
'arfvén då förfäder i andra led.” Detta uttryck ”syskon
eller a f k o m I i n g a r” är alldeles obestämdt.” Del står i
nuvar. lagen: ’’äro ej fader eller moder, sam- eller halfsyskon,
''eller deras barn till; ärfven då faderfader och fadermoder”
etc. Men här står syskon eller’ afkomlingar till dem, och
således lemnäs det i ovisshet huru långt nedstigande led å
sidone skall vara berättigad! till arf framför förfäder i andra
led ; och jag befar ar att man af förevar, betänk, skall
draga den slutföljd, att sidoarfvingar ända till och med gide
led äga rätt till arf framför’ förfäder i 2:dra led, hvilket ej
bör vara förhållandet. Vidare har LagUtsk. i 3 cap. i4§:n
Ärfda-b:n bestämt, att sista gränsen för sido- och bakarfvingars
rätt till arf är gide led. Jag troi’det vara ot alt att bestämma
en sådan viss gräns för arfsrätt, af del skälet, alt om ingen
arfvinge finnes, så blir det ett s. k. dana-arf, eller sådant arf
som tillfaller Staten, och det blott af den rättsgrund, att
som det icke finnes någon ägare dertill, så är det bättre att
Staten blir ägare deraf, än att godset blefve res nullius.
Men jag finner, att så snart någon arfvinge kan styrka sin
slägtskap i aldi ig så aflägset led, så bör han framför Staten
hafva rätt till arfvet. Hvad beträffar de föreslagna förändringarna
i g cap. Ärfda-b:n, ang:de bouppteckning efter död
man, så finner jag nuvar. lagstadgande vara vida bättre än
det föreslagna, hvarföre jag anhåller, vid en blifvande återjemiss,
alt Utsk. måtte derpå fästa sin uppmärksamhet och
i den delen vidblifva hvad som finnes stadgadt. Vid 6 cap.
Jorda-b:n anmärker jag, att Utsk. bar utsträckt bördemannarätlen
för sidoarfvingar ända till gide ied. Delta tycker j,ig
är en utsträckning, som är alltför långsträckt. Köpet är en
afhandling, sora slutar sig på god tro, och börd är en rättighet,
som endast är stadgad för att bibehålla egendomen
Den i September e. m.
inom familjen, men man liar dervid endast tillåtit de närmaste
arfvingarna alt börda. Nu liar LagUtsk. tillstyrk t att
sidoai fvingar eller syskons barn i g:de led skola få börda,
hvilket skulle medföra alltför stor rubbning i nuvar. bördsrätt
samt osäkerhet i köp. Jag får isynnerhet fästa uppmärksamhet
derpå, att nya lagförslaget i i i cap. 4 §:n Joi dahm
endast utsträcker bördemanna-rätten på sidone lill 3:dje
led, äfvensom nuvar. lagstadgande icke heller utsträcker
bördemannarättcn å sidone utöfver 3:dje led. Om nu LagUtsk.
hade gått ett led längre eller till 4:^e lech s« finner
jag att det varit nog, aldrahelst sorn LagUtsk. betagit faderfader
och moderfader bördsrätt, hvilket jag för min del finner
högst obilligt, hvarföre jag vördsamt tillstyrker att LagUtsk.
ville i sitt förnyade betänk, intaga det stadgande, att
bördemannarätten endast skall utsträckas på sidone till 4tde
led, och i rakt uppgående till och med 2:dra led. — I öfrigt
får jag anmärka, att LagUtsk , vid afgifvande af detta
betänk., likasom i dess betänk, om lagmansrätlernes upphörande,
hade boil föreslå, att örn betänk, gillades, någon viss
praescriptionstid skulle antagas, från hvilken förändringen
skulle gälla, eller också att åt K. M. öfverlemnades att bestämma
en sådan tid, emedan annars många och svåra rättegångar
skulle uppstå om både arf och giftorätt, som fallit
nyss förrän den möjligen blifvande författningen utkomme,
äfvensom, vid de äktenskap som blifvit ingångna förrän den
lika giftorätten blifvit antagen, man ej visste, om den nya
eller gamla lagen skulle tillämpas. På dessa grunder anhåller
jag om återremiss, och får jag vördsamt begära att
dessa mina anmärkntr må få densamma åtfölja.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: Den värde talaren,
som först yttrade sig i delta ämne, har menat, att nya lagförslaget
borde pröfvas i ett sammanhang, och att ali pröfning
af sådana principfrågor, som den förevar., borde derföre
uppskjutas. Han är visserligen i detta afseende ganska
conseqvent, emedan samme talare har vid flera föreg:de riksdagar
drifvit samma lära. Men likasom jag då bestridt sådant,
nödgas jag äfven nu göra det och framställa den erinran,
att om vi då hade följt motsatsen till den princip Frih: 11
yrkat, hade nya lagen nu kanske varit så godt som anlagen;
åtminstone hade så mycket deraf redan varit undangjordt,
att man ej behöft någon grundlagsförändring för att få saken
slutligen afgjord.
För öfrigt hvad beträffar sjelfva hnfvudsaken eller arfsriilten
emellan bräder och systrar, så anser jag billigheten
och rättvisan fordra alt icke någon skilnad göres emellan
könen i detta afseende. Det är nog att naturen gjort den
skilnad, att mannen blifvit egnad åt det offentliga lil vet, den
yttre verksamheten, och qvinnan åt det husliga lifvets bestyr;
men också inom denna krets bör hon njuta sin räll tillgodo,
Den a September e. m.
att hafva samma förmåner som mannen. Den värde talaren
har menat, att jorden skulle splittras för mycket, om
dottren skulle ärfva lika med sonen; men jag får erinra, att
förhållandet just skulle blifva det motsatta, emedan hon då
finge en större andel af fadrens jord än hon nu erhåller,
och att jorden följaktligen ej ginge till så små delar, som
nu måste uppkomma. Om t. ex. en far för en son och en
dotter efterlemnar 6 hemman, skall nu sonen få fyra och
dottren 2 hemman; men efter nya lagen skulle de taga tre
hvardera, så att splittringen blefve mindre, eller den ena
klumpen större än efter nu gällande stadgande. Man har
sagt, alt Adelns individuella välstånd skulle undergräfvas.
Det kan jag för min del icke tinna, ty hvad man förlorar
på systern, det vinner man på hustrun; och det blefve kanske
ett motiv för mången, att icke göra det nu så allmänna
valet af ungkarlslifvet. För öfrigt är det väl sannt, att sonens
uppfostran är dyrare än dottrens; men den är vanligen
gjord då fadren dör, och sedermera behöfver sonen mindre
till sin soutien än hans syster, emedan han då lärt ett yrke
eller kan åtaga sig en tjenstebefattning, då deremot något
hvar vet huru svårt det är för ett fruntimmer att försörja
sig sjelf. Samme värde talare har erinrat, att så väl R. o.
Ad. som BondeSt. hafva vid föreg:de riksdagar afslagit den
na
lagförändring, men att BondeSt. nu bifallit den. Detta
tror jag borde vara ett motiv för R. o. Ad. att icke låta
det Hederv. BondeSt. gä framför sig på rättvisans och billighetens
bana, utan åtminstone hålla jemna steg med detsamma.
Att ingen våda deraf uppkommer, har åtminstone
BondeSt. erfarenhet af genom förhållandet i Wärends härad,
der döttrarna i långliga tider ärft lika med sönerna.
Slutligen ber jag att få upprepa hvad en värd talare,
som nu är hädangången, bär yttrade, då denna fråga förra
gången var före, nemi. att han aldrig sett någon af Ståndets
ledamöter, som gift sig med en rik borgarflicka, vara missnöjd
med att hon ärfde lika med sina bröder. Detta bevi
sar
bäst rättvisan af lika arf.
Den siste värde talaren har talat om morgongåfva, och,
om jag rätt fattat hans mening, önskat att den borde upphöra.
Deruti instämmer jag fullkomligt, isynnerhet soia
sjelfva morgongåfvan nästan innefattar en förnärmelse mot
det andra könet. Den är nemi. ett erkännande af, alt brudkronan
ej varit usurperad, och något sådant bör i våra tider
icke ens sättas i fråga. Jag får på dessa grunder vördsamt
anhålla om bifall till LagUtskrs betänkande.
Frih. Leijonhufvud, Abrah.: Den nu föredragna
frågan är, såsom en värd ledamot yttrat, tvifvelsutan en af
de vigtigaste i civil-lagstiftningsväg, som kunna behandlas,
och jag anser det således vara ett åliggande för den, som
under en längre tidsföljd haft äran fullgöra domarevärf på
Den a September e. m.
77
åtskilliga ställen, att uttala den opinion och den öfvertygelse,
som han vunnit genom begrundande och egen erfarenhet.
Det är redan i3 år sedan jag på K. M:s befallning i officiel
väg yttrade mig i denna fråga. Jag hyllade då grundsatsen
af lika arf emellan bror och syster. Det var så mycket
mera angenämt för mig att göra det den gången, som mitt
enskilda intresse då stod i fullkomlig strid emot den grundsats
jag erkände. Förhållandet har sedan dess undergått en
förändring, och jag talar nu måhända i mitt eget intresse,
om jag nemi. hade något. När jag sålunda för i3 år sedan
yttrade denna grundsats, trodde och hoppades jag, att tiden
snai t skulle stunda, då det man då önskade, kunde blifva
anlaget. Det har likväl ej inträffat och vi stå ännu på samma
punkt. Principen omtvistas, ideerna korsa hvarandra,
och debatten fortgår nu såsom den gjort under 3o år. Jag
har visserligen till någon del varit af den tankeri att icke
lösrycka partiella afdelningar af vår gamla lag, för att i
stället inflicka i det rådande systemet andra stadganden såsom
undantag eller i författningsform; men jag har numera
förlorat illusionen att snart komma till den tidpunkt, då vår
gamla lag med sina stora fördelar och äfvenledes stora brister
skall gifva vika för en annan, bibehållit det goda och
lemnat å sido bristerna, eller, med ett ord, för en lag, som
ur mera rationel, som bättre passar in med tidsförhållandena,
och som försonar de olika grundsatser, som under 100
års erfarenhet mognat i afseende på denna lag. Jag kan för
ingen del förbise de ekonomiska skäl, som Frih. Boye anfört,
och hvilka blifvit under roångfalldiga former både af
honom och andra framställda i denna vigtiga fråga; mende
uro dock purt ekonomiska. Jag tror icke alt de bestå in^
för rättvisan, inför de allmänna rättsgrunderna, hvarpå en
lagstiftning bör hvila; ty det är dock efter min tanke en
anomali i en väl ordnad lagstiftning, att en tvåfalldig arfsrätt
finnes, att den ene medborgaren har en olika arfsrätt
emot den andra, och att en tillfällighet, ett adelsdiplom och
åtskilliga andra sociala förhållanden skola inverka på arfsrälten.
Jag ser således icke något egentligt skäl hvarföre
vi skulle i evärdeliga tider bibehålla skilnaden emellan landsrätt
och stadsrätt. Arfsrätten måste vara lika för bror och
syster, utan afseende på stånd. Huruvida deras ekonomiska
behof mer eller mindre kunna behöfva skydd af en ensidig
lagstiftning, hörer förmodligen icke till den stora grundsatsen.
Alla sådana förhållanden måste gifva vika för hufvudfrågan.
Jag tror rättvisan fordrar, att barnen af samma
hus skola hafva lika rätt, ehvad det huset hörer till det ena
eller andra kastförhållandet. Jag får således upprepa min
alltid hyllade åsigt om antagande af det nya systemet. Jag
tror visserligen, att det varit bättre om vi kunnat uppskjuta
dermed, lills den efterlängtade nya civil-lagen, med hvilken
den criminella kunde följa såsom bihang, hade blifvit anta
-
Den a September c. m.
gen; men jag vet icke, om det är rätt, och vill för mindel
icke heller tillstyrka att vi immerfort skola ajournera en
princip-fråga, derföre att ufven flera andra sådana böra tagas
i öfvervägande, hvilka dock icke hafva samband med
arfstägten; ty lika väl som bondesonen i dag ärfver -|:delar,
kan han i morgon ärfva hälften af fadrens efterlemnade egendom,
med bibehållande af öfriga lagstadganden. Derföre
tror jag att tiden verkligen är inne, att R. St. prononcera
den ide'e, alt de vilja antaga såsom rättsgrund
att skilnaden i arfsrätt emellan bror och syster skall definitivt
upphöra. När R. St. framkomma med detta i form af
lagförslag, är det naturligtvis beroende af K. M:s vishet att
tillse, huruvida Ilan finner för landet nyttigt och lämpligt alt
antaga ett så beskaffad! lagstadgande isoleradt, eller alt
derå förvägra sin sanction, intill dess allm. civil-lagen hunnit
antagas och sanctioneras. Jag tror således icke att det
skälet, att saken ej nu skulle kunna beslutas, bör begagnas
för att till framtiden uppskjuta ett lagstadgande, som rättvisan
och allmänna rösten påkalla. Jag tillstyrker således
bifall till denna del af Utskls betänkande.
Frih. Boye tror jag har rätt deruti att Utsk. måhända
hort afdela sin framställning af detta ämne i alne betänk :n,
d. v. s. upptaga frågan om istadarätten för sidoarfvingar i ett
betänk., som kunnat särskildt pröfvas. För den som är af den
meningen att vilja förkasta den lika arfsrätten, men deremot
antaga istadarätten, eller tvertom, förkasta den sednare och
antaga den förra, blir det nu nödvändigt att återremittera
betänkandet. Jag återigen antager Utskls förslag äfven i
afseende på istadarätten, och har således ingen betänklighet
vid att tillstyrka antagande af Utsk:s förslag i dess helhet.
Jag har väl hört att anmärknlr i §-form blifvit gjorda
emot detta betänk., och jag kunde visserligen föröka deras
antal med några flera; men jag vill icke dermed upptaga
R. o. Adis tid. Jag förutser att delta betänk, blir
återremitteradt, men jag skulle likväl önska, att gången äfven
i anmärknina eller de framställningar, som under discussionen
göras, måtte lemna så mycket stöd åt antagandet
af de tvänne stora grundsatserna, att LagUtsk. må finna sig
tillständigt att intaga dem i dess betänk, till svar på återremissen.
Jag yrkar icke återremiss, men ämnar icke heller
sälta mig deremot. Jag vill gerna låta reglementerandet slå
till sido, efter jag i allmänhet tror att det icke är Ständernes
fach och knappast inom deras förmåga att inlåta sig uti
egentligen reglementariska stadganden. Om hufvudgrundsatsen
är beslutad, så lärer det bero af dem, som komma
att utfärda författningen, att skrifva sjelfva §§:na, så att de
inpassa på vårt lag-sysleme, och således anser jag mig hafva
skäl att tillstyrka antagande af detta betänk, sådant del är.
Hr Lagerhjelm, Pehr; Att qvinnans arfsrätt i Sverige
länge varit mindre än mannens, är kändt, och man har
Den a September e. m.
79
svårt att föreställa sig, att något bristande omdöme eller en
bristande uppmärksamhet på den naturliga rätten skulle ensamt
förklara ett sådant förhållande. Om så vore, skulle man nödgas
tillerkänna de lagstiftare, sorn för en 100 år sedan författade den
lag, hvilken nu galler, en mindre grad af upplysning, en mindre
grad af humanitet, än man nu sjelf tror sig äga. Jag kan icke
tro att så varit. Jag tror att Svenska folket, och isynnerhet
de, som gått i spetsen för detsamma vid sådana bestämmelser,
varit fullt ut i samma cultur-grad, som andra länders
lagstiftare, och jag måste således söka skälet för deras
opinion i något annat än ett misstag om den naturliga rätten.
Ofta händer att vid sådana frågors afgörande eller i
grunden för bedömmandet af större principer ingå flera skäl
än ett. Gällde här ensamt den naturliga rätten, hvem skulle
vara så blind, att lian ej insåg, alt det nu framlagda förslaget
vore det enda rälta? Jag lemnar icke allenast åt den
lagkunnige utan äfven åt hvar och en, som känner alla
de svårigheter, som vid en lagstiftning förekomma, att uppgifva,
pröfva och granska de skäl, sorn måste hafva legat
till grund för lagstiftningen i denna del ; ty så absurd kan
man väl icke tänka sig denna lagstiftning, att den skulle
hafva varit blind för den naturliga rättens kraf. Jag tycker
mig hafva hört några af dessa skäl här uppgifna i det,
såsom mig synes, mycket sakrika anförande Frih. Boye afgifvit.
För min egen del är jag alltför litet inne i detta
ämne, för att kunna egna deråt samma särskilda pröfning,
men just derföre måste det vara skäl för mig äfvensom för
hvar och en, som är i samma belägenhet, att önska att ämnet
ej måtte lösryckas från det större, som nu snart måste
blifva föremål för R. St:s öfverläggning, nemi. det nya lagförslaget
i sin helhet. Huru kan man, då det är allmänt
ei kändt af alla lagkarlar, att det ämne, sorn nu blifvit gjordt
till föremål för LagUtskts handläggning, är af en stor omfattning
och en princip-fråga, som ingriper i större delen af
lagverket; huru kan man, säger jag, vid sådant förhållande
föreställa sig, att pröfningen deraf skall kunna försiggå med
fullkomlig säkerhet, 0111 den vore isolerad och endast finge
bero på det enskildta öfvervägande! af den naturliga rätten?
Alla dessa omständigheter föranleda mig till samma önskan,
som Frih. Boye redan tillkännagifvit, att man icke nu må
blifva tvungen alt bestämma sig i en fråga, som naturligen
tillhör en större omfattning, än som för närvar, är föremål
för öfverläggningen. Icke heller finner jag några sådana
skal af Utsk. eller de talare, hvilka här uppträdt, vara förebragta,
som skulle medföra en nödvändighet att genast besluta
i detta ämne. Hvarföre skulle man ej kunna uppskjuta
ämnet, lills man kommer alt öfverväga och tänka sig in
i alla de öfriga principer, som höra lagverket lill? Ett sådant
begrundande är nödvändigt äfven för andra än lagkarlar;
ty det är likväl andra ände, nemi. R. St. i allmän
-
8o
Den a September e. m.
het, som skola besluta, hvarföre äfven andra än lagkarlar
uro nödsakade att i ämnet fatta en opinion. Skall man nu
tvingas att förvärfva sig en sådan, utan att man hunnit förvärfva
sig de insigter, som granskningen af det nya lagförslaget
erfordrar? Skall man ej äga rätt att få tid på sig
för att öfverväga grunderna för ifrågavar. princip, och ställa
dess förmåner i jemförelse med det gamla stadgandet? Det
tyckes som ämnet kommit för tidigt fram och således icke
nu vore rätt på sin plats för att afgöras. På dessa grunder
får jag för min del instämma i det förslag, som Frih.
Boye framställt, att antingen måste man lemna hvarje ledamot
rätt att få lid att tänka sig in i det hela af lagstiftningen,
eller också måste man afslå betänkandet.
Frih. Boye: Jag begärde ordet egentligen för att vits
orda
sanningen af hvad en värd ledamot, Hr Cederschjöld,
framställde, nemi. att om R. St. hade vid hvarje rikdag förfarit
så, som man nu vill förfara, om R. St. tillåtit sig att
lösrycka utur lagförslaget det ena efter det andra; så skulle,
om man börjat straxt efter det lagförslaget kom ut, man
verkligen kunnat hinna ett helt stycke väg; men till den
värda talaren, sora sjelf är vettenskapsman, som i allt hvad
han skrifvit utmärkt sig genom kärlek för systeme och sammanhang,
till denna värda talare hemställer jag, under medgifvande
alt pröfningen hade kunnat äga rum, hurudan pröfningen
hade varit, om man så förfarit. Har Utsk. i sitt
betänk, nämnt ett enda ord om de anmärkn:r, som likväl i
Högsta Domstolen blifvit gjorda? Har Utsk. i sitt betänk,
nämnt ett enda ord om denna princips samband med sina
detal]bud eller med de öfriga principer, som iner eller mindre
deruti ingå? Icke ett ord. Nåväl! till Hr Cederschjöld,
som skrifver bra och talar bra, öfverlemnar jag, med hvilken
säkerhet han i dag vill afgöra den saken, då han icke
ens vet hvad som är sagdt deremot af en sådan Corporation,
som Högsta Domstolen, när han icke ens vet hvad som står
i detaljbuden och dertill hörande stadganden. Jag öfverlemnar
till Hr Cederschjöld, om han icke verkligen kommer
till mera säkerhet, då han framdeles, när lagförslaget i sin
helhet kommer under öfverläggning, blifver i tillfälle att
taga kännedom om detsamma i dess sammanhang, med alla
de frågor och yttranden, sorn dertill höra. Om det är likgiltigt,
och man bara vill rafsa ifrån sig de vigtiga frågorna;
om det är likgiltigt hurudan pröfningen är, då har
Hr Cederschjöld rätt, men annars icke.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Utsk. säger sidan 7:
”Då dessa åsigter, efter Utsk:s omdöme, äro på ett fullständigt
och öfvertygande sätt utvecklade i motiven till Lagcomitéens
förslag samt i förutvarande LagUlsk:s derpå grundade
betänktn; så kommer Utskrs yttrande, rörtde dessa hufvtidfrågor,
att bestå i ett upprepande af hvad samma förslag
-
Den 2 September e. m.
81
slag oell betänkfn innehålla.” Dessa förslag och betänkrn
hafva vid 3 riksdagar blifvit af de 2 Stånd, sorn lagstiftningen
angick, afslagna. Jag har deltagit i bemödandet att
åstadkomma afslagen. Jag fortfar att hysa samma tänkesätt,
oell då Utsk., som är opponent mot den beslående ordningen,
har åberopat hvad sorn förut är sagdt, så torde det
ursägtas mig, om jag, såsom den gällande lagens försvarare,
jemväl upprepar hvad jag, i detta afseende, tillförene framställt
De
hufvudsakliga invändningarna emot den bestående
ordningen, äro för det första rättvisans och den naturliga
billighetens fordringar. Den naturliga billigheten och rättvisan
lära icke gälla för ett folk allena, utan för alla, samt
följaktligen motsvara hvad man kallar allmänna moralbud.
Om den lika arfsrätten vore ett sådant, så skulle Svenskar
och Engelsmän, sorn ärfva olika, vara mindre moraliska folk ,
än Fransmännen och andra, som ärfva lika. Om en sådan
slutsats likväl icke kan dragas, så lärer det bevisa, att påbuden
om arf icke äro några moralbud, ulan
politiska stadganden, hvilka hvarje folk bestämmer så, sorn
det anser för sig gagneligt. Rättigheten alt göra testamente,
hvarigenom både söner och döttrar kunna beröfvas andelar
af arfvet efter föräldrarna, skulle eljest vara ännu
mera omoralisk, och det aldia fördömligaste vore det sorn
är det aldra liberalaste, nemi. tillstånd tor föräldrar att,
utan något afseende på eget laga fång, testamentera bort
bela deras egendom åt hvilken oskyld de behaga. Jag tror
således, mine herrar! att man icke kan åberopa den allmänna
rättvisans eller billighetens fordringar. Bör då frågan
afgöras efter hvad sorn är politiskt riktigt, så lärer man
komma derhän, att både rättigheten för barn att ärfva sina
föräldrar och för hvarje barn att få en viss andel i qvai låtenskapen,
bör bestämmas efter klokhetens fordringar och
barnens olika behof. Klokheten fordrar, att samhället öfverlåta-
den dödes qvarlåtenskap åt hans barn. Derigenom
befrias det från omkostnaden för deras uppfostran, såvida
någon förmögenhet finnes och samhället kan vara förvissadt
att ingen är mera än föräldrarne märi örn att förskaffa barnen
ett sådant arf, att de, om möjligt är, icke komma i något
slags förlägenhet. Ser man till barns behof af arf, så
kommer man till den andra väsendtliga invändningen emot
den bestående ordningen, nemi. alt den inbördes jemlikheten
emellan könen och makarna äfven borde föranleda jemlikhet
i arf. Men denna jemlikhet finnes icke. Om någon
lagstiftning ville bemöda sig att införa benne i arfslagarna,
eller andra stadganden, så drager dock naturen, vid hvarje
barns födelse, försorg att olikheten varder beståndande i
verkligheten. Det är följaktligen en stridighet mot naturen,
som man ville söka all införa i lagen. Huru obildadt ellef
i3 H. 11
8a
Den a September e. m.
utveckladt samhället må vara, så liar mannen väsendtlig»
pligter både emot det allmänna och det enskildta, både mot
samhället och hushållet. Han måste uppfostras för begge.
Qvinnans bestämmelse och hennes bildning afse deremot
egentligen det enskildta lifvet, eller hushållet, och att äfven
i detta hänseende blott vara mannen till hjelp. Från mannens
dubbla pligter att upprätthålla både samhället och hushållet
härröra också hans dubbla rättigheter mot qvinnans,
som med inskränktare pligter måste hafva ringare anspråk.
Från olikheten i mannens och qvinnans bestämmelse härrör
också olikheten i deras uppfostran. Mannens utveckling såsom
menniska går långsammare än qvinnans. Han mognar
senare än hon, och behöfver vida mera kunskaper. Detta
gör att hans uppfostran måste blifva långvarigare och kostsammare
än hennes, och att, om arfvet från början vore
]ika för sonen och doltren, så måste, då begges uppfostran
vore fulländad, arfvets återstod vara mindre för brödren
än för systern, eller hade lillgångarne möjligen förslagit åt
henne men trutit för honom. När nu uppfostran är slutad,
huru lång tid fordras icke ofta för den unge mannen att
kunna förvärfva sig en lön af Staten, eller af näringar en
inkomst, som är betydlig nog för att föda honom sjelf och
jemväl försörja ett hushåll? Finnes då för honom ingen
större grundfond, på hvilken han kan bygga; så är det ock
en klar följd, att den fattigdom, från hvilken han till en
början utgår, skall framgent vara honom hinderlig att uppfylla
sina dubbla förbindelser. Hade qvinnan lika pligter
med mannen, så borde hon, likasom han, äfven vara domare,
krigare, prest, embetsman, riksdagsman eller riksdagsqvinna,
såsom det väl borde heta. En fräjdad författare
har nyligen förklarat, att qvinnan vore för god att vara
riksdagsman. Jag vill nyttja samma ord och säga, att qvinnan
är för god, men jag menar för vek för dessa allmänna
bestyr. Ännu har ej heller något folk gått derhän, att ålägga
henne sådana värf, hvilkas fullgörande hennes kön förhindrar,
äfven om hon sjelf vore villig till deras åtagande.
Då hon bär barnet under sitt hjerta, eller vid sitt bröst,
är det förgäfves att af henne fordra krigarens, sjömannens
eller andra hårda sysslor, som hittills varit mannens. Begäres
i hushållet lika rättigheter för qvinnan, så borde hon
der också hafva lika pligter. Skyldigheten att genom Kronans
tjenst, bergs- eller landtbruk, handtverk eller handel
försörja hushållet, borde då icke vara mindre för hustrun
än för mannen. Då borde hon ock ömsom med honom vara
rådande i huset. De borde hvarannan dag, vecka, eller
månad vara styrande i huset, eller måhända draga lott derom,
på det att barn och tjenstehjon måtte veta hvem de
hade att lyda. Ju längre man fullföljer denna nya samhällsordning,
ju säkrare kommer man till sådana motsägelser,
sora ej kunna lösas.
Den a September e. m.
83
Man säger vidare, att likheten i arne Stånds afsrätt,
nemi. presters och borgares, borde föranleda adel och bönder
att begagna samma arfsrätt som de förre. Jag omvänder
förhållandet och tror tvertom att prester och borgare
snarare borde antaga och begagna den arfsrätt, som adel
och bönder hittills haft; ty förhållandet mellan man och
qvinna är naturligtvis likadant hos dem, som hos oss. Men
om man ser till upphofvet af den lika arfsrätten hos Presteocli
BorgareSt:n, så finnér man förklaringen huru den tillkommit.
Presterne begärde, såsom bekant är, lika arfsrätt
vid Johan IHts kröning år i56g. Femtio år voro då icke
förflutna, sedan det tilläts presterna här i Riket att gifta
sig. De hade knappt någon annan egendom att vårda, än
kyrkans; för öfrigt voro de då, såsom ännu i dag, boställshafvare,
löntagare. Man tänkte sig egentligen icke hos dem
någon annan egendom än aflöningen, penningen, och derföre
gjorde man föga afseende på hvilken arfsrätt de åtnjöto.
De begärde den, som gällde för penningens, för lösegendomens
representanter, BorgareStåndet. Men dess egendom på
landet örfves, såsom man vet, lika med Adelns och BondeStåndets.
I städerna åter ärfver äfven adelsmannen fastighet
lika med sin syster. Skälet dertill är utan tvifvel, att
huset eller tomten i staden, som ger afkastning genom hyra,
är att betrakta likasom en skeppspart eller en actie,
tillhöriga bolag. I jemförelse med förvaltningen af en egendom
på landet är vården af ett hus i staden ganska ringa.
Afkomsten eller hyran delas mellan bolagsmännen, och dermed
är förvaltningen slut.
Man har ofta anfört exemplet af den lika arfsrätten i
det s. k. Wärends-landet uti Småland; men man skall komma
ihåg att Wärendsbygden är en stor skogstrakt, och att
hemmansklyfningen der icke verkar så mycket på allmogens
bestånd, som den måste verka i de sädesrikare landskap,
der ägoväldena redan äro starkt klufna. I sådana landskap
är det gifvet att en lika arfsrätt mellan söner och döttrar
måste ytterligare påskynda hemmansklyfningen och med detsamma
BondeSt:s försvagande. En värd ledamot på andra
sidan påstod, att den lika arfsrätten skulle verka motsatsen.
Förmodligen har han menat, att om t. ex. i ett hus funnes
3 söner och 3 döttrar, så, i händelse arfsrätten vore olika,
blefve der 3 större och 3 mindre lotter, men att, om arfsrätten
vore lika, uppkomme 6 lika stora lotter. Derigenom
blefve väl ingen lott så liten, rnen ingen blefve heller så
stor, som der olika arfsrätt gäller. Der följaktligen de större
lotterna falla, der blifver det ock möjligt för deras emottagare,
nemi. bröderna att lösa systrarna ut, och det är
hvad man åsyftar. Jag skulle anse såsom en olycka för
BondeSt., om den lika arfsrätten infördes, just emedan han
skulle påskynda jordens delning och BondeStts försvagande,
I stället för ett BondeSt., som nu kan bestå, oaktadt en
84
Den l S e p t e 111 be r e, ra.
missvext eller en boskapsskjuka inträffar, skulle man få se
hemmansägare så klena, att de ginge under vid sådana olyckshändelser.
Följden för BondeSt. blefve att capitalister så
nlycket lättare kunde vid sådana tillfälliga olyckor slå under
sig böndernes egendom, och att den tid inträffade, då
BondeSt., i stål let föl'att öka sin jordförmögenhet, skulle komina
alt minska den. Utan tvifvel lärer icke för närvar, i
Europa finnas något BondeSt., som är bättre besuttet än det
Norrska. Hvaraf kommer det? Jo! deraf att genom den s.
k. Odels- oell Aasoedes-Relten, sorn ål söner tilldelar dubbelt
alf emot döttrar och åt äldsta sonen lösningsrätt till hemmanet,
har jorden bibehållits mera oklufven än annorstädes.
Att kärleken till den från urminnes tider af slägten besuttna
jorden är nära befryndad med kärleken till fäderneslandet,
vet hvar och en. Månne då icke vårt BondeSt. borde, så
vidt möjligt är, bibehållas vid en belägenhet, någorledes liknande
dess Norrska medbröders?
För Adeln anser jag denna styckning af jorden, på skäl
sona redan äro anförda, lika skadlig som för BondeStåndet.
Om Adelns döttrar ärfde lika med sönerna, så vore det gifvet,
att i samma mån de förra gifte sig med ofrälsernän,
Bomme en större del af Adelns egendom än för närvar, alt
gå ur Adelns händer. Så länge hans medlemmar äro sjelf—
skrifne lagstiftare här i landet, är det nödigt att sönerne
uppfostras så, att deras bildning motsvarar deras kall, att
de icke allenast duga lill tjenstemän, utan äfven alt uppfylla
den plats, som tillkommer dem på detta rum. Innan
denna deras rätt alt deltaga i Sveriges vigtigaste angelägenheter
upphör, bör ej heller den ohka arfsrätten borttagas.
Idel vore, efter mitt förmenande, att undergräfva deras duglighet
för deras kall. Man säger, att om Adeln vill bibehålla
den olika arfsrätten för sina söner, så borde dessa icke
lika efter de stora arf, som tillfalla borgares döttrar, genom
den lika arfsrätten. Jag tror alt de som söka förmögenhet
tog den lika gerna hos Adelns döttrar eller hvilkens döttrar
spm deraf hafva mest, hon må härröra från hvilken arfsrätt
som helst, från gåfvor eller testamenten. Men det är
just min önskan, att kärleken till förmögenhet icke måtte
taga öfverhand vid giftermålen inom något Ständ, utan tvertom,
att qvinnan måtte väljas, för sina personliga egenskaper,
och att hennes uppfostran följaktligen måtte åsyfta deras
utbildning. Derigenom utvecklas hos henne den personliga
duglighet, den själens godhet och styrka, som utgöra qvinnans
värde, och göra äktenskapen lyckliga. Ställes åter lagstiftningen
så, alt föräldrarnes största bemödande skall blifva
alt samla förmögenhet åt döttrarna och sönernes förnämsta
omsorg att skaffa sig rika giften; så komma föräldrarna
att .sälja sina döttrar och sönerne att sälja sig sjelfva
för det rika arfvet. Det är mannen och adelsmannen ovärdigt
här och allestädes. För qvinnan sjelf ur detta lagstift
-
Den. a September e. ra.
85-
ningssiilt lika ofördelaktigt. För ingen hustru är någonting
dyrbarare, än alt veta sig vara af mannen vald för sin egen
skull oell icke för sin förmögenhet. Ifrån det ögonblick
vigten liigges företrädesvis på arfvet och i den mån qvinnan
är förmögen, kommer hon alltid att sväfva i ovisshet, om
det är för penningen eller för hennes personliga egenskaper,
som hon af mannen väljes. Samma skada, som skulle
tillfogas samhället, anser jag äfven vållas hushållet genom
den förvända lagstiftning, hvarigenom man ville göra mannen
mera än hittills beroende af qvinnans förmögenhet.
Man liar här åberopat, hurusom BondeSt. föregått oss
med ett exempel i detta hänseende, hvilket vi borde efterfölja.
Af hvad jag redan anfört, har R. o. Ad. nogsamt
inhemtat min tanke om detta föredöme. Vi bafve vid denna
r iksdag hört nog mycket talas om elaka rådgifvares menliga
verkan på Konungens beslut. Månne det icke skulle
vara möjligt, att detta beslut af BondeSt. kunde härleda sig
från några sådana, och att Ståndets egna medlem mai-i landsorterna
torde finna sig illa belåtna med ombudens åtgärd.
Man bär satt i fråga alt återremittera detta betänk.,
för att vänta på beslutet om den nya lagen. Jag är icke
af denna mening. Om R. o. Ad. vill återremittera betänk.,
skall jag visserligen icke göra någon invändning deremot;
men min öfvertygelse om riktigheten af den arfsrätt vi åtnjuta,
är så fast, alt jag genast vikar afslag & betänk. Jag
tror äfven att de fleste af eder, mine herrar! dela min mening;
derföre underlåter jag att till styrka derför andraga
exempel från den olika arfsrätten i England, der öfverhufvud
både uppfostran är bäst och äktenskapen lyckligast.
Frih. Cederström, Anders: Frih. Boye har före
hrått
TJtsk., att i detta betänk, hafva sammanblandat, i sti id
medör §:n Riksd Ordn., olika ämnen. Först och främst tror
jag icke, att den omnämnda §:n innehåller något, som kunde
göra Etsk. oberältigadt alt sammanföra flera ämnen, om
här skulle vara sådant i fråga. 5r §:n innehåller: ”1 en
”skrift böra ej flera mål af olika beskaffenhet sammandra”gas.
Icke eller må ett memorial, som flere än en ledamot
”underskrifvit, emotlogns, med mindre det är undertecknadt
”af Ståndets ledamöter från något stift, stad eller län, och så”dan
or ts angelägenheter beträffar.” Denna § rörer uppenbarligen
alldeles icke Utsk:s betänk:n, utan rörer motioner,
som inom RiksSt:n väckas. Men orri också det vöre fallet,
så anser- jng icke Utsk. bär hafva behandlat några ämnen,
sorn icke i sammanhang bort behandlas, emedan jag tveiten!
tror dessa ämnen hafva så nära samband roed hvarandra,
att de böra i sammanhang behandlas. Dessutom har
Ulsk , för den händelse att jemlikhet i giftorätt och arfsrätt
icke skulle bifallas, men deremot utsträckning i arfsrätte.
n för syskons afkomlingar antagas, gjort ett annat förslag,
86
Den a September c. m.
som särskildt bör förekomma. Således är det visserligen icke
R. o. Ad. betaget att afslå det ena och bifalla det andra,
om R. o. Ad. skulle pröfva det tjenligt. Frih. Boye har
också begärt, att vi skulle vänta tills nya lagförslaget förekommer.
Huruvida det kan vara enligt med 4g §-'n Riksd.-  Ordn., det lemnar jag derhän. Jag tror att ett ämne, när
det andra gången från Ulsk. inkommit, måste till omedelbart
afgörande företagas. I sjelfva saken anhåller jag blott
få anföra hvad Utsk. har anfört, och hvilket egentligen
utgör de motiver Lag-comile'en antagit.
Härefter uppläste talaren de i det föredragna betänk,
upptagna skäl för Utsk:s tillstyrkande, och tilläde:
Jag tror att genom hvad jag nu uppläst redan de flesta
anmärkntr, som emot förslaget kunna framställas, äro besvarade.
För öfrigt vill jag blott, då Hr Lagerhjelm yttrat,
att detta ämne kommit för tidigt fram, göra den anmärkn.,
att vi haft i5 år att begrunda detsamma och derom stadga
vår öfvertygelse. Den som icke kunnat göra det på denna
långa tid, lärer icke heller kunna göra det på den kortare
lid, som nu kan återstå innan hela lagförslaget kommer under
pröfning.
Hr Cederschjöld: Frih. Boye har vidblifvit sitt yrkande,
att detta är en sådan principfråga, som icke borde
lösryckas från det nya lagförslaget; emedan, har han tillagt,
man icke kunde taga den fullkomliga kännedom af denna
enskilda fråga, som man blefve tvungen att taga, då den
skulle förekomma i sammanhang med hela lagförslaget. Men
jag får hemställa lill Frih:n, huru många han tror skola
göra sig besvär att genomläsa det hästlasset, som tillhör det
nya lagförslaget, och om de skola deraf taga grundligare
kännedom, blott derigenom att de åskådade massan, som jag
tror vara öfver mängdens höfva att läsa. Jag tror derföre,
att saken pröfvas bäst, ju mera inskränkt den är, och att
hela det nya lagförslaget blifvit mycket grundligare genomgånget,
pröfvadt och afgjordt, om man genast börjat med
att styckevis antaga de principer, som kunde förenas med
den gamla lagen.
Én annan värd talare har åberopat Norrmännens exempel,
och sagt att det borde tjena tili mönster för vårt BondeSt.
att eftersträfva, samt att hos Norrmännen vore en sådan
kärlek till fäderneslandet, just derföre att deras jord
icke kan styckas. Jag har så ofta på detta ställe hört talas
om våra constitutionella bröder, alt jag tillstår det jag för
min del börjat ledsna dervid. Men detta påstående står åtminstone
icke i riktigt sammanhang med de uppgifter vi
haft i allmänna tidningarna om de skeppsladdningar af Norrsk
allmoge, som sökt sig ett fädernesland i Amerika, eller öfvergifva
sitt gamla Norrska fädernesland emot ett nytt i
Amerika, då jag ännu icke vet att någon af våra arma fat
-
Den a September e. m.
tige Svenska bönder velat försaka sitt fädernesland. Föröfrigt
har samme talare uppställt så många skuggbilder eller,
om jag så får säga, tankespöken, för att imponera på vår
öfvertygelse, att verkan deraf kunde anses ganska betänklig,
isynnerhet nu, då spöktiden nalkas emot midnatten, om jag
icke kom ihåg, att detta Hus ej är någon barnkammare.
Hr Lefre'n, Joh. Pehr: Det är naturligt, att jag,
som icke är lagkarl, icke kan våga mig in i sjelfva det djupa
af frågan. Jag har inga intressen i frågan. Jag har
blott en allmän känsla af Svenska, af mitt fäderneslands
förhållanden. Jag tror mig icke hafva förmäikt någon högljudd
klagan öfver den lagstiftning, som i denna fråga äger
rum. Jag har ingen förkärlek likväl för det gamla förhållandet
och ingen särdeles fruktan för den möjliga förändringen.
Men jag tycker, att denna fråga vanligen, då den här
är före, tager sig något varmt fram, utan alt jag tror alt
inom landet finnes någon särdeles värma för densamma.
Man säger, att, ifall någon oaktsamhet, något förhastande
skulle blifva begånget, derigenom att K. St. antogo det förslag,
som nu är före, ägde vi i Konungens rättighet, att
neka sin sanction till den nya lagstiftningen, en garanti för
alt vårt möjliga misstag icke skall hafva de följder, som i
annat fall kunde uppkomma. Jag, likasom alla andia, måste
naturligtvis respectera den lyckan att vi hafva en constitutionel
samhällsordning, som så visligen delat makten,
att den icke ligger på en hand, utan verkligen en motvigt
i konungamakten finnes. Jag recommenderar, så mycket
som det är möjligt, hos den nuvar. tiden att väl inse vigten
af denna makt. Men jag finnér icke alt det vid någon
riksdag, och minst vid denna, kan vara skäl att fatta så
der beslut i saker, under förlitande på att, om de äro mindre
väl betänkta, konungamakten skall komma till hjelp.
Delta skulle jag anse så mycket mindre lämpligt vid denna
riksdag, som jag förmärkt, att Const.Utsk. gjort till en betydlig
anledn. för sina anmärkn.T emot Konungens rådgifvare,
att de icke tillstyrkt Konungen att göra afseende på
åtskilligt, som föregrde Ständer hafva i önsknings- och lagstiftningsväg
kommit fram med. Om det nu blir modernt
för blifvande Const.Utsk. att göra likaledes, så blir det för
oss en pligt att icke fatta våra beslut, utan den mest mogna
öfvertygelse, på det att vi måtte kunna freda våra samveten,
då fråga blir vid nästa riksdag att tillägga Konungens
rådgifvare såsom ett misstag eller en underlåten skyldighet,
att de icke tillstyrkt bifall å våra möjliga enfalldigheter.
Man säger ytterligare, att vi borde finna en anledn. att
bifalla detta förslag, för att icke låta BondeSt. gå framför
oss, utan åtminstone hålla jemna steg med detta Stånd.
Jag har för min del en stor aktning och stor förkärlek för
85
Den a September c. m.
det Hederv. BondeSt. Sonson till en bonde har jag tinna
icke kunnat frånkänna mig de känslor, som denna härkomst
fostrat. Men jag unnar derföre BondeSt., om det i denna
fråga burit sig förståndigt åt, hedern att gå framför R. o.
Ad. i detta fall, om R. o. Ad. skulle finna sig icke hafva
gått så långt i upplysning, att detta förslag här kan bifallas.
Det vöre, efter mitt sätt att förstå, en besynnerlig
egenkärlek att icke vilja tillåta BondeSt. att i en fråga, sådan
som denna, hvilken ligger så inom det vanliga (örståndets
område, hafva företräde för R. o. Ad. Att vi återigen
af ett slags modernt lycksökeri skulle lemna vår möjliga
öfvertygelse å sido för att hålla steg med BondeSt. i denna
fråga, dertill finner jag icke skäl. Jag för min del har en
viss motbjudighet för allt lycksökeri, vare sig hos Konungen
eller hos massan. Jag tror, att vi böra såsom lagstiftare
följa vår öfvertygelse, utan att springa bröstgänges på, eller
eftersträfva att springa i bredd med den ena eller andra,
för att kappas om företräden i lagstiftningsväg. Men skulle
frågan verkligen komma att vinna bifall, så skulle jag önska,
att LagXJtsk., som, förmodar jag, får frågan återremitterad,
ville äfven fästa uppmärksamhet derpå, att då man
gör en så betydande förändring i arfsrätten, som här är
i fråga, så får man icke glömma de nu lefvande personernes
rättigheter och förhållanden. Visserligen har ingen rät
tighet
att ärfva sina föräldrar, förrän de äro döde; men den,
som har föräldrar i lifvet och af dem kunnat hoppas något
arf, har likväl under hela sin lifstid gjort räkning på, att
den arfslag, som nu är gällande, skall blifva gällande, äfven
då hans lur kommer att ärfva. Min tanke är åtminstone,
att uppmärksamhet måtte fästas derpå, att om en sådan
förändrad arfslag skall komma till stånd, så bör den
icke gälla för andra än barnen af sådana hjonelag, som blifva
ingångna efter den nya arfslagens antagande. Härpå ber
jag att LagUtsk måste fiista uppmärksamhet, och måhända
skulle detta stadgande göra mera för lagens genomförande
än man i allmänhet tror. Jag ifrar visserligen icke fasligt
mycket för frågans framgång, men ett sådant förhehåll synes
mig vara riktigt. För öfrigt förenar jag mig med Frih.
Boye i den åsigt, att här blifvit a:ne mål sammanblandade
j samma betänk. Jag för min del skulle vilja, likasom Frih,
Boye, tillstyrka bifall till det sednare, nemi. om istadarätten;
men jag vill icke gifva milt bifall till den första frågan,
innan den blifvit närmare skärskådad af Utsk., hvarföre
jag nödgas begära återremiss.
Hr Lagergren, Anders: Det är icke såsom jurist
jag kan försöka att fälla något yttrande i detta ämne. Det
är blott från historien och allmänt erkända förhållanden, jag
'heintar anleda, lill några anmärkntr. Hvar och en vet, att
Den 2 September e, m.
89
i hedendomens tider ärfde qvinnan ingenting. Den store
man, sorn först tilläde henne arfsrättighet var, såsom bekant
är, Birger Jarl, och denne man gjorde då ett ganska
stort steg. Det kan väl Ilända, alt hän redan då ansåg henne
böra ärfva lika med mannen, men måste vika för det rådande
tänkesättet; och kanske val' det likväl ett stort missnöje,
som då gjorde sig gällande. Vi vela att sedan gjordes
ingen ändring i detina arfsrätt. Sverige, hvarest då icke
janns något frälsestånd, hade vid nämnda tid icke mera än
étt Stånd. Något frälsestånd uppkom icke förr än under
Mognus Ladulås’s lid, och då fortfor i afseende på arfsrätteri
för frälsemannen samma förhållande som för bönderna.
När efter år 1519 första gången borgare visade sig i Sverige,
var något arfsförhållande för dem icke stadgadt, och hvad
PresteSt. beträffar, Var det naturligt, att icke något sådant
stadgande kunde vara gällande för dess medlemmar, då det
var ett catholskt presterskap, som icke fick ingå äktenskap.
När prester och borgare genom i618 års stadslag fingo arfsrätt,
så fingo de den lika för döttrar söm för söner.
En värd talare har bär förespöglät de faror, sorn skulle
uppkomma deraf att qvinnan ärfde lika med mannen. Flan
bar till och med gått så långt, att han framställt, huru de
såsom äkta makar skulle komma all gå till rätta med hvarandra
inför barn och tjenstefolk. Jag hemställer om preslers
fedh borgares äktenskap framställa några vådor i delta afseende
mera än adelns och böndernes. För min del tror jag,
att vådorna i hvarje hänseende skulle blifva ganska obetydliga.
Man har invändt, att förändringen i afseende på BondfeSt.
skulle föranleda en stark hemmansklyfning. Utsk. bar
dock i sitt betänk, någorlunda vederlagt detta, då Utsk. sagt,
att de qvinnor, som gifte sig med bönder,-skulle i boet införa
en större arfslott, och sålunda en lika stor egendom
kömme att tillfalla hushållet. Man har visserligen också
bär velat förespegla, alt del skulle orsaka stor svaghet och
föranleda nästan så godt Som immoralitet, om mannen kunde
beräkna att få någon större förmögenhet med sin hustru;
men jag vädjar åter lill de alne Stånd, hvars barn ärfva
lika. Månne man der någonsin märkt mindre moralitet, derföre
att de döttrar, som bortgiftas, ärfva lika med sina bröder,
och derigenom tillföra sina män en större förmögenhet,
än de annars skulle gjort? I afseende på sjelfva frågans behandling
kan jag deremot icke undgå att tänka något på
uppskof i denna sak; och då Frih. Boye yttrat, att han trodde
opinionerna i detta fall vara mera emot än för Utsk:s
förslag, andre åter sagt, att opinionerna voro mera för än
eniot, så skulle jag tycka, att man kunde få en ganska god
utredning af ämnet, öm till K. M. framställdes den önskan,
alt samtlige domare i landet måtte inkomma med anmälanden,
huruvida antalet af de testamenten, sorn grunda sig på
i3 FJ. 12
9°
Den 2 September e. m.
en önskan att bereda lika arfsföljd, bar under loppet af
de sista 20 åren betydligen ökats eller icke; ty funne
mau att, inom R. o. Ad. och BondeSt. isynnerhet, samt
äfven inom BorgareSt., då fråga varit om arf efter lands
rätt,
der egendomen varit belägen på landet, antalet af
dessa testamenten hade mycket ökat sig, så kunde man
vara någorlunda säker pä, att nationens allmänna kän
sla
talade för den lika arfsrätten, och borde det då vara
rälta tiden att vidtaga en sådan förändring.
Hvad slutligen beträffar, att en värd talare yttrat att
prester och borgare, när de fingo den lika arfsrätten, icke
skulle velat hafva den såsom ett uttryck af deras naturliga
känsla såsom föräldrar, så är derom, såvidt jag vet, i historien
ingenting upplyst, utan det kunde äfven såväl hända,
alt de ansett barnen böra ärfva lika, som att de ansett dem
böra ärfva olika.
Frih. Cederström, Thure: tinder mitt förra an
förande
hade jag tillfälle ätt framställa några anmärkntr,
sorn jag trodde borde föranleda återremiss. Jag tager mig
friheten du upprepa den hufvudsakligaste deraf, nemi. att då
LagUtsk. i sitt nu afgifna betänk, föreslagit en lika giftorätt,
hade också Utsk. bort föreslå upphäfvande af 9 cap. i
nuvar. Gifterm.-balk., rörrde hustruns rätt till morgongåfva,
emedan annars skulle blifva en följd af ifrågavar: lagförändring,
att hustrun finge genom äktenskapet vida större rätt
än mannen, och det kunde icke vara rättvist. De öfriga anmärkntna,
som jäg gjorde, hafva icke blifvit motsagda, och
enl. hvad jag funnit af discussionen, tror jag icke, att någon
talare misstagit sig derom. Men i afseende på principen utber
jag mig att få tillägga några ord, hufvudsakligen dertill
föranledd afHr von Hartmansdorffs framställning äfvensom
Hr Lagerhjelms. Hr von Hartmansdorff har nemi. sagt,
att grunden för den lika arfsrätten icke bestämdt lage i
rättvisa och billighet, emedan den då skulle vara ett moralbud;
men att förhållandet icke så kan vara, vill den värde
ledamoten sluta deraf, att Svenskar och Engelsmän — jag
vet icke örn han nämnde flera nationer — icke kunde vara
mindre moraliska, än Fransoser och andra, som antagit denna
lag. Jag kan icke medgifva riktigheten af denna framställning.
För mig faller det alldeles klart, att just den lika
arfsrätten grundar sig på rättsprincipen, den i den medfödda
känslan liggande rättsgrunden, att alla äro inför lagen lika.
Detta är ett moralbud, enl. min tanke, som icke kan genom
någon den aldra vältaligaste framställning vederläggas. Men
hvad det beträffar, att icke denna princip blifvit utbildad
och gjort sig gällande hos oss och andra nationer, så torde
det vara nogsamt bekant för dem, som genomgått olika länders
lagstiftning i olika tider, att just rättsbegreppens fullkomliga
tillämpning, eller alt rättsbegreppen gjort sig fullkomligen
gällande, endast är en följd af den stigande upp
-
Den a September e. m.
91
lysningen hos nalionerna, emedan ju äldre lagstiftningarne äro,
för ju flera år tillbaka de skett, desto mera finner man i
dem stadganden, som äro barbariska och stridande emot rättsbegreppen;
men ju mera folkslagen blifvit odlade, desto mera
äro deras lagar öfverensstämmande med rättsbegreppen. Man
har i fordna tider äfvensom nu velat hafva rättsbegreppet
underordnadt den politiska eller ekonomiska nyttan; men
jag tror, att rättsbegreppet är något sådant, som med den
stigande odlingen måste göra sig gällande; och den som rätteligen
betraktar saken, skall alltid finna, att de politiska
skälen aro alldeles underordnade. Skulle man verkligen vilja
försvara den olika arfsrätten och säga att den ej kan vara
stridande emot något moralbud, derföre alt Svenskar och
Engelsmän ännu bibehållit den; så kunde man äfven försvara
slafveriet och säga, att det icke är stridande emot något
moralbud, emedan en så upplyst nation som Amerikanarne
bibehållit slafveriet. Ämnet har i öfrigt blifvit så nlveckladt,
att jag finner mig icke böra tillägga något vidare,
utan blott velat tillägga dessa ord i afseende på sjelfva principen
och förnyar min begäran om återreraiss.
Frih. Boye: Hr Cederschjöld tvingar mig till en vid
lyftighet,
för hvilken jag vördsamt begär Ståndets öfverseende.
Jag trodde sannerligen icke, att jag skulle hos Hr Cederschjöld
behöfva erinra om vigten, om den stora angelägenheten
af att hvarje lagprincip pröfvas icke isolerad, ulan
i sitt sammanhang med andra principer. För att Hr Cederschjöld,
som icke är jurist, må så mycket bättre förstå mig
och gifva mig rättvisa, vill jag här utsträcka mitt klander
emot LagUtskcs betänk, längre än jag gjort. Jag erkänner
uppriktigt, att jag af skonsamhet icke velat taga fram det.
Hr Cederschjöld tvingar mig nu dertill. Nåväl! Man kallar
den olika arfsrätten arfsrätt efter landsrätt, och den lika
arfsrätten arfsrätt efter stadsrätt. Nu förhåller det sig så,
att testamentsrätten är också olika efter landsrätt och efter
stadsrätt. Nu, om vi upphäfva skilnaden emelian landsrätt
och stadsrätt i förhållande till arf; skulle det måhända
icke löna mödan, icke vara en nödvändighet för vår säkerhet
i beslut, att vi tillse, huru det inpassar med olikheten i
testamentsrätten efter landsrätt eller stadsrätt? Jag vill icke
vara vidlyftigare, hvarje jurist förstår mig, och jag tror, att
jag måste vara förstådd nog af Hr Cederschjöld för att vinna
mitt ändamål, som är att visa, huru osäkert man går
tillväga, huru klandervärdt man pröfvar, när man glömmer
eller förbigår att taga i pröfning alla de trådar af sammanhang,
som ämnet har med andra i lagen stadgade bud.
Hr Strussenfelt, Adolph Ludv.: Det är visser
ligen
icke min mening att förlänga discussionen med att ingå
i sjelfva saken. Jag har tillräckligen tillförene dels i LagXJtsk.
och dels på detta rut» derom yttrat mig, och jag instämmer
fullkomligt med de herrar, som önskat att det ma
92
Den a September e. m.
få förblifva vid den arfs- och giftorätt, sorn för närvar, äger
rum. Jag skulle visserligen kunna lägga manga skäl till
dera, som för denna mening blifvit anförda; men jag hemställer
blott lill dem, som vilja alt betänk, skall återre
mitteras,
huruvida sådant kan vara tjenlig! eller lämpligt.
Då åtminstone 2:ne Stånd, och, såsom jag vill minnas, 3:ne
Stånd laifallifc betänk , så lärer det vara afgjordt att en återremiss
tjenar till intet. Det är bättre att nu här få afgöra
betänk., och att de olika meningarne få förena sig om bi
fall
eller afslag å förslaget. På samma sätt tillgick äfven
vid förra riksdagen, alt betänk., första gången det förevar
bär, afgjordes ulan ålerremiss och blef afslaget. Jag hemställer
således till de värda ledamöterna af olika meningar,
att de kunde begifva sig till ett sådant behandlingssätt, alt
frågan nu kunde här slutligen afgöras.
Frih. Boye: Den siste yärdg talaren har, såsom
jag tror, irrat sig. Förhållandet ar verkligen icke sådant
han uppgifvit, åtminstone har man sagt mig annat.
i Stånd hafva bifallit betänk., men PresteSt. har uppskjutit
afgörande!, lills R. o. Ad:s beslut blefve kändt. För
denna grannlagenhet af PresteSt äro vi skyldige dess medlemmar
aktning, ty frågan angår icke PresteSt., utan R. o.
Ad. samt bönderna- Också vid sista riksdagen iakttog PresteSt.
en sådan grannlagenhet. Vid ?.;ne föregtde riksdagar bifölls
förändringen af Preste- och BorgareStrn; men frågan
förföll, derigenom att R. o. Ad. samt BondeSt. afslogo deri.
Men vid sista riksdagen blef förhållandet annorlunda. Då,
sedan både adeln och bönderne bade afslagit saken, förklarade
PresteSt., att sedan de i Stånd, hvilkas arfsrätt frågan
egentligen angår, hade afslagit densamma, så ansåg PresteSt.
sig äfven böra afslå den. Det yar således vid sednaste
riksdag 3 Stånd, som afslogo förändringen. Nu har, såsom
man försäkrat mig, PresteSt. uppskjutit afgörandet tills R. o.
Ad. pröfvat frågan. Vid denna beskaffenhet och då jag bär
hört flera talare yilja förbigå den preliminära hemställan
jag gjort, nemi. om uppskof, skall jag icke vidhålla densamma,
utan skall jag begifva mig till hvad den siste talaren
begärde, och ti|l stöd hvarför han åberopade sista riksdagens
praxis, då jag anhåjley om propos. till afslag på betänkandet.
Hr Ribbing, Bengt: Det är icke första gången, som
jag har betänkt arfsförhållandena här i landet. Jag har vid
åtskilliga tillfällen under flera år begrundat denna sak. Det
enda, som gjort mig vacklande för det närvar., har varit
TJtsk:s propos. i frågan. Jag har af en tillfällig ögonsjukdom
icke förmått att genomläsa motiverna till detta betänk,
och stannar derför i en särdeles obligation lill Frih. Anders
Cederström, som varit nog god att uppläsa dem. Jag hade
eljest saknat de underrättelser, som jag önskade, och får nu
Don 2 S c p t c tu b c r e. m.
tillkännagifva, alt sedan jag alliert Utskts moliver, min törni
fattade mening i denna sak icke blifvit rubbad. Man
talar bär, oell det med skäl, om hvad som kan vara rätt;
men man måste tänka sig en grund för denna lätt. Man
bar anfört, alt inför lagen iiro arfvingar af båda konen lika.
Det är visst sanni, att man inför lagen är lika; men det är
dock vid denna saken några om och men att betrakta.
Här är fråga om, etter min tanke, hvad den ena eller den
andra behöfva r till sjn fortkomst i detta (ifyet. Jag skulle
tro, att örn man sätter föraldrar isynnerhet af hprre.?c|assen
i den belägenhet, att de nödgas depensera liela sin förmögenhet
för sina barns uppfostran och fortkomst, samt desse
föräldrar hålla noggrann räkning öfver hvad som åtgått för
dottren elfer sonen, skall, vid räkningens slutliga uppgörande
och alslutande, sonen befinnas hafva fått mer än dubbelt emot
dottren. Af delta exempel, som icke torde vara alldeles
utan vigt, skulle man möjligen kunna sluta till rättvisan i
det nuvar. stadgandet om arf. Man klagar i allmänhet öfver
allltör ofullständig uppfostran af herre-classens söner,
pcb det ur icke utan skäl. Betrakta vi hurudan uppfostran
nu för tiden linder en lång följd af år har varit, emot hvad
ilen var för ett par hundra år sedan, så finna vi deri en
ganska betänklig skilnad. Och hvarföre? Jo, jag tror att
prsaken är brist pä tillgångar. Skulle vi nu åter minska
tillgångarna för att uppfostra våra söner, eiler för afl gifva
deni medel i händerna att, i händelse af fnräldrarnes frånfälle,
sjelfve förskaffa sig den uppfostran de behöfva såsom
embetsman, så fruktar jag att följderna blifva ganska ine nr
liga för fäderneslandet. Jag skulle deremot tro, att allt
hvad vi kunna göra för att skalla tillgångar för våra söner
att förvärfva sig en fullständigare bildning, skulle verka fördelaktigt,
så vijl på fäderneslandet j det hela, som på individerna
deruti, hyarifiån ruan icke får utesluta qvinnan. Ja»
hör jemnt och har under hela min lifstid, vid raisonnementer
bland unga karlar utan tillgångar, då de dels måste
depensera, dels depensera utan behof, hört det ganda ordspråket;
det skall en rik flicka bptala. Jag tror att sådana
speculationer icke äro nyttiga, hvarken för qvinnan eller
mannen. Jag tror att om man är i tillfälle att välja sig en
hustru lill följpslagerska i lifvet, ulan afseende på hennes förmögenhet,
så är det bäst. Verkan af att hopa mera förmögenhet
hos qvinnan och minska den hos mannen blefve
också vid äktenskap densamma som nu, att ju mera qvinnan
liar, ju förr blir hon gift, och den fattiga får gä ogift.
Voro nu alla qvinnor mindre förmögna, så skulle man icke
tänka på den der förmögenheten så mycket, utan blott valja
hustrun för hennes egenskapers skull, och en qvinna, viri
uppfostrad, beheifver för att blifva maka icke mycket penningar,
örn mannen har någorlunda, så att han kan berga
sig, eller fått en sådan uppfostran, att han blir eftersökt så
-
94
D e a a September c. m.
som tjensteman, och kan med sin lön förvärfva sin bergning.
Jag vill icke vara vidlyftigare i delta ämne, då derom
förut så mycket här blifvit ordadt. Till följe af hvad
jag sagt, lärer ingen misstaga sig om min tanke; men jag
måste dock förklara, att jag öfverensstämmer med dem af
Husets ledamöter, som önskat att Utsk:s betänk, ej måtte
bifallas.
Hr von Troil, Emil: Jag gillar fullkomligen grund
satsen
örn lika arfsrätt och lika giftorätt. Då jag således
ej kan godkänna de skäl, som från motsatta sidan blifvit
yrkade, mäste jag likväl erkänna, alt derifrån har under
denna frågas behandling blifvit ådagalagd en utmärkt skicklighet
i den parlementariska taktiken. Man har nemi. börjat
med att blott göra anmärknlr i syftning att få betänkandet
återremitteradt. Till och med den Värde ledamot,
som vanligen plägar dictera majoritetens beslut, sade sig icke
vilja bestrida återremiss. Det är först nu, sedan klockan är
nära io, och den största delen af Husets ledamöter gått
bort, i öfvertygelse att en återremiss blefve det gifna resultatet
af debatten, som man helt behändigt kommit fram med
yrkande af ett afslag eller att få saken slutligen afgjord.
R. o. Ad. har likväl hittills i hvarje fråga af större
omfattning, sorn första gången förevarit, icke haft för
vana att vägra återremiss. Jag skulle tro, att det visserligen
icke vore rätt handladt, om man nu skulle undertrycka ett
förslag af den vigt och betydenhet för framtiden, som förevar.
betänk, omfattar. Jag tror ingalunda, att man derigenom
uppfyllde de pligter, som åligga representanten emot
samhället. Jag tror att frågan bör behandlas öppet och ärligt,
efter de vanliga formerna, och icke sålunda nedtystas
genom en liten behändig manöver.
För öfrigt äro visserligen redan sedan i5 år tillbaka
skälen för och emot så många gånger upprepade, alt det
kunde vara öfverflödigt, synnerligen för den, som icke tillhör
de lagklokes antal, att derom något yttra; men jag kan
likväl icke undgå att förklara, det jag ingalunda godkänner
den framställning om upphofvet till stadgandet om den olika
arfsrällen, som här i afton blifvit gjord. Jag tror icke,
att det har lill upphof några beräknade politiska skäl. Anledntn
dertill finnes ganska tydligt uppgifven af historien,
såsom redan af en värd talare blifvit antydt. Qvinnan kunde
icke börja med att äga, emedan hon då ägdes såsom lifegen.
Deraf finner man ännu spår i landslagen, som dock
utgafs nära ett halft årtusende efter ehristendomens allmännare
antagande. Der står ännu i Tjufva-b:n: Bästa ting, som
bonde i bo sino häfver, det är hustru hans, och hvilken
henne från bondanom stjäl, han är värste och störste tjufven
och skall hängas öfver andra tjufvar. Det var sålunda
visserligen ett stort steg framåt, då qvinnan kunde få börja
Den a September c. m.
a 11 ärfva hälften emot mannen, men dermed var ingalunda
saken fullgjord, lika så litet som civilisationen nått sitt mål,
då Ansgarius införde christendomen eller då Gustaf Wasa
införde reformationen. Dessa steg voro stora, men många
andra steg på rättvisans och civilisationens bana återslå.
Det är icke ett obetydligt steg på denna bana, som bär är
i fråga. Det utgör erkännandet af en rättsgrund, det är
densammas bringande i verkställighet; och om man icke kan
bestrida att samhällets högsta mål är att i sig sjelft framställa
efterdömet af en fullkomlig rättvisa, så lärer man ej
heller kunna neka, att sedligheten står i nära samband med
det ämne, som nu är under öfverläggning. Ingalunda kan
den anmärkn. godkännas, som man velat hemta deraf, att
en eller annan nation, som icke i allmänhet kan sägas stå
lågt i moraliskt afseende, likväl bibehåller den olika arfsrätten;
ty det är mångfalldiga orsaker, som verka på folkens
sedlighet, och lika mångfalldiga äro de förhållanden, hvarefter
denna sedlighet bör bedömmas. Hr von Hartmansdorff
tycktes anse Fransmännen mindre sedliga än Engelsmännen,
och ville deraf draga den slutsats, att den olika arfsrätten
stod mycket väl tillsammans med en hög grad af sedlighet
och måhända befordrade densamma. Men jag hemställer då
till den värde talaren, om han ej anser att för ^ sekel tillbaka
Engelsmännen voro ett sedligare folk än Italienarne,
och om han derföre skulle vilja påstå, att de som idka slafhandel
äro sedligare än de som icke idka densamma. Det
torde icke behöfvas mera än detta enstaka exempel, för att
ådagalägga hela grundlösheten af en sådan argumentation.
Hr von Hartmansdorff har vidare försökt att framställa alla
de slutföljder, hvartill man skulle komma, derigenom att
man beviljade qvinnan lika rättigheter med mannen. Jag
betviflar att lian hade fullt allvar med hvad han då talade,
ty ingalunda blir af den lika arfsrätten en följd, alt qvinnan
slutligen skall t. ex. deltaga i riksd.förhandlingar, lika litet
som sådant blifvit satt i fråga inom Borgare- och PresteSttn
under de 2 sista århundradena. Men efter den värde ledamoten
fästat uppmärksamhet på qvinnans icke-deltagande i
lagstiftande maktens utöfning, så får jag också förklara, att
han omtalat just det skäl, hvarför qvinnan i många länder
icke ärfver lika med mannen. Hvarföre hon i detta afseende
icke njuter full rättvisa, utan verkligen misshandlas, det
är derföre att hon icke deltager i stiftandet af lagarna, och
man måste beklaga, att den olika arfsrätten just utgör ett
bevis på ofullständig moralitet, då den visar att de, som ensamne
stifta lagar för båda delarna af roenniskoslägtet, så
behandla denna rättighet, att de derigenom tillvälla sig enskilda
fördelar. Hvad åter angår qvinnans och mannens
uppfostran, så må det visserligen äga sin riktighet, att mannens
är dyrare än qvinnans; men sedan den är fulländad,
så bör också mannen, om han icke är af naturen alltför o
-
Den a September e. m.
lyckligt lottad oell linn vill begagnade gåfvor, som naluren
oell uppfostran honom lemont, kunna berga sig sjelf och lefva
ett lyckligt, oberoende lif, äfven utan förmögenhet. Men
så är icke förhållandet med qvintian. Dessutom bör man
komma ihåg, alt uppfostran vanligen icke besörjeS med de
arfslotter, som man erhåller, ulan i allmänhet med de gäfvor,
som föräldrarne redan i lifstiden lemna sina barn. Man
bar talat om behofWt af deritia uppfostrans fullkomnande,
och man har sagt, att den nu vöre sämre än för 200 år sedan.
Jag bestrider fullkomligen detta factum, likasom jag
bestrider, att de medlemmar af vår nation, som baft de rikaste
föräldrarna eller fått de största arfslotterna, blifv it bäst
uppfostrade i allmänhet. Om mari närmare granskar förhållandet,
skall tilan finna att Våra mest utmärkte märi,
vare sig i lärdom eller på embetsmannabana!!, framgått ur
ganska torftiga villkor; att de med verklig nöd eller åtminstone
i stor knapphet dragit sig fram genom läroåren,
och ätt det sedan varit gerion) deras utmärkta egenskaper
och genom rådlös verksamhet, som de framgått
till heder och förmögenhet. Män har vidare talat 0111
det omoraliska deruti; alt flickor, försedda med rika a rf,-  skulle sökas endast för penriifigeri. Jag vill icke bestrida
att så är fallet. Det är verkligen något icke allenast poetiskt
skönt utan äfven moraliskt vackert, när den ena maken
söker den andra uteslutande för dess personliga egenskaper;
men sådant gäller lika för den ena sidan, sorn för
den andra. Vill man bringa saken derhän, så måste man
således först åstadkomma, att så väl alla qvinnor blifva ulan
förmögenhet, sorn ock alla männer blifva det, på det att
qvinnan ej skall vara utsatt för någon dylik frestelse. Man
mäste följaktligen också bringa saken derhän, att det blir
möjligt för deni att förena sig och lefva lyckliga utan att
äga något. En hvar lärer finna, att ett sådant förhållande
endast hörer till phanfasiens drömmar och aldrig kän vinna
fullbordan. Skulle derföre R. o. Åd. nit vilja företaga detta
betänk, till slutligt afgörande, så nödgas jag ovillkorligen
yrka bifall på detsamma; men jag skulle likväl tio, att det
vore lämpligare att, i öfverensstämmelse med det sätt att
tillvägagåj söm här i allmänhet blifvit följd t,- nu inskränka
sig till en återremiss.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Då R. ö. Ad. under sin öfverläggning
hufvudsakligen sysselsatt sig med principfrågan, och
icke gått in i några så beskaffade detaljer, som egentligen
skulle föranleda till återremiss; så ser jag icke något skäl
till en sådan. A den ena sidan gör man sig försäkrad, alt
man ser saken rätt. Der talar man ur synpunkten af den
naturliga rätten. Hvarföre är den olika? säger man. Man
tillskrifver sig att hafva största graden af upplysning, då
man yrkar verkliggörande af denna rätt, och nian ser tillbaka
-
Den i September c. m.
baka på förfäderna med ett visst nedsättande, efter de icke
baft nog bildning för att kunna böja sig till samma ståndpunkt,
som man ager sjelf. Denna åsigt tyckes vara temmeligen
bestämd. Om LagUtsk. nu får denna fråga tillbaka,
så ser jag ingen annan följd, än att Utsk. antingen går
ifrån sin mening eller också vidblifver densamma. Den andia
sidans talare, till bvdka jag äfven börer, tyckas vara ense
derom, att i händelse endast den naturliga rätten här
skulle gälla och vara tillfyllestgörande för att åstadkomma
ett lagstadgande, som vore nyttigt och välgrundadt för framtiden,
så hade man haft skäl förmoda, att det redan, då vår
nuvar. lag stiftades, skulle blifvit intaget i densamma. Men
dertill kommer den gamla satsen, som i Sverige gjort sig
gällande under många århundraden, att man velat att jorden
skulle blifva slägtens tillhörighet, och huru man än resonerar,
antingen såsom Utsk. eller såsom de talare, hvilka
här yttrat sig för lagförändringen; så lärer det blifva en
ostridig sanning, att genom arfsrätlens ordnande, såsom nu
blifvit föreslaget, måste en stark inverkan på allmogens besuttenhet
uppkomma, och huruvida den kan vara nyttig för
allmogen och Riket i allmänhet, lärer icke vara svårt att
inse. Också är det denna punkt, som författarne af den
nya lagen hufvudsakligast fästat sig vid, i thy att de alternativt
framställt möjligheten, att icke en sådan betydande
afvikelse från hvad hittills är stadgadt skulle komma att äga
rum, utan det skulle möjligen förblifva vid hvad nu är gällande.
På grund af dessa åsigter, och icke för min del genom
någon liten behändig manöver, som jag icke tillerkänner
mig sjelf och icke anser mig berättigad att pådrifva någon
annan, vågar jag vördsamt tillstyrka afslag å Utsk:s betänkande.
Frih. Boye: Den ledamot, som bär tillåtit sig att til
lägga
sina motståndare parlamentarisk taktik, parlementarisk
manöver, må gerna hafva för sin räkning dessa yttranden i
protocollet. Det torde icke blifva de enda vittnesmål om
hans sätt att behandla sina motståndare. Jag skall icke reciproquera.
Jag skall aldrig glömma aktningen för mina motståndare,
för det att andra glömma den. Men jag skall begagna
min rätt att ådagalägga, att den förändring jag gjort i
min begäran om propos. alldeles icke hörer under en sådan
benämning, som Hr von Troil begagnat. Jag begärde först
propos. på att R. o. Ad. ville uppskjuta med afgörandet,
intilldess att nya lagen förekommer; men sedan jag trodde
mig under discussionen finna, att detta icke vann bifall, och
jag derjemte eftersinnade, att då jag begärde afslag, så kora
jag till alldeles samma resultat, emedan ett afslag, mine
herrar! icke betyder någonting annat än att frågan förekommer
i sin helhet med nya lagen nästa gång, så förän
»3
H. ii
98
Den a September e. m.
drade jag min begäran. Vi afslå icke för alltid, vi afslå nu,
och vi få göra rättvisa åt Hr von Troils åsigter, om de förtjena
det, efter vår öfvertygelse, när frågan nästa gång förekommer.
Jag har nu förklarat och tror jag gjort begripligt
för hvart sundt förnuft, att det icke ligger någon motsägelse
i mina yttranden. Dessutom öfverlemna»- jag till
hvar menniska, som vill domina rättvist, om det var möjligt,
att jag i går förmiddags, då jag vid mitt skrifbord författade
det anförande jag i dag uppläst, kuude veta, om bänkarne
skulle vara tomma eller fulla, då jag boide läsa upp
det. Jag begär propos. till afslag på betänkandet.
Hr Cederschjöld: Blott för att underhjelpa den si
ste
talarens minne, skall jag utbedja mig att få erinra, det
han från början ogillade den lika arfsrätten, men i högsta
grad gillade den istadarätt, som i betänk, förekommer; och
emedan dessa frågor icke kunde afskiljas nu, då saken första
gången är före, så ligger det för milt minne åtminstone, att
att han ansåg sig nödsakad begära återremiss på det hela,
för att vid betänkis återkomst kunna förkasta det ena och
antaga det andra. För öfrigt, efter jag nu fått ordet, skall
jag utbedja mig att, i anledn. af samme talares yttrande
tillförene, att nu förevar, betänk, icke stod i sammanhang
med testamentsrätten, ett argument, som han ansåg vara af
mycken vigt, endast få fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet
derpå, att ingenting hindrar, att en särskild motion derom
göres, och att Utsk. jemte återremissen upplager den till
besvarande, hvarigenom de scrupler försvinna, som den värde
talaren derpå grundat.
Frih, Boye: Jag förklarar min förbindelse till den
sista värda talaren för hans ganska riktiga erinran. Det är
ganska sannt, att då jag författade det betänk, jag läst upp,
var jag af den tanken, alt formen förbjöd R. o. Ad. annan
åtgärd än återremiss; men sedan jag här blifvit påmint derom,
att man vid sista riksdagen icke återförvisade saken,
utan genast afgjorde den, så har jag gått öfver till samma
tanke, som då gjorde sig gällande. Derföre har jag icke
Jagt hinder i vägen för frågan om istadarätten. Jag har
blott gifvit åt den samma marsch, som åt de öfriga frågorna,
att få i sammanhang med andra lagfrågor vid nästa riksdag
förekomma.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, ora R. o. Ad. ansåg
öfverläggningen fulländad.
Ropades ja.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behade
bifalla LagUtskrs betänk. N:o 99.
Ropades ja och nej.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. ansåg
Gen a September e. m.
99
de vid LagUtsk:s betänk. N:o 99 gjorda anmärk:r föranleda
dess återremitterande.
Ropades ja och nej samt votering.
Frih. Boye samt en eller annan ledamot utom honom,
som likväl icke kunde på rösten till protocollet urskiljas,
började att lala utan att vara uppropade, men afbrötos af
Hr Landtm., hvilken derefter uppropade
Frih. Boye, som yttrade:
Jag får vördsamt erinra att jag begärt propos. på afslag,
som är något helt annat än återremiss.
Hr Lefre'n: Här äro åtskil lige, som begärt återremiss,
och deribland är jag en. Jag tror att då för återremiss är
taladt af flera, så är det alldeles i sin ordning, att Hr Landtm.,
då betänk, icke bifalles, först frågar om de anmärkntr, som
äro gjorda, anses föranleda återremiss, samt derefter i 3tdje
rummet framställer propos. till afslag.
Hr Ribbing, Arvid, förenade sig med Hr Lefre'n.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att då han af svaren å
de sist framställda propostna icke med någon säkerhet trott
sig kunna bedomina af hvilken mening R. o. Ad:s majoritet
varit, ansåg han sig nu böra framställa den tredje begärda
propositionen.
Hr von Troil yttrade att votering vore begärd.
Hr von Hartmansdorff: I den händelsen anhåller
jag att afslag måtte blifva contra-proposition.
Hr Cederschjöld: Efter gammal praxis plär den,
som begär votering, få uppgöra contra-propos., och derföre
skall jag, som begärt voteringen, vördsamt anhålla, att bifall
till betänk, må blifva contra-proposition.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde till den afR.o. Adis
ledamöter, som begärt votering, om han icke skulle finna
lämpligt att afvakta den förklaring, som Hr Landtm, kunde
komma att göra, huru han uppfattat svaren på den propos.
han ämnade göra; i annat fall kunde del hända alt
Hr Landtm, uppfattat svaret alldeles i öfverensstämmelse
med den mening, som den ledamot hyllade, hvilken begärt
votering; i hvilket fall denne säkerligen icke vidare yrkade
votering.
Hr Dalman, Wilh. Fredr., förenade sig med Hr
Cederschjöld.
Hr Lagerhjelm: Då votering är begärd af Hr Ce
derschjöld,
hemställer jag till honom sjelf, huruvida lian kan
anse alla meningar vara innefattade i voter:s-propos:n, då den
ena meningen skulle vara för bifall och den andra för återremiss,
äfvensom huruvida icke de egentliga meningar, som
100
Den a September e. m.
här äro framställda, varit, den ena för återremiss och den
andra för afslag. Jag hemställer till honom sjelf, om han på
allvar menar, att alla åsigter kunna göra sig gällande, med
antagande af en sådan contrapropos. som han föreslår.
Frih. Boye: Då Hr Landtm, behagat göra första pro
pos:n
på bifall, och den blifvit besvarad med nej, så kan ju den
icke nu mera komma i fråga i voter:s-propos:n. Men om det
är en rättighet alldeles uteslutande för den som begär votering,
att dictera contra-propos., så anhåller jag, att Hr
Landtm, måtte anse mig också såsom den der begärt votering,
och då anhåller jag att voterls-propos. må blifva den,
att den som bifaller återremiss, voterar ja, och den som vill
hafva afslag, voterar nej. Då äro alla meningar, äfven Hr
von Hartmansdorff;, respecterade.
Ilr Cederschjöld: Det har blifvit satt i fråga, hvar
före
jag begärt votering, vid framställningen af propos. till
återremiss. Det skall jag uppriktigt tillstå härrörer deraf, att jag
velat afböja propos. till afslag, som eljest kommit alt blifva
ja-propos., och det var detta jag ville förekomma.
Hr Ribbing: Efter detta uppriktiga förklarande af
den sista talaren, tror jag likväl icke att ändamålet med
hans försök kan vinnas, då vi på detta rum icke äro vana
att se någons mening undertryckt, och afslag å betänk, äfven
är en af de under discussionen framställda meningar.
Jag är således öfvertygad om alt Hr Landtm., ostörd af det rop
på votering, som förekommit, skall i tredje rummet framställa
propos. på afslag, äfvensom jag är öfvertygad, att i denna, likasom
i andra frågor, utgången blir den, att om man ej kommer
öfverens om contra-propos., först votering derom måste
äga rum och sedan votering om bufvudfrågan, så att vi
hafva 2:ne voteringar alt emotse. Jag tior icke att man
genom den snabba framställningen af sin mening, hvaruti
jag äfven skulle anse ligga någon taktik, kan vinna något
ändamål, som är stridande mot den grundsats, hvilken alltid
bör vara gällande, att hvar och en skall hafva lika rätt
att få sin mening pröfvad. Efter denna anmärkn. tager jag
mig likväl friheten anhålla att de herrar, sora varit intresserade
för den ena eller andra meningen, ville förena sig
derom, att vi måtte få betänk, återremitteradt.
Hr Lefren: Att Hr Cederschjöld, som är så van att
vara vår ledare i grundlagstolkning jemte Frih. Jacob Cederström,
som nu är borta, skall, då han talat för bifall,
vilja hafva bifall på betänk, till contra-propos., ehuru lagen
är tydlig, att det skall blifva ja-propos., förefaller besynnerligt,
och att för det andra, sedan Hr Landtm., derföre
att han ej tyckt den första propostn vara bifallen, öfvergått
till en annan propos, Hr Cederschjöld begär votering
och kommer fram med den grundsatsen, som visserligen äger
sin riktighet, men hos rätter man, att den som begärt
Den a September e. m.
IOI
voteringen bör få dictera contra-propos., men hvilken grundsats
nu, du hans mening kommer att utgöra ja-propos., skulle
lemna samma person rättighet att dictera både ja- och contra-propo<.
, — det stöter litet på despotism; roen sådant är
ej förenligt med Hr Cederschjölds karakter, ty han är en
frihetens man, och kan således ej yrka despotismens grundsatser,
utan måste vara conseqvent. Men för att icke complicera
saken, vill jag, ehuru jag önskade återremiss, afstå
från mitt yrkande derpå, för att vi må kunna slippa att votera
om contra-proposition.
Hr Cederschjöld: För att, enl. den siste värde ta
larens
uppmaning, ådagalägga min conseqvens, vill jag här
anmäla min protest emot hvarje propos. till afslag på ett
betänk., som för första gången från Utsk. inkommit, emedan
jag anser sådant vara stridande emot meuingen af 56
§:n Reg.-F:n.
Hr Ribbing, Bengt: En fråga af den vigt som den
na,
tycker jag man icke bör undandraga dess fullständiga behandling.
Jag har visserligen varit en af dem, som önskat
att betänk, måtte afslås; men då så många begärt ålerreroiss,
föreslår jag att de, som hafva talat lika med mig i
ämnet, måtte afstå från sin begäran om votering och låta
återremissen gå sin vanliga gång.
Hr von Hartmansdorff: En af mina motståndare
har velat finna manöver i önskningarna om afslag. Jag borde
kanske hysa en sådan misstanke i följd deraf, att man
nu önskar uppskof med saken. Kanske afbidar man alt få
höra, huru de 3 öfriga Stånden gjort, under förhoppning
att deras beslut skall föranleda R. o. Ad. att låta sin mening
falla och gå in på Utsk:s betänk. Jag har visserligen
intet emot att strida ännu en gång, det må vara den 5:te
eller 6:te, för samma sak; men mig synes, att, då vi hafva
så många ärenden oafgjorda, det icke är skäl för R. o. Ad. alt
ånyo använda en för- eller eftermiddag på samma sak, hvilken
nu troligen är så utvecklad, att vi, när den nästa gång
skulle förekomma, ej hade annat att göra, än att säga om
detsamma. Meningarne uro utan tvifvel å begge sidor så
bestämda , att de ej lära komma att rubbas medelst omsägningar.
Jag hemställer derföre till det IJ. Ståndet, om det
ej vore bättre att nu afgöra betänk., och att, om vi ej komma
öfverens om contra-propos., få votera deröfver.
Frih, Cederström, Thure: Jag kan verkligen icke
undertrycka min förundran, att i ett ämne af så vidt
omfattande beskaffenhet, som detta, så många värde talare
velat sätta sig emot återremiss. Väl har jag af en värd ledamot
här midtemot hört sägas, att man ej borde återremittera
detta ärende, derföre att så många ärenden äro oafgjorda;
men da man dagligen ser, att betänktn återremitte
-
10 J
Den a September e. ra.
las älven af lumpen och vinga beskaffenhet, så finnér jag
det alltför litet eonseqvent, att man i ett amne, som åtminstone
i lagstiftningsväg är af den största vigt, sora vid denna
riksdag blifvit tagel under Ständernes pröfning, icke vill
bifalla återremiss. Jag får lika med Hr Cederschjöld förklara,
att jag så uppfattat meningen af 56 §:n Reg F:n, att
när anmärkn:r göras emot ett betänk., då det första gången
förekommer, så bör, enär det ej får antagas med förändringar
eller tillsatser, återremiss äga rum så snart anmärkntne
äro befogade. Jag tror derföre och kan ej underlåta att
anmärka, att, då skäl af rättvisa blifvit på vår sida förebragta,
vår rätt icke finge göra sig gällande, om den motsatta
sidan skulle tillåta sig att, om jag får så uttrycka mig,
per fas et nefas skaffa sin mening fram, då de nu yrkat afslag;
hvarföre jag också kommer till det resultat, att de
herrar, som motsatt sig återremiss, göra rättast deruti, att
de afstå frun ett sådant yrkande.
Frih. Boye: Sedan jag haft äran lill prot. anmäla mig
såsom begärande votering, får jag nu i fullföljd deraf vördsamt
anhålla, att vi måtte få skrida till voteringen, och tror
jag för min del, underställande det likväl Hr Frih. o. Landtmts
upplystare pröfning, att propos. på ja bör blifva återremiss,
och på nej deremot afslag. Då förstår jag icke, att här någon
mening blir undertryckt, emedan då den propos., som
först gjordes, besvarades med nej.
Hr Lagerhjelm: Jag anhåller äfven att vi måtte få
skrida till votering. Då R. o. Ad. vid sista riksdagen medelst
afslag afgjorde betänk, i detta ämne, första gången det
var före; så tiar man deruti bästa beviset på möjligheten
och grundlagsenligheten af ett sådant afslag, och det vore
eonseqvent att nu förfara på samma sätt; hvarföre jag för
min del yrkar propos. på afslag å betänkandet.
Hr Lefre'n: Hr Cederschjöld har åberopat 56 §:n
Reg.F:o och säger att der är bestämdt gifvet, att om anroärkn:r
äro gjorda, skall målet återremitteras, ifall man icke
vill bifalla betänkandet. Orden likväl, hvilka vi äro skyldige
att lyda, helst de äro klara, öro af följande lydelse:
”Utsk:ns förslag skola först i Ståndens plena framställas till
”antagande eller förkastande;” och derefter förekommer, att
om anmärkn:r äro gjorda af sadan beskaffenhet, att betänk,
icke kan antagas, så må det kunna återremitteras; men icke
står det, att, om några lumpna eller lapris anmärkntr göras
emot detaljerna uti ett betänk., återremiss skall äga rum,
oaktadt majoritetens tanke kan vara emot hela den princip,
som ligger lill grund för förslaget. Hvad som är förbjudet
första gången ett betänk, förekommer, är att antaga det
med förändringar eller afvikelser från betänkts innehåll;
men alt förkasta det helt och hållet, har under alla de riks
-
Den a September e. m.
io3
dagar, vid hvilka jag varit med, varit en vanlig praxis, och
det har ingen satt sig emot förr än Hr Cederschjöld.
Hr Ribbing, bengt: Jag får vördsamt anhålla att Hr
Frih. o. Landtm ville vara god och göra propos. till återremiss
om igen, då jag tyckt mig tinna att för en stund sedan
Hr Landtm, icke kunde fatta, huru den besvarades. Kanhända
att, om denna propos. göres om igen, icke någon röst
för votering skall komma alt höras, om Hr Landtm, tinner
ja eller bifall till återremiss vara öfvervägande.
Hr Dalman: Jag ser icke, att denna tvist kan slutas
på annat sätt, än att vi måste votera om contra-propos.
Den första propos., som Hr Landtm, framställde, var till
bifall å betänk. Den måste således blifva ja-propos., och
följaktligen måste genom votering afgöras antingen återremiss
eller afslag skall blifva contra-propos. I händelse vid
denna votering återremiss vinner, så förmodar jag, att de
fleste af R. o. Ad:s medlemmar i den andra voteringen skola
biträda den mening, att betänk, bör återremitteras. Detta
är, såsom mig synes, det kortaste sättet att komma ifrån saken,
och vi hafva redan nu så lunge disputerat om propos.
att vi kunnat hafva en votering undangjord. Emedlertid,
efter jag nu fått ordet, får jag taga mig fi iheten yttra, att
jag för min del fullkomligen instämmer i den åsigt af saken,
som Hr von Troil på ett både upplysande och vältaligt
sätt utvecklat; och i anledn. af Hr Lefreös erinran, att
de anmärkn.T, som här blifvit gjorda, blott varit lumpna
anmärkn:r, får jag till den värda talaren hemställa, om lian
dermed menat sina egna anmäl kn:r elier dem, som af andra
ledamöter blifvit framställda.
Hr Frih. o. Landtm, afbröt Hr Dalman och hemställde,
om icke han nu inginge i pröfning af sjelfva ämnet;
då R. o. Ad. likväl redan förklarat öfverläggningen fulländad,
borde discussionen nu hålla sig inom frågan, rör:de
voter:s-propos:nas uppställning.
Hr Dalman: Jag medger visserligen att jag i så målto
ingick i pröfningen af sjelfva ämnet, som jag förenade mig
med Hr von Troil; men det återstående af mitt anförande
var ett svar på hvad Hr Lefre'n yttrat i fråga om propos.,
och angick således icke saken.
Hr Lefre'n: Jag är uppkallad af den siste talarens
tillvitelse. Han har tillagt mig att hafva sagt något, som jag
absolut icke sagt. Det vore ett generelt förbehåll att göra,
alt man måtte blifva rätt refererad. Jag har icke talat om
beskaffenheten af de anmärkntr, som blifvit gjorda i delta
mål, utan jag har talat om Reg.F:ns 56 §:s anda och esprit,
och då har jag sagt, att om några lumpna anmärkn:r göras,
de icke böra föranleda återremiss. Det mål, som nu är
före, har jag dervid icke talat om. Detta borde Hr
Den i September c. m.
Dalman hafva förstått, och att göra ett anfall emot en person
i ett alldeles oträngdl mål, i det man orätt refererar
andras omdömen, är ett förfarande, som alldeles icke är
passande.
Hr Cederschjöld: Det är blott i afseende på for
men,
som jag nu vill yttra mig och emot det inkast som
den siste talaren för en stund sedan gjorde, nemi. att 56 §:n
Reg.Fjn icke skulle lägga hinder i vägen för ett från Utsk.
första gången inkommet memorials förkastande genast. Jag
skall derföre nu utbedja mig att få uppläsa §:ns ord. De
äro visserligen ofta lästa och äfven ofta tillämpade i motsatt
anda, än jag anser den rätta; men från början af vår
nuvar. frihetstid, då lagstiftarne sjeifve lefde, gällde hos dem
och andra den meningen, att betänk, ej kunde förkastas, då
det första gången var före. Här står nemi.: ”Utsk:ns för”slag
skola först i Ståndens plena framställas till antagande
”eller förkastande utan förändringar eller tillsatser.” Det är
ganska sannt, att här talas om förkastande; men vi skola
snart se hvad det är för ett förkastande som menas. §:n
innehåller vidare: ”Göras dervid i Ståndens plena sådana
”anmärk:r, sorn hindra antagandet, erhålle Utsk. del af des”sa
aumärkn:r för att derefter förslagen ytterligare granska
”och jemka.” Jag vill hemställa tili mina motståndare, om
de icke anse de anmärkntr, som de hafva gjort, vara af den
beskaffenhet, att de hindra antagandet. Slutligen förekommer:
”När ett sålunda bered t förslag till Stånden ålerkorn"mer,
då åge de makt, att detsamma oförhindradt eller med
”förändringar antaga eller ock alldeles förkasta.” Detta förkastande
är något helt annat, än det preliminära förkastande,
som förut var omnämudt. Det är på denna grund jag
stödjer min vördsamma protest mot hvarje propos. till afslng
på detta eller något annat betänk., som för första gången
från Utsk. inkommer.
Hr von Hartmansdorff: Slutsatsen af Hr Ceder
schjölds
framställning lärer vara den, att då ett betänk, första
gången förekommer, så kan man bifalla eller ock förkasta
det, om man utan anmärkn:r begär propos. på afslag.
Men skulle man hafva den oskickligheten, att uppgifva skälen
för sitt afslag, genom någon anmärkn., så kan man icke
förkasta betänkandet.
Frih. Boye: Jag hoppas att Hr Cederschjöld ej skall
tro mig bedömma honom annorlunda, än hela Ståndet känner
honom, d. v. s. såsom en aktningsvärd man; men han
må förlåta mig, att jag tror honom denna gången hafva icke
blott sophisterat utan äfven förgått sig emot sunda förnuftet.
Det står ju enligt hans egen uppläsning i de första raderna
af grundlags-§:n, att RiksSt:n äga rättighet att bifalla
eller
Den a September e. m.
eller förkasta, och först derefter förekommer fråga om återremiss.
M väl! innan återremissen kommer i fråga, så har
ju lagen gifvit mig rättighet att förkasta. Huru vill då Hr
Cederschjöld vrida bort denna rättighet ?
Hr Cederschjöld: En värd talare liar erinrat, att,
enl. bokstafvén, skulle ett betänk, kunna förkastas, om ingen
anmärkn. dervid vore gjord. Jag vill anhålla att R. o.
Ad. måtte uppskjuta att tillämpa den lagen, intilldess sinnesstämningen
inom detta Hus kan blifva sådan, att man
vill förkasta ett betänk, ulan något skäl dertill. Men derförinnan
åtminstone skall jag anhålla att grundlagens bokstaf
må få blifva gällande, och det är ej annat jag nu velat;
och då här en mätlgd anmärknrr blifvit gjorda, som
hindra antagandet, så måste också, efter grundlagens bokstaf,
betänk, återremitteras.
Hr Ribbing Arvid: Jag tror att om vi tala längre
om 56 §:n, så blir discussioneti alldeles för lärd, och jag
anhåller derföre, ätt Hr Ländtm. måtte framställa proposition.
Hr Frih. o. Landtm, begärde att få fråga Hr Cederschjöld,
om han yrkat votering vid den af Hr Landtm,
framställda propos. om återremiss, och om han ansåge, att
R o. Ad:s svål- på denna propos. bort vara ja.
Hr Cederschjöld: Det är mig likgiltigt hvilkendera
äf propos:na ställes i ja- eller hej-propds.; blott alternativerna
blifva bifall och återremiss. ijet är visserligen oegentligt
att hafva återremiss till ja-propos. och bifall till nejpropos.
; men jag tycker mig minnas, att jag flera gånger
sett den praxis liär hafva varit följd under riksdagarna, att
man förfarit liksom i julleken: när jag ber dig släppa, så
skall du hålla, och tvertom.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, alt Hr Cederschjöld likväl
torde finna det icke kunna tillkomma den som begär
Votering att bestämma båda propostnä; den som begär votering,
tillkommer det att uppgifva hvilken hans mening är,
för att få den i propostn intagen, och R. o. Ad:s öfrige ledamöter
tillkommer det att bestämma hvilken den andra
proposln skall blifva; och hemställde Hr Landtm, nu till Hr
Cederschjöld ytterligare hvilken _mening han ansåge böra
blifva ja-propos. vid voteringen.
Hr Dalman: Jag har visserligen anmält mig, men måhända
bör Hr Cederschjöld först svära på Hr Landtnäs framställning.
Hr C e d e r sc li jö I d : Jag var icke lycklig nog att riktigt
fatta meningen af hvad Hr Landtm, framställde, men
jag förnyar hvad jag förut sagt, att det är mig likgiltigt
hvad sorn blir ja- eller nej-propos., blott voter:n kommer
att väga emellan bifall och återremiss.
13 H. i4
Den a Seplemher e. m.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, det han tagit sig friheten
förklara, alt Hr Cederschjöld ägde att i voler:s-|>ropos:n
få införd den ena af meningarna, men icke håda, samt att
Hr Landtm, anhållit få veta hvilkendera af meningarna Hr
Cederschjöld ansåge böra blifva den gällande, och således
den, som han ansåg vara sådan, att han önskade den med
ja besvarad af R. o. Ad., och hemställde om det vore proposrn
till återremiss, som han önskade bifallen.
Hr Dalman: Jag vill för detta tillfälle öfvertaga Hr
Cederschjölds begäran om votering, på det sätt, att jag för
min del yrkar att bifall må blifva ja-proposilion.
Hr Cederschjöld: Det är också min mening, att japropos.
må blifva bifall, oeh nej-propos. återremiss.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att, då han icke voié
af den mening om grundlagens ordalydelse, att propos. på
afslag icke kunde göras, Hr Cederschjöld torde finna, att
hvarken Hr Cederschjöld eller Hr Landtm, kunde dictera
voler:s-propos:n på det sättet att ja-propos:n blefve bifall
och nej-proposin återremiss, då många ledamöter begärt
pröpos. på afslag, och det således icke kunde föiekonunas,
att den äfven finge göra sig gällande i den mån R. o. Ad.
delar den. Derföre vöre det nödvändigt, innan förslag till
conlra-propos. framställdes till R. o. Ad., att först afgöra
hvilken mening, som borde blifva ja-pröpos., eller vore den,
hvaröfver votering är begärd.
Hr Lefre'n: Jag har icke förmärkt under hela discus*
sionen, alt någon hufvudsaklig anmärkn. förekommit, som
haft för afsigt att föranleda återremiss, utom den jag sjelf
gjort, hvilken afsåg, att man skulle taga i öfvervägande om
icke den lika arfsrätten endast skulle komma att gälla för
barn af de hjonelag, söm ingås efter lagförändringen. För
resten har jag hört alla yrka antingen afslag eller bifall.
Jag anmärker detta, med erinran att jag afstått från min
begäran om återremiss, derföre att jag vill bespara R. o.
Ad. att i denna fråga votera aine gånger.
Hr Frih. o Landtm, yttrade, att sorn Hr Lefren,
hvilken begärt återremiss, afstått från denna mening, och
Hr Landtm, funnit, att tvänne andre ledamöter, som förut
yrkat återremiss, öfvergått till afslag, R. o. Ad. borde finna
att, till följe af Riksd.Ordn:s föreskrift, som ålade Hr Landtm,
att framställa propoSIna i öfverensstämmelse med de meningar,
som under discussionen blifvit yttrade, men tillika att
tillse det icke votering lomme ätt äga rum öfver någon propos.
, som icke blifvit begärd, och sedan numera, om Landtm,
icke misstoge sig, endast tvänne meningar återstode, hvilka
sökt göra sig gällande, nemi. bifall och afslag å betänk.;
återremiss icke mera borde komma i fråga att i voterrs*
Den a September e. m.
proposln inflyta, såsom icke mera af någon utaf R. o. Adis
ledamöter yrkad.
Hr von Troil: Jag var bland dem, som tillstyrkte
återremiss, och jag liar ingalunda afstått från mitt yrkande
i denna del, cliuru jag visserligen gillande grunder, på hvilka
betänk, är bygdt, och äfven framdeles kommer alt göra
det. Det är likväl i formen en anmärkn., hvilken var gjord
redan innan jag uppsteg, som jag ej kan underkänna, nemi.
alt de begge förslagen om arfsrätten och istadarätten icke
borde vara så förenade, att icke Ståndet agde frihet atl behandla
dem olika eller kunde antaga det ena, oaktadt det
andra blefve afslagel. Dessutom har jag hört en annan ledamot
såsom skäl för återremiss uppgifva, att han ansåg hela
lagens stadgande om morgongåfva böra utgå. Jag har
icke heller hört honom återtaga sitt yrkande. Jag skulle
således tro, att Hr Landtm, icke kan undgå att framställa
propos. på återremiss, och alt det numera ej kan vägras att
få denna propos. på ena sidan i voteringen.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att hans minne i sådant
fall förmodligen felat, emedan han icke erinrat sig
annat, än alt Hr von Troil; första yrkande varit propos.
lill bifall å betänk.; mep då det varit på återremiss, insåge
llr Landtm, fullkomligen, alt propos. på återremiss, som
blifvit begärd, äfven borde ingå i voteringen. Den borde
då blifva ja-propps., hvartill fråga nu vore att bestämma
contra-propos., och vjlle Hr Landtm, nu framställa förslag
till denna contra-proposition.
Frih. Gederström, Thure: Jag har nu ingenting
lnpfvudsakligt att tillägga, sedan Hr Landtm- afgifvit sitt
sista förklarande. Jag får dock vördsamt påminna, att det
var jag, som hufvudsakligen började med att begära återremiss,
och att jag framställde efter min tanke många hufvudsakliga
anmärkntr mot betänk., såsom att morgongåfvan
icke blifvit borttagen rn. m. Men jag anhåller att, om man
icke kan komma öfverens om contra-propos., s|et må tillåtas
att votera om densamma. Sedan Hr Landtm, nu förklarat,
att ja-propos. skalf blifva återremiss, $å har jag ingenting
dereippt; men i händelse contra-propos. eljest skulle
blifva afslag och icke bifall, får jag anhålla, att vi i sadant
fall måtte få votera om contra-propos., hvilket jcke kan
förvägra;.
Hr Dalman: Mig synes det vara en särdeles marquant
afvikelse från den vanliga ordningen, atl icke bifall till betänk.
blir ja-propos., när votering är begärd öfver denna
proposition. För min enskilda del har jag begärt, att bifall
mätte blifva ja-propos., och då Hr Landtm, icke förklarat
huru Hr Landtm, uppfattat R. o. Ad:s svar på de särskilda
propos:r till bifall och återremiss, som af Hr Landtm, blit
-
Den a September e. tn.
vit framställda, så skulle jag tro, att en hvars af R. o. Ad.
rätt vore, att begära iakttagande af den vanliga ordningen,
nemi. den att betänk, framställes först lill bifall, och att
sedermera voteras, för alt afgöra huruvida återremiss eller
afstag skall blifva contra-propos. Jag kan således icke undgå
att yrka, det bifall må blifva ja-propos., emedan det
förefaller särdeles oformligt, att återremiss skulle blifva japropos.
, och ilian sedan skulle votera om huruvida bilall
eller afslag borde blifva contra-proposition.
Hr Frih. o. Landtm, erinrade, i anledn. af Hr Dalmans
yttrande, att Hr Landtm, först framställt propos tili
bifall å betänk., hvilken propos. blifvit med ja och nej besvarad,
utan att Hr Landtm, kunnat göra för sig klart h v i!—
ketdera ropet varit öfvervägande. Derefter hade Hr Landtm,
framställt propos. till återremiss, och dervid begärdes votering,
och torde R. o. Ad. finna, att det icke berodde af
Hr Landtm, att upphäfva detta förhållande; han hade sökt
undvika ntt få propos. till återremiss i ja-propo;:p; men R.
o. Ad. torde finna, att då flere ledamöter nu begärt, att
denna propos. mätte blifva den, som lompe under beslut,
och votering deröfver blifvit begärd, ej annat återstode än
att bestämma hvad sorn borde blifva contra-propos., antingen
bifall eller afslag. Hr Landtm, ville nu derom framställa
propos., först rör:de afslag och derefter om bifall;
hemställande således nu, om R. o. Ad. ansåg, att vid den
blifvande voteringen contra-propostn borde blifva till afslag
å betänk. N:o 9g.
Ropades ja och nej.
Då Hr Frih. o. Landtm, förklarade, det lian trott
sig finna nej vara öfvervägande, begärde
Hr Lagerhjelm votering.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, då nu votering sk olle
komma alt anställas röride hvilkendera meningen, antingen
afslag eller bifall, borde komma att utgöra conlra-propos
vid voteringen i hufvudsaken., om R. o. Ad. skulle tillåta,
att voterts-proposrn finge så omvändas, att bifallsconlra-propostn
blefve ja-propos. och afslags-contra-propostn
nej-proposition.
Bifölls.
Hr von Hartmansdorff: Det (inf mött så många
svårigheter att få propos. denna afton, och när vi undtligeii
komma dertill, så uro bifall, afslag och återremiss så kämpande
med hvarannan, att jag verkligen anser lämpligast,
det vi förena oss om återremiss, för att på en förmiddag få
en annan gång pröfva saken.
Frih. Boye: Jag kan alldeles jcke för min beqvämlighet
uppoffra min öfvertygelse. Jag begär att få min mening
fram. Jag begär, att den propos. till afslag å betänk., som
Den i September e. m. 109
jag yrkal, icke matte blifva undertryckt, såsom den siste
talu rens mening synes vara, -förunderligt nog, sedan lian talat
för alldeles samina mening, sorn den jag yttrat.
Upplästes lill justering och godkändes följande voterlsproposition
:
Den som vid den blifvande voteringen rör:de LagUlskls
betänk Nio gg anser, att contra-proposln bör blifva lill bifall
å betänk., voterar
js 1
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, anser R. o Ad., att vid den blifvande voteringen
contra-proposln bör blifva till afslag å betänkandet.
Eller voteringens slut, befunuos rösterna hafva utfallit,
sorn följer:
Ja — 13.
Nej — 42.
I anleda, häraf upplästes till justering och godkändes
följande voterls-proposition:
Den sorn anser de vid LagUlskls betänk. N:o gg gjorda
anmärku:r föranleda dess återremitterande, voterar
ia»
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, afslår R, o. Ad. ofvannämnda betänk. N:o i>g.
Efter voteringens slut, befunuos rosterna hafva utfallit,
solli följer:
Ja — 1?.
Nej — 3g.
Ead.es
inorialer, bctuiikln och ullatti!, nemi. från
Co n stil utionsUts kottet:
N:o 2g, i anleda, af tre Stånds återremisser på niet}),
N:o 11 , ang:de riksdagars återkomst hvart tredje ar;
N:o 3o, i anledn. af återremjsserna på mern. Nio 14,
röride tiden för riksdags fortfarande;
N:o 31, ang:de erhållen återremiss af Utskls mein. N:o i3;
N:o 02, angille en från BondeSt. remitterad anmäi knlsanlednjng;
Nio
33, angille ytterligare framställda anmärkn.anledmr,
med afseende på Statsrådets bristande fulltalighet;
Stats ET tskottet:
Nio 288, i anledn. af väckta motioner om upphörande
af dagsverksskyldigheter till kungsgårdar och boställen;
Nio 28g, i anledn. af erhållen återremiss å StatsUtskls
utlåt. Nio 76;
Nio 390, i anledn. af väckt motion om afskrifning af
1 10
Den a September c. m.
åtskilliga K. Krigs-collegii artilleri-afdelnings i Mariebergs
egendom intecknade capilal-sknlder;
Nro 291, i anledn. af återremiss å utlåt. Nro i36;
Nro 292, i anledn. af erhållna återremisscr å utlåt.
Nro i45 ;
Nro 2,g3, i anledn. af återremiss "1 utlåt. Nro 171;
Nro 294, i anledn. af återremiss å utlåt. Nro 173;
Nro 2g5, i anleda, af återremiss å utlåt. Nro 176;
Nro 2g'), i anledn. af erhållen återremiss ä SlalsUlskrs
utlåt. Nro 186;
Nro 297, i anledn. af olika beslut öfver Utskrns ullåtm
Kris 82 och 188, angrde prolongation å arrendet af Edeby
hemman;
Nro 298, i anledn. af olika beslut öfver utlålrna Nris 84
och 190, ang:de prolongation å arrendet af Söderby hemman ;
Nro 29g, angrde skiljaktiga beslut öfver utlålrna Nris 85
och 189, rörrde prolongation å arrendet af Barkarby hemman;
Nro 3oo, angrde sökt rättighet för åtskilliga studer att
återbekomma af dem erlagd rotefrihets-bevillning;
Stats- och Bevill n. Utskotten:
Nro 22, angrde så väl K. Mrs nåd. skrifvelse till R. St.
i anledn. af framstäldt förslag, att halfva tulluppbörden för
inkommande utländska stenkol må till understöd för Höga
näs
stenkolsverk anvisas, som ock åtskilliga i detta ämne
väckta motioner;
Nro 23, i anledn. af Hr Rosenblads, Bernh., motion,
angrde förändradt sätt för tolagens uppbärande;
Nro 2.4, angrde åtskilliga motioner och yttranden, dels
0111 tillverkning af papper vid R. Strs pappersbruk Tumba
för Charlse-sigillalae-contorets behof, samt till Tullverkets
Stämpelsedlar, äfvensom till spelkort-conyoluter, och dels om
förbättrade stämplar å dessa slags papper, samt 0111 enahanda
format å alla s. k. skrjfkartor.
BevillningsUtskottet:
Nro 24, i anledn. af Hr Rosenblads, Bernh., motion,
angrde befrielse från erläggande af bevillning utaf utdelning
å Götha-canal-bolags uclier;
Nro 25, i anledn. af Hr Qöran Hammars motion om
lindring uti bevilln. för staden Wexiö;
Nro 26, i anledn. af erhållen återremiss å Utskrs betänk.
Nro 10, angrde Contraets-prostarne Sandbergs och Öhrnbergs
motioner 0111 bestämmande af en brännvins-consuiptions-afgjft;
BancoUts kottet:
Nro 67, i anledn. af erhållna återremisser å Utskrs be
tänkm
Nris 3q och 4° saint utlåt. Nro 47;
Nro 63, öfver yäckt förslag att belåna redan intecknade
och på banken transporterade skuldebref;
Nro 69, öfver ett väckt förslag, att beräkningen af
Den a September e. m.
ränta på ränta i R. St:s Rank måtte i alla de fall, der sadan
ränleberäkning äger rum, upphöra;
N:o 7o, med hemställan om eftergift af Registrator!) 11.
Gullander åliggande betalningsansvar för åtskilliga lån, utgifna
från Malmö lånecontor;
N:o 71, i anledn. af åtskillige tjenstemäns vid Göthcborgs
lånecontor ansökningar om eftergift af öfverräntor och
befrielse från betalnings-ansvar för lån, som utgått å sedermera
falska befunna handlingar;
N:o 72, i anledn. af erhållen återremiss å Uisk:s betänk.
N:o 20, i fråga 0111 löneförhöjning och pensionsrätl för Bruksskrifvaren
vid Tumba, A. Sätherberg;
N:o 73, i anledn. af Postmästaren, Hr Kammarherren
F. Maules ansökning 0111 eftergift af skuld till Banco-discontverket;
N:o
74, i anledn. af väckt motion, ang:de åläggande för
Directionen vid 11. St:s lånecontor i Götheborg att lill lånsökande
derstädes öfversända beviljade lån och omsättningar
äf lånen ombesörja;
N:o 75, i anledn. af gjord framställning om in- och nlvexlings-prisen
å dukaler samt utvexling af guld- och silf—
ver-planlsar;
N:o 76, med hemställan, att Stockholms stads sparbank
måtte erhålla rättighet att i banken insätta ytterligare 5o,000
i':dr btco emot 3 proc. ränta och uppå 6 veckors uppsägning.
Likaledes Indes på bordet ett från Ridd.Utsk. inkommet
så lydande:
II ö r s a m t Memorial.
Då Utsk. åligger att till Ridd.direcim expediera H. R.
O. Ad:s beslut, har Utsk., i anledn. deraf, kommit alt fästa
uppmärksamhet vid en, efter Utsk:s förmodan, befintlig
oegentlighet i redactionen af II. Ståndets den 2q sisth Juli
eftermiddagen fattade beslut, ang:de ett tillägg till reglementet
för närings-stipendierna. Detta beslut lyder, bland
annat, att R. O; Ad. beslutat den förändring i 5:te mörn. af
reglementet för närings-stipendierna, ”att, för erhållande af
”dessa stipendier, skall erfordras att hafva vid universitet,
”gymnasium eller cath ed r al-skola aflagt god”känd
studentexamen, utom i de gamla språken, samt
”äga någon kunskap i elementerna af fysik och chemi;"
men som studentexamen icke enl. författningarna får afläggas
vid gymnasium eller cathedral-skola, ulan endast vid
universiteten, anser Utsk. otvifvelaktigt, hvad äfven de i
denna punkt vid Utskts första betänk, af Hrr von Hartmansdoilf
och Lefren gjorda och Utsk. delgifna anmärkntr synas
utvisa, att meningen med H. R. o. Ad:s ofvanberörde beslut
varit den, att sökande till ifrågavar. närings-stipendier
skola vid universitet, gymnasium eller cathedral-skola hafva
■ 13
Den 3 September c. m.
a dug t de ktinsknpsprof, sorn, med undantag af de gamla språken,
erfordras för att i studentexamen godkannas; och får
Utsk. vördsamt hemställa, huruvida det må tillåtas Ulsk.
att i eldighet med denna uppfattning till Ridd.direetlu
expediera H. R. o. Ad:s ifrågavar. beslut;
hvilket dock till H. R. o. Ad;s egen ompröfning vördsamt
öfverlemnas.
Stockholm den 28 Augusti 1840.
På RiddarhusUtskottels vägnar
S. A. Sandels.
W. F. Dalman.
II. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 1 om morgonen den 3 September.
In fidem protocolli,
P. O. Silfverstolpe)
Lördagen den 5 September t84o;
Plenum kl. 9 f. m.
Justerades 6 prot.utdr. för den 2 dennes é. lii.
Justerades p!eni-prol.‘n för den 19 sisth AUg. f. och e. ni.
Föredrogs ån}'0 Lag- samt Allm. Besvärs- och Ekon.-  TJlsktnS den i5 och 26 sisth Aug. på bordet lagda betänk.
N:o 6, i anledn. af väckta frågor om disposition och fördelning
af härads-allmänningarna, deras förvaltning, samt jäger
i-s ta t ens upphörande.
Hr af Ström, Israel Adolph, uppläste följande:
Ehuru jag gillar Lag- och Ekon.Ulsk:ns betänk, i flera’
punkter, är jag dock af den öfvertygelse!!, att om Utskm
hade erhållit närmare kännedom om de arrangeinenter, som
Regerm vidtagit till skogshushållningens befrämjande här i‘
landet; så hade troligen tillstyrkandet blifvit helt annorlunda,
än hvad betänk. N:o 6 innehåller. Skogar, som fordra
så lång tid för att nå sin mognad, att flera generationer
förflyta under deras uppväxande, fordra en permanent öfverstyrelse,
som aldrig dör, det är Regeringens. De måste
skötas efter en klokt uppgjord plan, som ej får rubbas. Ett
vacklande i principer blir högst menligt. Det går icke heller
väl, örn de, som skola begagna skogarna, få ordna om
huggningen och återsådden ; ty gemenligen vilja de taga från
sko
-
Den 5 September f. ra.
slogen mer, än den med framtida bestånd kan gifva, och
vilja vara obsvärade af den möda och kostnad, som återplanteringen
medför.
Vi hafva här så talande exempel på huru det gått med
skogar, förvaltade efter det ena och det andra administrationssättet,
att jag blott behöfver upprepa kända (acta, för
att öfvertyga 0111 hvilkeldera sättet bör hafva företrädet.
Sockenallmänningarne lemnades på prof till sockenboernes
egen disposition; och följden blef, att nu finnes ingen
sockenallmänning mera. K. Kammar-coll:m ville för några
år sedan stadga sin öfvertygelse om huruvida det vore redligt
att släppa skogars skötsel i allmänhetens händer, och afsände
derföre en skrifvelse till Konungens Bef:h:de i länen,
med förfrågan huru sockenallmänningarne sköttes, och svaret
blef, unanimt, att dessa skogar ej funnos mera. Vid Ölands
nya skattläggning lemnades olyckligtvis tvänne kronoparken,
Rälla Tall oell Strandaskogen, tili innevånarnes skötsel
och undandrogos skogsbetjenitigens vård, men Böda skog
bibehölls under skogs-statens tillsyn; de förstnämnda försvunno
snart, så att man ej ser ett tecken till hvar de varit
belägna; men Böda står qvar och gifven nu, efter trakthuggningsmetodens
införande, och skött af en skicklig förvaltare,
betydlig afkastning. På Wisingsö var en kronopark af
1227 tunnland. Af denna kronopark ulbrötos 1000 tunnland,
som lemnades till öboerne, att sjelfve dermed hushålla, och
nu synes det icke hvar denna skog stått, då deremot de under
skogsbetjeningens vård ställda 227 tunnlanden utgöra den
vackraste skog man kan få se i Sverige.
Många sådana exempel på förstörelsesätten kunde uppgifvas,
men jag vill ej trötta dermed, utan öfvergår lill motsatta
sidan.
Kronoparker och häradsallmänningar hafva i alla tider
stått under Regerius disposition; och månne icke detta
är skälet hvarföre sådana skogar ännu finnes qvar? Släpp
dem under municipalstyrelser, tag bort skogs-staten; och
det skall snart gå med dem, som med sockenalimänningarna
och de ofvannämnda kronoparkerna.
Detta insågo 1823 års Ständer och öfverlemnade derföre
ordnandet af en bättre skogshushållning åt K. M. Sedan
den tiden har ett nytt skogshushållnings-systeme blifvit
följdt. Resultaterna deraf tyckas vara obekanta, af skäl alt
de mest lästa tidningarna upptaga aldrig hvad gagn Regerln
gjort, utan tvertom förneka det. Här tyckes således vara
stället att lägga det för ögonen.
Det är ju åtminstone af R. St. kändt, alt inga statsanslag
äro lemnade till befordrande af en bättre skogshushållnings
införande i Sverige, ehuru R. St. sjelfve och hela
allmänheten insett nyttan deraf och yrkat på dess införande.
Ett skogs-institut behöfdes, ty skogspersonalen var alliä
H, »5 x
Den 5 September f. m.
tleles okunnig i skogsskötsel^ Den var också så illa lönad
att raan ej kunde fordra stor nytta utaf den, löuerne behöfde
ökas på det man måtte kunna begära mera redlighet
af den. Kronoparkerna voro gleshuggna och på mångastallen
uppbrända; medel fordrades att åter beså dem; mångå
hemman och intägter lågo inuti kronoparkerna, hvarifrån
skog såldes, som togs på parkerna, och åverkarne kunde
svårligen åtkommas; ty desse bodde på parken och bevakarne
r, 2 ja anda till 3 mil från den park de skulle bevaka.
Dessa hemman måste inlösas. Med alla dessa bekymmer
belastad och med en i början tom cassa, har den så
högt klandrade Reger:n åstadkommit inrättandet af ett skogsinstitut,
hvarifrån 5o skicklige elever utgått, dels lill .Statens
tjenst, dels till enskilde skogsägares. Skogsstaten har fått
förhöjda löner, de brända falten äro besådda och bära en
ung grönskande skog; de för skogsvården menliga hemman
inne i skogarna äro inköpta; bevakareboställena flyttade nära
intill eller på skogarna; de flesta parkerna inhägnade; skogsvarorna,
sorn förut olofligen lillgrepos, få nu på auctioner
köpas för låga priser. Både skogspersonalen och de förre
åverkarne hafva blifvit bundne vid en bättre moralitet; och
oaktadt alla dessa gjorda omkostningar och ulan statsanslag
har den genom Regellös arrangementer formerade skogscassan
en behållning af 88,000 rtdr. I denna summa äro dock
inberäknade den lösen, som influtit för försålda små kronoparken
eller delar af större parker, men årliga skatten för
dem har icke ingått till denna skogscassa, utan till statscassan.
Jag vågar således vördsamt göra den frågan: är det
klokt, är det nyttigt att göra partiella förändringar i Regerlns
fastställda planer, att lemna skogsförvaltningen rör:de
nllmänningarna i sådana händer, som dels äro intresserade
för att skölda mera än skognrnes lill ve x t medgifver, som
icke hafva några band på sig, att de vidtaga åtgärder, hvarigenom
skogens tillvext förökes; åt personer, som icke studerat
sig in i ämnet, då det nu finnes personer som äga både
theoretisk och praktisk skicklighet, och flere sådane tilldanas
årligen? Icke lemnar en enskild skogsägare förvaltningen
af sin skog åt flera personer eller låter hvar och en
hugga efter eget godtfinnande, ulan han antager 1111 mera
en kunnig förvaltare, som ansvarar för att viss plan följes,
och detta är väl äfven det lättaste. Skogarne äro ett capital,
som icke bör förminskas, utan snarare förökas genom
vidtagna åtgärder; den årliga tillvexten är räntan; ju mera
jag kan öka capitalet, d. v. s. öka bördigheten genom tätare
uppdragen skog, desto större blir räntan; och kan den
föreslagna municipalstyrelsen öfver skogarna uträkna räntans
belopp, d. v. s. den årliga tillvexten, så alt den icke äfven
mot sin vilja griper lill capitalet? Jag t v i fia i' derpå.
Kan man vänta en sådan ordning och reda af flera oansvariga,
som af en instruerad person med ansvar? Troligen icke.
De ii 5 September f. m.
Med Regerius öfverstyrelse hafva kronoskogarne blifvit bevarade,
och under jägeristatens förvaltning hafva skogarne
blifvit förbättrade, der skicklige personer blifvit anställde.
Att detta ännu ej skett öfverallt, kominer sig deraf, att inga
pensioner äro inrättade för den gamla skogsstaten, ulan
desse måste tjena ejvar lill döddagar. Det kan dock ej bestridas,
att genom de af Regerm vidtagna anstalter ganska
mycket är gjordt för skogshushållningens förbättring i landet,
hvilket synes af de ofvan uppräknade resultaterna. Den
enda förändring jag skulle våga föreslå röride härads-allmänningnrnes
förvaltning, vore den, att de sköttes efter samma
grunder som kronoparkerna, med den åtskilnad, att sedan
de i första classen i skogsordningen upptagna utsyningar,
d. v. s. de till broar, färjor oell boställen erforderliga
skogsförnödenter utgått, det öfriga af årsafkastningen såldes
på auction till den sorn behöfde det inom häradet; och sedan
af de influtna medlen aftagits hvad som fordras till bevakarnes
aflöning och skogssådder, der det behöfdes, återstoden
till föl 1 e häradet, i stället för att kronoparkernas öfverblifvande
afkastning går till skogscassan. Derigenom skulle
länestyreisen, häradsrätterne och häradsboerne sjelfve slippa
mycket besvär, och hvar och en få hvad han oundgängligen
behöfde, i stället för alt vid knapp tillgång på en skog få hälften
af årsbehofvet, eller nödgas fara något år efter en obetydlig
utdelning och ett annat få mera än han verkligen behöfver.
Utskln synas hafva ansett häradsallmänningarna såsom
häradets gemensamma tillhörighet; så är det icke efter nu
gällande lagar. De äro Statens tillhörighet, och bevis derpå
kan hemtas deraf, att ingen jord är upplåten till enskilda
eller corporationer utan skatt derför. För häradsallmänningarna
erlägges ingen skatt, men väl för de hemman eller
lägenheter, som anläggas på allmänningarna, och då går
skatten derför till statscassan, icke till bäradscassan. Om
allmänningarne vore häradets, huru kunde Kronan eller Slaten
i första rummet uttaga af utsyningsbeloppet till Kronans
boställen och låta enskilde få hvad som öfverblifver?
Så har likväl tillgått i alla tider, och denna lag gäller ännu.
Se alla skogsordningar! 1824 års circulär bjuder äfven, att
K. M. vill pröfva om någon allmänning skulle kunna lemnäs
till häradets egen disposition, innan sådant tilläts; men
af hvad här ofvan blifvit anfördt synes klart, att man gjort
olyckliga prof nog, huru det skulle gå med skogarna, om
de lemnades i intressenternes händer, för att vilja ännu fortfara
med sådana prof. Likväl medgifver jag, att afkastningen
af allmänningarna bör tillfalla häradet, med förbehåll
att hvad skogarnes skötsel kostar forst aftages.
Då R. St. vid 1823 års riksdag öfverlemnat reglerandet
af skogshushållningens införande på Statens skogar åt K. M.,
så anser jag icke R. St. värdigt att återtaga sina ord nu,
isynnerhet som de af K. M. vidtagna arrangementer visat
Den 5 September f. ra.
sa lyckliga resultat, hvad kronoparkerna beträffar, och skulle
hafva visat lika nyttiga med allmänniogarna, om icke alltför
många och olika ideer, stridande mot godkända principer,
sökt med dem gö'ra sig gällande, och derigenom vållat
tidsutdrägt, om icke något än värre.
Jag har nu visat en allmän åsigt öfver skogarnes behandling
enl. olika administrationsprinciper, och utbeder mig nu
att få öfvergå till ett punktvis besvarande af Utsktns utlåtande.
1:0 Utsktn föreslå, att frågan om ovillkorlig delning af
allmänningarna och ovillkorligt upplåtande till fri disposition
må förfalla.
Denna åtgärd är en gång öfverlemnad till K. M., vid
1823 års riksdag alt afgöra; och jag har i hufvndbelänk.
visat följderna af delning; gillar således denna punkt.
2:0 Utsk:n gilla Prosten Gumaelii förslag, alt allmänningarne
skola genom deputerade från häradet skötas.
Likaså litet som ett hushåll blir väl skött, när många
hafva bestyret om samma sak, lika illa går det, när många
skola hafva befälet i skoshushållningen. Mångvälde gör
splittring och trassel, hvar oeh en skyller ifrån sig, om det
går illa, och alla undandraga sig det besvärliga; men alla söka
egna fördelar på skogens bekostnad. De nu lefvande få
mycket, efterkommande intet.
3:o Jägeristatens upphörande och förändrad ordning för
tillsättandet af underordnad skogsbetjening, — afslagen.
Detta var visligt gjordt af Utsktn, ty jägeristaten är redan
inskränkt till långt ringare antal an förr, och under
hvad den borde vara på några ställen. Detta måste ske,
för att få högre löner åt de qvarvarande, men landshöfdingar
hafva beklagat sig öfver denna indragning, och den bör
med tiden åter hjelpas på några ställen.
4:0 Uti 3 §:n af instructionen för skogsstaten hafva
Utsktn föreslagit att begära förtydligande hos K. M.
3 §tn är tydlig nog i det fallet, att skogsstaten är den
som skall uppmäta skogarna och göra kartor; derom har
aldrig fråga uppstått i mer än ett par län (Örebro och Upsala),
och delta troligen derföre, att de dervar. gamle öfverjägmästarne
voro ovane vid sådana göromål. 1 de län åter,
der instruerade skogsförvaltare blifvit anställde, hafva desse
uppmätt skogarna, och handtlangaredagsverken hafva till
kronoparkernas mätning utgått från skogscassan, och till allmänningarna
beslridts af häradsboerna, som fått utsyningar,
hvilket äfven synes följa af sig sjelft.
5:o Uti §:n ö tillstyrka Utsktn ändring till kortare omloppstid
efter omständigheterna i de provisiönelfa årshyggena,
förmenande alt utsyningarne genom den för högt tagna
omloppstiden skola blifva för knappa.
Sådana partiella ändringar i en generel författning 5ro
högst skadliga. Den föreslagna höga tournusliden är der
-
Den 5 September f. m.
"7
emot så vida nyttig, att den påskyndar uppmätning oell en
ordentlig trakthuggnings införande, och då försvinner §:n af
sig sjelf. Dessutom förefinnes en motsägelse i denna emot
nästa punkt, som klandrar 7 §:n, att torr skog och vindfällen
skola först borttagas, innan grön skog htigges. I förra
fallet supponeras, att det är brist på skog, i sednare åter att
öfverflödet är så stort, att vindfällen och torrskog kunna
ratas. Man skyller på plantors förstöring, roen beklagligen
hindra vindfällen mycket mera ny skogs uppvext, än vägen
från skogen vintertiden skadar unga plantor, hvilka dessutom
är temmeligen rara i våra oskötta skogar.
6:0 Utsktn vilja hafva 7 §:n ändrad, sorn bjuder, att
maskskadad skog, vindfallen och förtorkad skog skall först
borlföias innan grön skog hugges.
Denna § hör visserligen stå qvar; tv 1:0 är det angeläget,
att skog, som är angripen af mask, borlföres roed det
snaraste, ty den smittar den friska skogen ; 2:0 höra vindfällen
borlföias, ty de hindra ny skog att uppväxa; och 3:o
böra torra träd bortföras, ty det äro desse som, lättast atitändlige,
börja skogseldarna, och dessutom är det ej roed god
hushållning öfverensstämmande, att låta sådant ligga obegagnadt.
Man vill hafva fördelarna, men ej kännas vid några
olägenheter, och då kommer man ej till målet, sorn är
god skogshushållning. I förra punkten förutsätter man brist
och i denna stort öfverflöd! Hvilket skall man sätta tro till?
7:0 Utsktn vilja hafva 10 §:n ändrad, så att ved och
gärdselhuggning skulle ske om sommaren.
En mera förvänd och skadlig skogshushållning kan ninn
knappt tänka sig, än den här föreslagna. Det är en känd
sak, att all skog, som hugges medan råa safter finnas i Dälden,
det är om sommaren, icke får, äfven sedan den torkat,
hälften af den värmekraft, som den skog, hvilken hugges om
vintren; att den sotnmarhuggna ej motstår röta hälften så
länge som den vintei huggna; och detta är skäl nog alt ej
hugga sommartiden, — men det finnes ännu ett vigtigare.
I träd, sorn fällas om sommaren, slår sig merendels en skogsinsekt
(Bostricus octodentatus), hvilken i sådan skog förökar
sig lill den mängd, alt hela skogssträckor deraf uttorkas, och
denna är den farligaste af alla skogsinsekler för Svenska
barrskogarna, och likväl vill Utsklns pluralitet befrämja dess
tillvext.
8:0 Ulsk:n vilja ej tillåta att någon viss trakt fridlyses
för betning.
Om de afhuggna trakterna, der ny skog skall uppväxa,
ej fredas för betning, der beteskreaturens antal är stort mot
skogsvidden, eller kreaturen utsläppas tidigt om våren innan
gräset uppvuxit; så är ej värdt att försöka roed att uppdraga
tätare och bättre skogar än hittills. Den späda tallplantan
är lika begärlig för beteskreaturen, som gräset, och afbitna
plantor gifva en krumpen skog. Man behöfver blott,
n8
Den 5 September f. m.
för att öfvertyga sig om nödvändigheten af Redning äfven
för barrskog, hese de kronoparker, som blifvit besådda och
infredade 1826. Inom hägnaden står skogen rak, hög och
frisk, och utanför stängseln finnas ännu i dag lika krumpna
marbuskar, som stodo både innan oell utanför stängseln år
18>6. Jag uppmanar Hrr landshöfdingar, som varit i Skaraborgs
län och den, som är det, att intyga förhållandet.
g:o Utsktn föreslå att utarrendera jagten på allmänningarna.
Utom det att detta ej skulle inbringa stor inkomst, vore
detta att förstöra det villebråd, som der finnes; det torde
snarare der hafva en fristad, när det förföljes på alla andra
ställen, och dessutom disponera häradsboei ne ej jagten
på allmänningarna; den är Statens, ej häradets tillhörighet.
Af dessa skäl anhåller jag vördsamt om återremiss af
detta betänk., såsom högst skadligt för det allmänna, en orättvisa
mot kommande generationer, hvars rätt Konung och
Ständer böra bevara, och endast ledande till partiella fördelar
ut några få af nu lefvande generation.
Hr af Ström tilläde muntligen:
Man önskar skogarnes förbättring, men när man kommer
till verkställigheten, vidtager man arrnngementer, rakt
stridande mot hvad Regertn velat göra för ändamålet.
Hr Ribbing, Arvid: Det är visserligen icke min
mening, ej heller står det i min förmåga alt upptaga, som
sig borde, de väsendtligaste framställningar, som den siste,
talaren gjort, rörtde de till yrket hörande förbättringar, som
af Utsk:n bort begrundas; och då jag förmodar, att hans
anmärkt).'!' föranleda till återremiss, blir det alltid i Ulsk:n
tillfälle att taga dem under öfvervägande; men det förefaller
mig besynnerligt, att talaren säger, att Utsktn uppgjort
ett förslag, som är rakt stridande emot de åtgärder,.sorn
lteger:n i sednare tider vidtagit, synnerligen den §, som talaren
förmodligen menade, eller att häradsboerne skola få
tillsyn öfver haradsallmänningarna. Talaren trodde, att ju
flere som hafva tillsyn, desto sämre handhafves tillsynen.
För min del måtte jag säga, att efter den lilla erfarenhet
jag haft, har det varit bristande tillsyn och en fåtalig skogsbetjening,
som verkat, att med skogarna så ilia hushållats.
Jag vill icke yttra mig om nitet hos den skogsbetjening som
finnes; jag tror, att dess fåtalighet gör det omöjligt att på
alla orter medhinna att se Lill det åverkan icke föröfvas, och
alt hushållning rätt iakttages. Det har ingalunda varit i
rak strid med de af Regertn vidtagna åtgärder, som Utsk:n
sökt afhjelpa den förevar, bristen i tillsynen öfver skogarna;
det har tvertom varit i fullkomlig harmoni med Styrelsens
bemödanden, som Utsk:n föreslagit ett biträde åt den nuvar.
skogsbetjeningen, som menigheterue sjelfve borde lemna godvilligt
utan att i någon mån vilja begära deltagande hvar
-
Den 5 September f. m.
"9
ken i lagstiftningen eller styrelsen, utan blott göra sig till
verktyg åt denna styrelse, att uträtta dess befallningar
och tillse att den plan, sorn blifvit fastställd, verkställés.
Detta hafva Utsktn föreslagit, och för alt icke vara vidlyftig,
tager jng mig friheten uppläsa det korta tillstyrkandet,
på det att R. o. Ad. må höra om det är rätt som jag sagt.
”Utsk:n anse sig således böra tillstyrka: att, på sätt Hr Frousten
Gumselius föreslagit, delägare i häradsallmänning, der
"de del önska, och sådant hos Konungens Bef:h:de anmäla,
”måga, genom utsedde deputerade, handhafva den närmaste
’’uppsigten och vården af allmänningen samt besörja utförandet
af den hushållningspinn, som i vederbörlig ordning
”blifvit uppgjord och föreslu ifven; dock utan upphörande
”eller inskränkning af den öfveruppsigt, som Slaten genom
'Konungens Bef:h:de samt skogs- och jägeri-embelsmänneu
”hittills ulöfvat samt med villkor för öfrigt, alt menigheter"nes
inslruction för deras deputerade af Konungens Bef:h:de
”granskas och godkännes innan den till efterlefnad anlagcs.”
Jag tror mig icke behöfva tillägga något mera för att visa
den ovilja och obilliga stränghet, som synts i den siste talarens
omdöme öfver Utskrns förmenta opposition mot Regellös
vård om skogarna, den XJtskln äro skyldiga att erkänna.
Frih. Cederström, Jacob: Det är ett stort steg
framåt i sättet för närvar, hushållning, alt häradsallmänningarne
blifvit som sämfälliglieter till häraderna upplåtna.
Deraf kan och bör man kunna hoppas, att menigheterne
småningom lära sig att vårda gemensam egendom för framtida
behof, så att hemmanen må äga tillgång till de skogsprodueter,
som fordras för skoglösa hemman till byggnad,
vedbrand och stängsel m. m. Men, lika vigtigt det är alt
detta sker med ordning, lika vigtigt är det, att icke förrycka
de ordnings-stadganden, som finnas för skogarnes hushållning,
på det allmänningarne icke må varda förstörda och utplundrade.
I de flesta detaljer instämmer jag med Hr af Ström:
jag skiljer mig dock i några få. Jag instämmer deruti, att
en communal-förvaltning, bestående af personer, valde inom
häradet, och okunnige om rätta ordningen för skogarnas
hushållning, icke kan annat än menligt inverka på densamma,
och att således deras misstag skulle illa verka på efterkommandes
rätt; men jag troi', å andra sidan, alt de föreskrifter
i och för hushållningen, som finnas för det närvar, i reglementet
för skogs- och jägei i-bel jeningen, och som skola närmare
bestämmas i den skogsordning, som är under arbete, men
ännu icke är färdig, der, säger jag, bör närmare bestämmas villkoren,
så väl i afseende på tiden, som sältet att erhålla utsyning
till betesrättighet. Att tillåta betesrältigheteö öfver hela
skogen, det ar just rätta sältet att aldrig kunna erhålla någon
skog; den unga, växande skogen mäste vårdas, intill dess
lelningarnes toppar hunnit den höjd att icke kunna af krea
-
120
Den 5 September f. m.
turen åtkom mas och afhitas. Denna inskränkning i betesrättigheten
är af ganska obetydligt värde, i jemförelse med
att få en väl vårdad skog, och först när rutornas successiva
plantering kommit i gång, då finner häradet dess fördel vara
så väl alt ordna betesrätten, som rätten till skogsutsyning.
Hvad skogsbetjeningens tillsättande beträffar, tror jag
det kan vara likgiltigt, om det skedde af häradet, derest
häradet bade förmåga att välja ibland sökande de bäste;
det lättaste torde dock vara att Konungens Bcf:h:de får besörja
derom, då säkerligen icke andra personer härtill utses,
än de som uro utexaminerade och skicklige. Jag anhåller
äfven om återremiss af detta betänkande.
Hr af Ström: Jag hade trott mig i mitt första anfö
rande
hafva tydligt nog ådagalagt vådan af fleres inblandningar
i skötseln af allmänningarna, men då Hr Ribbing
uppstått alt taga parti för denna inblandning, nödgas jag
framdraga ännu ett document, som torde närmare utvisa,
huru farligt det är alt låta dem, som skola hafva del i utsyningen,
få någon förvaltning och befäl i skogen. Detta
document erhöll jag med posten i går afton och lyder sålunda
:
J,Bonden Sven Nilsson uti Rinna by och socken af Österg‘ithlands
län har, såsom ledamot uti den inom Göstrings
härad för dess allmännings bättre vård och skötsel varande
skogs-comite', åt sig sjelf med häradets skogshammare utstämplat,
oaktadt skogvaktarens motsägelser, samt låtit afföra utom
dess lagliga tillkomna andel, omkring 100 st. timmerträd,
dels gran och dels tall. Samma person har dessutom, enl.
vid Göstrings häradsrätt sommartinget 18^0 afbörda vittnen,
liemfört af honom eller dess folk afverkade timmerträd utan
stämpel, för hvilka tilltag Sven Nilsson af mig är sakförd;
och får jag härmedelst dessa olagligheter inrapportera, såsom
bevis på huru allmänningsskogarne komma att vårdas
och behandlas, då de öfverlåtas åt allmänheten.
Linköjving och Sörstad den i Sept. 1840.
Fr. Äng. Forsbeck,
Öfverjägare.”
Häraf torde äfven vara ådagalagd vådan af att häradsboerne
skulle få tillsätta den lägre skogsbetjeningen, hvilken
således, stående i deras sold, icke skulle våga motsätta sig sådana
tillgrepp, som det här ofvan anförda, eller skulle riskera art
blifva afsatt, om han ej blundade för dylika sköflingar. Jag
vågar således yrka återremiss på betänk., för att få bättre
eller ingen rubbning af det, som redan är bättre ordnadt,
såvida mitt ofvan gifna förslag att behandla allmänningarna
lika med kronoparkerna ej antnges, hvilket dock i många
fall vore fördelaktigt, med den skilnad alt häradet får afkastningen,
hvilket jag aldrig beslridt. Hafva kronoparkerna
kunnat på så kort lid så förkofra sig, som jag ofvan visat,
må
-
Den 5 S c p t c m li c r f. tu
i 'i i
inaIe allmänning.!! ne under lika eller samina förvaltning
afven kunna stiga i afkastning, oell då bör detta lins K. M.
begäras.
flr Ribbing: Jag vill icke upptaga R. o. Ad:s tid
med någon vidlyftig pröfning af den bevisning, sorn den siste
talaren andragit; inen jag vill blott namna, att Utsk:n
visserligen icke föreslagit att lemna hushållningen med skogarna
i liander på någon menighets-styrelse eller dess ledamöter;
och det upplästa exemplet visar, att det icke är så
oäfvet att hafva den ena uppsyningsmannen på den andra.
Lag- saint Allm. Besvärs- och Ekon.Utskms betänk. N:o
16 återremitterades.
Hr Munck af Rosenschöld, IM i I s Rudolph: Det
är i afseende på Ståndets i sista plenum fattade beslut ang:de
LagUlsk:s förslag till den lika ai fsrättens införande, äfven
inom Fralse- och BondeStånden, sorn jag begär ali få uppläsa
följande reservation.
Hr Munck af Rosenschöld uppläste derefter föl
jande
:
Ståndet har förkastat LagUtskts förslag att införa den
lika arfsratten äfven inom Frälse- och BondeStm. Jag deltog
icke uti discussionen, fullt öfvertygad, att 0111 detta förslag
ej kunde vinna Ståndets bifall genom det förträffliga
försvar Hr von Troi! med flere framställde för detsamma,
var dess öde på (öi liand afgjordt, och några ord af mig
skulle endast hafva varit en suck emot stormen. De herrar,
som funno öfverensstämmande med rättvisa, med billighet
och civilisation, att mannen ärfde dubbelt mot qvinnan, af
det skäl, att hos en nation, så upplyst och civiliserad som
den Engelska, gällde samma lag, torde ej hafva besinnat, att
Engelska folket, med all sin civilisation, dock bibehållit ungefär
samma barbari i sina lagar, som de med dem ärft, om
icke från Fingals och Ellas tider, från Gailerne och de gamla
Britter i Wales, om hvilkas lagstiftning man kan få något
begrepp, om man läser en för några år sedan utkommen
historisk skrift, kallad Saga af Palmqvist, åtminstone frän
Anglosaxer och Nordmander, från Alfred och Wilhelin. De
torde icke hafva besinnat, att tiden reformerar nationerna;
men nationerna skola reformera lagarna; uraktlåta de det,
inträffar samma förhållande som med Engelsmännen, hvilka
på samma gång torde kunna vara stolte öfver att vara den
mest civili-erade nation och hafva de mest barbariska lagar
i Europa. De torde icke hafva erinrat sig, alt i Engelska
lagen qvarstår ännu för mannen rätt att med rep om armen
föra sin hustru till torgs och sälja henne. Under den tid
mitt minne går tillbaka, erinrar jag mig att (vänne sådana
1 3 H. 16
13»
Don 5 September f m.
fall inträffat. Det ena uti något af Englands södra landskap,
då en man, efter en månads äktenskap, blifvit så
utledsnad både af detta och sin äkta hälft, att han sålde
denna mot några buteljer öl, vid hvilkas förtärande köparen
dock skulle vara hans partner. Det andra tilldrog sig i
Skottland, fler en man mera punktligt ställde sig lagen till
efterrättelse och med rep om armen förde sin unga hustru
till Edinbnrgs torg, der lion köptes af Byrons dotter Agda.
Man har anfört, att det icke kunde vara eli moralbud, att
qvinnan skulle ärfva lika med mannen; ty ingen ville väl
påstå att Engelsmännen, hos hvilka qvinnan bade mindre
arfsrätt än mannen, voro mindre moraliska än Fransmännen,
hos hvilka hon hade lika. Hvad det angår, så lärer det då
tj heller vara moralbud, att ej på en gång äga tre äkta hustrur;
ty detta, såsom livar och en vet, inträffar ofta i England
vid sidan om lagen, som blott vid dödsstraff förbjuder
att på en gång hafva tvänne. Man ansåg billigt, att
mannen äfven fick förlott af lagen, emedan han fått den af
naturen ; de större fördelar naturen gifvit mannen, skulle
jag anse för ett skäl,• hvarför lagstiftaren ej borde glömma
qvinnan. Man beklagade BondeSt., som baft känsla för
den svagares rätt, alt det råkat ut för elaka rådgifvare; om
desse rådgifvare varit deras hjerta, var det då så elakt?
Men Ståndet har fattat sitt beslut; för mig återstår endast
att reservera mig. För Sveriges adeliga jungfrur återstår
att finna sig uti sitt öde, och icke tro, att, vid fattandet af
detta beslut, hjertat varit rådgifvare; eller också att genom
någon stor bragd, likt Grebbehären i Wärend, sjelfva förvärfva
sig rättvisa. Fullt Öfvertygad att ståndsvnldet i Sverige
blir lika halstarrigt som decemvirernes i Rom, skulle
jag vilja föreslå dem att tillvägabringa en representationsförändring,
alldenstund jag hoppas våra hjeltan ej äro så
elaka alt taga råd, som att gifva, och ti or alt de då en gång
kunde vinna rättvisa; men fast är min öfvertygelse, att utan
något sådant utomordentligt tillgörande kommer aldrig den
förra till stånd, och utan denna vinnes aldrig den sednare.
Den tid har försvunnit, då man kunde säga, att Sveriges
män öfverträlfade alla andra; dagen har skymt måhända för
ett nytt skifte; måhända snart nog får man säga, att qvinnor
öfverträffa dess männer.
Ånyo föredrogs Stats- samt Allm. Besvärs- och Ekon.-  Ulsktns den 22 och 29 sisth Aug. på bordet lagda betänk.
N:o 13, i anledn. af väckta motioner om vidtagande af åtskilliga
förändringar till lindring uti bålsmansroteringens utgörande
å landet.
FIr Nordensköld, Otto Gust.: Jag kan icke annat
än rättvisa Utsk:ns beslut i det betänk., som nu är uppläst;
ty jag har deruti sett ett försök att lätta båtmans-roteinne
-
Den 5 September f. m.
123
hafvare från besväret att anskaffa vissa nmnderingspersedlar.
Då båtsmannen uppfordras till tjenstgöring vid någon af
flottans stationer, så fylla dessa persedlar vagnarna, hvarmed
båtsmännen fortskaffas; ske båtsmans-transporterna äler på
ångfartyg, så upptaga dessa persedlar största delen af utrymmet
på fartygen, hvarföre en förändring i nu var. förhållande
vore af mycken förmånlighet. För flottan vore det en
icke mindre förmån af den orsak, att derigenom fingo persedlarna
en större likhet och fullkomlighet; men då jag
tror, alt Utsktns afsigt är att all landtbåtsmansvacance-afgift,
som nu ingår till statsverket, må få öfverflyttas lill 4;de
hufvudliteln, för bestridande af kostnaderna för dessa persedlars
anskaffande, ehuru det ej är rätt uttryckt i sjelfva uppställningen
af betäuk., så anhåller jag vördsamt om återremiss
deraf, tili vinnande af en rättare uppställning; hvarvid jag får
upplysa att utredningspersedlarne kojen och täcken i medeltal
för rotehållat na årligen uppgå lill 5,g«4 r:dr. Om Kronan
skall öfvertaga denna kostnad, så understiger den icke 8000
r:dr om året. Nuvar. vacance-afgften för vaeanta tandtrotar
utgör per medium 3,'2o5 r:dr årligen; men då
pagnier i Blekinge blifva fullt uppsatta, minskas summan betydligen.
Likväl då äfven dessa sednare efter 1844 skola
vid vacancer betala full vacance-afgift, efter markegången,
ökes den åter något, men kommer icke till 3ooo r:dr. Om
denna vacance-afgift får gå till fjerde hufvudtiteln directe,
så kan den tjena lill att complettera flottans förråder, när
nemi. båtsmännen, allt som de uppfordras, till flottans förråder
inlemna de kojer och täcken, som de hafva vid uppfordringen
; ty eljest kan icke Staten skaffa sådana på en
gång, såsom belöpande sig till ett kostuadsbelopp af minst
56,ooo r:dr. Sedan jag upplyst detta, torde det tillåtas mig
få uppläsa ett förslag lill framställning från Utsktn till Ständerna,
sådant som jag tror Utsktn kunna antaga såsom ändamålsenligt
:
”Alt Ii. St. ville hos K. M. fiambära sin tind. önskan,
att båtsmans-vacance-afgiften för de, innan återuppsättningen,
vaeanta landtroturna inom hela bålsmanshållet, som nu
ingår till statsverket, må öfverflyttas till fjerde hufvudtiteln
och begagnas lill anskaffning af båtsmans-utredningspersediarna
koj och täcke; samt att, om någon större summa till
detta ändamåll skulle erfordras, H. M. behagade låta utsträcka
vacance-liden så mycket längre, som behofvet möjligen
kan erfordra. Men som den första utgiften skulle blifva
alltför betungande för Staten, skola de kojer och täcken,
som måste åtfölja hvarje båtsman vid uppfordringen, a fl emnås
till Kronans förråd vid den station, dit karlen uppfordias.
Vid de compagnier, der rotehållarne ej bestå klädespåse,
måste en sådan af dem, likasom vid roter.-compagnierna
bestås, i stället för koj, som dertill varit begagnad.”
Den sednare punkten har afseende på klädespå&arua.
lJ c ii 5 S c f t c ni ber f. ni
Det är nödvändigt att båtsmannen bär sin klädespåse för att
deri kunna förvara sina kläder. På dessa skäl anhåller jag
oin återremiss, och får tillägga att jag är benägen ali bifalla
alla andra framställningar i Utsktns betänk., svnnerligast
den, som rörer en und skrifvelse till K. M., om
öfverenskommelse!s träffande med rotehåliarne om beklädnadens
anskaffning af Kronan, hvarigenom denna beklädnad
ldef bättre och fullständigare samt erhöll en nyttig likhet,
och att således rotarne skulle bidraga med lika mveket som
bätsmansbeklädnaden hittills efter markegången kostat dem.
Detta förslag är nyttigt och sifver ett stöd åt Regeitn, som
lange arbetat på att i delta fall kunna åstadkomma en förbättring.
Om R. o. Ad. beviljar återremiss, skulle jag tro, att om
80 §:n Reg.Ftn af Utsktn lages i betraktande, vill det synas
mig, att Utsktn kunde besluta, alt båtsmansbeklädnadrns anskaffande
mätte ske genom beklädnads-directioner, och 111111-  kegångsprisen tjena till norm för kostnaden, då jag ej tvifla!'
på att det åsyftade goda skulle kunna ernås. Jag förnyar
mili anhållan 0111 återremiss.
Gr. von Platen, Baltzar: Då jag tror mig kunna
vitsorda de sammansatta Utsk:ns önskan att gagna så väl
den enskilde rotehållare!! som Stater., och då Utsk:n ganska
väl knnt de förhållanden, hvarom den siste talaren sig yttrat;
så tror jag visserligen, att man skulle komma till det
målet, äfven om R. o. Ad. och de öfriga Stånden biföllo
detta betänk.; men då den siste värde talaren, ledamot af
flottans olivar, styrelse, tyckes önska en annan uppställning,
hvilken, så vidt jag kan lätta, egentligen icke strider e
mot
hvad Utskm föreslagit, vill jag visst icke motsätta mig
återremiss, utan må anmärkntna tagas i betraktande, hvarvid
äfven torde böra öfvervägas, huruvida ett tillägg lill 80 §:u
Reg.Ptn kan vara nyttigt eller icke. Jag är derom icke öfverlygad,
men fruktar att ett sådant tillägg skulle hafva till
följd att betänk, slutligen komme att af BondeSt. afslås.
Hr Westfelt, Nils: Jag har ingenting emot återre
miss,
men kan ej instämma i hvad Hr Nordensköld yttrat i
fråga 0111 beklädnaden. Lika med honom anser jag att beklädnadens
anskaffning bör ske genom entrepi enad, men icke
på del sätt, att det skall tillhöra Ständerna att besluta, att
passevolanee skall ske, utan må det vara rotehållarnes rättighet
all ingå på pnssevohince-afgifts erläggande, dock icke så, som
TJlsk:n föreslagit för hvarje nummer särskildt, utan compagnivis.
Frih. Cederström, Jacob: Den utväg Hr Norden
sköld
föreslagit, att de inflytande vacance-afgifterna, i stället
för att ingå till statsverket, skulle öfverflyttas till flottan,
för att disponeras till inköp af vissa persedlar för förråden,
kail leda till betydligt gagn vid flottans utrustning och äfven
befordra någon lättnad för sjelfva noteringen ; men i
D e ii 5 S 1411 c m b c r f. m.
afseende pa sjelfva bellini;, oell de förslag, sorn deri förekomma,
nemi alt bos Konungen skulle begäras, alt en del
af batsmanshallet under fredstid skulle ställas på vaeance,
vill jag fästa uppmärksamheten derpå, att Utsk:n förmodligen
förgätit, ali en stor del af båtsmanshällct rekryteras genom
skof, att således icke vacanec-afgiflen träffai" dem, som
skulle densamma erlägga, och alt den rote, som blir vacant,
säkert blifver missnöjd alt betala vaeance-afgift, då lian ej
ar pligtig rekrytera; ty sällan eller aldrig inträffar, att der
skof finnes, vaeance- oell rekryterings-tur inträffar på en gång
för samma rote. En sådan förändring skulle säkerligen i rällsväg
komma alt reelameras, och jag kan ej sgöra för mig
begripligt burn man ville komma ifrån en sådan fråga. Är
det deji som skall lega karlen, hvilken skall slippa vaeanceafgift,
så sager lian nej, neli den som är vacant och har
onus af att sköta torpet är än mera missbelåten att på köpet
få betala vaeance-afgift. Jag tror således icke det förslag
Utsk:n framställt vara väl betänkt, såsom förbiseende
förbållandet i alla de län, der rekryteringen sker genom skof.
Emot framställningen till K. Rl. om inhemtande af rotehållarues
tankar, huruvida de skulle vara bugade att ingå contract
om bätsmansbeklädnadens öfvertagande af Kronan, bar
jag ingenting att invända, 0111 så kan ställas till, att enbet
uppkommer i beklädnaden inom hvarje compagni; ty det
lärer vara klart, att om Kronan skall öfvertaga beklädnaden
för en del, men rolarne sjelfve ombesörja den för den
öfriga delen, så kan icke följden blifva den som Utsktn åsyftat,
nemi. att folket skulle vara väl och lika beklädl. Det
bör således bero af majoriteten inom hvarje compagni att
bestämma, huruvida de vilja ingå på den förändring att betala
efter mai kegångspris emot alt få munderingen sig tillställd.
Med denna .anmärkn., och under begäran alt Utsktn täckas
förklara huru vid de compagnie!', der rekryteringen sker
genom skof, skall förhållas mellan dem som äro skyldige all
rekrytera, och dem som äro vacante, då vaeance-afgift skall
åläggas, anhåller jag 0111 ålerremiss.
Hr Nordensköld: Jag får bekänna, att detta undfallit
mitt minne och att Frih. Gederström har rätt, att det
verkligen finnes compagnie!', som rekrytera på sätt han anfört,
nemi. de på Gottland. Kanske det ej fanns i sådant
fall någon annan utväg, än att från förslaget utesluta Gottland,
om ej Utsktn, medelst representanters från Gottland
vidtalande, kunde bedrifva saken så, att rotehållarne derstädes
ville ingå på den föreslagna förändringen och derigenom
slippa att bålla koj och täcke åt sina rotar.
Ur Westfelt: Frih Cederströms anmärka, är riktig
att rekryteringen sker genom skof; i anleda, hvaraf jag påyrkar
återremiss.
Lag- samt Allm. Besvärs- och Ekon.IJtsktns betänk. N:o
i3 återremitterades.
De ii 5 September f. m.
Föredrogs ånyo Stats- samt Allm. Besvärs- och Ekon.-  Utskrns den 22 och 29 sisll. Augusti på bordet lagda betänk.
N:o 14, i anledn. af ej mindre K. M:s nåd. skrifvelse ang:de
ön St. Barthelemy, än äfven väckta frågor, dels alt R. St.
måtte tillkännagifva, att de anse sig ej berättigade taga ringaste
befattning med förvaltningen af ön, dels att densamma
måtte såsom en undersåtlig skänk öfverlemnas till K. M.,
samt slutligen att den måtte ställas under samma förvaltning
och styrelse, som Sveriges öfriga provinser.
På begäran af Hr von Troil, Emil, blef den åtföljande
reservationen uppläst.
Hr von Troil, Emil: Det har vid discussionen om
de motioner, sorn behandlas i detta betänk., blifvit upplyst,
alt slefvar fortfarande finnas pä St. Barthelemy, hvaraf åtminstone,
enl. min åsigt, Svenska Staten tillfogas en vanheder.
Det är äfven upplyst, att St. Barthelemy icke skaffar
Svenska Staten någon fördel. Jag skulle tro, att då en besittning
icke gifvet- Staten någon vinst, borde man åtminstone
kunna begära, att den ej må verka ofördelaktigt på
omdömet om moderlandet. Derföre måste jag instämma
med reservantens åsigt, att Bengt Gudmundssons motion hade
förtjent så tillvida afseende, alt Standerne beslutat en tind.
skrifvelse till K. M., med anhållan om åtgärders vidtagande
att på lämpligt sätt afskaffa slafveriet på St. Barthelemy;
och af denna anledn. anhåller jag om återremiss af detta
betänkande.
Hr Ribbing, Bengt, förenade sig i de åsigter reservanten
samt Hr von Troil yttrat.
Frih. Cederström, Jacob: Jag är genom 90 §:n Reg.-  F:n förhindrad att ingå i något yttrande directe mot så väl
reservantens som nu sednast Hr von Troils anförande; men
det kan icke vara stridande emot 90 §:n att erinra om de
offentligen kungjorda tractater emellan Sverige, Frankrike
och England rör:de slafhandelns upphörande, och att således
uppgifterna af Bengt Gudmundsson samt Hrr von Troil
och Ribbing måtte vara grundade på förmodanden ; ty örn
det i verkligheten befunnes att slafhande! existerar på ön,
vore sådant att anse som en brottslighet mot de öfverenskommelser,
som af dessa tractater bestämmas, oell hvilka
bestämmelser icke höra lill Ständernes öfverläggning. Jag
begär bifall å betänkandet.
Hr von Troil: Det kan ej undgå alt synnerligen förundra
mig och troligen äfven de flesta åhörarne, att finna
en så gammal practicus, som Frih. Jac. Cederström, icke
veta att göra skilnad emellan slafveri och slafhande!.
Han borde väl känna, att slafveriet fortgått i mångaländer,
äfven sedan man afskaflfat slafhandeln, och att slafvar til!
flera millioner finnas i Norra Amerika, fastän slaf-import
D t n 5 September f. m.
dit är förbjuden.— Jag har aldrig sagt att slafhandei idkas
på St. Barthelemy; jag känner, lika väl som Frih Cederström,
de traetater Sverige ingått med främmande makter
för alt motverka denna skändliga handel; men jag har sagt,
att slafvar finnas på St. Barthelemy, och då Stora Britannien
med betydliga uppoffringar beslutat att afskaffa slafveriet
i sina vidsträckta colonier, ehuru mycken fråga kan vara,
om icke samma beslut kommer att medföra högst kännbara
förluster; så borde Sverige icke blottställa sig för skymfen
att vara en slaf-stat, derigenom att tillåta slafvar alt
finnas på sin enda ullia-marinska besittning, en ofruktbar ö.
Jag förmodar att ett sådant förhållande, oförenligt med den
Svenska friheten, äfven varit obekant för Regerln, och jag
tror att om saken till densamma af Ständerna framställes,
med deras tillstyrkande om åtgärders vidtagande till införande
af ett annat föi hållande, skulle säkerligen en sådan
anhållan af Styrelsen omfattas med synnerligt välbehag och
bringas i verkställighet. Jag kan således icke finna mig vederlagd
af hvad Frih. Cederström yttrat i ett helt annat
ämne än hvarom jag talat.
Hr Ribbing, Bengt: Till svar å Frih. Cederslröms
yttrande får jag icke allenast åberopa hvad Hr von Troil
nu sagt, ulan jag erbjuder mig, om så behöfves, alt bevisa
att slafveri existerar på St. Barthelemy, och kanske också
någon slags slafhandei. Detta tror jag icke vara obekant
för någon, som vet hvad i Stockholm passerar.
Frih. Cederström: Hr Ribbings, Arvid, reservation
har gifvit Hr von Troil anledn. att begära återremiss. Han
har, på grund af mitt sednare yttrande, förklarat, att jag
borde göra skilnad mellan slafveri och slafhandei, att han
visste alt slafhandeln vore upphäfven men deremot icke slafveriet
och liänvist till exemplet om de Amerikanska Fristaterna.
Att slafhandeln upphört i södra delarna af Amerika
är en mig obekant sak; men det vet jag, alt slafskepp der
emottagas, hvaremot sådant icke kan ske på St. Barthelemy,
med mindre vederbör, skulle göra sig skyldige till högt ansvar.
Den betänk, vidfogade reservationen innehåller tydligen,
att det under discussionen inom Utsk:n blifvit upplyst,
alt slafveri och följaktligen derifrån oskiljaktig slafhandei på
ön bedrifves. Detta innefattar hvarken mer eller mindre
än en direct anklagelse emot styrelsen på ön; och i händelse
det vore sanning hvad här blifvit sagdi, vore denna
styrelse hemfallen till det ansvar, som är faststäldt mot försumligheten
att ej tillbörligen vaka deröfver, att en så neslig
handel på ön ej får bedrifvas. — Jag förnyar min begäran
0111 bifall lill betänkandet.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: I händelse man skulle
återremittera detta betänk., för att få ett sådant tillägg,
som någre talare önskat, så borde man öka det med ett
Den 5 S c [i (. e m b e r f. m.
annat, bestående deruti, att StatsUtsk. måtte föreslå Ständerna
alt bevilja ett forslags-anslag, som vore tillräckligt
för alt inköpa alla de ifrågnvar slafvarna på St. barthelemy.
Tliy förutan är det blott en anmodan till Konungen
att göra hvad som utan medel är ogörligt. Ått nu, när man
vet det ön icke lemnar öfverskott, utan tvrrtoin att blist
uppslåll på förvaltningskostnaden, begära ytterligare utgifter,
synes mig vara en verklig obillighet.
Man har yttrat, att någon den ringaste fördel har Sverige
icke af St. Barthelemy; besittning. Jag bar sökt i betänk.
, men icke funnit någon uppgift på de summor, sorn
tillförene kommit Sverige till godo af denna ö; de finnas
likväl uppgifna i förra riksd.förhandlingar, fastän jag ej nu
kan påminna mig huru mångå ioo,ooo:tals r:dr de utgjort.
— Om återreiniss af detta betänk, beviljas, lärer StatsUtsk.
böra vara betänkt på ett förslags-anslag till det ändamål jag
uppgifvit.
Idr Ribbing, Arvid: Den reservation, jag framställt,
torde åtminstone, ifall den skulle vinna bifall här på Riddarhuset,
först och främst föranleda till ålerremiss, samt sedan
i Utsk:n, om man biträder hvad den innehåller, icke föranleda
till det omdöme, att på min sida någon obillighet blifvit
framställd genom det tillägg jag önskade skulle inflyta
i den und. skrifvelsen, då det tydligen heter: ”att Svenska
”nationell skall förmodligen lika beredvilligt som den Engelska,
då fråga om slafvars befrielse uppstått, derför
”vilja göra uppoffringar.” Således har jag trott, att Svenska
nationen icke vill undandraga sig hvad som i uppoffringsväg
af densamma kan fordras. Då man likväl å en annan
sida hörer ifrågasättas och rent af betviflas, att slafvar finnas
på St. Barthelemy, så tyckes det icke vara rätt att
straxt börja med alt säga: här äro penningar att befria
slafvarna med, då man nemi. sätter i fråga att slafvar der
finnas. Jag skulle tro, att en sådan skrifvelse till K. M.,
som den jag föreslagit, skulle vara nog att börja med. Lägger
man dertill, alt ön blifvit med sina af Utsk:n ganska
väl kända betydliga inkomster under vissa år öfverlemnad
till Konungens egen disposition i afseende på så väl inkomster
som utgifter, med villkor alt Svenska statsverket icke
skulle af ön betungas, så torde deraf en ytterligare anledn.
vara att först vända sig till Konungen. Måhända skall det
finnas att denna ö lemnat så betydliga inkomster, att dermed
det ändamål kan vinnas, som nu sökes, helst dessa inkomster
icke kommit Svenska statsverket utan Konungen till godo. j
Hr Munck af Rosenschöld, Nils Rudolph: Det
förundrar mig, att Hr von Hartmansdorif föreslagit att Ständerne
skola bevilja anslag till slafvars friköpande på St. Barthelemy.
Är slafveri stridande emot Svensk lag, så tror jag
att
Den 5 September f. m.
att det ej behöfs mer iin ett K. påbud att inga slafvar få
finnas på nämnda ö. Skulle man följa den af fjr von Hartmansdorff
framställda princip, så vore det ungefär lika, som
ifall, då vissa varor äro till införsel förbjudna, man icke
skulle få göra beslag å desamma sedan de inkommit, utan
Kronan skulle betala ägaren deras värde, och åter utföra
dem. Jag erinrar mig icke bestämdt om Engelsmännen anslogo
millioner för att friköpa slafvarna uti sina colonier,
men förmodar det likväl icke. Jag begär återremiss af betänk.
på samma grunder som flr Ribbing uti sin reservation
anfört, men anser allt anslag för slafvars friköpande obehövligt.
Hr von Troil: Jag kan icke instämma med den si
sta
värda talaren, att man blott skall tillstyrka Konungen
alt genom ett simpelt påbud förklara alla på St. Barthelemy
varande slafvar för fria; ty, ehuru stridande mot ali rättsgrund
det må vara att aga slafvar, bör dock äganderätten
i viss mån respecteras, så snart den i laglig väg tillkommit,
och så lärer förhållandet vara på S:t Barthelemy, hvilken
ö aldrig hittills fullkomligen lydt under Sveriges lagar, utan
haft sin egen lagstiftning. Något sådant kan hvarken jag
eller reservanten hafva åsyftat. Men då slafantahjt på ön
icke lärer vara så betydligt, att detsammas afskaf bände kan
föranleda till utgifvande af betydliga ersältningssummor, så
föreställer jag mig, att man nog med den saken skall komma
lill rätta, allenast ärendet blir utredt. Det förundrar
mig att man vill bestrida en återremiss, i afsigt alt framkalla
den skiifvelse, som här föreslås; ty om man icke anser
slafveriet vara en god sak, som bör bibehållas, så vet
jag ej huru man kan vara emot att förhållandet härmed
fullständigt ådagalägges. Mängden af Svenska folket mätte
verkligen tagit alltför ringa kännedom om dessa transatlantiska
förhållanden, hvartill jag har anledn. gissa af den obekantskap
dermed, som Frih. Cederslröms yttrande gaf tillkänna,
ehuru dessa förhållanden icke äro obekanta för dem,
som tagit kännedom derom. Förhållandet med S:t Barthelemy
i delta afseende är deremot en mindre bekant sak,
emedan denna ö är så obetydlig, och slafantalet så ringa;
men emedlertid finnes det i liera skrifter uppgifvet, att Sverige
är en ibland de slafägande staterna, och jag skulle önska
att Sverige kunde afskudda sig denna skymf. Emedlertid
lärer ingen skada ske, om saken fullständigt utredes;
och om det icke låter sig göra alt afskaffa slafveriet å S:t
Barthelemy utan uppoffring å Statens sida, så vågar jag föreställa
mig, alt Ständerne ej skola finnas oberedvillige dertill;
men att bevilja medel för ändamålet, innan ärendet är fullständigt
utredt, torde icke vara rätt, ehuru jag för min del
vill lemna min röst att anslå medel derför.
i 3 II.
•7
Den ii September f. 111.
Hr Ribbing, Arvid: Till stöd för hvad jag sednast
androg, bar jag uppslagit Ständernes skrifvelse af 1812,
hvaraf jag anhåller att få upplåsa följande ord, nemi. villkoren
hvarpå ön öfverlemnades till Konungens disposition.
'’Då R. St. vid detta beslut häftat det villkor, att administrationen
på S:t Barthelemy hädanefter icke kati komma
”att belasta Svenska statsverket, ehvad inkomsterna blifva
”högre eller lägre, utan sådana anstalter vidtagna att af öfJ’verskotten,
enär de inträffa, alltid hålles tillhanda hvad till
”fyllande af bristerna, derest sådana skulle uppkomma, ernford
ras, etc.
Hr von Hartmansdorff: Här har blifvit yttradt,
att ön har gifvit betydliga inkomster, och att, om också utgifterna
varit betydliga, så bar det dock troligen alltid blifvit
något öfverskott. Jag får erinra derom, att ön gaf inkomster
så länge krigen räckte, men alt sedan dessa upphörde
-— och det var icke långt efter 1812 — så hafva
också inkomsterna upphört. Det troliga, jag kan icke
säga det säkra, men det troliga är, alt ön sedan den
tiden kostat mer än hon inbringat, och att det hela är förlust.
Att nu vilja göra en sådan framställning, som bär ifrågasättes,
utan att tillika anslå medel, det vore blott alt
begära ytterligare förlust på samma sak. Hr von Troil har
medgifvit behofvet af ett sådant förslags-anslag, och då denna
tanke hyses af denne StatsUtsk:s ledamot, betvifla!- jag
ej att StatsUtsk. kommer med förslag derom, och således
torde det vara bäst att betänk, återremitteras.
Stats- samt Allm. Besvärs- och Ekon.Utskais betänk,
K:o 14 återremitterades.
Till pröfning företogs Stals- samt Allm. Besvärs- och
Ekon.Utsktns den 22 och 29 sisth Aug. på bordet lagda betänk.
K:o ar, i anledn. af väckta motioner om indragning af
biskops- och domprost-embetena.
Hr Munck af Rosenschöld, Kils Rudolph, uppläste
följande:
Jag har vågat göra motion uti detta ämne, jag vågar
också anhålla om bifall lill betänkandet.
Med den ifrågasatta grundlagsvidrigheten, att genom
detta förslags antagande skulle ett embete försvinna, hvilket
finnes omrördt uti 29 §:n Reg.F:n, såsom det der af Konungen
skall tillsättas, och uti i3 §:n Riksd.Ordn., såsom det,
hvars innehafvare skall vara sjelfskrifven representant, tror
jag det ej är så särdeles stor fara. Om R. St. skulle antaga
ifrågavar. förslag, tror jag ännu icke någon tid vara försutten,
att ju icke Coust.Utsk., med anledn. deraf, kan vid denna
riksdag inkomma med förslag till samma paragrafers uteslutande
ur grundlagarna, hvilket åter kan sanctioneras vid
Den S September f. m.
nästa riksdag. Jag vågar ej förmoda, att deras Högvördigheter
skulle taga så ilia vid sig om de hlefvo förvissade, att
efter deras död Gustaf Trolles och Hans Brasks stolar kom»
mo att stå tomma, — tomma — endast omsväfvade nf minnen
om kyrkans herrsklystnad och makt och religionens
missbruk; jag vågar icke tro, säger jag, att de skulle taga
denna underrättelse så illa vid sig, att de alla samt och synnerligen
skulle innan nästa riksdag hasta hädan; de kunde
tvertorn trösta sig med Codrus, att man ej funnit någon
värdig alt efterträda dem. Jag sade Gustaf Trolles och
Hans Brasks stolar; ty genom antagandet af denna förändring
inom kyrkan anser jag blott en orolig, herrsklysten och skadlig
politisk makt vara besvuren, ingen religiös idde angripen.
Om vi likna våra protestantiska broder uti Tyskland,
med hvilka vi hafva gemensam trosbekännelse, ufven deruti,
att vi så litet som möjligt vilja hafva något, som kan påminna
örn den tid, då påfvar och biskopar regerade och låta
biskopsnamnet med sina mäktiga minnen försvinna ur dagens
språk, och detta embete, sedan dess siste innehafvare
ingått i kryptan, ej mer får spöka för en tid, för hvilken
det längesedan upphört att vara lefvande, — om vi, i likhet
med dem, besluta afskalfandet af biskops-embetena med
sina hierarchiska anspråk på politisk betydelse: så tror jag
vi icke gått för långt, hvarken i protestantism eller reformalions-ifver.
Jag vill ej dermed hafva sagt, alt ingen stiftsstyrelse
skulle finnas, eller att ingen man skall stå i spetsen
för densamma. Såsom jag vill tro, föreslog jag uti min
motion, att denne man skulle blifva domprosten; må han
kallas domprost elier biskop, ehuru jag helst skulle önska
vi kunde undvika att bruka gamla namn för en ny sak, alt
man ej måtte förvexla dess betydelse och spökande minnen
förleda dess innehafvare att drömma om en tid, som icke
mer är, att tillegna sig en makt sorn icke är hans, som icke
var honom ämnad. Uti det protestantiska Tyskland kallas
chefen för ecclesiastik-districten öfver-consistorialråd; ville
man ej bruka detta namn, kunde man måhända begagna det
af stiftsprost, hvilket redan är en andlig, ehuru lägre värdighet
i Danmark, eller också något annat. Stor sak dock
hvad namn desse styresmän få, blott de blifva utan politisk
betydelse och veta att deras kall är någonting helt annat,
än att om makten ryckas med nationerna. Ty kanske mången
skulle vilja påstå, — jag vill det icke,-— att sedan några
decennier har detta embete endast haft verldsligt syfte,
liar tinder kåpan endast skylt s. k. riksdagsmanna-skieklighet,
förkärlek för en viss politisk grundsats och begär att
vara folkets förmyndare, och det andliga har fått åtnöja sig
med den del det haft uti insignierna. Då de tvänne nationer,
hvilka befinna sig på yttersta gränserna af den civiliserade
verlden, d. v. s. Ryssar och Ungrare, beslutat att reformera
sitt presterskap, torde vi icke gå tiden i förväg, om
Den 5 September f. m.
-vi tilltro oss redan kommit derhän att vi kunna följa deras
exempel.
Hr von Fl a r t m a ns d o t f f, Atig.: Jag erinrar mig icke
bestämdt, om jag, då denna motion remitterades, påminte
om de följder, sorn en sådan åtgärd kunde medföra. Jag
tror mig likväl hafva gjort det och med detsamma erkänt
mitt fel att icke vid en föregtde riksdag hafva bestridt remiss
af en dylik motion. Nu har inträffat hvad jag befalat,
nemi. att Stats- och Ekon Ulsktn behandlat en grundlagsfråga
och ingifvit förslag lill en grundlagsförändring,
icke till ordalagen men till verkningarna. Gr.
Horn har ganska riktigt anmärkt detsamma inom Utsktn.
och flere ledamöter hafva med honom sig förenat. Jag förmodar,
att Hr Frih. o. Landtm., under sådana förhållanden,
icke kan meddela propos. till bifall å ett sådant betänk.,
utan endast att det måtte afslås, läggas till handlingarna
eller förfalla, eller hvilken annan åtgärd som man vill begagna
för att komma ifrån elt grundlagsbrott. Bäst hade
det varit om en sådan motion aldrig blifvit gjord. Förr än
nu, liar jag ej trott det hafva varit nyttigt att förbud mot
biskopars giftermål fortfarit äfven efter reformationen; men
om så varit, hade vi förmodligen sluppit denria öfverläggning.
Vidare har jag ej att anföra till svar å FJr Munck
af Rosensehölds anmärkning.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: Jag vill icke in
låta
mig i något försök att bevisa nyttan af biskops-embetenas
tillvaro såsom centralpunkter för presterskapet i allmänhet.
Jag vill blott uppläsa 4:(^e punkten af PresleSt:s
privilegier: ”Alla biskopar, superintendenter, theologiae-doc”tores
etc. skola oförändradt behålla efter gammal häfd sine
”biskopsstift, praebendesocknar’' etc. Biskops-embetena äro
således stadfastade i PresteSlts privilegier, hvilka icke kunna
rubbas, utan samtliga Ståndens medgifvande. Jag får derföre
hemställa, om icke aldra lämpligast vore att uppskjuta
afgörandet af detta mål, intilldess PresteSt. fattat sitt beslut,
så att man får se om delta Stånd vill afstå från denna del
af sina privilegier. I motsatt fall lärer B. o. Ad. icke kunna
göra något till saken.
Hr Munck af Rosenschöld: Jemte del jag före
nar
mig i hvad den siste värde talaren anför, troende att
detta mål bör hvila, intill dess PresteSt. fattat sitt beslut
deröfver, vill jag blott, till svar å hvad Hr von Hartmansdorff
anfört i afseende på lriskoparnes giftermål, nämna, att,
derest det kunde lyckas honom att återfå förtroendet att
vara dref för ecclesiastik-ärendena, det dä kan passa honom
att söka genomdrifva förbud för biskopar att ingå giftermål,
ifall h sn tror sig något derpå kunna vinna; säkerligen
skola desse ingenting derpå förlora.
Frih. Cederström, Thure: Jag får erinia derom
Deli 5 September f. m.
|33
att, då i3 §:n Riksd.Ordn. uttryckeligen omnämner erkebiskopen
oell biskoparne, såsom sjelfskrifna representanter af
Svenska folket, kan fråga om upphäfvande af biskops-embetena
icke lagligen förekomma, förrän ofvannämnda § i grundlagen
på grundlagsenlig! sätt blifvit tippbäld; men då frågor
härom icke få i R. St:s plena väckas, ulan bos Coust.-  Utsk., der de skola behandlas, på sätt 56 och 81 §§:na Reg.-  F:n föreskrifva, följer deraf uppenbart, att Stats-samt Allm.
Besvärs- och Ekon.Ut-ktn saknat fog att ifrågakomna ärende
handlägga, hvarföre jag tillstyrker afslag å betänk, såsom
varande grundlagsvidrigt.
Hr Ribbing, Arvid: På sätt jag i min reservation
andragit, har jag trott att man icke behöfde taga frågan så
djupt som föregrde talare synas åsyfta. Jag har för min
del trott det vara en motsägelse af de sammansatta Utskrn,
att vid samma riksdag sorn Ut>k:n ingått tili R. St. med
förslag om bestämmandet af vissa functioner för biskoparna,
fördra biskops-embetenas indragning; hvarföre jag tror, till
följd af denna motsägelse, det rätta vara att afslå betänk,
såsom kortaste litvägen att komma ifrån detsamma.
Hr Lagergren, Anders: Före Hr Ribhings uppträ
dande
hade jag ansett det vara öfverflödigt att yttra några
ord Hvad Hr Munck af Rosenschöld sagt, anser jag ej löna
mödan att besvara; men då en talare af Hr Ribhings
karakter fällt den utlåtelse, att frågan icke lage så djupt
som Hrr von Hartmansdorff och Cederschjöld ansett den ligga,
finner jag det vara min pligt att sådant besvara. Detta
är visserligen en fråga, som från början till slut blifvit oriktigt
behandlad; ty, som Hr Cederschjöld anmärkt, den sammanhänger
med PresteSt:s privilegier och kan således ej afgöras
på annat sätt, än att samtliga Stånden om beslutet sig
föiena. Detta upplyses mycket väl genom 295:11 Reg F:n och
i3 §:n Riksd.Ordn, utom den § i Reg.Ftn, sorn säger att i
privilegii-frågor skola alla Stånd ense vara.
1 afseende på biskops-embetenas nytta och skada, kan
man denna gången uppskjuta discussionen deröfver och vänta
lill dess detta förslag kommer i grundlagsenlig väg före.
Hr Ribbing: Ett litet missförstånd har förmodligen
uppstått hos den sista talaren, då han trott mig hafva yttrat,
att frågan icke låge så djupt. Det har jag icke yttrat, utan
blott huru djupt man behöfver taga henne. Jag tror det
vara öfverflödigt att taga frågan djupt, utan helt enkel! afslå
betänkandet.
Frih. Cederström, Jacob: Hr von Hartmansdorff
har redan anmärkt, att frågan vore af beskaffenhet alt icke
kunna grundlagsenligen remitteras. Den har likväl blifvit
remitterad och af de sammansatta Stats- och Ekon.Utskm
behandlad oaktadt frågor, som involvera förändringar iglund
-
»34
Den 5 September f. m.
lagarna, icke få af annat TJtsk. än Coust.Utsk, upptagas och der
directe väckas. Då likväl Ståndet nu har ett betänk. till afgörande,
deruti CJtsk:n tilltrott sig rättigheten att kunna tillstyrka
Ständerna biskops-embetenas indragning, utan att hafva kunnat
framkomma med förslag till förändring i 29 §:n Reg.-  F:n och i3 §:n Riksd.Ordn.; så visar det, att Utsk:n icke
tänkt på tillvaron af dessa §§, då de uppgjorde sitt förslag;
och af sådan anleda, skulle jag tro det rätta vore att helt
enkelt ogilla betänkandet.
Hr Munck af Rosenschöld: Jag får vördsamt
hemställa, om ej Hr Frih. o. Landtm, skulle täckas framställa
propos. att detta betänk, finge hvila, intill dess detsamma
blifvit afgjordt hos PrestcSt.; i vidrigt fall anhåller
jag om propos. till bifall derå.
Hr Frih. o, Landtm, hemställde, om R. o. Åd. ansåg
öfverläggningen fulländad.
Ropades ja.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att då detta betänk, nu
vore för tredje gången fö'redragel, R, o. Ad. torde finna,
att det emot Riksd.Ordnts föreskrift ej längre kunde få hvila
på bordet, utan mäste till afgörande företagas; i anseende
till sakens nuvar. skick, torde il. o. Ad. äfven finna, alt Hr
Landtm, främst borde framställa den propos., som blifvit
begärd på betänkts förkastande, och hemställde Hr Landtm,
nu, oro R. o. Ad. behagade förkasta Stats- samt Allm. Besvärs-
och Ekon.Utsktns betänk. Wto 21.
Ropades starka ja, blandade med ett eller annat nej.
Hr Munck af Rosenschöld: För det första får
jag anhålla om votering, för det andra får jag reservera mig
mot Hr Frih. o. Landtmts nu framställda propos, då enl. 56
§:n Reg.Ftn ett mål, då det återkommer från Utsk., först
skall framställas till gillande och sedan till förkastande, ifall
ej den första på bifall ställda propostn antages.
Hr Frih. o. Landtm, förklarade, i anledn, af Hr
Munck af Roseuschölds yttrande, att Hr Landtm, icke ansåg
sig kunna framställa propos. till bifall å betänk., enär
det innehölle en grundlagsförändring, en förändring af i3
§tn Riksd.Ordn., som bestämmer det sätt hvarpå PresteSt.
skall representeras. Hvad åter anginge ordningen för propositionens
framställande, så föreskrefve Reg.Ftns 56 §, att
propostn skall vara till bifall eller förkastande, hvarföre det
icke kunde bestridas Hr Landtm, rättighet att framställa
hvilken af dessa båda propositioner som helst.
Hr Lefren, Joli. Pehr: Jag afstår, sedan Hr Frih.
o. Landtm, förklarat saken sådan, som den, efter min förmening,
grundlagsenlig! sig befinner.
Hr Ribbing: Det var endast då jag hörde vote
-
Den 5 September f. m.
>35
ring begäras, sorn jag ville motsatta mig en sådan begäran,
och bar för öfrigt insett, att Hr Frih. o. Landtm,
funnit rätta sältet att afkorta en i alla afseenden obehaglig
discussion.
Gr. Horn, Glaes Fredr.: Jag ber blott att få yttra
några ord om formen hvarpå vi inkommit. Hr Frih. o.
Landtm:s nu framställda propos. utestänger oss ifrån att
komma till en contra-propos. i frågan, hvarföre jag tror att
någon annan ej bort gifvas un på återremiss. Jag hade
icke jimnat alt yttra mig i frågan, men då numera endast
återstår att tala 0111 formen; så får jag upplysa derom, att
det grundlagsvidriga i betänk, igenfinnes deruti att Utsk:n
tillstyrkt alla biskops-embetenas afskaffande; ty hade Utsktn
inskränkt sig till någon del deraf, så hade R. o. Ad, icke
kunnat förklara Utsktns behandling af frågan grundlagsvidrig.
Jag tror, att sedan votering är begärd, är återremiss det
enda som kan komma att utgöra contra-proposition.
Hr Ribbing: Betänk, är af den beskaffenhet att icke
något biskops-embetes bibehållande är deruti förutsatt, och således
tror jag icke att någon contra-propos. kan komma i
fråga, utan att den propos., som rörer behandlingen och redan
är bifallen, också ur den enda, som kan komma i
fråga.
Frih. Cederström, Jacob: Hr Frih. o. Landtm, bar
ganska riktigt förklarat, att propos. till bifall på detta
betänk, icke kunnat framställas, emedan betänk, är grundlagsvidrigt,
och man ej kan bifalla en grundlagsvidrighet,
elier propos. framställas derå. Det förkastande, som
Ståndet tyckes hafva bifallit, hade jag önskat blifvit
uttryckt roed ogillande, hvilket ord icke innpfattat
något annat, än att Ståndet hade ogillat Utsk:ns förfarande
att sig med frågan befatta. Då detta icke skett, utan Ståndet
endast förkastat betänk., så har väl Hr Munck af Rosenschöld
deraf kunnat hemta anledn. begära votering; men
jag hemställer, om den votering, som han begärt, kan
försiggå, då propos. [till bifall eller återremiss skulle innefatta
att frågan kunde grundlagsenligen bearbetas, hvilket
icke är fallet och fullständigt utredt; hvarigenom ock,
då frågan är grundlagsvidrig både i uppställning och utveckling,
Hr Munck af Rosenschöld lärer få nöja sig med att
afgifva sin reservation, om han behagar; ty med honom votera
vi sannerligen icke, om grundlagen skall efterlefvas
eller icke.
Hr Munck af Rosenschöld: Jag känner ingen §
i grundlagarna, som säger att en fråga kan vara sådan,
att man om densamma ej skulle kunna votera. Anser
Ståndet, att bifall till Ulsk:ns betänk, ej kan blifva
contra-propos., så har jag ingenting emot om samma
propos. ställes på återremiss. Jag fortfar i min begäran
i3G
Den 5 September f. m.
om votering, fullt öfvertygad att sådant ej grundlagseniigen
kan vägras.
Gr. Born: Jag nämnde nyss, alt det var Hr Frih. o.
Landtnäs propos., som föranledt mig att yttra, det contrapropostn
blott kunde blifva återremiss. Då en propos. af
Landtm, eller Talman framsläiles, kan den likaväl med jt
sorn nej besvaras. Att den nu framställda blifvit med ja
besvarad, det hafva vi hört, men likväl hade svaret kunnat
utfalla nekande. Nu har en ledamot begärt votering, för
att utröna om ej möjligtvis den, vid svarets å proposin afgifvande,
tysta majoriteten kunde vara af annan tanke. Det
kunde således inträffa, alt Ståndets beslut blef att gilla
betänk., emedan gillande är motsatsen till ogillande,
och på sådan grund tror jag att conlra-propos. bör lyda på
återremiss.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: I anledn. af den
förlägenhet, hvaruti Ståndet sig befinner att kunna öfverenskomma
om contra-propos., får jag blott påminna om
hvad jag i en tryckt skrift yttrat, att nemi. ingen remiss bör
beviljas eller propos. framställas på en sak, som icke kan på
mer än ett sätt lagligen besvaras; ty det tillkommer då
Landtm, eller Talman att framställa sin åsigt om förhållandet,
men ej att framställa propos. derpå, emedan man då
lemnar åt Ståndet rättighet att fatta ett möjligen grundlagsvidrigt
beslut.
Hr Frih. o. Landtm, ansåg sig, i anledn. af Hr Cederschjölds
yttrande, böra framställa den mening, all Ståndet
visserligen icke befunne sig i någon förlägenhet, åtminstone
kunde Hr Landtm, icke inse den. Propos. hade blifvit
framställd till förkastande af betänk.; en följd deraf hade
blifvit, att om den besvarats med nej, något motsatt emot
den första proposm skulle blifva 11. o. Ad:s beslut, och om
votering begärdes, contra-proposition. Då denna motsats
här icke kunde blifva bifall, kunde den deremot blifva återremiss,
helst detta betänk, icke allenast innefattade frågan
om biskops-einbetena, utan äfven den om domprost-embetenas
indragning och således innehölle en fråga, hvilken icke
inbegrepe någon grundlagsförändring.
Hr Bråkenhjelm, Pehr Reinh.: Efter jag icke
förut yttrat mig i frågan, så anser jag min rätt vara öppen
att föreslå contra-propos., anhållande att den måtte blifva
betänkandets läggande till handlingarna.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. ansåg,
att contra-propos:n borde innehålla Hr Bråken hjelms
förslag.
Ropades nej.
Hr
Den 5. September f. m.
Hr Fril), o. Landtm, hemställde derefter, om R. o.
Ad. ansåg att contra-propostn borde innehålla återremiss.
Piopades starka ja, blandade med ett eller annat nej.
Hr Frih. o. Landtm, förklarade det han trott sig finna
att ja öfverröstat nej
Hr Bråkenhjelm: Nu vore kanske rätta punkten att
befria Ståndet frän all förlägenhet i detta afseende genom
en votering öfver contra-propostn. Jag medgifver det obehagliga
af en dubbel votering, men ber att fä fästa uppmärksamheten
derpå, alt om nu det voteras öfver lydelsen af
contra-propostn, och milt förslag dervid finge öfvervigt; så
vore det slut med frågan, och det vore kanske det rätta
sättet alt komma ifrån densamma. Jag begär dock icke
ensam denna dubbla votering.
Gr. Horn: StatsUtsk. har fått skarpa anmäikntr derföre
att Utsk. någon gång förklarat en motion kunna förfalla,
som af ett RiksSt. blifvit till Ut-.k. remitterad. Jag
hemställer om det vore formenlig!, då Utsk. från Ståndet
emottagit motionen i ämnet, att förkasta ett betänk., som
grundar sig på en sålunda i laglig väg remitterad motion.
Hr Frih. o. Landtm, afbröt Gr. Horn, under erinran
att R. o. Ad. ansett öfveriäggningen fulländad, och att nu
endast vore fråga om bestämmande af contra-propos:n.
Gr. H örn: I öfverensstämmelse med hvad jag yttrat,
anser jag det icke gå an alt på ifråga var. sätt lägga till
handlingarna ett betänk., sorn grundar sig på remiss från
R. o. Ad.
Hr L agergren: Jag anser Ståndet bäst komma ifrån
frågan genom att vidblifva den af Hr Bråkenhjelm framställda
propos.; och då Ståndet tyckes hafva förklarat att
contra-propostn skall blifva på återremiss, så vill jag gerna
förena mig med Hr Bråkenhjelm uti anhållan om votering
om contra-propos:n. Jag kan icke med Gr. Horn finna ,
att en propos. att lägga betänk, till handlingarna skulle vara
olaglig; ty då hela betänk, till sin grund och utveckling
är olagligt, så måste det vara lagligt af Ståndet att söka
återföra en olaglighet till laglighet.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, alt då flere talare anmält
sig, ansåg lian sig böra fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet
derpå, att tiden mycket förginge ined tal om dessa propostr,
och alt i Hr Landtmts tanke blefve, på sätt flere talare
yllrat sig önska, ganska riktigt, om R. o. Ad. voterade
öfver de försl framställda propos:na, nemi. med förkastande
af betänk, i ja-propos:n och återremiss i nej-propostn. Skulle
då Ståndets pluralitet anse, att denna fråga icke mera
borde förekomma till pröfning, torde pluraliteten votera ja,
133
D c il 5 September f. in.
skulle ilen önska att ilen återkomme, loide pluralileten votera
liej; hemställande lii Landtm., om ieke detta vore en
utväg att vinna tiden på ett riktigt sätt.
Hr Ribbing, Bengt: För min de! biträder jag Hr
Frih. o. Landlmts mening och motsätter mig Hr Brfikcnhjelms
förslag, emedan ja- och nej-propos:n leder till samma
resultat.
Hr Munck af Rosenschöld: Till hvad Hr Ribbing
anfört vill jag blott tillägga, att jag icke finnér i grundlagarna
omtalndt, att ett betänk, kan läggas lill handlingarna.
Frih. Boye, Ludv.: Det är icke ovanligt att på misstag
följer misstag; men jag frågar, om del är någon fördel
att fortsätta deni. Det första misstaget begicks, då motionen
remitterades. Utslita hafva, efter mitt begrepp, också
begått ett misstag, då Utsk:n togo upp motionen, ehuru
mycket ursägtligt, enär Ståndet beslutat, ali motionen skulle
remitteras; mea att återremittera betänk, är endast en
fortsättning af misstagets misstag. Jag tror att vi komma
lättast ifrån saken, om vi antaga Hr Bråkenh jelms förslag
till contra-proposition. Om Hr Frill. o. Landtm, ej lager
illa upp, så skulle jag vilja säga, att del sista af alla misstagen
ligger uti Hr Frih. o. Landtnäs propos.; ty efter min
åsigt hade det varit rättast att icke gifva någon propos, i
ämnet.
Hr Munck af Rosenschöld: För alt öka Frih. Boyes
lista på misstag, anser jag mig böra erinra, att Hr Frih:n
sjelf begått ett misstag, då han trott att man kunde framställa
såsom contrn-propos., alt betänk, skulle läggas lill
handlingarna.
Frih. Cederström, Jacob: Sedan Hr Lagngren begärt
votering om contra-propos. och till contra-propos. uti
denna votering begärt Hr Bråkenhjelms förslag; så anser jag
all vidare öfverläggning vara öfverflödig, och anhåller derföre
att vi måtte komma till denna votering.
Hr Lagergren: Jag vill för ingen del vara envis,
utan skall för min del gerna afstå från votering om contraproposition.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att, sedan Hr Lagergren
afstått från sin begäran om votering rör:de coutrapropos:n,
och ingen annan numera vrkat en sådan votering,
contra-proposm, i enlighet med hvad Hr Landtm, förut yttrat
sig finna vara pluralitetens tanke, komtne att innehålla
åter remiss.
Upplästes till justering och godkändes följande voter:sproposilion
:
Den som förkastar Stats- samt Allm, Besvärs-och Ekon.-  Utsk:ns betänk. N:o 21, voterar
Den 5 September f. m.
elen del ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, anser R. o. Ad. de vid ofvannämnda btläuk.
gjorda anmärknir Idranleda dess återremitterande.
Elter voteringens slut, befunnos rösterna hafva utfallit,
som följer:
Ja — 70.
Nej — 14.
Företogs till pröfning I3ancoUtsk:s den 19 sisth Aug. på
bordet lagda utlåt. N:o 65, öfver de erinringar, som blifvit
framställda vid Ulsk:s betänk. N:o 21.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Jag anhåller att få
fästa uppmärksamheten på Hr af Zelle'ns reservation, uti
hvilken flere af BancoUtskls ledamöter instämt. Han säger
nemi : ”Du tre Riks.St. bifallit första punkten i BancoUlskls
betänk. N:o *21 och R. Si. således beslutat att bankens sedlar
å 16, 12 och 8 sk. fortfarande skola till nasta riksdag
utgifvas, anser jag BaneoUtsk. hafva bort, såsom en följd af
detta R. St:s beslut, nu hemställa, att jemväl det i banken
nuvarande förråd af färdiga sedlar å 14 och 10 sk. kopparmynt
må under ofvannämnda tid få i allmänna rörelsen
utlemnas.” Enligt BancoUlskls betänk. N:o 21 uppgingo,
vid sista årets slut, de ifrågavar. sedlarna å 10 och i4 sk.
kopparmlt endast till >3,027 i:^1' 24 s'1. Behållningen är
följaktligen icke särdeles betydlig; men 0111 dessa sedlar finge
begagnas lika länge sorn 8, 12 och 16 skena, så medförde
de naturligtvis gagn för allmänheten,-emedan liqviderna i
allmänna rörelsen lättas i samma mån som det gifves flera
slags små sedelvalörer. Skulle deremot R. St. besluta, i likhet
med hvad BaneoUtsk. tillstyrkt, att 10 och 14 sk Issed
I a nia icke finge utgifvas längre än till 1841 års slut; så
skulle behållningen komma alt förbrännas och följaktligen
hvarken banken eller allmänheten hafva godt af den kostnad,
som på dessa sedlar är använd. Jag anhåller derföre
att R. o. Ad mätte bifalla Hr af Zellens reservation.
Hr Stuart, Carl Gustaf: Jäg kan icke finna annat,
än alt Hr af Zelleiis reservation stödjer sig på ett misstag.
Om BaneoUtsk. uti dess betänk. N:o 21 föreslagit, att alla
bankens småsedlar skulle indragas, och delta betänk, blifvit
ogilladt, så hade BaneoUtsk. möjligtvis haft något skäl att
frångå sitt tillstyrkande i afseende på i4 och 10 skls-sedlarnes
särskilda indragning; men då BaneoUtsk., oaktadt Utskis
pluralitet ansett att 16, 12 och 8 sk:s-sedlarne borde fortfarande
utgifvas intill nästa riksdag, likväl funnit att 14 och
10 skls-sedtarne böra med nästa års slut upphöra, och denna
åsigt är af Borgare- och BondeStm gillad samt R. o. Ad.
återremitterat Utsk:s betänk., egentligen på den grund, att
Den 5 September f. ra.
Utsk. icke l i t istyr k t afskaffande af samtliga skillings-sedlnrna ;
så har Utsk. saknat all anledn. att, på sätt reservanten antydt,
frångå sitt förslag ang:de 10 och 1.4 sk:s-sedlarna.
Den åsigt, som inom R. o. Ad. gjorde sig gällande, då betänk.
!N:o2i förevar, nemi. att det vore högst olämpligt och
oriktigt, att äga sedlar på så små valörer som 8, 12 och
16 sk., måtte väl äfven nu råda inom delta Stånd. De fördelar,
som dessa flerfalldiga smärre sedelsorter skola, enl.
den siste värde talarens åsigt, medföra, anser jag ingalunda
uppväga de stora olägenheter, som deraf onekligen uppkomma.
Uuder ett så ampelt godkännande af grundsatsen att
många sedelsorter bidraga till reda och lättnad i penningerörelsen,
vore det verkligen coriseqvent att yrka, det särskilda
sedlar måtte utgifvas för hvarje skillingtal. — I afseende
på de nu ifrågavar. \\ och 1 o-sk:s-sedlarna, får jag
upplysa, att, före sista riksdag, fanns i banco-reglementet
föreskrifvet, alt bankens casseurer skulle söka att, så vidt ske
kunde, vid utbetalningar använda dessa sedlar. Derigenom
lyckades det också alt af desamma få på en gång något öfver
70,000 r:dr utelöpande bland allmänheten; men då man
ansåg oriktigt, att bankens betjening skulle äga en föreskrift
att företrädesvis utsprida någon viss föga begärlig sedelsort,
så ändrades detta stadgande vid sista riksdag, hvaraf följden
äfven blifvit, att utelöpande beloppet af oflanämnda sedlar
nedgått från 70,000 till 33,000 r:dr. Dessa sedlars mindre
begärlighet för allmänheten är härigenom tillräckligt ådagalagd
, ehuru till det minskade omloppet häraf jemväl bidragit
den omständighet, att den kungörelse, sorn, lill följd af
R. St:s anhållan vid iBloårs riksdag, utfärdades angtde prsescriptionstid
för gångbarheten af sedlar, lydande å daler kopparmynt,
uti åtskilliga landsorter ansetts äfven angå kopparskiljemynts-sedlarna.
En ny kungörelse till upplysning om
rätta förhållandet torde derföre blifva af nöden, i händelse
sådana sedlar än vidare skola utgifvas. Derjemte anser jag
mig böra fästa uppmärksamheten på den stridighet, som linnes
emellan dessa 10 och >4-sk:s-sedlar och den myntenhet
R. St. vid denna riksdag beslutat, hvilken myntenhet icke
står i något jemnt commensurabelt förhållande lill desamma;
hvarförutan och då kopparmyntet, jemlikt delta inyntsysleme,
skall hädanefter utpreglas enl. kurant-beräkning, omförmälda
kopparskillingssedlar, motsvarande baneovärdet, komma att
blifva högst förvillande för allmänheten. Delta förhållande
innefattar således en ökad anledn. för sedlarnes borttagande
ur rörelsen. Den förlust, som uppstår deraf att detta snart
4o år gamla sedelförråd uppbrännes, måste i alla fall förr eller
sednare inträffa, emedan det icke är tänkbart, att kopparsedlarne
kunna bibehållas i rörelsen, till dess hela förrådet
deraf utgått. Jag anser således R. o. Ad. böra bifalla
BancoUtskts betänk., så vidt det afser ifrågavar, sedlars försvinnande
ur rörelsen.
Den 5 September f. ra.
*4*
Hr Bråkenhjelm, Pehr Reinh.: Jag har inom
BancoUtsk. tillhört minoriteten samt förenat mig uti Hr af
Zelleiis reservation. Jag har trott att Ulsk. hort af 3;ne
Stånds sammanstämmande beslut hemta någon ledning för
sitt omdöme; oell på den grund har jag ansett reservationen
behöflig. För öfrigt tror jag, att man icke från det
förhållande, att io och i/j. skill.sedlarna under sistförflutna
året i landsorterna varit mindre begärliga eller till mindre
belopp reqvirerade, får sluta dertill, att allmänheten icke
gerna vill hafva dessa sedlar, enär de många olika besluten
angtde dessa sedlar, så väl som den af den sista värda talaren
omnämnda kungörelsen, ang:de praescriptionstid för daler
kopparmyntssedlarnes gångbarhet, föranledt det misstag, som
skulle R. St. hafva beslutat, alt sediarne å skilling kopparm:t
icke vidare skulle utgifvas, så alt det vore fruktlöst att i
banken anmäla sig till utvexling deraf. Detta förhållande
känner jag så mycket säkrare, som jag sjelf, vid reqvisitioner
från landsorterna af sådana sedlar, erhållit förfrågan huru
i nämnda hänseende sig f ör höl le.
I afseende på hufvudfrågan, eller huruvida det kan vara
ändamålsenligt att uppbränna den massa af dessa skillingssedlar,
som för närvar, finnes i bankens hvalf; så tillstår jag,
att jag icke kan begripa hvarföre icke redan färdiga sedlar
må lill allmänheten utlemnas, när bunken derigenom kunde
bespara kostnaden för tillverkningen af det belopp andra
småsedlar, som motsvarade den summa, hvilken uti ifrågavar.
sedelsorter utleinnades. Antalet af dessa sedlar, som uti
r:dr-tal belöper sig lill circa 33,ooo r:dr, kommer att i stycketal
utgöra omkring iao,ooo. Att förfärdiga, trycka, skära
och skrifva denna sedelmassa, medtager icke sä obetydlig
omkostnad; och hvarföre skall den helt oell hållet gå förlorad?
Jag anhåller om bifall lill Ur af Zelleåis reservation.
Frih. Roye, Ludv.: Förekommen af den sista värda
talaren, förenar jag mig med honom och Hr von Hartmansdorff
uti anhållan om bifall till Hr af Zellens reservation.
Ändamålet med småsedlarna på to och i4 sk. är otvifvelaktig!,
att resande och andre må slippa att betunga sig med
en massa af kopparpenningar. De bereda således för allmänheten
en beqvämlighet, för hvars borttagande jag icke
kan finna någon gill tig orsak.
Hr Bråkenhjelm: Jag ber om ursägt att jag upp
träder
för alt ersätta en glömska. Det har blifvit anmärkt,
att io och 14-sk.- valörei ne icke äro commenstirabla med
nya myntenheten. Detta är ett misstag, ty hvarje mångfalld
är coinmensuiabel med sin enhet, io sk. b:co gör i5
sk. r:gds, och i5 sk. har samma enhet som 48 sk., nemi.
skiilingen. Ett går upp i 15 så väl som i 4&
Ilr Stuart: Den uppgifna beqvämlighet, som ifrågavar.
sedlar för allmänheten skulle medföra, anser jag numera
Den 5 September f- m.
vara högst obetydlig, då man äger ett för rörelsen så lämpligt
koppar-skiljemynt som vårt nuvarande. Så lange kopparmyntet
var pregladt efter en lägre utmyntuingsgruml, och
så lange 2 sk:s kopparstycken saknades, är det möjligt att
dessa sedlar kunde medföra någon fördel; men då kopparslantar
finnas ä 2 sk. samt sedlar a 8 oell 12 sk., så torde
10 och 14-sk:s-sedlarne vara föga behöfliga, helst vid vexling
samma summa uppkommer af en 2-sk:s-sIant samt en
sedel på 8 eller 12 sk. Härtill kommer ytterligare den omständigheten.
såsom talande för de gamla kopparsedlarnes
borttagande, att nuvar. generation i flera landsorter är obekant
med dessa sedlar, hvarföre också deras emottagande icke
sällan skall vägras. Med anledn. af Hr Bråkenhjelms yttrande,
anser jag mig böra hemställa till den värda ledamoten
sjelf, luiru lämpligt det kan vara, alt vid en myntenhet å
48 sk. hafva särskilda underafdelningar deraf å 21 och i5
sk. Jag hade hoppats att man vid innevar. riksdag skulle
gått till mötes önskningarna i detta fall hos större delen af
den bildade allmänheten, genom afskaffande af 8, 12 och
16-sk:s-sedIarna. Men ehuru denna förhoppning blifvit tillintetgjord,
har jag likväl icke föreställt mig, att talare, åtminstone
icke inom detta Stånd, skulle uppträda, för att försvara
ett fortsatt lifgifvande af sedlar på en myntsort, sorn
icke finnes, och som, efter antagandet af det utaf R. St. godkända
nya myntsysteine, måste blifva 'mycket förvillande.
Jag får derföre förnya min anhållan 0111 bifall till BancoUlskts
betänk, uti nu ifrågavar. hänseende.
Hr Bråkenhjelm: Den siste värde talaren har för
sett
sig med ett nytt skäl för sin anhållan ont bifall till betänk.
, då han nemi. väckt uppmärksamheten derpå, att-10
och i4-sk:s-sedlarne kunde bidraga till en lättare vexling,
som eljest skulle åstadkommas med kopparmyntet, och dessa
to och 14 sk:s utgifvande skulle således åstadkomma besparing,
icke blott af de öfriga småsedlarna, utan äfven af kopparmyntet,
som är temmeligen dy 11. Jag får hembära honom
min tacksamhet för det han vackt Ståndets uppmärksamhet
derpå. Den compliment, som de 3:ne Stånd, hvilka
beslutat att småsedlarna fortfarande skola u (gifvas, i så måtto,
fått uppbära, som de skola afvikit från den bildade allmänhetens
önskningar, kunna dessa 3:ne Stånd naturligtvis icke
besvara; men jag behöfver likväl icke uppträda som deras
ombud. Det är emedlertid icke från detta rum, som sådant
borde vankas.
Hr von Hartmansdorff: Hr Stuart har sagt att
Utsk. saknat anledn. att tillstyrka annat än hvad det gjort.
Disk. må gerna göra sina tillstyrkanden med eller utan anledning.
Jag har icke talat om Utsk:s bevekelsegrunder;
men dess sätt att förhålla sig är icke någon regel för detta
Stånd, till hvilket jag gjort min framställning om ett annat
Den 5 September f. m.
>43
beslut. Farhågan för de sedlar, på hvilka det står kopparmynt,
härleder sig utan tvifvel derifrån, att en K. kungörelse
utgått om daler koppnrmynts-sedlnrnes afskaffande.
Sådana svårigheter hafva likväl icke mött dessa sedlars utlemnande
till allmänheten, att en ny kungörelse synes behöflig.
Men om så skulle vara, lärer K. M. nog derom föranstalta,
i händelse sedlarne bibehållas. Samme talare har
klagat öfver den stora massa olika sedelslag, som finnes i rörelsen.
Vill man förminska deras antal, så tror jag att början
snarare borde göras med prival-baokernes än med Stats*
bankens Sedlar. Derom torde likväl mycken tvist uppstå,
och för min del vill jag icke väcka fråga derom. Man har
anmärkt mot 10 och 14 sk:s-sedlarna, att de icke ingå i den
nya myntenheten. Detta anser jag vara temmeligen likgiltigt
för allmänna rörelsen, såvida sedlarne befinnas vara nyttiga
i vexling och Iiqvidei’. Sådant är efter ruin förmening
förhållandet särskildt med 1 o-sk:s-sedlarna; ty om en sådan
begagnas tillika med en 8 sk ,hvarigenom summa 18 sk. uppkommer,
så är denna särdeles beqväm till liq viderande af skjutspenningar
för en mil med en häst och drickspenningar dertill. För
resor äro dessa sedlar särdeles användbara, emedan man slipper
att medföra slantpåsar, och emedan de både för en sjelf och ens
förbud äro lättare all förvara än löspenningar. Men det är
icke blott till respenningar utan äfven till postpenningar,
som dessa sedlar äro särdeles beqväma, isynnerhet som man
icke alltid bar löspenningar till hands och en eller annan
slant lätteligen kan borttappas af budet. Uti Hr Bråkenhjelms
anmärka, alt så länge dessa sedlar finnas, kunna kopparpenningarne,
hvilkas tillverkning är ganska dyr, lill en
viss mån undvaras, instämmer jag således fullkomligt. På
grund af hvad jag således baft äran anföra, anhåller jag att
R. o. Ad. mätte, på sätt jag från början yrkat, bifalla Hr af
Zellens reservation.
Hr Lefren, Joli. Pehr: (^tvifvelaktigt lärer vara, att
det icke är förenligt med sunda grnndsatser alt hafva den
mängd af olika småsedlar som vi äga, dels utgörande delar
af r:dr b:co såsom enhet, och dels commensurabla blott med
48:dedelen deraf och icke stycke för stycke commensurabla
med enheten; men denna oreda mäste väl en gång
vika. Jag hoppas alt vi vid nästa riksdag skola blifva af
med dessa sk i 11 i n gs-sed lar; ju flera sorterna emedlertid äro
och ju mera compliquerade, desto bättre; ty jag har förmnrkt
att Svenska allmänheten i många frågor icke låter
upplysa sig genom andra motiver än erfarenheten om svårigheterna,
som omsider föranleda förändringen. Må vi köra
i sand äfven i denna fråga, till dess vi lara oss äfven det
systemet att hafva skiljemynt i stället för skiljemynts-sedlar.
Jag tillstyrker bifall till betänk.; och antingen den ena eller
den andra åsigten segrar, förblifver förhållandet likväl uti
Den 5 September f. ni.
det dåliga skick, hvaruti någon egentlig förbättring icke är
att påräkna, förrän vid nästa riksdag.
Hr von Troil, Emil: Den fråga, som nu är under
öfverläggning, är visserligen af mycket underordnad vigt,
sedan man numera förlorat möjligheten att vid denna riksdag
få skillingssedlarna helt oell hållet afskaffade. Jag skulle
dock tro, att det vore lämpligt, att nu åtminstone borttaga
dem, som äro ställda på kopparskillingar, dels emedan de äro
ganska litel begärliga, derom man kan förvissa sig, då man
ser hvad som årligen blifvit utvexladt från banken, hvilket
utgör ett ganska ringa belopp, och dels emedan den stora
allmänheten är osäker om huruvida dessa sedlar äro gångbara
eller icke, och saken icke är af den vigt, att det lönar
mödan att besvära K. M. med anhållan om utfärdande af
en ny K. förorda., för att öfvertyga allmänheten att de ännu
äro gångbara. Jag har visserligen hört en person, som
utöfvar ett embete i landsorten, försäkra att han aldrig försport
någon villrådighet om dessa sedlars gångbarhet; men
jag kan åberopa min egen erfarenhet i della fall, och jag
erinrar mig då, huruledes jag under en resa för icke lång
tid sedan uti en af Rikets södra provinser, då jag ville betala
skjutspenningar med dessa sedlar, möttes al’ den skjutsandes
vägran att emottaga penningarna, hvilken vägran bekräftades
af den kringstående allmogen och af hållkarlen.
Hr Frih. o. Landtm, yl trade, alt detta mål egentligen
innehölle två tillstyrkanden af BancoUtsk., det ena ang:de
sedlarna af 16, 12 och 8 sk:s-valörer, det andra angrde sedlarna
af i4 och io sk:s-valörer. Då ingen af R. o. Ad:s ledamöter
i dag gjort någon erinran vid det förra tillstyrkandet,
men åtskilliga erinringar blifvit gjorda vid det sednare,
ansåg Hr Landtm, lämpligast att framställa särskild propos.
å hvartdera tillstyrkandet; hemställandes alltså nu först om
R. o. Ad. behagade bifalla BancoUtskts betänk, i förra delen
rör:de sedlarna ä 16, 12 och 8 sk.
Hr Bråkenhjelm: Om jag icke missminner mig, så
upplästes oell föredrogs blott den delen af betänk., som handlar
om 10 och 14 sk:s-sedlarna.
Hr Frih. o. Landtm, uppläste Utsk:s förslag rör:de
sedlarna ä 16, 12 och 8 sk., samt hemställde, om R. o. Ad.
behagade bifalla detta förslag.
Ropades ja.
Hr Landtm, uppläste derefter BancoUtsk:s förslag,
rör:de sedlarna å i4 och 10 sk.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller blott att få fästa
uppmärksamheten derpå, att Hr af Zelle'ns reservation
åsyftar att lifgifvande! af sedlar å 10 och 14 sk. icke skulle
upp
-
Den 5 September f. m.
i45
upphöra med 184*> utan fortfara intill nasta riksdag lika
med de öfriga småsedlarna.
Hr Bråkenhjelm: Jag har icke fattat Hr af Zellens
reservation, annorlunda än alt det förråd af ifrågavar. sedlar,
som nu linnes i hanken, skulle få utgifvas intill nästa
riksdag; men alt, derest förrådet före nästa riksdag utginge,
nya dylika sedlar icke skulle få utgifvas.
Hr von Hartmansdorff: Hr Bråkenhjelms anmärkn.
är ganska riktig. Min anhållan är icke heller vidsträcktare,
än att det förråd af dessa sedlar, som för närvar, finnes i
banken, måtte få utgifvas intill nästa riksdag; roen det kan
möjligtvis hända, att nästa riksdag inträffar så snart, att hela
förrådet dessförinnan då icke utgått i rörelsen. Oin derför
propos. framställes till bifall å Hr af Zelle'ns reservation,
tror jag att det ändamål vinnes, som vi åsyftat.
Hr Frih. o. Landtm, uppläste så väl Utsk:s förslag
rör:de sedlarne ä 14 och 10 sk., som Hr af Zellens förslag
i samma ämne, och hemställde derefter om lt. o. Ad. behagade
bifalla Utsk:s förslag.
Ropades ja och nej.
Hr Landtm, framställde derefter propos. å Hr af Zellens
förslag.
Ropades äfven ja och nej.
Då Ilr Landtm, af svaren å proposma icke kunnat finna
någon af meningarna öfvervägande, förnyade lian sin
propos. till bifall å Utsk:s förslag.
Ropades ja och nej.
Hr Frih. o. Landtm, förklarade, det han trott sig
finna nej hafva varit öfvervägande.
Frih. Stjernstedt, Theodor, begärde votering.
Upplästes till justering och godkändes följande voter:sproposition
:
Den som bifaller BancoUlsk:s förslag ang:de lifgifvande
af sedlar å 14 och 10 skillingar, voterar
ia;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, antager R. o. Ad. Hr af Zelle'ns förslag rör:de
ofvannämnda sedlars lifgifvande.
Efter voteringens slut, befunnos rösterna hafva utfallit,
som föijer:
Ja — 26.
Nej — 25.
Föredrogs ånyo och bifölls BancoUtsk:s den 29 sistl.
Aug. på bordel lagda mein. N:o 66, i anleda, af gjord liemi3
H. 19
Dtu 5 September f. m.
ställan i afseende på tiden för discontvinstens öfverfly Ilning
tili bankens disposition under innevar. år.
Tili pröfning företogs LagUtsk:s den 22 sisth Aug, oell
den 2 dennes på bordel lagda betänk. N:o 106, i anleda,
af väckt fråga om upphörande af frälsemäns rättighet alt i
vissa inål dömmas af tiof räll såsom första domstol.
Ur Cederschjöld, Robert Theophron: För min
del kan jag icke finna, alt någon fördel skulle vinnas genom
bifall till LagUtsk;* förslag, emedan hofrällens göromål
korinne att obetydligen minskas, derigenom att frälsemans
eoncurser öfverflyttade* på underdomstolarna, enär de flesta
af dessa mål ulan tvifvel blefvo underkastade pröfning af
hofrätten i andra instansen; deremot skulle häradsrättens
redan ganska dryga göromål blifva betydligen ökade; roen
äfven en annan omständighet gör att jag måste yrka afslag
å betänk. LagUtsk. bar nemi. icke observerat, att enl. 9
inom. uti 2 §:n af 8 cap. Ratleg b:n, skall hofrätt domina
öfver sådana brott, der frälseman förverkar äran, och dä
Utsk. icke tillstyrkt att concurs-domstolen äfven finge domina
i detta fall, så skulle 2:ne domstolar komma att handläsaa
och domina i concursmålet, nemi. hofrätten öfver ees
no
_ '
sionantens crlminella ansvar, och limh rdomslolen uti sjelfva
concurslvisten; delta kan icke vara förenligt med laga rättegångsordning,
och detta enda skäl anser jag vara tillräckligt
för att begära afslag å betänkandet.
Frih. Leijonhufvud, Abrah.: Jag lager mig fri
heten
erinra derom, att när frågan sista gången förevar, utvecklade
jag fullständigt de skiil, på grund hvaraf jag anhöll
om afslag å betänkandet. Jag hör icke upprepa desamma,
utan förnyar blott mitt påstående i samma syftning
som Hr Cederschjöld yttrat sig.
Frih. Tersmeden, Willi. Fredr.: Den af Hr Ce
derschjöld
gjorda anmärkn:n synes mig böra föranleda till
återremiss och icke till afslag. Jag skulle önska att R. o.
Åd. afstod från alla så beskaffade rättigheter, som för dem
iiro uteslutande. Ju mera R. o. Ad. närmar sig i alla f rliållanden
till resten af Svenska folkel, desto lyckligare blir
det både för R. o. Ad. och för Sverige. Jag är icke jurist
och kan således icke bedomina i hvad mån det af Hr Cederschjöld
anmärkta sammanhanget bör äga rum emellan
i fråga var. lagstadgande och ett annat; men jag anser likväl
amnärkntn vara af sådan beskaffenhet, all LagUtsk. bör lemnäs
tillfälle alt deröfver yttra sig, och anhåller på sådan
arund om återremiss af betänkandet.
O
Hr Stuart, Carl Gust.: Jag instämmer i den prin
cip,
sorn den siste värde talaren yttrat, och anser att R. o.
Ad " hör, när omständigheterna sådant medgifva, begagna
De ii 5 September f. m.
>47
hvarje tillfälle att afsäga sig sina återstående företrädesrättigheter,
hvilkas egentliga vigt och värde för Ståndet torde
vara svårt att inse, helst de i allmänhet synas medföra
större olägenheter än förmåner. Hvad nu ifrågavar företrädesrätt
helrälFar, så lärer det icke kunna nekas, att det
för fordringsägare måste vara besvärligt att vid särskilda från
deras bostad långt aflägsna domstolar bevaka sina fordringar
i adelsmäns concurser. Jag kan icke, såsom Frih. Leijonhufvud
i sista plenum yttrat, antaga att adelsmän i ali-;
mänhet äga mera intrasslade affärer än andra medborgare,
och att de förres fordringsägare äro mera kringspridda i landel
än de sednares. Jag måste föreställa mig, alt det förhåller
sig med adelsmän alldeles som med andra cessionanter,
äfven i det afseende att de hafva sina flesta fordringsägare
i den trakt der de bo; och för dessa måste det onekligen
vara en förmån att slippa bevaka sina fordringar inför
vederbör, hofrätter. Hvar och en, som varit vittne till
hvilka stora svårigheter och föi luster det medför, då en
bruksidkare eiln- någon annan medlem af frälseståndet med
en mera utvidgad rörelse gör cession, och då flere hundratals
personer i hans grannskap, hvilka hos honom äga fordringar,
skola inskicka sina bevakningshandlingar til! en aflägsen
hofrätt, måste medgifva, att för sådana fordringsägare
skall uppkomma en väsendtlig förminskning i deras besvär
och äfventyr, derest Utskts förslag bifalles. I öfrigt
får jag nämna, att jag finner en motsägelse uti Hr Cederschjölds
yttrande, då lian påslår att, genom ifrågavar. concursmåls
öfverflyIlning från hofrätterna till häradsrätterna,
förstnämnda domstolars göromål skulle obetydligen minskas,
men häradsrätternes deremot erhålla en ansenlig tillökning.
Jag förutser visserligen att större concursmål, de niå röra
frälse eller ofrälse män, äfven framdeles komma att fullföljas
till hofrätterna; men det är gifvet, att ett dylikt måls första
behandling och utredande måste vara vida mera besvärligt
och tidsödande, än pröfningen af de öfver denna behandling
anförda klagomål. Jag anser det också vara af
synnerlig vigt att befria hofrätten™ från skyldigheten att
vara första domstol i en mängd concurs- och arfs-mål, särdeles
i en tid, då, genom lagnjansrätternas indragning, en icke
obetydlig tillökning i hofrätternas göromål kommer att föranledas.
Jag finner mig således böra hufvudsakligen tillstyrka
bifall tili Utsk:s förslag; men då jag, lika med Hr Cederschjöld,
anser en ofullsländighet förefinnas deruti, att
Ulsk. icke vidrört framtida förhållandet med stadgandet
rörtde adliga eessionanters forum i de fall, då de i sammanhang
med concursen böra dömmas till personligt ansvar, så
vill jag icke bestrida åter remiss af detta betänkande.
Hr Cederschjöld, Robert Theophron: Lika
nied de tvänne sista talarne är jag ganska beredvillig all af
-
14®
D e 11 5 September t. m.
slå från R. o Ad:s förmenta företrädesrättighet i detta afseende;
men jag kan icke för mig göra futtligt, det rättigheten
att blifva dömd af hofrätten är en företrädesrättighet
för cessionanten ; ty i min tanke är största fördelen deraf
på fordringsägarnes sida, och då desse lika väl kunna vara
ofrälse som frälse personer, så gifves i detta fall icke
heller något företräde å ena eller andra sidan; men väl
äga fordringsägarne, hvilka alla kunna vara ofrälse-personer,
såsom jag redan nämnt, företräde eller större fördelar än
cessionanten, sorn är frälseman; ty det måste alltid vara en
fördel för dem alt slippa en instans; och bland alla instanser
är häradsrätten den besvärligaste, emedan fordringsägaren,
sorn vid häradsrätten icke har någon person att vända
sig till för atl få sina bevakningshandlingar inlemnade, dervid
måste antingen iakttaga personlig inställelse, eller ock
till häradsrätten afsända särskildt ombud, då deremot vid
hofrätterna icke saknas personer, åt hvilka bevakninghandlingarnas
inlemnande med full trygghet kan anförtros. Hr
Stuart har icke kunnat förstå, huruledes häradsrättens göromål
skulle kunna blifva betydligen ökade, då hofrättens endast
i obetydlig man minskades genom ifrågavar. concursmåls
öfverflyttniog från hofrätt lill häradsrätt; men då den
varde talaren sjelf medgifvit, att de besvärligaste utaf dessa
mål skulle bl ilva i hofrätten fullföljda, så blefve ju egentliga
följden af denna förändring i afseende på doinstolarnes
befattning dermed, alt hofrätten, som i andra hand lomme
atl befalla sig med målet, vunne en obetydlig lindring i
sitt besvär, då deremot häradsrätten, som förut icke haft
ringaste befattning med dessa concurstvister, finge vidkännas
en högst betydlig tillökning i sina göromål; och något hvar
torde veta att häradsrätterne äro de domstolar, hvilka dermed
äfo mest öfverhopnde. Det är på denna grund och
icke för att bibehålla en förment företrädesrätt, som jag bestrider
bifall till den föreslagna förändringen; men jag vill
icke motsätta mig återremiss, ehuru resultatet deraf endast
kan blifva, alt samma domstol, som dömmer om företrädet
fordringsägarne emellan, skall döinma om cessionantens ansvar,
hvarom utlåt, uti alla concurser skall meddelas, och
i hvilket hänseende äfven allmän åklagare bör tillslädesvara,
för att, efter förekommande omständigheter, påstående derom
framställa.
Frih. Boye, Ludv.: Om denna fråga får behandlas
såsom jag tror att hvarje fråga bör behandlas, nemi. i enlighet
med sin natur, så vet jag icke hvarför man tillen ståndsfråga skall
förvandla denna, som blott är en speciel lagfråga. Af Svenska
folket angår denna lagförändring icke andra än dem som göra
concurs, och dem som hafva något att bevaka i concursen. För
båda anser jag en stor fördel ligga deruti, atl förhållandet
förblifver sådant det är. Hr Cederschjölds anmärkn. är gan
-
Den 5 September f. m.
>49
ska riklig. Det vore en fullkomligt juridisk anomali, 0111 den
civila frågan skulle behandlas på ett och brotlmålsfrågan
på ett annat stalie. Vill man löVändra förhållandet, så aidel
följaktligen icke en concession man begär; man begär
2:ne, icke blott att R. o. Ad. skall afstå en rättighet, hvars
fördel jag icke kan begripa, och derför gerna skulle efterskänka,
utan äfven att Ståndet skall eftergifva rättigheten
att för brott, som röra beder och ära, dömmas af hofrätt.
Må man handla ärligt, och må man ej, under pretext att
fråga är om blott en rättighet, escamotera eu annan. Jag
anhåller 0111 afslag å betänkandet.
Frih. Cederström, Jacob: För min del har j-ig ingenting
emot att afsäga mig del proerogalivet alt dömmas
af hofrätten i första instansen, så väl i concurser, som i andra
mål; men denna förändring bör ske i sammanhang med
allmänna lagens nya lagförslag, ty jag finner ej klokt att laga
dessa mål från hofrätterna, såsom första domstol, innan
häradsrätterna blifva permanenta. Erfarenheten har sagt oss,
alt man i hofrätten kunnat få vänta ända till 10 år på en
concursdom. och då skulle man, med häradsrätternas närvar,
organisation, der kunna få vänta ännu längre, ja flera decennier,
på domars meddelande, då förhör och af andra
omständigheter föranledda uppskof lemna tillfälle ali draga
längre på tiden, då domstol icke är permanent. Jag anser
derför frågan böra betraktas i sammanhang med lagförslaget
i sin helhet, och då kommer jag att tillstyrka att R. o.
Ad. måtte komma att stå under samma forum med hvarje
annan Svensk man i hvad fråga som helst; men i det skick
saken nu befinner sig, tillstyrker jag alslag derå, emedan
återremiss icke leder till ändamålet.
Frih. Cederström, Thure: Jag är till största delen
förekommen af den sisla värda talaren, och får derför endast
förklara, alt jag begär afslag å betänk., icke ur den
synpunkt att jag önskar bibehålla den företrädesrättighet R.
o. Ad. äger att i åtskilliga mål dömmas utaf hofrätten i
första instansen, men emedan jag, under det vi hafva att
förvänta antagandet af ett nytt lagverk, anser alla sådana
partiella lagförändringar, hvilka icke äro oundgängligen af
behofvet påkallade, icke böra bilällas. Jag får härvid tillägga,
alt det är icke nog att förändra 8 cap. Rätteg.-h:u
till öfverensstämmelse med detta lagförslag, emedan det gifves
flera med denna fråga sammanhang ägande stadganden
i concurslagen, hvilka icke blifvit af LagUtsk. vidrörda;
och detta är ett ytterligare skäl för mig att begära afslag ä
betänkandet.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Jag har föga deltagit
uti debatterna ang-.de JjagUtskts hetänk:n vid denna riksdag,
emedan det egentligen blott finnes ett enda stående skäl på
den motsatta sidan, hvilket är omöjligt att vederlägga, —
i5o Den 5 September f. m.
tift nemi. alt finga mi icke ii r alt antaga nya lagföi singel.
Detta skal användes både i lid och otid, för alt förhindra
lagförändringar. Jag (einnar derhän livad värde det kan
hafva i afseende på sådana lagförändringar, sorn icke gro
beroende af de förändrade principerna för det nya lagsystemet.
Medgifver man fördelen af förändringen, oell alt
densamma icke stur i omedelbart sammanhang med nya lagsystemet;
så kan jag icke finna annat, an att man bör bifalla
en sådan förändring. Hvad della betänk, angår, så
tror jag att bifall dertill skall medföra väsendtlig» fördelar.
Det är visserligen icke af Utsk. utredt; men Utsk. har likväl
upptagit så mycket af motionen i ämnet, att deiaf tydligen
följer, all det verkligen icke är en så obetydlig olägenhet,
icke mindre för gäldenäien än för ci editorerna, att
hafva hofrätten till loi sta domstol i coneursmil. Man har
vid eli föreglde tillfälle yttrat, alt adelsmäns concurser vore
af vidlyftigare beskaffenhet än ofrälse personers. Jag har
mycken anleda, att betvifla detta påstående, särdeles då jag
icke kan sänta i fråga, att t. ex. köpmäns concurser, som
omfatta utländska fordringsägare, äro af mångfalidigl mera
invecklad beskaffenhet än de fleste adelsmäns concurser. För
öfrigt instämmer jag med Hr Stuart deruti, att om det ölen
ringa vinst för hofrätten alt blifva af med dessa mål, så
måtte det vara en ringa tillökning i häradsrättens göromål
att erhålla desamma. Man bar likväl Sagt, att utaf dessa
måls öfverflyttning till häradsrätten skulle följa behof af
tjenstledighet för ordin.-domare från öfriga Ijenstegöromåleu
för ail behandla desamma. Detta är visserligen möjligt; men
jag hemställer lill en hvar, som läser Statstidningen, och
deraf ser hvilka ordin.-domare, sorn begagna tjenstledighet,
om icke denna tjenstledighet kunde användas för att utarbeta
dessa concursmål, så alt de under liden åtminstone gjorde
något gagn för sin lön. Hr Cederschjöld gjoi de en anmärk
ri., sorn jag anser hindra betänkts antagande. Den anmärk
n: n är ganska riktig, och det fö i undrar mig att den
kunnat förbises af Utsk., som likväl är mera ursägladt derför,
än motionären, hvilken bort tänka derpå, att det icke
står tillsammans med lag att häradsrätten skulle dömma i
sjelfva eoucurstvislen, utan att pröfva i hvad mån gäldenären
gjort sig för vårdslöst eller bedrägligt förhållande lill
ansvar skyldig. Ehuru jag bifaller principen, nödgas jag således
vid ett sådant förhållande anhålla om återremiss af betänkandet.
Hr Ribbing, Arvid: Uti sisla plenum, då frågan
förevar, hade jag tillfälle att yttra mig derom, och jag har
sedermera blifvit ännu mera fast uti den öfvertygelse, som
jag då t i 11 kännaga I, nemi. alt LagUlsk. icke förljenar att på
detta betänk, få utslag. Utsk. säger i början af sitt raisonnenient;
”Då emedlertid de väckta motionerna ej afse alla
Den 5 September f. m.
■ 31
så beskaffade mål, samt fråga således nu endast kan blifva
nm eli partiel t upphnfvande af nämnda privilegier—— Således
nr det på detta skål, sorn Utsk. icke upptagit saken i
sin bellie). 1 sista plenum förklarade jag, lika med motionären
sjelf, att R. o. A(l:s rättighet i allmänhet att lyda under
hofrätten boule upphörn. Jag skall inlemna en skriftlig
motion i den frågan, på det Ulsk. må komma i tillfälle
alt göra allt det gagn, sorn Utsk. önskar, och hvaremot de
ledamöter, som yl trot sig, icke haft alt anmärka. Frih.
Cederström har sagt, alt exempel icke saknas derpå, att man
i hofrätt fått vania ända till io är på conciirsdomar. Deraf
kail man bedomina fördelen utaf alt få de.sa mål handlagda
vid imderdomslolarna; ty om å ena sidan det är obestridlig!,
på sätt i sisla plenum ådagalades, alt de vidlyftigaste
och mest invecklade concnrsmål blifvit handlagda vid
härads- och rådstuf vuräf ler; så torde, ä andra sidan, intet
enda exempel kunna anföras derpå, att man vid häradsrätt
på dom i concurs fått vänta io, mycket mindre 20 år, såsom
Frih. Cederström befarat händelsen skola blifva, derest
Ulsk:s förslag antoges. Orsaken hvarför elt sådant dröjsmål
icke kan uppslå, ligger deruti, att concurslagen bestämmer
viss tid, inom hvilken des.a mål vid häradsrätten skola- afgöras.
Ehvad det är fördel eller ej att i sådana mål dömmas
af häradsrätten i lörsta rummet, bör likväl förhållandet
vara lika för alla. Jag önskar derföre bifall, icke blott till
hvad Utsk. föreslagit, ulan äfven i vidsträcktare mån, på
sätt jag skall utveckla, då jag lill prot. skriftligen aflemnar
den motion, hvilken jag i sammanhang härmed redan har
muntligen väckt.
Hr Dalman: Då jag sista gången hade ordet, glömde
jag att genmäla den anmärkntn af Hr Cederschjöld, alt parter
liehöfde sjelfve inställa sig vid häradsrätt för att bevaka
sina fordringar i concurser. Detta är icke föreskrifvet i
concurslagen, och det händer också icke sällan, att fordringsägare
på förhand vid någon domstol aflägga borgenärseden
och derefter till häradsrätten insända edsbeviset jemte öfriga
bevakniiigshandlingarna, för alt pröfvas i sammanhang med
öfriga frågorna i concnrstvisten.
Hr Cederschjöld, Robert Theophron: Jag vill
endast fästa den siste värde talarens uppmärksamhet derpå,
att jag ingalunda påstått det vara ett åliggande för parter
alt personligen inställa sig vid häradsrätten för alt bevaka
sina fordringar, ulan all jag blott sade, att vid häradsrätten
saknas personer, åt hvilka fordringsägare kunna (anförtro bevakningshandlingarnas
inlemnande, och alt följaktligen borgenären
finner sig nödsakad att sjelf eller genom fullmäktig
begifva sig lill häradsrätten, särdeles om fordringen är prioriterad
eller af ett större belopp, och tillgångarna i condii
smassan icke arn alltför obetydliga, då lian deremot al
-
Den 5 September f. m.
drig i hofrätten saknar tillgång på sådant ombud som han
önskar.
[Jr Dalman: Jag hemställer till den sista talaren, om
det kan vara förenadt med mera kostnad och besvär att
skicka ett ombud till häradsrätten än till hofrätten. Sådant
måste väl i de flesta fall bero derpå, örn den stad, uti hvilken
hofrätten befinner sig, är belägen närmare fordringsägarens
bostad än tingsstället uti det härad, till hvilket cessionanten
kunde lyda.
Hr Printzensköld, Carl: Jag måste bekänna, att
jag hörer till deras antal, som icke kunna fatta nyttan af
den ifrågaställa lagförändringen, och får dessutom anmärka,
alt densamma rörer icke blott R. o. Ad., utan äfven andra
personer inom samhället, hvilka, i följd af särskilda K. författningar,
hafva hofrätten till privilegieradt forum. Så t.
ex. äga ledamöterne i Svenska Academien samma prasrogaliv
som R. o. Ad. i detta, fall; och så länge intet förslag är
framlagdl, hvarigenom lagförändringen skulle sträcka sig till
andra personer, för hvilka hofrätten utgör privilegieradt forum,
finner jag så mycket mindre skäl att bifalla densamma,
sorn det är högst problematiskt, huruvida den skulle
medföra någon nytta hvarken för fordringsägare eller cessionanter;
hvilket en hvar, som haft med concurser att skaffa,
desto hellre skall intyga, som man i allmänhet icke kan
undgå att finna det bättre alt blott hafva två än att äga
tre instanser, oberäknadt alt man vid hofrätten lättare än
vid häradsrätten finner personer, åt hvilka man kan anförtro
sin talans bevakande. På grund af dessa och öfriga af
andra talare anförda skäl, förenar jag mig uti anhållan om
afslag å betänkandet.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla JjagUtskts betänk. N:o io6.
Ropades nej.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. ansåg
de vid LagUtsk:s betänk. A:o 106 gjorda anmärkntr föranleda
dess återremitterande.
Ropades starka ja, blandade med nej.
Då Hr Frih. o. Landtm, förklarade, det lian trott
sig finna att ja öfverröstat nej, begärde
Frih. Boye votering.
Upplästes till justering och godkändes följande voter:sproposilion:
Den
som anser de vid LagUtsk:s betänk. N:o 106 gjorda
anmärkn:r föranleda dess återremitterande, voterar
ia;
den
D c n 5 S e p t c m b t r f. ra. i53
elen det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, alslår R. o. Ad. ofvannämnda betänk. N:o 106.
[Ir Ribbing, Arvid: Jag får hemställa till Frih. Boye,
örn det kan vara skäl att vägra ålerremiss, då jag väckt en
motion, som äfven omfattar livad man med återremissen
åsyftat.
Frih. Boye: Jag sammanblandar icke frågor, som ej
hafva med hvarandra att skaffa. Ang:de Hr Ribbings motion
skall jag icke underlåta alt yttra mig, då densamma
förekommer; men nu har jag begärt votering, till utrönande
huruvida det betänk., som utgjort föremål för öfverluggningen,
skall afslås eller återremitteras; och jag qvarstår
vid denna anhållan.
Hr Ribbing: Då jag hvarken vill eller kan förhindra
Frih. Boye att få sin goda vilja fram, så bör jag likväl nämna,
att det icke är jag, som sammanblandat frågorna, emedan
de sammanblanda sig sjelfva.
Efter voteringens slut, befunnos rösterna hafva utfallit,
som följer:
Ja — 11.
Nej — 3q.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 3 e. 111.
lil fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Lördagen den 5 September i84o.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 5 prot.utdr. för denna dag f. m.
Frih. Boye, Ludv.: Nästa nummer på listan är af mycken
vigt. Det angår lagm.rätternas afskaffande. Af denna anleda.,
och då samlingen här synes vara så ganska ringa, får jag
vördsamt hemställa till Hr Frih. o. Landtm., om ej föredragningen
af detta nummer kunde uppskjutas till nästa plenum.
Frih. Cederström, Thure: För rnin del skulle jag
visserligen ej vilja motsätta mig Frih. Boyes begäran, att
föredragningen af detta betänk, måtte uppskjutas; men jag
får blott lemna R. o. Ad. den upplysningen, att detta be
i3
H. 20
154
Den 5 September e. m.
tänk. i dag på förmiddagen af de 3 öfriga Stånden blifvit
bifallet.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde lill Frih. Boye, huruvida
han icke skulle finna lämpligt, atl med framställning
af den propos., han begärt, kunde fördröjas lills de
protocoll, som skulle justeras, blifvit upplästa, måhända att
R. o. Ad. då talrikare vore församladt.
Justerades pleni-prottn för den ao sisth Aug. samt den
22 sisth Aug. f. m.
Hr Uggla, Gö rån Gustaf, uppläste följande:
Hindrad att tillslädesvara i del nattens plenum på detta
Hus, då qvinnans medborgerliga emancipation i arfsförhållanden
af Husets stora majoritet förvägrades, tillhör mig följaktligen
ej någon del hvarken i äran af det fattade beslutet,
om någon sådan kan deraf skördas, eller i de ropandes röster
i öknen af den deremot stridande opinionens upplysta,
men af styrkans makt öfvermannade åsigter, af denna makt,
eller, om jag så får kalla den, denna radikala conservatism,
som i frågor af denna art, i frågor nemi. om af tidens rättvisa
kraf påkallade reformer, synes, i följd af en, förmedelst
antalet af sina bekännare, kraftig och öfverlägsen opinion,
hafva gjort sig gällande såsom dagens lösen på detta Hus.
Mig tillhör nu end ist, att med den rät I grundlagen mig hunnar,
och under åberopande af de i LagUtsk:s betänk. N:o 99
i ämnet anförda skäl och yttrade åsigter, reservera mig emot
ett beslut, hvarigenom delta Stånd för sin del sökt qvarhålla,
eller till en aflägsen framtid ajournera denna adla halft
af menniskoslägte! i den mistning af naturlig rätt, som i vår
lagstiftning ännu qvarstår, såsom en lemning efter den råa
tid, då qvinnan, beröfvad både menskliga och borgerliga
rättigheter, räknades bland de ursprungliga trälarnes antal.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att Frih. Boye föreslagit,
det föredragningen af LngUtskrs utlåt. N:o 110. angrde
upphörande af kämnersrätter, lagmansrätter, m. m. måtte
uppskjutas till nästa pleni början.
Frih. Cederström, Anders: Jag nödgas bestrida detta,
emedan jag anser det vara grundlagsvidrigt. För öfrigt
har jag mig bekant, att detta betänk, blifvit af de 3:ne öfriga
Stånden bifallet.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. ansåg
det föreslagna uppskofvet med föredragningen af LagUtsk:s
utlåt. N:o 1 10 böra äga rum.
Ropades nej.
Till pröfning företogs LagUtsk:s den 22 sisth Aug. och
den 2 Sept. på bordet lagda utlåt. J\:o 110, i anledn. af
Den 5 September e. m.
155
g jorda anmärkn:r vid Utsk:s betänk. N:o 56, öfver väckta
motioner om upphörande af kämnersrätter, lagmansrätter
och riddaresyne-rätler, samt ändring eller upphäfvande af
åtskilliga lagens runi ronde rättegångsordningen.
Frih. Boye, Ludv.: f öfverensstämmelse med den opinion
jag hall äran framställa, då detta ärende förut förevarit,
får jag erinra R. o. Ad. derom, att i civil-lagförslaget,
hvarutur detta förslag är lånadt, står detsamma lili
sammanhang, såväl med permanenta häradsrätter, som med
förändring af imfrätternas loealer och antal Då skulle det
hafva någon reson med sig; nu deremot, så lösryckt som det
är, fruktar jag att dess antagande blott skulle föranleda
större olägenheter. Jag har förut haft äran nämna, att,
enl. Just.Statsministerns officiella berättelse till K. M., har
det hittills alltid handl, alt af de från häradsrätterna till
lagm.rätterna vädjade mål hafva från 75 ända till 80 proc.
fallit undan, utan att vidare från lagm.rätterna fullföljas.
Om man 1111 tager bort lagm.rätterna, så skall deraf otvifvelaktig!
följa, att hofrätterna blefse öfverhopade med göromål,
och följden deraf skulle blifva, att förstärkning af
hofrätterna, om ej fördubbling af deras antal, måste vidtagas.
Ännu en annan olägenhet förekommer. Förra gången,
då detta betänk förevar, hade LagUtsk. varit betänkt på
att förena tillstyrkandet i denna fråga med ett annat förslag,
nemi. att parten alltid skulle fullgöra häradsrättens
beslut, innan målet fick fullföljas till hofrätt. Denna del af
LagUtsk:s förra betänk, är bär utesluten. Jag drager ej i
betänkande alt förklara, alt i min öfvertygelse blifva olägenheterna
deral större, än man 1111 föreställer sig. Jag begär
propos. till afslag å betänkandet.]
Hr Stråle, Nils Wilh.: Den första frågan om lagm.-  rälterues afskaffande väcktes på detta rum för något mer än
20 år sedan af en ledamot, som sedermera sjelf blef lagman;
men hans förslag grundade sig derpå, att hofrätterna derjemte
skulle sönderdelas, d. v. s. att hofrätter skulle inrättas
på åtskilliga stallen i landet. Dessa båda lörslag voro
ovillkorligt förenade, så att lagm.rätterne skulle afskaffas och
hofrätterne delas i flera. Deremot väcktes många betänkligheter,
och det var isynnerhet en betänklighet, som ansågs
vara af vigt, nemi. den att hofrätterne nu vore en plantskola,
hvarest unga jurister kunde hemta erfarenhet, i anseende
dertill att en större mängd jurister der på ett ställe
vore församlade. Detta var ett skäl, som då anfördes emot
förslaget; men annorlunda, än i sammanhang med en sådan
fördelning af hofi ätterna, hade jag ej trott, att förslaget
kunde komma i öfvervägande. Om 1111 lagm.rätterna skulle
upphöra, utan en sådan fördelning af hofrätterna, så skulle
dessa ovillkorligen blifva öfverhopade med 4 ® ^ gan8ei’
liera mål, än de nu hafva; och för allmogen isynnerhet
i56
Den 5 September e. m.
stall det blifva mycket mera betungande att fullfölja sina
mål i hofrätten, än i lagm.rätten, i anseende dertill, att de
då ofta nödgas dyrt betala en advocat, som kan föra deras
talan, och detta kostar dem mycket mera än en rättegång
vid lagm.rätten, der de hafva bekanta, som kunna bevaka
deras sak. De måste derföre, om lagm.rätterna afskaffas, antingen
nedlägga sin talan, eller äfventyra en mycket större
kostnad, än de behöfva göra nu, då saken kan fullföljas
till lagm.rätten. Det är på denna grund som jag tror att
lagm.rätternas upphörande ej bör ifrågakomma, annorlunda
än i sammanhang med frågan om en förändrad organisation
af hofrätterna, och hemställer derföre, att ett förslag, sorn
jag tror skulle rycka sönder vår närvar, lagskipning, måtte
förfalla.
Frih. Cederström, Thure: I enlighet med hvad jag
yttrade, då denna fråga första gången förevar, måste jag på
det högsta tillstyrka bifall till detta betänkande. Jag anser
mig dock först böra till besvarande upptaga de anmärkn:r,
som af Frih. Boye blifvit gjorda emot betänkandet. Frih:n
har nemi. sagt, att lagm.rätternas afskaffande stöde i oskiljaktigt
sammanhang med häradsrätternas organisation såsom
permanenta domstolar. Jag deremot får förklara, alt jag ej
kan finna att något sammanhang emellan dessa frågor äger
rum. Hvad beträffar Frihlns yttrande, att denna förändring
skulle göra hofrätternas förökning nödvändig, emedan målen
eljest skulle alltför mycket till balance hopas inom hofrätterna,
så är det visserligen sannt, att om lagm rätterna
borttagas, Lomme målens antal i hofrätterna att ökas; men
detta hindrar ej lagm.rätternas bortskaffande, enär K. M. i
sådant fall äger rättighet att föröka divisionerna i hofrätten
till det antal Högstdensamme i nåder finner vara behöfligt.
Hvad hofrätternas organisation vidkommer, så är det ingen
fråga, som beror af Konung och Ständer gemensamt, utan
helt enkelt en administrativ åtgärd, som Konungen kan, när
honom för godt synes, i verket sätta. Detta är icke något
påhitt af mig, utan finnes uttryckt uti motiverna till 6 cap.
Itätleg.- b:n i nya civil-lagförslaget. I öfrigt torde det vara
hvar och en bekant, hvilken svår omgång för parter uppkommer
genom lagin rätternas bibehållande. Det händer
nemi. att den, som fått sitt mål afdömdt vid sommar-tinget
hos häradsrätten, icke, af orsak att lagm tinget infaller inom
3:ne veckor efter häradstinget, enl. lag är berättigad att
få sitt mål under pröfning vid det årets lagm.ting, utan måste
vänta till påföljande året, då icke sällan inträffar, att
lagm.rätten, för vittnens hörande eller af andra skäl, uppskjuter
målet, hvaraf ett tuflrigt diöjsinål uppkommer, och
då målet ändtligen, efter a:ne års hvila i lagm.rätten, inkommer
till hofrätten, blir det der ej sällan återförvist, hvarefter
samma omgång börjas ånyo.
D e h å September e. m.
För öfrigt, om det äfven skulle medföra någon förökning
uli arbetet i hofratterna, alt flera mål dit inkomma;
så bör det likväl tagas uti betraktande, att målen i stället
blifva mindre vidlyftiga, derigenom att de blott genomvandrat
en instans, i stället för två, såsom tillförene.
Ett ytterligare skäl för lagm.rätternas upplösande är det,
att vad af den vid häradsrätten tappande parten ofta erlägges
till lagm.ratt endast för att vinna lid. —• Slutligen får
jag erinra derom, att lagra.rätternas upphörande är en sak,
sora nationen högligen önskar; eftersom den blifvit vid 3:ne
riksdagar af R. St. för deras del beslutad, samt af R. Stts
Just.ombudsman vid innevar. riksmöte i dess aflälna embetsberättelse
föreslagen, såsom en sak af högsta behofvet påkallad.
På sådan grund och på de många välgrundade skäl,
hvilka i denna sak förut blifvit anförda, tillstyrker jag bifall
till betänkandet. Jag vet visserligen, alt det nu betyder föga,
om betänk, af H. R. o. Ad. bi fa 11 es eller afslås, emedan
detsamma är af 3 Stånd bifallet; men för min del finner jag
det R. o. Ad., genom bifall till detta betänk., bör visa nationen,
att bl. Ståndet icke motsätter sig sådana reformer,
som äro nyttiga och snart sagdt af hvarje individ uli samhället
efterlängtade.
Frill. Leijonhufvud, Abrah.: Frågan om lagm.-
rätternas upphäfvande är så gammal, att föga behöfver tilläggas
i afseende på utredande af de olika begreppen derom.
Den som tror, alt de böra bibehållas, fortfar i sin mening
derom, likasom i ett annat förhållande den, som tror alt
lagskipning möjligen kunde hjelpa sig utan dessa domstolar,
förmodligen äfven bibehölle sin opinion derom. Jag har vid
detta tillfälle varit för lagm.rätternas upphäfvande. Jag har
varit lagman, och vet således att dessa domstolar afgöra flera
mål, som ej vidare fullföljas; inen min öfvertygelse och
erfarenhet är, att alla vigtiga rättegångar, oberoende af
lagm rätterna, ovillkorligen gå till bofrätterna. Man vinner
således genom lagm rätternas bibehållande intet annat, än
att målen få en dubbel behandling, och alt den, som har
lust att trainera, får tillfälle dertill. Det är visserligen sannt,
att luifvudide'en för lagm.rätternas upphäfvande livilar på
en helt annan organisation af domstolarna, än den närvar.,
nemi. den att häradsrätterna skulle vara permanenta, och ali
hofratterna skulle utbrytas. Jag hoppas att de tider skola
komma, då det blir ett behof att göra häradsrätterna permanenta,
och i följd deraf att utbryta hofi ätterna. Jag
skulle tro, att, om man nu gör en liten brytning i det stora
hela, så har man derigenom lättat tillfället att framdeles
göra mera, och att åstadkomma det större resultatet. Vore
det fråga om den ökade kostnaden för några nya ledamöters
tillsättande i hofrälterna, så skulle jag ej anse detta
vara synnerligen vigtigt; men jag tror ej ens att detta skulle
■ 58
Den 5 September e. m.
behöfvas; ty åtminstone alla vigtigare mål gå äfven nu till
hofrätterna, sedan de blifvit fördubblade genom deras bandläggning
vid lagm.rätten. Jag tror sålunda, att del kan
vara nyttigt att R. St. tillkännagifva deras önskan, att lagm -  rätterna verkligen måtte upphöra, emedan de ej kunna vara
behöfliga, utom i ekonomiskt hänseende. Jag tillstyrker således
antagande af LagUtsk:s betänkande.
Ur Dalman, Wilh. Fredi-.: Den ifrågavar. förän
dringen
torde redan förut vara tillräckligen motiverad och
utredd under de discussioner, som så väl under 3:ne föregtde,
sorn under denna riksdag ägt rum. Den har också blifvit
vid 2Jne löreg:de riksdagar beslutad. Jag begärde således
ordet endast för att genom upplysning af Ridd SecretJn skaffa
R. o. Ad. viss underrättelse om huruvida Rne Stånd verkligen
bifallit betänkandet. Att Preste- och BondeStn dertill
lemnat sitt bifall, upplyser sjelfva betänk.; men huruvida
äfven BorgareSt. bifallit detsamma, är mig okändt.
Möjligen har Ridd.Secrelm derom falt någon underrättelse,
och jag anhåller i sådant fall, att upplysning derom måtte
meddelas Ståndet.
Underl. Ridd.Secret. lillkännagaf, att ingen underrättelse
ännu ankommit huru utlåt. JN:o 110 blifvit afgjordt
hos något af de öfriga RiksSt:n.
Hr Ribbing, Arvid: I den första delen af Frih.
Leijonhufvuds yttrande anhåller jag att få instämma, nemi.
deruti, att denna fråga är åtminstone för dem, som bevistat
föregtde riksdagar, så gammal, att allt hvad som derom kati
sägas är icke allenast här mångfalldiga gånger omsagdt,
utan man har äfven sett det i tryck anlördt, så att jag är
öfvertygad, alt hvar och en redan liar för sig afgjordt , om.
lian önskar lagm.rätternas bibehållande eller deras upphörande.
Jag vill derföre ej vidare förlänga discussionen, ulan
anhåller blott 0111 bifall till Utsk:s betänkande.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: Jag har begärt ordet
för att upptaga ett inkast emot betänk., som jag ej hört
vederläggas, nemi. det att hofrätterna skulle blifva lör mycket
öfverhopade af göromål, om ej lagm.rätterna bibehöllos,
emedan många af de vädjade målen hittills stannat der.
Detta skäl synes ej vara utan grund, när man jemlör nummertalen
på de mål, som kommit till lagm.rätterna och de
som gå derifrån till hofrätterna; men jag får till besvarande
af detta inkast blott äran påminna, att det är osäkert,
om alla de mål skulle komma till hofrätterna, som nu gått
till lagm.rätterna; ty del kan ju alltför väl hända, att mången
uti ett mål, som han i alla fall anser förloradt, vädjar
till lagm.rätten, blott för att vinna ett eller annat års uppskof,
och det är alltför möjligt, att dessa mål ej skulle kommit
till hofrätten, — så att conclusionen ej är riktig. I an
-
De n 5 September c. ra.
ledn. af del jag nu anfört, får jag derföre tillstyrka bifall
till betänk., intill dess jag får böra gill t ign re skäl anföras
deremot.
Hr Stråle: Det är längesedan jag förrättade lagm.-
ting, men af i5o domar, sorn utfärdades, var del ej öfver
25, emot hvilka vad erlades och fullföljdes. Nu kan man
val säga, a!t mången' vädjar från härads- till lagm.rätt blott
för att uppehålla målens afgörande; men icke blir förhållandet
stort annorlunda, om man upphäfver lagm.rätterna
och man i stället från häradsrätt vädjar till hofrätt; ty om
man också antager, alt af de mål, som nu gå lill lagm.rätterna
J:del i sådant fall ej skulle komma till hofrätten, så
gå troligen f:delar deraf dit, och således vida flera mål,
än som nu komma lill hofrätt. Följden blir alt målen skola
föröka sig der och ligga oafgjorda i hofrätterna ungefär
lika lång tid, som de eljest skulle hafva legat i lagm.rätterna
och hofrätterna tillsammans. Således tror jag ej, att
man genom lagm.rätternas upphäfvande skulle undvika den
olägenheten, att parter vädja för att uppehålla målet; men
deremot anser jag otvifvelaktig!, att då mången gång parlerne
sjelfve vid häradsrätterna ej förstå att utreda sin sak,
eller åberopa de vittnen, som de hafva att tillgå, så äga de
tillfälle att vid lagtn.rätten få dessa vittnen afbörda, och behöfva
ej anlita advocaler. Oin de åter skulle vädja till hofrätt,
så mäste de der hafva en advocat, och när vittnen
skola af koras, så nödgas de antingen resa till den stad, der
hofrätten är förlagd, eller begära tillstånd att höra vittnen
vid underrätt, hvilket alltid medför tidsutdrägt, omgång och
kostnad. Med ett ord, uti de mindre betydliga bland de
mål, der häradsrätten nu dömmer, och deruti parterne tro
sig äga anledn. att söka ändring, hafva de tillfälle att uti
lagm.rätten, utan några betydliga omkostnader, få målet ännu
en gång pröfvadt, och att framdraga nya skäl och vittnen.
Vore hofrätterna flera och fördelade i landet, då
vore det ett annat förhållande, och då ägde parterne tillfälle
att der utföra sin talan ofta nog på samma sätt, soia
nu vid lagm.rätterna. Jag skulle derföre önskat, att denna
fråga ej förekommit annorlunda, än i sammanhang med den
om hofrätternas fördelning, på del att parterne ej skola
blifva lidande. Jag för min del vill visserligen ej motsätta
mig hvad man kan behaga att besluta i ämnét; men jag
vill dock reservera till prot. min tanke, att den reform, sora
man nu sätter i fråga, sålunda utförd, troligen kommer att
åtföljas af mycket missnöje i landet, när följderna få utveckla
sig.
Gr. Frölich, David: Det är väl 25 år, sedan jag
fungerade såsom tillförordnad lagman och naturligtvis ännu
längre tid sedan jag fungerade såsom t. f. assessor och domare
i häradsrätt. Sedermera har jag äfven, dels såsom
i6o
Den 5 September e. m.
part, dels såsom uppmärksam betraktare, haft tillfälle att
observera luiru inål behandlas vid våra domstolar. Min erfarenhet
i det ena och andra fallet är att lagm rätterna kunna
tryggt borttagas Till bevis derpå, att tillvaron af denna
instans kan groft missbrukas och vara orsak till nästan
oändliga dröjsmål, må jag nämna, att jag känner en fråga,
som, eller att åtskilliga gånger hafva blifvit handlagd af häradsrätt,
befanns vara af den natur, att den fordrade besigtning
på stället. Denna besigtning kunde ej försiggå samma
år, utan lagmannen utsatte densamma till följande år.
Sedan besigtningen ägt rum, vädjades till hofrätten, sorn
fann alt en ny undersökning borde äga runi och således fick
lagm.rätten anställa ny besigtning. Lagm.rätten sammanträdde
likväl då så sent, att besigtningen ej kunde verkställas
samma år; och 0111 jag ininnes rätt, så var samma
fråga annu för 6 eller 7 år sedan oafgjord eller nyss afgjord
inom lagm.rätten och inkommen till hofrätten. Sådant vore
dock omöjligt om lagm.rätterna afskalfades. Jag tillstyrker
i alio, att betänk, mätte bifallas.
Hr Stuart, Carl Gustaf: Näst rättvisa och oväld
vid lagskipningen, måste skyndsamhet vara den omständighet,
som bör förnämligast afses; hvadan och då det ej med
skyndsamheten är öfverensstämmande, att en instans finnes,
hvars egentliga verkan för de rättsökande synes vara uppehåll
af lättegångarnes afgörande, så kan jag ej annat än på
det lifligasle tillstyrka bifall till lagm.rätternas upphörande.
Man har här såsom det förnämsta skälet mot dessa domstolars
indragning anfört, alt hofrätternas göromål skulle derigenom
ökas. Denna förcspeglade möjlighet vill jag ej bestrida,
utan till en del äfven medgifva; men den kan åtminstone
icke på mig verka derhän, att jag, för att bereda
en minskning i de göromål, som rätteligen tillhöra hofrätterna,
anser mig böra med min röst bidraga till bibehållandet
af en särskild instans emellan dem och de egentliga
under-domstolarna. Jag tror också, för min del, att det
vore ganska nyttigt, 0111 hofrälterna vore fördelade inom
flera provinser; men då fråga derom icke nu är väckt, och
då man ej heller nu kan bestämdt afgöra sältet för verkställigheten
af en sådan fördelning; så torde uppskjutandet
deraf ej böra hindra antagandet af LagUlskts nu ifrågavar.
förslag; helst, derest erfarenheten skulle ytterligare ådagalägga
angelägenheten af en ofördröjlig organisation af flera
hofrätter, förslaget härtill vid nästkommande riksdag synes
kunna underställas R. St:s bepröfvande och de nya domstolarne
genast derefter inrättas. Jag kan för öfrigt ingalunda
befara, att något missnöje, på sätt en värd talare här yttrat,
skulle i landet uppkomma af lagm.rätternas afskaffande, enär
man i allmänhet hört dessa domstolar högt öfverklagas af
alla
Den 5 September c. m.
1G1
nila dem, som hafva rättegångar. Jag får således förena
(nig med de talare, som yrkat propos. till bifall å LagUtskls
betänkande.
Frih. Cederström: Jag anser mig endast böra erinra
derom, att laginansrätterna kunna synas vara så mycket
piera otjenliga, som man bör taga i betraktande, ali endast
ett ringa antal mål komma lill lagm.rätterna; det är nemi.
endast de civila tvistemålen, som gå till lagm.rätt. Alla
svårare mål, såsom brottmål och concurssaker, gå ej till lagtn.*-  rätt, ulan direele från häradsrätt till hofrätt. Mig förefaller
besynnerligt, alt ett civilt mål skall behöfva genomgå 4
instanser, då de andra, som äro vigtigare, ej behöfva genomvandra
flera än 3:ne. Om det tvistas om 200 r:dr, så behöfves
det 4 instanser, inen om en menniska skall dömmas
alt mista lif, ära och gods, så behöfves det blott 3:ne. Jag
får vidare, i anledn. af en värd talares, Hr Stråles nyss afgifna
yttrande, tillägga, att det är vida svårare att hålla
ombud i lagm.rätterna, än i hofrätterna; emedan inom
liofrätterna alltid finnes en mängd yngre tjenstemän, af hvilka
parterne, ulan särdeles slör kostnad, kunna erhålla biträde;
då man deremot vid lagm.rätterna merendels mäste
betala ombud, som göra en särskild resa dit, och som ofta
endast söka alt förlänga rättegången. Vidare kan man ej
hoppas alt i lagmansratterna fä sina mål bättre pröfvade än
i häradsrätterna! ty i begge dessa domstolar är det blott en
lagfaren man, som dömmer; men häradshöfdingen har framför
lagmannen den förmånen, att lians jurisdietion är mindre,
så att han'kan bättre känna personer och sakförhållanden.
Jag vidblifver således min mening och yrkar propos.
på bifall till det ifråga var. betänkandet.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, 0111 R. o. Ad. behagade
bifalla LagUlskts utlåtm N:o 110 med N:o 56.
Ropades starka ja, blandade med nej.
Hr Frih. o. Landtm, förklarade, det han trott sig
finna att ja öfverröslal nej.
Frih. Boye: Qvarstående i den orubbliga öfvertygelse
att denna förändring är skadlig och skall väcka mycket missnöje,
när dess följder blifva kända och visa sig, fullgör jag
min skyldighet, då jag begär votering.
Upplästes till justering och godkändes följande voter:sproposition
:
Den som bifaller LagUtskts utlåt. N:o 1 to, voterar
)U
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, afslår R. o. Ad. ofvannämnda utlåt. N.*0 1 10.
i3 H. 21
Den 5 September e. m.
Efter voteringens skit, befunnos rösterna kafva utfallit,
som följer:
Ja — 33.
Nej — 19.
Föredrogs ånyo Lag- samt Allm. Besvärs- och EkonUlsklus
den 22 sisth Äng. och den 2 dennes på hordet Ingda
utlåt.'N:o 1, i anledn. af väckta förslag till ändringar,
tillägg och förklaringar af de om skiften i Riket gällande
författningar.
Hr Munck af Rosenschöld, Nils Rudolph: Då
detta betänk, innehåller flera punkter, så anhåller jag alt få
vela, om detsamma skall föredragas i sin helhet eller punktvis.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att då delta mål första
gången vore till pröfning hos R. o. Ad., Ståndet torde finna
lämpligast att, på sätt vanligen med sådana betänkta ägt
rum, låta det bero på hvarje ledamot, om han vill yttra sig
öfver någon viss punkt i betänk., eller öfver målet i sin
helhet.
Hr Munck af Rosenschöld uppläste följande:
Det är i afseende på en af mig vackt motion: att vid
de skiften, som härefter verkställas, borde för hvarje by uttagas
en allmän bygata, hvarest de, som sjelfve ingen jord
äga, hade rättighet att mot afgift till Kronan eller byen
uppföra s. k. kronogatuhus, hvilken Ulsktn behandlat under
9 cap. 1 §:n skiftesstadgan, som jag nu begärt ordet.
I afseende på en af mig väckt motion 01» allmän bygatas
uttagande vid blifvande skiften yttra de H. XJtsktn, alt
''tanken att af backstugor tillskapa byar, synes Utskrn temmeligen
egen” etc. Jag vill medgifva Utsktns påstående, att
tanken alt skapa byar af backstuga!' är egen, men icke min,
utan TJtskms egen. Jag har föreslagit, att bygata skulle uttagas,
för att lemna dem plats, hvilkas förmögenhet var
mindre än att de kunde köpa så stor hemmansdel, att de
derpå kunde vara besutlne, men dock tillräcklig för dem, att
då de mot billig jordskyld kunde erhålla säker grund,
både derpå uppbygga ett anständigt hus och sig med tillhjelp
af sin arbetsförtjenst rundeligen försörja, ja mycket
bättre än då de, såsom nu är fallet, då ingen säker grund
kan erhållas, utan genom köp, för sitt lilla capital köpa några
tunnland med åsatt hemmantal, hvarpå de ejärobesuttne,
och hvilka de efter några års förlopp mäste lemna, försatta
i yttersta fattigdom. Det finnes väl ännu ett sätt hvarigenom
de kunna skaffa sig säker besittning, eller genom
jordafsöndring på viss tid; men utom att det, åtminstone uti
den ort jag känner, är nästan omöjligt att på så sätt erhålla
besittningsrätt af jord, och då någon ingår på alt lemna dylik,
han alltid tager öfver skäl betaldt, så åtginge arbetarens
lilla capital till största delen för besittningsrätten till den
Den 5 September e. ra.
IÖS
jord, hvarpå han ville uppföra sitt hus. Ifan hade litet att
uppföra detta för och alldeles icke något öfverskott, sorn
sälte honom i stånd att föra en beriiknad hushållning. Utsktn
låra ej hafva gjort sig fullkomligt reda för hvad med kronogatuhus
förstås, då de förvexlat dem med backstugor. Om
jag rätt lyckats uppfatta betydelsen af detta sednare ord —
alt jag misstager mig kan vara möjligt, ty så benämnda hus
finnas icke uti den landsbygd jag egentligen känner — lära
dessa s. k. backstugor vara 1:0 byggda på enskild mans grund,
2:0 vara ett slags usla kojor till hälften nedgrufda uti jorden
och öfvertäckta ined torf, sådana jag minnes mig der
och hvar hafva sett uti några delar af Småland, och, om jag
ej misstager mig, i Westergöthland med flera delar af öfra
Sverige, icke olika de boningar Eskimoen har på Grönland
eller sådan man kan föreställa sig Kettils local, då han tre
år i förtid tog boning i högen. 1 öfrigt torde backstuga
och backstuguh jon vara en stående typ, då man vill beteckna
den yttersta grad af menskligt, åtminstone Svenskt armod
och dess hemvist. Hvad åter jag menat med kronogatuhus
vill jag söka göra för Utsktn klart, ifall Utsktn, såsom
det synes, ej tagit kännedom om hvad dermed förstås
i allmänhet. Jag vill på förhand erinra, att jag här uteslutande
anför förhållandet sådant det varit och är i södra
Skåne, hvilket jag med mesta tillförlitlighet känner. Före
enskiften, då byarna, såsom kändt är, voro sammanbyggda,
bildande stundom en, stundom flera gator, bestodo dessa ej
blott af k ron o lie mman utan jemväl af s. k. gronogatuhus,
hvilka ingalunda kunde i afseende på den dem tillhörande
jord betraktas såsom jordafsöndring från något visst hemman,
utan hvilkas ägare betalte jordskyld till Kronan på samma
sätt som hemmansägaren utgjorde sina räntor. Kronogatu
lin sens innehafvare voro således Kronans torpare,
kronohemmanens voro Kronans bönder. Med
ägandet af ett sådant kronogatuhus åtföljde rättighet, åtminstone
obetingad! lof att få hafva visst antal kreatur å byens
allmänning eller s. k. fälad. Den tiden voro fattigdom
och nöd bland den arbetande, hemmanslösa folkclassen på
landet ej oftare kända, än under de inträffande missvextåren,
då de lika tungt drabbade hemmansägaren, hvilken till och
med, till följe af den låga ståndpunkt hvarpå åkerbruket då
stod, och de till följe deraf jorden i jemförelse med nu flerdubbelt
mera tryckande onera, oftare befann sig i sämre
ställning än ägaren af ett kronogatuhus, Den ofvannämnda
kronogatubusen åtföljande rättighet till bete har försvunnit
af sig sjelf med begreppet af den gemensamma äganderätt,
hvarpå den grundade sig, med begreppet att hvarje by var
ett litel samhälle, ett litet patriarkat för sig— den kan icke
rner återkomma. Restitution af dessa sednare anser jag både
nyttig och möjlig, och bidragande till den arbetande dassens
välstånd. Ty den förmån ägare af dylikt Inis förlorat,
D c u 5 S c p t c m b c r e, m.
sedan allmänningen blifvit delad, ersattes flerdubbelt genom
det till följe af ett utvidgadt och förbättrad t åkerbruk större
tillfälle, som lemnäs honom lill arbetsförtjenst, oell det
billigare pris, hvarför lian kan erhålla den hufvudsakligaste
delen af sin föda, nemi den till brödet nödiga spanmålen.
Vid enskiftet försummade de fleste att bevaka sin rutt såsom
ägare af kronogatuhus; tomten, hvarpå deras hus stod, blef
tilldelad enskild man, och efter husägarens död, eller vid inträffande
åboförändring, blef huset nedrifvet antingen och i
de flesta fall af ägaren eller dess arfvingar sjelfva, då de ej
vågade trotsa jordägaren, stundom på grund af Landsh.embetets
utslag genom laga handräckning. Alla kronogatuhus
förlorade likväl ej sin egenskap af sådana, utan deras ägare
bevakade vid enskiftet sin rätt och fingo ej blott bibehålla
tomt och hageplats utan till dessa hus blef äfven särskild
väg uttagen, der så behöfdes; de förblefvo af krononatur
samt blefvo numererade, och den förut erlagda jordskylden
anslagen såsom augmentsränta till vissa rusthåll. Uti den
by, jag mest känner, finnas tvänne sådana kronogatuhus,
hvilkas tomt med hageplats uppgår till omkring tvänne kappland
eller något derutöfver; till det ena finnes dessutom
en uttagen viig, utgörande en jordrymd, mångdubbelt större
än den, sorn tillhör sjelfva huset. Den augmentsränta de
utgöra, är, om jag ej misstager mig, omkring 2 r:dr b:co;
det kan jag dock ej med visshet uppgifva; men hvad jag
bestämdt vet, är, att det ena af dessa kronogatuhus i83tj
såldes för femhundra r:dr r:gds eller hvad man der i orten
källar tretusen daler; dock ingick uti köpet ett tunnland på
viss tid afsöndrad jord belägen på ett annat ställe af byen,
men exemplet måtte dock kunna göra för H. Utskms ledamöter
klart, att ett sådant kronogatuhus ej mätte hafva varit
synonymt med backstuga. Måhända jag misstagit mig,
då jag ansett nyttigt, om tillfälle vid blifvande enskiften lemnades
lill uppbyggande af dylika kronogatuhus, antingen de
då skulle, såsom förhållandet var före enskiftet, betala jordskyld
lill Kronan, eller till byen; men jag kan doek ej förmås
att tro det, förr än jag blir öfverbevisad derom, hvilket
jag ingalunda anser mig vara af den lilla satir eller maktspråk,
hvarmed de H. Utsktn skjutit ifrån sig min motion.
De skäl, hvarför jag ansett nyttigt, att en sådan bygata
vid blifvande enskiften ulloges och restitution af rättigheten
att bygga s. k. kronogatuhus, bereddes, äro följande: 1:0
skulle den, såsom jag förmodar, allmänt och således äfven af
Utsktn skadlig ansedda, snart sagdt till oändlighet drifna,
hemmansklyfningen till stor del förekommas. Ty orsaken
hvarför den arbetande classen begagnar denna utväg för att
blifva sjelfständig, är, att den ej, såsom förr, kan å bygata
uppföra sitt hus med säker besittningsrätt, utan måste i annat
fall bygga på enskild mans grund, hvilket dels ej
lemnar säker besittningsrätt, dels af flera orsaker, såsom jord
-
V
Den 5 September c. m.
i65
ägarens skntteansvarighet för en dylik å hans grund bosatt
person, med flera andra, och i allmänhet af den numera rådande
oviljan för att hafva torpare på sina ägor, allt mer
och mer förvägras dem och ur snai t sagdt omöjligt. 2:0
Skulle orättvisan af våra lagar om s. k. laga försvar i någon
mån minskas; ty den som ägde hus på egen grund
eller förmådde förskaffa sig ett sådant, mätte val hvarken
kunna vägras att blifva skattskrif ven uti en församling, ej
heller behöfva anlita ogena och för följderna af ett dvlikt
påtagande fruktande medmeuniskor om försvar, utan kunna
försvara sig sjelf. 3:o Skulle fattigdomen och den
öfverhandtagande försvarslösheten derigenom till stor del
föret om mas; ty utom det att det ligger i sakens natur,
att den arbetare, som har en egen säker bostad, är
mera omtänksam för framtiden, än den, som måste Hytta
från en ort till en annan, eller, såsom man säger, flyta som
vatten kring stenar, hvilken i allmänhet har lill valspråk,
"bättre alt lefva såsom herre en dag än såsom tiggare i all
sin tid,’’ så lär erfarenheten bevisa, att de fleste, hvilka stundom
äfven sjelfve oftast med hustru och barn fallit fattigförsörjningen
till last, varit antingen sådana, som förstört
sin förmögenhet på en så liten hemmansdel, att de ej varit
besuttna, eller sådana, som varit husägare, men blott å enskild
mans grund blifvit vid åboförändring, eller sedan de
vid tilltagande ålder ej mera kunde utgöra alla de tjenstbarheter
husbonden fordrade, uppsagde att bortflytta huset, hvilket
kunde tjent dem och flera generationer lill bostad, ned1'ifvit
det och, då de ej kunnat få ny plats för detsamma,
byggnadsvirke till underpris försålt, och dess ägare, efter
att hafva bolt några år här och der inhyses, slutligen mäst
inflytta i fattighuset och anlita allmänna barmherligheten.
Sådant är isynnerhet förhållandet med de å mindre frälseegendomar
intagne torpare, som merendels, så länge de hafva
full arbetskraft, bibehållas eller flytta från en egendom
till en annan och slutligen falla med hustru och barn socknarna
lill last. 4:o Genom tillfälle lill uppbyggande af dylika
kionogatuhus, skulle den förmånen vinnas, alt arbetaren,
ehuru skattskrifven uti en by eller socken, alltid fri
och oberoende kunde söka arbete der bästa tillfälle dertill
fanns; nu, då han är bosatt och skattskrifven under enskild
man, måste han merendels slå honom till tjenst med arbete
när som helst och för ganska ringa dagspenning, och är hindrad
att längre bort söka sig stadigt arbete, hvarpå han
bunde förtjena mera; hvilket allt undergräfver och förhindrar
hans välstånd, då han ofta måste vara ulan arbete; ty,
såsom kändt är, fordrar åkerbruket ibland, såsom om hösten,
en mångdubblad arbetsstyrka, vid andra tider åter, såsom
om vintren, isynnerhet sedan tröskverk blifvit inrättade,
högst obetydlig. 5:o Skulle hvar och en efter behofvet kunna
hafva tillgång på arbetare utan alt på något sätt behof
-
Den 5 September e. ta.
va ansvara för deras utkomst; desse skulle vara så mycket
angelägnare att bereda sig denna, då de ej vid obestånd
kunde hoppas alt med hustru och barn blifva försörjda af
husbonden. Jag anser derför, att om det förhållande kunde
uppstå, som jag med min motion åsyftat, eller tillfälle
till uppbyggande af s. k. kronogaluhus ånyo beredas, skulle
det vaia af väsendtlig nytta; det skulle medföra flera förmåner
både för arbetaren och för den, som vore i behof
af hans arbete och dagsverken. Slutligen vill jag öfverlemna
till H. Utsktns behjertande och eftersinnande, om mitt förslag
vore så förkastligt, ifall ett förhållande skulle inträffa,
som synes närma sig allt mer och mer, det nemi., att de
större godsägarne, i stället för att, såsom hittills varit fallet,
drifva sina egendomar medelst hofveribönder, skulle följa
ett redan af flera gifvet exempel och antaga det Engelska
och Tyska mera vinstgifvande brukningssättet att affarmera
egendomarna, och till följe deraf utsäga och fördrifva bönderna.
Den enskildes ovilja och obenägenhet för att intaga
husmän på sin grund är känd; jag tror det vara väl, om
man kunde lemna dem af dessa frälsebönder, hvilka ej hade
tillfälle att köpa hemman, men capital stort nog, att, om de
finge någon tomt, kunna bygga sig ett hus och med arbete
försörja sig med hustru och barn, tillfälle härtill, innan de,
genom flyttning från ett ställe till ett annat, förstört det lilla
de linde, och slutligen, när, deras kraftfulla tid vore förbi
och de ej genom arbete kunde förtjena, föllo socknarnas fattiginrältningar
till last. Utsktn anse måhända ingen åtgärd
för detta förutsatta fall behöflig, förrän det inträffat uti
verkligheten; men då måhända hafva de tillfällen försvunnit,
som ännu till en del kunna stå till buds. Måhända tror
man sig kunna vara lugn, då man vet att det alltid återstår
att kunna gifva den husville en plats på correctionshusen;
men måhända en gång, om denna utväg ej tillstänges af
mensklighetskänslan. skall den, denna förutan, tillstängas af
sig sjelf, sedan man förgäfves uppoffrat millioner, byggt städer
af fängelser, och de ändock icke mer lemna något rum.
Det har ej undfallit mig, att det lilla svar Utsktn lemnat
på min motion, var bygdt på en stor statsekonomisk
grundsats, som här i landet allt mer och mer söker göra
sig gällande och måhända redan blifvit en stereotypiserad,
en stående statsmannavishet, ett axiom, som ingen Svensk
statsekonom anser behöfva bevisas, — den grundsats nemi.,
att för ett lands välstånd behöfves blott att så mycket som
möjligt söka hindra folkökningen. Ideen att hålla band öfver
nationernas produetivitet är icke ny, den har tiden för
sig; den kändes redan och söktes realiseras, ehuru i annan
afsigt af det gamla Egypten, i afseende på de af detsamma
upptagna Israelitiska främlingarna, ehuru utan framgång;
och detta är en liieroglyf, hvaraf jag spår att äfven vi skola
misslyckas uti denna Egyptiska, jag vet ej om jag med me
-
t) t n S S c p t e di Ii s r e. m
s!a skill kan kalla den djupa eller mörka vishet. Jag alock
så djerf, att jag ej vill antaga ofvannämnda sats, kortare
uttryckt med "minskad folkstock är landets styrka,’’ obevisad;
jag tror tvertom motsatsen. Jag tror det probleme
statsekonomien har alt lösa, är, att ej lemna ett lands arbetskraft
uti overksamhet. Ingalunda har den uppfyllt sin
bestämmelse genom alt minska denna arbetskraft lill hvad
nian kan finna afpassadt efter det för hand varande arbetstillfället.
Ingen torde neka den sats, "alt ju mera industri
"ett land äger, ju större bör dess välstånd vara," såvida denna
industri nemi. icke är en Penelope, som arbetar på en
Laertis likduk, utan lemnar sina producler i händerna på en
vinstgifvande handel, alltid färdiga alt emottaga dem. Om
industrien mest befordras, derigenom att jag söker nedsätta
och minska arbetskraften, ifall industrien är ringa, rälta oell
afpassa den förra efter den ståndpunkt denna sednare för
tillfället innehar, eller om industrien mest befordras, då jag
söker öka denna, allt efter som arbetsstyrkan tillväxer, tilltager
och ökar sig, — när man gjort delta för sig klart, så
torde den satsen, att en välberäknad statsekonomi ej bör
söka minska folkstocken, emedan den brister i utkomst och
arbetstillfälle, utan alt den bör söka lemna mera arbetstillfälle,
emedan arbetarnes antal ökat sig, ej längre behöfva
anses såsom det, hvilket skulle bevisas. Men orsaken, hvarför
man valt en annan viig, är, emedan denna går uppför,
den andra går utför, och vår Svenska statsekonomi är gammal,
trångbröstad och mätt af lefvande. Den har varit det
i sekler, stillaståendet är dess lifsfunclioner, — kommer den
i gång, slutar den med ett fall, sorn antingen blir dess död
eller Statens. Man torde invända: Sverige kan ej föda eller
lemna arbete åt mer än ett gifvet antal menniskor, och det
är till detta behöriga lagom man bör inskränka folkstocken,
och vid hvilket man bör söka bibehålla den. Hade man
tänkt så i England och Frankrike, så hade måhända ingen
af dessa länder haft tio millioner menniskor, då de nu hafva
öfver trettio. Jag undrar i öfrigt, huru man skulle gä till
väga för att bringa delta statsekonomiska Schiboleth, något
hvarpå man endast får tro, uti verkställighet. Revolutioner,
krig och guillotine!- tillhöra lika så litet statsekonomen, statshushållaren,
som amputation och åderlåtning läkaren; begagnar
den förre dessa förstnämnda medel, har lian inträdt
på statshvälfvarens område, liksom om läkaren begagnar de
sednare, denne på chirurgens. Genom alt förhindra äktenskapen
inom de fattigare classerna ? Härvid torde man dock
erinra sig, att det medför ett ökadt antal oäkta barn, hvilket
man i comite-belänk. ang:de fattigvården ansåg såsom
till en stor del bidragande till fattigdomen inom de lägre
classerna. Delta comile'-betänk. dref dock starkt den åsigten,
att man borde förhindra äktenskapen bland de arbetande
classerna, men torde dervid ej välbetänkt hafva eftersinnat
j63 Pen 5 September e. m.
’’lerlium re vera lion datur,” alt ettdera måste väljas af des-:
sa tvänne; ty det hade icke föreslagit, alt det allmänna lill
fromma förvandla våra arbetare till Österlandningarnes homines
neutrius generis. Skulle man dock hafva lyckats att
inskränka folkstocken för en tid till sitt tillbörliga lagom,
så kunde det måhända inträffa, alt det ej vore så lätt att bibehålla
den dervid; och huru då öka den, att ej brist uppstod
på arbetare? Man torde besinna, alt en arbetare behofver
ljugu år för att uppväxa, han är icke dagens son.
Örn det vore möjligt att hålla hand öfver folkstockens minskande,
torde det dock förekomma en hvar något svårare
att efter behof afpassa dess okände och befordra dess pioductivitet.
Måhända uti den statsekonomi, för hvilken non
sens och bon sens är synonymt, ligger möjligheten att reda
denna fråga. Kunde vi förflytta oss till Jasons och Cadtni
tider, då man blott beböfde tillreda jorden och så vissa saker
t. ex. ormländer, för alt skörda en hel åker med
menniskor, så skulle jag medgifva både nyttan och riktigheten
af ofvannämnda sats, att afpassa arbetsclassrns productivitet
efter behofvet; men, ty värr, lärer sjelfva tron på
Cadmo-Jasoniska sältet alt odla menniskor vara svårt att inympa
på närvar, tid, ehuru jag vill medgifva, att detta slags
industri skulle åtminstone i Sverige kunna blifva af verklig
stalstkonomisk nylla.
För alt återgå till motionen om kronogatulius oell bygata,
så funno Utsktn isynnerhet betänkligt, att jag föreslagit
bygatas uttagande vid blifvande enskiftet), eller såsom de
uttryckte sig, alt ett sådant förslag skulle inympas uti sk i f—
tessladgan, hvars ändamål, etil. Utsktns mening, vore alt
spränga de täta massorna af hopträngda bostäder uti byarna.
Kan bygatas uttagande tillvägabiingas vid andra tillfällen
än vid enskiften, har jag intet deremot; före desamma
torde det dock ej vara behöfligt och efteråt omöjligt.
Hvad skiftesstadgans, eller rättare den s. k. enskiftningens
ändamål eller syfte angår, så torde det ej fullkomligt förhålla
sig dermed såsom Utsktn svnas vilja tro, elier att det
ej skulle vara annat än det obetydliga, att spränga de täta
massorna af hopträngda bostäder uti byarna; det vore en
skam äfven för Sveriges statsekonomer att derpå använda
millioner. Jag har alltid trott, att ’’ändamålet med enskifte
skulle ej vara något annat, än det stora, hvilket namnet gifven
vid handen, att hvarje jordägare fick all sin jord på ett
ställe och uti ett skifte, för att derigenom göra möjligt, att
all till åkerbruk tjenlig jord kunde begagnas och ej beböfde
ligga nere, emedan aflägsenhelen gjorde brukandet omöjligt.
Jag bar således ansett ett förbättradt åkerbruk med utvidgad
produclion vara ändamålet med både skiftesverket och
skiftesstadgan, och alt sprängandet af de täta massorna af uti
byarna hopträngda bostäder endast varit en nödvändig följd
der
-
D c 11 5 September c. ra.
i«9
deraf. Hade ägodelningen med lika nytta för åkerbrukets
tillvext och landets uppodling kunnat verkställas, utan att
bostäderna bade behöft flyttas, kan jag icke finna mer ondt
deruti att en landlby är sammanbyggd, än alt de slags byar,
som kallas släder, äro det. Skulle jag verkligen hafva misstagit
mig, och hufvudändamålet med Rikets enskiftande endast
varit, att tillintetgöra Svenska bondens af vana och
ålder inrotade förkäilek för det slags sociala eller sällskapslif,
som ägde rum då byarna lågo hopbyggda, undrar jag
ej öfver, att man till en början fann sig lika missbelåten
med det af Gustaf Adolph påbudna enskiftandet i Sverige,
som med det af Napoleon företagna enskiftandet af Europa.
Skulle dock mitt förslag om allmän bygatas uttagande vid
enskifte vara så stridande mot skiftesverkets och skiftesstadgans
anda och ändamål, som Utsktn låtit mig förstå, har
jag ingenting emot, att det ändras på så sätt, att tillfälle
vid blifvande enskiflen lemnäs för tillkomsten af kronotorp
eller hus, på så sätt, att från bys ägovälde uttages der och
hvar en tomt med åtföljande hageplats. Orsaken hvarföre
jag föreslog, att tillfälle borde beredas till uppbyggande af
dylika hus å bygata, var följande: 1:0 behöfdes då till dessa
hus ingen väg uttagas; 2:0 lågo de icke inuti andras planer
oell tillskyndade dessas ägare olägenhet genom ofred och
dylikt; 3:o voro innehafvarena af dessa hus mera tryggade
för tjufvar, då dessa hus lago i byhem än enstaka här och
der ute i markerna; 4:0 hade de närmare tillfälle till arbete,
då den fordna platsen, der sammanbyggd by legat, merendels
blir medelpunkten uti den utflyttade; 5:o äfven om
förhållandet skulle vara, att en sådan bygata icke blifvit
uttagen, der byn förut legat, medförde det dock en fördel
för den, sorn behöfde dessa arbetare, att kunna träffa dem
alla på ett ställe.
På det ingen med Utsktn skulle hafva skäl att befara
byar af backstugor, ser jag intet hinder hvarför man ej kunde
fastställa viss storlek och byggnadssätt för blifvande
kronogatuhus, liksom allm. lagen bestämt ett sådant för
kronohemman. Den, som ej hade förmåga att uppbygga ett
dylikt hus, borde ej heller erhålla någon tomt; detta vore
på samma gång ett medel att förekomma, det ej alltför fattige
byggde hjonelag i hopp att få uppresa ett hus huru
dåligt som helst på bys allm plats och alt förekomma de
af Utsk:n befarade backslugu-byarna. Sådana kronogatuhus
kommo till stor del att ägas af i smärre hemman lödde
och derifrån utlöste bönder, hvilka hade mindre capital,
än att de kunde köpa en hemmansdel, hvarpå de kunde
vara besuttne, och derföre blifvit handtverkare eller dagakarlar,
men nu merendels, för att vara oberoende, köpa några
tunnland med åsatt hemmantal och, oaktadt flit uti sitt
handtverk och arbete, blifva ruinerade derigenom, att deras
lilla åkerbruk, som de endast kunna drifva med andras bi13
H. 22
170
Den 5 September e. m.
träde, skötes illa och med förlust, och de onera, som åligga
jorden, öfverstiga det lilla öfverskott deras rörelse eller arbete
lemnar. Att uttagandet af den af mig föreslagna bygata
endast och synneriigast är af behofvet påkalladt uti de
bördiga provinserna med relativ öfverbefolkning, hvarför
utrymme, sedan de enskilde jordägarne allt mer och mer
börjat inse olägenheten och fattat ovilja för torpare-systernet,
saknas, och hvarest jorden har något värde, faller af
sig sjelf. Det är således mindre beli elfl ig t i Norrland eller
Lappland och annorstädes, hvarest stora landsträckor ligga
öde, och tillfälle är lemnadt hvar och en att anlägga nybyggen,
än i södra delen af Skåne, hvarest exempel finnes på
att jord kostat tvåhundra r:dr tunnlandet.
Jag har nu försökt, så godt jag förmått och tiden medgifvit,
att göra klart livad jag ansett med uttagande af bygata;
jag har nemi., med afseende på hemmansklyfningens
skadlighet och den svårighet, som åtminstone uti den ort
jag känner, allt mer och mer yppats för den hemmanslösa
arbetsclassen att få bosätta sig på enskild mans grund, och
den snart sagdt omensklighet, hvarmed man fördrifver de
redan bosatta, utan afseende på att de derigenom bringas
till tiggarestafven, velat derigenom förskaffa den arbetare,
som sjelf ingen jord äger, tillfälle att äga ett hus utan att
äga det på enskild mans grund, då han är i allo beroende
af godtycket, och hans bus kan med skäl liknas vid det,
som byggdes på sanden; jag har velat att Staten skulle lemna
den omtänksamme arbetaren tillfälle att förvärfva sig ett
hem annorstädes än det enda Staten nu lemnar på correctionshusen;
jag har icke velat skapa byar af backstugor;
jag har velat förekomma, att våra omenskliga, våra orättvisa
och oförnuftiga ekonomiska lagar om laga försvar
etc. skola skapa legioner af försvarslösa.
Att denna framställning är ofullkomlig, vet ingen bättre
än jag sjelf, väl kännande min ringa erfarenhet och min
ovana vid att framställa mina tankar, men att den tanke
eller idee, som ligger till grund för framställningen, ej är
mer egen, än att Utskm, om de vilja taga saken med det
allvar, som jag förmodar de anse mest passande för R. St:s
Ulsk., skulle kunna tillegna sig så mycket deraf, alt de kunde
finna, att den herrliga utsigten af backslugubyar ingalunda
föresväfvat min fantasi, — det tror jag mig berättigad
alt påstå. Utsk:n, jag vill tro det, befarade, att genom
det åt arbetsclassen lemnade tillfället att blifva sina egna,
skulle fattigdomen tilltaga. Enl. min erfarenhet äro folk af
arbetsclassen ej mera blottställda för att vid tilllagande ålder
falla fattigförsörjningen till last, än då de varit i andras
bröd, ända tills de blifvit oförmögne att arbeta; ty såsom
tjenare förslösa de merendels på dryckenskap sina löner.
Den gifte och arbetande husägaren deremot är i allmänhet
ordentlig och sparsam, och vid hans oförmåga att försörja
Den 5 September e. m.
sig sjelf, som, då ej olycksfall inträffar, ej vidtager förrän
hans barn hunnit mogen ålder, understödes och underhålles
han merendels af dessa. Den farhåga man kan hysa, att
fattigdom och blist på arbetsförtjenst skulle oftare inträffa,
om tillfälle till en början yppades till bättre utkomst för
den arbetande classen, som derigenom skulle mera ökas, vill
jag så till vida anse grundad, att vid tillfälle af svåra missvexter
kunde måhända denna dass blifva i behof af att
Staten lemnade den arbetsförtjenst. Men då den arbetande
classen ej med rättvisa kan förhindras att ingå äktenskap,
vet jag ej hvarföre man ej snarare skulle vilja yppa tillfälle
för densamma till välstånd, än såsom hittills öfverlemna den
åt sitt öde; och om äfven det fall, att Staten vid utomordentliga
tillfällen, såsom vid infallande missvexter, kunde behöfva
träda emellan, skulle inträffa, synes mig bättre, att
Staten på allmänna arbetsföretag använder de flera hundratusen
riksdaler, hvilka 11 u årligen åtgå för underhållandet af
de flera än tretusen (för närvar, omkring 3280) män och
sjuhundra (700) qvinnor, hvilka endast äro fångar af brist
på s. k. laga försvar — jag ryser vid att uttala detta ord,
foster af vanvett och omensklighet, alstradt uti en ond demons
hjerna, utgånget för att förderfva menskligheten —
och de många brottslingar dessutom, hvilka aldrig burit delta
namn, om ej nöden och brist på arbete tvungit dem att söka
brottslingens bostad, för att skydda sig mot hungerns
död. Hvad jag yttrat örn laga försvar vare sagdt om det,
såsom det nu förstås och tillämpas. — Carl IX utgaf första
lagen mot försvarslösa — men för att försvara Liffland, sedan
han lidit nederlaget vid Kerekholm; men vi hafva ett
svårare Kerekholm, som botar oss, nemi. följderna af en oriinlig
och kränkande lagstiftning. Vi hafva öfver tre regementen
försvarslösa på fästningarna, måhända ej bättre
använda till vårt försvar. Icke ansvarslöst borde lagar få
stiftas, som tillfoga Riket så stora förluster och nationen så
myckel ondt. Jag skulle önskat, att den, som skrifvit våra
sista författningar angtde laga försvar, hade för LagUtsk.
kunnat redovisa för de principer han följt.
Utom dessa ofvannämnda medel skulle äfven tillfälle till
arbetsförtjenst i missvextår och medel till allmännyttiga företag
kunna beredas, om den summa bevillning, hvilken,
efter anställd taxering inom länet, utgår utöfver den, som i
bevilln.förordn. blifvit detsamma pålagd, ej inginge till Statscont.
utan qvarblefve i länet, att vid påträngande behof
lemna dess innevånare tillfälle till arbetsförtjenst, hvilken
borde lemnäs genom vägars och broars förbättring och anläggning,
sjöars och kärrs försänkning m m., och ej utan i
nödfall vid arbetshus; ty då åtginge först ett stort capital
till uppbyggande och ordnande af detta hus, — sedan äfventyrade
man alltid förlust, då arbete alltid skulle vara föremål
för afsättning. Till fattigdomens och föisvarslöshelens
D e n 5 September o. iu.
ökande i Skåne har hufvudsakligen, enl. min förmening,
Irenne ting bidragit: svårigheten för arbetarne att få säkra
boningsplatser och nedrifvandet af deras en gång uppbyggda
hus; indragandet af det s. k. Konungens regemente i Landskrona,
hvilket upptog dem, som nu tillfalla fängelser och
correctionshus; brist på allmän arbetsförtjenst under missvextår.
I förra Konungars tid, t. ex. i Gustaf III:s, byggdes
Gråen m. m., tillhörande Landskrona fästningsverk, under
missvexterna på 1780-talet; torparen fick arbete der,
hemmansägaren dilkörde sten, för hvilken han erhöll bröd
tillbaka åt sig och familjen ur luonobagerierna. Landskrona
ombyggdes; denna stads och Malmö hammar iståndsattes
m. m. Helsingborgs hamnbyggnad är det enda allmänna
arbete, som, enl. hvad jag vet, på trettio år i Skåne
lemnat någon större arbetsförtjenst, ehuru ingen provins torde
i missvextår vara mera i behof deraf än just denna, som
ej har några binäringar jemte åkerbruket, och hvars vanliga
bördighet lemnar den mindre bemedlade arbetsclassen mera
tillfälle att öka sig, och gör att denna är rikast befolkad,
hvilket skulle befordra dess välstånd, om ej all industri,
genom brist på understöd och till följe af ändamålsvidriga
och förtryckande lagar, låg under. Att någon orsak till
Skånes mindre blomstrande tillstånd måste sökas uti det sätt,
hvarpå det styres, bevisar det, att dess innevånare kunna
finna uträkning vid att öfverflytta till det i allmänhet mindre
bördiga Seeland; jag känner pastorater, der under tio
år en tjugondedel af den stationära folknummern utflyttat.
Jag har nu, så godt jag förmått, sökt visa det orimliga deruti,
att man anser, att man bör försvåra utvägarna, förmörka
ulsiglerna för den arbetande classen lill utkomst, emedan
den är talrik, man befarar öfverbefolkning; nej! mine
herrar! emedan denna samhällsclass är talrik, böra vi
söka bereda den en lätt utkomst, böra vi söka underlätta
dess egna bemödanden dertill; vore den fåtalig, behöfdes ej
Statens medverkan, då kunde den med lätthet bereda sig
denna utkomst sjelf. Det är för arme'erna, om man vill draga
nytta af dem, man måste inrätta magaziner och commissarialer
och ej för marodören ; men utan förstnämnda omsorg,
utan magaziner och commissariater upplösa dessa sig
till hopar af marodörer Men liksom man ej slår fienden
med en marodör eller med hopar af sådana, så är det icke
med en arbetare eller med hopar af försvarslöse, utan med
mängden af arbetare, för hvilkas arbetsförtjenst och utkomst
så vidt som möjligt är sörjdt, som man slår den fiende, som
kallas brist på industri, fattigdom och landsnöd, och uppbringar
ett land till styrka och välstånd.
Då jag uti ett betänk, angtde hemmansklyfningen (Lagsamt
Allm. Besvärs- och Ekon.Utsk:ns betänk. N:o 3) afgifvet
af samma Ulsk., som behandlat ifrågavar. min motion,
och hvilket, om jag får sluta efter den tiden då det
-
Den 5 September e, m.
samma och det betänk., hvari min motion behandlats, ankommit
till Exped.Utsk., ungefär samtidigt med denna varit
föremål för de H. Utsktns pröfning, läser uti en reservation
af en af H. Utsktns ledamöter följande tänkvärda
sats: ”Jag har icke blundat för vådorna af en för långt
utsträckt klyfning af jorden, men jag anser dessa för ett
mindre ondt, än om möjligheten slänges för arbetaren att
förvärfva sjelfständighet genom ägandet af äfven en obetydligare
jordrymd;” så skulle det, då det var just hvad jag
åsyftat, ”att hemmansklyfningen skulle förekommas, men
möjligheten icke stängas för arbetaren att förvärfva sjelfständighet,
” förundra mig att Utsk:n, på sätt som skett, behandlat
min i delta ändamål väckta motion, om jag icke
längesedan lärt räkna bland mina landsmäns dygder, att hos
dem gäller mera personligt anseende än sakens vigt. Skulle
Ståndet i öfrigt återremittera någon del af betänk., skulle
jag äfven önska återreiniss af denna punkten. Skulle Ståndet
vägra detta, har jag uppfyllt mitt åliggande, som är
att säga min tanke, äfven om min förmåga ej skulle vara
att göra den gällande. Jag har varit iner än mångordig em
ett ämne, som torde intressera ingen, men jag har icke talat,
hvarken för att villfara den ena eller den andra; jag
har talat såsom representant. Nio månader äro snart under
delta riksmöte förflutna; jag tror denna tid hade varit till
ända, äfven ora vi talat mindre, så framt vi icke derjemte
handlat destomer. Jag vill icke dermed hafva klandrat någons
verksamhet, man kan hafva varit ytterst verksam, äflats
och arbetat mycket, och ändock hafva handlat så litet.
Hr Ribbing, Arvid: Jag har trott, att det betänk.,
som nu är under öfverläggning, angick skiflesverket och
författningarna derom. Jag liar ej kunnat höra den siste
värde talarens anförande, men hvad jag bestämdt hörde,
var åberopandet af en reservation af Frih. Leijonhufvud i
frågan om hemmansklyfning, eller ett betänk., som nu icke
är föredraget, och i anledn. deraf skulle jag tro, att anförandet
angick frågan om hemmansklyfning.
Hr Munck af Rosenschöld: Till svar på hvad den
siste värde talaren yttrat rör:de mitt anförande, får jag äran
upplysa, att jag väl åberopat Frih. Leijonhufvuds reservation,
men endast för alt bevisa oriklighelen af Ulsktns förfarande
vid behandlingen af min motion.
Hr Lagerstråle, Gustaf Rudolph: Hr Rosenschölds
förslag synes ej höra lill skiftesstadgan på minsta
sätt. Skiftesstadgan har lill föremål, såsom bekant är, icke
att tilldela någon ny rätt lill jord åt den, som icke äger
någon, utan att lemna föreskrifter för jordens skiftande, i
öfverensstämmelse med de rättigheter, som redan finnas.
Delta förslag åter, betruktadt såsom afsöndring af jord, strider
så till vida mot det vanliga, att det för närvar, beror
»74
Den 5 September e. m.
pä jordägarens godtfinnande, fast linder vissa villkor, all låta
afsöndring ske. Hr Rosenschöld yrkar deremot, att, äfven
emot jordägarens medgifvande, afsöndring af jord för
det uppgifna ändamålet skall verkställas.
I afseende på det förslag, som Utsktn framställt, att
förkorta proceduren vid rågångstvister, derigenom att landtmätaren
skulle åläggas att utreda målet, och hans utlåt,
derefter vinna laga kraft, så framt ej delägare uttager stämning,
i målet inom 2tne månader, skulle jag blott vilja anmärka,
alt jag ej anser lämpligt att utelemna gode mäns
medverkan i denna fråga, då den äger rum i andra frågor
af mindre vigt. Utsktn säga visserligen, att som detta är en
äganderätts-fråga, så skulle gode mäns yttrande i ämnet ej
vara lämpligt; men en äganderätts-fråga tillhör egentligen
lika litet landtmätarens sorn gode männens befattning. När
likväl skiftessladgan tillåter, att genom delägarnes förening
förut icke fastställda rågångar kunna bestämmas, anser jag
för min del, att ett förslag till förening, upprättadt af landtmätaren
och gode männen, alltför väl bär kunna erhålla laga
kraft, när delägarne efter erhållen besinningstid ej finna
skäl att deruti yrka ändring Min tanke är således, alt, i
stället för utlåtande af landtmätaren, förslag till förening
af landtmätaren med gode männen borde,
såsom mera i analogi med de stadganden, som förut finnas i
skiftesstadgan, inflyta i det förändrade stadgande Utsk:n
föreslagit. Dessa anmärkntr anser jag likväl vara af mindre
vigt, så att de ganska väl kunna iakttagas vid frågans framtida
beredning, och yrkar ej för deras skull ensamt ålerremiss
af betänkandet.
Hr Munck af Rosenschöld: F afseende på hvad
den siste värde talaren yttrat rör:de min motion, får jag
blott nämna, att om jag rätt fattat förhållandet med oskiflade
byar, så äro ägorna der på visst sätt gemensamma. Det
kan således hvarken blifva fråga om den ene eller den andre
ägarens vilja; utan på samma sätt, sorn man kan aftaga
jord för en väg, ulan att träda någons rätt för nära, så kati
man äfven undantaga utrymme för en bygata.
Hr Ribbing: Då en talare före mig, som tycktes
bättre hafva hört hvad Hr Munck af Rosenschöld andragit
uti sitt skriftliga anförande, för sin del icke funnit atiledn.
att begära återreiniss af detta betänk., som egentligen innehåller
den grundsats att skiftesförfattningarna ej böra förändras
från de grunder och de stadgar, som der nu finnas;
så vågar jag anhålla om bifall till Utsktns betänk., under
förklarande, att jag, efter den erfarenhet jag vunnit, tror,
att' manga förändringar af denna förrättning skulle göra mera
skada, än nytta; ly jag tror att man nu, iner än i början,
funnit sig vid deras tillämpning, och att dessa förfall
-
Den 5 September e. m.
»ingar göra landet oändligt mycken nylla. Jag anhåller således
om bifall lill Utsktns betänkande.
Uppå derefter framställd propos., blef Lag- samt Allm.
Besvärs- och Ekon.Utsktns utlåt. N:o i af R. o. Ad. bifallet.
Likaledes bifölls Lag- samt Allm. Besvärs och Ekon.-  Utsk tns den 22 sisth Aug. och den 2 dennes på bordet lagda
betänk. N:o 2, i anledn. af väckta frågor om ändring
och förklaring i vissa delar af K. förordningen den 1 Aug.
t8o5 samt andra författningar, rörtde skogarna i Riket.
Ånyo föredrogs Lag- samt Allm. Besvärs- och Ekon.-  Utsk :ns den 22 sisth Aug. och den 2 dennes på bordet lagda
betänk. N:o 3, i anledn. af K. M:s nåd. skrifvelse, i fråga
om ändring af K. förordningen deri 19 Dec. 1827, ang.
grunderna och villkoren för hemmansklyfning, samt afsöndring
af jord eller andra lägenheter från hemman.
Hr von Rosen, Georg: Denna fråga är måhända en
af de vigtigaste för den landsort derifrån jag är, hvarest
liemmansklyfningen verkat till den grad, att en stor del af
BondeSt. synbarligen derigenom kommit på obestånd. Jag
är således glad, alt vid detta tillfälle se alt en förfaltn. kan
åstadkommas, som kan hämma det så hastigt kringgripande
onda. Jag delar till en stor del de åsigter, som Utslöns
betänk, innehåller, och det är blott några få punkter jag
önskar få förändrade. Öfverdriften i hemmansklyfning åstadkommer
fattigdom. Pröfningen af huru långt hemmansklyfningen
kan eller bör sträckas, hafva Utsk:n, i öfverensstämmelse
med comiterades i ämnet afgifna utlåt., grundat på
hemmantal. Med den lilla erfarenhet jag har, kan jag ej
begripa, huru man derigenom kan få något generelt uttryck
för hesuttenhet inom någon ort, ty hemmanens olika beskaffenhet
synes mig göra det omöjligt att deraf hemta något
normalt uttryck. Inom samma socken kan man vara besutten
på olika hemmansdelar, som uti hemmantal alldeles icke
motsvara hvarandra. Om man närmare betraktar delta
förhållande, så synes det mig klart, att man icke kan med
något siffertal bestämma förhållandet af hesuttenhet; tyden
ene kan sköta sin mindre jord så att han kan hinna till
välstånd, medan den andre med större jordrymd råkar i
fattigdom. Detta hafva Utsk:n visserligen sökt någorlunda
afhjelpa sålunda, att Konungens Bef:h:de, hvar i sitt län, i
samråd med gode män af länets innevånare, föreslå för
hvarje ort särskildt det minsta hemmantal, hvartill klysningen
må äga rum. Jag trotsar hvarje landshöfding alt finna
så;gode män i länet, att de kunna riktigt uppgöra detta.
Slutligen tror jag att ej allenast för hvarje ort, utan äfven
för hvarje särskildt hemman, ett olika hemmantal måste be
-
Den 5 September e. m.
stämmas. Jag tror således, att den metod, som Utsktn föreslagit,
icke leder till något ändamål; och vanligen går det
så till, att oå man liar en föreskrift, som man ser ej kan
leda till något resultat, så somna både landshöfding och
gode män vid undersökningen; och det blir ingenting utaf,
utan vi stå på samma punkt som hittills, då det varit liii—
rädsrätternas skyldighet att bedömma saken. Jag föreslår
deremot att det må vara gode männen förbehållet att hvar
inom sin socken bestämma besultenheten. Besultenheten beror
på jordens beskaffenhet och många andra omständigheter,
hvilka ingen närmare kan känna än socknen; ej heller
har någon större rättighet att bedömma detta än socknen,
hvars skyldighet det är att försörja den, som blir fattig.
Det vore således både enligt med rättsgrund och ledande
till det bästa ändamål, att socknen inom sig får bestämma
besuttenheten vid hvarje hemmansklyfnings-fråga. Utsk:n
hafva för öfrigt här lemnat en sådan undersökningsrätt åt
häradsrätten, när hemmansdelen understiger det generella
mått, som landshöfdingen och gode männen komme att bestämma.
Jag skulle önska, att hela detta moment ginge
bort, och att socknemännen vid sådana tillfällen alltid ägde
pröfningsrätten; men jag medger alt jag äfven ville hafva
en förändring uti denna socken-nämnds sammansättning; ty
möjligen kan man tänka sig att någon ensidig afsigt någon
gång kunde ligga under dess beslut. Utsk:n hafva äfven, på
grund af comiterades betänk., föreslagit, att de skulle sig
lill biträde tillkalla gode män från andra socknar. Detta
skulle jag också önska, men jag vill att det ej skall lemnäs
i socknemännens skön alt välja dessa gode män. Vi hafva
redan en dass af personer, de s. k. ägodelningsdomavena,
hvilka genom den erfarenhet de vunnit vid skiften, den oväld
man bör tro att de äga, derigenom att de redan äro valdu,
synas ganska tjenliga härtill. Denna tanke är dock icke
min, den är redan uttalad af en man, som jag tror tillförene
här på Riddarhuset varit känd, nemi. Kammarherren
von Seth i Skåne, hvilken suttit i den comité för Malmöhus
län, som skulle afgifva und. utlåt, öfver delta ämne.
Han föreslog en sockennämnd, men för att ej göra den ensidig,
för att hindra hvarje ensidig afsigt hos gode männen i
socknen, skulle de tillkalla 2 eller 3 ägodelningsdomare. Om
sockennämnderna blifva sålunda sammansatta, så tyckes mig,
att alla möjliga garantier dervid äro iakttagna, och landshöfdingen
får då dermed intet att befatta, hvilket jag anser
vara det rätta; ty sällan kan han träffa gode män, som generelt
inom Janet känna de locala förhållandena. Jag föreslår
således att landshöfdingen och gode männen inom länet
ej må hafva någon befattning med hemmansklyfningen, utan
att socknen sjelf må densamma besörja, och dervid äga alt
tillkalla 2:ne af ägodelningsrättens ledamöter. Om sålunda
får
Den 5 September c ra.
får tillgå, så skulle jag tro, att när denna nämnd tillstyrkte
ett hemmans klyfning, så borde ingen hafva rätt alt deröfver
klaga.
Den af Utsktn medgifna rättigheten att lösa en hemmansdel,
som ligger under samma hemmansnummer med
hans egen, kan jag ej gilla. Jag inser ej någon rättsgrund,
hvarför jag framför någon annan skulle hafva rätt alt köpa
min grannes jord. Detta är det ena skälet. Det andra är,
att den rättighet, som derigenom är öppnad, leder till rättegångar
och processer, och att den rikare möjligen kan
vilja tillvälla sig en större förmögenhet, an den fattigare
besitter. När pröfningsdomstoleti eller gode männen säga:
lian kan hafva sin bergning på det hemmanet, så
vet jag ingen lag, som hör hindra honom att få den. Om
också en granne skulle vilja lösa denna jord, så vet jag intet
skäl, hvarföre man skulle lemna honom rättighet dertill.
Comiterades betänk, utesluter denna rättighet, det är
på grund af en reservation, som Utsk:n medgifvit den. Jag
afstyrker helt och hållet denna lösningsrätt, emedan den leder
till rättegångar, som göra den mindre bemedlade ännu
fattigare; han processar och vinner tilläfventyrs, men processen
kostar honom ofta så mycket, att han för samma
penningar kunnat köpa hela hemmansdelen. Jag inser alldeles
icke, hvarför den större hemmansägaren bör äga rättighet
att lösa den mindres andel. Det är i dessa begge
omständigheter jag önskar att betänk, mätte förändras, ifall
det blir återremitteradt. För öfrigt skulle jag tro, alt författningen
ej bör innehålla några föreskrifter om sättet alt
pröfva besuttenheten. Det är icke möjligt för någon lagstiftare
att gifva föreskrifter i detta afseende, som från Haparanda
till Ystad Uro tillämpliga; utan bestämmandet af
besuttenheten bör bero på dem, hvilka på stället granska
jorden och folkets lefnadsförhållanden; ty man kan uti den
ena provinsen vara född på hvad som i den andra ej räcker
till. Jag tror ej att vi böra så ingå uti detaljer, att vi
trassla in oss uti ändamålslöst bråk. Jag skulle tro, att i
afseende på afsöndring samma lag äfven borde gälla, så att,
om jag afsöndrat' en hemmansdel på lifstid eller på vissa år,
så bör socknen äga att pröfva, om den som sitter på den
afsöndrade hemmansdelen kan försörja sig derpå, så att han
ej kommer att ligga socknen till last. Jag tror att sådana
afsöndringar ej böra vara begränsade af annat än sockennämndens
beslut. Afstyrker densamma afsöndringen, så må
ägaren få klaga; men tillstyrker nämnden afsöndringen, så
bör den anses laglig; ty jag finner ej någon annan våda dervid,
än att den, soot sitter på den afsöndrade hemmansdelen,
skulle kunna blifva fattig, och då är det socknen sjelf,
som får försörja honom. Lika v i g t ig t tror jag äfven det
vore, att socknen ägde bestämma rättigheten att afsöndra,
i3 H. a3
Den 5 September e. ro.
så alt ingen fick afsöndra större del af sitt hemman, än alt
lian på elen qvarblifvande delen vore besutlen och knnde
utgöra sina skaller deraf. Della är ej nog tydligt uttryckt;
hvarföre jag tror, att en förändring af redaclionen ej kunde
vara ur vägen.
Frih. .Cederström, Jaeob: Den talare, som yltrade
sig nyss före mig, har ganska riktigt anmärkt, att denna
fråga ingriper djupt uti våra sociala förhållanden, och alt
den således är af en ganska grannlaga natur. R. o. Ad.
erinrar sig kanske, att samtliga RiksSttn och K. M. vid
1809 och 1810 årens riksdag fastställde rättighet för hvarje
Svensk man att förvärfva all slags fast egendom, så i stad
som på landet. Detta beslut står i omedelbart sammanhang
med de lagar vi nu äga. Då Svensk medborgsmannarätt
här är i fråga alt blifva kringgången af en författning, som
skulle komma att tillintetgöra hvad af föregrde Ständer och
Konung blifvit beslutadt; då frågorna om hemmansklyfning
och afsöndring af skattlagd jord äro oskiljaktiga från den
om Kronans rättighet till ränta i jorden: så hafva lagar
blifvit stiftade, sora förbjuda skattskyldig jords minskning.
Deraf har man nu äfven tagit sig anledn. att vilja bestämma
huru stor qvantitet jord* sora från hemman får afsöndras
med afgäld lill stammen. Den naturliga följden af det
stadgande, att skattlagd jord icke får minskas, är likväl den,
att afsöndring derifrån ej annorlunda får äga rum, än att
den emot den afsöndrade delen svarande räntan densamma
åtföljer; ty i samma stund som afsöndrad jord medför den
ränta, som deremot svarar, så är ingen förminskning af räntan
skedd; och då är också den skattskyldiga jorden icke förminskad,
ehuru i fieres händer. Försöket att stadga bestämmelser
om den jordrymd, som skall utgöra besutlenhet,
är ej annat än försöka bestämma hvad som endast beror
på hvars och ens olika omdöme om hvad som dertill fordras.
Menniskan är icke så ordnad af Försynen, att hon
lefver endast af jordens alster, hon frambringar genom arbete
en mängd andra alster, hvarigenom hon förvärfva!- sig
tillgångar till andra njutningar. Det är en bostad, som utgör
hennes första, förnämsta behof; ty utan bostad kunna
ej förkofran och sjelfbestånd äga rum. Om man försvårar
möjligheten att erhålla bostad, så har man ock försvårat
möjligheten att vinna utkomst för den fattige, som eljest
tilläfventyrs uti sin arbetskraft äger en större rikedom, än
den som ärft stor förmögenhet.
En annan värd talare, Hr von Rosen, har redan klandrat
hvad Ulskrn här föreslagit, nemi. "att åt K. M:s Bef:-  h:de, hvar för sitt län, må uppdragas att, i samråd med
sakkunnige män af länets innevånare, föreslå, för hvarje olika
ort särskildt, det minsta hemmantal, hvartill klyfning må
äga rum utan föregången särskild undersökning, och att,
Den 5 September e. m.
159
med ledning af så beskaffade förslag, föreskri Iler i detta afseende,
lämpade efter olika local-förhållanden, måga i författningen
meddelas.”
Jag instämmer uti hvad Hr von Rosen härom yttrat
och går ännu något längre, och her eder, mine herrar! betänka,
alt om Utsktns förslag i denna del kunde utföras, så
skulle det medföra behofvet af hvarken mer eller mindre
än särskilda bestämmelser för hvarje hemmansnummer i
Riket, större eller mindre; ty 2tne finnas knappast af fullkomligt
lika beskaffenhet, och alltså uppslå omkring 400j00°
särskildta mål, som måste afgöras och kunna gå instanserna
igenom. Jag betvifla!', alt någon förståndig lagstiftare vill
antaga en sådan lag. Att åter under en och samma cathegori
sammanfatta alla hemman inom samma län, och säga
alt uti det länet hemmansklyfningen ej må gå längre än
till g mantal, men i det andra till -j\, är också rent af
oförståndigt. Om man också måste medgifva, att på många
ställen J mantal endast skulle förslå att gifva sin ägare litet
jordfrukter, samt bete och foder för en ko, hvilket är det
aldra minsta, som man möjligen kan fordra för ett skattlagdt
hemman, och mycket mindre än hvad comiterade ansett
nödigt för en s. k. besutlenhet; så lärer man likväl få
erkänna, att en fjerdingsväg derifrån kunna träffas lägenheter,
der g mantal kunde föda mångfalldiga kreatur och menniskor.
Jag måste således, lika med Hr von Rosen, förkasta
bela detta förslag; icke så till förståendes, att jag vill, att
landshöfdingarne skola vara skiljde från uppsigten öfver hvad
sig inom länet tilldrager i ett eller annat afseende; men jag
önskar, att hvarken landshöfdingen eller någon annan må äga
rättighet att, i fråga om disposition af sjelfägande jord, besluta,
utan att det måtte blifva beroende af hvars och ens
sjelfgörande rätt att åt annan upplåta större eller mindre
del af sin egendom, likväl alltid med förbehåll alt dermed
följer en proportionerlig ränta, och alt dermed är förenad
vanlig böldsrätt efter lag.
Utsktn hafva vttrat följande: " Vid pröfningen af de
uti comiterades und. utlåt, anförda grunder för de särskildta
i förslaget intagna hufvudstadganden, rörrde sättet och
villkoren för hemmansklyfning och jordafsöndring, hafva
Utsk:n funnit sig böra till det mesta instämma uti de af
comiterade utvecklade åsigter, och anse, med tillkännagifvande
häraf, öfverflödigt att yttra sig öfver andra delar af
förslaget, än dem, hvartill Utsk:n icke funnit sig kunna tillstyrka
bifall.”
De sistnämnda hafva Utsktn här upptagit och särskildt
motiverat. Häraf kunde naturligen dragas den slutsats ,
att Utsk:n, i händelse betänk, af R. St. bifölls, tillstyrkte
K. M. att i öfrigt antaga comiterades förslag. För ruin del
kan jag ej gilla elelia Utsktns sätt alt behandla frågan. När
K. M. öfverlemnal comiterades förslag till R. St:s pröfning,
i86
Den 5 September c. m.
sa böra väl också R. St. till K. M. afgifva ett förslag efter
deras åsigt, deruti de §§, som blifvit oförändrade, i sådant
skick intagas. För ruin del önskar jag likväl, att intet lagförslag
må komma i fråga, och att R. St. uti den und.
skrifvelsen till K. M. må uttrycka den öfvertygelsen, att någon
lagstiftning i detta hänseende ej är af behofvet påkallad.
Frälsejorden i Sverige har i alla tider haft rättighet
att blifva söndrad eller styckad, och orsaken dertill var, att
af denna jord ej utgick någon skatt, hvilken kunde förminskas
genom afsöndringen. Det var sålunda endast afsöndringen
af skattejord, som i och för räntan var förbjuden. Nu
synes såsom om man äfven ville, att delta skulle blifva gällande
för frälsejord. I sådant fall skulle en rubbning uti
fordna förhållanden komma att äga rum; och om man skulle
utsträcka frågan så långt som denna författning gifver
anleda till, nemi. att oskylde, utom laglig börd varande
personer, men som på landet äga angränsande hemman, der
skulle erhålla samma rätt, som nabo i stad äger till hus;
så inträdde man på en bana, der visserligen den rike komme
att erhålla fördelar på den fattiges bekostnad, men man
beredde också på denna bana otaliga rättegångar och missförhållanden
i afseende på mängden af fattige i landet, som
nu med skäl ölverklagas, och som öfverklagas måhända lill
stor del till följe af våra egna författningar, som skapat
mängden deraf. Jag afstyrker bifall till Ulsktns betänk, och
begär ålerremiss derpå, på det att R. St. måtte komma i
tillfälle att svara K. M., det R. St. afstyrka det af comiterade
gjorda förslag såsom högst otjenlig!, och finna ej någon
författning i ämnet vara af behofvet påkallad.
Gr. Posse, Fredr. Salomon: Då äfven jag är från
den ort, der hemmansklyfningen kanske nått den största utsträckningen
och der densamma kanske varit mest kännbar,
så kan det ej vara annat un med största tillfredsställelse jag
nu linner denna fråga vara å bane. Jag är till så stor del
och i så många fall förekommen af landshöfdingen i det
näst lill mig belägna län, att jag inskränker mig att blott
och bart instämma med honom uti det yttrande, att det ej
bör vara Konungens Bef:h:de, som skall bestämma, huru
långt klyfningen får utsträckas; ty jag finner det för dem
vara alldeles omöjligt, helst hemmantalet vanligen ger en
ganska ofullkomlig bestämmelsegrund, emedan på del ena
stället g eller T'-ff hemman kan vara tillräckligt för besuttenhet,
då deremot på ett annat icke ^:dels är tillfyllestgörande.
Behofvet af en förändring härutinnan är nödvändigt,
och många exempel finnas, som styrka denna sats, men
jag vill ej uppräkna dem jag känner. Jag vill blott nämna,
alt hemmansklyfningen inom Malmöhus Ian gått ända
derhän, alt der finnas hemman, så delade, alt hushållen på
dem ej vidare kunna underhållas. Det är således högst
Den 5 September c. m.
1S1
glädjande alt se, att detta nn kan komma att upphöra. Jag
anhåller derföre att få förena mig med Hr von flosen deruti,
att bestämmandet af besutlenheten vid hemmansklyfningar
bör tillhöra den nämnd, som här är ifrågasatt jemte
I eller i personer, tillkallade från ägodelningsrätten, och
att landshöfdingarne icke dermed må äga någon befattning,
emedan jag ej tror, alt man genom dessas deltagande skulle
vinna det ändamål, sorn åsyftas.
Gr. Frölich, David: Jag vill endast med ett ord
hafva förklarat, att jag till alla delar instämmer i det yttrande,
som Frih. Cederström afgifvit. Han har ej allenast
visat, hvarifrån en sådan lagstiftning, som nu skall blifva
undanröjd, ursprungligen härleder sig, utan äfven det onaturliga
och rättsvidriga uti alt hindra Svenske medborgare
att få förvärfva en liten eller stor jordtorfva, om han kan.
Jag instämmer således lie11 och hållet med honom, ehuru
jag ej kan vara okunnig om de synliga olägenheterna af
hemmanens alltför stora klyfning. Sådant är likväl en följd
af brist på arbetsamhet och af en tilltagande fattigdom, och
alldeles icke, såsom man skulle tro, af rikedom. I samina
mån som allmogen blir förmögen, bibehåller den oafsöndrad
den jord, som den en gång fått i sina händer. Det är endast
fattigdomen, som kan göra att bonden säljer undan
bitar af sin jord. Det finnes således intet annat correetiv
mot en alltför långt drifven hemmansklyfning, än att allmogen
får återvinna sin förlorade förmögenhet, och att de
lägenheter, som blifvit så ulklufna, att de ej vidare kunna
berga sina åboer, ånyo sammanköpas. I alla läll, om ej dessa
olägenheter kunna afhjelpas genom författningar, så är
det, såsom Frih. Cederström afven anfört, alldeles öfverflödigt
att stifta någon lag derom; hvarför jag ber alt få
förena mig med honom derutinnan, att ingen lagstiftning i
detta afseende bör äga rum.
Hr Munck af Rosenschöld, Nils Rudolph: Gö
rande
all rättvisa åt Hr von Rosens förslag, hemställer jag
dock till Utsk:ns bepröfvande, om icke partiskhet kan vara
att befara, då de män, som skola pröfva huruvida en hemmansägare
kan vara besutten eller ej, tagas af den socken,
inom hvilken samma hemmansägare är bosatt.
Lika med Frih. Cederström anser jag alt besultenheten
bör bestämmas olika inom de särskildta länen, men icke efter
hemmantal. Jag hemställer lill Ulsk:n , om man ej kunde
bestämma en viss jordrymd för besultenheten. Så t. ex.
skulle jag tro, alt i den del af Skåne, som jag känner, 10
uppskattade tunnland jord kunde vara tillräckliga för besutenhet.
Hr von Rosen: Att besuttenhet och obesuttenhet k unna
finnas må väl ingen kunna bestrida, då jag menar med
besuttenhet alt med husbondes rätt och faders pligt kunna
D e ii 5 September e. m.
försörja de sina. Någon gräns måste derföre i min tanke
finnas för hemmansklyfningen, och jag kan derföre ej med
Frill. Cederström instämma deruti, att någon sådan gräns ej
ur behöflig; jag anser den nödvändig och vill att besuttenheten
skall pröfvas nf den, som kan pröfva densamma. Hr
Munck af Rosenschöld har yttrat, alt uti hans hemort io
tunni, jord vore tilliäckliga för besutenhet. Det finnes andra
orter, der 5o tunni, ej äro tillräckliga, och deremot
känner jag orter, hvarest 3 ä 4 tunni, gifva bergning; ja!
ännu mer: i närheten af en stad kan man måhända genom
drifverier och meloner vara född på ^ tunnland. Det är
på grund af dessa förhållanden jag tror, alt localkännedom
nödvändigt måste finnas hos den, som skall bestämma besutlenhelen.
Jag vill ej tilltro socknemännen någon ensidighet,
men för att förekomma möjligheten deraf, har jag förut
föreslagit, all personer, som bo utom socknen, biträdde
vid pröfningen; och jag kan ej för min del tänka mig några
oväldigare och erfarnare personer, än ägodelnings-doinnrena.
Att hemmansklyfningen, såsom pröfningen hittills
skett, gått för långt, kan ingen bestrida, sorn känner förhållandet.
Jag vill blott upplysningsvis nämna, att det finnes
en dragon vid Skånska dragon-reg:tet, som har, om jag minnes
rätt, 87 eller 97 rusthållare. Jag frågar, om icke sådant
bör förekommas, och 0111 det äfven i närheten af en
stor stad är möjligt att på ett hemmantal föda 87 familjer.
J ig har blott velat nämna detta, för att visa, huru v i g t i g t
det är, att någon gräns sättes för hemmansklyfningen, på
det att ej bela orter må komma alt ligga fattigförsörjningen
till last. Jag frågar då Frih. Cederström, om det verkligen
vore skäl att låta hemmansklyfningen obegränsad! utsträcka
sig. Jag vill visserligen ej fråntaga någon rättigheten att
försörja sig; men då fattigförsörjningen ligger församlingen
till last, så har jag ansett, att församlingen bör äga lätt att
pröfva huru långt hemmansklyfningen bör gå. Det är detta
jag vill att församlingen må pröfva; ty del enda, som
må hindra besuttenheten, är fattigdom.
Hr Ribbing, Bengt: Icke allenast på grund af rättvisa,
utan äfven pä grund af erfarenhet, instämmer jag till
alla delar med Frih. Cederström uti allt hvad han anfört
i afseende på denna lagstiftning. Det bar alltid förefallit
mig båldt att, derföre att jag är fattig, jag skall vara be
röfvad
samma rättighet, som den rike äger, att förvärfva
jord till mindre eller större belopp. Med samma rättighet,
som man kan inskränka äganderätten till en mindre jord
rymd,
med samina rättighet borde man äfven kunna göra
den inskränkning, att ingen skulle få äga utöfver en viss
större jordrymd. Det förra är så mycket hårdare för den
fattiga, sorn han ej har samma utvägar alt försörja sig, som
dtu rike. Jag vill fråga, om det ej är bättre, ali jag har
Den 5 S c p l e m b e r c. m:
en liten jordlapp, der jag kan sätta en stuga oell hafva tak
Öfver hufviulet, än att drifva landsvägarna omkring. Jag
lior under hela den tid, jag varit landtbrukare, observerat
det förhållande, alt fattiga hushåll, så länge de hafva tak
öfver hufvudet, ganska litel ligga församlingen till last. Jag
har uti min ort flera exempel, sorn mycket tala derför. Man
påslår, att dessa hemmansklyfningar, backstugor, o. s. v.,
åstadkomma fattigdom och brott. Jag får i detta afseende
endast hänvisa till Fångstyrelsens berättelse. Deraf finner
man att ingen class så litet befolkar correclionshusen, som
backstugusiltarne. För den händelse, att Frill. Cederström?
förslag ej skulle gå i verkställighet, utan pluraliteten af R.
St. besluta, att en författning 0111 hemmansklyfningen skall
finnas, vill jag utbedja mig, att både vid Utsktns och comiterades
förslag få göra några få anmärkn:r.
För det första anser jag orimligt hvad sorn uti comiterades
förslag finnes anfördt, nemi. att man, för att vara
besutten, skall äga en hemmansdel, sorn kan föda 4 arbetsföra
personer, ålan måste val mena att de skola födas och
klädas riktigt. Hvar och en vet att ett tjenstehjon kostar
i stat oell lön 100 r:dr. Vill jag nu räkna att en hemmansägare
försl då är besutten, om hans hemman kan föda 2
män och 2 qvinnor, så skulle deraf uppkomma en summa
af 4°° *'dr, d. v. s. ungefärligen afkastningen af ett helt
mantal. Vill jag nu laga för afgjordt, att de ej skulle lefva
alldeles så väl sorn ett tjenstehjon, och antaga kostnaden
lill 200 r:dr, så blir delta likväl orimligt.
Här finnes dessutom en contradiclion emellan 2 §:n och
8 §tn 3 morn.; ty det står uti 2 §:n, att ett hushåll of 4
arbetsföra personer må kunna af gårdens afkastning underhållas,
och i 8 §:n 3 mom. står: ”0111 och i hvad mån od”lingstillfällen
finnas, och hemmansdelcn således, genom be"gagnandel
deraf, kan till högre afkastning uppbringas, samt
”huruvida åboen af binäringar kan hafva säker och ständig
”förtjenst.” — Detta är yttradt i afseende på hvad som skall
iakttagas af ilen, sorn skall pröfva, huruvida mindre del än
•gCdel må anses tillräcklig för besuttenheten. Således finnes
att man vid sådana tillfällen äfven bör göra afseende på i
hvilken ort hemmansdelen är belägen, och 0111 der finnes
tillgång till binäringar, i hvilket fall hemmansklyfningen
bör få sträckas längre. Det är en contradiclion emellan
dessa begge §§, som jag ej vet huru man skall rätta.
För öfrigt instämmer jag fullkomligt i den invändning,
som Hr von Rosen och Gr. Posse gjort emot 6 §:n, och
detta så mycket hellre, som hvarje landshöfding kan hafva
en olika öfvertygelse oni huruvida hemmansklyfningen lill
större eller mindre del kan vara nyttig; och det skulle derföre
kunna hända, att uti det ena länet anser man en hemmansägare
kunna vara besutten på -jj, då deremot i ett annat
län man ej anser honom besutten på mindre än i hemman.
Den 5 September e. m.
Vidare hafva Utskrn i den 9 §:n åberopat en reservation
af en bland comiterade, Hr Just.caneelleren Faxe, och
på grund deraf velat tillåta, att lösningsrätt äfven hädanefter
må vara I i Ilä 1 en; så att t. ex., der hemmansklyfning
liar ägt rum, utan alt det skett i vederbörlig ordning och
med vederbörlig tillåtelse, men den nye ägaren har fått
köpecontract, kanske äfven fasta på sin lilla bit och måhända
också suttit der en längre tid, en rikare granne skulle
hafva rättighet att instämma honom och lösa sig lill hans
hemmansdel. Detta afstyrker jag helt och hållet, ty derigenom
skulle uppkomma rättegångar och mångfalldiga oredor,
och det skulle leda lill en mängd menniskors ruin.
Äfven niimnes uti detta förslag, att mässar skulle få afskiljas
från hemman. Om någon betänklighet funnes, så
vore det väl alt helt oell hållet afskilja en stor måsse från
ett hemman, då man på en sådan aldrig kan vinna sjelfständig
bergning. Jag afstyrker alltså detta stadgande.
Jag har nu gjort de anmärkningar jag ansett nödiga i
afseende på författningen, och får förnya mitt förklarande
att jag helt och hållet instämmer med Frih. Cederström.
Hr Coyet, Carl Aug.: Det är ej, på sätt Gr. Frölich
förmodat, alt ifrågavar. 1827 års författning möjligen
för Malmöhus lan skulle vara af en vådligare beskaffenhet
än för Rikets öfriga län, utan det är, på sätt Frih. Leijonhufvud
riktigt anmärkt, en följd af missbruk utaf samma
författnings-sladganden, och lill följe af locala förhållanden,
hvilka underlätta jordstyckningen inom samma län, som man
önskar en inskränkning eller åtminstone, genom nu föreslagna
controller, en rättelse af denna författning. Alt sådant,
på sätt Frih. Cederström uppgifvit, skulle vara stridande
emot innehållet af 16 §:n RegF:n, är svårt att inse;
ty der omtalade afhändande utaf gods, utan dom oell ransakning,
kan på intet vis tillämpas frågan om besuttenhet.
Påslåendet att man i denna fråga vill göra gällande ”fördomar
för förståndet’’ vederlägges säkrast af det inom Malmöhus
län icke okända factum, det personer, sorn församlingarna
nekat inflyttning, antingen lill följe af deras dåliga
vandel eller af befarad fruktan för fattigförsörjningens betungande
utaf deras talrika familjer, detta oaktadt i socknen
inkommit genom den enkla proceduren att köpa ^ tunni,
jord; allt protesterande å församlingens sida är derefter förgäfves,
men försörjandet af de inflyttade åligger likväl socknen.
Någon skyldigheten motsvarande rättighet tyckes i
detta fall böra äga rum. Att, såsom Hr Ribbing anmärkt,
lagen icke bör kunna förbjuda giftermål och bosättningar,
häfver sin riktighet; men det är en stor skilnad emellan
att förbjuda och att uppmuntra; på sätt 1827 års författning
hittills tillämpats, har det sednare skett, och följderna
deraf har jag redan sökt ådagalägga.
Vi
-
D e ii 5 S e p t e 111 li e i c, m.
Vidare yttras: "alt högskberörde (1827 ars) nåd. författnings
föreskrifter i de liesta fallen icke blifvit följda,
hvarken i afseende på den minsta jordrymd, sorn för sön -  dringaimes tillåtelse blifvit bestämd, ej heller i afseende till
en riktig beräkning och fastställelse af den afgäld, sorn delaf
till stamhemmanet bort utgå.” — ”Att de afsöndrade
lägenheterna innehafva redan en till större delen obemedlad
folkstock af mera än gooo personer;" och att ”när antalet
af alla de personer, som bebo (egna) torp och backstugor,
lägges till det sorn förut är angifvet å jordinnehafvare,
sorn ej med säkerhet kunna anses besuttne, utgör totalbeloppet
af den befolkning i länet, som möjligen kan till
stor del komma att betunga fattigvården, icke mindre än
28,685 personer, och således en åttondedel samt något derutöfver
af länets hela population."
Gr. Posse: Jag har åter begärt ordet till följe af några
yttranden, som här blifvit afgifnu. Jag får börja med
att instämma uti hvad Hr von Rosen anfört 0111 ett hemman
inom Malmöhus län, hvarest den händelse tilldragit sig,
att en hel by blifvit så sönderstyekad, att när fråga uppstod
0111 försörjning af några fattiga från denna, sorn från
början ägdes af några fä bönder, så slutades det dermed *
att hela hyn töll församlingen till last, sedan en delaf personalen
flyttats på eorreetioiisinrätlningen.
Jag får dessutom besvara några andra här falJdu yttranden.
Det är sagdt, att den fattige bör hafva lika rätt som
den rike att förvärfva jord. Jag medger, att detta kari vara
ganska rätt, om man ur rättsgrunder betraktar Saken;
tilen jag mäste också anmärka, att just ett sådant förvärfvande
ofta medför den fattiges undergång, jemte det att den
medför skada lör de hemman, hvarifrån afsöndrängen skei-,
och att dessas åboer ofta derigenom utarmas. Jag anser
derföre ej orätt att för hemtnansklyftiingeu sätta en viss
gräns, hvarutöfver den ej får utsträckas. Den vanliga iiie—
loden åtminstone i min hemort är, att en dräng tjenaf några
år och förvärfva!- sig ett litet capital. Detta capital är
ej tillräckligt till inköp af sä stor jordrymd; som han beliöfver
för sin utkomst; men han köper en rymd af några
få tunnland, passar på ett godt är, dä isynnerhet en god
potatesskörd är att förvänta, gifter sig och familjen tillväxer;
.Sedan kommer en missvext, och då går dfct icke ari ött lefva
på den lilla hemmansdelen, arbetsförtjenst fås ej, och familjen
blifver en vandrande tiggai personal. Han kari försörja
sig sjelf med arbete, men familjen faller ovillkorligen
församlingen till last, om ej värre följder inträffa.
Det är äfven sagdt, att blott de få tak öfver hufviidet,
så ligga de ej församlingen till last. Jag vill medgifva
att delta möjligen kan vara förhållandet i skogrika trakter;
13 131 24
i Sö
D c n 5 S c p t t ni b c r c. m.
men på slättlandet är det ej nog med lak öfver hufvndet,
äfven om de dessutom skulle hufva födan, ty der måste
hvarje vedträd dyrt köpas oell skogstjufnad*». sorn af back
stugusit
tärne aldrig räknas för brott, kan ej bär bed; ifvås.
Man önskar alt ingen förtal Ining må finnas, men vi
hafva ju redan en; oell jag hoppas, all den afven matte
blifva förbättrad i samma anda, sorn Utsklns betänk, inne
håller;
men jag vågar dock yrka återremiss, på grund af
de anmärkn:r, som här liro gjorda.
Hr Munck af Rosenschöld: Jag har blolt begärt
ordet för alt fästa ffr von Roseus uppmärksamhet derpå,
att då jag nämnde att elt visst antal tunni, jord borde tagas
lill norm för besullenhet, talade jag om uppskattade
och ej om geometriska tunnland. Ju sämre jorden är, ju
lägre blir den naturligtvis uppskattad för besultenhet. Femtio
tunnland, hvarpå ingenting kan växa, vet jag ej hvartill
de skulle kunna uppskattas.
Frih. Leijonhufvud, Abrah.: Då jag inom Utsk:n
varit skiljaktig i afseende på formen för UtslLns In tank., eller
i afseende på Utsk:ns sätt att framställa sina bestämmelser
i denna fråga, hvilket jag tycker är nästan för negativt
i det hänseendet, att del blott innehåller separerade
artiklar och hänvisar lill yttranden, Som ej finnas uti betänk
; så har jag äfven hufvudsakligen skiljt mig från Utsktns
mening i alla de omständigheter, som blifvit vidrörda. Det
är således ej min mening att vederlägga de anmäi kn:r, suni
här blifvit framställda mot betänk., ehuru detta måhända
äfven Lunde vara förenligt med mina åsigter; helst jag tyckt
mig finna, att en del af de nnmärkmr, som blifvit gjorda,
egentligen endast afse speciella fall inom elt eller annat dislrict,
hvilket jag så mycket mindre kan gilla, som jag tror,
att uti stora ekonomiska frågor är det ej exception*!*, eller
att ändra ett eller annat missbruk, som bör afses ocfi ligga
till grund för en förbättrad lagstiftning, utan del är de allmänna
principerna. Jag har uppträdt nästan ensam för alt
försvara jordafsöndring och hemmansklyfning, d. v. s. under
så ordnade bestämmelser, som jag tror att en ekonomisk
lagstiftning bör söka bereda, för alt åstadkomma den
högsta möjliga utvidgning af jordiiganderätlen, eller, i omvändt
förhållande, för att skaffa försörjningslillfälle af jorden
åt det största möjliga antal af Sveriges innebyggare, alt
der förkofra sig eller drifva sin industri. Man beböfver ofta
blott den jordrymd, som kan fordras till gårdstomt, för att
derstädes kunna försörja sig med tillhjelp af sina liander.
Jag har länge ifrigt stridt emot, alt genom konstlade controller,
vare sig genom gode män elier auetoriteter, försvåra
dessa försörjuingsutyägar, och lägga hinder i vägen folden
fria indus!lien att äfven i detta fäll finna vägarna öppna
för sig. Jag är sålunda särdeles tillfredsställd att hafva
Den 5 S c [i t c ra b c r e. ra.
liöil liiir lif lingni ledamöter den tanke yttras, alt mina åsigter
arn rikliga lill sina grundsatser, oell att vi således möjligen
har kunna vanta ett beslut, sorn är bygd! på liberalare
grunder än Utsktns förslag. Jag bar således intet vidare
ali tillägga, än anhållan om återremiss af delta betänkande
lill Utsktn, iler jag skall söka göra gällande en eller
annan af de grundsatser, som jag uti min reservation framställt,
och hvilka jag ej tror vara af den obetydlighet, att de ej
förtjena afseende, såvida man verkligen vill uträtta något, icke
blott i fråga oni hemmansklyfning, utan ufven uti hvad dermed
hanger tillsammans, nemi. bättre ordnade fattigförsörjningsanstalter,
så all icke fattigdomen tilltager såsom hittills. En sådan
förbättring kan endast åstadkommas derigenom , att man skaffar
lättare utvägar för livar och en att ärligt försörja sig; och
detta sker ej derigenom, att man concentrerar allt inom vissa
legala förhållanden och stora corn i teer, hvilket systeme
förmodligen alltid hädanefter såsom hittills skulle misslyckas
och medföra följder, hvilka ingalunda skulle blifva lyckliga
för landet. Jag nekar ej. att hemmansklyfningen kan leda
lill ganska stora olägenheter; det ligger lill en stor del uti
författningens art, det ligger uti dess missbruk och slutligen
äfven deruti, att samhället har gjort så litel för att befordra
försörjnings-utvägar, att den fattige ej har annat alt kasta
sig på an sädesproduetion på en areal, som ej är tillräcklig
för hans utkomst. Deruti ligger det onda, och innan man
ändrat detta, har man ej hunnit långt uti lagstiftningen.
Gr. Frölich: Jag skulle endast med ett ord kunna
säga, att jag är förekommen af den sista värda talaren; men
efter jag begärt ordet, så vill jag blott gifva tillkänna, att
det kän vara ganska möjligt, att sådana förhållanden kunna
äga rum i Skåne och andra provinser, der jag aldrig varit ;
men, 0111 elt sådant förhållande der existerar, som tillåtit
hemmansklyfningen till en sådan oerhörd grad, som här är
omtaladt; så måste detta bero på några särskilda omständigheter,
på några kanhända moraliska omständigheter, sorn
åtminstone ej genom någon författning 0111 hemmansklyfningen
låta bota sig. Det är allmänt kändt, att, uti ett land,
der man hört talas oin en öfverbefolkning, och huru det
Svenska folket lefver blott af potates och svälter för öfrigt,
detta härrörer afen felaktig lagstiftning, genom hvars förändring
det likväl numera blir ganska svårt att åstadkomma
ett motsatt resultat. Jag vill icke dermed hafva sagt, att
det varit sådana orsaker, som gifvit anledn. till förhållandena
uti Skåne. Utan att neka att olägenheterna af hemmansklyfningen
äro ganska stora, vågar jag likväl påstå, att de
ej kunna afhjelpas genom en sådan författning som den nu
åsyftade. Jag hemställer dessutom, mine herrar! 0111 en person,
som ansåge sig orättvisligen hafva blifvit (råndömd sin
jord, någonsin skulle kunna gä in pä alt sadan t varit rätt
-
iSS
Dea 5 Sep tern be v e. m.
vist, huru lian skulle kunna anse det billigt, att lian, som
ärligt köpt eller på annat satt förvärfva! sin jord, skulle
nödgas afstå densamma, derföre att lagstiftaren liar sagt, att
den är för liten ål honom. Då intet skäl, grundndt på sundt
förnuft, kan för en sådan lagstiftning anföras; så måste ju
denj som en sådan lag träffar, anse den ganska orättvis.
Jag håller mycket troligt, alt det vore bättre att låta en
sockennämnd bestämma hvad som fordras lill besuttenhet,
än någon annan åtgärd, hvilken den vara må. Jag tror ej
att någon åtgärd kan upptäckas, som kan vara bättre i detta
fall, och alla måste i min tanke vara dåliga.
Frih. Cederström: Det var Hr Coyets yttrande och
hvad lian uppläst i ämnet, sorn gaf mig anledn. att begära
ordet. Det ur ej någon ovanlighet alt i della ämne finna
fördomarna kringgå förståndet. Detta hafva de gjort hela
vägen igenom, och de göra det, som vi nyss bort, annu.
] stället för att i rältsväg köpa sig till den jord, sorn lagligen
försåld är, vill man genom lagstiftning låta tilldömma,
sig densamma. Hvad är väl detta, mine herrar, för en slags
åtkomst? Vore det icke lika rätt alt löfva sig till densamma?
Om den jord, som köp! är, äger högre värde än köparen
gifvit, så mäste det vara hans rättighet alt för det
högre värdet afstå densamma åt hvem han vill. Att från-?
dömma honom jorden, derföre att en sockennämnd eller en
länsstyrelse, eller hvilken inom länet sorn helst, behagar säga,
att ägaren derpå ej är besutten, det lärer ej slå tillsammans
med livad olli mitt och ditt i all lagstiftning hittills
gällande varit; utan, oin jag vill åtkomma hvad annan köpt
och lagligen vunnit, så måste jag ock gifva honom derför
allt hvad lian fordrar och hvarmed lian nöjd blifver. Ett
annat förhållande innebär en rubbning af de författningar,
som Konung och Ständer för Svensk rnedborgsniannarätl,
i öfverensstämmelse med våra grundlagar, stiftat. i6§:n Reg.-  F:n förbjuder Konungen att någon dess gods afhända elier
afhända låta, det må ske genom sockennämnd eller genom
landshöfding med sockennämnds biträde. Köparen mäste äga
rättighet alt vora qvar på den jord, sorn han lagligen köpt,
och får ej derifrån skiljas, derföre alt det fäller en sockennämnd
eller en landshöfding in, att lian skall Hvila derifrån.
Hr Coyet liar yttrat, att en samling af medborgare skulle
hafva uppstått, sorn skulle blifva tiggare eller ock som skulle
sakna uppfostran. Det vore just genom en sådan författning,
sorn den nu åsyftade, som man skulle skaffa sig en
dass ej blott af fattiga, sorn sakna uppfostran, utan af missdådare,
sr,un störande lomme att verka på allmänna säkerheten,
j.i ! delta blifver en ovillkorlig följd, om man hindrar
folket att skaffa sig boplatser och att genom sitt arbete
bereda sig välstånd.
Hr Ribbing, Bengt: Jag får endast tillkännagifva, alt
Den 5 S t p I o m ber c. m.
uSg
ju g ingalunda genom fl r Coyets framställning blifvit öfver*
tygad om motsatsen lill hvad jag förut anfört. Jag bade
ganska noga öfvervigt den saken, innan jag yttrade mig,
oell är och blir fast i min öfvertygelse. Det är vissel ligen
svårt att stifta Ingar i eli sådant land, sorn Sverige, der localen
så myckel inverkar på förhållandena; men derföre mår
ste man vid en sådan lagstiftning se på hela landet och hiir
rudnnt det i allmänhet är beska (fad t. Jag hemställer till
herrarne, hvilket vore bättre, antingen att inom en socken
hafva manga sina hemmansbrukare, som behöfde liten hjelp,
eller att förvandla dem alla till liggare. Jag tror, att om
de öfrige socknens innevånare blefve hörde, de hellre skulle
önska att dessa små hemmansägare finge sitta qvar i sina
lius, då de kunde iijelpas med litet nog, hvilket viii vore
bättre, än att de sjelfve icke kunde, emedan de voro hilsville,
bidraga till sin försörjning. Här vandrar nog ändå
öfver hela landet, förmodar jag, så väl sorn uti min ort,
folk, som är utan tak öfver hufvudet, utan tjenst och utan
tillfälle lill arbete. Om 1111 sådana finnas, som hafva ett
litet capital af några 100 rtdr, men ej få köpa jord derför,
så skulle detta capital snart försvinna, och de skulle då
komma på listan af vanliga brottslingar. Jag förnyar min
begäran om ålerreiniss på betänkandet.
Hr Eden hjelm, Gillis: Efter den erfarenhet jag
vunnit inom det Ian jag har äran alt styra, så har hertimansklyfningen
förorsakat många olägenheter, då hemmansägare
sitta på j-g och ännu mindre hemmansdelar; men
hvad som är ännu värre, är den afstyckning, som nu blifvit
omnämnd. Dessa afslyckningar hafva till större delen
blifvit mottagna af tjufvar och kanaljer. Nästan olla de
blott, som på vissa orter af Bohuslän blifvit begångna, äro
utförda af sådana personer. Herrarne torde komma i håg
ett rån, som sisth höst begicks i Norra Inlands härad. De
fleste, sorn misstänktes för detta grufliga rån, voro sådane
små hemmansägare. De blefvo arresterade oell sitta nu i
länshäktet. Jag påminner mig ännu en annan olägenhet af
hemmansklyfningen. Vi hafva en socken, Nafverstad, som
ligger på gränsen mot Norrige. Der äro stora skogar, hvarest
Zigenare inköpt 3 å 4 tunni., ty enl. nuvar. författning
anses de besuttne, så snart de äga 4 tunni. jord. Der
hafva de byggt en stuga och bott der några dagar, sedan
de fått stugan färdig; men derefter hafva de satt lås för
dörren och ej på flera år sett si(t hem. Jag kan ej säga,
att dessa svarta menniskor göra trakten mycket ondt, men
de göra mycket ondt i landet. Jag har sett olägenheterna
deraf, och önskar, att så mycken stränghet som möjligt
måtte i delta afseende iakttagas.
Gr. Mörner, Carl: Denna fråga har visserligen redan
blifvit så pass disciiterad, att jag ej borde ytterligare för
-
igo
Den 5 September e. m.
länga öfverläggniogen derom; men då 2:ne principer här
stiida om att göra sig gällande, den ena för en alldeles
oinskränkt hemmansklyfning, och den andra för en meia inskränkt:
så får jag för min del förklara, att jag visserligen
förenar mig med deni, som yrkat den sednare. Hvar och
en, som något vistats på Jandet, kunner ganska väl huru
den ene efter den andra gifter sig och bosätter sig, endast
i förhoppning att kunna berga sig med sin arbetskraft.
Det kan visserligen vara rätt att göra detta i hopp och förmodan
att kunna förtjena sin föda, och alt genom understöd
på lofligt sätt kunna berga sig; men, såsom en talare
nyss anmärkt, industrien i vårt land har icke ännu hunnit
den ståndpunkt, att man möjligen kan förtjena så mycket,
som behöfves för att kunna lefva deraf. Att hvar och en
endast skulle behöfva tak öfver hufvudet för att hafva sin
utkomst, tror jag ej är enligt med verkliga förhållandet.
Mine herrar! i missväxtår får man bäst erfara, huru svårt
det ar för socknen och för corn milner i allmänhet, att förse
alla dessa fattiga hushåll med derus nödtorft; och missvext
inträffar i alla länder och på alla orter, både i skogsbygden
och på slättlandet. Ofta händer att en fattig bonde styckar
sill hemman i små delar och säljer det, för att komma ur
sin skuld, åt personer, som ej kunna betala, men som på
förmånliga betalningsvillkor Jofvat honom full betalning,
och följden blir att han får spela bankrut. Det är icke
möjligt att i vårt land förtjena så mycket på en liten hemmansdel,
att man kan slå sig ut. Om hem manskly fningen
ej blir inskränkt, så fruktar jag all vi kunde få ännu större
fattigdom, än som nu finnes. Jag får för min del förklara,
alt jag anser hemmansklyfningen ej böra utsträckas för mycket,
och att, på sätt Utsk. föreslagit, någon utväg bör vidtagas,
som bestämmer huru mycket man bör äga för besuttenhet,
i hvilket afseende jag får instämma uti det förslag,
som Hr von llosen afgifvit.
Hr Coyet: K. förordnm af den 19 Dec. 1827, rör:de
hemmansklyfningar och söndringar af jord, liar allmänneligen
blifvit öfverklagad, mindre till följe af deri fastställda
grunder för besultenhet och rättighet till jordafsöndring,
utan fastmer af skäl, att deri upptagna stadganden icke blifvit
efterlefda, enär hittills någon control! ej funnits, som
kunnat leda derhän, att klyfningarne och af-.öndringarne
skett i enlighet med författningens anda och föreskrift. Den
nu föreslagna lagen afser afhjelpandet af det öfverklagade
onda, (att det är verkligen öfverklagadt, inhemlas till yttermera
visso utaf de fleste af Hrr landshöfdingars sednast afgifna
femårs-heiältelser,) och jag vågar, i motsats mot andra
värda talare, yrka, att en lagstiftning i detta fall är af
behofvet högst påkallad, såvida man ej vill, genom en i
oändlighet splittrad jordstyckning, framkalla massor af pro
-
De n 5 September c. m.
le tärer, hvilka, då hvarken deras eget eller andras åkerbruk
letnnar för deras bergning tillräcklig arbetsförtjenst, lefvande
i fattigdom och okunnighet, och således utan moralisk
bildning eller ekonomiskt välstånd, endast skola öka landets
tiggareskaror och genom fylleri och brott äfven städernas
corrections inrättntr.
Såsom en motbild af den tafla en talare på andra sidan
här uppdragit om följderna af 1827 års författning inom
hans ort, tager jag mig friheten att citera några ord af det
med verifierande fatta stödda utlåt., som tillförordnade comiterade
inom Malmöhus län år [834 i detta ämne till K.
M. afgifvit. Det lyder sålunda:
' Friheten att förvärfva äganderätt till jord synes icke
böra underkastas annan inskränkning än den, som är nödig
för att betrygga Statens bestånd och befordra medborgares
ömsesidiga trefnad och belåtenhet. Men då en sådan frihet
urartar till skada och förfång, ej mindre för det allmänna
än individen, måste lagarna sätta en gräns för dess missbruk.
Det anföres till försvar för en obegränsad styckning af jord
oell en oinskränkt frihet i dess besittning, att landets välstånd
herodes genom ökad befolkning och arbetskraft; att
den enskilda kraften mera utvecklas och skapar medel till
bergning; samt att ett litet jordstycke, ined omsorg brukadt,
kan förskaffa en tarflig utkomst. Sådant motsäges likväl af
erfarenheten; ty äfven i de af naturen mera gynnade länder
har en öfverdrifven jordstyckning ökat fattigdomen,
hvilken bittra följd ännu säkrare mäste inträffa i ett land,
hvars lage oftare skall åstadkomma missvexter, och hvars
beskaffenhet och folklynne icke medgifva lönande binäringar
Det är ej nog, att lagarna befordra nya bosättningar,
stiftande af äktenskap, barns tillvext och jordens odling.
Staten har en större och heligare förbindelse, att bereda utvägar
till befolkningens bergning, och trefnad. — På jemnvigten
emellan ett lands population och dess näringstillgångar
beror hufvudsakligen landets styrka och sjelfständighet;
och der denna jemnvigt saknas, kunna medborgare ej vinna
förkofran, emedan den idoges, den förmögnares tillgångar
måste fylla de lättjefulles, de behöfvandes brist.”
”Enligt dessa grundsatser och erhållna upplysningar,
måste comiterade oförstäldt uttala deras öfvertygelse, att
den i länet ända till sjelfsvåld utsträckta hemtnansklyfningen
medfört de mest skadliga följder.”
Hr von Rosen: Jag får börja med att begära ursägt
derför att jag för 3:dje gången uppstiger; men jag anser
mig böra besvara några af de yttranden jag här afhört.
Jag trodde mig hafva gått så långt, som ändamålsenligt
vore, då jag gjorde bemmansklyfningens pröfning till en
communal-angelägenhet. Jag har aldrig yttrat annat, än att
dea skulle få gå så långt, som vore förenligt med andras
D c u 5 September e. lia.
ratt oell ej blott med köparens fördel. Jag medgifver ali
fattiglagen bort förutgå; men om jag förutsätter alt fastighetsägaren
förbi ifver den, som upprätthåller coinmunal-lageu,
så tyckes väl delta också förutsätta, att de personer, soni
der äro egentligen styrande, eller de som uppehålla bela
communens angelägenheter borde kunna försörja sig sjelfva;
Jag kan derföre icke frångå, att en gräns för jordbesitlning
lior finnas uti det villkoret, alt ägaren lili jorden derpå är
född ; inea dä detta är möjligt, utan alt behöfva andras understöd,
så bör denna ratt att försörja sig visserligen ej vara
betagen genom lagstiftningen. Om en cominuual-lag skall
blifva verksam och motsvara ändamålet, så måste det finnas
personer inom communen, som kunna bestrida utgifterna och
besörja om verkställigheten deraf; ty i annat fall anser jag,
all communal-föifattiiingen tjenar till intet. När män redan
bär kommit så långt, alt hela orter, hela socknar —
för att ej åberopa enskifdta exempel — styckat sig till deli
grad, alt icke någon fattig der kan få understöd, enär ingen
person derstädes är i den belägenhet alt lian kati försörja
sig sjelf, än mindre understödja undra, frågas med skäl
om lagstiftaren ej åtminstone i någon mån bör söka förekomma
sådant. Om man sträcker hemmansklyfuingsrälten
så långt, att den blif ver en cominunal-ungelägenhet, att Communen
sjelf, på grund af dess pröfning 0111 möjligheten af
besuttenhet, äger att bestämma huruvida styckningen må aga
rum eller ej, så synes mig att ej någons ratt derigenom egentfigeu
förnärmas. Då fattiglagen bestämmer vissa villkor
för andra lösa personer, som söka inträde inom församlingen,
så tyckes det vara ännu mera skäl, att de, som söka få fast
fot derinom, äfven underkastas vissa villkor innan de fä denna
rättighet. Jag tror att enskild rätt bör i vissa fall vika
för allmänt väl, och är öfvertygad, att om ej behörig gräns
sättes för hemmansklyfning»!* och jordafsöndringar, komma
socknar slutligen att förvandlas till fattighus. Jag vill ej
åberopa enstaka fada, eller alt i Skåne finnas de som sitta
pa -j^tdels hemman; men inom denna provins finnes en
mängd jordägare på 2^:dels hemman, ftfed någon kännedom
0111 ägovidderna derstädes, kan man snart öfvei tygas
om omöjligheten för sådana åboer alt af jordens afkastning
hemta underhåll, stats- och communal-afgifler. Det beror
visserligen på locala förhållanden och andra dermed förenade
omständigheter, huruvida en sådan hemmansägare kan
vara besutten eller ej; men denna besuttenhet liar dock en
gräns, och den bör väl pröfvas. Den rättsgrund, som man
liar åberopat, förnekar jag visserligen ej; men den får dock
ej undertrycka en annan rättsgrund, så länge den som sådan
måste gälla, nemi. att församlingen är skyldig försörja sina
futtiga. När nu lagen öfverlåter åt communen denna pröfning,
och den kan öfverklagas ifall den ar afstyrkande (ty
Olli
Den 5 September c. m,
o/i) beslutet di tillstyrkande, lärer val ingen klagan komma
i fråga); tror jag ej någon rättsgrund ur störd, och anser
högst vigtig!, att besullenheten harvid Ingés i betraktande.
IVIan lini’ luii yttrat, att ingen nia äga rätt förneka någon
förvärfva bostad. Detta medgifves; dock bör denna förvärfningsrätt
så begränsas, alt den ej drabbar andras rätt,
eller så utsträckes, att de som behöfva understöd, ej utarma
dem, som kunna gifva det. Det af mig föreslagna stadgandet
hindrar ingen, sorn äger tillgångar, att köpa fastighet
eller blifva hemmansägare, såvida villkoren äro förenliga
med communens rätt. Dessutom återstår alltid att arrendera
jordegendom och genom afsöndring tillvinna sig
den. Derföre finnes ock någon skilnad emellan hemmansklyfning
och afsöndringar af jord. I så fall ansvarar ej brukaren
hvarken för andras fattigvård eller andra communala
behof; ty det blifver hemmansägaren, som communen håller sig
till. Jag hemställer för öfrigt till hvar och en, som i någotr
mån känner grunderna för vårt skatteväsende oeh Carl XI:s
sätt att med grundskatter fördela skattebördorna efter hemmantal,
om dermed är förenligt att 80 ä go hushåll kunna
bosätta sig på ett hemman och utgöra skattebidragen. Jag
medgifver visserligen, att förhållanden finnas, som bereda en
möjlighet att äfven på en ringa jordlott kunna försörja sig;
men denna möjlighet bör pröfvas. Således kan hemmansklyfningen,
såvida den är i förhållande till industrien, utsträckas
utan skadliga följder, eller så alt fattigdom ej deraf
uppkommer. Den är i så fall ett bevis på en stigande arbetsförtjenst,
ett allmännare välstånd; men hemmansklyfningens
utsträckning bör bero på industriens utvecklade skick,
så att hvad jorden ej tillräckligen gifver må från andra näringsgrenar
kunna hemtas. 1 så fall är bostad första villkoret,
och då bör den ej heller kunna med något skäl förnekas,
så snart den kan förvärfvas; men när desse hemmansägare
eller bostäders innehafvare ej hafva annan näring än
jordbruket och ingen biförljenst, då må det vara skäl sätta
i fråga, 0111 dessa på så små] jordlotter kunna vinna sin
nödvändiga bergning, utan att ligga andra till last. Det är
från denna synpunkt jag ser frågan, och på den här ofvanvisade
grund jag stödjer min mening, och vidblifver, att det
må tillhöra dem, som skola försörja de fattiga, alt pröfva
huru långt hemmansklyfningen får gå.
Jag får äfven besvara Gr. Frölich på dess gjorda fråga:
att hemmansklyfningen i Skåne fortgått i följd af omständigheter,
af hvilka en del visserligen ligger utom ämnet soin
nu afhandlas, men af hvilka en del ej torde vara utur vägen
i korthet framdraga. I främsta rummet får jag åberopa,
att man i allmänhet hellre hittills användt capitaler på fastigheter
och inköpt mindre jordlotter, än begagnat dem i
andra industrigrenar. Brådstörtade enskiften bidrogo äfven
i3 H. ^5
194
Den 5 September e. m.
att underlätta köp och tvungo till försäljningar, understödda
of laneanstalter, sorn gåfvo tillfälle härtill. Dessutom har
husbehofsbränning en — en rättighet, som endast åtföljer
hemmantal
i sednare tider i betydande mån bidragit till
klyfningar och styckningar. Hvar och en, sorn vill idka denna
rörelse, är nödsakad äga en hemmansdel. Sådana exempel
äro ej sällsynta, att jordlotter inköpts för att genast plundra
skogen och torfmåssen och medelst brännvinsbränning
godtgöra sig för inköpssumman. När nu dessa hemmansdelar
äro så små, att på dem ej någon ladugård kan finnas,
att ej en gång nödige dragare till jordens skötsel kunna födas,
och biförtjenster saknas; så står beviset fast, att productionen
i samma mån måste minskas, hemmansdelarne till
sina verkliga värden slutligen aftaga och de fattiges antal
deremot okas. Sådant är förhållandet i en stor del af Skåne
genom den öfverdrifna hemmansklyfningen.
Hr Ribbing, Arvid: Jag skulle också vilja anföra
något i anleda, af detta betänk., men då jag, lika med Hr
von Rosen, är ledamot af ett utaf de Utsk., som afgifvit
betänk., och således har tillfälle att inom Utskm ej allenast
göra de åsigter gällande,' som skulle kunna innefatta anmärkntr
emot Utskms betänk, utan äfven besvara de anmärkn:r, som
af andra talare här blifvit gjorda; så anser jag mig ej behöfva
så tillställa att Utsk:n skriftligen skulle få sig t i 11-  stäldt det myckna, som jag skulle hafva alt andraga, då jag
har tillfälle att derstädes muntligen framställa det.
Hr Munck af Rosenschöld: I afseende på den re
troactiva
verkan en blifvande lagstiftning för hemmansklyfningen
skulle komma ali hafva på redan skedda hemmansklyfningar,
förenar jag mig helt och hållet i den åsigt Gr.
Frölich och Frih. Cederström yttrat. Jag anser i högsta
grad orättvist, om en blifvande lag kunde fråndömma den
som redan köpt och äger sin jord densamma, endast derföre
att han, på grund af denna lag, ansågs ej vara besutten. Jag
anser en sådan lag endast kunna medgifva ägaren af stomhemmanet
options- eller bördsrätt till de frånklvfda delarna,
då dessa ånyo gå i köp. En blifvande lag för hemmansklyfningen
bör afse hemmanen sådana, som de i anseende
till klyfning befinna sig, när denna lag promulgeras.
Lag- samt Allm. Besvärs- och Ekon.Utsk:ns betänk. N:o
3 återremitterades.
Upplästes till justering och godkändes tvänne från Ridd.-  Utsk. inkomna förslag till und. skrifvelse!' till K. M. från
R. o. Ad.:
i:o Ang:de åtskilliga ändringar i Ridd.Ordningen.
S. A. K.
Sedan R. o. Ad. vid innevar. riksdag beslutat de ändringar
i i8:de, 3i:sta och 34:de §§:na uti Ridd.Ordn. af den
Don 5 September e. m.
22 Maj 1835, hvilka innefattas uti den härhos und. hilagda
redaction; så har R. o. Ad., jemlikt 4i §m Ridd.Ordn, skolat
i fråga var. beslut till E. K. M:s nådiga stadfästelse i und.
öfverlemna.
R. o. Ad. framhärdar etc.
På RiddarhusUtskottels vägnar
S. d. Sandels.
W. F. Dalman.
Förslag till förändrade redactioner af åtskilliga
§§ i R i d d. O r d n i ti g e n.
18 §:n. Sedan riksdagen blifvit af Konungen på Rikssalen
öppnad, böra, nästa spekoedag derefter, såvida plenum
plenorum icke å samma dag är anbefaldl, bänkmans- och
electois-valen verkställas. Med dessa val förhålles sålunda,
alt, enligt anteckningslistan, R. o. Ad:s samtlige närvar, ledamöter,
med undantag af de i 4* §:n Riksd.Ordn.
uppräknade personer, delas uti tjugufem särskilda, men
till beloppet lika delar, hvarvid — — — — bör. Sedan
detta blifvit verksteldt, uppropas hvarje afdelning för sig,
som begifver sig inom skranket att förrätta bänkm.val, dervid
hvar och en iulemnar en enkel, sluten, hoprullad
omärkt sedd, tecknad med 2:ne af de personers namn, som
i afdelningen finnas, då de två, som de flesta rösterna erhållit,
äro behörigen valde bänkman. Hafva flere — —
— — förverkat.
3i §:n. Vid alla val och voteringar skall upprop ske
efter anteckningslistan, och anmode Landtm., eller deri hans
ställe företräder, sex ledamöter af R. o. Ad. att jemte honom
vid bordet sitta. Af dessa före Irenne särskildta prot.
öfver dem, hvilka rösta, och Irenne öfver dem, som vid uppropet
sig ej infinna. De, som till en och samma bänk höra,
träde inom skranket, när deras bänknummer uppropas, och
livar och en framlägge, vid upprop af dess namn, sin valeller
voter:s-sedel på det pappersark, som hålles af en ledamot
vid bordet.
34 §:n. Sedan voterings- eller val-uppropet är slutadt, öppnas
sedjarne af ordföranden samt granskas af honom och de ledamöter,
som vid bordet sitta, hvarvid desse sednare föra
särskildta protocoll, hvilka, efter fulländad omröstning, collalioneras.
Derefter upprättas ett omröstnings- eller valprotocoll,
hvilket underskrifves af ordform och ledamöterna
vid bordet samt genast uppläses.
M o t i v e r.
18 §:n. Den förändrade redaction R. o. Ad. för sin del
beslutat utaf 18 §:n Riksd.Ordn. åsyftar att bringa Ridd.-  Ordnts stadgande i afseende å ordningen för val till utsk:sledamöter
uti full öfverensstämmelse med 4' §:n Riksd.-
Ordn., samt att derigenom för framtiden undanrödja de anledntr
till tvist, som vid flera riksdagar förekommit, i frä
-
Den 5 September c. m.
gan huruvida de i nämnda grundlags-§ uppräknade embetsmän
må i bänkmansvalet deltaga. Äfven har föreskriften,
angtde voterrs-sedlarnes beskafTenhet, blifvit i den t8§:n inflyttad
från den i>3 §:n Riksd.Ordningen.
3i och 34 SS:na- Då s- k- andra uppropet, sorn
för närvar, äger rum vid alla val och voteringar, bunkmansvalet
ollena undantaget, dels icke hemtar sin anledning från
grundlagen, dels borttager en, isynnerhet för ett så talrikt
Stånd, som R. o. Ad-, behöflig tid, har R. o. Ad. beslutat
afskaffandet af detta upprop och ansett endast ett sådant
vara af nöden vid alla val och voteringar ulan undantag, i
enlighet hvarmed de förändrade redaclionerna af ofvannämnda
3i och 34 §§ äro affattade.
2:0 Angtde fortfarande af en årlig capitationsafgift utaf
hvarje adelsman, som betalar bevillning af lön eller förmögenhet.
S. A. K.
f anseende till behofvet af åtskilliga reparationer å Riddarhuset,
samt för att åt Riddarhuscassan bereda en capitalförstarkning,
så att denna cassa må för framtiden kunna bestrida
alla utgifter för Riddarhusets underhåll, har R. o.
Ad. under den 4 sisth Juni beslutat, att den capitationsafgift,
hvilken Ståndet vid sista riksdag sig åtagit, må intill
slutet af det år, då nästa riksdag upphör, fortfarande utgöras
med en r:dr b:co årligen af hvarje mantalsskrifven adelig mansperson,
som betalar bevilln. för lön eller förmögenhet; och
får R. o. Ad. derför hos E. K. M. i underd. anhålla, det
R. o. Ad:s sålunda fattade beslut må varda genom E. K.
M:s utfärdande nåd. kungörelse allmänneligen kungjordt;
äfvensom att med uppbörden och redovisningen af ifrågavar.
capitationsafgift må förhållas, på sätt uti de i detta
ämne den 3o Sept. 1812, den 3i Aug. 1815, den 14 Januari
1824, den 21 November 1829, samt den 25 Januari 1835
utfärdade kungörelser stadgadt varit.
R. o. Ad. framhärdar etc.
På RiddarhusUtskottets vägnar.
S. A. Sandels.
W. F. Dalman.
Upplästes ankomna prot.utdr. från de öfriga Stånden,
nemi. från PresteSt. af den 22, 26 och 29 sisth Aug.; från
BorgareSt. af den 26 och 29 sisth Aug., samt den 2 dennes;
och från BondeSt. af den 26 och 2g sisth Augusti.
Lades till handlingarna.
Lades på bordet nedannämnda från Utsktn inkomna
memoria ler, belänkm och utlåt., nemi. från
ConstitutionsUtskottet;
N;o 34, i anledn. af återremisserna på meni. N:o 18;
Deli 5 September e. m.
>97
N:o 35, i anledn. af två Stånds återremisser på mern.
N:o 2o;
Wto 36, ang:de R. o. Ad:s ålerremiss på mein. N:o 21 ;
Wto 37, i anleda, af erliållen återremiss på mern. Wto 23;
Råneo- oell LagUtskotten:
N:o 2, i anledn. af väckta frågor om upphäfvande af
förordningen den 27 April 1742 och förklaringen den 4
Juli 1/45, ang:de förbud emot guld- och silfvermynts utförande
utur Riket samt nedsmältande och förvandlande deraf;
Wto 3, i anledn. af väckt motion om upphäfvande af
K. förordningen den 2 Maj 17471 angtde straffets skärpande
för dein, som föröfva svek och bedrägeri med bankens
sedlar ;
Wto 4- i anledn. af väckta frågor, dels örn upphäfvande
af nu gällande stadgande, att 3:dje uppbudet icke må
meddelas å i banken pantsatt fastighet, förrän lånet blifvit
slutbelaldt eller omsatt; dels ock om åläggande för banken,
att till vederbör, domare årligen aflemna förteckningar på
inlecknade fordringar;
Lagutskottet:
]N:o 112, i anledn. af väckt motion om ändring af 4
och 5 §§:na i 17 cap. Ärfda-b:n, och af 3 §tn 8 cap Jordab:n,
samt om upphäfvande af K. förordningen den ig Aug.
1762;
Wto 1 13, i anledn. af så väl I\. M:s nåd. propos. med
förslag till förändrade stadgandet), rörtde bysättning, som
ock särskildt i detta ämne väckta motioner;
Wto 1 14, i anledn. af väckt motion om ändring af föreskrifterna
i 9 cap. Handels-b:n, ang:de ränta af försträckta
penningar eller varor;
Wto 1 15, i anledn. af väckta motioner om stadgande af
skyldighet för gäldenär att, i brist af annan til Igång, med
arbete aftjena sin skuld ;
Wto 1 16, i anledn. af väckta motioner om nedsättning i
underhållet för bysatt gäldenär;
Wto 1 17, i anledn. af väckt motion, angtde villkorliga
utmätnings-resolutioner;
Allm. Besvärs- och Ekon. Utskott ett
Wto 99, i anledn. af väckta motioner, rörtde förändrad
reglering af consuls-dislricten samt utfärdande af ny consuls-stadga.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. J till 1 1 om aftonen.
lii fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe*
Den 9 September f. m.
Onsdagen den 9 September i84o.
Plenum kl. 9 f. m.
Justerades 3 prot.uldr. för den 5 dennes e. m.
Justerades pleni-prot. för den 22 sistl. Augusti e. m.
Ånyo föredrogs Lag- samt Allm. Besvärs- Qch Ekon.-  Utsk:ns den 22 sisth Augusti samt den 2 dennes på bordet
lagda betänk. N:o 5, ang:de lagstiftningen om fattigvården i
Riket.
Hr Edenhjelm, Gillis: Ehuru jag fullkomligen er
känner,
att det af Utsk:n uppgjorda förslag icke saknar förtjenst,
och äfven för oss, som skola handlägga ifrågavar.
ärenden, kan blifva ganska nyttigt, torde dock R. o. Ad.
tillåta mig att dervid få göra några få anmärkntr.
I 1 §:n står: "Hvarje socken å landet, och i stad hvarje
församling, skall lemna nödtorftig vård och försörjning åt
sådana dess medlemmar, sorn sakna förmåga och medel att
sjelfva sig dermed förse.” Jag tror att ordet medel kan utgå,
emedan jag fruktar för, att i annor händelse alltför många
medellösa personer komma att anlita fattigvården.
5 §:n lyder sålunda: ”För tjenstehjon, hemmansbrukare
och torpare, sorn med dagsverken utgöra åtminstone största
delen af sina skyldigheter till hemmansägare eller innehafvare,
statfolk, samt handtverks-, bruks- och fabråks-arbetare,
jemte deras hustrur och hemmavarande barn, skall husbonde,
under den tid arbetsaftalet gäller, ansvara för försörjningen,
så att icke de falla fattigvården till last; dock
med rättighet att, om han vill, af deras tillgångar eller arbete
åtnjuta ersättning för den kostnad, han sålunda fått
vidkännas.” Den husbönder här ålagda skyldighet anser
jag vara mera skadlig än gagnelig, emedan ett sådant åliggande
endast skulle föranleda till ett förökadt antal af lösdrifvare,
ty troligen lära få landtbrukare antaga hemmansbrukare
eller torpare under sådana villkor. Jag vill icke
uppehålla med något vidlyftigare yttrande i detta ämne,
ulan hänvisar liil Hr Christiersons reservation vid denna §,
deruti jag helt och hållet instämmer.
g §:n 5 mom. innehåller: "För arbetsföra personer, som
äfventyra nöd, till följd af brist på arbetsförtjenst, skall
nämnden, särdeles under svårare år, söka bereda arbete, för att,
genom behofvets tidigare afhjelpande, hindra dess utsträckning.
” Som en sådan nöd är svår alt förutse, synnerligast
i skärgårdarna, der den verkliga nöden icke visar sig förrän
hafvet, sorn är detta folks matkammare, tillfryser, hvarefter
intet eller obetydligt fiske kan drifvas; så anser jag nödigt alt
D e n 9 September f. m.
•99
nämnden alltid ur beredd på att kunna afhjelpa påkommande
behof. Såsom exempel får jag vid detta tillfälle nämna,
alt jag nyligen fått underrättelse från skärgården, att en fiskarbåt,
som for ut på hafvet, der blef öfverseglad af en
Itysk brigg. Folket frälste sig på relingarna, men deras båt
och fiskredskap gingo alldeles förlorade. Ett sådant båtlag
beslår af flera familjer, hvilka genom en sådan olyckshändelse
blifva alldeles utfattiga och icke kunna hjelpas, utan
bidrag till anskaffande af båt och fiskredskap. Jag anser
derföre högst nödvändigt, att nämnden alltid är beredd alt
lemna understöd vid dylika olyckstillfällen.
10 §:n 3 moni. stadgar: ”Oin arbetsför person, genom
lättja eller liknöjdhet, förorsakar, att hustru eller barn sakna
försörjning, så alt de till följd deraf falla fattigvården till
fint, äger sockennämnden att hålla sådan person till arbete,
genom utöfvande af den husbonderätt, sorn andra fattighjon,
enligt i:sta inom., äro underkastade, och anlitande af den
executiva maktens biträde, om så erfordras.” Delta stadgande
anser jag ganska ändamålsenligt, men hemställer dock
lill de herrar, som äro lagklokare än jag, om en sådan tillhållning
enligt nu gällande lagar är tillåten. Det är exempel
på inom de samhällen, der jag bidrager till de fattiges
underhåll, att personer finnas, som äro utmärkt skickliga arbetare,
derjemte ärlige och höflige, och i följd deraf företrädesvis
eftersökte af dem, som äro i behof af arbetare,
hvarföre tle ofta äro i tillfälle förtjena flera riksdaler om
dagen, men hafva ett så öfverdrifvet begär efter brännvin,
att litet eller intet af arbetsförtjensten lemnäs till familjens
underhåll, hvarföre det händer detsamma sorn varit synligt
bär i hufvudstaden, att man om nätterna träffar små barn,
sittande på trappor eller gående pä gatorna, för att väcka
medlidande, och på sådant sätt af ömsinta menniskor få sina
förnödenheter. Jag yrkar derför, att Utsk:n uppgöra lagförslag,
huru sådana husfäder skola behandlas för att förmås
till försörjandet af sina familjer.
11 §:n innehåller: ”Då fattighjon visar tredska, sjelfsvåld,
oordentlighet eller sturskhet, må sockennämnd, der
annan rättelse ej gör tillfyllest, besluta en lämplig minskning
af hjonets underhåll.” En sådan bestraffning kan äga
rum inom fattighus, men som de fleste af understödstagarna
vanligtvis bo för sig sjelfva oell hafva barn alt uppfostra,
så är en sådan straffbestämmelse icke alltid tillämplig, hvarför
Utskm för sådana personer torde uppgöra någon särskild
lämplig strafflag.
Uti i4 §:n 3 mom. står: ”För manskap af värfvade
armeen och flottan, samt handtverkare och arbetare vid
Kronans varf och verkstäder med lön på stat” etc. Jag anser
mig endast böra upplysa, att manskapet vid värfvade
armeen icke har någon lön på stat, utan får af statsmedel
300
Den g September f. m
endast några skiliingar om dagen den tid del blir till tjenstgöring
anbefaldt.
i8 §:n i nion), innehåller: ”Om fallighjon beträdes ined
beltlande utom det samhälle del tillhörer, skall det genast
försändas lill hemorten och kostnaden dertill ersättas af
nämnda samhälle. Med andra tiggare och obehörigen kringstrykande
personer för fa res på sätt i lagen emot lösdrifveri
och försvarslöshet stadgas.” Om sådana kostnader kunna
åläggas fattigvårds-communernn för sådana personer, sorn
kringvandra och hafva underhåll i sjelfva fattighusen, så
medgifves rättvisan deraf, efter de der kunna bevakas, men
olämpligt synes det vara, alt ålägga communerna sådana
kostnader för inhyseshjon, eller sådana personer, som nämnden
hvai ken får eller kan bevaka. Ett fattighjon, som af
socknen eller församlingen icke fått allt hvad det sökt pocka
sig till, skulle i sådan händelse troligen af hämndbegär
utgå i andra församlingar, för att derigenom åstadkomma
den församling det tillhör större kostnader än fattige förut
för sitt underhåll begärt.
Andra mom. af samma § föresklifver: ”Om permitterad
krigsman saknar utkomst inom pei missionsorlen, eller
genom oordentligt lefnadssätt der åstadkommit förargelse,
skall han, genom Konungens Bef:b:des försorg, genast lill
tjenstgöringsoi ten återsändas, i hvilket afseende sockennämnden
åligger att tillkännagifva förhållandet hos Konungens
Bef:h:de eller närmaste myndighet eller tjensteman, sorn pnJisuppsigten
på stället tillkommer.” Detta moment tror
jag bör kunna utgå, emedan det gagnar till ingenting, utan
tvertom mera skadar, efter man kan laga för afgjordt, att
ett dylikt förfarande endast ger anleda, till förökande af
lösdrifvares och slutligen coi rectionisternes antal. En permitterad
soldat, som från sin socken får ett sä dåligt fräjdbetyg,
lärer troligen icke längre få qvarstå i regitets milor,
hvarom jag är så mycket mera öfvertygad, som jag sjelf,
då jag var reg:tschef, och sådana händelser inträffade, alltid
öfverenskoin med batterichefen, alt en sådan karl med
eget begifvande erhöll afsked. Om momentet anses nödigt
att qvarstå, förblir det ändatnålsenligare, om ordför. i
nämnden underrättar reg:tschefen om en sådan soldats uppförande,
som då icke lärer underlåta att vidtaga de ändamålsenligaste
åtgärder för karlens tillrättavisande.
Sedan jag nu genomgått hvad jag mot sjelfva förslaget
haft att anmärka, så får jag endast uttrycka min förundran
öfver att Utsk:n förbigått besvarandet af min gjorda motion
om förslag till lag, som bestämmer hvems skyldighet det
bör blifva, att försörja orkeslösa, eller genom andia orsaker
till arbete oförmögna arbetare på sådana fabriker, som äro
anlagda på landet. Vanliga arbetsaftalet eller contractet,
fabriksidkare och arbetare emellan, har lill närvar, tid varit
-
Den 9 September f. m.
201
rjl från 3 tili och med 6 Sr; men troligen kommer det i
följd af detta reglementes 5 fj att hädanefter förkortas, och
arbetare, fastän mantalsskrifne i socknen, komma ali kringvandra
i likhet med livad andre gesäller nu göra. Blir fabriksarbetaren
under aftalstiden skadad, så får fabriksinnehafvaren
naturligtvis, i likhet med andra husbönder, uppfylla
hvad reglementet föreskrifver, nemi. försörja honom
till dess contractet til (ända lupit; men derefter faller hela
tyngden på communen eller socknen, som förut aldrig haft någon
förmån af fattighjonets arbetsförmåga, hvilket jag anser
vara obilligt.
Exempelvis får jag nämna, att sedan sista riksdag har i
en liten socken omkring Götheborg uppvuxit en stor och
förträfflig fabrik, som icke allenast gör heder för anlaggarne
deraf, utan är en prydnad för orten. Denna fabrik har, så
viell jag kan minnas, omkring 4oo arbetare, hvaribland många
äro från aflägsnare orter, oell af hvilka sannolikt flere
med tiden komma att falla fattiganstalten till last, då jag
för min del anser ali det skulle vara högst obilligt, om
denna börda föll på hemmansägarne. Jag föreslår derför,
alt för sådana fabriker, som ligga på landels grund, inrättas,
i likhet med hvad som nu är förhållandet med flera
bruk, enskilda fattiganstalter. Finnas flera fabriker inom
samma socken, så må de, om de så åstunda, förena sig om
samma fattiginrättning.
Som det icke är socken, hvaruti fabriken ligger, utan
Staten, sorn har vinsten af dylika inrättningar; så anser jag
också billigt, och i följd deraf föreslår, att Staten å sin sida
bidrager lill fabrikens fattigcassa, hvilket bidrag länets Pröfnings-eomite
årligen bör bestämma i visst förhållande till
flen af fibriksinnehafvaren erlagda bevillning för de tillverkade
fabrikaterna. Sorn skäl härtill vill jag exempelvis nämna,
att det hemman, hvarpå den förut omnämnda fabriken
är anlagd, betalte i bevillning före år 1835 i likhet med
hvad som för hemman af samma värde vanligtvis erlägges,
men deremot nu betalar ganska betydligt deröfver, hvarför
det således är klart, att den säkra vinsten af fabriken kommer
Staten och icke socknen lill godo.
Gr. Posse, Fredr. Salomon, uppläste följande:
Då det ej kan nekas, ali lagstiftning för fattigvård
är en .af de vigt igaste och mest ingripande åtgärder i de
förhållanden, sorn inom sociala lifvet förekomma, torde det
äfven vara nödigt att, vid öfverläggningarna derom, först
söka utreda de orsaker man anser föranleda den inom vårt
land med hvarje år tilltagande fattigpersonalen. Jag vågar
tro, att den princip, sorn redan öfver 5o år gjort sig gällande,
att hvarje församling obetingad! är skyldig ansvara
för sina fattigas vård, härtill betydligt bidrager; och då jag
i3 H. 26
202
Den (^September f. ra.
finner de förenade Utsk:n äfven uti sitt förslag till stadgar
om fattigvården utgått från densamma, anhåller
jag dervid få göra några anmärkn:r. Det farligaste man
vid en lagstiftning i fattigvård kan göra, är, efter min tanke,
hvarje inskränkning i den individuella arbetskraften, och
jag tror ingen neka, att en sådan inskränkning ovillkorligt
sker, så länge det på en sockennämnd eller sockenstämma
ankommer att neka inflyttning ifrån en till annan församling;
men jag medgifver äfven, att så länge den nu var.
skyldigheten för hvarje socken att sjelf bekosta underhållet
för sina fattiga qvarstår, kan ej heller denna rättighet till
eget fredande borttagas. Gamla vanor hafva gifvit ett
slags kraftvunnen häfd åt den princip, som i Utskrns betänk,
är anlagen, och, med beräknande ai' de tillgångar, som kunna
möjligen åstadkommas, måste jag medgifva, att fullkomligt
ombyte deraf ej låter sig göra, men tror dock en medelväg
möjlig, der den gamla sockenförsörjningen ännu kan
till en del qvarblifva, men i bredd med all allmännare åtgärd
tvister om bostadsrättighet förekommas. För att
framställa denna min åsigt, måste jag först indela de personer,
som skola försörjas, i tvänne classer: sådana som genom
kropps- eller förståndslyten äro oförmögne att sig
sjelfva försörja, eller till någon del till sitt underhåll bi
draga;
för dessa ville jag föreslå, att hvarje församling skulle
draga omsorg, på sätt nu borde ske, antingen genom intagande
i fattigstugor eller inaccordering hos andra, men ej
genom kringgående på rotar i församlingen och ännu mindre
inom andra communen. Den andra classen anser jag bestå
af sådana personer, som genom olyckor, missvexter, tillfälliga
händelser, äfven lättja och vanart, kommit i den ställning,
alt de ej kunna sjelfva utan andras hjelp förskaffa sig
uppehälle, men hafva dock åtminstone någon arbetskraft att
erbjuda i afräkning på sitt underhåll; och för dessa skulle
jag tro, att flera sockne- minst härads- kanske fögderi- eller
länsvis förenade fattig- och arbetshus borde inrättas, der
de kunde emottagas och skulle qvarblifva till dess att de
visade sig äga tillfälle till sysselsättning och underhåll. Vid
dessa inrättnrr borde äfven finnas anstalter för sådana barns
uppfostran och underhåll, som nu ligga församlingarna till
last; och skulle för deni, sedan deras uppfostran är gjord,
den styrelse, som härför blefve inrättad, pligtenlig! åligga*
att bemöda sig skaffa tjenster och näringsfång. Att efter
min öfvertygelse ju större områden sorn dylika fattigförsörjningsanslalter,
dock inom en viss gräns, kunde innefatta, ju
bättre, tror jag äfven böra antagas, då administrations-kostnaden
alltid minskas i samma mån som inrättningarna utsträckas.
Jag är äfven Öfvertygad, att allmänheten ej skulle
undandraga sig afgiften för anläggandet af dessa större
fattig- och arbelsinrättn:r, då derigenom man skulle befrias
ifrån det tiggeri, hvarmed man ofta besväras; de fattigaf
-
Den 9 September f. m.
ao3
gifter, sorn nu inom communerna utgifvas, skulle förminskas,
och man kunde emotse, att det uppväxande slägte, som nu
under kringgående med tiggande sig uppehåller, skulle få en
uppfostran och bildning, som kunde gifva hopp att denna
rekrytering för fängelserna kunde upphöra. Genom en inrältn.
, sådan som jag föreslår, skulle äfven alla tvister om
indytlningsrätt ifrån den ena församlingen till deu andra försvinna,
och de ledsamma rättegångar, som nu sä ofta i
den vägen uppstå, skulle då blifva ohörda; endast den med
lyten behäftade kunde då blifva föremål för den enskilda
församlingens omsorg, och dessa tillfällen äro ej så många
och i alla fall mera latta att bedömma. Det är säkert fölingen
af eder, mine herrar! okändt till hvilken obarmhertighet
ofta sådana påståenden gått, då fråga varit alt neka
inflyttning och mantalsskrifning. Huru ofta har ej liändt,
att en person, som ej ägt sin bergning i den församling derhän
är boende, i en annan både kunnat få arbetsförtjenst
och bostad; men, möjligen medförande en talrik familj, en
sjuklig maka, eller ett vanfördt barn, har sockenstämma beslutit,
att ej den kanske redan med kostnader förberedda
flyttningen finge ske, och den sökande, hvars mindre tillgångar
ej tåla en tidsödande rättegång, har nödgats utan
arbetsförtjenst qvarstanna der han är, blifvit bringad till
tiggarestafven, kanske kort derefter till fångpersonalen. Exempel
hafva ej för mig varit sällsynta, då jag såsom embetsman
nödgats slita dylika tvister, der min öfvertygelse
sagt mig att mina beslut, för att vara lagliga, måst vara
obarmhertigt), och mången gång har jag nödgats gifva dessa,
då de sorgliga följder, som deraf skulle uppstå, väl af mig
kunnat förutses men ej förekommas. Jag vill blott i förbigående
härvid tillägga den mängd af sockenslämmobeslut,
som tillkommit genom öfverenskommelse)- inom församlingarna
att hindra inflyttningar, huru ofta dessa varit af den
beskaffenhet, att de måste upphäfvas såsom olagliga, och
vid huru många tillfällen man, för att freda egna corn muner,
blifvit förledd till begående af, jag vågar säga, grymheter
emot den dass af menniskor, hvars både moraliska
och materiella välstånd visst ej bör nedtryckas.
Gr. Posse tilläde derefter muntligen;
Jag öfvergå)’ nu till några anmärkn:r emot de särskilda
§§:na. Den folsta tillåter socknar i samma pastorat all förena
sig om en gemensam fattigvård; men jag föreslår, alt
rättigheten alt derom förena sig må utsträckas ännu längre,
på grund af min förut yttrade tanke, alt ju större dessa
föreningar äro, desto mindre kostsamma och mera ändamålsenliga
blifva de.
4 §tn anser jag vara alltför vidsträckt. Jag medger, att
föraldrar må förklaras skyldige alt försörja sina barn; men
jag fruktår, alt om en dylik skyldighet skulle utsträckas till
Den g September f. m.
alla anhöriga i rätt upp- och nedstigande led, skulle derigenom
tvister emellan slägtingarna uppkomma, och de behöfvande
blifva lidande, medan tvisterna påslodo; och jag tror således,
att skyldigheten att försörja anhöriga ej bör sträckas
längre än till föräldrar och barn.
5 §:n, som innefattar skyldighet för husbonde att ansvara
för tjenstehjons, hemmansbi ukares och torpares försörjning,
tror jag vara misslyckad. Jag frågar vördsamt, om
icke ett sådant stadgande ytterligare försvårar utvägarna för
den fattiga att försörja sig sjelf, enär husbonden derigenom
skulle föranledas till större varsamhet vid arbetsaftal med
personer, som kunde blifva oförmögna att försörja sig sjelfva,
och jag tror det i 6 §:n intagna stadgande redan innefattar
ett tillräckligt correctiv emot den våda för fattigvårdssamhället,
som härvid blifvit afsedd.
Uti 9 §:n 6 mom. är sagdt, att om allmännare olycka
inträffar, skall sockennämnden först vara betänkt på förslag
till nödens afhjelpnnde, samt derefter, ifall nödiga anstalter
icke genom faltigvårdssamhällets försorg kunna åstadkommas,
anmäla förhållandet hos Konungens Bef:h:de, för vidtagande
af den algald, som vidare erfordras. Jag får säga,
att om ett sådant åliggande skall blifva gällande för Konungens
Iief:h:de; så blir äfven nödvändigt att några medel
ställas till Konungens Bef:h:des disposition, för de händelser,
då dylika undsältningsåtgärder påkallas.
Uti io §:n nämnes, att då vård om fattighjon af nämnden
åt annan anförtros, må öfver barn föräldrarätt och öfver
andra fattighjon husbonderätt äfven åt honom öfverlåtas.
Dervid skulle jag önska, att åtminstone orden ”under
uppsigt a f so c k e n n ä m n d e n” tillädes, emedan eljest kanske
en alltför godtycklig behandling af de individer, som anförtroddes
åt enskildes omvårdnad, kunde komma alt äga
rum.
it §:n innehåller rättighet för nämnden att lill fattighjonens
bestraffning minska deras underhåll. Jag förmodar,
och det bestyrkes af den erfarenhet jag inhemta), att det
underhåll, som lemnäs fattighjonen, icke är så tilltaget, att
det tål någon förminskning; och då fattigförsörjningen endast
innefattar det ändamål, alt icke nöd må uppslå, tror
jag alt minskning af underhållet ej kan vara något lämpligt
straff, hvarför jag med Hr Edenhjelm instämmer deruti, att
någon annan straffbestämmelse bör utsättas.
Här är i i/j. §:n stadgadt, att minderåriga barn af äkta
säng tillhöra fadrens eller, om han är död, modrens man
talsskrifningsort.
Jag tror, alt vid orden ”om han är död,”
bort tilläggas ”fånge eller rymd,” ty då intraffär samma
förhållande, som om han vore död.
i5 §:n innefattar en rättighet för sockennämnden alt
vägra inflyttning på grund al biistande besuttenhet. Här
har icke langeseduu förevarit öfverläggning om hvad som
Den 9 September £ m.
utgör besuttenhel; det ar så .svårt att afgöra hvem som är
besutten eller icke, och jag tror, att de rättegångar, som i
följd af sockennämndens rättighet att bedömma besuttenheten
skulle uppstå, kunde blifva oändliga. Jag frågar vördsamt,
om den person, som köpt t. ex. några kappland eller
ett tunnland jord och derstädes bar elt bus, är besutten eller
icke? Föi' att tillhöra församlingen, anser jag honom besutten,
men jag tror icke att alla sockennämnder skola deruppå
ingå, utan alt den nämnden i detta afseende tillagda
pröfningsrätt skulle komma att högst betydligt öka rättegångarna.
Af Hr Edenhjelm bar i afseende på 18 §:n blifvit anmärkt,
att då tiggare upptagas i främmande församlingar
och afsändas till hemorten, borde det icke ske på bekostnad
af det samhälle de tillhöra, utom då de i fattighusen
eller af allmänna fattigförsöijningen haft understöd. Jag
skulle tro, att det icke är farligt alt låta denna § qvarstå
oförändrad. Måhända att någon gång lill en början stadgandet
kan blifva strängt; men deremot tror jag, att sedan
det samhälle, som nu till andra församlingar utsänder sina
fattighjon, några gånger fått betala transportkostnaden, skall
elt sådant missbruk upphöra.
På grund af de anmäi kn:r jag nu framställt, får jag anhålla
om återremiss af Utsktns betänkande.
Gr. Frölich, David: Det ärende, som nu är före,
har haft och kan icke undgå att hufva ett sammanhang med
tvänne redan förut behandlade, nemi. om communal-styreisen,
eller sockenstämmor och sockennämd, och om besilltenheten.
Jag har i dessa hegge fiågor yttrat satser, sorn
kanske många anse för paradoxer. Jag kan likväl icke undgå
att i möjligaste korthet yttra något äfven i denna fråga.
Jag har funnit af betänk., att de sammansatta Ulsk:n gjort
sig mycken möda, för att i ingressen utreda de grundsatser,
hvarifrån de säga sig vilja utgå. Det har likväl bandt, att
dessa grundsatser blifvit framställda på ett sådant sätt, att
man icke just kan inse, om de sammansatta Utsktn ansett
mycket nödvändigt att följa de grundsatser, som de erkänt.
De hafva nemi. först ansett sig böra bestrida den grundsats,
på hvilken 1788 års författning varit stödd, eller hvarje
sockens skyldighet att försörja sina fattiga. De hafva sedan
åberopat en annan grundsats, som Fattigvårds-comite'en framställt
och förklarat, ali det rätta vore att Staten i sin helhet
skulle bestrida fattigvården. Likväl finner man, då man
litet längre följer Utsktns raisonnement, alt de ansett sig
nödsakade att gå ifrån denna högre grundsats. Jag hemställer
nu till K. o. Ad., hvartill det egentligen tjenar att utreda
grundsatser, hvilka man, sedan man trott sig finna den.
högsta och rättaste, finner sig icke kunna följa, och i strid
hvarmed man går tillbaka till eu annan, som är vederlagd.
ao6
Den g September f. m.
Ja" medger väl, att detta icke egentligen kan läggas Utskrns
ledamöter lill last, utan kanske snarare den eller dem, som
uppställt den egentliga formen för betänk.; men det har
likväl den effect på den, som läser betänk., alt han möjligen,
om han icke lemnar sin uppmärksamhet deråt, kommer
alt stanna i ganska starkt tvifvel om den grundsats, som
ansetts vara den rätta och af Utsktn blifvit följd. Det uppenbarar
sig väl slutligen i §§.‘na, och isynnerhet i den första,
att Utsk:n återgått till 1788 års författnings-stadgande,
om socknens skyldighet att försörja sina fattiga, men det
röjer sig tillika, under granskningen af de särskilda §§:na,
att Utsktn i många fall lemnat den sålunda återupptagna
gamla grundsatsen å sido och öfvergått till den andra.
Följaktligen tror jag, att den anmärkntn ej kan anses oriktig,
att man ej kan i det lagförslag, som Utsktn framlagt,
finna, att de följt någon af de omordade grundsatserna. Jag
vill taga mig friheten att bevisa detta, synnerligast genom
hänvisning till 12 §:n, der det heter: "Fattigunderstöd är
en nödhjelp af christligt deltagande för den lidande, och
allt pockande, då det sökes, eller klandrande utlåtelser om
dess beskaffenhet, då det emoltages, vare således förbjudna.’'
Här framstår således den tredje grundsatsen, att fattigunderstödet
är en nödhjelp af christligt deltagande för den lidande.
Man finner ganska lätt hvarföre Utsktn så yttrat sig,
nemi. till en varning för de fattiga att icke vara sturska
och uppstudsiga; men nu frågas, om denna grundsats, på
det sätt den här är uppställd, tros hafva den åsyftade verkan
på de fattiga, att hålla dem i styr, då man i första §:n
sagt, att det är communens skyldighet att underhålla dem?
Jag Iviflar mycket på, att den effect, som är åsyftad med
12 §:n, vinnes, och anmärker ändamålslösheten af Utsktns
framställning i denna del, egentligen derför, alt jag tror det
man vid närmare skärskådande skall finna, alt det just är
den i 12 §:n uttalade grundsatsen, som är den enda rätta.
Jag får säga, att hvarken grundsatsen i 1788 års författning,
att hvarje socken skall underhålla sina fattiga, och ej heller
den, som man säger att Futtigvårds-comite'en antagit, hvars
arbete jag ej haft tid att i dess helhet genomläsa, alt nemi.
det vore Staten, som borde öfvertaga fattigförsörjningen,
kan, då man närmare undersöker dessa grundsatser, äga bestånd
i verkligheten, utan tvifvelsutan är det den enda rätta,
sorn här i 12 §:n händelsevis uttalas, att fattigunderstödet
är en nödhjelp af det christliga deltagandet. Denna
grundsats hade Ulsk:n bort i allo följa uti deras betänk.,
och några ledamöter, nemi. Frilnne Raab och Cederström,
hafva också anvisat på den; men Utsk:n hafva följt andra
grundsatser, och derföre företer förslaget icke något sådant
samband, som måste finnas i en lag, deri en grundsats följes.
När man skall lagstifta, så måste första frågan vara
huru man skall betrakta den sak lagstiftningen angar, eller
Den 9 September f. m.
här hvad fattigdomen egentligen är. För min del anser jag
fattigdomen vara en af samhället iråkad sjukdom. I ett
samhälle, hvars institutioner aro så beskaffade, alt en allmän
helsa kan råda, der inträffar denna sjukdom ganska
sällan. Der åter mångå anledntr till ohelsa finnas, der uppstår
småningom denna sjukdom i samhället och blir den
slutligen öfverhandtagande. Orsaken således till fattigdomen
är ty värr mångfalldig uti ett samhälle, som icke är
fullkomligt rätt ordnadt. Att nu ingå i detaljerna deraf,
torde icke af mig fordras; men så mycket må jag dock säga,
att icke duger del att hjelpa en sådan sjukdom genom
för mycket reglementerande, utan man måste först undanrödja
orsakerna, låta dem, som redan fått sjukdomen, möjligen
af sig sjelfva botas, och för resten, då det är fråga
om en lag, söka undanrödja anledntna till sjukdomen. Det
kan visst sägas, att sedan sjukdomen uppnått en hög grad,
måste man vara betänkt på kraftiga läkemedel att hämma
den; och jag får då förklara, alt jag verkligen icke vet något
kraftigare botemedel, än att hänvisa dertill, alt det är
en christlig pligt, att så långt man förmår hjelpa de fattiga.
Det är på den grund att så är, som jag också, redan i
den förutnämnda frågan om communalförfattningnr och sockenstämma,
haft äran förklara, alt socknarne till sin natur
äro en mera moralisk än borgerlig sammansättning. De
hafva afseende på reglerandet, vidmakthållandet och utförandet
af de religiösa och moraliska grundsatser, sorn måste
finnas inom hvarje samhälle. Örn man så anser socknarna,
så måste man också låta dem vara i fred för regleringar,
och endast i sådant fall kunna de fullgöra deras bestämmelse.
Så fort man börjar stifta lagar för att bestämma
huru moraliska och religiösa grundsatser skola verka, så
förstör man dem i sin rot. Man upprycker roten, och någon
verksamhet i den syftning man afselt uppstår icke. I
alla lider har det visat sig, att i hvarje samhälle, huru sjukt
del än må vara, finnes ett tillräckligt antal personer, som
bispringa de verkligen nödlidande. Så vidt min erfarenhet
kunnat sträcka sig, har jag aldrig funnit, alt de, sorn verkligen
varit oförmögne att genom arbete försörja sig, blifvit
olmlpna, utom då stora missvexler föranledt, att hela folkskockar
varit i ett nomadisk! sträfvande från ort lill annan.
Då förslår icke den enskilda välgörenheten, men i andra
vanliga fall har jag aldrig funnit, att den enskilda välgörenheten
inom socknarna varit otillräcklig, för att komma lill
hjelp i den iråkade fattigdomen, eller den af mig s. k. sjukdomen.
Men derigenom alt man infört ett sådant stadgande,
som det alt socknen är skyldig att underhålla sina
fattiga, hafva måhända de fattige sedan år 1788 blifvit ökade
med én ny dass, som verkligen icke är behöfvande, utan
gjort sig sjelf behöfvande genom bristande uppmärksamhet
på medlen till egen försörjning, och synnerligen genom la
-
ao8 Den g September f. m.
ster, liderlighet o. s. v. Att nu antingen socknen eller Staten
förklaras skyldig att underhålla sådana personer, måste
naturligtvis föranleda dertill, att 0111 också en del, sorn redan
råkat i fattigdom, blifver hulpen, så uppstår slraxt en
annan del, sorn inträder på samma väg till obestånd; med
ett ord fattigdomen ökas. Exempel derpå hafva äfven visat
sig i andra länder, der sådana grundsatser varit antagna.
Fastän det således låter förskräckligt oell ris 11 i g t och
liknöjdt för de fattiga, att yrka det en sådan grundsats må
borttagas, som ålägger communen eller Staten att underhålla
de fattiga; så är det likväl min öfvertygelse, att det just
är etablerandet af en sådan grundsats, som till en stor del
varit orsaken till den iråkade fattigdomen. Att för resten
orsakerna till fattigdomen äfven varit af annan natur, derom
är 1111 icke fråga; och om jag skulle slutligen yttra
hvad jag ansåge vara bästa sättet att minska fattigdomen,
skulle jag såsom sådant nämna, alt minska skatterna, alt införa
näringsfriheten, att befordra en större upplysning, och
att för öfrigt låta den allm. välgörenheten sjelf uppsöka föremålen
för sin verksamhet samt bedomina i hvilka fall den
pålordras, så att åtminstone inga band må läggas på den
enskilda välgörenheten. Föröfrigt är det alldeles icke sagdt,
derför att fattigvården såsom en religiös och moralisk anstalt
lämpligen bildas inom en socken eller församling, alt
den icke kan, inom en sådan commun som Stockholm, förena
sig lili en central-välg ören het sans tal t. Tvertom, och
ehuru jag saknar närmare eller speciella upplysningar för
att i detta afseende bedomina förhållandet i Stockholm,
tror jag, att hvad som egentligen fattas i denna stad, är,
att här icke funnits något, som förmått de många särskilda
välgörenhetsanstalter med stora tillgångar, som i hufvudstaden
finnas, att förena sig, för alt med fullkomlig kraft verka
för ändamålet, ulan della den fattiges sträfvande från en
socken till en annan, der ofta mången erhåller större understöd,
än han behöfver för sin bergning, under det alt
tillgångarna på andra ställen äro otillräckliga. Jag skall för
resten icke ingå i detaljer, ty det är naturligt att ett lagförslag,
som blifvit uppstäldl efter helt andra grundsatser,
än dem jag anser vara de rikliga, skall i nästan hvarje §
gifva anledn. till anmärkn. i afseende på detaljföreskrifterna.
Jag endast ber att få nämna, att alla de anmärkn:r jag hittills
bort inom Ståndet, samt äfven de, sorn uti reservationerna
förekomma, äro af den beskaffenhet, att de samtliga
upplösa sig slutligen i samma anmärkn., som jag gjort,
nemi. alt Ulsk:n icke följt någon af de grundsatser, som
blifvit anförda; och hade den grundsats, som i 12 §:n förekommer,
blifvit iakttagen, så bade alla dessa reglementeringar,
som 1111 öfverklagas i reservationerna, icke kommit
i fråga.
Frih.
Den 9 September f. m.
Frih. Cederström, Jacob: Det lagförslag, som Utsk:ti
bär framlagt för att vinna R. Sl:s bifall, innefattar, långt
ifrån en fullständig lagstiftning i ämnet, endast en lagstiftning
för tillfället, på sidan om hvad som nu är gällande,
och då Utsk:n, lika med Fattigvårds-comiteen, erkänt, att den
nu befintliga lagstiftningen i i813 års författning rör:de försvarslösa
personer är oriktig tili sin uppställning och stridande
emot de i grundlagen bestämda former för Svensk
medborgarerätt; hade man till en början bort vänta sig, att
Utsk:n skulle i första rummet göra hemställan om upphäfvande
af 1833 års förenämnda författning. Derefter hade
jemväl 1788 års författa., om rättighet för socknarna att
vägra inflyttning, bort tagas i öfvervägande, då jag förmodar.
att Ulsk:n af samma anledn. bort finna, att denna sednare
författa, blifvit af Konung och Ständer upphäfven, genom
de beslut, som fattades vid 1809 års riksdag, då, medelst
coneessioner RiksSltn emellan, rättigheten att förvärfva
all slags fast egendom så väl i städerna som på landet
blef fri för hvarje Svensk medborgare, rättigheten att idka
all slags borgerlig näring jemväl godkändes på grund af
Ständernes vid samma riksdag gjorda begäran, att K. M.
ville utfärda en provisorisk författa, om fattigvården, intilldess
att den allmänna stadga, som du begärdes och nu är
i fråga, kunde komma att utfärdas. K. M. hörde R. St.
sid 1810 års riksdag i Örebro öfver förslaget lill en sådan
författa., hvilket, af R. St. godkändt, utfärdades år 181 i
och ännu är gällande. Men fastän denna författa., hvilken,
orri jag rätt minnes, ntgafs den 10 April 1811, innefattar
hvarje Svensk mans skyldighet att deltaga i fattigförsörjningen,
då han icke sjelf är i behof af andras hjelp, upptager
den icke sättet huru detta stadgande skall tillämpas. Anledn.
har sålunda öfverallt i Sverige förekommit att åsidosätta
denna skyldighet för hvarje Svensk man, att, då han
icke sjelf är i behof af andras hjelp, deltaga i fattigförsörjningen;
hvarföre också endast den delen af allmänheten,
som utgöres af husbönder eller hufvudman för någon rörelse,
hvilka haft andra i sin tjenst och under sitt försvar,
bidragit till fattigförsörjningen, men alla andra, barn, ogifte
och tjenstehjon, icke dertill bidragit med en enda skilling.
Således, tvertemot Konungs och Ständers sammanstämmande
beslut, står detta missförhållande ännu qvar. Det hade följaktligen,
efter min öfvertygelse, varit så mycket större skyldighet
för Utsk:n, att utreda förhållandet och föreslå utvägar
att bringa denna författn. till verkställighet, som bland
de handlingar, hvilka blifvit till Utsktn remitterade, jemväl
fanns den af mig i ämnet författade, tdl K. M. afgifna, samt
af K. M. till Ständerna öfverlemnade afhandling, deruti jag
i denna del föreslagit åtskilligt, som jag trott kunna leda lill
ändamålet. Emedlertid och då Utskui nu, utan afseende på
i3 H. 27
‘ilo
I) c ii 9 September f. ro.
den lagstiftning, som finnes, endast yttrat sig om de föreskrifter,
som Utsk:n ansett kunna ordna förhållandet, så tager
jag mig friheten alt, innan jag yttrar mig hufvudsaklig!
i timnet, lill skärskådande upptaga hvad Utsktn toresia
g 11.
Utskrns förslag utgår från en amalgamalion af principer,
— jag ber 0111 ursägl för det jag nyttjar delta ord, men jag
tror att det är sanni uttryckande förhållandet. Af hvad sorn
varit, ehuru lältsvidrigt, hafva Utsktn ledt sig till hvad som
utan rubbning blifva skall, och således liar äfven detta Utsktns
förslag i flera fall blifvit rättsvidrig!. Utskm påstå, att
''hvarje socken å landet, och i stad hvarje församling, skall
lemna nödtorftig vård och försörjning åt sådana dess medlemmar,
som sakna förmåga och medel att sjellve sig dermed
förse; dock måga socknar af samma pastorat, och församlingar
af samma stad, der de så åsämjas, förena sig om gemensam
fattigvård.” Detta utgör irsta §:n i delta lagförslag.
Af denna premiss kan man visserligen erkänna hvad i Utskrns
motiver blifvit antydt, att de icke velat skilja fattigvården
ifrån den enskilda fördelningen på socknar, ehuru samhället
ansetts böra ansvara för densamma, och längre fram i
lagförslaget åtskilliga stadgande!) förekomma, hvarigenom
ifrån communen på samhället öfverflyttas skyldigheten alt
försörja vissa slags fattiga. Jag instämmer härvid med Ulskm
såvida, alt jag väl anser samhället, för ordnandet af fattigvården,
hvilken är en samhällsangelägenhet, kunna ganska
lämpligen indelas i sådana dist ricter, som socknar eller församlingar
i städerna, på hvilka förvaltnings-bestyret och de
fattiges omvårdnad öfverlåta*, men denna anordning bör vara
uppfattad med hänsigt till den generella grundsatsen för
att icke blifva haltande.
1 §:n i morn. innehåller: "På livart och ett fattigvårdssamhälle
ankommer alt, under iakttagande af föreskrifterna
i denna stadga, ordna fattigvården på sätt som, efter ortens
beskaffenhet och särskildta förhållanden, finnes lämpligast;
dock så att bettlande aldrig må tillåtas.” Lagen, mine herrar!
kan visserligen förbjuda bettlande och har gjort del i
alla länder, inell detta utgör ett fölbud, som är alldeles
omöjligt att handhafva och således ej skäligen bör införas i
lagen. Också hafva de påföljder, som strafflagaine stadgat
för bettlande, så val i Sverige som i andra länder, variten
ledsam serie af den allmänna menniskorättens våldförande
för enskild nytta. Jag skulle tro det vara helt klart och
naturligt, alt 0111 en person är beröfvad möjligheten att sjelf
skaffa sig födan för dagen, sä måste han derom anlita en
annan bättre lottad like. Detta utgör visserligen ett hvitlanda,
men är en nödvändig sak för ögonblicket. Det är
icke sagdt, alt ett sådant bettlande skall blifva ett yrke; och
det är endast yrket bettlande, sorn bör vara förbjudet, (i. v.
s. att den person, som icke kan förmås att genom arbete
Den g Sep I e m ber f. n.
211
skaffa sig underhåll, ulan vägrar ali verkställa det arbete
som emot skälig betalning honom erbjudes, är verkligen
straffvärd, då han tigger; men den, sorn saknar tillfälle till
arbetsförtjenst, är det icke. Jag kan således icke annat än
ogilla uppställningen i detta moment.
Andra mom. af’ samma § stadgar: ”1 detta afseende
skola för hvarje lättigvårds-samhälle närmare bestämmelser
meddelas genom särskildt reglemente, hvilket , efter förslag
af sockennämnd, antages af sockenstämma och derefter öfverlämnäs
lill Konungens Bef:b:de, som äger tillse, huruvida
det öfverensstärnmer med denna stadga och gällande författningar,
samt befordra rättelse af hvad som derifrån afviker.
” Detta moment ställer Konungens Bef:h:de till direct
lagstiftare i dessa frågor. Han har hittills icke ägt annat
än granskande myndighet och skyldigheten att utlåta
sig, då förslag öfverlemnas lill K. M.'s fastställelse, och detta
öfverensstärnmer med Konungs och Ständers beslut vid
1810 års riksdag. Jag skulle också tro, att det hittills varande
förhållandet är vida bättre och förståndigare, än hvad
Utsktn här föreslagit, hvilket skulle medföra en helt ny art
af tvistefrågor emellan landshöfdingen och sockenboerna,
Ii v i I ka måhända icke blefvo nöjde med de förändringar
landshöfdingen beslutat uti deras reglemente, och således
ingingo med besvär till K. M., i stället för att K. M., om
förslaget till dess stadfästelse genast blifvit öfverlemnadt,
hade pröfvat det, efter vederbörts hörande.
3 §:n innehåller: ”Sockennämnden skall tillhöra förvaltningen
af alla fattigvårds-angelägenheter, och äger att pröfva
hvarje i detta afseende förekommande behof, saint om oell
i hvad mån understöd bör lemnäs, i förhållande lill de behöfvandes
större eller mindre egna förmåga, och med iakttagande
af den ansvarighet för behofvels afhjelpande, hvartill
enskilde kunna, enl. denna stadga eller annorledes, vara
lagligen förbundne.” Med det här förekommande ordet
”annorledes” bör förstås sådana öfverenskommelse!' emellan
socknen och enskilda egendomsinnehafvai e, bruksägare
eller fabriksidkare, hvilka innefatta, att desse sjelfve skola
ansvara för det af deni antagna folks fattigvård. 1 annat
fall skulle ordet ”annorledes” här vara alldeles oegentligt.
Nu finnes dock ingenting ordnad t för sådana förhållanden,
oell jag har i dag under discussionen hört yrkas, att för
fabriksal betare borde egentligen af Staten erhållas bidrag
till deras underhåll. För min del kan jag icke deruti instämma.
Jag anser att faln iksinrättntr eller bruksanläggningar
af hvad beskaffenhet sorn helst må inom forsaml inga i na
öfverenskomma om sti Itel för den ömsesidiga fattigvården,
oell att den öfverenskommelse, sorn dervid träffas, bör, pn
satt jag nyss nämnde, af landshöfdingen insändas till K. Mts
stadfästelse; men bestämmelserna dervid anser jag icke tillhöra
den generella lagstiftningen för fattigvården i Riket.
Don 9 S c p t e m ber f. rti.
4 §:n förest lifver: ”Jemte den föräldrar alltid tillhörande
förbindelsen att försörja sina barn, skall det i allmänhet
åligga anhöriga i rätt upp- och nedstigande led,
att, i mån af behof å den ena och förmåga å den andra
sidan, bidraga till hvarandras försörjning.” Denna § har
i reservationerna blifvit klandrad och det med skäl. Jag
skulle tro, att det är onyttigt, att i en stadga om fattigvården
lagstifta om förhållandet emellan föräldrar och barn.
I fråga derom gäller religionen och kärleken, och något annat
bör dervid icke komma i fråga. 1 hvarje fall, der inom
familjelifvet den civila lagen inträder, kan man vara
fullt öfvertygad, att det moraliska sambandet upphört. Jag
ogillar således den 4 §'n helt och hållet.
5 §:n innehåller: ”För tjenstehjon, hemmansbrukare och
torpare, som med dagsverken utgöra åtminstone största delcu
af sina skyldigheter till hemmansägare eller innehafvare,
statfolk samt handtverks-, bruks- och fabriksarbetare
jemte deras hustrur och hemmavarande barn skall husbonde,
under den tid arbetsaftalet gäller, ansvara för försörjningen,
så att icke de falla fattigvården till last; dock med
rättighet att, om han vill, af deras tillgångar eller arbete
åtnjuta ersättning för den kostnad, han sålunda fått vidkännas.
” Reservanterne hafva redan visat det olämpliga
och oriktiga af denna §., men såsom ett tillägg vid hvad
härom af andra blifvit anfördt, ber jag att få fästa Ståndets
uppmärksamhet derpå, att enl detta stadgande kronohemmans-innehafvarne,
hvilka endast äro åboer, skulle komma
i den ealhegori, att Kronan, såsom deras husbonde, skulle
inträda i försörjnings-skyldigheten för dem. Arrendatorer,
torpare och hemmansbrukare i allmänhet, utan afseende på
hvilken samhällsclass de tillhöra, äro för tillfället sjelfrådande
Svenske medborgare, efter lagen berättigade att ansvara
för personer i deras lagstadda tjenst. Alt här ålägga sjelfva
jordägaren att för sådana medborgares samt deras hustrurs
och barns framtida försörjning ansvara, vore således alldeles
icke förståndigt och torde ej heller rältsenligt kunna ske.
6 §:u innehåller: "Den som från annat fatligvurds-samhälle
intager gift arbetsfolk, eller enkling eller enka med
harn, skall, utöfver redan stadgade ansvarighet såsom husbonde,
så länge sådan ansvarighet fortfar, under fem år,
räknade från inflyttningen, enskildt vidkännas en fjerdedel
af den faltigvårdskostnad , som för sådana personer kan
komma att utgå, och derjemte, efter allin, grunder, deltaga
i de öfriga trefjerdedelarna af sådan kostnad.” Här, mine
herrar! då Utsk:n bibehållit verkan af 1788 års författning
på det sätt, att det är sockennämndens rättighet att
hindra inflyttning, frågar jag, om ej följden af denna 6:te §
blefve, att gift arbetsfolk omöjligen kunde få inflytta från
cn socken till en annan, och att således en mängd hemmans-
och lägenhets-innehafvare, som äro i behof af arbets
-
Ben 9 September f. ra.
folk, mäste begagna deras jord såsom betesmark, i brist på
arbetare lill dess odling, hvaremot ett stort antal arbetsfolk
blefve fattighjon i den ort, hvarifrån de velat flytta för
att få lagstadd och ordentlig tjenst, nyttig för samhället och
nyttig för dem sjelfva? Detta har jemväl redan vid frågans
första bearbetande härstädes blifvit anmärkt såsom en grundlagsstridig
följd af stadgandet i 1788 års författning, och 16
§:n Reg.F:n har dervid blifvit åberopad. Väl hafva Utsktn
i moliverna för deras förslag yttrat: ”Det öfverklagade hindret
för flyttning socknarna emellan följer ingalunda ovillkorligt
af de föreskrifter comiterade för fattig vårds-ärendena
föreslagit, såvida dessa föreskrifter endast hafva afseende å
iakttagelser vid mantalsskrifning för vårdande af särskildta
fattigvårds-samhällens rätt sins emellan, då en arbetare, derföre
att han är obemedlad, icke mer än någon annan är
pligtig att inskränka sitt vistande inom mantalsskrifning^-  orten, utan han, fullkomligt oförhindrad af regleringen i berörde
afseende, kan söka och begagna tillfälle för sin bergning,
hvarhelst det erbjuder sig; och Utsk:n kunna således
icke inse, att stadgandena i denna del stå i strid med 16 §:n
Reg.F:n, på sätt som af en ledamot inom R. o. Ad. blifvit
yttradt.” Men nu ber jag ödmjukast att få fråga: när man
ålägger ägaren af jorden att ansvara för fattigvården för de
personer, hvilka äro bans hemmansbrukare, jordtorpare o.
s. v., månne icke deraf blifver en följd, då man derefter
läser 6 §:n, innehållande att den, som från annat fattigvårds-samhälle
intager gift arbetsfolk, eller enkling eller enka
med barn, skall ansvara för deras fattigförsörjning, att
sålunda man hindrar begagnandet af den rättighet, som
Utsk:n i premissen förklarar tillkomma hvar och en, att
flytta från en socken till en annan? När sockennämnden
äger rättighet att svara nej till inflyttningen, såvida ej hemmansägaren
åtager sig skyldigheten alt ansvara för familjens
framtida fattigvård, så följer af sig sjelf, att inflyttningen
ej kan äga rum.
7 §:n säger: ”Den som åt personer från annat fattig—
vårds-samhälle upplåter bostäder å sina ägor med mindre
jordrymd, eller under andra villkor, än som för jordafsöndring
under Jifstids-besittning äro föreskrifna, vare ansvarig
för deri inrymde personers fattigförsörjning, på sätt 6 §:n
stadgar.’’ I afseende härpå får jag hänvisa till hvad jag i
ett löregtde plenum yttrat, i fråga om förslag till författning
rörtde afsöndring af jord; och yrkar jag, att jemväl det
här införda stadgandet måtte förfalla.
8 §:n innehåller: ”Den fattigvårds-ansvarighet, sorn i 4
och 5 §§:na är föreskrifven, må af socken- eller stadsnämnd
kunna eftergifvas, i den mån behof och billighet sådant
påkalla.” x\tt i cn lag stadga ansvarighet och sedermera
öfverlemna åt en sockennämnd alt arbiträr! förfara
med tolkningen af lagen, det lärer väl af en hvar, som al
-
Den c) Sopie m 1) e r f. lil.
drig så litel följt med verkningarna af en sådan lagstiftning,
cj kunna annat än i högsta måtto klandras. Vi hafva sett
följderna af en sådan arbitrage, införd genom lagstiftning
inom Englands fattigvårds-communer; och vi känna hvilken
massa af oordningar samt hurti mycken scandal derigenom
uppkommit.
g §:n i mom. föreskrifver: ”Vid utdelande af fattigvårdsunderstöd,
skall sockennämnd tillse, alt det motsvarar de
nödvändigaste behofven, alltid med beräkning af fattighjonets
arbetsförmåga, ehvad den må vara större eller mindre; och
ankommer det på nämnden, all, efter sorn den finner mest
ändamålsenligt, antingen anställa fattighjonet till arbete för
godtgörelse af understödet, eller åt hjonet öfverlemna att
fritt använda sin arbetsförmåga, då understödet i förhållande
dertill minskas.” Här har således den besynnerlighet inträffat,
att i premissen till detta moment säges, att det är
de nödvändigaste behofven, som skola uppfyllas, men i slutsatsen
stadgas, att understödet till fyllande af dessa de nödvändigaste
behof dock skall förminskas, då fattighjonet får
vara på egen hand, och att han endast, då han af nämnden
anställes till arbete, skall få det nödvändigaste. Något
mindre än det nödvändigaste lärer dock icke kunna anvisas,
så framt man vill undvika att fattighjonet olofligen tillgriper
hvad sorn icke godvilligt lemnäs.
Jag förbigår i och 3 momtn af denna § och öfvergår
till det 4:de, innehållande; ”Om föräldrar, som icke åtnjuta
fattigunderstöd, åsidosätta vården om sina barn, skall nämnden
göra sig noggrannt underrättad, huruvida det härleder
sig från oförmåga att dem uppfostra och i sådant fall vidtaga
de anstalter, som af behofvet kunna påkallas.” Jag
tror, att om Utsk:n tagit någon kännedom om stadgandena
i kyrkolagen och deraf sett huru det Högv. presterskapet
vid sådant förhållande bör förfara, så hade detta stadgande
kunnat uteblifva, och det är naturligtvis ensamt genom presterskapet,
som den här åsyftade tillsynen bör utiifvas; för
sockenstämman skall i allt fall anmälan ske, om det i slutet
af detta mom. omnämnda förhållande inträffar, alt föräldrarne
kunde sakna förmåga att sjelfve uppfostra sina barn.
i i §:n stadgar, att ”då fattighjon visar tredska , sjelfsvåld,
oordentlighet eller sturskhet, må sockennämnd, der annan
rättelse ej gör tillfyllest, besluta en lämplig minskning
af hjonets underhåll.” Hvad först beträffar orden ”annan
rättelse,” så är meningen dermed icke klart uttryckt.
Måhända förstås dermed tjenlig husaga, då fattighjonen anses
stå under sockennämndens husbondevälde. Beträffande
åter att i det fall, då annan rättelse icke gör tillfyllest, använda
svältkur, så bar olämpligheten deraf blifvit visad af
reservanterna, synnerligen af Frih. Cederström.
12 §:n innehåller: ”Fattigunderstöd är en nödhjelp af
christligt deltagande för den lidande, och allt pockande, då
Den y S e p t e m b e r f. m.
det sökes, eller klandrande utlåtelse!' om dess beskaffenhet,
då det emoltages, vare således förbjudna; hvaremot rättelse
af förment felaktighet må sökas hos den, på hvilken rättelsen
kan bero. Understödet är oe.k ett förskott, hvarför
emottagaren står i skuld, som bör godtgöras, i den mån
möjligheten det förr eliel' sednare tnedgifver. För barn under
15 år vidlåder skulden alltid deras föräldrar, hvaremot
barnen sjelfva öro frikallade från betalningsskyldighet för
hvad dem intill denna ålder påkostas.” Detta inom. innefattar
sålunda ett förbud emot allt pockande, då understöd
sökes, hvilket är rätt och tillbörligt; men deremot lemnäs
bär rättighet till klagan öfver förment felaktighet, då någon
lindel stöds-bchöfvande anser sig hafva blifvit orätt behandlad
af sockennämnden, hos hvilken han anmält sig till
erhållande af understöd. Jag förmodar nemi., att här måste
menas sockennämnden, oaktadt det ej står utsatt; ty eljest
vore det mer än besynnerligt, om den som af en enskild
person begärde allmosa, men, fastän sådant skedde på
höfligt sätt, ej erhöll något, skulle förklaras berättigad att
deröfver klaga eller anföra besvär. Detta kan väl icke vara
Utsktns mening, utan måste det vara nämnden, som här är
i fråga, fastän sådant ej är närmare uttryckt; men äfven i
detta fall skulle jag tro att denna bestämmelse, som förbjuder
pockande och tillåter klander öfver beslutet, kunde uteslutas
såsom obehöfligt, enär det följer af sig sjelft, att om
klandret icke fullföljes i den ordning lagen bjuder, kan det
icke vinna något afseende.
i i §:n lyder sålunda: ”Om afkastningen af fattigvården
tillhöriga fastigheter och capital, jemte inkomsten af
sterbhusafgifter, böter, colleeter, frivilliga gåfvor och andra
sådana bidrag, icke äro för fattigvårds-behofvet tillräckliga,
skall, till fyllnad af brist, först erläggas en afgift af högst
sex sk b:co för hvarje mantalsskrifven person, som fyllt 17
år; dock må undantag härutinnan bero af sockennämndens
pröfning. Hvad derutöfver erfordras fylles genom tillskott
efter de grunder, som för sådana bidrag äro stadgade i lagen
om sockenstämmor och sockennämnder.” Här synas tre
bestämdt distincta skiljaktigheter för beslutet och lagstiftningen
inom samma §. Först förekommer här hushållningen
med inkomsterna, sedan omnämnes en afgift, och slutligen
kommer en afgift, som derutöfver erfordras och skall fyllas
genom tillskott efter de grunder, som för sådana bidrag äro
stadgade i lagen om sockenstämmor och sockennämnder.
Jag skulle förmoda, att om förevar, stadga antages och skall
blifva gällande för fattigvården, den bör vara på sidan om
alla sådana stadgar 0111 communal-afgifter och bestyr, som
tillhöra sockenstämmor, och att det sorn här upptages ej
bör förekomma annorstädes, likasom hvad som annorstädes
upptages endast bör afse det dervid åsyftade ändamålet, så
att hvarje författning blir alldeles afskiljd från andra.
Den 9 September f. m.
j4 §:n ! mom. säger: ”1 fråga om fattigvård anses i
allmänhet en hvar tillhöra det samhälle, eler iian är antecknad
i mantalslängd eller sednast varit det; dock så alt, vid
flyttning från ett samhälle till annat, flytlningstiden skall
hafva ingått, innan faltigvårds-ansvaret öfvergår från det
samhälle, den flyttande förut tillhört;” 2:dra mom. innehåller:
"Minderåriga barn af äkta säng tillhöra fadrens, eller,
om han är död, modrens mautalsskrifningsort, och oäkta
barn tillhöra den ort modren tillhörer, utom i det fall, att
fattigvårds-behof uppstår till följd af modrens död, då fättigvårds-behof
för dem skall bekostas af det samhälle, moder
tillhört vid barnets födsel;" och 3 morn. lyder sålunda:
"För manskap af värfvade armeen och flottan, samt handtverkare
och arbetare vid Kronans varf och verkstäder med
lön på stat, som endast till följd af tjenstgöringen manlalsskrifvas
å tjenstgöringsorten, gäfle icke sådan skattskrifning
till rättelse i faltigvårdsfrågor. Den fattigvård, som för sådana
personer samt deras hustrur och barn kan erfordras,
skall, efter behörig pröfning, bekostas af K. M. och Kronan,
om icke desse personer af annan anledn. tillhöra särskildt
samhälle. För personer, hvilkas mantalsskrifningsort
icke kan utrönas, bekostas likaledes af K. M. och Kronan
den oundvikligen nödvändiga fattigvården, intilldess någon
församling kan dertill förpligtns.” Dessa 3 mom. af den i4
§:n börja roed det stadgande, att mantalsskrifningsorten skall
vara hvad som bestämmer skyldigheten alt lemna understöd.
Men, mine herrar! nu passar det sig ofta så, att en
person från den ort, der han sednast varit mantalsskrifven,
vill, efter nu gällande författningar, hvilka i detta afseende
stå i fullkomlig conformitet med den nu föreslagna, flytta
till annan ort och der blir vägrad mantalsskrifning, men
likväl qvarslannar flera år med sitt hushåll. Jag har mänga
gånger i collini handlagt frågor, hvari det förekommit,
att en person vistats 8 ä g år i en socken, der han icke
varit mantalsskrifven. Uppstår sedan fråga om hvem sora
skall försörja honom eller hans familj, så yrkar den socken,
der han vistats denna långa tid, att fattigförsörjning skall
utgå af den socken, der han sednast varit mantalsskrifven.
Jag frågar då, om det finnes någon rätts- eller billighets—
grund derför, eiler något förnuft deruti, att en socken,
derföre att den begagnat en sådan persons arbetsförmåga,
utan att han varit der mantalskrifven, och då socknen sålunda
heröfvat Staten de mantalspenningar, som af honom
bort erläggas, skall kunna undandraga sig fattigförsörjningen.
Om den oriktiga grundsats skall blifva gällande, att
socknarne aga rätt att vägra inflyttning; så följer också deraf,
att socknen, som vägrar inflyttning, skall fullfölja detta
yrkande hos Konungens Bef:h:de, och att den person, som
ej får inflytta, förvises ifrån socknen till den ort åter, der
han
Den 9 September f. m.
2,7
han är mantalsskrifven; ty att mottaga personen, men vägra
hans mantalsskrifning, är rent af oförnuftigt. — Elvad
om minderåriga barn här finnes stadgadt, och att barnens
underhåll efter modrens död skall bekostas af det samhälle
modren tillhört vid barnets födsel, synes ej heller vara bättre
betänkt. En qvinna eller ett gift folk kan l. ex. från
Skåne, der deras barn blifvit födt, flytta lill Norrland, och
der efter io ä 12 års förlopp aflida. Då skulle barnet, för
att få åtnjuta fattigvård, ifrån den ort, der det så länge
vistats, flyttas ner till födelseorten Skåne. Jag frågar: finnes
det ringaste förnuft i ett sådant stadgande? finnes dertill
någon grund i hvad som hittills varit stadgadt?— Emot
livad i tredje mom. förekommer om Kronans manskap nödgas
jag göra den erinran, att här hafva Utsk:n visserligen
sökt att befria de communer, der garnisoner finnas, från
skyldigheten att bekosta fattigvården för soldaternes enkor
och barn, hvilka det hittills alltid tillhört dessa communer
att försörja; men något egentligt skäl till en sådan befrielse
finnes dock icke, ty vi måste väl erkänna, att den commun,
der en garnison är förlagd, deraf åtnjuter icke obetydliga
fördelar, så väl i och för de medel, hvilka användas till
manskapets lefnadskostnad, som jemväl medelst det arbetsbiträde,
som af manskapet kan emellan tjenstgöringen lemnäs,
och hvaraf orten vet att ganska väl betjena sig. Att
således nu frikalla communerna i de städer, der garnisoner
finnas, från skyldigheten att bekosta fattigvården för det
garnisonerade manskapets enkor och barn, förekommer ganska
besynnerligt vid jemförelse med andra communer i Riket,
der ingen garnison finnes förlagd, och der således icke
de fördelar uppkomma, som städerne genom garnisoner verlvligen
åtnjuta , och hvilka man ej må påstå vara motsvarade
af inqvarteringsbesväret, emedan livarje gång garnisonen i
någon stad blifvit minskad eller helt och hållet upphört,
hafva de betydligaste förluster för staden uppkommit, och
innevånarne djupt fått ångra det de dertill sjelfve någon
gång medverkat.
j5 §:n innehåller: ”Inflyttar eller anmäles till inflyttning
från ett fattigvårds-samhälle till annat tjenstehjon,
som uppnått 55 år, eller i anseende lill sjuklighet eller hvarjehanda
åkommor saknar full arbetsförmåga, eller ogift lagstadd
qvinna, som vid inflyttningen synbarligen är hafvande,
eller inhyseslijon, eller den som äger egen eller legd bostad,
utan sådant jordomfång, som motsvarar besutlenhet, och
utan att vara i lagstadd tjenst eller jordägarens arbetare,
eller i vederbörlig ordning antagen fabriks- eller handtverksarbetare,
oell innehafver han icke heller allmän tjenst eller
erkändt yrke, motsvarande behofvet för försörjning eller annan
känd utväg för bergning; då må sådan person icke antecknas
i mantalslängden i inflyttningsorten, utan medgif13
H. 28
Den 9 September f. m.
vande af sockennämnden derstädes.” Detta stadgande är i
fullkomlig conformitet med 1788 års författning, rörtde rättighet
för socknarna att vägra inflyttning. Med åberopande
af hvad jag redan härom yttrat, har jag i detta afseende
intet annat att tillägga, än alt jag tror ett sådant stadgande
böra helt och hållet uteslutas från lagstiftningen i Sverige,
såsom stridande emot den antagna grundlagen samt de ofvannämnda
beslut och författningar, hvilka deraf voro eli
omedelbar följd.
16 §:n står jemväl i direct strid med 16 §:n Reg.F:n
och lyder så här: ”Bosätter eller uppehåller sig någon inom
ett fattigvårds-samhälle, utan att der eller annorstädes vara
vid sednaste mantalsskrifning antecknad, då skall sockennämnden,
om den ej vill emottaga honom såsom tillhörande
samhället, inom ett år efter inflyttningen, gifva det tillkänna,
antingen för nämnden inom samhället, som han sednast
lagligen tillhört, eller hos Konungens Bef:h:de i orten, som
då derom underrättar nämnden i sistnämnda samhälle, på
hvilken det derefter ankommer, att anställa talan om
hans mantalsskrifning i vistelseorten, för att såmedelst undgå
det annars fortfarande fattigvårds-ansvaret. Åsidosattes
den föreskrifna iakttagelsen af nämnden i det samhälle, dit
flyttningen skett, anses personen tillhöra detta samhälle, utan
afseende på uleblifven mantalsskrifning” &c. Häraf följer
naturligtvis i första rummet, att någon skyldighet till fattigvårds-ansvar
icke kan drabba det samhälle, der sockennämnden
inom året gjort anmälan, vare sig hos landshöfdingen
eller nämnden i det samhälle, subjectet sednast tillhört;
men sedan förekommer det andra stadgandet, alt sistomförmälda
sockennämnd ovillkorligen då skall anställa talan om
den afflyttades mantalsskrifning i vistelseorten, på det att
landshöfdingen må genom utslag afgöra den frågan. Detta
utslag mäste enl. premisserna blifva ett ovillkorligt afslag
å ett sådant yrkande, och hvad blir då följden? Jo! ovillkorlig
återförflyttning till det fattigvårdssamhälle, hvarifrån
han kommen var. Denna förflyttning från ort till annan,
mot en persons vilja och mot hans bestridande, måste väl
hvar och en finna stå i uppenbar strid med innehållet af
Reg.Ftns 16 §.
Sedermera förekommer i 17 §:n: ”För iakttagande af hvad
i nästföregrde §. är föreskrifvet, skall sockennämnden hafva
noga uppsigt öfver skeende inflyttningar och det åligga hvarje
samhällets medlem, att om personer, som af honom från
annat samhälle emottagas i sitt hus eller å sina ägor, göra
anmälan, i stad inom trenne dagar hos ordform för fattigvårds-styrqlsen,
och å landet inom 14 dagar hos ortens ålderman,
som det till sockennämndens ordför. inberätta!’.
Den som åsidosätter sådan anmälan, plikte t r:dr 32 sk. b:co
till fattigcassan.” Enligt nu gällande författningar, som i
detta fall synas mig vida lämpligare än hvad här blifvit
Den 9 September f. m.
föreslaget, åligger det hvarje husbonde eller hvarje individ,
som icke har husbonde, att inom fjorton dagar efter inflyttning
till en församling, hos pastors-embetet derstädes förete
prestbevis från den församling derifrån inflyttningen skett.
Pastors-embetet åligger del naturligtvis sedermera att derom
underrätta socknen eller fatligvårds-styre Isen, hvilken
här blifvit kallad sockennämnd. Sålunda får sockennämnden
all den underrättelse, som genom detta stadgande åsyftas,
hvarföre Utsktns förslag synes vara alldeles obehöfligt.
l8 §:n I mom. stadgar: ”Om fatiighjon beträdes med
bettlande utom det samhälle, det tillhörer, skall det genast
försändas till hemorten och kostnaden dertill ersättas af
nämnda samhälle.” Mot denna period förekommer intet att
anmärka. Den är fullkomligt riktig. Men nu förekommer
i den sednare perioden: ”Med andra tiggare och obehörigen
kringstrykande personer förfares på sätt i lagen emot lösdrifveri
och försvarslöshet stadgas.” Här finna vi resultatet
af lagstiftningen, som icke vill betyda hvarken mer eller
mindre, än att i833 års författning skall blifva beståndande,
oaktadt den förklarats stå i strid med vår grundlag, med
vårt samhällsskick och med Svensk medborgarerätt. Jag
tror för min del, att här bör intagas ett bestämdt stadgande,
huru förhållas bör med sådana kringstrykande liggare
och vagabonder, som icke tillhöra något samhälle, men att
deremot föreskrifterna i den hittills gällande författningen i
ämnet böra upphäfvas.
ig §:n i mom. innehåller: ”Öfver Konungens Bef:h:des
beslut i sådana mål anföras hos K. M. underd. besvär, hvilka
inom 3o dagar efter erhållen del af beslutet, den dagen oräknad
då sådant skett, aflemnas till Konungens Bef:h:de,
som deröfver infordrar und. förklaringar och, sedan de inkommit,
handlingarna jemte eget und, utlåtande till K- M.
insänder/’ Utsk:n synas icke hafva betänkt, alt K. M. är
sysselsatt med helt andra och vigtigare bestyr, än att upptaga
sådana tvister till pröfning; och i sanning fruktar jag att
pröfningen af dessa mål omöjligen skulle medhinnas, i händelse
denna besvärshänvisning skulle blifva fastställd. Jag
skulle förmoda att härvid bör tillgå såsom förut, nemi. att
besvären öfver sockenstämmas beslut fullföljas hos landshöfdingen
och derifrån hos Kammar-coll:m. Af ion sådana
inål går vanligen icke mer än ett till K. M, och detta
torde också vara allt hvad der kan medhinnas.
20 §:n i inom. föreskriftver: ”Konungens Bef:h:de tillkommer
att noggrannt tillse efterlefnaden af denna författning
och befordra rättelse i de afvikelser, soin kunna lörete
sig.” Jag skulle förmoda, att Konungens Bef:h:de bör, då
anmälan örn afvikelse från författningen göres, besörja om
rättelse och lemna den handräckning, som finnes nödig; men
alt directe göra sig underrättad om huru inom hvarje sqc
-
3 30 Den g September f. m.
ken författningen iakttages, tror jag icke att hans af alltför
många andra göromål upptagna tid tillåter.
Jag har nu genomgått den föreslagna författningen, och,
efter hvad jag tror, visat att den icke är lämplig. Jag anhåller
nu att i allmänhet få framställa ämnet och derefter
föreslå hvad jag anser böra i lagstiftningsväg i ämnet stadgas.
Det synes vara af Utsk:n och jemväl af Fattigvårdscomiteen
medgifvet, att ett botemedel emot den tilltagande
fattigdomen bör sökas i den allmänna uppfostran. Likväl
har dervid icke blifvit uppgifvet, huru den borde ordnas,
och man har icke fästat uppmärksamhet derpå, att den allmänna
uppfostran isynnerhet bör vara riktad deråt, att lemna
hvarje medlem af samhället undervisning i slöjder eller
yrken, på det han, efter upphunnen manbar ålder, må kunna
genom arbete sig försörja. Men detta hörer egentligen
till lagstiftningen för uppfostran och bör således ej ingå i
afhandlingen af förevar, ämne annorlunda än såsom accessoriskt.
Jag återkommer nu till hvad jag började med. Vill
man hafva en ordnad lagstiftning för fattigvården inom samhället,
så måste man börja med att utgå från den synpunkten
alt skaffa verkställighet åt Konungs och Ständers beslut
vid 1809 och 1810 årens riksdagar, och den af begge
Statsmakterna vid 1810 års riksdag i Örebro antagna för
fattning
om bidrag lill fattigförsörjningen, som sedan promulgerades
i April 181 1. Denna författning, hvilken stadgar
att bidrag till fattigförsörjningen bör lemnäs af alla, som
icke sjelfve äro i behof af andras hjelp, medför naturligtvis
den frågan: huru kan och bör sådant bidrag lemnäs af dem,
hvilka icke sjelfve äro husbönder, utan antingen äro barn
eller tjenstefolk? Då hade jag trott, att bidragen till fattigförsörjningen
borde indelas i directa och indirecla; directa
för redan befintliga fattighjons försörjning, att utgöras af
alla dem, som äro husbönder eller hufvudmän för rörelsen,
med ett ord af dem som äga att sig sjelfve försvara; indilecta
af alla andra, som hafva andras försvar, men icke äro
i behof af andras hjelp för sitt underhåll. Dessa indirecta
bidrag hade jag trott lämpligast kunna på det sätt ordnas,
att hvarje dertill förpligtad person ålades att i communens
sparbank insätta vissa sk i 1 linga ■' i månaden, hvarefter, om
han flyttar från en ort till en annan, hansl egendom
i sagda sparbank öfversändes till den commun, dit han
flyttat, och hvarest en ny motbok bör lemnäs honom.
I samma mån dessa bidrag förökas, i samma mån finner
också samhällets uppväxande slägte sin räkning vid
att icke förverka denna egendom, utan genom sitt arbete
förvärfva eget sjelfbestånd. Utgången från denna synpunkt,
har jag föieslagit en författning, hvilken Utsk:n jemte de
öfriga handlingarna i ämnet fått sig till granskning remitterad,
men hvarom Utsk :n icke yttrat ett enda ord. Jag anhåller
nu alt få uppläsa detta förslag till allmän författning
Den 9 September f. in.
321
om fattigvården i Riket, som jag tror böra antagas, i stället
för hvad Utskln föreslagit.
”Med uppliäfvande af allt hvad hittills rörande fattigvården
finnes stadgadt förordnas:
§ i. Kuvar, fattige skola underhållas af de socknar
eller församlingar, till hvilka de efter nu gällande författningar
höra; men personer, som hädanefter anmälas lill fattigunderstöd,
af de socknar eller församlingar, der de, jemlikt
6 §:n af denna författning, äro bosatte.
§ 2. Bidrag till fattigvård utgöres directe af alla dem,
som författningarna likmätigt sig sjelfva försvara, och indirect
af alla personer öfver i5 år, hvilka behöfva andras försvar,
utan att vara föremål för fattigförsörjning.
§ 3. Vid Wallborgsmesso-sockenstämma bestämme
hvarje socken eller församling årligen den procent, som, i
mån af bevillningen till Slaten, af de till fattigvården directe
bidragande skall erläggas, antingen i penningar eller
varor efter markegångspris. Om något deröfver nödvändigt
skulle erfordras, uttaxeras beloppet efter ofvan sagda grund.
§ 4. Af dem, sora till fattigvården indirecte bidraga,
erlägges till en inom hvarje församling, socken elter pastorat
inrättande sparbank, af legofolk 6 r:sl. för mans- och 4 rist.
för qvinns-dagsverke, samt af tjenstehjon och andra för mankön 6
sk. och för qvinnkön 4 sk. månadtligen, allt b:co, derför husbonde,
målsman eller den, som legohjon användt, ansvarar.
A dessa medel räknas delägaren till godo tre proc. årlig
ränta, som vid hvarje års slut tillägges capitalet; men
hvad derutöfver i ränta erhålles, användes till ersättning af
bokförings- och förvaltningskostnaden.
§ 5. För personer, som falla socknens eller församlingens
fattigvård lill last, tillkommer deras andel i sparbanken
fattigcassan; för dem åter, som förvärfva rättighet att sig
sjelfva försvara, aflida eller till annan församling eller socken
afflytta, ulgifves berörde andel till dem sjelfva, till deras
lagliga arfvingar eller till fattigstyrelsen i den ort, dit
afflyttningen skett.
§ 6. Hvarje välfräjdad, som directe eller indirecte
bidrager till fattigförsörjningen, äger rättighet att flytta till
den ort, der han visar sig äga försvar eller bostad, vare sig
egen eller hyrd.
§ 7. Inom hvarje socken eller församling skall finnas
ett, efter behofvet lämpadt, fattighus för inrymmande af sådana
fattiga, hvilkas vård i enskildes boningar raedförer vantrefnad
elier möjlig våda.
§:n 8. För fattigvården skall inom hvarje församling,
eller socken, inrättas en styrelse, bestående af pastor eller den
hans embete förrättar, kyrkorådets ledamöter samt dessutom
fyra eller flere, i mån af behof, vid sockenstämma, för ?.:ne
år i sender, till district-föreståndare valde medlemmar. Ingen
må sådant uppdrag sig afsäga, som ej enligt lag äger
22 2
Den g September f. m.
njuta befrielse från förmynderskap, innebar allmänt embete
eller tjenst eller kan uppgifva annat hinder, som församlingen
godkänner.
§ 9. Denna styrelses åliggande är: att besörja uppbörden,
förvaltningen och redovisningen af faltigmedlen ;
uppbörd, utlåning mot fullgod säkerhet, som på styrelsens
ansvarighet ankommer, och redovisning af spavhanksmedlen,
samt de fattiges uppfostran, vård och underhåll, efter indelning
i trenne elasser, nemi.: till arbete alldeles oförmögne,
mindre arbetsföre samt fullt arbetsföre, ehuru genom tillfälliga
olyckshändelser i behof af understöd; att bereda tillfälle
för de fattiga i sistnämnda 2:ne elasser till lämpligt
arbete, äfvensom att hålla tillsyn derå, att intet tiggeri utöfvas
och alt obehörige persouer, som till socknen inkomma,
varda till närmaste kronobetjent öfverlemnade.
§ 10. Till distrietföreståndare stå de inom hvarje district
befintlige fattige i. samma förhållande, som tjenstehjon
till husbonde..
£ ii. Inom Juni månads slut hvarje år aflemne styrelsen
till församlingen eller socken, å utlyst sockenstämma,
behörig redogörelse för fattigvården och de dertill anslagna
medel samt afslutad bok öfver sparbanken för det förflutna
uppbördsåret, som räknas från Maj till Maj. Fattigstyrelsen
äfvensom distrietföreståndare äga att af närmaste kronobetjent,
utan afgift i något fall, erhålla nödig handräckning
till laglig verkställighet af beslut och åtgärder, som på sty-,
lelsen eller distrietföreståndare ankomma.
§ 12. Reglementariska föreskrifter om fördelningen af
de på faltigstyrelsen ankommande göromål, former för styrelsens
beslut, tiden för dess sammanträden samt ordningen
och sättet för futtigmedlens uppbörd och användande, redovisningens
granskning och godkännande eller klander deremot
m. m., må af hvarje församling och socken, elter locala
förhållanden, föreslås lill Vår nåd. stadfästelse,
§ i3. Faltigstyrelsens beslut delgifvas dem de angå,
och må besvär öfver sådana beslut anföras hos Våra Bef:h:de,
hvarifrån dessa mål hos Vårt och Rikets Kammar-colhm
och vidare hos Oss fullföljas. Besvärstiden i hvarje af dessa
fall vare 3o dagar efter delfående!.
Utan hinder af anförda besvär, gånge Våre Bef:h:des
beslut i verkställighet, så framt saken ej är af den beskaffenhet,
att besvären derigenom blifva onyttiga.”
I sammanhang och omedelbart sammanhang med lagstiftningen
för fattigvården, står jemväl frågan om tjenstehjons-stadgan.
Det följer af sig sjelft, att så länge Sverige
bibehåller en legostämmotid af ett helt år, och den endast i
Stockholm är inskränkt till ett halft år, kan icke hela den
stora tjenande classen inbegripas under nuvar. Iegostadga,
hvilken utgör ett stort vehikel för fattighjonspersonalen. Jag
har derföre ansett högst nödvändigt alt, i öfverensstämmelse
Den 9 September f. m.
323
med hvad som blifver stadgadt för fattigvården, jemväl en
förändrad ordning kommer att äga rum i afseende på legostämma;
och i sådant afseende har jag äfven i samma afhandling,
som redan varit under Utskrns behandling, uppgifvit
förslag till en K. förordning vör:de legostämmotid samt
öfverenskommelse!- om arbets- och tjenstebiträden så i städerna
som på landet, att iakttagas ifrån förstinstundande 24
October efter den dag förordningen utfärdas, innehållande:
"§ i. Legostämma till lagstadd tjenst eller arbetsbiträde
må kunna, så i städerna som på landet, under hvad
tid af året som helst, efter ömsesidig öfverenskommelse bestämmas,
dock icke för kortare tid, än en månad, och icke
för längre tid på en gång, än ett år.
§ 2. Öfverenskommelse om lagstadd tjenst eller arbetsbiträde
skall å någondera sidan uppsägas före den dag, med
hvilken halfva legostämmoliden tilländalöper, eller anses öfverenskommelsen
förnyad på lika lång tid och mot samma
villkor, som förut betingade varit.
§ 3. Städsladt tjenstehjon eller arbetsbiträde åligge
att, sednast inom åtta dagar efter att hafva i tjenst eller
till arbete sig anställt, hos pastors-embetet i den församling,
hvarest tjensten eller arbetet förrättas, uppgifva för huru
lång tid det tagit städja, och, om det från annan socken
■eller församling kommer, aflemna derifrån medhafvande
prestbevis, för fullgörande hvaraf den, som hjonet städslat,
ansvare.
§ 4- ^eo soin tjenstehjon eller arbetsbiträde städslat,
ansvare för dess krono- och communalafgifter under den
lid, han om arbetet eller tjensten öfverenskommit.
5 5. Vid uppsägning åligger den, som hjonet begagnat,
lemna betyg öfver dess fräjd och uppförande, hvari all
tid
bör utsättas huru lång tid tjensten eller arbetsbiträdet
fortvara!; och skall vederbörande pastors-embete, vid meddelande
betyg lill utflyttning från församlingen, alltid iakttaga
enahanda anteckning deri om den tid hjonet inom socknen
varit städsladt.
§ 6. I afseende på öfriga förhållanden emellan städ
sladt
tjenstehjon eller arbetsbiträde och den, som städjan utgifvit,
gäfle hvad Vår nådiga legostadga af den 22 April
181g innehåller om husbönders och tjenstehjons ömsesidiga
skyldigheter och rättigheter.”
Af det nu upplasta förslaget till nåd. förordning om
legostiimmotid lärer R. o. Ad. finna, att det står i full conformitet
med hvad jag haft äran föreslå i afseende på de
indirecta bidragen till fattigförsörjningen, så att jemväl det
legofolk, som utvandrar från Dalarne, Wermland etc., skall,
der de antagas i arbete, ovillkorligen afsätta månadtligen
vissa skillingar, som derefter öfversändas till den socken, dit
de höra. Jag anhåller om Sterremiss å Utskrns betänk, samt
alt hvad jag nu anfört dervid må bifogas.
Den g September f. m.
Frih. Lilljehorn, Gustaf, uppläste följande:
Betänk. N:o 5, ang:de lagstiftningen för fattigvården i
Riket, har, efter flera föregrde åtgärder, återkommit till slutligt
afgörande; och ehuru förtjenstfull! så väl Fattigvårdscomiteen,
som sammansatta Utsk:n dermed arbetat, anser
jag för min del det onda icke kunna aftijelpas enligt dessas
förslag. Man hänvisar lill hvad gamla lagar och författningar
bjuda mot kringstrykande och tiggerier; men då dessa
lagbud icke visat sig tillfyllestgörande, och det onda i högsta
grad tilltagande — då synes tiden vara inne att vidtaga
mera ingripande och kraftigare åtgärder.
Det onda härleder sig hufvudsakligen, enl. min tanke,
från:
i:o alltför tidiga giftermål, utan besuttenhet;
2:0 af rättighet för husbönder att antaga stattorpare
och tjenstehjon från andra socknar, utan garanti för deras
utkomst i den socken de bebo;
3:o att skråväsendet olyckligtvis ännu gäller — och att
gesäller icke äro lagstadde, utan kringdrifva landet;
4:o att stora hushåll, och enskilde personer, från och
med de orkeslösa och barn, till och med arbetsföre män
och qvinnor, från aflägse län och socknar, utan förpassning
genomströfva landet i alla riktningar, för att beskatta andra;
5:o att man icke allmännare inrättat fattighus inom
egna socknar ; men hvartill obenägenheten röjes, sedan man
icke nu mera känner antalet af de uslingar man måste underhålla
och föda; och
6:0 fylleriet.
Den bästa inrättning jag i detta fall känner, är den i
en socken inom Nerike, der, sedan 1 y40—ett fattighus
varit inrättadt för säterierna, och ett annat för skattehemmanen,
der alla socknens egne fattige försörjas. Men öfversvämmad
af dagdrifvare, tiggare af alla slag, såsom belägen
vid stora stråkvägen, äfventyras der snarare än annorstädes,
att den så mycket afundade förmögenheten jernnäs.
Jag tvekar icke att här skildra ett förhållande, som mer
än allt annat skall bestyrka sanningen af hvad här anföres.
Man företog sig, under en tid af 2:ne månader sisth vår,
att anteckna de personer, som tiggande erhöilo mat på en
nära landsvägen belägen egendom inom samma provins.
Antalet uppgick till ej mindre än 3o ä 4° dagligen, samt
en dag till 80 personer — deras sammanlagda belopp till
978 under ofvannämnda tid. En sådan beskattning har ofelbart
hädanefter fortfarit, ehuru man icke funnit det mödan
värdt att dem anteckna. Den enskilde bör derifrån fredas,
särdeles som understödet till egna socknars fattighjon
nu är större än fordom; men af vida kännbarare våda blir
det för Staten, om, sedan det nu mera icke är en skam att
tigga, och lättjan börjat inrota sig hos större delen af dessa
van
-
Den 9 S c p t c n> b c r f. m.
vandrare — om ej det onda uppryck e$ med rolen. Sjclfsvåldet,
lättjan och vanan har gått så långt, att äfven, om
det mest gynnande år förekommer, skall man dock se liggeriet
fortfara. Hela hushåll af ej mindre än f> h 7 personer
hafva ströfvat ned ända från Lappland och VestcrDalarne
m. fl., utan annat ändamål, än att söka sin bergning för dagen.
Om hvar och en församling ålades alt försörja sina
fattiga, inrätta fattighus med uteslutande af kringstrykande
derutom; om ingen sådan person, som ej vore lagligen berättigad
att vandra, dertill fick pass, således än mindre hela
hushåll, och fick betunga landet; om communerne, arbelsinrättntr
m. m., ägde förpligtelse att återsända sådana
personer, som öfverströfvat sina gränser; så tror jag ali dessa
åtgärder skulle någorlunda afvärja den vanart och de olyekor,
som nu äro på vägen att härja landet.
På dessa anledntr anhåller jag 0111 återrcmiss af betänkandet.
Hr von Rosen, Georg: Då jag varit ledamot
af de Utsk , som uppgjort detta förslag, bade jag också
ämnat att icke vid detta tillfälle besvara de anmärkntr, som
dervid kunde göras, tinder fo 1 utsättning att jag, jemte Ulsk:ns
öfriga ledamöter, i följd af återremiss, blefve i tillfälle att
derpå lemna svar. Men då bär blifvit framställda många
anmärkntr af en vidsträcktare beskaffenhet emot sjelfva grunderna,
hvarpå det uppgjorda förslaget hvilar, torde det tillåtas
mig att nu upptaga några af dessa anmärkmr lill besvarande.
A ena sidan är sagdt, alt Utsktn yttrat många
principer, men icke följt någon. Å andra sidan är sagdt
temmeligen ofta, alt oförnuftet dicterat besluten. Ett stillatigande
dervid skulle måhända kunna anses såsom ett godkännande
af dessa anmärkntr. Ett sådant godkännande kan
jag ej lemna, men jag skall ej uppehålla R. o. Ad. med
framställningar i afseende på detaljerna.
Gr. Frölich har trott, att Utsk:n bort yttra sig om undanrödjandct
af anlednma till fattigdomen. Della sätt hade
gått an för en comité, men efter min tanke icke för R. Sits
Utsk. Utsktn hafva inskränkt sig till att hufvudsakligen bestämma
hvem som skall njuta fattigunderstöd, hvarest lian
skall sådant åtnjuta, och hvem som skall bekosta det. Längre
hafva Utsktn icke ansett sig böra gå, och jag tror de
baft tillräckliga skäl för sin åsigt att icke sträcka framställningen
längre. Gr. Frölich bar sagt, att den enda riktiga
grundsats, som i betänk, uppgifves, är den, ali fattigvården
hvilar på en ch risti ig dygd. Det lior jag också vara något,
som af ingen kan bestridas; men då det yttras att man dervid
bott stanna, så skulle deraf följa, alt hela betänk, varit
öfverflödigt; ty den regeln hafva vi redan från barndomen
inhemtat. Säkerligen finnes ingen, solli ej lärt sig den re
i3
H. 2Q
Den g September f. m.
geln: Du skall iilska elin nästa såsom dig sjelf. Men jag
hemställer till Gr. Frölich, om det kan vara nog att uttala
en grundsats, och om man icke äfven bör såsom en förklaring
bestämma huru den skall följas. I fordna tider, då fattigvården
lag ensamt på kyrkan, behöfdes icke någon fattigvårds-Iag;
ty då var barmhertigheten en sjelfskrifven lag,
och den följdes af kyrkan. Samhällets hildning, den riktning
individerne tagit, eller rättare sagdt, deras sträfvande
att blifva rika, hafva förstört så många andra förhållanden,,
att en barmhertighetslag måste vara nödvändig. Vi se dagligen
att den är nödvändig, och då Gr. Frölich förklarat
sig hafva den lyckliga erfarenhet, att ingen verkligt nödlidande
är ohulpen, skulle jag önska alt flere hade en sådan
erfarenhet. För min del har jag ej vunnit en dylik, tvertom,
striderne emellan dem, som skola försörja den verkligen
nödlidande, börja visa ett sådant tilltagande, att en fattiglag
olyckligtvis är högst nödvändig. Jag åberopar blott
den jemna strid, som uppkommit emellan socknarna i fråga
om hvem fattigförsörjningen skall åligga. Om barmhertigheten
vore djupare inplantad, så tror jag alt dessa strider
skulle upphöra att vara så mångfalldiga, som de nu äro. Huruvida
Utsktn hafva träffat det rätta i denna lagstiftning, det lemnar
jag derhän. Det må en hvar sjelf pröfva. Här är anmärkt,
att Utsk:n inskränkt fattigvården inom hvarje pastorat eller
hvarje socken, men att det vore Statens åliggande alt försörja de
fattiga, eller åtminstone lenina bidrag till deras försörjning.
Jag tror att den regeln är mycket farlig. Fastän Utsk:n
afhållit sig från att vidröra anledntna lill fattigdomen, hafva
Utsktn dock funnit sig skyldiga alt genom en fattiglag
söka hindra fattigdomens tilltagande; och jag är öfvertygad,
alt om Staten skulle lenina medel lill de fattiges underhåll,
så ökades deras antal. Det är i alla fall bestämdt gifvet, att
barmhertigheten är grunden för fattigvården. Vi äga icke
någon annan representant för denna christliga lag, än kyrkan;
och hvarje församling har en kyrka, sorn representerar
dess christliga åligganden i allmänhet. Del är visserligen
Sanni å en annan sida, att sedan Staten blandat sig så mycket
in i näringarna, i individernes rätt alt använda sina krafter
till förkofran; så borde Staten äfven afhjelpa de olägenheter,
hvilka derigenom uppstå; men granska vi förhållandet
närmare, så linnes dock industrien, med den riktning
hon tagit, ligga till grund för fattigdomen till en stor del.
Vi äflas, vi sträfva att förädla tillverkningen af våra varor,
vi söka att göra dem så litet kostsamma för producenten
som möjligt; men jag hemställer, om det är rättvist, att vi
så sällan fråga efter den menniskokraft, som användes lill
dessa varors producerande. Fordom var det icke så. Det
var ett hushåll, som arbetade för sig. öfverskotlet blef användt
för hushållets behof. Ofverskotlen voro då mindre,
men jemte öfverskolten hafva behofven inom hushållen, lil
-
Dcn 9 September f, m.
lika med civilisationen och retelsernas samt njutningarnas
mängd, ökat sig så, alt öfverskolten till barmhertigheten
äro mindre än förut. Ai belskraflerne tillhöra icke hushållen;
de äro nu utanför deni. Arbetaren hörer ej längre till
familjen; han njuter ej samma bröd. Jag aflönar en daglönare
för det arbete han för dagen uträttat. När aftoneu
är inne, så har förbindelsen å ömse sidor upphört. Arbetaren
får då sörja för sig sjelf, och den, af hvilken lian blifvit
begagnad, bryr sig ej mera om honom. Jag tror, att
deri ligger en stor grund för den ökade fattigdomen. Då
sålunda husbonden har till föremål, att göra sig sjelf rik,
utan att afse behofvcl hos andra, så må lian också bidraga
till ett sådant behofs fyllande. Jag tror, att Utsktn dervid
ej kunnat sträcka sig längre än sockenvis eller på sin höjd
pastoralsvis. Här är sagdt, alt länen borde utgöra districter
för fattigvård, eller att arbetshus borde finnas för hvarje
län. Jag tviflar på nyttan deraf. Jag bekänner uppriktigt,
ali jag har en ganska stor fruktan för dessa s. k. arbetshus.
De skulle börja med alt heta arbetshus och öfvergå lill att
förtjena namn af correclionshus samt slutligen till brottslingshus.
Att casernera in de fatliga på delta vis de dagar,
då de ej hafva arbetsförtjenst, är efter mitt omdöme högst
vådligt. Jag får likväl tillägga, att under discussionen inom
Utsk:n gjordes härom anmärkntr, isynnerhet i fråga om den
punkt, enl. hvilken sockennämnden borde skaffa tillfälle till
arbetsförtjenst för dem, som äro i saknad deraf, samt att, då
nöden vore så allmän, att nämnden ej kunde skaffa arbete,
anmälan derom borde göras hos Konungens Bef:h:de; hvarvid
Utsktn förgätit alt Konungens Bef:h:de icke har några
medel alt vid sådana tillfällen använda. På min framställning
derom uppgjordes inom Utsktn ett förslag dertill, hvilket
afgick till StalsUlsk. Jag käntier ej hvad öde det sedermera
fått, men det innehöll, alt i sådant fall Slaten borde
komma emellan för alt skaffa arbetsfört folk tillfälle att
förvärfva sitt uppehälle genom arbete, men icke inom lilis,
utan på annat sätt. Jag tror man i allmänhet vid anmärkntna
i detaljerna sammanblandat tvänne saker, som
Utsktn likväl för sig temmeligen noga utredt. Det finnes
2tne slag af fattiga, nemi. sådane, som icke kunna, och sådane
som icke vilja försörja sig sjelfva. På denna grund
hafva Utsktn åtminstone någorlunda jemknt ihop föreskrifterna,
så att behofven kunna blifva uppfyllda. Här har af
Frih. Cederström isynnerhet blifvit anmärkt, att Utsktn
hindrat inflyttningar. Jag ber derföre att få närmare förklara
förhållandet. Kanske att ordalagen ej äro nog tydliga,
men vi hafva gjort skilnad emellan inflyttning på grund
af mantalsskrifning, och rättigheten att få inflytta ulan att
vara mantalsskrifven i vistelseorten. När Utsktn ansett att
socknen bör försörja sina fattiga, så har det väl också på
andra sidan varit billigt, alt socknen bibehållits vid rättig
-
2 '2 8
Den g September f. m.
helen alt garantera sig för alltför många fattiga. Del var
kanske en hård strid nog att inom Utsk:n göra gällande
den åsigt, att de utan mantalsskrifning skola få bo i socknen.
Dermed tyckes dock rättvisan hafva någorlunda nära
hunnit sitt mål; ty då en församling har en person, som
vill flytta derifrån, så är det bra hardt, alt han ej skall få
göra det, derföre alt han kan blifva fattig. Här är nemi.
aldrig fråga om andra än dem. som äro arbetsföra, icke om
dem, hvilka redan åtnjuta fattigunderstöd. Men å andra
sidan hafva Utsktn trott, att denna inflyttning skulle underlättas
i betydlig mån, om den flyttande kunde vistas i den
ena församlingen och vara mantalsskrifven i den andra, d.
v. s. njuta fattigvård der lian var sjelfskrifven dertill förut.
Jag tror, att inga olägenheter kunna deraf uppstå, och
det är åtminstone ett steg framåt till hvad man åsyftar —
frihet för en hvar att välja sin vistelseort. Jag tror, att
detta till en början kan godkännas såsom ett försök; kommande
lagstiftare må utsträcka denna rättighet efter blifvande
tidsförhållanden. Det har nu varit angeläget att få
detta stadgadt, för alt slutligen slippa striderna om inflyttning,
då ingen längre hade något egentligt skäl att sätta sig
deiemot. Jag kan bo i ena socken oell vinna arbetsfört jenst
för kortare tid i en annan. De utflyttningar, som nu sålunda
skett, hafva verkligen satt mycken oreda i gång. Den
flyttande har i den församling, dit han kommit för alt söka
arbete, blifvit vägrad inflyttning, derföre att han ej kunnat
försörja sig på annat sätt, än genom sitt arbete. Nu blefve
anlednm lill en sådan vägran borttagen, och jag tror, att
R. o Ad. åtminstone i någon mån borde hålla Utsktn räkning
för att de kunnat gå så långt. Frih. Cederström har
ansett öfverflödigt att i författningen införa, att tiggeri, eller,
såsom det här kallas, beltlande ej bör tillåtas. Jag erkänner
visserligen, alt förbudet icke alltid verkar hvad man åsyftar;
men jag tror, alt om det borltoges, d. v. s. om tiggeriet
vore tillåtet, så skulle detsamma ännu mera taga öfverhand.
I och för sig sjelft måste det visserligen medgifvas,
att hos den behöfvande kan det ej vara ett brott
att begära, lika litet som det kan vara brottsligt att
gifva ; men vi lefva i tider, då det -händer att personer lefva
endast af tiggeri, eller, såsom Frih. Cederström ganska
riktigt sagt, gjort det till sitt yrke. Jag tror alt det är lagstiftningen,
som bör förekomma denna oordning, som leder
till så många andra. Frih. Cederström har yttrat alt om
ett barn, sorn vistats 12 år i Norrland, men vore födt i
Skåne, komme i behof af fattigförsörjning, så skulle det flyttas
tillbaka till Skåne. Jag vet icke livar det står, att
en sådan flyttning borde äga rum. Om barnets underhall
redan vid inflyttningen icke kunde bekostas på annat
sätt, än alt det kastades på något falligvårds-samhälle, så
borde underhållet utgå från födelseorten; men liar behofvet.
Den 9 September f. ra.
sedermera uppkommit, så tror jag icke att Utsktns förslag
innehåller något om barnets återsändande till födelseorten.
Här finnes i alla fall ett ganska vigligt stadgande i betänk,
intaget, att om tvist uppkommer om fattigförsörjning för
den, sorn deraf kommer i behof, skall underhållet utgå af
det samhälle, der den behöfvande finnes, intilldess tvisten
är afgjord.
Af reservanterne samt en och annan här på Riddarhuset
har anmärka, blifvit gjord emot 5 §:n. Äfven jag är
reservant i afseende på hemmansbrukare och jordtorpare;
men pluralileten inom Utsk:n, och isynnerhet ledamölerne
af BöndeSt., gjorde en anmärkn., som kanske ändå icke är
så oriktig, nemi. att hetnmansbrukarens fattigdom ofta härrör
af ett öfverdrifvet arrende, hvilket jordägaren njuter
ensam, ulan att församlingen deri bar någon del. Del är
kanske icke så orätt, att den, som gör en person fattig, äfven
får i högre grad ali andra bidraga lill bans underhåll.
Jag är från en provins, der exempel derpå fordom funnits,
att underhafvande på stora egendomar eller gods blifvit behandlade
så båldt, att fattigdom hos deni ovillkorligen måst
blifva följden deraf. Jag tror derföre att socknen eller den
Corporation, hvilken allmänna fattigförsörjningen åligger,
icke bör ensam drabbas af underhållskostnaden, då enskild
person bidragit till fattigdomen. Detta har förändrat sig
mycket, men det har öfvergåll derhän, alt hemmansbrukare
och jordtorpare hafva upphört att existera, och en annan
dass arbetare under namn af stattorpare och statdrängar
hafva uppkommit. Jag hemställer oin del kan vara rättvist,
att en socken eller en commun skall försörja dem, sorn sålunda
med hustrur och barn hopas i en arbetscasern under
tjenslehjonsvillkor, så alt de den 24 Augusti uppsägas alt
flytta den 24 påföljande October med familjen på halsen.
De äro dertill lörpjiglade enl. nu gällande författningar;
men jag frågar, oin icke den jordägare, som tillskapar sådana
familjer sålunda att han antager en statdräng och,
ehuru denne endast får stat för en person, tillåter samt måhända
erbjuder honom att gifta sig, för alt kunna derjemte
draga nytta af hustrun och barnen, men, när denna familj
ökat sig lill 7 a 8 personer, uppsäger den att flytta efter
2:ne månader och sålunda försätter densamma i yttersta fattigdom,
— jag frågar, säger jag, 0111 icke en sådan jordägare
ganska ofta är lika skyldig och mera skyldig att bidraga
lill dylika familjers fattigvård, än socknen. Jag skall icke
uppehålla R. o. Ad. längre, i förmodan att betänk, blir
återremitteradt.
Gr. Mörner, Carl: Sedan jag anmälte mig hafva åt
skilliga
välgrundade anmärkntr blifvit gjorda emot ifrågavar.
förslag, så att jag ej har mycket att tillägga. Jag ber likväl
R. o. Ad. besinna, alt fattigvården i allmänhet är en af
våra vigtigasle samhällsangelägenheter, och att man således
Den 9 September f. m.
må väl besinna hvad man gör, då man stiftar en ny stadga,
som i detta afseende skall tillämpas på landet i allmänhet.
Man hör i allmänhet göra sig val reda för orsakerna till
fattigdomen, och huru den genom lämpliga åtgärder må
kunna förekommas, samt till hvilka understöd lämpligen bör
lemnäs. Man har här talat om orsaken till fattigdomen.
För min del skulle jag visserligen tro, alt ganska många
anledntr till fattigdom förelinnas. Bland dessa hafva de täta
missvexterna, under de sednare åren, betydligt ökat densamma,
och backstuguh jonen, våra förtidiga giftermål samt vidt
utsträckta hemmansklyfningar hafva äfven i hög grad bidragit
dertill samt stå ännu qvar såsom verkande skäl till
fattigdomen. Jag fruktar, att dessa skäl ännu lange komma
alt qvarstå, och att vi också derföre ännu ganska länge komma
alt underhålla en betydlig massa af fattiga. För min
del anser jag verkligen, att i närvar, omständigheter lämpligast
vore, 0111 större fattighus eller arbetsinrättn:r districts—
eller länsvis kunde tillvägabringas. Jag skulle tro, att derigenom
de fattiges antal skulle betydligen minskas; ty, mine
herrar! fruktan för våra correctionshus och våra arbetsinrällnrr
i allmänhet gör, att allmänheten blir försigtigare eller
ser sig bättre före; och måhända skulle de fattiges antal,
åtminstone deras, hvilka satt sig ner i särskilda bostäder,
minskas genom fruktan alt komma på dessa inrättningar.
Jag medger visserligen, att nu äro sådana större inrättntr
icke verkställbara, emedan Statens mellankomst dervid är
högst nödvändig, då kostnaderna skulle öfverstiga hvad af
socknarna kunde tillskjutas; hvarförutan vi icke hafva tillräcklig
sysselsättning för dem, som på arbetshusen borde
inlagas. Vi måste således inskränka oss till de enskilda iu—
rältn:r, sorn inom socknarna kunna tillvägabringas.
I afseende på den stadga, som nu af Ulsktn blifvit föreslagen,
hafva flera anmärkntr blifvit gjorda af Frih. Cederström,
Gr. Posse in. fl., och jag förenar mig hufvudsakligen
med dem. Men lika med Gr. Frölich anser jag
verkligen, att allt vidlyftigt reglementerande bör, så vidt
möjligt är, undvikas i fråga om fattigvårdens ordnande. Det
är dessutom, mine herrar! ganska svårt att dervid reglementera
och göra en lag för alla districter och socknar, särdeles
vid besinnande deraf, att Utsktn i deras Un § sagt, att
socknar af samma pastorat och församlingar af samma stad,
der de så åsämjas, kunna förena sig om en gemensam fattigvård.
Förhållandet inom församlingarna, så väl i staden,
som på landet, är ganska olika, och således anser jag det,
så vidt möjligt ar, böra få ankomma på församlingarna
sjelfva alt ordna sin fattigvård.
I a:a §:n säga Utsktn, att ”på hvart och ett fattigvårdssamhälle
ankommer att, under iakttagande af föreskrifterna i
denna stadga, ordna fattigvården på sätt som, efter ortens
beskaffenhet och särskildta förhållanden, finnes lämpligast,
Den 9 September f. m.
dock sa, alt betllande aldrig må tillåtas.” Jag anser denna
§ vara alldeles tillfyllcstgörande såsom reglemente i denna
del, och att således den i3 §:n, hvilken omtalar hvad som
till fattigvården skall utgöras, kan utgå. Hvad vill det säga
att en afgift af högst 6 sk. skall betalas af hvarje mantalsskrifven
person, som fyllt 17 år? Det är alldeles otillräckligt,
isynnerhet i städerna, der fattigvårdsafgiflerna äro
högst betydligen öfverstigande dem på landet. Jag finnér
således, alt man bör förebygga en inskränkning i detta fall
och låta fattigvårdssamhället inom sig helt och hållet förordna
och bestämma hvilka bidrag antingen i spanmäl eller
i penningar höra erläggas. 1 de öfriga §J:na har jag,
som sagdt ar, blifvit förekomman af Frih. Cederström och
andra talare, som här yttrat sig; men i afseende på 18 §:n,
hvilken jag önskar må få qvarstå, och som innehåller, att
”fattighjon, som beträdes med betllande utom det samhälle
det tillhörer, skall genast försändas till hemorten, och kostnaden
dertill ersättas af nämnda samhälle,” får jag anmärka,
alt man allmänneligen, och med mycket skäl, klagar
deröfver, alt fattighjonen kringstryka från den ena socknen
till den andra. Detta är mycket svårt att förekomma, särdeles
under tryckande år, då försarnlingarne med svårighet
kunna underhålla sina fattiga ; men det är då också lika betungande
att emottaga sådana främmande fattiga, och det vore
åtminstone ett försök för tillvägabringande af ordning inom
fattigvården och socknarna, om ett sådant stadgande blef
gällande. Det blef då anledn. för socknarna, att sjelfva närmare
öfverlägga örn de strängare mått och steg, som kunde
vidtagas, för att hindra dylika utvandringar. Kunde det
ske, såsom här är afsedt, vore sådant mycket väl. För min
del skulle jag åtminstone tro, att det borde qvarstå tills vidare.
Jag har visserligen bär hört, men icke haft tillfälle
att taga närmare kännedom om de förslag, hvilka nu af
Frih. Cederström blifvit upplästa, ehuru de förut blifvit af
honom framställda. Jag kan således icke nu bestämdt yttra
mig öfver dem; men så mycket jag kunde höra, tycktes de
vara ganska väl grundade, och. jag hoppas således, att
Utsktn, lill hvilka jag förmodar att denna fråga blir återremitterad,
må taga Frih. Cederströms förslag i noggrannt
öfvervägande.
Hr von Hartmansdorff, Aug.t Jag erkänner visserligen,
att denna stadga bör vara till sitt innehåll så allmän,
att icke något specielt reglementerande förhindrar den
ena eller andra församlingen att ordna sitt fattigväsende efter
de omständigheter, som der förekomma. Men å den andra
sidan är det också nödvändigt, alt icke lemna föreskrifterna
om fattigvården så obestämda, som våra hittills gällande
författningar äro. Svårigheten återstår, att finna hvad
som i detta fall må vara lagom. Flera anmärkn:r vid be
-
Den 9 September f. m.
tänk. och i riktning, motsatt dess omständlighet, hafva redan
blifvit gjorda. Jag skall äfven tillåta mig ali upptaga
några omständigheter. Första frågan blir naturligtvis den:
hvem bör vara föremål för fattigvården.'' Det uttryck, sorn
TJtsktn i i §:n begagnat, då de nämnt sådana, som sakna
förmåga och medel alt sig sjelfva försörja, vill jag icke
klandra. Utsktn hafva upptagit 2:ne särskildta förhållanden,
och begge måste ingå i pröfningen. Om någon saknar förmåga,
men bär medel, så är det klart att församlingen icke
bör belastas med bans underhåll. Flera särskilda bestämmelser
i detta fall göras vanligen i fattigvårds-sladgarna;
men jag skulle tro, att man i denna allin, författning icke
bör gå längre. Nästa allin, fråga är den: huru skall fattigvården
meddelas? i afseende derpå föreslå Utsk:n: ”hvarje
socken å landet, och i stad hvarje församling,” men tillåta
likväl att socknar af samma pastorat och församlingar af
samma stud måga förena sig 0111 samma fattigvård. Jag
ville tillstyrka att ordet ”måga” förändras till ”skola,”
då det är fråga om terrilorial-församlingar i samma stad.
Om vi skola taga exempel här i Stockholm, så är förhållandet,
alt det förmögnaste folket för det mesta bor i Clara
och Storkyrko-församlingarna, der husen äro störst, och der,
synnerligen i Clara, de drygare hyrorna göra att få fattighjon
linnas, jemförelsevis till dem som bo i Cathrina eller
Johannis församlingar. Örn nu det förmögna folket, som
bor i Clara församling, till arbete begagnar det fattiga folket,
som bor i Johannis; kan det då vara skäl att denna
fattiga församling skall ensam försörja sina fattighjon, utan
bidrag af de förmögna i Clara? Utom det att billigheten
fordrar en gemensam fattigvård för alla territorial-församlingar
i en stad, så fordras det äfven, 0111 jag så får säga,
för verkställbar'beten; ty örn man, med bibehållande af sitt
yrke och sina kunder, förblifver boende ungefär på samma
ställe, men blott flyttar öfver Malmskilnadsgatan t. éx., så
tillhör man det ena halfåret Clara och det andra halfåret
Jacobs församling. Då intet hindrar den som bor pä ena
sidan af gatan att arbeta .på den andra i nästa församling,
så äro inflyttningsfrågorna här ulan den vigt som på landet,
och nästan utan tillämplighet. Således, man mäste och
bör förena dessa församlingar om gemensam fattigvård. Från
denna förening vill jag likväl undantaga de s. k. friförsamfin
garna. Dessa äro, efter mitt förmenande, ett missbruk
åtminstone i hufvudstäderi, och måhända allestädes. E11 sådan
fri-församling är t. ex. den Finska härstädes, hvars medlemmar
bo i alla församlingar inom hufvudstaden, t. o. m.
utom staden, så att ingen kan hafva riktig reda på hennes
utsträckning. E11 församling, som på detta sätt håller sig
skild från allt afseende på territorium, bör ock försörja sina
fattighjon; ty för hvarje annan är det nästan omöjligt att
bålla ordning på dem.
Den 9 S e p t e m b e r f. m.
a33
l aldra §:n är det tillåtet att ordna fattigvården på sätt
inan tinner lämpligast, dock så atl bettlande aldrig må tillåtas.
Jag ville här tillägga ett förbud, det nemi. alt landtförsamlingarna
ej må vara tillåtet försörja sina fattiga genom
omgång, då de fattige vanligen kallas rotehjon. En
sådan fattig går eller skjutsas från den ena stugan till den
andra, är några dagar på det ena stället och några på det
andra. Den som är ärlig löper under ett sådant kringstrykande
lif stor fara alt förlora sin goda fräjd. Han tigger
vid livar mans dörr, blott med den skilnad, att det är honom
föreskrifvet inom hvilken lid lian skall förflyttas tillen
annan. Jag har till och med på en gästgifvaregård sett ett
sådant rotehjon, som tillika var något fånigt, antasta och
förskräcka ett resande fruntimmer.
1 4 §:n hafva Utsktn stadgat: ”Jemte den föräldrar alltid
tillhörande förbindchen alt försörja sina barn, skall det
i allmänhet åligga anhörige, i rätt upp- och nedstigande
led, ali, i män af behof å den ena och förmåga å den andra
sidan, bidraga till hvarandras försörjning.” Delta stadgande
är alltför inskränkt. Om någon fattig har en förmögen,
syster eller bror, sä är denne anhörige icke i rätt uppeller
nedstigande led; men månne lian icke likväl bör vara
förbunden att draga försorg om det fattiga syskonet? Utskln
hade, efter min förmening, gjort vida rättare, om de, i stället
alt här antaga rätt upp- och nedstigande led, blott hållit
sig vid stadgandet i K. förordningen af den ii Dec.
1766, att landshöfdingen skall pröfva, huruvida de anhörige
äga förmåga att försörja den fattige och derefter besluta.
I sådant fall kan åliggandet utkräfvas i alla riktningar
utan äfventyr att förbigå dem, sorn företrädesvis borde betala.
En värd talare har klandrat Utsk:ns förslag. Jag måste
af erfarenhet yrka, atl det mätte få stå qvar, men med
den lydelse jag antydt. 1 ett län, hvars landshöfding icke
sitter långt ifrån mig, hände under den tid jag var statssecreterare,
alt flera syskon, hvaribland någre voro i goda omständigheter,
och en, om jag rätt minnes, hade eget hemman,
vägrade försörja deras gamla moder, som var 60 år
gammal och blind. Gummans försörjning sattes på entreprenad-auction,
och någon åtog sig den för 2:ne tsr korn
om året, men församlingen, som skulle betala denna säd,
vägrade och yrkade barnens förpligtande dertill. Målet gick.
lill landshöfdingen, som förklarade, att- barnen, hvilka voro i
stånd alt försörja modren, väl horde vara skyldige att göra det,
men att han icke kände någon författning, som ålade deni en
sådan skyldighet. K a 111111a r-col l:m gillade landshöfdingen beslut,
men Konungen tillämpade 1.766 års författning. Jag hörde
aldrig mera af det målet; ty utan tvifvel pröfvade landshöfdingen
barnen skyldiga alt försörja sin moder, hvarmed
saken afstannade.
i3 H. 3o
»34
D e ii 9 September f. m.
Vid' 5(§:n har Hr Edenlijelm anmärkt, alt 'fabriker
borde hafva en särskild fattigvård. Jag instämmer med
honom deruti. Det är alldeles olämpligt att ålägga en församling
dylik fattigvård. Han har omförmält förhållandet
med en fabrik i Westergöthland. Jag får fästa uppmärksamheten
på en i Östergöthland, nemi. Motala mekaniska
verkstad. Antalet af der anställde arbetare är så stort, att
fattigvården för dem blefve Motala församling alltför tung
att bekosta. Jag kan icke minnas annat, än att fråga derom
redan var viickt under min embelsmannatid. I annat
fall kommer saken väl snart lill närmare utveckling.
I io §:n i morn. står: ”Sockennämnden tillkommer
målsmans och husbonderätt öfver dem, som åtnjuta full fattigförsörjning
samt öfver andra understödstagare vid tillfällen,
då de vid fattighus eller hos nämnden sig i fatligvårdsärenden
befinna.'’ Det lär väl menas, att de befinna
sig der, såsom understödstagare. Mången kan gå i fattigvårds
är en d e n, utan att begära något understöd.
i i §:n stadgar, att, ”då fattighjon visar tredska, sjelfsvåld,
oordentlighet eller sturskhet, må sockennämnd, der annan
rättelse ej gör tillfyllest, besluta en lämplig minskning
af hjonets underhåll.” Denna föreskrift härrör från 9 och
1 1 §§:na 28 cap. kyrkolagen, och kallas i dagligt tal att
sätta fattighjonen på latkost. Delta är en åtgärd, som städse
befunnits oumbärlig, men till densamma hörer tillåtelse för
fattigvårds-directrn eller den som har uppsigten öfver den
late, att kunna instänga honom; ty får han mindre föda,
än han åstundar, och man ej hindrar honom att gå ut, så
blir följden, att lian tigger, och således upplöser sig hela
åtgärden i en oordning. När jag nämner detta, så påminnes
jag om arbetshus-inrältn:r. Vid granskning af kyrkolagens
stadgande, visar det sig, att han från början icke afsett
någon faltigcasern eller fattigstuga, utan ett sjukhus eller
sjukstuga, hvarom stadgas i det capitel af kyrkolagen,
som afhandla!- hospital. Kyrkolagen betraktade det lilla
samfundet, församlingen, likasom det stora samhället, Staten.
Likasom i det stora skulle finnas hospital för dårar och dem
som iråkat obotliga sjukdomar; så skulle äfvenledes inom
församlingen finnas en dylik utväg lill deras vård, som hade
obotlig sjukdom, eller sådan, som gjorde sjuklingen afskydd.
De fattiges casernerande finnes deremot icke stadgadt
i kyrkolagen, utan det är snarare ett misstag, som med
liden uppkommit, och som man slutligen försökt alt afhjelpa
på det sätt, att man uttingar fattighjonen hos anhöriga,
bekanta eller annat godt folk, der de kunna arbeta efter
deras ringa förmåga och lefva inom en huslig krets, samt
derigenom undgå den moraliska röta, som sysslolösheten i
ett fattighus medför. . Således skulle jag önska, att i den
allm. fattigvårdsstadgan föreskrifves, det fattigstugorna egentligen
måtte afse sjukvården, eller vara hospital, och dernäst
Den 9 September f. m.
■m
den andra egenskapen, atl vara arbetshus för sådana personer,
som icke på annat sätt kunna tillhållas att begagna egna
krafter så långt de förslå till egen försörjning. Denna
fråga sammanhänger likväl med den om sättet att behandla
lösdrifvare, hvilket är en polissak. Barmhertigheten och
polisen mötas på denna punkt, och det är ogörligt att skilja
dem åt. JMär denna stora fråga om arbetsinrättntna en
gång förekommer, och R. St. uttala deras mening, huruvida
correctionshusen böra förblifva såsom för närvar, förenade
på 2tne eller 3:ne punkter i Riket, eller om de böra organiseras
länsvis; så kommer man äfven till den frågan: skall
den, som förmår arbeta, men icke vill ärligen försörja sig med
arbete, hållas dertill inom socknen eller inom den eller dc
inrättn:r, som för hela länet varda föranstaltade? Det torde
blifva svårt att på landet ålägga en församling hålla dem
till arbete, som tredskas; men i en stad äro svårigheterna
mindre. Der vcrkställes det också redan i Jönköping, Carlskrona,
Calmar och kanske på flera ställen. Fattigvården i
Stockholm beklagar sig, kanske icke utan skäl, deröfver att
hon förlorat den utväg att på tvångsarbetshus insätta dem,
som fordom sattes dit, då Långholmen begagnades för staden
och lemnade erforderligt utrymme, hvilket nu icke är
händelsen. Correctionshusen äro numera vexelundervisningsanstalter
för alla slags brottslingar. Tili förekommande deraf,
att personer, som icke hafva någon annan odygd än
lättjan, hvilken dock, enligt skriften, förer till allt ondt, ej
måtte få denna vexelundervisning på correct.inrättnm, är
det som Utsktn torde böra taga i betraktande, om icke
smärre anstalter för tvångsarbete borde inrättas inom dc
särskilda församlingarna, der det möjligen låter sig göra.
Det är icke sagdt, alt dithörande personer bestämdt skola
vara instängde i fattigstugan. Det är möjligt, på sätt detta
betänk, föranleder, att de kunna sättas under sådana husbönders
inseende, hvilka hålla dem till arbete inom socknen.
Men om det ej lyckas, så mäste någon annan anstalt finnas
i bakhåll.
I 12 §:n 2 mom. står: ”Om någon egendom sedermera
tillfaller fattighjon, vare lag samma, derest icke fattigvården
för hjonet då upphör, i hvilket fall likväl all dittills derå
använd kostnad skall fullt godtgöras.” Der borde, efter min
förmening, stå: derest icke fattigvården derigenom kan för
hjonet upphöra. Så framt det är möjligt, skall det ske,
och bör således icke omtalas endast såsom en händelse.
Vid i3 §:n har man klandrat stadgandet derom, att ett
visst sätt till fattigvårdsafgiftens erläggande blifvit bestämdt.
Här är dock icke annat sätt bestämdt, än att en viss afgift
af hvarje mantalsskrifven person skall erläggas. En sådan
föreskrift tror jag vara nödig, ty om det skulle bero af
hvarje särskild församling, och det icke i lagen funnes något
allmänt stadgande; så fruktar jag, att både ljndshöfdin
-
Den 9 September f. m.
gar, Kammar-colltm och K. M. blefve så besvärade med
klagomål öfver fattigvårdsafgifternas läggande på den lägre
folkclassen, för hvilken man icke kan taga bevillningen till
grund, att man nödgades vid en kommande riksdag införa
det stadgande, som man nu underlåtit. Jag anhåller hos
Hr Landtm., att någon annan må blifva uppropad, och att
jag om en stund finge fortfara, ty jag har så ondt i bröstet,
att jag för ögonblicket måste afbryta mitt anförande.
Hr Cederschjöld, Pehr Gustaf: En af de största
svårigheterna vid fattigförsörjningen, är att bestämma af
hvem den fattige skall försörjas. Det har blifvit ett ordspråk,
alt hvarje församling skall försörja sina fattiga, och
jag tror att detta ordspråk har gifvit anledn. till mången
orättvisa och många olägenheter. .Sjelfva satsen skulle kunna
tillämpas på 2tne särskildta sätt, då man nemi. på ena
sidan kunde anse den fattiga tillhöra den församling, der
han vore född, utan afseende på de ställen, der han tillbragt
sin verksamma ålder. Det skulle visserligen vara
obilligt att kasta honom tillbaka på den församling, hvarifrån
han var utgången, då han användt sin arbetsförmåga,
under en längre lefnadstid, på annat ställe; trien jag tror,
att missbruken och olägenheterna deraf skulfe vata vida
mindre än af det sätt, hvarpå man nu velat tillämpa den
allmänna satsen. Och med detsamma man på andra sidan
nu bar stadgat, att den fattige skall försörjas af den församling,
i hvilken han är sednast mantalsskrifven, måste man
nästan äfven medgifva hvarje församling rättighet att skjuta
ifrån sig den hvilken man kan befara framdeles blifva fattig.
Man berättigades på sådant sätt att trampa 16 §:n Reg.Ftn
under fotterna, uti hvilken det förbjudes att någon må hindras
att vistas der han behagar. Men tungt är det onekligen
för en församling att försörja alla de fattiga, som velat
flytta dit, då de redan äro på vägen att blifva fattiga. Jag
tror för min del, att rättvisan i detta fall, likasom i allt
annat, bör vara den säkraste ledaren till det rätta, och jag
föreställer mig, att man bäst skulle kunna förlika de båda
motsatta meningarna på det sätt, att man stadgade, alt det
fordras en viss tid af i orten använd arbetsförmåga, t. ex.
10 år, för alt vinna rätt till fattigunderhåll i en församling.
Den som under 10 år vistats inom en församling med full
arbetsförmåga skulle der hafva vunnit infödselsrält. Hvar
och en bör hafva rättighet att bosätta sig hvar lian behagar,
blott han är ordentligen förpassad från den ena församlingen
till den andra; och 0111 han kom att i någon församling
anlita fattigvården, tidigare än de 10 år tilländagå»,
hvarefter han skulle hafva infödselsrält, borde den församling,
hvarifrån han kommit, bidraga till hans underhåll i förhållande
lill de år, hvarunder han vistats i de olika församlingarna;
så att, om han efter 2:ne års vistande i en soc
-
Den 9 September f, m.
ken föll fattigvården till last, skulle af denna församling
endast betalas T% af bidraget till hans underhåll, och den
församling, hvarifrån han kommit, finge betala T80. Detta
skulle i min tanke vara öfverensstämmande med deu fullkomligaste
rättvisa och billighet. Man kan väl säga, att det
blefve ett vidlyftigt och svårt bokhålleri öfver de flyttande;
men något besvär måste man väl underkasta sig för att afhjelpa
ett stort ondt. Utsk:n tyckas i 16 §:n hafva erkänt
riktigheten af den princip, att ingen skall kunna hindras att
flytta hvart han behagar. Der står nemi., ”att ingen må,
i och för äfventyret af framtida fattigvårdstunga, inskränkas
i rättigheten att välja vistelseort;” men hvad allvar Utskm
haft med detta stadgande kan man bäst se i 6 och 7 §§:na,
hvarest Utsktn stadgat strängt äfventyr för den, som mottager
någon som blir fattig i sitt bus eller på sina ägor.
Kär således ingen vågar mottaga den som synes kunna blifva
fattig, i anseende till det svåra äfventyret, hvarföre han
blottställer sig; hvartill gagnar det då att förklara den fattige
berättigad att bo hvar han behagar? Det är blott, 0111
jag så får säga, att smeta bouoin om munnen med något,
som man ej vill gifva bonoin att verkligen förtära. Den
siste värde talaren har gjort anmärkn. vid 11 §:n, sorn stadgar;
”att då fattighjon visar tredska, sjelfsvåld, oordentlighet
eller sturskhet, må sockennämnd, der annan rättelse ej
gör tillfyllest, besluta en lämplig minskning af hjonets underhåll.
” Jag är rädd, att detta skulle vara alt göra det
onda dubbelt värre, i det man förvandlade honom till en
sjukling, och hos honom utbildade en skjörbjugg, som gjorde
honom oduglig till allt arbete. Jag har sett i eli af
våra grannrikens hufvudstäder huru långt eländet i den vägen
kan gå. Jag har derför många år sedan sett fattiga, om
hvilka det berättades, att de, sedan de sålt undan allt hvad
de kunnat umbära af sina kläder, lagt sig, och icke haft qvar
mer än ett enda plagg, hvilket de höljt öfver sig, men hvilket
icke räckt lill olver bela kroppen, utan lemnat fotterna
bara, hvilka af kölden blifvit angripna af kallbrand. Man
kan icke föreställa sig lill hvad grad lättjan kan gå, då fattigdomen
förenas ined svält och sköl bjugg. Det är derföre
angeläget att icke vidtaga någon åtgärd, hvarigenom deras
kroppskrafter alldeles skulle förstöras, utan tvertom tror
jag, att den fattige alltid bör hållas till arbete, såsom ett
medel för sitt underhåll.
Den andra frågan är huru den fattige skall försörjas,
och dervid anser jag alldeles nödvändigt, att så länge han
kan arbeta, måste han göra det och tvingas dertill, om ej
annat hjelper, för att få njuta understöd, och delta understöd
bör lian icke fä ut i penningar utan i honom beredd
arbetsförtjenst. Här i Stockholm tror jag, att oin alla de
penningar, som från mångfalldiga håll sammanskjutås till de
fattiga årligen, samlades på ett ställe, så att man visste, hu
-
238
Den 9 September f. m.
ni mycket livar och en finge, skulle man kanhända finna,
att alla våra fattiga för dessa medel nästan kunde inaccorderas
på spisqvarter; och det ur verkligen bedröfligt att se
till hvad grad af lättja de fattige kunna gå, genom lättheten
att få sitt underhåll. Man ser ej sällan många af dem
ligga på gatorna, och man skulle tro, att de der vänta på
arbete. Men om jag frågar dem hvad de vilja hafva för
att åtaga sig elt arbete, t. ex. för att bära en liten börda
en kort väg, så vilja de icke åtaga sig det, såvida de icke
få så mycket, alt de derför ganska väl kunna lefva åtminstone
hela den dagen och kanske den följande med, och
om de på en dag förtjena så mycket, som de kunna behöfva
för 3 eller 4 af de följande, hvilket ganska ofta inträffar,
och jag sedan kommer till dem under dessa följande dagar,
— hvad göra de då? Jo, de ligga och lata sig och sofva
ruset af sig, och hvarföre? Jo, derföre att de hafva att
förvänta utdelningar af vissa auctorileter eller vissa sällskapers
ombud. Skulle deremot dessa vara ett slags förmyndare
för dem och bevaka deras företag samt tillhålla dem
alt arbeta, så skulle snart ingen fattig finnas, åtminstone i
Stockholm, ulan välmågan och trefnaden blifva allmän.
Detsamma gäller äfven i landsorterna. Jag har sett i Sveriges
kanske rikaste landskap flere tiggare än i någon annan
ort, och det under tider, då herrliga skördar erhållits.
Unga raska drängar, några och tjuguåriga , rödblommiga och
feta hafva kommit och tiggt. Jag var en gång på elt ställe,
der husbonden var borta, af hvilkens alltför stora godhet
allmosor alltid voro att påräkna. Men jag sade, hvarföre
gån j och tiggen, hvarföre viljen j icke arbeta? Jo, svarades,
det vilja vi visst, blott vi kunna få arbete. Det skall
jag skaffa eder, svarade jag. Der ligger ved på gården, j
skolén få såga den och derföre få er föda och dagspenning
till. Efter en stunds rådplägning sinsemellan, sade de sig
hafva ondt i benen och derföre icke kunna såga. Då sade
jag, det finnes ogräs i trädgården, det kunnen j liggande
plocka bort. Då rådgjorde de en längre stund, och beslöto
slutligen att gå sina färde, hvilket de också gjorde. Jag vet
flera ställen, der menniskor kommit öfverens om att skaffa
liggare lätt arbete, men ingen har kommit att deraf begagna
sig, utan de fattige hafva gått förbi. Deraf drager jag
den lärdom, att om församlingarna höllö dem till arbete,
skulle intet tiggeri och ganska få fattiga finnas, så att det
blefve mycket lättare att fullgöra fattigförsörjningen. I städerna,
medger jag, att det vore rätt och väl, om hela staden
förenade sig om en gemensam fattigförsörjning. Om t.
ex. här i Stockholm stadens fattigvårds-styrelse tog lån i
assurance-contoret och derför uppbyggde fattigcaserner med
arbetssalar och nödiga arbetsverktyg samt der uppsyningsmannen
kunde bo på stället; så kunde de fattige blifva väl
logerade för godt pris, och hafva arbete, hvarjemte man
Den 9 September f. m.
visste hval' man hade dem, så alt man kunde hålla ordning
på dem, i stället för att de nu äro spridde öfver allt på malmarna
och ho i kojor, så usla, att man ej kan göra sig begrepp
derom, der de knappast hafva droppfritt sängrum och
ändå för rummet nödgas betala 4o å 5o r:dr riksg. och måste
bo kanhända 8 å io personer tillsammans, blott för att
hålla sig varma. Det är ett elände, som lätt kunde afhjelpas.
Besväret blefve visserligen något större, men ett sådant
Besvär tror jag att man mäste förr eller sednare underkasta
sig. Genom ett dylikt förfarande skulle ej allenast fattigvården
blifva mycket mer svarande mot ändamålet, och
mycket mindre afgifter dertill blifva behöfliga, utan man
skulle äfven minska antalet af brottslingar; ty fattigdomen
är en moder till brotten. Man kan icke förvänta att en
menniska skall svälta länge, utan att söka fylla magen genom
frukt af brott. Den som orkar, måste arbeta för att
lefva; och de som icke inse sitt eget bästa, måste tvingas
dertill. Mången, tror jag, skulle i början vara belåten, blott
man gaf honom goda råd. Jag får, ifall detta betänk, blir
återremitteradt, anhålla att dessa anmärkn.'r må få åtfölja.
Hr Frih. o. Landtm, tillkännagaf, att plenum komme
att fortsättas på eftermiddagen ki. 6.
Gr. Frölich: Jag uppstår endast för att tillkännagifva,
att jag anser närvar, tillfälle icke vara lämpligt till besvarande
af de inkast, som blifvit gjorda emot hvad jag förra
gången yttrade. Det skulle leda alltför långt och för mycket
utsträcka discussionen, om, i anseende till de anmärkntr
jag gjort emot Utsk:ns betänk., jag äfven skulle framlägga
sättet, huru ett annat förslag till lag borde uppställas. Likväl,
på det jag ej må anses hafva framkastat anmärkntr
emot det förevar, förslaget, utan att hafva varit betänkt på
ett annat, anhåller jag att, när målet blir färdigt till ålerremissens
expedierande, få skriftligen litet närmare framställa
min mening.
Hr Ribbing, Bengt: Jag skall vara kort och anhåller
att blott få göra några få anmärkntr.
I afseende på i §:n önskar jag den förändring, att man
ej må vara inskränkt till att blott inom pastoratet få förena
sig till större fattigvårds-samhällen.
I fråga om 4 §:n synes mig, att man så vidt möjligt
är bör söka i hvarje samhälle bibehålla den moraliska pligt—
känslan framför den kalla lagbokstafven, så länge ske kan.
Jag kan icke tro, att moraliteten i vårt land ännu har sjunkit
så lågt, alt icke i allmänhet föräldrar, barn och syskon
skulle känna sig skyldige att vårda sina nära slägtingar.
Jag tror, att man bör åtminstone ännu 5 år uppskjuta med
en sådan lagstiftning, som 4 §:n innehåller. Det synes mig
bättre, att lita på moraliteten, än alt döda den helt och
hullet genom en dylik lagstiftning, och önskar jag således
2^o Den g September?, m.
att 4 §:n mätte 1»e11 och hållet utgå; skulle den dock, emot
min önskan, anses höra qvarstå, tror jag det icke vore försigtigt,
all lemna sockennämnden enväldig rätt att hedömma
hvad som, i mån af behof å ena och förmåga å andra sidan,
hör ntgifvas, utan hör i sådant fall äfven tillfälle lemnäs,
att hos Konungens Bef:h:de söka rättelse i nämndens
beslut.
1 5 §:n finnes ett stadgande, som jag tror ofta ej kunna
sältas i verkställighet, och jemväl vid manga tillfällen vara
obilligt och öfverilödigt. Att under den aibelsföra åldern
församlingen skulle komma att bidraga till försörjningen lärer
knappast kunna anses möjligt, såvida icke någon olyckshändelse
eller särdeles orsak in trä (får, som kunde sii t ta sådant
i fråga. I det fallet anser jag bestämmelsen öfverflödig,
och jag skulle således förmoda, alt äfven denna 5 kunde
utgå.
6 §:ns föreskrift synes visst icke vara obillig, men jag
hemställer ändå, huruvida den kan få stå qvar. Om jag t.
ex. från annat fattigvårds-samhälle intager ett hushåll, bestående
af man och hustru med ett eller ett par barn, som
väl sakna förmögenhet, men äro arbetsföra, och antager dem
såsom hustjenare eller stattorpare, sä synes ingen fara vara
för att delta hushåll skall komma alt fälla församlingen till
last. Sådant kan dock ske, om hushållet förökas till 8 ä io
istället för 2 k 3 barn, genom sjukdomar eller andra olyckor,
som icke äro husbondens fel; men kan det väl då vara
billigt att tvinga husbonden ätt bidraga till fattigförsörjningen
i större mån än andra medlemmar af församlingen? Jag
tycker det vore nog att ålägga honom att bidraga med husrum
och vedbrand. Dessutom kunde det lätt hända, att,
genom den af Utsk. föreslagna förbindelsen, husbonden sjelf
blelve alldeles utfattig och således för egen del folie socknens
fattigvård till last. En modificatiou i denna § är således
hvad jag yrkar och begär.
q §:n 5 mom. innehåller: ”För arbetsföre personer, sorn
äfventyra nöd till följd af brist på arbetsförtjenst, skall
nämnden, särdeles under svårare år, söka bereda arbete, för
att genom behofvets tidigare afbjelpande hindra dess utsträckning.
” Härvid skulle jag önskat en föreskrift för hvarje
fattigvårds-samhälle, det må sedan blifva större eller mindre,
att alltid med arbete förse personer, som sjelfve icke
kunna förskaffa sig något sådant. Detta anser jag så. hufvudsaklig!
i denna författning, att jag tror, att dermed skulle
utrattas mycket mera än med allt det öfriga. Det skulle
i hög grad förekomma fattigdomen, ty den som bor på landet
och bott der många år, såsom jag, vet alt med hvarje
är har bristen på tjenst och arbetsförtjenst tilltagit för en
inängd personer. Det händer nu ofta vid mantalsskrifningama,
alt många anmäla sig att, såsom det kallas, blifva
skrifna
Den 9 September f. in.
skrifna på socknen, i brist på tillfälle alt kunna få någon
tjenst. Finge nu församlingen förpligtande att skafta sådana
personer tjenst, så att de kommo under hnsbondevälde,
skulle mycket ondt och elände samt jemväl många brott
derigenom förekommas. Möjligen skulle dessa personer vara
mindre arbelssamma och mindre välfräjdade; men jag anser
det vara en ovillkorlig pligt att skaffa arbetsförtjenst, isynnerhet
för dem, som eljest skulle förnöta sin tid i lättja
och anskaffa sig uppehälle genom tjufnad. Man ville icke
gerna i tjenst emottaga de vanfräjdade; men intet hindrade
att församlingen från sin fattigcassa eller genom särskild afgift
sammanskjöte så mycket, alt detta mitt förslag kunde
sättas i verket. Jag anhåller att vid återremissen denna min
anmärkn., hvilken jag anser vara den vigtigaste, som i ämnet
kan göras, måtte tagas i noggrannt öfvervägande.
Här är i 10 §:n 3 mom. föreskrifvet: ”Om arbetsför
person genom lättja eller liknöjdhet förorsakar att hustru
eller barn sakna försörjning, så att de till följd deraf falla
fattigvården till last, äger sockennämnden att hålla sådan
person till arbete, genom utöfvande af den husbonderätt,
som andra fatiighjon enligt i mom. äro underkastade och
anlitande af den executiva maktens biträde, om så erfordras.”
Af erfarenhet veta vi att desse personer, nemi. fäderne, väl
kunna förtjena mera än de sjelfve behöfva, men att, då de
äro sådane, att de ej vilja lemna hvad som kan blifva öfver
lill hustruns och barnens underhåll, så användes det.
oftast att supas upp. Jag skulle derföre vid sådana tillfällen
vilja lemna nämnden rättighet att af öfverskottet tilldela
hustrun och barnen något.
ii §:n, som förut varit föremål för många andra ledamöters
klander, är af en ganska kinkig beskaffenhet. Jag
medger att den icke tjenar till någonting, såvida man ej
kan läsa in fattighjonen; ty annars blir följden, att de genom
olofliga medel skaffa sig sina behof. Således, kan man
ej hitta på att läsa in dem eller hålla dem qvar, så att man
kan hålla reda på dem, så är det bättre att låta hela §:n
gå ut.
Vid betraktande af i5 §.‘n, jemförd med den y:de, vill
jag fasta uppmärksamhet derpå, att emellan dessa §§ är en
verklig motsägelse, hvarigenom orättvisa kunde uppkomma.
7 §:n lyder så häri ”Den som åt personer från annat fattigvårdssamhälle
upplåter bostäder å sina ägor med mindre
jordrymd eller under andra villkor, än som för afsöndring
under lifstidsbesittning äro föreskrifna, vare ansvarig för deri
inrymde personers fattigförsörjning, på sätt 6 §:n stadgar.”
Jag har intet att anmärka i afseende på hvad som genom
denna 7 § stadgas om fattigförsörjningen; men jag vill fästa
uppmärksamhet derpå, alt då det kan blifva fråga om försörjning
af sådana personer, så är det gifvet alt de skola liliij
H. 31
Den g September f. m.
höra församlingen, och att de der äro mantalsskrifne. Dä
de hafva satt sig ned på en sådan jordrymd, mäste de vara
mantalsskrifne. De kunna icke komma under den cathegorl
som andra, hvilka vandra från ena socknen till den andra
för att söka arbete, utan de äro verkligen bosatte på sin
egen jord och hafva således bort blifva mantalsskrifne. Nu
hafva de blifvit mantalsskrifne, och utan att begära lofdertill,
så fort de innehaft den jordrymd, som enl. författningarna
får afsöndras; men enl. i5 §:n skulle ingen annan
hafva rättighet att blitva mantalsskrifven, än den, hvilken
innebar så stor jordrymd, som motsvarar besultenhet, såvida
ej sockennämnden dertill ville gifva sitt medgifvande. Nu
vet dock hvar menniska att en sådan jordrymd, som motsvarar
besuttenhet, är mångfalldigt större än den, som kan få
afsöndras. Men på den sednare äger jag rättighet att nedsätta
mig och vinna mantalsskrifning, ulan alt fråga nämnden,
hvilket deremot ej skulle vara fallet på en annan större
jordrymd, som ej motsvarade besuttenhet. Delta är således
en orimlighet, som jag önskar måtte blifva rättad.
Uti 17 Jj:n står det taladt om en ålderman, men i den
ort, der jag bor, har jag aldrig hört omtalas någon sådan
person. Jag anser således, att om icke communal-förfatlnin
gen
kommer att innehålla, att en sådan person skall finnas
i hvarje församling, hvilket jag ej vet, emedan jag varit
frånvar. under communal-lagens behandling, så bör denna
benämning utgå och något annat sältas i stället, som hvar
man vet hvad det betyder.
Emot 18 §:n har en invändning blifvit gjord af Frih.
Cederström i afseende på sednare meningen af första morn.,
innehållande: ”Med andra tiggare och obehörigen kringstrykande
personer förfares, på sätt i lagen emot lösdrifveri och
försvarslöshet stadgas.” Jag tror, att hvad härvid blifvit
anmärkt skulle vara hjelpt dermed alt stadgandet komme
att lyda: på sätt i lagen emot lösdrifveri och försvarslöshet
framdeles stadgas. Då sålunda ordet ”framdeles” tillädes,
kunde det ej blifva fråga om någon contradiction.
Jag har nu slutat mina anmärkn:r och behöfver ej tillägga
något vidare, då andre ledamöter npptagit hvad jag i
öfrigt velat anföra. Jag vill blott tillkännagifva de hufvudprinciper,
hvilka jag anser vara de, genom hvilkas iakttagande
fattigdomen kunde förekommas framdeles. Deribland
är den aldra första den, att hvarje socken eller faltigvårdssamhälle
bereder tillfälle till arbete och undervisning för
alla, som deraf äro i behof. Det är i följd af detta, som
jag redan vid 9 §:n gjort den anmärkn., som jag förklarade
mig anse såsom den vigligaste. Härpå kan man svara, att
det finnes personer, som ej arbeta, ehuru de ej sakna tillfälle
dertill. Detta är sannt, men då vet jag ingen annan
utväg, än att hafva ett eller annat arbetshus i Riket, dit
sådane personer kunna försändas för att hållas till arbete
Den 9 September f. m.
243
En annan önskan, som jag hyser i afseende på fattigdomens
förekommande och hämmande, är, att icke utgifna pass för
kringvandringar af personer med familjer må, genom påtecknande
i hvarje stad, förlängas i oändlighet. Man ser nu,
att sådane personer kunna hafva pass, som ej allenast äro ett
år utan flera år gamla, och de hafva dem så länge, att icke
en enda flik återstår att skrifva på. Skulle de få sina pass
för ali gå hvart de önskade fich sedan återvända, så kunde
icke ett sådant landstrykeri som för närvar, äga rum. För
det tredje skulle jag önska att gesällvandringarne måtte upphöra,
och att så väl näringsidkare som andre husbönder må
vara ål igde alt icke antaga en gesäll för 8 å 14 dagar i
arbete, och, när de föregifva sig icke längre hafva arbete,
köra honom på pollen, äfvensom att desse gesäller ej må
kunna säga: nu vdja vi ej vara här längre, utan vi vilja
stryka ikring. Delta har förevarit vid så mänga riksdagar,
att det förundrar mig att icke något beslut i den vägen ännu
kunnat fattas. Jag bor nära en allmän landsväg och
får säga, att det är till den grad många gesäller, som stryka
omkring, att det kan vara dagar, då 8 ä 12 sådane komma
att begära, somlige väl, andre sämre klädde. Jag har försökt
att erbjuda dem arbete, men då alltid fått det svaret:
det hufva vi icke lärt, och då jag erbjudit att sjelf lära dem,
så hafva de gått sin väg. För det fjerde anser jag en hufvudsak
vara, att en näringslagstiftning på liberalare grunder,
än den närvar., kommer till stånd. Här har af någon blifvit
föreslaget, att på ett eller annat sätt bilda cassör lill
understöd för de behöfvande. Jag tror att vi hafva tillräckligt
med cassör i landet, och att inga andra cassör böra
lillskapas i denna väg, än de fattigcassor, som redan finnas,
och hvilka, i händelse af större fattig-communer, kunde
sammanslås. Jag anser tiel vara ett alldeles falskt syslcme
all tillskapa cassör, hvilka, isynnerhet då de blifva allmänna,
gifva anledn. till så stora anspråk med eller utan behof,
alt dessa cassör aldrig någonsin räcka till. Jag anser derföre
mycket bättre, att, vid tillfälle af behof, hvar och en
tillgriper sin egen cassa till antingen enskild eller gemensam
hjelp, och afslyrker således allt bildande af allmänna cassör.
Få grund af hvad jag nu anfört samt hvad föregrde talare
nndragit, får äfven jag yrka återremiss af Utsk:ns betänkande.
Hr Ed enhjelm: Om jag ej hört orätt, så har en värd
talare missbilligat milt yrkande, att någon viss del af hevilla.
summan skulle för fattigförsörjning lemnäs åt de fabriker,
som äro anlagda på landet. Jag tror mig hafva temmeligen
talande skäl för en sådan pretention. Vid anläggningen
af den fabrik, jag förut omnämnt, betaltes för hemmanet
ganska hederligt, men hemmanets värde har sedermera
stigit mycket högre, i följd af de ofantliga byggna
-
Den 9 September f. m.
derna. Det är dock icke af bevillningen derför, sorn jag
ville att någon andel skulle undantagas för en fattigcassa,
utan af fabrikationen. Sist jag såg taxer.längderna, motsvarade
afverkningen vid denna fabrik, om jag ej minnes orätt,
]Oo,ooo r:dr. Deraf var fabrikantens inkomst, efter beräkning
af 5 proc., uppskattad till 5ooo r:dr, hvarföre bevilln.
efter 5 proc. skulle utgöras med i5o r:dr. Men det är andra
år, då afverkningen kan gå till i5o,ooo r:dr, och således
yrkar jag att Pröfnings-comiteen må af den årliga afverknings-summan
taga en viss andel, t. ex. -Jtdel eller -J-tdel,
för att lemnäs till fabrikens fattigförsörjning. Det vore val
högst obilligt, om arbetarne vid en fabrik, dit personer ej
allenast komma från alla delar af Riket, utan äfven införskrifvas
utifrån, skulle böra tillhöra socknens fattigförsorg,
och jag kan ej heller (inna billigt, att fabriken ålades att
ensam försörja dem. Jag tror att Staten af beviflntn bör
lemna ett bidrag till denna försörjning. Upplysningsvis får
jag nämna, att Motala, så vidt jag känner, har en sådan
särskild fattiginrultn., hvarom jag likväl icke är rätt säker.
Uti Hr von Hartmansdorff;! yttrade mening, att uti städerna
församlingarne borde förena sig om samma fattiginrättn. instämmer
jag, och anser jag det vara högst nödvändigt att
så sker; men hvad socknarna beträffar, skulle jag helst önska,
att inga större fattigvårdsföreningar än socknevis på
landet ägde rum. Jag skall dock icke sälta mig deremot,
om socknarne inom sig önska en sådan förening; men jag
tror det blefve olämpligt, om föreningarna blefvo mycket
vidsträckta. Jag anhåller; alt äfven hvad jag nu anfört måtte
få åtfölja återremissen.
Gr. Posse: Jag har begärt ordet för att bemöta ett
par yttranden, som förekommit i följd af hvad jag förra
gången anförde. Här är sagdt, att om arbetshus inrättades,
skulle deraf bildas correclionshus. Min mening, då jag föreslagit
inrättande af arbetshus på landet, har just varit att
derigenom undvika behofvet af correctionshus. Jag har trott,
att om för obrotlsliga personer, hvilka nu för tillen icke
kunna af auctoriteterna insättas på annat ställe än correctionshus,
inrättningar funnos, der de utan vanära kunde vistas,
och hvarifrån de ulan hinder kunde återgå till samhället;
så skulle derigenom befolkningen på correct.inrätt nina
minskas. Jag trodde äfven, att då fattigförsörjningen och
sådana arbetsinrältntr kunde förenas, så skulle jemväl den
fattigförsörjning, som nu äger rum, blifva förminskad. Det
är ingen obekant, att för närvar, hos församlingarna anmäla
sig till fattigunderstöd och måste underhållas personer, som,
om de voro tvungne att arbeta, icke begärde dessa understöd.
Det är på sådan grund jag föreslagit, alt arbets- och
fatliginrätlntr borde förenas. Här är af en värd ledamot
yttradt, ali fabriker borde hafva en från socknen afskiljd
fattigförsörjning. Det är så mycket lättare, alt en sådan
D e 11 9 S e p t e m 1) e r f. ra.
3^5
ordning nntages, som delta redan inom Sverige sker. Sålunda
liar Höganäs stenkolsverk genom särskild författning
blifvit ålagdt alt försörja alla sina fattiga, oell församlingen,
iler verket är beläget, har dervid intet åliggande. Det är
således, efter min öfvertygelse, intet- hinder för att så öfverallt
kunde ske. Det har af en annan värd talare blifvit
yrkadt, att tlen i 5 §:n husbönder ålagda stränga ansvarighet
för deras arbetare borde bibehållas, hvarvid han utgått
från den synpunkt, alt desse ofta blifva fattige genom husbondens
alltför stränga behandling. Jag nekar icke alt så
kan hända, men jag påstår, alt på många ställen är det icke
fället, och jag vågar till och nied påstå, att det ofta inträffat
att husbonden varit den lidande, derföre att han såsom
hemmansbrukare antagit en person, som mottagit hemmanet,
endast för att förderfva detsamma och sedermera afflyttar.
Om då husbonden skulle nödgas ansvara för försörjningen
af de under tiden antagna t jenstehjonen, så tror jag att sådant
vore alltför strängt. Jag anhåller, att äfven dessa anmärkntr
må få åtfölja återremissen.
Hr von Hartmansdorff: "Uti i4 §:n 3 mom.
står: "För personer, hvilkas mantalsskrifningsort icke kan
utrönas, bekostas likaledes af K. M. och Kronan den oundvikligen
nödvändiga fattigvården, intilldess någon församling
kan dertill för pl ig tas.” Delta stadgande är visserligen i sig
sjelft billigt. Men om det skulle antagas och tillämpas, så
blefve utan tvifvel följden, att man aldrig funne den församling,
som horde föipligtas; ty vanligen tycker man, att
när Kronan skall betala, är det likgiltigt, om det varder
litet mer eller mindre. Jag kan med exempel upplysa alt,
då församlingarne icke frukta någon olägenhet deraf, att
fattige personer kringstryka, om hvilkas mantalsskrifningsort
eller hemvist man intet känner, så låta de dem obehindradt
komma inom sill område. När, under cholera-tiden,
man började efterse hvilka lösa personer, som vandrade omkring
i socknarna, på det att smitta ej skulle med dem införas;
så hände det i en skogsbygd, att nian inom ett stort
pastorat fann icke mindre än 3o sådana kringstrykande personer,
som ej hörde dit, och om hvilkas hemvist man till
stor del var okunnig. Under min embetsmannatid har jag
äfven haft exempel på, att då alne gamla qvinnor, en mor
och en dol ler, den ena 8o och den andra 6o år gammal,
slutligen blefvo anhållna såsom kringstrykande, hade de icke
varit mantalsskrifna någorstädes, så långt undersökningen
kunde sträcka sig, ehuru den gick 18 och 20 år tillbaka.
Tvist om hvem som skulle försörja dem uppkom då mellan
tviinne städer, af hvilkas magistrater den ena hade gifvit
förpassningen och den andra sist påskrifvit den. Till förekommande
af dylika händelser ville jag föreslå, att under
sådana förhållanden, sorn här äro uppgifna, Kronan ina be
-
a46
Den 9 September f. ni.
tala t ex. •Jltlelar af underhållet, och den församling, i hvilken
fattighjonet anträffats, den återstående fjerdedelen, .såvida
församlingen icke kunde bestämdt uppgifva och styrka
från hvilken annan fattighjonet kommit, hvilken sistnämnda
då linge betala. Om ett sådant stadgande vidloges, skulle
hvarje församling vara uppmärksam på fatiighjon, kommande
från en annan, och ordning på detta sätt troligen vinnas.
Vidtages åter det af Utsk:n nu föreslagna stadgande, så befarar
jag, alt man i de flesta icke finner den församling,
som bör betala, utan Kronan nödgas göra det och Ständerne
måste anvisa särskildt anslag för sådana fattighjons försörjning,
hvilka till ingen församling höra.
16 §:n stadgar: '”Bosätter eller uppehåller sig någon
inom ett fattigvårds-samhälle, utan att der eller annorstädes
vara vid sednasle mantalsskrifning antecknad, då skall sockennämnden,
om den icke vill emottaga honom såsom tillhörande
samhället, inom ett år efter inflyttningen gifva det
tillkänna” etc. Jag frågar: huru kan sockennämndrn veta
om denna person är på annat ställe vid mantalsskrifningen
antecknad eller icke? Mig synes det vara tillräckligt, alt,
om en person befinner sig inom församlingen, och icke bevisar
alt lian är mantalsskrifven annorstädes, nämnden ålagges
att gifva det tillkänna, men icke inom ett år, ulan inom
6 månader; ly i annat fall kunde det hända, att han ett
helt år blefve utan mantalsskrifning, och ali man följaktligen
hade desto större svårighet att få reda på den församling,
han tillhör. — Jag förmår, i anseende till min heshet,
icke att göra anmärkn:r emot redactionen, men jag skulle
önska ali denna stadga, hvilken, likasom stadgan om folkskolorna,
bör kunna läsas af hvarje fattighjon och de minst
upplysta personer, måtte upptaga så få främmande ord som
möjligt, och att man måtte skrifva Svenska för dessa de ringaste
Sveriges medborgare. Jag säger detta i allmänhet,
men gör anmärkn:n här, vid 17 §:n, emedan men i dess 2
mom. icke kallar kyrkoherden så, utan i stället för hans
Svenska benämning kallar honom pastor. Allmogen kallar
comminister!) äfven för pastor, så att det väl kunde hända
alt någon icke rätt visste hvem han hade att hålla sig till.
I 18 §:n 1 mom. står: ”Om fattighjon helrädes med
bettlande, utom det samhälle det tillhörer, skall del genast
försändas till hemorten.” Hvarföre skall här stå fattighjon?
Det kan ju hända, att andra än fattighjon tigga i en främmande
församling. Skall sådant vara dem tillåtet ? Jag känner
händelser, då personer, sorn icke varit fattighjon, utan till
och med temmeligen behållne, klädt ut sig i trasor för att
få ligga, då Konungen rest fram. Skola nu sådane ej vara
något ansvar underkastade.
I 19 §:n 1 mom. är föreskrifvet, att besvärsmålen skola
gå directe från landshöfdingen till K. M. Frih. Cederström
har redan anmärkt olämpligheten deraf. Om man vill haf
-
Den g September f. m.
va det längsta möjliga uppskof med dessa måls afgörande,
så bör man på detta sätt behandla dem; ty det är ganska
säkert, alt om dessa mål skola gå Kammar-collrm förbi och
directe lill Konungen uti Statsrådet, skall K. Rl. blifva så
öfverhopad af dylika småsaker, som kanske angå några riksdaler,
alt vigtigare mål ej hinna samtidigt afgöras. Om då
den föredragande, som Får både ringa och vigtigare mål,
lager de vigtigasle först, så är det gifvet, ali dessa ringare
mäste uppskjutas och med detsamma ligga längre oafgjord»
än om de gått lill Kammar-colhm, och ej vidare fullföljts.
Först är den skilnad gjord emellan fattigvårdsmål, att de,
som härröra från städerna, gå omedelbart från landshöfdingen
till K. M., hvaremot de, som komma från landet,
först gå till Kammar-co!!:m. När nu tvist uppkommer emellan
en lands- och en stadsförsamling om ett fattighjnn:
hvart skall då målet taga vägen? Den ene kunde säga: det
angår stad, således till K. M., och den andra: det angår
landet, således till Kammar-coll:m, och man kunde draga
lott derom. Då Kammar-collegii instruetion icke längesedan
omarbetades, försökte jag, så mycket på mig berodde —
men J veten, mine herrar! att föredraganderne icke sutto
tillsammans i Statsrådet på den tiden — jag försökte, säger
jag, att få skilnaden upphäfven. Det lyckades icke att vinna
enhet i målens behandling. Huru skall Kammar-colkm
kunna hafva en sammanhängande öfversigt af fattigvården,
då det blott får mottaga besvären från landet, men icke
från städerna? Jag önskar således icke blott att det här
föreslagna stadgandet må borttagas, utan äfven att det utbytes
motett annat, innehållande att alla fattigvårdsmål skola
i besvärsväg gå från landshöfdingarne till Kammar-collrm.
1 4;de mom. stadgas: ”Då tvist uppstår om skyldigheten
att besörja fattigvård för någon dertill berättigad
person.” Jag tror man borde skrifva någon deraf behöfvande
person; ty rättigheten är något oviss, särdeles
då Utskrn, såsom mig synes, rätteligen utgått från den grundsats,
att fattigförsörjningen är barmhertighet. Då skall man
ej tala 0111 rättighet.
I 20 §:n föreskrifves, att Konungens Bef:h:de tillkommer
att tillse författningens efterlefnad. Jag tror alt denna
§ är öfverflödig, ty landshöfdingarne skola efterse förfaltningarnes
efterlefnad i alla hänseenden, lika hvad fattigvården
beträffar, som i andra mål, hvarmed de hafva att skaffa.
Det står i deras instruetion och behöfver icke upptagas här,
der det möjligen kunde föranleda dertill, att landshöfdingen
ansåges, utan att någon klagan vore förd, böra blanda sig
i målen, hvilket väl icke måtte vara meningen.
Någon har gjort an märk n. deremot, att i denna stadga
funnes intagen den föreskrift, som redan är gifven i K. brefvet
den i5 Juni 1773, att fattighjon, som går utom socknen,
skall på socknens bekostnad återsändas dit, hvarifrån det
a'48
Den 9 S e p t c 111 b e r f. m.
kommit. Man säger att delta möjligen skulle ådraga socknen
dubbla kostnader och gifva fattighjonen tillfälle att vålla
de församlingar skada, af hvilka de icke ansåge sig nog väl behandlade.
Detta missbruk eller denna hämnd kan visserligen
någon gång utöfvas; men om det deremot, på sätt yrhadt
blifvit, tillätes församlingarna att sjelfva bålla fattighjonen
till arbete, att, om så behöfves, läsa in dem, för att
förrätta sina göromål o. s. v., så förmodar jag, alt denna
hämnd icke skall så lätt kunna utan påföljd utföras. Ville
man åter icke låta församlingen sjelf betala denna resekostnad,
så befarar jag, att R. St. nödgades bestå ett särskildt
förslagsanslag för tiggares resor här i landet, då desse utan
tvifvel skulle finna det rätt beqvämt, alt först gå ifrån den
församling, till hvilken de hörde, och sedan få fri hemresa
och troligen äfven resekost af Kronans medel. De kunde
då blifva mera bereste, än mången embetsman, för hvilken
man vill neka förhöjd lön, och äfvenledes resekostnadsersältning
i händelse skjutspenningarna förhöjdes. Jag instämmer
med dem, sorn yrkat återremiss af delta betänkande.
lif Lagergren, Anders: Då Faltigvårds-comite'ens
betänk, remitterades till Ulsktn, vågade jag den anmärka.,
alt R. St, hellre än att afgifva ett utarbeladt Jagförslag,
borde inskränka sig till bedömmande af de allm. grunder,
som borde bestämma ett sådant; oell jag kan vid delta tillfälle
icke annat än vidhålla min då yttrade åsigt. Den
mängd af anmärknjr, som vid nu föredragna betänk, blifvit
gjorda, styrker min mening ännu ytterligare. I afseende på
<le grunder, som hade bort af Utsk:n afgörnsj skulle jag först
hafva salt sjelfva utredningen, huruvida 1833 års beryktade
författning om laga försvar bort bibehållas eller icke. Man
säger kanske, alt detta icke hörer till ett fattigvårds-betänk.,
men det måste dock utgöra grunden för ett sådant betänk.;
ty skulle man allt mer och mer blifva öfvertygad derom,
alt denna författning är ett större eller mindre våld på per
sonernes
frihet, så mäste det sluta dermed, att författningen
blir mer eller mindre modifierad, om icke alldeles upphäfven;
och har denna författning en gång blifvit upphäfven,
ser jag icke annat, än att Utsktns förslag, ifall det framdeles
blefve antaget, måste i oell med detsamma vara alldeles
tipphäfvet. Denna 1833 års författning är att taga noga
märke på. Säkerligen lägger den ett stort våld på den personliga
friheten. Det finnes visserligen många saker att invända
emot densammas upphäfvande; men jag tror dock,
alt hvad man än må göra, så slutar det sig med att den i
framtiden blir upphäfven; ty det ser man, att författningarnes
stadganden, ehvad de än må innehålla, komma alt i detta
fall allt mer och mer eluderas. I afseende på öfvergården
ifrån 1833 års förfalla, till clt mera fritt systcme, hade jag
vis
-
Den g September f. m. 2^g
visserligen icke trott, att man borde antaga det, sorn i en
reservation af Frih. Anders Cederström blifvit föreslaget,
nemi. att hvar och en skulle äga rättighet alt inom hela
Sverige få flytta, utan all inskränkning. Som öfvergången
icke bör ske alltför hastigt, hade jag trott, att också häruti
skulle finnas någon medelväg; men då Utsktns betänk, inskränker
rättigheten att få bosätta sig, inom lika trånga
gränser, som någonsin förut ägt rum, så skulle jag tro det
vore tid att den något utvidgades. Gå vi till källan, hvarifrån
denna författn. uppkommit, så vet hvar och en, att
den härflutit från en författn., som afsåg vår arme'es completterande.
Då fred inträffade efter de stora krigen under
Carl X:s tid, så uppkom det förhållande att, i stället för
att Adeln ensam hade. försvarskarlar, fingo bönderne sådana
karlar. Då klagades öfver att bönderne bade för många
försvarskarlar, och blef det dem förbjudet alt underhålla
så många de ville, hvarigenom den händelse in
träffade,
att bonden slutligen knappast fick behålla sina söner
hemma i sin gård. Derjemte gjorde under ij:de århundradet
den princip sig gällande, att folkökningen borde så
mycket som möjligt befrämjas, hvarför man Underlättade
äktenskapen och sålunda erhöll en betydligen förökad population.
Att i delta afseende föreskrifterna numera skulle
kunna inskränkas inom så trånga band, som i fordna tider,
torde vid närmare betraktande finnas omöjligt. Jag hade derföre
trött, att man kunde komma tillbaka till en utväg, som
redan af Sveriges framfarne störste Konung var påtänkt,
nemi. att större föreningar uppgöras i afseende på fattigvårdens
uppehållande. Så finna vi att den store Gustaf
Adolph alldeles icke ville inskränka den inom socknarna,
utan ville att större districter skulle derom förena sig. Om
sådana större districter uppkommo, t. ex. om man ville antaga
den ecclesiastika indelningen, contractsvis, eller efter
den indelning, som erfarenheten kan visa vara bättre; sä
tror jag, att båda åsigterna blefve förlikla, nemi. så väl den,
hvilken vill tillåta den fattiga att välja den ort, der han
vill bo och vistas, som ock den, hvilken ej vill tillstädja ett
starkt lösdrifveri. För den fattige, åtminstone af den dass,
som oftast är i behof af fattigvård, kan det ej vara möjligt
att känna liela Sverige; men ingen lärer vilja påslå, att han
ej kan känna mer än den socken, der han bor. Då vore
det väl obilligt, alt stänga honom inom denna socken, samt
bör han väl få röra sig inom ett något större district, såsom
t. ex. ett contract. Får han denna rättighet sig förunnad,
så kan han icke säga, att man inskränker honom så,
att lian ej får arbeta såsom han ville, och då han finge använda
siri arbetsförmåga inom så stor terrain, som han kände,
tror jag, att de motsatta åsigterna kunde sålunda förenas.
Således vore min tanke, alt flera socknar, i stället
i3 H. 3a
Den g September f. m.
för en socken eller ett pastorat, om ilen allmänna fattigvården
borde sig förena.
I afseende åter på den frågan, åt hvilka fattigvårdslijelp
bör meddelas, så tror jag att detta var den andra hufvudsaken,
som Utsktn bort fästa sig vid; och dervid förekommer,
om den borde lemnäs endast åt sjuka, svaga och
orkeslösa eller jemväl ål dem, som orka arbeta, men säga
sig icke hafva erhållit något arbete. Derom finnes i fordna
lagar ingen bestämmelse och någon sådan behöfdes icke heller,
emedan Sveriges befolkning då var vida mindre än nu
och icke saknade arbete. Det torde vara ganska obestämdt,
huruvida nu så är förhållandet. Manga säga, att arbetstillfällen
saknas, andre, att de icke saknas; och huruvida
endast bristande vilja att arbeta förorsakar fattigdomen torde
ej kunna utredas på annat sätt, än att man bildar anstalter,
hvarigenom alltid tillfälle för den, som är arbetsför
och vill arbeta, finnes att sig försörja. Sålunda skulle
hvarje territorial-områdes åliggande alt alltid försörja de sjuka
och orkeslösa och att sedan draga försorg om huru de
arbetsföra, som säga sig sakna arbete, skola sysselsättas, blifva
föremålet för andra hufvudpunkten af Utsktns förslag,
I detta afseende har här blifvit mycket taladt om dels skadan
och dels nyttan af frivilliga arbetshus. Sådana frivilliga
arbetshus hafva i England varit införda en längre tid
före den s. k. fattigreformen, och de hafva under denna
tid visat sig vara af uppenbar skada; men efter denna reform
hafva också frivilliga arbetsinrättnlr der blifvit vidtagna
och sedermera visat sig vara af uppenbar nytta. Således
måste det vari t någon skilnad emellan de frivilliga arbetsinrätlntna,
och då de före reformen voro så organiserade,
alt de fattige der lefde såsom förmögne, så tilldelas i de
nuvar. frivilliga arbetsinrältntna en mycket mindre arbetslega,
än den enskilde kan erbjuda, men alltid så mycket*
alt arbetarne kunna lefva deraf, och följden har blifvit alt
antalet af dem, som begagnat dessa inrättntr, allt mer och
mer aftagit, utan att man derföre sett antalet af correclionshjoncn
tilltaga. Man har talat mycket om grunderna för 5
§:n, som bestämmer, att det skall vara husbondens skyldighet
alt underhålla af honom antaget tjenstehjon och statfolk,
så länge arbetsaflalet varar. Denna § ser hvar och
en vara så till vida förmånlig för dessa tjenstehjon, som,
ifall de vilja slå sig på latsidan, husbonden skall vara skyldig
att dem försör ja, likasom uran icke heller kari neka, att,
om denna § borttoges, det skulle vara lill mycken fromma
för ägaren af större possessioner, att han bara behöfde kasta
alla dessa mentiiskor på allm. faltigvårdanstalten, för att
blifva dem qvitt. Jag skulle tro, att denna § är ganska väl
betänkt och således icke bör ändras, emedan deri ligger ett
cörrecliv, som hindrar den stora possessionaten att i sin tjenst
antaga andra, än dem han tror skola uppfylla sina förbi,n
-
Den g September f. in.
cleiser, äfvensom ett band på arbetsclassen att uppföra sig
ordentligt, för att icke gå miste om den bättre förtjenst,
som kan erhållas hos den enskilde, än vid de s. k. frivilliga
arbetsinrättmna kan påräknas. Derefter hade jag också
trott, att det bort vara Utsk:ns åliggande, att åtminstone till
de allmännaste grunderna angifva sjelfva administrationen af
fattigvården. Derom står egentligen i betänk, ingenting annat,
än huru dermed inom hvarje socken bör förhållas;
meri då en så genomgripande åtgärd, som en ny fattigvårdslag,
skulle här i landet uppkomma, skulle jag tro, att också
en aucloritet borde inrättas, som närmare tog reda på
förhållandet dermed, nemi. en högre auetoritet än sockennämnden,
hvilken egentligen ej skall annat än bestämma förhållandet
inom socknen. En gemensam högsta instans saknas.
Det är visserligen sagdt, att dessa ärenden slutligen
skulle pröfvas af K. M.; men, såsom Hr von Hartmansdorff
omnämnt, är K. M. alltför öfverhopad af göromål, för att
medhinna äfven dessa. Detta hafva också Engelsmänneu,
efter deras ryktbara fattigreform, ingalunda underlåtit, utan
inrättat en särskild auetoritet eller ett eget råd, bestående
af 3 ledamöter, som hafva den allm. uppsigten öfver fattigvården,
dit alla underrättelser om fattigvården ingå. Ett
sådant råd har äfven minoriteten i den stora comitcen för
fattigvården föreslagit, men i Utskms betänk, finnes ingenting
sådant omnämndt. Dessa få anmärkntr har jag velat
göra för att återremissen åtfölja; och vidhåller jag alltid
min grundsats, att det varit bättre, om Utsktn endast hållit
sig till grunderna och låtit Konungens förvaltande verk,
hvilka bättre kunna uppsätta en författning, öfvertaga detaljerna
och redactionen.
Hr Edenlijelm: Till förekommande af alla de olägenheter,
som man uppgifvit förorsakas af dem, hvilka stryka
kring landet, hemställer jag vördsamt, om icke säkraste
medlet vore, att R. St. ingingo till K. M. med lind. begäran,
att alla K. M:s Bef:h:de äfvensom andre auetoriteter,
som äro berättigade att utgifva pass, icke må utfärda sådana,
utan att den passsökande bestämdt uppgifvit hvar han är
mantalsskrifven, hvarefter sådant boide intagas i passet. Jag
tror delta vore enda utvägen att förekomma dessa oordningar.
Gr. von Platen, Baltzar: Då jag förutser, att detta
betänk, blir återremitteradt, anser jag också nödvändigt, att
de upplysningar, som inom Ståndet blifvit lemnade, om
XJtsk:n deraf skola hemta anledn. att frångå sitt betänk.,
må vara fullt öfverensstämmande med verkliga förhållandet.
Jag vill icke ingå i någon ytterligare discussion om principen,
huruvida fabriksanläggmr på landet böra ensamue eller
till någon del besörja fattigvården derstädes; men c|å en
värd talare omnämnt Motala, och att der vore ett anmärk
-
Den g September f. m.
ningsvärdt förhållande i så fal), att dervar. fattige skulle
ligga socknen till last, Ler jag att på grund af speciel kännedom
om förhållandet få numna, att så icke sker, utan att
Motala verkstad sjelf ensam underhåller sina fattiga, hvilken
anmärka, jag anhåller måtte få åtfölja återremissen till
Utskrn, då det torde vara angeläget, att de uppgifter, hvaraf
upplysningar skola hemtas, meddelas af dem, som känna
rätta förhållandet.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Det är blott i afseende på
den sist omnämnda omständigheten jag önskar få vördsamt
hemställa till Utskrn, att då förhållandet med bruken, åtminstone
i den ort der jag har mitt, nemi. i Carlskoga bergslag,
är sådant, att de sjelfva underhålla sina fattiga, detta
måtte blifva intaget i författningen, eller alt författningen
måtte ställas derefter. Sådant synes icke vara fullkomligen
iakttaget i förslaget, ty man ser först och främst icke någorstädes
uttryckligen tillåtet för någon inrättn., att skilja
sig från den allm. fattigvården, och icke heller ser man något
undantag i i3 §:n, som stadgar afgiften. Då ett sådant
frånskiljande af fattigvården för bruken ifrån den öfriga
församlingen redan länge har ägt rum i den bergslagsorten,
och, efter hvad jag förmodar, äfven i andra orter; så föreställer
jag mig, att man kan anse sådant vara af erfarenheten
godkändt, och att således brukens fattigförsörjning kan
afskiljas ulan skada samt till stor lättnad både för bruken
och den öfriga församlingen.
Lag- samt Allm. Besvärs- och Ekon.Utsktns betänk.
N:o 5 återremitterades.
Föredrogs ånyo Allm. Besvärs- och Ekon.Utsk:s den 22
sisth Aug. och den 2 dennes på bordet lagda betänk. N:o
98, i anledn. af väckt motion 0111 transito- och nederlagsrätt
för Slitö hamn.
Hr Nordensköld, Otto Gustaf, uppläste följande
:
Detta betänk, från det Högh Allm. Besvärs- och Ekon.-  Utsk., röi:de en frihamns anläggning vid Slitö, som nu är
under föredragning, har ett ovanligt intresse för fäderneslandet.
Blefve frihamnen utan följd, så vore inrättningen
oskyldig men också onödig ; har den åter framgång, så alden
deremot, efter mitt sätt att se, af den största både ekonomiska
och politiska skada för fäderneslandet. Jag skall i
korthet framlägga mina skäl emot hela frågan, i följd hvaraf
jag vördsamt begär att R. o. Ad., efter att moget hafva
pröfvat, mätte afslå betänk., för att öfverlemna hela saken
till vår Konungs framdeles afgörande, som från Sin högre
ståndpunkt kan fatta ett med fäderneslandets val öfverensstämmande
beslut.
Den 9 September f. m.
a53
Ett af skälen, ofta i det allmänna tillkännagifva, och
sednast af Gen. Tulldirectionen i dess betänk., är, alt Gottland
skulle upphjelpas genom medgifvande! af en frihamn i
SI itö; men enligt mitt förmenande, hvilket jag knappast
tror af någon skall jäfvas, är Gottland af alla Sveriges provinser
den, der välmågan är jemnast spridd, välståndet störst
och belåtenheten allmännast. För Gottlands skull är således
åtgärden öfverflödig.
Ett annat ofta upprepadt skäl för frihamnen är, att
handelseffecter från våra Norrländska provinser skola uppläggas
på Slitö, för att derifrån alla tider på året kunna
utskeppas; men rättvisligen, tyckes mig, hafva Carlskrona
och Carlshamns handels-societeter anmärkt, att detta förslag
ej kan hafva framgång, om rörelsen i Slitö endast skulle erhålla
lif från inhemska capitaler eller varu-upplag. Hvar
och en söker hellre i första handen sin vara, eller utskeppar
den directe med egna fartyg från de Norrländska hamnarna.
Ingen Svensk har capitaler att våga på dessa uppJagsförsök,
och ingen upplägger sin vara der på egen risk,
ty den blir för dyr i handeln. 1 detta fall således är frihumnsiniättntn
högst oskyldig.
Peremot blir den ej lika oskyldig i hänseende till England;
der finnas capitaler och, framför allt, varor i en alldeles
outtömlig mängd. Att uppbygga magaziner vid Slitö
är för Englands capitalister en småsak, och att upplägga
mär.gden af deras varar, af hvilka en del redan i England
torde vara föråldrade eller urmodiga, blir mindre kostsamt
än i egna magaziner. Men närmaste följden af dessa upplag
blir den, att Östersjöns alla kuster få göra bekantskap
med en ras utaf smugglare, mot hvilka våra äro barn, tillhörande
de menlösa tiderna; och det värsta af allt, skyddade
af intressen, sammanknutna af i3o ä i5o millioner menniskor,
hvars ministrars eller consulers språk snart blefve
nog obehagligt. Att vi härigenom komma i delo roed
Preussen och Ryssland, är lika så säkert, soro att Englands
mercantila intressen, genom sitt skrik, snart tvinga sin regering,
som dertill måhända ej torde vara obenägen, att för
skyddet af Engelsk egendom, upplagd på god tro, i en obefästad
ort, sätta sig i besittning af Slitö och Gottland. Engelsmannen
Laing har redan förespått något sådant, och i
våra egna tidningar, jag minnes e) hvilken, har man äfven
sett detta medgifvet såsom en möjlighet, men med den reflexion,
att det kunde betyda ingenting, ty England gaf gerna
till Svenska statsverket den lilla summa, som det erhåller
derifrån. — Dock, detta tillfredsställer ej mig; jag ser
hellre att Gottland är en Svensk provins, välmående nog alt
gifva sällhet åt sina innebyggare, intilldess att Sveriges Konung,
genom Ständers medverkan och enighet, kunnat upplyfta
oss till en så mäktig stat, att sedan Slitö först blifvit
254
D c u g September f. m.
ganska val befäst, vi kunna trygga oss emot de oss omgifvande
mäktigare nationer.
Men Ryssland, säger man, skall emottaga en mängd af
de varor, som af Engelsmännen blifvit upplagda; det är just
denna transitohandel, som skall orsaka Slitö blifvande stadsflor.
— Jag tror det knappt; — också har jag i artiklar
rör:de detta ämne läst, hurusom man väl anser en frihamns-inrättn.
vid Slitö för Ryssland vara misshaglig, men
att Sverige är ett fritt och sjelfständigt land, som äger att
taga sina mått och steg, äfven förutsatt att de kunna vara
skadliga eller misshagliga för detta vårt mäktiga grannland.
Ehuru i dessa raisonnementer ligger mycken sanning, så
finnes deruti äfven mycket tomt skryt elier förmätet trots.
En manlig nation tänker och öfverlägger utan tomt prat,
och tager efter moget öfvervägande beslut, som äro nyttiga, icke
blott för eget land, men äfven med afseende på grannsämjan,
utan att tala om siri frihet och utan att riskera behofvet af
att i oträngt mål sätta sin styrka i dagen. Den är allvarligt
rustad, då behofvet fordrar, utan skryt och utan retning.
Men i förevar, fall tyckes mig att man ej kunde företaga
en mesure, mera behaglig för Ryssland, hvars Kejsare
ager medlen i sin hand att genast, då fribetspatentet är utfärdadt,
genom sina vieeconsuler, eller något lätt anskaffadt
Svenskt namn, upphandla magazins-platser, der uppföra magaziner
och formera ett bolag, som till skänks erhåller en
eller annan million rubel. Detta bolag upplägger der Rysska
varor, hampa, talg, hudar, med ett ord, hvarjehanda
effecter, färdiga till återutskeppning, och då rätter tidpunkt
inträffar, antager Kejsaren det språk jag nyss supponerade
England föra: '"att till skydd för mina undersåters egendom,
som på god tro och i tillit till er styrka att försvara den,
upplagt stora varuvärden i Slitö magaziner, måste jag lätta
er från omsorgen att försvara Gottland;” och under det att
delta anföres i Stockholm, har en betydlig styrka occuperat
ön, hvilken af Laing ansågs som ett hänglås på de Bottniska
och Finska vikarna.
Jag vill ej lemna eld till antändning i de åskmoln, sorn
möjligen sammandraga sig emellan mäktigare stater, — må
deras strider utageras på alla andia ställen, men ej öfver
våra landamären.
För min del anser jag således, att det rätta är att afslå
betänk.; i stället önskade jag, att statsverket anslog medel
till upphjelpande af den gamla hansesladen Wisbys
hamn, så att cornmunicationen med fasta landet både kunde
ökas och lättas, och Gottland blifva mera kändt, på det att
Svenska capitaler och Svensk industri må kunna ditströmma.
Detta sednare anser jag vara rätta sättet, om ej att upphjelpa
ön, åtminstone att fastare sammanknyta den med
Sveriges fasta land.
t)en 9 September f. m.
255
Frih. Cederström, Jacob: Den siste värde talaren
liar afstyrkt bifall till betänk., på grund af åtskilliga farhågor,
såsom att nederlagsrälten för Gottland skulle blifva
skadlig för det öfriga Sverige, att England skulle falla på
den tanken alt accaparera sig ön, att Ryssland skulle falla på
samma tanke, samt på ön låta inrätta ett bolag, sorn skulle
bygga stora mngaziner samt förvärfva stora inkomster. Jag
mäste säga, alt mig förefalla alla dessa farhågor alldeles
grundlösa. Hvad öns försvarsverk beträffar, så föijer af sig
sjelf, att om nederlagsrätten beviljas, såsom jag hoppas,
kommer också rikedomen derstädes att förökas, och i samma
mån de tillgångar, som kunna disponeras till öns försvarsverk,
hvilka redan nu icke äro så obetydliga, som man
synes tro, enär der disponeras 8000 man för försvaret och
desse, riktigt anförde, göra det betänkligt nog att försöka
en eröfring af ön. Denna styrka kan i en framtid, då befolkningen
ökas, blifva i samma mån ökad och göra allt
försök till en sådan eröfring omöjligt. I afseende på frågan
om utländska associationer för uppbyggande af magasinet’
på Gottland vid Slitö hamn, så tviflar jag på verk-,
ställbarbeten deraf. Först och främst möter dervid den
omständighet alt, vid utbrottet af ett krig, det vore ganska
beqvämt, att der kunna bemäktiga sig en fiendes egendom,
för honom oförsvarbar; oell hvad sjelfva saken angår, så
erhållas så lätt byggnadsmaterialier på stället, emedan de
finnas under sjelfva grunden, der ett hus skall uppföras, att
det är naturligt, att den som rår om platsen, hvilken lill
större delen tillhörer en enda handlande med namn Eneqvist,
nog skall draga försorg om att der blifva magaziner
tillhörande hans egendom, eller sådana som af honom jemte
tomten försäljas. Ett utländskt bolag kan naturligtvis icke
af dem blifva ägare, så framt dess medlemmar ej söka
Svensk medborgarerätt. Att der innan kort icke kommer
att saknas utrymme för de upplag, som der kunna äga rum,
är klart. Nu återstår att tillse hvad nytta Sverige deraf
kan draga. Dervid bör man fästa uppmärksamhet på förhållandet
med den handel, som från ^Vesterhafvet går på
Ryssland, att de fartyg, som icke binna fram till Oelober
månads slut, nu vanligen upplägga i Köpenhamn. Efter
Slitö beviljad nederlagsrätt skulle det ej hända, utan upplaget
ske derstädes, emedan under loppet af hela vintern
kunde med största lätthet från Slitö med smärre fartyg föras
de varor, som voro destinerade på Ryssland, helst med
12 a 16 timmars segling man kan lill Finska elier Liffländska
hamnar, i eller nära Finska viken, från Slitö verkställa
transporten. Den recognitionsinkomst, som för sådana upplag
och aflastningar skulle tillskyndas hamnen och således
jemväl Sverige, vore väl icke för små partier af särdeles
betydenhet, men då det blefve fråga om millioner, skulle
den uppgå lill betydliga summor ; och det är klart att, i
a56
Den g September f. m.
den män Rysslands handel årligen tilltager, lomme också
nederlagets betydlighet att ökas. För öfrigt skulle kostnaden
för den befästning, som fordrades för alt göra denna
hamn och ön till en fullkomligt säker nederlagsort för
hvilka magaziner och hvilka capitaler sorn helst, icke uppgå
till mer än 3oo,ooo r:dr med materialier, terrain-ulredning
och allt hvad dertill hörer, hvarförutan möjligen vid
verkställigheten stora besparingar i denna summa kunde
äga rum, på grund af den öfverlopps-kalksten, som, uppbruten,
kunde upplåtas åt ägarne af i hamnen befintliga
kalkugnar. Jag vill nu icke ingå i någon utförligare utveckling
af frågan, utan får endast vördsamt tillstyrka bifall
till Utskts betänkande.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Utan att ingå i någon politisk
betraktelse af frågan, hvartill jag för närvar, icke är
skicklig, ber jag likväl att få yttra mig i hufvudsaken.
Frågan bar 2!ne ganska bestämda egenskaper och förhållanden,
eller en allmän och en enskild karakter. Den enskilda
synes mig icke tillhöra Ständerna. Målet är redan
anhängigt hos K. M., hvilket jag anser vara en stor lycka,
i anseende lill den svårighet, sorn dess complicerade beskaffenhet
utvisar. Jag tror det vara svårt att finna hvad sorn
är det rätta för Riket i detta afseende; men skulle den
sökta rättigheten beviljas åt dem, som nu derom anhållit,
sä finner jag naturligt, att de öfriga corporationerna inom
Riket, af enahanda beskaffenhet, måste äga rätt alt vinna
samma fördel. Ett sådant meddelande af ifrågavar. rättigheter
åt ej allenast Slitö, utah äfven åt andra ställen på
Svenska kusten, skulle, efter min åsigt, helt och hållet förändra
det handelssysteme, som för närvar, äger rum för
Sverige. Icke heller kan jag — i händelse jag föreställer
mig, att den förevar, ansökningen skulle beviljas, och i följd
deraf en betydande förändring i riktningen af handeln i
Östersjön — icke lärer någon kunna tänka sig, att en sådan
anläggning skulle komma alt äga rum, ulan att platsen vore
befästad. Då den icke är det, tyckes åtminstone mig,
att frågan har en ganska svår behandling. Man kan icke
veta hvad som är att taga i öfvervägande, om Staten kan
lemna det skydd, som fordras för de varor, hvilka der uppläggas,
och den säkerhet, som påkallas för köpmännens beräkningar.
Men den hufvudsakliga omständigheten i detta
ämne, som jag 1111 utber mig att få fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet
på, är den, att Svenska kusten för närvar, och
under nuvar. handelsförhållanden är nog svår att bevaka.
Detta är allmänt kändt samt mångå gånger upprepadt och
bevist, och bevisar sig bäst genom de smuglerier, som äga
rum, och som aro svåra att förhindra. Ännu mycket värre
skulle del naturligtvis blifva att bevaka dessa kuster, om
man
Den g September f. m.
man får anlägga på Slitö en särskild handelsplats, som komme
att förses med alla de artiklar, hvilka man ville på oloflig
väg införa till Sverige. Huru mycket lättare skulle det
ej blifva alt inpraktisera dem, då de redan funnos så nära
Svenska kusten, som vid Slitö? Om åter en sådan nederlagsrätt
ej allenast beviljades åt Slitöboerne ulan äfven, sedan
denna anläggning fått ske, rättvisligen lemuades åt alla andra
Sveriges innebyggare, sorn kunde visa en någorlunda
lika tjenlig local för en dylik anläggning; huru skulle det
då blifva möjligt att göra någon tullbevakning, som förtjente
namnet deraf, utan att föröka kostnaden på ett sätt, som
vore alldeles ändamålslös! ? Man har, såsom det vill synas, i
den enskilda frågan om Slitö beräknat, alt om bevakningen
blefve möjlig, de ökade kostnaderna derföre borde bestridas
genom inkomsterna af sjelfva inrättningen derstädes. Jag
lemnar derhän, huruvida det kunde vara möjligt. Man måste
först veta, om en sådan inrättn. kan komma till stånd
innan man caleulernr att genom en inrättn., sorn ännu icke
finnes, få ersatta kostnaderna för en kustbevakning, som säkerligen
blefve förenad med stora svårigheter och utgifter.
På dessa skal får jag vördsamt tillstyrka afslag å Utskts
betänkande.
Frih. Cederström, Thure: En väld talare här i
mitt granskap har yttrat, att ifrågavar. ämne vore af ganska
stor politisk och ekonomisk vigt. Jag instämmer fullkomligt
med honom i denna öfvertygelse, men jag kan icke
med honom instämma i begäran om afslag å förevar, betänk.
Jag tror tvertom, att de grunder, hvilka blifvit anförda så
väl af Konungens Bef:h:de, som af General-tullstyrelsen och
Commerce-coll:m, de auclorileter, hvilka äro mest compelenta
att bedomina frågan, böra lemna hvar och en den
öfvertygelse, att för Sverige är af stor vigt att lemna bifall
till betänkandet. Jag tror vidare, att de skäl den värde talaren
andragit, för att förmå R. o. Ad. att lemna afslag å
delta betänk., snarare äro skuggbilder, än de i sig sjelfva
innefatta några verkliga skäl för afstyrkandet. Det första
skälet, som den värde talaren framställde, var, att en af
auetoriteterna andragit, alt det varit isynnerhet för att upphjelpa
välmågan på Gottland, som dess tillstyrkande blifvit
lemnadt; men då i allmänhet Gottland befunne sig i större
välstånd, än de flesta andra provinser, så ansåg den värde
talaren det icke vara skäl alt på detta tillstyrkande göra
afseende. Jag skulle tro, att i ekonomiskt hänseende bör
man vidtaga alla de åtgärder, som kunna befrämja vårt
välstånd, och att vi äro långt ifrån att kunna säga, att någon
provins befinner sig i det välstånd, att dess välmåga icke
bör ökas. Jag tror nemi., att. aldrig någon provins eller
något land kan hinna det välstånd, att detsamma ej kan eller
i3 11. 33
D e ii 9 September f. ra.
hör förökas. Den värde talaren har vidare ordat derom*
att innan nederlagsplatsen på Slitö kunde blifva islåndsatt,
så fordrades dertill sfoia capilaler, men han trodde icke
att i Sverige funnes personer, som kunde nedlägga capitaler
derpå. Jag erkänner visserligen, alt Sverige är ett fattigt
iand, der capitalförmögenheten icke är så stor, som i många
andra rikare länder; men jag tror dock, alt allmänna
erfarenheten vitsordat, att när fråga är om ett föremål,
deraf allmänheten kan vara förvissad om en betydlig vinst,
så saknas icke personer, som derföre vilja använda sina capitaler.
Jag tior således, att om den ifrågavar. rättigheten
Jemnades Slitö, skulle det finnas många, som derpå ville
nedlägga sina capitaler. Samme talare har äfven erinrat
derom, att det kunde falla England in att vid Slitö bilda
flera industrinederlag och nedlägga stora capitaler samt sedermera,
under sken af att Englands industri hade så stort
intresse derstädes, vilja tillegna sig ön; hvarjemte blifvit
framstäldt, att det äfven kunde falla Rysslands Kejsare in,
att der inrätta sådana industrinederlag, — jag tror att de supponerades
för ett värde af millioner rubel, — samt alt sedan,
under förevändning att skydda Ryska industriens rätt,
vilja bemäktiga sig ön. Enligt dessa uppgifter lärer det
vara uppenbart, att då både England och Ryssland ville
tillegna sig ön, så skulle, just i anseende till dessa Staters
olika intresse och då det ej heller kunde vara förenligt med
de öfriga Europeiska makternas fördel att England eller
Ryssland blefve ägare af Gottland, det blifva så mycket
lättare för Sverige att bevara denna dess besittning. Jag
tror visserligen, alt det fordrades att Slitö befäslades; men
efter hvad mig blifvit sagdi af personer, som hafva ganska
noggrann kännedom derom, skall kostnaden för ställets befästning
vara så obetydlig, att den nästan gjorde sig sjelf,
ifall nederlagsrätten beviljades. Jag tror vidare, att om det
vore af ett så hufvudsakligt intresse för England och Ryssland,
att blifva ägare af Gottland, och dessa Statsmakter
verkligen ägde förmåga att beröfva Sverige denna vigliga
provins; så skulle de icke underlåta det, eller uppskjuta
dermed af fruktan för den ringa kostnad, som erfordras för
frihamnens anläggande. Således tror jag att deri i detta afseende
framställda farhåga ingalunda förtjena!’ afseende. En
annan värd talare har erinrat, att då icke nederJagsfrihet
vore allmänneligen beviljad de hamnar, som ligga vid Östersjön,
så vore det icke billigt att lemna endast åt Slitö en
sådan förmån, hvaraf följden skulle blifva, att en större
tullbevakning erfordrades. Jag tror dock att belägenheten
vid Slitö är sådan, att tullbevakningen blefve ganska lätt,
och ehuru jag visserligen för min del skulle önska, att alla
hamnar vid Östersjön fingo drifva transito- och nederlagshandel,
tror jag icke, att en sådan rättighet bör förnekas
en hamn, endast derföre att den ej kommit i fråga för alla
Den 9 September f. m.
aSg
andra. För några år sedan, jag minnes nu icke när, tneh
det är ej längesedan, erhöll Söderköping en sådan rättighet;
och jag tror icke alt någou då erinrade, att det var obilligt,
derföre att ej andra hamnar erhöllo samma rätt. Af
sådan anleda., och då jag anser det vara för Sverige ganska
vigtigt med afseende pu Slitö hamns belägenhet, samt på
grund af de utaf commerce-collrm i dess tind. tillstyrkande
framställda fördelar af en frihamns anläggning derstädes,
kan jag icke annat än på det högsta yrka bifall till betänk.,
och jag beklagar derföre, att inom detta hus funnits flere,
sorn talat emot detta betänk., en erfarenhet, sorn ger mig
anleda, att besanna den store Fredrik lits yttrande, att
Sverige måste vara ett af de mäktigaste länder, som så
många århundraden arbetat på sin undergång och ännu
icke kunnat lyckas att förstöra sig. Jag förnyar min anhållan
om bifall u betänkandet.
Fi ili. Boye, Ludv.: Då förevar, ämne icke är af natur
att ensamt afgöras af R. St.; då K. M., ehvad beslut
Sländerne för deras del vidtaga, eller hurudan önskan de i
ämnet afgifva, alltid har den afgörande rätten qvar; så ser
jag icke något skäl hvarföre Hr Nordenskölds hemställan
skulle binda händerna på oss här, eller hvarföre vi skulle
skjuta från oss ämnet, för att helt simpelt öfverlemna det
till K. M., till hvars afgörande det i alla fall kommer.
Oförhindrad af denna erinran, bekänner jag, att jag finner
nedslående för ett Svenskt sinne, alt höra den politiska
framställning, som här blifvit gjord af en hög embetsman,
af en man, ägande en upphöjd grad inom det vapen, som
i första hand skall användas till försvaret al Gottland. Stöde
det så illa lill med Sveriges sjelfständighet, att vi icke
skulle, af farhåga för andra makter, våga att vidtaga de
ekonomiska anstalter, som för landet kunna anses vara de
nyttigaste; så vore det ganska beklagansvärd!. Jag delar
icke denna farhåga. Jag anser ganska nödvändigt, att Slitö
hamn blir befästadt; men med den erfarenhet vi äga af
denna riksdags sparsamhet, ser jag icke att någon säkrare
utväg att vinna medlen för befästandet kan finnas, än att i
tid bifalla betänk., som säkerligen kommer att genom de
stora fördelar, hvilka deraf blifva en följd, sjelf bidraga till
hamnens befästande. En värd ledamot har ansett denna
anläggning vara farlig för tullbevaknings-anslalterna vid våra
kuster, emedan Slitö kunde blifva ett lurendrejeriställe.
Jag har icke detta begrepp. Jag vet, att den rättighet, som
nu är ifrågasatt för Slitö hamn, äges af Stockholm, af Götheborg,
af Carlshamn. Lättare än från Gottland kunna
från alla dessa ställen förbjudna varor utprakliseras. En
bom deremot måste finnas i tullförfattningarna, och ingen
fara är, alt icke, om nederlagsfriheten beviljas för Slitö, inkomsterna
deraf blifva sådana, alt de åtminstone kunna be
-
a6o
Den g September f. m.
tala bevaknings-anstallerna. För min del tillstyrker jag bifall
å betankandet.
H. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm, Gustaf, uppläste följande
:
Jag beklagar att jag, af andra pligter hindrad, inställt
mig för sent att afhöra Baron J. Cederströms och Hr Amiral
Nordenskölds anförandet), hvilka jag således ieke kan begagna,
ej heller mottala.
Rikets commerciella fördel, vid beviljandet åt Slitö
af transito- och nederlagsrätt, är till öfverflöd bevisad i de
sakkunniga och sakrika utlåtanden, hvilka Gottlands Landsh.-  embete, Wisby Handels-soeietet, General-tullstyrelsen, Commerce-coll:m,
och de flesta Östersjö-sladernas handelssocieteter
afgifvit. — Må jag endast tillagga, att Slitö kan med
fördel för utländska concurtenser, och således i samråd med
dessa, blifva medelpunkt för ångfarten öster om Gottland,
och med färre ångskepp åstadkomma lifligare circulation.
Icke må betänklighet grundas på andra Svenska handelsplatsers
möjligen minskade förtjenst. Slik åsigt i dylika
coneurrensmål är småaktig och aldrig antaglig. Sålunda vore
ingen utvidgning af allmänna välståndet möjlig; ty utan
rubbning af något intresse blir aldrig materiel förbättring
tänkbar. På sådan grund hade vi bort afsäga oss canaler,
nya eller rectifierade landsvägar, ångkraften, och alla machiner.
Ty allt detta, som sednare så högt gagnat alla,
har outblifveligcn måst i början störa några. — Ja: den
första plogen, som också var en machin, tog uppenbarligen
förtjensten af många spadar; men nu, det är ju ändå väl
att plogen blef antagen.
För öfrigt veta de äldre handelsplatserna ganska väl
hvad i slika läll är att göra. — De anlägga contor i den
nya orten, der deras gamla respecterade firmor med sina
capitaler och sin verldskända credit länge blifva deras nybegynnande
concurrenler öfverlägsna.
Piikets s t a t se k o n o tn i s k a fördelar blifva, vid ifrågavar.
anstalt, de sorn alltid vinnas genom tillkomsten i Riket
af en ytterligare, och blomstrande handelsplats; ty deraf
stegras i Riket varu- och capital-omsältningen, affärsrörelsen
och idoghetsförtjensten. — Af delta allt ökas Statens inkomster,
och ökas nemi. i hugneligasle väg; nemi. icke i mån
af pålagor, utan i mån af stegradt antal skattande; och af
dessas välstånd och skatteförmåga. — Indirecta beskattningens
uppdrifvande är det yppersta medlet till jordens, så
länge, så ofta, så nitiskt och .... så improduktivt omtalta
skattelindring. Våra, oss egna förhållanden, medgifva icke,
att vi någonsin deri komma så långt som de Stater, hvars
budget, i fredstid, till största delen, örn ej totalt, bestrides
af tull- och consumlions-taxor, och som till krigstiden,
då dessa kullor sina, spara fastigheterna, hvilka icke, så
-
De ii g September f. m.
sorn capitälerna och rörliga egendomen, förmå hålla sig
då undan.
Rikets politiska intresse påkallar ifrågavar. anstalt,
betraktad såsom medverkande medel lill Goltländska befolkningens
förökning och förkofran. — Redan då 3:dje hufvud
iteln förevar, och jag förordade anslaget åt Gottlands
beväring, uttalade jag min uppfattning af vigten för Sverige
af Gottlands besittning. Likgiltighet derom, eller förutsättningen
ens af Sveriges trefna framlid ulan Gottland, vore
de osaligaste opininnsveek som kunde slå sig i Svenska tänkesätten.
— Sverige är stat jemn t så länge sorn det är sjöstat.
— Sverige är sjöstat jemn t så länge som det besitter
Godlund; ty ingen svag stat lager det; oell den mäktiga
stat, som der fastsäller sig, comrnenderar sedan Östersjöns
örlogsfart och handelsfart; och så viss möjligheten är för
Sverige att försvara Gottland, så oviss är den, att afen
mäktig eröfrare åter eröfra det. — Men aldrig blifva vi
förmögue nog att på Gottland hålla garnisoner, som trygga
oss mot en öfverrumpling; neli befästningar äro något, i mån
allenast af försvararne på vallarna. — Endast genom befolkningen
således, kan Gottlands försvar blifva påräkneligt
Nu är till öfverflöd kändt, all Gottland kan idkeligen
försörja ett mångdubbelt antal innevånare. Men då bör
folkökningen på ön i möjligaste måtto befordras — dock visst
icke i pur arithmelisk hänsigt,— icke genom de medel sorn
i drifbänk framskaffa ogräs; meri medelst användande af dem,
genom hvilka välmågan ökar en behållen och belåten befolkning.
Till hvad grad Gotlländuingarne kunna påräknas, synes
tillräckligen deraf, att några och 4°>O0° innevånare nu ställa
6 ä 7000 man i beväringsleder; således hvar 3:dje eller
4-tde mansperson, nemi. alla karlar mellan i5 och 5o år.
Med undanlag blott af de absolut och totalt soldateska, Österrikiska
och Ryska befolkningarna på gränslinjerna emellan
Christenheten och Turkiet eller Asien, kan ett annat exempel
af en sådan beväring icke i hela Europa uppvisas —
och, i hvad angår Gotlländningarnes ypperliga 111 iIitäriska
egenskaper, åberopar jag tryggt alla de militärer, som på
Gottland tjenstgjort; och främst åberopar jag den, här på
denna bänk närvar, patriotiske man, som qvarlefver af de
2:ne, hvilka aldraförst åvägabragte och organiserade denna
så vigtiga beväring, och sedan i sin egenskap af landshöfding
på Gottland så kraftigt vidmakthöll den. •—Må jag härvid
anmärka, alt äfven denna väsendtligen fosterländska anstalt
är under närvarande Regering tillkommen och bör,
jemte så många andra skapelser, lefva i våra tacksamma
minnen.
Att Gottland, i mån af dess förkofran, skulle blifva för
inkräktare begärligare, vore elt inkast, af hvilket min åsigt
alldeles icke sknlle åverkas. — Äfven såsom utfattig, ja så
-
Den 9 September f. ro.
sorn alldeles öde, förblefve ön, genom sin belägenhet, begärlig
nog ändå; och förhlefve det till den grad, ali några
millioners grund- eller capitalvärde mer eller mindre icke i
lingaste mån kunde stegras eller förringa denna vår våda. —
Besinne man blott, att en inkräktare, mäktig nog för tilltaget,
är det också nog att inom ganska kort tid på Gottland
skapa allt hvad vi der hade försummat. Ja, alltför
snart, finge Öslersjö-folken erlefva och erfara hvad ett florerande
och väl befästadt Slitö kan i Östersjön betyda. —
Vår var ju för öfrigt aldrig den politik, som styfmoderligare
behandlar besittningar i mån af deras för inkräktning
mera blottställda läge. Så förfara vi ju icke i anseende till
våra norra landskaper. Så förfär icke den civiliserade politiken.
Visserligen måste Slitö befästas. Visserligen blir det
nödigare i den mån Slitö tillväxer. Men denna befästning
anser jag oumbärlig i aila fall, och påkallad af hamnens
blotta naturbeskaffenhet, sorn medgifver största flottors inlöpande
och ankrande, hvilket förhållande allena innebär
för oss frö till politiska bekymmer, som, under en collisionsepok,
blifva vida betänkligare än de, hvilka under sådan
conjunctur kunna oss, genom tillvaron på Slitös nederlag af
utländska varulager, beredas. — Och medel till denna befästning
besitta vi ju; och berömligaste afsigter i fråga om
befästningars påkostande, synas leda Stånden och StatsUtskottet.
— Må anslagen blott icke beslutas i det systeine som
åt barnabarn bekostar vallar och torn. Må Slitö skansar
blifva tidigare färdiga än Carlsborgs!
Om Slitö skall blifva handelsplats, må Slitö blifva det
snart. — Jag var ännu liten gosse, när jag hörde omtalas,
såsom en då redan länge påtänkt sak, odlandet af Gottlands
hela 4° ® 5o,ooo tunni, förträfflig myrjord, och mig vattnades
i munnen. Men 60 år hafva runnit öfver mig och
öfver myran — och ännu väntar hon på forsta spaden —
och jag sörjer de 60 skördarna af dessa många tunnland,
hvilkas hopadderade värde ju bildar ett capital, vardt att
saknas. — Med hvarje år man fördröjer ett som nyttigt och
som möjligt erkändi företag, blir affären jemnt ett års afkastning
mindre fördelaktig, — hvarjemte så ofta inträffar
att vidriga conjuncturer mellankomma. Man vet hvad man
förmår i år. Man vet ingenting om förmågan åt året.
Frihamnsrätt, som Utsk. icke föreslagit, hafva många,
som jemte mig ifra för SlitÖ, lifligen önskat. De hafva blifvit
missförstådda, såsom bade de haft i tankan något likt
Marstrands, under frihetstiden anlagda Porto Franco. Men
för en sådan mening må de rättvisligen fritagas Sådant
hade icke sports sedan Romulus och Remus an lade Rom.
Desse bröder handlade conseqvent: de vbste hvartill de
ämnade sin tiva befolkning; men att, till befrämjande af
handel och credit, öppna ett asylum ål skälmar, var en ide',
D * il 9 S c |) t e ni b c r f. m.
a63
hvilken (otroligt om det ej vore factiskt) en gång i an*
nars normalt organiserade hufvuden uppstått, men icke på
1800-talet får sin andra upplaga. Det som nu med Porto
Franco menas, är den hamn, der sjöfarten ar fri för afgifter
till fiscus; d. v. s. för lastpenningar (tonnage). Sålunda
äges Porto Franco-rätt af Marseille och af flera andra
Europeiska platser, hvilkas fräjd sannerligen ändå är så
god som någon ofri hamns. Detta anförde jag blott till försvar
åt dera, som förordat frihamns-rättigheten i Slitö. Jag
vore visserligen icke deremot. Ju kraftigare understödet åt
det man anlägger, ju rationellare; ty ju vissare och hastigare
uppkomsten. Dock vill jag ej gå längre än Utsk. i sitt
betänk., för hvilkets antagande jag röstar.
Detta mitt votum beledsagar jag dock med erinran, att
detta ärende icke är att förblanda med våra vanliga önskningsmål,
i hvilka vi med mer eller mindre fog anse oss
veta allt hvad, till en menings uttalande, att veta var. Detta
mål har flera sidor, än jag här kunnat framvisa, hvarjemte
det visserligen kari hysa framtids-förhållanden, fjermare
än min synkrets når. Derföre, och då jag röstar för
frambärandet till K. M. af vår und. tillstyrkan, vill jag hafva
föreslagit, alt vi uttrycka icke blott den und. tillit, hvilken
grundlagen, då vi begagna denna ät oss öppnade önskningsväg,
alltid hos oss förutsätter, men äfven vår vid detta
tillfälle specie It rönta öfvertygelse, att Konungens högre
vishet allena förmår skönja hvad i detta mål Statens
närvar, och framtida gagn allsidigt bäst är.
Hr von Hartmansdorff, A u g.: Jag beklagar, alt
jag i detta ämne är af motsatt mening med den sista värda
talaren och med andra, i hvilkas tänkesätt jag eljest vanligen
instämmer; äfvensom jag beklagar, alt jag, vid detta tillfälle
måhända icke har röst, sorn förslår till de skäl, som
jag skulle vilja anföra.
Första frågan tyckes vara den, huruvida det i allmänhet
är lämpligt, att när ett mål ligger under K. M:s pröf
ning,
och man förmärker att med afgörandet dröjer, eller
med andra ord, att det måtte vara betänkligheter, som afhålla
K. M. ifrån att bifalla sökandernes önskan, då begagna
utvägen att, emedan riksdag lägligtvis inträffat, göra en
motion, för att genom 3 Stånds bifall dertill åstadkomma en
recoinmendation af R. St. hos Konungen, eller af den ena
statsmakten hos den andra, då i sjelfva sakens natur saknas
skäl, som tala för framgång. För att lyckas, när invändningar
göras emot sakens riktighet, så säges i alla Stånd såsom
här, att det ju må vara oss öppet att önska; att en
högre vishet bedömmer om våra önskningar äro kloka,
om de äro af beskaffenhet att kunna uppfyllas; och dermed
anser man sig hafva samvetet fredadt från all förebråelse för
det oförståndiga i hvad man begär. Jag åter är af den me
-
D c 11 g September f. m.
ning, att mati borde, i egenskap af stånd, af lagstiftande
makt, afhålla sig från all befattning med en fråga, som till
sin natur är ett slags privat-angelägenhet, nemi. frågan huruvida
en viss stapelstad i Riket skall få lika, eller större
friheter, än andra åtnjuta. Jag tror äfven att Sländerne. i
alla fall böra vara försigtige i sina lind. framställningar, på
det att icke alltför mångå måtte såsom obefogade afslås,
och detta åter föranleda mindre välbetänkta anmärka:r af
Const.Utsk. och enskilda riksdagsmän mot Konungens rådgifvare.
I afseende på sjelfva saken frågas: hvad nytta kan förslaget
bringa åt ön Gottland? Hennes utförsel, bestående af
trävaror, kalk och något fårkött, säd, kanske äfven rofvor,
lära icke genom någon transitohandel komma att gälla utöfver
hvad nu är förhållandet. Gottlands afsättning skulle
då, med undantag måhända af färska födoämnen, icke blifva
större, om det finnes en frihamn vid Slitö. Föidel för
Gottland skulle således icke uppkomma på annat sätt, än
att en stad möjligen uppstode vid Slitö, hvarest förtärdes
något af de födoämnen jag nyss nämnde och förbrukades
en del skogsalsler, såsom byggnadstimmer, ved m. m.; men
om Slilös läge är så fördelaktigt, som de värde talarne påstått,
så torde följden blifva att, i samma mån det befolkades,
blefve Wisby tomt. Då har man icke åstadkommit
annat, än att man förflyttat den enda stadens läge från vestra
kusten till den östra. Delta kunde åter medföra den
olägenhet ali, i stallet för det Gottland nu har, om jag så
får säga, sitt öga riktadt åt Sverige, så blefve ögat riktadt
åt Ryssland. Måhända hände det då Gottländningarne, såsom
andra lefvande varelser, alt de ginge åt den sidan der
ögat sitter, att de vände oss ryggen, med ett ord alt dragningskraften
blefve belt annan, än hon hittills varit. Gottland
är ändock, ehuru länge det tillhört Sverige, till sitt
läge och till hela sitt skick så afsöndradt från det öfriga
v. O t O
Riket, och nar man kommer dit, så hör man att en resa
till Westervik kallas en resa till Sverige. Man förnimmer
att man är i ett landskap, som ännu icke känner sig sjelft
rikligt införlifvadt med den öfriga samhällskroppen. Är det
då skäl att vidtaga åtgärder, hvarigenom detta tänkesätt
skall blifva ännu längre beståndande?
Om det för Gottland icke är af något väsendtligt värde,
att en sådan inrättning åstadkommes, så blifver nästa
fråga, huruvida den vore af något värde för den norra delen
af Sverige, såsom en upplagsplats för dess varor. Det
norra Sveriges utförsel består, såsom man vet, hufvudsakligen
af trädvaror. Att föra dem lill Gottland, lossa dem i
Slitö och lasta dem åter, vore ett förelag, sorn utan tvifvel
skulle så förspilla tiden och fördyra varan, alt när hon kom
till en utländsk hamn, så vore hon icke säljbar utan förlust
Den g September f. m.
265
för ägaren. Den nitvar. tidens sjöfart åsyftar väsendtligen
att göra snabba och direcla resor, utan omlastningar eller
sådana omvägar, Sorn i fordna tider brukades. Endast derigenom
att man så förhåller sig, kan man hafva någon vinst
på rörelsen. För Norrland vore således denna inrättning
utan allt annat ändamål, än att möjligen sådana skepp, hvilka
vore för sent ute på hösten, skulle kunna lägga sig i
Slitö öfver vintern. Deraf blir icke någon stor handel. För
dem som gå till eller från Öresund är det en omväg att
fara öster om Gottland. De ligga beqvämligare i Wisby,
om dervar. hamn upprensas. De som gå östra vägen kunna
redan nu begagna hamnen vid Slitö, sådan han nu befmnes,
ty der bo åtskiliige personer, af hvilka de kunna få sina
förnödenheter.
Dernäst följer frågan: hvad verkan skulle en sådan inrättning
hafva på Sveriges öfriga städer? Antingen blir den
ingen, i händelse Slitö ej varder hvad somliga hoppas, eller
om så skedde, lärer väl i och med detsamma handeln för
våra öfriga stapelstäder undergräfvas. Man skulle göra med
dem, såsom man gjorde med Wisby, emedan man redan
sagt, att de stora handelscontoren borde hafva den omtanken,
att upprätta filial-contor på Gottland. Således dit och
följaktligen från de öfriga stapelstäderna skulle handeln och
välmågan dragas. Om nu så illa åtbure, att vi förlorade ön,
just för hennes rikedoms skull, så vore vi af med rikedomen
och bade emedlertid icke uträttat annat, än på försök
förderfvat våra öfriga stapelstäder och nedsatt dem under
den ställning och den förmögenhet, de nu innehafva, endast
för alt göra Gottland så mycket begärligare för andra makter.
De särskilda städernas yttranden visa också, att de yrkat
antingen för hvarje stad samma frihet, som för Slitö,
eller också att Slitö ej måtte få henne dem till skada. Skulle
man nu handla rättvist, så borde man gifva alla samma fördel
i hvilken händelse Slitö ej finge något annat framför de
öfriga, än den fördel, som läget kan gifva. Hvaruti består
nu den? Man har nyss sagt att Slitöhamn är så belägen,
alt den bemäktigade sig ångbåtsfarten på Östersjön. Af
samma skäl, som jag förut nämnt, kan Slitö icke bemäktiga
sig någon annan ångbåtsfart än sin egen; ty den, som sker
emellan Petersburg och Danzig eller Lubeck, kommer ej att
beröra Slitö för annat än olycksfall eller att förse sig med
färskt kött och stenkol. Jag har varit vid Slitö just då en
sådan ångbåt kommit in för någon tillfällighet och köpt sådana
förnödenheter. Del händer någon gång men sällan ;
emedan en resa från Lubeck till Petersburg icke är längre
än att man ombord har tillräckligt både proviant och stenkol
för att ej behöfva förspilla tiden vid Gottland. För
ångbåtsfarten kan Slitö således icke blifva af någon vigt.
Hvarigenom skall den då uppkomma till den betydenhet, som
i3 H, 34
Den g September f. m.
härar ifrågastiilld? Jo! så vidi jag förstår, endast genom lu—
rendrejeri på Ryssland, Preussen och Sverige. PA Ryssland
linge det en alldeles förträfflig afsättning, emedan det är ett
stort och mäktigt rike, som mycket förbrukar, och emedan
iletta rike icke allenast vidhåller ulan afven ökar förbudsåtgärderna
till sina inhemska näringars uppdrifvande. Samma
förhållande är med Preussen. Hvad sedan Sverige beträffar,
sA ifall vi skola i en hast antaga de liberala theoiiema och
för utländningens hästa tillintetgöra våra inhemska näringar,
så Liefve vinsten väl kort, emedan jag förmodar alt Slilö
icke hunne s i snart uppbyggas, som våra näi ingar vore undergriifda.
Skulle åter våra näringar vid denna och en kommande
riksdag fä så mångå försvarare, alt de icke kunde
utrotas så snart, sorn SI itö Liefve upprältadt, så befarar jag
alt dess uppkomst just skulle ske genom deras lindel gång.
Men det är på det alt delta medel ej må vara tillgängligt
för våra näringars förderf, som jag vill motarbeta del nya
förslaget. Från Slilö kunde man med båtar lätteligen införa
varor till alla punkter på våra kuster i grannskapet,
och tullbevakningen Liefve der lika svår på den kuststräckan,
som vid Öresund eller på Halländska kusten.
jag vill nu öfvergå till den politiska delen. Det lie
klart, att Gottland alltid är af stor vigt för den, som vill
beherrska Östersjön. Utan tvifvel var det skälet hvarföre
de stora statsmän, sorn på 1600-tnlet ville grunda Sveriges
herravälde öfver Östersjön, begärde Gottland framför sådana
landskap, sorn sammanhänga med det gamla Sverige. Det är
troligt, att om våra grannar i Ryssland och Preussen retades,
så mvcket man utan krigsförklaring kunde göra det, genom
deras näringars tindergräfvande medelst lurendrejeri
och tullförsnillning; så skulle de icke dröja alt vid första
tillfälle söka bemäktiga sig denna ö, som för Ryssland vore
af större vigt. Derföre Liefve det förmodligen besiltningstagnren,
om ej någon af de makter, hvilkas varor lurendrejades
och tuIIförsnillades, nemi. England eller Frankrike,
skulle finna för godt alt sjelf äga upplagsorten för sina varor.
Ce semil ä q ni commencerait, såsom det heter i franska
visan. Det skulle bero på hvem som kunde först bemäktiga
sig ön. Mörk Liefve då utsigten för oss att kunna
bibehålla ett landskap, som vore tvisteämne emellan de 4
största makterna i Europa. Troligen behölles ön af någon
bland dem. Vi hade skammen att se ett Svenskt landskap
vara tummelplatsen för främmande makters strid, utan att
förmå åtskilja deni och behålla vår ö. När hon vore förlorad,
samt våra städer och vår inhemska varuföiädling, folden
fria handeln i Slilö. förut blifvit undergräfda, så hade
vi skadan derjemte. Det är till förekommande af sådana
händelser, som jag önskar alt Gottland ej mätte göras begärligare
och ej heller förhatligare för våra grannar, andel
hittills varit, oell båda delarna skulle efter min lanke in
-
D e ii 9 Sept c uibei f. iil.
11 åfFu, om en sådan åtgärd vidtoges, sorn den nu ifrågavarande.
Dessa, mine herrar! äro de allmänna skal hvarför jag
yrkar afslag. Men jag anhåller att afven få till besvarande
upptaga någia af deni, som mine motståndare har halva anfört.
Det lörsta var, att man skulle tro sig förstå saken
bättre lin Konungens I3ef:h:de på Gottland. Ingen af eder
torde vara villigare lin jag alt gifva all uppmärksamhet åt
den mans yttrande, som nu är Konungens I3ef:h:de derstädes;
men jag frågar, om någon af eder vore landshöfding
på Gottland, oell der föresloges ett lördag, sorn möjligen
kunde lyckas fastän äfven misslyckas; hvad skulle landshöfdingen
göra, då hans yttrande erfordrades? Skulle han blott
se på möjligheten att misslyckas? Ligger det ej naturligare
i hans ställning att snarare se på möjligheten all lyckas?
Så tror jag alt mitt aktningsvärde vän derstädes sett frågan,
då han yttrade sig. Ilvad General-tullstyrelsen och Commerce-colhm
beträIFar, så skulle det varit en alltför stor
motsägelse af dessa begge frisinnade myndigheter, om de i
denna fråga, som åsyltar den friaste handel, icke hade tillstyrkt
af alla krafter. Ilade de afslyikt der, Innu skulle
de då kunnat någorledes försvara dem af sina å(gärder, som
vid denna riksdag varit så mycket klandrade. Jag anser följaktligen
nämnda utlåtanden vara bundna yttranden, på
hvilka föga afseende är alt göra.
Man har sagt att välmågan på Gottland skulle okas.
Ja, men det skulle ske på samma sätt som under medeltiden,
då hansestädernes och andra främmande köpmän loniiuo
dit för att samla penningar och skicka dem hem till sina
contor. Ifrån det ögonblick Waldemar Atterdag sköflat
Wisby, tog det slut med dess välmåga. Det kom sig deråt,
att hon icke var grundad på öns egna tillgångar, utan på
yttre tillfälliga omständigheter, som förändrades. På samma
sä tt föi höll det sig med Götheborgs välmåga under den handel
och de upplag, som der ägde runi under det Napoleon och Kliglund
stridde om herraväldet, då Götheborg var en nederlagsort
för lurendrejeri på fasta landet. Dessutom, mine herrar! lönade
det val mödanatt för en välmåga, som vore så tillfällig oell så
läll flyttbar, äfventyra krig och vanära för fäderneslandet?
En talare liar sagt, att här finnas nog capitaler i Riket,
blott inan får tillfälle att begagna dem. Det var fägnesamt
att sådant erkännes. Jag tror knappast alt jag under liela
riksdagen från den sidan bort omtalas, att hos oss finnes
annat än fattigdom och elände. Olli man nu lyckligtvis
upptäckt att här verkligen finnes penningar, så torde dock
föremål för deras fördelaktiga användning, Slitöhandeln förlitan,
icke saknas. Han har äfven yttrat, alt det vore väl
om både England och Ryssland ville hafva Gottland, ty då
begge ej kunde få det, skulle det af ingendera erhållas. Jag
tror det säkraste varu, att 0111 två så mäktiga stater' vilja
2G8
Den 9 September f. m.
hafva ön, så äre vi för svaga att försvara tvistens äpple.
Samme talare liar jemväl sagt, att de skulle vilja taga ön
ändå, utan ifrägavar. inrättning. Det är möjligt, men vi
hafva sett, alt så länge vi icke retat våra grannar med dylika
anläggningar på Gottland, så hafva de låtit oss hafva
vår ö i fred. Hade vi deremot gjort på annat sätt, så hade
måhända Gottland, lika litet som Åland, blifvit Svenskt
vid sednaste fredsslut, med Ryssland. Vidare har samme
talare trott, att tullbevakningen vore lätt vid Slitö. Jag
frågar huru han det vet, om han varit der, om han känner
belägenheten, om han har någon kunskap om tullbevakningens
möjliga inrättning derstädes? Thy förutan måste
en tro blifva utan inflytande på andras möjligen olika mening.
Här är nämnt att Söderköping har transito-rätt. Jag
anhåller att man måtte gifva akt på Söderköpings belägenhet
å Sveriges fasta land, utan något mellanliggande haf;
och der de förenämnda farorna icke hota. Man har åter
upprepat huruledes Fredrik II omtalade hvad Sverige vore
mäktigt, som ej gått under, oaktadt man så länge arbetat
derpå. Om Fredrik den store lefvat nu och förnummit
hvad samme talare sagt, månne Konungen räknat talaren
lill arbetarne på Sveriges undergång eller icke?
Man säger, att företaget är så vigtigt för Gottland, att
ön skulle kunna försvara sig sjelf. Derjemte omförmäles,
alt Gottlands national-beväring ej allenast är ett stridbart
folk, utan uppgår till 6 eller 7000 man. Jag vill då fråga
huruvida det ej var mera skäl att tro det Gottland skulle
kunna försvara sig sjelft, då Wisby stad allena hade, jag
minnes ej rätt om det var 12 eller 20,000 stridbare män,
hvilket förre landshöfdingen derstädes torde kunna upplysa.
Del oaktadt föll dock Gottland för Waldemar Atterdag, och
Wisby har sedan aldrig kunnat resa sig. Morarne stå qvar
efter de präktiga kyrkorna och andra byggnader, men ägarne
voro flyttfoglar, och derföre synas endast de grå qvarlefvorna
af deras nästen. Hvad Carlshamn beträffar, så skall
den, som behagar läsa den stadens yttrande, nogsamt finna
huru väl man der betänkt sig, innan man utlät sig öfver
det ifrågaställa förhållandet i Slitö. Här är sagdt, alt man
bör beflita sig om alla sådana inrättningar, hvilka möjligen
kunna befordra Rikets välmåga, och skaffa Staten en större
bevillning samt derigenom befria oss från grundskatterna.
Det ser ut som Slitö vore nyttigt till alla goda verk. Men
jag tillägger vid hvad jag förut sagt, att om välmågan ej
kan grundas på annat än lurendrejeri och tullförsnillning,
så är hon osäker, och kan ej upptagas i bevilln.förordningen.
Då är det äfventyrlig! alt af Slitö vania en säker ersättning
för de vissa grundskatterna. Här är sagdt, all man
hoppades af StatsUtsk. så stora anslag lill befästningarna, att
man troligen skulle lä nog, äfven för att befästa Slitö hamn.
Jag skulle önska att det blefve så godt om anslag mot riks
-
Den 9 September f. m.
dagens slut. Men ehuru mycket jag eljest talat för sådana,
skulle jag då nödgas tala deremot, på det att penningarne
måtte blifva något buttre använda. Jag är icke militär och
förstår icke att bedömma fästningsverken vid Slitö, ehuruväl
jag förmärker, att det är ett ställe alt slitas om. Men
det har jag förnummit, att Slitö fordom varit befästadt,
och att dess fästningsverk på Konungens befallning blifvit
raserade. Var icke befästningen bättre beräknad från början,
än att man beslutade sig till hennes förstörande, så
kunde ju samma händelse inträffa ånyo, och då hade man
icke uträttat annat än förnyat samma bortkastande af medel,
som man gjorde då det första gången befästades. Jag
anhåller vördsamt, att K. o. Ad. måtte afslå Utskrs betänk.,
och jag skulle hoppas, att då en man, som i afseende på
en ös och en sjöhamns befästande bör kunna äga vitsord,
yttrat sig emot förelaget, K. o. Ad. ville lyssna till hans
röst.
Frih. Cederström, Thure: Jag vill icke upptaga Jl.
o. Ad:s tid med att punktvis besvara den vederläggning en
värd talare, Hr von Hartmansdorff, behagat rikta emot milt
anförande. Jag tror att, oaktadt hans parlementariska talang
och min bristande förmåga i framställningen, R. o. Ad.
ritan svårighet kan bedömma hvilken som verkligen har skäl
eller icke för sina satser. Men då den värde talaren, i anseende
dertill att jag ansett tillgång på capitaler i Sverige
icke saknas, då något vigtigt ändamål dermed kunde vinnas,
högeligen förundrat sig att från det hållet höra ett sådant
yttrande, i stället för det vanliga omtalandet af fattigdomen
bär i landet, samt de dryga skattebördorna, som så tryckte
nationen, att större delen deraf nära nog ginge klädd i trasor,
får jag förklara, att jag icke vet hvarifrån den värde
talaren hemlat anledn. till ett sådant yttrande. Under hela
den tid, som statsreglerm var före, begärde jag aldrig ordet.
Jag har icke talat hvarken för eller emot anslagen,
emedan jag trott mig i fråga derom icke äga tillräcklig kännedom,
och den värde talaren får derföre ursägta, att jag tror
honom hafva talat 0111 min opinion utan att känna den.
Jag öfvergår nu lill besvarande af några skäl, som blifvit
anförda för afslag å betänkandet. Jag ber likväl först att
i allo få förena mig i det förträffliga anförande, som af H.
Ex. Hr Gr. Löwenhjelm blifvit afgifvet. Hvad nu beträffar
de af Hr von Hartmansdorff framställda anmärkntr, så har
han yttrat, att det vore i allmänhet olämpligt att, då ett
mål berodde på K. M:s pröfning, söka att genom enskild
motion skaffa sig recommendalion af R. St., hvarigenom, i
händelse saken icke hos K. M. kunde bifallas, skulle beredas
anmärkn:r af Coust.Utsk. emot Konungens rådgifvare.
För min del kan jag icke finna något olämpligt deruti, att
R. St. förorda ett förelag, som är af allmän nytta. Den
Den g September f, m.
ekonomiska lagstiftningen lilliiöY i alla fall K. M., men R.
St. hafva rättighet att i fråga derom inkomma med und.
önskningar; och om det då finnes ett ändamål, sorn större
deden af nationen anser allmänt nyttigt, och för den ort
saken egentligen rörer anses så vigtig, att hvarje bofast man
underski ifvrt ansökningen! sä tror jag, att detta är ett förhållande,
som lövtjenar R. Sits behjertande, och att det således
är i allo lämpligt, att de till K. M. ingå med en så
dan
önskan; och detta måste vara så mycket mera behörigt,
som K. M. dock icke blir ovillkorligen förbunden att göra
afseende derpå, utan på de skäl, som kunna förete sig fiånden
högre synpunkt, hvarifrån Han betraktar frågan, samt har sig
öppet leinnadt att afslå ansökningen. I afseende på sjelfva
saken har den värde talaren yttrat, att man borde betrakta
livad nytta Gottland kunde hafva af företaget, och han har
sagt, att någon särdeles nytta deraf, att en sådan förmån beviljades
SI i tö, sorn uti betänk, föreslås, icke skulle uppslå
för Gottland, emedan öns egna producler vore alltför obetydliga
för ali lemna någon riktande afsättning; och vidare
har han erinrat derom, att derest någon fördel i detta fall
skulle tillfalla Slitö, så skulle Wisby derigenom förstöras.
Jag kan omöjligen dela dessa åsigter, ty jag tror att detta
företag så val lör handeln i allmänhet, som för välmågan i
Ollen, skulle vara högst fördelaktigt. Men jag får, såsom
ett staikt motskäl lill talarens framställning, åberopa, alt
just handelssocietetcn i Wisby tillstyrkt bifall å ansökningen
och således icke befarat några menliga följder deraf. Denna
societet måste vara lika mån om sitt egel bästa, som andia,
och således torde detta skäl förfalla. Vidare har den
värde talaren yttrat, alt Gottland vore skiljdt frän Sverige
genom sina vanor och seder, att Wisby kunde betraktas såsom
ett öga rikladl emot Sverige, men deremot Slitö såsom
ett öga riktadt mot Ryssland, och att det derför icke vore
skäl att der göra anläggningar, utan att man bolde afslå
betänk., emedan man ej borde vidtaga åtgärder, som kunde
slita handen emellan ön och moderlandet. Deruti instämmer
jag visserligen, att man ej hör göra något, som hindrar
Gottlands närmare förening med Sverige, utan tverlom befordra
densamma; men jag hemställer till talaren, om det
kan befordra sambandet emellan Gottland och det öfriga
Sverige, att förvägra denna rättighet, fastän den, efter hvad
jag vill minnas att jag läst i offentliga handlingar, blifvit
begärd af hvarje besutten man på ön. Jag skulle tro, att
just ett afslag snarare skulle slita det närmare sambandet
med Sveriges fasta land. Vidare har samme talare
lågt mycken vigt derpå, att de i ämnet hörde handelssoeieteterne
afstyrkt ansökningen. Så vidt jag minnes är det
dock endast handelssocieteterne i Stockholm, Carlshamn och
Malmö, som afslvrkl, och hafva alla de andra, således de
flesta, tillstyrkt bifall å ansökningen. Jag får vidare föikla
-
Den 9 September f. m.
171
ra, alt jag sätter mycket värde deruppå, men alt jag för
min del anser fullkomligt t i 11 fy llestgörande, att alla auetoriteterna,
nemi. General-tullstyrelsen, Commerce-eolltm och
Konungens Bef:h:de afgilvit tillstyrkande; ty dessa auetoriteter
torde äga den mesta sakkännedomen i ämnet, och på
deras omdöme tror jag att man kan förlita sig. Hvad beträffar
den af samma värda talare gjorda uppgift alt i frågavar.
rättighet för Slitö hamn skulle undergräfva vår handel
och våra inhemska näringar, och att det af sådan anleda
vore naturligt att Tullstyrelsen och Comrnerce-colkni
tillstyrkt bifall å ansökningen; så har lian ingalunda förebragt
några bevis, att härigenom handeln och näringarna
skulle undergräfvas: tvertom tyckes del, efter mitt förmenande.
vara uppenbart, att afsättningen skulle underlättas,
och i Commerce-collegii utlåt, finnér jag tillräckligen ådagalagd!,
huru förmånligt delta stalie vore för en betydande
transito-handel. Hvad åter den politiska delen vidkommer,
som äfven af den siste talaren blifvit vidrörd, så torde det
vara alltför förmätet af mig att vilja ingå i pröfning deraf;
men jag tror, att hvar och en, som beli aktar föi hållandet i
Europa i allmänhet, skall finna det ogrundade i påståendet,
alt vi skulle hafva att befara krig, och att de 4 stora makterna
skulle börja slåss om Gottland, endast derför att vid
Slitö vore en nederlagsplats. För min del tror jag icke,
all Slitö skulle blifva ett sådant Erisäple för Europas stora
statsmakter, och mig synes, alt den sorn ville och kunde eröfra
Gottland icke derifrån skulle låta afhålla sig, derför
att ifrågavar. anläggning vid Slitö ej vore verkställd, eller
göra afseende på de capilaler, sorn för en sådan anläggning
erfordrades. Jag får dervid tillägga, att för min Svenska
känsla är det sårande alt höra framställningar derom, att
Sverige ej skulle kunna försvara sig sjelf, utan så lill sägandes
skulle vara en lekboll för främmande nationer, som ej
skulle våga tillägga en stad friare handelsrätt af fruktan att
derigenom blottställas för ett krig. Jag tror att upplysningen
i Europa stigit derhän, att man numera icke ens borde
kunna framställa sådant såsom en krigsorsak. Om man löljt
de orientaliska angelägenheterna med uppmärksamhet, så
kan man finna, att vida vigtigare frågor der förekomma;
och jag tror verkligen alt de framställda farhågorna, skräckbilderna
och fantomerna endast kunna anses såsom blåa dunster,
framhållna af den, som icke kan andraga verkliga skäl.
Jag tillägger vidare, att jag såsom Svensk finner mig sårad
af sådana framställningar, som (vänne värde talare här yttrat,
alt Sverige icke skulle våga bevilja en provins en förmån
af fruktan alt derigenom väcka en eller annan makts
begär all tillegna sig provinsen. Jag tror icke att Sverige
är så uselt, ty då vore det i 'sanning ute med vår frihet
och sjelfständighet; jag hyser tvertom den, af häfdernas
D c u g September f. m.
ojäfaktiga vittnesbörd besannade, öfvertygelse, att
sä länge klippan hyser jern och torfvan männer när,
skall Svenska folket fritt sitt eget land försvara.
Jag vidblifver således mitt yrkande af bifall till betänkandet.
Frih. Boye: I sin egenskap af min motståndare
liar Hr von Hartmansdorff, jag medger det, en stor
ratt till min tacksamhet för sjelfva den svaghet lian
satt i sitt motstånd. Han börjar med en framställning
om olämpligheten af Sländernes önskningar i delta ärende,
Jag vet icke någon betänklighet, hvarför Ständerne
skulle mera skjuta ifrån sig detta, än alla andra mål, sorn
angå und. önskningar. Han skulle då af samma skäl anse
alla önskningsmål vara af beskaffenhet att ej böra af R. St.
handläggas, och Ekon.Utsk. vore i sådant fall en alldeles
öfverflödig anstalt. Hr von Hartmansdorffs hufvudsakliga
skäl har grundat sig på den ringa nytta han funnit att af
saken skulle uppslå för Gottland. Jag tror deremot, att
om man jemför med hvarandra de skäl till bestridande af
nyttan, som han andragit, och de skäl till bevisande af nyttan,
som blifvit framställda af de auctorileter, hvilka i detta
ärende sig yttrat, så falla Hr von Hartmansdorffs betänkligheter
snart och ganska starkt. Om Hr von Hartmansdorff
anser Konungens Bef:h:des yttrande såsom tvunget, så
må väl detta icke kunna utsträcka sig till Commerce-collrm
och General-tullstyrelsen, och han må förlåta, att anser han
Konungens Bef:h:de uti ett så vigtigt ärende som delta hafva
varit influencerad af eomplaisance för orten; så tror jag
deremot, att det yttrande, på hvilket Hr von Hartmansdorff
fastat så myckel afseende, nemi. af handelssocieteten i Carlshamn,
alltför mycket utmärker en jalousie de merlier. Nyttan
åter, utom att den ligger bevisad i Commerce-collegii
utlåt., ligger temmeligen öppen för hvarje sundt förstånd.
Gottlands läge är så tjenligt ali rivalisera med Köpenhamn,
att det icke är svårt att förutse, att den stora vinst, som
Köpenhamn för del närvar, skördar af alt vara medelpunkten
för sjöfarten till hamnarna i Östersjön, skulle till ganska
betydlig mån komma att delas af Sverige, så snart
Slilö blefve nederlagsplats. Delta enda skäl synes mig vara
starkare, än alla de andra för nyttan och fördelen deraf.
De politiska betänkligheterna utesluter jag derför, att
om i någon punkt Ständerne böra afhålla sig från yttrande,
så är det i denna; men jag hyser den fullkomliga tillförsigt
lill K. M:s vishet, att då frågan gäller landets förkofran
genom inre anstalter, väger hos K. M. ganska litet
farhågan, eller kanhända borde jag säga försigtigheten, och
jag tror icke att farhågan för hvarken Ryssland eller England
afhåller Sveriges Konung att handla så, som Han för
Sven
-
Den 9 September f. m.
Svenska folket finner nyttigast. Hvad åter den betänklighet
angår, att Gottland skulle blifva ett lurendrejeriställe, så
förundrar den mig, då denna invändning af sig sjelf förfaller.
Här är icke fråga 0111 annat, än alt Slitö hamn må
blifva en nederlagsplals för transitohandel. Nåväl, mine
herrar! Yi hafva ju flera sådana här i landet; äro de alla
lurendrejeriställen? Det äro icke hvarken Stockholm, Götheborg,
Carlshamn eller Söderköping; och då vet jag icke
hvarför sådant vore här att befara. Men det vet jag, att
rörelsen i Slitö hamn otvifvelaktig! skulle blifva sådan, alt
för inkomsterna deraf kunde bekostas en strängare tullbevakning
än den, som nu äger rum, och hvaröfver en allmän
klagan höres. Nederlagsrätligheten är ingen annan än
den, att skepparen lossar inom Statens förvaringsrum, och
tager ut sina varor igen för att åter bortföra dem. Jag nekar
icke att underslef dervid kunna ske, men jag ser icke
hvarför sådana mer skulle äga rum på Gottland, än på alla
andra ställen, der nederlagsrätt existerar. Jag förnyar min
anhållan om propos. till bifall på betänkandet.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, då ännu 6 ledamöter
anmält sig att tala i delta ämne, och tiden vore långt
framskriden, om R. o. Ad. skulle behaga till eftermiddagen
uppskjuta fortsättningen af discussionep.
Ropades ja.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. J till \ e. m.
In fidem protocolli,
l'\ O. Silfverstolpe.
Onsdagen den 9 September i84o„
Plenum kl. 6 e. m.
Fortsattes den på förmiddagen började profningen af
Allm. Besvärs- och Ekon.Utskts betänk. N:o 98, i anledn.
af väckt motion om transito- och nederlagsrätt för Slitö
haran.
Hr von Hauswolff, Carl Ulrik, hade inlemnat ett
så lydande anförande:
(Della anförande har icke blifvit till prot. aflemnadj.)
Hr Lagerhjelm, Pehr: Jag uther mig att i kort
het
få upptaga några reflexioner, som blifvit gjorda i anledn.
af milt förra yttrande, äfvensom i afseende på saken i det
13 H. 35
274
Den 9 September e. lii.
liela. En af talarne liar frågat hvarföre öfverläggning ägef
rum tili andra ärenden, ehuru, de varit förut pröfvade, och
sagt, att då saken vore anhängig på vederbörlig ort, hvarföre
då handlägga den här? Till svar derpå får jag anföra,
att stora frågor, sorn äro af beskaffenhet att röra hela Riket,
såsom den om fattigvård och folkskolor, fordra den
mångsidigaste utredning, innan de öfverlemnas till Konungen.
Hvad specielt denna fråga angår, tror jag icke, ifall
Ständerne ej skulle sig dermed befatta, att följden blefve
att den komme att förfalla; tvertom, hvarföre skulle mati
ej föreställa sig all den erhölle Konungens bifall i händelse
sä många skäl talade för densamma, som flere talare åberopat.
Om frågan vore att göra ön välmående, och inga menliga
följder kunde förutses, så är naturligt att så bör ske;
men då om sättet derför, talare, innehafvände högt militärbefäl,
äro af motsatta tankar med hvarandra, är det ett stort
skäl för mig att undvika att yttra mig derom. Om de ekonomiska
fördelarna blefvo så stora genom Öppnandet af en
frihamn på Gottland; hvarföre ej då välja Wisby dertill?
Man säger beräkningen vara lätt i afseende på de stora fördelar,
som skulle landet tillskyndas* det tyckes icke Tullcomite'en
sjelf hafva funnit. Man medgifver, att stora omkostnader
blifva erforderliga; men om de endast skola betäckas
genom transito-handeln, befarar jag att framgången
ej blir lysande.
Att Gottland kan genom anstalten göra betydlig vinst,
vill jag ej bestrida; men icke må man föreställa sig, att hela
Riket skulle deraf skörda den vinst, som derest frihamnen
vore belägen vid fasta landet.
Dessa skäl hafva föranled! mig att tillstyrka R. o. Ad.
att icke taga befattning med detta mål, hvadan jag begär
propos. 0111 afslag.
Frih. Cederström, Jacob: Jag har begärt för an
dra
gången ordet i dehna fråga, i anledn. af några Utaf Hr von
Hartmansdorff directe till mig franistailda frågor. Den värde
ledamoten har begärt uppgift af mig huru många borgare
funnos i Wisby på den lid Waldemar eröfrade staden:
derpå får jag svala, att då denna eröfring skedde, eller i36i,
finnes ingen uppgift för samma år på antalet af Wisby stads
borgare; men under medlet af 1200-talet funnos derstädes
12,000 borgare, kopparslagare och guldsmeder samt andra
handtverkare oberäknade. Staden kan alltså på den tiden
anses hafva ägt öfver 120,000 innevånare. Den conclusion
Hr von Hartmansdorff dragit deraf, att, oaktadt sin stora
folkmängd, staden ej kunde försvara sig, är oriktig; ty, med
den folkmängd Gottland och Wisby ägde, hade allt försök till
anfall varit rent af dåraktigt, om innevånarne på ön varit enige
inom sig; derföre hade ej heller Waldemar kunnat anfalla
Gottland, om ej öii varit söndrad inom sig genom inbördes
Den 9 September c. 111.
krig oell lorsvagad genom ett nyss förut afslutadt utländskt.
Samme varde ledamot bär yttrat, att landshöfdingen på
Gottland bade för sin opinion nödgats gifva vika för öns
innevånare: visserligen är jag öfvertygad, alt öns intresse
bör och bär verkat på landsböfdingens opinion, men icke
derhän, att ju ej landshöfdingen jemväl beräknat och noggrann!
alsett att Statens fördel vore förenad med öns intresse,
och derföre har han öppet och varmt förklarat sig
för öns intresse såsom oskiljaktigt från det öfriga landets.
Landshöfdingen på Gottland är militär ; som sådan har
han rättighet att vara trodd på hvad han anser vara nyttigt
för den ort, sorn blifvit honom anförtrodd. Det är ett
factum, att en hvar med militära kunskaper, som tagit kännedom
om denna ö, dess läge, tillgångar och möjligheten alt
desamma utvidga, icke kan vara af samma opinion, som den
Hr von Hartmansdorff på f. m. yttrat, emedan denna ö med
lätthet, af egen produetion, icke af handelsvinsten, kan föda
pn population af 200,000 menniskor. Nu frågar jag: med
samma organisation af beväringen på Gottland som nu, med
befäslade frihamnar, hvarigenom ön blir, så att säga, oåtkomlig;
är ej då denna ö geqom sitt läge för handelsrörelsen
fördelaktigare än hamnar på fasta landet, hvarom Hr
von Hartmansdorff ordat? Man berak ne skilnaden att på
12 timmar, utan att passera någon skärgård, kunna vara på
främmande botten med sin transport-last, eller att behöfva
inom skärgård afvakta olika, vindar för att kunna komma fram
till hafvet och derefter 2 å 3 gånger så långt haf, för att
komma till samma ort, och döm sedan.
I mitt förra yttrande har jag visat, att alla de fartyg,
som 5ro destjnerade till Östersjön, efter slutet af October
månad nödgas i allmänhet upplägga i Köpenhamn; — alla
dessa fartyg skulle begifva sig till Gottland, om der en frihamn
funnes, fördelen för handeln och landet i allmänhet
kan icke vara tvifvelaktig. Samme ledamot har yttrat, alt
Slilöhamn förut varit befästad, men att befästningen blifvit
jaserad: det är sann t. Gustaf III beslöt fästningsverkens
rasering; men det är lika sannt, alt Carl X beslöt befästningen,
och att flera på ön anbefalldes af Carl XII. Då
man nämner dessa menniskors namn och hvad de i och för
kriget ordnat, så bör en livar kunna döm,ma hvem som af
dem hade ratt, — de so.in befallde befästning eller den som
lät rasera dem. Det var ock uppå tillstyrkan af en f. d.
häradshöfding, sorn sedermera blef fältmarskalk, som Gustaf
lil beslöt raseringen, och på det anförda skälet, att om ön
med befästningen intogs af fienden, kunde Sverige ej mera
återtaga densamma! Det har varit ett missöde för Sverige
och Gottland att så få af Sveriges Regenter haft tillfälle besöka
ön. Erik af Pommern bär varit der , Albrecht
af Mechlenburg var der några dagar, Cai 1 X var der Irenne
gånger och Carl XII en gång i förbifart på resan till Liff
-
3j6
Den 9 September e. ra.
land. För öfrigt är nu var. Kronprinsen den ende, utom Carl X,
som besett och undersökt hela ön och erfarit verkliga vigten och
beskaffenheten af denna ö för Sverige och dess sjelfständighet.
Jag vill icke yttra mig om hvad en Rysk befälhafvare hemställde
till sin Monark i afseende på denna ö; men man kan
få reda på correspondaucen, om man är nyfiken derom. —
Hr Lagerhjelm hor bland skälen för sitt afstyrkande anfört,
att om det vore af så mycken vigt att en frihamn beviljades
på Gottland, borde Wisby dertill väljas: detta yttrande
härrörer från obekantskap med Wisby hamn. Der finnas
af ålder 2:ne, den större förstördes till följe af den begäran
borgerskapet i Wisby 1707 framställde, och hvartill Konung
Carl XII sedermera från Bender lemnade sitt bifall, under
varning för faran, alt hamnarna skulle af hafvet fyllas med
sand. Ku har jag med mitt träben gått öfver den stora hamnen,
som är en torr äng, och den lilla hamnen är icke djupare
än att smärre fartyg kunna derstädes inlöpa. Deraf lärer
Hr Lagerhjelm finna orsaken, hvarföre icke Wisby kan blifva
frihamn, med mindre den gamla hamnen uppmuddras och
communication med den mindre hamnen åter öppnas. Slitö
hamn deremot är af beskaffenhet, att ett par tusen fartyg
roed lätthet der kunna inlägga, der linieskepp kunna ligga
på redden, lika väl sorn fregatter inom fästningsholmen och
der vintra, om så erfordras; utom fästningsholmen och ända
under bolmen Majö är den ypperlrgaste redd för linieskepp.
Sådan är denna hamn, den bildas ej genom en utgående
landttunga, utan genom 4 st- större och mindre holmar, som
betacka hafsviken för hafssvallet. Om befästning kommer
i fråga, kan den göras fullständig för omkring 3oo,ooo r:dr,
och så stark, alt ingen flotta skall våga anfalla den. Kågon
eröfring af ön Gottland, om Slitö och Fåhrösunds hamnar
öro befästade, behöfver icke befaras, ty befälhafvaien på
stället kan inom 3o timmar, på hvilken punkt af stranden
som helst, vara samlad med 6000 man i linien med 3:ne
fältartilleri-batterier. Befästning kan verkställas, fullt utredd
och färdig för en summa af 3oo,ooo r:dr, enligt det förslag
jag för denna befästning uppgjort, eller enligt Hr Lefrdns
för 36i,ooo; ön (einnar i behållning till Staten årligen mellan
80,000 och 1 15,ooo r:dr, allt efter de olika markegångspi isen.
Ön är af beskaffenhet, att befästad, mera än någon annan punkt
i Sverige, i händelse af krig med vår östra granne, kunna verka
dertill, att vi städse äro i en offensiv ställning, som håller den
stora colossen i schak, och paralytisera dess anfallsplaner. Vill
man icke begripa fördelen deraf, så är det en olycka, som redan
länge varit vidlådande vårt gamla Sverige i långliga tider och
isynnerhet sedan år 1740. Hr Lagerhjelm har trott, att större
vinst skulle beredas om en frihamn funnes inne i landet än
på Gottland. Jag åberopar hvad jag i detta hänseende redan
yttrat, och vill blott fråga Hr Lagerhjelm, om det är
detsamma att komma in i en öppen hamu, derifrån man
Den 9 September e. m.
a77
icke liar iner än 16 ä 20 mil till Finska vikens hamnar, och
att komma till en inom skärgård belägen och mera aflägsen
hamn, som stänges af is alla vintrar, och som först sent
hvarje vår åter öppnas, emöt en hamn högst sällan stängd af
is. Jag tillstyrker bifall till betänkandet.
Hr Munck af R o s e n s c h ö I d, Nils Rudolph: För
att afgöra om ifrågavar. förslag är nyttigt eller icke, bör
man först hafva afgjort, om Sverige är starkt nog för att
vara fullkomligt politiskt oberoende; om det kan trygga sin
sjelfständighet vid egen kraft, eller om det bör sätta sig uti
beroende af en främmande makt för att förekomma att blifva
eröfradt af en annan. Antager man det sednare, så är
ifrågavar. förslag ledande till det önskade målet. Anser man
åter att Sverige ännu bör söka bibehålla fullkomligt politiskt
oberoende, oell anser detta möjligt, hvilket jag gör, måste
ifrågavar. förslag förkastas, såsom skadligt, såsom ledande
till motsatsen. Ty autagom att anläggandet af en nederlagsplats
och etablerandet af en hamn med en derför nödig fästning
på Gottland skulle i ena afseende! medföra stor
couimerciel vinst, och i andra vara att smida nyckeln till
herraväldet på Östersjön, så är allt detta för oss för sent.
Vi skulle skörda minsta fördelarna af denna handel, vi hafva
ej mer några provinser på andra sidan Östersjön; det är
för sent för oss att vilja herrska på detta haf af samma orsak.
Denna nyckel skulle snart ryckas blodig ur våra händer;
vi skulle blott hafva byggt ett nytt Sveaborg, eller
rättare ett nytt Gibraltar. Hade Gibraltars klippor aldrig
blifvit försedda med fästningsverk, skulle de väl hafva varit
en otillgänglig tillflyktsort för falkar, hvilka derifrån ostraffadt
kunnat öfva sitt herravälde öfver nejdens smådjur, men
Engelsmännen skulle aldrig der fått fast fot; de skulle ej
med denna klippa fått Spaniens öde i sina händer, ej derifrån
kunnat utöfva ett oinskränkt herrskarevälde öfver Spaniens
inre angelägenheter; de skulle ej hafva förmått tillintetgöra
detta lands politiska makt, att ej säga dess sjelfständighet.
Så länge vi derföre älska politiskt oberoende
och anse detta ännu möjligt, hvilket jag gör; så länge vi icke
äro tvungne att välja mellan politiskt beroende och politisk
til lin te tgöre Ise, är ifrågavar. förslag skadligt och bör förkastas.
Jag anhåller derföre örn afslag på betänkandet.
Hr Nordensköld, Otto Gust.: Hr von Hartmans
dorff
har redan upptagit till besvarande en mängd af de
anmäl kn:r, som blifvit gjorda till försvar af Utsk:s betänk,,
och jemte det jag förenar mig med honom, ber jag R. o. Ad.
noga begrunda hvad som blifvit sagdt för och emot, för att
kunna taga ett för fäderneslandet nyttigt beslut i frågan.
Det är blott vid några punkter jag vill fästa mig och deribland
vid det misstag H. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm begått,
och som Frih. Cederström fortsatt. H. Ex. säde nemi., alt
a;8
Pen 9 Sep tembcr e. m.
de största flottor kunde inrymmas i Slitö: om man menar
en stor flotta af små fartyg, då har man rätt; men menas
en flotta af stora fartyg, så har man deremot orätt; ty re-i
dan 18 fot djupgående fartyg kunna icke komma in i harn-,
nen, utan måste ankra midt för ön, som formerar hamnen.
Är det någon sjögång, så kan ett sådant fartyg till oell med
i detta sund hugga igenom på ett något innanföre ankradt
fartygs ankare, och blifva ett hamnvrak. Ett större fartyg
måste ankra utanför på redden. Om det vore krig och
smärre fartyg till i5och 16 fots djupgående skulle convojeras
af större fregatter; så kunde väl de smärre fartygen
inlöpa i hamnen, men de convojerande mäste stanna utanför
och slåss, till dess de blefvo tagna eller förstörda. Hamnen
är således på intet sätt lämplig för kriget; ty då bör den
som convojerar, eller som skall samla en convoj, äfven kunna
ligga säker och således ingå i hamnen. Jag har som fiende
med slupar gått in i hamnar, som varit trängre och mycket
väl befästade utan att fienden kunnat sådant förhindra. Det
Engelska sjölifvet visar många sådana casus. Jag kunde äfV
ven nämna en Svensk händelse, som är rakt på saken, och
det så mycket hellre, som Hr Augnst Anckarsvärd var när-'
var. vid tillfället. 180g voro vi befälhafvare på en liten
styrka af g kanonslupar och hade befallning att gå upp i
TJmeå-elf för alt söka förstöra den brygga fienden der kastat
öfver elfven; vi gingo upp ena natten, och ehuru fienden,
som vi efteråt hörde var 2000 man stark, längs elf--  stränderna och nära oss inom stenkast, gjorde allt hvad de
förmådde för att skjuta ner oss; så gingo vi både uppföre
och utföre, väl med någon förlust, men utan att hindras.
Bryggan hade fienden sprängt förut, men 0111 fiendlliga fartyg
funnits i Umeå vid samma tillfälle, så hade de mycket
lätt kunnat af oss uppbrännas. Förhållandet mellan ingången
upp till Umeå och in till Slitö, är som 4 lill 1. Så
mycket lättare är det alt gå in i Slitö, synnerligast under
en mörk och regnig natt med slupar. Coopvaerdifartyg
kunna icke ligga der i säkerhet mot fienden, så mycket mindre,
som hamnen ligger långt ut i hafvet och endast skiljes
derifrån af några öar; den skulle således kunna oroas utifrån
med mörsare eller bombkanoner eller raketer, oaktadt öjarna
voro befästade.
För öfrigt är jag ense med Frih. Gederström att ön är
af vigt för Sverige och för dess sjelfbestånd; roen just derföre
böra vi först hafva hamnen vid Slitö vyl befästad, och
se till att vi kunna försvara ön innan fråga uppstår om en
frihamn, der en sådan icke utan alltför stor risk kan medgifvas.
Frih. Cederström nämnde i f. m., att fartyg sent på
året kunna hinna till Slitö, i stället för att öfvervintra i
Köpenhamn, då lasterna vidare i smärre båtar kunna försändas
till Finland, eller andra kustländer. Delta medgifva*'
jag, men får endast observera att det ej sker i ändamål
Den 9 September e. lii.
att handla öppet, ulan endast i smuggluigsväg; ty smugglaren
endast utgår oell vågar lifvet 10 gånger för en obetydlig
vinst. Jag erkänner här fritt och öppet, att jag går så
långt i försigtig afstängning från andras inblandning i våra
inre angelägenheter, att jag ej ville medgifva utländningar
rättighet att i Svenska magaziner Upplägga några varor; men
väl ville jag på allt sätt uppmuntra dem att handla med oss,
ehuru endast egna handlande ägde rätt till varu-upplag; ty
jag har sett hurti kränkande sådana medgifvanden kunna
blifva endast efter den första enda medgifna inblandningsrättigheten.
Sådana kunna tiderna lätt blifva, att det vore
bättre stå på en ren, redig och aktad fot, för att taga hvad beslut
landets väl kräfde. Portugal vann icke på att England
innästlade sig i dess handel samt ägde varumagaziner och
vinberg; och måhända, om vi visste rätta förhållandet med
Neapel och dess svafvel-monopol, skulle man här finna samma
dåliga resultat. I f. m. plenum undföll det Frih. Boye
ett yttrande, hvartill jag endast kan svara, att jag älskar fäderneslandet
så rent och obemängt, att hvarken ord eller skrift
utaf mig skall kunna nedsätta det. Hvad jag sade i f. m.
var skriftligt och kan bedÖmmas af en hvar, och jag underkastar
det den strängaste dom. Jag slutar med alt vördsammast
yrka afsläg på detta betänkande.
Hr Hjerta, Lars: Mig synes, om det tillåtes mig
göra en anmärkn. vid det sätt hvarpå denna fråga i allmänhet
blifvit uppfattad, och som jemväl vitsordas af den
siste talarens anförande, att man åt detta amne har, om jag
så får uttrycka mig, gifvit en något för hög schwung, då
man tyckes företrädesvis fästat sig vid dess politiska betydelse
och utgått från förutsättningen af åtskilliga fantasibilder,
hvarigenom man velat anse Slitö som nyckeln till
Östersjön. Det är sannt, att om man antager denna förutsättning,
så skulle man i flera dagar kunna kannstöpa om
hvilken makt Gottland i framtiden skall komma alt tillhöra;
men jag tror icke, att den ansökning, som Gottländningarne
ingifvit, och det betänk., som nu är föremål för pröfning,
ger anledn. till en sådan utsträckning. För min del tillstår
jag, att om fråga skulle vara att göra Slitö hamns befästning
till villkor för beviljandet af nederlagsrättighet derstädes
; så skulle jag, med den utsigt som ett sådant villkor
gaf att bortkasta penningar på denna punkt, vara en ibland
dem, som röstade för afslag å förevar, betänkande. Men
hvarom är egentligen fråga? Om ingenting annat, an att
bevilja Slitö hamn å Gottland enahanda nederlagsrätt, sorn
redan är åtskilliga stapelstäder medgifven. Det är icke fråga
om att lemna utländningen rättighet att der upplägga
sina varor, utan endast fråga om, vis å vis utländningen,
att han med sina fartyg skall der få ut- och inlöpa, och
att Svenske handlande åter skola äga rätt till nederlag der
-
a8o
Den g September e. m.
städes. Det är under denna särskilda synpunkt jag anhåller
få fästa mig vid några af Hr von Hartmansdorff gjorda framställningar.
Han har sagt, att detta ämne är en privat-angelägenhet,
hvaruti Slätiderne icke böra blanda sig: men
jag tager mig friheten erinra, att den värde talaren sjelf,
genom den stora vigt han lagt på sakens utgång, just visat,
att denna fråga måtte vara något, som kan tillkomma Ständerna
alt blanda sig med. Vidare har han sagt, att export
och produetion blefve densamma, som den varit förut, antingen
nederlagsrätt för Slilö beviljades eller icke, endast
med den skilnad att något mera skulle komma alt utgå öfver
Slitö. Häruti har han visserligen rätt; men efter all beräkning
har man städse ansett, att sådana anstalter, som
kunna bereda en lifligare omsättning, böra ligga en Styrelse
om hjertat. Den åsigt, han yttrat, öfverensstämmer således endast
med de åsigler han förut vid munga tillfällen framställt
om egenskapen af en faderlig styrelse, att veta bättre än
folket sjelf hvad detsamma tillhörer. Det är visserligen sannt,
att klimat och natura-produetioner icke förändras, derigenom
att ett land får en lifligare handel} men efter statsekonomiska
grundsatser har man ansett att det skulle leda till
landets fördel, att det får af sina produeter afsätta ju mera
desto bättre. Att Gottland ieke skall vinna något, om nederlagsrätt
vid Slitö varder beviljad, är också ett påstående
af samma värda talare, som står i fullkomlig conseqvens
med hvad jag nyss nämnde, eller att Styrelsen bör veta bättre
än folket hvad som är dess fördel; men det står icke i
conseqvens dermed, att de anseddaste och mest upplyste innevånarne
på Gottland undertecknat petitionen tili Konungen.
En annan anmärkn. af talaren medgifves. Han säger
nemi.: att ett bifall till den gjorda framställningen rör:de
en nederlagsrätt för Slitö skulle innefatta en orättvisa mot
alla andra stapelstäder, som icke äga en sådan rättighet.
Om så är, så måste man val medgifva, att ifall flere städer
böra bafva denna rätt, så är det väl skäl att göra början
på något ställe; och då så lifliga önskningar blifvit uttryckta,
synes det icke vara olämpligt att göra början med detta.
Den värde ledamotens yttrande ang:de det lurendiejeri, som
komme att derstädes föröfvas, är redan af andra talare besvaradt,
och jag skall icke uppehålla mig dervid. Slutligen
har den värde talaren sagt, att genom den politiska vigt,
som denna ö komme att erhålla genom en densamma til
lagd
nederlagsrätt, skulle de 4 stora makterne, Ryssland,
England, Frankrike och Preussen, komma att slitas om densamma.
Detta dr otvifvelaktigt en ökad anledn. att kunna
antaga, det Sverige vid sådant förhållande skulle snarast få
behålla densamma. Man måste observera en sak, att Sverige
i alla fall ej kan komma att mista Gottland, utan en
föregången krigsförklaring, ty en occupation af densamma,
en
Den g September e. m.
en sådan förutan, vore stridande emot folkrätten; och om
krig inträffar, kan det lika lutt låta sig göra för de stora
makterna alt taga Gottland, äfven 0111 icke nederlagsrätt
finnes der, som örn den fiinnes. Höride sjelfva hufvudsaken
liar så mycket blifvit upplyst under de många skriftvexlingar,
som ägt rum i detta ämne, att det endast skulle tjena
till att öka liändlingärnes vidlyftighet att yttra något vidare;
hvarföre jag inskränker mig till anhållan örn propos. till
bifall å nu förevar, betänkande.
Frih. Cederström, Jacob: Jag anser mig pligtig
att upplysa åtskilliga förhållanden anglde Slitö hamn, i anleda,
af hvad Hr Nordensköld sednast yttrat. Denna hamn är nemi.
emellan 27 och 30 fot djup utanför samt emellan 12 och 20 fot
innanför Enholmen, oell på redden kunna ligga linieskepp i feni
Ii 11 ier, äfvensom innanför Enholriien kunna rymmas ända till i4
fregatter, hvilka der i säkerhet kunna öfvervintra. För öfrigt
är hamnen sluten icke genom én landtunga utan genom Irenne
öar för den inre hamnen, samt Majön för redden. Emellan
Enholmen och fasta landel, icke Slitö-backe, är afståndet
l5öo alnar. Det är, under supposition att fienden skulle göra
landstigning på fasta landet, gifvet, att fartygen, som måste
passera in i hamnen, antingen emellan grundet och fästningen
eller emellan Slitö-backe och fästningen, icke kunna gå
fästningen förbi på längre afstånd än 5oo alnar med fregatter,
hvilka sålunda kommo att passera under kanonerna på
fästningen, sorn bör vara försedd med ett tillräckligt antal
för ändamålet lämpliga pjecer. Jag frågar då, om det är
tänkbart, att någon förnuftig man vill trotsa en sådan eld,
för hvilken han skulle vara blottställd, om han vågade försöket
att inlöpa i hamnen. Hr Nordensköld förmodar, att
inan från sjösidan skulle kunna ofreda fartyg inne i hamnen.
Jag tviflar på att sådant vore möjligt, enär afståndet blefve öfver
^:dels mil och 16 a 18 fots köpmansfartyg kunna löpa upp
i hamnen ända (ill Länna kalkugn. — Efter jag har ordet,
anser jag mig böra till besvarande upptaga ett yttrande af
Hr vdn Hartmansdorff på förmiddagen, deruti talaren säde,
ätt om de två stora makterna, Ryssland och England, komiTie
att tvista örn ön, skulle Sverige förlora densamma. För
Ulin del skulle jag tro, alt om de kommo i tvist derom,
förhållandet blefve, som ordspråket säger: när tjufvarne
komma att träta, får bonden behålla siri ko. Man har sagt,
ätt om Slitö blefve frihamn, skulle det kunna gå med Gottland,
som med andra länder, hvilka man såsom exempel åberopat.
Jag tror mig böra fästa uppmärksamheten derpå,
alt visserligen kan genom tractater handeln öfverlåtas på ultändningar
till mehn för landet, hvarpå Lubeck Irmnat bevis;
men jag tior icke, alt sådant skulle inträffa här, och
exemplet af förhållandet emellan Portugal och England är
13 H. 36
Den 9 September e. m.
ej lieller tillämpligt, emedan resultatet der grundade sig på
tractat oeii icke på principen af Jika rättighet för alla länder,
hvaraf alltid skall följa, dels alt de nationer, som begagna
nederlagsrätten, inbördes skola söka förhindra hvarandra
alt accaparera för stora rättigheter, och dels alt de
skola vara intresserade att vidmakthålla neutraliteten för öti
och för det land, lill hvilket den hörer, på det icke för
tanga tiander må blifva lagda på de enskilde medborgares
förmögenhet, hvilka begagna nederlagsrätligheten. Jag tror
således, alt äfven om man betraktar saken ur en mercantil
synpunkt, mäste man erkänna, att ju större upplagen blifva,
ju säkrare är man att intresset dervid skall hindra sådana
förhållanden, som kunde rycka ön ur Sveriges händer.
Jag förnyar min anhållan om propos. till bifall å betänkandet.
Hr Nordensköld: I motsats med hvad Frih. Cederström
behagat nämna rörtde djupleken af Slitö hamn, får
jag äran meddela den upplysning, att för icke längre tid
sedan än förlidne sommar, då jag var der med fregatten
Götheborg, befanns förhållandet sådant, att lotsarne icke ville
gå in i hamnen, utan måste vi lägga oss utanför densamma.
Hvad åter angår Hr Frihrns beskrifning om redden
derstädes, å hvilken fem linieskepp skulle kunna rymmas,
så instämmer jag så mycket hellre med Hr Frihtn i detta
hänseende, som, då redden sträcker sig ända till kusten af
Ryssland, jag lill och med går så långt, att mer än 5 gånger
5 gånger 5 linieskepp der kunna få rum, så att, derest frågan
endast borde betraktas utur denna synpunkten, jag utan någon
slags betänklighet skulle vilja biträda principen om friiiamns-rättighet
vid Slitö; men då man derjemte icke kan
förglömma, att Sverige icke är någon rik och stark Stat
utan snarare motsatsen deraf; så nödgas jag, i följd jemväl
af de betänkligheter jag förut i dag tagit mig den friheten
för Ståndet utveckla, vidhålla min anhållan om afslag å
betänkandet.
H. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm, Gustaf: Emot ett
nederlag på Slitö anföres den våda att comprommetteras,
som, under krigisk conjunclur, för neutrala stater bildas genom
utländska varulagers hysande i deras hamnar. Men
detta argument militerar lika emot afla våra nederlagsinrättningar,
ja mot hela nederlagssystemet, som ingen
upplyst handelsstat likväl lärer nu mera vilja umbära, derföre
att denna risk det vidlåder.
Portugals af Engelska conior och anläggningar fänge'
ljutna skada härrörde af stipulalionerna i den bekanta Me*
thuen’ska tractaten. — Ja, jag har sett att mäktigare stater
än Portugal ännu hade olägenhet af likartade företräden,
hvilka de, i sin commerciella barndomstid, beviljat utländningar.
— Sverige har ingenting dylikt att befara. Dess
Den 9 S e p l c m b e r c. m.
lagstiftning och träctater i ämnet stå i bredd med de mest
tryggande. Äfven denna sjelfständighet har närvar. Regering
på det ömtåligaste vårdat; och — för öfrigt: livi skulle
utländningarne blifva mäktigare på Slitö, än på våra öfriga
nederlagsplatser ?
Fåfängt bemöda vi oss här med profetiskt skönjande af
alla möjliga framtidsfall. Men — bland de under denna
debatt anförda, må ju lemnäs ett rum äfven åt det, hvars
möjlighet blifvit af 2:ne hamnar på Antillerna under sednaste
verldskriget spord, nemi. att krigande makter ömsesidigt
finna sig så väl af en tillgänglig neutral hamn, att de aila
respectera den.
Beträffande det intrång, som vissa Östersjöhamnar skulle
af Shtö lida, minnes jag huru bestämdt spåddes, när Södertelje
canal beslöts, att Stockholm skulle blifva armt och
Telje bhfya andra Götheborg. — Hvem påstår nu, att vår
skeppsbro förlorat det, sorn Södertelje bör hafva vunnit?
Att Gottland tarfvor penningeförkofran slutar jag af
flere på ön anställde embétsmäns mig meddelta uppgift,
alt med skatterna jnga oftast öns halfva rörelsecapital och
stundom mera.
Må vara att vi, Sii tös förespråkare, umgås med alltför
sangviniska förhoppningar, och alt jag hyser en öfverdrifven
föreställning om Slitös blifvande bidrag till allmänna välståndet
och till statsintraderna. — Till de många ordspråk,
med hvilka meningarne denna afton blifvit illustrerade,
lägger jag ett: ”mångå bäckar små bilda en stor å.”
Areskutan är ju tillkommen af sandkorn.
Såsom villkor för mitt tillstyrkande votum sammanbinder
jag iteratim dermed — Slitös befästande: och vårt
speciella uttryck af oinskränkt förtroende till Konungens
högre vishet.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: En talare yttrade
denna förmiddag, att de farhågor, som jag hyste och som
han ansåg öfverdrifna, möjligen åsyftade att slå hlå dunst
i ögonen på de beslutande. Om talaren med dessa bia dunster
menat röken af de kanoner, hvarmed Engelsmännen måhända
i detta ögonblick beskjuta Canton, derföre alt det
icke är dem tillåtet att berusa Chineserne med opium, sä
har han rätt. Men hvad som händer Chineserne nu, kan
äfven hända oss en annan gång. Engelsmännens befästning
af Malta, besittningstagande! af Helgoland, och jag vill icke
upprepa hvad som redan är nämndt om Gibraltar, torde bevisa
hvad denna makt vågar, då fråga är att utsträcka och
betrygga hennes handel. — En värd talare på f. m. har förklarat
att mina skäl voro svaga. Som han är min motståndare,
sä torde han anses partisk att bedömma det. Det
tillhör eder, mine herrar! som afhört våra skäl, att afgöra
hvad som varit starkt eller svagt. Samme talare har ansett
384
Den 9 September e. m.
ett af sina skäl vara kraftigt och ovederlägglig!, nemi. att
örn SI i tö blefve frihamn, så skulle den blifva en farlig medtäflare
för Köpenhamn, och denna stad förlora sin vinst på
att vara ett upplagsställe för de varor, som afsättas på Öslersjön.
Händelsen, som gjorde att jag icke på förmiddagen
koni att besvara denna anmärkn., har nu gifvit mig vid
handen färska tidningsuppgifter lill vederläggning. Uti det
i går utkomna numret af Statstidningen står att läsa, huruledes
Köpenhamns handel med dessa varor skulle, lill följe
deraf att de kunna förås på jernväg mellan Hamburg och
Lybeck, till den grad nedsättas, att derest icke Danska Regeringen
upphäfver Öresundska tullen, mäste Köpenhamn
förlora all profit på handeln med dessa varor. Då denna
uppgift står uti Statstidningen, så torde den måhända vara
öfvertvgande för vissa af mina herrar motståndare. Men
om andre deremot betvifla den, så har jag i andra handen
Dagligt Allehanda, der samina uppgift äfven står införd; och
som den icke är beledsagad af någon försmädlig anmärkning,
så kan man taga för afgjordt, att den tidningen anser
uppgiiten riktig. — En falare har yttrat, att raserandet af
fästningsverken vid Slilö varit föranledt af en fältmarskalk,
sorn började med att vara häradshöfding. Förmodligen skulle
det betyda att han var så mycket sämre fältmarskalk.
Men då man ser huruledes af officerare kunna blifva förträffliga
civile embetsman, så lärer man icke böra draga
ofördelaktiga slutsatser af det omvända förhållandet. — Det
upplystes väl att hamnen vid Wisby blifvit förderfvad, derigenom
att K. M. bifallit en af Commerce-colkm gjord hemställan
oni igenfyljning af någon förbindelse emellan (vänne
hamnar; men det poi för (pälles icke huruvida landshöfdingen
på Gottland den gången instämde med Commerce-colhrn,
icke heljer huruvida de upplyste männen i Wisby gjorde
likaså. Men trpljgen gjorde de det, efter som K- M. lemnade
sitt samtycke till förslaget. Nu äger samma förhållande
rum, nemi. att Commerce-colhm talar för hvad Utsk.
föreslagit. Tänk, mine herrar! om det vore möjligt att
Commerce-colltni kunnat misstaga sjg i83g likayäl som 1705,
och örn detsamma kunde hända landshöfdingen och öfriga
Gottjändnjngar! — En talare har trott att Sverige skulle
kunna hålla Ryssland i scjiack genom befästande af Slitö.
Det är ledsamt att nödgas upprifva gamla minnen; men då
Sverige icke kunnat hålla Ryssland i schack med Sveaborg,
ehuru den fästningen ligger nära Petersburg, huru skulle
det då vara möjligt med en fästning vid Slitö, äfven om
man kunde om vintern gå med aruie'en öfver isen eller 0111
man ägde tillräckligt stor flotta för att om sommaren öfverföra
henne till Petersburg. — En talare hav tillåtit sig säga
alt man knnnstöper och kan göra det huru länge sorn
helst i denna fråga. En hvar af eder torde hafva funnit
huru ovärdigt ett sådant yttrande är till en lagstiftande för
-
Den 9 S'eplember:c, m.
a85
samling. Om någon kannstöperi här, så liar det icke kunnat
hända annorlunda än genom misstag, så att häri här af
misstag yttrat hvad han blott velat eller bort säga i någon
tidning sådan sorn Aftonbladet. Man har Sagt att frågan
icke är en privat angelägenhet, att det vore orätt att anse
henne för ett enskildt mai. Jag erkänner alt bon icke är
något sådant, ty hon är af storsta vigt för liela Sverige;
men mitt yttrande åsyftade alt visa huru hön uppkommit
genom enskilda ansökningar, och att nian begagnat R. Sils
sammanvaro för att medelst deras förord drifya igenom hvad
man misströstade att på annat sätt fä bifallet. En talare
bär begagnat ett Svenskt ordspråk, som jag icke vill upprepa,
derföre att jag hoppas att lian sjelf inser sjn öfverilning
och borttager ett uttryck, som icke är tillständigl då
man i ett Riks.St. talar om främmande makter. Men oin
Gottland är ett smycke af det värde, som man här sagt,
är det då troligt alt dtt, under striden om dess ägande,
kommer alf §tanpa i hijndprna på deri syagaste?— Slul|igep
bar en talare sagt, att Gottland behöfde förkofran, så vidt
sorn det vöre möjligt, på sgmrpa sätt sorn andra lände)-, och
att det bade för liten penningstock, men kunde genprp bifall
till förslaget få mera penningar i orplopp. I anleda,
deraf tofde jag för dem af eder, som icke känna det, lemna
dpn upplysning, att Gottland befinner sig uti den lyckliga
belägenhet, att flera församlingar på denna ö icke hafva
något enda fattighjon; hvilket jag icke blott inhemta! af
officiella uppgifter utan sjelf på stället höft och sett. Jag
tror icke att Gottland skulle finna sig lyckligare, örn det
med stqrre penningeröreJse finge emottaga de tiggarehppar,
sorn besvära oss. Sedan jag sålunda tror mig hafva vederlagt
de hufvndsakhgaste inkasten rpot den åsigt af saken,
hvilken jag försvarar, förnyar jag min anhållan om afslag ä
betänkandet.
Frih. Boye, Ludv.: Den talare, med hvilken jag ofta
tänker lika, meli mot hvilken ödet ville alt jag j dag strider,
har upptagit ett af mina argumenter, och med tv änne
tidningar i handen velat vederlägga det af mig anförda skäl.
flan har dervid nyttjat en utväg, den aldra lättaste och
beqvämaste i verlden Ifan har nemi. talat 0111 ett förhållande,
som med dpi af mig åberopade icke äger merq
gemenskap, än som ordspråket säger: Guds fred! — Yxeskaft!
Jag bär påstått, alt (fen fördel, sorn Köpenhamn nu
äger af transitolnindejn, skplle till en dej tillfalla Sidö på
Gottland. Detta har den värde talaren trott sig kunna vederlägga
med tjdnings-uppgifter angtdé den inre handelns
beskaffenhet, sådan dep förmpdas blifva, i, händelse en
jernväg skulle {Rifva anlagd emellan Hamburg och Lubeck,
Det vore likväl en helt annan slags handel, som derigenom
skulle beredas. För alt öfvertyga den värde talaren, alt
a86
Den 9 September c. ni.
han liar orätt, ber jag att få framställa ett exempel. Om
för det närvar. Ryska jernet går till Köpenhamn och der
utbytes emot colonialvaror (på det viset tillgår transitohandeln);
hvad hafva de afgifter, sorn dermed äro förenade och
utgöra transitohandel!!® fördelar, att göra med landets inre
handel? Platt intet! Jag värderar talaren, och jag tager således
beredvilligt emot det lilla hugg lian yille gifva mig.
Måhända yppar sig något tillfälle att visa honom en erkänsla.
Jag skall då göra det skonsamt.
Hr Hjerta: En värd talare bär tillåtit sig att apostrofera
mig för ett uttryck; men jag får fästa R. o. Ad.'s
uppmärksamhet derpå, att den värde talaren dervid har
begått ett misstag. Jag har icke sagt, att man bär kannstöper,
utan att man kunde, om man ville, gifva åt frågan
en stor politisk vigt, och alt man kunde derom kannstöpa
i flera dagar. Det var något annat än den värde talaren
lagt mig till last. För öfrigt får jag hemställa ti 11 en hvar
af detta Hus, huruvida på det af mig använda ordet det
epilhet passar, som talaren tillagt detsamma, nemi. att mitt
skulle varit ovärdigt och opassande. Om det af mig nyttjade
ordet icke kan begagnas, på sätt talaren uttryckt sig,
så har icke jag utan den värde talaren felat mot de regim-,
som böla gälla för en hvar, hvilken yttrar sig inom delta
rum, samt emot Riksd.Ordn., som säger, att ingen må tillåta
sig personligt förolämpande uttryck. Jag yrkar likväl ingen
föreställning mot honom, men jag anhåller hos honom sjelf,
att han måtte besinna, alt han icke är satt till mästare öfver
Ståndets ledamöter. Jag tror, att, ehuru jag ofta haft
det missödet att vara af olika tanke med pluraliteten inom
delta Stånd, jag likväl alltid, så väl som någon annan, förstått
alt hålla mig inom gränserna för det skickliga och
passande.
Hr Frih. o. Landtm, framställde propos. till bifall å
Allm. Besvärs- och Ekon.Utskts betänk. N:o 98.
Ropades starka ja, blandade med ganska många nej.
Hr Frih. o. Landtm, förklarade det han trott sig lin-!
na, att ja öfverröstat nej.
Hr von Hartmansdorff m. fl. ledamöter begärde
votering.
Upplästes till justering och godkändes följande votens-,
proposition:
Den som bifaller Allm. Besvärs- och Ekon.Utskls betänk.
N:o 98, voterar
ja;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, afslår R. o. Ad. ofvannämnda betänk., N:o 98.
Den g September e. m.
Efter voteringens slut, befunnos rösterna hafva utfallit,
sorn följer:
Ja — 48.
Nej — 3cj.
Vid förnyad föredragning, lades ånyo på bordet af Hrr
Ribbing, Bengt, oell von Hartmansdorff, Aug.,
saint Frill. Gederström, Anders, Gonst.Utsk:s den a dennes
första gången bordlagda memorialer:
N:o 2g, i anledn. af tre Stånds återremisser på mern,
N:o ii, angtde riksdagars återkomst livart tredje år;
Nto 3o, i anledn. af återremissefna på mern. N:o i4>
lörtde tiden för riksdags fortfarande;
N:o 3i, ang:de erhållen återremiss af TJtskts menil.
N:o i3.
Ånyo foredfogs och bifölls Const.Utskts den 2 dennes på
bordet lagda mern. N:o 32, angrde en från BondeSt. remitterad
anmärka.anledning.
Då nu ånyo föredrogs Const.Utskts den 2 dennes på
bordet lagda mern. N:o 33, ang*de ytterligare framställda
anrnärkn.anledntr, med afseende på Statsrådets bristande fulltalighet,
blef samma meni. ånyo hegardt på bordet af Hrr
Ribbing, Bengt, och Tersmeden, Carl Reinhold.
Ånyo föredrogs StatsUtskis den 2 dennes på bordet lagda
utlåt. N:o 288, i anledn. af väckta motioner om upphörande
af dagsverksskyldigheter till kungsgårdar och boställen.
Frih. Cederström, Jacob: Någon undersökning i afseende
på dagsverksskyldigheten anser jag icke behöflig.
Dessa dagsverken uti Skåne och öfriga eröfrade provinserna
utgöras efter arbetscontract samt i det öfriga Sverige efter
jordeboken. Enligt R. St:s beslut vid 1809 och 1810 årens
riksdag utgöras de icke in natura på längre än en mils afstånd
från den gård, hvartill arbetsskyldigheten lyder. Indragning
af dessa dagsverken skulle medföra förlust för indelningshafvarne,
och det är icke välbetänkt att nedsätta de
förut icke öfverflödiga löner, som indelningshafvarne åtnjuta,
genom en sådan befrielse för hemmanen, för hvilka denna
dagsverksskyldighet visserligen kan anses kännbar, då väderleken
är mindre gynnsam, men sorn i allmänhet icke är för
dem särdeles betydande. Dessutom innebafvas hemmanen
af sina ägare med dessa skyldigheter, hvilka från äldre tider
vidlådat dem; och denna dagsverksskyldighet är således
ingen nyhet. O111 likväl R. o. Ad. skulle gilla principen,
som betänk, förutsätter, nemi. att dagsverksskyldigheten skall
upphöra, att lösen för dagsverkena skall ingå till Staten,
a88
D c n g September e. ro.
och ersättning åt indelningshafvarne lemnäs genom anslag
af statsverket; så är det likväl nödvändigt att borttaga liela
ira punkten, hvilken talar om en undersökning, sorn är
öfverflödig, emedan förhållandet på siffrao är kändt. beträffande
åter hofveriskyldighetén uti de conqueterade provinserna,
så och då den icke består uti ett åliggande att
fullgöra vissa dagsverken, utan i skyldighet alt för utsäde
tillreda oell derefter beså saint slutligen besörja skörden af
vissa tunni åker, eller att förrätta höskörden å någon äng,
skulle det blifva ganska svårt ält för Skåne uppgöra någon
säker beräkningsgrund för den betalningsskyldighet, sorn de
arbetsskyldiga hemmanen i stället för höfvel iarbetet korrime
att vidkännas; och boställsinnehafvare, hvilka emottogo boställen,
sorn hittills åtnjutit men nii skulle gå i mistning om
ifrågavar. fördel, skulle icke blifva särdeles belåtne med
den ersättning i Contant, som StatsUtsk. föreslagit. Jag anhåller
om återremiss och att Ufsk. ville inskränka den tillstyrkta
befrielsen endast till sådana hemman, sorn fullgöra
dagsverksskyldigheten efter jordeboks-dagsverken, och hvilkas
åliggande således kan i siffran beräknas.
Gr. Posse, f r ed r, Salomon: Frih. Gederström har
red in upplyst, att uti de conqueterade provinserna och isynnerhet
i Skåne hofveri-dagsverkena icke äro till antalet bestämda.
Delta förhållande kan jag vitsorda, och får jäg derjemte
tillägga att hofveri-skyldigheten vid de kungsgårdar
och boställen, hvarest densamma i Skåne äger rum, är, genom
en i långliga lider förd rättegång, hvilken slutligen
blifvit af K. M. afgjord, sedan frågan, ellef hvad jag vill
minnas, äfven Utgjort föremål för K. St:s öfverläggning, de
arbetsskyldiga hemmanen ålagd, på så sätt, att de äro skyldige
att tillreda, så och skörda visS åker öller ängsmark;
och deras åliggande beslår således icke uti skyldighet att
fullgöra vissa dagsverken. All undersökning i detta hänseende
skulle således vara öfverflödig, énär man icke kari
bestämma väder och vind, sorn det ena året fordra flera
och det andra färre dagsverken lill arbetets fullgörande,
ålin öfvertygelse är således, atf, örn de bestämda dagsver
kena
indragas för att betalas efter markegångspris, hofveriskyldigheten
likväl bör stå qvar, emedan i annat fall indel—
ningshafvarne å förändringen skulle kunna blifva betydligt
lidande. Jag instämmer således uti hvad Frih. Gederström
vttrat.
J
Hr von Hartmansdorff, A u g.: Jag kan vitsorda,
att det finnes andra kungsgårdar, än de som äro upplåtna'
till boställen, t. ex. Ottenby på Öland, anslaget lill stuteri;
under hvilka dagsverksskyldighet äger rum. Under dennai
kungsgård lyder nemi. en stor äng, Ottenby-lund, som bergås
af allmogen på södra delen af ön, efter en mellan hem*
mans
-
Den 9 September e. m.
mausägarne sjelfva i sådant hänseende uppgjord fördelning.
Det blefve således svårt att utreda huru mycket en hvar
till höbergning förbunden hemmansägare i stället borde i
penningar utgöra.
Hr Ribbing, Bengt: Såsom landtman tilltror jag mig
någon erfarenhet örn sådana förhållanden, som här äro i fråga;
och jag skulle då, i motsats med de värde talare, som
yttrat sig, för min del tro, att äfven de, som tillgodonjuta
hofveri-arbetsskyldighet, skulle vara belåtne med att erhålla
contant ersättning derför, emedan just det förhållandet, att
man icke kan beräkna väder och vind, ofta gör att säden
eller höet blir illa bergadt, enär de ai betsskyldige icke hafva
något eget intresse dervid. Arbetsskyldighetens fullgörande
medelst contant betalning anser jag äfven i det hänseende
vara fördelaktigt för den som tillgodonjuter arbetet,
att man icke gerna är så sträng alt man visar bort den som
inställt sig lill dagsverkets fullgörande, äfven om han skulle
vara mindre arbetsför. Jag tillstyrker således bifall till betänkandet.
Statstltsk:s utlåt. Nio 288 återremitterades.
Vid förnyad föredragning blefvo StatsUtskrs den 2 dennes
på hordet lagda utlåtln :
Nio 289, i anledn. af erhållen återremiss å StatsUtsk:s
utlåt. N:o 76; och
Nio 290, i anledn. af väckt motion om afskrifning af
åtskilliga K. Krigs-collegii artilleri-afdelnings i Mariebergs
egendom intecknade capitalskulder, begärda ånyo på bordet,
det förrra af Hr af Dalström, Gustaf Jac., och Frih.
Cederström, Jacob, det sednare af Hr af Dalström
samt Hr Stjerngranat, Gustaf.
Företogs till pröfning StatsUtsk:s den 2 dennes på bordet
lagda utlåt. Nio 291, i anledn. af återremiss å utlåt.
Nio 136.
Derjemte föredrogs ett prot.uldr. från BondeSt. af den
g dennes, af innehåll att Ståndet vid föredragning af StatsUtsk:s
utlät. Nio 291 bifallit den af Olof Olofsson från Westerbottens
län väckta motion, att R. St. må till K. M. i
underd. göra den hemställan, att Klabböle byamän måtte
berättigas, alf, emot den å Umeå Landscancelli år 1765,
uti fastställd taxa, stadgade årliga afgift af 8 tunnor saltad
lax och 10 rökta laxar, i framtiden innehafva och gagna
Kronans laxfiske vid Klabböle land och strand; uti hvilket
beslut BondeSt., jemte meddelande af Olof Olofssons den g
Sept. afgifna anförande och det deri åberopade Konung Johan
lilis bref den 7 Sept. 1588, inbjudit MedStånden att deltaga.
i3 H. 37
Den 9 September c. m.
Frih. Cederström, Jacob: Som detta betänk, innehåller
flera punkter, torde det blifva nödvändigt att detsamma
punktvis föredrages och afgöres. Beträffande då första
punkten angrde optionsrätt för byalaget att inlösa fisket, så
nödgas jag bestrida en sådan rätt, emedan följden af denna
rättighet skulle blifva den att högst få skulle infinna sig
som speculanter vid fiskets försäljning, och följaktligen ingen
täflan om detsamma uppstå. Den af Utsk. yttrade
farhåga, att, om optionsrätten icke medgåfves, byamännen
finge betala fiskena högre än de voro värda, fört jena
r icke afseende, emedan den får skylla sig sjelf, som bjuder
mer än han finner fisket vara värdt; men att Kronans
egendom, då den försäljes under skattemannarätt, bör försäljas
till hvad den är värd, torde icke vara tvist underkastadl.
Jag anhåller således om bifall till denna punkt, med
uteslutande af optionsrätten.
I anledn. häraf beslöts, att målet skulle punktvis nfgöras,
och företogs nu första punkten angrde laxfiskenas försäljning.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Då detta betänk, förra
gången förevar, yttrade jag mig för samma åsigt som Frih.
Cederström nu försvarat. Ifall denna mening skulle af R. o.
Ad gillas, så tror jag alt föredragningen skedde rättast, om man
uteslöte det moment, som börjas på sidan 5 uti betänk. Nro
i36, och hvilket innehåller föreskrift angrde de enskilde
strandägarnes förmånsrätt; proposition skulle då göras blott
på ira mom. å örte sidan.
Hr Frih. o Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla Utskrs förslag i den nu föredragna delen,
deruti inbegripen den omtalade optionsrätten.
Ropades nej.
Uppå derefter framställd propos., blef förslaget bifallet
med uteslutande af optionsrätten.
Derefter föredrogs Utskrs förslag rörrde sådana fisken,
som äro af så dålig beskaffenhet, att icke köpare dertill erhållas.
Frih. Cederström: Utsk. har upptagit den gjorda
anmärknrn, alt bland dessa fisken linnas sådana, som i många
år måst lemnäs obegagnade, emedan fisken icke gått dit,
men sorn sedermera kunnat med fördel begagnas. Om jag
icke missminner mig, så yttrade jag, då betänk, förra gången
utgjorde föremål för öfverläggning, alt sådant förhållande
inträffat med Ljusna-clfven efter den stora utskärningen,
som der ägde rum, hvarigenom vattnet blef så grumligt,
att laxen icke trifdes der, och fisket följaktligen upphörde.
Men för några år sedan började laxen åter gå dit,
och sedermera hafva nya laxfisken i Ljusna-elfven blifvit
Den 9 September e. m.
291
upptagna, hvilka lemnat icke obetydliga räntor. Jag tror
derför att hvad Utsk. föreslagit icke bör vinna tillämpning,
så mycket mindre, som K. M. anbefallt Kammar-coll:m att,
efter utredande af förhållandet, yttra sig öfver alla dessa
smärre fisken, hvilka möjligen äro af beskaffenhet alt kunna
förbättras, d. v. s. de som ligga i insjöar eller högt upp i
elfver, och som icke gifva samma förhoppning, sorn' de fisken,
som äro belägna längre ner i elfverna, hvilka af tillfälliga
omständigheter upphört, men som för framtiden kunna
vara nyttiga. Jag tror derför, att skrifvelse!! kunde helt
och hållet afslus.
Hr von Hartmansdorff: StatsUtsk. har rättat detta
förhållande uti det sednare betänk. N:o 291, sidan 4> sisla
morn., der Utsk. föreslår, att 11. St. i underd. måtte begära
att K,. M. ville till R. St. aflåta nåd. propos. huru förhållas
bör med sådana kronofiske!!, hvilka befinnas vara af
den dåliga beskaffenhet, att de icke kunna till ränta skattläggas
eller att köpare dertill erhållas. Om Hr Frih. o.
Landtm, täckes framställa propos. till bifall å det sednare
betänk., så förmodar jag alt R. o. Ad. dertill samtycke!'.
Frill. Cederström: Det är just den und. skrifvelsen,
som jag ansett icke behöflig, af det skäl, som jag nyss anförde,
nemi. att de fisken, hvilka vid derå anställda arrendeauetioner
icke kunnat vinna arrendatorer, derför att någon
fisk af tillfälliga anledn:r den sednare tiden der icke kunnat
erhållas, framdeles kunna blifva lönande och följaktligen
vinna idkare.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Det är inom StatsUtsk.
upplyst, att i äldre tider funnits fisken, hvilkas tillvaro man
nu icke anar, och hvilka icke kunna igenfinnas på torra
landet, der man uppgifvit att de skola funnits. Förgäfves
lärer man få vänta på det underverket, att på sådana ställen
fisken skola uppstå; och jag skulle förmoda, alt Kammar-presidenten
sjelf inser och finner, att bestyret med dessa
och andra högst obetydliga fisken förorsakar Kammaren
II: 111 mera besvär o.ch tillskyndar Staten mera kostnad, än
man kan tänka sig att freden skall kunna ersätta. För min
del anhåller jag om bifall till betänk, i denna punkt.
Ulsk.s förslag blef af R. o. Ad. bifallet.
Uppå derefter framställd propos. biföll R. o. Ad. äfven
Utsk:s yttranden och förslag ang:de vissa fisken, belägna
inom de åt Lapparna upplåtna s. k. skattefjäll, samt angille
fiskena vid de åt nybyggarne i Jemtland upplåtna ägo-områden.
Slutligen förekom till pröfning Utsk:s yttrande öfver
Olof Olofssons motion rör:de Klabböle laxfiske.
Frih. Cederström: I della hänseende tillstyrker jag
292 Den 9 September e. m.
bifall till Utskls betänk. Frågan är i rättsväg afgjord, och
det vore mer än besynnerligt, om R. St. skulle nu begära,
att K. M. och Kronan skulle uppoffra en hög ränta för att
skänka byamännen i Klabböle, emot den ränta, som är föreslagen
och icke uppgår till £:del af den som vid auetionen
erhölls.
Utskts framställning i denna del blef af R. o. Ad. bifallen,
innledn. hvaraf BondeSlts här_ofvan omtalade prot.utdr.
lades till handlingarna.
Vid förnyad föredragning of StatsUtskts den 2 dennes
på bordet lagda utlåt. N:o 292, i anleda, af erhållna återremisser
å utlåt. Wto i45, blef det ånyo lagdt på bordet af
Hr von Rosen, Georg, samt Gr. Posse, Fredr. Salomo
n.
Ånyo föredrogos och lades till handlingarna StatsUtskts
den 2 dennes på bordet lagda memorialer:
N:o 293, i anledn. af återremiss å utlåt. N:o 171;
N:o 294., i anledn. af återremiss å utlåt. N:o 173;
Nio 295, i anledn. af återremiss å utlåt. N:o 176.
Då nu ånyo föredrogs StatsUtskts den 2 dennes på bordet
lagda utlåt. N:o 296, i anledn. af erhållen återremiss å
StatsUtskts utlåt. N:o 186, blef utlåt. N:o 296 af R. o. Ad.
bifallet.
Vid förnyad föredragning af StatsUtsk:s den 2 dennes
på bordet lagda memorialer:
N:o 297, i anledn. af olika beslut öfver Utsktns ullåttn
JV:is 82 och 188, angtde prolongation å arrendet af Edeby
hemman;
JV:o 298, i anledn. af olika beslut öfver utlåtandena
Nlis 84 och igo, angtde prolongation å arrendet af Söderby
hemman; och
N:o 299, angtde skiljaktiga beslut öfver utlåtandena
N:is 85 och 189, rörtde prolongation å arrendet af Barkarby
hemman;
fann R. o. Ad. för godt att icke antaga de till Ståndet gjorda
inbjudningar alt frångå sina i dessa ämnen fattade beslut,
utan godkände Ståndet de föreslagna volerts-propositionerna.
Ånyo föredrogs och bifölls StatsUtskts den 2 dennes på
bordet lagda utlåt. N:o 3oo, angtde sökt rättighet för åtskilliga
släder att återbekomma af dem erlagd i otefrihets-bevillning.
Likaledes biföllos, vid förnyad föredragning, Stats- och
Bevilln:sUtskottens den 2 dennes på bordet lagda betänktn:
Den 9 September e. m.
N:o 22, ang:de så val K. M:s nåd. skrifvelse till R. St.,
i anledn. af framsläldt förslag, att halfva tulluppbörden för
inkommande utländska stenkol må till understöd för Höganäs
stenkolsverk anvisas, som ock åtskilliga i detta ämne
väckta motioner;
N:o 23, i anledn. af Hr Rosenblads, Bernir., motion ang:de
förändradt sätt för tolagens uppbärande.
Ånyo föredrogs Stats- och Bevilln.Utsktns den i dennes
på hordet lagda betänk. N:o 24, ang:de åtskilliga motioner
och yttranden, dels om tillverkning af papper vid R. St:s
pappersbruk Tumba för Cbartaj-sigillataj-contorets behof,
samt till Tullverkets stämpelsedlar, äfvensom till spelkortconvoluter,
och dels om förbättrade stämplar å dessa slags
papper samt om enahanda format å alla s. k. skrifkartor.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Jag är i sjelfva saken
ense med Utsk:n, hvilka föreslagit att R. St. borde i
underd. skrifvelse hos Konungen anhålla, det Han täcktes
låta anbefalla vederbör, embetsverk och myndigheter vidtaga
de åtgärder, som för verkställigheten af de föreslagna
förändringarna erfordras. Om jag icke minnes orätt, så förrättas
chartae-sigillalae-hvitstäinplingen uti Riksg.contoret.
Från K. M. lärer väl icke befallning kunna afgå lill
nämnda verk alt förändra de föreskrifter, som hittills varit
gällande; utan lära de böra gå från RiksSt:n till StatsUlsk.
och derifrån lill Riksg.contoret. Fördenskull anser jag ålerremiss
behöfvas, till vinnande af nödig rättelse i ordalagen.
Hr von Troil, Emil: Jag skulle icke föreställa mig
att återremiss är af nöden, enär stämplingen å det s. k.
charlse-sigillatoe-papperet hittills försiggått dels under Riksg.-  cont:s och dels under Stats-cont:s uppsigt. Stämplingen är
nemi. tvåfalldig. Den ena kallas hvit- och den andra svartstämpel.
Utsk. har afsett, att den förändring, hvarom betänk.
handlar, skulle äga rum med den stämpling, som verkställes
under tillsyn af de under K. M. ställda embetsverken
; och jag tror icke att saken kan bringas i verkställighet
under annan form än den som betänk, föreslår.
Stats- och Bevilln.Utskrns betänk. KT:o 24 blef af R.
o. Ad. bifallet.
Likaledes bifölls Bevil!n.Utsk:s den 2 dennes på bordet
lagda betänk. N:o 24, i anledn. af Hr Rosenblads, Bernh.,
motion, angtde befrielse från erläggande af bevilln. utaf utdelning
å Götha canal-bolags adier.
Då nu ånyo föredrogs Bevilln.Utskts den 2 dennes på
hordet lagda betänk. N:o 25, i anledn. af Hr Göran Hammars
motion om lindring uti bevilln. för staden Wexiö, blef
*94
Den 9 September e. ui.
samma betania, ånyo hegardt på bordet af Gr. Mörner,
Carl, samt Frih. Cederström, Jacob.
Ånyo föredrogs Bevilln.Utskts den 2 dennes på bordet
lagda utlåt. N:o 26, i anledn. af ei hållen återremiss å Ulsk:s
betänk. N:o 10, ang:de Contracts-prostarne Sandbergs och
Öhrnberg? motioner om bestämmande af en brunnvins-consuintions-afgift.
Då R. o. Ad. bifallit betänk. N:o 10, bl ef utlåt. N:o 26
endast lagdt till handlingarna.
Likaledes lades till handlingarna BancoUtskts den 2
dennes på bordet lagda mein. N:o 67, i anledn. af erhållna
atem misser å Ulskts betänkln J\:is 3q och 4° samt utlåt.
JN:o 47-
På begäran af Hr von Hartmansdorff, A u g., samt
Frill. Cederström, Anders, blefvo, vid förnyad föredragning,
ånyo lagda på bordet BancoUtskts den 2 dennes
första gången bordlagda utlntrn:
N:o 63, öfver vackt förslag alt belåna redan intecknade
och på banken transporterade skuldebref;
N:o (ig, öfver ett väckt förslag, alt beräkningen af ränta
på ränta i R. Sits Bank matte i alla de fäll, der sådan
räulebei åkning äger rum, upphöra.
Ånyo föredrogos och bi fö 11 os BancoUlskts den 2 dennes
på bordet lagria memorialer och ntlåtto:
N:o 70, med hemställan om eftergift af Registratorn [I.
Gullander åliggande betalningsansvar för åtskilliga lån, utgifna
från Malmö lånecontor;
A:o 71, i anledn. af åtskillige tjensternäns vid Götheborgs
lånecontor ansökningar om eftergift af öfverräntor
och befrielse från betalningsansvar för lån, som utgått å
sedermera falska befunna handlingar;
N:o 72, i anledn. af erhållen återremiss å Utskrs betänk.
N:o 23, i fråga örn löneförhöjning och pensionsrält för Bruksskrifvaren
vid Tumba A. Sätherberg;
N:o 73, i anledn. af Postmastaren Hr Kammarherren F.
Maules ansökning om eftergift af skuld till Banco-disconlverket;
N:o
74, i anledn. af väckt motion angrde åläggande för
directzn vid R. Sirs lånecontor i Götheborg, alt till lånsökande
derstädes öfversända beviljade lån, och omsättningar
af lånen ombesörja.
Då nu ånyo föredrogs BancoUtskts den 2 dennes på bordet
lagda utlåt. N:o y5, i anledn. af gjord framställning 0111
in- och ulvexlingsprisen å ducater samt utvexling af guld
-
Den 9 September e. m.
och silfverplantsar, Lief samma utlåt, ånyo benardt på bordet
af Friherrarne Tersmeden, Wilh. Fredr., och
Sprengtporten, Jac. Wilh.
Ånyo föredrogs och bifölls .BancoTJtskts den 2 dennes
på bordet lagda mern. N:o 76, med hemställan att Stockholms
stads sparbank måtte erhålla rättighet att i banken
insätta ytterligare 5o,ooo r:dr b:co emot tre proc. ränta och
uppå 6 veckors uppsägning.
På begäran af Herrarne von Hartmansdorff, A ug.,
och Ribbing, Bengt, blefvo, vid förnyad föredragning,
ånyo lagda på bordet Const.Utskts den 5 dennes på bordet
lagda memorialer:
N:o 34, i anledn. af åtei remisserna på mern. N:o 18;
N:o 35, i anledn. af två Stånds återremisser på mern.
N:o 20;
N:o 36, ang:de R. o. Ad:s återremiss på mern. N:o 21;
N:o 37, i anledn. af erhållen återremiss på mern. N:o 23,
Ånyo föredrogs Banco- och LagUtsk:ns den 5 dennes
på bordet lagda betänk. N:o 2, i anledn. af väckta frågor
om upphäfvande af förordn. den 27 April 1742. och förklaringen
den 4 Jul' • 74^» ang:de förbud emot guld- och silf—
vermynts utförande utur Riket samt nedsmältande och förvandlande
deraf.
Begärdes på bordet af Frih. Cederström, Anders,
samt Hr Lagerbjelke, Carl Oscar.
På begäran af Frih. Cederström, Anders, och Hr
von Hartmansdorff, Au g., blef äfven vid förnyad föredragning
ånyo lagdt på bordet Banco- och LagUlskais
den 5 dennes första gången bordlagda, utlåt. N:o 3, i anledn.
af väckt motion om upphäfvande af K. förordntn den 2
Maj 1747, ang:de straffets skärpande för dem, som föröfva
svek och bedrägeri med bankens sedlar.
Likaledes lades ånyo på bordet, på begäran af Frih,
Cederström, Anders, och Gr. Horn, Claes Fredr.,
Banco- och LagUlsktns den 5 dennes första gången bordlagda
betänk. N:o 4» ' anledn. af väckta frågor, dels om upphäfvande
af nu gällande stadgande, att tredje uppbudet icke
må meddelas å i banken pantsatt fastighet, förrän lånet blifvit
slutbetaldt eller omsatt, dels ock om åläggande för banken
att till vederbörande domare årligen aflemna förteckningar
å inlecknade fordringar.
Ånyo föredrogs LagUtskts den 5 dennes på bordet lag
-
Den 9 September e. in.
da betänk. N:o 112, i anledn. af väckt motion om ändring
af 4- och 5 §§:na i 17 cap. Ärfda-b:n och af 3 §:n B cap.
Jorda-b:n, samt 0111 upphäfvande af K. förordntn den 19
Aug. 1762.
Begärdes ånyo på bordet af Hr von Hartmansdorff,
Aug., samt Frill. Cederström, Jacob.
Äfven lades ånyo på bordet, på begäran af Hr Ribbing,
Bengt, och Frih. Cederström, Jacob, LagUtskts
den 5 dennes på bordet lagda betänk. N:o 1 13, i anledn. af
så väl K. M:s nåd. propos., med förslag till förändrade stadganden
rörtde bysättning, som ock särskildt i detta ämne
väckta motioner.
Likaledes lades ånyo på hordet, på begäran af Hrr
Ribbing, Bengt, och Palmcrantz, Joh. Mauritz,
LagUtskcs den 5 dennes på bordet lagda betänk. N:o ii4, i
anledn. af väckt motion om ändring af föreskrifterna i gtde
cap. Handels-b:n, ang:de ränta af försträckta penningar eller
varor.
Ånyo föredrogos och bi föllos LagUtsk:s den 5 dennes
på bordet lagda betänktn :
N:o ii5, i anledn. af väckta motioner om stadgande af
skyldighet för gäldenär, att, i brist af annan tillgång, med
arbete aftjena sin skuld.
N:o 116, i anledn. af väckta motioner örn nedsättning i
underhållet för bysatt gäldenär.
Då nu ånyo föredrogs LagUtskrs den 5 dennes på bordet
lagda betänk. N:o 117, i anledn. af väckt motion ang:de
villkorliga utmätningsresolutioner, blef samma betänk, ånyo
Legardt på bordet af Frih. Cederström, Anders, och
Hr Palmcrantz, Joh. Mauritz.
Likaledes begärdes ånyo på bordet af Hr von Hartmansdorff,
Aug., samt Frih. Cederström, Anders,
Allm. Besvärs- och Ekon.Utskts den 5 dennes på bordet
lagda betänk. N:o 99, i anledn. af väckta motioner rörtde
förändrad reglering af consuls-districlen samt utfärdande af
ny consulad-stadga.
Ånyo föredrogs Ridd.Utskts den i5 sisth Aug. på bordet
lagda mein. i anledn. af väckta frågor, dels om tillägg
till K. circuläret den 4 Juli 1770, i afseende å förbindelse
för domcapitlen att till Ridd.direct:n insända uppgifter å alla
inom församlingen boende och bosatte adelige personer,
dels om anslående af arfvode åt den cancellist, som har be
fatt
-
Den 9 September' e. m.
fattning med upprättande af vissa anteckningar till completterande
af de genealogiska samlingarna.
Begärdes ånyo pä bordet af Friherrarne Cederström,
Anders, och Cederström, Jacob.
Likaledes begärdes ånyo på bordet af Frih. Cederströ-m,
Anders, och Hr Ribbing, Bengt, Ridd.Utskis
den ?g sisth Aug. på bordet lagda mern., i anledn. af Frih.
Boyes, Fredr., gjorda hemställan anglde antagandet af R. o.
Ad:s referenter.
Föredrogs ånyo Ridd.Utskis den 2 dennes på bordet
Sagda mein., ang:de förtydligande af ett R. o. Ad:s beslut
om ett tillägg till reglementet för närings-stipendierna.
Hr von Hartmansdorff, Äng.: Vid gymnasier och
cathedral-skolor aflägges s. k. afgångsexamen till universitetet,
hvilken skall innehålla detsamma sorn inträdesexamen på
sistnämnda stället. Den sednare är blott en controll på den
förra och kan, om en liknelse är tillåten, jemföras med de
båda halfvorna af Turkiska passen Den finess, som Utsk.
iakttagit, kan icke skada saken. Då jag således icke har någonting
emot Utskls tillstyrkande, skall jag för min del icke
begära målets bordläggning eller uppehålla detsammas afgörande.
Ridd.Utskis nu föredragna mein. blef af R. o. Ad. bifallet.
Hr Frih. o. Landtm, tillkännagaf, alt till bordläggning
inkommit StatsUtskls memorialer och utlåtm:
Wto 3oi, med förslag till sammanjemkning eller voterlspropositioner,
i anledn. af skiljaktiga beslut, anglde statsreg
lerin;
Nio 3o2, med förslag till sammanjemkning och voterlspropositioner
i anledn. af RiksStlns olika beslut, i fråga om
beräkningen af statsverkets inkomster;
Nio 3o3, med förslag till voterls-propos. för omröstning,
i anledn. af skiljaktiga beslut, i fråga om löneersättning till
adjungerade ledamöter i Götha hofrätt;
]N:o 3o4, i anledn. af återremiss å utlåt. Nio 195.
Då R. o. Ad. säkerligen med Hr Landtm, funne att dessa
måls snara afgörande hade mycket inflytande på riksdagens
långvarighet, och äfven till följe af den öfverenskommelse,
som i sednaste Talmansöfverläggning mellan Talmännen blifvit
träffad, ansåg Hr Landtm, sig nu böra till R. o. Ad.
hemställa, om Ståndet skulle finna lämpligt, att dessa nu
anmälda memorialer och utlåtin finge sättas främst på föredragningslistan
i nästa plenum.
Bifölls.
i3 H.
33
Den y September e. m.
Hr Stråle, Nils Willi., hade inleinnat ett anföran*
de, så lydande:
Lag-och Ekcin.IJtsk:ns förslag, ang:de lagstiftningen om fattigvården
i Riket, hör, enl. mitt omdöme, betraktas otur arne
synpunkter. Den ena angar vården om de fattiga; den andra
Striden emot dem, eller tvisten om hvem som bör vårda dem.
Hvad sjelfva sättet att vårda de fattiga angår, så hade
jag önskat, att Utsktn bade uttalat den mening, alt fattighus
ofta icke uro ändamålsenliga. För att kunna vara det,
niåste de i mer elier mindre mån hafva egenskap af arbets*
hus, emedan lå menniskor a vo så orkeslöse, att de ej förmå
uträtta något nyttigt. Att åter uti fattighusen inrätta lämpliga
utvägar till arbete och hålla dem dertill, sorn förmå
något uträtta, ur förknippadt med så många svårigheter, att
verkställighet deraf i allmänhet icke kan hoppas. Idet ställe
skulle jag tro, att om uti författningen bestämdt stadgades,
att sockennämnden, som äger målsmanskap för hvar och en,
som anlitar fattigvårdens biträde, niå äga att träffa aftal
med någon lämplig person, hvilken såsom husbonde emottager
fattighjonet i sin tjenst och håller detsamma till det arbete,
som sockennämnden finner skäligen och billigtvis kunna
fattighjonet åläggas, så skulle ändamålet vinnas, att, jemte
det fattighjonets Underhåll besörjes, förekomma att lättja och
liderlighet icke genom understödet befrämjas. Då begäret
att undandraga sig husbondeväldet ofta utgör anledningen
dertill, att personer obetänksamt blifva sina egne och sedermera
falla fattigvården lill last; så synes utsigten deraf, att
en sådan person slutligen mot sin vilja återkommer under
det husbondevälde, han velat undvika, blifva en återhållan*
de kraft mot lättsinnigheten, lättjan och sedeslösheten.
Af ännu större vigt är frågan om skyldigheten att un*
derhålla de fattiga. Att sådant icke kan eller bör blifva ett
statsbestyr, tyckes vara klart; men olägenheterna deraf alt
göra fördelningen så, att smärre communer hvar för sig skola
vidkännas denna tunga, synas vara lika påtagliga. Utsk:n
hafva i delta hänseende, i stället att söka utvägar att förändra
de närvar, förhållandena, ännu mera utbildat dem,
så att striden emot de fattiga synes blifva ännu skarpare än
den hitintills varit, och ännu mera komma att öka fattighjonens
antal. När en äldre person, hvilkens arbetsförmåga
börjar aftaga, söker tjenst i annan socken, skall någonhvar
vilja undvika att taga honom i arbete. Likväl skulle han
kanske få det, om husbonden visste, att han icke äfventyrade
något annat än att få en mindre skicklig arbetare. Nu
åter måste han tänka på möjligheten alt få försörja ej blott
honom utan ock hans hustru och barn. Utsk:n hafva icke
såsom villkor för en sådan husbondens skyldighet antagit,
att arbetaren någon längre tid skulle hafva arbetat hos samma
husbonde, utan föreskriften är ovillkorlig. Händer det
nu, att en arbetare blifvit antagen på ett eller flera års tid;
Den g September e. m.
a99
men dör åtta dagar efter det han inträdt i tjensten; så skulle
husbonden få föda hustrun och barnen nära ett eller kanske
flera års lid. Men säger man: husbonden har rätt alt
fordra arbete såsom vedergällning. Hvem skall bestämma
hvad och huru mycket arbete enkan är skyldig att förrätta?
Ar det husbonden ensam, hvilken härom äger att förordna,
så uppkommer ett slafveri; ty så måste raan väl betrakta en
arbetsskyldighet, som endast bestämmes af den som fordrat
arbetet. Än om enkan och barnen vägra att arbeta, eller
begifva sig ifrån husbonden? Huru skall då tillgå? Skola de
af executiva makten inställas till förrättande af arbete hvartill
de sig icke förbundit?
När nu härtill kommer frågorna om mantalsskrifning
vid inflyttning från en socken till en annan, och den uppsigt,
som dervid blifvit sockennämnden lemnad, utan att
likväl Utsktn närmare bestämdt utsatt, huruvida det är vid
mantalsskrifningstillfället eller då prestbetyget företes hos
presterskapet, som sockennämndens verksamhet vidtager, finner
man hvilka rika anledntr till tvister och misshälligheter
Utsktns förslag innehåller. Ofta inträffar att personer flyttat
från den ena församlingen till den andra, utan att på
sednare stället blifvit uppförda i husförhörslängd eller mantalslängd.
Personen kan på detta sätt vistas flera år i olika
socknar eller vandra landet ikring. När då fråga om
dennes underhåll såsom fattighjon uppslår, skall man återgå
till den församling, der personen sist varit mantalsskrifven. _
Är sådant väl rättvist? Är det icke hvarje församlings eget
fel, som låtit personen vistas inom sitt område, utan att
blifva mantalsskrifven eller upptagen i församlingen? Skall
den församling, der författningarne blifvit iakttagne, plikta
derför att sådant icke skett i en annan eller flera andra
församlingar? Vid inträffande händelser torde vederbör,
embetsmyndighet längre tid få draga försorg 0111 fattighjonet.
Huru skall dermed tillgå? Hvar skola medel dertill
tagas? Följden blir troligen, att, såsom nu understundom
tillgår, personen, hvilken borde betraktas såsom fattighjon
och såsom sådan försörjas, i stället dömmes till correctionshus.
Flera exempel att så tillgått kunna åberopas.
Följderne af Utsk:ns förslag, om det antages och bl ifversatt
i verkställighet, synas mig blifva roångfalldiga tvister
och stridigheter, om personers flyttning från en församling
till en annan, om deras mantalsskrifning, om hvilken församling
rätteligen bör belastas med deras underhål, (i hvilken
omständighet Kronan samt flera socknar kunna komma
att emot hvarandra uppträda såsom stridande parter); samt
slutligen emellan socknen och den husbonde, som förmenes
vara skyldig besörja eller deltaga i underhållet, eller emellan
dessa och fattighjonets slägtingar, som förmenas hafva ett sådant
åliggande. I stället att visa barmhertighet mot de
verkligen fattiga, skall livar och en söka att undandraga sig
3oo
Den g September e. in.
all gemenskap med dem, kif och osämja befrämjas; och då
man slutligen genom executiva makten tvingas att åtaga sig
omsorgen för det omtvistade fattighjonet, — huru mycken
välvilja och omvårdnad kan väl då för detsamma påräknas?
I stället att barmhertighetsverk, frivilligt ulöfvade, bereda
tillfredsställelse och glädje för gifvaren, skall tvånget, alstra
en motsatt känsla och leda till obarmhertighet. Detta kallar
jag striden emot de fattiga, hvilken efter alla anledntr
skall verka till förökande af fattighjonens antal, emedan
mången derigenom kommer att beröfvas en utväg, som
eljest för honom kunnat finnas att ärligt försörja sig och
de sina.
Till undanrödjande af alla dessa olägenheter, synes mig
ingen annan utväg finnas, än att upphäfva all rätt för församlingarna,
att vägra personers inflytande och mantalsskrifvande,
samt att husbönder icke ålaggas annan underhållsskyldighet
än af deras lagstadda arbetare under arbetstiden.
Deremot måste de fattiges underhåll fördelas på större districter,
så att den ena församlingen ej må kunna klaga alt
större antal fatiighjon fallit på dess lott, än på de angränsandes;
och om äfven antalet deraf inom en socken blefve
större än uti en annan, blefve dock kostnaden på alla lika
fördelad. En socken, hvaruti få eller inga fattiga finnas, synes
med desto meia glädje böra bidraga att lätta bördan uti
en annan och derigenom utöfva barmhertighet.
Likväl torde böra qvarstå rättigheten, att, då en person
begifver sig från en ort till en annan, utan att der äga medel
till sin lifsbergning, han genast må kunna genom vederböra
försorg återsändas till den ort, hvarifrån han kommit.
Isynnerhet är sådant oundgängligt i afseende på Stockholms
stad; ty eljest skulle hufvudstaden blifva öfversvämmad
af tiggare och lösdrifvare. Ofia komma ogifta qvinspersoner
från landsorterna, ibland temmeligen aflägse, och
framföda barn å allm. barnbördshuset. I saknad af medel
oell utväg att återkomma till hemorten, vända de sig till
Stockholms allm. barnhus för att få barnet der intaget.
Denna inrättning är dock egentligen ämnad för Stockholm,
och skulle barn från landsorten ovillkorligen dit få afleinnas,
skulle de nuvar. tillgångarna snart blifva otillräckliga
Directionen öfver barnhuset har således funnit sig i en bekymmersam
villrådighet mellan nödvändigheten att vägra
emottagande af sådana barn från landsorten och skyldigheten
att tillse, att barnet icke skulle af vanskötsel förgås.
Ofta har den sednare omsorgen måst blifva rådande. Jag
hemställer, om icke ett stadgande måtte meddelas, som berättigar
Öfverståthållaren alt af statsmedel eller fattigmedel
besörja omkostnaden för qvinnans och barnets återsändande till
hemorten, der det är lättare för sockennämnden än för
Barnhus-directtn att skaffa barnet underhåll hos goda fosterföräldrar.
