# ID: svediakorp-gov480
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 95,403
# sentences: 3,280
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Den 22 A ugusti c. m.
3oi
afgifter, som genom aldre eller nyare privilegier voro Stockholms
stad tillagda att efter sitt skön använda, ej blott till
handelns befordrande, hvartill de från böljan voro afsedda,
utan äfven till magistratens aflöning och andra behof; men
Utsk. trodde likväl, att, då det var fråga om att bestämma,
huruvida det fanns tillgångar lill det behof, hvartill dessa
afgifter från början voro afsedda, och man sade, alt man ej
arivändt afgifterna till nämnda behof, utan till andra ändamål,
det ej vore rätt att här vilja beskydda de åberopade privilegierna.
Om nu Utsk. ej velat neka Stockholms stads behof
af högre afgifter, så är det min enskilda tanke, att det vore
rättvisare att lägga dem på alla de trafikerande, på alla de
landets innevånare, som föra varor till Stockholm. Vid detta
tillfälle påminner jag mig likväl, att det finnes en om
icke direct, åtminstone indirect skatt, som i andra släder utgår
under namn af fönsterskatt; och skall någon skatta till
hufvudstadens underhåll och förskönande, så äro väl hyresgästerne,
de i Stockholm boende personerne, mycket närmare
dertill än landlmannen.
För öfrigt är den princip, som af Utsk. blifvit uttalad,
af en annan värd talare, Hr Nordensköld, understödd på skäl,
hvaruti jag fullkomligt instämmer och förenar mig. Jag anhåller
alltså om bifall till Utsk:s betänkande.
Frih. Cederström, Anders: En värd talare har lill
försvar för grundlagsenligheten af 1838 års författning åberopat
ansvarighets-lagen. Först och främst får jag nämna,
alt jag åberopat Reg.Ftn, som jag icke . . .
Hr Frih. o. Landtm, afbröt talaren och yttrade, att
Hr Landtm,, i anledn. af den fråga, som uppstått, huruvida
den ifrågavar. afgiften, hvilken utgår enl. ett Konungens beslut,
vore grundlagsenlig eller icke, finge fästa R. o. Ad:s
uppmärksamhet derpå, att en sådan fråga här icke finge
uppstå. Hvar och en af R. o. Ad. kände, att om något
tvifvel derom förekomme, så vore det på ett annat sätt som
fråga derom borde väckas, än genom anmäl kn:r vid detta
betänkande.
Frih. Cederström, Anders: Jag vill ej inlåta mig
uti, huruvida denna förordn. är tillkommen i grundlagsenlig
väg eller ej, utan blott yttra, att äfven om jag antoge,
det ansvarighetslagen, hvilken likväl ej är grundlag, kunde
göra någon förändring uti 60 §:n Reg.F:n; så kan jag likväl
ej tolka den så, som här är gjordt, ty jag ar öfvertygad
att med båk-, bro- och färj penningar menas der sådana
afgifter, som böra erläggas af resande, hvilka färdas förbi
fyrbåk eller öfver bro och färja, o. m. d.; men derunder
tror jag ej kunna inbegripas sådana, som den nu ifrågavar.
bro- och cjuai-afgiften. Man skulle i sådant fall komma
till den slutsats, att K. M. ägde beskatta landet för
3oa
Den 12 Augusti c. ra.
befrämjande af alla dylika företag. Och landel skulle således
kunna komina att underhålla alla de städer, hvilka ej kunna
subsistera af egen industri, på hvilket sätt det torde vara
R. o. Ad:s mening att tolka ansvarighetslagen. Denna
ifrågavar. afgift utgöres ej blott af dem, som lägga lill vid
allmän bro och hamn, utan af alla, som införa varor till
staden, äfven om de lägga till vid egen brygga. Jag anser
den derföre vara i hög grad orättvis.
Frih. Rålamb, Claes: Jemte det jag för min del anser
att ifrågavar. bro- och quai-afgift är nödvändig för
Stockholms stad, får jag likväl förklara, att jag förenar
mig i den reservation, som Frih. von Kramer gjort, och som
åtföljer Utsk:s betänk., deruti han önskar, alt denna afgift
måtte i möjligaste måtto nedsättas. Dervid anser jag mig
likväl pligtig alt göra ett tillägg, nemi. det, att Stockholms
stads styrelse borde tillförbindas, att vid de af allmogen
och landtmännen mest besökta hamnar, d. v. s. der mindre
farkoster kunna anlöpa, borde någon inrättning till v äga —
bringas, hvarigenom dessa personer, som från landet inkomma
i sina små oell öppna farkoster, möjligen kunde vara
skyddade för oväder. Denna begäran tyckes vara fotad på
billighet; och när den som ei lägger sådana afgifter, ser
sig kunna erhålla någon slags fördel för de medel han
utgifver, så är jag förvissad om, att, i händelse återremiss
nu beviljas och afgiften kommer att bibehållas, så
skall Stockholms stads styrelse visserligen fästa afseende
derpå.
H. Ex. Hr Gr. L övvenh jelin: Undantagen från 57 §:n
Reg.F:n röi:de bro-, färj- och båk-afgifterna hafva högst
besynnerligen blifvit inqvarlerade i 3 §:u i ansvarighetslagen.
Jag underställer, huruvida ifrågavar. afgifter till Stockholms
stad icke borde beräknas ad va lo re 111, och icke efter
fastagets storlek som nu.
Gr. Frölich, David: Det torde förefalla mången underligt,
att jag uppstiger för att yttra mig på ett sätt, sorn
kunde tolkas såsom ett förord för erläggande af höga skatter;
men det kommer sig deraf, ali jag plägar yttra mig
efter hvad jag anser vara grundsats, utan att tillse hvart
tillämpningen går, antingen till att föröka eliel- förminska
skatterna. Jag har under denna discussion erfarit, alt möjligen
den största anledntn till missnöje hos dem , som nu
fiona denna författning vara betungande för landet, härrör
deraf, att den fått en form af olaglighet, ty den har härrört
från ett sätt att i annan än grundlagsenlig väg åstadkomma
en beskattning ; men jag ber att få erinra oro, att
ej så beskaffade beskattningsgrunder i denna fråga böra tillämpas,
som de, hvilka gälla, när det är fråga 0111 beskattning
af Svenska folket liil allmänna ändamål. När det är
Den 22 Augusti e. m.
3o3
fråga om alt erlägga skatter för det allmänna, då är Svenska
folkels beskattningsrätt gifven efter den åberopade 57
§:n Reg.Frn. När det åter är fråga om alt erlägga en afgift
från en del af landet till en annan eller till en commun,
så ligger det i sakens natur att denna beskattningsrätt
— som likväl egentligen bör hafva ett annat namn, ty
denna afgift är ej detsamma sorn skatt, ulan en jemkning
emellan landtmannens och stadens ömsesidiga förmåner —
alldeles icke tillhör R. St. Jag vill ej inlåta mig lili den
frågan, huruvida denna afgift är billig eller obillig; det får
jag soga att jag ej har riktigt genomtänkt, så att jag tror
mig kunna bestämma det; men det kan jag säga, att den ej
på något sätt bör förblandas med de slags skatter, som tillhöra
folket att sjelft åtaga sig. Således skulle jag tro, att
i denna fråga det rälta vore, att den del af samhället, som
kunde finna sig tryckt af en sådan pålaga, fästade K. M:s
uppmärksamhet på att den borde blifva förminskad eller
på annat sätt fördelad; men att den alldeles icke bör beti
aktas såsom en orättmätig pålaga, emedan det alldeles
icke finnes några grundsatser, hvarefter man kan bestämma
dess laglighet eller olaglighet.
En talare. Gr. Löwenhjelm, har i detta ämne fästat
vår uppmärksamhet på förhållandet med accis i allmänhet,
och har yttrat alt denna afgift borde betraktas såsom en afgift
på consumenterna och ej på producenterna. Han har
Sfven exempelvis anfört, att om en skatt lades på husägare,
så skulle det egentligen vara hyresgästerna, som finge
vidkännas den. För mig, som ej är husägare, utan locatär,
är det således förmånligt, att delta icke sker, på det
icke förökning i hyran må inträffa; men jag får bekänna
, att jag icke betraktar frågan ur en sådan principåsigt,
utan helt och hållet såsom en fråga, som ytterst måste
bero på hvad som är billigt, emedan man ej kan uppställa
någon grundsats, hvarefter deri skulle bestämmas, och
just derföre är det nödvändigt, att det är Konungen, landets
Regering, som afgör den.
Frih. Cederström, Jacob: Jag begärde ordet i anledn.
af ett yttrande af Frih. Hamilton, deruti han upptog
hvad Gr. Löwenhjelm anfört, att han ej skulle hafva något
emot, om de ifrågavar. afgifterna till Stockholms stad för
underhållet af broar och quaier fördelades på alla de varor
som inkomma till staden, vare sig land eller sjövägen. Jag
vill dervid fästa herrarnes uppmärksamhet derpå, att ifrågavar.
afgifter ej erläggas för varan, då den vore att betrakta
såsom en tullafgift, utan för begagnandet af broar
och hamnar. Det är de varor, som begagna bro och hamn,
som erlägga denna afgift, men inga andra, likasom man på
landet betalar, då man far öfver en bro; men den som ej
far öfver bron, betalar ej, ty han har dermed intet alt skaffa.
Jag betalar för nyttjande af bro, och detta är nödvän
-
3o4
Den 22 Augusti e. ra.
digt om jag vili hafva bio. På samma sätt, om jag vill
hafva hamnen beqväm och djup, så alt fartygen Kunna lägga
till och hastigt lossa sina varor; så måste jag betala bropenningar,
och dessa måtte väl ej rättvisligen kunna fördelas
på dem, som aldrig begagna hamn, ulan komma landvägen.
Det har jemväl blifvit yttrndt , att det borde vara
Stockholms-boerne, som besörjde afgifterna för stadens byggnader
och underhållet för de trafikerandes beqvämlighet;
men, mine herrar! det är allmänheten, som kommer till
staden, som har största nyttan af att beqvämligheten finnes,
och derföre böra de förskjuta kostnaden, hvilken sedermera
blir fördelad emellan producenter och consumenter.
Det har blifvit rätteligen anfört af Gr. Löwenhjelm, då
han första gången yttrade sig, att dessa afgifter kunna blifva
så höga, att de till den grad besvära trafiken i staden,
att densamma måste söka sig andra orter. Dit hafva vi
ännu icke kommit, och således är denna fråga nu egentligen
främmande för ämnet. Stockholms trafik har årligen ökats
oaktadt dessa afgifter; och Stockholms hamnbyggnader hafva
ökats mera på dessa 3o år än på 100 år förut. Således
måtte nödvändigt mera penningar dertill hafva blifvit använda
på dessa 3o år än på 100 år förut. Ingenting är naturligare
; men deraf följer ock, att beqvämligheterna nu
äro ojemförligt större än förr; den hastighet och lätthet,
hvarmed varorna nu kunna lossas, är ojemförlig mot förr.
Jag ber ytterligare att få fästa herrarnes uppmärksamhet
på, att, om man har magaziner i en stad och för dessa
byggnaders underhåll betalas afgifter, så mäste väl dessa
afgifter erläggas af dem, som begagna dessa magaziner att
deruti upplägga sina varor, och ej af dem, som sälja sina
varor på torget, utan att upplägga demi magazinet; så måste
äfven förhållandet vara med bro- och quai-afgifterna.
Jag kan således ej anse annat, än att detta betänk, bör afslås,
och det så mycket hellre, som jag ej anser den skrifvelse
till K. M., om möjligaste nedsättning i dessa afgifter,
hvilken Frih. von Kraemer har begärt, vara behöflig; ty
det är en gifven sak, att för afgiftens bestämmande brons
underhållskostnad samt det ungefärliga antalet af de varor,
af hvilka afgiften bör erläggas, måste af vederbör, till K.
M. uppgifvas; och då får man se, huruvida afgifterna verkligen
förslå att bekosta underhållet och fortsättningen af
byggnaderna, hvarefter naturligtvis följer taxans nedsättning
eller möjligen dess höjning, om den icke hinner tili. Sålunda
förekomma dagligen frågor om förhöjda bropenningar
på landsbygden, och när det förefinnes och styrkes att broarne
ej kunna underhållas med de afgifter, som der erläggas,
blifver den begärda förhöjningen beviljad, så mycket
att broarne verkligen kunna underhållas, då således den
corn
-
Den 2a Augusti e. ra.
Boä
commun, sorn bekostat oell förskjutit de medel, sorn dertill
erfordras, får sin ersättning i bro-penningar, men landet
i allmänhet vinner på att hafva alia sådana inrättningar
i fullgod! stånd.
Hr Cederschjöld, Pehr Gustaf: För att visa det
behof, sorn Stockholms stad har af afgifter på inkommande
varor, bar man påmint om hvilka ofantliga utgifter Stockholms
stad har att bestrida. Jag vill visserligen ej ingå i
någon vederläggning deraf; jag vill blott erinra, att Stockholm
också har sina förmåner och lättnad från utgifter, som
andra communen få vidkännas. Stockholm har l. ex. ett
stoit Serofimer-lazarett, lill hvilket staden föga bidrager,
och ett stort barnhus, hvartill den ej lemnar det ringaste
directa bidrag, och ett allmänt barnbördshus, hvartill den
högst sällan lemnar några hundra rtdrs understöd. Jag påstår
ej derföre, alt icke Stockholm hur behof af stora inkomster,
isynnerhet för det sätt, hvarpå dess stora allmänna
arbeten bedrifvas. Jag kan vid detta tillfälle ej underlåta
att lätta milt bjerta från den ledsnad, hvaraf det varit tryckt
under den mängd af år, som jag varit boende i Stockholm,
öfver det oförsvarliga sättet för allmänna arbetens bedrifvande.
Jag har t. ex. sett pålning i Clara sjö göras, för
att utmärka localer , som borde fyllas, hvilka voro så orimligt
tilltagna, att man efter några års förlopp fann, att det
var omöjligt att fylla dem; och således måste man återupptaga
dessa pålar. Jag fruktar äfven att 20 å 3o år måste
åtgå innan det kan blifva fast och säkert land, som nu är
utmärkt att fyllas i stället för att det ej skulle hafva kostat
alt uppmuddra det större vattnet, som just för sin
vidd hållit sig bättre rent. Jag har sett en kostsam gatläggning
göras vid Skeppsbron på sådant sätt, att der är en
rännsten1 långt ifrån husen, så beskaffad, att hvarje vagn,
som skall köras deröfver, äfventyra!' att förlora sina hjul.
Jag har sett pumpar uppsättas vid Ladugårdslandsbron, men
månne utåt sjösidan? Nej, i det s. k. Katthafvet, hvarest de
stodo några år, till dess de för grummel hlefvo obrukbara.
När Skeppsholmsbron hade brunnit, och en flottbro skulle
läggas i stället, på hvad sätt transporterades det grofva timret
från andra sidan af Skeppsholmen? Jo så, att 14 å 16
man buro hvarje stock på axlarna; och då af dem somliga
karlar voro små och andra långa, så måste de förra sträcka
sig på tåspetsarna, medan de sednare nödgades kröka
knäna. Derjemte gingo hälften så många bredvid för att
hjelpa bärarne, då deremot 4 man bade med lätthet kunnat
transportera samma börda, om man lagt den på en axel eroellan
2 höga hjul, p. s. v. Jag ser med grämelse hvarje
dag jag går öfver skeppsbron, huru man saknar mekaniska
inrättningar för att transportera stora tyngder; huru 8 å
12 H. 39.
3o6
Den 22 Augusti e. m.
io personer måste arbeta 10 a i5 minuter för att pålassa
en sockel kista, sorn ej sällan går sönder, i stället för att det
kunde vara gjordt på ett ögonblick, om man hade någon
mekanisk lyftrnacliin oell transport-inrättning in och ur
packhuset. Med ett ord, det är i mitt tycke brist på omtanka
vid användandet af Stockholms allmänna medel. Jag
ber om ursägt att jag går in i småsaker, men det liar legat
för länge på mitt hjerta. Rännstenarne äro på många ställen
anlagda utan eftertanka. I den lilla båthamnen vid Röda
bodarne äro t. ex. 3 stora rännstenar sammanförda, hvilka
fylla hamnen med mudder, som nästan årligen måste
med mycken kostnad bortskaffas; hvilket arbete kunnat alldeles
sparas, om man blott hade fört dem till hörnel af
Bondeska huset. En af dessa rännstenar löper i en trädränna
under den stensatta galan, hvilken mäste upprifvas hvarje
gång någon rensning erfordras; hvilket arbete äfven kunnat
sparas, om trädrännan varit betäckt med trädlock. Ingenstädes
hafva vi, såsom i Köpenhamn, den inrättning att rännslenarne
från större trakter sammanföras i stora s. k. slamkistor,
i hvilka muddret stannar, och genom lock lätt kan
upphemtas. Men allt detta är väl för smått för dem, som
skola styra i stort. Jag anser det likväl vara af stor nödvändighet,
att Stockholms stads styrelse ville nedlåta sigott
betrakta dessa saker i sina detaljer.
Ännu en sak faller mig i minnet. Vi hafva icke andra
våginrättningar vid packhuset och annorstädes, än sådana
som äro ytterst obeqväma och fordra stor handkraft.
På Köpenhamns skeppsbro har jag deremot sett en s. k.
decimalvåg, som är sä inrättad, att en karl kan transportera
hela vågen såsom en skottkärra. På den kan man väga
många skeppund på en gång, utan att dertill behöfva lod
till mer än en tiondedel af varans tyngd. Hon är för öfrigt
icke mer än 8 turn hög från jorden, och kan följaktligen
lätt pålassas, samt är med allt detta lika säker, som våra
vanliga vågar. Men, som sagdt är, allt detta är för smått
för Styrelsen alt kunna se, och de äro alltför många, som
äro intresserade för upprätthållande af de gamla vanorna.
Man kan bäst se af sjelfva delta betänk., huru stora afbränningarne
äro af de afgifter, som nu äro i fråga. Utaf
i sk. 4 r:st. b:co tunnan, som erlägges, skulle mätaren hafva
i i rist., så att endast 5 r:st. tillfalla .stadens cassa. Det
vore väl sålunda mycket bättre, då man kommer ihåg att
det ändå är consumenterne, som i sista hand få betala
denna afgift, att Stockholms stad åtoge sig en liten capitationsafgift
för consumtionen, i stället för den afgift, som nu
af producenterna erlägges. De behöfva då endast betala £
för att gifva stadscassan hela den inkomst den nu har af
den större summan.
Frih. Sprengtporten: Jag vill alldeles icke följa den
Den aa Augusti e. m.
sista varda talaren i alla hans förslag och de råd han girvit
Stockholms närvar, styrelse; jag är öfvertygud, att densamma
med värma omfattar allt hvad som kan behöfva förbättringar,
då det framslälles från den sidan; men jag fruktar
nästan för, då jag af hör t en del af Hr Cederschjölds
yttrande, med den ringa kännedom jag ägt af förhållandena,
alt hvad han framställt torde behöfva tagas i närmare
öfvervägande, innan man derpå fullkomligen förlitar sig.
Det kan visserligen inträffa, att man kan göra anmärkn:r
emot det sätt, hvarpå allmänna arbeten här bedlifvas, och
att icke heller hufvudstadens styrelse kan vara felfri, har
jag vid mångå tillfällen förnummit, och derjemte funnit att
det är svårt att alltid hinna hvad man sjelf skulle hafva
önska t.
Jag begärde egentligen ordet i anledn. af en framställning
af Frih. Hamilton, då lian nemi. fästade mycken vigt vid att denna
afgift skulle vara orättvis. Jag hemställer till den värda talaren,
0111, då det fordras inkomster för en stad, hvilket sorn
vore orättvisare, alt öka de afgifter sorn förut finnas, och
hvilka icke tåla någon förhöjning, eller att beskatta sådana
varor, som förut ej erlagt några afgifter. Jag tror att det
förra är orättvist, men icke det sednare.
Hvad åter angår den jemförelse, som blifvit uppställd
emellan kostnaderna att transportera t. ex. brännvin landvågen
och sjövägen, och den förnyade framställning man
gjort, att det skulle vara mera kostsamt alt föra dem sjövägen;
så får jag hemställa till de talare, som gjort denna
framställning, om det ej ligger något bevis för motsatsen uti
den stora qvantitet af denna vara, som inkommer på denna
väg. Gr. Frölich har, i afseende på afgiftens laglighet, gjort
en i inin tanke ganska lycklig utredning. Den författning,
hvarpå åtgärden stödjer sig, hafva väl flere ledamöter omnämnt,
men jag får fästa uppmärksamheten på ett förhållande,
som för detta Stånd bör hafva någon vigt, nemi. det
sätt hvarpå 11. St. sjelfve behandlade denna fråga vid sista
riksdagen, då två Stånd stannade emot två', och frågan förklarades
böra förfalla, emedan det var en ekonomisk fråga;
ty hade det varit en bevilln.fråga, så hade det bort gå till
förstärkt StatsUtsk. Det var blott dessa få ord, som jag
önskade få tillägga. Jag vidblifver mitt förra yttrande i
ämnet, och tror det vara bäst, att denna afgift får fortfara
på samma sätt som hittills.
Hr Ribbing, Arvid: Man har velat försvara ifrågavar.
afgift på den grund, att stadgandet om dess reglering
ej skulle vara ett bevillningsmål, utan skulle tillhöra den
ekonomiska lagstiftningen; och om nu så vore, så vill jag blott
uppläsa den sista raden af 60 §:n Reg.Ftn, der det står:
’’Ej heller rnå Konungen Statens inkomster förpakta eller,
”till vinning för Sig och Kronan eller enskilde personer och
3o8
Den aa Augusti e m.
’’corporationer, några monopolier fastslälla.’’ Oin det nu
icke är någon allmän bevilln., ulan blott en afgift, sorn utgår
till en Corporation, nemi. de som bo i Stockholm, från
liela landet, som skickar varor hit; så måste den åtminstone
hänföras under denna rubrik, och är då lika litet lämplig
eller kan anses riktig utan R. St:s bifall; alltså torde
skatten ej böra bibehållas.
Vidare har man sagt, att afgiften ej är särdeles betungande,
enär man erfar, att, densamma oaktadt, man fortfar
att begagna sjövägen, och ej bryr sig örn att taga den lulloch
afgiftsfria landvägen.' Detta torde nog hafva sin riktighet.
Skåne har t. ex. svårt att landvägen hitföra sina
varor, och om afgiften äfven fördubblades 8 gånger ; så tror
jag likväl ej, att den blef mera betungande, än att Skåningarne
skulle välja sjövägen. Jag har sett en bok eller en
tryckt uppsats, som innehöll alla Stockholms inkomster och
utgifter, hvaraf resultatet i afseende på denna fråga är infördt
i Utskts betänk., nemi. att Stockholms inkomster af
handel och sjöfart uppgått till i68,8o5 r:dr årligen, hvaremot
kostnaderna för underhåll af broar och qtiaier m. m.
äro uppgifna till 87,583 r:dr io sk. Om nu Staten finge
öfverskottet, så skulle ju ändock icke Stockholm betungas i
och för underhåll af broar och quaier. — Nu får Stockholm
behålla det.
Hr Cederschjöld har framdragit från huru mångfalldiga
kostnader Stockholm är befriad, hvilka andra städer måste
vidkännas. Det förefaller mig då som Stockholms stad
hetraktas såsom ett bortskämt barn, sora har fått nog, men
ändå icke tillräckligt. — Äfven är det sagdl, att alla desom
begagna packhuset borde erlägga afgift derför, men det är
ej nu fråga om packhuset, utan om broar och quaier. Efter
det systeme man sökt införa, borde äfven landt-tull
eller afgift införas. Men det är ej nog med att dessa afgifter
äro svåra, derföre alt de finnas, utan sältet för erläggandet
gör dem ännu odrägligare. Man kommer t. ex.
med en last hö, får ej upplägga och föra den under tak
förr än afgiften är betald; dermed äro flera omgångar,
det drager på liden, regnväder inträffar, och lasten tager
skada. Genom införseiafgifter kunde man slutligen
komma derhän, som i Paris, der t. ex. vinet kostar så mycket
mindre utanför tullen än sedan det kommit in i staden,
att man under helgdagarna går till tullen för att intaga
sitt beliof för hela veckan, med föga fromma för mage
och hufvud. När Staten redan, såsom Utsk. visat och som
ej härstädes blifvit vederlagdi, tillräckligt skattar till Stockholms
broar och hamnar, så torde afgifter för deras begagnande
kunna försvinna — Man säger äfven, alt denna
afgift endast drabbar consumenterna. Om så är, så vet jag ej
hvarföre man skall besvära sig med att pålägga producenterna
densamma. Om consumenterne i första hand utgjorde den,
Den 22 Augusti c. m.
3og
sä hade man i vinning att slippa omgängen. Jag vill icke vidare
upptaga R. o. Ad:s tid, utan anhåller hlott om bifall
till betänkandet.
Frih. Hamilton: Jag nödgas åter begära ordet, för
att besvara en anmurkn., som en värd talare gjort mot mitt
sista anförande, alt jag nemi. skulle med mindre conseqvens
hafva yttrat, att både landtman och sjöfarande skulle bidraga
till hamn- och quni-umgälder. Made jag sagt, att landtmannen
borde bidraga till de afgifter, sorn behöfdes lör staden,
så hade jag verkligen begått denna inconseqvens; men
jag yrkade blott, att, då det verkligen funnes utgifter anslagna
för dessa hamn- och bro-umgälder, ehuru dessa avgifter
blifva till andra ändamål använda, del vore rättvisare,
om lill dessa mera allmänna ändamål bidrag lemnades
af alla både land- och sjövägen inkommande varor, d. v. s.
af hela landet. För öfrigt, då återreiniss här är begärd,
vill jag ej sälta mig deremot; det är blott mot afslag , som
jag velat yttra mig.
Hr Rosenblad, Bernhard: Utan alt ingå i tillämpning
på förevar, fråga, anhåller jag att få yttra några ord
i allmänhet om lagstiftnings-grundsatseu i sådana ämnen som
dessa. Ehuru jag för min del alltid efter förmåga bemödat
mig här alt försvara det K. praerogativet, kan jag dock icke
i dessa frågor sträcka detta proerogaliv så långt som en
värd talare, hvilken vanligtvis brukar i sådana ämnen som
detta vara af en annan tanke, nemi. Gr. Frölich. Om afgifter
af denna art skulle vata en enskild sak emellan konungamakten
och communen, der afgifterna skulle uppbäras,
så skulle otvifvelaktigt R. Sl:s beskattningsrätt i några
af de vigtigaste frågor kunna tillintetgöras. Om begagnandet
af Stockholms brygga, af Stockholms hamn, af de beqvämligheter
Stockholm såsom en stor handelsstad erbjuder,
skulle underkastas så dryga ökade afgifter linder namn af
tolag, hamnpenningar eller hvad man behagar kalla dem,
som 5 å 10 proc. af värdet, hvilket vore orimligt, men likväl
kunde förutsättas, då principen vore antagen; så skulle
visserligen derigenom Stockholms handel i längden tillintetgöras,
och fördelar för andra handelsplatser uppkomma;
men under de 20 å 3o åren, som skulle åtgå innan handeln
kunnat bana sig väg åt ett annat håll, — ty en sådan förändring
kunde ej göras så lätt, — vore verkligen i sådan ordning
en indirect beskattning tillkommen, som skulle stå i nära
samband med 60 §:n Reg.F:n. Således kan jag icke så
alldeles oinskränkt anse dylika frågor vara ämnen, som endast
tillhöra communerna och konungamakten. Men nu vill
jag öfvergå till den särskilda nu förevar, frågan, ulan afseende
på afgiftens beskaffenhet. Dervid anhåller jag att få
fästa uppmärksamhet på några yttranden af Frih. Gederström,
Jacob, hvilka visserligen redan, innan han framställ
-
3io
Dea 22 Augusti e. m.
de dem, blifvit vederlagda af en annan Frill. Cederström,
hvars förnamn jag icke kan erinra mig, men hvars vederläggning
jag anhåller få upprepa. Frih. Cederström, Jacob,
anförde, att det vore endast för begagnande af stadens broar
och quaier, som här ifrågavar. afgift vore ålagd. Da anhåller
jag att få erinra 0111 att sjelfva ordalydelsen af K. M:s
särskilda skrifvelse i ämnet är, att ”såsom ersättning för stadens
kostnad att underhålla broar och quaier, till nytta och
beqvämlighet för trafiken med dylika varor, stadens cassa
må, för alla till Stockholm sjövägen eller utrikes ifrån inkommande
målbara våta varor i fat, uppbära, såsom bro- och
quai-afgift, 24 sk. b:co för hvarje fat af 60 kannors rymd
och i proportionerlig! förhållande derefter för fastager af
större eller mindre kannetal;” och såsom den andre Frilun
Cederström nämnde, äro således äfven de varor, som icke
upplastas på stadens broar eller quaier, utan föras till egna
hus eller lastningsplatser, lika underkastade denna afgift.
Der är det således rent af en afgift till Stockholms stad,
som icke kan sägas vara en afgift för begagnandet af stadens
broar eller quaier, oberaknadt alla andra afgifter, som äro af
samma cathegori med den omnämnda. Vidare anhåller jag
att få fästa uppmärksamheten derpå, att, på sätt Hr Ribbing
nämnt och jemväl i betänk, upplyses, de inkomster sorn
Stockholms stad redan uppbar af handel och sjöfart, innan
den ökade afgiften tillkom, utgjorde dubbla beloppet af
hvad kostnaderna voro i oell för underhållandet af anstalterna
för handeln oell sjöfarten. Det var också icke derföre,
som staden begärde denna tillökning, utan det var yttryckligen
nämnd t i vederbÖrts derom gjorda ansökan hos
K. M., att det var för andra behof, hvaribland hufvudsakligen
ingick aflöningen för stadens embets- och tjenstemän.
Sjelfva det eljest i formel t hänseende väl utarbetade betänk,
har jag genomläst. Jag har deruti sett, att i allmänhet löneanslagen
icke äro för stora, ehuru lönerna för stadens tjenstemän
äro högre uppförda, än för Statens tjenstemän är afsedt;
men der förekomma likväl några löner, som icke kunde
anses bland de behöfligaste, såsom t. ex. löneförbättringar åt
2tne af de kanske bäst lönade embetsman i Sveriges Rike.
Men hvad jag i allmänhet ville fästa uppmärksamhet uppå,
är det anspråk af Stockholms stad, att för hvarje ökad utgift,
som för staden kan uppstå, skall straxt en ökad börda
läggas på Sveriges Rike, eller alla dem som trafikera på
Stockholm. I detta hänseende mäste jag fullkomligt instämma
med Frih. Cederström och tillägga några ylterligare anmärkntr.
Stockholms stad drager ofantliga förmåner af sin
egenskap att vara Sveriges hufvudstad. Kanske hälften af
Stockholms rörelse, hvaraf stadens inkomster uppstå, är också
af den art, att deri heror af Stockholms förmåner såsom
hufvudstad. Sveriges Imf och Rikets allmänna verk äro
förlagda här, och det tillfälle till förtjenst, som derigenom
Den 22 Augusti c. m
lemons staden, tillfaller den gratis, utan att dermed åtfölja
några särskilda afgifter eller betunganden, annat än den allm.
bevilln:n, hvaraf beloppet i följd deraf blir ansenligare. Till
och med i afseende på den ännu qvarstående inqvar'leringen
hafva vi sett hemställan om stadens befriande från större delea
af denna hörda, ehuru staden drager stor föidel af den
här förlagda garnisonen. Staden slipper derigenom att, likasom
andra stora städer, sjelf hålla garnisons- och polissoldaler,
som nu utgöras af de härvar. trupperna. Staden
drager förtjensten af livad dessa garnisons-reg:(en här förtära
och äta upp, stora summor stanna derigenom i Stockholms
rörelse; men detta (ages icke i betraktande utan räknas
för intet. Anspråken finnas på uppfyllande af stadens
comnninai-behof, men sjelfva tillskjuta stadens innevånare
intet dertill, utan afgifter skola påläggas dem som trafikera
på staden. Detta är en grundsats, sorn jag ej kan godkänna.
Dessa afgifter äro visserligen i sig sjelfva små och obetydliga,
och jag har vid en föregrde riksdag sjelf voterat för
till och med större sådana afgifter vid landttullarna och
broarna, men det skulle vara för större ändamål. Till Stockholms
stads enskilda behof, för aflöning till dess embelsoch
tjenstemän och andra sådana ändamål vill jag icke betunga
den Svenska röt elsen. Vore del deremot för att bortköpa,
på ett beskedligt sätt, frågan om tolagen, för bortköpande
af denna eller andra sådana saker, så skulle jag" visserligen
icke hafva något emot att dessa afgifter, kanske till
och med litet förhöjda — ty de äro icke synnerligen betungande
— fingo utgå, och att de vid land 11 ullen lades på
brännvin; men då måste det vara ett sådant stort syftemål,
hvaraf landels rörelse bar fördel, eller till undervisningsanstalter
för de fattigaste dussenia samt jemväl fattigförsörjningen.
Men att medgifva sådana afgifter för ökad aflöning
af stadens embetsmän, anser jag icke vara rätt. Då
likväl i afseende på sättet för uppbörden af dessa afgifter,
som till en del ägt rum förut, det icke kan nekas, att formen
är bättre nu än den gamla var, skulle jag äfven under
nuvar. förhållanden icke vilja oinskränkt bifalla Utskrs betänk.
, utan anser jag, att R. St. borde inskränka sig till att
bos K. M. anhålla, att under nuvar. förhållanden de i K.
brefvet den 13 Febr. i838 bestämda afgifter för varor, som
sjöledes införas till Stockholm, må nedsättas till hälften.
Jag anhåller således om återremiss af detta betänkande.
Hr Westfelt: Jag ber att få rätta ett misstag i
milt förra anförande, deri jag uppgaf 4 sk. i stället för 4
r:st. såsom den afgift, hvilken af comiterade blifvit föreslagen
; men jag ber också att få tillägga att, i stället för de
4 r;st. comiterade begärde, fingo de 5 rist. beviljade. Hela
den summan, som comiterade begärde, såsom bristande för
utgifterna, utgjorde 25,ooo r:dr, och den afgift, som endast
3 12
Den 22 Augusti e. m.
för broarne inflyter, uppgår till 26,666 r:dr 3a sk., då man
blott beräknar den tillökning, sorn enl. 1838 års K. bref
uppkommit, utom den tolag, sorn förut fått uppbäras, och
hvilken belöper sig till 87,000 r:dr, endast till hamn- och
bropenningar. Dessa hamn- och bropenningar skulle jag ej
hafva något emot, om de egentligen kunde kallas hamnoch
bropenningar; men det förhåller sig icke så, ty om jag
hit inkommer med ett fartyg eller en båt och ligger på
strömmen, utan att vilja lossa vid stadens hamn, så får jag
likafullt betala hamn- och bropenningar, utan afseende pä
om jag liar egen hamn. Jag och mänga med mig hafva
försökt alt få hyra oss ett hus, för att hafva egen hamninrättning
och eget magazin, der varorna kunde uppläggas.
Det får ske, har man sagt, men vi måste betala hamn- och
bropenningar, så snart varan inom broarna inkommer. Det
är också icke nog, alt man får betala för varan, utan man
får äfven betala för båten alla afgifter vid tullen. Det kan
väl vara ganska billigt, att nian får betala något, för att få
lägga till, men den afgift vi betala utgör icke något skydd
för de trafikerande. Hurti ser det ut i hamnen? Der ligga
3 å 4 rader af bålar, så att man ej kan lägga till. Om jag
kommer in, så är det icke nog att jag får betala afgiften,
utan jag får äfven besväret att springa till tullkammaren,
för att der få bevis att jag erlagt den. Flera sådana hinder
uppstå, och att det är betungande lärer icke någon
kunna bestrida. Gr. Löwenhjelm har sagt, hvad jag visserligen
ej kan theoretiskl bestrida, att consumenterne böra betala
afgifterna för varan, Så förhåller det sig likväl icke
med brännvin, ty om jag kommer in med en transport af
brännvin sjövägen, och upplägger den vid hamnen, samt
landvägen med en annan, som jag försäljer på torget; så blir
betalningen lika stor, och den ena transporten har dock kostat
10 a 12 proc. mera än den andra. Jag hemställer då,
huru jag får igen kostnaden af consumenten. Det sker icke
och lärer ej komma att ske, det känna vi noga, som äro
producenter. På papperet och i allmänhet borde det så vara,
men i verkligheten drabbar den högre afgiften producenten.
Vid sista riksdagen, då brännvinsafgiften förhöjdes,
sade man också: det betyder ingenting för producenten, ty
han tager afgiften igen af consumenten. Men före 1829
års riksdag, då brännvinstillverkningen var lika stor och
afgifterne lägre, stod priset högre. Jag vill icke vidare upptaga
R. o. Ad:s tid, och efter återremiss är begärd samt
anlednu- dertill kunna förefinnas, vill jag ej bestrida densamma.
Frih. Sprengtporten: Jag vill icke upptaga R. o.
Ad:s tid med en bevisning för alt utreda i hvad mån Stockholms
stads inkomster äro tillräckliga. Delta är en fråga,
som
Den u Augusti e. m.
313
som torde varn upplyst för livar oell en, som velat taga
kännedom om handlingarna, och sorn finnes fullständigt på
siffran utredd i det betänk., sorn till K. M. afgafs den i5
Sept. 18I7, och som jag af Utsk:s framställning finner, alt
Ulsk. för sin del haft fullständig kännedom af, ehuru afseende
derpå ej blifvit fästadt. Detta betänk, har länge varit
tryckt. Jag nämner blott detta, för alt fästa K. o. Ad:s uppmärksamhet
derpå, alt denna fråga blifvit behandlad med
all möjlig offentlighet. Jag har begärt ordet för att rätta
litet af de misstag, jag hört under discussionen om factiska
förhållanden. Salunda bar Hr Cederschjöld sagt, att
Stockholms barnhus ej skulle hafva något understöd af Staten.
Nu är likväl förhållandet, att dertill årligen af Stockholms
stad erlägges, förutom en andel i tolagen, 5ooo r:dr. Af
en annan värd ledamot, Hr Rosenblad, har blifvit anfördt, alt
comiterades förslag skulle innefatta en framställning till K.
M. örn löneförbättring för 2tne af de bäst lönade embetsman
i Sverige. Detta yttrande af Hr Rosenblad är så mystiskt,
alt jag gerna skulle önska, att den värde talaren ville
bestämdare förklara sig; men jag får bestämdt säga, att
detta förslag icke innehåller någon framställning 0111 aflöning
för någon sådan embetsman, sorn kan hänföras till den cathegori,
Hr Rosenblad antydl. Det kan visserligen hafva
inträffat, alt intilldess 181 1 års stat infördes, sådana förhållanden
ägt rum, som kunnat gifva anledn. till ganska stora
förändringar i embelsmännens aflöning, och alt dessa förändringar
blifvit i betänk, iakttagna; men något försök
af vederbör, att begagna tillfället för att skaffa sig högre
löneinkomster har icke ägt ruin, och detta har jag velat
nämna i anledn. af Hr Rosenblads yttrande.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Om lagligbeten af
denna afgift tillåter jag mig intet yttrande, på grund af den
erinran, Hr Frih. o. Landtm, sjelf gjort. I afseende på behöflighelen
får jag hänföra mig till det yttrande Frih. Cederström,
Jacob, afgifvit. Men 0111 man skulle förklara,
att ingen afgift borde af dem, som handla på Stockholm,
erläggas till staden, emedan det vore obilligt, att den trakt,
som omger Stockholm, betalte mera än någon annan trakt
af Riket; så tolde R. o. Ad. lätteligen finna, att den säkerhet
0111 afsättning, som hufvudstaden bereder åt den trakt
af Riket, som derpå har sin handel, är af den stora fördel,
att utan tvifvel ingen egeiidomshafvare, sorn handlar på
Stockholm, ville byta bort denna fördel mot det att slippa
ifrågavar. afgift, och vara bosatt t. ex. i granskapet af Eksjö
eller någon dylik stad, der ingen sådan afgift erlägges,
men der också ingen afsättning är att påräkna. Ännu andra
förhållanden tala för hufvudstaden. Det är här upplyst,
att hail betalar 10,000 itdr lill sina gymnas/i- och
12
H. 4°
3.4
Den 23 Augusti c. ra.
skollärare, hvilket ingen annan stad gör, all lian betalar
sina embetsman och fängelse-inrältn:r m. m. Om nn
Ekon.Utsk., enl. sin önskan all befria i örrisen kring Slockholm
från den afgift, sorn på densamma livi får, hade velat
gå billigt till v.äga mot Slockholms stad; sä hade förmodligen
Utsk. icke åtnöjt sig att endast säga: helag Stockholn)
dess inkomster, vi liro likgilltige för slädens bestånd;
utan Utsk. hade väl sagt: som vi finna att denna afgift ar
betungande, men derjemte anse obilligt, alt staden belastas
med utgifter, som tillhöra Staten, så begära vi sammanträde
med StatsTJtsk. och yrka, att riksstaten må taga på sig
de 3o till 4°;00° >:dr, som för dylika ändamål af staden nu
erläggas. Då hade R. o. Ad., likasom de öfriga Stånden, fått
ett gemensamt betänk. från Stats- och Ekon.Utsk:n, deri
man på ena sidan yrkat handelsrörelsens befriande från afgiften
på våla varor, och å den andra sidan framställt Statens
åliggande att öfvertaga de utgifter, som icke längre kunde
af staden bestridas. När man icke gått tillväga på det
viset, kan jag för min del icke annat än afstyrka bifall till
Utsk:s betänk. Men om billigheten fordrar en sådan omarbetning,
som jag omnämnt, så bör väl belank. återremitteras
till Ekon.Utsk., för att det må kunna hålla det sammanträde
med StatsUlsk., som hittills blifvit underlätet.
Frågan måste äfven betraktas från en annan synpunkt,
nemi. med afseende på den al’ mig nyss vidrörda fördelen
för ett land att hafva stora släder. Om landtmännen i sini
åsigter äro nog nidske eller kortsynte, för alt vilja b.spara
sig några runstycken på hvarje kanna af sina der försålda
väta varor, men deremot äfventyra att icke hufva en säker
försäljningsort, så blir följden den, all afsällningen om vissa
år är förbi, och då återfaller den orättvisa, landtmännen
velat begå emot staden, på dem sjelfva. Delta är en oförsigtighet,
som man alltid bör undvika; ty stora städer med
mycken rörelse och säker afsättning äro hvad som mest
lifvar landtbrukarens rörelse. Hvaraf kommer stillaståendet i
rörelsen inom Sverige, om icke af bristen på stora städer? Derföre
är det också blott den delen af Riket, som har afsättning
på Stockholm, hvilken kan sägas hafva någon liflig rörelse.
Vill man nu börja med att förstöra den enda stad,
som uppfyller hvad man af en sådan bör fordra, så kan man
se hvad öde som skall drabba de öfriga. Man har sagt, att
andra städer hålla sig polis-soldater, men Stockholm icke.
Jag vet icke huru den värde ledamoten kallar de soldater,
som hafva sitt corps de garde här bredvid, och om de icke
kunna kallas polis-soldater. Sake. t är att de äro stadens
soldater, och icke aflönas af Staten.
För öfrigt är ämnet så utförligt genomgånget, alt jag
icke vill med dess allmänna betraktande längre uppehålla
R. o. Ad. Mellman har enot staden anmärkt den oskicklighet,
hvarmed dess styrelse låtit allmänna arbeten der ut fö. as.
Den 23 Augusti e. m.
315
Det är första gången under denna riksdag jag förnummit,
att någon annan än Konungens rådgifvare kunnat bära sig
illa åt. Om föresyn skall tagas efter hvad som handt Riket
för deras skull, så lärer icke vara att förvänta, det någon
barmhertighet skall vederfaras staden, ifall dess styrelse
felat. Men om också ingen bedt för de angelägenheter
Konungens rådgifvare haft om händer, nemi. hela Rikets, anser
jag mig dock af fosterländskt nit böra bedja för Stockholms
stad, så att ej äfven den må få umgälla hvad dess
styresmän möjligen uraktlåtit. Att man vill låta Sveriges
Rike umgälla hvad Konungens rådgifvare felat, det har jag
förnummit; men jag har ej kunnat gilla det, och som jag
icke heller vill gilla sådant i afseende på Stockholms stad,
så anhåller jag om återremiss.
Hr Rosenblad: I anledu. af den uppmaning, som Frih.
Sprengtporten framställt, och för att icke låta R. o. Ad.
tro, att jag skulle tillåtit mig en uppgift, som varit oriktig,
får jag hemställa till Frih. Sprengtporten, om icke i
det den i5 September 1837 afgifna betänk, och den deri
förekommande aflöningsstat för Stockholm, upptogos ökade
inkomster eller sådana inkomster, som icke förut funnos
på stat, för just-borgmästaren och magistrats-secreirn
i Stockholm. I öfrigt må det tillåtas mig, att i anleda.
af hvad Frih. Sprengtporten anfört, ehuru jag i
slutsatsen fullkomligt instämmer med honom, erinra, att då
deri värde talaren sagt alt det vore billigt, att kringliggande
trakter fingo betala dessa afgifler, emedan de hade så
stora förmåner framför de aflägsnare trakterna; så torde
bni hafva glömt, att det icke är blott de närmast Stockholm
belägna trakter, som erlägga denna afgift, hvaremot
de liro de enda, som kunna undgå den, emedan de kunna
införa sina varor landvägen, utan alt för de varor, som från
de mest aflägsna delar af Riket sjövägen föras till Stockholm,
måste denna afgift lika väl betalas, som för dem,
hvilka inkomma lill staden från en på mils afstånd belägen
trakt. Hvad åter beträffar yttrandet, att i händelse
man nedsatte denna afgift, så lick Slaten lof att åtaga sig
de 3o å 4°i00° >:dr, som staden betalar för vissa allmänna
behof; så tror jag, att staden för sådana behof utbetalar
lill och med större summor, men staden har i stället inkomster,
som uppgå lill invcket, mycket iner än dessa utgifter;
och om fråga skulle uppstå omalt uppgöra räkning
emellan staden och Slaten, så att stadens fördelar af det
allmänna upphörde, emot det att Staten erlade hvad staden
lill allmänna behof utgifver, så blefve visserligen icke Slaten
den lidande paiten. Jag skall icke vidare uppehålla
tiden, ulan förnyar blott min anhållan om återremiss.
Ft ib. Gede rsli örn, Anders: Om icke R. o. Ad. nu
3i6
Den 32 Augnsti e. m.
skulle (inna sig vid att bifalla detta betänk., anhåller jag
om återremiss af detsamma, på den grund, att, i händelse
Utsk. skulle vilja frångå sitt förslag, det då åtminstone måtte
tillstyrkas, att dessa afgifter icke fortfarande må erläggas
af andra, än dem, som lägga till vid stadens hamnar,
så att de ej må uttagas för sådana farkoster, som endast
passera slussarna, då de fara till eller från Mälaren, eller
endast vilja lägga till vid sådana platser, som tillhöra enskilda
personer.
Frih. von Kraemer: Jag har begärt ordet endast för
att vederlägga Hr von Hartmansdorff* yttrade åsigt, att
detta ärende hort behandlas af Ekon.Utsk. i förening med
StatsUtsk. Motionerna innehålla endast fråga örn befrielse
från bro- och quai-afgifterna, men icke ett enda ord om
att Staten skulle ersätta Stockholms stad de utgifter, staden
får vidkännas för åtskilliga allmänna inrättntr. Jag tror alt
man med skäl kunnat förebrå Ekon.Utsk. alt hafva väckt
en ny motion, om Utsk. så behandlat ärendet, som Hr von
Hartmansdorff önskat. På de skäl jag förut anfört yrkar
äfven jag återremiss af detta betänk., men endast till Ekon.-  Utskottet.
Frih. Sprengtporten: Jag har verkligen icke Ivckats
att i betänk, få reda på den punkt Hr Rosenblad vidrört;
men hvad jag kan bestämdt nämna, är, att just.borgmästarens
lön är bestämd till 1,600 r:dr, med ett arfvode
af 3oo r:dr, således t,goo r:dr, och alt magistrals-secret:n
har samma lön som en rådman, nemi. 1,200 r:dr. Attsport
]ar
kunna vara förenade med dessa tjenster, det vill jag icke
förneka, men till hvad belopp de utgå, kan jag icke upplysa,
och kan jag således icke heller hvarken fullkomligen
bestrida eller medgifva den sats Hr Rosenblad framställt,
att dessa embeten skulle tillhöra de bäst aflönade embetsman
i Sveriges Rike. Det må vara dem förbehållet, som
hafva närmare kännedom om sporlel-beloppet, att derom
(ätta en öfvertygelse.
Hr Ribbing: Då man såsom villkor för ett lands välmåga
uppgifvit, att der skola finnas stora städer, kan jag
icke annat än förklara, att i den ort, hvarifrån jag är, (innes
minsta afsältnngen till städerna. Den största afsältningen
är till handlande, som afsätta spamnål och andra
landtmannavaror till bruks- och sädesfattiga landsorter och
sålunda förflytta varorna från den ena landsorten lill den
andra. Visserligen skulle det vara godt att öfverallt hafva
stora städer för afsättningen, men om dessa städer icke kunna
erhållas eller kunna bildas ined andra villkor, an att man
så till sågandes skall först betala dem eller gifva dem penningar,
hvarmed de skola köpa varorna, skall jag såsom landtman
åtminstone för min del undanbedja mig att, på sådana
villkor, få dem inrättade eller utvidgade.
Den aa Augusti e. m.
317
Hr Frih. o. Landtm, framställde propos. först till
bifall, derefter till återremiss, och slutligen lill afslng å
Allm. Besvärs- och Ekon.Utskts utlåt. N:o 8i, roen alla Lief—
vo med ja och nej besvarade.
Hr Frih. o. Landtm, förnyade derefter sin propos.
till bifall å utlåtandet.
I anledn. af de å denna propos. afgifna svar, förklarade
Hr Landtm. , det han trott sig finna att nej öfverrö
sta!
ja.
Hr Munck af Rosenschöld, Nils Rudolph, hegärde
votering.
Hr Frih. o. Landtm, anhöll, att, då Hr Munck af
Rosenschöld förut icke yttrat sig ämnet, han ville uppgifva
hvilken mening han önskade måtte blifva contra
proposition.
Hr Munck af Rosenschöld hegärde, att contra
proposjn
malte komma att innehålla återremiss.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, ifall Hr Munck af
Rosenschöld önskade återremiss, om annu votering vore
behöflig, då Hr Landtmts nyss afgifna förklaring på intet
vis stridde emot beslut om återremiss.
Gr. Frölich: Af samma lanke som Hr Landtm., ville
jag endast hemställa, om icke en förnyad propos. på återremiss
kunde göras, till utrönande af majoritetens tanke.
Frih. Sprengtporten förenade sig med Gr. Frölich.
Hr Munck af Rosenschöld: Ja-propos:n torde blifva
bifall till betänk., och nej-propos:n innefatta återremiss.
Någon annan contra-propos. har jag ej begärt, och det torde
vara i full conseqvens med det sätt, hvarpå Hr Landtm,
förklarat sig hafva uppfattat svaret på den framställda propositionen.
Hr Rosenblad: Då det synes af Hr Munck af Rosenschölds
framställning om contra-propos., som hafi vore för
återremiss, efter lian begärt alt contra-proposm må lyda å
återremiss, och jag icke hört någon af dem, som önskat bifall,
begära votering; så hemställer jag, om vi icke ulan
votering kunde få återremiss.
Hr Munck a f Ro se n s c h ö I d: Såvida återremiss skulle
beviljas, så har jag ingenting emot, alt min begäran om
votering förfaller.
1 anledn. häraf framställde Hr Frih. o. Landtm, nu
propos. till återremiss, hvilken bifölls.
Företogs till pröfning Allm. Besvärs- och F.kon.Ulsk:*
den 8 och i5 dennes på bordet lagda betänk. N:o 83, i anledn.
af väckta frågor, dels om K. theatern.? indragning och
318
Den •xi Augusti c. ra.
utarrendering till enskilda, dels om rätligliet för enskilda
att anlägga theatrar i hnfvudstaden, dels om upphörande
af de afgifter, som för representationer i landsorterna erläggas
till K. theatern, dels ock 0111 den bevillning och de
afgifter, som enskilde höra, för rättighet att gifva offentliga
representationer, utbetala.
fl. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm, Gustaf: Allm. Besvärs-
och Ekon.Utskts yttrande i hvad angår dess tillstyrkande
af K. theaterns upprätthållande i denna dess närvar,
egenskap, vittnar om en högt upplyst uppfattning af scenens
rang bland föremålen för Statens uppmärksamhet och
vittnar jemväl om lyckad forskning i sak.
Ronde frigifvandet af enskilda theatrars inrättande i
Stockholm, förblifver jag vid milt, när theater-frågan första
gången i Ståndet förevar, yttrade afslyrkande och finner
icke något alt lägga till mina då fullständigt utvecklade moliver.
Må jag endast upprepa att exclusivare än K. Theater-directionen
vill jag icke i detta mål förblifva. — Detta
mitt nyssnämnda anförande blef i Aftonbladet recenseradt
af en insändare, som alltid åt theatern egnat uppmärksamhet,
och som ansåg mig hafva påpekat Hr Torsslows och
Hr Djurströms repertoire!- — en irring, hvars justerande jag
ansåg finna lämpligaste tid och rum, när, på sätt i dag skett,
ärendet ifrån Utsk. lill oss återkom. — Ogrunden af insändarens
uppfattning, i denna del, framstår klart nog i sjelfva
texten af mitt anförande, hvilket jemväl af pressen offentliggjorts.
Åberopande främmande länders sceniska erfarenhet, talade
jag nemi. 0111 kommande påföljder af blifvande
täflan emellan framdeles frigifna enskilda theatrar. Enär
denna frigifvelse ännu icke i Sverige skett, kunde jag ju
icke mena ett deraf alslradt och nu förhanden varande
ofog, hvilket, min bevisning så mäktigt styrkande, jag
väl icke underlåtit alt framhålla och utveckla, om jag,
tverteinot eget och allmänhetens omdöme, ansett det vara
redan inträlfadt. Men, till afvärjunde just af allt slikt missförstående,
brukade jag tverlom den speciella omsorgen
att, äfven förden möjligen frigifna framtiden, förutsätta
”hedrande undantag,” hvarmed jag ju qnasi-110-  minatim undanställde de tdie enda bland ossi Slockholm
närmare kända theatrars directeurer, af hvilka den ene är
en theaterskribent af erkänd förtjenst, och den andre nyss
af mig hade blifvit nämnd som en scenens prydnad. Häraf
synes, att detta eluciderande af mitt ilrågavar. anfölande
visserligen kunnat uteblifva. Meri orättvisa yttranden
om personligheter äro mig än mera en styggelse, i mån af
deras pris ilegieradc offentlighet, oell äfven för fallet, att
ii I o I t ett enda misslättadt omdöme, ja endast recensentens,
var att medi Ist dessa ord beriktiga, ansåg jag dem Lpra
uttalas.
Den aa Augusti e. m.
Hvad sist angår Utskts förmenings att de lill den K.
tlu-aterns pensionscassor ingående afgifter höra upphöra, vädjar
jag till Utskts egna, så förträffligen motiverade och af mig
främst ofvan hyllade tillstyrkande, att K. theatern må upprätthållas;
ty en K. theater får icke honom värdiga sujetter,
och består således icke med mindre han äger alt visa
dessa snjetters ålderdomstrygghet vid målet af tilländalupen
scenisk hana, — består således icke ulan pensionsiurättning.
Men — thealerns och capellets pensionscassor, hvilka redan
anlitas af flera törtjenla pensionsberältigade, än pensionsruni
föreflnnas lediga, bestå icke utan dessa afgifter, hvilka, i
hvad den förstnämnda cassan angar, redan af Gustaf III henne
tillförsäkrades, och hvilkas beviljande till båda cassorna
alltsedan 1809 alltid ansttts ligga inom Konungens ekonomiska
lagstiftningsrätt.
Jag yrkar således och på det enständigaste dessa afgifters
fortfarande utgående och röstar derlör till återremiss
af Utskts betänkande.
Allm. Besvärs- och Ekon.Utskts betänkande Wto 83 återremitterades.
Ånyo föredrogs Allm. Besvärs- och Ekon.Utskts den 8
och i5 dennes på hordet lagda utlåt. Nto 84, i anledn. af
väckta motioner 0111 nfskaffande af helfrihi tsbref och förändring,
i följd deraf, i vissa delar af K. förordningen den
22 April 1829, angtde passhandlingar för fartyg, hvilka segla
till utrikes ort.
Hr Rosenblad, Bernh.I Utsk:s hemställan uti ifrfigavar.
betänk, är af en för Svenska flaggans säkerhet så
betänklig art, att jag anser mig böra fästa Ståndets uppmärksamhet
derå. Enligt denna hemställan skulle hädanefter
för intygande af ett fartygs Svenska nationalitet och
dermed förenade förmåner, icke erfordras annat än vederbör.
magistrats bilbref och certiflcat, att del vore bygdt i
Sverige och Svensk egendom. Det vill säga, detta vigtiga document,
i förtroende till hvars pålitlighet Svenska flaggan i
utländsk hamn och af utländsk örlogsman äger att tillgodonjuta
de densamma genom allmän statsrätt eller särskilda traclater
tillkommande rättigheter, skulle göras beroende af den möjliga
mer och mindre noggrannheten hos hvarje skeppsbyggmästare,
ända till dem på de minsta bondvarf, och hos
hvarje magistrat, äfven örn denna hufvudsakligen komme
att representeras af en tillförordnad borgmästare i t. ex.
Trosa; och om vid ett enda tillfälle någon oriktighet af utländsk
auetoritet skulle upptäckas, vore, särdeles under krigstid,
all den säkeiliet Svenska flaggan eljest ägde alt påräkna
helt och hållet satt på spel. Alt farhågorna i detta
lall icke sakna anledn. i det framfarna, torde jag få visa,
ilii jag erinrar, att Danmarks anledning till di ss krigshär
-
Den 22 Augusti e. ra.
klaring 1700 — sorn utan Stenbock oell lians arrnees tapperhet
kunnat för Sveriges sjelfständighet blifva vådlig, och
sora kostade oss tullfriheten i Sundet, — var ett falskt certificat
i afseende på tullfrihet i Sundet, utfärdadt för ett
föregifvet Svenskt fartyg, kalladt Flygande Hjorten, som sedermera
befanns aldrig hafva funnits till, och detta certificat
var dock utgifvet af Rikets första magistrat. Vidare
torde jag få erinra, att då f. d. Svenska Pommern, genom
afträdande! till Preussen t8i5, upphörde alt tillgodonjuta
Svenska friheter, flera magistrater i småstäder genom tilldelande
af Svenska burskapsbevis åt Pommerska skeppare,
utan att dessa fullgjort de villkor, (af deras familjs inflyttning
till Riket,) författningarne stadga, till förfång för Svenska
skeppsfarten, beredde utländska skeppare den förmån af
Svenska flaggan t. ex. i Medelhafvet , för hvilken Svenska
Staten erlade dryga afgifter, — ett ofog som fortfor, till
dess Commerce-collegii advoc.fiscal upptäckte detsamma oell
i laglig ordning derpå gjorde ett slut.
Jag anhåller vidare att få fästa uppmärksamhet derå,
att, ehuru Commerce-collegii frihetsbref grunda sig på de
från magistraterna insända documenter, de derföre icke utgöra
en onyttig omskrifning af dessa; ty att granskningen ej
så sällan låter upptäcka misstag, hvilka då blifva rättade,
derom kan man lätteligen i collini erhålla underrättelse, och
att så är förhållandet, torde ej varit motionären obekant.
Att Svenska consulaterne känna Commerce-collegii underskrifter,
torde kunna med full visshet förutsättas, då de slå'
i oafbruten brefvexling med detta embetsverk; men alt förhållandet
ens kan vara detsamma med alla Rikets magistrater
och dess ofta vicarierande ordförande, torde åtminstone
få anses problematiskt.
Med skäl har man kunnat besvära sig öfver stadgandet
i närvar, passförordn. af år 1829, örn helfrihelsbrefvens förnyelse
hvart eller minst hvart tredje år. Men då de af
Ulsk. omnämnda comiterade föreslagit borttagandet af delta
stadgande, och ställt frihetsbrefvet, med bibehållande af
ungefär lika namn, i samina calhegori sorn Engelska register,
endast med den skilnad, att en mängd i Engelska
föreskrifterna stadgade besvärliga former blifvit förbigångna,
tror jag att, genom antagande af detta förslag, all nödig
rättelse skulle vinnas. Jag anser mig äfven böra omnämna,
att de 2:ne omförmälda dissentierande ledamöterne uti ifrågavar.
comité', under sjelfva de långvariga öfverläggningarna
0111 skeppsdocumenterna, icke skiljt sig från de öfriga,
utan först sedan icke endast hela förslaget till nytt passreglemente,
utan äfven flera af comiterade utarbetade andra
utlåt;n voro färdiga, afgåfvo deras af Utsk. upptagna reservation;
— äfvensom att Commerce-collini nyligen till K. M.
afgifvit ett hufvudsakligen tillstyrkande utlåt, i afseende på
hvad
Den 23 Augusti e. m.
hvad comiterade föreslagit, endast med den ytterligare
lättnad, att colhm föreslagit, att det s. k Turkiska passet
måtte förenas med det nya frihetsbrefvet. För öfrigt innehåller
delta eollegii utlåt, så många intressanta upplysningar
röi:de verkliga förhållandet med de af hvarjehanda
nationer antagna skeppsdocumenter, a 11 det tvifvelsutan skulle
för Ulsk. vara upplysande att deraf taga kännedom.
Här vill jag endast anföra, att collini visat, alt vårt hel frill
e t s bref icke endast utgör ett nationalilets-documerit, ulan
äfven ett skeppspass; och hvad värde i vissa lander sättes å
sådant document, kan dömmas deraf, att i Förenta Staterna
det undertecknas af Unionens president.
Jag anhåller om återremiss, och alt Utsk. i dess nya
utlåt, måtte föreslå R. St.: att, med hufvudsakligt bifall till
hvad särskildt tillförordnade comiterade och K. Commercecolltm,
i afseende på förändringar af K. forordntn af d. 22
April 1829 ang:de passhandlingar för fartyg, hvilka segla
till utrikes ort, i und. föreslagit, K. M. i nåder måtte borttaga
skyldigheten alt förnya helfrihctsbrefvet oftare än
då correspondentredare ombytes eller betydlig förbyggning
sker.
Tillika torde jag få fästa uppmärksamhet på, att då genom
denna förändring en betydligare del af de sportelinkomster
Lomme att upphöra, hvilka tillen hufvudsaklig del
ingått i beräkning af bestämmandet af närvar, tjenstemäns
löner vid K. Commerce-colhm, 11. St. torde böra yttra den
önskan, att K. M. mätte täckas, i öfverensstämmelse med
hvad så väl comiterade som colltm i underd. hemställt, till.
dela de tjenstemän en lämplig ersättning, som måhända kunde
bestämmas efter medeltalet af denna inkomst för de tio
åren 1831 —1840. Upplysningsvis torde jag böra nämna, att
eollegii egne ledamöter icke äga någon sportel-andel, samt att
sålunda för mig såsom commerceråd hvarken någon förlust
genom förändringen kan uppkomma, elier således fråga
om någon ersättning uppstå.
Frih. von Kraemer, Robert: Jag har instämt i den
reservation, som Hr Wijk emot detta betänk, anfört. Jag
anser mig blott böra nämna, att på den afdeln,, der delta
ärende behandlades, stannade man vid det beslut, att helfrihetsbrefven
skulle fortfarande af Gommerce-colhm utfärdas,
så mycket mer, som utgiften derför ej uppgår till melan
12 r:dr b:co för ett fartyg; men man ansåg det vara af
vigt för fartygets säkerhet på utländska orter, att en sådan
aucloritet som Commerce-collrm utfärdat helfrihets-brefvet.
Deremot ansåg afdelningen öfverflödigt, att dessa helfrihetsbref
skulle, såsom hittills ägt rum, för hvarje år förnyas,
utan trodde dem kunna bibehållas, så länge samma fartyg
hade samma ägare eller intressentskap, äfvensom man ansåg
ta H.
4*
322
Den 22 Augusti e, ni.
dessa bref böra utfärdas på pergament, för att vara så mycket
varaktigare. Detta afdelningens utlåt, underkändes af
Utsk., hvarföre jag, i öfverensstämmelse med Hr Rosenblad
och på de sakrika skäl Hr Wijks reservation innehåller, får
yrka återremiss af betänkandet.
Frih. Cederström, Jacob: Frih. von Kraemer har
åberopat och upprepat det hufvudsakliga innehållet af Hr
Wijks reservation, hvaraf jag eljest ämnat begära uppläsning.
I denna reservation tilistyrkes, att Corinne:ce-colhgii i föreskrifven
ordning utfärdade helfrihelsbref ej skola årligen
ombytas, och att de skola vara skrifna på pergament för
bättre varaktighet. Detta är fullkomligen öfverensstämmande
med verkliga behofvet, och högst otillbörligt är att fordra
fribrefvens årliga omskrifning, så länge fartygen innehafvas
af samma å'gare. Jag instämmer med dem, som yrkat
återremiss, och begär att Utsk. måtte fästa afseende på
Hr Wijks reservation samt i öfverensstämmelse dermed afgifva
förnyadt betänkande.
Hr Nordensköld, Otto Gustaf: Jemte del jag får
förena mig i hvad Hr Rosenblad yttrat och får säga, alt
jag äfven tillhörde sjöfarts-comitcen, anhåller jag att få fästa
R. o. Ad:s och Otsk:s uppmärksamhet uppå huru angeläget
det är, alt hvarje mindre nation är ytterst uppmärksam
på att hafva sina nationnlilels-handlingar i vederbörlig
ordning. Då större nationer komma ali drabba tillsammans
i eli krig, så kan vid första utbrottet deraf vår flagga och
vår sjöfart få en sådan knäck, alt den ej kan repa sig på
många år. Dertill fordrades blott, att några af våra fartyg
blefvo uppbringade af kapare, derföre att de af en borgmästare
i någon småstad undertecknade handlingarna saknade
vanlig form. Dessa papper skulle anses falska och kunde
dessutom då lätteligen blifva förfalskade, i följd hvaraf
våra fartyg ej längre erhöllo någon frakt. Det fordrades
lång tid, innan sådant kunde hjelpas. Utsk. säger väl: ”Utsk.
anser det också med säkerhet kunna antagas, att magistrater,
såsom behöriga myndigheter att i sådana ämnen meddela
intyg, aro å utrikes ort kände så val som Commercecolhm,
och en tvekan om namnteckningens riktighet synes
icke vara mera att befara, då namnteckningen tillhör en magistratsperson,
än då fråga är om Commerce-collegii underskrifter.
I begge fallen måste en sådan tvekan häfvas genom
consulad-intyg och för consulerna böra magistraternes
namnteckningar icke vara obekanta.” Det ar naturligt, att
om också hvarje general-consul kunde hafva sett och kände
alla magistraters namnteckningar, hvilket jag så mycket
mera betvifla:-, som jag icke tror att de få sig tillskickade
namnteckningarna efter hvarje ombyte, så känna likväl icke
alla vice-consuler dessa namnteckningar, hvarförutan en
Svensk consul icke har rätt mycket att säga. En consul för
Den 22 Augusti e. m.
321
en nation, sorn består af 3o millioner menniskor, talar annorlunda
än en consul för en stat med 3 millioner innevånare.
Jag fruktar att i sådant fall det blefve, sorn det någon
gång förut varit och man äfven såg under sista kriget,
att man klagade för hunden öfver alt hyndan bet, då också
rättvisan blef derefter. Jag anhåller således om återremiss,
på det Utsk. måtte taga detta i noga betraktande. Jag
tror den af comiteen föreslagna lindring för sjöfarten vara
fullkomligt tillräcklig, men hvad som af yttersta nödvändighet
påfordras, är, att vår nationalitet skall kunna säkert bevisas.
Allin. Besvärs- och Ekon.Utskts utlåt. N:o 84 återremitterades.
Vid förnyad föredragning af Const.Utskts den i5 dennes
på bordet lagda mein, N:o 26, angtde en af Hr.E. F,
Westman anmäld anledn. till anmärk., fann R. o. Ad. samma
mein. icke erfordra annan åtgärd än att laggas lill
handlingarna.
Ånyo föredrogs Const.Utskrs den i5 dennes på bordet
lagda mein. N:o 27, med utlåt, öfver K. M:s nåd. propos.
angtde lagtima riksdagars återkomst hvart 3:dje år, samt 0111
föremålen för urtima riksdagar.
Frih. Cederström, Jacob: Jag hemställer om icke
detta betänk, må få hvila på bordet till afgörande vid nästa
riksdag, i enlighet med 81 §:n 2 mom. Reg.Ftn.
Hr Ribbing, Arvid: För min del skulle jag tro,
att det rätta voie att göra propos. till bifall å betänkandet.
Hr Lefre'n, Joli. Pehr: Den ena delen af frågan, nemi.
om riksdags återkommande livart 3:dje år, synes icke vid
denna riksdag mola särdeles motstånd. Den andra delen af
frågan deremot, ang:de den af K. M. föreslagna förändring i
afseende på urtima riksdagarna, torde vara den, som egentligen
föranledt Utsk:s afslyrkande. Jag för min del uttalar
den åsigt, att om stora reformer i detta land verkligen skola
kunna genomföras, nemi. nyttiga reformer, icke sådana
der nyckfulla ändringar, sådana der dagslandor, som man
vill hafva för ro skull, ulan verkligen stora reformer, så måste
man hafva tillfälle att ensamt med dem sysselsätta sig
vid en urtima riksdag. Jag anser således K. M:s propos. 0111
urtima riksdagars organiserande, på sätt detta förslag innehåller,
vara ett af de största bevis på K. M:s omsorg att
kunna förbereda möjligheten att genomföra sådana reformer
i landet, och att således man borde med bifall dertill möta
en sådan propos. Jag tillstyrker, med Frih. Cederström, att
K. M:s propos. mätte hvila lill nästa riksdag till grundlags
-
3a4
Den aa Augusti c. m.
enlig behandling , tvertemot Const.Utskts afgifna belänkande.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Innan denna K.
M:s pvopos. ankom, var redan ett förslag inlernnadt af
Const.Utsk.., af innehåll, att riksdag skulle återkomma, jag
tror hvart tredje år. Åtskillige ledamöter ville hafva riksdag
hvartannat år o. s. v. Jag anmärkte redan då, att med
vårt nuvar. representationssätt, skulle det endast föranleda
till, så att säga, årliga riksdagar och alla de olägenheter,
som deraf skulle följa, hvadan jag så långt jag förmådde
bestred förslaget. Derefter har K. M:s nåd. propos. ankommit,
som föreslår att urtima riksdagar må få hållas emellan
de lagtima, som skola inträffa hvart tredje år, oberoende
af de urtima, sorn under tiden kunnat förekomma.
Deraf skulle, efter min förmening, vållas för mycket riksdagar
och så myaket att ingen holle ut dermed af R. o. Ad.,
utom de, som bo i hufvudstaden. Deremot skulle det för
landtadeln blifva ogörligt alt hålla ut dermed. Nu har Utsk.
vid förslaget gjort åtskilliga anmärkmr, hvilka jag icke torde
behöfva upprepa , eftersom de stå här tryckta och Ståndet
förmodligen läst deln. Jag anser dem vara af den vigt, att
de, sammanlagda med de skäl jag förut anfört, synas mig
tala mot bifall till K. Mås proposition. Då Utsk, afstyrker
Konungens propos., må R. St. genast kunna antingen densamma
alslå eller ock afgöra, att de vilja deröfver å nästföljande
riksdag besluta. I öfverensstämmelse med hvad jag förut
yttrat, önskade jag, att R. o. Ad. vilie bifalla Ulskts betänk.
, d. v. s, afslå den K. propostu.
Frih. Sprengtporten, Jac. Wilh.: Huruvida det
någonsin må anses fullkomligt ändamålsenligt, att R. St.
sammanträda endast för att afgöra K. M:s nåd. propostr,
derom vili jag icke nu ingå i någon grundlig undersökning;
men hvad jag åtminstone för min del tror mig finna, är,
att icke jemvigten emellan de båda stadsmakterna är väl bibehållen,
om ett sådant grundlagsstadgande införes, så länge
ännu tiden för R. Sits lagliga sammanvaro är utsatt till
endast 4 månader; ty under sådana förhållanden kunde det
blifva möjligt, att de egentliga riksdagarna kommo att inaria
till endast urtima riksdagar, vid hvilka Ständerne icke
hade något initiativ. Jag vill icke säga, att så skulle ske;
iag vill tro motsatsen; men det kunde hända, och i lagstiftning
samt isynnerhet den politiska, mäste man länka sig
de följder, som kunna uppkomma, och icke endast dem man
har anledn. att vänta sig. På dessa skäl, och således på
helt andra grunder än Hr von Hartmansdorff åberopat, samt
elmiu jag ville lemna mitt fullkomliga bifall till förslaget om
riksdags hållande hvart tredje år, får jag anhålla om propos.
till bifall å Utskts betänkande.
Hr Frih. o, Land i m. yttrade, att, i anledn. af ord
-
Den aa A ugn» ti e. ra. 3a5
ställningen i Utskrs slutmening , propos. lill bifall å dess
mein. icke kunde framställas, utan trodde Hr Landtm., att
propos:n i stället borde innehålla afslag å K. M;s nåd. propos.
; hemställande alltså, om R. o. Ad. behagade afslå K.
M:s ifrågavar. nåd. proposition.
Piopades ja och nej.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde derefter, om R. o.
Ad. ansåg den nåd. propostn böra hvila till grundlagsenlig
behandling vid nästa riksdag.
Ropades äfven ja och nej.
Ilr Landtm, förnyade derefter sin propos. till afslag å
K. M:s ifrågavar. nåd. proposition.
Ropades starka ja, blandade med många nej.
Då Hr Frih. o. Landtm, i anledn. häraf förklarade
det han trott sig finna att ja öfverrösta! nej, begärde
Hr Lagerheim, Lars Magnus, votering.
Upplästes till justering och godkändes följande voler:sproposition:
Den
som afslår K. M:s nåd. propos., angtde lagtima
riksdagars återkomst hvart 3:dje år, samt om föremålen för
urtima riksdagar, voterar
ia;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, kommer K. M:s ofvannämnda nåd. propos. att
hvila till grundlagsenlig behandling vid nästa riksdag.
Efter voteringens slut, befunnos rösterna hafva utfallit,
som följer:
Ja — 14.
INej — 23.
Lades på bordet nedannämnda från Utsktn inkomna ullåtui,
mem:r och belänk:n, nemi. från
Stats Utskottet:
N:o 276, i anledn. af vackt motion om ändring uti fördelningen
af den till Lunds academi utgående kronotionde
uti vissa härader af Christianstads län;
N:o 277, i anledn. af erhållen återremiss å SlatsUtsk:s
utlåt. N:o i58;
N:o 278, i anledn. af erhållen återremiss å StatsUlsk:s
utlåt. N:o 184;
N:o 279, i anledn. af väckta motioner, rörtde dispositionen
af ett efter enkan A. B. Wetterström Kronan tillfallet
dana-arf;
JM:o 280, i anledn. af Hr Professor Geyers motion om
3a6 Dea ai Augusti e. m.
uppförande å allm. indrägt).staten af pension åt f. d. Statssecrettn
m. m. Danckwardt;
Nto 281, i anledn. af Fredr, von Zweigbergks från Skaraborgs
län motion om contant ersättning till rotehållarne
inom Kållands härad, för vägrad utsyning å kronoparken
.Rådaås;
Nto 282, i anledn. af tvänne särskilda utaf Hr Petre'
väckta motioner, angtde pensionering af Statsråds-ledainöter
under vissa förutsatta fall;
Nto 283, i anledn. af Hr Hjertås motion, angtde ersättning
för proviantering och fouragering åt tågande trupper
;
N:o 284, i anledn. af Hr von Harlmansdorffs, A, motion,
att, i händelse nu gällande skjutslega blifver förhöjd,
vissa embels- och tjenstemän måtte erhålla löne—ti Hök—
"ing; _
Nio 280 , i anledn. af erhållna återremisser å utlat.
Nto 109;
Nto 286, i anledn. af återremiss å utlåt. N:o l4°?
Nto 287, i anledn. af Hr Professoren Geyers motion om
ett särskildt vicarie-arfvode för adjuncten i historien vid
Upsala universitet, så länge han för motionären ombesörjer
examina och tentamina;
Stats- samt Allm. Besvärs- och Ekon.Utskott
e n:
Nto 9, om bildande af undervisnings-anstalter för skeppsbyggeri,
samt anslag dertill;
Nto to, i anledn. af väckta motioner om inrättandet af
navigalions-skolor, m. m ;
Nto 1 i, i anledn. af väckt motion om inrättandet af
real-skolor ;
Nto 12, i anledn. af väckta frågor om anslag till ullsorterings-conlors
inrättande i städerna Götheborg och Malmö;
Nto i3, i anledn. af väckta motioner om vidtagande af
åtskilliga förändringar, till ändring uti båtsmans-rotcringens
utgörande å landet;
Nto 14, i anledn af ej mindre K. Mts nåd. skrifvelse
angtde ön St. Barthelemy, än äfven väckta frågor, dels att
R. St. måtte tillkännagifva, att de anse sig ej berättigade
taga ringaste befattning med förvaltningen af ön, dels att
densamma måtte såsom en undersåtlig skänk öfverlemnas till
K. M., samt slutligen att den måtte ställas under samma
förvaltning och styrelse, som Sveriges öfriga provinser;
Nto i5, i anledn. af väckt fråga om mautals-penningarnes
användande för fattigvårdens behof, m. m.;
Nto 16, i anledn. af väckt fråga om sänkning af den s.
k. Brunnsviken;
Nto 17, i anledn. af väckt motion om åtskilliga till
Den 22 Augusti e. m.
dessa Utsk. remitterade frågors behandling i ett gemensamt
betänk., m. m.;
N;o 18, i anledn. af väckt fråga om förändradt beräk
ningssätt
för rotelljelpens utgörande inom Kronobergs län ;
N:o 19, i anledn. af vackt motion om lindring förhem
mansägarue
å Hammarön uti deras roteringsskyIdighet ,
m. 111.
N:o 20, i anledn. af väckta frågor om förnyad granskning
af grunderna för båtsmanshållets fördelning Rikets städer
emellan;
N:o 21, i anledn. af väckta motioner om indragning af
biskops- och domprost-embetena;
Bevillnings- samt Allm. Besvärs- och Ekon.-  Utskotten:
N:o 4» i anledn. af Hr Tornerhjelms, Rudolph Victor,
motion, ang:de tiden för den blifvande nya författningens,
rör:de brännvinsbränningen, tillämpning;
Lagutskottet:
N:o 104, i anledn. af väckta motioner om upphäfvande
eller ändring af K. förordntn den 24 Aug. 1B13, emot
fylleri och dryckenskap;
N:o io5, i anledn. af väckt motion om ändring i sältet
för testamentens kungörande;
N:o 106, i anledn. af väckt fråga om upphörande af
frälsemäns rättighet alt i vissa mål dömmas af hofrätt såsom
första domstol;
N:o 107, i anledn. af väckt motion om ändring af i4
cap. 7 §:n Rälteg.-b:n;
K:o 108, öfver väckt motion ang:de offentlighet vid under-domstolar
och polis-kamrar;
N:o tog, i anledn. af väckt motion, ang:de föreskrifters
meddelande derom, att den som är dömd till böter, motsvarande
högsta kroppsplikt, genast bör i häkte inmanas eller
för böterna ställa borgen;
N:o 110, i anledn. af gjorda anmärkn:r vid Ulsk:s betänk.
N:o 56, öfver väckta motioner om upphäfvande af
kämnersrätter, lagmansrätter och riddaresyne-rätter samt
ändring eller upphäfvande af åtskilliga lagens rum, rör:de
rättegångs-ordriingen;
K:o 111, i anledn. af väckt motion om tillägg till 7
§:n i 5g cap. Missg.-b:n;
Lag- samt Allm. Besvärs- och Ekon.Utskotten:
N:o
1, i anledn. af väckta förslag till ändringar, tillägg
och förklaringar af de om skiftesverket i Riket gällande författningar;
JV:o
2, i anledn. af väckta frågor om ändring och för
-
3a8
Den 23 Au gust i e. m.
klaring i vissa delar af K. förord»:» d. i Aug. i8o5, samt
andra författn:r, rö'r;de skogarna i Riket;
N:o 3, i anledn. af K. M:s nåd. skrifvelse, i fråga om
ändring af K. förordn:» den ig Dec. 1827, ang:de grunderna
och villkoren för hemmansklyfning samt afsöndring af
jord eller andra lägenheter från hemman;
N:o 5, angrde lagstiftningen om fattigvården i Riket;
Allm, Besvärs- och Ekon.Utskottet:
N:o g4, ‘ anledn. af väckt motion rörtde skyldighet för
Rikets stapelstäder att hålla upplag af salt;
N:o g5, ang:de bestämmande af sältet för kolmätning
inom bergslagen;
N:o g6, i anledn. af väckta motioner om inskränkning i
den s. k. landtmanna-seglalionen;
N:o gy, i anledn. af Utsk:s betänk. N:o 22, öfver motion
om inrättande af kurhus i staden Carlshamn ;
N:o g8, i anledn. af väckt motion om transito- och ne
derlags-rätt
för Slitö hamn.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 1 t om aftonen.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe,
Onsdagen den 26 Augusti 1840.
Plenum kl. g f. m.
Justerades i prot.utdr. för den 22 dennes f. m., och 7
prot.utdr. för samma dag e. m.
I anledn. af justeringen utaf det prot.utdr., som angick
R. o. Ad:s beslut öfver Allm. Besvärs- och Ekon.Utsk:s betänk.
]>f:o 80, anmälte sig
Hr Stjernsvärd, Gust. Magnus, och yttrade:
Icke närvar, vid det beslut, som i sisth plenum fattades
i anledn. af Allm. Besvärs- och Ekon.Utsk:s utlåt. N:o
80, får jag, i anledn. deraf och på grund af 56 §:n Riksd.-  Ordn., väcka följande motion, som jag anhåller måtte blifva
till de förenade Stats- och Ekon.Utsk:n remitterad.
Hr Stjernsvärd uppläste derefter följande:
Uti de flesta länder är den princip antagen vid arméernas
-
Den 26 Aujuili f. m.
nes beklädnad, att byxorna förfärdigas af olika färg nied
lif-plaggen. Orsakerna härtill äro:
1:0 Den mindre kostnad, sorn åstadkommes deiigenom,
all, då särskildt byxkläde finnes, det af fabi ikanten kan göras
smalare än vanlig klädesbredd, d. v. s. 8 qvaitcr bredt,
och att, detta oaktadt, det ej ätgår större längd för ett par
byxor under detta förhållande, än hvad sorn under vanlig
klädesbredd för delta plagg måste beräknas, men deremot
de remsor, som blifva öfver vid förfärdigandet af ett par
byxor af kläde med vanlig bredd, ej uti nytta kunna motsvara
den minskning uti kostnad, som uppkommer genom
det mindre erforderliga råämnet för förfärdigandet af kläde
med endast 8 qvarter» bredd.
a;o Den minskning i kostnaden, sorn åstadkommes derigenom,
alt en mindre dyrbar, dock lika ändamålsenlig färg
användes för byx- än för lifplaggs-klädet. Iakttagandet af
hvad som i första och andra punkterna blifvit anförd t, åstadkommer
vid Franska armeen, der den röda (garauce)
färgen användes för byxklädet, alt en årlig besparing af
2,000,000 francs äger runi uti anslaget för armeen , som
skulle gå förlorad, om den biri (indigo) fölgen, som i allmänhet
användes för lifplagg, äfvenledes blefve använd för
underkläder.
3:o Medför olik fä rga d t kläde till lifplagg och byxor
den fördelen, alt en jacka längre och fördelaktigare kan
brukas till byxor under detta, än under ett motsatt förhållande,
hvilket blir af högsta betydenhet, då man betraktar,
att uthålligheten hos en jacka är 3 gånger längre än bos
ett par byxor. Jag, så väl som hvarje militär, är för öfrigt
i tillfälle ådagalägga med egen erfarenhet, att ofta är fället
att man tvingas anlägga en ny frack eller jacka, ehuru den
man äger är brukbar, endast af det skäl, att den ej mera
harmonierar med nya byxor af samma färg, som man är
tvungen att anlägga.
Att för öfrigt verkliga fördelar äga rum vid del ofvan
anförda, bevises yttermera deraf, alt den förändring jag afser,
är allmänt antagen uti Preussiska, Ryska, Danska m. fl.
arme er.
På grund således af hvad anfördi blifvit, föreslår jag
vördsamligen, alt R. St. malte till K. M. ingå med tind.
anhållan, att byxor af biätt meri Dvitt meleradt kläde, såsom
bäst förenande fördelarna af minsta tillverkningskostnad och
längsta varaktighet, måtte enhälligt, ej allenast inom cavalleriet,
utan äfven inom bela den öfriga armeen anläggas,
allt i den man som nya byxor inom något regrte eller
corps blifva af nöden att anskaffa. Den direeta pecuniära
fördelen blifver härigenom, efter de upplysningar jag af k läde
s 1 a brikanter förskaffat mig, circa 32 sk. b:co per aln kläde,
d. v. s. då så väl färgen som det mindre råämnet tages
12 H. 42
33o
Den 26 Augusti f. m.
i betraktande, och hvilket utgör en total summa af circa
4o,ooo r:dr b:co för hvarje gång som nya byxor inom armeen
äro af nöden att anskaffa.
Remitterades lill Stats- samt Allm. Besvärs- oell Ekon.-  TJtskotten.
Justerades p!eni-prot:n för den 8 dennes f. och e. m.
Öppnades Hrr Electorers lista till val af 2:ne ledamöter
i Ridd.Utsk. efter K:o 286. Frill. Raab, Carl Gustaf, och
AT:o 233. Hr Stårck, Jac. Reinh.; och befunnos dertill hafva
blifvit utsedde:
N:o 5oi. Hr Påhlman, Carl Gustaf;
N:o 2020. Hr Conradi, fullm. Frih. Manderström , Carl Adolph
,
efter lottning med N:o t rg8. Hr Cedercrona, Joh. Ulrik.
Likaledes öppnades Hrr Electorers lista till val af ledamöter
att under permitterade ledamöters bortovaro inträda
lili nedannämnda Utsk.; och befunnos dertill hafva blifvit
utsedde, i
Allm. Besvärs- och Ekon.Utskottet:
Pf:o 1241. Hr Palmcrantz, Joh. Mauritz,
under den ledighet, som blifvit beviljad åt N:o gg. Frih.
Hamilton, Hugo, från och med den 28 dennes;
R i d d a r h u s U (skottet:
I\T:o i6t3. Hr von Gripenschytz, fullm. Frih. Adelsvärd, Erik
Selli,
under den ledighet, som blifvit beviljad åt N:o i38t. Hr
von Porat, fullm. Hr Lind af Hageby, Cail August.
Hr Cederschjöld, Pehr Gustaf: Som tiden 1111 instundar,
alt jag skall börja mina föreläsningar så väl vid
Carolinska Institutet, sorn vid Allm. Barnbördshuset, och en
fortfarande opasslighet gör det omöjligt att derutöfver anstränga
mina krafter; anhåller jag 0111 tillåtelse att få upphöra
att vara ledamot af Coust.Utskottet.
R. o. Ad. biföll Hr Cederschjölds begäran, och att han
skulle få bibehålla sin riksdagsmannarätt.
Likaledes biföll R. o. Ad. Hr Akrells, Carl, begäran att
få afsäga sig sin befattning såsom ledamot uti BaucoUlsk.,
men del oaktadt blifva vid sin riksdagsuianna-rätt bibehållen.
Hr Frih. o. Landtm, tillkännagaf, att Hr Hallenborg,
Carl Joli., ledamot i StatsUlsk , erhållit 3:ne veckors ledighet
från den 3 September, och att Gr. Mörner, Joh. Äng.,
ledamot i Bevilln.Utsk., äfven erhållit 3:ne veckors ledighet;
Den 38 Augusti f. m.
och anmodade Ilr Landtm. Ilrr Electorer alt innan nästa plenum
sammanträda, för att dels välja nya ledamöter i de afgångnes
ställe, dels utse ledamöter att i Utsktn inträda under åt 2tne
ledamöter beviljad ledighet.
Upplästes till justering Exped.Utsk:s förslag Nto 65 till
R. Sits uud. skrifvelse till K M., i anledn. af K. Alts nåd.
propos. om fortfarande tills vidare af anslaget för Rikets
Allm. Ärenders Beredning.
Begärdes på bordet af Frill. Cederström, Jac., och
Ilr Bråkenhjelm, Pehr Reinhold.
Vidare upplästes till justering Exped.Utslits förslag Nto
66 till R. Sits lind. skrifvelse till K. Al., i anledn. af K.
Alts nåd. propos. om Calmar läns fördelning i 2:ne län.
Hr Bråkenhjelm, Pehr Reinh t Jag vill icke genom
bordläggning af denna skrifvelse fördröja expeditionen,
ulan begär blott upplysning derom, huru ordalydelsen
af skrifvelsen är i början; sorn jag åtminstone tyckte mig
böra, handlar den om Calmar läns indelning. Om så
är, lärer skrifvelsen böra återremitteras emedan den icke
handlar om annat än olampligheten af Calmar läns geograpliiska
form, och icke om länets fördelning.
Rubriken och början af skrifvelsen upplästes ånyo.
Hr Bråkenhjelm: I skrifvelsen står ordet indelning:
jag (ror detta ord icke vara riktigt.
Gr. Frölich, David: Jag har väl icke på mig det
tryckta exemplaret af Konungens nåd. propos. i ämnet, men
jag vågar försäkra, att det icke gerna ar möjligt att ändra
ordalagen i skrifvelsen, emedan de innefattas i Konungens
propos.; och jag tror del så mycket hellre, som jag finnér
att argumentationen i Konungens propos. måtte gå ut derifrån,
att Konungen icke finner indelningen vara riktig. Att
Calmar läns local-indeluing icke är lämplig, det är orsaken,
hvarföre Konungen proponerat dess fördelning.
Hr Bråkenhjelm: Om ingen annan ledamot af Ståndet
understödjer min anmärka., så är jag böjd att låta den
förfalla, såsom mindre väsendtlig; likväl mäste man erkänna,
att skrifvelsen innehåller en oriktig titel , och jag tror att.
den bör återremitteras.
Frih. Cederström, Jacob: Då icke det är lämpligt
att för ögonblicket ingå i discussion härom, enär betänk,
icke är för handen och kan jemföras med den nu till justering
upplästa skrifvelsen, så anhåller jag, alt expeditionen
måtte kunna hvila på bordet till nästa plenum, på del man
må kunna jemföra den med R. o. Adts och de öfriga Ståndens
beslut i frågan.
33a
Den 26 Augusti f. m.
I anledn. häraf blef Exped.Utskls förslag N:o 66 hvilande
på bordet.
Upplästes til! justering och godkändes Exped.Utsk:s förslag
N:o 67 till R. St:s tind. skrifvelse till K. M. ang:de indragning
af K. Nummer-lotteriet.
Föredrogs ånyo Const.Utsk:s den i5 dennes på bordet
lagda mern. N:o 28, med ntlät. öfver K. M:s nåd. propos.
angtde ändring i 1 og §:n Reg.F:n oell 80 §:n Riksd.Ordningen.
Hr Cederschjöld, Pehr Gustaf: Då, som Const.-
TJlsk. upplyst, Sländerne sjelfve redan utsatt en längre tid
för riksdags sammanvaro, såsom förslag till en ändring i
grundlagen, snm skall hvila till nästa riksdag; hemställer
jag, om det är lämpligt att arne olika förslag i samma ämne
hvila. Af sådan anleda, skulle jag tro det rättast vara,
att R. o. Ad. behagade alsia det ifrågavar. förslaget lill
grundlagsändring.
Frih. Cederström, Jacob: Jag skulle med den sista
talaren instämma, om han kunde garantera alt Ständernes
särskildta förslag till grundlagsändring härutinnan skulle
vid nästa riksdag blifva bifallet; men då detta icke kan garanteras,
tinner jag för min del intet ondl uti, att jemväl
detta andra förslag blir hvilanda, som gifver en månad , d.
V. s. 4 i stället för 3 månader; och Sländerne hafva åtminstone
visshet om, att då de bifalla Konungens propos.,
hafva de vunnit en månads förlängning. Jag kan ej finna
någon olägenhet af att 2:ne förslag hvila på samma gång,
ty Sländerne kunna ändå ej bifalla mer än det ena.
Gr. Frölich, David: Frih Cederstiöm har visserligen
rätt deruti, att det skulle kunna gå an att hafva 2:ne
alternativa förslag hvilande; men den som verkligen önskar
den sakens framgång, som blifvit beslutad, torde finna, att
tillvaron af äfven ett annat förslag åstadkommer splittring;
och på sådan grund anhåller jag om, att detta förs lag må
läggas till handlingarna.
Hr Bråkenhjelm, Pehr Reinh.: Jag erkänner att
jag väntat, det någon af Ståndets ledamöter, mera erfaren
än jag, hade ifrågasatt, huruvida icke målet kunde uppskjutas
till dess Const.Utsk. inkommit till Ständerna roed det
förnyade förslag, hvarom Const.Utsk. i detta betänk, talar.
Mig synes detta vara den lämpligaste utvägen att komma ifrån
saken. Jag skulle tro, att Hr Frih. o. Landtm, hvarken
kan framställa detta förslag till bifall eller nfslag; och
i sådant fall skall det antingen läggas till handlingarna eller
också uppskjutas.
D e ii aG Augusti {. ru.
333
Frill. Gederström: När Const.UtsL afstyrker en K.
propus., öga Ständerne lätt att. vid samma riksdag densamma
afslå. Detta är förhållandet nu. Frågan ar således
den: vill R. o. Ad. låta Konungens propos. hvila, utan afseende
på det särskildta förslag tili ändring i log §:n Reg.-  F:n och 80 §:n Riksd.Ordn., sorn af Utsk. särskildt blifvit
föreslagen efter jemkning af de särskilda tankar, sorn till
Utsk. blifvit remitterade. De stå isolerade bredvid hvarandra
och komma att isolerade af nästa Ständer betraktas.
Ständerne äga då att välja emellan Konungens propos. och
sitt eget förslag; och på grund af det sammanhang dessa
förslag kunna få med andra grundlagsförändringar, lära
Ständerne afgöra äfven denna fråga. Jag tillstyrker, att R.
o. Ad., genom läggande af delta mein. till handlingarna, bifaller
att Konungens propos. må hvila till nästa riksdag.
Hr Cederschjöld: Så vidt jag kunnat fatta den siste
värde talarens yttrande, har lian trott, att tväime förslag i
samma ämne, roen af olika beskaffenhet, skulle kunna hvila
lill nästa riksdag såsom alternativer, och att det då ankotnroe
på Ständerna att antaga hvilkendera som helst. Så brukades
det verkligen i början af vår nu var. frihetstid; ty t.'
o. 111. Const.UtsL uppgjorde då alternativa förslag. Men
Ständerne funno snart, att det var olämpligt, och att just
en bestämd opinion skulle uttalas vid den ena riksdagen
och vidhållas vid den andra, såvida det skulle blifva någon
förändring i grundlagen. Det skulle derföre vara ett stort
steg tillbaka, att låta alternativa förslag i en och samma
fråga hvila lill en kommande riksdag. Nar derföre Coust.-  Utsk. uppgjort ett förslag, så modifieradt af samtliga Stånden,
att en längre tid för riksdags varande blifvit antagen ,
så vore det olämpligt, att denna K. propos., som blifvit af
Const.Utsk. afslyrkt, äfven skulle hvila lill grundlagsenlig
behandling vid nästa riksdag.
Gr. Frölich: Den siste talaren har otvifvelaktig! rätt
1 sin åsigt af saken. Jag bekänner, att jag, då jag förra
gången yttrade mig, förbisåg, att någon kunde anse ett till
handlingarna lagdt betänk, såsom hvilande intill nästa riksdag;
och Frill. Cederström? påstående, att vi skulle hafva
2 till nästa riksdag hvilande förslag, innefattar tydligen ett
sätt att göra en sådan tolkning möjlig. Del är på denna
grund, och sedan Hr Cederschjöld upplyst mig, att det icke
duger att hafva 2 alternativa förslag hvilande, som Ständerne
måste, på det att en grundlagsföiändring skall kunna
äga runi, hafva uttryckt en och samma opinion, och den
blir icke en och densamma, om den är tvä fa lid ig vid
den ena riksdagen, vida bättre till och med om den blir —
en fal Idig. Jag förenar mig således med Hr Cederschjöld,
att vi böra afslå den K. propostn och vidhålla det förut
lattade heslutet.
334
Den aG Augusti f. m.
Hr Lefren, Joh. Pehr: Jag är också af den tanke,
atl R. o. Ad. gör rättast att afslå den K. propos:n; men
jag hemställer, om det ej hör ske i den form, att Const.-  Utsk:s grunder, som äro uppgifna i det betänk , som nu är
före, måtte för afslaget åberopas, således att R. o. Ad. på
de grunder, sorn Const.Ulsk:s nu föredragna mern. innehåller,
afslår Konungens propos. Då har man salivera! det
förslag, som redan är antaget af samtliga Stånden, och icke
bundit sig att antaga hvad Gonst.Utsk. lofvat.
Hr Bråkenhjelm: Jag skulle icke tro att det går an,
att R. o. Ad. sålunda afklipper för sig möjligheten att kunnafatta
beslut öfver Const.Utsk:s inkommande betänk., derigenom
att R. o. Ad. afslår Konungens propos. , af hvilken,
enligt Coust.Utsk:s eget utlåt., finnes en del intagen i det
utlåt., som vi framdeles hafva atl vänta. Ståndet skulle således
redan hafva afgjort den frågan, emedan en och samma
fråga icke får återkomma a gånger vid samma riksdag. Efter
min tanke finnes ingen annan rationel utväg alt komma
ifrån saken, än att det H. Ståndet förklarar K. M:s propos.
livilande, till dess Const.Utskts andra betänk, hinner inkomma
och föredragas.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, alt under discussionen
meningarna uti ifrågavar. ämne delat sig på det sätt, attén
mening ansett afgörandet böra hvila tills Const.Utsk:s i nu
förevar, mern. omnämnda förslag återkomme till Ståndets
pröfning. En annan mening hade tillstyrkt, alt K. M:s
nåd. propos. måtte hvila till grundlagsenlig behandling vid
nästa riksdag. Den 3:dje meningen hade tillstyrkt afslag å
Konungens propos. I den ordning Hr Landtm, nu upprepat
dessa meningar, ville han å dem framställa propos., och
hemställde nu försl, om R. o. Ad. ansåg plöjningen af denna
fråga böra hvila tills Gonst.Utsk. inkomme med det förslag,
som Ulsk. i nu förevar, utlåt, omnämnt.
Ropades starka nej, blandade med ja.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde derefter, om R. o.
Ad. ansåg K. M:s nåd. propos. böra hvila till nästa riksdag,
för att då i grundlagsenlig ordning behandlas.
Ropades nej.
Uppå derefter gjord framställning blef K. M:s nåd. propos.
af R. o. AJ. alslagen.
Hr Lefre'n: Jag anhåller vöidsarnt att få anmäla min
reservation mot beslutet, på den grund att icke de skäl
fått inflyta för afslaget , som Const.Ulsk:s betänk, innehåller.
Hr Cederschjöld: För att lugna den sista värda talaren,
skall jag blott erinra, all enl. 81 §:n Reg.Ftn skola
skälen för afslag tillkännagifvas, och förmodligen kommer
Dea a6 Augusti f. m.
335
Exped.Utsk. a!t taga skälen för afslaget å denna K. propos.
just ur Coust.Utsk:s moliver.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, i anledn. af Hr Lefre'ns
reservation, sin mening vara den, att R. o. Ad. vore oförhindradl
att i den till Konungen afgående und. skrifvelsen
införa de skäl, sorn föranledt R. o. Ad:s afslag; och då här
under discussionen icke, Landtm, veterligen, andra skäl blif.
vit anförda, hvilka afveke från deni, som i Const.TJtskts meni.
innefattades, trodde Hr Landtm, ingalunda några hinder förefinnas
att i den und. skrifvelsen nyttja de skäl, som i delta
memorial vore anförda.
Ånyo föredrogs StalsUlskts den i5 dennes på bordet
lagda utlåt. AT:o i5y, i anledn. af K. M:s nåd. propos. om
pensioner för f. d. Statsråden Hr Fiih. Åkerhjelm och Hr
Gr. Hård.
Frih. Boye, Ludv.: Då ifrågavar. K. propos. hade tili
R. o. Ad. ankommit och var bordlagd för att tili StatsUtsk.
remitteras, förutsåg jag, att, till hinder i afgörnndet af densamma,
kunde hos Utsk. en betänklighet uppstå, nemi. den,
att Const.Utsk. hade till Riksrätts afgörande hänvisat åtskilliga
mot här nämnda Statsråder förekomna anmärkn:r, —
en betänklighet, som möjligen kunde leda till den orättvisa
påföljd, att då en gång Piiksrättens dom fallit, troligen icke
förr än flera månader efter sedan riksdagen vore slutad, och
möjligtvis Riksrättens dom utfallit befriande, så vore likväl
desse Statsråder genom betänklighetens antagande, de facto,
betagne den fördel, som den K. propostn för deni afsåg. Till
itndanrödjande af denna betänklighet tog jag mig friheten
till prot. eiinra derom, att ansvarighels-iagen, hvilken skall
af Riksrätten tillämpas, verkligen upptager det fall, alt en
tilltalad Statsråds-ledamot hade tagit afsked och erhållit pension,
samt stadgar för detta falldén norm, att då ägde Riksrätten
domina den tilltalade, den fällde Statsrådsledamoten,
att förlora sin pension, på samma sätt som han förlorat sin
lön, om han blifvit dömd tjensten förlustig. Genom denna
erinran trodde jag, och vågar ännu tro, att betänkligheten
vore undanröjd; och har jag således äfven vederlagt den del
af Hr von Troils reservation, som angår formfrågan.
Då jag nu beger mig lill hufvudsaken, vill jag icke
trötta R. o. Ad. med alt upprepa de moraliska skäl, som
föranledt K. M:s nåd. propos., emedan de äro i betänk, upptagna;
men då jag å ena sidan medgifver, att någon juridisk
rätt till pension äger ingen af dessa f. d. Statsråder, får jag,
å den andra, erinra derom, att det icke är till Ständernes,
om jag så får yttra mig, juridiska rättvisa, som Konungen
adresserat sin nåd. propos., utan ensamt till Ständernes moraliska
känsla för hvad rätt och billigt är. Man kan visserligen
möta Konungens propos, så vidt den rörer Frih. Åker
-
336
Den 26 A u g u a t i f. ra.
hjelm, med det allmänna omdöme, om hvars mer eller mindre
riktighet jag icke vill yttra mig, nemi. att han icke behöfver
någon pension; men detta ar icke fället med Gr.
Hård, sorn med en talrik familj befinner sig utan någon,
mig veterlig, förmögenhet. Den hufvudsak liga omständighet,
som verkar på mig, är den, att Gr. Hård har icke ovillkorligen
begärt afsked: han begärde i sin ansökning, att,
ifall Konungen vid verkställigheten af den beslutade förändringen
af Statsrådets organisation, icke vore sinnad att honom
bibehålla, han i sådant fall mätte erhålla afsked och
varda föreslagen till pensions erhållande. Det är en stor
skilnad mellan en ovillkorlig afskedsansökning och en sålunda
styliserad! Gr. Hård kan således icke rätteligen sägas
hafva aflägsnat sig från tjernsten, — det är tjensten som upphört:
och otvifvelaktig! bör man härvid påminna sig, att då
han kallades till Statsrådet, agde han en inamovibel plats i
Högsta Domstolen, der han förvärfvat sig en allmän högaktning,
så för kunskaper, som för rättrådighet. Den verkställda
organisationsförändringen har flyttat honom utur Statens
tjenst; men det ligger icke hvarken rättvisa eller billighet
i den slutföljd, alt lion skall betala förändringen med sin
och sin familjs välfärd. Ännu et l allmännare skäl talar till bifall
för proposm, och det är intaget i Hr von Troils reservation.
Han säger med mycken sanning, att om det blir antaget,
att Statsrådsledamöter, då de lyssna till de rop, som
måhända med skäl, och lika ofta utan skäl, höja sig, att Konungen
bör ombyta ministere, — örn, säger han, en ledamot
af Statsrådet då går bort utan att hugnas med pension;
så skall följden blifva, att ingen kan taga emot en plats
i Statsrådet, sorn icke tillhör rikedoms-aristocratien; och
man kan då med full visshet antaga, alt Rcgerts-personalen
blir utsedd endast bland rikedoms-aristocratien. Delta tror
jag ej vara ratt. På dessa skäl anhåller jag ont ålerremiss
af betänkandet.
Frih. Leijonhufvud, Abrah.: Jag har behof af att
rectifiera den anteckning, sorn linnes i betänk, gjord för min
räkning. Jag har icke instämt i första mom. af [lr von
Troils reservation, d. v. s. så vidt den afsåg detta föremål.
Jag har ifrigt satt mig emot allt uppskof, hvaremot jag i
2:a punkten fullkomligen delat Hr von Troils mening, på
sätt jag inom SlatsUlsk. utvecklat. Det har varit efter min
öfvertygelse StalsUtsk:s åliggande att betrakta frågan, hvarken
ur den egentligen juridiska eller den moraliska sidan.
Majoriteten stödjer sig ofelbart på den juridiska, och efter
den är beslutet riktigt och rättsenligt. Hos mig har icke
den individuella känslan kunnat göra sig gällande i fråga
om statsmanna-bestyr, och efter statsmanna-åsigter är det
som minoriteten tillstyrkt half lön. För att vinna ändamå
let,
Den a6 Augusti f. na.
3^7
let, att äfven pension tilldelas arne, efter egen önskan afskedade,
Statsråder, får jag äfven yrka att målet återremitteras.
Gr. A tick ars värd, Carl H e n r.: Jag känner vid detta
tillfälle liela tyngden af känslans strid med pligten; men jag
tillåter mig i sådant hänseende icke att tveka i valet af den
rost, jag bör afgifva. Då jag här hört vedersakarne af StatsUtskrs
betänk, anföra sina skäl för dess förkastande, och då
jag ej kan antaga dem, anser jag mig icke, genom iakttagande
af tystnad dervid, gifva anledn. till den förmodan, som biträdde
jag dessa skäl. I afseende å hvad Frih. Boye yttrat,
rörtde en af de ifrågavar. personerna, nemi. att behofvet
borde komma i fråga, tror jag, enl. mitt begrepp om pensionerande
och rätt dertill, del icke vara R. o. Ad. tillständigt
att ingå i en sådan pröfning. Jag anser mig således
kunna frångå en sådan, helst för rätt till pension redan finnes
i lag bestämda föreskrifter. Den K. propostn innehåller
ingen motivering, hvarpå undantaget skulle grunda sig, eller
hvarifrån grunderna för ett undantag skulle kunna bestämmas.
Man har yttrat, att en af de ifrågavar. Statsråds-ledatnöterne
blott villkorligt begärt sitt afsked: men mig synes,
att della skäl, långt ifrån alt tala för, verkligen talar emo t
honom, då i det villkoret ligger, att Konungen icke ansett
lämpligt att vidare begagna honom i Statsråds-befaltningen,
och för sådant fall icke finnes någon pensions-rätt i lag stadgad.
Jag finner icke tiilständigt, att vid allmänna medels
användande lemna min röst till följd af känslan, och finner
icke heller tiilständigt för lagstiftningen att använda allmänna
medel till så beskaffade föremål; och det bör aldra minst
vara fallet för det Stånd, som i så rikt mått upphemtar en
stor del af de allmänna skattebördorna och en alltför stor,
föi' att i lagstifningsväg tilltro sig kunna göra undanlag för
medlemmar af detta Hus. Jag tillstyrker derföre bifall till
StatsUlsk:s betänkande.
Frih. Boye: Det är i anledn. af de hegge siste lalarnes
yttranden, som jag ber att få erinra derom, att då jag uppkallat
känslans rätt, har detta icke varit del hufvudsakliga
motivet hvarpå jag bygger mitt omdöme; det har blott varit
ett biskäl, och jag vet ej hvarföre icke detta skäl äfven
bör komma i betraktande. Om enskild rätt och billighet
icke får gälla för något, så torde det allmänna skäl, som Hr
von Troil framställt, böra göra tillfyllest; nemi, att genom
det praejudicatel skulle, som jag tror, ett förbud de facto
anses vara gifvet, att icke någon annan kunde emottaga en
plats i Statsrådet än den, som vore så rik, att det qvittade
honom lika, om han finge pension eller icke. Vill man hafva
Statsrådsplatserna endast öppna för rikcdoms-aristocralien,
då är Ulsk:s tillstyrkande ett rakt medel dertill; men jag
.2 II. ' 43
358
Den iO Augusti f. m.
troi' icke, att sådanl är all iakttaga fäderneslandets sannskyldiga
bästa.
Gr. Frölich, David: Känslans rätt har blifvit åberopad
i detta'falI, och jag får, med åberopande af densamma,
förklara, att det särskildta förhållandet, att en af de ifråga var.
personerne varit i i o Ar min ungdomskamral och vän, bei ät tigar
mig att vara tyst, när fråga är att lägga en röst emot honom.
Deremot ålägger mig ä andra sidan pligten att icke tala för
honom; jag vill således i denna fråga iakttaga ett neutralt tillstånd,
som jag tror genom denna förklaring vara nog motiveradt.
Under en sådan neutralitet och med uppfattning af frågan,
nemi. om pensions vinnande åt honom, tror jag mig handla
rättast och bäst att motsätta mig återremiss af detta betänk.,
emedan utgången af densamma definitivt måtte för honom
vara angelägen, och den fördrojes endast genom en återremiss.
Jag tror att definitiva utgången af denna fråga inom
PiiksSttn i alla fall af en hvar på detta rum kan förutses,
och då måste det vara vig tig t för den, som tappar ett påräknadt
understöd för sig och familj, att få frågan snart afgjord,
äfven om det vore på det värsta sättet, hellre än alt
uppehållas i en osäker förväntan. På sådan grund motsätter
jag mig återremiss.
SlatsUtsk:s utlåt. N:o 257 Lief af It. o. Ad. ålerremitteradt.
Företogs till pröfning StatsUtsk:s den i5 dennes på
bordet lagda utlåt. J\':o i53, i anledn. af K. M:s nåd. skrifvelse
ang:de uppförande å indraga.staten af löne-ersätlning
åt f. d. Statssecrettne Grip och von Hartmansdorff.
Gr. An ekars wärd, Carl Henr.: På samma grunder
som jag yrkade bifall lill StatsUtsk:s förra betänk , på samma
skäl önskar jag afslag å detta. Jag linner i den betänk,
vidfogade reservationen Hr von Troil hafva yttrat : "förgäfves
torde man i både grundlag och allmän lag forska
efter ett enda ställe, som antyder en rätt för föt troendeembelsrnannen
att bibehålla sin plats längre än Konungen
finner vara för Riket nyttigt;" och mig synes detta yttrande
vara tillräckligt för alt afslå den ifrågavar. pensionen åt
dessa Statssecreteraie. Man säger, att embelet blifvit indraget:
men jag kan icke finna att förhållandet varit sådanl
eller är sådant; ty embetet har i sjelfva verket endast fått
en annan benämning och något utvidgad verkningskrets, således
är icke embetet indraget. Det förekommer mig betänkligt
att under så beskaffadt förhållande som detta bifalla
en pension för dessa herrar, aldramest, som förslaget
innehaller, af hela lönebeloppet. Hvad den ene af dessa
herrar vidkommer, sa hade han på år icke ulöfvat Slatssecret.
-befattningen, da den nya Statsråds-organisalionen in
-
Den a6 A u g u 11 i f, m.
339
träffade; iian liade linder denna tid innehaft förvaltningen
af ett Ian. Antingen måtte det förhållandet hafva inträffat,
att Konungen icke ansett honom lämplig för utöfningen af
denna tjenst, då, ifall så varit händelsen, rättigheten till pension
af sig sjelf förfallit, eller också att han ej sjelf fann sig
lingad att fortsätta med länsstyrelsen, och då förfaller äfven
alla anspråk på pension. Jag vet i sanning icke hvarthän
så beskaffade prsejtidicaler i pensionsfrågor skulle leda.
Jag får öppet bekänna för min del, att jag ej inser hvaruti
de stora förljenster bestå, som påkallade ett undantag, i afseende
å Hrr von Hartmansdorff och Grip, från gällande
pensions-reglementen, och hvilket synnerligast på förtroendeembetsmän
skulle äga tillämpning. —Jag tror det vara menligt
för Statens tjenst, om en embetsman med en ovanligare
skicklighet och förmåga skulle i ännu unga år, genom pensionering,
sättas ur tillfälle att anse sig behöfva Statens
tjenst och tillhandagå Staten med frukten af sina insigter
och sin högre förmåga, hvilket kunde blifva händelsen
genom erhållande af en högre pension än mången genom
eli ihärdigt fortsättande på tjenstemanna-banan någonsin
kan lyckas att sig förvärfva. Jag tror således, att allt
talar emot beviljandet af pension vid en casus som denna.
Jag kan vid detta tillfälle icke undgå att göra den anmärkn.,
att man, under sådana förhållanden, att de högre administrations-bestyren
genom förändring i organisationen blifvit
lediga, då nian ser andra, till lönebelopp fullt ut motsvarande
platser obesatta, man icke finner från administrationen
utgå någon lanke att belöna ifrågavar. tjenstemän
med sådana platser, eller att fylla platserna med personer
af så bepröfvad skicklighet och förmåga, som man bör förutsätta
hos dem, som en längre lid innehaft ett rum inom
den högre administrationen, utan alt, samtidigt med Reger:>
öfverlemnande lill Sländerna af förslag till belastande af indraga.
staten med ett så stort belopp, som nu är i fråga,
man (inner personer anställas i högre embeten, hvilka under
största delen af sin lefnad varit ur tjenst och således
icke ägt anspråk pä någon tjenst eller möjligen aldrig sökt
de ijcusler, hvartill de blifvit utsedde. Det visar sig för
mig som den mest skriande misshushållning; jag saknar ord
att rätt uttrycka hvad jag känner deröfver, att lediga platser
finnas, högst lämpliga för de oflanämnde herrarnes användande
i Stålens tjenst, men att man förbiser delta, för
att i de lediga tjensterna insätta personer, som måhända i
oo Ar varit ifrån all tjenstgöring. På dessa grunder yrkar
jag alsing på StalsUtskts betänk, om uppförande å indragmsstaten
af ett belopp, stort 8,000 r:dr, sorn för dessa båda
f. d. Stalssecreterare blifvit hegardt.
11, Lefren, Juli. Pehr: SlatsUt.k. har med ett lugn,
sorn anstår ett förberedande Ulsk., upptagit hagan från sin
Den 26 Augusti f. m.
rikliga synpunkt. StalsUlsk. bär nemi. förklarat, att Konungens
lillkännagifvande är en reger:s-handling, sorn således
utestiinger ali öfverläggning om sjelfva saken. Const- och
StatsUtskln hafva vägen öppen alt göra anmärka, mot Regertns
åtgärder, men att tillintetgöra Regerius åtgärder, dertill
har hvarken SlatsUtsk. haft anledn. att göra tillstyrkan,
eller Ständerne rättighet att sådant bifalla, i
händelse det hade blifvit tillstyrkt. SlatsUtsk. har icke tillkännagifva
sin tanke i sjelfva saken, — deruti har StatsUtsk.
handlat rätt, — utan SlatsUtsk. har hållit sig vid
frågan i sin verkliga beskaffenhet, i sin juridiska form betraktad;
men här hafva af en föregående talare blifvit yttrade
aninärknlr i sjelfva saken, och då ber jag all få lemna några
upplysningar i anledn. af samma talares framställning.
Frågan kan betraktas utur aine synpunkter, nemi. först den
juridiska, och då tror jag att resultatet skall blifva, att desse
herrar, hvarom nu fråga är, hafva juridisk rättighet att blifva
på indragnings-stat uppförde. Den kan äfven betraktas
linder formen af f. d. i likartade mål vidtagna beslut af
Ständerna, nemi. från praejudicaternes sida, och då blifva
de äfven berättigade att uppföras på indragn.staten. Hvad
den juridiska delen först vidkommer, vill jag upptaga det påstående
af talaren, att något embete icke blifvit indraget, utan
att blott namn-förändring ägt rum. Yi hade före sista grundlagsförändringen
ett embete, som hade följande hufvudsakliga
functioner, att nemi. föredraga målen i Konungens conselj,
men utan rättighet att vara rådgifvare i någon annan
angelägenhét än i den, för hvilken de voro föredragande:
detta var karakteren af statssecret.-befattningen. Det embete,
som (rädt i stället, förenar, jemte rättighet och pligt
alt föredraga de ärenden, som höra till den föredragandes
departement, rättigheten och pligten att öfvervara de öfriga
departementens föredragningar och vid dem Konungen
råd gifva. De förre embetsmännen, statssecreterarne, voro
således inskränkte att vara rådgifvare i blott de ämnen de
föredrogo och voro icke Statsråder; — således kunde de icke
Konungen råd gifva i alla riksstyrelsens angelägenheter,
hvaremot nuvar. föredragande hafva rättighet och pligt att
göra begge delarna. Vill man icke häruti se en förändring,
så beskaffad, att det är 2 särskildta slag af embeten, så ligger
frågan icke inom tvisternas område; men 0111 man kallt
betraktar saken, så finnes en stor skilnad, så myckel märkligare,
som, just för att tillvägabringa denna skilnad,
hela grundlagsförändringen är gjord. JVu säger vidare 35
§in Reg.Fin, alt de personer, som innehafva förtroendeembeten,
icke kunna på annat sätt skiljas derifiån, än att
Konungen kungör sitt beslut i Statsrådet, hvars ledamöter
vore pliglige att deremot göra und. föreställningar, om de
finna sig dertill skäl äga. Konungen har rättighet all skilja
en sådan man från förtroendc-embrtct; men lian skall
l)cn »6 Augusti f. in.
341
dock göra det på det sätt och i den fonn, som denna 35
§ föreskrifter. Sedan Han det gjort, så blir följden deraf
afskedels utfärdande genom formligt beslut i Statsrådet, och
förrän en sådan actus föregått, lärer väl ingen, med begrepp
om juridiska former, kunna säga att afskedet är utfärdadt,
och att personen är afskedad. Nu har icke en sådan händelse
ägt rum; Konungen har icke i Statsrådet afskedat de
ifrågavar. 2:ne herrarne; ty det är en personlig handling
sorn skall äga rum, att de äro från deras embeten skiljde,
och Statsrådets ledamöter hafva således icke deremot kunnat
göra de föreställningar, som grundlagen föreskrifter.
Deraf följer att de icke äro skiljde fransina embeten. Häruti
tror jag ligger deras juridiska rätt alt vara betraktade
såsom i sina embeten qvarvarande, intilldess Ständerne behagade
föreslå embclena till indragning och Konungen lemnade
dertill bifall; och då blir deras förhållandet sådant,
som hvarje embetsman.*., hvilken utan egen åtgärd och Konungens
åtgärd och utan domstols åtgärd blifvit urslåndsatt att
göra den tjenst, hvarpå han äger fullmakt; och då har den
casus inlrädt att blifva uppförd på indrngnings-stat.
Jag vill nu öfvergå till den del af frågan, som angår
praejudicaterna. Ständerne hafva indragit åtskilliga verk och
inrättningar med Konungens bifall; så skedde med Allm.
Magazins-inrättningen: dess embetsmän ägde icke lön på
grund af förordnanden, de hade icke ens lön, utan arfvoden;
men Ständerne funno likväl rätt och billigt ali, då
tjensterna indrogos, bibehålla individerna vid deras löner,
förklarandes dem berättigade att uppföras på indragn.slal.
Man kan säga, att sådant skedde vid 1823 års riksdag och
under de tider då de menlösa åsigterna förnummos vara rådande;
men jag framtager då ett praejudicat från denna
riksdag, således från samma StatsUlsk., i fråga om Nummer-lotteriet
och tjenstemännens derstädes bibehållande vid
sina inkomster. Således finner man vid denna riksdag, deiman
strängeligen hushållar och måhända rätteligen hushållar,
samma rättrådighetsprincip, som ägde rum vid i8a3 års
riksdag, äfven hafva gjort sig gällande nu i fråga om nyssnämnda
verks tjenstemanna-personal. Jag finner således,
alt endast personlighet är i fråga, huruvida man är mer eller
mindre belåten med de individer, som skola uppföras på
indragn.slal; men jag gör mig förvissad, att Representationen
låter rätt och billighet gå framför sina enskildta tycken
om personer, som blifva föremål för dess öfverläggning.
Jag tillstyrker bifall lili SlatsUtskts betänk., som behandlat
sill ämne politiskt klokt och juridiskt rätt.
Frih. Leijonhufvud, Abrah.: Min afsigt var alt
utreda den stora gränslinie, som fanns emelian f. d. slatssee.
ret.-emhetet och nuvar. statsråds-befätlning, men Hr Lefren
har förekommit mig, och jag instämmer i hvad lian
Den aG Augusti f. m.
yl trot. Här återstår dock en enda omständighet, li varpå
jag ber att få fästa uppmärksamheten, derföre att den kan
medföra förvillelse i afseende på sjelfva begreppet, hvarom debatteras.
Man har sagt, att statssecret.-embelet vore ett förtroende-embete,
och att i samma stund innehafvare!) af ett sådant
skiljes derifrån, upphörde alla hans anspråk på ersättning afStaten.
Det är sannt, att om statssecreCne blifvit af Konungen entledigade
från sina embeten, så hade de blifvit, som man säger,
afFärdade på grått papper och icke varit berättigade till en
skillings ersättning; men förhållandet är icke så. I samma
ögonblick som vårt nya statsskick inträdde, upphörde statssecret.
-embetet att finnas; händelsen gjorde, att 2 personer
voro qvai- bland statssecrettne på ordin.-stat, — de blefvo
således reducerade, och i samina ögonblick inträdde också
deras rättighet att säga: jag har icke begärt afsked, jag rår
icke för, att jag icke får sköta mitt embete, jag behöfverså
väl hädanefter som hittills något att lefva af och fordrar
att på indragn.stat uppföras; jag är icke berättigad alt sköta
något annat embete, och jag vill ej ens sköta något annat
embete. Det hade varit ett högst menligt prsejudicat för
framtiden och dessutom lagstridigt, om den princip skulle
antagas, alt det ligger i Ständernes makt att sätta sig i opposition
mot Regertns åtgärder, och om StatsUtsk. hade
hyllat minoritetens inom Utsk. tanke.
Det förevar, förhållandet är icke att betrakta som en
pension, som blott kan, på begäran om afsked ur tjensten,
tilldelas en person efter en viss upphunnen ålder, och hvilken
pension icke svarar mot lönebeloppet, ulan det ar
hvad dessa herrar angår, alt de icke blifvit afskedade utan
reducerade. I de föreslagna 4>°°° >:dr ligger icke de taffelpenningar,
som de under tjenstetiden ägt uppbära, således få
de ej uppbära lönens fulla belopp, utan blott den summa, som
Ständerne anslagit som pension åt slalssecrelme, då de kunna
afskedas på grund of uppnådda 65 års ålder. Jag torde icke Deli
ofva yttra mig något vidare och anhåller om bifall å betänkandet.
Hr Gede ■ schjöld, Pein- Gustaf: En värd talare
har vid behandlingen af nästföregtde mål yttrat, att han icke
vågade följa sin känsla i fråga 0111 dispositionen af Statens
medel , utan nödgades bålla sig vid den strängaste rättvisa.
Delta yttrande fann jag vara så rikligt, oell den gjorde på
mig ett så djupt intryck, att jag gjorde våld på mig för att underlåta
all yttra 111ig i saken. Men just i följd af samma princip
kan jag nu icke underlåta att tillstyrka bifall till StatsUtskrs
betänkande. Har är icke fråga om någon nådebevisning, ulan
om sträng rättvisa; och jag vädjar till herrarne samtligen,
om någon vet exempel att i Sverige, under sednare tider,
något embete blifvit indraget, och siste innehafvare!) lemnad
utan bibehållande af sin lön. Jag är i beviset för detta så
fullkomligen förekommen af de a:ne sista talarne, att jag
D c u 26 Augusti f. m.
343
icke beliöfver något tillägga, utan inskränker mig allenast
att tillstyrka bifall till betänkandet.
Hr Munck af R ose n sc b öl d, JV i i s Rudolph: Oakladt
jag måste tillstå, att den summa, hvilken StatsUtsk.
ansett sig böra uppföra på allm. indiagn.slaten lör Hrr
Grip och von Hartmansdorff: räkning, är temmeligen väl
tilltagen, så att det tyckes böra synas lönande för Statens
högt uppsatte, alt ej göra sig så särdeles förtjente af det
allmänna; sa vill jag icke anmärka något annat mot Stats
Utsk;s
ifrågavar. utlåt., äu att då dess Hrr ledamöter ansett
sig böra tillstyrka R. St., att å allin, indraga.staten uppföra
Hrr Grip och von Hartmansdorff, de dervid förglömt
ett väsendtligt tillägg. Jag anser att sid en sådan tillstyrkan
banle hafva fästats det yttryckliga villkor, att det vore
såvida eller med det förbehåll, alt desse herrar icke vidare
uti Rikets tjenst begagnas. Blir ett sådant tillägg gjordt,
har jag icke något emot Ulskfs tillstyrkan, icke heller något
annat att säga om saken och dessa herrar i allmänhet,
än ungefär till eu del motsatsen af hvad Frankei nes Kung
Clovis säde om S:t Martin i Torns, nemi. att det var väl
att blifva af med dem, men också bra dyrt. Till
följe af hvad jag ofvanför yttrat, anhåller jag om åtel remiss
af betänk., med begäran att vid Hir Grips och von Hart
mansdorlfs
uppförande å allm. indragn.staten må fästas det
förbehåll, att det blott är såvida de icke vidare i Rikets
tjenst användas.
Gr. Frölich, David: Jag tror mig kunna lyckas uti
att iakttaga den köld och det lugn, som en värd talare för
en stund sedan så mycket omordat och påmint oss att vi böra
bibehålla. Och hvarföre skulle det icke lyckas mig, då det
lyckats honom, hvilken, som man vet, är så nära förbunden
i vänskap med den ene af de ifrågavar. personerna, hvilket
alls icke är händelsen med mig? Den sista åsigten han framställde,
var den personliga, och den förbigår jag. Jag har
trott mig finna i StatsUtsk:s ifrågavar. betänk, verkligen ett
tecken till en, hvad jag skulle kalla, ultralegal åsigt. Deruti
skulle jag vilja instämma, ty min syftning i allmänhet är
att handla, tala ocii tillstyrka allt hvad jag anser vara legalt;
men i denna fråga tillstår jag, att jag icke varit i
stånd alt upptäcka den legala grunden. För att visa huru
svårt det mätte vara att ställa upp frågan på en legal grund,
behöfver man blott erinra sig, huru de 2:ne ledamöter, som
taiat för betänk., argumenterat. Den ene har argumenterat,
som borde en af de embetsman, som är i fråga, uppföras
på indragn.stat derföie, att han innehaft ett embete,
som nu mera upphört, jag tror han mente hofcancellersembetet.
Den andre har framställt den legala frågan, som
vore det på grund af ett innehaft statssecret.-embele. Om
det verkligen funnits någon legal grund, så hade det likväl
344
Den 26 Augusti f. m.
ålegat Konungen — tror jag — vid framställningen af sin
propos. i ämnet, att uttrycka den legala grunden derföre,
så alt Ständerne icke mätte vara i tvekan om det är på
grund af statssecret.- eller hofcancellers-embetets upphörande,
sorn denne person skall uppföras på indragn.stat. Detta
har icke skett, och tvisten om hvad sorn skall kallas det
lagliga, är af natur att kunna kallas interminabelt. Men
det är ett annat skäl, hvarpå man hör fästa uppmärksamheten,
nemi. att det icke finnes någon ovillkorlig föreskrift
derom, att för det en indragn.stat är inrättad, alla personer
som afgå från sina tjenster, som blifva reducerade, skola
uppföras på indragn. stat. Om så vore, behöfde icke
Ständerne sig dermed befatta vidare än att blott fylla cassan,
så att den räckte till; men då Ständerne äga i detta
fall att öfverlägga och besluta, måste äfven följa, att de i
hvarje casus äga pröfva hvilka de vilja uppföra på indragnlsstat
eller icke. Att åberopa prsejudicater, går visserligen
an; men i allmänhet tror jag icke, att man bör följa praejudicater
, aldraminst om de bernias från de menlösa tiderna.
Erinran derom var väl den minst lyckliga, den värde
talaren kunnat påhitta; ty hvar och en minnes nog huru
det gick till då, och att sådana prsejudicater höra läggas till
grund för denna riksdags förhandlingar, gränsar till det mer
än löjliga. Med ett ord: jag är icke i stånd att finna hvar
den legala grunden skall sökas, utan jag tror att Ständerne
kunna i denna fråga följa sin Öfvertygelse om hvad de anse
vara lämpligt; och då får jag säga, att om handhafvandet
af en indragn.makt, så handhafd som af den siste t. f.
Ilofcancelleren, skulle slutligen leda till alt indraga honom
sjelf på indragn.stat; så skulle jag deruti finna något det
mest irrationella man kan tänka sig.
Med den siste talaren skulle jag visserligen — om det
vore möjligt för formens skull — vilja förena mig; men jag
fruktar för, att hans förslag icke är af beskaffenhet alt kunna
vinna tillämpning, hvarföre jag tror det rättaste vara,
att R. o. Ad. helt simpelt afslår betänkandet.
II. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm, Gustaf: Jag har aldrig
vetat annat, än att i Sverige, när embeten indragas,
är Konungen berättigad att på indragn.stat uppföra innehafvarne.
Så har jag ständigt sett det ske. Denna åsigt
är den enda jag i detta ämne tänker anföra; — dess utveckling,
om den är riktig, öfverlemna!- jag till dem af mina
vänner, som dertill äro mera förmögne än jag; och hvad
nu angår dessa aine ifrågavar. embetsmäns anställande i andra
embeten till lättnad för indragn.staten , så faller nu sådant
helt och hållet inom Konungens rätt att utnämna till
embeten. I anseende till den förut genom ålerremiss afgjorda
frågan, anhåller jag få yttra några ord, som torde få
remissen åtfölja.
Hr
D e ii 26 Augusti f. m.
345
Hr Frih. o. Landtm, afbröt talaren och yttrade, alt
Hr Landtm, trodde sig linna att Gr. Löwenbjelms anförande
nn öfvergalt till ett mål, som nyss blifvit återremitleradt,
hemställande Hr Landtm, om icke Hr Grefven ville uppskjuta
med sitt nu påbörjade anförande tills det mål, som
nu blifvit föredraget, vore afgjordt.
H. Ex. Gr. Löwenhjelm: Min afsigt var att yttra
hågra tankar, dem jag ville skulle åtfölja återremissen af betänk.
N:o 257. Om det är lämpligare att det sker sednare,
så uppskjuter jag gerna.
Hr Tersmeden, Carl Reinh.: Jag var icke närvar,
i StatsTJtsk., när beslutet i denna fråga fattades; ty då
skulle jag bestridt detsamma, och hade icke min röst kunnat
bidraga till ett resultat, motsatt det ifrågavar. betänk,
vill söka åstadkomma, skulle jag funnits bland reservanternas
antal. Jag anhåller om afslag på de grunder Gr. Anckarsvärd
anfört, och de som finnas i Hr von Troiis reservation.
Frih. Cederström, Jacob: I afseende på sakens
formella del instämmer jag i hvad Hr Lefren redan yttrat.
Jag har egentligen begärt ordet i anledn, af Gr. Frölichs
framställning , som visar att den värde ledamoten icke ens
gjort sig den mödan att läsa det betänk., hvaröfver han talat.
Han anser det vara en K. propos., i följe hvaraf Stnts
TJtsk.
nn yttrat sig, och således en fråga, hvaröfver Stän
derne
kunde besluta: betänk, innehåller likväl tydligen och
bestämdt blott ett tillkännagifvande att Konungen anbefallt
Stats-cont. alt utbetala lönerna af statsmedlen intill dess
Ständerne uppfört beloppet på indragn.stat. Det är ett
tillkännagifvande helt simpelt, och ingenting annat. Rätteligen
har Gr. Frölich anmärkt, alt då detta icke är annat
än en legal sak, en form, så är det också naturligt, att den
måste gå Ständerna förbi; men sorn Ständerne äro samlade,
så faller det af sig sjelft, att den tillökning uti indragn:sstaten,
som, derest Ständerne varit frånvar., blifvit uppförd
till nästa riksdag, nu, just i anledn. af deras sammanvaro,
tillkänagifves för att vid indragn.statens reglerande kunna
tagas i beräkning.
Samme Hr Grefve har jemväl föreställt sig, att desse
tvänne herrar, som äro i fråga, icke begge äro statssecreterare,
utan blott den etie, och den andre hofcanceller: sådant
är troligen ett misstag om verkliga förhållandet, ty Hr von
Hartmansdorff var icke hofcanceller på stat utan statssecreterare,
fast han en tid var förordnad att bestrida hofcanceller
s-göromå len.
Jag tillstyrker, lika med Frih. Leijonhufvud och Hr
Lefren, bifall till StatsUtsk:s betänkande.
12 H.
44
34G
Den 26 Augusti f. t».
Hr Lefren: Jag ber om ursägl, för (let jag ännu eli
gång besvärar R. o. Ad, men det sker för att lemna Hr
Munck af Rosenschöld en behöflig upplysning. Gr. Anckarsvärd
bar i sin framställning yttrat den linke, att en at
de ifrågavar. personerne vore en skicklig inan i annu yngre
år, tjenstbar och andvändbar, och borde af sådan orsak icke
uppföras på allm. indragn.staten. Hr Munck af Rosenschöld
är af motsatt tanke; han anser nemi., alt de herrarne,
begge två, kunde fä pension, eller rättare, om de
skulle få pension, borde det ske med det villkor att de ej
vidare skulle i Statens tjenst användas, samt yrkar åter remiss
af det nu föredragna betänk., på det all StatsUtsk. må
få tillfälle att föreslå ett sådant villkor. Denna clausu! är
af art och beskaffenhet att varn inconstitutionel. Det kan
vara hvarje talares rättighet alt hafva den ena eller den andra
åsigten om den ene eller andre af Rikets tjenstemän;
men det kan icke vara en ledamots af Representationen rättighet
att föreslå ett villkor för en pensions lemnande, som
icke någon inom Svea land har rättighet att fordra. Dessa
herrar äro ställde inför Riksrätt: denna Riksrätt kommer
att afgöra huru med sakerna sig förhåller. Riksrätten kan,
om desse herrar befinnas skyldige, dömma dem antingen endast
till tjenslens förlust, eller i strängare fall till tjenstens
förlust, utan rättighet att användas i Rikets tjenst. Den
stränga dom, Sorn kan falla, betager sedermera Konungen
laglig rätt att använda så beskaffade personer i Rikets
tjenst, det må vara i högre eller lägre tjenst. Men,
intilldess domarernakleu fråntagit Svensk man rättigheten
att kunna användas i Rikets tjenst, så kunna icke R.
St. utesluta en Svensk man från en af sina medborgerliga
rättigheter, nemi. att kunna användas i Rikets tjenst. Sådant
der tillhörde de fordna maktägande riksdagstiderna,
eominissionstiderna och makttiderna. Jag måste således
för miu del anse det icke olämpligt att vid detta tillfälle
tillbakavisa sådana framställningar, helst när de komma från
den sig så kallade liberala sidan, sorn företrädesvis vill helsås
för den patriotiska, att på administrativ väg afkorta rättigheter,
hvartill blott domaremakten och icke ens Konungen
har rättighet.
Jag nämnde, förra gången jag bade ordet, att Allm.
Magazins-direcRns embets- och tjenstemän sattes på indragn:sslat,
och jag nämnde äfven att detta skedde under de s. k.
menlösa tiderna; men Gr. Frölich lärer icke fästat uppmärksamhet
på hvad jag vid samma tillfälle nämnde, att nuvar.
SlatsUlsk. har följt samma grundsats nu i fråga om
Nummer-lotteriets tjenstemän. Huruvida de menlösa liderna
äro bättre eller sänne än de närvar., kan vara likgilltigt,
men i denna fråga äro de alldeles lika. Jag glömde, sist
jag yttrade mig, att upptaga ett bland de starkare bevisen
för den sats, alt nuvar. statsråds-inrättning är något helt
annat, än den fordna statssecret.-befattningen; det gäller
Den aö Augusti f. m.
särsk il I«J t för Hr Grip. Sorn stalssecret. hade ej Hr Grip
co m ma n do-m å len om hand; de tillhörde, som man vet,
General-adjutanten för armeen. Nu var. depart. chefen för
Landtförs vars-departementets ärenden förenar i sin hand och
skall i sin hand lorena hegge föredragningarna. Kan man
da past.i alt Hr Grips statssecret.tjenst var densamma som
auvar. depart.chefs, så har man åtminstone godt råd på
skäl efter behag. Frih. Gederström har redan lemnat upplysning
i fråga om hofcancellers-emhetet och Hr von HartmansdurlFs
innehafvande deraf: deruti instämmer jag.
Af Hr Munck af Rosenschöld begär jag, att han måtte
återkalla sitt yrkande om återremiss .af detta betänk., pä
skal han framställde, såvida han finner sig vederlagd af
hvad jag nu anfört.
Hr Munck af Rosenschöld: Jag har också begärt
ordet för att lemna en värd talare, Hr Lefren, en behöflig
upplysning. Då jag yttrat, att om R. St. beviljade Hrr
Grip och von Ilai tinansdorlf en plats å allm. indragn:sstaten,
borde vid denna pensionering Inslås det villkor, alt
del blott vore såvida eller med det förbehåll, att desse herrar
icke vidare uti Rikets tjenst begagnas, ville jag icke dermed
så mycket halva sagt, att de skulle vara förhindrade
att inträda uti Rikets tjenst och blifva nyttiga medborgare,
ifall del vore möjligt, utan fastmera har jag velat förekomma
att, ifall desse herrar en gång vid läglig lid skulle få
sig indrägtigare embeten, då ej den casus måtte inträffa,
att de tillika kunde varå frestade ali bibehålla sin lilla pension;
kanske de dervid aktade nödigt att förvandla benämningen
af pension tili den af nalionalbelöning, på samma
sätt som man metamorphosei ade den åt Frih. Berzelius föreslagna
pension. Kanske de icke en gång aktade del nödigt,
utan tänkte roed Horatius: ”modo hnbes, nemo quaerit
unde habeas.” Det är således för att förekomma alt desse
herrar icke uti en framtid på samma gång skulle kunna
vara embetsman och rikspeusionärer, som jag ansett nödigt,
alt vid deras pensionering fastades det villkor, att det endast
vore såvida, med det förbehåll, eller så länge de icke vidare
uti Rikets tjenst begagnas. Jag qvarstår derföre vid min
begäran om återremiss. Hr Le frön nämnde, att någon talare
hade tänkesätt i arf; skulle förhållandet så vara med
inig, så är det ett arf jag skall söka omsorgsfullt bevara.
Hvad beträffar det yttiandet, att oftanäinnde herrar voro
män, af hvilkas tjenst Staten kunde vara i behof, så må det
vara; ställning och förhållande kunna ändras; men sednare
årens tilldragelser skulle hafva gått lika spårlöst genom milt
hjerta, som skuggan öfver sanden, om jag ej alltid skulle tro
alt Hr Grip alltid blir Hr Grip och Hr von Hartmansdorff
blir Hartmansdorff.
Gr. Frölich: Jag uppslår blott för att rätta ett af
Frih. Cederström anmärkt misstag i ordalagen, då jag sist
348
Den 26 Augusti f. M.
yttrade mig. Händelsen gör likväl, att det var blott i ordalagen
och icke i meningen, som misstaget skett; och ett
större misstag har Fiihtn begått, då han förklarat, att han
vet det jag ej läst betänkandet. Emedlertid är misstaget ett
bevis på, att det för honom varit svårt att vederlägga hvad
jag för öfrigt yttrat. Dessutom har jag ej, på sätt Frih:n
antydde, förvexlat Hr Lefrens argumentation med saken;
jag har blott sagt, att Hr Lefre'n velat stödja sin åsigt om
iegaliteten för de båda embetsmännens pensionerande derpå
till en del, att den ene embetsmanuen fungerat som hofcanceller;
och delta var något annat än hvad Frih. Cederström
sökte vederlägga. Medan jag har ordet och jag hört
Hr Lefren åter hafva anmält sig, kan jag ej annat än tillönska
honom för det yttrande han går att ånyo afgifva,
att kunna bibehålla det af honom så mycket beprisade lugnet
och den behöfliga kölden, som under hans förra anförande
synts något Öfvergå till värme.
Frih. Sprengtporten, Jac. Wilh.: Då detta mål
handlades inom StatsUisk., var jag med R. o. Ad:s tillstånd
frånvarande. Jag anser mig således oförhindrad att i ämnet
yttra några ord, ehuru jag icke instämmer i TJlskts mening,
och icke reserverat mig. Frih. Cederström har betraktat
Lågan så, som skulle StatsUisk. icke hafva bort upptaga detta
mål, emedan K. M:s nåd. framställning icke skulle vara alt
anse annorlunda än såsom ad notiliam meddelad. För min
del kan jag icke dela denna åsigt. K. M:s framställning kan
icke vara annat än en propos., emedan K. M. icke varit berättigad
att på indragn.stnt uppföra Statssecrettne von Hartmansdorff
och Grip; ty denna rättighet äger K. M, enl. R.
Sits bestämda skrifvelse, endast i det fall, då embetsmannen
uppnått 65 års ålder; men denna fråga är af helt annan beskaffenhet,
och det är utan tvifvel att densamma är underkastad
R. Sl:s pröfning. Jag kan icke dela den åsigten, att
det gifves någon legal rättighet för en förtroende-embetsinan
eller att sådane 'embetsman äro berättigade att uppföras
på indragn.stnt, då tjensten supprimeras. Min öfvertygelse
i detta fall grundar sig derpå, att om det vore en
rättighet, så skulle den stödja sig på någon lag eller författning;
men någon sådan finnes icke. Visserligen har jag hört
en värd talare, Hr Le fren, åberopa 35 §:n Reg.Fto, såsom efter
hans förmenande innefattande en föreskrift i detta fall;
men jag hemställer till honom sjelf, då Reg.F:n skall förstås
och tolkas efter ordalydelsen, om man kan anse §:n innehålla
någonting annat än en rättighet för K. M. att efter godtfinnande
afskeda en förtroende-cmbelsman, sedan han derom
hört Statsrådet. Med hvad rättighet kan man då tolka denna
§ si som skulle den anses bestämma öfver en fråga, som
deruti icke förekommit, nemi. huru förhållas bör, när en
sådan föi troendet jensi indrages, Man säger visserligen, alt
De n 26 Augusti f. ni.
349
fullmakten innehåller rättighet för embelsmannen att få behålla
embetet intill dess han derifrån entledigas; men till
denna mening kommer man genom en tolkning af fullmaktens
ord. Med samma skäl kunde man säga, att fullmakten
innehåller rättighet för embelsmannen att få behålla tjensten
så länge den finnes: oell ingendera har kunnat bestrida
att tjensterne upphört, och att de hafva upphört genom
Konungs och Ständers sammanstämmande beslut.
Man har såsom exempel åberopat, att StatsUlsk vid denna
riksdagen, då det föreslagit Nummer-lotteriets upphörande,
derjemte tillstyrkt, såsom en rättighet för de derunder lydande
tjenstemännen, deras uppförande på indragn.slat. Delta
förhållande bestrider jag ingalunda; men jag får fästa uppmärksamheten
på den väsendtliga skilnaden, att de nu i fråga
val'. embelsmannen innehafva föl troende-embeten, hvilket
icke är förhållandet med Nummer-lotteriets tjenstemän. Jng bestrider
ingen embetsman, som icke innehar förtroende-embete,
rättighet atteni. 35 §:n Reg.Ftn bibehålla sin lön, när fjellsten
supprimeras; men någon sådan i grundlagen förvarad
rättighet finnes icke för förtroende-embetsmän. Sedan jag
1111 sökt utreda den legala sidan af frågan, som visserligen är
af vigt, icke blott för detta, utan äfven för kommande fall,
och då jag icke tror alt någon från allmänna rättsbegrepp
kan hemta den grundsats, att förtroende-embetsmän, som äro
ställde på så amovibel fot, äro berättigade att uppföras på
indragn.stat då de upphöra med tjenstens utöfning; så vill
jag å andra sidan medgifva, alt det är fullkomligen billigt,
att det öfverensstämmer med antagna tänkesättet inom landet,
och att det är en landssed, som ingalunda har oskäl
med sig, att en embetsman, som innehar förtroende-embete,
då han skiljes derifrån genom tjenstens indragning, erhåller
ersättning för hvad han genom en sådan Regertsmaktens åtgärd
förlorat. Härifrån leder jag mig till den slutsats ali
Hrr Slalssecreltne von Hartmansdorff och Grip böra erhålla
en expectnncelön, motsvarande hvad de förlorat genom slatssecret.
embetets indragning; och instämmer jag med Hr von
Troil i den åsigt, alt denna expectancelön bör bestämmas
till 2000 r:dr b:co för deni hvardera. Man har åberopat
prasjudicater, och sagt att vid alla tillfällen, då förtroendeembeten
blifvit indragna, hafva embetsmännen blifvit vid lönerna
bibehållne. Delta ar ett factum, som jag icke är i
tillfälle att hvarken kunna medgifva eller bestrida, emedan
jag icke deltagit uti handläggningen af detta mål inom Ulsk.;
men jag skulle önska känna huru förhållandet varit före
1809; om rådsherrarne fingo bibehålla fulla lönen, då rådsemhetet
afskaffa des 1789; om 180g embetsmännen efter de
tjenster, sorn då försvunno, bibehöllos vid fulla lönebtdoppet.
Jag skulle önska veta, huruvida alla de förtjeute officerare
och civile einbelsmän, hvilkas tjenster supprimerades
dä Finland gick förloradt, blefvo vid deras löner bibehållne.
35o
D e n 26 Au gusti f. m.
Alla dessa upplysningar hade Utsk. bort inhemta; och jag
hemställer derföre, om icke R. o. Ad. af sådan anleda, skulle
vilja återremittera betänkandet.
Frih. Sprengfportens anförande hade blifvit afbrutet genom
ankomsten af Statsrådet m. m. Fåhreus, hvilken å K.
M:s höga vägnar öfverlemnade en K. M:s nåd. propos. till
R. St.
Gr. Anckarsvärd: Jag känner mer än väl den fördelaktiga
ståndpunkt embetsmanna-hierarchien inom Sverige
innehar, icke blott derigenom att embeten och tjenster och
löner nära nog kunna anses såsom arf oell eget, hvarifrån
endast laga ransakning och dom förmå skilja innehafvarne,
ulan äfven i det afseende, att en del af tjenslemännen såsom
representanter kunna i någon mån verka till lönernas bestämmande.
Härvid bör likväl icke förbises den väsendtligt
skilnaden, som företer sig emellan de embeten och tjenster,
från hvilka man först efter laga ransakning och dom kan
skiljas, och dem sorn bero på K. M:s förtroende allena, äfvensom
det undantags-förhållande i afseende på de sistnämnda,
som består deruti, att tjenslemännen förlorar sin tjenst,
icke derigenom att han från tjernsten entledigas, utan i följd
af tjenstens indragning. Jag känner mer än väl de stora svårigheter
och kostnader, som äro förenade med alla reorga-r
nisationer, med införandet af en bättre sakernas ordning, derföre
att embeten och tjenster anses såsom en egendom, äfven
när tjensterna icke mera äro för Slaten behöfliga; men
en värd talare, Hr Lefre'n, har yttrat, att en bestämd juri
disk
rättighet i förevar, fall skulle vara för handen. Med
juridisk rättighet kan jag omöjligen förena annat begrepp,
än att dessa rättigheter måste vara grundade i lagar och
författningar; men jag tior icke heller, alt Hr Lefre'n kan
förevisa mig någon lag eller författning, som bestämmer huru
förhållas skall i sådana fall som det förevarande. Jag tror
således, att de prsejudicat, som kunna åberopas, långt ifrån
att grunda sig på någon juridisk rättighet, endast stödja sig
på convenlionella förhållanden, hvilka visserligen kunna hafva
sina sidor. Jag vill icke motsäga de ledamöters argumenter,
hvilka varit af motsatt öfvertygelse, ulan jag vill blott bibehålla
min egen Öfvertygelse, som jag icke kan frångå, och
som jag icke finner vederlagd af de skäl man anfört. Någon
talare har omnämnt taffelpenningar, såsom förenade med i fr å—
gavar. tjenslebefattningar; men dessa tjenster hafva aldrig
haft några taffelpenningar, hvilka således aldrig kunna komma
i beräkning. Om cheferne för expeditionerna haft någon
andel i sportlarna känner jag icke, och jag kan således
icke yttra mig öfver huruvida de genom tjensternas indragning
skulle få vidkännas någon förminskning i löneinkomsterna
hvad sporllarne angår. Jag känner icke någon K. M:s
rättighet att på indrägt).stat uppföra så beskaffade eathego
-
T> c n 26 Augusti f. m.
lier som de ifrågavarande. Jag tror icke att K. M. kan på
indrngn.stat uppföra afgående tjenstemän, annorlunda än i
öfverensstämmelse med föreskrifterna angrde viss ålder och
tjenstetid m. m. uti gällande pensions-reglemente; och jag
kan således icke finna annat, än att R. Sits ålgäid i afseende
på närvar, fall håde kunde och borde ifrågakomma. Den
värde talaren, Hr Lefre'n, har gjort mig mycket orätt, om
han trott det ens vara möjligt, att jag i detta hänseende
kunde vara ledd af personliga känslor eller personliga förhållanden.
Det har ingalunda varit fallet, oell jag kan försäkra
honom, att det aldrig skall blifva det. Jag har med
yttersta ledsnad afhört en annan ledamots ingående uti personligheter,
som jag funnit så i högsta måtto olämpligt, alt
jag skulle önska att sådant aldrig inom detta rum inträfFat.
I öfrigt får jag tillägga, att jag gör mig en verklig heder af
titeln liberal, sorn Hr Lefren tillagt mig. Jag önskade, att
jag kunde göra mig förtjent af titeln patriot; emedan jag
tror, att sträfvandet efter rättighet till begge dessa titlar icke
blott kan utan äfven måste öfverensstämma med ett strängt
iakttagande af rättvisa mot personer och af hvad billigheten
lämpligen bjuder. Jag hade trott, att en återremiss af betänk.
icke varit behöflig, då R. o. Ad:s majoritet i hufvudsaken
på förhand kan beräknas, och att återremiss således
endast skulle föranleda tidsutdrägt; men sedan Frih. Sprengtporten
uti sitt sista anförande yttrat den mening att pensionsbeloppet
skulle kunna bestämmas annorlufida än efter lönebeloppet,
så instämmer äfven jag.uli anhållan om återremiss.
Hr Lefre'n: Det moderna sättet att upptaga frågor har
äfven blifvit användt af Hr Munck af Rosenschöld, då han
yttrat, att jag påstått Staten vara i behof af de ifrågavar.
herrarnes tjenst. Icke ett ord derom har jag yttrat; men
jag har sagt, att man icke har rättighet att genom formliga
beslut betaga medborgare den rättighet, som de enligt lag
äga. — Gr. Frölich har trott att jag slödde en del af min
argumentation derpå, att den ene af de ifrågavar. personerne
innehaft bofcancellers-befattningen. Lyckligtvis har jag
icke nämnt i mitt föregtde yttrande hofeancellersembetet. Jag
har icke kunnat tänka på hofcancellerstjensten, när jag talade
om 2tne stalssecrelerare. Den slags klokhet har jag
ännu icke lärt mig, att tala om en sak i premisserna och om
en annan i conclusionen. Hr Munck af Rosenschöld har taJat
åtskillig lalin. Jag är icke mycket hemma i det språket.
Jag får äran upplysa att StatsUtsk. vid denna riksdag gifvit
exempel på sådane embetsmäns uppförande på indragningsstat,
hvilka innehafva förtroende-embeten; ty då Utsk. föreslog
begge fotgardenas indragning till ett, så uttryckte StatsUtsk.
tillika den tanke, att den qvarvarande chefen borde
få bibehålla hela sin lön på indragn.stat. Detta klandrar
jag icke, emedan det var ganska rätt af StatsUtsk. och in
-
35a
Den aG Augusti A m.
nefattade ingenting annat än rättvisa. Hr Munck af Rosenschölds
latin går jag förbi, ehuru jag kunde säga: si tacuisses,
philosophus fuisses; men jag bryr mig icke derom.
Frih. Cederström: Jag får bedja R. o. Ad. om ursäg
t, att jag ånyo upptager liden. Orsaken dertill är Frih.
Sprengtporten sista yttrande. Hr Frihm säger, alt grundlagen
bör efter ordalydelsen tillämpas; men den värde talaren
har genast afvikit ifrån denna åsigt, då han talat örn R.
Sirs beslutande rätt i denna fråga, och sagt att K. M:s nåd.
skrifvelse i ämnet innefattar en till R. St. afiåten nåd. proposition.
Denna skrifvelse innefattar dock icke annat än
ett tillkännagifvande af ett K. M:s beslut, och att K. M. i
nåder befallt Stats-cont. att utbetala medlen, intill dess R.
St. uppfört summan på indi agn.stat. Alt ett sådant tillkännagifvande
kan anses för en propos. vill jag icke förmoda.
Skulle deremot den värde ledamoten hafva rätt deruti, att
skrifvelsen är att anse såsom en propos., så har han handlat
orätt, som icke ställt sig ordalydelsen uti 29 §:n RegF:n
till efterrättelse och anmält anledri. till anmärkn. mot
Konungens rådgifvare, som icke protesterat emot beslutet;
men icke går det an att draga under öfverläggning en fråga,
hvaruti K. M. redan beslutat. Samme värde ledamot
har velat erhålla kännedom om det förhållande, som iakttogs
år 1 789, då rådsembetena indrogos, samt 1809, då åtskilliga
embeten försvunno och andra inrättades. Derom haiman
lätt kunnat erhålla upplysning i StatsUtsk., och han
skulle då troligen hafva funnit, att indragn.staten vid 180g års
riksdag ställdes så att innehafvarne af de tjenster, hvilka då
befunnos öfverflödiga, till hela lönebeloppet uppfördes på
indragn.stat, och att man fortgått på denna bana intill närvar.
stund. Jag ber att få fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet
på den stora skilnad, som är emellan embetet och personen,
som embetet innehafver. Om embetet indrages, så
följer af sig sjelf, att den person, som innehaft detsamma,
icke fått afsked, och alt han således efter våra författningar
kan i rättsväg processa sig till den lön, hvarå han erhållit
fnllmakt; ty den mäste gälla, intilldess han får afsked
eller annan tjenst; men huru skall en person kunna
afskedas från det embete, som icke mera finnes? Vore sådant
rättsenlig!, så skulle man genom en omväg kunna komma
till det resultat, som Frih. Sprengtporten och Gr.
Anckarsvärd trott sig kunna försvara. Jag förnyar min anhållan
om bifall till Utsk:s betänkande.
Hr Rosenblad: Då den skilnad, sorn 35 §:n Reg.F:n
gör emellan lörtroende-embeten och andra tjenster, består
deruti, att K. M. äger rättighet entlediga innehafvare af
förtroende-embeten från befattningen, när Han finner Rikets
tjenst det fordra, men ett sådant förhållande icke inträffat;
Dan 26 Augusti f. m.
353
så måste innehafvarne af förtroende-embeten befinna sig i
samma ställning, sorn hvarje annan innehafvare af ett embete,
ifall det komme att upphöra. Finnes det verkligen någon
juridisk rätt, sorn tillåter R. St. eller Rikets lagstiftande
makt att tillintetgöra en medelst i laga ordning utfärdad
fullmakt förvärfvad rättighet? En sådan rättighet finnes icke
i grundlagen, som i 82 §:n af Reg.Fm stadgas: att grundlagen
skall efter ordalydelsen tillämpas. När nu grundlagen icke
innehåller något stadgande, huru i sådana fall förhållas bör,
så mäste den rättigheten vara sådan den hittills varit, och
som öfverensstämmer med hvarje embetsmans i laglig ordning
utfärdade fullmakt. I afseende på de förhållanden
Frih. Sprengtporten omnämnt, så hade han, till vinnande
af den upplysning han önskat erhålla, endast behöft läsa
den första tryckta indragn staten för 1809, för att finna, att
då ännu lefvande Riksråd vari t bibehållne vid deras Riksrådslöner;
att de embeten, som genom 1809 års Reg.Form
upphörde, såsom t. ex. Cancelli-presidents-befattningen, blefvo
såsom en sjelfskrifven sak öfverflyttade på allm. indragn.-  staten, och att enahanda förhållande iakttogs i afseende på
så väl de Finska som Pommerska embetsmännen. Men om
man äfven antager, att Rikets suveräna lagstiftningsmakt, —
d. v. s. Konung och Ständer gemensamt — är berättigad
alt skilja tjenstemän från deras löner, då tjensterna indragas;
så kan likväl ifrågasättas, huruvida sådant är lämpligt
och billigt: och då är det verkligen märkvärdigt, att från
samma håll, som lemnar en ganska rättvis gärd af tillfredsställelse
och belåtenhet öfver det stadgande, hvarigenom
Svenska embetsmanna-corpsen med två undantag försäkras
om en säkerhet på sin ställning i samhället, hvilken embetsmän
i andra länder icke äga, få höra yttranden, som gå ut
på alt göra tjenstemännen beroende af det sämsta af allt godtycke,
nemi. riksdagsmanna-godtycket. Detta har alltför
mycken likhet med förhållandet under en förfluten tid, som
ingen af oss önskar sig tillbaka, för att icke efterse hvad
laglig rätt i detta fall finnes för embetsmanna-corpsen , på
del densamma må kunna bibehållas vid det lyckliga oberoende,
som saknades under den tid, på hvilken jag syftat.
Jag anhåller om bifall till betänkandet.
Frih. Leijonhufvud: Man har under den sista pe
rioden
af discussionen från åtskilliga håll fordrat uppgift
på de lagar, enl. hvilka de embetsmän , hvilkas embeten
blifva reducerade, skulle vara berättigade till bibehållande
af deras löner. Jag känner icke att någon sådan lag finnes;
men såsom en annan talare anmärkt, har en sådan tillämpning
ägt rum af vana och häfd eller prsejudicater. Uti
samhälls-organismen ingår ett element, som fullt motsvarar
det begrepp man bör göra sig om en lag, och detta
12 II. 45
354
Den 26 Augusti f. ra.
element består uti contract-förhållandet. Jag tyder fullmakten
såsom ett contracf, afslutadt emellan Konungen å
ena sidan såsom Statens chef, och fullmaktsinnehafvaren å
den andra, hvilken sednare åtagit sig att fullgöra vissa functioner
under hela sin lifstid, emot tilIgodonjutande af viss
lön derför. Vi hafva icke exempel derpå, att en tjenstemans
löneinkomster blifva förminskade. Vid den lön, hvarpå
tjenstemannen erhållit fullmakt, har han alltid blifvit bibehållen.
Detta begrepp gäller 0111 alla tjenstemän. Det gifves
en stor skilnad emellan förtroende-embeten och inamovibla
tjenster. I förra fallet säger fullmakten: om du förverkar
mitt förtroende, så casserar jag dig. I samma stund
förtroendet är förverkadt, är contractet äfven brutet. Uti
andra fallet, eller i fråga om inamovibla tjenster, är contractet
icke förverkadt, med mindre tjenstemannen blifvit i
laglig ordning dömd ifrån tjensten. De personer, om livillia
fråga nu är, och som höra till förra cathegorien , hafva
icke förverkat något förtroende, utan deras embete har
blifvit indraget; och det kan således icke komma i fråga
att utesluta dem från åtnjutandet af deras löner. Om det
vore med rätta förhållandet öfverensstämmande att tillåta
sig någon förminskning uti det belopp, för hvilket ifrågavar.
embetsman böra på indragn.stat uppföras, så hade visserligen
Statens behof i detta fall bort i betraktande tagas:
men då den grundsatsen icke lärer kunna jäfvas, att det icke
kan tillkomma R. St. alt vidröra hvad K. M. i detta hänseende
föreskrifvit; så lärer deraf följa, att icke ens Frih.'
Sprenglportens modification kan medgifvas; ty om man icke
är berättigad att från iudragn.staten skilja de ifrågavar. 2:ne
embetsmännen, så lärer deraf följa, att man icke med en
enda skilling får afkorta deras lönebelopp. Jag begick det
misstag förra gången jag yttrade mig, att jag sade det
statssecret.inkomster till en del bestått uti taffelpenningar.
Jag erinrar mig nu, att deras inkomst af 4000 r:dr utgjorde
lön, så att taffelpenningar deruti icke ingingo. Den
minskning, som de komma att vederfaras, då lönen uppföres
på indragn.stat, härleder sig derifrån, att de icke komma
i åtnjutande af den spanmålsförhöjning, som kan äga
rum. Jag förnyar min anhållan om bifall lill betänk., derföre
att jag förmodar, att de anmärknrr, som äro framställda,
icke kunna föranleda hvarken till återremiss eller
till afslag derå.
Hr Frih. o. Landtm, tillkännagaf, att plenum komme
att fortsättas på e. m. kl. 6.
Hr Munck af Rosenschöld: Hr Lefre'n har yttrat,
att han uti sitt anförande icke gifvit anledn. till den af mig
yttrade förmodan, att han ansåg f. d. Statssecret:ne von
Hartmansdorff och Grip behöfliga för Statens tjenst. Jag
har tagit till stöd för denna förmodan, att Hr Lefre'n, för
Den 26 Augusti f. m.
355
alt refutera mig, då jag påstod, alt vid oflanämnde herrars
pensionering borde fästas det villkor, att del blott vore såvida
de icke uti Rikets tjenst vidare begagnas, åberopat ett
yttrande af en annan väld talare, om jag ej missminner mig,
Gr. Anckarsvärd, att den ene af de föreslagna pensionärerne
vore ännu en ung man, sorn kunde länge tjena Staten med sin
högre förmåga — måhända jag sträckte denna förmodan något
långt. — I afseende på den manöver eller simulacker,
sorn Hr Lefrén gjort mot mitt latin, så måhända kunde den
tillbakavisas, derigenom alt den värde talaren sjelf anfört
något latin, soin bevisar, att lian icke är alldeles obekant med
ett glossarium , om jag ej erinrade mig , alt den värde
talaren, förut vid frågan om tullsystemet och näringsfriheten,
såsom stöd för sin sats anförde den latinska sentensen:
”Quos Jupiter vult perdere, prius dementat.” Beträffande
Hr Lefrens sist yttrade latinska fras, får jag blott nämna,
alt hade Hr Lefrén varit mera philosoph än jag, så hade
säkert icke någon discussion uppkommit oss emellan; jag
tror det likväl, men tillika: peut-étre qtie nous avons lort
tous deux.
Hr Dal mati, Wilh. Fredr.: Mig synes att discussionen
vändt sig omkring en fråga, som egentligen icke är
föremål för R. o. Ad:s eller R. St:s pröfning, nemi. huruvida
Herrarne Grip och von Hartmansdorff må vara lagligen
berättigade till pension eller icke. Jag önskar för min del
icke, att den afart af frihetstiden måtte åter uppenbara sig,
alt R. St. företaga sig alt pröfva och afgöra rättsfrågor.
Om Hrr von Hartmansdorff och Grip äro lagligen berättigade
lill pensioner, så lära de, lika med andra medborgare
som mot Staten hafva fordringsanspråk, äga sig öppet alt
göra denna rätt gällande genom alt stämma K. M. och
Kronan till vederbörlig domstol. K. M. lärer äfven ägt
denna öfvertygelse, då han icke fann skäl att öfverlemna
denna rättsfråga till R. Sl:s bedömmande, utan blott och
bart af R. St. äskat indraga.statens förhöjning med 8000
r:dr b:co årligen att lill bemälde embetsman utgå För min
del kan jag ej finna annat, än alt R. St. äro lika berättigade
ali alsia detta som hvarje annat anslag , Hrr von Hartmansdorff
och Grip naturligtvis obelaget att derefter i laga
ordning göra deras rätt gällande; skulle denna rätt dem tillerkännas
genom behörig myndighets beslut, så blef det naturligtvis
Stats-cont:s pligt all af Kronans medel utbetala
beloppet. R. St. hafva, efter min uppfattning, nu icke att
påstå annat, än huruvida Hrr von Hartmansdorff oell Grip
giort sig förljente att med pensioner belönas, vid hvilken
pröfning jag för min enskilda del icke finner flera skäl^ tala
för belöning ål dem , än åt Gr. Hård och Frih. Åkerhjelm.
Hr Stråle, Nils Wilh.: I det hufvudsakligaste är
35ö
D en rf A ii g ii s 1 i f. m,
jag förekommen af Frih. Leijonhufvud. I afseende på det
legala förhållandet i siden måste man betänka, att ehuruväl
det icke finnes någon beskrifven lag, sorn sladgar huru
förhållas skall med tjenstemannens pensionering, när Rensten
indrages, likväl i fordna lider så tiilgålt, alt tjenslemannen
blifvit bibehållen vid sin lön, utan att man ens ifrågasalt
alt icke så borde tillgå; hvilket måste utvisa, att
något allmänt rättsbegrepp legat till grund derför. Delta
rättsbegrepp måste innefattas deruti att förhållandet emellan
Staten och tjenstemännen är att anse såsom ett contract
till ömsesidiga rättigheter och skyldigheter. Tjenstemannens
rättighet måtte vara att bibehållas vid de förmåner, som
blifvit honom försäkrade, så länge han icke brister i sina
skyldigheter, eller af hvad anledn. som helst skiljes ifrån
tjensten. Om man betraktar frågan sålunda , bör
man finna, att skilnaden emellan de uti 35 §:n Reg.F:n
uppräknade och andra tjenstemän icke är sä väsendtlig
sorn man tror. De sednare äro berättigade alt bibehållas
vid sina tjänster, intill dess de genom laga ransakning
och dom derifrån skiljas. Slatssecrettne åter äro icke underkastade
annan ransakning och domän inför Riksrätt samt
Konungens rätt alt afsätta dem; men aftalet emellan dem och
Slaten måste vara, att så länge icke något af de fallen inträlFat,
måste de anses såsom qvarstående i tjensten; och då
måste, enl. rättsbegreppet, den ene conlrahenten eller Slaten
icke kunna säga åt den andra eontrahenten eller tjenslemannen:
din tjenst har upphört, såvida icke tjenstemännen
blifvit förklarad saker alt skiljas derifrån. Jag får fästa
uppmärksamheten derpå, alt man fordom gått så långt
uti tillämpning af detta rättsbegrepp, att till och med de
på hofstalen varande tjenstemän, blifvit uppförde på indragn.-  stat, när tjensterna upphört. En ledamot har sagt, att frågan
kunde gå tili kämnersrätten. Jag hemställer, om det
vore Ståndet värdigt att bita saken ankomma på kämnersrättens
utslag; om icke här bör finnas så mycken upplysning
om hvad rätt och billigt är, att Ståndet sjelft kan afgöra
densamma.
Hr von Troil, Emil: Jag hade icke ernat yttra mig
i frågan, dels derföre att jag gifvit min tanke tillkänna uti
en reservation, som blifvit betänk, bifogad, och dels derföre
att jag blott afhört den sednare discussionen på detta
rum, — men hufvudsakligen derföre, att jag tror alt den
pluralitet, hvilken inom Utsk. var ganska knapp, otvifvelakligt
kommer att härstädes blifva i hög grad öfvervägande,
och jag icke älskar att besvära Ståndet med att afhöra
mina yttranden, då jag icke har anledn. alt hoppas att derigenom
ernå åsyfladt resultat ; men jag har nödgats begära
ordet, då jag hörde en lag fa i en ledamot i detta Hus framställa
en lång deduction till bevisande af den förmenta pensionsrätten,
med stöd af en cilationi grundlagen, som icke
Den 26 Augusti f. in.
35y
uieil ginni)lagen öfverensstämmer. Han sade nemi. att, enl.
contractet emellan Staten oell tjenstemän, skulle desse icke
kunna från tjensterna skiljas, förrän de förverkat Konungens
förtroende. Vore förhållandet sådant, så skulle äfven
jag erkänna, alt de äga juridisk rättighet att vid lönerna
bibehållas, emedan endast Konungen kan upplysa huruvida
embetsmännen förverkat haris förtroende eller icke; oeh när
Konungen icke gifvit ett sådant upphörande af sitt förtroende
tillkänna, måste man anse detsamma fortfara; men §:n
säger att Konungen borde entlediga förtroende-t jenstemännen
ifrån deras sysslor, när han pröfvar Rikets tjenst det
fordra, (^tvifvelaktigt har Konungen pröfvat Rikets tjenst
fordra den grundlagsförändring, hvartill han lemnat sitt bifall,
hvarigenom de tvänne tjenster blifvit indiagna , från
hvilka de ifråga var. tvänne embetsmännen sålunda blifvit
skiljde; och således har Konungen ntöfvat den handling,
hvartill han varit berättigad, nemi. alt skilja dem från sina
embeten. Man skulle gå långt i advocatorisk finhet, om
man i afseende på den, som skiljdes från sin tjenst, finner
någon skilnad i den omständigheten, huruvida tjensten upphör
eller lemnäs åt en annan. Oro en person förlorar något,
som han med mer elier mindre rättighet innehaft, så
mätte det vara fullkomligen likgiltigt i afseende på hans
rättighet att behålla saken, om den, som fråntager honom
densamma, förintar den eller skänker den åt en annan. Örn
nian derföre vill läsa grundlagen sådan den finnes skrifven,
så skall man finna, alt hela den uppställda juridiska deductionen
förfaller. — Uti hvad Hr Dalman yttrat kan jag icke
instämma ; ty hade den juridiska rättigheten varit gifven oeh
klar, så anser jag det hafva varit StatsUtskrs skyldighet
att uppföra det ifrågavar. anslaget på indi agn.stat.
Frih. Boye, Ludv.: Jag begärde ordet, innan Hr
Stråle yttrade sig, och är af honom förekommen. Jag vill
blott erinra, att med rättsbegrepp och med mitt begrepp
om grundlag och civil-lag kan jag icke förena möjligheten
alt lönerna kunna fråntagas embetsman , hvilkas tjenster
indragas. Man har på andra sidan åberopat giundlagen;
men på hvad sätt? jo, genom att tolka den. Jag vill ej kalla
del advocatur; men jag vill blott åberopa grundlagens
eget förbud mot all tolkning deraf.
Frih. Sprengtporten: Jag ämnar icke följa Frih.
Cederström uti den argumentation han framställt motr min
åsigt, emedan det skulle leda mig för långt från ämnet; icke
heller vill jag genmäla de förebråelser Hr Rosenblad riktat
mot mig, derföre att jag icke läst alla indragn.stater från år
1789; emedan jag redan fästat uppmärksamheten derå, att
då jag icke deltagit i målets behandling inom StatsUlsk.,
har jag icke heller haft någou förbindelse att så noga orientera
mig i frågan. Jag har egentligen yttrat mig med afseende
på frågans intresse, betraktad ur den juridiska syn
-
358
Den 26 Augusti f. m.
punkten. Sedermera hafva tvänne talare, hvilkas auctoritet
i afseende på insigt i grundlagen jag fullkomligen erkänner,
bestridt min åsigt. Det har blifvit yttradt, att ett embete
måste betraktas såsom ett contract emellan Staten och embetsmannen.
Denna åsigt möter någon motsägelse af ordalagen
i 36 §:n Reg.Fm, der det är tydligen uttryckt, att
Konungen kan förflytta en förtroende-embetsman till hvilket
embete Konungen för godt finner, utan att embetsmannen
äger rättighet att ens vägra sådant. När nu Konungen
äger ^rättighet alt förflytta en embetsman till ett embete,
utan att ens tillfråga honom derom; så finner man, att
det första villkoret för alla contract, nemi. den ene contrahentens
medgifvande att ingå på contractet, i detta hänseende
saknas. Det är blott denna anmärkn. jag ansett mig
böra göra i anledn. af hvad som blifvit yttradt; och det
torde icke vara utan all slags vigt för tillämpningen i framtiden,
att Hr Stråle ansett den juridiska rälten kunna sträcka
sig ända derhän, att den skulle kunna tillämpas äfven på
personer, som innehafva hof-embeten.
Hr Printzensköld, Carl: I sjelfva frågan är jag tilt
det väsendtligaste förekommen af Frih. Leijonhufvud och Hr
Stråle, men anser mig böra tillägga några ord i anledn. utaf
ett yttrande af Gr. Anckarsvärd, att någon juridisk rätt
icke skulle finnas, med mindre den vore i bestämd lag uttryckt.
Jag beklagar det samhälle, hvarest inga andia rättigheter
funnos, än de som voro uti bestämd lag uttryckta.
Det gifves rättigheter, som stödja sig på vissa rättsgrunder,
som finnas i lagen uttalade; och der bestämdt lagbud icke
finnes, der äger domaren, hvad som lagligen sker, att efter
lagens analogi leda sig till slutföljden. Nu stadgar allm.
lagen såsom rättsprincip, att den som genom annors vällande
lider skada, skall njuta ersättning af den som skadan vållat.
Det kan icke bestridas, alt genom Konungens och
Sländernes sammanstämmande beslut , hvarigenom slatssecret.
embelet blifvit indraget, innehafvarne deraf blifvit
skadade i den mån, alt dem icke lemnäs tillfälle att dessa
embeten förvalta. Det har icke berott på dem sjelfve alt
förrätta deras tjenste!-, och den skada de derigenom lidit,
måste således R. St. ersätta, derigenom att de fortfarande
få tillgodonjuta de dem medelst deras fullmakter tillagda
löneförmåner. Det synes mig förvånande, huru man från
grundlagens stadgande om förtroende-embeten kan leda sig
dertill, att innehafvare deraf skulle vara uteslutne från de
rättigheter, som andre embetsman åtnjuta. Det är sannt, att
Konungen äger rättighet att från (örtroende-embeten entlediga
innehafvarne; men deraf följer icke, alt, då embetet
genom grundlagsförändring blifvit indraget, embelsmannen
kau anses oberättigad att tillgodonjuta de emolumenter,
hvarom han i fullmakten blifvit försäkrad. Jag tillstyrker
derföre bifall till StalsUlsk:s betänk, och skulle anse det för
Den 26 Augusti f m.
35g
den största orättvisa och ett verkligt våld mot dessa enskilda
medborgare, om de icke blifva vid sina löneinkomster
bibehållne.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla StatsUtsk:s utlåt. J\:o 258.
Ropades starka ja, blandade med nej.
Dä Hr Landtm, nu förklarade, det han trott sig finna
att ja öfverröstat nej, begärde
Hr Munck af Ro sen schöld votering.
Upplästes till justering och godkändes följande voter:sproposition
:
Den som bifaller StatsUtsk:s utlåt. N:o 208, voterar
ia;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, anser R. o. Ad. de vid SlatsUtskrs utlåt. N:o
a58 gjorda anmärkn:r föranleda dess återremitterande.
Efter voteringens slut, befunnos rösterna hafva utfallit,
som följer:
Ja — 88-  Nej — 3o.
Föredrogs ånyo StatsUtsk:s den i5 dennes på bordet
lagda utlåt. N:o 25g, i anledn. af Hans Janssons från Elfsborgs
län motion, ang:de ersättning till nämndemän och fjerdingsman
för syner och värderingar m. m.
Frih. Cederström, Jacob: Nämnden åtnjuter hälften
af lingsgästningarna, och enl. författningarna åligger den
derför att, utan särskild betalning, förrätta vissa kronouppdrag,
såsom att vara närvar, vid syner å kronolägenheter
m. m. Jag kan icke finna skäl att bifalla detta betänk., ritan
att StatsUtsk. äfven uppgifver hvad ungefärliga statsutgiften
skulle blifva, hvilken icke lärer blifva så obetydlig.
Jag anhåller derföre om återremiss, på det att StatsUtsk.
måtte utreda huru stort belopp det kan utgöra.
Hr von Röök, Gustaf: Efter föredragningen afStatsUtsk:s
betänk. N:o 2Ög, som, i följd af Riksdagsm:n Hans
Janssons från Elfsborgs län derom gjorda motion, föreslår,
”att nämndemän, utom för de förrättningar, hvilka dem i egenskap
af ledamöter i häradsrätt åligga, äfvensom fjerdingsman,
må, när de tillkallas för syner, värderingar, inventeringar
m. för Kronans räkning, då förrättningen varar längre
än en dag, undfå tractamente, enl. hvad dem uti expeditions-taxan
för förrättningar hos enskilde beslås, jemte ersättning
för resekostnaden, enl. gällande rese-reglemente,’’har
den värde talaren näst före mig, Frih. Cederström, Jacob,
bestrid t nämndemännen den föreslagna ersättningen på grund
36o
Den a6 Augusti f. m.
deraf, att nämndemän årligen åtnjuta tingsgästningspenningar
och borde således utan vedergällning biträda vid dylika
förrättningar för Kronans räkning. Jag anser mig alltså
böra vördsamt upplysa, alt nämndens andel uti de s. k.
tingsgästningspenningarna allenast är anslagen i och för de
kostnader, som nämnden får vidkännas under ordin.- och urtima-ting,
och att de äro högst otillräckliga för utgifterna
under dessa förrättningar, och jag vågar derföre Ödmjukast
yrka, att H. StatsUtskts ofvanbemälda på goda skäl grundade
utlåt, måtte bifallas.
Frih. Cederström, Det är hälften af tingsgäslningspenningarna,
som nämnden åtnjuter; och den andra hälften
går till domaren. Dessa medel tillgodokomma nämnden för
de kronouppdrag den verkställer och icke för dess biträde i
domstolen.
Frih. Leijonhufvud, Abrah.: Jag tror att Hr Röök
har fullständigt utvecklat, att den andel i tingsgästningspenningarna,
som nämnden erhåller, tillkommer densamma för
dess befattning såsom nämndemän; men såsom nämndemän
åligger dem äfven sådana skyldigheter, såsom t. ex. att vara
tillstädes vid syner och kronolägenheter m. m. Dessa
tingsgästningspenningar äro så ringa, att de icke svara mot
kostnaden för 3 å 4 af de mångfalldiga resor, som nämndemän
årligen måste göra, och för hvilka det nu är fråga att
lemna ersättning. Till nämndemän väljer man vanligtvis sådana
personer, hvilka mera än andra af allmogen äga vana
vid att biträda vid embetsförrättningar, och derföre kan
måhända nagongång tillämpning af det ifrågar. stadgandet
komma i fråga, emedan det vid något tillfälle kan inträffa,
att till biträde vid förrättningen skicklige personer af allmogen
icke finnas i förrättnings-orten, då svårighet kunde
möta att erhålla dem på en annan ort Det är således blott
ett försigtighetsmått, som Utsk. tagit, men som högst sällan
kunde komma att tillämpas. Frih. Cederströms åsyftade ändamål
att StatsUlsk. skulle uppgöra ett förslag., anser jag
overkställbar!, emedan resorna omöjligen kunna beräknas,
och följaktligen icke ersättningen derför. Det torde få gå med
dessa som med andra reseersättningar, att deraf utbetalas af
dertill befintliga medel. Vill man afslå betänk., så må man
göra det; men för min del finner jag detsamma så menlöst,
att det gerna kan antagas.
Hr Ribbing, Arvid, förenade sig med Frih. Leijonhufvud.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag anhåller alt få
förena mig med Frih. Leijonhufvud, samt att få erinra derom,
huruledes nämndemän i egenskap af ledamöter uti häradsrätten
ofta måste deltaga uti sådana förrättningar , som
vara flera dagar, och der underhålla sig sjelfve, samt att
Den aö Augusti f. m.
36i
det följaktligen skulle vara hardt, om de tvingades att utan
ersättning tillstädesvara eller utföra sådana uppdrag, som
icke åligga dera i deras egenskap af nämndemän. Jag anser
således billigt, att betänk, bifalles.
StatsUtsk:s utlåt. N:o ?59 blejf af R. o. Ad. bifallet.
Ånyo föredrogs StatsUtsk:s den i5 dennes på bordet lagr
da utlåt. N:o 260, i anledn. af K. M:s nåd. remiss uppå
f. d. Lieutenanten J. W. af Uhrs underd. ansökning om
pension.
Hr Rosenblad, Bernh.: Då reciten upplyser, att f.
d. Lieutenanten Gustaf af Uhr bevistat fälttågen 1789 och
1790, och derunder utmärkt sig så att han erhållit medalj;
så och då så få personer återstå åf dem sorti deltagit uti
dessa för Svenska vapnen så hedrande bataljer, vågar jag
hemställa, om det icke vore obilligt, att för denne gamle
mannen helt och hållet tillstänga forbaimandets port, och
örn man icke bör öfverlemna åt K. M. att tillse, om hati
icke för sina återstående dagar skulle kunna hugnas med
någon liten pension. Jag tillstyrker derföre återreniiss, på
det att StatsUtsk., på grund af Hr af Uhrs krigsförtjenster,
måtte förändra sitt utlåt., och föreslår R. St. att öfverlemna
åt Konungen att, örn han så för godt finner, tilldela Hr af
Uhr 100 r:drs pension på allm. indragn,staten.
Frih. Leijonhufvud, Abrah.: Jag betviflar icke Hr
af Uhrs förtjenster 1789 och 1790. Han hade gjort mycket
väl, om lian blifvit qvar i fjellsten, i stället för att äfventyra
sin välfärd på utrikes företag och speculationer, som misslyckats.
Jag är af den tanke, att hvarje belöning för storå
förtjenster, förvärfvade i bataljer eller i fredliga yrken, borde
bestå uti gratification, om vi dertill hade medel. Hvarje
hedersbevisning, som vittnar om bragder och välförhållande
i Statens tjenst, borde åtföljas af någon pension om tillgångarne
kunde medgifva det. Jag vet icke, luiru mångå soip
äro qvar med Svensksunds-medaljen ; men jag ti of icke* ätt
det är skäl bevilja någon pension åt Hr af tjhfj emedan
Staten icke äger tillgångar dertill. Det är icke r.oligt at.t
tillsluta barmhertighetens port, men såsonl representant måste
man göra det. Huruvida den enskildå välgörenheten kap
stå till hands, känner jag icke; likyäl förmodar jag, att
barmhertighetens port på den vägen icke är för honom tillsluten.
Hr von Hauswolff, Carl Ulrik: Jäg får i allo förena
mig uti hvad Hr Rosenblad yttrat, och på det högsta
motsätta mig den siste Värde talarens åsigt. Tjänster gjorda
åt Slaten, de må vara aldrig så långt aflägsna, böra aldrig
förglömmas. Förenta Staterna uti NordAmerika visa exem12
H. 4b
Den 5.6 Augusti f. m.
pel på, huruledes de få återstående krigarne ifrån frihetskriget
blifvit belöule med lifslidspensioner. Det vöre hardt,
om förtjensten förringades, derföre att individen sökte försörja
sig sjelf, utan att falla Staten till last Når ålderdomen
infinner sig, bör Staten ihågkomma de tjenster, som den
ålderstigne gjort sitt fädernesland. Jag har hört, att den
ifrågavar. personen deltagit tili ett fälttåg och derunder utmärkt
sig. Att så snöpligt afskeda honom, som StatsUlsk.
tillstyrkt, anser jag R. o. Ad. ovärdigt, och förenar mig derföre
med Hr Rosenblad.
Hr Munck af Rosenschöld, Nils Rudolph: Jag
inskränker mig till att fullkomligen förena mig uti hvad Hr
Rosenblad yttrat, och anhåller om återremiss af utlåtandet.
SlalsUtskts utlåt. N:o 260 Lief af R. o. Ad. bifallet.
Föredrogs ånyo StatsUlsk:s den i5 dennes på bordet
lagda utlåt. N:o 261, i anledn. af Hr Edenhjelnts, G., motion
om rättighet för nuvar. vexel-controlleurer, att få bibehålla
de af dem innehafvande arfvoden.
Hr Edenhjelm, Gillis: Ehuru jag är öfvertygad om,
att Utsk fäster litet afseende på hvad jag vid detta tillfälle
yttrar rör:de vexel-controlleurer, är jag dock nödsakad att göra
det, för att få ett fel rättadt uti betänk., der en mening blifvit
mig påbördad, som jag icke vttrnt.
Hr Edenhjelm uppläste derefter följande:
Då jag i följd af SlatslJlsk:s betänk. N:o 35 motionerade,
alt vexel-conlrolieurerne, i likhet med andra tjenstemän, hvars
embeten blifva indragna, måtte få behålla sina innehafda löner
eller arfvoden; så sökte jag icke genom några ogrundade
uppgifter fä denna min begäran bifallen, utan grundade
den på ölvei tygelsen att begäran var billig, efter jag under
min långvariga lefnad aldrig vet mig hafva hört att någon
tjensteman föl lorat lön, oaktadt tjenstegöromålen upphört.
Etsk., som i denna del är af olika tanke med mig, har icke
allenast afdagil min gjorda begäran, att vexel-controlleurerne
må få behålla sina arfvoden, utan derjemte, som jag vill tro,
i följd af försummad genomläsning af hvad jag anfört, debiterat
mig för yttranden, som jag icke haft, nemi alt vexelcontrolleuren
i Götheborg, genom indragning af arfvodet,
skulle komma i saknad af all utväg för sitt lifs uppehälle.
Detta yttrande har jag icke anfört, och haft så mycket mindre
skal dertill, som jag har anledn. tro, att nämnde controlleur,
genom ett klokt användande af sin enskilda förmögenhet,
icke kan blifva blottställd för en så beklaglig belägenhet,
som den Utsk. beskylla!- mig att hafva uppgifvit,
hvilken uppgift är för mig så mycket mera sårande, som
den möjligtvis kan föranleda till misstankar, all jag genom
D e n 26 A u g u s! i f. ru.
363
sanningslösa uppgifter velat missleda till besluts fattande, deni
endast rättskänslan bör föreskrifva.
I följd af livad jag nu baft äran yttra, får jag vördsammast
anhålla, att Utsk:s betänk, måtte blifva återremitterad!,
på det Utsk. icke allenast må komma i tillfälle, af de skäl
jag under den 17 Juni anfört, ändra det fattade beslutet om
upphörandet af controlleurs-arfvodet, utan afven af den orsak
att Utsk. genom en oriktig tydning af framställningen
rörtde vexel-con trolleurens affärer, troligen skadat honom
iner än förlusten af arfvode!, efter man nogsamt torde känna
hvad opinionen om en persons större eller mindre förmögenhetstillslånd
verkar på dess credit särdeles i en handelsstad.
Det är i anleda, häraf angeläget, att Utsk. rättar
della misstag, äfvensom upplyser att min framställning icke
varit sådan den i Utsk:s betänk. N:o 261 blifvit anförd.
lir Rosenblad, Bernh : Då man möjligen af Utsk:s
betänk, skulle kunna fatta den tanke, att med vexel-conlrolleurs-befattniagen
i Slockholm vore förenadt något arfvode
eller inkomst; så anser jag mig, som för närvar, innebar denna
befattning, böra nämna, alt densamma såsom ett onus är
vidfogadt den befattning jag innehar i K. Commerce-coll:m,
så att för mig sä mycket mindre kunde uppstå fråga om ersättning
för arfvode. Vidkommande vexelcontrolleurs-befattningen
i Götheborg, så, ehuru jag vet att det, endast är
arfvode, som inoehafvaren af befattningen der åtnjuter, och
arfvode icke är detsamma som lön, anser jag det likväl icke
vara obilligt, om tjenstemannen efter 24 års tjenstgöring varder
vid arfvodet bibehållen.
Frih. Sprengtporten, J a c, W i I h.: Då jag icke handlagt
detta ärende inom Utsk., så kan jag icke upplysa hvarifrån
det af Hr Edenhjelm anmärkta misstaget härleder sig. och
hvarigenom bans motion blifvit framställd uti en oriktig
syftning.. Jag är öfvertygad, alt det icke kunde vara StatsUlsk:s
mening att framställa Hr Edenhjelms ord på annat
salt än de af honom blifvit yttrade. Jag hemställer till honom
sjelf, då detta misstag blifvit rällodt genom hans anförande
på delta rum, om, såvida för öfrigt den åsigt i sjelfva
saken blifvit framställd, som gillas af R. o. Ad., det är nödigt
att återremittera utlåt., för alt vinna den rättelse i afseende
på en Oliklig referering, som icke verkar på sjelfva,
sa ke 11.
F, ib. Leijonhufvud, Abrah.: Jag är skyldig att
hylla den grannlagenhet, som uttrycker sig i Hr Edenhjelms
framställning. Jag liar deltagit i beslutet öfver detta betänk.,
men mrdgifver, att det undfallit mig, huru redaclionssättet
i Hr Edenhjelms framställning kunnat löga sig, eller i hvad
mer eller mindre män Stal&UUkts cancelli uppfattat ordalydelsen
deruti orätt. Jag skulle tio, alt om, hvilket jag icke
be t vi flur, StulsUtsk. oriktigt refererat det, är det Ur Eden
-
Den 26 Augusti f. m.
hjelms fullkomliga rättighet att få den miss-skiifningen undanröjd,
och att det är StatsUtskrs åliggande att, om förhållandet
så fordrar, i ett återkommande betänk, tillkännagifva
det samt gifva Hr Edenhjelm den rättelse han begär.
Det toi de vara så mycket lämpligare att återremittera utlåt.,
som anmärkn:r i sjelfva saken blifvit, gjorda af Ht-Edenhjelm,
och möjligtvis äfven kunde göras inom de öfriga Stånden.
Ehurti principen troligen blir beståndande, torde det likväl
vara behöflig! att betänk, återremitteras, ifall Hr Edenhjelm
sjelf så fordrar.
Hr Edenhjelm: Ja£ yrkar på det kraftigaste, att betänk.
må blifva återremittefadt, på det atl det måtte blifva
upplyst på hvad sätt dét kunnat hända, att min maning blifvit
missförstådd.
StalsUlsk:$ utlåt. N:o 261 återremitterades.
Vid förnyad föredragning biföll R. o. Ad. SlatsUlskts
den i5 dennes på bordet lagda utlåt. N:o 262, i atfledn. af
Hr Norins motion ang:de förnyelse af den förut väckta frågan
om delägare-rätt uti civil-statens pensions-inrättn. för
borgmästare i Rikets städer, med undantag af Stockholm,
samt för desse embetsmäns enkor och barn.
Ånyo föredrogs StatsUtskis den i5 dennes på bordet
lagda utlåt. N.‘o 263, i anledn. af erhållna åtérremisser å
utlåt. N:o 107.
Frih. Cederström., Jacob; StatsUtskts betänk. N:6
263, deruti Utsk. vidblifvit sitt förra tillstyrkande, anser jag
vara väl hårdh Det är otvifvelaktig!, att den stora massan
äf commissiöns-landtmätare kunde, i händelse af bifall till
Hr Forsells motion, varit belåten och sjelf bereda sig ert
pensionsrätt, svarande emot ändamålet. Om jag minnes ratt,
begärdes dertill blott 5ooo rldrs anslag. Jag skulle tro, alt
hvad Utsk.'här tillstyrkt, nemi. en und. anhållan hos K.M.,
det täcktes K. M., efter vederbörahdes hörande, till civilstatens
pensions-inrättn:s delägare göra nåd. framställning om
corhmissions-lahdtmätares upptagande såsom delägare uti infältn:n,
samt vid en blifvande riksdag R. St. underrätta om
de villköl-, Under hvilka sådant kan dem tillåtas, icke kommer
att för dem medföra någon följd. Commissions-landtmätarné
äga ingefi lön eller bestämd inkomst, hvarifrån afdrag
kan ske till pensions-cässan; utan det skulle bero afen
enskild vilja att af enskildta medel göra de nödiga insätthingarnn
uti pensions-cassan. Sådant skulle endast leda till
obelåtenhet och missförhållande, då del berodde på dem
sjelfva att göra inbetalningarna eller icke. När man med
0000 r:drs tillskott kan bereda en hel embetsmannacorps’ bestånd,
kan jag icke inse annat, än att det är af behofvet på
-
Den 26 Augusti f. ni.
363
kalladt att biträda Hr Forsells förslag, hvarföre jag dertill
tillstyrker bifall.
Hr von Troil, Emil: StatsUtsk. har visserligen, lika
med Frih. Cederström, ansett det vara af billighet och klok
hushållning påkaljadt alt söka bereda pensioner för commissions-landtmatarne
i allmänhet utöfver den pensionsrätt, som
É. St. redan för vissa fall rnedgifvit dem på allm. indragn.-  staten; men StatsUtsk. har också trott på goda skal, alt
pensionsinrättnrr blifva både säkrare och mindre betungande
i den man de omfatta en talrikare personal, och att desse
landtmätare derföre böra förenas med den redan befintliga
pensions-inrättningen. StatsUtsk. här trott, att de icke kunde
blifva delaktige deruti, utan någon uppoffring af Staten, emedan
pensionsbolaget i annat fall skulle komma att vidkännas
förlust derpå; derföre har Utsk. tillstyrkt R. St. att hos K.
M. i underd. anhålla, det täcktes K. JYI. söka att göra upp
saken med civilcasse-bolaget och vid en kommande riksdag
underrätta R. St. om de villkor, på hvilka saken kan låta
sig göra, då Ständerne blifva i tillfälle att pröfva, huruvida
de af civil-statens pensions-cassebolag bestämda villkor för
landtmäteristattns inträde uti bolaget kunna af R. St. antagas.
Skulle de icke befinnas antagliga, då först bör fråga
Uppstå om deh mindre lämpliga utvägen att bilda en särskild
pensions-cassa, ensam för denna dass af medborgare,
och följaktligen kan något hinder för R. o. Ad. icke uppstå
alt bifalla detta betänkande.
StatsUtsk:s utlåt. N:o 263 b)ef af R. o. Ad. bifallet.
Upplästes K. M:s denna dag ankomna nåd. propos. till
R. St., ang:de bildandet af en styrelse för allmänna arbelep;
gifven Stockholms slott den 20 Augusti iS40>
Remitterades till StatsUtskottet.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. i lill 3 e. ni.
In fidem protocollij
F. O. Silfverstolpe.
Onsdagen den 26 Augusti i84q.
Plenum kl. 6 e. m.
justerades 4 prot.utdrag för denna dag f. m.
Justerades pleni-prot:n för den 10 dennes f. och e. m.
36ö
Den 36 A u g u s t i e. ni.
H. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm, Gust.: Jag hoppades
icke, att öfverläggningen om pensioner för f. d. Statsråden
Frih. Åkerhjelm och Gr. Hård skulle så skyndsamt försiggå.
Jag var under litlen en stund i cancelliet och satte en ordningsföljd
i mina annotationer, och då jag återkom, var
öfverläggningen fulländad, hvarigenom jag gick miste 0111 tillfället
att yttra några få tankar, dem jag nu önskar framställa,
för att åtfölja återremissen.
H. Ex. uppläste derefter följande:
Politiskt medhåll är opinionssak. — I fråga om statsmäns
bedömmande hinner samtiden sällan, om någonsin, till mathematisk
visshet. Embetsmannaförtjenster, som utom statsmanna-ansvarigbetens
område blifvit inlagda, och hvarmed
Staten gagnats, de utgöra deremot factisk, handgriplig visshet.
Sådana förtjenster hade desse 2:ne ifråga var. statsmän
före sitt inträde i rådet, och i utmärktaste grad inlagt.
JDetla är obestridligt och obeslridt. Den ene hade med
högljudt bifall förestått 4 v i g t i ga allmänna verk Den andre
tillerkändes i Rikets Högsta Domstol domarens främsta
egenskaper: orubblig rättrådighet och upplyst juridiskt vetande.
Båda beledsagades till rådssätel af allmänna omdömets
odelade välvilja; och den ene, synnerligen, af en verklig
popularitet. Denna afveta de, som minnas den lid, då
första förslaget skedde till vår läktares egnande åt våra öfver
läggningars offentlighet
Ehuru rädgifvarens öde må i opinionsvag utveckla sig,
qvarstå ju sådana antecedenlia såsom fact a, de der af
inga subsequenlia i ringaste målto rubbas; och rättsbegreppet
vill ju att allmänna omdömet, således dettas organ,
Representationen, aldrig upphör att dem erkänna, och sålunda
meriterade män tillgodoräkna.
Denna rättsbegreppets fordran är så mycket riktigare,
som — pa sätt en värd reservant, Hr Major von Troil, ganska
träffande anmärkt — ingen i en rådkammare inträdd
statsman kan vara viss att behålla den majoritet, som honom
dit ledsagat. Ja, jag skulle vilja utsträcka denna åsigt
till vissheten för honom, ehvad hans egenskaper vara månde,
att icke behålla populariteten. Deri har jag stöd af
alla länders parlementära krönika. Så är maktens öde. Så
är folksinnet beskaffad! allestädes. Så var det i alla tider.
Ostracism öfvergick Aristides.
Nu hade detta, tidt eller sent, sålunda oundvikliga öde
träffat ifrågavar. 2.‘ne statsmän och alla deras äldre embetsbroder.
Huruvida det var förtjent, det är den der främst af
mig beskrifna opinionsfrågan , i hvilken icke mat hemåt is k ,
men blott arithmetisk bevisning är tillgänglig. Eller hvad
annat kan jag, vid majorilelernes ökända omhytlighet, kalla
den bevisning , som ytterst medelst voteringar föres och
som, olik den veltenskapliga och den juridiska bevisningen,
D c n u6 Augusti e. m.
36j
hvilken väger och icke räknar meningarna, tvertom räknar
och icke väger dem.
Men nu antager jag, att dessa rådgifvare? handlingssätt
bevisligen förtjent det pnrlementära omdömets afifal. Min motsatta
och af detta Stånds majoritet delade öfvertygelse har jag
vid tillfälle af vår debatt öfver de'charge-betänkandet tillfyllest
utvecklat — och jag sadelin det parleinentära affabel; ty
jag medvet dessa båda ifraguvar. f. d. Statsråd ganska manga
högeligen hedrande medhåll utom Ståndsrum. — Nå val :
antaget pro argument o att handlingssättet varit klandervärdt
— handlingsgrunder nemi. — afsigter och motiver
hos dessa båda statsmän hafva ju varit oantastliga, och mig
veterligen förb I i Iv i t oantastade. Men enär sålunda icke bestridas
kan, att de röstat och handlat samvetsenlig! , sjelfständigt
, och fritt för hvarje obehörig , yttre eller inre
impuls; då återgår ju naturen af gravamina emot dem
till den af här meranämnda politiska opinion, hvars ofelbarhet
aldrig kan blifva en mathematisk visshet, och som, ehuru
visserligen parlementärledare ändå, i fråga om åtgärder
lill rådgifvare? aflägsnande icke kan vara rättrådig ledare
till beslut, hvilka, med förgätenhet af äldre embetsrnaunaförtjensler,
nemi. ingripa i (örtjenta statsmäns enskilda och
framtida välfärd.
Här kan jag dock icke åberopa den juridiska rätt, hvilken
jag, ifall mitt misstag i f ro. plenum ej hindrat, skulle
hafva gjort gällande i fullkomlig enlighet roed Frih. Leijonhufvuds
och Hr Printzenskölds argumentation, utsträckande
t. o. m. den sednare? derhän, att en politisk cataclysm, som
bortsköljer ens embete, är fullkomligen att förlikna med canalen,
som bortsköljer ens täppa och beiältigas likaså till
ersättning af Staten (dock ulan den af allmänna lagen beviljade
5o proc. föi höjning.)
Men jag andrager andra grunder. Ifrågavar. rådgifvare
hade icke sökt det ansvariga kallet. Detta har sökt
dem, hvarförutan de ännu qvartjente vid de befattningar, i
hvilka de njöto allmän välvilja och hade en med den ifrågavar.
nära lika ålderdomsbelöning att sig de jure af Sta
ten tillförse.
Utan betänklighet nämner jag, att den ene är en på
förmögenhetens vägnar icke af ödet gynnad fader för en
talrik familj. Frånvaro af rikedom kan den höge embetsmannen
med stolthet vidkännas, när arf icke af honom förskingrats.
Sist och högst anför jag det förhållande , att ingendera
kan sägas hafva endast lyd t ett egentligt tvång att afträda.
— Bådas offentliggjorda afskedsansökningar äro så fosterländskt
och så enligt med det representativa statsskickets
anda motiverade att de bilda dem ett högt anspråk på Representationens
välvilja. För den ena isynnerhet hade va
-
368
Den 26 Augusti c. m.
rit lätt att i tjensten fylla den, på några få månader nar,
uppliunna legala pensionsåldern.
När nu båda försmådde omvägar, dein de icke hade
kunnat högt Vidkännas — böra de deraf lida? Är det oss,
är del Rikets Ständer, är del Riket värdigt att de deraf lida?
Jag anhåller att delta mitt yttrande må åtfölja återremissen
till Utskottet.
Remitterades till StatsUtsk., i sammanhang med den på
f. m. beslutade återremissen af StatsUtskrs utlåt. N:o 257.
Vid förnyad föredragning af StatsUtsk;S den i5 dennes
é. m. på bordet lagda utlåt. Nro 264, i anledn. af erhållna
återremisser å utlåt. Nro 75, blef det ånyo hegardt på bordet
af Frih. Fleming, Herm. IjLeinh., samt H. Ex. Hr
Gr, Lövven hjelm, Gustaf.
Ånyo föredrogs StatsUtskrs den i5 dennes på bordpt
lagda utlåt. N:o 205, i anledn. af erhållna återremisser å
utlåt. N:o 133.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Jag yrkar vördsamt
bifall å det sednare betänkandet.
StatsUtskrs utlåt. Nio 205 blef af R. o. Ad. bifallet.
Lades till handlingarna StatsUtskrs den i5 dennes e. ra.
på bordet lagda utlåCn och memrr:
Nro 266, i anledn. af erhållen återremiss å StatsUtskis
utlåt. N:o 135, röirde vackt fråga om kungsgården Halltorps
på Öland återvinnande till Kronan;
N:o 267, i anledn. af erhållen återremiss å SlatsUtskis
utlåt. Nro r65, angrde väckt motion om afskrifning af 183.6
års spanmåls-arrende för Ryds kungsgård eller nedsättning
i arrendets belopp;
Nro 268, i anledn. af erhållen återremiss å StatsUtskrs
utlåt. Nro 166;
Nro 269, i anledn. af erhållen återremiss å StatsUtskrs
utiåt. Nro 167.
Företogs till pröfning StatsUtskrs den i5 dennes på
bordet lagda utlåt. Nro 271, j anledn. af anmärkningar vid
Utskis betänk. Nro 149, angrde åtgärder till ullculturens be-,
främjande.
Hr von Hartmansdorff, A11 g.: K. M. har föreslagit,
att det ifrågavar. creditiyél måtte hestämmas lill 5oo,ooö
rrdr. StatsUtsk. har endast velat medgifva 3oo,ooo. Deti
förlägenhet, i hvilken de befinna sig, som hafva de sednare
åren användt möda och capitaler för ulls framalstrande, synes
-
Den a6 Augusti e. m.
3(59
nes mig vara ett skäl för 11. St., alt icke låta denna i början
så mycket lefvande näringsgren falla för den tillfälliga
motgång, hvaraf den för närvar, tryckes. När fråga är att
förskjuta de penningar, som kunna behöfva?, för hvilka säkerhet
och ränta erhållas 0111 de lemnäs; så inser jag icke
att derigenom kan vållas Staten någon förlust, hvilken möjligen
blefve så betydlig, alt Staten borde fördenskull undandraga
producenterne sin skyddande hand. Jag tillstyrker således,
att It. o. Ad. måtte bevilja de 5oo,ooö r:dr, antingen belåningen
må blifva, såsom K. M:s propös. utsätter, 75 proc., eller,
såsom StatsUlsk. tillstyrkt, 5o procent. Jag skulle i detta
hänseende vilja föreslå lt. o. Ad. att fästa sig vid 66-f proc., på
sätt Frih. Cederström samt Herrarne Lagerhjelm och Ribbing
hafva hemställt. Bland desse herrar äger åtminstone en den
sakkännedom, till hvilken jag förlitar mig, uppriktigt bekännande,
alt jag ej äger den sjelf. I fråga om ränleberäkningen
har, så vidt jag kan erinra mig, Ulsk. icke föreslagitnågon
förändring i Konungens proposition. De begge förändringarne
angå således creditiv-summans belopp oell belåningsrättighelens
utsträckning. Jag underställer Ståndet,
0111 icke, såsom jag redan föreslagit, credilivel må bestämmas
till 5oo,ooo r:dr och belåningslätten utsträckas till 66f
procent.
Hr von Troil, Emil: Jag ville blott hafva äran tillkännagifva,
att, när frågan första gången förevar i de sammansatta
Utsk:n, anmälde jag min reservation emot belåningsrättens
nedsättande ända till 5o proc. Jag aktade icke
nödigt alt förnya denna reservation vid det sednare betänk.,
emedan de, som behagade deråt lemna uppmärksamhet, i
alla fall kunde taga för gifvet, att jag vidblifvit min en gång
yttrade mening. Jag förenar mig derföre i deri medelväg,
som Hr von Hartmansdorff föreslagit, eller att bestämma
utlåuings-beloppet tili 66| procent. Hvad återigen cred i livets
summariska belopp angår, så inser jag visserligen icke
någon omöjlighet att anskaffa de 5oo,ooo r:dr, som blifvit
begärda; men jag skulle icke tro, att behofvet för det närvar.
påkallar en så stor summa, och jag tror det hvarken
tillkomma Utsk. alt föreslå, eller R. St. att bevilja andra
summor än sådana, som blifvit pröfvade behöfliga.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Med Hrr von Hartmansdorff
och von Troil instämmer jag i den lanken, att belånings-rätligheten
bör upphöjas till 66-f proc.; och lika med
Hr von Hartmansdorff yrkar jag äfven, att creditivet må
förhöjas till 5oo,ooo r:dr. Väl har den ledamot, som här
sist yttrat sig, sagt, alt ett sådant behof icke vore kändt,
och att det således ej vore riktigt af R. St. att bevilja en
summa, hvars behöflighet icke vore bekant. För mig synes
det dock, som skulle behofvet af detta crediliv vara att i
ia H. 47
3-.o Den 26 Augusti c. m.
högsta grad önska, enär det skulle bevisa, att ullculturen i
Sverige vore i det tilltagande, sorn den kunde och borde
vara, och som jag hoppas den skall vara innan fem år gått
till ända. Största hindret, hvarför icke denna 11 HeilItur
stigit så högt den bort komma, ligger i svårigheten alt ännu
ingen verklig ullhandel existerar i Sverige, emedan den
handel, som hittills funnits, varit den directa emellan producenten
och fabrikanten. Innan detta förhållande upphör,
och innan det kon upphöra, må man förgäfves vänta, att
denna vigtiga gren af vår landtcultur får någon uppkomst
och befordran. Jag skulle således önska, alt en ullhandel i
större scala inom vårt land kunde bildas, intilldess att våra
ullqvanliteler blifva nog stora för att kunna hitkalla utländska
speculanter; men för att kunna bilda denna vinhandel,
tror jag att med de små capitaler, sorn vårt land äger
och med den ringa eller helt och hållet bristande sakkännedom,
sorn våra handlande äga i denna del af handeln, den
hästa uppmuntran blefve, att ett tillräckligt creditiv kunde
Jernnäs den assosialion, sorn bildades för den inhemska ullhandeln.
Att ingen våda derigenom kan uppkomma för
Slaten, derföre måste de reglementariska stndgandena vara
en borgen, och i sådant fall anser jag icke någon tvekan
böra uppstå att bevilja dessa 5oo,ooo r:dr. Jag skulle snarare
önska att fördubbla denna summa, om det vore tänkbart
ali det. kunde lyckas.
Fril). Leijonhufvud, Abrah.: Jag saknar visserligen
den statistiska kännedom, som fordras^ för alt med siffror
bestämma, huru stort creditiv kan vara behöflig! för
att uppmuntra ullculturen; men jag tror, att ullculturen för
ingen del blifvit af Staten under dessa sednare år förgäten,
Det kan måhända bestämdt antagas, att många andra näringsgrenar
varit mycket mindre uppmuntrade, än denna.
Jag ser således för min del visser ligen icke något hindel', att,
om statseassan vore tillgänglig för alla sådana behof, man
afven för ullculturen kunde anvisa ett så stort creditiv, sorn
å 5oo,ooo r;dr; hvilket då skulle motsvara hvad för spanmålshandeln
blifvit afsedt; men jag tror, att det vore mindre
lämpligt att tillstyrka ett så högt creditiv, då det omöjligen
kan gå igenom hos R. St. Vi veta, att ett RiksStånd
redan antagit beloppet af 3oo,ooo r:dr. Ett annat Riksstånd
har gjort skarpa anmärkn:r emot afven detta belopp
och fordrat nedsättning till 200,000 r:dr. Jag anser
således icke möjligt att inom 3 Ständ tillvägabringa ett beslut,
hvarenligt ett creditiv af 5oo,ooo r:dr kunde användas
för ullculturen. Jag för min del tror, att man bör bålla
lagom i detta foll, såsom i alla andra, för alt åtminstone
kunna vinna det nödvändiga. Försigtigheten och omtanka!)
för belrofven i allmänhet fordrar att icke sträcka anspråken
för högt, och jag tillstyrker således bifall till Utskts betänk.
Den 26 Augusti c. m.
i denna omständighet. Hvad återigen belånings-procenten
vidkommer, så tror jag det rätta vore att, såsom åtskillige
talare föreslagit, utsätta 66f procent.
Frih. Hamilton, Hugo: Da jag täger i betraktande
det qvantum ull, som af Svenska produetionen möjligen kan
komma alt belånas under de kommande fem åren, och jernför
hvad som hittills blifvit upplagdt och belånadt med
den tillvext, som efter ali probabilitet ullculturen kan få
under de följande åren, helst då den är i ett slags nedtryckt
ställning, så tror jag verkligen, jemväl med afseende på det
af den sista välda talaren framställda skäl, alt man ej hör
begära för mycket för att få hvad som verkligen behöfves,
att 3oo,ooo r:dr b:co är det högsta crediliv, som kan medgifvas
för denna näring. Det skulle, då belånings-procrn
vore 66| proc., hvilken motsvarar 1 r:dr 16 sk. b:eo per Sf,
medgifva en belåning å 200,000 U. Hela den qvantitet, sorn
till Norrköping inkommit af sådan ull, som kunde komma i
fråga alt belånas, har knappast uppgått till 200,000
Deraf har dock en icke obetydlig del, nemi. alla mindre poster,
blifvit såldt genast på niarknads-dagen, och ägarne af
små poster kunna ej vilja ingå på det besvär och de omkostnader,
som följa med belåningen, äfven 0111 kostnaderna
nedsattes. Således kommer säkerligen belåningen, efter
den erfarenhet jag har i saken, icke att användas, annat än
för de poster, hvilka äro så stora, att de ej på förmånliga
villkor kunna försäljas genast. Det är endast för dem, som
det kan löna sig att, på sätt Gr. Horn uttryckt sig, inträda
i något slags ullhandel. Att vänta sig, att en sådan handel
i vårt land kunde komma att bedrifvas af andra än nllproducenter,
så länge produetionen icke är större, är mera
än jag kan hoppas. Jag tror icke att en sådan handel kan
uppkomma, förrän produetionen blir så stor, alt concurrencen
sjelfmant framkallas. Men det är både möjligt och nödvändigt,
att de större ullägarne sjelfve gå in i ett slags ullhandel,
d. v. s. icke sälja för dagen och för det ringa pris,
som då kan blifva bjudet, utan genom ifrågavar. understöd
sältas i tillfälle att upplägga ullen och afvakta bättre tider
samt sälja den på en ort, der den bättre betalas. Men som
de qvantiteter, desse producenter upplagt, ej uppgått till
mer än 20, 3o a 4°>00° > och dernäst de större poster,
som fabrikanterne uppköpt och kunna behöfva belåna, icke
lära kunna komma att gå till stort mer än hvad de hittills
utgjort, som är circa 100,000 Tb högst; så tror jag alt
dertill 3oo,ooo r:dr ganska väl skola förslå, och som jag
är af den tanken, att man ej bör begära eller binda vid denna
dass af näringsidkare mera än som verkligen är nödvändigt
och nödigt, så biträder jag Frih. Leijonhufvuds och äfven
StalsUtsk:s förslag i denna del, att beloppet af creditivet
må blifva 3oo,ooo r:dr.
Den 26 Augusti -e. m.
Hvad deremot belånings-beloppet beträffar, så är förbållandet
lielt annat. Det kan icke vara af något gagn för
den, sorn skall belåna sin vara, alt endast få en ringa beliAllnings-procent.
Jag beböfver icke göra R. o. Ad. uppmärksamt
uppå, att länet i alla fall blir betydligt under
ullens verkliga värde; ty då ullcontorels tjenstemän äro sina
principaler ansvarige, alt de icke värdera ullen för högt,
så är det naturligt, att de snarare värdera den för lågt, och
det har alltid varit fallet. Jag skulle derföre tro, att nu
då belnnings-procrn varit utsatt till y5 proc., liar den nästan
i alla fall icke uppgått till högre än omkring 5o proc.
af ullens verkliga välde, i anseende hvartill jag också icke
anser nyttigt att nedsätta belåningen under dessa y5 procent.
Den enda verkliga förlust, som deraf mig veterligen uppstått,
uppkom genom sådana egna förhållanden, som jag vågar
säga, ali man med sannolikhet, om icke med visshet, kan
påstå aldrig skola komma igen. Det var ett försök af en
myndighet, alt söka upprätthålla prisen, som förorsakade en onaturlig
stegring i prisen å ett visst slag af till, och alt en person
koni att fastna för en stor qvantitet af denna ull för alltför
höga priser. Det kunna icke ens vi öfrige neka till, som
för tillfället vunno på saken. Men det gjorde, alt när tiden
kom att han skulle belåna sin ull, så visade lian sina contracter,
och de voro alltför höga. Värderingsrnännen kunde
icke neka att i förhållandet dertill uppskatta ullen; men
då det blef fråga 0111 försäljning af delta betydliga lager,
så uppstod den omförmälda förlusten. R. o. Ad. torde finna,
alt ett sådant förhållande som var alldeles utom den
vanliga marschen vid belåningen, och som säkerligen skall
afskrämma från förnyande af dylika försök, aldrig kan åter
uppkomma, och alt således någon verklig våda för förlust
icke förekommer. Jag skulle icke vilja skilja mig i något
från de värde talare, som redan tillstyrkt ett frångående af
TJtskts förslag i denna del, men jag ber R. o Ad. betänka,
om man bör minska belåningsproctn, då den, efter alla probabiliteter,
icke kan medföra förlust, och tillstyrker på sådan
grund att den må förblifva vid hvad den varit, nemi.
procent.
Hr Ribbing, Arvid: Jag är till större delen förekommen
af den sista värda talaren i hvad han yttrat i afseende
på beloppet, ej mindre af creditiv-summan, hvilken
jag tror vara tillräcklig, om den bestämmes till 3oo,ooo
r:dr, än äfven af belånings-proctn; ty jag tror också, att om
någon proc. skall utsättas, är det nyttigast, att den blir -Jjdelar
af varans värde. Huruvida icke någon förlust derigenom
skulle kunna inträffa, vågar jag icke så bestämdt säga, som
han försäkrat; men jag tror, att del för de flesta blefve
svårt alt begagna sig af belåningsrät ten, om den vore inskränkt
till f:delar af värdet.
D c ii aG A ti g u s t i c. m.
3j3
Hr von Troil: Jag vill visserligen icke jäfva det theoreliska
skäl, om jag så får säga, som Frih. Leijonhufvud
anfört för beloppets bestämmande till 3oo,ooo r:dr; trien
med det nit jag äger att befrämja en näringsgren, som jag
ännu vågar hoppas skall blifva af stor vigt för vårt land,
skulle jag likväl hafva bifallit de 5oo,ooo r:dr, som blifvit
begärda, om Gr. Horn, med deri sakkännedom jag tror honom
äga, hade kunnat försäkra, att behofvel för närvar,
verkligen påkallar ett sådant creditiv. Att deremot bevilja
anslag till 100,000 tal för behof, som man blott hoppas skola
kunna uppkomma inom fem år, är att gå nästan för långt,
särdeles då man icke har skäl förmoda, att tideryrnden intill
nästa riksdag skall blifva så lång. Jag får derföre förnya
min anhållan om bifall till Utsk:s betänk, i hvad angår
creditivets belopp, men med den ändring i afseende på
belånings-proctn, som jag förut föreslagit.
Frih. Cederström, Jacob: Fullt öfvertygad alt det
creditiv, som nu är föreslaget till 3oo,ooo r:dr, för närvar,
är tillräckligt, kan jag likväl icke anse det vara tillräckligt
för all framtid, och hade jag önskat alt betänk, varit så
uppstäldt, att, i händelse af förekommande behof R. St. anvisat
för Regertn medel alt dertill använda, sådant hade
kunnat ske genom belåning från Riksg -contoret. Vill man
befordra ullculturen, mäste det naturligtvis ske på det sättet,
att man bereder möjlighet för ullproducenten att kunna
exportera sin vara till utländsk ort, i händelse afsättningen
inom landet icke kan äga rum till ett pris, som motsvarar
den kostnad, som ullens frambringande medför. Det
blir således nödvändigt att bestämma exporten deraf såsom
villkor för creditivets begagnande, och att inrikes täflan i
ullmarknaden blir beroende af priset i verldshandel^ Då
först är det något hopp derom, att vår ullcultur skall kunna
stiga i någon betydlig mån, och i den mån de betydljga
betesmarkerna gifva tillfälle till, i Sverige framför andra
länder, der jordodlingen kommit längre. Jag kan deremot icke
tro, att belåningsrätten bör vara så hög, som Frih. Hamilton
begärt, eller 75 proc. Jag skulle tro, att 66-f proc. vore
hvad som borde bestämmas, emedan det ej kan vara nyttigt
för sjelfva ändamålet, att all ull blir qvarliggande i
Sverige såsom belånad. Den bör vara belånad endast för
en öfvergående period, och då kan 66-J låneproe. vara nog
för att afvakta den lid, då den kan till utrikes ort förås.
Deremot om ullen blir belånad till 75 proc. af värdet, så
ligger den qvar i ulfoontoren i afvaktan på möjligheten att
priserna kunna stiga inom landet, och det är icke för prisets
stegring inom landel, som dessa prseniler egentligen böra vara
anslagna. Jag itererar således den begäran jag, förra gången
frågan förevar, framstälJde, alt belåningsrätten må blifva
nedsatt till 66f procent.
374
Den 26 Augusti e. m.
Hr Frih. o. Landtm, yltrade, att, då olika meningar
emot Ulsk:s förslag i vissa delar blifvit framställda, det torde
blifva nödvändigt att skilja punkterna vid beslutet; oell
hemställde Hr Landtm. 1111 först, om It. o. Ad. ansåg att,
på sätt Utsk. föreslagit, creditivets belopp borde bestämmas
till 3oo,ooo r:dr.
Ropades ja.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. ansåg,
att, på sätt Utsk. föreslagit, belåningsbeloppet borde
nedsättas till 5o proc. af värdet.
Ropades nej.
Uppå derefter framställd propos. biföll R. o. Ad., alt
belåningsbeloppet skulle bestämmas till högst 66f proc. af
ullens värde.
I öfrigt blef StatsUtskts förslag af R. o. Ad. bifallet.
Föredrogs ånyo StatsUtsk:s den i5 sisth Aug. på bordet
lagda utlåt. JNT:o 272, i anledn. af ånyo väckt fråga om
en mngazins-byggnads uppförande vid Mörbylånga köping
på Öland.
Frih. Cederström, Jacob: Jag måste underkänna de
af Utsk. anförda grunder för dess afstyrkande i detta betänk.
Utsk. nr icke okunnigt, eni. hvad betänk, visar, om
räntégifvares rättighet att leverera spanmålen in natura.
Utsk. kan också icke vara okunnigt om den svårighet räntegifvare
pä Öland hafva att föra sin spanmål till Calmar
öfver Sundet. Likväl mäste det ovillkorligt ske till den 25
Februari, som är afradsdagen. Utsk. borde, skulle jag förmoda,
hafva beräknat den fördel för Öländningarpe att få,
då spanmålen levereras in natura, lemna den inom ön, och
icke blottställa folk, dragare och fordon för vådan att färdas
öfver sundet, för den obetydliga kostnad, sorn ett magaz.
ins uppförande på Öland skulle komma att medföra, jemte
nflöningen för en magazins-förvaltare. ' Räntespanmålen är
betydlig på denna ö, och visserligen har, under den korta tid
Öland utgjorde ett särskildt län, ett magazin blifvit för norra
delen deraf i Borgholm på Statens bekostnad uppfördt, der
norra Mötet har rättighet att aflemna sin spanmål; men jag
frågar: är det billigt, är det ens i någon mån rättvist, att
neka Ölands södra Mot en dylik rättighet? Då norra Alotet
får leverera sin spanmål i Borgholm, hvarföre skall då icke
det södra Mötet få leverera sin i Mörbylånga? Jag anhåller
om återremiss af detta betänkande.
Hr von Troil, Emil: Det torde måhända icke kunna
nekas, att hvad den siste värde talaren anförde äger sin
fullkomliga riktighet, under den förutsättning nemi., alt Statens
sparimålsräntor fortfarande komma alt utgå in natura,
eller rättare sagdt, att de åter komma att utgå in natura;
Den 26 Augusti c. ra.
3^5
ty under de sednare åren hafva de endast lill en ganska
ringa del gjörl det. Men jag hemställer vördsamt till Ståndet,
örn det skulle hafva varit riktigt af ett TJtsk., att på
samma gång, som det tillstyrker upphäfvande af spaninålslevereringen
in natura af Statens räntegifvare, föreslå en utgift
till uppbyggande af ett magazin till sponmålens emottagande.
Om derföre E. o. Ad. nu skulle alsia betänk. eller
återremittera det på de skäl Frih. Cederström anfört,
skulle det ej kunna ske annorlunda, än under lörulsältning
deraf, att hvad Utsk. föreslår till dessa spanrnålsiäntors utgörande
i contant skall komma att ogillas? Jag skulle tro,
alt det vore ej mindre i sjelfva saken ofördelaktigt, än äfven
i detta ögonblick för tidigt får E. o. Ad. att gifva en
sådan opinionsyttring. Skulle det återgå till en allmän inbetalning
af räntorna in natnia, hvilket jag hoppas aldrig
måtte komma att äga rum, då först blefve, efter mitt förmenande,
lid alt öfverväga om statsanslag till uppbyggande
af elt magazinshus vid Mörbylånga.
Frih. Cederström: I afseende på frågan om förslaget,
att Kronans spanmålsräntor skola levereras i penningar
efter markegång, så hör ihågkommas, att della förslag ännu
icke är bifallet och således ej kan anses såsom gällande.
Det kan följaktligen ej inverka på beslutet i det ta mål. Men
jag anhåller att få göra en rättelse vid hvad jag nyss yttrade.
Det skulle tilläfventyrs medföra mindre kostnad och
dock fullkomligt svara emot ändamålet, 0111 det Kronans
magazin, som finnes i Borgholm, tillbyggdes med en våning
för att emottaga sodia Mötets spantnål. Då sålunda huset
iir uppförd t förut, och endast murarne behöfde förhöjas,
kunde kostnaden ej blifva annat än obetydlig. Jag vill också
göra eleana modification i hvad jag förra gången föreslog
och förnyar min anhållan om återremiss.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Jag erkänner fullkomligt
riktigheten af lii von Troils anmärkt)., alt som detta
mål sammanhänger med StatsUtskis betänk. N:o 170, så
hör, förrän dess öde är afgjordt, icke något afgörande beslut
fattas i nu förevar, fråga. Det är i följd deraf jag anser
nödigt, att återremittera delta betänk, på sätt E. o. Ad.
gjort med alla frågor, som sammanhänga med betänk. Klo
170, på det Ståndet må hafva fria händer att efter omständigheterna
besluta, när förutnämnda betänk, är afgjordt.
Men jag bör, vid detta tillfälle, och under yrkande afåterreiuiss,
instämma med Frih. Cederström deruti, att om spanmålen
in natura skall komma att fortfarande utgöras, sä vore
det förmodligen det lättaste både för Kronan och äfven
för Oläiidningarne, att ilian tillökade magazinet i Borgholm,
hvarigenom spanmålen från hela ön skulle på ett ställe kunna
förvaras. Öländningarne söderut linge icke längre alt
färdas till Borgholm än lill Calmar, men deremot hade de
3;6
Den 26 Augusti e. m.
då inlet hafssund att öfverfara, och vägarna på Öland äro,
sorn man vet, släta sorn golfvet, hvadan några mils längre
transport ej hetyder mycket. Jag anhåller om återremiss.
SlatsUtsk:s utlåt. N:o 272 återremitterades.
Vid förnyad föredragning lades till handlingarna StatsUtskcs
den i5 dennes på hordet lagda mern. N:o 273, i anledn.
af 2:ne till Utsk. remitterade motioner om vexelcontroileurs-hefatillingarnes
upphörande.
Ånyo föredrogs StalsUtskrs den i5 sisth Aug. på bordet
lagda mern. N:o 274, i anleda, af RiksSl:ns skiljaktiga
beslut, ang:de uflöningen för deras secreterare och notarier.
Detta mål skulle punktvis pröfvas.
A f 1 ö 11 i n g e n för Stå ndssecrete rame.
Frih. Boye, Ludv.: Jag vågar vördsamt hemställa,
örn icke detta betänk, liunde få hvila, tills frågan blifvit afgjord
i BondeSlåndet. Det har varit egentligen för att icke
lägga hinder i vägen för BondeStrs välvilja för sin secreterare,
då det för honom beslutat en aflöning af 4oo r:dr,
som jag, då frågan förra gången var före, yrkat, att den
summa BondeSt. antagit, äfven här skulle antagas. Ger
sig nu BondeSt. sjelfvillig!, så ser jag intet hinder för R.
o. Ad. att antaga inbjudningen; meri skulle BondeSt. deremot
qvarblifva vid sitt beslut, så synes det innebära en
ogenhet emot delta Stånd, om vi nu skulle svigta i vårt
beslut.
flr von Troil, Emil: Jag tager mig friheten fästa
Ståndets i allmänhet, och den siste talarens isynnerhet, uppmärksamhet
derpå, att alldeles samma ändamål, som lian
synes åsyfta, vinnes, om R. o. Ad. blott förklarar sig vidblifva
sitt förra beslut, och derigenom vållas icke den tidsutdrägt,
som hans förslag skulle förorsaka; ty om R. o. Ad.
vidblifva!* sitt förra beslut, och BondeSt. likaså, så kommer
votering i förstärkt StatsUtsk. att äga rum, och om återigen
detta Stånd vidblifver sitt förra beslut, men deremot
BondeSt. antager StatsUtsk:s inbjudning, så är saken likväl
afgjord genom 3 Stånds sammanstämmande beslut, och någon
votering behöfves då alldeles icke.
Hr Rose n bia d, Bernh.: Jag som både vid votertn
och den föreg:de discussionen deltog i den mening, som Frih.
Boye yttrade, då frågan förra gången förevar, instämmer i
nilo i hvad Hr von Troil 1111 framställt, och anhåller att Hr
Landtm, mätte i öfverensstämmelse dermed göra proposition.
Frih. Boye: Med mycken beredvillighet afstår jag i
från
-
D « ii a6 Augusti e. m.
377
från min begäran, oell anhåller jag 0111 propos. i öfverensstämmelse
nied livad Hr von Troil begärt.
flr Frill, o Landtm hemställde, om R. n Ad behagade
antaga SlatsUlsk:s inbjudning rörjde aflöningen för
Slåmls-secreterai ne.
Ropades starka nej, blandade med ja.
Uppå derefter framställd propos. blef den föreslagna
voter:«-propos:n godkänd
Aflöt] ingen för notarier ne hosRiksSCn.
Frih. Cederström, Jacob: l öfverensstämmelse med
hvad R. o. Ad. i fråga om lörsta punkten beslutat, tillstyrker
jag nu, att R. o. Ad. måtte jemväl här vidblifva sitt
förut lättade beslut.
Hi- von Hartmansdorff, Äng., förklarade sig vara
förekommen af Frill. Cederström.
Hr Frih. o. Landtm, liemställde, örn R. o. Ad. behagade
antaga StatsUtskts inbjudning rörtde aflöningen för
RiksSl :ns notarier.
Ropades nej.
Hr von Hartmansdorff: Jag tror rnig förra gången,
då detta ämne bär förevar, hafva anfört så talande skäl derför
, att R. o. Ad:s notarier borde vara betalde lika väl,
om icke bättre än notarierne i något af de öfriga Stånden,
att jag nu underställer det IJ. Ståndet, om icke, när frågan
är öppen till inbjudning, Ståndet ville förena sig om en sådan
till de öfriga Stånden, att sig med R. o. Ad. förena 0111
den högre aflöningen af 5 r:dr b:co för notarierne.
Uppå framställd propos. blef den föreslagna voler:sproposm
af R. o. Ad. godkänd.
Då Hr Frih. o. Landtm, härefter började framställa
propos. å Hr von Hartmansdorlfs sed naste begäran, anmälde
sig
Hr von Troil och yttrade:
Jag vill alldeles icke yttra mig om sjelfva saken, hvilket
jag tror nu vara för sent; men jag tror det vara stridande
emot riktiga former, att sedan saken kommit så långt,
att Statslllsk. föreslagit voter:s-propos:r, och dessa redan af
ett eller annat Stånd blifvit antagna, vilja afgöra frågan genom
en från ett Stånd till ett annat skickad inbjudning Jag
tror alt målet numera tillhör förstärkta StatsUtsk., och att
det icke grundlagsenlig! kan ryckas derifrån.
Frih. Cederström: Hade StatsUtsk i sitt betänk, om
jemkning af Ständernes skiljaktiga beslut icke fästat sig vid
det mindre alternativet i hvarje fall, utan inbjudit RiksStrn
.a H. 4»
373
Deli aG Augusti e. m.
att sig förena, med uppgift 0111 de skiljaktiga besluten, eller
föreslagit voter:s-propos:r; så hade Hr von Troils nu framställda
yttrande varit fullkomligt öfverensstämmande med
hvad som borde äga rum; men då Utsk. ensamt inbjudit
RiksStm att frånträda beslutet i afseende på den högre aflöningen,
så måste det vara R. o. Ad. öppet att inbjuda
Preste- och BorgareStm, att i frågan förena sig med BondeSt.
och R. o. Ad. 0111 den högre aflöning, som af dessa Stånd
blifvit beslutad, och för min del instämmer jag med Hr von
Hartmansdorff om nyttan och beliofvet af en sådan inbjudning.
Della hindrar naturligtvis icke, att, om inbjudningen
icke antages, den godkända volerts-propostn blir gällande och
kommer att af förstärkta StatsUtsk. afgöras.
Uppå derefter framställd propos. beslöt R. o. Ad. att,
på sätt Hr von Hartmansdorff föreslagit och Frih. Gederström
tillstyrkt, inbjudning borde afgå lill Preste- och BorgareStm
att förena sig med R. o. Äd. i dess beslut rörtde
aflöningen för RiksStms notarier.
Föredrogs ånyo StatsUtskts den i5 sisth Aug. e. m. på
bordet lagda utlåt. N:o 275, angrde yrkad ersättning för forsJingen
af presterskapets i Lappmarkerna lönings-spanmål.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag erkänner rik tigheten
af StatsUtsk:s förslag, att ersättning må gifvas åt de
ifrågavar. tiondegifvarne för forslingen; men jag kan deremot
icke anse riktigt, alt man föreslår denna ersättnings
utgående af Lappmarks ecclesiaslik-fond. Det är visserligen
sannt, att den är egnad till aflöning åt ecelesiastik-stalen i
Lappmarken; men en sådan anvisning derå innebär detsamma,
som en minskning af anslaget. Det lärer ej kunna hafva
varit StatsUtsk:s afsigt, när man vet att undervisningen för
Lapparne ej ännu velat lyckas, ehuru hon varit försökt på
fiel a särskildta sätt. Svårigheten att bibringa undervisningen
fullständigt och väl härrör af deras nomadiska lefnadssätt.
Skickar man lärare att åtfölja dem på deras vandringar,
så är der aldrig utrymme nog i kåtan, utan alltför mycket
buller och trängsel, för att der kunna gifva barnen någon
undervisning. Vill man åter inrätta fasta skolor, hvilket
man äfven försökt, så har man att öfvervinna svårigheten
för Lapparne att medsända barnen lifsmedel, och i alla
fall att så länge skiljas vid dem. Dessa omständigheter hafva
föranledl motsatta försök, som ytterligare måste fortsättas.
För möjligheten att förbättra undervisningen fordras medel,
och 0111 de .dertill redan anslagna förskingras på detta eller
annat sätt, så skadar man med detsamma Lapparnes undervisning.
Jag anhåller derföre, att R. o. Ad., med behjertande
af de omständigheter jag nu omnämnt, ville återremittera
betänk., på det StatsUtsk. måtte taga dessa omständigheter
i närmare öfvervägande.
Den 26 Augusti e. .m
Frih. Cederström, Ja c o b: Detta betänk, är äter ett bevis
på huru man, på begäran af allmogen eller riksdagsmän
i orien, utan någon föreg:de undersökning, framställer und.
önskningar till K. M., hvilka äro föga grundade på verkliga
behof och förhållanden. Den ifrågavar. forslingssky Idigheten
ar långt ifrån att vara ett främmande onus för räntegifvarne
i Vesterbotten och de öfriga norra länen. Den är egentligen
en lindring uti deras forslingsbesvär; ty derigenom alt
de få upplägga sin räntespanmå! i socknarnes kronoboda!-,
för att sedermera med vinterföre forsla den till Lappska
presterskapet, slippa de den vida svårare transporten till Kronans
spanmålslnagazin. Kronomagazinernes aflägsenhet ålder
så stor, att, ifall de, likasom andra läns innevånare, '
nödgades forsla sin säd till dessa magazin, räntegifvarne säkert
kommo att mer besvära sig deröfver, än öfver nu var.
förhållande. Med Hr von Hartmansdorff instämmer jag för
öfrigt deruti, att om 11. St. skulle bifalla ersättning för forslingen
från kronobbden inom socknen till Lappska gränsen,
emot hvilken lindring i hemmansägarnes åligganden jag visserligen
ej vill göra någon framställning, mäste jag bestrida
ersättningens utbetalande från Lappmarks eeclesiastikfond,
hvaremot StatsUlsk. i sådant fall måste dertill anvisa ett
förslags-nnslag lill K. M:s disposition. Jag förenar mig i anhållan
om återremiss.
Hr von Troil, Emil: Den siste värde talaren tyckes
mig icke vara synnerligen bekant med local-förhållandena
i Vesterbotten, då han yttrat, alt det vore en fördel
för allmogen derstädes att få lägga in den för Lappska presterskapet
bestämda spanmälen i kronobodarna, för att sedan
nied vinterföre transportera den till Lappska gränsen. Jag
får då underrätta Frihtn, att det högst sällan inträffar, att
det ej är vinterföre, då spanmålen lemnäs, och att det således
vanligen vore mycket gennie att genast föra den till
Lappmarken. Jag ser dock icke hvad den snken egentligen
hörer bit, och lika litet inverkande på frågan är den af
Frihtn uppgifna omständighet, att man inom dessa nordliga
provinser får aflemna spanmålen inom hvarje socken, i stället
för att den i de södra orterna skall afleinnas på ett ställe
för hvarje län, enär förhållandet ej sällan är, ali ett pastorat
i dessa nordliga orter innehar samma utsträckning till
sin yta, som ett län i södra delarne af landet. Det lärer
likväl stå fast, alt det är ett onus för denna allmoge, sorn
icke är vanligt för andra orter, att, sedan spanmålen är aflemnad
på vederbörlig ort och ställe, hafva skyldigheten att
skjutsa en del af denna spantnål 10 ä 12 till och med i5
mil. Ilvad åter af Hr von Hartmansdorff blifvit uppgifvet,
ang:de de svårigheter, som möta för en fullständig folkundervisning
i Lappmarkerna, tror jag äger sin riktighet; men
jag betvifla!-, att dessa hinder kunna öfvervinnas genom ökadp
38o
Den 26 Augusti e. m.
Kostnader, om icke dessa tilltagas synnerligen betydliga. T
alla fall förmodar jag, då den värde talaren trott att Utskts
förslag skulle innebära en inskränkning i dessa tillgångar,
att lian vid detta tillfälle icke varit betjent af sitt i allmänhet
utmärkta detaljminne. Förmodligen bar han glömt bort
2:ne omständigheter, den ena, att under de sednare åren har
en icke obetydlig del af anslaget för Lappmarks ecclesiastikverket
varit obegagnad, och den andra, som är af ännu
större vigt, att detta anslag är ett förslags-anslag, och således
icke någon brist kan uppkomma, derigenom att forslingsbesväret
dermed ersättes.
Hr Rosenblad, Bernh.: I afseende på de af Frih.
Cederström gjorda anmärkntr, instämmer jag alldeles i hvad
Hr von Troil yttrat. Jag skulle anse, att det icke kan göras
någon art af jemförelse emellan en allmogens i södra delen
af Sverige skyldighet att forsla kronospanmålen till ett
kronomagazin, beläget i en stad, derifrån han alltid hemförer
de varor, som uro honom behöfiiga, emot skyldigheten
att transportera denna spanmål till en ödemark, der han ej
kan hemta något. Jag anser det således vara billigt, att befria
allmogen från ifråga var. dubbla forslings-sky Idighet. Deremot
instämmer jag helt och hållet med Hr von Hartmansdorff
deruti, att den kostnad, som derigenom kan uppkomma,
icke bör ersättas af Lappmarks ecclesiastik-verk, ulan af Kronan.
Utan att här ingå i någon undersökning, huruvida
Lappmarks ecclesiastik-verk äger öfverskott eller icke, — och
jag skulle tro, att 0111 öfverskott finnas, så finnas äfven tillräckliga
utvägar att nyttigt använda dem — vill jag erinra,
alt Lappmarks ecclesiastik-verk äger en enskild fond, tillkommen
dels genom enskilda, dels genom allmänna gåfvor,
joen hvilka allmänna gåfvor, sedin de en gång blifvit lemnade,
nio delta verks enskilda tillhörighet. Detta verks tillgångar,
hvaribland äfven denna spanmål var, hafva blifvit
pi eli sätt, som jag ej kan gilla, och emot hvilket jag också
förut vid denna riksdag protesterat, införlifvade med Statens
medel och tillgångar; men rättvisan och billigheten fordra
/åtminstone, att de inkomster, sorn nu under namn af anslag
tillflyta della verk, icke förspillas på föremål, som för detta
veik varit främmande, eller genom ulgifvande af förbindelser,
som detsamma aldrig ingått. Jag skulle således tro, att
om man vill tillerkänna allmogen i Vesterbotten denna lindring,
som jag tror vara billig, hör det ske på Kronans och
icke på Lappmarks ecclesiastik-verks bekostnad. På dessa
grunder tillstyrker j.ig ålcrremiss af Ut$k:s betänkande
Hr von Troil: Jag skulle vördsamt tro, att det ej kan
vara fullt lämpligt, att R. o. Ad. skulle återremittera betänk,
rent af för ro skull, eller för omständigheter, som sakna all
möjlig vigt. Jag måste säga, alt jag ej kan finna alt det
ligger ringaste vigt på, huruvida denna ersättning utgår af
D e u 26 A u g u s t i e. ra
Lappmarks ecclesiaslik-verk eliel' icke, när Ständerne icke
allenast vid föregide riksdag, utan äfven vid denna, beslutat
alt anslaget för Lappmarks ecclesiastik-verk skall vara ett
förslags-anslag, d. v. s. utgå i mån af behof. Således kunna
Lappmarkernes ccclesiastika behof hvarken blifva bättre eller
sämre fyllda, derföre att detta mindre betydliga ersättningsbelopp
påföres ecclesiastikfonden, än 0111 del skulle särskildt
uppföras på liksstaten.
Hr von Hartmansdorff: Hr von Troil har yttrat,
att det vore onödigt gifva eli särskildt anslag för detta ändamål,
emedan Lappmarks ecclesiastik-fond varit till en del
obegagnad under de sednare åren. Om så förhåller sig, så
är föi modligen skiilet dertill det, ali organisationen af undervisningen
för Lapparnes barn ännu icke blifvit af K. M.
stadfä.tad. Då jag lemnade stalsseereierare-embetet, befann
sig detla mål på remiss hos landshöfdingarne, som skulle
yttra sig öfver det förslag, som Kyrkoherden Laestadius uppgjort
för denna undervisning i framtiden Ett annat skal,
hvarför obegagnade tillgångar alltid böra finnas å denna
fond, är, alt kyrkor och skolor i Lappmarkerna byggas och
repareras med dessa medel. Några tillgångar böra således
alltid finnas i förvar, för att i nödens stund användas —
Det andra, som blifvit y 11 rädt, är att anslaget vore ett förslagsanslag.
Jag befarar, att Hr von Troil dervid misstagit
sig. O111 R. o. Ad. tillåter mig att söka tipp den und. skrifvelse!!
från Sländerna vid sisla riksdag i delta ämne, så finna
vi genast huru dermed förhåller sig. Hennes lydelse ar
följande: ’K. ål. har, med tillkännagifvande af Dess nåd.
beslut om Cancelli-styrelsens indragning, föreslagit: alt de
till eccleastik-läroverkel i Lappmarken anslagna, och förut
under Cancelli-styrelsens disposition ställda räntor och andra
inkomster måtte lill statsverket indragas; alt det i ecclesiastik-verkels
fond samlade capital borde till Riksg.cont.
öfverlcmnas, samt deremot de af ecclesiastik-verkels medel
bestridda löner på tionde hufvudl i tel 11 uppföras, och den
summa, hvartill, efter afdrag af lönerna, heiörde räntor och
inkomster jemte intresset å capilalet uppginge, särskildt för
ecclesiastik-verkels utgifter anslås.”
’’Då R. St. härvid tillika inhemta!, att Lapprnarksecclesiastik-verks
inkomster för år i83t2 utgjort 8,5o7 r:dr 4
sk. 11 r:sl. och utgiflerne 6,788 r:dr 5 sk., hvarigenom således
eli öfverskott af 1,718 r:dr 47 sk. 1 1 rist. uppkommit,
samt att fondens capital uppgår till omkring 74,000 r:dr,
hvarå lantan, efter 5 proc , utgör 3,700 r:dr, anse R. St deri
af E. K. M. i nåder föreslagna reglering med ifrågavar.
ecclesiastik-verks inkomster och utgifter vara med statsverkets
fördel öfverensstämmande, hvadan R. St. i afseende
derpå stannat i följande beslut:
1:0 att Lappmarks ecclesiastik-vei kets inkomster
382
Den 26 Augusti e. m.
upptagas och beräknas bland statsverkets inkomster, sålunda
:
under titeln:
Ordinarie-ränta , förslagsvis r:dr 4>°°o
och intressemedel, likaledes förslagsvis ... „ 3,000
tillsammans r:dr 7,000.
dock att någon rubbning härigenom icke må äga rum med
collectmedlen, hvilka hädanefter sorn hittills ina uppbäras
och till consistorium i Hernösand insändas;
2:0 att ecclesiastik-fondens capital-lillgångar böra lill
Riksg.cont. aflemnas, emot det att samma conior derå inbetalar
5 proc. årlig ränta till E. K. M:s och Rikets Stalscontor,
som åter kommer att bestrida de årliga utgifterna
för Lappmarks ecclesiaslik-stateri; samt
3:o alt å to:de hufvudtiteln skola uppföras förslagsvis
för Lappmarks ecclesiaslik-verket 7,000 r:dr ; och hafva R.
St. i öfrigt skolat hos E. K. M. i tind. anhålla, det E. K
M. läcktes i nåder vidtaga sådana åtgärder, som i möjligaste
måtto förminska berörde utgiftssumma, medelst besparing,
så väl af aflöning eller arfvoden till de personer, hvilka
icke vidare äro för Lappmarks ecclesiastik-verket eller
fondens förvaltning och redovisning behöflige, som ock af andra
icke erforderliga kostnader.”
Deraf täcktes R. o. Ad. finna, att här icke förmäles något
om förslags-anslag, men att skrifvelsen innehåller, att
tillsammans 7000 r:dr skola förslagsvis uppföras. Hr von
Troil tror förmodligen, alt dermed menas förslags-anslag.
Jag har icke denna tro, och vet icke hvarpå den skulle
grundas. Om vi bade tillhands instructionen för Riksg.-  cont:s fullmäktige, der alla förslags-anslag äro upptagna; så
kunde man deraf se, huruvida detta anslag blifvit räknadt
dit. Jag tror icke att så förhåller sig, ty bland föreskrifterna
i afseende på detta anslag, då fonden öfverletnnades
till Riksg.cont., mätte förekomma äfven den, alt hvad som
det ena året bespares, skall reserveras lill det andra, på det
större tillgångar må finnas för det sednare. Det vore icke
nödigt att föra en sådan räkenskap eller lägga ihop sådana
årliga besparingar, i händelse anslaget vore ett förslags-anslag;
ty då toge man ut så mycket man behöfde, och hvad
som blefve öfver det ena året tillhörde statsmedlen, hvilka
i stället finge betala bristen ett annat. Kanske att någon af
Hrr fullmäktige i Riksg.cont. torde upplysa hvad jag icke
kan ur minnet allena närmare uppgifva, om förhållandet
med detta anslag.
Hr von Troil: Jag tror ingalunda att jag misstagit
mig i den uppgift jag lemnat, att ifrågavar. anslag är ett
förslags-anslag. Jag kan nu icke bestämdt säga på hvilket
ställe jag sett förhållandet utförligare upptaget. Men jag
hemställer till Ståudet hvad meningen väl skulle vara, i den
Den 26 Augusti c. m.
383
af Hr von Hartmansdorff nyss upplasta tind. skrifvelsen, med
att säga alt på io:de hufvudtiteln uppföras förslagsvis 7000
r:dr, i händelse icke dermed varit afsedt, att dessa medel
skola vara ett förslags-anslag. I annan händelse stod der
ordet ”förslagsvis” meningslöst, eller blott för att göra
meningen otydlig.
Hr R osen blad: I den sista slutsatsen kan jag icke instämma
med den sista talaren. Efter den föregtde inledningen
till R. Sits und. skrifvelse synes det, huru cassans inkomster
varit beräknade till 7000 r:dr ungefärligen, utan att
kunna bestämdt på siffran uppgifvas. Om det då säges, att
denna summa förslagsvis bör uppföras till den förut beräknade
inkomsten, finner jag ingalunda orimligt, att dermed
ej menas förslags-anslag, och alt meningen icke kan vara sådan
följer af det af Hr von Hartmarsdorff omnämnda stadgande,
att besparingarna skola reserveras från ena året till
det tindra; ty pä ett förslags-anslag kunna inga besparingar
uppkomma.
StatsUlskts utlåt. N:o 2^5 blef af R. o. Ad. ålerremilteradt.
Gr. Frölich, David, uppläste följande:
Jag anhåller vördsamt, att R. o. Ad. måtte för sin del
besluta tillsättande af ett särskildt Utsk. med högst fyra ledamöter
af hvarje Stånd, för att emottaga och lill slut bereda
det fran alla RiksSCn återförvisade ärendet om förslag
till lag för enskilda banker.
Skälen till den nu föreslagna åtgärden, hvari de öfriga
3:ne RiksSt:n torde inbjudas deltaga, äro följande:
att ärendets natur för ingen del hänvisar till delsammas
behandling af BancoUtsk., hvilket har tillräcklig sysselsättning
med andra, detsamma egentligen tillhörande mål;
att dess förnyade behandling, i förening med LagUtsk.,
föranleder en tidsutdrägt, hvilken, efter hvad erfarenheten
vid sista riksdag visat, möjligen kunde ännu en gång bringa
det derhän, alt lagförslaget ej inkomine till K. M. så tidigt,
att, efter Högsta Domstolens hörande, Dess nåd. pröfning
deraf vunnes före riksdagens slut;
att slutligen, genom inträffadt ombyte af personalen inom
de båda förutnämnda Utsk:n, endast några få af de ledamöter,
hvilka beredt det nu återförvisade lagförslaget, i
alla fall skulle komma att detsamma handlägga, i händelse
återförvisningen af dem skall upptagas.
Hr von Troil, Emil: Jag vill icke ingå i någon undersökning
om nyttan af den åtgärd Gr. Frölich föreslagit;
men jag tager mig friheten fästa Ståndets uppmärksamhet
uppå, huruvida det kan vara formenligt, att då ett mål
blifvit motioneradt och behandladt af a:ne Utsk., samt der
-
384
Den aö Augusti c. m.
efter föredraget inför RiksSl:n och återremitteradt tili dessa
samma Utsk., denna återremiss skulle upptagas af annat
eiler andra Utsk., än de Utsk., som handlagt ärendet löre
återreinissen. Jag för min del tror sådant icke vara förenligt
med vår Riksd.Oidn.
Frih. Cederström, Jacob: I öfverensstämmelse med
den sista värda talaren, får jag också yrka, ali den af Gr.
Frölich nu väckta fråga må förfalla, och alt R. o. Ad. måtte
behandla målet i enlighet med 56 §:n Reg.Ftn.
Gr. Frölich: Det har icke kunnat undfalla mig, att
en sådan invändning, som den af Hr von Troil framställda,
kunde emot milt förslag göras; men jag har vid nogaste
pröfning funnit, att en sådan invändning ej kan förtjena ringaste
afseende, om nemi. man linner ålgården i sig sjelf riktig.
Grundlagen tillåter tillsättande af ett särskildt Utsk.
för särskildta ämnen, och alt ett mål blifvit en gårig haudlagdt
af ett Utsk., sorn vid närmare pröfning torde finnas
icke hafva egentligen haft något med detsamma alt skaffa,
— ty man har svårt att utleta någon grund hvarföre BancoUtsk.
skall handlägga en fråga 0111 lag för enskilda banker
— kan icke utgöra något hinder; utan vid sådant förhållande,
och då man tydligen finner, att frågan till sin natur
är så beskaffad, att den icke bör af ett sammansatt
Utsk., hvars personal utgöres af personer, behandlas: så
tror jag att sakeus beskaffenhet bör öfverväga alla de scrupler,
hvilka egentligen icke hafva sin rot i grundlagen, utan
endast ligga i förutsättningen, att detta skulle vara en mesur,
som vore oriktig, efter den måhända förefaller något
ny. Jag tror icke, att det i ordalagen af grundlagen finnes
något hinder för en sådan åtgärd, om man nota bene vill
saken och finner den i öfrigt riktig. Denna framställda fråga
vågar jag dessutom öfverlemna till Hr Landtnäs bedömmande,
som nogsamt lärer utreda och iakttaga hvad grundlagen
i detta afseende bjuder.
Frih. Cederström: R. St. kunna visserligen genom
3 Stånds majoritet besluta tillsättande af flera Utsk., än
de i grundlagen bestämda, för att upptaga sådana ärenden
och mål, som kunna komma under Sländernes pröfning;
men annat är denna i 36 §:n Riksd.Oidn. stadgade rättighet,
och annat den skyldighet att lyda 56 §:n Reg.F:n, sedan
ett mål förevarit i ett Utsk. och derifrån inkommit,
men betänk, på grund af gjorda anmärkntr icke kunnat antagas
utan blifvit återrernitteradt. Att då, i stället för att
lyda grundlagen, förklara, att man tillsätter ett nytt Utsk ,
som skall behandla återreinissen, dertill gifvet' icke någon
bokstaf i grundlagen anledn., och dock skall den bokstafligen
tillämpas. 49 §:n Riksd.Oidn. och 56 §:n Reg.Ftn ä
ro
-
Den »6 Augusti e. m.
385
ro de enda stadganden, som kunna lemna svar på Gr. Fröliclis
motion.
Hr Rosenblad, Berni».: Fö»' att bedömma hvad
grundlagen i della afseende stadgar, torde det vara tillräckligt
alt uppläsa första delen af 56 §:n Reg.F:n, som innehåller:
”Allmänna frågor, som i R. Si:s plena väckas, må ej till ett
omedelbart afgörande der upptagas, utan skola öfverlemnas
till behörigt Utsk., som äge att dem utreda oell deröfver
sig yttra. Utsk:ns förslag skola först i Ståndens plena framställas
till antagande eller förkastande utan förändringar eller
tillsatser. Göras dervid i Ståndens plena sådana anmäi
kn:r, som hindra antagandet, erhålle Utsk. del af dessa
anmärknir, för att derefter förslagen ytterligare granska och
jemka.” Nu äro emot det af Lag- och BancoUtsktn utarbetade
förslag till lag för privatbanker sådana anmärkntr
gjorda, som ansetts hindra detsammas antagande. Derföre
är det, enligt bokstafven här, Utskottet, d. v. s. samma
Utsk., sorn förut handlagt frågan, som skall upplaga anmärkntna
för att förslagen ytterligare granska och jemka.
Det är alldeles icke tillåtet att till ett nytt Utsk. öfverlemna
denna granskning och jemkning. Om ett nytt Utsk. skulle
komma att behandla saken, skulle också ett nytt betänk, inkomma,
som kunde återremitteras, och samma fråga skulle
sålunda komma alt emot grundlagens bokstaf 3:ne gånger
underkastas Ständernes pröfning. Här torde således vara ett
positivt lagbud emot antagande af Gr. Frölichs förslag.
Vore icke förhållandet sådant, utan frågan om lämpligheten
af förslaget i och för sakens skull borde komma under
öfverläggning, så torde också ganska mycket och ganska betänkliga
omständigheter emot förslaget vara att invända,
hvarom del nu torde anses öfverflödigt att discutera.
Gr Frölich: Jag vill endast med få ord upplaga den
siste talarens anförande till besvarande. Det är otvifvelaktig!,
alt om icke ett beslut mellankommer, som lillsätter
ett annat Utsk. för målets behandling, skall detsamma behandlas
enligt 56 §:n Reg.Fm af samma Utsk., som före
återremissen. Att åter, derigenom att ett annat Utsk. skulle
handlägga återremissen, den följd skulle uppstå, som den
siste talaren påstått, att RiksSltn komme att för 3:dje gången
pröfva målet, kan jag alldeles icke finna. Ett sådant
förhållande uppkommer icke ; ty genom en behandling af
nytt Utsk. vore den i en annan § förekommande grundsats,
att, då målet från Utsk. andra gången inkommer, Ständerne
äga betänk, delvis förkasta och efter behag definitivt afgöra
saken, ingalunda upphäfven. Det förundrar mig i öfrigt
alldeles icke, att Frih. Cederström och Hr Rosenblad motsätta
sig eli förslag, som tydligen går ut på att få i frågava
r. ärende definitivt af R. St. hehandladt vid denna riksdag;
men att Hr von Troil är den, som öppnar motståndet
is H. 49
380
Den 26 Augusti e. ra.
deilill, då lian förklarat att vi nu i afseende på privatbankerna
befinna oss i ett rätts- och laglösliets—tillstånd, det
kati icke annat än högeligen förundra mig. För resten förnyar
jag min anhållan, att Hr Landtm, måtte yttra sig om
formenligheten af förslaget, och anser jag mig hafva fullgjort
min skyldighet, då jag framställt ett förslag, hvarigenom
möjligen frågan kunde blifva bringad till slut. Blir
den det ej, så får jag lägga det på de herrars ansvar, som
i det fallet hindrat en nyttig och nödig äfvensom, efter mitt
begrepp, fullkomligt laglig åtgärd.
Hr von Troil: Det har förundrat en värd ledamot,
att jag, som önskar upphörande af det I n g 1 ös h e Is—t i llstånd,
hvari vi befinna oss i anseende till enskilda hanker, icke velat
medgifva, alt vi, i afseende på riksd.ärendenas behandling ,
skulle ingå uti ett sådant laglöshetstillstånd; ty sådant skulle
i sanning enl. min tanke förhållandet blifva, om R. o.
Ad. tillät sig att, på sätt Gr. Frölich föreslagit, besluta om
det ifrågavar. målets handläggning. I öfrigt tror jag icke,
att åtgärden skulle påskynda målets behandling; ty om man
också icke antager, att det nya Utsk. skulle, likasom alla
andra Utsk., få rättigheten att besvara de emot dess förslag
framställda anmärknrr, så befarar jag dock, att frågan om
detta Utsk:s tillsättande inom de särskildta RiksSt:n skulle
göra ett längre uppskof i ärendets behandling, än hvad som
i tid kunde besparas genom den fåtaligare personalen. Jag
kan derföre ej annat än rösta för afslag å den nu väckta
motionen.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
instämma i Gr. Frölichs förslag.
Ropades starka nej, blandade med ett eller annat ja.
Till pröfning föredrogs RancoUtskrs den i5 dennes på
bordet lagda utlåt. Nto 55, öfver en af Hr Rosenblad, B.,
väckt fråga om bestammande af någon viss praescriptionstid,
inom hvilken åtskilliga äldre fordringsposter böra från Banken
uttagas.
Hr von Troil, Emil: Jag har på ett annat rum deltagit
i detta ärendes preliminära behandling och lemnat min
röst för bifall å det framställda förslaget, med undantag af
proescriptionstidens bestämmande till endast tre år. Jag vill
visserligen icke tro, att derigenom någon orättvisa skulle
uppkomma i detta enskildta fall, enär jag svårligen kan föreställa
mig, att någon enda fordringsägare kommer att anmäla
sig till utbekommande af ifrågavar. poster; men jag
tror, att det ligger ett farligt praejudicat deruti, att Statsmakterna
taga sig före, att genom utfärdande af praescriptions-författningar,
omfattande endast trenne års tid, frånhända
personer deras lagliga egendom, som de tro vara för
Den 26 Augusti e. m.
dem eller deras länsinnehafvare på säkert ställe deponerad.
Jag erkänner, att jag anser delta, såsom grundsats betraktadt,
vara af så stor vigt, att jag tror R. o. Ad. deraf skulle hafva
mera skäl att återremittera detta betänk., än som förekommit
för åtskilliga andra bifallna återreroisser.
Hr Rosenblad, Bernh.: Äfven jag har på ett annat
ruin deltagit i förberedande af detta förslag,foell jag harder
likasom i motionen, hvars afgifvande af mig jag nu höll på
att förgäta, föreslagit de 3 årens praescriptionstid. De äro
liemtade från ett redan af föregtde Ständer meddeladt prsejudicat,
enär vid sista riksdagen för utelöpande cassa-sedlar,
som voro mer än 10 år gamla, således en längre tid än för
fordringars gilltighet i allmänhet af lagen stadgas, utsattes
en praescriptionstid af 3 år, hvarinom fordringsanspråken
skulle göras gällande. Det är detta efterdöme, sorn ligger
till' grund för förslaget. Men det är en annan orsak, hvarföre
jag skulle anse, att R. o. Ad. icke nu borde fatta beslut
öfver detta ämne, och hvarföre jag helst skulle önska,
att det blefve hvilande på bordet hos R. o. Ad., ehuru jag
ej vill sätta mig emot återremiss. Orsaken är nemi., att detta
utlåt, innebär att till bankens enke- och pupill-cassa
skulle skänkas 17 a 18,000 r:dr. Detta har jag tillstyrkt,
och gillar jag visserligen fullkomligt. Men 1111 är samtidigt
ett förslag uppgjord t, att äfven med ytterligare uppoffringar
bereda de fördelar åt alla bankens tjenstemän, sorn bankens
enke- och pupill-cassa nu endast leranar en del af
samma tjenstemän. I händelse delta förslag ej skulle, såsom
det borde, emottagas af de bankens tjenstemän, som för närvar,
äro delägare i enke-cassan, så vore det icke skäl alt göra
någon ytterligare donation åt den afdeln., som för sig ensam
ville behålla alla de fördelar, som R. St. beredt försina
tjenstemän i allmänhet inom banken. Det är derföre jag
anser delta utlåt, icke nu böra afgöras, och om uppskofvet
sker under form af återremiss, har jag ingenting deremot.
Hr R i b bi n g, A r v i d: Då sålunda itne talare yttrat
sig för återremiss, lärer man kunna antaga ali densamma
beviljas, och för sådan händelse tager jag mig blott friheten
understödja den åsigt, som Hr von Troil yttrade, att nemi det
icke går an för ett verk, sådant som banken, att sjelft stifta
lagar sig till fördel genom sina principaler. Jag skulle
tro, att betänk, bort stanna vid den delen af tillstyrkandet,
som innehåller att en viss tid af 3 år borde utsättas, hvarinom
fordringarna borde anmälas, men att från lills.ty 1 —
kandet helt och hållet borde utgå sednare delen, der det
heter: att dessa fordringar, i händelse de icke inom berörde
lid anmälas, få ur bankens räkenskaper afskrifvas och
till full ägo åt enke- och pupill-cassan aflemnas. Jag tror
ieke, att man äger vara domare i sin egen sak, och på den
-
388
Den u6 Augusti e. ra.
na grund får jag motsätta mig ett sådant försök af banken
oell dess principaler.
BancoUtsk:s utlåt. N:o 55 återremitterades.
Vid förnyad föredragning af BancoUlskrs den i5 dennes
på bordet lagda utlåt. N:o 56, i anledn. af väckt fråga
om förhöjning uti minimibeloppet för lån mot pant af guld
och silfver, blef samma utlät, af R. o. Ad. bifallet.
Föredrogs ånyo BancoUtskts den i5 dennes på bordet
lagda utlåt. A':o 5j, öfver en väckt motion om förändring i
afseende på förnyandet af bankens inteckningar.
Hr Rosenblad, Bernh.: Jag är visserligen icke tillräckligt
jurist för att kunna sjelf bedomina, huruvida någon
bestämd olägenhet uppstår genom den förändring Utsk,
föreslår, men jag har likväl ali anledn. att i det fallet äga
tvifvelsmål, då de embetsman, som äga en daglig erfarenhet
i detta hänseende, fästat min uppmärksamhet vid betänkligheten
deraf, att om blott en lös förnyelse af inteckningen
skulle ske på ett uppgifvet mindre belopp, än det som skuldsedeln
innehåller, så skulle möjligen i rättegångsväg mot banken
anspråk kunna uppstå, att de förbindelser, som den egentliga
gamla förski ilningen innehöll, skulle vara öfverflyttade
relativt på den nya lånesumman, d. v. s. de kända
förbindelserna att alltid betala 6 proc. af det ursprungliga
capilalet, hvaraf först räntan skall afdragas och resten afräknas
på capitalet. Om nu endast ett mindre capital t>lefve
intecknadt, så kunde, i afseende på procentens inbetalning,
anspråk emot banken göras på samma sätt, som det
gick till du de s. k. transportlånen skedde, hvarföre också,
då omskrifning sker på nya namn, det alltid iakttages i de
nya sedlarna, att de, ehuru lydande pä nya belopp, innehålla
föreskriften att afbetalningarna skola ske efter gamla
beloppet. Da möjligen en sådan betänklighet kunde vara
giundad, så vågar jag icke tillstyrka bifall till detta förslag,
helst jag delaf icke ser någon annan nytta, än den statistiska
fördelen, att vid uppgifter från domstolarna om inteckningarna
skulle R. Sl:s Banks inteckningar icke komma att
skyldra för de mångdubbla belopp, som de nu representera.
Någon annan nytta skulle ej uppstå, enär den enskilde, som
vill hafva en bestämd uppgift på hvad hans återstående lån
utgör, kan erhålla en sådan, om han anmäler sig i banken.
Hr von Troil, Emil: Likasom den siste värde talaren,
kan jag icke räkna mig bland jurister, men jag tror
icke att något sådant erfordras, för att linna att det af Utsk.
nu framlagda förslaget är öfverensstämmande med både lag
och billighet. Det torde väl icke bi 11 ig t v is af någon kunna
begäras, att han skall låta inteckna sin egendom till hö
-
Den 26 Augusti e. m.
38g
gre belopp än lian är skyldig, jemte 3 års ränta. Så går äfven
till vid trnnsaclioner emellan enskilda personer. Då
inteckning inom io:de årets förlopp skall förnyas, och en del
af capilalet är afbetald; så fö'rnyas inteckningen blott för
den del af ursprungliga capitalet, som är obetald. Någon
tvist om i hvad mån capital-afbetalningarna skola fortgå,
kan så mycket mindre ifrågakomma, som, enl. CJtskts förslag,
någon omskrifning af skuldsedeln alldeles icke skulle äga
ruin. Det är den gamla skuldsedeln, hvarå inteckningen
skall förnyas för återstående skulden. Till yttermera tydlighet
står del äfven i Utsk:s förslag, att förnyad inteckn.
skall ske för den å lånet varande återstod jemte ränta å primitiva
lånebeloppet. Jag tror icke, alt fördelarna af förslaget
inskränka sig till den statistiska redighet, som Hr Rosenblad
omnämnt. Jag tror att det äfven är af vigt för
jordägare, som behöfva hypothicera sin jord. Det gör
de efterföljande inteckningarna säkrare, då en stor del af
bankens fordran finnes vara godlgjord. Det är ganska sannt
att man under nuvar. förhållanden utan svårighet kan få en
uppgift från banken pä huru mycket som återstår af skulden;
men det finnes intet, som fullkomligen betryggar en
sednare inteckn.hafvare, att icke bancolånet kan infrias afen
annan, och då kan den intecknade sedeln transporteras på
innehafvaren eller tredje man, samt med låntagarens begifvande
ånyo i eller utom banken till fullo belånas, i följd
hvaraf ett större belopp af prioriterade in teckningar komma
att visa sig, än en sednare inteckningsägare vid sitt låns
meddelande hade beräknat. Af dessa skäl tillstyrker jag
vördsamt bifall å detta betänkande.
Hr Ribbing, Arvid: Jag är lill större delen förekommen
af den sista värda talaren. Jag kan nemi. icke finna,
alt banken äfventyra!' åtminstone några verkliga rättigheter,
om detta betänk, antages ; ty 0111 några större fördelar
unde!- nuvar. förhållande för banken skulle uppkomma,
kunde det endast ske derigenom, att banken på ett eller annat
sätt handlade orätt eller tog för mycket af sin gäldenär
enl. den förskrifning, på grund hvaraf banken beviljat
lån. Detta har banken visserligen icke gjort på den ränta
banken har, nemi. endast 4 proc., då de öfriga 2 proc. utgöra
afbetalning på capitalet. Efter Hr Rosenblads förmenande
skulle det betänkliga ligga deruti, alt sedan capitalet
blifvit förrninskadt lill vida mindre belopp än det först utgjorde,
så fortfar banken att uppbära hela räntan å det ursprungliga
capilalet; men då denna ränta tjenar att immerfort
amortera första capitalet, så fortfar äfven det förhållande
att banken icke uppbär mera än 4 proc. ränta, och då
inteckn.lagen medger rättighet alt inteckna både capital och
ränta, blott dessa äro lill bestämdt belopp uppgifna, så ser
jag icke att banken på något vis kunde äfventyra den rätt,
3go
Den a6 Augusti e. ni.
som af inteckn.lagen och domstolen enl. densamma blifvit
bestämd. Det är, på sätt Hr von Troil andragit, äfven gifvet,
att jordägarne hafva fördel af att inteckningarna i intecknts-protocollet
minskas till hvad de verkligen utgöra,
emedan, vid meddelandet af ett gravationsbevis, domaren är
nödsakad att uppgifva den summa, som vid förnyelsen blifvit
upptagen. Då så sker, och man med ett sådant gravationsbevis
inställer sig t. ex. i Brandförsäkringsverket, der
lika fördelaktiga lån meddelas som i banken, och i det fallet
fördelaktigare, att de utsträckas till en tredjedel af fastighetsvärdet,
såvida icke inteckning förut är meddelad, så
blir då den summa, som för bankens räkning förut är intecknad,
afdragen från denna tredjedel, deraf en följd, att
icke ett så stort lån kan erhållas, som jordägaren bort tillkomma,
ifall den för bankens räkning intecknade summan
varit till sitt rätta belopp utsatt, hvaremot nu, enl. gravationsbeviset,
bela primitiva lånesumman kommer att afdragas
på det lån som meddelas. Sålunda kan, om det återstår
en 100 r:dr på ett lån, som varit flera iooo r:dr stort,
ganska storolägenhet tillskyndas jordägaren genom fortfarande
inteckning af primitiva lånesumman. Samma förhållande
inträffar äfven i privatbankerna enl. de statuter, som för
dem äro stadgade; ty der får fastighet pantsättas till taxer.-  värdet, likväl med afdrag af den del af detta välde, som är
intecknad för bankens eller någon annans räkning. Jag torde
icke behöfva vara vidlyftigare i detta afseende, i fråga
hvarom ändå flera exempel kunde åberopas af samma beskaffenhet,
hvarföre jag också tillstyrker bifall å betänkandet.
Hr Rosenblad: Hr von Troil har funnit ett ytterligare
stöd emot alla betänkligheter i Utsk:s tillstyrkande, att
vid inteckningens förnyande skulle det återstående lånet intecknas
jemte ränta å primitiva lånebeloppet och lagsökningskostnaden.
Om ett sådant stadgande blefve en gällande
föreskrift, som del ålåg Banco-styrelsen att iakttaga, så
skulle verkligen Banco-styrelsen nödgas att begära en olaglighet;
ty då ett mindre lån inlecknas, mäste det vara lagstridigt
att för detsamma låta inteckna samma ränta , som
för ett högre lån. Meningen har olvifvelak tigt varit, alt afbetalningarna
skola ske efter det högre lånebeloppet; men
att räntan skulle betalas å det primitiva beloppet och låta
inteckna en sådan förbindelse, kan icke vara hvarken lagligt
eller billigt. — I afseende på hvad Hr von Troil nämnt
om vådan i händelse af en transport af de till banken ställda
reverser, som voro intecknade för högre summa än den
återstående skulden, så synes mig vådan i sådant afseende
vara ingen; ty om banken någon gång skulle transportera
sådana reverser, så kan transporten icke utfärdas på högre
belopp, än sorn af lånet återstår; och kan den således i den
Den 26 Augusti c. na. 3gi
nya inteckn.hafvarens liand ej gälla för mera, än den återstående
lånesurnman.
Hr von Troil: Jag tror att den siste värde talaren
gjort ett väsendtligt misstag, då han yttrat, att reverser ej
kunde intecknas för återstående capital och ränta å primitiva
beloppet. Han har föreställt sig, att deruti skulle ligga
en olaglighet, emedan han sannolikt ej ihågkommit annat,
än att liqviden borde ske efter inteckningen. Skuldförbindelsen
är dock något annat än intecknrn, och det är
efter den förra, liqviden uppgöres. Den sednare kan både
till capital och ränta sträckas vida utöfver den förra, allt
efter som långifvaren anser sig behöfva fordra större eller
mindre hypothek. Det är dock icke meningen, att banken
skulle fordra hypothek för större belopp, än hvad den har
att fordra; rilen för räntan komme här verkligen större inteckn.
att pantförskrifvås, hvilket skulle ske endast derföre,
att icke de årliga capital-afbetalningarna må minskas. Om
man behagar göra nödig skilnad emellan hvad skuldsedeln
och hvad intecknrn är; så lärer man ganska väl finna, alt
hvarken någon olaglighet eller våda här förekommer. —
Vidare har Hr Rosenblad trott, alt det skulle innebära en
olaglighet af banken, om den skulle transportera en intecknad
skuldsedel annorlunda än efter anmärkn. om det förminskade
skuldbeloppet på innehafvaren, i händelse gäldenären
sjelf sådant begär och skuldsedeln inlöses. Jag kan icke
finna, att deruti ligger något olagligt, emedan det är sådant,
som tidt och ofta enskilda emellan äger rum. Måhända
kunde man invända, att det vore en obillighet emot sednare
inteckn.hafvaren och att banken derföre icke borde
medgifva sådan transport; men detta är sådant, som alltid
beror på vederböra enskilda pröfning, och en sednare inteckn.
liafvare äger ingen laglig trygghet der för att banken,
blott af välvillig omtanke för hans bästa, skall neka en åtgärd,
som den icke är lagligen förbunden att vägra.
Frih. Cederström, Jacob: Med den sista värda talaren
instämmer jag deruti, att vid en förnyelse af inteckn.
naturligtvis äfven räntan efter förskrifningen ånyo intecknas;
men jag kan icke instämma i det] af Utsk. framlagda
förslag, att det återstående lånet skulle intecknas jemte ränta
å primitiva lånebeloppet och lagsöknings-kostnaden, ty
sådant lärer icke låta sig göra; hvaremot jag skulle tro, att
den förnyade intecknrn bör tagas å återstående capitalet
jemte förskrifven ränta. I sjelfva förskrifningen står, att
räntan skall erläggas efter det primitiva capitalet, men förmånsrätt
får banken dock icke för mera än 3 års ränta,
emedan lagen måste gälla lika för bankens som för andras
inteckningar. Jag förenar mig med dem, som begärt återremiss
af betänk., och skulle tro, att allt vore rättadt, om
392
Den 26 Augusti e. m.
emellan orden ”jemte” och 'Vänta” i CJtsk:s förslag infördes
ordel ”fö r s k ri fv en.”
Hr Ribbing: För att göra saken tydlig, torde det tillåtas
mig att taga ett exempel af ett bancolån, som vore
beviljadt på 1,000 r:dr, och hvarför således räntan årligen
skulle utgöra 60 r:dr. Om nu delta lån genom afbetalning
vore förminskadt till roo r;dr, på hvilken summa vanligen
icke belöper sig efter 6 proc. mera än 6 r;drs ränta, så ägde
banken likväl rättighet alt låta inteckna återstående capital
100 r:dr jemte det primitiva räntebeloppet 60 rldr,
att å ri ige n betalas, i n t i I Id ess capitalet försvunne. Jag ser
icke hvad som skulle hindra någon att utgifva en förbindelse
till banken eller hvem som helst alt betala årligen
ränta till vida högre belopp än lagen bestämmer och således
ett motsvarande mindre capital, såvida dervid iakttages
detsamma, som i banken är föreski ifvet, att nemi. ändå icke
den föreskrift, som lagen innehåller om räntas tagande, öfverträdes.
Det ar förut hevist, att banken icke äger större
utan tvertom tager mindre ränta, än gemenligen någon annan,
och således kan jag icke förstå, huru man kan på något
vis betvifla, att banken äger rättighet fordra och domstolen
rättighet att bevilja en sådan förnyelse af inteckn:n,
som detta belänk. förutsätter.
Hr von Troil: Jag vill såvida medgifva hvad Frih.
Cederström anfört, att jag ingalunda kan påstå, att BancoUtsk:s
förslag är synnerligen väl redigeradt. Det hade visserligen
varit rättare, 0111 del stått jemte ränta enligt skuldsedelns
ordalydelse. Men jag fäster ånyo uppmärksamheten
derpå, alt inteckn:n icke egentligen angår terminerna
för afbetalningen. Tnteckntn bestämmer huru stort hypothek,
som får tillgripas, för alt, i blist af annan betalning,
godtgöra skulden, sedan den är förfallen. Förfallo-terminerne
åter bestämmas af sjelfva skuldsedeln, hvilken vid inteckn:ns
förnyande blir oförändrad, sådan den förut varit.
Hr R osen blad: Det af Hr Ribbing anförda exempel
visar, att Hr Ribbing, likasom ©tvifvelaktigt Utsk., då det
redigerat detta utlåt., alldeles misstagit sig om hvad verkligen
banken i sina förbindelser låtit förskrifva sig af gäfdenärerna,
enär Utsk., likasom Hr Ribbing, kallat för ränla
hela den afbetalning af 6 proc. å primitiva beloppet, hvartill
gäldenärerne förskrifvit sig. Deraf är räntan icke mer
än 4 p*'°c. å det återstående capitalet. Resten är cnpilalafbetalning.
I fråga om räntan kan icke tvist uppstå, men
en annan fråga förekommer i afseende på afbelalningarna,
då in!eek:n förnyas för ett mindre capital-belopp, och derom
vågar jag icke så bestämdt som Hr von Troil uttala ett
afgörande omdöme, ulan i det fallet anser jag mig skyldig
alt lyssna lill hvad de embetsmän yttrat, hvilka under loppet
-
Don 26 A 11 g n j t i 0. m.
pet af manga år handlagt dessa ämnen, och enl. hvilkas
förslag formuläret blifvit uppsatt, sorn begagnas i banken
vid omskrifning af sådana skuldförbindelser. Om så vore,
att en föreskrift om eapital-afbetalningaina ej behöfdes, så
behöfdes icke hela den sista meningen i Utsk:s förslag; men
sådan den nu är, innehållande jemte ranta å primitiva
lånebeloppet och lag söknings kostnaden, är den
oriktig, falsk till en del och otillfredsställande till en annan
del. Den är falsk, emedan den innehåller en förbindelse,
suni banken hvarken fordrar eller har rätt att fordra, och
den är otillfredsställande, emedan den icke innehåller en
förbindelse, som banken både fordrar och har rätt att fordra,
nemi. att afbetalningarna skola ske efter primitiva lånebeloppet.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Jag tror äfven, alt
någon rättelse i redactionen är nödig, ehuru Ulsk. utan
tvifvel åsyftat detsamma, som här af flera talare blifvit af—
sedt. Men om R. o. Ad. skulle behaga återremittera betänk.
, vore rättelsen snart och lätt gjord, utan att tiden nu
ytterligare förspilldes. Om man införde orden: jemte forsk
rifve 11 ränta och capitalaf b dalning samt lagsö
k n i n g s k o s t n a d e r; så förmodar jag, att ali nödig säkerhet
vore vunnen. Jag anhåller således om återremiss.
BancoUtsk:s utlåt. N:o 07 blef af R. o. Ad. återremit
teradt.
Ånyo föredrogos och bi fö 1 los BancoUtsk:s den i5 dennes
på bordet lagda utlåtanden:
N:o 58, i anledn. af vackt fråga om förändring i föreskrifterna,
i afseende på låns erhållande ur R. St:s Bank
och andra publika cassör;
N:o 5g, innefattande hemställan, att åtskilliga i daler
kopparmynt utgifna sedlar mätte få i banken inlösas;
N:o 60, i anledn. af väckt fråga om afletnnande af en
samling sällsyntare medaljer och skådepenningar från Bankens
till Rikets My ntcabinett;
N:o 61, i anledn. af väckt motion att ränta å discontJån
ej må beräknas förr, än medlen kommit låntagaren tillhanda
;
N:o 62, i anledn. af Hofi ätts-commissai ien S. Anderssons
ansökning om eftergift af öfverränta å ett discoutlån.
Vid förnyad föredragning af BancoUtsk:s den i5 dennes
på bordet lagda mern. N:o 63, till svar å H. R. o. Ad:s
återremiss af Ulsk:s under N:o 35 aflåtna betänk , blef mein.
Nto 63 af R. o. Ad. lagdt till handlingarna.
Föredrogs ånyo och bifölls LagUtsk:s den |5 dennes pa
ta H. “ 5o
3ö4
Den iG Augusti c. m.
bordet lagda betänk. N:o 96, i anledn. af väckt motion om
stadgande af skyldighet för börd eman, att gifva köpare ersättning
för af denne erlagda un danlags-förmåner.
På begäran af Frih. Gederström, Anders, och Hr
von Troil, Emil, blef ånyo lagdt på bordet LagUtskts
den t5 dennes första gängen på bordet lagda betänk. N:o
97, i anledn. af väckt motion om inskränkning i allmän åklagares
rätt att anställa åtal å brott emot 14 cap. 3 §:n Missg.-  balken.
Ånyo föredrogs LagUtskts den i 5 dennes på bordet lagda
betänk. N;o 98, i anledn. af väckta motioner om böters
aftjenande med arbete.
Hr von Hartmansdorff, Äng.: När för några
pleni-dagar sedan ett betänk, här förevar om förändring
och skärpning af ansvaret för skogsåverkan, förekom äfven
frågan om böters aftjenande vid andra tillfällen, än då de
voro ådömda för åverkan, begången på Kronans skogar.
Detta betänk, återremitterades, såvida mitt minne ej felar.
Om nu så förhåller sig, skulle måhända ett bifall till LagUtskts
nu förevar, betänk, kunna antagas, såsom hade R.
o. Ad. redan fattat sitt beslut i hänseende till böters aftjenande
äfven i fråga om skogsåverkan. Det vore val icke
riktigt; således samt utan att vilja sträcka mina önskningar
längre än hvad skogsåverkan angår, önskade jag,
att R. o. Ad. mätte återremittera detta betänk., på det man
ej mätte anses hafva bundna händer, då återremissen kommer
tillbaka rör:de den andra frågan.
Frih. Cederström, Jacob: Jag skulle med den sista
värda talaren instämma, i händelse Utsk. tillstyrkt annat än
alt ifrågavar. motion ej må till någon åtgärd föranleda.
Premisserna i betänk, äro oriktiga, det medgifves, men resultatet,
som endast innehåller att motionen ej må till någon
åtgärd föranleda, kan R. o. Ad. gerna bifalla, ty det
hvarken löser eller binder.
Hr von Hartmansdorff: Så framt Hr Fril), o. Landtm.,
i händelse delta betänk, bifalles, anser Ståndet icke vara
hindradt att besluta i den förra frågan, så har jag intet
emot bifallet.
Hr Frih. o. Landtm, tillkännagaf, i anledn. af Hr
von Hartmansdorff* anförande och lill Landtm, ställda begäran,
att Hr Landtm:s enskilda mening vore, det R. o. Ad:s
bifall till detta betänk, icke på något sätt kunde hindra R.
o. Ad. i det beslut, som Ståndet i afseende på andra betänkt!)
uti dylika frågor framdeles kunde finna för godt att
fatla. Hr Landtm, kunde icke anse R. o. Ad:s beslut i denna
fråga såsom annat än bifall eller afslag till det resultat,
Den a6 Augusti e. ra.
395
hvaruti LagUtsk. uti sitt nu afgifna tillstyrkande stannat;
och hemställde Hr Landtm, nu, om R. o. Ad. behagade bifalla
LagUtskts betänk. N:o q8.
Ropades ja. t
Föredrogs ånyo LagUtskrs den [5 dennes på bordet
lagda betänk. N;o gg, i anledn. af väckt fråga om förändring
i vissa delar af nuvar. lagstadganden om giftorätt och arfsrätt,
m. ni.
Begärdes ånyo på bordet af Frihtne Cederström,
Anders, och C e d e r s t rö rn, Thure, samt Hr Ribbing,
Arvi d.
Ånyo föredrogos och biföllos LagUtskts den i5 sisth
Aug. e. in. på bordet lagda betänkanden:
N:o 100, i anledn. af vackla motioner, dels om utarbetande
af en ny ulmätnings-författning, och dels alt f. d.
Lag-comile'ens förslag till Ulsökn.-balk må varda antaget,
eller åtminstone 12 cap. 1 §:.n deri, samt alt i sistnämnda
fall må utfärdas ej allenast förändrade föreskrifter i afseenende
på tiden för utmätningars verkställande och afgifvande
af utmätningsmans slutredogörelse, utan ock det stadgande,
att öfver-executors utslag i utsökningsmål skola till de
sökande ulskrifvas i den ordning målen blifvit färdiga till
afgörande, och, när de sökande sig anmäla och erbjuda lösen,
till dem genast utlemnas;
N:o 101, i anledn. af väckt motion, att på magistrat i
hvarje stad må öfverlåtas rättigheten att upplaga och handlägga
lagsöknings- och utmätningsmål mot dem, som lyda
under stadens jurksdiclion, lika med hvad för borgmästare
och råd i Götheborg redan är stadgadt, och i följd deraf
Konungens Bef:h:des befattning med lagsökningar mot städernas
innevånare upphöra;
N:o 102, i anleda, af väckta motioner om rättighet för
länsmän, att, på egt t ansvar och utan föregången remiss
från kronofogde, äfvensom för enskilde, på sockenstämma
utsedde, personer, att verkställa utmätningar.
Wto io3, i anledn. af väckt motion 0111 ett förändradt
lagstadgande, i afseende på försäljning af utmätt gods.
Föredrogs ånyo Lag- samt Allm. Besvärs- och EkonUlsktns
den i5 Aug. e. m. på bordet lagda betänk. N:o 26,
i anledn. af väckta frågor om dispositionen och fördelningen
af härads-alImänningarna, deras förvaltning samt jägeri—
statens upphörande.
Hr von Hartmansdorff, Aug., Frih. Cederström»
Jacob, m. fl. ledamöter begärde, att delta mål ytterligare
måtte få hvila på bordet.
3g«
Den j6 Augusti e. m.
Vid förnyad föredragning af Lag- samt Allm. Besvärs -  och Ekon.Utsk:ns den i5 dennes e. m. på bordet lagda betänk.
N:o 7, i anledn. af väckt fråga om ersättning till ledamöter
i synerätt för verkställda syner å militise-boställen ,
blef samma betänk, af R. o. Ad. bifallet.
Företogs till pröfning Lag- samt Allm. Besvärs- och
Ekon.Utskrns den 15 dennes på bordet lagda betänk. Nro 28,
i anledn. af väckt motion om förändrad grund för utgörande
af brandstods- och riksdagsmannn-arfvode.
Frih. Cederström, Jacob: Ifrågavar. motion åsyftar
ett ganska godt ändamål och ett ändamål, som för närvar.
sökes i de flesta Rikets provinser, nemi. att bereda
bättre brnndstods-inrä!tn:r, än som i Byggn.-b:n äro föreskrifna.
Jag skulle icke tro, att den ordning, som Ulsk:n här
uppgifvit skola förefinnas, nemi. att socknen inom sig kunde
göra öfverenskommelse!', som blefvo gällande, kan upphäfva
hvad allm. lagen bjuder om brandstods utgörande af
härader. Således kan jag för min del icke godkänna de
skäl, som Utsk:o för motionens förkastande framställt. Jag
hade trott, att denna fråga bort af Utskrn bearbetas på det
sätt, alt Utskrn tillstyrkt R. St. att hos K. M. anhålla om
uppgörande af bestämda föreskrifter, för att brandstodsjnrätlnrr
i Rikets provinser må kunna bildas i bättre ordning
och efter en hattie form, än hvad hittills skett efter
allm. fagens Byggn.-balk. Det är nödvändigt att byggnaderna
i förväg blifva värderade och värdesumman för hvarje
brandstods-interessent antecknad, på det sedermera hvar och
en i mån af de byggnader, som i föreningen ingå, må deltaga
i ersättningen för den brandskada, som kan inträffa.
Jag skulle jemväl trott, att det varit nödvändigt att Utskrn,
i motsats till hvad betänk, innehåller, visat att allm. Iagens
stadgande, lörrde brandstods utgörande inom häradet, lägger
hinder i vägen för partiella brandstods-inrättnrr i socknarna
och att således så mycket större skäl förekommer till
förändrade föreskrifter i detta afseende. Jag anhåller om
Sterremiss af Ulskrns betänkande.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Jag har så nyligen
handlagt dylika ärenden, att jag kan bestämdt upplysa, det
författningar finnas, hvarigenom undanlag för hela församlingar
från lagens stadgande 0111 brandstod äro tillåtna;
oell i det fallet är således Ulskrns betänk, riktigt. Men på
samma sätt, som allm. lagen kan upphäfvas genom Konungs
och Ständers sammanstämmande beslut, är det äfven möjligt,
alt dessa brandstods-föreningar inom socknarna kunna
genom Konungs och Ständers beslut upplösas. Likväl får
jag säga, alt erfarenheten visar temmeligen allmänt, att der
brandstods-inrättnrr af bättre beskaffenhet, än de bristfälliga,
som finnas inom en eller annan församling, blifva upp
-
Den 26 Augusti e. m.
%7
gjorda, der pläga församlingarna äfven låta de sämre inrältntna
förfalla, emedan de tydligen se vinslen af inträdet i de stoije
och bättre ini ältade. Men funnos icke dessa enskilda
föreningar inom församlingarna, så skulle troligen de allmännare
lättare antagas, än som nu sker.
Frih. Cederström: Jag är långt ifrån att hafva beslridt,
att genom K. resolutioner bifall blifvit lemnadt till
enskilda brandstods-föreningar, likasom genom särskildt
K. reglemente för allmänna brandförsäkringscassan i Stockholm
de hemmansägare, som deltaga deruti, blifvit befriade
från skyldigheten att deltaga i de brandstods-föreningar,
som allm. lagen ålägger. Men jag hade trott, att i alla lagstiftningsfrågor,
der grundlagen efter år 180g fordrar begge
S iatsmakternes samverkan, förändring endast i sådan
ordning kan ske, och att således inga sådana föreningar
socknevis numera kunna lagligen af K. M. medgifvas, samt
att domaren, som blefve anlitad att utdömma brandstod,
oaktadt eli sådant medgifvande vore gifvet, svårligen kunde
undgå att följa lagens stadgande om brandslods utgörande
af häradet. Jag hade trott, att den oreda, som blifvit
en följd af hittillsvarande förhållanden, nu ändtligen kunde
komma att upphöra, och dertill hade denna motion kunnat
bidraga, om Utsk:n bearbetat den så ändamålsenligt,
som jag förmodar Utsk:ns skyldighet påkallat. Jag förnyar
min anhållan om återremiss.
Lag- samt Allm Besvärs- och Ekon.Utsklns betänk.
]V:o 8 bifölls.
/
Upplästes ankomna prot.utdr. från de öfriga RiksSlm,
nemi. från PresteSt. af den 1 a, i3, i5, 19 och 2a dennes;
från BorgareSt., af den i5, 19 och 22 dennes; samt frun
BondeSt. af den 5, 7, 8, ir, 13, 19 och 22 dennes.
Lades till handlingarna.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 10 om aftonen.
in fidem protocolli
F. O. SilJver stolpe.
Lördagen den 29 Augusti i84o.
Plenum kl. 9 f. m.
Justerades 11 prot.utdr. för den 26 dennes e. m.
3g8
Deli 39 Augusti f. m.
Justerades pleni-prol:n för den 11 dennes f. och e. m.
Öppnades Hrr Electorers lista till val af ledamöter uti
nedannämnda CJtsk.; och befunnos dertill hafva blifvit utsedde,
nemi. i
C o n s t i t u t i o n s U t s o 11 e 11
N:o 22.48. Hr af Forsell, Garl,
efter N:o 1117. Hr Cederschjöld, Pehr Gustaf;
Banco-Utskoltet:
N:o 267. Frih. Ehrensvärd, Fredrik,
efter N:o 2283. Hr Akrell, Carl.
Likaledes öppnades Hrr Electorers lista till val af ledamöter
att under permitterade ledamöters bortovaro inträda
i nedannämnda Utsk.; och befunnos dertill hafva blifvit
utsedde, i
StalsUtskottet:
N:o 19^9. Hr Krämer, fullm. Hr Ribbing, bengt,
under den ledighet, som blifvit beviljad åt Nto 1736
B. Hr Hallenborg, Cail Johan;
BevillningsUtkotlet:
Wto 1255. Hr von Schantz, Malcolm Gustaf,
under den ledighet, som blifvit beviljad ål N:o 1
Hr von Plomgren, fullm. Gr. Mörner, Joli. August.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att Exped.Utskrs i sista
plenum på bordet lagda förslag N:is 65 och 66 till R.
Sl:s und. skrifvelser till K. M. blifvit på dagens föredraga.-  lista uppförda under Nlis 45 och 46. Då anmärkt blifvit, att
dessa båda förslag till und. skrifvelser borde föredragas innan
de i sin ordning förekomme, emedan de skulle öfverlämnäs
till de öfriga Stånden att der äfven granskas och justeras,
och alt i annat fall ett längre dröjsmål med deras expedierande
till K. M. kunde uppkomma, hemställde Hr Landtm.,,
om icke R. o. Ad. skulle finna lämpligt att dessa båda mål
först i denna dags eftermidda^s-plenum blefvo föredragna,
och alt i allmänhet, då hädanefter under riksdagens lopp
dylika förslag blefve bordlagda, de finge uppföras främst på
föredragn.listan för påföljande plenum.
Bifölls.
Föredrogs Exped.Utskts mern. N:o 10, i anledn. af erhållen
återremiss å förslag till und. skrifvelse N:o 54-
Derjemte upplästes Utskts under N:o 64 bifogade förslag
till R. St:s und. skrifvelse, i anledn. af K. M:s nåd.
propos. om medels anvisande till gevärsfabrikationen.
Gr. Frölich, David; R. o. Ad. torde elima sig, alt
Den 29 Augusti f. ra.
399
ett misstag ägt rum uti det nu upplästa förslaget til! und.
skrifvelse, då detsamma passerade detta och de öfriga Stånden.
Detta misstag rättades genom anmärkn. af PresteSt., i
följd hvaraf skrifvelsen återremitterades till Utskottet. Då
Utsk. återfick skrifvelsen, så upptäckte det ett misstag af
vida större beskaffenhet , som befanns i sjelfva beslutet,
hvarest stod, att 36,000 r:dr bevil jades årligen, i stället för
att det blott skulle beta för innevar. år. Detta misstag är
nu rättadt i skrifvelsen; men genom ett annat misstag bar
denna rättelse icke blifvit anmäld uti det skrifvelsen åtföljande
mern. från Exped.Utskottet. Jemte anhållan om Ståndets
benägna ursägt för det felet, som likväl icke torde anses
af särdeles betydelse, får jag lill prot. anmäla detta förhållande,
under anhållan att denna erinran om förloppet
härmed må meddelas de öfriga Stånden.
Frih. Sprengtporten, Jac. W i I h.: Jag har, vid uppläsning
af Exped.Utsk:s ifrågavar. förslag till und. skrifvelse
lill K. M., trott mig finna beslutet vara på så sätt moliveradt,
att ehuru R. St. finna det kunna leda till rubbning
af de med de enskilda ingångna conlract, om icke den af
K. M. begärda summa beviljas, så anslå R. St. icke desto
mindre en mindre summa. Jag skulle tro att skrifvelsen
bör återremitteras, för att, om möjligt är, få den annorlunda
uppsalt.
Hr Bråkenhjelm, Pehr Reinh : Emedan det vigtigasle
motivet, som grundlagt Ståndens beslut, ingått uti
skrifvelsen, så skulle jag tro, att det icke går an att borttaga
detsamma, utan förbehåller jag mig att det må qvarstå.
Gr. Frölich: Om jag hade tillfälle alt uppläsa Ståndens
beslut, tror jag, att den af Frih. Sprengtporten gjorda
anmärkntn skulle förfalla. Förhållandet är nemi. sådant,
alt, efter det genom förstärkta StatsUtsk. tillkomna hufvudsakliga
beslutet i frågan, uti StatsUtskis föregtde af Stånden
antagna beslut omöjligen kan fås några motiver för afstyrkandet,
emedan de snarare leda till bifall än afslag å
hvad K. M. begärt. Nu hemställer jag om det är möjligt,
när ett afslag genom förstärkta StatsUtsk:s votering tillkommit,
att säga annat, än att, ehuru R. St. medgifva att contracter
med särskilda personer måste inställas, R. St. likväl
få tillkännagifva deras beslut alt icke bevilja mer än så och
så mycket. Fastän olyckligtvis ett misstag i öfrigt ägt rum,
har likväl skrifvelsen erhållit den nu anmärkta redactionen,
icke genom slump, utan efter öfverläggning, emedan man
funnit delta vora enda sättet att expediera R. St:s beslut i
öfverensstämmelse med förstärkta StatsUtskis yttrande.
Hr Lefre'n, Joh. Pehr: Jag är mycket benägen att
understödja Frih. Sprengtporten anförande. Det ser mycket
ofördelaktigt ut, att R. St. låta afgå en und. skrifvelse
till K. M., uti hvilken premisserna så litet öfverensstäm
-
4oo
Den 29 Augusti f. m.
ina med conclusionen. Vöre det möjligt och lagenligt att
åstadkomma någon förändring deruti, så ville jag det gerna,
icke derföre att anslaget för gevärsfabrikationen blir
större, men derföre alt man derigenom finge en oegentligliet
mindre. Månne man icke kunde säga: K. M. har v issen
ligen begärt en så och så stor summa för ändamålet;
men R. St. hafva icke funnit skäl att bevilja mer än så och
så mycket dertill.
Frih. Cederström, Jacob: Exped.Utsk:s försök att
motivera beslut, som inga motiver behöfva, har gifvit anleda.
till denna öfverläggning. Efter det Exped.Utsk. uti
det tind. svaret refererat jK. M:s nåd. skrifvelse, behöfde
expeditionen icke innefatta mer än följande ord: R, St. hafva
detta i öfvervägande tagit och genom votering i förstärkta
SlatsUtsk. beslutat, att endast 36,000 r:dr för innevar.
år må för ändamålet utgå. Dermed är allt hvad R.
St. beslutat rätteligen och enl. grundlagen expedieradt. Jag
hemställer derföre om propos. derpå, att efter ordet ”taget’’
måtte uteslutas hvad skrifvelsen innehåller, och i stället
tillsättas: "och genom votering i förstärkta StatsUtsk.
beslutat, att för ifrågavar. ändamål endast 36,ooo r:dr må
för innevar. år utgå.”
Frih. Sprengtporten: StatsUtsk. har tillstyrkt ett
anslag af 60,000 r:dr, på grund af det motiv, att rubbning
uti contracter med enskilda personer kunde blifva följden
deraf, att detta anslag icke beviljades. Då nu StatsUlsk:s
förslag blifvit af R. St:s förstärkta StatsUtsk. underkändf,
så är det tydligt, att StatsUtsk:s motiver icke kunna användas
för ett beslut, som är stridande emot det, för hvilket
de blifvit begagnade; och Frih. Cederström har således
riktigt anmärkt, att premisser och conclusionen stå i strid
med hvarandra. Jag får derföre förnya min anhållan om
återremiss eller ock begära att R. o. Ad. ville besluta, alt
motivet utgår, och att R. St. blott i und. gifva K. M. deras
beslut i ämnet tillkänna. Motivet kan icke användas, efter
det icke är något motiv för beslutet.
Gr. Frölich: Jag vill icke motsätta mig återremiss
och instämmer fullkomligen deruti, att det vore mera riktigt,
att den förändringen vidtogs, som nu blifvit ifrågaställd;
men jag hemställer blott, om en sådan ändring är
tillåten, då skrifvelsen redan passerat de öfriga Stånden.
Utsk. skall visserligen taga anmärknln till efterrättelse.
Underl. R i d d. Secr e t. anmälde, att förslaget N:o 54
väl blifvit af R. o. Ad. godkändt den 5 dennes, men att
PresteSt. återremitterat detsamma, hvarföre det icke ännu
blifvit Borgare- och BondeSltn meddeladt.
Frih, Cederström: Emellan utsk.betänktn och R.
St:s
Den 29 Augusti f. m.
St:s expeditioner är i allmänhet den skilnad, atl de sednare
i och för justering öfverlemnas frun det ena Ståndet till
det andra, dervid nödiga ansedda rättelser göras lili de
särskildta Stånden, och att, derest Stånden icke kunna öfverenskomma
om jemkningarnn, Exped.Utsk. kommer att
förstärkas för att deröfver besluta; men återremiss lill Exped.
Ulsk., för atl på grund af anmnrkntr ändra en expedition,
är en nyhet, som blott medför vidlyftighet oell möjligen
bereder missbruk; ty expeditionen kan icke på en gang
i alla fyia Stånden föredragas, ulan skall först hos R. o.
Ad. justeras och derifrån till de öfriga Stånden i stadgad
ordning öfverlemnas. Jag förnyar min anhållan, att motivet
måtte utlagas ur den und. skrifvelsen och densamma
slutas på sätt jag föreslagit.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o Ad. behagade
godkänna Förslaget N:o 64 till Und. skrifvelse till
K. M.
Ropades nej.
Uppå derefter framställd propös. beslöt R. o, Ad., att,
med frånträdande af sitt åt förslaget j\:o 54 under den 5
dennes lemnade godkännande, nu gilla förslaget Nto 64, med
ilen förändring att orden ”och ehuru R. St. väl insett, att
det skulle tilläfventyrs leda till rubbning i redan ingångna cotitractei-
alt nu inställa gevarstillverkningen, få likväl R. St. i
tind. anma!» ileras beslut,” hofde Utgå, och i deias ställe
införas följande ord: ”och genom votering i förstärkt StalsUtsk.
hafva R. St. statinat uti det beslut.’*
Derjemte stadgade R. o. Ad., att detta beslut skulle genom
prot.utdr. meddelas de öfriga Stånden, jemte den Upplysning
Gr. Frölich i ämnet lemnat.
Ånyo föredrogs Lag- samt Allin. Besvärs- och Ekon.-  Utsktns den i3 och ig dennes på bordet lagda betänk. JN:ö
4, angtde ändring af författningarna röride sockenstämma,
samt 0111 bildande af communal-styleiser.
Frih. Leijonhufvud, Abrah.: Vi hafva lyckligtvis
upphunnit den period, att ett förslag till comrolitla l-lag till
behandling hvilan på Ståndets bord. Mycket äl‘ Vunnet
dermed, att ett sådant förslag kunnat framkomma, äfven om
det innehåller åtskilliga bristfälligheter. Tiden har i alla
falk visat sitt inflytande; det beror på erfarenheten och deli
högre redactionslörmågan att åt della lagförslag gifva den
kraft och fördelaktiga sammanfattning, alt nyttiga följder
derifrån kunna liäi ledas. Det anstår icke mig att uppträda
såsom anmärkare emot detta betänkande. Jag har blott
bort gifva tillkänna, alt jag i afseende på grundideen och
12 II. 5t
Den 2g Augusti f. m.
detaljer för formationen, är af skiljaktig mening från betänk.
, hvilken skiljaktighet likväl icke blifvit såsom reservation
antydd, derföre att jag icke ansett det nödigt. Mili
mening är på annat sätt uttryckt. Äfven bör jag nämna,
alt jag i Ulsk:n icke deltagit i öfverläggningen angtde mer än
en enda § i betänk., om hvilken jag efteråt torde få yttra
mig. När sjelfva principen debatterades, försökte jag angöra
mina åsigter gällande, men det lyckades icke. Jag har
nemi. betraktat conimunal-väsendet såsom en centralisationsåtgärd,
hvarigenom alla communernas inre angelägenheter
kunde concentreras inom en enda verksamhetskrets-, der
kraft och enhet kunde förefinnas. Jag har trott, att en
kraftig styrelse blir nog, och att det icke blir läll att åsludkomina
flera styrelser med olika befattningar, och att
denna styrelse bör fölefinnas uti gamla sockenstämman eller
kyrkostämman , emedan kyrkostämman är gntndvalen för
commuual-väsendet; men jag anser det icke lämpligt, attén
så beskaffad eeclesiastikförvaltning anförtros särdeles ingripande
ekonomiska eller materiella bestyr, och jag har derföre
trott, att kyrkostämman fått för myckel små bestyr,
hvilka lämpligen bort tillhöra comimuial-styrelserna, som
böra anses för andra instansen inom conimUnal-förvallningen.
Jag ber trott, att det vore nödigt att åt hela denna
förvaltning borde gifvas en drifkraft, sorn efter samma åsigter
verkar inom de särskilda delarna, och sätter alla de
underordnade drifhjulen i rörelse. Men om man splittrar
en sådan förvaltning, så blir det hela utan betydelse, i saknad
af den kraft till utveckling, sorn så hufvudsakligen beror
på enhet och sammanhang. Jag har dessutom ett stort
misstag alt -anmärka} nemi. att inrättningen icke hvilar på
förtroende» Jag gör mig ett stort begrepp om allmänt förtroende,
och när det uttrycker sig i valförsamlingar , har
man funnit på rätta vä,en att komma till ett godt mål}
men jag hör likväl icke till dem, som fästa exclusivt förtroende
till valförsamlingar» Jag tror, alt sjelfskrifven rättighet
äfven bör komma i fråga. Hvad ordförande beträffar,
så måste den finnas, efter hvad systeuie som helst en
commiinal-inrältuing må vara organiserad. Utskrn hafva
antagit pastor i församlingen såsom sjelfskrifven ordförande
i kyrkorådet, och att ord för :n inom communal-styrelsen
borde tillsättas genom välj men uti 3o §tn hafva Utsktn afvikit
från sill grundidee och sagt alt i de mål, som angå
skole- och undervisnings-nnstaltcrna, vare tjenstförrättande
pastor ordförande. Min förmodan är, den må kallas gammalmodig
eller ensidig, att man bör hafva det förtroende
till presterskapet, att församlingens pastor i främsta rummet
bör vara ordför» uti allt hvad sorn rörer eommunalväsendets
inre angelägenheter; hvilket jag icke betraktar
såsom en rättighet för presterskapet, utan såsom ett åliggande
för dem, derföre att det ligger i deras tjenstebefalt
-
Den 29 Augusti f. m.
4o3
ning alt intressera sig derför; ty preslerskapet liar folkbildningen
i sina liander ifrån barnets spädaste ålder till
mannens sista dagar. Man invänder alt pastor åldras, blir
slö och oförmögen att fullgöra en ordför.befattning. Delta
gäller oin alla andia embetsman; ty åren kräfva sin rätt.
Händer så att en kyrkoherde blifver öfverårig, så är han
icke heller mera verksam i de öfriga tjenstedelaljerna , och
då inträder i hans ställe en vice pastor, som det förmodligen
icke finnes skäl att neka ordförandeskapet inom communabväsendet.
Jag tror äfven, att om man positivt slänger
vägen för pastor alt vara ordför., så har man hejdat
den kraft, sorn jag fordrar af presterskapet i detta fall.
Jag befarar att om man går för strängt till väga i detta
fall, kunde följden blifva den, att en eller annan kyrkoherde
kunde fatta ovilja mot denna institution och motarbeta
comnimial-vasendel; äfven kunde del hända, alt genom intriger
en väl qvalificerad pastor blefve utesluten från ordför.
-befattningen, och hvarje gång lian blefve utesluten, måste
han anse det såsom bevis på bristande förtroende, och
bär han icke nog förtroende alt kunna medverka inom dessa
communal-bestyr, så befarar jag, alt hans förtroende icke
slår på hög punkt i religionsvården. Om flere ordförande!’
skulle finnas i afseende på särskildta bestyr, på sätt Hiskin
föreslagit, så skulle sådant- endast föranleda till g o lii sion
dem emellan, och lill oreda inom bokföringen m. m. Icke
heller passar det, alt den ene ord förin vore vald, och den andre
sjelfskrifven. Begge skulle med liknöjdhet betrakta inrättningen,
hvars ändamål derigenom skulle motarbetas. — Jag bör
icke längre uppehålla Ståndet, efter jag icke vill ingå i detaljerna.
Jag anhåller om återiemiss, och att Utskin ville
taga i öfvervägande hvad jag nu haft äran anmärka.
Frih. Cederström, Jacob: Ifrågavar. lagförslag innefattar
väsendtliga förändringar liti hvad som för närvar,
finnes stadgadt, och efter hvad mig synes, liar dervid icke
den noggranna uppmärksamhet varit fästad på hittills varande
förhållanden, som erfordras för att, med riklig kännedom
om följderna af hvad man föreslagit, kunna vara förvissad,
att det nya blir bättre än det gamla. Med den sista värda
talaren instämmer jag uti den erinran, att församlingens pastor
bör vara ordför. uti alla corn mmia l-an sta Iler inom socknen.
Alt del kan finnas subjegter bland pastorer, hvilka tilläfventyrs
mindre väl kunna fylla platsen, kan icke nekas;
men i sådant fall måtte också socknen kunna hos domeapitlet
begära, att han må erhålla biträde lill embetets skötande;
ty i sådan händelse måste han vara otjenlig att sköta
sjelfva prestembetet. I afseende på röstberakningen, som
blifvit förändrad mot hvad fordom varit gällande, och som
nu skulle rätta sig efter statsbjdiags-beloppet , så blefve
följden af denna förändring sådan, att hemmansägare blefvo
4°4
Den 29 Augusti f. m.
mindre röstberättigade än krögare och strandsittare; hvilket
förmodligen icke varit Utsktns mening. Då krögare skattar
fran 16 rtdr 02 sk. ända till 25 rtdr, men hemmansägaren
för elt hemman om 4°oo rtdrs värde endast hetalar 8 r:dr;
så är del naturligt, alt krögaren äger flera röster än hemmansägaren.
En sådan röstberäkning blir icke naturlig, oell
kan aldrig vara gagnelig Jag tillstyrker derföre, att röstberäkningen
inom sockenstämma , hädanefter som hittills,
må ske efter hemmantal. I sammanhang härmed får jag
nu anlicipationsvis nämna några ord lörtde de stadganden
lili förslaget, der det heter' : alt bidrag till fattigvård ellef
allm. behof skola utgå efter 2:dra artikeln i hevilla.förordntn.
Jag tror att i alla sådana fall, der fråga ar om
någon beskattning, man icke får fö 1 bise hvad grundlagen
bjuder; alt beskattningen sålunda måste vara frivillig för.
att vara gällande; att ingen kan tvingas till afgifler,' hvilka
icke genom K. St eller etter skattläggning utgå, och hvilka
således icke gälla för andra än dem, sorn deltagit i beslutet,
så att icke med majni iletens beslut minoriteten kail
åläggas en afgift, sorn icke slår tillsammans med 57 §m
Reg.Ftn. I sådana fall hörn alla de bidragande hafva rättighet
att inträda i sockenstämman för att rösta, och rö-s
sterna utan afseende på förmögenhet eller hemmantal per
capita beräknas. Att Utsktn kommit till eli annat resultat,
är klart, emedan Utsk:n utgått ifrån en annan synpunkt;
men Utsk:n mäste ater inträda inom den gräns, som grundlagen
föreskrifter för afgifters bestämmande, nemi. att skatter
icke kunna påläggas annorlunda än med R. Sits begifvande
vid allmän riksdag. Detta hindrar visserligen icke,
all socknar inom sig kunna öfverenskomma om afgifters erläggande;
men sådana beslut gälla blott för dem, som frivilligt
åtaga sig afgiften, så att de, sorn vägra att utgöra
densamma, icke kunna genom majoritetens beslut dertill förbindas.
Dessa rut leber i afseende på röstberäkningen böra
iakttagas sålunda, att i de vanliga sockenstämmorna äro
hemmansägarne ledamöter, och rösterna beräknas efter hemmantal,
och att i de särskildta fall, då alla inom socknen
Ropnde skola deltaga uti sockenstämman i och för någon
gfgifts bestämmande, rösterna skola beräknas per capita.
Jag öfvergår nu till 9 <j:n i lagförslaget, hvilken år af
denna lydelse; ?’Ti|l sockenstämmas handläggning höra mål,
sorn angå fullgörandet af socknens eller församlingens gemensamma
åliggapden, befordrande af ordning och sedlighet
inom hvarje samhälle, bevakande af dess rättigheter,
vården 0111 dess tillhörigheter och vidtagande af anstalter
för gemensamt behof eller gagn, i hvilka afsernden sockenstämma
jemväl äger att besluta om de för hvarje ändamål
erforderliga afgifter, utse förvaltare, ombud, tjenstemän och
biträden, meddela föreskrifter om de hvar och en tillhörande
göromål, med iakttagande af hvad för särskildta fal|
D e n ag Augusti f. 113.
4oä
genom denna förin dning ellfi' annars gällande Ingbud finnes
stadgadt, sami lill noggrann efterlefnad häraf, der så nödigt
profves, föreskrifva och bestämma vitén, hvilka likväl , då
de flera gånger förnyas, icke Ilia öfverstiga ett belopp af
ti I Isa unna ms ]o lide b:eo ; hörande likväl sockenstämmas beslut
nm vilen ;if Konungens lieftlole piofvas oell fastställas,
innan de äio gällande. För öli ign ärenden, sorn, enl.
särskilda författningar, höra vid sockenstämma lön tagas,
galle livad derom är löi esk 1 ifvet ” Denna $ innefattar, om
jag så får yttra mig, mycket oell alldeles intet; nivckel derföre,
alt den generaliserar de ärendet) , soiji kunna blifva
föremål Ipr sockenstämmors pröfning och tillägg' r socken—
stämniOr prpfningsiåtl öfver inål, der enskild rri 11 emellan—
kominer, och sorn således aldrig kunna blifva föremål för
sock e lisl nili illo 1 s pröfning. (lar talas nili V ilens åläggande,
hvilka aldrig höra blifva föremål för en sådan communalanstalt
; och då det heter , att de skola af Konungens
13ef:h:de prölvas och fastställas, så liar man derigenom öppnat
dörren för tillskapandet af några lasén 111 il , sorn
komma all passera embetsmyndjgheler ända lill K. M. Vi
äro redan belastade med en massa af onödiga eommnnnlmål,
och denna tillökning 'kulle särdeles illa verka på administrationen
i allmänhet och sock liarne* egen isynnerhet.
Jag tillstyrker, att Ulskln malte, vid förnyad behandling af
della ämne, försl i afseende på sockenstämmors tillgöranden,
jemföra 1817 års författning och tillse hvad sorn i sådant
fäll kan behöfva tilläggas lill hvad densamma i 16 morn. innehåller.
Möjligen torde åtskilligt kunna borttagas oell annat
tilläggas. Dervid ömkar |ng alt Utskln ville utesluta
alla tillgöranden utaf sockenstämmor i orh för verkställig-,
het af deras beslut; ly 0111 någon (ledskär alt efterkomma
eli lagakraflvurinet snckeostämmo-beslut , så skall anmälan
derom ske hos Konungens liel;h:de, solli förordnar om beslutets
verkställande.
10 §:n 1 morn. innehåller; ’ Uti afgiflen för socknens
eller församlingens gemensamma behof skall hvarje medlem,
då annan grund för bidraget icke är särskildt sladgad, deltaga
i mån af honom för sistförfluten året i fulla riksdalcrlal
påförd bevillning forlön, egendom och rörelse efter 2
artikeln bevilln.förorda.’’ Härvid får jag anmärka, för det
första, det undanlag, sorn är gjordt lör den händelse, alt
annan grund för bidraget vore särskildt stadgad, och för
det andra, all bidraget skulle bestämmas i män af be v i 11—
ningen eller 2 art. Då fråga är om all stifta en ny lag,
borde hänvisande till särskildta stadganden ieke komma i
fråga; oell alt bestämma att bidraget skall utgå efter 2 ari.
bevilln.lörordn:n är icke rätt, emedan 2 art är en rubrik,
sorn kan upphöra vid hvarje riksdag, ulan bör afgiflen utgå
i mån af statsbidragsbeloppct, emedan det icke kail upphöra,
sä lange samhället fortfar att vara samhälle. Dess
-
Den 3g Augusti f. m.
utom bör ett sådant bidrag icke rättas efter någon art. i
hevilla.förordntn, utan efter förmågan att utgöra afgifterna.
Det är inkomsten.
atdra morn. uti samma § stadgar: ’’Finnas inom socken
eller församling personer, hvilka äga känd förmögenhet, som
icke är underkastad beskattning efter nu stadgade grunder,
eller hvilka annars skäligen kunna anses böra till communala
behof bidraga, ehuru berörde grunder icke kunna på
dem tillämpas; då må det ankomma på sockenstämma att
utse comiterade, som på heder och samvete föreslå de bidrag,
sådane personer böra utgöra, dock aldrig öfver hvad
den högslbetalande inom samma samhälle erlägger, och dessa
förslag skola derefter af sockenstämma pröfva*.” Jagan^
håller, att detta besynnerliga mom. mätte helt och hållet
från förslaget uteslutas, såsom icke tjenlig! till annat, än
att åstadkomma split och rättegångar inom församlingen.
3:dje moro. innehåller: ”Beslut om de i denna § stadga-!
de afgifter vare icke gällande för längre tid än ett år, utan
bör alltid nytt beslut hvarje år fattas om uttaxering för årets
behof. Undantag derifrån må likväl äga rum i de fall
då för något bestämdt ändamål en viss summa erfordras för
företag, sorn icke under året kan fulländas, i hvilket fall
summan må fördelas på flera år, dock aldrig öfver 10.”'
Hvartill alla dessa stadganden och undantag? Må det vai
ra beroende på öfverenskommelse inom sockenstämman att
besluta hvilka afgifter, sorn behöfväs, och för hvad tid de
erfordras; ty om sockenstämma har rättighet att öfverens.!
komma om afgifters erläggande lill uppförande af byggnader,
till magaziner, till vaganläggningar ro. ro., så mätte den
väl också vara berättigad alt sjelf öfverenskomma om, nälden
vill upphöra med ett sådant arbete, ehvad del är fulländad!
eller ej. 3:dje morn. kan således utgå, och i dess
ställe lyda sålunda: Ankomme det på sockenstämma och
socknens innevånare atl, när föremålet för en beslutad afgift
helt och hållet eller till någon del upphör , öfverenskomma
om afgiftens förminskning eller upphörande.
4:de mom. lyder sålunda: ”Till rättelse för beräkningen
af dessa afgifter, äfvensom af rösträttigheten skola häradsskrifvare
och stadscasseuren tillställa ky i koln rdarne utdrag
af hvarje sockens och stads hevilla.taxeringslängd öfver
de fastighetsvärden och hevilla.belopp , hvarför communala
afgifter och rösträtt i sockenstämma beräknas. Längderna
aflemnas inom böl jan af Mars månad året efter det,
för hvilket taxeringen skett, och skola å nästföljande Valborgsmässo-sockenstämma
för församlingen tillkännagifva*,
hvarefter de, i den mån de icke klandras och rättas, lända
till efterrättelse intill samma tid året derefter.’’ Detta skulle
betydligen öka häradsskrifvarnes redan ganska betydliga
och vidlyftiga arbeten; och jag bestrider nyttan och nödvändigheten
deraf; ty hvarje ledamot inom socknen må, ef
-
ben ag Augusti f. m.
4o7
ter sin debetsedel för statsbidragen af alla slag deltaga i argiften,
och dertill behöfvas inga längder från häradsskrifvarne.
4t(le morn. kan således utgå; och i och med delsamma
förfaller äfven frågan om lösen för dessa längder,
beräknad till 3a sk. arket. Jag förbigår 11 §:n, emedan
den är likgilllig. Den instämmer hufvudsakligen med hvad
som nu linues stadgadt i 1817 års författning.
Uti 12 §:n heter det: ''Fordra omständigheterna skyndsam
vei kslällighet af sockenstämmobeslut, må sådant ej hindras
deraf, att detsamma ännu icke vunnit laga kraft, derest
icke så är, att ändringssökandet derigenom blefve onyttigt,
eiler ock Konungens Bef:lude eljer domcapillet skulle
finna skäl att verkställigheten inställa.’’ Detta stadgande är
visserligen tjenlig! för executiva myndigheten i allmänna frågor,
men högst otjenligt i frågor, beroende på sockenstämmobeslut;
ty dervid må icke ifrågakomma någon verkställighet,
förrän beslutet vunnit laga kraft, eller, derest det öfverklagas,
förrän det blifvit pröfvadt och faststäldt.
a:dra cap. stadgar uti i mom. af i5 §:n: ”Sockennärnnd
för hvarje socken eller pastorat på landet skall, på
sätt här nedan stadgas, utses, att hvar inom sitt samhälle
handhafva skolor och undervisnings-anstalterna, fattigförsörjningen
och allmänna helsovården samt vaka Öfver iakttagande
af ordning och sedlighet och efterlefnaden af de i
detta afseende af sockenstämma fattade beslut.” Har hafva
vi fått en myndighet, som skall vaka Öfver verkställigheten
af sockenstämmo-beslut, på sidan om de enl. allm. lagen
befintliga executiva myndigheterna ; men om något hinder
möter för verkställighet af ett laga kraftvunnet sockenslämmo-btslut,
så är det naturligtvis Konungens Bef:h:de, som
bör anbefalla detsainmas verkställande, och ingalunda må
det tillåtas en af communen vald särskild myndighet alt
gripa Konungens Bef:h:de i embetet.
a:dra mom. af denna § lyder sålunda: ”Köping skall i
allmänhet hafva gemensam sockennämnd med det landtdislrict,
hvarmed den utgör gemensam socken, men för större
köpingar må det ankomma på öfverenskommelse inom socknen
att särskild nämnd tillsätta.” Jag har visserligen ingenting
emot, att köpingai ne blifva skiljda från communaldeltagandet
med städerna; men det har sina svårigheter i
afseende på conliollen af den rörelse, som inom köpingarlA
är tilläten, och jag tror derföre att det vore bättre, att
hvarje köping får höra lill communen i den stad, till hvilken
köpingen lyder.
3:dje mom. uti samma § innehåller: ”Den del af landtpastoral
eller socken, som hörer till stadsförsamling, skall
hafva särskild sockennämnd, derest icke för hemman, som
ej höra till särskild landlsocken, öfverenskommelse träffas,
att de ställa sig under stadens förvaltning för de ärenden,
som annars skulle tillhöra sockennämnd. Mindre städer må*
4o8
1) e 11 29 Augusti f. m.
g.i jemväl föiena si» 0111 »emensam sockennämnd med landtsocknar,
som de tillhöra.” Harvid får ja» fasta uppmärksamlielen
dei på, alt det möler stor svårighet att från städernas
connnuna I hest yr skilja landtpastorat , som tillhöiä
stadsförsamling. Derföre hurde förhållandet vara sådant, alt
särskild ordning gällde för de delar af commnrinlbeslyiel, som
tillhörde stads- och landtförsamlingarnes gemensamma ålgård
och särskild för de bestyr, sorn tillhörde hvardera församlingen,
oberoende af den andra; men att inrätta särskild
sockennämnd för sådana pastorater, tinner jag icke behöfligt
och blott ledande till besvär, split och rättegångar. Dessa
mont. rörtde socken-nämnder och distriet-fördelningen, i mån
af församlingarnes vidd, komme att leda till mångfalldiga
svårigheter, hufvudsakligen i afseende på fattigvården, Det
är i allmänhet lätt titt sockuarne fördela sig uti rotar,
hvarigenom således verkställigheten af de särskilda bestyren
äfvensom uppsigten deröfver underlättas; men det går icke
au, att denna fördelning sker på ett sådant sätt, att hvarje
rote står såsom för sig sjelf, oberoende af den andra, utan
dessa delar af församlingen måste utgöra ett sammanhände
helt deraf, hvilka lili alla förekommande frågor af mera
genomgripande beskaffenhet äga ett gemensamt intresse, och
äfven deruti alt fördelningen of fattigvården inom rotarne
blir så rättvis och billig som möjligt. Rättelse lili delta
fall inom de särskilda jjjiu och iiiotiitn , deri nämndens
åliggande äro bestämda, torde af Utsktn, vid besvarande af
åtcrreiriissen, komma att iakttagas.
3 morn. uti 17 §:n innehåller: "'Valbar till ordför., vice
ordför. och ledamot vare hvarje välfräjdad medlem af
samhället, som i sockenstämma äger rösträtt, och till ordför.
ejler vice ordför. må äfven den väljas, som förut innebal1
ahnan befattning inom söckennämnden. För den befattning,
sorn genom sådant val blifver ledig, utses annan person
i föreskrifven Ordning.” Ordförandeskapet bör innehafva*
af pastor i församlingen. Beträffande vice ordför*
och ledamöter af nämnden, så får jag fästa uppmärksamheten
derå, alt det ar icke no» att vara välfräjdad medlem af
samhället för att blifva ledamot eller vice ordför. i nämnden,
emedan uti sockenstämmor komma alt rösta äfven inhysesfolk
uti frågor, som röra dem personligen, jemväl i den
händelse, alt ötsk:n iakttaga hvad jag anmärkt angtde rösträttighet
inom sockenstämmor. Af denna anleda, tillstyrker
ja», alt endast fastighetsägare äro valbare personer till
vice ordför. och ledamöter uti nämnden så i städerna
som på landet. Att de derjemte skola vara välfräjdade, följer
af sig sjelf.
Uti 4 morn. af samma § föreslås, att rättighet alt afsäga
sig erhållen kallelse lill de lili nästföregtde mom. omnämnda
befattningar, tillkommer den som, eller tvänne
års
Den 29 Augusti f. m.
4°9
urs tjenstgöring i nämnden, är i ordning att derifrån afgå
vid det ombyte, b varå valet baft afseende; den som är 60
år gammal; den sorn har svag helsa eller annat hinder,
hvars gill tighet nämnden äger pröfva samt embets och Ijeustemän,
som af sina befattningar iiro hindrade alt nämndens
åliggande fullgörande. I stället för detta stadgande skalle
jag helt enkelt tro, att det borde hela, att de personer,
hvilka enl. allm. lag äro frikallade från skyldigheten att åtaga
sig förmynderskap, icke äro förbundne att åtaga sig ifrugavar.
befattningar.
5:te mom. lyder sålanda : "Finner socknestämma anleda,
till missnöje med vald ordför., vice ordför .eller ledamot af sockennämnden,
bafve när som helst l ätt att honom genast från
förtroendet skilja och utse annan Valbar person i hans ställe.’’
Detta stadgande förutsätter naturligtvis, att något gravamen
anmäles mot någon ordför., eller vice-ordför. ledamot i socknenämnden
; ty icke lärer det kunna få bero af församlingen
att utan någon uppgifven försummelse eller felaktighet helt
enkelt förklara dess missbelåtenhet med ordform eller någon
ledamot af nämnden och skilja honom vid förtroendet.
Sådant kan ingalunda vara rätt; Utan derest mot ordform
vice ordform eller någon ledamot i sockennämnden sådane
nhmärkn:r förekomma alt sockenstämman pröfvat skäligt
undandraga honom det lemnade förtroendet, då må, i händelse
det är ordform, anmälan derom göras hos consistorium,
och derest det angar vice-ordförm eller någon ledamot, må
sockenstämman besluta 0111 annan persons antagande i hans
Ställe, men det är absolut nödigt, att orsakerna dertill uppgifvas,
på det den sålunda endtledigade personen må hafva
fattlighet lill reconventionslalan.
Uti 18 §:n stadgar denna lag, att sockennämndens medlemmar
skola, så länge de i denna egenskap tjenstgöra, vara
befriade från andra ständiga cominunala befattningar; men
alt de icke må undandraga sig kallelse till tillfälliga förrättningar.
Jag ser icke huru denna frikallelse skall lämpligen
kunna förenas med redan gällande föreskrifter om
communala åligganden. I de flesta församlingar är fjerdingsmans-befattningen
ambulatorisk. En hemmansägare, som
vore ledamot i sockennämnden, skulle sålunda, enl. detta
stadgande, under tvänne års tid vara befriad från deltagande
uti fjerdingsmans-bestyre! ; likasom den, som af häradsboerne
utsågs till nämndeman, skulle, derest han jemväl blef
ledamot i sockennämnden, befrias från fullgörande af sitt
nämndemannauppdrag. Lika mycket skäl tyckes vara derföre,
alt en ledamot uti sockennämnden må varda befriad
derifrån om han utses lill nämndeman.
I afseende på 19 §;n, hvarest stadgas om sockennämndens
åliggande i afseende på förvaltnings- och verkställighetsåtgärder,
hänvisar jag till hvad jag redan yttrat ang:de de
12 H. 5a
Den 29 Augusti f. in.
tillgöranden, sorn jag anser icke tillkomma sockennämnden,
tilan Konungens Befallningshafvande.
?.6 §:n lyder sålunda: ”Sockennämnden skall i alla åt
dem uppdragne ärenden bevaka samhällets rätt oell föra dess
talan, samt åligger följaktligen att, då den anlitas af embetsman
och myndigheter eller andra Vederbör., meddela upplysningar
och yttranden i dessa delar, och är deremot berättigad
att af embetsman neli myndigheter påkalla biträde
och upplysningar i allt hvad berörde ärenden angår.’’ Jag
skulle tro, alt om vederbör, myndigheter hörde sockennämnden
i stället för församlingsboerne tili sådana frågor, som
t. ex. vagonläggningar, gäslgifvarégårdars inrättande, med
flera dylika ämnen, öfver hvilka menigheterna skola höras,
man dermed hlefve ganska illa belåten; ty då beslut blifvit
fattadt eller författning titgifven på grund af sockennämndens
tillstyrkande, skulle måhända en massa af protester af
hemmansägare inkomma mot det utlåt., sorn sockennämnden
afgifvit, dervid de protesterande åberopade att de Varit okunnige
om hvad sorn skett, och att sockennämnden vttrat
sig emot deras intresse; och sålunda kunde måhända pfuraJiteten
inom församlingen vara missnöjd med hvad som skett;
och auetoriteterna i landet, som på ett sådant utlåt, giundat
sina beslut, kunde sålunda komma alt handla tvertemot
hvad som allmänt önskades i församlingen och derigenom
föranleda både skada och kostnader. Jag begär derföre att
i alla sådana fall, der genom offentlig myndighet socknens
yttrande skall inhemta*, sådant må ske, icke genom sockennämnden,
utan på allmän sockenstämma, der hvar och en
röstberättigad äger att till prot. afgifva sitt yttrande.
27 §:n som bestämmer, att på sockennämnden skall ankomma,
huruvida församlingen hör höras på sockenstämma
innan sådane yttranden meddelas, som enl. 26 Jin blifva påkallade,
kommer, i följd af hvad jag nyss yttrade, alt förfalla.
Uti 28 §:n stadgas att sockennämnden sammanträder i
sacristian, socknestugan eller på annat öfverenskommet ställe
på vissa efter fattadt beslut bestämda tider, samt i öfrigt
då ordform finner sådant nödigt eller flertalet af nämndens
ledamöter det hos ordform påkallar. Jag medgifveratt min
anmärkn. härom är obetydlig; men jag kan icke inse, alt
det är nödvändigt att såsom lagbestämmelse upprepa, att
sammanträdet skall ske i sacristian, socknestugan eller annat
öfverenskommet ställe. Månne det icke vore nog att säga,
att nämnden sammanträder på öfverenskommet ställe.
32 §:n innehåller, att böter och vitén, som af sockennämnden
ådömmas, skola, då den plikt fä lide saknar tillgång
dertill , aftjenas med arbete för communens behof; dervid
dagsverke beräknas efter ortens markegångspris, om den arbetande
sjelf bekostar sitt uppehälle, men att han i annat
fall skall under arbetstiden af communen förses med kost
D c n 29 Augusti f. in.
såsom tjenstehjon, då dagsverke beräknas endast till |:del af
mar kr gångspriset. Delta stadgande kan icke anlagas, så länge
böters aftjenande genom arbete icke finnes i allmän lag
föreskrifvet, och jag tviflar på att vi någonsin skola återgå
till detta för långliga lider sedan afsk alfa de missbruk. Derföre
bör, i händelse sockenuämnd skall äga rättighet alt
ålägga böter, desamma, i händelse af bristande tillgång, förvandlas
på sätt som för andra vitesböter efter allmän lag
och laga stadgar, bestämmes.
35 §:n, som innehåller, att tjenstförrättande pastor skall
vara ordför. i de mai, som anga skole- och undervisnings—
anstalterna, kommer att försvinna, ifall, efter mitt yrkande,
församlingens pastor alltid blir ordför. i sockenuämnd och
sockenstämma.
I afseende på 36 §:n, som säger, alf ålderman tillkommer,
utom hvad honom såsom nämndens ledamot åligger,
att inom roten eller distrielet vaka öfver och handhafva de
angelägenheter, som nämnden i allmänhet tillhöra samt tillse
efie) lefnaden af de beslut, sorn af sockenstämma eller
nämnden lagua blifvit, hvarföre han inför nämnden är skyldig
alt redovisa, anhåller jag att här må införas, att åldermannen
åligger att vända s'g till Konungens Bef:h;dé, för
alt begära den handräckning, som kan vara af nöden att
lagligen meddelas för verkställighet af sockennämndens beslut,
37 §:n är af detta innehåll: ”Om menighet vill, utöfver
hvad nu är förordnad!, åt socknemän uppdraga så
dana
dess gemensamma angelägenheter, som icke tillhöra embcts-
och tjenstemäns befattning, må derom å sockenstämma
beslutas, och då tillika förordnas om hvad dervid skall iakttagas.
” Besynnei liga misstag skulle kunna uppkomma i fråga
om livad som icke skulle anses tillhöra embets- och
tjenstemäns befallning. Detta lagförslag innehåller uppgift
på de bestyr, som kunna tillkomma sockennämndens befattning,
och några andra böla icke der komma i fråga, innan
lagstiftande makten i samhället sådant beslutat. Jag anhåller
om återremiss, och att dessa anmärkntr måtte lå lill
Utsk:n åtfölja densamma.
Gr. Frölich, David: De ledamöter, hvilka redan
yttrat sig öfver detta betänk., hafva hufvudsakligen hållit
sig vid detalj-förhållanden deruti. Jag åter skall inskränka
mig till att göra några anmärknjr i afseende på de
principer, hvarpå detsamma grundar sig; och jag mäste beklaga,
att då Utsk:n med en berömvärd omsorg granskat
de många detalj-omständigheterna och i möjligaste måtto
sökt ordna dem efter det sätt hvarpå Utsktn uppfattat grundidéerna,
arbetet likväl af brist på riktighet i de sistnämda i
min lanke är nära nog förgäfves eller ulan ändamål.
En värd talare, Frih. Leijonhufvud, har yttrat, att han
Den Jg Augusti f. m.
anser sockenstämman vara egentliga grunden för communalbestyret,
eller alt det är de grundsatser; hvilka för commurralbestyr
i allmänhet skola ligga till grund, och sockenstämman
sålunda vara utgångspunkten för all communal-styrelse.
Jag kan icke instämma deruti. Är fråga om att icke afse
andra föremål än de, hvartill Ulsk:n sl 11 tel igen funnit sig
böra inskränka sig, nemi. folkundervisningen, sundhetsvarden
och fattigförsörjningen, så må det vara rätt; men del är helt
annat, eller rättare, mycket mer, som bör afses i fråga, när
dc-f på allvar gäller alt införa communal-bestyr.
Första steget på denna bana borde väl vara, att göra
sig noga reda för hvad man menar med corn muna Isty
reise, eller hvilket det mål är, hvartill man söker komma.
Termen är sammansatt af tvänne begrepp, som i visst
afseende kunde sägas vara emot hvarannan stridande. Vanligen
erkänner man, att en commun, eller en menighet —-  om man vill försöka att försvenska detta ord, hvilket dock
svårligen låter sig göra, emedan det deråt i nyare tider
lemnade begrepp saknar hos oss all motsvarighet i verkligheten
— icke kan eiler bör styra sig sjelf, och med den
mest demokratiska syftning, som är tänkbar, torde man
dock böra medgifva det vara en omöjlighet, att menigheten
i massa kan styra. Communal-styrelse, för att icke innebära
en conti adiction, måste således förstås såsom motsats mot
central-styrelse, och lagstiftningen för den för ra vara a f hel
annan natur än för den sednare. Om det sålunda är följdriktigt,
att, till utveckling af central-styrelse-systemet, mångfn
1 Idign styrelse-organerna i den mån samhället, under sin
utveckling, erbjuder nya, inom de äldre lagarna icke inbegripna,
ja af dem alldeles okända förhållanden, samt gifva
åt dessa en viss orubblig riktning; och om för samma afsigts
skull, man måste inom bestämda, på förhand utstakade
gränser, söka genom förbud och ansvarspåföljder förhindra
afvikelser, emedan den centrala styrelsemakten i sådana fall
aldrig skulle kunna i spåren följa och än mindre controllera
dem alla; så synes deremot, för att åstadkomma styrelse
af communer, en alldeles motsatt väg bora tagas, så att i
de ämnen, der man Öfvertygat sig att menigheter böra tillåtas
och vilja förena sig i communer, *) för att öfvertaga
befattningar, förut tillhörande embetsman och embetsverk,
åtgärderne vid lagstiftningen egentligen bestå: ilo i tindanrödjandet
af förut existerande cenlral-institutioner och med afseende
derå tillkomna restrictjva författningar; och 2:0 i en
*) Då jag tror att, efter Svenska språkbruket, menighet betyder
en för ett visst tillfälle samjad, inom en viss trakt eller district
icke begränsad folkmassa, anser jag det nödigt upptaga
ordet commun, såsom betecknande en mera till local och vissa
föremål bestämd menighet.
Den 29 Augusti f. m.
413
med reglemcntariska föreskrifter och straffbestämmelser sä
litet sorn möjligt belastad organisationslag.
Att i ett, under inonarkiska grundsatser och derefter
lämpade institutioner oell lagar, under flera sekler utveckIndt
samhälle, såsom Sverige, införa comtnunal-styrelse, är i
min lanke, ingenting mindre, än en fullkomlig reorganisation,
som icke lättsinnigt, utan med väl öfvertänkt, berådt
mod, icke på försök och i en orätt ända, nian efter ett fullständigt
systeme och i rationel ordning mäste företagas.
Man hegar eljest det fel, soln åt alla planlösa handlingar
bereder motgång och ånger, att nemi. ej allena gå miste om de
åsyftade fördelarna — möjligen äfven framkalla oförutsedda
olägenheter —utan ock för en lång tid aflägsna möjligheten
af att begagna en idde, som, väl utförd, hade blifvit
troligen hyllad, men emot hvilken, i form åfelt omoget försök,
allmänna opinionen med motvilja kan kasta sig. För
att undvika, i möjligaste målto, dylika misstag, torde man
höra än närmare undersöka villkoren, hvarpå en god cmumunal-styrelse
efter rationella grunder kan till vägabi ingas
och beslå.
Första frågan synes vara, om den är förenlig med aiu
dan i våra grundlagsenliga förhållanden och synnerligen med
den grad af monarkisk princip, som här erkännes, efter en
genuin och ärlig uppfattning deraf. Beklagligen nödgas tilan
då erkänna, alt ingenting bestämdt, hvarken i lagen eller
opinionen 0111 dess rätta uppfattning gifves till säker grund
alt hygga på. Under ett sådant förhållande, och i en tidpunkt,
då en djupgående meningsstrid fortgår, dervid öfvertygelsen
hos den nuvar. Regenten synes vara orubbligen bestämd,
så ofta den yttrar sig i handling, men hos folket delar
sig i oändliga skiftningar, måste man skåda saken alternativt,
helst det torde anses alltför förmätet, att våga förespå
åtminstone för den närmaste framtiden, hvilkendera mening
som skall tillkämpa sig segren. ’
Har man då gilltiga anlednir att förmoda, det II. M.
Konungen anser lör siri pligt, att, i större mån än sorn monarkiska
constitutioner (efter vanliga begrepp derom) innebära,
personligen intränga i alla styrelse-detaljer, så all desr
sa, ehvad mångå instanser de än måste genomlöpa, innan
de kunna framläggas för Hans ögon, likväl lagligen sortera
under Honom, och af Högstdensamme slutligen måste erhålla
pröfning; anser H. M. ännu, oaktadt sin höga ålder,
en så uppfattad regerjngspligt för sig möjlig och tillika angenäm
att uppfylla; finnas ännu, icke allenast bland haus
rådgifvare och närmaste omgifning, utan äfven ibland vissa
classen inom Repressationen samt hos bureaucratien en ihärdig
tendens åt samma håll, så tyckas de förhoppningar vara
nog sanguina, hvilka, stödjande sig antingen på några allmänna
ordalag, i hvilka artighet är iner framlysande än bestämd
tillåtelse, eller på några praeliminära åtgärder, såsom
4*4
D e ii ar) Augusti f. ra.
coinite-tillsättningar oell nådiga remisser lill R. St, tro sig
konna erhålla sanction på ett lagförslag, hvilket i verkligheten
tillintetgjorde eller rättare gjorde obehöflig den konungsliga
pröfningen rörtde en mängd ämnen och en mängd
personer, hvilka under det närvar, systemet mäste blottas
för den centrala skarpsyntheten. Förmoda de, att H. M.
trött af ett slikt detalj-bestyr, och mättad af den ära, som
kan anses derunder liksom hopad endast öfver Hans personlighet
— under det alla hans embetsman, högre oell lägre,
blott äro mer eller mindre ofrivilliga redskap att verka på
en i sig sjelf pasiv folkmassa — skall omsider inskränka sin
höga verksamhet till egentligen s. k. regerings-åtgärder, bestående,
hvad det inre samhällsskicket beträffar, antingen i
nya organisationer för folkets egen sjelfverksamhet, eller controllen
och upprätthållningen dervid, då collisionpr möjligen
inträffa; tro de, att man ens vill lemna åt sitt värde de
medborgare, som icke söka annan utmärkelse än att framlägga
förslag till sociala förbättringar, utan ock medgifva
en viss grad af sjelfständigt förvärfvad ära uti en obetald
men omsorgsfullt egnad möda för det allmännas nytta
och väl; så göra de rätt i att småningom, nedifrån, söka
införa eli samhällsskick visst icke till sin riktning i strid
nied det constitutionelt monarkiska regeringssättet — ehuru
det såsom en följd af sednare tiders begrepp om allmänt
menniskovärde, inrymmer någon del af så väl samhällets
styrelse, som förtroende dervid och föiijensten deraf åt folkets
sjelfvalde män; men bevisen för sådan tro och sådana
förutsättningar borde först framläggas och torde tåla noga
undersökning, innan de såsom öfvertygande kunna antagas.
Ingen lärer emedlertid neka, att en harmoni måste existera
i ett lands saimhallsinräl!niugar, och att denna harmoni icke
kati existera emellan a I I e 11 a s t y r a 11 d e i de minsta detaljer
och communal-slyrelse i någon väsendtlig del.
Härå torde svaras, att sådant beror på hvilka föremål
sorn skola åt comiinal-slyreise öfver'lemnäs. Denna fråga är
också, i min lanke, den andra, som bör betraktas.
Om man nu antager såsom grundsats in ahstracto, alt
Regeringen icke borde inblanda sin inflytelse och sina beslut
i andra ämnen, än der antingen samhällets lätt, möjligen
ifrågasatt i sti id med en eller flera individers, eller ock der
menigheters eller individers inbördes påståenden eller tvister
voro af natur att icke kunna genom domaremakten vid
laga domstolar afgöras, samt alt i alla andra afseenden, utom laga
tviste* eller brottmål, menigheterna borde få bilda sig i communen,
med rättigheten att sä val stifta lagarne eller föreskrifterna,
som utvälja dess handhafvare; så lyster det mig likväl att
se, om man, under närvar, förhållanden, skulle finna 10 personer
ense örn tillämpningen af grundsatsen. I länder, sådana som
Norrige och Förenta Amerikanska Staterna, går det lätt;
inen här i landet återstår mycket att förändra, innan raan
Den 29 Augusti f. ra.
4i5
lunde våga försöket derrill. Frågorna om föremålen skulle
således troligen inskränka sig till ytterst få. Det skulle leda mig
för långt från egentliga ämnet med detta yttrande ali liar
ingå i detaljer, men jag sågar taga för afgjordt, att om man
ville försöka närmare specilieera livad som enl. .Svinskt
språkbruk skulle kunna innefattas under de af Lag samt
Allm. Besvärs- och Ekon.Utskcn i 9 §:n af betänk. IS’:o 4
nyttjade ordalag, såsom "fullgörande al allmänna åligganden,
befordrande af ordning oell Sedlighet’’ &e. så skulle man genast
träffa in på ett gebit, der Statens embets- och tjenstemän,
efter utfärdade allnänna författningar, redan äga en
myndighet, hvars upphörande eller sättande å sido troligen
icke så lätt medgåfves.
Orsaken, hvarföre olika meningar skulle snart föranleda
lill alfvaisamma stridigheter hamm, ligger nästan belt
och hillel i Sveiiges närvar, hierarehiska riktning, lili begäret
efter makt — allt ofvanifrån nedåt — i oell för maktens
skull. Det i sig sjelf naturliga vore väl , att ingen eflerslräfvade
ett sysslande för andras räkning än sin egen,
ulan ansåg sådant snarare för ett besvär, hvilket endast
känslan af allmän atida och förvärfvande! af allmän erkänsla
kunde motväga; men embetsmannavälde! lyder en annan naturlag,
nemi. att all makt söker utvidga sig, och der denna
i sekiel' herrskat, der leifves svårligen den motsatta allmänna
andan. Vill man nu inlära communal-styi else, så borde
nian först tillse: om man kail eller får lof att minska
e ni b e t-sm a n n a - i n f I y landet, och dernäst: om man
kan framkalla allmän anda? Detta är dock politiska
oell moraliska problemer, soln icke lösas med än aldrig så
många reglementarisk» paragrafer, utan bero, såsom allt
godt, på en gåfva ofvanifrån!! Blir denna gåfva en gång
gifven, finner Sveriges Konung sig en gång nöjd med alt
skydda i stället för alt minutiöst styra, så träda Dess
tjenare villigt ur vägen för den verksamhet, som, efter allmänt
localt förtroende, uppdrages åt menighetens för hvarje
ärende dugligaste män. Och sådane komma då ej heller
att fattas, närde icke tillbakasättas, hindras eller förföljas —
hvilket icke alldeles är utan exempel — af dem, som under närvar.
systöme icke tåla några medtäflare. Det visar sig då, att
föga lagbestämmelser, eller åtminstone högst enkla äro af
nöden; att bestyren, mångfalldigade efter regien af arbetets
fördelning, väl tilltaga i mån af förtroendet, men just också
såsom väsendtligen baserade derpå och verkande med en
moralisk, snarare än juridisk, makt, icke behöfva några stela
former, utan uppfyllas med inbördes tillfredsställelse, utan
tvång, och efter naturens anvisning i hvarje förekommande
fall.
Till en hvar, som lefvat på landet och icke varit alltför
mycket bunden vid en viss plats, eller alltför olyckligt
placerad, ville jag hemställa, om han icke funnit förhållan
-
Den 29 Augusti f. m.
tiel någorstädes verkligen vara ändamålsenligt nog oell fredligt
inom en eller annan församling eller socken. Har lian
observerat något sådant, så ber jag honom vidare erinra sig,
oin ieke händelsen du varit, att soekneboerne, om icke just
af samma class, dock haft en sådan homogen blandning af
flera, ali intet maktbegär, på grund af öfvervigt hös någondera
eller på någon hierarkisk myndighet, haft tillfälle
utbilda sig; dertill ock, alt inga ämnen af annän natur, un
de som egentligen; enligt äldre bruk och författningar, sorterat
under sock nestyrelsen, kommit i en sådan socken ifråga,
således endast vården om kyrkan, om de fattige, tillfälligtvis
också om helsovården, Sockneskolan ocli^ socknemagazinet,
ifall sådana funnits. Pastor och kyrkoråd, med
årligen afvexlande kyrkovärdar, sexman och fattig-directionslédamöter
hafva merendels i all stillhet fungerat, och knappast
bär något capelans- eller klockareval kunnat störa denna
lilla communs sämja och endrägt. Delta förhållande har
jag trott bero och anvisa på följande omständigheter och
grundsatser: alt communen varit till sitt omfång lämpad efter
naturen af de föremål, sorn den ägde inom sig afgöra;
2:0 att intressena varit likartade hos communens homogena
befolkning; äio att Valfrihet och förtroende utgjort de lifc
gifvande principerna, vida mer än lagbestämmelser; och
slutligen 4:o frånvaron af ali dictatorisk öfverlägsenhet. Om
en enda större godsägare funnits, så har hans öfvervigt be*1
stämt utgången i de nrål, dermed han sig befattat, och dermed
har väl ofta församlingen kunnat vara belåten, helst
hans intresse kunnat vara detsamma, som öfrige sockneboers ;
men om flere större godsägare funnits, hvilka stridt om herraväldet,
eller någon embetsman velat begagna sitt inflytande,
så här sfrakt all allmän anda inom allmogen och dé
mindre jordägarne upphört.
Af dessa iakttagelser ville jag härleda följande slutsats:
att 0111 än sockne- elter församliugs-indelningen är under
vissa förhållanden lämplig för de communal-bestyr af mera
ecclesiastik natur, hvilka hittills sorterat under sockenstämman
samt pastors egentliga ledning, så följer icke deraf, att
socknen är ett lämpligt district, ifall man ville utsträcka
communal-bestyr till frågor om vågar, broar, kanaler, större
gemensamma odlingar och aftappningar, skiftesfrågor, polismål
och beskattning. Districtet måste då sökas så vidsträckt,
att inom dess gränser befinnas ett större antal personer,
hvilkas intressen ställa hvarandra i någorlunda jemvigt
och tillåta förenämnda moraliska driffjäder att träda i
verksamhet. Delar klart, att man, vid sådan districtets utvidgning,
svanare stöter på hierarkiska elementer än inom
den mindre kretsen, socknen, hvarifrån sådane 1111 stundom
äro befriade; dessa elemenler måste nu undanrödjas eiler
neutraliseras genom motvigt från andra af lika inflytelse,
såvida
Den 29 Augusti f m.
417
såvida någon allmän atula skall kunna uppstå. Inom ett dist rict
kunna t. ex. domaren oell kronofogden, öfversten och hofmarskalken
o. s. v. bidraga till intressenas oell inflytandets
assimilation, hvilket är hufvudvillkoret för ali cominunalstyrelse,
som skall lända till gagn och landets trefnad. Der
detta icke låter sig göra — hvilket beror af de under första
fragan betraktade villkor — så hjelper ingen inrättning
af nämnder och långa reglementen derför, utan det är
bättre låta embetsinännen styra så sorn det 1111 går, ibland
bra nog, om de äro redlige och duglige, men åtminstone
utan alltför mycken collision emellan dem, sorn hetas styra.
En på sätt och vis från pastors inflytelse afsöndrad styrelse
inom en socken med rättighet och skyldighet att inblanda
sig i ämnen, sorn hittills blifvit ansedda vara af ecclesiastik
natur, anser jag vara ett stort misstag. Folkets frihet och
verkliga intressen blifva icke derigenom på det ringaste befordrade,
de större föremålen för en verklig coromunalslyrelse
vinnas icke, men split och oenighet komma att lemna
spelrum för intriger af, utom communen stående, makter;
hvilka icke skola underlåta att begagna den nya polismyndighet
man inom socknen ordnat, för att intränga i familjehfvets
hittills någorlunda skyddade kretsar,
Mången kan tycka, att jag härvid drifver misstänksamheten
för långt; och rättvisan fordrar att uttryckligen förklara,
det jag ingalunda hos de sammansatta Utsk:ns ledamöter
kunnat ana den minsta afsigt eller syltning åt en
minskning i medborgerlig frihet. Tvertom, jag är öfvertygnd,
att deras förslag varit framkatladt af det renaste nit
för allmänt väl, och alt de trott det vara bättre införa någonting,
såsom en början till municipal-väsendets vidare
framtida utsträckning än intet. Du de funnit communen
redan i ett afseende bildad, nemi. i socknen, hafva de trott
denna vara ett ijeiiiigt experimentalfält, eller den uppslagsända,
hvarmed början borde företagas. Men härutinnan är
det just som jag fruktar misstaget vara begånget. Med försök
i smått och nedifrån må det vara rätt att gå tillväga med
de fysiska elementerna. Mekaniska och chemiska sanningar
kunna möjligen utrönas genom modeller och lillblandningar
i smått; men vid anordningar af de moraliska, när det gäller
lefvande menniskor, hvars seder och verksamhet man
vill forma, då skulle jag tro, alt förhållandet måste vara
omvändt. Alla tiders lagsliflningshistoria har visat oss hvartill
det eviga lappandet med nya detaljtillsatser slutligen
ledt de samhällen, som, ifrån början utgångna från oriktiga
grundsatser, hvars mognad låtit känna sina bittra frukter,
icke mäktat uppgräfva örtens hjerlerot» En ogenomtränglig
och oöfverskådlig massa af lagar, förbud och iakttagelser,
en oräknelig skarn af embets- och uppsyningsman, och i
bredd dermed, ökade förbrytelser och lagöfverträdelser —
12 II. 5i
4>3
Den 29 A u g u s t i f. m.
nödvändiga alt beifra — ändlligen ökade statsutgifter hafva
alltid och allestädes blifvit de säkra följderna; förbättringarne,
den ökade trefnaden och välståndet, de osäkra, de
från helt andra källor upprunna, eventuella. Det är derföre
jag intages nf förhåga, då jag ser utsmidns en ny kedja
af §§ för ett i sig sjellt gammalt förhållande, som svårligen
— innan dess grundsatser närmare blifvit utredda eller kända
— Kan lämpas ihop med nya skapelser. Om dessa sednare
kunna helt och hållet fristående införas, såsom t. ex.
privatbankerne, så är det klart, att samhället vinner på att
erhålla bestämd lag för ett förut på häfd eller på höft hvilande
nytt förhållande; men så är det ingalunda med del egentliga
communal-väsendet. Det existerade fordomsdags de
facto hos våra förfäder, fastän under råa former; det har
sedermera blifvit i det mesta ti 11 in telg jordt genom positiva
administralions-former och författningar. Vill man vidröra
det, vill man reformera; så borde man, efter min tanke,
hörja med att utreda de högsta möjliga ide'ela grundsatserna,
införa deraf, hvad sig göra låter, i de öfra regionerna
oell såmedelst steg för steg låta dessa grundsatser utveckla
sig i detaljerna. Såsom jag föreställer mig möjligheten häraf,
skulle lagparagrafernas antal minskas i stället för att ökas,
och macliineriet förenklas i stället för att ytterligare
compliceras. — Men detta hörer till den fjerde och sista
frågan: 0111 orgasisalionen i sin fullständighet, uppställd efter
grundsats men med tillämplighet till vårt samhälles nödvändiga,
men reformeiade attributer. — Förmätet och lättsinnigt
skulle det anses, 0111 jag häröfver nu framkastade
mina ide'er, för hvars inrymmande in statu quo är föga utsigt;
men hvad jag vågar, utan fara för misstag påstå, är, i
afsönde på lid och sätt, att alleuastyrandet måste först uppgifvas,
dernäst och ovillkorligen Representationssättet förändras;
samtidigt dermed rättegångssätlet och andra nödiga
reformer, synnerligt i brotlmfllslagarna införas, innan det är
tänkbart att något klokt municipal- eller communal-systeme
kan uppstå och frodas. Hvad jag sålunda nu yttrat örn
sockenstämma och communal-styrelse afser naturligtvis egentligen
förhållandet i landsorterna och i allmänhet. Inskränker
man sig endast till sockenstämman lör ecclesiaslika
föremål, så kan man i de nu gällande författningarna
införa ganska ringa om någon förbättring, hvad landet beträffar.
Och inga beskattningsfrågor borde dit inrymmas.
Men att ett helt annat förhållande må vara för de större städerna
och isynnerhet hufvudstaden, medgifver jag gerna. Utan
att känna tillräckligt del facliska, tror jag mig dock kunna
inse, att redan existerande communal-föi hållanden derinom
kunna genast ordnas på ett ändamålsenligare sätt genom en
speciel lag; men sådant torde icke böra blifva föremål för
de sammansatta Utskms bearbetning.
Den 29 Augusti ni.
4‘9
Hr Lefton, Joli. Pehr: Jag anhåller att få framställa
några anmärkningar mot Utsktns förevar, betänkande.
Jag vill, för alt icke ingå i en lång framställning, hålla mig
till §§:ne. Det blir icke behagligt att afhöra speciela anmarkna'.
Jag skall derföre gå förbi de mindre väsendtliga
och endast liisa upp de som äro mera hufvudsakliga.
Hr Lefren uppläste derefter följande:
Vid §:n 4- Denna § synes böra äfven omfatta hvad 28 §:n
innehåller, så att den utgöres af aine momenter. Dessutom
bör den skilnad i uttrycken rörtde stället för stämmans
hållande, som i dessa §§ förekommer, rättas till enhets vinnande.
Kunna ärenden finnas af så brådskande beskaffenhet att
stämma behöfver hållas samma dag den utlyses?
Vid fj:n 5. Ordet ”dessutom" på 3:dje raden bör alldeles
utgå.
Vid §:o 6. Jag kan ej finna någon grund till stadgandet
att fastighetsägare skola aga dubbel rösträttighet emot
dem som äga l öst för lön och rörelse. Dessutom synes mig
grunden för de sednares röstberäkning fordra ändring, så
alt likstämmighet vinnes. Detta kunde lämpligast så tillgå,
alt personernes uppgifter till beskattning evulveras till hemiliansvärde
efter beskattningsvärdet af ett helt hemman inom
orten eller socknen.
Krögare anser jag icke böra äga hvarken rösträttighet i
sockenstämma eller rättighet att kunna till ledamöter i samfunds-näinnden
väljas.
Om de personer, sorn icke ijro fastighetsägare, få sin
rösträttighet reglerad, på sätt jag nyss anmärkt, så alt de i
allt blifva jemförde med hemmansägare, så väl i rättigheter,
som skyldigheter; så ser jag icke någon grund, hvarföre
de, på sätt §:n i mom. näst före de 2:ne sista föreskrifvei;,
skulle vara från rösträttighet uteslutne.
Vid §:n 8. Ordet '"framställningen” på 5:te raden synes
böra utgå, emedan man i annat fall kunde föranledas
till den tanke, att meningen vore, det ett utförligt öfverJäggnings-protocoll
skulle förås, hvilket cj lärer vara meningen.
Redactionen kunde vara: - - - "ordform tillhör ock
att öfver besluten föra ordentligt och redigt protocoil, deri
äfven särskildta skriftligen afgifna anföranden antecknas.
Prolocollet må, när så ske kan, etc. - -
Vid <j:n 10. Om Utskm gilla min vid §:n 6 gjorda anmärkn.
, så bör denna § derefter jemkaa.
I denna § förekommer ordet ”communal-afgifter.” Jag
önskade alt man icke i vår lagstiftning onödigtvis införer
detta utländska ord "commun,” helst vi äga ett Svenskt,
som till alla delar utgör en öfversättning deraf, nemi. det
gamla goda Svenska ordet samfund. Ordet samhälle
uttrycker eu för stor omfattning, men samfund deremot
Den 2g Augusti f. ra.
just jemt hvad med commun melins. Ordet ”samfund” passar
så mycket bättre, som det kan omfatta flera än en församling
och (lere än en socken, der så nödigt pröfvas. Det
uttrycker äfven just den innerliga förening, som åsyftas med
inrättningen.
Man gör väl att i Svensk lagstiftning begagna Svenska
ord och benämningar; nationaliteten beror mera häraf än
man i allmänhet behagar tro. Ett folks bildning är aldrig
större, än som på dess språk kan uttryckas; språkets vård
är liktydigt med bildningens vård.
Vid 5:11 11. I tredje raden säges väl, att skriftlig underrättelse
skall meddelas, men der bör äfven sägas, huru
denna bör meddelas, för alf vara laglig och bindande.
Vid Jtn t3. Här bär icke allenast hänvisas till 177g
års förordning, utan dess stadgande!) verbatim införas i denna
lag, emedan man så vidt möjligt bör undvika andra hänvisningar
än lill allm. lagens mm.
Vid §:n 14. Denna § synes fordra följande tillägg:
”Skulle ärendet, eller ärendena, icke på den utsatta dagen
kunna bringas till slutligt afgörande, bestämme då ordform
dag till ny sammankomst, hvilket nästpåföljande helgedag
från predikstolen kungöres.
Vid §:n i5. På andia raden står samhälle — bor
stå samfund; ty ordet ”samhälle” här här en alltför vidsträckt
bemärkelse. Vid slutet af 3 mom. tilläggas följande:
”samt sålunda med dem utgöra ett samfund.
4 mom. Hvarje samfundsområde må efter behof indelas
i vissa underafdelning.-)!-, sorn kallas rotar.
Vid §:n 16. Denna § synes fordra en fullständig omarbetning;
dels, emedan ulli hvad som säges i 33 <j:n här
bör inflyta, dels emedan klarare uttryckas bör hvar gränsen
är mellan de ärenden, der kyrkoherden, eller hans ställe-man
bör föra ordet; dels emedan sjelfva redactionen synes
tarfva rättelser och uteslutningar af onödiga ord. Följande
redaction föreslås:
§ 16.
I mom. Hvarje socken-nämnd skall bestå af ord för,,
vice o.rd.för., samt minst 4> högst 9 ledamöter.
4 thom, Kyrkoherden, eller den hans embete företräder,
väre alltid sjelfskrifven ledamot i nämnden. Öfriga ledamöter
väljas å allmän sockenstämma
3 mörn. Kyrkoherden, eller den hans embete företräder,
vare sjelfskrifven ord för. vid handläggningen af alla de
mål, som angå kyrkotukten, fattigvården, samt skole- och
undervisningsanstalterna, eller i allmänhet vid sådana ärenders
handläggning, sorn enligt Jag, (aga stadgar och ordningar
äro af kyrklig beskaffenhet,
4 mom. Vid alla öfriga icke kyrkliga angelägenheters
handläggning före den ledamot ordet, som till ord
-
/
De ii 29 Augusti f. m.
för. eiler vice-ordför. på allmän sockenstämma dertill vald
blifvit.
5 mom. Från hvarje rote utses en ledamot i nämnden,
hvilken derjemte är ålderman inom roten. Han har, inom
dess område, närmaste uppsigten å alla förhållanden, som
äga sammanhang med nämndens åligganden, samt besörjer
dertill hörande verkställighets-ålgärder.
6 mom. För hvarje ålderman skall utses en (ställeman),
(suppleant), (vice-ålderman), som företräder åldermannens
ställe då denne är hindrad alt sin befattning utöfva.
7 morn. Ledamöter i nämnden, utan åldermanna-befattning,
må, till fyllande af det föreskrifna antalet, samt
utan öfverskridande af det medgifna, väljas utan hänseende
till roleindelningen.
Vid §:n 17. Vid slutet af 2 mom. står: ”samhällets kyrkor,
” bör vara: samfundets kyrkor. I 3 mom. andra raden
slår? ”samhället,” bör vara samfundet. I 5 mom. synes hofa
stadgas, att -| af de närvar, röstandes antal fordras för
ali aflägsna en vald ledamot ur nämnden.
Vid §:n 18, andra raden står: ”communala befattningar,
” borde vara: samfunds-befattningar.
Vid §:n ig, 3 raden står: ”samhällets myndighet,” borde
slå: samfundets myndighet. 4 raden står: ”å samhällets
vägnar,” borde stå: å samfundets vägnar. 5 raden står:
”samhället,” borde stå: samfundet.
Vid §:n 26. Här synes klart, att ordet ”samhällets,”
icke kan begagnas emedan detta ord har en alltför vidsträckt
bemärkelse; om ordet ”samfundets” begagnas, så blir
meningen klar. Nämnden utöfvar icke Svenska samhällets
rätt, utan det inskränkta famfundets, socknens, eller de förenade
socknarnes rätt.
Ytd §:n 32, 2 raden står: ”communens,” borde vara: samfundets;
likaledes på näst den sista raden.
Vid §:n 33. Är det ej nog att 11 §:n härom stadgar?
Vid §:n 34. Förordningens stadganden böra bär införas.
Vid §:n 36, 6 raden, böra orden ”hans område” [utgå,
och ordet roten i stället införas. Dessutom boide det sägas:
(sitt område). På 7 ladén höra orden ”eller district” alldeles
utgå, 1:0 emedan de äro onödiga, 2:0 emedan district
är ett utländskt ord, sorn dessutom kari försvenskas med
område. De 6 sisla raderna kunna alldeles utgå; ty då
det förut i 16 §:n (af mig föreslaget i i5 §:n) är sagt, alt
samfundsområdet bör delas i vissa rotar, samt äga en ålderman,
så synes ganska oegenlligt att i denna § angifva en
häremot stridande inrättning, nemi. en underafdelning i roten
med en särskild, under åldermannen lydande, s. k. tillsyningsman.
Der roteområdet skulle fordra en sådan delning,
må den då enligt stadgad ordning genast styckas till
Den a 9 Augusti f. m.
alne rotar med hvar sin ålderman, så att organisationen må
blifva enstämmig och ordentlig.
Hr von Rosen, Georg: Då jag är ledamot af de
Utsk., sorn handlagt nu ifrågavar. förslag till lag om sockenstämmor
och socken-nämnder, och då jag äfven synes
som reservant bland dem, som inom Utsk:n varit af olika
tankar med majoriteten, anser jag mig skyldig, när jag nu
uppträder för att yttra mig emot förslaget, lemna den upplysning,
att jag vid öfverläggningarna inom Utskln ej varit
närvar, förr än några särskildta punkter af förslaget justerades,
och vid det tillfälle, då Hr biskop Butsch afgaf sin
reservation, med hvilken jag då förenade mig. Jag hade då
ej ännu hunnit uppfatta förslaget i dess helhet, än mindre
var jag då i tillfälle yttra mina tankar för eller emot detsamma
i dess detaljer. Som det möjligtvis kan inträffa,
att jag ej heller får tillfälle vara närvar, i Utskrn, ifall
ärendet ånyo skall handlaggas, om ålerremiss beslutes, begagnar
jag mig nu af detta tillfälle alt yttra mig och att
afgifva de aninärkntr som jag, på grund af mina åsigter, kan
finna mig befogad göra.
Om vigten af en communal-lag anser jag mig ej Lehöfva
vara mångordig. Erfarenheten har redan bestyrkt den
brist i vår lagstiftning som alldagligen visar sig, derigenom
all en sådan lag nu egentligen ej finnes. Men, om å ena
sidan behofvet af denna lag är stort, uppstå dock å andra
sidan stora svårigheter att bekämpa, synnerligast i början;
hvarföre ali varsamhet vid sjelfva lagstiftningen och dess
tillämpning är nödig, såvida man med denna lag åsyftar
något egentligt nyttigt och ändamålsenligt. En sådan lag
vidrör menigheternas närmaste och innersta intressen och
angelägenheter, den verkar direct på alla gemensamt och
på hvar och en enskild specielt, dess resultater intränga så
väl i den ringaste koja som i den mäktigares boning och
vidrör således de mest ömtåliga förhållanden.
Det synes mig derföre synnerligen vigtigt att med bestämda
gränser uppgöra skilnaden emellan den communala
Styrelsens och embetsinanna-myndighetens verkningskretsar,
så att dessa krafter ej korsa, än mindre stå i strid emot
hvarandra. Den ena bör ej hämma den andras nyttiga och
lagliga verksamhet. I motsatt fall blifver säkerligen oredan
och missbelåtenheten vådlig och svårare att afhjelpa än önskJjgt
är. Jag nitälskar för att menigheter må ombesörja deras
inre och egna angelägenheter, så att embetsmanna-myndigheten
ej hvarje ögonblick behöfver framträda för att
ordna och gifva dem lif; men kan derjemte ej undgå öppet
förklara, att min öfvertygelse är fast, att all möjlig varsam*
het häruti är nödig, så att ål den communala makten, d. v.
S. den ansvarsfria majoriteten inom communen, ej må
gifvas ett alltför öppet och fritt fält att intränga på mino
-
Den at) Augusti f. m.
4a3
ritetens rätt. Denna minoritet bör ock äga ett skydd oell
ett värn emot en eljest lätt uppstigande despotisk conimaitai—styreise,
sorn, ohejdad, tungt låter känna sin tillvarelse,
på ett vida hårdare och mera tryckande sätt än all annan
tänkbar despotism. För min del lägger jag stor vigt härvid,
ty erfarenheten visar redan, huru, då tillfället erbjuder
sig, en dylik makt både kan vinnas och begagnas på
ett sätt, som är för menigheterna nog dyrköpt, i samma
mån som den är ansvarsfri och tillkommen genom en slug
beräkningsförniåga att tillvinna sig den.
I sammanhang med dessa allmänna betraktelser vill jag
upptaga en del af Gr. Frölichs nu afgifna yttrande i ämnet.
Med Hr Grefven förenar jag 111ig gerna deruti, ali en
coimnunal-lag, innefattande, om jag sä får uttrycka mig, e lidås
l socken-styrelse eller verksamheten, endast inskränkt
till så små districter, som socknar och dess enstaka angelägenheter,
är ofullständig. Men jag tror der jemte, att vi äfven
häruti måste framgå med varsamhet och försigtighet,
och att vi lill en början ej ens må försöka taga ett för stort
språng på en gång, att vi ej genast kunna idealisera oss till
måhl, utan måste söka det småningom och mäta dess möjliga
ernående efter de medel, som i närvar, förhållanden äro
praktiskt användbara. Härtill fordras tid och en öfvergångsperiod,
under hvilken vi tillvinna oss först en fast
grund för en vidare utveckling, i den form vi redan någorlunda
känna, och i den scala, att vi förmå uppfatta än
damålet
med en sådan styrelse, utan att hisna för omfånget
eller behöfva å ena sidan rädas för vådorna eller å den
andra sidan, alltför obeiedda, frukta för de besvärligheter
och de enskilda uppoffringar dylika styrelseformer oundvikligen
kräfva, 0111 de skola i verkligheten gagna. Dylika
institutioner få ovillkorligen ställas i enlighet med öfriga
förhållanden, beroende of menigheternas uppfattningsförmåga,
folkbildning och folklynne, locala omständigheter, den
anda som i allmänhet är rådande att vilja verksamt deltaga
i de ombestyr, som åtfölja dylika inrättningar. Jag betviflar
möjligheten af att ännu kunna tillvägabringa en sådan
styrelse som Hr Grefven, i den scala sorn är nämnd, synes
åsyfta. Vi böra, efter mitt förmenande, nu och lill en början
inskränka oss lill det som Utsktn föreslagit och försl
då, sedan tiden deraf gjort en af behofvet stadgad sedvana,
och en allmännare förmåga och vilja att handhafva communaia
bestyr är alt påräkna, söka utbilda oss lill något
vidsträcktare i samma syftning, ifall vi då inse behofvet och
nyttan af denna utsträckning. Jag tillstyrker derföre att
Utsktns förslag i denna del antages och att communal styrelsens
verksamhet tills vidare inskränkes inom sockoarne
eller pastoraterne, såvida ej särskildta fall påkalla, att den
socken, som det vill, kan förena sig med någon närgränsande.
4*4
Den ag Augusti f. ra.
Sedan jag yttrat mig rör:de de allin, grunder, på hvilka
jag anser det vara nyttigast uppställa en lag för sockenstämmor
och sockennämnder, vill jag öfvergå lill de §§ i förslaget,
vid hvilka jag, för alt tillämpa ofvananförda grundsatser,
anser mig bora göra några anmärkntr.
irsta Ca p ille t,
§ >•
Bör efter mill förmenande så förändras, att den innehåller
en definition uppå hvad sorn förslås med sockenstämma
och ändamålet dermed. I denna afsigt föreslås följande
tillägg :
”Hvarje socken eller flera, om de sig derom förena,
äga att på allmän sockenstämma öfverlägga om allt hvad
som angår socknens eller församlingarnas gemensamma angelägenheter,
samt derefter fatta beslut i öfverensstämmelse
med allmän lag och gällande författning ar.” Allmän sockenstämma
skall hållas ....... det fordrar.
§ 4-
På den grunc| att inga beslut rörtde communal-afgifter
böra kunna ifrågakomma, utan att vara så tidigt
förutsedda, att en större brådska ej ar af nöden, och alt
öppen säkerhet för hvar och en, som är berättigad alt deltaga
så väl i öfverläggningarna derom sorn i besluten, finnes,
så att ingen öfverraskning i dylika mål må kunna inträffa,
föreslår jag följande förändringar.
I första meningen: ”Sockenstämma i socknens
kyrka tvänne Söndagar å rad pålysas, första gången tvänne
veckor förr än den hålles. . .”
I sista meningen: ”För ärenden .... och äfven sam
ma
dag, då den pålyses. Dock må vid sådana sockenstämmor
ej några communäl-afgifter beslutas eller andra beslut
fattas, som ålägga fortfarande förbindelser för längre tid än
lill de i $:n i bestämda årliga sockenstämmor inträffa.’’’
S 6.
Utsk:ns förslag innefattar en ganska väsentlig förändring
uti hvad som hittills stadgadt varit i afseende på rösträtt
vid sockenstämmor och skyldighet att vidkännas bidrag
för socknarnes gemensamma utgifter. Det må ej kunna förnekas,
att en utsträckning till så väl rösträtt som i åliggandet
att medverka till gemensamma fördelar och inrättn:r,
är billig och stadgar en likhet i rättigheter, som är byggd
på rättsgrund. Denna har ej förut i delta hänseende funnits;
men det sätt och den form, som Utsk:n antagit i och
för det åsyftade ändamålet, torde tarfva några förändringar.
Hittills varande allmännaste grunden för så väl rösträtt som
afgiften har varit hemmantal, samt till hemmantal reducerad
fast egendom; men Utsk:u föreslå bevilln.beloppet efter
2 art.
Den 29 Augusti f. m.
4s5
2 att för lön, egendom och rörelse, ulan att särdeles ut\ecUa
gon särdeles motivering säga Utsktn, pag. 10, sig ’’icke tveka,
ali den såsom rättsenlig erkända grunden för statsbidragens
fördelning äfven måste anses rättsenlig vid frågan om
utgifter lill eommunala behof.” Och häruppå grundas sedan
hufvudsakligen Utsktns förslag till communal-afgiflernas
åläggande på hvarje enskild, äfvensom bestämmandet af
rösträtten å sockenstämman. Utsktn draga slntföljder af en
föitilsiiltning, hvars riktighet först måste bevisas, innan något
nytt systeme derpå får byggas; och denna bevisning
torde ej vara sä lätt. att åstadkomma, särdeles då de statsbidrag,
som under namn af bevillning efter 2 art. utgå,
fördelas nu ingalunda på de skattdragande efter en rättsenlig
grund, utan är grunden helt con ventionel, sådan
som R. Sits voteringar gjort dem. Dessa bidrag äro för öfrigt
i ininga fall lämpade efter förhållanden, som ligga utauför
frågan om commuuul-ufgifters föi delning. T. ex. en
smideshandlare eller försäljare, som äger fastighet, erlägger
i bevillning för denna handel oflast mera än för sin fastighet;
men deruti igenfinnes ej någon rättsenlig grund, ej heller
något skäl hvarföre hans rösträtt på sockenstämma skall
vara större än tu annan lika stor fastighetsägares, eller hans
bidrag till eli gemensamt ändamål af högre belopp. Också
hafva Utsktn varit nödsakade göra många undantag, såsom
att 7 rtdrs fastighets-bevillning uppväger 20 rtdrs bevillning
för lön och rörelse; alt personer, som äga annan
känd förmögenhet, taxeras efter hvad comiterade på
heder och samvete föreslå; och, att, under vissa förhållanden,
afseende blott göres på hemmantal och andia fastigheters
värde. Förutan de ojemnheter, hvilka föranledt
dessa undantag, hvarigenom rösträtten än beräknas efter
hemmantal och än efter be v ilin. belopp med dervid stående
särskild taxation, uppkomma äfven undra förhållanden, hvaruti
den rältsenliga grunden synes vara temmeligen aflägsen
från Utsktns förslag. En gästgifvare t. ex., sorn äger 1
mantal af 4,öoo rtdrs värde och i fråga om lön lill klockaren
har samma rösträtt som annan ägare af helt hemman
till lika välde, skall, enl. Utsktns förslag, i fråga om lön till
skolmästare hafva för sitt hemman 5 och för bevillningen å
sin rörelse måhända också 5, summa 10 röster, dåden andre
hemmansägaren har blott 5.
En ägare af flera fastigheter inom samma fögderi, men
spridda uti åtskilliga socknar, och som derjemte äger annan
känd egendom, hvarför han enl. Utsktns förslag taxeras till
afgift, han får hela sitt bevilln.belopp på en debetsedel.
Skall lian då erlägga afgiflen derför i den socken, der han
bor, och intet uti de andra socknarna, der han äger sådan
utan att vara bosatt ? Jag tror ej att någoldera häraf varit
12 H. 54
4?6
Den 39 Augusti f. m.
Utskms mening, men ett förslag bör vara så nppstäldt, att ej
någon tvetydighet finnes, som kan göra oreda niir tillämpning
skall göras.
För verkställigheten af Utsktns förslag erfordras nödvändigt
årliga uppgifter från häradfskrifvaren uppå hvarje
persons bevillning enl. 2 art., men hvilka uppgifter ej skola
tjena till efterrättelse förr än från Maj månad året efter
det, hvarpå de hafva afseende. Deraf följer, att den som är
underkastad taxation enl sådan uppgift, är fri från afgifter
för första året han inom communen vistas: men att lian
möjligen skall kunna sökas för sådan, året efter sedan lian
mistat den egendom hvarför han är taxerad, eller för året
efter sedan han är der, och den lön upphört hvarföre han
är taxerad o. s. v.
Ulsk:n tyckas hafva insett, att några besynnerligheter
skulle af Utsk:ns förslag kunna uppkomma, dock utan att
fästa på dem det afseende de i sjelfva verket förtjena.
Utsk:n hafva det oaktadt hellre försökt något nytt, än de
qvarblifvit vid det gamla, och i afseende på frågan att i
socknarna göra en fyrksättning till grundval för commnnal-bidiags-beräkningen,
såsom den är i städerna, så erkänna
Utsktn, pag. 11, sig icke kunna länka den rättsenlig annorlunda
än i fullkomlig likhet med bevilln.taxeringen. Likväl
föreslå Utsktn pag. 12, att utsedde comiterade på heder
och samvete skola yttra sig om det belopp, hvarmed sådane
personer böra uti communal-bidragen deltaga, som ej
äro påförde bevillning, men som äga känd förmögenhet.
Detta är ju ej annat än fyrksättning, ehuru den ej fått detta
namn, och ehuru den inskränker sig lill bestämmandet
af skyldigheterna, med åsidosättande af alla rättigheter; ty
sådana skola enligt Utsk:ns förslag ej åtfölja denna taxation.
Det synes deraf, sorn öfverensstämmelse emellan förslagen
till beräkning af rösträtt och af skyldigheten att vidkännas
communal-afgifter icke riktigt igenfinnes uti Ulskrns betänk.,
äfvensom att uttrycken icke gifva begrepp om den conseqvens,
som man skulle önska igenfinna.
Om det ej är möjligt att enl. nya åsigter bestämma
rösträtten och skyldigheten alt vidkännas afgifter, på ett
sätt, som gör undantag och ojemnhet och olika beräkningsgrunder
vid särskildta tillfällen och andra olägenheter mindre
kännbara och mindre förvillande, än de, till följe af Utsktns förslag,
skulle blifva; så är det bättre att vidblifva de gamla åsigterna,
intill dess alt något rationellare kan uttänkas. Det
förefaller åtminstone mig temmeligen enkelt och ändamålsenligt
och ganska naturligt, icke förvillande och icke föranledande
till hvarken undantag eller ojemnheler eller olikhet
emellan rättigheter och skyldigheter, om det bestämdes:
”rösträtt beräknas, der hemmantal finnes, efter hemmantalet;
för annan fastighet, enl. dess värde, af gode män,
jemfördt med hemmanens medelvärde och derefter reduce
-
D c n 29 Augusti f. m.
rädt til! hemmantal; för fabriker och annan känd egendom,
lön och rörelse, äfvenväl enligt dess värde, af gode män,
jeni förd t med hemmanens medelvärde och derefter reducerad
l till hemmantal. Bidrag till eommnnal-afgifler utgöres
i förhållande lill hvars och ens ägande rösträtt, beräknad efter
ofvannämnda laxeringsgrund.”
tlvai (öre så väl rösträtt som bidrag i städerna hellre
skola beräknas ocb utgöras eitel' bevilln.taxering, än elter
vanliga fy rk berak ningen, — i några stader kallad öre- i andra
sk i I ling-sät I ni ng, — är ej af Hiskin ulredt. När man
förändrar något hittillsvarande, och helst något som ömsesidigt
medborgerligt förtroende gjort till lag, så böra skälen
vara stora och öfvervägande; här saknas de helt och
hållet, och derföre synes Utskins förslag böra lemnäs utan
afseende. Vallöf]. BorgareScs mening härom torde få blifva
rättesnöre för öfriga Stånden.
Den här af mig uppgifna förändringen emot Utsktns
förslag för rösträtts- och taxations-beräkningen , bör så
mycket mindre synas overkställbar, sorn Utsktn sjelfve
löreslagil ett sådant sätt, i det fall alt förmögenhet är af
den egenskap att derför ej bevillning erlägges. Hvad sorn
i ena fallet kan tillämpas, synes mig kunna det äfven i andra.
Ovillkorligen ernådde man härigenom mera redighet,
enkelhet, och lika säkert torde det vara att menigheterna
sjelfva lättare uppfattade så väl billigheten som tillämpningen
af den här önskade förändringen.
På dessa grunder bör således bestämmas:
ilo att egendom, lön ocb rörelse sättas till sina' värden
i jemförlig! förhållande till medeltalet af hemmansvärdet inom
communen ;
2:0 alt rösträtt och cornmunal-afgift rättas derefter;
hvarvid bör iakttagas, att endast den egendom, som finnes
inom communen, och ej den förmögenhet, som äges i andra
församlingar, lages i beräkning;
3:o att rösträtt och cornmunal-afgift äro lika efter taxation,
så val för fastighet sorn annan egendom, lön och rörelse.
Dock vill jag föreslå ett undantag i afseende på sista
inommtet. Della undantag gäller k r ög e r i - fö r e I s e n. Jag
önskar att jag ej här må misstydas alt vara hänförd af någon
ensidighet eller af en öfverdrifven nyktei hetsfanatism.
Men öppet erkänner jag, alt det vore nyttigt och grundadt
på rättvisa mot det allmänna, att kröge!i och brännvinsutminuleringsi
alten ej lemnades någon rösträtt, som motsvarade
den inkomst, till hvilken rörelsen kan uppskattas. Deremot
finner jag ingen obillighet uti alt desse idkare, efter
antagen inkomst, likväl skatta till communal-behofven. Den
vinst desse näringsidkare förskaffa sig, beredes utan synnerligt
kunskapsmåttj utan någon moralisk syftning, tarfvar ingen
särdeles skicklighet eller konstfärdighet, men bidrager
4a8
Den 29 Augusti f. m.
deremot ofta till communal-afgifter genom uppkommen osedlighet,
falligdom oell anilia oorduingnr inom församlingen.
Dessa näringsidkares intressen kunna derföre stå i strid
med communens allmänna verkliga intresse, hvarföre det
synes mig både rättsenlig! och nyttigt, att deras rösträtt ej
må kunna förhindra den åtrå, som inom communen kan finnas,
att minska krogrörelsens skadliga inflytelse. Sorn ytterligare
stöd för denna min åsigt får jag åberopa, att krögare
i städerna ej åtnjuta borgarerätt.
§ 8.
Plär ålägges ordföi-. att bestyrka alla afskrifter af sockenstärnmo-protocoll.
Detta stadgande är onödigt besvärande;
ty bestyrkandet sker blott för att förvissa derom,
att en afskrift är riktig; och detta kan så mycket snarare
ske af hvar och e 11 trovärdig person, sorn motparten
dessutom alltid blifver i tillfälle att controllera riktigheten.
§ 9-
Denna § gifver sockenstämman äfven rättighet och åJiggande
att fullgöra hvad som nu tillhör kyrkorådet. Jag
känner ej hvad den blifvande kyrkolagen häruti kan bestämma,
men önskar, alt den ena författningen ej kommer
alt blifva i motsats med den andra. Derföre borde communal-lagen
förklara, att sockenstämma eller dess verkställande
organ, sorn härefter kallas sockennämnd, är detsamma
som kyrkoråd eller ock åt sockennämnd ej öfverflytta kyrkorådets
åligganden.
§ 10
lista och 2:dra niomina böra förändras efter enahanda
grunder, sorn blifvit här föreslagna för § 6.
3:dje mom stadgar, att en öfverenskommen afgift ej må
vara gällande längre än 1 år. Delta stadgande är efter min
mening både oklokt och onyttigt. Det är onyttigt derföre
att den afgift, en sockenstämma pålagt, kan, derförutan, med
lika rätt af en annan beslutas att upphöra. Del är oklokt,
af flera skal, ilo derföre, att detsamma skulle hvntje år
bringa under öfverläggning beståndet af hvarenda af de anstalter,
hvilka för gemensamt gagn äro vidtagna; hvarje år
gifva okunnigheten eller illviljan förnyade anledntr att ifrågasätta
bibehållandet af hvad förut med kostnad, möda och
svårighet blifvit till alias förmån inrättadt, samt hvarje år
uppkalla projectmakeriet och förstöra det goda genom förespegling
af ett bättre, som är aflägse, ofta oupphinnelig! om
icke bedrägligt; 2:0 derigenom alt det skulle gifva näring
åt oenighet, split och missnöje inom communen, hvarest frid
och endrägt utgöra den största lyckan; 3:o att det skulle
försvåra möjligheten att äga goda skollärare, skicklig barnmorska,
välordnad fattigvård o. s. v.; emedan duglige personer
t) c ii ig Augusti f. lii.
icke gerna emottaga befallningar, iler deras villkor skola
komma under omröstning hvarje år, och ulan omsvep kunna
förändras hvarje år efter godtycklighet. Af dessa skäl
bör hela 3:dje mom. af §:n uteslutas derifrån, och får jag
för öfrigt, i hvad som med della niora, kan äga gemenskap,
hänvisa till nästföljande §.
4 mora. bör sålunda förändras, att i stället för dess början
’ T ill rättelse,” bör sta : ”T ill ledning” för beräkningen
etc. Dock bör det få bero af coramunal-styreisen
alt sjelf pröfva behofvet af dessa genom häradsskrifvare
och stadseasseur upprättade taxer.längder, ifall den deraf
tror sig äga någon ledning, och vare i så fall häradsskrifvare
och stadseasseur skyldige, emot den lösen Ulsktn föreslå,
att en sådan längd till pastor aflemna.
§ ii.
Föreshrifver särskild iakttagelse då sockensläinroobeslut
angår någon persons enskilda rätt.’’ Meningen kan förstås,
men kan ock förvridas, ty uttrycket ar ej lätt valdt. Hvarje
sockenstämmo-beslut, som bestämmer någon allmän afgift,
angar manga personers enskilda rätt, derigenom alt hvar
och en å lagge s betala denna afgift; men skriftlig underrättelse
derom bör ej kunna fordras af hvar och en på annat
sätt än han kan begära prot.utdrag. Sådana underrättelser
böra icke fordras, såvida ej beslutet angår någons personliga
rätt och denna person är frånvar., då beslutet fattas. För
öfrigt synes mig i denna § en för stor makt leninad åt sockenstämman,
då hvarje beslut, som ej inom en viss bestämd
klagolid öfverklaga?, äger gällande kraft. Härigenom ingriper
sockenstämman alltför vidt på kommande tiders rätt.
oell de innevånares inom socknen, som derefter inflyttat, och
hvilka således ej kunnat bevaka deras rätt vid beslutets afgörande.
Då, å en annan sida, olägenheter visserligen kunna
uppkomma, ifall något ej kan afgöra?, sorn bör för längre
tid få gälla, torde detta afhjelpas sålunda, alt hvarje beslut,
sorn lör andra än deni sora ägt rätt alt öfvervara beslutet
och dervid ägt rösträtt, bör, för att vara gällande, stadfästas
af någon laglig myndighet, sorn t. ex. den myndighet,
lios hvilken ett beslut kan öfverklaga.?. DA Utslita i g §;n
stadgat, att ej högre vitén få affordras utan Konungens
Bef:h:des pröfning, synes äfven beslut, sorn bestämma andra
åligganden, måhända mera vigliga för dem som ej kunna
göra deras rätt gällande i en kommande framtid, äfven behöfva
samma stadfästelse. En laglig auclorilet bör gifvas, sorn
i egenskap af ombud för kommande generationer bevakar deras
rätt och fördelar. Med erfarenheten till stöd, påyrkar
jag denna förändring, så att inga sockenstämmobeslut gälla
för andra än dem, som ägt rätt alt beslutet öfverklaga, såvida
ej besluten äro pröfvade och stadfästade af den myndighet,
som enl. författningen dertill är berättigad. Och
43o
Den 39 Augusti f. m.
må ej ett sådant stadfästadt beslut af annan sockenstämma
rubbas, utan att samma myndighet upphäfver beslutet.
§ >5.
i morn. bör tillökas med den mening, sora bestämmer
att: ”särskild afdelning af sockennämnden handhafver menighetens
gemensamma ekonomiska angelägenheter oell rältegångsfrågor,
samt ager att härutinnan föra menighetens talan
och på dess vägnar svara.’’ Ordställuingen uti öfr iga §§;na
lämpas derefter på flera ställen»
S. >6.
I Usta mom. föreslå Utsk:n, att kyrkoherden eller den
bans tjenst förrättar, äge rättighet alt såsom ledamot i nämnden
deltaga, då hans cmbelspligt och behofvet så påkallar.
Här synes mig, som Utsk:n något ovarsamt förblandat rättighet
och skyldighet, helst rättigheten för kyrkoherden att
som ledamot i nämnden deltaga, inskränkes till de tillfällen,
då hans embetspligt och behofvet det påkallar. Hvad som
af embetspligt skall göras, må ock som skyldighet verkställas.
Af delta skäl påyrkar jag att kyrkoherden, eller den
sorn hans tjenst förrättar , bör vara ålagd alt i sockennämndens
åtgärder deltaga. Men deremot hafva Ulsk:n u~
teslutit honom från det åliggandet att vara ordförande. Jag
betviflar lämpligheten häraf, då man afser förhållandena i.
allmänhet. Sorn jag uppfattar en ordförandes ställning, måste
hans egentliga åliggande vara, att, jemte dess collectiva röst
rättighet vid besluten, sammanhålla nämndens verksamhet i
enlighet med den kännedom han måste och bör aga roude
de ämnen, sorn angå socknens angelägenheter. De flesta
cominunnla ombestyren, som t. ex. allt hvad som rörer kyrkodisciplinen
, sedligheten och ordningen inom församlingen,
skolväsendet och fattigvården, måste pastor vägleda och medelst
sitt inflytande och i följd af sin embetspligt till stoidel
vara ansvarig för. Jag medgifver gei na och till och
med önskar, ali kyrkoherden må befrias ifrån alla ekonomiska
detaljer, som ej tillhöra hans embetsåligganden, men befarar,
alt om han som ordför. frikallas ifrån det öfriga och
begagnar denna frikallelse, skall detta förhållande verka
menligt på resultateroa. Jag skulle förr vilja fråntaga honom
dess rösträtt inom nämnden, än att frikalla honom från
ansvaret för det formella i nämndens förhandlingar. Jag
tillstyrker derföre, alt lian som ordför. måtte varn i sockennämnden
sjelfskrifven. Med de ombestyr en sådan ordför.
har, förefaller det mig, som stora svårigheteter skulle möta
att inom en mängd socknar få ordförande!', om ej kyrkolierdarne
dertill å embetets vägnar äro utsedde. Individerne
må förändras, förhållandena äfvenså, så är pastorsembetet
ändå qvarstående med fullt ansvar för sina åtgärder.
Man har öfver denna sak ofta talat och ej sällan yttrat, att
om kyrkoherden ej dertill ar duglig och derföre i saknad af
De n 29 Augusti f. m.
431
församlingens förtroende, bör linn ej heller som ordför. vara
sjelfskrifven. Måhända att på ett och annat ställe ett
sådant förhållande kan inträffa; men hvem kan garantera,
att den som sättes i dess ställe är hattie och äger dertill
erforderliga egenskaper. Alt låta kyrkoherden vara ordför.
i sockenstämman och fråntaga honom ordförandeskapet i
nämnden måste föranleda till oformligheter. Sockennämnden
är ju endast en delegation af sockenstämman. 1 kyrkorådet
och för hvad sorn angår kyrkans öfriga angelägenheter
är ju kyrkoherden ansvarig; samma förhållande äger
rum i afseende på skolväsendet och fattigvården. Skulle
kyrkoherden endast i dessa mål vara ordför, tror jag att
det vore vida bättre, att sockennämnden fördelades i vissa
afdelningar, att sockennämnden inom sig valde ordför. till
den afdelning, som borde handlägga ekonomiska mål och de
polisärenden, som ej tillhöra kyrkodisciplinen eller kyrkoherdens
embetsålgärd. Jag antager så mycket hellre nyttan
af en sådan afdelningsform, som om alla grenar af comrnunal-slyrelsen
skola tillhöra hvarje ledamot inom nämnden,
ökades besväret så, att det kunde hända, att svårighet uppstod
att få ledamöter, som åtoge sig alla ombestyren, oberäknadi
alt mången kan vara duglig i en viss del, som t.
ex. skol-väsendet och vara mindre passande till polismål eller
ekonomiska angelägenheter. Derföre föreslår jag att denna
§ bör innehålla, att ”kyrkoherde är ordförande i nämnden.
För den ekonomiska afdelningen väljes ordför. inom sockennämnden.
” Derigenom försvinner 35 §:n och flera andra §§
få förändras,
§ '7-
Ledamot lill sockennämnd bör väljas för minst 3:ne år,
i stället för de af TJtsktn föreslagna atlie år, och således bör
högst af antalet årligen afgå derifrån. Dtsktn föreslå dessutom
vissa fall, som utgöra laga skäl alt afsäga sig förtroendet
att ingå i nämnden. Men de anvisa ej någon påföljd,
ifall afsägelse ändå sker. Utan en sådan påföljd, kan lätteligen
hända, att föreskriften blifver ulan verkan. Det synes
ej vara orättvist, att den som undandrager sig medborgerligt
förtroende och medborgerlig verksamhet, må äfven med
detsamma hafva afsagt sig vissa medborgerliga rättigheter.
Derföre föreslår jag det stadgande, att ”den som utan laga
skäl afsäger sig vara ledamot i sockennämnd, sedan val dertill
i behörig ordning blifvit verkstäldt, afsäger sig och förlorar
sin rösträtt vid sockenstämma, under den tid för hvilken
den valde blifvit lill ledamot utsedd.’’
S ig
Har
pålägga Utsktn sockennämnd en ansvarighet, som är
obillig och efter min tanke overkställbar. Huru kan sockennämnd
ansvara för allt det som genom gällande författningar
blifvit samhället ålagdt? Hvad makt skulle socken
-
43a
Den ag Augusti f. m.
nämnden tillaggas i så fall? Mig synes det vara tillläclvligt,
när nämnden med eli vaksamt öga följer livad som tillhör
ordningen, efterser och rättar, begagnar de medel som äro
gifna för att hindra hvad som hindras bör, och, ifall af
behof, i behörig ordning anmäler hvad den ej kunnat förhindra.
Längre kan och bör ej ansvaret sträckas. En sockennämnds
åliggande hvllar egentligen på moralisk grund —
dess ansvar är också mera moraliskt än juridiskt, såvida den
ej sjelf fränträder den lagliga väg, som för den är utstakad.
Derföre bör också den mellanmening i §:n, som här
omnämner dess ansvarighet , uteslutas.
§ 20.
I 2 morn. föreslås, alt kronofogdar och länsmän skola
på sockennämndens anmälan genast lemna handräckning af
oguldet tillskott etc. Då detta åliggande för kronobetjent ej
står i öfverensstämmelse roed hvad öfriga författningar i andra
deremot svarande fall föreskrifva ; synes mig förs i gligast
vara, att dessa foidringar indrifvas på samma sätt sorn alla
andra fordringar, d. v. s genom lagakraftvunnet utslag af
Konungens Bef:h:de. Jag medgifver hvarken ät sockennämnden
eller kronobetjeningen en i detta afseende mera utsträckt
makt än alla andra. Länsman är för öfrigt ej ansvarig uppbördsman,
hvarföre ock kronofogden är ansvarig för all den
uppbörd som länsman upptager.
S 24-
Äfven i denna § tillägga Utslita sockennämnden ett åliggande,
sorn hittills tillhört kyrkorådet. Jag får således
hänvisa till hvad jag förut härom har yttrat, rörtde den nu
sistnämnda och ännu gällande institution, och vill blott
tillägga huru oformligt det måste blifva, om, vid fråga om
sedligheten och fel deremot inom communen, då förmaningar
och föreställningar skola användas, någon annan af sockennämnden
än kyrkoherden bör föra ordet.
§ 26.
Jag föreslår följande förändring i dess redaction, nemi.
_ _ _ och är deremot berättigad att af embetsman och
myndigheter påkalla upplysningar i allt hvad berörde ärenden
angår, och det biträde, som enl. gällande lagar och författningar
dem tillhörer,”
§ 29-
Utom dessa böter, som enl. denna § erläggas för uteblifvande
från nämndens sammanträden, synes det mig lämpligt
att derjemte anse åsidosättandet af inställelse i likhet
med afsägelse från förtroendet; hvarföre ock påföljden bör
vara, så snart uteblifvandet utan laga förfall sker för 2tdra
eller 3:dje gången, i likhet med hvad som för afsägelse här
förut blifvit föreslaget.
§ 32.
Den 29 Augusti f. m.
433
§ 32. ^
Då Utsk:n föreslagit böters förvandling, när tillgångar
saknas, i arbete; synes mig behöflig t, att någon viss bestämd
tid stadgades derjemte, öfver hvilken ett sådant tvångsarbete
ej får fortfara, äfvensom att arbetets beskaffenhet genom
lagen bör i möjligaste mån föreskrifvas. Enär böter
kunna af nämnden bestämmas till 10 r:dr b:co och af Konungens
Bef:h:de derutöfver, samt förnyas, är det nödigt bestämma
en gräns för förvandlingen; ty eljest kan den skyldige,
som af sockennämnden dömmes för en förseelse emot
ordningsstadgarna, få undergå ett långvarigare och hårdare
tvångsarbete än den allmänna lagen ålägger någon för verkliga
brott.
På grund af dessa anmärkntr anhåller jag vördsamiigen
om återremiss, samt att dessa mina yttranden må få återremissen
åtfölja.
Hr Frih. o. Landtm, tillkännagaf, att plenum komme
alt fortsättas på e. m. kl. 6.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag får bedja Ståndet
om ursägt, ifall jag kommer att yttra mig mindre sammanhängande,
än jag skulle önska, emedan mina anmärkningar
blifvit antecknade, dels under det jag genomläste
betänk., dels med anledning af de erinringar, som föregående
talare gjort. Jag får till en början förklara, i
motsats till hvad en annan ledamot yttrat, all jag med tillfredsställelse
sett målet behandlas af de sammansatta Utsktn.
Det vore öfverdrifvet att begära något fullkomligt, icke ens
något fullständigt, du man börjar med en lag af denna beskaffenhet.
Men äfven det ofullständiga bör vara kärkommet
i en angelägenhet, som, på sätt Hr von Rosen yttrat,
omfattar samhällets angelägenheter i deras minsta delar och
i deras begynnelse. Jag har den allmänna åsigt af saken,
att man bör betrakta det lilla samfundet, eller församlingen,
i sina förhållanden ungefär på samma sätt, som man
betraktar det stora samhället — Staten — i sina. Sockenstämman
svarar i församlingen mot den lagstiftande makten,
om jag så får uttrycka mig. Men denna lagstiftande makt
har hittills saknat en verkställande, och derföre hafva sockenstämmobeslut
så ofta blifvit utan påföljd.
Den lag, som nu är under öfverläggning, åsyftar att skapa
en verkställande makt inom församlingarna genom s. k.
sockennämnder. I samma mån, som sådana tillkomma, kan
man hafva förhoppning, att sockenstämmornas beslut skola
sättas i verkställighet, och att det lilla samfundet må kunna
inom sig sköta sina angelägenheter likasom det stora
samhället sköter sina. Jag instämmer äfven i Utsktns och
deras mening, som tro att man icke bör inom en församling
splittra verkställighets-åtgärderna mellan flera små förvaltningar,
hvaraf den ena skall hafva alt skaffa med helsovår12
H. ££
434
D e 11 39 Augusti f. m.
den, en annan med stolväsendet, och en tredje med de civila
angelägenheterna, såsom man uttrycker sig; ty mankan
temmeligen säkert förutsätta, att inom församlingarna i allmänhet
är antalet af personer, som befinnas både villige och
skicklige alt lönlöst åtaga sig vården om allmänna angelägenheter,
icke större, än att man behöfver dem alla. Antingen
finge man då af samma personer bilda flera direclioner,
hvilket icke ledde till annat än att öka sammanträdena
och skrifveriet, eller ock mäste man åt samma personer uppdraga
alla befattningarna under en gemensam nämnd, hvilket
synes mig vara syftesenligast. En allman anmärkn., som
blifvit gjord af andra, nödgas jag upprepa, den alt det atilia,
att de sammansatta Hiskin icke hafva framställt förslag
till menigbets-styreiser för städerna så väl som för landet.
Visserligen förekomma sådana skiljaktigheter, som icke kunna
innefattas under samma lagbud. Men sådant borde icke
kunna föranleda till något annat än ett särskildt förslag för
städerna, hvilka i Norrige hafva en särskild stadga i detta
hänseende; ty det skulle vara skada om Ständerne åtskiljdes
utan att hafva uppgjort någon författning för städerna.
Jag hoppas likväl, att när svaret på återremissen kommer
tillbaka, och de förenade Hiskin förnummit hvad Stånden
yttrat om sladgandena för landet, Utsktn måtte taga äfven
frågan om städerna under öfvervägande och derom göra
framställning till Ständerna.
På sidan i5 hafva Utskln i betänk, afstyrkt framställningen
om lane-deputerade. Jag anser dem ganska nyttiga
såsom hörande till fullständigbeten af dessa menighetsstyrelser,
som här äro i fråga. Het torde tillåtas mig att
upplysa förhållandet med ett exempel I Såsom t. f. landshöfding
i Calmar län anmodades jag af flere egendomshafvore,
att söka der åstadkomma en brandstodsförening. Jag
gjorde det; men att sammankalla länets innevånare i allmänhet,
utan att hafva ett förslag uppgjordt att förelägga
deni, hade varit fruktlöst. När då ett förslag borde uppgöras,
hvem skulle jag rådfråga? Det återstod mig icke annat,
än att, efter andras uppgifter, tillkalla den ene och andre.
Det berodde dock af deras välbehag att komma eller
uteblifva. Det gick således på måfå; och landshöfdingen
var i osäkerhet om alt erhålla de underrättelser han behöfde
lörtde de olika förhållanden, som inom det vidsträckta
länets särskilda orter borde komma i öfvervägande. Hade
der funnits läne-deputerade, så hade landshöfdingen genast
vetat hvilka han borde tillkalla, och det hade ej berott på
deras välbehag att komma eller icke. Mångfalldiga dylika förhållanden
kunna inträffa, hvilka jag ej torde behöfva uppräkna.
En annan fördel vunnes äfven, då deputerade uppgjorde ett
förslag, som sedermera underställdes länets öfriga innevånare,
den nemi., att förslaget icke framställdes såsom landshöfdingens,
och att antnärkningarne dervid sålunda icke rikta
-
Den 29 Augusti f. .m
435
des mot ordför:n ulan emot deputerade, hvarigenom öfverläggningen
blefve ledigare.
Vid 4 §:n äro anmärkn:r gjorda, hvarvid jag icke har
något att tillägga; men i 5:te §:n föreslås: "att rättighet
alt inställa sig vid sockenstämma och der yttra sina tankar
tillkommer i allmänhet hvar och en, som derstädes rösträtt
äger.” Efter min förmening, så kan del vara likgiltigt,
hvem som är tillstädes på sockenstämman, då han tiger och
ej vållar trängsel. Således torde det blott böra heta: y 11 —
rande-rätt på sockenstämma tillkommer &c. Ordet i allmänhet
torde böra utgå, ty yttranderätt utan rösträtt,
eller ett rådgifvarekall på sockenstämmor synes ej vara eller
böra blifva åsyftad.
Uti 6 §:n förekommer frågan: hvem sorn skall vara berättigad
att rösta, hvarvid föreslås skilnad i rösträttighet
för fastighetsägare, och ägare af lös egendom. Jag har ingenting
emot, att en hvar, som är sin egen, må kunna
i det lilla samfundets angelägenheter med sin röst deltaga,
och jag är af den mening, att han må deltaga deruti i mån
af de bidrag lian gifver till Staten. I dessa bidrag böra,
för fullständigare beräkning, äfven ingå bidragen till presterskapet
och krigsfolket. Det sker alltid för allmänna ändamål,
då det är likgiltigt om skatten gifves till fogden
och Stats-cont. först samt derefter kommer till löntagaren,
eller om lönen af skattegifvarne lemnäs omedelbart till
löntagaren. I afseende på rösträtlighetens beräkning, är
jag ense med dem som yrka att fastighetsägares röster må
beräknas dubbelt emot de öfriges; ty den, hvilken såsom
fastighetsägare bor i en församling, är mycket mera intresserad
i hennes angelägenheter, än den som blott har lös
egendom. Den sednare, som bor der och röstar i September
månad, flyttar i Oclober, och är sedan likgiltig för
hvad som drabbar församlingen. Sådant är icke förhållandet
med dem, sorn äga fastighet; ty om på socknen läggas
betydliga afgifter, så förringas fastigheternas värden: och
den sorn vill sälja dem, får vidkännas förlusten lika väl, soln
den qvarblifvande. JNTästa fråga blifver huru rösträttigheten
skall beräknas. Jag är icke af deras mening, som uppgjort
jemn räkning på 1 , 1 eller 3 röster för vissa skattebelopp,
utan jag tror, alt hvar och en må få rösta utan afdrag,
alldeles fullständigt efter beloppet af sina skattebidrag,
och att sålunda röster på bråk, eller på r;dr sk. och r:st.
må få afgifvas. Man säger, att detta vållar en odräglig vidlyftighet.
Jag svarar, att i mångå församlingar inom Iliket
röstas lill prest efter r:dr, sk. och r:st. Vidare, alt svårighet
uppstår då man skall beräkna afgifter efter vissa procent.
Då kunna bräken utan skada bortfalla, och svårigheten
är undanröjd. — Man har här äfven yttrat, att ingen
annan grund för rösträttighet borde finnas, än efter hemmantalet.
Jag frågar de värde ledamöter, som yrkat sådant,
436
Den 19 Augusti f. m.
om de vilja att ägarne t. ex. af Motala mekaniska verkstad,
som icke hafva något hemmantal, skola vara utan rösträttighet,
och om denna verkstad, som är såld för 200,000
r:dr, icke skall bidraga till Motala församlings fattigvård,
skol-inrättning m. m. Fattigvården har der blifvit så dryg,
alt det under min statssecrel.-lid var fråga om att skilja
verkstaden från församlingen i detta afseende. Jag vet ej
huru saken nu står, men jag önskar afsöndringen malte gå
i fullbordan. Likadant är förmodligen förhållandet med
Rydboholms fabrik och flera sådana andra inrättningar. För
dem som hålla sig vid hemmantalet, skulle jag tro, att detta
bör vara öfvertygande, att Utsk;n hafva haft rätt.
I 5 §:n sista mom. förekommer: ”Ej må ledamots frånvaro
hindra stämmans fortgång; och må han, sedan beslutet
laget är, icke eller äga alt derstädes något vidare i samma
ämne anföra; vare dock oförhindrad att få sin reservation
till prot. förd.” Här tyckes vara fråga om rösträtt både
för frunvar. och närvar, ledamöter. Den som varit frånvar.
har efter min. förmening intet att reservera sig emot. Han
kan besvära, men icke reservera sig.
En småsak anmärker jag på 18 sidan: der står ”visa
medborgare.” Ulan tvifvel är det ett tryckfel, och me
nas
vissa medborgare.
7 §:n innehåller tvistepunkten, huruvida kyrkoherde
skall vara 01'dför. i sockenstämma eller icke. Jag är först af
deras mening, hvilka yrka såsom ett åliggande för kyrkoherden
att vara ordför. i sockenstämma, såvida ingen annan
ordför. är utsedd; men ingalunda anser jag honom böra
vara berättigad att förblifva ordför. i alla mål. Såsom
stalssecrelerare har jag vidhållit den grundsats, att han borde
vara ordför. i alla mål; men erfarenheten har tillrättavisat
mig, så att jag derifrån afstått, särdeles hvad städerna beträffar.
— 1 en af dessa upprättades en mycket god fattigvårdsanstalt;
särdeles skicklige och nitiske män ålogo sig vården
derom. 1 reglementet föreslogs att ordform skulle väljas.
Jag skref till landshöfdingen i orten, att sådant stridde emot
kyrkoförfattningarna, dem jag ville upprätthålla, så att kyrkoherden
förblefve sjelfskrifven ordförande. Landshöfdingen
svarade, att detta vore så stridande mot tänkesättet på
stället, att om så af Konungen beslutades, så komroe samtlige
de skicklige directeurerne att utgå ur directionen. Jag
vidhöll min mening, den gillades af Konungen — och directionen
gick bort. Andre skicklige män kommo i stället,
men sedan jag lemnat utöfningen af statssecret.-embetet ingingo
stadens innevånare, och ibland dem kyrkoherden sjelf,
med anhållan, alt Konungen läcktes ändra reglementet och
tillåta, det någon annan än kyrkoherden linge blifva ordförande.
Uti en annan stad, der fattigvården äfven skulle
ordnas i öfverensstämmelse med det sätt sorn i den förstnämnda
var vidtaget, uppstod samma fråga om upphörandet af
Den ag Augusti f. m.
437
kyrkoherdens ordförandeskap. Der voro omständigheterna
olika, emedan personalen heslod af 3:ne församlingar med
gemensam fattigvård, så alt det icke ens var gifvet hvilken
kyrkoherde som skulle ifrågakomma. Jag tillstyrkte der, att
ingendera skulle vara sjelfskrifven ordförande. Konungen
godkände förslaget, och det har gäll bra i verkställigheten.
Såsom t. f. landshöfding har jag tillstyrkt, att hvarken landshöfdingen
eller kyrkoherde i stadsförsamling skulle såsom
tillförene vara, den förre ordför. och den sednare hans närmaste
man inom fatligvårds-directm, och delta har hittills
äfven gått väl. I fattigvård ingår nu för tiden icke blott
barmhertighet, utan äfven mycken polisåtgärd, hvaribland
tvångs-anstalter, tili hvilkas utförande prestembetet icke är
väl skickadt. Ett fattighus, der man icke holle den late till någon
sysselsättning och tvingade honom att göra skäl för födan,
skulle snart af fattighjonen betraktas såsom ett värdshus,
dit de gingo för att fylla magén och för öfrigt uträttade
ingenting. När således tvångsåtgärder och sträng eftersyn
behöfvas, så kan kyrkoherden för vakandet häröfver
icke vara den tjenligaste personen. Vill man hafva en fattigvård,
som gör skäl för namnet, så får man icke vidhålla
den grundsats, som åtskillige värde ledamöter yrkat, utan
man måste erkänna den Utskm omfattat.
I fråga om kyrkotukt och undervisning, eller med ett
ord i alla kyrkliga angelägenheter utom fattigvården , som
inträder på det juridiska området, anser jag kyrkoherden böra
vara sjelfskrifven ordför. i sockenstämma och sockennämd.
Norrska författningen om Form a nd sk a be r ne på landet,
hvilken jag här håller i handen, gör kyrkoherden till sjelfskrifven
ordför. i fråga om skole- och fattigväsendet, (se 23
§:n) men icke för öfrigt.
Vid 8 §:n får jag göra den anmärkn., alt sockenstämman
skall, när så påfordras, vara skyldig att utan omgång lemna
Land&h.embelrt i länet ett utdrag af sitt prot., för att tillkännagifva
hvad som blifvit af sockenstämman besluladt.
Man skulle icke tro, att en sådan försigtighet vore behöflig;
men jag har förut en gång nämnt, att mig, som t. f.
landshöfding, är vordet vägradt att få reda på vissa sockenstämmobeslut,
som fattades, och att mycket trassel ägde
rum med consistorium i Linköping, innan jag kunde officielt
få veta hvad man haft för sig på sockenstämmor inom de
församlingar i Calmar län, hvilka höra till Linköpings stift.
Landshöfdingen hade förr kunnat få veta hvad som tilldrog
sig i deputerade-kammaren i Frankrike, än hvad som skedde
i Ukna församlings sockenstämma.
Uti 9 §:n hafva Utsk;n undvikit att bestämdt utsäga
hvilka befattningar tillhöra sockenstämman och ålnöjt sig att
yttra allmänna ordalag. Det kan visserligen hafva sin fördel alt
begagna sådana, emedan man derunder kan innefatta hvad som
helst. Men det har afven sina olägenheter, ty man kommer i en
438
Den 29 Augusti f. m.
ovisshet, som gör att då tvister uppstå, förklarar den ene, att saken
icke tillhörer sockenstämman, och den andie motsatsen,
utan att någondera hav lagens bokstaf att åberopa, och så
tvistar man om formen, som upptager mera tid än frågan om
hufvudsaken. Jag önskar derföre att Ulsk:n ville specificera
föremålen och tillägga, med mera dylikt, hvarigenom
man icke vore stängd inom ett visst måhända ofullständigt
uppräknande, men hade, genom ordet ”dylikt,” en gifven
jemförelsegrund att rätta sig efter. I afseende å sockenstämmas
rättighet att ålägga vitén, finnas redan på sidan 20
föreskrifter, som synas mig betryggande i orden: ”börande
likväl sockenstämmas beslut om vilen af Konungens Bef:h:de
pröfvas och fastställas, innan de äro gällande.” Vid 10 §:n
2 mom. har Frih. Cederström, Anders, afgifvit en reservation,
uti hvilken jag instämmer. En sådan särskild beskattningsrätt
bör icke kunna tillkomma något litet samfund,
som icke derom sjelf öfverenskomma. Det kunde eljest utöfva
ett välde, som blefve alltför äfventyi ligt. Jag känner
en händelse någorstädes, der man tog sig för att på detta
sätt taxera utan rättighet att vädja, och det hände att nattväktaren
fick betala ungefär lika mycket som den högste
civile och ecclesiatiske embetsmannen på stället. Är man
så viss på sin sak, att man vågar vidtaga ett sådant beslut,
så må det så vara. I Götheborg vet jag, att faltigvårdstaxeringen
sker på sådant sätt och med sällspord enighet.
Men utan att ett sådant förtroende äger rum mellan en menighets
medlemmar, bör icke hvad här föreslås kunna stadgäs,
och följaktligen icke heller såsom allmän lag. En ledamot
har yttrat, del han befarade alt sockennämnden skulle blifva
ett medel, hvarigenom de styrande embetsmannen skulle
komma alt dirigera och intriguera. Jag får hemställa,
om det ej vore riktigt att här, likasom man stadgat i Norrige
rör;de förmynderskaperna, förordna, att sådane embetseliel-
tjenstemän, hvilka tomine att pröfva sockenstämmas
åtgärder, eller att såsom tjenstemän taga befattning med
uppgifter, controller och dylikt, som henne röra, måtte vara
uteslutne från valbarhet till ledamöter i sockennämnd;
således skulle hvarken landshöfding, biskop, kronofogde,
häradsskrifvare eller länsman kunna vara valbare till ledamöter
i denna nämnd. Det kunde eljest hända, att samme
person, länsmannen l. ex., Lomme, som det heter, alt både
accusera, condemnera och exeqnera. När nu fråga är
om dessa val, erinrar jag mig en annan omständighet rör:de
kyrkoherdar och valde ordförande. Man säger, alt det skulle
stöta en kyrkoherde, om han icke blefve ordför. i alla
grenar af sockennämndens bestyr, hvadan man såsom botemedel,
i händelse kyrkoherden vore gammal och orklös,
uppgifvit alt en vice-pastor skulle begäras, för att fylla hans
plats: för min del befarar jag, ali det skulle förefalla en
kyrkoherde mera förnärmande, om hans församlingsboer be
-
Den 29 Augusti f. m.
439
gärde en vice-pastor i lians ställe för alla embetsförrättningar,
således äfven för vården om kyrkotukt och undervisning,
än om de blott befriade honom från befattning med
verldsliga bestyr, dem mången kyrkoherde troligen ville slippa,
synnerligast som presterskapet, enligt hvad man vet, vid
förra riksdagen yrkat att från sådana befrias. Dernäst kan
man lätt föreställa sig, huru en ung vice-pastor eller en nyblifven
kyrkoherde, som hela tiden förut varit skollärare i
stad, skulle, i frågan t. ex. om en brandstodsförening på
landet, hafva bättre reda på saken än församlingens fastig—
helsägande medlemmar, som sjelfve hafva hus och genom
lång erfarenhet veta hvad som är görligt eller icke. Man
bör dessutom, så vidt möjligt är, söka befria presten från
verldsliga bestyr, för att icke inleda honom i tvister örn materiella
intressen, hvarifrån han bör vara skiljd, för att kunna
så mycket bättre utöfva sitt andliga kall. Om en sockennämnd,
såsom verkställande makt inom församlingen,
skall blifva rätt nyttig, dels på det att vederbör, embetsmål!
måtte hafva någon att hålla sig till, om de skola få något
derstädes uträltadt, dels på det att församlingen måtte
hafva någon bestämd befrämjare af hennes önskningar när hon
vill hafva något fram; så är det ovisst, om kyrkoherden, som
tillsattes för andra ändamål, alltid är väl fallen för sådana
verkställighetsåtgärder, och om lian följaktligen kan lyckas.
Är lian fallen, så kan han väljas; i annan händelse är
det en lycka både för honom och socknen att han befrias.
Förslaget i 10 §:n 3 morn., att sockenstämmo-beslut
i frågor, som röra afgifter, icke skall vara gällande längre
än ett år, fordrar nödvändigt, att hvarje församling skall
hafva sockenstämma för sig. När man vet huru mycket innevånarne
inom hvarje socken på landet sammanhänga med
hvarandra, ja, till den grad, att de ofta äro afvogt sinnade
mot grannsocknarna; så skulle man hafva mycket orätt att
föranleda sammanblandning, särdeles af deras penningeväsende,
så framt ej någon församling skulle vilja formligen förena
sig med en annan, t. ex. i frågor om fattigvård, och helsovård
eller dylikt.
Skyldigheten för häradsskrifvare och stads-casseurer att
lemna förteckning på hvars och ens utskylder, bör ingalunda
efterskänkas. Det är förgäfves att hoppas, det hvar och
en skall komma fram med sin skattsedel lill rättelse för afgifternas
beräkningar till socknens behof. Troligen förvarar
icke mängden sina skattsedlar, sedan de äro betalda. Om
de äfven funnes i behåll, så vore det ovisst, om de vid behofvet
läge till hands; då vederbör, skulle sakna nödig rättelse
och ledning. När nu bestämd lösen blifvit utsatt för
de uppgifter, som desse tjenstemän lemna, så synes mig erforderlig
ordning vara iakttagen. Den enda anmärkn. man
kunde göra, vore måhända, att ett utdrag af taxer.längder
med den mängd af siffror det innehölle, och när hvarje
44°
Ben ag Augusti f. m.
sida skulle upptaga 3o rader, icke vore betaldt med 3a sk.
för arket, särdeles när man beräknar den noggrannhet, hvarmed
summorna måste collationeras. — I Norrska författningen
ang:de Formandskaberne är föreskiifvet, att det skall
finnas ett diarium, eller en förteckning öfver alla inkomna
mål, ett protocoll öfver besluten och en copie-bok öfver
utgående expeditioner. Något sådant finnes icke föreskrifvet
i Utskins betänk., der endast protocoll omtalas. Jag
skulle önska, att alla dessa 3 handlingar bestämdt utsattes
såsom erforderliga, ty det ar villkoret för att hafva bestämd
reda på hvad som förefallit och blifvit expedieradt.
I afseende på besvärshänvisningen i ii §:n säges, att
för Hernösands stift vare för mål, som gå till domcapitlet
från Jemtland, Westerbotten och Lappmarken, besvärstiden
&c. Man har glömt Norrbotten: troligen har man tänkt
sig Norrbotten innefattadt under Westerbotten såsom fordom;
men som detta icke är rätt, så måste man iakttaga
det verkliga förhållandet.
Anmärkningen vid 12 §:n , att ingen verkställighet må
äga rum i afseende på sockenstämmo-beslut, förrän detsamma
vunnit laga kraft, biträder jag på de skäl, sorn blifvit
anförda. En så ohejdad lagstiftning, som sockenstämman
skulle utöfva, om denna § bi föl les, känner jag icke i lagbundna
samhällen. Hennes beslut, om de finge gå i verkställighet
förr än de vunnit laga kraft, kunde ofta blifva nog
äfventyrliga.
Uti i5 §:n i mom. står, att sockennämnden skall hafva
att skaffa med fattigförsörjningen, undervisningsanstalterna,
allmänna helsovården, samt vaka öfver iakttagandet
af ordning och sedlighet. Jag skulle önska, att man efter
orden ”iakttagande af/’ anförde omyndiges rätt. Då
vunne man den controll man i ett betänk, från LagUtsk.
för några dagar sedan önskade sig. Då saken behandlas
gemensamt af Lag- och Ekon.Utsktn, så kan ingen okunnighet
derom äga rum, hvilken skulle hindra, att äfven frågan
om omyndiges medel komme under öfverläggning.
I afseende på 2 mom. af samma i5 § instämmer jag
med Utsk:n, och bestrider det yrkande man gjort att de
större köpingarne skulle ställas under nämnden i den stad
dit köpingen lydde. Det finnes en köping i Calmar län,
Döderhultsvik, som är så betydlig, att omständigheterna
utan tvifvel föranleda att fattigvården och hela menighetsslyrelsen
måste skiljas från landt-disli ictet. Att för lägga deras
vård under staden Calmar, dit han hörer, skulle, då det
är ett afstånd af 8 mil eller något sådant mellan köpingen
och staden, vara menligt inverkande på köpingens angelägenheter.
Beträffande 16 §:n skulle jag tillstyrka, att val af ordför.
och vice-ordför. i sockennämnd icke måtte förrättas på
soc
-
De 11 ag Augusti f. m.
441
sockenstämma, ulan alt de till sockennämnd utsedde personer
ägde ali inom sig välja ordför. och vice-ordför. Då behöfde
man icke rädas, att personer, sorn litet eller intet förstå
saken, skulle genom mängden af deras röster utse en otjenlig
ordförande. Om de, som sjelfve skulle deltaga i sockennämndens
göromål, finge sjelfve utse deras ordför. och sålunda sjelfve umgälla
valet af en olämplig person, så kan man hoppas, alt de röstade
på någon af de tjenligaste. Så tillgår det också i
Norrige. Uti 17 §:n är icke sagdt för huru lång tid ledamot
i sockennämnden skall väljas. Så obestämd som §:n nu
är i detta fall, skulle ett sådant ledamotskap kunna räcka
huru länge som helst. Detta bör således lättas, och i det
fallet tillstyrker jag hvad i deu Norrska författningen derom
stadgas, nemi. 4 år för den som sitter längst qvar. Men
som halfva antalet bör utgå för hvarje gång, så skulle hälften
utgå hvartannat år. Detta må dock Ulsk:n närmare
bestämma, huru dem godt synes; ordförandeskapet må fortfara
i 2:ne år, på sätt Utsk:n föreslagit.
Med Hr von Rosen instämmer jag i hans anmärkn. vid
4 morn. i 17 Jin, alt den som icke åtager sig nämnde befattningskall,
då han ej kan förevisa laga förfall, också förlora
sin rösträttighet i sockenstämma.
5:te moni. i samma § stadgar: ”Finnér sockenstämma
anleda, till missnöje med vahl ordför., vice-ordför. eller ledamot
af sockennämnden, håfve när som helst rätt att honom
genast från förtroendet skilja och utse annan valbar
person i hans ställe.’' Om Ulsk:n skulle antaga att valet
lill ordför. i sockenstämma lör sådana ärenden, sorn icke
tillhöra kyrkoherden såsom sjelfskrifven, skedde af nämnden;
så finge naturligtvis detta morn. rättas derefter; och
då vore det måhända mindre farligt att stadga något sådant,
som här föreslås. Men skall man öfverlemna åt sockenstämman
alt kunna afsätta sin ordför. när som helst, så
kan man befara, alt för någon möjligen tillfällig förtrytelse
deröfver att ordform icke gjort mängden eller de maktägande
till viljes, sockenstämman skiljde honom från befattningen.
Följden blefve måhända, att man slutligen icke
finge någon, som ville åtaga sig ordförandeskap, utan att hela
inrättningen att hafva vald ordför. af sig sjelf förfölle,
eller att man endast finge sådene som saknade sjelfständighet.
Föreskriften i 1 q §:n om den befattning, sorn sockennämnden
tillkommer, anser jag böra qvarstå; men det är
möjligt, att föreskriften kunde göras bättre och uttryckas
annorlunda; emedlertid måste hon finnas.
Anmärknrn vid 2 mom. i 20 §m mot verkställighet af
sockenstämmas beslut, med förbigående af Konungens Bef:h:de,
bestrider jag; ty förslaget kan ej med lag och rätt förenas
och skulle troligen föranleda till alltför stora misstag och
missbruk.
12 H. 56
442
Den 29 Augusti f. til.
I afseende pä sjelfva språket har jag visserligen mångfulldiga
anrriärkn:r alt göra, men jag hoppas, då saken ånyo
genomgår de sammansatta Utskm, alt de äfven Skola fästa
mera uppmärksamhet härvid. Beträffande de främmande benämningar,
som förekomma, så instämmer jag hufvudsakligen
med Hr Lefle'n deruti, alt jag önskar och yrkar, att
en författning, som skrifves för att läsas af hvarje röstägande
person inom en församling, han må vara så ringa som
helst, må vara skrifveri i möjligaste måtto på Svenska
och i sådana uttryck, som för en hvar äro begripliga; att
fördenskull sådana ord som communal, munipal och institution
m. fl. måtte utbytas mot Svenska uttryck. Hvarföre
kan man icke säga kyrkoherde i stället för pastor i
7 §:n. Allmogen kallar sin capellan äfven för pastor; Iivari
före då föranleda tvetydighet?
Jag anhåller äfven om återremiss.
Hr af Dalström, Gustaf Jacob: Flere talare hafva
uppträdt och §ivis genomgått betänk.; och då jag af
dem är i hufvudsaken förekommen, återstår blott för mig
att anföra några få anmärkn:r, som af dessa Hrr talare blifvit
förbigångna. Jag skall i korthet framföra hvad jag
har att säga.
På sidan 15 anföra Utsktn : ”att hvarje stadssamhälle må,
genom utsedde deputerade, utarbeta förslag lill stadens administration,
skiljd från dess domaremakt, med iakttagande af
hvad om sockenstämmor kan blifva stadgadt, samt att sådant
förslag underslälles K. M:s nåd. pröfning.’’ jag vill fästa uppmärksamheten
derpå, all detta troligtvis icke låter sig verkställa.
Domaremakten i städerna nemi. hafva så mycket
med uppbördsverket, polisen och andra ärenden i samfundet
att skaffa, att om en administration skulle uppkomma,
skiljd från domaremakten i staden, så skulle man just be-*
främja hvad man söker förekomma, nemi. splittring i ärendenas
behandling.
Till 4;de Jin har Hr von Rosen, i fråga om att socken**
stämma äfven må hållas samma dag den utlyses, önskat det
tillägg, att vid sålunda utlyst och hastigt inträffande sockenstämma
inga beslut om communal-afgifters erläggande
må fattas. Jug ber att få fästa hans uppmärksamhet derpå,
-att ganska ofta förekomma sådana frågor vid allmän sockenstämma,
då besluten deröfver genast böla gå i verkställighet,
hvarpå jag sorn exempel må anföia kyrkobyggnad. Om i
sockenstämman uppgifvas behofVet alt för detta ändamål
vissa bräden böra tillsläppas af hvarje mantal, så är det en
eommunal-afgift, stim mången gång, och i de flesta fall, hör
genast utgöras, på del ej en vida större förlust och skada
för kyrkobyggnaden må inliäffa under en längre afvaklan
på dessa bräder.
Den 29 Augusti f. ra.
443
Hvad 6:le §:n beträffar, anser jagattUlskm härvid hafva
förbisett deri omständigheten huru förhållas bör då sådane
personers lätt kan komma under öfverläggning, hvilka
icke hafva i sockenstämman någon rösträttighet. Jag vill
citera som exempel, i fråga örn fattigvård och skolundervisning,
att jag anser med billigheten öfverensstämmande,
att torpare, vare sig de som hafva jord, som ock stattorpare
samt tjenstehjon, böra dertill med någon afgift, huru
ringa som helst, bidraga, emedan del tillhör hvarje ledamot
i samhället att under sin kraftfulla tid hafva i någon mån
medverkat till dessa föremål.
Det är icke möjligt för sockenstämman att ålägga dessa
personer ifrågakomna afgifler; ty sådant strider mot 57
§:n Reg.Ftn, och det återstår då ingen annan utväg för
vinnande af delta mål, än att till sockenstämman sammankalla
dessa personer, för att der höras öfver framställningen
om erläggandet af en sådan communal-afgift. 1 samma § är
icke hellgr något utsatt om desse personers rösträttighet;
men någon matie de dock äga, efler det är fråga om deras
beskattning; och jag vill härå fästa Utskms uppmärksamhet,
För öfrigt m?h hvad beträffar den frågan , att församlingens
pastor alltid bör vara sjelfskrifven ordför. så val i
sockenstämman sorn i sockennämnden, kan jag härutinnan ej
annat än förena mig med Frihtne Leijonhufvud och Gederström,
och tillägga att det mångenstädes på landet inträffar,
att det vöre omöjligt att kunna få någon annan ordför. än
pastor. Om nu allmogen, sorn utgör phjraliteten, skulle välja
en person, som kanske icke kunde skrifva sitt namn, än
mindre föra ett piotocoll, hvilket dock alltid mäste föras
lör att tjena församlingen till efterrättelse, huru skulle det
väl då gå? Jag vill ej längre uppehålla R. o. Ad., utan anhåller
äfven 0111 återremiss,
Hr B r å k en b j e I m, Pehr Reinh.: Jag tager mig friheten,
i förmodan alt betänk, återremitteras, att fästa uppmärksamheten
på en och annan omständighet, sorn icke af
föregående talare blifvit vidrörd.
5:te §:n bestämmer, att ”rättighet att inställa sig vid
sockenstämma och der yttra sina tankar tillkommer i allmänhet
hvar och en sorn derstädes rösträtt äger, på sätt i
nästföljande § stadgas.’' Den nästföljande 6 §:n talar visserligen
om huru rösträttigheten mellan församlingens ledamöter
skall fördelas; men den egentligen bestämmande karakteren
på rösti ältngande söker man förgäfves i denna §. Till
exempel 0111 någon fastighetsägare i en församling vore
tjensteman på annat håll, om jag t. ex. såsom tjensteman
vid krigsacademien vore fastighetsägare i landsorten, äger
jag inom dea församling, der min fastighet vore belägen,
rösträttighet såsom fastighetsägare, löntagare eller
444
Den 39 Augusti f. ra.
såsom varande begge delarna? Denna hufvudsaklign skilnad
är icke gjord i den 6 §:n men bör nödvändigt införas;
och i allmänhet böra Utskm i denna $ uppdraga en
bestämd nota caracteristica på hvem som är berättigad att
rösta och hvem som icke är det.
Hvad fördelningen af denna räll och bestämmandet af
röstetalet beträffar, vågar jag föreslå; att så beskaffad
egendom eller rörelse, som o m t a I a s i 6 : t e och
äfven i den jorde §:n, hvilken icke är i bevilln.-  taxe ringen åsatt något capitalvärde, måtte af
socknen få sättas till något hemmantal efter medium
af värdet på belt hemman i orten; så att
hvar och en röstägande ledamots röstetal, han
må vara löntagare, industriidkare eller fastighetsägare,
eller ock under alia dessa qvalificationer
äger röster, må få beräkna deras antal, efter
det sammanlagda hemmantalet af hans jord och
det sorn församlingen sätter å hans rörelse eller
Jon. Om t. ex. inqehafvaren af en såg, en qvarn, ett fiske, eller
den som på landet drifver handel eller landtmannarörelse, ——
om, säger jag, hans innehafvande näring, hans verkstad eller
hvad det vara må, åsättes, i och för deltagandet i sockenstämmans
angelägenheter och beskattningen inom communen,
något viss hemmantal, skulle, som jag tror, man
komma ifrån den förlägenhet, hvaruti man nu befinner sig,
när man vill beskatta dessa egendomsinnehafvare och tillägga
dem deremot svarande rösträttighet.
Hvad uppgiften angide fattigvården 1 Motala socken beträffar,
hvarigenom blifvit nämndt, att verkstaden skulle
hafva menligt inflytande på fattigvården i nämnda socken,
så fruktar jag, att denna uppgift icke öfverensslämmer med
verkliga förhållandet, utan Jära andra omständigheter vålla
denna förlägenhet; nemi. befolkningen vid qvarnarna och å
stadstomten.
Uti 6;te §:n torde böra införas, att ingen annan äger
rösträttighet inom församlingen och vid sockenstämma, än
den, som i församlingen är skattskrifven: äfvensom i samma
§ bör utsättas, huruvida sjelfägande torpare skola äga
rösträttighet.
I 1 i;te §:n föreskrifves ordningen för besvärs anförande
mot sockenstämmo-beslut. Uti en så beskaffad lagstiftning,
som afser alla lägre sainhäIIsclasser, torde det vara
vådligt att föreskrifva så invecklade förmer, sorn här förekomma,
att nemi. ”klaganden skall bifoga sina besvär icke
allenast det öfverklagade beslutet, utan äfven bevis när detsamma
kungjordes eller blef honom lillstäldt, hvarjemte
lian, inom 8 dagar efter kungörandet af beslutet eller deraf
erhållen del, hos ordform skall om de tilltänkta besvären
göra anmälan och inom t4 dagar efter besvärslidens
förlopp hos ordform styrka att besvären blifvit fullföljda ,
Den 29 August! f. m.
445
hvarom erinran i besvärshänvisningen skall meddelas.’* Alla
dessa föreskrifter torde det vara betänkligt att införa dä
fråga kan vara alt en enfalldig^lorpare skulle vilja besvära
sig. Jag föreslår, att den besvärande må äga rätt att till
sockenstämmans ordför. anmäla sina besvär, med åliggande
för denne att besörja om desammas insändande till Landsh.-  embctet eller Domcapitlet.
i4:de $:n innehåller: ”Ordför. äge att sockenstämma
upplösa efter handläggning af de ärenden, som, enl. kungörelsen
om slämman, bort der förekomma.’’ Ordalydelsen af
denna § tillerkänner ordform alltför stor makt. Oidet''handläggning^
kan innefatta blott föredragning, och efter skedd
föredragning af ärendet skulle ordform kunna åtskilja sockenstämman
emot allas vilja.
i5:de §:n bör innehålla, att för en och samma stad bör
icke mer än en fattigvårdsstyrelse äga rum, så att om den
skall blifva sockennämnden, så böra deputerade ombesörja
den gemensamma fattigvården för hela staden. §:n bör
nemi. förekomma splittring inom olika församlingar i samma
stad.
Såvida ordför. skall få väljas och pastor ej dertill vara
sjelfskrifven, ulan pastor blott blifva ordför. i vissa mål, hvaremot
den valde ordform skall fungera i alla andra ; så hemställer
jag, huruvida icke skilnaden mellan dessa mål måså uppdragas,
att i de mål, hvaröfver besvär anföras hos Consistorium,
fungerar pastor, och i de, der besvären gå till Konungens
Bef:h:de, fungerar den valde ordform, så framt ej särskild
lag finnes huru förhållas skall.
I 17 $:n 5 mom. stadgas: ”Finnér sockenstämma anledn.
till missnöje med vald ordför., vice ordför. eller ledamot af sockennämnden,
håfve, när som helst, rätt att honom genast från
förtroendet skilja och utse annan valbar person i hans ställe.”
Meningen med sockennämnden är väl att erhålla en verkställande
myndighet åt sockenstämman. Såvida dermed skall
afses någon den ringaste conlinuitet i göromålens gång så
är detta stadgande af ett menligt inflytande; ty om tillfälligtvis
sockenstämmans ledamöter icke voro i en fråga af
samma tanke som sockennämndens fleste ledamöter, så skulle
det kunna hända, att af sådan orsak de förre skiljde de sednare
från utöfningen af sina functioner, och valde andra,
blott i och för handläggningen af denna fråga. Det öfver-*
ensstämmer icke med begreppet om en verkställande myndighet,
att denna för ett enda måls skull skall kunna skils
jas från sin befattning. Del är tydligt, att om sockenstämman
äger att när som helst, efter godtfinnande, skilja ordför.
och ledamöter från sina platser i sockennämnden; så
skola icke målen derstädes blifva sjelfständigt behandlade. Om
sockenstämma t. ex. beslutat en afgift, som befinnes något
besvärlig då hon skall utgå, eller uti många andra fall, då
vanligen sjelfva verkställigheten är påkostande, kan en oför
446
Den 29 Augusti f. m.
fuien menighets öfvertygelse och önskningar lätt kunna ledas
på afvägar; då det fattade beslutets gällande kraft och
execution är enda hjelpen.
De anmärkn:r åter, som blifvit gjorda emot ig§:n, tror
jag böra förfalla, när man ger akt på ordalagen, nemi.
’*i de ärenden, som enl. i5 §:n i morn. äro åt sockenniimnd
uppdragna,” såsom värden om sk ole— och undervisningsanstalter,
fattigförsörjning, allmän hetsovård (Stc. Det är
klart att vederbör, mäste hädanefter som hittills kunna
adressera sig till någon embetsmyndighet inom pastoratet.
2Ö §:n medgifver sockennämnden rättighet att kalla hvilken
som helst, som är boende inom nämndens område, alt,
vid vile-afåz sk., inför nämnden tillstiideskomma. Denna iätr
tighet anser jag vara alltför vidsträckt; om ett fattigt tjenstehjon
blir ålagdt att på bestämd tid infinna sig hos nämnden, så
är hon ställd i valet mellan att betala 3a sk. i böter eller' att förlora
32 sk., genom åsidosatt dagsver ke och följaktligen förminskad
dagspenning. Jag tror att detta går något för långt, och är
än mern rädd för §:n, ont den finge den utsträckning, att äfven
annorstädes boende personer kunde anmanas att infinna sig
inför sockennämnden i en långt aflägsen provins, då jag tex.
, såsom boende i Stockholm, skulle kunna blifva kallad
att infinna mig inför Agunnaryds sockennämnd i Småland,
32 §;n innehåller-, !’att böter och vilen, sorn af sockennämnd
ådömmas, skola, då den pliktfällde saknar tillgång dertill,
aftjenas med arbete för communens behof.” Utom hvad
som förut blifvit anfördt af Hr von Rosen, skulle jag vilja
fästa uppmärksamheten på livad följden blifver ifall communen
icke hade något behof af arbete. Dessutom åligger
det genom denna § församlingsboerne, att, i stället för att
sjelfve förrätta allmänna arbeten, såsom t. ex. kyrkobyggnad,
på sätt och viss betala derföre, nemi. att underhålla den
pliktfällde med kost.
I allmänhet reserverar jag mig mot all lagstiftning,
som kan meddela åt en communal-auctoritet för vidsträckt
makt i afseende på beskattning
29
§:n innehåller: ’'Medlem af sockennämnden, som,
utan lagligt förfall, uteblifver från nämndens sammanträde,
erlägge för hvar gång en af nämnden vid hvarje års början
fastställd plikt till fattigvårdens cassa.” —Det vöre väl, i
enlighet med conseqvensen af den antagna principen, alt sockenstämman
är den lagstiftande och sockennämnden den verkställande
makten i det lilla samfundet, mest öfverensstämmande,
att en sådan plikt till sitt belopp bestämdes af sockenstämman
och icke af nämnden. Dessa anmurkn:r anhåller
jag må åtfölja återremissep.
Hr Hjerta, Lars: Jag börjar med att utbedja mig få
instämma med Gr. Frölich i hans anmärka, i afseende på
Den 29 Augusti f. m.
447
sjelfva definitionen å communal-styrelse; men deremot är jag
icke af lika tankeined Hr Grefven i afseende på onyttan af
ifrågavar. betänk., emedan jag tror att primär-församlingär
äro i oell för sig sjelfva ett sa v ig t ig t element af samhället,
att de väl förtjena att man noga bestämmer de rättsförhållanden,
sorn för dem skola komma i fråga. Det är i delta
sednare afseende jag skall utbedja mig få framställa några
få aiimärkmr vid vissa §§,
t deli i §:n står; '”Sockenstämma skall hållas i hvarje
församling tvänne gånger om året, nemi. i Maj eller Juni
samt i October eller November månader, och eljest när nödvändigheten
det fordrar.’1 Jag förmodar väi, att de af
Utsktns ledamöter, som hafva sina hemvist på landet, måtte
haft särdeles gilltiga skäl, hvarföre de velat inskränka
sockenstämmors hållande, ifrån 3:ne gånger om året , som
det är föreskrifvet i den gamla författningen, till endast atne;
men jag tror likväl, att andra skäl kunna deremot uppställas,
som äro lika talande, och hvarföre det synes mig bättre
att dessa sammanträden kunde hållas 4 gånger 01,1 året >
men deremot de extra-ordin.församlingarna så mycket sorn
möjligt undvikas. Ett skäl härtill är detsamma, som en ledamot
på andra sidan tillförene i dag har framställt, nemi,
alt man icke kan vara nog försigtig mot öfverraskning i afseende
på beslut, sorn fattas vid sockenstämmor,
Inträffa nu de ordin, sockenstämmorna 4 gånger 0111
året, så är det lika sannolikt, att de ledamöter, som hafva
rösträttighet, skola dervid infinna sig, som 0111 stämmorna ej
vore mera än tvänne; ty man vet, att när de hållas mera
sällan, blir vanligen på landet antalet af mål ganska talrikt;
och i samma mån som dessa inrättningars betydenhet utvidgas,
måste stämmorna blifva så långvariga, att det ofta
kan blifva svårt alt ens afsluta en sådan påen dag, så framt
behörig uppmärksamhet skall egnas åt de förekommande målen.
I sådant afseende kunde det ej skada om ärendenas
afgörande fördelades på 4 gånger.
Jag skall längre fram nämna ännu ett annat skäl härtill,
men vill nu gå i ordning med §§:na.
Vid 5:te §:n önskade jag få föreslå en förkortning i re
daclionen.
Del' står: ”rättighet alt inställa sig vid sockenstämma
och der yttra sina tankar, tillkommer i allmänhet
hvar och en, som derstädes rösträtt äger, på sätt i nästföljande
§ stadgas.” Derefter följer en mycket lång och till
det mesta öfverflödig definition på rättigheten för åhörares
inträde. Jag tror, att man kunde vinna samma ändamål
vida kortare, örn man helt simpelt säde: ”sockenstämma
skall hållas offentligen sä långt utrymmet medgifver; —rättighet
ali dervid yttra sina (ankar tillkommer i allmänhet
en hvar som rösträtt äger, på sätt i nästföljande § stadgas:
— dermed punkt. Den särskilda föreskriften att rälla sig
448
Dun 3g Augusti f. m.
efter ordnings-reglor är så mycket mindre nödvändig här*
sorn den i alla fall igenfinnes i i3 §:n.
Uti 6 §:n hafva Utsktn bestämt rösträttigheten i sockenstämman:
jag skulle tro, att, med bifall till hvad Ulsk:n
föreslagit i öfrigt, en annan beräkning borde gälla i alla
personliga frågor, och att redaclionen borde lyda sålunda!
”allmänna grunder för rösträttighet i sockenstämma; i sådana
ämnen, der beskattning ifrågakommer, eller afgifter till
socknens gemensamma ändamål etc. galle nästförflulna årets
bevillning,” men efter i mom:s slut, följande tillägg: i alla
andra frågor äge en person för hvarje hushåll föra talan;
och galle der för beslut alla röster lika. Skälet är icke
svårt att (inna; om jag föreställer mig, att hvilken innevånares
rättigheter som helst inom socknen kunna komma i
fråga , så böra de också icke dömmas ohörde. Om det t.
ex. är fråga om en torpare, så måste han hafva rätt att höja
siri röst till försvar för sitt intresse likaväl sorn bonden,
fastän han icke betalar 2 r.dr b:co i bevillning.
Man har då i alla fall gjort ett större undantag här,
genom föreskriften om röstberäkningen i beskattningsmål, än
hvad som äger rum inom sjelfva folkrepresentationen, der all
omröstning sker per capita.
Vid ytde §:n arig:de ordförandeskapet i sockenstämmor
hafva flere ledamöter härstädes opponerat sig mot Utsktns
förslag och instämt i de reservationer, som inom Utsktn hufvudsakligen
blifvit afgifna af dess ledamöter af det H. Pre*
steStåndet. Jag kan icke underlåta att vid detta tillfälle
instämma i de skäl, på hvilka Hr von Hartmansdorff yrkat
bifall till Ulsktns förslag. Del är alldeles otvifvelaktig!, att
fattigvårdsanstalterna komma att till en stor del blifva en fattigvårds-polis,
och jag tror ej, att denna polis alltid kan
komma att tillämpa den grundsats, som Hr Prosten Gumselius
åberopat, så att det alltid blir ba r m h e r t i g h e t e n ,
som kommer att gå främst. En polismästare får, som man
vet, icke alltid i första rummet vara barmhertig; och presten,
hvars ädla pligt och kallelse det är, alt med mildhetens
och försoningens ord återföra den vilseförda till bättring
och med religionens råd trösta den svaga och svigtande,
är till allt detta icke i tillfälle, om han såsom ordför.
i sockennämnden tillika skall vara domare i de mål, som
åldermannen underställer honom. Hvar och en, som känner
huru det går till vid fattiginrättningar, vet, att hos personer,
som hafva den högsta tillsynen deröfver, fordras en
ovanlig grad af menniskokärlek och tålamod, en naturlig
fallenhet för medlidande, för att icke till slut blifva hårda
af den erfarenhet de ofta göra, att se sin möda lönas med
otacksamhet, och svårigheten att alltid urskilja den verkligt
lidande ifrån dem, som söka på hvarjehanda sätt föra dem
bakom ljuset eller förspilla sin tid i lättja. Den värde ledamoten,
D e ii 29 Augusti f. m.
^9
möten, sorn ifrij»I yrkade på det ovillkorliga stadgandet, att
pastor skall vara ordför. i sockennämnden, liar utan tvifvel
haft tillfälle att läsa mycket af hvad sorn skrifves om Englands
fattiglagar oell alt deraf inhemta, att knappt några
personer stå i ett så ledsamt och spändt förhållande lill de
fattiga i arbetshusen derstädes, som de s. k. Overseers i
församlingarna. Man ser i hvarje vecka berättelser örn collisioner
mellan dessa och de fattige, som afdömmas inför polisdomstolarna.
Om prester hos oss skulle komma att företräda
en sådan polisdomares ställe, så komme han till en stor
del af sin församling i en falsk position, hvaruti han ingalunda
bör befinna sig. Dessutom kan jag ej undgå att yttra
min förvåning, att så många ledamöter af PresteSt. under
den långvariga discussion, som i detta ämne ägde rum
hos nämnda Stånd i dess sista plenum, velat vindicera åt
Slåndet rättigheten till detta ordförandeskap; ty vi veta alla,
att vid förflutna riksdagar hafva inom PresteSt. starka
och talrika klagomål blifvit anförda deröfver att presterne
besväras med så manga verldsliga bestyr, justi den riktning
hvarom nu är fråga, och motioner hafva blifvit gjorda om
presternes befrielse derifrån, samt talrikt understödda. Jag
kan väl icke tro, att farhågan det någon makt skulle undandragas
det Högv. Ståndets ledamöter genom den föreslagna
förändringen kunnat föranleda till de många inom Utsk:n
afgifna reservationerna.
En högst vigtig punkt är naturligtvis den, som blifvit behandlad
i 10 §:n ang:de sockenstämmas beskattningsrätt. —
Jag tror för min del, alt Utskrn häruti funnit en temmeligen
riktig medelväg; och på den invändning, som en ledamot
framställde, nemi. att 0111 man för hvarje år fattade beslut
om en sådan taxering, som skulle fordra ständiga afgifter,
skulle lätt en stor osäkerhet i företag, som grunda
sig på sockenslämmobeslut, uppkomma, svarar jag, att osäkerheten
kan ej blifva större än vid contracters uppgörande
mellan enskilde, och de flesta contracler äro likväl enskildta.
Det är mera sannolikt, att en församling, som stiftar en inrättning,
hvars bestånd den måste önska, äfven skall bevilja
de nödiga medlen dertill, oell hon mäste det till och med.
Deremot skulle jag på det högsta önska, att Utskrn täcktes
laga i betraktande nödvändigheten deraf att sådana beslut,
som angå afgifter eller beskattning, icke må lagas vid andra
än ordinarie sockenstämmor, så framt ej trängande nöd
är för handen, och alt i sednare fallet beslutet om afgifters erläggande
icke må fattas för längre tid än till nästa ordin, sockenstämma;
äfvensom att ingen ständig inrättning, som erfordrar
långvarigare afgifter än för en gång, må kunna beslutas
på mindre än vid 2!ne på hvarandra följande stämmor.
Detta är också ett af skälen , hvarföre jag vagar
föreslå, att de ordin, sockenstämmorna må blifva 4 hvarla
H. 57
4 5 o
Den 29 Augusti f. m.
je år. Det är bekant, att det ofta tillgått så, att afgifter
blifvit på sockenstämmor beslutade och debiterade, i hvilka
beslut högst få personer deltagit; man kan väl invända, att
den som ej vill passa på kungörelserna om dessa och dervid
bevaka sin talan, får skylla sig sjelf; men det är likväl alltid
en klokhetsregel att ställa så till, att öfverraskning så litet
som möjligt må kunna äga rum, och det vinnes bäst, om så
många bestämda terminer äro utsatta, att extra-slätnmor om
möjligt må undvikas.
I afseende å den 24 om sockenniimndens rättighet
att kunna ålägga böter och vitén, har ett tvifvel om rät
tigheten
af en sådan makt hos mig uppstått. Om nämnderna
skola hafva denna rättighet, så måste de också få afhöra
parter och vittnen på ed. Jag kan likväl icke finna
att sockennämnd utgör en sådan domstols organisation, att
detta bör densamma tillerkännas; och att den skall döinma
efter sitt eget lycke, utan en formlig och laglig undersökning,
der parterne få åtnjuta samma förmåner, som vid laglig
domstol, kan väl ej vara meningen. I sådant fall komme
inrättningen snart att urarta och blifva förhatligare än
någon annan polismyndighet, då den komme att skapa ett
slags Turkisk rättvisa.
Uti 26 §:n hafva Utskrn gjort ett förslag, som jag fruktar
icke skall särdeles val upplagas af våra högre embetsverk,
nemi. att sockennämnd skall af embetsman och myndigheter
kunna påkalla biträde och upplysningar. Jag förmodar
att Kammar- och Commerce-collegierna rn. fl. embetsverk
skulle blifva mindre väl belåtna, om en sådan nämnd
skulle af dessa embetsverk infordra utlåt:n; och jag hoppas
derföre att denna § må undfå en annan redaction.
i3 §:n innehåller mot slutet: ”Af starka drycker öfverJastad
person, eller den annorledes är sina sinnens rätta bruk
beröfvad, varder alltid från sockenstämma afvisad, ehvad
han eljest der äger rösträtt eller icke.” Detta är ock mindre
egentligt uttryckt. Orden ”annorledes sina sinnens bruk beröfvad”
torde böra utgå; ty inkommer någon galning i sockenstämman,
så lärer det väl falla af sig sjelft, alt han blir
afvisad; men en blind, som också icke kan sägas hafva sina
sinnens rälta bruk, behöfver derföre icke vara oskicklig eller
oberättigad att deltaga i öfverläggningar, som röra hans
intresse såsom fastighetsägere inom församlingen, och af sådan
anledn. anser jag, som sagdt är, att förenämnda ord böra
utgå. Jag skall icke längre uppehålla Ståndet, utan anhåller
endast om återremiss.
Hr Ribbing, Arvid: Jag hade antecknat mig till
minnes en mängd af de anmärknrr, som blifvit framställda; men
jag skall gömma dem, till dess jag inom Utsk:n kommer i
tillfälle att besvara den del deraf, som icke här redan är vederlagd.
De flesta äro redan upptagna och vederlagda , och
Den 39 Augusti f. m.
ehuru en slör elei återstår, utgör dock deras väckande för
mig ett glädjefullt bevis på det intresse, hvarmed saken omfattas,
i motsats till hvad jag i höljan af discussionen här
hörde af en ledamot, som trodde, att på den grund, att
allt godt kommer ofvanefter, hade Utsktn icke behöft göra
sig så mycket besvär, som de verkligen gjort. Det har sedermera,
synnerligen af en talare, blifvit med exempel visadt,
huru man ofvanifrån funnit nyttan af att fråntaga embetsmyndigheter
befattningar och sjelfva presterne de ordförandeskap
de innehaft, och öfverlemna åt menigheterna
sjelfva att bestyra om sina angelägenheter , och att man
slutligen kommit under fund med, äfven på högre ort, att
en municipal-styrelse vore, hvad jag ofta hört åberopas,
det som i mångfalldigt hänseende skulle åstadkomma belåtenhet
och trefnad. Jag tror att, ehuru ofullkomlig, en form
dock genom Utsktns betänk, är gifven för municipal-styrelse
på landet, och som med nödiga modificalioner kan blifva
tillämplig äfven för staderna, — en form, som i och för sig
sjelf kan anses död, men i hvilken det ankommer på Konungen
och Styrelsen att sälta lif genom fullföljden af sådana
grundsatser, som dem vi i dag hört uttalas, i syftning
att fil folket sjelft öfverlemna att sköta en del af sina angelägenheter.
För öfrigt har jag fått ett tillräckligt stöd för
den princip, som jag inom Utsk:n förfäktat, att det just är
det allmänna förtroendet, de allmänna valen, som skola sätta
lif och kiaft i de inrättntr, som här äro i fråga, men
hvilken grundsats mött motstånd hos mången, äfven hos en
och annan ledamot af detta Hus, men synnerligen utvecklat
sig i reservationer från Utsk:ns högvördiga ledamöter. Jag
har således icke något att tillägga, ulan hänförer mig blott
till hvad som utförligt blifvit anfördt af Hr von Hartmansdorff,
ang:de förhållandet inom landet, och af Hr Hjerta, äfven
med utsträckning till exempel på förhållandet i andra
länder. Begge desse ledamöters yttranden hafva varit så
bevisande, alt jag hoppas derigenom vinna försoning med
dem , som med mig haft olika tankar inora Utsktn. Jag tror
också, att tiden nu är inne; ty medgifvande att genom ett
blott stadgande denna styrelse icke kommer i gång, bör man
dock besinna att här redan finnes kyrkoråd och kyrkovärdar
för att sköta kyrkans angelägenheter, skoldirectioner för
skolans, fattigföreståndare för de fattiges, gode män äro fö~
reslagne för att vårda de omyndiges m. m., och då synes tiden
vara inne för att förena dem samtliga till en s. k. eommunal-
eller allmän styrelse.
Jag vill icke vidale uppehålla Ståndet; min afsigt har
endast varit att tillkännagifva min synnerliga glädje för det
deltagande företaget mött, och för de flera goda uppgifter,
som meddelats om huru dessa inrättntr i andra länder blifvit
utvecklade, och hvilka kunna tjena till mycken nytta för
Utskotten.
45a
Den 29 Augusti f. m.
Hr Lagergren, Anders: Då tiden redan är så långt
framliden, sl;all jag ingalunda uppehålla R. o. Ad.; men tillhörande
ett Ständ, hvarom här är fråga, kan jag ej undvika
att yttra några ord.
I afseende på 1 §:n instämmer jag med Hr Hjerta, att
sockenstämmas inträffande 4 gånger om året vore det bästa,
och att om det tillika skulle stadgas, alt alla afgifter då
skulle bestämmas, så vore folket också säkert att deras angelagenheter
skulle handläggas. -— Beträffande rösti ätligheten
hafva flere talare yrkat, att den borde vara lika för
dem som hafva lön, rörelse eller fastighet: härom har jag
dock icke kunnat öfvertygas, utan instämmer med Utsk:n
alt fastighet bör äga högre rösträtt än innehafvare af lön
och rörelse; ty fastigheten blir beståndande, då deremot
lön och rörelse alltid äro underkastade omvexling. — Hvad
ordförandeskapet i sockennämnden beträffar, och alt det
kunde uppdragas åt någon annan än pastor i församlingen,
så instämmer jag deruti, och kan ej finna att presterskapet
derigenom skulle lida hvarken i aktning eller förtroende.
Låtom oss taga ett exempel: uti en församling funnes en
gammal kyrkoherde, som i religiösa mål kunde hafva fullkomligt
den förmåga, som erfordrades, men ej innehade den
rörlighet, som vore nödvändig, för att tillika sköta verIdsli—
ga bestyr; —• skulle han då hafva en vice-pastor, så kunde
det hända, att denne, af brist på erfarenhet, ännu mindre
än kyrkoherden skulle kunna sköta dessa vidsträckta angelägenheter,
utom det att det vore orättvist, att han nödvändigt
skulle hafva en vice-pastor endast för dessa verldsliga
bestyr, då han kunde sjelf skola de religiösa ärendena. Tager
jag nu en pastor, som nyss till träd t sitt pastoral, så
kunde han väl vara skicklig i allt hvad till hans embete i
öfrigt hörer, men deremot sakna erforderlig vana all vara
ordför. i sockennämnden med dess många från själavården
sig skiljande bestyr. Då i §:n är föreslaget att ordförandeskapet
ej skall räcka mer än 2 år, så framt ej den förre
ordförtn åter inväljes, så kan ju då den mera erfarne paslorn
inväljas och på detta sätt alltid fås den skickligaste till
ordförande. Skulle ej Sländerne antaga Utsk:ns förslag, fåi
jag föreslå en medelväg, att paslor skall vara sjelfskrifven
ordför., men att han må kunna afsäga sig detta förtroende,
om han så vill.
Frih. Sprengtporten, Jac. Wilh.: Det är med anJedn.
af Hr Hjertås anmärkn , att under vissa förhållanden
husfäder, och som han specielt nämnt, torpare skulle få deltaga
i sockenstämmas förhandlingar, som jag får nämna, alt
jag så mycket mindre bestrider denna princip, som jag tror
det vara ett facliskt förhållande. Åtminstone inträffar det
inom den ort, der jag är bosatt, alt torpare ganska ofta
deltaga i municipala bestyr, och äfven i söckenslämrno-för
-
Den 29 Augusti f m.
453
handlingarna, ehuru de måhända icke hittills ansetts vara
berättigade alt taga del i omröstningar.
Jag tager mig i öfrigt friheten att fästa uppmärksamheten
på behofvet af en stadgad princip, huru förhållas skall
inom de städer, der flera församlingar finnas, för att, i de
angelägenheter, som äro af gemensamt intresse för de särskilda
församlingarna, kunna tillvägabringa ett bestämdt resultat.
Saknaden af ett sådant stadgande utgör en brist i
våra sockeiislämmo-föi fattningar, som jag ofta haft tillfälle
att erfara.
Jag föreslår Ulskln att utbyta ordet ”communal-styrelse”
eller ”commun" emot ordet ”menighet, styrelse och menighet.
” Dessa äro gamla Svenska ord , som i lagväg
otta användas, och som fullkomligen uttrycka den sak, som
dermed förstås. — Slutligen yttrar jag den önskan, att
Utsktn icke hade kallat detta betänk, ett betänk. 0111 communal-slyrelse;
ty man kunde förledas lill den tanken , alt
något afgörande steg verkligen vore laget, för alt hos oss
införa ett fullt utbildadt communal-väsende, då jag deremot
finner frågan egentligen vara om en förändring i 1817
års författning om sockenstämmor och kyrkoråd; och förslaget
är äfven i sä måtto ofullständigt, att icke blott hufvudstaden
blifvit förbigången, ehuru ett utnrbeladt förslag varit
tillgängligt, utan äfven förhållandena i andra städer gan~
ska lindrigt vidrörda.
Lag- samt Allm. Besvärs- och Ekon.Utsk:ns betänk. N:o
4 återremitterades.
Lades på bordet BancoUtskts betänk. N:o 64, angtde
ingifvande från banken af dess, enl. i83g års bokslut, utöfver
grundfonden behållna räntevinst och capital-öfverskolt.
Frih. Sprengtporten, Jac. Wilh.: Med afseende pä
det inflytande, som delta måls skyndsamma afgörande utöfvar
på riksdagens gång och statsreglertn isynnerhet, tager
jag mig friheten hemställa till Hr Frih. och Landtm, samt
H. R. o. Ad., huruvida icke beslut kunde fattas att uppföra
detta mål som det första på föredragn.listan till nästa plenum.
R. o. Ad. biföll, alt detta betänk. N:o 64 skulle sättas
främst på föredragn.listan i nästa plenum.
11. R. o. Ad. åtskiljdes kl. till 3 e. 111.
In fidem prolocolli,
F. O. Silfverstolpe.
454
Den 29 A u g u s t i e. 111.
Lördagen den 29 Augusti 1840.
Plenum kl. 6 e. ni.
Justerades 2:ne prot.utdr. för denna dag f. m.
Justerades pleni-prot. för den 12 dennes f. m.
Hr af Wingård, Joli., hade inlemnat ett så lydande
anförande:
Ehuru jag bör tro, det K. M:s nåd. propos. om inrättandet
af en särskild styrelse för allmänna arbeten talar för
sig sjelf, har jag dock ansedt mig böra, genom anförandet af
några exempel, gifva min öfvertygelse af en sådan stiftelses
nytta och nödvändighet tillkänna. Det torde vara en känd
sak, att ganska betydliga måssodlingar, äfvensom väganläggningar,
företagits i Wermland de sednare decennierna. De
hafva i de flesta fall lyckats, lill följe af de noggranna undersökningar
dem föregått, och några ringa understöd ändamålsenligt
dem förunnade, då ganska betydliga kostnader
uppoffrats ändamålslöst före arbetenas planläggning. Jag
påminner mig t. ex., att en måsse af 1100 tunnland i det
starkt befolkade Fryksdalen, ända invid Sunne kyrka, utan
plan bearbetades för några och tjugu år tillbaka , emedan
man sökte ett utlopp för vattnet i en annan riktning, än
som vid jordborrningen af Steffens bestämdes efter måssens
botten, i motsats med ytans anvisade aflopp. Flere hundrade
ägare til! måssen kunde endast förmås söka den rätta
vägen och antaga sättet för odlingen genom ett räntefritt
lån af 1100 r:dr b:co, således en r:dr för tunnlandet af måssens
yta, som nu redan burit vackra skördar i många år.
En annan ganska stor måsse af 700 tunnland uti Nors socken,
hvarpå mycket arbete nedlagts , 60 år förut, bringades
, efter en undersökning af samme man, lill ett herrJigt
fält, nu försedt med lador och stora byggnader, fastän
jag påminner mig, att vid undersökningen man icke utan fara
kunde gå på måssen; men för att icke tala endast om
Wermland; det är mig nogsamt bekant att uti Halland finnes
omkring 6000 tunnland vattendränkt förträfflig jord,
som, enl. Steffens’s undersökningar, kan med en kostnad af
några och trettio tusen r:dr bringas i odlingsbart skick, och
deraf flera tusen tunnland af den beskaffenhet, att, sedan
vattnet blifvit afledt, ej mer fordras för att af den skörda
vackra livetegrödor, än bara alt plöja och beså den omvända
jorden. Huru lugnt det blir för odlaren att få officiella
biträden till undersökningars bestridande, och en öfversly
-
Den 29 Augusti e. m.
455
reise, som icke allenast planlägger med sakkännedom och
omfattande blick dylika större arbetsföretag, utan äfven träffar
öfverenskommelse!- för verkställigheten; derom hoppas
jag tankarna icke blifva delade, om de än skulle blifva
det i anseende till anslagets belopp; men om man vill ett
ändamål, så bör man äfven vilja medlen, och att kunna få
för godt köp sakkunniga personer, hvilka troligen på industriel
väg eller genom enskildla uppdrag se sig i tillfälle
förtjena vida mera, än fästade vid Statens verk, det lyckas
troligen icke, och platserna upptagas då af sådana, som icke
kunna genom sin-medelmåttiga skicklighet finna utkomst annorstädes.
Hvad särskildt angår väganläggningar, är jag äfven i
tillfälle att lenina några exempel, visande nödvändigheten
att här, soini andra länder, hafva en central-styrelse med tillräcklig
makt och myndighet för sådana arbetens både planläggning
och verkställighet., Jag har, som man säger, lill complett
evidens öfvertygat mig härom under min mångåriga tjenstebefattning
i Wermland. Ingenstädes i Sverige äro så många och
långa väganläggningar och omläggningar af backar företagna,
som i denna provins, och Wermländningen är utmärkt
för sin ifver i dessa slags förbättringar som i många andra.
Det har således varit en lätt sak att öfvertala dem till försök
i denna del; men om alla lyckats eller vittna om en
rationel uppfattning af ämnet, derom har jag ingen rättighet
dömma. Jag skulle önskat vi haft långt för delta en
sådan, som deri nu föreslagna institutionen att tillgå; med
mera säkerhet hade man då gått tillväga, och mången allmän
författning troligen genom dess försorg emanerat, till
rättelse för menigheler vid dylika arbetens företagande och
disputers förekommande. Ett exempel vill jag blott nu anföra,
som visar alla de svårigheter, som möta vid en vägs omläggning,
och ett sätt alt upphäfva dem, som någon gång blifvit
försökt sedermera i Wermland. Man hade i mångfalldiga
år vid tingen i Gillbergs härad stridt om den, från första
bosättningarnes tid, på Höjarne anlagda vägens omläggning,
den alla funno, i anseende lill dess backighet, ganska
besvärlig. Uudersökningshandlingarna med dyra kartor
och lösta protocoller hade vuxit till mansbördor, och ingen
verkställighet kunde motses , då vid ett ting proponerades
och bifölls att upphöra med alla disputer hvar vägen skulle
läggas samt att anförtro åt fem personer att både besluta
och verkställa hvad de för godt funno. De fingo härigenom
mera makt än landshöfdingen, Kammar-colhm och
sjelfva H. M., och ehuru en mängd jemmer och klagomål,
som ej kunde upptagas, anfördes, blef dock vägen färdig, så
att Just.ombudsmannen, som blef den enda återstående auctoritet
för de klagande att vända sig till, kunde vid en resa
genom länet befara vägen och intyga dess ändamålsenlighet.
456
Den 29 Augusti c. m.
Hr Ribbing, Arvid: Jemte det anförande, som nu
blifvit uppläst i anledn. af Konungens propos. anglde en styrelse
för allmänna arbeten, anhåller jag alt äfven få framställa
några anmärkn:r, som jag försummade att afgifva då
Konungens propos. föredrogs lill remiss. Jag finner nemi.
att deruti äro nämnda, såsom föremål för den ifrågavar. styrelsens
verksamhet, måssodlingar samt flera dylika allmänna
arbeten och företag, som likväl alla äro af den beskaffenhet,
att de endast kunna bedrifvas under den del af året, då jorden
icke är tillfrusen. Som jag likväl föreställer mig, att
ändamålet med bildandet af denna styrelse och de arbeten,
som genom dess försorg skola befrämjas, vore icke allenast
landets uppodling, utan måhända företrädesvis beredandet af
arbetsförtjenst för den ökade folkmängden inom fäderneslandet,
hvilken, såsom vi vid flera tillfällen funnit, synnerligen igenfinnes
bland de fattigare classerna, och att derigenom
förskaffa sysslolösa personer en arbetsförtjenst, som kunde
afhålla dem från de brott, hvilka sedan föra dem lill correctionshusen
; så skulle jag tro , att det hade förtjenat
att till föremål för denna styrelse måhända företrädesvis
nämna sådana slags arbeten, som gåfvo sysselsättning och arbetsförtjenst
äfven under den del af året, då hvarken mässar
kunna odlas eller vägar anläggas, jag menar till bedrifvande
af bruksrörelse, hvartill ymniga lägenheter finnas
i de delar af Riket, som äro minst befolkade, men deremot
hafva stora skatter i sina berg och malmer. Jag vill blott
anhålla, att dessa mina tankar, jemte dem, som Hr afWingård
låtit uppläsa, må få åtfölja till det. Utsk , som kommer
att behandla Konungens nåd. propos., och önskar att
Utsk., vid föreslående af und. svar, ville fästa någon uppmärksamhet
vid hvad jag yttrat.
Dessa båda anföranden remitterades til! StalsUtskottet.
Ånyo föredrogs Exped.Utskrs den 26 dennes f. m. på
bordet lagda förslag N:o 65 till R. St:s und. skrifvelse, i
anledn. af K. M:s nåd. propos. om fortfarande tills vidare
af anslaget för Rikets Allm. Ärendets Beredning.
Frih. Cederström, Jacob: I detta Exped.Utsk:s förslag
till und. skrifvelse har influtit en strof, hemtad ur
SlatsUtsk:s betänk, bland motiverna, nemi. den: ”och då
R. St. derjemte hysa den öfvertygelse, att lämpligast vore,
om besvärs- eller de s. k. beredningsmålen blefve genom
en särskild afdelning af Högsta Domstolen afgjorda.” Denna
strof, hemtad ur betänk., som jag sade, på grund af ett
åberopadt yttrande af Just.Statsministern härstädes, har likväl
icke i grundlagsenlig ordning varit föremål för R. St:s
öfverläggningar och beslut, och kan således icke omnämnas
eller
D c; it ‘.29 Augusti c. ni
45;
eller anmälas hos Konungen såsom en R. St:s öfvertygelse.
Dessutom förekommer jemväl härvid, att om R. Sl. skulle
för Konungen yttra denna öfvertygelse, skulle denna öfvertygelse
stå i strid med det afslag, som denna skrifvelse i öfrigt
innehåller, emedan denna förändring af Högsta Domstolen
är en fråga, som nödvändigt måste i grundlagsenlig
ordning beredas och först vid nästkommande riksdag kan
afgöras, då man naturligtvis hade erkänt, att Allm. Beredningens
fortfarande varit behöfligt. Jag begär således, att
den upplästa meningen, som börjar med ”och då” och slutar
med ''Högsta Domstolen afgjorda” må utur Exped.
Utsk:s förslag såsom oriktig uteslutas.
I anledn. häraf fann R. o. Ad., att utur detta förslag,
som i öfrigt gillades, borde utgå orden: ”och då R. St. derjemte
hysa den öfvertygelse, alt lämpligast vore, om besvärseller
de s. k. beredningsmålen blefve genom en särskild afdelning
af Högsta Domstolen afgjorda.”
Föredrogs ånyo och godkändes Exped.Utskis den 26
dennes f. m. på bordet lagda förslag N:o 66 till R. St:s und.
skrifvelse, i anledn. af K. M:s nåd. propos. om Calmar läns
fördelning i 2:ne län.
Till pröfning företogs StatsUlskrs den 22 dennes på
bordet lagda utlåt. N:o 276, i anledn. af väckt motion om
ändring uti fördelningen af den till Lunds academi utgående
kronotionde uti vissa härader af Christianstads län.
Hr von Hartmansdorff, Au g.; Detta är ett af de
många mål, som sammanhänga med StatsUlskrs utlåt. N:o
170. Jag tror således icke att det vore skäl att låta saken
falla innan man ser hvad det blifver af den framställning,
som Utsk. gjort under N:o 170. Jag hemställer följaktligen
till R. o. Ad., om icke, på sätt som skett i hänsende till öfriga
med N:o 170 sammanhängande ämnen, detta utlåt, äfven
måtte få återremitteras.
Hr von Troil, Emil: Jag kan icke annat än tillkännagifva
mitt ogillande af den metod, R. o. Ad., på tillstyrkande
af den ledamot sorn sednast yttrade sig, vid flera tillfällen
följt, att nemi. återremittera betänk:n blott för alt
vinna uppskof med beslutets fattande. Jag tror verkligen
alt Utskm äro nog försedda med göromål i alla fall, titan
sådana onödiga återremisser, och att äfven riksdagen
måhända dem förutan torde blifva fullt tillräckligt långvarig.
Hr von Hartmansdorff: I händelse den framställning,
som blifvit gjord ang:de de olägenheter tiondegifvare
i Skåne få erfara, vore ogrundad, vore det skäl för R. o.
12 H. 58
458
Den 29 Augusti e. m.
Ad. att genast fatta det beslut, som härur föreslaget. Skulle
åter motionärens framställning vara grundad, och det
tillika skulle hända att icke StatsUtsk:s utlåt. N:o 170 blefve
bifallet, så qvarstode olägenheterna för tiondegifvarne,
utan att R. St. deråt egnat någon uppmärksamhet. Jag hemställer
således till R. o. Ad., om det är skäl att så förfara,
och yrkar fortfarande på återremiss.
StatsUtsk:s utlåt. N:o 276 blef af R. o. Ad. bifallet.
Vid förnyad föredragning af SlatsUtskts den 22 dennes
på bordet lagda utlåt. N:o 277, i anledn. af erhållen återremiss
å StatsUtskts utlåt. N:o t58, fann R. o. Ad., som bifallit
utlåt. N:o 158, detta utlåt. N:o 277 icke erfordra annan
åtgärd än att läggas till handlingarna.
Föredrogos ånyo och biföllos StatsUtskrs den 22 dennes
på bordet lagda utlåCn :
N:o 278, i anledn. af erhållen återremiss å StatsUtsk:s
utlåt. N:o 184;
N:o 27g, i anledn. af väckta motioner, rörtde dispositionen
af ett efter enkan A. B. Wetterström Kronan tillfallet
dana-arf;
N:o 280, i anledn. af Hr Professor Geyers motion om
uppförande å allm. indragn.staten af pension åt f. d. Statssecrettn
m. m. Danckwardt ;
N:o 281, i anledn. af F. von Zweigbergks från Skaraborgs
län motion, om contant ersättning till rotebållarne
inom Kållands härad, för vägrad utsyning å kronoparken
Rådaås.
Ånyo föredrogs StatsUtskts den 22 dennes på bordet
lagda utlåt. N:o 282, i anledn. af 2:ne särskilda utaf Hr
Petre' väckta motioner, angtde pensionering af Statsrådsledamöter,
under vissa förutsatta fall.
Hr von Hartmansdorff, A 11 g.: Det kan visserligen
sägas, å ena sidan, att genom befordrande till Statsråd
af män, som redan aro berättigade till pension eller att
bibehålla hela lönen på indragningsstat, såsom förhållandet
är med 65 ars embetsman, skulle statsverket få vidkännas
alltför stora pensions-utbetalningar, emedan så gamla embetsman
ej gerna kunde tjena länge qvar. Men å andra sidan
tror jag omständigheterna böra föranleda R. St. att åtminstone
under närvar, förhållanden icke stadga ett sådant
villkor, som det nu föreslagna. Svårigheterna att få Statsråds-platserna
uppfyllda ser man dagligen. Om nu ytterligare
svårigheter skulle af R. St. läggas dertill, så är det
troligt, att bristen på män, som ville åtaga sig dessa ansvariga
embeten, blefve ännu större. Derföre ville jag vörd
-
Den 29 Augusti e. m.
45g
samt tillstyrka, att R. o. Ad. måtte afslå det föreslagna villkoret.
Alt återremittera utlåt, synes mig ej till något tjena;
ty frågan är helt enkelt, 0111 man vill hafva ett sådant
stadgande eller låta det förfalla. Jag tillstyrker det sednare
eller afslag.
Frih. Cederström, Jacob: Med den sista talaren
skulle jag instämma, så framt icke samma betänk, innehölie
tre afslag å motionärens framställningar i öfrigt, och ett afslag
å betänk, således skulle komma att innefatta bifall till
dessa tre delar af motionärens framställning, hvilket jag ej
förmodar vara Hr von Hartmansdorffs mening. Jag tror
derföre, att det enda rätta är alt återremittera betänk., då
R. o. Ad,, när betänk, återkommer, blir i tillfälle att kunna
afslå den ena delen deraf och bifalla det öfriga.
Gr. Fröl i ch, Da v id: Om jag, lika med Hr von Hartmansdorff,
kunde göra mig det hoppet, att svårigheterna för
utnämningen till Statsråds-platserna skulle underlättas genom
underkännande af StatsUtsk:s förslag i tredje punkten,
så måhända alt jag skulle förena mig i samma åsigt som Hr
von Hartmansdorff; men då jag icke kan se att det kan hafva
någon väsendtlig inverkan på ett skyndsamt tillsättande
af Conseljen, så, då jag i öfrigt finner StatsUtsk:s betänk, i
alla delar grundad!, anhåller jag om bifall till detsamma.
Frih. Cederström: Jag yttrade mig förra gången
endast i formen, men efter den siste talaren yttrat sig i saken
för bifall lill betänk., anhåller jag att få yttra mig i
saken äfven med några ord. Jag saknar i StatsUtsk:s betänk.
naturliga moliver, för att ställa Statsrådets ledamöter
under andra cathegorier i afseende på rättigheten till pension,
än civila och militära tjenstemän i allmänhet. Hvad
vill det säga, att en embetsman, som får befordran i en
väg, skall vara i annan calhegori än den då han inträder
i Konungens Statsråd? Hvarföre skall ej samma författning
blifva gällande der, som annorstädes; och hvarföre har ej
något enda skäl blifvit uppgifvet för denna olikhet? Är det
måhända farhågan för att ändringarna skulle blifva för stora,
eller att ombyten skulle för ofta inträffa. Allt detta
skulle tnan då medgifva, men om man det gör, så får man
med detsamma medgifva, att man ej vill hafva Stalsrådet
besatt af ledamöter, som skulle blifva qvar, och det förmodar
jag icke vara R. Sl:s mening. Jag förnyar min anhållan
om återremiss.
Hr von Troil, Emil: Här har blifvit sngdt, att det
förefinnes en stor svårighet att få Statsråds-platserna besatta.
Jag vill icke ingå i någon undersökning 0111 den saken,
utan blott undersöka i hvad mån denna svårighet kan ökas
genom det förslag, hvarom R. o. Ad. nu öfverlägger. Man
finner ganska lätt, att för en person, som ännu ej fyllt 60
46o
Den 29 Augusti e. n\.
år, år, vid fråga om inträde i Statsrådet, det nu föreslagna
stadgandet alldeles likgilltigt; ty hans rätt vid upphunnen
65 års ålder blir densamma, om detta stadgande anlages elfer
icke. För personer, sorn äro öfver 60 år, torde detta
stadgande utgöra en svårighet, såvida nemi. de blott vilja
ingå i Statsrådet för att efter en kort tid, efter några få år
eliel' kanske månader, taga afsked derifrån och erhålla den
högre pensionen; men om ingen sådan speculation är i fiå—
ga, tror jag ej att stadgandet för dem kan innehålla något
afskräckande; ty de kunna aldrig genom detsamma förlora
något i följd af sitt inträde i Statsrådet, emedan det är föreslaget,
att om de icke qvarstanna på den platsen i fem år
så att de blifva berättigade att på indragn.stat erhålla den
lön, de der skulle erhålla, så äro de likväl berättigade att
på indragn.stat uppföras till del lönebelopp, som de åtnjöto
före deras inträde i Statsrådet. Förslaget innefattar i alla
fall icke, på sätt en värd talare anmärkt, något alldeles ny tt.
R. St. fattade redan vid sista riksdagen ett dylikt beslut i
afseende på landshöfdingnrs pensionerande. Äfven der bestämdes
en tjenstetid af minst 5 år. Jag tror derföre icke,
alt några synnerligen vigtiga skäl förefinnas för ogillande af
betänk., ehuru jag får tillkännagifva, alt jag inom IJtsk. var
så till vida af skiljaktig tanke, att jag trodde tjenstetiden
icke behöfva bestämmas till mera än tvänne fir.
Hr von Hartmansdorff: Den siste talaren har an
märkt,
alt det föreslagna stadgandet endast vore tillämpligt
på dem, som redan upphunnit 60 års ålder, och att de i
alla fall hade deras pensionsrätt försäkrad för den tjenst de
förut innehaft. Men dervid bör man betänka, att de kunde
hafva innehaft sådana tjenster, från hvilka nian icke plägar
taga, afsked för ålderdoms skull, t. ex. häl adshöfdingetjenster,
om pensioner för hvilka fråga vid denna riksdag
redan varit väckt. En häradshöfdinge behåller sin syssla
lill sin död, låter den af en annan förrättas, och hans villköl-
kunna i de bästa domsagorna vara lika så goda som ett
Statsråds, åtminstone föga sämre. Om nu ett Statsråds.
embete erbjödes en häradshöfding, och lian ej hade utsigten
att få bibehålla sin lön för framtiden, i händelse han ej stöde
ut med tjensten till sin död , så frågas, huruvida han
kunde mottaga Statsråds-embetet med mindre han ägde enskild
förmögenhet att lefva af. R. o. Ad. torde således lätteligen
finna hvaruti den svårighet består, som jag omförmalt.
Det exempel, sorn här anfördes orri landshöfdingar,
torde icke vara tillämpligt på Statsråds-embeten, Det är
med landshöfdingar, om icke alldeles, dock nära nog såsom
med häradshöfdingar; åtminstone har erfarenheten hittills
visat, att landshöfdingar ingalunda äro utsatte för det äfventyr
som Konungens rådgifvare alt lemna embetet. Jag måste
således vidblifva det vördsamma yrkande jag först gjur
-
Den ay Augusti e. m.
de; men erkännande riktigheten af Frill. Cederströms anmärkt].
att återremiss vore tjenligare än afslag, förenar jag
mig med honom derom.
Hr Hjerta, Lars: Ehuru StatsUlskrs utlåt., efter min
förmening, icke uppfyller de behof, som äro för handen i
afseende på en inskränkning i denna del, sedan Utsk. afslagit
nästan de vigtigaste delarna i Hr Pelre's motion, tror
jag dock att man gör bättre alt bifalla än afslå det; och
jag liemtar en anledn. till denna tanke derifrån att jag icke
tror, lika med en talare, som först yttrat sig, alt den enda
eller den väsendlligaste svårigheten, som man åberopar för
att få ministeren complellerad, härleder sig från farhågan
för personernes framtida existens, om de skulle komma att
gå ifrån embete!, ulan från något helt annat.
Hr von Hartmansdorff: Bland de hinder, som förekomma
emot Statsrådets fullständigande, är utan tvifvel den
offentliga smädelsen emot Konungens rådgifvare ett af de
största. Månne detta icke härrör af tryckfrihetens missbruk?
och månne det kan afhjelpas på detta sätt?
Hr Munck af Rosenschöld, Nils Rudolph: I afseende
på hvad den siste talaren yttrat, vågar jag tro att
icke alla, som från- och tillträda ministerer, finna sig lugnade
öfver den smädelse, hvarför de varit blottställde, derigenom
att de blifva hugnade med en ansenlig pension.
Hr Hjerta: Jag vill blott hafva äran tillägga till mitt
förra yttrande, att jag lyckönskar mig alt genom detsamma
hafva gifvit talaren näst före den siste tillfälle att återkomma
lill ett af sina favorit-ämnen.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad, behagade
bifalla StalsUtsk:s utlåt. N;o 282.
Ropades ja och nej.
Hr Landtm, hemställde, om R. o. Ad. ansåg de vid
utlåt, N:o 282 gjorda anmärkn:r föranleda dess återremitterande.
Ropades äfven ja och nej.
Då Hr Frih. o. Landtm, härefter började framställa
propos. till afslag å utlåt. N:o 282, anmälde sig
Hr von Hartmansdorff och yttrade:
Jag har afsiålt från begäran om afslag; således behöfver
propos. derå icke göras. Skulle någon osäkerhet vara
derom huru svaren å propos: 11 utfallit, så anhåller jag om
votering.
Hr Frih. o. Landtm, förnyade derefter sin först framställda
propos. till bifall å utlåt. N:o 282.
Ropades ja och nej.
46a
Den 29 Augusti e. ra.
Hr Landtm, förklarade, det han trott sig finna att nej
öfverröslat ja.
Hr von Troil; Jag finner för min del något ganska opassande
i att, innan Landtm, tillkännagifva huru han uppfattat
svaret på en propos., en ledamot begär votering. Jag
har derföre gjort mig till regel, att i sådant fall yrka votering
från andra sidan och gör det derföre nu.
Upplästes lill justering och godkändes följande votensproposition:
Den
som bifaller StalsTJtsk:s utlåt. N:o 282, voterar
>a;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, anser R. o. Ad. de vid StatsUtskts utlåt. N:o
282 gjorda anmärkn:r föranleda dess återremitterande.
Efter voteringens slut, befunnos rösterna hafva utfallit,
som följer:
Ja — 26.
Nej — 3o.
Vid förnyad föredragning af StatsUtskrs den 22 dennes
på bordet lagda utlåt. N:o 283, i anledn. af Hr Hjertås motion
ang:de ersättning för provinnlering och fouragering åt
tågande trupper, blef samma utlåt, af R. o. Ad. bifallet.
Ånyo föredrogs StatsUlsk:s utlåt. N:o 284, i anledn. af
Hr von HartmansdorfFs, A., motion, att, i händelse nu gällande
skjutslega biifver förhöjd, vissa embets- och tjenstemän
mätte erhålla lönetillökning.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Om Utsk. velat göra
något afseende på motionen, så tror jag lätta sältet hade
varit att afvakta R St:s beslut i fråga örn skjutslegan, innan
svar afgafs. Detta har Utsk. emedlertid icke gjort, och
då det under närvar, förhållande svarat, så ser jag ganska
väl, att svaret icke kunde blifva annorlunda. Jag har icke
heller något emot att R. o. Ad. dertill samtycke!', öfvertygad,
såsom jag är, att ett sådant samtycke af detta och de
öfriga Stånden icke kan betaga mig rättigheten att, om
skjutslegan höjes, då få göra ny motion i samma ämne som
det, hvarom utlåt, handlar.
Frih. Leijonhufvud, Abrah.: SlatsUtsk. har verkligen
icke velat göra afseende på Hr von HartmansdorfFs
motion; det synes vara mycket tydligt. Äfven oberoende af
alla de förhållanden, som kunna inträffa med skjutslegan,
har den åsigten gjort sig gällande i StatsUtsk., att på grund
af en så beskaffad motion, som, om jag minnes rätt, tillkom
här under en öfverläggning, eller till följe af en annan motion,
det icke varit möjligt att afgifva något förslag. Jag
Den 29 Augusti e. m.
4G3
vet ieke om Hr von Hartmansdorff tillstyrkte återremiss eller
något tillägg; jag tillstyrker bifall till betänkandet.
Hr von Hartmansdorff: Jag tyckte alt den siste
talaren bland annat äfven bestridde mig att få upptaga frågan
ånyo. Om det så förhåller sig, önskar jag återremiss,
på det alt oss mätte vara öppet att behandla saken, när R.
o. Ad. fattat sitt beslut ang:de skjutsen.
StatsUlskrs utlåt. N:o 284 blef af R. o. Ad. bifallet.
Då nu ånyo föredrogs StatsUtskrs den 22 dennes på
bordet lagda utlät. N:o 285, i anledn. af erhållna återremisser
å ulfåt. N:o 109, fann R. o. Ad., som redan förut
bifallit sistnämnda utlåt. N:o 109, att utlåt. N:o 285 icke
erfordrade annan åtgärd än att läggas till handlingarna.
Likaledes lades till handlingarna StatsUtskts d. 22 dennes
på bordet lagda utlåt. N:o 286, i anledn. af återremiss
å utlåt. N:o >4o.
Ånyo föredrogs och bifölls StatsUtskls den 22 dennes
på bordet lagda utlåt. N:o 287, i anledn. af Hr Professor
Geyers motion om ett särskildt vicarie-arfvode för adjuncten
i historien vid Upsala universitet, så länge han för motionären
ombesörjer examina och tentamina.
Företogs till pröfning Stats- samt Allm. Besvärs- och
Ekon.Utsk:ns den 22 dennes på bordet lagda betänk. N:o g,
om bildande af undervisnings-anslalter för skeppsbyggeri,
samt anslag dertill.
Hr Nordensköld, Otto Gustaf: Jag var ledamot i
den comité', som hade sig uppdragat att söka tillvägabringa
förbättringar i och för handeln och sjöfål len. Vi funno att
behof kunde uppkomma för något tillfälle, att våra ynglingar
kunde bereda sig kunskaper äfven i skeppsbyggeri, och
för del ändamålet stannade comile'en i det beslutet, att tillfälle
borde dem beredas att få läsa i Carlskrona, och alt
Staten borde hålla dem några stipendier tillhanda såsom tillskott
åt dem, som sådant kunde behöfva. Detta tror jag är
hvad som skulle behöfvas. I Carlskrona hafva dessutom redan
förut läst Norrmän, och jag tror äfven Amerikanare.
Jag tror, att den anstalten vore den lämpligaste och mindre
kostsam än den som blifvit föreslagen. På en enskilds motion
hafva likväl Utsk:n varit så liberala, att de anslagit icke
mindre än 6,666 r:dr 32 sk. årligen i minst 6 år. För
min enskilda del kunde jag väl icke hafva något emot detta
anslag, men det synes mig, som detta anslag endast har för
afsigt att gagna två eller tre enskilda varfsägare; ty sjelfva
de löner, som anslås åt lärarne, skola gå genom varfsäga
-
464
Den 39 Augusti e. m.
rens hand; gör han hankrut, få äro lärarne af med sina !ö‘-  ner. Dessutom förefaller det mig underligt, att en skeppsbyggmästare,
som vore tillräckligt skicklig, ej skulle få mera
än 666 r:dr 32 sk. i lön. Den af de två lärarne, som
skall hafva de högsta mathematiska kunskaperna, skulle väl
också hafva den största lönen; deremot har den läraren, som
skall förbereda dem till de mathematiska kunskaperna , fått
1,000 r:dr. Dessutom hafva Utsk:n sagt, att den varfsägare,
som gjort anstalt för att emottaga elever, om han får mindre
antal än 5, likväl skall få betaldt för 5 fullt ut och
dessutom lön. Om han har ett par söner och några till,
så skulle han ju på det sättet få sina söner väl uppfostrade.
Men det är väl icke detta, som kan vara ämnadt. Hvad
åter angår att 5o ynglingar, nemi. i5 på hvartdera stället,
skulle, såsom Ulsktn säga, arbeta på varfven, så blifva de
hvarken mer eller mindre än timmermän; ty jag skulle tro,
om deraf blefve 5o byggmästare, blefve det vida mera än
Sverige behöfver. Yi se här på strömmen flera vackra fartyg.
Således om Utsk:n hade föreslagit ett mindre penningebelopp
för att employera i Carlskrona för att perfectionera
sådana ynglingar, som egna sig åt yrket, hade det varit tillräckligt.
Men om då Utsk:n vilja anslå 6,666 r:dr 32 sk.,
så skulle jag vördsamt begära att åtminstone betänk, måtte
blifva återremitteradt och att Utsktn måtte följa de reservationer,
som af flere Utsk;ns ledamöter, Gr. Horn, Frih. Sprengtporten,
Gr. von Platen, Hr Ribbing med flera andra, blifvit
afgifna, utgående derpå att anslaget måtte blifva lemnadt till
K. M:s disposition, till inrättande af sådana skolor, som vore
mest ändamålsenliga. I anledn. af hvad jag nu yttrat,
anhåller jag om återremiss.
Hr Oxehufvud, Göran Adolph; Då jag varit den
enskilde person, hvilken fördristat mig att väcka den ifrå—
gavar. motionen, tillhör det mig äfven att densamma försvara,
ehuru jag djupt känner obehaget att här uppträda
emot den sista talaren; jag vill dock här blott följa min
pligt såsom riksdagsman. Den siste talaren har synnerligen
fästat sig vid hvad jag anser vara hufvudsak, nemi. huruvida
en sådan ny utgift, som den ifrågavar., är behöflig eller
ej; huruvida sådana anstalter redan finnas inom fäderneslandet,
der ynglingar kunna bildas till skickliga byggmästare
för handelsflottan eller ej. — Hvad den andra delen
af den värde talarens anförande beträffar, som angår
controllerna, så tror jag, att hos oss sådana sällan saknas,
så att jag förbigår den delen och vill blott hålla mig vid
sjelfva hufvudsaken. Den siste talaren har anfört, att i Carlkrona
skulle vara tillfälle all inhemta nödiga kunskaper för
uppbyggande af handelsfartyg. Jag vågar bestrida detta.
En elev, som kommer till Carlskrona för att inhemta dessa
kunskaper, är der under hela sin lärotid för att se på byggandet
-
Den 29 Augusti c. m.
465
gandet af etl enda linieskepp; detta invände jag ufven då
jag var ledamot af den comité', som den sislo talaren omtalat;
jag hörde då ej några motskäl, tillräckliga att rubba
min öfvertygelse. Jag Lemtade stöd för min åsigt ännu mera
från Danmark. Danmarks skeppsvarf äro åtminstone
jemförliga med Carlskronas Örlogsvarf. Icke dess mindre
inhemtar ingen skeppsbyggmästare för handelsflottan der sina
kunskaper; måhända alt en eller annan lärare tager undervisning
der, men han prakticerar först vid skeppsvarf omkring
6 år vanligen såsom elev. Under denna tid fortgår
den praktiska ölningen jemte den theoretiskä undervisningen
; från denna skola utgår hail såsom fullständig skeppsbyggmästare
för handelsflottan. Jag vädjar till hvar och
en, luiru det stod till med våra skeppsbyggnader förr än
några specul,anter oell skeppsredare folio på den tanken att
införskrifva Danska skeppsbyggmästare; de stodo förut på
den lägsta ståndpunkt. Det var då knappt någon enda Europeisk
nation, med hvilken vi kunde jemföra oss. Då införskrefvos
några Danska skeppsbyggmästare. Från den tiden
hafva fartygen erhållit nytt utseende; detta bevisa de
vackla fartygen på strömmen, ej att byggmästare kunnat
förut bildas i Carlskrona. Anledntn till min motion var den,
att jag förut varit närvar, vid byggandet af våra fartyg för
handelsflottan vid våra varf. Jag har sett skilnaden härvid
på de flesta ända upp till Haparanda. Jag har sett, att de
som hafva skickliga Danska skeppsbyggmästare, stå åtminstone
ao år framför de andra. Äfven har jag sett med viss
förtrytelse, att det blott är en utländning vi hittills hafva
att tacka för de framsteg vi gjort, men denne utländning
är mycket jaloux ; man kan knappt, åtminstone ännu icke, säga,
att en en enda utmärkt der blifvit bildad. Jag känner
en Dansk, sorn, då han varit här två år, gick bort; de öf
rige
Danske skeppsbyggmästarne kunna åter snart lemna
Sverige; då stå vi åter på samma punkt. Jag upprepar
ånyo hvad jag förut anfört, att om vi skulle inskränka oss
till Carlskrona, så är det förgäfves alt dertill använda några
medel utaf Staten, emedan intet resultat deraf kanfas. Om
landet skall vidkännas denna nya utgift, om Ständerne skola
göra nya anslag, måtte afsiglen dermed vara , att man
vill vinna något resultat genom dessa penningar. Jag för min
del vågar påstå, att man ej vinner något det ringaste på att
anlägga ett sådant institut i eu stad, der det kanske en en
da
gång 0111 året går ett fartyg af stapeln, och der ett fartyg
står kanske 4 ä 5 år på stapeln. Deremot finnas varf
på andra ställen, der 4^5 fartyg om året gå af stapeln.
Jag delar icke den tanken, att Utsktns lika så litet som min
afsigt varit att gynna en eller annan varfsägare; jag förmodar,
att ingen blir gynnad här. Om Ständerne hemställa
till Konungen att vidtaga nödiga åtgärder, alt det ändamål,
12 H. 59
466
Den 39 Augusti c. m.
som Ständerne afsell, verkligen matie vinnas, lär Konungen
nog finna utväg att icke gynna den enskilda på det allmännas
bekostnad. Jag skulle önska, att Gr. Horns ocb Frill.
Sprengtporten reservationer anloges såsom grund för ålerremiss,
om jag bade någon utsigt att derigenom vinna något
resultat; roen jag bar bort med stor bedröfvelse, alt
BondeSt. afslagit denna motion i dag, — BondeSt., som likväl
för öfrigt varit så inlresseradt för skolorna. Skulle nu
It. o. Ad. återremittera densamma, så bunde måhända, att
två Stånd beviljade den, och att motionen förfölle. Då dessutom
betänk, i det bela kommer att leda till samma resultat
som reservanlernes åsigter, får jag yrka bifall lill betänkandet.
Frih. Leijonhufvud, Abrah.: Oro jag bade bemärkt,
att Hr Oxehufvud varit tillstädes ocb anmält sig, skulle jag
visst icke hafva gjort det; men sedan jag nu blifvit uppropad,
anhåller jag få yttra några ord. Det är visserligen
ett ogynnsamt företag att ställa sig tipp till försvar för en så
i fantasien tillönskad förbättring för skeppsbyggeriet, när
en så stor auetoritet förklarat, att förslaget icke är behöfJigt;
ocb alt det saknade så beskaffade grunder att det kunde
antagas; men Utsk:n hafva likväl icke saknat anledn. att
förfara så som skett. Det är visserligen saunt, att blott en
motionär väckt frågan, men jag ber Hr Oxehufvud ursägta
hvad jag nu säger, denne motionär sätter jag framför dussintals
andra motionärer. Om en person med fullkomlig sakkännedom,
som har constaterat en särdeles kunskap och en
värma i ett ämne som ganska sällan förspörjes, förelager sig
att väcka en motion; så anser jag mig berättigad att finna
den vara väl grundad. För öfrigt inträffade det alt inom
Utsktn, som vid tillfället bestodo af öfver 5o personer, befunno
sig varfsägare, skeppsägare, handlande och andre personer
från flera delar af Riket, som voro sakkännare och
ägde förmåga att bedömma saken. Den blef debatterad ganska
fullständigt och möttes af ett allmänt tillstyrkande äfven
inom BondeSlåndet. Alt BondeSt. i dag afslagit hvad
det beviljade den I Augusti, kan jag väl icke förstå; det
lär likväl så hafva händl. Frågan var ej att gynna en eller
annan varfsägare, ty ideen i StatsUlsk. var icke ens att
bestämma någon local der instituten skulle inrättas. Man
trodde att tlet vore lämpligast, att ett btfunnes i norra delarna
af Sverige, och ett i södra delen. Der talades om Carlskrona,
Carlshamn, Calmar och flera städer i södra, samt
Gefle och andra städer i norra delen. Resultatet blef det
sorn StatsUtskts betänk, utvisar. Utsk. trodde, att den uppförda
summan af 6,666 r:dr 32 sk., för att kunna bilda inhemska
skeppsbyggmästare, vore väl använd, jemte det att
det var öfvertygadt, att åtgärden var i högsta målto af behofvet
påkallad. Jag för min del får således anhålla att Stan
-
D * n 29 A u g u a t i e. m.
467
det icke måtte förkasta denna idde. Hvad åter beträffar de
reservationer, som blifvit framställda, och som jag ingalunda
vill motsätta mig, emedan äfven jag anser deras innehåll
ändamålsenligare; så har jag intet emot, att de föranleda
en återremiss, för att i formen komma till eli bättre
resultat, blott det icke vederfares utlåt, det missödet att
blifva afslaget.
Frih. Sp reng t porten, Jac. Willi.; Af en så varm
vän af vårt sjöförsvar som Amiral Nordensköld hade jag visserligen
icke väntat mig att betänkligheter skulle framställas
emot ett förslag, som utgår och betraktar saken från en,
jag vågar säga, storsinnt synpunkt, nemi. att lägga den liktigast
säkra grunden för sjöförsvaret genom bildandet af
en coopvaerdi-flotta; ty utan att vi äga en sådan, befaratjag
att vålt murinväseude icke hvilar på en fast grundval.
Det är äfven en annan åsigt, som utgjort en stödjepunkt för
behandlingen af denna fråga. Det bär nemi icke undfallit
Utsk;n att en högst vigtig näringsgren inom landet, nemi.
handel och sjöfart, under närvar, förhållanden icke befinner
sig på en gynnsam ståndpunkt, men Utsktn hafva å andra sidan
bemärkt alt en återvända från denua mindre gynsamina ställning
börjat vi>a sig, och man har trott att rätta tidepunkten
då vore att icke försumma de åtgärder från Statens sida, sorn
under sådana omständigheter kunde befordra en förbättring af
vår handelsmarin , sorn vid alla tillfallen ar af så stor vigt
för oss. Jemväl hafva Utsk:n haft den åsigt, att del är
hällre att måhända något frikostigt befordra sådana föremål,
soto omfatta upplysning och bildning; ty af alla de utgifter,
som Staten bekostar, är del tvifvelsutan inga, som i
rikare mätt återskänka Slaten sina förskotter. Detta må gälla
såsom ett skäl hvarföre Slats- och Ekon.Ulsktn icke tvekat
alt lemna de anslag som fordras för alt i detta vigliga
mål komma lill eli resultat, som man åsyftat. Jag niimner
blott detta för att för Pi. o. Ad. ådagalägga, att man måhända
skulle kunna hemta andra skäl för Utsktns behandlingssätt af
denna fråga, än det att Utskrn skulle vilja gynna någon enskild
varfsägare. Om någon enskild varfsägare här skulle
blifva gynnad, så måste det blifva Styrelsen, som gymaar
honom; ty UIsk; 11 hafva icke föreslagit, att dessa skolor skola
inrättas hvarken vid det ena eller andra varfvet, hos den
eller den personen eller på den eller den platsen, utan att
de skola inrättas hos ägarne af de varf, som befinnas dertill
competenlast oell skickligast, oell om en sådan skulle blifva
gynnad, linner jag det vara rikligt. Något hinder för
förläggandet af en af dessa skolor i Carlskrona kan jag ej
finna i betänk., om Konungen skulle finna det lämpligt;; men
då det är kändt alt skeppsbyggeri i Sverige utöfvas på så
olika punkter och på så långt afstånd från hvarandra, som.
i Blekinge eller Calmar län samt uppe i de norra orterna,
468
Den 29 Augusti e. m.
trodde Utsk:n Sifvén del vara lämpligt att på tvänne olilia
punkter fördela undervisningen i denna näringsgren. De
ynglingar, sorn från Norrland skulle resa ned till Carlskrona,
för att inhemta undervisning i denna kunskapsgren,
skulle få en ganska lång och dyr resa, och jag befarar, att
detta till en stor del skulle lagga hinder i vägen för företagets
verkställande. Jag har visserligen varit en reservant
i StatsUlsk.; jag hade trott, att det varit måhända bättre
om Utsk. föreslagit, att, i afseende på medlens fördelning,
d. v. s., bestämmandet af pensionärernes eller elevcrnes afgift,
lemna något friare händer åt Regenn, men detta är en
obetydlig detaljfråga; och då jag finner att motionären, åt
hvilken jag i delta hänseende skänker auctoritet både derföre
alt jag känner hans kunskaper och bans utmärkta nit,
som på mera än ett sätt säkerligen komma att för vårt land
medföra nytta, ansett att i denna omständighet ej ligger något
hinder emot företaget, vill jag icke heller äfventyra lieja
frågans förfelande genom en aterremiss, ulan finner mig
befogad att yrka bifall på betänkandet.
Hr Nordensköld: Jag har till en början yttrat, alt
äfven jag trodde att en uppfostrings-anstalt, der ynglingar
mera kunna bildas i skeppsbyggeri, behöfdes. Jag tror ännu,
att om man reser från Amerika till Carlskrona för att
inhemta kunskaper i detta yrke, så skall man äfven resa dit
ifrån Norrland; ty jag inbillar mig, att det icke är Statens
skyldighet alt uppfostra ynglingarna ända ned från de minsta
kunskaperna och derifrån upptaga dem ända till skeppsbyggmästare.
Jag tror att det är varfsägares skyldighet alt
skaffa de förberedande kunskaperna åt personer, sorn på varf
redan så länge arbetat, att de behöfva kortare tid att fullborda
sina kunskaper och skaffa sig den theoretiska underbyggnad,
som behöfves för att blifva skeppsbyggmästare, och då
är det ej skadligt att se linieskepp byggas; men i alla fall
byggas äfven i Carlskrona sådana fartyg, som begagnas för
coopvaerdi, såsom briggar, barkskepp och lastdragare. För
resten har jag för min del visst icke emot sjelfva anslaget,
ehuru jag anser det mycket liberalt af Utskrn alt gifva en
så stor summa, emedan jag då hoppas, att, när Reger:n en
annan gång gör ett förslag, det äfven matte gå igenom. Jag
beg är en aterremiss, endast derföre alt nu, såsom betänk,
är uppgjordt, Regertn är bunden i sitt handlingssätt. Om
Utskrn, då betänk, kommer tillbaka, vidblifva anslaget af
de 6,666 rtdr 32 sk., på det sätt sorn reservanterne föreslagit,
så skall jag för min del visst icke vara emot att bevilja
anslaget, men derföre begär jag en aterremiss.
Frih, Cederström, Jacob; Med flr Oxehufvud instämmer
jag deruti, att anstalter äro nyttiga för bildandet
af skeppsbyggmästare, och alt landet är i behof af kunniga
personer, så väl i detta yrke, som i alla andra; att det
Den 39 Augusti e. m.
4(>9
således är ganska önskvärd), att bifall till anslaget blir lemnadt;
men jag kan icke derföre lemna mitt bifall till StalsUlsk:s
förslag, emedan jag finner det alldeles icke vara så
betänkt, att det bör bifallas. Emot Stats- och Ekon.Ulsktn
kan jag visserligen anmärka, att de hänvisat hela anslagets
användande på enskildta varf; men det har förut varit fråga
vid discussionen om försvarsverket eller fjerde lnifvudtileln,
att Svenska seglande flottan borde upphöra att finnas
och inskränkas till roddflotta och ångfartyg. I öfverensstämmelse
med ett sådant systeine faller det af sig sjelft alt
Kronans skeppsvarf för seglande flottan komme att upphöra
och inskränkas till sådana fartyg; och da blifva varfven
för handelsflottan de enda, der kunskap i byggnad af seglande
flotta kan inhemtas; men, mine herrar! vi äro ännu
icke der, och förmodligen lära vi icke heller snart komma
dertill, att vi, med förbiseende af Statens verkliga fordelar
och behof, afskaffa i Sverige begagnandet af seglande krigsfartyg
så länge vi behöfva dem, och dä äga vi jemväl varfsanläggningar
tjenliga för inöfvande i skeppsbyggnad. Derföre
är det val naturligt, att der finnes concentrerad den större
kunskapen i Riket, och alt skolor der så mycket lättare skola
kunna etableras. Hvad svårigheten för eleverna angår att
kunna inställa sig vid sådana ställen, så kan jag ej finna,
att den svårigheten blir större, än att resa från ena ändan
af Riket till en academi, vare sig Upsala eller Lund, för
att der skaffa sig de kunskaper, som fordras, vare sig i hvilket
yrke som helst. Frågan måste väl betraktas ur en allmän
synpunkt. När Slaten anvisar medel för en uppfostringsanstalt,
så måste den väl icke blifva en enskild pensionsinrättn.
; den måste väl blifva en allmän anstalt, som b 1 if—
ver funderad på bestånd och på framtiden, och som icke
är beroende af en varfsägnres död, som anlagt densamma,
och af nya intressenter, sora icke äro intresserade deraf.
I Statens hand och på Statens varf, der fortlefver inrättningen
så länge som samhällets flottor fortfara. Jag förenar
mig således med Amiral Nordersköld i begäran om återremiss.
Jag kan dock icke instämma i förmodan att Utsktn
afselt fördelar för enskilda varfsägare; men naturligt är, att
Utskms förslag skulle bereda fördel för enskilda varfsägare,
och det utan motsvarande nytta för samhället, hvilken
deremot beredes, 0111 skolorna iurättades vid flottans stationer.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: För min del kan
jag ej annat än med fägnad se, att StalsUtsk. gjort afseende
på ett behof, som redan länge bort vara erkändt, ehuru man
icke anslagit medel för dess afhjelpande. Således tillstyrker
jag vördsammast, att R^ o. Ad. måtte bevilja de medel SlatsUtsk.
föreslagit, och snarare mera än mindre. Men hvad
sjelfva villkoren för anväudandet beträffar, så torde åtskilligt
Den 3g Augusti e. ra.
dervid vara att anmärka eller rutla, pä det att medlen måtte
blifva på möjligen bästa sätt använda för det ändamål som
åsyftas. Min forsla anmärkn. Sr den, att man satt fordringarna,
för att få inträde vid dessa undervisnings-anstalter,
nästan alltför låga. Meningen lär väl icke hafva varit alt
bilda timmermän, utan hvad man kallar construcleurer, eller
skeppsbyggmästare i högre mening. Då är det alltför
ringa alt blott fordra, det de som blifva elever skola blott
kunna skrifva och läsa samt äga säker kunskap i arilhmetik.
Detta är icke mera än hvarje skolgosse kan. Följden
deraf blifver, att man måste hålla vid varfvet en särskild
lärare för elementar-kunskapernas inhemtande, och icke
blott för mathematiken; ty man behöfver väl också lära sig
modersmålet, icke allenast för att kunna läsa det, utan ulven
för kunna skrifva det någorlunda felfritt, m. ni. Således
yrkar jag att högre fordringar mätte görns af dem, som
skola inträda i dessa undervisningsverk. Huru stora dessa
fordringar böra vara, kan jag ej bedömma; dertill saknar
jag erforderlig sakkännedom. Andra omständigheter hafva
förut blifvit anmärkta, såsom att lärarnes löner icke synas
vara riktigt bestämda; den enes dr för hög de andres för
låga. Dertill vill jag göra den anmarkntn, att 66 r:dr 3a
sk. till underhåll för en elev är nog ringa. Det skulle kunna
hända att man behöfde större anslag och färre elever;
alt man måste bestämma understödet till olika belopp på
olika ställen, större på det ena, hvarest i allmänhet vore
dyrare att lefva, och mindre på ett annat under motsatta
förhållanden. Allt sådant hörer till en närmare utredning,
hvilken man lämpligast och bäst borde öfverlemna ål Konungen
att bestämma, livad sjelfva inrättningarna beträffar
och deras afsöndring från eller förening tued Kronans varf
i Carlskrona, så är väl temmeligen klart, äfven för den,,
som icke har någon särskild kännedom af yrket, att eli varf,
inrältadt för att bygga krigsfartyg, har annat syftemål an
ett varf, inrältadt för köpmansfartyg, och att således den
undervisning, som meddelas på varfvet för krigsfartyg, hvaraf
intet måhända blifver färdig t på flera år, icke kan vara så
lämplig för ändamålet, som undervisningen på ett ställe, der
endast köpmansfartyg byggas. Deraf synes mig löija, att
undervisningen på Kronans varf blott kan vara en nödhjelp,
så länge nian ej har något särskildt för köpmansfartyg,
hvilket vore ändamålsenligare. Men då man har sådana varf
så måtte det vara rättast att förlägga undervisningen dit.
Man har anmärkt emot dessa enskildta varf, att en gång finnas
de, en annan gång icke, och att man ej bör göra allmänna
undervisnings-anstalter beroende af enskildta förelag.
Om denna anmärkn. vore fullt riktig, så gällde den. äfven
om landtbruks-institutet vid Degeberg; då borde icke Ständerne
hafva deråt anslagit medel vid en, föregående riksdag
eller nu ökat anslaget för detsamma. Men det kan väl au
-
Den 29 Augusti e. m.
47t
tagas såsom säkert, att om ett enskildt skeppsvarf går under,
sä tillkommer ett annat, och att alltid några skola finnas
både i norra och södra delarna af Riket. Jag instämmer
således med Utskln och med dem, som yrkat att sådana undervisningsanstalter
må inrättas både i norra och södra delarna
af Riket, der skeppsbyggeri vanligen idkas. Min vördsamma
anhållan och hemställan vore derföre, alt R. o. Ad.
ville återremittera betänk., emedan jag är öfvei lygad derom
att, fastän BondeSt., på sätt man omförmält, afslagit betänk.
, hvarken Borgare- eller PresteSt. eller R. o. Ad. lär
afslå det derföre att en återremiss ägt rum, utan tvertom
så mycket hellre bifaller det, som man, vid ärendets återkomst,
kan besluta med de förändringar hvarje Stånd finner
lämpliga eller Ulskrn sjelfva måhända gjort på förhand. Jag
ville, om återremiss beviljas, önska, att Utsk:n ej måtte fästa
sig vid annat än följande hufvudsaker: först att anslå den
ifrågavar. summan; dernäst att förordna det undervisningen
skall gifvas vid skeppsvarf för handelsfartyg; att den gifves
vid något sådant eller några (måhända är det nog med två) ett
i norra och ett i södra delen af Riket; samt alt derefter åt
Konungen öfverlemnas att bestämma lönerna för lärarne, underhållet
för eleverna och de öfriga reglementariska föreskrifter,
som kunna behöfvas, äfvensom ali Konungen mätte
bestämma, huruvida undervisnings-anstallen skall finnas vid
det ena eller andra varfvet, allt efter som det skötes bättre
eller sämre.
Hr Oxehufvud: Sedan samtlige talare instämt deruti,
att skeppsbyggeri-skolor äro önskvärda, att de äro afbehofvet
påkallade, vågar jag hysa den förhoppning, alt R.
o. Ad. ville bifalla ifrågavar. betänk., då det är ganska problematiskt,
huruvida icke frågan helt och hållet kommer
att förfalla, i händelse R. o. Ad. skulle återremittera densamma,
om 2 Stånd skulle bifalla betänkandet. Här äro
egentligen blott gjorda några få anmärknrr, hvilka äro af
reglementarisk beskaffenhet; men dessa anmärkn:r äro af den
vigt, att de ej böra förfalla , då fråga är att vinna ett så stort
ändamål, som här är åsyfladt. Man har nemi. fästat sig
dervid och ansett att aflöningen skulle vara oriktigt fördelad
emellan skeppsbyggmästaren och läraren i mathematik.
Den är likväl, som jag förmodar, riktig; ty Utsk:n måtte
hafva tagit i betraktande, att en skeppsbyggmästare redan
äger på det varf, der han är anställd, en sådan aflöning, att
han kan väl existera, såvida han är sådan att han såsom
lärare kan blifva qvalificerad, och vid sådana förhållanden
är ett plus af 666 r:dr J2 sk. ej en småsak. Deremot förmodar
jag att Ulsk:n tagit i betraktande, att den andre läraren
måste antagas endast för elevernes räkning och derföre
åt honom anslagit en större summa, hvilket jag för min
del anser vara fullkomligt rätt. Dernäst har man fästat sig
D e ii 29 Augusti c. m.
synnerligen dervid, att fordringarna äro för låga för eleverna,
du de skola vinna inträde i della institut. JNu är likväl förhållandet,
att vid ett skeppsvarf, åtminstone i Danmark, ingår en elev
med mycket mindre kunskaper på varfvet; han antages der som
apprentiee, tjenar der sina 6 år, arbetar som timmerman i 6
år med yxan i hand, och har blott vissa timmar 0111 dagen bestämda
till undervisning. Der inhcmtar han tillräcklig underbyggnad
lör att blifva en skicklig skeppsbyggmästare vid
ett coopvaerdi-varf. På ett sådant varf fordras det, att byggmästaren
kan taga yxan från timmermannen och sjelf visa
honom huru han skall (öra den. Jag har sett följden deraf
på ett skeppsvarf, der en Dansk byggmästare, som genomgått
en sådan sexårig läioknrs, var föreståndare, huru
mycken aktning och hvilket förtroende han tillvann sig af
i5o personer åtminstone, som voro under hans ledning.
Deremot har jag sett på ett annat varf, der det blott valen
theoretiskt bildad skeppsbyggmästare, huru litet man uträttar
med blott theoretiska kunskaper. Jag tror således
icke att fordringarna äro för låga; men som sagdt är, detta
är blott detaljer. Då ändamålet är nyttigt och önskvärd!,
hoppas jag att R. o. Ad. bifaller betänkandet.
Hr Munck af Rosenschöld, Nils Rudolph: Jag
äger ingen sakkännedom i denna fråga; men att våra skeppsbyggerier
icke måtte vara i särdeles stort flor eller rättare
vära skeppsbyggmästares kunskaper ej särdeles stora, vågar
jag sluta deraf, att man med slöra kostnader införskrifver
skeppsbyggmästare från utrikes orter. Ar i838 reste
jag med diligencen från Skåne till Slockholm i sällskap
med en Dansk skeppsbyggmästare, som var införskrifven till
Luleå varf. Han var myckel ung och nyss utexaminerad i
Köpenhamn. Ilan blef likväl införskrifven med ett löneaccord
blott för ett år af 1,000 r:dr b:co, och tillika hade
han resan till Stockholm ersatt med 200 r:dr. Som accordet
blott var på ett år, var det alt förmoda, att han ej
qvarstannade sedan haus skicklighet blifvit känd, ulan att
få måhända dubbel löneförhöjning. Då vi med sådana kostnader
måste införskrifva skeppsbyggmästare, anser jag att
det vore mera än önskvärdt, 0111 sådana inrättningar kunde
komma till stånd och att de kunde bildas inom Riket. Jag
vågar således tillstyrka bifall till Ulsktns utlåtande.
Hr Ribbing: Då jag förenar mig jendel af de gjorda
anmärkningarna och igenfinner mitt namn på två ställen
bland reservanterna, skulle jag visserligen vara bland
dem, som borde yrka återremiss; men då de yttranden, som
bär blifvit fällda af personer, på hvilkas omdöme i dessa
frågor naturligtvis ett stort afseende måste fästas, äro af den
beskaffenhet, att jag befarar deras inflytelse i Lftsk:n, ifall
betänk, skulle återremitteras, särdeles hos dem, som redan
kan
-
Den 29 A u g u 11 i e. n;.
473
kanhända äro mindre benägne för elt anslag, instämmer jag
ined Hr Oxehufvud i yrkandet alt belänk. mätte bifallas.
Frill. Cederström: Jag har begärt oidet i anleda, af
de yttrade farhågorna att en ålerremiss skulle kunna medföra
att ärendet kunde förfalla, i händelse tvä Stånd skulle bifalla
betänkandet. Sådant innefattar ej annat än ett missförstånd
om de former, som för ärendets behandling inom Stånden
äger rum; ty det faller af sig sjelft, att när svar på återremissen
från Utsk:n återkommer, har Ståndet, om än det
ensamt återremitterat utlåt., fullkomligt tillfälle all bifalla
detsamma och förena sig med de öfriga Stånden; men om
del skulle inträffa, hvad som är att förmoda, att på grund
af de flera reservationer, som finnas vid betänk., i andra
Stånd äfven återremiss skulle äga rum, så kunde ett bifall
här, föranledande dertill att icke nödiga rättelser uti utlåt,
blefve gjorda, hvarigenom de ifrågavar. skolorna kunde blifva
ändamålsenliga, måhända snarare förhindra än befordra
ärendets framgång hos de öfriga Stånden. Derföre förenar
jag mig i begäran om återremiss.
Frih. Sprengtporten, Jac. Wilh.: Det är med
anleda, af den farhåga Frih. Cedirstiöm nu vltrade, att dessa
skulor icke skulle blifva ändamålsenliga, som jag får fästa
uppmärksamheten deruppå, alt det beror af Konungen att,
när ej varfsägarne uppfylla sina förbindelser, förflytta eller
upphäfva hela skolan. Jag får äfven fästa it. o. Ad:s uppmärksamhet
derpå, att detta förslag står i fullkomlig harmoni
med det förslag, som Reger:n framställt och Utsk:n
tillstyrkt, att inrätta 5 navigalions-skolor; det tolde icke
vara för mycket att hafva två skeppsbyggeri-skolor, då man
liar 5 navigations-skolor. Man har hufvudsakligt fästat sig dervid,
att skolorna skulle vara beroende af enskilde personers
förelag. Förslaget i detta afseende grundar sig icke allenast
på den åsigt, att det vore vid privata eller coopvaeidi-varf
som kunskaperna bäst kunde irihemtas, utan äfven deruppå,
att flera andra skolor uppstått genom privata förelag, hvilket
äfven Hr von Hartmansdorff åberopat, då han nämnt
förhållandet med Degeberg. Jag bestrider återremiss, ehuru
jag är antecknad såsom reservant, emedan jag är öfvertygad,
att en återremiss tjenar lill intet, och att betänk, icke
återkommer i något annat skick till R. o. Ad., än det blifvit
aflemnadt, aldraminst i den riktning, som anmärkningarna
här gifvit anledn. lill. — Hr von Hartmansdorff har ansett
att det borde bestämmas högre fordringar för inträde i dessa
instituter. Jag delar ej denna mening. Då del beror af
Konungen att bestämma detaljerna, är Konungen oförhindrad
att låta fördela skolan i classer, då de ynglingar, som
först inhemtat erforderliga kunskaper, kunde få inträde i en
högre dass, hvaremot i en lägre tillfälle vore att inhemta
kunskaper för skeppstimmerman, som från yngre åren måla
H. 60
B e 11 iiij A n g u i ii e. m.
sle uppfostras lill yrkel, oell sorn måste inhemta ej allenast
theoretiska utan äfven praktiska kunskaper. — I afseende
på de anmärkii:r, som blifvit gjorda rör:de Inrariies aflöning,
anser jag dea förklaring, Hr Oxehufvud gifvit i ortele olikheten
deruti, vara ganska riktig, och då den reservation,
jag i Utsk:n afgifvit, endast angår en obetydlig detalj-fråga,
får jag nu tillstyrka bifall till betänk.; tilläggande endast,
all hvad underliållssumman för eleverna angar, dea blifvit
bestämd till enahanda belopp sorn vid Degeberg.
Hr Ribbing: Till de skäl jag förut anfört förbifall till
betänk, får jag lägga, att det slutar med följande ord: "samt
att K. M. för öfrigt täcktes härutinnan meddela de föreskrifter
och vidtaga de åtgärder, sorn K. M. kan i nåder
finna vara för sképpsbyggeri-skolornas framgång tjenligast.’’
Detta är val egentligen sagdt i afseende på direclionerna;
men jag tror, att äfven delta förklarande till Konungen lemnar
något utrymme att rätta de felaktigheter, sorn TJtsk:u,
till följd af saknad detalj-kännedom, kunnat begå. Jag
har för öfrigt redan föi klarat hvarföre jag anhåller om
bifall lill betänk., och hvad angar det sorn Frih. Cederström
andragit, att man borde vara lika säker om bifall,
ifall detta betänk, återremitterades, torde detta böra
öfveriemnas till Utslons ledamöter att bedomina; ty såvida
Stånden göra afseende på hvad TJtsk:n kunna i sina bctänk:n
anföra, kunde del hända, att, genom någon hufvudsaklig
förändring i Utskms förslag efter tu återremiss, hela saken
kunde komma att förfalla.
Hr von Hartmansdorff: Min anmärkning emot antagandet
af elever med så ringa kunskaper, åsyftar alt göra
de anslagna medlen tillräckligare för ändamålet, än om man
vid sådana inrättningar, sorn dessa, förspiller på elementarundervisning
en tid, som tjenligare kunde användas vid skolan.
Min mening är icke att derigenom förekomma yrkets
handläggning af eleverna. Tvertom anser jag orsaken hvarföre
vi hafva så dåliga landlbyggrnästare vara den, att de ej
förstå att vara murare sjelfve; de göra vackra ritningar, men
kunna ej lägga handen vid arbetet, hvadan det går dåligt.
Men deli större kunskapen hindrdr icke handlagets inöfning.
Hvar och en vet, att sedan en bergsskola inrättades i Fahlun,
finnes det numera en eller annan bruksägare, sora temmeligen
förstår huru stångjernet skall smidas, som känner
handlaget och kan hafva det inflytande på sina underlydande
smeder, sorn en kunnig byggmästare kan hafva på murare
eller timmermän. Men låter man det gå såsom med jernbruket)
tillförene, att ägaren ingen:ing föistår af den egentliga
handteiingen, så går det derefter. Här har blifvit sagdt,
att de gjorda erinringarna äro oväsetidtliga. I lofmelt hänseende
synes dock en vara väsendtlig, din nemi., att då
Utsk:n föreslagit sätt och villkor för medlens begagnande, så
blifva dessa, om Ständerne dem gilla, också de, hvarefter
Den 29 Augusti c. m.
475
Konungen skull .invända medlen. Då blifva de måhända ej
heller så nyttiga för Riket sorn vederborde. Tror man det
varn så farligt alt göra en ålerremiss, att man hellre vill
under feni år. eller till nästa riksdag, förspilla en del tillgångar,
så kunde det luinda, att man, just för deras olämpliga
begagnande, under tiden ej funne sig vid anslagets fortsättande,
och att hela undervisnings-anstallen ginge under för
det man haft för brådtom. Man har sagt, att det vore Konungens
rätt, att för öfrigt, såsom det heter, vidtaga åtgärder.
Det är godt, men orden ”föröfrigt’’ tillkännagifva att
Konungen icke äger att göra någon ändring i det som ätbar
reglementeradt, och det är just emot dessa reglementariska
föreskrifter, som jag och andre ledamöter tagit oss
friheten att göra anmärkningar. Om Utsktn för deras
del icke skulle finna för godt att göra någon förändring, så
betyder det ingenting för detta Stånd, eller för de öfriga.
Sedan en ålerreroiss blifvit besluten och saken har återkommit,
äro förändringar bos Stånden tillåtna, hvilket nu
icke är händelsen. Jag förnyar således mia anhållan om älerremiss.
Gr. Morn, Claes Fredr.: Då jag lill detta betänk,
bifogade en reservation, skedde det hufvudsakligen derföre
alt jag icke ansåg Stats- och Ekon.Utsktn välbetänkt hafva
förfarit, då de ingått i alltför mycket reglementerande af
detta ämne. Jag skulle i conseqvens deraf äfven böra yrka
åter re iniss af delta betänk., och jag skulle otvifvelaktig! instämma
i deras åsigt, som gjort ett sådant yrkande, om jag
icke, lika med andra talare, befarade, i anledn. af de yttranden
soot här blifvit fällda, att discussionen, återkommen
med betänk, lill Utskottena, skulle föranleda inom dessa
sammansatta Utsk. belt motsatta resultat emot hvad man
väntade sig af denna ålerremiss, Jag beklagar att två män
af yrket hafva varit af så stridiga åsigler i denna fråga,
och ännu mera beklagar jag, att en värd talare trott sig
kunna tillägga StatsUtsk. att hafva velat gynna vissa varhsägare.
Förhållandet är alldeles icke sådant, och jag skulle
verkligen önska, att de förenade Stats- och Ekon.Utskrn
undginge alt taga kännedom af denna anklagelse. På denna
grund instämmer jag med dem som yrkat bifall.
Hr Oxehufvud: Jag skall blott utbedja mig att få
fortsätta den mening Hr von Hartmansdorff påbörjat. Det
står nemi. i betänk.: ”samt att K. M. för öfrigt täcktes
härutinnan meddela de föreskrifter och vidtaga de åtgärder,
som K. M. kan i nåder finna vara för skeppsbyggeri-skoloi -  nas framgång tjenligast.”
Hr Nordensköld: Jag får för R. o. Ad. rättfärdiga
mig. Jag har aldrig yttrat, att Utsk:n eller någon af des*
ledamöter kunnat hafva någon önskan att gynna vissa per
-
4?6
Den 29 Augusti e. m.
söner; jag liar blott sagt, ali Het synes så, oell att följdrn
af Utsklns framställning i en framtid möjligen kunde leda
derhän att det skulle synas som 0111 Regeringen hade gjort
det. Man har sagt att RegerCn äger rättighet ali i denna
fråga göra hvad den vill; men Utsktns betänk, har likväl
föreskrifvit sådana villkor, att Regertn icke kan göra det som
är det rätta. Man vill öfverlemna saken åt Regertn , men
tillika läsa händerna på densamma. Jag yrkar återremiss ;
icke för det att jag vill neka bifall till bufvudsaken, men
för det jag tror de särskilda bestämmelserna böra utgå; dock
vill jag visst icke begära votering, ifall R. o. Ad. skulle bifalla
betänkandet.
Stats- samt Allm. Besvärs- och Ekon.Ulsktns betänk. N:o
g blef af R. o. Ad. bifallet.
Hr Nordensköld: Jag anhåller vördsamt att få reservera
mig emot fl. R. o. Ad:s beslut. Jag anser alt Ulsk:n
ingått i för många detaljer, och det derjemte på ett sådant sätt,
att det blir omöjligt för Konungens rådgifvare att uppfylla
dessa, utan att, om de vilja undvika Schylla, de falla i Carybdis.
Vid ett kommande riksmöte fruktar jag, att de ej
kunna undgå klander och hoppas då alt betänkts detaljer skole
exonerera dem.
Föredrogs ånyo Stats- samt Allm. Besvärs- och Ekon.-  Utsktns den 22 dennes på bordet lagda betänk. N:o 10, i
anledn. af väckta motioner om inrättandet af navigationsskolor.
Hr Nordensköld, Otto Gustaf: Äfven detta betänk,
har någon slägtskap med det förra. På en enskild motionärs
framställning hafva äfven Utsk:n gått tillväga med ett
statsanslag, som är större än som jag tror skulle kunna begäras
från Reger:n ; men då skolorna onekligen äro af stor
nytta, och det goda, det må komma från hvem som helst,
alltid är godt, vill jag ej dervid göra någon erinran; anslaget
är i alla fall icke mera än 2 å 3,000 r:dr högre än det
vore behöfjigt, hvarföre jag icke nu har annan anhållan än
om bifall till betänkandet.
Hr von Hartmansdorff, A it g.: Jag vill blott anmärka,
hurusom Utsk:n afstyrkt det föreslagna anslaget till
navigations-directeuren, emedan de ansett hans göromål ej
vara af den maktpåliggande egenskap, att en embetsman med
så betydlig lön skulle dertill erfordras. Denna directeurs
befattning hade skolat bestå deruti att resa omkring och
examinera eleverna vid navigations-skolorna. Jag deremot
anser en sådan kringresande examinator vöre, om han funnes,
den enda säkra borgen derföre att undervisningen riktigt
meddelades, och att enhet infördes i elevernes examina.
Skälet hvarföre jag så tror, är, att t. ex. i ecclesiastik! af
-
De n 29 Augusti e. m.
477
seende ur föl hål landet med en examen, som medför befordringsiätt
inom liela Riket, nemi. pastoral-examen, sådant,
alt den är till sin vigt och sill värde olika i livart stift. 1
det nordligaste ur det så svårt att l'å högsta hetyget, alt för
det närvar, det mig veterligen endast finnes Ivänne personer,
som hafva det. I det sydligaste stiftet ar det så vanligt
alt hafva högsta betyget, att nästan alla academi®-och
skolelärare hafva det. Detta gör alt när man skall jemföra
det ena stiftets prester med det andras elter deras examensbetyg,
har man föga rättelse af betygen för denna gemensamma
examen. När man nn får flera navigations-skolor,
och man ej har en gemensam examinator, kan man vara
viss 0111, att samma examen betyder helt olika vid den
ena skolan och den andra. Följden blir också, att vid de
skolor, der man slipper fram med de minsta kunskaperna,
varda de mesta examina aflagdn. Följaktligen får man det
sämsta, som kan bekommas för de penningar, sorn af oss
beviljas. Vill man deremot vara säker på att för de penningar
Staten använder få jemngoda producter, om icke de
bästa, så skali man icke afslå frågan om en navigalions-directeur.
J ig hör vidare af den talare, som sednast yttrat
sig, alt Utsktn anslagit några tusen r:dr mera än som behofves.
Jag deremot är öfvertygad, alt man slutligen finner
sig hafva bort vidtaga den anstalt, sorn man nu förkastar,
och kommer att ångra sig. Min önskan vore återremiss;
men om jag skall dömmn efter del föregående beslutet, så
blir väl också detta betänk, bifallet.
Frih. Sprengtporten, Jac. Wilh.: Att Stats- oell
Ekon.Utsktn föreslagit eli högre anslag an Konungen begärt,
ur visserligen förhållandet; men jag anser deraf ingalunda
vara bevisadt, att det anslag, sorn Ulsktn föreslagit,
är högre än för ändamålet erfordras. Med Hr von Hartmansdorff
instämmer jag visserligen deruti, att det är alldeles
nödvändigt att examina controlleras; men denna controll
kari hur blifva densamma, som vid våra andra offentliga
läroverk, att examen är offentlig. Så föieställer jag
mig, att förhållandet blir äfven vid dessa skolor; men
särskilde kringresande examinalorer för att examinera vid
gymnasierna I. ex hafva icke ansetts behöfliga, utan brukar
det vara lärarne, soro, under tillsyn af en ephorus,
förrätta examen. Något särskildt ephorat för fem navigations-skolor
hafva ej Utsk:n ansett behöflig!. Dessa skolor
stå under en särskild ministers befattning och äro icke af
större omfattning, än alt lim kan egna sin speciella uppmärksamhet
åt dessa skolor; och fordras det vid något tillfälle
alt Regertn inhemtar närmare kännedom örn deras beskaffenhet,
och den vill förskaffa sig visshet, att undervisningen
vid den ena skolan går i bredd med undervisningen
vid den andra, så saknas det visserligen icke personer, som
Den 39 Augusti e. m.
äro competenle alt bedomina sådant oell kanna åtaga sig en
sådan förrättning för tillfället. Då dessa skolor kontina att
ligga på ställen der gymnasier eller andra skolor gemensamt
med dem äro föidagda, torde det ej heller vara omöjligt att
intressera de lärare i mathematiken tn. m., sorn der äro anställde,
alt vara närvar, för att tillse och bedomina huru examina
förrättas. Dessutom torde det icke böra förbises, att
örn ett sådant ephorat fanns, men ulöfvades i en ensidig riktning,
eller förvandlades lill en sinecur, det kunde blifva
mera skadligt än gagneligt. Af sådan anledn, hafva Utsktn
icke ansett sig böra å stat uppföra delta anslag.
Ilr af Schmidt, Georg Lars: I likhet med den reservation
jag afgilvit i de sammansatta IJtsktn, får jag äran
bär anföra, alt jag icke finner Utsk:ns fördelning af skolornas
förläggande öfver Riket vara riktig i så måtto, att de
proponera Gefle stad för de norra delarna, då det ligger 8
städer norr om Gefle, hvilka alla hafva mer och mindre,
och somliga ganska betydlig skeppsfart. Således skulle jag
anse skäligt oell billigt, att den skolan bltfve inrättad i
Sundsvall i stället för i Gefle. Då vore det ingen svårighet
för eleverna; de hade alt välja emellan Stockholm och
Sundsvall. Man invänder till förmån för Gefle alt der
äro stora varf och stor skeppsfart; men det är ej heller någon
brist derpå i Sundsvall; icke långt derifrån ligger ett
af de betydligare varfven i norra delen af Riket. Örn skolan
blir i Gefle, mäste man från somliga städer resa 1 qo
mil för att komma till en sådan skola. Jag anhåller således
0111 återremiss, med begäran att den ena skolan matte
förläggas till Sundsvall.
Hr Oxehufvud, Göran Adolph: Jag borde visserligen.
instämma i Hr von HartmansdorfFs åsigter, då jag, såsom
ledamot af den comité, som hade sig uppdraget att utarbeta
det förslag, som till en stor del ligger till grund för
Utsktns hemställan, föreslog just inrättandet af denna navigations-directeur
; men detta var på cn tid, då styrelsen var
annorlunda organiserad än den nu är, och då navigalionsväsendet
stod under lie collegier, eller under så mångå auctoriteter,
att knappt några navigalions-lärare visste under
hvilken han sorterade. J\Tu är ej förhållandet sådant. Äfven
jag anser, lika med Frih. Sprengtporten, det vara tillräckligt,
att Ministern för Civil-departementet kan tillse alt
dessa skolor blifva på det ändamålsenligaste sätt organiserade,
och alt enhet i undervisningen samt examina, sorn är
det första villkoret för en sådan inrättning, kan tillvägabringas
; synnerligast då, såsom det blifvit ganska riktigt
sagiit i Utsktns betänk., "till navigations-direeteurens befattning
såsom examinator bär i hufvudstaden ej borde komma
”att saknas tjenlig person, och hvad som hörde lill naviga”tions-dirseteuiens
befattning i öfrigt lämpligen kunde tipp*
D e ii 3Q Augusti c. m.
!m
"dragas åt förste läraren vid läroverket i Stockholm, emot
"en årlig tillökning i lön af 5oo rtdr." Således kan ju Ministern
för Civil-depnrlrmentet beordra en lärare att livart
tredje år göra en inspect imisresa och examinera vissa dislricter,
samt tillförordna en annan lärare'att göra detsamma i
de öfriga. — Hvad Ater angår hvad här af en värd talare
blifvit anfördt angtde In hofvet af en navigations-skola i norra
delarna af Riket och olämpligheten att dertill föreslå
Gefle i stället för Sundsvall, så her jag att fa fästa den värde
talarens uppmärksamhet deruppå, att på mänga andra
ställen i Riket kunde man åberopa, att navigalions-skolor
skulle vara behöfliga; men att på en gång begära för mångo
skolor, skulle leda till samma resultat, som del idkeligen
ledi till sedan i8i3 års riksdag, alt man ej (inge några navigations-skolor;
ömsom har man för långt utsträckt dem,
ömsom har man på annat sätt så handlat, att intet resultat
uppkommit. Nu beror det på Ständerna att bifalla dessa
fem skolor lill en början. Skulle Konungen sanctionera denna
Ständernes önskan, vinnes dock derigenom, att vi få fem
normalskolor. Komma dessa att motsvara de ändamål, som
Ständerne afse; så är jag fullt öfver tygad, alt Sländerne icke
skola vägra anslag för ytterligare fem skolor eller så
många som behöfvas. Det är äfven tydligt att Utsktn haft
anleda, att föreslå Gefle framför Sundsvall, då Gefle har 8
skeppsvarf och fartyg lill omkring 8,000 läster, hvilket Sundsvall
icke har. Sundsvall bar visserligen eli stort skeppsvarf,
niell en jemförelsevis med Gefle ganska inskränkt sjöfart,
om man räknar antalet af anställde skeppsförare och
styrmän, för hvilka dessa skolor egentligen bildas. Jag skulle
önska att man vid detta tillfälle ville inskränka sig till
bifall å betänkandet. Jag tror att dessa skolor skola bära
den frukt, att vi sedan få åtminstone fem skolor till, hvilket
vi troligen icke kunna få, om vi vid denna riksdag utsträcka
våra fordringar längre än nu är föreslaget. Sedan
1823 hafva vi gått så till väga, alt just det yrke, som fordrar
den mångsidigaste bildning, är det, för hvilket ingen anstalt
finnes der man kan vinna en ändamålsenlig eller rationel
bildning. Jag yrkar bifall lill betankandet.
Hr von Hartmansdorff: Det har blifvit yttradt,
alt någon kringresande examinator ej brukades här i Raket.
Det är just olyckan, ty derigenom har ej heller vederbörlig
enhet vid examina i skolorna kunnat äga rum. Men för
dem af eder, mine herrar! som ej egnat uppmärksamhet
deråt, torde jag få nämna, alt, i det förslag till pasloralexamina,
hvilket till RegerCn blifvit inlemnadt, är en sådan
inrättning föreslagen, på det att den afsedda enheten måtte
kunna vinnas. Ett ephorat för dessa skolor har man ej
trott sig behöfva, då man hade en depart:s-chef för Civildepartementet,
hvilket ej fanns, då en värd ledamot föreslog
Den ap Augusti c. ra.
den s. k. navigations-direcleuren. Jag fur dervid erinra, att
det för Civil-deparlts chef blir ogörligt alt vara ephorus för
alla de läroanstaller, som komma att lyda under honom.
Jag har försökt att göra embetsresor äfven för att examinera
i skolor, der man meddelar allmänna elementära kunskaper.
Detta föreföll så nytt och obehagligt, att man dervid gjorde
de svårigheter man kunde. Då är det vida bättre alt hafva
en bestämd tjensteman, som har elt sådant uppdrag, och
som kan hafva lid dertill, ty en deparKs-chef Ilar det icke,
såvida han ej skall åsidosätta sina öfriga göromål, äfven om
lian, såsom här varit i fråga, ej skulle få blifva det efter
tio års ålder.
Man har sagt, att gymnasier och skolor i grannskapet,
äfvensom andra läroanstaller, skulle utgöra controll på dessa
skolor. Jag förstår icke, luiru man kan påstå något sådant,
ty om de kunna hafva någon controll på undervisningen
i ren mathematik; så kunna de ej hafva det på den
a.pplicativa undervisningen, som de nya skolorna borde meddela.
Det är likväl just i dessa ämnen, som enbeten borde
finnas, och hon kan icke vinnas utan genom jemförelse de
olika skolorna emellan. Då mellan universiteten, sorn icke
äro flera än två, enhet i examina icke kunnat erhållas, huru
skall man kunna hoppas att vinna den emellan ännu flera
skolor? Man har sagt, att en sådan inrättning sorn en
navigations-dirccteursljenst endast skulle bidraga dertill, att
man finge en sinecur. Delta kan man få i hvarje särskild
lärares beställning, om ingen inspecleur kommer att tillse
luiru de uppfylla sina skyldigheter. Man finge då 5 sinecurer
i stället för en, som här befaras. Hvad skolornas förläggning
beträffar, si tror jag, att CJtskrn gått något för långt,
dåde utsatt orterna dertill. Detta borde öfverlemnas åt Konungen.
Mellan Gefle och Sundsvall har man gjort en jemförelse
i hänseende till deras rörelse. Jag väntade mig något
sådant och har derföre skaffat mig en uppgift på exporten,
å båda ställen. - - - Jag kan icke nu bland mina
papper få rätt på uppgiften; men jag erinrar mig förhållandet,
alt Sundsvalls expoit var ungefär emot Gefles.
Hvad afslåndet beträffar, så måste jag instämma med Hr af
Schmidt deruti, alt det är för långt för dem, som bo i de
norra orterna, altför denna undervisnings skull resa ända till
Gefle. Sundsvall är för dem lämpligare, och när den norra
kusten till den grad idkar sjöfart, alt denna är så till
sägandes en hnfvudnäring , synes mig ändamålsenligast vara
att förlägga denna skola till Sundsvall. Dess läge torde af
en hvar, som varit på stället, erkännas vara tjenligast att utgöra
ett slags medelpunkt för rörelsen i Norrland. Jag måste
slutligen säga, att det förundrar mig, huru man vid dessa
tillfällen kan hafva så brådtom att hara besluta anslagen utan
att fråga efter villkoren, då man deremot, när anslagen va
-
Den 29 Augusti e m.
rit äskade af Konungen, ulan att enskildes motioner dermed
varit sammanblandade, visat den största otålighet att få betänkta
återremitterade och emedan Ii Varje ord ej kunnat nog
nagelfaras. Propostri hofde vara lika mycket värd för Ständerna
i det ena tället som i det andra, oell med lika mycken
noggrannhet tillses att villkoren för medlens användande
blifva riktigt uppgjorda. Här har jag ej hört någon
skrämsel för andra Stånds beslut anföras såsom skäl till bifall;
jag inser då icke orsaken, hvarföre vi ej skulle kunna
återremittera delta betänk., under förhoppning att samma
valvilja för sjöfarten, som här åger rum, äfven skall yttras
inom de öfriga Stånden.
Frih. Spi-engtporlén: jag får blott i anledn. af den
Siste talarens yttrande tillkännagifva, alt jag aldrig, så vidt
jag kan påminna mig, visat någon otålighet att få StatsUtskrs
betänk:n återremitterade. Jag tror nu äfven, att det
Vofe iämpligäsl att bifalla detta betänkande. De anmärknlr,
som äro gjorda, synas mig vara äf mindre vigt och Utskms
förslag väl betänkt, likasom jag finnér de skäl rikliga, sorn
af llr Oxehufvud blifvit anförda, hvarföre en af skolorna
borde förläggas i Gelle i stället för i Sundsvall, som är en
stad nied vida mindre rörelse än den förra. Jag har i öfrigt
aldrig kunnat tänka mig, att det kunde blifva ett åliggande
för chefen för Civil-depai temenlet, att kringresa för
att examinera i dessa skolor. Jag har så mvcket mindre
kunnat tänka det, som jag ej ansett det vära förenligt med
våra vanor och föreskrifter, att i allmänhet någon annan än
läraren examinerar. Ephorus är vanligen vid examen närvar.
oqh den sker under hans uppsigt, men han behöfver ej
sjelf deltaga deruti. Hr von Hartmansdorff har i sitt yttrande
alldeles förbigått hvad Utsk:n föreslagit, och afven
jag i mitt föregtde yttrande nämnde, att det beror på Depart.
chefen att föroidna en annan person att för tillfället
hafva uppsigt öfver examina, ehuru han sjelf skalf hafva den
allmänna uppsigten öfver skolorna. I öfrigt, då återremisSen
blifvit begärd på grund af anmärknhv hvilka jag för
min del anser vara af mindre vigt, finner jag mig äga skal
ätt yrka bifall å betänkandet.
Hr Oxehufvud: Det var blott i anledn. af del brådskande,
som skulle äga rum att få denna fråga afgjord, som
jag får fästa R. o. Adis uppmärksamhet derpå, att denna
fråga ingalunda kan anses brådskande behandlad i något fall,
då den alltsedan år 182J utgjort föremål för R. St:s discusion.
Kastan vid hvarje riksdag har den varit behandlad;
alla ancloriteter hafva deruti varit hörda, äfvensom städernas
handels-cofpser. Jag skulle således önska att ingen återremiss
komme att äga rom, ty jag tror att R. o. Ad,,
haft nog'tillfälle alt betänka denna fråga, för att afgöra
12 H. 61
482
Den 29 Augusti e. m;
den på ett sålt, att man lian få slut på densamma. Jag
tror icke, att de anmärkn:r, som blifvit gjorda, äro af
den vigt, att de böra förhindra bifall af detta betänk. De
hafva livälft sig hufvudsakligen omkring frågan om tillsättandet
af en navigations-direeleur och omkring den rätta
förläggningen af navigations-skolan för Rikets norra orter.
Hvad navigations-directeuren angar, så hafva väl Utsktn
borttagit honom, men, såsom jag nyss nämnde, anser jag att
numera fullkomlig controll kan utan en sådan vinnas. Hvad
åter beträffar frågan om den norra navigations-skolans förläggande
till Gefle i stället för Sundsvall, så är det öfverensstämmande
med hvad auctoriterna önskat och R. St. vid
1823 års riksdag föreslagit. Jag fortfar att tillstyrka bifall
å betänkandet.
Hr Nordensköld: Jag anhåller alf få förena mig
med Frih. Sprengtporten och Hr Oxehufvud deruti att navigations-directeuren
icke är behöflig. Jag skulle äfven tro,
alt något hinder för bifall till betänk, icke behöfver äga
ruin i anledn. af hvad Hr af Schmidt anfördt, ang:de ena
skolans förläggande till Sundsvall i stället för till Gefle. Det
är allt skäl att en skola finnes i Gefle, ty dess handel och
rörelse är så stor, att en sådan der bör finnas och kan inrättas.
Icke tror jag, att Staten kan hafva sig ålagdt att
inrätta alltför många skolor, För det närvar, anser jag fern
vara någorlunda tillräckligt. Angeläget är, alt de ju förr
dess hellre komma i verksamhet, ty nu creeras nästan hvarje
dag nya sjö-captener, som äro den ene jämmerligare än
den andra. Jag tillstyrker bifall å betänkandet.
Stats- samt Allm. Besvärs- och Ekon.Utsktns betänk.
N:o 10 blcf af R. o. Ad. bifallet.
Likaledes biföllos, vid förnyad föredragning, Stats-samt
Allm. Besvärs- och Ekon.Utsktns betänktn:
N:o if, i anledn. äf väckt motion om inrättande af realskolor
;
N:o 12, i anledn. af väckta frågor om anslag till ullsorterings-contors
inrättade i städerna Götheborg och
Malmö.
På begäran af Hr von Hartmansdorff, Au g., samt
Frih. Gederström, Anders, blef, vid förnyad föredragning,
ånyo lagdt på bordet Stats- samt Allm. Besvärs- och
Ekon.TJtskms den 22 dennes på bordet lagda betänk. N:o 13,
i anledn. af väckta motioner om vidtagande af åtskilliga förändringar
lill lindring uti båtsmansroleringens utgörande å
landet.
Ånyo föredrogs Stats- samt Allm. Besvärs- och ‘Ekon.-  Utskrns den 22 dennes på bordet lagda betänk. N:o 14, i
Den 29 Augusti e. 111.
483
anledn. af ej mindre K. M:s nåd. skrifvelse ang:de ön St.
Barthelemy, än äfven vackla frågor, dels alt R. St. måtte
tillkännagifva, att de anse sig ej berättigade taga ringaste
befattning med förvaltningen af ön, dels att densamma måtte
såsom en undersåtlig skänk öfverlemnas till K. JYL, samt
slutligen att den måtte ställas under samma förvaltning och
styrelse, som Sveriges öfriga provinser.
Hr Ribbing, Arvid: Jag skulle öppna en discussion
i fråga om delta betänk, och på grund af den reservation,
sorn jag vidfogat, yrka återremiss; men då så få ledamöter
af Ståndet nu äro närvar., anhåller jag att betänk, måtte få
hvila på bordet.
Hr Munck af Rosenschöld, Nils Rudolph, förenade
sig i Hr Ribbings begäran att detta mål ytterligare
måtte få hvila på bordet,
Föredrogs ånyo Stals- samt Allm. Besvärs- och Ekon.-  Utsk;lis den 22 dennes på bordet lagda betänk. N;o i5, i
anledn. af väckt fråga om mantalspenningarnes användande
för fattigvårdens behof m. m,
Frih. Sprengtporten, Jac. Wilh.: Det förslag, som
Lag- och Ekon.Utskm afgifvit i afseende på communal-styrelsen,
bevisar för mig tillräckligt, att allmänna tänkesättet
ännu icke är nog utveckladt, för att det förslag, sorn jag
framställt vid denna riksdags början, skulle kunna vinna någon
fortgång. Jag hade tänkt mig fortgången af detta förslag
i sammanhang med en utbildad commnnal-författning.
Under sådana omständigheter hade jag föreställt mig, alt,
för att lifva en sådan comtnunal-anda, det vore nödvändigt
alt bereda communai-styrelserna ett tillfälle forsin verksamhet,
och att del lill en början icke kunde ske på annat sätt,
än att communen åtog sig vissa åligganden, sorn nu bestridas
genom statsmedel, och att man således borde tilldela dem
vissa inkomster af den egenskap, att de kunde till coramunala
ändamål användas. Det är således icke isoleradt och i
och för sig sjelfl, som jag framställt denna åsigt. Den står
i sammanhang med en hel och någorlunda fulländad cornmunal-författning,
hvilken jag väl inser att meningarna ännu
icke äro nog beredda att emottaga. Under sådana omständigheter
anser jag mig icke böra yrka någon annan åtgärd,
än som af Utsk:n blifvit föreslagen.
Stats- samt Allm. Besvärs- och Ekon.Utskms betänk.
N:o i5 blef af R. o. Åd. bifallet.
Likaledes biföll R. o, Ad , vid förnyad föredragning,
Stats- samt Allm. Besvärs- och Ekon.Ulskms den 22 dennes
på bordet lagda betänk. N:o 16, i anledn. af väckt fråga
örn sänkning af den s. k. Brunnsviken.
484
Den 29 Augusti e. m.
Vid förnyad föredragning af Slats- samt Allm. Besvärsoch
Ekon.TJlsk:ns den 22 dennes på bordet ladgda utlåt. N:o
17, i anledn. af väckt motion om åtskilliga till dessa Utsk.
remitterade frågors behandling i ett gemensamt betänk, m.
m., blef detta utlåt. N:o 17 af R. o. Ad. gilladt.
Ånyo föredrogos och hiföllos Stats- samt Allm. Besvärs-
och Ekon.Utsk;ns den 22 dennes på bordet lagda
ullfihn :
N:o 18, i anledn. af vackt fråga om förändradt beräkningssält
för roleringshjplpeps utgörande inom Kronobergs
län ;
N:o 19, i anledn. af vackt motion örn lindring för hernmansägarpe
å Hammarön uti deras roteripgsskyldighet m. 111.
Till pröfning företogs Stats- samt A|lm. Besvärs- och
Ekon.Utskrns den 22 dennes på bordet lagda betänk. N:o
20, i anledn. af väckta frågor örn förnyad granskning af
grunderna för båtsnianshållets fördelning Rikets städer emellan,
Gr. Horn, Claes Fredr.: Då detta betänk, i de
gemensamma Utsk:n föredrogs, var det en särdeles ifver hos
åtskilliga af dess ledamöter att få det afgjordt, som föranledde
att Ulsk:n förhigingo den upplysning, sorn inom
Ulskrn lemnades, nemi. att en K. propos. i delta ämne var
att förvänta, föranledd af Stockholms stads innevånares rind.
besvär, grundade på det beslut, som af R, St, vid sista
riksdag fattades. Det är på denna tilldragelse, som jag äfven
grundat min reservation emot detta betänkande. Jag
ber att R. o. Ad. täcktes bifalla en återremiss, på det att,
då Konungens nåd. propos, ankommer, som är alt snart förvänta,
icke ett föreg:de Ständer nes beslut måtte ligga i vägen
för delta måls upptagande och pröfning. Sjelfva målets
egenskap är af den natur, att det fordrar Ständernes
nogare bepröfvande, och synes det mig, sorn sednaste Ständer,
då de beslöto den åtgärd, sorn Konungen sedan sanctionerat,
hade mera för afsigt, att åstadkomma en länge önskad
inteiims-reglering , än att för framtiden lägga till
grund föl' denna grundskatt en så osäker basis, som bevillningen
af städerna. Med en sådan fördelnjngsgrund är
det alldeles naturligt, att detta mål skall återkomma lill
Ständerna vid hvarje riksdag. Del är också förutsedt samt
intaget i beslutet, och Konungens skrifvelse af den 1 Sept.
i83«j upptager äfven detta villkor. Det är ej utan vigt för
Ständerna att äfven noga tillse, alt det ej måtte blifva ett
specielt intresse för Rikets släder alt söka nedsätta sin bevillning
för alt i möjligaste mån derigenom undandraga sig
den ordin, rolerings-skyldigheten. Den grundar sig hufvudsakligen
på den jord, som städerna innehafva; en resolu
-
D c 11 29 Augusti c. 111.
485
tion på 1780-talet visar, alt det Sr slädernes stadsjord, som
linfvudsakligen eller i forsta rummet bör bara denna tunga;
Detta var också anIed 11:11 för 1810 års Ständers beslut, som
Konungen ej sanetionei ade, blott på grund af embetsverkens
protester i de fall, att man ansåg, att denna grund
skulle, medföra alltför manga omvägar; och det var derföre
sorn sednaste Ständer togo bevillningen till grund för ordin.
båtsmansrote! :ns utgörande. Deraf hände att Ständerne
kommn alt begå samma fel, sorn vid mångå andra tillfällen,
ali vilja gå in för mycket i detaljer och reglementera, ty
de ingingo i bestämmelser, sådana att Konungen ej kunde antaga
dem. Således hafva R. St:s beslut ang:de roleiingsbestyret
för 4 s|äder och 8 köpingar icke blifvit af Konungen
gillade, ulan- blifvit i detaljerna ändrade. Detta är äfven
en betänklig åtgärd med den rättighet Ständerne ägä„
eill. 80 §:n Reg.Fjri, att > sådana frågor jemte Konungen besluta
och lagstifta. Jag tror således, att då Konungen funnit
en felaktighet i Sländernes beslut, del hade varit en an?
ledn. för Konungen att afslå bela denna fördelning och med
en conlra-propos. i ämnet komma till R. St. Äfven synes
det mig, som de förvaltande verken baft största anleda, ajt
tillstyrka sistnämnda åtgärd, då det högst besynnerliga förhållande
inträffade efter den nu antagna grunden, alt t. ex.
Slockholm, från att blott utgöra tpo båtsmän, fått ett antal
af 4*7» då Gefle, som har en handelsflotta, hvilken i
lästetal torde öfverträffa Stockholms, ej fått mer än en
ernla båtsmans tillökning. Vidare borde det icke hafva undfallit
de förvältatide verken, luiru bevil|nings-summan eller,
taxeringen inom städerna utgöres efter alltför osäkra grunder,
för att kunna tjena till rättelse för utgåendet af en
grundskatt, Det bade icke bort undfalla deni, att t. ex.
Westervik med Gammelby köping kommit till en bevillning,:
som icke är mera än dubbelt så stor sorn Söderleljes, o. s.
v. Det är allt förhållanden, i följe hvaraf nild. besvär blifvit
till K. M. afgifna. Jag förnyar min anhållan om återmiss
af detta betänkande.
Frill. Leijonhufvud, Abrah,: Jag täger mig friheten
att anhålla om återremiss, derföre att jag vid den votering,
sorn bestämde Uiskms beslut, tillhörde minoriteten, hvilken
egentligen höll sig vid Hr Helsingö reservation och vid
det amendement dertill, sorn finnes upptaget sidan ip. Jag*
tror mig icke behöfva tillägga några ytterligare skäl.
Frih. Cederström, Jacob: Hvad först beträffar det
enda egentliga skäl, som af Gr. Horn blifvit anfördt, såsom
stöd för begäran af en återremiss, nemi. att en K. propus,
skulle vara att förvänta, och att ett bifall till della betänk,
skulle lägga hillder i vägen för ett beslut i anleda, af
depna K. propos. ; så får jag lill bemötande af denna ,
alldeles på sidan 0111 föi hållandet varande, anmärka, upp
-
486
Den 29 Augusti c. in.
läsa sista raden i Utsktns tillstyrkande, nemi. att motionen
må för det närvar, förfalla. Konungens propos., om
den ankommer, kan alltså, utan lunder af bifall till detta
Jjelänk., upplagas och föredragas; men i afseende på sjelfva
saken, anhåller jag att, i anledn. af Gr. Horns yttrande,
fa lemna några upplysningar, som torde stå i något sträng
strid med hvad han uppgifvit. Han har uppgifvit, att
städernes båtsmanshåll egentligen tillhörde städernes jord ifrån
början. Detta äv rakt stridande mot förhåIlandet. Städernes
båtsmanshåll utgjordes från början af hvar 10 amu
af städernes befolkning; och sedan bestämdes antalet för
hvarje stad med skyldighet att efter behof utgöra fördubbling.
Derefter har fördubblingen upphört och släderne lade
för de flesta besväret till utgående af stadsjorden, roen
alldeles icke vid indelningens början, då släderne utgjorde
båtsmansroteringen efter sin folkmängd och det ända till
hvar io:de roan. Ständernes beslut i afseende på städernes
båtsmanshåll har gjort att Stockholm erhållit 4^7 man i
stället för ioo effective båtsman. Då andra förut hade va-»
cancer, så borde desse ioo båtsmän för Stockholm samt ock
synnerligen vara effective. beräkningsgrunden enl. 1828 års
beslut var, att båtsmanshållet skulle utgå ej allenast efter
städernes jord, utan ock efter hus och tomter samt borgerlig
rörelse. Dessa vardén skulle hopsummeras för hvarje
stad, och den sammanlagda summan för alla städerna divideras
med städernes båtsmäns antal, hvaraf den summa erhölls,
för hvilken en båtsman skulle utgöras; —- någon särdeles
håg att nedsätta bevilln.suinman för att nedsätta capitalet
för utgörande af en båtsman, lärer icke böra komma i
fråga. Stockholms innebyggare äro visserligen för borgerlig
rörelse ganska ringa beskattade i jemförelse med dess stone
rörelse och andra städers, hvilken kunde leda till clt annat
förhållande, om, såsom ske bort, importen och exporten toges
i ordentlig beräkning vid beskattningens uppgörande;
men detta hörer ej lill frågan. Hvad som är säkert, är, att
ej rörelsen kan nedtvingas i någon stad, under vanliga förhållanden,
under den beskattning, som nu utgår, och alt således
båtsmanshållet derigenom icke kan undergå någon särdeles
rubbning. Det kan hända i en aflägsen framtid, alt
någon stad kommer till en betydligt förökad rörelse och således
blir i tillfälle att åtaga sig ett förökadt antal båtsmän,
hvilket då kommer alt minska de öfriga städernes båtsmanshåll
i samma mån, sorn den ena stadens tillökning i rikedom
kan lemna tillfälle att dit öfverflytta några båtsmän.
De förvaltande verken hafva blifvit anklagade att hafva förbisett
det verkliga förhållandet; men de förvaltande verken
hafva tvertom med den största noggrannhet förfarit i denna
fråga, Det har förorsakat ganska mödosamma beräkningar
för alt komma till ett resultat, sådant att det ej kan jäfyas
af den som vill följa föreskrifterna. Det vore endast med
Den ag Augusti c. m.
487
förbiseende deraf, som Konungen, på grund af Stochholms
stads besvär, skulle kunna komma med en propus, till Ständerna
om lindring för Stockholm i båtsmanshållet. Så förmodar
jag att af handlingarna, som kunna infordras, torde
inhemtas, alt Slockholm varit oberältigadt till sin framställning
; alt Stockholm ej fått en enda båtsman mera, än det
bort hafva, och mindre för mer, emedan Stockholms jord ej
heller på långt när fått det värde* som den i handel man
och man emellan har; men sådant har icke af de förvaltande
verken kunnat upptagas, emedan det berodde af städernes
enskilda taxeringar. Frågan är i det hela af underordnad
vigt för det närvarande. Detta betänk, kan gerna
bifallas, ty om också Konungens pfopos. ankommer, kan det
icke hindra att Ständerne upptaga den, oell på grund af
hvad dervid förekommer besluta i ämnet; men då man jemför
förhållandena, sådana de voro och sådana de nit äfo,
finner man deraf, att när Stockholm hade löö båtsmän och
Götheborg 69, så hade Öregrund med 9 borgare 9 båtsmän.
Om man jemför sådana förhållanden , och örn man
sedermera betraktar förhållandet sådant det nu skulle blifva,
lärer man icke konna neka, att den nya åtgärden är
rättvisare. Visserligen är tillökningen betydlig för Stockholm,
men hela båtsmanshållet kostar icke Stockholm mera än
Omkring i5,ooo r:dr om året, och detta torde icke vara fölmycket,
då deremot underhållet af 9 båtsmän för Öregrund
Var en alltför tryckande beskattning. Jag tillstyrker bifall å
tJtskms betänkande.
Frih. Sprengtporten, Jac. Wilh.; Med ali skyldig
aktning för R. Sils i denna fråga yttrade åsigter, kan
jag ej undertrycka den mening, att del alltid förefallit mig
besynnerligt, att grunda en rotering på något så fluetuerande,
sorn bevillningen, och får blott i förbigående nämna, alt
om man velat återföra förhållandet till det ursprungliga,
som Frih, Cederström yttrat i detta fall hafva ägt rum, att
nemi. hvar torde man var ålagd i Stockholm och andra
städer att Utgöra båtsmansroleringen , så hade detta tilläfventyrs
blifvit något tryckande; ehuru det för Stockholm särskildt
varit fördelaktigare, om båtsmansroteringen grundat
sig på folkmängd än på bevilln., ty Stockholms folkmängd
förhåller sig till de öfriga städernes som I till 4> då deremot
Stockholm i enlighet med de grunder, som blifvit fastställda,
fått vidkännas mera än hälften af hela båtsmanshållet.
Hr Ribbing, Arvid: Jag har visserligen ingen annan
kännedom af denna fråga, än hvad som lindér den ganska
vidlyftiga och långvariga öfverläggningen inom Utskrn kunnat
mig meddelas. Jag hörde der Gr. Horn mera än en
gång framställa detsamma, som han nu yttrat, men det oaktadl
förmådde hans mening icke göra sig gällande. Det
48$
Den 'jij Au gutt i c. ra.
talades om den borgerliga rörelsen, och jas får erkänna, alt
det nästan var en borgerlig rörelse inom della stora sammansatta
Ulsk., Suni slutades så, alt det fortfarande hirf en
bestämd sirid emellan de små städerna och Stockholm; den
kunde icke u (göras annorlunda, än genom votering. För min
del anser jag det icke tjena till annat ändamål att återremittera
delta betänk., än att förnya denna strid, sorn förmodligen
blir lika lång och lika litet talande lill öfvertygelsen,
och jag skulle derföre tro, att det vore åtminstone
någon besparing af tid och riksdagsköstnäd, söm vunnes, olli
vi finge nu bifalla betänkandet.
Gr. Horn: En värd ledamot på denna bänk har med
mycken säkerhet förklarat, att jag gjort betydliga misstag i mina
uppgifter. Den värde ledamoten har dervid yttrat sig känna,
alt slädcrnes båtsmanshåll af ålder utgjordes äf hvar io:de man.
Men jag får bedja honom örn förlåtelse, alt jag vågar bestämdt
bestrida detta förhållande. Det var är i6i5, sorn det bestämdes
att båtsmanshållet skulle utgöras af hvar io:de borgare,
men icke af hvar lö.de man. Delta förhållande agde äfven runi
nied fördubblingen, endast alt släderne sins emellan ansågo
sig böra reglera dessa förhållanden. Härvid observeras, att
hus och tomter jemte stadsjord innehades hufvudsakligen af
de roteringsskyldige eller städefnes borgerskap, och sfädernes
borgerskap lingö således äfven hufvudsakligen inom sig
fördela denna lunga. Den fördelades då på jorden, på borgerlig
näring samt på hus och tomter. Under tidernas skiften
hafva sedermera tillfällen uppstått, sorn gjört rubbning
i denna fördelning; och synnerligen anmärkningsvärdi är det,
att finna Stockholm en lång tid hafva föfdubblingsmanskapj
men detta hirf, 0111 jag minnes rätt, vid i8iö års riksdag
för alltid afskallådt, och då återgick Stockholm till det af
Cail XI bestämda stadgande, nemi. att Stockholm för everdeliga
Iider, utan att rubbning deruti kunde ske, skulle
utgöra 100 båtsmän. Desse 100 båtsmän hafva också effective
blifvit utgjorde, — men dervid har icke inträffat, som
Frih. Cederström trott, alt Stockholm bade en ökad utgift,
utan tvertom då Stockholms elfective båtsmanshåll kostat
något mindre än det vacanta i öfriga städer. Jag har icke
sagt, att de förvaltande verken räknat oriktigt, tvertom tror
jag, att deras beräkningar, efter den af Ständer och Konung
fastställda grund, äro ganska noggranna samt hafva fordrat
mycken arbetsamhet, och äfven att de förvaltande verken
föreslagit rättelse i R. St:s beslut, hvilken rättelse Konun--  gen gillat; men jag har sagt och blir vid min tanke, att de
förvaltande verken, då de funnit huru förhållandet skulle
blifva, ej bort underlåta att hemställa hos Konungen att förklara
denna grund alldeles felaktig, åtminstone intilldess bevillningsbeloppet
inom de särskilda städerna utgår efter ef!
och
T) «n 29 Augusti e. m.
439
och summa norm och med full rättvisa, sorn nu icke kan
vara fallet; ty om man jemför bevilln.längderna, skall man
finna sådana förhållanden, sora vittna att de på långt när
icke betala detsamma, hvartill de rätteligen borde uppskattas,
När nu i83o års Ständer antagit grunden för K. brefvet
af 1780, hvaruti bestämdt stadgas att studernes ordin.-  båtsmanshåll bör hufvudsakligen utgöras af städernes jord,
men de förvaltande verken underkänt denna åtgärd, såsom
alltför besvärlig; kunde Sländerne anse sig föranlåtne att
upplifva delta beslut och frångå det som fattades vid sista
riksdagen , aldrahelsl då Sländerne utaf Konungens nåd.
resolution åf den 21 September 183g finna, att Konungen
nödgats i vissa delar frångå detta beslut, såsom i detaljerna
felaktigt. Emedlertid, ehvad grund än må tagas, yrkar
jag ytterligare på återrémiss af detta betänk., emedan ett
godkännande af detsamma, om det också icke skulle kunna
förhindra oss att upptaga en K. propos., likväl, då ett fattadt
beslut svårligen kan upprifvas, hemtar häraf anleda,
för de sammansätta Utsktn att icke lyssna till billighetens
och rättvisans röst, åtminstone inom den krets, som vid målets
behandling sista gången i CJlsktn lyckades att helt och
hållet tillbakasätta en minoritet, som måhända från en riktigare
grund sett saken. Jag kan således ej annat än vidblifva
mitt yrkande, att återremiss måtte äga. rum.
Frih. Cederström: Det är icke från r 6oo-taIets början,
som frågan uppstått om utgörande af hvar to;de man
från städerna för båtsmanshållet. Den frågan är ända från
före rSoo-talet, och slutligen från Erik XlV:s tid, då det
Utgick icke allenast med hvar tionde man, utan dessutom,
vid tillfällen af flottans utrustande, måste lemna extra-ordin.
båtsmän. Men detta är icke egentligen det som nu utgör
föremål för öfverläggningen. Man vill finna, alt denna städernes
båtsmansrotering är tryckande och orättvis; örn man
då jemför den med roteringen på Jandet, och man då finner,
att för hvarje båtsmans-rote i städerna ingår ett capitalvarde
af 200,000 r:dr, om man jemför nu delta capitalvärde
med hemmansvärdet af högst \ mantal i landets bålsmansi-otering
och tillser om man der får dessa hemmans
värde att uppgå till 200,000 r:dr; man jemföre de beslut
Sländerne fattat från 1809 ända till närvar, stund; och man
^kall finna i hvad mån Carl XI:s privilegium har något
härmed att skaffa för Stockholm eller någon annan stad.
Det fanns och finnes privilegier för städerna, olika för hvarje
stad, men dessa angå icke båtsmansroter:n, hvilken genom
Konungs och Ständers gemensamma beslut är fastställd.
Återstår då alt tillse hvad som är att tillgöra i afseende på
förra Ständers, af Konungen fastställda beslut. Denna roteling
är gjord i öfverensstämmelse dermed. Detta beslut inia
H. 62
Den ag Augusti e. ra.
nehåller jemväl alt vid hvarje riksdag jemkning kan ske,
om genom förändring i städers välstånd sådant är nödigt;
men anledn:n lill jemkningen saknas och dessförinnan hade
frågan icke bort väckas. Således kunna Sländerne, i nian
af städernes stigande eller fallande, jemka roteringen. Nu
anhåller jag på det högsta, att detta betänk, må bifallas, på
det alt icke ett tvistefrö må lemnäs öppet emellan Stockholms
stad och de öfriga städerna.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag vill blott göra
två allmänna anmärkn:r. Den ena att tillförene under riksdagen,
då det varit fråga om rotering, har man klagat deröfver,
att denna börda skulle ligga på jorden, och att den
icke rättade sig efter den skattdragandes förmögenhet. Nu
kommer en rotering i fråga, som är beräknad efter denna
förmögenhet, d. v. s. bevillningen. Då vill man åter rätta
den efter jorden och förklara bevillningsgrunden oriktig. För
alt icke gå längre tillbaka, så började vi denna morgon
med ett betänk, ängrde communal-styrelse, då det önskades
af de fleste att lös!beräkningen skulle ske efter bevillningen.
Då var det rätt. Nu på eftermiddagen är det alldeles orätt
att räkna båtsmanshållet efter bevillningen. Jag är för min
del icke så vacklande i mina tänkesätt, och detta gör alt jag
anser riktigast vara att bifalla Utsk:ns betänk., hvarom jag
begär proposition.
Stats- samt Allm. Besvärs- och Ekon.Ulsktns betänk.
N:o 20 bifölls.
Vid förnyad föredragning af Stats- samt Allm. Besvärsoch
Ekon.Utskrns den 22 dennes på bordet lagda betänk.
N:o 21, i anleda, af väckta motioner 0111 indragning af biskops-
och domprost-cmbetena, blef betänk, ånyo hegardt på
bordet af Hrr von Hartm ansdorff, Aug., samt Munck
af Rosenschöld, Nils Rudolph.
Föredrogs ånyo Bevilln.- samt Allm. Besvärs- och Ekon.
Otsktns den 22 dennes på bordet lagda mein. N:o 4> i
anleda, af Hr ■Tornerhjelms, Rudolph Victor, motion ang:de
tiden för den blifvande nya författningens, rörtde brännvinsbränningen,
tillämpning.
Frih. Leijonhufvud, Abrah.: Det tillstyrkande, sorn
Bevilln. och Ekon.Utsk:ns betänk. N:o 4 innehåller, är, så
vidt jag vet, något ovanligt. Jag skulle äfven tro, att det
måhända är oformligt, efter det icke i allmänhet brukas att
gifva lif åt en författning, sorn i grundlagsenlig ordning upphört
att vara gällande, hvilket lär inträffa med alla beskattningar
och bevillningar, hvilka skola omgöras vid denna
riksdag. Det lär vara ganska bestämdt, alt om någon annan
författning hinner utkomma under loppet af detta år,
Den 29 Augusti e. ra.
sa gäller elen sednare, men i alla fall liar jag den oförgripliga
meningen att brännvinsförfatlningen ej är förtjent afen
så stor uppmärksamhet å R. St:s sida, att en allmän kungörelse
skulle utfärdas derom, att en i verkligheten upphäfven
författning tillåtes att åter blifva gällande. Det är dessutom
obehöfligt under nuvar. förhållanden. Jag skulle tro, att förhandlingarna
inom tvänne sammansatta Utsk. af q6 personer
icke höljas af någon särdeles hemlighet. Jag förmodar alt
det är temmeligen bekant inom landet hvad de sammansatta
Sevillu.- och Ekon.Ulskm hafva i afseende på brännvinsförfattningen
gjort. Yi hafva skridit fram med den fart och
med det reformbegär, att vi hafva öfvergått till i835 års
författning, så alt efter några veckors förlopp hoppas jag,
att Ständerne skola återfinna sin 1835 års författning med
någon skärpning eller några tillsatser, som göra författningen
måhända ännu mera invecklad än förut. Jag för mia
del tror icke det vara behörigt eller lämpligt alt i sådant
fall tillstyrka detta utlåt. , hvilket jag ej heller gjort i
Utskm. Hade jag varit närvar, i Utsk:n, hade jag yttrat
mig deremot, emedan det med min öfvertygelse är oförenligt
att på detta sätt förfara i lagstiftningsväg. Jag tillstyrker
afslag å detta betänkande.
Frih. Cederström, Jacob: Med den sisla talaren instämmer
jag i yrkande af afslag å detta betänk., och det så
mycket hellre, som 6r §:n Reg.Frn tydligen bestämmer huru
härmed förhållas skall. Den lyder sålunda: "Alla afgifter,
som R. St. under de i föreg:de § nämnda titlar beviljat,
skola utgöras intill slutet af det år, under hvars lopp den
nya bevillnm af R. St. fastställd blifver." Således får ej
den gamla bevillnm längre fortfara än till slutet af det år
<lå den nya bevillnm fastställd blifver, och någon ändring
häruti, annat än i grundlagsenlig ordning, lär väl förmodligen
icke af R. St. kunna vidtagas.
Hr von Rosen, Georg: Skälet hvarföre de sammansatta
Utsk:n biföllo motionen, var, att de förutsågo, att dea
nya författningen ronde brännvinsbränningen, om den kunde
blifva färdig, blefve det så sent, att allmänheten icke i
tid kunde derom underrättas. Huruvida förslaget är grundlagsenlig!
eller icke, vill jag ej mycket orda om; det liar
äfven varit fråga derom inom Utsk:n. Resultatet var, att
den gamla bevillnm är slut i år, och alt man måste hafva
något att efterlefva för det kommande. Jag har trott att
Ständerne med Konungens samtycke gerna kunde bestämma
den gamla brännvinsbevilhns bibehållande för nästa år och
sedan låta den nya vidtaga för de följande fyra åren. Om
Ständerne inlemna den nya författningen i slutet af December
månad, då vinsten är börjad och hvar och en redan
företagit sina brännvinsoperationer, och författningen genast
skulle tillämpas i Januari månad, blir svårigheten så
49*
Den 39 Augusti c. ro.
stor, att jag icke ser huru den skall kunna verkställas, och
föga förr lärer väl den icke kunna blifva färdig. Om också
den skulle kunna komma in från Utsk:n i September månad,
kommer den säkerligen att undergå jemkningar och i
mångå delar att afgöras i Förstärkt StatsUlsk. Jag tillstyrker
bifall till CJtskrs betänkande.
Frih. Sprengtporten, Jac. Wilh.: Jag kan för min
del ingalunda instämma i den mening, som Frih. Cederström
nyss yttrat, att det skulle kunna vara Ständerna förmenad!,
om de åtaga sig en bevilln., hvars verkställighet genom administrativa
hinder eller af andra skäl kunde för ögonblicket
blifva för landet skadlig, alt kunna uppskjuta dermed
till en annan lämpligare tid, eller till den tidpunkt då den
kan Verkställas. — Hvad sjelfva saken angår, så vill jag visserligen
medgifva att det kan vara mindre lämpligt eller
mindre formell, att en underrättelse lemnäs allmänheten att
den nya författningen om brännvinsbränningen icke kommer
alt träda i verksamhet med år 1841 j men det är otvifvelaktigt,
att frågans behandling vid riksdagen utöfvar ett ganska
stort inflytande på landlmannanäringen samt spanmålsprisen,
-och att det således vore ganska väl betänkt om allmänhetens
ovisshet i detta fall blifver håfven. Jag förenar
mig till alla delar i hvad Hr von Rosen yttrat i detta afseende,
och kan alldeles icke tillstyrka afslag, utan önskade
jag, i händelse af en ålerremiss, alt Ulsk:n ville nyttja tillfället,
då de besvara återreinissen om brännvinsbränningen,
att då äfven framställa förslag om tiden för verkställigheten;
ty det kan vara tid nog att fatta beslut derom då nämnde
betänkande inkommer; allmänheten lär nog känna förhållandena
i afseende på denna näringsgren och att de efter
all sannolikhet till nästa riksdag komma att hufvudsakligen
blifva desamma som hittills.
Gr. florn, Claes Fredr.: Lika med Frih. Sprengtporten
anser jag icke att grundlagen lägger något hinder i
vägen för R. St. att besluta, det en utgående bevilln. skall
räcka ett år längre än hvad R. St. beslutat vid förgeule riksdag.
Den kan ej räcka ett år mindre, men ingenting hindrar
Ständerna alt förlänga samma bevilln.belopp som deen
gång beslutat. Så kan jag åtminstone ej fatta grundlagen.
Jag anser också verkligen det vara af högsta behof, alt allmänheten
tryggas i de beräkningar, som den ovillkorligen
måste göra på brännvinsbränningens utöfning för nästa år,
under afvaktan på de förändringar i författningen, hvarom
så mycket talats, och hvaraf man med skäl borde kunna
vänta några resultater. Jag tror derföre, alt det är välbetänkt
af Utsk:n alt föreslå den föreskrift, hvarom delta betänk.
handlar, och om än detsamma icke skulle hinna att
proinulgeras, elfer örn det äfven skulle definitivt meddelas
allmänheten försl genom kungörelse i sammanhang med R.
Den ag Augusti e. m.
Sirs reglering af brännvinsbränningén, anser jag likväl af vigt,
att beslutet nu inom RiksSlm må fattas, i enlighet med
Iivari Utskrn föreslagit, hufvudsakligen derföre att publiciteten
nng drager försorg om att beslutet sedan blifver kändt
i alla landsorter. Dä inom riksdagens 4 månader oell den
tid, som derutöfver förflutit, brannvinsbrännings-frågan icke
blilvit afgjord, anser jag ali man bör söka någon rättelse i
detta bekymmersamma förhållande, åtminstone derigenom
att man kon mer med en interimsrr glering. Det är derföre
och utan afseende på den författning, som kommer slutligen
alt emanera, som jag för min del yrkar, att R. o. Ad.
måtte bifalla belänkandet.
Frih. Cederström: I afseende på grundlagens tillämpning
bestämmer 83 §:n Reg.Ftn, alt den skall efter sin ordalydelse
tillämpas. Ordalydelsen har jag uppläst. 1 71 §:n Reg F:ii
står, att dessa afgifter skola utgöras intill slutet af det år,
då den nya bevilln:n varder fastställd. Det är således icke
tveksamt för någon Svensk innevånare, att intill den sista
December detta år, i händelse den nya bränrivinsbevilltcn
till sitt nya belopp fastställd varder, den ganda hevilln:n skall
Utgöras. Hvar och en som vill utöfva biäntivinsbiänning,
vet således, att han, enl. i835 års författning, skall erlägga
bevilln. till ultimo December och har rättighet att bestämma
sig för hvilken tid af året han behagar. Han kau
således, från den stund den nya författningen emanerar, bestämma
huruvida han vill fortsätta brännvinsbränningen ellet
ej. Men om ej hrännvinsbevilln:n under delta år varder
fastställd, så behöfves alldeles icke detta betänk, för alt
få den gamla författningen alt gälla till 1841 års slut, eller
den sista December, emedan grundlagen sådant bestämmer.
Deraf lär väl tydligt följa, att betänk, är ett hors d'oeuvre,
som alldeles icke tjenar till något.
Hr von Hartmansdorff, Attg.: Den siste talaren
medgaf, under sitt yttrande, att det nog skulle kunna hända
, alt bevillning*»' icke blefve fastställd under loppet af
delta ur. I sådant fall förfaller ju hela Irans bevisning.
Del vore ju ock möjligt alt bevillningen bestämdes under
loppet af detta år, men så sent alt ingen författning derom
kunde utfärdas förr än fram på nästa år. Följden blefve
då alldeles densamma, att nemi. den gamla förordningen foi tfore,
emedan man icke hade någon annan att rätta sig efter.
Så är förhållandet äfvenledes med författningen om
brännvinsbränningen. Det är gifvet, att så lange ej någon
ny författning derom utfärdas, mäste den gamla efterlefva!..
Nu åsyftar detta betänk, ingenting annat, än att man måtte
undamödja för allmänheten tvekan derom, huruvida den
gamla författningen skall komma att fortfarande verkställas
eller ej. Jag anser då, lika med Gr. Horn och Frih. Sprengtporten,
della vara ett lillkännagifvande för allmänheten, på
Den 29 Augusti e. ra.
det all tvekan ma vara undanröjd. Jag kan uti grundlagen
alldeles icke finna någon betänklighet emot en sådan underrättelses
meddelande. Anser man henne icke bestämdt behöflig,
så skadar hon likväl icke, för alt lugna den som kan
vara i ovisshet. Hvarföre skulle man då ej utfärda henne?
Jag tillstyrker således bifall å betänkandet.
Frih. Sprengtporten: Jag får fästa Frih. Cederströms
uppmärksamhet derpå, att hvad andra skatter beträffar, de
flesta åtminstone, äro de så beskaffade, att man får betala
dem vid hvad förhållande som helst; men med brännvinsbränningen
är detta facultativt och beroende af, 0111 man
vill bränna och derföre erlägga skätt eller icke. Uppgiften
derom sker vid mantalsskrifningen, och det är åtminstone
billigt att den skattskyldige må veta, då han anmäler sig att
utöfva sin näring, hvad han kommer att skatta. Det inverkar
dessutom i många fall för de flesta månaderna af året på
bela hans hushållning, hvarom jag icke vill ingå i detalj, då
alla känna dessa förhållanden lika så väl som jag. Af alla
dessa skäl kan jag ej anse annat, än att delta förslag är väl
betänkt, om det äfven skulle anses såsom en hors d’oeuvfe,
och jag är öfvertygad att lieger:n säkerligen skulle vidtaga
en sådan åtgärd af sig sjelf, om den kunde kanna Ständernes
åsigter i delta ämne.
Bevillo.- samt Allm. Besvärs- och Ekon.Utsk:ns meli).
N:o 4 lJ!ef af fl- °- A-d. bifallet.
Frih. Cederström: Jag får till prof. reservera mig
emot beslutet, såsom varande i rak strid emot 61 §:n
Iteg.F;n.
Lades på bordet BancoUtsk;s nedannämnda utlåt, och
mein., nemligen:
N:o 65, öfver de erinringar, som blifvit framställda vid
Ulskrs betänk. N:o 11 ;
j\:o 66, i anledn. af gjord hemställan i afseende på tiden
för discont-vinstens öfverflyttning till bankens disposition
under innevar. år.
Lades på bordet följande från Ridd.Ulsk. inkomna
Hörsamt Memorial.
Ridd.TJtsk. har ifrån H. R. o. Ad. fått emottaga en utaf
Ridd.directionens nuvar. ord för. Frih. Boye, Fredr., hos H.
11. o. Ad. gjord och den 19 dennes till Ulsk. remitterad
hemställan, huru — då R. o. Ad. den 1 dennes beslutat, att
en eller tvänne referenter komme att antagas för författandet
af resumeer öfver R. o. Ad:s förhandlingar, hvilka resumeer
i tidningarna skola införas — Ridd.direct;n, vid antagandet
af bemälde referenter, ägde att förfara, äfvensom
ang:de den plats, som i lliddarlnis-salen åt merbemälde referenter
borde anvisas; och får, med anledn. häraf, Utsk.
Den 29 Augusti e. m.
495
vördsamt tjll svar lemna, alt Utsk. under denna dag meddelat
Ridd.direcCn nödiga föreskrifter för verkställande af
R. o. Ad:s ofvannämnda beslut.
Tvenne ledamöters reservationer åtfölja.
Stockholm den 22 Augusti 1840.
På RiddarhusUtskottets vägnar:
S. A. Sandels.
W. Stråle.
Reservationer
af Hr Tham: Enär jag af sjukdomsförfall var hindrad
alt bevista Utskts sammankomst den 22 dennes, och således
ej deltagit uti Utsk:s då faltade beslut, återstår för mig nuendast
att, — under tillkännagifvande det jag uti sjelfva saken
delar Ulskrs åsigt, — reservera mig mot den behandling
af R. o. Ad:s ifrågavar. remiss, Utsk. sig tillåtit, nemi.
att Utsk. uppfattat remissen endast såsomen verkställighelsåtgärd,
och icke, såsom efter mitt förmenande ske bort, på
vanligt sätt genom mern. underställt Utsk:s beslut R. o.
Ad:s pröfning, samt afvaktat Ståndets godkännande eller
förkastande af detsamma; anseende jag detta Utsk:s sätt alt,
med förbigående af vanliga former, egenmäktigt tillvägagå,
vara uti förevar, fall så mycket olämpligare, sorn uti det
beslut R. o. Ad. fattat, ang:de antagandet af referenter, och
11 v i I k e t torde böra ligga till grund för bedömmandet af den
nya fråga, som genom Frih. Boyes hemställan uppstått, ingalunda
linnes uttryckt, alt desse referenter skola vara af
adlig börd, i följd hvaraf det förhållande nu möjligen kan
uppkomma, alt sedan Ridd.direct:n, med stöd tilläfventyrs
af Utskrs meddelade föreskrifter, nekat skickliga sökande af
ofrälse börd alt valda till referenter antagne, kan R. o.
Ad., med ogillande häraf, förklara hinder icke möta förantagandet
jemväl af ofrälse personer till dessa befattningar.
Af Hr von Ehrenheim: Frånvarande vid Ridd.Utsk:s
sammanträde den 22 dennes, har jag icke deltagit tili Utsk:s
då fattade beslut, i anledn. af den till Utsk. från R. o. Ad.
alldina remiss uppå den af Frih. Fredr. Boye väckta fråga,
huruvida de referenter, som II. Ståndet beslutat antaga till
författande af resumc'er öfver Ståndets förhandlingar, borde
vara af frälse eller ofrälse börd, samt hvarest uti Riddarhussalen
de borde placeras; men, ehuru jag i sjelfva hufvudfrågan
är af lika tanke med Utsk. derutinnan, att nämnde
referenter, som äro att anse i samma cathegori med H. Ståndets
cancellister, böra vara frälsemän och lämpligen icke kunna
placeras annorstädes än nere uti Riddarhussalen innanför
skranket, kan jag likväl för min del icke biträda Utsk:s för
öfrigt yttrade åsigt, att denna fråga endast vore att betrakta
såsom en verkställighetsåtgärd, samt Ulsk:s i följd deraf
vidtagna tillgörande att till H. Ståndet endast ingå med en
Den 39 Auguiti e. m.
anmälan, det Utsk. i berörde afseende meddelat Ridd directtn
nödiga föreskrifter, enär jag ingalunda af innehållet utaf den
tili Utsk. i ämnet ankomna remiss kunnat hnna, det Utsk.
blifvit befullmäktigad t att, utan underställning hos H. Ståndet
af dess beslut, befordra detsamma till verkställighet; anseende
jag tvertom remissens lydelse ofelbart böra hafva föranledt
till ett i vanlig form afgifvet betänk, frän Utskts sida,
sä att H. Slåodets pröfningsrätt icke blefve afskuren genom
ett i förväg af Utsk. lill verkställighet bragt beslut.
Jag finner Utskts behandling af denna fråga så mycket betänkligare,
som den är rakt stridande emot sista mom. i
Ridd.Ordntns 36 §, och jag på intet ställe i Ridd Qrdn. kunnat
inhemta, det Utsk. är berättigad! att omedelbart gifva
Ridd.directtn föreskrifter, som icke af H. Ståndet blifvit anbefallda,
helst då dessutom nu härtill komme att R. o. Ad.
blifvit lemuadt i okunnighet ora dessa föreskrifter, som måhända
kunde sträcka sig derhän att de ifrågavar. referenterne
komme att placeras vid Landtmarskalksbordet o. s. v. —
Jag tror ej att H. Ståndet skulle gilla denna åtgärd, 1 i k a så—
litet som jag förmodar, alt H. Ståndet vore belåtet med ett
Utsk., som handlade efter godtycke, — ett Utskott, som
egenmäktigt förfor, då dess ändamål endast är alt bereda
Ståndets enskildta mål. På dessa grunder får jag nedlägga
min reservation emot Utskts i omberörde afseende fattade
beslut.
Uti denna reservation instämde Hr Gripensvärd.
H. R. o. Ad. åtskiljdes Ll. 11 om aftonen.
in (idem protocolli
F. O. Silfverstolpe.
