# ID: svediakorp-gov479
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 146,669
# sentences: 4,987
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Protocoll,
hållna
hos
H Ö g I O f 1 i g e
Ridderskapet och Adelil,
vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm,
År 1840.
Tolfte Häftet.
STOCKHOLM.
Hörbergska Boktryckeriet, 1841•
Thorsdagen^den i3 Augusti i84o.
Plenum kl. g f. m.
H r Gyllenkrook, Göran, hade inlemnat ett så lydande
anförande:
Då R. o. Ad:s pluralitet nu funnit för godt att ej allenast
■vid nästan alla ut g i fisa rt i k lar öka deni utöfver livad StatsUtsk.
föreslagit, utan ock några öfver det K. förslaget; så
får jag nu mot dessa tillökningar mig i allmänhet reservera,
anseende deni till en del vara onödiga och ej vara öfverensstämmande
med den hushållning, sorn varit nödig till lindring
af skattebördorna, sorn nationen hade rätt att fordra
och hoppades af nuvar. representanter.
Hr Löwenström, Joli. Jacob, hade ingifvit följande:
Då
jag uttog min pollett vid denna riksdags ingång, var
det med den förhoppning, att nationen skulle, genom besparingar
från Regeringens sida, vinna lindring uti
sina skattebördor, hvaraf den är i så stort behof; bedragen
i detta hopp sedan budgeten numera inom delta Hus Ur
beviljad till ett så högt belopp, hvaremot jag förgäfves sträfvat,
återstår ej mera för mig än reservera mig mot Ilusets beslut
i afseende å alla hufvudtitlarna, ifrån och med den första till
och med den sista jemte allm. indragn.staten. Det vore
visst mycket att säga om StatsUtsk:s omåttliga frikostighet,
hvilken vore högst förvånade, om det ej haflén sådan ordförande
som det haft, men alt de flesta of anslagen vida
öfverstiga hvad StatsUtsk. föreslagit, derför har nationen
att tacka Hr von Hartmansdorff el consortes. Det torde väl
frågas, hvarföre man ej begärt votering vid hvarje anslag,
som man varit emot; derå svaras: alt man har tillräckliga
exempel af dem som förevarit, ty då Hr von Hartmansdorff
sagt sin allsmäktiga vilja, hvilken man med benägenhet alltid
inväntar, så är och förblifver det alltid en lag för Ståndet.
Men medan jag har ordet, torde det benäget tillåtas
mig föreslå, att de herrar, som ropat på Ständernes snålhet
och bidragit tili dessa öfver mattan höga anslag, med egna
medel ersätta det de yrkat och voterat öfver hvad StatsUtsk.,
öfverflödigt i många fall, föreslagit.
Detta Hus skall alltid ropa på högre och högre anslag,
så länge det till det mesta utgöres af ännu i tjenst varan
-
4
Den iJ Augusti.
de embetsman, som dervid hafva liela fördelen; — derföre
en annan representation!
Gr. Anckarsvärd, Carl Henr., hade inlemnat ett
anförande, som upplästes, så lydande:
En värd talare har vid föredragningen af3:dje hufvudtiteln
vitsordat riktigheten af principernas utveckling
före den egentliga debatten; och han har
ansett af ett ännu större behof att utfärda sitt
och sina vän ners -manifest, på den grund, att uti
stå näsrum oell af pressen blifvit ymnigt taladt
om den obsigniösa likgiltighet, hvarmed Adelns
majoritet voterar utgifter och skatter; och halden
värde talaren i följe deraf ansett sig och sjua politiska
vänner bort vara betänkte på justerandet
af de intryck sålunda må hafva alstrats hos MedStånd
och ho,'s Svenska allmänheten. — Den värde
talaren har ansett ett sådant tillgörande mera angeläget
för det allmännas, än för egen skuld, derföre
att det icke vore så nyttigt, om folket hyste
étt ogrundad! misstroende till en del a f s i n representation.
— Den värde talaren har haft den godheten
medgifva, att vi alla vilja Rikets tryggaste bestånd
och möjligaste förkofran; men påstår tillika,
att man i fråga om medlen dertill delar sig i den
åsigt, att R i d d a r h u s - m i n o r i t e t e n yrkar besparingar,
men den stora majoriteten deremot sparsamhet
— med tillgångarna.
Till en början torde det tillåtas mig att anmärka, det
jag icke inom Ståndsrummet förmärkt att Adelns majoritet
voterar utgifter och skatter med någon obsegniös .likgiltighet,
utan, efter mitt förmenande, lill följe af en ganska
bestämdt uttalad öfvertygelse, att majoritetens begrepp om
statsbehof icke medgifva dessas underordnande under andras
begrepp om förmågan att, med afseende å Statens trefnad
och bestånd, bära skattebeloppen.
Den värde talaren uppgör principerna för sin stalshushållningslära
ifrån förutsättningen, ”att all insp äring
icke är hushållning — att aldra sämsta misshushållning
d e r e m o t är inspar ing af m e'd I e n till den
sak, man vill eller borde v ilja. — Således också
den njugghet i bekostnaden, hvarmedelst b e k ostandets
ända mål förfelas; således också vägran
af utsäde, när ymnigaste skörd är viss.’’
Det faller sig något svårt, att utur dessa måhända för
min inskränkta uppfattningsförmåga något invecklade och
dunkelt uttryckta statsekonomiska begrepp kunna leda mig
till någon adaeqvat tillämplighet vid frågan om betänkligheter
att bevilja alla de för landtförsvaret affordrade anslag.
Den i3 Augusti.
5
Efter den värde talarens uppfattning af stätshushållningsläran,
anser lian ”att väl må olika d örn mas örn
grader af nytta och nödvändighet af bekosta nden
och örn behörigaste fördelning af tillgångar,
’’ oell ett sådant medgifvande ifrån en af majoritetens
ledare är redan atl anse såsom ett liberalt begifvande, hvarföre
en minoritet alltid får vara tacksam, helst dess tillgöranden
icke sträckt sig särdeles längre, än till bedömmandet
af utgifternas nytta och nödvändighet och af tillgångarnas
behöriga fördelning. Såsom slutsats till sitt yttrande tillägger
talaren, ’’a 11 på det hela vår Stats bestånd och
dess förkofran erfordra ungefarliga totalsumman
af ifrågavar. statsanslag.”
Jag bekänner lika uppriktigt med den värda talaren, att
jag skulle anse mig i högsta måtto lycklig, örn jag kunde göra
mig den sangviniska föreställningen, att vår Stals bestånd
oell dess förkofian icke erfordrade mera än ungefärliga totalsumman
af ifrågavar. statsanslag och genom den ifiågavar.
fördelningen deraf. Vore jag så säker som den värde talaren,
att den ymnigaste skörd af våra statsbidrag vore att
påräkna såsom viss; så kan jag heligt försäkra, att äfven hos
mig icke skulle uppstått några betänkligheter att biträda
majoritetens beslut i afseende ä behofvens bestämmande;
men då jag icke kunnat förena mig med de gällande åsigterna
i afseende å nytta och nödvändighet, så torde det icke
böra förtänkas mig, att jag helt och hållet undandragit
mig allt deltagande uti majoritetens beslut. Jag har visserligen
icke låtit undfalla mig den höfliga vink, som inom detta
Stånds rum blifvit gifven åt personer utom skrået, att icke
befatta sig med öf\erläggningarna örn ämnen, hvilka, såsom
orden folio, ’’ligga utom omdömesförmågan,” då bär yttrades,
att insigterna uti militära frågor inom vår
Representation förhålla sig såsom ett till fyra;
och jag medgifver gerna, alt det ifrån en sådan synpunkt
ina tydas som förmätenhet, alt inom en så lysande samling
af höga och fräjdade militär-auetoriteter våga yttra någon
mening, som icke öfverensslänimer med de stora mili tärnö
t abi I i te ter ii es odelade opinionsyttring; men representantkallets
fordringar ålägga öfvertygelsens uttalande, äfven utan
afseende på det förödmjukande missödet att genom det högre
vetandets oemotståndliga bevisning ådagalägga en okunnighetens
enfulldiga välmening.
Da jag sålunda af skyldig aktning för Husets starka
och oöfveibevisliga majoritet iakttagit tystnad under sjelfva
debatten, anser jag mig likväl i reservalionsväg böra begagna
min rätt att framlägga de åsigter, som grundlägga min
reservation emot de flesta af majoritetens beslut.
Den välde talaren, som visat sig vara den förnämsta
ledaren af debatten om tredje hufvudtiteln, medgifver dock,
att det gifve* ett, som beherrskar samtliga åsig
-
6
De ti 13 Augusti.
terna i dessa mål, och att detta är förmågan, med
hvilket ord han likväl här icke menar den positiva
omöjligheten att skatta, hvilket icke heller af den sidans
talare, till hvilken jag hörer, lärer hafva varit menadt,
då tvisten om förmåga snart torde blifva afgjord, ifall man
genom ohejdad fart skulle i sådant hänseende någon gång
upphinna missförhållandets högsta potens.
Den värde talaren uppgifver sig mena ett sådant
förhållande emellan skatten och den skattandes
villkor, att den förra icke kan utgå med
mindre de sednare sakna allt det som med samhällsinrättningen
till deras fördel afsetts, och
sålunda berättigas till likgiltighet, ja ovilja
till Staten, som, efter talarens egna ord, då ”brytes
emot samhälls-contractets väsende och främsta
å s y fte.”
Den välde talaren har yttrat, att ”detta förhållande
är det, som oppositionen förmenar dels vara,
dels blifva a 1 s t r a d t genom äldre och närvar, utgifts-
stal.”— Och förklarar sig den värde talaren jemte
sina vänner vara af en rak motsatt mening. —
Jag hembär den värda talaren min förbindligaste tacksägelse,
derföre att han så öppet och ärligt infört striden inom
sitt rätta och egentliga område, och derföre att han lemnat
mig, blott skattdragande medborgare, ett tillfälle att yttra
min mening öfver en fråga, vid hvars behandling erfarenhet
och sanning äro de enda erforderliga bevisningsgrunder, i fullkomlig
oafhängighet af den obetviflade, inom delta Hus förevarande,
vidsträckta kunskap, kännedom och praktiska erfarenhet,
i afseende å krigsyrkets så väl högre som lägre
detalj-föremål, och hvilka man således så lösligt som möjligt
anser sig våga vidröra.
Den värde talaren yttrar sig alltför undfallande icke
anse sig genom eget velande competent till en
mening om Svenska folkets vä 1 stå n d sgr a d, sedan
han t i 11 b r a g t sin lefnad i hufvu dstaden eller utrikes,
men den värde talaren anser sig, i brist af eget
vetande, tillstå n digt att bygga på sina politiska
vä n ner, och påstår att item hafva deiteratim under
dessa debatter och sednast den i o dennes
utvecklat, — och ett nytt bland oss uldeladt
oell högst f ö r l j e n s t f u 111 arbete har bevisat — att
den, per medium a f b e f o I k n i n g e n uträknade individuella
skattebördan är i S v e r i g e ringare än i
de flesta Europeiska stater. — Och den varde talaren
antager äfven för afgjordt, att, vid dessa j e ulfö
r e 1 s e r s anställande, proportionen emellan Sveriges
och dessa länders cap i talvärden och totala
produetionssuramor, ingalunda blifvit obeaktad.
— Den värde talaren anser sig sålunda t i lis t än
-
Den i3 Augusti.
7
digt att bygga på de bevis dess politiska vänner
hemta af sitt vetande, om det under de sednare
3 o å r e n förbättrade, och ännu allt sig f ö r k o frande
lefnad ssättet hos nationens talrikaste och
väsen dt I i gas e del, nemi. Sverige allmoge.
Hvad frågan om förmågan att bära skatterna vidkommer,
så är det af en stor, af en omfattande vigt, alt, som
den värde talaren sjelf yttrat sig, sålunda afse skattebördans
tyngd, alt den ej berättigar till likgilltighet och ovilja emot
Staten. — Jag tager mig friheten tillden värde talarens eget
bedömmande underställa den frågan, huruvida han sjelf eller
dess politiske vänner ådagalagt någon tillfredsställande utredning
i afseende å skattebeloppets fördelning de skattdragande
medborgarne emellan. Jag tager mig friheten till dess
bedömmande framställa, om det blott är jordegendomens innehafvare,
som i Sverige njuter skydd af statsbidragen ! Jag
tager mig friheten fråga, om den värde talaren eller dess
vänner ingått uti någon beräkning i afseende å skatternas
fördelning emellan jordbruk, handel, industri och näringar;
och om det vid en sådan undersökning visat sig, att jordegendomens
innehafvare äger skäl att berömma sig öfver en
lika fördelning af skattebördorna, med afseende å jemförliga
förhållanden för förmågan att bära dem.
Uti ett land, der skattefördelningen icke äger rum efter
den mest möjliga rättvisa fördelningsgrund, blifver missbelåtenheten
oundviklig, och missnöjet en naturlig följd af
den stigande upplysning, som för den förfördelade slutligen
ådagalägger seklers orättvisa och den på okunnighetens bekostnad
alltför långt drifna mannamån vid skatternas påläggande.
Jag skulle önska att veta den värde talarens mening om
möjligheten att pålägga andra civiliserade nationers jordegendoms-innehafvare
det uteslutande underhållet af den slående
arme'en, så väl för landt- sora sjöförsvaret; den uteslutande
kostnaden för landtarme'ens vapenöfningar; del uteslutande
åliggandet alt underhålla vägarna uti ett glest befolkadt
land; att för knappast af besvärets gäldande fortskaffa
resande; att uteslutande underhålla hela presterskapet;
och alt utom alla dessa besvär genom en högst betydlig
grundränta bidraga till Statens utgifter i öfrigt; och att
till råga på allt detta, till följe af beväringslagen, lemna sina
söner till försvaret. — Jag tager mig den friheten fråga den
värda talaren, om han ifrån sitt vistande utrikes hemtal den
öfvertygelse, att ett så beskaffad t förhållande skulle kunna
åter införas i Frankrike, eller om han icke medgifver, att
dylika missförhållanden voro bland de verkande orsakerna
för frambringandet af den Fransyska revolutionen, som med
alla sina olycksdigra följeslagare likväl inom Europa alstrat
den frihetsanda, de begrepp om politiska rättigheter, sorn
8
Den i3 Augusti.
man numera icke vågar motsäga, ehuru symlomerna till
böjelse för motverkan likväl icke äro alldeles exempellösa.
Jag skulle anse i högsta måtto olämpligt att påbörda mina
motståndare något uppsåtligt förbiseende af sanningen, men
tillåtas mig måste det att öppet förklara, det i afseende å
landets stigande välmåga jag icke är lycklig nog, för alt ifrån
min närmare beröring med allmogen inom de orter, der jag
är bosatt, hafva kunnat komma till samma slutsatser. Jag
tager mig friheten fråga den värda talaren, om vid dess återkomst
till fäderneslandet, efter någon tids vistande inom utlandet,
han tunnit våra städer hafva till någon betydlighet
utvidgat deras områden, om deras folkmängd befinner sig
uti något väsendtligt stigande, om våra af ett ioo-årigt monopolie-systeme,
på consumentens bekostnad, gynnade industrigrenar
ådagalagt någon anmärkningsvärd utveckling; om
lästetalet af vår handelsflotta ökat sig; om hufvudstadens
befolkning, rörelse och industri visat något stigande, ens
jemförligt med andra länders smärre städer? I dessa hänseenden
synes mig den värde talaren icke behöfva tillita sina
politiska vänners vetande. Härvid förlitar jag mig ojemförligt
mera på den värde talarens egen statsmannablick, på
dess förmåga att anställa jemförelse!', och att ifrån sådana
komma till slutsatser.
Med vederbörligt afseende å den gula boken och å den
af den värde talarens politiska vänner, som författat den,
anser jag likväl icke vara bevisadt, att den individuella skattebördan
i Sverige är ringare än i de flesta Europeiska stater.
Att den är ringare än i England och Frankrike, det betviflar
jig ingalunda; men att Ryssland och Österrike betala
vida mindre, det känner jag äfven; och dessutom vågar jag
ställa uti något tvifvelsmål, att jemforelsen emellan Sveriges
utvägar till lifsförnödenheternas fyllande och till förkofran
under ett ofördelaktigare luftstreck och under en alltför
tung oell hårdhändt ekonomisk lagstiftning, kan anses så lil 1-  förlillig, att jag obeting.idt derifrån bör anse mig öfverbevisad
om oriktigheten af mina åsigt er.
Jag torde få taga mig den friheten ännu en gång till
den värde talarens bepröfvande få framställa en vördsam
förfrågan, örn lian anser våra städers obestridliga stillastående
icke bevisa något i afseende å landets ställning i förkofringsväg.
Statsmanna-näringar och statsmanna-rörelse
hafva ingen annan utgångspunkt än jordägarens behof, som
återigen äro begränsade af förmågan att tillfredsställa dem.
Uti ett land, der, snart sagdt, all jordbrukets besparing utgår
såsom skatt, blifver ingen annan förkofran möjlig, än
den som af den individuella arbetskraftens ansträngning utan
capital—tillskott långsamt uppkommer, och hvars tillvaro, på
grund af sjelfva naturlagarnas allmakt, (ill en viss grad icke
kan förnekas.
Alt
Dc u i3 Augustt.
9
Att något egentligt välstånd ännorluhda än undantagsvis
lins vår Svenska allmoge äger rinn, bestrider jag. Att
förhållandet i detta hänseende visar sig uti ett omisskänneligt
beroende af de olika skattläggningarna, olika orter emellan,
är obestridligt. Om elen värde talaren eller dess vänner
ville göra sig den mödan att undersöka de närmare trakterna
kring Stockholm, blott på en 5 äömils radie; så tror
jag icke, att man skulle inhemta några särdeles tillfredsställande
bevis på välmåga, hvarken ifrån byarnes åbyggnader,
ifrån det inre husgerådets beskaffenhet eliel' ifrån åkerbruksredskapens
ändamålsenlighet; och den större delen af dessa
trakter är likväl, såsom varande under båtsmanshållet, på
långt när icke så hardt tryckt, som de landsorter, hvilka
ligga under soldatrotering. Under rusthållet är förhållandet
understundom fasansvärdt, då olyckan vid förlusten af
en rustningshäst i ett ögonblick försätter hemmanets ägare i
en utgift af flera hundra r:dr, och exempel finnas, när sådana
olyckor inom loppet af 5 år inställt sig flera gånger.
Jag känner icke om den gula bokens författare-, vid summeringen
af den Svenska jordbrukarens skattebelopp, fästat något
afseende vid sådana och många andra förhållanden, hvilka
icke under någon form ingå i den synliga statsbudgetsberukningen.
Jag vidblifver min mening, att Svenska jorden
är öfver hofvan belastad; och besynnerligt nog motsäges
jag icke härutinnan af den värda talaren, sorn tvertom
Jjudeligen ”beklagar» att i Sverige jorden är utöfver
allt billigt förhållande betungad;” men hvad
sorn högligen förundrar mig, är, att den värde talaren förklarar
sig icke hafva annat bekant, än att dess politiska vännes
nro i delta vigtigä ärende lika så sinnade som han,
hvilket likväl beklagligtvis är alldeles motsatsen.
Med mycken ledsnad finner jag, att den värde talaren
förbisett, att rättare tillfällen för ämnets behandling
vid inkomslstatens discuterande redan är förbi,
och vid hvilket tillfälle den värde talarens politiske vänner
med framgång motsatte sig lagmans- och häradshöfdinge-räntans
upphörande, såsomen naturlig slutföljd af författarens
lill den gula boken åsigt, alt ingen större orättvisa
kunde åbanebringas än skattejordens lindring ifrån sina
grundskatter, hvilket den gula bokens författare ansett vara
eii orättvisa mot det öfriga samhället, som derigenom skulle
få vidkännas en högre skatt och såsom en olycka för dem, som
tillgodonjöto lindringen; emedan, efter dess djupa statsekonomiska
åsigter, det genom skatteminskningen uppkomna
förhöjda egendomsvärdet skulle åter jemna förhållandet och
vid arfskiften och köp åstadkomma en större förlägenhet än
den, sorn uppkommer ifrån jordafkastningens öfverlåtande åt
Staten i form af skattebelopp.
Det hade för Riddarhus-minorileten blifvit ett ovärderligt
stöd och för Svenska allmänheten en outsäglig til Ifreds—
12 H. 2
lo
Den 13 Augusti.
s!ä11 eIse om vid discilssionen öfver inkomsl-belänk. man fini*
nit Hr Gr. Löwenhjelm uppträdande såsom förfäktare af det
förhållande han säger sig veta och beklaga, nemi. sitt i Sverige
jorden är utöfver allt billigt förhållande betungad; men
jag fruktar, att den värde talaren missräknat sig, om han
påräknat något understöd i delta hänseende ifrån Hr von
Hartmansdorff, den gula bokens patriotiske förfaltare, och af
Hr Gr. Löwenhjelm hedrad med erkännandet af inbördes
politiska vänskaps fö rliål landen.
Den värde talaren yttrar, att vårt statsverk ju är välsignadt
med tillgångar, ymnigare än Sverige under
sednare halft annat sekel er lefva t, och att i
den mån den fosterländska viljan att hjelpa är
hos Ständer upplyst, i samma mån blifva dessa
rika tillgångar använda att hindra, ja att i möjligaste
måtto häfva lidanden.
Hvad de stora tillgångarna beträffar, så hafva vi visserligen
inom en kortare tid än halftunna! sekel någon gång
haft deni vida större, utan att de framställt sig under formen
af ifrån folket utsugna, och genom falska beräkningsgrunder
tillskapade öfverskott å de beslutade skattebeloppen.
— Af Wismarska pantskillingen tror jag visserligen att
något tillkom statsverket, ehuru äfven enskilda fördelar derifrån
upphemtades. Rubelfonden, Guadeloupes försäljningsmedlen,
den Pommerska köpeskillingen, göra sammanräknade
mångdubbelt större penningebelopp, än de nu så mycket omtalade
öfverskottsmedlen, hvilkas effectiva summa vi icke ännu
sett så tillförlitligt sifferställd, att vi just kunna beräkna
några så stora tillgångar dervid, att, efter den värde talarens
förmenande, de skalldragåndes lidande derifrån kunna hoppas
lindring, eller någon i möjligaste måtto utgående tillfredsställelse.
Den värde talaren återupprepar, för bättre minne skull,
sina satser, att de skattdragandes lidanden hvarken
lindras eller häfvas genom skattenedsättning,
när denna verkställes på bekostnad af statshushållningens
tv än ne af honom främst ofvan uttalade
oeftergifliga villkor, bestånd och förkofran.
Jag har svårt att förslå, huru en skattenedsättning, d.
v. s. huru någon minskning uti den skatldragandes utgift
kan verka till dess obestånd eller motverka dess förkofran;
och således torde jag lätt finna min ursägt uti satsens öfverlemnande
till hvad den kan komma att gälla inför dem,
som bättre förstå den än jag.
Den värde talaren yttrar derefter, att någon lisa
för den skattdragande aldra minst äger rum, medelst
indragningar och afslag, hvilka tillintetgöra
planer att genom allmännyttiga arbeten
r i k t a h e 1 a landskaper, derigenom att undsättning
förvandlas ifrån den förderfliga skuldsätt
-
Den 13 Augusti.
ningen oell slutlig» allmosan, lill arbetsförtjenst,
som moraliskt o c Ii materiell gagna r.
Då jag anser mig med någorlunda uppmärksamhet Dofva
följt riksdagsärendenns gång, (inner jag mig i slör villrådighet
hvad den välde talaren afser med dessa sina yttranden,
då mig veterligen något intrång genom R. Sl:s
tillgöranden icke ägt runi, i afseende å planer att genom allmän-nytliga
arbeten rikta hela landskap. Det lärer icke lyckas
den värda talaren, att mot R. St. stämma den allmänna
opinionen i och för afslag ä begärda medel för valtencommunicationer,
då den värde talaren torde hafva godheten
eftersinna, att det af honom framställda afslaget omfattar
först och främst den obetydliga summan af 5o,ooo
rtdr, hvarigenom liela landskaper icke lära kunna anses blifva
i någon betydlig mån riktade; och när härtill ytterligare
kommer, att afslaget på det hela icke upptager mera än
27.000 rtdr såsom fyllnad i elen summa af 5o,ooo rtdr sorn
för äret ansetts behöflig» för fortsättningen af de påbörjade
arbetena; så lärer lätteligen inses, att detta obetydliga afslag
på det liela verkar snart sagd t ingenting. Det andra
afslaget å en begärd tillökning af 24;ooo r;dr för gevärsfabrikationen
alt utgå för året, utöfver den summa af
36.000 rtdr, hvilken förra Ständer i och för den årliga tillverkningen
bestämt, kan jag icke heller medgifva medföra den
påföljd, som den värde talaren förutsätter, att hela befolkningars
industri derigenom omintetgöres, sedan de af Staten på
denua industri blifvit indragna.
Dea oväldige granskaren lärer tvifvelsutan finna, att så
beskaffade tillmålen emot R. St;s beslutande majoritet egna
sig förträffligt till R. Sits belastande med en högst antinationel
anda; men tillvitelsen uthåller i min tanke icke profvet
af det verkliga förhållandets undersökning, ty hvarken
inom eller utom landet lärer man fasta något särdeles stort
afseende på en för tillfället afslagen begäran af 27,000 r:dr
för det ena fallet, hvarvid det påtagligen inses, att icke en,
och ännu mindre flera landsorter genom en sådan penning
blifya fattigare eller rikare, och att en industrigren, sorn
icke erhåller för ett år 24,000 rtdr mera, än som linder de
sist för fl n 111a feni åren varit hevi ljud I, genom åtgärden icke
blifvit förstörd, äfvensom alt hela befolkningars industri icke
ens kunnat rubbas, mycket mindre derigenom blifvit omintetgjord;
men den beslutande majoriteten, i afseende å de
öfverklagade fallen, står den värda talaren i stor förbindelse
att hafva lemnat tillfälle lill en förklaring, hvilken så väl
genom inhemska som utländska tidningar möjligen kan komma
att i någon mån beriktiga den värde talarens tillmålen
emot den beslutande oppositionen, af hvilken jag likväl, såsom
en medlem af R. o. Ad., icke kan ansenlig utgöra någon
del. Den värde talaren yttrar, alt lian icke så skulle tillvägagå
för att vinna målet, om han tillhörde den beslutande oppositionen,
ty inom Adeln utgör han säkerligen majoritetens kärna.
Dei> i3 Augusti.
Den värde talaren tager sig lill vara att icke af
gammal g e n e r a I - i 11 s p e c t e u r s - v a n a låta förleda
sig att u t v e c k I a, li 11 r u oppositionen borde in an ör
vrem. Han säger det icke tillhöra honom, att prote
s s e r a parlementar- taktik för oppositionen,
hvars g e 11 e r a I - i 11 s p e c t e 11 r han antyder sig icke
vara.
Det torde likväl icke vara alldeles omöjligt, att den
värde talaren, genom sin systematiska manöver att pä den
beslutande oppositionen hopa vidtutseende beskyllningar af
oerhörda felsteg i statsekonomiskt hänseende, fästat oppositionens
uppmärksamhet å nödvändigheten att genom analy-r
sen afleda de åsyftade resultaten af blott i ord men ej i
siffror uppställda förebråelser af opatriotiskt och oklokt
handlingssätt.
Hvad genenal-inspecteurs-platsen för den beslutande
1’iksdagsopposilionen vidkommer, så fruktar jag, att befattningen
måhända blifver nog besvärlig för hvem sorn helst,
som skulle tilltro sig alt besätta den, och Riddarlius-oppositionen
står, i anseende till sina resultater, under ett så
tillräckligt general-befäl, att general-inspecleurs-befaIlningen
vid sådant förhållande gerna kan medgifva samma tjenstledighet,
sorn andra inspeclions-befattningar på stat. Jag
tillåter mig icke att bedomina till hvad grad del lyckats
den värda talaren att värja sig och sina politiska vänner
ifrån beskyllningen, att med I i k g i 11 t i g h e t åse folkets
skattebördor och p r i n c i p I ö s t eller o b e h ö r i g e n
villfarig t votera anslag; och jag är för min del nojd,
att jemte mina vänner äfvenledes framträda inför det allmänna
omdömets domstol, i afseende å uppsåtet och meningen
med vårt politiska handlingssätt.
Sedan jag vid andra hufvudtitelns föredragning gjort
ett fruktlöst försök alt försvara SlatsUtsk:s förslag till nedsättning
af anslaget för minister-cassan, hufvudsa k ligast på
den grund, alt jag trodde Sveriges statsrepresentation vid
andra stater i allmänhet icke fordra diplomatiska agenter af
den högre rangen, som alltid måste medföra en högre kostnad,
och äfven på den grund, att jag ansåg Styrelsen i afseende
på denna cassa icke hafva behandlat R. St. med det
förtroende och den öppenhet, hvilken den ena Statsmakten
har rättighet att fordra af den andra; insåg jag lätteligen
huru fruktlös striden emot den inom Riddarhuset öfvervägande
meningen i allt skulle blifva, hvarföre jag beslöt alt
icke med mina invändningar upptaga tiden. Det skulle hafva
inledt discussionen alltför långt, om jag lill svar på Hr
Gr. Lövvenhjelms ingress hade sökt göra gällande de skäl,
hvarpå jag, efter mitt förmenande, kunnat grunda ett oförtänkt
uttalande af min medborgerliga missbelåtenhet med
hela den krigsadministralion, som successivt sedan 3o år
fortgått, deri ena i den andras fotspår. Det skulle föga hafva
inverkat pä saken, om jag, som inledning till mina yr
-
D e 11 i3 Augusti.
kunden a bifall för Utskts betänk, i ollmänliet, bade anfört
de otillfredsställande resultaten af de s. k. organisationerna
inom artne'en, hvilka knappt varit fulländade, förrän de funnits
så litel ändamålsenliga, att de påkallat nya organisationer,
som ingalunda blifvit bättre, inen alltid för Staten medfört
ökade utgifter ulan några från den synbart nyttiga påföljder.
Konung Carl Xlts indelningsverk, ål hvilket jag gör
all rättvisa för den tid, vid hvilken det inrättades, innebar
sitt egel underhåll, så länge man leinnade det oruhbadt;
men sedan nutidens organisations-förmågor tagit hand derom,
har allt blifvit otillräckligt, och Staten derutöfver blifvit
betungad med förr obeliöfliga tillskott, ulan att det indelta
armee-befälet derföre i lönnväg blifvit mera belåtet.
Det hade verkat till ingenting, om jag hade sökt deducera
min missbelåtenhet dermed, alt nära 3,ooo nurnror blifvit
dragna ifrån roleringens egentliga föremål lill aflöning af
underbefäl och musikanter, hvilket ingalunda ingått lili ror
teringsskyldigheten att underhålla. Det hade verkat till ingenting,
om jag sökt göra min klagan gällande deröfver, att
beklädnads-bidraget är så tilltaget, att ingen aimee i verlden
är så öfverflödigt beklädd som den Svenska, hvars beklädnad
till hälften af den fattiga jordbrukaren bekostas,
under det han sjelf ej sällan får räkna del nya plogget
sorn en sällsamhet. Det hade verkat ingenting, om jag sökt
göra den mening gällande, att ingen institution är mera
tryckande och för tiden olämpligare samt för vapnet ofördelaktigare,
än det indelta cavalleriet. — Del tjenar lill ingenting,
om jag som skäl till bristande förtroende för krigsadministrationen
hade anfört det ringa afseende sorn göres ä
rusthållaren» bestånd vid munderings-cassationer. Det hade
fört till ingenting, 0111 jag hade uttryckt min klagan öfver
den enorma dyrhet, med hvilken bevärts-persedlarnas
anskaffande är förknippadt, och om jag dervid som exempel
anfört den sista pistol-leverancen för Lifregrts Husar-corps.
Det skulle ibland männen af vapnen blott föranledt ett öfverlägsenhetcns
hån, om jag tagit mig den dristigheten, alt
i afseende å vår militär-organisation begära uppmärksamheten
u förhållandet inom andra militär-stater; om jag t.
ex. anfört förhållandet inom Kyska armeen, der hvarje reg:lu
är sammansatt af 6 bataljoner, af hvilka 4 åro pä 1,00a
man hvardera oell de 2tne reserv-bataljonerna hvardera 5oo
man, och således liela regtlet 5,000 man under elt chefsbefäl,
med tillagg af en ytde depot-bntaIjon för rekrytbildningen
hemma i landet. Det hade för mig varit utan
ändamål, örn jag för jordbrukets bestånd, om jag såsom möjlighet
för förkofran hade yrkat en fredsfot, särdeles sedan
bevärjs-pliglen återkommit, oaktadt jordbruket genom roterings
åtagandet en gäng genom formligt conlract hade friköpt
sig derifrån, och sålunda synes berättigad! till någon
lindring uti sina tryckande bördor. —Jag bade icke blifvit
hö rd, om jag anfört såsom anmärkningsvärd!, att vår krigs
-
D c 11 i3 August i.
administration hitintills utgått från de 3:ne nästan af hvarandra
oafhängiga maktbestyr, Statssecrelerare, Generaladjutant
för armeen oell Krigs-colltm. Jag är långt ifrån att
med mina anmärkiiir söka träffa den nuvar. Krigsministern,
du det vore obilligt att föra honom något annat lill last, än
alt dess yttrade meningar oeh grundsatser vid stalsreglertn
ådagalagt nog inycken öfverensstämmelse i åsigter med företrädarenas;
och något anspråk på obetingad! förtroende torde
ifrån blotta personligheten icke kunna begäras, innan den
genom handling förvärfva! någon lätt dertill. Mångfalldigt
flera skulle skälen kunna blifva för min vägran af några
andra, än de nödvändigaste anslag för kiigsadministralionen,
men det anförda torde vara nog för att ådagalägga, det
mina meningar i dessa hänseenden åtminstone grunda sig på
någon öfvertygelse.
Först och främst anser jag mig höra uttrycka min stora
tillfredsställelse öfver sjelfva inledningen lill StatsUtskts
utlåt. N:o 44> hvilket, efter min åsigt, omisskänneligen vitsordar
en stor och fullständig uppfattning af Sveriges Inndlförsvar
i sin helhet; och tror jag, att denna fåordiga framställning
kan bålla profvet i bredd med all den tankeyttring,
sorn i sådant hänseende under de sednare 3o åren utgått
ifrån vår krigsadminislration. — Jag har ansett första
punkten af Ulsk;s betänk, hafva hort bifallas, på den grund
att jag hoppas det en President i Krigs-colltm icke mera
fordras, sedan departemental-styreisen är inföid, och att det
sålunda af StatsUtsk. varit mindre väl beräkuadt, om det
på stat uppfört en lön, för att inom kort tid öka indragnings-staten
lill förmån för någon gynnad individ. Jag har
ansett StatsUtsk. vid 3 punkten, eller staten för Genei-
a I i tetet, hafva fullkomligt väl förfarit, då deL föreslagit
att minska med en general-befälhafvare, för att såmedelst
utan Statens betungande kunna bilda de flera pensionsrum,
som blifvit begärda; ehuru jag i allmänhet icke godkänner
och gillar denna utvidgade pensionsstat, af hvilken vårt
statsverk för 3o år tillbaka icke hade någon känning, men
som nu utgör ett ibland de stora bevisen på våra framsteg
i organisationsförmåga, och ett af de mångfalldiga,
på Styrelsens förmåga att med folkets penningar bereda belåtenhet
och tillfredsställelse åtminstone åt några af ödet
gynnade individer. Jag hade önskat, att man till Utskts
förslag om krigsacademiens upphörande hade något lyssnat.
Jag hade härvid velat fråga mina motståndare om den ensidiga
militärbildningen är nyttig, om den är nödvändig, särdeles
då man nödgas medgifva, att befäls-rekryteringen inom
armeen blott till ^ fylles ifrån krigsacademien, Jag
skulle hafva frågat skälet hvarför Staten bör bekosta en så
beskaffad ensidig militär-undervisning högre, än den ci v i I is tiska
LilJningen i allmänhet. Jag skulle frågat, hvarföre studeranden
vid krigsacademien mera än vid de audra academierna borde
D c n 13 Augusti.
i5
nnderhållns med husrum, föda och kläder. Jag skulle frågat
mina upplysta motståndare, om de icke anat möjligheten, ali genom
StaisUtskts förslag grundlägga en academi inom hufvudstadens
område. Jag skulle hemställt till mina v-ärda motståndare,
0111 de verkligen tro, alt det blifvit utan ni tta, om den unge
militären likasom den unge civilisten, vid sitt inträde uti
t jens t ema niia u töfn in gen, inom hufvudstaden funnit ett tillfälle
lill fortsatt, likasåväl militärisk som humanistisk vettenskaplig
bildning. Jag skulle frågat mina motståndare, om
de ifrån sina upphöjda statsmannaåsigfer med tillfredsställelse
kunna luta tillfället gå förbi att undandraga Sveriges hufvudstad
ifrån sammanställningen med Constantinopel och
Madrid, såsom de enda hufvudstäder i Europa, hvilka icke
äro i besittning af ett universitet, och hvilket så småningom
på den nuvar. krigsaeademiens byggnad kunnat grundas,
ifall man velat inse det mera djuptänkta uti StatsUtskts
utlåt, i lietta hänseende. Jag hade önskat bifall till Stals—
Ut•>k:s betänk., i afseende å afslaget af ig,5oo r:dr, begärda
till lönefyllnad åt en del officerare vid indelta infanteriet
, under öfvertygelse af håde ändamålsenligheten och
verkställbarheten af Otskts förslag att indraga den s. k. 3
majorsplatsen vid indelta regrtena, då ingenting är lättare än
alt vid förefallande behof complettera majors-platser, och
ingenting mera ofördelaktigt för en armée, än att i behofvets
stund vara belastad med alltför gamla vid tjensten trötta
och nllefvade majorer. I afseende å Lifgardet till häst
hade jag, i likhet med Utsk., yrkal, att besparingar vidtagits,
då denna corps synes alltför dyr för Sveriges utvägar
att tillfredsställa alla statsbehofvens mängd. Hvad fotgardenas
organisation beträffar, så kan jag ej tillbakahålla min
förundran, att hvarken Krigsminister eller någon enda medlem
af vårt Generalitet insett oformligheten afen organisation,
som för 1600 man lemuar dubbla staber af öfverste,
4 majorer med läkare, prester, auditörer, regrts-commissarier,
valdar, musik-corpser för en nummerstyrka af blott
8oo man.
Jag skulle tagit mig den friheten fråga, om lagstiftaren,
om folkombudet för små personliga considerationer bör förbise
principen eller grundsatsen, helst när den ligger så klar
och i så öppen dager, att dess riktighet omöjligt kan förnekas.
Jag skulle emot Utskts förslag velat göra den anmärkntn,
att de sammanslagna gardes-regttena, i stället för
att sättas på tre bataljoner, borde blott försatts på tstne,
med minskadt compagni-chefs-antal, men deremot med ökadt
subaltern-befäl i anseende till den stränga garnisons(jenstgöringen.
Gardenas organisations-historia utgör ett af de mest talande
bevisen på allmänna medlens behandling inom vårt
land. Ifrån 1800 man på 3:ne bataljoner, som det gamla
gardet utgjorde under 1788, 8g och 90 årens krig, redttee
-
Den i3 Augusti.
rades det efter kriget tili 1200 man af politiska orsaker,
som iiro alltför mycket kända för att behöfva utvecklas.
Derefter korn en sednare lid, då gardes-regttena, till beredande
af löneförhöjning för befälet, nedsatles ifrån 1200
man till 600, med bibehållande af samma hefäls-personnl;
och sednast återfördes de lill 800 man hvartdera med en
reg:ts-o(Ficers-personal, fullkomligt tillräcklig för 2000 man
och derutöfver; och denna slags statshushållning tror man
sig kunna försvara under förebärandet af rättvisans och billighetens
fordringar. Hvad Kronprinsens Husar-regtte vidkommer,
så är jag äfven af Utskts mening, att en fredsfot
för detta regtte varit en ganska ändamålsenlig utväg att
tillskynda statscassan någon besparing; men i afseende å den
begärda gage-förhöjningen för truppen hade jag icke tvekat
att bifalla den. I afseende å Lif-bevär:s-reg:tet hade
jag i allo instämt med Utsk., på den grund, alt jag, under
allt möjligt erkännande af denna corps’ utmärkta bemödanden
att ådagalägga bevärts-systemets vigt och värde, likväl
icke kunnat inse nödvändigheten att mera för Stockholms
stads och läns beväring, än för de andra provinserna, behof*
va hålla ett fullständigt regtts-befäl för endast 12 dygns
tjenstgöring om året.
Kostnaden för beväris-manskapets vapenöfningar hafva
titi K. M:s propos. blifvit uppförda till )43,ooo r:dr, hvilket
jag icke anser Statens tillgångar under närvar, förhållanden
kunna medgifva, hvarföre jag äfven härutinnan biträder
Stats-Utsk:s förslag att uppföra dertna summa till
80,000 r:dr, men med underkännande af den förslags-egenskap,
hvilken Utsk. för detta anslag föreslår, och hvarigenom
del i min tanke blifver alldeles ohegränsadt. Jag föreställer
mig, att anslaget för hevärts-exercisen sk 111le mera
ändamålsenligt svara mot behofvet, 0111 bevärts-exereisen sked*
de compagnivis , och de långa kostsamma och onyttiga
marsch-kostnaderna derigenom besparas, då en beväl-:s-exefcis
af 12, ja till och med af 21 dygn i min tanke aldrig
borde hafva annat föremål, än rekryt-bildningen, sorn ingalunda
krafvel- någon bataljons-exercis, hvilken t ver tom onödigtvis
borttager en tid, som bättre och mera behöfligt
kunde användas på sjelfva rekryt-dresseringen. Mycken transportkostnad
och en betydlig del af provianteringsbesväret
skulle troligen äfven vid ett sådant förfarande betydligt
lindras.
25 punkten, omfattande Krigs-collegii departementet- ,
godkänner jag i enlighet med Utskrs förslag,
Vid 26 punkten anmärker jag, att anslaget för indelta
armeens lifmundering borde kunnat föreslagits till någon
nedsättning, så väl till rotehållares som Kronans fördel.
Vid 27, 28, 29, 3o, 31, 82 och 33 punkterna förenatjag
mig med Utskts förslag; likaledes instämmer jag med
Utsk:? förslag i afseende å 34, 35, 36 och 87 punkterna,
och
Don 13 Augusti,
'7
och tror, att den af Utsk. föreslagna anhållan hos K. M.
att förelägga nästkommande Ständer plan till försvarsverkets
organisation i sin helhet, varit fullkomligt ändamålsenlig, af
behofvet i högsta måtto påkallad och vår 3o-åriga krigsadministration
ingalunda för bittida offordrad.
Vidkommande fjerde hufvudtiteln, utbeder jag mig att
äfven få instämma uti StatsUtsk:s utlåt, om sjöförsvaret,
som jag numera är fulleligen öfvertjgad aldrig höra omfatta
det vanmäktiga försöket att genom en linieflotta vilja uppbringa
vårt sjöförsvar till något rimligt förhållande emot
grannens anfallsmedel uti denna del. Jag beklagar att man,
under en så lång fredstid, af framfarna tiders erfarenhet
icke hunnit inhemta en grundad öfvertygelse om Sveriges
oförmåga att åstadkomma ett så kostbart och tillika så ändamålslöst
sjöförsvar, som liniefioltans, när man ej förmår
föra ett sådant vapen till den styrka, som erfordras för att,
med hopp om framgång, kunna mäla sig med fiendens anfallsmedel
i samma väg. När tankarna inom vapnet visa
sig så delade emellan linie- och skärgårdsflotta, i afseende
å plaitens ändamålsenlighet för Sveriges försvar, under iakttagande
af förmågan att bekosta det; så torde det benäget
ursägtas, om man äfven utom vapnet vågar en tankeytlring
härutinnan. Med den utveckling våra kanonslupar och jolia
i- under de sednare tiderna tagit, vid betraktande af den
ytterligare styrka detta vapen vunnit genom bombkanonen
och genom ångkraftens biträde för framfarten; så torde det
icke mera vara tvifvelaktigt, att det är på denna väg och
på ingen annan Sveriges sjöförsvar bör utbildas. Jag underkänner
för min del hell och hållet dessa balfåtgärder,
som vilja bibehålla något af hvarje, hvarifrån utgår ofullkomlighet
oell brist i allt. När vi icke under loppet af 3o
år med linieflottan hunnit längre, än vi äro komne, så synes
deraf vara intygadt, alt nationen icke vela! och icke vill
på denna väg förstöra sina medel, och det blifver slutligen
alltid nationens opinion och vilja, som i sådant hänseende
måste respecteras; och efter mogen och långvarig öfverläggning
med mig sjelf, och efter alt hafva varit af andra tankar,
bekänner jag mig numera vara öfvergången till den orubbliga
öfvertygelse, att det vore oförnuftigt att vid för
handen varande förhållanden söka Sveriges sjöförsvar i den
ringaste tillstymmelse till linieflotta, hvaraf man måste
hafva allt eller intet, när fråga är att med detta vapen mäta
sig med en fiende, som redan äger minst fyra gånger
större styrka, än den, hvartill våra sangviniska förhoppningar
under 3o års ostörd fred ej ens förmått på papperet
uppbringa våra planer. Det är i min lanke oförsigtigt af
en svagare stat att blottställa sig för anledntr till inblandning
uti de större makternas stridigheter; oell lill något annat
tror jag icke en så vanmäktig linieflotta, som den Sveriges
financer och öfriga förhållanden förmå att åstadkomma,
12 H. 3
i8
Den i3 A ug u s ti.
kunna tjena. Oin Danmark icke haft sin linieflolla, så hade
den använda kostnaden varit i behåll, och Köpenhamn
hade icke varit bombarderädt; men om någon Dansk patriot
hade vågat förutsäga ett sådant resultat, så hade han
möjligen blifvit förkättrad; ty man är sällan profet i sitt
eget land, och ogillandet af mina åsigler, är hvad jag sålunda
förväntar, — men jag frångår derföre icke, att underhållandet
af en linieflotla för Sverige är detsamma som
alt i förväg afsäga sig alla anspråk på neutralitet vid någon
större påkommande brytning i Europa. Jag förutsätter, alt
Sverige väl aldrig mera målte komma under så olyckliga
politiska förhållanden, att våra vapen skulle komma att
samverka med vår östra grannes, och i del motsätta fallet
mäste vi ju alltid påräkna del Europeiska biträdet ifrån Engelska
och Franska linieflottorna, son» alltid skola finna med
sin fördel öfverensstämmande att hos oss i Östersjön finna
ett väl ordnadt skärgnrdsförsvar till oändligt mera nylla och
stöd för deras operationer, än deri obetydliga nytta, som
några linieskepp från vår sida kunde åstadkomma. När
man härtill lägger kostnaden, så finner man, alt 5o till 60
kanonslupar byggas, bestyckas och fullt utredas för kostnaden
af ett enda linieskepp. När härtill kommer omöjligheten
att behörigen bemanna både linie- och skärgårdsflottan,
när brist på virke till en linieflotta äfven tages i betraktande;
så synes allt tala för medlens användande uteslutande
uppå skärgöl dsvapnet, och för bibehållande af
högst fyra svårare fregatter, några korvetter och mindre
seglande fartyg till handelns skyddande under fredliga
tider, och lill befrämjande af en störte befarenhet
för både befäl och manskap, genom jemnare sjöexpeditioner
än hitintills varit fallet. Jag biträder således StafsUtskts
syftning i afseende å sjöförsvaret , men hade önskat att
StatsUtsk. i detta hänseende lemnat R. St. en mera positivt
bestämd vägledning att genom anslagets bestämmande bringa
den så länge ofördelaktigt omtvistade frågan emellan linie—
och skärgårdsflotta, såsom hufvud föremål för Sveriges sjöförsvar,
till ett slutligt resultat. Jag utbeder mig således
att få reservera mig emot Riddarhus-majoritelens tillgörande
äfven i afseende på denna titel.
Jag instämmer med StatsUtskts förslag i afseende å de
öfriga hufvudtitlarna.
I afseende å åttonde hufvudtiteln hade StatsUtsk. föreslagit
en nedsättning af 5o,ooo r:dr, hvilken af Riddarhusets
ma|oritet underkändes.
Då denna titel medgifvit minister-cassans förstärkning
roed 5o,ooo r:dr utöfver hvad R. St. i och för densamma
anslagit, och då åttonde hufvudtiteln icke omfattar ett så
beskalfadt föremål; så har jag ansett StatsUtskts förslag till
nedsättning i högsta målto väl beräkuadt, hvarföre jag äfven
nedlägger min reservation emot R. o. Adts beslut i del
-
Den i3 Augusti.
■9
ta hänseende, och utbeder jag mig att till R. o. Ad:s protocoll
få öfverlåta dessa mina tankeytlringar, till ett bevis
alt R. o. Adrs beslut åtminstone icke varit så enhälliga, sorn
discussionen eljest skulle lemnat anledn, förmoda.
H. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm, Guslaf: Om den, i
hvad på Ståndet ankommer, nu afgjorda statsreglerm är
icke mer att orda. Men jag har åtskilligt alt anmärka vid Gr.
Anckarsvärds i hans afgifna reservation uttalade uppfattning
af min i förrgår afgifna principförklaring.
I den sednare delen af reservationen finner jag rättvisa
leornad åt min öfvertygelse, att, relativt till öfrig beskattning,
är Svenska jorden alltför tungt belastad, och åt mitt
tillkännagifna uppsåt, alt i allt hvad på mig ankommer, bibringa
till dess lindring.
Den värde reservanten betviflar riktigheten af min yttrade
förmening om enahanda åsigt hos många bland mina
politiska vänner. Under vädjoiltåj till framtiden framhärdar
jag deri.
Den varde reservanten önskar höra mitt yttrande, huruvida
jag, vid min återkomst nu till fäderneslandet, funnit
våra städer delaktiga af den allmänna förkofran jag påstått
för handen vara. Jag tager för afgjordt, att våra mindre
städers tillstånd ännu allt är lika beklagligt som tillförene.
De flesta äro så anlagda och inrättade, att de förmå hvarken
egen förkofran eller landsortens omkring sig; således
icke det gagn i Staten, som med städer afses. Jag underställer
•— ty jag är visst icke classisk i ämnet — om bland
orsakerna icke må upptagas småstädernas brukande till åkerjord
af den dem doneiade jorden. Meningen med donationen
var ju att råämnen åt stadens fabriker skulle odlas;
icke att småstäderna skulle blifva stora byar. Då jag nu
skyndar ifrån detta, i närvar, debatt främmande ämne, må
jag tillägga: blott att jag så mycket mindre är den, som
förordar våra städers organisation , som jag anser sjelfva
Stockholms municipal-inrältning vara under all kritik, så väl
i ansetide till belamrande complication, som till onödig kostsamhet.
Ja, jag vet knappt någon af civilisationen högre
påkallad reform. Men allt detta hindrar icke, att, på det
hela, landet ju framgått under sednare decennier.
Den värde reservanten har äfven framkallat mitt omdöme
ang:de det relativa — nemi. förbättrade eller försämrade
— tillstånd, i hvilket jag nu återfinner vår handelsflotta.
Fjerran som hemma egnar jag henne mina tankar och
mina bemödanden. Beständigt kunde icke förblifva det yppiga
tillstånd, till hvilket hon uppväxte under den alldeles
exceplionelt gynnsamma conjuncturen åren 1808 till i8i4,då en
mängd utländska flaggor — hvilka sedan hemgått — sökte
och fingo lintionalisation. Stockholm hade då öfver 4°>00°
läster. Fallet sedermera var visserligen värre an vederbort,
30
Den 13 Augus bi.
nemi., om jag ej irrar, ned till 9000. Men under de sednare
åren liar lästetalet betydligt gått lipp igen och iner än
fördubblats — menar jag — och det är ju bekant, att våra
varf nu äro verksammare än någonsin, och snart sagdt
dagligen låta skepp löpa ifrån sina staplar.
Sist har den värde reservanten frågat, om jag anser
Sveriges industri vara i stigande; — och utan ringaste tvekan
svarar jag med bestämdaste ja! — Ja, säger jag, vår
industri har gått framåt och framgår dagligen, och det är
alltför åskådligt att ens kunna omtvistas.
Emot de af mina politiska vänner anställda jemförelse!'
emellan den individuella skattebördan i Sverige och den i
andra länder, har den värde reservanten framställt Svenska
jordens praestalioner in natura. Men det är genom
dessas inberäknande, som vår totala allmänna skattebörda,
förslagsvis, räknas af några ända upp till 20 millioner.
Tunga äro dessa prsestationer visserligen; men mycket
tyngre blefvo de i sanning om de i mynt skulle utgöras
så högt, som de i nyssnämnda beräkningar äro valverade.
Med tillfallen för Ständer att, när i n k o m s t-t i 11 a r n a
afhandlas, gynna jorden, mente jag uppenbarligen förestående
öfverläggning om be v i I I n i n ge n , som ju också är en
inkomst. Mig voro de i plenum af den 8 fattade beslut
icke okända. — Hindrad af andra pligter, kom jag för sent
att, likmätigt min bestämda åsigt, rösta för afskaffande af
lagmans- och häradshöfdinge-räntan; hvilket jag icke underlåter,
om jag bevistar en annan riksdag. Men visst blifver
jag då yrkande, att justitiae-procenlen och sterbhusafgiften
intagas i frågan.
Den värde reservanten har lika riktigt anmärkt, att
nyligare än jag sagt, nemi. halftannat sekel tillbaka , har
statsverket ägt en lika stor, om icke större uppsamlad, tillgång,
nemi. den tid då rubelfonden och Guadeloupes-medlen
influtit. Men jag mente tillgångar uppsamlade utur i nhemsk
förmögenhet 1). De nu nämnda hunno icke åldras
i statscassan.
För rubelfonden uppköptes spanmål till afhjelpånde af
den svåra nöden 18(2 — och de Ryska hingstarne, hvilka
så väsentligen upphulpit vår hästafvel ; — och Guadeloupes-medlen
åtgingo att liqvidera den utländska skulden 2).
Jag anförde afslaget å vattencommunications-anslaget
såsom ett exempel af systemet att afslå medel till likartade
1) De af Gr. Anckarsvärd nu anförda tillgångar utgjorde den mindre
delen af de stora capitaler, hvarmed Sverige den tiden riktades
på utländsk bekostnad. Måtte Svenskarne alltid och
tacksamt minnas, huru och genom hvem detta goda' skedde
Sverige !
2) Denna skuld, hvilken, om den fått fortgå, nu på 29 året hade
redan utsugit oss med 1,600,000 r:dr b:co årligen, och fortforc Un
alt sä utsuga oss, utan ringaste minskning å skuldcapitalet.
De ii i3 Augusti.
ändamål. Ju mindre den afslagna summan, ju mera talande
exemplet. I samma syftning och såsom exempel på rubbning
af industriel-, på hvilka Staten sjelf inledt befolkningar,
nämnde jag förstärkta StatsUtskts likartade votum i anseende
lill gevärsfactorierna. Socknarna kring Husqvarna
hysa ju — ”befolkningar’'; och dessas bekymmer blifva ganska
svåra 3).
I hvad angår de Generalbefäls-organisationer, om hvilka
den värde reservanten förmenar, att de, statsverket till
skada, alltför ofta och innan de ens hunnit pröfvas, blifvit
förändrade, svarar jag, att den organisation, som företrädde
den nuvar., infördes år 1816 och fortvarade oförändrad till
år 1833, således i 17 år, hvilket ju icke vittnar om orubytlighet
eller öfverilning.
1 hvad ombytets kostsamhet angår, förhåller det sig så,
att 1833 års organisation, som nu gäller, kostar Staten hälften
mindre än den af 1816; och beträffande bådas värde,
har jag, då tredje hufvudtiteln förevar, utvecklat min åsigt
af den förras med fördelar förknippade brister, och af närvar.
District-generals-inrättnings fullkomliga ändamålsenlighet.
Om tillfälle att öfverlägga om försvarsverket nu icke
vore förbi, skulle jag erinra, alt jag i fråga om de båda
gardes-regttenas stab endast argumenterat emot all minskning
af befäl och för beaktande af alla rättigheter, äfven
soldatens. Vöre jag kallad att nu discutera stabs-organisationer,
skulle jag i åtskilliga stycken tränga djupare in än
den värde reservanten gjort; och under bestämdaste förbehåll
att besparingars belopp ostördt kom tredje hufvudtiteln
till godo, skulle jag t. ex. föreslå indragning i fredstid af
reg:ts-prester och auditörer, enär jag anser all hemma i
landet skulle båda dessa tjenstebefattningar fullkomligen änmålsenligt
bestridas af nästgränsande ecclesiastik- och justi—
tiae-stater. Sist, och enär den värde reservanten i mitt anförande
af den 1 1 trott sig finna förutsättning af opatriotiska
afsigter hos oppositionen, förklarar jag, under vädjande
3) Den värde reservanten fann otydlighet i min thcori öfver
dessa ämnen. Min uppsats, som jag föreg:de dagen Iemnade Hr
Grefven, var skrifven i hast, och derföre ganska oläslig. Jag
melite, att en insparing af t. ex. 60,000 r:dr b:co utgör mindre
än en skillings skattelättnad för hvarje individ, eller 5 skilling
per matlag i Sverige; emedan denna insparing kan till oberäknelig
skada desorganisera försvarsverket, eller anstalterna för allmänna
säkerheten, för folkundervisningen, för näringarna eller
hvarje annat dylikt och vigtigt statsbehof — hvaremot en dylik
summa , använd på ett af dessa föremål, kan tillskynda de
skattdragande mångdubbla, ja ojemförligt högre fördelar och i
samma proportion öka deras förmåga att utan besvär utgöra skatter,
NB. att jag icke såsom af mig upptäckta tillräknar mig
dessa i århundraden och i hela Europa såsom axiomer antagna
statsekonomiska satser.
22
Den i3 Augusti,
till Ståndet, att jag aldrig antastat någons afsigt, och åberopar
mig mina äldre, icke tvetydiga ogillanden af slika tillmålen,
hvilkas collectivitet allena ipso facto och alltid
vore en orättvisa. — Om slikt tillmäle riktades emot mig,
skulle jag anse det såsom en emot mig riktad smädelse, och
den jag visserligen icke skulle fördraga.
Hr Ribbing, Arvid, yttrade dels muntligen dels
skriftligen:
Fäderneslandets vigtigare angelägenhet, statsregleringen,
som under de föregrde dagarnas sammankomster inom detta
Hus förevarit, har snart blifvit afgjord, utan att den med
särdeles värme är vorden omfattad ; fasthellre har en dödskyla
dervid genomgått Huset, såsom vanligen inom en organism,
der jemnvigten blifvit stord, den ena kraften upphört
att göra den andra motstånd, och der liflöshet och död
är i annalkande. Feg är dock den, som viker för öfvermaklen,
då han har en rättvis sak att bekämpa, och stort
bättre står det ej lill med den der föraktar små fördelar,
som kunna vinnas under förlitande på en seger i stort. Den
ene eller andre af oss, som vanligen deltager i öfverläggningarna
utan att mycket gälla vid besluten, skulle icke utan
förbråelse på sådana grunder hafva undandragit sig ali följa
dessa sednare dagars förhandlingar, men torde icke kunna
undgå att fråga sig hvarföre han varit så tyst dervid.
För all taga ett i allo ringa exempel: jag har frågat mig
sjelf om, å ena sidan, det varit förstärkta StatsUtsk., eller
å ilen andra, om förslarkningarne inom detta Hus på de
sednare åtta dagarna af landshöfdingar, generaler med flera
andra; om det varit öfverviglen i voteringarna; om ett enhälligt
ja, vore det som af exercerad trupp, hvilken besvarar
sin Konungs propositioner; om det varit allt eller något
af detta, som skulle kunnat eller bort tysta min röst?
Måhända till någon del, men ej hufvudsakligen. Måhända
lärde jag mig genast i början af öfverlägguingarna, för att
äfven här laga ett ringa exempel , då andra hufvudliteln
af anslaget till skrifmaterialier åt slottsvaktmästare förevar,
att det vore fråga blott om anslag, icke huru de
skulle användas, då icke ens rösten från deras förespråkare
och gynnare fick hindra orättvisan att skrifningen af
några ark fångjournaler i Wisby skulle betalas lika med
flera hundrade i Malmö. Jag lärde mig äfven af detta, att
det ej längre lönade dagtinga om anslag till notarie-biträde
åt landssecreterarne, i förhoppning att desse kunde återfå
sina löner, som kanske genom accorder blifvit sålda från
Kronan till enskild egendom , och genom återfående af
hvilka löneinkomster lill deras rätta ändamål, tjenstens bestridande,
det icke längre skulle tarfvas att begära ytterligare
bröd, bredvid den redan nog drygt utdelade Kronans
kaka, att dermed föda länsnotarierna. Måhända lärde jag
Den i3 Augusti.
mig inse detta ytterligare, ehuru jag redan linde bort lära det
af dem som intaga höfdingeplatserna; jag vet icke under
hvilket annat allmänt kändt villkor, än en vid tillsättningarna
ofta omtalad förmåga hos den ena eller andra att
gifva afträdaren hvad som begäres. Jag bade bort lära mig
af de flera af deni, som ytlrat sig i saken inom detta Hus,
alt det lika litet är af deras lära, som af deras föresyn, som
t. ex. länsmannen skulle bibringas den nya öfvertygelse att
det är skicklighet endast och icke accord, som banar väg
till förtroende och de ökade löneförmåner Pi. St. åt dein
beredt. Löneanslaget är gjordt; vi få se hvad öde som väntar
de befordringsgrunder jag vid denna, och långt före mig
Särskildta Utskottet vid en föregtde, riksdag föreslagit. Ett
vunnet anslag är dock icke att beli akta såsom ett vunnet
slag eller en annan fördel.
Jag har härmed icke velat säga, att anslagen vid denna
riksdag äro för stora, tvertom, de torde vara alltför små i
många fall. — Men hvarföre då klaga? frågar man. Jag
svarar med ett exempel:
Det var en tiggare, som bland den mängd folk, som
lemnade honom allmosor, en gång mötte en person, hvilken
sade honom, då han framvisade sitt af röta skadade ben: du
får af mig inga penningar, men koni till mig, och jag skall
bota dig, så att anledntn till ditt behof och ditt tiggeri
försvinner. Han kom icke, men anträffades påföljande dagen
af läkaren, som tillsporde honom om orsaken dertill. lian
svarade då bevekligt: jag bad om penningar men icke om
goda råd för min sjukdom.
Med detta exempel bar jag velat svara, att min klagan
stämmer icke in med tiggarens utan med läkarens. Jag
klagar öfver att man icke vill bola samhällskroppen och
dess röta i det hela, utan blott framdrager dess mindre
yttre sårnader till bevekelse att gifva den sin nödtorftiga
föda. En reduclion fordras äfven inom den del af statskroppen,
som jag nu kommit att vidröra, af lönerna till sina
tjenstemän och tjenstemännen till sina tjenster, eller, för att
fortsätta exemplet: månne, om landshöfdingarne lomme till
sina löner ulan förberörde stora utgifter, R. St. skulle besväras
med anslag för några böcker papper lill slottsvaktmästarnes
Ijenstskyldiga anteckningar, belöpande sig på hela
Piiket till blott floo r:dr? Landssecreterarne likaså, i afseende
på sina medhjelpare, länsnotarie!' kallade, och deras
aflöning. Behofvet af det ena och andra är obestridligt, ty
embetsmännen och deras eflerlemnade hus äro sjelfve ofta
behöfvande; men nog af exempel i detaljer. Läkare fordras,
som kunna och som vilja läka, som hafva allvar med
att mena väl med det kära fäderneslandet, som söka uppresa
statskroppen från sina 4 bofä!liga stöd, för att sedan, lik
den fria menniskan, fullgöra sin bestämmelse,; men hvar finna
läkare efter ett systeme afao år, hvarunder måhända in
-
Den i? Augusti.
ga läkare fostrats, ingen sundhetslära drifvits utan kanske
qvacksalfveri. De måste dock sökas i hoppet, och kanske
äro de redan funna och verksamhet råder i deras expeditioner
, till fromma för framtiden. Då, — hvar och en
svarar för sig, jag för mig, — då måhända återkommer
värman och nitet och deltagandet för de allmänna förhandlingarna,
och anslag skola icke vägras till läkedom och omtänksamt
användande, när de rätte läkarena blifva öfverens
inom sig och med nationen, innan de gripa verket an.
Jag ber R. o. Ad. om ursägt, om jag, vid framförandet
af dessa mina innersta tänkesätt, förefallit något varm.
Emedlertid, och då man sagt mig att en inbjudning blifvit
beslutad till de öfriga Stånden i afseende på de beslut, som
här äro fattade ang:de statsanslagen, anhåller jag vördsamt
alt få anföra min reservation emot detta beslut; och om det
är mig tillåtet, begär jag äfven, att denna reservation måtte
meddelas de öfriga Stånden, samt att jag dervid äfven måtte
korteligen få bifoga dessa tankar.
Gr. Frölich, David: Jag hade väl den äran, redan
vid början af Måndagens plenum, att skriftligen yttra mig
på ett sätt, som kunde gälla såsom en reservation mot det
sätt att reglera staten, som jag redan Lördagen förut funnit
vara lillämpadt af detta Stånd; men jag har sedermera erfarit,
att, ehuru jag af åtskilliga då närvar, ledamöter fick
den hänvisning alt mitt yttrande var af beskaffenhet, att
egentligen böra införas i Aftonbladet, men icke stanna inom
detta Stånds prot., en annan af Ståndets ledamöter , utan
någon sådan anmärkn. anfört åtskilligt i sak emot min framställning.
Jag har icke haft tillfälle alt hvarken höra eller
Jäsa detta anförande, men jag förbehåller mig att, såsom ytterligare
tillägg vid den reservation emot statsreglerm, hvilken
jag härmed får äran nedlägga, framdeles få, om jag så
nödigt finner, ytterligare förklara mig för sakens skull, och
alldeles icke för hvad som emot mig personligen kan vara
yttradt, hvilket jag dessutom ej förväntar från en sådan man
som Gr. Löwenhjelm.
Frih. Cederström, Jacob: Jag har ej kunnat fullständigt
uppfatta Hr Ribbings nyss afgifna yttrande, men då
han begärt alt det må få åtfölja R. o. Ad:s prot.utdr. till
de öfriga Stånden, får jag begära detsamma på bordet, på
det jag må få tillfälle att besvara några framställningar, som
kunna erfordra erinringar.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, det R. o. Ad. torde
finna, alt den begäran, som blifvit gjord, att Hr Ribbings
reservation måtte få hvila på bordet, icke kunde uppehålla
expedierandet af prot.utdr., ifall R. o. Ad. skulle bifalla
att Hr Ribbings anförande finge åtfölja lill de öfriga Stånden
; varande det likväl hvarje ledamot öppet alt i anledn.
af
Den 13 Augusti.
af Hr Ribbing*!, anförande', oin linn funne dertill uppmanad
, yttra sina tankar nu eller vid étt annat tillfälle.
Hr Bråkenhjelm, Pehr Reinh.: ! likhet med Frih.
Cederström erkänner jag, all jag ieke tillfyllest förstått Hr
Rjbbings anförande; likväl uppfattade jag åtskilliga uttryck
deruti, soln synas mig något för hårda emot detlta S änd,
för att afsändas till dfe öfriga RiksSlrn. Hr Ribbing Ilar
bland annat yttrat, att t. ex. våra landshöfding.!!' icke äga
någon annan förmåga måhända, än den att accordera med
sina efterträdare. Han Imf yttrat, att liflöshet och död inträdt
på Riddarhuset, att vi såsom en exercerad trupp svarat
jä till hvad Regeringen föreslagit o. s. v. Jag hemställer
till Ståndet, huruvida det är skickligt, att sådana fraser
få afsändas lill de öfriga Stånden. Jag tycker att det
kan vafa nog, ohl vi här tyst afhöra sådana lexor, och att
det kail vara onödigt att deraf lemna de andra Stånden del.
Frih. Roye, Ludv.: Hr Ribbings rättighet all här
yttra sitiå tankår, bestrider jag icke; then då lian Legär ett
tillstånd alt få dem jemte R. o. Ad:s prot.utdr. afsända lill
MedSlåndfeu . så anser jag; alt en tillåtelse dertill skulle innebära
en likgiltighet för de satser lian framställt, och icke
fen hyllning deråt. Jag bestrider derföre att ett sådant tillstånd
må honom lemnäs.
Frih. Cederström: Rättigheten för Hr Ribbing att
få sin tanke comniunicerad dfe öfriga Stånden kan icke bestridas,
ty den är i grundlagen försäkrad; men min rättighet
att nu få hans yttrande bordlagdt oell med anmärkn:r
beledsaga hans reservation, är lika obestridlig. Prot.utdr.
behöfver derföre icke uppehållas; ty det behöfver vid slu
tet
naturligtvis endast innehålla de orden, att Hr Ribbings
yttrande med de aninärkn:r, som dervid blifvit gjorda, komma
al t comrnunicferas de öfriga Stånden. Men min rättighet att
icke låta hans reservation, med de uttryck jag liört, fastän
icke fullständigt, a t föl ja prot.utdr. titan svar, måtte vara
gifven.
Hr Lefren, Joli. Pehr: Mig förefaller det besynnerligt,
att man vill neka Hr Ribbing alt låta hvad han yttrat
afgå till de öfriga Stånden. Icke skadar det R. o. Ad.
Tro herrarne att Svfenska nationen är äå litet i stånd att
bedomina hvad sannt och förståndigt och rätt är, alt hon
låter sig förleda af några ovettiga glosor. Låt dem gå!
Gr. Frölich: Mig förefallfer det visst icke oförväntadt,
bien dock märk värdigt nog, att Frih. Cederström, i samma
ögonblick han medger, att det ej kan nekas Hr Ribbing att
få låta sitt anförande åtfölja expeditionen, likväl vill bereda
ett uppskof med samma yttrandes afsändandfe intilldess
lian blir färdig att afgifva sitt svar. Jag vet icke hvarföre
i i H. 4
Den i3 Augusti'.
ej den välde ledamoten antingen nu eller när han blir färdig
ali afgifva sitt svar, utan någon vidare discussion derom
vid detta tillfälle, begär att detta svar må få medfölja.
Men att, då lian sjelf medger en representants rättighet att
låta sitt färdiga yttrande följa med, lian ensam skulle äga
rätt att uppehålla nfsändandel, för det lian förklarar sig vilja
svara derpå, tyckes vara ett nog dristigt yrkande, och jag
hoppas Hr Frih. o. Landtm, tillintetgör ett sådant försök
genom ett simpelt fullföljande af dess redan gjorda förklaring,
att nemi. Hr Ribbings anförande, 0111 han så önskar,
får gå när det blir färdigt, och ali deremot Frih. Cederström
oell Frih. Boye, när de hafva yttrat sig, må få låta
deras yttranden afgå hvarthelst de behaga.
Frih. Boye: Då jag började mitt yttrande, med förklarande
att jag ej ville kränka någon Hr Ribbings rätt,
trodde jag sannerligen icke, att mitt yttrande skulle förstås
i sådan mening, som hade jag velat det. Jag hör nu, att
det lärer vara en laglig rätt för Hr Ribbing ali (å sitt yttrande
afsändt jemte vårt prut.utdrag. Jag trodde alt hans
rättighet inskränkte sig till alt skicka det till avisorna, till
de andra Stånden eller hvart lian behagar, men alt han icke
hade att disponera öfver vårt prot.utdrag. Jag trodde
att det berodde af Ståndet. Har jag haft orätt deruti, så
afstår jag från min begäran; men då begär jag något annat.
Jag begär propus, af Hr Frih. o, Landtm. , huruvida R. o.
Ad. gillar de framställningar, sorn i Hr Ribbings anförande
nio gjorda, och må det sedan följa med.
Hr Rosenblad, Bernh.: Hr Ribbings yttrande, betraktadt
såsom reservation, lärer han visserligen hafva rätt
att, om han så önskar, få meddela de öfriga Stånden ; men tillfredsställandet
af denna hans önskan kan ingalunda hindra,
att R. o. Ad:s beslut genom pro t. ut dr. meddelas de öfriga
Stånden, lika litet som det kan hindras någon att, med atiledn.
af Hr Ribbings ifrågavar. yttrande, afgifva ett anförande,
sorn han med samma rätt sorn Hr Ribbing äger att
få de andra Stånden meddeladt. För öfrigt vill jag icke,
då jag ej lyckats alt fullständigt höra Hr Ribbings anförande,
utom hvad angår att han mycket talade om alt gå på
4, derom yttra annat, än att jag instämmer i den reflexion
Hr Leffe'n gjort.
Frih. Cederström: Det är 1 anleda, af den emot mig
af Gr. Frölich ställda anmärka., all jag begärt uppskof för
att få besvara Hr Ribbings yttrande, som jag begärt ordet.
Jag har icke hegart något uppskof, ty Hr Ribbings yttrande
är icke färdigt, och 0111 del vore färdigt, skulle jag ej
fördröja svaret. Men tili ät Hr Ribbing pligtig att aflemna
4 exemplar af det yttrande, hvaraf han begärt communiealion,
och han har ej aflemna! något, hvarföre jag ej heller
D c ii 13 Augusti.
kail svara derpå; och för att svara på ett yttrande, sorn nian
ej fullständigt hort, lärer man hafva rättighet alt se det
färdigt.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Af Hr Ribbings begäran
har jag ej fattat något annat, än att han önskar få lala sin
enskilda tanke såsom en reservation åtfölja en inbjudning,
som R. o. Ad. lärer beslutat vid ett tillfälle, då jag ej var
närvarande. Jag vet ieke huru en sådan begäran af Hr
Ribbing kan blifva föremål för någon discussion, med anleda.
af andra ledamöters afsigt alt svara derpå. Detta är
något så oformligt, att jag ej vet huru R. o. Ad:s medlemmar
skulle vilja ingå pä den hanan, alt lemna svar på reservationer.
Jag instämmer derföre fullkomligt i Gr. Fröliclis
åsigt, och tror, alt om en reservation meddelas de öfriga
Stånden, sker det för talarens enskilda rakning och kan
den på intet sätt blifva föremål för ett sådant Ståndets ogillande,
som en talare har yrkat. Emot ett sådant förslag
protesterar jag på det högsta, emedan det är ett formligt
ingrepp i vår yttrande-ratt. Hvars och ens tankar aro dess
enskilda egendom, och Ståndet har icke någon rätt att på
deras framförande inverka.
Efter jag har ordet, och då det blifvit föremål för R.
o. Ad;s discussion att afhandla reservationer och förhandlingar
i föregtde plena, ber jag att, i anledn. af en reservation,
hvari StatsUlsk. blifvit anklagndt för en omåttlig frikostighet,
beroende på den ordför. Utsk. haft, få förklara,
alt jag såsom ordför. i StatsUtsk. icke haft minsta del i
utgifts-betänkrs uppställning. Jag kan således ej tillegna mig
den äran en viss ledamot behagat gifva mig, då lian trott,
att ordform i det fallet kunnat inverka på Utsk:s beslut.
Huruvida StatsUtsk. varit så omättligt, tillhör således andra
ledamöter att inför Ståndet redovisa och förklara.
Gr. Frölich. Jag finner mig ännu en gång uppkallad,
egentligen genom en värd talares, Frih. Boyes, sisla anförande.
Han böl jade med att erkänna, det lian ej rätt erinrade
sig hvad grundlagen föreskrifver i afseende på så beskaffade
yttranden som Hr Ribbings; men för att godtgöra
sitt misstag, gör han ett annat, nemi. att begära ingenting
mindre, än alt R. o. Ad. måtte ogilla Hr Ribbings yttrande.
Gr. Horn har redan på sätt och vis förekommit mig i
hvad jag skolat säga i detta afseende. Jag får blott tillägga
de orden, att Frih. Boye har för sig alltid öppet Ståndets
prot., för att med sin vanliga förmåga tillrättavisa
och betala meri det mynt han myntar, dä personer yttra
meningar, som icke öfverensstämma med hans öfvertygelse;
men han har ingen tält, och jag hoppas lian ingen skall få,
att uppmana delta Hus att instämma i hans ogillande, utan
hans ogillande må stå för hans egen räkning och ingen annans
än dens, som med honom specielt förenar sig.
Den i3 Augusti.
Gr. Mörner, Garl: Jag ämnar visserligen icke med
mycken häftighet eller värma yttra mig i detta ämne. Det
har af en och annan blifvit yttradt, att det vore ganska
lämpligt, att ifrågavqr. reservation af Hr Ribbing finge åtfölja
R. o Ad:s prot.uldr. till de öfriga Stånden. Jag för
ruin del har ingenting deremot, det börjar jag med att förklara,
ehuruväl denna reservation förnämligast går ut på
idel smädelser emot detta Stånd i allmänhet och landshöfdingarna
samt deras åtgärder isynnerhet. Jag är ganska lugn
vid Hr Ribbings inkast och insinuationer. Jag är fullkomligt
sjelfständig i hvad jag tänker och handlar, och mig är det
helt och hållet likgiltigt hvad Hr Ribbing i detta fall behagar
om mig säga, helst jag ingalunda anser Hr Ribbing
fullkomligt ofelbar oell behörigen qvalificerad att bedomina
hvarken den enes eller andres förljenslep, då jag tror
mig känna, alt äfven lian kan i tjensten fela. Mea, mine
herrar! della hörer visserligen icke hit i det hela, och jag
vill blott förklara, att jag skänker mitt förakt ål a|la insinuationer,
som blott afse personligheter oell ej gå ut på
sak, hvarvid jag får tillägga alt, ehvad jag yttrar mig vidare
eller icke i anleda, af denna reservation, så må allt hvad
som står deri stå för Hr Ribbings räkning. Jag vill ingalunda
invända något emot, att den må afgå till de öfriga
Stånden. Detta är mitt enskildta förklarande.
Hr B y å k e n li j e I m: 5y §:n Riksd.Orda. är den, sorn medgifver
enskilda ledamöter alt låta sina särskilda tankar medfölja,
då ett Ståndets beslut meddelas de öfriga Stånden ,
och lyder sålunda: ”Vill ledamot, som ej i Ståndets fattade
''beslut instämt, sin särskilda tanke hos de öfriga Stånden
”anmäla, slånde det honom fritt, genom särskildt memorial
"eller dictamen till prut., hvilket må MedStånden tillställas,
’’enär han de för communicationen och prot. nödiga exemplar
deraf till Secreteraren aflemnar." Det är och blir således
en ovedersäglig sanning, att hvar och en ledamot liar
rätt att låta sin särskilda lanke åtfölja, när beslutet skall de
öfriga Stånden meddelas. Men det måste väl förnuftigtvis
förutsattas, att denna tankeskall handla om den fråga, hvarom
beslutet handlar. I det upplästa anförandet af Hr Ribbing,
sorn vi nyss hört, har jag ej hört en enda bokstaf, sorn handlar
om den sak, sorn utgör föremål för det R. o. Ad:s beslut,
i afseende hvarpå inbjudning till de öfriga Stånden skall afgå.
Ingenting sådant förekom, utom att han reserverade sig
emot inbjudningen, icke emot beslutet, — så föllo orden, —och
dessa ord äro de enda i anförandet, som handla om saken.
Han har således icke i sak afgifvit lill prot. något memorial
eller dictamen, som kan åtfölja till de öfriga Stånden.
Frih. Cederström: Gr. Horn lior gjort anmärka, vid
hvad här blifvit yttradt rör:de Hr Ribbings anförande. Jag
vill i den värde ledamotens minne återkalla innehållet af 5o
D e ii i3 Augusti.
a9
§:ri Riksd.Ordn. Der står tydligen, att hvarje ledamots tättighet
all (litt utlåta sig är honom förbehållen, men det
star också i samum §: ”ingen tillåte sig personligen föro?
”lämpande uttryck; sker det, pröfve Ståndet, huruvida den
"ledamot, som sålunda sig förgått, må af Landi m. eller Stån"dets
Talman erhålla tjenlig föreställning oell varning, eller
”om saken hör behandlas enl. 78 §:n, eller ock alldeles för.
(alla. ’ Uti Ur Ribbings yttrande förekommo föioliimpande
uttryck, hvilkas sammanhang nu icke kan bedomina;,
enär det skriftliga och muntliga var om hvar! annat. Då
hela yttrandet aflemna* till prot. och jag får läsa det, skall
jag svara derpå, men innan det blifvit nllemoadt, kan jag ej
yttra mig vidare.
Frih Sprengtporten, Jac. Willi.: Jag vill icke på
annat sätt blanda mig i denna, såsom mig synes, mindre angenäma
och redan alltför långt sträckta discussipu, än att
jag Inger mig friheten fästa Hr Landtm;* uppmärksamhet
derpå, alt grundlagen, enl. min lanke, ej ger anledn. till
discusgioner i följd af reservationer. Om någon har annuirkjr
att framställa emot Hr Ribbings till en del skriftliga och lill
en del muntliga yttrande, så torde rätta tidppunkten dertill
vara när prot.justeringen äger rum, ellef när det skriftligen
aflemna; lill pfolocollet. Det år på denna grund jag till Hr
Landtm, hemställer, om icke denna öfverläggning må anses
slutad, och vi få öfvergå till dagens förgdragpjngs-äinnen.
Frih. Boye: Jag begärde ordet i anledn. af G|'. Frölich*
yttrande. Har han rätt deruti, att jag begärt mera
än jag kan erhålla, så skall jag nöja mig med att Hi Landtm,
följer grundlagen. I öfrigt får jag förklara, att jag icke bestrider
Gr. Frölich att, 0111 han så behagar, såsom sina egna
antaga de förolämpande uttryck mot icke blott några
Ståndets ledamöter, utan emot det hela, emot sjelfva Ståu—
det, sorn finnas intagna i Hr Ribbings anförande.
Gr. Frölich: Jag inser alltför väl, att Hr Landtm,
endast af sin känsla af nödvändigheten att låta hvar och
en få ordet tillåter denna discqssion att fortfara och för
Öfrigt har samma obehag af densamma, sorn en värd ledamot,
Frih. Sprengtporten, nyss yttrat. Jar har nu ånyo begärt
ordet, egentligen blott för att söka ådagalägga, att dit
jcke varit med fog, som en ledamot, Hr Bråkenhjelm, velat
söka förhindra reservationens afsändande, på grund af dess
beskaffenhet eller dess felande beskaffenhet j sak. Ett sådant
omdöme om reservationen är likaså olämpligt pcb likaså
litet af grundlagen tillåtet, som det Frih. Boye nyss förut
om densamma yttrat. Jag ber för resten R. o. Ad. erinra
sig, att jag alldeles icke yttrat mig om hyad sorn innehålles
i Hr Ribbings anförande, af det såsom jag lior ganskq
goda skälet, alt jag verkligen icke hört ett enda ord deraf,
D c u 13 Augusti.
emedan det talades starkt på bänken bredvid mig, då yttrandet
afgafs, hvarföre det också ej kan vara annat än den
riktiga eller oriktiga uppfattning, jag vet ej livilketdera, som
Hr Bråkenhjelm nyss framställde, som för närvar, sväfvur
för min fantasi om hvad det kan innehålla. För öfrigt skulle
jag tro, alt det får blifva dervid, alt Hr Ribbings anförande,
rätt eller orätt, nu, om han så vill, måste lå gå, och
ali, på sätt Frih. Cederström på sätt och vis hotat, det må
slå honom öppet att, ifall lian, efter att hafva fått läsa anförandet,
dertill anser sig befogad, yrka tillämpning af 5o
J;n Riksd.Ordn.; men intilldess Frihrn fått tid alt besinna
sig, tror jag det af Frihtn varit högst olämpligt (det tror jag
vara min rättighet att yttra, men jag påkallar ej Ståndets
yttrande emot Frih:n) alt gifva anleda, tili denna långa dis—
mission hos Ståndet, huruvida det skulle vara något hinder
för Hr Ribbing att låta sin reservation medfölja Ståndets
inbjudningsbeslut.
Hr Bråkenhjelm: Det kan väl icke gerna nekas, att
ett memorial eller anförande till Ståndets prot. af enskild
ledamot kan varu af både olaglig och grundlagsstridig beskaffenhet,
så att hvarken Ståndet eller en Landtm, kan anse
sig befogad att promovera det till de öfriga Stånden, ulan
ser sig nödsakad att genast qväsa det, eller låta det falla.
Det kan innehålla sådana anmärkn:r emot vår statsförfattning,
att ingen ledamot dermed får uppträda. Det kan hända
och har nu handt, samm den siste talaren förklarat, att
man icke af hört anförandet. Mine herrar! J kännen icke
hvad detta anförande innehåller. Jag har suttit något närmare
talaren, men de öfrige ledamöter, som nu här yttrat
sig, hafva icke hört det, Ståndet i allmänhet vet icke hvad
det kan innehålla, och det torde således vara billigt, att man
får tillfälle afhöra del innan det afgår. Jag förenar mig i
Frih. Cederströms begäran, att det må få hvila och, om så
nödvändigt skall vara, ofvanpå bordet till nästa plenum.
Hr Ribbing: Jag skulle visserligen icke, då jag i
allmänhet anser långa discussioner om ord vara fåfänga,
här vidare hafva uppträdt, om det icke varit i hopp att något
kunna förkorta en sådan discussion, som den, hvilken nu
är å bane. De herrar, sorn här åberopat hvad mitt anförande
skall innehålla, hafva försigtigt vis, ehuru de sedermera
sagt sig noga hört det, först förklarat, alt de icke egentligen
hafva så noga uppfattat detsammas innehåll. Jag skulle
också så tro. De hafva hållit sig vid utanverken, men icke
vid dess kärna. Jag har för min del börjat med en förklaring,
hvarföre jag och de ganska få inom delta Hus, som
måhända tänka i vissa afseenden lika med mig, hållit oss
frånvar. under de flera dagar, som discussionen ang:de statsreglertn
här förevarit. Det har således blifvit en naturlig
följd, att det ja, som här afgifvits, enhälligt framljudat, utan
Den i3 A ii gust i. 31
till blandas med några nej. Framställningen deraf har sålunda,
långt ifrån att vara en anklagelse emot dessa ja, då
jag fasthellre förklarat, att anslagen måhända i stället alt
blifva för stora, stundom blifva mindre än behofven fordrade,
— långt ifrån att vara en anklagelse, säger jag, snarare varit,
såsom det står att läsa i det lilla jag sk ri f v it, en ursägt
för oss, derföre att vi öfrige icke med samma nit och samina
värma deltagit i discussionen, som vid andra frågors afgörande;
hvilken värma och hvilket nit jag skulle hafva förebrått
mig sjelf att icke hafva visat, om jag icke gifvit de
skäl dertill, som i mitt anförande återfinnas. För öfrigt visar
detta anförande dernäst, att jag öfvergick till utredande
af en grundsats, som jag ifrigt under denna riksdag har förfäktat,
men hvarföre jag enskildt och offentligt, och enskildt
afven här på bänken af en person som sitter mig nara, har
fått afhöra förolämpande uttryck, ja! fastän icke diiect lill
näston framförda, riktiga skällsord. Denna grundsats angår
en befordringslag, för hvilken, likasom för befordringlagar
i allmänhet, erfarenheten visat att man ej särdeles nitälskat.
Jag har yttrat, att jag icke kände några befordringslagar alls
för vissa embetsman, isynnerhet för dem, som hafva utöfningen
af den executiva makten sig anförtrodd; att jag således
ej kände hvilka förtjenster, eller andra villkor, än dem
man allmännast hört omtalas, som kunna utgöra orsaken,
hvarföre en person kan få ett sådant embete, och hvarföre
en annan ej kan få det. Dessa vilkor äro ock temmeligen allmänt
kända. Jag har noga aktat mig att ingå i ett utlåt,
om förtjenster och ofelbarhet hos den ena eller andra af
dessa embetsman. Jag har blott i frat emot sak och icke
emot någon enda person, väl vetande, att den person, sorn
med nit yttrar sig om en sak, och som vill det aldra bästa
för fäderneslandet, är måhända den aldra svagaste att kunna
befordra det. Sedan har jag öfvergålt, enl. min föreställning,
efter jag fåll här ett runi bland eder, mine herrar! som det
varit långt från mig att hafva missaktat någon enda; ty jag
säger uppriktigt och det är mitt allvar, att jag anser mig
som den ringaste bland eder; jag har sedan, säger jag, öfvergått
efter milt begrepp lill del egentligaste onda af inrättningar
inom vårt fädernesland. Jag har hållit mig vid
hufvtidsaken. Jag har sagt, att detta onda har legat i vår
indelning i 4 Stånd, såsom jag vid början af denna riksdag
yttrat mig. Jag har trott, att en lifligare anda, ett mera
genomträngande lif vore för samhället angeläget, som el inde
villigt och gerna ej allenast hvad Konungen fordrade i
sina propostr, utan äfven derutöfver, om denna anda inom
samhället fann en genomarbetad plan, ett förutseende huru
det skulle verkställas, hvartill man fordrade penningar, och
fann en framställning i hvarje gren af det hela, der reformer
fordras; och jag skulle tro, att de fordras i detta land
mera än i något annat. Om sådana framställningar ägde l iim,
32
Den i3 Augusti.
i si ii I le t för att vi tyvärr veta dem icke ens utarbetade af
Styrelsen, utan förslagen till R. St. öfverlämnäs sådana de
af comite'erua blifvit uppgjorda, skulle jag tro, att det allmänna
nitet gerna skulle gifva bidrag för de goda läkemedlen
i de goda läkarnes liander, hvilka sinsemellan klokt öfverenskoinrnit
om användandet.
Slutligen torde det i denna vidlyftiga fråga vara det
enda rätta, såsom Frih. Cederström, Frih. Sprengtporten och
Gr. Frölich yttrat, att, när herrarne sett hvad jag dels skriftligen
och dels muntligen anfört, Säga sina tankar derom,
jag trodde mig dock hafva talat så redigt och så högt, att
jag kilade höras, och att man kunde fatta hvad jag sagt,
För öfrigt skall jag förakta att besvara beskyllningen bni
ovett m. m. Att vettet kan vara klent hos mig, är möjligt,
men af ovettiga glosor tror jag icke en emla kunna finnas i
min framställning. Jag hade visserligen mycket att tillägga,
nien då här endast är fråga om en reservation, hvilken jag
éj kunde tro skulle göra R. o. Ad. så mycket besväfg vill
jag icke vidare göra något sådant.
llr von RoSen, Georg Ludv.: Jag här vid detta
tillfälle hört en och annan hämna ordet förolämpande. Jag
kan icke för min enskilda del fatta, att någon, såsom jäg
förstår ordet, blifvit förolämpad genom Hr Piibbings yttrande.
Hr Ribhings enskilda tanke står för hans läkning,
och sältet att yttra sig är vanligen så nära beslägtadt med
talarens bildning, urskiljning och förstånd, att UGén detta
siitt är för Hr Piibbings enskilda räkning. Den dom , llr
Ribbing här har fällt, äger icke mer betydelse, än den dom
lian måhända kan falla på sitt egel domaresäte. Instansen
är lag. Advocat-fiscalen och Hofrätten i ena falleij och allmänna
opinionen i det andra, kunna visa grundföslietéh af
sådana domar. Jag motsätter mig icke, att Hr Piibbings
yttrande må utbasunas för hela veriden. Det står för haus
räkning, och jag finnér mig icke förolämpad deraf.-
Hr Lefren: Här har blifvit yltradt, att denna öfverläggning
ej vore enlig med formerna; utan att man bordé
öfvergå till de behöriga ärendenas behandling. Likväl står
i 5o §:n Riksd.Ordn. följande: ”Hvarje stånds-hdamot åge
rätt att i plenum, stående och från sin plats, till prot. fritt
tala och utlåta sig i alla frågor, som under öfverläggande
komma, och 0111 lagligheten af allt, som inom Ståndet
sig tilldrager.” Man måste väl vara öfverens om, att detta
är en tilldragelse inom Ståndet. Icke är den af särdeles
vigt och värde, det medgifves. Hvad Hr Ribbings replik
till mig beträffar, så tänker jag icke ytterligare uppträda för
alt här, inför en upplyst församling, demonstrera hvad sorn
är vett eller ovett.
Gr. Horn: Jag begärde ordet, egentligen för alt taga
mig
Den i3 Augusti.
33
mig friheten fasta Hr Landtmrs och Ståndets uppmärksamhet
just på innehållet af 5o §:n Riksd.Ordn. Jag gjorde detta,
då jag liörde Hr Ribbing anklaga någon eller några af Ståndets
ledamöter att till och med från bänken yttra skällsord.
Skulle sådant vara förhållandet, så anser jag, i följd
af 5o §:ns innehåll, det vara Hr Landtmrs åliggande , på
grund af den plats han innehar, att söka förekomma sådana
Ståndets värdighet förolämpande tilldragelser, och att
tillrättavisning äger rum. Hvad Hr Ribbing sist yttrat, har
jag lika litet fästat mig vid, som vid hans förra anförande;
ty jag anser verkligen det icke tillhöra mig eller någon annan
af Ståndets ledamöter att ingå i någon recension deröfver.
Hvad han såsom reservant behagar yttra är hans enskilda
egendom, såsom jag förut tagit mig friheten erinra,
och jag ber att R. o. Ad. täcktes benäget finna, att hvarje
försök att dervid foga andras tankar, eller att söka hindra
framförandet af dem, som utaf reservanten blifvit afgifna,
är icke enligt med vår yttrande-rätt och grundlagens föreskrifter
i detta fall.
Frih. Sprengtporten: Då jag af Hr Lefrens sisla
yttrande finner, att han framställt en anmärkn. emot den
anhållan jag ställt till Hr Landtm., alt denna discussion
måtte blifva slutad, får jag nämna, alt jag visserligen icke
tror att någon ledamot kan bestridas rättighet alt yttra
sig öfver lagligheten af hvad inom Ståndet sig tilldrager;
men jag har icke funnit att någon enda ledamots yttrande
haft detta ursprung eller utgått från denna synpunkt, hvilket
ej heller kan äga runi, innan Hr Ribbings yttrande är
justerad t eller aflemnadt till protocollet. Det är af denna
anledn. jag yttrat, att gången af denna öfverläggning låg i
flera afseenden utom formen; och då jag föreställde mig,
att majoriteten af R. o. Ad. skulle önska den slutad, såsom
icke ledande till något mål, har jag hos Frih. o. Landtm,
anhållit om en framställning, hvarigenom vi återfördes till
föredragningsämnena, hvilken anhållan jag nu lager mig friheten
förnya.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, alt, till följe af §:n
Riksd.Ordn., det vore hvarje ledamots rättighet, då han i
Ståndets fattade beslut icke instämde, att få sin reservation
till de öfriga RiksSttn anmäld; dock kunde ej i något fal!
utlåt, eller beslut genom enskild ledamots reservation uppehållas;
således vore det Ilr Ribbings rättighet alt få sin nu
afgifna reservation meddelad de öfriga Stånden, men den
kunde icke uppehålla afsändandet af det prol.uldr., som lill
de öfriga Stånden skall afgå och innehölle 11. o. Ad:s inbjudning
lill dem alt förena sig i Ståndets beslut angtde löner
för länsnotarier, beroende det likväl af R. o. Ad. att
besluta om fördröjandet af detta prot.utdrags afsändande,
ii H. 5
34
Den i3 Augu sti.
intilldess Hr Ribbings reservation blifvit i behöriga exemplar
till prot. aflemnad. För Hr Landtm, ktinde således, i anledn.
af Hr Piibbings begäran, icke återstå annan propos. att
göra, än den han nu framställde, om R. o. Ad. ansåg att
prot.utdr. ang:de inbjudningen borde hvila tills Hr Ribbiugs
reservation blifvit aflemnad.
Ropades nej.
Hr Ribbing frågade om det ifrågavar. prot.utdr. redan
blifvit till justering uppläst.
Undert. Ridd.Secret. tillkännagaf, att det redan för
tvänne dagar sedan blifvit justeradt.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. ansåg
att prot.utdr. genast borde lill de öfriga Stånden expedieras.
Propades ja.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att Hr Ribbings reservation
eller särskilda mening följaktligen, då den blifvit
till prot. aflemnad, sedan komme att meddelas de öfriga
Stånden.
Hr Bråkenhjelm: Jag får hos Hr Frih. o. Landtm,
vördsamt anhålla, att då Hr Ribbings reservation skriftligen
aflemnas, den icke må få afgå, innan den blifvit inför Ståndet
uppläst.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. instämde
i Hr Bråkenhjelms nu framställda begäran.
Ropades ja och nej.
Gr. Frölich: Det är icke för att neka Hr Bråkenhjelm
att få böra Hr Ribbings reservation en gång till, som
jag nu svarat nej. Det har endast skett derföre, att jag anser
den frågan alldeles för tidigt väckt. Då reservationen
blir inlemnad till prot., kan hvar och en Jäsa densamma,
och skulle derefter någon önska dess uppläsande, så går
det an att då göra propos. om uppläsningen, men nu går
det ej an.
Hr Bråkenhjelm: Den siste talaren har sjelf högtidligen
erkänt, att han ej känner innehållet af Hr Ribbings
reservation. Kär denna reservation öfverlemnas till prot.,
står det vederbör, fritt att genast afsända den, såvida icke
R. o. Ad. beslutar att den först här skall uppläsas. Det är
således omöjligt för Ståndet att lära känna innehållet deraf,
innan den afgår, om icke beslut fattas att uppläsning derförinnan
skall ske. Men då pluraliteten, enligt hvad jag vid
besvarandet af Hr Landtnäs nu gjorda propos. trott mig finna,
tillkännagifvit att man tyckt sig hafva hört nog af Hr
Den i3 Augusti.
35
Ribbings reservation; så vill jag, om pluralileten vidblir denna
tanke, frångå min begäran.
Gr. Horn: Det synes mig såsom Hr Bråkenhjelms afsigt
vore, att, när ifrågavar. reservation aflemnas, bifoga den
med några anmärkn:r. Det är emot en sådan fråga jag
protesterar. Jag tror det icke kunna vara rätt att sålunda
söka taga de öfriga Stånden till domare emellan R. o. Ad.
och reservanten. Således mäste ovillkorligen reservationen
afgå för den enskilde reservantens räkning, och finnes någon
annan, som vill afgifva reservation i ämnet, må den äfven
medfölja, men icke får den afgifvas i form af svar eller vederläggning
af en annan reservation. Detta vore så oformligt,
att jag högeligen protesterar deremot.
Hr B rå k enb jelin: Jag får försäkra den sista värda
talaren, att jag är af samma öfvertygelse med honom, så att
jag till alla delar tydligt och klart inser olämpligheten deraf,
att den ene af R. o. Ad:s ledamöter skulle gifva sig till
att argumentera emot den andra inför ett annat RiksStånd.
Min mening har således aldrig varit, att reservationen skulle
blifva åtföljd af en annan ledamots vederläggning, emedan
derigenom skulle hända, att Riddarhusets ledamöter
ställde sig att argumentera emot hvarandra inför de andra
Stånden, hvilket jag lika med Gr. Horn anser högst opassande.
Det har således icke varit min afsigt, att genom uppläsningen
af reservationen bibehålla för Ståndets ledamöter
en så beskaffad orimlig rättighet, ulan min afsigt bar varit,
att Hr Landtm, och Ståndet måtte få känna reservationens
innehåll, innan den afgår, emedan den kan innehålla grundlagsstridiga
och olagliga yttranden, och följaktligen icke bör
få afgå. Det kan blifva händelsen, och således bör Hr
Landtm, och äfven Ståndet känna reservationen före dess
afgång.
Frih. Boye: Jag är till en del förekommen af den sista
värda talaren, med hvilken jag förenar mig. Men till
Gr. Horns ömma omsorg för yttrande-rätten öfverlemna!1
jag, huru denna rätt är bevarad, om uti en reservation man
behagar anfalla ett RiksSt. och enskilda personer. Om desse
anfallne ej skulle äga rätt att svara, huru är då yttrande-rätten
bevarad? Hvad correctiv skola vi hafva emot anfallet?
För öfrigt och då sjelfva den princip Hr Grefven
drifver, är, att reservationens afsändande till de andra Stånden
icke kan vägras; så hemställer jag, huru Grefven vill
förvägra den, som vid justering af en reservation inkommer
med ett yttrande, att få detsamma afskiekadt till de andra
Stånden? Huru conseqvent är väl Grefven i sitt yttrande uti
denna moment?
Föredrogs ånyo Frih. Nauckholfs, Joli. Otto, den ii
36
Dea i3 Augusti.
dennes f. m. på bordet lagda motion, ang:de anslag till lie
nya länsmanslöner på Blekinge läns stat.
Hr von Troil, Emil: Jag skulle högeligen önska att
få veta, af hvilken under riksdagen inträffad händelse denna
motion kan vara föranledd.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att då det ålåge honom
tillse att grundlagarnas föreskrifter iakttogos, hade han, med
anleda, af 56 §:n Riksd.Ordn., granskat, huruvida någon under
riksdagen inträffad händelse eller något under densamma
fattadt beslut förauledt denna motion; och hade Hr
Landtm, trott sig finna den föranledd af Ii. Sits begäran,
det K. M. icke mätte tillåta att några länsmän utan lön få
tillförordnas. Hr Landtm, hemställde derefter, om R. o. Ad.
behagade remittera denna motion till StatsUtskottet.
Ropades ja.
Hr Ribbing, Arvid: Jag hemställer, om icke, i anseende
dertill att en likartad motion, såvida mitt minne icke
felar, blifvit remitterad äfven till Ekon.Utsk., äfven denna
motion finge remitteras till Stats- och Ekon.TJtskotten.
Hr Frih o. Landtm, yttrade, att då här vore fråga
om anslag, Hr Landtm, trott sig böra föreslå motionens remitterande
till StatsUtsk.; hemställande likväl nu, om Ståndet
ansåg den äfven böra remitteras till Allm. Besvärs- och
Ekon.Utskottet.
Ropades nej.
Vid förnyad föredragning af StatsUtsk:s den 25 sisth
Juli och den t dennes på bordet lagda utlåt. N:o 220, i anleda.
af Professor Retzii motion, alt den för aflidne Professoren
Fries’* enka tillstyrkta pension måtte få beräknas retroactivt,
blef samma utlåt, af R. o. Ad. bifallet.
Till pröfning företogs StatsUtsk:s den 25 sisth Juli och
den 1 dennes på bordet lagda utlåt. J\T:o 221, i anledn. af
återremiss å utlåt. N:o 92.
R. o. Ad. fann detta mål böra punktvis prof vas.
i :s ta punkten.
Denna punkt gillades.
2:dra punkten.
Frih. Nauckhoff, Joli. Otto: Denna förändring med
embets- och tjenstemanna-lönerna, hvarunder spanmål är inberäknad,
synes enligt Utsk:s betänk, böra föranleda flera
fördelar. Bland dessa uppger Utsk., att det måste vara fördelaktigare
för embets- och tjenstemännen att med säkerhet
kunua beräkna sina lönebelopp och icke bero af omskiftan
-
Den i3 A u g u s ti.
37
de varupris. Kunde detta ändamål bestämdt vinnas, så
skulle jag icke draga i betänkande att äfven tillstyrka förslaget.
Ku sättes ett pris vid denna riksdag, som skall fortfara
till den nästa enligt Utsk:s förslag. Det är intet som
hindrar, att, då en riksdag är slutad, en urtima inträffar
det följande året. Denna stadga i beräkningen, som man säger
uppstå, blir således i min tanke illusorisk. Inträffar det
att mellantiderna från ena riksdagen lill den andra blifva
förkortade, skall ifrågavar. osäkerhet blifva nära nog densamma
som hittills. Jag tror således, alt för att göra förändringen
fördelaktig i detta afseende, borde priset bestämmas
en gång för alla och icke göras beroende af de förändringar,
som vid hvarje riksdag kunde äga rum.
Den andra anmärkntn, jag har att göra emot projectet,
rörer det pris af en r:dr, som Utsk. föreslagit en gäng för
alla skulle bestämmas. De sednaste fem åren hafva gifvit
ett öfverskott af i r:dr 9 sk. 10 rist., och Utsk. har blott
föreslagit 1 r:dr; således en bestämd minskning af g sk. 10
rist. för hvarje tunna spanmål å det lönebelopp, som skulle
uppkomma, i händelse markegången blefve densamma, som
här är lagd till grund för beräkningen. För att antaga projectet,
skulle jag således önska att priset utsattes till ett mot
markegången fullt svarande belopp. Att utsätta det på rtst.,
lärer vara en sådan småaktighet, att det ej torde böra komma
i fråga, och tror jag således att ett pris af 1 r:dr 12
sk. vore det rätta att bestämma. Man torde härvid invända,
alt Utsk. icke afselt någon löneförhöjning, och derom
är jag öfverens; men Utsk. måtte väl icke heller hafva afsett
någon löneförsämring. Skulle någon fördel anses uppstå
häraf, så ber jag att få fästa Husets uppmärksamhet derpå,
att en löneförbättring alltsedan år i8c3 varit påtänkt
för landtstaten, och att behofvet deraf varit allmänneligen
erkändt samt dag från dag måste blifva det allt mer och
mer. Vill man nu kalla detta en löneförhöjning af 12 sk.
på de fä tunnor, som under lönerna äro anslagna, så må
jag säga, alt Ständerne ej tagit särdeles nära. Man har vid
denna riksdag lyckats att ytterligare tillvägabringa uppskof
med den högst nödiga och såsom sådan allmänt erkända löneförbättringen
för landtstaten. Det är likväl alt hoppas,
att vid en påföljande riksdag ett annat resultat skall uppstå.
Jag förmodar att allmänna rösten i delta afseende får
tid att så uttalas och vinna styrka, att det måhända vid en
kommande riksdag blir svårare att ytterligare uppskjuta denna
verkligen lika mycket för landet, som för löntagaren angelägna
åtgärd, ty, mine herrar! man har nu vid landtstaten
väntat sedan år i8a3 på denna förändring, sorn äfven nu uteblifvit.
Man kan säga, att hafva ärendena gått hittills, så
kunna de äfven gå hädanefter. Jag tror dock icke att detta
är förhållandet,’ ty ärendena växa årligen och snart sagdt
hvarje månad, såsom diarierna utvisa, och möjligheten att
38
F Den i3 Augusti.
medhinna dem må vä! hafva någon gräns. Här är redan
så mycket taladt i detta ämne, att jag ej vill i denna syftning
utbreda mig längre. Jag har dock velat nämna detta,
för att bevisa, att invändningen om en löneförbättring af
12 sk. per tunna icke är af särdeles betänklig beskaffenhet.
Dessutom, ifall, såsom jag hoppas, en löneförbättring för
landtstaten vid nästa riksdag skulle komma i fråga, så blefve
tiden, hvarunder denna löneförbättring af 12 sk. pr tunna
utgafs, icke synnerligen lång. Jag anhåller, att Iedamöterne
af detta H. Hus måtte, vid denna frågas afgörande,
fästa deras uppmärksamhet derpå. Jag tror likasom Utsk.,
att en förenkling i räkenskaperna blefve en följd af ett allmänt
antagande af detta project, och önskade således att en
sådan förmån må kunna beredas i sammanhang med de af
Utsk. omnämnda fördelarna för individerna att kunna bestämdt
beräkna sina löneinkomster. Det är således blott fråga
örn att förändringen må ske på ett sätt som uppfyller
ändamålet, så att för individerna uppkommer en vinst i afseende
på beräkningen, utan alt medföra en förlust vid tillämpningen,
derigenom att beräkningen grundas på ett alltför
lågt markegångspris, och jag anhåller att Hr Landtm,
vid föredragningen måtte taga denna framställning i betraktande.
Frih. Cederström, Jacob: Vid Utsk:s tillstyrkande i
denna del finner jag tvänne anmärkntr att göra emot ett
ovill Rörlig t bifall för närvar. Det är i första rummet beroende
af det beslut R. St. och K. M. komma att fatta
rörrde markegångsberäkningen, antingen för fem år, eller såsom
hittills för hvarje år. I sednare fallet följer af sig sjelf
att hvad Utsk. här föreslagit icke är tillämpligt. För öfrigt
skulle den af Utsk. föreslagna skilnad emellan framdeles
blifvande och nu i tjenst varande embetsman på samtliga
qvartals-uträkningarna verka olika spanmålsersättningar
för samma tjenstegrader, hvilket kunde medföra missföringar
och återbärande, som man, så vidt möjligt är, bör sökä
att i räkenskaperna undvika. Man bör söka att främja ett
lika beräkningssätt inom hvarje grad, så att, då aflöningslistan
för qvartalet upptager så och så många personer med
lika stora lönebelopp och samma antal tunnor derunder,
icke någon specification behöfver tilläggas om liden då hvar
och en inträdt i tjensten, hvarigenom förvillelse och oreda
kan uppkomma. Jag skulle derföre tro, alt först bör förekomma,
huruvida R. o. Ad. vill instämma i sjelfva principen,
som jag anser vara af föga intresse, helst skilnaden ernellan
7 r:dr och 7 r:dr 10 sk. är obetydlig, och i allt
fäll, då markegångspriset kan gå till 6 r:dr 4° s^- och äfven
lägre, ömsom vinst och ömsom förlust för Slaten och
löntagarne skulle uppkomma; men jag anser, alt om R. o.
Ad. det oaktadt vill fastställa hvad Utsk. föreslagit, bör så
-
Den i3 Augusti.
*9
dant ske villkorligt eller endast för den händelse att Konung
och Ständer förandra grunden för beräkningen af markegången,
så alt den blir beroende af 5 års, i stället för
hvarje års pris, ty i annat fall går det rakt icke an att antaga
förslaget; men för min del tillstyrker jag afslag å denna
punkt, samt att spanmålen må beräknas efter markegångspriset,
ehvad det bestämmes årligen eller för 5 år, samt lika
för alla tjenstemän.
Hr von Troil, Emil: Enär det förslag, som StatsUtsk.
i denna punkt framburit till R. St., grundar sig på
Stats-contorets förslag, hvilket R. M. funnit af den vigt och
användbarhet, att Han det till R. St. öfverlemnat; och då
derjemte förslaget icke innehåller någon besparing af Statens
utgifter, utan blott söker att reda Statens räkenskaper:
så torde det måhända icke vara förmätet att hoppas,
det R. o. Ad. deråt skall kunna lemna sitt bifall, En
hvar, som något tagit reda på Statens räkenskaper, kan icke
vara i okunnighet derom, att denna spanmålsberäkning under
lönerna, sorn för något mer än 20 år sedan infördes,
medfört betydlig oreda i dessa räkenskaper. Detta var redan
vid sista riksdagen erkändt. Första steget till ett annat
förhållande togs då genom beslutet, att under inga nya
löner spanmål borde beräknas. StatsUtsk. har nu, på grund
af hvad K. M: föreslagit, försökt att gå ännu längre och
förbereda denna beräknings afskaffande; men att sådant ej
kan ske på en gång, lärer vara tydligt deraf, att tjenstemannen
för det närvar, innehafva sina löner på grund af
fullmakter, som berältiga dem till spanmålsberäkning under
lönerna. Det vore således stridande emot desse tjenstemäns
rätt att på en gång borttaga spanmålsberäkningen, åtminstone
ifall man ej ville bestämma ersättningen så hög, att det
ej vore tänkbart alt markegångspriset skulle gå deröfver,
då det åter koinme att medföra en förlust för statscassan,
hvilket StatsUtsk. ej afsett. Här är således 2:ne särskilda
frågor, som förekomma. Den ena rörer bestämmandet af 7
r:dr såsom ett ständigt pris å spanmålen för de tjenstemän,
som hädanefter befordras. Den andra angår ett från riksdag
till riksdag bestämdt spanmålspris för sådana tjenstemän,
sorn redan innehafva sina löner. Den sednare af dessa frågor
är endast af en underordnad beskaffenhet. Det är egentligen
på den första jag anser uppmärksamheten böra fästas,
och i afseende hvarå jag anhåller om Ståndets bifall
till Utsk:s förslag. Utsk. har antagit 7 r:dr såsom medelpris
på denna spanmål, och detta måtte ingalunda kunna
anses vara för lågt af samma RiksSt., som vid beräkni ngen
af Stålens inkomster ansåg betänkligt att bestämma priset å
en tunna spanmål till 6 r:dr samt trodde det böra bestämmas
till 5 r:dr 24 sk. Jag får af dessa anledn:r anhålla om
bifall till Utsk:s förslag, men tror dock det vore lämpligt
4°
Den i3 Augusti.
att dela frågorna och göra först propos. om spanmålsberäkningen
för sådana embets- och tjenstemän, sorn hädanefter
utnämnas, oell sedermera propos. på den återstående delen
af förevar, punkt.
Ilr Frih. o. Landtm, yttrade, att då en ledamot begärt
att de tvänne särskilda frågor, hvarom andra punkten
handlade, måtte i särskilda propositioner till afgörande framställas,
ville Hr Landtm, nu framställa den första proposm,
nemi. angrde dea frågan, huruvida en r:dr för hvarje under
lönen beräknad tunna spanmål borde bestämmas i stället för
det tillägg till lönerna, sorn hittills utgått efter medium af
markegångsprisen.
Frih. Cederström: Mot den första delen af den
na
punkt förekommer visserligen icke behofvet af någon
reservation i och för det beslut, som Ständerne i afseende
på markegången komma att fatta, men härvid förekommer,
huruvida icke R. o. Åd. vill göra afseende på svårigheten
vid uppgörande af särskilda qvartalsliqvider, intilldess
alla nu i tjenst varande embetsman afgått, enär behöfligt
vore att uti hvarje qvartalsliqvid upptaga data på alla fullmakter,
för att gifva vederbör, räntmästare i landsorten och
Stats-cont. underrättelse om hvilka, som skola hafva spanmålsersättning
efter en r:dr på tunnan, och hvilka som skola
uppbära ersättningen efter andra författningar.
H. Ex. Hr Gr. Posse, Arvid: Jemte det jag på de
skäl, som Hr von Troil anfört, för min del anhåller om bifall
lill den nu föredragna punkten, ber jag att få fasta
Frih. Cederströms uppmärksamhet derpå, alt den olägenhet,
han nyss framställde, är lika stor för närvar., emedan redan
nu finnas åtskilliga löner, hvarunder spanmål icke är
beräknad, och andra, hvarunder sådan beräkning skall äga
rum. Blefve nu spanmålen under sådana löner, som framdeles
tillträdas, bestämd till ett oföränderligt pris, så kunde
dessa löner ej anses annorlunda än såsom löner, hvarunder
spanmål ej är beräknad, och skulle de genast till sitt
fulla belopp utföras.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henr.: Instämmande helt
och hållet i Hr von Troils yttrande och i det tillägg dervid,
som Gr. Posse, i anledn. af Frih. Cederströms anmärka,
framställt, afstår jag från vidare yttrande.
Frih. Cederström: Att spanmålen måste vara inberäknad
i qvartals-räkningarna synes deraf, att lönen skall
ökas med en r:dr för hvarje tunna och således icke utföras
annorlunda än förut. Men jag vill dock icke motsätta mig
förslaget, emedan svårighet endast uppkommer i afseende
på qvartals-förslagen, och det må gerna vara, efter man vill
så hafva det.
Hr
Den i 3 Augusti.
4<
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Då fråga endast är
om det första momentet, nemi. om de embets- oell tjenstemän,
som hädanefter tillträda sina löner; så kan jag icke
annat än godkänna SlatsUtskrs förslag; och då Stats-cont.,
på sätt upplyst är, ansett den tillstyrkta förändringen såsom
en lindring i besväret, samt K. M. i Dess framställning öfverleinnat
saken till Ständernes bepröfvande; så synes mig,
att R. o. Ad. kunde, utan all farhåga för möjligen inträffande
misstag, bifalla detta moment. Vid det andra förekomma
olika förhållanden, hvarom jag får tillfälle tala, då det
framstallcs till afgörande.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla Utskts i andra punkten framställda första
förslag.
Ropades ja.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att Utskts sednare förslag
i samma punkt nu ålerstode att afgöra.
Hr von Hartmansdorff: Hvad denna andra fråga
beträffar, nemi. om de embets- och tjenstemän, som, innan
denna statsreglering vidtager, innehafva löner, med derunder
beräknad spanmål, så anser jag Konung och Ständer
gemensamt oberättigade att beröfva dem någon deras lagliga
inkomst, hvilken grundar sig på de fullmakter de innehafva.
Jag tror icke, att ett beslut i detta fall borde fattas;
men om det likväl fattades, och tjenstemännen ginge till
lätta med K. M. och Kronan, så är det min öfvertygelse,
att domslolarne skulle gifva dem rätt emot Kronan. Jag
afstyrker således bifall till StatsUtskts förslag i denna del.
Hr von Troil har redan yttrat, och jag anser det riktigt af
honom anmärkt, att denna del af förslaget är för statsverket
af vida mindre vigt; ty de embets- och tjenstemän, som
redan finnas i tjenst, afgå årligen genom afsked eller döden.
Således aftager detta hinder ju längre ju mera. Jag yrkar
afslag å denna punkt.
Gr. Horn, Claes Fredr.: En värd talare tror det
icke vara R. St. tillständig! att föreskrifva ett sådant sätt
för lönernas utgående , sorn genom antagande af ifrågavar.
förslag skulle uppkomma. Detta skulle efter min tanke
förutsätta, att i tjenstemännens fullmakter vore föreskrifvet
efter hvilken norm markegångssättningen skulle ske; nien
om de endast innehålla att löntagaine skola åtnjuta så och
så många tunnor spanmål under lönerna, så måste det vara
Statsmakternas rättighet, att bestämma efter hvilken beräkningsgrund
markegångspriset å denna spanmål skall upptagas.
Då nu R. o. Ad vid inkomst-beräkningen antagit, att
medelpriset å spanmål skall utföras till ett belopp, sorn vida
understiger hvad här upptages, måtte det väl aldrig kun11
II. ti
4»
Den i3 Augusti.
na anses, att genom ifrågavar. förslag den orättvisa tillskyndades
löntagare, att de skulle få mindre än de åtnjutit,
och endast ifall man anser orättvist, alt de kunde få mera
än de åtnjutit, medger jag, att en orättvisa genom denna be1'äkning
möjligen kunde uppkomma. Men jag föreställer mig,
alt conseqvensen fordrar af dera, hvilka yrkat nedsättning af
spanmålspriset vid beräkningen af Statens inkomster, att äfven
bifalla hvad detta förslag innehåller.
Frih. Nauckhoff: Äfven jag är af den tanken, alt
det icke går an, att på detta sätt förrycka meningen med
fullmakterna. Jag skulle tro att grunden för den helgd
de böra åtnjuta, bestämmes af det förhållande, som ägde
rum då tjensterna erhöllos och fullmakterna utgåfvos. Den
fullmakt, sorn erhålles då en tjenst emottages, är en espece
af contract, och jag tror ett sådant contract bör hållas i
belgd, afven om förhållandet i afseende på förmågan att
göra detsamma gällande är skäligen olika hos begge contrahenterna.
Det är icke sådana förhållanden, utan principen,
som man bör afse, och den bör ej kränkas. Jag tror således,
alt det förhållande, sorn ägde rum vid fullmakternas
lifgifvande, bör oförändradt bibehållas; och jag tror på denna
grund, att projecter af denna art ej äro antagliga, med
mindre fullmakts-innehafvarne sättas i tillfälle att dem antaga
eller förkasta. Jag skulle således tro, att om man ej
vill utöfva ett maktspråk vid bestämmandet af en förändrad
grund för lösningen af spanmålen, det bör blifva hvar
och en öppet att få förslaget på sig lillämpadt eller icke.
Jag liar ifrågasatt en förökning af 2 sk. 2 r:st. utöfver den
summa StatsUtsk. beräknat såsom medium af sista 5 årens
markegångspris, emedan jag anser skilnaden så lumpen, att
den ej bör ingå i calculen, utan att man borde antaga en
jemn summa, äfvensom det skett med förutsättande af hvad
jag nyss nämnde om villkoren, för att göra saken antaglig
af dem, på hvilka det ovillkorligen bör få bero att densamma
antaga eller förkasta. Hvad jag föreslagit har således
skett för att befordra saken, i den det äfven jag finner
densamma fördclak tig, och jag anhåller att Hr Landtm, täcktes
dela denna fråga så alt icke någons tanke blir förqväfd
genom en summarisk proposition.
Hr von Troil: Det äger visserligen sin riktighet, att
jag yttrat, att den fråga 11. o. Ad. nu har under öfverläggning,
är af underordnad vigt i jemförelse med den, som nyss
afgjordes. Men deraf följer icke, att ej äfven denna sednare
fråga är af mycken betydenhet för redigheten af räkenskaperna.
Skulle Ständerne komma att bifalla hvad Utsk. härutinnan
föreslagit, så blefve det möjligt att uppgöra bestämda
stater för embetsverken, som kunde fortfarande tillämpas
åtminstone från den ena riksdagen till den andra, då deremot
nu, just i anseende tillden förunderliga spaumålsberäk
-
Den i S Augusti.
43
ningen, dessa stater mäste för hvarje år uppgöras oell förekomma
i rikshufvudboken till olika belopp, det ena året
emot det andra. För Öfrigt erkänner jag visserligen att denna
fråga kan synas vara af ömtålig natur, då den till viss
grad är en rättsfråga. Jag kan likväl icke föreställa mig
alt Ständerne bestämdt förbundit sig att icke förändra grunden
för riksmarkegångens uppgörande, då de anslogo dessa
spanmåls-belopp under lönerna. Skulle dock en sådan förbindelse
vara afgifven, så bar åtminstone deremot skett en
öfvertiädelse af vida svårare art, än den som nu ari fråga;
en öfverträdelse af den beskaffenhet, att den ovillkorligen
ledt till minskning i lönebeloppet, hvilket icke vid den nu
ifrågavar. kan anses vara fallet. Riksmål kegången uppgöres
nu icke såsom den uppgjordes år i8i5. Då uppgjordes den
så, att medium upptogs af markegångspriset å spanmålen
inom alla Rikets län. Nu bestämmes den, på grund af Ständernes
beslut, såsom jag vill minnas, vid 182^ års riksdag,
icke till medium af de 9.4 länens markegångspris, utan på
det sätt, att all den spanmål, som Staten ager sig förbehållen,
efter tunnetalet, som är olika i de särskildta länen,
värderas till penningar efter markegångspriset, och den summa,
som då uppkommer, delas med hela antalet af tunnor.
Man kan latt med visshet finna, alt detta skall gifva ett vida
lägre medium, då Staten äger ganska obetydliga belopp
af spanmål sig förbehållna i de län, der spanmålsprisen firo
högst, d. v. s. i de’norra länen. Jag har likväl icke försport,
att någon dristat klaga deröfver, att detta Sländernes
beslut skulle inneburit någon olaglighet mot de penningeJöntagare,
som hafva spanmål under sina löner; och så mycket
mindre skulle jag tro det blefve följden, om Ständerne
bi fö 11 o hvad Utsk. nu föreslagit, då det ingalunda innebär
någon förlust för löntagarne, ty spanmålsprisen under de sednaste
5 åren hafva varit så höga, alt det ej skäligen kan befaras,
att de skola blifva högre under påföljande år; tvertom skulle
jag tro, att hvarje klok löntagare, om det berodde af honom
att få förvandla sin lön till permanent penningebelopp,
efter denna beräkning af 7 r:dr 10 sk. per tunna, ingalunda
skulle tveka att ingå derpå; men jag kan icke föreställa mig,
att det med formerna kunde vara förenligt, att Ständerne
skulle anmoda K. M. att höra hvar och en af de många
hundrade löntagare, som uppbära sådana löner, huruvida de
vilja ingå på förslaget eller icke, hvarigenom, då det förmodligen
skulle antagas af de flesta, men afslås af några få,
följden skulle blifva icke mindre, men större oreda. Af dessa
skäl får jag, likasom i afseende på föregrde moment, tillstyrka
bifall till det nu förevarande.
Frih. Cederström: I afseende på frågan om riksmarkegångens
upprättande anser jag mig pligtig upplysa, alt beräkningen
sker efter murkegångs-taxorna i samtliga 24 lä
-
44
Den i3 Augusti,
nen; men de olika prisen i de särskildta län, som hafva räntor
lill större eller mindre belopp Slaten behållna, göra, att
det ena liinels markegångspris å råg och korn bar större inverkan
på riksmarkegångs-priset än det andia länets; samtliga
länens markegångspris ingå dock i riksmarkegångs-prisets
bestämmande. — I afseende på sjelfva saken bar jag, med
åberopande af hvad jag förut yttrat, ingenting annat att invända,
än alt förslaget endast kan bifallas reservationsvis,
för den händelse att 5 års markegångs-pris blifva af, emedan
om det ej inträffar, mäste de årliga markegångs-prisen
efter grundlagen samt Konungs och Ständers beslut tjena
till efterrättelse, ty genom ilrågavar. beslut kan icke någon
ändring ske i 75 §:n Reg.Ftn Om Konung och Ständer besluta
markegångssättning för 5 år, så är det en annan sak,
men intilldess ett sådant beslut fattas, lärer väl icke nu förevar.
förslag, om R. o. Ad. vill bifalla det, kunna godkännas
annorlunda än villkorligt.
Hr von Troil; Jag tror mig, då jag förra gången tog
mig friheten uppträda, hafva för R. o. Ad. framställt både
huru riksmarkegången nu bestämmes, och äfven huru det
skedde år x8l*5. Frih. Cederström har tyckt 111ig icke vara
nog tydlig i den förra delen, och har derföre gatt mig
tillhanda med dels återupprepande och dels vidlyfligaie utvecklande
af hvad jag då beskref. Jag får derföre hembära
Friherren min tacksamhet. Frih.'n har icke yttrat sig
om den beskrifning, jag afgaf om riksmarkegångens uträknande
år 1815. Ilan lärer således i afseende derpå ej haft
något att invända, och när Presidenten i Kammar-colltm
sålunda vitsordat min uppgift i denna del, förmodar jag R.
o. Ad. så mycket mindre kan finna betänkligt att bifalla
livad jag yrkat.
Hr von Hartmansdorff: Om R. St. skulle vilja godkänna
det förslag Ulsk. afgifvit, så är, efter mitt förmenande,
intet hinder deremot i sjelfva ordalagen; ty der står:
”må intill nästa riksdag fastställas ett genom sistförflutna 5
”arens markegångssätlningar uppkommet medelpris.” Årliga
markegångssätlningarne åter kunna ej upphöra, förrän y5
§:n Reg.F;n är förändrad. Följaktligen är redactionen af
detta förslag sådan, att det när som helst kan verkställas.
I sjelfva saken måste jag deremot vidhålla den mening, jag
förut yttrat. De ledamöter, som äro af motsatt tanke hafva
förklarat, att mellangiften är så högt tilltagen, att löntagarne
aldrig kunde få mindre, men väl mera än eljest. Jag
åsyftar väl med mitt förslag, att löntagaren aldrig måtte få
mindre an honom tillkommer, men jag åsyftar derjemte, att
Staten aldrig må få betala mera än som vedel bör. Deruti
ligger fördelen all antaga den mening jag tillstyrker. Huruvida
denna mellangift blefve stor nog, kan man icke veta;
men äfven om hon vore tillräcklig, så är det nödigt, att ve
-
Den i3 Augusti.
45
derböl', löntagare erkänna benne för sådan. Ersättning är
det visserligen, i allmänhet, en medborgares skyldighet att
taga för den förlust han för allm. ändamål möjligen kan lida;
men ilä skall ersättningen vara bestämd af mätismän, i
hvilkas utseende han har sin andel. Sådant inträffar ej i
detta fall, och det är skälet hvarföre jag tror, att om någon
tjensteman förklarade sig missnöjd, kunde det beslut
Ständerne fattat, icke bestå, utan komnie att inför vederbör,
lätt förfalla. Att höra hvarje löntagare, vore väl en möjlighet,
men det gränsar nästan till det overkställbar. Emedlertid
är frågan om hvarje löntagares hörande väckt af Or
von Troil; med detsamma har han erkänt löntagarens rätt
att i sådant fall höras, och när han det erkänt, har han
jemväl medgifvit, alt Ständerne på egen hand ej kunna jemte
Konungen öfver löntagarens rätt besluta. Alt ständiga
stater äro vida fördelaktigare, än de som årligen förändras,
erkänner jag lika med Hr von Troil; men rätten är vigligare
än fördelen, och derföre mäste man helighålla rätten
framför det fördelaktiga. Jag anhåller fortfarande om afslag
å detta förslag.
Frih. Cederström: Jag begärde ordet i afseende på
Hr von Hartmansdorffs yttrande, att redactionen af detta
mom. af andra punkten i Utsk;s betänk, vore sådan, att
förslaget, utan hinder af y5 §:n PiegFtn, kunde antagas,
oberoende af något särskildt mellankommande beslut af K.
M. och R. St. Detta bestrider jag helt och hållet, ty om
icke K. M. och R. St. bestämma en annan beräkningsgrund
för markegången, måste väl, enl. y5 §:n, de årliga markegångstaxorna
lända till efterrättelse och blifva gällande efter
deras siffror och icke efter några andia. Alt då säga
att medel-beräkningen för 5 år skall tjena till efterrättelse
för löne-uträkningarna, blefve en på sidan om formerna t i 11-  vägabragt ändring, och i alla fall är icke denna ändring af
Ständerna beslutad, samt lärer den icke, i afseende på detta
betänk, i stats-reglei ;n, komma i fråga alt beslutas, utan beror
afgörandet på det särskildta betänk., StalsUtsk. derom
afgifvit, och hvilket ännu, om jag ej missminner mig, är i
följd af återremiss under StatsUtsk:s handläggning, såvida
förnyadt utlåt, ej redan inkommit. Jag har icke yttrat mig
emot förevar, förslag annorlunda än villkorligt, och jag har
intet emot det afslag Hr von Hartmansdorff tillstyrkt; men
jag anhåller, att om Ståndet vill bifalla förslaget, det måtte
ske med reservation för det fall, att R. St. och K. M.
gemensamt besluta att de årligen fastställande markegångsprisen
skola tjena till efterrättelse efter medelpriset för 5 år,
ty på annat sätt kan icke nu förevar, förslag blifva lagligen
verkstäldt i Sverige.
Hr von Troil: Det var visserligen icke jag, som väckte
förslag om tjenstemännens börande öfver det nu före
-
45
Den i3 Augusti.
dragna förslaget. Frågan derom framkastades af en annan
ledamot på en af friherre-bänkarna. Det kan likväl vara
ganska möjligt, att Hr von Hartmansdorff ej hörde det. Men
all Hr von Hartmansdorff, deraf att han hört mig bestrida
en sådan åtgärd, dragit den slutsats alt jag erkände rättsgrunden
derför, det innefattar i sanning ett slag af logik,
sorn jag tror att ingen har skäl alt afundas den värda talaiaren.
I öfrigt har samme ledamot bestridt förslaget, på den
grund att det ej vore godkändt af mätismän, som blifvit behörigen
valde af dem saken rörer. Man skulle visserligen
deremot kunna göra den invändning, att i §;n Piiksd.Ordn.
säger, att R. St. äro Svenska folkets representanter; men
jag ihågkommer likväl hvad sorn troligen måste ligga till
grund för Hr von Harlmansdorffs yttrande, att denna § lill
en stor del är en fiction, så länge betydande medborgareclasser
äro orepresenterade, och jag förmodar, på grund af
hvad jag nu hört Hr von Hartmansdorff yttra, att äfven han
är beredd att afhjelpa denna brist.
Frih. S p r e n g t p or t e n, J a c. Wilh.: Jag har egentligen
ingen anmärka, att framställa emot den grundsats, som 0111-  fönnälesi Hr von Hartmansdorffs yttrande, då han ställer fullmakt
på tjenst i fullkomlig parite' med äganderätt, jag anser
detta ganska riktigt, ty' 36 §:n Reg.F:n är åtminstone i afseende
på embetsman, som icke innehafva förtroende-sysslor,
i detta fall efter min mening fullkomligen klar och tydlig.
Men alt vilja utsträcka aktningen för gällande författningar i
denna fråga rinda derhän, att Konung och Ständer skulle vara
förhindrade att införa förändrade grundsatser i afseende på markegångssättningen,
är tvifvelsutan att gå något för långt. En sådan
grundsats i lagstiftningen, jemförd med hvad lagstiftningen
fordrar i afseende på den verkliga äganderätten i landet, är icke
dermed öfverensstämmande. Sålunda skulle t. ex. en lag kunna
stiftas, som tvingar en ägare af ett vattenverk att taga lösen för
detta vattenverk, som tvingar honom att öfvergifva sin alfda
jord, derföre ali det är förenligt med Statens nytta; men
Konung och Ständer skulle icke vara berattigade att genomdrifva
en förändring i fråga om markegångssältningen. Jag
har endast velat uppdraga denna jemförelse för R. o. Ad.,
för att visa huru litet denna grundsats står i jemförlighet
med våra allmänna grundsatser i afseende på äganderätten.
Då detta är det hufvudsakliga argumentet, som blifvit framstäldt
emot den åtgärd StatsUtsk. föreslagit, och som efter
min åsigt är nödvändig för att bringa saken till en skyndsam
fullbordan, och då jag i öfrigt i fråga 0111 sakens nytta
ej hört någon motsägelse inom delta Hus, samt enär jag
finner mig fullkomligt förekommen genom den utveckling af
ämnet, som Hr von Troil framställt; så återstår för mig endast
att hos Hr Landtm, anhålla om propos. till bifall å
detta StalsUtskls efter min lanke ganska välgrundade
förslag.
Den i3 Augusti.
47
Hr von Hartmansdorff: I anledn. af den jemförelse,
Frih. Sprengtporten nyss uppdrog med förhållande!, da
man bör afstå vattenverk för allmänna ändamål, sill jag
blott nämna, att om Frihln behagar läsa författningen afår
1824, så finner han hvad inflytande vattenverksägarcn har
på bestämmandet af den ersättning, som honom skall tillkomma.
Frih. Sprengtporten: Jag är visserligen icke nu i
tillfälle att kunna ingå i detaljerad framställning af den författning,
som angår vattenverks utdöromande; men hvad jag
är i tillfälle att upplysa, är, att vattenverksägaren mäste
lemna sitt vattenverk, då alla villkoren blifvit uppfyllda.
Hr Lefre'n, Joli. Pehr: Äfven jag tror att beräkningen
arsa uppgjord af StatsUtsk., attdereg:ten och corpser, hvilka
här äro i fråga såsom löntagare, visserligen skola finna sig dermed
belåtna: men då här uppstått fråga om rättighet eller icke
rättighet för 11. St. och K. M. att besluta i detta afseende, emedan
möjligen ett förnärmande af enskild rätt kunde uppstå;
så hemställer jag om icke genaste utvägen vore alt hos K.
JM. anmäla, det R. St. önska, att K. M. ville låta de individer
eller helst de corpser, som önska ingå på den nya
beräkningen, vara dertill berättigade, samt låta de andra
corpserna förblifva vid den gamla beräkningen, så länge
tjenstemännen bibehålla samma lön de förut innehaft. Då
är jag öfvertygad att alla embetsmanna-corpser, som se deras
eget bästa, skola anmäla sig alt inträda i det nya förhållandet,
och statsverket fick genast vidtaga den åsyftade
ordningen, som visserligen vore önskvärd.
Gr. Anckarsvärd: Jag kan för ingen del ingå på det
af Hr Lefre'n framställda förslag och kan omöjligen se hvar
Hr I,efre'n i grundlagen kunnat hemta stöd för delta förslag.
Jag skulle för min del föreställa mig, att vi hafva nog af
de stånds-förhållanden, hvarunder våra öfverläggningar för
närvar, äga rum, för att icke formera en stånds-corps utom
oss igenom så beskaffade underställningar från Konung och
Ständer till embetsverken; och jag får således motsätta mig
Hr Lefrens förslag, såsom i min tanke innebärande en helt
och hållet grundlagsvidrig åtgärd.
Hr Lefren: Gr. Anckarsvärd tyckes helt och hållet
hafva tagit miste om min mening. Här har ju varit disputera
dt en lång stund, huruvida individernes rätt i denna
fråga är helig eller icke. Då måste också min framställning
icke vara grundlagsvidrigare än någon annans. Men jag vill
uppgifva ett exempel: Kronan har ingått ett contract
med hemmansägarne, som äro kände i landet under namn
af rusthållare, hvilka skola åtnjuta frihet från räntan af
egna hemman samt få uppbära augmentsränta, emot skyldighet
alt hålla häst och karl. Detta är ett contract med
43
Den i3 Augusti.
Kronan, en pligt emot betalning. Om nu Staten tager en
löntagare i sin tjenst oell lofvar honom genom ett öppet
bref, som Konungen utfärdar, och som vi kalla fullmakt,
att han för en viss tjenstebefattning, från hvilken han icke
får skiljas utan ransakning och dom, såvida han ej hörer
till de i 35 §:n Reg F:n uppräknade embetsman, skall vara
förvissad att få behålla sin lön, så är detta jemväl ett contracts-föi
hållande. Skulle nu Grefven vilja yrka, att Konungen
och Ständerne må besluta huru de behaga om Rikets
rusthållare? Jag tror icke det, utan Grefven lärer lika
med mig vilja vindicera helgden af contractet emellan Kronan
och rusthållaren, och likaså vill jag vindicera den individs
rätt, som man kallar Statens tjensteman. Han är väl
icke en Paria för det han ingått i Statens tjenst. Jag är
icke angelägen om det förslag jag framställt, men jag tyckte
det vara en utväg att, i stället för att sträcka denna rätt
till individerna, sammanföra den hos corpserna, så att de
må kunna komma öfverens, och sålunda statsverket slippa
att hålla sig till en och annan individ i den ena eller andra
corpsen och få vid iiqviderandet af lönerna hålla sig till
corpserna, af hvilka hvar och en skulle hel och hållen antingen
ingå på det nya förslaget eller qvarstå vid gamla beräkningen.
Om nu Gr. Anckarsvärd finner detta grundlagsvidrigt,
hvartill jag ej kan finna anledn., men hvarom kanske
andra ledamöter af Ståndet kunna vara ense, så vill jag
låta mitt förslag förfalla; ty grundlagsvidrigheter har jag
aldrig med velt och vilja framställt, och något begrepp har
också jag om grundlagen.
Gr. Anckarsvärd: Utan alt på något vis vilja sätta
i fråga det begrepp om grundlagen, som Hr Lefre'n åberopat
lill stöd för sina satser, tager jag mig blott friheten
att vid detta tillfälle, i följd af Hr Lefrens egen gjorda
framställning, hvilken dock efter mitt förmenande på intet
sätt är adasqvat till ifrågavar. förhållande, hänvisa den värda
talaren till förfarandet i afseende på rust- och rotehållarne
i passevolance-frågan vid 182g och i83o årens riksdag.
Jag tror icke att äganderätten har en större helgd i
afseende på embetsman och deras fullmakter, än i afseende
på rust- och rotehållarne samt deras contracter med Kronan
om underhållskostnaden för armeens exercis. Jag anser
likväl detta alldeles icke höra till denna fråga, så mycket
hellre, som jag icke kunnat förmärka, att StatsUtskts förslag
på minsta vis utgått från den ringaste syftning eller afsigt
att i någon mån minska löntagarnes inkomster vid detta
tillfälle; och jag föreställer mig icke då, att de lagstiftande
Statsmakterna skola göra någon inverkan i sådant afseende,
om de komma öfverens alt stifta denna lag.
Frih. Boye: L u d v.: Då äfven jag delar den öfvertygelse,
' att
Den 13 Augusti.
49
alt StatsUtskts betänk, icke skall, om det går i verkställighet,
kunna i något fall leda till embetsmännens lidande, och
grannlagenheten for dem således, enl. min tanke, ej kommer
i fråga; så förstår jag icke hvarföre man, för att uppehålla
tiden, här skall afhandla abstracla rättsbegrepp. Jag anhåller
hos Hr Landtm. 0111 propos. till bifall ä betänkandet.
Frih. Raab, Adam Chris t.: Lika med den sista värda
talaren begärde jag ordet för att yrka bifall till Uts'k:s
betänk. Det förundrar mig i sanning, att öian deremot
Uppställt så många betänkligheter. Dessa bestridanden tyckas
i ena afseende! hafva haft till föremål löntagarens fördel.
Denna fördel tyckes StatsUlsk. i sanning hafva noggrann!
iakttagit, då priset blifvit utsatt till 7 rldr 10 sk.,
ett pris, som jag tror att löntagaren eljest ej kunde få åtnjuta
under loppet af de följande åren, emedan man icke
har anleda, alt förmoda så höga spanmålspris framdeles, sorn
vi nu under de 5 sbta åren haft. Ett annat skäl, hvarföre
man bestrid t detta förslag, har varit, att man jemfört embelsmännens
lön eller anspråk att hafva sina löner orubbade
med äganderätten. I detta afseende hafva flera exempel
blifvit anförda; jag vill äfven anföra ett. Jag vill 'jemföra
det med en ägare af ett hemman i en by. Der blir skifte.
Ägaren blir då tvungen att afstå sin jord mot en annan, taxerad
af landtmätaren och gode män. Jag hemställer då,
örn icke .St and erne med Konungen må äga rätt att bestämma
pr iset å spanmålen, hvilket är ett förslag till landels taxation.
— Man har äfven uppställt ett hinder med stöd af y5
J:n Reg.Ftn. Denna § bestämmer visserligen, att de årliga
mark. eg ångs faxerna skola läggas till grund; men jag finner
bestämdt, att de årliga markegångssättningarna hafva blifvit
lagda till grund för denna bestämmelse af 7 rtdr 10 sk.
pris, och anser således grundlagen icke vara för nära trädd,
hvarföre jag också på det högsta får yrka bifall lill detta
betänkande.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att under discussionen
flera olika yrkanden blifvit gjorda, hvilka han nu upprepade,
och å hvilka han ville göra propus., det ena efter det
andra, lills något af Ståndet blifvit antaget; och hemställde
han nu först, om R. o. Ad. behagade bifalla Utsk:s förslag
i sednare delen af andra punkten.
Ropades starka ja, blandade med nej.
Hr von Hartmansdorff begärde votering.
Upplästes lill justering och godkändes följande votertsproposilion:
Den
sorn bifaller StatsUlskls sista förslag uti andra
punkten af utlåt. N:o 92, voterar
ia;
n H. 7
5o
Den i3 Augusti.
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, anser R. o. Ad. ofvannämnda förslag Lora förfalla,
samt att vid hvad hittills stadgadt varit kommer att
förblifva.
Efter voteringens slut, befunnos rösterna hafva utfallit,
som följer:
Ja — 47.
Nej — 35.
3: d je punkten.
Bifölls.
4 : d e punkten.
Frih. Cederström: Jag begär att R. o. Ad. täcktes afslå
StatsUtsk:s sednare betänk, och lemna sitt bifall till
Utslws första betänk. N:o 92 i 4;de punkten. Anledntn till
denna min begäran är det bifall jag tillstyrkte redan då sistnämnda
betänk, förevar, ehuruväl jag såg af de anmärkmr,
som gjordes här och i de öfriga RiksSt:n, alt saken ej var
af Utsk. med allvar menad, utan att Utsk. skulle frångå
hvad i första betänk, blifvit föreslaget. N11 begagnar jag
mig likväl af den rätt lagarna medgifva, att begära bifall
till det första förslaget.
Ilr Dalman, Wilh. Fredr.: Ehuru fåfängt det
lärer synas att här opponera sig emot ett förslag af Frih.
Cederström i stalsregler:s-frågor, torde det likväl mig tillåtas
fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet derpå, att ifrågavar.
betänk., på grund af återremiss från alla 4 RilsSttn och de
dervid gjorda anmärkn:r, blifvit af StatsUtsk. förändradt,
Sgjäp.m mig synes riktigt och ändamålsenligt, till den lydelse
'det för närvar, har. Uti StalsUtsk:s betänk. JV:o 92 utgick
Utsk. från den synpunkt, att den statsreglering, som
blifvit inom Utsk. uppgjord , skulle af R. St. bifallas, och
då denna statsreglering icke i allo uppfyllde de behof, som
möjligen kunde anses nödiga i anseende till af Regeringen
ad interim fastställda stater samt gifna löften till embetsoch
tjenstemän, som icke gerna kunde lemnäs ouppfyllda,
fann StatsUtsk. äfven behofvet af alt göra ett slags additionel
artikel till statsreglertn och föreslog derföre att å den
s. k. reservfonden anvisa medel till nämnda behof. Vid föredragningen
af detta betänk, anmärktes i alla Stånd, och
jag tog mig äfven friheten hos R. o. Ad. anföra, alt denna
additionella artikel egentligen icke bort föreläggas, förrän
det visat sig huruvida StatsUtskrs första statsreglering Liefve
af Ständerna bilalien eller icke, emedan om den Liefve
af dem ogillad, och, såsom händelsen nu varit åtminstone
inom detta Stånd, Konungens propos. med acclamalion bifallen,
grunden för StatsUtsk:s betänk, lill stöl sta delen bort
-
Den i3 Augusti.
5i
fallit, enär Konungen i sådant fall ej ägde behof af några
betydliga anvisningar på besparingarna. Jag föreställer mig
således, att då R. o. Ad. bifallit alla de anslag Konungen
begärt, R. o. Ad. i följd deraf äfven torde erkänna, att Regeringen
icke behöfver anlita reservfonden för alt fylla dessa
behof oell alt således något särskildt anslag för sådant
ändamål icke erfordias, helst StatsUtsk. i allt fall nu i sitt
sednare betänk, föreslagit Ständerna, att Konungen må äga
rättighet att för tillfälliga utgifter anvisa på de besparingar,
som kunna beredas å hufvudtitlarna. För min del tillstyrker
jag således bifall till StatsUtsk:s, såsom mig synes, välgrundade
sednare betänkande.
Hr Lefre'n: Jag har mig enskildt bekant åtskilliga af
StatsUtskts ledamöters tanke vid första framställningen af
detta ärende i betänk. N:o g?,. Det kan icke vara någon
indiscrelion att säga det man haft communicationer i enskild
väg, och jag kan derföre yttra, att jag med nöje erfarit,
tvertemot hvad en värd ledamot, Frih. Cederström, tycktes
förespegla, att StatsUtsk. verkligen menat hvad förslaget i
betänk. N:o 9a innehåller, och att detta förslag således icke
varit någon lockmat, utan grundadt på ren öfvertygelse om
nödvändigheten att så ställa Rikets statsverk, att Konungen
måtte i hvarje ögonblick kunna veta huru stora och hvilka
besparingar Han har alt använda, i stället för alt det hittills
ej kunnat bestämmas, emedan oafslutade räkenskaper
sådant förhindrat. Jag anser det första beiänk. i denna
punkt vara så väl framstäldt samt hvila på så riktiga grunder,
att det bör bifallas, ulan afseende på de tvister, som
här äga rum emellan den ena oel) andra sidans litet större
eller mindre benägenhet att bifalla de anslag, som blifvit
begärda. Jag tror att man gjorde rätt ä ömse sidor, att
behanda denna fråga endast med afseende på de vigtiga
grundsatser, som ligga till grund för Utsk:s betänk,, utan
att deri inblanda de tvister, sorn hafva afseende på statsanslagen.
Jag tillstyrker således bifall till SlatsUtskrs betänk.
N:o ga i denna punkt, och anhåller 0111 Hr Frih. o. Landtnäs
propos. derå i sinom tid.
Gr. Horn: Af Hr Dalmans yttrande påmitines jag derom,
att han troligen icke varit bland den hop, som, enligt
en viss tidnings uttryck i dag, handlat de sednare dagarna
på Huset, (Se D Alb-h.) då han tror att R. o. Åd. redan
beviljat alla begärda anslag. Jag deremot påminner mig, i olikhetmed
den värda talaren, att R. o. Au1, återremitterat först
ett betänk,, nemi. N:o ig5, och slutligen lagt ad acta flera
frågor, sorn med detta betänk, hafva sammanhang, för att
på en gång afgöra vissa anslagsfrågor, rörtde 2:dra hufvudtiteln.
Då nu, etd. hvad betänk. N:o 92 innebär, StatsUtsk.
egentl. haft för afsigt att reglera de förhållanden, som ägt
ruin rörlde anvisningar af Statens besparingar, och det tir
5a
Den i5 \ ug usl i
-
ganska ovisst, huruledes riksstaten kommer alt blifva ordnad
sa, att Konungen icke blir satt rent af i nödvändighet
att, hädanefter såsom hittills, använda dessa besparingar till
sådana redan af Ständerna kända och pröfvade behof, som
ägt rum hittills; sa anser jag för min del jud nu rätta
tidpunkten vara inne för R. o. Ad. ali antaga betänk. j\:o
92, som egentligen handlar om reglering af dessa förhållanden,
hviTka sannerligen gifvit ardedn. lill ganska välgrundade
anmäkntr emot Riks-styrelsens förfarande med besparingarna,
nota bene välgrundade, såvida man icke gjort sig riktig
reda för huru Regeringen kommit in på denna bana
sned användandet af besparingarna, hvartill jag uppriktigt
bekänner, alt Ständernes obestämda eller icke fullt bestämda
beslut i manga fall gifvit en olycklig anledning. Jag
tillstyrker således, att betänk. JVto 92 i denna punkt måtte
antagas.
Hr Dalman: Det är blott för att återgifva den sista
talaren ett af hans egna argumenter, jag tagit mig friheten
begära ordet. Han har nemi. yttrat, att då man nu icke
med full visshet kände, huruvida riksstaten skulle blifva
ordnad enligt K. M:s propus., så vore just nu rätta tiden
inne, att på förhand gifva Regeringen ett sådant förtroendevotum,
som betänk. N:o 92 innehåller. För min del skulle
jag, i motsats dertill, tro, alt Sländerne först borde vara
fullt förvissade derom, att Regeringen ej på annat sätt får
sina behof fyllda, ty om Regeringen får dem fyllda på annat
vis, lärer det vara alldeles öfverflödigt att gifva den ytterligare
anvisning, som förekommer i betänk. R:o 92. E
l.
uuu jag för mitt del icke har något hopp att vinna någon
votering, eller kunna genom mina yttranden inverka p>å öfvertygelsen
hos dem, hvilka icke förut hafva samma öfvertygelse
som jag, har jag likväl ej kunnat underlåta, då jag
hållit mig frånvar. under hela statsreg!er:n, att i denna
fråga, helst jag varit en bland dem, som lyckades vinna R.
o. Adis bifall till yrkandet om återremiss af förslaget, nu
uttrycka min mening och nedlägga min reservation emot
det blifvande beslutet.
Hr von Hartmansdorff: Jag anser mig endast böra
yttra, att då StatsUtskts betänk. W:o 92 innehåller en utväg
alt för framtiden undanrödja de anlicipalioner på besparingarna,
som ägt rum, och hvaröfver så mycken klagan
försports, synes ingenting vara riktigare, än att antaga detta
betänk, och derigenom för framtiden utgå från en alldeles
jemn eller afliqviderad grund, om jag så må uttrycka mig.
Jag anhåller således, lika med Gr. Horn, om bifall till betänk.
N:o 92.
Hr von Troil: Jag får blott gifva tillkänna, att jag
hvarken kan gilla det förra eller det sednare betänkandet.
Den r3 Augusti.
53
Min särskilda lanke i detta ämne finnes n l tryck t i den reservation
jag bifogat betänk. JN':o 92. Jag skulle tro, att
denna reservation ej allenast innefattar hvad sorn vore rättast,
utan äfven livad sorn vore klokast af R. o. Ad. att
bifalla.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. ansåg
öfverläggningen fulländad.
Ropades ja.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att, då R. o. Ad., vid
pröfningen af utgifterna under tredje hufvudtiteln, beslutat
att de behof, som för gardes-reg:tenas
uppkommit, som nu fortfara och icke genom något anslag
blifvit fyllda, då Ståndet afslagit K. Mts propos. i detta afseende,
skola få fyllas af tredje lrufvudtitelns besparingar,
R. o. Ad. torde finna, att detta beslut hindrade Hr Landtm,
att framställa någon propos. till bifall å StatsUtskts i fjeide
punkten af utlät. IST:o 321 afgifna förslag, emedan denna
punkt, såsom upplyst är, innehölle att besparingar i intet
falt kunde komma i fråga att användas till årliga löner
och arfvoden.
Hr Dalman: Då Hr Frih. o. Landtm, förklarat sig
icke kunna göra propos. på betänk. N:o 221, och jag i det
ta
fall icke vill fortsätta någon tvist; anhåller jag att Hr
Landtm, måtte göra propos. på Hr von Tioils reservation,
och skall jag för min del åtnöja mig med denna modi
fica
tion.
Frih. Sprengtporten: Då jag icke var närvar, i StatsUtsk.
vid det tillfälle då Hr von Troil afgaf sin reservation,
anhåller jag att den mätte blifva uppläst.
Hr von Troils reservation vid LTtsk;s utlåt. W:o 92 upplästes.
Frih. Sprengtporten: Ehuru jag visserligen fortfar
att anse StatsOtsk:s betänk. N:o 92, hvilket jag, då frågan
först föredrogs på Riddarhuset, biträdde och sökte försvara,
vara väl grundadt och uppriktigt menadt samt icke ledande
till annat än att förekomma oredor för framtiden, hvaraf
man har alltför färska exempel, för att icke underlåta att
söka grunda en annan tid i delta afseende; så får jag likvisst
säga, att då numera R. o. Ad. och, enligt hvad jag
tror mig känna, äfven de öfiiga Stånden, såsom SlatsXJtsk.
i afseende på andra hufvudtiteln föreslagit, beslutat en statsreglering,
i följd hvaraf många af de brister, som förut
bort fyllas genom besparingarna, komma att fyllas med ordinaiie
anslag, och således Regeringens behof att så hastigt
och till så nog^rannl belopp, som hittills vaiit nödigt, känna
bespaiingarna icke är för handen, hyser jag för min del
den tanken, alt R. o. Ad. skulle snarast närma sig målet
54
Den i3 Augusti.
och fatta ett beslut, som närmast öfverensstämde med de
andia RiksSt:ns åsigter , hvilka jag anser äfven böra afses,
om R. o. Ad. förenade sig i den reservation, som Hr von
Troil afgifvit, hvilken innefattar detsamma som .StatsUtsk. i
dess betänk. N:o 92 föreslagit, endast med den skilnad, att
Hr von Troil beräknat anvisningarna endast för ett år, i
stället för 2 år, som af StatsUtSk. blifvit upptagna. Jag
anhåller således om Hr Landtmrs propos. på bifall till den
reservation Hr von Troil framställt, och jag får endast tillkännagifva,
att då jag begärde att få höra Hr von Troils
reservation, föreställde jag mig att han afgifvit en annan reservation,
än den som åtföljde IJtskts första betänk., men
jag finner nu att fråga ej varit om någon sednare reservation.
Gr. Horn: Frih. Sprengtporten har gifvit ett ganska
godt skäl för Ståndets öfvergående på Hr von Troils förslag,
och jag skall finna mig vid att äfven förena mig om
detsamma; dock vill jag till prot. reservera min bestämda
åsigt, att man likväl icke derigenom fullkomligt undvikit
för kommande tider de samma obehag, att finna det Regeringen
genom ett sådant halft beslut i frågan, — jag tror mig
med skäl kunna kalla det halft — funnit förevändning eller
anledn. alt fortsätta samma systeme af anvisningar på besparingarna,
som hittills ägt rum, och som så rättvist blifvit
klandradt. Jag skulle således tillstyrka för min del ald
ra helst, att man vidblef SlalsUtsk:s förslag; men som jag
finner, alt Hr von Troils förslag är mera omtyckt idet fallet,
och att, örn man antager detsamma, man kanske kommer
närmare målet än med antagande af StatsUtsk:s betänk.
, så vill jag icke sätta mig emot Hr von Troils förslag.
Hr Frih. o. Landtm, erinrade, att han för en stund
sedan hemställt 0111 R. o. Ad. ansåg öfverläggningen fulländad,
och att denna hemställan blifvit med ja besvarad.
Hr Lefren: Jag önskar blott yttra mig öfver den sisla
framställningen om Hr von Troils reservations upptagande
till propos., och får dervid anmärka, att då hufvudsyftemålet
med StalsUtsk:s betänk. N:o 92 var den, att förskottera
statsverket, intilldess bokslutet visade hvilka besparingar
voro att tillgå för det tredje året; så skulle jag tro,
att Hr von Troil förslag, sorn blott åsyftar att lägga ett års
förskott i statsverket, i detta fall alldeles förfelar ändamålet,
ty det är först på 3:dje året, som bokslutet vid midsommartiden
möjligen kan vara kändt.
Hr von Hartmansdorff: Då Hr Landtm, tillåtit att
Hr von Troils reservation fått uppläsas och förordas, hoppas
jag det må vara mig tillåtet att på andra sidan yttra
några ord såsom bevekelsegrund att antaga betänk. N:o 92.
Den i3 Augusti.
55
Förhållandet är, såsom Hr Lefre'n reitan antydt, att bokslutet
öfver statsverkets räkenskaper icke fulländas förr än 2
år efter det som bokslutet afser. Sålunda kan icke Regeringen
förr än 2 år sednare än besparingarna göras känna
deras belopp. Denna svårighet eller omöjlighet att genast
känna besparingarna har i förening med bristen på nödiga
medel föranledt, att på besparingarna blifvit, i ovisshet om
deras belopp, anvisade större summor, än som Verkligen
funnits att tillgå. Detta bar föranledt anmärkntr inom
Const.Utsk., äfven af StatsUtsk. För att kunna för framtiden
förekomma dessa olägenheter, har StatsUtsk. i betänk,
Pi:o 92 föreslagit, att K. M. skulle under åren l84t och
1842 få af Stats-contrs under händer hafvande medel, eller
af Statsverkets s. k. leservfond, lyfta 162,000 r;dr årligen,
på det att, när dessa 2 åren voro förlupna, man skulle efter
hvarje års bekslut veta huru stor den summa af besparingar
vore, hvilken K. M. kunde under hvarje titel använda.
Om nu R St. antaga detta förslag, så är Regeringen för
framtiden i tillfälle att grunda alla sina anvisningar å besparingarna
på bestämdt utredda förhållanden, och den oreda,
som hittills ägt rum, kan försvinna. Det är skälet hvarföre
jag tillstyrker R. o. Ad. att antaga detta förslag. Hr
von Troils åsyftar deremot, alt man må kunna, utan denna
bestämda kunskap, anvisa hädanefter som hittills på obestämda
belopp, och det är hvad jag velat afstyrka.
Hr von Troil: Jag hade visserligen icke ämnat besvära
Ståndet med något vidare yttrande i detta ämne, men då
den siste talaren behagat uppgifva om mig en bestämd oriktighet,
har jag ej kunnat afhålla mig ifrån att vederlägga
honom. Han har sagt, att jag åsyftat, det Regeringen
skulle kunna använda besparingar, som icke voro till deras
belopp riktigt kända. Denna uppgift är falsk och fullkomligt
ogrundad. Jag tror icke, att min reservation ger dertill
någon anledn., och ej heller att någon anledn. dertill
finnes af de yttranden, jag i deltA afseende inom Ståndet
afgifvit. Jag har deremot sökt visa, att de besparingar, som
under det ifrågavar. året uppkommit, lätteligen kunna vara
beräknade under det påföljande, att de till större delen blifva
kända redan under första halfåret, och att, örn tillfälligtvis
någon andel deraf vid slutet af det påföljande året icke
vore med visshet känd af Stals-cont., så kan denna andel
icke utgöra annat än ett jemförelsevis ganska ringa belopp,
som dä blifver för Styrelsens räkning reserveradt till det
nästderpåföljande året.
Hr von Hartmansdorff: Sedan Hr von Troil i de
ord han nyss yttrade sjelf tillkännagifvit att besparingarna
ej skulle vara till deras belopp fullt kända, bör R. o. Ad,
finna, huruvida jag haft rätt eller icke. Men lill yttermera
visso skall jag uppläsa hans egna ord i reservationen: ”Uti
56
Den i3 Augusti.
Utslits tillstyrkande, att besparingar ej skulle få användas
förr än linder andra året efter det, då de uppkommit, har
jag ej kunnat instämma , emedan detta långa uppskof synes
mig både onyttigt och skadligt» Det är onyttigt, emedan
det sistförflutna årets besparingar kunna till betydlig del
vara kända redan vid början af det påföljande,” (emellan en
betydlig del oell det hela är skilnad,! 'oell återstoden
blifver det successive under loppet deraf.' Det är just för
att bespara Regeringen äfventyret alt anvisa på besparingar,
hvilka ej äro fullt kända till deras belopp, som jag
gjort mitt nyss framställda yrkande.
Hr von Troil: Sedan Hr von Hartmansdorff nu haft
den godheten att uppläsa min reservation, och han deraf ej
funnit sig öfvertygad att han utlydt min mening alldeles i strid
med hvad mina yttryck innebära; så torde det vara fullkomligen
fruktlöst att försöka öfvertyga honom, och det kan också vara
fullkomligen likgilltigt; men jag vill tro, att livar och en
annan, som behagar genomläsa reservationen, skall utan ringaste
svårighet finna, att dess tydliga mening är helt annan,
än den Hr von Hartmansdorff behagat framställa såsom
min. De besparingar, som uppkomma under ett år, äro dels
kända vid början af det följande, dels blifva de det under
loppet af det följande året, och dels kan en obetydlig del
deraf blifva okänd ända till det andra året derefter. Vore
det nu förhållandet alt Regeringen bade behof att genast
vid det påföljande årets början använda dessa besparingar,
så kunde visserligen den olägenhet, som Hr von Hartmansdorff
omnämnt, komma i fråga; men så är icke förhållandet,
ty de behof, hvartill besparingarna erfordras, förete sig
icke genast på en gång vid början af Januari månad, utan
förekomma under loppet af hela äret, och i den mån de visa
sig, vet man äfven beloppet af besparingarna. Större delen
af dessa besparingar känner man redan innan året ingått
och det är blott en obetydlig del, som ej blifver känd
inom medlet af året. För öfrigt tviflar jag ingalunda på, att
R. o. Ad. kommer nu, likasom i alla öfriga anslagsfrågor —
ty jag åtminstone känner intet undantag — att besluta såsom
Hr von Hartmansdorff föreslagit; men jag yttrar blott
mitt tvifvelsmål derom, att det i afseende på det slutliga
resultatet kommer att leda till det mål, dit Huset förmodligen
syftar.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att om han rätt uppfattat
discussionen, vore det nu tvänne meningar, som ville
göra sig gällande. Den ena önskade bifall till 4:<Je punkten i
StatsClsk.vs utlåt. N:o ga, den andra grundade sig på Hr von
Troils reservation.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Jag förmodar a tt
meningen måtte vara, att endast hälften af de utaf .Stats
U
tsk.
Den 13 A u g in t i.
57
Utsk. föreslagna summor skall beräknas i följd af Hr von
Troils förslag, och att således ej samma summor enligt
livarldera förslaget skola anvisas.
Hr von Hartmansdorff: Då både StatsUtsk:s betänk.
saint förslag, och Hr von Troils reservation äro tryekta,
så synes mig, att ingen förklaring deröfver behöfver äga
rum, utan att StatsUtskts förslag i den ena och Hr von
Troils förslag i den andra propostn böra helt enkelt förekomma.
Frih. S pr en g t p or te 11 : För den händelse, att Hr von
Troils förslag kommer att framställas lill antagande, tager
jag mig friheten fästa uppmärksamhet på nödvändigheten af
en i sammanhang dermed nödig redactions-förändring i sjelfva
utlåtandet. Utsk:s förslag refererar sig nemi. till afslutade
räkenskaper, hvilket ej är tillämpligt i afseende på Hr
von Troils förslag, hvarenligt orden ”tillförlitligen kända
räkenskaper” torde böra i beslutet intagas.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla /jtde punkten i StatsUtsk:s utlåt. N:o 92.
Ropades starka ja, blandade med nej.
Frih. Tersmeden begärde votering.
Upplästes till justering och godkändes följande voter:sproposition:
Den
som bifaller 4-'de punkten i StalsTJtskls utlåt. N:o
92, voterar
ja;
den det ej vill, voterar
nei ’
Vinner nej, bifaller R. o. Ad. ofvannämnda 4:de punkt, med
den förändring, att de deruti omnämnda förskottssummor
icke böra anvisas för mera än ett år, samt alt dispositionsrätten
af besparingar inträder, så snart de till beloppet för
ett föreg:de år äro tillförlitligen kända.
Efter voteringens slut, befunnos rösterna hafva utfallit,
som följer:
Ja — 54.
Nej — 28.
5: te punkten.
Bifölls.
6: te punkten.
Frih. Cederström: Sedan StatsUlsk.i betänk. N:o 111
frångått sitt tillstyrkande i betänk. N:o 92, i afseende på
begrafningshjelps aftjenande och uppbärande qvartalsvis, finner
jag för min del ingen anledn. att vidblifva något af
12 H. 8
58
Den i3 Augusti.
livad Utsk. i denna del föreslagit. Då Utsk. i dess sednare betänk.
ansett de nnvar. författningarna böra förblifva gällande
i afseende på utbekommande af begrafningshjelpen genast
efter dödsfallet, så följer naturligtvis allt det öfriga af
sig sjelft. Den sorn tillträder en tjenst, aftjenar begrafningshjelp,
och den kominer vid bans död hans sterbhus till godo;
men den sammanblandning af nådårs- oell liggetids—be—
sparingarna med pensions-cassorna, som Utsk. i sednare
betänk, gjort, skulle kunna medföra tvistigheter, som kunna
undvikas, om de hittills gällande författningarna förblifva
oförändrade. Jag tillstyrker derföre afslag å denna punkt,
så väl i förra som sednare betänkandet.
Hr von Hartmansdorff instämde med Frih. Cederström.
Hr Frill. o. Landtm, hemställde, om R, o. Ad. behagade
bifalla 6:le punkten.
Ropades nej.
R. o. Ad. ansåg derefter, uppå framställd propos., att,
1 hvad 6:tc punkten angår, borde förblifva vid hvad hittills
stadgadt varit.
7 ;d e punkten.
Hvad Utsk. i denna punkt yttrat, ansågs icke erfordra
någon åtgärd.
Lades på bordet nedannäranda från Utsktn inkomna betänka)
och ullåttn, nemi. från
Lagutskottet:
N:o 88, i anledn. af vackt motion om förändrade föreskrifter,
angrde sättet för stämnings delgifvande ;
N:o 89, i anledn. af vackt motion om skyldighet för
köpare af fast egendom på landet att, i händelse säljaren
innebar förmynderskap, tillse att derför genast varder redovisad!
;
A:o go, i anledn. af väckt fråga om ändring i sista
mom. i 5 §:n af a3 cap. Ärfda-b:n;
N:o gi, i anledn. af väckt motion om tillägg till 12
cap. Ärfda-b:n;
N:o g^, i anledn. af väckta motioner om skärpning af
straffet för åverkan;
N:o gå, i anledn. af väckt motion om förekommande
af det missbruk, att bristande utslagslösen till fängelse
förvandlas;
N:o g{, i anledn. af gjorda anmärkn:r vid Utskts betänk.
N:o 35, öfver väckta motioner, ang:de s. k. undantagscontracts
intecknande;
A':o g5, i anledn. af väckt motion om ändring af 1 cap.
2 §:n Utsökn.-b:n;
Den iS Augusti. Sg
Lag- samt Allm. Besvärs- och Ekon. Utskott
e n:
N:o 4, angrde ändring af författningarna rör:de sockenstämma,
samt om bildande af communal-styrelser.
II. R. o. Ad. åtskiljdes kl. \ till 4 e- ln
lii
fidem prolocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Lördagen den i5 Augusti i84o.
Plenum kl. 9 f. m.
Justerades 11 prot.utdr. för den 1?. oell i3 dennes.
Frill. Sprengtporten, Jac. Wilh., uppläste följande
:
Sedan R. II. St. numera slutligen handlagt statsreglercn
jemte de frågor, som StatsUtsk. i sammanhang dermed framställt,
anhåller jag att till prot. få anteckna några ord, innefattande
min reservation mot de beslut, som under denna
öfverläggning blifvit fattade, i de delar, hvari Utsk:s och
mina egna uttryckta åsigter blifvit underkända. Statsreglerzn
vid innevar. riksmöte må, i åtskilliga omständigheter,
hafva burit spår af de tidsförhållanden , under hvilka den
uppkommit; men outförbar är den visserligen icke, och om
någon deri trott sig upptäcka bristande tillgång för behof,
som verkligen förefinnas, torde den första anledntn, åtminstone
i ett fall, få sökas i det förhållandet, att dessa behof
icke till deras beskaffenhet blifvit uppgifna.
Ulsk. bar, som det synes mig, välbetänkt, ehuru i strid
med de åsigter, som inom detta RiksSt gjort sig gällande,
haft sitt ögonmärke fästad! på angelägenheten af alt i möjligaste
måtto tillvägabringa en skattenedsättning, emedan
denna åtgärd är billig, efterlängtad, och tvifvelsutan hos oss
skulle medföra samma belåtenhet, som den åstadkommit inom
Brödrariket.
StatsUtsk. har, tilläfventyrs mera än under någon föregtde
riksdag skett, erkänt de ökade behofven af anslag,
för att befordra bildning och upplysning, och har icke tillstyrkt
Ständerna att vägra erforderliga bidrag för inrättningar,
hvilka visat sig vara ändamålsenligt grundlagda, och till
föremål, som synts Utsk. nöjaktigt utredda; endast i afseende
på sådana statsinrättningar, inom hvilka "Utsk. trott sig
6o
Den i5 Augusti f. in.
upptäcka beliofvet af mera genomgripande förbättringar,
har Utsk. ansett sig böra tillvägagå med mera varsamhet,
icke derföre alt Utsk. förbisett dessa statsinrättningars behöflighet
och fosterländska syfte, men af det skäl, att Utsk.
ansett frågan om anslagens beviljande böra tagas i betraktande
i sammanhang med den af Utsk. icke beroende, om
bristernas afhjelpande.
Att H. R. o. Ad. skulle obetingadt bifalla StalsUtsk;s
förslag, hade jag visserligen icke föreställt mig, lika litet
som jag tillerkänner dem egenskapen af ofelbarhet; men jag
hade deremot hoppats, att öfverläggningarna på detta rum,
rörtde statsreglertn, skulle komma att bära stämpeln af det
samfällda och allvarliga bemödandet att småningom uppföra
våra samhällsinrältningar på en grund och gifva dem en
utveckling, som i alla afseenden vore tankeriktig och enkel,
och att således, med erkännande af bristerna, der de verkligen
förefunnos, frågan egentligen skulle komma att omfatta
sättet, huru rättelserna bäst och ändamålsenligast borde
vinnas.
Deremot hafva R. o. Ad:s beslut, såsom jag uppfattat
dem, på grund af de talares yttranden, som motiverat desamma,
synts mig i de flesta läll hafva hyllat den meningen,
att det inom de vigtigaste förvaltningsgrenarna hufvudsakligen
bör förblifva vid de förhållanden, som nu förefinnas;
och i intet fall framstår denna åsigt tydligare, än i
fråga om anslagen lill 4tde hufvudtiteln.
Det är fullständigt ådagalagdt och bekräftadt af kända
förhållanden, att den anslagssumma, som möjligtvis kan blifva
tillgänglig för flottan, är alldeles otillräcklig, för att
dermed i tjen st fä r d ig t och brukbart skick underhålla 10 linieskepp,
äfven om, i och för detta enda ändamål, öfriga
vigtiga behof för vår marin skulle åsidosättas, liksom hvar
en af vanlig erfarenhet känner, att det är en half ruin alt
hygga med otillräckliga tillgångar; men icke dessmindre är
det efter emottagandet af förklaratiden , som icke otydligt
gifva vid handen, alt denna organisationsplan kommer att
fortsättas, utan inskränkning, hvarken i antalet af skepp eller
af det högre befäl, som för en större linieflotta ar afsedt,
som R. o. Ad. icke allenast upphäft Ulskrs förslag att
fördela materiel-anslaget, utan jemväl anvisat ökade tillgångar.
Af dessa skäl, och då jag befarar, att det sätt, hvarpå
statsregleitn blifvit afslutad inom delta Stånd, redan i någon
mån torde hafva aflägsnat oss från det mål af samdrägt
och inbördes beredvillighet, som jag hade hoppats att vi
under detta riksmöte skulle uppnå, har jag funnit mig föranlåten,
att, med anledn. af R. o. Adis ofvanberörde beslut,
anmäla min skiljaktiga mening.
Frih. Hermelin, Aug. Söderling, förenade sig uti
Frih. Sprengtportens reservation.
Den 15 Augusti f. iu.
Frih. Hamilton, Hugo, yttrade att hon i allodelade
de åsigler, Frih. Sprengtporten yttrat, och anhöll att få
förena sig i hans reservation.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr., Hr Hallenborg,
Carl Joli., samt HrafUhr, Gustaf, förenade sig
äfven i Frih. Sprengtporten reservation.
Hr Bråkenhjelm, Pehr Iteinh.: Jag har med
uppmärksamhet afhört den upplästa reservationen ; jag har
deruti trott mig finna, att Frih. Sprengtporten anser för
gifvet, att R. o. Ad:s ledamöter, hvilka voterat för åtskilliga
ökade anslag, derigenom tillkännagifva deras Önskan, alt
alla de inrättningar, för hvilka dessa anslag äro åsyftade,
skola oförändrade bibehållas på den punkt de finnas. Detta
är ett stort misstag, och jag får till prot. anmäla, det
jag t. ex. voterat för anslag till Krigsacademien, utan att jag
derföre är öfvertygod, att denna inrättning bör bibehållas
på den fot, hvarpå den sig nu befinner. För denna reservation
ligger således samma misstag till grund, sorn förefinnes
i många, ja, nästan i de flesta punkterna i StatsUtskrs
utgifts-betänk., nemi. att antaga hvad StatsUtsk. gör, att
för Ständerna, på samma gång som anslagen öfvervägas, föreslå
organisationsfrågor, hvilket egentligen tillkommer Ekon.-  Utskollet. Det må ursägtas, att jag uttrycker min förundran
deröfver, att Frih. Sprengtporten och de ledamöter,
som sig i hons reservation förenat , under hela öfverläggningen
0111 statsreglenn innehållit med alla anmärkn:r och
låtit voteringarna gå, för att sedermera på detta sätt tillkännagifva
och framföra deras reservation, hvilket jag anser
föga öfverensstämmande både med våra former och öfriga
föreskrifter i grundlagen.
Hr Lefre'n, Joli. Pehr: Hos hvarje Svensk man är
tanken fri; friheten att här yttra honom, när man iakttager
skicklighet i framställningssättet, är försäkrad. Jag anser
mig för min del böra yttra några få ord. Det är nu
fjerde riksdagen jag har den äran att vara ledamot af detta
Stånd, en nykomling här för öfrigt. Jag har trott mig sakna
ett liufvudsakligt villkor vid statsreglertn i allmänhet, så
väl inom delta som öfriga Stånd, nemi. en större vidsträcktliet
i åsigter. Man har mindre sett på del hela och det
helas behof, än på tillfredsställandet af vissa moderna nutidens
ide'er och förut fattade tankar. Derigenom har man
inlupit i tvister om småsaker, och fäderneslandets intressen
hafva derunder fått sitta emellan. Jag tror, alt Sveriges
försvarsverk icke kan undvara vida större anslag än de som
äro bifallna, så väl vid denna som föreg:de riksdagar, såvida
man vill göra något verkligt. Jag hoppas att den tid
kommer, då man ser de vigtigaste angelägenheterna främst,
och låter de mindre ide'ernas utveckling stå tillbaka för allmänna
intresset. Så ser jag saken, och så ser den henne,
6a
Den 15 Augusti f. m.
hvilken, likasom jag, är född i en f. d. Svensk provins,
sorn glitt för Sverige förlorad, derföre att samma trångbröstade
åsigter om Rikets försvar då gjorde sig gällande, likasom
nu, framför de större och mera vidgade. Jag hoppas
att med en stigande upplysning äfven en stigande välvilja
skall visa sig för det stora ändamålet — Sveriges försvar
— och att dessa småstrider om skillingar och runstycken
skola upphöra, då landels största angelägenheter äro i fråga.
Gr. Frölich, David: Ehuru jag till alla delar in
stämmer
i den reservation Frih. Sprengtporten afgifvit, underlät
jag likväl alt låta anteckna mig bland de ledamöter,
som förenade sig med honom, egentligen derföre att jag särskildt
protesterat mot det sätt, hvarpå R. o. Ad. reglerat
slaten. Hvarföre jag nu egentligen begärt ordet, är för att
anmärka, att då det tillförene, enl. grundlagens häntydning,
lemonts de dissenlierande ledamöterna af Ståndet öppet att
reservera sig emot ett fattadt beslut; så har man nu fått
in ett nytt bruk, alt nemi. reservera sig emot reservationer.
Detta sätt att gå tillväga må gerna fullföljas, det
ligger intet ondi deruti; men de, sorn komma med reservationer
emot reservationer, tillkännagifva derigenom blott
att de första reservationerna varit bitande.
Frih. Sprengtporten: Jag hade visserligen icke
väntat, att den mening jag yttrat, och den jag framställde
som min enskilda tanke i öfverensstämmelse med grundlagen,
skulle gifva anleda, till en discussion; men då detta
skett, får jag endast fästa Hr Bråkenhjelms uppmärksamhet
derpå, att den sats jag anfört ingalunda grundar sig på det
misstag han förutsatt, och att följaktligen den slutsats han
deraf dragit är oriktig, och alldeles stridande mot ordalydelsen
af mitt anförande.
Hvad angår det af Hr Bråkenhjelm fällda yttrande, sorn
skulle jag ej deltagit i discussionen om statsieglertn, så kan
prof. vitsorda motsatsen. Det torde knappast finnas någon
punkt af större värde, hvarvid jag ej, då betänk, i ämnet
första gången förevar, mig yttrat, och att jag först dermed
upphörde, sedan, genom åtskilliga voteringar, man utrönt,
att det vore onödigt alt uppehålla discussionen, såsom endast
ledande till ändamålslös tidsutdrägt; och att vid hvarje
punkt yrka votering, anser jag ingalunda vara nyttigt.
Gr. Horn, Glaes Fredr.: Då, efter mitt förmenande,
R. o. Ad. ännu icke definitivt afgjort statsregler:n i flera
punkter, så vill jag blott inskränka mig att till prot. få
förklara, att jag icke deltagit i något af de beslut, som haft för
afsigt att öka statsreglertn utöfver StatsUtsk:s tillstyrkande;
men jag vill dock icke med detsamma hafva sagt, alt min
lanke hr, alt alla de, som, i motsats mot mig, tillstyrkt förökade
anslag, isynnerhet för 4;Je hufvudtiteln, haft för uf
-
Den i5 Augusti f. ra.
63
sigt att bibehålla denna administrationsgren utan reformer.
Jag skiljer mig ifrån StatsUtsk:$ åsigt i afseende på denna
vigtiga del af försvarsverket; men jag bar ej tillstyrkt förhöjning,
emedan jag delar åsigt med många af dem, som
fordra anslag, att en väsendtlig reform är nödvändig inom
denna blanche af administrationen.
Hr bråkenhjelm: Den ledamoten, som beklagade sig
öfver oformligheten att reservera sig emot reservationer,
torde erinra sig, att den ena oformligheten blir en följd af
den andra, nemi. att då skäl anföras sedan besluten äro fattade,
som icke förut meddelats, så följer deraf, alt de, som
äro af olika tanke, söka möta dessa nya skäl.
Det hade således tillhört vederbör, att, förrän besluten
fattades, anföra sina skäl; då skulle icke motskälen efter beslutens
fattande blifvit framställda.
Hr R osen blad, Bernh.: Jag får vördsamt föreslå,
ali R. o. Ad. måtte besluta, att till slutligt afgörande företaga
StalsUtsk:s utlål:n N:is 5a och 212, röi:de passevolanceafgiflens
eftergifvande och ett motsvarande anslags uppförande
på riksstaten, samt BondeSt:s i sammanhang dermed
gjorda inbjudning, så snart R. St:s beslut rörtde öfriga på
ordin, riksstatens utgiftstitlar förekommande poster blifvit
definitivt bestämda.
Frih. Sprengtporten: I anledn. af Hr Bråkenhjelms
sista yttrande, tager jag mig friheten framställa den önskan,
att han ville göra en jemförelse af mitt yttrande, rör:de stora
flottan i min reservation och milt yttrande till R. o.
Ad:s prot., då frågan discuterades. Jag vågar tro, att han
deruti skall finna tillräcklig öfverensstämmelse, och alt den
reservation jag framställt mot R. o. Ad:s beslut iden punkten,
grundar sig på det yttrande jag förut inom detta Stånd
afgifvit.
Hr Bråkenhjelm: Som Hr Rosenblads förslag inkommit
midt i en discussion om ett annat ämne, får jag erkänna,
att jag icke med tillbörlig uppmärksamhet afhört detsamma.
Jag anhåller alltså vördsammast, att nämnda förslag,
såsom till bordet aflenmadt, måtte af någon cancellist
få uppläsas.
I anledn. häraf upplästes Hr Rosenblads förslag, så lydande
: ”Jag får vördsamt föreslå, all R. o. Ad. matte besluta,
att till slutligt afgörande företaga StatsUtsk:s utlåt.
Nlis 52 och 212, rör:de pnssevolance-afgiftens eftergifvande
och ett motsvarande anslags uppförande på riksstaten samt
BondeSt:s i sammanhang dermed gjorda inbjudning, så
snart R. St:s beslut rör:de öfriga på ordin, riksstatens utgiftstitlar
förekommande poster blifvit definitivt bestämda.”
Hr Munck af Rose n sc h ö ld, N i I s R u do 1 ph: Stats
-
fi4
Den i5 Augusti f. m.
Utsk:s utlåt. N:o 2i2 har 2:ne gånger blifvit bordlagdt, och
föredragningen deraf andra gången olagligen uppskjuten till
dess statsreglerm blifvit af Ståndet afgjord. Jag tror att
betänk. j\7:o 2.12 ovillkorligen bör nu föredragas, och att
dermed gruudlagsenligen icke kan uppskjutas.
Iir Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla Hr Rosenblads nyss upplästa förslag.
Ropades starka ja, blandade med ett och annat nej.
Hr Frih. o. Landtm, förklarade, det han trott sig
finna all ja öfverrösta! nej.
Hr Munck af Rosen sch ö I d : Emot det af Ståndet
fattade beslut reserverar jag mig såsom i högsta grad grundlagsvidrigt.
Undert. R i d d. Se er et.: Då jag inför R. o. Ad. nu går
att justera det prot.utdr., som angår Communications meddelande
till de öfriga Stånden af Hr Ribbing?, förlidne plenum,
afgifria reservation; får jag för Ståndet anmäla att Hr
Ribbing till mig aflemnat ett sammandrag af det yttrande
han då afgaf, med anhållan, att det malte blifva detta sammandrag
af förenämnda yttrande, som skulle til! de öfriga
Stånden afgå. Som detta sammandrag visserligen i hufvudsaken
öfveiensslämmer med det yttrande, som afgifvits, men
till ordalagen är dermed olika, så anser jag mig icke kunna
detsamma till de öfriga Stånden afsända, innan det för
R. o. Ad. blifvit uppläst.
Undert. Ridd.Secret. uppläste derefter det åberopade
sammandraget af Hr Ribbings den 10 dennes afgifna yttrande,
så lydande:
En af våra vigtigaste angelägenheter, statsregleringen,
har under de föreg:de dagarnas sammankomster inom delta
Hus förevarit och snart blifvit afgjord, utan att med särdeles
värma omfattas. Då jag varit en af de ledamöter, som
från åtskilliga öfverläggningar och beslut i dessa ämnen uteblifvit,
anser jag mig nu böra för skälen dertill redovisa.
Jag lärde mig redan vid 2:dra hufvudliteln, då anslaget till
skrifmaterialier åt fångvaktmästare förevar, att mera vigt
lades på anslags beviljande än på deras användande,
alldenstund papperet till några ark fånglistor i Wisby skulle
betalas lika med flera 100 ark i Malmö. Jag lärde mig
afven, alt det var förgäfves att bestrida löneanslaget till notarie-biträde
åt landssecreterarne, hvilka genom spoitlaräro
så väl lönte, alt de, om ej deras inkomster förknappades genom
räntor på otillåtna accord, hade nog för att vara bärle
sjelfvc väl belåtne och kunna betala sina medhjelpare.
Om samina missbruk, såsom det förmäles, äger rum med
sjelfva landshöfdingens embete, ja, måhända med kronofogde
be
-
Deli 15 Augusti f. m.
65
beställningarna i vissa län; hvarifrån skola då länsmännen
taga föresyn lill ett annat förfarande? Sakna de den och
sakna de äfven den högre bildning jag yrkat såsom villkor
för högre löners erhållande, så befarar jag, att det ökade
anslaget endast föranledde ökade accoider. — Härmed har
jag icke velat säga, att anslagen vid denna riksdag gro för
stora. Tvertom torde de i många fall vara alltför ringa;
men jag beklagar, att de nya ej gifvas med nog omtanka,
oaktadt de gamla blifvit så oförsigtigt begagnade, att brister
uppkommit, der full tillgång borde finnas. Sage jag de
rälta iäkarena, som kunde och sorn ville läka statskroppen
från sina-vefvor, som sökte uppresa den från sina 4 b o fa 11 i—
ga stöd, så att den sedan, lik den fria menniskan, kunde fullgöra
sin bestämmelse, sage jag dem sorn med sparsamhet och
omtanka ville använda statsanslagen, skulle jag icke vara
bland dem, som vägraJe dertill; men nu måste jag reservera
mig, och i afseende på den mig veterligen enda inbjudning,
som i statsreg!er:s-frågan skett till de öfriga Stånden,
nemi. om löneanslag åt länsnolarierna, anhålla, att denna
reservation måtte få till dem åtfölja.
Derefter upplästes till justering och godkändes ett prot.-  uldr. för den i3 dennes, angrde commuuication lill de öfriga
Stånden af Hr Ribbings reservation.
Hr Lefren: Efter den justering Hr Ribbings yttrande
nu fått, lärer R. o. Ad. täckas finna, åtminstone är min öfvertygelse
den, alt intet skäl finnes alt göra anmärkn. emot
en så beskaffad skrift; hvarföre jag hemställer, om ej R. o.
Ad. skulle tillåta,“att hela saken rörjde den fråga, som i förra
plenum ägde rum, kunde fä ur prut. utgå, helst jag, som
äfven var en, som yttrade mig ganska lifligt då, i sakens
nuvar. skick saknar all anledn. alt låta mitt yttrande qvarstå,
ty det skulle stå likasom i fria luften.
Frih. Cederström, Jacob: Jag var den som begärde
Hr Ribbings yttrande på bordet, i anledn. af de uttryck,
som jag hörde, men hvilkas sammanhang jag icke kunde
uppfatta, emedan Hr Ribbing ömsom läste ur papper och
ömsom föredrog ex tempore. I det nu af Hr Ridd.Secret:n
upplästa yttrande finner jag de uttryck utlemnade, sorn egentligen
fästade min uppmärksamhet, och jag har vid den form,
som yttrandet nu fått, ingenting att anmärka emot alt det
afgår till de andra Stånden.
Hr Ribbing, Arvid, uppläste följande:
Då här blifvit ifrågasatt, alt den reservation jag till
prot. afgifvil derifrån skulle utgå, och endast det utdrag
deraf återstå, som nu kommer att åtfölja till de öfriga Sanden;
så kunde deremot visserligen icke vara något hinder å
min sida, efter det jag äfven fått uttryckta flera af mina tankar
i ett nyligen afhördt yttrande från Frih. Sprengtporten,
i a H. 9
66
Den 15 A t» g u s t i F. m.
Ilvad jag dernlöfver anföit i afseende på anslagen till landtstaten
härrör från den närmare kännedom, jag i detta
hänseende, till följe af min embetsbefattning, bör äga och
från min öfvertygelse ali embetsmännen i allmänhet icke böra
vara folkets beskaltare, utan anse sig som folkets tjenare,
likasom Konungen sjelf ej försmår vara det i egenskap af
alla embetsmännens öfverhufvud. Desse kunna väl i folkförsamlingens
salar gagna med upplysningar om en samhällsinrältning,
den ingen bättre än de böra känna; men att till
sig votera löneanslag eller i frågor, som tillskynda egennytta
eller skada; dertill är man, örn än behörig, enl. lagens
grund i allmänhet jäfvig. Ilär tillhör det ock embetsmännen,
icke att förnämt bortkasta, utan att, i hvad på dem ankomma
kan, upptaga de pilar, som missbelåtenheten riktar
mot Styrelsen. Domaren vid den s. k. ”låga” instansen åligger
i afseende l. ex. på den vanliga klagan öfver rättvisans
förhalande upptäcka orsakerna till tvisternas mängd och
längd, de må vara så nära förenade med hans fördel som
helst. Likasom det kan vara de Befallningshafvandes pligt,
om klagan föres öfver bristande skicklighet och förmåga på
de högre och högsta platserna, alt säga inför folk och Konung:
Yi föra, Konung, Dina befallningar om Dina undersålares
angelägenheter i bondena, för att sedan en gång, måhända,
i Ditt Råd biträda Dig i landets styrelse. Viljan
brister oss icke; men — huru skall jag nu yttra mig ulan
alt såra — men den som sett ned och in i äfven den lägsta
af Dina undersåtares kojor; den som till följe af sina
befattningar lefvat bland folket och sett deras behof; den
som med någon föregången inre bildning och själsodling
uppfattat hvad han sett, — det har kanske icke alltid varit
så godt, så tillfredsställande,— han vet måhända bättre hvad
folket i landena behöfver, hvad som fordras till befrämjande af
dess bästa, än den sorn, under ston e delen af sin lefnad, t. ex.
exercerat Din lif- och hustrupp; derföre sörj för framtiden,
och nu då del är fråga om anslag åt dessa tjenstemän,
som gå genom giaderna i det lägre, alt de, jemte lön, få
hildning, så alt de må göra andra iakttagelser än inom graden
och dem, som gå ut blott på egen bergning. Sådana
råd, sådana grundsatser och de flera likartade — de må då
uttrycka hvad som helst — de äro dock uppriktiga, och
icke äro de vederlagda derföre att man förklarar dem utgå
från mindre upphöjda tänkesätt. De tankar jag yttrat, de
läror jag drifvit, togos de än ur protocollerna, och föllo till
jorden; så står dock sanningen af desamma qvar och kan
blifva ett frö lill frukter, som bringas ett älskadt fosterland,
ett vördadt Konungahus och dess efterkommande, långt
sedan rösten tystnat, som yttrat dessa ord och dånet af deras
steg, som velat dem (orden) förtrampa.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, det här blifvit före
-
Den i5 Augusti f. m.
slaget, alt den discussion, soin i sista plenum ägde ruin i nu
förevar, ämne, skulle utur prot. för den dagen utgå, och
hemställde om samtlige R. o. Ad:s ledamöter behagade instämma
i detta förslag.
Ropades i allmänhet ja, men
Gr. Horn, Claes Fredr., anmälde sig och yttrade:
För min del har jag visst ingenting emot att R. o. Ad.
förkortar sina prot. så mycket som möjligt; med 58 §:n
Riksd.Ordn. stadgar tydligen, att uteslutningar af yttranden
skola ske med talarens och Ståndets begifvande. Jag hemställer,
om icke stora oformligheter uppstå genom dessa uteslutningar
ur prot, då tidningarna kunna referera det verkliga
förhållandet, hvilket sedan icke kommer att öfverensstämma
med förhållandet i protocollet. Sedan publicitet
under våra förhandlingar är medgifven, tror jag stadgandet
i förenämnda grnndlags-§ icke mera vara lämpligt.
Gr. Frölich: Jag vill blott förklara, att jag instämmer
i Gr. Horns yttrade tanke; och har för resten ingenting
emot om, med talarens begifvande, utgår hvad jag icke
hört.
Hr Lefre'n: Till mitt förslag hörer naturligtvis äfven,
alt det som i dag förefallit om samma ämne skulle följa
med. Vill icke talaren begifva sig dertill sjelf, så får jag
förklara, att jag yrkar, att hans yttrande malte få den fonn
som det hade; ty våra yttranden kunna icke stå i luften,
ulan måste det i prot. finnas något, som föranledt dem.
Undert. R i d d. Se c r e t.: Då möjligtvis något misstag
kan hafva skett i afseende på uppfattningen af min nyss
gjorda vördsamma framställning, så får jag tillkännagifva,
att min mening var, om jag än ej riktigt uttryckt den, att
Hr Ribbing aflemnat hvad jag nyss uppläst som ett sammandrag
af sitt, föreg:de plenidag afgifna, yttrande, för att afgå
till MedStånden, men alt Hr Ribbing icke för mig bestämdt
förklarat, alt bans yttrande lill prot. den (3 dennes
skulle blifva annorlunda, än det vid tillfället afgafs.
Hr Bråkenhjelm: Jag har ännu icke höi t en enda ledamot,
talaren sjelf ej ens undantagen, sorn svarat nej pä
Hr Frih. o. Landtm;s propos. Jag anser således densamma
bifallen; men om så ej Hr Frih. o. Landtmis tanke skulle
vara, anhåller jag att Hr Frih. o. Landtm, täcktes framställa
en ny propos. till Ståndet.
Hr Le frön: Sedan jag nu fått emottaga den upplysning,
att hvad sorn justerades i dag är ett utdrag af det fullständiga
yttrande, sorn Hr Ribbing afgaf i förra plenum, så
är naturligt att jag ej kan yrka, utan talarens begifvande,
att discussionen må ur prot. utgå. Långt derifrån! — är
158
Den i5 Augusti f. m.
han, Hr Ribbing, betjent med alt den står qvar, — nog är
jag det.
Hr Ribbing: Den siste talaren liar yrkat, att äfven
hvad jag i dag liar sagt skulle utgå ur prot.; men örn det
skulle kunna tydas till ett begifvande å min sida, att mitt
föregående yttrande icke skulle införas i prot. och tryckas,
så blefve det ju nödvändigt att hafva detta begifvande.
Gr. Horn: Hr R.idd.Secret;n har ganska riktigt upp
lyst,
att två saker här äro i fråga. Den ena, diseussionen
i förra plenum, och den andra, ett prot.utdr. lill de öfriga
Stånden med utdrag af Hr Ribbings i förra plenum afgifna
yttrande. Ett sådant utdrag är bernälde ledamots egendom,
och dervid kan ingen hafva att erinra, lika så litet som vid
de öfriga yttrandena, om de icke kunna förauleda till laga
beifran. Jag tror att R. o. Ad. gör rättast uti att låta begge
delarna vara orubbade, och all ingen uteslutning äger
rum.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att då någon af Ståndets
ledamöter yrkade att uteslutning utur prot. ej borde
äga rum, så ansåge Hr Landtm., alt den icke kunde ske,
hvarföre den frågan således borde förfalla.
Ståndet hördes häruti instämma.
Öppnades Hrr Eleclorers lista till val af en ledamot uti
JBevilln.Utsk. efter N:o 66. Hr Lilljehök, Ludv.; och befanns
dertill hafva blifvit utsedd:
IV:o 3. Frih. Gyllenstjerna af Lundholm, Nils Christopher.
Likaledes öppnades Hrr Electorers lista till val af en
ledamot, att under permitterad ledamots bortovaro inträda
i SlalsUtsk. i stället för N:o 2248. Hr af Forsell, Carl, hvilken
från riksdagsorten afresl : och befanns dertill vara utsedd
:
N:o 1563. Hr Cederstråhle, Joli. Casimir.
Frih, Tersmeden, Wilh. Fredr.: Jag anhåller hos
Hr Frih. o. Landtm., alt det beslut, som R. o. Ad. nyss
fattade i anledn. af Hr Rosenblads väckta förslag om passevolance-frågnns
uppskjutande, mätte uppläsas ännu en gång,
ty jag fattade det icke rätt.
Den begärda uppläsningen verkställdes.
Frih. Tersmeden: Som jag icke finner något motiv
vara uppgifvet för detta uppskof, och jag för min del ej
kan finna något skäl elei till, så får jag härmedelst emot beslutet
anmäla min reservation.
Gr. Frölich, David: Jag går längre än Frih. Tersmeden.
Jag finner nu, att i ordet ''definitivt” ligger något
sfi obestämdt, att jag befarar att R. o. Ad:s ledamöter, lika
med mig, alldeles missfattat detta förslag. Jag finner nu,
De n i5 Augusti f. m.
att det lärer vara den värde motionärens afsigt att uppskjuta
denna fråga, till dess förstärkta StatsUlsk. pröfvat de
skiljaktigheter, i hvilka 2 Stånd stannat emot 2. Har den
värde motionärens afsigt varit sådan, så har med förslaget
skett en öfverrumpling , och en sådan öfverrumpling är icke
laglig och bör icke föranleda till heslutets vidhållande, lika
litet som missräkning enl. allmänna lagen utgör betalning.
Jag yrkar derföre att motionären tillkännagifver, huruvida
hans tanke är sådan som jag ofvan framställt, eller den, att
passevolance-frågan blir den sista at alia statsregler:s-frågor,
som kommer att företagas och afgöras innan förstärkta StatsUlsk.
sammanträder. Förklarar han det icke så, så nödgas
jag icke blott protestera mot det fattade beslutet, utan hemställer
till Hr Frih o. Landtm, samt Ståndet, 0111 icke samma
beslut må anses såsom icke fattadt.
Hr Dalman, Wilh. Fredi., och Hr Tersmeden,
Carl Reinh., förenade sig med Gr. Frölich.
Hr von Troil, Emil: Jag får anmäla min reservation
mot det uppskof med passevolance-frfigans behandlande, som
R. o. Ad. lärer fattat, innan jag hann att i plenum uppkomma.
Jag kan ej undertrycka min förundran öfver detta sätt
ett föredraga mål till afgörande, innan Ståndets ledamöter
hunnit någorlunda manngrannt samlas; och del förefaller
mig så mycket mera besynnerligt, som det alltid varit vanligt,
att några ämnen för Ståndet icke blifvit föredragna,
förrän justering af prot. och prot.utdr. blifvit verkställd.
Så har icke varit fallet med denna sak; ty jag uppkom under
justeringen af ett protutdr., och då var redan uppskofsbeslutet
fattadt. Hade jag uppkommit förr, skulle jag
ingalunda utan votering underkastat mig beslutet.
Frih. Sprengtporten, Jac. Wilh.: Då Hr Rosenblad
gjorde sin framställning, var jag inbegripen i en discussion,
och öfverlänkte just hvad jag skulle svara en ledamot,
som gjort anmärkntr mot mitt anförande, så alt jag verkligen
icke altenderade till Hr Rosenblads förslag, hvilket
jag eljest skulle på det högsta hafva satt mig emot; och jag
kunde så mycket mindre föreställa rnig, att detta förslag
skulle angå ett uppskof och ny tids bestämmande för passevolancens
afgörande, som R. o. Ad. redan fattat beslut
om den tidpunkt, då frågan skulle afgöras. Om ordet ”definitivt”
skall tolkas så, att frågan uppskjutes, icke allenast
till dess förstärkta StatsUlsk. voterat, utan äfven intill
den tid, då den sisla möjliga fråga, som i en ordin.-statsreglering
kan förekomma, blifvit afgjord; då innefattar det
beslut, som skall vara fattadt, detsamma som att säga, att
passevolance-frågan ej skall afgöras, förrän vid riksdagens
slut , och att befrielsen från passevolance-afgifls erläggande,
som enl, Utskts utlåt, är föreslagen att börja med innevar.
år, icke skulle möjligen kunna vidtaga förr än med det
7»
De u i5 A u g u s ti f. m.
kommande. — Som sagdt är, jag attenderade ej tillförslaget,
och om meningen dermed är den man framställt som den
möjliga, anhåller jag alt få reservera mig emot en så ovanlig
procedure.
Frih. Hermelin, Au g. Söderling: Jag har endast
anmält mig för att gifva tillkänna, att jag förenar mig i de
reservationer, sorn blifvit afgifna emot beslutet.
Frih. Boye, Ludv.: Jag var icke närvar., när Hr Rosenblads
motion eller anförande upplästes; jag har hört det
sedermera, men jag vet ej, om derpå följt något svar eller icke*
Jag anhåller få upplyst, huruvida discussionen öfver hnfvudsaken
är öppen eller icke. Är ett beslut, sorn afskär deri,
redan fattadt, så respecterar jag det, annars skulle jag väl
också önska att framställa min tanke angtde motionen.
Undert. R i d d.Se cre t.: I anledn. af Frih. Boyes gjorda
förfrågan, får jag enl. prot. upplysa, att Hr Rosenblad
först uppläste sitt förslag; alt Frih. Sprengtporten yttrade
sig derefter; att, uppå begäran, Hr Rosenblads förslag
åter upplästes, samt att Hr Munck af Rosenschöld yttrande
sig deremot. Sedermera framställde Hr Frih. och Landtm,
propos. på bifall till förslaget, hvilken med ja besvarades.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att han, till den upplysning
Ridd.Secretm nu utur prot. lemnat, finge, i anledn.
af Hr von Troils yttrande, äfven lägga den, att Hr Rosenblads
förslag icke blifvit af Hr Landtm, föredraget, och alt
således icke någon öfverrumpling rör:de förevar, ämne hav
i dag ägt rum. Först hade prot.utdr. blifvit justerade till,
såsom Hr Landtm, trodde, nära kl. io, och derefter upplästes
och anfördes åtskilliga reservationer, hvarpå Hr Rosenblad
anmält sig och blef uppropad; sedermera hade, på sätt
prot., som Ridd.Seeret. uppläst, upplyser, flere af R. o. Ad:s
ledamöter yttrat sig, innan propos. framställdes, då den af
R. o. Ad. blef med ja besvarad, utan att någon afR. o Adis
ledamöter dervid hade haft något att erinra, eller bestridt,
att R. o. Ad. besvarat propostn med ja. Under sådana förhållanden
kunde Hr Landtm, icke inse, att beslutet numera
kunde ändras, utan vore det ett af R. o. Ad. fattadt beslut,
som icke kunde upprifvas, utan måste af Hr Landtm, vid
föredragningen följas, efter det förstånd om beslutets innehåll,
som han kunde sjelf göra för sig tydligt, kvarföre R. o.
Ad. torde finna, att när han nu lomme att börja att föredraga
de mål, som på föredragn.-listan funnos uppförda, han
måste förbigå StatsUtsk:s ifrågavar. utlåtande.
Hr Munck af Rosenschöld, Nils Rudolph: Jag
vågar så mycket mera tro, att det beslut, som R. o. Ad. i
afseende å passevolance-frågans uppskjutande fattat, icke kan
äga gällande kraft, som det i formstridig ordning tillkommit,
alldenstund nemi. Hr Rosenblad väckt denna fråga, un
-
Den i5 Augusti f. ra.
7i
der det att discussion fortgick om en annan sak, och han
icke varit berättigad alt inblanda sin framställning, under
det att en annan fråga var under öfverläggning.
Gr. Ho rn, Claes Fredr.: Hvar och en ledamot äger
i sitt Stånd väcka fråga om lagligheten af hvad inom Ståndet
sig tilldrager, och derföre har jag begärt ordet. Jag
hörde visserligen Hr Rosenblad väcka en fråga, hvilken jag
dock icke fattade riktigt, jag hörde sedermera Hr Frih. o.
Landtm, framställa en propos. oin ytter!, uppskof med afgörande!
af passevolance-frågan, hvilken besvarades med ja;
men jag kom, som sagdt är, ej alt fasta mig närmare dervid,
tryggande mig till Hr Frih. o. Landtmjs uppfattning af
ämnet. 49 §:n Ritsd.Ordn. säger visserligen, att vid andra
föredragningen skall ett mål afgöras; men om paSsevolancefrågan
icke blifvit föredragen, så kan det så förklaras, att
den må kunna ytterligare hvila. Derom vill jag icke nu
dömma; men jag begär att få veta, huru R. o. Adis sednast
fattade beslut om uppskofvet med föredragningen af betänk,
röride passevolance-frågan lyder, på grund af Frih. Boyes
i sisla plenum derom gjorda framställning. Skulle beslutet
vara att definitivt företaga frågan nu, sa är det icke lagligt
att R. o. Ad. upprifvit ett redan faltadt beslut genom ett
annat efterföljande; derom kan jag nu icke dömma, men är
förhållandet sådant, så protesterar jag emot denna sista form,
emedan det vore alt förändra lagen.
Hr Reutersvärd, Pehr Adam: Jag är i hufvudsaken
förekommen af Gr. Horn, och ämnade framställa den
fråga, huruvida den af Hr Rosenblad gjorda propos. vore
öfverensstämmande med 4fJ §tn Riksd.Ordningen.
Hr Dalman; Äfven jag är i hufvudsaken förekommen
af Gr. Horn. Min afsigt var ock att inhemta ordalydelsen
af Hr Rosenblads motion, för att tillse, om den icke strider
mot R. o. Adis förut fattade beslut. För öfrigt förundrar
det mig, att, innan Hr Frih. o. Landtm, föredragit passevolance-frågan,
det kunnat beslutas alt densamma skall ytterligare
hvila, tvertemot ett förut fattadt beslut, att den i dag
skulle företagas.
Frih. Sprengtporten: Då det upplästa prof. innehöll,
alt jag yttrade mig näst efter Hr Rosenblad och den
framställning han gjort, samt detta skulle kunna uppfattas
sä, som skulle jag ingått i discussion med honom om frågan,
så anhåller jag få upplysa, att mitt yttrande, som omnämndes,
hade afseende på en helt annan fråga, och alt
Hr Rosenblad inblandade sin framställning i den discussion,
som förut hade uppstått. Jag får instämma i den anmärkn.,
som förut blifvit gjord mot beslutet, att jag icke fattar, huru
en propos. lill R. o. Ad. kan framställas att uppskjuta
en frågas afgörande, innan sjelfva frågan är föredragen; och
Den 13 Augusti f. ra.
då R. o. Ad. i ett föregtde plenum fattat de t beslut att frågan
vid en viss tidpunkt skall företagas, så har genom det
mellankomna beslutet det förra ej fått gå i verkställighet.
— Att uppskjuta frågan , innan den är föredragen och R.
o. Ad;s förra beslut således icke kommit till verkställighet,
anser jag icke öfverensstämmande med våra former i allmänhet,
eller med helgden för våra beslut.
Undert. Pi i d d.Secret.: Förhållandet med denna fråga
den 12 Augusti f. m. var följande: alt Hr Frih. o. Landtm,
yttrade, att om lian uppfattat Fiilt. Boyes framställning rätt,
vore den, att K. o. Ad. skulle uppskjuta med företagandet
till pröfning af StatsUtsk:s utlåt. JN:o 212, i anleda, af ålerremiss
å utlåt. N:o 5a, intill dess att utgifterne under riksstatens
alla hufvudtitlar voro af R. o. Ad. pröfvade; och
på Hr Frih. o. Landtm:s framställning om Ståndet biföll
detta förslag, ropades ja.
Gr. Frölich: Jag begärde egentligen ordet för alt få
intyga, det äfven jag tydligen gjort den slutsats, att Frih.
Sprengtporten icke alls hade hört Hr Rosenblads förslag,
emedan Frih:ns yttrande alldeles icke stod i något samsammanhang
med detta förslag, utan var bans yttrande föranledt
af en discussion rör:de Frih:ns reservation. Jag tror
också, att ingen, mer än Hr Munck af Rosenschöld, fattade
vid uppläsningen Hr Rosenblads aflemnude förslag eller
motion, eller hvad namn man behagar deråt gifva. Det är
i denna omständighet jag vågar lägga den egentliga viglen
vid upprifvandet af hvad som blifvit ett beslut. Jag vill
icke lägga så mycken vigt, som man gjort, vid de anmärkn:r
man framställt mot Hr Frih. och Landtmts sätt att föredraga
frågan innan betänk. N:o 212 blifvit enl. R. o. Ad;s beslut
föredraget, ty den frågan är för mig iqke alldeles klar,
att något orätt i det fallet skett; men jag föreställer mig,
att hvarken Hr Frih. o. Landtm, eller någon af Ståndet
skulle vilja tillåta, att en uppenbar surprise äger rum i denna
sak, ty det kan icke kallas att upprifva ett beslut, att
förklara att en surprise icke är ett beslut. Sedan Hr Rosenblads
skrift!, anförande blifvit uppläst, är det visst sannt,
att Hr Frih. o. Landtm, gjort propos. sådan, att den bort
af oss afhöras, och jag kan ej undgå erkänna det fel, som
ligger mig och andra ledamöter till last alt icke hafva åt
proposm egnat fullkomlig uppmärksamhet; men jag vädjar
till andan af gruudlagen och Ståndets rättskänsla, om det
är möjligt att låta så tvinga sig af en surprise, alt man skall
komma till en orimlighet. Jag vågar anhålla om propos.
på den framställning, huruvida Ståndet uppfattat Hr Frih.
och Landtmts propos., och huruvida det kan vara någon
Ståndets ledamot, motionären sjelf inberäknad, emot, att det
nu fattade beslutet anses som ogjordt.
Gr.
Dea iä Augusti f. M.
Gr. Horn: Ehuru jag visserligen icke kan bestrida, att
det sednare beslutet kan anses vara tillkommet genom en
surprise, är det dock vådligt att antaga, att någon sådan
surprise kan inträffa, då Ståndet ar samladt för att afgöra
Statens angelägenheter. Jag tillräkna!- mig som elt fel att
jag låter surprinera mig; men jag tror icke, att det kan blifva
ett motiv för upprifvandet af elt beslut, som är fattadl på
grund af Hr Frill. o. Landtm:s propos. Nu är det en annan
fråga, huruvida den propostn skall på något sätt vara
stridande mot grundlagens föreskrift; derom skulle jag också
önska att få afgifva min tanke. 2 punkten i 49 §;n
Riksd.Ordn. säger: ”Då saken från Utsk. återkommit, blifve
den, efter första uppläsandet, liggande på bordet. Den kan
vid nästa föredragning, ehvad öfverläggning ägt rum eller
ej, på flere ledamöters förenade begäran, åter hvila; men
då saken tredje gången förekommer, skall den till afgörande
företagas.” Frågan är nu, huruvida denna fråga verkligen
förekommit: den är icke föredragen af Hr Frih. o.
Landtm., utan det är ett nytt mål, nemi. att ytterligare
uppskjuta föredragningen af den förut tvänne gånger bordlagda
frågan. Huruvida detta är st rict e lagligt eller icke,
derom vågar jag icke hafva en juridisk öfvertygelse för närvar.
; men sådana, som jag nyss uppläste dem, gro orden i grundlagen.
— Den tredje frågan är, huruvida, efter Hr Ftyh. o.
Landtin:s propos. och Ståndets beslut, detta beslut står i bestämd
strid med det som förliden plenidag fattades eller
icke. Sedan jag hört uppläsas detta beslut, så finner jag
icke afgjordt, att frågan just i dag skulle förekomma, utan
först sedan R. o. Ad. pröfvat alla utgifts-titlarna. Dervid
åter kan uppstå den fråga, huruvida R. o. Ad. pröfvat eller
icke pröfvat dessa utgiftstitlar. Inom dessa titlar äro flera
punkter uppskjutna af R. o. Ad., således finnes för den orsakens
skull ett skäl att verkligen begära uppskof. Nu begär
jag att få hora huru det beslut är fattadt, hvarom Hr
Frih. och Landtm., till följe af Hr Rosenblads förslag, framställde
proposition.
Undert. R i d d. S e c r e t.: Hr Rosenblads förslag lyder
sålunda: ”Att R. o. Ad. måtte besluta att lill slutligt afgörande
företaga StatsUtsk:s utlåCn Nös 52 och 212, ronde
passevolance-afgiftens eftergifvande och ett motsvarande anslags
uppförande på riksstaten, samt BondeStåndets i sammanhang
dermed gjorda inbjudning, så snart R. St:s beslut
rörtde öfriga på ordin, riksstatens ulgifts-tillar förekommande
poster blifvit definitivt bestämda.” Hr Frih. o. Landtm,
framställde propos. på bifall å delta förslag, hvilket besvarades
med ja.
Gr. Horn: Sedan jag nu fått höra propos:n och beslutet
öfver Hr Rosenblads framställning, nödgas jag protestera
12 H. 10
7 4
Den i5 Augusti f. m.
deremot, emedan något lie]t annat är det att företaga frågan,
sedan It. o. Ad. pröfvat utgifls-tillarna, eller sedan
Ständerne afgjort statsreglertn.
Hr Westfelt, Nils, förenade sig med Gr. Horn.
Hr B rå k e n h je I m , Pehr Reinh.: Jag får i det yttersta
bestrida, att det fattade beslutet tillkommit genom
surprise. Det kan icke så kallas, när en ledamot uppträder
och högt, med Hr Rosenblads starka stämma, uppläser ett förslag,
begär Hr Frih. o. Landtnäs propos derå, och, när en
annan ledamot sedermera förklarar att han icke rätt fattat
förslaget utan anhåller alt det åter måtte uppläsas, denna
uppläsning för andra gången verkställes. Jag hemställer om
det derefter fattade beslutet kan sägas hafva tillkommit par
surprise. Hvad för öfrigt behandlingen af frågan beträffar,
så förmenar jag, att de herrar, sorn anse den hafva varit oJnglig,
derutinnan hafva orätt, såvida som frågan, sedan hon
första gången var bordlagd, af Hr von Hartmansdorff redan
för längre tid tillbaka begärdes blifva hvilande att icke föredragas
Ständerna förrän utgifterna under tredje hufvudtiteln
voro pröfvade. Vid andra föredragningen af densamma,
blef detta R. o. Ad:s beslut modifieradt, och är det nu
i dag för tredje gången, som beslutet blifvit ändradt. Är
nu den sisla ändringen olaglig, så var den första det också;
men då Hr Frih. o. Landtm, låtit det gå, och ingen anmärkn.
gjordes vid den första förändringen, så anser jag praejudicatet
gifvet, och förbehåller mig min rätt öppen att anse
frågan afgjord, och att Ståndet mätte vid sitt beslut förblifva.
Hvad lämpligheten af uppskofvet beträffar, så inser
jag icke huru Ständerne med full visshet skola kunna afgöra
passevolance-frågan, förrän utgifter och inkomster blifvit
beslutade. Jag anser således uppskofvet både lagligt och
rimligt, åberopande mitt förbehåll alt beslutet må blifva
beståndande.
Hr Rosenblad, Bernh.: Icke närvar, i det ögonblick
då denna discussion började, har jag måhända icke uppfattat
de anmärkntr, som blifvit gjorda mot det af mig föreslagna
och af R. o. Ad. godkända beslut; men då jag funnit,
att man framställt saken som vore den tillkommen par
surprise, så får jag ådagalägga och visa, att detta yttrande
är i sirid med sanningen och rätta förhållandet. Jag anmälde
mig i början af plenum hos Hr Frih. o. Landtm,
att, före föredragningen af det på listan främst stående målet
N:o 212 af StatsUtsk:s betänk:n, få ordet. Sedan en föreg:de
discussion blifvit slutad i anledn. af den reservation
en värd ledamot, Frih. Sprengtporten afgifvit, uppropades
jag och framställde mitt förslag. Hade jag dröjt dermed, till
dess Utsk:s betänk. N;o 212 blifvit föredraget Ståndet, då
hade jag icke ägt rättighet att begära propos. å mitt för
-
Den i5 Augusti f. m.
slag; jag dröjde således intill sista ögonblicket, som möjligen
var mig öppet, för att göra gällande min rätt att framställa
ett förslag till beslut. Det kan således icke kallas
surprise. Den sorn ej passar på tillfället, då erinringar mot
en framställning böra göras, får således skylla sig sjelf för
sin uraktlåtenhet; och hvad mitt förslag särskildt angår, så
uppläste jag detsamma, icke allenast sjelf med en så hög och
ljudelig röst, som det var mig möjligt, utan för andra gången
upplästes det sedermera af den cancelliet, hvars stämma
är allmänt känd såsom särdeles stark, klar och tydlig, och
derjemte för tredje gången af Hr Frih. o. Landtm, sjelf. —
Delta beslut måste således blifva beståndande. — I afseende
på olagligheten af min propos. får jag erinra, alt R. o.
Ad:.s föregrde beslut var alt uppskjuta afgörande! af passevolance-frågan
till dess R. o. Ad. hade afgjort frågorna
rörtde hufvudtitlarna, men ingalunda att R. o. Ad. då skulle
företaga ämnet. Nu har R. o. Ad. beslutat när denna
föredragning ovilIkoi ligen skall ske; och då beslutet är i
laglig ordning fattadt, lärer det icke, utan att tillintetgöra
grundlagens stadgande, kunna förändras..
Hr Ribbing: Jag anmälde mig egentligen i anseende
dertill, att jag var från var. då det beslut fattades, som är
föremål för reservationerna, — och i anseende dertill, att jag
icke visste hvilka skäl Hr Rosenblad framlagt för sitt yrkande,
och för att få afhöra dessa genom uppläsning af
bans förslog. Jag har hört detta förslag, men funnit att
icke några skal der framställas, hvarföre han önskat, att
frågan om passevolancen skall uppskjutas. Jag har af Hr
Bråkenhjelm hört hvad som för hans del skulle vara skälet
dertill, nemi. att icke bevilja eftergift i de ordin, skatterna,
förrän man finner huruvida de öfriga anslagen räcka
till. Mot skälet reserverar jag mig, så väl som möjligen
derå grundade beslutet, hvaruti jag icke, i anseende till
min frånvaro, deltagit.. Jag har redan förut förklarat, att
jag anser dessa små bekymmer icke böra vägleda besluten.
Är folket icke klokt nog att vilja gifva statskroppen sin försörjning,
så har folket deraf sjeift den största skadan. Jag
skulle tro, att de politiska, om än icke i allmänhet uttryckta,
skäl, som ligga till grund för det beslut, hvaremot jag
nu reserverar mig, icke äro riktiga; hvaremot jag finner ett
annat vida vigtigare, nemi. att det beslut R. o. Ad. i dag
i en formfråga fattat, kan lägga hinder i vägen för verkställigheten
af hufvudsaken
Frih.
Cederström, Jacob: I afseende på formen för
den fråga, som nu utgör föremål för R. o. Ad:s discussion,
hemtai- j.ig anledn. att för min del reservera mig mot beslutet,
såsom stridande mot det beslut, som, på grund af
Frih. Boyes framställning, H. Ex. Hr Gr. Posses till Frih.
Den t5 Augusti f m.
Boye ställda förfrågan oell dennes derpå gifna förklaring,
af R. o. Ad. i sista plenum fattades.
Frih. Hamilton, Hugo: Genom den fullständiga deduetion
Hr Bråkenhjelm meddelat, har det hos mig öfvergått
till öfvertygelse, att denna fråga blifvit olika behandlad
(vänne gånger förut, och att således R. o. Ad. nu för tredje
gången ändrat sitt beslut. Jag kunde deraf visserligen hemta
anledn. och ett praejudicat att framställa en ny propos., att
R. o. Ad., med frångående af sitt sednasle beslut, förklarade
sig skola företaga frågan i nästa plenum ; men som deraf
följden icke blef den jag önskade, får jag blott förena
mig i Frih. Cederslröms reservation och förklara, alt det
förefaller mig förunderligt, att Ståndet kunnat upprifva sitt
förra beslut, som var att målet i dag skulle förekomma.
Gr. Horn: Det är tydligt, att R. o. Ad. har att välja
mellan tvänne beslut i en och samma sak. Den siste värde
talaren gjorde ett misstag att tro, det R. o. Ad. beslutat att
detta mål skulle i dag förekomma: så är icke förhållandet,
utan att passevolancen skulle företagas och afgöras, sedan
R. o. Ad. pröfva t utgifts-titlarna, — icke definitivt afgjort,
men pröfvat dem. Det är i sanning ett beslut, som jag, efter
mitt begrepp, icke vet hvartill det skall tjena; men det är
likväl ett beslut, och i dag är ett annat dermed stridigt
fattadt. Mot laglösheten häruti är det jag protesterar , och
skulle emot förmodan inträffa, att detta mål skulle, med Hr
Frih. o. Landlm:s begifvande, kunna så länge uppskjutas,
att 184.1 inginge innan beslut derom kunde fattas, då blir
det nödvändigt alt väcka en speciel motion i afseende å
passevolancens utgörande för 1840, till dess frågan blifvit
afgjord.
Hr Lagerstråle, Gustaf Rudolph: Utan att på
något vis kunna förutsätta, att motionären å sin sida med
det fattade beslutet afsett någon surprise, eller alt formen
för frågans behandling beredt en sådan, kan man dock å
andra sidan icke bestrida, att det nu fattade beslutet för de
flesta af Husets medlemmar verkligen varit en surprise. Vid
delta förhållande skulle jag hemställa, om icke Hr Frih. o.
Landtm, ville inhemta Ståndets tanke, huruvida det är någon
som bestrider att en ny propos. framställes på motionen, och
att, om ingen vägrande röst förnimmes, det måtte stå Ståndet
öppet att få höra en ny framställning å motionen.
Frih. Sprengtporten: Det är ganska tydligen ådagalagdt,
att det beslut, som R. o. Ad. fattat i anledn. af
Hr Rosenblads framställning, fullkomligen strider emot och
upphäfver det beslut, som R. o. Ad. förut fattat; och detta
så fullständigt, alt sjelfva den mening, som innefattas i
Hr Rosenblads förslag, förut blifvit pröfvad och underkänd
genom den förklaring Ståndet meddelat i anledn. af Frih.
Deri i5 Augusti f. m.
77
Boyes i sista plenum gjorda framställning om uppskof med
passevolance-fiagans föredragning. Del beslut 11. o. Ad. i
dag fattat, måste antingen innefatta ett upphäfvande af det
förra beslutet — och om R. o. Ad. kan upphäfva det ena,
mätte Ståndet oek kunna upphäfva det andra beslutet -reller
också en förklaring deröfver, och då följer otvunget,
att orri R. o. Ad. kan förklara det ena beslutet, så kan R.
o. Ad. också meddela en förklaring öfver det andra. Jag
får säga, att jag ej vet hvad R. o. Ad. beslutat och att en
förklaring deröfver är nödvändig. Är det Hr Rosenblads
mening alt uppskjuta passevolance-frågans afgörande, intilldess
att den sista punkten i statsreglerm blifvit af R. o.
Ad. afgjord, så är det detsamma, som att uppskjuta den till
den aldrasista vid riksdagen, och beslutet är då adaeqvat
med afslag å frågan, och den har då blifvit afslagen utan
någon slags pröfning. Det är om Hr Roseublads mening,
samt hvad han lagt till grund för R. o. Ad:s beslut, som
jag önskar äga kännedom, emedan det är nödvändigt att
veta hvad man beslutar. Jag väntar en förklaring af Hr
Rosenblad, önskande att han måtte ställa den så, att det s.
k. fattade beslutet, hvarigenom ett föregrde beslut blifvit
upphäft, icke måtte leda oss till hvad som är orimligt och
overkställbar!.
Frih, Boye: Under åberopande af den ganska riktiga
erinran, som Frih. Cederström gjort ang:de min framställning
i förra plenum, H. Ex. Hr Gr. Posses mig gjorda förfrågan
och mitt derpå afgilna svar, får jag äfven anhålla att
få i prof. anteckna min reservation mot det beslut, som i
dag blifvit fattadt.
Frih. Oxenstjerna, Carl: Jemte det jag förenar mig
i Frih. Cederslröms reservation i afseende å formen af detta
ärendes behandling, får jag ytterligare tillägga såsom motiv
lill min reservation i afseende å sjelfva saken, att då,
enligt StatsUtsk:s utlåt. N:o 52, tillstyrkes, ”att i rundt tal
en summa af 176,000 r:dr ifrån och med nästa år uti riksstaten
uppföres till bestridande af de kostnader, hvaruti passevolance-afgiften
varit afsedd;” så mäste ett beslut, som innefattar
uppskof till dess riksstaten vöre afgjord , helt
och hållet afklippa möjligheten att kunna bifalla detta
betänk., emedan, efter det alt riksstaten är definitivt reglerad,
ingen förändring deruti kan ske, och således icke heller
någon möjlighet mera finnes för R. o. Ad., vid frågans
slutliga afgörande, öfrig, än att helt och hållet afslå betänkandet.
Hr Ribbing, Arvid: Ehvad utgång saken får, är jag
skyldig upplysa, alt ett misstag insmugit sig i uppfattningen
af de upplästa besluten, och på hvilket misstag jag för
min del icke vill att ett nytt nu skall grundas. Misstaget
består deruti, att man anser det i dag fattade beslutet stå i
,8
Den i5 Augusti f. m.
uppenbar sirid med det sorn förut fattats. Det förra beslutet
var att frågan om passevolancen sb lil le anstå, intilldess
R. o. Ad. pröfvat hufvudtitlarna: det beslut, som i dag är
fattadt, är icke motsägande det förra beslutet, emedan det
icke innefattar, att så snart hufvudtitlarna äro pröfvade,
skall della mål företagas, utan blott att sedan detta skett,
skall detta ämne eller passevolance-frågan företagas till pröfning.
Det i dag fattade beslutet är således en ytterligare
utsträckning i tiden, hvarförinnan frågan skall förekomma,
— en utsträckning hvarför ordalagen eller uppstnllningssättet
af förra uppskofs-beslutet, det jag icke biträdt eller
öfvervarit, lemnal rum.
Hr Rosenblad: Den siste värde talaren bar så fullständigt
utvecklat denna fråga, att det kan vara öfverflödigt
för mig att tillägga, att det nu fattade beslutet icke
står i strid med det föregående, ty i sådan händelse bade
förslaget visserligen icke blifvit väckt, hvarförutan [dr Frih.
o. Landtm, säkerligen icke derå meddelat proposition. Det
förra beslutet var, att passevolance-frågan skulle uppskjutas
att till slutlig pröfning företagas tills efter en viss inträffad
tidpunkt; det i dag fattade beslutet åter, är, att passevolance-frågan
skall vid en bestämd tidpunkt företagas. Efter
mitt begrepp kunna ej dessa begge beslut sägas stå i strid
med hvarandra.
I anledn. af Frih. Sprengtporten till mig ställda uppmaning
att förklara hvad mitt förslag innebär, så kunde det
väl vara öfverflödigt att derpå gifva särskildt svar, emedan
det är klart oell tydligt; men efter det enkom begäres , får
jag upplysa, att det innebär, som det lyder, att R. o. Ad.
ville företaga frågan om passevolancen så snart R. Sl:s beslut
rör:de öfriga på ordin, riksstatens utgifts-litlar förekommande
poster blifvit definitivt bestämda. De flesta af
dithörande frågor lära redan inom hvarje särskildt Stånd
vara afgjorda, så alt uppskofvet med passevolance-frågans
behandlande icke kommer att sträcka sig längre än till dess
samman jemkning mellan Ståndens olika beslut rörtde de öfriga
frågorna ägt rum, och dermed torde ej dröja särdeles
länge.
Som enskilt) motionär är det mig vissn ligen likgiltigt,
om Hr Frih. o Landtm, anser sig kunna ånyo framställa
en ledan afgjord propos.; 0111 det berodde på min röst,
skulle jag hafva ingenting deremot, men jag betviflar, att
Hr Frih. o. Landtm, kan låta ett redan fattadt beslut blifva
föremål för en ny öfverläggning. Prrejudicatet kunde
blifva alltför stort, och torde medföra alltför vådliga missbruk.
Gr. Frölich: Sedan det nu är upplyst, att det föreg:de
beslutet icke varit ett beslut att blott uppskjuta från
en dag till en annan, ulan ett beslut att företagandet »kul
-
D e n 15 Augusti f. m.
79
le ske, när någon viss sak passerat ; så anmälde jag mig egentligen
för att visa, att detta beslut icke borde kunna
uppskjutas likasom hvarje annat, som endast angick tiden.
Jag vill derföre numera conformera mig med Gr. Horn. sedan
jag anser alla distinctioner böra förfalla, och endast fästa
mig vid Hr Rosenblads förklaring öfver ändamålet. Utan
att åberopa hans ord, äro de för min uppfattning sådana,
att det beror af Hr Frill. o. Landin, att företaga delta ärende,
när han finner den casus hafva inträffat, som ligger
heskrifven i motionärens sista ord; och i denna uppfattning
förklarar jag mig vänta att Ståndet får företaga passevolance-frågan,
innan stalsreglerts-frågorna förekommit i förstärkta
SlatsUtskottct.
Hr Tersmeden, Carl Reinh.: Jag har förut förenat
mig med en af reservanterna, Gr. Frölich, mot beslutet.
Jag protesterar ytteiligare deremot, och finner en förökad
anleda, dertill uti den omständighet, att, såvida beslutet
skall blifva beståndande, det vore en alltför stor ovänlighet
mot de öfiiga Stånden och isynnerhet mot det
Stånd, som gjort inbjudning i ämnet, om f{. o. Ad. skulle
uppskjuta denna sak, möjligtvis lill de sisla dagarna af riksdagen.
Frih. Cederström, Thure: Jag anhåller att få förklara,
att som jag anser det ingen ändring kan äga ruin i
R. o. Ad:s nyss fattade beslut, att med passevolance-frågans
afgörande skall anstå; så instämmer jag i den af Frih. Cederström,
Jacob, mot detta beslut afgifna reservation. •
Hr Dal man: Jag har begärt ordet för att protestera
emot den tydning, Hrr Rosenblad och Ribbing gjort af R.
o. Ad:s, i anledn. af Frih. Boyes framställning, fattade beslut,
att det nemi. icke skulle innefatta ett bestämdt beslut att
afgöra målet på en viss lid, utan att man kunde uppskjuta
afgörande! till hvilken tid som helst, endast man efter
statsregleringen företoge frågan. För min del kan jag omöjligen
begripa , att ett beslut att vid ett visst tidsmoment
företaga ett ärende, kan medgifva rättigheten att då företaga
detsamma, blott för att än vidare uppskjuta det lills
vidare. För öfrigt får jag fästa uppmärksamheten vid skilnaden
mellan ett R. St:s beslut och beslut af RiksStånden.
Dessa sednare äro val i det närmaste fattade, så vidt
de röra statsreglerm, men helt annat är det med R. St:s
beslut. Då nemi. RiksStms beslut äro olika i många punkter,
så fordras först sammanjemkningsförslag af StatsUtsk.
och derefter votering i förstärkt StatsUtsk., innan
R. St. kunna sägas hafva fattat sitt beslut, och det lärer
vara uppskofvet tills efter sistnämnda tid som utgör Hr Rosenblads
mening. Jag får likväl öppet förklara, att detta försök
att hålla ett annat Stånd i schack vid voteringarna i för
-
8o
Den i5 Augustt f. m
stärkta StatsUlsk., genom att låta den ifrågavar. för detta
Stånd vigtiga saken vara in suspenso inom R. o. Ad., är,
äfven i politiskt hänseende, särdeles illa beräknadt för sitt
ändamål.
Gr. Horn: Sedan jag numera fått en närmare upplysning
om det beslut, som i förra plenum fattades, så tillstår
jag, att det förundrar mig, att denna fråga blifvit på dagens
föredraga.lista uppförd; men då detta skett, har det
förmodligen varit Hr Frih. o. Landtm:? afsigt att föredraga
målet, då det, enligt grundlagens föreskrift ovillkorligen
skulle i dag afgöras. Det vore icke möjligt att längre uppskjuta
denna frågas afgörande, om Hr Frih. o. Landtm,
hade föredragit den, — det föreskrifves bestämdt i 4g §:n
a mom. Riksd.Ordn. Hade detta mål ej stått på föredragnings-listan,
så hade det blifvit längre uppskjutet, och uppskjutas
måste det i öfverensstämmelse med den af Frih.
Boye framställda af R. o. Ad. bifallna propos. Nu har Hr
Rosenblad förklarat, att hans afsigt icke kunde vara att på
något sätt rubba Ståndets förlidne plenidag fattade beslut;
— således förmodar jag att, så fort Hr Rosenblad finnér att
hans motion strider mot R. o. Ad:s beslut, så är han den
förste att återtaga densamma, och att, vid tillämpning af 56
§:n Riksd.Ordn., intet ärende vore lämpligare att nedlägga,
än det Hr Rosenblad väckt.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. ansåg
öfverläggningen fulländad.
Ropades ja.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att, ehuru flere ledamöter
af R. o. Ad. ifrågasatt och anmodat honom alt framställa
någon ny propos. i afseende på förevar, fråga, Ståndet
torde finna, alt sådant skulle strida helt och hållet emot Hr
Landtnäs åligganden, sådana som han måste dem enl. grundlagarnas
ordalydelse uppfatta. Då R. o. Ad., så talrikt samladt,
som det var då propos. på Hr Rosenblads förslag framställdes,
fattat ett beslut, och ingen af R. o. Ad:s ledamöter,
då beslutet fattades, bestridt dess riktighet eller majoritetens
då uttryckta mening, eller ansett majoriteten vara
annan, än den Hr Landtm, förklarat sig hafva uppfattat att
svaret innebure; torde R. o. Ad. finna, att det stridde emot
Hr Landlm:s pligt att ånyo framställa en propos. i afseende
på Hr Rosenblads förslag. Detta förslag bade, sedan R. o.
Ad. antagit det, blifvit ett rättesnöre för Hr Landtm, vid
föredragningen af ärendet, då det ovillkorligen ålåge bouoin
att följa Ståndets beslut i detta afseende och tillse, att ett
redan fattat beslut icke finge upprifvas. Hr Landtm, kunde
icke, såsom R. o. Ad. naturligtvis måste finna, då han
framställt propos. på Hr Rosenblads förslag, anse , att det
stöde
Den |5 Augusti f. tn.
81
stöde i så bestämd strid med R. o. Ad:s förut i denna fråga
fattade beslut, att detta vore ett hinder för R. o. Ad.
att i dag om förändring i tiden för föredragningen besluta.
Om Hr Landtm, i detta afseende misstagit sig, så torde det
få skrifvas på ofullkomlighetens räkning, men han hade åtminstone
handlat efter bestämd öfvertygelse, och hade haft
den tillfredsställelsen att finna del flere ledamöter sett saken
under samma synpunkt, som han, nemi. att målet varit uppskjutet,
utan att någon bestämd lid för dess afgörande varit
utsatt. Det i dag fattade beslutet vore åter ett uppskofsbeslut,
likväl med bestämmande af en tid, då uppskof ej vidare
finge äga rum.
Frih. Boye, Fredr.; Såsom representant af detta Hus,
och jemväl för det närvar, i egenskap af ordför. inom Ridd.-  directrn, tager jag mig friheten till R. o. Ad:s besvarande
göra tvänne frågor.
R. o. Ad. har beslutat, att en eller tvänne referenter
skola anlagas, och Ridd.Ulsk. har derom underrättat directionen
med tillkännagivande: att en kungörelse i tidningarna
borde derom underrätta sökande till denna befattning.
Uti den instruclion R. o. Ad. utfärdat till dess direction,
är uttryckligen stadgadt: alt till Ridd.cancellister
linder riksdagen endast får antagas adelsmän. Skall denna
föreskrift äfven iakttagas vid antagande af de nya referenterna?
För min enskilda del skulle jag tro, alt R. o. Ad.
icke kan anses vara bunden vid detta stadgande i närvar,
fall, och att en ofrälse referent med skicklighet äfven kan
antagas.
Den andra fråga är ännu obetydligare, nemi. den: ’’hvilken
plats R. o. Ad. behagar anvisa åt dessa referenter, antingen
bär nere i Ridd.salen, eller på läktaren.
Ehuru litet maktpåliggande, torde dock R. o. Ad. benäget
bestämma huru härmed skall förhållas, på det något
hvar må blifva belåten med åtgärden, helst som den inom
åtta dagar kan gä i verkställighet.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Jag var i minoriteten, då
R. o. Ad. beslöt alt särskilde referenter skulle antagas för
tidningarnes behof att erhålla del af R. o. Ad:s öfvcrläggningar.
Mina motiver för afstyrkande voro tvänne. För
det första ansåg jag olagligt, att Riddarhusets fonder användes
till aflöning åt sådana tjenstemän, och för det andra
ansåg jag det vara olämpligt , till och med kanske i flera
fall ledande till oreda och andra betänkliga följder, om allmänheten
skulle höra, att R. o. Ad. tillåter att ur sitt sköte
ett sådant offentligt uppgifvande af våra förhandlingar
sker, hvilket sedermera måste ligga till grund för begreppet,
icke allenast om våra beslut utan äfven om tillståndet
12 H. II
82
Den 15 Aug u s 1 i f. m.
af våra protocoller. Om det nu liander, att desse referenter
uppfatta målen på ett mot våra prolrr stridande sätt, så
ar den oformlighet begången, att R. o, Ad. gifvit en bestämd
auctorilet åt begge dessa stridande uppgifter. Det
är på grund häraf jag motsatt mig att så skulle tillgå, sorn
R. o. Ad. med en ringa majoritet beslutat, och jag hoppas ,
att sådana svårigheter för Verkställigheten af samma beslut
måtte inträffa, att förslaget förfaller.
Såsom bänkman för denna bänkmans-afdelning får jag
dessutom protestera mot det intrång, som skulle göras, 0111
en eller flere referenter — ty så lydde R. o. A rits beslut
— skulle få sin plats på någon af bänkarna, och företrädesvis
på den andra bänken, som man behagar föreslå; ty
jag vill för ingen del att det skall heta, att det är andra
bänken inom Riddarhuset, som har sådana referenter för
debatterna härstädes. Dessutom är andra bunken ej mer än
tillräcklig, 0111 alla ledamöter, som hafva sina platser på
densamma, sig samfäldt infinna. Ett ytterligare skäl, hvarför
jag ej vill att dessa referenter skola hafva sin plats
nere i salen, är, att då jag visserligen inser det rätta deruti,
att ingen skilnad göres emellan frälse och ofrälse personer,
så är det likväl stridande mot våra former, att personer,
icke tillhörande vårt Stånd, har inträda och få rum
under öfverläggningarna. Platser pä läktaren äro redan
ål referenter anvisade, neli jag begär alt R. o. Ad. malte
bifalla, att de personer, som kunna anmäla sig som referenter,
få platser sig tilldelade på läktaren hädanefter som
hittills.
Gr. Sandels, Sonitt el Aug.: Då jag inom Ridd.-  Ulsk. anförde den reservation, hvilken sedermera togs till
grund för R. o. Ad:s beslut, anser jag mig skyldig alt yttra
några ord i frågan. — Frih. boye, som för närvar, är
ordför. i Ridd.direcCn, har begärt R. o. Ad:s utlåt, huruvida
blott frälse el ler äfven ofrälse personer skulle antagas
till referenter, och dervid upplyst, alt, enl. directms instruetion,
de som antagas till tjenstemän inom Ridd.cancelliet
skulle vara frälse. Jag anser alt samma regel bör följas
för dessa referenters antagande, såsom utgörande en del
af cancelliet, såvida meningen är att dessa personer skulle
få sig platser anvista vid cancelli-borden; men är åter meningen
att de skola få plats på läktaren, då är det visserligen
detsamma, om de äro frälse eller ofrälse.
Ett litel af Gr. Horn begånget misstag anhåller jag få
lätta. Grefven liar nemi. sagt, att It. o. Äd:s beslut vore
att antaga en eller flera referenter, så yttrade sig Hr von
HarlinansdoifF; men beslutet biel' omsider, att cn eller två
referenter skulle antagas. Jag tror alltså, att desse kunde
få plats vid cancelli-borden.
Frill. Cederström, Thure: Jag biträder i allo Frih.
Den i5 A u g u s Li f. ni.
83
Boyes förslag, att Kidd.direettn icke bör vara Lunden vid
alt endast antaga frälsemän lill referenter, emedan ett sådant
tvång skulle menligt inverka på möjligheten att kunna
erhålla skickliga personer, som ville åtaga sig ifrågakomma
befattning. För öfrigt får jag förklara, i anledn. af Gr.
Horns yttrande att det ej vore med formen öfverensstämmande,
att andre än frälseman få inkomma i Pudd.safen under
öfverläggningarna, alt i sådant fall borde äfven vaktmästarne
vara adelsmän. Då desse ej gro frälsemän, men
likväl få inträde, ser jag ej hvarföre ieke tvänne ofrälse referenter
likaväl kunde få sitta här; och instämmer jag äfven
deruti med Frih. Boye, att de böra, få plats i salenoch
icke på läktaren, hvarest de ej kunna så väl höra hvad sorn
siiges. Och tror jag lämpligast vara, att plats åt dem inrymmes
vid R. o. Ad:s nuvarande notarie-bord, hvilka,
om så erfordras, kunna erhålla någon utvidgning.
Hr voti Hartmansdorff, Au g.: Ståndet har redart
tillbragt 3-J- timmar utan att .komma till afgörande af något
bland de mål, som slå på listan. Ehuru jag varit en af
dem sorn talat för det beslut, som nu skall sättas i verk
ställighet,
har jag dock ej så brådtom, att jag anser vanliga
former för motioner böra öfverhoppas, hvilket blott kari
föranleda tidsutdrägt. Jag begär det före frågan på bordet,
på det vi må komma till behandling af andra ärenden.
Frih. Boye: Piedan de olika tankar, som yppat sig bos
de föregtde talarne, hafva öfvertyga! mig om nödvändigheten
att väcka begge dessa frågor. För min del är jag icke intresserad
för saken, Iverton) var jag emot antagningen af
referenter; men sedan R. o. Ad. har fattat ett beslut, bör
det väl sättas i verket ju förr dess hellre; ty om den af mig
väckta fråga nu bordlägges och i nästa plenum ytterligare
lägges på bordet och så uppskjutes, derefter remitteras till
Utsk., behandlas der, förekommer efter åtskilliga bordläggningar
här, återremitteras till Budd.Utsk. o. s. v., så är riksdagen
måhända nära sitt slut, och ändamålet förfelas att
kunna åtminstone på försök antaga dessa referenter. Jag
anser saken vara så obetydlig att Ä. o. Ad. ganska väl nu
kun fatta sitt beslut.
Hvad angår frågan om plats, så har jag föreslagit den
här andra bänken, vid hvilken redan finnes likasom en liten
pulpet, och hvarvid redan en ledamot af Huset försökt att
göra anteckningar. För öfrigt är det mig likgillligt hvar
(losse referenter få sin plats, men då tidningarnes referenter
upptaga platserna på läktaren, önskar jag blott, att Ståndets
egne referenter ej må behöfva stå utanför dörren.
Hr Frih. o. Landtm, förklarade, att då frågan blifvit
begärd på bordet, kunde sådant ej förvägras.
Frih. Raab, Adam Christian: Då jag var enbland
84
Den i5 Augusti f. m.
dem, som understödde det beslut, hvilket gifvit anledn. till
den nu väckta frågan, hade jag ämnat yttra mig i hufvudsaken,
men sedan Hr Frih. o. Landtm, förklarat frågan hvilande
på bordet, tillåter jag mig endast yttra den tanke, att
jag icke, lika med Hr von Hartmansdorff, kan finna, alt det
ej brådskar med saken, som jag dessutom anser vara af den
obetydliga beskaffenhet, att R. o. Ad., ulan förnyad bordläggning,
kunde afgöra densamma.
Gr. Frölich, David: Jag begärde ordet, egentligen
för att visa att denna fråga icke är af beskaffenhet alt ytterligare
kunna liiggas på bordel. Det är tydligt, att Frih.
Roye icke behöft framställa ämnet i form af ny fråga till
R. o. Ad:s afgörande, utan alt Friherren kunnat, gemensamt
med Ridd.direct:ns öfrige ledamöter, till verkställghet
af R. o. Ad:s fattade beslut upplåta plats inom Riddarhuset
för en eller tvänne personer till refererande af Ståndets
förhandlingar, då det sedermera berott på Ståndets ledamöter
att vid ett sådant förfarande låla bero, i händelse
deremot ingenting varit alt invända, helst Hr Frih:n sjelf
förklarat, att inom det af R. o. Ad. fattade beslut ligger en
sådan latitud, så val i afseende på referenternes frälse eller
ofrälse egenskap, som och hvad angår den plats som dem
lämpligen borde anvisas, att beslutets ordalydelse i Hr Frih:ns
tanke icke hindrade hvad Hr Frih:n i dessa afseenden nu
föreslagit, dertill något annat svar icke torde böra lemnäs,
än att Ridd.directrn äger att gå i författning om verkställighet
af R. o. Ad;s ledan fattade beslut, hvadan någon bordläggning
af ämnet icke bort ifrågasättas; och hoppas jag
derföre, att Hr Frih. o. Landtm, icke måtte anse sitt förklarande,
i anledn. af den begärda bordläggningen, vara
hinderligt derför att frågan, såsom motion betraktad, må
förfalla med det förklarande, som jag nämnde, att Ridd.-  directtn bör låta verkställa R. o. Ad;s beslut.
Frih. Stjernstedt, Theodor: Jagar förekommen af
Gr. Frölich, och anser lika med honom, att Ridd.-direcCn
blott bort ställa sig sin instruction till efterrättelse och i
enlighet med dess föreskrifter verkställa R. o. Ad:s beslut,
utan alt framkasta betänkligheter, som äro af för ringa beskaffenhet
för alt R. o. Ad. skulle behöfva ingå i pröfning
derom.
Frih. Cederström: Jag vill icke inlåta mig uti tvisten,
huruvida denna fråga kan eller bör ytterligare hvila på bordet.
Jag vill blott hemställa lill Hr von Hartmansdorff,
om han icke, till förekommande af en ytterligare discussion
i ämnet nästa gång detsamma kommer att föredragas, skulle
vilja afstå från sin anhållan om bordläggning.
Gr. Horn: Jag instämmer så till vida med Gr. Frölich,
som jag tror att frågan icke är af allmän beskaffenhet,
utan att den genast kan af R. o. Ad. afgöras; tilen jag kan icke
Den j5 Augusti f. ra.
85
instämma med Hr Grefven och Frih. Stjernstedt uti deras
yttrade förmodan att R. o. Ad. skulle kunna ålägga Ridd.-  directm att fatta något afgörande beslut; emedan R. o. Ad.
med Ridd.-direct:n icke communicerar directe, utan genom
Ridd Utskottet; och som Frih. Boye väckt en ny motion,
så anhåller jag, att densamma må remitteras lill nämnda
Utskott. Likväl får jag förklara, alt om någon referent emedlertid
skulle infinna sig på denna bänk, hvarest jag är bänkman,
så ber jag honom aflägsna sig.
Hr von Troil, Emil: Sedan frågan om det nya
skrifbiträdets placerande, i behörig ordning blifvit lagd
på bordet, så anhåller jag alt densamrna tyst och stilla
måtte få hvila der till nästa plenum, och att R. o. Ad. ville
öfvergå till de ämnen, som utgöra föremål för dagens öfverläggning.
I afseende på lämpligaste sättet alt sedermera behandla
frågan, skulle jag tro, att det vore fullkomligen analogt
med hvad som i dag hos oss passerat, alt sedan frågan
blifvit ett par tre gånger upp-kjuten, lf. o. Ad. omsider beslöt
alt ytterligare uppskjuta afgörande!, lill dess alla öfriga
riksd.frågor blifvit slutligen handlagda.
Frih. Boye: Ehuru jag väckte denna fråga hufvudsakligen
derföre, att jag, som vid beslutets fattande angrde referenters
antagande var af motsatt åsigt med majoriteten,
af sådan orsak kunde synas vilja draga ut på liden med desse
referenters anskaffande; återstår likväl för mig, i anseenende
till de olika tankar, som uppstått i afseende på sältet
att verkställa R. o. Ad:s beslut, icke annat, än alt förena
mig uti Hr von Troils anhållan, alt saken måtte få hvila
till nästa plenum, enär jag icke kan förena mig uti Gr. FröJiehs
och Frih. Stjernstedts åsigt, att Ridd -directtn skulle
kunna sjelfmant besluta uti de hänseenden, som jag tagit mig
friheten att underställa R. o. Ad:s pröfning.
Frih. Raab: Då jag väckt den motion, som gaf anleda.
till R. o. Ad:s fattade beslut att hålla sina egna referenter,
så kan jag icke med liknöjdhet se, hvarken att ett
sådant beslut fattas, eller att en sådan önskan yttras, att
hvad R. o. Ad. i detta hänseende beslutat icke bringas i
verkställighet förr än det blir för sent. Då R. o. Ad. med
stor majoritet beslutat alt hålla referenter, så måste det vara
mest öfverensstämmande med R. o. Ad:s fördel att låta
detta besluts vidtagande verkställas så fort som möjligt. Lika
med Gr. Frölich har jag trott, att det icke behöft underställas
R. o. Ad:s afgörande, huru med beslutets verkställighet
förhållas skulle; och vågar jag hemställa, om icke
Frih. Boyes framställning må betraktas, icke såsom en motion,
utan såsom en enskild förfrågan. Ehvad den besvaras
med ja eller nej, komma vi likväl till målet, nemligen att
erhålla referenter. Jag anser det icke vara fördelaktigt för
36
Den i5 Augusti f. m.
It. o. Ad., alt våra förhandlingar icke blifva för allmänheten
kända, och önskar derföre att något beslut må blifva
fattadt, så att frågan icke varder skrinlagd.
Frih. Boye: Då Frih. Raab icke var närvar, när jag
började öppna munnen, d. v. s. tala, så får jag äran tillkännagifva,
att mina ord föllo sig sålunda: Såsom enskild representant
och jemväl för tillfället ordför. i Ridd.-direct:n,
vågar jag till R. o. Ad:s besvarande framställa 2tne enkla
frågor.
Frih. Raab: Frih. Boyes sednaste yttrande styrker mig
i min öfvertygelse, att saken icke bort behandlas såsom motion,
utan blott såsom en för tillfället gjord förfrågan; men
ifall Frih. Boyes framställning skulle såsom motion betraktas
och i sådan egenskap blifva bordlagd, vågar jag anhålla,
alt Hr Frill. o. Landtm, täcktes emedlertid hemställa, örn
icke Ståndet ville förena sig om en sådan till Ridd.-dii ect:n
yttrad önskan, att direct:n emedlertid, och intill dess Lågan
hinner blifva hufvudsakligen afgjord, ville vidtaga de
mått och steg, som direcUn finner ändamålsenligast för
alt ju förr dess hellre bringa R. o. Ad:s beslut i verkställighet.
Gr. Sandels förenade sig med Frih. Raab.
Hr Prinzensköld, Carl: Jag förenar mig uti Hr von
Harlmansdorffs begäran, att frågan måtte hvila. Och jag
tillägger den önskan, att densamma måtte blifva hvilande
intill riksdagens slut, emedan jag anser R. o. Ad:s fattade
beslut både olämpligt och ändamålslöst.
Hr Frih. o. L a n d t m. ansåg sig, i öfverensstämmelse med
det yttrande han för en stund sedan afgifvit, böra upprepa, att
då Fli r von Hartmansdorff och Printzensköld begärt saken på
bordet, så koiuine den att der förbliva tili nästa plenum.
Hvad anginge . Hr von Troils framställning örn fördröjande
af detta ämnes afgörande, så trodde Hr Landtm, ej, att sådant
gerna kunde aga rum, hvilket likväl kunde blifva ett
öfverläggningsämne, då saken ytterligare föredroges. Gr.
Horn hade begärt remiss af denna fråga; det berodde af R.
o. Ad. att derom besluta vid nästa föredragning af målet.
Frih. Raab hade begärt propus, derå, att Ridd.~direcl:n
skulle genast anmodas att gå i författning om verkställigheten
af det beslut, R. o. Ad. i afseende på referenter fattat;
och ville Hir Landtm, nu derå framställa proposition.
Gr. Horn: Jag har förut tagit mig friheten erinra derom,
att R. o. Ad. icke directe communicerar sig med Ridd.-  directtn, utan att det sker genom Ridd.Utsk.; hvarföre jag
anhåller att Hr Frih. o. Landtm, icke framställer propos.
till något direct meddelande åt directionen.
Hr von Hartmansdorff: Jag instämmer med Gr.
Den 15 Augusti f. m.
8,
Horn. Jag vet icke hvartill det skulle tjena alt införa ett
bruk, som icke är öfverensstämmande nied våra former.
När frågan i sin helhet Hr begärd på bordet, ser jag icke
på hvad grund särskildta beslut emedlertid kunna fattas.
Jag förnyar min anhållan om bordläggning så väl af den
fråga Frih. boye väckt, sorn äfven de öfriga, hvilka i sammanhang
dermed blifvit framställda, på det vi en gång mål le
komma ifrån detta ämne.
Gr. Frölich: Jag är förekommen af Hr von Hartmansdorff.
Efter det beslut R. o. Ad. fattat att lägga denna
icke fråga på bordet, är all propos. derom omöjlig.
Företogs till pröfning StatsUlskts den 2gsistl. Juli och
den i dennes på bordet lagda utlåt. JNT:o ii5, i anledn. af
erhållen återremiss å StatsUtskts betänk. N:o 98, angide arrendalorernes
af Nyqvarns qvarn och bro ansökning om bibehållande
vid arrendet af dessa lägenheter.
Frih. Cederström, Jacob: Då detta ämne förra gången
förevar, biföll R. o. Ad. Ulsk:s betänk.; men då hade
StatsUtsk. icke upplyst RiksStin derom, att den lägenhet,
hvarpå Nyqvarns qvarn med tillhörande byggnader ar belägen,
enl. en i behörig ordning fastställd och laga kraftvunnen
karta, redan är afvittrad från Broby hemman, såsom
K. M. och Kronan tillhörig. Jag anhåller alt för R. o. Ad.
få uppläsa den å kartan meddelta fastställelse-resolution,
hvilken lyder sålunda: ”Ar 1771 den 4tde Martii på Asunda
härads lagtima vinlerting är denna karta för rätten uppvist,
och sedan vederbör, ej haft något att påminna vid den
ändring, som till följe af häradssyne-rättens utslag af den i5:de
Sept. 1769 verkställd blifvit, af rätten gillad oell fastställd;
betygar; På Häradsrättens vägnar Daniel Saléen.” — Derefter
innehåller prot.: ”Sedan underl, landtmätare till ödmjukt
följe af I.andsböfdingens och Riddarens af K. Nordstjerne-Orden
Högvälborne Baron Herr Johan Funcks den
16 Juli år 1768 utgifna remiss till storskiftesdelnings förrättande
uti denna by, den i5 isamma månad, med denna förrättning
begynt och företagit samt sedermera uti September
månad samma är fortfarit, till dess delningen af åker och
äng afslutad blifvit och berörde delning derefter vid Åsunda
härads laga vinlerting den 1 :ste Martii 1769 till häradsrättens
fastställande inlemnats, har häradsrätten delta mål,
uppå bonden Johan Erikssons emot berörde delning anförda
klander, till upptagande och afgörande vid en laga häradssyn
utsatt, hvilken syn den i4:de derpåföljande Sept. företagen
blifvit, och hvarvid pal terne sig frivilligt förenat att, utan
afseende på den förr skedda delningen, det östra hemmanet,
som Johan Eriksson, Anders Larsson och Anders Eriksson
jemte utjorden hebo och bruka, tilldelas hela det östra sädesgärdet
såsom för samma hemman beqvämligast, undanta
-
83
Den i5 Augusti f. m.
gande den deruti anlagda humlegård och den del deraf intill
ängsgrinden söder om byn, som vestra hemmanet, hvithet
Handelsmannen Säfström och Lemkiska sterbhuset tillhörer
förut innehaft, samt fyllnaden i stora vreten å södra
sidan längs efter landsvägen till Nyqvarn ; hvaremot det vestra
hemmanet undfår efter dess öretal hela det vestra gärdet, och
för hvad som brister af den norra delen i stora vreten längs efter
Frösvi emotstölande äng. Och hvad ängsdelningen beträlfar, så
hafva äfven parterne vid berörde häradssyn sig derom sålunda
förenat, att, sedan fyra tunni, af norra delen såsom sämre g ras—
bärande mark afdragna blifvit, det östra hemmanet jemte
utjorden bekommer efter sitt öretal den södra, och det vestra
hemmanet den norra delen af ängen, tillika med förberörda
fyra tunnks ersättning. Hvarförutan parterne äfven
sig förenat, att med gärdesgård efter öretalet skilja ängen
begge hemman emellan ifrån gärdet neder till ån, samt att
nyttja fisket i ån och gatan ifrån byn till ängen gemensamt,
med mera. Och som den lod. häradssyne-rätten den förening
gillat och fastställt, så inställde sig nu undertecknad
landtmätare uti Brobv-by att delningen derefter förrätta.
Och voro härvid närvar. Handelsmannen Ilr Johan Säfström
för det vestra hemmanet, som honom och Lemkiska sterbhuset
tillhörer, samt å K. M:s och Kronans vägnar för en
kronoutjord om 3| öresland, sorn ligger uti östra hemmanets
skiften indelad, Kronolänsmannen välaktad Jacob Arpi.”
Vidare innehåller ifrågavar. prot. under litt. i5, 16, 17 följande:
”Ett åkerstycke vid norra ändan af Broby vestra
gärde (Bovreten kallad) invid Nyqvarns bro och utmed
landsvägen, som, enl. extra-ordin. landtmätarens Hr Olof
Lindbergs theröfver år 1746 then it Sept. författade karta
och beskrifning then tiden varit tvistig! emellan bonden Gabriel
Ersson i Broby och Arrendatoren af Nyqvarns kronoqvarn
Detlof Lemke, men numera berättas vara anslaget
till nederlagsplals för berörde kronoqvarn, innehåller 11 kappland.
En käh Isäng, och tomten hvarå mölnarens hus
ära byggde, hörande till samma nederlagsplats, Nyqvarns
kronoqvarn. Till thenna by är något fiske i ån nedanföre
Nyqvarns bro, hvarest, isynnerhet om vårtiden, fångas
asp och annan fjällfisk, som likväl icke kan förslå till grannarnes
behof.”
Häraf lärer R. o. Ad. finna, att StatsUtskts yttrande i
det första betänk, som skulle Kronans rättighet till qvarnstäIlet
vara tvist underkastad, icke är med verkliga förhållandet
öfverensstämmande, enär Kronans rättighet i detta hänseende
är genom en i laga ordning fastställd och lagakraftvunnen
karta betryggad; i följd hvaraf något vidblifvande af
StatsCJlskls första betänk, desto mindre kan ifrågakomma, som
Utsk. uti sednare betänk, frångått sitt tillstyrkande uti det
förra; och återstår således att tillse, huruvida sednare betänk.
1
Dell t5 Augusti f. ni. 89
tänk. är af beskaffenhet att kunna eller höra af R. o. Ad. godkännas.
Utsk:s motiv för dess tillstyrkande uti sednare betänk.
, sfi vidt det skiljer sig från hvad Ulsk. i förra betänk,
föreslagit, består hufvudsakligen deruti att, sedan handlingarna
rörrde Lemkes arfvingars und. ansökning om bibehållande
af arrenderätten till Nyqvarns qvarn och bro blifvit
under den i5:de sisth Febr. till StalsUtsk, i nåder remitterade,
K. M. genom nåd. resolution af den 27 nasti. April,
i anledn af Åsunda häradsboers i besvärsväg fullföljda anhållan,
funnit godt frikalla bemälde bäradsboer från underhållandet
af Nyqvarns qvarndam, jemte dervar. islafvar;
hvarjemte Utsk. i öfrigt isynnerhet fästat sig vid deri rättighet
till qvarnplatsens, damfästets och vattenfallets framgena
begagnande, som K. M. och Kronan skulle förvärfva
medelst bifall till Lemkiska arfvingai nes und. anhållan. Det
är sålunda på en oriktig uppfattning af målet, hvarpå Utskjs
tillstyrkande sig grundar. Jag hemställer då, om det är klokt
att R. St. tillstyrka förlängning af elt arrende, på det Kronan
skulle erhålla en rättighet, som hon enl. laga kraftvunnen
karta och skifte redan äger, och som ingen domare kan
frånkänna henne. Jag tillstyrker följaktligen afslag, så väl
på det första, som det sednare betänkandet.
Gr. Horn, Glaes Fredr.: Frih. Cederström har ifrågaställa
om det kunde vara klokt och rättvist, att R. St.
skulle, på grund af elt utlåt, från StatsUlsk., afgöra en rättsfråga,
hvarom domslut redan fallit. Jag kan icke med Hr
Frih:n erkänna, att något domslut är gifvet, hvarigenom
den omtvistade frågan om brofästet, hvarom den af Hr
Frih:n åberopade kartan lemnar upplysning, blifvit afgjord,
så att detsamma blifvit förklaradt för Kronans tillhörighet.
Den ifrågavar. kartan har ingalunda varit för StatsUtsk.
obekant, lika litet som Utsk. förbisett hvad som finnes
nämndt ang:de tvänne åkerlappar; men något domslut derom
har Utsk. icke kunnat finna. Men då Hr Kammar-presidenten
fästat R. o. Ad:s uppmärksamhet derpå, att det skulle
vara besynnerligt att åter företaga frågan och derom besluta,
sedan Åsunda bäradsboer genom en sednare K. M:s nåd.
resolution vunnit befrielse från skyldigheten alt underhålla
dammen och islafvarna vid Nyqvarn; så får jag till R. o.
Ad:s ompröfvande hemställa , huruvida det kan vara rätt
klokt handladt af ett embetsverk att till K. M. inkomma
med en sådan framställning, i följd hvaraf K. M., efter att
med R. St. hafva communieerat i ämnet, och under det frågan
ligger under R. St:s behandling, derutinnan meddelat
en resolution, hvarigenom Ständerne äro bundne i sitt beslut.
Att så skett, är en bedröflig sanning, som torde få anses
såsom något bevis på bristande sammanhang emellan de
särskilda expeditioner, som med ärendet haft befattning; livif
11
H . 12
93
Den i5 A u g vis t i f. m.
let förhållande likväl icke kan blifva föremål för någon
klandrande anmärkn. mot Reger:n, utan blott åberopas såsom
ett ytterligare skäl att mera fästa sig vid StatsUtsk:s
ii t la t. i denna fråga, än vid de å motsatta sidan i afseende
å rättsgrunden framställda anmärkn;r. Jag anhåller att
R. o. Ad. ville antaga hvad StatsUtsk. tillstyrkt.
Frih. Fleming, Herm. Reinh.: Jag är hufvudsakligen
förekommen af Gr. Horns utmärkta utveckling i delta
ämne; och får jag blott tillägga, att det skulle vara oerhört
grymt handladt mot Lemkeska arfvingarna, om de, som i
många år oqvaldt ägt rättighet till denna lägenhet, oskyldigtvis
skulle blifva frånkände densamma och försatte i den
mest beklagansvärda ställning. Jag kan icke inse, att det
kan vara värdigt R. St. att så lättsinnigt behandla ärendet,
att Lemkeske arfvingarme beröfvas sin egendom, på hvars
besittning de äga de mest rättmätiga anspråk, särdeles som de
äro oskyldiga till de föreg:de förhållanden, som tillintetgjort
den rättighet de trodde sig äga och invecklat dem uti en
rättegång, som medtagit betydliga summor. Jag förenar mig
derföre uti anhållan om bifall till Utsk:s betänkande.
Hr Printzensköld, Carl: Jag har vid ett föreg:de tillfälle,
i fråga om sökt prolongation af kungsgårds-arrenden,
yttrat den öfvertygelse, att jag ansett R. St. icke böra med
så beskaffade frågor taga någon sådan befattning, hvarigenom
deras beslut kunna anses för peremtoriska, utan har jag
trott, alt sådant borde öfverlemnas åt den högsta verkställande
makten i samhället. Denna öfvertygelse är ännu mera
tillämplig på närvar, fall. Frågan är hvarken mer eller
mindre, än den, huruvida man skulle kunna genom R. St:s
åtgärd upphäfva ett af högsta domaremakten i samhället
fattadt beslut; ty otvifvelaktig! skulle till väsendtlig del sådant
blifva följden af bifall lill StatsUtsk:s betänkande. Det
torde vara angeläget att erinra sig, huru i dylika fall förhållandet
var under frihetstiden. Det torde komma derhän,
att sedan man förgäfves anlitat domaremakten, för att bereda
sig fördelar på Statens bekostnad, så vänder man sig
till R. St., som revidera och upphäfva Konungens domar
efter inga andra skäl, än den opinion, som för dagen kan
göra sig gällande. Jag anser del i högsta giad vigtigt, att
konungamaktens domar hållas i helgd, och att hvarken R.
St. eller någon annan myndighet befattar sig med att till
större eller mindre del ändra dem, och då sådant skulle
blifva följden af bifall till betänk., så tillstyrker jag afslag
derå, hvarigenom, enär Iva Stånd sålunda blifvit ense om
detta beslut, frågan kommeatt förfalla. Hvad den af Frih.
Fleming omtalda grymheten emot Lemkeska arfvingarna beträffar,
så lärer den väl kunna stå tillsammans roed ett så
beskaffadt beslut, hvarigenom lagen blifvit tillämpad; och
om arfvingarne varit oskyldiga till de omständigheter, som
Den i5 Augusti f. m.
vållat contractets ogillande, så hafva likväl föi re rättsinneliafvarne
varit vållande dertill, och då hafva arfvingarne enl.
lag varit oberättigade att sitta uti arrendet under den tid,
sorn förflutit sedan arrenderättigheten förverkades; och det
kan sålunda icke anses för en grymhet, om de skäl, sorn
föranledt contractets upphäfvande, omsider få göra sig gällande.
Frih. von Kraemer, Robert, uppläste följande:
Jag instämmer hufvudsakligen i de mot SlatsUtsk:s betänk.
N:o 220 gjorda reservationer. Lemkes arfvingar hafva
vid alla instanser, således äfven vid Högsta Domstolen,
blifvit frånkända arrende-rättigheten af Nyqvarns qvarn.
Det blefve i sanning ett betänkligt pr ae ju d i ca t, om R. St.
till pröfning upptogo ärenden, som genom lagakraftvunna
domar blifvit afgjorda, — och förutser jag, i sådant fall,
att vid blifvande riksdagar motioner i samma syftning icke
skola uteblifva. Att del arrende, som i 120 år fortgått, varit
särdeles menligt för K. M. och Kronan, bevisas lätt deraf,
att detsamma endast utgått med 200 r:dr b:co årligen,
då deremot denna qvarn, på ett år utarrenderad, lemnar en
inkomst af 3io t:r spanmål, hvilken inkomst säkerligen
blifver än betydligare, då arrendet på längre tid uppgöres.
Den fara, som är förespeglad, att Kronan skulle sakna dammfäste
och husbyggnadsplats, är ogrundad, ty enl. en vid Åsunda
häradsrätt stadfästad karta år 1771 8ro 11 kappland pä
Broby ägor dertill afsatta. Då StatsUtsk. icke kunde tillstyrka
bifall till anbudet af dessa arfvingar, utan dervid i
afseende på qvarndammar, islafvar och den betydliga Nyqvarns
bros underhåll, fästat villkor oell förbindelser, hvilka
för denna vigtiga Communications bibehållande äro äfventyrliga,
trodde jag delta Ulsk. bort icke å anbudet fästa
afseende; och då redan 2:ne Stånd , nemi. Borgare- och
BondeSttn, afslagit ifrågavar. betänk., hoppas jug det delar
samma öde hos R. o. Ad.
Frih. Cederström, Jacob: Gr. Horn har på milt
yttrande lemnat ett svar, som jag nödgas upptaga. Mine
herrar! kunde rättsförhållandets pröfning för Lemkeska arfvingarna
ens möjlig Ivis medföra, alt qvarnen, såsom föreg i f—
ven på deras grund belägen, kunde den tilldömmas; så vore
det skäl alt återlemna deni arrendet, mot skyldighet att afträda
till Kronan den rättighet de uppgifva sig äga till qvarnstället
och damfästet, med mera. Ägde arfvingarne blott
den aflägsnaste möjlighet till dessa rättigheter, så vore deras
ifrågavar. ansökning en verklig tokenskap, men det låter
icke bevisa sig. För att resning skall kunna erhållas,
fordras nya skäl alt åberopa; men nya skäl finnas icke att
förebära; ty alla möjliga skäl hafva under rättegången blifvit
anförda, och i den und. ansökningen, som sedermera blifvit
till K. M. ingifven, hafva icke några skäl blifvit anförda
Den i5 Augusti f. m.
som kunna föranleda resning. Vid detta förhållande frågar
jag ora det kan anses grymt, på sätt en ledamot yttrat, 0111
descendenterne efter en person, som erhållit perpetuelt arrende
å en qvarn, mot skyldighet att uppbygga densamma
såsom förfallen och den i all framtid underhålla i fullgod!
skick m. m. men sådant uraktlåtit, skiljes från detta arrende,
sedan qvarnen icke allenast icke blifvit underhållen,
utan dertill successive mer och mer förfallit, och man derjemte
kan förutse en husrötebrist af mer än 4>000 r:dr, redan
ådömd för för-uunmadt iståndsältande af islafvar samt
dammar, hvilka i följd af denna försummelse blifvit försatta
i det bristfälliga skick, att de helt och hållet måste ombyggas.
Hjelper man sådant genom hvad SlalsUtsk. tillstyrkt?
Då, på sätt jag redan nämnt, egentliga skälet för
bifall till ansökningen skulle bestå uti förvärfvnndel af en
rättighet å Kronans sida, hvilken Kronan redan äger i följd
af den storsluflesdelning, dervid så väl qvarntomten som
iastage-platsen blifvit från Broby skiljda såsom krono-qvarnen
tillhörande, såsom den af mig åberopade kartan utvisar, hvilken
i behörig ordning blifvit fastställd och vunnit laga kraft;
så frågar jag, om det vid sådant sakens skick ens är tänkbart
att bifalla Utsk:s betänk. Jag förnyar min begäran att
B. o. Ad. måtte afslå begge betänkandena.
Gr. Horn: Tvänne ledamöter hafva synnerligen klandrat,
att B. St. upptaga och afgöra frågor, uti hvilka domaremakten
redan yttrat sig. Som delta klander egentligen
skulle drabba SlatsUtsk., hvilket upptagit denna fråga,
så anser jag mig skyldig alt B. o. Ad. redovisar huru dermed
tillgått. Det är icke på någon enskild motion, som
StatsTJtsk. behandlat saken, utan i följd af en K. M:s nåd.
remiss, och StatsUtsk. har således haft en bestämd skyldighet
alt upptaga målet. Vid första behandlingen deraf, ansåg
SlatsUtskötlets afdelning, att, sedan domaremakten definitivt
yttrat sig i målet, det icke vore skäl att görn någon
rubbning deruti; men denna tanke förföll i Ulskrs plenum.
Afven anser jag mig skyldig att 1111 svara för det jemkningsbeslut,
som StatsTJtsk. sedermera fattat, hvilket grundar sig
på den ålerremiss, som SlatsUtsk. haft att besvara. Det är
naturligt, alt Ulsk. efter återremissen icke mera handlar efter
egna äsigler, utan måste jemka sitt betänk, efter de meningar,
som inom Stånden blifvit uttryckta. Så har också
bär skett; men SlalsUtsk. och synnerligast de ledamöter
deraf, hvilka först handlagt målet, voro angelägna att upptaga
och framdraga sådana skäl, som ytterligare kunde styrka
domaremaktens beslut. StatsUtsk. hade likväl icke lyckats
att finna dessa skäl sådana, som Frih. Cederström framställt
dem. När nu K. M. lill B. St:s afgörande remitterat
denna sak, så bör icke vidare fråga uppstå om R. St:s behörighet
att sig dermed befatta, såvida icke B. St. skulle
D eu i5 Augusti f. m.
93
taga den utvägen att såsom ett missbruk af Regerrn anmärka,
att en sådan remiss till Ständerna ägt rum; ty svar
på den K. remissen kan icke underlåtas, och det beror då
af Irenne Stånds beslut hvad detta svar skall innefatta; men
att K. M. verkligen ägt skäl för denna remiss till Ständerna,
grundar jag derpå, att domstohirnes beslut i saken icke
varit öfverensstämmande, så alt någon bestämd eller öfvervägande
majoritet för hvarje fråga icke funnits för det slutliga
resultatet. En domstol har nemi. ansett skäl bindande,
som en annan förkastat, och inom Högsta Domstolen
hafva så skiljaktiga tankar uppstått rör."de Lemkeska arfvingarnes
rätt, att afgörande! berott på votering. Och då rättsfrågan
blifvit på så sätt afgjord, har K. M. ansett skäligt
att inhemta R. St:s lanke huruvida del icke vore med billighet
förenligt att återgifva Lemkeska arfvingarna deras ursprungliga
rätt. Jag börjar med alt erkänna de stora betänkligheter
jag hyser vid att i administrativ väg rubba domaremaktens
beslut, och utan tvifvel skulle denna regel
hafva gällt hos mig, om icke K. M. haft sådana orsaker, som
jag nämnt, alt underställa frågan R. St:s pröfning; och jag
tror derföre, att StalsUtsk. i sednare betänk, gjort sådana
jemkningar, som bäst kunna förenas med K. M:s afsigt med
remissen och äfven med Lemkeska arfvingarnas billiga fordran,
hvarföre jag tillstyrker R. o. Ad. att godkänna StalsTJtskrs
betänkande.
Hr Frih. o. Landtm, tillkännagaf, alt plenum bomme
att fortsättas på eftermiddagen kl. 6.
Ilr Printzensköld: Till svar på hvad Gr. Norn anfört
derom, alt detta betänk, grundar sig på en från K.
M. aflåten remiss, anhåller jag blott få tillkännagifva, att
sådant ingalunda är mig obekant. Det återstår mig blott
att beklaga alt K. M:s f. d. rådgifvare varit nog efterlåtne
för Kronans rätt och nog litet betänkt angelägenheten att
hålla en K. M:s dom i helgd, att de tillstyrkt frågans öfverlemnande
till R. St:s bedömmande; men när så skett,
tillhör det den Statsmakten, som fått frågan till sig remitterad,
att i sitt utlät, upplysa K. M. derom, att R. St., enl. de för
dess verksamhet gällande former, icke något hufvudsakligt
yttrande i ämnet meddela. Hvad angår det yttrade tviflet
om Kronans äganderätt till damfäste, vattenfall m. m.; så
torde jag blott behöfva upplysa, att qvarnen, enl. hvad kartan
jemväl utvisar, är af krononatur. En kronoqvarn vore
ett oting, om Kronan icke ägde damfästet; och när fråga
aldrig varit väckt att qvarnen icke är af krononatur, så följer
deraf att Kronan måste äga damfästet, äfven om sådant
icke står uttryckligen utsatt i karle-beskrifningen. Det är
i öfrigt af domstolarnes utlåt, tydligt, att arfvingarne under
en tid af iner än hundrade år aldrig sökt göra någon
rättighet till damfäste! gällande; och det är icke tank
-
Den i5 Augusti, f. m.
bart, att, derest de trott sig äga en sådan rättighet, de icke
skulle sökt göra den gällande, då fråga är om en egendom
af mer än fyra tunnor gulds värde.
Hr Cederschjöld, Robert Theophron: Jag har
icke tagit någon närmare kännedom om beskaffenheten af
detta ärende, och jag hade derföre icke heller ämnat att
yttra mig deruti. Hvad jag nu anför, afser ej sjelfva saken,
utan endast den princip, som jag här hört förfäktas af åtskilliga
talare, hvilka påstått, att R. St. icke skulle äga rättighet
att bifalla StatsUtsk:s ifrågavar. betänk., emedan K,
M:s dom, hvarigenom Lemkeska arfvingarne förklarats hafva
förverkat arrendet, då icke hölles i tillbörlig helgd, utan
derigenom förändrades och tillintetgjordes. Detta är efter
mitt omdöme ett fullkomligt misstag. Om beskaffenheten
af de domslut, hvarigenom Lemkeska arfvingarne blifvit frånkände
arrende-rättigheten, kunna R. St. icke ingå uti någon
öfverläggning eller pröfning. Men häraf följer ingalunda,
alt bifall till StatsUtsk:s betänk, skulle innefatta någon olaglighet.
Ty likasom K. M., då en brottsling, som t. ex. genom
Hofrätts utslag blifvit dömd till lifvets förlust, söker
nåd, kan förklara, att, ehuru Hofrättens utslag är lagligen
grundadt, K. M. likväl, med afseende å särskildt förekomna
bevekande omständigheter, vill den brottslige från lifvets förlust
befria, så kunna äfven R. St. uti ifrågavar. fall förklara,
att ehuru Lemkeska arfvingarne lagligen förverkat deras arrenderättighet,
så vilja R. St. likväl för sin del, med afseende å
särskildt förekomna omständigheter, samma arfvingar uti
arrenderättighetens tillgodonjutande åter insätta. Genom elt
sådant förklarande kan domstolarnes helgd icke uti någon
män blifva för nära trädd. För att göra detta ännu åskådligare
vill jag anföra ett exempel. Om en enskild jordägare
instämt sin arrendator för contractsbrolt, och den sistnämnde
på grund deraf blefve genom alla domstolarnes sammanstämmande
beslut förklarad förlustig sin arrenderättighet
; månne icke jordägaren derefter skulle ostraffad kunna
säga till arrendatoren: ehuru du lagligen har förverkat din
arrenderättighet, så vill jag likväl af det eller det skälet bibehålla
dig vid arrendet. Skulle väl någon förnuftig menniska
kunna anse jordägaren genom ett sådant förklarande
hafva brustit uti skyldig aktning för domstolarna eller vanhelgat
K. M:s dom? Visst icke. Nå väl! Nu äro R. St. och
K. M. gemensamt jordägare vid ifrågavar. tillfälle, och deras
rättighet i förhållande lill sina arrendatorer, Lemkeska
arfvingarna, lärer väl ej kunna vara inskränktare än den enskilde
jordägarens. På grund af hvad jag nu anfört, finner
jag för min del R. St. oell K. M. gemensamt äga ostridig
rättighet att återinsätta Lemkeska arfvingarna lili den lagligen
förverkade arrenderättighetens utöfvatide, samt att dervid
fästa hvilka nya villkor, som kunna finnas vara af be
-
Den i5 Augusti, f, m.
9 5
hofvet påkallande. Helt annat är deremot frågan om, huruvida
tillräckliga skäl må förefinnas att tillägga dessa arfvingar
en sådan förmån. Men derom vill jag af förut uppgifven
anledn. för min del ej ingå i pröfning.
Hr von Hartmansdorff, Äng.: Då detta mål förra
gången förehades, instämde jag uti den af Frih. Cederström
nu yttrade mening, hvilken Hr Printzensköld bilrädt;
men hur röstades om frågan, och ätt jag förlorade voterm
minnes jag ganska väl. Det synes ock af Utskts sednare
betänk., hvarest det heter, att det förra blifvit af R. o. Ad.
bifallet. Jag tror att, under ett sådant sakens skick, kan
R. o. Ad. nu icke lagligen häfva sitt förra beslut. De som
röstade för detsamma få taga dess innehåll på sitt ansvar;
men gjord sak häfver ingen återvändo förr än StatsUtsk.,
derest två Stånd stanna mot två, kommer med en inbjudning
till R. o. Ad. att förena sig uti en annan åsigt, eller
om sådant icke kan ske, ingifver förslag till omröstning i
förstärkt StatsUtsk. Dessförinnan anser jag Ståndet förhindradt
att upphäfva sitt beslut, ehuru mycket jag beklagar
dess beskaffenhet.
Hr Printzensköld: Jag skulle biträda den mening,
som den siste välde talaren yttrat, derest icke ett förhållande
inträffat, som gör, att jag anser densamma nu icke vara
tillämplig; man måste nemi., på sätt Friis. Cederström
anmärkt, besinna att saken återkommit i förändradt skick
från StatsUtsk., hvilket i väsendtlig del frånträdt sitt förra
yttrande och uppställt ett nytt förslag till R. St:s bifall.
Då måste naturligtvis, i följd af sakens beskaffenhet, det beslut
R. o. Ad. öfver förra förslaget fattat icke lägga hinder
i vägen för Ståndet att öfver det nya förslaget fatta
del beslut, som R. o. Ad. finner med sakens beskaffenhet
förenligt.
Frih. Cederström, Jacob: Väl har jag, då jag första
gången yttrade mig, sökt, som jag tyckte, skäligen klart
utreda, att det bifall, som R. o. Ad. lemnat till första betänk.
, grundiagsenligt icke binder R. o. Adr att fatta ett annat
beslut i anledn. af sednare betänk., särdeles som vi af
det sednare betänk, finna, att det första var grundadt på
ofullständiga uppgifter och sålunda egentligen är att anse
såsom ett alldeles nytt betänkande.
Hr Ribbing, Arvid: Vid föreg:de beslut uti likartade
frågor har utförligen blifvit utveckladt, huru obeqvämt
det mäste falla sig för fyra RiksSt. alt afgöra, huru förhållas
skall med arrende af ett enda kronohemman eller hemmansdel;
ty dessa frågor äro i sanning alltför små för att
sysselsätta en hel Representation, och de äro odrägliga i anseende
till vidlyftigheten af de former, som åtfölja Representationens
fördelning. Jag skulle derföre tro, att, såvida
9Ö
D c 11 i5 Augusti f. m.
andra omständigheter än de som föranledde R. o. Ad. att
fatta sitt beslut öfver första betänk., sedermera blifvit uppdagade
eller inträffat, och då det visserligen är kinkigt för
K. M. sjelf att besluta uti nådefrågor, roen sådant är ännu
svårare för Representationen såsom bestående af flera hundrade
personel, rätta utvägen, och med afseende i öfrigt på
förhandvarande omständigheter, rätta medelvägen vore att
öfverlemna frågan lil K. M:s afgörande, sedan K. M. derutinnan
inhemlat vederbör, embelsverks yttrande. Detta tillstyrker
jag likväl, under fullt medvetande, att den afgörande
rätt, som af Ständerna till K. M. sålunda skulle öfverlemnas,
dock är Ständernes, hvarförutan ett öfverlemnande ej
heller kunde ske.
Hr Rosenblad, Bernh.: Jag har ingenting emot det
tillägg till vårt förra beslut, som Hr Ribbing föreslagit, så
mycket mindre som jag anser det vara lämpligast, att K.
M. sjelf afgör sådana speciella frågor; men jag vill dock återkalla
i R. o. Ad:s minne, att R. o. Ad. fattat sitt förra
beslut på grund af upplysningar, hvilka en ledamot meddelade,
och hvilka utvisade, att förhållandet är helt annorlunda
med denna än med den andra dylika frågan, som här
förevarit. Detta är nemi. en juridisk billighetsfråga, då deremot
den andra afsåg ett ekonomiskt förhållande, hvarom
Ständerne aldrig böra ingå uti någon speciel undersökning.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller att få fästa Ståndets
uppmärksamhet på de besynnerliga och för all stadga
i beslut skadliga händelser, som skulle kunna inträffa, om
Ståndet frånginge sitt heslut innan StatsUtsk. inkommit med
inbjudning dertill. Om det nemi. hände, alt två Stånd
stannade mot två i beslutet öfver första betänk., d. v. s. att
två Stånd bifölle och två återremitterade detsamma, men vid
föredragning af det sednare betänk, de tväune Stånd, som
bifallit det första, ändrade åsigt och antoge det sednare såsom
bättre, men de tvänne Stånd, som hade återremitterat
det första betänk., funne det sednare sämre och derföre
hellre antoge det förra ; så vore sådant en verklig frontförändring.
Som två Stånd stannat emot två, så måste StatsUtsk.
i alla fall inkomma med inbjudning till den ena sidan
att förena sig med den andra eller antaga uppgifna voler:s-propositioner.
Men på det sättet är man aldrig säker
om beståndet af de beslut, som blifvit fattade. Jag hoppas
och anhåller derföre, att Hr Frih. o. Landtm, icke måtte
framställa någon annan propos., än den att R. o. Ad. ville
vidblifva sitt redan fattade beslut.
Frih. Cederström, Jacob: Den siste värde talaren
synes hafva förgätit formen för ärendens behandling inom
RiksSt:n, då han yttrat sig så, som skulle Ståndet vara
tvun
-
Den >5 Augusti f. ra.
tvunget att vidblifva ett fattadt beslut, då Ulsk. på grum,
af återremiss inkommer med förnyadt utlåt, i ämnet; me
då ett utlåt, återkommer, som varit återremitleradt af tvärr
ne Stånd, så äro alla Stånden berättigade, icke blott alto/’
verlägga i ämnet, utan äfven att afstå eller med förändrin;
antaga saken. Första gången det förekommer, kunna ing
förändringar göras, utan skall frågan då antingen i sin helhet
antagas eller förkastas, eller ock återremitteras; men då
saken återkommer, kunna Stånden fatta hvad beslut de behaga.
Detta är i afseende på formen. Hvad angår det
påstående, att derest två Stånd stanna emot två StatsUtsk.
skulle inkomma med jemknings-betänk., så hade den ledamoten,
som påstod det, förbisett frågans natur; ty bär är
fråga om förlängning af ett arrende-contract, hvilket ämne
ieke kan hänföras till deni , som omtalas uti 5g §:n Pieg.-  F:n eller sådana som ovillkorligen skola afgöras, utan förfaller
frågan, derest två Stånd stanna emot två; ty det är
klart, att det icke kan kallas en statsreglerts-fråga, huruvida
Pehr eller Påhl skall blifva arrendator af en Kronans
tillhörighet. Jag kan icke se, att det är klokt att tillämpa
grundlagen så, att Staten förlorar sina rättigheter, derigenom
att man förvandlar ekonomiska frågor till statsreglertsfrågor,
som skola i förstärkta StatsUtsk. afgöras. För min
del bestrider jag det, och förnyar min anhållan om den propos.
jag begärt.
Hr Printzensköld: Jag är till det närmaste förekommen
af Frih. Cederström uti hvad jag ämnade yttra, och
får derföre förena mig med honom; men jag får ytterligare
tillägga, i anledn. af Hr von Hartmansdorfis vid detta
tillfälle så strängt yttrade förkärlek för formen, att jag anser
det vara för långt gånget, om man af kärlek för formen
skulle vidblifva ett beslut, som är fattadt på oriktiga
upplysningar; ty om en domstol per male narrata fattar ett
oriktigt beslut, så vinner man resning hos K. M.; och då
detta mål hos R. o. Ad. erhållit en sådan handläggning
att Ståndet är obehindradt att, oberoende af sitt förra beslut,
fatta ett annat, så ser jag icke hvarföre man skall så
blindt förblifva vid sitt förra beslut, att icke de nya upplysningar,
som sedermera erhållits, må föranleda till en åtgärd,
som har en helt annan utgång.
Gr. Horn: Mig förvånar det att höra Kammar-presidenten
yttra den satsen, att denna fråga skulle förfalla, derest
två Stånd stannade mot två. Då nemi. målet rörer en
K. M:s nåd. propos. eller en K. M:s skrifvelse, så är det
för mig tydligt, att K. M. skall hafva ett svar på remissen
; men för att komma till ett svar, måste RiksSt:n afgöra
frågan , ty icke går det an, att R. St. blott svara att
frågan, som K. M, till oss öfverlemna!, är förfallen. — Vin
II. i J
* T) e n i5 Augusti f. iu.
dare liar Ht von Hartmansdorff, såsom jag lyder, fullkomligen
rätt deruti, att då Ståndet fattat sitt beslut vid forna
föredragningen af målet, och då vid ärendets återkomst
anleda, icke gifves att frånträda förra beslutet, så kan ett
örkastande af det sednare betänk, icke innefatta annat än
vidblifvande af det första beslutet, emedan det skulle vara
i högsta grad inconseqvent handladt, om Ståndet icke blott
frånginge sitt första beslut, utan förkastade hela frågan, eliuru
anleda, icke gåfves att frånträda förra beslutet. Jag
medgifver visserligen, att vår fyrdelta sammansättning stundom
gör det nödvändigt, att ett eller annat Stund frångår
sitt en gång fattade beslut, då frågan för andra gången inkommer
från Utskrn: ty alt Stånden rätta sig efter hvarandra
är nödvändigt, i följd a‘f Representationens fördelning
på fyra rum ; men denna grundsats kan väl icke tillämpas
på det sattet, att något Stånd, i stället för det bifall som det
först lemnat till någon fråga, sedermera skulle helt och hållet
afslå densamma , då någon modification är gjord i Utskts
förra tillstyrkande, ulan kan fråga endast uppstå om någon
modification uti R. o. Ad:s förra beslut; men om R o. Ad.
nu förkastar det sednare betänk., så anser jag Ståndet hafva
vidblifvit sitt förra beslut; och hemställer jag derföre
till Hr Frih. o. Landtm., att, derest R. o. Ad. skulle afslå
sednare betänk , Hr Frih. o. Landtm, ville framställa den
propos., om icke Ståndet derigenom anser sig hafva vidblifvit
sitt förra beslut.
Hr Rosenblad: Frih. Cederströms sista yttrande föranleder
mig att återtaga hvad jag nämnde, då jag förklarade
mig icke hafva något emot antagande af förändring uti
förra beslutet; men som jag fruktar att saken kunde förfalla,
så förenar jag mig med deras tanke, hvilka anse R.
o. Ad. göra bäst ali vidblifva sitt förra beslut, enär inga
nya upplysningar tillkommit, föranledande till ändring deruti,
som R. o. Ad. icke redan pröfvat. Och torde första
propostn böra ställas på vidblifvande af det redan fattade
heslutet, hvarom jag åtminstone anhåller.
Frih. Cederström, Jacob: Jag får bedja R. o. Ad.
om ursägt, att jag ser mig tvungen att ånyo uppträda; men
orsaken, dertill är Gr. Horns yttrande, att K. M. bör erhålla
svar på sin remiss; hvartill jag får erinra, att då K. M.
icke framställt någon fråga, så kan något svar icke heller
behöfvas; ty det är ett enkelt öfverlemnande af handlingarna
till R. St., hvaröfver Ständerne skola besluta; men
om något svar skulle behöfvas, ser jag ej hvarföre det ej
helt enkelt skulle kunna innehålla att R. St. funnit de till
dem i nåder öfverlenmade handlingar icke föranleda till någon
åtgärd å deras sida. Efter jag har ordet, anhåller jag
alt fä fästa uppmärksamheten på tydliga och bestämda ordalydelsen
uti 56 §;n Reg.Fm, hvilken lyder sålunda: ”Allmän
-
P e ii i j Augusti f. in. ‘
93
lia frågor, sorn uli R. Sirs plena väckas, må ej lil! ett orne.
delbart afgörande der upplagas, ulan skola öfverlemnas lill
behörigt Utsk., sorn äge att dem utleda och deröfver sig
yttra. Utskrns förslag skola försl i Ståndens plena framställas
till antagande eller förkastande ulan förändringar eller
tillsatser. Göras dervid i Ståndens plena sådana anmärknlr,
som hindra antagandet, erhålla Utskm del af dessa
anmärkare för att derefter förslagen ytterligare granska och
jemka.” Detta är hvad som skett och Utsk. har jemkat
sitt betänk, på grund af de upplysningar, som tillkommit
och som icke voro för R. o. Ad. luinda då första betänk,
förevar. Den åberopade grundlags-§:n innehåller vidarer
’'JVär ett sålunda beredt förslag till Stånden återkommer, då
äga de makt att detsamma oförändradt eller med förändringar
antaga eller ock alldeles förkasta.” Och det är detta
alldeles förkastande af så väl det första som det sednare betänk.
, hvarom jag anhåller om proposition.
IT r P lin tzensköld: Under förklarande att jag icke kan
instämma med Frih. Cederström deruti, att K. M. icke bör
erhålla svar på sin remiss lill R. St., kan jag likväl å andra
sidan icke biträda den af Gr. Horn yttrade öfvertygelse,
att af den omständighet att K. M. bör erhålla svar på siri
nådiga skrifvelse, skulle följa att, derest två Stånd stannade
emot två, frågan skulle gå till förstärkt StatsUtsk.; ty mig
synes, att detta ämne, som icke har ringaste gemenskap med
statsreglertn, bör behandlas på samma sätt som lagfrågor,
hvilka förfalla, då två Stånd stanna emot två. Om så skulle
inträffa med denna fråga, så anmäles förhållandet uti en
und. skrifvelse till K. M., som på så sätt erhåller det svar,
lian grundlagsenlig! bör erhålla.
Frih. Boye, Ludv.: För min del kan jag icke på något
vis finna att R. o. Ad:s första beslut lägger band på
dess fria afgöi ande-rätt i denna fråga; men jag kan icke inse,
att K. M:s nåd. remiss haft en så beskaffad afsigt eller
ändamål, att man i svaret kan säga, att frågan förfallit;
ty då arfvingarne anhållit alt, oaktadt domaremaktens beslut,
varda bibehållne vid arrendet till qvarnen, och K. M.
af grannlagenhet alt icke förbigå R. St. öfverlemnat frågan
till Ständerna, så anser jag R. St. skyldige att säga, antingen
att de, för deras del, afslå eller bifalla ansökningen.
Sedan jag nu undanröjt de hinder eller betänkligheter, sorn
förekommit i afseende på formen, så mäste jag bekänna, att
jag med ledsnad förnummit, huru mycket rättsfrågan blifvit
inblandad i detta ämne. Det är en gifven sak, alt
Ständerne icke kunna befatta sig med domaremaktens beslut;
men på sätt Hr Cederschjöld anmärkt, är bär en helt
annan fråga, ty man kan lemna rättsfrågan och likväl yttra
sig angille ansökningen, huruvida Ständerne, för deras
del, vilja bifalla Lemkeska arfvingarnes önskan eller icke.
lea
Den i5 Augusti f. m.
Jag finner tlet ganska betänkligt, alt Ständerne lemna ett sadant
bifall och liemställer derföre, om icke Hr Frih. o. Landtm,
ville gifva oss propos. till bifall å Hr Ribbings förslag, att
Ständerne öfverlemna åt K. M. alt besluta i frågan, på
sätt K. M., efter vederbör, embetsverks hörande, kan finna
för godt.
Hr Ribbing: Då jag framställt det förslag, som en
värd ledamot understödt, får jag, för den händelse detsamma
skulle blifva af R. o. Ad. antaget, derjemte anhålla, att
It. o. Ad. måtte besluta inbjudning till de öfriga Slånden
att sig med R. o. Ad. förena, under förbehåll af beslutanderält
för R. o. Ad., derest öfriga Stånden icke skulle förena
sig med R. o. Ad. Då tror jag att all fara vore undanröjd,
att frågan skulle erhålla ett besynnerligt slut eller
blifva oafgjord.
Hr Lefre'n, Joli. Pehr: Jag anhåller all få vela, huru
de öfriga Stånden fattat sina beslut i denna fråga, och
alt derefter få yttra några ord.
lindert. Ridd.Secret.r Ingen underrättelse är ankommen
från de öfriga Stånden, huru de afgjort StatsUtsk:s ulJåt.
N:o 325; men utlåt. N:o 98 är afslaget af BorgareSt,, återremilteradt
af BondeSt. samt bifallet af R. o. Ad. och
PresteSlåndet,
Hr Lefre'n: Vi hafva nu hört frågans officiella tillstånd,
sådant som vi känna det af handlingarna, vara det,
atl tvänne Stånd, nemi. PresleSt. och R. o. Ad., hafva bifallit
första betänk., och att BorgareSt. afslagit detsamma,
men huru BondeSt. afgjort saken, känna vi ännu icke officielt.
Likväl är det först efter ett officielt tillkännagifvande
häraf, som vi äro berättigade att frångå vårt redan fattade
beslut; ty om vi, ögonblicket efter det vi frångått vårt
redan fattade beslut, finge emottaga prot.utdr. från BondeSt.
, som innehölle, att BondeSt. bifallit första betänk., så
skulle vi genom vårt förändrade beslut hafva rubbat R.
Sirs beslut, enär tre Stånd i annat fall varit ense om en mening
; men är det skäl att rubba sitt beslut, innan man vet
till hvad resultat BondeSt. kommit? Jag tror derföre, att
R. o. Ad. bör qvarblifva vid sitt beslut; och då, om BondeSt.
förenar sig med R. o. Ad. och PresteSt., är frågan afgjord. Äfvenså
är frågan afgjord, derest BondeSt, förenar sig med BorgareSt.
, och behöfver då icke gå till förstärkta StatsUtsk., emedan
grundlagen bjuder, att om två Stånd stanna emot två uti
frågor som kunna förfalla; så är frågan förfallen, och förhållandet
förblifver sådant det varit häfver. Uti närvar, fall,
hvarest ändring eller nåd blifvit sökt, och två Stånd svara
ja men två Stånd nej, förblifver saken uti det skick, hvaruti
densamma af domstolarna blifvit försatt.
Frih. Boye, Ludv,: Jag kan icke biträda den siste
Den i5 Augusti f. m.
värde talarens omdöme om denna fråga, nemi. alt densamma
skalle kanna förfalla; ty lika med Gr. Horn anser jag
det vara utan tvifvel, att K. M. mäste ..hafva ett svar. Då
jag begärde propos. å Hr Ribbings förslag, framställde jag
detsamma efter min uppfattning deraf; men Hr Ribbing tiar
sedermera förklarat sitt förslag på ett sätt, alt jag icke vet
hvad som står qvar deraf. Jag får alltså, i ovisshet om huruvida
Hr Ribbing kännes vid min uppfattning, anhålla för
min egen räkning, att Hr Frih. o. Landtm, ville såsom
contra-propos. föreslå R. o. Ad. att fatta det beslut att öfverlemna
ärendet till K. M., med förklarande att R. St. för
deras del icke hafva något emot den åtgärd K. M. finner
för godt alt vidtaga.
Frih. Cederström, Thure: Som jag nyligen fått den
underrättelse af en af BondeStrs ledamöter, att förevar, betänk.
lärer vara af samma Stånd afslaget, så, för att R. o.
Ad., enär en så beskaffad officiel underrättelse, enl. hvad en
af föregtde talare yttrat, torde hafva någon inverkan på
det beslut R. o. Ad. i saken kommer att fatta, derom måtte
erhålla officiel underrättelse, vågar jag till Hr Frih. o.
Landtm, vördsamt hemställa, om icke någon af canceliisterne
kunde få afgå till BondeSt. för att i nämnda hänseende
inhemta upplysning. Men efter jag har ordet får jag förklara,
att ehuru jag icke deltagit i debatten öfver detta ärende,
är jag dock af deras mening, som yrka afslag på betänk.
; och att jag, lika med Frih. Cederström, Jacob, anser
R. o. Ad. af sitt förra beslut vara oförhiudradt att öfver
sednare betänk, nu fatta det beslut, som R. o. Ad. kan linna
för godt. För min del måste jag begära afslag på så väl
det ena som det andra af dessa betänkrn, emedan jag anser
det vådligt för samhället, om någon myndighet vill upphäfva
sig att förändra ett genom domaremaklen i laga ordning
tillkommet lagakraftvunnet beslut. I anledn. af det yttrande
Gr. Horn fällt, som skulle skäl till bifall å StalsUtskts
förslag kunna liemtas från den omständighet, att icke blott
inom de olika domstolar, detta mål genomvandrat, utan ock
ibland de ledamöter af samma domstol, olika meningar i
afseende på saken försports, nödgas jag förklara, att det icke
sällan händer, uti mål, som genomgå alla instanserna, att
domstolarna stanna uti olika beslut; men att på sådan grund
vilja åstadkomma en rubbning uti ett i behörig ordning tillkommet
beslut vore att i rättegångsväg stadga ett ganska
vådligt praejudicat, destomera orättvist, som en resningsansökning,
stödjande sig endast på sådan grund, aldrig bifalles;
hvadan mindre förefinnes skäl att af sådan anledn. i
beslutet göra någon ändring. Och får jag för den väl da
ledamoten förklara, alt icke ens resning lärer beviljas under
annat förhållande än derest parten af oförutsedda händelser
blifvit försatt i den olyckliga ställning, att lian saknat
101
.Den i5 Augusti f. m.
tillfälle att i behörig ordning öfverklaga beslutet. Af dessa
skäl anhåller jag oin afslag å StatsUtsk:s tillstyrkande.
Undert. Ri d d. S e cr e t.: I anledn. af Frih.. Cederströms
begäran att efterfrågan måtte ske i BondeSl. huru förevar,
ärende derstädes blifvit afgjordt, får jag tillkännagifva, alt
på en annan ledamots derom enskildt gjorda begäran, en cancellist
i nämnda afseende varit uppsänd till BondeSt.; men
att ingen person anträffats, som kunnat lemna officiel upplysning
om förhållandet. En tillstädesvar. cancellist ville
dock minnas, att frågan blifvit af BondeSt. afslagen.
Hr Rosenblad: Jemte det jag får afstyrka den föreslagna
officiella cancellist-ambassaden till BondeSt., oell
tillägga att jag icke vågar sälta tillit lill den i BondeSUs
cancelli anträffade personens uppfattning i minnet huru ifrågavar.
ämne inom BondeSt. blifvit behandladl, tror jag,
att det beslut BondeSl. kan hafva fattat icke bör verka för
frågans afgörande inom detta Stånd. Ju närmare jag eftertänker
saken, finner jag ännu mera skäl för den öfvertygelse
att frågan är af statsreg!er:s-egenskap; tv om Utskrs
betänk, blefve bifallet, så skulle sådant ovillkorligen komma
att inverka på Statens inkomster af Nyqvarns qvarn och
bro. Ämnet innefattar således en statsinkomstfråga, hvilken
följaktligen, derest två Stånd stanna emot två, mäste afgöras
genom nämnd eller förstärkt StatsUtsk. Jag tror, att
de skäl, hvarpå R. o. Ad:s första beslut hvilade, voro väl
grundade, och då Utsk. sedermera icke meddelat några upplysningar,
som icke förut varit anförda, så anser jag det vara
rättast alt R. o. Ad. vidblifver sitt första beslut, derå
jag anhåller att Hr Frih. o. Landtm, ville först framställa
propos. Skulle denna afslås, så följer i ordningen Hr Ribbings
förslag, och om äfven det skulle underkännas, sfi följer
sist i ordningen att framställa propos. till afslag å hvad
Utsk. tillstyrkt.
Hr Ribbing: Jag är skyldig Frih. Boye den upplysning,
att min framställning blott var den att en inbjudning
skulle ske till de öfriga Stånden alt förena sig uti det beslut,
som jag föreslog R. o. Ad. att fatta ; med hvilken inbjudning
jag hade för afsigt att förekomma de utaf en annan
ledamot omnämnda olägenheter. På det icke vidare misstag
må äga rum, har jag numera skriftligen upptecknat min
mening, följande nemi.: alt R. o. Ad. för sin del önskar att
RiksSt:n öfverlemna frågan till Iv. M:s afgörande, men att,
derest de öfriga Stånden sådant icke bifalla, R. o. Ad. förbehåller
sig sin beslutande-rätt vid dess afgörande inom
RiksStånden.
Hr Printzensköld: I anledn. af Ilr Rosenblads yttrande,
att detta ärende skulle äga så- nära sammanhang med
statsréglerin, att det skulle kunna gå till förstärkt Stats
-
Dc 11 lii Augusti f. m.
Tilsit , får jag erinra, att om äfven R. St. för deras del bifalla
StatsUtskts förra eller sednare utlåt., så återstår likväl
rti ganska väsendtlig omständighet, nemi. att de erhålla K.
M:s bifall innan saken är afgjord, och R. St. kunna således
icke vid slatsreglertn på något vis taga i betraktande den
möjligen förökade inkomsten af Nyqvarns qvarn och bro.
Gr. Horn: Ett missförstånd synes mig hafva uppkommit
rörtde ändamålet med förstärkta StatsUlsL; ty StatsUtsk.
kan förstärkas, icke blott för att afgöra stalsreglerrsfrågor,
utan äfven för afgörande af andia ämnen, på sätt
som alla andra Utsk. kunna det, då fråga är om sådana mål,
som icke kunna förfalla.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att om han riktigt uppfattat
discussionen, så hade derunder fyra förslag till beslut
blifvit framställda; ett vore att R. o. Ad. skulle vidblifva
sitt i afseende på utlåt. N:o 98 fattade beslut; ett annat, alt
R. o. Ad. nu skulle bifalla betänk. N:o 225; ett tredje, att
Ståndet skulle afslå båda betänkandena; och ett fjerde, att
R. o. Ad. för sin del skulle besluta att framställa den önskan,
det R. St. måtte öfverlemna denna fråga till K. M:s
afgörande, men att, om de öfriga Stånden sådant ej bi föl I e,
R. o. Ad. förbehölle sig sin beslutande-rätt i frågan. Om
Hr Landtm, hade fattat Frih. Boyes yttrande rätt, så hade
det varit hans mening att instämma i Hr Ribbing? förslag.
Då Hr Landtm, icke funne i grundlagen någon föreskrift,
som bestämdt förbjöde eller förhindrade honom att framställa
propos. till bifall å Utskts sednare betänk., ansåg Hr
Landtm, sig icke kunna vägra framställandet af någon af de
begärda proposlna; men då R. o. Ad. samfett annat Stånd
redan bifallit betänk. N:o 98, ansåg Hr Landtm, sig först
böra famställa den propos., som blifvit begärd, att R. o.
Ad. måtte vidblifva sitt beslut. Skulle den blifva ined nej
besvarad, komme han att framställa propos. till bifall a utlåt.
N:o 225; blefve den med nej besvarad, komme nästa
propos. att blifva på afslag; och om denna sista propos. äfven
blefve med nej besvarad, komme den fjerde meningen
att till afgörande framställas. Hr Landtm, hemställde derefter,
om R. o. Ad. behagade vidblifva sitt i afseende på StatsUtskts
utlåt. N:o 98 fattade beslut.
Ropades ja och nej.
Då Landtm, förklarade, det han trott sig finna alt ja
öfverröstat nej., begärde
Frih. Cede r s tr öm, Jacob, votering.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att nu förekomme att
bestämma contra-propos:n, och ville han först hemställa oin
R. o. Ad. önskade till contra-propos. den andra framställda
meningen, dernäst den tredje, och slutligen den fjerde; hem
-
D c n i5 Augusti f. m.
ställande nu först om R. o. Ad. antog till contra-propos.
bifall å StalsUtsk:s sist afgifna utlåt. N:o 315.
Ropades ja och nej.
Hr Frih. o. Landtm, förklarade, att han trott sig finna
att nej öfverröstat ja.
Fril). Cederström, Jacob: Hr Frih. o. Landtm, har
upplyst Ståndet, att fyra särskilda meningar under discussionen
velat göra sig gällande. Första frågan måste således
blifva den, huruvida R. o. Ad. vidblifver sitt redan fattade
beslut i ämnet, hvartill contra-propostn blir den, att
om nej vinner, konnner R. o. Ad. atL afgöra de öfriga alternativen.
Frih. Cederström, Thure: Jag anhåller Llott att få
förena mig med den sista värda talaren.
Hr Frih. o. Landtm, kunde icke instämma i Frill.
Cederströms mening, alt något förslag skulle blifva förhindrad
t att göra sig gällande, om R. o. Ad. vidtoge den utväg
att bestämma coutra-proposm, som Hr Landtm, föreslagit,
utan ansåg Hr Landtm, tvertom, att, örn den utvägen
vidtoges, hvar och en säkrast vore i tillfälle att söka få siri
mening under omröstning, då han kunde begära votering
om conti a-propos:ns lydelse. Dessutom trodde Hr Landtm.,
att Ståndet alltid borde följa den grundsatsen, att alltid
först bestämma den slutliga contra-propos:ns lydelse, inuan
votering företogs i hufvudsaken.
Gr. Frölich: Jag har alldeles ingenting emot den föredragning
af ämnet, som Hr Frih. o. Landtm, gjort, men
jag vågar blott hemställa, om icke Hr Frih. o. Landtm,
ännu bort göra den fjerde propostn; ty då Hr Landtm, tilfkännagifvit,
att under discussionen förekommit fyra alternativer,
så hade fråga om votering icke bort förekomma förr,
än propos. blifvit framställd äfven å det fjerde alternativet.
Frih. Cederström, Thure: Som jag icke varit i tillfälle
att bestämdt uppfatta ordalagen uti den af Hr Frih.
o. Landtm, framställda contra-propos.; så vågar jag anhålla,
att Hr Frih. o. Landtm, täcktes låta uppläsa densamma.
Frih. Boye, Ludv.: Äfven jag anser första propostn
icke kunna blifva någon annan, än den huruvida R. o. Ad.
vidblifver sitt första beslut; hvarför contra-propostn blir
den, att derest nej vinner, kommer propos. att framställas
för något af de öfriga alternativen; ty dä flera än tvänne
meningar förekommit, går det ej an att till contra-propos.
antaga någon af dessa meningar, emedan de öfriga derigenom
skulle utestängas.
Frih.
Den i5 Augusti f. m.
io5
Frih. Cederström, Jacob: Öfver den första proposrn,
huruvida R. o. Ad. vidblifver sitt redan fattade beslut, har
jag begärt votering, sedan Hr Frih. o. Landtm, förklarat
denna propos., enl. Hr Landtnäs uppfattning, vara med ja
besvarad. Jag yrkar i conlra-propns., att R. o. Ad., med
frånträdande af sitt förra beslut, afslår betänk. N:o g8, med
öppen rättighet att besluta öfver de andra under discussionen
framställda meningarna.
Hr Rosenblad: Jag vågar hemställa till Frih. Boye
och Hr Ribbing, hvilkas meningar icke särdeles skiljde sig
från ja-propos:n, om de icke, till undvikande af flera voteringar,
skulle vilja låta deras mening förfalla, då contrapropostn
komme alt innefatta Frih. Cederströms yrkande
om afslag på StatsUtsk:s betänk.; ty i annat fall kunna vi
få fyra voteringar.
Hr Ribbing: I anledn. af Hr Rosenblads uppmaning,
får jag tillkännagifva, att jag visserligen icke skall sätta mig
emot det beslut, som fattas; men antingen betänk, bifalles
eller afslås, blir den mening undertryckt, som jag ansett
Vara rättast, nemi. att icke besvära Stånden med sådana frågor,
som denna, utan öfverlemna den till K. M:s afgörande.
Likväl afstår jag ifiån densamma, ifall Frih. Boye, som förenat
sig med mig, äfven gör det.
Frih. Boye, Ludv.: Jag anser, för min del, icke rätt
att uppoffra sak för ögonblickets beqvämlighet. Jag skulle
hafva illa grundat min mening, om jag trott mig kunna så
lättsinnigt afstå derifrån; men jag får äran erinra de herrar,
hvilka äro så rädda för många propostr, att om pluraliteten
bifaller första propostn, så förfalla alla de öfriga.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, i anledn. af Frih. Cederströms,
Thure, begäran om uppläsning af den sist framställda
propostn ang:de contra-propos:ns beskaffenhet, att den
varit följande: antager R. o. Ad. till contra-propos. bifall å
StatsTJtsk:s sist afgifna utlåt. N:o 11.5. Sedan denna propos.
blifvit besvarad, hade Hr Landtm, förklarat, att han
ansåge nej dervid hafva varit öfvervägande; och finge Hr
Landtm, nu framställa ett annat förslag till contra-propos.,
hemställande alltså, om R. o. Ad. dertill behagade antaga
afslag å båda utlåt:na N:is 225 och 98.
Ropades starka ja, blandade med nej.
Hr Frih. o. Landtm, förklarade, att han funnit ja
häfva öfverröstat nej.
Frih. Boye: Jag vill icke taga på mitt ansvar att hafva
uppehållit R. o. Ad., utan anhåller blott att till prot,
få reservera mig emot hvad som inträffat, nemi. att Hr
Ribbings och min mening de facto blifvit undertryckt.
12 H. 14
10Ö
Den i5 Augusti f. m.
Hr Frih. o. Landtm, fästade, i anledn. af Frih. Boyes
anförande, hvilket rörde Hr Landtnäs föredragningssätt, då
Frih. Boye påstått att hans mening blifvit undertryckt,
uppmärksamheten deruppå, att den ej blifvit undertryckt på
annat sätt, än genom R. o. Ad:s beslut, att till contra-pro*
pos. antaga en annan; ty om Frih. Boye ansett, att hans
mening kunde göra sig gällande genom Ståndets pluralitet,
hade det stålt och stöde honom ännu öppet att begära votering
i anledn. af Hr Landtmts förklarande, huru Hr Landtm,
funnit den sista propos:n besvarad, då äfven under omröstning
koinine, huruvida Frih. Boyes mening borde blifva
contra-proposition.
Frih. Boyet Af personlig aktning för Hr Frih. o.
Landtm, vill jag icke tillåta mig något yttrande öfver Hr
Frih. o. Landtm:» föredragningssätt; men jag vill likväl till
prut. förklara, att jag icke anser Ståndet berättigadt att
genom något beslut neka mig att få min mening framställd.
Hr Ribbing: För min del får jag blott förklara, alt
jag för ingen del funnit, att Hr Frih. o. Landtm, eller
Ståndet velat undertrycka den af mig väckta och af Frih.
Boye understödda mening. Tvertom finner jag, alt Hr Frih.
o. Landtm, lemnat ali möjlig uppmärksamhet åt våra framställningar,
då Hr Landtm, velat gifva propos. till votering
om conlra-propos.; men då jäg hoppas alt Frih. Boye nu
icke anser mig handla lättsinnigt, då jag. följer hans exempel,
så inskränker jag mig till alt reservera mig mot beslutet.
I anledn. häraf upplästes nu till justering och godkändes
följande votens-proposition :
Den som anser, att R, o. Ad. bör vidblifva sitt vid första
pröfningen af StatsUtsk;s betänk. N.'o 98 fattade beslut,
voterar
ia'>
den det ej vill, voterar
nei;
Vinner nej, afslår R. o. Ad. StatsUtskts betänk. N:o 98 och
utlåt. N:o 225.
Efter voteringens slut, befunnos rösterna hafva utfallit,
som följer:
Ja — 19.
Nej — 34.
H. R, o. Ad. åtskiljdes kl. £tili 3 e. m.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Den i5 Augusti *. m.
Lördagen den i5 Augusti i84o.
Plenum kl. 6 e. m.
Frih. Raab, Adam Christ.: Frånvar. vid böljan nf
förmiddagens plenum, och underrättad alt R. o. Ad. då
fattat det beslut, att StatsUtsk:s utlåt. N:o 212 jemte BondeSlrs
inbjudning, angrde mölespassevolancens öfverfly Ilande
på allm. bevillnm, skall hvila, intilldess att statsreglertn blifvit
definitivt afgjord, anhåller jag att i dagens prot. få antecknadt,
att jag icke i detta beslut dellagit, utan att jag
emot detsamma mig reserverar.
Hr Frih. o. Landtm, tillkunnagaf, att Frih. Raab,
Adam Christian, ledamot i Allm. Besvärs- och Ekon.Utsk.,
anmält sig för enskilda angelägenheter vara nödsakad alt
för någon lid afresa från riksdagen, och derföre erhållit ledighet,
hvarföre Hr Landtm, anmodade Hrr Eleclorer alt
innan nästa plenum sammanträda för att välja en ledamot
alt under ledigheten inträda i Allm. Besvärs- och Ekon.-  Utskoltet.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.skulle
någon dag behaga företaga val af directeurer lili Låneconloren
i Götheborg och Walmo; och hemställde om R. o. Ad.
behagade utsätta detla val till Thorsdagen den 2.0 dennes
på eftermiddagen.
Ropades ja.
Hr Frih. o. L an dim. erinrade, alt det vore en divecteur,
som borde väljas till låneconl. i Götheborg och
en till det i Malmö, och att vanligen R o. Ad derjemte
valt en suppleant för hvartdera läneconloret. Valet kunde
ske så, att alla fyra namnen uppfördes på samma lista,
med tydligt utsättande af den befattning, hv01 till livar och
en valdes. Någon lid besparades derigenom, oell ingen olägenhet
vore dermed förknippad. Hvarje lista borde dä vara
upprättad ungefärligen sålunda: Directeur vid Låne-cont. i
Götheborg: N. N. Suppleant: N. N. Directeur vid Låne-cont.
i Malmö: N. N. Suppleant: N. N.
Frih. Cederström, Jacob: Jag får hemställa om det
C) vore lämpligare och enklare ottå valsedlarna endast skrifva,
så väl för lånecont. i Götheborg, sorn för Malmö lånecontor,
namnen å 2:ne personer, och sedan låta de liesta
rösterna afgöra, alt den af de ?:ne personer, som lått
högsta röstantalet, skall blifva ordinarie direcleui, och deu
den andra blelve suppleant.
io8
Den i5 Augusti c. m.
Hr Bråkenhjelm, Pehr Reinh.: 33 §:n Ridd.Ordn.
tror jag innehålla föreskrift, huru i sådant fall som det ifrågavar.
bör tillgå; och jag vågar hemställa, om icke rätt
och slätt denna föreskrift må tillämpas, samt tror icke någon
annan vara behöflig.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om icke det sätt
han föreslagit vore lämpligare, enär det annars kunde hända,
alt den, som de fleste önskade till directeur, blefve
suppleant och tvertom.
Hr Bråkenhjelm: Jag får förklara, att jag för ingen
annan orsak begärt ordet, än för att förekomma möjliga tvister
och olägenheter i framtiden. 33 §:n Ridd.Ordn. innehåller:
”Vid de tillfällen då ett visst antal suppleanter tillika
skola väljas, för att inträda i mån af inträffad ledighet,
skall valet med undantag af de fall, hvarom 35 §:n stadgar,
ske på det sammanlagda antalet af ordinarier och suppleanter,
hvarvid de flesta rösterna bestämma hvilka personer
blifva ordinarier, äfvensom den ordning, hvarefter
suppleanterne böra tillkallas.” 35 §:n handlar visserligen
om val af fullmäktige i R. St:s Bank och Riksg.cont., och
det skulle sålunda stå R. o. Ad. öppet att, efter här är
fråga om val af fullmäktige i lånecontm , hvilket kanske
skall betyda detsamma som val af fullmäktige i Banken,
förfara efter godtfinnande i detta afseende. Jag får således
blott hemställa till Hr Frih. o. Landtm., huruvida det kan
anses fullt öfverensstämmande med Ridd.Ordn., att delta val
sker annorlunda än 33 §:n föreskrifver.
Frih. Gede r st röm: Jag förnyar hvad jag nyss hade
äran säga. Jag tror, att det rätta sättet och det sätt som
öfverensstämmer med 33 §:n Ridd.Ordn,, är, att antalet ledamöter,
som till hvartdera contoret skall väljas, och hvaraf
en skall blifva ordinarie och en suppleant, uppföres utan
rubrik, och alt de flesta rösterna bestämma emellan de tvänne
personer, som blifva utsedde. Jag tror icke något annat
sätt vara lämpligt.
Hr af Uhr, Gustaf: Jag vill endast fästa uppmärksamheten
derpå, att i händelse R. o. Ad. beslutar att verkställa
valet såsom Hr Frih. o. Landtm, föreslagit, kunna de,
som skola sitta vid bordet, för att anteckna de personer, på
hvilka rösterna falla, icke med redighet göra denna anteckning
på annat sätt, än att de hafva 4 särskilda anteckningslistor,
nemi. en för directeuren i Götheborgs contor, en för suppleanten
derstädes, en för directeuren i Malmö contor och eu
för suppleanten i samma contor. Jag kan icke se huru de
kunna hafva reda på de valda, utan att hvar och en förer
4 särskilda listor.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att han, då han för
R. o. Ad. föreslagit ett sätt att tillvägagå, naturligtvis först
Deri i5 Augusti e. ra.
sökt att göra för sig klart, huruvida det stöde i öfverensstämmelse
med föreskrifterna i Ridd.Ordn.; och hade Hr
Landtm, trott sig finna alt Ridd.Ordn. ej deremot lade något
hinder, då den i 33 §:n gjorde undantag för de
val, som i 35 §:n äro nämnda, och Hr Landtm, trott
att directeurer i lånecontoren uti Götheborg och Malmö,
hvilka icke i grundlagen äro nämnde, måste anses
vara i samma cathegori , som fullmäktige i Banken och
Riksg.cont., hvarföre med val af dessa directeurer skulle
kunna tillgå på sätt R. o. Ad. funne lämpligt att besluta,
R. o. Ad. torde finna det vara otvifvelaktigt, att om för
lånecontoren i Götheborg och Malmö två namn för hvartdera
utsattes, hvaraf den som erhölle de flesta rösterna blefve
directeur, och den andra suppleant, kunde lätt hända,
att den, som pluraliteten önskade till suppleant, blefve directeur,
och tvertom. Hr Landtm, trodde det ej vara lämpligt
att låta sådant bero af en lyckträff, och hade detta varit
orsaken till hans framställning. Hvad anginge svårigheten
att vid valet föra prof., så trodde Hr Landtm, visserligen
att inom R. o. Ad. funnes tillräckligt antal personer,
sorn med tillförlitlighet skulle kunna föra det, beroende det
naturligtvis af R. o. Ad., sedan tiden vore utsatt, att bestämma
huru Ståndet funne valet böra förrättas.
Hr Bråkenhjelm: Jag måste erkänna, att, ehuruväl
jag genom Hr Landtnäs sista förklarande är fullkomligen
tillfredsställd, så snart jag funnit på hvad sätt Hr Landtm,
ansett sig böra tyda 33 och 35 §§:na RJdd.Ordn., del likväl
för mig ännu är obestämdt, om vi skola förrätta ett eller
tvänne val, nemi. ett till directeur och suppleant i Götheborgs
och ett till directeur och suppleant t Malmö lanecontor,
eller om vi skola utse dem alla vid ett enda val,
och således hvarje valsedel bör innehålla 4 namn. Jag
skulle således anhålla, att Hr Landtm, behagade underrätta
Ståndet derom.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, det hans förslag varit
att hvarje sedel skulle innehålla fyra namn, med utsättande
för hvarje person af det uppdrag, till hvilket han nämndes;
och hemställde Hr Landtm., om R. o. Ad. behagade
bifalla att valet skedde på detta sätt.
Ropades ja.
Ånyo föredrogs StatsUtsk:s den 29 sisth Juli och den 1
dennes på bordet lagda utlåt. Wto 227, i anledn. af K. Mts
nåd. skrifvelse rörrde förlängning af de med rusthållarne vid
åtskilliga afsuttna regtten och corpser afslutade contract om
häst-vacance-afgifts utgörande, jemte flera i ämnet väckta
motioner.
Frih. Gederström, Bror: Sedan StatsUtsk. tillstyrkt
och jemväl R. St. beslutat, att hos K. M. i underd. anhål
-
tio
Den i5 Augusti e. m.
Ia, det täcktes K. M, förelägga nästkommande Ständer en
omfattande plan till försvarsverkets organisation i dess helhet,
på det R. St. må blifva i tillfälle att i ett sammanhang
besluta öfver de åtgärder, som erfordras, för alt, i förening
med en afsedd lindring i de rustandes och roteringsskyldiges
besvär, befordra den utsträckning af beväringsmanskapets
öfning, som tillika bör äga rum, synes det vara i hög
grad inconseqvent, att nu besluta om de indelta cavalleriregttenas
afsittning för all framtid, eller något som angår
regrtenas förändrade organisation; och anhåller jag att förevar.
betänk. N:o 227 med denna anmärkn. måtte återremitteras.
Hr Lefren, Joli. Pehr: Utsk:s betänk, innefattar förslag
till 3:ne särskildta beslut. Det första, att Ständerne
skulle nu förklara, att de afsuttna cavalleri-reg:tena borde
för all tid fortfara att vara afsuttna; men i samma beslut
föreslås äfven, att hos K. M. skulle i underd. begäras, att
nödiga åtgärder matte vidtagas för tillvägabringande af de
med rusthållarne vid 3;ne sådana regrten afslutade hästvacance-contracts
förlängning på 3o år, räknade från den
tidpunkt, då hvartdera af dessa contract tilländagå!’. Att
först föreslå att ett cavalleri-reg:te skall i ali tid vara nedsutlet
och sedan hos K. M. begära, att Ilan måtte låta besörja
contrncts ingående för 3o år, är detsamma, som att
taga bolt den ena delen af premisserna, och om en rusthållare
sedermera skulle säga: jag ger 1 r:st. b:co för vacancen,
finge den, som agde uppgöra contractet, tacka för att
det icke blef ett r:st., då redan i premissen blifvit sagdt att
regttet skall för all tid vara nedsuttet. Det går således icke
an att bifalla betänk, i dess nu var. form, men för min enskilda
del vill jag icke bifalla det under någon form. Det
är icke sagdt, att ej landet i en framtid kan behöfva mera
cavallen. Det är ej heller sagdt, att det icke kan blifva behöflig!,
att i en del af landet låta ett regite sitta upp, då
man i en annan del af Riket kan låta ett annat sitta af.
Sådana förhållanden kunna inträffa, då sådant blefve nödigt,
och då ser jag icke hvarföre Ständerne skulle för all tid betaga
sig möjligheten att göra hvad sorn förståndigt är. Hvad
åter sjelfva uppsittningen angår, så, ifall den skulle ifrågakomma,
kan den göras på det sätt, att den blir föga kännbar
för rusthållarne, och så att den kommer att åstadkomma
ett godt reg:te för allan tid, om man följer de grundsatser,
som Frill. Toll framställt, och som Ulsk. här förbigår,
emedan deras upptagande, enl. Utsk:s förmening, vore
att för mycket ingå i detaljer. Jag medger att man 1111 icke behöfver
ingå i dessa detaljer, men nog har Utsk. i sina betänk:n
ingått i mycket mindre detaljer; ty Frih. Tolls framställning
involverar en stor och nyttig grundsats, som efter
Iflitt föi menande bolde tillämpas på alla Svenska indelta
Pen |5 Augusti e, ra
-
(K
cavalleri-reg:ten. Det andra förslaget öfvensom det tredje
önskade jag kunna bifalla; men som jag icke kan föreslå
en sådan metod att behandla ärendena, som i åtskilliga andra
RiksSt. vid denna riksdag blifvit begagnad, nemi. att
bifalla vissa punkter af ett betänk, och skicka de öfriga tillbaka,
då målet första gången är före, önskar jag att R. o.
Ad. måtte bifalla återremiss af detta betänk., hvarom jag
vördsamt anhåller att Hr Landtm, behagade framställa proposition.
Frih. Cederström, Jacob: Jag instämmer till det
hufvudsakliga med den sista talaren och jemväl med den
första om att, då Ständerne begära en fullständig organisations-plan
fpr försvarsverket, är det mer än oformligt att
ingå med en skrifvelse lill K. M., innehållande att Ständerne
för deras del besluta, att det afsuttna cavalleriet skall i
all framtid vara infanteri. Man har icke gjort sig reda för
hvad det vill säga att uppgöra en fullständig plan för försvarsverket,
om man i förtid vill lösrycka elementerna deraf.
Hr Lefre'n har redan anmärkt hvad följden skulle blifva
af en anhållan om nva conlraclers uppgörande, och skulle
Ständerne besluta samt K. M. bifalla att ifrugavar. cavalleri-regtten
skola vara för all framtid afsuttna, vore det
en mycket enklare åtgärd att indraga alla augmerler till
Kronan, hvarigenom Staten finge en ersättning, sorn fullt
ut motsvarade och till och med öfverstege hvad häst-vacance-medlen
utgöra. Lika med Hr Lefre'n nödgas jag begära
återremiss å betänk., enär jag icke kan begära afslag
å de öfriga punkterna, då de deri upptagna förslag äro rättvisligen
afstyrkta af Utskottet.
Gr. Horn, Claes Fr e d r.: Emot StatsUtskrs ifrågavar.
betänk, är hufvudsakligen anfördt, att första tillstyrkandet i
första punkten skulle stå i strid med ett tillstyrkande i efterföljande
punkter. Jag ber att derpå få svara, att man här tillförene,
vid en debatt omen mycket vigtig princip i lagstiftningen,
med yttersta stränghet klandrat Ständerna derför, att de
skulle vilja öfverlåta till Regertn att fullfölja en princip,
som man skulle kunna anse nyttig för Riket, och ändå icke
sjelfva uttrycka sig öfver detalj-frågorna i ämnet, utan i allmänhet
öfverlåta åt R.eger:n alt tillämpa denna princip. Nu
synes mig, som samma sida skulle vilja klandra ett tillstyrkande
från StatsUtsk., att Ständerne ä deras sida skulle såsom
en princip antaga, att de en gång till infanteri reducerade
cavallen- obrpserna må allt framgent förblifva infanteri.
Jag ber ,'<3Po. Ad. fästa särdeles uppmärksamhet på
den motsägelse, som dessa åsigter tyckas innebära, och derjemte
tager jag mig friheten begära uppmärksamhet derpå,
att ingen motsägelse rimligen kan anses ligga deruti, alt
Ständerne för deras del besluta et) åtgärd för framtiden och
anhålla att K. M. för sin del åtminstone måtte besluta den-»
Den i5_^A ugusti e. m.
na åtgärd för minst 3o år. Enligt första punkten skulle
Ständerne uttrycka en grundsats, hvarefter K. M. å sin sida
kan fatta sin opinion. Trodde likväl K. M. det icke vara
nyttigt för Riket alt för everdeliga tider afgöra denna
fråga, vore del åtminstone för K. M. öppet att antaga det
alternativ Ständerne framställt i afseende på åtgärdens vidtagande
för 3o år. Att Ständerne för deras del såsom princip
antaga, attjdet afsuttna cavalleriet icke åter må uppsitta,
tror jag kunde försvaras både på rent militäriska och
rent ekonomiska grunder. Att nu här ingå i en deduction
häraf, anser jag verkligen vara ganska öfverflödigt, och det
skulle kunna leda till deu oformlighet, som jag förut sökt
afböja, att den till Utsk. afgående discussionen skulle blifva
ett skäl för Utsk. att ingå i dessa detaljer. Utaf samma
skäl har jag äfven inom Utsk. afstyrkt att upptaga Frih.
Tolls förslag, emedan dessa förslag innebära rena organisations-frågor
inom vapnet, hufvudsakligen utgående derpå, att
genom reduction af numerären vinna så mycket större färdighet
hos de öfriga. Min enskilda tanke är väl, att man
på detta sätt skulle kunna åstadkomma ett visserligen mindre
men mera brukbart cavallen, men att detta ca valleri
skulle blifva mycket dyrare än ett värfvadt. Derföre kan
jag icke annat än afstyrka denna åtgärd. I öfrigt vill jag
blott yrka, att jag tror detta betänkts antagande kan mycket
väl stå tillsammans så väl med redan fattade beslut,
som med de särskildta tillstyrkanden, som betänk, innefattar.
Frih. Toll, Gustaf Philip: Jag vågar först anhålla,
att någon af StatsUtsk:s här närvar, ledamöter täcktes upp*
lysa, huruvida detta betänk, innefattar svar å K. M:s sednaste
skrifvelse angående de 58 nummer af Bohus läns regemente,
hvilka afsagt sig förlängning af contractet om hästvacance-afgiften
; och begär jag att, efter det sådan upplysning
blifvit lemnad, få vidare yttra mig.
Frih. Sprengtporten, Jac. Wilh.: Då jag icke
haft tillfälle att egna mer än en ganska flygtig uppmärksamhet
åt detta betänk., innan det i StutsUtsk:s plenum förekom,
och jag äfven för min del ej kan annat än medgifva,
att åtskilliga af de anmärknrr, som här blifvit framställda
emot Utsk:s utlåt., kunna förtjena en närmare granskning,
så finner jag icke anledn. att bestrida den återremiss, som af
3tne värda ledamöter blifvit begärd. ^
Frih. Cederström, Jacob: Det äi^fu', Horns yttrande,
som gifvit mig anledn. att begära ordet. Han har
yttrat, att den contradiction, som af mig blifvit anmärkt,
skulle afse innehållet af sjelfva momenterna inom detta betänk.
; men förhållandet är icke sådant. Den contradiction,
hvar
-
Den iä Augusti e. ra.
hvarom jag talat, är den, att R. o. Ad. beslutat en lind. anmälan
till K. M. örn att till nästa riksdag få en fullständig
plan till organisation af försvarsverket, och att några dagar
derefter anmälan hos K. M. skulle göras, att Sländerne för
deras del beslutat, att andra Lif-grenadier-, Westgöt ha och
Bohus läns regtlen samt Smålands Grenadier-bataljon och en
bataljon af Lif-reg:tet må allt framgent såsom infanteri bibehållas.
Deruti ligger conlradictiooen, enär Ständerne sålunda
icke skulle afvakta den från K. M. begärda planen,
ulan sjelfve gå i förväg för uppfyllandet af deras önskan
med ett beslut, som inverkar pä möjligheten för denna plans
uppgörande. Hvad i öfrigt inom detta betänk, förekommer
icke väl beräknadt, fastän icke contradictoriskt, är att besluta
det regttena skola få förblifva infanteri , och derjemte
begära att K. M. mätte vidtaga anstalter för att tillvägabringa
contract om häst-vacance-afgiften .för 36 år.
Det faller af sig sjelft, alt om K. M. skulle bifalla hvad
Ständerne här för deras del skulle besluta, kunde svårligen
några häsl-vacance-afgifter erhållas till stort högre belopp,
än Hr Lefreäi omnämnt, nemi. ett eller ett par r:st. Jag skulle
derföre tro, att det vore nödvändigt, att nu, på grund af
K. M:s tillkännagifvande att rusthåliarne förklarat sig vilja
fortfara med häst-vacance-afgiftens erläggande, Ständerne
må sådant medgifva för 3o år, och derefter möjligen öfverlemna
till K. M. att, vid uppgörandet af planen för försvarsverket
i allmänhet, pröfva och för Ständerna vid en
kommande riksdag framlägga, huruvida dessa afsuttna cavalJeri-corpser
kunna för all framtid få förblifva infanteri, samt
i sådant fall äfven villkoren för rusthållare till ersättande
af den fördel, som genom en bestämd häst-vacance-afgilts
erläggande kan dem tillskyndas. Endast på detta sätt kan
ämnet komma att ordentligt och till gagn för fäderneslandet
afhandlas. Jag förnyar min begäran om återremiss.
Hr Ribbing, Arvid: För några pleni-dagar sedan
förevar en fråga, angtde Rikets indelning, nemi. i kyrkligt
hänseende beträffande Calmar stift. Jag tog mig då friheten
påstå att det vore bäst att icke till K. M. ingå med några framställningar
och lind. anhållanden om Rikets indelning partiel
t i det ena eller andra hänseendet, då Ständerne förut ,
på sätt jag åberopade, hade begärt, alt en hel plan för Riket
måtte uppgöras. Den fi arnställning jag då tog mig friheten
göra, vann icke understöd ; men det hindrar icke mig
alt för min ringa del instämma i den framställning, som
Statsrådet Frih. Gederström gjort, så mycket hellre, som den
fullkomligen öfverensstämmer med de grundsatser jag trotman
bör följa, för att icke möjligen motsäga sig sjelf i ft amställningen
af en underordnad omständighet, sedan man för*-  ut begärt en större åtgärd.
12 H. i5
"4
Dea 15 Augusti e. m.
Frih. Toll uppläste följande:
Jag erkänner min oförmåga ali bedomina H. ,SlatsUlsk:s
ändamål med det svar, sorn i anleda, al K. M:s nåd. skrifvelse
borde å Ständernes vägnar i underd. afgifvas, om icke
så, sorn skulle man önska det K. M. må afsäga Sig den
i mili tanke Konungen ensamt tillkommande rätt, att bestämma
de till infanteri afsultna cavalleri-regrtens åter uppfinning,
då contractrn derom tilländagå; eller att R St.,
genom ett beslut i denna väg, för dess del skulle häruti laga
det initiativ, att då samma contracler sluta, det skulle
vara emot ordning, alt Konungen bifölle hvarje rusthållare,
sorn kunde nine det för sig förmånligare, att återtaga rustnings-ijensten
och upphöra alt Samtidigt med öfriga contanta
utskylder lösa eller leverera sin häst-vacance-afgift ; samt att
sådant äfven icke ulan R. St:s hepi öfvande i framtiden ma
ske, och vid förnyade contracler icke heller någon nedsättning
borde bifallas m. m. Om Konungen skulle finna, tvertemot
de af SlalsUtsk. uppgifna grunder, att Rikets forsvar
fordrar en ökad cavallei i-styrka, hvarvid H. M. äfven skulle
medgifva någon sådan organisations-föi bättring, sorn afsedde
Statens, Ijenstens oell de rostandes obestridliga gemensamma
fördelar; så torde det icke kunna motsägas, att detta lämpligast
skulle ske, om Konungens rätt dertill vore lilia tydlig sorn
hvarje rusthallares, att få nytt contract i öfverensstämmelse
dermed, då tiden vore till ända. Och anser jag mig af dessa
skäl icke kunna med min röst biträda, utan yrkar afslag
å annat svar å högslberörde K. M:s nåd. skrifvelse, än
det att R. St. med fullt förtroende öfverlemna sådant till
den åtgärd Konungen skulle finna omständigheterna påkalla
och anmälan af flera riksdagsfullmäktiges uti ämnet
afgifna motioner &c. — Anmärkningsvis torde frågans närmare
granskning böra upplysa: att omfördelar idylikacontraetrr
finnas tilldrlta eller kunna beredas rusthållare inom
vissa provinser, som icke tillkomma dessa rusthållare uti andra
provinser, Staten icke mera önskar likstämmighet uti
beskattningsgrunder och skulle väsendtligen motsäga all yttrad
omsorg i denna del, lika säkert som Utsk;s tanke rörtde
ett förslag till organiserande af indelt cavallen för landets
behof, i anseende till detaljer dervid icke tillhörande sin befattning,
motsäges af dess egna förslag och yttrade grundsatser,
i strid mot liela indelta armeens, särdeles cavallerivapnets,
behof, på skäl som aldrig gälla, nemi. fält-cavalleriets
oanvändbarhet såsom rörligt blott å stora landsvägen
m. m. I anleda, häraf, och på grund af de erinringar,
sorn blifvit af andra talare gjorda, anhåller äfven jag, alt
ålerreiniss må bifallas, utbedjande mig ytterligare H. Utsk.-s
närmare öfvervägande af saken.
Gr, Horn: Jag anmälte mig egentligen för atlpåFiih.
Tolls fö, Irå^ati svaia, all detta betänk, icke utgör svar på
Den id Augusti t. m.
någon K. propos. eller skrifvelse om de omföi mälda miiiiroiiia
viii Bohus läns regite, SlalsUlsk. har funnit, att efter ett långt
väntande på ett sådant meddelande, var Utsk. skyldigt att
till Ständerna afgifva elt svar på den förra K. skrifvelse!!.
Dervid har Stats Utsk efter min tanke icke begått någon
motsägelse i det yttrande, som här är afgifvet, jemförd! ined
det tillstyrkande, alt Sländerne måtte anhålla om föreläggande
af en organisations-plan, sorn Utsk. i ett föregtde betänk.
afgifvit, enär R. o Ad täcktes ihågkomma, att SlatsUtsk.
äfven der uttryckte den grundsatsen, att det afsuttna
indelta cavalleriet ej borde åteiuppsitta, utan alt en ytterligare
afsitlning borde äga rum, blott med utbyte åfelt par
sqvadroner vid Lif-reg:tel. Också nr det icke i detta be
tänk.
sagdt, alt det skulle vara de nu afsuttna sqvadi onei lin,
som skulle ständigt förblifva afsuttna, utan omnämnes endast
en bataljon af Lif-regrtet såsom ständigt infanteri. Jag tror
för min del, att detta betänk, vid en blifvande ålerremiss
visserligen kail få en annan form; men mig förefaller det
likväl, som kunde StatsUlsk. icke gerna frångå de grundsatser,
Utsk. 2:ne gånger vidbllfvil, och således göra ett tillstyrkande,
som vore rakt stridande emot dess fordna afstyrkande.
På grund deraf förmodar jag, att R. o. Ad,, måtte
inse, alt frågan från fjtalsUtskts sida. ej gerna kan. blifva
om annat, än att styrka R. Si. i deli grundsats, alt det indelta
cavallen', som afsiittil, icke åter må uppsitta, nen att
frågan likväl lemnäs till K. Mts fria val öppen, så att K.
M. följaktligen, efter sin vishet och i sammanhang med den
begärda planens uppgörande, äger att definitivt i frågan
besl illa.
Hr von Hartmansdorff, Ang.: I organisalions-fråv
gau i örtde cavalleriet vill jag ej inlåta mig Men jag har,
lika med Hr Lefre'n, funnit en bestämd motsägelse äga unn i det
första af de tillstyrkanden, .SlalsUlsk. här afgifvit, bestående
nemi. deruti, att Utsk. föreslagit det contiacten skola vara
ouppsägbara å Kronans sida, så alt dessa afsuttna cavalleri-reg:ten
skola städse förblifva cavallen, hvaremot Utsk.,
då det talar om contract endast på 3o år, medgifvil att conti
acten må vara uppsägbara på rost hällarne* sida. Om Konungen,
då riisfbållarne ej längre vilja fullgöra contraeten ,
ej kan säga till dem: sillen tipp! så måtte icke annat återstå,
än att rusthälbVrne föreskrifva Konungen hvad villkor
de behaga för ett förnyadt contract* ingående. Denna motsägelse
lärer icke kunna höfvas på annat sätt, an att betänk,
varder återremitteradt, hvadan jag instämmer i det derom
gjorda yrkandet.
StalsUlskis utlåt. N:o 227 återremitterades.
Till piofning företogs LagUtsk:s den ig sistL Juli och
den 1 dennes pä bordet lagda betänk. Nio 80, dels 1 anledn.
Den i5 Augusti e. m.
af
motion om upphörande eller ändring af 13 §;n af K. förorda.
den j3 Juli 1818, angtde inteckning i fast egendom,
dels öfver de, i sammanhang med återremisserna, framställda
förslag lill ändring af 4 cap. 4 S:n Jorda-b:n, och R. förordntna
den i3 Juni 1800, ifråga om lagfart och börd samt
städsel och lega af jord på landet.
Frih. Gederström, Thure: Jag hade föreställt mig,
men måhända är denna föreställning oriktig, och jag underkastar
densamma R. o, Ad:s pröfning, att hvarje lagförändring,
som föreslås, dels skall vara af bebofvet påkallad,
och dels skall vara ändamålsenlig. Huruvida en förändring
af de laghud, hvarom LagUlsk. nu inkommit med förslag,
är af bebofvet påkallad, vill jag lemna till. andra, sorn äga
mera sakkännedom än jag; men att de föreslagna förändringarna
icke äro ändamålsenliga, det skulle jag hoppas att få
för R. o. Ad. -söka ådagalägga. För att förändringen skall
vara ändamålsenlig, måste i första rummet afses, dels att den
ar öfverensstämmande med rättsbegrepp, och dels att den
medför nyttigare lagbestämmelser än de gamla lagbestämmelserna.
Hvad nu den föreslagna förändringen af 4 cap. 4
§:n Jorda-b:n vidkommer, som enl. gamla lagen innehåller,
att örn någon öfverjåter fast egendom, den han förr till annan
sålt häfver, vare det köp g i I d t, som först gjordes, och
bote den, som tvem ett sålde, sjettedelen af köpeskillingen
och skadan åter; så kan jag icke finna lättsgrunden deraf,
alt den skall få behålla köpet, som först söker lagfart. Det
kan nemi. vara många och högst vigtiga omständigheter, som
göra, att icke en köpare kan genast söka lagfart. När nu
i K. förord», af den i3 Juni 1800 finnes stadgadt, att köpare
skall ovillkorligen söka uppbud, i staden inom 3 månader,
och å landel sist vid det ting, som infaller efter 6
månader, sedan köpet slutadt blef, vid äfventyr, att om det
försummas, skall han böla lika mycket, sorn värdet af d<‘t
stämplade papper, hvarmed köpebrefvet skall vara belagdt
och att, i händelse någon af förre ägarens borgenärer kommer
med panlebref eller annan klar förskrifning, derför,
inteckning tillåten är, skall han få inteckning, och denna
inteckning blifva beståndande; så synes mig ingalunda vara
af behof påkalladt, att förändra det lagbud, som säger, att
den som först köpte, skall behålla köpet, utan tvertom
att förändring derutinnan skulle leda till ganska menliga påföljder,
emedan, om en person här i Slockholm först säljer
en egendom åt en person, som icke ar vistande på stället,
hvilken således icke genast kan söka uppbud, och sedan säljer
samma egendom åt en annan, som är på stället och söker
uppbud, innan förste köparen sig dertill anmäler, samt
allt detta sker inom 6 månader, i enlighet med hvad lagen
bjuder, det måtte vara högst obilligt, att den som först sökt
uppbudet, skull få sitt köp beståndande.
Den i5 Augusti e. m.
117
tJvad jag hufvudsakligen anmärker mot den föreslagna
förändringen af 4 cap. 4 §:n Jorda-bfn ar, att densamma icke,
i likhet med gamla lagstadgandel, innehåller ansvar för
den, sorn tveta ett säljer, och hvarföre man-med skäl kan
säga, att den föreslagna lagförändringen öppnat dörren för
bedrägerier, i stället att deiför sätta en gräns; måhända
liar Utskts mening varit, det stadgandet, att den skall böta
sjetledelen af köpeskillingen, som tvem ett säljer, icke skall
anses upphäfvet, hvadan ock Utskts memor. innehåller att,
med ändring af 4 eap 4 S*n Jorda-b:n ike.; men då någon
väsendtlig skilnad emellan orden ändring och u p p h ä fv
a n d e destomindre uti förevar, fall förefinnes, som, itali Utsk.
begagnat förstnämnda ord i dess inskränktare bemärkelse,
Utsk. tillika bort tillkännagifva, att hvad i omförmälda
lagrum, ang:de ansvar för den som bedrägligen sålde, funnes
stadgadt, komme att fortfarande gälla; måste jag för min
del på det kraftigaste motsätta mig så beskaffade lagförändringar,
hvarigenom domaren, vid lagbudets tillämpning,
skulle lemnäs i ovisshet derom, huruvida det gamla lagstadgandet
helt och hållet vore undanröjdt, och det nya
salt i dess ställe, eller om den person, hvilken samma egendom
till 2 personer försålde, kunde derför åläggas ansvar,
eller icke.
Hvad åter sednare delen af LagUtsk;s betänk, vidkommer,
eller att om någon öfver låtit äganderätten till fäst
egendom, och, innan lagfart derå sökes, förre ägarens borgenär,
eller den som fått nyttjanderätten sig upplåten, kommer
och begär inteckning, skall han genast få den läst förklarad,
och köparen hålla sig till sin fångesman, — finner jag
äfven vara ett ganska vådligt lagbud, och för min del vågar jag
betvifla att några särdeles olägenheter hafva uppstått i följd af
lagens förek lif l i ofvanå beropade K. förord n. af den 1 3 Juni 1800,
samt K. förorda, d. 1 3 Juli 1818, att köparen skall uppbjuda egendom
inom 6 månader på landet och 3 månader i staden. Men
jag föreställer mig och befarar, -att ganska mångå olägenheter
skulle förorsakas, om icke någon tid lemnades köparen att söka
uppbud, utan lian vore skyldig att genast begära uppbud,
samt om han det ej gjorde, finge, örn förre ägarens borgenär
komme med en klar och ostridig fordran, hålla sig till sin
fångesman. Här är i 3:dje mom. af Utskts betänk, visserligen
föreslaget, att han blott behöfde anmäla sig lill lagfart,
om han ej hade så beskaffade åtkomst-handlingar, alt lagfarten
kunde beviljas; men jag tror, att detta stadgande
skulle leda till mångå oell invecklade rättegångar. Jag tror
äfven, att det skulle leda derhän, att förtroendet man och
man emellan så skulle förminskas, att näppeligen någon ville
köpa en egendom af en person, som ej vore allmänt känd
som en rik man. Del förtroende man nu har, att man köper
en egendom då mari erhållit gravations-bevis, kunde
Den i5 Augusti e. m.
icke bestå; ty hvad sora vore ograverad! i dag, kunde vara
graverad! i morgon.
F'6'r öfrigt ignorerar jag icke det förhållande, att dessa
lagföiändringar äro hufvudsakligen hemtade från det uva
lagförslaget, hvaraf jag är en ganska ifrig försvarare; men
jag har redan tillförene flera gånger på detta ruin förklarat,
att jag högeligen motsätter mig alla sådana partiella
förändringar, sora icke äro af behofvet påkallade; och della
från nva lagförslaget hemtade stadgande, om försäljning af
faslighet, står i oskiljaktigt sammanhang med nya lagens föreskrift
om permanenta domstolar, och intill dess vi få deni
införda, anser jag för min del icke välbetänkt, att i någon
raan gifva bifall till detta betänkande. Af sådan anledn. vågar
jag äfven hos Hr Landtm anhålla om propus, till afslag
å della betänkande. Men medan jag har ordef, må det
tillåtas mig all, ehuru jag är eu ung riksdagsman, som icke
har särdeles erfarenhet i formfrågor, anmärka, alt jag tycker
rjlsk, hafva begått ett formfel; ty efter mitt förmenande
hade Utsk. bort afgifva 2ine betänk:n, nemi. dels i anledn.
af återremisserna på förra utlåt , rör:de väckt motion
oin upphäfvande eller ändring af i 3 §:n af K. förordn. den
13 Juli 181S, angtde inteckning i fast egendom, och dels ett
särskildt betänk., 0111 ändring af 4 cap. 4 §tn Jorda-hln och
K. lörordmna den 18 Juli 1800, i fråga om lagfart och
börd samt städsel och lego af jord på landet, hvilken sednare
förändring ifrågakommit, derigenom att fråga derom
väcktes vid återremisserna af förra betänkandet. Derom
tror jag att Utsk. bort aflemna särskildt memor , emedan
nu det besynnerliga fö i hållande inträffar, att i samma utlåt,
upplages en fråga, som förevarit aine gånger, och en annan
fråga, sorn ej föret'ar i t mera än en enda gång.
Frih. Cederström, Anders: Innan jag går att besvara
den siste talarens argumentation i delina sak, vill jag i
korthet nämna, att detta betänk vid sisth riksdag, sådant det
nu för IL o. Ad. blifvit uppläst, blef af dåvar. LagUtsk. författad!,
och af R. o. Ad. samt PresteSt. bifallet, men af de 2Ine
öfriga RiksSltn afslaget, och att, när betänk. N:o 53, på hvilket
detta stödjer sig, föredrogs i RiksSltn, så gjordes dervid
åtskilliga inkast, om jag ej missminner mig, af Professor Cederschjöld,
Hr Cederschjöld Robert, Hr Palmcrantz m. fl.
ledamöter inom detta Stånd, äfvensom jemväl anmärknir inom
BorgareSt. blefvo gjorda, hvilka alla anmärknir gingo derpå ut,
ali Utskls då gjorda afstyrkande var oriktigt, och att Utsk. bort,
till vinnande af det ändamål motionären åsyftat, framlägga ett
förslag i öfverensstämmelse med hvad förra LagUtsk. tills, ty ■ k t.
Orsaken hvarföre LagUtsk. och, såsom jag äfven förmodar, de
fleste, hvilka talat för en förändring i detta fall, hafva gj u t delta
förslag, är att med de förhållanden, som för närvar, existera, i
anledn. af i 3 §In inleckn förordningen, \ cap. 4 S‘n Jorda-b:n,
iJen jä Augusti e. m.
119
K. förordn. angtde lagfart och hörd afdon i3Juni 1800 och
S inom. af K. förordn. af sistnämnda dag, 101 :de städsel och
lego af jord på landet, det inträffar, att om en person löper
en egendom i dag och begär lagfart på den inom 9 månader
härefter, — ty han har rättighet attejgöra det förr
än vid det ting , som infaller näst efter 6 månader sedan
han gjort köpen Iliand lingen; så kan det lätt hända, att en
fordringsägare, hvilken under tiden, ulan att känna detta köp,
begärt och fått inteckning efter att ur pt ot. hafva begärt och
erhållit gravationsbevis, och således ej har ringaste aning om
ali ett sådant köp skett, likväl, då köpebrefvet företes, icke
kan erhålla en styfver för sin in leck nings-alhand ling. Detta
gör att så väl publika cassör som enskilde capitalister frukta
att gifva lån på fastigheter, synnerligen om de ligga i en
aflägsen landsort, och att lånlagaien måste ställa borgen,
samt att, när således den ej kan fås på närmare håll, det
nästan blir omöjligt att få låna penningar från aflägsna orter.
I följd deraf våga ej heller penmngeäsjare här i Slockholm
alt lemna lån mot inteckning i landtegendom, då de
ej känna förhållandet noga. Delta är det ena skälet, hvarföre
Utsk. svikligen liotl sig bereda en säkerhet i delta fall.
En annan omständighet rörer de s. k. undantags-conlractena
och lifslidsslädjoi na 111. fl. dylika nfhandlingar, hvilka
på landet öro ganska allmänna. K. förordn. af år 1800,
angrde städsel och lego af jord på landet, kan efter dess
ordalydelse tolkas och tolkas också merendels så, att ett så
beskaffad! contract har förmånsrätt framför köp, som göres
vid samma tid, "hvarföre en köpare, sorn fått ett gravationsbevis,
och deraf finner att egendomen är ograverad, eller
åtminstone tror sig finna det, slutligen, när han betalt egendomen
, kan få vela att den är graverad af en arrendeal
handling, i följd hvaraf han antingen är skyldig alt utbetala
vissa tunnor säd, vissa kannor mjölk o. s. v., hvilket
betydligen förringar egendomens värde eller ock mot en
ringa årlig afgäld är af med en betydlig del af den fastighet
han på god tro sig tillhandlat. Undantagsägaren eller
arrendatoren kan efteråt komma och begära inteckning,
hvilken icke kan vägras, och sålunda äger en osäkerhet rum,
som kan föranleda att köparen betalt en egendom, som sedermera
befinnes vara vida mindre värd än han haft skäl att
förmoda. För att undvika ett sådant förhållande, har Utsk.
trott bästa utvägen vara alt bereda ett lagstadgande, i följd
hvaraf det vid hvarje afhandling, vare sig om arrendeköp
eller hvad som helsi, lage i contrahentens intresse, att så fort
som möjligt söka inteckning eller taga uppbud; och det tror
jag hvar och en, som oväldigt betiaktar saken, skall finna
ej kunna leda lill någons förnärmande, men väl till allas
tillfredsställelse.
Frih Cederström, Jacob: Utsk. har i öfvcrenssläm
-
no Den i5 Augusti c. m.
» /
melse med Lag-comite'en föreslagit ifrågavar. förändring,
men Utsk. har på sidan om I.ag-corniteens förslag, hvilket
förutsätter anmälan å nästföljande rättegångsdag, uteslutit
stadgandet derom, förmodligen derföre alt det ej skulle kunna
antagas under nuvar. domstols-organisation i Riket. Jag
skulle dock , ehuru jag instämmer med den sista talaren i
fråga om behofvet af ett stadgande i detta ämne, tro, att
första punkten i delta betänk, borde få en förändrad redaction
, för att icke såsom nu öppna vägen för en bedräglig
handlings företrädesrätt, hvilket blefve följden af förslagets
antagande, att då en sålt samina egendom åt tvänne, den sednare
köparen, så snart han till lagfart anmäler sig en dag
före den första köparen, dess köp blir ståndande, hvilket jag
tror kunde undvikas, om redactionen blefve så lydande:
”Öfverlåtelse af fast egendom anmöles vid nästinfallande rättegångsdagen
så på landel som i staden, och om två söka
lagfart å samma rättegångsdag i stad eller vid samma ting
å landet, vare den öfverlåtelse gällande, som först skedde.
För öfverlåtelse af nyttjanderätt till fastighet vare lag samma.
” På detta sätt är klart, att så väl köp, som öfverlåtelse
af nyttjanderätt, måste å nästa rättegångsdag anmälas
hos domaren, hvarigenom alla de svårigheter, som i följd
af nuvar. författningar förefinnas, blifva undanröjda. Jag
tillstyrker att betänk, mätte bifallas med denna förändring.
Frih. Cederström, Thure: Jag har begärt ordet,
egentligen för att besvara några anmärkntr af en värd talare
i mitt grannskap. Han har sagt, att det kunde hända, alt
betänkligheter inträffade genom nu gällande lag. Jag deremot
tror, att för att visa, att ett lagbud är otjenligt, skola
sådana olägenheter hafva inträffat, men intilldess de inträffat
bör man icke parlielt förändra lagbuden, utan endast i sammanhang
med hela lagförslaget. Vidare har samme talare
sagt, att det kunde dröjas ända till g månader, innan man
sökte lagfart. Det kan väl hända, att någon gång det dermed
kan dröjas g månader, men i allmänhet skall det vara
inom 6 månader på landet och 3:ne månader i staden efter
det köpet skedde; och jag tror, alt hvar och en lärer vara
mån om alt fä sin egendom uppbjuden, så fort som möjligt,
för att slippa att få något obehag af rättegångar. Vidare
har samme talare ordat om olägenheten deraf att icke
i publika cassör få belåna från Stockholm aflägset belägna
egendomar; men jag tror, att dermed ingen fara är. Det
är allmänt bekant, — sä är åtminstone förhållandet med
alla publika cassör jag känner, — alt dessa cassör ej gifva
större lån än motsvarande hälften och kanske ända till
af egendomsvärdet; men jag tror alt inga hinder möta att
få belåna egendom under det maximi-belopp, som är stadgadt.
Hvad vidare beträffar, alt samme värde talare sagt,
att
Den iS Augusti e. m.
nit K. förordn. af år 1818, ang:de inteckning, lemnat köpare
och säljare och i allmänhet parter, som conlrahera om
fast egendom, i ovisshet huruvida en sådan afhandling,
hvarigenom undantags-förmåner bestämmas, medför rättighet
framför köparen; sä tror jag visserligen icke att hos
någon domare tvekan kan uppstå om lagens stadgaande derutinnan,
enär det är stadgadt, att undanlags-contracter skola,
för att medföra fördel, vara infecknade. N11 är nemi.
förhållandet, att är undantags-contractet intecknadt före köpet,
har det förmånsrätt: sker det efter köpet, och försummelse
med lagfai ts-sökande inom 6 månader icke ägt rum, så medför
det ingen förmånsrätt. Lagstiftningens . stadganden derom
äro så tydliga, att jag näppeligen tror att någon dom
hafvande
kan derom misstaga sig, aldrahelst som det är bestämdt
i lagen, alt inteckning räknas från den dag då ansökningen
derom inkommit. Det är blott dessa anmärkningar
jag velat tillägga, och yrkar jag på grund deraf afslag å
belänkandet.
Hr Cederschjöld, Robert Theophron: Då jag
varit den, sorn, då denna fråga första gången förevar inom
LagUtski, afgaf en reservation emot Utskrs beslut, hvarigenom
Disk. förkastade förslaget, derföre att det ej var så
vidsträckt framstäldt, att alla de förslag, som nu äro gjorda,
då, efter LagUtskrs åsigt, kunde framläggas; så anser
jag äfven för min pligt att, ehuru jag icke deltagit i Utskts
sednare behandling af frågan, här uppträda till försvar för
nu föredragna betänk, synnerligen som ifrågavar. ämne verkligen
är ett bland de vigtigasle, som vid denna riksdag inkommit
från LagUtsk., nemi. då man afser faslighets-köpares
och inleckningshafvares ömsesidiga rättigheter. Jag skulle
trott, att hvar och en, som med ringaste uppmärksamhet
genomläst Utskts förslag, borde finna, att det bar obestridligt
företräde framför lagens nuvar. stadgande, och det kan
derföre ej annat än förundra mig att finna, det någon person,
som harden ringaste praktiska erfarenhet i juridiska ämnen,
kan här uppträda för att tillstyrka förslagets förkastande.
Lagen stadgar för närvar, om fastighetsköp, att om någon säljer
fastighet till arne, slår det köp fast, som först skedde.
Nu finner man, att en person kan sälja sin egendom i dag
till Pehr och i morgon lill Påhl, utan att den sednare har
kännedom om det köp, som skett dagen förut. Den sednare
köparen begär uppbud på sitt köp och vinner äfven uppbud,
men någon tid derefter inom natt och år, som är den
kortaste fastställda tiden för klander af fastighetsköp, anmäler
sig den förste köparen hos domaren och begär alt få den
köpta fastigheten. Domaren måste då på grund af det stadgande,
som nu finnes, frånkänna egendomen den sednare
köparen. Denne, som på god tro köpt och erhållit uppta
H. 16
!»2
Den i5 Auguiti e. ra,
bud, gar nu miste om fastigheten och förlorar måhända äfven
den redan utbelaltn köpeskillingen. En hvar finner väl orimligheten
af ett sådant stadgande, oell synes jemväl böra vilja
medverka till denna olägenhets afhjelpande. Också tror jag,
all denna olägenhet vore fullkomligen afhulpen genom antagande
af lörsta momentet i LagUlsk:s förslag. Der lillst
vrkes nemi. ett så lydande stadgande: ”Öfverlåter någon
sin äganderätt till fast egendom åt två, staude den öfverlåtelse
fast, derå lagfart försl sökes; dock att, om två söka
lagfart å samma dag i staden eller vid samma ting å landet,
den öfverlåtelse är gällande, sorn först skedde.” Härigenom
har LagUtsk. tillräckligen betryggat dens rätt, som
försl köpte, ifall han sjelf vill bevaka sin rätt att söka lagfart.
Frih. .Cederström, Jac., har endast halt den anmärka,
alt framställa, att en viss lid borde utsättas, inom hvilken
lagfart skulle sökas, nemi. vid första rättegångstimme eller
första ling å landet. Ett så beskaffad! stadgande anser jag
alldeles öfverflödigt, ty det faller af sig sjellt, att om LagUtsk:s
förslag antages, blir hvarje köpare angelägen att söka
uppbud på det skedda köpet, så att påföljden blir alldeles
densamma, som den, hvilken skulle uppkomma genom
antagande af Frihtns förslag, utom det att i sednare fallet
köparen skulle förverka sin rätt endast derigenom, att han
ej genast sökte lagfart, hvaremot det, enl. CJtsk:s förslag,
finge bero på köparen alt bevaka sin räll, och han, oaktadt
sin försummelse, åtminstone bade möjligheten att vidblifva
det köp lian gjort.
I afseende på det i andra punkten förekommande förslag
om inteckningsrätl, stadgas för närvar., att uppbud ej
behöfver ske förrän inom 3 månader i stad och, örn jag
minnes ratt, vid del ling, som först infaller efter 6 månader
på landet. Men nu kan det hända, att sedan en egendom
blifvit försåld förre ägaren låter inteckna den inom
dessa 3 eller 6 månader, hvarunder köparen har rättighet
att uppskjuta med lagfarten. Sedan denna eller dessa inteckningar
i egendomen blifvit fastställda, utlemnas de till
långifvare, hos hvilka penningar emot dem kunna bekommas,
enär den, som mottager dessa documenter, ej underrättar
sig om annat än det belopp, för hvilket egendomen förut
kan vara intecknad, och, då han finner egendomen vara
ograverad eller till lågt belopp intecknad, anser documenterna
lemna full säkerhet. Han utlemnar deremot penningar
och behåller documenterna, i öfvertygelse alt han har
likasom reda penningar i sin cassa-kista; men några månader
derefter anmäler sig köparen, och dä har intccknings
hafvaren
förlorat all säkerhet för sina utlånta penningar.
Sådant kan ej mera hända, ifall Utsk:s förslag antages, ty
då skall hvarje inteckning blifva beståndande och gälla med
den rätt gravationsbeviset innehåller, ehvad egendomen dessförinnan
blifvit försåld ellet ej.
Dt n i5 Augusti c. m.
Jag vågur nu [toppas, att jag lyckats så pass redigt
framställa fördelen af Utskrs ilrågavar. förslag, att icke någon
bör tveka alt bifalla det, och alt således underlåta alt
instämma i Frih. Thure Cederströms anhållan 0111 afslag.
Frih. Cederström, Anders: Till en del liar jag blifvit
förekommen af den sista talaren. J >g vill blott tillägga
några ord i afseende på hvad Frih. Cederström, Jac.,
föreslagit, nemi. alt oin del äfven vore nyttigare, så äi* det
dock omöjligt alt verkställa. Om man uppgör köp 001 en
egendom i en aflägsen ort, t. ex. i Torneå eller Ystad, då
man sjelf vistas i Stockholm, så hemställer jag, huru det
vore möjligt att till nästa rättegångsdag, om den inträffade
en ä två dagar derefter, hinna presentera en så beskaffad
köpeafhandling. Skulle man på grund af denna omöjlighet
ej få uppgöra köpet eller också förlora, all den rätt, som
derigenom blifvit försäkrad? Det lär icke vara meningen.
Hvad åtri' hel ruffar dea anmärka., som af Frih. Cederström,
Thure, blifvit gjord, rnr:de afhandling»!' om arrende af jord
m. m., vill jag citera innehållet af K. förorda, angtde städsel
och lego af jord på lande! af den i3 Juni 1800, i hvad,
den rörer detta ämne: ”Arrende å afliugejord får ej ingås
pä längre tid än öo år, och bör arrendator för sin säkerhet
lala inteckna contraclel sist vid det ting, som infaller
6 månader sedan det slöts. S sådant fall bryter
k ö p i c k e arrendet, s å.v ida del ej röret sådan egendom,
hvarå innehafvar en endast njuter villkorlig
besittningsrätt, i hvilket fall det blott kati
bestå så länge dess dispositionsrätt är g ä 11 a n d e.”
Häraf svnes tydligen, alt köp ej bryter beståndet deraf, såvida
den blifvit iniecknad inom laga tid, nemi. vid det ting,
som infaller näst efter 6 månader. Samma lid för lagfart
är äfven stadgad för köpare. Således har den, som uppgjort
ett sådant undantags-contract, rättighet ali derå erhålla
inteckning efter egendomens försäljning, ehuru den nye
agaren icke kände förhållandet, hvilket alltid blir händelsen,
då inteckningen icke skett så tidigt, att lian derom vid lagfarten
underrättas. Allt detta skulle likväl förekommas om
delta betänk, antoges.
Frih. Cederström, Thure: Det torde måhända vara
förmätet att vilja försvaia min sats, sedan en värd ledamot,
Hr Cederschjöld, catbegoriskt förklarat, att han så tydligt
ådagalagt nyttan af LagTJtskjs förslag, alt icke någon
inom detta Hus kunde draga i betänkande att med afslag å
den framställning, hvarå jag hegart Hr Landtmts propus.,
bifalla Hr Cederschjölds mening. Jag, sorn likväl förklarar
mig vara någon, liar dock icke funnit mig öfvertygad af Hr
Cederschjölds framställning och får vördsamt förklara för
deln bland R, o. Ad:s ledamöter, hos hvilka jag kan hoppas
vinna något afseende på hvad jag framställt, att jag, inga
-
i^4
Den |5 Augusti e. m.
lunda kati finna någon rättsgrund deruti, att den, sou) först
söker lagfart, skall få förmånsrätt framför den, sorn först
köpt. Mig synes, att den som först koper en egendom, bör
få behålla den, äfven af den slutsats, som Hr Cederschjöld
drog af hvad han anförde om Pehr och Påhl; ty om något
afseende bör göras på den, som först sökt lagfart, bör val
också en sådan consideration g.illa för den som först köpt.
För öfrigt får jag anmärka, att just gamla lagstadgandet innehåller
ett correcliv mot så beskaffade transactioner, nemi.
deruti alt det uttryckligen stadgar, alt den sorn sålt samma
egendom åt tvänne, skall böta sjeltedelen af köpeskillingen.
Deremot innehåller det nya lagförslaget ingenting derom.
Man kan väl sluta sig till att det varit LagUtskts mening
att bibehålla dessa böter; men icke finnes det uttryckt i betänk.
, och således anser jag meningen otvdlig —Hvad i öfrigt
vidkommer förhållandet med köp, så, lika så väl som
det kan hända, att olägenheter uppstå derigenom att lagfarten
fördröjes, hvilket jag icke bestrider, lika så väl kan
det hända att stora olägenheter uppkomma, om betänk, bifalles.
Det kan bända t. ex. att, för att rädda en inteckning
vid en auction, elen sorn ej sjelf kan vara närvar., anmodar
en annan att inköpa fastigheten för sin räkning. Sedan
han köpt den, men icke haft tillfälle alt derom göra anmälan
hos domstolen och få köpet intaget i rättens prolocoll,
så kunna under liden alla förre ägarens borgenärer söka
inteckning och erhålla den, hvarefter köparen endast har
att hålla sig till fångesmannen. Då vet jag icke hvad säker het
skulle uppkomma. Enda vinsten af ifrågakomma lagförändring
är måhända den, —om sådant karr kallas för en vinst,
och hvilket mine värde vederparter inäga besvara, — att
den som köpt en egendom och icke genast derå kan söka
uppbud, nödgas, ehuru sjelf redbar och ordentlig, till sina
borgenärers förnöjande afstå all sin egendom, endast derföre
att förre ägarens af honom okända borgenärer sökt och erhållit
inteckning i den köpta fastigheten. Sålunda kunde
verkligen mångå olägenheter uppstå. Jag för min del vidblilver
således deri sats jag yrkat, och tror ytterligare, att
delta LagUtskrs betänk, skulle öppna dörren för mångfaildiga
bedrägerier och svek samt medföra många vida större
olägenheter och svårigheter än det lagstadgande i delta afseende,
som vi nu hafva, hvilket i sig sjelft innebär ett corrretiv
emot missbruken.
Hr Printzensköld, Carl: Jag anser mig böra förklara,
alt jag hörer till deras antal, hvilka icke funnit sig öfvertygade
om riktigheten af de skäl Hr Cederschjöld anfört,
och jag kan således icke på dem godkänna det betänk.,
som nu är för handen. Såsom ett ytterligare bevis på de
svek och bedrägerier, som kunna uppkomma genom antagande
af detta lagför slag, bör jag nämna, att då köp af fast
1
Den i5 Augusti e. ra.
egendom vanligen uppgores genom upprättande af en köpeafliandling
eller sjelfva köpecontraclet, oell Hvilket köp sedan
fullbordas genom utfärdande af köpebref, såsom varande den
handling, i hvilken köpeskillingen är cpvitterad, och utan
hvilken lagen bestämdt lörbjiider att lagfart må beviljas; så
kan det bända, att, om en köpeafhandling upprättas, deruti
köparen eller säljaren förbinder sig att uppfylla åtskilliga
villkor innan köpebrefvet skall utfärdas, säljaren, innan uppfyllandet
af dessa villkor, vare sig på bans egen eller köparens
sida, upprättar en ny köpeafhandling med en annan
och gör den sådan, att köpebref derpå genast kan utfärdas.
Då kommer den sednare, köparen med delta köpebref till
domstolen, hvarest lian får lagfart derpå, och den, som har
den förra köpeafbandlingen i sina bänder, som kan bevisa att
lian i köpecontraclet fått villkor upprättade, hvilka nödsakat
honom att uppskjuta köpets anmälan vid domstolen, som
kommer och visar, att han derförinnan ej kunnat bevaka
köpecontraclet, han går förlustig af sin rätt. Detta leder
således till rättegångar, hvilka förekommas, om man later
lagen vara sådan den är, då den som först köper bar sig
tydligen tillerkänd rätt att vinna lagfart framför den, som
köper efteråt.
Hr Cederschjöld: Jag liar alldeles icke, såsom Frih.
Cederström, Thure, yttrat, calhegoriskt föiklarat, alt jag öfvertyga!
R. o. Ad:s samtliga ledamöter om riktigbeten af
LagUtsk:s förslag. Jag har endast sagt, att jag hoppades,
det ingen mera ville* begära bifall till Frih. Thure Cederströms
förslag, naturligtvis - med undantag af honom sjelf.
Jag har nu hört, alt en talare till ej funnit sig öfvertygad
om riktigheten äf Utskrs förslag. Frill. Cederström säger,
att den, som först köpt fastigheten , äfven borde få behålla
den. Sä vill äfven LagUlsk., ty förslaget innehåller att den
öfverlåtelse skall vara gällande, som först skedde, såvida de
samtidigt anmäla sig. LagUtsk:s förslag är till fördel för
ordentliga köpare; meri jag medger, att slarfaktige köpare
kunna deraf finna sig besvärade. Di man stiftar lagar, förutsätter
man att ordning må iakttagas, oell det är den ordentliges
fördel, sorn alltid bör vara föremål för lagstiftarens
omtanke. Hr Printzensköld bar yttrat, alt i köpecontractet
kunna finnas villkor, som förbjuda köparen att derå
begära uppbud. För min del skulle jag tro, att ifall det
ifrågavar. förslaget antogek, ingen köpare skulle låta i köpecontractet
inflyta sådana besynnerliga villkor, som skulle
hindra honom att begära lagfart, och om han vore så narraktig,
hade lian derför ej att skylla någon annan än sig
sjelf. För öfrigt stadgar 3:dje punkten: ’’Söker någon lagfart,
på grund af företedd handling, som hans egen åtkomst
visar, men kan ej genast så styrka förre ägarens åtkomst,
att lagfarten beviljas må;
D e n i 5 Augusti e. m.
i lagfarts-protocollet tecknad.” Han liar således förvarat
sin rättighet, derigenom att lian ådagalagt sig vara köpare,,
och det måste linn kunna göra dagen efter det köpet är
afslutadt, saipt således vid nästa rältegångstimme i staden
och vid nästa ling å landet, sfi alt rättigheten hiir förvarad,
äfven då fullständiga lagfartshandlingnr ej kunna företes.
Hr Ribbing, Arvid: Bland de anmärknrr, som först
gjordes, var den, att ifall LagUtsk:s förslag antoges, vore ovisst,
huruvida sista lagbudet i 4 cap. 4 Jorda-b:n borde
anses upphäfvet eller icke. LagUtsk. har här nyttjat
de ord man vanligen begagnar, då man ej alldeles vill upphäfva
ett förut gällande stadgande, nemi. alt, med ändring
af det och det i förordningen, må stadgas etc. När man så
uttrycker sig, är det ju blott det ändrade, sorn är upphäfvet,
och det öfriga slår qvar. Hvad _ ett annat skäl angår,
nemi. att man ej bör lösrycka lagens stadganden och göra
partiella förändringar, så, örn någonsin detta skäl är titan
vigt, inträffar sådant i denna fråga, emedan så väl intecknlslagen
som lagfarts-lagen äro, att jag så må säga, Ivänne särskilda
lagar för sig, som äro utkomna i särskilda författningar
och särskildt blifvit behandlade. Detta har skett utan
olägenhet förr, och måste således äfven kunna utan svårighet
ske hädanefter. Hr Printzensköld har
ningar Hr Cederschjöld gjort, och med hvilka äfven jag är
hufvudsakligen ense, gjorf anmarkn. om huru missbruk skulle
kunna ske i oell genom det nya lagbudet. Det är omöjligt
att stifta någon lag, så att intet missbruk kan ske eller
den icke kan förtydas. Det återstår således blött fråga om
att kunna stadga hvad som i möjligaste måtto utestänger
missbruken, och så vidt ske kan, ställer så till att de minst
äga rum. Jag tror alt, såsom lagarna nu äro, lemna de
rum för det missbruk, alt man alldeles icke lagfar med den
egendom man köpt, och det händer ganska ofta att flere
personer vid samma ting anmäla sig att få lagfart på en egendorn,
som af dem blifvit öfverlåten från den ena till deli
andra. De nödgas då för tillfället upprätta köpeafliandlingar,
på del den siste köparen må kunna få lagfart. Det är
sådana oredor, åtföljda af tvister samt oförmåga stundom
hos den ena och andra att ens betala sjelfva kartan å köpebrefvet,
som ägt rum under nuvar. förhållande, och det är
till förekommande deraf, som dessa lagbud uti nya lagförslaget
blifvit intagna och nu af LagUtsk. till Ständerues bepröfvnnde
öfverlemnade. Jag tror de innefatta en stor förbättring
i nuvar. stadganden och får derföre för min det
tillstyrka antagande deraf.
Hr Printzensköld: Hr Cederschjöld har i anleda,
af mitt anförande behagat yttra, att iian ej kunde föreställa
sig att någon vore så narraktig, att han ingick i en köpeafhandling,
som innefattade sådana villkor, hvarigenom lian
Den 15 Å u g ti s t i e. m.
hindrades alt erhålla lagfart. Det må slå för Hr Cederscbjölds
rakning, alt man är narraktig i sådant fall; men
jag tror, alt lagstiftaren likaså litet sorn någon annan kan
förutse alla de fall, som i sammanlefnaden inträffa, och jag
för min del anser icke otänkbar!, utan tvertom ganska möjligt,
att understundom sådana fall kunna förekomma, i följd
hvaraf, under iakttagande äfven of den största försigtighet,
sådana villkor i en kppeafhandling mäste inflyta, sorn å ena
eller andra sidan utgöra hinder för köpets fullbordan; och
alt då komma till domstolen med en incomplett handling,
ansel jag för min del alldeles olämpligt och stridande emot
den rättegångsordning, som alltid bör iakttagas, alt när man
anmäler sig för att vinna en laga åtgärd, man äfven är försedd
med de handlingar, hvilka styrka behörigheten af den
sökta åtgärden. Att dervid framkomma med ett köpecontraet,
hvilket icke innefattar något fulländad! köpslut, anser
jag icke vara lagenligt, Lagstiftaren har också förutsatt
det, då han stadgat såsom en conditio sine qua non, att
köpesumman skall i köpebrefvet vara qvitterad, samt derförutan
ingen lagfart må beviljas. Hvad Hr Ribbings anförande
beträffar, så är det visserligen sannt, att missbruk
kunna förekomma under hvilka former som helst, och att
man bör söka stifta sådana lagar, hvarigenom missbruken i
möjligaste måtto förebyggas; men jag åtminstone har uppfattat
förslaget så, att missbiuken, långt ifrån att förebyggas genom
detsamma, skulle mångdubblas mot hvad de äro under
nu gällande lagar.
Hr Coyet, Julius Carl Äng.: Hvar och en, som det
minsta följt målens gång vid våra domstolar, känner alla de
olägenheter, som nuvar, lagstiftning, rör:de öfverlåtelse af
fast egendom och inteckning deri, gifven vid handen, och kan
icke ett ögonblick tveka att önska ett sådant lagstadgande,
som Utsk. här föreslagit, hvilket länge varit ansedt såsom
det enda möjliga medel att hindra nu ofta uppkommande
rättegångar.
Hvad beträffar Hr Printzenskölds gjorda anmärkn. om
osäkerhet för köpecontracts uppgörande, i händelse Ulsk:s
utlåt, antages till lag, så behöfver endast ihågkommas, att i
sådant fall samma åtgärder komma alt vidtagas med ett köpebrefs
betalning, som nu iakltages med inteckningar, nemi.
att köpeskillingen först erlägges, sedan lagföringen, d. v. s.
första uppbudet, verkställts. Att köpebrefvet upptager köpeskillingen
såsom betald, gör intet hinder för dess sednare erläggande,
ty en skuldsedel upptager äfven före inteckningen
penningarna såsom liqviderade, oaktadt de först efter inteckningen
vanligen erhållas. —* Jag tillstyrker alltså bifall till
utlåtandet.
Frih. Cederström, Thure: Jag måste anhålla om
ursägt för det jag nu fjerde gången uppträder att tala uti
Den i5 Augusti c. m.
denna sak; men jag får förklara, att jag skall vara kort.
Jag vill blott till besvarande upplaga en anmärkt!, af Hr
Cederschjöld, som redan lill en del är besvarad af Hr Printzensköld.
Hr Cederschjöld har nemi. sagt, att hinder för
lagfart ej kunde uppkomma, emedan ingen vöre nog narraktig
för att ulsätta sådana villkor i köpecontractel, alt icke
uppbud kunde begäras. Det kan dock ofta ske, t. ex. om
en till myndig ålder kommen, men under förmyndare ställd,
person har en faslighet och manga skulder. , Då kan det
hända, att förmyndaren är tvungen att sälja denna fastighet.
Då han finner en köpare, säljer han den, men föreskrifver i
köpecontract, att försäljningen sker endast såvida vederbör,
domstol dertill letnnar samtycke, emedan omyndigs egendom
icke utan domstolens bifall får säljas. Emedlertid komma
den omyndige -och gäldbundne mannens borgenärer, som hafva
klara och ostridiga skuldebref utgifna af honom medan han
var myndig, och söka, enl. dertill af gäldenären medgifven
rätt, att få inteckning. Nåväl! efter LagUtskts förslag borde
de få inteckning, och den som på god tro slutit afhandling
om köpet skulle blifva lidande. Jag tror, alt, just i följd af
det nu ifrågavar. stadgandet, ett friare tillfälle skulle lemnäs
att bereda en sådan osäkerhet vid köpeafhandlingar, som
förslaget är ämnadt att förekomma, och får jag således med
åberopande af de skäl, jag förut haft äran anföra, ytterligare
anhålla, att H. R. o. Ad. för sin del måtte förblifva vid hvad
uti förevar, fall stadgadt finnes.
Hr Cederschjöld: Då Hr Printzensköld framkomjnit
med den farhågan, att missbruken skulle kunna mångdubblas
genom ifrågavar. lagförändring, anser jag mig böra fästa
uppmärksamheten derpå, att den varde ledamoten icke uppgifvit
något enda fall, deri sådana missbruk kunde ske, och
torde således icke något afseende böra fästas vid den farhåga
han förespeglat. Den enda olägenhet, som den värde
ledamoten uppgifvit vara att befara, men hvilken jag-dock för
min del anser alldeles icke vara förhanden, är den, att sådana
fall kunde inträffa, då lagfarten icke kunde ske inom någon
viss på bestämmelserna i köpeeontractet beroende tid. Jag
får uppriktigt säga, att jag för mig icke kan göra begripligt
något sådant fall, som skulle förutsätta att uppbud ej kunde
begäras, såvida icke något svek lage under aftalet; ty eljest
vet jag icke, hvarföre icke köpet kunde göras offentligt. Innehåller
contractet ett förbud mot köpets offentliggörande,
så förefaller det mig misstänkt, alt sjelfva köpet är oriktigt.
Det må äfven gälla till svar på Frih. Cederströms till mig
ställda yttrande, att då jag nämnde att den person vore narraktig,
som uppgjorde sådana köpevilkor hvarigenom han
hindrades att erhålla uppbud, afsåg jag icke nuvar. förhållande;
ty medan lagen förblir sådan som den nu är, kan det
må
-
Dm i5 Augujti •. w
måhända inträffa, alt äfven förståndiga personer ingå på dvIika
villkor; men jag föreställer mig, att endast en narraktig
person skulle låta ett sådant villkor inflyta i köpecontractet,
om ifrågavarande lagförslag blefve antaget, ty då
man visste, att man derigenom äfventyrade alt förlora fastigheten,
tror jag icke att någon kunde vilja sådant medgifva,
såvida, enl. hvad jag nyss nämnde, köpet vore ärligt.
Frih. Cederström, Anders: Jng vill blott fästa Hr
Printzenskölds uppmärksamhet derpå, a11 3:dje mom. af Utskts
förslag innehåller: ”söker någon lagfart, på grund af före”tedd
handling, som hans egen åtkomst visar.” Der är således
och kan icke vara fråga om köpecontract, utan om ett
köpebref, gåfvobref, testamente eller dylik slutlig afhandling,
som visar, att äganderätten blifvit förvärfvad. Köpecontractet
deremot visar icke, att jag är ägare, utan endast
att jag kan blifva det, och således lärer icke någon domare,
på grund af blotta köpecontraclets förevisande, kunna anse
styrkt alt köpet skett.
Gr. Frölich, David: Jag tillstår att den siste talarens
yttrande något förundrat mig, då vi fått höra, att ett
köpecontract icke skulle innefatta bevis att köpet vore skett.
Köpecontractet har efter min tanke varit och måste hädanefter
förblifva grunden för köpebrefvet, och således om köpecontrnctet
lagligen blifvit ingånget, så mäste äfven köpebref
derpå följa. Om nu lagförslaget, hvilket jag bekänner mig
icke hafva läst, medger ett tillfälle för köparen alt, genom
presenterande af köpecontractet, visa att afhandling om köp
af fastigheten blifvit träffad, och derigenom förekomma alten
sednare köpare kunde träda emellan, så är det riktigt, och
då äro de anmärkn:r, som af Hr Printzensköld och Frih.
Cederström, Thure, deremot äro gjorda, icke förtjenta af afseende
efter min tanke; är åter lagförslaget icke så beskaffadt,
att det medger första köparen rättighet att förvara sin rätt,
så får jag förklara alt jag anser, alt då duger det icke. Det
kan anses orätt af mig att inträda i discussion under en så
öppen förklaring, att jag icke läst betänk.; men jag gör det,
för att denna discussion måtte kunna få ett slut, och jag
hoppas, att om ett så väsendtligt fel i förslaget innefattas,
som den siste talarens yttrande antyder, det mätte vara en
annan auctoritel inom Riket, som afslår det, nemi. att K. M.
lärer förkasta det. Är förslaget deremot sådant jag tror det
vara, i enlighet med Hr Cederschjölds framställning, så tillstyrker
jag bifall å betänkandet.
Hr Printzensköld: Jag är förekommen af Gr. Frölich
i afseende på det svar jag ämnade gifva Frih. Cederström,
Anders, så alt jag icke har något att i detta hänseende
tillägga. Hvad åter angår frågan att man skulle
1i H. 17
Dtn i5 ^ugniti e. m.
lunna förvara sin »'ätt genom köpecontractets företeende, så
innehåller visserligen 3:dje punkten af förslaget, att om man
har presenterat inför rätten den handling, hvarpå åtkomsten
sig grundal', så har man sin rätt förvarad; men det står tillika
i fortsättningen af denna punkt, alt jag inom 3 månader
derefter ovillkorligen skall hafva fullgjort allt hvad till
lagfartens vinnande fordras, för att jag sedan skall kunna
erhålla den. Köpecontractet kan likväl innehålla sådana
villkor, att det icke är möjligt för mig att få dem fullgjorda
inom 3 månader. Det kan hända, att jag inom i contractet
utsatt tid, men icke inom 3 månader, kan få dessa villkor
fullgjorda, och då skulle, enl. detta förslag, min rätt ovillkorligen
gå förlorad, och ett bedrägligt köp, som under liden
blifvit upprättadt, och hvarpå köpebref följt, skulle hafva
företräde framför mitt, som blifvit lagligen afslutadt.
Hr Coyet: I anledn. af Gr. Frölichs invändning får
jag blott nämna, att i lagen icke finnes någon bestämd föreskrift
huru köpebrefvet skall vara upprättadt, utan får man
ofta lagfara med köpecontractet, då icke något särskildt köpebref
finnes. Således kan här icke göras bestämd skilnad
på hvad köpecontractet och köpebrefvet innehåller. Hvad
åter angår Hr Printzenskölds anmärkn. att man vore skyldig
lagfara inom 3 månader, så är det blott stadgadt, att
man inom denna tid skall hafva uppvisat sina åtkomst-handlingar;
men äro de icke fullständiga, får man sedermera
complettera de handlingar, som fordras för lagfartens vinnande.
Hr Cederschjöld: Jag hade icke ämnat vidare yttra
mig i detta ämne, men Hr Printzensköld har tvungit mig
dertill genom åberopande af ett skäl, som, om det vore grtindadt
på Utsk:s förslag, vore det enda af någon vigt, som
jag hort deremot anföras. Men Utsk. har äfven förebyggt
den olägenhet, som nu af den värda talaren blifvit framställd,
enär förslaget innehåller, att köparen inom 3 månader
efter företeende af sin åtkomsthandling må, derest han
ej kan fullgöra hvad till lagfartens vinnande nödigt är, instämma
sin talan till rätten. Han har således derefter
rättighet att genom rättegång styrka, del han köpt, och förlorar
sin talan endast i fall sådant ej kan genom rättegången
styrkas. Jag tror sålunda, att Utsk. äfven i detta fall
betänkt och bevakat köparens rätt.
Hr Printzensköld: Det förundrar mig i sanning att
Hr Cederschjöld, såsom ett stöd för della förslag, kunnat
åberopa LagUtsk:s förutsättning, att roan skulle stämma om
en sak, hvarom ingen tvist är. När jagj företett köpecontraclet
och sålunda styrkt min åtkomst; hvad skall jag då
stämma om? Det förefaller mig alldeles obegripligt, ty derföre
att villkoren inom 3 månader ej blifvit fullgjorda, är
icke afgjordt, att de ej kunna uppfyllas inom den tid köpe
-
Dea 13 Augusti e. m.
eontractet bestämmer, och jag har således ingenting att
stumma om, ulan innefattar stadgandet härom en orimlighet.
Frih. Cederström, Anders: Jag önskar endast besvara
Gr. Frölich? emot mitt yttrande gjorda anmärkning.
Jag har ingalunda sagt att köpecontract ej skulle berättiga
till så beskaffad inleckningsförmån som Utsk. föreslagit; ty
ett köpecontract kan ofta vara så uppgjordt, att intet köpebref
derpå beliöfver följa, och att ett så beskaffadt köpecontract
i sjelfva verket är ett köpebref, på hvilket kan meddelas
håde uppbud och fästa; men jag bar sagt, att endast
så beskaffade albandlingar, hvilka i sjelfva verket visa laga
åtkomst, kunna berättiga till dea afLagUtsk. i förevar, betänk.
föreslagna inteekn.förmån. Och till sådana afhandlingar
böra ej ovillkorligen köpecontracter, emedan dessa kunna
vara sådana villkorliga af handlingar, hvarå lagen uttryckligen
förbjuder att meddela lagfart.
Hr Cederschjöld: Det är med mycken ledsnad jag
nödgats begära ordet för att lemna Hr Printzensköld svar
på dess fråga. Hvar och en vet, att då lagfart sökes, skola
förre ägarens åtkomsthandlingar företes lill styrkande af köpets
laglighet. Då man nu icke är i tillfälle att förete förre
köparens åtkomsthandlingar för att styrka sin rättighet tilt
lagfart, så är det just förre ägaren, som skall stämmas att
styrka sin åtkomst, och således lagligheten af sjelfva försäljningen.
Det är denna stämning, som i målet kan erfordras.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla LagUtskts betänk. N:o 80.
Ropades starka jo, bland,ide med nej.
Då Hr Landtm, förklarade, det han trott sig finna alt
ja öfverröstat nej, begärde
Frih. Cederström, Thure, votering.
Upplästes till justering och godkändes följande votei:tproposition:
Den
som bifaller LagUtsk:s betänk. ;V:o 80, voterar
ia>
den det ej vill, voterat
nej;
Vinner
nej, afslår R. o. Ad. samma betänk. A’:o 80.
Efter voteringens slut, befunnos rösterna hafva utfallit,
som följer:
Ja — 3g.
]\ej — 11.
På begäran af Hrr Tersmeden, Carl Reinh., samt
af Uhr, Carl Gustaf, blefvo vid förnyad förtdiagning
Den i5 Augusti e. m.
ånyo på bordet lagda Const.Utsk:s den t dennes första gången
bordlagda memorialer:
N:o 23, med föreslående af elt tillägg uti 28 §:n Reg.-  Formen:
N:o 24, med förslag till ett nytt mom. af 28 §:n Reg.-  Fonnen;
N:o 2.5, med förslag till ändring i 73 §:n Reg.Ftn.
Likaledes lades ånyo på bordet, uppå begäran af Hr af
U b i1, G u s t a f, sami Frih. Cederström, Thure, Bevilln.
Utskrs den 1 dennes på bordet lagda utlåt. JN:o 23, i
anledn. af gjorda anmarkntr emot betänk. N:o 11, ang:de
kurhus-afgiftens fortfarande samt Hr Mollerbjelms, Axel, i
ämnet väckta motion.
Forediogs ånyo Exped.Utskrs den 1 dennes på bordet
lagda memor. N:o 9, ' anledn. af erhållen återremiss å föislaget
till tind. skrifvelse N:o 38.
Hr von Hartmansdorff, Äng.; Om i hvardera expeditionen
de delar, som angå den ifrågavnr. ändringen eller
tillägget, upplästes mot hvarandra, så blefve skilnaden
bäst uppfattad.
Sedan den af lii von Hartmansdorff begärda uppläsning
blifvit verkställd, blef det nya förslaget N:o 42 HR un_
derd. skrifvelse af R. o. Ad. godkändl.
Lades till handlingarna förstärkta StalsUtskrs den 5
dennes på bordet lagda mein. Nto 2^2, ang:de verkställd
omröstning (ill följd af RiksStins skiljaktiga beslut uti de
frågor, som upptagas i StatsUtskts memtr JXtis 134, >79
och 180.
Ånyo föredrogs StatsUtskts den 5 dennes på bordet lagda
utlåt. J\:o 231, i anledn. af de inom 2tne RiksSt. framställda
an märk 11 :r vid Utsk:s betänk. ]NT:o 69, ang:de yrkad
skattefrihet för intägterna å allmänningen Stöpen.
Hr Palmcrantz, Joli. Mauritz: Dådetta mål förra
gången i det H. Ståndet förevar, hade jag aran ådagalägga,
såsom jag tror, obilligheten, att icke säga orättvisan, af ifråga
var. i sednare tider tillkomna nya skatter å hemmanen
inom Suntetorps socken af Skaraborgs Jan. StatsUtskts fleste
ledamöter hafva dock icke ansett sig läöra särskildt för
sockenallmänningen Stöpen tillstyrka den äskade skattebefrielsen,
ulan har Ulsk. vidhållit sill i ämnet förut afgifna
beslut, hvilket innefattade utslag å motionen. Såsom grund
för detta afslag har Ulsk. åberopat, att Sländerne ej skulle
i förevar, läll äga att kullkasta eller tillintetgöra verkan af
ett lagnkraftvunnet beslut. Denna Utskts åberopade grund
Deu lä Augusti e. m.
133
för dess utlåt, torde visserligen förtjena u 11 näi mare skärskådas,
då man erinrar sig huru manga lagakmflvunna beslut
äfven vid denna riksdag blifvit kullkastade af de särskildta
RiksStln. Men jag vill icke bäimed trötta R. o. Ad.
utan anhåller endast alt R. o. Ad. ville afgöra frågan om
denna orts befriande från intägts-skutten, i öfverensstämmelse
med det beslut R. o. Ad. lättat i ett alldeles likartadt
ämne med del ifrågavar., nemi. frågan om Öländningarnes
befrielse från den s. k. ulmarks-skatten, — d. v. s.
alt R. o. Ad. mätte besluta, att förhållandet med skattläggningen
af allmänningen Stöpen må på Statens bekostnad noga
undersökas, och om det dervid befinnes alt den skett
mot gällande metod oell undervisning, befrielse från skatten
skall medgifvas och restitution erhållas af hvad sorn utgått
från och med den i Januari 1841. Sådant var det beslut
R. o. Ad. fattade i afseende- på utmarks-skatten på Öland.
Men innan R. o. Ad. slutligen afgör frågan , torde det
tillåtas mig alt i afseende på allmänningen Stöpen blott
erinra följande omständigheter, nemi. ali äfven innan allmänningens
natur blef utredd och äganderättan del till socknen
tillerkänd, ägde hemmansägarne skattefri ratt till mulbete
och skogsfång derå och att den verkställda skattläggningen
å inlägterna derstädes härledt sig från ett oriktigt
begrepp om Kronans äganderätt till allmänningen. Hade
socknens äganderätt icke fallit i glömska utan alltid varit
känd, så hade K. M. och Kionan icke kunnat bevilja några
intägter derå eller dessa någon skatt åsätta. Således hade
berörde misstag om äganderätten icke ägt rum, vore allmänningen
i närvar, stund skattefri, och socknen hade då
också sluppit atl, såsom 11.11 efter allmänningens delning isynnerhet
varit händelsen, underhålla en stor del af de tiggare
från andra socknar, som erhållit en fristad på denna
allmänning. Dessutom får jag fasta uppmärksamheten på
den orimliga omständigheten, att socknemännen, ehuru rätte
ägare till hela allmänningen, nu utgöra lika stora skatter
för densamma, sorn förre intägtsinnehafvare, hvilka ej haft
mer än blott besittnings- eller åborätt, eller med ett ord,
hvilka varit arrendatorer af vissa delar deraf. Jag förnyar min
anhållan, att R. o Ad. mätte afgöra frågan i conseqvens
med beslutet om utmarks-skatten på Öland. Till förekommande
af allt missförstånd torde jag särskildt få upplysa,
att jag personligen hvarken har nytta eller skada af hvad
beslut R. o. Ad. behagar härom fatta; men då jag har
speciel kännedom 0111 det orimliga förhållandet med omförmälda
intägtsskatter, har jag, såsom representant, ansett
mig böra yttra mig i frågan.
Frih. Cederström, Jacob: Den siste talaren har begärt,
att R. o. Ad. måtte i fråga om skattläggningen af intogterna
på Stöpen meddela samma beslut, som R. o. Ad.
*34
Den i5 Augusti e. m.
fallat i fråga om skattläggningen af Alfvaren på Öland. Frågan
är dock ganska skiljaktig och alldeles icke af jemförlig
natur med den förut afgjorda. Öland, hel och hållen, är
af kronoparks-nalur eller ett Kronans gehäg, der icke något
enda hemman haft ratt till bete utom sina egna gransel'.
Stöpen åter är en allmänning, som i sednare tider blifvit
Kronan fråndömd, men som likväl vid skogsransakningar
på 1600-talet och äfven sedermera såsom allmänning
varit disponerad till odlingar och intägter, hvilka intägter
elter gällande skatlläggn:s-förfaltn:r ovillkorligen bort skattläggas
och blifvit skattlagda lill ränta i förhållande lill deras
godhet och vidd. Vid allmänningens förklarande för
socknens allmänning hafva de af dessa intägter, sorn äro af så
obetydlig beskaffenhet att besultenhet derå ej kan äga rum,
blifvit socknen tillagda, och inneliafvarne mot ersättning för
odlingskostnaderna och byggnaderna blifvit förklarade skyldige
att afflytta, naturligtvis med skyldighet för socknen att,
emot det intägtshafvarne utrymde deras lägenheter, ansvara
Kronan för den derå utsatta lindriga skatt. Detta är ett
bland villkoren, hvarunder sådana skogar i Westergöthland
galt Kronan ifrån. jNu, mine herrar! är den skilnad emellan
dessa intägter och ulmarkerna på Öland, alt här hafva
hemmansägarne Och intägtshafvarne haft betesrätt på skogen;
på Öland hafva de aldrig haft sådan lätt. Jag kan
således ej finna någon jemförelse emellan dessa förhållanden
eller skäl till hvad Hr Palmcrantz begärt, ulan tillstyrker
bifall å Utskts utlåtande.
Hr Palmcrantz! Jag vill blott vid Frih. Cederströms
yttrande, att med intnglerna på Stöpen ej skulle vara lika
beskaffad! förhållande, som med ulmarkerna på Öland, göra
den anmärka., alt jag medgifver det Friherren kan hafva
rätt i så målto, att bär förekommer mera" billighet, än i afseende
på utmarkerna å Öland, att falla det beslut jag vågat
tillstyrka ; ty till allmänningen Stöpen har Suntetorps
socken i alla lider haft äganderätt, fastän denna rätt kommit
i förgätenhet; men utmarkerna på Öland hafva tillhört
K. M. och Kronan samt derefter blifvit de särskildta hemmanen
tillskiftade. Det är blott detta jag velat nämna,
och, utan att vidare inlåta mig i strid med Frih. Cederström,
får jag förnya min förut gjorda anhållan.
Frih. Cederström: Til! den siste talarens yttrande
anser jag mig böra foga en upplysning, nemi. den, att de
hemmansägare, hvilka i trakten kring Stöpen haft betesrätt,
hafva deraf ingenting förlorat, lika litet sedan denna skog
blifvit tillagd socknen som förut, emedan hvar och en blifvit
dervid bibehållen; och de intägter, som på sjelfva skogen
blifvit anlagda, på grund af gällande författningar skattlagda
och med åboer försedda, hafva till en del, såsom jag
nyss yttrade, måst afbysas, efter det skogen blifvit dömd
Den j5 Augusti e. ra.
till syckenallmunning; men alla de öfriga intägternas innehafvare
äro qvar såsom sjelfägande kronöåboer, dels roed,
dels utan skaltemannarätt, och lära icke kunna blifva skattefria,
så länge icke författningarna om skattläggning skola
upphäfvas. Jag yrkar ännu en gång bifall till betänkandet.
Uppå derefter framställd propos, blef StatsUtskts utlåt,
N:o 231 af R. o. Ad. bifallet.
Då nu ånyo föredrogs StatsUtskts den 5 dennes på bordet
lagda memorialer•
N:o 232, i anledn. af erhållen återremiss af Utskts under
N:o q6 afgifna betänk. , och
N:o 233, i anledn. af återremiss å betänk. N;o i53,
fann R. o. Ad. desamma icke erfordra annan åtgärd än att
läggas lill handlingarna.
Föredrogs ånyo SlatsUlskts den 5 dennes på bordet
lagda mern. N:o 234, nl®d förnyadt summariskt förslag öfver
statsreglertn.
Frih. Cederström, Jacob: Efter de skiljaktiga beslut
R. o. Ad. i åtskilliga delar af statsreglertn fattat, följer
af sig sjelf, att R. o. Ad. icke kan bifalla denna uppgift
från Ulsk. annorlunda, än att den kommer att jemkas
efter de beslut, hvari R. o. Ad. stannat.
R. o. Ad. fann mein. N:o 2j4 icke erfordra annan åtgärd,
än att läggas till handlingarna.
Ånyo föredrogs SlatsUtskrs den 5 dennes på bordet lagda
utlåt. N:o 235, i anledn. af väckta motioner om upphörande
af tredskoböter för uraktlåten leverering till stora
Kopparbergs bergslag af ränte- och mantals-kolen.
Frih. Cederström, Jacob: Stora Kopparbergs bergslags
privilegier på kolräntors upptagande i Stora Kopparbergs
län äro förmodligen af en stor del bland R. o. Ad. kända.
Någon förändring deruti kan icke, såsom rör:de enskild
rätt, af Konung och Ständer beslutas, utan sådant måste
naturligtvis ske genom öfverenskommelse efter bergslags-intressenternes
hörande. Jag kan således icke finna någon den
ringaste anledn. till hvad Utsk. i delta betänk, föreslagit,
hvarken i ena eller andra fallet. Att mantalspenningarne i
Stora Kopparbergs län ersättas af kolräntor är till ren vinst
för denna landsort, der penningar saknas, men tillgången på
kol är ymnig. Af sådan anledn. är ortens intresse förbundet
med stadgandet att statsulskylderna skola få afbördas
med kol i stället för penningar, och jag får på sådan grund
Den 15 Augusti e. m.
vördsamt tillstyrka, all R. o. Ad. måtte afslå Ulslrs betänkande.
Hr von Hartmansdorff, Ang.: I den händelse H.
Ståndet ej skulle finna för godt att afslå detta betänk., Iärer
R. o. Ad. finna nödvändigt att det återremitteras; ty det
är ett bland de många, som sammanhänga med StatsUtskrs
ntlåt. N:o 170, angtde räntornas gäldande in natura. Som
detta har blifvit återremitterad!, och åtskilliga andra dermed
sammanhängande äro likaledes behandlade; så återstår ej
annat, än alt antingen, såsom Frih. Cederström tillstyrkt,
afslå nu förevar, betänk, eller också återremittera äfven
detta.
StatsUtskrs utlåtande Nro i~>5 blef af R. o. Ad. afslaget.
Vid förnyad föredragning af StatsUtskrs den 5 dennes
på bordet lagda utlåtm:
Nro 236, i anleda, af erhållen återremiss å StatsUtskrs
betänk. Nro 1 20;
Nro 237, i anledn. af erhållen återremiss å StatsUtskrs
betänk. Nro 1 £>7; och
Nro 238, i anledn. af erhållen återremiss å StatsUtskrs
betänk. Nro 164,
fann Et. o. Ad. desamma icke erfordra annan åtgärd än att
läggas till handlingarna.
Ånyo föredrogos och bi föl lös StatsUtskrs den 5 dennes
på bordet lagda utlåtm :
Nro 23g, i aoledn. af K. Mrs remiss å Bokhållaren Stures
und. ansökn. om pension;
Nro 240, i anledn. af K. Mrs skrifvelse angrde pension
åt Amiralen G. af Klints enka;
Nro 24(i ' anledn. af Prosten Ödmans motion om anslag
till bildande af en fond till emeriti-löner för lärare vid Upsala
stifts läroverk ;
Nro 243, i anledn. af dels K. Mrs nåd. remiss uppå
Landtbruks-academiens und. mern. angrde pension för aflidne
Agronomen Sleffensks enka, samt dels erhållna återremisser å
utlåt. Nro 63, 18 punkten.
Ånyo föredrogs StatsUtskrs den 5 dennes på bordet
lagda utlåt. Nro 244> i anledn. af återremiss å utlåtandet
Nro 66.
Då R. o. Ad. redan fattat sitt beslut öfver utlåt. Nro
66, hemställde Hr Frih. o. Landtm, att Nro 244 endast
måtte läggas till handlingarna,
Bifölls.
Frih.
Don if» Augusti o, m.
i37
Frih. Cederström, Jacob: Det vili likväl säga, att
hvad sednare delen af TJtskts framställning angår, det deri
förekommande yttrande i afseende på första hufvudtiteln
icke kan annat än rättas efter R. o. Ad:s beslut öfver samma
titel.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad., i anleda.
af Frih. Cederströms anmärkn., ansåg något särskildt
beslut behöflig t.
Ropades nej.
Vid förnyad föredragning, biföll R. o. Ad. StatsUtskrs
den 5 dennes på bordet lagda utlåt. J\:o 2/J.5, i anledn. af
återremiss å utlåt. K:o 67.
Föredrogs ånyo StatsUtskrs den 5 dennes på bordet
lagda utlåt. N:o 2/1.6, i anledn. af K. M:s remiss ang:de aflöning
för den, som utses till bestridande af R. St:s Just,-  ombudsmans förut innehafvande tjenst.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag finner riktigt af
StatsUtsk., att hafva föreslagit för R. St:s Just.ombudsman
lika lön, som den Just.cancelleren uppbär, emedan de hafva
lika väldighet och ungefär lika befattning. Men jag anser
deremot oriktigt af Utsk.> att hafva velat förknappa lönen
för den, som förrättar Just.ombudsmannens tjenst, då
han en sådan i något Statens embetsverk innehar. Denna
förknappning är så (nyeket obilligare, som StatsUtsk. föreslagit
en dubbel nedsättning, så alt då Just.ombudsmannen
är hofrättsråd, vill StatsUtsk. icke åt den, som förrättar
hans tjenst, bevilja halfva hofrättsråds-lönen, utan halfva
assessors-lönen. Detta är alldeles för njuggt. Då för några
plenidagar sedan fråga här förevar om ett Const.Utskts förslag,
angrde Konungens rådgifvare; så antog R. o. Ad. såsom
dess gemensamma tanke, att den, som utöfvar Statsrådsembetet,
måtteej tillika utöfva något annat eller åtnjuta någon
annan lön. Här vill man likväl, att Just.ombudsmannen
skall åtnjuta annan lön än Just.ombudsmannens, nemi. en
del af hofrättsrådets, så till förståendes att statsverket skulle
på den tjenstförrättande hofrättsledatnolens bekostnad vinna
en del. Detta är, efter min förmening,. alltför njuggt och
R. St. ovärdigt. Följden deraf blelve, att hvarje embetsverk
skulle anse såsom en olycka, att hafva en så duglig
embetsman bland sina ledamöter, att lian valdes till Just.-  ombudsman; ty deraf skulle följa, att en af ledamöterna
derstädes blefve adjungerad på långmål, ocb finge tjena för
hälften af den lägsta ledamots-lönen. Jag anhåller på
dessa skäl, att R. o. Ad. måtte återremittera detta betänkande.
12 FT. ib
j3S
Dén i5 Augusti c. m.
Frih. Cederström, Jacob: Jag instämmer med Ilr
von Hartmansdorff, dock så, att för min del anser jag det
vara klart, att R. Sits Just.ombudsman, om han har annat
embete, och detta embete medförer större inkomster, än den
lön han såsom Just.ombudsman i likhet med Just.cancelleren
skulle komma att erhålla, må vara berättigad att såsom
Just.ombudsman bibehålla den högre lön han förut innehaft,
och att endast, ifall denna dess förut innehafvande lön är
mindre, han enl. StatsUlsk:s förslag bör åtnjuta fyllnaden;
äfvensom jag i öfrigt, i afseende på den af Hr von Hartmansdorff
framställda anmärkn., skulle tro, att då Just.ombudsmannen
är ledamot af ett collegium, det måste vara
gifvet, att han på stat får den lön Utsk. föreslagit, och som
jag hoppas Ständerne bevilja, samt deremot den lön, han i
embetsverket hade sig tillagd, blefve till embetsverkets disposition
för den genom hans afgång obesatta tjenstens bestridande.
Jag instämmer i begäran om återremiss.
StatsUtsk:s utlåt. Wto 246 återremitterades.
Ånyo föredrogs och lades till handlingarna SlalsTJlskts
den 5 dennes på bordet lagda mern. Wto 247, i anledn. af
Hr Petres, Th., motion, att StatsUlsk. må till R. St. dels
uppgifva totalkostnaden för nya lagförslagets codifiering, dels
inberätta vid hvilken tid de till nämnda codifiering utsedde
personer upphört att uppbära arfvode af statsmedlen.
Likaledes lades till handlingarna SlatsUtslcs den 5 dennes
på bordet lagda utlåttnt
Wto 248, i anledn. af erhållna ålerremisser å utlåt.
N:o 113;
Wto 249, i anledn. af återremiss å utlåt. N:o 142.
Då nu ånyo föredrogs Banco- och LagUtsk:ns den 5
dennes på bordet lagda betänk. JX:o 1, med förslag till lag
för enskilda banker, blef det begärdt ånyo på bordet af
Frihtne Cederström, Thure, och Cederström, Jacob.
Vid förnyad föredragning af LagUtskts den 5 dennes på
bordet lagda utlåtin:
Wto 81, i anledn. af väckta motioner, dels angtde förmyndarekamrars
inrättande i städerna och på landet, dels
ock om ändring i lagens stndganden, rörtde de tysta förmånsrätterna
;
N:o 82, i anledn. af anmärkntr emot Utskts betänk.
Wto 3o, öfver väckt fråga derom, att enskild äganderätt bör
vika för allmänna ändamål;
Wto 83, i anledn. af anmärkntr vid Utskts betänk. Nto 22,
Den i5 Augusti e. m.
öfver väckt fråga om tillägg till 17 cap. 32 5:» Rätteg.b:n,
sådan den lyder i K. förorda, den 20 Jan. 1779;
N:o 84, i anledn. af väckt motion om förklarings meddelande,
angrde rätta grunden för förvandling till fängelse
vid valten och bröd af böter, som ådömmas för sådana stölder,
hvilka, enl. allm. lag, ligga i tveböte emot annan tjufnad;
blefvo de ånyo lagda på bordet, de tre första af Frih.
Cederström, Thure, och Hr Lagerbjelke, Carl
Oscar, och det fjerde af Frih:ne C e d e r s t r ö m, Thure,
och Cederström, Anders.
Ånyo föredrogs och bifölls LagUtskrs den 5 dennes på
bordet lagda utlåt. N:o 85, i anleda, af vackt motion om
föreskrifters meddelande , ang:de verkställighet af spö- oell
risstraff.
Lades till handlingarna LagUtskts den 5 dennes på bordet
lagda utlåt. JV:o 86, i anledn. af anrnärkn:r vid Utskts
betänk. N:o 23, öfver väckt motion om ändring af 1 mom.
i 7 §;n af 8 cap. Ärfda-btn.
Frih. Cederström, Jacob: Jag anser mig böra reservera
mig deremot, att LagUtsk. icke upptagit 2:rie Stånds
återremisser och för dem redovist inför RiksSt:n ; emedan
på 2:ne Stånds återremiss och de upplysningar, som dervid
förekommit, de 2:ne öfriga Stånden kunna komma i tillfälle
att frångå sina förra beslut, och sålunda den väckta frågan
kan föranleda till någon åtgärd.
Ånyo föredrogs och bifölls LagUtsk:s den 5 dennes på
bordet lagda betänk. N:o 87, i anledn. af väckt fråga om
förtydligande af lagens föreskrifter, ang:de oäkta barns rätt
att åtnjuta underhåll och uppfostran.
På begäran af Frih. Cederström, Jacob, samt Gr.
Taube, Gustaf Joli., lades ånyo på bordet Allm. Besvärs-
och Ekon.Utsk:s den 5 dennes på bordet lagda betänk.
N:o 85, i anledn, af väckta motioner om behofvet,
1:0 af en tillförlitlig redaction af allmänna författningar;
2:0 af en samling af alla äldre, ännu gällande polisförfattningar;
samt 3:o af en revision utaf alla före antagandet af
1809 års constitution utgifna författningar.
Likaledes lades ånyo på bordel, på begäran af Hr von
Hartmansdorff, Aug., samt Frih. Cederström, Jacob,
Allm. Besvärs- och Ekon.Utsk:s den 5 dennes på bordel
lagda bfetänk. N:o 86, i anledn. af väckt fråga om revision
af de academiska constitulionerna.
Den iä Augusti e. m.
Föredrogs ånyo och bifölls Allm. Besvärs- och EkonUtsk:s
den 5 dennes på bordet lagda betänk. Nro 87, i anledn.
af väckta motioner om iakttagelser vid permittering af
manskap från de väifvade regrtena.
Till pröfning företogs Allm. Besvärs- och Ekon.Utskrs
den 5 dennes på bordet lagda utlåt. Nro 88, i anledn. af
väckt fråga om ändring i gällande författningar för fartygs
mätning.
Hr Nordensköld, Otto Gustaf: Hvad Ekon.Utsk.
bar föreslagit är, såsom jag förmodar, till en stor del verkstäldt.
Sjöfarts-comilden hade hört att klagomål förekommit
i afseende på skeppsmätningen, och ehuru sättet dervid
är det bästa möjliga, emedan Chapman uppgjort sjelfva planen
dertill, så ingick sjöfarts-comiteen till Konungen och
begärde någon jemkning i sältet att bestämma classificationen
af fartygen. I följd deraf remitterades frågan till Förvaltningen
af sjöärendena, der ett förslag i ämnet uppgjordes,
och jag har här i afton horf, att K. M. bifallit det.
Således är redan en förändring gjord. På denna grund får
jag vördsamt anhålla att Utskrs betänk, måtte afslås.
Allm. Besvärs- och Ekon.Utskrs utlåt. N:o 88 blef af
K. o. Ad. afslaget.
Vid förnyad föredragning af Allm. Besvärs- och Ekon.-  Utsk:s betänk. N:o 89, i anledn. af väckt motion om inrättande
af pant-låneconlor 1 Rikets större städer, blef samma
betänk, af R. o. Ad. bifallet.
Föredrogs ånyo Allm. Besvärs- och Ekon.Utskrs den 5
dennes på bordet lagda betänk. N:o 90, i anledn. af väckt
motion om rättighet för tiondegifvare i Skåne att lösa kyrkornas
behållna tionde efter årlig markegång.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Jag anhåller att
detta betänk, måtte få ytterligare hvila. Jag märker att
det innehåller ett tillstyrkande, som kunde blifva nog skadligt
för kyrkorna.
Frih. Cede rströrn, Jac., förenade sig med Hr von
Hartmansdorff.
Lades till handlingarna Allm. Besvärs-och Ekon.Utskrs
den 5 dennes på bordet lagda utlåtrn :
Nro gt, i anledn. af anmärknrr vid Ut,k:s betänk. N:o
37, atigrde instruction för länsstyrelserna och dem underlydande
tjenstemän;
Nro 92, i anledn. af anmärknrr vid Utskrs betänk.. Nro
52, ongrde föreslagen indragning af tullkammaren vid Furusund
;
Den i5 Augusti e. m.
N:o 93, i anledn. af anmärkn:r vid Uuk:s ullål. N:o
43, ang:de för bud för tjenstemän vid embetsverken ali på en
gång innehafva mer än en tjenst med lön på stat.
Likaledes Indes till handlingarna StatsUtsk:s den 8 dennes
på bordet lagda mern:r:
N:o 2ÖO, i anledn. af återremiss å utlåt. N:o 144 j
N:o 2ÖI, i anledn. af återremiss å utlåt. N:o 146;
Ånyo föredrogs StatsUtsk:s den 8 dennes på bordet lagda
mein. N:o 202, i anledn. af Hr Gr. Mörners, J. A., motion
0111 beviljande af anslag till försök för bestämmande af den
bästa modell för slagkrutsgevär.
På begäran af Gr. Horn, Claes Fredr., upplästes
dess reservation emot StatsUtskts nu föredragna memorial.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Jag ville blott låta H.
Ståndet veta, att jag ej instämt i Ulsk:s beslut alt icke upptaga
målet.
Hr von Hartmansdorff, Aug.t Jag ämnade just begära
uppläsning af Gr. Horns reservation, för att deri instämma,
och yrkar att Ii. o. Ad. mätte återförvisa målet till
StatsUtskts behandling.
Frih. Cederström, Jacob: Jag instämmer med Hr
von Harlmansdorff, och det så mycket hellre, sorn jag ej kan
begripa Utsk:s argumentation vara enlig med förhållandet
eller lenina något stöd för dess beslut att icke upptaga frågan.
Jag begär såleaes återremiss, och att StatsUtsk. må
åläggas upptaga målet.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. ansåg
att detta ärende borde återlemnas till StatsUtsk., med åläggande
att i grundlagsenlig ordning handlägga målet.
Ropades ja.
Vidare föredrogs StatsUtsk:s den 8 dennes på bordet
lagda meni. N:o 203, i anledn. af Hr Dalmans, W. F., motion
om beviljande af ett anslag åt sjömanna-sällskapet till
befordrande af de med sällskapet afsedda ändamål.
Frih. Cederström, Jacob: Jag anhåller att R. o.
Ad. ville häi-, likasom vid föreg:de betänk., återremittera
målet till StatsUtsk., med föreläggande för Ulsk. alt deröfver
sig grundlagsenligen utlåta.
R. o. Ad. beslöt att återlemna detta ärende till SlatsUtsk.
, med föreläggande att i grundlagsenlig ordning det
handlägga.
StalsUtskis den 8 dennes på bordet lagda utlål;n:
Dcu i5 Augusti e. nu
N:o 254, i anledn. af väckt motion om nedsättning i
arrendet för militiae-bostället Boda; och
N:o 255, i anledn. af väckt fråga om upphörande af
Skinskattebergs bergslags-privilegier,
blefvo på begäran af Frihrne Cederström, Thure, och
Cederström, Jacob, ånyo lagda på bordet.
Föredrogs ånyo Allm. Besvärs- och Ekon.Utskrs den 8
dennes på bordet lagda betänk. N:o 80, i anledn. af väckt
motion, att flusar-regUenas uniformer måtte förändras lill
likhet med dem, som äro fastställda för Skånska Dragonreg:tet.
Frih. Cederström, Jacob: Det är med verklig förundran
jag finnér att Utsk. befattat sig med att inkomma
med förslag till uniforms-förändringar. För min del skulle
jag tro, att R. o. Ad. gerna kan undvara sådana förslag
och begär således afslag å betänkandet.
Hr Ribbing, Arvid: Det förundrar mig på det högsta,
att Frih. Cederström fattat Utsk:s betänk, så, sorn skulle
Utsk. tillstyrkt Ständerna att göra några förslag till uniforms-förändringar.
Tvertom innehåller betänk, uttryckligen
att Utsk. tillstyrker R. St. att hos K. M. anhålla, det K.
M. ville sjelf låta undersöka hvilken uniform, som kunde
förena ändamålsenlighet med minsta möjliga kostnad, och
derefter i ämnet besluta. Således tror jag, att Utsk. afstyrkt
Ständerna att sjelfve befatta sig dermed, men att för
öfrigt Utsk. i ett godt ändamål tillstyrkt, att Sländerne öfverlemna
saken till K. M:s afgörande.
Hr Munck af Rosenschöld, Nils Rudolph, begärde,
att delta mål ytterligare måtte få hvila på bordet.
Frih. Cederström, Thure, förenade sig med Hr
Munck af Rosenschöld.
Ånyo föredrogs Allm. Besvärs- och Ekon.Ulskts den 8
dennes på bordet lagda utlåt. N:o 81, i anledn. af väckta
motioner, dels 0111 nedsättning i, dels ock om upphörande
af den afgift, som under namn af bro- och quai-afgift uppbäres
för lill Stockholm sjöledes inkommande målbara våta
varor, äfvensom att afgälden för införsel af potates, sjövägen
dit, icke vidare måtte utgöras.
Begärdes ånyo på bordet af Frihrne Cederström,
Thure, och Cederström, Jacob, m. fl. ledamöter.
Till pröfning företogs Allm. Besvärs- och Ekon.Utsk:s
den 8 dennes på bordet lagda betänk. N:o 82, i anledn. af
väckt motion, att de till kyrkorna anslagna medel, i den
mån de icke erfordras för kyrkornas underhåll, och öfriga i
Den 15 Augusti e. m.
»43
och föi' desamma nödiga utgifter måga användas för undervisningens
befrämjande.
Hr Munck af Rosenschöld, Nils Rudolph, anförde
skriftligen :
Det är visst sannt, alt K. privilegier, fundations- och
donationsbref, förordningar och resolutioner m. m. hvad
Utsk. anfört, försäkra kyrkorna*), att de dem tillslagna medel
endast skola för deras underhåll och utgifter användas;
men det torde ej heller hafva undfallit Utsk., att ifall ej
så varit, hade ej ändring deruti behöft sökas. Alldenstund
man kan antaga, att sedan vår gudstjenst, ifrån att, såsom
under catholska tiden, endast bestå uti ceremonier till stor
del, består uti religiös undervisning; tror jag icke, det skulle
vara för mycket våqadt, om man antoge, att kyrkan och
skolan stöde uti det närmaste samband med hvarandra och
bade hufvudsakligen en och samma bestämmelse. Jag vågar
derföre tro, att afsigten med de till kyrkan donerade
medel vida närmare skulle uppfyllas, då dessa användas för
kyrkans och skolans gemensamma behof, än då de, såsom
hittills merendels skett, snart sagdt bortspillas på onödiga
reparationer m. m. d., eller när den contanta delen af dessa
medel räntelöst bortligger uti kyrkans cassakista. Det
är väl sannt, dessa medel kunna genom K. M:s nåd. tillstånd
för hvarje särskildt fall få för undervisningsanstalterna
användas. Men jag föreställer mig, att de alltid skulle
med mera skicklighet förvaltas, om dessa öfverskott blefvo
till undervisningsverken anordnade, och deras riktiga och
ändamålsenliga användande skulle då med mera intresse påyrkas
af cömmunernas medlemmar, än såsom hittills varit
fallet, då man endast ansett deras bestämmelse vara kyrkornas
inre och yttre anständiga underhållande, och låtit bero
vid den förvaltning deraf, som pastor och kyrkovärdar, på
sin höjd kyrkoråd, funnit för godt, endast dessa kunde vinna
de all localkännedom saknande högre auctoriteternas godkännande.
Häraf orsaken hvarföre t. ex. flera hela hemman,
an dem, som Lunds domkyrka nu äger qvar, hvilka
äro omkring åttatio, blifvit under Domprosten Jonas Wåhiins
tid försålda till skatte. Man ansåg nemi., att de återstående,
rätt förvaltade, kunde vara tillräckliga för dess underhållande.
De till skatte sålda hemmanen lemna en afgift,
snart sagdt mindre än intet; de i behåll äro bortarrenderade
efter maximi- och minimi-afgift. Jag för min del kan
ej finna ett sådant förfarande mera behöfligt vid ett domkyrko-hemman,
än vid ett academi-hemman, hvarvid aldrig
*) Det ligger i sakens natur, att fråga ej kan blifva om de kyrkor,
hvilka ingenting äga. Uti motionen äro uttryckligen nämnda
de från Danmark afträdda provinsernas; de fornsvenska provinsernas
kyrkor fingo sina inkomster reglerade i Gustaf I:s tid
på så sätt, att han tog hvad som fanns.
Den iä Augusti e. m.
sådant äger rum; de ligga tili samma bördiga ort, och om
domkyrkans hemman liksom ncademiens bortarrenderades
utan options-rätt på ovillkorlig auction, skulle de säkert,
utan äfventyr af' förluster, lemna kyrkan minst dubbel behållning.
Följden af denna kyrkas förvaltning är den, att
man bortspillt dess inkomster, underkastat den dyra, obehöfliga
och snart sagdi vandaliska förändringar, hvars kostnad
öfverstigit de genom oriktig förvaltning minskade tillgångarna,
oell försatt densamma uti skuld. Sådant lärer
förhållandet vara med många flera. Jag har nu yttrat min
lanke öfver saken; jag vill inskränka mig till att reservera
mig mot Utskts förfarande och lemna hvarje Stånd att betrakta
det såsom det godt synes.
Hr von Hartmansdorff, A u g.: De mångfalldiga collectbref,
som af K. M. årligen beviljas till erhållande af
medel för kyrkors byggnad och reparation, utvisa nogsamt,
att de inkomster kyrkorna hafva, äro i allmänhet otillräckliga
för dylika behof. Kyrkorna behöfva ganska väl under
många år samla sig ett capital, för att slutligen hafva nödiga
medel, då sådana byggnader förekomma. Endast i Skåne
kan man säga, att kyrkorna hafva betydliga tillgångar,
men der är också förhållandet, att församlingarne vanligen
genom consistorium inkomma till K. M. och anmäla, att
som kyrkan har så och så stora inkomster, deraf endast så
och så stor del behöfves för kyrkan, så anhåller församlingen
att återstoden måtte få användas, antingen till uppbyggande
af ett skolhus eller aflöning för en skollärare. Vanligtvis
beviljas sådant på biskopens och landshöfdingens tillstyrkan,
så att i alla fall sker hvad motionären åsyftat. Något
närmare bestämmande i delta hänseende tror jag icke
vara rådligt, och tillstyrker således vördsamt, att R. o. Ad.
måtte bifalla Utsk:s betänkande.
Allm. Besvärs- och Ekon.Utskrs utlåt. N:o 82 blef af
R. o. Ad. bifallet.
Vid förnyad föredragning af Allm. Besvärs- och EkonUtsk:s
den 8 dennes på bordet lagda betänk. N:n 83, i anledn.
af väckta frågor, dels om K. Theaterns indragning och
utarrendering till enskilda, dels om rättighet för enskilda att
anlägga theatrar i hufvudstaden, dels om upphörande af de
afgifter, som för representationer i landsorterna erläggas till
K. Theatern, dels ock om den bevilln. och de afgifter, som
enskilde böra för rättighet att gifva offentliga representationer
utbetala, blef samma betänk, ånyo begärdt på bordet
af Frihtne Cederström, Thure, och Cederström,
Jacob.
Likaledes begärdes, vid förnyad föredragning, ånyo på
bor
-
D o ii 15 Augusti e m.
bordet af Frih. Cederström, Thure, oell Gr. Taube,
Gustaf Joli., Allm. Besvärs- oell Ekon.TJukts utlåt. Nio
84> i anledn. af väckta motioner örn afskaifande af lielfi i—
hetsliref och förändring, i följd deraf, i vissa delar af K.
förorda; den n. April 1819, angtde passhaödliugar för fartyg,
hvilka segla till utrikes ort.
Ladés på bordet nedannämnda från TJlsktn inkomna memoria
ler, betänkta och ut låtta, nemi. från
C o 11 s l i t ii t i ö a s U t s k o t l e 11
Nto 26, angtde en af Hr E. F. Westman anmäld anledn.
lill aiunärkninjj;
N:o 27, med utlåt, öfver K. M. nåd pröpos. aagtde lagtima
riksdagars åleikomst hvart 3tdje år, samt 0111 föremålen
lör urtima riksdagar;
Ntö 28, med utlåt, öfver K. Mts nåd. pröpos. angtde
ändring i loq §!n Rég.Ftn och 80 §tn Riksd.Ordm;
SlntsUtskottétt
Ntö 2Ö7, i anleda: af K. Mts nåd. propos. om pensioner
för f. d. Statsråden Hr Frih. Åkerhjelm oell Hr Gr.
Hard;
Nto 258, i anledn. af K. Mts nåd. skrifvelse, angtde
uppförande å indragnslaten af löneersätinirig åt f. d. Statssécreltne
Grip oell von Hartmansdorff;
Nto 259, i anledn. af Hans Janssons från Elfsborgs län
inolion; angtde ersättning till namndeman och fjerdingsman
för syner och värderingar 111. m.;
Nto 260, i anledn. af K. Mts nåd. remiss uppå f. d.
liieutenanten J. W. af Ulirs und. ansökning örn pension;
Nto 261, i anledni af Hr Edenhjelms, G., motion om
rättighet för vexel-contfolleurer att få bibehålla de af dem
iniiéhafvande arfvoden;
Nto 262, i anledn. af Hr Norins motion, ängidé förnyelse
af den förut väckta frågan örn délägarérätt uti civiUstafeös
pensionsinrätlning för borgmästare i Rikets städer, med
undantag af Stockholm, samt för desse embetsmäns enkor
och barn;
Nto 203, i anledn. af erhållna åtérrémisser å utlåt.
Nto 107;
Nto 264, i anledn. af väckta återremisser å utlåt.
Ntö ti5;
Nto 265, i anledn. af erhållna ålerremissef å utlåt.
Nto 1 33;
Nto 266, i anledn. af erhållen ålerremiss å StalsUtskts
utlåt. Nto 135, röride väckt fråga om kungsgården Halltorps
pä Öland återvinnande till Kronan;
Nto 267', i anledn. af erhållen ålerremiss å StatsUtskts
12 H« 19
D c n i5 Augusti c. in.
111 lat. Nto 165, angtde väckt motion om nfsk rifning af (8’>6
ars spanmålsarrende för Ryda kungsgård eller nedsättning i
arrendets belopp;
Nto 268, i anleda, af erhållen återremiss å StntsUlskts
utlåt. N:o 166;
Nto 269, i anledn. af erhållen återremiss å StatsUtskts
utlåt. N:o 167;
N:o 271, i anledn. af anmärkntr vid Utsk:s betänk. Nto
149, angtde åtgärder till ullculturens befrämjande;
N:o 272, i anledn. af ånyo väckt fråga om en magazins-byggnads
uppförande vid Mörbylånga köping på ejland
;
N:o 278, i anledn. af 2:ne till Utsk. remitterade motioner
om vexel-controlleurs-befaltningars upphörande ;
N:o 274, i anledn. af RiksStms skiljaktiga beslut, angtde
aflöningen för deras secreterare och notarier;
Nto 275, angtde yrkad ersättning för forslingen af presterskapets
i Lappmarkerna löningsspanmål;
Ba n c o U t s k o 11 el:
Nto 55, öfver en af Hr Rosenblad, Bernh, väckt fråga
om bestämmande af någon viss prsescriptiunstid, inom hvilken
åtskilliga äldre fordringsposter böra från banken uttagas;
Nto
56, i anledn. af väckt fråga 0111 förhöjning uti
minimi-beloppet för lån mot pant af gidd och silfver;
Nto 5y, öfver väckt motion 0111 förändring, i afseende
på förnyandet af bankens inteckningar;
Nto 58, i anledn. af väckt fråga 0111 förändring i föreskrifterna,
i afseende på låns erhållande ur R. Sits Bank
och andra publika cassör;
Nto 5g, innefattande hemställan, att åtskilliga å daler
kopparmynt utgifna sedlar måtte få i banken inlösas;
Nto 60, i anledn. af väckt fråga om aflemnande af en
samling sällsyntare medaljeivoch skådepenningar från bankens
till Rikets mynt-cabinett;
Nto 6r, i anledn. af väckt motion att ränta å discontlån
ej må beräknas förr, än medlen kommit låntagarne tillhanda
;
Nto 62, i anledn. af Hofrätts-commissarien S. Anderssons
ansökning om eftergift af öfverränta å ett discontlån;
Nto 63, till svar å H. R. o. Adts återremiss af Utskt»
under Nto 35 aflåtna betänk.;
LagUtskottett
Nto 96, i anledn. af väckt motion om stadgande af skyldighet
för bördeman alt gifva köpare ersättning för af denne
erlagda undan tags-förmåner;
Nto 97, i anledn. af väckt motion om inskränkning t
allmän åkligares rätt alt anställa åtal å brott mot 14 cap.
3 §tn Missg.btn;
De n i5 Augusti e. tu.
*47
]N:o 98, i anledn. af väckta motioner om böters afljenande
nied arbete;
N:o 99, i anledn. af väckt fråga om förändring i vissa
delar af Hilvar, lagstadganden om giftorätt oell arfsrätt
111. 111. ;
N:o 100, i anleda, af väck ta motioner, dels om utarbetande
af en ny utmälnings-författning oell dels alt f. d. Lagcomiteens
förslag lill [Jlsökn.balk må varda antaget, eiler
åtminstone 12 cap. 1 §:n deri, samt att i sistnämnda fall må
utfärdas ej allenast förändrade föreskrifter , i afseende på
liden för utmätningars verkställande och afgifvande af utmätningsmans
slutredogörelse, utan ock det stadgande, att
öfver-executorers utslag i utmätningsmål skola till de sökande
■ ■(skrifvas i den ordning, målen blifvit färdiga till afgörande,
och, när de sökande sig anmäla och erbjuda lösen, lill
deni genast utlemnas;
Nto 101, i anledn. af väckt motion, att på magistrat i
hvarje stad må öfverlåtas rättigheten att upplaga oell handlägga
lagsöknings- och utmätningsmål mot deni, som lyda
under stadens jin isdiction, lika med hvad för borgmästare
och råd i Götheborg redan är stadgadt, och i följd deraf
Konungens Bef:h:des befattning med lagsökningar mot stadernas
innevånare upphöra;
N:o 102, i anledn. af väckta motioner om rättighet för
länsmän att, på eget ansvar och utan förutgångeu remiss
från kronofogde, äfvensom för enskilda, på sockenstämma
utsedda, personer, att verkställa utmätningar;
N:o io3, i anledn. af vackt motion om ett förändrndt
lagstadgande, i afseende på försäljning af utmätt gods:
Lag- samt Allm. Besvärs- och Ekon.Utskotten:
N:o
6, i anledn. af väckta frågor 0111 disposition och
fördelning af häradsallmänningarna, deras förvaltning samt
jägeristaten® upphörande;
JV;o 7, i anledn, af väckt fråga om ersättning till ledamöter
i synerätt för verkställda syner å militie-boställen;
N:o 8, i anledn. af väckt motion om förändrad grund
för utgörande af brandstod och riksdagsmanna-arfvode.
Likaledes lades på bordet följande från Ridd.Utsk. ankomna
Hörsamt
Memorial:
I sammanhang med pröfningen hos R. o. Ad. af Ridd.-  Utsk:s memar., i anledn. af Ridd.directms riksd.berättelse,
hafva förslag blifvit väckta:
i:o af Frih. Cederström, Gustaf Carl, attén und.
anhållan må af R. o. Ad. hos K. M. framställas om ett sådant
tillägg tili K. circuläret den 4 Juli 1770, hvarigenom
>48
De ii i5 Augusti e. m.
Domcapillen i Riket, som förut äro ålagda atl lill Ridd.directtn
årligen insända förteckningar öfver födda, vigda oell döda af
adel inom de särskilda församlingarna, jemväl malte tillförbindas
att meddela uppgifter å al la inom församlingarna boende
och bosatta adliga personer; samt
2:0 af Frill. Bo ve, F redr., om anslående af elt visst
arfvode åt den cancelliet, sorn liar befattning med upprättande
af vissa anteckningar till cpmpleflerande af dg genenlogiska
samlingarna, uti hvilket Hr Frih. Boyes förslag Hr
von Hartmansdorff, Äng., instämt.
Då H R. o. Ad. öfver dessa förslag behagat infot dra
Ridd.Utskjs utlåt, har Utsk. vid öfvervägande
1:0 af EJr Frih. Cederströms framställning trott di-f
lända till föga eller ingen upplysning vid complelternndet
af Riddarhusets genealogiep att äga uppgift P'”1 den ofta föränderliga
bostaden R. o. Adts ledamöter kunna äga, hvarföre
och då presterskapets uppgifter angtde födda, vigda och
döda vanligen äro och alltid böra vara så fujlständjga, sitt
de jemväl upplaga namnet på föräldrarna till de födda barnen,
pcb, derest någon minderårig person dör, äfven namnet
å dess föraldrar, så vidt de lefva, befarar Utsk., alt
några ytterligare uppgifter för ett tabellariskt ändamål icke
skäligen kunna af presterskapet fordras, hvarföre Utsk.
af-tyrker den derom väckta ofvanupptagna motionen.
2:0 Hvad dernäst beträffar det Hr Frill. Boye och
Hr von Hartmansdorff föreslagna arfvode af 200 rtdr
till den canceljist, som upprättar ett årligt register öfvep de
anteckningar, som verkställas å de i Ridd.cancelliets areldy
befintliga stamtaflor; så erkänner Utsk. väl det för t jens tfn I—
la nit, som af n. v, andre Ridd.cancellisfen Frih. Gustaf
Cederström blifvit ådagalagdf genom upprättande af elt dylikt,
tillförene ej befintligt, register, hvilket, särdeles genom
hänvisning till källan, hvarifrån de genealogiska uppgifterna
äro hemtade, onekligen leder till controllerande af deras riktighet
samt ti|l ordning och redighet i sjelfva anteckningarna;
men då den fördelning af gpromålen inom Ridd.cancelliet
nu enligt instruetionen äger rum, att protocollsföringen
åjiggey förste cancellisten ensam, hvaremot, enl. 62
§:n instruetionen, de båda canceljisterne skola samfäldt
biträda den Ridd.directeur, som enj. 9 §:n äger de genealogiska
handlingarna under sin vård, och sorn för deras complettering
jemväl enl. sistnämnda § äger att äska biträde af
Ridd.Secretln, torde alf den arbetskraft, sorn för det genealogiska
fachet erfordras, vara af instruetiopen tillräckligt anvisad;
och kan Utsk. destomindre finna behofvet af någon
ökad utgift för ifrågavar. bestyr, som, i händelse ett särskildt
arfvode dertijl ansloges, andre Ridd.cancellislens tjensteåligganden
för hans innehafvande lön skulle alltför mycket
minskas, enär, sedan, enl. R. o. Ad:s beslut vid 1834—
l835 årens riksdag, Ridd.Secrettn och förste cancellislrn sig
D c ii iä Augusti c. m.
e me I lii n fördelat andre cancellistens tjenstegöromål såsom
förut varande secreterare oell notarie vid Wadstena adliga
Jungfru-stift , lian salunda icke emellan riksdagarna äger
någon annan bestämd tjenstebefattning vid Riddarliusel,
än att biträda med genealogiernas completlei ing, byarvid
äfven någon gång ej obetydliga sportlar, genom josén
lör genealogisk!! utdrag, honom tillfalla.
På dessa skäl finnér Otsk. sig
icjje kunna tillstyrka förslaget om eft särskildt
aifvode lör befattningen med completteringen
al Riddarhusets geneajogiska handlingar,
Tviinne ledamöters reservationer metjföjja.
Pä RiddarhusUlskoltets vägnnar:
S. A. Sandels.
SV. F. Dalman.
Då Ridd.Utsk, vitsordat nyttan och nödvändigheten af
dpi utaf andre Ridd.pgnpellis|en, Frill. G. Cederström, o yli?
gen uppgjorda förljenstfulla register, tipp laga tide de a ottekil
ingur, sorn verkställas å de i Ridd.cancelliets arch i v förva-»
rade stamtaflor, såsom ett arbete, hvilket, efter Utskts förmenande,
genom den hänvisning dpt Jemnar till källorna,
hvarifrån de genealogiska uppgifterna äyo herntade, onekligen
leder till controllei ande af uppgifternas riktighet, samt till
ordning och redighet i sjelfva anteckningarna , hade Utsk,
piil. mili tanke icke f>oll afslå Frih. Boyes och Hr von
Hartmansdorlfs motioner, 0111 ett årligt arfvode af 200 r:dp
jiteo åt den person, som ett dylikt register upprättar, helst
Utskts ofvanberördp afslag hufvudsakligen stödjer sig på det
förmenta skäl, att, i händelse särskildt arfvode för ofvanberörda
ändamål ansloges, skulle, på sätt Utsk. påstår, andre
Ridd.cancellistens Ijensteåligganfjen för hans innehafvande lön
för mycket minskas, särdeles som andre Ridd.cancellisten,
efter den till följe af R, o. Ad;s beslut, vid 1 ts34 °cb i8>§
årens riksdag, emellan Ridd.Secrettn och cancellisterne verkställda
fördelning af hvarderas åligganden, icke vid Riddarhuset
ägde någon annan bestämd befattning, än att biträda
med genealogiernas completterandp. När nu 62 §:n af iustruetionen
för Ridd.directioncn och dp vid Riddarhuset anställde
tjenstemän, bestämmer, att Ridd.cancellisterne 1 allmänhet
skola förrätta hvad Ridd.Secrettn dem å embetels
vägnar anbefaller, samt alt de böra samfäldt biträda den
Ridd.directeur, hvilken fått sig uppdraget att vårda Riddarhusets
arcliiv och genealogiska handlingarna, och att derjemte
hvardera aflemna 5o renskrifna genealogiska tabeller; synes
mig instruetipnen tydligen gifva vid handen , hvijka Ijensteåligganden
andre cancellisten tillkomma, helst instruetionen
i 64 §;n vidare ipnehåller, att andre cerice 11 is te n under riksdagarna
näst Sécreteraren är närmaste föreståndaren för
Ståndets cancelli; hvadan jag, äfven om, på sätt Utsk. an
-
i5o
D c 11 i5 Augusti c. m.
tagit, den fördelning af göromål cancellisterna emellan med
secreterai ens begifvande ägt rum, att andre cancellisten,
hvilken jemväl, enl. instructionen, tillkommer att vara secreterare
vid föredragningen af adeliga Jungfruslifts-ärendena,
från samma åliggande befriats, emot villkor att han
ensam biträdde vid genealogiernas complettering, icke kan
finna det med rättvisa och billighet enligt, att andre cancellistcn,
hvars lönevillkor icke äro öfverdrifna, ålägges upprätta
ifrågakomna register, hvilket ingalunda kan anses för
någon genealogiernas complettering, utan tvertom, på sätt
Utsk. vitsordat, är ett nytt arbete, hvilket tillförene icke
blifvit upprättadt.
Af sådan anledn., och då jag icke heller kan finna att
uttrycket i 9 §:n af förenämnda instruction, alt en ledamot
af Ridd.directtn, med biträde af Secreterai en, skall hålla noggrann
tillsyn öfver Ridd.archivet och de genealogiska tabellernes
complettering, kan gifvas den tydning, som skulle
samma directeur kunna åläggas upprätta förenämnda lilifo-r
rene ej befintliga register, hade jag trott, alt Utsk., som
vitsordat nyttan af merberörda register, bort, på sätt motionärerne
yrkat, föreslå:
H. R. o. Ad. att tilldela ett årligt arfvode af 200 r:dr
b:co, alt utgå till den person, som af Ridd.direcl:n uppdrages
alt ett dylikt register upprätta.
T bure GedersIr ö m.
Uti denna reservation instämmer jag till alla delar.
S. M. T h a tn.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 1 1 om aftonen.
In fidem protocolli,
F, O. Silfverstolpe,
Onsdagen den 19 Augusti i84o.
Plenum kl. g f. m.
Justerades 1 prot.utdr. för den ii dennes f. m. och ia
prot.utdr. för den i5 dennes e. m.
Justerades pleni-prot. för den 5 dennes f. m.
Hr Reutersvärd, Pehr Adara, uppläste följande:
Sedan Hr Rosenblads stratageme vid sista plenum, den
i5 dennes, så förträffligen lyckats, och ehuru jag vid till—
Den 19 Augusti f. m.
fället yttrade mig emot beslutet of vidare uppskof med afgörande!
af StatsUlsk:s betänk. N:o 212 om mötes-passevoiancen,
hvilket då redan innebar en slags reservation; får
jag dock nu, efter att med mer köld hafva kunnat begrunda
denna öfverrask ning, närmare utveckla mina tankar i
ämnet.
Jag anser nemi., både det 3:dje uppskofvet vid det föregtde
Onsdngs-plenum, proponeradt af Frih. Boye, L., hvilket
af mig äfven bestreds genom den upplysning jag då
meddelade, och ännu mer detta 4;de uppskof vara stridande
emot 49 2 mom. Riksd.Ordn., som bland annat ly
der:
. . ’’men då saken 3:dje gången förekommer, skall den
till afgörande företagas.” Uti samma § förekommer intet
undantag; utom dess hade ifrågavar. betänk, nu så mycket
mer bort till afgörande företagas, sorn vid omnämnda föreg:de
plenum beslöts: att det skulle förekomma näst efter
statsreglertn. Det stod nu ock främst på föredraga.listan.
Det sednare beslutet var således ett upprifvande af föreg:de,
följaktligen en t va fa 1 ld ig olaglighet. Om deremot Hr Rosenblads
propos. skall anses såsom en motion, hade den i grundlagsenlig
lönn bort bordläggas. För icke rätt långt tillbaka
begärde Hr von Hartmansdorff ett betänk, ytterligare hvilanda,
som då nekades af det skäl, att det 2:ne gånger förut
varit bordlagd!; och det förundrar mig så mycket mer,
att detta nu icke äfven skedde, som Hr Frih. o. Landtm.,
efter hvad jag har anledn. förmoda, icke var oberedd på
Hr Rosenblads propos., hvilket säkerligen var fallet med de
flesta af Riddarhusets då närvar, ledamöter, helst Hr Rosenblad,
innan Lördagens plenum börjades, inom skrankel, i
min åsyn hade ett längre samtal med Hr Landtm., då han
äfven förevisade ett papper, hvars innehåll jag då icke kunde
ann. Jag anmälde mig härefter hos Hr Landtm., med
anhållan alt aldraförst blifva uppropad, när passevolancefrågan
skulle förekomma, då jag hade ämnat föreslå R. o.
Ad. alt sig i enahanda beslut med BorgareSt. förena.
Hvad åter sjelfva saken angår, så vågar jag tro, ehvad
Hr Rosenblad än åsyftade med detta uppskof, alt han gjort
dem, som önska att bibehålla mötespassevolancen på längre
eller kortare tid, i sitt nuvar. skick, en ganska stor otjenst
härmed. Det Stånd, som denna skatt närmast rör, och som
vid delta riksmöte i allmänhet visat sig mera gramse, och
vid frågor om gamla skatters bibehållande och nya anslag
visat sig mer ovilligt än någonsin tillförene, skall genom
denna Hr Rosenblads manöver troligen blifva det ännu mer.
Det, nemi. uppskofvet, skall utan tvifvel uppreta och förbittra
sinnena; ty de förmena, som ordspråket lyder: att
härunder ”ligger en hund begrafven.” Detta förutsåg troligen
icke Hr Rosenblad, som förmodligen tänkte: ”den sorn
vinner lid, han vinner allt.’’ Men hvad kan nu vinnas, sedan
PresleSt. förenat sig med BorgareSt. i samma beslut?
Den 19 Augusti f. in.
På grund af livad jag nu haft äran anföra, får jag på
»lat kraftigaste protestera och reservera mig mot den, vid
sista plenum upptagna, af Hr Rosenblad väckta uppskofsmotion
och det derefter fattade beslut, såsom i min tanke
grundlagsvidrigt, samt vördsammast föreslå, att då dét elia
skett, bor afven ett annat kunna ske, nemi. beslutets uppgifvande,
och att StatsUlskis betänk. N:o 2 1 2 om möiés-passevolancen
nu lill omedelbar öfverläggning må förekomma.
Jag löranledes så mycket mer härtill, sorn, enligt hvad ryktet
förmäler, BorgareSt. i dag lärer anina ingå med en inbjudning
till BondeSt., att sig med Borgare- och PresteSltri
förena i denna fråga, för alt dymedelst, så till Éägdude; göra
R o. Ad. ’’s c Ii a c k 111 a I t.”
Jag anhåller vördsamt 0111 proposition.
Gr. Mörner, Axel Otto: Jag förenar mig med deli
värda ledamöten,' söm nyss yttrade sig, uti hans reservation
emöt öformlighelen af det beslut, som i sista plenum fattades
uti passevolänce-frågan samt anhåller att till prof. tå
anföra, alt jag beklagar, att tillfälle bétögs mig att utveckla
de skäl öeli grunder, på hvilka jag skulle öiiskat ätt R.
ci. Ad. hade bifallit SlatsOtskrs betänk, i nämnda fråga;
men då ingen discussion nu kan uppstå öfver saken, anhåller
jag blott, att delta korta’ yttrande måtte fä ett ruin i
protöcollel .■
Hr af Dalström, Gustaf Jac.: Som jag i Lördags
deltog uti R. o. Ad:s då fattade beslut rörtde passevolancefrågän
och Sedermera hört de oblida omdömen, som deröfver
blifvit fällda, anser jag mig böra förklara, att jag var
långt ifrån att hysa den tanke, att den vidtagna åtgärden
skulle förespegla någon obenägenhet att mola BondeSRs önskan
i denna fråga, så mycket mindre som den person, hvilken
väckte motionen 0111 uppskof, önskar alt i sin helhet
öfverflytta pässevolancen på bevillningen, och jag sjelf är
öfveltygad, att de röterihgsskyldige behöfva någon lättnad.
Frih. Toll, G u s t a f P h i I i p: Då jäg förutser omöjligheten
för mig ali här vara tillstädes, då denna fråga förekomfiier
till slutligt afgörande; så anhåller jäg alt reservationsvis
till prot. få anmäla, att jag önskar bifall till StatsUtsk:s
betänk, angide passevolancen; och hembär jag Ulsk. min
tacksamhet för den nationalitet Utsk. dermed velat åstadkomma.
Frih. Boye, Ludv., uppläste följande anförande:
Jag anhåller vördsamt att lå i prot. intagen min reservation
emot det beslut, som Ståndet i sisth pleno, genom"
omröstning fattade,' lill bifall för lagförslagets betänk. N:o
80, som föreslår den fö, ändring i 4 cäp. 4 §m Jordä-bin,
att då man genom" 2:ne köp försäljer till 2:né särskilda köpare
-
Den i() Augusti f. m.
pare en och samma fisliylieI, skulle del köpebref, som först
anmäldes lill lagfart, blifva det gällande.
Jag bar alltid troll, att oin lagstiftaren någonsin skulle
åt en bedräglig handling gifva den gällande kraft, sorn
endast tillhör den ärliga; så skulle han derigenom öppna
dörren för bedrägeriet, lill flitt spel; och lian skulle, Inad
värre vore, hos liela den allmänhet, hvars förnuft eller rättskänsla
dermed icke öfverensstämde, ingifva det förakt för alla
lagar, sorn undergräfver sjelfva samhällsbandet.
Sunda förnuftet säger, att ifrån den stund, då fastighetsägaren
utfärdat första köpebrefvet, hvarigenom han sig
afhändt och på köparen öfverlåtit äganderätten till fastigheten,
bar denna äganderätt också öfvergått ifrån säljaren till köparen,
emedan det är köpebrefvet, men icke lagfarten, som
bestämmer ägandet ättens öfvergång: och då sunda förnuftet
tillika säger, att man icke kan på samina gång både icke
vara, och ändock vara ägare; så följer också deraf, att då
säljaren utfärdar eli sednare köpebref till annor man, så
säljer han hvad han icke mera rår om, och begår alltså en
bedräglig handling, som icke i moraliskt afseende kan inverka
på den förra köparens rätt. Man invänder deremot,
att den sednare köparen kan hafva varit i god tro, hvilket
är oförnekeligt; men man glömmer den skyldighet, som man *
i första rummet bar, att erkänna det första köpets egenskap
af ärlig handling, intilldess alt motsatsen varder lagligen
bevisad, saint följaktligen att också i första rummet antaga,
att den första köparen äfven varit i god tro; vid hvilket förhållande
man icke är berättigad att ställa sjelfva rättsfrågan, innefattande
äganderättens helgd, linder beroende af en för
densamma i moraliskt afseende så alldeles likgilltig omständighet,
som den, om den enda lagliga köpehandlingen blifvit
förr eller sednare ingifven till lagfart.
Jag misskänner derföre icke motionärens ändamål, som
icke sträckte sig längre, än att vinna en rätlsenligare bestämmelse
af gränsen för köparens rätt emot säljarens creditorer;
ett ändamål, som lätteligen och utan alt ingripa i äganderättens
helgd kunnat vinnas, blott genom den ändring
i i3 §:n af 1800 års förordning, alt gifva ett stadgande,
som föreläde köparen det äfventyr, att derest han underlåta
att vid nästa ting efter det köpebrefvet utfärdades detsamma
till lagfart vid domstolen ingifva, säljarens creditorer
ägde att för sina fordringar bos säljaren i den försålda fastigheten
erhålla inteckning.
Man säger mig alt detta betänk, är vid denna riksdag
af 2:ne RiksSt. afslaget; och jag gläder mig deråt, emedan
deraf följer, att den juridiska förvillelse, som har ingenting
annat för sig, än blott alt den är hemtad ifrån nya lagförslaget,
dock icke vid denna riksdag blir lag för Svenska
folket.
12 H. 20
154
Den i<) Augusti I. 111.
Hr Möllerhjelm, Axel: Finn var. då Ii. o. Ad. fatlade
sitt beslut öfver Bevilln.Utskis utlåt. Nio 21, som blifvit
ålerremitteradt, anhåller jag alt vid remissen till Utsk.
få bifoga några anmärknlr röride det af Ulsk. anförda förhållande
alt Öfverslåth.embelet i Slockholm dröjt med upplysningars
inlemnande i afseende på lolagsf rågan. Förhållandet
är i korthet sådant.
Hr Möllerhjelm uppläste derefter följande:
I anleda, af Bevilln.Utskis betänk. Nio 21, deruti omförmäles,
alt Commerce-colllm uti lind. skrifvelse den 13
Januari detta år hos K. IM. anmält, att collini saknade uppgifter
i afseende på en föreslagen ny reglering af stapelstädernes
tolag från Öfverståth.embetet härstädes, hvad anginge
Stockholms stad, och att collini af sådan orsak icke kunnat
fullgöra hvad K. M. rör:de denna reglering anbefallt;
har jag, med afseende tillika på Hr af Harmens’s vid discus
sionen
öfver nämnda betänk, till H. It. o. Adis prot. nfgif
11a
Yttrande, trott mig böra, vid protls justering, lemna den
na
framställning, hvaraf förhållandet, i hvad det kunnat på
mig ankomma, upplyses.
Sedan i anleda, af Coinmerce-collegii den 3i Dec. 1838
till K. M. algi Ina und. betänk., i fråga 0111 en förnyad reglering
af stapelstädernes tolag och andra der utgående algifter
af handeln oell sjöfarten, K. M. i nåder förordnat, att
de af collini uti berörde betänk, uppgifna grunder borde
genom collegii försorg meddelas Öfverståth.embetet, för vidtagande
af de förberedande åtgärder i och för frågans fullständiga
utredning, som collini tillika i und. föreslagit, så
har Commerce-collim tili skrifvelse den 12 Sept. sisth år,
sorn den 21 i samma månad kommit Öfverståth.embetet tillhanda,
jemte öfverlemnande af transumt af collegii ofvanberörde
und. betänk , anmodat Öfverståth.embetet att genast
föranstalta om infordrande af de i berörde betänk, antydda
tabellariska uppgifter, och tillse att desamma med all möjlig
noggrannhet meddelades, och så tidigt till Öfverståth.-  embetet afleinnades, att Öfverståth.embetet blefve i tillfälle,
att, jemte de i betänk, oinfönnälde deputerade af magistraten
och borgerskapet, upprätta den i slutet af betänk, för
hvarje stad föreslagna general-tabell, och dermed, tillika med
borgerskapets utlåt, om öfverlåtelse!! lill Staten af packhus
och boställshus för tullbetjeningen, inkomma inom den 1 påföljde
December.
Till fullgörande häraf infordrade Öfverståth.embetet i
skrifvelse den 3o i samma September månad af magistraten
de föreskrifna tabellerna, samt anmodade magistraten dels
inom sig utse deputerade, dels föranstalta att deputerade af
borgerskapet blefvo valde, dels ock att infordra utlåt, om öfverlåtelse
till Staten af härvar. packhus och boställshus för
tullbetjeningen.
D c a 19 Augusti f. m.
i55
Tnnan svar liiirå hann ankomma, öfversände Coinmercecollun,
af det
en och annan af Konungens Cef:h:de framställt behofvet för
sig att erhålla del af motiverna för Commrrce-collegii tillstyrkanden
i denna fråga, i skrifvelse den 1 1 Oclober samma
år, ett ytterligare transumt af sitt unil. betänk., hvilket
transumt äfvenledes ö'fverlemnades till magistraten, och af
magistraten lill borgerskapets äldste.
Desse ansågo sig dock af de erhållna Iransnmterna ej
äga tillräcklig ledning för deras omdöme i frågan, utan önskade
bekomma en fullständig afskrift af liela Comineicecollegii
und. betänk.; i följd hvaraf Öfverslåth.embete!, pä
anmodan af magistraten, i skrifvelse den 1 Nov. samina år
till Gömmel ce-collim, begärde att erhålla afskrift alden del
af betänk., som ej blifvit upptagen i de med collegii skrifvelse!'
den 12 September och 1 1 Oclober föl ja k t i ya transnmter.
Till svar härå meddelade Cornmerce-colllm i skrifvelse
den 6 i ofvannämnde November månad, alt, då K. M. i nåder
förordnat, det frågan bort med skyndsamhet behandlas,
collini, till undvikande af den tidsutdrägt, som vid afskrifvandet
af ifrågavar. vidlyftiga betänk, blefve oundviklig, underrättat
secreteraren hos borgerskapets äldste, alt collegii
betänk, vore att tillgå för borgerskapets äldste då sådant erfordrades.
Med anmälan att en längre lid varit behöflig för uppgörande
af tabellerna öfver stadens inkomster och utgifter
under de sista fem åren, inkom magistraten den 10 Dee.
18 >9 med dylika tabeller, samt lillkännagnf, att deputerade
blifvit valde inom magistraten och af borgerskapets äldste,
lör att biträda Öfverståth.embetet vid upprättande af general-tabellerna
för Stockholms stad; hvarförutan magistraten
anmälde, att borgerskapets äldste förbehållit sig, att sedan
berörde general-tabell blifvit uppgjord, af densamma
få del, till den åtgärd, som kunde linnas böra äga rum,
hvaremedlertid borgerskapets äldste uppskjutit med utlåt, i
frågan om öfverlemnande till Staten af äganderätten till
packhus och boställshus lill tulltjenslemännen.
Emedlertid erinrade Commerce-colllm i skrifvelse den
4 Dee. Öfverståth.embetet att inom årets utgång verkställa
innehållet af collegii skrifvelse den 12 förutgångne Sept., till
svar hvarå Öfverståth.embetet den 3o i förstnämnda månad
meddelade hvad magistraten i dess förutnämnda skrifvelse
anmält, med tillkännagifvande, att hvad i collegii ofvanåberopade
skrifvelse den 12 Sept. sistl. år vore till verkställighet
förordnad!, omöjligen kunde hinna blifva Tillgjordt förlän
2 å 3 månader derefter.
Af delta allt synes ej mindre att den utsatta tiden för
tabellers och uppgifters införskaffande för Stockholms stad
varit, med afseende på deras vidlyftighet, obestridligen allt
-
i56
Deli ly Augusti f. 111.
för knapp och otillräcklig, an äfven särskildt, alt Commercé-colhm
ingalunda genom sluifvelserna den 12 Sept. och
11 Oct , utan först den 6 Nov. salt vederbör, i tillfälle att
undfå den fullständiga kännedom om della ämne, till hvilken
de varit lagligen berättigade.
Förbemälde af magistratens och borgerskapets äldste valde
deputerade sammanträdde hos mig den 3o Dec. sisth aloch
den 3 påföljde Januari, hvarvid de, efter af handlingarna
tagen kännedom, anmärkte, att då, genom nåd. bref
af den 23 Febr. 1838, K. M. hufvudsakligen fastställt ett af
särskilde comiterade afgifvet und. utlåt., angtde Stockholms
stads drätselverks inkomst- och utgifls-stater, samt en riv
reglering, i följd af detta nåd. bref, tagit sin början den 1
April 1838, deputerade för deras del funno det vara omöjligt
att af den korta erfarenhet, som vunnits under de nio
månader af år 1Ö38 den liva inkomst- och utgifts-staten varit
tillämpad, med någon säkerhet kunna bestämma den
norm, efter hvilken den af Commerce-colltm föreskrifna
general-tabell borde upprättas, helst medelbeloppet af 18>4,
1835, 1836 och i83^ årens inkomster icke lemnade någon
ledning för bestämmandet af inkomsterna, enl. nya staten
för år 1819; vid hvilket förhållande, och då särskilde comiterades
ilen r5 Sept. 1817 afgifna und. utlåt., jemförd!
med K. brefvet den 23 Febr. i838, fullständigt innefattade
allt hvad, rörjde stadens utgifter och inkomster, dä och för
närvar, kunde uppgifvas, deputerade ansågo sig i denna fråga
icke kunna något tillgöra.
Med deputerade har jag instämt deruti, att någon sådan
general-tabell, som den af Gommerce-colhm antydda,
icke kunde, vid ofvanuppgifna förhållanden, för Stockholms
stad uppgöras; men då det ålåg mig alt till collini insända
de föreskrifna tabellariska uppgifterna, fann jag mig i lörsta
rummet böra tillse, att desamma till formen ej måtte
vara sådana, att de, vid en möjlig tillämpning hos collini,
skulle kunna föranleda till andi a resultater, än dem, som med
stadens och dess drätselverks verkliga ställning och rätt voro
öfverensstämmande.
I följd häraf, och sedan en granskning af de från
Stockholms stads förvaltande verk inkomna tabeller blifvit,
genom mitt föranstaltande, ombesörjd, hvarvid befunnits, att
de afgifna tabellerna icke ådagalade stadens verkliga financiella
ställning för de år, sora de omfatta, till inkomster och
utgifter; har jag, i skrifvelse den 27 nasti. April, anmodat
Stockholms stads Drätsel-commission att låta, efter särskild
lemnad föreskrift, uppgöra och lill mig så skyndsamt det
möjligen ske kunde, insända för ändamålet erforderliga och
fullständigt upplysande tabeller och uppgifter.
Dessa tabellers uppgörande med den noggrannhet, som
ämnets för hufvudstaden vigtiga beskaffenhet klafver, har
at Drätsel-commissionens tjenstemän ännu icke medhunnits;
Den 19 Augusti f. ra.
skolande, sedan dessa tabeller och uppgifter, om hvilkas aflemnande
ytterligare påminnelser skett, lill mig inkomma,
samt borgerskapets äldste, enl. deras förbehåll, undfått det
af mitt utlåt, lör afgifvande af deras yttrande i frågan om
öfverlemnande lill Stalén af slädens äganderätt till packhus
och boställshus för tullijenstemännen, de infordrade tabellerna
och uppgifterna, jemte mitt eget utlåt., till Commercecolltm
insändas.
Hr Möllerhjelm anhöll, alt detta anförande mätte få
remitteras lill Bevilln.Utsk., till det afseende Utsk. derå
kunde vilja fästa.
Uppå derefter framställd propos. beslöt R. o. Ad. remiss
till Bevilln.Utsk. af Hr Möllerhjelms anförande.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, alt Hr Reutersvärd begärt,
alt det i förra plenum vidtagna beslut ang:de föredragningen
af StatsCJtskrs utlåt, rör:de mötespassevolancen
skulle upprifvas, och StutsUtsk:s nämnda utlåt. N:o 212 nu
till omedelbart afgörande förekomma; och förmodade Hr
Landtm., då 53 §:n Riksd.Ordn. stadgade det ingen må försöka
att ett beslut genom ny öfverläggning upprifva, att R.
o. Ad. funne Landtm, vara förhindrad att framställa den
propos., Hr Reutersvärd begärt.
Frih. Cederström, Anders: Af en händelse frånvar.
i sisla plenum då mölespassevolance-frågan ånyo blef förklarad
hvilanda, anhåller jag att få till prol. reservera mig
emot beslutet derom.
Hr Westfelt, Nils: Som jag var frånvar. under de
dagar då statsregler:n förehades på Riddarhuset, så anhåller
jag att nu få reservera mig mot majoritetens beslut uti
de dertill hörande frågor. Jag har tagit kännedom af Frih.
Sprengtportens reservation, och skall, för att icke vara vidlyftig,
endast förena mig deruti, synnerligast i sista meningen
deraf.
Frih. Sprengtporten, Jac. Willi.: Då fråga ånyo
uppstått i della plenum om återkallande af R. o. Ad:s beslut
i passevolance-frågan, så anhåller jag att i prot. få förvara
den mening, som icke torde kunna jäfvas, att då detta
beslut icke tillkommit i laglig ordning, och det är en allmän
grundsats att lagligt stånde och olagligt återgånge, R.
o. Ad. är oförhindradt att återkalla det beslut R. o. Ad. en
gång fattat, nemi. att detta mål skall föredragas sedan statsreglenn
är slutad.
Frih. Ulfsparre, Erik Georg, anmälde till prof.
att han förenade sig med Frih. Mörner och Frih. Toll i
deras yttranden ronde passevolance-frågan.
Öppnades Hrr Electorers lista till val af en ledamot
i58
Den 19 Augusti f. m.
att inträda uti Allm. Besvärs- och Ekon.Ulsk. tinder den
ledighet, som blifvit beviljad N:o 8i5. Hr Gripenskjöld,
fullm. Frih. Raab, Adara Christian; och befanns dertill hafva
blifvit utsedd:
N:o 879. Hr Ehrencrona, Joh. Gammal.
Upplästes till justering oell godkändes Exped.Utskis förslag
lill R. St:s tind. skrifvelse!1 till K. M.:
N:o 58, ang:de revision lör framliden af en vid Westerbottens
reg:te af statsmedel bildail fond;
N:o 5g, ang:de praescriptionstid för emottagande i Kronans
upphörd af bankens utelöpande transportsedlar samt
sedlar ä 3 och 2 r:dr å ofärgadt papper;
N:o 60, 0111 ändring i ansvars-beslämmelsen för den räkningshafvare
i banken, som, utan föregången collalionering,
assignera!1 ä sin räkning derstädes;
N:o 61, angtde tipphäfvande af lagens stadgande ronde
qvaliliceradt dödsstraff;
N:o 62, ang:de ändring af 12 §:u tili K. patent-förordn.
den i3 Dec. i834;
N:o 63, angide ändring i K. M:s nåd. tåg-ordning.
Ånyo föredrogs Frih. Boyes, Fredr., den i5 dennes på
bordet lagda anförande, med hemställan huru förhållas skall
i afseende å antagandet af de notarier, som komma att referera
R o. Ad:s löi handlingar, äfvensom om hvilken plats
dem i Riddarhussalen bör anvisas.
Hr Bråkenhjelm, Pehr Reinh.: Jag tager mig friheten
föieslå, att den af Frih. Boye gjorda framställning mätte
remitteras till Ridd.Utsk., oell anhåller om llr Frih. o.
Landtnäs propos. derå.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag instämmer med
Hr Bråkenhjelm uti hans tillägg, alt R. o. Ad. måtte anmoda
Ridd.Utsk. ofördröjligen inkomma med svar i ämnet.
Hr Löwenström, Joh. Jac., begärde att denna fråga
ytterligare måtte få hvila på bordet.
Frih. Cederström, Anders, förenade sig med Hr
Löwenström.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, alt frågor, som väckas
och skola till Utsk:n remitteras, i allmänhet skola i nästa
plenum remitteras. Delta mål vore visserligen icke en allmän
fråga, och R. o. Ad. kunde således derom efter behag
besluta, således äfven att det ytterligare -skulle hvila på
bordet; men en eller (vänne ledamöter ensamt ägde ingen
rättighet dertill, utan berodde det af R. o. Adis pluralitet
att derom bestämma; då propos. å remiss af målet blifvit
begärd, ansåg H11 Landtm sig böra derå framställa propus.,
Den ig A u g us ti f. m.
och hemställde nu således, om R. o. Ad. behagade bifalla
alt detta ämne remitterades till Ridd.Utskottet.
Ropades starka ja, blandade med nej.
Hr Frih. o. Landtm, förklarade, det han trott sig
funna att ja öfverröstat nej.
Gr. Frölich, David: Jag vill endast förklara, att jag
hvarken ropat ja eller nej.
Ånyo föredrogos och biföl los LagUlsk:S den i3 dennes
på bordet lagda betänkm:
N:o 88, i anledn. af väckt motion 0111 förändrade föreskrifter,
ang:de sältet för stämnings delgifvande;
N:o 89, i anleda, af väckt motion 0111 skyldighet för
köpare af fast egendom på landet att, i händelse säl jaren innehar
förmynderskap, tillse, att derför genast varder redovisadt;
N:o 90, i anledn. af väckt fråga om ändring i sisla
mom. i 5 §:n af 23 cap. Ärfda-b:n;
N:o gi, i anledn. af väckt motion om tillägg till 12
cap. Ärfda-b:n.
Föredrogs ånyo LagUlsk:s den i3 dennes på bordet
lagda betänk. JNho 92, i anleda, af väckta motioner örn skärpning
af straffet för åverkan.
Frih. Cederström, Jacob: Jag anser mig pligtig alt
upplysa, det K. Kammar-colhm, till följd af erhållen nåd. remiss
med befallning alt afgifva förslag till skogsordning i
stället för den af i8o5, vidtagit förberedande åtgärder genom
uppgörande af register öfver de särskilda författningarna
i ämnet, samt de straffbestämmelser, som dels äro upphäfna,
och dels ännu äro gällande. Jag anser mer än skadligt
att ingå med förslag till förändring i i8o5 års skogsordning,
då hela författningen är under omarbetning, och
den nya författningen, såsom jag hoppas, kommer att inskränka
sig till några få §§., sedan man hunnit utreda förhållandet
elter jemförelse af stadgandena uti i8o5 års förordning,
med de föreskrifter, som finnas uti nya förslaget till Byggn.-  balk. Uti Svenska lagstiftningen hafva vi i afseende på skogarna
ägt samma straffbestämmelser, sorn uti de flesta andra
länder, nemi. frän och med lifsstraff ända lill och med de
obetydligaste böter, jemte rättighet för enskilda att få vitesböterna
fördubblade ända till orimlighet. Allt sådant bör
afskiljas från lagstiftningen, emedan hon endast bör angå allmänna
ärenden. Med den enskilda skogen må ägaren hushålla
efter godtfinnande, utan att lagen äger att på något
sätt inskränka hans rätt. Det är endast tillgrepp på annor
mans eller samfällighets skog och misshushållning för allmän
räkning, som genom allmän lagstiftning bör förekommas, och
derom bör skoasordninsen handla. Uti K. författningar och
iGo
Den 19 Augusti f. m.
instructioner för jägeribetjeningen finnes redan stadgadt, liurn
med tillsynen öfver kronoskogar och allmänningar förhållas
skall, så val som hvad angår försäljningen af öfverlopps-virke.
Jag måste således afstyrka bifall till detta betänk.; men skulle
pluraliteteu af R. o. Ad:s ledamöter icke vilja afslå det, utan
anse detsamma böra återremitteras, så anhåller jag alt dervid
få afgifva åtskilliga anmärkntr samt att få bifoga eli register
öfver de lid efter annan utgifna författningar, hvaraf
Utsk. kan komma till någon bättre uppfattning af ämnet
samt finna att den föreslagna lagstiftningen icke är mot ändamålet
svarande.
Hr von Hartmansdorff, Äng.: Som jag icke kunnat
höra hvad den siste värde talaren yttrade, må det 111-  sägtas mig, om jag kommer att upprepa hvad han redan
sagt. Jag har ingenting emot, att ansvaret för åverkan skarpes,
hvilket utan tvifvel behöfves i sådana landskap, der sko
garna
till det mesta äro förstörda, och der plantering svårligen
låter sig göra, emedan unga träd ofredas. I detta hänseende
skulle jag således vilja bifalla Utsk:s betänk. Dess
förslag till stadgande om böters afljenande med dagsverken
vid kronopark anser jag så lämpligt, att jag skulle önska
dess utsträckning äfven till vitesböter för åverkan på enskilda
skogar. I stället för att den förbrytaren, sorn nu icke förmår
erlägga böterna, varder införd till ett fängelse och kommer
i sällskap med andra förderfvade och ofta ännu sämre menriskor,
utan gagn för den enskilda och blott lill kostnad för
samhället, skulle jag önska, att den enskilde person, som ville
emottaga en sådan, som icke orkade böta, för att låta honom
med dagsverken aftjena böterna, måtte vara dertill berättigad.
Det är med denna erinran, jag yrkar återremiss af
betänkandet.
Gr. Mörner, Carl: Sedan Frih. Cederström upplyst,
att K. Kammar-coll:m erhållit nåd. befallning att till K. M.
inkomma med und. förslag lill ny skogsordning och collrm i
detta hänseende redan vidtagit förberedande åtgärder medelst
anteckning och jemförelse af de från äldre tider tillbaka i
ämnet utkomna författningar; så hemställer jag, om icke R.
o. Ad., i likhet med hvad Frih. Cederström yrkat, skulle
vilja för närvar, afslå betänk., emedan i annat fall skulle
hända, att R. St. inkommo med en stadga och Kammar.
co]|:m med förslag till en annan i denna fråga.
Frih. Cederström, Jacob: Det är i anledn. af Hr
von Hartmansdorffs yttrande, att det skulle vara lämpligt
att böter aftjenades med arbete, som jag begärt ordet. Jag
ber att få fästa uppmärksamheten derå, att åverkans-böter
stundom uppgå ända til j å 800 r:dr; och att följaktligen,
derest sådana bötesbelopp skulle med arbete aftjenas, den
som förbrutit sig med åverkan, kunde blifva lifstidsslaf hos
en
D e 11 i c) Augusti f. m.
161
en annan, då deremot, när böterna, i blist af tillgång, förvandlas
i fängelse elter lag, fängelsetiden jemförelsevis är
ganska kort. Det har funnits en författning, som stadgade
att böter för åverkan inom Elfsborgs eller Skaraborgs län
iinge på sådant sätt med arbete aftjenas; men dervid förutsattes
att böterna icke skulle öfverstiga 12 å i4 r:dr; och
under sådan förutsättning är tillämpningen möjlig, ehuru
rättsvidrig i formen, hvarföre äfven sådana författningar efter
Kammar-collegii tillstyrkande blifvit upphäfna. Jag kan
således icke, i följd af den värde talarens anmärkn., finna
skäl att frångå mitt tillstyrkande att afslå betänkandet. Jag
tror att i allmänhet, i fråga om lagstiftning, som ingriper sä
väl i juridiska som ekonomiska förhållanden, der Byggn.-b:n
blifvit genom i8o5 års skogsordning i mångfalldiga delar upphäfd
och ändrad, och då en fullkomlig omarbetning af gällande
skogsförfattningar är för handen, det följer af sig sjelft,
alt de grunder, som blifvit fastställda i Reg.Ftn, mäste iakttagas;
att således Byggn.-b:n bör ställas i conformitet med
skogsordningenj oell alt skogsordningen, utöfver hvad i allmänna
lagen stadgas, helt enkelt komme att innehålla reglementariska
föreskrifter för skogshushållningen. Uti det
lagförslag, som Ulsk. framlagt, har Utsk. efter min öfvertygelse
uti premisserna vederlagt sig sjelft. Efter redogörelse
för motionen säger Utsk. nemi.: "Utsk. har tagit detta mål
i öfvervägande, och hvad först angår yrkandet att skogsåverkan
malte såsom tjufnad anses och straffas, så har detsamma
jemväl vid de t re sistförfluten riksdagarna blifvit framstäldt
men alltid afslaget, hufvudsakligen på de grunder, att ehuru
det ej kunde bestridas alt ju tillgrepp af annans tillhörighet
under hvad form som helst onekligen innefattade nyssnämnda
art af brottslighet, äfvensom att skogarnes aftagande särdeles
i vissa delar af Riket så väl ur rättsgrund som i statsekonomiskt
afseende påkallade lagstiftarens allvarliga uppmärksamhet,
vore det dock i högsta måtto betänkligt att med förnedrande
straff belägga ett brott, hvarvid opinionen ännu ej
fästat vanära.” Ulsk. erkänner således, alt åverkan är detsamma
som tjufnad, men anser likväl betänkligt att belägga
åverkan med vanärande straff, hvaraf skulle följa att tjufnad ^
icke bör anses såsom vanärande brott; men då det icke kan
vara Utsk:s mening, så torde man förmodligen äfven böra
medgifva, att i detta Utsk:s yttrande ligger någon motsägelse,
såvida det är sjelfva brottet, ej straffet, som är vanärande.
Jag torde ytterligare få fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet derpå,
att i vår äldre lagstiftning har åverkan varit belagd med
strängare straff än tjufnad, nemi. med 3o par spö för första
resan för åverkan å fruktbärande träd och dubbelt för förnyad
åverkan. 1 Gustaf [:s lid följde lifvets förlust på åverkan
af fruktbärande träd. Nu prutar Utsk. med sig sjelft i
afseende på straffbestämmelserna och dagtinga!- med opinio
U
11, 21
lOa
Den ig Augusti | m
ren derom, hvilket jag icke anser varn tjenligl för den lagstiftning
vi halva i Byggn.-hrns nya (orsing, hvilket i det närmasle
svarar emot närvar, tids buttre uppfattning af rattsförhållandena.
Om nämnda förslag till ny Byggn.-balk blir
antaget, blir det laltaie för Kammar-collim att uppgöra förslag
till skogsordning, hvilket i annan händelse kommer att
möta svårigheter, emedan alla ofvikelserna från allm. lagens
gällande §§ i Byggn.-h.'n, hvilka blifvit modifierade i skogsordningen,
skulle föranleda vidlyftighet i samma författning.
Af dessa samt på grund af förut anförda skäl anhåller jag
om afdag på betänkandet.
Frih. Cederström, Anders: Jag vill så mycket mindre
motsätta mig återremiss af detta betänk., som jag sjelf
varit af olika lanke med Ulsk. i detta ämne. Någon reservation
af mig har likväl icke åtföljt betänk., af det skäl, att
jag icke var närvar, i Utsk., då detsamma justerades. Den
anmärknin af Frih. Jacob Cederström, alt någon förändring
uti skogsordningen icke bör ifrågakomma, derföre att K.
Kammar-collrm, till följd af derom erhållen nåd. befallning,
för närvar, är sysselsatt med utarbetande af förslag till ny
skogsordning, anser jag mig böra bemöta med den erinran,
alt dä samma förslag icke är så nära färdigt, att det linder
innevar. riksmöte kan komma alt antagas, så torde de förbättringar
111i berörde författning, som nu kunna finnas af
behofvet påkallade, af den uppgifna an!edn:n icke höra uppskjutas,
lietst det står R. St. vid en kommande riksdag fritt
att antaga Kammar-collegii förslag, i händelse delsamma
skulle befinnas bättre än hvad som då i ämnet kan finnas
stadgadt.
Frih. Leijonhufvud, Abrah., yttrade, att han blifvit
förekommen i hvad han ämnat yttra af Frih. Cederström,
Anders.
Hr Ribbing, Arvid: Sedan så många talare yttrat
sig, vill jag blott tillägga, det jag tycker, alt hvad Ulsk.
sjelft ytlrat lili niotiverna synes tala för alt icke anlaga förslaget.
Det heter nemi., alt om skogen i åtskilliga delar af
Riket hade det högre värde, att dess mistning ofta för ägaren
kunde anses oersättligare än förlusten af annan egendom,
vore tillgången deremot å andra orter så ymnig och skogsområdena
så vidsträckta, att en ägare ofta ej funne det mödan
värdt att åtala en skogsåverkan. Denna sanning är det
som grundlägger min öfvertygelse, att böterna, som i detta
betänk, äro förhöjda, icke böra vara höga i åverkansmål,
emedan uti ett så vidsträckt Rike som vårt, värdet på skogen
är‘mycket elika. När dertill kommer, att lagskiparen
kati utsätta särskildta vitén i de orter, der skogen är af högre
värde, hvarigenom ansvar följaktligen kan lämpas efter
oca la förhållanden, så anser jag det oriktigt alt uti denna
Den 19 Augusti f. in.
i63
gren af lagstiftningen gå för långt i stränghet. Vi veta huru
ansökningar inkommit om afskrifning af de ofantliga åverkans-bötesbelopp,
som hvarken kunnat med arbete aftjenas
eller på annat sätt ulga. Att ännu mera höja ansvaret skulle
blott föranleda lill ännu flera dylika ansökningar. För min
del är jag derföre af deras mening, hvilka yrka afslag å betänkandet.
Ilr von Hartmansdorff: 1 anledn. af Frih. Cederslröms
anmärkt)., att åverkansböterna kunna vara så betydliga,
att flera år erfordrades till deras alljenande ined arbete,
får jag erinra, alt det lärer förhålla sig med böter i tullmai
på det sätt, att den som, i brist af tillgång, kommer att
undergå fängelse, icke får hållas der längre än eli år, ehuru
stort belopp böterna må utgöra. Månne man icke skulle,
i öfverensstämmelse härmed, kunna stadga, alt den sorn ieke
förmår åstadkomma åverkansböter, skall hållas till arbete i
män af böternas belopp, dock att arbetstiden, ehvad summa
böterna än kunna utgöra, icke finge öfverstiga en viss bestämd
tidrymd? Derigenom tror jag, att Frih. Cederströms anmärkn.
vore undanröjd. Den omständigheten all böternas stora belopp
föranleder ansökningar om eftergift, synes mig icke vara
stoij alt borttaga stadgan om högre belopp, der det behöfves
oell möjligen kali utgå. Jag finner således icke att betänk.
på denna grund bör afslås, utan skulle önska, att R.
o. Ad. tilläte återremiss, synnerligast som jag förmodar, det
LagUlsk. bör kunna hafva tillgång till det af en värd talare
omnämnda utarbetade förslaget i förevar, hänseende.
Frih. Cederström, Jacob: Något förslag till ny skogsordning
är ännu icke utarbetadt. Det förberedande arbetet
dertill är verkstäldt, men sjelfva lagförslaget är icke upplälladt.
Dock hoppas jag, att det snart nog blir färdigt.
— I anledn. af Hr von HartmansdorfFs förnyade begäran,
att böter för skogsåverkan måtte med arbete få aftjenas,
anhåller jag att få fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet derpå,
att en sådan förvandling af böter inom Sverige är rättsvidrig,
ledande lill missförhållanden, sorn icke kunna pä förhand
bestämmas; att dertill jemväl fordras att i förväg hafva
stadgat huru med sådana personers underhåll och klädnad
m. m. under arbetstiden förhållas skall, ty menniskan
kan väl icke arbeta naken och föda sig med de frukter, som
växa på jorden. Allt det fordrar särskild lagstiftning, om
det ifrågaställda förhållandet skall införas. Skulle likväl
R o. Ad. vilja återremittera betänk., så skall jag icke sätta
mig deremot; men då anhåller jag att få bifoga den begäran
till Ulsk , att Utsk. icke ville dröja med del svar, sorn
del åligger Utsk. att afgifva på Hr Sandelhjelms motion om
antagande af förslaget till ny Byggn.-balk, utan att Ulsk.
måtte med delta svar inkomma så tidigt, att det kan föiekomma
i sammanhang med det yttrande Utsk. kommer att
164
Den ig Augusti f. m.
lenina i anledn. af återremisser på förevar, betänk., på det
tydligare ådagaläggas rnå, luiru icke blott öfverflödigt utan
äfven obetänkt förevar, lagförslag verkligen är.
Frih. Cederström, Anders: Då fråga nu blifvit väckt
af åtskilliga talare om ofslag å förevar, betänk., så anser
jag mig skyldig att gifva tillkänna i hvad mån jag delade
olika åsigler med LagUlsk. i detta ämne. Jag har nemi. den
öfvertygelse, att då åverkan i sjelfva verket icke är annat
an tjufnad, ehuru tiden ännu icke torde vara inne alt så i
allm. lagen rubricera densamma; så vore lämpligaste bestraffningssättet
alt, i likhet med böter för stöld, utsätta ett visst
bötesbelopp efter det Averkades värde, såsom t. ex. ig å 2
gånger dess värde för första resan åverkan, samt dubbelt
för andra resan o. s. v., utan att derföre göra det till urbota
brott.
Hr Ribbing: DA åtskilliga ledamöter yttrat sig så som
om åverkansböters förvandling skulle kunna ske antingen till
fängelse eller till arbete, så anser jag mig böra upplysa, att
det är ett misstag, emedan åverkansböter förvandlas lill
fängelse vid vatten och bröd, som icke får utsträckas öfver
28 dygn. Deraf linner den siste värde talaren, att åverkan
är bestraffad pä samma sätt som tjufnad, enär begge brotten
umgällas på enahanda sätt, nemi. med fängelse vid vatten
och bröd, och derföre tror jag alt man icke har behof
af annat lagsladgande, än det som redan finnes. Att ytterligare
skärpa lagens stränghet och förhöja böterna, sä att
den minsta åverkan snart sagdt kunde blifva belagd med
högsta kroppsplikt, anser jag för min del stridande mot de
grundsatser, som böra råda och sorn vid denna riksdag sökt
göra sig gällande.
Frih. Cederström, Anders: Hr Ribbing har missförstått
min mening, då lian trott att jag afselt det strängare
beslralfningssättet för åverkan sorn skulle uppstå genom
urbota straff, hvilket enl. hans påstående redan skulle finnas,
då böterna förvandlas i vatten och bröd. Jag har blott yrkat,
att den åverkade varans värde, likasom i stöld, bör utgöra
grunden för böterna.
LagUtsk:s betänk. N:o 92 återremitterades.
Vid förnyad föredragning af LagUlsk:s den i3 dennes
på bordet lagda utlåt. N:o 93, i anledn. af väckt motion om
förekommande af det missbruk, att bristande utslagslösen
till fängelse förvandlas, blef samma utlåt, af R. o. Ad. bifallet.
Föredrogs ånyo LagUtsk:s den ij dennes på bordet
lagda utlåt. N:o g4, i anledn. af gjorda anmärknrr vid Utsk:s
betänkafST:o 35, öfver väckta motioner, ang:de s. k. undantags-conlra.
cts intecknande.
Den 19 Augusti f. m.
;G5
Frih. Cederström, Jacob: På den grund jag anfört
mot första betänk., nemi. att undanlags-förniåner, sorn vid
försäljning af fast egendom betingas, böra vara i köpeafhandlingen
intagna, oell sålunda vid lagfarten lillkännagifvas
de skyldigheter, sorn den försålda egendomen i delta hänseende
vidlåda, skulle för en mängd gamla orkeslösa personer,
okunniga om rätlsformer, medföra deras oförskylda
undergång oell öfverfly (tande till classen af fattighjon, kan
jag icke annat än yrka afslag å Utskts betänkande.
Frih. Cederström, Anders: Efter man yrkar afslag
på betänk., anhåller jag alt få uppläsa de motiver, som föranledt
Utsk. att vidblifva sitt beslut: ”Utsk. bar tagit dessa
aninärkn;r i öfvervägande och får i anledn. deraf afgifva
följande vördsamma yttrande. I förra betänk, äranfördtdet
Utsk. med sitt förslag åsyftat att emot förluster bereda 1111-  dantags-innehafvare, fastighetsköpare oell inteckningsägare en
säkerhet, som nu icke äger rum. Den som vid föisäljning
af fastighet förbehåller sig viss afkomst eller andra förmåner
deraf samt låter sådant inflyta i köpebrefvet, eller i särskildt
köpeconlract, gör sig väl derigenom försäkrad alt utbekomma
samma förmåner af fastigheten , så länge den är i köparens
hand; men, äfven med gillande af den grundsats att denne
ej kan afhända sig egendomen med bättre rätt, än han densamma
innehafver, är det ingalunda gifvet att undantagsägaren,
genom nämnda åtgärd, bevarat sin rätt jemväl emot
framdeles blifvande ägare af egendomen eller inteckningar
deruti. Erfarenheten har nemi. alltför ofta visat, dels att
köpeconlract icke företes för domstolen, i hvilket fall undantaget,
om det endast i köpecontractet blifvit infördt,
icke erhåller offentlighet, dels alt, ehuru förmånerna uppräknas
i köpebrelvel, de likväl ej blifva omförmälda i det
fastebref, sorn för köparen utfärdas. Om under sådana förhållanden
köparen sedermera», med förtigande deraf ali egendomen
är med undantag besvärad, säljer densamma till annan
person, som, med företeende endast af förra ägarens fastebref,
erhåller klanderfrilt uppbud, och, efter tagen kännedom
af behörigen utfärdadt gravationsbevis, deruti undantaget,
såsom ej intecknadt, icke kan vara upptaget, utbetalar
köpeskillingen; så uppstår den fråga, hvilken ofta utgjort
föremål för tvist och blifvit af domstolarna på olika
sätt afgjord, huruvida den nye köparen, som före handelns
afslutande icke haft kännedom om tillvaron eller beskaffenheten
af undantagsförmänerna, eller ägt något i lag anvisadt
sätt att derom få underrättelse, är pligtig att ansvara för
samma förmåner, eller om dessas innehafvare endast äger alt
för deras utbekommande hålla sig till den, åt hvilken han
sålt; och då första köparen merendels ar oförmögen att godtgöra
sitt bedrägliga förfärande, mäste förlust oell lidande
uppkomma, antingen för undanlagsinnehafvaren eller sednare
köparen. För samma äfventyr är afven den fordrings
-
i66
Den 19 Augusti f. m.
ägare utsatt, sorn (einnar lån emot inteckning i sällan fastighet,
utan att hafva eller kunna äga kännedom om förut
träffa dt aftal af omförmälda beskaffenhet.” Deraf tinner R.
o. Ad., att så väl den sorn tillgodonjuter undantag, som fastighetsägaren,
blifva betryggade, och alt följaktligen förslaget
utan våda kan antagas.
Ilr Ribbing, Arvid: Då jag var en bland dem, sorn,
när frågan förra gången förevar, yttrade mig emot förslaget,
derföre att intecknings-lageu stadgar, alt inteckning icke må ske
utan till bestämdt belopp, men undanlagsförinåner, bestående
i boningsställe, spanmål, betesrättighet, vedbrand m. m.
sålunda äro till beloppet obestämda; så skedde det under
den förutsättning, att inteckningsägarens rätt skulle undergräfvas,
i händelse intecknade undantags-contract skulle hafva
samma rättighet som andra inteckningar. Jag har hoppats
att Utsk. skolat gjort något afseende på mitt förslag
alt betrygga dessa undantagshjons rättighet, hvilken är lika
dyibar som andra inteckningsägares, oell som kunde bevaras
derigenom , att undantagsförmånerna evalverades uti bestämd
peuningesumrna, för hvilken inteckning kunde beviljas;
men som det icke skett, anser jag Utskts betänk, icke
böra antagas, såsom stående i strid med vår till gällande inteckningslag
, enligt hvilken inteckning icke får ske utan för
bestämdt belopp i penningar eller varor.
Ulskts betänk. N:o 35 och utlåt. K:o 94 blefvo af R. o.
Atl. bifallna.
Likaledes bifölls, vid förnyad föredragning, LagUtskts
den 13 dennes på bordel lagda betänk. N:o ()5, i anleda, af
väckt motion 0111 ändring af 1 cap. 2 §:n Utsökn.-b:n.
Ånyo föredrogs Lag- samt Allm. Besvärs- och Fkon.-  Utsktns den i3 dennes på bordat lagda betänk. N:o 4: angrde
ändring af författningarna rörtde sockenstämma, samt om
bildande af communal-styrelse.
Begärdes ånyo på bordet af Frih. Cederström, Anders,
Frih. Sprengtporten, Jac. Willi , m fl ledamöter.
Föredrogs ånyo Coust.Utsk:s den 1 och i5 dennes på
bordel lagda mein. JV:o 23, med föreslående af ett tillägg
uti 28 §:n Reg.Fm.
Hr von Hartmansdorff, A u g.: Det stadgande, som
Const.Utsk. föreslagit, är öfverensstämmande med föreskriften
i 23 §:n af Norrska grundlagen, och är såsom theori
betraktadt visserligen riktigt. Jag har äfven, för 17 år sedan,
i ett tryckt arbete yrkat samma stadgande. Men det
mäste förenas med åtskilliga andra, som för närvar, saknas,
och förutan hvilka den ifrågavar. föreskriften skulle blifva,
Den 19 A ii g u s t i f. m.
icke Mull onyttig, titan äfven skadlig för Rikets tjenst, icke
blott i krig, utan äfven i fred. Första frågan är: Hvad menas
med embete eller tjenst? Menar man dermed en lön,
som är ledig eller icke? Om t. ex. en officer utoärnnes till
underlipntenant, utan att någon underlieutenants-befattning
är ledig vid det reg:te eller den corps, hvartill lian hörer;
skulle sådant vaia olagligt, eller stridande emot den ifrågavar.
föreskriften? Skall del icke vara tillåtet att utnämna
en öf vertalig lindel lieutenant, utan får denna utnämning först
ske i del ögonblick en sådan beställning med lön varder ledig;
så blir följden att vid intet reg:te komma flera officerare än löner
att finnas. Då måste antingen vissa reserv-löner anslås, eller
ock skola officerare saknas, när någon af dem är sjuk eller af
annat laga förfall hindras alt sin tjenst förrätta. När i delta
land löner icke äro anslagna för stabsofficerare, huru skulle
sådane erhållas, om icke öfvertalige officerare funnos inom
ieg:tena för att göra de frånvarandes tjenst? Huru skulle det
blifva möjligt för officerare att få åtnjuta den högst gagneliga
undervisningen vid Marieberg? och huru skulle det slutligen
tillgå i krig? Några officerare måste alltid lemnäs hemma
för att emottaga rekryter och ombesörja förekommande
militära angelägenheter. Om icke öfvertalig» funnos, så
skulle deras antal, hvilka gingo i fält, blifva för ringa. Dessutom,
örn uti en träffning en lieutenant förer sin afdelning
så väl alt befnlhafvaren finner honom vara skicklig alt föra
ett eompigni, och följaktligen böra för mandom och skicklighet
till capitaine befordras, men något compagni icke råkar
vara ledigt emedan ingen capitaine blifvit ihjelskjuten,
skulle då K. M. icke få till capitaine utnämna den förtjente,
derföre, ali den ölyckan icke inträffat, alt någon capitaine
blifvit ihjel sk j 11 tell ? I de länder, der man äger särskilda
löner för staber, der Regeringen äger medel alt gifva
löner, sorn motsvara värdigheten, kan stadgandet vara lämpligt,
men icke hos oss. Hvad civila tjenster beträffar, så
förhåller sig dermed ungefär på samma sätt, härledande sig
egentligen från brist på pensioner. Åtminstone har förhållandet
hittills varit sådant i K. M:s cancelli, att som ingen gammal
embetsman kunnat afgå förr än han tjena! 4o, och uppnått
65 år och dertill varit sjuklig så att läkarebetyg kunnat derom
meddelas; så hafva de gamla tjenstemännen måst tjena
qvar så länge, alt de slutligen varit nästan oskickliga al t förrätta
t jernsten. När jag såsom statssecret. tillträdde Ecclesiastik-expedilionen,
sä var förhållandet, att den som innehade
första copistlönen var expedts-secret. och gjorde expedtssecret.
-tjenst, och den som innehade andre copistlönen gjorde
prot.secret.-tjenst och hade i många år innehaft prot.secret.-  iullmnkt. Den äldste tjenstemännen, som icke var försedd
med någon lön, innehade prot.secret.-fullmakt och hade i
manga år förrättat dylik tjenst med exped.secret.-värdighet.
Han h ide tjenat i 1781', men hade, som sagdt är, ännu ingen
i68 Den ig Augusti f. ra.
lön. Annat sätt att fasta tjensteinännen vid verket och få
Kronans tjenst förrättad gafs då icke, än att meddela vederbör.
fullmakter på beställningarna, som de ulöfvade, fastän
de icke bade löner derför. Om 1111, sedan baltie och
flera löner äro beviljade, sådana förhållanden likväl måste
ytterligare fortfara, derföre att R. St. eller två Stånd afslagit
rättighet för dessa gamla tjenstemän att öfverflyttas på
indragn.sl.it;
fullmakt och förrättar cancellisl-tjenst eller har prot.secret.-  fullmakt och förrättar dithörande tjenst men icke är försedd
med dithörande lön? Är lian lilulerad eller icke? För mili
del anser jag förslaget overkställbar t i vårt land, så länge
tjensteförhållandena förblifva sådana de ännu äro. Jag underställer
derföre R. o. Ad:s bepröfvande, om icke Ståndet
täcktes återremittera utlåt, lill Const.Utsk. med det yttrande
såsom Ståndets gemensamma tanke, att förslaget för närvar.
är onyttigt.
Hr Cederschjöld, Fehr Gust.: Den siste välde talaren
har grundat hela sin argumentation på ett misstag, emedan
Utsk;s förslag tydligen innehåller, att fråga endast är 0111 titlar
utan medföljande embete eller tjenst, och Const.Utsk. har således
ingalunda haft afseende på lönen, utan blott på skyldigheten
att tjena samt deri deremot svarande rättigheten alt
få tituleras efter tjenstebefattningen. E11 med copist—lön, sorn
gör exped.secret.-tjenst, är också berättigad till denna högre
titel, men i annat fall icke. —Hvad den siste värde talaren
sagt i afseende på militära förhållanden förstår jag icke
så noga. Men det förekommer mig orimligt, att samme
person kan vara t. ex. capitaine med compagni, major i
reg:tet, Öfverste-lieutenant i armeen och öfverste i Generalstaben,
så att han, så till sägande, går på alla fyra på ärans
trappa. Jag har i långliga tider med bedröfvelse sett den
titelsjuka, som är epidemisk liers Svenska folket, och jag har
trott, att det vöre roten till det ogräs, som kallas lux, flärd
och fåfänga, och sorn förtager välsignelsen af åkrarnes gnida.
Della är helt visst en af de väsentligaste orsakerna,
hvarföre icke den enskilda välmågan är svarande mot hvad
omständigheterna eljest kunnat tillåta. Efter långt öfvervägande
försökte jag vid sista riksdagen att gå en genväg till
mitt mål, medelst förslag tili titlarnas beskattning. Denna
beskattning infördes, ehuru måhända icke nog högt tilltagen.
Men jag har funnit, att mitt hufvudändaroål icke
vanns, ulan erfarit att inenniskorna äro narrakligare än jag
hade förmodat att fika efter högre titlar, äfven 0111 de äro
förknippade med en för deras omständigheter betungande
kostnad. Jag kari derföre icke annat än hålla Const.Utsk.
räkning för det försök det gjort att äfven genom grundlagsändring,
eller, om jag så får säga, på den stora kungsvägen
söka
P c n 19 Augusti f. m.
16g
söka viunu samma ändamål. Jag förutser visserligea, att,
äfven om Ständerne skulle förena sig om denna grundlagsförändring,
densamma likväl icke skulle blifva sanctionerad,
emedan många kanhända anse dylika nådebevisningar t i 11—
böra del K. praerogativet. Detta anser jag vara så mycket
oriktigare, sorn dylika nådebevisningar snarare tyckas vara
i grundlagen förbjudna, emedan der väl står att Konungen
äger utnämna lill embeten och tjenster, men ingenstädes till
titlar. Men oaktadt jag sålunda fruktar, att detta grundlagsförslag
icke blir antaget, anser jag dock nyttigt, alt Representationen
på alla möjliga sätt uttalar deras vedervilja mot
sträfvandet efter titlar; oell tillstyrker jag derföre R. o. Ad.
att låta förslaget hvila till grundlagsenlig behandling vid
nästa riksdag.
Gr. Horn, Claes Fredr.; Jag erkänner utan ali fråga
den goda afsigt, som ligger lill grund för Const.Utskts
förslag, nemi. att afböja den förderfliga litel- eller rangsjukan
i vårt land; men jag tror icke att ändamålet vinnes, så
länge 48 §:n Reg.Fin orubbad qvarstår, hvilken lyder sålunda:
”Konungens hof står under dess enskilda styrelse,
kunnande flan häruti förordna som Honom godt synes.j Alla
beställningar vid sitt hof må Konungen efter behag tillsätta
och derifrån afsätta.” Så länge denna § finnes oförändrad, tror
jag icke att mali kan förebygga det fikande efter fullmakter, sorn
medföra rang och företrädesrättigheter, äfvensom jag anser
det blifva svårt för K. M. alt förebygga detsamma, så länge
nationens håg ligger dilåt, enär K. M. har så lätt att tillfredsställa
en sådan önskan. Äfven har Hr von Hartmansdorff
anfört exempel, sorn jag icke kan jäfva, på sådana fall,
på hvilka det synes mig vara skäl alt K. M. bibehålies vid
rättigheten att tillägga personer tjenslevärdighet utöfver det
embete de innehafva; men jäg skulle dock önska, att genom
något lagstadgande eller genom en högre hevilla, för sådana
fullmakter, hvilka tilldelas personer, som icke äro i tjenst,
man kunde förebygga fikandet efter tomma titlar; ehuru
jag icke kan neka, att, innan nationen hinner till högre upplysning
och större begrepp om egen värdighet och förtjenst,
det lärer vara förgäfves att genom sådana partiella stadganden
söka åstadkomma en annan anda inom nationen. Jag
ber R. o. Ad. icke förbise Konungens praerogativ så väl i 48
§:n, som äfven uti den, som medgifver Konungen rättighet
att upphöja till adlig värdighet, samt utdela riddar-ordnar.
Så länge dessa tj§ qvarstå, tror jag alt nian för tidigt tänker
på att ändra 28 §:n Reg.Fai.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henr.: Då inom detta Hus
endast Const.Utsk:s ledamöter synas tala för betänk., så skulle
det måhända synas alldeles öfverflödigt att ytterligare
förlänga discussionen; men hvad Hr von Hartmansdovffs ytt12
H. 22
Den ig Angui ti f, m.
rande vidkommer, så bör jag tro, det jag hört orätt; ty, såsom
jag uppfattat hans mening, har han tillkännagifva, att
åsigten vore rationeit riktig, och att han för mer än 17 år
sedan i tryckt skrift hade hyllat densamma, samt att Norrska
folket i sin grundlag äger en § af den syftning, som det
grundlags-stadgande Utsk. föreslagit. Om jag i dessa hänseenden
hört riktigt, så må det förlåtas mig, om jag finner
den välde talarens derpå följda argumentation i strid med
de föregrde i ämnet uttalade åsigterna. I afseende på hvad
talaren nämnde rör:de de militära förhållandena, så torde
jag få åberopa mitt eget exempel, att jag under ett helt års
tid under campagnen i Tyskland fört ett compagni-befäl såsom
lieutenant, och alt jag icke har skäl att tro, alt befälet
fördes sämre än under compagni-chefen sjelf, ehuru jag
icke Lief beklädd med högre titel än embetet påkallade.
Jag tror således, att hela argumentationen är falsk; men
hela saken beror derpå, huruvida man anser det vara ett
moraliskt ondt eller icke, att rang och titlar eftersträfvas
inom ett samhälle framför verklig förtjenst. Det beror på
omdömet, om man tror det vara nyttigt inom ett samhälle,
att embetsmannen icke anser sig vara hedrad af den tjenst
han bekläder, eller den titel, som åtföljer densamma. Constit.
CJtsk. har trott, att den ranglystnad, som under de 3o
sistförflutna åren allt mer och mer tilltagit, varit i högsta
måtto skadlig för de ekonomiska förhållandena; att i allmänhet
icke vore nyttigt att uppflytta classer högre än deras
effectiva ställning i samhället vore; alt det vore i högsta
måtto skadligt att man söker genom rangen uppstiga
lill likhetsförhållanden, som påkalla ett dyrbarare lefnadssätt
än det som med hans tjenstebefattning är förenligt. Ur
denna synpunkt har jag betraktat saken. Hvad en värd talare
Gr. Horns yttrande, rör:de 48 § Reg.F:n ocb dess gemenskap
med detta ämne, vidkommer, så bör jag hafva äran
för Ståndet anföra, att motionären uti sin motion jemväl föreslagit
för hofbenämningar ett sådant stadgande, som det i fråga
var.; men att Utsk. icke fann lämpligt att ställa dessa karaktersförhållanden
i cathegori med Statens embets- och tjenstegrader.
Utsk. fann nemi., alt då K. M:s hof står under K. M:s
enskilda disposition, så kunde hofcharger och benämningar
icke hafva någon inverkan på embetsmanna-förhållanden inom
samhället, och derföre blef den delen af motionärens yrkande
underkänd. Jag kan för min del icke af de talare, som yttrat
sig i ämnet, anse mig öfvertygad om hvarken onyttan eller
olämpligheten af Utskts förslag, och tager mig derföre friheten
anhålla att R. o. Ad. ville låta detsamma blifva hvilande
till grundlagsenlig behandling vid nästa riksdag.
Frih. Leijonhufvud, Abrah.: Hr Cederschjöld och
Gr. Anckarsvärd hafva, efter min öfvertygelse, fullkomligen
utvecklat andemeningen och äfven ordalagen i den jj, hvar
-
Den 19 Augusti f. m.
171
om fråga nu är; och jag tror derföre, att ämnet kan anses
så lill vida utredt, att någon tvekan icke kan uppstå om
betydelsen af den fråga hvaröfver vi ämna besluta. I sjelfva
saken har jag litet eller intet att tillägga, men får blott
anmäla det jag såsom ledamot i Ekon.Utsk., till följd af åtskilliga
framställningar i motionsväg, bilrädt åtskilliga tillstyrkanden
i underd. önskningsform, hvilka fullkomligen öfverensstämma
med den theori, som Const.Utsk. antagit, och
som uttryckes i de få rader, hvarom nu debatterats. Utan
behof att vidlyftigt yttra mig, anhåller jag blott att få tillägga,
det jag tillhör det parti, som hyllar en så beskaffad
reslriction, som blifvit ifrågaställd, och att jag derföre tillstyrker
att förslaget må hvila för grundlagsenlig behandling
till nästa riksdag.
Gr. Horn; Jag började med att förklara, det jag godkände
principen, som ledt Const.Utsk., nemi. alt förebygga
en oriktig tillämpning af Konungens höga prerogativ att utdela
hedersbevisningar; men jag fästade mig egentligen vid
tillämpningen på armeen, utan att likväl nämna hufvudsakliga
grunden hvarföre jag ansåg tillämpningen der mindre
passande. Atomens hela organisation förbjuder Konungen
alt i anseende till anciennetet och skicklighet flytta officerare
från den ena tjenslegraden till den andra inom armeen;
hvaraf ofta händer, att inom det ena regrtet blifva officerare
2 å 3 gånger längre qvarstående i en grad än vid ett
annat reg:te. Den orättvisa, som derigenom verkligen vederfares
de officerare, hvilka sålunda komme att qvarstå uti
en grad, från hvilken officerare vid ett annat regUe, hvilka
icke äga större skicklighet eller förtjenst, mycket hastigare
avancera, skulle otvifvelaktig! verka menligt på armeens moral,
hufvudsakligen linder blandad tjenstgöring i fält, om
icke K. M. ägde elen utvägen att i någon mån jenina detta
missförhållande genom tilldelande af en högre tjenstegrad;
men så snait denna organisation af arméen upphör, så att
befälet kan blifva mera flyttbart inom sina grader, förfaller
det skäl jag nu anfört.
Frih. Hamilton, Hugo: Långt ifrån att, i likhet med
en värd ledamot, afstyrka förevar, förslag såsom onyttigt,
kan jag icke annat än biträda den tanken, att det är nyttigt
och välgrundadt. Detta förslag åsyftar, om jag icke misstager
mig, hvad som understödes af en ganska allmän opinion
inom Svenska folket, nemi. att den fåfänga och flärd uti
lefnadssätt, sorn vinner näring och understöd af tilelväsendet,
mätte upphöra på den enda rätta vägen, nemi. genom
sjelfva sakens afskaflfande, och icke på den väg, sorn jag aldrig
kunnat biträda, att mer eller mindre drygt beskatta en
tjensteman eller medborgare, för det han välförtjent erhållit
en belöning af sin Regering. Finner man att della belöningssätt
icke gagnar, utan snarare skadar, sä anser j'g det
l7a
Den 19 Augusti f. m.
förenligt med Representationens värdighet att på ett genomgripande
och allvarsamt sätt anhålla liers Konungen, att Han
ville biträda Representationens åsigt, oell all helöningssättet
matte upphöra; men alt skattlägga medborgare för det de
blifvit belönte för tjensler, sorn Staten saknar tillgångar att
på annat sätt vedergälla, innefattar en bestämd motsägelse;
emedan belöning neli betalning derför äro begrepp som
upphäfva hvarandra. Af sådan anleda, biträder jag hvad
Const.Ulsk. föreslagit, oell tror att det är mycket gagneiigt,
isynnerhet i landsorten; ty en hvar, som känner tilla nies inflytande
på de lärjre medborgareclasserna, skall icke kunna
neka, att de medfört ökad lux och i följd deraf i ra k ad t obestånd;
men då nu så ar, alt det står i Representationens
makt att medverka till upphörande af detta missförhållande,
så tror jag att Representationen icke bör försumma tillfället
dertill. Men saken har en annan allvarsam sida. Genom
titlars meddelande ät andra än dem, sorn innehafva tjenster
motsvarande titeln, nedsattes den höga aktning, som bör vara
förenad med tjensten, den må vara hög eller låg. Jag tror
alt R. o. Ad. är ense om att godkänna principen, och äfven
att den må blifva tillämpad; ty de lvänne ledamöter,
som talat mot saken, hafva begge erkänt grundsatsens riktighet.
Den ene af dessa talare frågade, huruvida principen
skulle tillämpas på tjenstebefaltningar, med hvilka lön
icke är förenad, så till förståendes, som skulle lönen utgöra
villkoret för rättigheten alt tituleras efter innehafvande tjenstebefattning.
Detta har Const.Ulsk. icke ifrågaställt, och
denna anmärkn. förfaller således. Den andre talaren ansäg
föislaget olämpligt, derföre att ändamålet icke skulle kunna
fullkomligen vinnas, emedan det stod Konungen flitt att
efter godtfinnande utdela titlar inom sitt hof, och att följaktligen
den öfverklugade titelsjukan i landet på denna väg
skulle kunna erhålla sin näring. Jag betviflar alt hoflitlarne
skola så allmänt eftersträfvas; men om så vore, så vore
del i alla fall väl alt blifva af med en del titlar, och skulle
förmodligen det onda kunna fullkomligen hjelpas, 0111 den
rang, sora hoftitlarne medföra, endast finge gälla inom Konungens
borg. På dessa grunder tillstyrker jag, att förslaget
må blifva hvilande till grundlagsenlig behandling vid
nästa riksdag.
Gr. Frölich, David: Den siste värde talaren har så
fullständigt yttrat sig i detta ämne, att jag har föga att tillägga.
Likväl torde jag få taga mig friheten fästa R. o. Ad:s synnerliga
uppmärksamhet på den del af hans yttrande, deruti han
antyder, att hvarje utnämning till en titel, som icke är förenad
med verklig tjenst, i sjelfva verket nedsätter den aktning,
smn den i utöfning af embetet varande tjcnstemannen bör
tillgodonjuta; men det är icke nog dermed, utan hvarje sådan
upphöjelse, hvilken endast moltages såsom en K. nåd,
Den 19 Augusti f. ni.
>73
nedsätter liela den öfriga embelsmannaclassen i den ort,
inom hvilken en på så sätt upphöjd person är boende. Den
grundsats är visserligen riktig, på sätt Gr. Horn nämnt, att
andra företräden, som bero på K. M:s höga ynnest, stå uti
ungefär samma calhegori, och att dessa företräden icke blifvit
föreslagna att undergå någon modificatiön. Delta må
medgifvas såsom en ofullständighet; oell del må äfven medgifvas,
att inom monarkiska samhällen den grundsats ännu
torde slå qvar alltsedan Montesquicus tid, att det är äran,
som utgör den monarkiska styrelsens lifsprincip. Och om
begreppet om ära derjemte erhåller en sådan modification, att
den erhålles såsom en skänk af konungamakten, så är hela
systemet härstädes icke lätt alt attackera; men om också dylika
grundsatser stå qvar hos en och annan af nutidens män,
torde det likväl vara rätt, så ofta man får tillfälle dertill,
att yttra sin opinion huru man anser förhållandet böra vara.
Af dessa skäl, och under det jag conformera!- mig med
Frih. Hamilton i afseende på detaljerna, anhåller jag att
Const.Utskrs förslag må blifva hvilanda till nästa riksdag.
Hr Tersmeden, Carl Reinhold: Jag förenar mig
med de talare, som yttrat sig för bifall till betänk., emedan
jag anser karakters-fuilmakter skadliga i moraliskt hänseende,
derföre att de gifva en hyllning åt Härden och yttre
företräden, samt bereda fåfänga, hvarigenom slutligen nationens
allvar och redbarhet måhända undergräfvas. Jag kan
icke neka, att de sednare 10 a 3o åren gifvit betänkliga exempel
i detta afseende. Det händer äfven, att man genom
en karaktersfullmakt öfversmeta!- odugligheten och gifver
den en hyllning, hvaraf exemplet är ganska skadligt för den
uppväxande generationen. Jag anhåller derföre om bifall
till betänkandet.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Jag anhåller alt få till
prot. antecknadt, att jag tillstyrker bifall till Consl.Utsk:s
förslag, hvars nytta Frih. Hamilton och andre talare så fullständigt
deducerat, altför mig endast återstår att fästa uppmärksamheten
derpå, att då Gr. Horn emot förslaget velat
finna ett inkast uti Konungens rätt alt utdela hoftitlar, hvarigenom
i allt fall det nu stadgade förbudet skulle eluderas,
detta inkast endast och allenast kan gälla R. o. Ad., emedan
K. M. till hofsysslor endast utnämner ledamöter af detta
Stånd. Det är således egentligen de öfriga Ståndens lätt
till titlar vi nu afgöra, och då dessa Stånd antagit förslaget
lill grundlagsenlig behandling vid nästa riksdag, tolde R. o.
Ad. saklöst kunna biträda deras mening, ulan äfventyr af
uppoffring för egen del.
Gr. Horn: Jag tror alt den siste värde talaren något
misstagit sig, då han förmodat, att hvad jag yttrat blott
skulle hafva afseende på R. o. Ad. såsom Stånd; ty om K.
M. skulle finna för godt att taga sin hofstat äfven utom den
-
>74
Den 19 Augusti f. ni.
na kast, ser jag ingenting, som hindrar det, och jag lior äfven
alt så skett; ty jag vet icke, att alla hofkamererare,
hofchatullmakare, hoffourirer med flera äro adliga personer,
men att dessa titlar eflersträfvas, likasom direcleurs-fullmakter,
äfven af ofrälse personer, tror jag mig med visshet veta.
Jag skulle gerna se, om det vore möjligt, att dessa missbruk
kunde förebyggas; men fö'ljden blefve väl ingen annan
än den, att de, som nu blifva ekonomi-direcleurer, i
stället hlefvo adelsmän eller riddare, så att vinsten icke blefve
särdeles stor.
Hr Tersmeden, Gustaf Reinhold: Jag förenar
mig helt och hållet med de herrar, hvilka talat för bifall
till Const.Utskrs betänk., hvilket, ehuru kort det är, synes
mig ganska väl motiveradl. Motionären har redan tillkännagifvit,
huru man allmänt öfverklagar den fåfänga och
flärd, som påbördas Svenska nationen såsom karaktersdrag;
och all de hafva sin näring uti titlar och rang utöfver innehafvande
embeten, är utan tvifvel. Han har satt i fråga,
om dessa titlar äro gagneliga för tjenstemän så väl militära
som civila. Jag tror att dessa titlar hafva bidragit till det
aftagande i högre och bättre mening af den esprit och lydnad,
som i allmänhet visat sig inom så väl civila som militära
ståndet. Jag tror, att den underlydande capitainens
aktning för sin major bör grunda sig derpå att den sednare
är major och den förre capitaine; om nu capitainen får
öfverstelieutenants-fullmakt, så är det naturligt, att alla underlydande
officerare böla anse honom äga större förtjenster
än majoren. Sådant skall förminska det stränga begrepp
om aktning, som de underlydande böra hafva för sina förmän.
Gr. Horn har sagt, att örn förslaget antages, återstår
likväl rättigheten för K. M. att utdela hoftitlar; men
jag tror, att fikandet efter hoftitlar grundar sig på den rang
och jemförelse de hafva till andra embeten och titlar, emedan
hoftitlarna vinna i anseende i samma mån andra titlar
efterstråfvas. Om derföre karakters-fullraakter icke vidare
utdelades, så skulle småningom fikandet efter hoftitlar aftaga,
särdeles om äfven det förslag vunne gehör alt hoftitlarne
uti rang icke skulle äga någon jemförlighet med andra titlar.
Om man medgifver, att rättigheten alt utdela titlar
är nyttig, så torde man likväl icke kunna neka, att ingenting
mera lämpar sig till missbruk; emedan det icke alltid
är verkliga förtjenster, som med titlar belönas, utan att considerationer
der gälla ännu mera än i fråga 0111 verkliga embeten,
hvilka äfven någon gång torde i considerationsväg
borlgifvas. I öfrigt förenar jag mig uti hvad Hr Cederschjöld
och Frih. Hamilton yttrat, samt anhåller att förslaget
må blifva hvilande till nästa riksdag.
Hr Ribbing, Arvid: Jag anser för mindel icke rätt
att säga något, som icke är öfverensstämmande med verkli
-
Den 19 Augusti f. ra.
ga förhållandet, och på sådan grund tror jag icke, att det
kan vara så alldeles rätt att kalla en person hvad han
icke är. Af denna anledn. är jag af samma mening som
Const.Utsk, Jag har afvaktat den fullständiga utredning af
ämnet, som dess ledamöter afgifvit, innan jag begärde ordet.
Jag tror dock, alt något återstår ovederlagdt af det
skäl, hvarpå Gr. Horn stödde sin mening, nemi. att 48 §:n
Reg.F:n skulle göra den föreslagna lagförändringen om intet.
Nämnda § innehåller att Konungens hof står under Dess
enskilda styrelse; kunnande Han deruti förordna, som Honom
godt synes. Vidare heter det: ’’Alla beställningar vid
sitt hof må Konungen efter behag tillsätta och derifrån afsätta.
’’ Här talas icke ens om fullmakter såsom i 28 §:n,
och 48 §:n gifver således ingen anledn, till en sådan utsträckning
af titlars utdelande, som Hr Grefven befarat. I öfrigt
förenar jag mig uti hvad Frih:ne Leijonhufvud och Hamilton
yttrat.
Hr von Hartmansdorff: Mine värde motståndare
hafva gjort åtskilliga anmärkn;r, som jag icke kan godkänna,
men afven sådana, hvilkas riktighet jag erkänner. Jag anhåller
att det H. Ståndet tillåter mig upptaga begge delarna.
Jag vill först i allmänhet förklara, att missbruken med
fullmakters utdelande af mig ingalunda försvaras. Om sådana
händelser inträffa, som Hr Tersmeden nyss nämnt, att
fullmakter ställa officerare inom samma reg:te i missförhållande
med hvarandra, så är del ett missbruk, som Styrelsen
och vederbör, chefer i första hand bort söka afvärja. Men
den motsatta ytterligheten är icke baltie. Jag har hört militärer
omförmäla, alt i Danmark lära inga sådana fullmakter
tilldelas, och ingen fortgår i sin tjenst fortare än lön blir ledig;
men att deraf vållas en tröghet i befordringsväg, som icke
är gagnelig för Riket, emedan hon är menlig för förtjensten.
Månne icke förhållandet här i Sverige ofta varit, alt den som
icke innehaft mer än capilaines-lön vid ett reg:te men högre
fullmakt i armeen, blifvit befordrad lill chef vid ett annat
reg:te, och det med bifall af alla dem som känt den befordrades
förtjenst? Jag har sjelf fått erfara olägenheten af öfverdriften
i titlars meddelande. Nar jag blef statssecreterare, så fanns
bland mina expedit.secret. en, som innehade stats.secret.-  värdighet. Följaktligen hade jag, som innehade statssecret.-  fullmakt af sednare datum än han, bort stå tillbaka för honom,
så chef jag än var. Således — missbruken äro mig
icke obekanta, och jag gillar dem ingalunda. Men bruket
får ej borttagas för missbruket. Man säger det är ett ondt
i samhället, att titlar eflersträfvas. Satsen skulle möjligtvis
kunna sträckas så långt, att man ansåge för något ondt
att eftersträfva Kronans tjenst. Om det sätt att behandla
embetsman, som, särdeles vid denna riksdag, gjort sig gällande,
skulle ytterligare fortfara och förvärras; så är det tro
-
i j6
D c 11 if) Augusti f. m.
ligt, att Kronans tjenst ej biefve eflersträfvad af någon, sorn
på annat sätt kunde draga sig fram. Sker det, så måste
Ständerne med guldvigt, som man säger, uppväga Statens
tjenare, d. v. s. betala deni så dugtigt, att man genom den
goda betalningen anser sig godtgjord för allt obehag. Då
måste SlatsUtsk. också lossa på pungen något mer än vid
denna riksdag; och jag befarar alt Ständerne med tiden finge
ångra, att de varit så njugga mot Statens tjenare. Under
det de aflönas så ringa sorn nu, skulle det redan vara
svårt att få någon duglig embetsman, om det ej ansågs för
en heder att tjena Kronan. Men kommer man väl derhän,
att det ej längre så anses, då inträlFar utan tvifvel det förhållande
jag nyss nämnde. Man får då betala destomera.
När vi icke hafva öfverflödig tillgång på penningar', så synes
det vara skäl att icke för dem, som hafva lust för tjenstemanna-banan,
göra utsigterna så ringa, att den som behöfver
tjenst, hellre söker den hos enskilda. Man säger',
att flärd och yppigt lefnadssätt följer afen högre fullmakt:
jag öfverlemna!* lill den sannfärdige att dömma om han funnit
mera flärd och yppighet aga rum bland embetsman och
dem, som med högre titlar äro försedde, eller- hos Hrr grosshandlare
och brukspatroner utan titlar, vare sig i hufvudsladen
eller landsorterna? Jag skulle tro, altman finner det
mest hos de sednare, såvida de hafva råd att föra ett sådant
lefnadssätt. Vanliga förhållandet i andra länder är också det,
alt när icke Monlesquieus grundsats heder längre anses såsom
eftersträfvansvärd i monarkien, så blifver det rikedomen som i
stället sökes. Månne det för vårt samhälle biefve gagneligt? Om
likväl då iikedomsgrundsatsen skulle gjort sig gällande hos oss,
så finge man tillfälle att jemföra, huruvida den vore gagneligare
för menniskors utveckling till fullkomlighet. Jag
betviflar det. Att man i delta fall bort hafva omtanka för
de öfriga Stånden, alt de icke uteslötos från samma tillfälle
sorn vi äga att få titlar, är af Hr Dalman rätteligen
anmärkt, och följaktligen ett nytt skäl att icke antaga
Coust.Utskts förslag. Det, hvari jag anser mina värda
motståndare hafva haft lätt, är att Const.Utsk. begagnat den
raka vägen för att öppet uttala den sats, till hvars antagande
Konungens samtycke erfordras. Förut har man genom
omvägar, genom beskattningar sökt förhindra Konungen att
utdela fullmakter, ja, om jag rätt minnes, äfven adlig värdighet
och riddare-ordnar. Detta sätt har jag tillförene bestridt
sorn en oriktig omväg. Det vore väl, örn man på denna
riksdag ville öfvergifva den. Ytterligare gillar jag mina motståndaresyrkande,
att den som icke är i tjenst ej må erhålla någon
titulär-värdighet; ty derigenom gifver man mera vigt åt Statens
tjenst, hvars anseende jag önskar vidmakthålla. Ville
man derjemte i den ifrågavar. §:n införa att stadgandena äro
gjorda utan afseende på hvad lön som kan tjeusten åtfölja, så
vöre förslaget måhända antagligt. Men införas ej dessa jemk
nin
-
Den 19 Augusti f. m.
■77
ningar, så måste jag fortfara med anhållan om åtefremiss.
Hr Dalman: Jag her olli utsagt att jag upplager liden
med eli förtydligande af milt förra yttrande, hvilket
Hullte hafva varit mycket dunkelt, då llr von Hartmansdorff
llied sin eljest rediga Uppfattning har kunnat förstå mitt yttrande,
på satt han nyss yttrade sig. Jag yttrade nettih temmeligen
klart min mening vara, alt då det egentligen här gällde de
andra Ståndens ratt, neli dessa Stånd hifallit_CoOst.Utsk:s betänk.
, det icke vore skäl för R. o Ad att protestera deremot,
enär R. o. Ad. i allt fåll behölle sina utsigten qvar
alt erhålla titlar och värdigheter inom hofvet. Detta måtte
vara något helt annat, än att yrka alt vi skulle fråntaga
de öfriga Stånden någon deras rättighet.
flr von Troll, Emili Jag får i korthet yttra, alt jag
helt och hullet instämmer i det förslag, sorn Coust.Utsk.
framlagt. Jag tror det vara ett af de vigtigaste, sorn vid
denna riksdag framkommit i afseende på de följder, sorn,
0111 icke i ögonblicket, dock under tidernas längd, det skulle
ofelbart hafva på nationens moraliska förhållande. Jag tror,
att hvad som hufvudsakligen bör afses vid snmhälls-fördragel,
är alt Statsmakterna betrakta sig sorn moraliska personer
och att deras officiella handlingar skola bära pregeln af
sanning; men något sådant står icke att förena nied systemet
af karakters-fullmakteri Hvad skall väl en sådan fullmakt
innebära, 0111 icke ett bevis på att den person, som
erhållit densamma, äger de egenskaper» som fordras för att
bestrida sjelfva embelet, eller att liad verkligen utöfvar
detsamma* Delta sednare synes vara den strängaste sanningen.
Det förra kunde äfven gälla för sanning och rätt, om
ilet vore möjligt att åstadkomma det i tillämpningen; men
det har icke skett och kan ej äga rum, der karakters-fullmakter
utdelas Hvar och en, sorn följt närmare förhållandena,
kan icke undgå att hafva funnit, alt karakters-fullmakler
blifvit leornad»; åt personer, kort efter det att de
blifvit vagrade en verklig befordran. Exempel härpå finnas
i mängd; och det må UU hafva varit för att trösta eller för
hvad annan orsak som helst, — en hvar finner troligen det
skadliga Ur både moralisk och statsekonomisk synpunkt, att
just densamma person, som icke befunnits värdig en befordran,
som medfört högre tjenstepligler, likväl erhållit en titel,
som skall för allmänheten tillkännagifva, att han ägt de
egenskaper, som fordras för den verkliga tjenslen. — Hr
von Hartmansdorff* har rätteligen uppgifvit, att man i vårt
land tjenar .Slaten dels för inkomsten och dels för det anseende,
sorn är förenadt med utöfningen af offentliga embeten;
men han har kommit lill en motsatt slutsats mot den sorn
sjelfmant eibjuder sig, nemi. att om man vill belöna Statens
12 H. a3
D e n 19 A u g u s I i fi in.
tjenstemän med det anseende som embete! åtföljer, så måste
delta anseende blott kunna vinnas genom ett verkligt innehafvande
af tjensten. Om förhållandet deremot är, alt äfven
hvar och en annan, som ej ingått på tjenstemanna-banan,
eller der endast tagit några få steg, kan medelst en mäktig
gynnare vinna bref på den titel, som åtföljer ett högt embete;
så är det klart, att denna lättare utväg skall af de flesta
begagnas. Jag vill icke längre upptaga R. o. Ad:s tid med
att orda i ett ämne, som redan är så fullständigt ut veckladt,
men får åter upprepa, att både ur statsekonomisk och
moralisk synpunkt är frågan af stor vigt och väl förtjent af
Ständernes bifall.
Hr Frih. o. Landin, yttrade, att ehuru flere talare
vrkat bifall till Coust.Ulsk:s meni., R. o. Ad. likväl torde
tinna, att eli bifall icke nu kunde annorlunda förekomma,
än att förslaget blefve oförändradt hvilande till nästa riksdag,
för all då oförändradt antagas eller förkastas, så alt någon
särskild propos. derå nu icke kunde äga rum; utan vore
den propos., som nu komme i fråga, den, huruvida R.
o. Ad. förklarade någon gjord anmärkn. såsom sin gemensamma
tanke; hvarefter, ifall detta icke skedde, Coust.Utsk.'s
förslag komme att oförändradt hvila till nästa riksdag.
G|. Anckarsvärd: Jag har icke rätt uppfattat,
hvarföre icke. PloPos- skulle göras på Consl.Utsk:s betänk,
till hvilan^®. >n6ll nästa riksdag för grundlagsenlig behandling-
och förslå»- icke hvarföre den motsatta meningen skalf
först göra . s’g Kallande. Det är möjligt att jag misstager
mie men >ag vil1 litväl blifva uPPb’st om orsaken.
b >
Hr Lefren, Joli. Pehr: Det synes ju vara klart, att
om propos. göres på bifall till Coust.Utskls förslag; så måste
man derpå kunna svara både ja och nej, och följaktligen
kan man af voteringen finna, att nnmärknrr dervid blifvit
gjorda. Det är klart att Coust.Utsk:s förslag har det
proerogativet, att om inga anmärknrr framställas som Ståndets
gemensamma, så blir förslaget hvilande på bordet intill
nästa riksdag. Jag tror att Hr Frih. o. Landtm, framställt
saken så sorn den grundlagsenligen bör framställas.
Hr Tersmeden, Gustaf Reinh.: Om icke mitt minne
felar, sa har i fraga om grundlagsändrings-förslag,Landtm,
alltid gjort den framställning, huruvida icke Ståndet ansåg
att förslaget borde hvila intill nästa riksdag. Skulle derpå
olika tankar uppstå och votering derom yrkas, så blir fråga
om contra-propos., eller hvilka anmärkntr, som Ståndet förklarar
utgöra dess gemensamma tanke. Jag yrkar således,
att den första propos:n må blifva, huruvida Utskts betänk,
far hvila till grundlagsenlig behandling vid nästa riksdag.
Frih. Cederström, Jacob: Hr Frih. och Landtm,
har i fullkomlig öfverensstämmelse med a mom. i 56 §:n
13 c n 19 Augusti f, ni.
Reg.Ftn föredragit betänk, d. v. s. alt som anmärkn:r blifvit
gjorda, så är det de, om hvilka först bör utrönas, huruvida
de utgöra Ståndets gemensamma tanke, emedan det i §:n heter:
"Göras i R. Sits [ilena icke några anmärkn:r emot
Coust.Utsk:s yttrande, hvile detsamma såsom eli R. Sils utlåt.
, hvaröfver först vid nästa riksdag, och då endast med
ja eller nej, skall kunna beslutas, och galle då föreskriften i
75 5:11 Riksd.Ordn. Göras åter i R. St:s plena emot
Uts k :s yttrande anmärkntr; blifva de, hvilka hvaije
RiksSt. särskildt förklarar utgöra dess gemensamma tankar,
till Coust. Uts k. hänvisade.’' Det är således icke fråga
0111 propos. på Utsk:s betänk, utan endast fråga om alt Ståndet
måtte förena sig 0111 anmärkn:ua såsom sin gemensamma
tanke. Gör Ståndet icke det, då hvilar Utsk:s betänk, till
nästa riksdag.
Hr Lefren: Sorn en annan ordning är af grundlagen
föreskril ven för behandlingen af Coust. ölsk:s betänk:n än
för andra Ulsk:s ullåCn, nemi. att i afseende på de förra
uterreiniss icke får äga rum, på vanligt sätt, ulan blott med
den anmärka., som Ståndet förklarar vara dess gemensamma
tanke; så följer också deraf klart, att om, såsom Hr Tersmeden
föreställt sig, Utsk:s förslag först skulle framställas lill
hvilning intill nästa riksdag, och derpå skulle begäras votering,
samt voteringen skulle slå så ut, att Ulsk:s förslag icke
i dess närvar, skick skulle komma alt hvila till nästa riksdag;
så skulle också R. o. Ad. nödsakas att förena sig om
en gemensam tanke. Denna orimlighet visar att icke propos.
först bör görns på Utsk:s förslag, utan först bör utrönas,
0111 någon af de anmärkn:r, som äro gjorda, befinnas
vaia af beskaffenhet, att R. o. Ad. vill förklara den ena eller
den andra sorn sin gemensamma tanke. Vill R, o. Ad,
icke förklara någon af de gjorda anmärkn:na som sin gemensamma
lanke, sä måste Ulskls utlåt, hvila lill nästa riksdag.
På något annat sätt kan jag ej finna alt målet bör behandlas.
Ilr von Troil: Det synes mig besynnerligt, att de
aldra enklaste formfrågor skola efter så många riksdagars
förlopp, och då denna riksdag redan varat så länge,
kuuna återkomma till debatterande, nästan hvarje gång en
propos. skall framställas. Det måste vara temmeligen tydligt,
att denna sak kan afgöras på Iva sätt, antingen så, att
hvarje framställd anmärka, först särskildt pröfvas, — så snart
en sådan blifvit godkänd som Ståndets tanke, så följer deraf,
att betänk, återremitteras; skulle anmärktUna underkännas,
så måste Utsk:s förslag blifva hvilande; — eller också, hvilket
å andra sidan intet synes hindra, alt propos. först göres å
godkännande af Utsk:s förslag till behandling vid nästkommande
riksdag. Jag har visst hört en ledamot vidlyftigt demonsliera,
att i händelse denna sednare propos. blefve afslagen,
så skulle Utsk:s betänk, antingen icke blifva hvilande,
i8o
Den iy Augusti f. m,
eller också R. o. Ad. nödsakas alt förena sig om en annan
anmälkn.; meri det malle vara lätt alt finna, att innan votering
företages, så skall man vara ense 0111 contra-propos.
Den kan ej lyda så, all lietänk, icke skall blifva livilande,
utan contra-propos. måste blifva Aterremiss på grund af gjorda
anmarkntr. Begge vägarna leda till målet.
Ur Lefren: Del Jagnar mig att den siste värde talaren,
linder det lian mot mig amnäikt all jag demnnslrerat sjd»
fylligt, erkänt att jag demonstrerat så alt äfven min sals vore
grundlagsenlig.
Hr Cederschjöld: Vid de tillfällen, då ej iner änen
anmärkn. är gjord mot ett Consl.Utsk:s betänk, är det Ijk-,
gilltigt hvilken propos. sorn lörst framsta lies, antingen alt
godkänna betänk, eller alf godkänna anmärkntn; oell vid sådant
förhållande skulle det kunna lyckas, som man |iel't
hofde börja med (len vanliga lönnen i 1 inom. al 5(i §:n
Reg.Fpi, — att nemi, först framställa Utsk:s förslag till bifall.
ålen förhållandet Liefve helt annorlunda, 0111 liera alisinarku:r
mot ett Coust,Ulsk:s betänk, voro gjorda; ty i bäne
delse man framställde Ulsk:s förslag i ja-propos:n, så skulle
man förbehålla Ståndet rättighet alt, ifall nej vunne, prof-,
ya de särskilda apmärkntna; och då kunde det lätt Ilända,
att nej vunne, emedan alla anmärkaine bojie ihop, Weil då
man sedermera skulle votera 0111 hvilkendera anmärku:n skulle
godkännas såsom Ståndets gemensamma tanke, kunde del
hända, att ingen blef godkänd, och alt Ståndets förut fattade
beslut, alf Ulsk:s betänk, icke skulle godkännas, blefve
tillin telg jofdt. Det är derföre, och för alt få en norm att
för framtiden alltid följa, sorn jag tror det vara rätlast alt
göra sorn Ejr Frjh. o. Rundlin, föreslagit, Finnes Ståndets
majoritet icke godkänna någon anmärkn., så måste förslaget
naturligtvis hvila tjll behandling vid nästa riksdag,
Gr. Frölich: Jag anser lika rned Hr von Troil, alt
det, med afseende på resultatet, är likgiltigt, huruvida Utsk:s
betänk, kommer i nej- eller ja-propos;u'; men du det prakticerals
så, att när inga anmärkntr ägt rum, har propos, till
bifall af Landtm, å Utsk:s förslag blifvit framställd, hvaremot,
då anmärkn, ägt rum, det tillgått på sätt Frih, Cederström
yttrat, att prqpos, först blifvit gjord huruvida anmärkn:n
godkändes. Jag tror alltså, alt blr Frih. o, Landtmts
föredragningssätt varit det rätta, och önskar alt R. o. Ad.
deruli så mycket hellre bör instämma, som vår allm. grundJags-tolkare,
Frih. Cederström, derigenom kunde tillskyndas
den hägnaden att en gång få rätt,
Gr. Horn: Jag ber blott få förklara, alt jag icke Ivan
anse det vara riktigt, alt i Jråga om grundlagsförändringar
någonsin Landtm, eller Talman framställer propos. huruvida
frågan skall hvila eller icke; ty det kunde ju hända,
Den 19 Augusti f. ra.
al! på en sådan propus. svarades nej, oaktadt ingen anuiärkn.
hiöl förslaget blifvit framställd. Bokstaflig» ordalydelsen af
5(3 §;n oell sunda förnuftet medgifva, att det salt för behandlingen
af frågan följes, som Hr Fiih. o. Landtm, framställt,
Underl, R i d d. S e c r e t. : På anmodan af Hr Frih. o,
Landtm., och då det blifvit ifrågasatt, hmu grundlagsfrågor
vid denna riksdag behandlats, får jag till en böljan uppläsa
den mening ur det proh, soip i dag blifvit jusleradt, som
angar Coust.Ulskts meni. Wto 18 med förslag lill ändring i
Reg.Ftns 4 §f Prot. innehåller: ”Hr Frih. och Landtm, yttrade:
”att, sorn han uppfattat discussionen, hade tvänne
meningar sökt ali göra sig gällande. Den första, sorn blifvit
framställd, vore den, att af Coust Uts)t:s 2:pe förslag till
ändring i 4 §:n Reg-Ftn, borde det ena, eller det första, sorn
angår ordet ”allena ’ anses vara obehörigt, men det andra,
om uteslutande af orden ”frälse och ofrälse,” anses vara nyttigt.
Den andra meningen, som af flera talare blifvit y t träd,
vore, 0111 fjr Landtm, rätt fattat den, att ali ändring af 4
$;n Feg.Ftn enskildt vore obehöflig. En eller tvänne talare
Rade äfven understöd! Coust Utsk:s förslag. Emedlertid hade
Hr Landtm, trott sig finna, alt den ordning, sorn Reg-F-n
oell Riksd Oidn. föreskrefye för lillvägahringande af ändring
j iMundlagarna och behandlingen af sådana frågor, sorn
Consl.Utsk.i delta afseende till R St. ingifva, icke påkallade
någon framställning til| yttrande af Ginst Utskis sålunda al»
gifna förslag, innan det först vore afgjordt, huruvida dit
Stånd, der öfverläggningen skedde, förenade sig om någon
gemensam tanke i öfverensstämmelse med de anmärkntr,
som vid Const.Ulsk:s förslag gjordes.” Tillika får jag upplysa,
att, 0111 icke mitt minne irrar sig, alla Coust.Utsk;s mein.
olli förändring i grundlagarna, som vid denna riksdag förevarit,
hafva blifvit så behandlade, att så snart anmärknrr
mot eli sådant blifvit gjorda, alltid propos. på gillande af
rinmärkntn först framställts, innan fråga uppstått alt förslaget
skulle hVfla lill grundlagsenlig behandling.
[fr Frih. o. Landtm, yttrade, att af Hr von Hartmansdorff
blifvit föreslaget, att R. o. Ad. skulle förena sig
olli den gemensamma tanke, att Const.fJlskts förslag måtte
undergå sådan förändring, att den sorn ej är i tjenst, ej må
erhålla fullmakt å högre värdighet, och alt förslaget skall
vara gjordt utan afseende på hvad lön, sorn med tjensterna
kan åtfölja,
Hr von Hartmansdorff; Hr Frih. o. Landtm, har
alldeles riktigt uppfattat mitt yttrande. Jag bär icke
tilltrott mig, att genast på fri liand uppgöra en ny redaction
, hvartill mera omtanke skulle ford1'38, äU hvartill
bär är rådrum. — Ståndet täcktes således ursägta, alt blot»
ta meningen blifvit framställd. I händelse Ståndet skulle
D c » 19 Augusti f. m.
återremittera betänk, och antaga min tanke såsom dess gemensamma;
så torde Utsk, uppgöra den redaclion, som kan
finnas lämplig.
Hr Frill. o. Landtm, hemställde, om R. o. Atl. behagade
såsom sin gemensamma tanke förklara Hr von Hart*
niansdorffs förslag.
Ropades starka nej, blandade med ja.
Då Hr Landtm, förklarade, det han funnit nej hafva
varit öfvervägande, begärde
Hr von Hartmansdorff votering.
Upplästes till justering och godkändes följande voler:»-  proposition:
Den som anser, alt R. o. Ad. hör såsom sin gemensamma
tanke förklara Hr von Hartmansdorff» anmärkn. vid Coust.-  Utsk:s förslag i mein. N:o »3, voterar
ja;
den det ej vill, voterar
nej’»
Vinner nej, kommer Coust.Ulsk:s förslag all hvila oförändradt
lill grundlagsenlig behandling vid nästa riksdag.
Efter voteringens slut, befunnos rösterna hafva utfallit,
spm föijer;
Ja — 5o,
Nej — 58.
Föredrogs ånyo Coust.Ulsk;s ilen 1 och i5 dennes på
bordel lagda mein. N:o 24, med förslag lill ett nytt mom.
af 28 §;n Reg.F:m.
Frih. Sprengtporten, Jac. Wilh.: Emot sjelfva
syftningen i Utskrs förslag har jag ingen annan anmärkn.
att göra, än den, att det icke bör betraktas som en fullständig
naturalisation; men i afseende på redactionen får jag
hemställa, huruvida icke i ordställningen: ”Utländsk man, sorn
"varit inom Riket under tio år bosatt” ike., ordet ''under”
borde utgå, emedan det kunde tolkas så, att den, sorn mindre
tid än 10 år varit inom Riket bosatt, skulle få den rättighet
här omtalas, enär jag tror att blott ”10 år” uttrycker
detsamma. Utsk. har äfven föreslagit , all den 28 §:u
skulle få ett nytt moment. O111 det skall förslås efter ordalydelsen,
borde det tolkas så, att meningen vore, att ett
pytt mom. skulle tilläggas §:n islutet; men så lärer icke vara
meningen, utap torde den vara, att ett annat morn., som
förut finnes i den 28 §:n, skall utbytas emot detta; ty i
annat fall skulle samma 5 innehålla 2 gånger samma föreskrifter,
emedan det redan förut ar sagdt, att ulländningar
icke få till commendanler utnämnas. Jag föreställer mig således,
alt Utskjs mening måtte hafva varit, alt orden i 28
y:n, eller detta morn.: Vare likväl Konungen obetaget alt
ufi militära embeten nyttja utländska män af sällsynt skick
-
D e 11 i f) Augusti f. m.
(83
lighel; men ieke lill commendatilrr A fästningarna,” bor utgå,
oell i stället inflyta hvad Ulsk. i förevar, mein. föreslår,
eller att ”utländsk man, sorn varit inom Riket under tio år
bosatt samt mantals- och skattskrifves och hvars förbindelse
till främmande makt, efter nfiagd tro- och huldhetsed ät
Sveriges Konung, under de sednaste fem åren upphört, njule
enahanda rättigheter med infödd Svensk man, dock utan
att kunna till Konungens rådgifvare eller till commendant
3 fästning utnämnas. I öfverensstämmelse med dessa aninärkntr
anhåller jag om propos. till R. o. Ad.
Hr Rosenblad, Bernh.: Jag tillåter mig all lill härvar.
ledamöter af Const.Utsk. ställa en fråga, innehållande
en begäran om upplysning huru Ulsk. betraktat Norrske
män. Äro Norrske män att betrakta som Svenskar, eller äro
de under samma calhegori som hvarje annan utländning?
Om de af Ulsk. skulle vara betraktade under den sednare
förutsättningen, så får jag förklara min tanke vara, att de
böra, såsom ägande en gemensam Konung med Sverige, betraktas
ur en fördelaktigare synpunkt än hvarje annan utländsk
man, och således ej vara underkastade enahanda inskränkningar,
somen sådan. Men skulle icke Utsk:s mening
varit sådan, då anser jag att början af det föreslagna mom.
bor lyda så: ”Norrsk man, sorn i Sverige äl' bosatt, samt
utländsk man, sorn varit i Riket io år” &e.
1 afseende på det moni., som Frih. Sprengtporten anser
böra utgå, så kan jag icke finna, att det mom. svarar mot
det föregtde; ty det innefattar eli stadgande, som (einnar
rättighet åt Konungen att lill militära tjenstebefattningar
kunna använda utländske män, som icke förvärfva! Svensk
medborgare-rätt; — detta åter, af Ulsk. nu föreslagna, innefattar
ett stadgande, huru utländsk man kan förvärfva
Svensk medborgare-rätt.
Gr. Anckarsvärd: Garl H e n r.: Emot Frih. Sprengtportens
första anmärkn. har jag för min del ingenting att invända;
ty §:n blir lika tydlig och kanske bättre, om der slår
”inom Riket io år bosatt:’'’ men hvad den andra anmärk:n
vidkommer, så tror jag icke, att det häraf Utsk. föreslagna
mom. kan komma in i 2:dra punkten af i8 Jin, ty
det har icke varit meningen att betaga Konungen den rättighet,
som är honom tillagd, att under vissa förbehåll använda
utländske män, utan här har blott varit fråga örn alt
bibringa möjligheten för utländsk man att vinna naturalisation,
som efter våra nuvar. lagar icke kan vinnas.
På Hr Rosenblads förfrågan åter får jag svara, ali det
icke ingått i Utsk:s åsigt att i det hänseendet föreslå något
skiljaktigt stadgande för Norrske män emot utländingar i
allmänhet; och jag vet i sanning icke, hvarpå Utsk. skulle
hafva stött ett sådant förslag, och hvarifrån det skulle hemtält
anledn. dertill, då något företrädesundantag för Svenske
Den 19 Augusti f m.
man icke äger nini i Norrige. För öfrigt liar Ulsk. utgått
från synpunkten af nödvändigheten alt åstadkomma något
stadgande) sorn lernndr möjligheten för utländske mån alt
vinna Svensk medborgar e-i ritt. Vi äga exempel inom oss
på tjenstemän inom militären, som tjenstgjort 25 år oell deröfver,
derunder varit i Riket mantals- oell skattskrifne
samt fullgjort alla sina skyldigheter sorn Svenske medborgare;
men sorn dock icke kunna komma i åtnjutande af Svensk
med borga r e-ra It i allmänhet åtföljande rättigheter. Vid förra
riksdagen blef ett lika beskaffad! förslag sorn detta af
Coust.Utsk. framstäldt, men af Ständerna underkändi, så att
Utsk. liar i delta fall icke gjort något annat än att hafva
Upptagit samina förslag på nytt, i hopp om baltie framgång
oell i förmodan oin en bättre öfvertygelse i afseende
fl både nyttan och nödvändigheten af detta stadgande, särdeles
då i betraktande kommer, att Konungen icke ens gemensamt
med Ständerna kan meddela medborgare-rätt åt en
Utländning, i det skick, hvaruti författningarna signu befinna.
Jag anhåller således om R. o. Ad:s medverkan till bifall
å Utskrs betänk., så framt ej Ståndet skulle finna, alt
anmärkta om borttagandet af ordet ”under” bör föranleda
till åteiTemiss.
Frill. Sprengtporten: Efter den upplysning, som innefattas
i Gr. Anckarsvärd* yttrande om den tiri gällande
redactionen af §:n, och alt det tillägg, sorn blifvit föreslaget,
bar afseende på lilie särskildta förhållanden, finnér jag att min
anmarkn. hör förfalla vid frågan om utbyte af det nya stadgandet,
sorn iir föreslaget, emot det förut befintliga i nu gällande
redaction. Det är blott en enda anmärkn., som kan qvarstå,
men sOill är afsa liten betydenhet, att den icke bör föranleda
till någon åtgärd från R. o. Adis sida, nemi. den,
att om man vill antaga en sådan tolkning man här nämnt,
kunde §:o vara annorlunda redigerad, för att icke behöfva
upprepa precist samma sak i olika förhållanden, som slå
hvarandra så nära, som dessa håda cathegorief, och hvilket
kunde föranleda till en oriktig uppfattning af meningen.
För öfrigt instämmer jag i begäran om propus, till bifall å
förslagets hvilande lill grundlagsenlig behandling.
Hr Rosenblad: Emot sjelfva Ulsk:s förslag har jag
ingenting att anmärka, och jag har icke heller yttrat mig
deremot. Då det är så obestämdt i vår grundlag ang:de
sältet för utländningar att förvärfva Svensk medborgarerätt,
är det visserligen nödigt, att ett stadgande antages; och det
är så mycket mindre olämpligt, att ett stadgande göres ang:de
en viss tid då en utländning kan få bekläda ett Svenskt embete,
som vår grundlag icke innehåller något hinder för utländningar,
som erhållit Svensk medborgarerätl, att kunna
blifva representanter, hvaipå vi äfven vid denna riksdag hafva
-
Den 19 Augusti f. ni.
1S 5
va ett exempel. Beträffande borttagandet af ordet ”under’’
medgifver jag, alt det kan vara mera språkenlig!, och att således
detta ord kan utgå; men jag vidblifver den sals, att jag
tror, att med de förhållanden , som finnas mellan Sverige
och Norrige, hvilka Riken äga en gemensam Konung och
äro genom en särskild förenings-act fästade vid hvarandra,
bör ej en Norrsk man vara ställd till det Svenska samhället
i samma cathegori, som en Tysk, en Engelsman, en Fransos
eller hvilken annan utländning som helst. Jag känner alltför
väl, alt i Norriges grundlag är ingen skilnad gjord mellan
en Svensk eller hvilken annan utländning; men jag tror
ej att det bör hindra, atl på något ställe frågan först väc—
kes, och alt vi bevilja, alt Norrmän lättare än andra må
kunna förvärfva Svensk medborgarerält. Jag skulle derföre
tillstyrka, att som R. o. Adis gemensamma tanke måtte den
anmärkn. läggas till hvad Utsk. föreslagit: att Norrske män,
som i Sverige äro bosatte, äro i åtnjutande af alla de rättigheter,
som äro i delta mom. tillagda Svenske män.
Gr. Fröt ich, Da v id: Jag kan icke instämma med
den sista värda talaren, alt man nu borde göra ett undantag
för Norrske män, och derigenom partiel t söka att åstadkomma
en rättelse i de flerfalldiga oriktigheter, som förefinnas i de
unionella förhållandena mellan Sverige och Norrige, och som
jag tror det tillhör en annan tid att lätta. Hvad i öfrigt
Const.Utsk.-s förslag och Fiih. Sprengtporten anmärkn. beträffar,
så kan jag icke, oansedt Gr. Anckarsvärd; samtycke
dertill, finna, att redactionen på första raden är felaktig.
Enl. mitt begrepp om Svenskt språkbruk är det ej möjligt
att kunna tolka orden ”under 10 år,” som skulle dermed
kunna förstås en tid mindre än ro år, ty då hade
det bort heta: utländsk man, som varit en tid under 10 år
etc. Nu kan deremot detta uttryck icke vara förvillelse underkastadt.
Hvad den sednaste anmärkntn beträffar, så tror
jag också, att den icke var fullkomligen grundad, emedan
det är två olika saker: den ena att utländsk man må kunna
få ett embete inom landet, och den andra, alt utländsk
man må få Svensk medborgarerält. Under sådana förhållanden
hoppas jag, alt Hr Frih. o. Landtm, gifver oss propos.
i samma form som sisi, så att vi måtte få denna fråga
afgjord.
Frih. Sprengtporten: Jag skulle visserligen icke gjort
någon anmärkn. blott vid ett enda ord, om jag icke framställt
den i sammanhang med en anmärkn., som var vigtigare;
och då det är angeläget att grundlagens föreskrifter till
ordalydelsen äro klara och icke otydliga, hade det varit bättre
atl införa ett ord, som icke gaf anledn. till misstydning,
än att låta ett ord qvarstå, som icke är fullkomligen språkriktigt;
men det kan ej vara skäl för R. o. Ad. att derföre
13 H. 24
Den ig Allgust! f. m.
återremittera betänkandet. För öfrigt får jag, kanske af fö'r
mycken förkärlek för egna åsigter, endast nämna, att jag i
alla fall vidblifver min mening , att det ar ett fel i redactionen,
alt icke §:n i ett sammanhang och på ett ställe
sammanföret' alla de bestämmelser, som förekomma rör:de
utländsk man, utan att man måste söka deni i 2 särskilda
punkter i §:n, suni icke bafva sammanhang, flade §:n varit
rätt uppställd, så hade dessa bestämmelser bort stå pä ett
stalie.
Hr Rosenblad: Sedan Gunst.Utsk. tagit under sin
granskning 28 'jin Reg.F:n, skulle jag säl skildt hemställa till
Utsk:s ledamöter, om det ej skulle befinnas nyttigt att låta
äfven ett annat stadgande inkomma i denna §. Denna §
nvttjar termen: infödd Svensk man. Då enl. 83
Reg.F:n grundlagen skall elter ordalydelsen tolkas, så skulle
efter en sträng bokstaflig tolkning af denna term, den
innebära, alt med Svensk man ej förslås någon annan, än
den sorn är lödd inom Sveriges laudamärcn. Svensk mans
barn, födda på utländsk ort, hafva icke, då de här bosatt
sig, blifvit bestridda Svensk medborgare!1ätt; men måhända
vore det icke olämpligt, att grundlagens bokstaf sittes i
harmoni med hvad billigheten fordrar. Jag yrkar icke detta
som någon anmärkn., utan har blott begagnat ett tillfälle
alt fasta uppmärksamhet härpå.
Gr. Anckarsvärd: Med anleda, af Frih. Sprengtporten
anmärkn., att det nya mom. ändamålsenligast hade
bort hänföras under de öfriga undantagen, torde jag få yttra,
att Coust Ulsk tagit för grundsats, alt vid afgifvaude af
nya förslag så litet som möjligt tillhopahbinda dessa med de
förut varande sladgandena, för att icke på detta sä t åstadkomma
en svårare behandling af saken och troligen dess
underkännande.
Fi i h Cederström, Anders: Jag tvekar att antaga
denna §, sådan som deli här är föreslagen; ty enl.den skulle
Judar, hvilka hittills icke haft så vidsträckta rättigheter,
kunna komma alt bekläda domare- och sådana embeten,
hvilka enl. 28 §:n icke få bestridas af andra än infödda
Svenska män. Jag skulle ej tro, att detta vore rådligt, och
förutsätter, att personer, hvilka äga rätt att bekläda domureembeten,
böra vara af den Evangeliska läran.
Hr von Hartmansdorff, A 11 g.: Jag instämmer med
Frih. Sprengtporten deruti, att ordet ”under” bör borttagas,
samt äfven deruti, att det vore rättast sammanlöra alla
undantagen på ett ställe, likasom sladgandena hvart för sig,
så alt man finge en tydligare öfversigt af förhållandet, än
suni genom den föreslagna redaclionen är möjlig. Men jag
anhåller ali dessutom få fästa mig vid den omständighet
Frih. Cederström nyss omnämnt. 1 28 §:n Reg.F:n står ut
-
Den ig Augusti f. m.
tryckligen : ”Till Statsministrar, Statsråd, Just.räll, Slatssecreterare
samt alla andra civila embetsmål] inom Riket och
domare må sådane man endast nämnas, sorn äio af den rena
Evangeliska läran;’’ sådan författningen nn är kari en
utländning icke blifva civil embetsman, utan att vara af
Evangeliska läran. Hail kan icke blifva riksdagsman enligt
18 §; 11 Riksd.Ordn., om lian tillhör någon annan lära änden
Reformerta. Då skulle jag tro det vara oförsigtigt af Coust.-  Ulsk. att föreslå ett så absolut stadgande som detta: ”njö
te
enahanda rättigheter med infödd Svensk man. dock ilian
att kunna till Konungens rådgifvare eller till cornmendant
å fästning utnämnas.” Enär Ulsk endast gör detta undanlag,
så skulle den, sorn läser §:n, kunna tro, alt inga andra
undantag funnts, nelida argumentera mot i8§:n Riksd.-  Ordn. på det satt, att som den nya redaclionen al 28 §.11
Reg.F;n är antagen sednare än 18 §:n Riksd.Ordn., så hafva
Konung och Ständer gemensamt n p p lin fl samma i8:de
5. Men ännu återstår något : sådan sorn §:n lyder, kan Konungen
utnämna en Jude lill officer; jag tror ej, all Judarne,
hvilka vanligtvis 8ro försigtige, just särdeles åtrå att
blifva olFiceiare. Men det händer, att icke alla officerare
gå i fält. Vissa hafva förråder under siri vård; de äro ej
utsatta för någon fara, utan hafva ekonomiska bestyr, sorn
ej skulle vara Judarna motbjudande. Ytterligare är en Jude
genom ConstUtskrs förslag oförhindrad alt deltaga i prestval.
.Såsom infödd Svensk man äger han förvärfva fastighet;
skall han derföre äfven få välja prest, ehuru han
icke tillhör den bekännelse, för hvilken presten ulses? När
Judarne nu få köpa fast egendom, så kunde Juden vara den
störste possessionaten i socknen, hafva de flesta rösterna
och således kunna tillsätta den Christna presten. Det mätte
icke vara lätt. Jag tillstyrker alltså, att R. o. Ad. måtte
såsom sin gemensamma tanke titti ycka den mening, alt
utländsk man af Christen tiosbekännelse, som vaiit i Riket
10 år etc.
Gr. Anckarsvärd: Den af Frih. Cederstiöm åbanebragta
och af Hr von Hartmansdorff sedermera ytterligare
utvecklade frågan om ordalydelsens tillämplighet å bekännare
af den Mosaiska tron, har icke undfallit Utsk:s
uppmärksamhet, utan tvertom utgjort föremål för en ganska
allvarsam öfverläggning inom Utsk. Alla de betänkligheter,
som nämnde Hrr talare framkastat, hafva blifvit tagna i noga
öfvervägande, hvaraf den slutliga följden lilef, att Ulsk:s
majoritet stannade i den liberalare åsiglen, att man icke ansåg
lämpligt att göra skilnad mellan trosbekännelserna i sådant
afseende.
Hvad beträffar Hr von flartinansdorffs yttrande rörrde
den inverkan på militära ståndet, iller hvilka följder kunde
uppkomma genom det nya förslagets antagande i detta lian
-
Den 19 Augusti f. m.
seende, sa ber jag honom taga i betraktande, alt med förvärfvande
af medborgarerält följer äfven beväringspligten
som ett åliggande, och jag hemställer då, huruvida 'det vore
billigt, alt den som finge ett åliggande att försvara fosterjorden
ej tillika skulle äga hoppet att kunna avancera inom
de grader, hvartill personen vore tjenlig. Utsk. har icke
funnit något hinder härför, och har i detta fall haft auctoritet
att rätta sig efter; ty som jag har mig bekant,
göres t. ex. i Preussen ingen skilnad emellan Mosaiska trosbekännare
och landets infödingar, och i Danmark och England
lärer förhållandet vara enahanda. På denna grund
trodde också majoriteten, att, i följd af den punkt af upplysning,
hvarpå vi oss befinna, samt den toleranta anda, som
genomgår tidehvarfvet, och som utgör stämpeln på detsamma,
det hade varit mindre lämpligt att här införa åtskilnad
i förhållandet. Hvad Judiska nationen beträffar, så torde
den lägre ståndpunkt, hvarpå hon står, hafva siri grund i
det oförsvarliga behandlingssätt, som denna nation i sekler
undergått inom de Christna trosbekännarnes områden. Hr
von Hartmansdorff har yttrat, att Judarne icke äro fallne
för vådliga företag, och alt de ej voro användbare för militära
ståndet; vi hafva dock från Maccabeernes lid bevis på
att detta folk ådagalagt tapperhet och skulle ju möjligen
kunna visa detsamma ännu.
Jag har intet skäl att motsätta mig en återremiss, utan
må del bero af R. o. Ad. att bestämma, då, i händelse deraf,
Utsk. skall noga taga i öfvervägande de anmärknrr som
blifvit gjorda.
Hr von Hartmansdorff: Jag glömde förra gången
jag hade ordet alt synnerligen yrka intagande i §:ns slut of
en hänvisning lill 18 §:n Riksd.Ordn. såsom ett bland undantagen.
I afseende på bevärings-pligten och förhållandet
dermed i Preussen , känner jag väl icke huru dermed tillgår
för närvarande; roen då jag var med i det stora kriget
1813, så tillgick det så, alt de utskrifne Preussarne icke
ville bland sig emottaga de utskrifne Judarne, ulan desse
bildade särskilda corpser, som inom sig valde officerare. Alt
desse icke varit särdeles militäriske, slutar jag deraf, att då
jag under samma fälttåg vistades i Cöthen, såg jag en sådan
officer till tidsfördrif dansa solo i förstugan till det hus,
der jag bodde, och af tjenslefolket beundras för sina mjuka
fotter och skickliga rörelser.
Hr Lefren, Joh. Pehr: Jag för min del finner, att
Utsk. haft goda skäl och anledmr att vilja tillvägabringa en
lagstiftning för alt få bestämmelser ronde dessa frågor, som
vi sakna. — Jag har med uppmärksamhet hört alla anmärknlr,
som gjorts, och vågar yttra, att samtliga äro af
den beskaffenhet , alt de borde öfvervägas af Utskottet.
Fi ih. Sprengtporten samt Hrr von Hartmansdorff och Ro
-
Den 19 Augusti f. m.
189
senblad bafva gjort anmärkmr, hvilka, som mig synes, alla
förtjena mer eller mindre uppmärksamhet, somliga för redaclionens
skull, andra för att undvika misstydning af §:n.
Jag röstar således för återremiss, på det att rättelse till följd
af anmärkn:na må äga rum, och undantagen blifva sammanförda
på ett ställe.
Frih. Sprengtporten: Med Gr. Anckarsvärd instämmer
jag i den åsigt han yttrat, att man för ingen del bör
hylla den grundsats Ilr von Hartmansdorff framställt, alt Judar
icke skulle kunna vinna befordran inom en annee, der
de äro skyldige alt utgöra bevärls-pligten. Jag tror icke,
att denna åsigt bör ligga till grund för något Stånds beslut
; men då fråga förut uppstått om återremiss af detta
betänk., tager jag mig friheten fästa uppmärksamheten dervid,
att jag befarar, att en sådan tolkning kunde göras af
den redaction, som Ulsk. föreslagit, att den komme att inskränka
de rättigheter, som utländningar nu åtnjuta. De
bafva rättighet, sedan de vistats här en viss tid och Konungen
beviljat dem naluralisations-rätt, att t. ex. få deltaga i
riksdagsmannaval; men när grundlagen innehåller en föreskrift,
hvilken visserligen är positiv, men som kan förklaras
negativ, att de förvärfva! full medborgarerätt sedan de fått
naturalisation; sä kunde det tolkas så, att de icke ägde alt
utöfva sådana rättigheter, sorn grundlagen förvaratåt Svenska
medborgare, d. v. s. välja representanter, förrän dessa
10 år förflutit. Jag finner visserligen, att detta icke varit
Utsk:s mening, och alt Utsk. blott tänkt sig att tillägga dem
dessa rättigheter efter de 5 års förlopp , som icke äro
nämnda, men jag vidblifver ändå den åsigt, att §:n icke är
så fullständigt redigerad, som den bort vara; ty då Utsk.
omordar rättigheter, dem dessa utländningar förvärfva sig
genom en dem beviljad naturalisation, så borde Utsk. äfven
klart bestämt hvilka rättigheter de först efter 5 år, eller
genom den naturalisationsrätt Konungen dem tillegna!', förvärfva!,
och hvilka rättigheter de efter ett ytterligare vistande
härstädes af 5 år få åtnjuta.
Jag förnyar mitt yttrande, att i saken ur jag fullkomligen
ense med Utsk. och vill bevilja ulländningen dessa föreslagna
och än större rättigheter; men jag tror §:n icke vara redigerad
som sig vederbör, och alt , vid en troligen blifvande
återremiss, hvad jag anmärkt torde förtjena att tagas i
betraktande. Det lärer ej bestridas, att då fråga är att
införa nya stadganden i grundlagen, böra dessa vara så omsorgsfullt
redigerade, alt misstydning aldrig kan uppslå.
Gr. Frölich: Om Frih. Sprengtporten menar med
natinalisation den rättighet, som Konungen kan bevilja, att
utländningar få i Riket inflytta, vistas i städel na, och sysselsätta
sig med vissa yrken, då har han rätt i sin sista anmärkn.
; men som jag icke kan fatta annat, än att natura
-
190
Den 19 Augusti f. m.
lisation malte innefatta mycket mer, oell en rälligliet, som,
efter nu gällande lag, Konungen icke kan mot denna § bevilja
åt dem sorn icke äro födde af Svenska föräldrar; så
torde sådant förtjena afseende, samt att den sisla anmärknln
bör förfalla. Konungen kan nemi. icke lemna något embete
till någon annan person, än den, som är född Svensk ;
det finnes ingen lorm, hvarunder Konungen kan medgifva
en generel naturalisation, och om någon annan liar jag ej
talat; och detta har Utsk. velat rätta, ulan alt inskränka
sig i afseende å religions-friheten.
Frih. Sprengtporten: I anledn. af Gr. Frölichs
framställning, får jag nämna, att jag med naturalisation menar:
då Konungen lemnar åt en utländning rättigheten att
få blifva Svensk medborgare. Något annat är icke fråga
om, och att det är Svensk medborgarerätI, sorn Konungen
lemnar, bevises deraf, att personen icke får denna rättighet,
förrän han afsagt sig sina förbindelser lill främmande makter
samt aflagt tro- och huldhetsed åt Sveriges Konung, —
således en fullkomlig naturalisation, blott med den restriclion,
som hittills ägt rum, att Konungen ej får utnämna en
sådan person till Sin rådgifvare eller lill commendant i en
Rikets fästning.
Hr Ribbing, Arvid: Jag har också med uppmärksamhet
sökt följa hvad man här andtagit, men kan ej finna
annat än en bestämd motsägelse i den föreslagna §:n, som
endast mot ett villkor, eller att hafva varit 10 år i Riket
böstil samt mantals- och skatlskrifven och efter aflagd I10-  ocli huldhetsed till Sveriges Konung, tillåter utländning att
få åtnjuta alla medborgerliga rättigheter och kunna utnämnas
lill alla embeten, med undanlag att kunna blifva Konungens
rådgifvare eller commendant i en fästning, — och
deu §:n Reg.F:n, som bestämdt uttrycker som villkor
för erhållande af flera mindre tjenster, alt de som dertill
utnämnas, skola vara af den rena Evangeliska läran. Således
förenar jag mig med dem, som ansett nödvändigt, att i redactionen
lill förslaget häntvdes på den 28 på det icke
den ena §:n må anses upphäfva den andra.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att några af de emot
IJlsk:s förslag gjorda anmärkn;r afsåge egentligen förändring
i redactionen, andra åter i sjelfva saken. De förstnämnda
vore hufvudsakligen af Frih. Sprengtporten, bestående deruti,
att ordet ”under’’ skulle uteslutas nr redactionen, och
att på ett ställe uti J:n, och i ett sammanhang, borde sammanföras
allt hvad som rörer undantagen för utländsk man.
De anmärkn;r, som ang:de sjelfva saken blifvit framställda,
voro af Hr Rosenblad, sorn ansett att Norrsk man, som är
i Sverige bosatt, borde få lika rättigheter, som utländsk man
hvilken varit här i 10 år; och af Hr von Hartmansdorff,
Den ig Augusti f. ra.
som ansett , att det endast borde vara utländsk man ”af
Christen trosbekännelse,’’ som kunde vinna samma rättigheter,
som Svensk man. Hr Landtm, ville nu lörst framställa
proposrr rör:de de anmärkta redactions-förändrängarna, och
sedan rör:de de förändringar i sak, som flere talare ansett
böra ske i Utsk:s förslag.
Frih. Hamilton, Hugo: Jag ber om ursägl; jag fattade
Hr von Hartinansdorlfs framställning så, alt förslaget
skulle afse Christna trosbekännare, Lutheraner och Reformerta,
men icke Catholiker.
Hr von Hartmansdorff: Min mening äraf Hr Frill,
o. Landtm, rätt uppfattad. Jag tror, att 0111 det heter utländning,
men af Christen trosbekännelse, så utsätter man
sig ej lör misstydning, enär 18 §:n Riksd.Ordn. nämner
de olika rättigheter, som äro förunnade åt de olika bekännarne
af den Christna läran. Jag anser mig således icke böra
vidblifva den framställning jag i början gjorde ang:de
undantagen, såvida det rörer den 18 §:" j men jag upptog
delta, för att visa nödvändigheten att infot a orden: af Christen
tiosbekännelse.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
såsom sin gemensamma tanke förklara, att det at Const.-  Utsk. i redactionen intagna ordet ”under’' framföre ordet
”tio” borde uteslutas.
Ropades ja.
Hr Frih. o. liandina, hemställde, om R. o. Ad. behagade
såsom sin gemensamma tanke förklara, alt pa ett
ställe i §:n, och i ett sammanhang, borde sammanföras allt
hvad som rörer undantagen för utländsk man.
Ropades ja.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om Ståndet behagade
såsom sin gemensamma tanke förklara Hr Rosenblads
mening, att främst bland undantagen borde stå ”JNörrsk man,
60111 är i Sverige bosatt.”
Ropades nej.
Hr Landtm, hemställde vidare, om R. o. Ad. behagade
såsom sin gemensamma lanke föi klara, att efter orden
”utländsk man,’’ borde införas: ”af Christen trosbekännelse.
’’
Ropades ja.
Frih. Sprengtporten: Jag tog mig friheten fästa
uppmärksamheten derpå, att, på det icke denna § må kunna
tydas så, att utländingar, hvilka icke vistats i Sverige
fulla 10 år, skulle kunna uteslutas från di llagande i riksdagsmannaval
och andra såduna rättigheter, som de nu re
-
192 . Den 19 A »gus ti f. m.
clan äga efter en viss tid, sedan de erhållit K. M:s nåd.
tillstånd att sig i Riket bosätta, det vöre nödvändigt alt i
§:n införa något stadgande, soin visade, att någon förändring
i detta afseende icke genom det nya grundlagsförslaget
vore afsedd; hvarföre jag föreslår att i förslaget måtte
införas efter ordet ’’njute” följande ord: ”i fråga om befordringar,
” hvarigenom meningen komme att erhålla följande
lydelse: Njute i fråga om befordringar enahanda rättigheter
med infödd Svensk man; o. s. v.
Hr von Hartmansdorff: Jag instämmer i sak med
Frih. Sprengtporten, men hemställer till honom, om icke
rättast vore alt säga: i fråga om ijensters tillsättande, emedan
det då innefattar den första grad, som någon erhåller.
Frih. Sprengtporten förklarade, att han ej hade något
att erinra vid den förändring Hr von Hartmansdorff nu
föreslagit.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
såsom sin gemensamma tanke förklara, att orden ’’i
fråga om t jensi ers tillsättande’’ borde tilläggas emellan
orden ”njute” och enahanda."
Ropades ja.
I följe af alla dessa anmärknlr blef förslaget till Const.-  Utsk. hänvisadt.
Upplästes ankomna prot.utdr. från de öfriga RiksSttn,
nemi. från PresteSt. af den i, 5, 8, 10, ii och 12 dennes,
från BorgareSt. af den 5, 8, 10, 11 och 12 dennes, samt
från BondeSt. af den 29 sisth Juli samt den 1 och 8
dennes.
Lades till handlingarna.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. ^ till 3 e. m.
In fidem prolocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Ons
-
D v. n i <■) Augusti e. m.
Onsdagen den 19 Augusti 1840,
Plenum II. 6 e. m.
Justerades 7 prot.utdr. för denna dag f. 111.
Ånyo föredrogs Const.Ulskrs den 1 oell i5 dennes på
bordel lagda mern. JV:o a5, med förslag till ändring i 75
§:n Reg.Ftn:
Frih. L eijonhufvud, Abraham: Så vidt jag upp*-  fattat begreppet om Sländernes rätt all sig sjelfva beskatta,
är densamma icke i något hänseende förnärmad genom den
procedur, sorn iakltages vid granskningen af markegångssättningen.
Jag skulle tro, att grunden för stadgandet, alt
ändring kan göras af behörig myndighet är val betänkt, och
den bar också förmodligen icke ändamålslöst blifvit i gtundlagen
införd. Det förslag, som nu är i fråga, är jemväl
något evasivt, emedan det hvarken löser eller binder sjelfva
frågan, eller ändrings-sökandets återförande till det systeme,
hvarifrån man säger att markegångens bestämmande aflägsna
t sig. Efter min lanke har Gr. Spens bättre än Utsk.
uttryckt sin mening, hvilken åtminstone skulle leda till ett
bestämdt ändamål. För min del skulle jag således tro, att
"Utskts förslag, såsom det blifvit motivcradt och framstäldt
hvarken är nyttigt eller behöfligt. Jag tillstyrker att detta
betänk., på samma sätt som 2:ne gånger tillförene skett, då
R. o. Ad. ej velat till afgörande vid nästa riksdag antaga
förslag till grundlagsförändringar, måtte förklaras obehöfligt
och onyttigt, och således med denna gemensamma anmärka,
till Const.Ulsk. återförvisas.
Hr von Rosen, Georg: Jag förenar mig med den sista
värda talaren. Jag kan icke se, att vid markegångssättningen
inom hvarje län och Kammar-collegii pröfning deraf,
Svenska folkets rätt att sig beskatta inskränkes genom
den form, som enl. nu gällande sladganden skall iakttagas.
Jag tror vi icke få med denna rätt blanda ihop, alt ett län
borde vara berättigad! att beskatta sig sjelft. Delta har väl
aldrig varit Utskjs mening. Utsk. finner också, att någon
pröfning af markegångssättningen bör äga ruin. Jag vet
icke hvad Utsk. vill sätta i stället, och innan jag det vet,
önskar jag vi icke må frångå hvad vi hafva, och förenar
jag mig med den talaren, som sist yttrade sig, i anhållan
om afslag å Utsk:s betänk., likväl med villkor, alt det må
få hvila lill nästa riksdag.
Gr, Spens, Garl Gustaf: Då jag har varit reser15
fl. - i5
194
Den 19 Augusti e. ni.
vant i denna fråga, men då min reservation, nyss efter det
beslutet var fatladt, i någon ha,t uppgjordes ocii således
måhända ej blifvit fullständigt uttryckt, samt ej heller innehåller
förslag i, stället för hvad Utsk. framlagt; så anser jag
mig skyldig att till prot. i det Stånd, hvaraf jag är medlem,
närmare förklara min mening. I öfverensstämmelse med
Frih Leijonhufvuds här afgifna yttrande, fann jag mindre
riktigt det af motionären anförda förhållande, att R. St:s
beskattningsrätt skulle vara på något sätt för nära trädd
genom en administrativ auctoritets pröfning. Deremot fann
jag och har alltid funnit af stor vigt, att siffran i markegångssätlningen
ej må rattas på ett centralt sätt, då den
enl. sin natur blifvit satt i orterna, och då den svårligen
annat an der kan blifva satt af personer, som dömma efter
lefvande kunskap om prisen, och icke efter döda ader och
tabeller. Jag hörde vid tillfället framställas för slag af olika
slag, huru det skulle kunna gå till att ersätta Kammarcollegii
nuvar. granskningsrält. Dervid framställdes äfven
discussionsvis den lanke, att den möjligen kunde uppdragas
åt Bankens och Riksg.cont:s fullmäktige, och jag erkänner,
att det egentligen var denna framkastade ide'e, som gaf anleda.
till min reservation. Jag har intet emot att markegångspriset
underkastas pröfning ; men jag tror, alt örn denna
pröfning sker af en central-auctoritet, så är det detsamma
om denna är vald , eller tillsatt af styrelsen , ty
det skall i sådant fall alltid inträffa, att den ej skall kunna
pröfva annat än efter pris-kuranter, insända af embetsmännen,
efter skrifna papper och tryckta iiistructip—
ner o. s. v. Den kan icke äga kunskap om verkliga prisen,
och detta gäller icke blott i afseende på Herjeådalen
och Gottland, utan den kan icke ens äga den rätta kunskapen
om prisen i länen på 1 ä 3 mils afstånd från hufvudstaden.
Om således något förslag i detta ämne skall blifva
hvilande till nästa riksdag, skulle jag önska att, i stället för
det förslag Const.Utsk. framställt, följande redaction finge
hvila på bordet till afgörande vid nästa riksdag: — ”tjene
till efterlefnad, såvida icke ändring deri vinnes genom ny
markegångssättning, som, till rättelse af hvad i den förra är
öfverklagadt, blifvit, i den ordning R. St. föreskrifvit, anbefalld
att inom districtet förrättas af RiksSt;ns deputerade.
” Jag tror man gerna kan tillåta Ständerna att uppdraga
åt en central-auctoritet att afgöra, huruvida en förnyad
pröfning i orterna skall ske, och för min del skulle
jag gerna vilja låta Kammar-colhm fortfara att vara den
auctoritet, som derom ägde förordna. Det angelägna är,
att denna pröfning, så snart siffran skall ändras, förrättas i
orterna.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Lika med de ledamöter,
sorn redan yttrat sig, anser jag det vara nödigt att
en förnyad pröfning må kunna ske af de mai kegångssätt
-
Den 19 Augusti e. m.
ningar, som i orterna göras. Om man icke ägde utväg tili
besvärs anförande, så befarar jag, att man, när några
år hade gått om, svårligen skulle få några aktade personer,
som ville åtaga sig markegångssättningen. Denna befattning
skulle genom den ovilja, sorn komme att riktas emot deu
ena eller andra ledamoten, allt efter som hail yrkat höjning
eller sänkning i prisen, blifva så förhatlig, alt något hvar
skulle tveka att åtaga sig den. Detta hinder är för närvar,
till en stor del undanröjdi just genom möjligheten att söka
ändring i markegångssättningen, i följe hvaraf oviljm icke
ensamt drabbar dem, som försl haft med saken alt skalla.
■Nu, då en förändring är i fråga, hör naturligtvis, såsom Hr
von Rosen sag', det vara bestämdt uppgifvet hvad man skall
sälta i stället för det gällande, och icke blott sägas såsom
förslaget innehåller: ”i den ordning R. St. föreskrifvaty
det kan vara ganska ovisst hurudana dessa föreskrifter blifva.
Del är ock en fråga, huruvida pröfningen bör göras,
på sätt bär omförmäles, af R. St:s ombud allena, eller, om
man så må uttrycka sig, af de skalldrägandes ombud allena,
enär markegångssättningen är en compromiss emellan de
skuttegifvande och de skattetagande. Måhända borde det
vara en från ömse sidor sammansatt myndighet, som ytterligare
pröfvade markegångssättningen. Men som jag icke är
berättigad alt här göra motion i delta afseende, så vill jag
icke gå vidare. Så länge man emedlertid icke har något
annat stadgande att sätta i stället för det man boi Hager, så
tior äfven jag, på sätt Frih. Leijonhufvud yttrat, alt oss intet
annat återstår än alt förklara förändringen onyttig och
låta med denna R. o. Ad:s mening förslaget återgå lill
Consl.Utsk., eller ock att yttra en mening, soni ungefärligen
vore liktydig med den, som nu finnes i grundlagen, t.
ex. ”tjene lill efterlefnad, såvida ej ändring deruti lagligen
sökes och vinnes.” I detta lagligen kan sedan innefattas
den föreskrift, som må anses tjenligare än deu nu gällande.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Jag skulle för min del
gerna sett, att denna frågas afgörande kunnat uppskjutas
lill dess att Ständerne tagit ett definitivt beslut, lönande
StatsUtsk:s ytterligare förslag om räntornas förändrande.
Derigenom hade måhända R. o. Ad. och de öfiiga RiksSt:n
insett, att de nuvar. föreskrifterna om märkegångssältningen
ganska lämpligen kunde och borde ändras. Jag instämmer
fullkomligt i reservantérnes åsigt deruti, att ganska
olämpligt finnes det vara, att en central-auctoritet skall
bär ändra hvad R. St:s ombud, i följd af deras beskattningsrätt,
afgjort inom communerna. Lika med Gr. Spens
anser jag denna central-auctoritet icke kunna vara i tillfälle
att billigt och rättsenlig! göra någon ändring i hvad uiarkegångssältningen
stadgat. Men äfven jag anser alt visser
-
Den 19 A u g u 1 t i e. m.
ligen rättelser i markegångssältningen kunna ifrågasättas oell
vara af behof, såvida nemi. det icke finnes någon möjlighet
för Ständerna att framskjuta liden för markegångssättningen.
Skulle dertill blifva någon möjlighet, i följd af Ständernes
beslut om räntornas förvandling eller lösande med
penningar, kunde, efter mitt omdöme, det icke rimligen låta
tänka sig, att markegångssättningarna blefvo så oriktiga,
att någon rättelse deruti ens kunde sällas i fråga, ännu mindre
blefve behöflig; ty då måste markegångssältningen ej
blifva annat än en på verklig sakkännedom grundad uppgift
om verkliga förhållandet i orterna. Så är icke förhållandet
nu, ty för närvar, ingå i markegångssältningen calcnler,
som i annat fall skulle alldeles förfalla, enär sjelfva
verkligheten kunde tagas till grund. Men då vi nu icke
hafva afgjord sjelfva frågan om räntornas utgörande och
inarkegångssättuingens verkställande i öfverensstämmelse dermed,
så skulle jag väl äfven anse, att grundlagen borde upplaga
en anvisning till rättelse, antingen såsom Gr. Spens föreslagit,
eller såsom Hr von Hartmansdorff sednast framställde.
Äfven skulle jag tro, att om Hr von Hartmansdoi ffs
förslag blir R. o. Ad:s gemensamma tanke, så innefattar den
jemväl Gr. Spens’s mening ; ty det beror sedan på R.
St. att förklara hvad som menas med laglig åtgärd.
Hr Lefre'n, Joli. Pehr: Uti förevar, mål är icke
fråga ensamt om markegångssältningen. Man talar om
grundskatterna, men vi hafva äfven andra mål, nemi. bevilln:s-mål,
som äro föremål för ändrings-sökande. Pröf
nings-comiteernas
åtgärder gå ju till K. M:s slutliga afgörande,
ifall klagomål äga rum. Det är naturligt, att i hvarje
samhälle måste den styrande makten vara den, som jemte
domaremakten afhjelper de tvister, hvilka uppkomma vid
tillämpningen af de lagar och föreskrifter, som äro gällande.
Sådant är förhållandet i alla möjliga fall, och således
äfven i fråga om beskattning. Det är väl icke rätt, såsom
Hr von Harmansdorff redan anmärkt, att den ena sidan helt
och hållet bestämmer huru i tvisliga’fall förhållas bör. Men
jag förmärker, att något slags ömtålighet här är å färde, i
anseende dertill att ett administrativt veik, nemi. Kammarcoll:m,
skall dömma öfver förhållanden, som blifvit stadgade
af fullmäktige, valde i orterna af RiksSttus medlemmar.
Denna ömtålighet är nog långt drifven, men om jag också
skulle vilja erkänna den såsom i något afseende grundad,
finnes det ju en utväg att hjelpa saken, efter såsom jag förmodar
allas önskan, om vi nemi. kunna hoppas, att Utsk.,
ifall af återremiss, ville förklara, att den myndighet, sorn
här skall träda emellan, må vara den juridiska, eller att de
klagomål, som i detta fall äga rum, må gå den juridiska
vägen till Kammarrätten och Högsta Domstolen. Då sålunda
dessa tvister skulle öfverlåtas åt domaremakten, och do
-
Den 19 Augusti c. m.
>97
mnremakleii slår bredvid båda statsmakterna, vore ali ömtålighet
lios (leii ena eller andra undamöjd; ty så långt målte
vi ännu icke hafva konlmil i ömtålighet-, ätt icke domaremaklen
skulle vilja medgifvas att slila tvister medborgare
emellan. Anmärkas bör också, alt desse fullmäktige, som
utsätta markegångsprisen, icke äro Ständer, ty i dessa frågor
deltaga hell andra ledamöter, än de som utgöra Rikets
4 Stånd. Jag vet icke huru en sådan fråga, som den jag
framställt, kan komma lill Coust.Utsk.; men mig synes, alt
den juridiska vägen hur vore den rälla.
Hr von Rosen: Jag kan icke förena mig med Gr.
Horn, som önskat ett uppskof med pröfningeu af denna fråga,
lills Sländerne beslulat huru det skall gå med räntepersedlarnes
förvandling. Förhållandet är enahanda nu, som
del blefve efter ett sådant beslut. Det är nu en stor del
af ränlepersedlarna, som vanligen går in efter markegången,
och om det blir fallet med flera persedlar, så blir förhållandet
med markegångens bestämmande detsamma. Jag kan
således ej finna skäl lill något uppskof. Hvad åter beträffar
den sisle talarens yttrande, att pröfningen skulle gå till
domaremakten, så går den ju nu dit. Kammar-colhm är ju
domstol i alla sådana mål. 1 allt hvad som angår Kronans
ordinarie intrader är ju Kammar-colhm en instans af doinaremaklen.
Kammarrätten har deremot med bevilln:s-målen
att göra. Dit hörer uträkningen deraf och bevillnts-föi fattningarnas
förklarande; men i afseende på alla öfriga intrader,
som utgå i räntepersedlar från hemmanen, är ju Kammar-colhm
domstol, om tvist uppstår. Nu uppslår tvist om
markegången, — hvarföre skall då icke Kammar-colhm varu
domare i fråga om den ändring som sökes? Jag ser icke
hvarföre den ändring behöfde ske, att pröfningen från Kammar-colhm
öfverflyttades på Kammarrätten, och finner ingen
olägenhet vid nuvar. förhållande. Klagar någon öfver
Kammar-collegii beslut, så går det lill Konungen, och förmodligen
blefve del samma förhållande, om pröfningen uppdroges
åt Kammarrätten. J ig önskar således att hvad \i
hafva må qvarstå, tills Coust.Utsk. bestämmer något bättre;
nu är ingenting bestämdt.
Gr. Spens: Jag begärde ordet egentligen för alt, i anledn.
af Gr. Horns yttrande, att det hade varit väl om detta
förslag blifvit fördröjdt lill dess StatsUlsk:s af honom omtalade
yttrade, till besvarande af R. o. Ad:s återremiss,
hunnit inkomma till Ständerna, till R, o. Ad. hemställa,
huruvida det icke kunde gå an, att genom beslut afgöra att
detta Coust.Utsk:s betänk, skall hvila, tills SlatsUtsk:s utlåt,
inkommit. Medan jag har ordet, skall jag anhålla att i
korthet få yttra mig öfver den redaction, som af Hr von
Hartmansdorff blifvit föreslagen, nemi. ”tjene till efterrättelse,
såvida ej ändring deruti lagligen sökes och vinnes,”
198
Den 19 Augusti e. ru.
Vid ordet ‘'lagligen” skulle jag halva den farhågan, att
det i en framtid kunde anses osäkert hvad slags lag vore i
fråga. Grundlagen kunde det icke vara, ty hvad sorn vore
grundlag skulle ståt 75 §:n. Det vore således antingen civi Icriminal-
eller kyrkolag eller också ekonomisk lag. Det
skulle då vara ett tvisteämne, utkastadt i en framtid, huru
den laglighet, som här omtalas, skulle bestämmas, och det är
just sådant jag fruktar. Jag tror vi hafva tillräckligt af
sådana tvister. Det är på sådan grund jag önskade, att en
närmare bestämmelse gjordes, och jag upprepar det ännu en
gång, att vid denna bestämmelse anser jag det mindre angeläget
att stadga, på sätt Ständerne föreskrifva, eller på ett
en gång för alla bestämdt sätt genom hänvisning till enviss
auetoritet, än att denna auetoritet icke får något annat uppdrag,
än att cassera den gamla siffran och hänvisa till ny
Sättning i orten till bestämmande af annan siffra; ty det
tyckes vara hufvudsaken, att sjelfva siffran må bestämmas i
orten och icke af en central-auctoritet.
Frih. Cederström, Jacob: Jag har begärt ordet i
anledn. deraf, att jag här, då jag inträdde, hörde Hr Lefre'n
tillstyrka, att frågorna 0111 bestämmande af markegångspriset
måtte hänskjutås till Kammarrätten och derifrån till
K. M. i Högsta Domstolen. Den debatt, som föregått, gif—
ver förmodligen claven till detta Hr Lefrcns yttrande, men
gifver i och med detsamma claven dertill, att de föreg:de
talarne ej uppfattat ämnet sådant det förefinnes uti Sveriges
författningar i och för markegångssältningen. Man skulle af
Const.Utskts betänk. ■ lätteligen hemta anledn. förmoda, att
det allmänna intresset af markegångssältningen egentligen
skulle förefinnas emellan Kronan och de enskilda. Förhållandet
är dock helt annorlunda. Kronans intresse är på
långt när icke så stort som de enskildes, emedan beloppet
af de räntor, som äro Kronan förbehållna, är långt mindre
än hvad som är indelt och i enskild ägo, såsom frälseräntor.
Här är således frågan: huru och i hvilken ordning
bör rätt skipas emellan räntegifvare och räntetagare, och huru
skall pröfningen äga rum, så alt den blir fulländad in—
om den tid, som författningarna bjuda för räntors uppsägning
till leverering in natura? Om det skulle ske i judiciel
väg, följer af sig sjelf, att det ej kunde ske inom den 20
December, som är den bestämda tiden. Dessutom är af alla
auetoriteter Kammarrätten härtill måhända den minst lämpliga,
emedan Kammarrätten ej kan upptaga annat än del
som från Revisions-departementet anmäles, och om det tillläts
att besvären från Kammarrätten fingo gå till Högsta
Domstolen, för att efter lottning derstädes afgöras, skulle
troligen målen icke före Juli månad året derpå kunna vara
afgjorda, samt vore det omöjligt att få dem afgjorda
före den 20 December, då priset J)ör vara kändt, på det
uppsägning till leverering in natura må kunna ske, vare sig
Den ig Augusti e. ra.
•99
af räntelagaren eller räntegifvnren. Jag tror del således
vara bäst att låta saken vara sådan den är. Men, mine
herrar! jag hemställer, om icke al la dessa öfverläggningar om
från Const.Utsk. inkomna grundlagsförändringsförslag aro
mer än onyttiga, tidsödande och menliga för de ärenden, i
fråga hvarom öfverläggningen för Ståndet kan vara af nytta,
och derföre slutar jag med den hemställan, att detta betänk.
må lemnäs utan anmärka, hvilande på bordet till afgörande
vid nästa riksdag.
Hr von Hartmansdorff: Om det H. Ståndet icke
hade någon annan afsigt med behandlingen af dessa Const.-  Utskrs förslag, än blott att få dem bordlagda för att afslås
vid en kommande riksdag, så skulle jag instämma med Frih.
Cederström. Men om meningen är att bereda en sådan
ordställning, att hon möjligen kan blifva anlagen vid nästa
riksdag, så är förhållandet annorlunda. Då är det skäl att
tillse, huruvida Utsk:s förslag är riktigt eller icke. Detta
är meningen med min anmärkn. nu, och sådan har hon varit
vid de föreg:de tillfällen då jag talat i dylika ämnen.
Jag tror alt R. o. Ad. redan borde, genom Frih. Cederstroms
och andra ledamöters anmärknrr, hafva funnit huru
fruktlöst det skulle vara att, vid detta tillfälle, vilja bestämma,
huruledes en förändring i markegångssältningen borde
ske. Här bör således, efter min förmening, ej göras annat,
än att i grundlagen införa sådana ordalag, som icke förhindra
R. St; att sedermera gemensamt med K. M. öfverenskomma
om sådan lag, sorn i detta afseende ansåges lämplig.
Derföre är det jag vördsamt förnyar min förra anhållan,
att R. o. Ad. måtte såsom sin gemensamma tanke förklara,
att följande ordalydelse borde införas: ”tjene till efterlefnad,
såvida ej ändring deruti lagligen sökes och vinnes.
Om man icke finner något nytt sätt, som är bättre än det
nuvar., så passa dessa ord lika bra äfven för nuvar. omständigheter.
Hr Lefre'n: Frih. Cederström har börjat med att säga,
att Kronan häri icke är så mycket intresserad som de
enskilde. Detta hörer icke egentligen lill formsaken, som här
är i fråga. Kronan står visserligen såsom innehafvare af de
densamma behållna räntor såsom part i frågan, men konungamakten
slår här jemte domaremaklen, såsom i alla öfriga frågor,
i den ställning att böra tillitas vid slitandet af de tvister,
sorn uppkomma i Staten. Jag tror att det icke går
an att öfverlåta åt raunicipal-mynöigheter, bestående af i
orterna valda fullmäktige, att efter godtycke ocontrolleradc
handlägga dessa frågor definitivt. Det vore att i ett ordnadt
samhälle skapa oordning, skapa ensidighet och skapa vanvördnad
för lag och Regering. Jag tror icke, såsom Frih.
Cederström sagt, att frågornas afgörande skulle uppskjutas
alltför länge, om de gingo till Kammarrätten och Högsta
Domstolen, ty dervid borde naturligtvis bifogas det
aco
Den ly Augusti e. m.
stadgande, att Kammarrätten och Högsta Domstolen borde
, med åsidosättande af alla öfriga ärenden under,, ti •
den, handlägga de (ä mål, som bär äro i fråga och fordra
en skyndsammare åtgärd. Kammar-colhm brukar också
behöfva Jång tid för vissa mål ; men detta verk skyndar
sig med de mål, som mäste inom viss lid vara afgjord»,
och Kammarrätten samt Högsta Domstolen kunde få samma
föreskrift. Jag har velat nämna detta endast till svar på
Frih. Cederströms yttrande; men för öfrigt, och då jag icke
har någon utväg att hos Const.Utsk. göra denna tanke gällande,
inskränker jag mig till alt förena mig med Hr von
Hartmansdorff om den anmärka., som R. o. Ad. kunde
finna för godt att förklara för sin gemensamma tanke i
målet.
Gr. Frölich, David: Det låter ganska väl och vackert
att önska lagbestämmelser och tala om deras uppfyllande
vid domstolarna i ett samhälle, som skall kallas ordnadt;
men man bör komma ihåg, att domstolar, utan någon
lag att tillämpa , är ett oting. Det är i sådana förhållanden,
som detta, just svårigheten att utfinna sjelfva lagbestämmelserna.
Der snarare hvad som måste bestämmas, skall
bestämmas genom en lex in casu, en lag för tillfället, der
tjenar det lill intet att hafva en aldrig så fullkomlig domstols-organisation,
enär icke villkoren för pröfningen äro
gifna, eller med andra ord, när ingen lag finnes. Af dessa
orsaker kan jag icke annat än motsätta mig det förslag till
R. o. Ad:s gemensamma lanke, som Hr von Hartmansdorff
framställt, emedan del efter mitt begrepp i sig sjelft icke
innebär något, hvaremot jag helt och hållet förenar mig med
hvad Gr. Spens i denna fråga yttrat.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att under discussionen
först den mening blifvit framställd, att förslaget till ändring
i 75 (jin Reg.Ftn vore onyttigt. Dernäst hade den meningen
blifvit yttrad, att §:n endast skulle undergå den förändring,
att i stället för orden ’’i behörig ordning,” skulle begagnas
ordet "lagligen.” Slutligen hade, såsom en från Utsk:s förslag
mera afvikande förändring, blifvit föreslaget, att sista
delen af §:n skulle erhålla följande lydelse: - - "tjene till
efterlefnad, såvida icke ändring deri vinnes genom ny markegångssättning,
som, till rättelse af hvad i den förra är öfverklagadt,
blifvit, i den ordning R. St. föreskrifvit, anbefalld
att inom districtet förrättas af RiksSl:ns deputerade.”
Gr. Spens. Jag har begärt ordet, egentligen blott derföre,
alt det föreföll mig, som om Hr von Hartmansdorffs
förslag innefattade icke blott alt orden ’’i behörig ordning”
skulle utbytas emot ordet "lagligen,” utan äfven en annan
ändring, som af mig lika mycket gillas, som jag anser
den förra ändringen otillräcklig och derigenom oriktig. Han
har nemi. ändrat ordet ”eller” till "och.” Jag skulle
dock
Den ig Augusti e. m.
101
dock tro atl sökes och vinnes aldrabäst Lunde ersättas
nied vinnes; ty nu ser det ut, som om vinsten af ändringen,
och icke att det må ske i behörig ordning, är hvad
grundlagen egentligen menar.
Hr von Hartmansdorff: Gr. Spens har riktigt uppfattat
mina anmärkn:r. De voro tvänne. Den sednare innefattar,
att ordet eller skulle förändras till och. Jag
skulle icke hafva något emot att borttaga ordet sökes och
blott qvarlemna vinnes, om icke i sökes lage ett tillkännagifvande
att, i det ögonblick, som ändring är sökt, upphör
i följd deraf för den ändringssökande markegångssättningen
att vara gällande tills frågan derom blifvit vederbörligen
afgjord. Jag tror således rättast vara att låta
det heta: sökes och vinnes.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att livad Gr. Spens's
nu gjorda anmärkn. anginge, Hr Landtm, ej kunde finna annat,
än att i 75 §:n Reg F:n, sådan den nu låter, stöde orden
”sökes och vinnes.” Då Hr von Hartmansdorffs förslag
innehölle samma ord, torde R. o. Ad. finna, att deruti
ingen ändring vore föreslagen, utan att den inskränkte sig
till utbyte af orden "i behörig ordning” emot ordet ”lagligen.
” För öfrigt hade den anmärkn. blifvit gjord af Gr.
Spens, att öfverläggningen i detta mål borde uppskjutas tills
ett annat, med detta ärende sammanhängande, mål vore af
R. o. Ad. pröfvadt och afgjordt. Hvad uppskofvet anginge,
så lade 49 §tn Riksd.Ordn. deremot sådana hinder, att Hr
Landtm, ej såg huru R. o. Ad. skulle kunna uppskjuta målet,
sedan det nu vore tredje gången föredraget. Då Gr.
Spcns’s förslag vore det, som mest afvek så väl fran nuvar.
stadgande, som från Const.Utskts förslag, torde R. o. Ad.
måhända finna lämpligas!, att det först föredroges, och att
Hr Landtm, således först framställde propos. huruvida R. o.
Ad. ville förklara det som sin gemensamma tanke; hemställande
Hr Landtm, alltså nu, om R. o. Ad. behagade förklara
Gr. iSpens’s anmärkn. såsom sin gemensamma tanke.
Ropades starka nej, blandade med ja.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde vidare, om R. o. Ad.
behagade såsom sin gemensamma tanke förklara den af Hr
von Hartmansdorff framställda anmärkning.
Ropades nej.
Hr Landtm, gjorde derefter propos. å Frih. Leijonhufvuds
anmärkn , och hemställde alltså, om R. o. Ad. förklarade
såsom sin gemensamma tanke, alt Coust.Utskts förslag
vore onyttigt.
Ropades ja och nej.
12 H. a6
301
Den ig A u g u 11 i e. ra.
Då Hr Landtm, förklarade, det han trott sig finna ntt
nej öfverröslat ja, begärde
Hr von Hartmansdorff votering.
Upplästes till justering följande voteris-proposition :
Den, som förklarar såsom R. o. Ad:s gemensamma tanke
Frih. Leijonhufvuds anmärkn., att Const.Utskts uti mern.
Nio a5 framställda förslag är onyttigt, voterar
ia;
den det ej vill, voterar
nei’
Vinner nej, kommer Const.Utskis förslag att oförändradt
hvila lill grundlagsenlig behandling vid nästa riksdag.
Frih. Cederström: Jag anhåller att till prot. få afgifva
min reservation, så väl emot den propos., att Ståndet
skulle såsom dess gemensamma tanke förklara, att Const.-  Utskts förslag vore onyttigt, och sålunda afslå förslaget vid
samma riksdag det blifvit framstäldt, som äfven emot den
votering, som derom kominer att äga rum.
Ofvanstående voter;s-propos. blef derefter af R. o. Ad.
godkänd.
Efter voteringens slut, befunnos röstei na hafva utfallit,
som följer:
Ja — 4a.
>'ej — 16.
H. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm, Gustaf: Jag begärde
icke ordet i förmiddags, då fråga var om den af Const.Utsk.
föreslagna grundlagsförändring, rör:de karakters-fullmakter.
Jag ansåg, att ifall Const.Utsk:s förslag icke antogs, så hade
det varit att onödigtvis förhala tiden. Nu då det antogs,
anhåller jag att i dag få anmäla en reservation, att uppläsas
vid ett tillfälle, då det icke uppehåller föredragningen
enl. bordslistan, och tillika en motion, härflytande från det
ämne, hvartill rättighet är mig öppnad genom 56 §:n RegF:n.
Denna motion har lill föremål, att R. St. må hos K.
M. i und. önskningsväg anhålla, att H. M. täcktes complettera
det påbegynta verket med titulaturens förenklande i
all correspondance emellan embetsverken och enskilda uti
embetsväg. Denna motion önskar jag framdeles utveckla,
men jag vill hvarken med motionen eller reservationen upptaga
tiden nu, då föredragn.listan innehåller så många ämnen
för öfvei lägguingen.
Företogs till pröfning BevilIn.Utsk:s den 1 och i5 dennes
på bordet lagda utlåt. Nio 23, i anledn. af gjorda anmärkotr
emot betänk. N:o 1 1, ang:de kurhus-afgiftens fortfarande,
samt Hr Möllerh jelms , Axel, i ämnet väckta motion.
Den ig Augusti e. ra.
R. o. Ad. ansåg detta mål böra punktvis pröfva*, hvarvid
betänk. N:o it borde tjena till grund för föredragningen.
Utskottets första förslag, sid. 4) • betänka nd
e l N:o 11.
På begäran af Frih. Cederström, Jacob, blef Hr
Norins vid utlåt. N:o 2a fogade reservation nu uppläst.
Upplästes ett prot.utdr. af den |5 dennes från BorgareSt.
, hufvudsakligen af innehåll
1:0 att Ståndet antagit det förra förslaget pä 4;de sidan
i betänk. N:o 11, med det tillägg, alt de särskildt inrättade
kurhus-districteo må berättigas att disponera och behålla de
kurhus-medel, sorn inom dislrictet inflyta; förklarande Ståndet
tillika, att hvad sålunda vore beslutadt, äfven gällde
för nya kurhus-distiicter, som intill nästa riksdag
bildas;
2:0 att Ståndet bifallit det sednare förslaget på 4;de sidan
i betänk. Nto 1 1 ;
3:o att i fråga om kurhus-afgiften inom Stockholms
stad, Ståndet bifallit, ott en årlig afgift lill veneriska smittans
hämmande och botande derstädes må med högst åtta
och minst en skilling utgå af hvarje i Stockholm mantalsskrifven
person;
och hade BorgareSt. inbjudit MedStånden att i dessa beslut
sig med BorgareSt. förena.
Beträffande de reglementarisku föreskrifter , som äro
uppgifna på 5:te och 6:te sidorna i betänk. N:o 11, hade
BorgareSt. så bestämt;
a) att första punkten blifvit antagen med det tillägg, att
för Stockholms stad gäller hvad om kurhusmedlen derstädes
särskildt blifvit beslutadt;
b) att andra punkten blifvit antagen med den förändring
i början af punkten, att orden "inom hvarje län” utgå,
och att i stället införas dessa: ”inom hvarje kurhus-dislrict;’’
c)
att tredje och 5:le punkterna blifvit antagna;
d) att fjerde punkten blifvit antagen med den förändring,
alt början deraf komnre att lyda sålunda; "De ifrån
hospitals- och lazuretts-fonderna skiljda kurhusmedlen användas
af en inom hvarje kurhus-district, jemlikt K. M;s
nåd. inslruction för kurhus- och lazaretts-inrättningarna af
den 17 Dec. 1817, tillförordnad direction, och etc.”
Fril). Cederström, Jacob: I enlighet med Hr Norins
upplästa reservation ber jag att få fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet
derpå, alt det är nödvändigt att tillåta districterna
eller de särskildta länen att bestämma, huruvida afgiften,
om den finnes otillräcklig då den utgår med 5 sk. för
personen, må kunna ökas derutöfver till ett visst maximum.
Den 19 Augusti e. m.
Sådant är också förhållandet i Stockholm. Det är upplyst,
att afgiften af 5 sk. inom hufvudstaden lemnat en brist af
6000 r:dr årligen. Jag skulle förmoda, att det i BorgareSt:s
nyss upplästa prot.utdr. föreslagna maximum för Slockholm
af 8 sk. ändock icke Liefve tillräckligt, ty 8 sk:s afgift
hinner ej till alt betäcka utgifterna jemte berörde
balance. Jag tror derföre, att man inom hufvudstaden kunde
medgifva afgiftens bestämmande från 1 till 12 sk. b:co.
Naturligtvis faller det af sig sjelft, att om afgiften, sålunda
bestämd lill 12 sk., skulle lemna öfverskott, blir den nedsatt
följande året, emedan afsiglen icke är att bilda cassör
inom staden i och för detta ändamål, utan att genom afgif
ter
lör året, lämpade efter patienternes antal, som ena året
är större 30 de! andra, anskaffa de inkomster, som motsvara
behofvet Den stora viglen af att nödiga medel till
hämmande af ifrågavar. smitta ej må saknas, är allmänt
känd, hvarföre jag också vågar hoppas, att icke någon svårighet
skall mola stadens styrelses önskningar alt taxalionen
må kunna efter behofvet utsträckas ända lill
i afseende på första punkten jag tillstyrker denna förändring,
emedan uti densamma (öreslås inom hvarje län en afgift
från 1 till 5 sk. Jag anhåller ytterligare vid detta
tillfälle att få nämna, det jag skiljer mig från BorgareSt.Vs
beslut derom, att hvarje kurlnis-district skulle uppbära afgift
af de inom detsamma mantalsskrifna personer, och icke
af hela afgiften för länet erhålla den andel, som för districlet
vore oumbärlig. En sådan fördelning korinne ganska
bestämdt att menligt inverka på ändamålet, emedan t.
ex. inom Stockholms län finnes ett dislrict i skärgården vid
Möjan, der ovillkorligt ett större tillskott fordrades, i anseende
till det stora antal personer, som der städse varit i behof
af iäkarehjelp. Der vore den afgift, som inom samma
district med 5 sk. af hvarje mantalsskrifven person
kunde insamlas, alldeles otillräcklig. Deremot finnas andra
trakter inom Stockholms län, der föga eller intet behof förefinnes,
i jemförelse med det som på förenämnda ställe figer
ruin, utan afgiften vore helt och hållet Öfverflödig oell
kunde nedsättas till 1 sk. Vid sådant förhållande är nödigt,
alt hvarje län anlages såsom ett district, som inom sig
må hafva fil ia l-dis! rict er, men hvars direction enligt K. reglementet
af år 1817 må äga att disponera afgiften från
hela länet efter de mindre districternas olika behof. Denna
modification af BorgareSt:s beslut anser jag högst nödvändig,
0111 afsiglen med afgiftens användande skall kunna ernås,
och får jag således anhålla om Hr Landtm:; propos på
en sådan jemkning.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, i anledn af Frih.
Cederström; yttrande, om R. o. Ad., ehvad beslut, som öfver
den nu föredragna del af betänk, fattades, likväl skulle
Den ig Augusti e. m.
äo5
vilja anse frågan öppen om Hr Möllerhjelm^ motion, så alt heslutet
om den nu föredragna punk len ej hindrade R. o. Ad. alt
i afseende på nyssnämnda motion falla hvad beslut sorn helst.
Ropades ja.
fl. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm, Gustaf: Jag har med
yttersta uppmärksamhet genomgått och afven nu afhört
Utsk:s betänk., och har deraf ej kunnat abstrahera något,
som liknar ett skäl till afslag fi motionen Behofvet kan
icke bestridas. Behofvet kostar penningar och skall af någon
bekostas. Ville man då antaga, att bekostandet af ett
localt behof skall bestridas af Riksstaten, så tror jag man
handlade i strid med alla beskattnings- och statsekonomiska
principer. Således o,tu detta fullkomligt erkända och omisskänneliga
behof måste bekostas, mäste det bekostas af den
ort, för hvilken kostnaden skall användas. Jag fattar icke
med hvad skäl, då behofvet erkännes, saken kunde afslås,
oell jag anser för en alldeles afgjord piincip, på hvilken vi
ännu beklagligen icke äro rätt inne, men till hvilken vi väl
komma, att afgifter af detta slag skola bekostas af de mnnicipaliteter,
sorn deraf skola draga fördel; och nu handlar
saken ändå icke ens om ett beskattande af Stockholms
stad, antingen staden vill det eller icke, utan, såvidt jag
fatlat saken, är det fråga om ett afslag för staden att få
beskatta sig. Att släder och corporationer icke i delta fall
få beskatta sig ulan Statsmakternes tillstånd, delar rätt; ty
i annat fall skulle missbruk kunna uppkomma, inen när en
stad ingär till Statsmakterna med anhållan att få frivilligt
beskatta sig, så sannerligen jag kan förslå under hvilken
synpunkt en sådan begäran kan afslås, då behofvet är omisskänneligt
och högst angeläget. Jag tillstyrker bifall å motionen
och afslag å Ulskts betänkande.
Frih. Sprengtporten, Jac. Wilh.: Då jag begärde
ordet, var det egentligen för att begära uppläsning af Hr
Grapengiesser reservation, och jemväl reservera mig rättigheten
alt särskildt yttra mig öfver den punkt, som angår
Hr Mölle' hjelms reservation. Hr Landtm, bär likvisst redan
förekommit mig i sednare afseendet, och jag får således blott
anhålla om uppläsning af Hr Grapengiesser reservation.
Hr Grapengiesser reservation vid utlåt. N:o 23 upplästes.
Hr von H a itilia nsdorff, Au g.: Jag tror mig hafva
funnit att Hr Landtm, föredragit första punkten of Utsk:s
betänk., men att R. o. Ad. afhnndlat den sisla, nemi. den,
som angår Stockholms stad. Jag anhåller att af Hr Landtm,
få veta hvaröfver man har att tala, på det jag må rätta mig
derefter.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att han, vid början af
föiedragningen utaf detta mål, hemställt, att det måtte
aoG
Den ig Augusti e. m.
punktvis afgöras, hvilken hemställan blifvit af R. o. Åd. med
ja besvarad, hvarefter endast första punkten blifvit föredragen.
Hr Landtm, hade således trott att discussionen borde
inskränka sig lill denna första punkt, ehuru han funnit, att
åtskilliga talare redan afhandlat den 3:dje; för ordningens
skull trodde han att det vore bäst, om discussionen äfven
inskränkte sig till den punkt, som nu blifvit föredragen.
Hr von Hartmansdorff: Sådan har äfven min förmening
varit; och då jag nu hör del jemväl vara Hr Landtm:*
tanke, skall jag ställa mig den till efterrättelse. 1 första nu
föredragna punkten är hufvudlvisten den, huruvida afgiftenskall
för hvarje betalande person vara lika inom hvarje län
eller lika inom hvarje kuihus-district. Utsk. har föreslagit
hvarje län. EorgareSt. åter har beslutat inbjuda R. o. Ad.
att hålla sig inom hvarje kurhus-district. Frih. Cederström
har instämt med Utsk., men likväl åberopat Hr Norins reservation,
sorn instämmer med BorgareSt:s beslut. Jag anhåller
alt få åberopa Hr Norins reservation för min mening,
att afgiften må vara lika endast inom hvarje district. Då
frågan förra gången förevar, tog jag mig friheten fusta Ståndets
uppmärksamhet derpå, att inora Gefleborgs lan finnas 3
kurhus-districter, samt alt inom dem afgiflerna äro olika
derföre att behofven så äro. Jag kan icke finna något skäl
för R. o. Ad., eller något annat Stånd, alt ålägga något dislrict
att betala mera än som behöfves. Deraf skulle följa,
att en cassa bildades för hvarje år, och att afgiften följaktligen
blifvit för hvarje år obilligare än förut, emedan hon
vore onödigare eller komme att användas för andras behof.
Samma förhållande är äfven i Calmar län. Der finnas 3:ne
kurhus, ett i Calmar, ett i Westervik och ett på Öland i
Borgholm. Kurhus-dislricten sända aldrig några patienter
från det enas till det andras kurhus. Det är således obilligt
att tvinga det ena districtet betala afgifter till ett annat,
af hvars sjukvårds-inrältningar det förstnämnda ingen
nytta har. Detta sker likväl. På det alt sådant måtte upphöra,
-får jag vördsamt tillstyrka, att R. o. Ad., med godkännande
af Utsk:s förslag i första punkten å sidan 4 * t>e_
tänk. N:o ii, måtte förena gillande afforsla punkten å sidan
5 med den förändring, alt i stället för alt der står, lika
för alla betalande inom hvarje län, må utsättas: lika
för alla betalande inom hvarje kurhus-district.
Frih. Cederström: Den siste talaren har ansett, att
jag i mitt förra yttrande hade på Hr Norins reservation
byggt mitt tillstyrkande af Utsk:s förslag. Såvida har den
värde talaren rätt, som Hr Norin deducerat rättigheten för
R. St. att localisera tillfället att höja afgiflerna för vissa districter
utöfver det i allmänhet fastställda beloppet; men
dessa districter böra efter min öfvertygelse vara län, och
Stockholms stad utgör i afseende på beskattningen ett län
Den 19 Augusti e. m
för sig; ty det hörer hvarken till Stockholms eller Södermanlands
län. I afseende åter på afgiftens bestämmande särskildt
för hvarje kurkus-district, som den siste talaren synes lika med
BorgareSt. vilja tillstyrka, så anhåller jag att få fästa uppmärksamheten
derpå, att ett sådant stadgande komme alt tungt
drabba de districter, hvilka äro mest hemsökta af smittan, och
som egentligen äro kustorterna, hvaremot de, som äro belägna
längre från kusterna, skulle nära nog komma att alldeles
icke deltaga i afgifterna. Om åter afgiften utgöres
lika inom hvarje län, så skulle jag tro, att den i allmänhet
blefve föga betydlig; och en sådan ordning är så mycket
lämpligare, sorn den central-styrelse, hvilken är organiserad
inom hvarje län, skall, enl. K. kungörelsen af år 1817, hafva
uppsigt öfver hela kurhus-anstalten inom länet, ehuru
filial-inrättntr finnas, samt granska räkenskaperna för hvarje
kurhus och uppgöra redovisningen för det hela. Jag kan
ej för mig goha redigt, huruvida det ej skulle blifva en ren
vinst för hvarje län, att afgiften inom detsamma erlades med
lika belopp, hvarvid , ifall den från ett kurhus-distriet inflytande
afgiften befunnes utgöra mer än der erfordrades,
öfverskoltet kunde af central-styrelsen användas för ett annat
district inom länet, der den inflytande afgiften, äfven
om den utgick med maximi-beloppet af 5 sk., ändock kunde
vara otillräcklig, till förekommande af sådan brist på utrymme,
sängställen och läkare, att patienterne ej kunde annat
än återförvisas, och sålunda smittan, i stället alt hämmas
och utrotas, komme att ytterligare utbreda sig inom
länet. Det är från denna synpunkt jag tror det vara nödvändigt,
att afgiften blir lika inom hela länet och att kurhus-directionerna
må bestämma huru mycket af hela inkomsten
skall anvisas för hvarje districts behof.
Hr af Dalström, Gustaf Jacob: Såsom tillägg till
hvad Hr von Hartmansdorff anfört, får jag nämna, att förhållandet
i Elfsborgs län är ungefärligen enahanda med hvad
han omnämnt i afseende på Calmar län. I Elfsborgs län finnas
2;ne kurhus, det norra i Wenersborg och det södra i
Borås. De districter, som höra till dessa kurhus, äro af
betydligt olika storlek. Det södra är nemi. i afseende på
folkmängden åtminstone 7 eller 8 gånger så stort som det
norra i Wenersborg. Deremot är det allas skyldighet att
gemensamt sammanskjuta den s. k. kurhus-afgiften, hvilken
ingår till Wenersborg, för att der fördelas. Många gånger
har man i södra delen funnit olämpligheten af en sådan
ordning, och man har till och med trott, att hospitals-, lazaretts-
och kurhusmedlen någon gång blifvit sammanblandade
till gemensamt bruk. Sådant är likväl nu genom Utskrs
betänkande förekommet. Men högst nödvändigt och svarande
emot ändamålet synes mig vara, att hvarje district samlar
de medel, som för dess behof erfordras, och får jag
derföre, i likhet med Hr von Hartmansdorff samt enl. Bor
-
Den 19 Augusti e. m.
gareSt:s beslut, föreslå, att de medel, som samlas inom hvarje
district, må endast lör districtels behof användas.
Hr von Hartmansdorff: Det var en underlåtenhet
af mig, förra gången jag talade, att icke tydligen säga det
jag ej liar någonting emot afgiftens höjande inom Stockholms
stad. Men jag talade om länen; och för dem har
ingen, mig veterligen, nu, såsom vid förra riksdagen, yrkat
afgiftens uppsättande öfver Utskts förslag 5 sk. För länen
är det sorn jag yrkal att afgiften må kunna vara lägre inom
vissa district än i andra. Jag har nyss erhållit underrättelse,
att afgiften inom Gefleborgs län är så bestämd, att i del
nordligaste districtet, nemi. Hudiksvalls, betalas 3 sk., i det
medlersta eller Söderhamns 5 sk , och i det sydligaste eller
Gefleborgs 3 sk. Hvarföre skall man då tvinga de båda yttersta
dislrictena att betala 5 sk., när de icke behöfva en
så stor afgift? Det är, såsom mig synes, orättvist. Man har
yttrat, att det skulle tungt drabba de district, sorn hafva de
flesta sjuka, oro de icke finge bidrag från de andra districten,
som hafva färre. Men mig synes det vara tungt för
dem, som hafva få sjuka, att nödgas betala för andra. Det
billigaste vore väl, att en hvar betalade för sina och icke för
dem, som honom icke angå. Förhållandet i Calmar län är t. ex.,
att Öländningarne få årligen betala mer än som för deras kurhus
behöfves, och alt Westerviks district får erlägga ännu mer inöfver
dess eget behof, begge till förmån för Calmar district. —
Jag ser verkligen icke, om ett district sälte sig emot att
aflemna mera penningar, än som för dess sjuka behöfdes,
huru det skulle kunna tvingas dertill. Hvem har berättigat
Gefleborgs innevånare att, oaktadt den nu gällande
författningen, betala olika afgifter inom dislrictena? Det har
icke författningen gjort. — Men billigheten att få göra det
är så gifven, alt jag icke ser huru man skulle kunna ålägga
Gefleborgs och Hudiksvalls district att betala 5 sk., när de
icke behöfva mer än 3 sk. Sjelfva olydnaden visar huru
olämpligt det är att hafva sådana föreskrifter. Utsk:s förslag
bör följaktligen icke vara antagligt.
Frih. Sprengtporten: För min del kan jag ingalunda
finna att det ligger så stor obillighet deri, att de delar
af ett län, som lyckligtvis äro befriade från en smitta,
något bidrager till afhjelpande af de olyckor, hvilka
uppstå för andra delar af länet, som stå i det beklagliga
förhållande att deraf oftare vara hemsökta, isynnerhet då
ändamålet dermed är att från egen ort afvända faran. Det
synes mig också, som motsatsen skulle medföra svårigheter
i verkställigheten, då rättigheten att contribuera endast inom
det district roan tillhör, äfven synes medföra rättigheten för
länens innevånare att dela sig i så många district de kunna
behaga. Sjelfva forinen för districtets hörande i detta fall,
och
Den ig Augusti e. m.
209
oell luiru besluten skylle fattas, synes mig innefatta ett mycket
eompliceraclt förhållande. Då ruan känner, luiru litet allmänheten
är benägen för sådana afgifter, sorn denna och för nya
kurhus, fruktar jag att deruti skulle ligga en nnlcdn. att i
ganska betydlig mån göra denna för landet högst behöfliga
administrativa anstalt overksam. Länet synes mig, i fråga
om så omfattande bestyr som detta, vara en ganska lämplig
central-commun, och att den beskattning, som i och för
detta ändamål uttages, icke kan vara fullkomligt rättvis, är
ganska gifvet; ty i annat fall borde ingen annan skatta, än
den som sjelf vore i behof af det biträde, som här är i fråga.
Jag kau således ej instämma med Hr von Hartmansdorff
i dess afgifna förslag, utan anser den reform, som här
är ifrågaställd, vara bland dem, hvilka ej äro nyttiga och
lämpliga, och tror jag derföre vara bäst att förblifva vid
hvad för närvar, är stadgadt. Denna afgift är alt jemföra med
fattigvården, och redan i kyrkolagen finnes bestämdt, att den
ena församlingen må kunna understödja den andra, och således
ligger ingen orimlighet deruti, att den ena delen af
ett län må kunna lemna den andra ett understöd idella afseende.
Jag anhåller således örn bifall till Utsk;s förslag i
denna del.
Frih. Gederström: Jag får begära R. o. Ad:s ursägt
för det jag ännu en gång yttrar mig i detta ämne, men jag
anser frågan vara af ganska väsendtlig vigt. — Hr von Harlraansdorffs
yttrande om obilligheten af all ålägga personer
inom länets olika dislricter lika afgifter, då icke lika behof
inom districtena förefinnas, lärer icke kunna hålla profvet
emot hvad som verkligen är billighet. R. St. hafva beslutat,
att till smittans utrotande en afgift af högst 5 sk. för hvarje
mantalsskrifven person skall utgå. Det hade visserligen va
rit
ändamålsenligast, att denna afgift från hela landet blifvit
med samma belopp erlagd och sedermera fördelad efter
behofvet på de orter, der smittan ägde rum, hvarigenom
den kunnat hastigast hämmas; men då vid afgiftens åtagande
man ville skilja sig länsvis, hvilket egentligen härrörde
af samma orsak, som utgör grunden för Hr von Hartmansdorffs
nu yttrade mening, nemi. att representanterne från
de län, der smittan var okänd, ansågo sig alldeles icke böra
deltaga i en afgift af 5 sk., då de kunde berga sig med
1 sk. och derföre småningom hinna uppbygga kurhus för
det mindre antal sjuka, som der kunde behöfva intagas; så
blef majoriteten inom RiksSt:n sådan , att afgiften bestämdes
att utgå inom hvarje län särskildt. Sedan har man kommit
derhän, att få afgiften delad districtvis inom länen. Vill
man nu fullfölja detta delnings-systeme, så kommer man till
fördelning socknevis och slutligen rotevis inom socknarna.
Jag vill då fråga den värda talaren, huru de personer, hvil
12
H. 27
210
Den 19 Augusti e. m.
In tillhöra en rote, der kanske allesammans äro smittade,
skola kunna botas med en afgift af 5 sk. De skola utvandra
till grannarna och kringsprida smittan öfver hela landet.
Vid alla farsoter måste Staten med sin lagstiftningsrätt träda
emellan de enskildes godtyckliga förfarande och tillse att
de medel, som användas, blifva ändamålsenligt begagnade,
d. v. s. så, alt der smittan finnes, medel ej må saknas till
behörig läkarevård. Det följer af sig sjelft, att der smittan
ej hunnit sprida sig, blifva afgifterna i början högre, än om
orternas innevånare endast skulle betala för egna sjuka ; men
1 samma mån smittan aftager, blifva också afgifterna mindre
för alla. Detta måste kunna ske snarare då sjukvården kan
lämpligen inrättas, och jag tror att en jemn beskattning för
alla inom samma län mäste vara ändamålsenligare och byggd
på rikligare grunder, än den som ålägger districtena inom
länet ömsom 5, ömsom 4 och ömsom 3 sk. Jag förnyar min
anhållan om bifall till denna punkt af Utskrs förslag.
Hr von Rosen, Georg: Jag förenar mig med de talare,
sorn yrkat att afgiften till det ändamål, som nu är i
fråga, må utgöras länsvis. Jag tror att om man skulle gö
ra
åtskilnad emellan de särskildta districtena inom länen,
stora olägenheter kunde uppkomma. Vi hafva sett, åtminstone
i den provins, som jag närmare känner, att sjukdomen
är olika gängse och hvälfver sig från en ort till en annan.
Den kan, om jag så får säga, ofrivilligt blifva meddelad,
och till förekommande af dess spridande önskar jag ett gemensamt
förfarande. Sjukdomen kan drabba hvem som helst,
och hela socknar kunna på en gång blifva smittade. Jag
vet icke huru det skulle gå till att, utan mehn för ändamålet,
göra den fördelning, som här blifvit föreslagen, och
derföre tillstyrker jag antagande af Utsk:s förslag att afgiften
må utgå länsvis och icke districtvis.
Hr von Hartmansdorff: Man har befarat, att districtena
skulle kunna blifva för små, om man antog den
grundsats jag yrkat. Derför är ingen fara, ty inrättandet
af ett kurhus, aflöningen för en läkare, för sjukvaktare m.
fl. anstalter, som höra dertill, hindra att kurhus kunna anläggas
på flera orter än nödvändigheten med hänseende till
afstånden klafver. Också ser man att uti de län, der icke
afstånden äro alltför stora, håller man sig till ett eller högst
2 district. Det är blott inom de långsträcktare länen, der
flera sådana fördelningar kunna äga rum. Man har jemfört
detta föihållande med fattigvården. Om en sådan jemförelse
är grundad, så böra districten visserligen icke vara
alltför stora. Fattigvården inskränker sig inom socknarna,
men jag har här icke yrkat något sådant. Jag talade om
districter så stora, att de innefatta 60 till 70,000 menniskor.
Om man nu medger att afgiften får vara olika i särskildta
hvarandra angränsande län, som till befolkning icke äro slör
-
Den 19 Augusti e. m.
uu
re än de dislriet jag omtalat ; så inser jag icke hvarföre man
inom de första länen må kunna hafva dislriet, hvilka motsvara
mindre län på andra ställen. Har man en gång medgifvit
att särskildta kurhus-district inom länen må finnas, såsom
förhållandet är i de 2:ne län jag omlalat, i Elfsborgs
län som andra nämnt, och i Hallands ian, der K. M. tillåtit
2:ne kurhus-district: så är delen obillighet att fordra att det
ena dislrictet skall underhålla kurhus icke blott inom sin egen
omkrets ulan äfven i en annan. Jag tror dock icke att det ligger
så mycken vigt derpå alt Ständerne i författningen bibehålla
samma ordalag sorn hittills, emedan districtena likväl skilja
sig åt, såsom det sket t i Gefleborgs län, och emedan man
troligen ej kan tvinga dem alt betala för hvarandra. Således,
om ll. o. Ad., såsom det vill synas,, ej skulle dela deri
mening jag hyllar, tror jag dock att verkställigheten skall
blifva öfverensstämmande med min tanke. Jag skall derföre
ej besvära med vidare framställningar i denna sak.
Uppå derefter framställd propos. blef Utsk:s första förslag,
på 4;de sidan i betänk. N:o i i, af R. o. Ad. bifallet.
Utskottets sednare förslug på 4 t ^ e sidan i
betänk. N:o 11.
Frih. Sprengtporten: Jag vill vissei ligen icke bestrida,
att R. St. må kunna ingå till K. M. med en und.
hemställan i detta fall, men jag vill upplysa, att denna omständighet
ingalunda undgått lieger:ns uppmärksamhet, och
att föreskrifter vid flera tillfällen blifvit vederbör, meddelade
att i detta afseende vidtaga de administrativa mått och
steg, som kunde leda lill ändamålet. Men sjelfva åtgärden
möter ett hinder, ithy, att det icke är en usance inom andra
Europeiska hamnar att utöfva en sådan controll, sorn
den ifrågavar. Således tror jag icke, att om också Ständerne
nu till K. M, aflåta en underd. skrifvelse i delta afseende,
den kan lända till annat resultat än det nuvar. förhållandet.
Frih. Cederström: Jag instämmer så mycket hellre
med Frih. Sprengtporten, som efter gällande författningar,
då rapport inkommer till läns-styreisen, att smitta finnes i
den eller den trakten, staden eller socknen, det är landshöfdingen
skyldighet att ditsända provincial-läkaren för att
hålla besigtning och derefter bestämma öfver sjukanstalterna,
och hvilka som böra insändas till kurhuset. Att bestämma
något ronde främmande skeppsbesättningar som hitkornma,
lärer svårligen låta sig göra, och jag afstyrker således
den föreslagna skrifvelsen till K. M.
Hr von Hartmansdorff: Den åberopade K. befallningen
till Cornmerce-colhm af år t83g tillstår jag mig icke
känna. Jag kan således ej yttra huruvida den må vara ofullständig
eller icke. Men det vet jag, att de författningar,
som i detta fall voro gällande den lid jag var stals-secrete
-
312
Den 19 Augusti e. m>
lilie, voro ofullständiga. För Stock holm gällde i detta afseende
en författning, som icke sträckte sig till de öfriga
städerna, emedan lion ingick i hamn-ordningen för Stockholm.
Då man kom att öfverväga huru dermed förhöll sig
i verkställigheten för de öfriga städerna, så befunnos föreskrifterna
vara overkställbar. Om nu den sista förordningen
innehåller en befallning att verkställa förut gifna föreskrifter,
så är den måhända tillräcklig för Stockholms stad,
men icke för de öfriga. Jag skulle således för min del tro
del vära bäst, om B. o. Ad. bi folie den hemställan, som Utsk.
gjort. Den kan ingalunda skada men väl efter min förmening
vara gagnelig.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla Utskts sednare förslag på 4;de sidan i betänk.
A:o i r.
Ropades nej.
Uppå derefter framställd pjopos. ansåg R. o. Ad. samma
förslag böra förfalla.
Utskottets yttrande öfver Hr M ö 11 e r h j e I m s
m o t i o n.
Hr Möllerhjelm, Axel: Utsk. har i sitt sednare betänk.
äfven vidhållit sin åsigt i det förra. Jag är icke i
stånd att göra denna åsigt fattlig för mig, då Utsk. fått ej
allenast i motionen utan äfven särskildt fullständig upplysning
derom, att det belopp af 5 sk. b:co för hvarje mantalsskrifven
person, som utgår i oell för kurhus-afgiften,
för ingen del är tillräcklig till bestridande af alla de utgifter,
hvilka äro förenade med kut hus-inrättn:n i Stockholm.
Jag har visat att hvarje år, under sednaste qvinqvenium,
ett betydligt tillskott måst erhållas och begäras från falligvårdsfonden.
Mångfulldige vid fatligvårds-styrelsen biträdande
personer hafva nära nog vägrat att medgifva en så
beskaffad afgift från fattigvårds-fonden. De hafva föreslagit
att en propos. till församlingarna om ökande af fattigvårds-afgiften
skulle från Öfverståthållare!! utgå, men hafva
dervid icke erinrat sig att, innan roan kunde föreslå församlingarna
att åtaga sig en afgift, förhöjd till 8, 10 eller
högst 12 sk., måste den föreskrift upphäfvas, att inom bela
Riket kurhus-afgiften ej må bestämmas lill högre belopp än
5 sk. Det är blott ett berättigande att åtaga sig högre afgift,
som jag af R. St. begärt. Jag har äskat, att det måtte
lemnäs öppet för Stockholms stad att för ändamålet under
bestämd lid åtaga sig en högre afgift. Utsk. vidblifver
nu sin åsigt och säger i sitt sednaste betänk.: ”Hvad
slutligen angår den af Hr Möllerhjelm väckta motion,' så
enär motionären i ganska tydliga ordalag föreslagit, att den
rättighet för Stockholms stads innevånare måtte af R. H.
Sl. bestämmas, att äfven lill belopp utöfver det för länen i
allmänhet fastställda maximum af 5 sk. för hvarje mantals
-
Ben 19 Augusti e. m.
skrifven person, öfverenskomma 0111 att åtaga sig en efter
behofvet lämpad kurhus-afgift, men Utsk. icke, med stöd af
grundlag, ansett sig kunna tillstyrka R. St. att bifalla berörde
förslag, sorn icke rimligen kunnat, i strid med sjelfva
ordalydelsen, tydas såsom blott afseende en commtinal-aogeIngenhet,
hvilken icke bort föranleda till någon åtgärd af
R. St., finner Utsk. sig icke kunna frånträda hvad Utsk. i
afseende derpå uti ofvannämnda betänk, yttrat.” Jag undrar
om anledntn till detta beslut är, att jag icke utsatt ett maximum.
Skulle det vara förhållandet, så ber jag R. o. Ad.
tillåta mig ali här proponera 12 sk., såsom det maximum,
hvartill Stockholms stad må få beskatta sig sjelf, och begär
jag, med anledn. deraf, att Utskts betänk, måtte afslås samt
Stockholms stads innevånare berättigas att, enl. derom skeende
öfverenskommelse, bestämma kurhus-afgiften från 5 till
12 sk:s belopp. Att vidale ingå i detaljer i afseende på behofvel,
tror jag vara onödigt.
Gr. Frölich, David: Jag uppstår endast för att efter
min tanke gifva tillkänna det skäl, som jag förmodar legat
lill grund för Utskts framställning, att bifall å Hr Möllerhjelms
motion ej kunde meddelas, nemi. derföre att Ständerne
hafva rättighet alt skattlägga Svenska folket i allmänhet
och bestämma grunderna derför, men alldeles icke att
bestämma afgifter för enskilda communen. Således då det
blifvit förklaradt, alt detta är en sak, hvarom Stockholms
stad inom sig äger att bestämma, ser jag icke hvad annat
Utsk. kunnat föreslå.
Frih. Sprengtporten: Kurhus-afgiften måste efter
min tanke betraktas såsom en communal-afgift, men såsom
en communal-afgift, hvilken länen icke äga rättighet alt
åtaga sig, utan alt dertill vara bemyndigade eller berättigade
af R. St. På denna grund och då styrkt är, att i Stockholms
stad linnes behof af större anslag eller en högre beskattning
för delta ändamål, än i det öfriga Riket, hvilket
är ett förhållande, som har sin grund i sakens natur, tror
jag också icke att R. St. kunna vara förhindrade att i denna
fråga af en helt och hållet exceptionel beskaffenhet, exceptionsvis
tillåta stadens innevånare att åtaga sig en så hög
afgift, att ändamålet kan vinnas. Vill man icke medgifva
delta, så kan man af Bevilln.Utskts yttrande ej draga något
annat corrolarium, än att Utsk. vill lemna Stockholms stad
alldeles hjelplös i detta afseende, och att meningen är att
sjukdomen här skall få fortfara och sprida sig i brist på
tillräckliga kurhus-anstalter. Alt delta ej kan vara nyttigt
hvarken för Stockholms stad eller för landet i allmänhet,
lärer hvar och en inse. Således då Utsk. ej velat ingå på
motionärens förslag, hade Utsk. åtminstone bort anvisa någon
annan utväg till de nödiga medlens erhållande. Att blott
säga att detta är en communal-angelägenhet, som Stockholms
Den 19 Augusti e. ra.
siad äger besörja, dermed tror jag icke att frågan är tillräckligen
utredd; ty då den är af beskaffenhet att icke kunna
ordnas utan Ständernes medverkan och beslut, bode det
erfordrats ett positivt yttrande från Bevilln.Utsk. i denna
del. Att det förslag, som Hr Möllerhjelm framställt, har
skäl för sig, kan äfven jag på grund af någon erfarenhet
vitsorda, och kan jag således ej annat än tillstyrka R. o.
Ad. att bifalla förslaget, nemi. att det ej må vara Stockholms
stads innevånare förmenadt att ändamålsenligt ordna
denna communal-angelägenhet, eller åtaga sig beskattning till
det belopp, som de finna nödigt för vinnande af det ändamål,
för hvilket afgiften är medgifven, icke blott inom Stockholms
stad, utan inom hela landet.
Frih. Gederström: Frågan om denna afgifts utgörande
är icke att betrakta såsom en communal-angelägenhet,
Denna beskattning är af R. St. anordnad såsom en
samhällsanstalt, och den blef sedan fördelad af samma Ständer
att utgå länsvis. Samma sätt för afgiftens erläggande
tillämpas ännu, men afgiflen är en samhällsanstalt, påbjuden
af Ständerna till smittans hämmande. Då nu upplyst
är, att i Stockholms stad, hvilken för sig sjelf utgör ett
län, emedan den är skiljd från de öfriga länen i Riket, erfordras,
enl. dess styrelses eller Öfverslåthållarens uppgift,
ända till möjligen 12 sk. för något år; så lärer det icke vara
fråga underkastadt, att efter samma grund, sorn Ständerne
bestämt afgiflen i landsbygden, der den ingenstädes behöfves
högre än 5 sk., man måste för Stockholm tillstädja,
att afgiften må utgå med ett belopp från 1 sk. till och
med 12 sk. efter behof. Deraf följer, att om behofvet blir
mindre, blir afgiften nedsatt der såsom i andra län, hvaremot,
om behofvet blir så stort att 12 sk. afgift erfordras,
stadens styrelse äger rättighet att med församlingarna derom
öfverenskomma, så att inkomsterna blifva behofvet motsvarande.
Jag tillstyrker således afslag å Utsk;s betänk,
samt bifall å Hr Möllerhjelms motion, på det sätt, att afgiften
må blifva från 1 till 12 sk. för hvarje mantalsskrifven
person.
Hr af Grubbens, Nils Wilh.: Då denna fråga förra
gången var före och återremitterades, projecterade jag 8
sk. b:co såsom kurhus-afgift för Stockholms stad. Jag har
sedermera ändrat mitt tänkesätt, och anhåller nu att 8 sk.
måtte blifva minimum och 12 sk. maximum. Jag kan bäst
intyga, att kurhusen i Stockholm behöfva allt hvad de kunna
få; ty nu kunna icke patienterne kureras såsom det bör
ske, i brist på medel. I stället för att behöfva 4 eller 6
veckors kur, skickas de nu ut efter 3 veckors kur, och det
är alldeles otillräckligt. Jag anhåller således om propos.
på ett maximum af 12 sk. samt ett minimum af 8 och icke
t sk,, såsom Frih. Gederström nyss föreslog.
Den 19 Augusti e. m.
ai5
Hr Möllerhjelm: Jag har icke tyckt mig finna att
någon af R. o. Ad:s ledamöter lagger sig emot mitt förslag.
Jag vill upplysningsvis hafva äran nämna, att hvarje år sammanträda
vederbör, deputerade samt controllcras kurhus-afgifterna
och uppgifves behofvet. för det kommande året.
Det kan således aldrig komma i fråga, att hufvudstadens innevånare
skulle blifva beskattade till högre kurhus-afgift än
hvad behofvet fordrar. — I afseende på Hr af Grubbens’s
framställning att såsom minimum 8 och såsom maximum 12
sk. borde utsättas, så tror jag för min enskilda del, att ett
bestämmande af R. St. om ett sådant minimum icke behöfves,
ulan att då för länen är stadgadt minimum af 1 samt
maximum af 5 sk.; så kunde för Stockholm äfven utsättas
ett minimum af 1 sk. blott maximum blir 12 sk. Jag anhåller
således om propos till afslag å Utskts betänk, och bifall
till detta mitt förslag.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla hvad Utsk. yttrat i den del af betänk., som nu
blifvit föredragen.
Ropades nej.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, 0111 R. o. Ad. behagade,
på sätt Hr Möllerhjelm föreslagit, besluta att kurhusafgiflen
för Stockholms stad må bestammas efter behofvet,
men ej utöfver 12 sk. b:co för hvarje mantalsskrifven
person.
Bifölls.
De af Utsk. föreslagna särskildta stadgan den
i och för verkställigheten.
1 : s t a p un k ten.
Frih. Cederström! Med anleda, af del beslut R. o.
Ad. nyss fattat i afseende på Stockholm, lärer i denna punkt
få inflyta! med undantag af Stockholms stad, der afgiften är
högst 12 och minst 1 sk. b:co.
Första punkten bifölls, med det tillägg Frih. Cederström
föreslagit.
2 ! d ra, 3:dje, 4:c^e oc^ 5: te punkterna.
Dessa fyra punkter bi föl lös.
Gr. Frölich, David: Klockan är nu öfver 9, och
näst på föredraga.listan förekommer ett förslag med några
och 20 §5, dernäst ett ganska vigtigt mål, som torde föranleda
en vidlyftig discussion, samt sedermera åtskilliga förslag
från LagUlsk., ang:de väsendtliga ändringar i lagen.
Jag skulle tro, att det icke vore lämpligt alt företaga något
af dessa mål så sent på aftonen, utan hemställer till Hr
Landtm, och Ståndet om vi icke kunde få uppskjuta alla
Den 19 Augusti e. m.
dessa mål, att uppföras först på föredrag!).listan för nästa
plenum, så att Hr Landtm, och R. o. Ad. nu måtte fortsätta
plenum med företagande af de på bordet liggande förslagen
från Elton.Ulsk., men förbigå alla lagförslagen.
Frill. Hamilton, Hugo, förenade sig med Gr. Frölich.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Det närmaste målet
på listan angar lag för enskilda banker. Det är
första gången före, och loide icke förekomma lill afgörande,
utan till återremiss. Hvad kan då hindra, att de anmärknlr
man har att göra vid förslaget nu må framställas,
och betänk, sedermera återremitteras? Annat förhållande kan
vara med frågan om de tysta förmånsrätterna, hvilken sedermera
förekommer, och hvilken jag tror vara andra gången
före.
Gr. Frölich: Efter den upplysning jag sökt och vunnit,
lärer lagen för enskilda banker vara bordlagd för andra
gången, och således, om icke det beslut, jag tagit mig
friheten föreslå, af R. o. Ad. fattas, skall frågan nu ovillkorligen
till pröfning företagas. Jag får derföre vördsamt
förnya min anhållan om Hr Landlmis propos. till Ståndet.
Hr von Hartmansdorff: Det är ganska riktigt, såsom
Gr. Frölich sagt, att betänk, om lag för enskilda banker ur
bordlagdt 2:ne gånger; men det utgör icke svar på återremiss
utan är första gången under pröfning. Frågan förekommer
således icke till slutligt afgörande, ty jag antager
för gifvet, alt anmärkntna blifva, på grund af de bifogade
reservationerna, så många, att betänk, ej kan bifallas. Om
derföre anmärkn:na göras'nu genast, och målet sedan återremitteras,
så är åtminstone något vunnet. Skulle någon,
som har anmärknir att framföra, vara frånvar., så kan han
ju komma med dem efteråt; ty remissen lärer ej hinna så
snart expedieras från cancelliet, att de ej skulle kunna medfölja.
Jag tror således skäl vara att nu laga målet under
öfverläggning.
Hr Stråle, Nils Wilh.: Jag får instämma i Gr.
Frölichs förslag. Jag skulle tro, att äfven i fråga om återremiss
discussionen blir så vidlyftig, att den säkert kommer
att upptaga ett par timmar, hvarföre jag önskar att den nu
måtte uppskjutas.
Frih. Cederström, Anders: Då tiden är så långt
framliden, hemställer jag, om icke plenum kunde slutas
och frågan förekomma i nästa plenum, hellre än att nu ingå
i en discussion, som måhända kommer att räcka till
klockan 12.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, i anledn. af den
dis
-
Den 19 Augusti e. ra. 3,7
discussion som nu uppstått, om R. o. Ad. behagade åtskiljas.
Ropodes ja.
fl. R. o. Ad. åtskiljdes kl. \ lill 10 om aftonen.
In fidem protocolli,
F, O. Silfverstolpe.
Thorsdagen den 20 Augusti i84o.
Plenum kl. 6 e. ra.
Företog H. R. o. Ad. val af Directeurer och Suppleanter
vid Lånecontoren uti Götheborg och Malmö; och befunnos,
vid valförrättningens slut, hafva blifvit utsedde till
Directeur vid Lånecontoret i Götheborg:
Ilr Hjärne, Carl Jacob, Öfverste, R. S. O. . . 86 röster;
Suppleant derstädes:
Hr Wirgin, Claes Samuel, Öfverste, R. S. O. . 85 ,,
Directeur vid Lånecontoret i Malmö:
Hr Königsfeldt, Mathias, Major, R. S. O. . 87 ,,
Suppleant derstädes:
Hr af Klinteberg, Carl, Kammarherre .... 86 „
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 7 e. m.
Io fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Lördagen den 22 Augusti 1840.
Plenum kl. 9 f. m.
Justerades 2 prot.utdr. för den 19 dennes e. m.
Justerades pleni-prot:n för den 5 dennes e. ra. och dec
7 dennes.
12 H. 28
Den 22 Augusti f. ru.
Hr Frih. o. Landtm, tillkännngaf, att Frih. Raab,
Carl Gustaf, samt Hr Stårck, Carl Reinh , båda ledamöter
i Ridd.Utsk., anmält sig af enskilda angelägenheter vara
nödsakade att afsäga sig sina befattningar såsom ledamöter
i Ridd.Utsk., men anhållit all det oaktadt blifva vid deras
riksdagsmannarätt bibehållne; och hemställde Hr Frih. o.
Landtm, om R. o. Åd. härtill behagade lemna sitt bifall.
Ropades ja.
Hr Frih. o. Landtm, tillkännagaf äfven, att Hr Lind
af Hageby, Carl Äng -, ledamot i Ridd.Utsk., samt Frih.
Hamilton, Hugo, ledamot i Allm. Besvärs- och Ekon.Ulsk.,
erhållit båda 3:ne veckors ledighet, för den sednare räknad
från den 28 dennes; och anmodade Hr Landtm. Hrr Electorer
att innan nästa plenum sammanträda för att dels välja
nya ledamöter i de afgångnes ställe, dels utse ledamöter att
i Utsktn inträda under de perraitterades frånvaro.
H. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm, Gustaf, uppläste följande
:
När Ståndet i sistl. förmiddags-plenum förehade Const.-  Utskrs förslag till ändring i 28 §:n Reg F;n, ansåg jag öfverflödigt
att förlänga debatten med min motsatta tanke,
hvilken i det hufvudsakligaste var utveeklad af Hr von
Hartmansdorff och af Gr. Horn. Nu, då Ståndet samtyckt
delta förslags öfverliggande till nästa riksdag, till hvilken
jag kanske icke kallas, finner jag mig böra, medelst en reservation,
nedlägga i våra protocoller uttrycket af mina åsigter,
på det dessa må kunna pröfvas af dem, som, när ärendet
åter förekommer, vilja inhemta hvad nu derom framstäldt
blifvit.
I theori kan den ifrågavar. institutionen icke rationelt
försvaras. Praktiskt deremot, skulle det totala afskafländet
icke kunna det. — Ett är alt icke instikta det irrationella;
ett annat alt det sedan kunna alldeles undvara.
Jag sade det totala afskaffandet; ty min åsigt utesluter
arne calhegorier medborgare, nemi. dem som aldrig tjent och
således aldrig kunnat förvärfva eller länka sig anspråk på
tjenslemanna-titulaturer; och dem som upphört alt tjena,
hvilka bol t anse sig, och af Staten böra anses såsom de der
med afskedet blifvit definitivt solderade i hvad titulatur
beträffar. Visserligen har, i anseende till dessa sistnämnda,
kunnat hända någon gång, alt inlagda, utmärkta tjenstemeriter
icke före afskedet blifvit behörigen ihågkomna. Visserligen
kunna män af båda cathegorierna inlägga sådana
medborgerliga fÖrtjenster, som förtjena belöning, och hvilkas
belönande är Staten nyttigt. Men dertill finnas andra
medel än karaktersfulimakler. Sådana förljenster har man
ju sett inlagda af fruntimmer, hvilka också erhållit offentliga
belöningar, men icke kelönts med fullmakter att hela
Den 22 Augusti f. m.
219
generalska, presidentska, rådinna eller directeurska; hvilket
dock vore lika logiskt, som motsvarande masculina, tillerkända
dem, hvilka aldrig tjent.
Annat är förhållandet i anseende till dem, som ännu
fortfara att tjena Staten.
Anföre man icke, att den förljentes medvetande af sin
förtjenst borde tillfyllest belöna honom. Detta förutsätter
det samhälle, der alla veta att, äfvenväl som sjelfvisk beräkning,
är dygden det högsta och bästa. Men eli sådant
samhälle blir aldrig hitom det stora svalget erlefvndt. Förbiifvom
derföre inom den gamla praktiska, af alla tiders
erfarenhet bepröfvade sanningen, att belönings-syslemet är
våra samhällen nyttigt, ja nödvändigt; och att således belönings-stoffet
måste lemnäs Regenterna i händer. Åberopom
icke heller de Stater, der karakters-fullmakler äro okända.
— Skilnaden emellan dem och oss består icke deri alt de
icke belöna med upphöjelse!'; men deri att lön genast medfölje!,
att tjenstgöiing i lägre gladen genast upphör, och
att, ifall vacance i den högre gladen icke förefinnes, gör i
den vunna gladen den sålunda upphöjde tjenaren intill skeende
vacance surnumerärl tjenst. — Med särdeles tillfredsställelse
skulle jag se våra villkor upphinna möjligheten af
denna metod. Men upplefvandet af detta förespeglar sig
väl ingen af oss. — Nåväl! då måste vi lemna konungamakten
vid dess närvar, beiönings-förinåga, inclusive den
att tilldela karakters-förhöjning utöfver tjenst och lön.
Hr von Hartmansdorff har bättre , än jag det skulle
förmå, utvecklat nödvändigheten deraf inom civil-slaten. —
Detta behof, i hvad militar-stalen angår, skulle jag kunna
naångfalldigt bevisa. — Må jag för korthetens skull blott
ponera fallet af en capitaine, som utmärkt sig så, att han
måste belönas. Nu är han redan decorerad. Nu kan också
beskaffenheten af meriten vara den att orden icke egnar sig
till belöning, och än mindre medaljen, som förutsätter en
framför fienden inlagd merite. — Nåväl, skall lian då blifva
obelönl? — Men det blir han, om Konungen ej kan hugna
honom med en majors-fullinakt. Visst kan ifrågavar. belöningssätl,
liksom allt annat, blifva missbrukadt, och oförtjent;!
personer befinnas hafva blifvit förde på förslag till åtnjutande
af sådana vedermälen af K. huldhet. Men emot frequencen af
sådana fall hor ju 107 §;n Reg.Ftn ett icke oförsökt recept.
Mig återstår att besvara hvad anfördjt blifvit om karakters-fullmakternas
menliga inverkan å vårt national-lynne.
Mig synes ganska tvifvelaktigt, huruvida vi äro fåfänga, derföre
att våra Regeringar titulerat oss, eller om våra Regeringar
måst titulera oss derföre att vi äro fåfänga. Jag
tror det sednare. Jag ser vårt behof alt titulera nära lika
trängande som vår åhåga att tituleras.
Ingen grundlags-§, ingen regerings-åtgärd kan beskyllas
för den skada vi under sednare 120 år sålunda tillfogat
320
Den 22 Augusti f. m.
vårt vackra manliga språk, nemi. genom den fördömiiga seden,
eller rättare oseden, att oaflåtligen tala till 3:dje personen;
ett språkbruk, som i andra länder uteslutande tillhör
de mest underordnade ställningar, och som bildar oss
den så ofta smärtsamma omöjligheten att rätt vänskapligen
och hjertligen tilltala den mest högaktade vän, om man ej
beredt sig denna tillfredsställelse förmedelst en drucken
brorskål. — När vi icke annat vela, eller icke kunna, så säga
vi ju herren hellre än vi tala lill andra personen med
del gamla redbara Svenska J.
Detta förhållande föranlåter mig till den vördsamma
motion jag i sednaste plenum anmälte, och till hvilkens väckande,
efter motionstiden, jag anser mig af 56 (jin Riksd.Ordn.
bemyndigad, enär den är af ett upptaget ärende föranledd.
Jag föreslår nemi. att R. St. i und. önskningsväg ingå
lill Konungen med anhållan, det täcktes K. M. fullborda
Regeringens äldre åtgärder till cancelli-stylens förenklande,
dymedelst att derom lemnade föreskrifter utsträckas till alla,
i embetsskrifvelse!', till och ifrån embetsverk och enskilda
personer tillkommande titulaturer, och alt dessa inskränkas
till det som personens behöriga betecknande jemnt kräfver.
Må jag genom exempel närmare utvisa det jag menar.
Jag har sett anroärknts-memorialer, i hvilka den åklagade,
hvarje gång han nämnes, betecknats med alla sina värdigheter
och innehafvande grader inom K. M:S ordnar.
Stundom glömmande, att åklagaren endast lydde en praxis
curias, hvars åsidosättande skulle hafva tilli'äknäts honom som
en obelefvenhet, slöt jag af detta skrifsätt till förmildrad
action. Ack nej! ofvanpå denna förekommande och orasorgssamma
titulatur följde de skarpaste slutsatser och påståenden.
Men när nödvändigt en anklagad mäste snart sagdt i hvarannan
rad sålunda nämnas; huru svårt blir icke för den
skickligaste penna alt gifva skriften den concision, som lättar
läsarens i thy mål så önskeliga uppfattning af actors tankeföljd.
En gång räknade jag i Statstidningens officiella del 18
rader åtgångna till förkunnande att en Statsminister erhållit
tjenstledighet, och att ett Statsråd emottagit befattningen.
Men se delta Statsråd har, liksom jag, tjent i coaliseradt
högqvarter; och medan våra kamrater i linien, vid större
andel än vi i dagarnas hetta och besvär, belöntes en gång, hugnades
vi med decoiationer af alla de förbundna Monarkerna.
Ännu har jag correspondenter, som benäget bemöda sig
med afskrifvonde i brefvet och på adresser af min, ehuru
fintryckta, dock nioradiga artikel i stats-kalendern.
Det låter som öfverdrift, men är verklighet all sålunda
öiles i embetsväg ej blott skrifmaterialier, men äfven den vida
dyrbarare tiden.
Redan hafva vi att tacka Regeringen för den af afl. Genera!
Tibell föreslagna förenkling i sättet att börja och sluta
skrifvelse!' lill embetsverken. Alt mera ej skedde då, till
-
Den 22 Augusti f. ra.
221
skrifver jag Regeringens obenägenhet att såra en eller annan
ömtålighet. Men denna, i sin orsak lofvärda betänklighet, synes
böra försvinna, när önskan af den förträffliga anstaltens
utsträckning yttrats i vårt Stånd och delats af MedStånden.
Jag anhåller om remiss af min motion till Allm. Besvärsoch
Ekon.Utskottct.
Remitterades till Allm. Besvärs- och Ekon.Utskottet.
Ånyo föredrogs Banco- och LagUtsk:ns den 5 och i5
dennes på bordet lagda betänk. N:o t , med förslag till lag
för enskilda banker.
Hr Stråle, Nils Willi., uppläste följande:
Gerna hade jag önskat att kunna undgå att göra antnärkntr
mot H. Banco- och LagUtsktns förslag till lag för
enskilda banker; men då jag väckt motion i ämnet, och
Utsktn, dels utan att anföra några skäl, dels med åberopande
af sådana, soln jag för min del icke kan godkänna, frångått
mitt förlag, torde det vara en oeftergiflig pligt för
mig att framställa de erinringar, hvartill jag tror att grundade
anledntr förefinnas.
Uti min motion sökte jag visa angelägenheten deraf, alt
K. förordn. den 24 Januari 1824 borde upphäfvas, och en
ny författning utfärdas, hvilken upptoge de stadganden uti
förenämnda förordn., som man ansåge böra bibehållas, hvarjemte
borde meddelas sådana förändrade föreskrifter, som
omständigheterna synas påkalla. Utsktn, som erkänna, att
1824 års förordn. ännu fortfar att vara gällande, hafva tillstyrkt,
”det R. St. må, för deras del, besluta en fullständigare
lagstiftning i ämnet, än den som nu finnes.” Om nu
R. St. bifalla detta Utsktns tillstyrkande, är då 1824 års
förordn. upphäfven eller fortfar densamma att vara gällande?
Derom säga Utslita ingenting. Men då en författning,
som icke upphäfves, alltid lärer böra anses gällande, och en
”fullständigare lagstiftning” endast innefattar tilllägg,
meri icke ändringar uti den lag sorn finnes; så bär
val slutsatsen blifva: att 1824 års förordn., äfven med antagande
af Utsktns förslag, kommer att blifva lill alla delar
gällande. Jemför man nu förordntn och förslaget, så finner
man likväl att de innefatta ganska väsendtliga skiljaktigheter,
såsom i afseende på bolagsmännens betalningsskyldighet
och ansvar, liden hvarunder ränta får afdragas, och
densammas belopp m. m. Att hafva 2tne på en gång gällande
författningar, som äro med hvarandra i strid, det synes
icke vara förenligt med en förnuftig lagstiftning.
I afseende på frågan om bolagsnräus ansvarighet i allmänhet,
torde det icke böra lemnäs ulan uppmärksamhet,
att författuingarne icke lemna fullkomligt tydliga föreskrifter
i afseende på sättet huru bolagsmän må kunna skiljas
från bolaget. K. förordn. den 21 Juni 1778 innehåller, att
då bolag ingas, anmälan inom 3tne månader bör ske hos ma
-
322
Den 23 Augusti f, m.
gistraten i staden eller häradsrätten å landel, hvilken anmälan
intages uti inteckn.prol. ; äfvensom della hör iakltagas
”då antingen någon person ifrån bolaget skiljes, eller då
någon deruti intages, som förut icke anmäld varit.”
Derefter föreskrifves, att då bolagsmän antingen vilja
skiljas åt och bolaget bryta eller åstunda göra någon förändring
uti den firma eller handteckning, hvarunder de kända
varit, böra de correspondenterna genom bref underrätta och
införa kungörelser uti tidningarna, hvarjemte, då bolaget
upphört, årsproclama får å dess borgenärer utfärdas. När
här talas om bolagsmans skiljande från bolaget, så utsätter
icke förordntn bestämdt, huruvida genom blotta anmälan
derom inför domstolen denna bolagsman vore för vidare betalningsansvar
fri eller icke. Antager man det förra, så
öppnas tillfälle för bedrägerier. Ett bolag, som, med afseende
på bolagsmännens personella credit och deras enskilda
förmögenhet, vunnit förtroende och åsamkat sig mycken
skuld, förändras inom kort tid: de rika bolagsmännen afgå,
den ena efter den andra, och de som komma i stället äro
sådane, som ej hafva något alt förlora, så att när concurs
inträffar, finna borgenärerne sig bedragne i saknad af den
tillgång till betalning utur bolagsmännens enskilda förmögenhet
de tro sig äga. Anser roan åter, att personers frånträdande
utur bolaget och andres inträdande i stället, i sjelfva
verket innefattar brytande af det förra bolaget och ingående
af ett nytt, så måste föreskriften om årsproclama
tillämpas, innan den afgående kan anses fri för bolagets
gäld. En rättegång påminner jag mig hafva för flera år
tillbaka förevarit, deruti förekom att genom särskild öfverenskommelse
en bolagsman blifvit skiljd från bolaget; men
då detta längre tid efteråt råkade uti concurs-tillstånd, blef
den afgångne bolagsmannen jemväl ålagd betalningsskyldighet;
— huruvida förändringen hade blifvit anmäld inför
domstolen eller ej, det kan jag ej med säkerhet erinra mig.
Antager man nu, att, i följd af stadgandet i i5 cap. 2 tj:.u
Handels-b:n, bolagsmans betalningsansvar fortfar intill dess
alla de skulder blifvit betalda, hvilka bolaget ådragit sig
under den lid han varit delägare i bolaget; så finner man
ock, alt, då 1824 års förordn, sätter delägare uti enskildabanker
uti fullkomlig likhet med bolagsmän, en förändring
uti 1824 års förordn. måste ske, såvida någon sådan delägare
skall kunna, när han fränträder bolaget, blifva fri från
vidare betalningsskyldighet, utan att det må erfordras att
bankens ställning blifver så utredd, att intet vidare anspråk
emot den afgångne delägaren kan göras. När man läser
allm. lagens stadgande uti i5 cap. Handels-b:n samt 1798
och 1824 års förordn:r, så förefaller det besynnerligt, huruledes,
vid stiftande af de redan befintliga enskilda bankerna
och hypotheks-föreningarna, del ens kunnat blifva föremål
för öfverläggning delägarne emellan om de skulle åta
-
Den 22 Augusti f m.
223
ga sig ansvarighet en för alla och alla för en, eller icke.
Huru kan det väl förenas med rättsbegrepp, att gäldenärer
kunna sinsemellan få öfverenskomma om huruvida de skola
betala sina borgenärer på sätt lag och författningar föreskrifva,
eller undandraga sig en sådan betalningsskyldighet?
Kan väl en sådan till sin grund olaglig öfverenskommelse
blifva gällande såsom allmän lag, derigenom att Konungen i
administrativ väg godkant bolagsreglorna? Gäldenärers och
borgenärers inbördes förhållanden bestämmas genom allmän
civil-lag, och huru densamma stiftas utvisar 87 §:n Reg.Ftn.
Dernäst förekommer det mig besynnerligt, att då min
motion innefattar förslag till lagstiftning både för enskilda
banker och för hypotheksföreningar; så hafva Utsktn häraf
gjort 2:ne frågor och blott yttrat sig om den ena, eller om
bankerna. Erkänner man att 1824 års förordn., efter ordalydelsen,
äfven är tillämplig på hypotheksföreningar, och
att ändring uti 1824 års förordn. bör ske, så skall val detta
tillvägabringa* i ett sammanhang. Jag tviflan på att
Utsk:n haft rätt alt sönderdela min motion, utan tror det
hafva varit TJtskms åliggande att på en gång yttra sig deröfver;
hvilket synes hafva varit så mycket lättare, som jag
icke kan inse nödvändigheten för H. LagUtsk. att i afseende
på frågan om hypotheksföreningarna begära sammanträde
med något annat Utsk. Nu skulle det lätt kunna hända, att
frågan om hypotheksföreningarna förfölle eller blefve oafgjord;
hvilket dock icke lärer kunna vara meningen!
Öfver den del af mitt förslag som innefattar, att de äldre
författningarna, som förbjuda utgifvandet af valutor,
skillingssedlar ro. m., skola förblifva gällande; samt att de
enskilda bankerna väl måga tillåtas att utgifva creditsedlar,
men att sådant för alla andra bör vara förbjudet, hafva
Utsktn ej meddelat något yttrande i vidsträcktare måtto, än
hvad angår bankernas rätt att utgifva creditsedlar. Det har
visserligen numera tyckts blifva en allmän opinion, att ofvannämnda
äldre författningar icke angå så beskaffade credit-*
sedlar, som dem bankerna nu utgifva. Likväl, oro man vill gifva
en definition på hvad som förstås med ordet ”valutor,’’så torde
detsammma komma att betyda alla sådana tecken, som skola
validera eller gälla i stället för penningar, och dertill
mäste ock creditsedlar räknas, ehvad de (såsom i Ystads
bank) innehålla, att i den enskilda banken är deponerad en
viss summa penningar, hvilken innehafvaren emot bevisets
öfverlemnande återbekommer; eller att sedeln af banken
vid anfordran inlöses med den utsatta summan. När Ystadsbanken
stiftades, tycktes man, såsom ett medel att undvika
författningarnes föreskrifter, hafva antagit benämningen af
depositionsbevis, i stället för creditsedlar, som de i sjelfva
verket utgöra. Är det de enskilda bankernas rätt att, utan
att någon ny lagstiftning sådant medgifver, sätta creditsedlar
i omlopp, så tillkommer samma rätt hvar och en enskild
Den 22 Augusti f. m.
person i Sverige; ty något annat förbud derför än det allmänna,
som äfven måste gälla för bankerna, finnes icke.
Den hufvudsakligaste frågan, hvaruti skiljaktighet emellan
mitt och Utsktns förslag förefinnes, är den, huruvida
actie-banker böra tillåtas eller ej. För att kunna rätt framställa,
huruledes mitt omdöme i denna fråga uppkommit och
utbildat sig, anhåller jag alt få gå något längre tillbaka med
mina uppgifter.
Det var vid i8s3 års riksdag, som realisationen grundlädes.
Af de förslag, som jag i detta hänseende framställde,
nemi. 1:0 att banken skulle årligen consolideras med minst
100,000 r:dr specie, 2:0 att realisationsgrunden skulle bestämmas
till 128 skillingar för en r:dr specie, 3:o att banken
till detta pris skulle invexla allt det silfver, som erbjöds,
och 4:o afd den som insatte silfver, skulle erhålla ett
särskildt bevis, som berättigade honom att återtaga silfver
emot det erhållna beloppet i bancosedlar; antogo R. St. år
1823 blott irsta och 3:dje punkterna. Sedan allmän invexling
till 128 sk. var tillåten, kunde väl någon realisation
till mindre belopp ej vidare komma i fråga, men utvexlingens
tillvägabringande medelst den s. k. öepositbanken ville
man då ej tillåta. Det var först år 1829 som ofvannämnda
andra och fjerde punkter jemväl blefvo R. St:s beslut.
Om sådant skell år 1823, hade, så vidt af sedermera inträffade
förhållanden nu kan slutas, realisationen kunnat vara
verkställd år 1824 eller sednast år i8a5; men man måste
dock erkänna att genom uppskofvet bankens ställning blef
solidare än den tilläfventyrs annars varit. Emedlertid hyste
jag och någre andre personer år 1823 hopp om realisationens
snara verkställande, och vi umgingos med planer, som
man borde ställa till, för att förekomma, att i den stund
realisationen kom till verställighet och Riksbanken troligen
måste inskränka sin sedelutgifning, penningebrist och stagnation
uti inrikes-rörelsen ej skulle uppkomma. Detta väckte
tanken på enskilda banker med anledn. af åtskilliga inom
RiksSttn väckta motioner. Derjemte trodde vi, attén sådan
lånerörelse, som Banco-disconten idkar, icke var för Riksbanken
lämplig att i längden fortsätta. Bankens lånerörelse
borde efter hand inskränkas till lån på guld, silfver, metaller
och vexlar, och allt annat småningom öfvergå på enskilda
banker. Det synes väl vara godt, att Riksbanken genom
en större lånerörelse förvärfvar penningar, som R. St.
sedermera efter behag disponera till andra ändamål; men
det är just genom denna disposition af bancovinsten, hvilken
lätt kan utsträckas längre än vederbör, som bankens soliditet
kan äfventyras. Densamma vore mera betryggad derigenom,
att bankens årliga inkomst ej vore större än som
erfordras för dess egna utgifter, och att, ifall ändå Öfverskott
skulle uppkomma, detsamma enl. bestämda, för alltid
gäl
-
Den aa Augusti f. m.
a a5
gällande, föreskrifter öfverlemnades till statsbeliofvens fyllande.
Af dessa anlednzr var del, sorn uti Stats-, Bmcoocli
LagUtskm utarbetades förslag till förordn. om enskilda
banker eller discouter, hvilket af R. St. antogs och utfärdades
af K. M. den 24 Januari 1824. Vid upprättandet
af nämnda förslag uppstod icke ens någon tanke derpå, alt
en enskild bank kunde få utgifva egna creditsedlar. Sådant
ansågs stridande emot författningarna. Ej heller
tänkte man uppå, alt till grundfond kunde användas annat
än reda penningar eller publika papper, som lätt
kunde realiseras. Vinsten på bankrörelsen ansågs böra
uppkomma medelst lifgifvande af assignalioner på Riksbanken,
samt derigenom att penningar upplånades till mindre
ränta än banken sjelf tog för sina försträckningar, äfvensom
genom öfverränta. Nu har erfarenheten visat, att
1824 års förordning, såsom ämnadt var, aldrig kommit till
verkställighet, och man har härutaf ett exempel, huru svårt
eller nästan omöjligt det är att skrifva lag uti ämnen, hvaruti
erfarenheten ej lemnar någon säker ledning för omdömet.
När Ystads bank stiftades , så visade sig genast
huruledes den solidariska ansvarigheten, stadgad lika med
den bolag för handel och fabriks-rörelse åligger, alltid skulle
komma alt medföra svårigheter. Nämnda bank utgjordes
af blott 3:ne bolagsmän, oell de öfrige delägarne voro innehafvare
af actier och deltogo endast med sitt insalta capital
uti betalningsansvarigheten. Nu äro tvänne af bolagsmännen
döde, och det förefaller rätt besynnerligt, när man
ser, huruledes en afliden person fortfar att underteckna bankens
sedlar, genom en annan person, det är sannt, men säkerligen
utan att denne kan uppvisa någon lagligen gällande fullmakt
från dödens rike. Orsaken till denna besynnerlighet finner
man lätt ligga deruti, att författningarna nu icke medgifva,
alt den med döden afgångne bolagsmannens sterbhus skiljes
från den solidariska ansvarigheten på annat sätt än genom
utfärdad årsproclama, hvarigenom åter bankens rörelse skulle
komma att betydligt lida. Enligt mitt förslag hade bolagsmannens
.ansvarighet upphört ett år efter det kungörelse
om hans afgång från bolaget blifvit utfärdad, och annan
bolagsman inträdt i stället. Med tillämpning häraf utgör
Ystads-banken i sjelfva verket en sådan actie-bank, som mitt
förslag upptager; nemi. att endast directionen står uti solidarisk
ansvarighet, men icke actie-ägarne.
Om ändamålet att småningom skilja Riksbanken från
bancodiscont-rörelsén skall kunna vinnas, så måste en enskild
bank uti Stockholm tillvägabringas. Detta torde vara
lätt verkställbar!, om actie-bank tillåles, grundad på contenia
penningar. Att husägare i Slockholm skulle ingå lili
en solidarisk bank, i enlighet med Ulskrns förslag, har jag
svårt att föreställa mig. Samma motiv, som gälla för provin12
H. 29
D e 11 11 Augusti f. m.
serna, finnas icke här. Alt tilla telse 11 att utgifva credilsedInr
till -|:dclar af aclie-bankens alla behållna säkra tillgångar
skulle kunna medföra någon våda, kati jag icke inse; oell
Utsk:n synas äfven hafva medgifvit detta. Hvarföre skola
då aclie-banker icke tillåtas? Utsk:n anföra: ”alt en sådan
tillåtelse vore ett undantag från den allmänna principen om
bolagsmäns solidariska ansvarighet; alt det bör vara allmänhetens
rätt, då den i allmänna rqrelsen ofta icke kan undvika
att emottaga enskilda bankers credilsedlar, att åtminstone
kunna med säkerhet och bestämdhet bedömma de rättigheter,
som dem åtfölja, hvilket vore lätt att fatta, i det
fall att endast en slags ansvarighet funnes för alla banker ;
hvaremot, om atne ansvarighetsformer, finge äga rum , det
icke gjorde tillfyllest att äga kännedom af lagen, utan man
derutöfver borde förvärfva kunskapen om hvarje bolags
särskilda stiftelsegrunder; samt slutligen alt de flesta af de
redan inrättade bankerna grunda sig på delägarnes solidariska
ansvarighet.”'
Hvad nu angår principen för bolagsmäns solidai iska ansvarighet,
så är den redan af Ul>k.‘n Irånträdd. Allmänna
lagen innehåller uti i5 cap. i §:n Handels-b;n: ”Bolagsmän
äga svara alla för en och en för alla till then handel, sorn
för bolaget slutes Njuta bolagsmän försträckning af andra
i penningar eller gods, och reser enl hera bort; söke tå
borgenären sitt åter af them, som qvar sitta.’’ Detta lagens
rum har alltid varit så lillärnpadt, att hvad en bolagsman
å bolagets vägnar aftalat och slutit, har gällt för alla, samt
att hvar och en bolagsman, som sökes för bolagets gäld,
är skyldig att densamma betala, vare sig med bolagets eller
hans egna tillgångar. Huru låter väl härmed förena sig hvad
17 §:n i Utskins förslag innehåller, att direclionens ledamöter
skola först lagsökas och undergå utmätning, samt endast
derefter talan kunna föras emot den eller dem af de ansvariga
lottägare, emot hvilka fordringsägaren finner för godt
att vända sig; äfvenså den 18 §:n, hvarigenom synes vara
medgifvet, att solidariskt ansvarig delägare kan befrias från
betalningsansvar, utan alt all den gäld blifvit gulden, hvaruti
bolaget råkat under den lid denne delägare var bolagsman.
Enahanda stadganden förekomma äfven uti mitt förslag,
men detta grundar sig derå, att den allmänna principen
för bolagsmäns solidariska ansvarighet skulle frånträdas
och en särskild lagstiftning för enskilda banker och hypotheksföreningar
meddelas. Är nu principen uti ofvannämnda
väsendtliga delar af Utskln frånträdd; hvarföre kan icke
jemväl undantaget utsträckas ännu längre, om ingen våda
dervid förekommer?
Utsk;n anse, att genom den solidariska ansvarigheten
allmänheten lättare bedömmer det förtroende creditsedlarna
böra äga. Då måste man likväl känna alla delägarnes namn
och förmögenhet. Nar bolag till drifvande af handel eller
Den aa Augusti f. m.
•ii']
fabrik ingas, sa brukar man kungöra bolagsmannens namn i
tidningarna. Sådant bär icke skett i afseende på de enskilda
bankerna. Allmänheten är alldeles okunnig hvilka de
personer uro, sorn, utom directionens ledamöter, stå i betalningsansvar.
Ännu mindre kunna väl de primitiva delägarne
afgå och andra komma i stallet, utan alt sådant allmänt
kungöres; den som emottager en privatbank-sedél, känner
hvilka personer aro solidariskt ansvarige för densammes inlösen.
Efter mitt omdöme är det tillräckligt för allmänheten
alt veta, att directionens ledamöter i alla enskilda banker
och hypotheksföreningar a ro solidariskt ansvarige för betalningen;
att denna förbindelse fortfar jemväl ett år sedan
någon ledamot utur directionen afgått, samt att kungörelse
derom uti allmänna tidningarna bör ske. En actie-bank,
sorn liar hela sin grundfond uti penningar eller sådana papper,
som genast kunna till penningar förvandlas, blir alltid i
stånd att hålla större cassa i proportion till de utelöpande
creditsedlarna, än den solidariska banken, hvilkens grundfond
består tillitdelar eller §:delar uti documenter, hvarför
penningar först småningom oell efter längre tids förlopp
kunna erhållas. Den solidariska ansvarigheten hindrar alldeles
icke, att ju bankens cassa kan blifva sprängd och banken
upphöra alt inlösa sina sedlar vid uppvisandet; oell om
äfven alla bankens skulder sedermera kanske under en tidrymd
af flera år blifva betalda, är dock möjligheten af ett
sådant insolvent tillstånd ett för det allmänna skadligt förhållande
och bör förekommas, så vidt ske kan. Att creditsedlar,
utan påräknad solidarisk ansvarighet, kunna få credit,
det visa Östgötha bankens sedlar och äfven till en del
Ystads bankens.
Icke eli ord förekommer uti betänk., huruvida den lag
Ulsk:n nu föreslagit skall endast gälla för de enskilda banker,
som hädanefter uppkomma, eller jemväl för de redan
befintliga. I förra fallet uppstår den orättvisa, alt man nu
mera icke vill tillåta hvad som förut blifvit medgifvet, utan
att man kan åberopa att några olägenheter för det allmänna
derigenom uppkommit. I det sednare åter skulle flera
af de redan befintliga bankerna blifva nödsakade att genast,
då lagen promulgeras, inställa sin lånerörelse intill dess nya
bolag i enlighet med Ingen hunnit bildas. Till grund för
mitt förslag har jag antagit, att de närvar, förhållandena
skulle äga bestånd och legaliseras, samt ingen annan förändring
egentligen påbjudas, än den, att directionens ledamöter
skola vara solidariskt ansvarige, der sådant nu icke redan
äger rum. Delta stadgande synes så mycket mindre kunna
medföra någon rubbning uti bankernas närvar, ställning,
sorn de flesta redan äro solidariska och således äfven directionens
ledamöter hvar lör sig solidariskt ansvarige. Der sä
icke är , bör man dock med skäl kunna fordra, att directionens
ledamöter tillse, att banken så förvaltas, att någon
Den 33 Augusti f. m.
osäkerhet för bankens fordringsägare icke må uppkomma.
För öfrigt skulle jag knappast tro, att den som underskrifva
en bankens creditsedel, hvarför betalning af honom fordras,
kunde frikännas derifrån på grund af bolagsreglorna.
Sedan jag således upptagit de väsendtliga anmärkntr,
sorn i afseende på frågans behandling såsom lagstiftningsärende
kunna göras, tror jag mig böra framställa de skiljaktigheten,
som i öfrigt förefinnas emellan mitt och Utskms
förslag.
Dessa bestå uti följande:
1:0 Stadganden, spm Utsk:n tillagt utöfver mitt förslag:
Dessa äro:
a §:n. Ulsk:n föreslå stadganden både i afseende på antalet
af delägare och grundfondens belopp.
Detta har jag ansett böra utur lagen uteslutas, dels emedan
föreskrifterna icke öfverensstämma med flera af de
redan befintliga bankerna, dels ock derföre, att det bör lemnäs
till K. M. att pröfva huruvida ett bankbolag är så organiseradt
att det uppfyller ändamålet. Stadgandet är till
sin natur af administrativ beskaffenhet och bör icke finnas i
en af Konung och Ständer såsom civilrlag utfärdad författning.
6 §:n upplager föreskrifter i afseende på bolagsreglorpas
innehåll, hvilka jemväl äro helt och hållet af administrativ
beskaffenhet och torde ej böra såsom lag ovillkorligen
stadgas, utan lemnäs till K. M:s bedömmande, då tillstånd
begäres.
8 §:n. Likaså stadgandet att io proc. af grundfonden
skola vara inbetalta innan utlåning börjas.
Hvad i3 och 16 §§:na innehålla om pantsatt egendoms
försäljning acil stämnings tillställande, torde det vara skäl att
bibehålla.
2:0 Föreskrifter, hvilka Utskm föreslagit annorlunda än
Ulin motion innehåller.
t §:n. Utskm föreslå octroj-tiden till to år, i stället
för 20 år, hvilka jag upptagit lika med R. St:s beslut vid sista
riksdag. Ora ej rubbning härigenom sker uti redan befintliga
bankers pctroj, kan frågan vara likgilltig.
6 <j:n upptager, att i5 proc. af grundfonden bör contant
inbetalas; då deremot mitt förslag uti 17 §:n upptager
33^ proc.
Del förra synes mig föranleda att bankens cassa blifver
nog svag för vexlingens oafbrutna gång. Stadgande härom
kan jemväl uteslutas utur lagen och öfverlemnas till K. M.
att vid octrojens meddelande tillse, det villkoren äro sådana
att häpken må kunna invexla sina sedlar vid uppvisandet.
g §:n utsätter minimi-valören å creditsedlarna till 5 r:dr
kurant eller i r-.dr ia sk. specie. Jag hade trott, att då
Den a2 Augusti f. m.
de redan befintliga bankerna fått utgifva sedlar å 2 r:dr
b:eo och någon olägenhet deraf ej blifvit anförd eller förspord,
borde dervid få förblifva. All rubbning uti det bestående,
sorn icke är af gällande skäl påkallad, bör undvikas.
12 §:n. Utsk:n antaga, att räntan vid låns lifgifvande ej
får afdragas för längre tid än 6 månader och med 5 proc.
Mitt förslag innehåller uti 7 5:11 högsta lagliga ränta under
ett år. Detta sednare är stadgandet uti 1824 års förorda.,
hvilket jag ansett böra bibehållas. Det är visserligen sanni,
att högre ränta än 5 proc. icke numera lärer kunna af någon
enskild bank med framgång fordras; men att uti lag
stadga denna ränta, torde vara orätt. Hvad som skulle i
väsendtlig mån bidraga att discontrörelsen ifrån Riksbanken
öfverginge på de enskilda bankerna, det vore, 0111 dessa sednare,
i stället att Banco-disconten fordrar capitalels återbetalning
på 2^ år uti fem terminer, rnedgåfve alt betalningen
finge ske på 3 år, med en tredjedel årligen. Landtinannen
skördar icke sin åker mer än en gång om året, oell
halfårs-omsättningen medför ökad ränteförlust och provisioner
111. m. Lagen bör utsätta maximum af hvad som
kan tillåtas; men ej längre ingå på det egentligen financiella
och administrativa i frågan.
i5 §:o, I stället för de af mig uti 29 och 3o ij§:na gjorda
förslag, alt ifall creditsedlarna ej vid uppvisandet inlösas,
banken skall hafva förlorat sitt privilegium, såvida ej K. M.
skulle finna att bankrörelsen utan äfventyr kan fortsättas,
samt att borgenär kan inför domstolen yrka hankens sättande
i concurs-tillstånd, hafva Utsk:n föreslagit, att anmälan
om bankens försättande i concurs-tillstånd skall ske bos
K. M:s Bef;h;de, på hvilken det beror, om banken skall inställa
sin rörelse, och frågan 0111 concurs öfvei lemnäs till
domstolen eller ej.
Om en enskild bank upphört att inlösa sina sedlar med
penningar, så lärer sådant blifva en händelse, som väsend!ligen
komnie att rubba crediten i landet. K. M„ sorn äger
tillfälle alt bedomina förhållandet i det hela, loide väl med
mera säkerhet kunna afgöra huruvida det är rådligt alt låta
en sådan bank fortfara eller icke, än att sådant må ankomma
på landshöfdingen uti länet.
Man måste äfven betänka, att då frågan hos landshöfdingen
anrnäles, blifver egentliga tvistefrågan den: äro bankens
tillgångar, sorn ej genast kunna realiseras lill penningar,
fullkomligt säkra eller icke? och det lärer blifva svält
för Konungens Bef:b:de att deröfver afgifva bestämdt yttrande.
Om nu Konungens Bef:h:de likväl afgifver ett sådant
yttrande! hvarest få besvär deröfver anföras? Det synes
mig vida bättre att lemna den administrativa frågan till
K. M., och den legala, om banken är uti concurs-tillstånd,
till domaren, som förfar enl. allmänt gällande lag. Att fri
-
Den aa Augusti f. tu.
taga de enskilda bankerna från enahanda svaromål inför
rätta med andra gäldenäner, det kan jag för min del icke
tillstyrka; faran deraf är icke så slör, som man kanske föreställer
sig; ty icke är banken i concurslillstånd, derföre
att creditsedlarne icke genast inlösas. Dertill fordras, alt
andra förhållanden äro uppgifna oell styrkta ; men borgenärens
i lag stadgade rätt att vid domstolen yrka concurs
bör icke bero på landshöfdingens pröfning eller godtfinnande.
18 §:n af Utsklns förslag synes antyda, att solidarisk
delägare skulle vara fri från all betalningsskyldighet i den
stund han frånträdde bolaget, utan att vara lagsökt. Ett
sådant stadgande skulle, då allmänheten blifver upplyst 0111
de förändringar uti personal och förmögenhets-omsländigheter,
sorn lätteligen kunna äga rum, i hög grad komma att
bereda bankens misscredit. Mitt förslag var, ali ansvarigbeten
skulle fortfara ett är etter det kungörelse i tidningarna
skett. Derigenom tryggas allmänheten derför, att,
ifall förtroendet vore (åstadt vid någon eller några personers
delaktighet i banken, man icke finnér deni afgångna i
den stund betalningen kommer i fråga.
19 §:n innehåller att bevakning af creditsedlar eller invisningar
uti concurs ej erfordras. Hvar skola då sedlarne
till bevakning och inlösen uppvisas? Icke kan del ske i banken,
då ingen bank mer finues, utan dess tillgångar äro öfverlemnade
till gode mäns förvaltning. Skola borgenärerne
åläggas alt löna tjensteman och hålla conior äfven mot deras
vilja? Skall coneursdomaren på arne eller kanske 10 år
icke få afdämma conelli sen, och andre fordringsägare icke
dessförinnan erhålla någon utdelning? Eller skola kanske
creditsedlarne icke upptagas uti concnrsdomen, då lagen
icke innehåller sådant, eller alt beloppet skall hos domaren
anmälas? Falska sedlar kunna ju finnas? Huru skall det
utredas? Sedlar kunna möjligtvis vara utgifna lill större belopp
än bankens räkenskaper upptaga? Och örn åter under
en längre tids förlopp en stor del sedlar blifvit förstörda,
så all betalning derför ej kan fordras, skola då ej innehafvarne
af de öfriga sedlarna få dela tillgångarna sig emellan?
Allt detta utgör olägenheter, som jag trott förekommas
genom det af mig uti 3i §:n föreslagna stadgande, att
creditsedlarne borde inom proclamatiden uppvisas och påtecknas
inför den eller de embetsmyndigheter K. M. utser
och uti allmän kungörelse tilikännagifver. När banken är
uti concurslillstånd, lära dess sedlar ej vidare vara gångbara
i rörelsen, utan hvar och en skyndar sig att vidtaga
åtgärd alt derför kunna erhålla betalning, och någon
lara vid alt stadga 6 månaders fatalietid synes ej vara
för handen.
Uti 20 §:n hafva Ulsk:n föreslagit, att berättelse 0111
bankens tillstånd hvarje qvartal bör lill K. M. afgifvas, då
D"c n aa Augusti f. m. a3i
jag deremot, i likhet med det vid sisth riksdag fattade beslut,
upptagit alt sådan rapport boide hvaije månad afg
i I vas.
3:o Stadga 11 den, hvilka innefattas uti mitt
förslag, men hvilka U t s k : n , utan att anföra något
skäl derför, förbigått.
Uti 2 §:n hade jag, i likhet med hvad R. St. vid upprättande
af 1S24 års förorda, beslöto och det vid sisth riksdag
antagna lagförslag jemväl innehåller, föreslagit, alt i
”hvarje privilegium skall intagas, att inrättningen hvarken
nu eller framdeles skall kunna påräkna något understöd af
allmänna medel &c.’’
Man kan väl säga, att detta ligger i sakens natur, då
enskild bank ej är någon allmän inrältn.; men då man förr
ansett nyttigt att härom påminna vid privilegii utfärdande;
så frågas; har väl skälet dertill numera upphört? Jag tror
det icke.
3 §:n. Det här upptagna förbud för alla andra än enskilda
banker att utgifva credilsedlar, är, på sätt ofvan
nämndt är, borttaget. Följden kunde möjligen blifva, att
bankrörelsen kunde (trifvas utan octroj.
4 §:n innehåller, att bolaget är skyldigt alt såsom god
betalning emottaga sina egna sedlar, men att i öfrigt de endast
godvilligt kunna gälla i liqvider.
Då sedlarne uti banken lill betalnings erläggande uppvisas
och inlösning deraf då kan fordras, uppkommer väl
ingen fråga örn denna §:s tillämpning; men jag har tänkt
mig möjligheten deraf, att bankens fordringar skola indi ifvås
å en ort, der vexlings-eonlor icke är; och då kan executor
sälla i fråga om gäldenär får betala med annat än
Rikets gångbara mynt, såsom vid uppbörd och utmätning.
Att för öfrigt ingen kan åläggas att såsom god betalning
emottaga enskilda bankers credilsedlar, utan alt sådant beror
på emottagarens fria vilja, det torde vara klart; men
till undvikande af missförstånd, bör sådant i lagen bestämdt
utsättas Annars händer del latt,, att fatalier förloras eller
andra olägenheter uppslå, då den som skall emottaga penningar,
vägrar att godkänna credilsedlarna.
13 §:n. Uti den årliga revisionen har jag trott, att ett
allmänt ombud borde deltaga. Derigenom (örekommes lättare
oordningar, och bankens soliditet och credit tryggas.
Om K. M., på sätt Utskjn uti 20 5m föreslagit, skulle vid
något särskildt tillfälle finna nödigt att låta undersöka bankens
tillstånd, komme troligen blotta beslutet derom att verka
menligt på bankens credit, och denna considerntion tilläfventyrs
afböja en åtgärd, som kanske kunnat förekomma
bankens fallissement.
14 §:n. Likaledes har jag trott, att om krono-ombudets
berättelse visar, alt oordningar ägt rum, som böra rät
-
23a Den 22 Augusti f. m.
tas, K. M. hor äga makt att genom vitens föreläggande tillhålla
direclionel) att tillvägabringa nödiga rättelser.
18 §:n upplager, i likhet med stadgandet uti i5 cap ,
6:11 Handels-b:n, att solidarisk delägare ej får afgå utan bolagets
samtycke. Utsk:ns förslag uti 18 §:n deraf tyckes förutsätta
motsatsen och utgöra en lagförändring.
ig §:n innefattar deremot ett undantag från stadgandet
uti i5 cap. 9§:n Handels-b:n, enär det synes olämpligt, att,
ifall en delägare råkar i concurstillstånd, hans concursmassa
tilläfventyrs under många års tid skulle fortfara att vara
delägare i banken.
28 §:us stadgande, att directionens ledamöter, utom den
solidariska ansvarigheten, jemväl äro underkastade criminelt
ansvar, ifall de finnes vara vårdslöse eller bedräglige gäI —
denäner, kan visserligen uteslutas, enär denna ansvarighet i
alla fall äger rum; men det bar synts mig bidraga till förekommande
af missförstånd, samt befordra den öfvertygelse
hos allmänheten, att den är genom lagen tryggad för vårdslöst
och bedrägligt förfarande vid bankens styrelse.
20 §:n. Om det skulle inträffa, att en bank, hvilkens
sedlar icke vid uppvisandet inlöstes med penningar, sedermera
lyckades att fullgöra sådant, innan landshöfdingen kommit
till slut med sin undersökning; hvadan landshöfdingen
tillät banken att med sin rörelse fortfara; men enahanda
förhållande derefter hvarje 8:de eller |/[-de dag inträffade och
klefve fortfarande: månne det vore rätt och nyttigt, att en
sådan hank finge längre begagna sitt privilegium? Hufvudvillkoret
derför vore brutet, och jag skulle tro det då vara
bäst att indraga privilegium. Förlust deraf har således blifvit
af mig föreslaget.
3o §:n. Island de föreskrifter, som, efter mitt omdöme,
mest skulle bidraga att förekomma bankerues obestånd,
är den af mig föreslagna: att hvarje bankens fordringsägare
kan vid domstol föra talan derom, att bolaget eller dess
direction icke iakttagit hvad lagen för enskilda banker föreskrifver.
Svårligen skulle i sådant fall någon öfverträdelse
vågas, och allmänheten tryggas för förluster, som annars
läll kunna uppkomma.
Uti 32 §:n har jag, i likhet med det vid sisth riksdag
uppgjorda förslag, upptagit att creditsedlarne skola njuta
förmånsrätt framför andra bankens räntebärande förbindelser.
Något skäl hvarför detta blifvit uteslutet hafva Utsktn icke
anfört. Jag hemställer dock, örn icke ett sådant stadgande
är högst nödigt både för att trygga allmänheten för
förluster och bereda förtroende till creditsedlarna.
Troligen har jag tröttat H. R. o. Ad. med mina anmärka:!';
mea ämnet är af stor vigt för framtiden. Lika
uppriktigt som jag önskar att de enskilda bankerna måtte
växa till och förkofra sig, till befrämjande af industri och
väl
-
Den 11 Augusti f. m.
•s33
vältrefnad ! landet; lika nitisk Ur jag derför att missbruk
och dera! följande olägenheter oell olyckor måtte föll
kommis genomen bestämd Ing, som, utan att hindra bankerna
i deras rörelse, dock innefattar stränga föreskrifter til!
allmänhetens betryggande för förluster. Detta är, enl. min
tanke, det verksammaste medel alt bereda bankerna allmän!
förtroende.
Då, såsom jag förmodar, Utsktns förslag blifver återremitteradt
, anhåller jag att detta milt anförande måtte dervid
få åtfölja.
Hr Rosenblad, Bernh.: Jag erkänner visserligen,
att 1824 års lag för enskilda banker är ofullständig, och att
i framtiden ämnets vigt påkallar en fullkomligare lagstiftning;
men då å ena sidan både det lagförslag, sorn efter
länga öfvei läggningar vid sisla riksdag frambragtes, och det
som nu discuteras, tillräckligt vitsorda, att erfarenheten och
insigtema ännu icke äro nog mogna för att låta hoppas,
ali den erforderliga förbättringen vid denna riksdag kan vinnas,
oell å den andra denna äfven för det närvar, är mindre
af behofvet påkallad, då ingen sannolikhet är, altför nästa
riksdag några nya enskilda banker skola uppkomma, (om
ej möjligen en i Rikets norra orter), och för de redan beståndande
deras oclrojer utgöra en slags special-lagar, hvilka
förmodligen det nu icke lärer vara meningen att ulan vederbör:?
samtycke förändra; så tror jag, ali man bör åt kommande
Ständers mognare erfarenhet och ökade insigter öfverlemna
denna fråga
Dä villkoret för alla utvidgade credilanstaller, förtroendet
till eli fast myntvärde, efter sednasle riksdag blifvit lyckligen
återvunnet, hade — efter mitt sätt att se — i ett land
med Sveriges brist på capital-lillgångar, den lyckligaste riktningen
för de nya creditansträngningarna varit, att man börjat
med hy pot heksfört ningar der, om man ställer upplåningen
på längre tid, man endast behöfver vara betänkt på årliga
räntan och amorteringsbeloppet, samt vådan för kriser
sålunda är vida mindre, än med skulder, förfallna vid anfordran.
När sedermera med de ökade medel, sorn på detta
sätt blifvit beredda, fliten och omtankan hunnit sä öka
capitalbehållningarna i vårt land att privatbanker kunnat
grundas pä sammanskott af verkliga cupitalister, som ville
göra sina större eller smärre behållningar på ett lönande
sätt frukbara; då bade det varit rätta liden att framträda
med privatbanker. Nu befarar jag att mindre afsiglen alt
göra capitaler fruktbara, än den att bereda nya lånetillgångar,
ingått i beräkning vid stiftandet af vära flesta privatbanker,
och att i allmänhet actieägarne äro de, som starkast,
i en eller annan väg, begagna den länelillgång, privatbankerna
beredt. Men sedan jag uttalat detta omdöme, anit
II. 3 o
234
Den 22 Augusti f. m.
ser jag mig tillika böra tillägga, att under varande förhållanden
de nystiftade privalbankerne gjort mycken nytta, alt
utan deras mellankomst, skulle det verkliga stryp-systeme
för riksbankens rörelse, hvilket man vid förra riksdagen införde,
af måhända för stort afseende för vissa farhågor för
vealisationens bestånd, hafva haft högst menliga verkningar
på inre rörelsen och credit-förhållandena ; och att ett våldsamt
ingrepp i dessa bankers bestånd eller en rubbning ide
lagligen beviljade villkor, i förtroende till hvilka de börjat
sjn rörelse, skulle vara lika okloka som orättvisa. Om ock
i deras organisationer det ej är svårt att upptäcka brister,
så äga de dock vissa fördelar, som skulle göra det högst
orättvist att sätta dem i jemförelse med de fordna filial—
disconterno. Under det alt dessa med ringa capital-belopp,
endast på rättigheten att kunna låna, hufvudsakligen på
rättigheten till oinskränkta sedelemissioner, grundade sin rörelse,
och såsom ledning för denna följde satsen, alt så
långt som möjligt utsträcka sina utlåningar, äro för de nya
bankerna sedelemissionen och sålunda utlåningen inskränkt
inom vissa bestämda gränser, och utom contanta tillskottet,
särskilda säkerheter af actieägarne nedsatta. Men derjemte
äga de ett företräde, som i min tanke motväger många
brister, och genom det nya lagförslaget troligen skulle
upphöra att mera blifva möjligt. De äga nemligen directioner,
i allmänhet sammansatta aforternes mest förtroendeägande
redbara män, inom alla näringsclasser, och äga härigenom
en moralisk garanti, som uppväger mången juridisk.
Jag skulle sålunda för min del tro, att man gjorde bäst, att
för det närvar, lemna privatbankerna åt sig sjelfva, endast
fästande Regerrns uppmärksamhet på vigten alt vid nyas
stiftande iakttaga nödig, hittills noga följd, varsamhet,
och att vid föreskrifternas uppgörande för Riksbanken undanröja
de band, som hindra dennas styrelse, att, när behofvel
så kräfver, räcka rörelsen en hjelpsam hand, och på
detta sätt i linda förekomma kriser, som, om de fingo
fritt utveckla sig, kunde på provinser och hela Rikets näringar
och credilförhållanden medföra svåra skakningar.
För att visa, att närvar, lagförslag, långt ifrån att innehålla
någon förbättring i närvar, lagstiftning, i många punkter
innehåller en väsendtlig försämring, anhåller jag att få
dervid göra följande anmärknrr.
Till en början utesluter 2:dra §:n, genom fordran af så
kallad solidarisk ansvarighet, alla s. k. actie-banker. Då
lagförslaget icke innehåller någon §, som från dess tillämpning
fritager redan stiftad privatbank, så frågar jag, om meningen
är, att Östgötha- och Stora Kopparbergs läns- och
bergslags-banker skola, utan afseende på deras octroj-tid,
genast vid nya lagens promulgerande upphöra; äfvensom
om man verkligen på allvar anser dessa sistnämnda banker
mindre solida, än de öfriga s. k. solidariska? En sträng nog
-
Den aa Augusti f. ui.
a35
grannliet vid actiehypothekens granskning har för behofvets
stund gifvit Östgötha-banken en säkerhet af icke obetydligt
värde, och sjelfva sammansättningen af banken i Fahlun gifvet'
densamma en stor moralisk säkerhet. Såsom bekant är,
ägas -j af actierna af ortens storsta och rikaste Corporation,
Fahlu bergslag, som, om så behöfves, kan biträda med sin
creditiv-rätt å i5o,ooo r:dr b:co i R. St:s Bank, och af öfriga
tredjedelen innehafves en betydlig del af ägarne till de
rangsmiden, hvars afsättning och priser äro föga beroende
af vanliga jernconjuneturer, en dass af actieägare, som icke
torde sakna sin fördel.
Men detta föreslagna stadgande förlorar allt värde, om
man betraktar hvad slags solidarisk ansvarighet lagförslaget
stadgar, jemförd med den, som i ett annat land föranledt
denna benämning.
I England, der dessa banker hufvudsakligen stiftas af
större capitalister eller handelshus, medför den solidariska
ansvarigheten, att innehafvare!! af bankens noter eller sedlar
kan, när som helst, derför fordra betalning af hvilken bolagsman
som helst, och att den bolagsman, som utgår ur
bolaget, förblifver ansvarig för alla noter, ulgifna under den
tid, då han var delägare. Så länge bankens credit är öfver
all tvifvel, är visserligen en sådan ansvarighet under
dervar. förhållanden icke forlig; men hos oss, med våra
många små lottägare, befarar jag, alt ett dylikt stadgande
skulle tillintetgöra all stiftning af någon enskild bank. Också
innehåller Utsktns förslag helt andra föreskrifter. Enligt
6 §:n, mom. 2, är sättet för lottagares utgång ur bolaget
uteslutande öfverlemnadt åt bolaget; enl. tytde mom. kan annan
lottägare försl lagsökas, sedan directionens samtlige ledamöter
blifvit lagsökte och deras lösa egendom ej lemnat full
tillgång, och enl. r8;de §:n, är lottägare, som sin lotta annan
öfverlåtit, ej ansvarig för annan bolagets skuld, än den, för
hvilken han redan blifvit lagsökt. Om nu verkligen en sådan
ställning skulle inträffa, då det kunde se betänkligt ut med
bolagets credit och debet, d. v. s., då den solidariska ansvarigheten
verkligen kunde behöfva tillämpas; så erfordrades
endast, att bolagsmännen, med uppoffring af de hypolheker
för lottandelarna, som i alla fall d å icke kunde räddas,
komma öfverens att medgifva hvarandra öfverlåtelsen på 5o
trashankar; och hela deras solidariska ansvarighet och foidringsägarnes
derpå grundade säkerhet vore förbi.
Men om Utsktn emot öfriga delägare varit milda i tydningen
af de skyldigheter, som komma alt åtfölja den solidariska
ansvarigheten, hafva de varit så mycket strängare
emot directeurerna, emot hvilka i i6:de §:n denna ansvarighet
i all sin stränghet blifvit tillämpad. Denna stränghet
vore icke olämplig, örn directeurerne, såsom vanligen i England,
och vid ett enda tillfälle förhållandet varit i Sverige,
voro hufvud-delägare i banken: men då, med delta enda un
-
a36
Deri 22 Augusti f. m.
dantag, directionerna bär lära vara sammansatta af män, som
med små andelar i hanken, hufvudsakligen af nit och välvilja
för sin ort, åtagit sig detta uppdrag; så fruktar jag
för, alt ett sådant stadgande skulle från dessa platser bortskrämma
många af dessa män och sålunda beröfva ifrågavar.
hanker just den hästa garantien för sin förvaltning, en god
dii edion.
Många flera anmärknrr kunde vid lagförslaget göras, men
då jag anser att ingen ny lag nu hör ifrågakomma, inskränker
jag mig till att, under åberopande af hvad jag yttrat,
yrka åter re miss.
Gr. Frölich, David: Såsom ledamot uti ett af de
Flsk., sorn behandlat denna fråga, (ehuru invald sedan densamma
blifvit utarbetad), synes jag icke äga behof alt vara
utförlig rörtde de anmärker jag tiar att göra mot betänk.,
då tillfälle elert i11 möjligen lemnäs mig vid besvarande af
den återremiss, som R. o. Ad., efter hvad jag äger anleda,
att förmoda, beslutar; men sorn det är ovisst om jag kommer
att bibehålla min plats i Utsk., och jag i alla fall såsom
ord för. föga kan deltaga i debatterna, anser jag mig
böra ingå uti den redan öppnade generella diseussiouen inom
detta Stånd. Af de arne talare, som yttrat sig före mig,
har den siste icke blott vidrört detaljerna ulan äfven sjelfva
grundvalarna eller tillvaron af sådana banker, som tili
detta betänk, blifvit ifrågaställda. Innan jag dock vidare
fäster mig vid denne talares anmärkntr, anser jag ordningen
fordra, att besvara hvad Hr Stråle framställt mot sammansatta
Utskrns betänk., nemi. att ingen strof deruti innehåller
återkallande af 1824 års författning. Vid sisth riksdag beslöts
väl ali und. anhållan bos K. M. skulle göras örn dess
återkallande; men man torde nu hafva funnit, att i och med
detsamma en annan lag antages, vore sådant påtagligen onödigt,
helst det faller af sig sjelft, att en aldie författning
försvinner för en nyare, hvilket ytterligare synes af 6:te §:n
lili lagen för R. Si:s Bank af den 1 Mars i83o, som stadgar,
”a 11 det står enskilde fritt alt inrätta bolag
lill bankrörelses bedrifvande, under iakttagande
af hvad genom K. kungörelsen den 14 Jan. 1 8 2 4
redan a n g : d e enskilda b a 11 k i n r ä 11 n : r är stadgadt
ellei- framdeles af K. M. och R. St. stadgadt varti
e r.”
Hr Rosenblads yttrande bar, så vidt jag kunnat uppfatta
syftningen deraf, egentligen gått derpå ut, alt någon
ytterligare bancolags sliflande icke skulle vara af nödvändigheten
påkallad. Uti sitt laisonnement har lian, för alt komma
till detta slut, innefattat åtskilliga anmärknir mot hela
privatbank-systemet, men rnedgifver likväl, att de redan
existerande privat-bankerna varit nyttiga. Då lian sålunda
både klandrat och berömt, nr de! verkligen svårt att utfun
-
Den aa Augusti f. m.
dera på hvilka utaf de af honom anförda skäl han lagt mesta
vigten. Men om jag icke för mycket misstager mig, så
tenderar han dertill, att vi icke mätte få någon lag, utan att
i dess ställe, såsom hittills skett, K. M:s enskilda pröfning
mätte ensam gälla, eller, med andra ord, alt någon lagstiftning
i della hänseende icke skulle ägo rum, tili hvilken
R. St. dellogo. Jag har långt före delta trott mig finna,
att hela privatbank-systemet erfarit på högre ort en inverkan
af samma naturlag, sorn hvarje uppkommen ny inrättning
är underkastad, nemi reaclionens lag. Något hvar,
snm följt utvecklingen af samhällen, äfven då denna utveckling
obestridligen ledi till förbättringar, torde hafva funnit,
att hvarje antagen nyhet först allmänt hyllas, men att derpå
snart följer en tid, då densamma, mindre i anseende till
några fiörefunna smärre brister, än just genom ett dylikt reactionens
sträfvande, nästan lika allmänt klandras, med afsigt,
0111 man så förmår, alt kasla ämnet tillbaka till dess
första ståndpunkt. Ungefär af sådan halt anser jag Hr Rosenblads
syflning vara. Denna reaclions-lag har egentligen
sin grund deri, att menniskorna ofta på god tro antaga hvad
de icke förslå, men som någon tillstyikt, på hvilken de förlita
sig. De kunna icke sjelfva bedomina verkningarna af deras
beslut, ej heller om den plan de gillat blifvit i allo utförd på det
sätt, att den kan motsvara hvad man deraf förväntat; när
nu, innan planen blifvit fullfärdig, man får upptäcka en och
annan möjlig olägenhet, som dels kan anses obetydlig i jemförelse
med fördelarna, dels lätteligen afhjelpas genom att
gå några steg längre på samma bana; så äro desse meiiniskor
oftast lika färdige att vid det mista utrop öfver fara
eller olägenhet straxl vilja tillintetgöra hela inrättningen.
Hr Rosenblad är visst icke bland dem, som så ledas hit
och dit; men han vet ganska väl, att många sådana finnas
och lian instämmer derföre i ropen. I hans försök vid
riksdagens början att medelst crediliv-gifvande af Riksbanken
ställa privat-bankernes väl och ve i Hrr fullmäktiges händer,
har jag trott mig finna anleda, att söka genomskåda
hans plan, den han nu ganska conseqvent fullföljer. Vi hafva
under förflutna tidskiftet sedan i K34, då frågan egentligen
och skarpast ventilerades, sett att konungamakten nyttjat
ett p nero ga tiv, på samma sätt, sorn om föreskriften om
ansvarighet en för alla och alla för en uti • 8 ^4 års författning
aldrig existerat, och med förbigående af de grunder,
som deruti finnas nedlagda, tillåta eller icke tillåta privatbankers
uppstående, allt efter sorn Regertn i hvarje särskildt
fall behagat. Det är då icke svårt alt utfundera Hr Rosenblads
mening. Frågan är om ingenting mindre, när man
ifrågasätter, huruvida lag skall stiftas eller ej, än huruvida
rättigheten alt meddela tillstånd till banco-associationer hädanefter
skall, tvertemot 18-2.4 och i83o års lagar, förblifva och
anses för ett regale! !
a38
Den 33 Augusti f. m.
För dem, hvilka anse alt ingen bancolagsliftning bör
äga rum, är det naturligtvis föga maktpåliggande att ingå i
undersökning huru en banklagsliflning bör vara beskaffad;
emedan de på förhand fördömma allt, som kan leda till utredande
af en sådan frågas detaljer. Hr Rosenblad har sagt,
att det vore väl, om erfarenheten hade mera stadgat åtskilliga
grunder för banklagstiftning, innan vi uppställa en sådan
lag. Jag kan icke neka alt deruti ligger någon sanning, ty
visst är det möjligt, att all erfarenhet kan utvidgas, och att upplysningen
om bankrörelses bedrifvande och rätta föremål ar
i allmänhet föga eller otillräckligen spridd för det närvar.;
men jag hemställer, om icke erfarenheten dock redan gifvit
oss mycket att bygga på. Jag minnes ganska väl, ali då
första gången inom detta Stånd det taltes om privatbankert
så behandlades ämnet såsom om fråga endast varit om att
upprätta filial-disconter, hvilka med rätta ansågos för ett
plågoris för landet. Erfarenheten har sedermera visat, att
ett vida bättre slag af banker kunnat uppslå, hvilka, om än
behäftade med några mindre felaktigheter, dock visat den.
fördelen, att med öfver 5 millioner hafva suppleerat rörelsen
och industrien, hvilka i saknad deraf, på sätt R. St. vid
förra riksdagarna ställt Riksbankens alfärer, skolat vidkännas
en ytterlig indragning eller strypning. Nu är blott fråga
om man vill tillåta att en lag stadgas, grundad på den erfarenhet
dessa banker gifvit vid handen, samt en lag, hvarefter
de nuvar., när deras octrojer tilländalöpa, skola rätta
sig, sarnt hvarefter nya banker må uppstå. Med ett ord —
en lag i enlighet med i83o års banklag, nemi. af eivil-lagsnatur,
hvari naturligtvis man vid denna riksdag skulle rätta
allt hvad som rättas kan, under öppen rätt för R. St. att
framdeles vid kommande riksdagar ytterligare rätta hvad
som kan behöfvas. Om jag således medgifvit Hr Rosenblads
sats så tillvida, att fråga visst icke kan vara om alt
stifta en absolut fullkomlig lag för privat-banker, så kan
jag icke gå längre; ty det torde icke kunna nekas, alt ögonblicket
är inne att söka erhålla en annan lag än 1824 års
författning, synnerligast sedan man sett att Reger:n anser
densamma såsom icke existerande. Hr Rosenblad har vidale
yttrat, att han icke anser sannolikt att nya banker uppstå.
Ja, se der ha vi det! Hr Rosenbald tror sig veta, att
Regertn är nu lika mycket mot privat-banker, som den förr
varit för. Derföre skulle icke en lag få uppslå, under hvilken
bankrörelse, liksom annan fri rörelse under lag, finge
följa det naturliga behofvet deraf! Jag har alldeles samma
tro eller förmodan om det sannolika, som Hr Rosenblad;
men just derföre anser jag att nationen för sin del bör uttrycka
en öfvertygelse i enlighet med det verkliga behofvet,
så väl af banker i vissa orter, der de ännu saknas, och
der just klagan förspörjes öfver privatbank-sedlarna, som ock
öfver R. Sits rätt och skyldighet att derom stifta lag i för
-
Den ai Augusti f. m.
efling med K. M., åt hvars pura välbehag, för hvarje särskildt
fall, ärenden af sådan vigt för samhället icke böra
öfverlemnas. Det är kändt, att en ansökning från Rikets
andra stad, nemi. Götheborg, att få inrätta privat-bank, blifvit
af Regerm afslagen. Jag vill icke påstå, alt förslaget var
sådant att detsamma i dess framställda skick bort bifallas;
men det hade kunnat rättas, om icke skälet, hvarpå afslaget
grundade sig, blef: ’’att Götheborg redan ägde ett R.
”St:s lånecontor.” Detta skäl anser jag vara af sådan beskaffenhet,
att det icke skulle förundra mig om andra större
städer, antingen de äga lånecontor eller ej, svårligen
skulle våga försöket att begära privilegium, helst när de
icke äga någon lag, som föreskrifver huru de skola ställa
sina bolagsreglor. Må man besinna, att det aldrig äro de
rikaste i en stad eller ort, som ifrågasätta bildandet af banker.
De äro sjelfva bankörer, så länge inga associationer
finnas. Det är just de rika å hvarje ort, sorn till en början
arbeta emot och aldrig deltaga i bank-stiftelsen, förrän de
icke kunna hindra den; och för dem, som tillhöra classen
näst derunder i förmögenhet, dem som vilja sträfva till oberoende
af de förra, är det ofta ett äfventyr att hafva vågal
ett sådant försök, hvilket, om det misslyckats, haft till
påföljd att de derigenom stött sig med sina förläggare. Det
är bekant, att man å högre ort börjar anse privatbanksedlarna
skadliga, derföre att de, såsom man säger, uttränga
R. St:s Banks sedlar. Om man tänker sig Riksbanken
såsom en inrättn., hvilken bör ideligen växa för att i
mån deraf utsträcka sin lånerörelse och omsider blifva ägare
af hela landet; så handlar man ganska conseqvent , då
man förhindrar alla inrältntr, hvarigenom, med creditens
begagnande i landsorterna, rörelse-capitalet får växa i mån
af stigande förmögenhet i landet, och hvarmedelst landsorternas
credit kunde komma att stå på egen botten. Denna
åsigt omsluter ämnet för den stora stridigheten emellan dem,
som förfäkta centrala eller municipala lagar och inrättntr. De
centrala tillhöra despotiskt styrda stater, der folkets upplysning
står på en låg ståndpunkt. Fria credit-inrättntr åter tillhöra
mera civiliserade stater och innefatta ett ibland de många
villkoren och sätten för att få nyttja den hos menniskan
inneboende kraften till utveckling utan andra band, än som
äro nödiga för andras frihet. Denna frihet förutsätter förtroende;
och förtroende, man och man emellan, är alltid bevis
på en högre grad af civilisation. Att idka bankrörelse,
blir under sådana synpunkter icke annat än att idka hvilken
annan borgerlig rörelse som helst. Den kunde rätt och
slätt kallas en handel med penningar. Denna handel med
penningar kan naturligtvis ske under mer eller mindre reslrictioner,
i mån af upplysningen och den allmänna laglydnaden.
Der upplysningen är ringa, der hvarest finnes en
större dass af medborgare, hvilka icke kunna fatta denna
Den 23 Augusti f. m.
handels utvägar, dess soliditet och dess inflytande på det
liela; der ar del nödvändigt, atl de lagar, sorn tillåta denna
handel, i början äro mera organiska, eller, med andra ord,
innefatta flera reglementarisk!! stadganden, än sorn i allmänhet
man gerna ser i en lag. En så beskaffad nödvändighet
förefinnes i afseende på den hittills i Riket för kort tid sedan
alldeles okända solidariska ansvarigheten. Lagen måste
icke allenast bestämma och definiera dess mening, utan
genom dess införande i all den stränghet, som skäligen kati
fordras, lemna sådana garantier för allmänheten, atl de deribland,
som icke kunna följa med den slags penningehandel,
som bankerne äro ämnade att drifva, äro och anse sig på
förhand skyddade mot möjliga bedrägerier; trien deraf följer
icke ovillkorligen, att det är och blir under alla förhållanden
nödigt och rätt, alt föreskrifva det endast de, hvilka
inträda i solidarisk ansvarighet, skola få stifta baqker.
Långt derifrån! Under ett annat tidskifte och efter en mera
utvidgad erfarenhet om denna credit-iörelses egentliga
beskaffenhet är det icke blott möjligt, utan äfven måhända
principenligt, att låta sådana banker bilda sig, äfven utan solidarisk
ansvarighet. I detta hänseende har jag trott mig
böra uppfatta vårt lands egna belägenhet. En stor massa
af nationen äger här den politiska rättigheten att deltaga i
lagstiftningen, ehuru din icke kan, hvad aktning man än är
skyldig att skänka densamma, intränga i bedömmandet af sådana
principer, för hvilka man måste hafva gjort sig reda,
för att kunna afgöra hvad som är lämpligt eller för tillfället
det rotta. Der är alltså nödvändigt, att lagstiftningen
genast medgifver snarare större garantier än sorn kunde eljest
behöfvas, och hvilkas ändamål således egentligen åsyftar
denna classens säkerhet. Det är derföre, som jag icke
tror det vara rätt att här vilja förordna aclje-bankers uppkomst.
Jag medgifver, att den större capitalisten icke gerna
inträder i solidarisk ansvarighet, emedan han fruktar att
blifva ett hufvudmå! för dem, som, derest en bank ramlar,
utkräfva valuta; men så mycket angelägnare är det att ställa
så till, alt den solidariska ansvarigheten icke träffar den
rikare delägaren i större proportion än lian deltagit i bankrörelsen.
Denna är en af de grava anmärkare jag har att
göra emot Utskrns betänkande. Utskrn hafva icke i allo antagit
mitt förslag, hvarigenom rikare personer skulle blifva
föga mer exponerade än de öfriga, nemi. att, om de också
i första ögonblicket, när bank-ini ättntn saknade tillgångar,
blefvo tvungnealt framför andra honorera sin solidariska ansvarighet,
de likväl icke blefvo de enda, som fingo sitta emellan,
utan omedelbarligen kunde försätta alla de öfriga delagarne
i samma tillstånd, genom hvilken utveckling af solidariska
ansvarighetsgrundsatsen lill nära likhet med vexelrättens,
det är troligt, alt delagarne skola finna sig uppmanade att
genast
Den aa Augusti f. m.
genast anskaffa tillgångar till betäckande af deras andelar i
bristen. Det är realisationen af denna ide'e om den solidariska
ansvarigheten, som Utsk:n underlåtit. Hr Rosenblad
här sagt, alt den solidariska ansvarigheten efter detta förslag
är ett chartek; att uti England, der solidariska
banker finnas, förhållandet är helt annorlunda och borde
■här tjena till efterföljd. Äfven uti detta yttrande, nemi. hvad
sjelfva uppgiften beträffar, har Hr Rosenblad rätt; men conclusionen
af detta medgifvande blir icke sådan sotn Hr Rosenblad
förmodat. Den solidariska ansvarigheten i England
är nemi. sudan, att sedelinnehafvaren kan, utan alt behöfva
vända sig först lill bank-administrationen, genast vända sig till
hvilken ledamot som helst i bolaget; men Hr Rosenblad borde
tillika hafva nämnt, att följden af denna tolkning af lagen
för solidariska ansvarigheten, och hvilken uppenbart är
orimlig, så ofta delägarne icke bestå af blott några få personer,
som sjelfva omedelbarligen äro bankförvaltare, också
blifvit den, att i allmänhet endast vinglare, eller de som låta
girigheten förleda sig till vågsamma speculationer, vilja
inträda såsom delägare i dylika banker inom det egentliga
England. Förståndiga och solida capitalister ingå icke uti
sådana bolag, emedan de icke vilja utsätta sig för att, på
ansökning af en sedelinnehafvare, kunna blifva lagsökta
innan bankens tillgångar blifvit anlitade. Praxis har också
varit för dylika speculanter, att teckna sig för ett
stort nominelt capital , deraf de endast inbetala en liten
del, ja lill och med endast 5 proc. Det är af detta
slags banker, som vid hvarje kris så många ramlat, under
det att i Skottland knappt linnes något exempel derpå. Att
införa en sådan solidarisk ansvarighet, anser jag vara särdeles
oklokt, och jag vet icke hvarföre vi skola adoptera eu
utländsk fa£on af sä ändamålslös beskaffenhet. Engelsmännen
klaga sjelfve deröfver; men ehuru deras lagar erkännas
vara uti ett confust skick, är det ej lättare för dem att ändra
desamma än hos oss; hvartill kommer alt privilegierade
inrattn:r äfven der finnas, sorn lägga sig emot privat-bankers
bättre ordnande i landet; t. ex. Engelska Riksbanken,
som icke är solidarisk, utan actie-bank, men som med de
ofantliga capitaler , hvilka den disponerar (ehuru den till
Regenn utlånt alla sina egna, och derigenom kan disponera
Regerius kraft vid lagstiftning), förrycker hela landets pen•ningeväsende
till sin förmån och vinning. Del är denna bonk,
sorn lägger sig emot en klokare lagstiftning i England, hvarigenom
solida banker vid dess sida skulle kunna uppstå;
och jag frågar då, hvartill det tjenar att i detta fall åberopa
Englands exempel. Jag har redan medgifvit att den solidariska
ansvarigheten borde i möjligaste måtto bringas till
»amma laga verkan som proprie-borgen; men den kan icke vara
det alldeles, emedan den ansvariges namn icke finnes på
u H, 3i
Ven 11 Augusti f. m.
sedeln, hvilken icke utgifves directe af bolagsmännen, ulan
af en delegation, nemi. dess direction.
Det torde, efter hvad jag i vissa detaljer yttrat vederläggningsvis
emot Hr Rosenblad, tillåtas mig återkomma lill
hvad jag anser vara den första och vigtigaste anmärkntn
emot Utskrns förslag. Uti I §:n heter det att bancorörelse
kan få endast bedrifvas efter erhållet tillstånd af K. M.
Det kan synas, som om hos mig vore, hvad man kallar, en
ullra-radical syftning att inkräkta på ett ibland de praerngativer
konungamakten hittills af somliga ansetts äga, nemi.
att få gifva ett sådant tillstånd, hvilket uti det vid förra riksdagen
utarbetade förslaget kallades pr i v i I egi u m eller oeti oj.
Uti en liten brochure, som jag några månader efter riksdagens
början utgaf, och hvaraf jag tidigt lemnade ett exemplar
åt hvardera af BancoUtskts ledamöter, har jag sökt
utveckla skälen, hvarföre icke vidare tillåtelse till bankers
uppkomst måste hero ensamt af K. M., och hvarföre i min
tanke, när fråga är att stifta en civil-lag, lagen borde vara
så beskaffad, att enskilde kunde sjelfve sluta tili hvad som
erfordrades för att inrätta en sådan hank. Uti denna brochure
lät jag införa ett ytterligare granskadt och rättadt
förslag, för öfrigt af enahanda uppställning med det jag afgaf
straxt efter det Hr Stråle väckte sin (notion i ämnet.
De sammansatta Banco- och Lag-Utsk:n, som haft godheten
uti det mesta följa detta förslag, sådant det finnes uti brochuren,
hafva likväl icke tillåtit, att vid afskrifningen och
tryckningen af mitt förslag, införd t in extenso uti inledningen
lill detta betänk., det rättade, som i broehuren finnes,
blef följd!, utan det förslag, sorn uti förevar, betänk, bär
mitt namn, står der med alla de brister, som var en följd
af den skyndsamhet, hvarmed detsamma först kastades på
papperet. Orsaken dertill känner jag icke. I afseende på
den stora principfrågan! huruvida det kan vara riktigt att
banker få stiftas efter lag eller utan behof af K. privilegium,
— får jag ytterligare åberopa den af Konung och Ständer
gemen arnt stiftade lag af år i83o, som jag redan uppläst;
och jag fi ägar då: när det finnes en af Konung och
Ständer för 10 ur sedan stiftad och anlagen lag, hvari det
heter: ”Enskilda stånde fritt att bolag inrätta o. s. v.
under iakttagande af hvad Konung och Ständer stadgat hafva,
” — är det då skäl att stifta en lag, som icke är annat
än en hänskjutning till hvad Konungen kan pröfva skäligt,
och detta just i den del, der K. M., vida mindre än alla
andra utom Styrelsen, är i tillfälle pröfva hvad som är för
landet nyttigt? Del är uppenbart, att om de öfriga redan
existerande bankerna vilja lägga sig emot en ny banks tillkomst,
hvartill troligen deras intresse leder dem; så får K.
M. höra tillräckligt motskäl, för att väcka farhåga. Egenskapen
af privilegium eller exclusivt tillstånd har i alla tider
visat sig under enahanda villkor. Till dem som betrak
-
Den 22 Augusti f. ro.
ta privilegii-gifvandet såsom elt regale, ville jag dessutom
ställa den fråga, i hvilken § af våla grundlagar Konungen
erhållit en sådan makt. I 1824 ärs kungörelse, grundad på
Sländernes lind. framställning vid (823 års riksdag, blef såsom
en interims-åtgärd en sällan makt uppdragen åt K. M.
Detta må naturligtvis, i hrist af lag, hafva varit det enda,
sorn man då kunde göra; men icke kan 1824 års kungörelse
derföre blifva en grundlag eller åberopas i strid med
i83o års bancolag, sorn bestämdt erkänner att bancorörelse
är ett föremål för civil-lagstiftning, hvarunder rörelsen
sedan blir eller skall blifva fri. Delta är likväl långt från
att vara det enda och kraftigaste argumentet mot pr i v i leg i i—
väsendet. Det finnes ett ännu kraftigare, nemi. att då det
är naturligt att för hvarje bank, som uppslår på grund af
undaulags-tillstånd, måste tiden för dess blifvande lefnad på
ett ungefär bestämmas, och denna tid icke gerna kan tagas
kortare än 10 år; så följer deraf, att om vid påföljande riksdag
R. St. eller Reger:n finner, att ett väsendtligt fel insmugit
sig uti de bolagsreglor, som Konungen sladfästat, så kan
och får man icke emot den enskilda äganderätten retroactivt
återkalla eller rätta della fel, utan det felaktiga stadgandet,
som influtit uti en särskild banks bolagsreglor, måste
qvarstå intill oclrojens slut; och således har K. M, genom
utfärdandet af ett s. k. privilegium, stängt för sig sjelf
möjligheten att kunna rätta det. Hvad begär jag nu? Begär
jag att man skall utestänga Konungen rättigheten att
deltaga uti denna lagstiftning? Visst icke! R. St:s beslut i
della fall kan icke blifva lag ulan Konungens sanction. Om
banker få uppstå under lag, och om del icke behöfs alt
vända sig till K. M. för att stifta en bank, så kunna Konung
och Ständer gemensamt vid en kommande riksdag ändra
denna lag, och då mäste hvarje bankbolag ställa sig denna
rättelse till efterlefnad. Vidare, om vid bancolags bildande
en mängd olikheter får äga rum i ena octrojen emot
den andra, så blifver systemet omsider så inveckladt, att
ingen rättelse är möjlig. Man skall då säkerligen emot hvarje
klagan öfver oriktigheler göra samina invändning, som
nu ligger i vägen för reformer i England, att det finnes redan
stiftade så många banker, hvilkas octrojer fortfara, och
som kunna sätta sig emot förändringen, så alt banksystemet
blir omöjligt att rätta. Det är denna grundsats, och icke
något subjectivt sträfvande hos mig att undanrycka Konungen
något pruerogativ, som föranledt mig alt nu uttala densamma.
Denna min mening har dock icke vunnit stöd inom
sammansatta Utsk:n; och jag kan tillägga, att jag funnit få
bland banco-inrättn.‘ns i öfrigt varina vänner, som omfattat
densamma såsom sig bort; man skulle derföre kunna säga,
alt det är ändamålslöst af mig alt ensam vilja förfäkta en
sådan sats; men erfarenheten har ådagalagt, att många af
de satser i detta ämne, som började att drifvas af mig vid
^44
Den 22 Augusti f. m.
1835 års riksdag, och sorn då häftigt motsades, bestriddes och
förkastades, hafva nu blifvit antagna af de sammansatta Utsktn
vid denna riksdag. Dessa satser finner jag och icke allenast
af de existerande bankerna ulan äfven af sjelfva Regertn antagna,
som icke kunnat stadfästa bolagsreglorna utan att erkänna
deras innehåll; och denna observation ålägger mig att
nu, om också ensam, fortfara med att yrka hvad jag anser
rätt, lemnande åt tiden att förr eller sednare medgifva dess
allmänna erkännande.
Frih. Hamilton, Hugo: Rör:de första frågan eller
huruvida en bestämd och tydlig lag för cnskildta bankbolag
är af behofvet påkallad har den siste värde talaren
så fullständigt och med så mycken sakkännedom yttrat sig,
att jag icke har något i detta hänseende att tillägga. Frågan
om privatbanker har vuxit upp till en stor och betydande
fråga inom Sverige, och kan numera icke nedryckas
från den hö'ga ståndpunkt den erhållit. Det är således behöfligt,
att en klar och för alla gällande lag stiftas, hvarigenom
nödig säkerhet vinnes, så väl för den enskilda och
för bolagets delägare sins emellan, som äfven för sjelfva
Styrelsen i afseende på octrojens beviljande och bestämmande
af villkoren derför. Jag har anledn. att tro, att olikhet
i åsigter visat sig äfven hos Styrelsen vid beviljande af
särskilda octrojer, och att åsigterna således icke varit fullt
bestämda; men numera anser jag en allmänt gällande banklag
kunna antagas, sedan erfarenheten af förhållandet
med de obetydliga banker, hvilka en längre tid existerat,
numera ådagalagt hvad som kan antagas såsom gällande
för dessa inrättntr i allmänhet. Då jag nu öfvergår
till de särskilda punkterna, skall jag dock icke upptaga tiden
med att granska dem alla, helst en del är fullkomligen
öfverensstämmande med dem som redan finnas. I afseende
på aulia §;n, hvarest stadgas att bank-bolag icke må
stiftas utan solidarisk ansvarighet, så tror jag, att någon absolut
säkerhet icke finnes hvarken uti den ena eller andra
ansvarigheten; men att största säkerheten ligger uti hvarje
bolagsdelägares önskan att upprätthålla banken i och för
den nytta, som banken medför i den landsort, hvarest den
finnes, samt för den vinst, som af densamma kan bernias
för delagarne. Största säkerheten ligger således deruti att
hanken väl skötes. Det kan icke nekas, att opinionen i sådana
fall äger mycket inflytande, och opinionen har visat en
större obenägenhet mot de banker, som blott äro stiftade
på actier, än för dem, som grunda sig på solidarisk ansvarighet.
En annan omständighet är den, att den direction,
som väljes, icke anser sig så bunden när den icke häfver
den solidariska ansvarigheten. Jag anser derföre, alt, till
betryggande af allmänna förtroendet, bestämda hufvudgrunder
i dessa hanseenden må gälla för alla banker. Vid det
-
Pen aa Augusti f. ra.
245
ta tillfälle anser jag mig böra biträda hvad Gr. Frölich yttrade
root den talare, som förmodade att några privatbanker hädanefter
icke skulle uppkomma; ty jag känner att flera samhällen
inom Riket, och deribland äfven Stockholm, önska inrätta
privat-banker, så snart hindren derför borttagas, äfvensom
jag vet, att åtskilliga provinser, som äga privat-banker under
nämnda förutsättning, ämna utvidga sin rörelse. Jag
kan icke instämma uti de alltför starka restrictioner, sora
IJtskrn vilja fästa vid inrättandet af nya banker. Jag behöfver
i detta hänseendet icke vara vidlyftig, ty jag kan och
bör blott åberopa Hr Nordenankars reservation, hvilken förtjena!'
så mycket mera förtroende, som denna ledamot, från
början af privat-bankers inrättande i landet, med särdeles verksamhet
deltagit i deras stiftande och uti uppgörande af reglemente
derför, som i det närmaste varit svarande mot behofvet
och ledande till den försigtighet, sora bör utgöra första grunden
för sådan rörelse. Villkoret för banco-lags stiftande att äga en
grundfond af 2 millioner r:dr kurant synes så mycket mera olämpligt,
som ingen af de nu existerade privat-bankernaärgrundadt
på så stor teckningssumma. Ehuru förtroendet för dessa
banker i sednare tider mycket stigit, var det likväl icke möjligt
att vid första teckningen till Welsgötha-banken uppnå
en half million, och vid sednare teckningen uppgick teckningssumman
icke öfver 800,000 r:dr. Visserligen var icke
fråga om någon större teckningssumma, men flere anmälte
sig icke alt deltaga uti bolaget. Skälet härtill ligger uti
landets fattigdom, som gör att man icke kan prestera de erforderliga
villkoren, ty dertill fordras att äga ograverad jord
eller säkra intecknings-handiingar. Af sådan anledn. instämmer
jag med Hr Nordenankar deruti, att den föreslagna teckningssumman
är för stor; men jag går längre än reservanten,
som trott att teckningssummau kan bestämmas till 1 million
r:dr. Blott en bank har kunnat åstadkomma en sådan teckningssurnma.
Och då meningen icke är att göra sådana bankers
uppkomst omöjlig, ser jag icke hvarföre man skall bestämma
teckningssumman så högt, och föreslår derföre, alt
minimi-beloppet må blifva en half million r:dr. Den andra
punkten, mot hvilken Hr Nordenankar reserverat sig, är den
som stadgar, att sådana bank-bolag' icke skulle få utgifva
sedlar lill mindre valör än 5 rtdr kurant. Det har visat
sig, att de mindre sedelvalörer, som privat-banker utgifvit,
hafva varit mycket eftersökta i allmänna rörelsen, hvilket
likväl icke bevisar att liks-sedlarna blifvit ur rörelsen utträngda.
Der dessa finnas, skola de alltid blifva mera begärliga;
men privat-bankernes småsedlar hafva varit eftersökta
derföre alt R. St:s Banks sedlar icke funnits. Förhållandet
är nemi. sådant att rörelsecapitalet under de sednare
åren mera än förut hopat sig inom allmänna cassör här
i staden samt uti Banken och Riksg.-cont., så alt ett verkligt
slryp-sysleme skulle inträffat, om icke privat-bankerue (rädt
346 Den 31 Augusti f. ax.
emellan och afhulpit behofvet. Dttla är orsaken hvarföre
privnt-bankarnes småsedlar varit begärliga, och derföre tror
jag äfven alt prival-bankerne fortfarande böra få utgifva
sedlar på i ä 3 r:dr. Äfven instämmer jag med Hr Nordenankar
uti hans reservation mot Utsktns tillstyrkande alt
banken icke skulle få utgifva sedlar till större belopp, än
som motsvaras af grundfonds-hypotheker och contanla tillgångar.
Den rättighet privat-bankerne hittills haft alt få
utgifva sedlar till viss proc. utöfver tillgångarna, har hittills
icke funnits medföra menliga följder; och det gifves väl ingen
anledn. att tro, att varsamheten skall blifva mindre, då
det föreskrifves att alla bankerna skola grunda sig på solidarisk
ansvarighet. För min del tror jag åtminstone , alt
den starka inskränkningen, som minskar rörelsen, bör uppskjutas,
till dess erfarenheten visat densamma vara af behofvet
påkallad, helst förhällandet är det, att den rättighet
bankerna nu äga att utgifva sedlar icke svarar mot behofvet.
I afseende på tiden för låns beviljande instämmer jag
äfven med Hr Nordenankar, emedan grunden för denna
bankrörelse är den, att lånet måtte ske på så kort tid som
möjligt; att hjelpa för dagen, i hvilket hänseende dessa crcditanstalter
skilja sig från den egentliga discontrörelsen.
För Örebro bank gäller den regel, att de låneansökningar,
som afse en kortare tid, hafva företräde framför dem som
begära lån på längre tid. Derigenom har rörelsen ökats
och inrättningen blifvit mera gagnelig och vunnit större säkerhet,
i följd af den tätare omsättningen. På de skäl jag
nnlört, och under åberopande hufvudsakligen af Hr Nordenankars
reservation, anhåller jag om återremiss af betänkandet.
Hr Stråle: Det har blifvit ifrågasatt, att någon ny
lagstiftning i delta ämne icke vore behöflig. Jag hade likväl
trott, att denna fråga skulle vara så godt sorn afgjord, och att en
hvar skulle inse, att med de författningar vi nu hafva, det vore
svårt att få de blifvande bank-bolagen i full öfverensstämmelse
dermed. Då 1824 års författning föreskrifter solidarisk ansvarighet
lika med bolagsmän i allmänhet, så bör man göra
sig reda för hvad dermed menas. Jag har hört nämnas
borgen och alt bolagsmännens ansvarighet för bankbolagets
skulder skulle vara lika med löftesmäns; men så är icke förhållandet.
Den som går i borgen , åtager sig alt betala en
annans skuld, men bank-bolagets delägare äro sjelfve gäldenärer.
Solidarisk ansvarighet medför samma förhållande för
delägare i en enskild bank, sorn för andra bolagsmän, nemi.
alt den som klafves skall betala. Nu är likväl detta ett
åliggande, som man ej gerna vill att delägarne skola vara
underkastade. Man anser det hårdt, att blott derföre att
man är delägare, man kan blifva kräfd för en större mängd
af bankens creditsedlar, och derföre har man föreslagit att
Den 32 Augusti f. m.
#4?
direclionen skulle vara sökt, innan delägarne kunde kräftas.
Detta utgör en ändring uti nu gällande författningar. De
banker, som nu finnas, komma troligen att vara i mänga år.
Under tiden dö delägare. Om nu deras arfvingar eller sterbhusdelägare
eller testamentstagare i deras ställe skulle inträda
såsom delägare i banken, så skulle derigenom säkerligen
intrasslade förhållanden uppkomma, hvilka böra undvikas,
om bankens credit skall förvaras. Det behöfs blott alt
en arfvinge begär årsproclama. Hvar och en innehafvare
af någon sedel från den bank, uti hvilken den aflidne
varit delägare, skulle börja eftertänka, om han skulle
bevaka denna sedel eller icke; och bankens credit skulle
genast vara störd. Jag kan derför icke föreställa mig
annat, än att den ändring är väsendtligen nödvändig, att
sådane delägare uti solidarisk bank kunna frikallas derifrån
utan årsproclama. Härtill fordras dock ytterligare
en lagföi ändring som är nödvändig, om sådana banker
med fördel skola kunna röra sig, och derföre har jag
äfven föreslagit densamma, ehuru Ulsktn icke velat antaga
mitt förslag; hvaremot Utskrn tillstyrkt andra ändringar,
som jag icke kan godkänna, emedan de medföra för mycken
osäkerhet. Man har nemi. antagit, att en delägare skulle
kunna gå ifrån en bank genast efter del anmälan derom
skett, och sedermera vara fri från de förbindelser banken
sig åtagit. Detta anser jag vara ganska äfventyrlig!; ty om
man föreställer sig, alt i framtiden en bank kunde bilda sig
med afsigt att bedraga sina fordringsägare, så behöfde blott
de första delägarne afgå och återtaga sina till grundfond
nedsatta hypothek, som då kunde utbytas mot andra papper
af föga eller intet värde. En viss praescriptionstid, inom
hvilken delägares ansvarighet icke upphör, är således nödvändig.
Gr. Frölich nämnde, att Utskrns mening är den,
alt 1824 års författning skall anses upphäfven i och med
detsamma den ifrågavar. lagen antoges. Om så är, bör detsamma
uttryckligen stadgas; ty jag vet ej huru i annat fall
sådant skall kunna fattas af den som kan komma att tillämpa
författningen. 1824 års författning lemnar vidsträcktare
rättighet, än den nu föreslagna, till ingående af bank-bolag.
Nämnda författning innehåller nemi. ingenting hvarken om
delägarnes antal eller om grundfonden. På sådan grund stiftades
Ystads privat-bank med blott 3:ne delägare. Så länge
1824 års förordning icke är uttryckligen upphäfven, qvarstår
enahanda rättighet för hvem som helst. Att privatbanker
skulle kunna stiftas utan Konungens bifall, kan jag
icke biträda. Jag grundar min öfvertygelse på tvänne skäl.
Det ena beslår deruti, att då det är ett jus majestaticum,
att pregla mynt, och detta icke kan tillåtas enskilda; så
måste äfven de representativer, som löpa man och man emellan
och föreställa mynt, vara underkastade stränga controller;
och det måste då tillhöraden administrativa makten
Den 2a Augusti f. m.
att tillse, att ingen fara uppstår. Det andra skälet är det,
ätt verklig fara kan uppstå, om icke konungamakten har
rättighet att tillse att förvaltningen blir i enlighet med de
lagar som finnas; och örn icke på den sidan controller äga
runi, så lemnades anledn. till mångå underslef; men iakttages
den föreskrifna uppsiglen på elt ändamålsenligt sätt, så
kan ingen särdeles fara vara för handen.
Hvad actie-banker beträffar, har man sagt, att de skola
äga mindre förtroende än sådana banker, som äro grundade
på solidarisk ansvarighet. Delta kan jag icke erkänna.
Östgötha provincial-banken är icke grundad på solidarisk ansvarighet;
men dess sedlar löpa icke desto mindre öfverallt
i allmänna rörelsen. Uti Ystads bank äga actieägarne icke
heller sådan ansvarighet; men dess sedlar äro derför icke
misscrediterade. Gr. Frölich har upplyst att Engelska banken
är actie-bank utan solidarisk ansvarighet. Hvar och
en känner hvad förtroende den äger. Jag har icke hört någon
upptaga till vederläggning mina motiv för inrättande af
actie-bank i Stockholm. Om femtio husägare förenade sig
om en bank i Stockholm, och inbjödo andra att insätta sina
capitaler deruti på actier, eller såsom man kallar dem,
commandit-delägare, så skulle en stor olikhet uppstå emellan
den solidariskt ansvariga och de öfriga. Fråga skulle
alltid yppas om större förmåner för den solidariskt ansvarige
framför de icke ansvarige delägarne; och delta är orsaken,
hvarföre jag betviflar möjligheten alt i Stockholm inrätta
en bank, som icke är grundad på actier, till hela beloppet
insatta i contanta medel, och der alla delägarne hafva
lika rätt och lika ansvarighet. Man måste erinra sig,
huruledes den bankrut, som inträffade med disconterna,
uppkom. Den härledde sig derifrån, att man såsom influten
räntevinst utdelade sjelfva actie-capilalet, så att den återstående
delen af hvad som skulle utgöra sjelfva grundfonden
bestod i osäkra fordringar. När man nu stadgar, att
actiebeloppet skall vara contant insatt och att ej något deraf
får utdelas; så måste enhvar delägare vara angelägen
om alt tillse, att actie-capitalet vårdas så att directionen
icke kan förstöra detsamma. Hålles noga tillsyn deröfver
alt ingenting utaf actie-capitalet får utdelas, så anser jag
ingen våda kunna uppstå; ty först måste hela actié-capitaJet
vara förs tordt, och sedermera större delen af fordringarna
vara osäkra, innan fråga kan uppstå, att icke valuta
skulle finnas för de uppgifna sedlarna. När man icke kan
uppställa någon verklig farhåga för actie-banker, så vet jag
icke hvarföre man skall förhindra en inrättning, som kan
bidraga till allmän nytta och belåtenhet.
Hr von Troil, Emil: Måhända har R. o. Ad. redan
funnit sig hafva hört nog ordats om privatbanks-väsendet.
Jag
Den 21 Augusti f. m. 2^9
Jag skall derföie icke tillåta mig något försök att fullständigt
utreda ämmi, utan blott belt summariskt uttala min
öfvertygelse 0111 någia Imfvudpmikter. Fortfarande anser
jag en lagstiftning för privat-banker vara en sak, sorn är
högligen af behofvel påkallad. Det laglöshetstilLtånd, eller,
rattare sagdt, det tillstånd af Lestän d lagstridighet, som i
detta hänseende äger ruin, borde ej få fortfara. Det är ej,
såsom jag yttrade, ett laglöshet.*!illstånd; tv här finnes en
författning från förra seklet, som bestämdt förbjuder sådan
sedeliitgifning, sorn K. reglementen i sednare tider tillåtit.
Jag kan derföre icke annat än högligen beklaga, alt detta
ärende hittills blifvit med den långsamhet behandladi, att
det sannolikt vid denna riksdagen får samma slut som vid
den föiegtde, nemi. att icke föranleda till någon åtgärd,
emedan det förmodligen icke hinner att af Högsta Domstolen
och Iteger:n pröfvas i så god tid, att It St. från K. M.
kunna emottaga svar innan de åtskiljas. I afseende på omfattningen
af den lag, som här är i fråga, så anser jag den
icke böra afhandla sådana reglementarisk» stadgande», som
det må bero af bank bolagen att i egenskap af näringsidkare
sjelfve reglera; så till vida torde Gr. Frölich hafva rätt,
att bankrörelsen icke är annat än en enskild inrättning;
ine» saken har äfven en annan sida. Den kan nemi. drif—
vas så, att betydliga delar af Riket derigenom komma på
obestånd. Vi sakna ej hell och hållet sådana exempel inom
vårt land; och från främmande stater, synnerligen Norra
Amerika, ankomma dylika beskrifning»!' hvartannat eller
hvart tredje år. Lagstiftarens åtgärd i fråga om bankväsendet
bör blott sträcka sig dertill att betrygga sedelinnehafvaren
mot förlust; men härutöfver kan lagstiftarens pligt
icke gå. I afseende på detta betryggande gifves del tvänne
slags säkerhet, nemi. en reel och en nominel eller solidarisk.
Jag medgifver, på sätt åtskillige talare yttrat, alt inom vårt
land den sistnämnda verkligen fått opinionen för sig. Det
är derföre vigtig! att undersöka, huruvida denna opinion
grundar sig på verkliga och goda skäl, eller om den är en
villfarelse; i hvilket sednare fall det är af vigt att den må
nndanrödjas. Man finner lätt, att innehafvarne af en banks
sedlar lill större delen bestå af obildade persöner eller
åtminstone af sådana, som sakna vana vid alt sköta
affärer. Likväl fordras det en sådan vana och kännedom
för alt kunna bedomina säkerheten af de namn, sorn finnas
på sedeln; ty man kan icke antaga, ali papperet är godt,
derföre att derpå finnas femtio namn, såvida ej de, sorn
tecknat dem, äga tillgångar öfverskjutande deras skulder }
men sådant kan omöjligen pröfvas af hvarje innehafvare af
en sådan sedel. Äfven 0111 det finnes någon auctorilet, som
pröfva! vederhäftigheten, så att ingen privntbanks-srdel utgilves,
för hvilken icke femtio vederhäftige persöner onsvala
H. 3a
Den 32 Augusti f. m.
ra; sä kan förhållandet vara förändrad t inom en tid af några
få år eller mindre. Man finner således lätt, att någon
verklig trygghet för innehafvaren icke finnes uti annat än
den s. k. realsäkerheten, d. v. s. uti deponerade goda hy—
polhek, som finnas uti säker vård till de utgifna sedlarnes
inlösning, i händelse andra medel dertill skulle saknas. Sådana
voro äfven de åsigter, som sista riksdagen sökte göraä
gällande; och hvad jag hufvudsakligen hav att anmäi ka mot
de förslag, som Utsk:n framlagt, är, att de afvikit derifrån
och trott sig gifva tillräcklig ersättning i den solidariska ansvarigheten.
Jag har redan nämnt de allmänna brister, som
vidlåda densamma; men såsom Ulsktn framställt den, utgör
den blott en blå dunst, en tom skugga. Skall denna ansvarighet
betyda någonting, så fordras dertill, att de personer,
som iklädt sig densamma, skola fortfara i deras ansvarighet,
till dess banken eller disconlen är utredd. I det
stället hafva Utsk:n tillåtit, att det må bero på bolagsmännens
pröfning, om och på hvad villkor cn delägare må afgå
från bolaget. För det andra hafva Utskui föreslagit, att
den sora vill begagna den solidariska ansvarigheten till utbekommande
af sin fordran, först måste lagsöka directionens
ledamöter, och som, derest tillgång hos dem skulle brista,
derefter äger att vända sig mot öfriga bolagsmän. Deraf
blir följden ingen annan än den, att så snart en bolagsman
förnummit, att någon lagsökning ägt rum mot directionens
ledamöter, hvilket naturligtvis mäste väcka uppseende och
således icke kan hållas hemligt, så undersöker han skyndsamt
bankens ställning, och finner han då banken vara
bankrut, så afgår han från bolaget, innan vederbör, fordringsägare
hunnit förvärfva rättighet att lagsöka honom;
och så göra alla de öfrige bolagsmännen, som icke äro directionsledamöter.
Häraf ser man, huruledes den solidariska
ansvarigheten kan komma att inskränka sig blott till
ledamöterna i directionen; och sådan är den säkerhet Ulskm
velat gifva, i stället för den realsäkerhet, man vid sisla
riksdagen var öfverens om. Jag har visst ingenting emot,
att det bestämmes, att i hvarje bolag skall finnas femtio
personer, som äro solidariskt ansvarige, blott man derjemte
iakttager alla de försigtighetsmått i afseende på realsäkerheten,
som behofvet påkallar. Dessa sistnämnda inskränka
sig, i strid med hvad Utskrn föreslagit, hufvudsakligen till
tvänne villkor, nemi. det första, som äfven är det vigtigaste,
att grundfondens säkerhetshandlingar, efter hvilkas belopp
sedelemissionen får rättas, skola granskas, icke blott af
bolagsmännen, utan äfven af någon offentlig auctorilet eller
af någon af Reger:n dertill förordnad person. Utan detta
villkor blifver hvad Utsktn föreslagit af intet värde; ty att
föreskrifva att säkerhetshandlingar skola finnas till ett visst
belopp, utan att gifva sådana föreskrifter i afseende på liandlingarnes
granskning, som lemna trygghet derför att hand
-
Dcu ai Augusti f. m.
lingarna verkligen innefatta säkerhet för det belopp de utvisa,
är ett verkligt nonsens. Det är detsamma, som om
man ville göra upp en affär med en person och förbehålla
sig ett godt hypolhek, men öfverlemnade åt den andra alt
bestämma, hurudant hypotheket skulle vara. Det andra
villkoret för real-säkerhelen består deruti, alt dessa grundfondshandlingar,
sedan de blifvit pröfvade, skola förvaras
under lås oell nyckel, icke blott af directionen, utan äfven
af en person, som blifvit utnämnd antingen af Regerm eller
ock af Konungens Bef:h:de i länet. Om dessa tvänne ändringar
iakttagas uti Utsktns förslag, skulle jag vara färdig
att bifalla detsamma, ehuru — jag upprepar det — jag helst
skulle se att hela skuggbilden af den solidariska ansvarigheten
borttoges; emedan jag icke kan anse moraliskt rätt, alt
i en lagstiftning för det allmänna framställa något såsom
betryggande, hvilket i sjelfva verket saknar den egenskapen.
Hvad Utskar föreslagit angtde minsta sedelvalören vill jag
icke motsätta mig, ehuru jag, i motsats med Frih. Hamilton
och Hr Nordenankar, snarare skulle anse detta minimum
böra bestämmas högre. Desse herrar hafva framställt
sin åsigt, i egenskap af bankdelägare; jag deremot yrkarmin
sats, såsom en man af den stora allmänheten, som fordrar
att icke se det lagliga myntet så ulträngdt från sina
bygder, att det icke finnes för kronoutskylderna och andra
behof, hvartill privatbanks-sedlarne icke få användas. Man
säger att Statsbanks-sedlarne äro mera efterfrågade än privat-bankernes,
och man söker derifrån draga den slutsats,
att sistnämnda sedlar emollagas endast då Statsbanks-sedlar
fattas och att privatbanks-sedlarne således endast fylla ett
växande behof; men delta är ett misstag; ty erfarenheten
bar i alla länder och alla tider visat, alt om ett sämre
mynt får concurrcra med ett bättre, så är det det sämre
myntet, som drifver bort det bättre, så att slutligen ingen
annan utväg återstår att bibehålla det bättre myntet i rörelse,
än att bestämma ett så högt minimum för det sämre
myntet, alt det bättre måtte fortfara att circulera med de
valörer, som äro under det för det sämre myntet stadgade
minimum. Deremot skulle jag gerna instämma med Frih.
Hamilton ang:de förkortande af tiden för lånens återbetalning,
om sådant icke vore af den reglementariska beskaffenhet,
att det icke bör blifva föremål för lagstiftning, utan
bero på bankbolagen sjelfva att bestämma, emedan den omständigheten,
ehuru vigtig den må vara för rörelsen inom
orten, likväl icke kan gifva anledn. till missbruk af den
olycksbringande beskaffenhet, alt tillräcklig anledn. förefinnes
för den lagstiftande makten att ingripa uti den enskilda
industrien.
Hr Lefren, Joh. Pehr: Så väl före discussionen under
läsningen af Utskärs betänk., som äfven under discus
-
212
Den 22 A u g u s l i f. m.
sionen, har jag gjort åtskilliga anteckningar, hvilka jag ämnade
lägga till grund för det yttrande jag var sinnad alt
aflemna. Men den siste värde talaren (jag ber honom ursäg'a,
att jag nämner del) liar så punkt för punkt besvarat
alla mina anteckningar, att jag i allo förenar mig med honom.
Det är likväl ett par punkter, som jag ville lägga
till, såsom säkerhet för allmänheten. Jag önskade nemi.,
att man adopterade den forst uti Wermländska banken antagna
principen ett förklara directionen skyldig alt låta
bankens utredning vidtaga sedan io proc. af det tecknade
capitalet visat sig vara bankens förlust. Detta är en säkerhet,
meta indireet än direct; indirect derföre, att allmänheten
vet att den punkten icke är upphunnen så länge hankens
utredning icke vidtages; och livar och en vet att 10
proc. är en obetydlig sak, när de jemföra* med säkerhelshandlingarna
af alla slag som finnas i hanken, lånehandlingarna
inberäknade Jag skulle önska, att delta blefve ett
allmänt Stadgande, äfvensom alt hankens utredning må äga
rum, så snart hanken manquerar sin pligt att invexla sina
utgifna förbindelser. Särskildt vill jag anmärka, att teckningssummäns
minimi-belopp synes mig vara för stort. I
vårt land är två milliot er i delta hänseende för mycket.
Antingen önska vi prival-hankers uppkomst, eller önska vi
förekomma deras bildande. Vilja vi det sednare, så skola
vi i lagen bestämma grundfond-summan så hög som Ulsktn
föreslagit. För min del tror jag, att man i delta hänseende
någorlunda hör rälta s g efter landets behof vid olika tider;
och att härutinnan fastställa en för hög siffra, vore ungefär
detsamma soto att beställa sina skor för stora och icke
lagom.
I afseende på den luifvudfrågan, huru dessa privat-banker
i allmänhet hora betraktas, så anser jag den för en
slags mäkla;valgärd. När credit finnes inom en provins, så
är det naturligt, ali provinsen har behof af en sådan inrätta.
som en privnt-lmrik; emedan dess functioner äro desamma
sorn mäklarens på börsen. Privatbankens sedlar höra
aldrig betraktas såsom mynt. Betraktar man dem som
mynt, är man genast på afvägar. Dess sedlar böra betraktas
snarare i likhet nied vexlär. De äro endosserade vexlar.
Direclionens namn äro nemi. endossemenlen. Sedeln går
derefter såsom en vexel, så länge den äger credit; och när
crediten upphör, går vexell! tillbaka till endossenten, nemi.
banken. Denna grundsats medför en annan åsigt, ån den
som hittills gjort sig gällande i privat-banker, den nemi. att
privat-banker icke böra ställa sig på småsedelsutgifning, ulan
på lifgifvande af högre valörer; hvaremot en allmän, eller
Riksb anken? syfte, borde vara att lätta privat-bankernes rö
relse
genom ingifvande af de små sedelvalörerna, så att pii—
vnt-bankerne blefvo qvar i cathegoi i af vexelrörelse och icke
folio ned i penuiiigerörelsc-calhegori. Jag förnyar mitt ylt
-
Bea 2a Augusti f. m.
a53
rande, att jas i allo instämmer med Hr von Troils framställning,
deri han, efter mitt förmenande, vidrört hufvudmomenterna
och dragit upp rätta gränslinie!! emellan Statens
pligt att inträda i denna lagstiftning, och rättigheten
för individer alt såsom näringsidkare sölja för inrättningens
bestånd, sedan Stalsmakterne, enl. hvad lagstiftningen
bjuder, tagit under sin skyldighet alt tillse, det lagen full—
göres hvad angår så val halten som vår den af de documentcr,
som ligga till grund för den enskildes säkerhet och
trygghet mot förlust på dessa creditanstalter. Äfven jag hegar
återremiss, synneriigast på de skäl Hr von Troil anfört.
Hr von Hartmansdorff, A u g.: Jag anhåller att få
instämma med Hr von Troil och Hr Lefren. Likväl är det
en omständighet, hvaruti jag icke instämmer med den sednare,
nemi. den, att föreskriften uti 12 §:n ang:de längsta
utlåningstiden icke skulle behöfva stå uti allm. banklagen.
Om dessa utlåningar ställas på så lång lid, att det blir ett
slags uträkning att begagna dessa lån för egendomshandel,
särdeles bland allmogen och att begagna dem genom omsättningar
såsom stående lån; så komma de att göra mycken
skada. Under den korta tid jag var tillförordnad landshöfding,
bade jag tillfälle att se, huru lån från Smålands
privatbank på summor under 3oo rtdr, allt mer och mer
blefvo föremål för lagsökningar hos allmogen. Vådan deraf
för allmogens sjelfständighet är lätt att inse, enär hon nästan
aldrig är försedd med penningar för liqvid på utsatt dag.
I io:de §:n heter det: ”Berest genom vexling eller annan
orsak det sålunda bestämda förhållandet emellan bankens
tillgångar samt beloppet af dess creditsedlar och invisningar
skulle komma att rubbas, åligger det banken att inskränka
sin utlåningsrörelse och inom en månad hafva återställt det
rubbade förhållandet.” Men om banken underlåter det,
hvem vakar öfver skyldighetens fullgörande i detta fall? —
Det är nödvändigt, att tillsyn å Eeger:ns vägnar äger ruin
på verkstolligheten af denna föreskrift. Andra anteckningar,
som jag gjort, hafva redan blifvit af andra ledamöter upptagna.
De anmärkn:r, som reservanterne gjort, och i hvilka
jag instämmer, anser jag öfverflödigt alt upprepa, emedan
de naturligtvis komma att göras gällande af Ulsktns ledamöter,
dä saken återkommer till Utsk:n. Jag instämmer
uti anhållan 0111 återremiss.
Fi ili. Cederström, Thure: Jag borde visserligen
icke uppträda för alt yttra mig uti ett ämne, hvaruti jag
icke äger nödig sakkännedom, för att kunna bedömma det;
men jag tillåter mig dock att fästa uppmärksamhet på en
omständighet, som jag anser vara af vigt, nemi. alt sammansatta
Utsk:n icke till besvarande upptagit Hr von Troils,
vid remiss af Gr. Frölichs förslag till lag för privat-banker,
gjorda erinran i afseende på straffbestämmelse för förfalsk
-
354
Den 33 Augusti f. ra.
ning af dessa bankers creditsedlar. Jag anhåller derföre,
att Utsk:n, vid besvarande af återremissen, ville fasta uppmärksamheten
derpå, oell som jag anser det vara af stor
vigt, att om förfalskning inträffar, domaren icke lemnäs i
villrådighet huru han dermed skall förfara, så föreslår jag
— då med afseende å brottets natur, samt dess för det allmänna
vådliga följder, det icke för behållandet af nödig säkerhet
kan anses tillfyllest, att den som förfalskar privalbahks-sedlar,
endast derför straffas, enl. de grunder lagen
uti S cap. Missg.-b:n för förfalskningsbrott i allmänhet stadgar
— att i lagen för privatbanker måtte intagas det stadgande,
att den som förfalskar privatbanks-sedlar skall vara
förfallen till det ansvar 3 §:n af K. förordn. den io
Dec. 1741 bestämmer för den som uti annans namn skrifver
falsk invisning på banken, oell derigenom uti banken
eller annorstädes förskaffar sig penningar eller varor.
Ur Cederschjöld, Robert Theophron: Jag har
icke öfvervåld discussionen ifrån dess början; men ibland
de talare, jag hört yttra sig i detta ämne, har ingen emot
betänk, framställt en anmärkn., som, efter mitt omdöme, är
af största vigt. Vid stiftandet af lag för enskilda banker
anser jag det nemi. vara högst angeläget att noga tillse, det
sedelinnehafvarnes säkerhet varder tillräckligen och omsorgsfullt
betryggad. Detta skulle dock ingalunda blifva fallet,
derest icke 18 §:n uti det nu ifrågavar. förslaget blifver helt
och hållet förändrad. Nämnda § är nemi. af följande lydelse:
”Ilar solidariskt ansvarig delägare sin lott å annan öfverlåtit
och bolaget från träd t; vare han ej ansvarig för annan bankens
skuld än den, hvarför han dessförinnan lagsökt blifvit.”
Det är klart, att förtroendet för bankens sedlar blifver
starkt och befästadt hos deras innehafvare, i samma mån
som desse hysa förtroende tili bankens ansvarige delägares
soliditet, ålen det är lika klart, att sedelinnehafvarne icke
kunna äga något verkligt förtroende lill den för bankens
soliditet ansvariga personal, ifall denne, på sätt Utsk:n föieslagit,
får blifva så ombytlig, att den i morgon kan bestå
af helt andra individer än i dag. Enl. nyssnämnda § skulle
det nemi. blifva hvarje ansvarig delägares rättighet alt, utan
de andra delägarnes begifvande, på annan person öfverlåta
sin lott och frånträda bolaget, som på det sältet, nolens volens,
kunde, i stället för en solid och fullt vederhäftig delägare,
erhålla en af alldeles motsatt beskaffenhet. Då nu
den afgående delägaren derjemte icke skulle vara ansvarig
för annan bankens skuld, än den, hvarför han innan afträdande!
blifvit lagsökt; så kunde det lätteligen hända, att,
så snart banken råkade i obestånd, mången af dess solida
delägare frånträdde densamma och öfverlöt sin lott på sådana
personer, som redan voro på obestånd och således icke
hade något vidare att förlora. Den solidariska ansvarighet,
Den 22 Augusti f. m.
255
som Utsk:n föreslagit såsom ett nödvändigt villkor för enskilda
bankers inrättande, bar således, efter mitt omdöme,
genom 18 §:n blifvit helt och hållet parodierad. Blifver
åter en verklig och ärlig solidarisk ansvarighet föreskrifven,
så torde det för gifvet kunna antagas, att ingen förnuftig och
solid person kan vilja såsom delägare uti banken ingå, med mindre
än lian känner och har förtroende till de öfriga detägarncs
soliditet. Men huru är det väl möjligt att vinna en sådan
kännedom i afseende på en personal, som dagligen kan ombytas?
På
de skäl jag nu anfort, får jag vördsamt hemställa,
att Ulskm, till betryggande af så väl bankdelägarnes egen,
som äfven sedelinnehafvarnes säkerhet, behagade förändra
18 §:n uti förslaget lill fullkomlig Öfverensstämmelse med 6
(jin i5 cap. Handels-b:n af 1734 års lag, så lydande: ”Nu
vill bolagsman annan i sitt ställe sätta och sjelf träda af:
samtycka the andre ; bafve han ther lof till. Ej må någor
emot theras vilja tränga sig i bolaget in.” — —
Uti 14 §:n af förslaget medgifves banken rättighet att
inköpa fastighet, endast i det fall, då den säljes på auction,
dervid bankens rätt och säkerhet kan vara i fråga; men äfven
för sådan händelse skall det åligga banken att åter försälja
fastigheten, ”så snart det lämpligen ske kan.”
Om det verkligen är meningen att banken ej må fortfarande
besitta faslighet, så tinner jag det vara nödvändigt
alt, efter orden ”så snart det lämpligen ske kan,” tillägges:
"och sist inom den tid, som Utskln anse för den längsta,
hvarunder fastigheten må af banken innehafvas,” helst det
i annat fall möjligtvis kunde inträffa, att banken aldrig ansåg
försäljningen "lämpligen” kunna ske.
Hr Lefre'n: Då jag förra gången hade ordet, glömde
jag att något mera understödja den idc'en, alt icke acliebank
borde afhysas. Hr von Troil nämnde visserligen i förbigående,
att det äfven var hans tanke; men jag torde få
tillägga några ord derom. Jag menar med acliebank en sådan,
som har realiteter, såsom inteckningar och andra säkra
papper, till grund för sin rörelse. Jag anser dem vara
detsamma som de s. k. solidariska bankerna, sådana Utsk:n
beskrifvit dem; ty skilnaden är blott den, alt de äro tlere,
som skola gemensamt ansvara med gemensamt inlagd säkerhet.
Om nu flere enskilde ansvara för -{-'gidel, 4r:^el; T5ö‘^e^
eller hvad del som helst och inlagt motsvarande säkerhet,
så blir allmänhetens säkerhet densamma; men vinsten blir
den, att det blir möjligare i vårt land alt åstadkomma en
bank, der den behöfves; hvaremot försöket att inskränka
sig till blott solidariska banker är beslägtadt med det s. k.
stryp-systemet. Hr Rosenblad synes hafva en böjelse för
detta systeme, och att i R. St:s Bank indraga det mesta af
landets penningerörelse. Jag har den syftningen i mitt till
-
af)6
Den aa Augusti f. m.
styrkande att vilja skilja näringsrörelsen, så vidt den rörer
penningar, från R. St:s Rank, och leda den på en naturlig
väg till de enskilda bankerna; ty det blir aldrig väl i vårt
land, förrän vi vika från den felaktiga grundsatsen, eid.
hvilken R. St:s Bank skulle vara förläggare för Svenska näringarna.
Näringarne måste förlägga sig sjelfva genom de
naturliga utvägarna dertill.
Hr H ammarbjelm, Carl Fredr.: Innan discussionen
slutas, anhåller jag alt få framställa en anmärkn. mot
en af Hr von Troil och Hr Lefren försvarad åsigt. Drsse
herrar hafva nemi. sagt, att privat-banker icke böra få utgifva
småsedelvalörer; men de hufva likväl velat uppmuntra
privat-banker. Jag tror att det är omöjligt, alt privatbanker
skulle kunna existera, om de icke få utgifva småsedlar.
Att föi bjuda dem att utgifva småsedlar, strider således
emot del ändamål, hvarpå desse herrar syfta. Ytterligare
skulle det vara svårt i de orter, der privat-banker redan
finnas, att umbära deras småsedlar, så länge R. Sits
Bank icke bättre, än hittills skett, besörjer vexlingen i landsorterna.
Föihällandet i min hemort . är nemi. sådant, att
för ortens produeter, såsom jern och träd, komma remisser
i större summor från Götheborg. När man nu icke har
någon anstalt af R. Sl:s Bunk att genast kunna få vexla
dessa penningar, så äro privat-banker äfven i detta hänseende
af stor nytta för allmänheten, enär man der kan erhålla
småsedlar för de mindre utgifterna i dagliga rörelsen. Jag
talar icke såsom delägare eller ledamot i någon privat-bank,
utan såsom tillhörande allmänheten uti en ort, hvarest prival-bank
finnes etablerad.
Gr. Frölich: Jag skall endast med några oi d
söka besvara några af de anmärkn::', som blifvit gjorda
sedan jag förra gången hade ordet. Då jag likväl först vill
besvara det enda inkast, som gjoits emot den i min tanke
vigtigaste grundsats, hvarom jug i milt första yttrande framställde
åtskilligt, eller huruvida en bank bör uppstå
i följe af lag eller till följeaf privilegium, förbiser
jag dock icke, att det är en fråga, hvarom man här synes
icke vilja tala mycket, och att del kan anses riktigare att
besvara det inkast, som det i sanning imponerande triumviratet
af Hrr von Hartmansdorff, von Troil och Lefre'n framställt.
Hr Stråle har sökt vederlägga mig i afseende på den
omnämnda stora grundsatsen, och det af 2 skäl, som skulle
vara hemtade från verkliga principer. Det ena var: att
som det är Konungen förbehållet som ett prerogativ att
låta ensam pregla mynt, så bör det också vara Konungen
förbehållet att tillse, att ingen annan gör det. Det synes
tydligen, att den värde talarens anmärkn. grundar sig på
den förmodan, att privat-bankens sedlar skulle vara detsamma
-
Den aa Augusti f. m.
a57
ma som Rikets mynt. Deruti ligger misstaget. Hr Lefren
■liar redan tydligen ådagalagt, att detta är en förvillelse,
oell det synes dessutom af 72 §:n Reg.Fm, alt R. Sl;s Hanks
sedlar äro de enda, som få för mynt i Riket gälla. Emedan
72 §:n säger detta, anser jag äfven Hr Stråles anmärkn.
i dess förra yttrande, ’’att ett stadgande borde inflyta i privatbank-lagen,
som tillkännagaf att ingen vore sky Idig att emottaga
privatbanks-sedlar,” vara alldeles öfverflödigt, af det skäl,
att hvad som står i grundlagen, bör icke åter inryckas i
en allmän civil-lag. Det andra molskälet var, om jag ej fattade
orätt, ”att Regertn bör utöfva controll öfver privatbankerna:”
men jag hoppas att herrarne måtte inse, alt jag,
iden sats att privat-banker måtte uppstå under lag, icke
vill betaga Reger.m rättighet att utöfva controllör; tvertom,
jag anser det just vara hvarje Regerings egentliga föremål
att utöfva co niro Iler, och Gud gifve den i möjligaste måtto
ville inskränka sig dertill, under det alt lagens föremål får
vara att stadga de villkor, hvarunder dessa inrätlnjr få uppstå
och röra sig inom samhället. Med triumviratet instämmer
jag deruti , att der det sig göra låter bör man söka att
skaffa real-säkerhet till grund för privat-banker, i stället för
nominal-säkerhet. Jag vill äfven medgifva, att den solidariska
ansvarigheten, såsom mera nominel, är blott ett supplement
— fastän ganska nyttigt — för hvad man jemförelsevis
kan kalla real-säkerhet. Om i landet funnos rörliga
bypotheker; om våra inteckningslagar voro sådana, att
intccknade reverser kunde med mera lättnad öfverflytias från
man lill man; om här redan bildat sig så mycket af det
slags papper, som hypolheks-inrältu:r eller ock andra sådana
credit-anstalter utgifva, hvilkas papper kunde anses innefatta
en tillräcklig basis för en privatbanks realitet: så är
det ingen tvifvel att en sådan säkerhet, förlagd inom Reger;ns
controllerande vård, vore fullt ut så god, örn icke
bättre, än någon annan. Detta medgifver jag gerna, oell i
följd deraf är det som jag ej, lika med Frih. Hamilton, kan
instämma i del stora loford, som blifvit ti 1 Ideladt de nyare
bankerna, som tillkommit sednare än den Wermländska, alt
nemi. hafva förvarfvat sig rättigheten att utgifva creditsedlar
till större belopp, an teckningssumman. Denna innovation
anser jag vådlig och oriktig i princip, om det också
måste medgifvas, att deraf icke hittills försports någon våda.
Jag är också öfvertygad om, att då i en privatbanksdirection
finnes skickliga och lika aifärs-karlar, så är det ej
någon våda alt emottaga en sådan banks sedlar; men i
grundsatsen kan det icke antagas som rätt, alt en privatbank
utgifver större antal credit-sedlar, an som svarar mot
dess fond. Delta har dock skett lill följd af den rättighet
Konungen tilldelat vissa banker, nit på grund af credilivhypotheker
ulstiäcka utöfver teckningssumman sin sedelrörel12
H. 33
a5S
Den 22 Augusti f. m.
Se. — Vidare instämmer jag deruti med de 3:ne herrarne,
alt, på sätt Utsk. utvecklat, den solidariska ansvarigheten ej
är sådan den borde vara; och det är derföre jag med fägnad
funnit i Hr von Troils yttrande ett understöd för den
sats jag framställt, nemi. att när den solidariska ansvarigheten
göres till basis för privat-bankerna, så bör den göras
så fullkomlig som möjligt, dock icke så orimlig som den
Engelska. Hvaruti jag åter icke kan instämma med de 3
talarne, är iden utveckling, som skett ang:de de mindre sedlarna
och nödvändigheten att prival-banker endast borde tå
utgifva sedlar på större valörer. En ledamot har ledan yttrat,
huruledes det skulle gränsa nära nog till det ornöjliga
att bereda en privatbank någon vinst; men om man alldeles
icke ville afse detta, borde det dock förtjena afseende,
att orten, der en bank inrättades utan ratt att utgifva
mindre sedlar, deraf i och för vexlingen hemtade föga nytta.
Det är ett obestridligt factum, att hvad som försl föranledde
Wermlahdska privat-bankens uppkomst, var svårigheten
för denna provins att äga vexlings-tillfälle. Jag har
äfven i den lilla brochure jag utgifvit ådagalagt, all det
varit det stora vexlings-behofvet i Wermland, som kanske
förledt denna banks styrelse vid ett tillfälle att anse sig rikare
än den verkligen var, nemi. då en stor massa af B.
St:s Banks sedlar på 5oo ä 1,000 r:dr strömmade till ortens
brukspatroner för deras exporlarliklar, hvilka år 1336 hade
en god och lätt afsättning, och hvilka större sedlar till.
större delen ingått i bankens cassa i anseende lill vexlingsbehofvet.
Man trodde då, att det var bevis pä en gränslös
credit, som dock hade bort betraktas såsom en tillfällighet,
hvilket ock inom 6 veckor visade sig.
Hr von Troil har som stöd för sin argumentation lagt
en sats, som han antager som grundsats: alt nemi. det sämre
myntet alltid uttränger det bättre. — Jag vill icke neka,
att man ju i flera skrifter om penningeväsende igenfinner
denna sats, och att under en viss uppfattning af hvad
man stundom haft för ögonen har kunnat föranledas till att
erkänna detta dictum för grundsats; men då det uppenbarligen
ligger en paradox i sjelfva ordalagen, — ty huru och
hvarföre kan det sämre uttränga del bättre? — tycker jag
alt hvar och en bör undersöka hvad som kan vara orsaken
till ett så besynnerligt förhållande och huruvida regeln i
alla afseenden är sann och tillämplig. Jag tror icke, att
det ligger i det sämre myntets beskaffenhet en capabilitet
att uttränga det bättre, utan beror trängandet helt och hållet
derpå, huruvida utlåning sker af dem, som utgifva sämre
mynt, till större belopp, än af dem som utgifva det
bättre myntet. Phenomentet visar sig egentligen emellan
båldt mynt och pappersmynt, hvilket sednare anses för
sämre, ehuru det i många afseenden kan vara bättre. Och
hela satsen innebär ingenting annat, än att när ett dåligt
Dén 22 Augusti f. m.
pappers-by tesmedel visar sig, så gömmes elei bättre metalliska,
hvilket är klart af sig sjelft. Men deraf följer icke,
att privat-bankernes sedlar, ifall de böra anses för sämre,
kunna uttränga Riksbankens, med mindre än att den sednare
förminskar sin utlåning och privat-bankernes totalulgifnirig
blir större. Sker delta åter med berådt mod, emedan
det kan visas icke vara nyttigt, alt mynt-banken under
R. Sits vård utsträcker sin lånerörelse öfver en viss gräns,
då åter privat-bankerne, i mån af capital-tillvexten i landet,
böra få utsträcka sin; så vet jag icke, hvarföre man
med ordformler och logomachier skall förvilla och skrämma.
Vi kanna alt R. St:s Banks lånefond utgör 8 millioner,
och fastän dessa äro anlitade till den grad, alt den sorn
söker lån, får vänta innan det beviljade lånet kan utfalla;
så har icke destomindre privat-bankerne utlånat omkring
5 millioner. När nu lånerörelse-capilalet icke i banken ökas
efler mängden af lånesökande, utan privat-bankerne utlåna
ända till 5 millioner och mera, så skola derigenom dessa
privatbanks-sedlar blifva mera synliga i provinserna; och
hvarföre skola dessa sedlar kallas sämre, då man i hvarje
bank emot desamma kan få tillvexla sig R. St:s Banks sedlar;
minne derföre alt de icke äro stämplade med riks
vapnet.
11
1 Hr Lefrcns yrkande instämmer jag, alt i privat*
bank-lagen bör inflyta den ide'e, som finnes i lagen för
Wei inländska banken, att så fort bankens capital blifvit förminskadt
med io proc., så skall bankrörelsen afstanna. Jag
medgifver visserligen, att detta är ett reglementarisk! stadgande;
men jag vet ej, hvarföre man icke skulle i lagen
kunna intaga detsamma, då fråga är att ingifva förtroende
så inom som utom bolaget. I sammanhang härmed kan jag
ej undgå att göra en väsendtlig anmärkn. vid Utskts förslag,
hvad beträffar en banks concurs-förhållande. Lagen soia
medgifver enskilda rätt alt göra coneurs för alt skydda creditörerne
för ensidig liqvid, måste skydda allmänheten ur en
annan synpunkt, nemi. så, att icke bank måtte få i olid göra
concnrs, hvarigenom den skulle vinna eli anstånd att liqvidera
sina creditsedlar. Det bör således icke vara lofgifvet
för en bank att i afseende på sina gäldenärer, utan endast
delägarne emellan, göra concurs och derigenom hindra
innehafvarne af dess sedlar att få valuta derför. — I Hr Cederschjölds
anmärkn. instämmer jag, såsom den der är ganska
riktig; och denna anmärkn. stödjer mitt förslag, deruti
jag erbjudit en särskild §, just för att hindra denna öfverlåtelse
i en solidarisk bank. Jag finner mycket väl, att den
grundsats, mot hvilken jag stridt, sökt hos Utskm göra sig
gällande, nemi. att man velat göra de solidariska bankernas
adier mera löpande; men jag anser detta stridande emot en
solidarisk banks natur, att actierne skola vara löpande, och
de anmärkn:r, som äro riktade mot den solidariska ansva
-
s6o
Den 22 Augusti f. m.
vigheten, äro riktade mot uraktlåtenheten hos Utskm att införa
en §, som hindrar denna rörlighet hos actier, hvilka
icke böra vara rörliga; och derföre har jag undvikit alt
kalla dem actier utan loltbref, på det allmänheten ej måtte
förvexla dem med vanliga actier.
Hr Frih. o. Landtm, tilikännagaf, att plenum komme
att fortsattas på eftermiddagen kl. 6.
Ilr von Troil: Hr Hammarhjelm har raisonnerat sålunda:
Hr von Troil anser privat-banker nyttiga, han viii
icke att de skola utgifva sedlar under 5 r:dr. Jag tror icke
att privat-banker kunna existera, så framt sedlar afven
af mindre valörer ej af dem få utgifvas, således vill Hr von
Troil hindra uppkomsten af något soto är nyttigt. I denna
logiska deduclion är det likväl en länk, som fordrar närmare
undersökning, nemi. huruvida hans tro att sådana bankinrättn:r
blifva omöjliga, om de ej få utgifva sedlar under
5 r:dr, är grumlad eller icke-. I det fallet torde allmänhetens
öfvertygelse om vinsten af att vara delägare i en privatbank,
numera med full visshet kunna antagas vara så utbredd
och grundad, alt visserligen ingen svårighet skall uppstå
att få ett tillräckligt antal tecknande delägare i en privatbank,
som deraf skulle vara i behof, om äfven inskränkning i
hittillsvarande rättigheter skulle komma att äga rum. Det är
möjligt, att det var till befordrande, af de första privatbankernas
uppkomst, som man tillät dem utgifva dessa småsedlar;
det kunde vara en nödig uppmuntran för personer
att förena sig om ett sådant bank-bolag, emedan mången
för saken hyst det misstroende, som en mindre bekantskap
dermed gör helt naturligt, men förhållandet är numera
alldeles förändradt. De stora utdelningar privat-bankerne
lemnat är ingen hemlighet, och mången önskar nu att få i
dem insätta sina penningar i betydliga poster, för att deraf,
titan synnerlig risk, skörda en inkomst, vida högre än den
lagliga räntan.
Gr. Frölich har yttrat sin förundran deröfver, alt blott
en ledamot stigit upp och yttrat sig öfver hvad han kallar
sin stora princip, nemi. den, alt banker kunde under
lag uppstå utan särskild tillåtelse af Reger:n. Hvarföre jag
ej yttrat mig om denna stora princip, är af den anleda.,
alt jag funnit densamma vara af förbålt liten beskaffenhet.
Jag anser nemi. hvarje princip, yttrad inom en nationalförsamling,
vara af alltför ringa värde, om samma grundsats
saknar tillämpning. Om jag på något sätt befarade att Hr
Grefvens s. k. stora princip kunde antagas vid detta riksmöte,
skulle jag icke underlåta att upprepa de skäl, som tala deremot;
men då jag icke befarar detta, hänvisar jag till hvad jag
yttrat då Grefvens motion rör:de lag för privat-banker vid
början af riksdagen remitterades. — Vidare har Hr Grefven
Den 22 Augusti f. ni.
påhittat att benämna Hr Lefren, Hr von Hartmansdorff och
min ringa person det stora triumviratet. Då han upprepat
detta åtskilliga gånger, så utvisar det, jemte den uppsyn,
hvarmed det skett, som hade han funnit sitt påhitt alltför
qvickt och roligt. Jag Önskar alt han dermed verkligen roat
Ståndet lika mycket som sig sjelf; och i sådant fall har det
måhända icke varit annat än cn ersättning, som Ståndet billigtvis
tigt att fordra.
Hr Ribbing, Arvid; Jag anmälde mig egentligen för
alt upptaga en fråga, som ännu icke af någon blifvit vidrörd,
men sorn är af värde att böra besvaras. Man har framställt huruvida
frågan om inrättande af privat-banker vore af natur
att böra behandlas som en lagfråga i allmänhet eller utgöra
föremål för Konungens enskilda lagstiftning. Orsaken hvarföre
jag först ansåg det öfverflödigt att upptaga delta till besvarande,
var, alt jag ansåg hvad Hr Stråle anfört fullständigt
ådagalägga, alt frågan var en lagstiftningsfråga, som icke
kunde gå i verkställighet utan båda Statsmakternas tillgöranden.
Hr Stråle har anfört, att lag redan är stiftad för
bolag, rÖrtde de skyldigheter, som åligga hvar och en som
i ett bolag deltager. Om det är ulan tvifvel att ett bankbolag
också är ett bolag, så mäste det också anses bevisa,
att hvarje undantag för detta bolag från de skyldigheter,
som lagen i allmänhet bestämmer för bolag, utgör ett ingrepp
i lagen, sorn icke bör kunna äga rum, utan alt begge
Statsmak terne derom äro öfverens. Jag skulle således
tro, att om än vid denna riksdag icke något mera af den
ifrågasatta privatbank-lagen kunde komma alt bringas till
mognad eller framställning till Reger:n och dess svar derå;
så borde det åtminstone vara angeläget för Ständerna att få
så mycket bestämdt, att icke någon lag för något slogs privat-banker
borde kunna utfärdas förr, än en allmän lag, af
båda Statsmakterna godkänd, blifvit utfärdad. Vid utfärdandet
af en sådan lag måste noga betraktas, att hvad som
kunde gå an, då det var fråga om en eller annan bank, kan
icke gå an, när fråga är att åt hvarje provins öfverlåta rättigheten
att stifta sådana privat-banker. Hvad som i afseende
å småsedlar är möjligt och ulan fara kan ske, när
blott en eller annan finnes, låter sig deremot icke göra, då
privat-bankernes antal blir större. Jag vill icke vidare fördjupa
mig i denna omständighet, mitt ändamål var endast
att upptaga den grundfråga, som Gr. Frölich framställt,
och hvilken jag icke anser liten utan vigtig, nemi. huruvida
sjelfva banklagen vore ett ämne, som borde utgöra föremål
för de båda Statsmakternes tillgöranden.
Hr Stråle; Jag! vill endast med några få ord fästa
uppmärksamheten derpå, att jag ingalunda, som Gr. Frölich
förmenat, sagt alt privatbanks-sedlar skulle som mynt i Ri
-
Den 22 Augusti f. m.
le! anses. En sådan sedel är ej något annat än en skuldsedel,
löpande nian ränta, och betalbar vid uppvisandet.
Då man tillvexla!' sig en sådan sedel emot Rikets gångbara
mynt, sker i sjelfva verket en pmningeförsträekning , och
enahanda måste man anse förhållandet vara, d i banken, vid
meddelande af lån, såsom valuta lemnar sina egna sedlar;
men icke kunna de få benämning af vexlar, hvilka fordra transport
från man till man, som alla äro ansvarige för betalningen.
Priyatbanks-sedlarna äro val icke erkända såsom mynt
i landet, men derföre kunna de dock löpa såsom mynt
man och man emellan; och då de således användas såsom
mynt, bör likaväl uppmärksamhet fästas derå som på Riksmyntet.
I afseende på den valör, hvarå man hör tillåta
privat-banker att få utgifva sedlar, var jag visserligen vid
sisllidne riksdag af den mening, atl de herde lyda å stone
summor, än rIe nu gångbara; men då det redan blifvit de
sedermera inrättade bankerna medgifvet, att utlemna sedlar
å a ä 5 r:dr b:eo, finnér jag betänkligt att numera göra ändring
'deruti. Vill min åter säga, att de banker, som hittills
uthändiga! dessa sedelvalörer, dermed måga få fortfara,
men att deremot de hädanefter uppkommande batiker ej
skulle äga samma rättighet, så skulle sådant innebära en
oiäl*visa. Jag har hört en anmärkn., att i banklagen borde
införas det stadgande, att när en banks capital vore förminskad!
med 10 proc., skulle bank-rörelsen afstanna; att ett
sådant stadgande upptages i bolags-reglorna, anser jag vara
nödvändigt, roen deremot bör det ej inflyta i lagen; ty controllen
bl ifver nästan omöjlig. Så framt ej grundfonden genom
stöld eller annan förskingring minskas, kan ej förlusten
uppkomma annorlunda, atl att fordringar blifva osäkra och
ej kunna indrifvas; ty svårligen kan man väl föreställa sig,
atl bankens inkomster blifva så ringa, atl grundfonden medtages
till utgifternas bestridande. För att utröna om förlust
uppkommit, derigenom atl fordringar blifvit osäkra, måste
förhållandena dermed noga utredas, och detta lärer svårligen
någon annan än direclionen kunna verkställa. Dessa
fordringar kunna emedlertid upptagas i ett bokslut, och oni
direclionen sjelf upptager dem deri såsom sakt a för att skyla
bristen i del belopp grundfonden bär utgöra, så är det
svårt för andra att bevisa det dessa fordringar äro osäkra.
Det är actie-ägnrne sjelfve, som böra vara controllanler och
tillse sin eget) säkerhet samt derigenom äfven allmänhetens.
Jag liar således ingenting emot att ifrågavar. stadgande inflyter
i bank-reglementet, men afstyrker deremot detsammas
intagande i lagen, emedan jag ser, att verkställighet derå
svårligen skulle kunna tillvägabringas, ifall bank-direclionen
sökte förekomma hankens utredning.
Hr Lefre'n: Jag har underlåtit att göra en anmärkn.
emot 4 §:n > förslaget. Det heter nemi. deri, att ”solida
-
Den an Augusti f. m.
risk t bank-boing kan med sig förena enmmnndit-delä'gare,
hvilka i mån af insatt capital, derför adier till innehafvare!)
utfärdas, njuta öfverenskommen andel af vinsten.” Det
synes mig böra tilläggas, att dessa commandit-delägares
tecknings-summa skall inbegripas i sjelfva den allmänna
tecknings-summan för banken, så att icke den fölin summan
utgör ett tillskott till den summa, sorn utgör maximum
för actie-leck ningen. Är detta ledan meningen, så nr dit
åtminstone icke klart uttryckt. Gr. Frölich liar gjort en
anmäl ku. , som jag för min del gillar, nemi. då lian
föi klarat sig vara emot rättigheten för en in ivat-bank
alt utgifva sedlar utöfver den säkeihel, som för banken är
leornad. Della ar en så sund oell gifven grundsats, att den
icke bör åsidosättas; delta hindrar dock icke att, I. ex. sorn
Östgöt lia-han ken, hafva lödighet att till en viss andel af
den säkerhet, som särskildt är salt för criditivel, få utgifva
sedlar; ty då realsäkerhet är satt för hela creditivels belopp,
så hör ingen fara uppkomma deraf att man heiältigar banken
alt utgifva sedlar, belöpande sig till 4° proc. af detta
credil-hypotliek. Gr. Frölich bar sagt sig icke kunna
fatta hvad som menas här med sämre mynt, eller alt privat
— hnnUen<s sedlar skulle vara sänne än hancomynlet: della
är lätt alt fatta. Gif dem det privilegium alt mottagas i
allmänna uppbörden och i allmänna liqvider inför lag, så
äro de lika. Delta afstyrker jag på det högsta, emedan det
är en orimlighet. De böra och kunna ej få samma värde
som banco-myntet, emedan dessa sedlar då vilja spela eu
röle, hvartill de icke äro ämnade, eller rolen att vara penningar,
då de deremot intet annat äro än en vexelutväg.
Banco- och LogUlsknis betänk. JNT;o x blef af B. o. Ad.
återremitteradt.
Föredrogs ånyo LagUtskts den 5 och i5 dennes på bordet
lagda betänk. N:o 81, i anledn. af väckta motioner, dels
angtde förmyndarekamrars inrättande i städerna och på landel,
dels ock 0111 ändring i lagens stadganden, rörtde de tysta
förmånsrätterna.
Frih. Boye, Ludv.: Jag anser icke blott ofördelaktigt
för mig, ulan äfven för ämnet, att det förekommer i en
stund då R. o. Ad:s tålamod är långt medtaget. Jag önskade
således alt vara i mitt föredrag kortare än jag verkligen
kan vara; men sakens vigt fordrar någon större utförlighet.
Då jag nu ingår i ämnet, anhåller jag att få fästa uppmärksamheten
derpå, alt detta betänk, innefattar 2!ne särskildta ämnen,
— så särskildta och från hvarandra åtskiljda, alt det ena
omfattar 10 oell 23 cap. Ärfda-b:n, och det andra 17 cap. Handels-b:n.
Af den anledn. att Konungen hade vid förra riksdagen
låtit afgå nådig propos. örn de s. k. lysta förmånsrätternas afsk
aflande, af denna anledn., säger jag, äfvensom att, då detta
ämne förekom inom Stånden, det egentliga motståndet grun
-
Den 23 Augusti f. m.
da des på det förmenande, att så länge förmyndare-väsendet
hos oss icke uppnått en högre grad af fullständighet, än som
verkligen vore fallet; så länge correctiven mot förmyndares
missbruk icke vore bättre: så kunde de tysta förmånsrätternes
afskoffande icke bifallas. Af den orsak att man under disen
ssi o nen biföll sammanbindandet af dessa ämnen, liar nu
UtsL upptagit dem begge i ett betänk.; men för att R. o.
Åd. skall kunna riktigt bedomina hvartdera, är det mig nödvändigt
alt uppdraga skilnaden deni emellan på det viset,
att jag får framlägga hvartdera först oell derefter komma till
det sammanhang sorn af nyssnämnda anledn. äger rum. På
grund af R. St:s hos K. M. i und. framställda önskan derom,
att förslag matte utarbetas till förmyndarekamrars inrättande
i Sverige, behagade Konungen, i skrifvelse till dea
comité', sorn hade sig uppdraget alt framlägga skiljaktigheterna
emellan den gamla lagen och det nya lagförslaget,
anbefalla nämnda comité, att undersöka de lagar och författningar,
som Sverige äger och har ägt angrde förmyndareväsendet',
och derefter inkomma med förslag till förmyndarekamrars
inrättande. Denna comité, af hvilken jag är ledamot,
ansåg sin skyldighet vara att noga undersöka hvad i
detta ämne förut varit i lag stadgadt; och då man återgår
ända till izjoo-talet, finner raan en grundsats vara antagen,
som är baserad både på moraliska och politiska skäl, nemi.
den, att förmyndare-väsendet bör bibehållas såsom en famil
je-ange!ägenhet; att det ömma samband, som äger runi
mellan föräldrar, barn och skyldeman, skulle förlora endel
of sin helgd, om man icke anförtrodde åt föräldrar och anförvandter
att tillse den omyndiges rätt och bästa. Denna
princip, vidtagen på i4oo-talet, har i alla de lagar och författningar,
sorn sedan den tiden utfärdats, blifvit följd samvetsgrann!
och är ännu den rådande. Att skilja föräldrar
från förmynderskap öfver sina barn, har man ansett i moraliskt
och politiskt hänseende så mycket mera oklokt, som
på föräldrarnes vård 0111 små bani och dessas tacksamhet
mot föräldrarna hvilar en del af fordringarna för samhällsbyggnadens
bestånd. Lagen har dock stadgat ett visst gifvet
öfverförmynderskap hos domaren, samt att förmyndaren
skall, om så begäres af närmaste anförvandt, vara skyldig
att hvarje år till denna lemna räkning, som äger att densamma
granska och klandra, 0111 han så behagar; men lagen
ålägger förmyndare ovillkorligen att hvart 3:dje år gifva
domstolen en sluträkning öfver sin förvaltning, som, ehvad
den begäres eller icke, skall tillställas närmaste anförvandt,
som har att densamma granska och den omyndiges rätt och
bästa bevaka. Domaren har egentligen icke skyldighet att
i dessa fall utöfva tillsyn, förr än klander blifvit framstäldt
nf anförvandt mot förmyndaren; och den klagan, sorn höjt
sig, torde egentligen äga sin grund deri, att anförvandter
för
Den 23 Augusti f. ra.
a65
för litet brytt sig om att infordra förmyndare-redogörelser
och måhända för litet vårdat deras controllerande rätt; men
på 1600-talet inrättades för Stockholms stad én särskild förmyndare-kammare,
som fick sig anförtrodd icke blott öfver
förmyndarevården, utan jemväl den administrativa’vården äfvensom
domaremakt i sådana frågor. IN timerå är Stockholms
förmyndarekammare en välgörande inrättning, derföre att
den förestås af utmärkt moraliska personer; men tider hafva
funnits, när förmyndarekammarens välde var ett verkligt
ondt, hvaröfver allmänna rösten ofta höjde sig. — Att åstadkomma
förmyndarekamrar på landet; har comiterade ansett
rent af omöjligt, derföre, att om man icke kan ålägga andra
än slägtingar att taga vård om ornyhdige personers val, så kan
ilian icke heller, med beståndet af Svensk lag, dertill tvinga
någon annan. Det visar sig föga sannolikt, att någon
skall vilja gå in på att blifva ledamot af en förmyndarekammare,
utan att få en mot besväret alpassad fördel, utan
ersättning för sitt bestyr. I Slockholm bardet varit län att
bestämma en sådan ersättning derföre, att pluraliteten af sterbhus
i Slockholm visa behållning och den förmögne ersätter
livad soiii icke erhålles af den fattigare. I landsorten åter är förhållandet
motsatt; der skulle omöjligen någon ersättning vara
att påräkna. Men detta är icke det enda hindret. Nalman
vill uppgöra utvägar till förmyndarekamrars inrättande,
så möter först den betänkligheten, om de skola blifva
administrerande eller blott controllerande. I Stockholm är
förmyndare-kammaren till den grad administrerande, att en
fader har i sin förmyndarevård öfver sina barn ingen rätt
till någon åtgärd, utan att förmyndare-kammaren öfver verkställigheten
deraf beslutat. Det liar redan visat sig i allm.
fagskiphingeh, huru svårt det ar för domstolarna att linna
hederlige och pålitlige, män; som vilja åtaga sig förmynderskap.
Det är sanni att lagen ålägger sådant närmaste anförvandt,
men der sådane icke finnas alt tillgå eller der skyldeman
icke äf så qvalificerad att förmy ridel skåpet kan honom
anförtros, stannar domaren i villrådighet hvarest han
skäll finna en för sådant behof passande person. Denna betänklighet
skulle blifva än större, om förmyndarevålden
blef ingenting annat, än än verkställighetsåtgärd af förmyndare-kamrarnes
beslut. Kasten en blick, mine herrar! på
våra landsorter: det finnes socknar, der ingen annan person,
än presten, skulle förstå något af sådana ärenden, som i förmyndare-kammare
förekomma; det finnrs orter, der en förmyndare-kammares
sammansättning icke later verkställa sig,
och huru mycket svårare än nu skulle del ej blifva, att
träffa en förmyndare, som ställde sig under personer, som
mindre än han begrep saken. Om en ståndsperson folie
ifrån, lemnande barn efter sig, hvilkas uppfostran foidrade
något mer än en bonde vanligen förstår; 0111 nu denne person
13 H. 34
Den aa Augusti f. ra.
är boende i en ort, der inga andia än bönder finnas, — huru
vill raan då fä en förmyndare, sora ställer sig under bedömmande
af en förinyndare-kammare, så sammansatt? Comiterade,
som således ansett förslaget alt sora lag åstadkomma
förmyndare-kammares inrättande å landet rent af omöjligt,
hafva likväl trott, att det må vara hvar och en ort tillåtit,
att, om så godt synes, som en communal-anstalt vidtaga en
sådan åtgärd, hvarom comiterade i sitt till K. M. afgifna
und. utlåt, äfven gjort hemställan, nemi. att välja gode män,
med samma controllerande makt, som skyldeman tillkommer;
lill hvilket ändamål comiterade jemväl föreslagit vissa lagförändringar,
ledande till säkrare controller på icke blott
förmyndares, utan äfven sky Idemäns sätt att fullgöra sina
åligganden.
Jag är Utsk. mycket förbunden för det fördelaktiga omdöme
Utsk. lemnat åt comilerades arbete, då Utsk. yttrar
att comiterade fullständigt utredt ämnet; men jag bade varit
än mera förbunden, om Utsk. haft den godbeten att intaga
den und. hemställan, som comiterade i skrifvelse till
K. M. framställt. Jag vågar icke tillräckligt nog lita på mitt
minne, för att uppgifva berörde hemställan; men med mycken
säkerhet vågar jag upplysa, alf comiterade icke annorlunda
föreslagit åtgärden af gode mäns tillsättande, än såsom
en anstalt, som skulle ankomma på hvarje orts eget frivilliga
beslut alt vidtagas, eller icke vidtagas; samt att följaktligen
den föreslagna lag-§:n endast kunde gälla der, hvarest
gode män voro tillförordnade; hvaremot Utsk. synes föreslå
ett ovillkorligt lagbud, alt sådane gode män skulle allestädes
finnas. Skilnaden deremellan är dock ganska stor.
Comiterade hade visserligen yttrat den förmodan, som Utsk.
antagit, nemi. att personer skulle finnas, som icke ville undandraga
sig befattningen af gode män; men comiterade,
som ibland sina skäl emot förmyndare-kammares bildande,
framställt den riktiga sals, att, enl. Svensk lag, kan ingen
oskyld man tvingas att åtaga sig vårdnad eller ansvar för
andras angelägenheter, hade ingalunda tillstyrkt något tvång
i afseende på den nya befattningen; hvaremot Utsk. föreslagit,
att den, som valdes till god man, icke skulle kunna
vägra alt samma befattning för hela 3 år sig åtaga; ett
tvångsbnd, hvartill jag hoppas att Statsmakterna aldrig gifva
bifall. Det lagbud, som Utsk. föreslår, innehåller val,
att gode män skulle vara berättigade till ersättning för nödiga
kostnader, — ett förslag, som jag tror borde utsträckas
äfven till ersättning för mödor och besvär ; men Utsk.
uppgifver icke huru dermed skulle förhållas, då tillgång
saknades; och då jag, med kännedom om förhållandet i många
sterbhus, förutser att detta fall ganska ofta skulle inträffa,
anser jag deri ligga en särskild rättighet mera för den
person, som vore vald lill god man, alt icke tvingas till lönlösa
mödor och ansvar.
Den aa Augusti f. m.
367
Jag bur uu uppehållit R. o. Ad. nog lunge vid den första
frågan, eller om förmy ndareväsendet, och öfvergå)' nu
till den andra, som angur de tysta förmånsrätternas afskaffande.
Nya civil-lagen föreslår i 22 cap. Hande!s-b:n den
förändring i nu gällande 17 cap. Handels-b:n, som angår
borgenärers företräde till betalning, att nemi. all inteckning
i jord skall gå framför förmyndare-medel , men deremot
skall barna-arf äga förmånsrätt framför all annan prioriterad
fordran. Då man besinnar hvad inteckning vill säga, d. v.
s. då man går till analysen af sjelfva inteckningsrätten, så
är den ingen annan, än alt inteckningshafvaren tillförsäkras
alt af den jord, hvari inteckning är medgifven, åtnjuta sin
betalning; —- lian äger således, om man vill taga det så,
en andel i jorden, svarande mot den af honom långifna summan.
Det är sannt, att vid en utmätnings-auction, då egendomen
säljes under sitt värde, detta kan rubbas; men lian
kan då bevara sin fordran genom att inropa egendomen.
Medelst denna åtgärd skall faran af den omyndiges tysta
förmånsrätt helt och hållet försvinna; ty hvar och en som
hur penningar att utlåna, kan af gravations-beviset finna
hvad säkerhet han har att påräkna och behöfver ej frukta,
att dolda förmynderskap laga ifrån honom denna säkerhet,
hvilket nu är fallet. En reservant mot Utsk:s betänk, har
temligen tydligt låtit förstå, att så länge förmyndare-kamrar
icke åstadkommas, bifaller han aldrig tysta förmånsrätternas
borttagande: nåväl, om alla tänka så, då blir bandet troligen
aldrig lossadt; men en sanning är likväl, att frågan 0111 förmyndare-kamrars
inrättande har med frågan 0111 allmänna
credilens fordringar ingalunda ett sådant sammanhang, att
den ena derföre borde lägga hinder i vägen för den andra;
och man misstager sig mycket, då man tror, alt man, genom
bibehållande af de omyndiges tysta förmånsrätt, tjenar de
omyndiga. Den omyndige äger antingen jord eller penningar:
äger han jord, så kommer lagen ang:de den tysta förmånsrätten
icke i fråga; men äger han penningar, så är det naturligt
att de skola utlånas, och då löper ju den omyndige
faran af att en annan omyndig står i vägen för hans rätt.
Det är klart sorn Guds dager, att de omyndige, hvilkas capitaler
skola utlånas, befinna sig i alldeles samma fara af
osäkerhet, som den öfriga allmänheten, så länge ifrågavar.
tysta förmånsrätt qvarstår.
På alla dessa skäl anhåller jag om återremiss af detta
betänk., med begäran att dessa mina anmärku:r måtte få
densamma åtfölja, samt att Utsk. behagade taga dem i närmare
eftersinnande; äfvensom jag utber mig att särskildt få
till Utsk. ställa den anhållan, att Utsk. yille i sitt nästa l>e~
tauk. också upptaga de tind. tillstyrkanden till lagförändringar,
som comiterades utlåt, innehåller, på det de också må
få framkomma till Slätidernes kännedom.
2<38
Den aa Augusti f. m.
Hr Stråle, Nils Wilh.; Jag skalle Iro, attUtsk. harte
kanske gjort bäst att börja sitt betänk, med den lagförandring,
som ar föreslagen i 17 cap. Handels-b:n ang.‘de de
tysta förmånsrätterna. Det är på frågan om den skall antagas
eller förkastas, som den andra frågan efter min tanke
mycket beror. Åtminstone har min åsigt varit sådan, och
jag anhåller att få åberopa hvad som vid sista riksdag i
detta ämne föreföll. Då fråga väcktes om tysta förmånsrätternas
upphörande och K. M:s nåd. propos. derom föreyar
till granskning uti Högsta Domstolen, ansåg jag det väl
vara nödvändigt för rörelsen i landet och säkerheten för inteckningshafvare,
att tysta förmånsrätterna afskaffades på
sätt föreslaget var; men att, då så skedde, det var lagstiftarens
pligt att tillse, om icke någon annar, åtgärd kunde vidtagas,
hvarigenom de omyndige bereddes samma säkerhet,
som de hittills haft förmedelst den tysta förmånsrätten. Jag
ansåg det vara en oeftergiflig pligt att tillse hvad sorn kunde
göras, och hvad som ledde till ändamålet trodde jag också
böra tagas i noga betraktande. Då man besinnar det
förhållande, hvaruti en förmyndare enl. nu gällande lagar befinner
sig, all ehvad lian emoltagit 1 ridr eller 10,000 r:dr,
som tillhöra den omyndige, så är hans fasta egendom lika
mycket graverad; så ledes tanken derpå, att olägenheten
vore afhulpen, om blott i det fall, att förmyndaren verkligen
låntager papitalet af myndlingens penningar, förmyndarens
faslighet för beloppet blefve graverad och inteckning
derför lemnad. Derigenom uppnåddes samma ändamål,
sorn med den tysta förmånsrätten är afsedt, och alla
andra visste till hvad belopp inteckning vöre lemnad, och
huruvida egendomen derutöfver Jemnade någon säkerhet.
Det vore detta utbyte, som jag tror skujle kunna äga rum,
om man allvarsamt företog frågan. Dertill erfordrades, att
någre personer funnos, som af förmyndaren infordrade förmyndare-redogörelsen,
hvaraf man kunde se, huruvida pupillens
penningar voro af förmyndaren låntggna eller icke,
och i förra fallet läte förmyndaren å sunaman skrifva sin
skuldsedel, hvilken sedermera intecknades i egendomen peli
Indes i förvar jemte inteckningshandlingen h°5 gode männen
eller hos förmyndarekaramaren, hvarigenom pupillen vann
säkerhet för sina medel. — Att ålägga desse gode män att
granska räkenskaperna har jag icke ansett lämpligt, likasom
jag ansett overkställbar!, att en förmyndare-kammare
skall befatta sig med pupillers uppfostran; delta bör vara
förmyndarens åliggande. Jag har hört en talare yttra sig
örn administrerande och controllerande förmyndare-kamrar:
jag ville likaledes indela dem i två slag, men kalla den ena
administrativ och den ändra conservativ. De conservativä
skulle emottaga och förvara de skuldsedlar och öfriga handlingar,
som kunde tillhöra vederbör, pupiller. De administrativa
åter, sorn skulle besörja pupillernes uppfostran och
D C II 22 Augusti f. lil.
förvaIlningen af deras medel, dem bär jag trolt icke vara
verkslällbara, Nödviindighelen af en anstalt som tryggar pupillen
derför att förmyndaren icke kan åtkomma oell förskingra
de capitalsummor som myndlingen tillhöra, har jag
alltid ansett vara klar. Jag vill anföra ett exempel, som
ännu mera visar detta: för några år sedan hände det, att en
fader begärde hos domstolen tillstånd att få försälja sina
harns egendom, hvaruti han sjelf äfven ägde någon del: domaren
biföll detta, med villkor alt barnens andel af köpeskillingen
skulle intecknas i fastigheten; detta skedde också;
köparen skref sin skuldsedel på barnens lott i köpeskillingen,
som intecknades i egendomen; — men se, 0111 ett
eller par år derefter gjorde fadren concurs, oell skuldsedlarne,
som hade tillhört barnen, befunnos i andras händer;
deras säkerhet var således försvunnen. Hade nu en förmyndarekammare,
sådan som jag föreställt mig den, funnits, och
tagit skuldsedlarna i förvar, dä hade de omyndige haft sin
egendom orubbad. Till förekommande af sådana händelser
anser jag nyttigt, att dylika conservativa förmyndare-kammare
finnas, och dessa skulle jag tro kunna på hvilken ort
af Riket som helst inrättas, tv för att vara ledamot deruti
behöfves hufvudsakligen ej mer än att kunna läsa och klifva,
samt förstå huruvida skuldsedeln är riktig, hvilket den
väl dessutom alltid måtte vara då den åtföljes af intecknjsbevis,
sorn ej gerna af domaren skulle kunna meddelas, om
ej sedeln vore riktig; samt för öfrigt förvara densamma och
ej utlemna den utan domstolens förordnande. Tior man ej
att i Sverige finnas personer, som kunna åtaga sig ett sådant
bestyr, då står det sannerligen illa till.
Utsk har väl föreslagit, att de gode männen skulle kunna
fordra af förmyndare redogörelse; men Utsk. har icke sagt,
huruvida de gode männen skulle kunna affordra förmyndaren
en skuldsedel för pupillens capital och för densamma
taga inteckning i den fastighet förmyndaren kan äga. Jag
får hemställa, oin ej den anmärkn. mot Utsk:s förslag hör
göras, att de gode männen må kunna affordra förmyndare
en så beskaffad skuldsedel, samt 0111 icke, på sätt det af
mig vid sist fö 1 flutna riksdag nflemnade förslag innehåller,
de jemväl kunde affordra förmyndaren de skuldsedlar, hvilka
han icke lör förvaltningen af den omyndiges egendom
behöfver hafva om händer. För afl uppbära räntan, behnfver
förmyndaren endast ett bevis, att skuldsedeln bos förmyndare-kammaren
förvaras. Detta är den hufvudsaklig!)-,
ste anmärka, jag har att göra vid Ulskts förslag. Hvad angår
sjelfva lag förändringen, så har Utsk. efter inteckning salt
''omyndigs fordran.” I gamla lagen slår ”barna-arf:” del'a
grundar sig derpå, alt en omyndig icke kan äga något ulan
att hafva fått det i nrf, ärfva kan en omyndig icke så länge
föräldrarne lefva. Likväl har man numera antagit,
alt förmånsrätten gäller för ali myndlingens egendom,
2^0
Dcu 32 Augusti f. m.
hvilken nian förstår med ordet barnagods. Denna tolkning
lemnar likväl utrymme för missbruk; det har visat
sig, att omyndige hafva fått i testamente eller gåfva egendom,
hvilken ingen annan kunnat ana alt den omyndige
verkligen ägt. Fader och moder hafva lefvat och ingen anleda.
funnits att deras barn voro ägare af några medel, som
hos föräldrarna innestode; men då concurs inträlfat, har
förmånsrätt för sådana medel blifvit tillerkänd. Hvar och
en torde finna, att härigenom lemnäs utrymme för bedrägerier.
En person, sorn är på väg all göra concurs, kan aftala med
en annan att såsom gåfva till sina barn lemna sig en summa penningar,
större eller mindre, kvilken han emottager och qvitterar
såsom gåfva åt barnen. Penningarna kunna sedermera i
hemlighet vara till gifvaren återställda. När nu concursen inträffar,
så får man först veta att en sådan gåfva är gifven lill
barnen, och att de få förmånsrätt framför andra borgenärer.
Jag tillstyrker fördenskull, alt till den förändring Utsk.
föreslagit måtte fogas det stadgande, att om någon vill tillägga
omyndig något gods genom gåfva eller testamente, bör
anmälan derom göras hos domstolen, som förordnar huruvida
den omyndiges fader eller moder eller någon annan
person bör under förmyndareansvar emottaga egendomen,
och alt blott i det fall ett sådant förordnande är meddeladt,
förmånsrätt må äga rum. Härigenom skall bedrägerier
i detta hänseende kunna förekommas. I afseende å faddergåfva
har Utsk. föreslagit, att den bör hafva förmånsrätt äfven ifall
faddergåfvan icke finnes qvar i dens bo, som densamma emottagit.
Lagen är tydlig och klar, alt der egendom finnes
i boet och hörer annan lill, skall den derifrån uttagas; faddergåfva
hörer annan till och skall således uttagas in natura;
men så snart den är förvandlad lill penningar, blir den
en fordran, hvarför förmånsrätt ej synes böra äga rum. I
afseende på redactionen får jag göra en anmärka. Uti (
§:n förekommer, att förmyndare hvart 3:dje år skall tillställa
gode männen sluten räkning. Hvad med ordet ”sluten”
egentligen menas kan jag ej rätt förstå. Menas dermed en
a fs lutad räkning? Jag skulle tro det; ty en sluten räkning
är motsatsen af öppen; och är räkningen i denna mening
sluten, d. v. s. förseglad, så kan elen icke granskas.
Uti 2 Jin omtalas ersättning till gode männen för nödiga
kostnader: men hvem skall betala dessa kostnader? Skola
gode männen hafva ersättning, så böra de äfven veta, huru
de skola få densamma, och någon auetoritet finnas, som tillser
att alla sker rätt. Antingen bör man utesluta detta
stadgande aug:de kostnaderna, eller också bör Utsk. bestämma
huru med betalningen bör tillgå.
Frih. Cederström, Anders: Jag vill nu icke upptaga
till besvarande de anmärk ;r, som blifvit gjorda mot
Utskts betänk., då jag inom Utsk., dit detsamma troligen
Den 22 Augusti f. m.
återförvisas, blir i tillfälle att yttra mina tankar deröfver.
Endast i afseende på Frill. Boyes anmärka., att Utsk., då
detsamma i premisserna gillat eomiterades åsigter i detta ämne,
äfven Hot't gilla eomiterades yttrande, alt Svensk man icke
kunde tillförbindas att utan betalning och i alla fall ej mot sin
vilja taga vård om andras egendom, vill jag svara, alt Utsk. ej
kunnat godkänna denna sats; ty med gillande af densamma,
ser jag omöjligen huru communal-väsendet skall kunna införas
i vårt land. Om del är nyttigt, att communal-inrättn.
utbildas till en högre grad, så är det väl nödvändigt att
stadga, att personer äro skyldige att underkasta sig vissa
förrättningar inom communen; ty annars lära få underkasta
sig dylika befattningar, om de äro lönlösa, och för att
lucrativt aflöna sådana tjenstemän, fordras större rikedom,
än som för närvar, finnes inom de flesta communen i
Sverige.
Frih. Leijonhufvud, Abrah.: Jag hade ämnat framställa
några anmärkntr mot detta Utsk:s betänk., derföre att
jag anser allt som angår förmyndarevården vara en bland
de innersta angelägenheter, som fordrar den största uppmärksamhet;
men som så manga och vigtiga anmärkntr blifvit
gjorda, tror jag mig hafva skäl alt afstå från min första
föresats, ocii icke öka anmärkningarnas antal med mina, som
till väsendlligaste delen skulle blifva ett återupprepande af
hvad som blifvit sagdt, utan förenar jag mig med dem sora
yrkat återremiss, under anhållan att Utsk., så vidt ske kan,
mätte med mera bestämdhet ställa till rätta de oordningar,
som förefinnas både i fråga om förmyndarevård i allmänhet
och särskildt i den omständighet, som rörer de omyndiges
rätt och förmåner; hvarvid bör afscs, alt det icke blott är
bärn, som slå under förmyndare, utan äfven andra, hvars
rätt bör vara lika. I afseende på 2 §:n, der det talas om
gode män och deras skyldigheter hädanefter, får j n g blott
göra en anmärkn., att jag anser, att gode mäns antagande
blott må anses som ett supplement till dess förmyndarekamrar
kunna inrättas, hvilket väl ej är så otänkbart, då vi
lefva i den förhoppning att cornmunal-bestyr och communalåsigter
skola utvecklas; men alt gode männen må ställas i
det predicament att verkligen kunna uträtta något godt,
icke blott för framtiden, ulan äfven för det närvar., och
deras functioner icke inskiänkas till ett hädanefter,
hvarföre detta ord bör utstrykas.
Hr Cederschjöld, Hobert Theophron: För betryggande
af crediten i allmänhet, och isynnerhet af den
säkerhet, sorn hvarje inteckningshafvare bör kunna påräkna,
är det onekligen af stor vigt att de s. k. tysta förmånsrätterna
försvinna. Jag tror ej, lika med Frih. Boye, alt ändamålet
skulle vinnas derigenom, att ett diarium inrättades
vid hvarje domstol öfver alla förmyndare-förordnanden, som
D e n 22 Augusti f. m.
innehades af personer, boende inom domstolens jurisdiction.
Väl tror j i g att en sådan åtgärd är möjlig att tillvägabringa;
men ifall den omyndige bi belia I lea vid sin företrädesrätt
till förmyndarens faslighet; hvad skulle val då följden
blifva af en sådan inrättning? Jo, all ingen som innehade
förmynderskap fick låna penningar, oell närmaste följden
deraf åter, alt ingen ville åtaga sig förmynderskap. Men
om man vill borttaga de lysta förmånsrätterna, så måste
nian å andra sidan noga tillse, attalia möjliga garantier för
betryggande af de omyndiges rätt vidtagas.
Jag bar ej förrän i dag haft tillfälle genomläsa detta
betänk., och har derföre för närvar, ej mer än 2:ne anmärknrr
att deremot nu framställa. Utsk. har uti i §:n föreslagit,
att förmyndare endast hvart 3:dje år skall vara
skyldig tillställa gode männen räkning öfver sin förvaltning:
för min del anser jag det vara alldeles nödvändigt, att en
sådan räkning meddelas för hvarje är; och jag ser ej derföre
något hinder; enär förmyndaren ändå skall för hvarje år
nfsluta räkning öfver allt hvad han för sin pupill om händer
häfver. Under en tid af 3 år kan mycket underslef
äga rum, många händelser inträffa; och en föi iliyudare, som
vid det första årets slut varit fullt vederhäftig; kan deremot
2tne år sednare befinnas alldeles utan tillgångar. —-  Den andra anmärkn:n är den, att i händelse förmyndaren
gör conelli s och icke uppgifver den omyndige söm fordringsägare,
så bör denne, som ej sjelf varit i tillfälle att sin rätt
bevaka, efter mitt omdöme, icke genom förmyndarens svekfulla
förfarande blifva beröfvad sin lagliga rätt, utan bibehållas
vid sitt fordringsanspråk på de afträdda tillgångarna,-  derest det under sakens lopp yppas att cessionanten haft omyndigs
medel under sin förmyndarevård. — Men på det
att det må blifva snart sagdt omöjligt för förmyndaren att
fördölja sin pupills lagliga fordringsanspråk, lager j ig mig
friheten att vördsamt föreslå, dels alt det må blifva ett åliggande
för hvarje domstol, som till förmyndare förordnar
en å annan ort bosatt person, att emot lösen, som af den
omyndiges medel godtgöres, tillsända domstolen uti förmyndarens
boningsort en styrkt afskrift af förmyndare-förordnandet,
hvilket bör uti förmynderskaps-protocollet hos sistnämnda
domstol intagas; dels ock att hvarje cessionant eller
gode männen uti concursen böra hös concurs-domären förete
behörigt förmyndarebevis ifrån domstolarna uti de särskilda
orter, der cessionanten varit bosatt efter den lid, då lian
uppnådde den ålder att han kunnat blifva till förmyndare
förordnad; samt att dom uti concursen icke må meddelas
förr än så beskaffade bevis blifvit derstädes företedda.
Jag anhåller om återremiss å betänk., med begäran att
LagUtsk. behagade till besvarande upptaga de af mig nu
gjorda anmärkningar.
Hr
Den 32 A u g u s l i f. m.
Hr Ribbing, Arvid: Af alla talare, som ansett alt
de tysta förmånsrätterna böra borttagas, liar jag likväl ej
bort någon påstå, att icke den grundsats är riktig, att de
omyndige, oförmögne alt sjelfve vårda sin rätt, böra bibehållas
i nu ägande förmåner framför alla dem, som hafva
dessa förmögenbeter. Orsaken hvarför man velat fråntaga
de omyndiga de af dem sedan uråldriga tider förvärfvade
förmåner har hufvudsakligen legat i ett, kanske mera
nu än förr, kändt behof att få låna penningar. —
Enär dilta behof dessutom icke kunnat tillfredsställas från
mera än en punkt inom landet, nemi. hufvudstaden, så har
afståndet, hvaruti låntagare befunnit sig derifrån, gjort, att
långifvare haft mycken svårighet att få kännedom om låntagarens
förhållanden, och denna ömsesidiga svårighet har
fästat uppmärksamhet på sättet huru den skulle kunna undanrödjas,
hvaraf följden blifvit förslaget 0111 de tysta förmånsrätternas
afskaffande. Om man nu skulle få antaga
hvad jag tror mig hafva märkt, alt penningebehofven blifvit
mindre tryckande, sedan ej mindre låne-contor än flera
privat-banker i åtskilliga landsorter uppstått, och att man
således har lättare att få penningar inom den ort der man
är boende och känd, nu kunde kanhända, säger jag, behofven
icke vara så trängande, att man för materiella fördelar
bör uppoffra de vigtiga grundsatser, som våra lagar sedan
äldre lider antagit. Jag skulle tro, att 0111 man ej kan för
de omyndiga sälta något annat i stället för hvad man fråntager
dem, så handlar man orätt genom sitt tillgrepp; och
jag är af den mening, alt det vore rätt antaga de föreslagna
usta och 2:dra §§:na i 23 cap. Ärfda-b:n, emedan de
skulle åstadkomma en bättre controll och ett bättre iakttagande
af lagens föreskrift i afseende på räkenskapers uppgörande
oell granskning i förmyndaremål. Jag blott beklagar,
att icke dessa §§ afven omfatta den del af samhällets medlemmar,
som aro frälsemän, ty öfverförmyndarevål den för
dem tillhör, som bekant är, hofrälterna, och jag tror, att
hvar och en känner samma olägenheter i afseende å detta
förhållande och ilen tillsyn, som dessa öfverläder skola
bålla öfver vederbör, förmyndare, som jag nyss nämnde om
penningelån, med hänsigt till afståndet hvarifrån de förr
erhållits. Jag tror alltså, alt 0111 man vill antaga dessa §5) det
vore en fördel om omyndige frälsemän hörde under häradsrätternas
jurisdictiou; i hvilket fall jag äfven anhåller alt
få väcka särskild motion.
Under det jag bifaller den första delen af förslaget, kan
jag ej annat än motsätta mig förändringen i Hande!s-b:n.
Frih. Boye yttrar i slutet af sitt anförande, alt den säkerhet,
som nu ligger i förmyndarerälten öfver den omyndige,
innefattar i sig sjelf ingen säkerhet, hvilket han sökte bevisa
på det sätt, att emedan omyndigs egendom blott består
12 H. 35
D«c n 'J2 A ii g 11 s L i f. in.
af i slag, jord eller penningar, så hade jorden säkerhet i sig
sjelf, men penningnrne skulle lillanäs, och dä uppstod för
den omyndige den osäkerhet, att om de utlånades lill en
förmyndare, så kunde de löpa samma fara som andra penningar:
förhållandet torde dock icke vara alldeles sådant,
ty törst har den omyndige för sina medel säkerhet i förmyndarens
egendom, och vill förmyndaren utlåna pupillens
penningar, söker han, som hvar och en annan, naturligtvis
säkerhet derför, och söker han den ej för pupillens, så gör
han det för egen skull. — Hr Stråle har nämnt, att så länge
tysta förmånsrätterna fortfore, vore del också mera tillfälle
till bedrägerier vid coneurser: det må vara, men den som
utöfvar dessa bedrägerier, måste tillika besvärja dem, och
något annat medel att sätta emot. bedrägerier tror jag icke
finnes, då fråga är om coneurser. Jag anhåller om återremiss.
Hr von Hartmansdorff, Äng.: Då alla talare, sorn
yttrat sig i detta ämne, påyrkat äterremiss, förmodar jag att
den beviljas af Ståndet. Derefter tror jag det böra komma
i öfvervägande, om ej LagUtsk. torde höra, i detta hänseende,
sammanträda med Ekon.Utsk. Grunden för de tysta
förmånsrätternas borttagande är, alt den säkerhet, som dessa
förvara åt omyndigas och andras medel, skulle ersättas
genom menighetsstyrelsernn. Frih. l’oye har redan yttrat
åtskilliga betänkligheter vid möjligheten att kunna sådant
åstadkomma. På It. o. Ad:s bord hvilar eli betänk, af de
sammansatta Lag- och Ekon.Utskrn ang:de communal-bestyren
i allmänhet. Jag har ännu icke hunnit genomläsa det,
vet således icke huruvida Utsk. upptagit denna omsorg ibland
blifvande åligganden för en menighels-styrelse. Men om så
icke skulle vara, så torde det blifva nödvändigt, att Utskrn
i detta fall öfverlade med hvarandra, på det att en så vigtig
sak icke mätte förgätas, utan med den bestämdhet varda
utredd, att Ständerne derpå kunna grunda ett beslut, som
både vore tillfyllestgörande för deras säkerhet, hvilkas rätt
är i fråga, och äfven verkställbar med afseende på de olika
local-förhållanden, som inom vått vidsträckta land förekomma.
Hr Ribbing: Då de yttranden, som nu blifvit afgifna,
endast komma att afgå till LagUtsk.; så anser jag mig
böra upplysa, i följd af hvad den siste talaren omnämnde,
att ibland de bestyr, som blifvit uppdragna åt cominunaliorättningarna
enl. Ekon.Utskrs förslag, icke bestämdt namnes
det ifrågavar., utan endast fattigvård etc., samt dessutom
hvad församlingarna kunna åt communal-inrattn:na uppdraga.
Jag har med afseende härå noga genomläst i §:n i
det här förslaget, och icke funnit något hinder att äfven
sådana slags befattningar, som räkenskapers granskning, öfverlernnas
åt communul-styrelsen.
D e 11 22 Augusti f. ra.
Ilr Lefren, Joli. Pehr: Att jag icke kan eller bör
ingå i sjelfva lagfrågan, faller af sig sjelf, men hemställer
blott, om ej Staten bör foga en sådan anstalt, att enskild
man ina få veta på ett enda ställe i Riket, hvem som är
förmyndare eller icke. Detta är en statistisk fråga, och när
det fanns en liggare, t. ex. i Just.ministerns departement,
deri alla som innehade föunynderskap voro antecknade; så
kunde individen få njuta den säkerhet, hvartill lian äger
rättighet.
ITr Ribbing: Det vöre visserligen önskligt, om en sådan
säkerhet kunde vinnas, som dm siste talaren omnämnt;
men jag fruktar, att den säkerhet, sorn med liggaren åsyftas,
icke vinnes i anseende dertill, att det icke biet kunnigt,
när en efterträdare i ett förmynderskap gifvil sin företrädare
decharge.
Hr Stråle: Jag anhåller blott att, i anledn. af hvad
Ilr Lefren anfört, få upplysa, alt di l förslag jag vid sisth
riksdag afgaf' innefattade äfven att hvar och en förmyndare
skulle lyda under dm förmyndarekammare, inom hvars districl
han vore boende, samt att till densamma skulle aflemna?
uppgift å de förmynderskap, som blefvo honom anförtrodda.
Hos förmyndarekammare!! skulle således linnas uppgifter
å alla förmynderskap, uppdragna åt personer, som
inom <1 is t rict e l voro boende. Delta förslag grundade jag
egentligen derpå, att skuldsedlarne borde förvaras pä ett
ställe och icke på liera.
LagUtsk:s betänk. JV:o 81 återremitterades.
Till pröfning företogs LagUtsk:? den 5 och i5 dennes
på bordet lagda utlåt. N:o 82, i anledn. af anmärknir emot
IJtsk;s betänk. jV:o 3o, öfver väckt fråga derom, alt enskild
äganderätt bör vika för allmänna ändamål.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: På sidan 6 i betänk.
N:o 3o står det: ”Ali enskild äganderätt vike för det allmänna
bästa, der Konungen pröfvar nödigt att jord eller
lägenhet, som enskild man tillhör, begagnas skall, vare sig
till Rikets försvar, allmän väg eller bio, till torg eller gala
i stad, till ultappning” etc. Jag linner visserligen riktigt,
att när fråga är om Rikets försvar eller dylikt, är det Konungen,
som skall yttra sig, och de embetsman som bafva
med denna del af statsförvaltningen att göra. Men ingalunda
finner jag stadgandet om Konungens pröfning Le li öflig t,
der fråga är mellan den ena grannen och den andra, mellan
den enskilde ägaren och innehafvare!! af jord i den ena
socknen och i den andra. Sådant tillhör privaträtten och
domstols pröfning. Jag anser således att dessa ord: ”Konungen
pröfvar nödigt att” — böra utgå, men deremot
att i slutet af stadgandet må införas en föreskrift
37C
Dea 33 Augusti f. ni.
ang:de sådana ämnen, der Konungens pröfning ar på sitt
ställe. Då skulle stadgandet lyda: "'Enskild rätt vike för
allmänt hasta, der jord eller lägenhet, tillhörande enskild
nian, hegagnas skall” etc. — I afseende på hela stadgandet
skulle jag önska att LngUtsk. undveke att nyttja benämningen
compromiss-rätt, ty alla främmande ord böra ej införas
i Svensk lag. I 1824 års författning helle det gode män:
vill man begagna dessa ord eller hvilka andra som helst, så
bar jag intet att erinra, blott de äro Svenska. Fordras för
betänkandets antagande att ordet compromiss qvarstår, så
hellre det än att ändamålet förfelas. I sista punkten heter
det: "Vållas å jord eller lägenhet skada genom undersökning,
som med Konungens tillstånd blifvit hållen, för att
utröna behofvet af egendoms afstående för allmänt ändamål,
vare ägaren oek dä berättigad till en, skadan motsvarande,
ersättning, sorn på enahanda sätt bestämmes.” Der anser
jag, på skäl som förut blifvit anfördt, att orden ”sorn med
Konungens tillstånd blifvit hålle n” böra utgå oell
punkten lyda: ”Vållas å jord eller lägenhet skada genom
undersökning för att” etc. Men till dessa sladgandcu anser
jag 2:ne böra läggas. Det ena skulle innehålla: alt 0111
jordägare icke vill deltaga i kostnaden för de i betänk,
nämnda arbeten, galle stadgandet i förorda, af d. 14 Juli
i835. Det är nemi. ett vanligt förhållande, då sådana frågor,
som denna, komma under öfverläggning, att någon,
hvars jord skulle befrias från vattenskada genom en allmän
aftappning, förklarar, att hans jord icke varder genom aftappningen
förbättrad, ulan att hon gifvet- mera hö i sitt
vattendränkla tillstånd än sorn hon eljest skulle göra; alt
han derföre ej vill deltaga i kostnaden, —allt sådant i förhoppning,
att om grantinrne på begge sidor gräfva, så får
han sin jord uttorkad för intet. Nämnda kungörelse af i835,
som innefattar ett tillagg till 1824 års författning, innebär,
att för dea, sorn sålunda undandragit sig att deltaga i uttappningsai
betet, kan en annan delägare i den vatlendränkta
jorden förrätta arbetet, mot rättighet att af den icke arbetandes
jord sedan erhålla så stor andel, som svarar emot arbetskostnaden:
delta tillägg till 1824 års författning är gjordt
endast med afseende på utrifning af vattenverk. Men fråga
kan uppstå om borttagande äfven af ett stycke åker eller
dylikt. Frågas då: är t B 35 års författning 0111 vattenverk
allena tillämplig jemväl för annan egendom? Jag har trott
detta, och förfrågal 111ig hos jurister, som svarat att de icke
hade något praejudicat att åberopa, emedan författningen
vore ny, men att de trodde henne så böra tillämpas. Men
en förmodan innebär icke tillräcklig säkerhet; och som en
dylik stadga är af största vigt för landet i allmänhet, så
tror jag del vara nödvändigt att göra ett sådant tillägg, som
jag föreslagit.
Slutligen kommer jag till det stadgande jag omförmäit
Den aa Augusti f. m.
a77
för sådana tillfallen, då Konungens samtycke vore behörigt.
Det vore t. ex. möjligt att någon ville utdika eller sänka en
sjö, från hvilken Götha canal får vatten för sina slussar; en
sådan uttappning kunde vålla att canalen Liefve obegagnelig.
I frågor af så mycken vigt måste Konungens samtycke
meddelas, innan arbetet finge företagas. Det skulle kunna
hända — för att bibehålla exemplet af canalen — att en
uttappning gjordes, som vållade öfversvämning, så högt vatten
i någon sjö, alt canalens dammar icke förslogo, — der behöfdes
också Konungens samtycke.
Jag ville derföre tillstyrka, alt sedan de stadgariden jag
redan uppläst hade influtit, skulle ett tillkomma af innehåll,
alt om stora allmänna inrättningar, såsom canaler eller farleder,
kunde genom sådana företag skadas; så pröfvar Konungen
först huruvida sådant hinder möter. Med dessa ändringar,
om de af R. o. Ad. godkännas, tillstyrker jag bifall
å Utsk:s betänk. N:o 3o.
Frih. Gederström, Jacob: Det säges mig, att delta
betänk, skulle redan vara af 3 Stånd afgjordt; i sådant fall
lärer det icke löna mödan att yttra sig derom. Jag anhåller
få veta, huru dermed sig förhåller och att det efter återfå
ordet.
Underl. Ridd.Secret. tillkännagaf, att Preste- och
BondeSttn bifallit betänk. N:o 3o, samt BorgareSt. båda
betänkandena IV:is 3o och 82; från Preste- och BondeSttn
hade likväl ingen underrättelse ankommit angtde deras beslut
rörtde N:o 82.
Frih. Cederström: Om man skulle antaga alt BorgareStts
bifall till betänk. N:o 82 innefattade ett bifall lill
betänk. N:o 3o, då vore betänk, af 3:ne Stånd bifallet, och
det vore då öfverflödigt att derom yttra sig. I annat fall
skulle jag tro, att detta betänk. N:o 3o borde afslås enl.
de förut deremot gjorda anmärkn:r. Utsk, har väl i betänk.
]V:o 80 yttrat sin förmodan att hafva på ett tillfredsställande
sätt förklarat alla betänkligheter deremot; men
Utsk. yttrar icke ett ord öfver den anmärkn., som blifvit
gjord, nemi. att då den Kronan nu åliggande skyldighet att
gifva fyllnad för jord, som till väganläggning åtgår, skulle i
vissa fall öfverflyttas på enskilda, så skulle den menliga
följd för Kronan deraf uppkomma, att, då ersättningen beräknades
i penningar, blifvande ägare lill jorden vore, jemlikt
författningarna, berättigad att derför få åtnjuta förmedling,
hvilket eljest icke kan inträffa; och en sådan förmedling
kommer att medföra oordningar i communala bestyren
och förluster för statsverket.
I afseende på frågan om utseende af mark för nttappningar
och dylikt, derom finnes sil 1 skildt stadgadt i 182.4
och r835 årens författn:r och derom behöfva* inga vidare
Den ai Augusti f. m.
lagsladganden. J.ig lillstyrket-, alt betänk. N:o 3o ina af R.
o. Ad. ufslås.
Frih. Cederström, Thure: För min del får jag förklara,
del jag tillstyrker afslag å LagUtsk:s belänls. i\':o 3o.
Då detta betänk, förra gången förevar, erinrade jag emot
Utsk:s förslag, alt conipromissrätt skulle äga meddela beslut
utan att uppgifva skälen derför; att sådant vore ganska
betänkligt, och dessutom stridande mot allmänna lagens
stadgande i 24 cap. 3 §:n Rälteg.-b:n, alt all dom bör fastas
på skäl oell lag men ej på godtycko; hvarförutan jag
påyrkade rättigheten alt kunna öfverklaga compromissrälts
beslut. LngUtsk. har visserligen upptagit ruin anniilrkn.,
men ansett den besvarad dermed att Utsk. säger, all ifrågnkomna
stadganden ieke kunde i någon man anses betänkliga
eller afvikande från hvad lag i sådana mål bjuder, då
del redan linnes stadgadt i \ cap. i5 §:n Utsöka.-b:n: ”häfver
man å båda sidor skjutit lliet sorn tvist är 0111 under
gode män och tit fust sig att nöjas åt therns slut;” etc. Detta
exempel tror jag ingalunda vara adasqvat till förevar,
fall; ty det måtte vara något helt annat, om jag tager vissa
personer lill skiljomän i en sak, och förklarar mig på förhand
nöjd med deras beslut, eller om jag emot min vilja
nödgas afstå någon del af min ägande jord såsom behöflig
för ett allmänt ändamål, och aldraminst kan det med
rättvisa vara öfverensstämmande, alt jag skall vara underkastad
beslutet af en rätt, som kan gifva sitt beslut, utan att
derför anföra några skäl. På dessa grunder yrkar jag afslag;
men ifall denna min mening ej skulle kunna göra sig
gällande, anhåller jag, att sista meningen i 1 §:n lick lyda
sålunda: ''Hvad de fleste i den således förstärkta compromissrälten
säga, blifve rättens beslut, hvilket bör skriftligen
aflattas jemte skälen för beslutet och derefter till parterna
utfärdas. Orden ”dock utan att skälen” skulle utgå,
och i stället införas jemte skälen för beslutet, och
i sednare punkten orden ”ändring må ej deri sökas”
förändras till, att den missnöjde äger att söka
ändring. Dock, som jag ej vill föreslå, alt sådana mål
skola gå den vanliga domstolsvägen, hvarigenom liden för
afgörandel kunde nog länge utdragas, anhåller jag, att det
måtte stadgas, alt den missnöjde må, på sätt oin ägodelningsmål
förut stadgadt finnes, inom 3o eller 60 dagar äga rätt
att i compromissrättens beslut hos Konungen söka ändring.
Hr Ribbing, Arvid: Ehuru jag för min del visserligen
skulle önska de ändringar i betänk., som Hr von Hartmansdorff
föreslagit och med desamma betänkts antagande,
si och då, efter de upplysningar som af Hr Ridd.SecréCu
blifvit aflemnide, det befinnes, att flera Stånd bifallit betänk.
, tror jag, att detta betänk, är af beskaffenhet, all detsamma,
hellre än alt afslås, bör bifallas, enär det vigliga
Den 21 Augusti f. m.
279
ändamål, sorn sökes, kan vinnas sådant sorn stadgandet 1111
är, elmin med en viss onödig omgång, att nödvändigt Konungens
bifall eller yttrande forst skall begäras.
Frih. Leijonhufvud, Abrah.: Frågan om den s. k.
enskilda ratten, när den kommer i collision med den allmänna,
är särdeles fin och grannlaga; och jag förmenar att
de stadgatiden, som förut funnits och i sednare tider tillkommit
genom 18*24 års författning, gå så nära in på gränsen
för deri enskilda rätten, som den allmänna omsorgen för gemensamt
bästa fordrar. Jag tror derföre förslaget i betänk.
K.'o 3o vara mindre välbetänkt, och utan att närmare utveckla
mina tankar i afseende derå, anhåller jag alt få förena
mig med del yttrande Frih. Cederström afgifvit.
LagUtskts betänk. N:o 82 blef af 11. o. Ad. afslaget.
Hr Palmcrantz, Joli. Mauritz, hade inlemnat ett
så lydande anförande:
Det är med anledn. af PJ. StatsUtsk:s, af detta H. Stånd
1 förliden Lördags-plenum bifallna, utlåt. K:o 231, ang:de
yrkad, men af PJ. Utsk. afslyrkt befrielse från skatt å en
sockenallmänning, som jag nu, med stöd af 56 *j:n Riksd.-  Ordn., anhåller få väcka följande motion:
Då de skogstrakter, som under namn af sockenallmänningen1
ägas och disponeras af de socknar, inom hvilkas områden
de äro belägna, enligt hittills gällande författningar, i
allmänhet icke öro med någon särskild skatt eller ränta till
Staten belastade, tvifvelsutan af det skäl, att dessa skogar,
afsedda lill nödig lättnad och understöd i skoglösa eller eljest
svaga hemmans skattebördor, blifvit vid sjelfva hemmanens
primitiva skattläggning i dessas egen skatt inberäknade;
men det likväl i sednare tider intiäflfat, alt några få
dylika allmänningar inom Riket af misstag kommit att från
den för sockenallmänningar för öfrigt behörigen iakttagna
skattefriheten utgöra högst obilliga undantag, härledda deraf,
alt verkliga jordägarnes rätt till nämnda allmänningar
råkat i förgätenhet, och K. M. och Kronan, sorn vid sådant förhållande
förmenat sig vara ägare, på grund af detta oriktiga förmenande,
till åtskilliga nybyggare upplåtit deraf större eller
mindre delar emot derför åsatt skatt och ränta, utan att
rätta jordägarena, sedan de, efter anställda rättegångar, från
Kronan återvunnit omförmälda allmänningar och dem hela
och hållna sig emellan skiftat, ändock lyckats vinna befrielse
från den sålunda oriktigt och utan deras hörande åsätta
skatt: så får, till undanrödjande af denna orättvisa olikhet
i afseende på socken-allmänningnrna i Riket, och då alla
slika allmänningar rättvisligen böra få åtnjuta enahanda skattefrihet,
jag härmed vördsammast yrka, att enär dea särskilda
skattläggningen af vissa, under namn af odlingslägenheter
eller intägter, upplåtna delar af ifrågavar. allmänningar
D cn 11 A u g u s t i f. ra.
lill förfång för vederbör, allmännings-interessenler obestridligen
utgör en ny, högst obillig tillökning i hemmanens ordinarie
skattläggning, dervid naturligtvis beräknats hemmanens
alla tillhörigheter och följaktligen jemväl sockenmarken,
det måtte således i alla de fall, der ofvanomförmäldta
förhållanden 8ro för handen, Kronans anspråk på den i
sednare tider, utan R. Sits hörande, sålunda tillkomna skatt
å socken-allmänningar utaf R. St. för deras del rättvisligen
eftergifvas, så att alia dylika allmänningar hädanefter malte
få åtnjuta samma rätt till skattefrihet.
K. förorda, om skogarna i Riket den i Aug. i8o5,
hvilken, enl. tydliga ordalydelsen i dess itsta §, upphäfver
alla dittills om skogarna utkomna allm. författntr, stadgar
(bland annat bil tillämpligt) i gide §:n, alt ”den lott, som vid
delning af socken-allmänning tillfaller hvarje hemman, kommer
att ikläda sig samma hemmans och bolstads natur, vare
sig friiIse, skatte eller krono.” Således Sr klart, att hvarje
lott of en slik allmänning är ansedd utgöra en integrerande
del af det hemman, den tillfallit, och att någon säl sk i I d
skatt derå följaktligen icke bör äga rum, enär sjelfva hemmanet
förut drager denna.
Det torde väl dessutom icke kunna af någon bestridas,
att om vederbör, socken-menigheters eller bemmonsinnehafvares
äganderätt till i fråga var. allmänningar icke fallit i glömska,
utan alltid varit kand; så hade icke heller Kronan
utan öppet våld kunnat, på sätt nu skett, åt nybyggare
egenmäktigt upplåta eller skattlägga den ringaste del af"
samma allmänningar. Hade således Kronan icke förmenat
sig vara ägare, så vore ifrågavar. allmänningar i delta ögonblick
icke betungade med de skatter, som nu finnas dem
åsätta, utan ännu fullkomligt skattefria. Det är väl jemväl
klart och torde lika litet af någon skäligen kunna motsägas,
alt skattläggningen af omförmälda allmänningar, som skett i
förutsättning af Kronans äganderätt, bade bort upphöra att
gälla i samma moment denna förmenta rätt blifvit underkand.
Sedan misstaget om äganderätten blifvit ulredt, måste
ock, i följd deraf, skaltläggningsålgärden ovedersägligt
blifva en nullitet. Den omständigheten att sjelfva förrättningen
skett i behörig ordning och med iakttagande af de
i lag föreskrifna former, kan väl icke lända densamma till
något stöd, då den erforderliga grunden, nemi. äganderätten,
saknats.
Om H. StalsUlsk., dit jag anhåller att denna motion
blir remitterad, behagar laga ifrågavar. ämne i noggrannt
öfvervägande, betviflar jag visserligen icke, att ju den yrkade
skattebefrielsen för ofvanberörde socken-allmänningar tiilstyrkcs;
men skulle emot förmodan II. Utsk. finna betänkligheter
vid att bifalla motionen i dess helhet, så lärer väl
ingen om förhållandet upplyst anse det vådligt att åtminstone
-
Den 22 Augusti f. m.
ne föreslå R. St., ’’att de få socken-allmänningar, sora till
större eller mindre del nu linnas skattskyldiga till Staten,
mätte, der vederbör, jordägare sådant äska, på Statens
bekostnad underkastas en förnyad besigtning och skattläggning,
” så alt jordägarne, ifall de ej lyckas erhålla fullkomlig
frihet från skatt, likväl kunna, der så skäligt pröfvas,
åtminstone kostnadsfritt vinna nödig nedsättning deri
och sålunda icke vidare betungas med samma skatter för
ifrågavar. allmänningar, som blifvit ålagda nybyggarne, de
der endast baft besittnings- eller åborätt, eller, ined andra
ord, hvilka egentligen icke varit att anse annat än såsom
Kronans arrendatorer.
Frih. Gederström, Jacob: Med afseende på Hr
Palmerantz’s nu föredragna motion bör jag upplysa, att från
aldra äldsta tider inom Sverige, jemlikt så väl lag, som allm.
författnrr, rättigheten till bosättning å ali slags samfällighels-skog
och utmark, t. o. ni. byars, varit för en hvar fri,
deraf s. k. afgärda byar uppkommit, hvilka under intet villkor
sedermera till bolstad kunna återgå, annorlunda än efter
i lag föreskrifven ordning. Sålunda voro ock bosättningar
för hetnmans-anläggningar å krono-, läns-, härads- och
socken-allmänningar frie. Den af Hr Palmcrantz gjorda
motion involverar alltså rubbning i de rättigheter, som hemmans-
och lägenhets-innehafvare i och för sina nybyggsanläggningar
förvärfva!. Jag yrkar derföre, att motionen
må, i stället för till StntsUtsk,, blifva remitterad till Lagoch
Ekon.Utsk:n, på det dessa Utsk. må kunna upplysa,
för händelse af tillstyrkande till motionen, i hvilka delar
allmän och ekonomisk lagstiftning, hittills inom Sverige gällande,
skall undergå förändring, men eljest upplysa om motionens
stridighet med så väl Jorda-b:n som Byggn.-b:n, äldre
och nyare skogsordningar m. fl. författningar.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, oin R. o. Ad. ansåg,
alt denna motion borde, på sätt Frih. Cederström föreslagit,
remitteras till Lag- samt Allm. Besvärs- och Ekoo.-  Utskotten.
Ropades ja,
JI. R. o. Ad. åtskiljdes kl. £ till 3 e. m.
In fidem protoeolli,
F, O. Silfverstolpe.
12 H.
Den 22 Augusti e. m.
Lördagen den a2 Augusti 1840.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerade» 4 prot.utdr. för denna dag f. m.
H. Ev. Hr Gr. Löwenhjelm, Gustaf, reserverade
sig emot R. o. Adts i förmiddags-plenum fattade beslut, i
fråga om rättighet för Staten att för allmän nytta få lösa
enskild egendom.
Ånyo föredrogos och biföllos LngUtskts den 5 och |5
dennes på bordet lagda
utlåt. Nto 83, i anledn. af anrnärkntr vid Utsk:s betänk.
Nto 22, öfver väckt fråga om tillägg till iycap. 32 $:n Rätteg.
-b;n, sådan den lyder i K. förordn. den 20 Januari
1779; och
betänk. N:o 84, i anledn. af väckt motion om förklarings
meddelande, angtde rätta grunden för förvandling till
fängelse vid vatten och bröd af böter, som ådömmas för
sådana stölder, hvilka, enl. allmän lag, ligga i tveböte emot
annan tjufnad.
Föredrogos ånyo och biföllos Allm. Besvärs- och Ekon.-  Utsk:s den 5 och i5 dennes på bordet lagda betänkande!):
N:o 85, i anledn. af väckta motioner om behofvet, 1:0
af en tillförlitlig redaction af allmänna föl fattningar; 2:0 af en
samling af alla äldre, ännu gällande polis-författningar, samt
3:o af en revision utaf alla före antagandet af 180g års conslilution
utgifna författningar;
N:o 86, i anledn. af väckt fråga om revision af de academiska
conslitntionerna ;
N:o 90, i anledn. af väckt motion om rättighet för tiondegifvare
i Skåne att lösa kyrkornas behållna tionde efter
årlig markegång.
Vid förnyad föredragning af StatsUtskts den 8 och i5
dennes på bordet lagda utlåt. N:o 204, i anledn. af väckt
motion om nedsättning i arrendet för militiae-bostället Boda,
blef samma utlåt, af R. o. Ad. bifallet.
Företogs till pröfning StatsUtskts den 8 och i5 dennes
på bordet lagda utlåt. Wto 255, i anledn. af vackt fråga om
upphörande af Skinskattebergs bergslags privilegier.
Frih. Cederström, Jacob: Från så väl Ecclesiastikdepartementel
genom Hr Statsrådet Ihre, som från föredragande
Statsrådet för Handels- och Finance-departementet,
Den aa Augusti e. m.
har Kammar-co!l:m erhållit reqvisition att föranstalta och
till Ekon.Utsk, öfverlemna en bestämd uträkning på skilnaden
emellan räntorna inom bergslag och utom bergslag eller
i landslag. Jag hemställer, huruvida det ej vore skäl att,
innan detta betänk, kommer till afgörande, afvakta det betänk.
från Utsk., sorn kan blifva grundadt på dessa beräkningar,
på det att R. o. Ad. sjelft må kunna bedömma, huru
föihållandet verkligen är. Hvad Utsk. har föreslagit, nemi.
att hemman, hörande lill bergslag, skola åläggas jernskalt,
i stället för jordeboksränta, lärer icke kunna lagligen verkställas
på annat sätt, än att metoderna skulle komma att
förändras, och dertill finner jag i Utskts betänk, ej det ringaste
spår. Jag hemställer derföre, om ej R. o. Ad. ville
besluta, att detta memor. får hvila, intilldess Ekon.Utskrs
mentor, i frågan om bergslagers skattläggning, hvilka förflyttas
till landslag, kommer under R. o. Ad:s pröfning.
Hr Frih. o. Landtm, fästade, i anledn. af Frih. Cederströins
hemställan, uppmärksamhet derpå, att StatsUtsk:s
utlåt. N:o i55 varit bordlagdt ?.:ne gånger, och att
det, då det 3:dje gången blifvit föredraget, enl. Riksd.Ordn.
måste till afgörande företagas.
Frih. S p r e n g t p o r t e n, Ja c. Wilh.: Efter den upplysning,
Hr Frih. o. Landtm, behagat meddela, finner jag
ingen anledn. att vidare yttra mig i denna fråga.
Frih. Cederström: Jag var okunnig om att detta SlatsUtsk:s
utlåt, varit tvänne gånger bordlagdt. Efter så är,
så anhåller jag om återremiss till StatsUtsk., med. anmodan
till detta Utsk , att med Ekon Utsk. sammanträda för att i
ett sammanhang med det allmännare betänk, i ämnet, som
från Ekon.Utsk. är att förvänta, besvara denna fråga. Den
egentliga anmärkntn emot detta betänk, blir då, i afseende
på Skinskattebergs bergslag, alt Utsk. väl har sagt, att utred
t vore det Skinskattebergs bergslags privilegier icke härröra
från tack jet nsblåsnings-sky Idigheten, utan från tjenstbarheter
till bruken, men alt samma Utsk. jemväl upplyst,
att, jemte dessa tjenstbarheter, hafva socknarna ägt
tjenstbarheter till Kungsör, hvilka numera enl. K. bref upphört.
Det är således icke fullt utredt, i hvilken cathegori
hemmansegarne böra stå nu i jemförelse med fordna förhållandet.
Dessutom förtjena!- att anmärkas den besynnerliga
skatt, som Utsk. i sista delen af betänk, föreslagit, i stället
för den nu var., eller att det skulle blifva en ständig skattejerns-afgift,
en räntepersedel, hvilken icke uteslutande lilI—
höi t andra än tiondejerns-gifvare, och hvilken jag icke vet
huru den skulle utgöras af dem, sorn hvarken hafva härd
eller smedja.
Frih. Hamilton, Hugo: Jag ville blott taga mig friheten
upplysa, all hufv udbetänk., röride smidessladgan och
284
Den 22 Augusti e. na.
dermed sammanhang ägande ämnen, redan ur uppsatt oell
justeradt i Utsk. oell skall derifrån afgå i dessa dagar, sedan
sjelfva redactionen deraf blifvit justerad. Det torde således
blifva svårt för Utsk. alt uppskjuta afgifvandet af delta
betänk., för att deruti äfven besvara den nu under öfverläggning
varande frågan. Det är blott denna upplysning
jag velat meddela; men det hindrar ej, att denna fråga, om
betänk, återremitteras, kan blifva behandlad af begge Utskotten.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Jag hemställer om
ieke ft. o. Ad., på grund af den upplysning, som nu är
leornad, alt det ifrågavar. betänk, snart är att förvänta från
Ekon.Utsk., skulle finna för godt att återremittera detta
StalsUtskrs utlåt., på det att Ståndet må hafva fria händer
alt derom besluta, när saken, i en vidsträcktare syftning utredd,
ankommer från Ekon. Utskottet.
StatsUtskts utlåt. JV:o 255 återremitterades.
Ånyo föredrogs Allm. Besvärs- och Ekon.Utskts den 8
och i5 dennes på bordet lagda betänk. K to 8o, i anleda, af
väckt motion, att husor-regttenas uniformer måtte förändras
till likhet med dem, som äro fastställda för Skånska Dragonregementet.
H. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm, Gustaf: Af en ganska
sinnrik talare i Krigsvetlenskaps-academien hörde jag för en
tid sedan göras skilnad emellan krigskonsten och krigskonsterna.
Till capitlet om de sednare hör otvifvelaktig!
den stora skiljaktigheten i uniformer. Jag tror nied Utsk.,
att oss tillhör alldeles icke att bestämma den lämpligaste,
roen jag är fullkomligt af den tanke, att allt cavallen borde
halva lika uniform. Enär på jorden 2;ne absolut lika
ting icke finnas; enär af arne ting således ett är nödvändigt
bättre, har jag aldrig förmått fatta livi det bättre ej skulle
användas pä allt; livi det sämre skulle användas på något;
med andra ord, livi man statuerar olikheter, som icke af
olikhet i föremål eller ändamål kunna redovisas. Således
anser jag visserligen, att alla trupper af samma vapen tillkommer
enahanda uniform. Hvad sedan angår företrädets
afgörande emellan uppslag å ena sidan, eller knappar och
snören å den andra, ligger afgörandet jemte alla öfriga administrativa
domslut långt utom vår riksdagsmanna-competence.
Frill. Sprengtporten, Jac. Wilh.: Uti Gr. Löwenhjelius
premisser instämmer jag helt och hållet; men så
vidt jag uppfattat Utsk:s betänk, rätt, så innehåller det ej
något annat förslag, än att R. St. måtte hos K. M. i underd.
anhålla, att K. M. måtte låta undersöka hvilken uniform,
sora vore den lämpligaste för cavalleriet, på det att
alla mätte Et deu bästa och ingen behålla den sämsta, men
Den aa Augusti e. ni.
a85
öfverlemna lill K. M. att bedomina hvilken uniform, sotn
3U M. ansåg varn den lämpligaste och ändamålsenligasle. Härtill
har Utsk., såsom mig synes, haft en ganska god och
lämplig grund, emedan, såsom man vet, valet af uniform har
ganska stort inflytande på kostnaden, och det ej kan vara
lämpligt, att uti onödiga broderier på en uniform nedlägga
kostnader, hvilka kunde i afseende på densamma ändamålsenligare
användas. Jag föreställer mig ej, alt de premisser,
Utsk. framställt, skola inflyta i den und. skrifvelsen; ty i
sådant fall skulle jag anse den der framställda jemförelse!!
emellan dragon- och husar-uniformerna ej vara lämplig;
men hvad sjelfva saken angår, så tror jag, att en framställning
till K. M. kumle vara ganska tjenlig, och belviflar ej
alt den kan leda till mycket godt. K. M. kan hafva haft
många skäl att icke hittills vilja införa en enda uniform,
och deribland kunde äfven anföras, att K. JY1. fruktar uniforms-förändringar,
i anseende till de kostnader för rustoch
rotehållare som dermed kunna vara förenade. En sådan
framställning, som den ifiågavar., gifver anledn. alt införa
en systematisk ordning äfven i denna elei af vår krigsförvnftning.
Jag får sluta med att jag mot sjelfva saken ej
har något att anmärka, synnerligen då densamma i afseende
på dess lämplighet har vunnit stöd af den framställning,
som Gr. Löwenhjelm gjort. Den enda anmärkn. jag velat
göra är riktad mot formen af betänk., men jag föreställer
mig, att Exped.Utsk. ej behöfver intaga Otsk:s raisonnemenfer,
utan att den und. skrifvelsen endast kommer att innefatta
sjelfva saken; och under sådant förhållande tror jag
att betänk, kan bifallas.
Hr von Hartmansdorff, A u g.: Ifall Ii. St. skulle
befatta sig med uniformsförändringar, så synes mig att denna
framställning af Ekon.Utsk. är antingen för vidsträckt eller
för inskränkt. Framställningen är lör inskränkt derföre att,
om man verkligen skall lala om någon uniform, så vore det
väl skäl att tala om deni allesamman; icke blott 0111 deras,
som sitta lill häst, utan äfven 0111 deras som gå till löts,
åka på kanonvagnar eller ro på kanoujollar. I det fallet
skulle R. St. befatta sig med alltsammans. Men jag skulle
tro, att både dea allmänna anhållan och den nu specielt
gjorda om cavalleriet sträcka sig längre eller rättare sagdt
lägre ned, än R. St. höra gå med sina framställningar. Det
är visst icke en småsak, 0111 ett regemente är beväradt och
klädt på eli sätt , som är nödvändigt lör utöfningen af mi1
i lä ■' t je lis ten ; men derhän har Ulsk. ej sträckt sig, utan endast
talat 0111 Jux och småsaker. Mig synes alt R. St. ej
borde befatta sig med sådana. Man hör göra skilnad på
hvad som egentligen tillhör krigsmannen eller blott skräddaren.
På det att R. St. ejma äfventyra att här träda inom den
sednaies område, får jag vöidsamt afstyrka hela framställ
-
a86
Den 22 Augusti e. ra.
ningen. I händelse hon likväl skulle beslutas, bor jag såsom
civilist underlåta biträda något förslag, okunnig såsom jag
är, huru militära uniformer böra vara beskaffade. Men sorn
Alskillige ledamöter af det Stånd, hvilket denna fråga egentligen
rör, äro här tillstädes och kunna göra deras åsigler
gällande, sä skall jag rätta mig derefter. Vilja de sjelfve
likväl icke yrka alt betänk, må bifallas, så torde Ståndet
finna för godt att afslå detsamma.
Frih. Hamilton, Hugo: Jag bekänner uppriktigt, alt
det förundrar mig, alt den siste värde talaren säger, att frågan
om aromens beklädnad endast tillhör och bör bedömmas
af skräddaren; mig bar nemi. synts, likasom liera andra,
hvilka ej anse under sin värdighet att befatta sig med denna
sak, att förevar, fråga ganska starkt ingriper uti Statens
militäriska förhållanden. Jag skulle derföre tro, alt saken
förtjena!' ett något allvarligare begrundande, än den siste talaren
belragat anse den vara värd. Hvad nu sjelfva saken
beträffar, så får jag bekänna, att jag ej anser mig ytterligare
behöfva säga mycket till försvar för Ulskts betänk., sedan
detsamma både till sin syftning och sitt nuvar. innehåll
blifvit försvaradt af den mest upplysta domare i detta afseende,
som vi här äga, af den som bättre än någon annan
kan bedomina hvad sorn är ändamålsenligt för den del af
armeen, som bär är i fråga. Hvad åter beträffar den framställning,
som Frih. Sprengtporten behagat göra, i det han
gillat sjelfva saken, men sagt att han ej ansåge premisserna
vara sådana, att de borde inflyta i den und. skr afvelsen till
K. M., torde jag böra taga mig friheten att göra den värda talaren
uppmärksam derpå, alt uti Ulsk:s premisser, åtminstone
för min uppfattning, ej fintres ett enda detalj-yttrande,
örn den ena eller andia uniformens större eller mindre ändamålsenlighet,
emedan Utsk. endast besvarat en del af motionärens
förslag. Motionären framställde verkligen den önskan,
att vi skulle yttra oss öfver den stora ändamålsenlig—
beten af Skånska Dragon-reg:tets uniform framför de öfriga
regrtetias; men derom ansåg sig Utsk. ej böra ingå i någon
pröfning, ty detta högre bedöm maude, hvilkendera uniformen
vore äudamålsenligast för Svenska nrmeens beklädnad
trodde Utsk. tillhöra K. M., och den Han förordnat att derom
i commandoväg bestämma. Utsk. trodde likväl , ehuru
småaktigt detta torde förekomma en och annan, att det både
kunde och borde komma i R. St:s åtanke, alt i en und.
hemställan till K. M. frambära deras önskan, ali K. M. måtte,
i afseende på beklädnaden för den del af armeen, som
utgöres af indelningsverket och hvarför kostnaden således
i iner eller mindre mån drabbar dem ibland Sveriges innevånare,
som bidr aga till indelnlsver kel, låta undersöka hvilken
beklädnad vore den ändarnålsenligaste, så att den motsvarade
alla de anspråk, som i militäriskt afseende kunde
Den aa Au gulli e. m.
fiöras, nian alt äga sådana prydnader, sorn endast afsåge
lux oell fåfänga, hvilka borde afskalfas; ty så väl jag, sorn
Utsk. i allmänhet, hyser den önskan, alt man må lie sä mycket
sorn möjligt bidraga lill ett ändamålsenligt försvarsverk
för landet, men just derföre så litet som möjligt använda
kostnader på hvad sora är ändamålslöst. Delta var, i min
tanke, en ganska ursäktlig och ganska välgrundad orsak till
Utskrs tillstyrkande. — Hvad åter den frågan angår, att
Utsk:s tillstyrkande skulle vara alltför inskränkt, då Utsk.
blott yttrat sig rör;de cavalleriet, så finnes en ursägt derför
deruti, att ej något annat blifvit ifrågasatt.*
Det kan visserligen synas mindre parlementariskt att
lala om en sak, sorn således icke är i fråga; men jag kan
ej undgå att vid detta tillfälle nämna hvad som af sakkunniga
personer blifvit mig försäkrad t, nemi att skilnaden
emellan kostnaden för Skånska Dragon- och Smålands Husar-reg:lenas
uniformer är ungefär densamma sorn emellan
riksgts- och banco-mynt. Detta har blifvit mig meddeladt
af en person, sorn fullkomligen känner förhållandet. När
nu skilnadin emellan uniformernas underhållskostnad är så
stor, och en förenkling af de kostsammare uniformerna kunde
lemna medel till fyllande af andra behof för armeen,
hvars tillgångar ej äro särdeles stora; så torde denna sak
förtjena att tagas i närmare öfvervägande.
Jag har kanske varit alltför vidlyftig, men orsaken dertill
har varit den, att jag sett frågan ur en allmännare synpunkt,
än en och annan tyckes vilja behandla den. Ett fullständigare
försvar för Utskrs betänk, anser jag, som sagdt
är, alldeles öfverflödigt, efter den gynsamma behandling detsamma
rönt af II. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm.
II. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm: Win princip i ämnet
har jag framställt. Men i militären mötas stundom förhållanden
mäktigare än logican. — Kronprinsens Husarer, t.
ex., skulle jag aldrig förmå tänka mig som annat an husarer,
eller munderade annorlunda än såsom husarer. Hvad
nu angår det beslut, hvaruti R. St. slutligen skola stanna,
så delar sig frågan emellan 2:ne vägar: den ena, att Stån
det
anser lämpligt och nödigt att ingå till K. M. med en formligen
anmäld önskan; eller att Ståndet anser, att hvad derom
af Utsk. yttradt blifvit är tillräckligt, under den för
hoppning
att K. M., i anledn. deraf, sysselsätter sig med ämnet
och gör derpå det afseende, som K. M. (inner lämpligt.
Dessa äro de tvänne vägarna, och det är den sednare jag
utan betänkande tillstyrker.
Frih. Sprengtporten: Om jag hade lyckats att
blifva rätt uppfattad af Frih. Hamilton, så skulle den värde
talaren hafva funnit, att jag yttrat mig till försvar
för Utsk:s framställning, och ingalunda för att bestri
da
densamma. Hvad jag yttrat om Ulsk:s premisser inne
-
a88
Den 22 Augusti e. m.
fattar ej någon anmärka, deremot, utan ett medgifvande af
några satser, som framställdes af den talare, som yttrade
sig näst före mig. Jag ägde ingen kännedom af betänk.,
förrän jag bär hörde det uppläsas, men tyckte då att Utsk.
stödt sin framställning pä antagandet af den mest lämpliga
uniform; men då Frih. Hamilton upplyst, att detta ej är
förhållandet, och alt ej någon framställning derom skall ingå
till K. M., tror jag ej att någon slags skiljaktighet finnes
emellan våra åsigter i denna fråga; och jag förenar mig således
med honom uti att begära bifall till Utsk:s betänkande.
Hr von Hartmansdorff: Frih. Hamilton har fästat
min uppmärksamhet på en formfråga, som jag hoppas att
Hr Frill. o. Landtm, tager i närmare öfvervägande, nemi.
den att Utsk. ej har besvarat Hr Dalmans motion, som åsyftade
alt alla husarer skulle få Skånska Dragon-regltets uniform.
I det stället har Utsk. gjort en egen motion uti sin
framställning lill R. St. Som Ekon.Utsk. ej har någon morotionsrätt,
så lär Hr Frih. o. Landtm, finna, att Utsk. har
olagligen förfarit, och att således Hr Landtm, lär vara förhindrad
att göra propos. på detta betänkande.
Frih. Hamilton: Ehuru jag visserligen icke — jag
bekänner det med smärta — så noga sorn Hr von Hartmansdorff
känner, huru hvarje grundlagens föreskrift skall
tolkas, hvilket jag högligen skulle önska; så vågar jag likväl
vördsamt hemställa till R. o. Ad., om ej iakttagandet af
former i detta fall kunde anses vara nog långt sträckt ; om
det skall kunna anses såsom en ny motion att, när en stånds
ledamot väckt det förslag, alt Rikets samtliga cavalleri-reg.-  ten skola blifva lika beklädda med Skånska Dragon-reg:tet,
Utsk. föreslår att R. St. lill K, M. skola göra en und. hemställan,
det dessa reg:ten må blifva lika beklädda med det
reg:te, som K. M. finner lämpligast, hvilket alldeles icke
hindrar att detta kan blifva Skånska Dragon-regementet.
Allm. Besvärs- och Ekon.Utsk:s betänk. N:o 80 blef af
R. o. Ad. bifallet.
Föredrogs ånyo Allm. Besvärs- och Ekon.Ulskrs den 8
och i5 dennes på bordet lagda utlåt. JV:o 81, i anledn. af
väckta motioner, dels om nedsättning i, dels ock om upphörande
af den afgift, som under namn af bro- och quaiafgift
uppbäres för till Stockholm sjöledes inkommande målbara
våta varor, äfvensom att afgälden för införsel af potates
sjövägen dit icke vidare måtte utgöras.
Hr Möllerhjelm, Axel, hade inlemnat ettså lydande
anförande:
Beträffande Allm. Besvärs- och Ekon.Ulskrs utlåt. N:o
8,,
Den 2a Augusti e. m
81, i anledn. af väckta motioner, dels om nedsättning i, dels
ock om upphörande af den afgift, sorn, under namn af
’’bro- ocli quai-afgift,” uppbäres för till Stockholm sjöledes
inkommande målbara våta varor i fat, äfvensom att afgälden
för införsel af potates, sjövägen dit, icke vidare måtte
utgöras, får jag, efter inhemtade fullständiga uppplysningar
i detta ämne, vördsamt erinra följande:
Då alla städer i Riket hafva och nödvändigt mäste hafva
vissa intrader anslagna till bestridande af deras communala
utgifter, och då K. M:s rättighet att bestämma dessa
intraders belopp, och på hvad sätt de skola utgöras, är i
grundlagarna uttryckligen medgifven, som bland annat synes
af ansvarighets-lagens 3 5? der det heter, att under R. St:s
beskattningsrätt äro icke inbegripna sådana afgifter, hvilkas
föremål äro inrättn:r till enskildes gemensamma nytta och
beqvämlighet, såsom båk-, bro-, färj- och andra afgifter af
dylik beskaffenhet; så torde det vara öfverflödigt att utförligen
ådagalägga obehörigheten af en del motionärers framställning,
såsom skulle ifrngavar. beskattning i grundlagsstridig
väg tillkommit.
Hvad nu särskildt beträffar den bro- och quai-afgift,
som uppbäres till följe af K. M:s nåd. bref den 23 Febr.
i838, så har brutto-beloppet deraf för samma år utgjort i
rund summa a5,5oo r:dr, och för år t83g = 3o,ooo r:dr
b:co. Den uppgift af riksd.fullmtn från Östergöthlands län
Anders Tryse'n, att berörde afgift årligen till Stockholms
stads cassa inbringat omkring 4°)0°o >‘:dr b:co, är således
fullkomligt ogrundad. Att denna afgift utgöres lika, utan
afseende på varans värde, synes mig med billighet öfverensstämmande,
enär eli fat, om det är fyldt ined vin, brännvin
eller ättika, tillskyndar stadens broar lika mycken slitning.
Jag anser således denna afgift, som för det mesta utgår af
varor, som måste hänföras till öfverflöds-artiklar, vara på goda
skäl grundad, helst då i betraktande tages, att de qvantiteter
af dessa varor, som till hufvudstaden införas, icke allenast
härstädes consumeras, utan spridas äfven kring landet,
och Stockholm icke kan hafva någon förbindelse att utan
ersättning underhålla broar, quaier och hamnbyggnader för
andra städers och orters behof. Det är således klart, att
den beqvämlighet, som de trafikerande åtnjuta derigenom att
de få upplägga hela varuqvantiteten vid stadens hamnar;
hvarest de ofta under längre tid qvarligga, fullkomligt ersätter
den föregifna tyngden af denna afgift, hvilken för öfrigt
producenten endast förskjuter och de consumerande alltid
slutligen godtgöra.
Jag måste erkänna min oförmåga att fatta Utskrs påstående,
att af särskilde comiterades åberopade und. utlåt, samt
K. M:s i anledn. deraf aflåtna nåd. skrifvelse den 2a Febr.
■ 838 visar sig tydligt, att påbudet om afgiften icke varit
12 H. 37
Den 33 Augusti e. m.
föYanledt af något behof af byggnad ocb underhall af broar
och quaier, utan åsyflat att bereda tillgång för fyllande af
en brist i aflönings-slaten för stadens embets- och tjenstemän,
samt att stadens inkomster af handel och sjöfart uppgått
till i68,8o5 r:dr, men alla kostnader, som möjligen kunna
anses hafva denna trafik till föremål, deremot endast
uppgifvits till 87,583 r:dr, eller föga mer än hälften af inkoinslbeloppet.
— Dessa siflfer-uppgifter hvila ofelbart på
särskilda nu i detalj icke framlagda calculer, effei- hvilkas
erforderliga rättande uppkomma helt olika resultat.
Den som af comiterades åberopade tryckta und. utlåt.,
isynnerhet pag. 166 till och med 182, inhemtar att de alltjemt
stigande årliga utgifterna eller behofven till publika
byggnader noggrannt beräknats till 64,5oo r;dr, hvaraf så
betydligt medtages till byggnader och reparationer af broar
ocb quaier, måste, enär de last-ocb bropenningar staden förut
hade lill årligt belopp af ungefär 2,900 r:dr, länge varit för
sagda ändamål alltför otillräckliga, erkänna, alt för byggnad
ocb underhåll af broar och quaier förefunnos stora behof
af den utaf K. M. i nåder beviljade afgift å målbara
våta varor, som till Stockholm sjöledes inkomma, samt att
för detta behof fyllnad rättvist och billigt bereddes, genom
ifrågavar. afgifts läggande på sagda varor, hvilka förut voro
derifrån alldeles fria. — Samtidigt beviljades väl för en
del af stadens embets- och tjenstemän en högt af behofvet
påkallad löneförbättring, som dock var obetydlig; men äfven
för den förnyade aflönings-staten uppstod ingalunda någon
brist i den, genom hufvudstadens privilegier, till embets-
och tjenstcmännens aflöning anslagna tolagen, som blef
oförändrad.
Deremot gifver comiterades merberörda utlåt, nogsamt
vid handen den mängd byggnads-anstalter och företag, som,
då derutinnan icke bör få inträda ett stationärt förhållande
i Stockholm såsom Rikets hufvudstad och förnämsta handelsstad,
just i motsats af hvad Utsk. yttrat, utgöra skäl för
afgifternes ökande oell uppenbarligen utvisa att de förut
fastställda icke förslagit. Den ifrågavar. afgiften å målbara
våta varor, som sjöledes till Stockholm ankomma, hvilken
afgift, belöpande sig lill 4f:dels ermst, per kanna, utgjort
ungefärligen 25,000 r:dr för g månader af år i838
och 3o,ooo r:dr för hela året i83g, motsvarar dessutom
icke åtskilliga i comiterades utlåt, jemväl upptagna utgiftsbelopp,
som, fastän de nu äro stadens, rätteligen borde vara
och, i händelse af bristande tillgångar för stadscassan,
ulan tvifvel skulle blifva Statens.
Hvad slutligen vidkommer den afgift af 1 sk. 4 r:st Per
tunna potates och andra jordfrukter, som staden uppbär på
grund af ofvan åberopade nådiga bref; så kan den icke anses
för dryg i betraktande af den ständiga tillsyn och ofta
förekommande uppmuddringar, som staden har att bekosta
Den 22 Augusti e. Da
-
vid de landningsställen, hvarest sådana mindre farkoster anlägga;
och yrkar jag alltså afslag å betänkandet.
Frih. Sprengtporten, Jac. Wilh.: Då jag hade
dellagil uti arbetet inom den comité', som år 1838 lill K.
M. framställde behofvet af en ny reglering af Stockholms
stads stat i alla dess delar, och således ej endast omfattade
dess tjensteman^ löner, ehuru rättvist del äfven varit; så
anser jag mig pligtig att nu meddela R. o. Ad. några upplysningar
i anledn. af Ekon.Utsk;s förslag att hell och hållet
rubba och tillintetgöra denna för Stockholms stad nödvändiga
reglering, såvida denna för fäderneslandet ej ovigtiga
commun skall blifva i tillfälle alt motsvara de fordringar,
som i ett eller annat afseende göras af densamma.
Ekon.Utsk. har här föreslagit upphäfvandet af en afgift,
lagd på våla varor. Jag får upplysningsvis nämna för R.
o. Ad-, att innan denna reglering skedde, voro afgifterna,
som utgingo af handeln här i Stock holm, upptagna under
20 å 3o olika rubriker. Till enkelhet, och för att lätta de
Irafikerandes controll å dessa afgifter, blefvo i stället ganska
få rubriker antagna. Deribland var äfven en afgift på
våta varor. Man har sagt, att denna afgift vore betungande för
de trafikerande. Visserligen är det mera betungande, om man
så behagar, all erlägga någon afgift för det att man begagnar
de beqvämligheter, sorn finnas för de trafikerande här i Stockholm,
än att erlägga ingen; men betungande kan denna afgift
visserligen ej anses, om man anställer en jemförelse emellan
denna afgift och dem som under andra benämningar utgå af
bandel och sjöfart. För ett fastage betalas 24 sk. b:co. Om
nu detta innehåller brännvin, som är den vara, hvilken
vanligen på delta sätt transporteras, så är varans värde ungefärligen
26 r:dr 32 sk., och då utgöra dessa 24 sk. omkring
2 proc. af varans värde. Vill man jemföra denna afgift
med Stockholms stads tolag, så utgör densamma 2J
proc. af alla inkommande och i-i proc. af alla utgående varor,
hvilka dessutom draga vågpenningar elier slämpel-afgift.
Jemför man Ater den kostnad, som häraf uppkommer födde
trafikerande, hvilka komma sjöledes, med den, hviike åtföljer
blott några mils transpoit landvågen, så finner hvar
och en lätteligen, alt fördelen i alla fall är i hög grad till förmån
för dem som begagna sjötransporten. Om jag nu beräknar
10 mils transport, så skulle ett sådant fastage kosta
2 r:dr b:co eller åtminstone 1 r:dr 32 sk. btco i forlön,
om transporten sker landvågen; då den deremot sjöledes
skulle medföra en afgift af endast 24 sk. btco. Under
sådana förhållanden, och då man derjemte tager i betraktande
egenskapen af den vara, sorn sålunda transporteras,
nemi. den jag nyss nämnde, att framför andia tåla en
afgift, — ty consumlionen deraf är i alla fall så liflig, utt
densamma gerna med denna afgift kan beläggas; — så tror
Den aa Augusti e. m.
lag ej, att Utsk. har haft ratt i sin framställning, då det
anmärkt, att denna afgift vore för de trafikerande särdeles
betungande; synnerligen som det bör förmodas alt de orter,
som nära angränsa hufvudstaden, hafva ett ganska stort direct
intresse uti att en sådan commun må kunna gå framåt
i alla de inrättntr, för hvilka dessa afgifter erfordras, alt dess
civilisation, att dess handel och industri stiger, ty detta är
en fördel., som, närmast stadens egna innevånare, kommer
de orter till nytta, som trafikera med dem.
Utsk. har äfven yttrat, alt denna afgift ej vore behöflig
för de ändamål, lill hvilka den egentligen vore ämnad,
nemi. underhåll af quai- och brobyggnaderna. Detta Utsk:s
raisonnement grundar sig på en alldeles oriktig uppfattning
af ämnet, hvilken så mycket mera förundrar mig, som
Utsk. åberopat ett betänk., hvilket, om Utsk. behagat gå
några pagina tillbaka, innehåller och bevisar tydligen och
klart, att de afgifter, hvilka Stockholms stad uppbär för
handel och sjöfart, ingalunda äro medgifna åt staden, endast
för att bestrida de afgifter, som i och för handeln
och sjöfarten erfordras, utan att dessa afgifter stödja sig på
stadens privilegier från i4oo-talet, sedermera confirmerade
af Drottning Ghristina; hvarjemte det af efterföljande Regenter
i de mest tydliga ordalag blifvit medgifvet, att dessa
afgifter skulle få användas till embetsmäns aflönande och
hvilka behof som helst. Således synes mig klart, att staden
varit berättigad att använda sin tolag efter behag;
och om det uppstode någon brist i sådana anstalter, som
behöfdes för de trafikerande, kunde en afgift påläggas till
densammas fyllande. Jag får särskildt fästa Ståndets
uppmärksamhet derpå, att den lönereglering, hvarvid
Utsk. fästat sig, tillgått med den största varsamhet.
Götheborgs stad antog på samma gång som Stockholm
en förändrad reglering af dess stat, å hvilken rådmanslönerna
uppfördes till 2,000 r:dr b;co; då deremot
Stockholms magistrats-personal, äfvenledes enligt den nya
slaten, icke erhöll mer än (,200 rtdr b:co. På grund af
hvad jag nu anfört, och då jag vågar försäkra R. o. Ad.,
att denna rubbning i de förhållanden, som nu äga rum,
skulle medföra de mest kännbara olägenheter för Stockholms
stad och för hela landet, i den mån Slockholm utöfvar
inflytandet derpå, — att den skulle hindra mången nödvändig
anstalts vidtagande och lemna luckor, som jag ej vet
huru de skulle fyllas; så kan jag ej annat än på det högsta
tillstyrka R. o Ad. att ej lemna sitt bifall till detta
Ekon.Utskls betänk., som i öfrigt genom den ringa aktning
Utsk. der visar i afseende på Stockholms stads rättighet till
sin tolag, som man, om icke direct, åtminstone indirect velat
frånkänna staden att disponera, är helt och hållet (såsom
jag förmenar) stridande emot den åsigt, som det i ett
annat betänk, i förening med Stats- och Bevilln.Utsktn ny
-
Den aa Augusti e. m.
ligen framställt, nemi. att städernas tolag är dem genom
privilegier så försäkrad, och att dessa intrader och inkomster
äro för dem i deras nuvar. skick, och så länge deras
municipal-inrättning fortfar, af den nödvändighet, att de ej
för närvar, kunna dem fråntagas. Huru bristen skulle fyllas,
om sådant skedde, kan jag ej tänka mig. Man tox-de
säga att borgerskapet må fylla den genom taxering, men jag
får fästa uppmärksamheten på att ingen sadan förbindelse
åligger dem, ännu mindre stadens öfriga innevånare. Det
torde vara okändt för R. o. Ad. till hvad belopp taxeringen
för Stockholms stad utgöres af dess innevånare. Jag är
ej nu i tillfälle att uppgifva siffran, och får derföre i detta
afseende endast anföra, att, oberäknadt de ganska betungande
och dryga afgifter, som Stockholms borgerskap åtagit
sig till åtskilliga allmänna byggnader och företag, bekostar
hufvudstaden genom direct taxering sin brandvakt, sin militär,
sin gatläggning, renhållning, båtsmans-compagniets underhåll,
fattigvård och inqvartering m. m. Denna summa,
beräknad i contanta penningar, som utgår genom direct
taxation för municipalbehof, kan uppskattas till omkring ^
million r:dr. Att ännu ytterligare med directa utgifter betunga
denna commun, tyckes derföre ej vara billigt, aldraminst
till förmån för en vara, som först af alla bör draga
en skatt. Jag vågar derföre hoppas, att R. o. Ad. icke
skall bifalla betänkandet.
Frih. Gederström, Jacob: Till hvad som blifvit
anfördt af Hr Möllerhjelm och Frih. Sprengtporten har jag
föga att tillägga. Likväl anhåller jag att få fästa R. o.
Ad:s uppmärksamhet derpå, att i den mån bro- och quaibyggnaderna
blifva fullständiga, i den mån hamnarne hållas
vid makt, så att fartygen kunna lägga intill broar och
quaier, går aflastningen fortare och blir mindre dyr. Således
är det de trafikerandes stora fördel, att dessa broar,
quaier och hamnar snart må bringas i sådant skick och
sedermera så underhållas, att aflastningen kan förrättas der,
emedan det skulle kosta dem vida mer, om fartygen nödsakades
stanna utanför och verkställa aflastningen på pråmar.
Utsk. har trott, att under nuvar. förhållanden landltransporter
skulle kosta mindre än sjötransporter, i anseende
till de bro- och hamn-afgifter, hvarmed dessa sednare
äro belagda. Detta är ett misstag, som är svårt att förstå,
då det kommer från Ekon.Utsk., der en stor del af ledamöterne
äro landtman och följaktligen veta hvad en landtransport
vill säga, och att en sådan kostar betydligt mera
än de afgifter, som äro i fråga för att bereda möjligheten
af att kunna upplägga varorna på broar och quaier. Det
faller af sig sjelft, att om man vill att en stad skall äga
nog förmåga att näringar der skola kunna drifvas, måste
394
Den 23 Augusti e. m.
man taga sig tili vara att afskära de medel dertill, som förstaden
äro nödvändiga, att kunna fullfölja påbörjade företag
för detta ändamål. Om bro- och hamnbyggnader ej kunna
Ledrifvas hastigt, så blifva de aldrig färdiga, emedan det då
faller ner på det ena stället, under det man bygger på det
andra.
Frih. Gederström, Anders: Jag kan ingalunda förena
mig med de talare, som hittills yttrat sig öfver detta
ämne. Lika med Riksdagsfullm:n Tryse'n tror jag, att dessa
afgifter tillkommit i strid mot och 60 §§:na Reg.-  F:n, som säga, att Svenska folket äger rätt att sig sjelft
beskatta, och att till bevillntr räknas sjö- och landt-tullssamt
accis-afgifler m. m. Om någon skulle falla på den ide'en
att yrka större eller mindre afgifters erläggande vid
inpasserandet af stadens landt-tullar, för att dermed bestrida
stadens lykthållning, gatuläggning och mera dylikt, så
tror jag ej att han kunde påräkna medhåll; hvarföre skola
då dylika afgifter erläggas af dem, som inkomma sjövägen,
och hvarföre skola de vara skyldige att underhålla
hamnarna och broarna m. m.? Jag kan ej finna någon rättsgrund
derför. Det har visserligen blifvit anfördt, och jag
vill ej bestrida, att dessa afgifter kunna vara ganska nyttiga
och nödvändiga; men hvad rätt Stockholms stad äger
alt för dessa behof taxera landlmannen , — det kan jag
ej begripa. Jag förmodar, att det just är till Stockholms
stads nytta, som landlmannen för sina varor hit; och örn
staden vill hafva quaier och broar, så lärer det väl ej vara
för landtmannens nytta, utan till stadens egen fördel. Om
landlmannen ligger med sin båt vid en bättre eller en sämre
bro, i en bättre eller en sämre hamn, det kan vara honom
lika; men om stadsboen ej har säkra broar att gå, köra
samt upplägga sina varor på, så lärer det vara olägenheter,
hvilka endast drabba stadsboerne, och hvilka derför
åligga dem att afhjelpa. Jag kan således alldeles icke inse, på
hvad grund landtmannen i allmänhet skall bidraga till stadens
beqvämligheter. Jag får ännu en gång repetera, attoni
man skulle vilja fullfölja denna princip med conseqvens, så
skulle landtmannen vara i alla möjliga afseenden skyldig
att med stadsboerne deltaga uti kostnaderna för stadens underhåll;
man borde då vara skyldig att, för det man inför
Jandtmanna-producter på stadens torg, bidraga till dess underhåll.
På dessa skäl tillstyrker jag bifall å betänkandet.
Hr Westfelt, Nils: Den siste välde talaren bar ådagalagt,
att tillkomsten af i838 års författning är grundlagsvidrig.
1838 års författning har uppkommit på ett af
comiterade uppgjord! förslag, med tind. anhållan hos K. M.
om en sådan författnings utfärdande. Deras förslag upptager,
oro jag ej missminner mig, en summa af 25q,ooo r:dr,
Den aa Augusti e. ra.
sorn skulle uppkomma derigenom att 4 s^- skulle erläggas
för hvarje kanna brännvin. Detta afslog K. M., men beviljade
deremot att för hvarje 60 kannors kärl med våta
varor skulle erläggas 24 sk. b:co såsom hamn- och bro-a fgift.
Denna beskattning, mine herrar! är kanske den tyngsta
och drygaste, som vi äga. Frih. Sprengtporten har sagt,
att om man transporterade brännvin 10 mil landvägen, så
skulle det kosta 2 r:dr b:co. Nå väl! jag antager detta.
Föreställom oss nu att Frihrn skickar sitt brännvin landvågen,
och att han för 2 r:dr b:co skulle kunna transportera
4 st. 60 kannsfat, d. v. s. 240 kannor; så vill jag bevisa att
denna transport sjöledes skulle kosta vida mer. Transporten
sjövägen måste väl kosta Frih:n något, innan varan koratner
till bron, för att der uppläggas, och när man sammanräknar
kostnaden för varans uppläggning på quaien, samt
dertill lägger bro- och hamn-afgifter ro. in., så uppgå afgifterna
till 3 redr 16 sk., således 1 r:dr 16 sk. mer än
transporten landvägen. Nu skall jag gå närmare Stockholm.
Jag har 6 fjerdingsväg till staden, och betalar transporten
för 240 kannor brännvin med 1 rldr b:co landvågen, men
när samma parti brännvin föres sjövägen, betalas transporten
med 1 r:dr 16 sk. b:co, hamn- och bro-afgift 2 rldr
b:co, (äfven utan att på quaien uppläggas), transport lill
köparne från bron 1 r:dr, summa 4 r;dr 16 sk. b:co, således
sjötransporten 3: 16 b:co dyrare. Jag medger visserligen,
att en afgift för begagnande af broar och hamnar här
bör finnas; men jag ber Frih;» komma ihåg, att för hvarje
aldrig så liten ökstock, som kommer hit, betalas vid tullen
12 sk. btco hvarje gång den kommer, och för varan särskildt,
t. ex. för hvarje lunna potates 2 sk. o. s. v. Häraf
torde man finna, att denna beskattning kanske är drygare
än någon annan, lill hvilken så väl jag som mången med
mig måste betala flera 100 r:dr årligen.
Hvad nu beträffar stadens behof af denna inkomst, så
är det visst sannt, att dessa penningar bär kunna behöfvas;
men iag tror ej att det bör vara landtmannen, som underhåller
qnaier, broar, lykthållare m. m. Jag tror ej att detta
är landtinannens skyldighet, då han af Stockholms-boerne
alldeles icke röner någon motsvarande benägenhet. Jag
vill i detta afseende anföra ett exempel af Nyboda backe.
Då densamma afgräfdes, så, ehuru detta var ett frivilligt
arbete, hvartill flere af Stockholms innevånare ej ville bidraga
(hvaröfver jag ej förundrar mig); så gjorde de dock
försök, att genom Konungens Bef:h:dei Stockholms län, och
särskildt hos Hr Baron Rålamb, tvinga oss göra en provisionel
väg, på det de måtte få sina varor till Stockholm.
De påstodo, att staden skulle svälta, om denna väg stängdes.
Således finna herrarne lätt, huru litet Stockbolmsboerne
äro benägne alt gå landet till mötes. Till och med
när det är fråga om att skaffa Stockholm en fördel genom
396 Den 33 Augusti c. m.
att hitföra valten från Wårby, så kostar ett 60 kanns-kärl
i bro- och hamn-afgift lika mycket, som ett sådant kärl
med brännvin. Delta synes af i838 års författning.
K. M. har i sin resolution på comiterades förslag sagt,
att denna författning kommer att gälla tilis vidare; således
har K. M. ej velat ensam afgöra denna fråga, utan velat
öfverlåta åt kommande R. St. att derom för sin del besluta.
Jag anhåller om bifall på Utsk:s betänkande.
Frih. von Kraemer, Robert: Med åberopande af
min reservation i detta ämne, får jag äran upplysningsvis
tillkännagifva, att den afdelning inom Utsk., som behandlade
denna fråga, stannade i ett helt annat resultat, an Utskts
betänk, innehåller. Afdelntn föreslog, att afgiften skulle bibehållas,
men tillika, alt en und. skrifvelse till K, M. skulle
afgå, roed anhållan, att, då comiterade upplyst, att dessa
afgifter mer än tillräckligt fyllde behofvet, K. M. täcktes
låta i möjligaste måtto nedsätta afgifterna, för att befordra
communicationerna och transporterna af varor. Delta
var afdelningens förslag, men detta blef sedan af Utsk.
ändradt.
På de skäl Frih. Sprengtporten anfört förenar jag mig
i hans åsigter, och anser billigheten fordra, att en afgift
betalas; ty det är otvifvelaktigt att dessa tunga fastager
skada broar och quaier.
Här har en talare yttrat, att detta stadgande är grundlagsvidrigt
och stridande emot 57 §:n Reg.F:n. Jag får då
åberopa 3 §:n ansvarighets-lagen , der från stadgandet i
nämnda § göres undanlag för fyr-, båk-, färj- och broafgifter,
hvilka bero på K. M. att bestämma. Jag yrkar,
lika med Frih. Sprengtporten och flere andre talare, afslag
på betänk., men skulle tro skäligt vara, på sätt afdelntn föreslagit,
att en und. skrifvelse till K. M. borde afgifvas af
It. St., för att deruti frambära den önskan att afgiften måtte
i möjligaste måtto nedsättas.
O. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm, Gustaf: Jag har aldrig
förmått för mig utreda den villfarighet, med hvilken
vi utgöra tolag, och den antipathi, som vi vid alla tillfällen
visa för municipal-afgifter. Tolagen är den irrationellaste
och derföre den orättvisaste afgift, som kan tänkas. Den
innebär alla consumenters och producenters, d. v. s. alla
Rikets innevånares beskattning till städernas fördel. Accisen
deremot är en afgift, lagd på communen för densammas behof,
och intet är billigare. Afl. Gr. Cronhjelm yltrade sig
om tolagen vid föregtde riksdag, men blef icke hörd. Att
Stockholm uppbär en dryg tolag är rätt, i följd af en annan
irrationalitet, nemi. att Stockholms stad har sig ålagd
en mängd sådana utgifter, som i hvarje annat samhälle äro
Statens, nemi. underhåll af fängelser, af domare o. s. v.
Hvad
Den 22 Augusti e. m.
297
Hvad åter de mindre städerna beträffar, är det visserligen
så, att utan tolagen förmå de ej underhålla sina magistrater;
men månne en stad, som icke underhåller sin egen
magistrat, kan gagna samhället såsom stad, och motsvara
Statens fordran på commnner, hvilka stads-privilegier
blifvit tillagda. Accisen, sade jag, är den billigaste af afgifter,
emedan den utgöres för commuuens behof af dess egna innevånare.
Fåfängt påstås, att accisen drabbar den jordbrukande
producenten, som införer varan. Detta inträffar ej
förr än afgiften drifves till den orimliga höjd, alt consumtionen
aftager. Intill dess är det consumenten, som afgiften
drabbar, och ifrågavar. lindriga afgift är långt inom
denna gräns. Likaså och så länge taxan på husen ej uppdrifvits
så högt, att folket flyttar ur städerna eller sammanflyttar
i trängre boningar, så länge drabbar taxan hyresgästerna
men icke husägarne.
När bro blifvit anlagd, uppbäras icke bropenningar? Hvi
skulle sjöstäder då ej få uppbära afgift för anläggandet och
underhållet af sina hamnbroar med hvad dertill hörer?
Visst borde rätteligen accis äfven uppbäras af allt hvad
som till Stockholm landvägen inkommer; man minnes afslaget
i834 å Frih. Sprengtporten högst rationella och af
mig med yttersta förmåga understödda motion. Jag inskränker
mig derföre till röstandet emot upphörandet af ifrågavar.
afgift.
Omöjligen kan dess lotal-belopp, circa 3o,ooo r:dr, anses
betungande för de provinser, som trafikera med Stockholm.
Jemte det att sådan afgift, på sätt jag nyss utvecklade,
drabbar consumenterna, är ju afsättningen äfven under
denna afgift ändå förmånligare i en stor stad, än den annars
kunde vara; och jag får ju antaga, att de öfver denna
tunga klagande landtboerne ändå icke äro obelåtne dermed,
att Stockholm stryker fram så nära deras egendomar,
hvilkas värde, om annars gamla märken stå, ju stegras i
mån af grannskapet med en sådan consumlionsort. Afsättning
i släder var alltid och allestädes förknippad med afgifter,
och ändå förmånligare är landthandel. — Må också
betraktas nyttan och nödvändigheten af de utgifter, till
hvilkas bestridande denna afgifts afkastning är anslagen.
Att ordningen i hufvudstaden är för Riket likgilltig, påstås
väl numera af ganska få. I upplysta länder är opinionen
vida höjd öfver den der småaktiga afundsjukan till hufvudstaden,
hvars fördel tvertom erkännes vara Rikets fördel.
Stockholms behof har Frih. Sprengtporten utvecklat, och de
vackla administrativa minnen denne upplyste styresman i
Stockholm lernnat, bilda för mig en classisk auetoritet. Vi
äro ej I i kg i 11 tiga för Stockholms ordning, för Stockholms
skönhet, för säkerheten och tryggheten derstädes; vi fälla
ganska stränga ömdömen, när gatorna äro svåra, när lyk11
H. 38
Den 22 Augusti e. m.
torna lysa illa, när tryggbeten i gränderna ej är fullkomlig;
men stundom skulle man frestas tro vårt anspråk vara att
i Stockholm skall allt ske för intet.
På alla dessa skäl röstar jag för afslag å Ekon.Utsk:s
betänk, och för bifall till Hr Möllerhjelms motion.
Hr Nordensköld, Otto Gustaf: Jag kan ej alldeles
obetingadt bifalla Utsk:s förslag, men jag anser denna
beskattning obillig, ehuru den är nödvändig. Förhållandet
torde vara i Stockholm, likasom i Carlskrona, att när en fiskare
derstädes vintertiden, efter 5 ä 6 timmars arbete, genom
is hinner fram till det stora varfvet för att sälja sin
vara i staden, så slår der en stadstjenare för att uppbära
bropenningar. Jag har en liten landtegendom nära Carlskrona,
och för det obetydliga, som jag derifrån skickar in
till Carlkrona, skattar jag till staden io a 12 r:dr årligen,
eller 3o proc. af min contanta skatt till Staten. Att detta
ej är obetydligt lärer man väl ej kunna bestrida i dessa tider,
då man klagar så mycket öfver skatterna, men det är
icke dessmindre nödvändigt. Jag tror likväl , att om städerna
försvåra alla communicationer med landet, så skola
dessa städer snart upphöra, men om de deremot genom broar
och quaier, utan alt derför uppbära för dryga afgifter,
göra tillträdet för landtmannen lätt, så skola de förkofra
sig. Om R. o. Ad. vill bifalla betänk., så har jag intet
deremot, emedan jag ej vet, om denna afgift är nödvändig
för Stockholm, men obillig anser jag den vara.
Hr Lefre'n, Joli. Pehr: Jag talar för afslag å betänkandet.
Betänk, är fotadt på den vanliga grunden, att
man vill väl att hammaren skall gå, men vill ej hålla i
skaftet; man vill hafva allt i ordning, men man vill ej gifva
nödiga medel dertill. Delta sträcker sig, ty värr! i vår
tid lill nästan allting; man vill hafva landel försvaradt, men
man vill ej dertill gifva penningar; man vill hafva quaier
och broar i ordning, men man vill ej gifva medel dertill.
Jag tror ej alt detta är någon obillig skatt, och tillstyrker
derföre afslag å betänkandet.
Frih. Sprengtporten: Jag utber mig först att få
rätta ett misstag, sorn förekommer i en värd talares yttrande,
då han uppgifvit att de comiterade, som haft sig ålagdt
att reglera löningsstaten för embets- och tjenstemännen
inom Stockholms stads magistrat, föreslagit, att afgiften
för de till Stockholm sjövägen ankommande våta varor
måtte bestämmas till 4 sk. b:co för hvarje kanna ; comiterade
föreslogo 4 r:st. b:co.
Med Frih. Cederström, Anders, vill jag alldeles icke inlåta
mig uti någon djupsinnig granskning af den frågan,
hvilket beskattnings-sysleme är bäst, — ett som grundar sig
på direcla, eller ett som grundar sig på indirecla skatter;
Den 22 Augusti e. m.
2 99
men livad jag tror mig känna, är, att det vore alldeles omöjligt,
alt inom Stockholms stad genom directa skatter
tillvägabringa den summa, som för stadens behof erfordras.
Då Staten, det stora samhället icke förkastar utvägen af en
indirect beskattning, så inser jag ej hvarföre Staten eller
dess representanter skulle förkasta denna beskattnings bibehållande
i afseende på en mindre commun.
En annan talare har yttrat, alt en del varor, som inkomma
lill Stockholm, endast betalade hamnafgift, men vore
befriade från andra afgifler. Jag får fästa K. o. Ad:s
uppmärksamhet derpå, att af alla varor, som införas till
Slockholm, hetnlas, utom hamnpenningar, jemväl annan afgäld;
för spanmåt erläggas mätarepenningar, för salt, kol
och ved m. fl. erläggas särskilda afgifter, den utrikes importen
vidkännes tolag. Om Stockholm skulle gå miste om
de inkomster, som staden nu har, i följd af sina privilegier,
så hemställer jag, om det vore billigt att låta afgifter qvarstå,
som till sin natur äro statsbesvär, och hvilka servituler
staden från äldre tider fått åtaga sig på grund af de fördelar,
som staden åtnjutit. Så t. ex. erlägger Stockholms stad
årligen 10,000 rtdr till uppfostringsväsendet, ehuru det i hela
Sveriges Rike bekostas af statsverket. Fångvården kostar
i Stockholm, som jag tror, 18,000 rtdr, till hvilket belopp
den stigit från 3 å 4000 rtdr, som den utgjorde för 12
h t5 år tillbaka. Kronans uppbördsväsende bekostas af staden
med en utgift af 12,000 rtdr. Till underhåll af stadens
justitiae-verk fordras ännu större summor, än de nyss
anförda. Hvaraf skulle dessa behofver fyllas, om man vill
neka staden alt behålla dessa inkomster?
Frih. Hamilton, Hugot En värd och aktad talare
har af mångå och på sakkännedom grundade skäl begärt afslag
på detta betänkande. Det kan ej förefalla någon underligt,
att få höra en sådan framställning från en man, sorn, till
följe af de dubbla banden af å ena sidan gjorda tjensler,
och å andra sidan troligen aldrig upphörande tacksamhet,
lärer hafva för alltid förenat sitt intresse med Stockholms
stads; att denne man, som deltagit i utarbetningen af de
förslag, som på sednare tider blifvit uppgjorda lill underhållande
och förskönande af Stockholms stad, af varmt isi
tresse
för den commun, för hvilken han i flera år har ar
betat,
yrkar, att ej garantierna för dess bestånd skola ku 11-  rifvas. Det kan väl ej heller å andra sidan väcka någons
förundran, om ett Utsk., som bland sina ledamöter räknar
många landtman, till en del boende närmast kring Stockholm,
och i allmänhet transporterande sina varor sjövägen,
— om ett sålunda sammansatt Utsk. fått höra mångfalldiga
röster, som på skäl, hvilka för Utsk. varit gällande, sökt
bevisa, alt denna afgift varit betungande och skadlig för trafiken
i det (reia, ehuru indrägtig den varit för Slockholm,
3oo
Den 11 Augusti e. m.
Jag vill och kan icke jäfva, att jag icke äger den fullkomliga
sakkännedom, sorn fordras för att kunna motbevisa de
af den värda talaren anförda skäl. Jag vill blott redogöra
för de grunder (utom hvad som står i betänk.), på hvilka
Utsk. kom till det beslut, som af detsamma blifvit för R.
St. framlagdt. Utsk. mottog verkligen från afdeln:n ett förslag
af annan syftning; men då detta förslag skulle disculeras
inom Utsk., uppstodo en mängd ledamöter, af hvilka
tvänne nu äro närvar., och framställde der samma skäl,
som nu härstädes äro anförda. De uttalade sin öfvertygelse,
att denna nya skatt, som på sednare lider tillkommit,
vore särdeles tryckande för de trafikerande, sorn sjöledes
hitförde sina varor, så tryckande, att det kostade mindre att
föra dem landvägen, tvertemot hvad som borde vara förhållandet.
Samme ledamöter hafva här framställt samma
skäl som inom Utsk., och R. o. Ad:s ledamöter må sjelfve
afgöra om de vilja dela devas öfvertygelse. På oss verkade
deras skäl, vi ansågo det alldeles icke vara rätt, att derföre
att en commun, en stad behöfde en ökad inkomst, densamma
skulle läggas uteslutande på de trafikerande, och trodde
sådant vara orättvist. Om en sådan inkomst verkligen varit
oumbärlig och ej kunnat på annat sätt erhållas; så trodde
många, och bland dem äfven jag, att det rättvisa varit att
fördela dem på alla till hufvudstaden inkommande varor.
Detta har nu icke skett, utan afgiften har blott blifvit lagd
på en del deraf, och det är på denna grund — såsom jag
förut anfört -— som jag anser densamma orättvis. Vi trodde
äfven, att denna afgift var alltför dryg och att den alltför
tungt nedtryckte trafiken. Vi trodde ej, att detta valrätt;
och jag skulle till och med tro att ingen erfaren statsekonom
kunnat påslå det. Vi trodde ej att det stod i producentens
förmåga, när en skatt lägges på en sådan vara,
som den nu ifrågavar., att säga: så och så mycket mera
vilja vi till ersättning derför hafva i betalning, ty priset
beror på afsätttiingen. Jag kan åtminstone ej öfvertygas om
något annat, ty när producenten kommer med en stor last
och har svårt att få afsättning derpå; så får han sälja den,
utan afseende på att skatten blifvit ökad. Detta torde kan
ske
äfven vara förhållandet med hushyrorna, — det vågar
jag ej bestämma, men tror likväl, att om någon vill hyra
rum i staden, och en husvärd har svårt att få sina rum "uthyrda,
så måste han taga hvad han kan få. Vi trodde
derföre den grundsatsen, att hvarje sådan skatt egentligen
finge erläggas af consumenlen, ej alltid vara tillämplig, ehuru
i allmänhet gilllig. För öfrigt ansågo vi, att då
Stockholm, såsom här äfven är uppgifvet, verkligen hade
stora inkomster; så var det ej skäl att ytterligare beskatta
landtmannen för att öka dem.
Det har visserligen blifvit sagdt att Utsk. skulle hafva
gått för långt, då det på något sätt velat yttra sig om de
