# ID: svediakorp-gov478
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 55,104
# sentences: 2,369
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Den 11 Augusti f, i».
såsom grundsats, ”att armeen i krig, då dess leder förstär"kas,
bör påräkna ett talrikare befäl än för tjenstgöring un”der
freden behöfligt är, men att tvifvelaktigt är, om detta
”fördelaktigast ernås genom ett i fredstid öfver det vanliga
behofvet ökadt antal, då dessutom detta antal stän”ge
v vägen för sin egen befordran, och talrikheten inskrän”Rer
för sig sjelf tillfället till öfning och verksamhet i en
”för hvarje grad erforderlig utsträckning till förvärfvande af
”säkerhet och erfarenhet i tjensten.”
Då Utsk. uttalat dessa ord, skulle man tro, att det antingen
icke kände huru förhållandet är i armeen, eller ock
icke besvärat sig att derom förskaffa sig erforderlig kunskap.
Svenska armeen utgör likväl i fredstid 29,457 man och kan
i krigstid förökas till 106,967 man. Då man tiilsammantager
allt befäl och delar det på förenämnda fredsfot, uppkommer
väl 1 officer på 26 man; men måtte man ihågkomma
att här är beräkningen efter fulla antalet befäl vid
regltena, ehuru vanligen en del är till annan tjenstgöring
använd. Tillkommer åter beväringen, eller krigsfoten inträder,
finnes deremot endast 1 officer på omkring qo man.
— Hvad åter vidkommer Utskts påstående, att befälet utöfver
vanliga behofvet i fredstid är ökadt, torde endast en
ringa kännedom af förhållandet vid regitenn vederlägga en
sådan tanke; ty allmänt kändt är, att sedan afdrag skett
för det befäl, som för jägarne erfordras, och hvilket i sin
talrikhet utöfver befälet i linien, i anseende till det spridda
stridssättet, icke tål någon inskränkning, och då officerare,
commenderade till stabsljenstgöring eller andra befattningar,
afdragas, blir det återstående antalet äfven i fredstid alltför
inskränkt för att bestrida den vanliga tjenstgöringen. Det
är således långt ifrån, alt Utskls tanke, det befälet genom
sin talrikhet slänger vägen för egen befordran, eller betager
hvarandra tillfället att genom öfning och verksamhet vinna
önsklig säkerhet och erfarenhet i tjensten, kan erkännas stödja
sig på någon sakkännedom. Tvertom talar en annan
”erfarenhet” i tjensten, att detta befäl, i anseende till sin
fåtalighet emot hvad behöfligt är, mäste sättas i sådan "öfning
oell verksamhet,” att hvarje befälhafvare måste vara
uppmärksam deruppå, att det icke utöfver möjlighetens gräns
anstränges. — En lagom spänd båge har sin kraft i spänstigheten;
men sträckes senan derutöfver, springer den, och
kraften är förlorad.— Utskls förslag att indraga 120 officerare
och 5o underofficerare, synes derföre hafva varit beräknadt
deruppå, icke allenast att försvaga armeen i sin befälspersonal,
utan ock att derigenom betaga arméen möjligheten
att blifva så bildad och disciplinerad, som Konungens
och fäderneslandets tjenst och trygghet det fordrar.
Att Utskls antagande att tjenstgöringen inom de ständiga
regllena icke är strängare, än att befälet kan medhinna
exercera landets beväring, är en sats, som ingen lärer vilja
302
Den ii Augusti f. m.
bestrida, och det så mycket mindre, som sådant skett ända
från bevär:s-manskapets uppkomst; men att Utsk. anser, att
bristande befäl i krig kan fyllas genom underofficerare, är
så mycket besynnerligare, som Utsk. föreslår en reduction
af sistnämnda corps. Visserligen kunna en del underofficerare
dertill vara användbara, men icke i allmänhet, såvida
man icke för bevärtn vill förnya landtvärnets sorgliga öde,
till stor del föranledt af okunnigt befäl.
Att ersätta underofficerarne, som skola göra of&cerstjenst,
föreslår Utsk. vid skolan danade corporaler. Häri
är jag visserligen ense roed Utsk., emedan jag är öfvertygad
, alt en rätt danad corporal öfverväger mången underofficer
i skicklighet och användbarhet; men jag frågar Utsk.
hvad det är för skola, som här menas. Är det de s. k.
corporal-skolorna på fästningarna, hvaraf jag åtminstone om
den på Carlsten har kännedom, så fruktar jag, att den erforderliga
bildningen icke erhålles; ty sådan vinnes icke genom
fångbetäckning, fångbevakning och garnisonstjenst, då
få timmar blifva öfriga till den egentliga befälsbildningen.
Men kanhända att Utsk. ämnar tillstyrka anslag till inslructions-compagnier
vid regttenn , hvarest möjligt blifver att
gifva corporalerna fullkomlig bildning i alla till tjenstgöringen
hörande ämnen; och är jag i den händelsen, men icke
förr, af Utsk:s tanke, alt det vöre möjligt undvara underofiicers-corpsen
i armeen.
Skulle ytterligare brist uppstå i behöfligt befäl, anser
Utsk. sådan böra fyllas från t i 11 ä m pn i n gs - s k o I a n och
ur ' bevärings-ledena. Hvad Utsk. med tillämpnings-skolan
menar, förstår jag ej; men alt hemta befäl ur beväringsledena
har visserligen äfven för mig fordom varit en ljuf
dröm; likväl anser jag sådant numera hvarken vara möjligt
eller rådligt att påräkna, åtminstone icke förr, än legniligen
upphört.
Vidkommande Utskts förslag att indraga 3o2g man af
infanteriet och en betydlig styrka af cavalleriet, utan att
bevärtn erhåller förökad öfning och således blir åtminstone
något disciplinerad, anser jag vara ett för mycket vågadt
försök, hvarigenom landets försvar icke allenast försvagas,
utan äfven kärnan för bevärtns upptagande i sina led blir
otillräcklig. Likaså anser jag Utsk:s utlåt, öfver förhållandet
cavallen och infanteri emellan icke stödja sig på någon
af erfarenhet eller i öfverensstämmelse med erkända taktiska
reglor uppkommen beräkningsgrund.
Af de skäl jag haft äran anföra, vågar jag vördsamt afstyrka
all indragning af armeen, och gör jag det i öfvertygelse,
att då stridskrafterna försvagas, nedsättes i samma
mån den förtröstan landet äger till sitt sjelfförsvar, hvarförutan
ingen sann utveckling af moralisk eller fysisk förmåga
i samhället är tänkbar.
Den ii Augusti f, m.
3o3
Hi L efrén, Joh. Pehr: R. o. Ad. kanner sedan länge
nogsamt mina grundsatser ronde denna angelägenhet.
Jag anser nemi. detta eviga lappande vara en olycka för
landet. StatsUtsk. har väl synts vilja framkomma med en
slags plan, men StatsUtsk. har icke följt sina egna grundsatser;
det har icke tillstyrkt medel för att göra dem
gällande, utan endast följt illusioner. Jag förklarar, att jag
i många fall delar de grundsatser, som i detta utlåt, äro
framställda; men jag förklarar tillika,-att det ej är nog att
framställa principer, ty med principer slår man ej sina fiender,
utan dessa principer måste först sättas i verksamhet,
och dertill behöfvas medel. Jag vill ej vara vidlyftig i afseende
på den allmänna delen of utlåt.; detsamma föredrages
punktvis och första punkten är nu före. Jag anhåller
att få veta, om det är kändt hvad beslut PresteSt. fattat
röride den första punkten och utber mig derjemte att sedan
få behålla ordet.
Undert. R id d. Se c r e t. tillkännagaf, att PresteSt. den
10 dennes, med ogillande af Utsk:s afstyrkande af anslag
lill lön för en President i K. Krigs-colhm, funnit skäligt anslå
åt bemälde President ett arfvode af 3ooo r:dr för året
alt intill nästa riksdag utgå; hvaremot Ståndet godkänt Utsk:s
afstyrkande af uppförande på stat af de i63^ t:r spanmål,
hvilka vid collegii nya organisation erfordrats utöfver lönerna.
Hr Lefre'n: Denna lönebrist för Presidenten i Krigscolhm
har, enligt hvad allmänt är kändt, uppstått derigenom
att man vid den reglering, som ägde rum vid 1828
års riksdag, glömde bort denna lön, då man tog den indelta
lönen från Presidenten i Krigs-coll:m. Sedan har denna lön
af K. M. blifvit begärd vid sednare riksdagar, men af R. St.
afslagen. Jag hade velat ti 1 lstyrka hvad Frih. Cederström
begärt, nemi. bifall till K. M:s nåd. propos.; men sedan jag
nu hört att PresteSt. ej bifallit den R. proposm, utan blott
beslutat ett arfvode af 3ooo r:dr, inskränker jag mig till att
begära Hr Landtnäs propos. på bifall till hvad PresteSt. beslutat,
så att åtminstone 2 Stånd måtte komma att stanna
mot 2, och frågan till följe deraf bero på votering i förstärkta
StatsUtskottet.
Frih. Cederström, Jacob: Här lärer mindre vara
fråga om alt få ett beslut, der två Stånd stanna emot två,
än ett beslut, som svarar emot ändamålet. Om R. o. Ad:s
beslut ej blir öfverensstämmande med PresteSt:s, så är det
StalsUtsk:s skyldighet att inkomma med jemknings-förslag,
hvarvid PresteSt. kan lika väl jemka sig till hvad vi beslutat,
som vi lill PresteSt:s beslut; och då Frih. Cederström
föreslagit, att vårt beslut måtte inskränka sig till bifall på
K. M:s nåd. propos. i ämnet, så kan jag ej undgå att yrka
detsamma, och begär således afslag å betänk, och bifall till
D c n ii Augusti f. m.
K. M:s propos. Det beror sedan på StatsUtsk. att vid sitt
jemknings-betänk. tillstyrka PresleSt. att förena sig med R.
o. Ad., eller R. o. Ad. alt förena sig med PresteSt., och då
få dessa Stånd deröfver besluta efter bästa förstånd.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henr.: Med den erfarenhet,
som redan i rikt mått är vunnen i afseende på utgången för
den mening, sorn yrkar bifall på StatsUtskts betänktn, borde
det anses alldeles öfverflödigt att yttra någon motsatt tanke
till den inom Huset så allmänt rådande opinionen; men
i afseende på denna punkt, angrde löneanslaget för Presidenten
i Krigs-colltm tager jag mig likväl friheten fästa
Husets uppmärksamhet på en omständighet, som Utsk. har
omnämnt, men som ej af någon bland dem inom Huset,
hvilka yttrat sig i ämnet, blifvit vidrörd, nemi. den förmodan,
att Statrådets förändrade organisation äfven torde böra
föranleda till en omorganisation af Krigs-colhm och inskränkning
af sjelfva presidents-embetet, och att det sålunda
möjligen vore något förhastadt att i förväg besluta ett
löneanslag, hvilket man skulle önska ej måtte komma i fråga,
och hvars beviljande snart skulle^ föranleda till denna
nya löns förflyttande på indragningsstat. Härvid förekommer
en omständighet, som jag ej kan neka att jag finner
ganska besynnerlig. Yi äga generaler i full kraft, nu satta
utom verksamhet, med tillräckliga löneanslag och, som jag
är öfvertygad om, med fullkomlig skicklighet till de ekono
miska
värf, som Krigs-colhm omfattar, samt med fullkomlig
duglighet att med nit förvalta ett sådant embete. Att
så beskaffade löneinnehafvare ej komma i fråga, förekommer
mig såsom en grad af förbiseende, som nära nog, åtminstone
från den sida, hvilken jag tillhör, kunde tydas så
som
en misshushållning. För öfrigt vill jag ej nu ingå uti
någon discussion rör:de de allm. grundsatser, som här hafva
blifvit yttrade i afseende på Utskts betänk., utan förbehåller
mig att vid hvarje punkt särskildt få yttra några ord,
ehuru jag i förväg ganska väl vet hvad öde som väntar
detta betänk.; ty vid minsta öfverblick af Husets sammansättning,
torde hvar och en lätt finna att det ej ens tjenar
till något att ingå i någon discussion häröfver, då slutliga
utslaget genom votering i förväg kan vara nogsamt kändt.
Jag yrkar bifall till Utsk:s betänkande.
Hr af Dalström: I enlighet med hvad Frih. Cederström,
Jac., anfört får jag begära, att denna fråga öfverlemnas
till StatsUtsk. för att jemkas, öfvertygad att det af
PresteSt. föreslagna arfvode är alltför litet tilltaget, och alt
det borde något ökas för en embetsman, hvilken innehålen
så betydlig tjenst här i hufvudstaden.
Frih. Cederström, Jacob: Utan afseende på hvad
sorn framdeles blifva kan i och för Krigs-collegii organisation
-
Den ii Augusti f, ra.
tion eller upphörande att vara ett collegitim, måste det väl
erkännas, att det för närvar, är ett collegium, och ett collegium,
som fordrar,,, enl. grundlagen, till styresman en president,
hvilken väl ej kati vara lönlös, utan måSffe'äga lön på
stat. Om, såsom Gr. Anckarsvärd förmodat, en generalsperson
med lön på stat skulle af K. M. blifva förordnad till
president i Krigs-cölkm, så faller af sig sjelft, alt presidentslönen
blefve besparad, och att han bibehöll samma lön, som
hän förut hade; men det mäste naturligtvis finnas en lön
på Krigs-collegii stat, för den händelse att K. M. till president
förordnar en person, sora ej förut har större lön. Jag
skulle också förmoda, att den lön af 4>200 r:dr, som K. M.
begärt, ej af någon kan finnas öfverdrifven. Jag anser således
intet skäl kunna anföras emot billigheten af hvad K.
M. föreslagit, och förnyar min anhållan om bifall till den
K. propostn och afslag å Ulsk:s betänkande.
Hr Rosenblad, Bernh.: Jag skulle visserligen i all
mänhet
gerna vilja jemka mig åt samma håll, som Hr Lefre'n,
elier ali bereda någon öfverensstämmelse emellan Pi. o.
Åd:s samt andra Stånds kända, förut fattade beslut; men
här gäller det en så vigtig principfråga, alt jag ej vill bidraga
till att fatta ett beslut, sorn ovillkorligen, efter min
Öfvertygelse, vore rakt principlöst. Utsk. har visserligen,
såsom en värd talare förut yttrat, i dess första utlåt,
anfört, såsom skäl hvarföre en presidentslön i Kammarcolhm
skulle kunna indragas, alt TJtsk. antog, att, såsom
en följd af den nya organisationen af Statsrådet, de
under departemenlena lydande embetsverken äfven skulle
komma alt undergå en omorganisation; men Utsk. har
i sitt sednare betänk, uttryckligen anfört, alt Utsk. ej
föreslår presidents-embetenas indragning. Det kan icke nu
ske. Jag vill lemna å sido, såsom liggande utom kretsen af
min omdömesförmåga, huruvida det i en framtid kan ske,
— det kan jag ej bedömma; men utan förändring af våra
grundlagar kan ej en sådan sammanslagning, som i första
betänk, omnämnes, äga rum. Det är nu af Utsk. bestämdt
antaget, att eli presidentS-embete bör finnas i Krigs-colltm.
Dä skall det väl också finnas någon Ion för den som innebar
detta embete; ty att gå ut från den förutsättning, att
man kan påräkna, att personer, som äga andia inkomster,
skola finna sig skyldige alt förrätta ett embete, sohl ej ålderås,
och utan att man kan pålägga den, som ensam har
utnämnande rätten, någon slags skyldighet att söka bland
pen si onsi nneh afvan de personer den som skall bekläda detta
embete, — det vore orimligt; och af samma skäl kunde man
bland de på indragningsstat uppförda personer från person
till person uppsöka den, som man kunde förmoda skulle
vilja åtaga sig att förestå denna tjenst. Jag får derföre vörd
ii
H. 39
3oG
Den 11 Augusti f. tn.
samt instämma uti yrkande af bifall å K. M:s propos. och
alslag å betankandet.
Frih. Sprengtporten, Jacob Wilh.: Beträffande
den ifrågavar. presidents-lönen ämnar jag ej yttra mig, enär
jag icke kunde anföra något annat skäl till försvar för Utsk:s
åtgörande än Utsk. sjelft anfört; men i afseende på den ifrågavar.
beräkningen af spanmål under lönen, har jag ansett
mig böra underställa R. o. Ad:s pröfning dea frågan, huruvida
icke, då R. St. vid förra riksdagen beslöto, attallspanmålsberäkning
under lönerna hädanefter borde försvinna,
det kunde anses såsom ett afsteg från detta beslut, att nu i
afseende på denna lön besluta att uppföra spanmål under
lönen. Det är denna upplysning jag ansett mig böra underställa
R. o. Ad:s pröfning.
Hr von Hartmansdorff, A ug.: T den förra frågan,
nemi. den om lön skall anslås för en president i Krigscolhm,
anhåller jag att få instämma nied Frih. Cederström,
Jacob. R. St. äro ej berättigade att dagtinga med grundlagen,
utan R. St. äro pligtige, att för de embeten, som i
grundlagen förutsättas såsom befintliga, anslå löner, intilldess
sådana embeten blifvit i grundlagsenlig väg afskaffade. Likväl
har en ledamot af Const.Utsk. ansett sådant gå an. Om
en ledamot af Konungens Råd skulle hafva tillåtit sig ett
sådant tillstyrkande, så undrar jag hvad denne ledamot af
Const.Utsk. då skulle hafva sagt; troligen, såsom lagläsaren,
att det var en annan sak. I afseende på de 163 tunnorna
spanmål anhåller jag få uppläsa ordalagen i den K.
propostn, hvaraf R. o. Ad. finnér en tillräcklig förklaringsgrund,
hvarför anslaget är begärdt. Der står nemi.: ”1 afseende
på aflöningen för Krigs-colhm, hafva väl R. St. vid
"sista riksdag bifallit en fyllnad å detta collegii stat med
’’497 r:dr 3 sk. i r:st i contant, men icke uppförandet å
"stat af de i63| tunnor spanmål, hvilka vid collegii nya
"organisation erfordrats utöfver gamla anslaget af spanmål
”under lönerna. Enär K. M. finner dessa i63^ t:r span"mål
icke kunna undvaras, utan en till oreda ledande rubbning
af den i sig sjelf äfven rättvisa fördelningsgrunden
”utaf hela löneanslaget, föreslår K. M. R. St. ånyo, att nämnda
obetydliga qvantum spanmål under lönerna må på stat
”uppföras.”
Jag känner ej bestämdt hvilken regel, som blifvit iakttagen
för alla andra embetsverk vid den nya lönereglerrn ;
har der för dem ingen spanmål under lönerna blifvit beviljad,
då deras stater höjdes; så är det visserligen rätt, att
samma regel följes i afseende på Krigs-collegii löner. Men
har man åter beviljat spanmål under lönen för andra verk,
så bör man äfven göra det vid delta tillfälle.
Hr Rosenblad: Frågan om de 163 tunnorna tyckes
D c n ii Augusti f. m.
visserligen vara mera likgilltig; men då det ej torde vara
likgiltigt att tillämpa samma grundsats vid alla tillfällen,
torde jag få erinra R. o. Ad., att i utlåt. N:o 4^, der StatsUtsk.
föreslagit en ny reglering för K. Landtmäteri-cont.,
så, ehuruväl en betydlig löneförhöjnjng för chefen är föreslagen,
äro äfven för samtliga tjenstemännen af StatsUtsk.
löneförhöjningar föreslagna, utan att det erinrat, att då
spanmål dervid blifvit uppförd under lönerna, samma rättvisa,
som kunnat äga rum för Landtmäteri-cont., äfven bör
vederfaras Krigs-colhm; och då jag önskar att åtminstone
det H. Ståndet måtte iakttaga detta, så anhåller jag om bifall
till de föreslagna 163 tunnorna.
Frih. Sprengtporten: Allt livad jag kan upplysa i
anledn. af Hr von Hartmansdorffs och Hr Rosenblads anmärknrr
är, att StatsUtsk. föreslagit den åtgärd, alt för
framtiden, i den ordning sådant kan ske, utan att träda
någon innehafvares rätt för nära, spanmålen under lönerna
må komma alt upphöra; likasom jag tror mig med säkerhet
kunna yttra, (och om jag misstager mig, anhåller jag att
någon al R. o. Ad:s ledamöter, då det säkerligen finnas de,
som hafva sig förhållandet bekant, måtte upplysa om misstaget),
att R. St. vid sisla riksdag antogo, alt ingen spanmålsberäkning
vid de nya löner, som hädanefter kunna komma
att inrättas, må äga rum. Vid sådant förhållande synes
det mig besynnerligt, att icke denna omständighet blifvit
iakttagen i den K. propostn om landlstalernas lönereglering.
Detta förhållande måste grunda sig på andra förhållanden,
som finnas intagna i R. St:s und. skrifvelse, och hvilka
måhända undfallit Hr Rosenblads uppmärksamhet och derom
jag nu ej är i tillfälle att kunna upplysa.
Frih. Cederström, Jacob: Frih. Sprengtportens
uppgift om den allmänna grundsatsen i afseende på löneregler:n,
alt spanmålen dervid skall upphöra, är riktig; men
det hindrar visserligen icke, att då vid reglertn af Krigscollegii
stat en brist uppkommit af i63£ tunnor spanmål.
Efter den reglering, sorn vid förra riksdagen beslöts, är det
denna brist, sorn bör fyllas, hvilket K. M. begärt, och detta
kan jag ej finna vara att gå principen för nära, enär denna
brist uppkommit till följe af den nya organisation, som
Krigs-colhm undergick vid sista regleringen.
Hr Rosenblad: Det torde tillåtas mig att uppläsa
ur StatsUtsk:s utlåt. N:o 4° den stat för landtmäteri-cont.,
som Utsk. föreslagit. Den innefattar följande lönebeslämmelser:
i
Öfverdirecleur . . . Lön R:dr 2000 spanmål i5i t:r.
i Secreterare ... „ „ 1000 „ 74 „
1 Öfver-ingenieur . . „ „ 1000 „ 55 „
1 Fiscal  ,, ,, 1000 ,, 55 ,,
I)en ii Augusti f. m.
1 Registrator 0. Actuarie
„ „ 5oo
99
37
!*
i Ingenieur ....
„ „ 400
99
37
51
4 Ingenieurer ....
„ „ 1600
99
14&
99
1 Kammardräng .
„ „ i5o
99
■ 1
99
Här är således spantnål upptagen för samtliga Landtmäteri-*
Cont;s tjenstemän. Del är således gifvet att H. StalsUtsk.,
vid löneförhöjningen för detta verk, ej funnit någon betänklighet
vid alt föreslå spanmål under lönerna; och då StatsUt-k.
vidare har bestämt en viss summa, hvarefter spanmåJen
under lönerna framdeles skulle få lösas, så är det naturligt,
att andra tjenstemän, som få förhöjning, äfven få
beräkna spanmål. Jag förnyar min anhållan om bifall å
K. M:s proposition.
Hr von Hartmansdorff: Om Ståndet tillåter mig att
uppläsa ordalagen i K. M:s propos., så förnimmes deraf, att
ingen ny spanmålstiilökning ägt rum för Landtmäteri-cont.,
Utan alt endast den spanmål blifvit bibehållen, som förut
varit under lönerna uppförd. Ordalydelsen är följande!
”Af öfverdirecteuren för ifrågavar. contor har und. anmälan
”blifvit gjord om nödvändigheten af en lämplig förhöjning
”j contorets aflöningsstat, och K. M. vill, med gillande afde
"lill stöd härför anförda skäl samt på de grunder hosgående
"Statsråds-prot. öfver kammar-ärenden upptager, föreslå R.
”St. att fastställa General-landtmäteri-contorets stat til! e,65o
"r:dr, med bibehållande af förut varande spanmål under
"lönerna. Derigenom skulle, utöfver contorets nuvar. stat,
”6,049 r:dr 3a sk., en tillökning uppkomma af i,6oo r:dr
”16 sk.”
Huru det förhåller sig med Krigs-colhm, om de i6 5£
tunnorna verkligen funnits förut eller ej, det vet jag icke.
Troligen hafva de ej tillförene varit anslagna, men eftersom
denna fråga är så obestämd, så vill jag hemställa till Hr
Landtm, och Ståndet, om icke vi kunde erhålla särskild
propos. på presidenlslönen och särskild på spanmålstillökningen.
Frih. Sprengtporten: Sedan Hr von Hartmansdorffs
sista yttrande tydligen visat, att den anmärkn., som Hr Rosenblad
framställt, icke har afseende på den fråga, som dis—
cussionen omfattar, anser jag ingen vidare förklaring vara
behöflig.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att då det blifvit begärdt
att frågorna mätte åtskiljas, ansåg han sig skyldig att
framställa propos. å hvardera särskildt; hemställande han således
nu först, om R. o. Ad. behagade bifalla StatsUtsk:s
utlåt. rör:de lön för en president i Krigs-coll:tn.
Ropades ja och nej.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde derefter, om R. o.
Den ii Augusti f. ra.
3og
Ad. ansåg, att såsom lön för en president i Krigs-colhm
skulle uppföras en summa af 49-00 *:dr b:co.
Ropades starka ja, blandade med nej.
Uppå derefter framställd propos. biföll R. o. Ad. hvad
StatsUtsk. yttrat rörtde uppförandet på stat af i63^ tunnor
spanmål under lönerna för K. Krigs-co!l:m.
a:dra punkten. Kongl. K rigs-hof ratten.
Frih. Cederström, Bror, uppläste följande:
StatsUtsk. bar föreslagit, att ”R. St. må hos K. M.
' i und. anmäla deras önskan, att K. M. ville i nåder vara
''betänkt på införandet af sådana förändringar i den militära
”lagskipningen, i följd hvaraf K. Krigs-hofrälten kunde uppföra,
och dess befattning öfverflyltas på de K. Hofrätterna.’’
De göromål, som nu tillhöra en Hofrätt, sammansatt hufvudsakligen
af personer tillhörande militär-ståndet, skulle sålunda
komma att fördelas emellan 3:ne Hofrälter, för hvilkas
ledamöter, — med undantag af dem, som borde adjungeras,
— åtminstone en del af de förekommande ämnena
vore främmande. Att sådant för den militära lagskipningen
icke skulle vara fördelaktigt, synes mig klart; och då dertill
kommer, att de kostnader, som för en sådan adjunction
af militär-ledamöter skall komma att uppstå, troligen öfverstege
nuvar. kostnader för Krigs-hofrätten, så får jag begära
propos. oin afslag på Ulsk:s framställning.
Gr, Lewenhaupt, Mauritz: Det liar hvarken för
mig eller de talare, sorn yttrade sig då detta ämne förra
gången förevar, lyckats att öfvertyga StatsUtsk. 0111 olämpligheten
af Krigs-hofrättens indragning. Bland dessa talare
har dock en, som genom en långvarig handläggning af doinarevärf
äger anspråk på att med sakkännedom kunna bedömma
denna fråga, ehuru ej tillhörig militär-ståndet, yttrat
sig för bibehållande af denna domstol. Jag hade trott att
hans opinion i saken skulle fått väga något inom Utsk. Dock
som StatsUtsk. behandlat denna fråga mer såsom ett önsk»
ningsmål, och då denna sak dessutom ej kan grundlagsenlig!
afgöras, förrän vid en kommande riksdag, så vill jag nu
blott tillägga ganska litet till hvad jag förra gången hade
äran yttra och som jag äfven nu åberopar. Mig synes nend.
att, der underdomstolarna finnas sammansatta i ren militärisk
anda, conseqvensen fordrar, att äfven en öfverdomstol
fjnnes i samma anda. Dessutom skulle jag, i likhet med
Statsrådet Frih. Cederström, tro, att ingen eller åtminstone
en högst ringa besparing skulle vinnas genom ifrågavar. åtgärd.
Slaten för Krigs-hofrälten uppgår för det närvar, i
penningar, d. v. s. för civil-afdelningen, till 5,733 r:dr 16
sk. Jag har htjrt både yrkas och beviljas ett ökadt antal
domare i Rikets Hofrätten, på den grund, att göromålen der
sådant fordra. De mål, som i Krigs-hofrälten afgöras, arti
3 io
Den 11 Augusti f. in.
.i medeltal för 5 år 5ig för året. Bland dessa mål äro jnångå,
der endast låsningen af aeterna drager >4 dagar eller
närmare 3 veckor- Bedömmandet af denna sak är svår för
dem, som derom ej äga speciel kännedom. Inom detta Stånd
bör denna kännedom vara störst, då det bland sina ledamöter
räknar ett stort antal militärer. Jag kan ej undertrycka den
önskan, att denna fråga, som i så betydlig mån verkar på
armeens disciplinära förhållanden, måtte noga begrundas af
hvarje representant inom detta Hus; och jag anhåller om
propos. på Krigs-hofrättens bibehållande i dess nuvar. skick.
Hr af Dalström uppläste följande:
Vid a:dra punkten af förevar, betänk, har StatsIJtsk.
föreslagit, att R. St. borde hos K. M. i underd. anmäla deras
önskan, att Krigs-hofrätten måtte upphöra såsom öfverrätt
i militära mål, hvilka deremot skulle öfverflytlas på
Hofrätlerna, hvarmed, vid sådana måls afgörande, militära
ledamöter kunde adjungeras. — Då klagan i allmänhet med
skäl anföres öfver målens ökade antal i Hofrätlerna, dels
genom uppkomna tvister i följd af hemmansklyfningar, och
dels sedan tullmål och besvär öfver husesyner i sednare tider
blifvit på Hofrätlerna öfverllyttade; och StatsUtsk. redan
sådant medgifvit vid förslaget till anställande af flera
embetsmän vid dessa öfverrätter, synes mig, att icke lämpligen
K. Hofrätternas göromål ännu ytterligare skulle kunna
förökas genom alla militära måls upptagande. Då dessutom
för militära disciplinens och ordningens vidmakthållande,
såsom själen i krigshären, nödigt är, att till domare i
dermed gemenskap ägande mål sådana personer finnas, hvilka
ej allenast äga kännedom af fordringarna derför, utan äfven
äga erfarenhet och vana att bedömma förhållandena vid
förbrytelser deremot, och känna sättet att ändamålsenligast
tillämpa gifna föreskrifter i afseende på straffbestämmelserna;
anser jag, att vid hvarje Hofrätt i och för militära mål borde
adjungeras så många militära ledamöter, som antalet civila
finnas på den division, hvarest ärendena förekomma, så
att derstädes måtte finnas ett åtminstone lika stort antal
domföra civila och militära ledamöter. Att draga så mycket
befäl ur tjenslgöringen vid armeen, vore skadligt, och
alt kostnaden för resor och tractamenten eller arfvoden vida
skulle öfverstiga Krigs-hofrättens nuvar. anslag, lärer för
hvar och en vara tydligt, hvarföre, med anledn. deraf, jag
tager mig friheten vördsammast afstyrka StatsUtsk:s förslag
om ifrågavar. und. anmälan, men deremot tillstyrka anslagets
fortfarande för K. Krigs-hofrätten.
Frih. Gederström, Jacob: Jag skulle ej hafva yr
kat
att få yttra några ord i detta ämne, om de talare, sora
nu yttrat sig, hade anfört hvad jag anser vara hufvudorsaken,
hvarföre Krigs-hofrätten bör bibehållas, nemi. den speciella
uppsiglen öfver krigsrätterna vid regUena, utan afseen
-
Den 11 Augusti f. m.
de på om målen fullföljas till Krigs-hofrätten eller ej. Det
är denna uppsigt, som jag anser högst nödvändig, och yrkar
derföre med Hr af Dalström, att Utsk:s betänk, i denna
del mätte afslås och K rigs-hofrätterna blifva bibehållna.
Gr. Lewenhaupt: Jag har endast begärt ordet för
att få förena mig med Frih. Gederström i afseende på denna
vigtiga omständighet, som undfallit min uppmärksamhet.
Uppå derefter framställda särskilda proposrr biföll R.
o. Ad. den för K. Krigs-hofrätten uppförda anslagssumman
af 5y3B r:dr 16 sk., men ansåg den afUtsk. föreslagna und.
anmälan till K. M., angtde införandet af sådana förändringar
i den militära lagskipningen, att Krigs-hofrätten kunde
upphöra, böra förfalla.
3:dje punkten. Staten för Generalitetet.
H. Ex. Gr. Lö \v e n h jel m, G us t.: Innan jag nalkas egentliga
ämnet för den ifrågavar. punkten, anser jag mig böra anhålla
om en liten stund af Ståndets tid och uppmärksamhet.
H. Ex. uppläste derefter följande:
I går öppnade Gr Frölich våra debatter om Rikets blifvande
utgifts-stat med en generel framställning af egen och
politiska vänners uppfattning af representantens pligt i denna
del af kallet. Deri gjorde lii Grefven rätt. När man vet
sig blifva af sin öfvertygelse ofta uppkallad på bänken oell
vet sig representera flere ståndsbröders opinion, är det rätt
att vid begynnelsen af en debatt af dennas beskaffenhet förtydliga
sin utgångspunkt. Sålunda ger man systematiskt
samband åt blifvande yttranden. Sålunda vinnes också tid,
ty upprepanden undvikas medelst blotta åberopanden af denna
utgångspunkt. Så ämnar nu äfven jag göra, och det ur
för en motsvarande åtgärd jag nu anhållit 0111 en kort stund
af Ståndets tid och uppmärksamhet.
Oss göres än högre behof att utfärda vårt manifest.
— På ståndsrum och af pressen har blifvit ymnigt taladt
om den obsequiösa likgilltighet, hvarmed Adelns majoritet
voterar utgifter och skatter. Vi böra ju vara betänkte på
justerandet af de intryck sålunda må hafva alstrats hos MedStånd
och hos Svenska allmänheten. — Vi böra det än mer
för det allmännas än för egen skull. Eller skall det vara
så nyttigt att folket hyser ett ogrundadt misstroende till en
del af sin representation? Må derföre våra principer blifva
ånyo framlagda lill granskning; hushållning och ordning
vilja vi på detta rum alla. Ingen rikedom rättfärdigar slöseri
och slarf. Alla vilja vi Rikets tryggaste bestånd och
möjligaste förkofran. Men i fråga om medlen dertill dela
vi oss. Våra motståndare yrka besparingar. Vi yrka sparsamhet
med tillgångar nä. Beståndet klöfver medel till
vidmakthållandet af samhällsordningen inom oss och af vår
sjelfständighet i Europa. Förkofran är inensklighetens
Den 11 Augusti f. m.
inål. Dess efterslräfvande är Statens som familjens pligt.
Den är tvefald, elen är intellectuel oell materiel; men håda
gå hand i hand och befordra hvarannan genom välgörande
vexelverkan. Men förkofran uteblifver, om den alldeles icke
påkostas. — All insparing ar icke hushållning. Aldrasämsta
misshushållning är tvcitom insparing af medlen tillden
sak man vill eller borde vilja — således också ilen njugghet
i bekostanden, hvarmedelst bekostandels ändamål förfelas;
således också vägran af utsäde, när ymnigaste skörd är viss.
Så fattande statshushållningsläran, anser jag att väl må
olika dömmas om grader af nytta och nödvändighet af bekostanden,
och om behörigaste fördelning af tillgångar. —
Men alt på det liela vår Stats bestånd och dess förkofran
erfordra ungefärliga totalsumman af ifrågavar. stats-ansIag,
— alt en kännbar skattelättnad, icke nyttig för Staten och
icke heller nyttig för de skattdragande sjelfva, kan genom
nedsättning å ntgifts-staten vinnas, — det är hos mig en på
uppriktig pröfning grundad öfvertygelse, den jag en gång
för alla, och helt öppet velat på detta rum hafva uttalat.
Nu gifves dock ett, som beherrskar samtliga åsigter i
dessa mål; — det är förmågan! — och med detta ord
menar jag icke här den positiva omöjligheten att skatta; jag
menar sådant förhållande emellan skatten och den skattandes
villkor, att den förre icke kan utgå, med mindre de sednare
sakna allt det sorn med samhälisinrättningar till deras
fördel afsells och sålunda berättigas till likgilltighet, ja ovilja
till Staten, hvilken sålunda bryter mot samhälls-conj
trädets väsende och främsta åsyfte.
Detta förhållande är det, som oppositionen förmenar
dels vara, dels blifva alstradt genom äldre och närvar, utgifts-stat.
Och af rakt motsatt mening äro vi — och detta
är sjelfva den tvistiga hufvudfrågan, kring hvilken alla våra
debatter i ämnet sig hvälfva.
Jag skulle icke anse mig genom eget velande competent
till en mening deri. Jag har lillbragt min lefnad i hufvudstaden
eller utrikes. Men, mig är liliständigt att bygga på
mina politiska vänners vetande. Item hafva de iteratim
under dessa debatter, och sednast i går utvecklat — och
ett nyss bland oss utdeladt och högst förtjenslfullt arbete
har bevisat — att den, per medium af befolkningen uträknade
individuella skattebördan är i Sverige ringare än
i de flesta Europeiska stater — och vid dessa jemförelsers
anställande har proportionen mellan Sveriges och dessa länders
capitalvärden och totala produetions-summor ingalunda
blifvit obeaktad. Mig är också tillständigt bygga på de bevis
dessa politiska vänner hemta af sitt vetande om det under
de sednare 3a åren förbättrade och ännu allt sig förkofrande
lefnadssättet hos nationens talrikaste och väsendtligaste
del, nemi. Sveriges allmoge; hvilket förhållande är
ett
Den 11 Augusti f. m.
ett pålitligt bevis, cniir tnisshushållnnde icke är hos en hel
befolkning tänkbart. Alt likväl lidanden finnas, det veta
vi och beklaga det lika uppriktigt, som vara vedersakare.
Men hvem vet ej, att thy ämnen kunna icke partielt eller
localt betraktas utan måste i sin helhet skärskådas.
Vidare vet och beklagar jag, att i Sverige jorden är
utöfver allt billigt förhållande betungad. — Till utveckling
af orsakerna dertill egnar sig icke den nu pågående debatten.
Rättare tillfällen vänta oss vid inkomst-statens discuterande.
Men väsendtligen verksamma förslag lill afhjelpnnde
af detta missförhållande afbida ju Statsmakternas åtgörande,
och livad mig angår skall jag alltid befinnas ifrande och röstande
för lättande af jordens bördor —- dels genom dessas
flyttande af jorden, dels genom skatternas rättvisare fördelande
mellan Rikets innebyggare, dels genom skatteväsendets
förenklande, dels genom rationellare perceptionssält. Och
jag har mig icke annat bekant, än alt mina politiska vänner
äro i detta vigliga ämne likaså sinnade som jag. Dock
är det beklagligen så, att många bland dessa förträflliga förslag
icke kunna skyndsamt verka, och för den som lider är
väntning alltid lång.
Men värt statsverk är ju välsignadt med tillgångar, ymnigare
än Sverige under sednare halftannat sekel erlefvat,
och i den mån den fosterländska viljan att hjelpa är hos
Ständer upplyst, i samma mån blifva dessa rika tillgångar
använda att lind ra — ja, att i möjligaste målto häfva lidanden.
Icke sker detta med skattenedsättning, när denna verkställes
på bekostnad af statshushållningens 2tne af mig, främst
ofvan utlaka oeftergifliga villkor — bestånd och förkofran.
Aldraminst sker det medelst indragningar och afslag, hvilka
tillintetgöra planer att genom allmännyttiga arbeten rikta
hela landskaper derigenom att undsättning förvandlas ifrån
den förderfliga skuldsättningen och slutliga allmosan till
arbetsförtjenst som moraliskt och materielt gagnar. — Icke
sker det, säger jag, medelst vägran af anslag till lättande
och mångfalldigande af dessa vattencommunicationer, hvilkas
välgörande verkningar äro så allmänt erkända. Icke sker
det genom insparingar, hvars påföljd är alt hela befolkningars
industri omintetgöres sedan de likväl af Staten blifvit
på denna industri indragna.
Dessa tvänne sednare fall hafva vi likväl nyss erlefvat;
nien så skulle jag, om jag tillhörde oppositionen, icke ti11—
vägagå för att hinna målet. Må jag dock icke af gammal
general-inspecteurs-vana låta mig förledas att här utveckla,
huru jng i det fallet skulle manövrera. Mig tillhörer icke
att professera parlementär-taklik för oppositionen, hvars general-inspecteur
jag icke har den äran vara. — Jag håller
mig derföre inom det sjelftagna men pligtenliga åliggande
11 H. 4 o
Den 11 Augusti f. ra.
jag främst i detta tal antydt: det att genom itererad utveckling
af de grundsatser, ifrån hvilka jag och mina politiska
vänner utgå, värja oss emot beskyllningarna att med lik—
gilltighet åse folkets skattebördor, och principlöst eller obehörigen
villfarig! votera anslag.
Hvarefter H. Ex. muntligen tilläde:
Med anhållan om undseende för den väl långa, men i
min lanke nödvändiga ingressen, går jag nu till 3:dje punkten
eller den om Generalitetet.
År 1828 hade vi en organisation af Generalitetet, hvars
högst kostsamma beskaffenhet är känd. Kostnaden derför
har uppgått lill 1 25,000 r:dr ärligen. Sjelfmant har Regeringen
ändrat denna organisation och till mer än hälften
nedsatt denna kostnad. — Den noggranna proportionen har
nu undfallit mig. — Emellan dessa båda organisationer förefanns
den skilnad, alt den förra syntes fullkomligt missräknad.
I denna organisation fanns brigad-chefer, hvilkas
fullkomliga onödighet syntes bevist, sedan genom beväringen
våra reg:ten stigit till det antal, att de utgöra en truppafdelning,
som, i enlighet med alla våra militäriska och ekonomiska
anstalter, är en i krig för oss ganska lämplig afdelning,
då reg:tena blifva fullkomligen rationelt närmaste
trtippafdeiningarna intill divisionerna. [ stället hafva vi nu
fått district-generaler. En ändamålsenligare inrättning och
ett verkligare framsteg i vår rnilitär-organisation kan jag
icke tänka mig. På dessa grunder föreslår jag bifall till K.
M:s propos. i ämnet.
Frih. Cederström, Bror, uppläste följande:
Då den i betänk. N:o 44 väckta frågan om indragning
af en general-befälhafvare förevar, hade jag äran anföra, att
jag ansåg densamma böra behandlas i sammanhang med en
blifvande allmän reglering af armeens och försvarsverkets
angelägenheter, hvarföre jag undvek att mig deröfver vidare
yttra, hvaremot jag instämde uti StatsUtsk:s förslag att inrätta
tre nya pensionsrum för ålderstigne general-befälhafvare,
endast skiljande mig, på då anförda skäl, ifrån Utsk:s
åsigt beträffande sättet för dessa pensioners tillvägabringande,
och liden för deras tillträdande. — Vidblifvande mina
sålunda yttrade åsigter, får jag yrka afslag på hvad Utsk.
framställt, så väl beträffande minskning i general-befälhafvarnes
löner, som rör:de indragningen af en dylik tjenst.
Deremot anhåller jag nu, att endast tvänne pensionsrum, å
3ooo r:dr hvartdera, måtte, i öfverensstämmelse med hvad K.
M. i dess nåd. propos. föreslagit, blifva å allm. indragn.-  staten uppförda, för att tilldelas sådana generalspersoner,
som, efter 5 åis tjenstgöring i denna egenskap och uppnådda
60 års lefnadsålder, erhålla afsked ifrån deras befattningar.
Den ii Augusti f. m.
Hr af Dalström uppläste följande:
Vid 3:dje punkten af betänk, har Utsk. åter vägrat art
föreslå de af K. M. äskade 2:ne pensionsrum för generaler ,
ehuru Utsk. nedsatt årsberäkningen för rättighet till pension.
— Denna njugghet emot ålderstigna och förtjenta officerare,
hvilka uppoffrat ej endast sin manliga kraft utan ofta blottställt
sitt lif lör fäderneslandet, försätter armeen i en mindre
fördelaktig sinnesstämning. — Den ser, den anar ej blott,
huru nationens män med liknöjdhet numera betrakta vägen,
der äran och landets sjelfständighet är målet; den ser huru
de personer, som i Statens vigliga och med faror och dödar
omgifna värf hunnit högsta värdigheterna, nära nog belönas
med otack. Den har förut erfarenhet deraf, huru litet, huru
i högsta grad obetydligt Staten i allmänhet lemnar till andra
ålderstigne krigares pensionering, huru dessa förut under sin
hela tjenstetid nödgats årligen aflemna en betydlig del af
sin ringa lön, för att vid afskedstagande åtminstone hafva
ett högst torftigt bröd; armeen ser, huru den nu måste tjena
med förknappade löner, för att generaler, hvarom nu
här är i fråga, må till dödsdagar få besitta sina under verksamhetens
ålder förtjenta brödstycken, emedan. Staten icke
vill göra nå^ot för deras bergning på ålderdomen, hvarigenom
ock armeens indelningar till sin bestämmelse kunde få
återgå. Allt delta är i sanning icke ljusa utsigten för dem,
som egnat sig åt militär-ståndet; och likväl mäste känslan,
måste plig ten mot fäderneslandet hos dem vara lika varm
och i lika spänning.
Som jag förut yttrat, anser jag inga indragningar för
det ifrågavar. ändamålet möjliga, utan hoppas åtminstone
af delta Hus, att del lemnar sitt bifall till de 2:ne pensionsrum
för generaler, som K. M. hos R. St. begärt.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla hvad Utsk i denna punkt föreslagit.
Ropades starka nej, blandade med ja.
Hr Frih. o. Landtm hemställde, om R. o. Ad. ansåg
att för Generalitetet borde, i likhet med hvad sorn skedde
vid förra riksdagen, uppföras en summa af 54.700 rtdr b:co.
Bifölls.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla, alt för generalers pensionering borde uppföras
2tne rum, under de villkor som StalsUtsk. i utlåt.
]\:o 202 föreslagit.
Hr von Hartmansdorff: Jag fruktar att här är något
missförstånd. Här är föreslaget af StatsfJtsk. uti dess
utlåt. JN:o 44, att £,f besparade 9000 r:dr skulle bildas
3:ne pensionsrum. Detta lärer väl ej vara Ståndets mening,
efter den öfverläggning som här ägt rum.
Hi Frih. o. Landtm, yttrade, att, om han rätt fat
-
311>
Den ii Augusti f. m.
tat Frih. Cederstiörns mening, hade den varit, att tviinne
rum för generalers pensionering skulle uppföras att tilldelas
sådana district-general-befälhafvare och inspecteurer för de
särskildta vapnen, sorn, efter 5 års tjenstgöring i denna egenskap
och uppnådda 6o års lefnadsålder, erhålla afsked från
deras befattningar; och hemställde Hr Landtm., om R. o.
Ad. behagade härtill lenina sitt bifall.
Ropades ja.
4:de punkten. Ge n er a 1 - a d j u t a n ts - e x p e d i t i o n
för armeen.
Frih. Cederström, Bror: Enär Utsk., rörtde anslaget
för Landtförsvars-depai tementets commando-expedition ,
afgifvit yttrande uti dess särskildta utlåt, angtde löneregleringen
för de under statsdepartm lydande expeditioner, så
förbigår jag här alt göra någon anmärkn. vid Ulsk:s åtgärd
att med 3,6oo r:dr nedsätta det anslag, som uti utlåt. JN:o
44 blifvit af Utsk. uppfördt; och torde afgörandet af denna
fråga blifva uppskjutet tills betänk. N:oig5 förekommer.
H. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm förenade sig med Frih.
Cederström.
Hr von Hartmansdorff: Förhållandet med denna
fråga är, att StatsUtsk. har uti betänk. N:o ig5, som Frih.
Cederström rätteligen omförmäler, gjort sin framställning på
grund af den K. propos:n, ang:de anslag till stalsdeparteinentena.
Der innefattas jemväl frågan om de förändringar,
Cancelliets stat skulle undergå. Älven jag tror således det
vara bäst alt uppskjuta denna fråga intilldess betänk. JM:o
iq5 förekommer.
R. o. Ad. ansåg afgörandet af denna punkt böra hvila
tills StatsUtsk. besvarat återremissen afUtsk:s utlåt. ,N:o ig5,
i anledn. af K. M:s nåd. propos. om löneregleringen för de
under Statsdepart:n lydande expeditioner.
5: te punkten. K. Ingenieur-corpsen, och 6: te
punkten. K. T opogr a p h i s k a corpsen.
Dessa båda punkter blefvo, uppå derom framställda särskilda
propos:r, af R. o. Ad. bifallna.
7:de punkten. Öfver corn mendants-expeditionen
i Stockholm.
Frih. Ced e rst rom , Bror, uppläste följande:
Oaktadt Utsk. till en del anfört de anmärkn:r, som inom
R. o. Ad. gjordes vid denna punkt af utlåt. JNT:o 44; ^lar
likväl Utsk., utan att söka ingå i någon vederläggning af
dessa anmärkn:r, förklarat sig vidblifva sitt redan afgifna
yttrande, hvarigenom det arfvode, som för denna tjenstgörings
bestridande utgår, skulle försvinna, oaktadt hela kostnaden
för denna vigtiga befattning ej uppgår till en corn
-
Den ii Augusti f. m.
menderad capitaines daglractamente enl. 1827 ars rese-reglemente.
— Jag föreslår afslag å Ulsk:s betänk., och begär att
gamla anslaget måtte på stat uppföras.
Id. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm: När 3:dje hufvudtiteln
första gången förevar, omnämnde jag huru Öfvercommendantsexped:n
i Stockholm tillkommit: att denna öfvercommendant
ej är annat än en place-major; att en place-major i en garnison
ej kan undvaras, med mindre hela tjenstgöringen skulle
blifva osammanhängande och reglementet overkställbar^
Härtill kommer, såsom Frih. Cederström anmärkt, alt i fråga
var. lön för denna place-major eiler titulerade öfver-commendant
icke öfverstiger en capitaines arvode efter resereglemente!;
— och Gr. Horns anmärkn. uti sin reservation,
att befattningen med att bestämma 0111 place-major skall finnas
i Slockholm eller ej, och hvem som till denna plats
skall begagnas, tillhör icke oss R. St. i något fall.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla StalsUtsk:s förslag i denna punkt.
Ropades nej.
Uppå derefter framställd propos. beslöt R, o. Ad., att
anslaget borde förblifva detsamma som hittills, eller 2600
r:dr b:co.
H. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm: Jag anhåller alt få underställa
R. o. Ad. lämpligheten af att inbjuda vära Med
Ständer
att sig härutinnan med oss förena.
Frih. Sprengtporten: R. o Ad. beslöt vid den förcg:de
punkten, att inbjudning borde äga rum till MedStånden,
som fattat ett beslut i motsats till R. o. Ad. Jag vill
för min del ej bestrida den inbjudning, sorn nu här blifvit
begärd i ett alldeles adsequat förhållande med det nyssnämnda;
men jag får endast hemställa, huruvida det vore
lämpligt och enligt med hvad som vid föreg:de riksdagar
varit brukligt, att inbjuda MedStånden att ändra ett beslut,
som tre Stånd fattat. Jag befarar att detta vore helt och
hållet oformligt och anhåller om Hr Frih. och Landtm:s
propos. å denna min mening.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Lika med den sista värda
talaren anser jag mindre lämpligt att göra någon inbjudning
till de andra Stånden, om de samtliga skulle vara ense
om att afstyrka hvad R. o. Ad. skulle vilja tillstyrka; men
icke nog dermed, jag tror till och med, att en sådan inbjudning
lill MedStånden, äfven om endast tvänne Stånd
vore i fråga, borde afse ämnen af större vigt, än en fråga
som denna. Åtminstone vågar jag vördsamt föreslå, att, i
händelse någon inbjudning skulle ske, så borde man vänta
till dess man finner flera ämnen för en inbjudning, vigtiga
nog att förtjena en sådan åtgärd; men jag bestrider helt
318
Den ii Augusti f. ro.
och hållet hvarje inbjudning från R. o. Ad. till andra Stånd,
att förena sig med R. o. Ad. uti frågor, hvarom alla de öfriga
3 Stånden stannat i ett beslut, motsatt R. o. Ad:s.
H Ex. Hr Gr. Löwenhjelm: Jag, som äger vida
mindre erfarenhet i riksd.förhandlingar, än de tvunne talare,
som näst före mig yttrat sig, afstår för närvar, från min
begäran.
Hr Lefre'n: Sedan Gr. Löwenhjelm afståtl från sin
begäran, så har jag intet vidare att tillägga, men skulle eljest
hafva önskat få veta, om det verkligen är sannt att
tvenne Stånd i detta ämne fattat ett beslut, i motsats lill
livad som af R. o. Ad. nyss blifvit beslutadt.
8:de punkten. Artilleri-staben.
Bifölls.
Då tiden redan var långt liden, och ännu mycket af
detta utlåt, återstod alt föredragas, blef fortsättningen deraf
uppskjuten till eftermiddagens plenum.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. ^ till 3 e. m.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Tisdagen den i i Augusti i84o.
Plenum kl. 6 e. m.
Upplästes till justering 3:ne prot.utdr. för denna dag f. m.
Hr af Sillen, Lars Gabriel: Uti ett af de nu upplästa
prot.utdrm upptagas lönerna för Justitiae-råden till 4ooo
r:dr. Det torde böra observeras, att hvarje Justitiae-råd har
endast 3ooo r:dr i lön, men 1000 r:dr i taffelpenningar.
Detta torde, säger jag, böra observeras.
I anledn häraf förändrades uti prot.utdr. ang:de reglertn
af utgifterna, under riksstalens 2:dra hufvudtitel det omtalade
ordet ”lönerne” till ordet "anslaget,” hvarefter prot.-  utdrm af R. o. Ad. godkändes.
Fortsattes den på förmiddagen började pröfningen af
StatsUtsk:s ullåim JN':is 44 ocl* 202, ang:de reglerm af utgifterna
under viksstatens tredje hufvudtitel.
g :de punkten. Corn m enda n Is-staten.
Frih. Cederström, Bror, uppläste följande:
På gränsorter, der garnison förefinnes, är det militären,
som begagnas till uppsigten på de resande. Del är således
Den 11 Augusti e. m.
lämpligast alt commendanter förefinnas att visera pass och
bestrida öfriga göromål, som dermed äga gemenskap. Jag
afstyrker i följe deraf bifall till Utsk:s hemställan.
Frih. Cederström, Jacob: Med Frih Bror Ceder
ström
instämmer jag i afstyrkande af den föreslagna skrifvelsen,
men anhåller att mentor, måtte delas så, att man
må kunna bifalla aflöningens uppförande pä stat.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att han, till följd af
derom framställd begäran, ansåg sig böra först framställa
propos. pä anslaget och derefter på förslaget om den und.
skrifvelsen; och hemställde Hr Landtm, nu, om R. o. Ad.
behagade bifalla uppförandet af det för Commendants-staten
utaf Ulsk. föreslagna anslag
Ropades starka ja, blandade med nej.
Hr Landtm, hemställde derefter, om R. o. Ad. behagade
bifalla Ulskrs förslag om en und. skrif\ else till K. M.,
ang:de indragning af en del commendants-befattningar.
Ropades nej.
io:de punkten. K. Krigs-academien.
Frih. Cederström, Bror, uppläste följande:
Utsk. har tillstyrkt bibehållandet af det anslag, somför
Krigsacademien nu utgår. Till denna del af Utsk:s yttrande
anhåller jag om särskild propos. å bifall.
Hvad åter angår frågan om academiens reorganisation,
så s^nes någon und. anhållan i detta fall numera icke erforderlig,
sedan under discussionen af betänk. N:o 44 l,PP~
lyst, ehuru ej af Utsk. i dess förnyade utlåt, upptaget blifvit,
att fråga om denna academis förändring till tillämpningsskola
redan långt före detta uppstått, men hittills icke kunnat
verkställas, i anseende lill det skick, hvari våra elementar-läroverk
sig befunnit; hvarföre jag anhåller om propos.
på afslag å Ulsk:s betänk, i afseende på den und. skrifvelsen.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, alt, i anledn. af hvad
som nu blifvit yrkadt, lämpligast vore att framslälla särskilda
propostr å de olika frågor, som i denna punkt förekomme,
och hemställde Hr Landtm, nu först, om R. o. Ad.
ansåg att, på sätt Utsk. föreslagit, anslaget för Krigsacademien
borde uppföras till oförändradt belopp.
Ropades ja.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde derefter, om R. o.
Ad. behagade bifalla Utsk:s förslag ang:de en und. skrifvelse
till K. M. om Krigsacademiens förändrande till en
tillämpnings-skola.
Ropades starka nej, blandade med ja.
Dessutom blef hvad Utsk. i utlåt N:o 202 yttrat, ang:de
dels en för Krigsacademien reserverad behållning, dels den
320
Den ii Augusti e. m.
skuld, hvaruti academien förments hiifta till statsverket, af
R. o. Ad. gilladt.
ii:te punkten. Allm. Ga r n iso ns-s j u k h use t.
Bifölls.
ia:le punkten. Indelta ca va II er i- och infanter
i-r e g: t e n a.
Frih. Cederström, Brof, uppläste följande:
Utsk. har uti intet af sina utlåt:n sökt vederlägga behofvet
af de af K. M. äskade 19,200 r:dr, hvars ändamål
är att såsom en löneförbättring och fyllnad till likhet i
löneförmåner tilldelas reg:ts-qvartermästare och 2:dra capitaine!'
med högst 100 r:dr för hvardera, åt lieutenanter med
högst 5o r:dr, och åt underlieutenanter med i5 till 5o r:dr
högst. Afstyrkandet af detta anslag hvilar således icke på
något skäl, och skulle svårligen hafva kunnat göra det,
der det endast erfordras kännedom om det lägre befälets
löner, för att erkänna att K. M:s propos. är af nödvändigheten
framkallad. — Utsk. har föreslagit behofvets fyllande
genom minskning af beful och sammanslagning af reg:ten. —
Utom det att behofvets fyllande sålunda skulle blifva stäldt
på framtiden, så utgör det af Utsk. angifna sätt att ti11vä —
gagå en anticipation på den af Utsk. önskade planen till
försvarsverkets organisation; och afgjordt måtte vara, attalia
sådana mått och steg försvåra möjligheten af en sådan
plans uppgörande, såvida icke bestämdt är, alt de dermed
stå i öfverensstämmelse, eller tjena lill att förbereda densamma.
Jag begär derföre propos. å afslag å Utsk:s betänk, i
denna punkt, och föreslår vördsammast, att det af K. M.
äskade anslag af 19 >00 r:dr till lönefyllnad åt en del officerare
vid indelta infanteriet måtte blifva be vil jad t.
H, Ev. Hr Gi. Löwenhjelm, Gustaf: Allt billigt
förhållande har längesedan upphört mellan de förmåner,
tjenstemannen åtnjuter, och de, som lätteligen vinnas vid
alla andra yrken, såsom industri, bandel, jordbruk m. m.,
nemi. icke ens som ägare, men som verkmästare, contorist
eller inspector. Med kunskaper och skicklighet, ofta ringare
än hvad deraf i mången tjensteväg erfordras, vinnas vida
förmånligare villkor än i Statens civila eller militära tjenst.
Frågan är nu om tillökning af 100 r:dr åt några ryttmästare
och af 5o r:dr, ja t. o. m. blott 20 r:dr åt andra officerare;
och sådana förbättringar i så svaga villkor, som dessa
militärers, väcka betänklighet hos våra Medständer! Måtte
de betänka, att den som blindt förknappar sina tjenares lön,
han blir utan tjenare; alt detta gälier för Staten som för
individen, och att betjent måste ändå Staten vara.
Den 11 Augusti c. m.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R, o. Ad. behagade
bifalla Utsk:s förslag i denna punkt.
Ropades nej. '
Uppå derefter framställd propos. blef hvad K. M. i
Dess nåd. propos. om statsverkets tillstånd och behof i detta
afseende föreslagit, af R. o. Ad. bifallet.
i3:de punkten. Ex éj* tiis'-sqvad rone mas underhåll.
Frih. Cederström, Bror, uppläste följande:
t Utan att anföra skäl, men hänvisande till en bilaga, der
behöfvet érkännes, har Utsk. i betänk. ,N:o 44 afstyrkt det
af K. M. begärda anslag, och detta Utsk:s beslut har, oaktadt
gjorda välgrundade anmärkntr, blifvit oförändradt. DA
betänk. N:o 44 s'st förevar, sökte äfven jag att ådagalägga
vigten af ifrågavar. anslag, som jag anser såsom ett af de
angelägnaste för bibehållande af cavalleriets stridbarhet. —
I öfverensstämmelse med denna min då yttrade åsigt anhåller
jag att, med förbiseende af Utskls mening, K. M:s nåd.
propos. må för Ståndets beslut blifva lagd till grund, och
begär jag derföre att propos. i detta syfte må af Hr Frih.
o. Landtm, framställas; och får jag tillika anmärka, att
den af K. M. begärda tillökning i nuvar. anslag icke utgör,
såsom StatsUtsk. uppgifver, 20,000 r:dr, utan 20,763
frdr 16 kli.
H. Ex. I:Ir Gr. Löwenhjelm: Redan den 9 Maj utvecklade
jäg här, hurusom exercis-sqvadroners tillvaro är
ett nödvändigt villkor för bibehållandet af det ypperliga
tillstånd, hvaruti våra i farans stund så högst erforderliga,
och nu på våra fredliga mötesplatser af utländska kännare
så beundrade cavalleri-regUen sig befinna. Jag yttrade äfven
min lifiiga önskan, att de rustande af alla stånd omsider
ville allmänt inse, att denna så sannt militäriska anstalt,
äfven är högst landsfadérligen af Regeringen uttänkt; enär
den icke dresserade hästen äfven i fredstid snart går åt under
en okunnig ryttare, och enär i krigstid båda lemna än
hastigare vacancer att af de rustande fyllas.
Hr Frih. o. Landtm, framställde propos. lill bifall å
denna punkt.
Ropades nej.
Uppå derefter framställd propos. biföll R. o. Ad. hvad
K. M. i Dess nåd. propos. em statsverkets tillstånd och behof
i detta afseende föreslagit.
t4-de punkten. K. Lifgardet till häst samt
Konungens Svea och Andra Lifgarden.
Hr Lagerheim, Lars Magnus, uppläste följande:
Uti en rådplägande församling, der man, såsom i går,
11 H. 41
Den ii Augusti e. ra.
lior en af motsatta sidans väldigare och ganska utmärkte
talare tillåta sig det, lindrigast sagdt, oparlementariska yttrande,
att majoriteten af detta RiksSt., utan något annat
skäl, än att en ledamot så vill hafva det, såsom orden
folio, skulle med sin öfvertygelse och sina röster vara färdige
att blindt biträda,.och der icke genast påföljt den allvarliga
tillrättavisning, som vid andra länders lagstiftande
sammanträden för sådan händelse sällan uteblifver; der må
man i sanning stundom äga rätt att tveka, innan man tager
till orda. På den ledamot sjelf, sorn sig sålunda yttrat, återfaller
i öfrigt beskyllningen att så lösligt umgås med riksvårdande
angelägenheter och med helgden af medborgares
oförkränkbara öfvertygelse!-.
Då uti den allmänna synpunkten, jag för mina tänkesätt
rörtde Rikets försvarsverk fattat och äfven här ämnat
antyda, H. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm på ett så öfverträffande
sätt sig yttrat, uteslules nu här hvad i det afseendet varit
af mig tillämnadt, och får jag i allo, hvad ingressen angår,
förena mig dermed.
Beträffande nu förevar, grannlaga fråga, så torde ett
öppet erkännande af grundsatsen, att i statsutgifter iakttaga
all möjlig och tjenlig sparsamhet, icke här vara ur vägen,
och att således, ifall frågan angick ny organisation för 1600
man, det visserligen ej vore skäl att af en så liten handfull
manskap bilda 2 regementen; men de existera redan, och
ehuru jag i sanning länge varit tvehågsen, huruvida det i
alla fall ej skulle vara skäl, att till en dylik, i sig sjelf rationel,
sammanslagning i sin mån bidraga, har jag dock ej
kunnat undgå att finna 3:ne väsendtliga omständigheter nu
tala för Lifgardenas till fot bibehållande i deras nuvar. skick.
Den första, att, i händelse af krig, en betydlig tillgång på
instrueradt befäl genast är att tillgå. Under 1808 och 1809
årens krig uppsattes Östgötha Lifgrenadier-regrle, hvars befäl
var i Fransysk fångenskap, till betydlig del af de officerare,
som Gardena då kunde umbära. Jemte många andra, tjenstgjorde
äfven jag der nästan under hela kriget. Den andra
är af politisk natur, nemi. det nog mycket nedsättande intrycket
hos utländningen af infanteri-gardenas förminskning
på en gång från 2 till blott ett reg:te. Att personalen derigenom
föga minskas, lärer ej på längre afstånd och af icke
sakkunniga tagas i tillräckligt betraktande. Det 3:dje skälet
är den stora kostnad, som med en sådan förändring för
statsverket vore oundgänglig, då en mängd befäl säkert
komtne att, enl. Utsk:s i denna del ganska liberala förslag,
försättas på indragningsstat, och i många år medtaga all af
förändringen påräknad besparing.
På dessa grunder tager jag mig friheten vördsamt tillstyrka
afslag å Utskts betänk, i denna del.
Den andra gardena rörtde frågan, eller den af Konungen
1831 verkställda nya organisationen med en tillökning
D e 11 ii Augusti c. m.
3aJ
af i8,568: 27. 6., utöfver den förut gällande slaten, för alla
3 Lifgardes-reg:tena tillsammans, är, om möjligt, af ännu
mera grannlaga art, och önskligt hade visst varit, att den
deraf uppkommande spänning aldrig ägt rum.
Då det likväl tryggt må antagas, att det på intet sätt
blifver tillbörligt, att Representationen trotsar Regeringen,
och det, till sina påföljder, äfven måste anses mindre väl
beräknadt, om Regeringen skulle förbise den andia Statsmaktens
önskningar; sä vore måhända den enda utvägen,
att R. St. för denna gång biföllo de omtvistade 18,568: 27.
6, men med underd. anhållan, att K. M. till nästa riksdag
i nåder täcktes låta uppgöra en ny stat, uti hvilken bibehölles
alla de, åt den eljest alltför klent lönla civilpersonalen
och underbefälet, genom dessa 18,000 r:dr b:co tillfallna,
icke obetydliga och ganska behöfliga förhöjningar, men
öfverbefälets löneinkomster deremot åter försattes helt och
hållet på den gamla foten, dock med vidblifvande af den
nuvar. indelningen på 8 compagnier för hvnrtdera infanterigardet,
i stället för den högst irrationnella på 10 compagnier,
som före 1831 ägde rum Detta vore kanske en icke
så obillig medelväg, hvarigenom undvekes, att, å någondera
sidan, ända till yttersta gränsen af möjlighet drifva begäret
att få rätt, utan eftersinning huruvida någon vigtig och ömtålig
fjäder af statsmachinen dervid alltför ovarsamt trycktes.
H. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm: Sveriges bevärts-styrka
utgör circa 77 ä 78,000 man, en härsmakt således, som fullkomligen
kan betrygga Rikets ära, oberoende och anseende,
när nemi. denna styrka behörigen organiseras, men bland
organisationsbehof är befäl det aldraförsta. Samtliga de
af Utsk. föreslagna ändringar och indragningar gå ut på att
minska armdens verkliga styrka, att minska de ramar, i hvilka
bevär:n måste inträda för att blifva nyttig. Adderas indragningarna,
uppkommer för infanteriet en minskning af
icke mindre än 120 officerare, 5o underofficerare och
3ooo soldater. På de mognast öfvertänkta grunder voterar
jag emot allt detta. Jag upprepar att omsider Statens tjenst
blifver så beskaffad att ingen vill eller kan deri inträda.
När en yngling ingått i militär-ståndet, inom hvilket endast
några fä grader kunna sägas vara lönta, måste honom åtminstone
vara förbehållet att få tjena så länge han orkar; att
icke vid hvarje riksdag nödgas befara att befinna sig ställd
på indragningsstat och se sin bana afbruten, eller genom
incorporationer skiljd ifrån de kamrater, med hvilka lian
velat tjena. Äfven soldaten har lagliga rättigheter, läst han
är bara soldat. Hans capitulation är ett synallogmatiskt contract,
och han kan icke förbindas att tjena vid annat reg:te,
nej icke ens vid annat compagni, än det, till hvilket han
sig capitulerat. För öfrigt använder jag på alla dessa militäriska
förslag min tillförene yttrade åsigt, att enär i hvarje
324
Dun ii Augusti e. m.
af de 4 administrations-grenarna, försvarsverk, läroverk, handel
och slöjder, samt jordbruk, de speciella insigterna förhålla
sig inom Utsk:n och de 4 sammanslagna Stånden som I
till 4, må Ständer icke befatta sig med att administrera.
Frih. Cederström, Bror, uppläste följande:
Afven i afseende å denna punkt hafva de anmärkntr,
sorn vid discussioneo af betänk. N:o 44 framställdes, icke
kunnat verka någon ändring uti Utskts beslut. — Men då
uti detta beslut ingå sidana åtgärder, och (emnås sådana
föreskrifter, sorn skulle, enligt hvad jag förut i allmänhet
anmärkt, ndnska dessa regltens tjenstbarhet genom minskning
i befäl och hästar; så kan jag ej annat än afstyrka Utsk:s
förslag, på hvilket jag således begär propos. om afslag. Och
du dertill kommer, att hvarken 1834 Ständer, ej helle}-  nuvar. StatsUtsk. underkänt behofvet af de lönebelopp, sorn
interims-staterua upptaga, ehuru Ufsk. afslagit det af K. M.
äskade anslag; så anhåller jag, att Hr Frih. och Landtnäs
propos mätte innefatta bifall till K. M:s gjorda nåd. framställning
om anslagets fyllande till öfverensstämmelse med
interims-sta terna.
Hr Bergenstråle, Claes Gabriel: Då jag numera
icke bekläder något militäriskt utan ett civilt embete, så
torde det vara mindre behörigt af mig att yttra mig i denna
fråga, då så många talare det redan gjort och dertill
hafva än ytterligare tillfälle; men då jag i 3i år haft den
äran att tjena inom ett af dessa reg:ten, nemi. K. Andra
Lifgardet, så må det förlåtas mig, om jag icke kan undertrycka
ruin känsla, grundad på den öfvertygelse jag under
min tjenstetid vunnit, att det icke är nyttigt att sammanslå
de båda gardes-reg:tena under ett och samma chefskap.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Fastän jag till alla
delar gillar StatsUtskts förslag i dessa punkter, är det likväl
icke min mening att inom detta Hus söka motsätta mig ett
anslag af denna beskaffenhet, väl vetande, att det i alla fall
blir beviljadt och således endast skulle leda till tidsutdrägt:
men som jag | f. m. tyckte mig finna, att R. o. Ad., vid ett
annat anslags bevdjande, ville bibehålla den princip, sorn
Ständerne vid sista riksdag stadgade, nemi. att vid nya löners
anslående ingen sjianmål derunder skulle beräknas; så
hemställer jag, om icke R. o. Ad., vid beviljande af dessa
al Konungen äskade 18,568 r:dr 27 sk. 6 rst., ville undantaga
de 188 t:r spanmål, sorn derunder äro beräknade.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Då olika meningar
yttrats i detta hänseende, anhåller jag att få veta, om det
är bekant hvad beslut PresteSt. fattat, och att prol.utdr.
derom i sådant fall måtte uppläsas, och jag sedan få tillfälle
alt yttra mig.
De 11 ii Augusti e. m.
3 a 5
PresteSt:s prol.utdr. af ilen 10 dennes e. m. upplästes,
sa vidt det rörde denna punkt, och innehöll: att hvad Utsk.
tillstyrkt, så väl att förra anslaget för gardes-reg:tena må i
slaten oförändradt utföras, som att det äskade ytterligare
anslaget icke inätte på ordinarie stat beviljas, blifvit af
Ståndet godkändt, hvaremot Ståndet ogillat den af Utsk.
föreslagna skrifvelsen med förslag till en förändrad organisation
af gardes-regllena och beslutat, under åberopande af
moliverna i den allmänna skrifvelse!! rörtde denna litel, hvilken
Ståndet beslutat, att under tiden och intilldess K. M.
kan vidtaga en reorganisation af gardes-reg:tena, syftande
till minskning j kostnaden för desamma, K. M. må äga rättighet
att al besparingarna å titeln intill nästa riksdag anslå
de, enl. gardes-reg:tenas interims-stat, utgående medel.
Hr von Hartmansdorff: Jag hemställer, om ej Ii.
o. Ad. skulle behaga, för att komma till öfverensstämmelse
nied något af MedStånden, instämma i PresteStts beslut,
med undantag för hvad organisationsfrågan beträffar, hvilken
jag tror vara Konungens sak. Sålunda loide R. o. Ad.
finna för godt att blott besluta, det Konungen må äga rätt
alt på besparingarna intill nästa riksdag begagna de medel,
spm erfordras för den interims-stat, som hittills varit gällande.
Hr Lagerheim: Som jag nu hört, att j ett Stånd en
annan utväg till, som jag hoppas, samma tpåj blifvit vidtagen,
att nemi. medgifva åt Konungen rättigheten att af be?
Sparingarpa bestrida desamma kostnader, som vöre erforderliga,
ptai) att nij bestämdt anslå de 18,568 r:dr 27 sk. 6rst.;
så vjl| jag för min del icke motsätta mig ändring i den pro?
pos. hvarom jag anhållit.
H. Ex. Hr Gr. Brahe, Magnus: Jag anhåller endast
alt få förena mig i den af Hr von Hartmansdorff nu gjorda
framställning örn R. o. Ad:s instämmande i H. PresteSt:s
beslut.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, 0111 R. o. Ad. behagade
bifalla Utsk:s förslag i denna punkt.
Ropades nej.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde vidare, om R. o. Ad.
behagade, på sätt Frih. Cederström begärt, bifalla hvad K.
M. i Dess nåd. propos. om statsverkets tillstånd och behof i
denna del föresagd
Ropades starka nej, blandade med ja.
Uppå derefter framställd propos. biföll R. o. Ad., att
hittills varande anslag för gardes-reg:tena uppföres på stat,
och att Konungen må äga rätt att af besparingarna på titeln
intill nästa riksdag anslå de till gardes-regUenas interims-stal
erforderliga medel.
Den ii Augusti e. m.
i5:de punkten. Kronprinsens H us a r-r eg: t e.
Frih. Gederström, Bror, uppläste följande:
I öfverensstämmelse med mitt yttrande då denna punkt
af betänk. Nto 44 förevar till discuterande, anser jag mig
höra bestrida minskandet af hästantalet vid Kronprinsens
Husar-reg:te. Jag begär således afslag på denna del af Utsk:s
betänkande.
Hvad angår det af K. M. äskade lönefyllnadsanslag, så,
enär detla belopp endast utgör en påräknad, men uteblifven
ersättning för den Kronan tillgodoräknade, genom reg:tets
lönereglering uppkomna, besparing å reg:tets förra remonterings-
oell fouragerings-anslag; och då en årlig vinst af
omkring 4°° r:dr tillkommit Staten till följd af den nämnda
regleringen, och efter afdrag af det nu begärda lönetillökningsanslaget
i32i r:dr 3g sk., så anhåller jag, i motsats till
Utsk:s åsigt, att Hr Frih. o. Landtnäs propos. måtte innefatta
bifall till det af K. M. äskade tillökningsanslaget i32t
r:dr 3g sk.
På de skäl, hvilka så af mig som af flera medlemmar
inom detta Hus anfördes root Utsk:s betänk. N:o 44j och
stödjande mig på den af Frih. Sprengtporten och af flera
bland StatsUtskls Hrr ledamöter afgifna reservation, kan jag
icke dela Utsk:s åsigt i hvad angår förhöjningen å gaget för
manskapet vid Kronprinsens Husar-regtte; och då jag sålunda
äfven för denna del af betänk, begär propos. å afslag,
anhåller jag, att den af K. M. begärda tillökning i gage,
uppgående, efter i sk. per man om dagen för den tjenst
görande
styrkan, till 2,335 r:dr 18 sk., måtte beviljas.
Hr Eden hjelm, Gillis: Ehuru jag numera icke kan
tillräkna mig äran att tillhöra den activa armeen, äger jag
dock rättighet som representant att påyrka det billighet och
rättvisa matte iakttagas så väl emot Konungens trupper som
Rikets öfriga innevånare. Ett sådant rättvist och billigt förhållande
äger icke rum med Kronprinsens husarer. Detta
regtte har så väl i krig som fred gjort sig förtjent, ej mindre
af armeens än nationens högaktning. Manskapet vid
detta regtte har ej i gage mer än 5 sk., då deremot inom den
öfriga arme'en manskapet har 6 sk. om dagen. Detta förhållande
är obehagligt att behöfva omnämna. Utaf nämnda
veg:te ligger ett detachement i Götheborg, jemte Götha artilleri:
den ena truppen har 5, den andra 6 sk.,— är sådant
billigt? Jag yrkar att Konungens propos. mätte bifallas, på
det att trupperna malte få lika aflöning.
H. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm: När jag vid förra till
fället
framställde belägenheten för en officers-corps, som, garnisonerande
tillsammans med högre aflönad trupp, skall
rekrytera manskap — godt och dugligt manskap — sådant
som Kronprinsens Husar-regtte kan framte, ville jag ej an
-
Den ii Augusti e. m.
ställa den vidriga jemforelsen emellan husar-gaget och fångtractamentet
på Malmö fästning, hvilket nära jemngår till,
om det icke öfverskjuter hvad husaren åtnjuter. Den samklang
mina ord förra gången funno inom detta Hus, återfinner
jag hos minoriteten inora StatsUtsk. eller åtminstone
hos dess secreterare, enär de upprepas i betänk. Men sådan
samklang lärer icke vara att förvänta hos MedStånden,
och minst i förstärkta StatsUtsk., så att en Kronprinsens
husar lärer nog komma att få åtnöjas med sina 5 sk. Och
hvad må vara att deremot anföra? — Jo, att Svenska ynglingar
måtte väl i denna framgående calculalionstid en gång
lära sig räkna de med ; och då kufva de sitt militäriska sinne
och gifva sig icke till husarer; och kanske man då också
uppfunnit sättet att vara utan krigare och utan husarer;
då ar allt väl. Emedlertid likväl förenar jag mig med Hr
General Cederström.
$
Frih. von Kraemer, Robert, anhöll att PresteSt:»
beslut i denna del malte uppläsas.
PresteSt:s prot.utdr. rör:de denna punkt upplästes af
innehåll: att Ståndet bifallit att anslaget för detta reg:te,
47,?.83 r:dr i sk. 6 r:st, må till oförändradt belopp i stat
uppföras; att Ståndet i öfrigt gillat afslaget å det till befälets
lönereglering äskade anslag, i32i r:dr 39 sk., hvaremot,
med afvikande från Utskts förslag, Ståndet beviljat 2,335
r:dr 18 sk. såsom utgörande det erforderliga beloppet till
fyllnad i gaget för det tjenstgörande manskapet eller till
lika belopp med hvad manskapet af Wendes artilleri-reg:le
åtnjuter; och att Utsk:s förslag om en sqvadrons frånskil
jande
från reg:tet och förläggande till Norrland ansetts böra
förfalla.
Frih. von Kraemer: Jag anhåller att R. o. Ad. ville
förena sig i samma beslut, som PresteSt. fattat.
Frih. Cederström, Jacob: För min del deremot
instämmer jag med General Cederströms yttrande, och i begäran
om afslag å Utsk:s betänk, samt bifall till Konungens
nåd. propos. Jag är öfvertygad, att när PresteSt. erhåller
del af det jemkningsbetänk., som StatsUtsk. åligger att framställa,
Ståndet i denna punkt frånträder sitt förra beslut för
att sig med R. o. Ad. förena.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Såvida den siste talarens
afsigt är att vinna något af det begärda ökade anslaget för
Kronprinsens Husar-reg:te, så tror jag ej det vara välbetänkt
att yrka den af honom framställda propos. Jag skulle
tro det vara rättast och till ändamålet mest ledande att förena
sig med PresteStåndet.
Frih. Sprengtporten, Jac. Wilh.: Under åbero
pande af min reservation, får jag förena mig med Frih. von
3
D e n ii Augusti e. m.
Kraemer, med undantag likvisst af PrestSLs beslut i deri
punkten, Sorn rörer en sqvadrons förläggande i Norrland.
Elr Lefren, Joli. Pehr: I sakens nuvar. skick anser
jag mig pligtig att förena inig i de siste talarnes åsigter;
nemi. att förblifva vid hvad EhesteSt. beslutat. Jaa kan likviii
icke undgå att tillägga en anmärkn., den jag ber att R.
ö. Åd. måtte behjerta. När mari anmodar Regert!) pä ett
eller annat sätt, när män iios Régerrii framställer önskningar
att reörganhdtiöner måtte vidtagas och sådana réoigänisätioner
af Réger:n verkligen företagas; så blottställer Reger:u
sig för en sådan händelse, söm t. ex. här i detta fall varit
i fråga. Piegeitn har ansett nyttigt att göra eri förändring
i formen för befälet vid detta reg:te. För att bespara medel
till denna förändring, som är én förbättring, så har
Regerrii vidtagit indragningar af hvad inom régrtet kunnat
indragas lill motsvarande belopp. Detta synes vara riktigt
handladt, och så böra R. St. önska alt alltid bör tillgå, att
rilari nemi. drager in det öfverflödigå, för att använda de
iiTédél, som derigenom uppkomma, till bestridande af de utgifter,
soui äro nödvändiga: men när R. St:s StatsUtsk. —
öcli kanske blifver det älven R. St:s beslut — anser lämpligt
att för statsverket bibehålla det indragna och icke bifalla,
att det får användaS till dé förbättringar som åsyftats
med indragningarna, som här är casus; Så är detta sätt att
gå tillväga ett indirect inbjudande för Regérm att akta sig
att gå förståndigt tillväga i reorganisationer af Statens corpser
ni. m. Ett annat exempel torde jag äfven få påpeka om
minskningen af de högre militär-befälhafvarne, som före
1828 Vöre 22 Och kostade 25,ooo r:dr för att åt de qvarvarande
bereda högre löner. StatsUtsk. klippte då också af
några tusen i:dr i Stället för alt låta Regertn för nyttiga ändamål
disponera medlen. På detta sätt gör man Reger: n
tveksam alt indraga hvad söm borde verkligen kunna indragas.
Jag tvekar ej att förena mig med de värda ledamöter,
som yrkat bifall till begäran om tillökning i gage åt deri
trupp, hvilken förer ett tecken; sorn den förtjent på ärans
fält, ett tecken som den bär i sina fanor: Sveriges SvärdsOrdens
Stora Kors. — Månne denna trupp ej förtjena!’ detta
gage?
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, örn R. o. Ad. behagade
bifalla Utskts förslag i i5:de punkten.
Ropades nej.
Uppå derefter framställd propos. biföll R. o. Ad. K.
M:s i Dess nåd. propos. i detta afseende framställda förslag,
att, förutan det redan på stat varande anslaget, på reg:tets
personella stat ytterligare måtte uppföras i,3ai r:dr 3g sk.
och till förökadt gage för den tjenstgörande styrkan 2,335
r:dr 18 sk. b:co.
Ef
-
Den ii Augusti e. m.
Efter det nu fattade beslutet, ansåg R. o. Ad. Utsk:s
yttrande, angrde en sqvadrons förläggande till Norrland, böra
förfalla.
i 6: d e punkten. Wermlands F ä 11 j ii g a r e - r e g: t e.
Frih. Cederström, Bror, uppläste följande:
Jag afstyrker indragningen af Wermlands Fältjägarereg:te,
dels i betraktande af detta reg:tes ringa kostnad och
ganska stora brukbarhet; dels derföre, att då meningen nu
är att hos K. M. anhålla om framläggandet för nästkommande
R. St. af en allmän försvarsplan, så bör man, enligt
min tanke, afhålla sig från sådana pactiel la organisationer,
hvilka för den större allmännare åsigten icke äro bestämdt
gagnande. Jag begär af dessa skäl propos. om afslag å
Utskts betänkande.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla Utsk:s förslag i denna punkt.
Ropades nej.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, 0111 R. o. Ad. behagade
bifalla hvad K. M. i Dess nåd. propos. ronde statsverkets
tillstånd och behof föreslagit arig:de Wermlands Fältjägare-reg:te.
Ropades ja.
Hr Lefre'n: StatsUtsk. har föreslagit, att gamla ansla
get
skulle qvarstå. Beslutet måtte väl ej vara så att förstå,
att, sedan StatsUlsk:s förslag är afslaget, gamla anslaget tillika
skulle vara afslaget?
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att då K. M:s propos.
innehölle fortfarande af anslaget för Wermlands Fältjägareregtte,
och Hr Landtm, framställt propos. till bifall å denna
propos., hvilken framställning blifvit med ja besvarad, R.
o. Ad. torde finna, att Ståndets beslut i denna fråga vore
ganska bestämdt.
R. o. Ad. hördes häruti instämma.
i7:de punkten. K. Svea, Götha och Wendes
artiller i-reg:ten.
Bifölls.
r 8: d e punkten. Ca va lier i- och artiller i-h ästars
remontering, skoning, m. m.
Frih. Cederström, Bror, uppläste följande:
Då denna punkt beror på huru frågan om minskadt
hästantal vid Gardet till häst och Kronprinsens Husarer bl i fver
i de särskildta Stånden afgjord, och Utsk. medgifvit nuvar.
anslags behöflighet för den cavalleri-styrka, som nu förefinnes,
så synes ej skäligt att nedsätta detta anslag, helst de
besparingar, som genom reductionen af nummerhästar skulle
11 FL 4 31
33o
Den ii Augusti e. m.
uppkomma, i allt fall kommer statsverket till godo, så snart
reductionen bl i fv er verkställd, hvarföre jag anhåller om afslag
på StatsUtsk:s betänk., samt alt det nuvar. anslaget
måtte oförändradt bibehållas.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, oni R. o. Ad. behagade
bifalla StatsUtsk:s förslag i denna punkt.
Ropades nej.
Uppå derefter framställd propos. beslöt R. o. Ad., att
anslaget borde bibehållas såsom hittills till 30,675 r:dr 32
sk. b:co.
1 g : d e punkten. Artilleri-hästars underhåll
af rusthållare vid afsatt 11a ca va lie lie t.
Bifölls.
2o:de punkten. Fou råge ring för värfvade
cavalleriets och artilleriets hästar.
H. Ex. Hr Gr. Brahe: Jag vill blott fästa R. o. Ad:s
uppmärksamhet derpå, att sedan R. o. Ad. beslutat att ingen
försäljning af hästar kommer att äga rum, hvarken vid
Lifgardet till häst, eller Kronprinsens Husar-reg:te; så bör
den nu ifrågavar. anslagssumman också förblifva oförändrad
i likhet med hvad som i den K. propos:n föreslås; eljest
skulle en brist i detta anslag uppstå.
Frih. Gederström, Jacob: Detta anslag är visser
ligen
ett förslags-anslag, och man skulle kunna säga att det
är likgiltigt till hvilken summa det är uppgifvet, enär beloppet
efter behof skall utgå; men då Utsk. erkänt, att detta
anslag haft en brist årligen af i4,ooo r:dr, så synes mig besynnerligt,
att Utsk. för vinnande af ordning i räkenskaperna
icke föreslagit att denna brist bör å stat uppföras, hvarom
jag anhåller om proposition.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla StatsUtskls förslag i denna punkt.
Ropades starka nej, blandade med ja.
Uppå derefter framställd propos. beslöt R. o. Ad. alt
den för fourageringen hittills uppförda summa skulle höjas
till 140,000 r:dr.
2i:sta punkten. K. L ifbe v ä r :s-r eg : t e t.
Frih. Cederström, Bror, uppläste följande:
Öfvertygad att antalet af befäl inom arméen ingalunda
motsvarar behofvet vid inträffande krig, kan jag ej annat
än motsätta mig indragningen af K. Lifbevär:s-reg:tet, hvars
af Utsk. öfverklagade organisation snarare synes mig kunnat
påkalla något stöd till fullkomnande, än den bort påkalla
reg:tets upplösning i en tid, då bevärings-systémets utvecklande
ej allenast inses, utan påyrkas. Af sådant skäl, och
med hänseende till den framställda önskan, att en omfattan
-
D e ii ii Augusti e. m.
3 31
de plan till försvarsverkets organisation måtte föreläggas
nästkommande Ständer, får jag anhålla om propos. å afslag
å Utsk:s förslag till indragning af Lifbevärings-reg:tet, hvars
hittills å stat uppförda anslag jag tillstyrker matte bibehållas
oförändradt.
Gr. Lewenhaupt, Mauritz, anhöll att PresleSus
beslut i denna fråga måtte uppläsas.
PresteSt:s beslut upplästes, af innehåll, att hvad Utsk.
l’ör:de reg:tets indragning föreslagit, blifvit afslaget, men att
hvad Utsk. föreslagit ang:de anslaget för detsamma, blifvit
bifallet.
Gr. Lewenhaupt: Sedan PresleSt:s fattade beslut
blifvit uppläst, återstår för mig intet annat, än, jemte det
jag förenar mig i hvad General Cederström framställt, instämma
i hans yrkande, under åberopande af de reservationer,
som af Gr. Horn och Frih. Tersmeden blifvit afgifna.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla StatsUtskcs förslag i denna punkt.
Ropades nej.
Uppå derefter framställd propos. ansåg R. o. Ad. det i
förra staten uppförda anslag böra oförändradt bibehållas.
Frågan örn en und. skrifvelse till K. M. ang:de reg:tets
indragning ansågs böra förfalla, i följd af Ståndets gifna afslag
å Utskts förslag i denna punkt.
2 2: d r a punkten. Gottlands National-beväring.
IL Ex. Hr Gr. Löwenhjelm: Jag har tillförene ut
vecklat
vigten af att hålla Gottland i försvarstillstånd. Sedan
dess har tillkommit en eonjunctur, sorn talar högre än
jag; höres icke den, så höres visst icke min röst.
Frih. Cederström, Bror, uppläste följande:
Det har blifvit upplyst, att det af K. M. äskade anslag
1,897 r:dr ^7 sk. 4 r:st b:co har sin grund dels uti af underbefälet
gjord und. hemställan om en förhöjning i deras
löner, så alt fältväblarne årligen skulle bekomma 66 r:dr
32 sk., sergeanterne 44 r:dr 21 sk. 4 r:st., corporalerne med
högre lön 21 r:dr 16 sk., de med lägre lön 16 r:dr, och
spelet 8 r:dr b:co; dels deruti, att beväringens i stat uppförda
extra-medel äro så otillräckliga, att militarbefälhafvarén
ansett sig föranlåten att göra tillskott af egna medel.
Mig synes, som dessa skäl äro lika talande för bifall till K.
M:s propos., som de tala emot Utsk:s förslag 0111 frivillig
tjenstgöring för befälet. Ofta lärer man icke blifva i tillfälle
att höra en summa af 33,000 r:dr anses såsom betydlig
kostnad för åstadkommandet of en styrka af 8000 man;
och då jag ej kan instämma i denna åsigt; då jag icke kan
33a
Den 11 Augusti e. m.
tillstyrka något, sorn nedsätter Gottlands förmåga till försvar;
da jag slutligen icke inser på hvad grund man af befälet
på Gottland tror sig kunna påräkna en benägenhet att
tjenstgöra frivilligt, då just en anhållan om löneförhöjning
bort gifva Utsk. anledo. till en motsatt tanke: så afstyrker
jag Ulskts betänk , och anhåller om propos. å bifall lill K.
Rits nåd. framställning.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla Utskrs förslag i afseende på Gottlands national-beväring.
Ropades nej.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. ansåg,
att för Gottlands nationai-beväring borde uppföras samma
anslag, som hittills, eller 33,ooo rtdr, med tillägg af
hvad K. M. i dess nåd. propos. om statsverkets tillstånd
och behof i detta afseende begärt.
bifölls.
Hr von Hartmansdorff: Här är ännu en und. skrifvelse
tillstyrkt, i afseende på Gottlands beväring, hvilken äfven
torde böra afslås.
Hr F ri h. o. L an dim. yttrade, att då första propos:n
innehållit hemställan, om R. o. Ad. behagade bifalla StatsUtsk:s
förslag i afseende på Gotl lands nationai-beväring, och
denna propos. blifvit med nej besvarad, hade Hr Landtm,
ansett att nämnda propos. omfattade allt hvad punkten innehölle,
och alt R. o. Ad:s svar således inbegripit alsing.å
förslaget om en und. skrifvelse i detta ämne.
23:dje punkten. Hallands beväring.
Frih. Cederström, Bror, uppläste följande:
Jag upprepar hvad jag yttrat ang:de Lifbevärtn; jag afstyrker
den ifrågasatta indragningen: och då jag begär propos.
om afslag å Utsk:s indragnings-förslag, tillstyrker jag
att nuvar. anslag måtte bibehållas 'oförändradt.
Hr Frih. o. Landtm, framställde propos. till bifall å
denna punkt.
Ropades nej.
Uppå derefter framställd propos. biföll R. o. Ad., att
det hittills varande anslaget för Hallands beväring skulle
oförändradt bibehållas.
2.4-öe punkten. Beväringsmanskapets vapenöfning.
Frih. Cederström, Bror, uppläste följande:
Jag hade önskat att Utsk., i öfverensstämmelse med dess
åsigt om nödvändigheten af utsträckning i bevär:smanskapets
exercis, hade, efter de anmärkn.T som blifvit gjorda mot
betänk. N:o 44» frånträdt sitt förra yttrande; och att, då
Den 11 Augusti c. m.
333
Utsk. insåg ändamålets vigt, Utsk. jemväl skulle hafva beredt
möjlighet för dess uppfyllande. Så liar icke inträffat.
Men då jag icke anser mig kunna biträda en inskränkning
i den projecterade, och såsom behöflig ansedda, exercistiden,
21 dygn, helst intet skäl till en sådan af Utsk., i dess
betänk. N:o 44> yrkad inskränkning i lid blifvit angifvet;
så anhåller jag om bifall till hvad Utsk. föreslagit, med
förändring endast i så måtto, att försiags-anslaget må afse
en öfningstid af högst 21 dygn, i stället för 12, som Utsk;s
förslag upptager.
Hr von Hartmansdorff begärde, att upplysning måtte
lemnäs oro det beslut, PresleSt. fattat i detta ämne.
PresteSl:s beslut upplästes, af innehåll, att Ståndet, som,
i likhet med hvad Utsk. föreslagit, icke funnit sig kunna
bifalla den af K. M. äskade tillökning af 63,000 rtdr uti det
å anslaget för beväringens vapenöfningar i staten förut uppförda
belopp 80,000 r:dr, godkänt Utsk:s förslag, att detta
anslag hädanefter måtte anses såsom ett förslags-anslag, hvilket
anslag Ståndet också funnit för godt att höja till 100,000
r:dr för året, med bibehållande af egenskapen af förslagsanslag,
och att således, om detsamma skulle linnas otillräckligt
för en öfningstid af 12 dygn, in- och utryckningsdagarna
oberäknade, bristen då må af Riksg.cont. fyllas.
Hr von Hartmansdorff: Det H. Ståndet finner således
att PresteSt. höjt anslaget från 80,000 r:dr till 100,000,
samt förklarat anslaget böla vara ett förslags-anslag. Jag
hemställer till herrar militärer huruvida icke det vore lämpligt
att instämma med PresteSt. i dess beslut.
Frih. Cederström, Jacob: Jag har visserligen ingenting
emot att instämma med PresteSt. deruti, att anslaget
blir ett förslags-anslag och att det höjes till 100,000 r:dr,
emedan det närmar sig något mera det verkliga behofvet
än hvad Utsk. föreslagit, ehuru det icke uppgår till det belopp
som Konungens propos. innehåller; men jag ber, lika
med Frih. Bror Cederström, att få fästa uppmärksamheten
på behofvet af en ökad exercistid af 21 dygn. Det må
vara beroende af tid och omständigheter, om Konungen behagar
bestämma längre eller kortare tid, men att exercistiden
må kunna utsträckas till 21 dygn anser jag vara nödvändigt,
och tillstyrker således, lika med General Bror Cederström,
att om man instämmer i PresteSt:s beslut i afseende
på förslags-an slagets belopp 100,000 r:dr, man derjemte
må bestämma exercistiden lill 21 dygn.
Frih. Sprengtporten: För min del har jag ingen
ting
att anmärka vid den förhöjning af anslaget, som Hr
von Hartmansdorff begärt, nemi. till 100,000 r:dr. Då det
i alla fall är ett förslags-anslag, och exercistiden bestämd
till 14 dagar, in- och utryckningsdagarna inberäknade, med
-
334
Den 11 Augusti e. m.
för det samma verkan för statsverkets utgifter; jag bestrider
ej att den summan, som StatsUtsk. föreslagit, eller 80,000
r:dr, må vara otillräcklig; och som det är rätt att Statens
utgifter upptagas till det verkliga förhållandet, tillstyrker jag
att anslaget må bestämmas till 100,000 r:dr.
Hr Lefre'n: Jag tillstyrker också antagandet af sist
nämnda
summa 100,000 r:dr, icke så att förstå, som skulle
jag anse 12 dagars bevärts-exercis vara annat än en början
till hvad jag hoppas att denna exercis bör blifva. Den kanoch
bör icke stanna vid mindre än 2 års exercis på det sätt,
att första året exercerar samma berväringsyngling i 3o dagar,
det andra året minst 20 dagar. Detta är minimum af
det mål, dit jag syftar. Jag anhåller, att vi måtte kunna
fatta enahanda beslut med PresteSt.; ty då blir det någon
möjlighet att i förstärkta StatsUtsk. vinna bifall till detta
nådebröd för försvarsverket. Så tyckes tänkesättet vara
vid denna riksdag, alt hvad som lemnäs till Rikets försvar,
• är ett nådebröd, och man bör då vara noga om hvarje
smula som kastas till detta föremål. Måtte aldrig Sveriges
fiender få godt af den infernaliska stämning, som nu råder.
Hr Peyron, Gustaf Abrah.: Jag begärde ordet endast
för att upplysa, att ehvad de beväringsskyldiges vapenöl
ningar blifva 10, 12, 17 eller 23 dygn, så beror det icke
af detta anslag, som blott har afseende på födoämnens anskaffande
åt beväringen.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att han, i anledn. af
livad som blifvit framstäldt, ansåg sig böra framställa särskild
propos. om anslagets belopp och särskild om den tid, för
hvilken det skulle anses beräknadt; hemställande han nu
först, om R. o. Ad. behagade bifalla, på sätt Utsk. föreslagit,
att anslaget måtte bestämmas till 80,000 r:dr förslagsvis.
Ropades nej.
Uppå derefter framställd propos., fann R. o. Ad. anslaget
böra bestämmas till 1 00,000 r:dr b:co att såsom förslagsanslag
utgå.
Vidare beslöt R. o. Ad., att detta anslag skall afse en
öfningstid af 12 dygn, in- och utryekningsdagarna oberäknade.
a5:te punkten. Försvarsverket i allmänhet eller
K. K r i g s - c o 11 e g i i departementer, hvarunder
äfven upptagas indelta räntor för Akers krutbruk
och Husqvarna gevärsfactori.
Hr Peyron uppläste följande:
H. StatsUtsk. har uti dess förra utlåt. (N:o 44) j rör:de
denna fråga, förmält, att då K. M. funnit anslaget till försvarsverket
i allmänhet eller Krigs-collegii departementer
otillräckligt och, i följd deraf, äskat en förhöjning deruti
Den ii Augusti c. ra.
335
med 69,000 r:dr, har Utsk. sökt upplysning, hvaruti det tillökade
behofvet hade sin grund, och dervid inliemtat, att
det förnämligast vore afsedt till m ateriel-kostnader
för be vär:s-sky ldiges exercis. Utsk. har vidare antagit,
att den i Krigs-collegii statsförslag för åren 1840—4f
för sådant ändamål beräknade kostnad, hänförande sig till
ett af K. M. icke gilladl alternativ för regleringen af denna
exercis, icke allenast med en årlig utgifts-summa af 27,358
r:dr 11 sk. öfverskjuter det anslag, som erfordras för den
exercis af 21 dygn, sorn af K. M. ansetts böra äga rum, utan
jemväl med ett belopp af minst 60,000 r:dr öfverstiger det
å Krigs-collegii nuvar. stat tillgängliga behofvet för exercis
af 12 dygn, hvartill Utsk. tillstyrkt K. St. att bevilja anslag.
På sådana obestämda beräkningar, hvilkas riktighet jag,
uti mina vid H. StatsUtskts utlåt. N:o 44 afgifna vördsamma
anmärkntr, bestridt och nu fortfarande bestrider, har Utsk.
hufvudsakligen grundat nedsättningen uti det af K. M. härvid
behöflig! ansedda anslaget.
Oaktadt de af mig sålunda aflemnade, som mig tyckes,
fullständiga upplysningar, stödjande sig på uti Krigs-coll:m
uppgjorda uträkningar, har Utsk. nu — uti dess utlåt. N:o
202 — utan att derå fästa ringaste afseende, icke destomindre
yttrat, att ”då det af Utsk. uti dess afgifna utlåt, anförda
skäl att Krigs-collegii förslag å materiel-kostnader
”för bevärtsmanskapets vapenöfningar med en summa af
”27,358 r:dr 1 1 sk. öfverskjuter det anslag, som ansetts erforderligt
för den exercis af 21 dygn, som af K. M. annetts
höra äga rum, icke blifvit vederlagdt, och den lill
”stöd för anmärknta bifogade calculen så mycket mindre
”kunde af Utsk. såsom bevisande antagas, som, enligt den”samma,
minskningen i materiel-kostnaderna för en bevärts”exercis
tili den af Utsk. föreslagna tid af 12 dygn endast
”skulle blifva 10 proc. af det för den utsträckta öfningsti”den
af 21 dygn nödigt ansedda belopp, hvarigenom den
”återstående summan, fördelad på det calculerade antalet
”bevärts-skyldiga, skulle utvisa en materiel-kostnad per man
”för hvarje dag af 20 sk. (hvilket rätteligen borde vara 17
”sk. btco, m. m,); kunde Utsk. icke frånträda sitt
”förut i denna punkt afgifna yttrande.”
H. StatsUtsk. har således fortfarande ansett, att behofvet
till materiel-kostnader för bevärts-exercisen bör kunna
nedsättas med 60,000 r:dr. Att ingå i någon närmare granskning
af det beräkningssätt, hvarigenom Utsk. kommit såväl
till berörda resultat, som till den uppgifna och nu ytterligare
åberopade summa, 27,358 r:dr 11 sk., är icke möjligt,
då Utsk. hvarken i det förra eller nu afgifna utlåt, funnit
nödigt att derför redogöra. En direct vederläggning deraf
kan således icke åstadkommas, ulan återstår för mig endast
att, oberoende af Utskts beräkningar, ytterligare på detta
rum söka utreda hvilken nedsättning uti det af K,
P c 11 ii Augusti e. m.
M. äskade anslaget kan äga mm, i händelse bevär:smanskapets
årliga öfningstid b I i f v e r, på sätt
StatsUtsk. föreslagit R. St., bestämd till 12 dagar,
in- och utryckningsdagarna oberäknade.
Uti den af Krigs-coll:m afgifna förslags-budget för åren
1840—44, hvarpå R. M. hufvudsakligen grundat det för
försvarsverket i allmänhet begärda anslag af 765,000 rtdr,
och hvilken förslags-budget jemväl varit StatsUtsk. till ledning
förevist, äro kostnaderna för anskaffning och underhåll
af beklädnads-, remtygs- och utrednings-persedlar, samt
slitnings-ersättning för begagnande af egna skjortor, strumpor
och skor till en bevartsclass af i5,5oo man, beräknade,
under 17 dagars vapenöfning (märk 17 dagars vapenöfning,
in- och utryckningsdagarna inberäknade) i Kronans
mundering till rtdr 88,365: 22. 8.
samt under 8 dagars öfnings-möten å compagnisamlingsplatserna,
uti egna kläder emot ersättning,
till 3o,rii: 47- —
eller sammanlagdt till 118,477: 21. 8.
Med den af Utsk. föreslagna vapenöfningstid af 12 dagar,
in- och utryckningsdagarna oberäknade, uppkommer
följande nedsättning i ofvannämnda kostnad, nemi.
1:0 för de beräknade 8 dagarnas öfningsmöten å eompagnisamlingsplatserna
. ....... r:dr 3o, 1 11: 47.—
2:0 för minskningen vidare i exercis-tiden från
de af coll:m antagna 17 dagarna, till af
StatsUtsk. föreslagna 12 dagar, eller med
in- och utryckningsdagarna, 14 dagar, 10
proc. af de i förslags-budgeten beräknade
88,365: 22. 8., med  8,836: 26. 3.
eller inalles en nedsättning af ... . r:dr 38,948: 25. 3.
H. StatsUtsk. har väl förklarat sig icke kunna såsom
bevisande antaga denna calcul, enär Utsk. förmenat att,
enl. densamma, minskningen af 10 proc. vore för obetydlig
uti kostnaderna för de af Utsk. föreslagna 12 dagarna, jemförda
med de af K. M. nödiga ansedda 21 dagarna; men
då här i sjelfva verket frågan är om skilnaden emellan den
belöpande kostnaden för i4 eller 17 dagars brukningstid,
enär Krigs-coll:m, vid frågan om bevärtsmanskapets vapenöfningars
förändring från 17 till af K. M. nådigst föreslagna
21 dagar, icke ansåg de 4 dagarna så betydligt kunna inverka
på materielens slitning, att det af coll:m för förstnämnda
antal eller 17 dagar begärda anslaget 88,365 rtdr
22 sk. 8 r:st i proportion behöfde höjas, samt derjemte erfarenheten
ådagalagt, att persedlars försämring genom liggning
i förråderna emellan mötestiderna, äfvensom genom
deras tvättning, lagning m. m. efter hvarje års möte, befiunes
nära nog densamma, antingen mötet varat i 14 eller i
'7
De ii ii Augusti e. m.
33?
17 dagar, eller endast med 3 dagars skilnad; torde fullkomligen
kunna inses skälet hvarföre endast io proc:s nedsättning
uti den för 17 dygns möten beräknade summa kan
inedgifvas, såvida Krigs-coIl:m skall vara i tillfälle, att med
nödig materiel fullt förse de till vapenöfning uppbådade
bevärts-skyldige.
Frän det af K. M. för försvarsverket i allmänhet begärda
anslag, 765,000 r:dr, skulle således kunna afgå ofvan
herörda
r:dr 38,948: 25. 3.
äfvensom de för Garl Gustafs stads gevärs
factori
upptagna 12,000. — —
under antagande dock, att ett detta motsvarande
belopp varder vid extra statsregler:n
afsedt,
eller tillsammans r:dr 50,948: 25.3.;
och örn dessa, i rund summa 5i,ooor:dr, afdragas; qvarstår
det oundvikliga behofvet af 714,000 r:dr, ett belopp, som
allenast med 18,000 r:dr öfverskjuter hittills varande för
detta vigtiga ändamål å riksstaten uppförda anslag.
Då H. StatsUtsk., utom dess nu ådagalagda oförklarliga
beräkningar, jemväl grundat sitt tillstyrkande till anslagets
nedsättande p:i den förmodan, så väl att besparing i niateriel-utgifterna
vore att påräkna genom indragningar inom
armeen, som ock att nya tillgångar till dessa utgifters bestridande
skulle beredas medelst försäljning af en del värfvade
cavalleri-reg:lenas hästar; så, enär till verkställigheten
af sådana indragningar och förminskningar, om de af R. St.
för deras del beslutas, jemväl erfordras K. M:s nåd. samtycke,
samt R. St. endast på det ovissa förutsättandet af ett
sådant samtycke icke böra kunna grunda beräkning af tillgångar
till fyllande af oundvikliga och bestämda behof, förfaller
helt och hållet Utsk:s härifrån hemtade skäl till anslagets
ytterligare nedsättning.
Vid sålunda befunnet förhållande, vågar jag vördsammast
föreslå R. o. Ad. att afslå StatsUtsk:s tillstyrkande i
denna punkt, och yrka, det anslaget till försvarsverket
i allmänhet måtte å riksstaten uppföras med de
dertill erforderliga 714^00 r:dr.
Beträffande för öfrigt Utsk:s hemställan, att vid detta
anslag "måtte, under benämning af r o t ef r i h e ts-a fg i f”terna
till armeens materiella behof, uppföras ett
”belopp af ?.2,5oo r:dr, emot det att det till försvarsver”ket
i allmänhet eller Krigs-collegii departementet-
blifvande anslag förminskas med en motsvarande
”summa;’’ får jag, utun att ingå i något yttrande om deras
hittills skedda användande, samt huruvida de nu kunna till
något annat föremål, än förut, vara disponibla, endast fästa
uppmärksamhet på olämpligheten deraf, alt ett anslag
11 H. 45
338
Den ii Augusti e. m.
till samma ändamål uti riksslaten förekommer tinder
olika rubriker, och hvilket, i stället för en flerestädes
behöflig förenkling, blott skulle förorsaka förvirring och oreda.
Dessutom torde denna summa svårligen kunna för hvart
år beraknas till samma belopp.
Inom detta rum gjordes vid föredragningen af H. StalsUtsk:s
utlåtande N:o 44 ^en anmärka., att som Topographiska
corpsen, genom K. M:s nåd. beslut af den tg:de Februari
18 > i, blifvit alldeles skiljd från Ingenieur-corpsen, som
icke alls äger någon gemenskap med den förstnämnda corpsens
arbeten och redogörelse, så att dess redogörelse-räkningar
numera directe till Kammarrätten ingå, syntes det alldeles
olämpligt, att Ingenieur-corpsen bibehölls vid förvaltningen
af medel, med hvilka dess befattning är inskränkt
till blotta utassigneringen; i följd hvaraf jag yrkade att
Utsk., med frångående af dess i detta afseende gifna utlåt.,
måtte, i öfverensstämmelse med K. M:s aflåtna nåd. propos.,
uppföra detta anslag å den stat, till hvilken detsamma rätteligen
hörer; och då det H Utsk. blott i afseende derå,
att de öfriga RiksSttn icke gjort dylik anmärkt)., icke behagat
göra afseende å hvad jag vördsammast anfört, utan
uti det nu under föredragning varande utlåt, vidblifvit samma
tanke, nödgas jag ytterligare yrka på bifall till hvad K.
M. i detta ämne föreslagit.
Frih. Cederström, Bror: Jag har blifvit förekommen
af Ur Peyron, och får derföre endast anföra, att äfven
jag anser anslaget af 714,000 r:dr vara nödvändigt.
Hvad sednare delen af denna punkt i Utsk:s betänk, angår,
så får jag anmärka följande:
Utsk. tillstyrker, alt uti anslaget för Krigs-collegii departementer
må, under benämning af ”rotefrihets-afgifterna
till armeens materiella behof,” uppföras ett belopp af 22,5oo
r:dr, emot det att det lill försvarsverket i allmänhet, eller
K Krigs-collegii departementer, beviljade anslag • förminskades
med en motsvarande summa. — Men då, enl. R. St:s
und. skrifvelse af den 10 Nov. 1834, dessa medel.äro för
Rikets försvarsverk anvisade, och redan emellan titlarna fördelade;
så skulle, genom deras förflyttande på K. Krigscollegii
stat, emot att en motsvarande summa från Krigscollegii
förra anslag afdroges, en bestämd och alldeles omotiverad
minskning af 3:dje hufvudtitelns tillgångar i det hela
uppkomma, hvarföre jag önskar, att dessa medel må bibehållas
ofön-yckta under 3:dje hufvudtiteln, på satt R. St:s
ofvanåberopade skrifvelse af den 10 Nov. 1834 afser, och
anhåller jag om propos. å afslag å detta' först uti Utsk:s
sednast afgifna betänk, väckta förslag.
Hr Le fi en: Inom hela 3:dje hufvudtitelns område, sådan
hon till Ständerna blifvit öfverlemnad, befinner sig ett
reform-förslag, nemi. den reform, att från Ingenieur-corpsens
Den ii Augusti e. m.
33g
anslag för fäslningsbyggnader föra 12,000 r:dr öfver på
Topographiska corpsens stat, emedan denna corps redovisar
sina medel inför Kammarrätten; men genom en besynnerlig
händelse lärer Utsk. icke gifvit akt härpå, utan
afstyrkt öfverföringem. Det vore eljest en reform, som är
rationel, nyttig och allt för litet kostsim, ty den kostar
intet; men liar den nytta med sig, alt utgifterna komma
att föras under vederbör, titlar, så att, när man vill
veta hvad Topographiska corpsens arbeten kosta, så behöfver
man icke sammanblanda detta lind hvad fästningarnas
underhåll kostar. Delta afslig är af den besynnerliga art,
alt jag icke kan hitta på något ord, sorn vore passande att
uttrycka det. Om Stäuderne med denna motsträfvighet söka
motverka afven de minsta reformer, ifrån Styrelsen väckta ;
huru skall det då gå med de stora reform-förslagen, när ett
sådant, som detta, icke kan vinna bifall, sorn är fullkomligen
rationelt och kostar ingenting? Jag yrkar bifall till Konungens
propos., icke för del att jag hoppas mycket för resultatet,
men jag tycker, att R. o. Ad. borde vidtaga ett beslut,
som är öfverensstämmande med administrativa grundel-.
Frih. Cederström, Dror: Jag anhåller att få veta
om något prot.utdr. ankommit från Högv. PresteSt., samt, i
sådant fall, att delta prot utdr. må blifva uppläst.
PresteSl:s beslut upplästes af hufvudsakligt innehåll, att
Ståndet beviljat det fortfarande utgåendet till försvarsverket
i allmänhet af det hittills varande anslaget med 696,000:
r:dr; lemnat bifall till Utsk s, i utlåt. J\:o 202, pag. 24, gillia
tillstyrkande att vid denna punkt må, under benämning
af rotefrihets-afgifter till armeVns materiella behof, uppföras
ett belopp af 22,5oo r:dr, mm afslagit det af Utsk. dervid
föreslagna villkor af nedsättning t anslaget till Krigs-coliegii
departementer; bifallit Ulsk:s tillstyrkan ang;de 12,000 r:dr,
sorn för Topographiska corpsens arbeten varit afsedda; men
afslagit Utsk:s tillstyrkan i utlåt. N:o 202, pag. 25, angtde
und. anhållan 0111 nåd. propos. vid nästa riksdag om fördelning
under behöriga utgiftstitlar af det, under benämning
försvarsverket i allmänhet, å 3:dje hufvudtiteln erforderliga
anslag.
Frih. Cederström. Dror: Sedan nu upplyst är, på
hvad sätt denna fråga blifvit i PresteSt. afgjord, torde lämpligast
vara, att R. o. Ad. sig i samina beslut förenar, hvarföre
jag frånträder mitt första yttrande.
Hr Lefre'n: Ett nytt sätt ali gå tillväga, är, att då
Ständerne redan för 3:dje hufvudtitelns behof vid en föreg:de
riksdag an vändt de medel, sorn här bära rubriken rote
fr i he t s-a f g i f te r, så uppgifvas de som en ny tillgång,
som ett nytt anslag för Krigs collegit deparlementer. Detta
är ett nytt sätt att liqvidera, som är ganska commod, men
det har det emot sig, att man skall betala med samma pen
-
J4o
Den ii Augusti e. m.
ningesumma 2 olika saker. Då 3:dje hufvudtiteln haft dessa
22,5oo r:dr sorn en inkomst, så är det naturligt, att om
de nu uppföras på Krigs-collegii departementer särskildt, så
gå de i och med detsamma bort från titeln i allmänhet.
De skyldra således som ett tillökadt anslag, men i verkligheten
är det blott en öfverflyttning från titeln i allmänhet
till den afdelning af 3:dje hufvudtiteln, som kallas Krigscollegii
departementer. Jag afstyrker dessa medels förande
directe under utgiftstiteln. Då den inkomst Staten har af
dessa rotefrihets-afgifter blifvit 3:dje hufvudtiteln en gång
anslagen, så bö'r ock inkomsten derunder förblifva; ty eljest
uppstår i titeln en minskning, som är alltför kännbar, och
hvarföre StatsUtsk. ej gifvit något skäl i betänk. N:o 44-  Det låter sig väl göra att yrka återremiss i denna del, emedan
frågan ej varit före; men det gör jag ej; jag yrkar blott
bifall till hvad Presidenten i Krigs-colhm framställt, alt
nemi. 714,000 r:dr måtte beviljas för detta behof, och att
deruti icke måtte inräknas dessa s. k. rotefrihets-afgifter.
Hr Peyron: Jag delar visserligen den siste värde talarens
mening och skulle tro, att om R. o. Ad. täcktes göra
afseende å hvad jag framställt, och yrka afslag å StatsUtsk:s
i 25 punkten yttrade mening, samt deremot för Krigs-collegii
departementer yrka en summa af 714,000 r:dr, så vore
ändamålet vunnet.
Hr Rosenblad, Bernhard: Jag befarar, att det är
nödvändigt att dela denna punkt för att få ett beslut, som
icke är sönderbrytande, nemi. att först göra propos. på det
gamla anslaget, sådant som PresteSt. detsamma bifallit, eller
de 714,000 r:dr, utgörande hvad Konungen begärt, samt
sedermera propos. rör:de rotefrihets-afgifterna. Det torde
vara nödvändigt att fatta lika beslut med PresteSt., men afslå
det tillägg, som StatsUtsk. raisonnementsvis framställt
ang:de afdraget af rotefrihets-afgifterna på det anslag som
beviljas Krigs-coll:m Gör man icke det, så kunde det hända,
att dessa afgifter upptogos sorn inkomst, utan alt komma
3:dje hufvudtiteln till godo. Derefter kommer den 3:dje
punkten, eller StatsUtsk:s tillstyrkande till Ständerna att
hos K. M. anhålla om nåd. propos. till nästa riksdag om
fördelning under behöriga utgiftstitlar af det under benämni
ng fö rsvarsverket i allmänhet eller för K. Krigs-collegii
depart.T å 3:dje hufvudtiteln erforderliga anslag.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla Utskts förslag i 2o:te punkten.
Ropades starka nej, blandade roed ja.
Hr Frih o Landtm, yttrade, att då flera förslag till
beslut i denna punkt blifvit framställda, ansåg han sig böra
framställa särskilda propostr i ämnet. Hvad först anginge
den summa, som borde uppföras under 20 punkten, så hade
Den ii Augusti e. m.
Frih. Cederström nu sednast föreslagit, att dertill skulle uppföras
696,000 r:dr såsom hittills, med tillägg af de summor,
hvilka under namn af rolefrihets-afgift kunde utgå och vore
alt beräkna till 22,5oo r:dr, samt sedan sista riksdag varit
hit hörande; och hemställde Hr Landtm, om R. o. Ad.
behagade bifalla detta förslag.
Ropades starka ja, blandade med nej.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde vidare, om R. o.
Ad. behagade bifalla, att de 12,000 r:dr b:co, som under de
696.000 rtdrna äro inbegripna och anslagna för Topographiska
corpsens arbeten, måtte öfverflyttas från Fortifications-afdelningen
till nyssnämnda corps's stat.
Ropades ja.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. ansåg,
att hvad Stats-Utsk. i öfrigt föreslagit, i afseende på
denna punkt, måtte anses förfalla.
Ropades ja.
Frih. Cederström, Jacob: Det är i afseende på PresteStts
beslut i och för rotefrihets-medlen, och dessas qvarblifvande
under 3:dje hufvudtiteln till sitt förra belopp, som
jag anhåller om Hr Frih. o. Landtmts propos., samt att R.
o. Ad. måtte fatta enahanda beslut som PresteSt., hvilket
afslagit StatsUlsk:s förslag, om jag ej hört orätt.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att i den af honom
framställda propos. å Frih. Cederströms, Bror, förslag, han
trodde sig hafva hemställt, att för Krigs-collegii departementer
måtte uppföras 696,000 r:dr, såsom hittills, och derjemte
de summor, som under namn af rotefrihets-afgifter inflyta
och äro calculerade till 22,5oo r:dr. Denna propos. hade
af R. o. Ad. blifvit med ja besvarad; och förmodade Hr
Landtm, således icke, att någon vidare propos. i afseende på
dessa rotefrihets-medel kunde eller behöfde framställas.
Hr Peyron: Jag ber om ursägt, men jag skulle önska
att propos. blef något tydligare; ty jag fruktar att om blott
696.000 r:dr uppföras, och icke det tillika säges, att de
22,5oo ndrne skola öka summan, så torde det kunna deraf
dragas den slutsats, alt 696,000 r:dr äro anslagna, minus
dessa 22,5oo r:dr.
Hr Rosenblad: För min del har deri af Hr Frih. o.
Landtm, framställda af R. o. Ad. bifallna propos. hörts utmärkt
klar och tydlig. Den innefattade först ett bifall till
de 696,000 r:dr, och derefter elt tillägg af rotefrihets-medlen
lill ett belopp af 22,5oo. Jag har funnit denna propos.
särdeles klar och tydlig.
Hr Peyron: Oaktadt Hr Rosenblad fann propos:n så
utmärkt klav och tydlig, får jag förklara, alt jag icke fann
den så tydlig; ty StatsUtsk. kan vidblifva sitt beslut, och
Den ii Augusti e. m.
säga att Krigs-coll:m skall få de 22,5oo r:drna i afräkning
på 696,000.
Hr Frih o. Landtm, hemställde, otn R. o. Ad. ansåg
något tillägg nödigt lill förtydligande af Ståndets beslut.
Ropades nej.
Hr von Hartmansdorff önskade att ännu en gång
fä höra propostn upprepas.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att proposm varit den,
huruvida R. o. Ad. ansåg att för Krigs-collegii departementer
skulle uppföras ett anslag af 696,000 rldr, och derjemte
de under nämn af rotefrihets-medel ingående summor, hvilka
man kunde beräkna till 22,5oo r:dr.
Frih. Sprengtporten: Del är blott för formriktighetens
skull, som jag tager mig friheten fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet
på det beslut, sorn nyss fattades, att från detta
anslag öfverflytta de 12,000 r:drna. Jag fruktar, att det icke
blef observeradt i protocollet.
Hr Frih. o. Landtm, yltrade, att, i afseende på den
propos., som af honom blifvit framställd, ang:de de 12,000
r:drna, han trodde sig hafva begagnat samma ordalag, som
Ulsk. förut begagnat vid omnämnande af denna sak, och
som Frih. Sprengtporten nu nyttjat, nemi. att dessa 12,000
r:dr skulle öfverflyttas från Fortifications-afdelnm till Topographiska
corpsens slat, hvarigenom Hr Landtm, trodde, att
allt missförstånd vore håfvet, så att nämnda summa icke
kunde anses såsom ett nytt anslag; och hemställde Hr
Landtm., om R. o. Ad. ansåg någon rättelse i beslutet böra
inflyta.
Ropades nej.
Hr Lefren: Jag ber att få anmäla min reservation
mot beslutet. Det är sagdt af Presidenten i Krigs-coll:m,
att minst 18,000 r:dr utöfver de 69,000, som hittills varit
Krigs-collegii departementer anslagna, behöfvas för att bereda
åt bevärts-manskapet den materiel och beklädnad, som
fordras för bevärts-ynglingarna under dessa 12 dagars öfning,
som ar bifallen; men deremot har man icke beviljat ett enda
runstycke för detta behof, ty dessa 22,5oo r:dr ägde
3:dje hufvudtiteln förut. Jag anser mig böra anmäla min
reservation emot detta beslut, emedan det ser ut, som vi bifallit
en förökning af 22,5oo r:dr, då vi verkligen icke gifvit
ett runstycke. Jag vill nämna detta, på det ej vederbör.,
som berätta för publiken, måtte inför henne skräppa med
dessa 22,5oo r:dr, som är nätt upp noll i titelns tillgångar.
2Ö:te punkten. Lifmundering för indelta infanteriet.
2 7 : d e punkten S p a n m å I s-u p p h a n d I i n g
och bageri-kostnad. 2 8:de punkten. Ved- o eli
ljuspenningar, för fästnings- och garnisons-orter.
Den' ii Augusti e. ra.
343
2 9:de punkten. Skrifmaterialier och expenser,
m. m.
Dessa fyra punkter hiföllos.
3o:de punkten. Rese- och t r acta menis penningar
för militäre embets- och tjenstemän.
Frih. Cederström, Bror, uppläste följande:
Då jag icke kan dela StatsUtsk:s åsigt, alt, genom de
af Ulsk. föreslagna åtgärder, några egentliga besparingar stå
att vinna, hvarigenom skulle erhållas tillgång för bestridande
af utgifter, som äro af tillfällig beskaffenhet; och då,
enl. hvad K. propostn omnämner, och hvilket ej blifvit vederlagdt,
erfarenheten vitsordar nuvar. anslags otillräcklighet:
så får j )g begära propos. å bifall lill ifrågavar. anslags
uppförande såsom föi slags-anslag.
Hr Peyron anförde skrifteligen:
Jag får vid 3o:de punkten, ang:de rese- och tractamentspen
n ingal' för militäre embets- och tjenstemän,
hvilket anslag jemväl är stäldt under Krigs-collegii
särskilda förvaltning, åberopa hvad jag i anledn. af H. Ulsk:s
förra betänk. (,N:o 44) ådagalagt, nemi. att, efter beräkning
för 10 år, dessa utgifter i medeltal uppgått årligen till nära
18,000 r:dr; och då det nuvar. anslaget endast är 6,666 r:dr
32 sk. samt således alldeles otillräckligt, torde angeläget
vara, att bristen deruti varder betäckt genom tillgångar,
som bestämdt kunna påräknas. Jag yi kar således nödvändigheten
att medel anvisas till fyllande af detta behof, samt
att, enär ifrågavar. utgifter till sina belopp årligen omvexla,
K. M:s nåd. propos. om ett förslags-anslag härtill helst måtte
antagas.
Hr af Dalström, Gustaf Jac.: Sedan Krigs-collegii
President upplyst, att åtgången af medel till rese- och tractamentspenningar
3 gånger öfverstiger den dertill anslagna
summa, kan jag ej underlåta att fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet
på den knapphändighet, hvarmed Utsk. sökt komma
ifrån denna titel. Utsk. har nemi. vägrat Konungens propos.
att anslaget måtte uppföras sorn ett förslags-anslag;
deremot har Utsk. sökt komma ifrån saken derigenom, att
det anvisat bristen på indragningar, som kunna komma att
ske. Om nu icke indragningar skola komma att äga rum,
hvarpå jag mycket tviflar, i afseende på arme'ens nuvar.
förhållande, så blifva ju icke heller några medel disponibla
för det förstnämnda andamålet,. Jag gratulerar verkligen
den militära tjensteman, som presenterar i Krigs-coll:m sin
reseräkning och får till svar: räkningen är väl riktig, men
som medel ej finnas till dylika utgifters bestridande, anslagna
till större belopp än att de äro redan åtgångna, måste
sökanden tills vidare afvakta tiden. Att anvisa på förmodade
högst osäkra besparingar, förefp"
344
Den ii Augusti e. m.
gifva anvisning på en person, hos hvilken man förmodade
sig i framliden få någon fordran.
Hr Rosenblad: Man kan visserligen, om man så behagar,
yttra, att man förblifver vid den sats att 2 X 2 är=4i;
men derföre är det icke bevisadt. Då det torde vara omöjligt
att för en tid af 5 år kunna förutsäga huru många resor
kunna behöfvas för 3:dje hufvudtitelns räkning, och då
skäl icke finnas, hvarföre anslaget till militära resor skall
vara mindre än för civila resor, saint då förflutna urs erfarenhet
visat att det bestämda anslaget har blifvit öfverskrida
3 gånger sitt belopp för behöfliga; så torde det ända
till evidens vara bevisadt, att anslaget endast bör som ett
försjags-anslag uppföras, hvarom jag anhåller om proposition.
Hr Lefre'n: Jag instämmer så mycket hellre i den siste
talarens åsigt, sorn det hittills någorlunda varit tillfälle
att godtgöra dessa behof med besparingarna på 3:dje hufvudliteln;
men då man vid denna riksdag går systematiskt till
väga att göra besparingarna så små som möjligt, så är det
verkligen nödvändigt att påyrka ett förslags-anslag, då det
nu var. anslaget knappt till §:del motsvarar behofvet.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.•behagade
bifalla Utsk:s förslag i 3o:de punkten.
Ropades nej.
Uppå derefter framställd propos. biföll R. o. Ad., på
sätt K. M. föreslagit, att detta anslag skulle uppföras till
6,666 r:dr 32 sk , iklädande sig egenskapen af förskigs-anslag.
3i:sta punkten. Värfnings- och recapitulations-penningar.
Frih. Cederström, Bror, uppläste följande:
Utsk. anför väl, att detta anslag, som har för ändamål
att utgöra en tillgång för ersättningar åt compagni-chefer
vid de tillfällen, då de genom olyckshändelser göra förlust
af manskap, blott till ringa del blifvit aniitadt; men då hela
anslaget utgör endast 1000 r:dr, synas inga *käl påkalla dess
upphörande, enar möjligheten att behöfva anlita ett sådant
anslag oförändrad qvarstår, och genom rubrikens borttagande,
fråga om dylika ersättningars behörighet framdeles möjligen
kunde uppstå. Jag anhåller om afslag å Utsk:s förslag, och
om anslagets bibehållande oförändradt.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla Ulsk:s förslag i denna punkt.
Ropades nej.
Uppå derefter framställd propos. beslöt R. o. Ad., att
det förut varande anslaget af 1000 r:dr b:co, för det i denna
punkt
Den ii Augusti c. ni.
punkt afsedda ändamål, äfven hädanefter borde å stat uppföras.
3 2:dra punkten. Durchmar seli-kostnader och
oförutsedda utgifter.
Frih. Cederström, Bror, uppläste följande:
Bland de anmärknrr, som vid Utsk:s första betänk, blefvo
gjorda, fanns en af vigt, den nemi. att Utsk. måtte yttra sig em
hvad som bör förstås med lättade utvägar för truppers transporterande,
på det att, i händelse meningen vore att ångbåtslägenheter
måtte begagnas, R. St. mätte derom uttala
sin öfvertygelse, och Krigs-styrelsen erhålla visshet, att Ständerne
ikläda sig ansvaret för de förluster, som genom olyckshändelser
möjligen kunde för statsverket samt för rust- eller
rotehållare inträffa, jemte den drygare kostnad, sorn stundom
åtföljer detta transporteringssätt emot hvad som äger
rum vid vanligt tåg. A denna framställning har ej följt öfvertygande
svar, hvarföre jag, vidhållande hvad jag under
discussionen öfver betänk. N:o 44 yttrade, nu yrkar afslag
å Utsk:s förslag, och anhåller om propos., att de båda ifråga
v ar. anslagen må uppföras till samma belopp som i gamla
staten.
Frih. Sprengtporten: Då, mig veterligen, under sednare
tider icke något lättare communicationsinedel uppfunnits,
som kan vara lämpligt för truppers transporterande,
än medelst ångfartyg, föreställer jag mig och tror mig kunna
yttra, i anledn. af de discussioner jag öfvervarit inom
StatsUtsk., att någon annan mening tued StatsUtsk:s förslag
icke kan vara, än att Utsk. afsett truppers transporterande
genom ångfartyg. Denna upplysning har jag ansett mig böra
meddela, enär, till följe af anmärkn:r, Utsk. icke ansetts hafva
yttrat sig nog tydligt.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. ansåg,
att, på sätt StatsUtsk. föreslagit, anslaget för durchmarschkostnader
borde nedsättas till 20,000 r:dr, och för oförutsedda
utgifter till 45,ono r:dr.
Ropades nej.
Uppå derefter framställd propos. beslöt R. o. Ad., att
anslagen ander nyssnämnda tvänne rubriker borde uppföras
till samma summa som hittills.
Likaledes biföll R. o. Ad., uppå derom särskild gjord
propos., Utsk:s i utlåt. N:o 202 framställda förslag om ett anslag
af gooo r:dr b:co att användas till ersättning åt inqvarteringsgifvare.
3 3: d j e punkten. Mililise-bostiills-cassans r eserv-hemmans-rän
tor.
Bifölls.
i, H. 44
3.',6
D e n n Augusti e. m.
34°1 e punkten. Ersättning af gage oell spannmål
till det manskap vid väi'fvadep'eg:tena, som,
utöfver den till permittering bestämda styrka,
uti tjenstgöring qvarblifver.
Frill. Cederström, Bror, uppläste följande:
På grund af de anmärkn:r, som blifvit gjorda vid denna
punkt uti betänk. N:o 44) lår jag anhålla om propos. på bifall
till K. M:s nåd. framställning, att utgifter af denna beskaffenhet
må, i händelse af behof, å statsverkets öfverskott
af statsinkomsterna anordnas, samt brödmönstrings-rullorna
tagas till grund för utgifternas belopp.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla Utsk:s yttrande i denna punkt.
Ropades nej.
Uppå derefter framställd propos. beslöt R. o. Ad., att
denna ersättning skulle, i händelse af behof, utgå från Riksg.-  eont., och brödmönstrings-rullorna tjena till grund för de
blifvande verificalionerna.
35: te punkten. Anslag, som kunna erfordras
för betäckande af utgifter, hvilka kunna blifva
förenade med antagandet af en ny inqvarteringsordning
för städerna i Riket.
R. o. Ad. fann denna punkt för det närvar, icke erfordra
någon åtgärd.
36:te punkten Underhållet af Lifgardets till
häst casern- och stallbyggnader samt lys håll ningen
i samma regementes stallar.
Hr Peyron uppläste följande:
Vid denna punkt nödgas jag äfven ytterligare åberopa
hvad jag i ämnet yttrat vid H. Utsk:s utlåt N:o 44 j och då
Utsk. vidblifvit sitt beslut, blott derföre att Borgare- och
BondeSt:n bifallit och PresteSt. utan anmärkn. lemnat förslaget,
hvilket skett af skäl, att ingen inom denna del af Representationen
varit i tillfälle lemna de upplysningar, jag
inom detta Stånd meddelat, får jag vördsammast i detta afseende
yrka bifall å K. M:s proposition.
H. Ex. Hr Gr. Brahe: Det torde tillåtas mig fästa
uppmärksamheten derpå, att förhållandet vid Gardet till
häst är olika med förhållandet vid Fotgardes-reg:tena, af
det skäl, att Lifgardets till häst casern-byggnad icke är fullbordad
utan under byggnad och således icke kunnat ännu
till reg:tet aflemnas. Hvad lysning och renhållning beträffar,
har reg:tet intet anslag derför, utan bekostas sådant af
sqvadrons-eheferna. Af båda dessa orsaker får jag afstyrka
Utsk:s förslag i denna punkt och anhålla om bifall till den
K. propostu.
Den ii Augusti e. m.
Hr Frill. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla StatsUtsk:s utlåt, i denna punkt.
Ropades nej.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde vidare, om R. o. Ad.
ansåg, att hvad K. M. i afseende pä denna fråga föreslagit
borde bifallas, och således nu af R. o. Ad. beviljades.
Ropades ja.
3y:de punkten. Användandet af de besparingar,
hvilka kunna uppkomma genom indragningar,
föreslagna att å 3 hufvudtiteln äga rum.
Till följe af de beslut, sorn R. o. Ad. förut fattat, fann
Ståndet att Utskts utlåt, i denna punkt, äfvensom de frågor,
som omfattas af de bilagda tabellerna, litt. A och B, komme
att förfalla.
Utskts förslag i utlåt. N: o 44' a n g: d e und.
skrifvelse till K. M. om framläggande af en plan
till försvarsverkets organisation.
Hr von Hartmansdorff: Jag minnes icke huruvida
jag, då delta betänk, förra gången förevar, gjorde den erinran,
att denna sak, efter mitt förmenande, icke angår StatsUtsk.
Det är en organisations-fråga; och om Stäoderne
hafva någon önskan derutinnan, så bör den af Ekon.Utsk.
anmälas, och Ständerne fatta .deras beslut deröfver. Jag betvidar
i sanning det gagn, Riket skulle hafva af ett sådant
Sländernes meddelande. Troligen lärer hvarken Preste-, Borgare-
eller BondeSlåndet kunna yttra något särdeles angtde
annéens organisation. Det vore således blott ett Stånd,
eller R. o. Ad., hvilket inom sig hyser officerare af armeens
alla vapen, som kunde fatta något på sak-kännedom grundadt
beslut. Jag ser icke hvartill hela åtgärden skall tjena, utan
tror det vara bäst om den förfölle.
Frih. Sprengtporten: Då StatsUtsk:s tillstyrkande
till Ständerna att hos Konungen i underd. anhålla om framläggandet
af en omfattande plan för försvarsverkets organisation
helt och hållet utgår från den afslutade slatsreglerm,
torde det icke kunna bestridas, att det är StalsUtskrs obestridliga
rättighet att i sammanhang med denna reglering
tillstyrka Ständerna en sådan underd. hemställan, som StatsUtsk.
anser ändamålsenlig. Att så tillgått vid alla föreg:de
riksdagar, ehuru tillstyrkandet icke haft samma föremål som
nu, behöfver icke bevisas; och R. o. Ad. behöfver blott gå
till sina dagliga förhandlingar för att finna huru ofta det
anses nödvändigt äfven af Ståndet att förena dylika underd.
hemställanden med deras beslut. Emot det formriktiga af
saken torde således intet vara att invända. Att det är nödvändigt
att försvarsväsendet uppgöres ur en omfattande synpunkt
lärer icke kunna bestridas, äfvensom jag ingalunda
kan föreställa mig, att Konungen skulle med missnöje se att
348
D c n 11 Augusti c. m.
Ständerne med förtroende vända sig till honom i en så vigtig
fråga. En talare har anmärkt helt nyligen det förhållande,
hurusom, vid tillfällen då Regertn företagit sig alt organisera,
det ofta slutats så, att besparingarna blifvit använda
till andra statsbehof och icke på försvarsverkets förbättrande;
allt delta visar nödvändigheten att betrakta vårt försvarsväsende
ur en omfattande synpunkt, och att dessa angelägenheter
behandlas i samråd mellan Regering och Ständer.
Jag får för min del förklara, att jag anser denna
hemställan vara dén vigtigaste af allt hvad StatsTJtsk. framställt,
samt att endast derpå och på Konungens bifall dertill,
— hvilket jag icke betvifla!’ lemnäs efter de förklaringar
som flere af krigsväsendets chefer afgifvit, — vårt försvarsverks
fullkomnande i främsta rummet bör grunda sig, och
att Ständerne icke skola vägra de anslag, som bevisligen
fordras för fäderneslandets trygghet. Då fråga är om ett så
heligt föremål och hvarje representant sjelf åskådligt kan se
behofven och göra sig redo för dem i ett sammanhang, skall
visserligen icke heller bifall vägras till det, som befinnes
oundgängligt. Jag tillstyrker bifall till StatsUtskts framställning.
Mr Lefren: Min erfarenhet'visar mig, så vidt det rörer
riksdagsfrågor, alt när framställningar om anslags behöflighet
göras, så linnas åtskiIlige, som icke äro i den ställning
att kunna uppfatta behofvet från sin rikliga synpunkt,
benägne att afstå hvad som begäres, anseende det vara för
mycket betungande för Staten. Samtidigt med dem finnas
andra, som anse hvad som begäres så litet, alt långt ifrån
alt uppfylla ens de närmaste behofven, det icke kan anses
tillfyllestgörande för landets försvar. Till dessa sédnares antal
har jag alltid räknat mig, ty Regerln har alltid vid hvarje
riksdag begärt för 3:dje hnfvudtiteln vida mindre än som
behöfves, hvartill obenägenheten att lemna anslag förmått
Konungen. När nu ändtligen det framställes från ett StatsIltsk.
, — som, för att uttrycka hvar sak med sitt eget namn,
dirigeras af en s. k. opposition, — om nödvändigheten att
äga en omfattande plan för Rikets försvar, tror jag att den
sida, lill hvilken jag räknar mig, bör med ifver och allvar
omfatta denna framställning och understödja densamma, ty
nu blir icke Reger:n mera blottställd för beskyllningen att i
oträngd! mål hafva framkommit med sina förslag; och det
går af med små smulor att sätta sig i försvarsstånd. Jag
tillstyrker för min del, att R. o. Ad. gifver sitt bifall till detta
förslag från StatsUtsk.; måhända blir det just detta, som
kommer att göra en fredstractat mellan opposilionen och
dem, som vid alla riksdagar arbetat för statsbehofvens fyllande.
Frih. Cederström, Jacob: I afseende på frågan om
ett ulveckludt systcme för vårt försvarsverk, kati gerna icke
Dell 11 Augusti C. Hl.
34g
finnas ibland Svenskar annat än en tanke, oell man bör således
med Ulsk. önska att en sådan plan må fastställas; men
en så naken framställning, som den Utsk. bär gjort, kan
ej leda till målet. Jag skulle förmoda, att om Utsk. vill
hafva någon följd på hvad det framställer, skulle Utsk. bort
omfatta tillfället att till Konungen äfven framföra sin vilja
att anslå hvad som fordras för ett sådant ändamål, då förslaget
för Ständerna framlägges ang:de försvarsplänen. Att
deremot naket framställa den frågan, utan att tillika frambära
lill tlironen Ständernes vilja 'att medverka lill behofvets
fyllande, anser jag icke vara rätt. — I afseende på sjelfva
framställningen måste jag erinra, att Hr von Hartmansdorff
har rätt. Frågan om en skrifvelse, sådan som den föreslagna,
har icke varit remitterad till StalsUtsk. Detta Utsk. har
visserligen icke rätt att väcka motion i andra frågor än dem,
som stå i omedelbart sammanhang med statsreglenn, till
hvilken frågan om denna skrifvelse nu visst icke hörer; men
jag skulle tro, att äfven med förbiseende af denna form, om
Ständerne vilja bifalla denna skrifvelse till Konungen, den
borde i afseende på innehållet amplifieras, med förklarande
att Ständerne i sådant fall voro benägne att bifalla hvad
till försvarsverkets fullbordande erfordras.
Hr Rosenblad: Med afseende på de skäl Hr Lefre'n
anfört, skall jag för min del vara benägen att öfverse med
bristerna i formen för ifrågavar framställning; men jag anhåller
att få fästa uppmärksamheten derpå, att styliseringen
till denna skrifvelse icke innefattar en begäran 0111 en fullständig
plan, sådan Konungen kunde linna den nödig och
för fäderneslandets sanna behof lämplig, utan innefattar redan
på förhand oundersökta och opröfvade grunder för denna
plan. Det heter nemi.: ”på det R. St. må blifva i tillfälle
”att i ett sammanhang besluta öfver de åtgärder, som erfor”dras,
för att, i förening med en afsedd lindring i de luftandes
och roterings-skyldiges besvär, befordra den utsträckning
af bevärts-manskapets öfning, som tillika bör
”äga rum”. Oberäknadt att, som jag förmodar och hoppas,
de rust- och roterings-skyldige må få behörig lindring redan
vid denna riksdag, och således behofvet derom mindre förekomma
vid ett blifvande riksmöte; så bör man ej på förhand,
annat än på sin höjd i allmänna termer, yttra sig om
ordningen för denna reglering. Om derföre en skrifvelse
skall afgå, hemställer jag, om ej den kunde ungefär erhålla
följande lydelse: att R. St. hos K. M. anhålla, att K. M.
täcktes förelägga nästkommande Ständer en omfattande plan
till försvarsverkets organisation i dess helhet, på det sätt,
som, med möjligaste lindring för de skattdragande, på bästa
sätt befrämjar fäderneslandets försvar. Då är den gemensamma
grundsatsen uttalad, som är fäderneslandets försvar,
med afseende tillika på nödig lindring för de skattdra
-
35o
Den ii Augusti e. m.
gande, och då har man ej a priori framställt något villkor
för Konungen. Jag anhåller, att det förslag till skrifvelse,
som jag framställt, mätte antagas.
Hr Lefre'n: Jag är ledsen att icke kunna dela min
gamle vän Hr Rosenblads åsigter. Han föreslår att taga
från förslaget till skrifvelse just de ord, som jag anser vara
de väsendlligaste. Jag skulle vilja, med bibehållande just af
detta bestämda påpekande om bevärrs-exercisens utvidgande,
utesluta allt det öfriga. Hvar och en som vet huru det går
till mellan riksdagarna, som deltagit i corniteer och dylikt,
han känner att då fråga Blir om bevärts-manskapets större
öfning, så säger mati: ja, det vore visst nyttigt och önskvärdt,
men det möter så många svårigheter att komma fram
nied frågan derom till Ständerna. Hvad kan nu vara behagligare
för fosterlandsvännen, mera tillfredsställande, än att
Ständerne på förhand uttala den önskan, att en utvidgad
bevärings-exercis och öfning lägges till grund för den plan,
som sökes. Jag tillstyrker, att man icke måtte uttaga denna
punkt, allt annat rätt gerna örn så behagas, men icke hvad
som rörer beväringen, ty deri ligger vårt försvar, — kärnan
till vår säkerhet; och jag lägger på hvarje Svensk mans bjerta
alt icke afslå framställningen, då oppositionen sjelf går fram
nied en önskan i denna vigtiga sak. Det vore att skjuta
ifrån sig dem, som vilja blifva våra vänner i denna fråga.
Hr von Hartmansdorff: Då jag hör män af yrket,
och en man som jag så mycket värderar, som Hr Lefren,
yrka på skrifvelsen, så vill äfven jag blunda för form-felet,
ifall det af Hr Frih. o. Landtm. kan öfverses. Då jag bär, å ena
sidan, hörer yrkas af Frih Jac. Cederström, att man för ändamålet
behöfver mera medel än hittills, — och troligen är
det också Hr Lefrcns mening, att om Rikets försvarsverk
skall bättre organiseras, så behöfves mera penningar; —■ då
är det väl icke skäl, att som inledning å andra sidan tala om
nedsättning i de bidrag, som behöfvas för försvarsverket.
Under hela den tid, som 3:dje hufvudtileln varit under öfverläggning,
hafva vederbör, män af yrket försäkrat, att
offieerarnes antal icke kan nedsättas, ty då saknar beväringen
befäl; alt styrkan af det stående manskapet icke kan
nedsättas, ty då saknar beväringen den ram, som hennes
hållning fordrar för att genom blandning nied öfvade soldater
blifva rätt användbar. Följaktligen bör hvarken befäl
eller manskap kunna lill antalet förminskas. Huru skall mair
då kunna bereda lindring i de ruslandes besvär? Innefattar
ej skrifvelsen vid sådant förhållande en motsägelse? Detta
måtte ej vara meningen med en underd. skrifvelse, ifall man
vill uträtta något godt. Jag tillstyrker R. o. Ad. att utesluta
allt ordande om rust- och rotehållare, saint att inskränka
sig till hvad Hr Lefre'n sist yttrade, nemi. att den
omfattande planen särdeles måtte afse bevär:s-manskapets öf
-
Den ii Augusti c. m.
35i
tiing. Jag tillåter mig icke att uppgifva ordalagen i denna
skrifvelse, emedan jag icke äger den sak-kännedom som ämnet
fordrar, men Hr Lefrén, Frih. Cederström eller någon
annan kan uppgifva dem. På det högsta afstyrker jag deremot
att R. o. Ad. fattar det beslut, som Utsk. föreslagit;
ty detta synes i grunden afse försvarsverkets nedsättning,
och att förgylla sådant med ta! om beväringen.
Hr Rosenblad: Jag tror, lika med Hr Lefre'n, att ett
utvidgadt bevärts-systeme är nyttigt, men tror ingalunda att
denna utvidgning bör ske på bekostnad af vår gamla, indelta
armée, som under a:ne sekler gjort Sveriges ära, som utgjort
värnet för vår sjelfständighet, och som väckt utländningars
beundran. Den mellanmening, som i Utsk:s förslag förekommer
om lindring i de ruslandes besvär, skulle kunna tydas
som början till en upplösning af indelningsverket, och
det är detta jag på det högsta motsätter mig. Vill man i
skrifvelsen till K. M., om meddelandet af en plan till Ständerna
för Rikets försvar, tala om en utsträckt öfning af bevär:n,
så alltför gerna, men deremot reserverar jag mig på
det aldra högsta mot allt, som kan syfta på rubbning af indelningsverket
eller minskning i vår indelta armée.
Frih. Cederström, Jacob: Jag har med uppmärksamhet
afhört Hr Lefre'ns yttrande, och för min del måste
jag säga, att jag icke är belåten med de orden, som i denna
skrifvelse skulle framställas om bevär:ns öfning samt hvad
som fordras för Sveriges försvar. Det låter i ord ganska
herrlig t, men i verkligheten är det ingenting, med mindre
denna beväring är försedd med behörigt befäl, och sådant
finnes knappast tillräckligt för den indelta arméen med en
enda dass af beväring. Det kan ej vara Hr Lefréhs tanke,
att 3o,ooo mans befäl kan förslå för en här af 80,000 man.
Jag hade trott att, på sätt jag nyss anförde, R. o. Ad.
skulle kunna bifalla en skrifvelse till K. M. i ämnet, utan
att man behöfver lala om opposition eller någon sida
inom detta Hus; ty tillvaron af något sådant erkänner jag
icke; det är d.t framställa ett uttryck, som jag bestrider
lagligheten utaf. Som riksdagsman äger hvarje ledamot att
yttra sig efter öfvertygelse om hvad han för fäderneslandets
väl anser gagneligt; men må man ej benämna honom hvarken
opposant eller servil, ty han är ingenting mer eller mindre
än en Svenska folkets representant, och vi hafva dessa
talesätt endast som ett testamente af Prosten Gr. von Schwerin,
hemtade från Englands representation, som icke göra
Sverige någon nytta. Jag tillstyrker i afseende på den föreslagna
skrifvelsen, att R. o. Ad., med afslag å det i Utsk.
framställda förslag, ville hos Konungen i underd. anhålla om
meddelandet af en sådan plan, som nu är i fråga, under
tillkännagifvande af sin beredvillighet att anslå de medel, som
finnas erforderliga för att densamma verkställa.
D c 11 it A ii g u s t i e. ra
-
Frih. Sprengtporten: Med Frill. Cederström kail jag
ej instämma i den åsigt, ntt Ständerne skulle på förhand
förklara sig villige att bevilja de medel, som fordras för
verkställighet af den plan till Rikets försvar, som Konungen
kan för R. St. framlägga. Jag anser nemi. icke Ständerna
vid denna riksdag berättigade föreskrifva några beslut för
kommande Ständer, utan må det ankomma på dem och de
förslag Konungen kan till dem framställa. Emot den redaction
till skrifvelse, som Hr Rosenblad föreslagit, har jag
så mycket mindre något att anmärka, som den hvilar på
hvad Utsk. sjelf som grund för densamma framställt, medgifvande,
att jag äfven fäslar en ganska stor vigt dervid,
att en vidsträcktare öfning för bevärtn måtte äga rum; ty
jag betraktar denna åtgärd af bevärings upprättande som en
af de vigtigaste förändringar för att kunna fullkomna vårt
försvarsverk, ehuru jag tillika bör tillkännagifva, att jag
icke anser möjligt att åstadkomma en fullständigare utsträckning
af bevär:s-systemet, ulan såvida det kan sättas i sammanhang
med en nedsättning i de rostandes skyldigheter.
Då roteringsskyldigheten åtogs under Konung Carl XI, så
skedde det mot försäkran att ingen utskrifning af manskap
skulle äga rum, och då man ej lärer kunna bestrida, att
jordbruket af den nuvar. voteringen är nog tyngdt förut,
torde man ej finna någon billighetsgrund för att kunna ålägga
allmogens söner en utsträcktare bevärts-exercis, hvarigenom
än mera arbetskraft än nu skulle jordbruket beröfvas,
utan en deremot något svarande ersättning på annan väg.
Således anser jag dessa frågor stå i sammanhang med hvarandra,
och har ingenting emot Hr Rosenblads förslag.
Hr Lefre'n: Hr Rosenblad synes hafva uppfattat min
tanke, som skulle jag vara en bland dem, hvilka önska att
stående armeen skulle möjligtvis kunna upphöra i utbyte
mot en utsträckt bevärts-exercis. Sådant borde så mycket
mindre kunna förutsättas hos mig, som jag så tydligen uttalat
min öfvertygelse vid flera tillfällen, att tillvaron af
den indelta armeen just är den lyckliga inrättning, som är
Sverige ensam förbehållen, och som är särdeles passande till
stam för bevär:n. Jag ser ej hvarföre man skall frukta att
uttala den tanke, att om man önskar att få en utsträckning
i bevärtns exercis, som är nyttig, man skall frukta, säger
jag, att uttala den tanke, att någon lindring i de rostandes
besvär vid samma tillfälle må beredas. Detta är något helt
aniiat än att tillstyrka någon indragning i den indelta armeen.
Här finnas åtskilliga besvär, som tåla lindring, och
måhända komma vi i nästa plenum att pröfva en del af
deni; och jag ser då ej hvarföre man skall stöta tillbaka
dem, som hafva intresse i frågan, hvarföre man skall visa
en slags obenägenhet mot dem, hvilkas välvilja man bör söka
att
P c n ii Augusti e. ra.
nit vinna i fråga just om en utsträckt bevärts-exercis. —
Hvarföre för sig dölja, att allmänheten har sina stora skäl
att icke medgifva denna utsträckning, och att nyttan att
behålla sitt folk hemina står i strid med Statens fördel att
ungdomen skickas ut för att under öfning inhemta den
skicklighet, som fordras för vapnens skötande? Och då måste
det vara både klokt och rätt att söka bereda lindring
på andra sidan, då man begär nya besvär å den ena. Jag
tror icke det vara angeläget att qvarhålla denna fråga som
en tvistefråga mellan de särskildta Stånden ejler de olika
opinionerna. Jag önskar, alt man måtte förena sig åtminstone
i denna punkt, efter den rörer så allvarsamt Statens
djupaste intresse, — landets försvar. Det är hög tid, mine
herrar! att vi tänka på denna sak; vi hafva haft en långvarig
fred, freden är icke evig, och det kan komma den
tid, då vi ångra att icke hafva tagit det beslut, som nu
kan fattas. Jag tillstyrker bifall till hvad som föreslaget är,
och anser orden icke betyda mer än de betyda.
Hr von Hohenhausen, Carl: Jag reserverar mig på
förhand mot det beslut, som jag förutser alt R. o. Ad. går
att fatta, att nemi. till Konungen ingå meli en und. anhållan
att lill nasta riksdag få en omfattande försvarsplan Ständerna
förelagd. Jag tror mig hafva tillförene visat, åtminstone
liar jag bjudit till att visa, att en sådan omfattande
plan funnits till sina hufvudgrunder redan i 3o år, oell att
den för hvar och en, som gjort sig mödan att intränga i
dess anda, vore lika begriplig som hvarje annan vanlig sak.
Jag har sökt bevisa, att denna plan till sina hufvudgrunder
vore så beskaffad, så lämpad till våra locala förhållanden,
att den icke kunde utan skada rubbas. StatsUtsk. har derjemte
i utlåt. N:o 44, som ligger till grund för betänk. N:o
9.02, om en sådan anhållan hos Konungen nyttjat sådana
termer, sorn tydligen utmärka, att StatsUtsk. tror att ingen
plan förefunnits vid reglerandet af Statens försvarsverk, eller
också att StatsUtsk. icke behagat kalla det systeme som
följts för plan, eller funnit detsamma ändamålsenligt. Af
dessa skäl anser jag den ifrågasatta skrifvelsen icke blott öfverflödig,
utan förnärmande, icke allenast Konungen personligen,
utan äfven majestätet derjemte.— Beträffande Frih.
Sprengtportens anmärkt!, om nödvändigheten att för en utvidgad
bevärts-exercis nedsätta rust- och rotehållares åligganden,
så hemställer jag till Frih:n, om det är endast rustoch
rotehållare, som deraf ensamt få draga tungan, och om
ej samtlige Svenske medborgare få bära densamma; och jag
kan så mycket mindre finna skäl till rättighet för de rustande
att blifva af dermed, som de i arf och köp af rotering
underkastad jord beräknat sig till godo minskningen af
en sådan jords värde.
ii H. 45
Pen n Augusti e. ra>
Hr Rosenblad: Jag anser mig skyldig att för Hr Lefrén
uttrycka, alt jag omöjligen kunde göra honom den stola
orättvisa, sorn skulle han yrka på en reducering af den
indelta armeen;— ingalunda, det var visA icke honom mitt
vttrande afsåg, utan den tanke jag ofta på detta rum hört
framställas, att successive bereda indelta armeens afskaffande,
såsom numera olämplig och icke svarande mot nuvar.
tids behof &c. Det var denna tankeyttring, som jag ofta
hört, oell hvilken jag icke ansåg olämpligt att bestrida, oell
mot hvilken jag alltid skall kämpa. [ afseende på billigheten
i fordringarna på nedsättning af nu utgörande skyldigheter,
i händelse bevärts-exercisen utsträcktes, torde jag
få påminna derom, att sedan bevärts-systemet införts, har
redan en betydlig lindring vunnits; ty folket ur numera ej
underkastadt utskrifningar, som fordom, under namn af tremänningar,
vargering, fem-männingar och dylikt mera hvad
det allt heter. Allt sådant afskaffades då bevärts-systemet
infördes. — Till hvad jag tagit mig friheten föreslå i afseende
på den und. skrifvelse!!, anhåller jag nu att få göra
ett tillägg, och att Ständernes beslut må blifva af följande
lydelse: att R. St. hos K. M. anhålla att K. M. täcktes förelägga
nästkommande Ständer en omfattande plan till försvarsverkets
organisation i dess helhet, på ett sätt, som med
möjligaste afseende på de skatldragandes fördel bäst kan afse
det stora föremålet — fäderneslandets försvar, med uttryck
af den önskan, att vid denna plan ett särskildt afseende göres
å en utsträckning af bevärts-mansknpets öfningar.
Hr von Hartmansdorff: Jag anser mig böra förklara,
att jag finnér Frih. Sprengtporten hafva rätt i sitt
påstående, att 1840 års Ständer icke kunna utlofva hvad
184r eller i845 års Ständer skola göra. Något tillägg om
beredvillighet att betala är icke skäl att bifoga, emedan
det skulle kunna hända, att om Konungen uppfyllde nuvar.
Ständers önskan, kommande Ständer dock icke ansloge
tillräckliga medel för planens verkställande. Jag kati såle
des
lika litet instämma i Frih. Cederströms förslag, som i
Hr Rosenblads, hvari talas om lindring, utan tillstyrker helt
enkelt, att R. St. frambära deras und. önskan, det K. M.
måtte för nästsammanträdande Ständer framlägga en omfattande
plan till Rikets försvar, i hvilken bevär:smanskapets
vidsträcktare öfning väsendtligen afses. Skulle R. o. Ad.
icke gilla detta förslag, ser jag mig nödsakad att instämma
med Hr von Hohenhausen, att ingen skrifvelse måtte afgå;
ty hvarföre skall man lofva mer än man möjligen kan hålla?
Frih. Raab, Adam Christian: Jag vill icke bestrida
Hr von Hohenhausens uppgift att en plan funnits och
finnes för Rikets försvar; men jag kan ej dölja, och R. o.
Ad. lärer icke heller kunna för sig dölja, att de förhöjningar
vi i dag medgifvit på 3:dje hufvudtiteln torde till en
Den 11 Augusti c. m.
355
stor del stranda mot beslut, som fattas inom de tre öfriga
Stånden och inom förstärkta StatsUtsk. Jag skulle
brista i förtroende till Representationen både i detta och
andra Stånd, 0111 jag ej föreställde mig, att de, lika lifligt
som jag, skulle önska, det Sveriges försvarsväsende matte
befrämjas, och att de för detta ändamål torde anslå hvad
de finna oundgängligen nödigt; men begreppen om hvad
som är oundgängligen nödvändigt äro så oändligen olika i
delta hänseende. Det är obestridligt, att opinionen på sednare
tider varit delad, antingen försvaret skulle hufvudsakligen
hvila på den indelta armeen eller på en bevär:s-manskapets
utsträcktare vapenöfning; och för alt till en kommande
riksdag kunna vinna ändamålet att få de nödvändiga
anslagen, på det att landets försvar må kunna beredas, anser
jag det nödvändigt, att en sådan skrifvelse som den föreslagna
afgår till K. M. för alt framkalla en plan, som, gillad af
Ständerna, skall leda dertill, ali de erforderliga medlen beviljas.
Hvad valet beträffar mellan StatsUtskts och de andra
förslag, som äro å bane, så föreställer jag mig, att Hr
Rosenblads bäst uppfyller ändamålet; ty deri uttryckes samma
åsigt som i StatsUtskts förslag, med undvikande af det i
Frih. Cederströms föreslagna löfte på nästkommande Ständer.
Det har äfven den fördelen framför Hr von Hartmansdorffs,
att det omnämner lindring för jordbruket. Jag tillstyrker således
för min del, att Ståndet måtte antaga det förslag, som
Hr Rosenblad uppställt.
Frih. Cederström, Jacob: Jag har svårt att förstå
med hvad slags förhoppning Ständerne skola begära en plan
för ökad öfning åt bevärtn vid en riksdag, der Ständerne
afslagit beviljandet af de medel Konungen begärt till dessa
bevärrs-öfningar. Ständerne mäste således finnas beredvillige
att anslå hvad som dertill behöfves, eller också innefattar
hela skrifvelse!! endast gäckande fraser, och sådant passar
sig alldeles icke att framställa. Om Ständerne deremot begära,
att af Konungen få vid nästa riksdag mottaga ett fullständigt
förslag till bevärtns organisation, och derjemte förklara
sig som Svenska folkets representanter nu beredde
att bifalla-hvad dertill fordras; så är det Representationen
i84f>, sorn förklarar hvad vår opinion är. Det åligger visserligen
icke Representationen 1845 eller den dessförinnan
sammanträdande Riksförsamlingen att bifalla denna plan,
men planen framlades då likväl på begäran af Ständer, som
förklarat sig villige alt bifalla hvad som fordras, Lika med
Hr von Hohenhausen erkänner jemväl jag, att Sverige icke
varit utan försvars-systeme ända från 1810 och till närvar,
stund, emedan vi thy förutan icke skulle kunna hafva gjort
fälttåget i Tyskland iSiSoch 1814; men vår beväring var annu
icke organiserad; dessa ä classer beväring bthöfva fullkomligen
organiseras, mäste kunna insättas i bataljoner och compag
-
556
Den ii Augusti c. m.
nier, när det behöfves, för att svara mot ändamålet. I sådant
fall är det klart, att om Ständerne önska Sveriges försvarsverks
fullkomnande, så önska de också bevärtns större
inöfvande i vapnens bruk, och måste följaktligen dertill anslå
medel. Vill man icke det, vill man ej för detta vigtiga
ändamål förklara sig beredvillig att anslå medel; då gör man
bäst uti att afslå förslaget och förklara skrifvelsen otillbörlig.
Vill man förbättra vårt försvarsverk och intaga en aktningsbjudande
ställning, då är det riktigt att begära en plan,
under förklarande att vilja betala hvad till ernående af ett
så stort ändamål erfordras.
Hr von Hartmansdorff; Jag uppträder endast för
alt beklaga, alt en medlem af detta Hus, så upplyst som
Frih. Raab, kommer fram med den vanliga klagan öfver
jordbrukets förtryck och 0111 behofvet af lindring. Granskar
man förhållandet närmare, så är det snarare alla öfrige, utom
dem som uro jordbrukare, hvilka hafva anledn. att klaga öfver
beskattningen. Het är nu på modet att klaga, och då
förslår det bäst att klaga på deras vägnar, som äro talrikast,
nemi. jordbrukarnes.
Hr Lefre'n: Jag ber om ursägt att jag så ofta besvärar,
men jag lofvar att en annan dag icke vara så envis.
Har säges att en plan linnes, och att Sveriges försvarsverk
ordnats efter en plan: hvem vill neka det? Men derom är
nu icke fråga; Ständerne hafva ju ej begärt annat än ett
framläggande deraf, på det att Ständerne må i ett sammanhang
få se alla behofven. Hafva alla dessa behof på en
gång vid någon föregtde riksdag blifvit framlagda? nej! Utan
att nämna detta som klander, ty det är icke klander utan
rena, enkla och simpla sanningen, så hafva verk ligen icke alla
behof blifvit framlagda — och hvarföre hafva de ej blifvit
framlagda? Jo, derföre att man fruktat snålheten hos
Ständerna. Jag har intet mera att säga.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, 0111 R, o. Ad. ansåg
öfverläggningen fulländad.
Ropades ja.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla Utsk:s framställning, alt R. St. måtte till K.
JV1. ingå med en sådan und. skrifvelse, som Utsk. föreslagit.
Ropades ja och nej.
Hr Löwenström, Joh. Jac., anhöll få veta hvad
beslut PresteSt. i denna del fattat.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, då öfverläggningen
redan vore fulländad och således icke gerna något nytt förslag
kunde framställas, om den begärda uppläsningen kunde
vara af något gagn; och ville Hr Landtm., då han af R. o.
Ad:s svar på den nyss framställda propostn icke kunnat utröna
Ståndets mening, nu förnya samma proposition.
Den ii Augusti e. m.
357
Frih. Raab: Då Frih. Sprengtporten tyckes hafva öfvergålt
på Hr Rosenblads förslag, som blifvit understödt af
flera talare och äfven af mig, men ingen egentligen tillstyrkt
antagandet af Utsk:s förslag, mer än Hr Lefrén; så tager
jag mig friheten hemställa, om ej propos. kunde framställas
på Hr Rosenblads förslag.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att om den första propos:n
han ginge att framställa, blefve med nej besvarad,
ville han framställa den som Hr Rosenblad begärt; hemställande
Hr Landtm., om R. o. Ad. behagade bifalla StatsUtskrs
förslag till lind. skrifvelse i det ämne, som nu varit
under öfverläggning.
Ropades ja och nej.
Då Hr Frih. o. Landtm, förklarade det han trott sig
finna alt ja öfverrösta t nej, begärde
Frih. Cederström, Jacob, votering.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade att vid den blifvande
voteringen ja-propos:n naturligtvis vore gifven, men fråga
vore om hvilken mening, som borde blifva contra-propos.
Det af Hr Rosenblad framställda förslag vore af flera talare
understödt.
Frih. Cederström, Jacob: 1 det skick som frågan
nu står, och som jag begärt votering, anhåller jag om propos.
lill afslag å Utsk:s förslag till skrifvelse.
Hr Frih, o. Landtm, hemställde, örn R. o. Ad. ansåg,
att contra-propos:n borde ställas på afslag å förslaget till
den und. skrifvelsen till K. M.
Ropades starka nej, blandade med ett och annat ja.
Hr Frih. o. Landtm, förklarade det han trott sig finna,
att nej öfverrösta! ja.
Då Hr Landtm, härefter skulle låta uppläsa Hr Rosenblads
förslag, anmälte sig
Hr von Ha r t ma n sd or f f och yttrade:
Jag skulle tro att propos. på afslag å all skrifvelse borde
blifva den sista; ty om man först beslutar att afgifva en
skrifvelse, men sedan ej gillar någon viss redaction, så blif
ver
ändock ingen igen. Hellre än att Hr Rosenblads propos.
vinner bifall, önskar jag att ingen skrifvelse måtte äga rum.
Så kunna äfven andra tänka om andra förslag.
Frih. Cederström: I händelse afslag å Utsk:s förslag
till skrifvelse ej antages såsom contra-propos., lärer väl böra
afgöras hvilketdera af de 3 uppgifna förslagen dertill bör
antagas.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att om han ej fattat
saken orätt, så vore det just nu fråga om hvilket af de olika
förslagen, som borde blifva contra-propos.; och erinrade
353
Den ii Augusti e. ra.
Hr Landtm., att den ordning för propositionernas framställande,
som Hr von Hartmansdorff omtalat, varit den, som
Hr Landtm, ämnat följa, men hvarifrån Hr Landtm, blifvit
förhindrad genom Frih. Cederströms begäran att contra-propos:n
skulle blifva sådan han önskade; och hade Hr Landtm,
icke ansett sig kunna neka propos. å denna begäran, då ingen
dervid gjorde någon anmärkning.
Hr von Hartmansdorff: Efter den ledning, som
detta ärende fått, öfverlemnar jag utgången deraf alldeles
till Hr Frih. o. Landtm, samt Ståndet, och ämnar icke vidare
deltaga i öfverläggningen derom, ej heller i den blifvande
voteringen.
Hr Frih. o. Landtm, lät uppläsa Hr Rosenblads förslag,
så lydande: ”att R. St. hos K. M. anhålla, att K. M.
”täcktes förelägga nästkommande Ständer en omfattande plan
"till försvarsverkets organisation i dess helhet, på ett sätt,
”soro med möjligaste afseende på de skalldragandes fördel
”bäst kan uppfylla det stora föremålet, fäderneslandets för”svar,
med uttryck derjemte af den önskan, att vid denna
”plan ett särskildt afseende göres å en utsträckning af be”vär:s-manskapets
öfningar;” och hemställde Hr Landtm,
derefter, örn R. o. Ad. behagade till contra-propos. antaga
detta förslag.
Bifölls.
Upplästes till justering och godkändes följande voterts
proposition:
Den
som bifaller StatsUtsk:s förslag till tind. skrifvelse
ang:de framläggande till R. St. af en plan till försvarsverkets
organisation, voterar
ia;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, anser R. o. Ad. att denna skrifvelse skall innehålla,
att R. St. hos K. M. anhålla, att K. M. täcktes förelägga
nästkommande Ständer en omfattande plan till försvarsverkets
organisation i dess helhet, på ett sätt, som med
möjligaste afseende på de skattdragandes fördel bäst kan
uppfylla det stora föremålet, fäderneslandets försvar, med
uttryck derjemte af den önskan, att vid denna plan särskildt
afseende göres å en utsträckning af bevär:s-manskapets öfningar.
Efter voteringens slut, befunnos rösterna hafva utfallit,
som följer:
Ja — i5.
Nej — 32.
Utskottets yttrande i slutet af utlåt. N:o 44?
r ö r : d e några framställda motioner.
Ansågs icke erfordra någon åtgärd.
Den 11 Augusti e. m.
359
Utskottets yttrande, pag. 2g, i utlåt. N:o 202,
angtde uppförande å stat, i visst fall, af ett anslag
till bestridande af vissa inqva r te ringskos tnadef
inom St ock fiol ras stad.
Detta yttrande ansågs för det närvar, icke kunna blifva
föremål för Ståndets beslut, då sjelfva hufvudfrågan om
städernas inqvartering ännu ej blifvit af R. o. Ad. slutligen
pröfvad.
Utskottets yttrande i utlåt. N:o 202, ö'fver
Frih. R i d d e rs t o I pes motion.
Detta yttrande gillades.
Slutligen biföll R. o. Ad., uppå derom framställd särskild
propos., att de indelningar och den spanmåt in natura,
som enl. sednaste Ständers riksstat varit till 3:dje hufvudtiteln
hörande och ej blifvit inbegripna i de beslut, som förut
blifvit fattade, skulle, på sätt Utsk. föreslagit, fortfarande
i stat uppföras.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. £ till 12 om natten.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Onsdagen den 12 Augusti i84o.
Plenum kl. g f. m.
Justerades t prot.utdr. för den i i dennes e. m.
Frih. Sprengtporten, Jac. Wilh.: Utaf nu upplästa
prot.utdr. har jag inhemtat, att R. o. Ad. vid den sent i går
afton förehafda voteringen antagit en propos. i afseende på
redactionen af den skrifvelse, hvilken till Konungen borde
afgå i fråga om en förändrad organisation af arméen. Då
denna skrifvelse på intet sätt uttrycker den mening StatsUtsk.
velat framställa och den jag biträdt, anhåller jag att
lill prot. få reservera mig mot R. o. Ad:s beslut.
Hr von Hohenhausen, Carl Ludv.: Då jag icke
kunde deltaga i voteringen af det skäl, att ingendera af propositionerna
öfverensstämde med min öfvertygelse, så återstår
blott att till prot. anmäla min reservation. Jag anser
det beslut, som i går fattades, såsom en af oppositionens notabiliteter
derom yttrade sig, som ett af de vigtigaste, som
under denna riksdag kommit i fråga; vigtigt derföre att det
inleder det första steget till Ständernes inblandning i armeens
organisation, och hvarthän det leder, derom vill jag
36o
i'»n 17. Augusti f. m.
bespara R. o. Ad. att hora mina mörka föreställningar; —
vigtigt derföre ali det gifver en slags seger åt oppositionen,
hvilken länge yttiat, att planlöshet, och snart sagdt förderfliga
planer i afseende på försvarsverket länge existerat; —
aldravigtigast derföre alt detta beslut är taget af R. o. Ad:s
majoritet, hvilken, under den föreg:de delen af samma dags
plenum, tycktes vara af en itel annan anda. Jag tror att
heslutet är rent af förderfligt för mitt fädernesland, och det
är derföre jag anmält mili reservation.
Frih. Roye, Ludv.: Pu föredragn.listan står i för
sta
rummet uppförd frågan om passevolancen. Mig synes
att denna fråga är af natur att snarare böra särskildt och
afskild från slalsreglertn för sig sjelf afgöras. Jag vågar således
hos Hr Frih. o. Landtm, samt R. o. Ad. föreslå, att
denna fråga må hvila tilldess statsreglertns öfriga punkter
äro afgjorda. Jag anhåller om propos. härå, stödjande
denna anhållan derpå, att jag hör att man så behandlat frågan
i andra Stånd.
Hr Reutersvärd, Pehr Adam: I anledn. af Frih.
Boyes framställning får jag tillkännagifva, att kl. 10 i går
afton afgjordes passevolance-frågan i BorgareSt. efter en ganska
liflig öfverläggning på det sätt, att afgiften skulle klyfvas
midt i tu, eller att hvarje rote skulle erlägga 3 r:dr 24
sk., och resten utgå utaf allm. bevillningen.
Frih. Boye: Den upplysning den siste talaren lemnat,
motsäger icke hvad jag nyss anmält; ty då BorgareSt. i går
afgjorde denna fråga, hade Ståndet förut afgjort statsregler:ns
öfriga delar. 1 alla fall, BorgareSt. må hafva gjort
huru som helst, R. o. Ad. ar dock alltid i tillfälle att företaga
målet förr eller sednare efter eget behag.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, i anledn. af Frih.
Boyes nu gjorda framställning, om R. o. Ad. ansåg, att med
föredragningen af StatsUtsk:s utlåtande N:o 212 angående
mötes-passevolancen får fördröjas, intilldess R. o. Ad. pröfvat
riksstatens utgifter under aila titlarna.
Ropades ja och nej.
H. Ex. Hr Gr. Posse, Arvid: På det att icke något
missförstånd om delta beslut måtte uppstå, anhåller jag att
Frih. Boye må förklara, huruvida hans mening är, alt detta
mål uppskjutes intilldess R. o. Ad. afgjort StatsTJtsk:s betänka
ang:de hufvudtitlarna, eller om målet skall uppskjutas
intilldess statsregler:n blifvit definitivt afgjord. I sednare
fallet skall man albida utslaget hos förstärkta StatsUtsk., i
det förra blott afgörandet hos R. o. Ad.
Frih. Boye: Jag har icke yltrat mig, som jag tror,
otydligt, Jag har önskat, att målet skulle uppskjutas, intilldess
-
Den la Augusti f. ra.
dess hufvudtitlarna här voro afgjorda, meli visst icke alt
invänta förstärkta StatsUtskrs utslag. Jag får tillika upplysa,
att PresteSt. förfarit på sätt jag föreslagit.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att, om lian fattat Frih.
Uoyes framställning riktigt, så var den, alt R. o. Ad. skulle
uppskjuta med företagandet lill pröfning af StatsUtsk:s utlåt.
Nro 212, intilldess utgifterna under riksstatens alla hufvudtitlar
voro af R. o. Ad. pröfvade; och hemställde Hr Landtm,
nu, om R. o. Ad. behagade bifalla delta förslag.
Ropades ja.
Företogs till pröfning StatsUtskrs den 25 sisth Juli och
den r dennes på bordet lagda utlåt. Nro 2o3, i anledo. af
återremiss å utlåt. Nro 53.
R. o. Ad. ansåg delta mål böra punktvis pröfvas och
utlåt. Nro 53 dervid böra tjena till grund för föredragningen.
Utskottets förslag, pag. 7, i utlåt. Nro 53, om
u n d. anhållan till K. M. angrde framläggandet
för R. St. af en fullständig plan för sjöförsvarets
ordnande.
Hr Nordensköld, Otto Gustafr Då detta StatsUlskrs
utlåt, första gången förevar, motsatte jag mig förslaget
0111 en und. skrifvelse till K. M., hvars ändamål skulle vara
att begära en fullständig framställning rörrde vart försvarsverk.
Det var icke min mening att derigenom undanhålla
Ständerna en kunskap, som egentligen tillhör nationen, pä
det att nationen ej skulle kunna göra sig ett sundt begrepp
om hvad till vårt försvar kan höra, utan endast derföre, att
den tidpunkt, i hvilken vi för närvar, oss befinna, är en
omgångspunkt, 0111 jag så får säga, och att sjömannen icke
kan säga huru vapnet på sjön skall se ut. För resten har
jag visserligen ej emot att en sådan skrifvelse til! K. M. afgår.
Jag skulle anhålla, att denna punkt, sådan den blifvit
föreslagen af StatsUtsk , kunde afslås, derföre att Norrige är
nämndt; ty i vår statsreglering kan det ej vara nödigt att
nämna om Norrige. Dessutom skulle jag önska att R. o. Ad.
uteslöt hela sista strofen i StatsUtskrs förslag, som rörer
linieskeppen. I stället för denna framställning, skulle jag
anhålla, att R. o. Ad. antoge en annan, som jag ber att få
framställa, nemi. att R. St. måtte i underd. anhålla,
det K. M. täcktes vid nästkommande riksdag för
R. St. i nåder framlägga en fullständig plan för
sjöförsvarets ordnande till personal och materiel,
i öfverensstämmelse med hvad Sveriges läge
påkallar, samt med iakttagande af den hushållning,
som enligt sakens vigt och landels icke
ö f verflö diga tillgångar äro af nöden. Jag anhåller
11 H. 46
Den 12 Augusti f. 111.
att lii Frih. o. Län dtm. måtte gora propos. till alsing af
StatsUtsk:s första punkt, och att Ii. o. Ad. mätte bifalla den
framställning jag gjol't.
Hr Frill. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla Utsk:s förslag till und. skrifvelse.
Ropades nej.
Uppå derefter framställd propos., biföll R. o. Ad., att
en sådan tind. skrifvelse, sorn Hr Nordensköld föreslagit, borde
af Pt. St. till K. M. afgifvas.
Utskottets yttrande, pag. 7, i utlåt. N:o 53,
a n g : d e anslaget för flottans exercis.
Hr Nordensköld: R. o. Ad. torde finna, att det an
slag
af 45,ooo r:dr, som hittills existerat, icke på något sätt
kan vora nog för att gifva flottan någorlunda den öfning,
som behöfves, på det att vapnet i behofvets stund må uppfylla
sitt ändamål och motsvara fäderneslandets förhoppningar.
Af det nuvnr. anslaget, 4-5,000 r:dr, åtgår 20,000 r:dr
för hållandet i sjön af en corvett, der unga officerare kunna
vinna öfning i sjömansyrket, sedan de slutat sin academiska
kuts. Del är en ganska god institution, men hvar och
en lärer finna, att då 20,000 r:dr årligen åtgå för detta ändamål,
blir återstoden af hela anslaget, eller 21,000 r:dr,
alldeles otillräckligt för den öfriga flottan. Folket får alldeles
för liten öfning. Jag vågar framställa detta förhållande
till II. o Ad:s behjertande, anhållande om propos på afslag
på SlatsUlskts framställning samt bifall till hvad K. M.
i nåd. äskat.
Frih Lagerbjelke, Joli., uppläste följande:
Sedan Stalsötsk. afstyrkt den af R. M i anslaget för
flott ans exercis ä«kade förhöjning, så ali beloppet för detta
ändamål koinine att uppgå till go,ooo r:dr för året i ett för
allt, och Qtsk., vid besvarandet af återremissen härå, vidhållit
dess förut afgifna yttrande i ämnet, utur den synpunkt,
alt det erkända vigtiga behofvet borde kunna beredas
med inom 4-^e hufvudtiteln redan ägande tillgångar;
får jag, utgående från synpunkten om så väl stora sorn lilla
flottans nödvändighet, om vårt politiska och commerciella
oberoende skola kunna vara försäkrade, förklara, att, i mili
tanke, Utsk:s ofvananförda skäl icke påkallar vidlyftig vederläggning,
särdeles som detsamma harledes från förutsatt
inskränkning i stora flottan. Vid föreställningen fästad å
en till sin natur så dyrbar materiel som 2:ne särskildta sjövapens
af flera hundra större och mindre fartyg med så
kostsamma inventarier som segel, tågvirke och bestyckning;
å de mångfalldiga förvaringshus, som härvid aro af nöden,
med deras undei håll; å vapnets hela befäl, med detsammas
aflöning och praktiska instruetion, de (allika timmertnansoeh
öfriga handlverks-staterna, lotsväsendet och fyringen, en
D C 11 12 Augusti f. II).
363
extra och expeetance-slat, m. m., allt detta för ett anslag
af omkring t,?.4o,ooo r:dr; med verklig kännedom om
livad hos oss med denna summa åstadkommes, oell tillika,
örn oek den'ytligaste kunskap om hvad sjöförsvaret i andra
lander, som hafva någon flotta, medtager, jemte hvad hos
dem uträttas med ett anslag af omkiiig 100,000 p. steel.:
torde icke, utan obillignet, anspiåken hos oss höra kunna
sträckas längre, lin hvad redan i sjelfva verket motsvaras.
Det är måhända icke utom möjlighetens grans, att kunna
indraga en eller annan kammarskrifvuretjeust eller något
dylikt; men något stort tillvägahringas ej med de indragningar
och besparingar, som å sådan vag kunna verkställas, om
de också i alla fall ej böra uraktlåtas, der de med båtnad
äga runi.
Om, vid detta förhållande, ej lemnäs ur sigte den betydliga
kostnad, som är oskiljaktig från utrustningen och
hållandet i sjön, under (lera månaders tid, af de olika slag
af fartyg, som erfordras för ait bibringa de skiljaktiga slag
af praktisk öfning, hvilka å t Lt vapen af denna utsträckning
äro nödvändiga, för att grundlägga hoppet om framgång
i afseende på vapnets bestämmelse; att utan eli skickligt
sjöbefäl hvarje uppoffring å vapnet ar i egentlig mening
kastad i sjön; samt att ett skickligt sjöbefäl otvifvelaktig!
afven skall yttra ett fördelaktigt inflytande å Sveriges handelsflotta
: sä torde, på dessa skäl, det äskade, a ( veu af Sta tsUtsk.
såsom vigtig! erkända, anslaget till öfning med flottans
bemanning icke finnas vara tilltaget utan dervid fästadt djupt
afseende å Statens många andra, äfven vigtiga, behof Det
ifrågavar. ansel- jag dock vara ett af de mest maktpåliggande,
och en för långt sträckt hushållning i detta fall för bestämd
misshushållning.
Jag får således, roed afslag å SlatsUtskts utlåt, i denna
del, yrka det äskade exercis-anslagets beviljande lill - oför—
minskad t belopp eller 90,000 r:dr.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla StatsUtsk:s förslag i denna punkt.
Ropades nej.
Uppå derefter framställd propus, fann R. o. Ad., att
för det i denna punkt afsedda ändamål borde å stat uppföras
90,000 r:dr.
Utskottets förslag, pag. 8, i utlåt. N:o 53,
a n g: d e ett ö k a d t anslag för fy r a n s l a 11 e r n a.
Bifölls.
Utskottets förslag, pag. 8, i utlåt. A: o 55, om
lönean slagens uppförande under en gemensam
titel: Aflöning.
Hr Nordensköld: I denna punkt tror jag att det va
nt
StulsUtsk:s mening, att allt hvad sorn tillhört lönerna
3G4
Den i a Augusti f. in.
för flottan skulle föras upp i en punkt, och i sednare utlåt.
, att särskildt skulle uppföras aflöningen för Sjöförsvarsdepart:s-commando-expedition;
men då R. o. Ad. beslutat
und. skrifvelse till K. M. om erhållande af eli fullständigt
förslag äfven rör:de personalen, så skulle jag tro, att det
rätta är att afslå denna punkt, emedan förslaget innefattas
i R. o. Ad:s första beslut, ehuru jag för öfrigt icke ser hvarken
godt eller ondt i sjelfva punkten. Jag anhåller om propos.
på afslag.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade att, om hon rätt fattat
Hr Nordenskölds mening, den hade varit, att utlåt. N:o 53
i denna punkt skulle bifallas, men N:o 303 afslås.
Hr Nordensköld: Min mening var, att det skulle afsiås
i hegge fallen; ty hegge förslagen innefattas i R. o. Ad:s
beslut i första frågan.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla Utskrs förslag i afseende på anslaget för personalen
under 4;de hufvudtiteln.
Ropades nej.
Uppå derefter framställd propos., blef samma förslag af
R. o. Ad. afslaget.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, i anledn. häraf,
hvad beslut R. o. Ad. behagade fatta i afseende på aflönings-staterna
under fade hufvudtiteln, hvarom Utsk. ej afgifvit
något annat förslag än det nu afslagna.
Frih. Cederström: Det lärer vara naturligt, att det
skall uppföras efter Konungens proposition.
Hr Nordensköld: Jag tror att R. o. Ad. icke behöfver
fatta något beslut i den frågan, sedan punkten är afslagen,
emedan lönerna fortfara såsom staten nu är.
Frih. Cederström: Då Utsk:s förslag blifvit afslaget,
och icke något särskildt förslag till aflönings-stat är vorden
faststäldt, följer väl af ordningen, att Konungens propos.
mäste bifallas och lönerna uppföras på stat likasom fordom,
efter den K. propositionen.
Hr Nordensköld: Jag instämmer i det fallet med
Frih. Cederström.
Frih. Lagerbjelke: Af StatsUtskls utlåt, bifogade tabell
befinnes, att contanta aflönings-anslaget för flottan utgör
416,520 r:dr 36 sk Om Hr Frih. o. Landtm, täckes
göra propos. på att lönings-staten kommer att förblifva vid
hvad den nu är, så är saken hjelpt.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla Frill. Lagerbjelke^ förslag, alt aflönings-staterna
för flottan böra i nu blifvande riksstat uppföras till lika
Den 12 Augusti f. 111.
365
lieloji|) och under samina titlar, som uti den sednaste rikss
Ullen.
n i föl is.
Utskottets förslag, p a g. 8 och g, i utlåt. N:o 53,
rör:de anslaget för flottans nybyggnad och imil
e r h a 11.
II. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm, Gustaf: Då jag förra
gången yttrade mig om 4;de hufvudtiteln, lemnade jag åtskilliga
behof onämnda. Våra krigsskepp aro icke alla kopparförhydda.
Men att numera visa sig på hafvet utan denna
förhydning, vore både våda och nesa. Att i förväg förhyda
flera skepp, än de som fredstidens expeditioner erfordra,
lärer vara misshushållning, enär kopparen i vattnet tager
skada af ärgen. Men högst väsendtligt är att flottan
äger ett förråd af koppar, tilli äckligt att vid påkommande
örlog skyndsamt förhyda aila skeppen.
Vår flotta göres behof att tillegna sig flera uppfinningar,
som i utländska marinen blifvit efter kostsamma pröfningar
förträffliga befunna och införda. Bland dessa äro:
i:o sådana kokanstalter, som, i det de koka skeppskosten,
äfven distillera hafsvattnet till godt dricksvatten; 2:0 vindspel,
som Fransyska och Engelska marinerna antagit, och
hvilka medföra stora fördelar i manövern; 3:o det redan
namnkunniga ångmachineriet, som, anbragt i kölen och således
skottfritt, medelst en arehimedis-skruf drifver största
örlogsskepp, och hvarmed dessa utan deras ombyggnad
förses. Én sålunda apleröd stor Engelsk fregatt har redan
gjort flera långresor; och uppfinningen är fullkomligen godkänd.
Men emot linieskepp, hvilka sålunda kunna som ångbåtar,
nemi. i stiltje, och mot vinden eller strömmen i alla
viider manövreras, förmå inga, med sådant machioeri icke
försedda, skepp mäta sig; och enär linieskepp sålunda kunna
intränga i trongaste skärgård, och öfverallt, der de finna
vatten under kölen, är ett afgörande argument tillkommet
i tvisten 0111 Carlskrona flottans behöflighet, och mycken
justering att förvänta i de åsigter, som emot dess vidmakthållande
blifvit under denna riksdag yttrade.
Dessa 3:ne vigtiga uppfinningar gifva mitt minne mig nu
vid handen. Till deras och dylika fleras begagnande måste
4:de hufvudtiteln äga råd, 0111 vårt sjöförsvar skall kunna
uppfylla Statens och en kanske nära stundande conjunelurs
kraf.
Hr Nordensköld: Sedan II. o. Ad., välbetänkt sorn
jag tror, afgjort första punkten, så är den nu under öfverläggning
varande, som mig synes, äfven afgjord. Jag skulle
anhålla att R. o. Ad. afslog den och lemnade till Konungen
alt dela mellan vapnen; och om jag ej trodde, att denna
delning vore så rättvis och billig att begge vapnen fått
lika, eller snarare att det mindre blifvit meta upparbetad!,
Deli 12 Augusti f. m.
skulle jag längesedan hafva yrkat på en sådan uppmärksamhet
från Regerius sida. Jag tyckte, alt H. Ex. Hr Gr.
Löwenhjelm tillstyrkte afslag å denna punkt, och jag förenar
mig med honom, under anhållan att R. o. Ad. dertill
ville lemna bifall.
Frih Lagerbjelke uppläste följande:
SlatsUtsk. har föreslagit, att af det generella nybyggnads-
och underhålls-anslaget för flottan en viss bestämd
summa malte utsättas för skärgårdsflottan, äfvensom exercisanslaget
till bestämda belopp fördelas emellan linie- och
skärgårdsflottorna, hvarvid SlatsUtsk. utgått från åsigten otn
inskränkning i utgifterna för den slöra flottan; och har Ulsk.,
vid besvarandet af återremiss härå, förklarat sig vidblifva
dess häruti afgifna menius.
Med åberopande af hvad jag förut yttrat röride nödvändigheten
af en seglande flotta, jemte skärgårds, för vårt
politiska sjelfbestånd och oberoende, får jag anföra, att. då
behofvet ofta kan påkalla utförandet af betydligare arbeten,
det ena året vid en station af flottan, det andra vid en annan,
hvarigenom en gång för alla be-tämda vissa årliga anslag
för linie- och skärgårdsflottorna kunde leda till ekonomiska
förluster, samt det är och förblifver lämpligast att
K. M-, efter förekommande omständigheter, kan verkställa
fördelningen af byggnads- och underhålls-anslaget för (lottan;
yrkar jag på grund häraf afslag å StatsUtskls framställning
i denna puukt.
Frih. Lagerbjelke tilläde muntligen:'
Hvad en värd ledamot Hr Gr. Löwenhjelm anfört derom,
att vi hafva skepp, som äro oförhydda, så får jag upplysa,
att alla fregatter, som i sednare tider blifvit byggda i
Carlskrona, äro utrustade med kopparplåtar, ehuru man icke
ansett med hushållning öfverensstämmande att påslå kopparlörhydningen,
förrän fartygen skola gå tillsjöss, men kopparen
ligger i ordning i förråden. Hvad distillering af hafsvatten
beträffar, så har dermed gjorts försök sedan man anskaffat
sig en behörig apparat, men någon bekräftelse på
den verkliga fördelen deraf år ännu icke vunnen, emedan
man påstår, att det distillerade hafsvaltnet vore mindre helsosamt.
1 öfrigt kan jag försäkra, att alla nyttiga upptäckter
och förbättringar, som införas på utländska flottor, äfven
adopteras på vår flotta så snart man om desamma genom
våra utrikes vistande sjöofficerare, hvilka just äro utskickade
för att observera sådant, derom fått kunskap. —
Jag skulle önska att flottan kunde fä ett ökadt anslag för
att completlera allt, som i anledn. af utrikes skeende förbättringar
äfven bör hos oss införas; men då Konungen måst
inskränka sin propus, anglde Jlde hufvudtiteln till den summa,
som förut varit hegard: så kan jag icke sträcka min
begäran derutöfver, utan anhåller att densamma matte beviljas.
Dea i a Augusti f. m.
Hr Frill. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla Ulsk:s förslag i denna punkt.
Ropades nej.
Uppå derefter framställd propos biföll R. o. Ad., att
anslaget till materiel för flottans underhåll och nybyggnad,
hädanefter såsom hittills, uppföres i en summa med 582,997
r:dr 28 sk. b:co.
Utskts förslag, pag. 9, i utlåt. N:o 53, ang:de
exercis-anslagets fördelning.
Frih. Lagerbjelke: Efter det beslut, som R o. Ad.
nu fattat, synes denna fråga böra förfalla.
R. o. Ad. ansåg, ali, till följe af Ståndets förut fattade
beslut, StatsUlskts förslag om exercis-anslagets fördelning äfven
borde anses vara förfallet.
Utskottets yttrande, p a g. g, i utlåt. N : o 5 3, öfver
Hrr Petreus o eli Christier ssons samt Riksd.-  fullm. Lars Petterssons motioner.
Detta yttrande blef af R. o Ad. gilladt.
Utskottets förslag, pag. 9 och 10, i utlåt N: o
5 3, i anleda, af väckt motion 0111 liek läd nadshjelp
och förhöjd inqvartering för flottans underofficerare.
Hr Nordensköld: Jag anhåller, att denna Hr Sabelfelts
motion mätte afslås. Jag tror det ligger i tingens ordning,
att Ständerne icke skola befatta sig med sådana små
detaljer, sorn huru stor en underofficerares aflöning är, synnerligast
när icke medel anslås; men det finnes äfven en
annan hufvudsaklig anledn. alt afslå, nemi. att saken är under
bearbetning bos chefen för Sjöförsvars-depart., och således
ar också motionen till sin natur öfverflödig. Jag anhåller,
att R. o. Ad. ville helt och hållet afslå densamma.
Denna punkt blef af R. o. Ad. afslagen.
Utskottets yttrande, pag. 10, i utlåt. N:o 53,
ö f v e i' Hr Dalmans motion.
Detta yttrande blef af R. o. Ad. gilladt.
Utskottets förslag, pag. 4> * utlåt. N:o 2o3,
a 11 g: d e r o t e f r i h e t s - a f g i f t e r n a.
Hr Nordensköld: Denna punkt är af samma natur
som den, hvilken i går af handlades af R. o. Ad. i betänk.
N:o 202, och der StatsUlsk. minskat anslaget till Krigs-collegii
departementers anslags-summa med 22,5on r:dr s. k.
1 otefrihets-medel. Jag anhåller nu, att R. o. Ad. måtte i
den nu föredragna punkten fatta enahanda beslut i afseende
å dessa 5,5oo r:dr rotefrihets-medel, som höra under 4;de
hufvudtiteln.
308
Den 12 A u gu sti f. m.
Frih. Lagerbjelke uppläste följande:
R. H. St:s StalsUtsk., som uti dess betänk, röride beräkningen
af statsverkets inkomster föreslagit, att rotefrihetsafgifterna
för roteringsskyldig men oroterad jord, hvilka vid
sednaste riksdagen anslogos lill försvarsverket, men, såsom
då obestämda till summan, ieke uppfördes å stat, nu måtte,
till det belopp de visat sig hafva influtit, upptagas bland
statsinkomsterna, samt motsvarande anslag uppföras å 3:dje
och 4;de hufvudtitlarna, har uti dess afgifna utlåt., i anleda.
af återreraissen å den af Utsk. föreslagna reglering af
sistnämnda hufvudtitel, hemställt att å denna titel måtte i
rote fri h e t s-a fgi f ter uppföras 5,5oo r:dr, och nedsättning
till motsvarande belopp äga rum uti anslaget till flottans
nybyggnad och underhåll, hvilket anslag från förut
beräknade 582,997: 28. sålunda skulle nedgå 1111577,497:28.
Jag kan icke undgå alt för min del motsätta mig denna
förminskning i nybyggnads- och iinderhålls-medlen för flottan.
Då den sorgfalligaste omvårdnad användes att med de
förut knappa tillgångarna vidmakthålla och förkofra flottans
materiel, är hvarje, äfven den minsta, nedsättning i anslaget
dertill lika smärtsam som oväntad, särdeles i en tidpunkt,
då Svenska folket med hvarje dag tyckes mer och mer börja
inse sjöförsvarets vigt. Då R. St. vid 1834 och 1835 årens
riksdag anordnade rotefriliets-afgifterna till försvarsverket,
samt StatsUtsk. vid samma riksdag, i dess utlåt. rör:de reglerln
af /jlde hufvudtiteln, yttrade, ”att, vid anställd detaljerad
granskning af anslaget till nybyggnader och reparationer
vid flottan, eller, med andra ord, till flottans materiel,
Utsk. funnit detsamma, ehvad det skall användas till
”större skepp eller endast till skärgårds-försvarets fullkomnande,
för närvar, icke tåla någon nedsättning” (StatsUtsk:s
egna ord); så torde man af nuvar. StatsUtsk:s fosterlandssinne
måhända icke hafva väntat en annan öfvertygelse och
en riktning åt motsatt håll, hvilket måste vara förhållandet,
då Utsk. tillstyrker en minskning, emot hvad vid förra riksdagen
beviljades, i flottans material-anslag. Icke allenast
såsom chef för Sjöförsvärs-depart., utan äfven såsom medborgare,
och företrädesvis i denna sednare egenskap, får jag
för min del bestrida all nedsättning i nybyggnads- och underhålls-medlen
för flottan, och yrkar afslag å StatsUtskts
uti ifrågavar. afseende gjorda hemställan.
Frih. Cederström: Jag instämmer med den sista talaren
helt och hållet, med tillägg att jag begär propos. att
dessa 5,5oo r:dr blifva på flottans stat uppförda.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla StatsUtskts förslag i denna punkt.
Ropades nej.
Uppå derefter framställd propos. beslöt R. o. Ad., att
rote
-
Den la Augusti f. ra.
36g
rotefrihets-afgifterna, caleulerade till ett belopp af 5,5oo r:dr
b:co, böra nu, såsom sedan sista riksdag, särskildt uppföras
såsom en tillgång för flottans behof.
Frih. Lagerbjelke: I den tabell, som åtföljer StatsUtsk:s
första betänk, öfver anslagen å riksstatens 4;de hufvudtitel
upptages bland annat rese- och tractaments-penningar
till 3,333 r:dr 16 sk. Jag vågar hemställa, om ej R.
o. Ad., i likhet med hvad i går beslutades i fråga om Landtförsvars-depart.
, att nemi. uppföra det för samma ändamål
beviljade anslag som ett f ö r s I a g s - a n s 1 a g, äfven täcktes
förklara detta anslag af 3,333 rtdr 16 sk. vara ett förslagsanslag
för flottans behof.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla Frih. Lagerbjelkes nu gjorda framställning, att
rese- och tractaments-penningarna böra uppföras med 3,333
rtdr i6 sk., men såsom ett förslags-anslag.
Ropades ja.
Uppå derefter framställd propos. biföll R. o. Ad. Utskts
förslag i allt öfrigt, så väl i afseende på indelningen och
spanmålen in natura och under lönerna, som i afseende på
de titlar, hvilka icke i utlåt, finnas omnämnda, och således
ej varit under särskild pröfning.
Föredrogs ånyo StatsUtsk:s den 7.5 sisth Juli och den
i dennes på bordet lagda utlåt. N:o 213, i anledn. af återremiss
å utlåt. N:o 54, ang:de riksstatens 5:te hufvudtitel.
Detta mål ansågs böra punktvis pröfvas, hvarvid utlåt.
N:o 54 skulle tjena till grund för föredragningen.
xtsta punkten. Svenska Academien.
Hr von Hartmansdorff, Aug., anhöll att, ifall från
PresteSt. prot.utdr. ankommit rörtde dess beslut i ämnet,
detta måtte blifva uppläst.
Undert. Ridd.Secret. tillkännagaf, att något sådant
prot.utdr. ännu icke ankommit.
Hr von Hartmansdorff: Jag tror mig veta att PresteSt.
bifallit K. M:s propos., i enlighet hvarmed de ii33r:dr
16 sk. blifvit åt Svenska Academien beviljade. På de skäl
jag förut anfört, och på dem andre ledamöter framställt,
då betänk. N:o 54 förevar, anhåller jag, att R. o. Ad. måtte,
med afslag å StatsUtskrs betänk., bevilja den summa Konungen
äskat.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla Utsk:s förslag i denna punkt.
Ropades nej.
11 H. 47
Den n Augusti f. ra.
Uppå derefter framställd propos. ansåg R. o. Ad., att
det hittills varande anslaget borde ökas med 1133 r:dr i6sk.
2:dra punkten. Vitterhets-, Historie- och Antiqvitets-academien.
Hr von-Hartmansdorff: Äfven i detta hänseende
anhåller jag att R. o. Ad. måtte bevilja Konungens nåd.
propos. Det villkor StatsUtsk. fästat vid detta anslags beviljande,
nemi. en större local, skulle möjligen för brist på
tillgång dertill kunna för längre tid förlama academiens verksamhet.
Jag anhåller derföre, att R. o. Ad. ville, med afslag
å StatsUlsk:s betänk., bifalla K. M:s nåd. proposition.
Hr Frih. o. Laid fm. hemställde, örn R. o. Ad. behagade
bifalla Utsk:s förslag i denna punkt.
Ropades nej.
Uppå derefter framställd propos. biföll R. o. Ad. hvad
K. M. i dess nåd. propos. för ifrågavar. academi föreslagit.
3: d j e punkten. Academi en för de fria konsterna.
Frih. Hamilton, Hugo: Då jag, när denna fråga
förra gången förevar inom Ståndet, yttrade mig emot hvad
StatsUtsk. hade beslutat, och ansåg att academiens verkliga
behof icke borde vara ouppfyllda derföre, att det hus, hvaruti
academien har sina sammankomster och meddelar undervisning,
är bofälligt, kan jag icke frångå hvad jag då
yttrade. Då Borgare- och BondeStm bifallit Ulsk:s betänk.,
anhåller jag få veta, i händelse det är bekant, huru PresteSl.
afgjort denna fråga.
Underl. Ridd.Secret. tillkännagaf, att ingen underrättelse
ännu ankommit från PresteSt., rör:de dess beslut i
denna fråga.
Frih. Hamilton: I det fallet anser jag R. o. Ad. oförbindradt
att fatta det beslut, som R. o. Ad. kan anse saken
kräfva öfver en academi, som verkligen svarat mot sitt ändamål,
utöfver de tillgångar som varit anslagna. På dessa
skäl och i anledn. af hvad jag förut anfört, anhåller jagalt
R. o. Ad. täcktes, med frångående af StatsUtsk:s utlåt., bifalla
hvad Konungen äskat för Academien för de fria konsterna.
Hr von Hartmansdorff instämde med Frih. Hamilton.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla Utsk:s förslag i afseende på Academien förde
fria konsterna.
Ropades nej.
R. o. Ad. fann derefter för godt att, utom dit redan
varande anslaget, åt Academien för de fria konsterna bevilja
Den 12 Augusti f. m.
det af K. M. i dess nåd. propos. äskade ökade anslag af
4ooo r:dr b:co.
4:de punkten. K. Bi b I i o t h eke t.
Hr von Hartmansdorff: I afseende på den första
punkten tillstyrker jag bifall å Utsk:s betänk., nemi. att
5ooo r:dr måtte beviljas till böckers inköp.
Hr Frih. o. Landtm, yltrade, att då en ledamot det
begärt, kunde det icke förvägras, att denna punkt styckevis
pröfvades, hvarefter särskilda propos.T på hvarje del komme
att framställas.
Hr von Hartmansdorff: StatsUtsk. har icke ansett
någon särskild vedergällning böra lemnäs till bokförteckningarnes
fullständigande och till bibliothekets bringande i den
ordning, som vederbör. Men jag tror mig med säkerhet
veta, att PresteSt. har bifallit 1000 r:dr årligen för sådant
ändamål att utgå såsom arfvoden för extra-biträden till nästa
riksdag. Jag anhåller att R. o. Ad. jemväl måtte bevilja
1000 r:dr ärligen att utgå såsom arfvoden för extra-biträden
intill nästa riksdag i föreuämnda ändamål.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla Utsk:s förslag rör:de arfvoden för extra-biträden
vid K. Bibliotheket.
Ropades nej.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla att, på sätt Hr von Hartmansdorlf föreslagit,
1000 r:dr b:co årligen må anslås såsom arfvoden vid K. Bibliotheket
intill nästa riksdag.
Ropades ja.
Hr von Hartmansdorff: Följden af R. o. Ad:s nu
fattade beslut är således, att StalsUtsk:s sednare tillägg i
betänk. N:o 54, det 1000 r:dr årligen skulle för detta ändamål
afdragas från anslaget till böckers inköp, alldeles förfaller.
Uppå derefter framställd propos. ansåg R. o. Ad., såsom
en följd af det föregtde beslutet, att Utsk:s förslag i afseende
på afdrag af ofvannämnda 1000 r:dr från anslaget för
böckers inköp, borde förfalla.
Allt öfrigt, som uti punkten blifvit af StatsUtsk. föreslaget,
blef derefter, uppå särskildt framställda propos.T, af
R. o. Ad. bifallet med den förändring, utlät, N:o 2i3 innehåller.
5: te punkten. K. Museum.
Hr von Hartmansdorff: Mot förslaget i denna punkt,
att hos Konungen begära, det en tjenligare local måtte anskaffas
till konstsamlingarnas förvarande, än den, som nu
Den i a Augusti f. m.
finnes, får jag endast anmärka, att en sådan anhållan, om
hon från Ständerna afgåfves utan att vara beledsagad
af anslag, inneliölle begäran örn en ogörlighet. Jag tillstyrker
således StatsUtsk:s förslag, med undantag af denna punkt.
Frih. Sprengtporten, Jacob Wilh.: Det första
villkor, som synes mig vara nödvändigt för att Ständerne
må kunna bevilja anslag till byggnadsföretag, är, alt de
må vara begärda, och att något förslag beträffande kostnaden
blifvit uppgjordt. StatsUtsk. har blott tillstyrkt Ständerna
att hos Konungen anhålla om ett förslag till erhållande
af en tjenligare local. Att beledsaga denna anhållan
med ett anslag på förhand till föremål, hvars beskaffenhet
man ej kan förutse, hade säkert ej varit rätt handladt af
StatsUtsk.; och då tvifvelsutan denna framställning bör behjertas
af en hvar, som nitälskar för skön konst, hade jag
ej väntat, att Hr von Hartmansdorff skulle motsätta sig densamma.
Hr von Hartmansdorff: Ifall StatsUtsk. hade be
gärt
ett förslag till plan för Musei ordnande, eller något
som svarade emot hvad R. o. Ad. beslöt i afseende på försvarsverket,
så skulle jag förmodat, att afven en sådan plan
skulle uppgöras; men Utsk. säger: "det täcktes K. M. för
”R. St. i nåder framlägga förslag.” Ja! det står verkligen
förslag. Frih. Sprengtporten har alldeles rätt; jag beder
om ursägt.
Denna punkt blef af R. o. Ad. bifallen.
6 : v e punkten. Naturhistoriska Museum.
Hr von Hartmansdorff: Jag tror mig veta att
PresteSt. har bifallit denna del af StatsUtsk:s förevar, betänk.
, och jag tillstyrker äfvenledes bifall derå, likväl med
det närmare bestämmande som PresteSt. gjort af anslagsbeloppets
fördelning, nemi. att till de zoologiska samlingarna
skulle beviljas i5oo r:dr, till de botaniska 3oo och till de
mineralogiska 4°°» utgörande tillsammans 2200 r:dr. Jag
anhåller alt R. o. Ad. måtte fatta enahanda beslut.
R. o. Ad. biföll Utsk:s förslag, med bestämmande deraf,
att af de till samlingarnas underhåll och förökande anslagna
2,200 r:dr skulle i5oo r:dr afse de zoologiska, 3oo r:dr de
botaniska oell 4°o r:dr de mineralogiska samlingarnas ökande
och omvårdnad.
7: de punkten. Rese-stipendier somt lii robo
ekers och lärda verks utg it vande.
Hr von Hartmansdorff anhöll få veta, om prot,-  utdr. i detta ämne ankommit från de öfriga Stånden, och
i sådant fall hvad beslut de fattat.
Underl. Rjdd.Secret, tillkännagaf, att del enda Stånd,
Den >2 Augusti f. m.
hvarifrån prot.utdr. ankommit, vore BorgåreSt. Det hade i
detta ämne fattat följande beslut: ’’Ståndet beslöt, all en
''summa af 10,000 r:dr b:co må å ordinarie-stat uppföras,
"såsom anslag till resestipendier samt läroböckers och lärda
"verks utgifvande.”
Hr von Hartmansdorff: Jag tror mig med säker
het
vela, att PresteSt. har äfvenledes i detta hänseende bifallit
10,000 r:drs uppförande på ordin.-stat. Om R. o. Ad.
instämmer i detta beslut, så är frågan bifallen af frenne
Stånd.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla Utsk:s förslag i denna punkt.
Ropades nej.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller att propos.
må blifva framställd till bifall å K. M:s nåd. förslag, enl.
hvilket 10,000 r:dr skulle å stat uppföras till reseunderstöd
samt till veltenskapliga rön och försök. Jag anhåller att
ännu en gång få höra BorgareScs beslut.
BorgareSbs beslut blef ånyo uppläst.
Hr von Hartmansdorff: Jag önskar nu propos. i
enlighet med det beslut, BorgåreSt. fattat.
Uppå derefter framställd propos. beslöt R. o. Ad., att
en summa af 10,000 r:dr b:co skall å ordin.-stat uppföras
såsom anslag till resestipendier samt läroböckers och lärda
verks utgifvande.
8:de punkten. Dramatiska Spektaklet.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller, att de uti
denna punkt förekommande tvänne ämnen, nemi. anslagets
bibehållande och det vid anslagets beviljande fästade villkoret
måtte vid afgörande! åtskiljas. Jag anser olämpligt
att i detta fäll, mera än i andra, fästa villkor vid beviljandet
af anslag som finnas vara af nöden.
Uppå derefter särskildt framställda propos:r biföll R. o.
Ad. förslaget om fortfarande af anslaget af 45oo r:dr för
dramatiska spektaklen, men afslog det föreslagna villkoret
för dess fortfarande.
g:de punkten. Ve t tens ka ps-aca d e m ie 11.
Hr von Hartmansdorff: Som det är academien
likgiltigt under hvad namn hon får penningarna, blott hon
erhåller dem; så har jag ingenting emot att R. o. Ad. i afseende
på ordalagen gör StatsUtsk. till viljes.
Förslaget i denna punkt bifölls.
io:de punkten. Ved- och ljus-penningar för
V i t te r h e t s-a ca d e tn i e 11 m. fl.
3;4
Den 12 Augusti f. m.
Hr von Hartmansdorff: När Ståndet förut funnit
det föreslagna villkoret för anslags beviljande till dramatiska
theatern böra förfalla, så torde det bär ifrågaställa villkoret
jemväl böra så göra.
R. o. Ad. biföll det i denna punkt föreslagna anslag,
men ansåg det af Utsk. tillstyrkta villkor för dess beviljande
förfalla till följe af Ståndets rör:de 8:de punkten fattade
beslut.
Slutmeningen i utlåt. N:o 54, an g: de förening
af åtskilliga bibliotheker och samlingar.
Hr von Hartmansdorff: De flera bibliothek, som i
hufvudstaden finnas, äro af beskaffenhet att icke gerna kunna
förenas, utan olägenhet för dem, som skola dem begagna.
Om man t. ex. vill förena Carolinska Medico-chirurgiska
Institutets bibliothek med Svenska Academiens, så skulle läkare
och poeter gemensamt begagna det. Antingen skulle
då poeterne gå till läkarne på Kungsholmen, eller också
desse till poeterna. Möjligen torde de blifva besvärade af
eller vantrifvas med hvarandra. Jag tillstyrker derföre att
R. o. Ad. måtte afslå det framställda villkoret.
R. o. Ad. ansåg detta förslag böra förfalla.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att han väl icke i
utlåt. N:o 54 kunnat finna något yttrande om Musikaliska
Academien, men då StatsUtsk. på den åtföljande tabellen
upptagit anslaget för densamma till samma belopp som hittills,
hemställde Hr Landtm., om R. o. Ad. nu äfven behagade
bifalla detta anslag.
Ropades ja.
Till pröfning företogs StatsUtsk:s den sisth Juli och
den 1 dennes på bordet lagda utlåt. N:o 214, i anledn. af
återremiss å utlåt. N.'o 5y, ang:de sjette hufvudtiteln.
R. o. Ad. ansåg detta mål böra punktvis pröfvas, och
att utlåt. N:o 57 borde tjena till grund för föredragningen.
i:sta punkten. Centonal-afgiften.
Bifölls.
2:dra punkten. Invalid-inrättningen.
H. Ex. Hr Gr. Brahe, Magnus: Jag anhåller om
afslag å StatsUtsk:s tillstyrkande om indragning af Invalidinrättningen
på Ulriksdahl och hemställer att R. o. Ad.
ville bifalla, att denna inrättning fortfarande bibehålles.
StatsUtsk:s förmodan att största delen utaf de å inrättningen
intagne invalider icke skulle hafva bevistat något krig,
är verkligen felaktig; ty såsom vid återremissen blifvit upplyst,
har tvertom större delen af dem deltagit uti krigståg,
och de öfrige der intagne äro mer eller mindre skadade i
Den 12 Augusti f. m.
tjensten. Utom nödvändigheten att de uti krigets mödor
föråldrade män hafva en tillflykt på sin ålderdom, sedan de
ej mera äro tjenstbara, är det äfven angeläget, alt man äger
en garanti, att dessa gamla krigare blifva ordentligt och väl
vårdade. Man säger visserligen, att de kunna inhysas hos
allmogen mot en årlig afgift; men jag hemställer, om man
kunde förlita sig på att de skulle blifva med omsorg vårdade
och skötte. Så länge de förmådde arbeta, vill jag tro,
att man kanske ulan särdeles obehag skulle vilja emottaga
dem, såvida afgiften till deras underhåll icke vore
för ringa ; men om de voro till arbete oförmögne,
om de sjuknade och måste tillbringa sin tid på sjuksängen;
huru skulle de väl då blifva skötte, då man ofta erfar
huru allmogen sköter sina föräldrar och anhöriga, när de
icke vidare kunna hafva någon nytta af dem; och hvad omvårdnad
skulle man då kunna vänta af dem för personer,
som vore dem likgilltiga, eller för hvilka de icke hade något
intresse? Man torde äfven böra ihågkomma, att det icke
blott är åldern, som försätter dessa krigsmän i behof af en
inrättning, der de kunna njuta underhåll och vård utan att
nödgas anstränga och uppolfra den sista återstoden af sina
till fäderneslandets försvar eller under en långvarig mödosam
tjenstgöring uttömda krafter; ty bland många andra
hafva vi nyligen ett exempel på huru tvänne artillerister
blifvit så illa skadade, att de för hela sin återstående lifstid
ovillkorligen behöfva andra menniskors ömmare omvårdnad.
Den ene af dem är återförsatt till ett fullkomligt
barndomstillstånd, emedan han är blind och mistat begge
händerna. Hvem skulle vilja åtaga sig vården om en sådan
person, eller för hvad ersättning skulle någon dertill kunna
förmås? Hvar skulle då en sådan olycklig varelse finna
skydd och bergning, om Invalid-inrättningen upplöses, synnerligast
om man tillhörde ett värfvadt reg:te? Jag betvifla!'
visserligen icke, att den indelte soldaten, som under hela
sin tid uppehållit sig inom någon viss ort på landsbygden,
der kan äga relationer, som på hans ålderdom intressera sig
för honom; men den vörfvade soldaten, som i ungdomen
lemnat sin födelsebygd, — hvem emottager honom, då han,
stympad i kriget eller efter en långvarig tjenstetid gammal
och orkeslös, återvänder till en hemort, der intet hem för
honom finnes, sedan föräldrar eller anhörige äro bortdöde?
Af alla dessa skäl anhåller jag att R. o. Ad. ville
afslå StatsUtskts tillstyrkande och lemna bifall till Invalidinrättningens
bibehållande i dess närvar, skick.
Frih. Cederström, Jacob: Jag instämmer med den
sista värda talaren så mycket hellie, som, derest invalidernes
antal någon tid skulle vara mindre än utrymmet medgifvef,
tillfälle derigenom beredes att öka inrättningens capilalfond,
så alt ett så mycket större antal invalider kan
lili vård och underhåll antagas, när behofvet det påkallar.
3?6
Den ia A u g u s ti f. m.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, 0111 R. o. Ad. behagade
bifalla hvad Utsk. i utlåt. N:o ai4 i afseende på denna
punkt föreslagit.
Ropades nej.
R. o. Ad. beslöt derefter, att anslaget uppföres såsom
hittills och på enahanda villkor.
3:dje punkten. Allm. fattigvården i landsorterna.
4:de punkten. Drottninghuset. 5:te
punkten. Institutet för hl inda och döfstumma.
Dessa tre punkter biföllos, med de förändringar utlåt.
N:o 214 innehåller.
I öfrigt biföll R. o. Ad. allt hvad Utsk. i den vid utlåt.
N:o 57 åtföljande tabell upptagit, och icke i sjelfva utlåt.
särskildt blifvit oranämndt.
Vid förnyad föredragning af StatsUtskts den 2.5 sistl. Juli
och den 1 dennes på bordet lagda mern. N:o 215, angtde återremiss
å utlåt. N:o 58, angtde reglering af sjunde liufvudtiteln,
fann R. o. Ad. detta mern. icke erfordra annan åtgärd,
an att läggas till handlingarna.
Företogs till pröfning StatsUtskts den 25 sistl. Juli och
deri 1 dennes på bordet lagda utlåt. N:o 216, i anledn. af
erhållna återremisser å utlåt. Nto 5g, i fråga om utgifternas
reglering under riksstatens åttonde hufvudtitel.
R. o. Ad. beslöt, att detta mål skulle punktvis pröfvas,
och att utlåt. Nto 5g dervid skulle tjena till grund för före
dragningen.
1 : s t a punkten. Fångars skjuts, underhåll,
medi ca men t er m. m. samt spinnhusen. Mom.
litt. a).
Hr von Hartmansdorff, A 1.1 g.t Jag anhåller alt få
fästa Ståndets uppmärksamhet derpå, att den brist, som visat
sig, årligen uppgår till i83,ooo r:dr i medeltal. Om nu
R. o. Ad. endast skulle bevilja 100,000 rtdr, så är det följaktligen
83,ooo r:dr för litet. Man kan visserligen säga, att
det är likgiltigt, emedan det beviljade beloppet är ett förslags-anslag,
så att hvilken summa som erfordras, skall den
utgå från Riksg.cont.; men om ett sådant sätt att gå tillväga
vore det rätta, så ser jag icke att ett förslags-anslag
någonsin behöfde till summan utsättas. Man kunde likaväl
för ändamålet bestämma så väl 10,000 som 100,000 rtdr.
Men då anslagen böra bestämmas med afseende på verkliga
förhållanden, på det man måtte hafva något visst att rätta
sig efter; så anhåller jag att R. o. Ad. måtte bevilja det
gam
-
Den i a A u gusti f. m.
377
gamla och nya anslaget i jemn summa med 43o,ooo r:dr såsom
förslags-anslag.
Frih. Sprengtporten, Jac. Wilh.: I anledn. af
den siste värde talarens yttrande, har jag ansett mig böra
fästa uppmärksamheten derå, att StatsUtskis tillstyrkande
att bestämma anslaget för fångars vård och underhåll till
det belopp, som Utsk. föreslagit, grundar sig på det yttrande
uti K. M:s nåd. propos. i ämnet, att K. M. hoppades, genom
lämpliga administrativa åtgärders vidtagande, kunna
nedsätta de dryga kostnaderna för fångvården. Blott detta
bar jag ansett mig böra meddela, på det man icke må tro
att det är i följd af en illa uppgjord calcul, som StatsUtsk.
nedsatte förslags-summan.
Hr von Hartmansdorff: Frih. Sprengtportens upp
gift
är ganska riktig, och jag tror mig icke heller hafva sagt
något som strider deremot. Men antingen Konungens rådgifvare
eller StatsUtsk. upptagit summan för liten, så är
förhållandet enahanda. Hvad besparingar som skulle kunna
göras under första åren i afseende på fångars vård och underhåll,
är svårt att inse, så länge brottmålslagen ännu icke
är förändrad. Om lagen förändras, är det troligt att kostnaderna
till en början icke blifva mindre utan snarare större,
ifall kroppsstraffen afskaifades och utbyttes mot fängelse.
Jag vidblifver derföre den framställning jag redan gjort.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R, o. Ad. behagade
bifalla Utskrs förslag i detta moment.
Ropades nej.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. ansåg
att för ändamålet borde på stat förslagsvis uppföras
43o,ooo r:dr.
Bifölls.
Momentet litt. b.)
Hr von Hartmansdorff: Jag vet icke rätt hvad
StatsUtsk. menar med denna framställning. Förmodligen
måtte landshöfdingarne rätta sig efter de föreskrifter, hvilka
från Fångvårds-styrelsen erhållas i afseende på fångvårdsmedlens
förvaltning; ty Fångvårds-styrelsen är att anse såsom
alla andra centralstyrelser, hvilkas föreskrifter landshöfdingarne
äga att iakttaga. Jag föreställer mig derföre, att den
ifrågaställda skrifvelsen är öfverflödig, enär det i alla fall
måste tillgå på sätt StatsUtsk. föreslagit.
R. o. Ad. ansåg det uti detta mom. framställda förslag
böra förfalla.
Momentet litt. c.)
Hr von Hartmansdorff: Ståndet har funnit alt
11 H.
48
Den 11 Augusti f. m.
.StatsIItsk., i sitt sednare betänk., något jemkat sitt förslag
i det första, och just i den punkt, vid hvilken jag gjorde
anmärkn., då saken förra gången förevar. Jag finner derföre
ingen betänklighet vid att nu tillstyrka bifall till Utskrs sednare
förslag i detta ämne.
Ulsk:s uti utlåt. N:o 216 rörtde denna punkt afgifna
förslag bifölls.
Momentet litt. d.)
Frih. Cederström, Jacob: Uti sednare betänk. N:o
216 har Utsk. vidblifvit sitt tillstyrkande uti det första betänk.
, oaktadt de dervid gjorda anmärknma. Denna hemställan
innefattar likväl ingenting, som kan leda till något
resultat; ty det följer af sig sjelft att fångar från Carlsborgs
fästning icke afföras till undergående af bestraffning, annorlunda
än i den ordning förfatlningarne bjuda, d. v. s. att
för det brott, som inom fästningen blifvit begånget, brottslingen
inom fästningen blir afstrafifad. Jag kan derföre icke
se annat, än att skrilvelsen är öfverflödig och bör förfalla.
Frih. Sprengtporten: Jag tror att Utsk:s sednare
yttrande i denna del innefattar ett svar på den af Frih.
Cederström framställda anmärknln; och då detta yttrande
icke blifvit uppläst, anhåller jag att sådant måtte ske.
Utsk:s yttrande i utlåt. N:o 216 öfver detta mom. upplästes.
Frih. Cederström: Utsk. har i detta yttrande tyd
ligen
medgifvit öfverflödigheten af den skrifvelse, som Utsk.
i första betänk, tillstyrkt. Det faller af sig sjelft, att bestraffningarne
icke kunna ske på andra orter, än der de enl.
lag skola verkställas.
Frih. Nauckhoff, Joh. Otto: Jag förenar mig så
mycket hellre uti Frih. Cederströms åsigt attdenund. skrifvelsen
är öfverflödig, som detta ärende icke har undgått
Regerius uppmärksamhet, emedan undersökning har blifvit
hållen för att utröna huruvida kostnaderna kunde inskränkas
vid fångars forslande ; af hvilken undersökning utslaget
blifvit sådant, att ingenting dermed skulle vinnas, utan sådant
snarare medföra ökad kostnad.
Uppå derefter framställd propos. ansåg R. o. Ad. Utsk:s
förslag i mom. litt. d) böra förfalla.
Momentet litt. ej.
Utsk:s yttrande i detta mom. ansågs för det närvar,
icke erfordra någon åtgärd.
2:dra punkten. Kronans hus och byggnader
i landsorten. '
Frih. Cederström: I afseende å denna punkt har
Den 12 Augusti f. m.
Utsk. i betänk. N:o 216 vidblifvit sitt beslut uti det föreg:de
betänk., oansedt de dervid gjorda anmärkntna. Jag anhåller
att få fästa uppmärksamheten derå, att reparationer å byggnader
ingalunda kunna i förväg beräknas eller till kostnaden
på förhand bestämmas, såsom beroende på tillfälliga
omständigheter, af t. ex. en storm, som rycker bort taket
på ett hus, eller en hagelskur, som sönderslår fönster. Sådana
b r is t fri I lig h eter mäste genast repareras, emedan kostnaden
dertill blir större, ju längre man uppskjuter dermed,
derföre att skadan i oberäknelig mån förvärras. Då detta
anslag tillhör Kammar-collegii inseende, anser jag mig böra
upplysa, att det är med största svårighet förhållandet kan
så regleras med det anslag som hittills blifvit lemnadt, att
icke Staten får vidkännas öfverdrifna kostnader i brist på
erforderliga medel lill besörjande af nödvändiga reparationer;
ty då tillgångarna äro otillräckliga att besörja de reparationer,
som för året erfordras, anbefaller K. M. Kammar-colhm
att till ett kommande år uppskjuta de reparationer,
som äro minst behöfliga. En del måste då uppskjutas;
men en hvar torde finna, huru svårt det är att med
visshet bestämma om de som varit uppskjutna, varit minst
behöfliga. För innevar. år har colbm hos K. M. anmält
att colbm icke kunde calculera hvilka reparationer, som
voro minst behöfliga och derföre i und. anhållit att K. M.
sjelf måtte i nåder bestämma huruledes med samtliga de
nödiga befunna reparationernas" verkställande förhållas skall,
hvilket K. M. äfven gjort; men deraf följer icke att ej en
massa af reparationer i provinserna äro eftersätta, hvilkas nu
uteblifna verkställighet kommer att föranleda ökade anslag
för nästa år. Af dessa skäl anhåller jag alt denna punkt
måtte afslås, och K. M:s nåd. propos. bifallas.
Frih. von Kraemer, Robert: Då detta ärende förra
gången här förevar, biträdde jag Frih. Cederströms åsigt,
och jag gör det äfven nu i fullkomlig öfvertygelse 0111 behofvet
af detta anslag.
Frih. Nauckhoff: Frih. Cederström har redan före
kommit
mig uti det väsendtligaste, som jag ville yttra. Han
har nämnt, att Kammar-colkm tager öfverinseende! öfver
det hela. Jag får blott tillägga, att i afseende på detaljerna,
sorn tillhöra läns-styreisen, förhållandet är sådant som
Hr Frihtn uppgifvit. Jag anhåller att anslaget må blifva
ett förslags-ansiag, emedan det är omöjligt att på förhand
kunna bestämma till hvad belopp kostnaderna kunna uppgå
för reparationer, som bero på tillfälliga händelser, hvilka
icke kunna förutses eller till beskaffenheten beräknas. Jag
anser derföre, ali Slåndet icke bör tveka att lemna bifall
till det obetydliga belopp, som K. M. i detta hänseende begärt.
Jag har varit i tillfälle att se, att högst nödvändiga
reparationer i brist af tillgångar måst i fleraåy uppskjutas,
38a
D c n i: Augusti f. m.
hvarigenom skadorna förökats, särdeles då byggnaderna varit
belägna i gransknpet af hafvet, hvars inverkan derpå vi
alla känna. Jag förenar mig derföre uti den af Frih. Cederström
gjorda anhållan.
Hr Frill. o. Landtm, framställde propos. till bifall å
Utsk:s förslag i denna punkt.
Ropades nej.
Uppå derefter framställd propos. beslöt R. o. Ad. att
anslaget för det i denna punkt afsedda ändamål borde förhöjas
till 40,000 r:dr.
3: d j e punkten. Arfvoden åt Astronomiaeadj
uncten Selander och Professoren Doctor
S c h I y t e r.
R. o. Ad. fann Utsk:s yttrande i denna punkt för det
närvar, icke erfordra någon åtgärd.
4:de punkten. Saltpeter-nä ringens upphjelpa
n d e.
Frih. von Kraemer: Ehuru jag icke kan godkänna de
motiv StatsUtsk. anfört för dess underlåtenhet att i detta
rent ekonomiska ärende sammanträda med Ekon.Utsk., afstår
jag likväl från allt vidare yrkande i detta ämne, emedan
jag har mig bekant att Irenne Stånd redan hafva bifallit
StatsUtsk:s åsigt.
Denna punkt blef af R. o. Ad. bifallen.
Hr Frih. o. Landtm, lillkännagaf, att plenum lomme
att fortsättas på eftermiddagen kl. 6.
5: te punkten. Flyinge och Strömsholms stuteriers
dagsverks-ersättning; hästafvelns förbättrande;
h i n g s t-p r oe m i e r samt hingsthållning i Elfsborgs
och Skaraborgs län.
Utsk:s yttrande i denna punkt ansågs icke för det närvar.
erfordra någon åtgärd.
6:te punkten. Extra utgifter.
Hr Rosenblad, Bernh.: Före 1809 utgjorde extra
utgifts-anslaget 100,000 r:dr i silfver, eller 4oo,ooo r:dr b:co,
ehuru K. M. då ägde oinskränkt disposition öfver alla statsanslagen.
Sedermera nedsattes detsamma med afseende på
Rikets dåvar. svaga tillstånd lill 100,000 r:dr, som det fortfarande
utgjort, ehuru myntvärdet blifvit reduceradt till
-|:delar. Bristen har likväl kunnat, ersättas genom den dispositionsrätt
K. M. tillförene ägt öfver besparingarna. Men
denna dispositionsrätt har vid sisth riksdag blifvit ytterligare
inskränkt; ty vid de flesta delar af riksstaten, der några
besparingar kunnat uppkomma, har man funnit ett appendix
af StatsUtsk., att desamma skulle särskildt aflemnas till
Den 12 Augusti f. ra.
381
Riksg.contoret. Att nu ytterligare nedsätta detta anslag, -  sora för ett like sådant som Sverige är det lägsta, som kan
bestämmas för de oförutsedda utgifterna, anser jag stridande
mot allt skäl oell all anledning. Jag får derföre tillstyrka,
att anslaget bibehålles vid 100,000 r:dr, men har ingenting
emot, att det blifver fördel t på de särskildta departementen,
i händelse hufvudtitlarne komme att omregleras vid denna
riksdag.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla Utsk:s förslag i denna punkt.
R.opades nej.
Hr Landtm, hemställde derefter, om R. o. Ad. behagade
bifalla Hr Rosenblads förslag, att för extra utgifter, hädanefter
som hittills, skall uppföras en summa af 100,000 r:dr.
Ropades ja.
Uppå derefter framställd särskild propos. biföll R. o.
Ad. Utsk:s framställning ang:de extra utgifls-summans fördelning
på de blifvande titlarna för de olika stats-deparl:n.
Hr Frib. o Landtm, hemställde,-om R. o. Ad. äfven
behagade bifalla de anslag, deruti ingen förändring blifvit
ifrågasatt, till det belopp, hvartill de hittills varit uppförda
och på den bifogade tabellen finnas upptagna.
Ropades ja.
R. o. Ad. beslöt äfven, att de indelningar, som på denna
lnifvudtitel finnas uppförda enl. R. St:s stat för år i835
och påföljande åren, äfven nu skola uppföras, dock med
iakttagande af de förändringar, som genom R. o. Ad:s nu
fattade beslut kunna föranledas.
Ånyo föredrogs StatsUtsk:s den 25 sisth Juli och den 1
dennes på bordet lagda utlåt. N:o 217, i anledn. af erhållna
återremisser å utlåt. N:o 61, anglde reglenn af utgifterna
under riksstatens gide hufvudtitel.
R. o. Ad. fann detta mål böra punktvis föredragas, och
utlåt. Pilo 61 dervid böra tjena lill grund.
Utskottets förslag, pag. 3, i utlåt. N:o 61, att
iån af de å denna hufvudtitel anslagna medel
hädanefter icke må meddelas.-
Frih. Cederström, Jacob: Detta Utskis tillstyrkande
innefattar i min öfvertygelse ett förbiseende af Statens
verkliga nytta, hvilken måste vara, att Styrelsen äger tillgångar
att använda till näringarnas understöd. Att understöd
i låneväg lemnäs, så att capitalet återkommer och kan
ånyo användas, måste vara för Staten nyttigt, och ett motsatt
förhållande hinderlig! för näringarnas fortkomst. Detta
förhållande ligger till grund för bestämmandet af del an
-
38a
Den i a Augusti f. ra.
slag vid 1809 års riksdag, hvarvid Ständerne beklagade, att
de ieke kunde anvisa mera, men förklarade att de voro öfvertygade
om att dessa medel, ändamålsenligt administrerade,
skulle lemna ökade och tillräckliga tillgångar och vara
svarande emot behofvet. Först i sednare tider har man
börjat att i låneväg använda titelns medel för näringarna.
E11 näring, som icke är hulpen med låneunderstöd, vare sig
mot 2a3 proc. eller utan ränta men mot återbetalningsskyldighet
af capitalet inom 10 år, förtjenar icke understöd;
ty i annat fall äro penningarne blott för Slaten bortkastade.
Jag tillstyrker derföre afslag på Utskottets framställning om
en und. skrifvelse till K. M., och att det må öfverlemnas till
K. M. att, efter sig företeende omständigheter, använda medlen
till näringarnas upphjelpande, likväl endast i låneväg.
Frih. Sprengtporten, Jac. Wilh.: Jag vill icke bestrida
Frih. Cederströms sats, att näringarna kunna vara i
behof af låneunderstöd; men för detta behof är redan sörjd t
genom disconter i många skepnader. Lika litet lärer Frih.
Cederström kunna bestrida, att näringarna stundom behöfva
directa anslag, och derför ar sörjdt genom gide hufvudtiteln.
Jag betviflar, alt de jordbrukare, som vid skiften
erhålla utflyttningshjelp, skulle varda särdeles belåtne med
låneunderstöd i stället för directa anslag. Den punkt, hvaruti
Frih. Cederström och jag äro af olika tankar, är den,
att jag anser Finance-exped:n icke böra vara en discont-inrättning.
För att förekomma all slags oreda i detta hänseende
genom sammanblandning af frågor, som icke äga sammanhang,
och då erfarenheten ådagalagt alt ingenting vunnits
genom låneunderstöd på 9:de hufvudtiteln; har SlatsUtsk.
icke kunnat godkänna den åsigt, som Frih. Cederström
framställt, som Hr Frih:n i långliga tider försvarat, och som
jag respeeterar, men sorn jag icke vill lägga till grund fölen
statsreglering. Jag anhåller derföre om bifall till Utsk:s
i min tanke ganska väl grundade framställning.
Frih. Cederström: I anledn. af Frih. Sprengtporten
försvar för Utsk:s betänk, anhåller jag att få fästa hans
uppmärksamhet derpå,- alt om denna titel, som vid 1809.
års riksdag bestämdes till 100,000 r:dr, hade blifvit successivt
utlånad, med återbetalning hvart io:de år, så hade
Sverige nu ägt årligen emellan 5 ä 600,000 r:dr till Styrelsens
disposition för näringarna, utan att en skillings ränta
derå behöft beräknas. Och med en half million eller något
derutöfver, som årligen ökas, kunde väl Styrelsen bättre understödja
näringarna, än med dispositionen af hvad Utskföreslagit.
Det faller af sig sjelft, att samma grundsatser
måste gälla för statsreglenn, som för den enskilda hushållningen.
Äger man ej capitaler, så står man pä samma punkt,
såvida man ej kommer i skuld; ty till förkofran kommer
man först genom capitaler. Hvad det beträffar att Finance
-
D e n i a Augusti f. m.
383
expedrn icke bör vara ett lånecontor, så kan förhållandet
desto mindre vara sådant, sorn disposition i detta fall icke
skulle erhållas utan föregtde pröfning af K. M. om nyttan
och ändamålsenligheten af det företag, för hvilket lånet skulle
beviljas. Samme värde ledamot, som gjorde denna anmärka.
, bar frågat om det vore lämpligt att lemna ulflyttningshjelp
såsom lån. Jag svarar ja, och påstår, att det är
vida lämpligare, än att göra presenter deraf; ty man har
icke ens rättighet att göra presenter af allmänna medel, med
mindre den auctorilet, som gifvit medlen, är i tillfälle att
bedömma, om den enskilde personen, som är i behof deraf,
kan genom tjenster till samhället återgälda gåfvan. Jag förnyar
derföre min anhållan om afslag på Utsk:s tillstyrkan.
Frih. Sprengtporten: Med afseende å den siste värde
talarens anmärkn., att utflytlningshjelpen borde utgå i
Form af lån, i stället för anslag, får jag blott fästa hans uppmärksamhet
derpå, att jag föreställer mig att lagstiftarens
mening varit den, att skiftesväsendet på ett så svårt sätt ingriper
uti äganderätten, att ett sådant biträde som utflyttningshjelpen
å Statens sida erfordrades för att inleda skiftesföretagen.
Hade dessa bidrag utgått i form af lån, så
hade troligen, i stället för den rikedom som Frih. Cederström
förespeglat sig, inträffat, att R. St. vid riksdagarna
måste afskrifva betydliga summor. Detta har jag förutsett,
och det är egentligen denna omständighet, som föranledt
mig alt biträda Utsk:s förslag.
Hr von Hartmansdorff, Aug.. Jag har vid ett
föregtde tillfälle bestridt, att Konungen i Statsrådet skulle
vara långifvare. Jag är af samma mening i denna fråga och
instämmer derföre med Frih. Sprengtporten och StatsUtsk.
Skulle K. M. uti Statsrådet bevilja lån, så borde hans rådgifvare
vara ansvarige derför att vederbörliga säkerhetshandlingar,
med alla de omständigheter som höra till Iåns
beviljande, vore i ordning. De borde pröfva borgesmännens
vederhäftighet, vaka öfver att andra löftesmän erhöllos, i
händelse de första afledo, o. s. v. Skulle denna låneundsättning
fortgå i vidsträcktare mån, så ser jag icke annat,
än att Konungens Statsråd behöfde en ombudsman för att
bevaka dess utlåningsangelägenheter. Men hvem skulle väl
ansvaret drabba, om något i detta hänseende försummades?
Troligen sköte man skulden på Konungens rådgifvare, som
icke vidtagit alla försigtighetsmått. Men om det än lyckades,
utan äfventyr, tror någon sig om, alt såsom Konungens
rådgifvare hafva tid att granska alla dessa små omständigheter
och tillika uppfylla sitt rådgifvarekall? Jag betviflar
möjligheten deraf, äfven om någon skulle tilltro sig förmågan.
Min mening är således, att om lån för dylika ändamål,
som gide hufvudtiteln omfattar, skola meddelas i annan
väg än af allmänna låneinrältningar med de medel, son»
384
Den 12 Augusti f. m.
här anslås; så böra R. St. uppdraga en sådan lånebefattning
t. ex. åt Riksg.cont., med bestämdt reglemente för lånerörelsen,
på det sätt nemi. att då K. M. hade bifallit en dylik
låneansökning, skulle lånets utlemnande bero på Riksg.-  cont:s pröfning af lånehandlingarnas och de för lånets utbekommande
i öfrigt erforderliga villkorens öfverensstämmelse
med föreskrifterna uti det för lånerörelsens bedrifvande
Riksg.cont. meddelade reglemente. Men i det skick som saken
nu befinner sig, kan jag icke annat än afstyrka all förändring
i StatsUtskis utlåtande.
Uppå derefter framställd propos. blef ITtskts förslag af
R. o. Ad. bi fallet.
Utskottets yttranden, pag. 3, i utlåt. N:o 6i,
an g:de gjord framställning om inskränkning af
anord n inga ina å denna hufvu dtitel, inom tiden
till nästa riksdag; angrde lämpligaste sättet för
användande af Landtb ru k s-academiens tillgångar;
samt om förhöjd t anslag för Ta be 11-c om mission
e n.
Hvad Utsk. i dessa ämnen yttrat gillades af R. o. Ad.
Utskottets förslag, pag. 3 och 4» > utlåt. N:o6i,
a n g: d e fördelning af denna hufvu dtitels anslag
under särskilda underafdelningar.
Hr von Hartmansdorff: R. o. Ad. har nu hort
elfva särskilda rubriker uppläsas, hvilka, till undvikande af
omsägning, kunde sammanföras till fem; ty både slöjder,
handel och sjöfart, bergsbruk och jordbruk äro alla näringar
och kunde derföre sammanföras. Jag anser det i allmänhet
orätt, att för mycket specificera föreskrifter och
derigenom binda sig inom trångare gränser än nödigt är.
Jag hemställer derföre, om icke följande enkla fördelning
kunde antagas, nemi. i:a afdelningen, bestående af de skiften
och afvittringar, utflyttningshjelp och enskiften, så väl
i Skåne, Skaraborgs län och Öland, som uti öfriga delar af
Riket, der de ifrågakomma; den andra skulle motsvara den
4:de i Utsk:s förslag, nemi. vägar och communicationer; den
tredje undervisningsanstalter för näringarna; den fjerde hästafvelns
befrämjande, och den femte näringarnes befrämjande
i allmänhet.
Frih. Cederström: Jag tillstyrker afslag å dessa titlar,
emedan jag anser dem otillbörliga, enär K. M. har dispositionsrätt
öfver titeln til! föremål, som för Rådet anmälas.
Jag tillstyrker derföre bifall till den föreslagna summan,
men afslag till StatsUtsk:s förslag i afseende på fördelningen.
Hr
Den 12 Augusti /. m.
385
Hr Rosenblad, Bernh.: Då de benämningar på dessa
underafdelningar, som Hr von Hartmansdorff tillstyrkt,
äro lämpliga och riktiga, så instämmer jag i detta hänseende
med honom, blott med den åtskilnad, att jag anhåller
att i stället för orden ”vägar och communicationer,” det må
heta vägar och förbindelser.
Frih. Sprengtporten: Jag anser mig böra meddela
den upplysningen, att den utaf StatsUtsk. föreslagna fördelningen
af anslaget under gide hufvudtiteln grundar sig på
statsverkets räkenskaper. StatsUtsk. har uppgjort fördelningen
efter det förhållande, som hittills ägt rum, utan afsigt
att derigenom på något sätt inskränka K. M:s dispositionsrätt
öfver titeln; ty i följd af hvad StatsUtsk. tillstyrkt
i afseende på dispositionen af besparingarna, beror det af
K. M. att inom titeln använda uppkommande besparingar.
Jag skulle tro, att den utaf StatsUtsk. uppgjorda fördelningen,
hvilken inom öfriga Slånden blifvit antagen, är lämplig.
Hr Frih. o. Landtm, föreslog bifall till StalsUtsk:s
förslag i denna del.
Ropades ja och nej.
Uppå derefter framställd propos, biföll R. o. Ad. Hr
von Hartmansdorffs förslag, i följe hvaraf anslagen å denna
hufvudtitel skulle fördelas under följande fem underafdelningar,
nemi.:
1:0 Skiften, afvittringar och utflyttningshjelp; motsvarande
usta, 2:dra och 3:dje afdelningarna i Utsk:s förslag.
2:0 Vägar och communicationer; motsvarande 4tde afdelningen
i Utsk:s förslag.
3:o Undervisnings-anslalter för näringarna; motsvarande
5:te och 8:de afdelningarna i Utsk:s förslag.
4:o Hästafvelns befrämjande; motsvarande 7lde afdelningen
i Utsk:s förslag; och
5:o Näringarnas befrämjande; motsvarande 6:te, Qtde,
io:de och utte afdelningarna i Utskts förslag.
i:sta punkten. Skiften och afvittringar.
Utskottets förslag under denna punkt bifölls.
Hr von Hartmansdorff: Fördelningen är gjord i
öfverensstämmelse med StatsUtsk:s förslag till titelns indelning.
Jag hoppas således, att sedan en annan fördelning af
titeln blifvit af R. o. Ad. antagen, den uti förevar, punkt
uppgjorda fördelning ej må anses hinderlig för den som R.
o. Ad. beslutat.
Uppå derefter framställd propos. förklarade R. o. Ad.,
att Ståndet, såsom en följd af sitt beslut i afseende på de
11 H. 49’
586
Deu 12 Augusti f. ra.
särskilda underafdelningarna inom titeln, ansåg, alt de summor,
som för denna titel beviljas, ehuru de här upplagas
under de underafdelningar, Utsk. föreslagit, sedermera böra
sammanföras under de afdelningar, som nu blifvit af Ståndet
beslutade.
2: dra punkten. Utflyttnings hjelp åt en sk i ftestagare
i alla Rikets län, utom Skaraborgs,
Malmöhus och Christianstads län, samt Öland.
3:dje punkten. Enskiften i Skåne och Skaraborgs
län samt på Öland.
Dessa tvänne punkter biföl lös.
4:de punkten. Vägar och communicationer.
Frih. von Kraemer, Robert: Då StalsUtsk:s afsigt
synes hafva varit alt runda summan, så synes mig att 9,000
r:dr varit lämpligare, än det belopp, som Utsk. tillstyrkt.
Denna 4:de punkt blef af R. o. Ad. bifallen.
5:te punkten. Undervisnings-anstalter för
jordbruket och landtmanna-nä ringa ma. Mom.
litt. a).
Frih. von Kraemer: Ehuru jag icke gillar formen och
planen för Degebergs institut, såsom anlagdt på en enskild
mans egendom; så kan jag dock icke neka detta institut den
förtjensten alt hafva gifvit riktning åt ett förbättradt jordbruk
inom landet; hvarföre jag yrkar afslag å förevar, punkt
uli StatsUtsk:s utlåt. N:o 217, samt bifall till hvad SlatsUtsk.
föreslagit uti samma punkt af dess betänk. N:o 60.
Hr af Dalström, Gust. Jac.: Uti K. M:s nåd. propos.
om statsverkets tillstånd och behof har K. M. begärt,
icke mindre att anslaget till Degeberg fortfarande måtte utgå,
utan äfven alt ett anslag af i5,ooo r:dr måtte ställas till
K. M:s disposition, så väl för att af dessa medel använda
behöfligt belopp för Degeberg, som ock för att befrämja
andra sådana inrättningars uppkomst i landsorterna. StatsUtsk.
bar uti dess betänk. N:o 61 tillstyrkt, icke blott att
anslaget af 5ooo r:dr, sorn Degeberg hittills åtnjutit, fortfarande'
må till samma institut ulgå, utan äfven att ett lika belopp
derutöfver må årligen beviljas detta institut, under villkor
att derstädes kostnadsfritt underhålla 3:ne elever- och
rättare-lärlingar årligen; och härtill har R. o. Ad. redan
lemnat bifall, men uti sednare betänk., som nu är för handen,
har StatsUtsk. frångått sitt förra tillstyrkande och till
styrkt
afslag å hvad K. M. begärt, ehuru nyttan af Degebergs
institut är allmänt vitsordad, icke blott med afseende
å den derstädes införda förbättrade metoden för jordbruksskölseln,
utan äfven i anseende till de der antagna rationella
grunder för landtbruket. Westergöthland har i detta
fall stått långt efter Rikets öfriga provinser, och del har
D c ii 12 Augusti f. m.
387
deraf hemtat ansenliga fördelar; oell då det är att förmoda,
att dylika institut komma att uppstå inom andra landsorter,
tvekar jag icke att föreslå R. o. Ad. att lemna bifall till
livad K. M. i detta ämne proponerat.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Jag var frånvar. då det
sednare beslutet fattades inom StalsUtsk., och har derföre
icke kunnat reservera mig deremot. Jag tror icke att jag
vid detta tillfälle behöfver inför Ståndet redogöra för den
princip, som legat till grund för Ujsk:s tillstyrkande uti första
betänk., enär ingen röst yttrat sig deremot, och jag dessutom
förmodar att R. o. Ad. nu, såsom förra gången, inser
nyttan och nödvändigheten att understödja detta institut;
hvarföre jag inskränker mig till att begära afslag å Utsk:s
sednare samt bifall till dess första betänkande.
Frih. Sprengtporten: Under åberopande af den reservation,
i hvilken jug instämt mot det beslut StatsUtsk.
fattat i sednare betänk., anhåller jag om propos. till bifall
å Utsk:s tillstyrkande i det första.
Frih. Cederström: Jag instämmer med de talare,
hvilka redan yttrat sig för bifall till Utsk:s första betänk.
Hr von Rosen, Georg: Jag anhåller att få veta hvad
beslut de öfriga Stånden fattat i afseende på Degeberg.
Underl R id d.S e c r et.: Ingen underrättelse är ankommen
ang:de de beslut, som öfriga Stånden fattat rör:de StatsUtsk:s
sednare betänkande.
Hr von Rosen: Till hvad Frih. von Kraemer yttrat
får jag blott tillägga, att jag icke kan fatta på hvilka skäl
och grunder StatsUtsk. ändrat sitt förra beslut. StatsUtsk.
yttrar, att ledamöter inom BondeSt. erkänt inrättningens
nytta; men har derjemte åberopat en för mig mera gällande
aucloritet, nemi. Hr Statsrådet och Presidenten Poppius.
Den jemkning StatsUtsk. gjort emellan dessa opinioner, gör,
alt jag icke kan fatta, att upplysningar vunnits, som kunnat
föranleda till minskning af anslaget, hvarföre jag tillstyrker
bifall till Utsk:s första förslag.
Frih. Raab, Adam Christian: Då StatsUtsk:s sednare
utlåt, icke funnit förespråkare inom Huset, skulle det
vara öfverflödigt att vidlyftigt motivera min anhållan om afslag
å sednare betänkandet.
Frih. Cederström, Anders: Sedan R. o. Ad. nu
med sådan frikostighet öppnat landets cassakista, hesiterar
jag att uppträda, för alt lala till fördel för en inrättning,
hvars bestånd i väsendtlig mån beror på ökade statsutgifter,
ehuru ökade fördelar deraf i framtiden äro att förvänta.
Det motstånd, som detta ärende röjt uti StatsUtsk., torde
hufvudsakligen härleda sig från a:ne skäl, nemi. dels derifrån,
att så många motionärer uppträdt med förslag till likartade
388
Den xa Augusti f. m.
anstalter inom andra orter, och dels derifrån, att BondeSt.
i allmänhet hyser fruktan för att antaga något nytt, om
hvars fördelar det icke är fullkomligen öfvertygadt och derföre
långsamt tillvägagår i fråga om reformer. Ifrågavar.
inrättning har ovedersägligen bidragit till upphjelpande af
vårt jordbruk. Den som rest genom Upland, Westmanland,
Wermland och Westergöthland har äfven funnit på hvilket
sätt jordbruket i dessa landsorter bedrifves, och den som
tagit kännedom om Degeberg lärer icke kunna bestrida nyttan
af denna inrättning, såsom ett föredöme till åstadkommande
af något bättre. På dessa skäl förenar jag mig
med dem, hvilka tillstyrkt afslag å StatsUtsk:s sednare betänk.
och bifall till det första.
Frih. Hamilton, Hugo: Jag begärde ordet blott för att,
i anledn. af Hr von Rosens förfrågan, meddela den upplysning
det jag hört sägas, att StatsUtsk:s första betänk, blifvit bos
BorgareSt. bifallet.
Hr af Dalst rom: Jag ämnade meddela samma upp
lysning,
som Frih. Hamilton lemnat; men jag får tillägga,
att anslaget till Degeberg blifvit i BondeSt. afslaget.
IJr Edenhjelm, Gillis: Då jag icke blott haft till
fälle
att på stället öfvertyga mig om nyttan af Degebergs
institut, utan äfven äger erfarenhet om den gagneliga kännedom
uti jordbruksyrket, som ynglingar derstädes inhemtat
och sedermera till egen och andras fördel tillämpat; så instämmer
äfven jag uti den anhållan, att R. o. Ad. måtte bifalla
Utsk:s första betänkande.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. behagade
bifalla Utsk:s i utlåt. N:o 217 rör:de detta mom. afgifna
förslag.
Ropades nej.
Uppå derefter framställd propos. biföll R. o. Ad. hvad
Utsk. rör:de detta mom. i utlåt. N:o 61 tillstyrkt.
Momentet litt. b).
Frih. von Krsemer uppläste följande:
Med åberopande af mitt utlåt, då StatsUtsk:s betänk.
N:o 61 här förevar, hvilket utlåt, med obetydliga förändringar
blifvit R. o. Ad. i särskildt tryck meddeladt, får jag
nu blott i korthet om detta ämne mig yttra.
Det är en besynnerlig tillfällighet, hvilken jag vid flera
riksdagar sett inträffa, nemi. att jordbruksintresset sällan
lyckats göra sig gällande, ehuruväl inom alla RiksSt:n intet
intresse borde hafva flera försvarare än detta. Att vid denna
riksdag utverka en annan åsigt häri, vore väl nog förmätet,
men jag trodde mig dock kunna lyckas häri, med
afseende dels på de rika tillgångar af bankens vinst och öfverskott
på åtskilliga hufvudtitlar Staten nu äger att dis
-
Den 12 Augusti f. m.
389
ponera, dels i stöd af den erfarenhet man vunnit, att flera
millioner r:dr gå ur landet, snart sagdt årligen, till uppköp
från utrikes orter af landtmanna-producter, hvilka ganska
väl skulle kunna erhållas inom landet, om modernäringen
med upplysning och sakkännedom vårdades.
Då Borgare- och BondeSttn dock redan bifallit StatsUtskrs
åsigt, att med förslaget om Ulltuna kungsgårds upplåtande
till landtbruks-institut lämpligen kunde anstå till
nästa riksdag, är väl föga hopp öfrigt att nu tillvägabringa
en ändring i beslutet. Grundorsaken till detta motstånd förmodar
jag igenlinnes i den kända afundsjukan. Han hade
ändå rätt, den författare, som, på tillfrågan hvarföre en nyttig
inrättning mötte motstånd, lät en person svara: Jo, jeg
må sige dem — jeg bor ej der! Man glömmer dock,
att ett jordbruks-institut, anlagdt vid Rikets största universitet,
icke är afsedt endast för provinsen Upland, utan för
hela Sverige. — Man glömmer att hvarje Svensk yngling
äger rättighet att vid en af Staten bekostad allmän läroanstalt
inhemta undervisning ; man glömmer att den theoretiska
bildningen kan inhemlas under hvilken latitud som
helst, att den praktiska undervisningen är en tillämpning
deraf, som på ett ställe måste inhemtas, och att i tillämpningen
den, som gjort sig full reda för alla detaljer af dessa
undervisningens båda delar, kan ingå i hvilka jordbruks-speculationer
sorn helst.
StatsUtsk. tror, att, i följd af det allmänt tilltagande
intresset för landtmanna-näringarna, det torde vara lämpligt,
att äfven till en del åt den enskilda omtankan öfverlemna
att bereda tillgångar till sådana läroanstalter. När det gäller
modernäringen, hvarifrån dock våra flesta skatter skola
hemtas, hänvisar man till den enskilda omtankan, och lemnar
allt hvad dermed står i sammanhang vind för våg. Men
äfven denna särdeles snåla riksdag visar dock exempel, att
ganska små och underordnade intressen uppmuntrats med
vida betydligare anslag, än bär är i fråga för Sveriges
jordbruks förbättring och uppkomst.
Jag har i dessa dagar haft tillfälle samtala med en person,
som helt nyligen med uppmärksamhet besökt Eldena
vid Greifswald. Detta i stor scala anlagda jordbruks-institut
har ådragit sig nu regerande Konungens i Preussen synnerliga
uppmärksamhet, och på Dess befallning har det närmaste
samband blifvit tillvägabragt mellan detsamma och universitetet
i Greifswald, för att sålunda väcka håg hos och
bilda det uppväxande slägtet för jordbruks-yrket; ty man
har der klarligen insett att uppfostran häri fordras, ej blott
lör dem, som helt och hållet egna sig deråt, utan äfven för
dem, som ingå i Statens tjenst. I intet land torde en sådan
uppfostran vara afbehofvet mera påkallad än i Sverige; en
civil embetsman, för alt vara duglig på sin plats, antingen
lian är landshöfding eller domare, mäste tillegna sig denna
3go
Deli 12 Augusti f. m.
kunskap; prester), för alt med exempel och råd kunna tillhandagå
sina sockenboer, bör äfven häri äga sakkännedom;
indelta officeraren, för att slå sig ut med sina knappa löneinkomster,
måste vara kunnig jordbrukare; — det duger ej
mer att yttra: jag slår mig i ro på landet— man måste
äfven utveckla sakkunskap, skicklighet och drift, om man
vill der vinna medborgares aktning och uppmärksamhet.
Jag får med anleda, af hvad jag nu anfört, och förr
gjort det inom detta RiksSt, yrka afslag på StatsUtsk:s betänk.
, och anhåller vördsamt att R. o. Ad. ville bevilja ett
anslag å gide luifvudtiteln af 4 000 r:dr b:co årligen, motsvarande
Ulltuna kungsgårds arrende, att från 1841 afsättas,
helst räntebärande, till bildande af en fond för uppköp
af inventarier 111. m. för ett landtbruks-institut på Ulltuna,
samt att denna kungsgård, vid arrendetidens slut, eller förr,
om arrendatorn vill från arrendet afstå, må upplåtas till ett
allmänt landtbruks-institut för hela Sverige, under öfverinspection
af den särskilda styrelse, som K. M. i nåder kan
finna för godt att dertill förordna.
Hr von Rosen: Ehuru StatsUtsk. uti sitt sednare
betänk, vidblifvit dess tillstyrkande uti första utlåt., skall
jag dock icke upprepa hvad jag anförde vid återremissen
ang:de högre anslag till ett institut i Skåne, utan vill jag
vara nöjd med det belopp, som med K. M:s begifvande kan
erhållas; dock önskar jag den förändring uti StatsUtsk:s tillstyrkande,
att de 5ooo r:dr, som StatsUtsk. beviljat för att
tilldelas fem lägre Iandtbruks-skolor med 1000 r:dr till hvardera,
måtte få af K. M. disponeras och fördelas på sätt K.
M. finner lämpligast; ty mig veterligen finnes icke för närvar.
fem sådana institut, och om så många icke skulle uppstå,
toide de som finnas lämpligen få tillgodonjuta så mycket
större anslag. Derföre önskar jag att dessa 5ooo r:dr
måtte ställas till K. M:s disposition att efter K. M:s godtfinnande
fördelas, på sätt K. M. kan finna lämpligt, så att,
derest fem sådana inrättningar organiseras, hvardera må erhålla
den lott K. M. kan finna för godt att bestämma.
Gr. Frölich, Gust. Erik: Jag anhåller endast alt
få förena mig uti hvad Hr von Rosen anfört.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller, att dessa
frågor måtte åtskiljas, och Ståndet först besluta öfver
K. M:s nådiga propos. samt Frih. von Knemers motion
rörtde Ulltuna kungsladugårds upplåtande till inrättande
derstädes af ett större central-landlbruks-institut; och
derefter afgöra frågan om anslag af de 5ooo r:dr, som K.
M. skulle äga disponera för andra landtbruks-institut. I
sjelfva saken anhåller jag att få instämma med Frih. von
Kraemer. Jag är öfvertygad alt på inga ställen i Riket skulle
Jandtbi uks-institut gagna mera än vid Ulltuna i norra delen
Den 12 Augusti f. m.
af Riket samt nära Lund i den södra delen. Jag liar hort
sägas, att den egendom, som för sådant ändamål är inköpt
i Skåne, är belägen för långt ifrån nämnda stad. Men om
penningar dertill erhållas, så lära väl Skåningarne söka en
lämplig local. Jag tillstyrker att ifrågavarande 5ooo rtdr
må beviljas utöfver anslaget för Ulltuna.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, det R. o. Ad. torde
finna skäligt, alt särskild propos. framställdes i afseende på
frågan om anslag af allmänna medel för ett större landtbruks-institut,
och i sammanhang dermed rörtde Frih.
von Krsemers motion angrde inrättande af ett sådant vid
Ulltuna. Andra frågan blefve om det årliga anslaget af
5ooo r:dr för att tilldelas 5 mindre landtbruksskolor; och
hemställde Hr Landtm, nu, om R. o. Ad. behagade bifalla
StatsUtskcs yttrande, att icke något större anslag af allm.
medel, till inrättande eller underhåll af ett större landtbruksinstitut,
bör anslås.
Ropades nej.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. ansåg,
att, på sätt Frih. von Kraemer föreslagit, 4ooo r:dr böra på
denna hufvudtilel anslås, såsom ungefärligen motsvarande
Ulltuna kungsgårds arrende, att från 1841 afsättas, helst räntebärande,
till en fond för bildande af ett landtbruksinstitut
i större scala.
Frih. von Kraemer: Jag torde få fästa uppmärk
samheten
derpå, att mitt förslag äfven gick derpå ut, att
Ulltuna kungsladugård mätte, då arrendet upphör eller då
arrendatorn afstår från arrendet, förvandlas till landtbruksinstitut.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att Frih. von Kraemer
äfven föreslagit, att Ulltuna kungsgård vid arrendetidens
slut, eller förr, om arrendatorn vill från arrendet afstå, må
upplåtas till ett allmänt landtbruksinstitut lör hela Sverige,
under öfverinspection af den särskilda styrelse, som K. M.
i nåder kan finna för godt att dertill förordna; och hemställde
Hr Frih. o. Landtm., om R. o. Ad. härtill behagade
lemna sitt bifall.
Bifölls.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde derefter, om R. o.
Ad. behagade bifalla StatsUtsk.vs förslag, rörtde ett årligt
anslag af 5ooo r:dr till nästa riksdag alt tilldelas fem lägre
landtbruks-skolor.
Ropades nej.
Hr von Hartmansdorff: Jag utbeder mig att Hr
Frih. o. Landtm, måtte göra propos. på det af Hr von Rosen
framställda förslag, nemi. att de af StatsUtsk. tillstyrkta
5ooo r:dr för ifrågavar. ändamål måtte ställas till Konungens
disposition att fördelas på sätt K. M. lämpligast finner.
D’e n i» Augusti f. m.
Uppå derefter framställd propos. beslöt R. o. Åd., att
ett årligt anslag af 5ooo r:dr intill nästa riksdag uppföres
att af K. M. disponeras till, och fördelas emellan sådana
lägre landtbruks-skolor, hvilka visat sig hafva bildat ett capital
af minst 20,000 r:dr b:co i penningar eller egendom,
och hvilkas organisation i öfrigt af K. M. pröfvas motsvara
det dermed åsyftade ändamål.
Slutmeningen uti 5:te punkten.
Med hufvudsakligt gillande i öfrigt af hvad Utsk. i
denna slutmening yttrat, fann R. o. Ad. att, i följd af Stån
dets
nu fattade beslut, den för Utskts afdelning: ”Under’’visnings-anstalter
för jordbruket och näringarna” erforderliga
summa borde bestämmas till 21,000 r:dr b:co.
6: te punkten. Befrämjande i allmänhet af
jordbruk och Iandtmanna-näringar.
Frih. von Kramer: Rör:de denna punkt har jag att framställa
en sådan anmärkn. sorn jag redan gjort ang:de saltpeternäringen,
nemi. att rättast varit, att StatsUtsk. fattat sitt beslut
gemensamt med Ekon.Utsk.; ty då Ekon.Utsk:s beslut i detta
ämne inkommer till Stånden, så lägger det beslut, som R.
o. Ad. nu fattat, hinder i vägen för bedömmande af Ekon.-  Utskts åsigt, som omfattar detta ämne i en utvidgad scala,
men då 3:ne Stånd afgjorl saken på sätt StatsUtsk. föreslagit,
så inskränker jag mig blott till en reservation till protocollet.
Utskottets tillstyrkande i denna punkt bifölls.
7:de punkten, flästa fvelns förbättrande.
Bifölls.
8:de punkten. Under vis nings-anstalter för
slöjd erna.
Hr Edenhjelm, Gillis: I egenskap af ordför. uti
Direclionen för Chalmerska slöjdeskolan i Götheborg, får jag
nämna, att ehuru stort behofvet är af högre anslag för denna
inrättning, vi likväl skola försöka att efter bästa förmåga
hushålla med hvad som blifvit be vi I ja d t, då Utsk. icke funnit
sig böra tillstyrka hvad som blifvit hegardt.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att då denna punkt
innehölle tvänne frågor, ansåg han sig böra fördela propos:na,
och hemställde nu alltså först, om R. o. Ad. behagade bifalla
Utsk:s förslag rör:de Chalmerska slöjdeskolan.
Ropades ja.
Hr Rosenblad: Jag har ingenting emot att bifalla
öfverflyttning till riksstaten af anslaget för teehnologiska institutet.
Det är lämpligt, och anslaget bör bestämmas, på
sätt
Den i a Augusti f. m.
sätt uti första betänk, är föreslaget, lill sammanräknade
i4,44° r:dr; icke heller liar jag någonting emot, alt de till
Gomrnerce-collegii disposition ställda 7000 r:dr minskas till
6,760 r:dr; men deremot kan jag icke annat än afstyrka
att Manufactur-discontens behållning, efter afdrag af omkostningar,
för hvarje år skulle till Riksg.cont. inlevereras;
ty då denna disconts lånerörelse är sådan, att förluster stundom
äga rum, som icke blifva synliga, förrän flera år efter
det de inträffat, så kunde ett år så stora förluster uppkomma,
sorn man icke hade beräknat, att disconten, till fyllande
af den sålunda uppkomna bristen, behöfde den lill Riksg.-  cont. inlevererade behållningen. Jag tillstyrker derföre afslag
påUtskts sednare betänk, och bifall till betänk N:o 61, i öfverensstämmelse
med hvad jag nu yttrat. Såsom ett ytterligare
skäl till afslag, torde jag få fästa uppmärksamhet på, att de besparingar,
Manufactur-disconten hittills gjort, kommit manufaclurernes
lånerätt tillgodo, samt att det är på detta sätt,
under längre följd af år den Manufactur-disconten enskildt
tillhörande fond uppkommit, och i den genom sådan lill—
vext efterhand möjliggjorda tillökning i utlåningen, hafva
de dertill berättigade näringar ägt enda tillgången, alt icke
se sin lånerätt minskad, i mån af näringarnas egen utvidgning.
Att nu, utan nytta för Slaten, borttaga denna lilla
förmån i ett ögonblick, då man vill beröfva dem det förmenta
skyddet af ett prohibitiv-systeme, torde finnas vara
lira olämpligt.
Frih. von Kraemer instämde med Hr Rosenblad.
Frih. Cederström, Jacob: Lika med Hr Rosenblad
anser jag det vara mera än illa, om den vinst, som Manufactur-disconten
lemnar, icke skulle få tilläggas capitalet för
denna discont; men jag kan icke med honom instämma uti
anhållan om bifall till Utskts tillstyrkande uti denna punkt
af betänk. N:o 61, utan bör detsamma afslås och betänk.
K:o 217 bifallas med den förändring att R. o. Ad. låter sednare
mom. rörtde vinstens öfverlemnande till Riksg.cont.
förfalla; ty endast i denna händelse blir beslutet fullständigt
och riktigt.
Hr Rosenblad: Då resultatet i det hela ungefärli
gen
blir lika, och då möjligtvis något af de Stånd, hvilka
redan beslutat i ämnet, närmare följt sednare betänk.; så
vill jag icke vara af skiljaktig mening med Frih. Cederström,
utan instämmer med honpm uti anhållan om afslag å förra
och bifall till sednare betänk, med den af honom tillstyrkta
förändringen deruti.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla Utsk:s förslag i sednare delen af 8:de punkten,
upptaget på 6:le och 7:de sidorna i utlåt. N:o 217.
Ropades nej.
11 H. 5o
3q4 Den 12 Augusti f. m.
•
Uppå derefter framställd propus, blef samma förslag bifallet,
med den förändring, att den under K. Commerce®
collegii förvaltning ställda Manufactur-Iåne-fondens behållning
i årliga vinstmedel icke skall till Riksg.cont. inlevereras.
Hr Rosenblad: Då åtminstone ett men måhända
tvänne Stånd ännu icke beslutat öfver denna del af betänk.,
sä hemställer jag, om icke R. o. Ad. skulle vilja inbjuda
MedStånden att förena sig uti R. o. Ad:s beslut i denna
punkt.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
besluta en sådan inbjudning, sorn Ilr Rosenblad nu
föreslagit.
Ropades starka nej, blandade med ja.
9: d e punkten. Befrämjande i allmänhet af
slöjderna.
Bifölls.
io:de punkten. Befrämjande i allmänhet af
handel och sjöfart.
Frih. von Kraemer: Då StatsIJtsk. tillkännagifva sig
hafva följt principen att utföra anslagen i runda summor,
och då under denna titel under de sistförfluten fem åren
per medium utgått 19,600 r:dr, så synes mig som StatsUtsk.
i denna punkt snarare bort utföra 20,000 r:dr än 19,000,
emedan den förra summan är närmare 19,600 än den sednare,
och 20,000 r:dr dessutom icke är för mycket.
Hr Nauckhoff, Joh. Otto, förenade sig med Frih.
von Kraemer.
Frih. von Kraemer: I anledn. af de upplysningar jag
nu af Hr Frih o. Landtm, enskildt erhållit, afslår jag från
den propos. jag begärde.
Frih. Nauckhoff: Som dessa upplysningar icke hun
nit
till mina öron, är jag icke i tillfälle att afstå från den
i fråga var. propos:n.
Frih. von Kraemer: I anledn. af Frih. Nauckhoffs
sista yttrande får jag lemna honom den af Hr Frih. o.
Landtm, mig meddelta upplysning, att det är från ränteberäkningen,
som skilnaden härleder sig uti anslaget, hvilket
sålunda rätteligen bör vara 19,000 r:dr.
Uppå derefter framställd propos. blef Utsk:s förslag af
R. o. Ad. bifallet.
ii:te punkten. Bergsbrukets understöd.
Bifölls.
Uppå derefter framställd propos. biföll R. o. Ad., att
indelta räntor, kronotionde och spanmål in natura skola ut
-
Dm la Augusti f. m.
3t)5
gå enligt sednaste statsreglering, med de förändringar, sorn
af R. o. Ad:s nu fattade beslut kunna föranledas.
Äfven fann R. o. Ad. för godt alt låta bero vid hvad
Utsk. i utlåt. N:o 217 yttrat derom, att möjligen ytterligare
anslag komma att uppföras å denna hufvudtitel för navigations-skolor
och undervisningsanstalter för skeppsbyggeri.
Frill. Hamilton, Hugo: Jag anhåller om ursägt för
det jag upptager R. o. Ad:s tid med ett anförande uti en
fråga, som blifvit afgjord under det jag varit frånvarande.
I anseende till sakens vigt har jag skriftligen författat
mina åsigler i ämnet.
Frih. Hamilton uppläste derefter följande:
Då jag vid återremissen hos R. o. Ad. af Bevilln.Utskls
betänk, om tull-berilln:n ej var närvar, vid discussionen, i
följd af erhållen permission, anhåller jag nu att få uttala
mina tankar i denna vigtiga fråga, samt att de må få åtfölja
återremissen.
Den hnfvudprincip, som H. Bevilln.Utsk., i likhet med
Tull-comiteen, antagit som grund för sitt betänk., ang:de
tu!lbevilln:n, biträder äfven jag, och kan ej annat än uttrycka
min erkänsla emot detta Utsk., som sålunda vågat
bryta de band, som alltför länge fjetlrat den Svenska industrien
och förlamat dess rörelse. Utsk. har härigenom öppnat
en fri bana för täflan, som är det enda villkoret tor
allt framskridande; och hyser jag derföre det hopp, att den
frihet i både import och export, som Bevilln.Utsk. i sitt
betänk, sålunda proclamerat, skall i framtiden, långt ifrån
att, som många förespegla!, tillintetgöra Sveriges näringar,
åt dem återskänka en lifskraft och en spänstighet, som de
alltför länge saknat.
Då jag sålunda med verklig erkänsla instämmer i den
hufvudåsigt, som af Utsk. blifvit följd i denna fråga, är det
endast i vissa detaljer, och synnerligast i öfvergångssättet
från det gamla till det nya systemet, som jag skiljer mig
ifrån hvad Utsk. föreslagit. Jag anhåller att få i korthet till
Utsk:s öfvervägande, vid dess förnyade behandling af delta
betänk., framställa mina tankar derom.
Till en början synes det mig nemi., att det goda, som
Utsk. åsyftat, genom sitt förslag, att det nya systemet ej
skulle taga sin början förr än den 1 Jan. 1844» hade säkrare
och mera ändamålsenligt vunnits, om Utsk., i stället
för att utsätta en bestämd tid af tre år, efter hvilken det
nya systemet på en gång skall träda i verksamhet, hade föreslagit
en successiv öfvergång dertill, på sätt Hr Lagerqvist
motionerat, eller alt, med antagande att 100 proc. skyddstull
svarar emot förbud, denna lull skulle årligen nedsättas med
vissa proc., till dess för hvarje artikel det minimum af tull
vore uppnådt, som Utsk. ansett böra bibehållas såsom ett
396
D e ii 12 Augusti f. in.
för någon näring nödvändigt skydd. — Detta sätt har, efter
min förmening, det företräde framför det nu af Utsk.
föreslagna, att fabrikanten eller näringsidkaren med visshet
kan uppställa sina calculer och småningom minska eller öka
sin rörelse, allt efter som han linner sin uträkning vara;
att han nödgas genast vända sina tankar åt detta ämne och
använda alla sina krafter för alt nu ifrån början ställa sig
så, alt han kan molsta den brytning, som är oundviklig vid
öfvergången från ett sysleme till ett annat, samt att denna
öfvergång derigenom blir successiv och således mindre ingripande,
än hvad den annars måste blifva, då den sker på
en gång, -— delta må nu inträffa genast eller om tre år. —
Slutligen, och delta är med vår statsförfattning ej det minst
vigtiga, blir det mindre iätt för kommande Ständer, om,
hvilket åtminstone ej är omöjligt, en reaction då skulle söka
att göra sig gällande, att ändra det vid denna riksdag fattade
beslutet, om dess verkställighet redan uti en följd af år
fortgått, och näringarna saint handelsförhållandena börjat
att rätta sig derefter, än om denna verkställighet då antingen
nyss blifvit påbörjad, eller också, ifall den kommande
riksdagen skulle inträffa inom år i844> den ej ännu skulle
existera annat än på papperet. Jag bekänner derföre uppriktigt,
att jag tror det för hela det nya systemets bestånd
vara af den yttersta vigt, att H. Utsk. i denna del frångår
sitt fattade beslut, och ingår på det förslag, Hr Lagerqvist
gjort, ehuru med de modificationer i tid och proc.-nedsättning,
som Utsk. kan finna lämpliga. Förslagsvis skulle jag
dervid vilja proponera, att den skyddstull, sorn nu år i84o
anses lika med ioo proc., år 1841 minskas lill 80, år 1842
till 60, år 1843 till 4°) år 1844 ti11 3o och år i845 till i5
proc., såsom det minimum, som Utsk. anser sig böra tillstyrka.
Dernäst kan jag ej annat, än på det Ulligaste instämma
i de reservationer, Hrr Hallbäck, Brunnius, m. fl. afgifvit emot
det af Utsk. framställda förslag, alt de hittills till införsel
förbjudna varorna endast skulle få till tre af Rikets
hamnar införas. Utom det jag, i likhet med en af reservanterna,
tror, att de öfriga stapelstäderna ej lagligen kunna
beröfvas den stapelrätt, de en gång erhållit, och som hittills
medgifvit dem att få fritt handla med alla de varor, som i
allmänhet äro tillåtna; så anser jag äfven, att en sådan inskränkning
skulle alldeles borttaga den fördel, som det nya
systemet annars obestridligen skulle medföra eller lurendrejeriets
upphörande. Tvertoin skulle detta, genom ett dylikt
monopölium för endast trenne af Rikets städer, af mångå
anses nära nog fullkomligt legaliseradt för de öfriga, och
blifva ytterst svårt att motarbeta, då deremot nesan af tullförsnillning
skulle blifva lika allmänt fruktad, om ingen ort
af Riket kunde vid dess utöfvande, mera än någon annan,
skylla på lika förnufts- som lagvidriga stadgande» i detta
D c n ia Augusti f. m. 3r)j
afseende. Jag yrkar derföre på samma rättighet att kandla
med alla slags varor, för den ena sorn för den andra af
Rikets stapelstäder.
Ogerna ingår jag äfven på den restriction, som blifvit
föreslagen, alt de nu tillåtna artiklarna ej skulle få införas
annat än på fartyg af minst 3o svåra lästers drägtighet, emedan
jag anser denna bestämmelse kunna hafva en menlig
inflytelse på vår skeppsfart, alt den, efter min förmening,
är irrationell, svår att controllera oell, lika med ofvannämnda
föreskrift, lockande till lurendrejning. Skulle likväl anliängarne
af det gamla fästa alltför mycken vigt vid denna
sak, så kan den kanske med mindre våda beviljas, men då
endast för någon kortare period, hvarefter, enligt min tanke,
äfven delta band bör lossas.
Slutligen kan jag ibland hufvudbestämmelserna ingalunda
gilla, alt Utsk. ansett sig böra bibehålla export-tullarna
på någon förädlad vara; ty derigenom försvåras ju
den förut redan för oss alltför svåra täflan med utländningen.
Export-tull hos oss är verkligen ett praemium, betaladt åt
andra länders fabrikanter, och bör således, efter min tanke,
så mycket hellre förfalla, som andra länders styrelser derutöfver
underhjelpa sina fabrikanter med export-prasmier. Det enda
undantag härifrån, som möjligen skulle vara för närvar, nödvändigt,
är för de råämnen, eller blott i första graden förädlade
råämnen, sorn äro för de högre fabrikationernas tillvaro
af nöden. Jag tror med visshet äfven, att den minskning
i tuli-inkomst, som Utsk. befarat genom export-tullens
upphörande, skall mera än ersättas genom de inkomster, Staten
på andra vägar erhåller, genom en lifligare inländsk industri,
en i mån af exporten stigande import-tull.
Sedan jag nu, så godt jag förmått, har yttrat inig öfver
de allmännare principer, som legat till grund för Utsk:s
betänk., anhåller jag att få uttala mina åsigter öfver några
af dess detaljer, hvari jag ej kunnat biträda hvad Utsk. föreslagit.
Den höjning i tullen på caffe, som Utsk. tillstyrkt, tror
jag vara mindre välbetänkt, och yrkar, att det måtte blifva
vid den förra tariffen, eller 3 sk. per fé. Utom det att en
förhöjning häruti säkert skulle medföra en betydligt minskad
tullintrad, ett factum, som är af erfarenheten vid den föreglde
nedsättningen i tullen å samma vara nogsamt styrkt, ehuru
i motsatt förhållande, så är denna vara numera ej en luxartikel,
hvarvid således en höjning eller sänkning i priset,
såsom endast träffande de förmögnare samhälls-classerna, kan
vara mindre vådlig, utan den utgör en verklig nödvändighetsvara
äfven för de minst bemedlade, särdeles i städerna ;
och skulle dessa betydligt lida genom den föreslagna förhöjningen.
Lika litet synes mig något skäl vara till den
ännu högre afgift, som Utsk. föreslagit på de caffe-surrogater,
särdeles cichorie, som med stor fördel begagnas i an
-
Den 12 Augusti f. m.
dra lander, synnerligast i Tyskland, och som kunna lemnäs
för vida bättre pris än det Amerikanska calfet, och äro lika
stinda. Om folket vande sig vid att mera allmänt begagna
dem, hvilket endast kan ske genom en lättad import, så
skulle säkert snart de dertill hörande vexter äfven hos oss
komma att odlas, lill verklig nytta för landet. Af samma
skäl, sorn de ofvananförda, eller att man i möjligaste måtto
bör, genom nedsättande af tullen å de varor, som höra till
de fattigare classernas uppehälle, bereda åt dessa en lättnad,
anser jag, att tullen bör så mycket sorn möjligt nedsättas
på art. fisk, nemi. sill, der den föreslagna afgiften 32
sk. synes böra nedsättas till högst 24 sk., och gråsidor eller
sey till 8 sk. — En ökad consumtion ersätter snart den
minskning i intrad, detta kan åstadkomma, och en större
lättnad för det fattigaste folket att lifnära sig, bör i alla
fall först och främst afses. Ännu mera synes mig en sådan
nedsättning både vara nödvändig och genom ökad comsumtion
lätt ersatt å art. koksalt. Beräknad efter ett medelpris
på denna vara, hvilket väl ej bör antagas högre än 4
r:dr b:co, hvartill den sällan stigit, synes mig den föreslagna
afgiften af 36 sk. b:eo per tunna, som utgör circa
20 proc., vara en alldeles för hög afgift på denna nödvändigaste
vara af alla import-artiklarna. Om den fattige nödgas
hushålla härmed mera än han behöfde, om tullen vöre
lägre, så kan det hafva ett högst menligt inflytande på hans
helsa, och om han deremot kunde för samma penning skaffa
sig ett större qvantum deraf, så vore det äfven i ekonomiskt
hänseende för honom af största vigt, då salt är en nästan
lika oumbärlig artikel i ladugården äfvensom för conserverande
af höet i våta år.
På dessa skäl får jag föreslå, att import-tullen å denna
vara nedsättes till 16 sk. b:co, och anser jag det vara fullt
säkert, att en betydligt ökad consumtion äfven vid denna
artikel skall visa, att lägre tullafgifler på allmänt behöfliga
varor lemna högre tull-intrader.
Den på art. potates föreslagna införselstullen af 16
sk. b:co anser jag likaledes böra nedsättas till 4 sk- b:co
per tunna, då någon import deraf ej kan komma i fråga,
annat än i verkliga missvextår, och den då utgör det nödvändigaste
födoämnet just för den fattigaste folkclassen, på
hvilkens bekostnad i sådant fall väl ingen lärer med skäl
kunna vilja rikta Staten. Någon farlig medtäflare för Svenska
åkerbruket i detta fall kan ej deraf uppstå, dels för det
att polates-odlitigen numera är alltför utsträckt för att befara
någon medtäflare, dels ock för det att denna varas svåra
och dyra transport verkligen kan anses såsom ett importförbud.
Stenkol, såsom så högt behöfliga för ångmachinernas
fördelaktiga drift, skulle jag vilja anse lika med de aldra
nödvändigaste råämnena, och derföre föreslå till erhållande
Den 12 A u g u s t i f. m.
399
af fullkomlig tullfrihet, så väl för de vanliga, som för
coakes.
På ofvananförda, som jag tror, rent statsekonomiska skäl,
yrkar jag vidare borttagande af all export-tull å Sveriges
båda största exportartiklar, nemi. stångjern, nu föreslaget lill
16 sk. per SS, och trävaror. Skulle Utsk. ej anse sig böra
ingå härpå, så yrkar jag åtminstone nedsättning till hälften
af de föreslagna afgifterna, såsom i min tanke högst
skadliga för Sveriges välstånd, och lätt ersatta genom dea
ökade liflighet, dessa näringar derigenom skola erhålla Den
föreslagna import-tullen å dessa artiklar må deremot qvarstå,
sådan den är föreslagen, ehuru jag anser den obehörigt
liög å stångjern.
Vid artikeln ull får jag anmärka, alt jag, lika med
flere reservanter, anser det vara för stor skilnad emellan
tullen å den gröfre och den finare ullen, relativt till dess
värde. Jag tror, att vår gröfre ullproduction krafvel' samma
skydd som den finare, om den skall kunna utveckla sig
till den höjd, våra fabriker fordra, och föreslår derföre, att
tullen bestämmes å Jutländsk ull till 4 sk. b:co, hvaremot
densamma å den fina ullen bör kunna nedsättas till 8 sk.
b:co. Jag tror detta vara billigt på den grund, att, efter
min förmodan, åtminstone den svåraste täflan, som våra klädesfabrikanter
komma att utstå, blir just i och för half-eller
helfina kläden, hvilka utomlands säljas till betydligt lägre
pris än här, och det väl ej är rätt, att på samma gång,
som denna täflan uppstår, alltför mycket försvåra densamma
genom att fördyra det dertill nödiga råämnet. Såsom sjelf
producent af finare ull, är jag visserligen tacksam för det
skydd, som derigenom tillämnats denna handtering, men
tror, alt den bör kunna skydda sig sjelf, sedan så mycket
blifvit gjordt för densamma, eller att den också må falla.
Vi böra akta oss att här fortgå på samma bana, som vi
just söka att komma ifrån, den nemi. att tillkonstla näringar,
som ej kunna sjelfva bestå då skyddet borttages.
Vid artikeln väfnader har jag ingenting att tillägga
till hvad jag i början af mitt anförande nämnt om en successiv
öfvergång till den här föreslagna import-friheten, genom
en på förhand bestämd minskning i importafgiften med
vissa proc. om året.
Det återstår då endast för mig alt yttra mig om de
tvanne artiklar, som, näst frågan om import af väfnader,
väckt de mesta stridigheterna så väl inom Stånden som hos
hela allmänheten, nemi. den tillstyrkta exporten af lackjernet
och importen af brännvinet.
Dessa begge artiklar kunna i ett fall betraktas ur samma
synpunkt, och det är besynnerligt nog, då det rörer de
båda fabrikationer, sorn äro allmännast bedrifna i vårt land,
oell i hvilka utan tvifvel de största eapitaler äro använda ,
och som derföre hade haft behof alt behandlas på det mest
D c n ii A »gusti f. m.
rationella salt, nemi. jerntillverkningen och brännvinstillverkningen.
Båda två hafva alltid, ehuru af olika skäl, ansetts
vara af den vigt, att Styrelsen trott sig böra omhägna dem
med ett särdeles förmynderskap, och hafva de derigenom
förbiifvit de enda näringar, som ej fritt fått utveckla sig på
den enda rätta vägen, den att öfverlemnas åt den enskilda
omtankan. Den naturliga följden af detta systeme har ej
heller uteblifvit för någondera, ty i båda dessa hufvudnälingar
inom vårt land stå vi ännu långt tillbaka, och kunna
i det skick, de nu befinna sig, visserligen ej uthärda täflan
med ulländningen. Det är troligen af detta skäl, eller att
de hittills ej fritt fått utveckla sig, och derföre ännu behöfva
ett skydd, hvilket annars ej vore af nöden", som Utsk.
ansett sig böra omhägna dem med skyddsafgifter, som i
sjelfva verket äro jemngoda med förbud, och egentligen
endast skilja sig derifrån i ord, ej i sak, då råämnet för
den ena handteringen, tack jernet, är belagdt med en så
stark export-tull, att all utförsel sannolikt blir omöjlig, och
sjelfva varan, brännvinet, i det andra fallet med en så stark
import-tull, att den kan anses svara mot mer än 100 proc.
af dess värde. I det skick, dessa näringar, i följd af ett välment,
ehuru, efter min tanke, lika menligt som irrationell
fönnyndare-systeme, ännu befinna sig, måste jag gilla denna
försigtighet, emedan det vore obilligt att ej skydda näringar,
som, i följd af oriktiga principer, ännu befinna sig i
ett barndomstillstånd; men så mycket större skäl är det,
att så fort ske kan frigöra dessa näringar från de band,
som nu hindra deras rätta bedrifvande, och då skola de
också inom kort kunna bestå, utan ett så starkt skydd, som
nu är föreslaget. För det närvar, tror jag likväl, att Bevilln.
Utsk. likaså gerna hade kunnat bibehålla ordet förbud
för tackjernet och brännvinet, som att medgifva export och
import deraf, emot så dryga afgifter, som det föreslagit.
Detta innebär mera en ordlek, som jag anser mindre värdig
i ett R. Sits beslut, än att öppet uttala skälen, hvarför förbud
vid dessa artiklar ännu måste tills vidare bibehållas. —
Jag loide härvid upplysningsvis få tillägga, att Allm. Besvärs-
och Ekon.Utsk. i ett betänk., som roed det snaraste
inkommer till RiksSttn, trott sig böra tillstyrka R. St. att
för sin del förklara, det stångjerns-tillverkningen numera,
om den skall kunna bestå, måste befrias från de band, som
hittills tryckt densamma, och förklaras fri, likväl med vissa
öfvergångs-perioder, så att densamma först efter io års förlopp
skulle vara fullkomligt fri, så väl utom, som, emot
vissa villkor, äfven incm bergslag, samt att Ekon.Utsk. trott,
att ej förr än vid denna period denna näring bör skäligen
beröfvas det skydd, den hittills åtnjutit genom förbud emot
utförsel af tackjern. Jag har trott mig böra lenina H. Sevillu.
Utsk. del af detta beslut, ifall Utsk. skulle i någon
man
Den 12 Augusti f. m.
man vilja biträda detsamma vid den nya behandlingen af
frågan rör:de tackjernsrexporten.
Hvad åter brännvinet särskildt beträffar, bar jag redan
baft äran inför Utsk. förklara min åsigt, att ett exportproemium
på denna vara vore önskvärdt och troligen särdeles
nyttigt, om också ej högre än hälften af den skatt, som
kommer att för densamma bestämmas; och vidhåller jag nu
detta så mycket hellre, som jag finner detta förslag äfven
vara framstäldt af ledamöter inom H. Bevilln.Utskottet.
Jag anhåller, att detta mitt yttrande må åtfölja remissen
till Utskottet.
Remitterades till Bevilln.Utskottet.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. § till 3 e. m.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Onsdagen den 12 Augusti 1840.
Plenum kl. 6 e. m.
Ånyo föredrogs StatsUtskis den 25 sistl. Juli och den
1 de nnes på bordet lagda utlåt. N:o 218, i anledn. af erhållna
återremisser å utlåt. N:o62, ang:de reglertn af utgifterna
under riksstatens tionde hufvudtitel.
R. o. Ad. ansåg detta mål böra punktvis pröfvas, och
att utlåt. N:o 62 borde tjena till grund för föredragningen.
irsta punkten. Glereci-staten,
Bifölls.
2:dra punkten. Lappmarks’ Eccl esias ti k-verk.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Det är visserligen
riktigt föreslaget af StatsUtsk. att förflytta de ifrågavar. 800
rrdrna från den ecclesiastika till den civila hufvudtiteln.
Men deremot kan det vara tvifvel underkastadt, huruvida
någon rubbning af anslags-summan för Lappmarks ecclesiastikverk
bör äga rum. Dess fond har, såsom bekant är, sin
egen inkomst af räntor och collecter m. m. Sjelfva fonden
är insatt i Riksg.conl., som derå betalar ränta, på sätt förut
här är omförmäldt. Jag skulle icke tro, att under detta
förslag ligger någon afsigt att inskränka Konungens dispositionsrätt
öfver hela Lappmarks ecclesiastik-fonden. Det beliöfves
understundom att derifrån göra större utbetalningar
11 H. 5i
4 02
Den 12 Augusti e. m.
det ena året än det andra, i anseende till de olika utgifterna
för Lappska barnens undervisning, för understöd åt lärarnes
enkor och barn eller åt lärarne sjelfva, då de blifva
ålderstigne. Jag tillstyrker således att It. o. Ad. väl måtte
bifalla Utskts förslag, men med förbehåll att ingen inskränkning
göres i Konungens årliga dispositionsrätt öfver Lappmarks
ecclesiastik-fond.
Frill. Cederström, Jacob: För min del anser jag
den af Utsk. föreslagna öfverflyttningen af länsmans-lönerna
riktig; men lika med den sista talaren afstyrker jag afdraget
från de 7000 r:dr, som Lappmarks ecclesiastik-fond årligen
utgör, af dessa 800 r:dr, som egentligen aldrig bort från
denna fond utgöras såsom tillhörande landtslats-tjensternes
aflöning. Jag anhåller för min del att, med gillande af öfverflyttningen
på 2:dra hufvudtiteln, hvilken redan varit föremål
för Ståndets pröfning, summan af Lappmarks ecclesiastik-fond
fortfarande måtte upptagas till 7000 r:dr.
Hr von Hartmansdorff: På det ingen skiljaktighet
må äga rum emellan de två olika förslag, som här äro framställda,
vill jag öfvergå lill Frih. Cederströms, hvilket leder
till samma ändamål. Mera än som behöfves varder ej anordnadt,
och anordningen af hvad som behöfves sker ej
förr, än Consistorium i Hernösand till Konungen inkommit
med uppgift derå och förslag dertill, samt Slats-cont. afgifvit
sitt utlåt, deröfver.
Frih. Sprengtporten, Jac. Willi.: Då Landtmarskalken
icke till R. o. Ad. framställt frågan om öfverläggningen
är fulländad, torde det tillåtas mig att yttra några
ord. Den ifrågavar. minskningen af Lappmarks ecclesiaslikfond
har uppkommit derigenom, att denna fond förut varit
belastad med en utgift, till några länsmän i Lappmarken.
Derföre har ett särskildt statsanslag blifvit föreslaget, och
har det således synts StatsUtsk., att fondens anslag, utan
att på något vis rubba dess verksamhet, kunde minskas med
det belopp, hvartill andra medel blifvit anvisade. [ motsatt
fall skulle för densamma uppkomma en ökad tillgång,
som alldeles icke varit beräknad eller på något vis afsedd.
Hr von Hartmansdorff: Det förhållande, som Frih.
Sprengtporten nu omförmält, är mig icke obekant; men meningen
måtte väl ej kunna vara, att de 800 r:dr, som nu
blifvit öfverflyttade på 2:dra hufvudtiteln, skulle godtgöras
statsverket af Lappska ecclesiastik-fonden, och alt således,
i stället för att utbetala summan directe till länsmännen,
Lappmarks ecclesiastik-fond skulle utbetala den först till
statsverket. Dermed vore ingen förbättring vunnen. Ändamålet
måtte väl vara att fonden skall få behålla hvad den
har, och om det då heter att anslaget förblifver oförminskad^
så är ju förhållandet riktigt?
Den is Augusti e. m.
4o3
Frih. Sprengtporten: Jag vet egentligen icke hvad
Hr von Hartmansdorff menar med att ingen förbättring vore
vunnen med det anslag, StatsUtsk. föreslagit, såvida han
icke anser, att förbättring icke kan vinnas utan nytt anslag.
Jag får fasta uppmärksamheten deruppå, att Lappmarks
ecclesiastik-fond kommer att stå på samma punkt med sina
utgifter hädanefter som hittills; ty fonden blir nu befriad
från den utgift af 800 r:dr, som förut utgått till länsmännen
i Lappmarken och nu blifvit öfverflyttad på andra hufvudtileln.
Komme fondens tillgång, efter denna öfverflyttning,
att qvarstå oförändrad lill samma belopp som förut,
så uppkomme för fonden en ny tillgång, hvilken ej förut
varit beräknad och ej måtte hafva varit afsedd.
Frill. Cederström: Ifrågavar. fond är sannerligen icke
för stor för sina ändamål. Alt från den under några års
förlopp blifvit taget till Lappska länsmännens aflöning, bevisar
icke att nu, då länsmans-lönerna rätteligen blifva förflyttade
till andia hufvudtiteln och på stat öfverförda, istället
för alt extra-länsmän förut endast funnits i Lappmarken,
icke denna fond är i ganska mycket behof af de medel
den ager, för att i någon mån hjelpa detta olyckliga
folk, sorn i allmänhet af oss är så stjufmoderligt bollandladt,
att vi deröfver borde skämmas.
Frih. Sprengtporten: Min afsigt är visserligen icke
att ytterligare bestrida det ifrågavar. anslaget för Lappmarks
ecclesiastik-fond; min afsigt var endast att få upplysa Ståndet
örn det förhållande, som dervid äger rum.
Hr von Hartmansdorff: Om Bädd Secret:n framtager
B. St:s und. skrifvelse ang:de reg!er:n af io:de hufvudtileln
för sista riksdagen; så få vi tillfälle alt se huru då
beslutades om Lappska ecclesiastik-verket. Emedlertid torde
mig tillåtas nämna, att denna fond tillförene och så länge
den s. k. Cancelli-styrelsen fanns, förvaltades af henne; men
när hon upphäfdes, blef fonden öfverflyttad till Riksg.cont.
för att der förräntas. Det skedde dock, så vidt jag minnes,
med Konungens uttryckliga beslut, alt de medel, som tillhörde
fonden, skulle för hvarje år reserveras så, att örn det
Liefve något öfver det ena året, skulle öfverskottet kunna
begagnas det följande. Om nu denna fonds utgifter förminskades
med de 800 r:dr, som hittills utgått för länsmännens
aflöning, så uppkomme, på sätt Frih. Sprengtporten nämnt,
en årlig besparing af 800 r:dr. Men denna bör ej tillfalla
statsverket, utan varder en ökad tillgång för Lappska ecclesiastik-verket,
att användas till sådana behof i framtiden,
som jag nyss nämnde. Om således B., o. Ad. behagar säga,
att Ståndet gillar StatsUtskls förslag, med förbehåll att Konungens
dispositionsrätt till Lappska ecclesiaslik-fonden icke
inskränkes, eller gillar StatsUtsk:s förslag oaii förklarar fem
-
4°4
Den 12 Augusti e. m.
dens anslag böra blifva oförminskad t, så komma vi, uti båda
fallen, till samma mål.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om E. o. Ad. behagade
bifalla StatsUtskts förslag i aldra punkten.
Ropades nej.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att hvad sjelfva öfverflyltningen
af de 8 länsmans-lönerna anginge, så hade R. o.
Ad. redan beslutat den då 2ldra hufvudtiteln föredrogs; således
återstode nu blott de öfriga frågorna. Då R. o. Ad.
icke instämt i Utsk:s förslag, finge Hr Landtm, nu framställa
propos. å Frih. Cederströms begäran, och hemställde alltså,
om R. o. Ad. ansåg, att inkomsten af Lappmarks ecclesiastik-fond
borde oförändrad på stat uppföras, och redogörelsen
för dispositionen deraf förblifva oförändrad såsom
hittills.
Bifölls.
3:dje punkten. Universiteten. Mom. litt. a).
Hr von Hartmansdorff begärde få vela, huru detta
mom. blifvit afgjordt hos de öfriga Stånden.
Undert. Ridd.Secret. tillkännagaf, att ingen underrättelse
ankommit om de öfriga Ståndens beslut i ämtfet.
Hr von Hartmansdorff: Jag skulle önska att R.
St. ville bevilja det anslag, som universitetens consistorieloch
canceller begärt, men i 'ovisshet huru de öfriga Stånden
i denna fråga beslutat, och på det icke någon skiljaktighet
må uppkomma, som kunde beröfva universiteten de ringare
anslag, som de eljest möjligen erhölle, tillstyrker jag,
att 11. o. Ad. måtte bifalla förslaget så som det i sednare
utlåt. N:o 218 är jemkadt.
Utskottets i utlåt. N:o 218 afgifna förslag i afseende på
detta moment blef af R. o. Ad. bifallet.
Momentet litt. b).
Hr von Hartmansdorff: Professorernes löner vid de
båda universiteten äro, enl. sista löneregler:n, bestämda
till det belopp, att de i Upsala kunna öfverhufvud beräknas
till nära 1800 r:dr och i Lund till något mindre eller
omkring 1700 r:dr. Orsaken till skilnaden består deruti,
att spanmål är tagen till grund för beräkningen, nemi. 3oo
tunnor för hvarje professors lön. Som spanmålen är i Skåne
af ringare pris än i Upland, så har skilnaden deraf uppkommit.
Professorerne i Theol, faculteterna hafva dock mera
på begge ställen, eller omkring 2000 r:dr och domproslarne
mest. Om man nu besinnar att en professor, såsom
sådan, erhållit den högsta befattning han under vanliga förhållanden
kan i samhället undfå; så finner man huru ringa
utsigterna äro för en vetenskapsidkare inom detta land, och
Den i a Augusti c. ra.
4o5
alt man sålunda icke gifven åt vetlenskapen den uppmuntran
som vederbör. Samhället kan följaktligen icke med säkerhet
påräkna att män, utrustade med utmärkta själsförmögenheter,
skola egna sig åt en så otacksam hana. I andra
länder äro professorerne vida bättre lönade. Jag vill ej gå
längre med mina exempel än lill Norrige. Professorerne vid
universitetet i Christiania äro till sina löner indelade i 3:iie
classen; de äldsta, som hafva de högsta lönerna, åtnjuta lika
stor, och, om jag icke orätt minnes, något större’ lön, än
Stals-secret:n för ecclesiastik-ärendena fordom hade, d. v. s.
4ooo r:dr, hvilket är dubbelt mera än någon af professorerne
i Upsala eller Lund, • domprostarne oberäknade. Detta
missförhållande är alltför stort. Om det icke kan hjelpas
på en gång, så hör man åtminstone göra något och icke
lemna saken alldeles utan uppmärksamhet. Jag tillstyrker
derföre, att R. o. Ad. måtte antaga Konungens propos. i
detta hänseende, hvarigenom åtminstone någon löneförhöjning
kan åt professorerne vid våra båda universitet beviljas.
Nu äro de så illa lönte, att den, som icke har proebende,
måste söka ett sådant, om han än är matheseos-professor,
såsom förhållandet är i Upsala, eller om än socknen ligger
4 till 5 mil från universitetet, såsom förhållandet är i Lund,
hvarigenom personerne ryckas från sin rälta lefnadsbana.
Detta kan icke vara nyttigt hvarken för vettenskapen eller
Riket. Det är af dessa skäl jag anhåller att R. o. Ad. måt
te
bifalla Konungens nåd. proposition.
Frih. von Krajmer, Robert: På de skäl, som inom
PresteSt. blifvit anförda för återremiss af utlåt. N:o 62, äfvensom
på de skäl, Hr von Hartmansdorff nu anfört, får jag
förena mig i hans yrkande alt Konungens propos. mätte
komma att ligga till grund för R. o. Ad:s bifall.
Gr. Frölich, David: Äfven jag förenar mig i Hr
von Hartmansdorffs förslag, nota bene såvida det rörer de
öfriga facul(eterna, utom den theologiska. Den theologiska
facultetens professorer hafva alltid dels tillfälle att erhålla
praebenden, dels tillfälle att få högre löner, derigenom alt de
beklädas med biskops-emheten eller erhålla goda pastorater.
De deremot, som endast egna sig åt undervisningen och icke
vilja blifva prester, anser jag höra erhålla löneförbättring,
på sätt Hr von Hartmansdorff ganska riktigt utvecklat; och
lönerna höra ställas något så när i parite' med de förljenster
och del nit vid fullgörandet af deras embeten, sorn nationen
af dem förväntar.
Hr Bråkenhjelm, Pehr Reinh.: I anledn. af hvad
den siste talaren yttrat, tager jag mig friheten att fästa hans
och Ståndets uppmärksamhet derpå, att ett sådant undantag,
som det ifrågasatta bifallet till Konungens propos., icke torde
gå an, emedan hans skäl, då de litet närmare jemföras
med verkliga förhållandet, icke slå så riktigt ut; ty i Up
-
4o6 Den 12 Augusti c. m.
sala känner jag bestämdt, att en af de sämsta professionerna
vid universitetet, är en af dem, som tillhöra theologiska faculteten,
nemi. den s. k. Calsenianska.
Gr. Frölich: Jag har ansett mig för principens skull
böra yttra det, som jag förra gängen, då jag hade ordet,
sade. Jag kan väl förutse, att deraf icke blifver någon
följd, men jag tror det vara en princip, som framdeles kan
göra sig gällande; och jag är öfvertygad, att om den principen
vid en kommande riksdag uttalas af 11. St. gemensamt,
så lär det icke blifva omöjligt för Konungen eller
Academi-cancelleren att derefter omreglera lönerna på sådant
sätt.
Hr von Hartmansdorff: Det förslag, sorn Gr. Frölich
vill göra gällande, är fullkomligt i öfverensstämmelse
med Konungens propos. och äfven med Hr Bråkenhjelms
yttrande. Det synes nemi. af Statsråds-prot. öfver ecclesiastik-ärenden,
att löneförbättringen är afsedd för professorerna
i de verldsliga faculteterna, bibliothekarien och räntmästaren
samt för Professor Calsenianus intilldess lönereglertn
inom den theologiska faculteten ägt rum. Skulle nu R, o.
Ad. finna för godt att bifalla Konungens propos., så vore
det öfverensstämmande med både ofvannämnde herrars och
mina önskningar.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, örn R. o. Ad. behagade
bifalla Utsk:s förslag i detta moment.
Ropades nej.
Hvad K. M. i Dess nåd. propos. om statsverkets tillstånd
och behof äskat i de delar, som äro föremål för detta morn.,
blef derefter, uppå framställd propos., af R. o. Ad. bifallet.
Momentet litt. c).
Hr von Hartmansdorff: StatsUtsk. har föreslagit
fyra nya löner å 1600 r:dr, d. v. s. två vid hvartdera universitetet,
men med ringare lön än som hittills bestås. Det
är visserligen rikligt, på sätt jag förut yttrat, att professorernes
löner göras olika, så att de som tjenat längre få
större förmåner, än de, som tjenat en kortare tid. Men
frågan är, huruvida det minimum, Utsk. antagit, är förstört
eller för litet. Jag fruktar att det är nog litet, isynnerhet
när man kommer ihåg huru lång tid det erfordras för att
blifva professor, och att de personer, som blifva det, vanligen
hafva, genom ett långvarigt lönlöst vistande vid universitetet,
ådragit sig skulder, som måste betalas när de komma
till lön. Som likväl något är bättre än intet, tillstyrker
jag dock, att R. o. Ad. mätte bifalla de ifrågavar. fyra lönerna.
Men StatsUtsk. har härvid fästat ett förbehåll, nemi.
att det skall vara åtminstone en ny profession i den juridiska
faculteten. I Upsala finnas redan tre juris professorer.
Dew 12 Augusti e. m.
Der är det således bättre bestäldt med den juridiska faculteten
än tillförene. I Lund finnas deremot i denna facilitet
icke mera än två professorer; således kunde der behöfvas
en tredje. I Upsala åter torde det inom philosopliiska faculteten
vara större behof af en ny profession, t. ex. uti
zoologien. Kan man föreställa sig ett universitet, så beröradt
som det i Upsala, utan att hafva en professor i denna vettenskap.
En sådan finnes likväl i Lund. Jag tror det vara
oriktigt af Ständerna att på förhand bestämma hvilka ämnen
de nya professorerne skola läsa. Ständerne kunna med
tillförsigt öfverlemna den saken åt Konungen och Consistorium
Academicum, hvilket icke lärer underlåta att anmäla
dem, som äro de nödvändigaste för ögonblicket. Jag ville
således vördsamt tillstyrka, alt R. o. Ad. blott ville bevilja
de ifrågavar. medlen för fyra professorer, utan att ingå i
några omständigheter, hvilka måhända blefvo snarare skadliga
än gagneliga för den sak, hvilken jag är öfvertygad att
R. o. Ad. med sann nitälskan omfattar.
Frih. von Kraemer: Med anledn. af den siste talarens
yttrande får jag upplysa, att i Upsala icke finnes mera
än två professorer i den juridiska faculteten, och alt det
är af behofvet påkalladt, att en profession till i den faculteten
inrättas. Jag medgifver för öfrigt hvad Hr von
Hartmansdorff anfört, att i zoologien äfven behöfves en profession,
som saknas vid universitetet; och tillstyrker jag bifall
till Utsk:s utlåt, i denna del, emedan det tillstyrkt anslag
för 2:ne professioner. Med Lund känner jag icke förhållandet.
Frih. Sprengtporten: Det är med anledn. af Hr von
Hartmansdorffs anmärkn., som jag anser mig böra nämna,
att det icke är utan god auctoritet StatsUtsk. föreslagit, att
åtminstone den ena af de i nya professioner Utsk. föreslagit,
måtte anslås för den juridiska faculteten. Motionen var
af Professor Geijer, och hans förslag var, att båda dessa professioner
skulle för den juridiska faculteten anslås. Utsk.,
till en del på de grunder Hr von Hartmansdorff anfört, ansåg
sig icke böra bestämdt binda båda lönerna vid juridiska
faculteten, men tog för gifvet, att minst en erfordrades i den
juridiska faculteten och öfverlemnade åt Konungen att förordna
om den ena lönen. Då för detta förslag till en stor
del ingått i motiverna det stora behofvet af en profession i
den juridiska faculteten, skulle jag ej vilja tillstyrka R. o.
Ad. att ändra detta förslag, utan hemställer jag, att R. o.
Ad. måtte bifalla detsamma.
Hr Bråkenhjelm: Jag finner visserligen alltid föga
lämpligt, att R. St. inlåta sig i dylika detaljer, som den att
bestämma till hvilken facultet den eller den professionen
eller ilen eller den lönen, som anslås, skall höra, utan anser
jag att Konungen bör hafva sig öppet att derom bestämma;
4oS
Den 12 Augusti e. m,
men behofvet af de ifrågasatta professionerna i båda de juridiska
faculteterna är mycket, isynnerhet vid riksdagens
början, omordadt. Jag är af Frih. Sprengtporten förekommen
i den upplysning han lemnat, att motionen var väckt af
Professor Geijer, och får tillika upplysa att i Lund visserligen
finnas tvänne professorer i den juridiska faculleten, af hvilka
likväl den ene är professor i praktiska philosophien, samt,
tillhör håde den juridiska och den philosophiska faculleten,
men att den egentligen juridiska faculteten icke äger mera
än en professor, behofvet ar således utan allt tvifvel gifvet,
och den bestämmelse, som Utsk. företagit sig att föreslå
för Ständerna, ar således här oskadlig. Jag skall således
förena mig med de herrar, som endast önska bifall till Utskts
utlåtande.
Hr von Hartmansdorff: Mitt misstag angrde de juridiska
professionerna i Upsala, härleder sig derifrån, att då
jag innehade statssecret.-embetet, var Professor Schlyter den
tredje professoren i juridiska faculteten. Han är sedan förflyttad
till Lund, och den extra-ordin. professor, som nu är
i Upsala, Doctor Lindblad, har ingen ordinarie-lön. 1 sådant
fall är visserligen ännu en juridisk profession behöflig
vid hvartdera universitetet, och jag vill icke göra någon invändning
deremot. Den enda anmärkn., som för mig återstår
att göra, är den, att man fordrat såsom villkor, det föreläsningar
vid båda universiteten hädanefter skola hållas öfver
Prikets grundlagar och c o n s t i t u t i o n e 11 a institutioner.
Hvad grundlagarna beträffar, så vet hvar och en hvad
det vill säga; men hvad de constitutionella institutionerna
betyda, det vet man icke sä noga. Under denna riksdag
hafva dessa ord blifvit på så många skiljaktiga sätt uttydda,
att jag anser råd ligast vara att icke använda så obestämda
ordalag. Jag skulle derföre önska och tillstyrka, att dessa
främmande och långsläpiga uttryck mätte uteslutas.
Hr Bråkenhjelm: Såsom lärare får jag den äran tillkännagifva
min erfarenhet vara den, att undervisningen för
Sveriges ungdom i hvad StatsUtsk. troligen menar med constitutioneila
institutioner är af yttersta behof påkallad. Vår
ungdom kommer från läroverken, till och med från universiteten,
utan att veta i hvad förhållande en länsman står till
en kronofogde, en kronofogde till en landshöfding och en
landshöfding till ett collegium. Den känner alldeles icke
serien af de förvaltande myndigheterna eller domaremaktens
särskildta förhållanden. Jag vill mycket gerna medgifva, att
de valda termerna äro mindre bestämda, men jag gissar likväl
till Utsk:s mening. Kunde någon af de värda ledamöterna
uppgifva något bättre uttryck, vore det väl; men icke
önskade jag, att den mening, som dermed skulle uttryckas,
utginge, ty jag anser saken verkligen vigtig. Jag bar under
min
D en 12 Augu sti e. m.
min befattning såsom lärare vid Krigs-academien haft den
erfarenhet, att ungdomen kommer från Rikets gymnasier
och skolor mycket illa utrustad i dessa afseenden, och jag
har sjelf tillbragt sju år i Upsala, der jag väl inhemta! något
mera i dessa ämnen, men likväl erfarit så mycket, att
jag anser undervisning derstädes om våra samhällsförhållanden
vara af behofvet påkallad och skulle önska att detta eller
något adaequat uttryck måtte blifva begagnadt, för att
bestämdt uttrycka Ständernes önskan, att ungdomen måtte
undervisas om vår samhällsförfattning, om våra förvaltningsgrenar
och domaremaktens functioner.
Hr von Hartmansdorff: Jag tillstyrker alt i stället
för dessa ord, som taga tid och moda att utsäga, R. o. Åd.
måtte antaga det ord, som Hr Bråkenhjelm sist yttrade,
nemi. samhällsförfattning. Om det heter Sveriges grundlagar
och samhällsförfattning, så lärer deruti inbegripas allt
hvad som behöfves.
Frih. Cederström: Jag vill för öfrigt icke ingå i
denna discussion, men om man vill utbyta de termer, som.
blifvit begagnade, nemi. de constitulionella institutionerna,
tror jag det lättast kunde ske genom orden ”medborgerliga
förhållanden.” Det vill säga, att meningen komme att lyda
så: ”mot villkor att föreläsningar vid begge universiteten
”hädanefter hållas öfver Rikets grundlagar och medborgerliga
förhållanden.”
Frih. Sprengtporten: Den svårighet, som yppat sig
att finna en passande öfversättning af det ord, hvarom är
fråga, borde utsägta StatsUtsk. för att hafva användt detsamma.
Här är ej fråga om en författning, utan endast om
en föreskrift, som skall tillämpas af Rector Magnificus och
Reverendum Consistorium Academicum, som säkert förstår
hvad de betyda, af hvilken anledn. jag föreställer mig, att
det icke är så olämpligt att låta uttrycket qvarstå, hellre än
att äfventyra att insätta en öfversättning, som ingen så noga
vet hvad den betyder.
Hr von Hartmansdorff: Att tala om Rikets grund
lagar
går visserligen an, men ej att tala om Rikets medborgerliga
förhållanden. Jag ville således hemställa, det
R. o. Ad. måtte antaga antingen ordet ”samhällsförfattning”
eller om man mera tycker om ordet "statsförfattning,” emedan
deruti ligger en liten färg af StatsUtsk., så går det också
an. Men antingen det ena eller andra begagnas, så är
är jag dock säker att en hvar åslundar ett uttryck, som icke
kan vara något särdeles klander underkasladt.
Gr. Frölich: Den af Hr Bråkenhjelm nämnda brist
i underrättelse om våra samhällsinrättningar tyckes vara
temmeligen bestämdt ådagalagd, då Frih Cederström, Jacob,
11 11.
D c ii 12 Augusti e. m.
gifvit dessa ord en så besynnerlig tolkning. Jag vet dock
icke om Frill. Cederström studerat i Upsala, men det tyckes
vara en betydlig förblandning att uttrycka de ifrågavar.
latinska orden med medborgerliga förhållanden. Jag begärde
egentligen ordet för att nämna detta och föreslå ett annat
ord, som jag tror icke är alldeles så nytt som det af
Hr Bråkenhjelm uppgifna, nemi. våra samhällsinrättningar;
ty om man läser om våra samhällsinrättningar, måste man
draga fram de författningar, hvaruti om dem finnes stadgadt.
Hr Bråkenhjelm: Jag vill ej uppträda för att på
minsta vis klandra hvad som i denna fråga förut blifvit föreslaget.
Eftersom man sväfvar i ovisshet om orden, skulle
jag hemställa om icke saken vore afhjelpt derigenom, alt
man något detaljerar. Om man t. ex. fästade det villkoret
vid anslaget, att undervisning lemnades i Sveriges grundlagar,
i dess administrativa förvaltning, i domaremaktens begränsning
samt i Sveriges näringsväsende, så tror jag alt ändamålet
vore vunnet.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Emedan Hr von Hart
mansdorff
fästat en synnerlig vigt vid de två utländska ord,
sorn influtit i betänk., och saken angår att få en Svensk term
för detta uttryck, eller den lanke som deruti ligger, kan jag
icke annat än främst förena mig i Gr. Frölichs förslag. Det
sista af Hr Bråkenhjelm framställda förslaget att i detalj
omnämna alla de sarohällsinrältningar, som äro i fråga, anser
jag i hög grad olämpligt; ty derigenom kunde man få
ett långt register och ändå mahanda hafva uteglömt något,
som bort upptagas, och det skulle förutsätta att hvarje ny
inrättning, som inympas på vårt statsförhållande, icke skulle
blifva föremål för någon kunskap vid academien. Jag bestrider
således att man ingår i någon så speciel föreskrift,
utan tror saken böra generelt behandlas, och jag tror att
Gr. Frölichs förslag är det mest lämpliga, i händelse R. o.
Ad. skulle förkasta StatsUtskottets.
Frih Piaab, Adam Christ.: Det synes icke vara
någon olika tanke om sjelfva saken, blott om sättet att uttrycka
den. Det är icke något så ovanligt att man nyttjar
Fransyska ord, isynnerhet dessa som begagnas i vanligt tal.
Jag tror att dessa ord äro de som närmast och bestämdast
uttrycka hvad man menar, och jag tillstyrker, lika med Frih.
Sprengtporten, att R. o. Ad. måtte antaga Utsk:s förslag.
Hr von Hartmansdorff: Jag har ingenting emot
alt antaga det förslag, som Gr. Frölich framställt och Gr.
Horn gillat. Om det heter, alt föreläsningar vid båda universiteten
skola hållas öfver Rikets grundlagar och samhällsinrättningar,
så uttrycker det- hvad som bör menas. Då det
är fråga om Sverige, måtte man väl kunna få Svenska uttryck
för våra egna inrättningar.
Den 12 Augusti e. m.
R. o. Ad. biföll Utsk:s förslag i morn. litt. c) med den
förändring, alt i stället för orden ’’constitutionella institutioner"
skulle begagnas ordet ”samliällsinrättningar.'’
Momentet litt. d)
Frih. von Kraemer: Jag önskar blott den för'ändring
att anslaget af 600 r:dr måtte beviljas ett för hvartdera universitetet.
I annat fall blifver det ett tvisteämne, hvilket universitet
som skall komma i åtnjutande af detta anslag. I StatsUtsk:s
första utlåt, var det föreslaget för en ung lärd, som
hade kunskap i Sanscrit och Persiska språket. Denne unge
person, som står nämnd här, är nu ute på resor för att ytterligare
instruera sig i dessa språk, och således med beräkning
att få komma i åtnjutande af detta löneanslag. Jag tillstyrker
att StatsUtskts förslag måtte så ändras, att det blir 600
r:dr för hvartdera universitetet.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller att få in
stämma
med Frih. von Kraemer. Om Konungen blott finge
600 r:dr att använda, antingen till det ena eller det andra
universitetet, skulle det snart föranleda missunds imhet och
osämja; . ty vid båda universiteten finnas unga män, som
studera begge dessa gamla språk, hvilka i den sednare tiden
fåLt mycken fart. Om Konungen åter skulle den ena gången
lemna anslaget åt en lärare vid Upsala universitet,
och den andra gången åt en som tillhör Lund, så kunde
det hända, alt den skickligaste icke'befunne sig vid det
universitet, som vore i ordningen. Jag tror således det vara
vida bättre, om Ståndet, på sätt Frih. von Kraemer föreslagit,
beviljade för ändamålet 600 r:dr åt hvartdera universitetet.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att lian, vid genomläsandet
af utlåttna N:is 62 och 218, icke kunnat finna, att
hvarken Utsk. eller någon motionär föreslagit, det ett sådant
arfvode, som vore i fråga, skulle anslås ett för hvartderauniversitetet,
utan alt den motion, som i detta ämne blifvit
gjord, inskränkt sig till föreslående af ett arfvode, hvarföre,
om icke Hr Landtm, förbigått någon sådan mening i Utskrs
utlåt:n, det af Frih. von Kraemer och lir von Hartmansdorff
framställda förslag vore en ny motion, som således icke nu
kunde afgöras.
Hr von Hartmansdorff: Hr Landtm, har alldeles
rätt. Jag finner alt frågan icke är omtalad i betänkandet.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla Ulsk:s förslag litt. d).
Ropades ja.
Hr von Hartmansdorff frågade, om det vore förslaget
i utlåt. N:o 62 eller i utlåt. N:o2i8, sorn vore bifallet.
Ur Frih. o. Landtm, yttrade, att då utlåt:na inne
-
Den 12 Augusti c. m.
liölle olikhet sins emellan, och Hr Landtm, icke särskildt i
propus:n bestämde hvilketdera utlåt, afsåges, vore det alltid
å det förslag hvilket i det sednare utlåt, innefattades, sorn
Ilr Landtm, ansåge propos:n vara framställd.
Momentet litt. e)
Bifölls.
Momentet litt. f).
Hr von Hartmansdorff: Ehuru Upsala universitet
för det närvar, har två emeriti-löner, var likväl förhållandet,
då jag innehade stats-secret.-embetet, att 2tne andra professorer
till Konungen inlemnat ansökningar om afsked med
lönernas bibehållande. Nu ätv en af dem död, men jag vill
minnas, att en annan professor efter honom inkommit med
en dylik ansökning, så att två sådana för närvar, ligga oafgjorda.
Funnes nu, på sätt K. M. äskat, tillgång till ännu
två sådana löner på indragn.stat, så skulle alla fyra professorerne
redan vara afgångne och universitetet följaktligen
hafva två yngre och raskare professorer, som bättre kunde
sköta vettenskaperna och ungdomen. Hvad Lunds
universitet angår, så har döden de sista åren väl bortryckt
tvänne högt lönta professorer, af hvilka den ene på längre
tid ej gjort tjenst och den andre äfven under de sednare
åren varit från sina embetsgöromål befriad emot någon afgift
till tjenstforrättaren. Dessförinnan var lönlösheten för de
yngre lärarne ännu värre än i Upsala. Att undervisningen på
detta sätt måste betydligt lida, det inser en hvar. Någon lämpligare
utväg, än den Konungen föreslagit till bristens aflijelpande,
torde svårligen finnas. Den som nu begagnas, att gifva proebenden,
är vanligen ett förderf. En professor kan icke vara
på två ställen, både i församlingen för att sköta den, och i
sin calheder för att sköta undervisningen. Således måste
endera lida; vanligen är det båda och mest församlingen.
Det har således handt en gång under min statssecret.-lid, att
bönderne i ett prajbende-pastorat inkommo till Konungen och
begärde såsom en nåd, att prrcbendel måtte upphöra. Jag får
derföre vördsamt tillstyrka, att R. o. Ad. måtte i detta hänseende
bifalla Konungens nåd. propos., som ang:de indragn.-  staten upplyser, att den år 18 ig hade ett öfverskott af 26,000
r:dr. Detta är en så stor summa, att ingen fara vore för
brist om R. o. Ad. skulle behaga bifalla Konungens propos.,
hvarigenom det största gagn åt universiteten bereddes.
Frih. von Kraemer: Det är, såsom Hr von Hart
mansdorff
upplyst, verkligen förhållandet, all de två emeritilöner,
som finnas för Upsala universitet, redan äro begagnade
af Archiater Afzelius och Professor Rabenius, och att
två andra, nemi. Professorerne Svanberg och Bredman lagt
in 0111 afsked, men icke kunnat få det, emedan emerili-lönerna
redan äro upptagna. Jag instämmer på det varmaste
i hvad Hr von Hartmansdorff föreslagit, alt Konungens pro
-
Det) ta Augusti c. m.
4i3
pos. måtte bifallas; ty det har verkligen betydliga olägenheter,
att icke sådana pensioner finnas för de äldre professorerna.
Hr von Hartmansdorff: Jag lär hafva uttryckt mig
otydligt och icke sagt hvilketdera alternativet jag tillstyrkte;
ty Konungen har framställt tvänne. Hvilketdera R. o. Ad. behagar
bifalla, anser jag vara tillfyllestgörande. Men på det att
man icke måtte frukta att få för många personer på indraga.-  staten, och då bifall torde lättare vinnas till det sednare
alternativet, der ett bestämdt antal finnes utsatt, anhåller
jag om propos. derå.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla Utsk:s förslag i mom. litt. f).
Ropades nej.
Uppå derefter framställd propos. biföll R. o. Ad., alt,
på sätt K. M. begärt, rättighet måtte medgifvas universiteten
att på indraga.staten få beräkna 6 nya professors emeriti-löner,
hvaraf 4 böra tillkomma universitetet i Lund, och
de 2tne öfriga det i Upsala.
4:de punkten. Elementar-läroverken. Mom.
litt:ris a), b) och c).
Dessa 3 momenter bi föl Jos, det sistnämnda, eller mom.
litt. c), på sätt utlåt. N:o 218 föreslår.
Momentet litt. d).
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller vördsamt att
Ståndet mätte bifalla StalsUtsk:s betänk, N:o 62, hvarigenom
det är föreslaget att bibliothekarien i Linköping skulle få
ett arfvode af /joo r:dr, deruti inbegripet en hine-inkomst af
180 r:dr, som han redan åtnjuter. Linköpings gymnasiibibliothek
är det betydligaste, som i Riket finnes näst universitetens
och det Kongl, i Stockholm. Men det är nästan
obegagneligt, derigenom att der ej finnes en bibliothekarie
med nog anslag för att kunna egna sin tid åt dess ordnande
och åt catalogers upprättande. Jag anser således detta
anslag vara en tjenst, som Ståndet gjorde åt kunskaperna i
allmänhet och särskildt åt den landsort, der bibliotheket
finnes. R. o. Ad. liar förut beviljat anslag för ordnande
och catalogierande af K. bibliothekets böcker. Jag hoppas,
att Ståndet i öfverensstämmelse dermed äfven beviljar delta
anslag.
Hvad Utsk. uti mom. litt. d) af utlåt. N:o 62 föreslagit,
blef af R. o. Ad. bifallet.
Momentet litt. e).
Utsk:s yttrande i detta mom. gillades.
Momentet litt. f).
4i4
Den ia Augusti e. m.
Hr von Hartmansdorff: Jag tager mig friheten
erinra om mitt anförande, då delta ämne förra gången förevar.
Skolan är visserligen ett försök, och i sådant fall är
det måhända riktigt alt anslaget uppföres endast tills vidare.
Men utan tvifvel bör alltid någorstädes i Riket linnas
en skola, der nya lärometoder försökas, vare sig den, sorn
för närvar, dertill begagnas, eller någon annan, sorn i framtiden
kan uppkomma. Dertill finnes intet tjenligare ställe än
liufvudstaden, hvarest skolor finnas i mängd, ej blott allmänna
utan äfven enskilda, der föräldrar, som frukta för
att låta undervisningsförsök anställas med deras barn, kunna
det undvika. Upprättade man skolan på ett annat ställe i
en liten stad, der blott en undervisningsanstalt funnes; så
kunde föräldrar måhända med skäl klaga att de ej hade
något val. Sådant är ej förhållandet här. Jag tillstyrker
således vördsamt, att R. o. Ad. måtte bifalla motionen, och
det begärda anslaget för denna skola varda på stat uppförda
Ingen ökad utgift för Staten åstadkommes derigenom, ty anslaget
är innefultadt under de medel, som redan äro elementar-läroverken
beviljade. Det är endast ett upphörande för
denna läroanstalt alt blott tills vidare vara till.
R. o. Ad. beslöt, att anslaget för nya elementarskolan
i Stockholm skulle på stat uppföras med 6,800 r:dr btco.
5: te punkten. Folkundervisningen.
Bifölls.
6:tepunkten. Till ä m pningsskolor. M o m. 1 i 11, a).
Bifölls.
Momentet litt. b).
Hr af Grubbens, Nils Willi.; De af R. o. Ad:s
ledamöter, som i dag afhört den examen, som Hr Bromander
haft med sina elever, kunna med mig icke högre önska,
än att hans läroanstalt måtte komma att fortfara. På det
att den icke måtte behöfva nedläggas i brist af understöd,
hemställer jag, om icke R. o. Ad. skulle täckas bevilja 1000
r:dr b:co årligen åt Hr Bromander för bibehållande af hans
undervisningsanstalt.
Utsk:s utlåt, i mom. litt. b) blcf af R. o. Ad. gilladt.
Momentet litt. c).
Bifölls.
Slutmeningen i utlåt. N: o 218.
R. o. Ad. lät bero vid hvad Utsk. deruti yttrat.
De anslag, de indelningar och den spanmål in natura,
hvilka icke genom nu fattade beslut undergått förändring,
blefvo i öfrigt, uppå derom framställd propos., bibehållna i
enlighet med sednaste riksstat.
Till pröfning företogs StatsUtsk;s den i5 sistl. Juli och
Den 13 Augusti c. m.
den i dennes på bordet lagda utlåt. N:o 219, i anledn. af
erhållna återremisser å utlåt. N:o 63, ang:de reglering af
allin, indragn.staten.
Detta inål skulle punktvis pröfvas, och utlåt. N:o 63
tjena till grund för föredragningen.
1 : s t a punkten.
Hr von Hartmansdorff, A u g.: Jag kan icke erinra
mig annat, än att R. o. Ad. i afseende på Statscont. bifallit
Konungens propos. Om det är förhållandet, så äro ifrågavar.
4oo r:dr deruti innefattade.
R. o. Ad. fann detina punkt vara beroende af det beslut
Ståndet fattat under pröfningen af anslagen under aldra
hu fv udtiteln.
aldra punkten.
Äfven denna punkt fann R. o. Ad. vara beroende af
Ståndets vid pröfningen af anslagen under aldra hufvudtiteln
fattade beslut.
3 : d j e punkten.
Hr von Hartmansdorff: Mig synes som vore IJtsk:s
första betänk, bättre än det sednare. Det innehåller nemi.,
att ett årligt anslag af 800 r:dr må på allm. indragn.staten
uppföras såsom arfvode för Kammarjunkaren von Wright,
att utgå, så länge Vettenskaps-academien begagnar hans biträde
i oell för utgifvandet af planche-verket Svensk botanik.
Det sednare är icke stäldt på honom, utan innehåller
att de tillstyrkta 800 rldrne må, intill nästa riksdag, å allm.
indragn.staten uppföras, att af K. Vettenskaps-academien
disponeras för insamling och afteckning efter naturen af Svenska
vexter, i och för utgifvandet af planche-verket Svensk
Botanik. Skilnaden består deruti, alt det blott är till nästa
riksdag som anslaget är i det sednare betänk, tillstyrkt. I
det förra är icke en sådan inskränkning till tid bestämd.
Jag skulle önska att R. o. Ad. ville bifalla det förra betänk,
emedan Hr von Wright är en man af den utmärkta skick,
lighet, att man bör anse såsom en lycka att kunna bibehålla
honom hos oss och fästa honom i Sverige. Är hans ställning
här så obestämd, att den beror af anslagets bibehållande
vid nästa riksdag, som måhända inträffar nästa år, så
är det alltför osäkert om han qvarstannar; ty han är måhända
den största talangen i sin väg. Honom kan således icke
felas anbud att anställas i andra länder. Vi böra följaktligen
söka i möjligaste måtto bereda honom en säker utkomst i
Sverige. Jag tillstyrker alltså bifall till betänk. N:o 63.
Frih. Cederström, Jacob: Utsk:s förnyade förslag
härrör från en anmärkn. från R. o. Ad., på grund af Vettenskaps-academiens
egen begäran i fråga om detta anslag
4i6
Den 12 A u g u s ti e. m.
och hvad detta, anslag afsett för academien, Jag skulle derföre
tro, att det sednare betänk, är bättre än det förra,
med den förändring likväl, att anslaget ej skall uppföras för
academiens räkning till disposition intill nästa riksdag, utan
att det uppföres till academiens disposition på allm. indragn.-  staten, så länge academien begagnar sig af Hr von Wright
för ifrågavar. ändamål.
Hr von Hartmansdorff instämde med Frih. Cederström.
Hr Frih. o Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla Utskts förslag.
Ropades nej.
Uppå derefter framställd propos. bifölls Utsk:s förslag
med den förändring, att det ifrågavar. anslaget uppföres till
Vettenskaps-academiens disposition, så länge den begagnar
sig af Kammarjunkaren von Wrights biträde för insamling
och afteckning efter naturen af Svenska vexter, i och för
utgifvandet af planche-verket Svensk Botanik.
4:de och 5:te punkterna.
Biföllos.
6: t e punkten.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller vördsamt, att
det särskildt måttg afgöras om Professor Cronstrand och särskildt
om Adjuncten Selander, samt alt få veta, ifall det är
kändt, hvilka beslut de öfriga Stånden i delta ämne fattat.
Underl. Ridd.Secret. tillkännagaf, att ingen underrättelse
ankommit rörtde de öfriga RiksSt:ns beslut i denna
fråga.
Hr von Hartmansdorff: Mig är sagdt, alt något
Stånd, — jag förmodar det är BorgareSt., men vågar ej säga
det bestämdt, — beviljat åt Professor Cronstrand de 115o
r:dr, som i det sednare betänk, äro omformälda såsom den
summa, hvilken vid återremissen yrkades. För dem af R.
o. Ad., hvilka det icke är bekant, bör jag nämna den beklagliga
ställning, hvaruti Professer Cronstrand befinner sig
att numera vara nästan blind. Detta har varit skälet, hvarföre
han måst lemna sin tjenst. Det är äfven orsaken hvarföre
det är honom svårt alt kunna uppehålla sig. Oaktadt
sin olyckliga sjukdom är han för närvar, likväl sysselsatt
med utgifvandet af en astronomi. Jag tror således alt R. o.
Ad. har allt skäl att så väl med afseende på hans arbetsamhet
och vettenskapliga förtjenster, som på hans olyckliga
sjukdom, bevilja honom dessa i i5o r:dr, hvarå jag anhåller
om proposition.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att då Hr von Hartmans
-
Den 12 Augusti e. m.
4*7
mansdorff begärt särskilda propostr rörtde de båda ämnen,
som i denna punkt förekomma, ansåg Hr Landtm, sig skyldig
att först framställa propos. rörtde anslaget för Professor
Cronstrand och derefter rörtde anslaget för Adjuncten Selander;
och hemställde Hr Landtm, nu, om R. o. Ad. behagade
bifalla hvad Utsk. föreslagit rörtde anslaget för Professor
Cronstrand.
Ropades nej.
Uppå derefter framställd propos. beslöt R. o. Ad. den
förändring i Utskts förslag, att det årliga anslaget för Professor
Cronstrand bestämmes till i,i5o rtdr btco.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde derefter, om R. o.
Ad. behagade bifalla hvad Utsk. i utlåt. Nio 21g föreslagit
i afseende på anslaget för Adjuncten Selander.
Bifölls.
7tde punkten.
Hr von Hartmansdorff: Som StatsUtsfcts utlåt. Nto
193, hvilket Utsk. i betänk. Nto 219 åberopat, är af R. o.
Ad. återremitteradt, förmodar jag att denna punkt för ögonblicket
bör förbigås.
Frih. Nauckhoff, Joh. Otto: Jag anmälte mig förr
än Hr von Hartmansdorff hade yttrat sig och är af honom
förekommen. Han har begärt, alt denna punkt skall förbigås.
Jag har ingenting deremot, men skulle dervid några
svårigheter yppa sig, så anhåller jag att åtminstone rum må
reserveras på allm. indragn.staten för så stort belopp, som
Ståndet kan finna för godt att fastställa, då det återremitterade
betänk, ånyo här förekommer, och Ståndet blir i tillfälle
att deröfver definitivt besluta.
R. o. Ad. ansåg, på sätt StatsUtsk. föreslagit, att det
ämne, som var föremål för denna punkt, borde pröfvas då
R. o. Ad. fattar sitt beslut i anledn. af Utskts svar å återremissen
af dess utlåt. N:o ig5.
8tde punkten.
Utskts yttrande i denna punkt blef af R. o. Ad. gilladt.
9: d e punkten.
R. o. Ad. fann denna punkt icke erfordra någon åtgärd.
totde punkten.
Hr Frih. o. Landtm, erinrade, att hvad pensions-regleringen
för de 2tne generalerne anginge, R. o. Ad. redan
uppfört 2tne pensions! um, hvarföre R. o. Ad. nu endast torde,
med åberopande af detta beslut, bevilja till uppförande
på indragnings-stat hvad som då stadgades.
Bifölls.
11 H. 53
Den 12 Augusti e. m.
Frih. Cederström: R. o. Ad. har, såsom Hr Landtm,
yttrat, vid pröfning af betänk. j\:o 202, bifallit 2:110 pensioner
för generaler, neli naturligtvis är det detta, sorn kommer
att gti 1 i a i afseende på pensionsrutnmen för dem, men
ingen propos. har blifvit framställd 0111 pension för amiraler,
hvarom ingen fråga förekom vid 4-de liufvudtitelns afgörande.
Konungen har likväl äfven begärt, att ett pensionsrum
skulle uppföras för dem, och hemställer jag, om
icke R. o. Ad. skulle finna nödigt alt jemväl anslå medel
till en pension för amiraler.
Hr von Hartmansdorff: Jag är förekommen af
Frih, Cederström Jag vet icke huru Ståndet beslöt i dag,
då 4:cle hufvudtiteln förevar, emedan jag då icke var tillstädes.
Jag instämmer med Frih. Cederström i önskan att
Ii. o. Ad. måtte, i enlighet med Konungens propos., bevilja
en amirals-pension likasom Ståndet beviljat tvänne generals-pensioner.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla StatsUtskts yttrande i denna punkt, i afseende
på den äskade pensionen för en amiral.
Ropades nej.
Uppå derefter framställd propos. beslöt R. o. Ad., att
ett tredje pensionsrum för amiraler borde, på sätt K. M:s
nåd. propos. innehåller, på indragn.staten uppföras.
1 1 : t e punkten.
R. o. Ad. fann den fråga, som var föremål för denna
punkt, vara beroende af det beslut Ståndet ang:de professors-pensionerna
fattat vid reglerandet af io:de hufvudtiteln.
i3:de, i4:de, i.5:de, i 6: d e, 17: de, 18: de
och 1 gide punkterna.
Dessa punkter bi fö I lös med de förändringar, som i utlåt.
AT:o 21g blifvit föreslagna.
2o:de punkten.
Hr von Hartmansdorff: Då denna fråga förra
gången förevar, log jag mig friheten yrka att R. o. Ad.
mätte bifalla hela det belopp, sorn Professor Ödman begärt,
nemi. 200 r:dr årligen för Hof-capellmäslaren Haelfners enka.
Hans' förtjetaster om Svenska chörälsången äro för eder,
mine herrar! allmänt bekanta. Utan denna förtjenst, som
sträcker sig till hvarje församling, hvarje kyrka i Riket, har
han äfven den särskilda hvad Upsala universitet beträffar,
att han der utbildade den ädlare sången, som nu stigit så
betydligt. De bland oss, hvilka såsom studerande besökt
Upsala universitet före Haeffnérs tid, veta hvad skilnad det
var emellan de sänger, för att icke säga det skrål, som då
på gatorna derstädes hördes, och den sång, som man nu får
Den 12 Augusti e. m.
tf'9
Lora i Upsala. Utom Lufvudstaden lärer maken dertill icke
få Lorås i Riket. Detta förhållande Lar Haeffner grundlagt;
hans enka är nu 61 år gammal och utfattig. Det synes
vara skäl att R. St. behjerta hennes belägenhet och gifva
henne en pension af 200 r:dr, hvilket icke synes för henne
vara för mycket. Jag tillstyrker vördsamt att R. o. Ad.
måtte bevilja ett sådant anslag.
Frih. von Kraemer: Afven jag får vitsorda Hseffners
stora förtjenster och den stora fattigdom, hvaruti hans enka
befinner sig. Jag tillstyrker således alt den ringa pension,
som Prosten Ödmanns motion innehåller, nemi. 200 r:dr,
måtte kunna beviljas.
Frih. Nauckhoff, Joli. Otto: Utan att hafva hört
de sånger, som man här omtalat, kan jag icke laga dem till
motiv för mitt tillstyrkande; men jag tillstyrker samma anslag,
som Hr von Hartmansdorff föreslagit, på den grund,
alt jag anser det tillfredsställande alt finna denna del af
vacker konst hafva vunnit den uppmärksamhet, alt en konstnärs
efterlemnade enka blir ihågkommen af Ständerna.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla Utsk:s förslag i denna punkt.
Ropades nej.
P». o. Ad. beslöt derefter, att, på sätt Hr von Hartmansdorff
föreslagit, för Hof-capellmästaren Heffners enka
en årlig pension af 200 r:dr b:co skulle på allm. indraga.-  staten uppföras.
2i:sta, 2 2 : d r a , 2 3 : d j e , 2 4: d e, 25:te och 26:te
punkterna.
Biföllos.
2 7 : d e punkten.
R. o. Ad. fann denna punkt icke erfordra någon vidare
åtgärd.
28:de punkten.
Denna punkt befanns beroende af det beslut, R. o. Ad.
fattat under reg!er:n af 2:dra hufvudtitcln.
2 g : d e punkten.
R. o. Ad. fann denna punkt vara beroende af det beslut,
R. St. fattat ang:de Nummer-lotteriets indragning och
af K. M:s nåd. sanction å delta beslut.
3o:de punkten.
Denna punkt befanns vara beroende af de beslut Ståndet
fattat vid föredragningen af 2:dra hufvudtiteln.
3 1 : s t a punkten.
Ståndet fann, att denna punkt berodde af det beslut
R. 0. Ad. fattat vid reglerm af 5;te hufvudtiteln.
Den 12 Augusti e. m.
3 2: d r a punkten,.
Hr von Hartmansdorff: Den ledamot, sorn så häf
tigt
bestridde Grefvinnan Adlersparres pension, då Konungens
nåd. propos. remitterades, har nu försvunnit; lians motstånd
är således icke att befara. Jag hoppas, att de ledamöter
af R. o. Ad., som nu aro tillstädes, icke äro af enahanda
tänkesätt sorn den nyss omtalade. Skälen för pensionens
beviljande sökte jag förra gången framlägga. Jag torde
icke behöfva upprepa dem inför detta Stånd, der ingen
mera torde kunna glömma hvad Sverige är sk v I d ig t Gr.
Adlersparre. Jag hoppas att R. o. Ad:s beslut vid detta
tillfälle blir ett uttryck af Ståndets hågkomst. Jag yrkar
således vördsamt att, enligt Konungens förslag, en pension
af iooo r:dr måtte beviljas Grefvinnan Adlersparre.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
gilla Utsk:s yttrande i 32:dra punkten.
Ropades nej.
Uppå derefter framställd propos. biföll R. o. Ad. den
af K. M. för frami. H. Ex. Hr Gr. Georg Adlersparres enka
föreslagna pension af iooo r:dr b:co.
R. o. Ad. biföll i öfrigt, uppå derom af Hr Landtm,
gjord framställning, att de contanla summor, de indelningar
och den spanrnål in natura, hvilka, antingen till följe af R.
St:s beslut eller af allm. författningar, nu äro på allm. indragn.
staten uppförda, nu äfven må på riksstaten uppföras,
så vidt de icke af ofvanstående beslut blifvit förändrade.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. ^ till 10 om aftonen.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
